# ID: svediakorp-gov107
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1738--1739
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 229,686
# sentences: 7,365
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDEESKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
NIONDE DELEN
1738-1739
I
STOCKHOLM, 1887.
KONGL. BOKTRYCKERIET.
P. A. NQSITICDT * SÖ NK 3.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
NIONDE DELEN
1738-1739
I
STOCKHOLM, 18S7.
KONGL. BOKTRYCKERIET.
1738—1739 årens Riksdag kommer att omfatta 9:de, 10:de
och ll:e delarne af Adelns Protokoll.
Vid redaktionen har från och med denna nionde del den
förändring skett, att bilagorna utgifvas samtidigt med Protokollen,
så att hvarje utkommande del blifver ett afslutadt band.
Bilagorna erhålla dock särskild paginering; de kunna derigenom
om man så önskar, bindas tillsammans antingen med den del,
dit de höra, eller med sista bandet af hvarje Riksdags Protokoll
eller såsom ett särskildt band för sig.
Stockholm i Oktober 1887.
Carl Silfverstolpe.
Innehållsförteckning.
Sid.
Protokoll: (från d. 17 Maj till den 30 Sept. 1738) ... 1—-566.
Bilagor: A. Intagna i Protokollet:
Friherre Ungern von Sternbergs hälsningstal till R. o. A  3.
Landtmarskalkens tal till R. o. A
6.
Hr Didrons memorial om tjensters tillsättande
320.
Densammes tal å Ständernas vägnar till H. Maj:t Drottningen 400.
B. Särskildt tryckta:
1. Förteckning på Adelns elektorer...  2.
2. K. Maj:ts Allmänna Proposition  4.
3. Förteckning på Adelns ledamöter i Sekreta Utskottet — 8.
4. » » » . » Deputationen 9.
5. Bondeståndets memorial om säte i Sekreta Utskottet  10.
6. Riddarhus-Deputationens ledamöter
12.
7. Projekt till svar å Bondeståndets memorial om säte i
Sekreta Utskottet.
13.
8. Adelns Besvär.  — 14.
9. H. Majit Drottningens svar till Ständernas Deputation... 29.
10. //. K. H. Hertig Karl Fredriks af Holstein bref till
Ständerna  30.
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1738—1739.
I.
Maj-Sept. 1738.
Adelns Protokoll, 1738.
Frill. Ungern von Sternbergs hälsningstal till R. o. A. 3
I. N. J.
Protocoll hållit hos Ridderskapet och Adelén på 1738
ährs Riksdag.
Den 17 Maii.
Sedan uppå K. Maj:ts nådiga kallelsebref til samtelige
Riksens Ständer af den 7 Nov. 1737, at den 13 Maii innevarande
åhr til allmän Riksdag här i Stockholm sig infinna,
och den under trumpetblåsande och pukslående samma dag,
nemligen den 13 Maii, skiedde publicationen, R. o. A. efter
vanligheten på förbemälte dag och de följande sig på Riddarhuset
angifvit och sine namn anteckna låtit, församlade sig
R. o. A., efter det dagen förut i god tid giorde anslaget, den
17 Maii klockan 8 förmiddagen på Riddarhussahlen, då
Friherre Mathias Alexander Ungern von Sternberg,
såsom fullmäcktig för den Grefl. Brahiska familien, hvilken
ibland Grefvarne eger främsta rumet, sedan han bedt R. o. A.
intaga sine säten, önskade R. o. A. lycka til dess ankomst
samt en lyckelig och välsignad Riksdag, med hemställande, at
enligit Riksdagsordningen måtte giöras begynnelse med Landtmarskalcksvahlet,
då Frih. Ungern således talade:
Högvälborne, Välborne Herrar Grefvar, Friherrar och samtelige
Riksens Höglofl. Ridderskap och Adel.
Ofver Höglofl. R. o. A:ns lyckeliga ankomst til denne
af Riksens Höglofl. Ständer faststälta och af H. K. Maj:t
anbefalte Riksdag har jag den ähran at betyga min besynnerliga
och innerliga fägnad, jemte hiertelig önskan, at den
store och nådige Guden, från hvilcken alla goda råd måste
komma och som alla folcks och rikens lycka och olycka, upkomst
och aftagande i sin mackt häfver, han ville med sin
närvarelse välsigna Höglofl. R. o. A:ns förehafvande och dem
samtelige med hälsa och välmågo uppehålla, samt altså styra,
at Höglofl. R. o. A. uti upricktig förtrolig enighet så sins
4 Frih. Ungern von Sternberg» hälsningstal.
emellan som med de öfrige respective Stånden måtte kunna
eftersöka, finna och rätta hvad som oss til vår allmänna välgång
ännu felas, hvad oss oroar, och kan hända til alles vår
och efterkommandernes fördärf ännu söndrar det för oss högst
angelägna förtrolighetsbandet.
Det som behöfves til at finna och uphielpa det ena och
at förekomma och förqväfja det andra, sådant alt kan genom
den Högstas bistånd intet fela Eder, vittre och tappre Herrar.
Ty Eder skyldiga och stadiga omtancka för det allmännas
uphielpande, Eder billiga ömhet för Edra medborgares lidande,
Eder tilhörige, medfödda egenskap at hafva alt ospardt för
Edert kära fäderneslands upkomst, tillåter Eder intet at icke
känna, at oss ännu mycket til et fullkomligt välstånd fattas,
Eder bepröfvade försichtighet, skild ifrån all annan afsicht,
kan intet aflåta at icke finna hvar uti det består, Edra med
sielfva lifvet inplantade och sedan dagligen tiltagne förståndsgåfvor
och alfvarsam ma rättrådighet, använd til allmän nytta,
äro öfverflödiga medel at alt rätta och hielpa, så at, deräst
alt med inbördes upricktig enhällighet öfverlägges, och det som
missförstånd kan upväcka i tid förekommes, intet kan hindra
at med den Högstas tilhielp så hålla och sluta vår Riksdag,
at den må lända vår nådigste Konung til nådigt välbehag,
väre hemmavarande medbroder til hugnad och förmohn och
oss alla tillika med dem til lycka, upkomst och välgång, ja
så at vare efterkommande måste vörda deras företrädares i
rättan tid fattade mogna råd och försichtiga anläggningar, och
riksens vänner med fägnad och dess illviljare med afvund,
harm och skräck finna hvad oveldig rättrådighet och upricktig
enighet förmår.
Til et sä hälsosamt ändemåls ernående, som jag är förvissad
vara samtelige Högloft. R. o. A:ns syftemål vid denne
nu i Herrans namn begynnande Riksdag, är deras faststälte
Lag och Riksdags-Ordning enligit, at Högloft. R. o. A:ns första
giöromål bör vara at vällja deras Landtmarskalck, til hvilket
jag har den ähran at invitera Högloft. R. o. A., med önskan,
at våhlet måtte falla på den, som är samtelige Högloft. R. o. A.
kär och behagelig, dä jag förvissad är, at den ock blir vår
nådigste Konung angenehm och hela fäderneslandet nyttig.
Den nådige G-uden välsigne detta och alt Högloft. R. o. A:ns
förehafvande och låte från nu in til sidsta tider Svea Rikes
Landtmarskalks-val.
5
Ridderskap och Adel vara sig behagelig, Konungen kära, fäderneslandet
nyttige, vänners tilförsicht och fienders skräck.
Och som R. o. A. förklarade det vara Riksdags-Ordningen
likmätigt at innan något företages, R. o. A. för sitt Stånd
utnämner sin Landtmarskalck, och at således strax med voteringen
borde begynnas;
Altså satte sig vid Landtmarskalcksbordet til at emottaga
voteringszedlarne:
Gref Oxenstiernas afWasaoch Korsholm Frih. Carl Sparre.
Fullm. Frih. Göran Flemming.
Hr Lilljes af Greger Mattssons ätt Hr Trolles Fullm. Frih.
Fullm. Frih. Carl von Otter. Otto Flemming.
Hr Lars Åkerhielm. Hr Pehr Philip Hierta.
Och begyntes med voteringen, då R. o. A. efter upropslistan
upropades, och vid det hvar och en af R. o. A. til Landtmarskalcksbordet
framträdde at aflägga sitt votum, undfick i
det samma den så kallade polletten eller Riddarhustecknet, som
sedan, så länge Riksdagen påstår, vid inträdet i Riddarhussahlen
bör upvisas, med Riddarhusets sigill å den ena och
åhretalet samt familiens numer och namn och, der fullmäcktige
äro, tillika fullmäcktigens namn å andra sidan, livilcka Riddarhusteckn
vid denne Riksdagen voro af blå färg.
Under voteringen emottogos jemväl deras voteringszedlar,
som i staden närvarande voro och sig til denna Riksdag angifvit
och anteckna låtit, men för siukdom och andre laglige
förfall vid upropet eij kunde vara tilstädes, docli antogos sådane
frånvarandes voteringszedlar eij på annat sätt, än at de antingen
med deras namn egenhändigt voro underskrefne eller och
med deras egne sigiller förseglade, då sigillet i de 6 deputerades,
som suto vid bordet, åsyn bl ef upbrutit och den inneslutne
yoteringszedlen lagd ibland de öfrige.
Bemälte Hrr Deputerade, enär anseendet gaf der anledning
til, underrättade sig ock om de til votering framträdande enligit
Riksdags-Ordningen fyllt sine 24 åhr, och om de vid anteckningen
inskaffat attester, at de nådt den ålder, som Riksdagsordningen
til Riksdagars bivistande kräfver.
De, som vid första upropet eij voro tilstädes, antecknades
af tvänne Hrr Deputerade, som suto vid bordet, och upropades
a nyo, då de inlade sine vota, och somlige, doch eij annars än
på sätt som ofvan förmält är, låto dem genom andre ingifva.
6
Grefve Tessin landtmarskalk. Hans tal.
Sedan uplästes voteringszedlarne af Frih. Göran Flemming
med hög röst, blefvo af de öfrige Hrr Deputerade påsedde, och
lades tilsammans serskilt för hvart namn, hvilcka voterings
-
zedlar sedan med Iiud röst räknades, och hade
Prsesidenten i K. Maj:ts och Riksens Abo Håf-Rätt Frih.
Åkerhielm
ett,
Prsesidenten i K. Maj:ts och Riksens Svea Håf-Rätt Frih.
Strömfelt
två,
General-Majoren och Öfversten af K. Maj:ts Lif-Regemente
til häst Gref A acel Spens
två,
Landshöfdingen i Kopparbergs lähn Hr von Reuterholm.... två,
General-Majoren och Öfversten af Södra Skåningarne til
häst Gref Charles Emile Lewenhaupt
sex,
Prsesidenten uti K. Maj:ts och Riksens Cammar-Collegio
Hr Gustaf Palmfelt
ett hundrade fyratijo ett,
Öfver-Håf-Intendenten Gref Carl Gustaf
Tessin
fem hundrade tiugu fem,
som det af ofvanbemälte Hrr Deputerade underskrifne voteringsinstrumentet
utvisar, hvilcket finnes ibland allegaterne til detta
protocoll.
Och som således Hr Öfver-Intendenten Gref Tessin hade
de fleste rösterne, framträdde Frih. Ungern och vid landtmarskalcksstafvens
öfverlefvererande holt til Hr Grefven och
Landtmarskalcken följande tal:
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalck.
Som Högvälborne Hr Grefven af Högloft. R. o. A. fast
enhälligt är vald at vara deras Landtmarskalck vid denna,
Gud gifve lyckeligen begynnande Riksdag, så har jag den ähran
at öfverlefverera landtmarskalcksstafven, eij allenast som et
teckn af landtmarskalcksembetet, utan ock som en beständig
påminnelse, at så fast stöd som Hr Grefven och Landtmarskalcken
kan hafva af den uti sin hand, så säker stöd kan
ock Hr Grefven och Landtmarskalcken vara förvissad sig hafva
hos Högloft. R. o. A., å hvilckas vägnar jag haft den ähran
at stafven aflefverera, uti alt hvad som kan lända til bibehållande
af Konungens höghet, macht och myndighet, Ständers
frihet, fäderneslandets nytta, Ståndets rättighet til lidandes
beskydd, våld och orätts hämmande, och, at i korthet säijat,
uti alt hvad oveldug. rättrådighet, det allmännas och hvar redelig
undersåtares välgång fordrar. Jag önskar Högvälborne
Hr Grefven och Landtmarskalcken den Högstas bistånd och
Landtm:s tal till R. o. A.
7
välsignelse uti alt des giöromål, at med landtmarskalcksstafvens
återgifvande måtte följa alt vara så väl slutat och afgiordt, at
denne Riksdag måtte vara och blifva för Svea och Giötha rike
en lycklig och nyttig Riksdag.
Hvaruppå Hr Landtmarskalcken, sedan han emottagit
stafven, hos R. o. A. aflade sin tacksäijelse och lyckönskan til
en lyckelig och välsignad Riksdag på följande sätt:
Högvälborne, Välborne Herrar Grefvar, Friherrar och sarntelige
Riksens Högloft. Ridderskap och Adel.
I fall jag vid detta tilfället förmådde med sammansökte
ord inför Riksens Högloft. Ridderskap och Adel betyga min
ödmiuka och vördsamma erkänslan emot den gunst och heder
mig i dag vederfares, så skulle sådant äga det anseende, som
hade jag trodt mig förut dertil framför så många andra skickelig
och värdig.
Mina ungdomsåhr hafva varit flycktigheter upoffrade och
min mognare ålder enslighet och bekymmer, af hvilcken åtskilliga
lefnadsart mig den frukten tilflutit, at jag någorlunda lärdt
känna mig sielf, och räknar jag för den yppersta af mina ringa
förtienster, at jag vet huru få de äro.
Den mig tilfallne hedersamma bördan skall jag med sa
mycket större nöije draga, som jag är försäkrad, det Riksens
Högloft. Ridderskaps och Adels ädla upsåt är at lämna ti 1-  kommande verlden et hugneligit efterdöme af förtroende, på det
ingen oenighets töckn måtte fördunkla det rum, som til så
angelägit rådplägande invigt är.
Min förnämsta sorgfällighet skall efter min plickt vara at
föredraga sakerne i den ordning och redighet, som lagen föreskrifver,
at befordra Konungens och fäderneslandets bästa,
kringskantza vår väl förvärfvade frihet, samt under den tid
jag landtmarskalcksstafven förer ständigt i minne hafva at
öfverlefverera dem, som oss på detta rummet aflösa skola, et
ifrån oenighet och egna afsichter rensat Riddarhus, så at efterkommandes
hiertan eij måtte som tilföreude svida öfver deras
af förfäderne utplånade frihet. Vår nu upväxande vackra ungdom
och våra egna samveten äska af oss en fullkommelig vaksamhet
i så angelägit mål. Sådan upricktig åhuga å min sida
gior mig förvissad, at Riksens Högloft. Ridderskap och Adel
benägit lärer täckas öfverse med de fel, som jag, under en för
mig så ny syssla, emot min vilja och upsåt kan begå, och dervid
besinna altid lättare falla at döma än att dömas.
Deputation till Deras Maj:ter om landtmarskalks-valet.
Uti Riksens Högloft. Ridderskaps och Adels benägenhet
och ynnest innesluter jag mig framdeles och stedse.
Hr Landtm, aflade Landt mar skalcks-eden, som utur Riksdagsordningens
10 § af Riddarhus-Secreteraren förestafvades.
R. o. A. betygade emot Hr Landtm, sin fägnad öfver
våhlet och önskade honom lycka.
Sedan utnämdes följande Deputation at i underdånighet
berätta H. K. Majit och Hennes Majit Drottningen, det R. o. A.
valdt Hr Ofver-Håf-Intendenten Gref Tessin til Landtmarskalk:
Grefve
Wasaborg, Grefve Wachtmeister,
Fullm. Frih. Conrad Sparre. Fullm. Hr Albrecht Schönström.
Frih. Cronstierna. Frih. Grundell,
Fullm. Frih. Gustaf Hamilton.
Hr Trolle, Hr Nieroth,
Fullm. Frih. Otto Flemming. Fullm. Gref Henning Gyllenborg.
Hr Cedercrona. Hr Bildt,
Fullm. Frih. Alex. Palbitsky.
Hr von Wallivik. Hr C. 0. Lagercrantz.
Hr Cederstolpe. Hr Nordencreutz.
Hr Cammarherren Johan Löwen, som, uppå R. o. Arns
anmodan var upgången at i underdånighet förnimma, när
Deras Majestäter i nåder skulle täckas at lämna bemälte Deputation
förträde, kom tilbaka och berättade, at Deras Majiter
i nåder sig utlåtit, det Deputationen nu straxt kunde få giöra
sin underdåniga upvacktning.
Hvaruppå denne Deputation, sedan de deputerade efter den
upsatte listan blifvit upropade, afträdde at hos Deras Majiter
i underdånighet aflägga den förrättning, som af R. o. A. Deputationen
blifvit updragen.
Sedan anbefaltes Riddarhus-Fiscal en at hos de andre
Stånden berätta, det Hr Öfver-Håf-Intendenten Gref Tessin
genom R. o. Arns vahl blifvit Landtmarskalk.
Och som klåckan nu var inemot tu, skildes R. o. A. för
denna gången åt.
Den 1 8 Maii.
R. o. A., efter förut skiedt anslag, samlades klåckan otta.
Frih. Conrad Sparre, som i går anfördt Deputationen,
hvilcken hos Deras Majiter i underdånighet berättat om Landt
-
Deras Majiters svar ang. landtmis-valet.
9
marskalcksvahlet, gaf R. o. A. tilkänna, det K. Majit yttrat
des nådiga nöije öfver R. o. Arns goda vahl, samt sagt sig
jemväl deraf märka R. o. Arns underdånige förtroende til K.
Majit, at R. o. Arns vahl fallit på en man af K. Majits Håfstat,
at K. Majit önskat en önskelig och välsignad framgång
i rådslagen, samt i nåder låtit försäkra R. o. A. om des Kongl,
nåd och välvilja. Med lika nådiga utlåtelser hade och Hennes
Majit Drottningen förklarat sitt nöije, at en så god patriot,
som Gref Tessin voro valt till Landtmarskalk, och efter en
lika nådig önskan samt försäkran til R. o. A. om des Kongl,
nåd och ynnest, hade Hennes Majit i nåder tilstadt at kyssa
des höga Kongl. hand.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan förenade sig R. o. A.
derom, at af Landtm, ingen proposition giöres innan R. o. A.
hvar och en intagit sitt säte.
Sammaledes blef ock af R. o. A. godt funnit, för bättre
ordning skuld och på det rumet inom balustraden kring landtmarskalcksbordet
må altid vara fritt och ledigt och propositionerne
således bättre höras, at de der stående lähnstohlar,
uppå hvilcka Riksens Herrar Råd, när de träda på Riddarhuset,
pläga sittia, skola borttagas och eij oftare vara til hands
än när de af Deras Excir brukas.
Sedan faststäldtes, at en Deputation skall utnämnas, som
aflägger R. o. Arns underdåniga hälsning hos Deras Majiter,
hvilcken Deputation kommer at bestå af 40 personer, hvartil
hälst tagas de, som äro långvägade och eij kunna hafva den
nåden at så ofta se Deras Majiter.
Til denna Deputation, som af Hr Landtm, sielf med landtmarskalcksstafven
i handen kommer at anföras, nämdes och,
som vid alla sådane deputationer vanligit är, uptecknades af
Riddarhus-Fiscalen Treffenhielm:
Grefve Charles Emile Lewenhaupt. Gref De la Gardie,
Fullm. Hr Silfverschöld.
Grefve Wasaborg, Gref Wachtmeister,
Fullm. Frih. Conrad Sparre. Fullm. Hr Schönström.
Gref Johan Gyllenborg. Gref Mellin.
Gref Duker, Gref Horn af Rantzin.
Fullm. Frih. Lillje.
Frih. Horn af Åminne. Frih. Creutz.
Frih. von der Pahlén. Frih. Carl Strömfelt.
10 Hälsnings-Deputation till Deras Maj:ter.
Frih. Cronstedt.
Frih. Koskull,
Fullm. Hr Klingspore.
Frih. Grundell,
Frih. Uxkull.
Fullm. Frih. Gustav Hamilton.
Herr Soop.
Hr Lode,
Fullm. Frih. Herm.Flemming.
Hr Hård.
Hr Carplan.
Hr Rääf.
Hr Lilljebrunn.
Hr Falkengren.
Hr Didron, Capitain.
Hr Ekenberg.
Hr Silfwerbrand.
Hr Durietz.
Hr Bildt,
Fullm. Frih. Palbitsky.
Hr De Besche.
Hr Lagercrantz.
Hr Stienhoff.
Hr Caméen.
Hr von Findé.
Hr Jacob Klerck,
Fullm. Hr Treffenhielm.
Hr von Utfall.
Hr von Segebaden.
Upskickades Cammerherren Gref Gustaf Claesson Bonde,
at af Deras Maj:ter i underdånighet förnimma om timan, pa
hvilcken Deras Maj:ter i nåder skulle vilja tillåta bemälte
Deputation at i underdånighet upvackta, och berättade Hr
Grefven och Cammerherren vid des återkomst, at Deras
Maj:ter i nåder vilja klåckan half elloffva lämna Deputationen
företräde.
Riddarhus-Fiscalen inkom och gaf tilkänna, at han til
följe af den i går undfångne befallningen, emedan Stånden da
redan varit åtskilde, i dag hos de tre öfrige Stånden berättat,
at genom R. o. A:ns i går skiedde vahl Hr Öfver-Håf-Intendenten
Gref Tessin blifvit Landtmarskalk vid denne Riksdagen;
hvaröfver alla tre Stånden betygat en besynnerlig fägnad:
och hade i öfrigit välbemälte trenne Stånd begärt få vetta när
R. o. A:ns Deputation träder up til Deras Maj:ter at aflägga
R. o. A:ns underdåniga hälsning, pa det deras Deputation efter
vanligheten kunde följa strax deruppå. I öfrigit hade Prästeoch
Borgarestånden åstundat, at om möijeligit voro Stånden
ännu i dag måtte få giöra hälsningarne sinemellan, men
Bondeståndet hade sig yttrat, at om Ståndens hälsningar til
hvarannan Bondeståndet sig ännu eij kunde utlåta, emedan
Ståndet eij än haft sin Secreterare hos sig.
Riddarhus vakten. Ceremoniel. Ståndens hälsningar. 11
Hr Landtm, anmälte, at General-Majoren och Öfversten
vid K. Gardiet Gref Arwid Posse anmodat Hr Landtm, at til
R. o. A. hemställa, om icke R. o. A. skulle behaga, til all
oordnings och oskicks förekommande med gardiesvackten, som,
under R. o. A:ns sammankomster och när Secrete Utskottet
och Secrete Deputationen äro tilsamman, här vid Riddarhuset
förordnas, at hvar och en alfvarligen antyda sine betiente och
drängar at visa sig beskiedelige emot bemälte vackt.
Hvilcket R. o. A. samtelige förklarade sig vilja giöra och
härutinnan visa all alfvarsamhet emot sine betiente.
Sedan uplästes för R. o. A. Ceremoniellet, hvilcket Hr
Riks-Rådet och Öfverste-Marskalcken Hr Landtm, tilstäldt
och den dagen, då Ständerne träda up i kyrckan och på Rikssahlen,
kommer at i ackt tagas;
Hvarvid Hr Landtm, berättade, at som i samma Ceremoniel
intet finnes förmält, at de andre Ståndens Talemän på
Rikssahlen kommo at sittia, så hade Talemännen härom i går
påmint, och brukat det skählet, at Talemännen i detta fallet
tycktes vara berättigade til samma förmån som hvar och en af
deras Stånds ledamöter åtniuter, nemligen at på Rikssahlen få
sittia, och at sådant jemväl på sidsta Riksdag, i anledning af
deras då äfven härom giorde påminnelse, skiedt, hvarföre Hr
Landtm, hemstälte, om R. o. A. vid detta Talemännens efter
alt anseende skiählige påstående något hade at påminna;
Då R. o. A. förklarade sig nögde at härmed nu på samma
sätt som vid sidsta Riksdag förhålles; och fans altså godt,
at Hr Riks-Rådet och Öfverste-Marskalcken igenom Håf-Intendenten
Hr Horleman härom averteras.
På Ceremoniellet blef altså påskrifvit, at det i dag hos
R. o. A. blifvit upläst.
Riddarhus-Fiscalen afskickades til de andre Stånden at
berätta, det Deras Maj:ter gifvit Ståndens Deputationer, som
komma at giöra Ståndens underdåniga hälsning, tima kl. half
ellofva, samt at tillika gifva tilkänna, at R. o. A. äro nögde
at hälsningarne Stånden emellan äfven skie i dag, til hvilcken
ända R. o. A. til kl. 12 vilja blifva tilsammans; då och Fiscalen
tog med sig det här i dag upläste Ceremoniellet, det samma
hos Prästeståndet at afgifva, som det sedan efter vanligheten
åt Borgareståndet meddelar, hvilcket sedermera om des communication
med Bondeståndet drager försorg.
12 Deputation till Deras Maj:ter. Deras Maj:ters svar.
Sedan uplästes hos R. o. A. Riksdagsordningen.
Emedlertid gaf en ifrån Borgareståndet utskickad Riddarhus-Secreteraren,
som uppå des anmodan, emedan Fiscalen eij
var tilstädes, var utkallad, å Borgareståndets vägnar tilkänna,
at det är Borgareståndet okärt, at de i dag, som de eliest
gierna hade önskat, hos R. o. A. eij kunna giöra hälsningen
emedan den af Ståndets ledamöter, som sig åtagit at föra talet,
oförmodeligen siuknat.
Fiscalen vid sin återkomst berättade, at de andre Stånden
med sine Deputationer vilja vara färdige at, så snart R. o. Arns
Deputation kommit neder ifrån Slottet, hvar efter annan träda up.
Regeringsformen uplästes för R. o. A.
När klåckan var inemot half ellofva, stadnades med upläsande
af Regeringsformen, och framträdde Deputationen som
til hälsningen hos Deras Majiter blifvit utnämd, kring Landtmarskalcksbordet,
och sedan bemälte Deputation, efter den af
Fiscalen uprättade förteckningen blifvit upropad, afgick den
samma til Deras Majiter, anförd af Hr Landtmarskalcken
sielf med landtmarskalcksstafven i handen.
Och fortfors sedan med Regeringsformens upläsande.
Hr Landtm., då han kom med Deputationen til baka,
anmälte hos R. o. A., at K. Majit betygat et nådigt nöije
öfver R. o. Arns hitkomst, at K. Maj:t derjemte med nådige
utlåtelser förklarat sig vara försäkrad, at R. o. A. uti en förknippad
enighet med de öfrige Stånden lärer söka fäderneslandets
allmänna bästa, och at Ständerne lära finna det K.
Majit under deras frånvaro med en faderlig ömhet och försorg
styrt riket, hvarmed och K. Majit voro sinnad framdeles och
beständigt at fortfara, så at Riksens Ständer nu och i framtiden
skola hafva otvifvelacktiga prof af den öma omsorg samt
kärleksfulla ynnest och benägenhet, hvärmed K. Majit nu och
i alla tider Riksens Ständer omfattar. — Hennes Majit
Drottningen hade ock på et ganska nådigt sätt uptagit R. o.
Arns genom Deputationen skiedde underdånige hälsning, och
derjemte sig nådigst utlåtit, at som ingen ting voro Hennes
Majit kärare än rikets välfärd och upkomst, så voro och Hennes
Majit med nöije försäkrad, at vid denna Ständernes allmänna
sammankomst R. o. A. med de öfrige Stånden til et såvigtigt
ändemål kraftigast lära bidraga, och hade i öfrigit Hennes
Majit på et ganska mildt sätt försäkrat R. o. A. om des Kongl,
nåd och ynnest.
Deputation från Prestest&ndet. Dep. till Presteståndet. 13
R. o. A. betygade en underdånig, vördsam fägnad öfver
Deras Majiters så nådiga utlåtelser.
Vidare anmälte Hr Landtm., at H. K. Majit förklarat
sig i nåder vara dermed nögd, at Riksens Ständer om Lögerdag
komma i Kyrckan och på Rikssahlen, hvilcket å K. Majits
vägnar på vanligit sätt Riksens Ständer ytterligare lärer blifva
antydt.
Sedan Prästeståndet igenom en utskickad prästman, som
var Consistorii Upsaliensis Notarius, låtit förnimma, om de nu
fingo igenom en Deputation giöra sin hälsning hos R. o. A.,
och R. o. A. förklarat sig vilja samma hälsning afvänta, ankom
en stund derefter samma Deputation, som, då den blifvit anmält,
af 6 deputerade af R. o. A. efter vanligheten emottogs och til landt -  marskalcksbordet beledsagades, beståendes samma Prästeståndets
Deputation af 18 deputerade. Biskopen i Götheborg Dr Jacob
Benzelius förde ordet och på et förbindeligit sätt önskade lycka
så val til R. o. Arns lyckeliga ankomst som till rådslagen;
Hvaruppå, sedan Hr Landtm, med icke mindre förbintelige(!)
och til inbördes enighet och välvilja Stånden emellan
ledande ordasätt svarat, bemelte Deputation afträdde och på
samma sätt som vid inträdet skedt utbeledsagades.
Häruppå utnämdes en Deputation af 12 personer, hvilcka
voro:
Grefve Brahe, Gref De la Gardie,
Fullm. Frih. Ungern von Sternberg. Fullm. Hr Silfwerschöld.
Frih. Fahlström. Frih. Leijonhielm.
Hr Lindeström, Hr Bildt af Morlanda,
Fullm. Frih. Duwall, Jacob Axel. Fullm. Frih. Palbitski.
Hr Fr •åse, Hr Gyllenhök.
Fullm. Frih. Gedda.
Hr Siöstierna. Hr Starkhufwud.
Hr Clerck, Hr Hielmstierna.
Fullm. Hr Treffenhielm. Fullm. Frih. Lage Posse.
Hvilcken Deputation kommer at hos de andre Stånden
giöra hälsningen och R. o. Arns lyckönskan tilbaka; och afträdde
nu at gå til Prästeståndet.
Hr Landtm, frågade, emedan kl. redan voro 12, om R.
o. A. nu ville skiljas åt; och at anslag skier til i morgon kl.
half otta, så at R. o. A. kl. 8 kunna vara samlade.
14
Om val af Bänkman och Electorer.
Men i det samma påmintes af åtskillige af R. o. A., at
nu kunde fastställas, at i morgon Bänckmännen måtte blifva
valde; af andre af R. o. A. sades åter häremot;
Och då Landtm, häruppå giorde frågan, om i morgon
Bänckmän och Electorer skola väljas,
svarades häruppå med ja och neij.
Men sedan, efter litet ytterligare discourerande, samma
fråga, örn i morgon våhlet til Bänckmännen och Electorerne
får företagas, af Hr Landtm, å nyo giordes,
svarades härtil af R. o. A. med ja.
Som nu R. o. A. häruppå för denna gången ville skiljas
åt och ga neder af Riddarhuset, kom Deputationen som varit
hos Prästeståndet, at der giöra R. o. Arns hälsning, tilbakas,
då Frih. Ungern, som fördt ordet, anmälte, at Ståndet uti
deras svar varit mycket obligeant och at de vid denne Riksdag
i synnerhet utbedt sig R. o. A:ns biträde uti en sak, som de
sagt eij vara deras utan Guds sak.
Hvaruppå R. o. A. för denna gången skildes åt.
Den 19 Mai i.
R. o. A. samlades kl. otta.
Uplästes K. Maj:ts Försäkring til Svea Rikes Ständer
vid des uphöijelse på den K. Svenska thronen, och sedan Reglementet
til Riksdagarnes förkortande af den 4 Augusti 1121.
Hr Landtm, äskade liud, och hemstälte til R. o. A., at
som i går R. o. A. sig förenat, det Bänckmän och Electores i
dag skola utväljas, om icke nu utan vidare uppehåld måtte
skridas til bemelte vahl, och om icke Electorerne, så snart de
blifvit nämde, straxt måge aflägga eden och välja R. o. A:ns
ledamöter uti Secrete Utskottet och Secreta Deputationen.
Hr von Gerten påminte, at som R. o. A. med de andre
Stånden i morgon komma at träda på Rikssahlen, så lärer
tiden nu vara för kort til desse vahls förrättande.
Hr Boije yttrade sig, at tiden lärer vara tilräckelig nog,
om allenast R. o. A. förenar sig om sielfva saken; i öfrigit,
om nödvändigheten så skulle fordra, kunde Electorerne i morgon
förrätta hvad dem anbefalt blifvit, emedan de eij just behöfde
at på Rikssahlen vara tilstädes; och beträffande sättet at välja
Om val af Bänkman och Electorer.
15
Bänckmän, förmente Hr Boije det bäst och säkrast vara, at
sedan genom votering på hvar bänck trenne genom de mäste
rösterne voro utvalde, de samma til landtmarskalcksbordet framträda
och der låtta med trenne slutne zedlar, af hvilcka zedlar
på den ena voro skrifvit ordet »Bänckmän» och på de andre
tvänne orden »intet Bänckmän».
Frih. Coijett: at som ändamålet vid Bänckmäns utnämnande
är at dertil få sådane män, som känna folcket och således
kunna utse sådane Electorer, som äga samma kundskap,
hvilcken kundskap vid ledamöters utväljande til Secrete Utskottet
och den Secrete samt de öfrige Deputationer är af en
ganska stor angelägenhet, men eij just på hvar bänck trenne
sådane män kunna finnas, som en så noga kundskap härom
ägde, och låtten således torde kunna falla på den, som minsta
bekantskapen om folcket hade, fördenskull hemstälte Frih.
Coijett, om icke efter omständigheterne hvar bänck må äga
frihet antingen at välja tre, som då träda fram och låtta, eller
och en, som således eij behöfver låtta.
Hr Boije sade Frih. Coijetts mening vara god, men bad
at tiden eij måtte utdragas.
Frih. Wrede anmälte, at de mäste, som kring om honom
voro, förklarat sig af samma mening med Frih. Coijett.
Hr Landtm, sade sig allenast för redighetens och ordningens
skull påminna, at R. o. A. ville komma öfverens om en
lika methode härutinnan öfver alt på Riddarhuset,
Hr Riddercrantz påminte, at om tre Bänckmän skola
tagas, sådane måge nämnas som väl känna folcket så vähl i
Sverige som på gräntsorterne; eller ock om icke på bänckarne
Bänckmän genom en pur låttning kunde uttagas, så at på en
zedel skrifves »Bänckmän» och de öfrige lämnas blanka, då
den som får den påskrifna zedeln blifver Bänckmän.
Hr Palmstierna föreslog 1734 års method til Bänckmäns
väljande såsom den redigaste.
Hr Didron, sedan Hr Landtm, för honom äskat liud, begärte
attention och ordning, och hemstälte likaledes, om icke
nu til Bänckmansvalet samma sätt kunde brukas som vid förre
Riksdagen.
Härtil svarades af åtskillige af R. o. A. med ja.
Hr von Blixen yttrade sig vara af samma tancka med
Frih. Coijett.
Sedan ytterligare härom blifvit discourerat;
16
Om val af Bänkman och Electorer.
Giorde Hr Landtm, frågan, om våhlet til Bänckmän
på denna Riksdag skall skie på samma sätt som det skiedde
på den förra;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Sedan fortfor Hr Landtm.: Emedan här påminnes, at intet
alle af R. o. A. kunna hafva sig så noga bekant den på förra
Riksdagen brukade methoden, så förhölts då dermed således:
at hvar bänck voterade med slutne zedlar på 3 personer, de
3:ne, som finge de mäste vota, trädde sedan fram til landtmarskalcksbordet
och låttade med 3:ne zedlar, af hvilcka på den
ena stod skrifvit Bänckman och de andre tvänne voro blancke;
nu är den åtskilnaden, at på den ena sedeln skrifves ordet
»Bänckman» och på de andra tvänne »intet Bänckman».
Hr Lagman Wattrang stod up at tala, men för åtskilige
andras emotsäijande kunde af det förutgående i samma
tal eij höras utan allenast, at för sitt samvete skull han eij
kunde förtiga, at på någre bänckar finnas de, som sättia sig
tillsammans, at få pluraliteten för frenne, och at han med bedröfvelse
sedt, at til den ändan zedlar på bänckar blifvit utdelte,
med deras namn, som man ville hafva til Bänckmän.
Som häruppå af åtskilige begynte talas, hvilcka påstodo,
at i följe af det som redan faststäldt blifvit, man utan vidare
uppehåld borde begynna med voteringen på bänckarne;
Uprepade Hr Landtm, hvad Hr Wattrang vid den faststälte
methoden påmint, tilläggandes, at vid den samma väl
kunde giöras påminnelser; men hvad ordning sade vidare Hr
Landtm., kan väl någon tid upfinnas, vid hvilcken inga påminnelser
skulle kunna giöras? Och frågades sedan R. o. A.
på nytt om icke saken redan är faststäld;
Hvartil af R. o. A. åter svarades med ja.
Begyntes altså på bänckarne at voteras på de tre, som
ifrån hvar bänck komma at stiga fram och låtta.
Hr Landtm, begärte, at fyra deputerade måtte sättia sig
vid landtmarskalcksbordet at se på låttningen;
llvilcket bifölls.
Och satte sig vid bordet:
Grefve Stenbocks Fullm., Frih Sten Bielke.
Gref A.rel Classon Sparre.
Hr Lilljehök af Fåredala. Hr T otts Fullm.,
Frih. Abraham Leijonhufwud.
Val af Bänkman.
17
Och framträdde sedan efter bänckarnes numer, hvilcka i
sin ordning upropades, de tre, som uppå hvarje bänck fädt
pluraliteten.
Med låttningen gick således til, at efter bänckarnes antal,
som voro 52, voro på 52 zedlar skrefne det ordet »Bänckman»,
och deremot var på 104 zedlar skrifvit »intet Bänckman»; desse
sedlar, som voro ihoprullade och hvar och en uti en liten blyring
inträdde, på det de intet måtte kunna gifva sig ut, lades i frenne
hattar, femtio två zedlar i hvar hatt; varandes i den ene hatten
allenast zedlar med ordet »Bänckman» och uti de andre tvänne
hattarne zedlar med ordet »intet Bänckman»; så fort nu de tre
som låtta skulle ifrån hvar bänck efter upropet framträdde, tog
de deputerade en zedel utur hvar hatt och lade de samma uti
en annan hatt, deräst zedlarne af Riddarhus-Fiscalen omskakades,
och sedan utur hatten, som så högt holts up at ingen
kunde se der in, af de låttande sielfve uttogos och af dem
öpnades, då den, som fädt zedeln med ordet »Bänckman» uppå,
för Bänckman af samma bänck uptecknades.
Enär de 3 lattande innom balustraden inträdde, upropades
deras namn för R. o. A. med liud röst, hvilcket ock skiedde
med dens namn, som efter skiedd låttning blifvit Bänckman.
Denna låttning föll således ut, at för bäncken
N:o
1.
blef Gref Gyllenstolpes Fullm. Frih. Malkom Hamilton
Bänckman.
»
2.
Gref Ekeblad.
»
3.
Frih. Carl Sparre.
»
4.
Frih. Axel Palbitsky.
»
5.
Frih. Steen Coijett.
»
6.
Frih. Carl Cronstedt, Generalen.
»
7.
Frih. Gustaf Köhler, Ofverst-Lieutnant.
»
8.
Frih. Gustaf von Rosen.
»
9.
Hr Boije af Genses.
»
10.
Hr Ruthenschöld, Georg, Fullm. för Hr Stake.
»
11.
Hr Alce Hammarschöld.
»
12.
Hr Julius Silfverschöld.
»
13.
Hr Carl Axel Ruthenschöld vid Corpsen.
»
14.
Hr Biörnberg, Fendrick vid Gardiet.
»
15.
Hr Amminhof.
»
16.
Hr Mauritz Klinckouström.
»
17.
Hr Morath.
»
18. Hr Carl Lagerberg, Secreterare i Cammar-Revision.
Adelns Protokoll, 1738. 2
18
Val af Bänkman.
N:o 19.
Hr Bildts Fullm. Frih. Alex. Palbitsky.
» 20.
Hr Stiernloos Fullm. Frih. Anders Höpken.
» 21.
Hr Reenstierna, Abraham.
» 22.
Hr Lagman Lilljestierna.
» 23.
Hr Huppenfelt.
» 24.
Hr Lars Åkerhielm.
» 25.
Hr Öfverst-Lieutnant Carl Otto L,agercrantz.
» 26.
Hr Carl Gustaf Roxendorf, Capitain vid Artilleriet.
» 27.
Hr Pehr Lagerberg.
» 28.
Hr Öfverste And. Tungelfelt.
» 29.
Hr Cedercrona.
» 30.
Hr Pehr Stierncrona vid Corpsen.
» 31.
Hr Mannerheim, Capitain vid Artilleriet.
» 32.
Hr Carl Elirenpreutz.
» 33.
Hr Carl Axel Lilliecreutz.
» 34.
Hr Pehr Roxendorfs Fullm. Hr Augustin Manner-  heim, Lieutnant vid Artilleriet.
» 35.
Hr Lorens Ridderborg, Öfverst-Lieutnant.
» 36.
Hr Ofverste Stobée.
» 37.
Hr Ridderstråle.
» 38.
Hr vice Ammiral von Utfall.
» 39.
Hr von Döbeln.
» 40.
Hr Cammar-Råd Drufva.
» 41.
Hr von Hein.
» 42.
Hr Nordenstråhle, Just. Canceller.
» 43.
Hr Lars Benzelstierna, Assessor i Bergs Collegio.
» 44.
Hr Estenberg.
» 45.
Hr Öfverst-Lieutnant Östner.
» 46.
Hr Adlerbeth, Håfrätts-Råd.
» 47.
Hr von Olthoff, Cammarherre.
» 48.
Hr Otto von Sclnverin, Captain vid K. Gardet.
» 49.
Hr Olof von Törne, Commerce-Råd.
» 50.
Hr von Nolcken, Regerings-Råd.
» 51.
Hr Adam von Schoting.
» 52.
Hr Fock, Capitain.
Under varande denna låttning anmältes ock af 6 deputerade
emottogos och inbeledsagades tvänne af K. Majit til
R. o. A. nedsände Cammarherrar, hvilcka voro Cammarherren
Frih. Carl Gustav Duben och Cammarherren Gref Törnflycht.
När the voro inkomne, sade Cammarherren Duben: K. Majit
Kallelse till Rikssalen. Om Bänkmans ed.
19
låter förmäla des nådiga hälsning til des trogna undersåtare
Riksens Ridderskap och Adel, och derjemte lika nådigt antyda
at i morgon, som är den 20 Maii, efter hållen Riksdagspredikan
uti stadsens Stora Kyrckia, på Rikssahlen sig infinna
och K. Maj:ts nådiga proposition afhöra.
Hr Landtm.: R. o. A. tacka underdånigst för K. Maj:ts
nådiga kallelse och skola låta den samma lända sig til underdånig
efterlefnad.
Efter förrättad låttning upropades de, som genom låtten
blifvit Bänckmän, efter den förut anförde förteckningen och
trädde innom skrancket.
Hr Landtm, frågade, om Bänckmännen nu få träda af at
välja Electores.
Hvartil svarades ja.
Ytterligare frågade Hr Landtm., om 24 Electores skola
utväljas, hvilcket antal af Electores äfven vid sidsta Riksdag
varit.
Denna fråga blef af R. o. A. sammaledes med ja besvarat.
Bänckmännen trädde häruppå ned i Secreta Utkottetrumet
at förrätta det dem anbefalte våhlet.
Vid det Bänckmännen afträdde, frågades om de icke borde
aflägga ed;
Då Hr Landtm, berättade, huruledes vid sidsta Riksdagen
Bänckmännen något sent kommit at träda til sin förrättning,
och at det lidit in på aftonen, innan de med våhlet
af Electorerne kunnat blifvit färdige, fördenskull, som Electorerne
den dagen eij kunde aflägga någon ed eller begynnamed
något arbete, hade R. o. A. då godtfunnit at bänckmännen
allenast skulle aflägga tysthetseed, det de för ingen skulle uppenbara
hvem som blifvit vald til elector, innan förteckningen, som
emedlertid skulle lämnas förseglad hos Riddarhus-Secreteraren,
hos R. o. A. blifvit upbruten och upläst,
R. o. A. förklarade, at som omständigheterne nu eij äro
de samme, emedan Bänckmännen förmodeligen innan någre
timar kunna vara tilbakars med listan på Electorerne, så behöfves
för denna gången eij en sådan tysthetsed.
Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. skulle behaga
at blifva tilsamman til dess Bänckmännen fådt välja Electorer,
så att Electorerne, så snart de blifvit valde, kunde aflägga
electors-eden jemte tysthets-eden, at för ingen uppenbara
20
Deput. från Borgare- och Bondestånden.
hvilcke til ledamöter i Secrete Utskottet valde blifvit, samt strax
derpå träda neder at välja Secrete Utskottet, oell då de dermed äro
färdige, lämna listan förseglad i Riddarhus-Secreterarens händer.
Detta bifölls af R. o. A.
Borgareståndets Deputation anmältes, hvilcken emottogs
och inbeledsagades af 6 deputerade. Samma deputation, som
bestod af 12 personer och för hvilcken Rådmannen Poppelman,
en af Stockholms stads fullmäcktige vid denne riksdag,
förde ordet, betygade Ståndets hörsamme och skyldige fägnad
öfver Högloft. R. o. A:ns lyckelige ankomst til denne riksdag, så
väl som öfver R. o. A:ns lyckelige vahl til en Landtmarskalck,
hvilcken ägde så allmän kärlek och förtroende; yttrade sin
fägnad at Riksens Ständer nu åter i ro och frid få sammanträda
och öfverlägga om de angelägnare och til en del örne
och grantålige riksens ärender; önskandes, at om något oenighets
frö sig skulle framte, sådant genom inbördes enighet och
sämja måtte förqväfjas, hvarutinnan Borgareståndet tilförser
sig R. o. Arns compatriotiske förelysande, och lofvar efter
yttersta krafter biträda uti alt hvad som kan lända til Guds
namns ära, Konungens nöije, Ständernes fri- och rättigheters
bibehållande och ett önskeligit slut på denne i Herrans namn
begynte riksdagen, samt sig uti Högloft. R. o. A:ns gunst och
benägenhet hörsammast innesluter.
Sedan Hr Landtm, med et förbinteligit tal betackat
Deputationen och försäkrat om R. o. Arns fasta upsåt at uti
en behagelig sämja och enighet med de andre Stånden arbeta
på så vigtiga ändemål, som vid en allmän Ständernes sammankomst
böra sökas, och jemväl betygat sin erkänslan för det
til honom hyste förtroende;
Afträdde denne Deputation och blef på samma sätt som
den var införd utbeledsagad.
Häruppå anmältes och på samma sätt som den förre inbeledsagades
en Deputation ifrån Bondeståndet, tolf personer
stark, för hvilcken Ståndets Taleman Olof Håkansson ifrån
Blekingen förde ordet, och näst Ståndets ödmiuka vördnads
anmälande och fägnads betygande öfver R. o. A:ns lyckeliga
ankomst samt en ödmiuk och vördsam tacksäijelse för R. o.
Arns goda råd och gunstiga biträde vid sidsta Riksdag, utbad
för Bondeståndet nu äfven samma gunstiga biträde, försäkrandes
deremot efter alla krafter det lärer arbeta på enighet och
samdrägt Stånden emellan, på det at under anropande af den
Deput. till Borgare- o. Bondestånden. Talen på Rikssalen. 21
högste Gudens milda bistånd och hielp, til Guds namns ähra,
Konungens nöije samt fäderneslandets fromma och bästa må
begynnas, fortsättjas och slutas, recommenderandes til slut
Bondeståndet uti Högloft. R. o. Arns höga gunst och benägenhet.
Sedan Hr Landtm, på R. o. Arns vägnar besvarat denne
Deputation jemte tacksäijelse til det redelige och beskedelige
Bondeståndet och försäkran om R. o. Arns välvilja och biträde;
Afträdde Deputationen och blef lika som den förra utbeledsagad.
Hr Landtm, giorde frågan, om icke samma Deputation»
som i går varit hos Prästeståndet och efter R. o. Arns då
tagne slut jemväl kommer at giöra hälsningen hos de öfrige
tvänne Stånden, nu strax kunde afgå;
Och som detta af R. o. A. bifölls;
Afträdde samma Deputation til denna förrättning.
Hr Landtm, berättade, at H. Exc. Riksrådet och Praesideuten
Gref Horn sig yttrat, i det fall H. Exc. på Rikssahlen
skulle komma at föra talet til Riksens Ständer, H. Exc., som
nu eij mera så mycket kunde lita på minnet, voro sinnad
samma tal utur papperet at upläsa; och hade de öfrige Ståndens
Talemän jemväl sig utlåtit, at de gierna skulle se, det de sine
tal på Rikssahlen utur papperet fingo upläsa; hemställandes
Hr Landtm., om icke R. o. A. jemväl skulle vilja tillåta
honom samma frihet, hvarmed Hr Landtm, förklarade sig så
mycket mer skola vara nögd, som vid sådane tilfällen alle
ord äro af en serdeles vigt och eij voro godt at förtala sig.
R. o. A. yttrade sig vara nögde med det som Hr Landtm,
härom förestält, i synnerhet som härigenom erhålles en likhet
vid en så ansenlig ceremoni som Riksdagens öpnande är.
Electorernes Ed, som vid förra Riksdagen blifvit brukad,
uplästes utur allegaterne til 1734 års Pleni protocoll, hvarmed
den tagne copian, som vid detta protocoll bifogad finnes, collationerades.
Och giordes vid bemälte Ed inge påminnelser, utan bifölls
den samina utaf R. o. A.
Uppå Hr Landtmrs befallning sändes bud till Prästeocli
Borgarestånden, med begäran, at de än litet ville förblifva
tilsammans, emedan R. o. A. än i dag har något at med dem
communicera.
22
Val af Electorer.
Ärendet blef tillika anmält, hvilcket derutinnan bestod,
at Secrete Utskotts-eden än i dag af de tre Stånden, som der
hafva ledamöter, måtte igenom gås och gillas, emedan Secrete
Utskotts-ledamöterne, så snart de blifvit valde, böra aflägga
eden.
K. o. A:ns Deputation, som nu varit hos Borgare- och
Bondestånden at aflägga R. o. A:ns hälsning samt tacka välbemelte
tvänne Stånd för deras beskickningar, kom tilbaka,
och berättade Frih. Ungern, som fördt ordet vid denne deputation,
at deputationen hos bägge Stånden med mycket förbintelige
ordesätt samt försäkring om enighet och samdrägt
bemött blifvit.
Budet som varit hos Präste- och Borgareståndet kom tilbaka
med berättelse, at desse Stånden redan slutit sine sammankomster
i dag.
Emedan Bänckmännen nu voro nedre i Secrete Utskottsrummet
at välja Electorerne, och med samma arbete et par
timar ännu torde utdraga, påminte Hr Landtm., at i fall
någre af R. o. A. emidlertid ville gå neder af Riddarhuset,
det de precise kl. 2 ville vara uppe igien.
Gref Charles Emile Lewenhaupt förestälte härvid, at
om någon eij är tilstädes vid rådplägningarne, måste han efter
Riksdags-Ordningens innehåld låta sig nöija med det de närvarande
sluta.
R. o. A. fördrögde tilsamman, til dess Bänckmännen med
electorsvahlet blefvo färdige, då klåckan var något efter fyra.
Bänckmännen komrno up och trädde omkring landtmarskalcksbordet,
då Frih. Malcom Hamilton til Hr Landtm, aflefvererade
förteckning på de utvalde Electores, giörandes ursäckt,
at för tidsens korthet Bänckmännen eij hunnit med at
rangera de valde Electores efter matrikeln.
Listan på Electorerne uplästes för R. o. A., som finnes
ibland allegaterne til detta protocoll. {Bil. N. 1.)
Hr Landtm, hemstälte, om icke nu som tilförene Electorerne
hafva at i ackt taga, at til ledamöter uti Secrete Utskottet
utväljes icke allenast ifrån Stockholm, utan ock af
provincierne och af gräntzeorterne samt af-något hvar af staterne;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, frågade vidare, om icke Electorerne, innan de
nu skiljas åt, jemväl böra välja ledamöterne til den Secreta
Deputationen;
Electors-eden.
23
Hvartill R. o. A. svarade med ja.
Ytterligare förestälte Hr Landtm., om icke listorne på
Secrete Utskottet och Secrete Deputationen, så snart de äro
färdige, böra förseglas och lämnas til Riddarhus-Secreteraren
at förvaras, och innan Secrete Utskotts-listan upbrytes, Secrete
Utskotts-eden först af de tre Stånden, som der äga ledamöter,
vara justerad;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Electorerne upropades, trädde omkring landtmarskalcksbordet
och aflade den i dag upläste och approberade Electorseden,
som dem af Riddarhus-Secreteraren förestafvades.
Hr Landtm, påminte, at som listorne komma at ligga
förseglade, ty böra och de til Secrete Utskottet och Secrete
Deputationen utvalde ledamöter, under samma ed som nu aflagd
blifvit af Electorerne, förtigas, in til des samma listor upbrytas.
Detta bifölls af R. o. A. och lofvades af Electorerne.
Som de nu til sin förrättning skulle afträda i Secrete Utskotts-sahlen,
påmintes af Hr Ridderschantz och någre flere
at dem påläggas måtte at eij förglömma dem, som voro ifrån
gräntzorterne, provintzerne och andre stater;
Hvaruppå Hr Ankarcrona svarade, at som Electorerne
redan härom blifvit påminte och nu på stunden aflagt en så
dyr ed, så kunde han för sin del inga vidare påminnelser antaga,
förmodandes at R. o. A. til Electorerne, som med en så
dyr ed redan äro förbundne, eij lära draga något misstroende,
hvilcket om han förmärckte, så ville han strax afsälja sig ifrån
den honom updragne svåra och ansvarlige sysslan och gierna
lämna sitt ställe åt någon annan.
R. o. A. funno, at som Electorerne redan aflagt en så
dyr ed och jemväl om hvad de hafva at taga i ackt redan
äro påminte, så kunna til dem nu inga vidare påminnelser
giöras.
Afträdde de altså til sin förrättning.
Hr Landtm, gaf til känna, at anslaget bl ifver til i morgon
kl. siu för R. o. A. sig på Riddarhussalen at infinna, och til
kl. half åtta för Extra Capita och Krigsbefehlet at samlas i
Secrete Utskotts-sahlen.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. nu behaga at skiljas åt,
hvilcket, som det af R. o. A. med ja besvarades, så skiljdes
R. o. A. för denna gången åt.
24
Om Introduktion.
Den 20 Maii.
R. o. A. samlades kl. siu.
Hr Landtm, gaf R. o. A. tilkänna, at någre sig anmält
om introduction, samt at vanligit varit, at af R. o. A. en Introductions-Deputation
förordnas, som sådane ansökningar skiärskådar;
frågandes Hr Landtm., om i dag någon introduction
skall blifva;
Hvartil af R. o. A. svarades med neij.
Men som af någre härvid påmintes åtskillige adelsmän
vara födde under Sveriges cronos lydnad, hvilcke länge och
väl tient riket, och til en del jämväl ägde här fast egendom,
och at dem introduction eij tycktes kunna förvägras;
Uprepade Hr Landtm., at frågan nu allenast voro om
tiden när någon introduction skie skall, och om icke således
härmed kunde fördröijas, til dess efter förra vanligheten en
deputation blifvit satt, som gior den vid slika tilfällen vanlige
undersökningen och om introducendi erlagt hvad dem åligger
at utbetala; och som qusestion nu eij voro hvarken om adlande
eller naturalisation, uptog Hr Landtm, å nyo den redan giorde
frågan, om i dag någon introduction skall blifva; hvilcken
fråga af R. o. A. lika som förre gången med neij besvarades.
Yid detta tilfälle påminte Hr Falckengren och Hr Huppenfelt
för von Stauderne, om de icke i dag kunde blifva introducerade,
emedan de af 1731 åhrs Introductions-Deputation
redan blifvit anmälte och erlagt hvad vid sådane tilfällen vanligit
är, undantagandes gebiihren til Riddarhuset.
Hr Landtm, uprepade för R. o. A. hvad i anseende till
von Stauderne andragit blifvit, tilläggandes, at vid så beskaffade
omständigheter lärer det för dem allenast något litet på
tiden ännu ankomma.
Hr Lilliestierna påminte, at med all introduction til
vidare må upskiutas.
Och som derjemte af åtskillige andre anfördes saken redan
vara afgiord, at i dag ingen introduction skie skall, stadnade
härmed denne discours.
Hr Öfversten Didron androg, at som til följe af Ceremoniellet
Krigsbefehlet kommer at samlas uti Secrete Utskottssahlen
til at jemväl gå i processionen til Kyrkan och på Riks
-
Riksdagens öppnande.
25
sahlen, men inge andre än de, som eij voro adelsmän, vid detta
tilfället gingo med Krigsbefehlet, emedan de som voro adelsmän
gingo ibland R. o. A., der likväl Krigsbefehlet uti K.
Maj:ts nådiga kallelsebref til Riksdagarne serskilt nämnes och
til Riksdagar kallas, altså höllö han för sin del både för nödigt
och at det skulle gifva mera anseende, om alla de afR. o. A.,
som voro af Krigsbefehlet, uti processionen formerade en corps
och hade en General å la tete.
Hr Landtm, förestälte härvid, at som Ceremoniellet om
processionen i dag, hvilcken med alle Stånden redan är communicerat,
härom intet förmäler, så torde det vara eftertänckeligit,
om R. o. A. allena skulle giöra en sådan ändring, hvilcket
ock för mycket torde lysa de andre Stånden i ögonen. Hvarföre
Hr Landtm, hemstälte, om icke härmed til vidare så förhållas
kunde, som härtils vanligit varit;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at Electorerne, hvilcka i går
innan de skildes åt valdt ledamöter til Secrete Utskottet
och Secreta Deputationen, lämnat listorne förseglade uti Riddarhus-Secreterarens
förvar, hvilcka förseglade listor nu äfven
för R. o. A. upvistes; och sade Hr Landtm., at de femte
dag pingst lära komma at upbrytas.
När klåckan var 8, gafs tilkänna, at Bonde- och Borgarestånden
redan voro i stadsens Stora kyrcka, och at Prästeståndet
nu trädde dit in; och som de tvänne Härolder redan
voro vid balustraden och det nu begynte ringa samman, frågade
Hr Landtm., om med upropet får begynnas;
Hvartil svarades ja.
Begyntes med upropet.
De tvänne Härolder gingo för Hr Landtmarskalcken, hvilcken
med samtelige R. o. A., som de efter upropslistan blefvo
upropade, begaf sig til Kyrckan och efter der bivistat gudstienst
på Rikssalden derest enligit Riksdags-Ordningens 12 §
och det med Riksens Ständer communicerade ceremoniellet alt
blef förrättat.
På K. Maj:ts vägnar, emedan Hr Riks-Rådets och Presidentens
uti Cancelliet Gref Horns hälsa det eij tillät, förde
Hr Riks-Rådet och Cancellie-Rådet Gref Gustaf Bonde talet
til samtelige Riksens Ständer, och uplästes K. Maj:ts allmänna
Proposition af Stats-Secreteraren Baron Gedda.
26
Beslut att Landtmilis tal skall tryckas.
När alt uppå Riks-sahlen var slutit och Hr Landtm,
samt IL o. A. voro åter komne tilbakars på Riddarhuset,
dimitterade Hr Landtm. Härolderne och önskade R. o. A. en
hugnelig högtid samt begärte at få giöra anslag til Femtedagen.
R. o. A. betygade med allmän tacksägelse och handklappande
sitt besynnerliga nöije och fägnad öfver det til H. K.
Majit uppå Rikssahlen af Hr Landtm, håldne talet, med inständig
begäran at Hr Landtm, ville tillåta at det samma
måtte blifva tryckt.
Hr Landtm., som sig härifrån på det högsta ursäcktade,
säijandes at et tal, som på kort tid har måst sammansättas,
eij torde när det blefvo tryckt vara så behageligit, som R. o.
Ains gunst och benägenhet det nu velat uptaga, anholt at låta
detsamma få ligga skrifvet på bordet, så at hvem som behagade
kunde deraf taga afskrift.
Men som denna proposition med et allmänt och starkt
neij blef besvarat och R. o. A. sin förra åstundan, at samma
tal måtte blifva tryckt, enhälligt förnyade;
Giorde Hr Landtm, frågan, om då talet skall blifva
tryckt;
Hvartill af R. o. A. med ett allmänt ja svarades.
R. o. A. önskade hvarannan en hugnelig högtid och skildes
för denna gången åt.
Den 25 Maii.
R. o. A. samlades kl. åtta.
Hr Landtm, äskade liud och Gref C. Emile Lewenhaupt
på Electorernes vägnar berättade, at de i följe af R. o.
Arns befallning valdt ledamöter til Secrete Utskottet och
Secrete Deputationen, hvaruppå listorne förseglade til Riddarhus-Secreteraren
blifvit aflefvererade, ursäcktandes at för tidsens
korthet Electorerne härvid eij kunnat följa den ordning,
som efter matrikelen bör i ackt tagas;
Hvartil svarades, at hvad rangerandet efter matrikeln vidkommer,
på de ledamöter, som i desse och flere Deputationer
blifva valde, så kan det skie i Riddarhus-Cancelliet.
Sedan uplästes den Instruktion, som vid senaste Riksdag
för Secrete Utskottet var faststäldt.
Secr. Utskis o. Secr. Deputins ed o. instruktion. Privata ansökn. 27
Och fants uppå Hr Lilljestiernas härom giorde påminnelse
godt, at den samma til i morgon må blifva liggande på bordet,
på det R. o. A. må hafva tilfälle at dervid giöra de påminnelser,
som de kunde finna nödige, då samma instruction, sedan
den af R. o. A. blifvit faststäld, med de öfrige resp. Stånden,
sorn uti Secrete Utskottet äga ledamöter, kan communiceras.
Likaledes uplästes Secrete Utskottets Ed, Secreta Deputationens
Instruction och des Ed;
Hvilcka documenter äfvenväl til i morgon blifva liggandes
på bordet, at hvar och en til dem må hafva tilträde.
Uppå Hr Landtnns giorde fråga faststäldtes, at i dag
efter middagen Electorerne träda tilsammans at välja R. o.
Arns ledamöter til Urskillnings-Deputationen, hvilcka äfven som
vid förre Riksdagen blifva 12 till antalet, och skier anslag at
de samlas kl. fyra efter middagen.
Hr Landtm, hemstälte, om icke efter förra vanligheten
Reglementet til Riksdagarnes förkortande tilkommande Söndag
på predikstohlarne här i staden kommer at upläsas;
Hvilcket af R. o. A. bifölls, så att på sätt, som förr
brukeligit varit, härom föranstaltat blifver.
Hr Landtm, frågade, om icke terminen, innom hvilcken
man med private ansökningar hos Riksens Ständer må inkomma,
kan utsättjas til den 26 nästkommande Junii, emedan
uti Riksdags-Ordningen en månad dertil utsatt är.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Hr Didron påminte, at inge andre än angelägne och så
dane
sorn voro Riksdagssaker måtte blifva antagne.
Hr von Hökerstedt
enskommas, at Stånden sielfve eij antaga någre saker at igenomdrifva,
som eij äro Riksdagsärender, på det Riksdagens slut
eij måtte uppehållas.
Hr Landtm, sade sig med Ståndens Talemän härom redan
hafva öfverlagt och hos deni eij annat förmärckt, än at de
jemväl mycket äro hugade at ernå et skyndesamt slut på Riksdagen
åtminstone til Michaelis, då ock blifvit tält om de vägar,
genom hvilcka private ansökningar inkomma, livilcke Riksdagarne
så mycket förlänga, nemligen dels genom Stånden sielf
dels genom allmänna Besvärs-Deputationen med mera, och at
då Talemännen sig yttrat, det deras Stånd jemväl voro mycket
benägne sådant at afböja.
28
Riksdagens förkortande.
Hr Carl Boije förmente, at som de andre Ståndens afskickade
til Riksdagen niuta underhåld medan de äro kär, så
torde de eij vara så örne om et skyndesamt slut på Riksdagen
som R. o. A., hvilcka sielfve måste giöra omkostnad ock draga
lasten af langa Riksdagar.
Hr Landtm, sade sig eij kunna undgå at giöra de andre
Stånden den justiee, det, så mycket kan förmärckt, de ock
mycket äro liugade at få en kort riksdag.
Uplästes projectet til det anslag som för de sökande kommer
att utsättas, kvarutinnan terminen til den 26 Junii inclusive
är utstäld, innekållande i öfrigit någre för kemelte sökande
nödige varningar.
Hr von Hökerstedt förmente det mycket skola kidraga
til Riksdagens förkortande, om samma saker på en ock
samma dag i alla fyra Stånden til afgörande företogos. Ofta
är kändt, at kos R. o. A. åtskillige angelägne saker blifvit
afgiorde, som de andre Stånden upskjutit, hvarigenom dels
Riksdagarne blifvit utdragne dels ock vigtige mål blifvit aldeles
oafgiorde.
Hr Landtm, sade sig til uplysning köra berätta hvad
förfarenketen härutinnan vijst, nemligen at det lärer vara svårt
en sådan methode at värckställa, aldenstund månge saker äro
af den beskaffenhet, at när de i det ena Ståndet på 1/i timma
kunna afgiöras, kan uti et annat Stånd en half dag dertil behöfvas.
Emellertid lofvade Hr Landtm, at med de andre Ståndens
Talemän så öfverlägga, at, så vida möjeligit är, Stånden
med sakernes afgiörande måge jemt följas åt.
Hr von Blixen erindrade, at om alla Riksdagscollationer
och måltider blefvo afskaffade, sådant til Riksdagens förkortande
mycket skulle bidraga.
Hr von Hökerstedt: Igenom allmänna Besvärs-Deputationen
inkomma ofta många mål, som af Urskillnings-Deputationen
äro afslagne.
Hr Wulfwenstierna påminte, om icke de allmänna besvären
inom samma tid, nemligen den 26 Junii, borde vara
inne, emedan ibland skall vara händt, at många mål i allmänna
besvären blifvit införde, som ifrån landsorterne ej blifvit
medgifne, utan kär formerade blifvit.
Frih. Stiernstedt förestäldte hvad för en granlaga sak
det är med de allmänna besvären, sorn likväl blifva en allmän
Om privata ansökningar.
29
lag för alle undersåtarne; ock sade sig fruckta at lagen härigenom
ofta eluderas, i ty at af private mål giöras publique.
Hr Landtm, hemstälte, om icke en deputation til de
andre Stånden kunde afgå med föreställning, huru angelägit
det voro at til de allmänna besvärens ingifvande jemväl en
viss dag måtte utsättias, nemligen den 26 Junii;
Hvilcket af R. o. A. bifölls. Och fants godt at härom
et Extractum Protocolli upsätties, som af Deputationen hos
Stånden qvarlämnas.
Frih. Henrich Wrede påminte, at i begynnelsen inge
private mål företagas, emedan efter hand månge af Riksdagsmännerne
resa bort, så at på slutet de angelägne ärender
komma allenast under deras,‘sorn här i staden äro vistandes,
och Collegiernes ledamöters afgiörande.
Hr Landtm, försäkrade, at så mycket i des förmåga
voro och des direction vidkommo, ville han på det högsta låta
sig angelägit vara, at de angelägne ärenderne först måtte blifva
företagne, til hvilcken ända Hr Landtm, voro sinnad at sielf
gå i Deputationerna och der så begå, at de angelägne eller
Riksdagsärenderne måtte åtskilias ifrån de mindre angelägne
eller private; de förre kunde i anseende til deras vigt och
nödvändighet blifva numererade, och de senare eller private
igenom låttning få sin numer, på hvilcket sätt hvar och en
privat kunde vetta, på hvad tid han hade at vänta på svar.
I anledning häraf yppades hos R. o. A. en vidlyftig
discours, i det en del af R. o. A., hvaribland voro Hr Boije,
Hr Falkengren och Hr Riben, höllö före, at til all faveurs
förekommande på de ställen, der de private ansökningar ingifvas,
samma ansökningar måtte efter låttning få sin numer,
eller och förmente Hr Boije til betagande af all misstancka,
at en deputerad af hvart Stånd kunde sittia i RiddarhusCancelliet
och vid Memorialernes emottagande hafva inseende
på numereringen; andre åter, ibland hvilcka voro Hr von
Hökerstedt, Hr Didron och Hr Liljestierna, voro af
den tanckan, at enligit Riksdagsordningen och Cancellieordningen
de private memorialer eller ansökningar böra numereras
efter tiden som de inkomma, hälst som igenom låttning den,
som först med sin ansökning varit inne, kunde förlora beneficiurn
temporis, som honom tilkommo, och som private ansökningar
jemväl kunna vara af olika angelägenhet, så torde den
sorn hade angelägnaste målet, igenom låttning blifva den sidste;
30
Privata ansökningars numrerande.
och at fördenskull voro bäst, at de private målen uti Deputationerne
utarbetas efter den numera, som de fådt i UrskillningsDeputationen.
Hr vo 11 Gerten och någre af R. o. A. med honom voro
af den meningen, at om allenast vist fastställes och noga
efterlefvas, det först och för all ting de allmänna och rätta
Riksdagsärender företagas, så lärer med private och mindre
angelägne sakers afgiörande altid finnas råd.
Hr Landtm, frågade, örn icke R. o. Arns tancka är, at
det blifver Deputationens första giöromål at numerera de angelägne
och Riksdagsärenderne efter deras angelägenhet;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Ytterligare, som en stor del af R. o. A. syntes vara för
den meningen, at de private ansökningar uti Deputationerna
böra företagas efter den numera, som de få uti UrskillningsDeputationen,
giorde Hr Landtm, jemväl härom frågan;
Hvilcken likaledes med ja besvarades.
Sedan denne discours var sluten, företogs åter projectet
til anslaget för de sökande;
Hvilcket i öfrigit bifölls, allenast at, i anledning af Hr
Wulfwenstiernas giorda påminnelse, det, när Memorialerne ingifvas,
de strax i dens närvaro som dem ingifver böra nurnereras,
och at sakerne sedan efter den åsätta numera til afgiörande
komma at företagas, vid slutet dessa orden tillädes:
»skolandes de private ansökningar, i deras närvaro, som dem
ingifva, strax blifva numererade, och länder hvar och en til
efterrättelse, at sedan intet ärende utom ordning af des åsatte
numer til afgörande kommer at företagas.»
Ytterligare uplästes det i följe af Ständernes Resolution
af den 13 Dec. 1734 projecterade anslaget, at terminers til
klagomåls ingifvande för private sökande bör räknas ifrån och
med den ena Riksdagen til den andra, och at den, som hos
Riksens Ständer å nyo med sådana ansökningar inkomma (!),
som vid förra Riksdagar af Urskillnings-Deputationerne blifvit
afslagne, bör böta 100 dahl. smt.
Och som härvid inge påminnelser giordes, påskrefs på detta
project til anslag, äfven som på det förra, at det af R. o. A.
blifvit bifallit.
Hr Landtm, anmälte et af Landshöfdingen Baron Rålamb
ingifvit Memorial, hvilket uppå R. o. A:ns dertil erhåldne
samtycke uplästes, hvarutinnan hemställes, at som ingen lag
Frih. Rålambs mern. om Riksdagens slut. 31
må vara kraftlös och Riksdags-Ordningens 24 § förmår, det
Riksdagarne eij längre böra påstå än högst tre månader, det
fördenskull Riksens Ständer fastställa ville antingen at detta
lagsens rum måtte ändras eller och vid denne Riksdag aldeles
efterlefvas.
Hr Silfversparre, Hr Lillj esti erna och Hr Carl
Wennerstedt samt åtskillige flere af R. o. A. förestälte, at
det hade sine svåre betänckeligheter med sig at så aldeles och
precise på dagen fastställa Riksdagens slut innom tre månader,
emedan hända kunde, at sådane händelser sig yppade och så
angelägne saker torde vara oafgiorde, at om man då ändade
Riksdagen, det eij voro at sluta utan at afbryta den samma;
hvarvid Hr Boije detta tilläde, at som all lag är för en
menighets nytta, så kan och bör den aldrig vidare extenderas,
fördenskull lärer Riksdags-Ordningen härutinnan eij eller annorledes
kunna förstås, än at Ständerne innom den föreskrefne
tiden vilja skiljas åt, så vida de hunnit afgiöra de allmänna
riksvårdande ärender.
Hr Landtm, sade en af de angelägnaste afsicliter vid
Riksdagarne vara, at Ständerne i underdånighet svara K. Maj:t
på des til dem giorde propositioner; och innan det skiedt lärer
eij gierna någon Riksdag kunna slutas; bad för öfrigit R. o.
A. vara försäkrade, at hvad dess direction beträffade, lärer
han eij det aldra minsta försumma af alt det som kan bidraga
til et godt och skyndesamt slut på Riksdagen.
Och som R. o. A. betygade sig härom aldeles vara förvissade;
Frågade
Hr Landtm, vidare, om icke R. o. A. vilja sig
förena at angående Riksdagens slutande efterlefva Riksdagsordningen,
så vida någon tid möijeligit är.
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Frih. Rålamb, som emellertid förklarat dess mening
intet vara, at Riksdagen med oförrättade ärender skulle afbrytas,
begärte at med detta Memorialet få gå til de andre
Stånden, eller och at samma Memorial, tillika med R. o. Arns
deröfver fattade resolution med de andre Stånden måtte communiceras.
Och påmintes härvid af en del af R. o. A. honom ej
kunna förvägras at med detta Memorial gå til de andre Stånden,
aldenstund han dermed uti sitt Stånd sig först anmält.
32 K. Maj:ts Allm. Proposition. Tid för besvärens inlemnande.
Men som åter en del af R. o. A. tyckte, at detta Memorial
väl af Frih. Rålamb sielf hos de andre Stånden kunde ingifvas,
men eij ifrån hela R. o. A. med de andre Stånden communiceras,
at eij hos dem förorsaka något misshag, aldenstund de
redan förklarat sin åhuga at, om någon tid möijeligit är, Riksdagen
inom tre månader må vara sluten;
Så begaf sig Frih. Rålamb sielf ifrån sitt påstående, så
i anseende til detta senare skiählet som ock i anseende til det
på Hr Landtm:s sidsta fråga fallne svaret, och sade sig vara
nöjd at förbemelte Memorial blifver vid Riddarhuset qvar och
eij med de öfrige Stånden communiceras.
K. Maj:ts allmänna nådiga Proposition til Riksens Ständer
vid denna Riksdag, gifven i Rådcammaren den 13 i denne
månaden, som nu in originali var nedsänd, uplästes för R. o. A.
(Bil. N. 2.)
Som det i dag resolverade Extractum Protocolli, at terminen
til Ståndens allmänna Besvärs ingifvande må blifva den
26 Junii, nu var upsatt, altså uplästes och justerades det samma
för R. o. A. så lydande:
Extract utur Protocollet som hölls hos R. och A. den 25
Maii 1738.
Såsom R. o. A. med all flit lära söka at derhän arbeta,
det Riksdagen, så vida någon tid giörligit och möijeligit är,
må innom den uti Riksdags-Ordningen föreskrefne tiden kunna
bringas til et önskeligit slut, hvartil ganska mycket bidraga
skulle om de allmänna och Stånden i gemen rörande ärender
utan ringaste uppehåld kunde blifva företagne, och i samma
afseende R. o. A. sig förenat at med sine allmänna besvär til
den 26 Junii nästkommande vara färdige, så har R. o. A. eij
underlåta bordt til de öfrige resp. Stånden vänligen at hemställa,
om icke välbemelte Stånd likaledes skulle godtfinna och
til samma dag, nemligen den 26 Junii, sine allmänna besvär
ingifva ville.
Och utnämdes en Deputation af 6 personer, hvilken Frih.
Conrad Sparre anförde, til at med samma Extr. Protocolli gå
til de andre Stånden.
Samma Deputation afträdde.
Hr Landtm, hemstälte til R. o. A:ns öfvervägande, huru
månge och hvilcke Deputationervid denne Riksdagböra utnämnas.
Frih. Coijett, Frih. Uxkull och Hr Didron påminte,
at nu som vid förre Riksdagen en Protocolls-Deputation må
Protokolls-Deputationens instruktion. 33
blifva utnämd, emedan det voro en sak, som uti Riksdagsordningen
är grundad, och påminte Hr Didron och Hr Wennerstedt,
at hvad af den förra Protocolls-Deputationens arbete
Ständerne vid förre Riksdagen eij blifvit föredragit, men då
blef liggande, nu til afgiörande må företagas.
Likaledes påminte hr Didron, at General-Krigs- och
Leuterations-Rättens protocoller, hvarom uti Instructionen vid
senaste Riksdagen intet är nämdt, nu måtte gå til ProtocollsDeputationens
skärskådande;
Hvilcket uppå Hr Landtrms härom giorde fråga af R. o.
A. bifölls.
Uplästes den vid senaste Riksdag Protocolls-Deputationen
gifne Instructionen, hvilcken til i öfvermorgon kommer at blifva
liggande på bordet.
Sedan påmintes af åtskillige och uprepades jemväl af
Hr Landtm., om icke Protocolls-Deputationen, utan at binda
sig til alla protocollens igenomläsande, hvilcket mycket långt
på tiden skulle utdraga, allenast har at efterse de mål, som
af en och annan kunna angifvas.
Men härpå föll intet svar.
Doch berättade Hr Carl Wennerstedt, at det således
vid förre Riksdagen blifvit förhållit.
Hr Landtm, hemstälte, om icke noga må tilses, at de
som fådt afslag i Urskillningen eij måge vända sig til Protocolls-Deputationen,
på det således denne vägen til riksdagsarbetets
förökande, om möijeligit är, må blifva igensluten.
Hr Didron sade, at de, som kunna visa det dem emot
lagen skiedt för när, bör eij förvägras at gå til ProtocollsDeputationen.
Hr Landtm.: Qumstion är, om de, som vilja andraga
något i Protocolls-Deputationen, icke böra först i Urskillningen
sig angifva.
Hr Kaulbars: Som klagomål öfver Collegier icke äro
riksdagsärender, så lära de i Urskillningen blifva afslagne;
fördenskull tyckas de klagande böra äga frihet at strax vända
sig til Protocolls-Deputationen.
Hr Landtm.: Jag kan ej annat finna, än at Höglofl. R.
o. A. faststäldt, at en Protocolls-Deputation skall blifva satt;
derföre tyckes frågan nu vara, om icke de, som vilja andraga
något vid Protocolls-Deputationen, böra dermed gå igenom Urskillningen.
Adelns Protokoll, 1738. 3
34
Protokolls-Deputationen.
Hr Wulfwenstierna sade sig eij kunna förtiga en sak*
som sidste Riksdag kommit ifrån Protocolls-Deputationen och
gådt til K. Maj:t, hvilcken ock nu lärer komma til Riksens
Ständer. I denna acten finnes Cammar-Collegii extracta protocolli,
som aldrig blifvit resolverade, mycket mindre justerade
eller expedierade, utan äro allenast utur de förde discourser
och raisonementer utdragne och det på et ofullkommeligit
sätt, i ty allenast halfva discourserne äro anförde; icke dess
mindre äro de samma satte i vanlig form af rätta extracta
protocolli, med formaliteten »actum ut supra» inunder; tilläggandes
Hr Wulfwenstierna, at i fall han eij suto i et Collegio,
för hvilcken orsak skull han drogo i betänckande at vid denna
discoursen, då örn Protocolls-Deputationen är före, sig vidare
yttra, så skulle det intet falla honom svårt at angående det
ärendet, hvarom nu handlas, andraga nog angelägne påminnelser.
Et kunde han likväl ej obemält lämna, at som vår RegeringsForm
och fundamental lagar tydeligen, rättvisligen och försichteligen
uttrycka, huru regeringen bör föras och ärenderne
gå sin rätta gång, i ty at then, som häfver at klaga öfver
underdomaren, kan söka rättelse hos Håfrätterne och sedan
vidare uti K. Maj:ts Justitise-Revision, och i oeconomiske måhl
kan öfver hvad som felat blifvit hos Landzhöfdingen sökas
rättelse, vidare hos Collegierne, och sidst hos K. Maj:t, då den,
som förmenar sig befogad at gå vidare, vägen är öpen til
Riksens Ständer, men eij för, ty ville han til Höglofl. R. o. A.
ödmiukast hafva hemstält, om det icke förtienar et noga öfvervägande,
innan man härutinnan går längre än nödigt är.
Frih. Steen Bielke: Jag hade vid förre Riksdagen den
ähran at vara en Protocolls-Deputations ledamot; då fick Deputationen
eij röra vid saker, som lågo under Konungens utslag;
och är min oförgripeliga mening, at Deputationen eij kan
eller bör befatta sig med at giöra ändring uti det som Collegier
giordt, utan at des giöromål allenast deruti består, at ställa
under tiltal och ansvar de ledamöter i Collegierne, som befinnas
hafva giordt felsteg.
Gref Axel Classon Sparre sade, at hvar och en bör
stå fritt at efterse, huru des saker och angelägenheter i Collegierne
blifvit liandterade.
I det samma påminte Hr Lagman Lilljestierna, at om
Äbo Håfrätts protocoll i rättan tid skola kunna komma hit,
böra ordres derom ofördröijeligen afgå.
Om Bergs-Deputms förenande med Cammar-Oecon.-Dep. 35
Hr Landtm, sade sig i afton vilja tala med Ståndens
Talemän, at de i morgon i sine Stånd föredraga örn en Protocolls-Deputations
sättiande; och örn af Stånden dertil samtyckes,
kan ännu i morgon af K. Maj:t i underdånighet begiäras,
at des nådige befallning härom afgå låta.
Denna discours stadnade, emedan Hr Ehrenpreus påminte,
at som vid denne Riksdagen Bergs-Deputation lärer
finnas nödig, i anseende til bergvärckens angelägenhet, som
äro grunden til vår commerce, och för den orsaken skull
emellan Bergs- och Commerce-Deputation ofta behöfves gemensamma
rådplägningar, ty holt han före, at vid denne riksdag
Bergs-Deputation med Cammar-Oeconomie-Deputationen kunde
combineras och i anseende härtil Cammar-Oeconomie- och
Commerce-Deputationen, i fall denna des tancka skulle bifallas,
blifva til antalet af ledamöter så mycket starckare; härigenom
kunde den olägenheten förekommas, som man vid förre riksdagar
förspordt, at då bemelte Deputatiouer vid sammanträden
stadnat uti skiljacktige tanckar, har det ankommit på skriftelige
memorialer, med hvilcka hvardera Deputationen sin mening
velat bestyrcka, och således med sakernes slut och afgiörande
mycket på tiden ankommit.
Hr Carl Wennerstedt yttrade sig härutinnan vara af
samma tancka med Hr Ehrenpreus, för tidens utdrägt skull,
som gemenligen af Deputationers sammanträde förorsakas, när
de stanna i skiljacktiga meningar och hvar och en vill försvara
sin.
Hr Lilljestierna holt för bäst vara, at efter vanligheten
förblifver vid en serskilt Bergs-Deputation, emedan, när hvar
Deputation har sitt serskildte giöromål, sakerne gemenligen då
bättre utarbetas, serdeles som, om Commerce-Deputationen
skulle för denna orsaken förstärckas, man eij vann någon besparing
i antalet af ledamöter, hvaruppå de andre Stånden,
som eij äro så tahlrike, mycket se.
Frih. Carl Vilhelm Cederhielm lade härtil, at om et
Bergsutskott skulle blifva det femte uti Cammar-Oeconomie och
Commerce-Deputationen, skulle dermed tiden til sakernes afgiörande
uti bemelte Deputations pleno så mycket längre utdragas.
Atskillige andre af R. o. A. höllö jemväl före, at nu som
förr en serskilt Bergs-Deputation blifver, hvilcken, när så behöfves,
med Commerce-Deputation sammanträder, med bi
-
36
Åtskilliga Deputationer.
fogad påminnelse, at til Bergs-Deputationen eij allenast väljas
sådane som äga bergsbruk, utan ock andre, emedan emellan
bruket och landet ofta äro tvister om skogarne.
Blef altså uppå Hr Landtnäs härom giorde fråga godt
funnit, at Bergs-Deputationen blifver en särskilt Deputation,
hvilcken vid de tilfällen, som det fordra, träder tilsammans
med Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationen, doch
utan någon skriftväxling Deputationerne emellan, samt at til
Bergs-Deputationen eij allenast välljas sådane som äga bruk,
utan ock andre, och sådane som förstå bergssaker.
Frih. Conrad Sparre kom tilbakars med Deputationen
som varit hos de andre Stånden och afgifvit R. o. Arns i dag
afgifne Extractum Protocolli. Prästeståndet hade angående
terminen til allmänna besvärens ingifvande strax conformerat
sig med R. o. A.; men Borgare- och Bondestånden hade lofvat
at villja taga ärendet i betänckande och deröfver inkomma
med deras svar.
Sedan bifölls af R. o. A. uppå Hr Landtm:s derom giorde
frågor, at vid denne Riksdag ännu följande Deputationer skola
sättjas, nemligen en Cammar-, Oeconomie- och CommerceDeputation,
en Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputation,
en Reductions- och Liqvidations-Deputation, en InstructionsDeputation,
emedan Riksens Ständer vid sidste Riksdag sig förbehållit
at öfverse de ännu återstående Collegiernes Instructioner,
en Justitite-Deputation och en Expeditions-Deputation.
Härvid påmintes, om icke bäst voro, at til vidare Electorerne
eij välja ledamöter til flere Deputationer än til Urskillningen,
emedan man ännu eij kan vetta, til hvilcka och huru
månge Deputationer de öfrige Stånden samtycka; som til exempel,
man kan eij vetta, om någon Tull-Deputation kan behöfvas
eller eij; ty skulle Ständerne sig eliest förena, at tullarne vidare
skola blifva under arrende, synes ingen Tull-Deputation behöfvas,
emedan, hvad tulltaxornas reglerande vidkommer, sådant synes
höra Commerce-Deputationen til.
Och bifölls at i dag allenast väljes til Urskillningen.
Gref Friedrich Gyllenborg påminte, at listan på Urskillnings-Deputationens
ledamöter jemväl må blifva förseglad,
til dess Secrete TJtskotts-listan är uppbruten, på det man af
den förra ej må kunna judicera, hvilka i Secrete Utskottet
intet äro ledamöter;
Urskillnings- och Expeditions-Deputationerna. 3 i
Hvilcket uppå Hr Landtnäs sedermera härom giorde fråga
af R. o. A. bifölls.
Hr Lilljestierna sade sig intet tvifla om Hrr Electorernes
omtancka och försichtighet; doch hemstälte han, om icke til
Urskillnings- och Expeditions-Deputationerne böra väljas folck
ifrån landsorterne, hvilcke bäst känna sine orter och lära skynda
med arbetet at få dess förr komma hem.
Frih. Stiernstedt sade denna påminnelse vara mycket
god, men at de efter sin ed böra välja folck, som kunna lägga
handen vid arbetet, och at de eij tviflade at finna åtskillige
sådane jemväl ifrån landsorterne.
Hr Landtm, frågade, om Electorerne icke skola taga i
ackt at så mycket möijeligit är personer tagas ifrån landsorterne
;
Hvartil svarades ja.
Ytterligare frågade Hr Landtm., om ledamöterne denne
Riksdag skola anmodas at uti Expeditions-Deputationen upsättja
Expeditionerne.
Åtskillige af R. o. A. förmente, at de derifrån sig eij lära
undandraga.
Hr Lilljestierna påminte det vara af högsta angelägenhet,
at alle Expeditioner måge vara slutne innan Riksens Ständer
skiljas åt, för hvilcken orsak skull han höll nödigt, at
Expeditions-Deputationen til antalet af 12 af R. o. Arns ledamöter
blefvo förstärckt.
Hr Landtm, giorde frågan, om uti Expeditions-Deputationen
skola blifva 12 af R. o. A;
Hvartil svarades med ja.
Hr Ehrenpreus påminte, at om detta antal hos R. o. A.
fastställes, så kunna Electorerne eij skrida til något vahl af
ledamöter i Expeditions-Deputation, innan de andre Stånden
sig utlåtit om de ock i proportion häraf vilja gifva ledamöter.
Hr Lilljestierna: (sade) det kunna brukas för et skiälil tii
de andre Stånden, at få deras samtycke til en starckare Expeditions-Deputation,
än här tils vanligit varit, at innan Riksdagens
slut alle Expeditioner böra vara slutne.
Uppå Hr Landtm:s frågan samtycktes af R. o. A., at
listorne på ledamöterne i Deputationerne nu som på de förra
Riksdagar måge blifva tryckte sedan ledamöternes namn i
38 Expeditions-Deputationen o. andra Deputationer.
Riddarhus-Cancelliet blifvit satte i den ordning som deras familier
äga i Matrikelen.
R. o. A. förenade sig at i morgon kl. 8 komma tilsammans,
hvarom anslag giöres, och skildes nu åt.
Den 26 Maii.
R. o. A. samlades kl. 8.
Hr Landtm, äskade liud, och sedan R. o. A. intagit sine
rum, sade Hr Landtm., at det mycket skulle bidraga til et
skyndesamt slut på Riksdagen, om R. o. A. på den timan, som
anslaget är, sig tahlrikare ville infinna, och fördenskull sig
förena at precise vara uppe, då den som borto voro hade at
skylla sig sielf, om något utan des vettskap beslutes; elliest
hade vid sammanträdet i går de öfrige Ståndens Taleman förklarat,
at Stånden varit mycket nögde med R. o. A:ns i går
til dem sände Deputation och det utaf samma Deputation medbrackte
ärendet, samt funnits benägne at bifalla terminen til
Allmänna Besvärens ingifvande, och hade Hr Landtm, vid det
tilfället gifvit tilkänna, at R. o. A:ns ledamöter förklarat sig
nögde at arbeta uti Expeditions-Deputationen, på det Expeditionerne
innan Ständerne skiljas åt måge vara slutne; och som
Talemännen begärt R. o. A:ns Extractum Protocolli angående
de Deputationers antal och styrcka, som R. o. A. vid denne
Riksdag funnit nödige, så voro ock, i folge af det, som R. o. A.
härom resolverat, et Extractum, Protocolli upsatt; hvilcket för
R. o. A. uplästes och bifölls, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 25
Maii 1738.
S. D. Funno R. o. A. uppå denne Riksdag til ärendernes
utarbetande följande Deputationer vara nödige, nemligen en
Protocolls-Deputation — hvilcken utom de protocoller, som denne
Deputation vid förre Riksdagen hade under händer, nu jemväl
kommer til skiärskådande at företaga General-, Krigs- och
Leuterations-Rättens protocoll, och i öfrigit at rätta sig efter
den instruction, som Riksens Ständer varda författandes — en
särskilt Bergs-Deputation — hvilcken, när sakernes beskaffenhet
och nödvändigheten så fordrar, träder tilsammans med
Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationen, doch utan
någon skriftväxling Deputationerne emellan — en Cammar-,
Redukt. o. Liqvidations-Kommis:ns memorial. 39
Oeconomie- och Commerce-Deputation, en Landt- och Siö-MilitiaaOeconomie-Deputation,
en Reductions- och Liquidations-Deputation,
en Instructions-Deputation,en Justitise-Deputationoch en Expeditions-Deputation:
alla til lika antal af ledamöter, som desse
Deputationer vid förre Riksdagen voro; hållandes doch R. o. A.
före, at uti Expeditions-Deputationen det samma för denne
gången kunde fördubblas emot det som förr vanligit varit, på
det, innan Riksens Ständer skiljas åt, alle Expeditioner måge
vara utfärdade; och förklarade R. o. A. sig villige, at deras
ledamöter i denna Deputation med arbetet af Expeditionernes
upsättiande biträda. Hvilcket alt med de öfrige resp. Stånden
vänligen communiceras. Acturn ut supra.
Ytterligare sade Hr Landtm., at Hr Arkie-Biskopen påmint,
det tillika med Reglementet angående Riksdagarnes förkortande
9 och 13 §§ af 1734 ahrs Riksdagsbeslut tilkommande
Söndag på predikostolarne må upläsas. Så hade ock
Prästeståndet erindrat, at under varande Riksdag inge andre
tiggare på gatorne måtte tillåtas än de, som hafva PolitieCollegii
tilstånd, och at angående föranstaltandet härom Hr
Öfverståthållaren kunde anmodas.
Med alt detta förklarade sig R. o. A. nögde.
Uplästes Riksens Ständers Reduktions- och LiqvidationsCommissions
Memorial af den 8 uti innevarande månad, hvarmedelst
Commissionen hos Ständerne aflägger berättelse om des
sedan senaste Riksdag förrättade arbete;
Och remitterades til Reductions- och Liquidations-Deputationen,
som vid denne Riksdag kommer at förordnas; hvilcken
remiss strax skrefs på sielfva Memorialet, som i öfrigit til
R. o. A:ns närmare underrättelse någre dagar kommer at blifva
liggandes på bordet.
Hr Wulfwenstierna påminte, at til ledamöter uti Reductions-
och Liquidations-Deputationen inge måge väljas, som
sielfve äro sökande, samt at sådant folck må utses, som i slike
saker äga kundskap.
Frih. Fabian Wrede och Frih. Henric Wrede erindrade,
at eij eller någon af Cammar-Collegii ledamöter i denna Deputation
bör vara, emedan de å cronones sida härutinnan kunde anses
som parter, äfven som å andra sidan de sökande icke eller
kunna bivista denna Deputationen, i ty the tå skulle blifva
domare uti sin egen sak. Doch voro billigt, at Cammar-Collegii
40 Om tiggeriets hämmande. Sekr. Utskrs instruktion.
ledamöter, såsom ägande kundskap uti sådane saker, uti Deputationen
blifva hörde.
Gref Johan Gyllenborg berättade, at det så vid förra
Riksdagen brukeligit varit, tilläggandes i öfrigit, at uti denna
Deputation, som är af stor angelägenhet, folck bör sättias, som
förstå räkenskaper och äga kundskap i det vidlyftiga värcket,
eliest lära de öfrige ledamöterne hafva svårt at reda sig ut.
Sedan något ytterligare blifvit härom discourerat;
Faststäldtes af R. o. A. uppå Hr Landtm:s härom giorde
fråga at Electorerne lämnas til efterrättelse, det de hafva fritt vahl,
undantagandes at sökande och Cammar-Collegii ledamöter eij
böra välljas; och på det Electorerne måge blifva underrättade
om dem, hvilcka äro sökande, bör af Reductions- och Liquidations-Commissionen
en förteckning på deras namn, som vid bemälte
Commission hafva ansökningar, upgifvas.
Hr Ofverståthållaren Frih. Törnflycht liemstälte, om icke
angående tiggeriets hämmande på gatorne under varande Riksdag
K. Politi- och Brand-Commissionen, som redan har under
händer om tiggeriets hämmande, med något skrifteligit förslag
kunde inkomma.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Lilliestierna påminte, at örn någon af Riksdagsmännen
hade härutinnan något nyttigt förslag, honom måtte
stå fritt uti K. Politi- och Brand-Commissionen sig dermed at
anmäla. Här gingo så många friske och före gåssar och flickor
på gatorne, och i Finland voro brist på tienstefolck; örn sådane
blefvo dit förde, kunde de der vara nyttige, och Stockholm
blefvo ifrån folck befriat, som här intet giöra någon nytta.
Företogs Secrete Utskottets Instruction och gicks igenom
punctvis.
Vid 1 § påminte Hr Lilljestierna, at samma punct måtte
giöras något tydeligare, emedan vij nu med mycken noga och
öm upmärksamhet böra handtera sakerne; och ju mera lius och
underrättelse man å alla sidor kunde få, ju bättre voro det.
Riksens Hrr Råd, som dageligen omgås med sådane saker,
måste ju äga en diup insickt och kundskap om det som alliancer
och det utvärtes värcket kan angå, fördenskull bör uti Instructionen
för Secrete Utskottet tydeligen insättias, at i sådane
angelägne mål, innan något slutas, Råden nedkallas och deras
tanckar och påminnelser dervid höras; likaledes och när Secrete
Utskottet sedermera fattat slut i saken, böra Råden nedkallas,
Sekreta Utskottets instruktion.
41
och samma slut dem antydas, på det de noga och klart måge
vetta Ständernes vilja, mening och tancka; och sade Hr Lilliestierna
sitt enda afseende härmed vara, at uti rådplägningarne
en noga upmärcksamhet måtte i ackt tagas och besluten finnas
klare och tydelige.
Hr Wulfwenstierna: Denne påminnelsen är så mycket
nödigare, som öfver 100 åhr tilbakars och alt ifrån Axel Oxenstiernas
tid sådant varit i bruk, Riksens Råd och derjemte underskrifva
Riksdagsbeslutet samt vid slika öfverläggningar kunna
både gifva och få ganska vigtige och nödige underrättelser.
Gref Axel Classon Sparre sade at Råden böra höras,
men eij vid rådplägningen vara tilstädes, ty derigenom skulle
Secrete Utskottets kraft och varelse ändras; men sedan Secrete
Utskottet allena öfverlagt saken och stadnat i et slut, böra
Riksens Råd om samma slut noga blifva underrättade.
Hr Wulfwenstierna fortfor, at Secrete Utskottet, när det
fattat en plan, bör höra Riksens Råds påminnelser, och sedan
gior Secrete Utskottet slut i saken. På sådant sätt kan Secrete
Utskottet få mycken nödig och nyttig uplysning, fast slutet
allenast på Secrete Utskottet ankommer, och begärte Hr Wulfwenstierna,
at för framtiden skull detta för des räkning måtte
föras til protocollet.
Hr Didron sade sin mening vara, at när det behöfves,
kallas Riksens Råd neder i Secrete Utskottet, at der säija sine
tanckar, men at eij der äga något votum, utan afsluter Secrete
Utskottet sedan saken och gifver Riksens Råd deraf del.
Hr Lilliestierna: at des mening voro enlig med lagen
och det härtils öflige bruket samt således eij något nytt; åtskillnaden
bestodo allenast derutinnan, at detta måtte denna
gången uti Secrete Utskottets Instruction tydeligare blifva infördt
än tilförene skiedt.
Hr Landtm.: Jag berättar allenast til uplysning den härtils
vanlige praxis, nemligen at vid alliancers företagande och
afgiörande Rådet uti Secrete Utskottet blifvit nedkallade och
hörde, men deliberationen och conclusum har hördt Secrete Utskottet
allena til; sedan slutet blifvit fattat, är derå expedition
utfärdad, och i sittiande Råd afgifven, då Rådet haft tilfälle
at begära och inhämta förklaring, om de deruti funnit något
mörkt.
Hr Didron sade, at talet gådt,' det Rådet eij rätt skolat
förstådt Secrete Utskottets mening, och voro fördenskull nödigt,
42
Sekreta Utskottets instruktion.
at de om meningen af Secrete Utskottets slut tydeligen blefvo
underrättade.
Hr Lilljestierna: at frågan nu endast voro, om icke detta
uti Instructionen bör införas.
Hr Landtm.: Förås de orden in i Instructionen, at Råden
skola höras?
Hr Wulfwenstierna påminte ytterligare, at Secrete Utskottet
bör höra Råden angående media; man kan ju höra
hvem man vil, och deraf tages hvad som bäst är.
Hr Landtm.: Skillnaden emellan R. o. A. består allenast
i ordet »öfverlägga»; somlige förstå dermed at höra, somlige at
deliberera.
Frih. Henrich Wrede: at Riksens Råd böra höras vid
angelägne öfverläggningar nu som förr.
Hr Landtm.: Skall i § införas de orden: at vid angelägne
deliberationer skola Riksens Råd och andre vederbörande
höras, som förr vanligit varit?
Härtil svarades af R. o. A. ja.
Och uplästes denna tilläggning.
Hr Lilljestierna påminte, at härvid ännu måtte fogas,
det Rådet får tydelig information om hvad som slutit blifvit,
och det munteligen.
Gref Lewenhaupt berättade det så al tid vara skiedt.
Hr von Hökerstedt: at Secrete Utskottets fattade slut
böra communiceras Råden, innan Secrete Utskottet skiljes åt,
på det Secrete Utskottet må kunna gifva uplysning och förklaring,
om Rådet derutinnan skulle finna något, som voro
mörckt eller tvetydigt.
Hr Landtm.: Ar icke meningen, at Riksens Råd så tidigt
få underrättelse om Secrete Utskottets slut, at de kunna hafva
tid at begära uplysning, om de finna något mörckt?
Hr Didron: När slutet är giordt, da kallas Rådet neder
och frågas, om de finna något mörckt, hvarom dem då bör
lämnas uplysning.
Hr Landtm, giorde frågan: Bör i Secrete Utskottets Instruction
inryckas, at Riksens Råd så tidigt få del af Secrete
Utskottets fattade slut, at Riksens Råd äga tid at giöra sine
förfrågningar, i fall något skulle synas tvetydigt eller mörckt?
Hvaruppå svarades af R. o. A. med ja.
Och infördes denna meningen uti 1 § samt uplästes för
R. o. A.;
Deput. fr. Borgare- o. Bonde-Stånden. Sekr. Utsk:s instr. 43
Då i anledning af Hr Ehrenpreus' giorde påminnelse af
R. o. A. blef godtfunnit, at näst för der Riksens Råd förste
gången nämnas, införes »K. Maj:t», emedan Secrete Utskottets
fattade slut upgifves til K. Maj:t och Rådet.
2 § bifölls.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet, bestående af 6 personer, för hvilcken
Rådmannen i Stockholm, Schening förde ordet, och öfvergaf
Ståndets Extractum Protocolli at de samtyckt, det Ståndens
Allmänna Besvär til den 26 Junii böra vara ingifne; hvilcket
extractum protocolli för R. o. A. uplästes.
Hr Landtm, tackade Deputationen med anmälande af R.
o. A:ns hälsning;
Hvaruppå Deputationen afträdde.
Kort deruppå blef uppå samma sätt igenom en dylik Deputation
från Bondeståndet et Extractum Protocolli om nyssbemälte
ärende gifvit; blifvandes samma Deputation på lika
sätt som den förre emottagen och igen utbeledsagad.
Vid 3 §, som af R. o. A. bifölls, giorde Gref Dohna
— som han sade til sin information — den frågan, om Personele
Staten bör anses för et arcanum regni eller eij; påminnandes
vid den senare händelsen, at Ständerne i tid måtte få del deraf,
så at dermed eij måtte upskiutas til slutet af Riksdagen, som
det tilförene skiedt; och at bemälte Stat borde vara liggande
här på bordet, på det at hvar och en Riksdagsman, efter den
honom tilkommande rättigheten, må hafva tilfälle at se samma
stat och dervid giöra sine påminnelser.
Men som åtskillige af R. o. A. intygade, det PersonelStaten
aldrig med Standens Plenis varit communicerad;
och Hr von Hökerstedt, at så väl Personele som Defensionsstaten
altid varit Secrete Utskottets syssla, och at ganska
betänckeligit voro at låta den samma propaleras;
Sade Gref Dohna sig i anseende til de anförde omständigheter
icke vilja påstå någon ändring i det som härtils vanligit
varit.
Vid 4 och 5 §§ giordes af R. o. A. inge påminnelser.
Men vid 6 § påmintes af Hr Wulfwenstierna, at tilläggas
måtte: det Secrete Utskottet eij må giöra någon disposition
som förorsakar ändring och rubbning uti Ständernes Contoirs
Reglemente, utan bör sådant Plenis underställas; och at
eij eller Deputationen öfver Ständernes Contoir utan Secrete
44 Sekr. Utsk:s ed. o. instr. o. Sekr. Deputrns instr. Rosens memorial.
Utskottets vettskap må giöra något föranstaltande med utbetalningarne.
Hr Landtm, frågade, om desse påminnelser bifallas.
Och som af R. o. A. bärtil med ja svarades;
Blefvo de samma uti brädden vid denna § intecknade och
för R. o. A. upläste.
Uti 7 § uteslutes allenast åhrtalilen, emedan nu eij undersökning
kan skie om andre alliancers efterlefvande än de som
än subsistera.
8 och 9 §§ biföllos af R. o. A.
Och skrefs sedan på Secrete Utskottets Instruction, at den
var bifallen ut in margine.
Uplästes Secrete Utskottets Ed.
Och som dervid inge påminnelser giordes, skrefs deruppå,
at den af R. o. A. var bifallen.
Sedan afskickades begge desse documenter til communication
med Prästeståndet, som vidare häfver at lämna Borgareståndet
deraf del.
Företogs til justerande Secreta Deputationens Instruction.
J § bifölls.
Yid 2 § påminte Frih. Coijett, at tilläggas måtte, det
hvar och en ledamot i Secreta Deputationen åligger hos sitt
Stånd at ingifva hvad han finner vid tiensters förgifvande eller
eliest emot Lagen, Regeringsformen och 1723 åhrs Subordinations-Förordning
vara förelupit.
Hr Lilljestjerna begärte, at ännu dertil inryckas måtte
desse orden: »oacktadt pluraliteten uti Deputationen skulle vara
af en annan mening.»
Hr Landtm, anmälte et af Frih. Gustaf von Rosen ingifvit
Memorial, hvilcket uppå R. o. Arns dertil gifne bifall uplästes,
af innehåld, at hvad som uti Secrete Deputationen om tiensters
förgifvande blifver anmärckt, måtte til Plena refereras och eij
under tysthetsed begripas; samt at Deputationen undersöker
om och huru vida Rådet äro af enahanda mening om den faststäldta
Regeringsformens rätta och tydeliga förstånd berörande
tiensters besättjande, enligit så väl 40 § uti Regeringsformen
som 1723 åhrs Caracters-Förordning.
Som uti discoursen en stor del af R. o. A. syntes inclinera
för desse så skrift- som mundteligen giorde påminnelser;
Frågade Hr Landtm, om R. o. A. dem bifaller;
Hvartil svarades ja.
Sekreta Deputationens instruktion.
45
Blef altså i brädden vid den 2:dra § följande mening införd
och sedan för R. o. A. upläst:
Och åligger dessutom hvar och en ledamot i Secreta Deputationen
hos sitt Stånd at angifva hvad han finner vid tiensters
förgifvande eller eliest emot Lagen, Regeringsformen och 1723
åhrs Förordning om subordination och caracterers hämmande
vara förelupit, oacktat pluraliteten uti Deputationen skulle vara
af en annan mening. Så bör ock hvad uti Secreta Deputationen
om tiensters förgifvande blifver anmärkt och der inlagt
til Plena refereras och eij under tysthetseden begripas. Secreta
Deputationen bör ock undersöka huru vida Rådet äro af enahanda
mening om den faststäldta Regeringsformens rätta och
tydeliga förstånd berörande tiensters besättiande, enligit så väl
40 § uti Regeringsformen som 1723 åhrs Caracters-Förordning,
och efter infordrade förslager tilse, om vid tiensters förgifvande
någon emot lag blifvit förbigången, antingen sådane personer
sorn klagande sig anmält eller eij.
Yid de öfrige §§ uti Secreta Deputationens Instruction
giordes inga påminnelser; och skrefs altså på samma lnstructions-project,
at det af R. o. A. blifvit bifallit, med den vid
2 § giorde tilläggningen.
Hr Adlerbeth påminte, at Secreta Deputationen jemväl
må tillåtit vara at sig företaga de förre Secreta Deputationers
remarquer, och at samma remarquer eij böra ligga denna Secreta
Deputationen i vägen; tor hända sådane observationer
tilförene kunna vara giorde, som satt Råden i tvifvelsmål.
Hr Landtm, förmente, at ledamöterne, som sittja på en
så dyr ed, lära sielfva taga i ackt hvad deras vigtiga syssla i
detta och andra mål af dem fordrar.
Hr Lilljestierna sade, at denna Secreta Deputationen eij
lärer kunna ändra hvad de förre Secreta Deputationer giordt;
men voro meningen, at Deputationen allenast recurrerar til de
förr giorde anmärkningar och confererar om någon sig til förene
försedt, och nu något nytt honom til last tilkommit, och det i
anseende dertil en sådan så mycket hårdare kunde tiltalas, det
kunde väl vara tillåtit.
Men som åtskillige af R. o. A. voro af andre tanckar och
uppå Hr Landtnäs giorde frågan R. o. A. förklarade at den nu upläste
och gillade Instructionen voro för Deputationen tilräckelig
nog, så stadnade härmed denne discours.
Uplästes Secreta Deputationens Ed;
46 Om Sekr. Deputationens eds och instruktions tryckning.
Uti hvilcken af R. o. A. ingen annan ändring giordes, än
at angående tystheten det öfriga utslöts, så at allenast de orden
blefvo stående: »vidare än instructionen förmår» hvilcket skiedde
i följe af den i dag uti sielfva Instructionen giorde tilläggningen.
Skrefs altså på förbemälte Ed, at den i dag hos R. o. A.
blifvit upläst och bifallen ut in margine.
Frih. Coijett, Gref David Frölich och Hr von Blixen
hemstälte, om icke Secreta Deputationens Instruction och Ed
måtte blifva tryckte, på det så väl ledamöterne måtte kunna
hafva lätt tilgång til en lag, hvilcken de dageligen böra ställa
sig til efterlefnad, som ock så väl Riksdagmännen som andre
i landet vistande undersåtare måtte tilräckeligen blifva underrättade
om denna Deputations giöromål.
Men som bärtil svarades, at sådant eij väl låto sig giöra,
emedan detta eij voro någon ständig lag, och jemväl flere betänckligheter
härvid torde finnas, man ock utur de til den
ändan uphämtade acter af förb Riksdag befann, at R. o. A.
då fuller bifallit bemälte Eds och Instructions tryckande, men
derutinnan funnit motsägelse af tvänne Stånd, hvilcket ock til
äfventyrs denna gången skie kunde;
Altså begofvo sig förbemälte Herrar, som detta påståendet
giordt;
Och blef uppå Hr Landtm:s giorde fråga af R. o. A. godt
funnit, at när bemälte Instruction och Ed af de andre Stånden
jemväl faststäldte blifvit, de då någre dagar skola blifva liggandes
på bordet, at hvar och en som behagar deraf må kunna
taga afskrift.
Någre af R. o. A. hemstälte, örn icke listorne på Secrete
Utskottets och Secreta Deputationens ledamöter kunde nu upbrytas.
Men som Ederne och Instructionerne hos de andre Stånden
ännu eij äro faststälte, fans bäst at med listornes upbrytande
liafves anstånd til des sådant skiedt, så at, när listorne äro
upbrutne, ledamöterne strax måge kunna aflägga ederne.
Hr Landtm, hemstälte, om icke anslag för Secrete Utskottet
kunde skie til i morgon kl. ellofva, emedan förmodeligen
i morgon i god tid Eden och Instructionen för Secrete Utskottet
ifrån de andre begge Stånden lära komma til baka, då listan
kan upbrytas, eden afläggas och ledamöterne träda ned uti
Secrete Utskottet.
Detta bifölls af R. o. A.
Protokolls-Deputatioceus instruktion.
47
R. o. A. förenade sig, at anslag skier til i morgon kl. half
åtta, med antydan, at R. o. A. sig enlrälleligen ville infinna,
så at man precise kl. otta kan begynna.
R. o. A. skildes åt.
Den 27 Maii.
R. o. A. samlades kl. åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit sine
rum, uplästes det första vid denne Riksdagen hos R. o. A.
håldne protocollet af den 11 Maii;
Hvarvid inge påminnelser giordes.
Hr Landtm, berättade, at i dag en Deputation ifrån Bondeståndet
varit hos honom och önskat honom lycka til landtmarskalcksembetet.
Sedan företogs til justerande Protocolls-Deputationens Instruction,
hvilcken först för R. o. A. uplästes och vidare punctevis
igenomgicks.
Frih. Coijett hemstälte, at som R. o. A. i går vid Secreta
Deputations Instructions inrättande, i anseende til det som tiensternes
förgifvande beträffar, tagit så alfvarsamme slut, det ock
tycktes samma skiähl vara, at vid fastställandet af Instructionen
för Protocolls-Deputationen des ledamöter med samma
alfvar måge efterse, på hvad sätt Collegierne förslagen inrättat,
och de tienster, som af dem besättias, bortgifvit, samt at til
den ändan samma påminnelser, som, detta angående, vid Secreta
Deputations Instruction äro giorde, jemväl i denna Instructionen
för Protocolls-Deputationen kunde blifva införde.
Hr Pehr Silfwer spar re svarade, at detta ock varit denna
Deputationens giöromål vid förra Riksdagen, hvilcket af Deputationen
blifvit i ackt tagit, samt betänckanden härom til Riksens
Ständer blifvit upsatte, men at de samme för Riksdagens
instundande slut eij kommit at blifva Ständerne föredragne.
Och sades at Frih. Coijetts påminnelse nu när Instructionen
punctevis kommer at igenomgås, på sitt behörige rum
lärer blifva tagen i öfvervägande.
När rubriquen var upläst, påmintes af Hr Didron, at i
den samma General-Krigs- och Leuterations-Rätten bör inryckas,
emedan den samma äfvenväl är en öfverrätt, uti hvars
48
Protokolls-Deputationens instruktion.
utslag intet på annat ställe än hos K. Maj:t kan sökas
ändring;
Hvarjemte af andre påmintes, at på samma skiähl jemväl
om alle öfverrätter bör införas.
Och som, uppå Hr Landtm:s gjorde fråga, detta vann
R. o. A:ns bifall;
Altså infördes uti rubriquen, näst ordet »Collegiernes»,
desse orden: »General- Krigs- och Leuterations-Rättens samt
alle öfverrätters».
Gref David Frölich hemstälte, om icke på samma grund
Commissorial-Rätter, hvilckas utslag gå til K. Maj:t, jemväl
borde införas.
Hr Stobée frågade, om en Deputation skall gå igenom alle
desse Protocoller, eller om för hvart Protocoll skall sättjas en
serskilt Deputation.
Hr Landtm.: Protocolls-Deputationen lärer nu som förra
gången fördela sig i mindre utskott, hvilcke utskott serskilte
protocoller sig företaga, och sade vidare sig intet annat vetta,
än at Högloft. R. o. A. redan faststäldt, Deputationens arbete
skola blifva at först efterse om klagomålen, och använda den
öfriga tiden til Protocollens igenomgående så långt man hinner.
Härtil svarades, således af R. o. A. beslutit vara.
I anledning af Gref Fröliclis giorde påminnelse förestäldte
Hr Wulfwenstierna, at det torde vara betänckeligit at här
inbegripa Commissorial-Rätters Protocoller och giöromål, och
R. o. A. härigenom skulle kunna tilskynda sig de öfrige tre
Ståndens gensago, hvilcket eij voro särdeles angenämt; anförandes
til skiähl, at de som formera Commissorial-Rätter äro
allenast gode män, som på anmodan sig et sådant besvär åtagit
och eij af publico niuta någon lön; på sådant sätt skulle hädan
efter de föga finnas, som skulle vilja antaga sig den mödan at
vara skiljomän, igenom hvilcka likväl ofta vidlyftige rättegångar
och store omkostnader äro förekomne och afbögde; och
utom alt det, så står ju allom dem, som med sådane skiljomäns
utslag äro missnögde, vägen öpen at söka ändring hos
K. Maj:t.
Gref Frölich svarade sig intet förstå sådane CommissorialRätter,
som efter öfverenskommande å både sidor antagas,
til en saks afgiörande, stridige parter emellan, uprepandes hvad
honom härutinnan händt, och at honom af K. Maj:t pålagt
blifvit at för en utnämd Commissorial-Rätt utföra sin sak, fast
Protokolls-Deputationens instruktion.
49
han sådant refuserat; samma Commissorial-Rätt hade nu i 20
månader varat och kostat honom öfver ellofva tusende dahl.
kmt, och tycktes honom häri vara saker som röra Riksens
Ständer.
Hr Lagman Wattrang sade, at som Gref Frölich uti
Commissorial-Rättens utslag kan söka och få ändring, så kunna
emot Riksdags-Reglementet och Riksdags-Beslutet af år 1734
Riksens Ständer med denna saken sig icke befatta; tilläggandes
huru svårt och nästan ogiörligit det skulle falla en Riksens
Ständers Deputation at skiärskåda en sak, med hvilcken K.
Håf-Rätten i någre år eij kunnat hinna til slut.
Gref Frölich giorde härpå en vidlyftig föreställning angående
sammanhanget af denna sin process.
Hr Wattrang sade, at om Gref Frölich skulle finna sig
besvärat af någon K. Maj:ts dom, så kan han sig hos Riksens
Ständer anmäla, enligit Regeringsformen och det nyss anförde
Riksdagsbeslutet.
Hr Landtm.: Detta lärer vara en particulier sak, hvilcken
af Urskillningen på behörig ort lärer förvisas, om den der anmäles;
här är rätta frågan om Commissorial-Rätter i rubriquen
skola införas.
Och som härtil svarades neij, med begäran at proposition
må giöras;
Frågade Hr Landtm., om dä rubriquen skall blifva som
den är inrätttad;
Hvartil svarades ja.
1 § uplästes.
Och påminte Gref Axel Sparre, at vid slutet 40 § af
Regeringsformen må citeras, så at efterses må huru vida, vid
förslagens inrättande och tiensters förgifvande, den samme af
Collegierne blifvit i ackt tagen; varandes billigt, at jemväl vid
de ringare och sådane tienster, som af Collegierne bortgifvas,
hvar och en niuter sin förtienst och skickelighet til godo.
Detta understöddes af Hr Lilljestierna, som tilläde, at
af Håf-Rätterne jemväl nog angelägne tienster bortgifvas, såsom
Advocat-Fiscals-tiensten med flere.
Hr Didron begärte få veta, hvad egenteligen förtienst
voro, om det voro hafva långt lif och at i många åhr hafva
varit i tienst.
Frih. Gustaf Hamilton sade, at om Konung och Råd, när
förslagen inkomma, skulle endast och allenast se på tjenste
Adelns
Protokoll, 1738. 4
50
Protokolls-Deputationens instruktion.
åhren, skulle uti armeen ali semulation uphöra och endast
meriten blifva at länge lefva.
Frih. Coijett påminte, at som Secreta Deputationens ledamöter
är pålagt at angifva hvad de vid tiensters förgifvande
finna emot Lag och Regeringsform vara förelupit, så bör ock
det samma uti Instructionen för Protocolls-Deputationen införas.
Hr Landtm, giorde frågan, om Instructionen för Protocolls-Deputationen
skall jemkas efter Secreta Deputationens
Instruction, så at Collegierne böra giöra redo huru de inrättat
sine förslag vid tiensters föreslående;
Hvartil svarades ja.
Hr Lilljestierna begärte at tilläggas matte angående
de tienster som Collegierne sjelfve bortgifva.
Hr Landtm, frågade, om denna Hr Lilljesiiernas föreställning
vinner bifall;
Hvartil äfvenledes af R. o. A. med ja svarades.
Uplästes 2 §, hvaräst i början förmäles, at om någon har
at besvära sig öfver något Collegii förrättning, äger den samma
frihet at uti Deputationen ingifva sitt klagomål;
Då Hr Landtm, påminte, at som R. o. A. redan faststäldt,
det alle klagomål böra gå igenom Urskillnings-Deputationen,
sä lärer ock denna § derefter böra inrättas.
Gref Axel Sparre hemstälte, om icke vid observationers
och klagomåls ingifvande samma sätt här kunde brukas som
vid Secreta Deputationen, sa at man eij behöfde gå igenom
Urskillningen.
Hr Landtm.: Til förekommande af alle utvägar, hvarigenom
Riksdagarne på tiden blifvit utdragne, är en gång beslutit, at
alle memorialer böra ingifvas i Urskillnings-Deputationen.
Hr Tungelfelt: at en gång för alla faststäldt blifvit, at
inge memorialer eller klagomål böra komma til Ständerne utan
genom Urskillningen, och at dervid bör förblifva.
Gref Sparre hemstälte, om icke, der klara bevis äro til
klagomålet, man må gå til Urskillnings-Deputationen, men den
som elliest något häfver at angifva, i synnerhet i en sak som
hos K. Maj:t eij än voro afgiord, få vända sig til ProtocollsDeputationen,
at der må efterses, huru des sak uti et Collegio
blifvit handterad; sägandes sig eij begära rubbning i kraftvundne
domar; men som han frucktade at hos Iv. Maj:t eij
kunna få utslag i sin sak innom den 26 Junii, da tiden at
Protokolls-Deputationens instruktion.
51
angifva sig i Urskillningen voro förbi, ty åstundade han vetta,
huru han sig hade at förhålla; och om icke emedlertid måtte
vara efterlåtit at i Protocolls-Deputationen låta efterse, hvem
som varit orsak til tidens utdrägt.
Som ätskillige härutinnan voro af en annan mening;
Sade Hr Landtm, allenast, at (om) i första stället i begynnelsen
af § sättes in de orden: »som ifrån Urskillningen
blifvit remitterade», synes saken vara hulpen.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Frih. Coijett yttrade sig, at vid denne 2 § ännu tilläggas
måtte, hvad som uti Secreta Deputations Instruction blef infördt
angående hvar och en ledamots skyldighet at uptäcka de
felacktigheter, som vid tiensters förgifvande finnes vara förelupne;
Hvilcket
uppå Hr Landtnns härom giorde fråga bifölls.
I anledning af det som således öfver den 1 och 2 §§
discourerat och faststält blifvit, jemkades nu bemälte §§.
Och uti 1 § vid slutet, näst orden »likaledes huru hvar
och en», uteslötos de följande: »så väl innom som utom Col
legierne.
» Och infördes hvad nu faststäldt blifvit, så at hela
denna sidsta meningen således kommer at lyda: »Likaledes huru
hvar och en niutit lag, förordningar och förtienster til goda vid
tiensters föreslående utom Collegierne och bortgifvande af Collegierne».
Uti 2 § och i begynnelsen, i stället för »til Deputationen
ingifva», sattes: »uti Urskillnings-Deputationen ingifva». Och
tillädes i den följande raden: »tå ärendet dit kommit». Och
blef sidsta meningen i denna § således inrättad: »Så bör jemväl
Deputationen ex nobili officio sådant referera, och åligger
dessutan hvar ledamot hos sitt Stånd at angifva hvad han
finner vid tiensters förgifvande eller elliest emot Lagen, Regeringsformen
och 1723 års förordning om subordination och caracterers
hämmande vara förelupit, oacktat Deputationen skulle vara af
en annan tancka».
Desse §§, sedan de således voro inrättade, uplästes för
R. o. A. och biföllos.
Gref Frölich sade sig uti den upläste § finna en ändring,
emedan der säges, at klagomålen uti Urskillnings-Deputationen
böra ingifvas, der likväl, som § förr blifvit upläst, det städt,
at de skulle ingifvas til Deputationen, för hvilcken denna Instruction
är upsatt, nemligen Protocolls-Deputationen.
Protokolls-Deputationens instruktion.
Hr Landtm.: Emedan här talas om en skiedd ändring,
så lärer R. o. A. tillåta mig at gifva tilkänna, at jag som
landtmarskalck aldrig kan eller lärer tilstädja någon ändring
utan R. o. A:ns godtfinnande och bifall, hvilcket uti detta målet
tvänne gånger af R. o. A. är gifvit.
Hr Wulfwen sti erna påminte at fastställas måtte, det
Urskillnings-Deputationen remitterar alla de mål, sorn innehålla
någre klagomal och besvär, til vederbörande Deputationer, och
eij til Protocolls-Deputationen; men der som klagas öfver uppehald
i sakerne, at det remitteras til Protocolls-Deputationen.
Härtil svarades, at Urskillnings-Deputationen lärer sådant
väl i ackt taga.
Vid 3 § påmintes, at som den 2 § nu blifvit inrättad, bör
i följe deraf i denne § inryckas »på förbemälte sätt», nemligen
genom Urskillnings-Deputationen inkommande klagomål;
Hvilket — på Hr Landtm:s giorde fråga — bifölls.
I öfrigit blef i denne § intet ändrat.
4 § bifölls, allenast ordet »förutsatte» utgick, emedan vid
denne Riksdagen Protocolls-Deputationen kommer at så snart
sättia sig som de andre Deputationer.
5 § bifölls, men i följe af rubriquen tillädes näst det ordet
»Collegiernes»: »och de öfrige», nemligen protocoller.
Och som Hr Wulfwen stier na ytterligare påminte, at i
anledning af hvad han tilförene andragit om et Extractum
Protocolli, hvilcket allenast ur discourserne varit utdragit och
aldrig någon resolution, men icke des mindre med alla formaliteter
varit försedt och underskrifva af en, som eij varit innom
värcket, hvilcket skiedt uti en accis-sak, som nu ligger hos K.
Maj:t och jemväl lärer komma til Ständerne, R. o. A. täcktes
recommendera til deras omsorg, som uti Deputationerne föra
presidium, det de noga ville tilse, at protocoller och acter, som
uti Deputationerne ingifvas, måge blifva i godt och säkert förvar,
och at dem, som vid Deputationerne arbeta, hvilcka til en
del icke äro af Ståndet, til så angelägne acter och documenter
eij må lämnas så fri tilgång, at de deraf måge kunna giöra
något missbruk;
Giorde Hr Landtm, frågan, om detta vinner R. o. A:ns
bifall;
Hvartil svarades ja.
Infördes altså vid slutet af 5 § följande mening: »och
åligger Deputationen at noga tilse, det alla acter och protocoller
Protokolls-Deputationens instruktion och ed.
53
blifva i säkert förvar, och at dem, som til skrifvande och arbetet
vid Deputationerne brukas, eij må lämnas för fri tilgång
til bemälte protocoller;»
Hvilcken tillagde mening för R. o. A. uplästes och bifölls.
6 och 7 §§ biföllos.
Vid 8 § påminte Hr Adlerbeth, at vid denne och andre
Deputationer betienterne och de som brukas vid arbetet måge
jemväl aflägga tysthetsed.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan vann detta bifall.
Infördes altså vid slutet af denne § denna mening, som
för R. o. A. uplästes: »Och böra betienterne vid Deputationen
och de, som der til arbete brukas, jemväl aflägga tysthetsed».
9 § bifölls;
Och skrefs på Instructionen, at den af R. o. A. blifvit
bifallen med de i contexten och in margine giorde anmärkningar
och tilläggningar.
Hr Lilljeberg giorde en fråga, om de vid förre Riksdagen
af Protocolls-Deputationen upsatte Betänckanden, som Stånden
då eij kommit at föredragas, nu til afgiörande skola blifva
företagne.
Hr Landtm, begärte härom R. o. A:ns utlåtelse, om icke
de på förre Riksdagen af Protocolls-Deputationen författade
Betänckanden, som då eij kommit at föredragas, nu så mycket
möijeligit är skola blifva företagne;
Hvartil svarades ja.
Uplästes Protocolls-Deputationens Ed;
Hvilcken bifölls, allenast at enligit Instructionen, som den
nu blifvit inrättad, i begynnelsen, näst ordet »Collegiernes»,
tillädes: »General- Krigs- och Leuterations-Rättens samt alle
Ofverrätters».
Uplästes et Extract utur Rådsprotocollet af den 18 innevarande
månad, hvarmedelst i anseende dertil, at en och annan
af R. o. A., som för tilvitte brott undergådt laga ransakning,
sedan hos öfverdomarne stämning i saken utfärdat blifvit, sökt
at ifrån inställande sig undandraga, af det skiähl, at de som
adelige personer, enligit Ståndets Privilegier och Riksdags-Ordningen,
vid Riksdagen sig böra infinna, hvilcken enskyllan af
en anklagad och för rätta stäld adelig person, at derigenom
utdraga tiden, synes förorsaka uppehåld uti lagskippningens
ohehindrade gång, K. Maj:t i nåder vill hafva Riksens Ridderskap
och Adel anmodat at öfver en slik omständighet gå K.
54 Deput. om adelsmans skyldighet att inställa sig för rätta.
Majit med dess mogna tanckar och utlåtelse tilhanda, på det
rättvisans lopp å den ena och Ståndets fri- och rättighet å den
andra sidan måtte bibehållas och eij i någon måtto kränkte
varda.
Hr von Gerten berättade, at en Lieutenant vid Amiralitetet
Edelberg, sedan han fådt K. Amiralitets-Ofverrättens
stämning, sig eij instält, utan begifvit sig hit up til Stockholm,
så at man måst anlita Ofverståthållare-Embetet om des nedskaifande.
Det discourerades, om detta ärendet skulle gå til JustitiaeDeputationen,
at den med des betänckande härom inkommer;
men som härvid kom i öfvervägande, at detta rörer allenast
R. o. A., och uti Justitise-Deputationen äro ledamöter af alle
Stånden, samt at K. Majit i nåder allenast begärt R. o. Arns
underdåniga utlåtelse härom;
Så fants af R. o. A. godt, at visse Deputerade utnämnas,
som projectera et underdånigt svar til K. Majit.
Hr Lilljestierna hemstälte, om icke desse Deputerade
hade at inkomma med utförligit betänckande, samt förut giöra
sig underrättade hvad mål til denna af K. Majit i nåder giorde
frågan kunde hafva gifvit anledning.
Hr Landtm.: R. o. Arns mening lärer hafva varit, at de
Deputerade böra grunda sitt betänckande på skiähl och tillika
projectera svaret.
Til detta ärendets utarbetande utnämndes 6 af R. o. A.
nemligen:
Frih. Matth. Alex. Ungern von Sternberg. Frih. Fabian Wrede.
Hr Lagerfelt. Hr von Post.
Hr Lilljestierna. Hr Carl Wennerstedt.
Hr Lilljestierna frågade, om icke de Deputerade, i fall
de skulle finna nödigt, måge äga frihet at utur K. Majits
Justitise-Revision inhämta underrättelse om måhlens beskaffenhet,
som gifvit anledning til frågan, på det de så mycket bättre
måge vara i stånd at afgifva sit betänkande.
Uppå Hr Landtmis giorde frågan vänn detta bifall.
Hr Landtm, gaf R. o. A. tilkänna, at Secrete Utskottets
Instruction och Ed ifrån de andre begge Stånden nu kommit
tilbaka, at Prästeståndet samma Ed och Instruction aldeles bifallit,
på samma sätt som R. o. A., och at Borgareståndet i
öfrigit bifallit, men allenast giordt tvänne tilläggningar angående
Bancovärcket.
Sekr. Utskis ledamöter. Deputationernas antal. 55
Borgareståndets 2:ne tilläggningar uplästes för R. o. A.
Hr Landtm.: Som härutinnan tvänne Stånd giöra pluraliteten,
lärer Instruction blifva expedierat, som den af R. o. A.
samt Prästeståndet blifvit bifallen; och listan på R. o. Arns
ledamöter uti Secrete Utskottet nu kommer at upbrytas.
Härtil svarades af R. o. A. ja.
Listan på Secrete Utskottets ledamöter af R. o. A. upbröts
och uplästes. (Bil. N. 3.)
Sedan upropades bemälte ledamöter, och trädde innom
skrancket; frånvarande voro Hr Carl Gustav Boije och Hr
von Drake, hvilcke berättades vara siuke, samt Hr Lars Benzelstierna
och Hr Isaac Olive-ncrona, hvilcke berättades vara på
landet. Alla de öfrige ledamöterne voro närvarande, hvilcka
tillika med Hr Landtm, nu lifligen aflade Secrete Utskottseden,
som af Riddarhus-Secreteraren förestafvades.
R. o. A. önskade ledamöterne lycka och den högsta Gudens
milda välsignelse til deras vigtiga förrättning.
Hr Landtm, påminte Secrete Utskotts-ledamöterne, at de
ville något dröija, emedan hela Secrete Utskottet nu strax
lärer samlas i Secrete Utskottssahlen at hälsa på hvarannan
och der underskrifva den i Stånden aflagde Eden.
Häruppå skildes R. o. A. för denna gången åt,
Den 31 Maii.
R. o. A. samlades kl. nijo.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes de hos R. o. A.
den 18 och 19 Maii håldne protocoll;
Vid hvilcka inge påminnelser giordes.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af den 30
Maii, hvarutinnan Ståndet bifaller R. o. Arns Extractum
Protocolli af den 25 angående Deputationernes antal och styrcka,
som vid denne Riksdag komma at sättias, samtyckandes derjemte,
at enligit Borgareståndets åstundan en serskilt TullDeputation
må sättias, dock så at för samma Deputation en
vederbörlig instruction förut uprättas; Ståndet bifaller ock
Protocolls-Deputationens med Ståndet communicerade Instruction
tillika med de af R. o. A. in contextu och in margine
giorde ändringar och tilläggningar.
56
Deputationernas antal.
Uplästes Borgareståndets E.vtractum Protocolli af den 26
Maii, hvarutinnan R. o. A:ns Extractum Protocolli af den 25
Maii angående Deputationernes antal och styrcka likaledes bifalles,
lofvandes Ståndet jemväl at genom deras deputerade uti
Expeditions-Deputationen befrämja Expeditionernes skyndesamma
utfärdande; men finner för andragne skiähl nödigt, at
förutan de redan bifallne Deputationer ännu en Tull-Deputation
förordnas; och håller för öfrigit betänckeligit at låta the
saker, som handel och vandel samt manufacturvärcken i gemen
angå, igenom en Secret Handels-Deputation afhandias, för
hvilcken orsak skull de sine ledamöter i Secrete Utskottet
förbudit at samtycka til en sådan Secret Handels-Deputation,
om therom i Secrete Utskottet skulle proponerat blifva.
Uplästes Bondeståndets Extractum. Protocolli af den 30,
som bifaller R. o. A:ns yttrade mening om Deputationernes
antal och styrcka, läggandes ännu dertil enligit Borgareståndets
åstundan, at en Tull-Deputation bör sättias.
Hr Landtm, uprepade för R. o. A., at de andre Stånden
bifallit alla de af R. o. A. faststäldte Deputationer, doch voro
Instructions-Deputationen af Prästeståndet ej nämd, hvilcken
likväl af de andre begge Stånden blifvit bifallen; i öfrigit hade
de trenne Stånden jemväl funnit en Tull-Deputation nödig;
Hvarföre ock Hr Landtm, frågade, om R. o. A. bifalla
at en Tull-Deputation må sättjas;
Hvilcken fråga med ja besvarades.
Ytterligare påminte Hr Landtm., at Prästeståndet begärt,
det Tull-Deputationen med en Instruction måtte förses;
Hvarvid Hr von Blixen androg, at genom en Instruction
samma Deputation för mycket torde blifva bunden i visse mål,
som hon elliest kunde och borde observera, at tiden genom
samma Instructions upsättjande torde utdragas, som ock genom
de förfrågningar som i Deputationen i anledning af Instructionen
kunde existera, hvarföre han holt före bättre vara, at
Deputationen förutan någon Instruction lingö giöra efter bästa
vett och samvete.
Men uppå Hr Wennerstedts och Hr Boijes giorde föreställning,
at Instructionen kan giöras tydelig och klar, samt at
den samma hos R. o. A. så väl som de andre Stånden bör
skiärskådas och bifallas;
samtyckte R. o. A., uppå Hr Landtm:s derom giorde fråga, at
för Tull-Deputationen en Instruction bör projecterasochfastställas.
Deputationernas antal.
57
I anledning af Frih. Bennets föreställning, at DykeriePrivilegierne,
hvilcke Hr von Blixen förmente til en del vara
orsaken at Svenske undersåtare måtte betala högre assecurants
än andre nationer, jemväl uti Tull-Deputationen måtte
öfverses,
upkom tvänne frågor, nemligen om Dykerie-Privilegierne
nu å nyo skola öfverses, och uti hvilcken Deputation det
skall ske.
Den förra besvarades af R. o. A. med ja, och angående
den senare funno R. o. A. bäst at det skier uti Landt- och
Siö-Militise-Oeconomie-Deputationen, som vid detta Rifallet
sammanträder med Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputation.
Sedan androg Hr Landtm., huruledes Borgareståndet uti
det nyss upläste Extr. Protocolli sig yttrat, at the hålla betänckeligit
at samtycka til någon Secret Handels-Deputation.
Emedan Hr Didron och åtskillige flere förestälte, at som
R. o. Arns så väl som de öfrige Ståndens Plena omöijeligen
kunna vetta, om vid handelens och manufacturernes uphielpande
och inrättande icke jemväl sådane omständigheter finnas, som
fordras (!) secretesse och tysthet, ty lärer R. o. A. sig eij
eller härom kunna utlåta, innan Secrete Utskottet blifvit hördt,
som härom bör och kan hafva bästa kundskapen;
Altså giorde Hr Landtm, frågan, om icke qusestio an
til Secrete Utskottet bör remitteras, at utlåta sig om en Secret
Handels-Deputation är nödig eller eij.
Af R. o. A. svarades härtil med ja.
Hr Landtm, förestälte nödvändigheten at nu jemväl til
de återstående Deputationer ledamöter måge utväljas, i synnerhet
til Expeditions-Deputationen;
I anledning hvaraf faststältes, at i afton kl. sex Electorerne
träda tilsammans at giöra begynnelse med Expeditions-Deputations
ledamöters väljande. Hvarom anslag skier.
Hr Falkengren påminte, at en Deputation må sättias
öfver Riddarhus-Ordningen, på det innom Riddarhuset man en
gang må fä en viss lag och ordning at rätta sig efter.
Hr Lilljeberg förestälte, at ingen serskilt Deputation öfver
Riddarhus-Ordningen kan sättias, emedan den samma genom
en af R. o. A. förordnad Deputation är utarbetad, hvars arbete
en ny Deputations skiärskådande eij kan underkastas, utan nu
til samtelige R. o. Arns approbation bör underställas.
58
Riddarhus-Ordningen.
Hr Landtm, berättade, huruledes vid alle Riksdagar
Riddarhus-Ordningen varit före, men i anseende til någre
puncter, öfver hvilcka R. o. A. stadnat i skiljacktige meningar,
den samma eij kunnat bringas til fullkomligit slut; at vid de
tvänne sidste Riksdagar de fleste puncter af R. o. A. blifvit
approberade, så at allenast någre få til afgiörande nu återstå;
och hemstälte Hr Landtm., om man icke kunde lämna Riddarhus-Ordningen
på bordet, då hvar och en kunde hafva tilfalle
den samma at läsa och vid de oafgiorde puncter med sine påminnelser
inkomma, af hvilckas antal man sedan kunde döma,
om en serskilt Deputation behöfver sättias eller eij.
Hr Wulfwenstierna förestälte härvid, at som tiden och
förfarenbeten altid gifva anledning til en lags och ordnings
förbättrande, och dessutan Riddarhus-Ordningen icke kan anses
för en faststäld lag, så vida åtskillige puncter deraf ännu icke
äro gillade, det fördenskull torde hafva sin goda och stora
nytta med sig, at man vid de redan gillade puncter fingo giöra
nödige påminnelser.
Hr Lilljestierna biträdde denna meningen på det sättet,
at hvad en gång faststäldt blifvit eij bör rubbas, doch om
under upläsandet en och annan kunde gifva någon nyttig påminnelse
eller fördelacktig tilökning vid handen, at sådant må
vara tillåtit.
Hr Boije sade Riksdagens förkortande vara vårt ändemål,
hvarutinnan vij mycket skulle hindras, om vid de faststäldte
puncterne någre tilläggningar eller tilökningar skulle antagas;
ty på det sättet häfves ju up hvad man redan slutit, nemligen
at de redan afgiorde puncter eij vidare böra ändras.
Hr Lilljestierna svarade, at man billigt bör giöra en
åtskillnad emellan en lags eller förordnings förbättring och des
ändring eller rubbning, hvilcken han vid detta tilfället eij begärt,
så at således Hr Boije voro med honom härutinnan af
enahanda mening, men at vid en eij ännu til alla delar gillad
förordning giöra nödige påminnelser, så at den samma måtte
blifva desto fullkomligare och bättre, det trodde han vara så
mycket mera tillåteligit, som Riksens Ständer vid sielfva Regeringsformen,
när det nödigt pröfvas kunde, en sådan förbättring
sig förbehållit.
Hr Ehrenpreus: Emedan det är faststäldt, at de oafgiorde
puncterne böra företagas til sluteligit afgiörande, så tycks
bäst vara, til at nu sig härmed eij längre uppehålla, at R. o. A.
Adelsmans skyldighet att inställa sig för rätta. 59
utsätter en viss dag, på hvilcken den andra frågan, angående
de redan gillade puncter, kan företagas.
Hr Falckengren yttrade sig, at med de redan faststäldte
puncter bör det dervid förblifva, och allenast de än oafgiorde
blifva företagne, på det man således med Riddarhus-Ordningen
en gång må komma til slut; samt at emedlertid RiddarhusOrdningen
bör blifva liggande på bordet.
Hr Landtm.: Af discourserne tyckes de mäste af R. o. A.
vara af den meningen, at Riddarhus-Ordningen bör blifva liggande
på bordet och sedan företagas, då jemväl de af den
förra Deputationens öfver de dit remitterade oafgiorde puncter
författade Betänckanden och andras inkomne Memorialer kunna
upläsas och af R. o. A. til afgiörande dä företagas; frågade
således, om någre deputerade skola nämnas, som detta företaga
och med sine tanckar härom inkomma;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Uplästes de Deputerades Memorial, som blifvit författat
i anledning af Extractet utur Råds-Protocollet af den 18 Maii,
hvars innehåld uti Protocollet af den 27 hujus infört finnes,
och K. Maj:ts derutinnan til R. o. A. giorde nådige fråga;
stadnandes de Deputerade i den tanckan, at som enligit R. o.
A:ns åhr 1723 fattade slut ingen kan ifrån Riddarhuset uteslutas,
med mindre af Justitiae-Revisionens, Håf-Rätternes och
Collegiernes Protocoller skulle finnas, det dess brott voro så
evident och eftertänckeligit, at han af domaren blifvit för
skyldig förklarat at inmanas i fängelse, eller och at caution och
borgen för thess person eller befrielse-ed och suspension ifrån
ämbetet blifvit honom pålagt, så synes ock, der sådane omständigheter
eij befinnas, en Riddersman enligit Privilegierne
och Riksdags-Ordningen eij kunna betagas vid Riksdagen sig
at infinna, med mera.
Detta de Deputerades betänckande bifölls af R. o. A.,
tillika med den i conformité häraf af de deputerade projecterade
Expeditionen, hvilcken såsom et svar til K. Maj:t i underdånighet
kommer at upgifvas och af Hr Landtm, på R. o. Arns
vägnar at underskrifvas.
Hr Adlerbeth påminte fuller, at uti detta underdånige
svar införas måtte: »de af R. o. A., hvilcke som Capita familiae
sig infinna», på det igenom fullmackters sökande eij någon tillfälle
måtte gifvas til tidens utdrägt vid rättvisans skippande.
60
Sekr. Deputationens ledamöter.
Men som Hr Lilljestjerna härvid androg, at det torde
vara nog betänckeligit at giöra en sådan åtskillnad, hvarigenom
Extra Capita, hvilckom Riksdags-Ordningen tillåter at med
fullmackter sig förse, denna dem en gång tillagde förmånen
skulle betagas;
Hvartil Hr Pehr Silfwer spar re ännu lade, sådant jemväl
skulle lända de äldre och således tahlrikare familier til förfång,
om dem, som voro Extra Capita, skulle betagas at såsom JFull—
mäcktige få vara med på Riddarhuset;
Altså förklarade Hr Adlerbeth sig nögd med de andragne
skiählen och begaf sig ifrån detta sitt påstående.
Hr Kaulbars påminte, at om alle Extra Capita skulle
få taga fullmackter, så kan tiensten vid Regimenterne aldeles
afstadna.
Hr Didron sade memorialet och svaret redan vara bifallne
och således saken afgiord;
Hvarmed denne discours stadnade.
Uplästes de tre Ståndens Extracta Protocolli angående
Secreta Deputations Instruction;
Hvarvid af R. o. A. ingen påminnelse giordes, och kommer
således samma Instruction, enligit Ståndens utlåtelser, af Expeditions-Deputationen
at utfärdas.
Hr Landtm, berättade, at Secreta Deputationens Ed,
med Ståndens påskrift, at de den samma på samma sätt som
R. o. A. bifallit, nu voro tilbaka kommen.
Upbröts altså listan på R. o. A:ns ledamöter i Secreta Deputationen
(Bil. N. 4), efter hvilcken de blefvo upropade, och trädde
kring Landt marskalcksbordet, deräst tillika med Hr Landtm,
de den samma lifligen aflade; och komma de som nu voro
frånvarande, nemligen Hr Olof Ehrencreutz, Hr Odelström och
Hr von Roland, den samma uti Deputationen at aflägga.
Sedan upbröts listan på R. o. A:ns ledamöter uti Urskillnings-Deputationen,
hvilcken för R. o. A. uplästes.
Hr Landtm., emedan Stånden beslutit, at deras Allmänna
Besvär innom den 26 Junii jemväl skola vara färdige, hemstälte,
om icke R. o. A. ifrån provintzerne ville träda tilsammans
at välja dem, som komma at upsättia R. o. A:ns Besvär
vid denna Riksdag.
Detta bifölls, och fants godt, at anslag härom skier til i
morgon kl. nijo, då sammankomsten skier här på sahlen.
Instruktion för Tull-Dep. Naturalisation.
61
Hr Landtm., emedan R. o. A. bifallit, at en Instruction
för Tull-Deputationen skall projecteras, hemstälte, om icke
efter vanligheten 6 af R. o. A. utvälljes igenom Electorerne,
hvilcke om detta ärendet med deputerade ifrån de andre Stånden
sammanträda.
Härtil samtycktes af R. o. A., samt at Electorerne med
första vällja bemelte 6 deputerade.
Hr Landtm, sade sig böra berätta, at någre hos honom
sig anmält om naturalisation, nemligen Herrar von Stauderne,
Hr Wrangel, Capitaine vid Dahl-Regimentet, och Hr Werner
Schwerin, Capitai n vid K. Lifguardiet.
Hr Falckengren berättade, at Capitain von Stauden redan
betalt det som bör komma til Riddarhuset, och at han dyrt
förvärfvat den förmånen han nu söker, som är at komma in
på Riddarhuset.
Frih. Coijett sade sig kunna bevittna hvad Hr Capitain
von Stauden i Ryssland lidit, samt at han ägde den förtienst,
at så framt han icke voro adelsman, han efter vår lag borde
niuta en sådan dygdebelöning; docli som här voro tvänne bröder,
påminte Frih. Coijett, at de eij böra hafva mer än en numer
och säte, och den äldste blifva Caput familise.
Hr Didron: De som äro födde i provintzerne under Sveriges
cronas lydnad och tient riket samt äga fast egendom, dem
bör naturalisation eij förvägras.
Frih. Coijett påminte, at vid detta tilfället ingen, som
nyligen blifvit adlad, eij eller de som fådt remisser, komma
at intagas.
Hr Kaulbars anmälte til naturalisation Hr Toll, hvilcken
voro en Liflänsk adelsman, som länge och väl tient riket.
Hr Didron erinrade, at Hr Toll eij ännu hade K. Maj:ts
nådiga remiss, och at han utan den samme eij kunde blifva
naturaliserad.
Hr Wulfwenstierna påminte, at vid 1723 åhrs Riksdag
voro ifrån Stånden en Expedition til K. Maj:t upgången, angående
dem, som då sökt naturalisation eller och adelskap, som
kunde gifva god uplysning i de frågor, som nu voro före.
Samma Expedition af den 16 Oct. 1723 blef för R. o. A.
upläst, derutinnan samtelige Riksens Ständer sä väl angående
naturalisation som adlande sine underdånige tanckar yttra, som
af sielfva documentet, hvilcket finnes uti 1723 åhrs Registratur
pag. 941, med mera är at se.
62
Iutroduktions-Deputation.
Hr Didron sade denna Expedition vara klar, och at derunder
Wrangel, Schwerin och von Stauderne tydeligen äro begrepne.
Frih. Stiernstedt: Angående von Stauderne är vid 1731
ahrs Riksdag fullkomligen afgiordt, at de skola introduceras,
och fattades intet annat än at de skulle anskaffa K. Maj:ts
remiss, som nu skiedt.
Hr Lilliestierna: Ingen lärer vara som icke bifaller at
Hr Schwerin och Hr Wrangel blifva naturaliserade, hvilckas
familier så väl som meriter äro allom nogsamt bekante. Men
som alle tider vid Riddarhuset brukeligit varit, at ingen hvarcken
naturalisera^ eller nobiliterad blifvit introducerad eller i matrikelen
införd, at icke dess skiähl och bevis samt undfångne
remiss eller K. bref. blifvit af en dertil utnämnd RiddarhusDeputation
skiärskådade, och så väl derom som om de öfrige
prestanda til R. o. A. berättelse aflagd, så holt han för god
ordnings skull för nyttigast och säkrast, at på samma sätt
jemväl nu förhålles, hälst som för R. o. A. omöijeligit falla
vill et sådant skiärskådande in pleno at företaga, hvarföre han
hemstälte, om icke en sådan Deputation nu kunde förordnas.
Hr Falckengren: Med von Stauderne är det redan
skiedt, och har Riddarhus-Deputationen redan om dem aflagt
berättelse.
Hr Lilljestierna sade sig eij tvifla härom, men som han
likväl om omständigheterne dervid gierna ville vara underrättad,
hvilcket in pleno, derest tiden är alt för dyr, eij gierna
kunde lata sig giöra, så voro bäst at Deputationen jemväl om
dem med berättelse inkonnno.
Hr Boije: Den expedition som blifvit upläst är aldeles
med Regeringsformen öfverensstämmande; men som Hr Lilljestierna
begärer en Deputation, bör len samma bindas til de här
utsatte regi or.
Frih. Uxkull påminte för Capitain vid K. Guardiet Georg
Wrangel och
Hr Siegeroth för Hr Engelhardt vid Gröna Dragonerna,
emedan han voro af en god adelig släckt och redan vid förre
Riksdagen skall hafva sig anmält.
Hr Lilljestierna begärte, at alt detta måtte hänskiutas
til en Deputations skiärskådande, då det sedan med nöije och
ordning lärer kunna afgiöras.
Introdukti ons-D eputation.
63
Frih. Axel Palbitsky: at samma Deputation må allenast
giöra berättelse om de fem som nu äro nämde, och eij
skiärskåda andras ansökningar, som med remisser sig kunna
anmäla.
Hr Landtm, sade sig eij hafva kunnat anmält flere, än
sig hos honom angifvit, hvilcka voro Hrr von Stauderne, Hr
Wrangel och Hr Schwerin, hvilcke jemväl alle haft K. Maj:ts
remisser, som voro en oundgängelig omständighet; eliest hade
ock andre tält om Hr von Bohlen ifrån Pommern, samt flere.
Hr Boije: at för denna gången inge andre intagas, än de
som naturaliseras, och at antalet af dem blifver tre; eliest
torde en så stor myckenhet sig anmäla, at vårt redan så tahlrika
Riddarhus på en hast alt för mycket skulle blifva förökt.
Sorn emedlertid en stor del af R. o. A. stadnat i gången,
sade Hr Landtm, sig för sin del eij önska någon introduction
i dag, på det de intagne adelsmän eij måtte se, at vij eij nog
acktsamme äro om våre en gång giorde öfverenskommelse!'.
Hr Lilljestierna: Hvad Hr Landtm, anmält om de tre
Herrar, at de hafva K. Maij:ts remisser, det styrcker min
mening, at en Deputation bör sättias, som först inkommer med
berättelse så väl härom, som om de öfrige prestanda af bemälte
tre Herrar äro fullgiorde, och sedan kan samma Deputation
sig yttra om de öfrige som sig angifva.
Hr Landtm, giorde frågan, om de Herrar, som om naturalisation
sig anmäla, komma at angifva sig hos en Deputation
öfver Riddarhussakerne;
Hvilcket af R. o. A. bifölls;
Påminnandes allenast Hr Boije, at samma Deputation ma
fa namn af Riddarhus-Deputation.
Ytterligare frågade Hr Landtm., om icke antalet af bemelte
Deputationsledamöter blifver 12, hvilcke af Electorerne
komma at väljas;
Hvartil af R. o. A. äfvenledes med ja svarades.
Hr Landtm.: Blifver denna Deputations endaste faciendum
at se, om de som begärt naturalisation presterat prestanda.
Hr Lilljestierna: Under prestandis lärer jemväl böra
förstås de bevis, med hvilcka hvar och en äger bestyrcka sin
härkomst.
Frih. Uxkull frågade, om icke jemväl de sig måge anmäla,
som utaf Högstsal. Konung Carl XI:te blifvit nobiliterade.
64
Introduktions-Deputation.
Hr Boije förmente bäst vara, at man förblifver vid de
redan omtalte, nemligen de som komma at naturaliseras, och
at man angående dem et vist antal fastställer; elliest skulle
i en hast vårt antal med mer än 50 familier blifva förökt.
Hr Landtm.: Det är vist, at eij mer än trenne sig hos
mig anmält om naturalisation, men så torde ock flere vara, de
der hafva samma rätt och åstundan, och i förväntan derpå,
at en Deputation skulle blifva satt, eij ännu kunnat sig anmäla,
och tyckes det vara olyckeligit för dem, örn de således
utan sin skuld kommo at förlora sin rätt.
Hr Lilljestierna sade detta vara mycket billigt; och
som de redan voro Adelsmän, kunde han icke se, hvarföre vij
skulle förneka dem samma rätt som oss är vederfaren.
Frih. Coijett: Ingens rätt bör beskäras; låt oss nu afgiöra
örn desse tre; de andras skiähl kunna sedan examineras,
när de sig hos Deputationen anmält.
Gref Lewenhaupt: Angående de tre, sorn först blifvit
nämde, är redan faststält, at en Deputation skall sättias, som
skiärskådar om de fullgiordt hvad i sådane mål dem åligger;
men som derjemte af en och annan åtskillige flere blifvit nämde
och jemväl flere sig torde angifva, så voro bäst, att samma
Deputation, innan den i anseende til dem något företager, upgifver
til R. o. A. en förteckning på deras antal, at R. o. A.
deraf må kunna döma i hvad slut man vidare häröfver må
stadna.
Hr Lilljestierna sade sig vara af samma mening, at de
redan nämde egenteligen til Deputationen äro remitterade; men
at om andre med bevis at de äro af adelig härkomst eller och
med adelsbref sig skulle anmäla, at Deputationen jemväl om
dem med berättelse til R. o. A. inkommer.
Hr Landtm, uprepade för R. o. A. Gref Leijonliufwuds
nyss giorde föreställning.
Frih. Coijett påminte, at under naturalisation eij bör begripas
deras bröder, som redan äro introducerade, på det af en
familie eij måge blifva månge Capita.
Hr Landtm, frågade, om Gref Lewenhaupts proposition
vinner bifall. Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Palmstierna erindrade, at de, som af Högstsal. Konung
Carl den XI blifvit adlade, eij måge utslutas, emedan sådant
tycktes vara alt för hårdt; och viste han en familie Ridderstedt
vid namn, som i högbemälte Konungs tid denna kongl.
Introduktions-Deputation.
65
nåden och sitt Stånds förbättring förvärfvat; des efterkommande
hade sedan dels i deras omyndige åhr, dels i brist af nödig
kundskap om introductions nödvändighet, dels ock i anseende
til den långa tiden, då under Högstsal. Konung Carl XII:s
regimente inge Riksdagar höllos, om introduction sig eij kunnat
anmäla; och voro fördenskull högst billigt, at de nu hos denna
Deputation sig lingö anmäla, så at den samma fick referera
saken til R. o. A.
Hr Landtm.: För redighet skuld måste jag påminna, at
frågan nu är allenast om naturalisation; och at i anledning af
Gref Leijonhufwuds föreställning faststäldt blifvit, det Deputationen
nu allenast bör giöra berättelse om von Stauderne,
Wrangel och Schwerin, och at den samma inkommer allenast
med en förteckning på de öfrige, som sig til naturalisation anmälandes
varda.
Hr Palmstierna uprepade härvid sin nyss giorda föreställning,
tilläggandes, at det skulle synas svårt, om desse, som
voro infödde Svenske och med tappre tienster dyrt förvärfvat
den K. nåden at blifva ledamöter af Adelsståndet, eij skulle
få hugna sig af samma K. nåd och belöning och niuta samma
förmån som de, hvilcka äro födde under Sveriges cronas lydnad.
Gref Leijonhufwud sade, at för denna gången åtskilnaden
intet giöres hvarcken emellan förtiensterne eller rättigheten,
utan består endast deri, at om dem, som redan äro
nämde af R. o. A., är slutit och faststäldt, men at om de öfrige
R. o. A. vill vetta deras antal, innan R. o. A. om dem sig
utlåter, samt vara underrättad hvad skiäl de för sig hafva.
Hr Landtm.: Atskilnaden af meningarne tyckes bestå
deri, om Deputationen skall nämna om merita, eller allenast
upgifva antahlet; om det senare befunnos för ansenligit, torde
til äfventyrs R. o. A. falla på andre tanckar.
Hr Lilljestierna begärte, at ingen åtskillnad härutinnan
måtte giöras, utan både merita och antahlet af Deputationen
andragas, då R. o. A. sedan om det ena och det andra sig
kan utlåta.
Hr Riddercrantz: At Hr Capitain Georg Wrangel vid
Guardiet sig eij anmält, dertil lärer orsaken vara, at han tviflat
om vid denne Riksdag någon skulle blifva på Riddarhuset intagen.
Här äro så månge af R. o. A. som känna des meriter
och naturlige förmåner, samt at hos honom är et ämne til at
gå långt i vår metier, och at deri bekläda en vigtigare post
Adelns Protokoll, 1738. 5
66 Sekr. Deput:ns och Protokolls-Deput:ns ed. o. instr.
än den han nu har. Jag hoppas R. o. A. lärer med nöije
taga honom ibland sig.
Sedan något ytterligare var discourerat;
Frågade Hr Landtm., om Deputationen skulle komma in
så väl med personernes namn, som omständigheterne af dem,
hvilcka sig til naturalisation angifva;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 3 Junii.
R. o. A. samlades efter skiedt anslag kl. åtta.
Uplästes de hos R. o. A. den 20, 25 och 20 Maii håldne
Protocollen;
Vid hvilcka af R. o. A. inge påminnelser giordes.
Hr Landtm, anmälte, a t Ståndens utlåtelser öfver Secrete
Deputations Ed och Instruction inkommit, och at således samma
Ed och Instruction af Expeditions-Deputationen utan vidare uppehåld
kunna expedieras. Af samma beskaffenhet voro det ock
med Protocolls-Deputationens Ed. Men vid Protocolls-Deputationens
Instruction, hvarutinnan de tre Stånden i öfrigit bifallit
R. o. Arns giorde påminnelser, sade Hr Landtm, at af
Prästeståndet ännu en tilläggning blifvit giord vid den 2 §,
och jemväl af de andre bägge Stånden bifallen, hvilcken tilläggning
utur det renskrefne conceptet, som uti ExpeditionsDeputationen
kommer at justeras och upläsas, begynnandes näst
ordet »sådant referera», var så lydande: »i så måtto, at tå
Deputationen finner igenom vederbörandes förslag eller slut
någon vara för nära skiedt, til Plenorum omdöme hemställer
huru vida sådant må vid behörig ort angifvas eller icke».
Och blef denne Prästeståndets tilläggning af R. o. A.
bifallen.
Hr Didron och åtskillige påminte vid detta tilfället, at när
tvänne Stånd på hvardera sidan stadna i skiljacktiga tanckar,
den meningen då måtte gälla, som R. o. A. bifalla.
Uplästes det Extractum Protocolli, som i följe af R. o. A:ns
den 31 Maii tagne slut, angående en Instruction för Tull
Deputationen
samt en Secret Handels-Deputation, upsatt blifvit;
Hvarutinnan, i anledning af Hr Didrons giorde påminnelse
och R. o. Arns dertil gifne bifall, de orden infördes:
Om en Sekret Handels-Deputation.
67
»sedan Secrete Utskottet utur K. Maj:ts nådiga secrete propositioner
haft tilfälle at giöra sig underrättat»; och bifölls i
öfrigit bemälte Extractum Protocolli, efter den nu skiedde til—
läggningen, sa lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 31
Maii 1738.
S. D. Uplästes det Lofl. Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 26 i denne månaden, hvarutinnan i anseende til
de anförde skiäl det Lofl. Borgareståndet förklarar det ganska
nödigt vara at förutan de öfrige Deputationer jemväl en TullDeputation
förordnad varder, som uti noga och behörigt öfvervägande
tager alt hvad tullvärcket angår, med mera; och bifölls
af R. o. A., at jemväl en Tull-Deputation kommer at sättias,
hvilcken, emedan tullens rätta inrättning, skötsel och drift är
en mycket granlaga och vigtig sak, med en serskild Instruction,
som af Riksens Ständer kommer at skärskådas och fastställas,
bör förses, och projectet dertil af någre ledamöter af hvart
Stånd upsättias, til hvilcket ärende R. o. A. sex af dess ledamöter
lärer utnämna. — Och hvad en Secret Handels-Deputation
beträffar, igenom hvilcken det Lofl. Borgareståndet funnit
betänckeligit, the saker, som handel och vandel samt manufacturvärcken
i gemen angå, at afhandla låta, och förthenskull
sine til Secrete Utskottet deputerade ledamöter ålagt at, i fall
therstädes en sådan proposition om en Secret Handels-Deputations
förordnande skulle göras, thertil ingalunda samtycka,
så aldenstund man eij kan vetta, om vid vår handels och våre
manufacturers uphielpande och inrättande, icke jemväl sådane
omständigheter torde finnas, de der fordra secretesse och tysthet,
och således R. o. A., innan Secrete Utskottet, som, sedan
det utur K. Maj:ts nådige secreta propositioner haft tilfälle at
giöra sig underrättat, härom kan och bör hafva den bästa
kundskapen, blifvit hördt, sig eij kan utlåta, ty stadnade R.
o. A. i det slut, at denna frågan, om en Secret HandelsDeputation
är nödig eller eij, til Secrete Utskottet bör remitteras,
at sig theröfver utlåta. Hvilcket med de öfrige respective
Stånden vänligen eommuniceras. Actum ut supra.
I lika måtto uplästes och bifölls det i följe af R. o. A:ns
den 31 Maii tagne slut upsatte Extractum Protocolli angående
Dykerie-Privilegiernes öfverseende så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 31
Maii 1738.
68
Deputations-val. Lilljenbergs memorial.
8. T). Resolverades af R. o. A., at som vid DykeriePrivilegierne
åtskillige påminnelser skola vara at giöra, det vid
denne Riksdag samma Privilegier uti Landt- ocdi Siö—Militiae—
Oeconomie-Deputation, som öfver detta ärendet med CammarOeconomie-
och Commerce-Deputationen sammanträder, skola
öfverses; hvilcket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Actum ut supra.
Upbröts af Landtm, och uplästes för R. o. A. Electorernes
förteckning på de til Expeditions-Deputationen utvalde R. o.
A:ns ledamöter.
Likaledes ock listan på R. o. Arns ledamöter uti Landtoch
Siö-Militice-Oeconomie-Deputationen.
Sammaledes ock förteckningen på de 6 deputerade af R.
o. A. som med de öfrige Ståndens deputerade komma at sammanträda
til at projectera Instructionen för Tull-Deputationen',
Hvilka listor, jemte de öfrige öfver R. o. A:ns ledamöter
uti Deputationerne finnas ibland allegaterne til detta Protocoll.
Sedan Hr Landtm, anmält Hr Anders Lilljenbergs Memorial
dat. den 13 Maii 1738, blef det samma för R. o. A. upläst.
Hr lilljenberg förmäler derutinnan sig vid senaste Riksdag
hos Riksens Ständer hafva andragit et ärende angående Processuel-Placatet
af den 12 April 1728 i den afsicht at härutinnan
få en klar lag, emedan K. Maj:ts och Riksens Götha
Håf-Rätt deröfver annorlunda resolverat, än Hr Lilljebergs
mening om detta lagsens rum varit; men som sedermera uti
den nya Lagen härom klarligen blifvit stadgat och lika med
den af honom hyste oförgripeliga meningen, och dessutan ganska
få af välbemälte Håf-Rätts dä varande ledamöter nu der hafva
sine ämbeten, så vill Hr Lilljenberg samma ärende, öfver
hvilcket vid förre Riksdagen Protocolls-Deputationen med des
Betänckande, som då Stånden eij hunnit föredragas, inkommit,
nu mera eij påyrka; underkastandes doch denna sin mening
Riksens Högloft. Ständers mognare ompröfvande.
Hr Boije och åtskillige flere påstodo, at fast än Hr Lilljebergs
hafde tvifvelsmål igenom den nya lagen blifvit uplöst, så
bör icke des mindre Protocolls-Deputationens vid senaste Riksdag
härom författade Betänkande, i anseende til de andre omständigheterne,
nu af Riksens Ständer företagas och afgiöras.
Detta biträdde jemväl Hr Adlerbeth, på det Riksens
Ständer om Håf-Rättens ledamöters giöromål måge blifva underrättade
och således alle ogrundade misstanckar uphöra.
Just. Revisionens Protokoll. Just. Deput:ns ledamöter. 69
Som, uppå Hr Landtm:s giorde frågan, om ProtocollsDeputationens
häröfver författade Betänckande vid denne Riksdag
til afgiörande skall företagas, R. o. A. harti! samtyckte;
Upsattes följande Resolution, hvilcken, sedan den för R.
o. A. var upläst, skrefs på Hr Lilljebergs Memorial:
Resolution. R. o. A. stadnade i det slut, at det vid förre
Riksdagen utaf Protocolls-Deputationen, i anledning af Hr Lilljebergs
giorde ansökning utarbetade Betänckande nu af Riksens
Ständer kommer at företagas och afgiöras.
Hr Landtm, anmälte et ifrån Secreta Deputationen inkommit
Memorial;
Hvilcket upbröts och uplästes.
Uplästes Secreta Deputationens Memorial af den 2 i denne
månad, hvarutinnan til Riksens Ständers bepröfvande hemställes,
om icke Justitiae-Deputationen kunde anförtros at hädanefter
skiärskåda J nstiti ;e-Re v i s i on ens protocoller, under samma
ed som Secrete Deputationen vid innevarande Riksdag aflagt,
på det denne Deputation med så mycken större upmärksamhet
må kunna igenomse Råds- och Cabinetts-Protocollerne, och tiden
igenom många sammanträden eij förloras, och Secreta Deputationen
sitt arbete så mycket snarare til slut bringa.
Som af R. o. A. vid detta Memorial inge påminnelser
giordes, frågade Hr Landtm., om det samma bifalles;
Hvartil svarades ja,
Och skrefs derpå at det blifvit bifallit.
Upbröts och uplästes listan på R. o. A:ns ledamöter uti
Justitiae-Deputationen.
Hr Landtm, frågade, emedan månge angelägne Deputationer
ännu återstå, om icke Electorerne ju förr ju häldre måge sammanträda
och dermed i dag giöra begynnelse;
Hvilcket af R. o. A. bifölls, och påmintes derjemte om
Riddarhus-Deputationens väljande med första.
Gref Dohn a: Emedan här närnnes om Riddarhus-Deputationen,
måste jag anmäla Hr Wollberg vid corpsen, för
hvilcken, i anseende til des långa och trogna krigstienster, redan
vid förre Riksdagen blifvit omtalt, at han förtient blifva en
ledamot af R. o. A.
Hr Landtm, förmälte, at redan var faststäldt, det, när
Deputationen blifvit satt, de, som någon sådan ansökning hafva,
sig der kunna angifva.
70 Bondeståndets begäran om säte i Sekr. Utskottet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer. Ståndets Taleman förde
ordet, hvilcken, sedan han anmält Ståndets vördsamma och
som orden lydde kärliga hälsning, öfvergaf et Memorial, derutinnan
Ståndet i anseende til de anförde skiähl förnyar sine
vid sidsta Riksdagen insinuerade påminnelser om säte och
stämma för Bondestådets deputerade uti Riksens Ständers
Secrete Utskott.
Sedan uppå Talemannens begäran samma Memorial (Bil.
N. 5.) för R. o. A. var upläst,
och Hr Landtm, svarat, at som detta ankommer jemväl
på de andre Stånden, så lärer det redeliga Bondeståndet, så
snart härom blifver öfverlagt, få svar;
Så afträdde denna Deputation.
Hr Landtm, förmälte, huruledes på åtskillige Riksdagar
Bondeståndet giordt samma ansökning, och då altid af de andre
tre Stånden et gemensamt svar blifvit lämnat. Processen härutinnan
hade eij altid varit lika, emedan den ena gången det
blifvit lämnat til Secrete Utskottet at upsättia svaret, och en
annan gång R. o. A. utnämdt visse deputerade, som svaret
projecterat, hvilcket project sedan de andre begge Stånden blifvit
communicerat och dä de derutinnan sammanstämt, genom en
gemensam Deputation ifrån alle tre Stånden Bondeståndet til—
ställt; vid det förra sättet hade R. o. A. undvikit at vara de
förste, som gifvit Bondeståndet afslag, och vid det senare hade
sielfva Secreta Utskottet mindre anseende at i svaret hafva
haft någon del.
Hr Wulfwenstierna hemstäldte, om icke quaestio an här
först kunde afgiöras och med de andre bägge Stånden coinmuniceras,
då sedan om sättet kunde öfverläggas.
Hr Landtm, sade sig för sin del tycka det vara godt, at
ärendet remitteras til Secrete Utskottet, der tre Stånd äro tilsammans,
emedan då vinnes den förmånen, at R. o. A. eij
synes hafva gifvit den första refus.
Hr Didron mente det se vänligare ut, om svaret här af
deputerade upsättes, och eij uti Secrete Utskottet, hvilcket
Bondeståndet kunde tro härutinnan vara interesserat.
Som meningarne hos en och annan voro skiljacktige;
Frågade Hr Landtm, först, om svaret genom visse deputerade
skall utarbetas;
Spens’ mern. om förslag till Riksråd.
71
Men som häruppå föll både neij och ja;
Giorde Hr Landtm, den frågan om Bondeståndets Memorial
skall gå til Secrete Utskottet, och svaret deruppå der
utarbetas;
Hvilcket af R. o. A. bifölls, och skrefs på Memorialet.
Hr Landtm, anmälte, at Hr General-Majoren Gref Axel
Spens ingifvit et Memorial, hvilcket för R. o. A. uplästes,
hvarutinnan i förmågo af den allmänna förbindelsen, medelst
hvilcken en hvar af riksens inbyggare åligger at vara omtänckt
på sådane författningar, som förmå alt mer och mer at befästa
vår lofliga regering och dyrt förvärfvade frihet, Hr Grefven
Riksens Högloft. Ständer i ödmiukhet underställer, huruledes
det nödigt vara tyckes at nu genast i början af Riksdagen [hos] H.
K. Maj:t underdånigst föreslå personerne til de 4 ledigvarande
Riksråds-embeterne, samt i lika underdånighet hos H. K. Maj:t
anhålla, det samma ämbeten jemte de flere efter desse höga
befordringar ledig blifvande, som ock de för detta vacante beställningarne
måge besättias; varandes Hr Grefven derom underdånigst
försäkrad, at H. K. Maj:t deröfver så mycket mera
nådigt välbehag och nöije lärer förklara, som härigenom alle
vidlyftige och K. Maj:t besvärlig fallande ansökningar bäst
förekomne varda; och ehuruväl icke lofligit är under en så mild
Ofverhets hulda regering, som vij nu äga, at fästa sine tanckar
på någre misshagelige påfölgder, men som i tilkommande tider
hvarjehanda svårigheter deraf torde yppas, om med tiensters
besättiande vid Riksdagen på tiden ankomma skulle, så fordrar
försichtigheten och en billig omsorg för det allmänna bästa, at
man under sin sällhet bör fatta sådane hälsosamma mått, hvarigenom
alt ondt i framtiden kan afböijas och hindras; ty när
faran står för doren, äga eij anstalterne det eftertryck som
vederbör; af det förra äga vij hos efterkommande det beröm
at hafva til dem öfverlämnat fruckten af vår lycksalighet och
välgång, hvaremot de oss ringa tack skyldige voro, om vij
endast skulle sköta oss sielfve utan eftertanka, at oss deras
frihet och rum til förvar anförtrodde äro.
Hr Landtm, uprepade innehållet af förbemelte Gref Spens’
Memorial;
Hvaruppå Hr Didron förestälte, K. Maj:ts tilstötte opasslighet
eij gierna tillåta, at K. Maj:t härmed nu besväras; sade
i öfrigit at som detta Memorial tyckes innehålla något nytt
och som förr eij varit vanligit, så bör enligit Riksdags
-
72
Spens’ mein. om förslag till Riksråd.
Ordningen R. o. A. lämnas någon tid at sig häruppå betäncka.
Andre förmente K. Majits höga rätt härigenom röras. Och
som af åtskillige med häftighet härvid taltes;
Bad Hr Landtm., at R. o. A. ville gifva sig tolamod och
noga märka orden, som Memorialet innehåller, hvaraf eij med
ringaste fog något slutas kan, som skulle röra K. Maj:ts höga
rätt, hvarifrån oss Gud bevare, emedan om des oförkränckte
bibehållande hvar redelig undersåte på det högsta lärer vara öm.
Hr Boije förestälte, at som enigheten befordrar alle hälsosamme
saker, men oenigheten eij annat med sig förer än olycka
och förderf; och R. o. A. nu sammankomne äro at med enig
samhellighet befordra vårt allmänna bästa, som med Konungens
höghet och nöije ouplösligen är förknippad och derifrån aldrig
kan afsöndras; men derhos icke obekant är, huruledes de flestas
tilstånd fordrar at hafva afseende på tiensterne, hvarvid, emedan
vij äro menniskior, dels en tillåtelig ambition dels egen
kärlek förorsakar, at man tycker sig med skiähl kunna åstunda
befordring och framsteg, och då månge tienster ledige äro, både
jalousie och flere oredor sig yppa kunna; om vij nu til förekommande
deraf, i underdånighet bönfalla vår nådiga Konung
om de ledigvarande och blifvande tiensters besättande, böra vij
aldrig annat föreställa oss, än at vår nådigste Konung, som är
så öm om vår sällhet och frihet, lärer visserligen uptaga vår
underdåniga begäran som et prof af vår nit och trohet.
Hr Siegroth påminte, at Gref Spens' Memorial måtte
blifva liggande på bordet.
Och som häremot ropades neij;
Begärte Hr Landtm, kallsinnighet och liud för klubban,,
emedan qusestionen voro at ordenteligen debattera saken och
eij at imponera hvarannan något.
Frih. Coijett sade sig med flit gå förbi de reelle skiähl
som Hr Boije anfördt, och allenast vilja tillägga, at som mannens
nitälskan, hvilcken Memorialet inlagt, allom til fyllest är
bekant, så visar ock sielfva Memorialet, at derigenom intet
annat sökes än at förekomma jalousie och befrämja allmänt
bästa.
Hr Ridderschantz sade ingen härom tvifla, men at
icke des mindre Memorialet kan blifva liggandes på bordet,
som tilförene vanligit varit, när man det begärt.
Hr De Geer begärde, at Memorialet å nyo måtte upläsas.
Spens’ mern. om förslag till Riksråd.
73
Frih. Henrich Wrede: at som alle redan lära nogsamt hafva
fattat Memorialets innehåld, så tyckes til en så klar saks afgörande
eij lång tid behöfvas, emedan Konungens regeringsbörda
genom flere trogne Rådspersoners biträde kommer at
lisas, och vij sättias i stånd at utan frucktan och afseende
gifva höga Ofverheten väre underdånige råd vid handen.
Frih. Coijett understödde detta, at jemväl Riks-Rådens
margfaldige sysslor, och serdeles under Riksdagen, igenom 4
nye Rådspersoners biträde komma at lättas.
Hr Didron sade sig eij hafva påmint något emot Gref
Spens' Memorial, utan allenast at enligit Riksdags-Ordningen
det samma bör blifva liggandes på bordet, hvarom, så framt
vij eliest eij kunna oss förena, voteras bör.
Frih. Coijett: at vid andre Memorialer sådant kunde behöfvas,
men som dettas innehåld voro så klart och tydeligit,
kunde det enligit Riksdags-Ordningen strax blifva afgiordt.
Hr Didron sade sådant vara ovanligit när någon begärt
betäncketid.
Hr Wullövenstierna fönnälte Gref Spens’ redeliga och
goda intention vara sig nogsamt bekant; men begärde för påfölgderne
skull i framtiden, och som det voro ordningarne likmätigt,
at man måtte niuta betäncketid, emedan det elliest bör
gå til votering.
Hr Siegeroth begärte, at Protocollen måtte uptagas, då
man lärer finna huru vid sådane tilfällen tilförene förhullits.
Han påminte sig vid vid 1723 åhrs Riksdag, uti Landshöfdingen
Hyltéens stridighet, at han då begärt, at Betänckandet skulle
blifva liggande på bordet, hvilcket af R. o. A. blifvit bifallit.
Hr Kaulbars hemstälte, at som igenom votering tiden
alt för mycket skulle utdragas, om icke Memorialet til Måndagen
kunde blifva liggande på bordet.
Men som meningarne ännu blefvo skiljacktige, i det en
del af R. o. A. åstundade, at af Hr Landtm, projecteras skulle
om Memorialet bifalles eller eij, andre åter, at frågan måtte
skie om det skall blifva liggandes på bordet, andre åter på
stodo,
at det å nyo måtte upläsas;
Ty frågade Hr Landtm., om icke Memorialet än en gång
må läsas up;
Hvilcket uppå R. o. A:ns dertil gifne bifall jemväl skiedde.
Likaledes uplästes ock af Frih. Coijett utur RiksdagsOrdningens
16 § hvad der förmäles, huru saker som eij äro
74 Spens’ mern. om förslag till Riksråd.
af större vigt, sedan de tvänne gånger blifvit upläste och nödige
påminnelser blifvit giorde, genom enhälligt samtycke kunna
slutas, men at, när saken är af större vigt, arbetet då bör
lämnas på bordet.
Atskillige inföllo, sägandes detta nu eij vara casus.
Hr Wulfwenstierna: Om enligit Riksdags-Ordningen en
utarbetad sak, när det begäres, skall blifva liggande på bordet,
huru mycket mera bör det skie med en sak som eij är utarbetad.
Hr Lilljestierna sade, at som han gierna underkastade
sina tanckar andras mognare omdöme, så kunde lian sådant
vid det förevarande ärendet så mycket heldre giöra, som han
för sin del eij hade eller kunde dermed hafva det ringaste afseende.
Här voro tvänne frågor, hvilcka ganska noga böra
åtskiljas; den första angående de ledige Riksråds-embetens besättande,
vid hvilcken han ingen svårighet funno, emedan bemälte
höga ämbeten nu voro ledige, och Ständerne, hvilckom
det tilkommer dem at föreslå, voro nu på allmänt möte tilsammans,
så at de med alt fog hos K. Majit härom i underdånighet
kunna anhålla; allenast uti sielfva processen de steg
följas, som lagen biuder och tilförene brukelige varit, om
hvilcken utur förra acter och protocoller noga bör efterses, så
at Riksens Ständer uti et så angelägit och vigtigt mål altid
blifva sig like; varandes altså quagstionen härutinnan icke om
saken utan allenast om processen. Och beträffande den andra
frågan, angående alla öfrige ledige eller ledig blifvande tiensters
besättiande, hemstälte Hr Lilljestierna, at noga och granneligen
tilses bör, hvad anledning vij kunna taga at med en sådan
bön framträda inför vår nådige Konungs thron, hvarvid som
trogne undersåtare oss åligger at bruka en sådan process, som
eij kan vara vår nådige Konung sensibel; tilläggandes Hr
Lilljestierna sig örn saken vara enig, såsom rättvis, och således
allena påminna om processen, så at vij å ena sidan,
såsom redelige patrioter ernå vårt ändamål och å den andra
eij på obehageligit sätt röra vår nådiga Öfverhet.
Hr Boije: Långt ifrån at vår nådige Konung härigenom
på något obehageligit sätt skulle röras, så är jag försäkrad, at
K. Majit, som vijst så många ovärderliga prof af nåd och kärlek
för sine trogne undersåtare, skulle häröfver fatta et nådigt nöije;
fördenskull, som sielfva saken för rättvis är förklarad, och så
klar, at derom vidare eij behöfver föreställas, tyckes dermed
eij längre böra upskiutas.
Spens’ mern. om förslag till Riksråd.
75
Hr Lilljestierna svarade härtil, at den tanckan eij hos
någon lärer kunna uprinna, at K. Majit annars än med nådigt
nöije skulle uptaga de underdåniga föreställningar, som af des
trogna Ständer giöras; men som föreställningar på tväggehanda
sätt kunna giöras, nemligen på et behageligit och et mindre
behageligit, så ägnade det Riksens Ständer at altid hälst utvälja
det förra. I öfrigit tilläde Hr Lilljestierna, at om en
riddersman äger frihet at betäncka sig och at få efterse sakerne,
det honom samma rätt måtte vederfaras.
Hr Landtm.: Bevare Gud, at någon adelsmans rättigheter
honom skulle betagas, hvilcka til at styrka och bibehålla
samt försvara, min medfödda plickt och än mer min nu anförtrodde
syssla på det högsta mig förbinder, och jag, så länge
jag den ähran häfver den samma at förträda, på det högsta
skall söka at försvara, äfven som jag önskar och förmodar, at
så länge väre efterkommande få träda under detta Riddarhustaket,
de den oförkränckt lära bibehålla. Nu tyckes hela åtskillnaden
af meningarne deruti bestå, at en del af R. o. A.
anse saken för så vigtig, at den bör blifva liggande på bordet;
andre tro den vara af den beskaffenhet, at den nu kan afgiöras.
Häruppå discourerade R. o. A. sins emellan en stund;
Då Hr Landtm., sedan han äskat liud, sade visse saker
vara, som genom debatt blifva obehageligare än eliest. Här
voro nu 2:ne meningar; de, som begära anstånd, hafva Riksdags-Ordningen
för sig; de, som vilja at saken nu strax skall
afgiöras, grunda sig derpå, at den i sig sielf af de fläste tyckes
bifallas, fast man om sättet är i skiljacktig tancka. Fördenskull
hemstälte Hr Landtm., örn icke R. o. A. skulle vilja
bifalla at de ledige Riksråds-ämbeten och de öfrige tienster
måge besättias, men at om sättet til Måndagen blifver oafgiordt,
och emedlertid deputerade förordnas, som om methoden
öfverlägga och med yttrande deröfver inkomma.
Hr Didron: Memorialet innehåller två satzer; den första
bifaller jag aldeles, men om den andra begärer jag betäncketid.
Frih. Coijett: Riksdags-Ordningen talar allenast om betäncketid
när vidlyftiga betänckanden förekomma, men en så
klar sak, när pluraliteten är derföre, kan afgiöras hvad tima
och stund man vill.
Hr Lilljestierna: Det är svårt at sälja hvar pluraliteten
är, när meningarne äro så skiljacktige som nu; och är
76
Spens’ mern. om förslag till Riksråd.
då ingen annan utväg at få slut i saken än votering, som
lagen biuder.
Gref Lewenhaupt: Det synes så mycket svårare at
votera örn Memorialet skall blifva liggandes på bordet, som det
skulle hafva det anseende, at vij på et sådant sätt voterade
om vår frihet. Men som om Riksråds-ämbetens besättiande nu
mera eij är någon quasstion, emedan de fleste af R. o. A.
derom tyckes komma öfverens, och, hvad de öfrige tiensters
besättiande angår, syftemålet allenast är at vid detta tilfället
få en lag, som vid alle Riksdagar kan följas, så hemställer
jag, om icke deputerade kunde utnämnas, at med betänckande
inkomma om sättet tji denna underdåniga föreställnings andragande.
Hr Thomsson begärte, at Hr Landtm, ville proponera,
om Gref Spens’ Memorial bifalles eller eij.
Hr Didron begärte, at propositionen måtte giöras, örn
Memorialet til Måndagen skall blifva liggandes på bordet
eller eij.
Och som begge desse föreställningar blefvo emotsagde;
Påstods af Hr Didron och åtskillige flere votering.
Hr Landtm, sade votering eij kunna nekas, när R. o. A:ns
ledamöter den begära;
Hvaruppå R. o. A. ännu en stund sins emellan discourerade.
Frih. Henrich Wrede, sedan Hr Landtm, på des begäran
för honom äskat liud, hemstälte til R. o. A., at som
länge nog härom tycktes vara discourerat och icke des mindre
på ömse sidor hvar och en tycktes förblifva vid sin förra mening,
örn icke först praeliminair-quaestionen, nemligen om betänckandet
skall blifva liggandes på bordet, genom votering
borde afgiöras, och at så framt dä utslaget blefvo at saken nu
bör afgiöras, då strax derpå öfver den propositionen örn Memorialet
bifalles eller eij, votering skie.
Gref Spens framträdde, säijandes des tancka aldrig varit,
at des uti en god och upricktig mening ingifne Memorial skulle
för R. o. A. blifva en surprise; och som lian förmärckte angående
Riksråds-ämbetens besättiande ingen svårighet giöras,
men skiljachtigheten allenast vara om de öfrige tiensterne för
hvilcken orsak skull en del af R. o. A. påstå, at Memorialet
til Måndagen må blifva liggande, så voro han för sin del dermed
öfvermåttan nögd och åstundade sielf at så må skie.
Spens’ memorial. Justitie-Deputationen. <7
Sorn häremot af R. o. A. inge påminnelser giordes, uprepade
Hr Landtm, å nyo Gref Spens’ giorde föreställning,
begärandes R. o. A:ns utlåtelse, om han i anledning häraf fingo
giöra frågan;
Hvilcket som det bifölls;
Frågade Hr Landtm, om R. o. A. behaga fastställa, at
Riksråds-embeten nu skola besättias.
Härtil svarades ja.
Ytterligare frågade Hr Landtm.: Behagar R. o. A., at
angående en underdånig föreställnings giörande til K. Maj:t
om de öfrige tiensters besättiande skall hvila til Måndagen?
Hvaruppå äfvenväl med ja svarades.
Hr Landtm, frågade häruppå, om icke R. o. A. nu vilja
skiljas åt.
Och svarades äfven med ja.
Men i det Hr Landtm, lade ifrån sig klubban, påminte
Frih. Coijett, om icke, emedan den förste puncten, angående
Rådsembetens besättiande, nu voro faststält, vid detta tilfället
en underdånig föreställning kunde giöras, at de Herrar,
som K. Maj:t til detta höga embete i nåder utseendes varder,
i följe af Regeringsformens 44 §, utan någon vidare deras
Stånds förbättring, dertil måge kallade blifva.
Och skildes R. o. A. för denna gången åt.
Den 5 Junii.
R. o. A. samlades kl. nijo.
Och sedan R. o. A. intagit sine säten, uplästes Protocollet
af den 27 Mati;
Hvarvid af R. o. A. inge påminnelser giordes.
Hr Landtm.: Emedan Riksens Ständer bifallit Secreta
Deputationens Memorial, at til arbetets lindrande och förminskande
derstädes Justitiae-Revisions-Protocollerne uti JustitiaeDeputationen
komma at skiärskådas under samma tysthetsed
som Secreta Deputationen aflägger, samt således til en del
kommer at rätta sig efter Secreta Deputationens Instruction,
tyckes nödigt at sådant Justitise-Deputationen til des rättelse
antydt blifver, samt eden meddelt, hvilcket igenom et Extractum
Protocolli hos de andre Stånden kan anmälas, och efter deras
erhåldne bifall et Extractum Protocolli utur Expeditions-Deputation
härom utfärdas.
Fältmarskalkinnan Stackelbergs memorial.
marskalcks löningsliquidation, androg Hr Hastfehr, hvilcken
som fullmäcktig för Fru Feldtmarskalckinnan samina Memorial
ingifvit, det ville R. o. A. i anseende dertil, at lian sedermera
funnit nya skiälil, medelst hvilcka lian förmenar kunna visa
denna ansökning vara af en sådan beskaffenhet, at den eij
annorstädes än hos Riksens Ständer kan afgiöras, det honom
må tillåteligit vara med samma skiähl hos Riksens Höglofl.
Ständer at inkomma.
Uppå åtskilligas föreställning, at detta voro både billigt
och rättvist, samt Hr Landtnäs i anledning häraf giorde fråga
vann detta R. o. Arns bifall;
Och utfärdades följande Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 5
Junii 1738.
Såsom vid förteckningens upläsande af de den 2 Junii uti
Urskillnings-Deputationen afslagne ansökningar, derest under
Nio 3 finnes framledne Feldtmarskalcken Baron Stackelbergs
änkefrus Memorial angående 8,000 dahl. snits uteslutande utur
välbemälte Feldtmarskalcks löningsliquidation, Frih. Hastfehr,
hvilcken sorn fullmäcktig för Fru Feldtmarskalckinnan samma
Memorial inlagt, hos R. o. A. androg, det han nu voro i stånd
at anföra sådane nye skiähl, hvarmed han förmenar kunna
visa denna ansökning vara af en sådan beskaffenhet, at den eij
annorstädes än hos Riksens Ständer kan afgiöras, och R. o. A.
fördenskull billigt och skiähligt funno, det honom tillåtas må
med samina skiähl hos Riksens Ständer sig at anmäla, altså
varder sådant med de öfrige resp. Stånden vänligen communicerat.
Actum ut supra.
Hr Landtm, begärte R. o. A. ville vara af den gunsten
och intaga sine ställen, hvilcket sedan det skiedt, frågade Hr
Landtm., om icke R. o. A. til afgiörande sig nu ville företaga
Gref Spens' Memorial, sorn vid sidsta sammankomst blef liggande
på bordet.
Hr Landtm, anmälte häruppå et af Lagman Sparschöld
ingifvit och samma ärende, nemligen tiensternes besättiande,
angående Memorial;
Hvilcket R. o. A. låto sig föreläsa.
Samma Memorial blef ock, uppå Hr Hidrons anmodan,
ännu en gång upläst, af innehåld, at hvad föreslåendet til de
ledige Rådseinbeten beträffar, dervid ingen ting är at påminna,
at sådant strax må för sig gå; och hvad de öfrige tiensters
Sparrskölds o. Reenstiernas mein. om tiensters tillsättande. 81
förgifvande angår, som dermed syftas på en ny lag, så håller
Hr Sparschöld före, at hos K. Majit i underdånighet kan anhållas,
at alle tienster, som hädanefter för Riksdagarne kunna
blifva ledige, måge innan Riksens Ständers sammankomst förgifvas;
och at fördenskull, som på ingen lag någon värekställighet
kan följa innan den blifvit giord, man eij eller vetta
kan hvad hinder och omständigheter kunnat lega K. Majit i
vägen at förgifva de öfrige ledige tiensterne utom Rådsämbeterne,
sådant fördenskull hemställes K. Majits nådiga föranstaltande
vid läglig stund och på den tid K. Majit sielf dertil i nåder utväljer,
men för tilkommande tiden föreslås och i underdånighet
sökes ny lag.
Hr Didron sade sig i öfrigit vid Hr Sparschölds Memorial
intet hafva at påminna, men som detta bör blifva en allmän
och af Ständerne faststäld lag, så bör den samma af visse
dertil deputerade blifva projecterad.
Frih. Henrich Wrede yttrade sig vara af samma mening,
at ingen lag kan följas innan den blifvit giord och faststäld;
men sorn här frågan allenast voro, om icke K. Majit i underdånighet
kunde anmodas at de öfrige tienster utom Rådsämbeten
jemväl nu i nåder bortgifva, så tviflade han intet, at til en
sådan des trogne Ständers underdåniga begäran K. Majit ju i
nåder lärer samtycka; sedan kan den nu omtalte lagen blifva
giord och följas.
Hr Ehrenpreus sade sig eij vilja uprepa de skiäl, som
tilförende härvid blifvit anförde, utan nu allenast tillägga en
omständighet, nemligen at som Riksens Herrar Råd emellan
Riksdagarne äro Riksens Höglofl. Ständers fullmäcktige och
då om tiensternes besättiande äga frihet i underdånighet at påminna,
så lärer K. Majit, som är en så nådig Herre, så mycket
mindre kunna finna deraf det ringaste misnöije, at sielfve
principalerne nu giöra samma underdåniga föreställning.
Hr Landtm, anmälte et af Hr Reenstierna ingifvit Memorial;
Hvilcket
för R. o. A. uplästes; derutinnan, efter uprepat
innehåld af Gref Spenses Memorial och tillagt beröm för så
lofvärde afsicliter och et så välsint upsåt, til Riksens Ständer
hemställes, at som Regeringsformens 12 § fuller föreskrifver
sättet til Riksrådens föreslående under påstående Riksdag, men
om tiden intet förmäler, tyckes detta ärendet igenom en Riksens
Ständers Deputation böra tagas i öfvervägande, hvarvid åt
Adelns
Protokoll, 1739. 6
Reenstiernas mein. om tjensters tillsättande.
skillige omständigheter, som vid et sådant tilfälle skiärskådas
böra, uprepade blifva; och vid det andra momentet, nemligen
de öfrige ledige tiensters besättjande vid begynnelsen af Riksdagen,
förmenas, at som ibland de angelägnaste Deputationers
ledamöter inge enskylte afsichter stå at befara, så finnes ock i
plenis redelige män, som på all förmodelig händelse sådant
skulle vetta at bemöta; hållandes i öfrigit Hr Reenstierna före,
at en sådan ändring vid denne Riksdagen skulle kunna förorsaka
vidrige omdömen, hvartil skälen i Memorialet vidlyftigt
anföras, och at til desto bättre underrättelse, huru härmed vid
förre Riksdagar förhållits, utur protocollen må efterses. Hvilcket
alt af sielfva Memorialet, som finnes ibland allegaterne til detta
protocoll, vidlyftigare är at se.
Hr Landtm.: Vid första puncten af Memorialet påminner
jag som landtmarskalck, at den af R. o. A. redan är afgiord;
Hvartil af R. o. A. svarades ja.
Hr Reenstierna sade, hvad föreslåendet til Rådsämbeten
angår, sig vara enig dermed, at det af Ständerne när de behaga,
skie kan; men beträffande tiden, när K. Maj:t i underdånighet
om bemälte höga ämbetens besättjande kommer at
anmodas, hade han för sin del eij funnit eller hördt någon af
R. o. A. hafva varit af den tanckan, at K. Maj:t derutinnan
något skulle föreskrifvas.
Hr Landtm, påminte Hr Reenstierna, at ordet »föreskrifva»
på Riddarhuset eij må brukas, emedan Hr Landtm,
trodde sig aldrig varit så oförsichtig, eij eller någon af R. o. A.,
at de sig af et sådant ordesätt skulle hafva betient.
Härvid påmintes af åtskillige, at hvad Hr Reenstierna
sagt måtte föras til Protocollet.
Hr L andtm. förestälte at saken med sachtmodighet och
utan häftig debatt må blifva öfverlagd; och sade: bevare Gud
at här någre propositioner eller tal skulle föras, der icke K.
Maj:ts höghet med all underdånig och öm vördnad i ackt tages.
Hr Reenstierna sade sitt tal hafva varit, at han eij
begripit, funnit eller hördt, at någon tält om at föreskrifva
något.
Hr Boije sade, at Hr Reenstiernas utlåtelse rörer alla
dem, som i saken tält; betygandes inför Gud sin upricktiga
mening samt underdåniga trogna ömhet för K. Maj:ts höghet
och redeliga nit för Ständernes frihet, hvilcke alltid varit
grunden och källan til det han sagdt.
Reenstiernas mern. om tiensters tillsättande.
83
Hr Didron förestälte, at hvar och en Adelsman äger
ostridigt den rätt och friheten at få förklara sine egne ord.
Hr Landtm.: Det skall aldrig blifva någon betagit.
Frih. Coijett yttrade sig, at när någon af et redeligit
och upricktigt hierta påminner det, som är enligit med Konungens
höghet samt Ständernes fri- och rättigheter, sådant aldrig
må hållas före eller nämnas at vilja föreskrifva sin Öfverhet
något, hvilcket lärer vara fierran ifrån hvar redelig och trogen
undersåte; hemstälte för öfrigit, om icke til K. Maj:t af Ständerne
nu kunde giöras en underdånig bön och ansökning om
tiensternes besättiande, men at för framtiden en lag derom
fastställes.
Hr Reenstierna förklarade sig än ytterligare således:
När jag i hastighet brukade ordet »föreskrifva», tänckte jag
eij dermed förolämpa någon, utan sade allenast, at jag eij
hördt at någon sådant sagt. I öfrigit begärte Hr Reenstierna,
at begge Memorialerne uti en Deputation måge blifva företagne,
som med betänckande härom inkommer, samt at des
Memorial må få gå til de andre Stånden.
Hr Lilliestierna, sedan Hr Landtm, skatfat honom liud,
begärte, at R. o. A. ville lämna honom benägna öron, då han
förmodade något temperament kunna vid handen gifvas, hvarigenom
detta ärendet, som både denne och förra gången gifvit
anledning til vidlyftige discourser, lärer kunna bringas til et
godt och önskeligit slut; hvaruppå Hr Liljestierna giorde den
föreställningen, som sedan den af honom sielf blifvit justerat,
nedanföre i denna dags Protocoll anfördt finnes.
Hr Sparschöld sade, det hvad Hr Liljestierna föreslagit
voro aldeles enligit med Regeringsformens 20 § i början.
Frih. C. W. Cederhielm: Vid Hr Sparschölds Memorial
behöfves eij något at tilläggas; men uti Hr Reenstiernas finnas
åtskillige contradictioner i den sidsta delen, och lika som til—
mälen, hvilcka intet kunna tillatas, i det de öfrige tiensters
besättiande utom Rådsämbeterne anses för en nyhet, der likväl
eij obekant är, at vid 1719 åhrs Riksdag, dä hvarcken om
tiden eller sättet til tiensternes bortgifvande så noga var stadgat
som det sedan skiedt, Hennes Maj:t var så nådig at uppå en
Deputations anmodan, som upgick och å Ständernes vägnar
det i underdånighet begärde, strax i nåder utnämna Landshöfdingar
til tvänne då varande ledige lähn.
84
Om lediga tiensters tillsättande.
Hr Didron: Vid förre sammankomsten begärtes, at uti
Protocollerne ina efterses, hvad process härvid då blifvit brukad,
och det begärer jag nu äfvenväl må skie.
Hr Ehrenpreus påminte, at qusestio quomodo eij må
blandas med qusestio an.
Hr Landtm, hemstälte, om icke för redighet skuld R. o.
A. behagade sin emellan öfverlägga och talas vid om Hr
Lilljestiernas giorde föreställning.
Hr Didron begärte, at det måtte föras til Protocollet, det
ingen bör betagas at til sin uplysning begära, det utur förre
Riksdagars Protocoller må efterses, huru sakerne blifvit öfverlagde
och afgiorde.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm sade sig på åtskilligas
anmodan begära, at Hr Reenstiernas Memorial i anseende til
de deruti befintelige hårde expressioner måtte remitteras til
vederbörlig ort, at efterse om någon derigenom blifvit angripen,
til föllje af 23 § i Riksdags-Ordningen.
Och i det Hr Landtm, härtil svarade: Hr Reenstierna
har ju förklarat sig;
Yrkade Hr Liljestierna och åtskillige flere af R. o. A.
deruppå, at det dervid bör förblifva.
Frih. Henrich Wrede begärte, at biqusestionerne måge
gås förbi och quaestio an först afgiöras.
Häruppå lämnades R. o. A. åter tid at om ärendet sin
emellan öfverlägga;
Då efter en liten stund Hr Ridderschantz anmälte, at
åtskillige anmodat honom at begära, det Hr Lill jestier nas föreställning
för R. o. A. må blifva upläst.
Och som til Hr Landtnäs giorde frågan, om icke Hr
Liljestierna den samma med Riddarhus-Secreteraren fingo
justera, R. o. A. gofvo sitt bifall;
Altså framträdde Hr Liljestierna til landtmarskalcksbordet
och justerade samma sin föreställning, hvilcken för R.
o. A. blef upläsen: så lydande:
Hvad Riksråds-embetens besättiande angår, så lärer det
genom Regeringsformens 12 § vara en afgiord sak, huru dermed
förhållas skall, så at R. o. A. med denna frågan sig eij
vidare behöfva uppehålla; men beträffande de öfrige tiensternes
besättiande, så tycker jag, i anseende til de af Hr Lagman
Sparscliöld andragne skiähl, det vara ganska nyttigt, at en lag
för framtiden derom nu fastställes, pa sätt och vis som samma
Om lediga tjensters tillsättande. 85
Memorial vid handen gifver; til hvilcken ända merbemälte
Memorial nu synes böra til Justitiaä-Deputationen remitteras; och
til at desto bättre genom något temperament komma ifrån alla
skiljacktigheter, tycker jag, at samtelige Riksens Ständer antingen
genom Hr Landtm, eller genom en Deputation gifva H. Maj:t i
underdånighet tilkänna, huru som Riksens Ständer deruti en
besynnerlig nåd vederfaras skulle, om K. Maj:t i nåder skulle
täckas med det första som giörligit voro förgifva de nu ledigvarande
tienster, så framt K. Maj:t eij skulle finna någre besynnerlige
hinder ligga sig derutinnan i vägen.
Sedan detta var upläst, framträdde Hr General-Majoren
Gref Spens och sade sig finna desse af Hr Liljestierna giorde
påminnelser goda, emedan K. Maj:t derigenom kan skie et
nådigt nöije och det för Riksens Ständer angelägne ändamålet
tillika erhållas.
Frih. Bennett sade, at vid alle Riksdagar ämbeten och
tiensterne äro bortgifne i stillhet, Riksråds-embeten gemenligen
vid slutet af Riksdagen, och de öfrige när det fallit K. Maj:t
lägligit, om hvilcke jemväl Secreta Deputationen vid förre
Riksdagar påmint, at med deras bortgifvande bör hafvas något
anstånd, på det de sökande måge hafva tid och tilfälle ifrån
orterne sig at anmäla; tyckes altså någon rörelse härom eij
behöfvas; emedan K. Maj:t, då K. Maj:t kommer igen til hälsan,
torde af egit bevåg i nåder bortgifva de nu ledigvarande
tienster.
Frih. Stahl: Regeringsformens 20 § visar oss klarligen,
när och på hvad sätt de ledige tienster, som uti sittjande Råd
eij besättias, komma at bortgifvas; hvilcken påminnelse Frih.
Stahl begärte måtte föras til Protocollet.
Hr Landtm, svarade, at vid denna öfverläggningen ingen
af R. o. A. lärer hafva haft utur ögonen Regeringsformens
innehåld, och at eij eller det ringaste lärer vara förebragt, som
kan vara stridande emot en så dyrt besvuren lag.
Gref Lewenhaupt sade, at hvad Frih. Bennett och Frih.
Stahl andragit kan föras til Protocollet, jemte det som deruppå
blifvit svarat;
Begärandes at propositionen måtte skie om Hr Lill jestier nas
yttrade mening.
Hr Landtm, giorde sedan frågan, om Hr Lilljestiernas
giorde föreställning vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
86
Om lediga tjensters tillsättande.
Hr Didron: Jag påminner allenast, at som nu en ny lag
i anseende til tiensternes bortgifvande kommer at fastställas,
den samma uti Justitise-Deputationen må blifva projecterad
och utarbetad.
Härtil svarades, at detta i den nyss upläste och af R. o. A.
bifallne Hr Lilljestiernas föreställning tydeligen finnes infördt.
Hr Landtm.: Jag måste förfråga mig angående processen,
nemligen om detta underdåniga anbringande til K. Maj:t skall
skie antingen genom Landtmarskalcken och Talemännen eller
en Deputation af de fyra Stånden; det förra tyckes vara bäst,
emedan det gifvet- det minsta upseendet.
Hr Lilljestierna sade sig vid sin föreställnings justerande
hafva uteglömt at jemte Landtmarskalcken nämna de öfrige
Ståndens Talemän, hvilcket likväl varit des mening.
Hr Landtm, frågade altså, om det skall skie af Landtmarskalcken
och de öfrige Ståndens Talemän.
Härtil svarades med ja.
Hr Landtm.: Får icke nu altså detta genom Extractum
Protocolli med de andre Stånden communiceras?
R. o. A. svarade härtil äfvenledes med ja.
Hr Landtm.: Få vij nu skiljas åt?
Härtil svarades äfvenväl med ja.
Någre påminte, at begge Memorialerne böra följa med
Protocollsextractet;
Hvartil af andre svarades, at R. o. A. redan voro åtskilde.
Extractum Protocolli, som i följe af hvad R. o. A. angående
tiensternes besättjande resolverat, upsattes, lyder som
följer:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 5
Junii 1738.
Sedan hos R. o. A. i öfvervägande kommit huru vida det
torde vara nödigt til Riksens Ständers öfverläggande at hemställa,
om icke nu i början af Riksdagen K. Maj:t underdånigst
kunde föreslås personerne til de fyra ledigvarande
Riksråds-ämbeterne, samt i lika underdånighet hos K. Maj:t
anhålles, det samma ämbeten jemte de flere efter desse höga
befordringar ledig blifvande, som ock de för detta vacante beställningar
måge besättias, stadnade R. o. A. härom i följande
slut: at hvad Riksråds-ämbeten angår, så är igenom Regeringsformens
12 § en afgiord sak, huru dermed förhållas skall, och
Manskaps uppbådande till Gräsö fyr.
87
har R. o. A. redan den 3 Junii sig derom förenat, at bemälte
höga ämbeten nu komma at besättias; men beträffande de
öfrige tiensternes besättiande, finner R. o. A. ganska nyttigt
vara, at en lag för framtiden derom nu fastställes, på sätt och vis
som det af Hr Lagman Sparschöld ingifne och vid detta Extractum
Protocolli bifogade Memorialet vid handen gifver, hvilcket
Memorial til den ändan til Justitise-Deputationen kommer at
remitteras; varandes derjemte R. o. Arns tancka, at samtelige
Riksens Ständer genom Hr Landtm, och de öfrige Ståndens
Talemän gifva K. Maj:t i underdånighet tilkänna, huru som
Riksens Ständer derutinnan en besynnerlig nåd vederfaras
skulle, om K. Maj:t i nåder skulle täckas med det första som
giörligit voro förgifva de nu ledige tienster, så framt K. Maj:t
eij skulle finna någre besynnerlige hinder ligga sig derutinnan
i vägen. Hvilcket med de öfrige resp. Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Den 8 Junii.
R. o. A. samlades klåckan ellofva.
Hr Landtm., sedan R. o. A. intagit sine rum, förestälte,
at efter vanligheten begynnelsen borde giöras med Protocollets
justerande, men som tiden denna gången sådant eij tycktes
tillåta, hemstälte Hr Landtm., om icke härmed til en annan
gång kunde upskiutas;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 2 Junii,
hvilcket af Secrete Utskottet til Riksens Ständer blifvit upgifvit,
hvarmedelst K. Maj:t i anledning af Secrete Utskottets
underdåniga begäran at vid manskaps upfordring under varande
Riksdag hvar specialis casus måtte anmälas, i nåder gifver
tilkänna, at til fyrbåkars skyndesamma upbyggande på Gräsö
K. Maj:t nödigt funnit, at af Norre Roslagscompaniets första
del, som uti nästkommande åhl- skall giöra åhrstienst, 60 å 70
man nu utom tour måge upfordras til 4 å 5 månaders handräckning
vid det der förefallande arbete;
Och sedan, i följe af R. o. A:ns tagne resolution, uppå
samma Extractum Protocolli var skrifvit, at R. o. A. dervid
intet i underdånighet hafva at påminna, afsändes det til de
88 Ledamöter i Instruktions- och Riddarhus-Deputationerna.
andre Stånden, at en skyndesam expedition må följa, på det
arbetet eij må uppehailas.
Hr Landtm, anmälte, at Hrr Electorerne valdt ledamöter
til alle vid denne Riksdagen faststäldte Deputationer, undantagandes
til Reductions- och Liquidations-Deputationen, hvilcket
skiedt af den orsaken, at de eij ännu fädt förteckning på dem,
som i reductions- och liquidationsmåhl äro sökande, och hvilcka
enligit R. o. Arns fattade slut til ledamöter i bemälte Deputation
eij kunna blifva valde.
R. o. A. begärte, at de för handen varande listor måtte
upbrytas.
Upbröts altså listan på ledamöterne uti Instructions-Deputationen
och uplästes för R. o. A.
Likaledes och listan på ledamöterne uti Riddarhus-Deputationen.
(Bil. N. 6.)
Hr Lilliestierna frågade, när det blifvit resolverat, at
ledamöterne uti denna Deputation skulle blifva valde af Electorerne
;
Hvartil Hr Landtm, svarade, at det skiedt när til denna
Deputation af R. o. A. blef resolverat;
Då Hr Lilljestierna sade sig allenast hafva velat hemstält,
huru vida denna Deputation, hvars giöromål sig allenast
sträcker til Riddarhusets oeconomica, hade behöft väljas af
Electorerne, och om icke des ledamöter på något annat sätt
hade kunnat utnämnas; doch så vida de öfrige af R. o. A.
voro härmed nögde, sade Hr Lilljestierna sig eij eller dervid
hafva något at påminna.
Hr Wulfwenstierna förestälte angelägenheten at Riddarhusets
angelägenheter ju förr ju häldre af Riddarhus-Deputationen
måtte blifva företagne, i synnerhet som Riddarhuset nu
kommit til slut med trenne i anseende til Barnängsvärcket
Riddarhuset påförde processer, så at nu vidare nödige mått
måge kunna tagas.
Hr Landtm, förmälte at som i anseende til de omrörde
Riddarhusets angelägenheter serskilte deputerade af R. o. A.
vid de förre Riksdagarne blifvit förordnade, så kommer ock
deras giöromål Högloft. R. o. A. at föredragas; men at den
nu satte Riddarhus-Deputationen är förordnad i anledning af
någras ansökning om naturalisation, då af R. o. A. blifvit
godt funnit at gifva den samma namn af Riddarlius-Deputation.
Ledam. i Protok. och Tull-Deput. Boijes memorial. 89
Hr Siegeroth förmente, at antalet af ledamöter ut Riddarhus-Deputationen
borde förstärckas.
Hr Landtm.: R. o. A. behagade påminna sig, at alt äro
faststälde saker, hvarvid nu erindras; och at sä väl hvad denne
Deputations antal af ledamöter som ock des giöromål beträffar,
af R. o. A. redan en gång är afgiordt; frågandes Hr Landtm.,
om det icke så är;
Hvartil svarades ja.
Upbröts och uplästes listan på R. o. Arns ledamöter uti
Protocolls-JJeputationen.
Och som Hr Hellenstierna, hvilcken til denna Deputation
var nämd, derifrån sig undanbad, emedan han voro full—
mäcktig för Regimentet, hvilcket jemte flere angelägenheter
gåfvo honom nog at syssla;
Fants uppå Hr Landtm:s giorde frågan af R. o. A. godt,
at Hrr Electorerne uti Hr Helle »stier nas ställe utnämna en
annan ledamot til Protocolls-Deputationen.
Likaledes blef ock uppå Hr Cammar-Rädet Wulfwenstiernas
föreställning, at des trägna sysslor uti K. CammarCollegio,
hvilcka under varande Riksdag, och då åtskillige
ledamöter uti Ständernes Deputationer hafva at arbeta, mycket
ökas, honom eij tillåta at bivista Instructions-Deputationen,
han ock dessutan uti Urskillnings-Deputationen voro nämd,
godt funnit, at Hrr Electorerne i dess ställe välja en annan
ledamot uti Instructions-Deputationen.
Upbröts och uplästes listan på R. o. A:ns ledamöter i
Tull-Deputationeri.
Hr Landtm, anmälte et af Hr Boije ingifvit Memorial,
Hvilcket för R. o. A. uplästes, hvarutinnan i anseende til
den angelägenhet, som upfostringen af riksens ungdom och urskiljandet
af de til bokelige konster skickelige ämnen oförnekeligen
med sig förer, samt at med Scholse-Ordningen och de
Academiske constitutionernes förbättrande ännu eij kommit til
et af Riksens Ständer åstundat slut, Riksens Högloft. Ständers
ompröfvande underställes, om icke en Upfostrings-Deputation
kunde öfverse alle om upfostringsvärcket inkomne påminnelser,
och tillika emottaga andre förfarne mäns tanckar härom, då
den samma kan adjungera sig någre bepröfvade docentes ifrån
academierne, som hafva tilräckelig kundskap så i den private
som publique informationen, hvilcken Deputation med sine
Uppfostrings-Deput. Om stipendier.
betänckanden örn altsamman til Riksens Ständers vidare öfverseende
och stadfästande kunde inkomma.
Atskillige af R. o. A. förklarade, hvad i detta Memorial
förestält blifvit vara nyttigt och berömvärdt.
Frih. Coijett påminte, at Gref Gustav Classon Bondes
vid senaste Riksdag ingifne Memorial, som med detta ärendet
hade mycken gemenskap, äfven vid detta tilfället hos Riksens
Ständer kunde komma i öfvervägande.
Och som i öfrigit vid Hr Boijes Memorial inge påminnelser
giordes, frågade Hr Landtm, om R. o. A. bifaller, at
en sådan Deputation skall sättias,
Hvartil svarades ja.
Frih. Ungern heinstälte, om icke samma Deputation hade
at tilse på hvad sätt stipendierne användas, så at de åt skikelige
ämnen blifva utdelte.
Hr Boije sade detta vara så mycket nödigare, som de,
hvilcke hafva vänner, anhörige och gynnare, torde blifva andre
qvickare och flitigare ämnen föredragne, och synes detta så
mycket mera höra til denna Deputations giöromål, som stipendierne
äro hielpemedlet til den mindre förmögne ungdomens
upfostring.
Hr Rammel påminte, at de stipendier, som af privatis
äro gifne och af hvilcka de sig och sine efterkommande dispositionen
förbehållit, eij måge dragas under denna Deputationen.
Uppå Hr Landtm:s härom giorde fråga svarades af R.
o. A. sädane stipendier härunder eij förstås.
Frih. Stahl sade detta vara mycket billigt; men i
fall det finnas skulle, at publicum tilägnat sig dispositionen af
sådane stipendier, som vid inrätningen privati sig sielfve förbehållit,
at då härom i denna Deputation må eftersees; exempel
häraf skall sig i Skåne tildragit.
Hr Hellenstierna erindrade, at likväl vid sådane stipendier
af Deputationen må efterfrågas, om och testamenternes
och dispositionernes innehåld af vederbörande behörigen blifvit
efterlefvade.
Frih. Bennett sade sig af en Professor i Lund benämd
Ohlreich vara anmodad at i fall vid denne Riksdag angående
ungdomens upfostran hos Riksens Ständer något skulle förekomma,
Ohlreicli da måtte blifva hörd, emedan han 0111 detta
ärendet utarbetat en methode, hvilcken han Riksens Höglofl.
Uppfostrings-Deput. Om stipendier. 91
Ständers ompröfvande ville underställa, och til den ändan på
egen bekostnad sig hit til Stockholm begifva.
Det sades, at bemälte Professor redan voro här i staden;
Och bifölls af R. 0. A., at han om detta ärendet uti Deputationen
må blifva upkallad och hörd.
Hr Ehrencreutz hemstälte, om icke för denna Deputation
en Instruction må upsättas, huru långt den bör gå med
sitt giöromål.
Hr Hammarschöld sade sig vid förre Riksdagen hafva
varit en ledamot af Protocolls-Deputationen, och som uti Consistoriernes
Protocoller finnes, huru och til hvilcka stipendierne
blifvit utdelte, tycktes denna Deputation böra få del af Consistoriernes
Protocoller, hvad stipendiernes utdelande beträffar.
Hr Sparschöld lade bärtil, at Consistoriernes brefböcker
jemväl kunde följa med til at gifva Deputationen så mycket
större uplysning.
Atskillige andre förklarade sig vara af den tanckan, at
sådant eij lärer beliöfvas, emedan frågan här eij så mycket
lärer vara om någon undersökning för det framfarna, som om
nödige måtts tagande för det tilkommande.
Och som uppå Hr L a n dt m: s giorde frågor, om Frih. Ungerns
giorde föreställning i anseende til stipendierne vinner bifall,
samt om denna Deputation med en serskilt Instruktion kommer
at förses, hvilcken strax i begynnelsen af ledamöterne sielfve
projecteras, svarades med ja;
Altså upsattes följande Resolution, hvilcken i anledning af
de förde discourser samt under sielfva justeringen giorde påminnelser
således blef inrättad som följer samt för R. 0. A.
upläst och bifallen;
Resol. Bifölls af R. 0. A. qmestio an, at en sådan Deputation
vid denna Riksdag sättias må, hvilcken tillika har at
efterse, hvad mått kunna tagas, at stipendierne allenast til
skickelige och flitige ämnen måge blifva utdelte samt väl och
ordenteligen efter testatoris vilja administrerade, docli privatis,
hvilcke sig dispositionen af de af dem gifne stipendier förbehållit,
deras rätt aldeles obetagen; kommandes för denna Deputation en
Instruction at fastställas, som af Deputationen genast i början
projecteras.
Hr Gustav Mannerheim, som vid listans upläsande
på Tull-Deputationens ledamöter genom Hr Landtm, hade be
-
92
Ledamöter i Justitie-Deputationen.
gärt, at en annan i dess ställe måtte väljas, emedan han voro
sinnad at resa på landet, förklarade sig vilja blifva qvar;
Och kommer således i des ställe ingen ny ledamot til
denna Deputationen at utväljas.
Hr Didron förestälte, at som nu af Ständerne resolverat
är, det Rådsprotocollerne öfver justitieärender uti JustitieDeputationen
komma at skiärskådas, hvileket tilförene skiedt
uti Secreta Deputationen, och sådant Electorerne varit obekant,
då de valdt ledamöterne til Justitie-Deputationen, om icke
altså i följe af Riksdags-Ordningens 14 § de ledamöter, som
kunna vara någon af Riksens Herrar Råd i den skyldskapsgrad,
som bemälte § dicterar, förbundne, då i ackt taga hvad
bemälte § stadgar, hvilket Hr Didron sade sig välment vilja
hafva påmint.
Uppå Hr Landtm:s härom giorde fråga
svarades detta vara lagen aldeles likmätigt.
Hr Liljestierna sade den giorde påminnelsen vara ganska
billig, men frågade huru förhållas skulle, om Deputationen til
ledamöter härigenom för mycket skulle komma at försvagas.
Frih. Strömfelt förfrågade sig, huru han sig hade at förhålla,
och om han utur Deputationen borde afträda, i anseende
dertil at H. Exc. Hr Riks-Rådet Gref Thure Bielke voro des
afl. frus kötzlige morbroder.
Grev Gustav Gyllenborg erindrade, at här som vid
andre domstolar man tager afträde, när skyldskapen är så när,
at lagen sådant biuder.
Uplästes listan af R. o. A:ns ledamöter uti Justi ti ceDeputationen.
Och som deraf befans ganska få vara, hvilka Riksens
Herrar Råd med nära skyldskap förbundne voro, ty funno
R. o. A. icke nödigt at i deras ställen andre ledamöter måtte
väljas, emedan Deputationen är så starck, at om vid de til—
fällen, som lagen biuder, någre träda af, arbetet icke des mindre
af de öfrige kan blifva giordt.
Hr Landtm, anmälte, at de andre Stånden hemställt,
om icke Justitiae-Deputationens ledamöter, äfven som Secrete
Utskottets och Secreta Deputationens, i Stånden måge aflägga
eden, innan de i Deputationen något arbete begynna;
Hvileket bifölls.
Uplästes Justitiae-Deputationens Ed, hvilcken af alle
Stånden var bifallen;
Justitie-Deputationens ed.
93
Och som til den af Prästeståndet giorde tilläggningen,
hvilcken de öfrige tvänne Stånden jemväl antagit, R. o. A.
nu gofvo sitt bifall, fants onödigt at låta den samma gå vidare
igenom Expeditions-Deputationen, emedan tiden allenast dermed
kommo at utdragas.
Hr Landtm, sade sig jemväl äga tilträde uti denna
Deputationen, men som han redan aflagt trenne eder, nemligen
Landtmarskalcks-, Secrete Utskotts- och Secreta Deputationsederne,
hvilcka honom til nogsam tysthet förplicktade, hemstälte
Hr Landtm., om han icke från denna eden kunde dispenseras.
R. o. A. förklarade sådant vara billigt.
Sedan upropades efter listan Justitiae-Deputationens ledamöter,
hvilcka trädde innom skrancket och der eden lifligen
aflade. Frånvarande voro Gref Leijonstedt, Frih. Knorring
och Hr Ridderstråhle, hvilcka, när de träda i Deputationen,
der komma at giöra samma ed.
Det uti Secrete Utskottet projecterade svaret uppå Bondeståndets
ansökning at der få hafva deputerade anmältes;
Men som tiden sades redan vara förliden, de andre Stånden
åtskilde och en stor del af R. o. A. redan nedgångne, upsköts
härmed til en annan gång.
Hr Landtm, begärte R. o. A:ns tilstånd, at som i morgon
är Bönedag och åtskillige af R. o. A. sig anmält at den och
den följande dagen resa ut på landet, det honom jemväl måtte
tillåtas at desse begge dagar vara på landet.
R. o. A. biföllo Hr Landtims begäran;
Och skildes derpå åt.
Den 14 Junii.
R. o. A. samlades klåckan tijo.
Hr Landtm, hemstälte til R. o. A., at som tiden eij
synes tillåta at i dag justera de återstående Protocollen, om
man icke nu strax finge företaga hvad eliest kunde vara at
föredraga;
Hvileket af R. o. A. bifölls.
Häruppå berättade Hr Landtm., at i går, när Talemännen
varit tilsammans, den frågan sig yppat, huru det för
-
94 Oafgjorda ärenders upptagande vid följande Riksdag.
hållas borde, när uppå den ene Riksdagen tvänne eller frenne
Stånd öfver et ärende sig utlåtit, men hos det herde Ståndet
saken eij varit före, om då uppå den följande Riksdagen, och
när det herde Ståndet öfver samma sak sig yttrar, de på den
förra Riksdagen af de öfrige Stånden gifne utlåtelser skola
kunna formera en pluralitet, sä at saken derefter må blifva
expedierad, utan at den samma de öfrige Stånden å nyo behöfver
föredragas, och de sig åter igen derom yttra, hvilcket
under de då förde discourser man hållit för betänckeligit, af
orsak at, när det herde Ståndet eij blifvit hördt, för samma
Stånd saken ännu tyckes vara integra, fast än den samma
hos två eller tre af de andre Stånden kunde vara afgiord; sä
kunde och vid vissa tilfällen af det herde Ståndet giöras så
vigtige påminnelser, at derigenom de andre Stånden med skäl
kunde förorsakas at giöra ändring uti deras redan fattade slut,
hvartil ännu kommo, at tidernes och sakernes omskiften ifrån
den ena Riksdagen til den andra med högsta fog kunde gifva
anledning til en sådan ändring hos de andre Stånden.
Frih. Coijett påminte, at när 3 Stånd öfver en sak
stadnat uti enahanda slut, saken då enligit Riksdags-Ordningen
derefter bör expedieras.
Hr Landtm, sade det eij vara frågan, när saken i det
herde Ståndet varit föredragen och det sig öfver den samma
utlåtit, ty då har den samma, allenast at Ståndets privilegier
eij derigenom blifvit rörde, enligit Riksdags-Ordningen, efter
pluraliteten blifvit utfärdad, fast än samma herde Stånd stadnat
i skiljacktig mening, men frågan voro nu om 2 eller 3 Stånd
sig på en Riksdag i saken utlåtit och det herde på den följande
Riksdagen sig yttrar, om då af Ståndens utlåtelse på
tvänne serskilte Riksdagar en pluralitet kan formeras och saken
derefter expedieras, med mindre den icke å nyo bör gå igenom
alle Stånden, på det de måge hafva tilfälle at öfverväga, om
de vilja blifva vid sin förra utlåtelse, eller om tidernes och
sakernes omskifte sedan förre Riksdagen kan gifva dem skiälig
anledning til ändring.
Sedan häröfver något blifvit discourerat,
påmintes af Gref Henning Gyllenborg, at som denna
frågan tyckes vara af vigt, med des afgiörande må upskiutas
til nästa Plenum och man fädt tilfälle sig häruppå at betäncka,
då emedlertid den samma kunde dragas utur Protocollet och
blifva liggandes på bordet.
Kompletterings-val. Redutt, o. Liquid. Deputationen. 95
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Didron påminte, at med alla angelägna saker så förhållas
må och at samma des påminnelse matte föras til Protocollet.
Härtil sades detta vara en uti Riksdags-Ordningen afgiord
sak.
Hr Landtm, anmälte, at Electorerne efter R. o. A:ns
befallning utnämdt tvenne ledamöter uti Hr Wulfwenstiernas
och Hr Hellenstiernas ställen;
Och uplästes det häröfver författade instrumentet, varandes
således til Instruetions-Deputation utvald Hr Commissarien
Carl Billberg och til Protocolls-Deputationen Hr Magmis
Lagermark.
Sedan påmintes, at med ledamöternes väljande til Reductions-
och Liquidations-Deputationen eij längre borde upskiutas;
Och
berättade Gref Lewenhaupt orsaken dertil vara, at
man ännu eij kunnat få listan på dem, som uti reductionsmål
hafva ansökningar; icke des mindre och til at förekomma tidens
vidare utdrägt hade Electorerne til R. o. A:ns vidare godtfinnande
provisionaliter utnämdt ledamöter til denna Deputation, i den
förmodan, at om listan hos R. o. A. blefvo upläsen, och der
någon skulle hnnas nämd, som ägde dylika ansökningar, den
samme sig sielf vordo anmälandes, då en annan i des ställe
kunde väljas.
Som denna föreställning vann R. o. A:ns bifall;
Altså uplästes bemälte lista, då ingen af de utnämde ledamöter
befans, som sig anmälte at vid Reduktions- och Liquidations-Commisionen
hafva någon ansökning.
Uppå Hr Landtm:s giorde föreställning fants af R. o. A.
godt, at nu på samma sätt som vid förre Riksdagarne skiedt,
den af Ständerne förordnade Reductions- och LiquidationsDeputationen
med den emellan Riksdagarne sittiande och af
Riksens Ständer authoriserade Reductions- och LiquidationsCommissionen
combineras, samt at härom et lika lydande
Extractum Protocolli, som vid förre Riksdagen ifrån R. o. A.
afgick, nu äfven kommer at utfärdas.
Hr Landtm, berättade, at Hr General-Majoren och Landshöfdingen
Bengt Ribbing genom bref gifvit tilkänna, huruledes
han voro stadd i K. Maj:ts och rikets tienst och dy medelst
blefvo afhållen med visse ansökningar, som han hos Riksens
96 Tid för ansökningar. Svar t. Bondest. om Sekr. Utsk.
Högloft. Ständer hade at ingifva, at blifva färdig til den 26
Junii, det honom i anseende til et så laga skiähl må vara
tillåtit efter bemälte termins förlopp, i fall det förr eij skie
kunde, med samma ansökningar inkomma.
Detta bifölls af R. o. A., samt at de öfrige Stånden häraf
bör lämnas behörig del.
Likaledes hade ock någre andre, hvilckas ansökningar nu
lågo under K. Maj:ts nådiga afgiörande eller och i Collegierne,
och hvaröfver de eij viste om innom den 26 Junii något ändteligit
slut vordo utfallandes, hos Urskilnings-Deputationen sig
anmält, med begäran, at vid så fatte omständigheter det må
vara dem öpit, om de sig dertil föranlåtne finna, at sedan hos
Riksens Ständer med ansökningar i samma mål inkomma.
Uppå denna Hr Landtm:s föreställning svarades en sådan
begäran vara billig, och at dem, som sig i dylika omständigheter
befinna, eij betagas bör, sedan de erhållit slut i sakerne, at
om de så nödigt och sig dertil befogade finna, vända sig til
Riksens Ständer.
Uplästes det i följe af de trenne Ståndens godtfinnande
uti Secrete Utskottet projecterade svaret på Bondeståndets åter
vid denne Riksdag förnyade åstundan at i Secrete Utskottet
jemväl hafva ledamöter. (Bil. N. 77)
Och som Hr Landtm, gaf tilkänna, at de andre begge
Ståndens Talemän berättat samma svar i deras Stånd redan
vara bifallit, tillika med Borgareståndets påminnelse at i stället
för »theras fullmackter» kunde sättias »Bondeståndets full—
mackter»;
Altså bifölls nu af R. o. A. så väl förbemälte svar som
den af Borgareståndet giorde påminnelsen.
Och fants af R. o. A. godt, at nu, som förr van ligit varit,
en gemensam Deputation af de 3 Stånden i Bondeståndet aflefvererar
samma svar, sedan det af de 3 Ståndens Talemän
blifvit underskrifvit; kommandes Deputationen at bestå af 12
af R. o. A. och 6 af hvartdera af de öfrige begge Stånden.
Desse 12 Deputerade blefvo strax utnäinde, och gafs de
andre begge Stånden tilkänna at hafva sine Deputerade tilreds
på det til at för denne gången vinna tiden, som nu var nog
kort, de vid förbigåendet kunde träda til R. o. Arns deputerade
och blifva dem til Bondeståndet följachtige; hvaruppå,
sedan det af Talemännen underskrefne svaret til Hr Silfwer
-
Lediga tjensters tillsättande.
97
schöld, som denna Deputationen anförde, var aflefvererat, de
deputerade i denna sin förrättning afträdde.
Uplästes de trenne Ståndens inkomne utlåtelser uppå R.
o. Arns den 5 Junii utfärdade Extractum Protocolli angående
de ledige Riksråds-ämbetens och öfrige tiensternes besättjande
nu vid början af Riksdagen; bifallandes Prästeståndet, at nu
må skie vahl til de ledige Riksråds-embeten; men hvad de
öfrige ledige tiensternes besättjande vidkommer, lämnar Ståndet
sådant til H. K. Maj:ts egit nådigsta välbehag, enär det faller
K. Maj:t lägligit. I öfrigit finner Ståndet godt, at JustitiseDeputationen
må likmätigt Hr Lagman Sparschölds Memorial
til Ständernes ompröfvande sig utlåta, livad författning må
giöras angående sådane tiensters besättiande i framtiden före
infallande Riksdag. Borgareståndet, i följe af de i des utlåtelse
anförde skäl, säger för sin del sig eij annat finna, än at
med våhlet til de ledige Riksråds-embeten ännu något kunde
dröijas, instämmandes i öfrigit med det Yord ige Prästeståndet,
så väl hvad de andre nu ledige tiensternes besättiande beträffar,
som ock angående Justitise-Deputationens utlåtande i
anseende til sådane tiensters besättjande i framtiden. Bondeståndet
bifaller uti alle desse 3 momentis Borgareståndets yttrade
tanckar, som sielfva utlåtelserne, hvilcka finnas ibland
Ståndens Extracta Protocolli vid denna Riksdag, vidlyfteligare
utvisa.
Frih. C oi j ett hemstälte, om icke Gref Spens' Memorial,
hvilcket gifvit anledning til R. o. Arns öfver desse ärender utfärdade
Extractum Protocolli, hade bordt til uplysning följa
med Protocolls-Extractet, frågandes hvarföre sådant eij voro
skiedt.
Riddarhus-Secreteraren begärte, til at gifva Högloft. R.
o. A. behörig underrättelse härom, få utur Protocollet af den
5 Junii upläsa hvad som legat honom i vägen, at jemte R. o.
A:ns Extractum Protocolli til de andre Stånden afsända merhem
älte Memorial.
Uplästes altså utur Protocollet af den 5 Junii p. 270 et
seq., huruledes uppå Hr Landtnns giorde frågan, om icke Hr
Lilljestiernas giorde föreställning vinner bifall, R. o. A. svarat
med ja. Likaledes och huruledes R. o. A. jemväl bifallit Hr
Landtm: s ytterligare giorde frågan, om icke hvad i anledning
så väl af Hr Lilljestiernas giorde föreställning som den sedermera
giorde påminnelsen angående Talemännens upträdande til K.
Adelns Protokoll, 1738. 7
98
Memorials bifogande till Protokolls-extrakt.
Majit af R. o. A. faststäldt blifvit, genom Extractum Protocolli
med de andre Stånden må communiceras; hvaruppå, sedan
Hr Landtm, giordt frågan, om R. o. A. nu fingo skiljas åt
och den jemväl med ja blifvit besvarat, af Protocollet p. 273
linnes at någre af R. o. A. påmint, at begge Memorialerne
borde följa med Protocolls-Extractet, men då dertil af andre
blifvit svarat, at R. o. A. redan voro åtskilde;
Och desse omständigheter sade Riddarhus-Secreteraren
hafva varit orsaken, hvarföre han af egit bevåg sig eij fördristat
at låta Hr Gref Spens' Memorial följa med ProtocollsExtractet.
Icke des mindre förmente ännu någre af R. o. A. det vara
klart at et Memorial, som gifvit anledning til et Extractum
Protocolli, altid bör följa med, och att det så hade bordt skie
denna gängen, oacktadt dertil eij expresse blifvit resolverat.
Hr Gref Lewenhaupt, Hr Lilliestierna och åtskilige
flere af R. o. A. förklarade nu mera eij kunna giöras någon
fråga om Hr Gref Spens' Memorial, icke eller kunde man tro
någon med desse påminnelser hafva något afseende på RiddarhusSecreterarens
upförande i detta mål, hvilcket voro i sin rätta
ordning och enligit med det bruk, som härtils hos R. o. A.
blifvit i ackt tagit; tilläggandes Hr Gref Lewenhaupt nu allenast
vara frågan, om icke för framtiden fastställas kunde,
at et Memorial, som gifvit anledning til någon R. o. Arns
resolution eller Extractum Protocolli samt tienar til uplysning
i saken, altid bör följa med til de andre Stånden, antingen
derom påminnelse giöres eller eij.
Hr Didron påminte härvid, at sådant doch eij må skie
emot dens vilja, som Memorialet inlagt.
Och som detta fants billigt, blef uppå Hr Landtmis
härom giorde fråga af R. o. A. faststäldt, at de Memorialer,
som tiena til uplysning i saken, altid böra följa med R. o. Arns
Extracta Protocolli med mindre den, som inlagt Memorialet, icke
sielf deremot gior påminnelse.
Riddarhus-Secreteraren betygade sig vara mycket glad,
at en lag nu blifvit faststäldt, som hädanefter vid dylika tilfällen
så väl för Högloft. R. o. A. som för honom kan betaga
alt tvifvelsmål, förklarandes sig således både kunna och böra
hädan efter vara ansvarig, om den samma eij på det nogaste
blifver i ackt tagen.
Ståndens utlåtelser gå till Expedit.-Deputationen.
99
Frih. Henrich Whede begärte, at Standens utlåtelser
angående Rådsembetens och och de ledige tiensternes besättjande
måge blifva liggandes på bordet, på det man må hafva
tilfälle at närmare se dem och inkomma med tienlige föreställningar,
hvarigenom Stånden torde kunna förmås at härutinnan
närmare förena sig med R. o. A.
Hr Didron påminte, at när 4 Stånd sig öfver en sak
utlåtit och den samma afgiordt, den då må hållas för afsluten
och eij mera röras, emedan vij eli iest aldrig lära kunna få slut
på någon Riksdag, hvilcken des påminnelse Hr Didron begärte
måtte föras til Protocollet.
Frih. Wrede: Här är likväl en sak, uti hvilcken ingen
pluralitet är, nemligen angående Riksrådens föreslående nu i
början af Riksdagen, ty derutinnan är Prästeståndet af samma
tancka med oss, och således 2 Stånd på hvardera sidan, så
at saken är indecis; kunde någotdera af de andre begge
Stånden genom tienlige föreställningar bringas til biträde, så
fingo man härutinnan et slut.
Hr Didron påminte, at man härutinnan eij måtte gå ifrån
Riksdags-Ordningen.
Hr Landtm, sade sig höra påminnas om Riksdags-Ordningen,
men eij vetat til hvad ända den nu citerades; densamma
förbiuder intet Expeditions-Deputationen at med förfrågning
gå til Stånden, när saken eij är genom pluralitet af
Stånden afgiord; eij eller förbiudes der någon Adelsman at påminna
om tienlige föreställningar, när saken genom 2 Stånds
yttrande på hvardera sidan är lämnad oafgiord, varandes uti de
nyss upläste Ståndens utlåtelser ingen annan pluralitet at finna,
än at den nye lagen om tiensternes besättjande för Riksdagen
uti Justitise-Deputationen kommer at utarbetas til Ständernes
vidare ompröfvande.
Hr Lilljestierna hemstälte, om icke Ståndens utlåtelser
efter vanligheten böra gå til Expeditions-Deputationen, som
enligit sin instruction lärer giöra expeditionen, kunnandes de
af R. o. Arns ledamöter, som så behaga, der giöra sig om
saken närmare underrättade.
Uppå Hr Landtmis giorde frågan vann dettaR.o. A:nsbifall.
Hr Boijes Memorial, sedan det af Hr Landtm, blifvit
anmält, uplästes, föreställandes Hr Boije derutinnan på et
mycket eftertryckeligit sätt nödvändigheten af våre hälsosamme
lagars handhafvande igenom en tilräckelig och kraftig execution;
100 Boijes mern. om Just.-Deputationens förstärkande.
men som Justitise-Deputationen s arbete medelst Råds-Protocollens
igenomseende är förökt, föreslås, örn icke bemälte Deputation
med någre flere ledamöter til detta ganska angelägne
ärendets utarbetande kunde förstärckas, och således vårt härtils
tämmeligen förfallne executionsvärck åter behörigen uprättas
och på alfvarsammare fotter ställas än förr är skiedt, som med
mera af sielfva Memorialet omständeligen är at se.
Hr Landtm, uprepade innehållet af Memorialet och at
det samma angingo en bättre och starckare drift vid executionsvärcket;
och ehuru väl til et så angelägit ärendes utarbetande
R. o. A. nogsamt kunde vara i stånd at förstärcka JustitiaeDeputationen
med flere ledamöter, så voro doch frågan om de
andre Stånden, hvilcke äga mindre antal af ledamöter, kunna
giöra det samma.
Frih. Coijett förmälte orsaken, hvarföre de andre Stånden
hade mindre antal af ledamöter än ofta behöfvas kunna, var
denna, at för bättre utkomst skull vid Riksdagen en person
ofta för mer än en ort är Riksdagsfullmäcktig.
Hr Wennerstedt förmente Justitise-Deputationen, så väl
i anseende til tiden som des ledamöters antal, nogsamt vara i
stånd at utarbeta detta ärendet.
Hr Boije sade sig haft nog betänckande at med något
ytterligare giöromål besvära Riksens Högloft. Ständer, der icke
ärendets ogemena vigt och angelägenhet, som nu så många
Riksdagar varit yrkat, men härtils eij kunnat ernå någon önskelig
värkan, honom dertil tvungit; Memorialet viste nogsamt,
huru litet de hälsosammaste lagar gagna, när värckställigheten
af dem med behörigt eftertryck eij handhafves, och hvad påfölgder
sådant med sig häfver; hvarföre Hr Boije hemstälte, så
framt Justitise-Deputationens tid eij skulle tillåta ärendet at
utarbeta, det då må skie på något annat sätt, eller så framt
det går til Justitise-Deputationen, det för dess synnerliga angelägenhet
skull må blifva ibland de första, som der företagas.
Som härvid inge påminnelser giordes, giorde Hr Landtm,
frågan, om icke Memorialet får gå til d.e andre Stånden med
påskrift, at det remitteras til Justitise-Deputationen och der
ibland de första utarbetas;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Upsattes altså följande Resolution, hvilcken för R. o. A.
uplästes och skrefs på Memorialet, som strax afskickades til
Prästeståndet:
Deput. t. Bondeståndet. Pihlhjelms memorial. 101
Resol. R. o. A. biföllo, at detta mycket angelägna ärendet
uti Justitise-Deputationen Olifver utarbetat, och det med
det aldra första, på det Riksens Högloft. Ständer så mycket
förr sig det samma måge kunna företaga och deröfver stadna
uti et nödigt och nyttigt slut.
Deputationen, som med de andre begge Ståndens Deputerade
varit hos Bondeståndet och afgifvit svaret på Bondeståndets
begäran om tilträde uti Secrete Utskottet, kom tilbaka;
Berättandes Hr Carl Silfverschöld, at bemälte svar uti
Deputationens närvaro hos Bondeståndet blifvit upläst; at Bondeståndet
svarat sig med bedröfvelse förmärcka, at de 3:ne Stånden
nu åter velat afslå en begiäran, hvilcken Ståndet eij af
någon nyfikenhet anmält, utan af en välment åstundan at få
underrättelse om sakerne, och i synnerhet om Riksens utgifter,
til hvilcka Ståndet jemväl en god del bidrager, beklagandes,
om de i brist af nödig kundskap härom eij skulle kunna hädan
efter dertil vara så villige som de eliest gierna önskade.
Hr Landtm, anmälte et af Hr Major Pihlhielm ingifvit
Memorial, innehållandes klagomål emot Hr Öfverst-Lieutenanten
Mares von Wittenberg, som emot Hr Feldtmarskalcken
Baron Stackelbergs ordres skall hafva belagt Hr Pilhielm med
olaglig arrest.
Det påmintes, at samma Memorial eij här kan antagas,
utan bör gå til Urskilnings-Deputationen.
Hr Pihlhielm begärte, at Memorialet måtte upläsas,
emedan R. o. A. lärer deruti finna något, som rörer Ståndets
privilegier.
Och som R. o. A. härtil gofvo sitt bifall,
Uplästes Hr Pilliiebns Memorial, derutinnan han sig besvärar,
huruledes des Chef, Öfverst-Lieutenanten Hr Marks
von Wittenberg, icke allenast genom omildt angifvande skall
bragt honom uti en vidlyftig rättegång, hvilcken han sielf ab
executione begynt, genom bysättnings antydande och värjans
ifråntagande, utan ock då samma arrest på Hr Feldtmarskalcken
Baron Stackelbergs ordres blifvit uphäfven, skall icke
des mindre Hr Marks von Wittenberg, tvärt emot KrigsRättens
Resolutioner, honom Hr Pilhielm å nyo arrestera låtit,
emot hvilcket hårda och obilliga förfarande som Hr Pilhielm
ingen annan utväg såg, skall det föranlåtit honom sig utur
riket at förfoga; men, som då uppå erhållen K. Maj:ts nådiga
102 Pihlhjelms meni. mot Marcks v. Wurtemberg.
leigd han sig i riket åter instält och til den i Willmanstrand
denominerade General-Krigs-Rätten sig velat inställa, saken
likväl ännu eij så långt kunnat hinna, at den någonsin företagen
blifvit, ty bönfäller hos R. o. A. Hr Pilhielm, at de
honom des medlem sig höggunstigast åtaga tächtes, i så måtto,
at K. Maj:t må bevekas honom ifrån vidare sisterande i orten,
deräst målet redan til fullo är ransakat och sedermera under
K. Maj:ts egit höga afgiörande devolverat, i nåder at befria,
giörandes sig i öfrigit Hr Pilhielm den förtröstan, at R. o. A.
för des lidande samt hafde svåra omkåstnad, honom til någon
ersättning och uprättelse höggunstigast lära förhielpa, som alt
utur sielfva Memorialet tillika med dess bilagor ifrån Lit. A
til och med Lit, O med mera är at se.
Hr Didron yttrade sig, at detta Hr Pilhiehns Memorial
bör gå til Urskilnings-Deputationen, och at aldenstund saken
ännu ligger under General-Krigs-Rättens afgiörande, den samma
af Riksens Ständer eij kan uptagas, och at i öfrigit, om Riksens
Ständer sig sådane mål vilja antaga, det aldrig skulle
blifva slut på Riksdagen.
Hr Maklier sade detta vara en extra ordinair casus, och
den endaste på denna Riksdagen; och som här säges R. o. A:ns
privilegier hafva lidit intrång, så åligger oss at efterse, huru
vida Ståndet uti en des ledamot kan hafva lidit.
Hr Sprengport sade sig om denna saken hafva någon
liten kundskap, och at den samma nu ligger under GeneralKrigs-Rättens
afgiörande i Willmanstrand, dit Hr Pilhielm
til den 29 Maii varit instämd, hvarföre i de omständigheter,
som den nu är, R. o. A. tyckes eij kunna med den samma
sig befatta; i öfrigit, som Hr Pilhielm nu är hemma på leigd,
voro frågan, huru vida han kunde infinna sig här på Riddarhuset,
Häruppå discourerades af R. o. A. en liten stund med
skiljachtighet i meningarne.
Hr Boije sade sig fruckta, at han eij torde tala allom
til nöijes, doch som han härutinnan hvarcken kände saken eller
personerne, kunde han med så mycket större trygghet sig derhän
utlåta, at alle saker böra gå sin rätta och ordenteliga väg.
Hr Pilhielm torde mycket hafva lidit, men sådant kunde här
eij rättas, utan bör skie på sitt behöriga ställe. Yij böra ju
efterlefva vare lagar, och som målet ligger under en GeneralKrigs-Rätts
afgiörande, så kunna vij det eij uptaga utan at förgå
Pihlhjelms mern. mot Marcks v. Wurtemberg. 103
oss, hälst som vij dessutan böra på det högsta låta vara oss
angelägit at noga efterlefva hvad vij oss en gång föreskrifvit,
Hr Lilliestierna förklarade det vara oförnekeligit, at
tvisten emellan Hr Marks von Wirtenberg och Hr Pilhielm
eij hörer hit, samt at den bör gå sin ordentelige väg, hvilcket
ock Hr Pilhielm sielf eij annorledes lärer åstunda; men som
han förmenar R. o. Arns privilegier uti honom vara rörde, så
begärer lian härutinnan R. o. Arns biträde och hägn. Det
lämnas derhän, huru det kan befinnas med den ålagde arresten;
men om så är händt, så tyckes sådant alt för när röra R. o.
A:ns privilegier, hvilcka vij äro skyldige på alt sätt at maintinera.
Som nu R. o. A. eij kan befatta sig med målet, och
det är .lastitia;-C a n c e 11 e r n s ämbete at tilse, huru så väl private
måge niuta lag och förordningar til godo, som ock at uti
privilegierne intet intrång skier, så tyckes bäst vara at Memorialet
til honom remitteras, hvilcken härutinnan så väl den
private som publique rätten behörigen lärer i ackt taga,
Frih. Coijett påminte, at Hr Justitise-Cancelleren må så
begå, at med sakens afgiörande i General-Krigs-Rätten eij på
tiden utdrages.
Det svarades härtil, at Hr Pilhielm uppå citationen vid
General-Krigs-Rätten eij sisterat.
Hr Pilhielm förklarade, at lian den 26 Januarii vid
General-Krigs-Rätten sig instält, men at då ingen prseses varit
tilstädes.
Hr Landtm, uprepade Hr Lilljestiernas föreställning, at
R. o. A. med sielfva målet sig eij kunna befatta, men at Memorialet
til Justitise-Cancellern må remitteras, så vida liär
klagas at Adelige privilegier på en Adelsman äro brutne, frågandes
om R. o. A. härtil gifva sitt bifall;
Hvartil svarades med ja.
Hr Siegeroth påminte, at Hr Justitise-Cancellern tillika
må söka at befordra saken til et skyndesamt slut.
Hr Didron: Emedan R. o. A. eij långesedan uti deras
underdåniga svar til K. Maj:t sig yttrat, at ingen, som på leigd
är hemma, må få vara på Riddarhuset, så påminner jag at det
och dervid må förblifva.
Hr Pilhielm sade sig förmoda, at R. o. A. gunstigast lära
tillåta honom at få blifva qvar på Riddarhuset, emedan eij
någon frucktan för sakens utslag, utan nöden at ställa sin
person i säkerhet för en olaglig och våldsam arrest samt at
104 Pihlhjelms mern. remitteras t. Just. Kansleren.
på fri fot få utföra sin sak tvungit honom at han nu på leigd
måtte vistas i riket.
Frih. H. Wrede förestälte, at en noga åtskilnad bör giöras
på leigd; en annan sak är det, om någon för frucktan af sakens
utgång griper til detta medlet, men af en långt annan beskaffenhet
är det, om någon at undfly våld och at vara i stånd
at på fri fot visa sin oskuld, söker och erhåller leigd; kunnandes
en, som i så heklageligit tilstånd sig befinner, eij sägas stå sub
reatu; och voro fördenskull denna saken mycket delicat, emedan,
om den eij varsamt handteras, mången oskyldig kunde
stängas både ifrån sin rätt och ifrån Riddarhuset.
Hr Riddercrantz biträdde denna Frih. Wredes föreställning.
Hr Landtm, anmälte, at R. o. A. redan år 1723 faststäldt,
det eij någon som är hemma på leigde kan bivista
radplägningarne eller få vara på Riddarhuset, och så framt
någon ändring skall skie, bör R. o. A. om en ny lag härutinnan
öfverenskomma.
Hr Didron påminte, at så länge en ny lag härom eij är
faststäld, bör den gamla efterlefvas.
Hr Pilhielm, Hr De Geer och flere begärte, at åtskillnaden
måtte i ackt tagas, när någon för sakens skuld sökt
leigd, och när det skiedt, at ställa sig i frihet för olaglig våldsamhet.
Hr Lillj estierna hemstälte, at som här 2:ne qusestioner
sig yppat, om icke den första angående Memorialets remitterande
först kunde afgiöras, och om icke den andra angående
leigden til någon Deputations utarbetande kunde förvisas, då
R. o. A. sedan sig derom kunna utlåta.
Som detta bifölls;
Altså upsattes följande Resolution, hvilcken för R. o. A.
uplästes och gillades samt kommer at skrifvas på Hr Pilliielms
Memorial.
R. o. A. funno godt, at detta Memorial tillställes Hr
Justitias-Cancellern, hvilcken likmätigt lag och dess instruction
lärer tilse, huru vida något härvid kunde vara förelupit Adelige
privilegierne til intrång; varandes derjemte R. o. A. i den
säkra förmodan, at Justitise-Cancellern, efter des bekante nit
för hvars och ens rätts behöriga handhafvande, så mycket som
des ämbete medgifver, lärer tilse, at genom tidens utdrägt vid
sielfva sakens afgiörande eij någon må komma at lida.
Reenstiernas mern. Deput. öfver Red. o. Liqvid.-verket. 105
Hr Landtm, frågade, om angående det andra målet, nemligen
leigden, icke samma 6 Hrr Deputerade, som nyligen utarbetade
betänckandet och det und. svaret til K. Maj:t angående
dem, som emot stämningar til et laga förfall anföra
Riksdagens bivistande, jemväl öfver detta ärendet med sitt
yttrande til R. o. A. inkomma;
Hvartil svarades med ja.
Och skildes R. o. A. nu åt, emedan kl. redan var et.
Den 20 Junii.
R. o. A. samlades kl. åtta.
Uplästes de hos R. o. A. den 31 Maii samt 3, 5 och 8
Junti håldne Protocoller;
Hvarvid uti Protocollet af den 5 Junii pag. 265 Frih.
Carl Vilhelm Cederhielm erindrade des utlåtelse hafva
varit, at Hr Reenstiernas Memorial måtte remitteras »til vederbörlig
ort», men eij, som i Protocollet stod, til »någon Deputation»,
och det til följe af 23 § i Riksdags-Ordningen;
Hvilcket ock i Protocollet således blef ändrat. I öfrigit
giordes vid bemälte Protocoll inge påminnelser.
Sedan uplästes följande i anledning af R. o. A:ns resolutioner
upsatta Extractum Protocolli, hvilcka biföllos.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 27
Maii 1738.
S. D. Faststäldtes af R. o. A. at de på förra Riksdagen
af Protocolls-Deputationen författade Betänckanden, som då eij
kommit at föredragas, nu så mycket möijeligit är skola blifva
företagne; hvaraf de öfrige resp. Stånden härigenom vänlig del
lämnas. Actum ut supra.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 14
Junii 1738.
Emedan Riksens Ständer förordnat en Deputation öfver
Reductions- och Liquidationsvärcket, och det vid förre Riksdagarne
brukeligit varit, at den öfver reductions- och liquidationsärenderne
af Riksens Ständer förordnade Commissionen
med bemälte Deputation blifvit combinerat, fördenskull hemställes
de öfrige resp. Stånden, om icke nu på samma sätt bemälte
Deputation och Commission måge sammanfogas och öfver
106
Ribbings mern. Sekr. Deputationen.
de til dem hörande ärender conjunctim med deras ändtelige
utlåtelser hos Riksens Stander inkomma; hvarjemte och nödigt
synes, at de Deputerade, äfven som Commissionens ledamöter
det giordt, aflägga ed at troligen och upricktigt handtera desse
sakerne, så at hvarken cronan eller privatis må skie för när.
Hvilcket med de öfrige resp. Standen vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 14
Junii 1738.
Emedan Hr General-Majoren och Landshöfdingen Bengt
Ribbing tilkänna gifvit sig uppå K. Maj:ts nådiga befallning
bivista en Commission, och således eij kunna vetta om han
med denna förrättning så snart kan komma til slut, at han
med de ansökningar, som hos Riksens Höglofl. Ständer han
häfver at ingifva til den 26 Junii, kan vara färdig, anhållandes
fördenskull, det i anseende til et så lagligit skiähl honom må
vara tillåtit efter bemälte termins förlopp, i fall det förr eij
skie kunde, med samma ansökningar at inkomma; och jemväl
någre andre, hvilckas ansökningar nu ligga under K. Maj:ts
nådiga afgiörande eller och i Collegierne, och hvaröfver de eij
kunna veta, om innom den 26 Junii något ändteligit slut lärer
utfalla, hos Urskillnings-Deputationen sig anmält, med begäran,
at vid så beskaffade omständigheter det må vara dem öpit, om
de sig dertil föranlåtne finna, at sedan få vända sig til Riksens
Ständer; Altså funno R. o. A. billigt, at så väl Hr GeneralMajoren
och Landshöfdingen Ribbing, som de öfrige, hvilcka
sig uti de här omförmälte omständigheter befinna, sedan de
erhållit slut i sakerne, eij betagas bör, om de så nödigt ackta,
at vända sig til Riksens Ständer. Hvilcket med de öfrige
resp. Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Vidare uplästes Secrete Deputationens Memorial af den
17 Junii, hvarmedelst Deputationen, til förekommande at icke
igenom alt för långt drögsmål med klagomålens ingifvande
antingen Ständerne för länge måtte uppehållas eller ock ärenderne
för tidsens korthet måtte oafgiorde lämnas, Riksens Ständer
hemställer, om icke äfven för Secreta Deputationen en viss
termin, nemligen den 15 Julii, kunde utsättas, hvarinnom alla
Memorialer och besvär böra til Deputationen vara inlefvererade,
och sådant, så framt det bifalles, genom offenteligit anslag
kundgiöras.
R. o. A. biföllo detta Secreta Deputationens Memorial.
Bruksidkarnes besvär. R. o. A:ns besvär. 107
Hr Landtm, anmälte, det Bruksidkarne, til at bättre
kunna sammanjemka sine besvär och bringa dem til mindre
antal, begärt, at dem til samma besvärs ingifvande 8 dagars
tid öfver den utsatte terminen, som är den 26 Junii, måtte
förunnas, hvilcket de förmena skola bidraga til Riksdagens förkortande,
i det Riksens Ständer härigenom med mindre antal
af ansökningar komma at besväras.
R. o. A. gofvo härtil sit bifall, och kommer i följe häraf
et Extractum Protocolli til de andre Stånden at utfärdas.
Uppå Hr Landtm:s giorde påminnelser, at R. o. Arns
Allmänna Besvär enligit Ståndens öfverenskommelse jemväl den
26 Junii böra vara ingifne,
fants af R. o. A. godt, at de Deputerade til R. o. Arns
besvärs upsättjande i dag efter middagen träda tilsammans
och med arbetet så skynda, at samma besvär om Fredag R. o.
A. må kunna blifva föredragne, til hvilcken ända R. o. A. sig
förenade at om Fredag kl. 8 samlas, sine besvär at företaga,
och eij skiljas åt innan de med dem kommit til slut.
Uplästes det angående Bruksidkarnes begäran, i följe af
R. o. Arns härom tagne slut upsatte Extractum Protocolli,
hvilcket bifölls, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 20
Junii 1738.
Emedan Brukspatronerne och Bruksidkarne tilkänna gifvit,
det, så framt de til den föresatte terminen af den 26 Junii
med deras besvär och ansökningar skola vara inne, dem omöijeligit
falla skall de mångå skiljacktige besvär i den korthet och
ringa antal at sammandraga, som Riksens Ständers upsåt at
efter all möijelighet denna gången förkorta Riksdagen det fordrar;
fördenskull, som R. o. A. hålla före det skola lända til sakernes
skyndesamma afgiörande, at samma besvär til et ringa antal
bringas, ty hålla R. o. A. före, at til detta nyttiga ändamålets
erhållande dem ännu 8 dagar öfver ofvanrde termin til deras
ansökningars ingifvande kunde förunnas. Actum ut supra.
Hr Landtm, hemstälte, at som tiden derigenom utdrages,
at Secreteraren, som är sysselsat med Protocollet, tillika och
under det at sakerne föredragas måste upsättia Expeditionerne,
om icke til arbetets skyndesammare drift någon af R. o. A.
skulle behaga honom med expeditionernes upsättjande at biträda.
R. o. A. funno detta godt;
108 Salut vid graf. Hamiltons mern. om löningsliqvidationer.
Och'sade Hr Boije jemte någre flere af R. o. A., at de
härtil ville anmäla Hr Rutenscköld; Hvarvid denna discours
afstadnade.
Emedan uppå Hr General-Lieutenant Cronstedts anmodan
Hr Landtm, tilkänna gaf, at som Hr Tygmästaren Mannerheim
genom döden afgångit, och til skiutandet vid des begrafning
folck bör sammandragas, hvilcket under varande Riksdag
utan Riksens Ständers vettskap eij bör skie, så hade Hr GeneralLieutenanten
ej underlåta bordt sådant hos Högloft. R. o. A.
at anmäla.
Och som, uppå Hr Landtnäs giorde frågan, R. o. A.
förklarade sig eij vara emot at manskap sammandrages til at
vid begrafningen gifva salva, så vida det reglementet likmätigt
är, at för en Tygmästare af Artilleriet, jemte styckeskotten,
också med musqueterie skiutas må, altså begärtes, at en af
Herrar Officerare vid Artilleriet detta hos de andre Stånden
ville tilkänna gifva;
Hvilcken möda Hr Capitain Fick sig påtog.
Uplästes Hr Feldtmarskalckens Frih. Hugo Johan Hamiltons
på samtelige Krigsbefehlets vägnar ingifne Memorial,
hvarmedelst, i anseende dertil at förliudas vill, som skulle de
uti Riksens Ständers Contoir til löningsfordringarnes inlösande
sub N:o 8 anslagne medel til betalning af andre rikets nödige
behof och tarfvor komma at användas, hvilcket för militairstaten
skulle falla alt för svårt, sedan de i så många åhr
lefvat i det hopp at, för deras zele at hafva lif och blod samt
egendom til riksens tienst ospart, med desse deras fordringars
rättmätiga fulla erhållande blifva hugnade, hos Riksens Ständer
ödmiukeligen anhålles, at icke allenast fonden i Ständernes
Contoir til löningsfordringarnes inlösande aldeles måtte blifva
orubbad och fastståndande, utan ock de sub N:o 8 hörande
löningsfordrande nu mera full betalning förunnas för deras
ägande löningsliquidationer ifrån krigets början til des slut,
hvarjemte af Riksens Högloft. Ständer i lika ödmiukhet begiäres,
at såsom löningsfordringarne för åhren 1719, 20, 21 och 22 eij
ännu torde hafva under någon viss numer blifvit satte, de samme
äfvenledes måge sub N:o 8 begrepne varda, hvarutinnan Krigsbefehlet
så mycket mera förmodar af Riksens Högloft. Ständer
vinna et gunstigt bifall, som månge af Krigsbefehlet en större
summa til föremde gälds afbetalande tilskutit, än sielfva
quantum af deras ägande fordran sig bestiger, och dem skulle
Löuingsfordringar.
109
röra ganska när, om de kornmo at längre sittia i mistning af
sine välförtiente löningsfordringars erhållande.
Hr Didron hemstälte, om icke en Deputation, bestående
af Krigsbefehl, til de andre Stånden afgå kunde, detta ärendet
til det bästa at recommendera.
Hr Lilliestierna, sedan han förestäldt, huru högt befogat
Krigsbefehlet är til at utan tidens längre utdrägt komma
til desse sine så dyrt förvärfvade löningsfordringars betalning,
samt at civilbetienterne uti tlieras härutinnan ägande lika rätt
böra understödjas, sade, at som han det fattat, så innehöllo
Memorialet tvenne puncter, af hvilcka den första, nemligen at
fonden til den 8:de numerns inlösande icke må rubbas, eij
tyckes behöfva någon öfverläggning, emedan detta är en uti
1723 åhrs Reglemente för Ständernes Contoir af samtelige
Riksens Ständer faststäld klar lag, vid hvilcken det ock bör
förblifva; den andre, at de sub N:o 8 hörande löningsfordrande
nu måge niuta full betalning för deras löningsliquidationer ifrån
krigets början til des slut, tyckes, så vida man eij vetta kan,
om fonden dertil är tilräckelig, til Secrete Utskottet böra remitteras;
men beträffande den tredje, nemligen at 1719, 20,
21 och 22 åhrens löningsfordringar måge blifva begrepne under
N:o 8, så är det en sak, som Plenis tilhörer at afgiöra, hvilcken
jemväl med alt skähl tyckes böra bifallas.
Hr Sparr schöld yttrade sig, at detta voro äfven det som
han varit sinnad at andraga, doch med den tilläggning, at
civilbetiente och clereciet i anseende til sine löningsfordringar
måge jemväl niuta samma rätt och förmån.
Hr Landtm, uprepade häruppå de uti Memorialet innehåldne
3 momenta, hemställandes, om icke R. o. A. anse det
första, at fonden för N:o 8 eij må rubbas, för aldeles fast och
oryggeligit, och om icke angående det andra Secrete Utskottet
må blifva hördt, emedan det lärer vara svårt sig härom at
yttra, innan man blifver underrättad om fonden är tilräckelig;
och beträffande det tredje, at 1719 och de följande åhrens
löningsfordringar måge af Ständernes Contoir under N:o 8
blifva betalte, så emedan Riksens Ständer härtils varit af den
tanckan, at til samma fordringars utbetalande igenom StatsContoiret
någon utväg skulle finnas, och nu, så framt de skola
flyttias på Ständernes Contoir, dertil Riksens Ständers öfverenskommelse
erfordras, så tyckes af R. o. A. en tienlig före
-
no
Löningsf ordringar.
ställning til de andre Stånden böra giöras, at de jemväl härtil
gifva sitt bifall.
Häruppå giorde Hr Landtm, frågorne, om icke, hvad det
första beträffar, fonden för N:o 8 aldeles bör blifva orubbad,
och om icke öfver det andra momentet Secreta Utskottet må
höras angående fondens tilräckelighet;
Hvilcke begge frågor af R. o. A. med ja besvarades.
Hr Sparrschöld påminte vid det andra momentet, at en
åtskillnad härutinnan bör giöras emellan dem, som sielfve äro
rätte löningsliquidationsägare, och dem, som sig sådane löningsliquidationer
för 30 ä 40 procent tilhandlat.
Hr Landtm, hemstälte, om icke denna påminnelsen jemväl
kunde remitteras til Secrete Utskottet at taga i öfvervägande
och uti betänckandet sig der öfver yttra.
Hr Adlerbeth sade, at åtskillige funno en sådan åtskillnad
emellan löningsliquidationernes innehafvare för betänckelig, emedan
den allmänna crediten derigenom alt för mycket torde kommaatlida.
Hr Wulfwenstierna mente en sådan påföljd eij stå at
befara, aldenstund, om Ständerne skulle fastställa, at de rätta
löningsägarne nu strax framför andre skulle komma at niuta
sin betalning, derigenom icke kan sägas alt hopp i framtiden
för de andre vara betagit.
Frih. G. von Rosen förklarade Krigsbefehlets åstundan
och begäran vara, at rätte löningsägare måge niuta företräde
för dem, som sig liquidationer tilhandlat, och at 1719 samt de
senare åhrens löningsfordringar måge utaf Ständernes Contoir
under N:o 8 blifva betalte.
Hr Landtm, sade tredje frågan nu återstå, nemligen angående
1719, 20, 21 och 22 åhrens löningsfordringars utbetalande
af Ständernes Contoir under Nio 8, hemställandes, om
icke en Deputation til de andre Stånden kunde afgå, som tager
Krigsbefehlets Memorial med sig och med bevekeliga föreställningar
detta ärendet anmäler til Ståndens bifall, samt at,
jemte Krigsbefehlets, civilbetienters och clereciets löningsfordringar
här under måge begripas;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Hr Hellenstierna frågade, om icke Officerarnes feldttractamenten
jemväl här under böra förstås.
Hr Wulfwenstierna förestälte, at som generalresolutionerne
eij gifva anledning härtil, och vid sidsta Riksdag, då
för besynnerlige skiähl och orsaker skull åt Feldtmarskalcken
Löningsfordringar. Fälttraktamente.
Gref Stenbocks arfvingar välbemälte Hr Feldtmarskalcks feldttractamente
beviljades, det expresse förbehåld skiedde, at sådant
eij skulle lända til prsejudicat, så voro önskeligit, at detta påstående
eij vidare måtte yrkas, ty förutan det at vid förbemälte
tilfälle alle öfrige feldttractementer af Krigsbefehlet blefvo
eftergifne, så skulle ock det samma stiga til excessive summor,
så at igenom månge års dryga contribuerande riket ändå näppeligen
skulle hinna det samma at betala, och under den tiden
fordringarne för de högre chargerne giöra betalningen för de
öfrige ganska knapp och långsam, eij til at förtiga, at riket
med otålige creditorer af främmande Officerare, som utom lands
äro vistande och til fonden intet bidraga, skulle belastas, så at,
ehuru länge och högt Ständerne contribuerade, skulle de doch
på många åhr eij hinna afbörda en sådan gäld. Man behöfver
allenast påminna sig, det vid 1723 åhrs Riksdag faststäldtes,
det Ständernes Contoir skulle betala löningsfordringarne ifrån
år 1709, och at den ändringen som skiedde vid 1727 ahrs
Riksdag, då resolverat blef, at terminen skulle räknas ifrån år
1707, kåstat riket 6 tunnor guld.
Frih. von Rosen påminte, at vid förre Riksdagen Krigsbefehlet
begifvit sig ifrån feldttractamentets påstående, som af
R. o. A:ns Protocoll lärer finnas.
Hr Landtm, giorde frågan, om R. o. Arns tancka är, at
feldttractamenterne jemväl skola komma under 8 numera i
Reglementet för Ständernes Contoir;
Hvartil af R. o. A. svarades neij, och at detta är en af
R. o. A. på förre Riksdagen aldeles afgiord sak.
Frih. Buddenbrock sade sig på Krigsbefehlets vägnar
böra giöra det förbehåld, at denna både nu och på förra Riksdagen
beviljade eftergift på feldttractamentet eij må lända til
prasjudicat för tilkommande tider, så at det feldttractamente,
som Krigsbefehlet hädan efter kan komma at fordra, eij må
giöras disputerligit, hvilcket för säkerheten skull i framtiden
han begärte måtte föras til protocolls.
Hr Didron sade sig jemväl giöra samma förbehåld.
Hr Landtm, förestälte, at som frågan nu allenast voro
om liquidation på feldttractamentet för den förflutne tiden och
des betalning, så faller det af sig sielft, at begifvandet eij kan
sträcka sig til den tilkommande; ty då blifver det en sak sorn
vid statsvärcket häfver sitt rum, och voro fördenskull betänckeligit
at nu sättia detta in q me s t ion e.
112 Löningsfordringar. Cedercronas mern. om ordn. på Riddarhuset.
Hr Hellenstierna, som under denna discours enständigt
påstådt, at det feldttractamente, som Krigsbefehlet häfver at
fordra, eij voro eftergifvit, sade sig eij vilja contradicera hvad
som nu härom berättas, men at han för sin del eij vettat af
någon sådan eftergift, emedan han på den förre Riksdagen, på
Regementets vägnar, deremot giordt et eftertryckeligit förbehåld;
hvilcket förbehåld han jemväl nu på sine committenters vägnar
på det kraftigaste förnyade, emedan han af dem intet tilstånd
hade til denna eftergift at samtycka.
Uppå Hr Landtm:s föreställning fants godt, at med
Krigsbefehlets Memorials och Deputationens afsändande til de
andre Stånden hafves anstånd til nästa Plenum, på det emedlertid
Extractum Protocolli til ärendets behöriga befordrande kunde
upsättias och af R. o. A. approberas.
Hr Boije påminte, om icke Riksdagsmännerne, hvilcke
här med omkostnad sig underhålla måste, kunde nu på lika
sätt som vid förre Riksdagen hugnas och understödjas med
sine löningsliquidationers utbekommande.
Hr Landtm, hemstälte, om icke denne frågan til en annan
gång kunde upskiutas.
Hr Lilljestierna giorde samma påminnelse som Hr Boije,
begärandes, at vid andre puncten införas må, at i fall Secrete
Utskottet skulle finna, det alle löningsfordringar nu kunde förnöijas,
at åtminstone de, som äro Riksdagsmän, måge hugnas
med sin betalning.
Af andre förestältes, at en sådan proposition torde hindra
det öfriga, hvarutinnan man förmodar bifall.
Häruppå föll eij något svar.
Uplästes Hr Cedercronas Memorial, hvarutinnan föreställes,
at som R. o. A. enhälligt redan behagat bifalla, det
innan någon proposition giöres, hvar och en bör vara förplicktad
at intaga sit säte, men icke des mindre skrancket altid varit
omgifvit och gången upfyld, hvarigenom dels propositionerne
öfver alt eij kunnat höras, dels och de, som sittia längre nid,
blifvit hindrade at vid angelägne mål giöra nödige påminnelser,
det fördenskull til lika rätts befrämjande emellan lika rätt
ägande fastställas må, det ingen må få publiquement tala, så
framt han icke sitter på det ställe honom efter matrikelen tildelt
är; hvaruppå så mycket gunstigare bifall förmodas, som
det lärer finnas uti en af Riddarhus-Ordningens faststäldte
puncter.
Om oafgiorda ärenders upptagande vid följande riksdag. 113
Hr Landtm. Detta synes så mycket billigare, som det
är enligit med Riddarhus-Ordningen och R. o. Arns öfverenskommelse.
Får det bifall?
R. o. A. svarade härtil med ja.
Hr Tungelfelt hemstälte, om icke den som vid sådant
tilfälle är på gången eller åtminstone intet på sin bänck, bör
böta en ducat, Fiscalens ensak, men Fiscalen böta 2, om han
det eij exequerar.
Af Gref Henning Gyllenborg påmintes, at icke någon må
stå på korssgången, emedan de som sittia på de främsta bänckarne,
hvilcka äro lage, derigenom aldeles hindras at höra något
ord af det som talas.
Hr Landtm, sade, det lärer vara R. o. Arns mening, at
både gången och korssgången böra vara ledige.
Hr Landtm, sade sig hafva igenomläsit hvad i följe af
R. o. A:ns vid förre sammankomsten tagne slut utur den dagens
Protocoll blifvit utdragit och sedan legat på bordet, angående
de sakers expedierande, öfver hvilcka någre Stånd på den ena
och andre Stånd på en annan Riksdag sig kunna hafva utlåtit,
men at i samma Protocoll Hr Landtnäs giorde föreställning
eij så aldeles rätt blifvit fattat, emedan afseendet eij varit
på de ärender, öfver hvilcka 3 Stånd sig yttrat och stadnat
uti enahanda mening, aldenstund, fast det fjerde eij haft saken
före, expedition derpå fölgt, enligit Expeditions-Deputationens
instruction, så vida det fierde Ståndets privilegier eij blifvit
rörde, utan hade frågan varit denna, om icke, när 3 Stånd på
en Riksdag öfver et ärende sig yttrat, tvänne af dem stadnat
i en mening, det tredie uti en annan, och hos det fierde saken
eij varit före, hvarigenom händt, at saken eij kunnat expedieras,
emedan det fierdes slut, om det jemväl gådt emot de
tvänne, hade giordt den samma indecis; eller ock, när allenast
2 Stånd pä en Riksdag sig yttrat, om då på en annan
Riksdag, då de öfrige Stånden sig utlåta, af Ståndens vid
tvenne serskilte Riksdagar fattade slut, någon pluralitet kan
tagas til sakens expedierande, hvilcket, för åtskillige vigtige
skiähl skull tycktes vara mycket betänckeligit, som ock en
Fxpeditions-Deputations giöromål, hvilcken på en Riksdag är
satt, eij synes sträcka sig så vida, at den kan gå til Ståndens
vid en annan Riksdag utfärdade utlåtelser och Extrac-ta Protocolli,
hvilcken eftertänckelighet bäst tyckes kunna förekommas,
om de ärender, öfver hvilcka visse Stånd på den föregående
Adelns Protokoll, 1738. 8
114 Om oafgjorda ärenders upptagande vid följande riksdag.
Riksdagen sig utlåtit, å nyo hos samma Stånd komma at föredragas,
så at de sig yttra, om de vilja blifva vid sitt på förra
Riksdagen tagne slut, eller och derutinnan giöra någon ändring;
vid öfverläggningen härom med Talemännen hade de fuller
trodt, at deras Stånd eij gierna lära gå från deras vid förra
Riksdagen lämnade utlåtelser, men at de eij eller torde vara
obenägne at låta ärenderne sig å nyo föredraga och genom påskrift
förklara, om de förblifva vid det förra slutet eller eij.
Gref Henning Gyllenborg förmente det jemväl kunna
hafva sina betänekeligheter, om Ständerne således gofvos anledning
at ändra hvad de på en Riksdag redan faststält; och
at för den tilkommande Riksdagen härvid ingen fara voro, emedan
Ständerne sig förenat at denne gången eij åtskiljas innan alle
saker äro afgiorde och expedierade.
Hr Wulfwenstierna förestälte, at månge oeconomiske
mål emellan tvänne Riksdagar sä store förändringar äro underkastade,
at Ständerne med högsta skiähl kunna och böra skrida
til ändring i det de vid förra Riksdagen kunna hafva faststäldt;
samma beskaffenhet voro ock med privatorum förde
klagomål, hvilcka emedlertid kunna vara komne uti helt annat
stånd, och at således det voro af en mycket farlig påfölgd at af
tvänne Riksdagar samla någon pluralitet; hvaremot det ingen
svårighet voro, at Stånden sakerne ä nyo sig låta föredraga,
då de ju kunna förblifva vid sin förra utlåtelse, om de eij
finna sig förorsakade til någon ändring.
Gref Henning Gyllenborg sade detta i oeconomiska mål
kunna hafva sin goda grund, men de lagar, som lika mackt
ägande Ständer en gång faststäldt, böra af enskylte Stånd eij
ändras, så länge ratio legis subsisterar.
Hr Landtm.: Der igenom pluralitet af Stånden en lag
är faststäld, kan et Ständ eij giöra någon ändring; men in til
dess lärer et Ständ eij kunna betagas at ändra sig.
Gref Henning Gyllenborg svarade, at han sig begifvit
i de mål der ratio legis eij subsisterar.
Hr Landtm, frågade, om icke R. o. A. bifalla, at de
ärenden och betänckanden, hvilcke på förre Riksdagen eij
kunnat expedieras eller komma til slut i brist af pluralitet,
nu för bättre ordning skuld å nyo mage gå Stånden igenom,
så at de genom påskrift sig förklara, om de blifva vid sitt förra
slut eller eij, pa det således eij någon pluralitet må komma
at tagas af de pä tvänne Riksdagar gifne utlåtelser.
Ekestubbes mern. ang. Pihlhielms sak. Introduktion. 115
R. o. A. svarade härtil med ja.
Och kommer Extractum Protocolli härom til de andre
Stånden at utfärdas.
Uplästes Hr Erich Ekestubbes ingifne Memorial, derutinnan
anhälles l:o at Protocollet, som holts då vid förre sammankomsten
Hr Pilhielms ansökning var före, må upläsas, på
det hvar och en af R. o. A. nogare må blifva underrättad
hvilcke mål til Hr Justitise-Cancelleren, och hvilcke til de 6
Herrar Deputerade remitterade blifvit; 2:o at när bemälte
Herrar Deputerade med sitt betänckande inkommit, Hr JustitiaaCancelleren
må tilsägas at tilhålla vederbörande domare at
innom viss förelagd termin måhlén afgiöra; 3:o at jemväl bemälte
Herrar Deputerade måge taga under skiärskådande, huru
vida Hr Ofverst-Lieut. Marcks von Wirtemberg varit befogad
at arrestera Hr Majoren Pilhielm och så vida något derutinnan
befunnnos emot Regeringsform, Privilegier och Lag vara handlat,
R. o. A. dä behörigen derutaf ville taga sig del.
Frih. Wrede påminte, at som de Deputerade eij annat
blifvit anbefalt än at yttra sig om leigden, så lärer det ock
bäst vara at dervid förblifver, emedan det öfriga synes höra
til Hr Justitise-Cancelleren och vederbörande domare.
Hr Landtm, uprepade innehållet af R. o. A:ns vid sidsta
sammankomst uppå Hr Pilhielms Memorial gifne Resolution,
hemställandes, huru vida detta Hr Ekestubbes nu ingifne Memorial
i bemälte Resolution må kunna göra någon ändring.
Häruppå föll intet svar.
Och fants sedan, uppå Hr Lilljestiernas gifne förslag samt
Hr Landtm:s i anledning deraf giorde fråga, af R. o. A. godt,
at detta Memorial tillika med Hr Pilhielms afgifves til de 6
Herrar Deputerade.
Hr Landtm, anmälte tvenne Memorialer, som til honom
blifvit lefvererade, angående introduction ibland Riksens Ridderskap
och Adel, varandes det ena ifrån Hr Adjutanten vid K.
Maj:ts Lifdrabantecorps Wollberg och det andra ifrån Capitain
Laurin, och frågade Hr Landtm, huru med bemälte Memorialer
han sig hade at förhålla.
Frih. Wrede sade sig och åtskillige omkring honom vara
af den tanckan, at med sådane saker kunde upskiutas in til
längre fram och emot slutet af Riksdagen, emedan nu så månge
andre angelägne ärender voro at afgiöra,
Och som detta af åtskillige andre understöddes;
116 Introduktion. Karta öfver Mälaren. Henell.
Frågade Hr Landtm., om han då skall svara, at, hvad
introductionen angår, derom eij kommer at företagas för än vid
slutet af Riksdagen;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja,
Gref Dohn a och Hr Tungel fel t påminte för Hr Wolberg,
at han måtte niuta introduction, dels i anseende til dess trogna
krigstienster och meriter, dels ock at för honom vid sidsta
Riksdagen hos R. o. A. skall vara resolverat; och som han
voro en gammal man och utan barn, så voro detta allenast
personelt för honom, så at andre häraf eij kunde eller borde
taga tilfälle at giöra et lika påstående.
Hvar til af Hr Lilljestierna och åtskillige andre svarades,
at genom det faststäldte upskofvet hvarcken Hr Wolberg
eller andre väl meriterade män excluderas; men som för andre
angelägne ärender skull härmed kommer at upskiutas, så liemställes,
om icke dervid bör förblifva, så at saker af denna beskaffenhet
eij komma at företagas för än 4 veckor för Riksdagens
slut.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Öfver-Directeuren Nordencreutz
ingifvit 2:ne aftryck af den vid Landtinätare-Contoiret
förfärdigade och i koppar stuckne chartan öfver Mälaren,
hvilcka komma at blifva liggande på bordet på det R. o. A.
dem til nöije måge kunna bese; lärandes man om priset hos
Hr Ofver-Directeuren eller på Landtmäterie-Contoiret kunna få
underrättelse.
Bemelte charta berömdes af åtskillige och sades vara rätt
väl i koppar stucken.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at Hr Majoren von Henell til
Riddarhuset förärt des bok »Florerande Sverige», uplagd åhr
1735, samt tillika insändt et Memorial, derutinnan han lofvar
at supplementerne för de 3 sedan förflutne åhren snart skola
utkomma; och recommenderar en ansökning som han längre
fram hos R. o. A. ärnar ingifva;
Boken, som var i franskt band inbunden, kommer at vid
Riddarhuset blifva i förvar.
Uplästes de ifrån Urskillnings-Deputationen ingifne förteckningar
uppå de der afslagne eller och til vederbörande
Deputationer den 12, 13 och 17 Junii remitterade ansökningar.
Frih. Conrad Sparre begärte, at des ingifne Memorial,
som under N:o 58 uti Urskillnings-Deputationen den 13 Junii
blifvit afslagit, hos R. o. A. måtte blifva upläst, emedan det
TJrskillmngs-Dep. Sparres mern. om förbrutna frälsegods. 117
eij just kunde anses för en privat sak, som honom allena angingo,
utan lära ock åtskillige flere af R. o. A. finna sig deruti
intresserade.
R. o. A. biföllo at Memorialet måtte upläsas.
Hr Didron påminte härvid, at detta eij må blifva något
prsej udicat.
I det samma förestälte Hr Rammel, det ingen bör förvägras
at besvära sig öfver Urskillnings-Deputationens afslag;
han hade för 15 åhr sedan ingifvit et mål, som til ReductionsCommissionen
blifvit remitterat, och då han nu öfver uppehåld
i saken sig velat besvära hos Ständerne, voro des ansökning
af Urskillnings-Deputationen eij antagen.
Frih. Coijett sade det vara mycket eftertänckeligit, först
at en sak blifvit 15 åhr oafgiord liggande, och sedan at man
får afslag, när man hos Riksens Ständer om sådant vill påminna.
Frih. Ungern sade sig böra gifva R. o. A. den uplysning
om saken, at Urskillnings-Deputationen härutinnan fölgt Riksdags-Ordningen
och Reglementet; ty Hr Rammel berättar fuller
i Memorialet, at saken skall vara ingifven i Reductions-Commissionen,
men 1723 års Protocoll visa, at den samma ligger i
Cammar-Collegio, och vid så fatte omständigheter har Urskillningen
för riksdagsärende eij kunnat antaga et mål, som ännu
är under et Collegii skiärskådande.
Hr Landtm, berättade, at som vid Urskillningens sidsta
sammmankomst man blifvit underrättad, som skulle Hr Rammel
hafva nye skiähl at andraga, så är då resolverat, at des ansökning
ännu en gång kommer at företagas.
Uplästes Frih. Conrad Sparres uti Urskillnings-Deputationen
afslagne Memorial, hvarutinnan hos Riksens Ständer
underrättelse begäres, huru the til cronan i forna tider förbrutne
frälsegodsen, hvilcka sedermera, genom eftergift til rätta arfvingarne,
kommit i främmandes händer, skola och böra anses
om å dem nu mera kan giöras någon gravation, förmenandes
Hr Öfversten, at cronan alt sedan åhr 1692 haft tid och råderum
hos donatarien at giöra sig försäkrad om slike efterräkningar,
och icke köparen så lång tid efteråt derföre tiltala,
hållandes troligit, at vederbörande eij underlåtit med desse som
andre reduction underkastade gods förfara, och dem eij så länge
uti innehafvarnes händer obefogat låta förblifva. Här vid
åberopar han jemväl sig Högstsal. Konung Gustaf Adolphs
i Sparres mern. om förbrutna frälsegods.
bref af den 13 Julii 1621, hvarutinnan Olof och Arved Gustaf -  söners arfvingar återgifves alle af theras förfäder förvärckade
gods, hvilcka intet böra anses sorn någon donation, varandes
de samina ock utaf Högstsal. Konung Carl XI ifrån reductionen
eximerade; tliessutan innehålla 1723 års Adelige Privilegier
§ 26, at slika gods skola behålla den natur och egenskap
som de för förbrytelsen haft; i anseende hvartil Riksens Ständer
underställes, l:o om icke alle på sådant sätt til cronan förvärckade
men sedermera eftergifne frälsegods, hemman och lägenheter
måge til följe af 1723 års Adelige Privilegiers 23 § i cronones
jordeböcker observeras och införas för allodialfrälse, som de ock
för förbrytelsen värckeligen varit; 2:o at then, som igenom köp
af et för sådan gravation angifvit gods blifvit rätter ägare och
tliet ärfdteligen uti långlige tider possiderat, må aldeles frikallas
från alt åtal; och om 3:o någon gravation voro oafgiord, vederbörande
dä måge hålla sig til den eller deus arfvingar, hvilcka
egendomen försäldt och ifrån hvilcka gravationen härflyter, men
intet til sielfva godset.
Hr Landtm, berättade orsaken, hvarföre detta Memorial
i Urskillningen eij kunnat antagas, voro denna, at derom af
K. Majit eij ännu blifvit resolverat, och at således enligit reglementet
denna ansökning eij kunnat anses.
Frih. Ungern uprepade det samma, tilläggandes, at som
här en ny lag begiäres, så böra förut Collegierne och vederbörande
vara hörde. Vilja R. o. A. anse målet för et riksdagsärende,
det lämnas derhän; men Urskillningen har hållit för
bättre vara på det strängaste at följa Reglementet, än at
Ständerne promiscue med ansökningar skulle besväras.
Frih. Conrad Sparre sade frågan här vara, om Konung
Gustaf Adolphs eller Konung Carl XIis Resolution skall
efterlefvas.
Hr Lilljestjerna: Emedan Frih. Sparre uti detta Memorial
tyckes begära en förklaring öfver våra Privilegier, om
hvilcka vij på alt sätt böra vara örne, så synes vara betänckeligit
at låta det förut gå til Collegierne, utan lärer af Ständerne
som et riksdagsärende komma at uptagas.
Hr Landtm, frågade, om då Memorialet skall remitteras
til Urskillningen och väre ledamöter der underrätta de andre
Stånden, at R. o. A. anse målet såsom rörande Privilegierne.
Här til svarades af R. o. A. med ja.
Helgonskyld i Skåne. Understöd för Planting.
119
Hr Wulfwenstierna förestälte, at som Memorialet innehåller
tvänne mål, så kunde det ena, om sådane gods uti cronans
jordeböcker under rätt titul eij blifvit annoterade, remitteras
til Cammar-Collegium och det andra til Reductions- och Liqui
dations-Deputationen.
Detta sades vara Urskillnings-Deputationens giöromål.
Uplästes Borgareståndets Extracturn Protocolli af den 3
Junii angående helgonskyldsjämkningen i Skåne.
Frih. Coijett påminte at efterfrågas borde, hvarföre Ständernes
vid Riksdagar tagne resolutioner så sent komma til
värckställighet.
Som tiden nu var förliden, fants godt, at detta Extracturn
Protocolli blifver liggande på bordet til nästa sammankomst.
Uplästes et af Cornetten Hr Gustaf Wilhelm Planting
ingifvit Memorial, hvarutinnan i anseende til en des säterie
Tollsiöliult i Vassbo härad öfvergången olyckelig brand, hvilcken
all dess egendom i löst och fast i aska lagt, hos R. o. A. om
något sammanskott til samma brandskadas ersättjande anhålles.
R. o. A. resolverade häröfver, at som vid Riddarhuset nu
för tiden et ganska knapt tilstånd är på medel, doch likväl, i
anseende til Hr Plantings medömkansvärda tilstånd samt at
genom Hr General-Adjutanten Gyllenscheps för en tid sedan
timade dödsfall, hvilcken åhrligen vid Riddarhuset haft en pension
af 200 dal. smt, hvaraf lian eij mer än 100 kommit at
åtniuta, de öfrige 100 dal. smt kunna skattas lika som en besparing,
det fördenskull 100 dal. smt af Riddarlmsmedlen komma
at utbetalas til Hr Planting.
I öfrigit uprättades en lista, på hvilcken Hr Landtm, samt
åtskillige af R. o. A. inskrefvo hvad de til Hr Planting vilja
förära, hvilcken lista kommer at blifva liggandes på Riddarhusbordet.
Sedan R. o. A. sig förenat at om Onsdag i nästkommande
vecka Riddarhus-Ordningen, hvilcken emedlertid blifver liggandes
på bordet, til afgiörande skall företagas;
Skildes R. o. A. åt.
Den 23 Ju ni i.
R. o. A. samlades kl. åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit sine rum;
120 Frölichs mein. må tryckas. Löningsf ordringar.
Anmälte Hr Landtm., at Gref David Frölich nu ingifvit
et Memorial, som Hr Gref Frölich begärte, at det för R. o. A.
må blifva upläst;
Och som R. o. A. här til samtyckte;
Uplästes bemälte Memorial, hvarutinnan anhålles, at som
enligit Riksens Ständers vid förre Riksdagen tagne slut, K.
Majit i nåder tillåtit at låta trycka de skrifter, hvilcka i rättegångssaker
vid domstohlarne blifvit växlade, jemte domarens
deröfver gifne utslag, allenast at det förut behörigen blifver
censurerat, honom, Hr Grefven, jemväl må tillåtit vara at
trycka lata des angående en process om Engeltofta gods til
Riksens Ständers Urskillnings-Deputation ingifne Memorial och
deduction.
Hr P. Silfverschöld påminte, at ehuru väl den åberopade
Förordningen tillåter at låta trycka sådane saker, som varit för
domstolarne, så kan en sådan frihet doch eij sträcka sig til
det som hos Riksens Ständer ingifves.
Hr Wennerstedt och åtskillige flere förestälte, at som
det eij kan betagas Gref Frölich at låta afskrifva så många
exemplar som han behagar af des Memorial, sä lärer honom
eij eller kunna förvägras at låta trycka det samma.
Gref Henning Gyllenborg yttrade, det ingen Svensk
Riddersman eller undersåte kan förmenas at låta trycka alt
hvad som eij strider emot Regeringsformen, lag och goda seder.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. bifalla at Gref Frölich
låter trycka des Memorial;
Hvartil svarades ja.
Och skrefs på Memorialet, at det blifvit bifallit;
Hvaruppå det skickades til de andre Stånden.
Uplästes det Extractnm Protocolli, som i följe af R. o.
A:ns vid senaste sammankomst tagne resolutioner uppå Krigsbefehlets
ingifne Memorial angående Ständernes Contoirs fond
och löningsfordringarnes betalande upsat blifvit;
Och bifölls i öfrigit, allenast at enligit de giorde påminnelser,
på det stället, hvaräst talas om at Secrete Utskottet
sig kommer at utlåta öfver fondens tilräckelighet och den åtskilnad,
som kunde giöras emellan egne och tilhandlade löningsliquidationer,
tillädes de orden »vid första utbetalningen», och
straxt derpå de orden »eller ärfdteligen», emedan de, som ärfdt
sådane liquidationer, icke mindre än de, som för egen giord
Löningsf ordringar.
121
tienst dem innehafva, tyckas böra äga förträde för dem, som
slike liquidationer med rabatt sig tilhandlat;
Lydandes bemälte Extractum Protocolli, sedan desse tilläggningar
blifvit införde, som följer:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 20
Junii 1738.
S. D. Föredrogs hos R. o. A. Hr Feldtmarskalckens Frih.
Hugo Johan Hamiltons uppå samtelige Krigsbefehlets vägnar
ingifne Memorial, hvarutinnan hos Riksens Högloft. Ständer
med välgrundade och bevekelige skäl, anhålles, at aldenstund
förliudas vill, som skulle de medel, hvilcka uti Riksens Ständers
Contoir til löningsfordringars inlösande sub N:o 8 anslagne
äro, til betalande af andre rikets nödige behof och tarfvor
komma at användas, och en sådan ändring för militärstaten,
sedan de så länge lefvat i det hopp at med sine rättmätige
och välförtiente fordringars fulla erhållande hugnade blifva,
skulle falla alt för svär, det ville Riksens Högloft. Ständer
icke allenast låta fonden i Ständernes Contoir til löningsfordringarnes
inlösande blifva aldeles orubbad, och fast ståndande,
utan ock nu mera de sub N:o 8 hörande löningsfordrande
full betalning för deras ägande löningsliquidationer ifrån krigets
början til des slut förunna; hvarjemte Krigsbefehlet i ödmjukhet
begärer, at som löningsfordringarne för åhren 1719,
20, 21 och 22 eij under någon viss numer skall blifvit satte,
det de samma äfvenledes måge sub N:o 8 begrepne varda.
Sedan R. o. A. tagit desse af Krigsbefehlet giorde föreställningar
i noga öfvervägande, stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut: at hvad de medel beträffar, som uti Riksens
Ständers Contoir äro anslagne til löningsfordringars inlösande
sub N:o 8, hvilcka Krigsbefehlet befarar til andra rikets nödige
behof och tarfvor skola användas, så finner R. o. A., det härutinnan,
emot 1723 ahrs Reglementes tydelige och klara innehåld,
ingen rubbning eller ändring kan tillåtas, på det Riksens
Ständers fattade beslut måge blifva i sin behöriga styrcka och
välförtiente män och riksens undersåtare igenom längre väntande
uppå deras så dyrt förvärfvade och rättmätige fordringar
icke komma at lida.
R. o. A. skulle ock högeligen önska, at enligit Krigsbefehlets
billiga begäran de sub N:o 8 hörande löningsfordrande
nu mera för deras ägande liquidationer ifrån krigets början til
des slut full betalning kunde förunnas; samt at i så måtto
122 Löningsfordringar. Om oafgjorda ärender.
icke allenast de af militair- utan ock civilstaten och clericiet
med sine fordringars förnöijande måge blifva hugnade. Men
som R. o. A. eij kunnigt är, huruvida tilgången uti Ständernes
Contoir härtil kan vara tilräckelig, så häller R. o. A.
för nödigt, at Secrete Utskottet med des utlåtande härom hos
Riksens Ständer inkommer, hvilcket tillika häfver at taga i
behörigt öfvervägande och sig yttra, om icke vid första utbetalningen
en åtskillnad kan och bör giöras emellan dem, som
sielfve eller ärfdteligen äro ägare af löningsfordringarne och
sådane, som genom afhandling och til äfventyrs med ansenlig
rabatt, af slike löningsfordringar äro blefne innehafvare.
Och hvad sidst Krigsbefehlets anhållande angår, at deras
löningsfordringar för åhren 1719, 20, 21 och 22 äfvenledes af
fonden vid Ständernes Contoir måge blifva betalte och under
den 8:de numera begrepne, så ånner R. o. A. i anseende dertil,
at föga liknelse är, det bemälte fordringar ännu på ganska
lång tid af Stats-Contoiret lära kunna ersättias, och de icke
mindre än de förre äro en public gäld, som af riket bör afbördas,
det förbemälte sä väl officerarne som civilbetiente och
clericiet tilhörige löningsfordringar för åhren 1719, 20, 21 och
22 af Ständernes Contoir under den 8 numera betalas böra.
R. o. A. bifogar härjemte Krigsbefehlets ingifne Memorial,
i den förtroliga tilförsicht, at hos de öfrige respective Riksens
Ständer de deri anförde billige och bevekelige skäl lära komma
i et rättvist, ömt och benägit behiertande. Actum ut supra.
Sedan uplästes följande Extractum Protocolli, hvartil vid
förre sammankomsten blifvit resolverat, angående det at ingen
pluralitet må samlas af Ståndens utlåtelser på tvänne serskilte
Riksdagar, och bifölls af R. o. A. så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R.o. A.d.23 Juni 1738.
Emedan uppå förra Riksdagen åtskillige Betänckanden,
öfver hvilcka allenast et eller annat af Stånden sig utlåtit, hos
et eller flere af de öfrige respective Stånden eij blifvit föredragne,
hvilcka Betänckanden nu så mycket möjeligit är til
afgiörande komma at företagas, och R. o. A. det af en eftertänckelig
påfölgd anse, at utur Ståndens på serskildte Riksdagar
lämnade utlåtelser en pluralitet skulle samlas, ty funno
R. o. A. nödigt de öfrige respective Stånden vänligen at hemställa,
om icke sådane Betänckanden innan de kunna komma
til expedition, böra gå alle Stånden igenom, på det hvart och
et Stånd må hafva tilfälle genom påskrift sig at förklara, om
Adelns Allmänna Besvär.
123
Ståndet förblifver vid sitt förra slut eller finner sig af omständigheternes
omskiften, som sig sedan serdeles in oeconomicis
hafva kunnat tildraga, föranlåtit derutinnan någon ändring at
giöra. Actum ut supra.
Den utnämde Deputationen af 12 personer afgick med
Protocolls-Extractet och Krigsbefehlets Memorial angående löningsfordringarne,
detta ärendet hos de andre Stånden til det
bästa at anmäla, och anfördes denne Deputation af Gref Charles
Emile Lewenhaupt.
Företogos R. o. Atus allmänna Besvär, som af de härtil
deputerade upsatte blifvit. (Bil. N. 8.)
1 § blifver stående och giordes allenast mera generel, i det
desse orden infördes: »at de kring Venera och flere siöar belägne
frälsehemman, enär de genom samma siöars öfverflödande
taga skada» etc.
2 § blifver stående.
Frih. Fabian Wrede påminte fuller, at de orden uti
Adelige Privilegiernes 27 § »någre frälsehemman» närmare
borde determineras, emedan präster och ståndspersoner skola
finnas som äga 50 frälsehemman.
Men R. o. A. funno godt, at härmed til en annan gång
upskiutes, på det man på en Riksdag eij må hafva för många
puncter, hvilcka för de andre Stånden icke kunde vara så aldeles
behagelige.
3 §, at på skoglösa ställen inge sågqvarnar eller bruk
måge få anläggas, funno R. o. A. böra gå ut, emedan Förordningarne
härom äro nog tilräckelige och en Adelsman eij
kan betagas at efter behag nyttia sin egendom.
4 § blifver stående.
5 § blifver stående och giöres allenast mera generel, i det
stället för »Nerike och Vermeland» sattes »å andre orter i riket».
6 § blifver stående.
7 § blifver stående;
Och viste Hr Landshöfdingen Gref Carl Frölich nödvändigheten
af tilräckeligit antal landtmätare i orterne dermed,
at Österbottn ännu skulle kunna föda 20,000 familier mer, om
samma provintz blefvo behörigen refvad och skattlagd.
8 § blifver stående, doch utslutes det andra petitum i
samma §, nemligen, at cronan måtte återställa hvad öfver de
gamle förmedlingarne kunde vara upburit, emedan sådant tyckes
hafva för mycken svårighet med sig.
124
Adeina Allmänna Besvär.
9 § blifver stående, och blef slutet således inrättat: »samt
likaledes, der någon så lägligit finner, bondegårdar af sten bebyggas,
eller och golf af leer och steen i stället för tiljor inläggas;
altså anhåller R. o. A. underdånigst at härutinnan
Husesynsordningen må lindras och detta för laga byggnad an
sedt
blifva».
10 § blifver stående.
11 och 12 §§ sammaledes, och som N:o 12 var två gånger
infördt, ty kommer numeringen ifrån denne § til slutet at
rättas.
13 § blifver stående.
14 § blifver stående, men inrättas i Deputationen kortare
och tvdeligare.
Hr Henrich Falckenberg päminte, at en förordning om
vägarne borde giöras, så at hvar och en noga viste, hvarefter
han sig hade at rätta;
Och funno R. o. A. godt, at detta i Deputationen kan
anmälas.
15 § blifver stående, allenast ordet »Wessmanland» går ut,
så at § blifver generel.
16 § blifver stående, allenast at näst orden »Förordning
af åhr 1681» tillädes: »jemte de flere til hvar och en landsort
lämpelige Förordningar».
Den påminnelsen, som af Hr Mannerheim giordes vid denne
§, angående det som capellanerne på en del orter i Upland
skola fordra af rå och rörs torpare, funno R. o. A. i Deputationen
kunna andragas.
17 § blifver stående.
18 § likaledes, emedan R. o. A. sielfva om rätta förståndet
af Rättegångs-Balckens Cap. 10 § 27 voro i skiljacktige
tanckar.
19, 20 och 21 §§ blifva stående, och tillädes uti den 21
de orden: »och jemväl til de andre Ståndens angelägenheter
fullkomligen äro applicable»; likaledes i stället för ordet »efterrättelse»
sattes ordet »förmån» såsom på detta stället tienligare.
22 § blifver stående.
23 §, angående medel och utvägar at hålla inrikes spannemålen
i pris, så at landtmannen må kunna bestå vid sitt arbete.
Denna § ansågs af R. o. A. at vara af ganska stor vigt
och angelägenhet, så väl i anseende dertil, at åkerbruket, hvilcket
Adelns Allm. Besvär. Spannmåls-tull.
125
är första grunden til et lands vällmågo, må upmuntras, som
ock, at de ogement store summor, hvilcka för främmande spannemål
årligen utgå, i landet mage besparas; hvarvid anfördes, at
enligit en calculation, som vid förre Riksdagen i CamrnarOeconomie-Deputation
var ingifven och nu jemväl var til hands,
vid de bästa åhren, om man vill räkna grödan til 9:de kornet,
och spannemålen, sorn doch i så god tid sällan skie plägar,
skulle gälla 10 dahl. kint, landtmannen, sedan han betalt sine
utlagor, doch eij kan hafva sin fulla föda och sitt arbete
betalt.
Hr Blix förmente denna för riket så stora skadan på annat
sätt eij kunna förekommas, än igenom förhöjning i tullen på
utländsk spannemål, emedan vij elliest aldrig kunna hålla pris
med de främmande, som hafva längre somrar och mindre dyrlegt
tienstefolck än vij; och hade han, som hushållare, efter
giord calculation funnit, at när han för sin spannemål får 15
dahl. kmt tunnan, har han derpå ingen vinst.
Hr Falckengren påminte, at i § föreslås, det Ammiralitetet
bör köpa inländsk spannemål, hvilcket lian sade i ackt
tagas så mycket möijeligit är; men at deraf giöra förråd i
magazinerne voro eij försvarligit, ty som den Svenska spannemålen
eij voro ritorr, skulle den i magazinerne förskämmas, til
cronans stora skada.
Hr von Böhnen androg, at man väl i Sverige kunde inrätta
sig at få ritorr spannemål, om et sådant vist pris blefvo
faststäldt, at en hushållare dervid kunde finna sin räkning.
Frih. Coijett hemstälte, om intet annat råd skaffas, at.
R. o. A. må vara tillåtit at utskeppa sin spannemål enligit
Adelige Privilegierne.
Hr Landtm, sade desse föreställningar gå til sielfva saken
och röra de utvägar, som kunna tagas til spannemålsprisets upliielpande,
men som här voro frågan om § skall blifva stående,
hvilcket i anseende til des nödvändighet voro klart, och detta
således nödvändigt blifver et vigtigt riksdagsärende, hemstälte
Hr Landtm., om icke nödigt voro at et utdrag deraf skier,
sorn ingifves i Urskillningen, at sedan gå til Cammar-OeconomieDeputationen,
på det man härom må få en fast lag.
Detta bifölls af R. o. A.;
Och skrefs vid brädden af § at den blifver stående, samt
at deraf giöres et utdrag, som ingifves i Urskillningen, på det
126 Dep. till Stånden. Rättegångshandlingars tryckande.
ärendet må gå til Cammar-Oeconomie-Deputationen, at deröfver
må blifva en lag.
De öfrige §§, emedan tiden var förfluten, upskötes til en
annan gång.
Under det at R. o. A:ns Besvär föredrogos kom Deputationeii
tilbaka. Och berättade Gref Lewenhaupt, at Prästeståndet
anbudit sig at låta upläsa Protocolls-Extractet, men
som Deputationen dermed eij velat utdraga tiden, hade Prästeståndet
lofvat at med första det samma företaga och lämna
svar; i Borgareståndet hade det blifvit upläst, hvilcket Stånd
jemväl lofvat at med första sig härom yttra; och Bondeståndet
hade eij varit i dag tilsammans, hvarföre det til samma Stånd
ärnade Extractum Protocolli nu återbragtes, som en annan gång
af Deputationen kommer at aflefvereras i Bondeståndet.
Uplästes Ea:true,t utur Råds-protocollet af den 8 Junii,
hvarutinnan K. Maj:t Riksens Ständer i nåder tilkänna gifver,
det i anledning af Lag-Commissionens underdåniga hemställande
K. Maj:t i nåder godt funnit, at om någon vill låta trycka de
i des rättegång växlade skrifter, då icke den ena partens allene
utan begges tryckas böra, samt om något förklenligt i sådane
skrifter finnes, det af Censor Librorum må utslutas, samt at
K. Majt des nådige befallning til vederbörande härom afgå
låtit; hvarjemte K. Majt i nåder velat inhämta Riksens Ständers
underdåniga utlåtande, huru vida någon förklaring må utkomma,
om alle domar eller allenast de, som vunnit laga kraft,
måge få tryckas.
Gref D. Frölich påminte, at om Censor skulle få utsluta
något af det som i skrifterne finnes, så skiedde en ändring i
det som Ständerne en gång faststäldt, och förlorades det af
dem pasyftade ändemålet.
R. o. A. funno godt, at Protocolls-Extractet utur Rådet
remitteras til Justitise-Deputationen;
Hvilcket strax påskrefs.
Hr Landtm, anmälte, at Gref Jakob Spens, som är ledamot
i Tull-Deputationen, begärer lof at på 14 dagar för sin
hälsa få resa bort at bruka brunscuren;
Hvartil af R. o. A. samtycktes.
Likaledes begärte Hr Landtm. R. o. A:ns tilstånd at
öfver de begge helgedagarne, som äro i morgon och öfvermorgon,
nemligen Midsommarsdagen och Söndagen, få vara på landet.
Adelns Allmänna Besvär.
127
R. o. A. förklarade Hr Landtm, giöra mycket väl at
under des mödosamma sysslor gifva sig någon förfriskning.
R. o. A. komino öfverens at om Mandagen klockan åtta
komma tilsammans at igenomgå de återstående puncter i Besvären,
och kommer här om anslag at skie.
Hr Landtm, berättade, at för Secreta Utskottet skier anslag
at komma tilsammans om Måndagen klockan tijo.
R. o. A. skildes åt.
Den 26 Junii.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, företogos de återstående
puncterne af R. o. A:ns Besvär.
24 § blifver stående.
25 §, angående priset på tiäran i Westerwijk, at det
samma så matte regleras, at landtmannen kunde fä 71/ å 8
dahl. kmt tunnan.
Fants godt, at samma § går utur Besvären och genom
Urskillningen til Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputation,
emedan detta är et mål, som löper in i Svenska handelen,
och uti K. Maj:ts nådige proposition om handelsärenderne här
om jemväl lärer vara förmält.
26 §. Ehuru väl åtskillige af R. o. A. tyckte denna §
kunna gå ut, emedan Regeringsformen härutinnan voro en klar
lag, så blef doch uppå Hr Lilljestiernas och Hr Lindhelms
giorde föreställningar, at detta voro allenast en underdånig bön
af Ridderskapet och Adelen i Finland, bemälte § stående.
27 § blifver stående; doch tillädes, at uti petito bör
jemväl införas samma begäran i anseende til brofogdarne i
Finland.
28 § blifver stående; doch tillädes, i anseende til den
undersökning, som bör skie vid scholarne, »at ämnen vid an
tagandet
förut böra pröfvas»; samt at i stället för hvart »tredje»
samma undersökning bör skie »hvart åhr» af Landshöfdingen
eller i dess ställe af en eller annan af R. o. A. eller »någon
ståndsperson» jemte biskopen etc.
29 § blifver stående, allenast at orden lindras, så at i
stället för »odrägeligit tiggerie» och »osed» brukas lindrigare ordasätt,
emedan sochnegang bade uti praxi och gamle Förordningar
häfver sin grund.
128
Adelns Allmänna Besvär.
30 § blifver stående, allenast at sielfva Förordningarne
för Finland åberopas och om deras handhafvande anhålles.
Hr Rieben påminte härvid, at en sådan undersökning
jemväl borde skie i Stockholm, angående folck som onödigtvijs,
under åtskillige titlar, såsom stadstimmerman, murmästare med
mera, försvaras, hvaraf stor brist på nödigt tienstefolck någre
mihl omkring Stockholm förorsakas.
Likaledes erindrade ock Hr Ehrenstolpe, at för den
olikhet skull, som på tienstefolckslönerne i taxorne är faststäld,
folcket gå utur det ena länet i det andra, der taxan på lönen
är högre, anhållandes, det i besvären ändring häruti må sökas.
Men sorn härvid berättades, at uppå Riksens Ständers begäran
vid förra Riksdagen K. Maj:t låtit författa en ny Tiensteliions-Ordning,
som af Ständerne nu kommer at igenomses;
Så fants af R. o. A. godt, at när samma TienstehionsOrdning
förekommer, desse påminnelser då kunna andragas.
31 §, angående änckors, som allenast äga något frälsehemman
eller rusthåld, befriande ifrån lön- och betalningsafgiften
efter deras afl. mäns caracterer, discourerades af R. o. A.;
och förestältes af åtskillige, huruledes billigheten och et
christeligit medlidande fordrar, at fattige och mindre förmögne
änckor ifrån en sådan afgift måtte befrias;
Men som å andra sidan kom i öfvervägande, at sielfva
bevillningen af åhr 1723 undantager sådane änckor, som äro
fattige, och at det voro eftertänckeligit at gifva anledning til
någon minskning uti inkomsten för Ständernes Contoir, emedan
de andre Stånden deraf torde taga tilfälle at afslå hvad som
angående löningsfordringarnes betalning blifvit begärt;
Altså fants godt at denne § går ut; kunnandes angående
sådane fattige änckor påminnas, när angående bevillningen
kommer före.
32 § blifver stående.
33 §. I anledning af denne § upkom hos R. o. A. en
vidlyftig discours, angående nödvändigheten at en viss termin
må blifva satt för gamle balancer, på det R. o. A. en gäng
med säkerhet må kunna besittia sin egendom;
Och fants altså godt, at denne § blifver general för R. o.
A., och terminen blifver satt til åhr 1720, samt införes til
skiähl för samtelige R. o. A., at som i synnerhet i Finland
papper och bevis blifvit förlorade genom fiendteligit infall, så
Adelns Allmänna Besvär.
129
kan sådant på de öfrige ställen i riket genom vådelige händelser
och andre tilfälligheter vara händt.
Frih. Stahl och Hr Didron giorde det förbeliåld, at på
lika sätt borde eftergifvas hvad privat! hos cronan kunde hafva
at fordra, och således cronan härutinnan niuta lika rätt.
Det svarades at härutinnan voro en ganska stor åtskilnad
emellan cronans och privatorum fordringar.
Under denna discours påminte åtskillige, at Frih. C. IF.
Cederhielm, som angående bemälte balancer giorde den föreställningen,
at en viss termin borde sättias, nemligen antingen
1710 eller 1720, och at för de förre åhren inge balancer borde
utfordras, eij borde vara tillåtit at giöra någon föreställning,
emedan han eij satt på sitt ställe, utan på Gref-bänckarne,
och efter R. o. Arns nyligen giorde öfverenskommelse och faststälte
lag ingen publice på Riddarhuset bör få tala, som eij
sitter på sitt rum.
Hvaruppå Frih. Cederhielm intog sitt rätta ställe.
34 §. Vid denne § päminte Frih. Fabian Wrede, at
vid alla Riksdagar om ändring uti denna alt för svåra och
odrägeliga roteringen i Kymmenegårds lähn blifvit anhållit, at
vid senaste Riksdag sådant i nåder blifvit lofvat, men doch
eij kommit til värckställighet; at om pro vintzén härutinnan eij
niuter lindring, måste den ofelbart blifva öde, ty roteringen
voro der så dryg, at af hans egna bönder 1/16 hemman höllö
en soldat, och kunde han räkna at 7/4 hemman underhöllo 11
soldater; orsaken bärtil voro, at Högstsal. Konung Carl XI
änteligen uti Finland velat hafva 10,000 indelte soldater, och
det förutan Österbotten, hvaraf händt, at uti Abo lähn blifvit
en mycket drygare indelning än i någon provintz i Sverige; i
Nyland hade den ännu blifvit svårare; men i Kymmenegårds
lähn, på det antalet skulle blifva fullt, hade på rökar och
matlag soldater blifvit lagde. I öfrigit voro i denna provintz
roteringsvärcket aldrig faststäldt, så at man skulle kunna säga,
at Indelningen derigenom rubbas; och at om på denne stränga
rotering, hvilcken aldrig har kunnat hållas complett, intet 120
man minskas, lärer provintzen stadna i ödesmål, i synnerhet
som allmogen, när de för hårdt strängas, gå öfver innom Ryska
sräntzen, som 40 familier redan giordt.
C ' ~
I anledning af denna föreställning fants af R. o. A. godt,
at icke allenast denne § blifver ståendes, utan ock at deruti
Adelns Protokoll, 17.38. H
130 Adelns Besvär. Dep. ang. ett adligt jungfrustift.
införes, at R. o. A. i underdånighet anhålla, at detta ärendet
vid denna Riksdag änteligen må bringas til slut.
Hr Landtm, anmälte, at som klockan är redan öfver 10,
til hvilcken tid anslag är för Secrete Utskottet, at R. o. A:ns
ledamöter af Secrete Utskottet nu måge träda neder;
Hvilcket ock skiedde.
Uppå Frih. Coijetts giorde föreställning och Hr Landtm:s
deröfver giorde fråga fans af R. o. A. godt, at ibland R. o. A:ns
besvär ännu en punct införes: »at fattigpenningarne vid adelige
arfskiften måge komma adelige nödlidande personer til godo
och samlas uti hvar provintz i en serskilt cassa, så at medlen
sådane nödlidande, som äro i länet der egendomen ligger, måge
til godo komma.»
Hr Lilliestierna påminte vid detta tilfället angående
Frih. Carl Vilhelm, Cederhielms vid sidsta Riksdag ingifne förslag
om et adeligit jungfruklosters inrättande.
Och som en sådan inrättning befans vara af en ganska
stor nödvändighet och nytta samt lända R. o. A:ns Stånd til
heder och understöd, altså stadnade R. o. A. uppå Hr Landtm:s
härom giorde fråga i det slut, at acten detta angående kommer
at blifva 8 dagar liggande på Riddarhusbordet, på det hvar
och en af R. o. A. må hafva tilfälle at se den samma och inkomma
med de påminnelser och förslag, som hvar och en kan
hafva at gifva vid handen;
Och utnämdes nu en Deputation af 6 personer, hvilcka
sedan komma at utarbeta detta ärendet, hvilcka voro:
Gref Carl Bielke. Frih. Stahl von Holstein.
Frih. Carl Vilhelm Cederhielm. Hr Cammarherren De Geer.
Fullm. för Hr Hestsko af Måhla.
Hr Lagman Liljestierna. Hr Häradshöfd. Lilljeberg.
35 §, angående lindring i Skogs-Ordningen, i anseende til
svedjande och skogens friare bruk på de orter, der ymuog skog
är, serdeles i Finland, går aldeles ut, emedan den 37 § är så
general, at hvad här anföres der under begripes.
36 § blifver stående och giöres general för alle CavallerieRegimenter.
37 §, angående Skogs-Ordningens närmare öfverseende,
blifver stående.
Och som af Hr von Böhnen erindrades, at hvart lähn i
synnerhet härvid må fä andraga sine påminnelser,
Dep. till Bondest. Adelns Allm. Besvär. 131
och af Hr Hestsko förestältes det intrång man lider i
Nyland vid siökanten af bruken, i det icke allenast allmogen
förbjudes at hugga ved, utan ock at man vill utdöma andre
nyttige värck för bemälte bruks skuld;
Så svarades, at alt sådant, när Skogsordningen kommer
til öfverseende, kan andragas.
Hr Landtm., sedan han begärt R. o. A:ns tilstånd dertil,
gick neder i Secrete Utskottet.
Emedan Bondeståndet eij var tilsamman, då vid förre
sammankomsten R. o. A:ns Deputation var hos de andre Stånden
med Protocolls-Extractet angående löningsfordringarne, altså
afgick nu denna Deputation, hvilcken Gref Lervenhaupt, som
til den ändan utur Secrete Utskottet var upkommen, anförde,
til Bondeståndet med förbemälte Extractum Protocolli.
Gref De la Gardies Fullmäcktig Hr Silfwerschöld trädde
til landtmarskalcksbordet at under Hr Landmarskalckens frånvaro
inhämta R. o. Arns utlåtelse öfver de 2:ne återstående
puncterne.
Uplästes 38 §;
Hvilcken R. o. A. förklarade böra blifva stående.
Vid denne § påminte Hr Ryttmästaren Ekeberg, at
Vassbo compagniet af Lifregimentet anmodat honom at begära,
det räkningarne för de medel, som samma compagnie erlägger
til reservecassan, måge til orten blifva nedsände, at der revideras;
emedan det faller compagniet alt för kostsamt at för
den orsaken skull skicka deputerade til Stockholm, hvilcket
voro en lång väg.
Uppå Hr Silfwerschölds giorde frågan, om påminnelsen
bifa lies,
svarades den samina eij behöfvas.
39 § blifver stående.
Sedan påminte Hr Häradshöfdingen Lilljenberg, at uti
36 § måtte införas, at alle Cavallerie-Regimenterne måge slippa
de 6 dahl. sint til reservecassorne.
Hvilcket uppå Hr Sihverschölds giorde fråga af R. o. A.
med neij och ja besvarades; och at dessutan för få af R. o. A.
nu voro tilsammans at sig häröfver utlåta.
Hr Hans Fridrich Bergman giorde det förbehåld, at
som Hr Landtm, nu eij voro tilstädes och det säijes för få af
R. o. A. vara tilsammans, det denna föreställning, at Cavallerie
-
132
Öfverste Thomsons memorial.
Regimenterne måge slippa de 6 dahl. smt til reservecassan,
vid nästa sammankomst åter må blifva företagen.
Hr Silfwerschöld gaf tilkänna, at Riddarluis-Secreteraren,
som varit nedre i Secrete Utskottet hos Hr Landtmarskalcken
berättar, at Hr Landtm, låter giöra sin ursäckt, at han eij
kan komma up, och hemställer, om icke R. o. A. nu behaga
skiljas åt och om Onsdag kl. åtta åter komma tilsammans.
Gref Lewenhaupt kom tilbaka med Deputationen och
berättade, at Protocolls-Extractet uti Deputationens närvaro
blifvit upläst; at i Talemannens frånvaro en af Ståndet svarat;
at Bondeståndet med första detta ärendet lärer företaga och
forderligast med svar inkomma; samt bedt anmäla Ståndets
hörsamma och ödmiuka hälsning.
R. o. A. skildes åt.
Den 28 Ju ni i.
R. o. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, hemstälte Hr Landtm.,
om icke, emedan Protocollet justeras, R. o. A. ville tilstädja,
at han träder nid i Secrete Utskottet, hvilcket äfven nu på
en stund var tilsammans;
Och som R. o. A. härtil samtyckte;
Gick Hr Landtm, i Secrete Utskottet, och Frih. Conrad
Sparre trädde emedlertid til bordet.
Uplästes det hos R. o. A. den 14 Junii liåldne Protocollet,
hvarvid inge påminnelser giordes.
Uplästes de ifrån Urskillnings-Deputationen inkomne listor
öfver de ansökningar, hvilcke som riksdagsärender eij antagne
blifvit, och de ansökningar, som til vederbörande Deputationer
blifvit remitterade.
Och som ibland de afslagne ansökningar befans under N:o
83 Hr Öfversten Thomssons Memorial angående någon ändring
i K. Maj:ts nådiga Resolution af den 16 Dec. 1737, honom
och de Ehrenschöldske arfvingar emilian;
Altså anholt Hr Thomsson, at R. o. A. des Memorial
sig ville föredraga låta, föreställandes denna saken hafva så
besynnerliga omständigheter, at den förtienar hos Riksens Ständer
komma i öfvervägande; ty första gången voro den samma,
emedan den ännu i Hof-Rätten låg oafgiord, utan at han som
Öfverste Thomsons memorial.
133
part något deraf viste, i Justi ti m-Re visi orien uptagen och der
afdömd; och sedan, uppå hans anhållan, saken andra gången
i Justitim-Revisionen blifvit företagen, voro den äfvenledes med
dom afgiord, men hans skiähl och föreställningar intet uptagne;
och som han sig här öfver besvärat, voro den nu tredje
gången under Justitiee-Revisionens afgiörande.
Hr Sparrschöld, Frih. Fabian Wrede och Hr Wulfwenstierna,
såsom ledamöter af Urskillnings-Deputationen
förklarade, at Deputationen i följe af 1727 års Reglemente til
Riksdagarnes förkortande samt 9 § af 1734 åhrs Riksdagsbeslut,
eij kunnat anse Hr Öfversten Thomssons ansökning för
något riksdagsärende, emedan han eij klagat de male administrata
justitia, utan allenast hemstält til Ständerne, huru contraparterne
måge ersättia honom des skadestånd, hvilcket mål eij
hörer til Ständerne, utan til vederbörande domare.
Gref D. Frölich påminte härvid, at enligit 1734 års
Riksdagsbesluts 9 § man eij allenast med klagomål de male
administrata justitia, utan och öfver felacktighet i processen
kan vända sig til Riksens Ständer.
Hr Thomsson begärte häruppå, at des i UrskillningsDeputationen
afslagne Memorial måtte upläsas;
Hvilcket ock skiedde.
Och som Hr Sparrschöld dervid erindrade, at Urskillningen
eij kunnat uptaga saken, emedan begäran allenast voro
om skadestånds erhållande af contrapart erne, hvilcket hos
domaren bör sökas;
Androg Hr Thomsson, at här rätta frågan voro, om en
sak, som i Håf-Rätten eij är afgiord, kan dragas til JustitiseRevisionen,
och at detta altså voro et mål, som hos Riksens
Ständer bör komma i öfvervägande.
Hr Lilljestierna hemstälte, at som R. o. A. bör vara
underrättade om Hr Thomsson uti sitt påstående har rätt
eller eij, om honom icke tillåtas må igenom et Memorial sine
skiähl emot Urskillnings-Deputationen at andraga, hvilcken
med sin förklaring deröfver kan inkomma; emedan det för
mycket på tiden skulle ankomma detta ärendet här munteligen
at afgiöra.
Hr Rammel så väl som Hr Didron påminte, at om då
befinnes, at Hr Thomsson öfver Urskillnings-Deputationens
resolution sig oskiähligen besvärat, han och då til de uti 1727
134
Thomsons mern. Om föredragningen.
åhrs Reglementes 2 § utsatte böter af 50 dal. sint bör vara
förfallen.
Som Frih. Conrad Sparre häruppå giorde frågan, om
den af Ilr Liljestierna giorde påminnelsen vinner bifall;
och under de om saken förde discourser Hr Didron erindrat,
at Hr Thomsson, emedan öfver saken delibererades,
enligit Riksdags-Ordningen eij kunde vara tilstädes, i anledning
hvaraf Hr Thomsson jemväl hade tagit afträde;
Påminte Frih. Coijet! och Hr Schechta, at sådant afträde
eij bordt skie, innan saken kommit i ventilation, och at,
intil dess om slutet begynner discoureras, ingen bör visas utur
Riddarhuset;
Hvartil Hr Didron svarade, at des giorde erindran härmed
aldeles varit enlig.
R. o. A. funno häruppå godt, at Hr Thomsson åter skulle
anmodas at träda in.
Och då Hr Thomsson var inkommen, uprepade Frih.
Conrad Sparre den giorde frågan, om Hr Lilljestiernas föreställning
vinner bifall;
Hvartil svarades ja.
Hr Landtm., som emedlertid utur Secrete Utskottet var
tilbaka kommen, intog åter sitt rum och förestälte, at efter
sista öfverenskommelsen Riddarhus-Ordningen i dag kommer at
företagas, men som emedlertid någre Extracta Protocolli ifrån
Rådet, jemväl och ifrån Borgareståndet, samt Betänckanden
ifrån Deputationerne voro inkomne, hemstälte Hr Landtm.,
hvilcketdera R. o. A. nu behagade företaga.
Hr Lilliestierna yttrade sig, at ehuru väl aftalt varit,
at Riddarhus-Ordningen i dag skal företagas, doch som de inkomne
ärenderne torde vara af angelägenhet, så ville han
til R. o. A. hafva hemstält, om icke på de ordinarie Plenidagar
riksdagsärender kunde företagas, och utom dem någre
serskillte dagar utses, uppå hvilcka man intet annat togo för
händer än Riddarhus-Ordningen, til des man med den samma
blifvit färdig.
Hr Landtm, svarade, at om R. o. A. allenast vilja komma
öfverens om methoden, nemligen at de puncter, som på förre
Riksdagen blifvit faststäldte, blifva stående, så kan RiddarhusOrdningen
snart vara afgiord, och kan skie på en dag, emedan
eij mera än 5 eller 6 puncter återstå, och öfver dem är Riddarhus-Deputationen
med betänckande vid förre Riksdagen in
-
Termin för besvär. Just.-Deput:ns memorial.
135
kommen; hvarföre Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A.
skulle behaga at nu oryggeligen fastställa, det Riddarhus-Ordningen
i dag 8 dagar til företages och då om möijeligit är til
slut bringas, fast än R. o. A. något öfver vanligheten skulle
blifva tilsammans; samt at den samma emedlertid tillika med
Riddarhus-Deputationens vid förra Riksdagen afgifne betänckande
ina blifva liggande på bordet, och då anslag giöras til klåckan
siu, samt Riddarhus-Ordningen då straxt företagas, antingen
få eller månge äro uppe.
Härtil svarades af R. o. A. med ja.
Hr Landtm, berättade, at som alle Stånden bifallit Secreta
Deputationens Memorial angående en ultimat [termin] til den
15 Julii för dem, som med klagomål der vilja inkomma; men
Expeditions-Deputation ännu eij haft tilfälle at härom giöra
expedition, ty hade Taleinännen i går kommit öfverens i sine
Stånd at anmäla, det til at vinna tiden Secreta Deputationen
i dag härom må giöra anslag, kunnandes sedan ärendet, när
Expeditionen här näst sammankommer, behörigen blifva expedierat.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Frih. Coijet! androg, at som i går med posten honom
tilhanda kommit et högst angelägit mål, hvaruppå invånarnes
i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus lälin välfärd til en stor
del berodde, men så väl Urskillnings- som Allmänna BesvärsDeputationerne
nu voro slutne, ty anholt Frih. Coijett för denna
sakens så stora angelägenhet skull at med et Memorial härom
få inkomma, at ärendet vid denne Riksdag af Ständerne må
blifva uptagit.
Hr Landtm, förestälte, at detta torde hafva sin svårighet,
emedan Talemännen i går derpå yrkat, at inge saker måge
komma in igenom Stånden och gå Urskillningen förbi; utan
torde vara bättre at detta infördes såsom den 40 § uti R. o. Arns
Besvär.
R. o. A. biföllo denna Hr Landtims föreställning.
Upbröts och uplästes Justiticr.-Deputationens inkomne Memorial
af den 13 Junii, hvarutinnan berättas, at K. Maj! uti
des nådigste berättelse och proposition om justitise-ärenderne
jemväl til Riksens Ständers ompröfvande i nåder hemstält nya
Kyrkio-Ordningen, men som Deputationen är vid handen gifvit,
at Domstolarne och Prästerskapet i brist af nödige exemplar
icke skola haft tilfälle at dervid sine påminnelser anmärka, så
136
Kyrkoplikt. Kyrko-Lagen.
hemställer Deputationen, i fall Ständerne i anledning häraf
skulle finna nödigt at til nästa Riksdag med Kyrcko-Ordningens
öfverseende låta anstå, 0111 icke angående kyrckioplickten, som
i den nya Lagen icke är utsatt, något vist må fastställas, eller
och förordnas, om domstolarne, hvad kyrkoplickten angår, skola
rätta sig efter det sätt, som K. Maj:ts i anledning af Ständernes
utlåtande den 20 Dec. 1734 utfärdade nådige betalning föreskrifver;
hafvandes en del af Deputationens ledamöter varit af
den tanckan, at til förekommande af de mångfaldige barnemord
och flere slike synder det högst nödigt voro at Riksens
Högloft. Ständer vid denne Riksdagen afskaffade plicktepallen;
på hvilcken händelse kunde förordnas, på hvad annat med
Guds ord enligit och upbyggeligit sätt angående aflösningen
kunde förordnas.
Hr Landtm, sade uti det upläste Memorialet första frågan
vara, om den nya Kyrcko-Ordningen på denne Riksdagen af
Ständerne kommer at företagas och skiärskådas;
Hvaröfver, sedan något blifvit discourerat, så väl i anseende
til de uti Memorialet anförde skiähl som ock at efter
all möijelighet erhålla en kort Riksdag, R. o. A. stadnade i
det slut, at det til nästa Riksdag med Kyrcko-Lagens öfverseende
får anstånd.
Hr Lilljestierna påminte, at som Kyrcko-Lagen vid
nästa Riksdag ofelbart bör komma til Riksens Ständers öfverseende,
altså tyckes nödigt, på det samma hinder, som nu af
Deputationen anföres, eij då må ligga i vägen, det K. Maj:t i
underdånighet må anmodas at ställa de nödige ordres, det alle
Domstolar och Consistoriel' med behörige exemplar af den projecterade
Kyrcko-Lagen måge blifva försedde.
Uppå Hr Landtm:s giorde fråga vann denna föreställning
bifall.
Hr Landtm, sade den andra frågan vara om plicktepallens
afskaffande.
Hvaröfver sedan af R. o. A. något var discourerat och de
fleste tycktes bifalla de Deputationens ledamöters tanckar, som til
afböijande af månge grufvelige synder styrckt til plicktepallens
afskaffande,
Hr Landtm, härom giorde frågan,
som af R. o. A. med ja besvarades.
Sedan sade Hr landtm, det tridie målet vara, hvad aflösningssätt
i stället kommer at förordnas, hvilcket ärende
Kyrkoplikt.
137
tycktes kunna remitteras til Justitise-Deputationens eller Consistorii
Regni utarbetande.
Vid detta tilfället frågade Hr Boije, huru förhållas skall
med dem, som eij allenast en utan tre gånger förtient plicktepallen
och doch eij kommit dit.
Men härpå föll intet svar, utan förestälte Hr Wulfwenstierna,
om icke det voro lämpeligare samt et medel at snarare
vinna de andre Ståndens bifall, serdeles Prästeståndets, som
uppå frågan om plicktepallens afskaffande eij ännu voro prseparerat
och fördenskull med vidlyftiga skrifter härom torde inkomma,
R. o. A. angående plicktepallen sig eij yttrade, utan
låto begge desse senare målen gå til Justitise-Deputationens utarbetande.
\ Frih. Coijett och Hr Lilljestierna anförde häremot,
at som frågan om plicktepallens afskaffande i så långlige tider
varit under öfverläggning, i förra tider Håf-Rätterne derom
hörde, ärendet vid sidsta Riksdag hos Ständerne blifvit ventilerat
och nu å nyo K. Majit uti Propositionen om justitise—
saker med så mycken sorgfällighet sig härom yttrat, JustitiseDeputationens
ledamöter på goda skiäl jemväl dertil styrckt
och R. o. A. gifvit sitt bifall, så kan allenast hvad aflösningssättet,
som i des ställe kommer at förordnas, til JustitiseDeputationen
remitteras.
Och som uppå Hr Landtm:s giorde fråga detta vann
bifall;
Altså upsattes följande Resolution, som kommer at skrifvas
på Justitise-Deputationens Memorial, hvilcken för R. o. A. uplästes
och approberades så lydande:
Resol.: I anseende til de af Justitiae-Deputationen an
dragne
skäl samt Riksens Ständers skedde öfverenskommelse
at med all flit arbeta uppå en kort Riksdags erhållande, funno
R. o. A. för sin del, at med den nya Kyrko-Ordningens öfverseende
til nästa Riksdag må hafvas anstånd; doch på det
samma angelägna Ordning då ofelbart må komma til skiärskådande
och afslutande, fants nödigt, at K. Majit i underdånighet
anmodas at ställa de nödige ordres, det alla Domstolar
och Consistoriel' med behörige exemplar måge blifva försedde
och således hafva tilfälle innan nästa Riksdag at dervid
til Riksens Ständers vidare bepröfvande sine påminnelser författa.
1 lika måtto bifaller R. o. A. dem af Justitise-Deputationens
ledamöter, hvilcka til förekommande af barnemord,
138 Silfversparres mein. ang. Kiksr. Stäkes byten med kronan.
flere slike synder, som nu förspöries dageligen mer och mer
tiltaga samt gifvit K. Majit och Riksens Herrar Råd allehanda
sorgfällige tanckar om något medel til slike grufvelige synders
afböijande, hålla för högst nödigt at vid denne Riksdagen
plicktepallen afskaffas; men på hvad annat med Guds ord
enligit, tienligit, christeligit och upbyggeligit sätt aflösningen
sedan må skie, det finner R. o. A. böra til Justitise-Deputationens
vidare utlåtande remitteras.
Uplästes Hr Carl Gustav Silfversparres af UrskillningsDeputationen
til Riksens Ständers Plena remitterade Memorial,
derutinnan han anhåller, at Reductions- och Liquidations-Deputationens
vid 1731 års Riksdag gifne betänckande, angående
framledne Riks-Rådet Harald Stäkes med cronan ingängne
byten i Bohus lalin, hos Riksens Ständer til afgiörande må
blifva företagit.
Hr Wulfwenstierna förestälte, at ehuru väl ingen ting
billigare är, än at de, som sutit i mistning böra få sitt tilbaka,
doch likväl som håde med rättvisan och Förordningarne enligit
är, a,t i fall frami. Riks-Rådet Harald Stake skulle befinnas
häfta för någre gravationer til cronan, at sådant i denna des
arfvingars prastension behörigen må kortas, och här om eij ännu
fullkomligen lärer vara undersökt, emedan Riksens Ständers
Reductions- och Liquidations-Deputation anbefalt vederbörande
cammererare at härom behörigen efterse, så liemstälte Hr
Wulfwenstierna, om icke med Betänckandets afgiörande må
hafvas anstånd, til des bende undersökning skedt, på det R.
o. A. må hafva fullkomligt lius i saken och således vara rätt
i stånd den samma at afsluta.
Frih. Coijett bad at R. o. A. ville giöra en noga åtskillnad
emellan liquide och illiquide fordringar, och at emot
all lag och rättvisa de förre för de senares skull eij måtte
blifva uppehåldne.
Hr Wulfwenstierna sade det eij vara mindre billigt och
rättvist, at när någon formerar fordringar, då må efterses,
hvilcka af dem äga stånd eller eij, och at cronan vid sådane
tilfällen må niuta lika rätt med undersåtarne, så at behörigen
må bepröfvas, om hon äger någre fordringar, hvilcke vid slike
tilfällen kunna kortas; skulle detta eij behörigen blifva i ackt
tagit, så voro de at beklaga, hvilcka en på så ofullkomligit
sätt återvunnen egendom sig tilhandlade, ty om cronan åter
kommo at ställas i sin rätt, torde de sedan föga tilgång finna
Fordringar hos kronan.
139
hos dem, som sådan egendom försålt; tilläggandes Hr Wulfwenstierna
det vara bäst och säkrast, at vij eij taga något ifrån
cronan och cronan eij något ifrån oss.
Frih. Coijett sade sig med illiquide fordringar förstå sådane,
som i långlige tider och in til 100 åhr städt införde i
cronans räkningar, och efterkommanderne, hvilcka eij kunna
fråga sine förfäder, de der ligga i jorden, således icke förmå
förklara.
Hr Wulfwenstierna sade sig önska, at R. o. A. til—
fyllest voro bekant, huru ti lståndet är samt i hvad diup gäld
riket sticker, hvilcken voro större än man sig kan föreställa,
och vet Gud när man skall hinna den samma at betala; man
har tilförene uti sådane omständigheter tagit de mått at erhålla
en skälig jemkning, och hvad voro väl billigare, än at, när
cronan äger en ständig fordran hos någon, som henne kräfver,
den samma då må få kortas.
Frih. Coijett förestälte, at när undersåtarne äga säkerhet
på sin egendom så lärer sig ingen undandraga, när nöden fordrar,
icke allenast med egendom utan ock med sielfva- lifvet at bispringa
det allmänna; eliest voro bekant, huru i förra tider redelige
patrioter, och de som velat försvara friheten, för den orsaken
skull med efterräkningar både blifvit hotade och tilsatte; tilläggandes
sig eij vilja beskylla något Collegium; men så framt
undersåtarne vid deras rättigheter och privilegier eij bibehållas,
lärer cronan slätt vara lnilpen.
Hr Wulfwenstierna sade sig förmoda ingen vara af den
tanckan, at Cammar-Collegium skulle vilja förvägra någon sin
rätt, och voro afseendet med des giorde föreställningar allenast
detta, at ingen general lag må blifva faststäld, som betager
riket den rättigheten at få korta hvad det skiähligen kan hafva
at fordra, utan at Reductions- och Liquidations-Commissionen,
som af Ständerne är autoriserad, må behörigen härom få låta
efterse; livilcket voro så mycket nödigare, som den allmänna
skulden igenom de dageligen sig anmälande fordrande årligen
förökes til tunnor guld, och hvar vill man finna utvägar til så
odrägeliga summors betalning, om cronan ännu skall mista
hvad hon rättmäteligen hos slike fordrande å sin sida kan
hafva at kräfva; riket har nu nästan i 20 års tid haft fred,
och undersåtarne icke des mindre åhrligen utbetalt store och
svåre contributioner, men ändoch tilståndet altid blifvit sämre;
när man efterser, huru statsvärcket bär sig, och hvad et åhrs
140
Fordringar hos kronan.
contribution, som likväl faller oss nog dryg, kan utgiöra, så
lärer man lätteligen kunna döma, huru vida en sådan general
lag, som här omtalas må, kunna fastställas.
Hr Landtm, sade frågan här eij vara om rikets tilstånd,
antingen det samma voro rikt eller fattigt, utan om en del af
undersåtarne derföre böra gå i mistning af sine rättmätige fordringar,
at man vill andraga gamla och ifrån långliga tider
sökte observationer; och som besittningarnes säkerhet voro
et af de förnämsta stycken uti et fritt rike, så borde snarare
de, som i så många år försummat at i ackt taga och tala på
cronans intresse, härutinnan vara ansvarige.
Frih. Coijett yttrade sig härvid, at om rättvisan i et
land följes, lärer det samma altid blifva uprätthållit, ehuru
des förmögenhet eij kunde vara så ansenlig som andre länders
och lade härtil, at han vid detta tilfället så mycket mindre
talade för sig och sin nytta, som des förfäder, hvilcke ifrån
främmande land hit in kommit, den lille egendom, de haft,
sielf förvärfvat, och inge observationer hade at befara; men
alt hvad han vid detta tilfället hade andragit voro skiedt i
anseende til des medbröders(!) och medundersåtare.
Hr Wulfwenstierna förklarade, at som aldrig någon
redelig man lärer styrcka dertil at någon undersåtare må til—
fogas meen uti dess tilhöriga rätt, så voro och sådant långt
ifrån des tanckar, hvilcke allenast derhän syftade, at uti en
vigtig och granlaga sak all nödig vahrsamhet må brukas, i
synnerhet nu när så ansenlige pretensioner på riket dageligen
anmälas, i ty de angifva sig som ifrån Konung Gustav
Adolphs, ifrån Drottning Christine, ifrån Konung Carl
Gustavs och ifrån Regeringens tid formera sine fordringar,
fördenskull voro alt för eftertänckeligit at fastställa, det riket
eij skulle få korta på det som desse sökande kunde befinnas
vara på sin sida skyldige; hvarföre han eij annat påstådt, än
at Reductions- och Liquidations-Commissionen härom behörigen
må låta efterse.
Hr Lilliestierna sade Hr Sölioersparres begäran vara
mycket skiählig, i det han eij annat påstår än hvad Reductions-
och Liquidations-Commissionen funnit honom berättigad
til; och at det i öfrigit voro billigt at Konungens ämbetsmän
fullgiöra sin plickt, i följe hvaraf de länge sedan hade bordt
giöra i saken påminnelse, om de dertil haft anledning, men
det tyckes ingen rättvisa vara, at saken nu längre skall uppe
-
Fordringar hos kronan.
141
hållas, för det en eller annan menar deremot någre kortningar
kunna finnas.
Hr Wulfwenstierna förklarade sin mening intet vara at
på något sätt hindra Hr 6’Silversparre uti des tilständiga rätt,
men som Ständernes Reductions- och Liquidations-Commission
sielf gifvit vid handen uti åtskillige des Betänckanden, at eij
ännu fullkomligen undersökt blifvit, hvad afkortningar crona»
hos de sökande kunde äga, så tyckes i högsta måtto skiähligt
vara, at Commissionen får befallning, at härom giöra sig noga
underrättad.
Hr Lil lj est ier na sade det vara berömmeligit hvad Hr
Wulfwenstierna påmint, men sade sig för sin del eij kunna
finna, at en liquid fordran kan uppehållas för en illiquid.
Hr Boije yttrade sig, at af privatis eij med skälil kan
fordras, det de med sin rätts förlust och skada skola understödja
publicum.
Hr Lilljestierna hemstälte, om icke det voro billigt, at
de sökande måge komma til sitt, och at cronan nu så länge
må få söka undersåtarne, som desse varit i mistning.
Hr Rammel sade detta vara så mycket billigare, som
ifrån år 1680 til 1689 kan sägas hafva varit rätta seculum
för observationer, och at då alt hvad som möijeligit varit at
finna upsökt blifvit; och at således numera neppeligen något
skäligt ämne til observationer lärer kunna finnas.
Frih. Coijett lade härtil, at den tiden månge förvärfvat
sig adelig skiöld och vapen, endast dermed at de med ali flit
lagt sig uppå en sådan kundskap, och at således omöijeligen
flere observationer lära kunna giöras än då blifvit angifne,
under förevänd nit för det allmänna bästa; och hade härvid
varit den åtskillnaden emellan cronans och undersåtarnes rätt,
at den förra strax gådt executionsvägen, men de senare genom
bön och ansökningar måst begära sitt.
Hr Wulfwenstierna förestälte, at ifrån reductionstiden
in til ålir 1*700 ganska få sig anmält med någre pretensioner
på cronan; då utgafs af K. Maj:t den 1.1 April et placat, at
undersåtare för gamle gravationer eij vidare skulle sökas; men
som nu, sedan Ständerne förordnat en Reductions- och Liquidations-Commission,
så månge med pretensioner sig angifvit,
skulle det vara ganska svårt, om cronan vid sådane tilfällen
eij fingo korta.
142
Riksr. Stäkes byten med kronan.
Hr Carl Wennerstedt androg, at ibland andre titlar i
reductionstiden jemväl gods blifvit borttagne under titul af
tilkommande gravationer, och hade på det sättet des förfäder
mist 5 hemman, af hvilcka man icke et ännu återbekommit;
och skulle nu, sedan Ständerne lagt handen vid sakerne,
Cammar-Collegium få giöra derutinnan halt, så blefvo aldrig
någon possession säker.
Hr Landtm, hemstälte, om han icke kunde giöra frågan.
Och frågade altså, om icke Hr Silwersparres Memorial til
afgiörande skall företagas;
Hvartil svarades ja.
Således, sade vidare Hr Landtm., lärer det första blifva
at Reductions- och Liquidations-Deputations betänckande af
åhl’ 1731 upläses?
Och som härtil samtycktes;
Uplästes utur den inbundne Reductions- och LiquidationsReputationens
act för år 1731 Betånckandet N:o 10, daterat
den 17 Mait samma åhr, angående Riks-Rådets Hr Harald
Stäkes med cronan ingångne byten i Bohuslähn; finnandes
Deputationen Riks-Rådets arfvingars fordran, jemte hortmiste
räntor af 338 dal. 29 öre 16 9/10 pgr smts ränta in natura,
hafva sin behöriga ricktighet, och arfvingarne berättigade til
godsen eller at derföre niuta vederlag, underställandes Riksens
Ständers godtfinnande, huru med de bortmiste räntornes beräknande
kommer at förfaras.
Hr Wulf wen st ier na sade sig vid Betånckandet intet
hafva at påminna; ty om posten är ständig, blifver den stående,
men om cronan deremot äger någon ständig post, så mötes
dermed.
Hr Adlerbeth: Som af Betånckandet finnes, at 4 gånger
är vordet liquiderat, och at actores blifvit hörde, kan jag på
mitt samvete intet finna, at de sökande i sin rätt längre kunna
uppehållas.
Som åtskillige förklarade sig af samma tancka;
Frågade Hr Landtm, om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Lilljestierna sade sig finna uti detta Betänckande
ännu et moment, öfver hvilcket R. o. A. kommer sig at utlåta,
nemligen om de hortmiste räntorne.
Bortmistade räntor.
143
Hr Didron påminte, at om godsen, hvilcka de Stakiske
arfvingarne tilerkände äro, finnas vara indelte, bör cronan gifva
jemngodt vederlag; men at Indelningen eij får rubbas.
Hr Landtm.: Hvad ersättningssättet beträffar, så blifver
sådant en allmän fråga.
Hr Wulfwenstierna berättade, at uti acten, som nu är
til hands, finnes et generelt Betänckande ifrån Reductions- och
Liquidations-Commissionen angående ersättning för bortmiste
räntor.
Och uplästes bemälte Betänckande af den 31 Maii 1731,
hvarutinnan Deputationen säger sig förmoda, det de, som någre
bortmiste räntor af cronan kunna få at fordra, i anseende til
rikets utblottade tilstånd och såsom mera örne om publici välfärd,
än den ringe private nytta de deraf kunna förmoda, lära
nöija sig med godsens återfående, utan at begära de bortmiste
räntorne eller interesse för dem, hälst som K. Maj:t genom
eftergiftsplacatet af den 13 April 1700 förklarat, at alla bakräntorne,
härrörande af Riksdagsbesluterne samt tid efter annan
utgifne K. Resolutioner och Förklaringar, skola vara eftergifne,
och således K. Majit och cronan samt undersåtarne komma
at niuta hvar emot annan enahanda rätt; men skulle någon af
de sökande häfta för någre gravationer hos cronan, så finner
Deputation skiähligt, at deremot må quittas och afskrifvas
hvad de för deras bortmiste räntor med derpå löpande interesse
efter förrättad liquidation kunna få at fordra, som vid betalningen
af hvars och ens fordran, beståendes uti ränta in natura,
synes böra noga observeras och i ackt tagas.
Hr Lilljestierna sade sig, sedan han hördt detta Betänckande,
hafva stadnat angående de bortmiste räntorne i den
mening, at som alle undersåtare, hvilcka niutit lön, enligit sin
plickt emot det allmänna mycket måst afstå och eftergifva,
när fäderneslandets tarfvor det behöft, så kunde eij eller vara
obilligt, at de, som sutit i mistning af sin fasta egendom, när
de den återbekomma, låta nöija sig dermed utan at vidare
något fordra; doch med det vilkor, at de eij eller på något
sätt af cronan med observationer måge besväras. Här säges
fuller i Betänckandet, at när på dem äro gravationer, böra de
bortmiste räntor och deras interessen, på sådane gravationer få
quittas; men talas eij om, huru förhållas skall när gravationen
är större; fördenskull, när sådane bortmiste räntor eftergifvas och
afslås, böra och deremot alla gravationer för eviga tider uphöra.
144 Bortmistade räntor. Dep. fr. Presteståndet.
Hr Hammarschöld sade det tyckas vara för hardt, om
de Stakiske arfvingar, livilckom i stället för 1800 dal. smts
ränta in natura eij mera än 338 dal. smts ränta blifvit til—
erkändt, sedan de så länge sutit i mistning och giordt så stora
omkostningar, eij skulle få ersättning för sine i så lång tid
bortmiste räntor.
Frih. Coijett sade, om quitto skall blifva, så hör den
vara jemnlik, så at för den, som afstår sine bortmiste räntor, alle
gravationer aldeles böra upliöra; men har någon fordring på
bortmiste räntor, och deremot ingen gravation, den samme bör
få sine bortmiste räntor igen.
Hr Adlerbeth förestälte, at som hvar och en sak äger
sine serskilte och besynnerlige omständigheter, så voro svårt at
härutinnan giöra någon general satz; och som härunder de
lidandes rätt beror, så tycks bäst vara, at Reductions- och
Liquidations-Deputationen hörer hvar och en, huru mycket af
sådane bortmiste räntor han godvilligt vill afstå.
Hr Wulfvenstierna sade sig vid detta tilfället böra
berätta en sak, som förtiente mycken reflexion, at en Fru ifrån
Lifland, hvars gods varit reducerade, men af Ryska Regeringen
tilbaka gifne, lv. Cammar-Collegio sig anmält om liquidation
för bortmiste räntor och der på ålupne interessen; med hvilcken
sak, som den var af stor påfölgd, man på tiden hade låtit ankomma,
at eij gifva något prejudicat, som kunde draga hundratals
dylika ansökningar efter sig.
Hr Landtm, förmälte, at en åtskilnad lärer höra giöras
emellan bortmiste räntor och derå lupne interessen.
Hr Lilliestierna förmente at hegge kunde eftergifvasv
Hr Kaulbars och Hr Didron förklarade, åt de sökande
lära kunna vara nögde, när de få godsen igen, utan at påstå
de bortmiste räntor, emedan dertil ingen tilgång lärer finnas,
med mindre vij beständigt måste contribuera.
Sedan något ytterligare härom blifvit discourerat;
Hemstälte Hr Landtm., om icke i anseende dertil, at
frågan är af en mycket granlaga beskaffenhet, den samma til
nästa Plenum må upskiutas, på det de, sorn det angår, måge
hafva tilfälle at giöra sine påminnelser.
Härtil svarades af R. o. A. med ja.
Under det at desse discourser blefvo förde, anmältes och
emottogs på vanligit sätt en Deputation ifrån Prästeståndet, bestående
af 12 af Ståndets ledamöter; Biskopen Doktor Schröder
Deput. fr. Borgare- och Bondestånden.
145
förde ordet, hvilcken efter aflagd tacksäijelse för den ansenliga
Deputation, hvarmed R. o. A. behedrat Prästeståndet, sade at
Ståndet tagit i betracktande R, o. Arns Extractum Protocolli
samt Krigsbefehlets Memorial angående välförtiente mäns
löningar, at de den måge komma at muta, och fonden til N:o
8 i Ständernes Contoir blifva orubbad; och som Ståndet aierna
önskar en så rättvis sak, samt at ingen rubbning må skie,
hade de hänskiutit ärendet til Secreta Utskottet.
Sedan Hr Landtm, svarat,
afträdde Deputationen;
Då Hr Landtm, uprepade hvad Biskop Schröder sagt,
samt at uppå Hr Landtnns giorde frågan, angående 1719 och
de följande ahrens fordringar, Hr Biskopen svarat at detta
tillika med de begge första måhlén uti R. o. A:ns Extr. Protocolli
blifvit remitterat til Secrete Utskottet.
En stund derefter inkom på lika sätt en Deputation ifrån
Borgareståndet, lika starck med den förre; Secreteraren Brehmer
förde ordet, och efter förut hållit tal öfvergaf Ståndets Extractum
Protocolli, hvilcket uti Deputationens närvaro blef upläst
af innehåld, at Borgareståndet bifaller de begge första puncterne
af R. o. A:ns Extr. Protocolli af den 20 Junii, men angående
1/19 etc. ahrens löningsfordringar vill Ståndet igenom Secrete
Utskottet blifva underrättat, huru vida the utur Stats-Contoiret
kunna betalte blifva.
Sedan Hr Landtm, svarat,
afträdde Deputationen.
Kort der uppå inkom en lika starck Deputation ifrån
Bondeståndet; den af Ståndet, som förde talet, aflefvererade
R. o. Arns Extractum Protocolli, hvaruppå jemte de öfrige begge
Ståndens äfvenledes Bondeståndets utlåtelse var skrifvit, tilläggandes,
at vid det tilfället, då om desse ärender handlas,
Bondeståndet begärer, at des ledamöter måge få vara med i
Secrete Utskottet.
Sedan Hr Landtm, bedt anmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
til Ståndet,
afträdde denne Deputation.
Bondeståndets utlåtelse uplästes derutinnan de bifalla
Prästeståndets yttrade mening, med förbehållande, at vid desse
ärenders öfvervägande jemväl deputerade af deras Stånd måge
vara närvarande, emedan saken på vist sätt rörer deras
Stånd.
Adelns Protokoll, 1~38.
10
146 Stora Sekr. Deput. Tull. Krigsartiklar.
Hr Landtm, berättade, huruledes härtils brukeligit varit,
at vid de tilfällen, såsom bevillningar och eliest, der ledamöter
af Bondeståndet varit nödige, man intet kallat dem in i Secrete
Utskottet, utan har då medelst Secreta Deputationens tilträde
Secrete Utskottet vändts i en så kallad stor Secret Deputation,
och på det proportionen af Ståndens ledamöter måtte blifva i
ackt tagen, har Bondeståndet förstärckt sine deputerade i Secreta
Deputationen med 25 ledamöter; frågandes Hr Landtm.,
om icke nu äfven så må förhållas;
Hvartil svarades af R. o. A. med ja.
Och kommer härom Extractum Protocolli til de andre
Stånden at utfärdas.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
22 Junii, hvarutinnan begäres, at den nyligen giorde Förordningen
angående tullens förhögande på utrikes tryckte cattuner
och filtvahror må hvila, til thess Riksens Ständer kunnat pröfva
hvad häruti är til giöra, hvilcket ärende Borgareståndet på det
högsta reeommenderar, i anseende dertil, at denna tilökning
mycket skall betunga deras handel, och månge handlande, som
sådane vahror, innan denna tilökning blef bekant, införskrifvit,
ganska mycket skola komma at lida.
Frih. Carl Sparre påminte detta ärendet böra gå til
Cammar-Oeconomie-Deputationen emedan innan saken blifvit
utarbetad, ingen ändring kan giöras uti en Förordning.
Hr Landtm, förestälte, at som saken är granlaga, torde
med denna qusestionen til Lögerdagen kunna hvila;
Hvilcket af R. o. A. bifölls;
Yttrandes sig derjemte Hr Landtm, discoursvis, at man
torde kunna ställa Borgareståndet tilfreds, om man dem förestälte
svårigheten at giöra ändring uti en allmän Förordning,
innan ärendet behörigen blifvit utarbetat; samt at bättre voro, det
emedlertid de handlande denna tilökning betala, hvilcka altid,
i fall denna tilökning eij skulle vinna bestånd, kunna vara
säkre at få igen hvad de utlagt; hvaremot, om til ökningen
nu skulle uphöra och sedan befinnas nyttig och nödig, det
skulle vara svårare för cronan at sedan af hvar och en infordra
hvad således borde betalas.
Uplästes Justities-Deputationens Memorial, hvarutinnan, i
anledning af K. Majas nådiga serskilte Proposition om justitieärender,
til Riksens Ständer hemställes, om icke Krigs-Articlarne,
undantagandes det som krigsdisciplinen och tiensten angår,
Krigsartiklar. Sparres memoria], 147
böra i det öfriga öfverses och efter den vedertagne lagen lämpas
och rättas; jemväl och Lag-Commissionen, sä väl til uplysande
och utredande af åtskillige förfrågningar om lagens rätta förstånd,
som ock til Krigs-Articlarnes öfverseende och rättande,
blifva sittiande ti! nästa Riksdag, emedan staten derigenom
eij graveras vidare än den lön, som härtils blifvit bestäld åt
den person, som der såsom secreterare upvacktar.
Hr Didron påminte, at detta Betänckande må blifva liggande
på bordet.
Men som Hr Landtm, härvid förestälte, at ju flere saker
blifva liggande på bordet, ju flere finner man der igen, samt
at här eij frågan voro om Krigs-Articlarnes vigueur, utan om
de til nästa Riksdag af Lag-Commissionen skola blifva utarbetade,
Fants af R. o. A. godt, at Betänckandet nu afgiöres.
Hr Landtm, frågade, om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 1 Julii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R. o. A.
den 20 Junii håldne Protocollet, hvarvid inge påminnelser
giordes.
Hr Landtm, anmälte, at då Frih. Conrad Sparres Memorial,
hvilcket R. o. A. ansedt vara af den beskaffenhet, at det
samma af Urskillnings-Deputationen måtte uptagas — såsom
innehållandes et mål hvilcket rörer R o. A:ns privilegier —
i bemälte Deputation å nyo blifvit andragit, hade de öfrige
Ståndens ledamöter förklarat detsamma der eij kunna antagas,
med mindre det af Ståndens Plenis blefvo dit remitterat.
Häruppå resolverades, at som R. o. A. befinna det vara
et riksdagsärende, hvilcket genom Urskillningen bör gå til
Reductions- och Liquidations-Deputationen, så varder sådant
med de öfrige respective Stånden vänligen communicerat.
Denna resolution, sedan den för R. o. A. var upläst, skrefs
uppå Frih. Conrad Sparres Memorial angående de i forna tider
under cronan förbrutne och sedermera igenom eftergift til arfvingarne
komne, men af dem til andra försålde frälsegodsen,
148 Stora Sekreta Deputationen. Biksr. Stake.
oell huru vida å sådane gods nu mera gravationer kunna formeras;
och skickades Memorialet, hvars innehåld uti Protocollet
af den 20 Junii p. 372 omständeligen är infördt, til de
andre Stånden.
Uplästes det i anledning af R. o. A:ns den 28 Junii tagne
slut upsatte Extractum Protocolli angående Bondeståndets giorde
förbehåld at vid deliherationen öfver Krigsbefelilets Memorial
angående löningsfordringarne få hafva ledamöter i Secrete Utskottet,
hvilcket af R. o. A. bifölls, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 28
Junii 1738.
Såsom det Ärbara Bondeståndet uti des afgifne utlåtelse
uppå R. o. Arns Extr. Protocolli af den 20 i denna månaden,
angående Krigsbefehlets Memorial, berörande löningsfordringarnes
utbekommande, sig förbehållit, at, när samma mål uti
Secrete Utskottet kommer i öfvervägande, visse deputerade af
Bondeståndet, så länge deliherationen påstår, måge vara tilstädes,
såsom uti en sak, hvilcken på et vist sätt Ståndet nära
rörer; och härdis brukeligit varit, at vid sådane tilfällen Secrete
Deputationen, deräst det Ärbara Bondeståndet häfver ledamöter,
med Secrete Utskottet sammanträdt, och således formerat den
Stora Secreta Deputationen, på det sättet, at vid desse sammanträden
Bondeståndets ledamöter i Secreta Deputationen med
25 deputerade blifvit förstärckte; fördenskull, som R. o. A.
funno bäst vara at vi denna öfverläggningen på samma sätt
förhålles med de måhl uti ofvanbemälte Krigsbefehlets Memorial,
öfver livilcka Ståndens Plena funnit sig föranlåtne at
åstunda en närmare uplysning, innan de sig öfver dem vilja
utlåta, ty varder sådant med de öfrige respective Stånden vänligen
communicerat. Actum ut supra.
Likaledes uplästes det i anledning af R. o. A:ns vid sidsta
sammankomst fälde resolution öfver Reductions- och Liquidations-Deputationens
Betänckande angående Riks-Rådet Harald
Stäkes byte upsatte Extractum Protocolli, som af R. o. A.
bifölls, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 28
Junii 1738.
S. D. Föredrogs Riksens Ständers vid 1731 åhrs Riksdag
öfver reductions- och liquidationsvärcket förordnade Deputations
berättelse och betänckande, angående frami. Riks-Rådet Hr
Harald Stäkes åhren 1668, 1669 och 1672 med K. Maj:t och
Lannerstiernas mern. Skydds-tull.
149
cronan ingångne byten i Bohus lähn; hvilcket betänckande af
R. o. A. bifölls. Actum ut supra.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at i går honom et bref Lillanda
kommit ifrån Ofverst-Lieutenanten Lannerstierna, dat.
den 1 Junii, hvilcket de som då varit närvarande kunna bevittna,
såsom ock med attest ifrån Posthuset kan betygas,
kunnandes man eij veta, hvaräst emedlertid samma bref blifvit
uppehållit; och som å ena sidan voro eftertänckeligit om Hr
Lannerstierna förmedelst brefvets uppehåld skulle stängas ifrån
sin ansökning, så kunde och vara at befara, det om sadane
bref, sedan urskillningstenninen är förbi, antagas, mången torde
taga sig anledning at antedatera sådane bref.
R. o. A. funno godt, at hvad Hr L^anner stier nas ansökning
beträffar, så kan den i anseende til de anförde omständigheter
antagas och få sin numer samt gå til Urskillningen;
doch påmintes härvid, at detta eij bör lända til prejudicat.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 22
Junii, at hvad angående tullens förhöijande på kattuner och filt—
vahror af K. Maj:t nyligen blifvit förordnat, må hvila til Ständerne
detta ärende fädt. bepröfva, hvilcket protocollsextract vid senaste
sammankomst föredrogs, men då upsköts at i dag blifva afgjordt.
Så uplästes och K. Maj:ts til des och Riksens CornmerceCollegium
den 13 sidste Maii afgångne nådige skrifvelse, hvarmedelst
K. Maj:t, sedan öfver cattunstryckerie-interessenternes
i Stockholm och Göteborg härom giorde ansökning de handlande
å begge orter af Commerce-Collegio blifvit hörde, i nåder
bifaller Collegii afgifne betänckande, som til en sådan tullförhögning
styrker; af hvilcket K. bref en copia utur Cammarexpedition
blifvit nedhämtat.
Hr Landtm, sade sig tro det eij nödigt vara at gå in
meritis, hvilcket i Gammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationen
lärer skie, emedan frågan nu endast voro, om K.
Maj:ts förordnande angående bemälte tullförhögning skall hvila,
in til des ärendet af Ständerne blifvit bepröfvat.
Gref Fridr. Gyllenborg ingaf et Memorial detta ärendet
berörande, hvilcket uppå R. o. A:ns gifne samtycke uplästes,
derutinnan Hr Grefven efter uprepat innehåll af Borgareståndets
i dess Extracto Protocolli giorde begäran, anförer betänckeligheten
at hämma värkan af en K. Förordning, som til de inrikes
fabriquers uprätthållande, sedan alle vederbörande hörde blifvit,
för Riksens Ständers sammankomst är faststäld och utfärdad;
150
Skyddstull för kattuner.
men som icke mindre betänckeligit voro, at någon skulle dömas
efter en lag, som honom eij varit kunnig, och således komma
at lida, hemställer Hr Grefven, om icke alle de cattuner, som
af de handlande kan bevisas varit, dä K. Maj:ts nädige Förordning
utkom på de ställen, hvar ifrån de blifvit införskrifne,
antingen uti fahrtygen inlastade eller och afgångne, ja och
tor hända i packhusen otullade inneliggande, eij med högre
tull böra graveras, än förr vanligit varit, deremot alla de öfrige,
som sedan den tiden blifvit införskrifne, afsände eller nu införskrifvas
eller ännu inkomma, synas böra erlägga den förhögde
tullen, och det til förekommande at igenom alt för ymnigt
införskrifvande våra ädla fabriquer eij mätte gå under.
Wulfwenstierna sade det vara betänckeligit at hämma
värckan af en K. Förordning, som, sedan vederbörande och
Collegierne blifvit hörde, med Rads råde blifvit utfärdad,
innan man noga skärskådat saken; hvarföre han eij kunde
styrcka til den af Borgareståndet i detta mål begärte ändringen;
i synnerhet, som för de handlande det remedium är, at de
kunna sättia pant, så at i fall denna tullförhögning eij skulle
komma at äga bestånd, de intet komma at lida.
Hr Pehr Shiwers par re förestälte, at en förändring i
högbemälte Förordning voro så mycket eftertänckeligare, som
til äfventyrs de handlande, då de fädt del af cattunstryckerieinteressenternes
ansökning, i fruktan at den samma, som på
gode skiäl grundad, kunde vinna bifall, torde hafva införskrifva
så store partier cattuner, at de i långlige tider, til väre
fabriquers stora hinder, dermed äro försedde.
Detta understöddes af Frih. Henrich Wrede, hvilcken
berättade det vara ganska anmärkeligit, at utur tullböckerne
skall finnas, det nu på en kort tid så ansenlige qvantiteter af
tryckte cattuner skola vara införskrifne, så at de i många och
kan skie på 7 eller 8 ålir dermed kunna vara fournerade;
hvilcket efter alt anseende skiedt af frucktan för en sådan
tullförhögning, emedan, när sådane förordningar äro under rådplägning,
sakerne eij altid hållas för tyste, at icke en eller
annan derom kommer i kundskap.
Hr von Hökerstedt sade, at Commerce-Collegium för
den orsaken skuld härom giordt efterfrågan, då det befunnits,
at en af de handlande låtit inkomma et ganska ansenligit och
och ovanligit stort parti, men at Collegium eij sådant kunnat
ändra; doch hade Collegium i anledning häraf K. Maj:t i under
-
Kattuns-tryekeribolaget i Stockholm. 151
dånighet hemstält, om de handlande icke kunde tilhållas at
visa sine correspondenceböcker, samt besvärja, at Förordningen
varit dem obekant, då de så store partier införskrefvo.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at cattunstryckeri-interessenterne
i Stockholm ingifvit et Memorial detta ärendet angående;
Hvilcket uppå R. o. Arns härtil gifne bifall uplästes, och
anföres derutinnan orsakerne, som föranlåtit dem en sådan tull—
förhögning i underdånighet at söka, och at de handlande eij
med skiäl kunna förebära någon okunnighet, at en sådan förordning
torde utkomma, emedan de redan i förb vinter innan
någon afskieppning kunde skie, hade communication af den
härom giorde ansökningen, men icke des mindre så månge
tusende stycken tryckte cattuner til fabriquens förtryck i åhr
införskrifvit, hvilken tilförene ofta brukade methode giordt alle
förbud eller tullförhögningar på utländske vahror för de inrikes
fabriquer onyttige; anhållandes fördenskull, at oftabemälte tullförhögning
må blifva stående, emedan elliest de inrikes fabriquers
undergång neppeligen stodo at förekommas.
Hr Adlerbeth förestälte, at som ärendet ligger under K.
Maj:ts nådiga afgiörande, så tyckes onödigt vara, at R. o. A.
med frågan, om tullförhögningen nu skall afstadna, sig längre
uppehåller, kunnandes K. Majit allenast i underdånighet anmodas
at med Råds råde härutinnan giöra forderligit slut, och
hufvudmålet til Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationen
remitteras.
Hr Landtm, giorde frågan, om icke på detta Borgareståndets
Extr. Protocolli kunde svaras, at som R. o. A. förnummit
K. Majit nyligen härom hafva infordrat CommerceCollegii
betänckande, R. o. A:ns mening vara, at afvänta K.
Majus nådige utslag, som förmodeligen snart lärer utfalla, samt
at hufvudmålet om Förordningens bestånd remitteras til CammarOeconomie-Deputationens
utarbetande.
Härtil svarades af R. o. A. med ja.
Och som Gref Frid. Gyllenborg begärte, at des Memorial
måtte folia med til Stånden, så kommer samma Memorial at
bifogas R. o. Arns resolution.
Cattunstryckerie-interessenternes Memorial blef qvar, emedan
de förmodeligen lära hafva ingifvit lika lydande til de
andre Stånden, och var stäldt allenast til R. o. A.
Hr Landtm, påminte, at sådane Förordningar hädanefter
altid om hösten och då siöfahrten uphörer tyckes böra utgifvas.
152
Skyddstullen för kattuner ock filtvaror.
Sedan upsattes Resolutionen, hvilcken för R. o. A. uplästes
oell gillades, så lydande:
Resol. Såsom R. o. A. förnummit, at K. Maj:t i anledning
af de handlandes underdåniga ansökning, om den nyligen
ålagde tullförhögningens afskaffande på tryckte cattuner och
filtvahror, i nåder behagat anbefalla des och Riksens Commerce-Collegium
at med underdånigt betänckande deröfver inkomma,
så hålla R. o. A. för bäst vara at i underdånighet afvänta
K. Maj:ts nådiga utslag, som förmodeligen innan kort lärer
falla; men hvad sielfva hufvudmålet, nemligen Förordningens
bestånd, anbelangar, så är sådant et ärende, som hörer til Riksens
Ständers Gammar-, Oeconomie- och Connnerce-Deputations
utarbetande, och Riksens Ständers vidare ompröfvande.
I öfrigit ingaf Hr Gref Fred. Gyllenborg et Memorial, med anhållan,
at det samma tillika med denna R. o. Arns utlåtelse
måtte följa til de öfrige resp. Riksens Ständer, hvilcket jemväl
bifölls.
Samma Resolution skrefs på Borgareståndets Extr. Protocoili
af den 22 Junii och skickades tillika med Gref Gyllenborgs
Memorial til Prästeståndet, som den samma efter vanligheten
vidare med de öfrige Stånden communicerar.
XJplästes den i följe af R. o. Arns dertil lämnade tilstånd
upsatte §, som i Besvären kommer at blifva den 40, angående
den så kallade Palteboken, anhållandes i denne § Ridderskapet
och Adelen i Skåne underdånigst, at i anseende til bemälte
palteboks oricktighet, K. Maj:t des nådige bref så väl til K.
Maj:ts och Riksens Götha Hof-Rätt som begge Landsdöfdingedömen
i Skåne ville afgå låta, at på den samma inge resolutioner
grundas måge.
Hr Carl G. Silfverschöld påminte, at denna ansökning
eij lärer kunna anföras, såsom et allmänt besvär ifrån R. o. A.
i Skåne, aldenstund denna paltebok, i fall den uti ägotvister
är emot en Adelsman, så är hon ju för den andra, hvarföre
eij lärer kunna sägas, at samtelige R. o. A- des afskaffande
åstunda.
Frih. Coijett förestälte, at samma bok likväl kan vara
samtelige Ridderskapet och Adelen i Skåne til förfång, när
frågan är om Indelning, skatterättigheter med mera, förutan
det at igenom en sådan bok kan gifvas anledning til oenighet
Ridderskapet och Adeln emellan, och at den samma så
Palteboken. Adelns besvär.
153
mycket mindre bör äga något vitzord, som § visar den samma
allenast vara et charteque.
Hr Lillieberg förklarade boken vara en charteque, hvilcken
vid domstolarne aldrig följes, såsom eij ägande fidem publicam.
Hr Cari G. Silfwer schöld anförde et bref vara af
Högstsal. Konung Carl den XI, som biuder domarena at följa
samma bok när andre bevis brista.
Hr Wulfwenstierna förklarade, at i anledning af en
jordetvist, som en kyrcka haft, hvaräst denna bok blifvit åberopad,
Cammar-Collegium af frami. Landshöfdingen von IJylthéen
begärt uplysning härom; i öfrigit hade man ännu i
Cammar-Collegio eij sedt denna paltboken; mycket mindre lärer
af den samma giöras något missbruk, emedan ingen lärer vilja
nyttia et document, som eij äger fidem publicam.
Men som alt detta sades höra til Besvärs-Deputationens
skiärskådande och frågan endast vara, om denna § ibland R.
o. Arns Besvär skall antagas;
så giorde Hr Landtm, propositionen;
Och bifölls af R. o. A., at denne § i Besvären skall blifva
stående.
Hr Lilljestierna förestälte, at ehuru väl han eij voro
så förmäten at nu, sedan antalet af R. o. Arns Besvär voro
faststäldt, det samma vilja föröka, doch som et ganska angelägit
mål ännu voro, hvilcket mycket rörer hela R. o. A. och
Privilegierne, at nemligen i Finland ganska månge ofrälse män
icke allenast tilhandla sig säterier, utan ock K. Maj:ts tilstånd
utvärcka samma säterier at få besittia, eller och under namn
af förpantning, til bördemännens och hela Adelsståndets förfång,
af säterier och frälsegods blifva värckelige ägare, ty hemstälte
Hr Lilljestierna, om icke et så angelägit och Ståndets
Privilegier rörande mål i Besvären borde inflyta, med underdånig
anhållan, at sådant eij må tillåtas och hvad härtils emot
Privilegierne i detta fall förelupit må ändras och gå tilbaka.
R. o. A. biföll denna Hr Lilliestiernas föreställning, och
anmodades Hr Lilljestierna at härom projectera en punct til
Besvären, som vid nästa sammankomst kan företagas.
Uplästes Hr Justitife-Cancelleren Nordenstråliles Memorial,
derutinnan han anhåller at, för sin svaga hälsas skötsel, en
månad vistas på landet.
R. o. A. gofvo bärtil sitt bifall;
Och sändes Memorialet til de andre Stånden.
154
Nytt val i Tull-Dep; von Vickens memorial.
Uplästes Hr Prsesidenten Frih. Strömfelts Memorial, med
anhållande om tilstånd at fä resa til Lifland at bevaka en des
välfärd ganska nära rörande sak, hvartil Hr Prsesidenten, eij
vetandes sig i Tull-Deputationen såsom ledamot vara nämd, i
underdånighet sökt och erhållit K. Maj:ts nådiga tilstädjelse.
R. o. A. biföllo denna begäran, beklagandes at således
eij få nyttia Hr Prsesidentens bekanta nit och förfarenhet;
Och anmodades Hrr Electorerne at i dag efter middagen
träda tilsamman at utvälja en ledamot i Tull-Deputationen uti
Hr Prsesidentens ställe.
Uplästes Hr General-Major von Vickens Memorial til R.
o. A., derutinnan Hr General-Majoren anhåller om R. o. Arns
råd och biträde at i anseende til des långlige och trogne tienster,
så in- som utrikes, och nu tiltagande höga ålder, med något
understöd hugnad blifva.
Atskillige af R. o. A. ihogkommo med beröm Hr GeneralMajorens
långliga tienster och viste mångfaldige prof af en
braf officerare, så at icke allenast des egne utan ock des
söners förtienster, af hvilcka den ena, då Ryssarne landstego
vid Stäket, sig distinguerat, ganska väl förtiente at för en så
gammal och braf officerare R. o. A. fäller en underdånig förbön
til något underhåld.
Hr Didron förmente, at om Hr General-Majoren von
Vicken hos K. Maj:t i underdånighet sig anmäler, lärer K.
Maj:t i nåder remittera denna ansökning til Secrete Utskottet,
på det Hr General-Majoren må kunna blifva hulpen.
R. o. A. förklarade sig benägne at på bevekeligit sätt hos
K. Maj:t anhålla, det Hr General-Major von Vicken på et
eller annat sätt må benådas med något som kan tiena honom
til soutien i des höga ålder.
Men som af Hr Landtm, förestäldtes det vara betänckeligit,
at et Stånd allena upgingo med någon underdånig föreställnig
til K. Maj:t, hvaraf de andre Stånden kunde taga sig
anledning at vid andre tilfällen giöra samma steg, och dessutan
Hr Vickens Memorial var allenast stäldt til R. o. A.,
altså fants godt, at Hr General-Majoren tager samma Memorial
tilbaka och ingifver et lika lydande til samtelige Riksens
Ständer adresserat, då R. o. A. genom en bevekelig påskrift
lära kunna förmå de öfrige Stånden, at en gemensam föreställning
i Hr General-Major von Vickens faveur til K. Maj:t
i underdånighet upgår.
Duhres och Palmstiernas memorial. Finska kyrkan. 155
Anmältes Hr Öfversten Thomssons Memorial, innehållandes
skälen, uppå hvilcka han förment des i Urskiljningen afslagne
Memorial hafva innehållit et riksdagsärende.
Och remitterades Hr Thomssons Memorial til UrskillningsDeputationen,
at med des skriftelige yttrande derom inkomma.
Uplästes Anders Gabriel Duhres Memorial, derutinnan
han anförer skählen, hvarföre ärendet, som des i Urskillningen
afslagne Memorial angående des utgifne oeconomiska tractat
kallad »Sveriges högsta välstånd» enligt 1734 åhrs Riksdagsbesluts
13 § hos K. Maj:t förut eij kunnat anmälas.
Detta Memorialet remitterades likaledes til Urskillningen
at med des skriftelige yttrande inkomma, samt risque för supplicanten
af det uti Riksdags-Ordningen utsatte 50 dal. smts
vitet, i fall han utan fog finnes å nyo hafva besvärat Riksens
Ständer.
Uplästes listorne uppå de den 27 Junii af UrskillningsDeputationen
antagne och afslagne ansökningar.
Hr Palmstierna påminte, at som han hörer des om
gamla byten samt det så kallade Preutziska bytet ingifne
Memorial under N:o 93 vara afslagit, så måste han gifva tillkänna,
frågan hafva varit general och röra hela R. o. Arns
i anseende til någon viss grunds fastställande angående de
gamle byten, hvartil han föreslagit en methode, och hade det
Preutziska härvid allenast som et exempel blifvit andragit.
Hr Landtm, förestälte, at Urskillnings-Deputationen i följe
af 13 § 1734 åhrs Riksdagsbeslut lärer afslagit hvad projectet
til methoden angår, emedan sådant hos K. Maj:t eij varit
anmält och i vederbörande Collegier utarbetat, och det particuliere
målet i anseende dertil, at det samma ännu ligger under
et Collegii afgiörande.
Uppå Hr Landtm:s giorde fråga
fants af R. o. A. godt, at Hr Palmstierna antingen munteller
skrifteligen i Urskillnings-Deputationen sig anmäler, då
Deputationen härom lärer gifva behörig uplysning.
Hr Lilljestierna förestälte, at som den af Finska nationen
giorde ansökningen N:o 127, at Finska kyrckan här i staden
må komma til full betalning för de bemälte kyrcka tilhörande
löningsliquidationer, eij befinnes vara antagit, så ehuru ogierna
han ville besvära R. o. A., fant han sig doch föranlåten af
den kärlek och vördnad lian för hela nationen hyste, och som
det voro et christeligit värck, at bemälte kyrcka må blifva
156 Finska kyrkan. Instruktion för Tull-Dep.
hulpen, lios R. o. A. i ödmiukhet at anhålla om et benägit
biträde, at denna kyrcka, äfven som det skiedt med S:t Jacobs,
uti en så skiählig och Ständerne til ingen last ländande ansökning,
emedan samma liquidationer doch med tiden skola betalas,
hos Riksens Ständer må vinna et gunstigt bifall.
Hr Landtm, hemstälte, at som det voro betänckeligit at
til uptagande åter remittera et af Urskillnings-Deputationen
afslagit mål, emedan de öfrige Stånden antingen torde bifalla
Urskillnings-Deputations en gång giorde utslag, eller och taga
anledning at på samma sätt åter inbringa afslagne ärender,
om icke til de andre Stånden Extr. Protocolli kunde afgå, at
ehuru väl R. o. A. tinner Urskillnings-Deputation haft skiähl
den giorde ansökningen eij at antaga, så hade doch R. o. A.
i anseende dertil, at detta rörer en hel nation och i sig sielf
är et mycket christeligit värck, ärendet hos de öfrige respective
Stånden på det bästa velat hafva anmält, så at det til Secrete
Utskottet kunde blifva remitterat.
Ilvilcket af R. o. A. bifölls;
Upiästes den för Tull-Deputationen af Ståndens dertil
deputerade projecterade Instructionen.
Hr Wulfwenstierna påminte, at som uti Instructionen
förmäles om store Siötullstaxans öfverseende, uti hvilcken tid
efter annan til cronans afsaknad åtskillige förminskningar skiedt
och detta voro et mycket granlaga samt vidlyftigt arbete, hvarigenom
Tull-Deputationen i andre des giöromål mycket skulle
hindras, så ville han hafva R. o. A. hemstält, om icke K.
Maj:t i underdånighet kunde anmodas at förordna en Commission,
bestående af 2:ne Riksens Råd, hvartil Deras Exc:r
Gref Lagerberg och Gref Cronstedt kunde föreslås, hvilcka
jemte flere af Cammar- och Commerce-Collegierne detta arbetet
kunde företaga, och sedan de Handlande samt Tull-Societeten
hörde blifvit, vid hvar perzedel til tullens förminskning eller
förhögning anföra skiählen; samma arbete kunde sedan i TullDeputationen
företagas och med de der giorde anmärkningar
Riksens Ständers vidare ompröfvande underställas; i annor
händelse torde Borgareståndets ledamöter i Deputationen på alt
möijeligit sätt afböija, at de minskade perzedlar måtte komma
til sin förra tullafgift, varandes samma förminskningar mycket
ansenlige.
Hr von Hökerstedt understödde denna föreställning,
tilläggandes, at som tulltaxan är handelens styre och et af de
Instr. för Tull-Dep. Sekr. Dep:ns memorial. 157
största medel at hålla et rikes manufacturer vid mackt och
bringa dem i välstånd, så kan vid et så ömt och grannlaga
värck man aldrig bruka nog försichtighet.
Hr Landtm, frågade, om så väl detta som i öfrigit den
upläste Instructionen af R. o. A. bifalles;
Hvartil svarades ja.
Upsattes altså följande Extructum Protocolli, hvilcket för
R. o. A. upiästes och gillades samt til de andre Stånden af
sändes,
så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 1
Julii 1738.
S. D. Föredrogs hos R. o. A. den för Tull-Deputationen
vid denne Riksdag af Riksens Ständers dertil deputerade pro
jecterade
Instructionen, hvilcken i öfrigit til alla des §§ bifölls;
men som i 4 § förmäles, at Tull-Deputationen kommer at
jemka och rätta de minskningar, som på inkommande vahror
emot 1719 och 1730 åhrs stora siötullstaxor skiedde äro, och
sådant för Deputationen, som desutan enligit instructionen så
åtskillige och mångahanda giöromål åligger, ganska vidlyftigt
och nästan ogiörligit falla skulle, alt derföre funno R. o. A.
högst angelägit, at hos K. Maj:t en underdånig föreställning
göres, det ville K. Maj:t i nåder förordna tvänne af Riksens
Herrar Råd, tillika med deputerade af Cammar- och CommerceCollegierne,
hvilcke, sedan de handlande och Tull-Societeten
här vid blifvit hörde, öfverse och projectera Siötullstaxan på
inkommande vahror, samt in margine anföra skiälen, hvilcka
förorsakat någon förhögning eller förminskning; då sedan altsammans
af Tull-Deputationen til Riksens Ständers vidare
ompröfvande kommer at underställas. Actum ut supra.
Upiästes Secreta Deputationens Memorial, hvarutinnan Deputationen
hemställer, at som enligit Instructionens 2 § undersökas
bör, huru vida Rådet äro af enahanda mening om rätta
förståndet af Regeringsformens 40 § om tiensters besättjande,
samt 1723 åhrs Caracters-Förordning, och vid slike tilfällen
sammanträden med Secrete Utskottet under namn af Större
Secreta Deputationen vanlige varit, om icke härvid på samina
sätt må förhållas;
Och bifölls.
Upiästes Cornetten Hr Plantings hos R. o. A. angifne
ödmiuka tacksåijelseskrift för deras medlidande och genereusa
undsättning, i anseende til den olyckeliga brandskada han lidit;
158 Coopvardi-båtsmäns klassificering. Helgonskyld.
Hvilcken tacksägelse Hr Planting jemväl mundteligen
aflade.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betänckande angående Coopvaardiebåtsmännens classificering;
berättandes Deputationen, at Ammiralitets-Collegium uti des
ingifne Riksdagsberättelse föreslagit, at de 3 i Carlscrona inrättade
compagnier af Coopvaardiebåtsmän måtte fördelas i 3
classer, och uti den högsta af desse classer, vid de vanlige
månadspenningar, til 6 dal. smt om sommarmånaderne och 4 dal.
sint om sommarmånaderne, förblifva; men för de öfrige begge
classer, bestående af mindre förfarit folck, samma månadspenningar
förminskas, samt den härigenom i Staten sig yppande
besparingen i Ammiralitetsförrådscassan inflyta; til hvilcken
ändring i det som härtils vanligit varit, i anseende til andragne
skiähl, Deputationen förmäler sig eij kunna styrcka Riksens
Ständer; doch at i fall vid completteringen svårighet skulle finnas
at få anvärfva befarna coopvardiebåtsmän, at da numrerne heller
en tid stå vacante, och för de medel, som således inflyta, en
besparingscassa kunde under Collegii disposition samlas til desse
compagniers förstärckande i ofredstider; hemställandes derjemte,
om icke de officerare, som hafva desse compagnier, för hvarje
skiepsgåsse de antaga åt cronan, til ersättning för den på en
sådan använd omkostnad fem dal. smt må erläggas.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli angående
helgonskyldsjemkningen i Skåne, hvilcket den 20 Junii R. o. A.
varit föredragit; hvarutinnan anhålles, at som denna jemkning
emellan klockarne och scliolaBbetienterne af K. Majit eij blifvit
faststäld för än den 20 Dec. 1737, då den efter förra vanligheten
vid Martini tid samma åhr emellan scholsebetienterne,
klåckarne och disciplarne redan var utdelt, det fördenskull
dervid må förblifva, och den anbefalte jemkningen eij förr än
med år 1738 taga sin begynnelse, varandes omöijeligit at återfå
hvad således redan är utdelt; och at fördenskull hos K. Majit
i underdånighet anhållas må, at i nåder beordra begge Landshöfdinge-Ämbeten
i Skåne at innehålla med then af them
anbefalte värckställigheten af oftabemälte jemkning för år 1737.
Hr von Böhnen påstod, at som denna jemkning blifvit
giord och faststäldt, utan at de af R. o. A. som detta kan
angå dervid blifvit hörde, [det] hela denna förrättning til vidare
må hvila.
Helgonskyld. Drottningens namnsdag.
159
Hr Wulfwenstierna: om icke Fullmäcktigen Cervin,
som detta ärendet hos Borgareståndet andragit, kunde dermed
vända sig til K. Majit, emedan Landshöfdingarne härvid böra
höras; och Hr von Bolmen på behörig ort andraga sitt besvär.
Samma påminnelse giorde Hr Adlerbeth, at Hr Landshöfdingen
Bennett, som nu är i staden, häröfver må höras,
innan R. o. A. sig häröfver utlåter.
Men sedan Hr Landtm, utredt frågorne;
Stadnade R. o. A. i det slut, at förrättningen om helgonskyldsjemkningen
i Skåne bör blifva bestående, doch likväl, i
anseende til de af Borgareståndet anförde skiäl eij taga sin
begynnelse för än ifrån Martini tid 1737; hvilcket kommer at
skrifvas på Borgareståndets Extractum Protocolli.
Hr von Böhnen reserverade sig til protocollet, at han
med den skiedde helgonskyldsjemkningen eij kunde vara nögd,
emedan han dervid eij blifvit hörd.
Hvaruppå Hr Landtm, giorde frågan: at det ingen lärer
vara betagit, sorn af samma jemkning sig finner besvärad, på
högre ort sig at besvära?
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Landtm, anmälte, at som nästkommande Tisdag, som
är den 4 Julii, Hennes Majits Drottningens namnsdag infaller,
hade Hr Landtm, låtit efterse huru vid sådane tilfällen til—
förende förhållit blifvit, nemligen at på Deras Majiters namnsdagar
ingen underdånig upvacktning af Ständerne skier igenom
Deputationer, som på födelsedagarne, utan at vid det förra tilfället
allenast Landtmarskalcken och Talemännen på Ståndens vägnar
aflägga en underdånig lyckönskan, samt at Ståndens ledamöter
efter behag sig i underdånighet infinna.
Som R. o. A. funno bäst vara at nu jemväl på samma
sätt förhålles, så anbefaltes Fiscalen at härom avertera de
andre Stånden.
Hr Landtm, anmälte en artillerie-officerares benämd Malm
Memorial, som på Hennes Majits namnsdag arnar anställa et
lnstfyrvärkeri och anhåller, at til den härvid använde omkostnadens
ersättande de af R. o. A., som så behaga, tächtes subscribera
en dahl. smt.
Samma Memorial blifver liggandes på bordet, at de som
behaga kunna subscribera.
R. o. A. skildes åt.
160 Resolution ang. von Vicken. Finska kyrkan.
Ders 5 Julii.
R. o. A. samlades kl. siu.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes de hos R. o. A.
den 23, 26 och 28 Junii håldne Protocollen.
Vid Protocollet den 28 Junii p. 421 påminte Gref David
Frölich dess utlåtelse hafva varit, at som lagen här åberopas,
den samma må upläsas, nemligen 9 § af 1734 åhrs Riksdagsbeslut,
hvaraf lärer finnas, at öfver K. Maj:ts Justitiffi-Revisions
domar man på tvänne sätt hos Riksens Ständer med besvär
kan inkomma, och således icke allenast då man förmenar sig
hafva fog at klaga öfver uppenbar vrångvisa och domvilla,
utan ock öfver felacktigheter i processen.
I öfrigit giordes vid bemälte protocoll inge påminnelser.
Sedan uplästes den vid förra sammankomsten af R. o. A.
anbefalte Resolutionen för Hr General-Major von Vicken, och
gillades den samma så lydande:
Såsom Hr General-Major von Vickens långlige och trogne
tienster samt vid så månge och åtskillige tilfällen viste prof
af tro och tapperhet jemte des höga ålder och beklageligen
medellösa tilstånd et ömt behiertande förtiena, altså varder
denna des ansökning hos de öfrige respective Stånden til det
bästa anmält, i så måtto, at til K. Majit en underdånig föreställning
ifrån Riksens Ständer upgå kunde, det K. Majit i
nåder ville vara omtänckt at på et eller annat sätt benåda
bemälte Hr General-Major med något som kan lända honom
til understöd uti dess höga ålder.
Samma Resolution skrefs uppå det af Hr General-Majoren
i stället för det förra ingifne och nu til samtelige Ständerne
stäidte Memorialet och afskickades til de andre Stånden.
Uplästes det Extractum Protocolli, som i anledning af
Hr Lilljestiernas vid förre sammankomsten giorde och af R.
o. A. bifallne föreställning, upsatt blifvit, angående Finska
kyrckans af Urskillnings-Deputationen afslagne ansökning,
hvilcket sedan det något blifvit jemkat, blef approberat, så
lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 1
Julii 1738.
Ehuru väl Urskillnings-Deputationen i följe af RiksdagsReglementet
eij kunnat antaga hosgående för den Finska
Uppvaktning hos Drotta. Tull-Dep. Duhres mern. 161
kyrckan här i Stockholm giorde ansökning angående full betalning
af de löningsliquidationer, som bemälte kyrcka innehafver,
så häfver doch R. o. A., i anseende dertil at hela den
Finska nationen härutinnan tager del, samt at det är et christeligit
värck at på alt möijeligit sätt lata samma kyrcka niuta
understöd, Riksens Ständer och vid förre Riksdagar för medellöse
kyrckior vist ömhet och dem någon förmån tilkomma låtit,
detta ärendet hos de öfrige respective Stånden i så måtto til
det bästa anmäla bordt, at det samma til Secrete Utskottet
må remitteras, at tilse, om på detta eller annat sätt bemälte
kyrcka i denna ansökning ma kunna hielpas. Actum ut supra.
Hr Landtm, anmälte, at hos Deras Maj:ter uppå R. o.
Arns befallning, i gar, som var Hennes Majit Drottningens
namnsdag, han aflagt R. o. A:ns underdåniga lyckönskning,
och at Deras Marter befalt Hr Landtm, at hos R. o. Å.
aflägga Deras Maj:ters nådiga hälsning.
R. o. A. betygade häröfver sin underdåniga erkänslan och
tacksäijelse.
Upbröts och uplästes Hrr Electorernes giorde vahl til ledamot
uti Tull-Deputationen i Hr Prassidenten Baron Strömfelts
ställe, hvartil Hr General-Majoren och Landshöfdingen Baron
Albedihl blifvit utnämd.
Hr Landtm, anmälte Anders Gabriel Duhres ingifne Memorial,
derutinnan lian anhaller, at uti des ansökning angående
Ultuna kungsladugård och hvad honom dervid vederfarits, som
Riksens Ständers Urskillnings-Deputation til Cammar-Oeconomie-
och Cominerce-Deputationen remitterat, de juridiska måhl
och qufestioner til Justitiae-Deputationen måge blifva remitterade.
Uppå Hr Landtnns giorde fråga
funno R. o. A. godt at remittera detta Memorial til Urskillnings-Deputationen.
Pä det Allmänna Besvärs-Deputationen må komma i arbete,
hemstälte Hr Landtm., om icke för den samma kunde
skie anslag at i morgon komma tilsammans, samt Riddarhushiscalen
nu gå til de andre Stånden at förnimma, om de med
sine allmänne besvär äro färdige, och tillika påminna, at de
öfver Tull-Deputationens Instruction sig ville utlåta, på det
med arbetet i denna angelägna Deputation, som lärer behöfva
sin tid, ju förr ju heldre må kunna begynnas.
Detta bifölls af R. o. A.;
Och afgick Fiscalen i detta ärendet.
Adelns Protokoll, 1738. 11
162
Riddarhus-Ordningen.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at Hr Cancellie-Råd von
Roland, som är ledamot i Secreta Deputatiouen, anhåller hos
R. o. A. om tilstånd at på någon tid få resa til Jönköping,
deräst Hr Cancellie-Rådet häfver en process, som han nödvändigt
måste bevaka, emedan en stor del af des timmeliga välfärd
deruppå hänger.
R. o. A. samtyckte härtil.
Efter R. o. A:ns i dag 8 dagar sedan skiedde öfverenskommelse
togs nu Riddarhus-Ordningen före.
Och uplästes först Hr Major Falkengrens Memorial, innehållandes
dess tanckar och påminnelser vid de uti RiddarhusOrdningen
på förre Riksdagen oafgiorde puncter, och hemställes
vid slutet, huru vida de samma kunna afgiöras antingen med
eller utan någon Deputation, allenast at denne Riksdagen icke
slutes förr än Riddarhus-Ordningen blifver faststäld och til
efterfölgd autoriserad.
Sedan uplästes den på sidste Riksdagen förordnade Deputationens
Betänckande af den 16 Oct. 1734 öfver förbemälte
oafgiorde puncter, som til samma Deputation då blifvit remitterade.
Hr Landtm, hemstälte vidare, om icke R. o. A. skulle
behaga at nu igenomgå desse oafgiorde puncter, och som de til
antalet eij voro månge, kunde man, i fall öfver någre af
dem meningarne blefvo skiljacktige, utnämna någre deputerade,
4 eller 6 til antalet, hvilcka skiälen mot och med
til R. o. A:ns vidare ompröfvande utarbetade; i öfrigit sade
Hr Landtm.: om jag intet irrar mig, så är af R. o. A. redan
faststäldt, at de på förre Riksdagen igenomgångne och då gillade
puncter blifva fast stående, doch om R. o. A. behagar,
kunna de nu för ordningens skull upläsas, at man eij må komma
at stöta emot något sorn uti dem kan vara faststäldt.
Uplästes altså Riddarhus-Ordning ens 1 articul 1 §, hvilcken
på förre Riksdagen til Deputationen öfver Riddarhus-Ordningen
varit remitterad, angående immatriculering.
Likaledes uplästes Riddarhus-Deputationens vid förre Riksdagen
härom yttrade tanckar, styrckandes Deputationen dertil
at § må blifva som den är.
Så uplästes och Hr Falckengrens om denna § yttrade
tanckar uti des Memorial, at tiden eij så noga tyckes böra
inskränckas til nästa Riksdag.
Häruppå discourerades öfver denna punct, hvarvid Frih.
Coijett påminte, at han med dem, som sig til introduction
Riddarhus-Ordningen.
163
i följe af denne § angifva kunna, inge andre förstår än sådane,
som enligit Regeringsformens 44 § med adelig sköld benådade
blifvit, men eij dem, som härom erhållit vilkorlige löften;
Hvaruppå 44 § af Regeringsformen uplästes.
Och som R. o. A. funno denna påminnelsen god;
Frågade Hr Landtm., om icke puncten så må inrättas;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Likaledes blef ock efter något discourerande af R. o. A. godt
funnit, at hvad vid slutet af denne §, om dem som vid nästa
Riksdag til introduction sig anmäla, at de eij skola niuta Adelige
Privilegier til godo, går ut, och at i stället införes, det, när de sig
anmäla, R. o. A. angående theras introduction sig utlåta lärer.
I följe häraf inrättades denne § således, at slutet, alt ifrån
orden »eij kommer at inskrifvas», går ut, och infördes i stället
följande mening: »Såsom ock the, hvilcka i den ordning, som
lagen föreskrifver, hädanefter niuta den nåd och förmån at
blifva adlade, vid nästa påföljande Riksdag, antingen sielfve
eller genom fullmäcktige, sig vid Riddarhuset angifva, då R.
o. A. angående deras introduction sig utlåta lärer».
Art. 1 § 2 var vid förre Riksdagen gillad, men i följe
af then vid föregående § skiedde ändringen blef begynnelsen
af thenne punct nu således inrättad: »när introductionen skier,
skall förordnas» etc.
Art. 1 §§ 3,5 och 6 blifva som the äro, emedan the vid
förra Riksdagen blifvit af R. o. A. gillade.
§ 4 är vid förre Riksdagen af R. o. A. resolverat at then
skulle gå ut, hvarvid thet ock förblifver.
Art. 1 § 7, angående främmande Grefvar, Friherrar och
Adelsmän, huru the här kunna naturaliseras och introduceras,
var vid förre Riksdagen til Deputationen öfver RiddarhusOrdningen
remitterad.
Uplästes altså utur Betänckandet Deputationens öfver denne
§ yttrade tanckar, finnandes Deputationen rådeligast at låta den
samma orubbad förblifva, hvarvid doch en af Deputationens
ledamöter, Hr Abrahamsson, stadnat i skiljacktiga tanckar, som
utur dess vid betänckandet bifogade Memorial uplästes, nemligen
at til naturalisations erhållande eij R. o. A:ns föreskrift
allena, utan de öfrige Ståndens tyckes behöfvas.
Men denna påminnelse blef af R. o. A. eij antagen.
Likaledes uplästes och utur Hr Falckengrens Memorial, des
vid denne § giorde påminnelse, at utsättias borde, huru desse
164
Riddarhus-Ordningen.
skola niuta säten, antingen efter deras ancienneté eller efter
introductionen.
Hr Landtm, anmälte, at som anslag är för Secrete Utskottet
til kl. 10, och nu tiden är inne, så lärer R. o. A. tillåta,
at ledamöterne träda dit ned.
Ledamöterne gingo härpå neder i Secrete Utskottet.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at uti denne § 7, der det
talas om nyttige tienster samt ansenlig ograverad fäst egendom,
ordet »eller», som gior en alternativ, af R. o. A. blifvit utslutit
och i stället infördt ordet »och», som fordrar at begge
desse omständigheter böra finnas tilsammans;
Och fants efter något discourerande godt, at det dervid
förblifver, emedan, i fall Deputationen finner, at endera af desse
omständigheter häfver den öfvervigt, at på den andra eij så
noga ses bör, Deputationen uti sin berättelse altid kan gifva
R. o. A. anledning til limitation härutinnan.
I öfrigit påmintes vid denne §, at som vid förre Riksdagen
angående bevisen infördt blifvit, at de skola vara »edeligen
bestyrckte», desse orden kunde slutas ut, emedan på månge
ställen antingen Öfverheten sielf eller, som i Engelland och
Skottland, visse förordnade hérauts d’armes utgifva vittnesbörder
om adelskap, så at vid sådane tilfällen edeligen bestyrckte
bevis eij med skiähl tyckas kunna begäras.
Och som R. o. A. funno denna påminnelse hafva sin goda
grund hvad familiens adelskap beträffar, men det icke des
mindre synes nödigt at personen visar sig vara af samma famille,
och det med edeligen bestyrckte bevis, som efter Hr
Gref Dolinas berättelse i Tyskland med dem, som i Johanniterordren
vilja inkomma, skall brukeligit vara;
Altså fants, uppå Hr Landtm:s giorde frågan, af R. o. A.
godt, at § således inrättas, at näst orden »och han inför» nu
kommer at sättias: »den til den ändan förordnade Deputationen
gitter framte fullkomliga och laggiltiga bevis om familiens
adelskap samt edelige attester at han är af samma famille»;
likaledes vid slutet i stället för orden »sedan han fullgiordt
hvad förut stadgat är» infördes nu: »på sätt och vilckor som
förut stadgat är».
När denna giorde jemkningen å nyo uplästes, frågade Hr
Meldercreutz, hvad med ansenlig fast egendom bör förstås,
och om bärtil en viss ränta bör determineras.
Riddarhus-Ordningen.
165
Som det befants hafva mycken svårighet med sig, härutinnan
något vist determinera, samt bäst vara at detta ankommer
på Deputationens underställande och R. o. A:ns bepröfvande,
ty faststäldtes af R. o. A., at § blifver som den nu är
inrättad, och at orden »ansenlig ograverad fast egendom» blifva
stående.
Hr Adlerbeth anförde ännu et tvifvelsmål, huru vida
Cadetter ifrån andre länder här kunna niuta naturalisation,
förmenandes sådane i deras egit land eij anses för Adelsmän;
Men som Hr Landtm, förestäldte, at på de orter, deräst
den äldste sonen allena träder til godsen och den förnämsta
tituln af huset, de andre icke des mindre äro och blifva Adelsmän
och jemväl alt som linierne utgå träda bade til hederstitlarne
och til godsen samt emedlertid äro och blifva Adelsmän;
Förklarade Hr Adlerbeth med denne erhåldne uplysningen
sig vara nögd.
Art. 1 § 8, angående deras säten på Riddarhuset, som af
Konungen med Grefve- och Friherrevärdighet behedrade blifva,
var vid förre Riksdagen af R. o. A. bifallen.
Och påstod fördenskull Hr Falckengren, at samma §
må aldeles blifva som den är, emedan R. o. A. nu vid denne
Riksdagen öfverenskommit, at de förre gången faststäldte
puncter eij skola röras, hvilcket om det tillåtes vij icke eller
denne gången lära komma til slut med Riddarhus-Ordningen,
som likväl är en så nödig och högst angelägen lag.
Hr Lilliestierna förestälte, at som, då denne § vid förre
Riksdagen var före, han giort sitt uttryckeliga förbehåld häremot,
hvilket af Protocollet lärer finnas, och classerne en gång
äro uphäfne, samt alla ställen innom Riddarhuset af lika vigt,
emedan alle äga lika röst, det ock synes svårt vara at finna
skiäl dertil at den, som den ene dagen sitter ibland Ridderskapet
och Adelen och häfver någre 100 familier för sig, på
en gång skall gå dem alle förbi och hafva stället för dem både
i Riddarhuset och i publique processioner, hvilcket voro så
mycket mer at betäncka, som Hr Liljestierna sade sig, då
Ständerne nu vid Riksdagens början voro på Rikssahlen, med
grämelse hafva förmärckt, huruledes månge af R. o. A. blifvit
undanträngde, så at de neppeligen fådt rum at sittia, och således
befunnit sig i obehagligare vilkor än någon ledamot af
de andre Stånden; fördenskull och som eij annars lärer kunna
vara, än at denne § i anseende härtil lärer förorsaka store
166
Riddarlius-Ordningen. Deputerade.
contestationer, hemstälte Hr Liljestierna, om icke R. o. A.
skulle behaga utnämna någre deputerade, som skälen mot och
med utarbeta, då Hr Liljestierna ingalunda tviflade, at som
R. o. A. eij lära underlåta at visa all ömhet för Hrr Grefvarne
och Friherrarne, så lära ock Hrr Grefvarne och Friherrarne
härutinnan yppa samma hiertelag för R. o. A. tilbaka.
Af åtskilige sades häremot, at som § redan voro faststäld
och afgiord, så bör den samma nu vidare eij röras.
Hr Landtm, förmälte, at om han eij voro Grefve, skulle
han jemväl påstå at § såsom afgiord måtte blifva stående;
men nu ville Hr Landtm, af R. o. A endast begiära, at i fall
denne § å nyo skall tagas i öfverläggning, sådant eij må blifva
något prejudicat i anseende til de öfrige §§, som på förre Riksdagen
faststäldte blifvit; och som här ingen annan fråga kan vara
än allenast om en förening, så är jag, sade Hr Landtm., för
min del af samma tancka med Hr Xliljestierna, at visse deputerade
nämnas, hvilcka saken utarbeta och skiälen mot och
med anföra, allenast at ihogkommes turpius ejicitur quarn non
admittititur hospes, och hade varit mycket väl, om den tiden,
då classerne uphäfdes, härom hade påmint blifvit och denna
frågan då afgiord.
Gref Gustav Gyllenborg och åtskilige flere påstodo at
öfver detta ärendet ingen votering kan hafva rum, eij eller
någon ändring giöras i det som härtils brukeligit varit och
Regeringsformen bekräftar.
Sedan R. o. A. ytterligare härom sig emellan discourerat,
fants uppå Hr Landtm:s giorde fråga godt, at 1 Grefve, 1
Friherre och 2 Adelsmän detta ärendet utarbeta och med skiälen
pro et contra inkomma.
Härtil utnäindes:
Gref Charles Emile Lewenhaupt. Frih. Eric Oxenstierna.
Hr Lagmannen Åke Soop. Hr Lagm. Carl Tjilljestierna.
I det R. o. A. nu ville skiljas åt, bad Hr Lilljestierna
om gunstig och benägen ursäckt, at han så ofta besvärade Hr
Landtnäs samt R. o. A:ns tålamod, men som i desse dagar uti
executionsmål sig något tildragit, som voro ganska nytt, så
kunde han eij underlåta at gifva sådant Höglofl. R. o. A. tilkänna;
man hade eij länge sedan hos R. o. A. förehaft ett väl grundat
Memorial angående executionens lamhet, men det voro sällsamt,
at til förbättra hvad således härtils kunnat vara försummat
man nu velat begynna på Riksens Ständers ledamöter, i det
Förordning om klädedrägter.
167
nyligen på Riddarhustorget ganska månge Herredagsmän så väl
af R. o. A. som Borgareståndet blifvit af beslagskarlar antastade
och visiterade, om deras kläder voro stämplade eller
giorde efter 1735 åhrs Förordning om klädedrägter; och som
samina Förordning emellan Riksdagarne utkommit, samt härtils
eij med besynnerligit eftertryck handhafd blifvit, jemväl och
en stor del Riksdagsmän giordt sig bekostnad på nye kläder,
hvilcke, i anseende dertil at ordningen hitintils eij serdeles
blifvit efterfölgd, nu äro lika som surprenerade, ty hemstälte
Hr Lilliestierna, om icke Extr. Protocolli til de andre Stånden
afgå kunde, K. Majit i underdånighet at anmoda, det måtte
Förordningen om klädedrägter hvila, til dess Riksens Ständer
den samma närmare fädt öfverse samt blifva underrättade om
orsakerne, hvarföre densamme eij förr blifvit exequerad.
Åtskillige af R. o. A. androgo, at detta voro så mycket
billigare som til en del lähn inge profmodeller på kläder ankomne
voro och i andre lähn ingen stämpling för sig gådt.
Gref G. Gyllenborg förestälte det vara mycket eftertänckeligit
at begära, det en Förordning må hvila, som Ständerne
sielfva både giordt och faststäldt.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm hemstälte, om icke
Hr Justitise-Cancelleren kunde höras, hvilcken tvifvelsutan lärer
kunna gifva bästa underrättelsen, hvarföre äfven samma Förordning
med så mycken stränghet nu ställes i värckställighet.
Sedan häröfver något ytterligare blifvit discourerat, stadnade
R. o. A., uppå Hr Landtnäs giorde frågan i följande
slut: det genom Extr. Protocolli de öfrige Stånden tilkänna
gifves, om icke til K. Maj:t en underdånig föreställning kunde
upgå, at bemälta Förordning i anseende til Riksdagsmännen
må hvila, så at de för sine kläder eij måge besväras med
visitation och efterfrågan, men at i öfrigit noga tilses och
hafves et vakande öga, at ingen hädanefter med nye kläder
emot samma Förordning bryter.
R. o. A. skildes åt.
Den 8 Julii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes Protocollet af
den 1 Julii, hvarvid inge påminnelser giordes.
168 Helgonskylds-jemkningeu. Palmstiernas mern.
Hr Svante Caspar von Böhnen ingaf et Memorial, hvilcket
uppå R. o. A:ns dertil gifne samtycke blef upläst, uprepandes
Hr von Böhnen derutinnan, huruledes, då R. o. A. öfver
Borgareståndets Extr. Protocolli angående lielgonskyldsjemkningen
i Skåne den 1 Julii resolverade, han påmint, at med
samma jemknings stadfästande måtte anstå, til des Ständernes
Allmänna Besvär voro afgiorde, anförandes nu uti 6 puncter
de skäl, på hvilcka han samma sitt påstående grundar: nemligen:
at crono- och frälsebönder med ovanlige och svåra
körslor komma at besväras; at klåckarne i skogsbygden härigenom
komma at lida, likaledes ock de fattige scholsebarnen;
at den giorde jemkningen går ifrån ändamålet, som vid 1720
ahrs Riksdag påsyftades, och K. Maj:t derpå utfärdade nådige
Resolution, varandes då allenast begärt, at en skiälig likhet
klåckarne emellan måtte erhållas, men eij scholsebetienterne
någon tilökning tilläggas; at denna således giorde jemkningen
strider emot första fundationen, erhåldne privilegier samt fredsfördragen,
med mera.
När Memorialet var upläst, uprepade Hr von Böhnen
korteligen des innehåld, med begäran, at scholsebetienternes på
detta sätt erhåldne tilökning på lönen måtte gå tilbaka, och
med jemkningens fastställande innehållas, til des Allmänna
Besvären blifvit afgiorde.
Hr Landtm, förmälte, at R. o. Arns sidst tagne resolution
eij tyckes vara häremot, ty hufvudmålet är allenast approberat,
men ingen betagit at besvära sig; tilläggandes, at man
härmed sig eij behöfver uppehålla, emedan de 3 andre Stånden
berättas redan hafva utlåtit sig, at detta skall hvila til dess.
man närmare härom fådt öfverlägga;
Hvarmed denne discours stadnade.
Hr Landtm, anmälte Hr Palmstiernas Memorial, hvarutinnan
skälen anföres, med hvilcka Hr Palmstierna vill bevisa
des uti Urskillnings-Deputationen afslagne ansökning om
en kortare och lättare methode til gamle bytens afgiörande
vara et riksdagsärende; varandes det allegerade von Preutziska
bytet allenast som et exempel andragit.
Och remitterades Hr Palmstiernas Memorial til Urskillnings-Deputationen,
at med des skriftelige yttrande deröfver
inkomma.
Uplästes det i följe af R. o. A:ns resolution vid förre
sammankomsten upsatte Extractum Protocolli, angående de i
Förordning om klädedrägten.
169
anledning af 1735 åhrs Förordning om mode på kläder nyligen
giorde visitationer och noga efterfrågningar.
Likaledes uplästes Borgareståndets öfver samma ärende
inkomne Extractum Protocolli af den 7 Julii, hvarutinnan
hemställes, om icke i anseende til de anförde skiähl, med åtalan
på thet, hvarutinnan bemälte Förordning in til thenna tiden
eij så noga voro efterlefvad, kunde innehållas, ordningen under
närmare skiärskådande tagas och förklaras, samt the förekomne
svårigheter utur vägen rödias, och värckställigheten theraf giöras
mera lätt och lämpelig.
Hr Boije sade sig hafva varit siuk, när til det nu.upläste
Extractum Protocolli af R. o. A. blifvit resolverat, och
han således måtte nöija sig med det som då faststäldtes; men
som han nu af det upläste Borgareståndets Memorial förmärckte,
at härmed torde syftas på Förordningens uphäfvande, så betygade
han inför Gud, det som en Riddersman han aldrig för
sin del kunde samtycka, at en faststäld lag skall således gå öfver
ända, emedan på sådant sätt vij aldrig lära kunna vara säkre
hvarken om lag eller frihet; hvilcket Hr Boije begärte måtte
föras til Protocollet.
Detta biträddes af åtskillige af R. o. A.;
Hvaremot af andre svarades, at härmed eij syftas på Förordningens
uphäfvande;
Då och Hr Landtm, förestälte frågan eij hafva varit
om Förordningens afskaffande, utan allenast at de nyligen begynte
visitationer måge uphöra, öfver hvilcka Riksdagsmännen,
som dels eij haft tilfälle at kunna rätta sig efter profmodell,
dels eij at få sine tilförende giorde kläder stämplade, sig besvärat.
Häruppå upkom en vidlyftig discours emellan R. o. A., i
det af somlige påstods, at en viss termin måtte utsättias, efter
hvilcken alle kläder, som likmätigt Förordningen eij äro giorde,
måtte vara förbudne at bäras; af andre, at alle moden måge
få brukas, allenast kläderne giöras af det som inrikes är til—
värckat; men om någon vill kläda sig med utrikes tilvärckningar,
då det i Förordningen föreskrefne modet må följas;
andre at för executionsbetiente reglor må föreskrifvas, på det
de oskiähligen eij måge kunna giöra någon chicane.
Men som desse påminnelser, i anledning af Hr Landtm:»
derom giorde föreställning eij befunnos egenteligen höra til den nu
för händer varande frågan, företogs igen ofvanbemälte Extrac
-
170 Extr. Prot. om klädedrägter. Wilde.
tum Protocolli til justerande, hvilcket sedan det uppå de dervid
giorde och af R. o. A. bifallne påminnelser således blifvit
inrättat, som följer, för R. o. A. uplästes och gillades:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 5
Julii 1738.
Emedan R. o. A. är tilkännagifvit, at åtskillige Riksdagsmän,
så väl af R. o. A:ns som det Lofl. Borgareståndets
ledamöter, af executionsbetiente nyligen skola blifvit oroade
och besvärade i anseende til theras kläder, och thet i förmågo
af 1735 åhrs Förordning om et vist mode på mansklädedrägter,
hvilcket bemälte Riksdagsmän så väl som R. o. A. så mycket
oförmodeligare förekommit, som til en del af länen inge profmodeller
på manskläder skola vara komne, i andre lähn ingen stämpling
skall vara för sig gången, och här tils i gemen eij så noga
efterfrågat blifvit, om förbemälte Förordning til alla delar är
efterlefvat; fördenskull häfver R. o. A. för sin del nödigt funnit,
at til K. Maj:t ifrån Riksens Ständer en underdånig föreställning
upgår, det för ofvan anförde skiähl och orsaker skull med
visitation och efterfrågan under varande Riksdag må innehållas,
samt efterfrågas, hvarföre bemälte Förordning in til denna tiden
af executionsbetiente eij nogare blifvit efterlefnad, men i öfrigit
noga tilses och et vakande öga deruppå hafvas, at inge nye
kläder hädanefter emot Förordningen af skräddarne förfärdigas;
hvilcket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Hr Landtm, anmälte, at K. Secreteraren och Historiographen
Wilde til Riddarhuset förährat et af honom författat värck,
som innehåller förberedelsen til någre anmärkningar öfver Frih.
von Puffendorffs Inledning til Svenska Historien.
Hr Wildes härutinnan viste attention berömdes, och kommer
samma värck, som i franskt band väl var inbundit, at
blifva liggande på Riddarhusbordet, på det de af R. o. A. som
behaga måge hafva tilfälle det at beögna.
Uplästes et ifrån Allmänna Besvärs-Deputationen ingifvit
Memorial af den 6 Julii, hvarutinnan hemstältes, om icke i
anseende til de månge emot den nya Skogs-Ordningen inkomne
besvär, hvilcke eij väl lära kunna bepröfvas och utarbetas, med
mindre den samma af ledamöter ifrån hvar provintz, som äga
nödig kundskap om hvar orts beskaffenhet, til öfverseende företages,
Deputationen af des ledamöter må giöra et utskott, som
sig företager Skogs-Ordningen samt alle inkommande besvär
Skogs-Ordn. Om vederlag för gods i Ingermanland. 171
och tillika hörer hvars och ens påminnelser efter ordningen af
lähnen.
Efter någon förd discours bifölls, nppå Hr Landtm:s
giorde frågan, Memorialet, samt at alle de måhl, som röra
Skogs-Ordningen skola utarbetas af et utskott i Allmänna
Besvärs-Deputationen.
Uplästes listorne på de af Urskillnings-Deputationen den
30 Junii så antagne som afslagne ansökningar.
Uplästes Extract utur Rådsprotocollerne af den P2 oell
15 Junii, hvarmedelst K. Majit Riksens Ständer i nåder til—
känna gifver, det K. Maj:t i nåder godt funnit, Riksens Ständers
Reductions- och Liquidations-Commissions den 8 sidstl.
Maii i underdånighet afgifne och in originali bifogade Betänckande,
angående de så väl af Rysk extraction som andre famiiiers,
hvilcke possiderat gods i Ingermanland, underdånige
ansökning om ersättning eller vederlag för bemälte deras gods,
i anseende til de af Commissionen vid hvar och en punct anförde
skiähl och omständigheter til alla delar at bifalla; som
ock K. Maj:t i nåder förklarar sig benägen, i anseende til bemälte
familiers för K. Maj:ts och Rikets tienst alt stadigt betygade
underdåniga nit och trohet, vid tilfällen och när sådane
öpningar existera, som för dem kunna vara tienlige, ihogkomma
hvar och en efter dess skickelighet och förtienst, och som
Riksens Ständer på sidsta Riksdag detta ärendet til K. Maj:t
hänskiutit, så vill K. Majit härigenom detta föregående dem
meddela, och tillika i nåder communicera den bifogade Suppliquen,
hvarmed någre af ofvanbemälte familier, efter erhållen communication
af Commissionens betänckande, hos K. Majit sedermera
i underdånighet inkommit.
Hr Landtm, uprepade, huruledes uppå Riksens Ständers
underdåniga begäran vid förre Riksdagen detta ärendet, sedan
Reductions- och Liquidations-Commissionen dess underdåniga
Betänckande afgifvit, af K. Maj:t blifvit afgiordt; samt at sedermera
å samtelige de Ingermanländske familiers vägnar Frih.
Otto Reinhold Uxkull, Hr Morath och Hr Kalitin med en
underdånig Supplique inkommit, derutinnan de sig besvära, at
Commissionen i anseende til Stolbowska freden anfördt, som
skulle deras förfäder icke ägt någre ärfdtelige gods i Ingermanland,
hvilcket de likväl med andragne skiäl vilja bevisa; hemställandes
altså Hr Landtm., om icke detta nu genast til Reductions-
och Liquidations-Deputationen kunde remitteras;
172
Ingermanländska gods. Sjö-artiklar.
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Frih. Fabian Wrede och åtskillige af R. o. A. förklarade
all billighet och rättvisa fordra, at desse familier, som
varit sä olyckelige at mista sine gods och med så mycken tro och
nit för Sveriges crona uthärdat, til sin rätts åtniutande utan
uppehåld måge blifva förhulpne.
Detta sades vara högst billigt.
Sedan uplästes ofvan omförmälte Supplique, hvarutinnan
de Ingermanländske familier med deras ifrån uråldrige tider
hafde roliga possession, de i K. confirmationsbrefven brukelige
ordasätten, hälften ärfdtelige och hälften i förläning, det för
slike gods altid erhäldne vederlaget i Fin- eller Lifland, samt
at de under reductionstiden dem fådt behålla, och at högstsal.
Konung Carl XI deras privilegier stadfästat, i underdånighet
vilja visa deras gods i Ingermanland hafva varit ärfdtelige.
Sedan upsattes följande Resolution, hvilcken för R. o. A.
uplästes och gillades och skrefs uppå det ifrån Rådet nedkomne
Extractum Protocolli:
Resol. Remitterat til Riksens Ständers Reductions- och
Liquidations-Deputation, hvilcken så mycket skyndesammare
med des betänckande kan inkomma, som det endast rörer det
af Ingermanländske familierne hos K. Maj:t i underdånighet
andragne besväret; finnandes R. o. A. billigt, at desse familier,
som så länge varit i mistning, til deras rätts åtniutande utan
vidare uppehåld måge blifva förhulpne.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande af den 30
Junti, hvarutinnan, i anledning af et ifrån Landt- och SiöMilitiae-Oeconomie-Deputationen
til Justitiae-Deputationen utfärdat
Extractum Protocolli, och i anseende dertil at det upsatte
projectet til de nye Siö-Articlarne ännu icke blifvit af
Ammiralitets-Collegio sluteligen företagit, hvileke jemväl efter
den alhnänne Lagen uti det lämpelige mål af Lag-Commissionen
tyckes böra först öfverses och jemkas, Deputationen til Riksens
Ständers ompröfvande hemställer, om icke, sedan AmmiralitetsCollegium
insändt project til Siö-Articlarne, detsamma af LagCommissionen
må vidare öfverses och jemkas samt til K. Majit
i underdånighet ingifvas, på det Riksens Ständer vid näste
Riksdag måge kunna både Krigs- och Siö-Articlarne sig til
afgiörande och fastställande företaga.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Arkitekt vid amiralitetet. Dep. fr. Bondeståndet. 173
Uplästes Bandt- oell Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial, hvarutinnan, i anledning af Ammiralitets-Collegii
uti des Riksdags-Relation giorde berättelse, at Collegium anslagit
den på staten bestådde mästersnickare-lönen åt en, hvilcken
som architect bestyrer om hus- och brobyggnader, hvilcket
sä mycket nödigare befunnits, som til desseiners författande
och utförande af hvarjehanda hus och andre vid Ammiralitetet
förefallande byggnader fordras en person af god förfarenhet,
som med den i Staten upförde titul af mästare eij väl lärer
stå at erhållas, Deputationen hemställer, om icke förenämde
500 dahl. smt måge hädanefter för en architect i Staten bestås,
med förbehåld, at bemälte architect eij någon löns t ilökning
hädanefter må beviljas, som til Statens gravation kunde
lända.
R. o. A. biföllo Memorialet, doch at altid en bepröfvad
man, som befinnes förstå architecturen, antages;
Hvilcken resolution skrefs på Memorialet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, 12 personer starck, som medbragte et
Extractum Protocolli, hvilcket den som anförde Deputationen
berättade angå hemmansnumrorne, som man vill taga ifrån
Rusthållarne i Skåne, recommenderandes samma ärende hos
R. o. A. til det bästa.
Sedan Deputationen afträdt, uplästes bemälte Extractum
Protocolli, hvarutinnan Bondeståndet Riksdags-Fulhnäcktigens
ifrån Malmöhus och Christianstads lähn ingifne Memorial, angående
den der skiedde publicationen om hemmansnumrornes
tagande ifrån Rusthållarne, som af stamrusthållarne til åcker
och äng altid blifvit brukade, med mera til det bästa anmäla,
så at betalning til vederbörande afgå måtte at innehålla med
sådane afhyste hemmans bortgifvande, samt at hvad redan i
dy mål skiedt för kraftlöst må blifva förklarat, förmodandes
sig så härutinnan, som hvad i Memorialet om vargenätens
undslippande anföres, de öfrige respective Ståndens gunstiga bifall.
Likaledes uplästes det dervid fogade Memorialet, hvarutinnan
förbemälte tvänne ärender med deras omständigheter vidlyftigare
anföres.
Hr Landtm, erindrade, at denna ansökningen hade bort
gå igenom Urskillnings-Deputation.
Frih. Dörring androg, at sådant eij kunnat skie, emedan
Rusthållarne nu först fådt kundskap härom, hvarjemte så val
174
Om afhysta hemman och vargnät.
Irih. During som Gref Charles Emile Lewenhaupt förestälte
angelägenheten at med sådane afhyste hemmans bortgifvande
ma innehållas, emedan rusthållen derigenom alt för mycket
skulle komma at lida och til rikets skada och afsaknad blifva
oförmögne at underhålla rustningen; tilläggandes Frih. Dörring,
at til detta föranstaltande Prästerskapet varit orsaken, hvilcka,
i anseende til sina rättigheter, åstunda större antal af hemman
och af åboer.
Hr Landtm, förestälte, at här voro tvänne frågor, den
ena, om med det redan påbegynte föranstaltande med desse
afhyste hemman til vidare skall hvila; den andra, hvaräst detta
ärende, tillika med det som om vargenäten förmäles, til öfverseende
och utarbetande skall företagas; och som desse senare
målen tvifvels utan ibland Allmogens Allmänna Besvär hade
blifvit andragne, i fall de sökande i tid derom haft kundskap,
så hemstälte Hr Landtm., om icke de samma til Allmänna
Besvärs-Deputationens utarbetande kunde hänskiutas, tilläggandes
Hr Landtm., at samina Deputation väl lärer pröfva
hvarthän desse målen skola remitteras.
Detta bifölls af R. o. A.
Vidare frågade Hr Landtm., om icke angående inhibi—
tionen til K. Majit en underdånig föreställning upgå kan;
Hvartil äfven väl af R. o. A. med ja svarades.
I följe häraf upsattes följande Resolution, hvilcken, sedan
den för R. o. A. var upläst och bifallen, skrefs a tergo pa
Bondeståndets ingifne Extr. Protocolli, som strax til Prästeståndet
afskickades:
Resol. R. o. A. funno, at sielfva målen til Allmänna Besvärs-Deputationen
remitteras, at der ibland Allmogens Allmänna
Besvär införas; men sorn, i fall med bortgifvande af de
afhyste hemman emedlertid eij skulle innehållas, Rusthållarne
alt för mycket torde komma at lida, stadnade R. o. A. i det
slut, at härom ju för ju häldre til K. Majit en underdånig
föreställning kan upgå.
Hr Wulfwenstierna paminte, at den Secreta OeconomieCommissionen
gifvit anledning til detta föranstaltande, emedan
den samma befunnit missbruk i Skåne dermed förelöpa, at en
bonde eller rusthållare innehafver mera jord, än han väl kan
skiöta, och således illa brukar tvenne hemman, i det stället
han väl kunde häfda et, hvarigenom så väl landsbruket i gemen
Om instr. för Krigs- o. Kommerce-Kollegierna. 175
sorn cronan i anseende til de personelle afgifter lider afsaknad
och skada.
Uplästes Extract af Instructions-Deputations Protocoll
hållit den 3 Julii, hvarutinnan Deputationen hemställer, om
icke Riksens Ständer sig nu til afgiörande behagade föredraga
låta de af Instructions-Deputationen vid förre Riksdagen utarbetade
Instructioner för Krigs- och Commerce-Collegierne;
och som de vid förre Riksdagen af Riksens Ständer faststälte
Instructioner för K. Majits och Riksens Cammar-Collegium
samt Hrr Landshöfdingarne, så väl som nu varande lyckelige
regeringssätt, tillika med de tid efter annan utgångne K. Förordningar
och Rescripter, förorsaka åtskillige ändringar uti de
för betienterne vid landthushåldningen och upbörden tilförene
gifne Instructioner, så hemställes i lika måtto, om icke Riksens
Ständer skulle täckas i underdånighet styrcka K. Majit at
anbefalla Cammar-Collegium at projectera med det första och
innan näste Riksdag för desse betiente behörige Instructioner,
sedan Collegium förut Landshöfdingarnes betänckande deröfver
infordrat.
Uppå Hr Landtmis giorde frågan
bifölls detta betänckande af R. o. A.
Uplästes Riksens Ständers Instructions-Deputations Extractum
Protocolli af den 1 Julii, hvarutinnan, i anseende
dertil, at emellan den för K. Bergs-Collegium den 16 October
1723 utfärdade Instructionens 7 § och den vid förre Riksdagen
för K. Commerce-Collegium af då varande Instructions-Deputation
projecterade Instructionens 3 §, beträffande jurisdictionen
och inseendet öfver smidemanufacturvärcken, skall finnas en
åtskilnad, at igenom den senare K. Bergs-Collegio tyckes betagas
en rättighet, som bemälte Collegium hittils haft, Deputationen
Riksens Ständers godtfinnande hemställer, huru vida til
afböijande af det hinder, som Instructions-Deputationen vid
Bergs-Collegii Instructions öfverseende i så måtto i vägen ligger,
Riksens Ständer skulle behaga antingen sielfve vid CommerceCollegii
Instructions företagande denna skiljacktigheten afgiöra,
eller och lämna Deputationen fria händer, sedan vederbörande
närmare hörde blifvit, til Riksens Ständers ytterligare bepröfvande
sig deröfver at utlåta.
Hr Landtm, förmäl te, at hvad denna frågan beträffar,
om den emellan Bergs- och Commerce-Collegiernes Instructioner
yppande skilnaden uti Instructions-Deputationen til skiärskådande
176 Om instr. för Krigs- o. Kommerce-Kollegierna.
skall företagas, eller och i Ständens Plenis, så tyckes det förra
eij väl låta göra sig, emedan Commerce-Collegii Instruction
vid förre Riksdagen af en Ständernes Deputation är utarbetad,
och således nu mera eij annorstädes än hos sielfva Stånden
kan komma under skiärskådande, kunnandes då de härvid
nödige påminnelser af vederbörande blifva giorde; hvarom Hr
Landtm, bad at R. o. A. sig emellan närmare ville öfverlägga.
Efter något discourerande förestälte Hr Bergs-Rådet Bergenstierna,
at som högst nödigt är, at all lag är klar och
tydelig, på det vederbörande med visshet måge veta, hvarefter
de sig hafva at rätta, så är ock i anseende til Instructionerne
sådant eij mindre angelägit, på det hvart och et värck må
veta huru vida dess syssla och inseende sig sträcker, och således
det ena eij voro det andra hinderligit uti ärendernes
skötande; hvarvid, som i anseende til Collegiernes Instructioner
ganska mänga och skiliacktiga mål och omständigheter sig förete,
hvilcka uti Deputation, hvaräst en så stor myckenhet af saker
eij förekommer, lättare tyckas kunna utredas, än uti sielfva
Stånden, der tiden eij tillåter all ting så noga och granneligen
at nagelfara, ty hemstälte Hr Bergs-Rådet, om icke Deputationen
kunde lämnas fria händer detta ärendet at utarbeta
och med betänckande deröfver til Ständernes ompröfvande inkomma;
tilläggandes, angelägenheten härvid voro ganska stor,
emedan, om Bergs-Collegii jurisdiction härutinnan skulle minskas,
sådant med tiden torde gifva en dryg efterkänning.
Hr Boije och åtskillige flere höllö före, at som Deputationen
redan yttrat sig och ärendet doch i Plenis bör skiärskådas,
så voro det allenast at fördubbla arbetet och tidens
utdrägt at än en gång hänskiuta det samma til en Deputation.
Hr Landtm, sade sig ännu böra lägga detta skiälet härtil,
at det jemväl kunde blifva et prejudicat at uprifva alle
på förre Riksdagen af Deputationerne författade men då i
Stånden eij afgiorde Betänckanden; hvarföre Hr Landtm, til
R. o. A. hemstälte, om icke saken in Pleno kunde til afgörande
företagas, då Bergs-Collegium emedlertid med sine
påminnelser kan inkomma, hvilcka då kunna öfvervägas, och,
i fall så nödigt pröfvas skulle, Deputationens tanckar deröfver
inhämtas.
Som härvid inge påminnelser giordes, frågade Hr Landtm.,
om icke Commerce-Collegii vid förre Riksdagen projecterade
Tull-Dep:ns instruktion. Tulltaxan.
177
Instruction med första hos R. o. A. kommer at företagas, och
då i anseende til denne 3 § de dervid nödige påminnelser på
sätt som förbemält är andragas,
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Och fants godt, at Instructions-Deputationens Extractum
Protocolli blifver liggande på bordet, hvaruppå skrefs följande
Resolution:
R. o. A. funno bäst vara, at när Riksens Ständer K.
Commerce-Collegii projecterade Instruction til afgiörande företaga,
K. Bergs-Collegium då hos Riksens Ständer andrager de
dervid til görande påminnelser, öfver hvilcka, i fall så nödigt
pröfvas, Instructions-Deputationens tanckar kunna inhämtas.
Hr Landtm, anmälte, at R. o. A:ns Extractum Protocolli
af den 1 Julii, angående Tull-Deputationens Instruction
voro tilbaka kommit, med Ståndens påskrift, at de detsamma
bifallit, allenast at Borgareståndet tillagt, at öfverseendet och
projecterandet af Tulltaxan bör jemväl sträcka sig til de utgående
vahror.
Hr von Hökerstedt förestälte härvid, at då detta ärendet
var före, han eij annat förstått, än at jemväl de utgående
vahror under detta öfverseende borde begripas, hvilcket i anseende
til handelens styrsel och manufacturernes upkomst icke
voro mindre angelägit än med de inkommande, och at således
denna Borgareståndets påminnelse voro ganska nyttig och väl
grundad.
Hr Landtm, frågade, om Borgareståndets tilläggning vinner
bifall;
Hvartil svarades ja.
Och skrefs pä documentet, at Standens utlåtelser hos R.
o. A. blifvit upläste samt Borgareståndets tilläggning om utgående
vahror bifallen.
Hr Wulfwenstierna påminte, at rätta afseendet med
detta af K. Maj: t begärte Tulltaxans öfverseende varit at få
den minskning, som är emellan 1666 och 1719 samt de senare
store siötullstaxor på inkommande vahror rättad, på det riket
må komma til sin rätta inkomst, hvilcken igenom de senare
ändringar ansenligen är förringad.
Hr von Hökerstedt uprepade och med flere skiäl bestyrckte,
hvad han tilförene andragit angående nödvändigheten,
at Stora Siötullstaxan jemväl i anseende til de utgående vahror
Adelns Protokoll, 1738. 12
178 Just. Kanslerens instruktion. Exekutions-verket.
bör öfverses, och förblef således vid R. o. A:ns härom redan
fattade slut.
Frih. Coijett förestälte, at som Riksens Ständer åtskillige
Instructioner sig nu til öfverseende företaga, det icke voro
mindre nödigt, utan jemväl af den högsta nödvändighet, at
Justitise-Cancellerns Instruction af Justi tiae-Deputationen til
Riksens Ständers vidare ompröfvande blefvo öfversedd, och i
anseende til det, som sedan 1719 och 1720 samma angelägne
ämbete kan vara ålagt, så väl sorn hvad Hr Boijes ingifne
Memorial om executionsvärckets ställande på en alfvarsammare
fot kan gifva anledning til, tilökt och förbättrad.
Som härvid eij något påmintes, giorde Hr Landtm,
frågan;
Hvilcken af R. o. A. bifölls.
Och upsattes följande Extracturn Protocolli, hvilcket för
R. o. A. uplästes och gillades.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 8
Julii 1738.
Som R. o. A. nödigt funnit, at Justitia3-Cancellerns Instruction
uti Justitise-Deputationen til öfverseende och förbättrande
må företagas, så at deruti blifver infördt hvad sedan åhr
1720 Justitiae-Cancellers-ämbetet vidare ålagt blifvit, och hvad
eliest Deputationen af Hr Boijes til Riksens Ständer ingifne
och til Justitise-Deputationen remitterade Memorial, angående
executionsvärckets ställande på en alfvarsammare fot, kan taga
anledning til, altså varder de öfrige respective Stånden häraf
vänlig del lemnat. Actum ut supra.
Hr Boije, näst aflagd tacksäijelse för den benägenhet R.
o. A. behagat visa för des ringa, doch välmente tanckar, hemstälte
om icke Justitise-Deputationen jemväl må företaga Landshöfdinge-Instructionen
och med påminnelser inkomma, hvad
uti densamma i anseende til det angelägna executionsvärcket
kunde vara at förbättra och tillägga.
Hr Carl Ehrenpreus anförde, at som det voro en ganska
örn och granlaga sak at röra en på förre Riksdagen af Riksens
Ständer öfversedd och faststäld samt i Riksdags-Beslutet
antagen Förordning, så tyckes bäst vara, at härom eij nämnes;
men skulle någon Deputation finna något nyttigt angående
executionsvärcket at vid handen gifva, så kunde sådant af Riksens
Ständer tagas i öfvervägande och uti en serskilt Förordning
angående executionsvärckets förbättrande inflyta.
Prot. Dep:ns Betänkande om gravationers utfärdande. 179
Detta understöddes af åtskillige af R. o. A., och stadnade
härmed denne discours.
Uplästes Riksens Ständers vid förra Riksdagen förordnade
Protoculls-Deputations Betänckande, angående en viss tid til
gravationers och observationers utfärdande, daterat den 8 Oct.
1734, hvilcket uppå förbemälte Riksdag Riksens Ständer eij
kommit at föredragas, hvarutinnan, i anseende til den stora
olägenhet och fara för undersåtarnes egendom, som det med
sig förer, at gravationer och observationer på otilbörligit sätt
formeras, Deputationen Riksens Ständers mogne ompröfvande
underställer, om icke en Förordning kunde utkomma: l:o at
de sökande, som ganska mycket igenom tidens utdrägt komma
at lida, i görligaste måtto blifva uti deras ansökningar til slut
förhulpne, utan anseende til personens värde eller andre förmåner;
2:o at när en observationssak härrörande af gravationer
en gång i Collegierne eller annorstädes är vorden afgiord och
til vederbörandes säkerhet expedierad, ingen vid heders och
tiensts förlust må gifva igenom förtydningar anledning til sakens
uprifvande och kullkastande, utan om någon vidare åtalan
giöres, som skulle cronan eller någon annan kommit i mistning,
de då til ersättning måge blifva vederhäftige, som sådant
förut bordt bepröfva och skiärskåda; 3:o at för den allmänna
säkerheten en viss tid til alle observationer, gravationer och
förklarande deröfver blefvo utsatt, samt alle observationer,
gravationer, balancer och redogiörande, af hvad namn de vara
måge, formeras, emedan den ännu lefver, som dylika sig ådragit,
hvilcken är i bästa tilstånd at dem utreda och förklara, och
om en sådan under den tiden med döden afgå skulle, at 6
månader sedan dödsfallet blifvit vitterligit gravationerne med
des arfvingar communiceras, samt deras förklaring straxt infordras,
då saken, sedan de med förklaringen inkommit, högst
innom 3 åhr bör aldeles vara afsluten; 4:o skulle någon, hvilken
ålegat efter detta föreskrefne sättet giöra observationerne, befinnas
sådant eftersättia i rättan tid at angifva, at då den
sielf derföre blifver ansvarig, men den dödas encka, barn och
arfvingar i evärdeliga tider befriade.
I anledning af detta Betänckande och Hr Wulfwenstiernas
härvid giorde föreställning, at som här en så kort
tid, nemligen allenast 6 månaders, til cronans rätts bevakande
föreskrifves och detta voro af en ganska stor consequence, R.
o. A. sig härutinnan väl ville förese, så at de härvid både nu
180 Prot. Dep:ns Betänkande om gravationens utfärdande.
och i framtiden kunde finna sin säkerhet; at som det skulle
falla omöijeligit för Cammar-Collegium alt, hvad som här föreskrifves,
på en så kort tid behörigen at efterse och undersöka
låta, vid handen gifvas må, huru och pä hvad sätt detta
alt måtte kunna värckställas, så at publicum igenom en alt
för kort tidsens inskränckning eij måtte stängas ifrån sin rätts
utsökande;
upkom hos R. o. A. en vidlyftig discours, i det åtskillige
af R. o. Arns ledamöter vijste, at å andra sidan det icke voro
mindre eftertänckeligit för undersåtarnes säkerhet i gemen, om
eij en viss tid fastställes, efter hvilcken man för alt tilta! om
observationer och gravationer kunde vara säker; at som här
taltes om cronans upbördsmän, det icke mindre i anseende til
dem voro billigt, at med observationer på dem eij på tiden utdrages,
då deras enckor och barn eij äro i stånd sig at förklara,
och at fördenskull skiäligt voro samt tiden för vederbörande
at formera observationer nog tilräckelig, om dertil et
åhr sedan räkningarne blifvit ingifne utsattes.
Det discourerades också härvid, at et åhrs termin voro
för kort, och at derigenom hända kunde, at otrogne upbördsmäns
barn och arfvingar kommo på orättvist sätt at til godo
niuta det som publicum olof!, voro undanhållit och fråntagit,
och som den allmänna Lagen lämnar hvar privat 20 års tid
at söka ut sin fordran, så tyckes det vara för kort tid at föreskrifva
publicum allenast 6 månader eller et åhr;
Hvartil svarades härutinnan vara en ganska stor åtskillnad,
aldenstund, om en privat vill försumma sin talan, det honom
står fritt, och han har at skylla sig sielf, om han deraf tager
skada, deremot cronan lönar betiente, som des rätt bevaka böra,
och i fall de det försumma, derföre ansvarige blifva; så voro
ock åtskillnaden derutinnan ganska märkelig, at när cronan
gior en sådan tiltalan, det likasom rörer dens ähra, hvilcken
sökt blifver, och drager med sig 40 procents böter, som en
privat eij får påstå.
Och som således meningarne blefvo skiljacktige och saken
befans vara af den angelägenhet at den närmare bör öfverläggas,
samt tiden nu jemväl var förliden, fants uppå Hr
Landtm:s härom giorde fråga af R. o. A. godt, at Betänckandet
til Lögerdagen blifver liggandes på bordet, på det R. o.
Arns ledamöter måge hafva tilfälle det nogare at igenomse och
med sine påminnelser inkomma.
R. o. A. skildes åt,
Tu]l-Dep:ns instruktion.
181
Den 12 Ju lii.
R. o. A. samlades kl. åtta.
Uplästes de hos R. o. A. den 5 och 8 Julii håldne Protocollen,
vid hvilcka inge påminnelser giordes.
Uplästes et Memorial af den til Tull-Deputations Instructions
upsättiande förordnade Deputationen, hvarutinnan, i anseende
dertil, at de orden utur K. Maj:ts nådigste Secrete Proposition,
som uti projectets 4 § influtit, eij blifvit så noga fölgde
som nödvändigheten fordrar, Deputationen hemställer, om icke
berörde ord böra uti Instructionen således uptagas, som de uti
Secreta Propositionen lyda, och meningen altså sålunda inrättas,
at K. Maj:t förmäler sig hafva erfarit, det stora siötullen på
inkommande vahror efter 1719 och 1730 åhrs Tulltaxor emot
de äldre ansenligen är förminskad.
Hr Landtm, förestälte, at som således orden uti K. Maj:ts
Secreta Proposition eij fullkomligen blifvit andragne, hvilcket
nödvändigt rättas bör, så lärer ock deraf följa, at denna angelägna
rättelsen likaledes i ackt tages uti den expedition, som
i anledning af R. o. Arns Extractum Protocolli af den 1 Julii,
hvilcket af de öfrige Stånden blifvit bifallit, til H. K. Maj:t
i underdånighet kommer at upgå, angående en Commissions
förordnande, som projecterar Siötullstaxan, innan den kommer
til Tull-Deputationen och derifrån vidare til Riksens Ständers
ompröfvande och fastställande.
Som detta af R. o. A. bifölls,
altså upsattes följande Resolution, hvilcken, sedan den för
R. o. A. var upläst och gillad, skrefs på förbemelte Memorial,
sä lydande:
Resol. R. o. A. biföllo, at som den 4 § uti Tull-Deputationens
Instruction i anledning af den 8 § af K. Maj:ts nådiga
Secreta Proposition är upsatt vorden, så kommer ock densamma,
enligit Deputationens hemställande, derefter aldeles at inrättas;
hvilcket uti den underdåniga föreställning, som, i följe af R.
o. Arns Extr. Protocolli af den 1 Julii och de öfrige resp.
Ståndens dertil gifne bifall, til K. Maj:t kommer at upgå, likaledes
kommer at i ackt tagas.
1 det nu med de uti Riddarhus-Ordningen på förre Riksdagen
oafslutne puncters afgiörande enligit R. o. Arns härom
182 Rutenschölds mern. om Riddarhus-Ordningen.
giorde öfverenskommelse skulle fortfaras, anmälte Hr Landtm,
et af Hr Carl Axel Rutenscköld ingifvit Memorial, hvilcket
uppå R. o. Arns dertil gifne samtycke blef upläst, hvarutinnan
anföres, at som R. o. A. oacktat deras giorde aftal, at ingen
af de tilförene afgiorde puncter i Riddarhus-Ordningen skulle
röras, likväl vid senaste sammankomsten öfver RiddarhusOrdningen,
då Hr Rutenscköld eij haft den ähran at vara til—
städes, til et å nyo afgiörande behagat uptaga den första Artikelens
8:de §, så förmodar han des ödmiuka påminnelse, at en
sak, som så allmänt afgiord och faststäld är, eij må å nyo
uptagas och ventileras, gunstigast lärer tillåtas, i synnerhet sorn
i annor händelse aldrig något för vist kunde anses på Riddarhuset
vara slutit, och vid det tilfället, då denne redan approberade
§ å nyo stäldtes under qusestion, 50 af R. o. A:ns ledamöter
redan uti Secrete Utskottet, eij i egne ärender, utan i
riksens tienst voro borta, förutan månge andre, som i mening,
at de för faststäldte puncter allenast skulle upläsas, voro nidgångne;
hemställandes Hr Rutenscköld, hvad påfölgd det skulle
hafva med sig, om en sak, som ofta af 6 å 700 personer faststäld
är, sedan af 1 eller 200 kunde ändras och kullkastas,
och huru farligit et sådant prejudicat skulle blifva, hvaraf jemväl
de andre Stånden skulle kunna taga sig anledning at ändra
sine en gång fattade slut uti allmänna ärenden, finnandes i
öfrigit Hr Rutenscköld, i anseende til sielfva saken, den lian
doch eij vill vidröra, Regeringsformens 44 § vara kraftig nog
at hindra det som R. o. A. är i frucktan före, nemligen at
blifva trängde ifrån sine ställen, så vida ingen kan komma
til grefve- eller friherre-värdighet utan besynnerlige stora förtienster
emot fäderneslandet, hvilcka i fredlige tider eij så många
tyckas kunna förvärfva, til at förtiga det Grefvar och Baroner
hafva sine tildelte ställen, som de nu innehafva och efter 1719
års öfverenskommelse eij kunna gå ifrån.
Hr Ridderschantz och åtskillige andre begärte, at detta
Memorial må blifva liggande på bordet, på det R. o. A. må
hafva tilfälle sig häruppå at betäncka.
Hr Lilliestierna sade sig intet hafva emot Memorialet,
hvilcket jemväl kunde hafva sin goda nytta, men som åtskilnad
är emellan en afgiord sak, som ännu eij kommit til expedition,
och den som är expedierat, och på den förra händelsen, icke
allenast uti Rådet utan ock i alle Collegier och Rätter, slutet,
när skiäl dertil finnes, kan blifva ändrat, så lärer förmodeligen
Riddarhus-Ordningen.
183
R. o. A. härutinnan eij vilja betaga sig en förmån, som den
minste Ciemners-Rätt är förbehållen.
Härtil svarades detta hafva sin ricktighet, när intet aftal
förut skiedt; men här voro förut öfverenskommit, at de år 1734
afgiorde puncter uti Riddarhus-Ordningen skulle äga bestånd.
Hr Liljestierna frågade i fall Hr Rutenschölds satz
skulle vara utan all exception, huru man då nu skall kunna
uprifva hvad sidsta gången faststäldtes, nemligen at i anseende
til den 8 puncten skiählen emot och med af visse Deputerade
skola utarbetas; i öfrigit, då frågan skiedde, om 1734 åhrs
puncter skola blifva faststående, giorde åtskilliga af R. o. A.
det förbehåld, at om något vid samma puncter voro at tillägga
eller förbättra, borde sådant vara tillåtit; och hvad den 8:de
puncten beträffar, sade Hr Liljestierna vid alle Riksdagar, da
den varit före, hafva giordt sitt förbehåld, som af Protocollen
lärer finnas.
Gref Lewenhaupt sade sig vid detta tilfället böra giöra
en nödig påminnelse; nemligen at det lärer vara en satz, sorn
ingen på Riddarhuset lärer neka: at när en fråga af Landtm,
är giord och af pluraliteten med ja besvarat, saken då är afgiord,
när de som äro af annan tancka eij begära och påstå
votering.
Hr Landtm, hemstälte, at som de Deputerade, hvilcka
förre gången anmodades at i anseende til den 8:de § utarbeta
skälen mot och med, til nästa sammankomst lära med sitt
yttrande kunna vara färdige, om icke R. o. A. skulle behaga
låta förblifva vid det som i så måtto förre gången faststäldtes,
på det man således med den i dag upkomne frågan sig eij
längre må uppehålla;
Hvartil af en stor del af R. o. A. svarades med ja.
Men Gref Johan Gyllenborg påstod, at som förre gången
af samtelige R. o. A. faststäldt blifvit, det de åhr 1734 afgiorde
puncter eij skulle röras, hvarpå Secrete Utskottets ledamöter
gingo ned til sin förrättning, så kan uti det, som i så måtto
en gång blifvit slutit, ingen ändring tillåtas; beropandes Hr
Grefven sig uppå det den dagen håldne Protocollet.
Gref Henning Gyllenborg anförde samma skiäl, tilläggandes,
at som 1/8 af R. o. A. voro borta, och det eij uti egne
värf af egit behag, utan uti angelägne riksdagsärender, så har
sedan ingen ändring kunnat skie i det som en gång var faststält;
men om i öfrigit R. o. A. skulle nu behaga sig derom
184
Riddarhus-Ordningen; von Stauden.
förena, at de rationes pro et contra, som i anseende til den
8 § komma at upsättias, skola tagas i ventilation, at sådant
bör anses, som en i dag skiedd öfverenskommelse, och eij i förmågo
deraf at det vid förra sammankomsten blifvit beslutit.
Hr Lilljestierna: Som R. o. A., hvilcka til 800 vid
denna Riksdag äro närvarande, satt det förtroende til 50 af
sine medbroder, at de deni de angelägnaste och vigtigaste riksdagsärender
anförtrodt, så tyckes de ock med skiähl kunna
förmoda, at desse emot sine principaler hafva det förtroende
tilbaka, at de i deras frånvaro sakerne med all ömhet lära
afgiöra; i öfrigit är det en klar sak, at den Riksdagsman, som
är frånvarande, bör nöija sig med det de närvarande beslutit.
Frih. Coijett sade frågan här eij vara om förtroendet,
hvarom på ingendera sidan tviflades; utan som det var aftalt,
innan Secrete Utskottsledamöterne gingo nid, at de afgiorde
puncterne eij skulle röras, så tycktes för prejudicatet skuld
det vara et farligit steg at härutinnan tillåta någon ändring.
Hr Landtm, förmälte, at ehuru väl R. o. A. äro principaler
för ledamöterne i Secrete Utskottet och de öfrige Deputationerne,
så kan doch R. o. A. eij anses för principaler, när
samma ledamöter eij äro i Deputationerne, emedan på Riddarhuset
hvar och en äger sin egen stämma; i öfrigit hemstälte
Hr Landtm., om icke R. o. A. skulle behaga fastställa, at de
i anseende til 8 § upsatte skiählen mot och med til afgiörande
böra företagas, när de inkomma, utan at längre uppehålla sig
med den frågan, om detta skall anses för et i dag eller vid
förra sammankomsten fattat beslut;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Företogs altså Riddarlius-Ordningens Andra Artickel.
1 §, huru R. o. A. skola intaga sine säten, först Grefvarne,
sedan Friherrarne, med mera, hvilar i anseende til det
sorn om den 8 § i Första Artickelen redan är öfverenskommit.
2 § uplästes allenast, varandes på förre Riksdagen faststäld.
3 § likaledes.
Hr Falckengren hemstälte til R. o. A:ns gunstiga behiertande,
at som Capitain von Stauden inför Riddarhus-Deputationen
företedt sine bevis, samt at han fullgiordt hvad som
til introduction fordras, och bemälte Capitain är commenderad
på en lång expedition, således eij kan afbida Riksdagens slut,
samt til äfventyrs eij någon tid mera torde hafva den lyckan
at hos R. o. A. få aflägga sin ödmiuka tacksäijelse, om i an
-
Von Staudens introduktion. Riddarhus-Ordningen. 185
seende härtil R. o. A. eij skulle vilja visa honom den gunsten
at få blifva introducerad, på det han må kunna hafva den
ähran sin ödmiuka tacksäijelse sielf at aflägga och sedan med
nögdare och friare sinne anträda sin resa.
Hr Didron biträdde detta, bidjandes, at Hr Capitain von
Stauden, som är en så braf officerare, den gunsten måtte vederfaras
at få träda in på Riddarhuset och för R. o. A. giöra sin
reverence samt aflägga sin ödmiuka tacksäijelse.
Men som härvid påmintes, at en gång faststäldt är, det
ingen introductiön skall skie för än emot Riksdagens slut, samt
at vid et sådant tilfälle fullmäcktige kunna representera de
frånvarande, förklarade R. o. A., at den af Hr Capitain von
Stauden begärte introductionen honom nu eij kan beviljas.
Hr Falckengren begärte, von Stauden måtte beviljas at
nämna skriftelig någon fullmäcktig;
Och svarades härtil, at vid sådane tilfallen nekas ingen
at bruka fullmäcktig.
Hr Lilljestierna sade sig höra det anses som en afgiord
sak, at Capitain von Stauden skall introduceras; hvilcket doch
först när Riddarhus-Deputationen med sin berättelse inkommit
kommer at tagas under ventilation.
Atskillige begärte, at Riddarhus-Deputations afgifne berättelse,
hvilcken Riddarhus-Fiscalen hade til hands, måtte upläsas.
Men uppå Hr Landtnäs härom giorde fråga
ville R. o. A. icke eller härtil samtycka.
Företogs altså nu åter Riddarhus-Ordningen.
2 Artickelen § 4, huruledes Ättemännen eller ock Fullmäcktige
måge bivista Riksdagen, när Hudvudmannen eij vill
eller kan komma, uplästes.
Denne § var vid förre Riksdagen remitterad til Deputationens
ofver Riddarhus-Ordningen betänckande. Deputationens
yttrade tanckar om denne § uplästes, gående derpå ut, at
om någon Fullmäcktig utom ätten antages, den samma bör vara
posessionatus eller af kundbar förmögenhet; bifallandes i öfrigit
§ med hemställande allenast, om icke den, som någon fullmackt
in blanco producerar, bör vid den Riksdagen vara säte och
stämma förlustig.
Så uplästes ock Hr Abrahamssom serskilte mening, hvilcken
i Deputationen varit dissentiens, påståendes at til vara Fullmäcktig
eij bör requireras egendom, emedan förstånd och kundskap
dermed eij alltid är förknippad.
186
Hi eldar luis-Ordii i iigen.
Hr Landtm, förestälte at i anseende til Fullmäcktige
åtskillige quasstioner tilförende varit ventilerade, nemligen huru
förhållas skall, när den .sorn är Hufvudman fyllt 21 år men
eij ännu hunnit til 24; när moder är och ingen förmyndare;
när förmyndare eller näste fränder eij äro adelsmän.
Frih. C. W. Cederhielm: at alla desse frågor kunna
bringas under en allmän och således tillika på en gång blifva
afgiorde, nemligen om R. o. A. skulle behaga fastställa, at den
som sielf eij innehafver de åhr, at han kan sittia på Riddarhuset,
af honom eller på dess vägnar kan eij eller fullmackt
gifvas åt någon annan.
Hr Lilljestierna hemstälte, om icke först borde tagas i
öfvervägande, om det ock må vara tillåtit at gifva fullmackter,
emedan det jemväl häfver sine betänckeligheter med sig, at så
månge skaffa sig fullmackter vid Riksdagarne.
Hr Carl Wennerstedt: Som Riksdags-Ordningens 7 §,
hvilcken är en allmän, af alla Stånden faststäld lag härutinnan
är klar, så kan detta eij komma i quaestion; och i
öfrigit håller jag myckenheten för nyttigare til frihetens beskydd,
än om få skulle komma tillsammans.
Gref Lewenhaupt sade detta äfven vara hvad han hade
ärnat andraga, hvarföre han allenast ville lägga detta dertil,
at det tyckes obilligt, om en Adelsman, som för riksens tienst
eller andre hinder eij kunde bivista Riksdagen, skulle betagas
at genom fullmackt utse en vän, som han hade förtroende til,
at vid en Riksdag i sitt ställe bevaka riksens bästa och den
allmänna friheten.
Hr Didron: Til det som Hr Lilljestierna sagt vill jag
ännu lägga hvad som sidst uti R. o. Arns Allmänna Besvär
androgs, nemligen at så månge säterier och adelige gods komma
i ofrälse händer, hvart! 1 orsaken är, at Adelen i så stor myckenhet
sammankommer; och är för någre Riksdagar af Gref
Spens et Memorial härom inlagt.
Gref Lewenhaupt: Jag disputerar eij det af Gref (Spens
då anförde skiälet, at familierne härigenom ruineras, men det
är deras egen skuld; ty det står hvar och en fritt, om han
vill, at bivista Riksdagen eller eij; emedlertid är vår frihet i
större säkerhet, när månge uppå en Riksdag sammankomma
och uti et band til frihetens försvar förknippas; man ser i England,
der de igenom Deputerade sammankomma, huru Håfvet
förmår få Deputerade efter sitt behag och på sin sida.
Riddarhus-Ordningeri.
187
Gref Spens hemstälte, at som Adelen igenom riksdagsresor
skilja sig vid så många bondegårdar, om de då icke ville förena
sig at eij sälja sådane fastigheter til någon utom Adelsståndet.
Åtskillige biträdde hvad Gref Lewenhaupt sagt, hållandes
före det vara farligit för den allmänna friheten at restringera
R. o. Arns antal vid Riksdagarne til visse deputatos, och
obilligt at således betaga de öfrige af R. o. A. en rätt och förmån,
som de altid haft.
Hr Landtm, förmälte, at hvad Fullmäcktige beträffar, som
det voro en i Riksdags-Ordningen faststäld lag at familierne
äga frihet dem at välja, och Landtmarskalckseden honom förbinder
til Riksdags-Ordningens efterlefvande, ty kunde han
härom eij giöra någon proposition.
Och som detta af R. o. A. förklarades vara ganska rätt,
hemstälte Hr Landtm., om icke nu kunde öfverläggas
angående missbrukens förekommande vid fullmackters utgifvande.
Häruppå kom på discours, om icke i anseende til säkerheten
för tilkommande tider fastställas kunde, at eij öfver et
vist antal af en famille måtte tillatas at vara Fullmäcktige,
emedan eliest af en slächt til 20 personer och mera kunde
komma til stämma på Riddarhuset, der likväl så i Rådet som
i alle Rätter utsatt är, huru många bröder eller huru månge
släcktingar måge vara ledamöter.
Härtil svarades, at i proportion af samtelige R. o. A:ns
antal skulle en fast ansenligare myckenhet af bröder och släcktingar
kunna sittia som Fullmäcktige på Riddarhuset, utan at
sådant skulle löpa emot det i Rådet och Rätterne brukelige
sättet; dessutan skulle oreda vara at befara, om flere än det
faststäldte antalet tillåter, med fullmackter af deras vänner,
som til dem hade förtroende, försedde blefvo, ty hvilkendera
af bemälte Fullmäcktige skulle väl vilja låta excludera sig?
För ordning skull begärte Hr Landtm., at § å nyo måtte
upläsas, då vid de ställen, som nödigt finnes, påminnelserne
kunna giöras.
Uplästes altså begynnelsen af bemälte 4 §, huruledes, när
Hufvudmannen eij kan eller vill infinna sig, den som af ätten
närmast är och tilstädes kommer intager familiens säte utan
fullmackt.
Som härvid påmintes, at när Hufvudmannen sedan kommer
til Riksdagen, honom eij betagas kan familiens säte, och likväl
den andre emedlertid kunde vara vald til Secreta Utskottet
188
Riddarhus-Ordningen.
eller någon annan Deputation, derest han och måste blifva,
sa tyckes, på det en famille eij må äga tvänne stämmor in
Pleno, at samma ättemän den Riksdagen eij vidare bör bivista
Plenum.
I anledning häraf projecterades följande tilläggning i §:
»doch Hufvudmannen obetagit familiens säte at intaga, när
han tilstädes kommer, men är den andre redan vald til
Secrete Utskottet eller någon annan Deputation, behålle ther
sitt rum».
Men härvid fants åter den svårigheten, at det tyckes vara
orimmeligit, det en Adelsman, som ägt det förtroende at blifva
nämd i angelägne Deputationer, eij skulle få bivista Plenum,
deräst han kunde vara icke mindre nyttig; ty förmentes til
förekommande häraf bättre vara, at om Hufvudmannen eij
förut genom bref förbehåller sig at komma til Riksdagen och
i början eij är tilstädes, han sedan eij må undantränga sin
Ättemän.
I följe häraf projecterades denna mening i § at inflyta
näst orden »intaga familiens säte»: »hvarå hvarcken Hufvudmannen
eller någon annan af ätten åtal giöra må, så framt
den eij förut genom bref til Riddarhus-Secreteraren sitt säte
sig förbehållit, samt tilkänna gifvit laglige orsaker fil sitt uteblifvande
vid Riksdagens början, dä anteckningen skier».
Men som härvid påmintes, at som förutan Hufvudmannen
jemväl flere Ättemän kunde vara, som äro närmare til familiens
säte, än den som vid Riksdagen sig infunnit, hvilcka på samma
sätt böra avertera förut sine lagliga förfall, hvarigenom först
en vidlyftig och til äfventyrs obehagelig correspondence familierne
emellan om Hufvudmannen och de närmare Ättemän
ville bivista Riksdagen eller eij, skulle förorsakas och vid
anteckningen sig skulle yppa allehanda frågor, hvilcka med
bevis skulle bestyrckas, och, om tvister upkommo, til R. o. Arns
sammankomst upskiutas til hinder uti anteckningen och tor
hända Landtmarskalcksvahlets utdrägt, hvilket högstangelägit
är, at dermed på tiden eij ankommer;
Til förekommande af desse vidlyftigheter och svårigheter
projecterades altså följande tilläggning: »och äge Hufvudmannen
eller någon annan af ätten, sedan Landtmarskalcksvahlet skiedt,
eij mackt at på den Riksdagen intaga familiens säte, så vida
någon af familien sig redan dertil anteckna låtit.»
Riddarhus-Ordningen.
189
Men som detta af atskillige jemväl tycktes för hårdt, at
Hufvudmannen och de närmaste Ättemännen pä så kort tid deras
säten skulle betagas, i synnerhet i anseende til dem i Finland,
hvilcke för vägens längd och i anseende til väder och vind eij
på sattan dag kunde vara tilstädes, projecterades om icke tilläggas
kunde 14 dagar eller en månad i anseende til dem i
Finland eller och at Hufvudmännen må vara tillåtit genom
bref förbehålla sig en månad men eij längre.
Härvid giordes ater de föreställningar, at icke allenast
anteckningen vid Riksdagens början, hvilcken intet uppehåld
tillåter, med sådane förbehålds efterseende och inkast om de
voro ifrån Hufvudmannen samt närmare Ättemän, utan ock
Electorernes vahl skulle hindras.
Hr Landtm, föreslog altså ännu följande alternativ,
livilcket, sedan det var projecterat, för R. o. A. uplästes, nemligen
om Hufvudmannen eij är närvarande innan Landtmarskalcksvahlet
skier, äge tå then, som närmast af ätten tilstädes
är, familiens säte, hvilcket han, i fäll han til ledamot uti
Secrete Utskottet eller någon annan Deputation vald blifver,
under hela den Riksdagen, utan at Hufvudmannen kan inkomma,
behåller; men i annor händelse träde undan, när
Hufvudmannen vid Riksdagen sig inställer.
Frih. Wrangel af Adinal påminte, at för Finland härutinnan
en exception må vara, emedan Riksdagen på en sådan
åhrsens tid kunde utsättias, at månge ifrån samma storfurstendöme
eij torde så tidigt kunna vara tilstädes som landtmarskalcksvahlet
skier.
Hr Landtm, förmälte, at som exceptioner uti en allmän
lag eij äro väl tienlige, så kunde detta förbehåld införas i R.
o. A:ns Protocoll.
Som i öfrigit en stor del af R. o. A. förklarade sig för
det sidst upläste projectet;
Begärte Hr Liljestierna, at som härutinnan en Hufvudmännen
i ätterne tilständig rätt tyckes beskränckas, at med
denna frågans afgiörande eij må förhastas, utan til en annan
gång upskiutas; i synnerhet som någre med honom höllö före,
at detta utan votering eij kunde afgiöras.
Hr Landtm.: Så snart någon begär votering, kan sådant
eij nekas.
Hr Liljestierna: Här äro någre med mig som begära
votering.
190
Riddarhus-Ordningeu.
Hr Landtm, giorde häruppå frågan, om vid nästa sammankomst
öfver Riddarhus-Ordningen R. o. A. vilja votera öfver
det sidst upläste projectet, doch så at quaestionen eij ändras.
R. o. A. svarade bärtil med ja.
I anledning af Hr Didrons och Hr Lilljestiernas andragne
tvifvelsmål yppades hos R. o. A. en ny discours, huru vida de
som hafva fullmackter och således eij sittia för egne familier,
öfver denna frågan kunna votera; och anfördes å ena sidan,
at som de äro fullmäcktige, så tyckas de eij kunna decidera
uti et mål som är oeconomiskt och angår deras Principalers
enskylte rätt, emedan deras Principaler dem aldrig dertil autoriserat,
fast än de lämnat dem mackt andre allmänne ärender
vid Riksdagen at afsluta, kunnandes en Principal eij tros vilja
lämna en Fullmäcktig den mackten, at han skulle kunna skilja
Principalen från en honom tilhörig rättighet;
Hvaremot å andra sidan androgs, at R. o. A:ns fullmackter
på samma sätt äro inrättade som de öfrige Ståndens,
efter Riksdags-Ordningens 9 §, och Fullmäcktigarne således
befogade at sluta alt hvad som eij strider emot vår Fundamentallag;
at Fullmäcktigarne för bittida taxeras, när de sägas
kunna sluta något som voro stridigt med deras Principalers
rätt, emedan om hvar och en Fullmäcktig bör hafvas den
tanckan, at han lärer råda efter bästa vett och samvete; at
riksdagsfullmackter eij utgifvas til at besörja Attemännens
enskylte utan Riksens allmänna välfärd och bästa; och när
en Fullmäcktig decision är anförtrodd uti så högvigtiga saker,
så kan det uti saker af långt mindre vigt eij förvägras.
Åtskillige påminte denna discours eij höra til den nu förehafde
saken;
Hvarvid Hr Landtm, sade sig jemväl böra tilkännagifva,
at här ingen fråga är om något förfång för familien, utan allenast
om en viss lag och ordning Attemännen emellan; och at
om detta på det förra sättet skulle anses, R. o. A. på förre
Riksdagen redan giordt en mycket större decision, i det uti
den följande 5:te puncten, som då faststäldtes och hvaraf orden
af Hr Landtm, uplästes, stadgat finnes, at sedan Hufvudmannen
satt Fullmäcktig för sig, får han vid den Riksdagen
icke sielf träda til sitt rum.
Härvid stadnade denne discours, och sedan Hr Landtm,
ord från ord uprepat den tilförende giorde frågan angående
votering vid nästa sammankomst,
Kristianstads kyrka.
191
hvilcken fråga af R. o. A. ånyo med ja besvarades;
Skildes R. o. A. för denna gången åt.
Den 15 Julii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Uplästes Protocollet af den 12 Julii, hvarvid inge påminnelser
giordes.
Hr Landtm, anmälte, at som nästkommande Tisdag är
K. Maj:ts namnsdag, så lärer R. o. A. behaga at då på samma
sätt som altid brukeligit varit och jemväl vid Hennes Maj:ts
Drottningens namnsdag skiedde, Talemännen aflägga en underdånig
lyckönskning til Deras Maj Jer.
R. o. A. förklarade sig härmed aldeles nögde.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protoeolli af den 22
Junii, hvarmedelst hos' the öfrige respective Stånden til et benägit
bifall anmäles Riksdags-Fullmäcktigens Hofmeisters ansökning,
at Christianstadhs kyrcka til understöd och nödig
reparation medelst anticipation af tiden kunde erhålla betalning
för en underdånig fordran hos K. Maj:t och Cronan och
therjemte med någre visse staten icke besvärande inkomster
för framtiden förses, beståen des det senare förslaget, enligit
Hofmeisters bifogade Supplique til R. o. A., deruti, at samma
kyrcka, på sätt som med andre kyrckor skiedt, måtte få upbära
1 öre smt af hvart matlag i hela riket.
Som R. o. A. funno betänckeligit til den förre ansökningen
at samtycka, emedan therigenom en rubbning i Reglementet
för Ständernes Contoir skulle förorsakas, men at den senare
til Gammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationen remitterades,
thit åtskillige dylike ansökningar af Urskilnings-Deputationen
hänviste blifvit;
Altså upsattes följande Resolution, hvilcken, sedan den för
R. o. A. upläst blifvit, skrefs på förbemälte Borgareståndets
Extr. Protoeolli:
Resol. Til den förra ansökningen kan R. o. A. eij gifva
thess bifall, emedan therigenom en rubbning i Reglementet för
Ständernes Contoir skulle förorsakas; men hvad then senare
angår, så finner R. o. A. then samma til Cammar-, Oeconomieoch
Commerce-Deputationen, theräst åtskillige dylike ansökningar
redan anhängige äro, kunna remitteras.
192
Uppfostrings-Dep. Bortmistade räntor.
Det påmintes härvid, at eij något tii Deputationerne mätte
remitteras, som eij gådt igenom Urskillnings-Deputationen, fast
än i anseende dertil, at detta voro en pia causa, sådant för
denne gången skiedt;
Giörandes i synnerhet Hr Didron härvid den reservation
til Protocollet, at hädanefter inge mål, som eij gådt igenom
Urskillningen, af Deputation eller i Stånden måge blifva uptagne.
Hr Landtm, anmälte, at Ståndens utlåtelser öfver Hr
Boijes Memorial angående en Upfostrings-Deputation inkommit,
och at tvänne Stånd sig yttrat, at samma ärende, innan det i
följe af 1734 ahrs Riksdagsbeslut blifvit tilredt och utarbetat,
eij kan af Ständerne företagas, i följe hvaraf, som ingen pluralitet
blifvit, detta angelägna ärende för denna gången kommer
at hvila; men som Bondeståndet giordt den tilläggning, at et
underdånigt bref til K. Majit kunde upgå om detta ärendets
utarbetande til nästa Riksdag, frågade Hr Landtm., om R. o. A.
härutinnan vilja bifalla Bondeståndets yttrade tanckar; hafvandes
Ståndets Talemän lofvat sådant i sine Stånd jemväl at anmäla.
R. o. A. gåfvo härtil sitt bifall;
Som ock skrefs på documentet.
Hr Landtm, gaf tilkänna tvänne angelägne mål hos
R. o. A. hafva varit föredragne, men eij afgiorde, nemligen
angående de bortmiste räntorne och angående en viss tid til
observationers och gravationers utfärdande, hemställandes, om
icke samma ärender nu kunde företagas.
Och som R. o. A. förklarade sig härmed nögde;
Uprepade Hr Landtm, huruledes, då Reductions- och
Liquidations-Deputationens Memorial af den 31 Maii 1731, angående
de af R. o. A. bortmiste räntorne samt derpå löpande
interessen, den 28 sidstl. Junii blef upläst, ibland andra den
qusestionen upkommit, huruledes sådane bortmiste räntor, til
hvilcka vederbörande finnas berättigade, med skiäl kunna qvittas
och afskrifvas emot pretentioner och fordringar, som å cronans
sida ifrån urgamla tider kunna formeras.
R. o. A. funno bäst vara, emedan på tiden för mycket
skulle ankomma de härvid upkomne frågor in Pleno at ventilera,
at häröfver inhämta Reductions- och Liquidations-Deputationens
tanckar, kommandes härom et Extractum Protocolli at upsättias,
hvarutinnan de moverade quaastioner införas.
Tid för gravationers utfärdande. Besvärs-Deput. 193
Det andra angelägna målet, sade vidare Hr Landtm., som
kommit at hvila, voro den vid förre Riksdagen förordnade
Protocolls-Deputationens Betänckande af den 8 Octob. 1734
angående en viss tid til gravationers och observationers utfärdande,
hvilcket den 8 i denna månaden blifvit R. o. A.
föredragit, dä i anseende til de dervid moverade qusestioner
resolverades, at det samma til i dag skulle blifva liggande på
bordet, och som Hr Abrahamsson, genom et ingifvit Memorial,
öfver bemälte Betänckande yttrat sine tanckar, samt K. CammarCollegium
och Cammar-Revisionen uti et underdånigt bref til
K. Majit af den 12 Julii 1734 vidlyftigt sig utlåtit angående
en termins sättjande, til hvilcken alle räkningar böra vara öfversedde,
så at redogiöraren sedan aldrig må blifva publicum vederhäftig,
utan vederbörande, som varit orsak at observationerne
icke blifvit utfärdade och medlen derföre innom den utsatte
tiden indrifne, upfylla och ersättia hvad cronan på något sätt
skulle komma at lida, men sådant alt här behörigen at skiärskåda
skulle falla för vidlyftigt, ty hemstälte Hr Landtm., om
icke detta på något ställe förut kunde blifva utarbetat.
Det påmintes härvid, at en Deputations arbete eij kunde
ställas under en annan Deputations skiärskådande;
Men som härtil svarades, at Protocolls-Deputationen allenast
hemstält til R. o. A. nödvändigheten af de 4 föreslagne
måhlén;
Altså funno R. o. A. godt, at Cammar-, Oeconomie- och
Commerce-Deputationen med Protocolls-Deputationen sammanträder
at med närmare utlåtande öfver de i ofvanbemälte Betänckande
upgifne målen, til Riksens Ständer inkomma; hvarom
likaledes et Extractum Protocolli til de öfrige Stånden kommer
at upsättias.
Uplästes förteckningen på R. o. Arns deputerade til Allmänna
Besvärs-Beputationen;
Och som Hr Gustaf Hastfehr härvid påminte, at han
sig til deputerad för Stockholms låhn och Roslagen anmält
samt dertil antagen blifvit, sägandes sig eij veta af hvad orsak
des namn på förteckningen kommit at uteslutas;
Altså blef uppå R. o. A:ns godtfinnande Hr Hastfehr
ibland de Deputerade för Stockholms lahn och Roslagen införd.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce- Deputationens
Betänckande angående flygsandens hämmande i Skåne,
hvarutinnan, sedan Deputationen omförmält K. Majits nådiga
Adelns Protokoll, 1738. 13
194 Flygsandens hämmande. Hemmans förmedling.
föranstaltande i denna sak, genom Ministern Skutenhielm,
hvilcken uppå befallning öfverenskomma med Danska Inspectoren
Röhl, såsom bästa kundskap ägande, om det så kallade
margräsets och sandhafrans planterande til flygsandens hindrande,
at til Skåne öfverresa, Deputationen förmäler sig intet
hafva at påminna, utan hemställer til Riksens Ständer, om de
icke skulle behaga at hos H. K. Majit i underdånighet anhålla
det H. K. Majit än vidare täcktes draga nödig försorg härom
samt hvad redan föranstaltat blifvit til behörig värckställighet
komma låta.
R. o. A. biföl lo detta Betänekande.
Uplästes Gammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betånckande angående förmedlingar uppå cronones hemman
och lägenheter i riket, hvarutinnan Deputationen gifver
vid handen K. Cammar-Collegii i denna sak giorde författning,
i det Collegium tilskrifvit Landshöfdingarne at först vid häradstinget
noga låta undersöka, om icke den gamla räntan tilförene
af hemmanen kunnat utgå, eller af hvad orsak hemmanen nu
måste förmedlas, antingen för ägornes minskning skuld, eller
at något deraf blifvit ifrån hemmanen skildt eller förvärrat
med mera; i anledning af hvilcken undersökning Hrr Landshöfdingarne
komma at resolvera om hemmanet bör förmedlas,
hvilcken resolution, innan någon ref- och skattläggning skier,
bör föregå, samt sedan i förmedlingsinstrumentet åberopas,
jemte orsakernes anförande til den skiedde förmedlingen, hvilcka
författningar Deputationen finner vara både billige och nyttig©
samt ländande til K. Majits och cronones räntors bibehållande,
hemställandes fördenskull til Riksens Ständers godtfinnande,
om icke desamme kunde bifallas och stadfästas.
Frih. Coijett åstundade blifva underrättad, örn icke flygsand
jemväl är et skiähl til at erhålla förmedling.
Hr Cammar-Råd Wulfwenstierna svarade, at när ägor ne
blifva förderfvade eller förminskade af flygsand eller vattn, så
gälla altid sådane casus när förmedling sökes.
Hr Palmstierna besvärade sig öfver det uppehåld, som
frälsemannen möter vid förmedlingar, och hemstälte, om det
icke kunde vara nog tillräckeligit nu som förr, när Adelsmannen
förminskar räntan;
Hvartil svarades angående frälsehemmans förmedling uti
Cammar-Collegii och Landshöfdingarnes vid förre Riksdagen
faststäldte Instructioner tydeligen vara stadgat, och at detta
Medicinalstaten vid Ammiralitetet.
195
allenast angår cronohemman, til at förekomma det missbruk
som nu förspörjes, i det åboerne först söka förmedling och
sedan skatteköp.
Som i öfrigit vid Betänckandet inge påminnelser giordes.
frågade Hr Landtm, om det bifalles;
H vartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betånckande angående Medicinalstaten vid Ammiralitetet i Carlscrona,
hvarutinnan i anledning af K. Majits och Riksens Ammiralitets-Collegii
berättelse til denne Riksdagen och de deruti anförde
skiähl och omständigheter Deputationen hemställer, at som på
staten en Ammiralitets-Medicus, med 600 dahl. smts lön, och
trenne Mästerbarberare, hvardera med 600 dahl. smt, för hvilcken
lön de tillika skola hålla nödige Geseller, som gemenligen varit
2 til mans, bestås, om icke en Mästerbarberare och 5 st. serskilte
Geseller, i stället för de andre tvänne Mästerbarberare,
kunde blifva på staten, och Mästerbarberaren niuta 600 dahl.
smt för sig sielf, och hvardera Gesellen 200 dahl. smt, kunnandes,
så snart en af de nu varande Mästerbarberare afgår, början
skie med 3 Gesellers antagande för de då ledig blifvande 600
dahl. smt, doch allenast på månaders eller quartals accord,
samt de således, när den andre Mästerbarberaren jemväl afgådt,
besparde 200 dahl. smt, Ammiralitets-medico på dess lön tilläggas;
finnandes Deputationen för sin del intet härvid at
erindra, emedan, förutan de til denna inrättnings bestyrckande
af Ammiralitets-Collegio andragne omständigheter, härigenom
ingen rubbning skier i staten.
R. o. A. biföl lo Betänckandet.
Doch giorde härvid Hr Didron det förbehåld, at ehuruväl
han til detta Betänckande samtycker, emedan ingen gravation
i staten härigenom förorsakas, doch i fall ifrån Deputationerne
någre Betänckanden skulle inkomma, som gifva anledning til
förhögning eller gravation i staten, han då för sin del nu påminner,
at sådant icke må beviljas; hvilcket Hr Didron begärte
måtte föras til Protocolls.
Uplästes Justitia-Deputationens Betånckande angående
sysslornes förrättande af Landshöfdinge-Embeten, hvarutinnan
i anseende til det hinder samt uppehåld, som både i oeconomieoch
justitisemål til inbyggarnes märckeliga förfång och äfventyr
deraf förorsakas, at understundom under Landshöfdingens frånvaro
eij mera än enthera, antingen Lands-Cammereraren eller
196
Landshöfdinge-embetena.
Lands-Secreteraren, et så vigtigt embete förvalta, Deputationen
hemställer, örn icke emedlertid och intll des i anledning af Hr
Majoren Poijes til Deputationen remitterade Memorial, detta
närmare kan komma i öfvervägande, Landshöfdingarne måtte
förbindas at hålla noga hand deröfver, at både Lands-Secreterare
och Lands-Cammererare altid uti lähnen äro närvarande,
så at icke invånarnes angelägenhet och välfärd må ankomma
på en enda persons utslag och giöromäl;
Frih. Henrich Wrede påminte denna olägenhet och fara
bäst kunna förekommas, om i följe af 1672 åhrs Resolution
på Adelens besvär, under Landshöfdingens frånvaro eller siukdom
altid någon adelig eller annan skickelig och i lag och
förordningar kunnig person Landshöfdingens ställe förträder.
Gref Dohn a hemstälte, om icke Betänckandet til nästa
sammankomst kunde blifva liggande på bordet, på det emedlertid
hvar och en, som thervid någre nyttige påminnelser hade
at giöra, dermed måtte kunna inkomma.
Hr Landshöfdingen Gyllengrip sade det vara mycket
billigt, at styrslen af et lähn under Landshöfdingens frånvaro
på två eller en betient eij bör ankomma; föreställandes derjemte
nödvändigheten och nyttan, om vid Landshöfdinge-Embetet
af en edsvuren notarius protocoll blefvo hållit, emedan på sadant.
sätt Landshöfdingarne med mera trygg- och säkerhet kunde
ingifva förklaringen när de påfordrades, samt Collegier, Konung
och Ständer få nogare kundskap huru länet blifvit förvaltat,
med mera som Hr Landshöfdingen härvid anförde.
Hr Wulfwenstierna förestälte hvad som af Hr Gyllengrip
nu begäres eij vara något nytt, utan hos Ständerne jemväl
vid förre Riksdagen varit i öfvervägande, men då eij blifvit
antagit; at man härutinnan hade noga at se sig före, så at
man eij gior Landshöfdinge-Embetet til en domstol; hvarföre
bäst voro, at Hr Gyllengrip med et Memorial härom inkommo,
hvilcket til någon Deputations betänckande kunde remitteras.
Hr Landtm, hemstälte, at som nu 3:ne frågor sig yppat
om icke desse frågor kunde dragas utur Protocollet och jemte
Betänckandet blifva liggandes pä bordet;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja;
Uplästes Reductions- och IAquidations-1)eputatlonens Memorial
af den 13 i denne månaden, hvarutinnan i anseende til
de anförde skiähl och omständigheter Riksens Ständer hemställes,
om icke de Rusenstierniske erfvingars ansökning an
-
Bosenstjernska arfvingarne. Hästeskos sak.
197
gående Tagestad et halft frälsehemman i Upland, Erlingshundra
härad och Ahlsike sochn, hvarom bemälte sterbhus sig
eij förr än nu kunnat anmäla, cum toto effectu af Deputationen
må uptagas och öfverses.
Detta Memorial bifölls af R. o. A.
Uplästes Riksens Ständers Protocolls-Deputations Memorial.
dat. den 7 i denne månad, hvarutinnan förmäles, at Deputationen
vid öfverseendet af de uti General- Krigs- och Leuterations-Rätten
håldne Protocoller förekommit en hos Riksens
Ständer vid sidstl. Riksdag af Drabanten Lars Hind. Hästsko
ingifven och sedermera af K. Maj:t til General- Krigs- och
Leuterations-Rättens laga uptagande och afgiörande remitterad
sak, emellan bemälte Hästsko å ena samt Praesidenten i K.
Maj:ts och Riksens Krigs-Collegio Baron Johan Gierta tillika
•ned Öfversten Magnus Stiernroos "å andra sidan, angående den
oförrätt Hästsko dymedelst skall öfvergådt, at Baron och Praesidenten
Gierta ar 1722 såsom da varande General-Lieutenant
och Capitain-Lieutenant vid K. Maj:ts Drabanter, igenom Öfversten
Stiernroos utan orsak låtit tilställa Hästsko afskied som
Qvartermästare vid Lif-Esquadronen, hvaröfver Hästsko sig besvärat
och påstådt at få sin drabantetienst igen tilträda samt
niuta ersättning för bortmist lön, med mera, hvilcka des klagomål
Baron och Pi'aesidenten Gierta sökt vederlägga, och tillika
med Öfversten Stiernroos å Hästsko påstådt laga näpst för
obefogad klagan samt ogrundade förklenlige beskyllningar. Sedan
Deputationen uprepat förloppet af denna saken, förmäler Deputationen
sig vara föranlåten at öfver General- Krigs- och Leuterations-Rättens
förfarande både uti ransakandet och dömandet
giöra åtskillige anmärckningar såsom l:o at välbemälte Rätt
vid jäfvens anförande af Drabanten Hästsko emot Auditeuren
sedermera Assessoren Hallén icke rätteligen och som sig vederbordt
samma jäf pröfvat, samt deruppå, och när Hallén för
ojäfacktig erkändes, hvarcken skiärskådat huru vida theremot
såsom allenast et vittne och eij mera än halft bevis å andra
sidan måtte anses, at Drabanten Hästsko erbudit sig at med
sielf sins ede få erhålla, sig aldrig hafva begiärt afskied, icke
eller pä Hästskos begäran, om resolution deröfver något utslag
meddelt; 2:o at General- Krigs- och Leuterations-Rätten, theruti
eij processen likmätigt förfarit, at den beslutit lata Baron och
Praesidenten Gierta i Håstskos frånvaro enskylt höras angående
de ordres, som han berättat sig haft af H. K. Maj:t at få til
-
198
Hästeskos sak.
och afsättia drabanter; 3:o at eij behörigen och tilfyllest blifvit
undersökt, huru vida Baron och Prsesidenten Gierta haft rättighet
och af egit bevåg kunnat dimittera Drabanten Hästsko utur
tiensten, samt 4:o icke eller behörigen öfvervägat, hvad värckan
det skiähl haft, som Baron och Prsesidenten Gierta andragit,
at några och 40 ifrån K. Maj:ts Drabantecorps blifvit förafskiedade
och theröfver ingen klagan fördt; som och General- Krigsoch
Leuterations-Rätten 5:o eij nog skall skiärskådat, huru
vida Drabanten Hästsko haft fog til sine besvär deröfver at
honom Cornetts caractere blifvit förnekad; och hvad 6:0 angår
sielfve domen med dess skiäl, så påminner Deputationen ibland
annat Drabanten Hästskos åberopade skiähl och attester merendels
vara förbigångne, och han, i följe af et enda emot des
jäf för habilt förklarat och afhördt vittnes utsago, i anledning
af 26 § Krigs- och 29 Siö-Articlarne dömd at hafva lif sitt förvärckat,
såsom then ther felat emot subordinationen och den
vördnad han sine förmän varit skyldig, hvaremot doch hos
General- Krigs- och Leuterations-Rätten bordt i öfvervägande
komma, at så vida Hästsko, efter General- Krigs- och Leuterations-Rättens
mening, redan 12 åhr förut blifvit ifrån Drabanterne
afskiedad och således nu mera icke städt under Baron
och Prsesidenten Giertas subordination, så har efter Deputationens
tancka bemälte Rätt icke haft grundelig anledning at vid
så fatte omständigheter afsäga öfver Hästsko någon dödsdom
med mera; af livilcket alt med de flere anförde omständigheter
Protocolls-Deputationen yttrar sig eij annat kunna finna, än at
General- Krigs- och Leuterations-Rätten på et eftertänckeligit
sätt icke allenast ringa bemödat sig at undersöka och öfverväga
angelägenheten af denne Drabanten Hästskos anförde
klagomål, utan ock både uti ransakandet och dömandet vijst
besynnerlig veldughet, och til slut, uppå ogrundade skiähl samt
aldeles olämpelige lagsens rum, belastat Drabanten Hästsko
med dödsdom, hvilcken doch K. Majit icke allenast högrättvisligen
uphäfvit, utan ock General- Krigs- och LeuterationsRätten
med alfvarlige påminnelser des brukade procedere under
ögonen stält, samt förvijst reconventionen til bemälte Rätts å
nyo uptagande och laga afdömande tilbakas; hemställandes
Deputationen til Riksens Ständer, huru vida, i anseende til alt
sådant, antingen saken nu vidare må komma under GeneralKrigs-
och Leuterations-Rättens skiärskådande och afdömande,
dit K. Majit densamma remitterat, eller hänskiutas under en
Hästeskos sak.
199
annan oväldug domare, som med tilkallade ojäfvige ledamöter
under påstående Riksdag tillika kunde närmare tilse och öfverväga,
huru haele Drabanten Hästsko måtte för sitt lidande
kunna erhålla behörig uprättelse, som ock, huru GeneralKrigs-
och Leuterations-Rätten med saken rätteligen förfarit
samt General-Auditeuren och Krigs-Fiscalen sine embeten dervid
behörigen i ackt tagit.
Sedan R. 0. A. härom sig emellan något tält,
framträdde Hr Hästsko, bedjandes ödmiukeligen, at som
R. 0. A. af det nu upläste Betänckandet nogsamt lära hafva
inhämtat, på hvad sätt man med honom förfarit, samt des
myckna lidande, livilcket ännu derigenom varit förökt, at genom
et ganska strängt bref til Landshöfdinge-Ämbetet, hvarutinnan
begärtes at i brist af andre utvägar han genom tienlige medel,
hvarmed eij annat än cronobetienternes handräckning och et
fängsligit hitförande lärer kunna förstås, han blifvit fordrat inför
General-Krigs-Rätten at sistera, och det mitt uti hårdaste vinteren
; at lian på en så kåstsam resa och långsamt uppehållande
i denna dyra orten sin timmeliga välfärd til satt och sig ruinerat,
at skimpflige Lagsens rum emot honom anförde blifvit, derest
namnes om spöslitande och dylika nesliga straff, det ville Högloft.
R. 0. A., uppå et så hårdt förfarande, samt den skada
och vahnheder en af des ledamöter måst undergå, giöra behörig
reflexion, så väl som på deras egen frihet; hvilcket alt, så väl
som sig sielf hos R. 0. A. Hr Hestsko til det bästa recommenderade,
sägandes sig härmed vilja taga afträde, som han och
giorde.
Hr Landtm, frågade, örn någre af General-Krigs- och
Leuterations-Rättens ledamöter vilja tala i saken.
I det samma begärte Frih. Sten Bielke lof at tala; sägandes
sig eij vilja gå in meritis; men at, för sitt samvete
och en redig process skull, han til R. 0. Arns mogna och rättvisa
bepröfvande måste hemställa, om icke, innan något vidare
steg härutinnan giöres, General-Krigs- och Leuterations-Rätten
åtminstone må få del af det, som här anföres, och således tilfälle
sig deröfver at förklara; i synnerhet som sådant både
med lag och rättvisa som ock sielfva Protocolls-Deputationens
Instruction är enligit, och således vid förre Riksdagen, då han
jemväl hade den abran at vara en ledamot af samma Deputation,
är förfarit, i det Deputationen, enär något befants förtjena
anmärkning, infordrade vederbörandes förklaringar, och
200
Hästeskos sak.
då först, när desamma eij befunnos tilräckelige, saken til
Plena refererade, hvilcket i lag oell billighet grundade förfarande
högst angelägit är at nu jemväl i ackt tagå, på det å alle
sidor en ren och laga process må til godo niutas.
Hr Biörnberg: Detta har i Deputationen nogsamt blifvit
ventilerat, men vår Instruction gifver oss eij anledning til en
sådan communication.
Hr Carl Ehrenpreus: Yij håfve med förundran liördt
de anförde anmärkningar öfver det som med Hr Hestsko förelupit;
hvilcket om det så är, hvarom jag eij eller vill tvifla,
så böra vij likväl noga betäncka, at här röres en hel GeneralKrigsrätt
och en General-Auditeur; och örn Hestskos lidande
är för honom ömt, så är det eij mindre ömt för en hel Rätt
at hos Riksens samtelige Ständer blifva angifven, och är altså
ingen ting skiähligare än at de få tilfälle at förklara sig. Jag
lämnar derhän hvad Protocolls-Deputations Instruction vid
denne Riksdag i detta mål kan innehålla; men vid förre Riksdagen
var i densamma faststäldt, at innan måhlén refererades
til Plena, borde vederbörandes, hvilcka anmärkningarne angingo,
förklaringar vara inhämtade.
Hr Macklier: Emedan åtskillige af R. o. A. äro af den
tanckan, at de giorde anmärkningar böra communiceras med
General-Krigs- och Leuterations-Rätten, så måste jag berätta,
at i Deputationen är härom ymnigt delibererat, och at vij af
vår Instruction funnit ingen communication vid detta tilfälle
böra skie; hvarutinnan eij mer än en ledamot varit dissentiens.
Uppå Hr Macidiers begäran uplästes 2 och 7 §§ af Protocolls-Deputationens
Instruction vid denne Riksdag;
Och bad Hr Macklier, at noga anmärckas måtte, at när
någon genom Urskillningen til Protocolls-Deputationen med
klagomål inkommit så bör Deputationen, sedan den om saken
giordt sig behörigen underrättad, infordra vederbörandes förklaringar,
och om the eij finnas nöijacktige, ärendet til Plena
referera; men när Deputationen af acter och protocoller finner;
at andre, som icke klagat, uti deras rätt förolämpade blifvit,
så bör Deputationen ex nobili officio sådant referera; detsamma
säges och uti 7 § vid Hof-Rätternes Protocollers reviderande,
hvaräst eij eller nämnes om någon förklarings inhämtande;
och här hade Hr Hestsko eij anfördt klagomål, utan hade
Deputationen ex nobili officio saken uptagit.
Hästeskos sak.
201
Hr De Geer: Emedan här begäres, at General-Krigs- och
Leuterations-Rätten häraf må få communication, så bör det
ock skie, så snart en Commission är satt öfver det hårda förfarandet
med Hr Hestsko, men eij förr.
Gref Axel Rutger Sparre påminte, at Hr Hestsko, som
nu var åter inkommen, måtte taga afträde.
Härvid sades, at General-Krigs- och Leuterations-Rättens
ledamöter böra giöra det samma.
Hr Landtm.: Det lärer skie, så snart de fädt andraga
hvad de kunna hafva at påminna; och voro väl at de, som
med Hr Hestsko kunna vara nära skylde, sielfve ville träda
af, emedan man eij kan vetta hvilcka de äro.
Hr von Blixen sade sig vilja taga afträde, varandes Hr
Hestskos Fru des stiufdotter.
Hr General-Majoren Frih. Duwald: Såsom ledamot af
General-Krigs- och Leuterations-Rätten begärer och påstår jag
på samtelige Rättens vägnar, at R. o. A. ville vara så gunstige
och lämna General-Krigs- och Leuterations-Rätten del af
de här anförde klagomål.
Häruppå afträdde bemälte Hr General-Major tillika med
Hr General-Majoren och Öfversten af K. Lifguardiet Gref
Arvid Posse, såsom ledamöter af General-Krigs- och Leuterations-Rätten.
Likaledes afträdde Hr Hestsko och Hr von Blixen.
Hr Adlerbeth bad, at R. o. A. ville taga i noga öfvervägande,
huru öm och granlaga denna saken är, både i anseende
til den dömde och til domaren; här giöres nu första
frågan, huruvida General-Krigs- och Leuterations-Rätten, som
varit domare, ma få del och blifva hörd, i anseende til de
giorde anmärkningar, hvarigenom ledamöterne personelt blifvit
angrepne, och säger jag på mitt samvete sådant eij kunna förvägras,
på det de eij må hafva orsak at klaga, det de ohörde
blifvit stälde under en Commission, hvilcket hörande tyckes
hafva bordt skie uti Deputationen, så vida sådant uti Secreta,
Deputationen och andre Deputationer altid i ackt tages; i öfrigit
uphäfves igenom detta Betänckande icke allenast en GeneralKrigs-
och Leuterations-Rättens dom, utan ock en K. Resolution.
Hr Carl Ehrenpreus: Jag säger min mening äfven som
Hr Adlerbeth, eij at obtrudera någon densamma, utan för en
ren process skull och at fria mitt samvete. Här är eij frågan,
202
Hästeskos sak.
huruvida Hr Hestsko lidit, eller om General-Krigs-Rätten skall
ställas under en Commission, utan frågan är denna, om GeneralKrigs-Rätten
kan ställas under en Commission utan at blifva
förut hörd; hvarvid Hr Ehrenpreus sade sig liknelsevis vilja
andraga, huru det förhålles när en fiscalisk action emot någon
ämbetsman skall intenderas, då inhämtas först dens förklaring,
som actor causse vill anklaga, och när densamma inkommit,
men eij befinnes nöijacktig, då och eij förr resolveras til action.
I öfrigit är högstnödigt, at vij i detta grannlaga målet noga se
oss före, på det hos de andre Stånden vij eij måge blifva ansedde
at vilja döma til Commissioner öfver folck innan de
blifvit hörde.
Hr Revisions-Secreteraren Peter Silfverschöld: Emedan
jag är närvarande, vill jag igenom stillatigande icke giöra mig
delacktig af något slut, hvarmed efter mitt begrep och samvete
jag eij skulle kunna instämma; jag finner at Hr Hestsko lidit,
hvarföre och K. Maj:t uphäfvit domen, och kommer saken nu
genom K. remiss fuller til samma forum, men eij til samma
ledamöter; varandes jemväl en ny actor förordnad, så at Hr
Hestsko således kan komma til sin rätt; men hvad GeneralKrigs-
och Leuterations-Rätten angår, som härutinnan dömdt,
så bör den samma höras, innan den ställes under någon Commission,
hvilcket är så naturligt, billigt och en laga process
likmätigt, at Protocolls-Deputationen det af sig sielf bordt
giöra, fast det eij skulle finnas i des Instruction.
Hr Ma ekler svarade, at Deputation eij kunnat gå ifrån
<fes Instruction; och beträffande det, at Hr Adlerbeth anfördt,
at Deputationen skall kullkastat en K. Resolution, så voro
sådant allenast til Stäuderne hemstält.
Hr Coijett: Första frågan lärer vara om Deputationens
förhållande, hvilcken efter mitt tycke förtient beröm at så noga
hafva skiärskådat saken; sedan får man tala om hvad process
med General-Krigs- och Leuterations-Rätten skall brukas.
Hr W ulfwenstierna: Vid Deputationens Betänckande
synes eij vara något at påminna, så vida den allenast berättat
historiam facti, at K. Maj:t uphäfvit den förre domen och förordnat
en ny Rätt, med hemställande om saken nu skall afdömas
af samma nya Rätt eller annorstädes; och vid denne
nya Rätt lärer bäst kunna skiärskådas, om den förre sig försedt
eller eij; kunnandes til samma nya Rätt nya ledamöter
begäras, i fall de eij redan voro förordnade.
Hästeskos sak.
203
Hr Didron förestälte, at om R. o. A. skulle resolvera
til en Commission öfver General-Krigs- och Leuterations-Rätten
utan föregångit hörande, sådant voro af en alt för stor conseqnence;
ty om bemälte Rätts ledamöter skulle sedan befrias,
så äro de emedlertid på sådant sätt för skyldige förklarade.
Frih. H. Wrede holt före, at målen confunderas; ty hvad
communication beträffar, så har densamma eij kunnat skie
ifrån Deputationen, hvilcken uptagit saken ex officio nobili,
och således härutinnan aldeles efterfölgdt sin Instruction; varandes
samma communication så mycket mindre nödig, som
Deputationen utur Protocollet nogsamt kunnat inhämta, hvad
skiähl General-Krigs- och Leuterations-Rätten skulle kunna
andraga at förklara sig; återstår altså allenast reconventionsmåhlet,
öfver hvilcket R. o. A. sig hafva at utlåta, antingen
det skall afdömas vid en ny Genera 1-Krigs-Rätt eller af en
Commission.
Som åtskillige påstodo, at Deputationens ingifne Memorial
borde med General-Krigs- och Leuterations-Rätten til förklaring
communiceras;
Förestälte Hr Landtm, sådant eij kunna skie, emedan
då in Pleno blefvo lika som et libellerande emellan en Deputation
och General-Krigs- och Leuterations-Rätten; och i fall
R. o. A. finner, at General-Krigs-Rätten bör höras, sä bör
sådant skie af Deputationen och der förklaringen ingifvas, men
eij in Pleno.
Gref Fridr. Gyllenborg hemstälte, om icke denna saken
kunde remitteras til Justitias-Deputationen at der uptagas och
efter lag och process samt des beskaffenhet skiärskådas, då,
sedan General-Krigs- och Leuterations-Rätten samt vederbörande
äro hörde, Deputationen med sitt betänckande inkommer, kunnandes
således ingen klaga sig ohördan vara dömd; til bestyrckande
hvaraf Gref Gyllenborg anförde, at som ProtocollsDeputationen
efterkommit sitt giöromål at gifva tilkänna hvad
som befunnits åtalan förtiena, så tilkommer det Plenis at sedan
utlåta sig, hvaräst sådane saker skola handteras.
Hr Hestsko insände en af honom underskrefven hillet,
anmälandes derutinnan, at Hr Lagman Wattrang och Hr
Cannnar-Råd Wulf reenstierna, såsom i släckt med Hr Prsesidenten
Gieria, måtte afträda, jemväl och Hr Öfversten Tungelfelt,
emedan han i Rätten blifvit jäfvad.
204
Hästesko» sak.
Hr Öfverste Tungelfelt besvärade sig, at Hr Hestsko
skickat honom bud at han skulle gå ut, der likväl han eij
voro släckt med Hr Praesidenten Gierta, betygandes sin förundran
öfver et sa ovanligit Hr G estskos påstående.
Det svarades, at vid så beskaffade omständigheter Hr
Tungelfelt bör blifva inne och eij gå ut.
Hr Wulfwenstierna berättade, at hvad Hr Lagman
Wattrang och honom angingo, så hade Hr Lagmannens redan
för någre år sedan afledne fru varit Hr Praesidenten Giertas
stiufdotter; och hvad mig vidkommer, så är den frun, som
Hr Lagman 'Wattrang nu äger, min sal. hustrus brordotter.
R. o. A. funno, at Hr Hestsko med des i så måtto giorde
påstående gådt för långt.
Uppå begäran uplästes Gref Fredr. Gyllenborgs giorde föreställning
utur Protocollet.
Frih. Coijett påminte, at den frågan, om Deputationen
enligit sin Instruction förfarit, eij ännu kommit til slut.
Hr Landtm, giorde uppå begäran frågan, om ProtocollsDeputationen
författat denne remarquen enligit sin Instruction;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Frih. Coijett sade sig nu vilja giöra den föreställning,
som han hade arnat, nemligen at saken eij hörer til GeneralKrigs-
och Leuterations-Rätten, emedan Regeringsformen och
Adelige Privilegierne stadga, at en Adelsman, när det angår
lif och ähra, bör dömas i Hof-Rätten; dessutan, då denne
saken uptogs, commenderade Hr Prsesidenten Gierta eij Drabanterne.
Gref G. Gyllenborg förmente, at Ständerne lära hafva
förvist saken til en General-Krigsrätt.
Hr Li 11 jestierna begärte lof at tala, och då han fädt
liud giorde den föreställning, hvilcken sådan, som den af honom
sielf sedan blef justerad, längre nid i detta Protocoll finnes anförd.
Gref Carl Classon Sparre sade General- Krigs- och
Leuterations-Rätten vara lyckelig, som finner dem, hvilcke påstå,
at bemelte Rätt bör höras och få tilfälle sig at förklara, och
således eij ohörd dömas; denna lyckan voro på förra Riksdagen
Ammiralitets-Rätten eij vederfaren i den bekandte Kråkans
sak, i det Ammiralitets-Öfverrätten, utan at blifva hörd eller
sig få förklara, af Ständerne blef pålagt at til bemälte Kråkas
enka betala en ansenlig summa penningar; hvarföre Hr Grefven
sade sig så mycket större orsak hafva at påstå, det General
-
Hästeskos sak.
205
Krigs- och Leuterations-Rätten må niuta det beneficium at få
förklara sig innan de dömas.
Hr Didron: Det voro alt för svårt, om General- Krigsoch
Leuterations-Rätten eij först skulle höras, och strider emot
Adelige Privilegierne, emedan ingen Adelsman kan ställas under
en Commission, innan lian blifvit hörd.
Hr Landtm, sade här eij frågan vara om General- Krigsoch
Leuterations-Rätten skall blifva hörd, utan hvaräst; sedan
R. o. A. förklarat at Deputationen enligit sin Instruction förfarit,
så kan ifrån Deputationen ingen communication giöras
til förklaring, icke eller kan det skie ifrån Plenis, ty då blefvo
en Ständernes Deputation part; och som således ingen communication
kan skie ifrån Stånden, så äro eij mer än 3 ställen
öfrige, nemligen antingen en af Ständerne förordnad Commission,
en af K. Maj:t utbeden Commission, eller en ordinarie
domstol.
Hr Wulfwenstierna: Ständerne kunna eij röra vid någon
sak, innan den varit i K. Maj:ts Justitise-Re vision; ty hvar
och en bör niuta alla beneficia juris til godo; och voro farligit för
hvar och en at dragas ifrån sitt forum och straxt til Högsta
Domstolen. Således kan General- Krigs- och LeuterationsRätten
eij strax ställas under någon Ständernas Commission,
utan bör niuta sitt behöriga forum.
Uppå ätskilliges af R. o. A. begäran
blef Hr Lilljestiernas föreställning, som nu af honom var
justerad, upläst, så lydande:
Sedan R. o. A. funnit, at Deputation uti detta mål enligit
des Instruction förfarit, så tyckes andra frågan blifva, huruvida
General- Krigs- och Leuterations-Rättens ledamöter och flere
vederbörande böra förut höras öfver Deputationens giorde anmärkningar
innan til något ändteligit slut i saken skrides. Et
sådant hörande häller jag för min del siv mycket onödigare,
som jag eij vet hvad påsyftad värckan det med sig hafva skulle,
ty om en sådan communication skier och vederbörande sig deröfver
förklara, i hvad måtto och på hvad sätt det ock skie
må, så kan doch R. o. A. eij immediate träda in i saken, och
om Uestskos lidande, med den derpå följande reconventionen,
såsom domare sig utlåta; utan man lärer då som nu nödgas
stadna i det slut, at en autoriserad Rätt bör lag och processmätigt
med denna saken förfara. Hvarföre och til at vinna
tiden jag tycker onödigt vara at bruka en så vidlyftig omgång,
206
Hästeskos sak.
och confonnerar mig i det stället med Hr Gref Gyllenborg, at
hvad Hestskos lidande, med hvad deraf dependerar, angår, sådant
til .1 ustitue-Deputationen remitteras, hvilcken har at utnämna
någre af des ledamöter, som efter aflagd domareed denna saken
lagligen och ordenteligen afgiöra samt sedan med sitt utslag til
samtelige Stånden inkomma, i hvilcken mening jag så mycket
mera styrckes, som jag håller ganska betänckeligit at denna
saken af någon jemlik Öfver-Rätt med General-Krigs-Rätten
skulle komma hädanefter at handteras, så vida det icke allenast
synes strida emot en ordentelig process, at par in parein skulle
hafva potestatem, utan ock Ständerne i Regeringsformen och
Riksdags-Ordningen förbehållit sig at sielfve skiärskåda vederbörande
Öfver-Rätters förrättningar vid rättvisans skippande,
hvaraf synes följa, at de vid befundne fel lära sielfve vilja
dem rätta. Men beträffande Hestskos förseelse emot Prsesidenten
Baron Gierta, som, utom det hvad i ofvan sagde måtto fel—
ackteligen skiedt, eij finnes vara afgiord, så emedan Hestsko
för så beskaffad sak icke annars kan än uti des rätta foro
sökas, altså tycker jag för min del oförgripeligen, at Hr Praesidenten
Gierta har honom derstädes lagligen at tiltala och vederbörligit
slut afvachta, hälst som det i mitt tycke är en afgiord
sak, at hvarcken då, när saken emot honom blifvit påbegynt,
eller nu, den vid en General-Krigs-Rätt hade bordt handteras.
Sedan något ytterligare blifvit discourerat;
Förestälte Hr Landtm., at som här äro tvänne måhl,
nemligen dödsdommen, hvilcken K. Maj:t ändrat, samt remitterat
reconventionen för Hr Prsesidenten Gierta och Öfversten
Stiernroos til en ny General- Krigs- och Leuterations-Rätt, at
der efter allmän lag dömas, så tyckes detta målet, hvarvid K.
Maj:t lagt handen, höra til Justitise-Deputationen, at härom i
Justitise-Revisions-Protocollen efterse och inkomma med dess
betänckande, då och Deputationen lärer sig yttra, huru vida
Hestskos sak, antingen uti en ny General- Krigs- och Leuterations-Rätt
eller uti Hof-Rätten bör afgiöras; och hvad det
andra målet beträffar, nemligen på hvad ort och ställe GeneralKrigs-
och Leuterations-Rättens förfarande skall beifras, så
kan Justitise-Deputationen sig likaledes utlåta, antingen det
skall skie af en Commission eller uti K. Maj:ts Justitiae-Revision,
och då Justitise-Cancellern dervid giöra sitt embete.
Som efter något ytterligare discourerande åtskillige af R.
o. A. begärte, at Hr Landtm, i anledning af den af honom ny
-
Hästeskos sak. Bortmistade räntor.
207
ligen giorde föreställningen ville giöra frågan, allenast at JustitiseDeputationen
ju förr ju häldre med des utlåtande måtte inkomma;
Altså
giorde Hr Landtm, frågan således: Behagar R. o. A.,
at detta Protocolls-Deputationens Memorial communiceras med
Justitise-Deputationen, hvilcken så vida härvid lägger handen,
at then skiljer måhlén åt och hos sig behåller hvad JustitiseDeputationen
tilliörer, nemligen thet hvarvid K. Maj:t i thess
Justitise-Revision lagt handen, och, hvad de öfrige målen angår,
sig utlåter, huru och hvaräst de bäst kunna afgiöras; dragandes
R. o. A. til sine deputerade uti Justitise-Deputationen det förtroende,
at som detta angår en af Ståndets ledamöter, de ock
skyndesammast lära söka at härmed komma til slut, och samma
skyndesamhet jemväl til de andre respective Ståndens ledamöter
lära recoinmendera.
R. o. A. svarade härtil med ja.
Och kommer denna R. o. A:ns resolution at skrifvas på
Protocolls-Deputationens Memorial, hvilcket til de andre Stånden
skall afsändas.
R. o. A. skildes åt.
Den 19 Julii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Uplästes det hos R. o. A. den 15 Julii håldne Protocollet.
Vid pag. 625, deräst står »tienlige medel», påminte Hr
Hestsko des ord hafva varit »genom Landshöfdingen bedref och
myndighet».
Och vid pag. 632 erindrade Hr Ehrenpreus, at i stället
för »particulier» måtte införas »embetsman», emedan des ord
så lydt.
I öfrigit giordes vid bemälte Protocoll inge påminnelser.
Uplästes det i följe af R. o. A:ns den 15 Julii tagne resolution
upsatte Extractum Protocolli angående de bortmiste
räntorne, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 15
Julii 1738.
I anledning af Reductions- och Liquidations-Deputationens
vid 1731 åhrs Riksdag til Riksens Ständer ingifne Memorial
af den 31 Maii samma åhr, angående de bortmiste räntorne,
208
Bortmistade räntor. Tid för gravationer.
hvilcke, tillika med de derå lupne interessen, Deputationen i
förmågo af de anförde skiähl förmenar kunna lämnas opåtalte,
doch at, der en och annan af de sökande skulle häfta för någre
gravationer hos K. Maj:t och cronan, deremot må qvittas och
afskrifvas hvad de för deras bortmiste räntor med derpå löpande
interessen efter förrättad liquidation kunna få at fordra —
hafva följande frågor hos R. o. A. sig yppat.
l:o om icke hvar och en, som finnes berättigad til sådane
bortmiste räntors med ålupne interessens återbekommande, bör
höras, om eller huru mycket han af bemälte räntor och interessen
godvilligt vill afstå;
2:o i fall en sådan finnes häfta för någon gravation hos
cronan och han samma räntor och interessen eftergifven om
icke deremot samma gravation aldeles må försvinna och en
fullkomlig quitto å ömse sidor blifva, fast än gravationssumman
skulle vara större än de eftergifne bormiste räntor och deras
interessen;
3:o huru vida uti liquiderandet, då ersättning sökes för
bortmiste gods eller för försträckningar, cronan kan vara berättigad
at med gamle och ifrån långliga tider hän sökte
gravationer bemöta och korta privatorum nyare skiählige prsetentioner;
4:o
huru vida dem sökandom någre gods kunna tilerkännas,
innan Reductions- och Liquidations-Commissionen fullkomligen
låtit undersöka örn cronan å sin sida kan hafva någre
gravationer och fordringar dermed at riscontrera de i så måtto
giorde praetensioner.
Och stadnade R. o. A. häröfver i det slut, at Riksens
Ständers Reductions- och Liquidations-Deputation och Commission
med betänckande öfver förbemälte frågor hos Riksens
Ständer inkommer; hvilcket med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra;
Och bifölls.
Uplästes det i följe af R. o. Arns tagne resolution af den
15 Julii upsatte Extractum Protocolli angående en viss termin
för observationer och gravationer:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 15
Julii 1738.
Som R. o. A. vid den uppå förre Riksdagen förordnade
Protocolls-Deputationens författade Betänckande af den 8 Octob.
1734, angående en viss tid til gravationers och observationers
Betänkande ang:de några skatteköp.
209
utfärdande, och de 4 uti bemälte Betänckande til Riksens
Ständers vidare ompröfvande understäldte måhlén, nödigt acktat,
angående de svårigheter och inkast, som på den ena eller andra
sidan kunna möta, inhämta närmare underrättelse innan öfver
förbemälte Betänckande R. o. A. sig kan utlåta, altså föllo
R. o. A. på de tanckar, at Cammar- Oeconomie- och CommerceDeputationen
med den uppå denne Riksdag förordnade Protocolls-Deputationen
sammanträder, och at bemälte Deputationer
öfver det, som härvid kan vara at påminna, med deras utlåtande
och betänckande inkomma, til hvilcken ända så väl
ofta bemälte Betänckande och Hr Abrahamssons igenom Memorial
af detta dato derom yttrade tanckar, som K. Cammar-Collegii
och Cammar-Revisionens til K. Maj:t i underdånighet giorde
föreställning af den 12 Julii 1734, hvilcken til en del desse
måhlén rörer, välbemälte Deputationer kommer at tilställas;
Hvilcket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra;
Och bifölls af R. o. A.
Desse begge Extracta Protocolli blefvo strax renskrifne och
til de andre Stånden afsände.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Depuiations
Betänckande öfver Bonden Magnus Börjessons
2:ne anförde serskilte besvär, såsom först angående skatteköpet
af 3/ cronoliemmanet Sköfde stommen uti Sköfde sochn,
och för det andra beträffande skatteköpet af 1/, cronoliemmanet
Finnatorpet uti Harlo(!) sochn och Elfsborgs lähn; berättandes
Deputationen, hvad det förra angår, utaf K. Cammar-Collegii
handlingar hafva om denna sak giordt sig underrättade och
funnit detta hemman vara af pur crono natur, samt at K.
Cammar-Collegium med skatteköpet derå efter föreskrefne K.
Förordningar rätteligen förfarit, och med alt fog och skiähl
lämnat åboen och gästgifvaren Stark förmånen til skatteköpet
af detta hemman framför grannen änckan Karin Ersdotters
omyndige barn, för hvilcka Magnus Börjeson talar; Och hvad
det senare 1/4:dels cronohemmanet Finnetorpet ben[äm]d, uti
Elfsborgs lähn, Kuhlings härad och Horlo sochn belägit, beträffar,
så har Deputationen äfven befunnit det icke vara något
skatte- utan et cronohemman, så at Magnus Börjesons för des
granne Anders Gåhlborg påstådda arfs- och bördsrätt derstädes
intet häfver något rum; och emedan K. Maj:t uppå des och
riksens Cammar-Collegii föreställning efterlåtit Consuln AhlAdelns
Protokoll, 1738. 14
210
Om Riddarhus-Ordningen.
ström, för des säteriers anläggning skuld, at lösa det til skatte,
ty finner Deputationen Bonden Magnus Börjeson icke hafva
haft skiähl och orsak at häröfver föra sådane besvär sorn
skiedt är. Sluteligen hemställer ti! Riksens Ständer Deputation,
om icke denne Magnus Börjeson, i anseende dertil, at han
2:ne gånger oroat K. Majit med klagoskrifter öfver K. CammarCollegii
förfarande i detta mål, och sådant uti ganske obetänckte,
så väl bemälte Collegio som landsbetienterne högst
graverande tenner och ordasätt, må för et sådant sitt ohemula
och obefogade upförande blifva ansedd med 3 veckors fängelse
vid vattn och bröd, hvilcket kunde lindras med 14 dagar, på
den händelsen at han namngifver concipisten, och at han sedan
genom cronobetienterne må afföras härifrån til des hemvist.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A., i anledning af det
som vid sidsta sammankomsten, då Riddarhus-Ordningen var
före, blef begärt, nu behaga skrida til votering öfver den då
förehafde quasstionen, huru vida en Hufvudman, som för Landtmarskalcksvahlet
eij varit tilstädes, må kunna intaga familiens
säte, om Ättemannen, som varit tilstädes, emedlertid blifvit
vald til ledamot i Secrete Utskottet eller någon Deputation.
Hr Carl Otto Lagercrantz förestälte, at som R. o. A.
lärer hafva förmärckt, huruledes vid Riddarhus-Ordningens
företagande åtskillige frågor sig yppat, hvilcka tiden längre
utdragit än de tyckas förtiena, och R. o. A. redan på åtskillige
Riksdagar bragt riksdagsärenderne til et godt slut, samt nu på
denne närvarande haft nöijacktige och fullkomlige prof at sakerne
aldrig med mera ordning och redighet kunnat skötas än som
skiedt, oacktadt ingen Riddarhus-Ordning faststäld varit, och
dessutan et så ädelt och förnämt Stånd af sig sielf lärer vetta
at blifva i behörig ordning, så tyckes med alt skiähl och utan
någon skada Riddarhus-Ordningens afgiörande ännu på någon
tid kunna upskiutas, och den dyrbara tiden til det som angår
riket i gemen och eij något enskylt Stånd bättre kunna användas,
emedan ännu månge angelägne Betänckanden sedan
förre Riksdagen ligga oafgiorde; hvarigenom ock kan förekommas,
at de angelägnaste och mäst riksvårdande ärender eij
til slutet af Riksdagen blifva upskutne, då de, sedan man med
mindre angelägne saker sig uttröttat, på en hast skulle komma
at afgiöras.
Riddarhus-Ordn. uppskjutes. Wredes memorial. 211
Hr Carl Wennerstedt sade, at han aldeles conformerade
sig med Hr Lagercrantz, men ville lägga detta ännu dertil, at
emedan vij oss med Riddarhus-Ordningen uppehålla, kunna de
andre Stånden afgiöra åtskillige angelägne allmänne ärender,
så at vij sedan allenast komma at afhöra hvad de slutit; hvarföre
han hemstälte, om icke R. o. A. heldre vid slutet af
Riksdagen och uti en suite skulle behaga företaga RiddarhusOrdningen.
En stor del af R. o. A. instämde härmed och begärte at
Hr Landtm, härom ville giöra propositionen; hvaremot som
inge påminnelser skiedde;
Giorde Hr Landtm, frågan, om R. o. A. täckes, at med
Riddarhus-Ordningens fortfarande må hafvas anstånd til närmare
af Riksdagens slut;
Hvilcken fråga af R. o. A. med ja besvarades.
Frih. Henrich Wrede påminte, at des Memorial, som
han ingifvit, i mening at med Riddarhus-Ordningen i dag skulle
fortfaras, icke des mindre måtte blifva upläst, och, om R. o. A.
så godt finner, jemväl deröfver resolveras.
Som R. o. A. biföllo, at bemälte Memorial nu skulle
föredragas;
Blef det samma upläst, hvarutinnan Frih. Wrede vid
handen gifver, at som man med missnöije måste förnimma,
huruledes en och annan åberopar sig H. Majits höga rättigheter
efter vår allmänna vedertagne Lag, uti sådane mål, som
höra under Riksens Ständers skiärskådande, och sådane ordasätt
eij synes annat kunna föda af sig än missförstånd ledamöterne
emellan i Stånden samt hinder i öfverläggningarne,
och på det sensiblaste röra hvar åhrlig Riksdagsman, som af
nit för det allmänna gifver sine tanckar tilkänna, om honom
skulle möta det svar, at man talar eller skrifver emot K. Majits
höga rättigheter efter vår allmänt vedertagne Lag, der han
likväl uti sitt samvete vet sig eij vara mindre öm om sin
Konungs höga rättigheter och sin eds fullbordande, än den, som
slik påminnelse gior, hvilcket alt eij annat kan än förorsaka
bitterhet hos de rättsint®, som äga insickt i saken, och frucktan
hos de öfrige och illa underrättade, at giöra något som dem
efter Regeringsformen och Rilcsdags-Ordningen åligger; på det
nu ingen på så eftertänckeligit sätt må lika som reprochera
sin medbroder med dylika föreställningar, eller och genom
impressioner hos de blödige, som eij altid kunna hafva den
212
Wredes memorial.
insickt uti sakerne som erfordras, hindra goda sakers värckställighet;
så hemställes, om icke Riksens Ständer skulle täckas
giöra en lag härutinnan och utsätta det vite dervid, som målets
angelägenhet fortienar, så at den som sig således förseer uti
Stånden och i oträngd mål åberopar sig H. Maj:ts höghet, behag
eller misshag, och intet allena vill hålla sig vid Regeringsformen,
K. Maj ris Försäkran, Privilegier och vår antagne Lag,
skulle mista sitt votum och stämma på den Riksdagen, och
det så mycket mer, som 6 § af K. Majris nådiga Försäkring
och 5 Artickelens 3 § af den projecterade Riddarhus-Ordningeu,
som år 1734 den 21 Augusti blifvit faststäld, gifver här anledning
til.
Hr Lagercrantz sade detta Memorials innehåld härflyta
af et så ädelt upsåt och patriotisk nit för Konungens höghet
och vår frihet, om hvilcka begge vij böra vara lika örne, at
det bör inflyta i vår Riddarhus-Ordning och blifva en ständig
lag til vår frihets beskydd.
Frih. Coijett anförde, at han på förre Riksdagar med
smärta hördt dylika tifmälen, fast de til äfventyrs eij torde
finnas i Protocollen.
Hr Landtm.: Tanckan lärer eij vara, at om någon talar
emot K. Majris höghet, den icke efter lag derföre bör anses,
men angår beskyllningar, så at ingen på så eftertänckeligit sätt
må beskyllas; hvartil Frih. Wrede tagit sig anledning af
Riddarhus-Ordningens 5 Artickels 3 §; hemställandes Hr
Landtm., om icke vid slutet af bemälte § må införas: at som
ingen utan vederbörlig näpst får angripa Konungens höghet, så
må eij eller någon beskylla en annan derföre, utan at mista
säte och stämma på den Riksdagen.
Hr Did ron: Vij hafva en klar lag, men om någon säger:
jag tycker, at hvad den eller den proponerar, strider emot
Regeringsformen den och den §, och han för sin således yttrade
tancka skulle mista säte och stämma på Riddarhuset, det synes
vara för hardt.
Gref Lewenhaupt: Är det icke nog at allegera lagen
utan at nämna K. Majris höghet, det beliöfs ju intet?
Hr Liljestierna sade sig hafva fattat saken så, atingen
må beskylla den andra, i synnerhet med en så svår och eftertänckelig
beskyllning, som den, hvilcken nu omtalt är; men
som R. o. A., såsom et ädelt och förnämt Stånd, äro förbundne
at på et deras Stånd likmätigt och värdigt sätt vid sakernes
Wredes Memorial.
213
afgiörande hvarannan bemöta, så tycker han för sin del, at eij
allenast en sådan utan och alla beskyllningar, af hvad art de
voro, måge ibland Adelsmän eij tålas, och at i anledning af
detta väl fattade Memorialet kan giöras en general lag, utan
at specialicera angående K. Majris höghet; kunnandes Memorialet
hvila til des denne omtalte § i Riddarhus-Ordningen
kommer före, då man medelst en sådan general lags fastställande
kunde gifva samma § des behöriga vigt och eftertryck.
Hr Didron uprepade hvad han nyss tilförende andragit,
tilläggandes, at när någon säger sig tycka det, som af en eller
annan föreställes strida emot Regeringsformen, han eij bör mista
sitt votum, när han det bevisar.
Hr Landtm.: När det bevises, bör den andre plickta.
Hr Ehren preus yttrade sig, at så väl Frih. Wredes Memorial
som hvad Hr Liljestierna anfördt voro mycket at beronia,
emedan det voro vår frihet och Ståndets värdighet likmätigt,
at när här om riksvårdande ärender öfverlägges, ingen
på något sätt må angripas; hemställandes, at som detta
finnes så smakeligit, det ock uti Riddarhus-Ordningen må blifva
faststäldt och afgiordt och at R. o. A. emedlertid på cavaiilers
parole i dag det ville fastställa som en vedertagen lag.
Hr Liljestierna: at ingen får beskylla den andra utan
laga tiltal.
Hr Didron sade sig bifalla Hr Liljestierna, men begärte
vetta hvad som skall heta insimulation.
Hr Liljestierna: Sådant kan förut eij definieras; den,
som finner sig offenderat, lärer hos Ståndet sig anmäla, hvilcket
härom lärer döma.
Hr Palmstierna: När tvänne hvar på sin sida allegera
lagen som de den begripa, derigenom beskylles ingen; men om
någon säger om en annans tal, at det strider emot Konungens
höghet, så bör sådant bevisas, eller det här utsatte straffet
derpå följa; hvilcket, som det i sig sielf är billigt, och Memorialet
härutinnan tydeligit, hemstälte Hr Palmstierna, om
icke Hr Landtm, behagade giöra frågan, om Memorialet bifalles
eller eij.
Hr Landtm.: Här begäres, atjag skall giöra propositionen
om Memorialet bifalles.
Hr Liljestierna sade åtskillige med honom vara af den
tanckan, så vida det blifver en general lag men elliest eij.
214 Wredes memorial. Stjernvall» tal.
Hr Palmstierna: Det är alt för sensibelt, när man af
redeligit och godt hierta något föreställer, at höra de svåra
orden, at sådant strider emot Konungens höghet; och kan sådant
förebringas K. Maj:t af den, som är mycket mindre örn om
Konungens höghet än den, som tält.
Frih. Henrich Wrede sade sådant vara händt, men at
han härutinnan eij ville specialicera, fast han det väl kunde
giöra.
Hr Landtm, begärte, at man eij måtte specialisera, emedan
frågan är om en allmän lag; hemställandes om icke densamma
fingo giöras.
Som häremot eij påmintes, frågade Hr Landtm.: Bifalles
Frih. Wredes Memorial?
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Didron sade sig vara af samma tancka med Hr Lilljestiema,
at det bör blifva en general lag.
Hr Lilliestierna: Jag har velat extendera detta til en
general lag; och begärer, at inga beskyllningar böra ibland oss
tålas; blifver någon på annat sätt angripen, bör R. o. A. vara
äfven så örne derom, at sådant behörigen blifver ansedt.
Detta sades vara billigt.
Och som, efter något discourerande, af åtskillige begärtes
at härom jemväl måtte proponeras;
Frågade Hr Landtm., om Hr Lillg estier nas proposition
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Lilljestierna anmälte, at des stiufson, Hr Stiernvald,
som vid Fortification är engagerad, med et kort tal, och så
mycket des unga och späda åhr kunde tillåta, voro sinnad at
betyga sin underdåniga vördnad emot vår allernådigste Konung
samt innerliga glädje öfver K. Maj:ts i går firade höga namnsdag;
bidjandes at R. ö. A. ville tillåta honom vid samma
underdåniga plickts afläggande detta rumet, och de af R. o. A.
som behaga blifva dervid benägne åhörare.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan
betygade R. o. A. häröfver nöije, bifallandes at anslag
härom må skie på taflan.
Hr Landtm, anmälte Hr Landshöfdingen Gyllengrips i
följe af R. o. A:ns vid förre sammankomsten lämnade tilstånd
ingifne Memorial, angående protocollers hållande vid Landshöfdinge-Embetet.
Skatteköp. Preste-St:s extr. prot. om enskilda ansöka. 215
R. o. A. funno godt, at bemälte Memorial til Lögerdagen
blifver liggande på bordet, dä Justitias-Deputations Betänckande,
hvaraf Hr Landshöfdingen til detta Memorial tagit anledning,
kommer före.
Uppå Hr Gyllenbåths anhållan
tillåto R. o. A., at på taflan et anslag må skie för Lif- .
regiments-Rusthållarne til en sammankomst, emedan sadant
tilförene varit tilstadt.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Capitainen Jonas Wallbergs ansöka
ning at få til skatte köpa beneficiehemmanet Fyrby uti Södermanland,
hvarutinnan Deputationen förmäler, det häfver väl
Capitain Wallberg, sedan H. K. Maj:t genom resolution af den
10 Maii 1736 i nåder behagat afslå honom samma des underdånige
giorde ansökning, nu hos Riksens Ständer andragit åtskillige
bevekande skiähl och omständigheter, besynnerligen at
han af egne medel, efter ingifne attester, användt 558 dahl.
sint til detta förfallne cronohemmans förbättrande, i anseende
hvartil Deputation funnit, det häfver Capitain Wallberg giordt
sig til någon nåd värdig. Doch som K. Maj:ts förberörde gifne
utslag i detta mål grundar sig på allmänna riksens Förordningar,
som skatteköp och besigtningsrättigheter på beneficiehernman
afskära, så har Deputationen för sin del eij kunnat
merbemälte Capitain i denna des ansökning villfara.
Detta Betänckande bifölls af R. o. A.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af den 15
Julii, hvarutinnan, til förekommande at Riksens Ständer med
alt för månge ärender vid Riksdagarne eij måge belastas och
följackteligen för länge uppehållas, til Riksens Ständers öfverläggande
hemställes; l:o) om icke i anledning af Riksdagsordningens
15 § ingen må tillåtas at efter en månads förlopp
ifrån Riksdagens begynnelse, eller den dagen riksdagspredikan
skier, med private _ ansökningar inkomma, icke eller någre förbehåld
för oafgiorde saker uti Urskillnings-Deputationen tilstädjas;
2:o) at de uti 1727 åhrs Reglementes 2 § utsatte 50
dahl. sint straxt af den utfordras, som går Urskillningen förbi
med Memorial til något serskilt Stånd, hvilcka böter kunde
hemfalla de fattige efter det Ståndets disposition, dit Memorialet
ingifves; 3:o) at hvad den 13 Dec. 1734 til Riksdagarnes förkortande
af Riksens Ständer blifvit förordnat, genom trycket
kunde allmänt kundgiöras; betygandes Prästeståndet sig skola
216 Tjenstehjons-Ordningen. Jurgenssons o. Montgommery» tvist.
kärt vara, om något vidare til Riksdagarnes förkortande kunde
vid handen gifvas och i detta Riksdags-Beslut komma at intagas.
Hr Landtm, förmälte, at Urskilnings-Deputatiouen jemväl
med någre föreställningar detta angående lärer inkomma;
Och fants altså godt, at detta Extractum Protocolli så
länge hvilar, då det tillika med Urskilnings-Deputationens påminnelser
kan blifva afgiordt.
Uplästes et Extractum Protocolli utur Rådet af den 1 /
Julii, hvarmedelst K. Maj:t den i anledning af Riksens Ständers
vid förre Riksdagen giorde underdånige begäran öfversedde och
förbättrade Tienstehions-Ordningen med Riksens Ständer i nåder
communicerar.
Och funno R. o. A. godt, at Tienstehions-Ordningen til
Justitia- samt Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationerne
remitteras.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 5
Jidii, hvarutinnan, i anledning af Handelsmannens Paid Jurgenssons
lins Ståndet giorde ansökning och i anseende til de
af honom anförde bevekelige skiähl, the öfrige respective Stånden
hemställes, om icke hos K. Majit en underdånig ansökning
kunde giöras, om ytterligare promotorial til den uti tvisten
emellan honom och Handelsmannen Montgomerie förordnade
Commissorial-Rätten, med befallning at ofvannämde tvistigheter
ofördröijeligen företaga och med all skyndesamhet til et
laglikmätigt slut vidare befordra, så at parterne med det aldra
första sorn möijeligit är måge af et rättvist utslag sig kunna hugna.
Hr Ehrenpreus, såsom ledamot af bemälte CommissorialRätt,
förestälte de hinder, som legat i vägen, at med denna
saken ännu eij kunnat komma til slut, nemligen at Prsesidenten
Baron Höpken hela åhren bort åt varit illa siuk, Hr Plomgren
och Hr Ehrenpreus sielf hade jemväl varit siuke, Hr
Commissarien König med döden afgången, så at det jemväl
på tiden ankommit, innan i des ställe någon ledamot blifvit
förordnat; dessutan hade ock parterne inkastat så månge hinder,
at hela månaderne bortgådt, innan man hunnit at igenomläsa
de vidlyftige acterne; doch voro likväl så vida kommit, at en
prseliminair resolution är utfallen, hvarmedelst liquidationssättet
är afgiordt, så at i följe deraf liquidationsmän parterne
emellan komma at liquidera, och mötte nu åter den svårigheten,
at förutan Praesidenten Höpkens svaga hälsa de fleste
af Commissorial-Rättens ledamöter, nemligen Hr von Drake,
Kommissorial-Rätten rörande Jurgensson. Pilhielm. 217
Hr Benzelstierna, Hr Borgmästaren Auleevill och Handelsmannen
Plomgren saint Hr Ehrenpreus sielf voro Riksdagsmän
och uti Secrete Utskottet employerade, så at dem omöijeligit
falla vill at bringa denna saken til slut, med mindre de icke
skola afhålla sig ifrån riksdagssysslorne.
Det påmintes af åtskillige af R. o. A., at således ingen
underdånig föreställning härom lärer kunna afgå innan vid
Riksdagens slut; emedan om nye ledamöter uti CommissiorialRätten
skulle begäras, parterne dermed eij voro hulpne, aldenstund
innan de samma blifvit nämde och om saken hunnit giöra
sig underrättade, at äfven så långt på tiden torde ankomma;
kunnandes emedlertid tiden derigenom vinnas, at under varande
Riksdag skriftväxlingen angående liquidationssättet gingo för sig.
Som R. o. A. uppå Hr Landtm:s giorde frågan biföl lo
desse föreställningar;
Altsä upsattes följande Resolution, hvilcken för R. o. A.
uplästes och gillades samt skrefs på Borgareståndets Extr.
Protocolli:
Emedan en stor del af Commissorial-Rättens ledamöter,
såsom Riksdagsmän, med angelägne riksdagsärender så äro
sysselsatte, at de under varande Riksdag eij lära hafva tid at vid
denna tvistige sak lägga handen, hålla R. o. A. före bäst vara,
at vid Riksdagens slut hos K. Maj:t i underdånighet anhälles
om des nådiga promotorial til Commissorial-Rätten, saken då
til skyndesamt afgiörande at företaga; kunnandes emedlertid och
til at vinna tiden skriftväxlingen angående liquidationssättet
parterne emellan för sig gå.
Hr Landtm, anmälte Hr Öfverst-Lieut. Marks von Wurtembergs
inkomne Relation angående Hr Ofver-Adjutanten Pilliielms
upförande jemte et bifogat sammandrag af hela acten;
hemställandes Hr Landtm., om icke samma relation med des
allegater, äfven som det skiedde med Hr Pilhielms Memorial,
til Hr Justi ti a-Cancel lern kunde remitteras.
Denne Hr Landtnäs proposition, sedan uppå någres af R.
o. A:ns begäran bemälte Relation blifvit upläst, bifölls af R. o. A.
Och skrefs altså på Relationen: Resolverat, at denne act
Hr Justitise-Cancelleren tilställes.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 1
Julli, hvarutinnan förmäles, at i följe af Riksens Ständers
öfverenskommelse, angående de på förre Riksdagen oafgiorde
Betänckandens företagande, Borgareståndet sig föredraga låtit
218 Betänkande om Willjamssons memorial. Varfsarbete.
Secrete och Justitiae-Deputationernes Betänckande af den 13
Nov. 1734 angående Krigs-Commissarien Willjamssons ingifne
Memorial, uti hvilcket Betänckande Deputationerne Riksens
Ständers ompröfvande hemstält, om icke i anseende til de anförde
omständigheter K. Majit i underdånighet kunde styrckas,
Krigs-Commissarien Williamson efter des skickelighet och förtjenst
vid först blifvande anständige öpning i nåder hugna och
befordra.
Acten af Secreta Deputationens Betänckanden vid 1734
ahrs Riksdag inhämtades, och uplästes ofvan bemälte Betei nekande,
hvilcket enligit påskriften befants vara bifallit af R.
o. A. den 13 Dec. samma åhr.
Det påmindes af någre af R. o. A., at detta är en recommendation
och at uti 1727 åhrs Reglemente til Riksdagarnes
förkortande Ständerne faststält med befordringar sig icke at
befatta.
Men som harti] svarades, detta icke kunna anses som någon
recommendation, emedan Deputationerne, i anseende til andre som
avancerat, funnit Williamsson värdig hos K. Majit til en nådig
ihogkommelse at blifva anmäld, R. o. A. desutan eij väl tyckas
kunna afgå ifrån deras redan fattade resolution;
Ty giorde Hr Landtm, frågan om R. o. A. förblifver vid
deras på 1734 åhrs Riksdag gifne bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Och skrefs altså på Borgareståndets Extr. Protocolli, at
R. o. A. låtit sig å nyo föredraga Secreta och Justitise-Deputationernes
Betänckande af den 13 Nov. 1734, angående KrigsCommissarien
Williamssons ingifne Memorial; och at R. o. A.
förblifver vid dess den 13 Dec. samma åhr til bemälte Betänckande
gifne bifall.
Uplästes Extract af Råds-Protocollet, hvaruti K. Maj:t
gifver Riksens Ständer tilkänna, huruledes, uppå Vice Ammiralen
Ankarcronas giorde underdånige föreställning, til det
dageligen förefallande verfsarbetet 60 man af Norra Roslagscompagniets
andra del komma på 2 månaders tid at upbådas,
hvaröfver K. Majit doch först, enligit 21 § i Riksdags-Ordningen,
vill hafva inhämtat Riksens Ständers samtycke och
godtfinnande.
R. o. A. hade härvid intet i underdånighet at påminna;
Hvilcket uppå Rådets Extr. Protocolli, som straxt til de
andre Stånden blef afskicka!, antecknades.
Ingermanländska gods. Slottsbyggnaden. 219
Uplästes Urskillnings-Zisforae på de den 6, 11 och 13 Julii
remitterade och afslagne måhlén.
Hr Landtm, förmälte, at alla de til Urskillnings-Deputationen
inkomne Memorialer i antalet stigit något öfver 500,
och at af samma antal 304 eij blifvit antagne, emedan de eij
varit riksdagsärender.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 12 Junii
sidstl. hvarmedelst K. Majit Riksens Ständer i nåder tilkänna
gifver, huruledes genom den bifogade suppliquen de Spandkowske
arfvingar anhållit om föreskrift til Ryska Keijserinnan
at åter få gods i Ingermanland, eller och öen Runan i Liefland,
för et af deras faderfader giordt lån til Hertig Wilhelm af
Curland om 3,000 specie rdr; eller och at de måtte undfå
jemngodt vederlag i gods här i Sverige; med hvilcken fordran,
som förskåttet eij kommit cronan Sverige, utan Hertig Wilhelm
af Curland til goda, K. Majit förvist arfvingarne til nu
regerande Hertigen af Curland samt tilsändt Envoyeen Dittmer
en species facti härom, med befallning at hos Hertigen af Curland
samt de ställen, der det kan tiena, bemälte arfvingars ansökning
at understödja.
Hr Landtm, förmälte, at som detta är allenast lämnat
ad notitiam, så kommer K. Majit i underdånighet at tackas;
och skrifves på documentet, at R. o. A. härvid eij hafva något
i underdånighet at påminna;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm.: Här är et Extractum Protocolli ifrån Rådet,
med Riksens Ständers Deputations öfver Slottsbyggnaden aflagde
berättelse om byggnaden på Slottet sedan sidste Riksdag; men
som detta ankommer på en bevillning och månge af R. o. A.
redan äro nedgångne, kunde härmed upskiutas til Lögerdagen?
R. o. A. samtyckte härtil.
Hr Landtm.: Fast Riddarhus-Ordningen hvilar, så är
doch et förslag ingifvit, angående et kort och lätt sätt at votera,
hvilcket om R. o. A. så behagar, om Lögerdag jemväl kunde
företagas.
Detta behagade R. o. A. väl.
R. o. A. skildes åt.
220 Varf sarbete i Karlskrona. Törne. Stora Sekr. Dep.
Den 22 Julii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Uplästes det hos R. o. A. den 19 Jidii håldne Protocollet,
hvarvid inge påminnelser giordes.
Uplästes et Extract af Protocollet hållit i Råd-Cammaren
den '20 sidstl. Julii, hvarutinnan i anledning af AmmiralitetsCollegii
giorde underdåniga föreställning, om något båtsmansmanskaps
upfordrande af Ölänningarne til understöd vid det
mångfaldige arbetet i Carlscrona, samt at bende manskap af
Stats-Contoiret måtte under resan förpassas, K. Maj:t i nåder
behagat gifva Riksens Ständer denna Ammiralitets-Collegii
föreställning tilkänna och häröfver förut inhämta deras samtycke
och godtfinnande.
R. o. A. förklarade sig härvid eij något i underdånighet
hafva at påminna;
Hvilcket skrefs på bemälte Protocolls-Extract, som strax
til de andre Stånden blef afsändt.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Majoren Peter von Törne,
som är ledamot i Protocolls-Deputationen, anhåller om R. o.
A:ns tilstånd at få resa til regimentet i Finland; hvilcket i
fall R. o. A. skulle behaga bifalla, hemstälte Hr Landtm., om
icke en annan ledamot i Deputationen i des ställe kommer af
Electorerne at utväljas.
R. o. A. gofvo sitt bifall så väl til Hr von Törnes resa
som en annan ledamots väljande i des ställe af Electorerne.
Hr Landtm, gaf ytterligare tilkänna, at uppå R. o. A:ns
Extractum Protocolli af den 28 Junii, hvarutinnan i anledning
af Bondeståndets begäran at vid öfverläggningen om Krigsbefehlets
Memorial angående löningsfordringarne jemväl få hafva
visse deputerade i Secrete Utskottet, R. o. A. föreslagit, at til
detta ändemålets erhållande Secreta Deputationen kunde med
Secreta Utskottet sammanträda, och Bondeståndets ledamöter
i Secreta Deputationen förstärckas med 25 ledamöter, ingen
expedition kunnat skie, emedan Borgareståndet fuller bifallit
R. o. A:ns mening, men Prästeståndet sig yttrat, at vid denna
öfverläggning 25 ledamöter af Bondeståndet i Secreta Utskottet
sig kunde infinna, utan at Secrete Deputationen härigenom
drages ifrån dess sysslor, och Bondeståndet uti denna sin begäran
eij eller nämt om något Secreta Deputationens sammanträde
med Secrete Utskottet, och sålunda 2:ne Ständ äro för
Lilla tulltaxan. Stadskassören Kåhes balans.
221
hvardera meningen; hemställandes fördenskull Hr Landtm.,
om icke, til at vinna tiden samt at eij hindra Secreta Deputationen
uti des sysslor, R. o. A. icke skulle behaga at foga
sig med Prästeståndet, så at saken kunde komma til expedition
och detta sammanträde utan längre tidens utdrägt komma
at skie.
R. o. A. samtyckte at vid öfverläggningen om Krigsbefehlets
Memorial angående löningsfordringarne, 25 deputerade af Bondeståndet
uti Secrete Utskottet, som då formerar och förer namn
af den Store Secreta Deputationen, sig infinna;
Hvilcken resolution skrefs in margine på förbemälte R. o.
Arns Extr. Protocolli af den 28 Junii, hvaräst de öfrige Ståndens
utlätelser jemväl voro antecknade.
Uplästes Riksens Ständers Tull-Deputations Memorial
af den 19 i denne månad, hvarmedelst til Riksens Ständers
godtfinnande hemställes, om icke nödigt är, at Lilla Tulltaxans
utarbetande til K. Maj:ts nådige försorg i underdånighet hemskiutes,
på lika sätt som Riksens Ständer angående Stora Siötullstaxan
faststäldt, på det begge taxorne måge efter enahanda
och lika methode ifrån början projecterade blifva, och Deputationen
sedan kunna så mycket lättare dem öfverse och til
Riksens Ständers vidare bepröfvande underställa.
R. o. A. biföllo detta Tull-Deputationens Memorial.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-, Oeconomie- och
Commerce-Deputations Betänckande angående Handelsmannen
Esaias Wechters på Borgmästarnes i Abo stad Eric Tolpos
och Carl Merthens samt Rådmannen Lars Tengquists [vägnar?]
giorde ansökning om befrielse för utbetalande af Stads-Casseuren
Anders Kåhes balance, hvarutinnan Deputationen, i betracktande
af de anförde skiähl och orsaker, håller före, at, hvad
denna balance beträffar, det vid K. Maj:ts den 24 Jan. 1735
aflåtne nådige skrifvelse til General-Majoren och Landshöfdingen
Baron Uxkidl bör förblifva, och at således ansvaret för StadsCasseuren
Kåhes balances indrifvande och clarerande bör stadna
på Magistraten i Abo; doch som bemälte Borgmästare måst
flycktat undan fienden och jemte Rådmannen Tengquist af den
sidsta Åbo stad öfvergångne vådelden lidit skada, så är Deputationen
af den mening, at sedan l:o alt hvad af Kåhes til—
gånger inflyta kan blifvit indrifvit och 2:o dess cautionister
ersatt bristen af balancen för den tiden de för Kåhe caverat,
samt 3:o sedermera en ricktig reparation är vorden uprättad
222
Stadskassören Kalles balans.
öfver hvad af den ändå bristande balancen, när det, som K.
Maj:t redan i nåder eftergifvit, afräknas, kan på hvarthera af
desse frenne magistratspersoner belöpa, då de måge få niuta den
nåden at betala deras andelar med de til en del anbudne Riksens
Ständers obligationer samt löningssedlar, eller ock andre liquide
cronofordringar, räknade til fulla summan hvarpå de lyda.
Hr Lilliestierna förestälte, at ehuru väl Deputationen
haft gode skiähl at stadna i det slut, som R. o. A. nu afhördt,
så voro doch i anseende til desse Magistratspersoner åtskilige
bevekande omständigheter, i det igenom den olyckeliga
vådelden deras tilförende slätte och fattige vilckor ännu blifvit
sämre, och ehuru väl igenom vårdslöshet af dem något kunde
vara felat, så voro icke eller Lands-Contoiret, som dylike räkningar
häfver at öfverse, utan all skuld, dertil hade ock en
af Magistratens ledamöter, nemligen Rådman Eedner, och de
tvänne enckorne niutit K. Maj:ts nådiga eftergift, hvarföre Hr
Liljestierna til R. o. Arns gunstiga behag hemstälte, om icke
R. o. A. skulle täckas at visa desse olyckelige magistratspersoner
et benägit medlidande, så at de för vidare tiltal af
denne balance måge blifva förskonte, likväl med det förbehåld,
at denne besynnerlige casus aldrig må tiena til prejudicat för
andra.
Gref Gustav Gyllenborg, Hr Rutenschöld, Gref Axel,
Gref Carl Sparre och åtskillige flere höllö för betänckeligit
at lämna et sådant prejudicat, i synnerhet som 600 dahl. smt
af cronans medel jemväl blifvit angripne, om hvilcka de hade
bordt visa mer ömhet och omvårdnad, vådelden och förut existerat,
samt desse Magistratspersoner ännu sittia vid sine löner,
och således äro i bättre vilckor än änckorne, de ock sielfve
tilbudit sig at clarera skulden med löningszedlar och andre
cronofordringar, hvilcka omständigheter, i stället för at gifva
anledning til någon ändring uti K. Maj:ts nådiga Resolution,
den samma mera bestyrcka.
Hr Lilliestierna och åtskillige flere uprepade de tilförene
andragne bevekande skiählen, med hemställande, om icke R.
o. A. skulle täckas visa desse i en sådan olycka råkade Magistratspersoner
medlidande;
Hvilcket som det af åtskillige andre af R. o. A. understöddes;
Giorde
uppå begäran Hr Landtm, frågan, om bemälte
Magistratspersoner på sätt som förbemält är skola befrias;
Stadskassören Kåhes balans. Kammar-Revisionen.
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Men Gref Gust. Gyllenborg och de flere, som med honom
varit af samma tancka, förklarade sig blifva vid deras förra
mening; tilläggandes Gref Carl Sparre, at i synnerhet detta
eij må tiena til prejudicat för Carlscrona stads Magistrat, i
anseende til Landt-Räntmästaren Winses ballance, hvilcket förbehåld
de begärte at det i Protocollet måtte blifva upfördt.
Sedan uplästes den i följe af R. o. Arns tagne slut upsatte
Resolutionen, hvicken bifölls, så lydande:
Resol. Betänckandet bifölls i öfrigit; doch finner R. o. A.,
at som änckorne och Rådman Eedner blifvit benådade, desse
3 Magistratspersoner, livilcke lidit skada af vådelden och dessutan
äro af fattige och svage vilckor, för utbetalandet af hvad
sedan uppå dem kunde belöpa måge förskonas; doch at detta
hädanefter aldrig som något prejudicat må åberopas.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betånckande angående 3:ne Commissariers indragande
vid K. Cammar-Revisionen och 8 Cammarskrifvares antagande
i stället med 300 dahl. smts åhrlig lön, hvilcket af K. CammarRevisionen
blifvit föreslagit; finnandes Deputationen skiähligit
för de anförde orsaker sådant at bifalla, så at, när någon af
de 3:ne Commissarier afgår, Cammarskrifvare i stället antagas,
och de qvarblifvande Commissarier dermed efter handen först
förses och sedan Cammar-Revisions-Rådens och Assessorernes
contoir; såsom ock at de 5 hittils bestådde Cammarskrifvare,
hvilcka niuta 400 dahl. smts åhrlig lön, må med Revisors
fullmackter förses och sedan under samma namn derföre i
Staten uptagas.
R. o. A. biföllo Betänckandet; doch at desse Revisorer
och Cammarskrifvare hvarcken nu eller i framtiden någon Blekning
på lönen må bestås.
Denna resolution skrefs straxt uppå Betänckandet.
Uplästes ett Extractum Protocolli utur Secrete Utskottet
af den 10 Julii, hvarutinnan, i anledning af K. Maj:ts Secreta
Propositions 2 §, om R. o. A. icke skulle kunna förmås at uti
fredliga tider afgifva til General-Förråds-Cassan af hvar adelig
rustningsmarck et öre smt om ahret, hvilcken afgift af hvar
adelsliäst til ohngefehr 16 dahl. smt åhrligen sig skulle bestiga
och hvarifrån ingen skulle vara fri, Secreta Utskottet til R. o.
A:ns närmare bepröfvande och egit utlåtande hemställer, om
til en sådan bevillning R. o. A. behaga samtycka.
224
R. o. A. afslå föreslagen bevillning.
Gref G. Gyllenborg och Gref Axel Sparre påminte, at
härom lärer sig ingen kunna utlåta som icke äger rustningsränta;
Hvartil svarades, at alle lära hafva del i adelsrustning
eller hopp dertil.
Sedan discourerades af R. o. A. angående denna föreslagne
bevillningen, och förmente en del af R. o. A. at sådane propositioner
eij val kunna giöras; andre af R. o. A. höllö för
betänckeligit at nu härom yttra sig, utan som detta kunde
anses för en art af contribution, så voro bäst at det hvilade,
til des frågan blifver örn bevillningar och man då får se huru
de andre Stånden sig angripa; men de fleste af R. o. A. ansågo
det för en sak af svår påfölgd, om man i fredliga tider
skulle påtaga sig en åhrlig afgift af 16 dahl. smt för hvar
häst och det til General-Förråds-Cassan at betala; livilcket
voro så mycket mindre nödigt, som, när det påfordras, R. o.
A. altid sielfva rustningen prsestera och det dertil erfordrade
förrådet altid är bäst i behåld, när det är uti R. o. A:ns
egne cassör och förvar; andragandes derjemte Ridderskapet och
Adelen ifrån Skåne, Halland, Blekinge och Bohus lähn, huru
svårt sådant skulle falla för dem, emedan de hafva dubbelt
svårare rusttienst än de öfrige provintzer, så at vid alle dylike
bevillningar, som skie i proportion af rustningsräntan, de eij
borde gifva mer än halfparten emot de öfrige.
Hr Didron frågade om de öfrige begge Ståndens ledamöter
uti Secreta Utskottet sig härom något utlåtit.
Hr Landtm, svarade, at af Protocolls-Extractet lärer
finnas, at detta är eij något utlåtande, utan et hemställande.
Atskillige af R. o. A. begärte at Hr Landtm, ville giöra
propositionen.
Hr L andtm. frågade altså, om R. o. A. behaga påtaga
sig denna bevillning.
Härtil svarades af R. o. A. med neij.
Och kommer i följe häraf et Extractum Protocolli til Secrete
Utskottet at upsättias.
Uplästes et Extract utur Råds-Protocollet af den 13 Julii,
hvarmedelst K. Maj:t Riksens Ständers öfver Slottsbyggnaden
förordnade Deputations relation och berättelse, om hvad som
sedan sidste Riksdag uträttat är, med Riksens Ständer i nåder
communicerar.
Sedan uplästes sielfva relationen, hvarutinnan efter aflagd
berättelse om byggnaden och den dervid förde oeconomien samt
Slottsbyggnaden.
225
medlens disposition til K. Maj:t Deputationen i underdånighet
hemställer, hvad mått och utvägar under Riksens Högloft. Ständers
närvaro kunna varda tagne til det nödiga quantums erhållande
af koppartakbleck, som til en summa af 40,000 dahl.
sint, hvilcka ännu af Slottsbyggnadsfonden eij umbäras kunna,
sig skall bestiga; förmälandes Deputationen, at medelst ÖfverIntendentens
och nu varande Landtmarskalckens Hr Grefve
Tessins vid den honom anförtrodde directionen vijste berömeliga
nit och sorgfällighet, och des Deputationen giorde biträde
til en god hushåldning och möijelig sparsamhets i ackt tagande,
jemväl och Håf-Intendentens Hr von Hårlemans besynnerliga
drift och insickt i värcket, Slottsbyggnaden til denna tiden
blifvit med all giörlig fördel fullfölgd.
Hr Landtm, sade, at nu som vid förre Riksdagen angående
byggnadens drift och fullföljande, han eij trodde sig
kunna gifva någon säkrare relation, än den som står på sielfva
Slottsbacken, och ville Hr Landtm., så snart den stora trappan
blifver färdig, bidja Högloft R. o. A. at bese hvad vid byggnaden
sedan förre Riksdagen tilgiordt blifvit; önskandes, at des
nit och möda väl måtte uptagas; hvarvid Hr Landtm, betygade
sig hafva all orsak at högeligen beröma den hielp och
understöd, som af Slottsbyggnads-Deputationen han åtniutit.
Elliest, fortfor Hr Landtm., plägar vid detta tilfället, och då
relationen hos Riksens Ständer föredrages, om continuation af
slottshielpen öfverläggas, hvarmed om R. o. A. så behagar,
för denne gången kan upskiutas, til dess Riksens Ständer besedt
den nya trappan och det öfriga sedan sidsta Riksdag
giorde arbetet.
Som af R. o. A. härtil svarades, at hvad slottshielpen
beträffar, sådant nu strax kunde afgiöras, emedan til ingen
bevillning Ständerne och i synnerhet Bondeståndet äro så redebogne
som til denna; och på det R. o. A. härutinnan måge
vara de förste, blef begärt, at Hr Landtm, nu härom ville giöra
propositionen;
Frågade Hr Landtm., om R. o. A. behaga påtaga sig
slottsbyggnadshielpen til nästa Riksdag.
R. o. A. svarade härtil med ja.
Vidare frågade Hr Landtm., om berättelsen i öfrigt skall
gå til Secrete Utskottet angående kopparblecket och hvad i
öfrigit kan vara at i ackt taga;
Hvilcket af R. o. A. likaledes bifölls.
Adelns Protokoll, 1~38. 15
226 Slottsbyggnaden. Lilljenbergs memorial.
Och upsattes altså följande Resolution, hvilcken, sedan den
var upläst och af R. o. A. bifallen, skrefs på SlottsbyggnadsDeputationens
berättelse:
Resol. R. o. A. förklarade sitt välbehag deröfver at Slottsbyggnaden
igenom Deputationens berömeliga försorg så vida
avancerat, som man med nöije för ögonen ser; och förenade
sig R. o. A. at med slottsbyggnadshielpens erläggande på samma
sätt som härtils skiedt til nästa Riksdag continuera. I öfrigit
remitteras denna berättelse til Secrete Utskottet.
Under justerandet af denna Resolution påminte åtskillig©
af R. o. A., at som om Slottsbyggnads-Deputationens goda försorg
derutinnan blifvit förmält, så voro eij billigt om Hr Landtm:s
berömeliga nit, som vid byggnaden haft directionen, med stilla
tigande skulle förbigås, men som emot R. o. A:ns inständigt
härom giorde påstående Hr Landtm, sig beständigt ursäcktade,
begaf sig R. o. A. för denna gången, med förbehåld at, då
Slottsbyggnaden af Riksens Ständer blifvit besedd, få nyttia
samma tilfälle at om R. o. Arns häröfver fattade erkänslan
och åtancka lämna Hr Landtm, offenteligit vittnesbörd.
Hr Landtm, anmälte et af Hr Häradshöfdingen Anders
Lillienberg inlagt Memorial;
Hvilcket uppå R. o. Arns dertil gifne samtycke uplästes,
besvärandes Hr Lilljenberg sig deröfver, at des dräng, som vid
et begånget slagsmål allenast skall varit åskådare, utan föregången
communication med honom, som är husbonde, af stadsens
Ciemnärs-Rätt förb Tisdags morgon, som var två dagar efter
slagsmålet, skall vara gripen och i häckte satt; hvilcket steg
som Hr Lillienberg förmenar vara emot den säkerhet, hvilcken
Riksdagsmän och deras betiente enligit Riksdags-Ordningen hafva
böra, ty anhåller han, at R. o. A. härvid ville taga de mått, så
at både Riksdagsmännens och den allmänna säkerheten eij
varder violerad, des dräng må blifva lösgifven och honom återstäld,
samt vederbörande få befallning, then som til detta uphofsman
varit under laga tiltal at ställa.
Det förestältes härvid af åtskillige af R. o. A., at som
Riksdags-Ordningens 23 § är klar, at med Herredagsmännens
tienstefolck samt deras brått förhålles efter allmän lag, så kan
R. o. A. med domestiquers skyddande, hvilcke begå excesser,
sig icke befatta; i synnerhet som det vill förliuda, at denne
dräng vid den grofva excess, som då blifvit begången, eij torde
varit så aldeles oskyldig; och at i öfrigit, i förmågo af Riks
-
Om Besvären. Nytt voteringssätt. 227
dags-Ordningen, en Herredagsman, hvad des betiente angår,
åligger at fullfölja saken, som aldeles ingen Riksdag voro.
Hr Lilljenberg androg hvad han i Memorialet anfört,
och at han eij arnat beskydda sin dräng i fall han befinnes
skyldig; men besvärade sig, at som drängen eij blifvit gripen
å färsk gierning, man 2 dagar efteråt, husbonden oåtspordt,
samma dräng i häckte satt.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan
förklarade R. o. A., at som Riksdags-Ordningen härutinnan
är tydelig och klar, så länder den samma hvar och en til behörig
efterrättelse.
Hr Carl G. Silfwerschöld hemstäldte på R. o. Arns
ledamöters vägnar uti Allmänna Besvärs-Deputationen, huru
R. o. A. behagar at förhållas skall, när uti Deputationen öfver
någon Adelens besvärspunct R. o. A. af de andre 3 Stånden
öfvervoteras, och om då icke bättre voro at låta en sådan punct
gå aldeles ut, än genom de 3 Ståndens öfverlastning låta den
samma blifva stående med en afslagsresolution; andragandes
Hr Silfverschöld til exempel, at de 3 Stånden aldeles afslagit den
puncten som berörer ryttare- och knecktetorps byggande af sten.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. i det slut,
at det är bäst det sådane puncter altid refereras til Plenum,
då R. o. A. sig lära utlåta, om de skola gå ut eller med en
afslagsresolution blifva stående.
Hr Landtm, förmälte, at i följe af R. o. Arns vid förre
sammankomsten yttrade behag deröfver, at et lättare och kortare
sätt at votera måtte upfinnas, voro nu tvänne slags byssor förhanden,
medelst hvilka på kortare tid kunde voteras, än härtils
genom upropet skiedt;
Hvilcke byssor för R. o. A. blefvo upviste. Den första
var af förtent jernbleck, hvilcken Underståthållaren von Drake
upsändt,med et låck, och uppå låcket en öpning, at derigenom
nedsläppa svarta eller hvita kulor, som kunna betyda ja och
neij; men som härvid desse inconvenientier voro, at om kulan
förtäckt nedfälles, någon, som man likväl eij bör supponera,
kunde fälla tvänne kulor, och skulle kulan visas, då sågo hvar
och en färgen, hvarigenom ändemålet, som är at hvars och ens
votum eij bör vara bekant, förlorades, tycktes altså det Venetianska
sättet, efter hvilcket den andra byssan var inrättad,
vara säkrare och bättre; bestående samma byssa af tvänne
sammanfogade och ofvan och nedan med platte bottnar be
-
228
Nytt voteringssätt.
täckte, halfve hylsor, med en hals frammantil, så stor, at man
beqvämligen kan insticka handen; bemälte hylsor sluta sig
nedan til med halsar, hvarigenom, uti de vid samma halsar
fastskrufvade smärre byssor, ballotter, eller af lärft förfärdigade
kulor på det eij höras må igenom hvilcken hylsa de falla, nedsläppas,
och sedan utur hvardera mindre byssan, som til den
ändan afskrufvas, uti tvänne serskildte kärill samlas och räknas.
Ofvan uppå den ena hylsan står skrifvit Ja och på den andra
Neij; kunnandes således, när man skiuter handen ända fram,
in i den yttra hylsan, ingen vetta, i hvilckendera man låtit
kulan falla; och berättade Hr Landtm, sig uppå detta sättet
hafva sedt i Venedig, af 70 personer, på en tima 28 gånger voteras.
Det frågades, huru härvid förhållas skall, om under sielfva
voteringen någon inkommer, samt huru förekommas må, at
ingen på flere än en bänck kan votera.
Härtil svarades, at om under voteringen dören tilslutes och
nyckeln lägges på landtmarskalcksbordet, så at ingen emedlertid
slipper in, så kunna de, som sedan strax derpå inkomma,
träda fram inom skrancket och der på lika sätt votera; och
om under sielfva voteringen en eller tvänne hufvudmän på hvar
bänck förordnas, som gifva ackt uppå at emedlertid hvar och
en blifver sittjande på sitt rum, så kunna desse befarade olägenheter
eij hafva något rum.
Hr Landtm, berättade, at emedan Venedig, som är en
så gammal republique, beständigt blifvit vid detta voteringssätt,
så kan det ock med alt skiähl för det tryggaste och säkraste
anses; blifvandes i öfrigit uti bemälte republique en sådan
stränghet härvid brukad, at exempel finnes, det en Adelsman,
som sig berömt at uti en votering hafva brukat tvänne kulor,
inom 24 timar varit dränckt, eller som de der kalla saegnerad.
I öfrigit hemstälte Hr Landtm., om icke denna byssa til
nästa sammankomst kunde blifva stående på bordet, så at de
af R. o. A., som behaga, den samma kunna bese; och om icke
emedlertid genom Riddarhus-Secreterarens försorg 12 dylika
byssor med tilräckeligit antal af linnekulor kunde blifva förfärdigade
samt til Onsdagen 12 barnhusgåssar vara tilstädes.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Uplästes Gammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänckande öfver Sundsvalls stads ansökning om en allmän
bevillning til en stenkyrckas upbyggande dersammastädes, hvarutinnan
Deputationen förmäler, det häfver Riksdags-Fullmäck
-
Sundsvalls kyrka. Rusthållarnes besvär.
229
tigen Lundeberg hos Riksens Ständer andragit, huru förberörde
Sundsvalls stad väl giordt en början til en ny stenkyrckas upbyggande,
som för församlingen derstädes skall vara högst
tarfvelig och oundgängelig, men af medellöshet eij förmå at
samma byggnad fullfölja: anhållandes fördenskull, det måtte
Sundsvalls stad uti detta deras förehafvande blifva med 1 öre
sint af hvart matlag i hela riket understödd. Och aldenstund
Deputationen vid flere dylike förehafde ansökningar hållit betänckeligit
at styrka til någon sådan allmän bevillning, så har
ock Deputationen eij eller kunnat gifva anledning till något
penningeunderstöd för Sundsvalls kyrkobyggnad på detta sättet;
utan hemställes til Riksens Ständers godtfinnande, om icke i
anledning af 5 § uti K. Maj:ts Resolution på Prästerskapets
Allmänna Besvär år 1731 2:ne collecter til merberörde kyrckiobyggnad
öfver hela riket kunde beviljas, samt innom Hernösands
stift igenom stammböcker penningar thertil samlas.
R. o. A. biföllo detta Betänckande.
Frih. Ungern anmälte, i anledning af den från Allmänna
Besvärs-Deputationen nyligen giorde frågan, at til Landt- och
Siö-Militise-Oeconomie-Deputation en § af R. o. Arns Besvär
blifvit remitterat, angående afgiftens til General-Förrådscassan
modererande, så at den samma händanefter eij mera än til
hälften emot det som hit in til vanligit varit må erläggas,
hvilcket som det intet egenteligen kan kallas R. o. A:ns utan
Rusthållarnes besvär, hemstälte Frih. von Ungern, huru vida
en sådan § ibland R. o. A:ns besvärspuncter kunde blifva
ståndande; emedlertid, som samtelige Rusthållarne förbehållit
sig at med samma besvär inkomma, hade Deputationen tyckt
at det samma under en sådan titul bättre kunde hafva rum
och blifva afgiordt, på det nu eij hända må som vid förre
Riksdagen, då Bondeståndet allena, i följe af des giorde ansökning,
för riksdagsåhret kom at muta lindring i samma afgift.
Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. behaga at härmed
upskiutes, til dess man får se hvad samtelige Rusthållarne
för ansökning härom lära giöra.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Hr Landtm, hemstälte, om icke uti Hr Commendeur
Wagenfelts ställe, som jemväl kommer at resa bort, en ny
ledamot til Protocolls-Deputationen kommer af Electorerne at
väljas.
230 Landshöfdinge-embetena. Kapten Sparreman.
R. o. A. samtyckte, at uti Hr von Törnes och Hr Wagenfelts
ställen nye ledamöter til Protocolls-Deputationen blifva
utnämde, livilcket Hrr Electorerne antyddes.
Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. ville tillåta
honom at gå nid uti Secrete Utskottet, hvilcket efter anslag
at klåckan 11 komma tilsammans nu voro samlad, och at Frih.
von Ungern emedlertid förer directionen.
R. o. A. gofvo härtil sitt samtycke;
Och gick Hr Landtm, nid.
Frih. von Ungern trädde til bordet och anmälte JustiticeDeputationens
Betänckande angående Landshöfdinge-Ämbetens
förvaltande, som legat på bordet och nu å nyo blef upläst.
Sedan berättade Frih. Ungern, at någre af Secreta Deputationens
ledamöter begärt, at detta Betänckande tillika med
Hr Landshöfdingen Gyllengrips ingifne Memorial angående
Protocollers hållande hos Landshöfdingarne måtte än något
hvila;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputations
Betänckande öfver förafskiedade Ammiralitets-Capitainen
Eric Gabr. Sparrernans ifrån Secrete Utskottet
dit remitterade ansökning, at ifrån dess afskieds dato åhr 1720
niuta det underhåld af Ammiralitets-Krigsmanscassan til godo,
som honom åhr 1729 först blifvit meddelt. Och emedan hos
Deputationen vid denna Capitain Sparrernans giorde ansökning
i betracktande kommit des långlige och trogne tienster, undfångne
svåra blessurer, utståndne fångenskap samt flere bevekande
omständigheter, så har ock Deputationen för sin del tyckt, det
är Capitain berättigad til det af honom sökte gratials åtniutande,
och at han fördenskull ifrån det datum han åhr 1720
blef afskiedad bör enligit K. Reglementet af den 28 April 1696
til godo niuta det underhåld, som ifrån den tiden til åhr 1729
innestår, hälst andre sådant för honom åtniutit och staten härigenom
icke graveras; hvilcket Deputationen för öfrigt til Riksens
Ständers vidare godtfinnande hemställer.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Hr Rutenschöld påminte, at tilläggas måtte, at detta eij
måtte lända til prejudicat.
Men samma påminnelse vann eij bifall hos R. o. A.
Uplästes L,andt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betänckande af den 13 i denne månad, angående Svärdfäijare
-
Svärdsfejare-embetets ansökning.
231
Embetets ansökning at med messingsfesten få mundera ryttareklingor
och hirschfängare för trumslagarne, hvartil Embetet
igenom K. Maj:ts åberopade Resolutioner af den 27 Febr. 1729
och den 31 Martii 1732 förmenar sig vara berättigat, ehuru
K. Majit medelst des senare nådige Resolution af den 8 Julii
1735 sådant Vira bruks ägare skall tillagt, finnandes Deputationen,
at de af Svärdfägare-Embetet anförde omständigheter,
så mycket mindre kunna giöra någon ändring uti högstberörde
K. Maj:ts Resolution af åhr 1735, som nödvändigheten fordrar,
at bruket, hvilcket i kraft af des privilegier är berättigat eij
allenast at giöra klingor, utan ock at mundera värjorne, må
bibehållas; hvarföre Deputationen til Riksens Ständers bepröfvande
hemställer, om icke Vira bruks ägare må lämnas obetagit
at i förmågo af bemälte Resolution få giöra lefverantzer
til Rustcammaren af klinge- och hirschfängaremunderingar af
mässing, doch med det förbehåld, som i Resolutionen uttryckeligen
förmäles, at sådane fästen lefvereras til lika prijs och godhet,
som de annorstädes kunna fås, samt at bruket derjemte
kan prestera alt hvad til en cavallerievärja med messingsfäste
hörer, utan at betiena sig af stadshandtvärckarnes biträde.
Gref Carl Sparre påminte härvid, at det torde vara betänckeligit
at bifalla Deputationens yttrade mening, emedan
Svärdfäijare-Embetet, som drager skatt och skuld, skulle gå
under om de eij fingo lefverera fästen, och Vira bruks privilegier
eij lära lyda på messingsfästen.
Härtil svarades, at Vira bruk gifver cronan skatt, så väl
som svärdfäijarne och at i alt fall riket snarare skulle kunna
umbära desse än klingfabriquen, hvilcken med så ringa lefverantzer
af klingor, som nu, då samma lefverantzer eij stiga
öfver 1,200 dahl. sint om åhret, omöijeligen kan bestå, med
mindre det efter sine gamla privilegier tillika får lefverera
fästen, hvaruppå bruket äfvenledes är privilegierat, och det
utan åtskillnad af metall; varandes eij skiähligt at bruket förlorar
sine privilegier, för det at nu för tiden messingsfästen
brukas, i stället at de tilförene voro af jern. I öfrigit kommer
det an på hvem som lefverera!’ bästa arbetet och bästa priset,
så at detta egenteligen icke kan kallas något förfång.
Hr Capitain Mannerheim berättade, at uppå KrigsCollegii
befallning han visiterat så väl de vid Vira bruk som
af sverdfeijarne förfärdigade värjefästen, och at lian befunnit
de förra bättre än de senare.
232 Kronobåtsmäns användande till coopvardi.
Uppå åtskilligas af R. o. A. begäran
frågade Frih. von Ungern, om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö-Militia-Oeconomie-Deputations
Betänckande, i anledning af så väl et til
Deputationen remitterat transumt af K. Maj:ts nådiga Secreta
Proposition beträffande krigsväsendet til siös, som den 13:de
hufvudomständigheten af K. Ammiralitets-Collegii Riksdagsberättelse
angående Ammiralitets-recruteringscassans tilstånd.
Och ehuruväl Deputationen af K. Ammiralitets-Collegii relation
inhämtat, hvad nyttigt afseende K. Maj:ts Förordning om et
vist antals permitterande af rote- och indelningsbåtsmännerne
til coopvardie haft, eij allenast til en recruteringscassas uprättande
af en viss afgift för de permitterade, utan ock til at
erhålla et uti siöfahrten öfvat och förfarit manskap, så har
doch Deputationen af samma Collegii berättelse tillika funnit,
at ännu til denna dag ringa fluckt och värckan tölgdt uppå
en så god och nyttig författning. Fördenskull, som ibland
andre hinder det skall vara förnämligast, at coopvardiefarare
eij skolat velat antaga sådane permitterade cronobåtsmän i
tienst, så hemställer Deputationen Riksens Ständers behag, om
icke K. Maj:t i underdånighet kunde anmodas at genom tienlige
föreställningar söka förmå de handlande, så af Ost-Indiska
som Levantiska Compagnien med flera, at vid hvarje resa
taga någre cronobåtsmän med sig til besättning på deras skiepp
och fahrtyg.
R. o. A. biföllo detta Betänckande.
Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputation^
Memorial, angående Timmermansroteringen
i Pedersöre och Kronoby sochnar i Österbotten, förmälandes
derutinnan, huru som efter contract den förra 80 och den
senare 30 man til Ammiralitetet i Carlscrona bordt utgiöra,
samt at samma sochnar år 1729 fädt K. Maj:ts nådiga til—
städj el se at der nidre lega timmermän i de afgångnas ställen,
hvilcket doch eij vidare skall blifvit efterkommit, än at för
Pedersöre 16 och för Cronoby 3:ne dito nu skall felas; och som
Deputationen i anledning af K. Ammiralitets-Collegii Riksdagsberättelse
funnit härvid allehanda svårigheter samt at i anseende
til desse tiders omständigheter båtsmansroteringen i Österbottn
synes skola kunna umbäras, så finner Deputationen at rotarne
i Pedersöre och Cronoby sochnar på efterföljande sätt böra
Timmermans-roteringen i Österbotten.
giöra Ammiralitetet understöd, nemligen at de hädanefter ifrån
detta åhrets begynnelse och framgient för hvarje vacant rote
betala och erlägga 50 dahl. knit, hvarmed doch de, som ännu
hålla karlar vid Ammiralitetet, för än vacancer existera, icke
böra graveras, skolandes desse medel, som härigenom inflyta,
til andre behof eij anticiperas och användas, än til dugtige
timmermäns anskaffande. Til hvilcken ända Riksens Ständers
ompröfvande hemställes, om icke bemälte rotelagare med det
första af Landshöfdingen i orten böra höras, och med dem en
viss förening härom träffas, som H. K. Maj:t sedermera i nåder
torde stadfästa. I öfrigit håller Deputationen för ganska betänckeligit,
at de rotar, som underlåtit prestation af timmermän,
skulle ifrån den tid förrådscassan inrättades til den samma
åhrligen betala 50 dahl. kmt, emedan Allmogen derigenom alt
för mycket skulle betungas, om af dem på en gång en så stor
summa skulle utsökas.
Det påmintes härvid af Hr Landshöfdingen Gref Frölich,
at som desse sochnar altid fournerat gode timmermän, samt nu
så vida bragt konsten, at der i landet bygges goda skiepp, så
voro at befara, i fall roteringen skulle uphöra, at jemväl efter
hand och med tiden blefvo aldeles brist der i landet på sadant
folck, skieppsbyggeriet i provintzen til stor skada; dessutan
voro ock frågan huru vida Allmogen, som om en rotering med
cronall contraherat och under hela krigstiden dragit deraf lasten,
med skiähl kan påläggas at i fredliga tider gifva penningar,
som dem mera lärer besvära, och huruvida hela roteringen eller
och et vist antal må reduceras.
Hr Ammiral von Gerten och Hr Capitain Leijonankar
svarade, at som de således roterade timmermän altid blifva
qvar i Carlscrona och sällan eller aldrig komma tilbaka, åtminstone
så länge de äro tienlige til arbetet, sä lider skieppsbyggeriet
i provintzen genom denna ändring eij någon skada,
emedan detsamma, så hädanefter som härdis, af sådane timmermän,
som eij äro roterade, lärer kunna bedrifvas; varandes
orsaken, at desse timmermän altid blifva i Carlscrona, denna,
at i fall de skulle skickas tilbaka, skulle roten graveras med
en annan timmermans anskaffande i den förras ställe; och hvad
roteringens uphäfvande beträffar, så finnes af Betänckandet, at
Landshöfdingen i orten först kommer at häröfver höra Allmogen.
Som inge vidare påminnelser giordes, frågade Frih. von
Ungern om Betänckandet bifalles;
234
Extra ordinarie Landtmätare.
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Riksens Ständers Gammar- Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänckande öfver Herrar Landshöfdingarnes
uti Abo och Biörneborgs län, Österbotten och Yäster-Norrland,
Nylands och Tavastehus län samt Skaraborgs och Cronobergs
läner ansökningar om flere Landtmätares bestående, hvarutinnan,
sedan Deputationen berättat, det K. Cammar-Collegium ,i anseende
til de af Hrr Landshöfdingarne anförde omständigheter,
til K. Maj:t i underdånighet hemstält, om icke i ofvan berörde
lähner en extra ordinarie Landtmätare i hvartdera kunde bestås,
men K. Maj:t dertil, såsom en förökning i staten emellan
Riksdagarne icke velat samtycka utan anbefalt Collegium detta
ärende samt nödvändigheten deraf vid innevarande Riksdag at
anmäla; så har Deputationen samma mål til öfvervägande sig
företagit, och väl funnit, at staten härigenom graveras, men
när den åter anser nyttan och nödvändigheten häraf, så yttrar
Deputationen sig vara af enahanda tancka som K. Maj:t och
dess samt Riksens Cammar-Collegium, underställandes det samma
Riksens Ständers närmare bepröfvande, så väl som om icke
hvad härutinnan faststäldt varder til Secrete Utskottets iackttagande
må blifva communicerat.
Hr Fock förestälte, at det voro så mycket nödigare at
extraordinarie Landtmätare blifva antagne, som i följe af K.
Maj:ts Resolution på Krigsbefehlets besvär öfver alle officerareboställen
chartor böra uprättas, hvilcket arbete de ordinarie
landtmätare för ordinarie sysslor skull aldrig hinna med.
Hr Wulfclo: at för Calmar Iähn och Skåne jemväl extra
ordinarie Landtmätare måge bestås, hvarom Krigsbefehlet ifrån
Skåne i sine Besvär anhållit, begärte altså, at detta må hvila,
til des Krigsbefehlets Besvär förekomma.
Gref Axel Sparre förestälte nödvändigheten at Vermeland,
som är en så stor provintz, en extraordinarie Landtmätare
jemväl må bestås.
Hr Morath giorde samma påminnelse i anseende til Elfsborgs
lähn, berättandes at härom i Allmänna Besvären är infördt.
Gref Carl Frölich begärde, at detta Betänckande til nästa
Plenum må hvila, emedan lian voro sinnad med sine tanckar
härom skrifteligen at inkomma.
Detta bifölls af R. o. A., och kommer bemälte Betänckande
til nästa Plenum at hvila.
R. o. A. skildes åt.
Betänkandens expedierande. Afslagen bevillning. 23o
Den 26 Julii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Uplästes det hos R. o. A. den 22 Julii håldne Protocollet.
Hr Landtm.: Emedan Deputation erne hitintils merendels
här in Pleno, under R. o. A:ns sammankomster, låtit afgifva
de författade Betänckanden, hvarigenom händt, at Talemännen
vid deras sammanträden eij varit underrättade om de ärender,
som den följande dagen i Stånden kunde förekomma, så at de
derom kunnat öfverlägga, icke eller har för denna orsaken skull
R. o. A:ns vid förre Riksdagen fattade resolution, at uppå de
saker, som vid hvarje sammankomst skola företagas, en förteckning
vid ingången i Riddarhussahlen bör vara anslagen,
kunnat värckställas, fördenskull hemställer jag, om icke de
Herrar af R. o. A., som uti Deputationerne föra directionen,
skulle behaga draga försorg at de expedierade Betänckanden til
Riddarhus-Secreteraren lefvereras åtminstone dagarne för plenidagar,
nemligen om Tisdagarne och Fredagarne för middagen,
på det de behörigen måge kunna blifva antecknade, och de
ofvan omtalade inconvenientier förekommas.
R. o. A. förklarade sig härmed mycket nögde.
Det i följe af R. o. Arns vid förre sammankomsten fattade
slut, angående et öre smts afgift af rustningsmarcken och at
R. o. A. densamma sig eij kunna påtaga, uplästes och justerades,
så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 22
Julii 1738.
S. D. Föredrogs hos R. o. A. et Extract utur Riksens
Höglofl. Ständers Secrete Utskotts Protocoll af den 10 i denna
månaden, hvarutinnan i anledning af K. Maj:ts nådiga Secreta
Propositions 2 § och K. Maj:ts i bemälte § yttrade nådige förmodan,
at R. o. A. torde kunna förmås til en afgift allenast om
et öre smt af hvar adelig rustningsmarck så länge fred är, och
at ingen derföre må vara fri, samt at en sådan afgift, hvilcken
af hvarje adelshäst til ohngefehr 16 dahl. smt åhrligen skall
belöpa, i Generalförrådscassan kunde inflyta, Secrete Utskottet
sådant, såsom förnämligast ankommande på R. o. Arns egen
bevillning, til R. o. A:ns närmare bepröfvande och egit utlåtande
hemställer. R. o. A. erkände härvid med underdånigste
vördnad K. Maj:ts nådiga försorg om Generalför
-
236 Introduktion. Gästgifvare-ordningen.
rådscassans inkomsters förökande; men i anseende dertil, at
under hela den förflutna tiden, och sedan Gud förlänt den
hugneliga freden, R. o. A. med ansenlige bevillningar måst
understödja det allmänna värcket, och derjemte sielfva rustningen,
när nödvändigheten det fordrar, altid måste vara i
beredskap, kunde R. o. A. til en sådan ny och rusttjensten
besvärande bevillning eij samtycka. Actum ut supra.
Hr Landtm, anmälte Hr Adolph Tisenstens och Hr Carl
Ehrenstolpes Memorialer, angående eftergift på de för Hrr Tisenstenernes
introduction ohetalte interessen.
Bemelte Memorialer remitterades til Deputationen öfver
Riddarhussakerne.
Uplästes Gammar-, Oeconomie- och Commerce-Beputationens
Betänckande öfver Allmogens ifrån Upland och Stockholms låhn
samt Vässmanland anförde besvär öfver 12 § uti GästgifvareOrdningen,
angående det Allmogen skall vara pålagt at vid
hållskiutz i giästgifvaregårdarne vara försedde med sadlar,
vagnar, kärror och slädar til de resandes beqvämlighet, hvarföre
de ingen betalning skola undfå, och fördenskull anhålla
at antingen ifrån slike resetygs hållande aldeles blifva befriade,
eller och af de resande derföre undfå serskilt vedergällning efter
någon viss föreskrifven och öfverenskommen taxa; hållandes
Deputation betänckeligit at styrcka til någon ändring i bemelte
förordning, som med mycken flit vid sidsta Riksdag blifvit utarbetad
och faststäld, hälst de, som til skiutsens underhållande
äro anslagne, kunna, på sätt som förordningen innehåller,
sådan fordenskap af gästgifvaren lega, och besvär allenast ifrån
2:ne lähn häröfver blifvit anfördt, hvilcket torde härröra af
något missbruk, som giästgifvarne i berörde orter kunde emot
den ifrån gästgifvaregårdarne långvägade Allmogen föröfva,
hvilcket doch af Landshöfdingarne kommer at rättas, och hvarom
Deputationen förmenar at K. Maj:t i underdånighet kunde anmodas
at låta dess nådige bref och befalning til Landshöfdingarne
uti Stockholms lähn och Vässmanland utfärda.
R. o. A. biföllo detta Betänckande.
Uplästes Riksens Ständers Urskilnings-Depatations Betänckande
öfver et af And. Gahr. Buhre til Riksens Ständers
Plena ingifvit Memorial, angående det, at af Urskilnings-Deputationen
dess den 16 sidstl. Junii til Riksens Ständer ingifne
Memorial och derhos fogade tryckte oeconomiska tractat som
riksdagsärende eij blifvit antagit; och som uti detta Memorial
Duhres meni. Om riksdagarnes förkortande. 237
Deputationen funnit nye skähl och omständigheter andragne,
hvilcke Buhre af ovetter.het uti dess förra Memorial förtegat;
ty hemställer Urskilnings-Deputationen til Riksens Ständers
godtfinnande, om icke Buhres inlefvererade oeconomiska tractat
nu må, i anseende til de nya andragne skähl och omständigheter,
til Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationen
remitteras.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes et Memorial ifrån Riksens Ständers UrskilningsBeputation,
hvarutinnan Deputationen Riksens Ständers bepröfvande
underkastar, om icke til Riksdagarnes förkortande
mycket skulle bidraga, l:o) at en kortare termin, nemligen en
månads tid ifrån Riksdagens första början, til ansökningars
ingifvande kunde utsättias; 2:o) at, til bättre iackttagande
af 1727 års Reglementes 3 § om Riksdagarnes förkortande,
Ståndens Allmänna Besvär til Urskilnings-Deputationen hädanefter
måge ingifvas och skiärskådas samt af samma Deputation
til andre Deputationer eller Collegier remitteras; 3:o) at de,
som vid en och samma Riksdag å nyo igenkomma til Urskillningen,
utan at anföra nya skiähl, sedan deras ansökningar
blifvit af Deputationen en gång afslagne, böra med behörig
plickt anses; samt 4:o) at til förekommande af alt missbruk concipisterne
måge, som eliest vid domstohlarne brukeligit är, tillika
med principalerne underskrifva de inläggande Memorialer och
bilägga lagliga fullmackter; hvilcka måls antagande och sammanfattande
uti en förordning, som härom kunde genom trycket
utgå, Urskillnings-Deputationen med flere omständigheter Riksens
Ständers välbehag hemställer.
R. o. A. biföllo den 1, 3 och 4 § i detta Betänckande;
men i anseende til den 2 §, hvaräst hemställes, om icke Ståndens
Allmänna Besvär til Urskillnings-Deputationen kunde ingifvas,
at derifrån til vederbörande Deputationers och Collegiers
utarbetande remitteras, stadnade efter något discourerande R.
o. A. i det slut, at hädanefter, som härtils vanligit varit,
Ståndens Besvär af Allmänna Besvärs-Deputationen til sine
behöriga ställen komma at remitteras; men at för det tilkommande
Allmänna Besvärs-Deputationen med Urskillnings-Deputationen
communicerar, hvart målen blifvit hänskutne, på det
ärender af enahanda art och beskaffenhet på tvänne ställen
icke måge blifva utarbetade och således öfver et och samma
238
Om riksdagarnes förkortande.
mål tvänne serskilte betänckanden inkomma, hvilcket i Stånden
vid sakernes afgiörande store svårigheter förorsakar.
Denna R. o. Arns resolution skrefs på Betänckandet.
Uplästes Prästeståndets Extradum Protocolli af den 15
Julii, hvilcket den 19 R. o. A. varit föredragit, och innehållet
uti samina dags protocoll infördt, men då upsköts til des Urskillnings-Deputationen
med de nu anförde påminnelser skulle
inkomma.
1 § bifölls, så at med tiden til private ansökningars ingifvande
noga i ackt tages Riksdags-Ordningens 15 §; men
hvad reservationer eller förbehåld af ännu omogna och på
vederbörlig ort oafgiorde saker beträffar, så aldenstund mången
utan egit vållande kan blifva uppehållen, at på vederbörlig ort
få slut i sine ansökningar och angelägenheter, funno R. o. A.
bäst vara, at de, som förmena sig vara befogade någre dylike
förbehåld at giöra, sig thermed hos Urskillning-Deputationen
anmäla, tå Deputationen pröfvar, om de föregifne skälen äro
giltige eller eij; varandes likväl ingom betagit, som tror sig
vara befogad at emot Deputationens härutinnan fäldte utslag
anföra besvär, at vända sig til Riksens Ständer.
2 §. R. o. A. förblifva aldeles vid det som uti 1727 ahrs
Reglemente til Riksdagarnes förkortande och des 2 § stadgat
finnes; och äro thärutinnan med det Yyrdige Prästeståndet
af enahanda tanckar, at böterne tilfalla det Ståndets fattige,
der Memorialet är ingifvit.
3 §. R. o. A. biföllo icke allenast, at hvad den 13 Dec.
1734 af Riksens Ständer til riksdagsärendernes förkortande
serskilt förordnat blifvit, utan ock, at hvad nu i anledning
så väl af Urskillnings-Deputationens härom ingifne Memorial,
som ock af detta det Vyrdiga Prästeståndets Extr. Protocolli,
Riksens Ständer kunna nödigt finna härom at stadga, så snart
de respective Ståndens utlätelser härom inkommit, af Expeditions-Deputationen
sammandrages, och en förordning projecteras,
som, sedan den af Stånden blifvit öfversedd, genom
trycket kommer at allmänt kunnig giöras.
Härom kommer et Extractum Protocolli til de andre Stånden
at utfärdas.
Frih. Stahl anmälte et af frami. Majoren Barons enckefru
Helena Baron i Urskillnings-Deputationen ingifvit men der
eij antagit Memorial, hvarutinnan hon om någon benådning
anhåller, i anseende til des afl. mans långlige tienster och för
Enkefru Barons mern. Öfv. Thomssons mern. 239
des trohet emot fäderneslandet, i Ryssland utståndne torturer;
hvarvid Frih. Stahl hemstälte, om icke detta Memorial å nyo
til Urskilningen kunde remitteras, emedan samma ansökning på
förra Riksdagen hos Riksens Ständer blifvit anhängig giord och
til Secrete Utskottet varit hänskuten, men, för sakernes myckenhet,
vid Riksdagens slut eij kommit at afgiöras.
Sedan R. o. A. låtit sig föreläsa detta Fru Barons Memorial,
funno R. o. A. godt, sä i anseende til de der anförde
bevekelige skiähl, som ock at denna ansökning uppå förra Riksdagen
hos Riksens Ständer varit anhängig och til Secrete Utskottet
hänskuten, at den samma til Urskillningen remittera.
Denna resolution skrefs på Memorialet.
Uplästes Urskilnings-Deputationens Memorial af den 24
i denne månaden, angående Öfversten Axel Patrik Tomssons
deröfver andragne besvär, at bemälte Deputation des til Riksens
Ständer insinuerade Memorial uti den emellan honom och
Ehrenscholdiske arfvingarne tvistiga varande saken, genom Resolution
af den 22 Junii sidstlidne, eij som riksdagsärende
velat uptaga, visandes Deputationen med åtskillige skiähl och
omständigheter, at Öfversten Thomsson öfver ofvanbemälte resolution
sig oskäligen besvärat; hvarföre och til Riksens Ständers
godtfinnande hemställes, om icke Öfversten med den plickt bör
anses, som 2 § i 1727 års Reglemente til Riksdagarnes förkortande
i sådant fall utsätter.
Hr Öfversten Thomsson begärte, at som UrskillningsDeputationen
förklarat des ansökning eij vara något riksdagsmål,
det måtte begge des Memorialer, så det förra, hvilcket
innehåller sielfva ansökningen, som det senare, hvarutinnan
han sig ytterligare förklarat, för R. o. A. blifva upläste, tilläggandes,
at R. o. A. deraf lära kunna se, huru med honom
blifvit förfarit, samt at eij godt voro at bo i Sverige, så framt
en rättegångssak skulle få dragas til K. Maj:ts Justitise-Revision,
innan den i Håf-Rätten blifvit afgiord.
Uplästes altså Hr Thomssons vid denne Riksdag under
N:o 144 ingifne och af Urskilnings-Deputationen den 22 Junii
afslagne Memorial.
I anledning häraf upkom en vidlyftig discours, i det Hr
Lilljestierna förestälte, at ehuru väl Urskilnings-Deputationen
haft fog at eij antaga Hr Öfversten Thomssons klagomål, så
vida detsamma enligit 1734 åhrs Riksdags-Besluts 9:de § icke
varit inrättat, doch som i detta Memorial finnes anfördt en
240
Om Öfv. Thomssons memorial.
ganska anmärkelig omständighet, nemligen at en rättegångssak,
som ännu i K. Hof-Rätten varit oafgiord, uti Justitise-Revisionen
blifvit uptagen oell afdömd, och Ständerne vid deras
sammankomster i synnerhet tilkommer at skiärskåda, huru lag
och rätt ordenteligen undersåtarne emellan blifvit skippad, och
i fall så förelupit som här berättas, den, som uti JustitiasRevisionen
et sådant ärende föredragit, emot sin embetesplickt
sig förgådt, hvarom behörigen at efterse Justitise-Deputationen,
hvilcken nu häfver Revisions-Protocollerne at skiärskåda, tilkommer,
ty förmente Hr Lilljestierna detta målet af Riksens
Ständer ex nobili officio til Justitiae-Deputationen kunna remitteras.
Frih. Ungern och åtskillige andre androgo häremot, at
om Ständerne skulle antaga sig detta Hr Thomssons klagomål
och det til Justitise-Deputationen remittera, sä kastades på
sådant sätt all af Ständerne faststäld ordning om sättet at
öfver Justitise-Revisionens domar anföra besvär, på en gång
öfver ända, och öpnades vägen at under förevändning af förseelser
hos betienterne draga bemälte höga domar under skiärskådande
samt således å nyo gå in i sielfva merita. Men om
Hr Thomsson förmente någon felacktighet af vederbörande betiente
vid denna saken vara begången, sä kunde han på samma
sätt, som uti Secrete Deputationen skier, uti Justitise-Deputationen
inlägga et pro memoria, at i Revisions-Protocollen derom
må blifva eftersedt, då Deputationen sedan härutinnan lärer
taga i ackt hvad des instruetion föreskrifver; hvaremot, om
ärendet af samtelige Stånden til Justitise-Deputationen remitterades,
stäldes emidlertid vederbörande embetsman lika som
under misstancka.
Härtil svarades, at örn saken på det af Hr Lilliestierna
föreslagne sättet til Justitise-Deputation blefvo remitterat, så
följer eij deraf, at Deputationen går in meritis; och kunde
Deputationen utlåta sig, om klagomålet voro grundat eller eij,
på det, antingen den klagande eller vederbörande embetsmän
sig försedt, sådant behörigen må kunna blifva ansedt.
Vidare discourerades om de uti Urskilnings-Deputationens
Betänckande omförmälte böterne; och påstodo en del af R. o.
A., at Hr Thomsson för desamme må befrias, emedan det
ena anförde målet, angående en rättegångssaks dragande under
Revisionen, innan den i Håfrätten blifvit afgiord, eij kan anses
för privat, och Hr Thomsson uti sitt senare Memorial, som
Öfverste Thomssons memorial.
241
den 1 Julii hos R. o. A. blef anmält, och nu uplästes, intet
besvärat sig öfver Urskilnings-Deputationens utslag, utan allenast
förklarat, hvad ändemålet med des först inlagde Memorial
varit; andra åter påstodo, at med denne quaestionen angående
böterne til vidare kunde hafvas anstånd.
Sedan begärtes, at Hr Landtm, ville utreda och skilja
frågorne;
Hvilcket sedan Hr Landtm, giordt och på hvarje serskilte
fråga — nemligen om Urskilnings-Deputationens Memorial bifalles;
om med böterne hafves anstånd til des R. o. A. fådt
öfverlägga om de skola utbetalas eller eij; om icke Hr Thomsson
lämnas frihet at med et pro memoria vända sig til JustitiseDeputationen,
hvilcken åligger uti Revisions-Protocollen efterse,
om någon felacktighet blifvit begången, och om så befinnes,
med betänckande om målets beifrande hos Stånden inkomma —-  erhållit R o. Arns ja,
upsattes i anledning häraf följande Resolution, hvilcken
för R. o. A. uplästes och bifölls:
Resol. R. o. A. bifalla Urskilnings-Deputationens Betänckande,
och finna at Hr Öfversten ITomssons Memorial
med rätta blifvit afslagit, doch at med böterne hafves anstånd,
til des R. o. A. närmare fådt öfverväga, om de af Hr Öfver
sten
skola utbetalas eller eij; men beträffande det som anföres
angående förelupen felacktighet vid föredragandet uti K. Maj:ts
Justitise-Revision, så står Öfversten fritt at derom med et pro
memoria vända sig til Justitise-Deputationen, hvilcken åligger
uti Revisions-Protocollerne sådant at efterse och, om så befinnes,
angående en dylik felacktighets behörige beifrande hos
Riksens Ständer med sitt betänckande inkomma.
Hr Lilljestierna påminte, at han för sin del finner detta
målet af en så granlaga beskaffenhet, at det af Riksens Ständer
ex officio nobili til Justitise-Deputationen hade bordt remitteras;
hvilcken sin mening Hr Lilljestierna begärte i protocollet
måtte inflyta.
Förbemälte Resolution skrefs på Urskilnings-Deputationens
Betänckande, hvilcket til de andre Stånden afsändes.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
20 Julii, hvarutinnan fönnäles, huruledes K. Maj:t uppå de
ifrån en del af Hrr Landshöfdingar inkomne förfrågningar i
nåder för godt funnit at til vidare låta anstå med upbörden
för innevarande åhr af 1734 ahrs Riksdags bevillning; men
Adelns Protokoll, 1738. 16
242
Bevillningen 1734.
sorn i följe af Riksdagsbeslutet och sielfva Bevillnings-Förordningen
samma afgift sig sträcker til innevarande Riksdag, och
halfva innevarande åhr nästan var förflutit, då Riksdagen tog
sin början, så at Secrete Utskottet eij annat finna kan, än at
bevillningen för samma halfva åhr enligit förbemälte Riksens
Ständers öfverenskommelse är faststäld och bör upbäras, ty
har Secrete Utskottet eij underlåta kunnat hos Riksens Ständer
at anmäla, det, i förmågo af ofvan åberopade Riksens Ständers
tagne slut, innevarande halfva åhrs bevillningsmedel ofördröijeligen
böra upbäras, i synnerhet som samma medel komma at
användas til fullföljande af de på förre Riksdagen fattade
planer til defensionsvärckets iståndsättjande til lands och
siöss; hvartil ännu kommer, at hela aflöningen för innevarande
åhrs 3:die quartal, som nu snart bör komma at anordnas, härpå
beror, aldenstund efter K. Maj:ts nådiga förordnande bevill
ningen
af betienternes löner vid 3:die quartalets anordnande
kommer til första hälften at afdragas.
Det påmintes härvid af Frih. Coijett, at som ingen trogen
undersåte och landets inbyggare lärer undandraga sig af godt
hierta och af alle krafter och förmåga at bidraga til försvarsvärckets
uprätthållande, men man likväl eij finner, at det vill
vara tilräckeligit, utan at i fredlige tider beständigt måste utgiöras
bevillningar, så at mången sätties utur stånd at gifva
sine barn en behörig upfostring, ty kunde af Secrete Utskottet
efterfrågas, hvarföre de i subsidier anbudne 27 tunnor guld
blifvit ute, med hvilcka til undersåtarnes märckelige lisa något
ansenligit uti försvarsvärcket hade kunnat til väga bringas.
Frih. Cederhielm, Hr Didron och åtskillige flere erindrade
at, som, enligit deras vid förre Riksdagen giorde för
behåld
och Ständernes godtfinnande, denna bevillning endast
och allenast skulle anslås til försvarsvärcket, det och noga må
blifva eftersedt, om desse medel til inge andre behof blifvit
använde.
Hr Lilljestierna hemstälte, om icke detta ärendet, såsom
varande mycket granlaga, kunde hvila til nästa Plenum.
Af Frih. Eric Wrangel och åtskil lige andre androgs, at
om saken nu skulle upskiutas, och sedan, som man förmodar,
bifallas, förlorades tiden derigenom til ordrernes afsändande til
Landshöfdingarne, samt medlens indrifvande, hvilcke til de an
slagne
usus lära vara högst nödige, dessutan lära R. o. A.,
som altid varit de redebognaste at understödja det allmänna
Bevillningen 1734.
243
värcket, vid detta tilfället gierna vilja föregå de andre Stånden
med godt exempel.
Hr Land tm. lade härtil, at om hos R. o. A. någon svårighet
eller dröjsmål skulle visas, torde Bondeståndet til äfventyrs
taga deraf anledning at undandraga sig ifrån fullbordande
af en bevillning, som Secrete Utskottet i anledning af de uti
Protocolls-Extractet anförde skälen icke finna kan fullkomligen
ännu vara erlagd, så at frågan således allenast är, om de
nödige ordres expedierande til upbörden; ty om Secrete Utskottet
ansedt detta som en ny bevillning så hade Secrete Utskottet
sig härom eij yttrat, med mindre icke efter vanligheten
ledamöter af Bondeståndet til en sådan öfverläggning kallade
blifvit.
Det inkastades af någre, at Ständerne, dä bevillningen
skiedde, trodt at Riksdagen in Januario skulle infalla; men
härtil svarades, at som samma Riksdags-Beslut, hvilcket denne
bevillning stadfäster, jemväl utsätter Riksdagen in Majo, så
har terminen intet varit Ständerne obekant; och begärtes at
Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. bifaller det upläste
Secrete Utskottets Extractum Protocolli;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Och skrefs samma resolution på förbemälte Secrete Utskottets
Extractum Protocolli, hvilcket strax til de andre Stånden
afsändes.
Hr Lilljestierna giorde härvid det förbeliåld, at som
Ständerne uti Riksdagsbeslutets 4 § desse medel til intet annat
än försvarsvärckets behof beviljat och sig en så dryg afgift
påtagit, men af hvad som för ögonen synes och honom vitterligit
voro, i anseende til magaziner, flotta, fästningar och tyghus,
eij skönjas kan, hvar så månge tunnor guld tagit vägen,
Secrete Utskottet fördenskull härom behörigen må undersöka
och med berättelse til Plena inkomma.
Gref Johan Gyllenborg sade sig som ledamot i Defensions-Deputationen
kunna försäkra, at man detta noga examinerat,
och befunnit medlen eij til annat vara använde än til
krigsmacktens och flottans behof med hvad dertil hörer.
Gref Piper sade sig hafva bivistat Stats-Commissionerne
och således kunna intyga, at desse medel eij annars än på
Krigs- och Ammiralitets-Collegiernes requisitioner blifvit disponerade,
och suinmorne dem emellan reparterade.
244
Konsum tions-accis.
Som af atskillige ater å nyo påmintes, at så väl örn desse
medels disposition och redogörandet för de samma, som ock
angående uteblifvandet af de 27 tunnor guld af Secrete Utskottet
noga skulle undersökas, och utförlig berättelse derom
til Plena ingifvas;
Hemstälte Hr Landtm., örn R. o. A:ns mening härvid
är, at Secrete Utskottet om alt detta undersöker, eij något
nederlägger, eller dölgt håller hvad som berättas bör, enligit
des ed och instruction.
Härtil svarades af R. o. A. ja.
Uplästes Gammar-, Oeconomie- och. Commerce- samt TuliDeputationemes
Betänckande, angående en consumtionsaccisinrättning,
hvarutinnan uprepas alt hvad K. Maj:t uti des nådige
Secreta Propositions 11 § härom i nåder tilkännagifvit,
hållandes Deputationerne före, at så vida K. Maj:ts nådigste
syftemål intet är på någon universel consumtionsaccis eller at
dermed belägga alla valiror utan åtskilnad, utan sträcker sig
allenast til de utrikes ifrån hämtande vahror, som täras och
nötas, hvilcka derjemte endast lända til prydnad och kräselighet,
så skall ock en sådan consumtionsaccis’ inrättande vara
för riket både hälsosamt och nyttigt; men hvad sielfva sättet
vidkommer, så är Deputationen af den tanckan; at efter H. K.
Maj:ts egen nådigst gifne anledning detsamma til II. Maj:ts nådiga
och öma omsorg och afgiörande med Råds råde, sedan vederbörande
dervid blifvit hörde, i underdånighet må lämnas, hälst
H. K. Maj:t allernådigst försäkrat vilja låta sig vara angelägit,
at den Förordning, som deröfver kommer at utfärdas,
må under Riksens Ständers sammanvaro blifva upsatt och til
deras öfverseende communicerad; doch at, på den händelsen
samma utlofvade nådige förordning icke skulle under nu påstående
Riksdag til öfverseende och gillande meddelas kunna,
med denne inrättning til näste Riksdag må hvila.
Efter något discourerande och Hr Landtm:s i anledning
af discourserne giorde frågor
stadnade R. o. A. häröfver i följande slut: at R. o. A.
bifaller en sådan consumtionsaccis som i Betänckandet föreslås,
til hvilcken ända K. Maj:t i underdånighet kunde anmodas
at anbefalla den Commissionen, som til tulltaxornes öfverseende
är förordnad, med des underdåniga tanckar inkomma,
hvilcke varor kunna skattas mer eller mindre nödige; samt at
K. Maj:t sedan i nåder ville projectera en förordning härom
Bergs-Kollegii Riksdags-relationer. Algieriska medlen. 245
och den samma under varande Riksdag Riksens Ständer til
öfverseende och antagande meddela;
Hvilcken R. o. A:ns resolution kommer at skrifvas på
Betänckandet.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänckande, innehållandes
8 puncter, hvilcka Deputationen håller vara nödige, at om dem
hädanefter uti Bergs-Collegii Riksdags-Relationer åt Riksens
Ständer noga underrättelse lämnas, såsom antalet af de emellan
Riksdagarne upfundne malmstreck, af utdelte privilegier på
kopparhamrar, masugnar, stångjerns- och kniphamrar, med
mera.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationem
Betänckande, i anledning af K. Ammiralitets-Collegii til Deputationen
remitterade Riksdagsberättelse, angående sä väl Algieriske
collectmedlen som ecclesiastique-staten vid Ammiralitetet;
förmälandes Deputationen derutinnan, at som K. Ammiralitets-Collegium,
hvad de förstnämde collectmedlen angår,
gifvit Riksens Ständer vid handen, det skola af the samma
efter giorde laner och förskåtter til ammiralitetscassan ännu
återstå 6,682 dahl. 91Jg öre sint, så har Deputationen dervid
intet annat haft at påminna, än at berörde medel med första
böra blifva infordrade och ersatte, samt at, hvad förslagets
ricktighet angår, öfver de til Algieriska fångarnes utlösen remitterade
11,006 dahl. sint, Riksens Ständers Secrete Utskott
det samma lärer öfverse och skiärskåda. Hvad sedan beträffar
Ammiralitets-Collegii anhållan om någon penningefond til den
nya kyrckiobyggnaden, sorn redan vid några Riksdagar förut
skall blifvit sökt och påmint om, så har Deputationen sig deröfver
eij kunnat yttra, utan ansedt detta mål som et ärende,
hvilcket Riksens Ständers Secrete Utskott lära afgiöra.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Vid detta tilfälle förestälte Gref Sparre, at Ammiralitetsstaten
i Carlscrona aldrabäst med kyrcka kunde blifva försedd,
örn den Tyska församlingen i Carlscrona, hvilcken nu så aftagit
och til antalet är så ringa, at den eij mäcktar underhålla sin
kyrcka, kunde förmås samina kyrcka at afstå, och en annan
mindre til Tyska församlingen i stället upbyggas.
Härtil svarades, at som Tyska församlingen sielf anskaffat
medlen til bemälte kyrckas upbyggande, så kunde Ständerne
Amiral, kyrka i Karlskrona. Hemmansbyte.
härmed sig intet befatta, utan ankommer detta aldeles pä församlingens
egit öfverenskommande.
R. o. A. skildes åt.
Den 29 Julii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Uplästes det hos R. o. A. den 26 Julii håldne Protocollet-,
Hvarvid Hr Westfelt påminte, at då Hr Öfversten Thomssom
första och uti Urskilinings-Deputationen afslagne Memorial
blifvit upläst, hvarutinnan åtskilligt angående Ehrenscliöldska
arfvingarne anföres, han deraf begäi't communication.
I öfrigit giordes vid bemelte Protocoll inge påminnelser.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- oell Commerce-Deputationens
Betänckande angående Regiments-Qvarteremästaren Matth.
Reutercronas sökte byte af cronohemmanet Segersta Hoffmansgärden
mantal lj i Scaraborgs lahn, Gudhems härad och Segerstad
sochn, emot frälsehemmanet Byxetomten mantal 1/l i
samma lähn och härad samt Brunnum sochn belägit; hvilcket
ärende, emedan det vid 1734 ahrs Riksdag, då det blifvit anmält,
så i anseende til en bytesbrist af 1 dahl. 7 öre 4 4/5 Pgr
smt, som ock at Borgare- och Bondestånden deröfver sig eij
utlåtit, til vidare kommit at anstå; ty har Deputationen detta
byte sig äter företagit, och aldenstund Regiments-Qvartermästaren
Reutercrona den omtalte bytesbrist af 1 dahl. 7 öre
4 4/g pgr smt upgifvit, har Deputationen härvid eij något at
påminna, utan hemställer til Riksens Ständers godtfinnande,
om icke detta byte må gillas och fastställas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes följande, i anledning af R. o. A:ns vid forre
sammankomsten tagne slut upsatte Extractum Protocolli, hvilcket
af R. o. A. gillades, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 26
Julii 1738.
S. D. Uplästes å nyo det Vördiga Prästeståndets Extractum
Protocolli af den 15 i denne månaden, innehållandes någre
puncter til förekommande at vid Riksdagarne Riksens Ständer
med alt för månge ärender eij måge belastas. 1 § bifölls af
R. o. A., sä at, hvad tiden beträffar til private ansökningars
Riksilagarnes förkortande. Medalj öfver gr. Lewenhaupt. 247
ingifvande, noga i ackt tages Riksdags-Ordningens 15 §; blifvandes
samma månad räknad ifrån Riksdagens utblåsande til
och med samma datum i den följande månaden; men hvad
reservationer eller förbehåld af ännu omogne och på vederbörlig
ort oafgiorde saker angår, så aldenstund mången utan egit
vållande kan blifva uppehållen at på vederbörlig ort få slut
på sine ansökningar och angelägenheter, funno R. o. A. bäst
vara, at de som förmena sig vara befogade någre dy like förbehåld
at giöra, sig tliermed hos Urskilnings-Deputationen anmäla,
tå Deputationen pröfvar, om de föregifne skählen äro
giltige eller eij; varandes likväl eij någon betagit, som tror sig
hafva skiähl at emot Deputationens häruti fäldte utslag anföra
besvär, at vända sig til Riksens Ständer. 2 §. R. o. A.
förblifva aldeles vid det som uti 1727 års Reglemente til Riksdagarnes
förkortande och des 2 § stadgat finnes; och äro therutinnan
med det Vyrdiga Prästeståndet af enahanda tancka,
at böterne tilfälla det Ståndets fattige, ther Memorialet är ingifvit.
3 §. R. o. A. bifollo icke allenast, at hvad den 13
Decemb. 1734 til riksdagsärendernes förkortande serskilt förordnat
blifvit, utan ock at hvad nu i anledning så väl af Urskilnings-Deputationens
härom ingifne och här bifogade Memorial,
som och af detta det Vyrdige Prästeståndets Extr. Protocolli,
Riksens Ständer kunna nödigt finna härom at stadga, så snart
de respective Ståndens utlåtelser härom inkommit, af Expeditions-Deputationen
sammandrages, och en förordning projecteras,
som, sedan den af Stånden blifvit öfversedd, genom trycket
kommer at allmänt kunnig giöras. Hvilcket med de öfrige
respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Hr Landtm, förmälte, at i följe af R. o. A:ns på förra
Riksdagen tagne slut at med en medaille behedra då varande
Landtmarskalcken Hr General-Majoren Gref Lewenhaupt, Hrr
Riddarhus-Directeurerne om värckställigheten af R. o. A:ns i
sä måtto yttrade behag dragit försorg, så at stämpelen af
Medailleuren Hedlinger blifvit förfärdigad, en tienlig och med
R. o. A:ns upsåt enlig inscription inventerad, och sielfva medailleu
slagen, hvilcken och nu för R. o. A. blef upvist;
hemställandes Hr Landtm, til R. o. Arns behag, på hvad sätt
samma medaille til Hr Gref Lewenhaupt kommer at öfvergifvas.
Medallien var af guld och efter R. o. A:ns resolution om
50 ducaters vigt. På ena sidan bröstbiidet med öfverskrift:
248 Medaljer öfv. gr. Lewenhaupt o. gr. Cronhielm.
C. Aem. Lewehaupt. Corn. sup?-, vig. Pr. et Ghil. Leg. Eq.
A andra sidan voro följande ord:
Mareschallo
Comitiorum
Anni MDCCXXXIV.
Ob fidem et Patr. amorem
bonis omnibus probato
honorem numismatis
Ordo Equestris R. S.
Decrevit.
Och under desse orden en sköld med det grell. Lewenhauptske
stamvapnet, accompagnerad af Landtmarskalcksstafven
och en oliveqvist.
Sedan R. o. A. besedt medailleu, som til den ändan af
Riddarhus-Fiscalen var kringburen, förklarade R. o. A. mycket
nöije både öfver arbetet och inscriptionen, betygandes at det
lärer vara det angenehmaste sättet til dess öfverlefvererande både
för R. o. A. och Gref Lewenhaupt, om Hr Landtm, sielf skulle
behaga den samma på R. o. A:ns vägnar at öfvergifva.
Hr Landtm, förmälte sig med fägnad härutinnan skola
efterkomma R. o. A:ns åstundan.
Vid detta tilfallet påmintes, at för frami. Riks-Rådet
Gref Cronhielm, i anseende til thess vid den nya Lagens utarbetande
hafde berömeliga möda, af Riksens Ständer voro
resolverat, det en medaille til Hr Grefvens och Riks-Rådets
heder skulle blifva slagen; och åstundades af R. o. A. at få
underrättelse om och på hvad sätt sådant blifvit värckstäldt.
Hr Landtm, lofvade at i acterne skall blifva eftersedt
och R. o. A. vid nästa sammankomst härom underrättade.
Uplästes de ifrån Urskillnings-Deputationen inkomne listorne
uppå de den 24 Julii remitterade och afslagne ansökningar.
Hr Landtm, anmälte, at Talemännen vid sammanträdet
i går kommit öfverens Ståndens godtfinnande at underställa,
om icke Urskillnings- samt Expeditions-listorne vid hvarje
veckas slut måge blifva tryckte, på det de, som bo i landsorterne,
måge blifva underrättade om det, som vid Riksdagen
passerade, och af falska ryckten eij blifva oroade.
Som detta af R. o. A. fants både nödigt och nyttigt;
Altså upsattes följande Extractum Protocolli, hvilcket för
R. o. A. uplästes och gillades.
Extract utur Protocollet som holts hos R.o. A.d.29 Julii 1738.
Expeditions-listornastryckande. Richardsson. Prot.Dep. Carling. 249
S. D. Funno R. o. A. godt, at som Urskilnings-Deputationen
nu kommit til slut, förteckningarne på de der antagne
och afslagne måhlén genom trycket måge allmänt kunnige
blifva; jemväl och at Expeditions-listorne vid hvarje veckas
slut tryckas, på det de, som vid Riksdagen haft ansökningar,
så mycket bättre måge få vetta, om måhlén blifvit antagne
eller eij, och de i landsorterne vistande blifva underrättade om
det, som vid Riksdagen tid efter annan afslutes, samt eij med
ogrundade ryckten oroas. Hvilcket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Hr Landtm, anmälte, at Assessoren i K. AntiqvitetsCollegio
Richardsson sammanskrifvit en tractat, under namn
af Historisk grundelig anledning til krigsvetten skap, hvilcken
han til K. Maj: t och samtelige Riksens Ständer dedicerat, och
deraf et exemplar til Riddarhuset förährt.
Det til Riddarhuset förärde exemplaret kommer at ligga
på Riddarhusbordet, på det de af R. o. A., som behaga, om
denna tractat kunna giöra sig underrättade, och berömdes detta
Hr Richardssons arbete af åtskillige af R. o. A. at vara med
mycken flit och discernement sammanskrifvit samt med många
eurieusa och nyttiga anmärkningar upfylt.
Uplästes det af Hrr Electorerne giorde våhlet til ledamöter
uti Protocolls-Deputationen i Hr Wagenfelts och Majoren
P. von Törnes ställe, hvartil Hr Silfwerstråhle och Hr
Capitain-Lieutenant Ehrenbild blifvit utnämde.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betånckande, öfver den af Krigs-Commissarien Peter
(farling hos Riksens Ständer giorde ansökning, hvarmedelst
han anhåller, det måtte honom i anseende til åtskillige uprepade
bevekande omständigheter beviljas liquidation och betalning
för sine hos K. Maj: t och cronan ägande löningsfordringar
ifrån åhr 1709, då han som Krigs-Commissarius
skall blifvit til Ryska fångenskapen med bortförd, til åhr 1719,
då han efter månge utståndne svårigheter erhållit afskied. Och
ehuruväl Deputationen utaf Cammar-Collegii afgifne underdånige
betänckande til K. Maj:t åhr 1735 öfver samina KrigsCommissarien
Carlinge giorde ansökning så väl sorn af Commissariens
inför Riksens Ständer nu giorde berättelser tyckt,
det har dess utståndne svårigheter förtient något medlidande,
så har doch Deputationen eij funnit, det Commissarien Carling
är til någon löningsliquidations erhållande berättigad, så vida
Gästg. Lundberg. Gr. Lewenhaupts medalj.
han enligit K. bref och rescripter lika med underofficerare bör
anses och dessutan redan erhållit för sine fordringar en benådning
af 800 dahl. smt.
Betänekandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Justitiw-Beputationens Betänckande angående
gästgifvaren på Nyby krog i Östergötland Peter Lundberg,
hvilcken, sedan han åhr 1733 til H. K. Maj:t insändt sitt
ganska omogna och barnsliga förslag til ändring af det antagna
regeringssättet, har, som K. Maj:t i des nådiga Secrete Proposition
om justitieärenderne sedan sidsta Riksdag, gifvit
Riksens Ständer vid handen, för sitt dristiga och förgripeliga
förhållande blifvit afstraffad med 14 dagars fängelse vid vattu
och bröd; Hvarvid Justitise-Deputationen för sin del intet haft
at påminna; hållandes före, at som vid detta måhls undersökning
och afstraffnnde K. Majit vist så mycken både försicktighet
och mildhet, sådant af Riksens Ständer med underdånig
vördnad erkännas bör, jemte önskan, at sådane förgripelse!'
och dåracktige nyheter hädanefter aldrig måge öka bekymret
af K. Maj:ts nådiga regering.
Betänekandet bifölls, samt at i följe häraf en expedition
til K. Majit uppgår.
Hr Landtm, trädde til Hr General-Majoren Gref lewenhaupt
och öfverlefvererade Hr Gref lewenhaupt des medaille
med följande tal.
Högvälborne Hr Grefve och General-Major. Pa R. o. A:ns
vägnar har jag den ähran at öfvergifva Hr Grefven et publiqt
monument, til betygande af det nöije R. o. A. fattat öfver
Hr Grefvens, såsom på förre Riksdagen varande Landtmarskalcks,
viste nit för K. Majits och rikets bästa och fäderneslandets
frihets beskyddande och försvar, livilcket mig och alla Landtmarskalckar
til eftersyn lända bör.
Gref Lewenhaupt sade sig så vara intagen af skyldig
vördnad och erkänslan emot Högloft. R. o. A:ns honom viste
förtroende och gunstiga benägenhet, at han intet kunde finna
ord sin tacksamhet som han åstundade at betyga, bidjandes
at R. o. A. icke des mindre om des upricktiga och til dödsstunden
i högsta måtto förbundna och tacksamma sinnelag
fullkomligen ville vara försäkrade, hvarjemte Gref Lewenhaupt
til Hr Landtmarskalcken aflade sin tacksägelse.
Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-L)eputationens
Betänckande, i anledning af 10:de hufvud
-
Amiralitets-Krigsmanskassan.
251
omständigheten af K. Ammiralitets-Collegii dit remitterade Riksdagsberättelse,
angående Aminiralitets-Krigsmanscassan, hvarutinnan
berättas, huruledes bemälte Krigsmanscassas capital vid
nästl. ahrs slut skall varit uti frucktbare medel 40,202 dahl.
12 öre 16 pgr och uti ofrucktbare 43,725 dahl. smt, som stå
uti läline- och växelbanquerne, förutan 2,559 dahl. 17 öre 18
pgr hos upbördsmännen til innestående gratialers afbetalning,
hvartil skall komma den summa, som Riksens Ständer i lälinebancocapital
låntagit vid 1731 ahrs Riksdag, 357,000 dahl. 1
öre 53/. pgr smt, och 13,333 dahl. 10 öre 16 pgr, som til
Vadstena Krigsmanshus åhren 1731, 1733, 1734 blifvit förskutne;
hvarjemte Deputationen omständeligen uprepar de förslag
och anstalter, som K. Ammiralitets-Collegium förmenar
kunna värckställas at giöra bemälte medel frucktbare, så igenom
deras utlånande på ograverade fastigheter å landet som insättjande
uti inrikes handelscompagnier och säkra arrenden med
mera, utom hvilcket jemväl Aminiralitets-Krigsmanscassan skall
äga åtskillige fordringar dels hos cronan dels hos privatis, om
hvilckas liqviderande och indrifvande de af Collegio derom
giorde anstalter vid handen gifvas, yttrandes sig Deputationen
öfver alt detta:
l:o) at hvad angår det af K. Ammiralitets-Collegium gifne
förslag at giöra oftabemälte cassas behåldne summor säkrast
frucktbare, dymedelst at länebanquen kunde förmås emot vanligit
interesse antaga de capitaler, som efter handen kunde hinna
samlas, så skall denna angelägenhet vara remitterad til Riksens
Ständers Banco-Deputation, som lärer tilse huru vida länebanquen
bärtil kan beqvämas; men om sådant eij skulle låta
sig giöra, finner Deputationen rådeligast at enligit K. Maj:ts
under den 16 Junii 1737 gifne nådige bifall och samtycke,
medlen må giöras frucktbare, antingen genom utlåningar på
ograverade fastigheter ä landet, eller länebancozedlars upköpande,
enär den höga avance på dem nu skall begäras, blifver lindrigare,
eller emot pant af guld, silfver, koppar eller teen, eller der
inga län på desse vilkor skulle åstundas, genom lottzedlars
tilhandlande i General-Tullarrendet, så framt det samina vidare
skulle komma at continuera; men at använda några medel uti
inrikes handels- eller bergvärckscompagnier och asseurancecompagniet,
om något kommo at inrättas, sådant håller Deputationen
betänckeligit och eij nog säkert.
252
Amiralitets-Krigsmanskassan.
2:o) Beträffande Ammiralitets-Krigsmanscassans fordringar
hos cronan, hvad de senare åhren angår, som ifrån 1692 tilsammans
skola utgiöra et capital af 175,303 dahl. 202/s öre
sint, hvaröfver Ammiralitets-Collegium berättat sig vara i stånd
at kunna liquidera, så finner Deputationen at en behörig
liquidation deröfver fordersam! bör anställas af vissa på cronans
och Krigsmanscassans vägnar förordnade commissarier, hvarjemte
uti 6 puncter visse reglor föreslås, som Deputationen
förmenar dervid böra i ackt tagas; och hvad anbelangar
de öfrige ofta berörde cassas fordringar hos publicum, öfver
hvilcka Collegium i brist af äldre ahrens hufvudböcker och
räkenskaper eij skall kunna anställa någon liquidation, så är
Deputationen af den tanckan, at berörde commissarier kunna
denna senare liquidationen efter förut omförmälte reglor äfven
väl häruppe förrätta, emedan documenter för de äldre åhren
här skola finnas.
3:o) Berörande Ammiralitets-Krigsmanscassans private fordringar,
som efter 1736 ahrs bokslut til 797,901 dahl. 3 öre
12 pgr smt sig skola bestiga, sä förmäler Deputationen sig
med nöije hafva inhämtat K. Ammiralitets-Collegii använde
möda och försorg om desse osäkre fordringars indrifvande, förmodandes,
at Collegium framdeles jemväl lärer med all flit och
vårdnad söka oftanämde cassas tiltagande at förkofra.
Hvad åter beträffar Collegii gifne förslag til mera åhrlig
revenue för cassan medelst någon afgift af dem, som förr dertil
eij bidragit, men lika fullt deraf blifvit understödde, med mera,
hvilcket förslag K. Maj:t genom bref af den 10 Febr. sidstl. i
nåder bifallit, så andrager Deputationen, at cassans inkomster
synas kunna blifva förökte och gratialerne deremot någorlunda
bättre än tilförene jemkade, när l:o) volonteurerne vid antagandet
erlägga til Krigsmanscassan 16 öre smt inskrifningspenningar,
2:o) coopvardiebåtsmännen likaledes betalar 1 dahl. smt inskrifningspenningar,
samt 3:o) lotsåldermännen 2, lotsar 1 dahl.
och lotsdrängar 16 öre smt inskrifningspenningar, 4:o) indelnings-
eller rotebåtsman äfvenväl erlägga vid inskrifningen 1
dahl. smt, och 5:o) om utaf archliemästares, lärostyresmäns
och högbåtsmäns löner all centonalen hädanefter kunde afdragas
och tilfalla cassan. Men hvad beträffar det förslag, som
til denna förrådscassas inkomsters förökande på det sättet gifvits,
at volonteurerne skulle utaf lönen åhrligen erlägga 8 öre,
coopvardiebåtsmännen 18 öre smt samt rote- eller indelnings
-
Amiralitets-Krigsmanskassan. Creutz’s memorial. 253
båtsmän, af hvilcka hitintils allenast förlammade niutit gratial,
’/' öre smt månadteligen, så finner Deputationen betänckeligit
dem något at pålägga, innan deras samtycke först inhämtas,
hvarföre hemställes, om icke Ammiralitets-Collegium kunde
beordras at härom höra vederbörande och gienom tienliga föreställningar
söka förmå dem härtil, hvarefter Collegium med
des underdåniga utlåtande härom til K. Maj:t kunde inkomma,
då K. Maj:t efter omständigheten lärer förordna som skiähligast
och nyttigast pröfvas.
Angående det af Riksens Ständer vid sidsta Riksdag beviljade
gratials åtuiutande för gamle och orkeslöse båtsmän,
hvarå K. Maj:t sedermera genom Resolution af den 21 Oct. 1736
i nåder giordt en fördelning emellan de orkelöse och förlamade,
så finner Deputationen billigt, at bemälte fördelning gratialisterne
emellan ma fastställas.
4:o) Förmodar Deputationen, at Riksens Ständer lära utse
något medel, hvarigenom efter handen åhrligen något kunde
afbetalas på det capital af 357,000 dahl. 1 öre 53/g pgr smt,
som Riksens Ständer vid 1731 ahrs Riksdag för godt funnit
af Ammiralitets-Krigsmanscassans länebancocapitaler til Banquens
betalning på cronolåhn at använda, hafvandes Deputationen
detta ärendet jemväl hos Secrete Utskottet anmält.
5:o) Berörande ann- och lastpenningarnes förökande efter
befinnande omständigheter af handelens och siöfartens mera
tiltagande sedan åhr 1726, då första arrendecontractet slöts,
så synes Deputationen detta framdeles böra komma i öfvervägande
när faststäldt blifver, om Generaltullarrendet vidare
skall continuera.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Riksens Ständers Gammar-, Oeconomié- och Commerce-Deputationms
Memorial och Betänkande öfver Majoren
Baron Carl Johan Creutz' ansökning at fä ersättning för det
af honom til en värfning giorde förskått för 52 st. dragonehästar
och 39 man dragoner, som skall bestiga sig efter 1707
och 1708 åhrens taxa til 3,094 dahl. smt, hvarom lian så väl
hos K. Cammar-Collegium som sedermera hos K. Maj:t sielf
skall giordt ansökning, men fådt afslag, i anseende dertil at
sådane räkenskaper eij skola kunna framtes eller finnas, som
des fordran bestyrcka. Och emedan Majoren Baron Creutz eij
kan andraga mer bevis til des fordrans bestyrkande än en
afskrift af frami. General-Majoren Hielms attest, som han til
-
254
Baron Creutz’ fordran.
förene uti K. Cammar-Collegio ingifvit, och inga räkenskaper
för den tiden äro inkomne, ty har Deputationen eij eller kunnat
styrcka til någon ersättnings beviljande för denne praetension
eller liquidations uprättande deröfver.
Frih. Fabian Wrede: Ehuruväl hvarcken K. CammarCollegium
eller Deputationen sig härom annorledes kunnat yttra
än som skiedt, emedan de fölgt reglementerne och förordningarne,
så hemställer jag doch til R. o. A. hvad billighet deruti voro,
om Baron Creutz, för det at räkningarne förkommit, skulle
förvägras liquidation och betalning för des til manskaps anvärfvande
och hästars inköpande til cronaus tienst giorde förskott,
hvarpå han kan framskaffa hundrade attester.
Frih. Coijett förmente, at fast Cammar-Collegium i följe
af förordningarne eij kunnat utfärda liquidation, doch som här
är Ofverstens attest, kunna Ständerne, som äga mackt, härtil
bevilja betalningen, på det andre eij måge afskräckas at vid
slika tilfällen gå cronan med förskott tilhanda.
Hr Lilliestierna androg til exempel, at då CammarCollegium
i brist af räkenskaperne, som vid Pultava voro förkomne,
vägrat de hemkomne officerare liquidationer, hade K.
Majit genom nådigt bref befalt Cammar-Collegium at sådant
oacktat liquidera på halfva lönerne, hvilcket tyckes hafva en
paritet med detta målet, och at således Baron Creutz eij kan
gå i mistning för det at räkenskaperne äro förkomne, utan at
han åtminstone bör få något, så at han är skadeslös.
Hr Palmstierna förestälte, at om Baron Creutz kan visa
attester, bör han få sin fordran fullt ut.
Frih. Wrede sade, at här äro i staden General-Majoren
von Rosen och Hr Sprengport, hvilcka fordringens ricktighet
nogsamt lära kunna intyga.
Hr Westfelt: Som jag den tiden var lieutenant vid regimentet,
så kan jag ock med ed bestyrcka, at han köpt så
många hästar och värfvat så många dragoner.
Hr Didron: Om jag förlorat min fullmackt, men med
attester kan visa, at jag den tiden haft en sådan tienst, så
liquideras med mig efter den beställningen; samma skiäl synes
vara här, fast räkningarne äro förkomne.
Hr Tungelfelt påminte, at man bör hafva underrättelse,
om icke Baron Creutz haft räkning med Öfversten den tiden.
Frih. Bennett berättade, at han i Pohlen som capitain
förlorat genom en olyckelig vådeld 35 hästar; och då han för
Baron Creutz’s fordran. Om ryktens utspridande. 255
de samma sökt betalning, hade högstsal. H. K. Majit lämnat
den resolution, at Capitainerne af Dragonerne böra recrutera
hästar för de 350 rdr de niuta.
Och som i anledning häraf åtskillige af R. o. A. förklarade
billigheten fordra, at så framt Baron Creutz gitter med giltige
bevis fulltyga detta förskått, och efter undersökning befinnes,
at det af cronan bör betalas, då i denna casu speciali CammarCollegium
bör utfärda liquidation och han för denna som en
redbar fordran uti Ständernes Contoir niuta betalning;
Giorde Hr Landtm, härom frågan;
Som af R. o. A. med ja besvarades;
samt upsattes följande Resolution, hvilcken, sedan den
för R. o. A. var upläst och gillad, skrefs på Betänckandet:
Resol. R. o. A. fann skiähiigt, at i fall Majoren Baron
Creutz gitter med flere och giltige attester fulltyga des åhren
1707 och 1708 giorde förskått, at då undersökas må, huru vida
bemälte förskått är af den beskaffenhet at det af cronan betalas
bör, på hvilcken händelse K. Cammar-Collegium i denna
casu speciali behörig liquidation för honom utfärda låter, hvilcken
sedan, som en redbar fordran, af Riksens Ständers Contoir
kommer at betalas.
Uplästes Seerete Utskottets Extrextum Protoeolli af den
14 Julii nasti., hvarutinnan, sedan Seerete Utskottet berättat,
huru det måst förnimma, at et och annat i staden är vordet
omtalt och utspridt om dess förehafvande och giöromål, och
som på ena sidan Seerete Utskottet för högst straffbart anser,
om någon af des ledamöter skulle hafva uppenbarat något, som
liemligit vara bör, men å andra sidan finner, huru ömt det
måtte gå hvar rättsint ledamot til sinnes, enär igenom osanne
beskyllningar den misstancka kunnat stadna på Seerete Utskottet,
som hade de handlat emot deras ed och samveten och
icke troligen acktat den högst angelägne tystheten; ty, i anseende
til alt sådant och til förekommande af den otienst sorn
K. Majit och riket genom sådane falske ryckten kan tilskyndas,
hemställer til Riksens Ständers bepröfvande Seerete Utskottet:
1 :o) om icke förbiudas måtte at under påstående Riksdag utsprida
någre ryckten eller debitera något, som förmenes vara i
Seerete Utskottet afhandlat, det må vara sant, sannolikt eller
upspunnit, vid eftertryckelig näpst; 2:o) om icke et alvarsamt
straff måtte utnämnas för den, som under varande Riksdag gior
sig angelägen at utleta och sedan utsprida eller beröma sig af
256
Om ryktens utspridande.
at vetta det, som i Secrete Utskottet passerar, så at han såsom
en otrogen undersåte kommo at anses.
Hr Didron sade detta eij vara något nytt, emedan på
alle Riksdagar ryckten utspridas; men svårigheten är at kunna
öfvertyga någon härom; ty om en säger mig något och jag vill
angifva det, men häfver eij vittnen, kan han ju neka dertil.
Frih. Henrich Wrede betygade, at han med bedröfvelse
sig måste utlåta, huruledes på et otilbörligit sätt Secreta Deputationen
jemväl blameras, at uppenbara saker, de der likväl
aldrig sig tildragit; han kunde eij annat tro, än at sådant upspinnes
af illsinte menniskior, i det ogudacktiga och förderfveliga
upsåt at giöra .Secrete Utskottet och Secreta Deputationen
misstänckte och at stifta mistroende hos Riksens Ständer til
deras deputerade uti desse och flere deras angelägne Deputationer,
hvarföre han högst nödigt höllö at häruppå et ansenligit straff
blefvo utsatt.
Hr Didron sade sig med förundran höra hvad osanningar
dageligen utspridas; i går voro en extra post ankommen, och
hade Väl på 1/. tima 40 skiljacktige tidningar kringlupet angående
bemälte extra posts medbringande.
Hr Landtm.: Riksens Ständers afseende med Secrete
Utskottet är den högst angelägna tystheten; ledamöterne aflägga
fördenskull en svår och dyr ed, och som således det
icke allenast för dem är ganska obehageligit och sensibelt, utan
ock för riket högst skadeligit, at utspridelser skola skie om
Secrete Utskottets giöromål; ty äro sådane utspridelser sanna,
så skier riket derigenom den största skada och orätt som uptänckas
kan, och äro de sannolike eller upspundne, så förorsakas
deraf irring och missförstånd både med andre mackter, såsom
och emellan Riksens Ständer, hvarföre och den, som kan öfvertygas
om et sä svårt brott, med högsta skiälil tyckes böra
undergå et deremot svarande straff.
Hr Didron uprepade, at man vid alla Riksdagar hördt
dylika utspridelser.
Hr Landtm.: at äfven derföre Ständerne tyckas böra
vara omtänckte på nödige mått, at sådant en gång må kunna
hämmas.
Frih. Eric Wrangel: Detta är eij något nytt; och som
alle de, hvilcke äro raisonable, aldrig lära kasta någon misstancka
på Secrete Utskottet, sä kan, förutan den friheten folck
tyckes böra hafva at tala och raisonera, jemväl härvid vara
Om ryktens utspridande.
257
den nyttan, at sådane tahl kunna gifva Secrete Utskottet anledning
at i en och annan måtto taga sine inesures.
Hr Liljestierna sade sig med bedröfvelse höra, at Secrete
Utskottet funnit sig föranlåtit.at lika som klaga öfver ryckten,
som om des giöromål utspridas; och som Ständerne hafva det
förtroende til sine deputerade uti Secrete Utskottet, at af de
under en dyr tysthetsed Secrete Utskottet anförtrodde ärender
aldrig någon ting transpirera!-, så lära ock Secrete Utskottets
ledamöter hafva til sine principaler och R. o. A:ns ledamöter
det fasta förtroende tilbaka, at hos dem aldrig den ringaste
misstancka om Secrete Utskottets ledamöter lärer finna rum;
det voro högst beklageligit och den tappra och upricktiga
Svenska nationen til största vahnheder, at öfver sådane skändelige
utspridelser nu skall klagas, äfven som det för Riksdagen
skiedt, då Konung och Råd blifvit skonte, hvilcket med största
stränghet och allvarsamhet borde efterfrågas; och voro han af
den tanckan, at om casus, hvilcken gifvit Secrete Utskottet
anledning til denna föreställning, angifves, och den brottslige
kan igenfinnas, den samme exemplariter bör straffas; men at
bifalla det här gifne förslaget tycktes vara betänckeligit, emedan
igenom sådane undersökningar enighets- och förtroliglietsbandet
torde komma at slitas; och tyckes härom ingen ny lag behöfvas,
emedan vij hafva förordningar nog, huru de, som skadelige och
falske ryckten utsprida, straffas böra, allenast öfver de samma
sträng och alfvarsam hand hålles, och voro önskeligit, at den
försmädaren, som så skändeligen angripit Konung och Råd,
måtte kunna ertappas, at man på honom samma förordning
finge exequera, hvilcken sin föreställning Hr Liljestierna begärte
måtte föras til protocolls.
Frih. Henr. Wrede: Det är beklageligen eij obekant, at
enigheten eij torde vara aldeles så fullkomlig som sig bör, och
at jemväl en del äro missnögde, af hvad orsak vet Gud; tyckes
altså vid sådane omständigheter eij otienligit vara at genom
en ny lag söka förekomma dylika skadelige utspridelser, emedan
en sådan lag kunde förorsaka mera återhåld både at utsprida
sådane farlige tal som och at lystra derefter.
Hr Landtm, sade frågan här vara om en allmän satz;
och som enigheten är vårt förnämsta ändemål och styrcka, så
bör ock alt, hvad som kan vara et skadeligit frö til dess förstörande,
utur vägen rödjas och utrotas; då nu ingen ting mer
kan skada enigheten än falska rapporter, hvarföre skulle eij
Adelns Protokoll, 1738. 17
258
Om ryktens utspridande.
en Förordning-kunna giöras dem at förekomma; härigenom lärer
aldrig någon oskyldig kunna blifva olyckelig, eller någon komma
at lida, som icke lagligen är öfverbevist.
Hr L i lije stier na uprepade, at som vij redan hafva klar
lag angående skadelige ryckten, så voro öfverflödigt at giöra
någon ny; utan kunde samma Förordning nu under Riksdagen
å nyo publiceras; men at härutinnan specialisera, bedyrade han
sig hålla för ganska betänckeligit.
Gref Lewenhaupt sade pasquillförordningen eij höra hit;
men som någre kunde tro sig vinna anseende af qvickhet och
förstånd med det at de om saker, som böra vara hemlige, hade
mera kundskap än andre, och således antingen torde lägga sig
vinning at få vetta något som bör vara tyst, eller och gissa
til, och samma gissningar såsom sanfärdige och utforskade utgifva,
der likväl så det ena som det andra emot riket och det
allmänna voro högst förgripeligit, så voro och en lag häremot,
med dervid påsatt svårt straff, både rättvis och nödig.
Frih. Wrangel: Som det lärer vara svårt at förebygga
alla ryckten, och publicum eij så väl kan åtskilja hvad som
egenteligen är och bör vara secret, Secrete Utskottet Och derjemte
bör beskyddas ifrån så sensible tilvitelser, så kunde den
lagen stadfästas, at om någon utgifver något såsom kommit
ifrån Secrete Utskottet, bör den sådant bevisa, och om han det
eij förmår, med behörigt sträft’ anses.
Hr Seulenberg sade sig hafva alt fullkomligit förtroende
til Secrete Utskottet; och som de sittia på en så dyr ed, så
bör och den ledamot, som derifrån något utsprider, som en förrädare
utrotas; men at andre, som eij aflagt en sådan ed, eij
skulle få tala om saker, som der til äfventyrs kunde vara före,
det voro alt för svårt och betänckeligit.
Hr Ehren preus sade sig fruckta, at man tager Secrete
Utskottets Extractum Protocolli i en annan mening än det
innebär; på pasquillanter och dem, som utsprida ryckten, hafva
vij redan förordningar; men som Secrete Utskottets ändemål
är tystheten och enigheten, hvilcke begge igenom det, som här
klagas öfver, förstöras, nemligen när någon söker at utleta hvad
i Secrete Utskottet förehafves och slutas, eller gior en gissning,
hvaraf han sedan formerar en discours och slutsatz, som han
sedan utsprider, så sättes ju Secrete Utskottet derigenom i
misstancka at hafva brutit tystheten, och tilvites Secrete Utskottet
steg, som aldrig varit påtänckte; på en sådan casus,
Om ryktens utspridande.
259
hvars skadelige påfölgder i protocollsextractet nogsamt visas,
hafva vij än ingen lag.
Hr Didron: Då jag på 1723 åhrs Riksdag var ledamot i
Secreta Deputationen, förklarade jag för protocollet, at icke
allenast den som var ledamot och talte om något, som i Deputationen
passerade och tyst vara borde, utan ock den, sorn derefter
frågade, skulle hållas för infam.
Hr Palmstierna: Detta angår sådane ryckten, som eij
äga grund, och tiena likväl at förorsaka irring och missförstånd,
dem vill Secrete Utskottet förebygga; jag förklarar den, som
utsprider et ryckte til Secrete Utskottets förklening, för infam.
Hr Landtm.: Hvad Secrete Utskottets ledamöter angår,
så är brottet rubricerat af Secrete Utskottet, och den för en
förrädare förklarat, som kräncker sin dyra tysthetsed; nu är
frågan om dem, som beröma sig at vetta och kan skie lasta
Secrete Utskottets giöromål, och om icke lagen i anseende til
dem jemväl må skärpas, och de som förrädare anses samt så
straffas.
Hr Riddercrantz: Secrete Utskottet och Secreta Deputationen
bestå af ledamöter ifrån Stånden, hvilcke giordt en
serskilt tysthetsed, i anseende til de dem anförtrodde ärender,
och fast de öfrige Ståndens ledamöter eij aflagt någon serskilt
ed, böra de tros vara icke mindre örne om det allmänna bästa
och at afböija alt hvad til des skada kan lända; om de nu
sin emellan, utan underrättelse ifrån desse Deputationer, tala
om någon affair, som til exempel hvad den i går ankomne
extra posten kan hafva medbragt, utan at vanhedra någon af
desse Deputationer, hvad skiälil voro det at påstå straff för et
sådant tal? Men kan det visas at någon ifrån bemälte Deputationer
utspridt något, eller at någon tält dem til vanheder,
sådant bör hårdt straffas; i öfrigit kan R. o. A:ns samt Ståndens
ledamöter eij betagas at sin emellan tala.
Hr Landtm.: at ingen förvägras at tala om hvad som
är giordt och kan och bör vara bekant af Secrete Utskottets
giöromål; men det är otillåteligit at berömma sig vetta, hvad
der skier och skie skall, samt således giöra Secrete Utskottet
misstänckt, innan der något blifvit giordt.
Hr Lilliestierna: Den som således berömmer sig rörer
Secrete Utskottet både directe och indirecte til heder och ähra,
och bör följackteligen Secrete Utskottet på en sådan förrädare
söka satisfaction; ty de äro egenteligen angrepne; och at här
-
260
Om ryktens utspridande.
utinnan maintinera Secrete Utskottet, vilja vij bidja oell pålägga
deni, om sådant händer, at angifva målet med alla dess
omständigheter, på det en sådan må komma under Ständernes
dom.
Hr Didron: Jag frågar 0111 en Riksdagsman eij skall få
raisonera om hvad som man hördt, fast det voro om en sak
som voro hos Secrete Utskottet.
Frih. H. Wrede: Detta är eij frågan, ty elliest finge vij
eij tala med hvar annan; men, som Hr Liljestierna, säger, den
som berömer sig veta hvad i Secrete Utskottet förehafves, den
bör anses som en förrädare.
Hr von Böhnen: Vij tro alle och äro försäkrade, at
Secrete Utskottet som sig bör handterar sakerne, och beklaga,
at det skall hafva orsak öfver sådane utspridelser sig at besvära;
och 0111 någon til et så groft brott kan lagligen bindas,
ser R. 0. A. gierna, at han drages til behörigt straff; men
härmed kan eij annorlunda procederas än Hr Lilljestierna
föreslagit; vij kunna härom eij angifva hvarannan, utan finner
Secrete Utskottet liärtil anledning, kan sådant gifvas Plenis
tilkänna.
Sedan något ytterligare blifvit discourerat, begärtes at
Secrete Utskottets Extractum Protocolli å nyo måtte upläsas,
hvilcket och skiedde.
Hr Didron påminte, at om en sådan förordning utkomma
skulle, samma straff jemväl för den måtte utsättias, som
emellan Riksdagarne utsprider något oanständigt om Konung
och Råd.
Härtil svarades, at härom är klar lag.
Hr Lilljestierna hemstälte, om icke i anseende til detta
Secrete Utskottets Extr. Protocolli R. 0. A. skulle behaga förklara,
at som R. 0. A. til Riksens Ständers Secrete Utskott
hysa alt fullkomligit förtroende, så betyga R. 0. A. et besynnerligt
missnöije, at sådane falske, ogrundade och skadelige
utspridelser skola vara skiedde; och at, i fall sådane ryckten
hädanefter skulle utspridas, lärer R. 0. A., enär sådant af
Secrete Utskottet angifves, tilse, at det igenom en af Ständerne
förordnad domstohl behörigen blifver beifrat.
Hr Landtm.: Här tyckes ännu fattas tvänne omständigheter,
nemligen at den, som om sådant kan öfvertygas, borde
straffas som hade han sielf varit en ledamot af Secrete Ut
-
Om ryktens utspridande.
261
skottet, samt at R. 0. A. lofva sig vilja bidraga, at sådane
rycktens uphofsmän behörigen kunna framdragas.
Det discourerades häröfver ganska vidlyftigt af R. 0. A.,
hållandes en del af R. 0. A. före det vara ganska billigt samt
Guds och Sveriges lag likmätigt, at den, som tilviter enom något
och det eij gitter bevisa, bör undergå samma straff som den
andra bordt lida, i fall han til det tilvitte brottet hade blifvit
bunden; så voro ock icke mindre för den allmänna nyttan och
säkerheten högst nödigt, utan ock med hvar och ens plickt
samt kärlek för fäderneslandet enligit, at så mycket som giörligit
är bidraga, det de, som äro uphofsmän til dylika skadelige
ryckten, måge til behörigt straff blifva framdragne;
Hvaremot en del af R. 0. A. anförde, at en stor åtskilnad
är at tilvita enom något på det sättet, at man vill binda
honom til brottet och det derpå utsatte straffet, och en simpel
beskyllning, hvilcken eij högre kan straffas än en calumnie;
at ingen likhet är i brottet emellan den som förråder fäderneslandets
hemligheter och den som af vanité berömmer sig at
hafva om dem kundskap, och at således eij straffet kan vara
lika; at i fall någon beskyllte en Secrete Utskottets ledamot
at hafva brutit sin tysthetsed och sådant eij kunde bevisa,
samma beskyllning eij gierna högre kunde straffas än med
ährans bortmistande;
Hvarvid af andre föreslogs, at i stället för ährans bortmistande
den, som utsprider något, borde för alla tider mista
säte och stämma på Riksdagarne; och at hvad bidragandet
beträffar, at få sådane rycktens uphofsmän fram, det voro
ganska eftertänckeligit, 0111 R. 0. A. sig dertil skulle förbinda,
och at i stället för enighet och sämja split och missförstånd
emellan R. 0. A. sig yppa kunde; hafvandes man vid förre
Riksdagar af dylika rörelser haft obeliagelige exempel, hvilcke
kunnat haft ledsamma påfölgder, der de eij i tid blifvit hämmade;
at detta kunde anses som hade man sig påtagit at blifva
angifvare; med mera som härvid androgs.
Under denna discours giorde Hr Lilljestierna följande
föreställning, at komma ifrån denna saken, hvilcken sedan
uppå R. 0. A:ns godtfinnande han vid protocollet justerat, för
R. 0. A. uplästes, så lydande:
Att enär någon utsprider otidige ryckten 0111 Secrete Utskottets
göremål eller berömmer sig at vetta hvad der förelupit
uti något mål som tysthet kräfver, så bör Secrete Utskottet,
262
Om ryktens utspridande.
efter erhållen tilförlåtelig kundskap derom, gifva sådant samtelige
Riksens Ständer tilkänna, då öfver et sådant brott en
behörig undersökning anställas bör, samt sedan den brottslige
blifvit öfvertygad och för skyldig förklarad, bör den samme
efter Sveriges lag och befundne omständigheter på det strängaste
afstraffas; för öfrigit lära sådane utspridde ryckten eij på någon
af R. o. Arns sinnen giöra intryck, utan lära R. o. A. fastmera
gierna se, at så otilbörligit förfarande i dagsljuset framkommer,
samt således eij utan grund minska det förtroende
och dpn goda omtancka, som Riksens Ständer om deras constituerade
Secrete Utskott altid hyst och framdeles hysa vilja.
Hr Landtm, frågade, om denna föreställning får blifva
propositionen.
Hr Falckengren påminte, at Secrete Utskottet bör namngifva
angifvaren.
Hr Adlerbeth: at härunder eij bör begripas, örn öfver
Secrete Utskottets giöremål in oeconomicis af någon kunde
raisoneras, emedan sådant eij voro af den vigt och påfölgd,
som hvad krig, fred och alliancevärcket beträffar, och at altså
härutinnan med rätta bör giöras en åtskilnad.
Hr Landtm, förmälte, at medelst de orden »efter erhållen
tilförlåtelig kundskap derom» samt de orden »något mål som
tysthet kräfver» och orden längre ned »straffas efter befundne
omständigheter», desse tvifvelsmål nogsamt tyckas vara förklarade.
Och som vidare inge påminnelser giordes, frågade Hr
Landtm., om den upläste propositionen vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja;
Kommandes densamma således i form af resolution at
skrifvas pa ofvanbemälte Secrete Utskottets Extractum Protocolli
och til de andre Stånden at afsändas.
R. o. A. skildes åt.
Den 2 Augusti.
R. o. Å. samlades klåckan åtta.
Frih. Matthias von Ungern Sternberg anmälte, at
Hr Landtm., som eij befinner sig väl, utan är något opasslig,
anmodat honom R. o. Arns godtfinnande at hemställa, om icke
med Protocollets upläsande kunde efter vanligheten begynnas,
Medalj öfver rikar. Cronhjelm.
263
och sedan de anslagne Betänekanden til afgiörande företagas;
och at Hr Landtm, lärer hafva den ähran hos R. o. A. sig at
infinna, om och så snart des hälsa det tillåter.
Uppå R. o. Arns godtfinnande begyntes med Protocollets
upläsande, som vid förre sammankomsten den 29 Julii var
hållit hos R. o. A.
När den passagen sid. 248, hvaräst förmäles, at R. o. A.
åstundat underrättelse om och på hvad sätt Riksens Ständers
tagne resolution angående frami. Riks-Rådets Gref Cronliielms
medaille blifvit värckstält, var upläst,
berättade Frih. von Ungern at härom i acterne blifvit
eftersedt och befunnits, at vid 1731 ahrs Riksdag til K. Majrt
ifrån Riksens Ständer en underdånig expedition upgådt, at til
en hugkommelse af den oförtrutne möda och omsorg, som välbemälte
Hr Riks-Råd haft til at befordra och bringa lagvärcket
i dagsliuset, en bärtil lämpelig guldmedaille slås och Hr RiksRadet
föräras skulle; hvilcket förmodeligen lärer blifvit värckstäldt,
aldenstund man vet en sådan medaille öfver frami. Hr
Riks-Rådet vara slagen; härjemte voro och på 1734 års Riksdag
af R. o. A. resolverat, samt et Extractum Protocolli utfärdat,
at som lagvärcket då kommit til slut, til åminnelse
och erkänslan af Hr Riks-Rådets dervid hafde omsorg och
möda, Hr Riks-Rådet, des Fru Grefvinna och Barn hvar sin
medaille om 50 ducaters vigt, af forberörde stämpel skulle
offereras, samt at de öfrige Herrar och Män, som sutit i Lag
Commissionen,
hvardera en guldmedaille af samma stämpel och
vigt matte tildelas; denna R. o. Arns resolution voro af Bondeståndet
bifallen; men som de öfrige begge Stånden sig härom
eij utlåtit, hade detta ärendet, emedan allenast tvänne Stånd
sig deröfver yttrat, icke kunnat blifva expedierat.
Sedan fortfors med Protocollets upläsande, då Hr Didron
vid sid. 256 i anseende til des der anförde utlåtelse påminte,
der vara utelämnat, at han vid det tilfället ropat Hr Landtm.
Gref Lervenhaupt och de flere, som på förra Riksdagen sutit
uti Secrete Utskottet til vittnes, at sådane utspridelser om
Secrete Utskottet vid förre Riksdagen sig tildragit.
Vid sid. 259 erindrade likaledes Hr Didron, at tilfället
blifvit utglömt, när han giordt den der anförde förklaringen,
nemligen at icke allenast den, sorn voro ledamot af Secreta
Deputationen och talte om något, som i Deputationen passerade
och tyst vara borde, utan ock den, som derefter frågade, skulle
264
Protokolls-justering.
hållas för infam; och hade han giordt denna declaration och
förbehåld vid det tilfället då instructionen hos R. o. A. blef
upläst, och at han med denna betingning aflagt eden.
Sedan förbemälte Protocoll til slutet var upläst, sade Hr
Didron, at han ännu saknade en omständighet, nemligen at
när Hr Landtm, under discoursen hade frågat, om propositionen
kunde blifva först, »at när Secrete Utskottet angifvet’ hos
Plena någon, som utspridt något om Secrete Utskottet, eller
tadlat dess giöromål, eller berömt sig at vetta hvad der förelupit,
så skall derom lagligen undersökas, och en sådan, i fall
han eij gitter sig derifrån befria, på det strängaste efter omständigheterne
afstraffas», och för det andra, »at R. o. A. sig
jemväl förbinder at eij läna öronen åt sådane oskiählige ryckten,
utan fast mera gierna se örn sådant i dagsliuset framkommer,
samt således eij utan grund minska det förtroende och den
goda omtancka Riksens Ständer om deras constituerade Secrete
Utskott hysa», så hade Hr Öfversten sagt, at han biföllo det
förra momentet, men beträffande det andra momentet, angående
öronens lånande samt förbindelsen at skaffa fram i dagsliuset
den, sorn slike ryckten utspridde, hade Hr Öfversten för sin del
påmint, at han aldeles voro deremot, hvilcket som Hr Landtm,
hade sagt sig eij hafva hördt, hade Hr Öfversten stigit up och
uprepat de orden han nu sagt, med den tilläggning, at hvar
Riddersman äger på Riddarhuset den friheten at säga sin mening
efter bästa förstånd.
Hr Hellenstierna erindrade, at i Protocollet eij blifvit
anfört, hvad Hr Wulfwenstierna vid första momentet af denna
Hr Landtnus til R. o. A:ns ompröfvande giorde föreställning
påmint, at i stället för »gitter sig derifrån befria» borde införas
»derom öfvertygad varder», emedan onus probandi angifvaren
åligger.
Riddarhus-Secreteraren svarade, at denna Hr Wulfwenstiernas
påminnelse af R. o. A. blef antagen och altså til des
värckan tinnes anförd i sielfva finalresolutionen, uti hvilcken
R. o. A. til slut stadnat.
Någre påminte, at som den omtalte påminnelsen är giord
af Hr Wulfwenstierna, så tilkommer det ock honom, och ingen
annan, at om den samma erindra.
Hr Riddercrantz sade, at han jemväl saknar åtskilligas
utlåtelser, och at icke allenast hvad som säges utan och dens
namn, som något talar, i Protocollet bör införas.
Protokolls-justering. Konungens sjukdom. 265
Frih. Henrich Wrede förestälte det vara en omöijelighet
uti en så stor sammankomst och vid de tilt allen, der så månge
af R. o. A. sig yttra, at bringa hvars och ens utlåtelse til
Protocollet.
Hr Pehr Sifversparre instämde härmed, säijandes sådant
vara omöijeligit och at han för sin del eij eller kunde finna
det vara nödigt.
Någre erindrade, at Hr Didrons vid Protocollet giorde
senaste påminnelse mätte upläsas.
Men som Frih. von Ungern förestälte, at Hr Landtm,
nu eij voro tilstädes;
Fants af R. o. A. godt, at med denna passages upläsande
til nästa sammankomst hafves anstånd.
Hr Didron såg sig ännu sakna Frih. von Ungerns i anledning
af förbemälte Hr Landtm:s til R. o. A. ompröfvande
föreslagne propositions första moment, angående ordet »tadla»,
giorde påminnelse.
Frih. von Ungern sade sin utlåtelse dervid hafva varit,
at om ordet »tadla» blefvo ståendes, detsamma kunde hafva
någon ledsam efterfölgd och til äfventyrs sträckas för vida,
som til exempel, om någon kommo at säga, at det varit bättre,
om denna föreställning af Secrete Utskottet icke inkommit, så
torde vilja påstås, at sådant voro at tadla Secrete Utskottets
giöromål, hvilcket likväl vid detta tilfälle eij voro applicabelt,
hvarföre Frih. von Ungern sade sig hafva hemstält, om icke
samma ord kunde utelämnas.
I öfrigit förestälte Frih. von Ungern, om icke R. o. A.
skulle behaga at taga sig andre saker före, på det de af R. o.
A., som nu eij äro tilstädes och vid det upläste Protocollet något
kunna hafva at påminna, sådant vid nästa plenum måge hafva
tilfälle at giöra.
R. o. A. svarade härtil med ja.
Gref Carl Frölich hemstälte, at som H. Maj:t förnimmes
eij må väl, om icke en deputation kunde afskickas at betyga
R. o. Arns öma sinnelag öfver et så obehageligit tilfälle, samt i
underdånighet underrätta sig om K. Maj:ts hälsas tilstånd.
Frih. Ungern berättade, at Hr Landtm, och Talemännen
nyligen varit ute på Carlberg och på Ständernes vägnar denna
undersåteliga skyldigheten aflagt, hvarom Ministern Hr Rudenschöld,
som nu gådt til Hr Landtm, och snart lärer komma til
-
Krono-uppbörden. Krigsbefälets besvär.
baka, lärer a id sin återkomst kunna gifva R. o. A. närmare
underrättelse.
Up lästes Kxtract utuv Bads-JProtocollet af den 13 dull i,
hvarmedelst K. Maj:t med Riksens Ständer i nåder communicerar
det af Cammar-Collegio och Cammar-Revisionen projecterade
Reglementet angående upbördens säkra förvaltning af
cronans upbördsmän, hvilcket K. Maj:t finner vara väl inrättat.
Detta remitterades til Riksens Ständers Gammar-, Oeconomie-
och Commerce-Deputation.
xknmältes af Frih. von Ungern et Extract utur RådsProtocollet
af den 20 Julii, hvarmedelst K. Maj:t til Riksens
Ständer i nåder remitterar Krigsbefehlets til häst och fot samt
Ammiralitetsstatens vid innevarande Riksdag afgifne allmänna
besvär, emedan Riksens Ständer tilförene desamma sig til afgörande
plägat företaga; och fölgde härmed projectet til en ny
Husesyns-Ordning, angående boställen för officerarne vid begge
Rytteri-Regimenterne i Skåne.
R. o. A. funno godt at remittera detta til Landt- och SiöMilitiae-Oeconomie-Depntationen,
deräst desse ärender vid förre
Riksdagar blifvit utarbetade.
Uplästes Riksens Ständers Bandt- och Siö-Militice-Oecononnie-Deputationens
Betänckande i anledning af K. Makts
nådige Secreta Proposition om krigsväsendet til lands och siöss
dat, den 15 Maii sidst ledne, angående Generalförrådscassan
i batsmanshallet, hvarutinnan förmäles, det Ammiralitets-Collegium
uti II hufvudomständigheter af des Riksdagsberättelse
vid handen gifvit, at bemälte förrådscassa, som år 1732 tagit
sin begynnelse, igenom de tilslagne reveniier til 1736 åhrs slut
eij hunnit til högre summa än 21,899 dahl. 19 öre 14 pgr
smt, hvaraf doch större delen ännu eij skall vara influtit,
skolandes 3,733 dahl. 16 2/s öre smt vara emot säker underpant
på ränta utlånte, och förmäler Deputationen dessutom,
at sedan likmätigt K. Majrts nådigste skrifvelse af den 29
Januari 1735 vid sidstledne Riksdag för godt funnits, at förradscassan,
som i Halland vid båtsmansrotarne sedan ålir 1732
kunde vara samlad, skulle til understöd af fonden för det då
bifallne fiskeriets inrättande der i lähnet lefvereras, så skall
Landshöfdingen i orten gådt dermed vidare, i det han eij allenast
indragit de följande och vid Riksdagen intet omrörde
medel, utan jemväl skall påstå, at denna förrådscassas reveniier
Båismatjs-Generalförrådskassan.
267
i Halland framgient skola så aldeles tillröra fiskerieeassan, at
hvarcken capitalets ersättande och än mindre interessets godtgiörande
skall velat erkännas. Sedan uprepas uti 7 serskilte
puncter de afgifter och inkomster, som Deputationen förmenar
kunna hädanefter til bemelte cassas underhållande anslås och
användas, samt på hvad sätt med upbörden och redogörandet
häraf skall komma at förfaras, hemställandes til Riksens Ständer
om icke K. Maj:t i underdånighet kunde anmodas at i anledning
af alt sådant låta med det första en förordning härom af
trycket utgå, och tilräckelige exemplar uplägga, som til alla
vederbörandes efterrättelse kunde en gång om åhret allmänt
publiceras. — Och hvad ofvan omnämde til fiskericassan i
Halland influtne samt båtsmans-förrädscassan vid compagnierne
dersammastädes tilhörige medel angår, så är Deputationen i
förmågo af anförde skiähl och omständigheter af den tanckan,
at åtminstone de medel, som sedan 1734 utaf berörde cassa
blifvit til fiskerierne i Halland använde, böra med första af
fiskeriets cassa jemte åhrligit interesse å 4 1/2 procentum til
fullo ersättias, hälst General-Majoren och Landshöfdingen Bennet
derom gifvit förhoppning, eller der sådant skulle brista, håller
Deputationen före, at de af andre säkre medel böra åter betalas,
med förbehåld, at denne förrådscassas inkomster på intet
sätt hädanefter hvarcken til denne eller annor inrättning må
användas, med mindre de emot tilräckelig säkerhet både för
capital och interesse kunna frucktbare göras.
Gref Carl Frölich påminte, at i Betänckandet föreslås,
det upbörden och redogörandet af desse Generalförrådscassamedel
skall skie af landsbetienterne i lähnen; men som samma
betjente, förutan deras ordinarie dryga sysslor, så månge andre
extraordinarie förrättningar, upbörder och räkningar äro pålagde,
såsom landshielpsmedlen, slottsbyggnader med mera, så
lära de omöijeligen kunna hinna med denna tilökning af arbete,
med mindre dem mera skrifvarehielp bestås.
Hr Boije påminte, at efterfrågas måtte, på hvad sätt de
denna cassa i Halland tilhörige medel blifvit disponerade och
på hvars befallning det skiedt.
Frih. von Ungern: Betänckandet gifver vid handen, at
medlen til de der inrättade fiskerier blifvit använde, hvilcken
inrättning elliest ähr 1736 hade kommit at studsa.
Frih. Stahl påminte, at Betänckandet må blifva liggande på
bordet, på det Frih. Bennett må få tilfälle at häröfver förklara sig.
268
Fiskerierna j Halland.
Hr von Gerten sade det eij hellöf vas, emedan Landshöfdingen
Bennett i Deputationen är hörd och sig der förklarat
som Betänckandet utvisar.
Frih. von Ungern frågade om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Boije yrkade, at räkenskaperne böra igenomses och
efterfrågan skie, om medlen til fiskerierne blifvit använde.
Frih. Ungern sade detta eij vara Deputationens faciendum.
Frih. Stahl: Jag förklarar på Hr Landshöfdingen B erin etts
vägnar, at han intet lärer undandraga sig at giöra ricktig redo
och räkning för hvar styfver.
Hr Lilljestjerna begärte, at denna frågan må hvila, til
des Frih. Bennett sielf kommer up och är närvarande.
Hr Lagercrantz: Hvad redogiörandet angår, så kunna
R. o. A. vara försäkrade, at Hr Landshöfdingen Bennett lärer
gifva nöijaektig räkning för desse medel när det påfordras;
emedlertid som jag bor i lähnet, kan jag betyga, at han stött
denna angelägna och nyttiga inrättningen sorn en god patriot,
och at publicum med tiden lärer Hafva deraf god nytta.
Frih. von Ungern frågade, om redo giöras skall;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Som Frih. Bennett emedlertid var upkommen, gaf Frih.
von Ungern tilkänna, fragan hos R. o. A. hafva varit om
redogiörandet för de Batsmans-Generalförrådscassan tilhörige och
til fiskerierne i Halland använde medel.
Frih. Bennett förklarade, at sorn bemälte medel af en
Directeur jemte Lands-Cannnereraren och Lands-Secreteraren
blifvit disponerade, och han som Landshöfdinge allenast dervid
haft inseendet, så tilkommer ock dem at ingifva behörig räkning
derföre, hvilcken ock voro färdig och igenom nu varande
Landshöfdingen försorg på behörigt ställe lärer blifva insänd,
nemligen den ordinarie vägen, ifrån Lands-Contoiret til CammarCollegium;
i öfrigit gifver denna inrättning redan godt hopp
och lärer förmodeligen skaffa ännu mera nytta både för publicum
och dem som fiskeriet idka, när folcket blifva mera
siövahne; för detta fiskeri voro redan 170 lius bygde, och voro
redan de båtsmän, livi leka på et åhr förtient sig dervid 70
dahl. sint; i anseende hvartil det voro ganska nödigt, at reglementet
för denna inrättningen ju förr thess häldre måtte komma
i stånd.
Underrättelser om Konungens hälsotillstånd.
269
Frih. von Ungern frågade, om icke räkenskaperne komma
at gå den ordinarie vägen igenom Cammar-Collegium;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Boi je påminte, at sådant måtte skie ju förr thess häldre.
Frih. von Ungern: at detta ankommer på nuvarande
Landshöfdingen Rålambs försorg.
Under varande denna discours var Hr Rudenschöld ifrån
Hr Landtmarskalcken tilbaka kommen, och gaf Frih. Ungern
R. o. A. tilkänna, det Hr Landtm, igenom Hr Rudenschöld
låtit berätta, at då Hr Landtm, med Talemännen varit hos K.
Majit at på Riksens Ständers vägnar i underdånighet giöra sig
underrättade om K. Maj:ts hälsas tilstånd, hade det samma
varit bättre, och K. Majit dem i nåder svarat, at denne dess
trogna Ständers betygade öma omsorg lärer til des hälsas återställande
mer bidraga än den bästa medicin.
Gref Carl Frölich liemstälte, emedan denne underdåniga
upvacktning skiedt på alla Ståndens vägnar, och sedan et par
dagar äro förledne, om icke nu en Deputation ifrån R. o. A.
kunde afskickas, at om K. Maj:ts hälsas tilstånd på R. o. A:ns
vägnar i underdånighet giöra sig underrättad.
Hr Didron förklarade sig vara af samma tancka.
Uppå Frih. von Ungerns giorde frågan
förklarade R. o. A. detta vara deras undersåteliga kärlek
och plickt likmätigt, och at denna Deputation bör bestå af 12
personer, samt at de andre Stånden härom notificeras, på det de
i proportion måge kunna gifva ledamöter bärtil, livilcka kl. 5
sig här på Riddarhussahlen samla, skolandes emedlertid om
nödige esclialouper blifva föranstaltat.
Och afskickades Riddarhus- Fiscalen at gifva detta hos de
öfrige Stånden tilkänna.
Hr Lilljestjerna påminte vid detta tilfälle, at som åtskilige
af R. o. A. kunna åstunda at hos Deras Maj:ter emedan
de äro på Carlberg giöra sin underdåniga upvachtning, men eij
alla hafva tilfälle eller lägenhet at hålla egne eller hyrevagnar,
om icke fördenskull 2:ne dagar i veckan nödige eschalouper
kunde ligga tilreds at föra dem, som äro Riksdagsmän, til
Carlberg.
Gref Spens liemstälte, om icke sådane eclialouper hvar
dag kunde vara til hands; doch at de eij vid Carlberg uppehållas,
utan strax skickas tilbaka.
270 Gyllenborgs o. Sehönströms meni, angående jäf.
Hr Falkengren erinrade, at härigenom et antal nödigt
manskap lärer komma at saknas vid verfsarbetet.
Frih. von Ungern hemstälte, at som det lärer vara svårt,
angående sättet härtil in Pleno at afgiöra, örn icke af Talemännen
med Hr vice Ammiralen Ankarcrona derom kunde
ofverl äggas;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Gref Carl Sparre förmente det vara bättre, at härom
öfverlägges med Hr Schoutbynachten Ridderstolpe, som lärer
hafva nödigt manskap härtil på jachtvärfvet saint echalouperne
liggandes i Mälaren.
Frih. von Ungern anmälte et af Hr Lagmannen Gref
Fridrich Gyllenborg å egne och Hr Öfverst-Lieutenanten Peter
Sehönströms vägnar ingifvit Memorial, hemställandes om det
icke kunde blifva upläst, fast än det samma såsom nu nyss
ingifvit eij kunnat komma at stå på anslagslistan.
Som R. o. A. härtil samtyckte,
Uplästes bemälte Memorial, hvarutinnan Gref Gyllenborg
och Hr Schönström hos Riksens Ständer sig besvära, at de af
en advocat Schylander i Bergs-Deputationen blifvit jäfvade at
vara öfver en sak, hvarutinnan af des principaler högre hammarskatt
begäres, och som Bergs-Deputationen, oacktat deras påminnelser,
häröfver behagat resolvera på sätt som det bifogade
Extractum Protocolli utvisar; ty underställes Riksens Ständer
hvad påfölgd det skulle hafva med sig, om advocater uti Deputationerne
och Plenis skulle få andraga jäf emot ledamöterne,
hvilcket til lycka härdis eij varit practicabelt, emedan då
tvifvels utan månge absurde qusestioner skulle blifvit moverade
nemligen när et helt Stånds fördel verserade under något mål,
om de då kunde vara competente domare uti deras egen sak,
med mera; varandes deras mening om Riksdags-Ordningens
rätta förstånd denna, at om någon skulle finna sig jäfacktig
uti någon sak, som honom enskylt angår, så tilkommer antingen
samma ledamot at jäfva sig sielf eller och Deputationen
uti des närvaro sådant at förordna, utan at tillåta advocater
at blanda sig uti riksdagsaffairerne, och kan billigt frågas hvad
straff en sådan advocat må få, som otidigtvis jäfvar en Riksens
Ständers ledamot, hvilcken altid bör ega mer protection
än den högsta embetsman i riket; men som Riksdags-Ordningen
eij härom förmäler, tyckes en sådan händelse aldrig kommit i
Riksens Ständers tancka, hvarföre eij afses kan, hvad anled
-
Jäf i Bergs-Deputationen.
271
ning Bergs-Deputationen haft at emottaga en dylik protest.
Hvarjemte anföres, at denna qusestionen eij rörer deras enskylte
personer, utan samtelige R. o. A., i anseende til den rätt hvar
och en äger och äga bör, hvilcken dem eij anstå velat på något
sätt at bortgifva; varandes anmärkeligit, när en domare sielf får
resolvera öfver de emot honom andragne jäf, at en Riksdagsman
skall vara i sämre situation, och i dess ställe hela 2 å 3
timar hålla til godo at anses lika som en part och stängas
ifrån sitt säte, samt förnöta sin tid i et sådant rum som är
upfylt med vachtdrängar, hvilcket huru vida det med en Riddersoch
Riksdagsmans värdighet enligit är, til Riksens Ständers
ompröfvande lämnas; i öfrigit androgo Hr Gref Gyllenborg och
Hr Schönström, at om någon disput varit emellan dem och
Schylanders principaler om ägande rättighet eller privilegier,
det då varit en enskylt sak, men här voro en allmän begäran
til K. Maj:t i underdånighet giordt, at intet inbrott måtte skie
uti den vid Riksdagen nyligen giorde lagen, til alla deras värcks
conservationer och til förekommande at Svenska jernet genom
stora tilvärkningar eij må falla i vanpris, hvarjemte de ock
gifvit K. Maj:t vid handen, hvad de förment lända til K.
Maj:ts tienst och Schylanders principalers kopparvercks uprätthållande,
hvilcket således eij eller lärer kunna anses för
enskylt.
Vidare uplästes Gref Gyllenborgs den 1 Aug. uti BergsDeputationen
ingifne förklaring öfver des utlåtelse, at saken
quaestionis eij honom til någon del enskylt rörde, och de uti
den til K. Maj:t i underdånighet ingifne skriften införde orden
at des och Hr Sehönströms värck deraf skulle taga en sensibel
skada, hvarutinnan l:o vises, at en undersåte och landsens
inbyggare kan med skiähl säga sig lida, här det allmänna
lider; 2:o hemställes, huru vida en Deputation kan anse sig
för en domstol, eller och at vara allenast förordnad til de förekommande
målils utarbetande, til Riksens Högloft. Ständers
Plenorum afgiörande.
Sidst uplästes Bergs- Deputationens Extractum Protocolli
af den ] Aug., hvarutinnan anföres huruledes, å sine principalers
vägnar advocaten Schylander emot 2:ne Deputationens
ledamöter, nemligen Hr Gref Fridr. Gyllenborg och Hr Peter
Schönström anfört jäf, hvaröfver, sedan bemälte tvänne Hrr
ledamöter blifvit hörde och sine påminnelser giordt, med underställande
til Deputationen, huruvida någon af Deputationens
272
Jäf i Bergs-Deputationen.
ledamöter, sorn antingen kan hafva någon dylika ansökning
om öfversmide, antingen i K. Bergs-Collegio eller vid Riksdagen,
eller och med den samma är befryndad, eller och som
fullmäcktig agerar, kan vid detta jäfvets afgiörande vara närvarande,
livilcket synes strida emot 13 Gap. 1 § RättegångsBalcken;
jemväl och huru vida Deputationen anser sig för någon
domstol; hvaröfver Deputationen förmäles hafva stadnat i följande
slut, at som ingen af ledamöterne hafva en dylika ansökning
om öfversmide, och af Hr Gref Gyllenborg och Hr Schönström
eij någon i synnerhet blifvit utnämd, så är Deputationen i
stånd öfver thetta mål sig at utlåta. Och som så väl Hr Gref
Gyllenborg som Hr Ofverst-Lieutenant Albrecht Schönström i
skriften sig utlåtit, at kopparvärcks-interessenternes ansöknings
beviljande skulle lända deras värck til en sensibel skada, hvilcket
visar, at ansökningen är them i synnerhet emot, ty pröfvar
Deputationen med Riksdags-Ordningens 14 § enligit, at Gref
Friår. Gyllenborg samt Hr Peter Schönström, såsom Hr Albrecht
Schönströms broder, afhålla sig ifrån deliberationen när målet
om tilökning i hammarskatten vid hed- och forsshamrar uti
Deputationen til öfvervägande och afgiörande förekommer. Hvad
den giorde underställningen angår, huru vida Deputationen kan
anse sig för en domstohl, så kan eij annat svar lämnas, än at
Deputationen stricte håller sig vid Riksdags-Ordningen, som
uttryckeligen förmår, at de ledamöter så in Plenis som Secrete
Utskottet och Deputationerne, hvilcke någon sak enskylt angå
kan, böra vid dess förehafvande sig afhålla.
Hr Riddercrantz påminte, at Memorialet med BergsDeputationen
bör communiceras, at med dess förklaring häröfver
inkomma.
Hr Ofverst-Lieutnanten Wennerstedt sade sig begära
det samma, emedan det tyckes röra Deputationen, och at Deputationen
eij hade förmodat, at R. o. A. med en så ringa sak
skulle blifva oroade.
Frih. Coijett sade det vara betänckeligit och af en osäijelig
påfölgd, om en advocat skulle äga mackt at jäfva nyttige ledamöter
uti Riksens Ständers Deputationer.
Frih. Henr. Wrede: Frågan lärer vara, om advocaten
häfver enskylt skilnad med Gref Gyllenborg och Hr Schönström,
eller om han giordt detta jäf i anseende til den allmänna
qusestionen om öfversmidet.
Jäf inom Deputationer.
273
Gref Axel Sparre beropade sig på Riksdags-Ordningens
14 §, begiärandes, at den må handhafvas, ty der säges, at
ledamöterne måge vara tilstädes medan saken ventileras, men
när det kommer til slutet, afträder hvar och en sielfmant.
Hr Didron begärte, at Deputationen måtte blifva hörd,
och voro sådant högst billigt, emedan R. o. A. hördt Memorialet.
Frih. Coijett påstod, at först bör afgiöras om det för en
advocat bör vara tillåteligit at jäfva ledamöter uti Riksens
Ständers Deputationer; föreställandes, at om advocatstrek skola
gälla och blifva antagne hos Riksens Ständer och deras Deputationer,
så lära Ständerne med otålige qusestioner blifva oroade
och uppehåldne, mycken split och osämja åstadkommas, ingen
redelig ledamot kunna blifva qvar i Deputationerne och med
sakernes afgiörande aldrig kominas til slut.
Hr Palmstierna sade detta af Frih. Coijett vara väl
påmint; men som ingen vet, om Schylander är advocat, så har
dess ansökning, emedan den gådt igenom Urskillnings-Deputationen,
måst antagas; Deputationen hade vid detta tilfället
nödigt saknat 2:ne så goda ledamöter, men derutinnan måste
följa Riksdag-Ordningen; och häröfver begärer Deputationen
at nu vidare få förklara sig.
Hr Peter Schönström förklarade, at han för sin del vörö
nögd at afträda, när deliberationen kommer före, allenast alle
de ledamöter, som antingen sielfve eller hvilckas släcktingar
söka öfversmide, jemväl måge träda af.
Hr Lagman Wattrang sade sin mening vara, at Deputationen
bör få communication af Memorialet och tilfälle sig
deröfver at utlåta; emedan, innan sådant skiedt, man eij kan
vetta om Schylander är advocat, eller huru vida han eller des
principaler i öfversmidet äro interesserade.
Hr Ehrenpreus biföll Hr Wattrangs mening; och begärte,
at Hr Schönströms föreställning eij måtte inblandas, förr
än det ena blifvit afgiordt; på det hos R. o. A. eij för månge
frågor på en gång måtte upkomma, hvarigenom man hindras
så väl den ena som den andra at afgiöra.
Gref Axel Sparre sade Memorialet eij innehålla något
klagomål, utan allenast referera saken til Plena, hvilcket hade
bordt skie af Deputationen.
Hr Boije: at Memorialet må gå til Deputationen; men
at en gång för alla må blifva faststäldt, at inga advocater
böra få anmäla sig vid Deputationerne.
Adelns Protokoll, 1738. 18
274
Jäf inom Deputationer.
Hr Simon Wennerstedt: at detta lärer visa sig, när
Deputationen fädt sig förklara.
Hr Liljestierna sade sig vara aldeles af Hr Wennerstens
mening och at vij eij kunna giöra någon lag, innan vij
fädt anledning dertil; man vet eij ännu om Schylander är advocat;
emedlertid höra vare medbroder och en Ständernes Deputation
eij nekas det beneficium, som ingen undersåte kan
förvägras, nemligen at blifva hörd och få förklara sig; och
ehuru väl Gref Sparre eij vill anse Memorialet såsom innehållande
något besvär, så voro likväl derutinnan klagat, at
tvänne ledamöter af en Deputation blifvit utviste och måst sittia
ibland vachtdrängar.
Frih. C. W. Cederhielm: Ingen bör eller kan nekas at
blifva hörd och sig få förklara; men här äro tvänne omständigheter,
först om Schylander är advocat, hvarom Deputationens
vidare utlåtande eij behöfves, emedan uti Deputationens
upläste Extr. Protocolli han kallas advocat; det andra är, at
tvänne Deputationens ledamöter blifvit jäfvade; och som ingen
kan jäfvas, der han eij är privat contrapart, så tyckes Deputationen
böra yttra sig, örn Gref Gyllenborg och Hr Schönström
på detta stället äro Schylanders private contraparter, på hvilcken
händelse de värckeligen äro jäfacktige; men om de tala nomine
publico, så lärer Deputationen sielf finna, at de eij kunna jäfvas.
Frih. Coijett uprepade åter, at Memorialet bör communiceras
med Deputationen; men at R. o. A. först böra vara
underrättade, om det är tilläteligit, at en advocat må upväcka
sådan oro hos Riksens Ständer.
Hr Simon Wennerstedt: När Deputationens utlåtande
inkommit, lärer först kunna sägas, om han är advocat eller eij.
Frih. Coijett begärte at det måtte komma til Protocollet,
at han eij är emot communicationen, men at först bör öfverläggas
och afgiöras, huru vida en Deputation har kunnat tillåta
en advocat at inkomma med jäf, innan ärendet blifvit företagit,
och således förorsaka en så stor oro.
Gref Axe 1 Sparre: at samma förhehåld för des räkning
i Protocollet måtte inflyta.
Hr Boije hemstälte, om icke afgiöras bör, huruvida advocater,
som äro så skaddige diur, vid Riksdagar kunna tillåtas.
Hr Lilliestierna: Lagen förordnar och tillåter advocater;
fördenskull kunna de eij anses för så förhatelige diur, at de
böra skiutas utur riket och der eij tålas.
Jäf inom Deputationer.
275
Härtil sades: eij vid Riksdagar.
Hr Lilliestierna fortfor: Blotta namnet bör eij arretera
oss; och är dennes ansökning, såsom af en fullmäcktig vid
Urskilnings-Deputationen antagen; vij kunna härutinnan eij få
lius innan Deputation sig vidare yttrat.
Frih. Stiernstedt: Alle lära vara derutinnan enige, at
Memorialet går til Deputationen, ty då få vij uplysning.
Hr Boije: Emedan Hr Liljestierna uptog mine ord, så
förklarar jag til Protocollet, at jag anser advocater såsom
skadelige för riket.
Hr Lilliestierna: Jag begärer, at för min räkning må
komma til Protocollet, at vår dyrt besvurne lag anser dem för
nödige, och at ingen annat kan säga om dem, för än han vijst
contrarium.
Frih. von Ungern giorde frågan: Får detta Memorial
gå til Bergs-Deputationen, at med sitt utlåtande häröfver inkomma.
Härtil svarades af R. o. A. med ja.
Hr I’. Schönström förestälte, at när om öfversmidet i
Deputationen kommer at företagas, ingen, som häfver någon
ansökning, eij eller des anhörige, af hvad stånd de vara måge,
böra vara tilstädes; hvarom han begärte R. o. A. sig ville
utlåta.
Frih. Henr. Wrede: Emedan Gref Gyllenborg och Hr
Schönström blifvit jäfvade för det de med denna qugestion
gådt til K. Maj:t, så är denna föreställning så mycket billigare.
Hr Eli ren preus hemstälte, om icke Bergs-Deputationen
med sitt betänckande jemväl häröfver kunde inkomma.
Frih. Coijett påminte, at vid et sådant betänckandes
författande de ledamöter, som äro för öfversmidet, äfven så väl
måge taga afträde, som de hvilcka äro deremot.
Hr Riddererantz sade sig vara af den meningen, at
Memorialet bör remitteras til Deputationens utlåtande, och at,
när öfverläggningen derom skier, alle Deputationens ledamöter
böra vara tilstädes.
Frih. Stiernstedt yttrade sig vara af samma tancka som
Frih. Coijett.
Frih. Ungern frågade, om de ledamöter, som sutit öfverden
fåldte Resolutionen, jemväl skola få sittia öfver utlåtandet
;
Hvartil svarades ja.
276
Jäf inom Deputationer.
Sedan frågade Frih. von Ungern, om tillika Deputationer
sig skall yttra, huruvida, när quaestionen om öfversmidet kommer
före, de ledamöter, som kunna vara för den ena eller andra
meningen, vid deliberationerne kunna vara tilstädes;
Hvartil svarades ja.
Hr von Hofsten påminte, da den i följe häraf projecterade
Resolutionen til justerande uplästes, at införas måtte:
»de som i quaestionen interesserade äro».
Hr P. Schönström begärte, at R. o. A. sig ville yttra
öfver des giorde föreställning, nemligen at alle de, som söka
öfversmide, af hvad stånd de vara måge, jemte deras anhörige
ifrån deliberationerne öfver det ärendet sig böra afhålla; men
huru vida de, som söka at K. Förordningar angående öfversmidets
hämmande skola liandhafvas, vid samina målils företagande
och afgiörande i Deputationerne och in Plenis eij måge
få vara tilstädes, det ville han til R. o. A:ns mogne ompröfvande
hafva hemstält.
Uppå begäran blef Resolutionen, som den först var projecterad,
a nyo upläst;
Men af åtskillige påmintes härvid, at om alle, som voro
för den ena eller andra meningen angående öfversmidet, sig ifrån
denna öfverläggningen i Deputationen afhålla skulle, så blefvo
ingen ledamot qvar.
Hr Ehrenpreus förestälte, at uti alla quaestioner, fast de
röra publicum, ledamöterne i Deputationerne och Plenis på vist
sätt äro interesserade; som til exempel en besutten Adelsman,
när frågan är 0111 nödige måtts tagande med spannemålen; och
om som det tyckes vara hårdt, at en Adelsman, som äger gods
och är ledamot uti Cammar-Oeconomie-Deputationen, vid slike
måhls företagande ifrån deliberationerne skulle excluderas, så
hemstälte Hr Ehrenpreus, örn icke R. 0. A. skulle behaga låta
dervid förblifva, at samtelige Bergs-Deputationens ledamöter
vid utlåtandets författande, öfver detta dit remitterade Memorialet
blifva sittjande; kunnandes R. 0. A., när Deputationens
utlåtande inkommit, sig öfver de nu moverade frågor yttra.
Detta understöddes af åtskillige.
Och giorde altså Frih. von Ungern frågan: om icke alle
ledamöterne emedlertid blifva sittjande i Deputationen, lärandes,
då Deputationens utlåtande inkommer, Plena deröfver decidera,
samt om icke således den projecterade Resolutionen går
aldeles ut och blifver allenast en simpel remiss skrifven på
Bonde-St:s Extr. Prot. om ryktens utspridande.
Memorialet, at Deputationen med sitt utlåtande öfver det samma
häfver at inkomma. Härtil svarades af R. 0. A. med ja.
•Under varande denna discours kom Riddarhus-Fiscalen
ifrån de andre Stånden tilbaka, med berättelse, at deras Deputerade,
som komma at blifva följacktige til Carlberg, efter begäran
kl. half 5 efter middagen sig här på Riddarhussahlen
skola infinna.
Likaledes anmältes och på vaniigit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, bestående af 6 personer. Talemannen,
som förde ordet, näst Ståndets ödmiuka och tiensteliga
hälsnings anmälande berättade, at vid sista Plenum et
Extractum Protocolli ifrån Secrete Utskottet voro inkommit,
angående den nödige tystheten och straff för dem, som om
Secrete Utskottets förehafvande något utsprida, hvilcket ärende
Bondeståndet i dag öfverlagt och finner lända Secrete Utskottet
til beröm; men kan derom med trygghet sig eij yttra, innan
man fådt del af Secrete Utskottets Instruction.
Häruppå öfvergaf Talemannen Bondeståndets Extractum
Protocolli af detta dato, hvilcket för R. 0. A. uplästes, af
innehåld: at Bondeståndet låtit sig föredraga Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 14 Julii, angående rycktens utspridande
om Secrete Utskottets giöromål och straff för dem,
som giöra sig angelägne eller beröma sig af at veta hvad som
der förelöper; hvarvid Bondeståndet med mycket loford och
beröm anser Secrete Utskottets patriotiska omsorg, med förmälan
at i brist af tilräckelig uplysning, så af Secrete Utskottets
Instruction som annat mera, för denne gången sig
härom eij kan yttra, begärandes til uplysning i detta och flere
mål behörig del af Secrete Utskottets Instruction vid denne
Riksdagen; och hemställer tillika, om icke alle de saker, som i
Secrete Utskottet torehafvas, om penningeutgifter, så i anseende
til utredningar och commenderingar, som eliest i andre mål,
hvilcke jemväl röra den skattdragande Allmogen, borde til
Plena berättas och bifallas, samt sedan värckställas; hvilcket
och voro enligit med det löfte och utlåtelse, som Bondeståndet
igenom svar af den 14 Junii sidstl. är lämnat, angående säte
och stämma i Secrete Utskottet;
Men togs af Talemannen tilbaka, emedan eij än iner än
et exemplar deraf voro skrifvit.
Det andra momentet i detta Extr. Protocolli, sade vidare
Talemannen, har Secrete Utskottets föreställning eij gifvit an
-
2l 8 Bonde-St:s Extr. Prot. om 1734 års riksdagsbevillning.
ledning til, utan har Ståndet funnit sig bärtil föranlåtit af anstalter
och utredningar, som man hörer talas om; hvarom Ståndet
äfvenväl, så vida de skie af publique medel, tyckes böra
vara underrättat; lärandes Ståndet, enär de således fådt nödig
uplysning, eij undandraga sig til det allmänna värcket efter
förmågo at bidraga.
Frih. Ungern bad anmäla R. o. A:ns vänliga hälsning,
med försäkran, at det Ärbara Bondeståndet med första häruppå
skall få R. o. A:ns svar och utlåtelse.
Deputationen afträdde.
Anmältes at Secrete Utskottets Extractum Protocolli af
den 20 Julii, angående 1734 ahrs Riksdags bevillnings continuation
til och med hälften af innevarande åhr, kommit tilbaka
med 3 Ståndens påskrift, at de bärtil gifva bifall;
Men som Bondeståndet varit af skiljacktig mening, uplästes
det härom utfärdade Extra/;turn Protocolli af den 211
Jalii, hvarutinnan Ståndet förklarar dess mening vid RiksdagsBeslutets
underskrifvande hafva varit, at denne bevillning eij
längre skulle sträcka sig än til 1738 åhrs början; och som
Ståndet i följe af Riksdags-Beslutets 4 § eij erhållit kundskap
om redo och räkning för samma bevillningsmedel, ty förnyar
det sin förra påminnelse, at så väl vid denne som flere nödvändige
sakers öfvervägande och skiärskådande få hafva sine
fullmäcktige i Secrete Utskottet, til at om alt sammans blifva
förvissade, och sedan med så mycket större trygghet kunna
determinera sig til det, som kan bepröfvas vara nyttigt och
oundgängeligit til rikets vid mackt hållande och det allmänna
bästas befordran.
R. o. A. funno godt, at detta Extractum Protocolli til
nästa sammankomst blifver liggande på bordet.
Uplästes listan på de tolf Deputerade, hvilka efter middagen
tillika med de öfrige Ståndens komma at begifva sig
til Carlberg at på Ständernes vägnar i underdånighet giöra sig
underrättade om K. Majits hälsas tilstånd; kommandes för
denna Deputation Gref Lewenhaupt at föra ordet. Och voro
R. o. A:ns deputerade följande:
Grefve Charles Emile Lewenhaupt. Grefve Stenbock,
Fullm. Grefve Sparre.
Frih. Carl Sparre. Frih. Conrad Bildstein.
Hr Falckengren. Hr von Post, Lagman.
Deputation till Konungen.
279
Hr Rothlieb, Lagman. Hr von Gerten.
Hr Hilletan. Hr Sparschöld.
Hr Cedercrona. Hr Götherhielm.
Sedan denne lista var upläst, skildes R. o. A. åt.
Den 5 Augusti.
Uplästes det hos R. o. A. den 2 Aug. håldne Prolocollet.
Sedan bemelte Protocoll var til slutet upläst, sade Hr
Didron, at som Hr Landtmarskalcken, öfver hvars närvaro han
sig nu fägnade, vid förre sammankomsten eij mådde så väl, at
Hr Landtm, kunde vara tilstädes, så hade lian då eij velat
lata justera de af honom samma dag öfver Protocollet af den
29 Julii giorde påminnelser, hvilcke Hr Landtm, nu lärer
hafva hörd t.
Hr Landtm, förmälte sig hafva hördt hvad Hr Didron
vid bemälte Protocoll påmint, hvilcket vid Protocollens justerande
hvar och en ledamot står fritt at giöra.
Gref Lewenhaupt, som fördt ordet för den fork Onsdag
af Riksens Ständer til Carlberg afsände Deputationen at underrätta
sig om K. Maj:ts hälsas tilstånd, berättade, at Riksens
Ständers Deputerade uti K. Maj:ts cammar blifvit inlåtne,
derest Hennes Majit Drottningen varit närvarande; at H. K.
Majit legat på sängen och tyckts vara något matt, samt at
vid besvarandet på Gref Leivenhaupts underdåniga tal, hvarutinnan
Hr Grefven betygat Riksens Ständers oro och öma
bekymmersamhet vid detta beklageliga tilfälle, samt innerliga
och trogna önskan om K. Majits dyra hälsas återställande,
K. Majit tyckts gripa sig något an med röstens uphöijande,
och betygat en nådig fägnad öfver Riksens Ständers trogna
ömhet, hvilcken K. Majit skattade för des bästa läkedom, som
ock K. Majit i det afseende i synnerhet önskade sin hälsas
återvinnande och at blifva frisk, til at då så mycket bättre
kunna visa sin kärlek emot R. o. A. och samtelige Riksens
Ständer samt öma omsorg för riksens välgång och frihet.
Hr Didron önskade, at Gud ville välsigna K. Majit, som
hyser så mycken nåd och omsorg för sine trogne undersåtare.
Hr Landtm, berättade, at lian i dag varit ute på Carlberg,
til at i underdånighet förnimma huru H. Majit mår; at
280
Ramels mern. angående några gode.
K. Majit då haft ro och sömn, at febern i natt varit lindrig,
och at man giorde sig det fägnesamma hopp, at med Guds
hielp hädanefter febern torde aldeles blifva borta.
R. o. A. betygade samtelige en underdånig fägnad och
vördsamste erkänslan öfver K. Majits så nådiga och hulda utlåtelser,
önskandes af alt hierta, det den högste Guden nådeligen
ville snart fägna Hennes Majit Drottningen och samtelige
Riksens Ständer med K. Majits dyra och af alle riksens inbyggare
högst åstundade hälsas återställande.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidationsvärcket
förordnade Deputations Memorial af den 28 sidstvekne
Julii, angående Hr Malte Rammels 2:ne dit remitterade
Memorialer och anförde besvär deröfver, at dess 10 halfva frälsehemman
i Skåne och Sirköpinge sochn skola emot Rothschildske
Fredsfördraget och Malmö Recess jemte flere K. Förordningar
vara med den så kallade terminskatten belagde, såsom ock, at
någre pantegods utan panteskillingens återställande skola vara
til K. Majit och cronan indragne, hvaröfver han eij ännu någon
resolution uti Reductions-Commissionen skall erhållit; men aldenstund
det skall befinnas, at Hr Rammel sielf skall varit
orsaken til drögsmålet, i så måtto, at han efter Coinmissionens
den 29 Martii 1736 giorde anslag hvarcken sielf eller genom
fullmäcktig sig instält at Contoirens relation til communication
uttaga och sig deröfver förklara, så berättar Deputationen sig
genom Extractum Protocolli hafva antydt Hr Rammel at sig
om slut i saken uti Riksens Ständers Commission anmäla, som
eij lärer underlåta honom dervid höra samt des resolution och
utslag meddela.
Hr Rammel berättade, at han saken i Reductions- och
Liquidations-Commissionen anmält, som nu förmodeligen lärer
bringa den samma til slut; i öfrigit, som han eij voro Cammarherre
kunde han eij tilägna sig denna caractere, som Deputationen
uti Betänckandet behagat honom tillägga.
Hr Landtm, frågade om Betänckandet bifalles;
11 varti 1 af R. o. A. svarades med ja.
Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. skulle behaga,
på det Bondeståndet må erhålla den uti välbemälte Stånds
Extr. Protocolli af den 29 Julii, som sedan sidste sammankomst
legat på bordet, åstundade uplysning, om bevil] ningsmedlens
användande sedan sidste Riksdag, at den Stora Secreta
Deputationen, som består af Secrete Utskottet och Secreta
Bonde-St:s Extracta Protocolli om bevillning m. m. 281
Deputationen, med biträde af 25 Bondeståndets ledamöter, härom
underrättar Bondeståndet, då ock tillika kan närmare öfverläggas
om bemälte bevillnings continuation för hälften af innevarande
åhl-.
Hr Didron sade sig i detta mål eij finna Riksdagsbeslutet
så klart, at deraf fast kan slutas, det bevillningen för detta
halfva åhret bör utgiöras; doch som 3 Stånd sig redan derhän
förklarat och saken är mycket angelägen, så tycker han, at
Bondeståndet på detta sättet bäst kan öfvertygas.
Hr Tungel fel t förmente, at när de på detta sättet få
hafva sine ledamöter uti den Stora Secreta Deputationen, lära
de bäst beqväma sig.
Hr Landtm.: Om R. o. A. behaga bifalla den giorde propositionen,
så kunna de öfrige Stånden nu strax deraf få del
och sammanträdet skie om Måndag.
R. o. A. svarade härtil med ja.
Vidare hemstälte Hr Landtm., om icke R. o. A. skulle
behaga resolvera öfver Bondeståndets genom en Deputation vid
sidsta sammankomsten ingifne Extr. Protocolli af den 2 Aug.,
derutinnan de begära communication af Secrete Utskottets
Instruction, innan de öfver Secrete Utskottets föreställning om
ryckten och utspridelser öfver des giöromal, sig vilja utlåta;
och hvarutinnan de jemväl begära berättelse til Plena om alt
hvad penningeutgifter, så i anseende til utredningar som commenderingar
beträffar; tilläggandes Hr Landtm., at Secrete Utskottets
Instruction eij kan skattas af större hemlighet, än at
den icke väl kunde tryckas, men som det icke des mindre
torde hafva sin betänckelighet at lämna Bondeståndet af den
samma en formel communication, så lämnade Hr Landtm, til
R. o. Arns godtfinnande, om icke vid sammanträdet Bondeståndet
om bemälta Instructions inneliåld jemväl kunde blifva
underrättade.
Vid detta tilfallet påstods af åtskillige af R. o. A., at
Secrete Utskottets Instruction måtte blifva tryckt.
Uppå begäran uplästes nu å nyo nyssbemälte Bondeståndets
Extractum Protocolli, och tillika utur samma dags
Protocoll hvad Talemannen vid des ingifvande munteligen andragit.
Hr Boije och Hr Ridderschantz påminte, at Talemannen
vid det tilfället nämdt skieppsutredningar; tilläggandes
282 Bonde-St:s Extracta Protocolli örn bevillning m. m.
Hr Ridderschantz frågan vara, om dylike utredningar böra
hållas så tyste.
Hr Landtm.: Det lärer vara svårt at häruppå svara
Bondeståndet, innan man vet Ståndets syftemål med denna
begäran; hemställandes Hr Landtm., om icke Stora Secreta
Deputationen kunde sig härom af Ståndet underrätta och sedan
med berättelse til Plena inkomma.
Hr Lilljestierna sade sig eij finna någon svårighet, at
ju Bondeståndet kunde villfaras uti des begäran, så väl i anseende
til communicationen af Secrete Utskottets Instruction,
som ock i anseende til utredningar och commenderingar, hvilcke
måhl för Riksens Ständer eij böra hallas tyste, och voro, hvad
sättet beträffar, icke eller någon svårighet at afse.
Hr Landtm.: Bevare Gud, at någre commenderingar skulle
skie utan Plenorum kundskap; och hvad communicationen beträffar,
så tyckes mindre påfölgd vara at Secrete Utskottets
Instruction dem föreläses, än at deraf skulle skie en formel
communication;
Hvaruppå Hr Landtm, uprepade des sidst giorde föreställning;
Hvilcken
af R. o. A. med ja besvarades.
I anledning häraf upsattes följande Extractum Protocolli,
som för R. o. A. uplästes och approberades, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 5
Aug. 1738.
S. D. Uplästes det Ärbara Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 29 Julii, angående 1734 års Riksdags bevillning,
hvilken välbemälte Stånd för des del eij förmenar sträcka
sig vidare än til förb åhrs slut; hvarjemte til erhållande af
nödig kundskap, huruvida vederbörande, under hvilckas hand
och förvaltning thesse medel varit förtrodde, kunna theröfver
giöra ricktig redo och räkning, Ståndet sine förr giorde påminnelser
förnyar, at vid thenne och flere nödvändige sakers
öfvervägande och skiärskådande få hafva fullmäcktige i Secrete
Utskottet. Och funno R. o. A., til at lämna det Ärbara
Bondeståndet härutinnan et åstunda! nöije, at Stora Secreta
Deputationen, bestående af Secrete Utskottets och Secreta Deputationens
ledamöter, som vid detta tilfälle med 25 deputerade
af Bondeståndet förstärckas, det Ärbara Bondeståndet om bevillningéns
användande underrättar samt om bemälte bevillnings
continuerande för hälften af innevarande åhr närmare
Sekr. Utskottets instruktions publicerande. Kammar-Rev. 283
öfverlägges. Likaledes föredrogs det Ärbara Bondeståndets
Extractum Protocolli af den 2 i denna månaden, at få communication
af Secrete Utskottets Instruction, och at, hvad
penningeutgifter, så i anseende til utredningar och commenderingar
som eliest i andre mål, beträffar, af Secrete Utskottet
til Plena kommer at berättas, innan sådant värckställes; R. o. A.
höllö före, at vid samma tilfälle, då den Stora Secreta Deputationen
sammanträder, det Ärbara Bondeståndet om innehållet
af Secrete Utskottets Instruction blifver underrättat, då och,
enär det Ärbara Bondeståndet sig närmare utlåtit hvad angående
de omtalte utgifter til utredningar och commenderingar
Ståndets mening är, Stora Secreta Deputationen kan sättjas i
stånd at gifva Riksens Ständers Plenis all behörig underrättelse.
Actum ut supra.
Hr Lilljestierna påminte, at vid slutet i stället för »ali
underrättelse» måtte sättjas »ali åstundad underrättelse»; men
R. o. A. funno godt at införas måtte — som och skiedde —
»all behörig underrättelse».
Under det at bemälte Extractum Protocolli upsattes, påminte
Hr Lilljestierna och Hr Ridderschantz, at Secrete
Utskottets Instruction måtte blifva tryckt, och således Bondeståndet
af den samma få del;
Hvilcket senare holts betänckeligit, emedan Bondeståndet
sådant som et teckn af ringa acktning torde uptaga; men at
Secrete Utskottets Instruction måtte blifva tryckt, bifölls uppå
Hr Landtm:s derom giorde frågan, och kommer härom et
Extractum Protocolli til de andre Stånden at utfärdas.
Uplästes Riksens Ständers Gammar-, Oeconomie- och Commerce-
Deputationens Betänckande angående hvad K. Maj:ts och
Riksens Cammar-Revision uti des underdåniga Riksdagsrelation
anfördt; förmälandes Deputationen sig hafva deraf funnit, at
K. Cammar-Revisionen, i anseende dertil, at åtskillige dess
ledamöter och betienter dels igenom långsamma siukdomar, dels
medelst anbefalte extraordinarie förrättningar och commissioner
varit mycket hindrade och ifrån deras egenteliga sysslor athålune,
eij mera kunnat medhinna än giordt är; och på det
arbetet derstädes desto bättre må kunna åstadkommas, anser
Deputationen för oundgängeligit, at bemälte ledamöter hädanefter
må aldeles befrias ifrån extraordinarie förrättningar och
commissioner, hälst som på expectancestaten skola finnas skickelige
personer, som dertil kunna brukas. Och emedan Deputa
-
284 Kammar-Revisionen. Räntm. Svenssons balans.
tion en jemväl finner, det ganska få lands- oell hufvudböcker
sedan sidsta Riksdag blifvit reviderade, hvarpå docli K. Maj:ts
och cronans ständiga inkomst beror, ty håller Deputationen
före, at de först och framför andra böra företagas, och sedan
de mindre angelägne, hvilcket eij på dem, som revisionsarbetet
förrätta, må ankomma, utan bör underställas K. CammarRevisionen.
Hr G. W. von Gerten påminte, at en af K. CammarRe
visionens ledamöter är förordnad at sitt ja uti CammarRätten
här vid Ammiralitetet, och om den samma derifrån
skulle befrias, kommo en ledamot vid bemälte Rätt at saknas.
Härtil svarades, at i följe af det, sorn Deputationen föreslagit,
kan des ställe af någon skickelig expectant komma at
upfyllas.
Som inge vidare påminnelser giordes, frågade Hr Landtm,
om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Justities-Deputationens Betånckande öfver JustitiaeCancellers-Embetets
förrättningar och inkomne berättelser, i
synnerhet hvad angår för detta Räntemästaren Daniel Svenssons
balance och den deröfver förordnade undersöknings-commission,
hvarutinnan, sedan anfördt blifvit, hvad hinder som
legat i vägen til denne undersökningens värckställighet i förre
Justitke-Can<:e 1 lerens, nu varande Landshöfdingen Cederbielkes
tid, så at efter Riksens Ständers på 2:ne Riksdagar giorde
författningar, dervid als intet blifvit giordt, Justitiae-Deputationen
förmäler, at igenom nu varande Justitise-Cancelleren
Nordenstråles bearbetande undersökningsarbetet vid den af K.
Maj:t i nåder förordnade Commissionen så vida kommit i gång,
at man förnummit, thet uppå den Daniel Svensson igenom K.
Cammar-Revisionens dom af den 15 Dec. 1733 ådömde balancesumma
är ifrån den tiden af des egendom til afräkning influtne
19,081 dahl. 6 öre smt; skolandes ännu återstå 54,497 dahl.
16 öre smt, utom interesset, hvaremot K. Cannnar-Collegium
och Statscontoiret låtit upgifva Daniel Svenssons ovisse tilgångsposter
til 59,106 dahl. 19 öre smt. Och aldenstund detta
mål eij ännu kommit til fullkoinligit utredande och slutelig
värckställighet, hvarvid Riksens Ständer likväl på 2:ne Riksdagar
lagt handen, såsom en besynnerlig angelägen sak, at
cronan i desse medellösa tider måtte hållas skadeslös för otrogna
upbördsmäns åsamkade balancer, ty hemställer Justitiaä-Deputa
-
Räntm. Svenssons balans. Tull & kork.
285
tionen, om icke K. Majit i underdånighet kunde anmodas at
gifva den förordnade Commissionen des nådiga befallning til
denna långvariga saks skyndesamma afgiörande under denna
Riksens Ständers sammanvaro, til hvilcket Commissions arbete,
i fall någre af ledamöterne voro af riksdagsärender hindrade,
andre i deras ställe kunde förordnas.
Frih. Coijett sade sig bifalla betänckandet; men at tillika
må efterfrågas, hvarföre Fiscaler och vederbörande ämbetsmän
en sak, som är för cronan af så stor angelägenhet, eij med
mera flit och alfvar bedrifvit.
Hr Lilljestjerna liemstälte, om icke Hr Justitise-Cancelleren
och Landshöfdingen Cederbielke må blifva hörd om orsakerne,
hvarföre under dess ämbetes tid detta ärendet, sorn af
Ständerne blifvit upgifvit och af K. Majit honom anbefalt, i
tu åhrs tid legat orörd, der likväl Hr Justi t is-Cancel lern
Nordenstråle efter anträdet til embetet bragt saken i gång.
Hr Wennerstedt föreslog, at Justitiae-Deputationen må
anbefallas at härefter fråga.
Hr Landtm, frågade om Betänckandet bifalles;
Hvartil svarades ja.
Vidare frågade Hr Landtm., om Justitise-Deputationen
kommer at höra Justitiae-Cancelleren Cederbielke och thess berättelse
infordra, hvarföre med detta ärendet under dess ämbetstid
så långsamt tilgådt.
Detta bifölls af R. o. A. och skrefs altså i form af resolution
på Betänckandet.
Uplästes Riksens Ständers Gammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betånckande, angående tullförhögningen på
utrikes korckar, hvarutinnan, efter aflagd berättelse om hvad
så väl K. Majit uti des nådige Secreta Propositions 9 § härom
anfördt, som hvad K. Commerce-Collegium och Translatoren
Rautell, hvilcken en korckfabrique härstädes anlagt, ytterligare
andragit, Deputationen yttrar sig vara af den tanckan, at den
skiedde tullförhögningen på korkar til 25 procent å 16 sk.
värdegrossen, må af Riksens Ständer gillas, och korckarne efter
vigten af 1 rdrs värde sktt förtullas, hvilcket skall vara det samma
som 16 skis värde för grossen, hvarvid docli Deputationen nödigt
funnit, at til förekommande af ali olägenhet i framtiden af
denne tullförhögning, K. Commerce-Collegium kunde anbefallas
at, i den händelsen antingen brist på korckar skulle existera
eller ock priset på dem förhöijas eller korckarne eij skiäras
286 Deput. fr. Bondest. Om rekommend. för kans]. Didrichsson.
til vederbörlig godhet, då, sedan vederbörande blifvit hörde, i
underdånighet styrcka H. K. Majit til denne tullförhögningens
uphäfvande.
Detta Betänekande bifölls.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, bestående af 6 personer, igenom hvilcken
Ståndet lät påminna om svar angående den begärte communicationen
af Secrete Utskottets Instruction; kunnandes innan des
öfver Secrete Utskottets föreställning om utspridelser, des giöromål
angående, Ståndet sig icke utlåta.
Hr Landtm, svarade, at det Ärbara Bondeståndet innom
en liten stund lärer få del af R. o. Arns vänlige svar härom.
Så begärtes ock af samma Deputation, at med företagande
af Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationens Betänckande
angående båtsmans-förrådscassan R. o. A. ännu något
ville fördröija, emedan Bondeståndet med någre påminnelser
vid samma Betänekande ville inkomma.
Hr Landtm, sade Betänckandet redan hos R. o. A. vara
afgiordt; doch lärer med expedition kunna dröijas, til dess
Ståndets påminnelser inkommit.
Sedan Hr Landtm, bedt förmäla R. o. Arns vänliga
hälsning;
Afträdde denna Deputation.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protoeolli af den 22
Julii, angående Cancellisten Didrichsson, at han med Riksens
Ständers gemensamma recommendation til K. Majit kunde
hugnas, at vid tid och tilfälle, efter des bepröfvade skicklighet,
blifva i nåder ihogkommen.
Hr Didron påminte, at recommendationer gemenligen lända
andra til prsejudice, och at fördenskull R. o. A. sig förenat at
aldrig lämna någon dess recommendation.
Hr Landtm, förmälte thetta uti Urskillningen så noga
vara iackttagit, at ingen ansökning om recommendation blifvit
antagen.
Och som R. o. A. förklarade sig eij kunna gå ifrån deras
tagne resolution, blef uppå Bondeståndets Extr. Protoeolli påskrifvit:
Resol.
R. o. A. kan intet gå ifrån sin faststälte resolution
at aldrig befatta sig med recommendationer.
Uplästes Landshöfdingen Gref Carl Frölichs Memorial,
angående nödvändigheten af flere Landtmätare i Österbottn,
Om flere landtmätare i Finland.
287
med hemställande, om icke, sedan för Österbottn och andre
lähn nödige landtmätare blifvit determinerade, Cammar-, Oeconomie-
och Commerce-Deputationen med betänekande må inkomma,
angående nödige mått och utvägar at både nu och i
framtiden hafva tilräekelig tilgång på sådane angelägne personer,
vid hvilcket tilfälle Hr Grefven utbeder sig den friheten,
des tanckar i det målet vidare at få yttra och vid handen
gifva.
Hr Hestsko påminte, at i Nyland och Tavastehus lähn
eij mindre nödigt är, at antalet af Landtmätare blifver förökt,
emedan cronan nu lider alt för stor skada, som med 2 eller T
landtmätares lönande kunde förekommas.
Hr Lilliestierna sade detta Hr Gref Frölichs förslag
vara så mycket nyttigare, som i des lagsagu, med åtskillige
tvister om jordägor, i brist af nödige Landtmätare, på tiden
kommit at utdragas; hvarföre han eij annat kan än bifalla
Gref Frölichs tanckar.
Hr Boije sade sig nogsamt finna nödvändigheten af flere
landtmätare i alla lähn (vid justeringen af Hr Boije sielfi
»och i synnerhet Callmar lähn och Östergötland»); men
frågan voro hvaräst medlen skola tagas til deras underhåld,
hvarföre önskeligit voro, at någon bärtil kunde gifva förslag,,
utan statens gravation.
Hr Landtm, hemstälte, 0111 icke detta Gref Frölichs Memoria],
tillika med Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande,
som gifvit anledning dertil, kunde gå til Deputationen
tilbaka, at närmare höra sä väl Gref Frölich som Öfvefdirecteuren
Nordencreutz.
Hr Wulfwenstierna förmente eij nog tilgång vara på
ämnen, emedan Cammar-Collegium eij kunnat fa sa mångå
Landtmätare som man velat afsända til Carelen; icke eller
torde så stort antal af dem vara nödige, emedan de gamle
gådt ut sine linier i skog och marck och med stång afmätt
sine åckrar och således väl vist skilja sine ägor utan tilhielp
af Landtmätare.
Hr Liljestierna: När flere brödstycken finnas vid denne
nödige vettenskapen, så lärer aldrig tilgång felas på gode ämnen;
i öfrigit har ofullkomligheten af de gamles maner at mäta varit
orsaken, at man förordnat Landtmätare.
Frih. Coijett: Ingen bonde antager något hemman, om
det förut eij är refvat och skattlagt.
288 Landtmätare. Wredes mern. om helgdagar.
Hr Wulfwenstierna: Skog och marck kan af HäradsNembd
förut, utan Landtmätare upgås; och tids nog at desse
brukas, när mätningen skall skie öfver åker och äng.
Gref Frölich hemstälte, om icke Memorialet, hvars innehåld
uti detta Protocol! sid. 234 finnes infördt, kunde gå til
Cammar-Oeconomie-Deputationen, som med förslag kunde inkomma,
på hvad sätt nu och i framtiden tilgång må finnas på
folck, som äga denne angelägne och nyttige vettenskapen.
Hr Riddercrantz androg, at visa hvad skada cronan
tager af brist på nödige Landtmätare i iähnen, at trumslagareboställets
ägor vid des compagnie af grannarne så äro inkräcktade,
at ingen åcker och äng mera äro
aldrig komma att skatta, om det eij refvas, emedlertid måste
trumslagarens lön af cronan igenom Stats-Contoiret betalas.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. behaga, at CammarOeconomie-Deputationens
Betänckande, angående flere Landtinätares
bestående i en del orter, skall gå til Deputationen
tilbaka, jemte Landshöfdingen Gref Frölichs Memorial; samt
at Deputationen, sedan Hr Gref Frölich så val som Öfverdirecteuren
Nordencreutz blifvit hörde, med sine tanckar inkommer,
om och huruvida flere Landtmätare med statens minsta
gravation kunna blifva antagne, hvarvid jemväl flere af Hrr
Landshöfdingarne af Deputationen kunna blifva hörde.
R. o. A. svarade bärtil med ja.
Och blef detta R. o. A:ns slut i form af resolution skrifvit
på Betänckandet.
Uplästes Frih. Henric Wredes Memorial, hvarutinnan, sedan
anfördt blifvit, huruledes genom de flere böne- samt månge
helge- och apostledagar sielfve söndagens helgande tyckes mindre
i ackt tagas, och igenom de förras myckenhet et otaligt antal
dagsvärcken, så väl til åckerbrukets som hushåldningens och
handtvärckens samt siöfartens och seglationens osägeliga skada,
försummas, til sa svåre olägenheters förekommande och afhielpande
föreslås at af Öfverheten 2:ne solenne dagar om
åhret måge påbiudas, en faste- och bönedag om vahren, när
säd och gräs förväntas, och en tacksägelsedag om hösten, när
jordenes fruckt bärgad är; men när Gud hemsöker landet med
allmän nöd och landsplåga, at då den 3:die eller en extraordinär
bönedag utskrifves; at på fierdedagarneingen gudstjenst
hålles, hvarcken på landet eller i städerne; at alle apostledagar,
skiärtorsdagen, trediedägarne och de 2:ne Mariae, Johannis,
Om helgdagar.
289
Michaelis och Helgonmässodagar firas i städerne, med samma
ringning och gudstjenst som vekopredikningar, så at alt är
slutit kl. 8; men på landet hvarken ringes helgsmål förut,
eller röres någon kläcka den följande dagen, utan söndagen
förut giöres pålysning, at socknens ungdom ifrån 10 til 15 åhr
infinna sig i kyrckan at förhöras i deras christendom och beredas
til Herrans Nattvard, hvarvid pastor och comminister
äro tilstädes och giöra sin syssla ifrån kl. 8 til 12 på alle
sådane dagar, då det äldre folcket bör finnas hvar och en vid
sitt arbete och handtering; när detta är giordt, bör sabbathsdagen
och de åhrlige högtider lysas i större och starckare hägn
och frid än de nu äro, så at ifrån sol til sol inga resor anställas,
inga kiörslor giöras, inga gästabud eller besök hus
emellan hållas, inga krogar eller källare öpnas, med mera; och
det alt vid dubbla böter, emot de förre sabbatsbrott, hvarmed
giöres en början nästa kyrckoåhr.
Hr Lilliestierna sade detta vara et vackert och nyttigt
Memorial, hvilcket til någon Deputation kunde remitteras, föreslåendes
härtil Justitiae-Deputationen.
Såsom detta af åtskillige af R. o. A. understöddes;
Giorde Hr Landtm, frågan, om Memorialet bifalles, och
om det til närmare utarbetande til Justitiae-Deputationen skall
remitteras.
Härtil svarades af R. o. A. med ja.
Hr Malte Rammel sade, at han för sin del til bönedagarnes
afskaffande eij kunde samtycka.
Hr Landtm, förmälte, at ehuru väl det honom eij tilhörde
at giöra påminnelser, så trodde Hr Landtm, doch, at
detta alt skulle vinna lättare bifall, om betienterne någre frihetsdagar
gofvos, i stället för dem de nu förlora; kan skie
hvar annan Lögerdag.
Hr Wulfwenstierna sade sig emot remissen intet hafva
at påminna, men förmente betänckandet til alla delar eij kunna
bifallas; såsom til exempel at man på söndagar eij skulle få
afvachta fiskelekar, när Gud gifver en sådan välsignelse.
Frih. Henr. Wrede: Detta förstår sig af sig sielf, ty
som vid slika tilfällen detta är et nödvärck, så ohelgas söndagen
eij derigenom.
Sedan kom åter på discours om betienternes frihetsdagar,
och berättade Hr Landtm., at i går vid Talemännens sammanträde,
då Hr Landtm, nämdt om detta Memorialet, hade Borgare
Adelns
Protokoll, 1738. 19
290
Om helgdagar.
ståndets ledamöter giordt denne påminnelsen, at få någon ledighet
för de frihetsdagar, de på det sättet skulle komma at mista,
hemställandes Hr Landtm., om icke til K. Maj:t i underdånighet
kunde öfverlämnäs at utnämna hvilcka betiente samma
frihetsdagar skulle komma at niuta, och antalet på sådane
dagar.
Det förestältes härvid, at som Hof-Rätternes ledamöters
ferier äro deras starckaste arbetsdagar, i anseende til de saker,
som de då måste utarbeta, och folck sorn arbeta med hufvudet
måste hafva relache om de skola uthärda, så voro för civil—
betiente, så i Hof-Rätter som Collegier, alt för svårt, om de
för dessa bortmiste helgedagar eij skulle få andra frihetsdagar
igen.
Hr Didron påminte, at angående desse frihetsdagar eij
måtte utsättias i generale termer, utan noga distingueras, och
Collegier eller de, som dem komma at åtniuta, noga utnämnas,
på det militairbetiente och andre, livilckas beställningar sådant
eij tillåta, icke i anledning af en sådan general lag måge påstå
frihetsdagar.
Frih. Bennett androg til exempel betienterne i LandsCancellierne,
hvaräst postens afgång och ankomst samt andre
förrättningar eij tåla någre sådane frihetsdagar.
Gref Leijonhufvud hemstälte, om icke det kunde blifva
dervid, at som Memorialet är remitterat til Justitiae-Deputationen,
de, som hafva desse och flere påminnelser at giöra, sig
der kunna anmäla.
Och som, uppå Hr Landtnäs giorde frågan, R. o. A.
blefvo vid den första resolutionen; altså skrefs den samma på
Memorialet, så lydande:
Resol. Bifallit; och remitterat til Justitise-Deputationen,
til närmare utarbetande.
Hr Boije påminte, om icke vid samma tilfälle åt JustitiseDeputationen
kunde gifvas vid handen, på hvad sätt det stora
missbruk, som af geseller med fri måndag föröfvas kunde förekommas,
och Förordningarne, som et sådant sielfsvåld förbiuda,
bättre blifva handhafde.
Härtil svarades, detta redan vara under ventilation uti
Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationen.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
31 Julii, hvarutinnan hemställes, om icke K. Maj:ts nådiga
Kundgiörelse angående pesonelle tilökningar på löner, som den
Personella löne-tillägg.
291
31 Jan. 1735, i följe af Secrete Utskottets författning vid förra
Riksdag, blifvit utfärdad af Riksens Ständer, uti det framdeles
utkommande Riksdags-Beslutet som en ständig lag kunde faststäld
varda; likaledes uplästes ock sielfva Kund gior elsen.
Hr Didron sade sig förmoda, at denna förordning behörigen
blifvit efterlefvad, så at sedan inga tilökningar på
löner äro vordne tillåtne.
Hr Landtm.: Det lärer visa sig uti Råds-Protocollen, om
något sådant händt.
Frih. Fabian Wrede sade sig eij veta, om härunder begripas
sådane tilökningar på löner, de der af Ständerne sielfve
äro giorde, såsom til exempel då vid sidsta Riksdag HofRätterne
fingo tilökning.
Det svarades, här eij vara frågan om hela stater, utan
allenast om enskylte personer.
Hr Lilljestierna: Detta ärendet lärer behöfva något betänckande;
och som det af Secrete Utskottet blifvit föreslagit,
då Bondeståndet dervid eij concurrerat, men nu skall blifva af
samtelige Stånden för en lag antagit, ty bör komma i öfvervägande,
om 1696 åhrs stat, hvilcken fuller i Regeringsformen
til rättesnöre är utsatt, men i anseende til omständigheterne
och tidernes förändringar ofta har måst öfverskridas, skall
blifva fundament eller eij; och tyckes altså Cammar-OeconomieDeputationens
tanckar härvid böra inhämtas.
Hr Boije: Förordningen är af Ständerne vid förra Riksdagen
begärd och i följe deraf utkommen; fördenskull kan
den eij komma under någon Deputations vidare skiärskådande,
utan bör hos Ständerne afgiöras, om den för en ständig lag
skall antagas eller eij.
Hr von Hökerstedt berättade, at Cammar-OeconomieDeputationen
med förteckning och betänckande lärer inkomma
om alla til bemelte Deputation hörande Förordningar, som sedan
1719 utkommit och ännu eij antagne äro, vid hvilcket tilfälle
om dennas antagande jemväl kunde öfverläggas; i öfrigit höllö
han denna Förordning för ganska nyttig, emedan statsvärckets
tilstånd eij tål sådane tilökningar, som månge efter fredens
slut för deras personelle meriter blifvit tillagde, och hvarpå
deras successorer utvärckat sig continuation.
Hr Landtm, frågade, om detta skall hvila til des CammarOeconomie-Deputation
med betänckande inkommit öfver de
emellan Riksdagärne utkomne oeconomiske Förordningar.
292
Om klagomål öfver Just. Revisionens domar.
Härtil svarades af R. o. A. med ja.
Oell skrefs denna resolution på Secrete Utskottets Extr.
Protocolli.
Uplästes Justitice-Deputationens B etan ekande af den 31
.Tidii sidstl., om rätta förståndet och förklaring af 9:de § uti
1734 ahrs Riksdags-Beslut, angående dem, som hos Riksens
Ständer klaga öfver K. Maj:ts uti des höga Justitise-Revision
utfallne domar och resolutioner, samt straffet för dem, som slike
klagomål ohemult anföra, hvarutinnan berättas, at Deputationen,
i anledning af de hos Riksens Ständer inkomne och genom
Urskillnings-Deputationen dit remitterade besvär öfver K. Maj:ts
uti dess höga Justitise-Revision gifne domar och resolutioner,
fädt tilfälle at närmare betrackta innehållet af 9:de § i ofvannämde
Riksdags-Beslut; och som om rätta förståndet deraf Deputationens
ledamöter varit af skiljacktige meningar, så förmäles
en del hafva hållit före, at allenast 2:ne vägar voro til at
klaga öfver Justitise-Revisionens domar och resolutioner, nemligen
antingen i anseende »til fel i rättegången» eller »uppenbar
vrångviso», så at ehuru väl »domvillo» med »vrångviso» finnes
i 9 § af Riksdags-Beslutet vara sammanfogat, de doch til beskaffenheten
skola vara vida ifrån hvarannan skilde, emedan
vrångviso endast skall vara det, som uti senare delen af 12 §
uti 1 Cap. Rättegångs-Balcken beskrifves, och domvillo i gemen,
när en domare så väl far vill och felar uti »processen», som ock
begår fehlsteg uti sielfva »meritis», hvilcka begge sidstnämde
omständigheter, och at en värckelig skilnad dem emellan är,
så igenom äldre som nyare allegerade lagsens rum närmare
utföres och förklaras; i anseende hvartil de ledamöter, som äro
af ofvannämde mening, hålla före, at öfver en slik »domvillo»
eller »felsteg», som uti »hufvudmålen» kan vara begången, ingen
må vara tillåtit besvär hos Riksens Ständer at anföra, utan
endast och allena antingen öfver begångne »fel i rättegången»
eller »uppenbar vrångviso». En del åter berättas hafva giordt
3:ne vägar til klagomål öfver K. Maj:ts domar och resolutioner,
nemligen först »öfver felaektigheter i rättegången och domvillo»,
skiljandes äfven som the af förra meningen domvillo aldeles
ifrån vrångviso, fast de eliest i berörde § sammanfogade äro;
men hålla derjemte före, at den eij kan förstås under felacktigheter
i rättegången, utan höra til de felsteg, som domaren annars
kan hafva begådt, och uti 25 Cap. 21 § Rättegångs-Balcken
finnas beskrefne; och som i Regeringsformens 13 §, hvarmed
Om klagomål öfver Just. Revisionens domar.
293
ock 1 Cap. Rättegångs-Balcken 12 § til en del skall instämma,
åtskiljes de felaektigheter, som af domaren begås af »oförstånd»
och »vårdslöshet», hvilcket är en »orätt dom», och den felacktighet,
som begås »upsåteligen», hvilket blir en »vrång dom»
så har i anledning dera? den andra vägen at klaga öfver dom,
som af oförstånd och vårdslöshet fäld är, och den 3:die öfver
uppenbar vrångviso blifvit öpne lämnade. — Beträffande sedan,
huru vida någon lag om straff för de klagande nu efteråt skulle
stadgas, så har Deputationen funnit nödigt, at et sådant straff
utsättes, på det, sedan Riksens Ständer förklarat, huru klagosätten
böra förstås och hvad straff i brist af deras fulltygande
påföljer, de, som vid närvarande Riksdag besvär öfver K. Maj:ts
domar och resolutioner anfördt, måga få tilfälle at så väl om
det ena som det andra blifva underrättade, och sig deröfver
förklara; om hvilcket straff Deputationens ledamöter äfven
stadnat i olika meningar i så måtto, at hvad »klagomål öfver
felaektigheter i processen» angår, en del i förmågo af de anförde
skiähl varit af den tanckan, at om de finnas ohemule
och utan grund, den klagande derföre bör erlägga 500 dahl.
smts böter, hvaremot de fleste hållit före, at en sådan ohemul
klagande bör böta 1,000 dahl. smt, eller i brist af botum
plickta med 3 veckors fängelse vid vattn och bröd; vid hvilcket
doch påminnes böra i ackt tagas, at om vederbörande gitta
visa fel i rättegången vara begångne, hufvudsaken ändå eij må
af Riksens Ständer skiärskådas, utan i Justitise-Re visionen
eller den Rätt, hvaräst en slik felacktighet förelupit, å nyo
uptagas och afdömas, utan at de förr ågångne domar må i
vägen ligga. Angående ohemult klagomål öfver vrångviso förmäles
alla derutinnan hafva kommit öfverens, at et svårt straff
derå bör utsättas, hvarvid doch ledamöterne emellan den skilnad
förelupit, at som domarens felaektigheter,enligitl Cap.RättegångsBalcken
12 §, äro antingen af »oförstånd och vårdslöshet» eller af
»arga list», hvilcket först nämde lagen lindrigare ansedt, så borde
ock i den förra händelsen den ohemult klagande plickta med
1,000 dahl. smt eller i brist af botum med 3 veckors fängelse
vid vattn och bröd, eller ock, som fängelset är et alternative,
erlägga 500 dahl. smt och tillika undergå det samma, samt
dessutan giöra K. Maj:t och Riksens Ständer afbön, och, om
han eij orkar botum, i des ställe vara 1 åhrs tid landsflycktig;
men i den senare händelsen hålles före, at den, som på det
sättet klagar öfver Konungens domar och resolutioner, bör der
-
2,94
Olli klagomål öfver Just. Revisionens domar.
före straffas med en månads fängelse vid vattn och bröd, mista
sin tienst, om han någon häfver, vara ovärdig at tiena riket,
samt detsamma för all sin tid förvisas, utan förhoppning at
återkomma. Men de fleste af ledamöterne förmälas hafva varit
af den meningen, at den, som klagar öfver vrångviso, eij bör
tillåtas des brott med penningar afförsona, utan plickta med
en månads fängelse vid vattn och bröd, giöra H. K. Maj:t och
Riksens Ständer offentelig afbön, vara sin tienst och embete,
om han det äger, förlustig, utan hopp om des återfående, eller
at i publique sysslor någonsin brukad blifva, men den, som
ingen tienst eller underhåld äger, i 4 åhrs tid vara landsflycktig.
Hr Didron hemstälte, om icke detta Betänckande, såsom
varande af stor vigt och angelägenhet, må blifva liggande pä
bordet.
Hr Landtm, förmälte, at Urskillnings-Deputationen eij
annat kunnat än föreställa de klagande, at det skier med ali
den fara, som 9 § i 1734 åhrs Riksdags-Beslut innehåller, at
desse fuller sökt giöra en åtskilnad emellan klagan öfver vrångvisa,
domvillo och fel i processen; men Deputation hade eij
kunnat giöra uttydning pä lagen, hvilcken altså nu af Ständerne
begäres; emedlertid hade de klagande underkastat sig all
den fara, som förbemälte § af Riksdags-Besl utet innehåller.
Hr Lilliestierna: Här torde sedan yppas en annan
qucestion, nemligen om någon med fog befunnes hafva klagat
de male administrata justitia, hvad den, som så mycket risquerat,
bör få för satisfaction.
Hr Wulfwenstierna sade sig vara enig dermed, at Betänckandet
blifver liggande, emedan det är af stor angelägenhet;
men at han måste erindra, at »domvilla» gifves här en
dubbel bemärkelse, som skulle den samma kunna begås icke
allenast när domaren felar i processen, utan ock när af honom
in meritis dömes orätt; der likväl domvilla aldrig annat är än
fel i processen, til exempel, när en domare dömer tvärt emot
en af honom redan fäldt dom; således blifva eij mer än 2
vägar at besvära sig hos Riksens Ständer, nemligen när man
söker ändring i anseende til merita, eller och klagar öfver fel
i processen.
Hr Adlerbeth sade sig vara af en annan mening, och at
domvilla är helt annat än fel i processen; utvisandes först
sielfva ordet, at man i domen farit vill; hvilcket och kan af
-
Om klagomål öfver Just. Revisionens domar.
295
tagas af Helsinge-Lagen, derest domvilla säges vara när uti
en sak fälles två domar, eller dom emot dom; och således rörer
domvilla sielfva merita. Så skiljes och uti Rättegångs-Balckens
25 Cap. 21 § »domvilla» igenom et coma ifrån »fel i processen».
Hr Wulfwenstierna: at den åberopade 21 § nogsamt
visar, at domvillo räknas ibland felacktigheterne i processen;
emedan § stadgar, at parten uti alla thessa mål sig i Håf-Rätten
må besvära; ty om domvillo rörde merita, borde han ju ordenteligen
vädja. Ar altså domvilla en nullitet, som til exempel,
när två domar fällas uti en sak, kan ju den ena vara rätt,
består altså felet uti processen, i det at en laga kraftvunnen
dom uphäfves.
Hr Adlerbeth sade, at ingen domare är i stånd at ändra
sin en gång fäldte dom, emedan sådant måste skie på högre
ort; men så äro ock flere slag af dom villor, nemligen processen
kan i alt vara efterfölgd, och dömas tvärt emot klar lag.
Härtil svarades detta vara vrångvisa.
Hr Adlerbeth: Vrångvisa supponerar, at der måste vara
dolus malus.
Hr Lilljestierna sade sig vara af Hr Adlerbeths mening,
sorn ock ordet utvisar, nemligen när domaren uti sin dom
farit vill emot Lagen; anförandes til exempel, hvad sig vid
en domstol här i landet tildragit, i anseende til en, som emot
en annan brukat det skälsordet racka, för hvilcket brott nämden,
som vid detta tilfället varit af skiljacktig mening med
domaren, dömt den brottslige til helfvetes eld, grundandes sin
dom härutinnan på Guds lag; hvaremot domaren förblef vid
Sveriges lag; hvilcket å nembdens sida var en domvilla; så är
och domvilla när emot klar lag eller efter orätt capitel dömes.
Frih. von Ungern sade sig skrifteligen vilja ingifva sine
tanckar härvid.
Hr Landtm, frågade, om Betänckandet skall blifva liggande
på bordet;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Landtm, hemstälte, om icke et sammanträde af alla
4 Stånden kunde begäras, på det detta ärendet med så mycket
större skyndsamhet och enighet må kunna afgiöras;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Gref Axel Sparre hemstälte, om icke vid detta tilfälle
jemväl kunde afgiöras om deras satisfaction, som så mycket
risquera, när de befinnas med fog hafva klagat.
Om klagomål öfver Just. Revisionens domar.
Frih. Ungern påminte, at sådant först af Justitiae-Deputationen
bör utarbetas.
Gref Sparre sade sig eij vara deremot; och bevare Gud
at man skulle mena en sådan satisfaction på något sätt röra
K. Majit, utan dem, som sakerne föredragit och eij i ackt tagit
hvad de bordt.
Hr Ehrenpreus: Jag har ment Hr Lilljestiernas proposition
vara remitterad til Justitiae-Deputation, hvilcket mig ock
tyckes böra skie; men utbeder mig nu R. o. A:ns gunstiga
tilstånd at ännu lägga en omständighet härtil; nemligen när
någon hos Riksens Ständer klagat öfver Justitiae-Re visionens
domar, så är des klagan remitterad til en Deputation, som består
af ledamöter af alla 4 Stånden; huru vida de der befintelige
ledamöter, så väl af det Ärbara Bonde- som en del af de
öfrige respective 3 Ståndens ledamöter, kunna äga den kundskap
uti lag och rättegång, at de med trygghet skola kunna
styrcka Riksens Ständer til någon ändring uti en sådan dom,
lämnar jag til hvars och ens mogna eftertancka; och som dessutan
uti en sådan Deputation voteras per ordines och eij per
capita, hvaraf hända kan, at uti Deputationen ingen decision
blifver, ty hemställer jag Höglofl. R. o. A., om icke JustitiaeDeputationen
kunde anmodas at föreslå något moyen, huruledes
vid så angelägne tilfällen af alle 4 Stånden visse uti lag och
rättegång förfarne män kunde utnämnas, hvilcke sedan per
capita och eij ståndsvis komrno at votera.
Hr Lilljestierna sade sig i alla delar bifalla denna Hr
Ehrenpreus mogna föreställning, viljandes tillika hafva hemstält,
om icke billigheten fordrar, at de, som skola öfverse andras
domar, jemväl böra aflägga domareed.
Hr Landtm.: Här äro nu 3 frågor existerade, nemligen
först om Memorialet, för det andra om deras satisfaction som
med fog klagat, och för det tridje, om icke de deputerade
kunde förmås at votera per capita och aflägga eden; kunde
icke de senare tvänne upsättias på et serskilt blad och jemväl
blifva liggande på bordet?
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte, at Präste- och Borgarestånden bifallit
R. o. Arns i dag utfärdade Extractum Protocolli, angående
sammanträdet med Secreta Deputationen til at öfverlägga
med Bondeståndet om bevillningens continuation, med
mera.
Bevillning. Plikt-pallen.
297
Och som Bondeståndets härom til svars lämnade Extractum
Protocolli nu jemväl var inkommit, altså blef det samma
upläst, bifallandes Ståndet i öfrigit R. o. Arns tanckar, med
begäran allenast, at Secrete Utskottets Instruction måtte communiceras
sielfva Ståndet och der behörigen föredragas.
Uppå Hr Landtmis giorde frågan
förklarade R. o. A., at det förblifver vid dess i dag utfärdade
Extractum Protocolli och den deri yttrade meningen;
Hvilcket skrefs på Bondeståndets Extractum Protocolli.
Hr Landtm, frågade, om för Stora Secreta Deputationen
anslag får skie til Måndagen, at här på Riddarhussahlen sammankomma;
Hvilcket
af R. o. A. bifölls.
Gref Axel Sparre sade sig såsom ledamot af ExpeditionsDeputationen
böra anmäla, at Expeditionen om plicktepallens
afskaffande kommit at afstadna, emedan 2 Stånd stadnat i
hvardera meningen; och som til efterrättelse för domarne är
nödigt, at K. Majit härom får svar, ville han hafva hemstält,
om icke et Extractum Protocolli härom til de andre Stånden
kunde utfärdas, då til äfventyrs något Stånd kunde förmås sig
närmare at yttra, och således blifva en pluralitet; tilläggandes
Hr Grefven, at han eij skulle understå sig at tro, det et Stånd
på en Riksdag kunde ändra sitt en gång fattade slut; men så
hade man redan häraf haft exempel.
Hr Landtm, hemstälte, om icke, när samtelige Ständerne
komma at träda tilhopa, angående 9 § af 1734 ahrs RiksdagsBeslut,
jemväl härom en föreställning kunde skie, så at man
kunde söka at ernå en pluralitet.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-1>eputationens
Betänckande, angående roteringsväreket i Carelen.
R. o. A. funno godt, at detta Betänckandet blifver liggande
på bordet.
R. o. A. skildes åt.
Den 9 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R. o. A.
den 5 Aug. håldne Protocollet.
298 Protokolls-justering. Öfverste Silva. Sekr. Utsk.
Vid sid. 282, deräst Hr Landtnäs utlåtelse, at inge commenderingar
utan Plenorum kundskap lära skie, anförd finnes,
påminte Hr Landtm, dess ord hafva varit, at 0111 någre comnienderingar
utom Plenorum kundskap skulle skie, sådant vore
emot Secrete Utskottets Ed och Instruction.
Hr Didron sade sig vid samma tilfälle hafva tillagt, at
sådant jemväl voro emot Regeringsformen.
I öfrigit giordes vid bemälte protocoll inge påminnelser.
Hr Didron anförde, at Ständerne nu redan 3 månader
varit samlade, och det voro en bekant sak, at Öfversten Silva
blifvit utur landet förvist, men om samma saks egenteliga förlopp
och beskaffenhet voro Riksens Ständer nu äfven så litet
underrättade, som då de först hit ankommo; fördenskull, ehuruväl
Hr Öfverste Didron höllö före, at hvad som Secrete Utskottet
anförtrodt blifvit och tyst vara bör, eij må giöras bekant,
doch som detta ärendet angående Silva eij tyckes fordra
någon tysthet, förmente han Riksens Ständer vara befogade
at fråga derefter samt at derom få behörig underrättelse.
Hr Landtm, sade här eij vara frågan, icke eller något
tvifvelsmål derom, at ju Secrete Utskottet til Riksens Ständer
lärer berätta alt hvad Eden och Instructionen eij biuder böra
vara tyst; men frågan voro allenast om tiden, varandes aldrig
Secrete Utskottets tancka at hålla något tyst, som kan och
bör vara bekant, så snart ärenderne kommit til den mognan,
at de kunna blifva Riksens Ständer föredragne.
Hr Hendrick De Geer frågade, hvarföre icke angående
alliancen jemväl til Stånden kunde berättas, emedan det är en
sak, som alla tala om.
Gref Lewenhaupt sade ingen af Secrete Utskottets ledamöter
vara häremot; men begärte, at först må öfverläggas och
fastställas, det när Plena begära någon sak til sig ifrån Secrete
Utskottet, som med omständigheter är förknippad, hvilcka
fordra hemlighet och tysthet, at tillika med saken hela hemligheten
må följa, emedan eliest Plena eij kunna få fullkomligit
lius om saken.
Hr Riddercrantz: Ingen kan blifva landsförvist utan
laga dom, och en sådan dom fordrar ingen tysthet.
Hr Boije påstod det samma som Gref Lewenhaupt, at
när en sak utur Secrete Utskottet drages til Plena, så böra
alla hemligheterne, ehuru tyste de eliest borde vara, följa med.
Om meddelanden från Sekreta Utskottet.
299
Frih. Coijett understödde detta och sade, at vid sådant
tilfälle eij allenast tituln af saken utan och hela des sammanhang
med alla dess omständigheter, ehuru hemlige de vara
måge, Plenis böra föredragas.
Hr Ridderschantz: Vij äro Riksens Ständer, hvarföre
skall underrättelsen om sådane saker mera oss förnekas än en
Ständernas Deputation?
Gref Lewenhaupt frågade, hvarföre man altid vill giöra
Secrete Utskottet dylike förvitelser; aldenstund Secrete Utskottet
aldrig förvägrat sig at gifva Plenis ali den underrättelse,
som de åstunda och tillåtelig är.
Hr Palmstierna: Emedan med Silvas bortskickande så
hastigt tilgick och eij den vanliga processen dervid blef i ackt
tagen, så har man ju största skiäl at tro, det K. Majit och
Rådet dertil måst haft vigtige orsaker som fordrat tysthet;
men om Ständerne nu så behaga, så kunna de begära at derom
blifva underrättade.
Frih. Coijett: När hos et fritt folck, som vij Gudi lof
äro, någon på sådant sätt dömes i landsflycktighet, bör derom
efterfrågas och undersökas, ehuru stor hemlighet dervid må
kunna vara.
Hr Boije: Vij sorn äro ledamöter i Secrete Utskottet ärkänna
Högloft. R. o. A. för väre principaler och värda det
gunstiga förtroende de til oss satt, at anförtro oss så vigtiga
och högstvårdande riksens ärender; och som vij som redelige
män efter ed och samvete de samma härtils skött och hädanefter
skiöta lära, så måste vij och gifva tilkänna, at det är
alt för sensibelt at höra slike förebråelser; Gunstige Herrar,
förbrän oss eij, at T ären våre förmän, och lät oss eij med
suckan förrätta vårt dryga och angelägna arbete.
Hr Didron: Jag förklarar nu som jag tilförene giordt, at
jag aldrig talar något om någon menniskia, som jag icke säger
honom rent i ögonen, och reprocherar intet Secrete Utskottet,
icke eller en endaste des ledamot något.
Frih. Coijett: Det gior Hr Öfversten, men jag vet sådane
omdömen vara fäldte om män som sittia i Secrete Utskottet,
at om de blifvit sagde dem i ögonen, derpå fölgdt något annat.
Hr Riddercrantz: Jag underställer, om jag som är principal
vill underrätta mig af min fullmäcktig uti en sak, om
mig eij bör vara lofgifvit at fråga derefter — hvarunder jag
300
Om meddelanden från Sekreta Utskottet.
likväl eij förstår de secreta måhlén, som böra hållas tyste —
och fullmäcktigen sig undandrager at gifva mig den begärte
underrättelsen, om jag, oförgripeligen at tala, då gior mig
skyldig til något straff, när jag soupconnerar något.
Frih. Coijett: Saken går när på en angelägen sträng;
det är mycket sensibelt, när man gior rätt och efter ed och
samvete, at så ofta höra ropas på at man har principaler. Hr
Riddercrantz har rätt, at en fullmäcktig bör gifva sin principal
underrättelse; men som Secrete Utskottet saker äro anförtrodde,
hvilcka böra hållas tyste, och de formera en hel
kropp, som af 3:ne Stånd är autoriserad, så kan en ledamot
derifrån eij fordra någon underrättelse, ty sådant bör skie med
des och de öfrige begge Ståndens consens.
Gref Lewenhaupt: Emedan Hr Riddercrantz brukat den
liknelsen af en principal, som begärer underrättelse af sin
fullmäcktig, och frågat, om fullmäcktigen, när han sig undandrager
at gifva den begärte underrättelsen, icke kan soupconneras,
så kan Secrete Utskottet intet vara nögdt med en sådan
comparaison; och frågar jag, om någon kan säija, at Secrete
Utskottet sig undandragit at gifva all den underrättelse som
kan fordras; och som Secrete Utskottet eij kan anses för någon
corps separé, utan äro ledamöter af R. o. A., så lärer R. o. A.
eij tillåta at med sådane comparaisoner på Secrete Utskottet
sättes insimulationer.
Hr Landtm.: Om R. o. A. allenast behaga taga saken
med kallsinnighet; här är eij frågan om Secrete Utskottets
skyldighet at gifva underrättelse och giöra redo för det, som
Riksens Ständer kunna fordra, hvarifrån Secrete Utskottet
aldrig sig lärer undandraga; utan frågan är, at målet må rubriceras,
eliest tycktes det som det voro en liten insimulation.
Hr Didron: Jag har varit den första, som gifvit anledning
til denna discours, och vill förmoda at mine ord rätt
blifvit förde til Protocollet; jag har sagt, at vij nu 3 månader
varit tillropa och nu eij mera äro underrättade om Silvas sak
än när vij först kommo hit, hvilcken sak jag eij anser för sä
hemlig, at icke Ständerne derom kunna och böra vara underrättade.
Gref Lewenhaupt: Det är ingens mening at härutinnan
tillägga Hr Öfversten något.
Hr Boije: Jag måste tillägga til det sorn Gref Lewenhaupt
sade, angående Hr Riddercrantz' comparaison, at den samma
Om meddelanden från Sekreta Utskottet.
301
är odieus och at derigenom Secrete Utskottet värckeligen giöres
misstänckt.
Atskillige af R. o. A. förklarade, at Secrete Utskottet
bör hafva satisfaction.
Frih. Coijett: Jag är eij procureur för Secrete Utskottet,
men det skulle värckeligen kränckt mig, om jag varit ledamot
och det blifvit sagt at Secrete Utskottet sökt fördölja sådane
ärender, som Plena böra vara underrättade om.
Hr Riddercrantz: Jag har lämnat Secrete Utskottet all
den högacktning som jag bör, men hvad jag liknelsevis kom
at säga, var i anledning af Bondeståndets Extr. Protocolli, der
de begärte blifva underrättade om commenderingar och utredningar;
nu nämdes om Silva, sådane saker ansåg jag eij af
den beskatfenhet, at de böra hållas tyste, vidare har jag eij
tält någon för när.
Hr Boije frågade, om Secrete Utskottet til Stånden kan
upgifva saker, som äro halfgiorde och ännu eij utarbetade. Men
när sådane, som kunna och böra upgifvas, kommit til sin
mognad och då af Secrete Utskottet innebålles, då äro des
ledamöter tiltal värde.
Frih. Coijett uprepade hvad han tilförene sagt, hvilcket
han förmodade noga vara fördt til Protocollet, nemligen angående
Silva, at aldenstund han den tiden anses kunde at böra
niuta Sveriges lag til godo, och utan vanlig process och dom
blef drefven i landsflycktighet, så böra Riksens Ständer, ehuru
stor hemlighet dervid kunde vara, vetta orsakerne dertil.
Frih. C. W. Cederhielm påstod, emedan Hr Riddercrantz
åberopat sig Bondeståndets Extractum Protocolli, at det
samma måtte upläsas, på det R. o. A. måtte kunna se, om
Bondeståndet brukat en sådan liknelse.
Gref Lewenhaupt förnyade sitt påstående, at Secrete Utskottet
bör hafva reparation.
Frih. Cederhielm förestälte nödvändigheten at nödige steg
måge tagas til slike insimulationers hämmande; i början af
Riksdagen voro detta en värdig Ståndets ledamot, hvilcken han
väl ville nämna, nemligen Gref Spens, i anseende til des ingifne
välmente och välgrundade memorial, vederfarit; nu beskylles
hela Secrete Utskottet, och om sådant eftertänckeligit
förfarande i tid eij couperas, tor samtelige R. o. A. en gång
få beskyllningar.
302
Om meddelanden från Sekreta Utskottet.
Frih. Henrich Wrede bad, at R. o. A. behagade eftersinna,
huru dyr och kostbar både enigheten och tiden är för
R. o. A., och at fördenskull R. o. A. eij ville oroa sine ledamöter;
begge sakerne äro eij obekante; om Silvas lära R. o. A.
kunna få del; och hvarföre de 27 tunnor guld blifvit borta,
lärer R. o. A. jemväl kunna få vetta, emedan Secrete Utskottet
eij lärer undandraga sig at gifva all nödig underrättelse
derom, så framt det eij är et arcanum regni.
Hr Lilljestierna sade sig vara försäkrad, at Secrete Utskottet
intet lärer undandraga sig at gifva all den underrättelse
som vara bör; men at han för ordningen skull begärte,
at det måtte blifva vid den första quaastionen.
Hr Landtm.: Jag ville väl giöra frågan; men hon är afgiord;
ty det är Secrete Utskottets skyldighet at upgifva hvad
som eij bör vara tyst.
Hr Boije: Sidsta quaestionen var, om Secrete Utskottet
skall tåla en sådan beskyllning; vij kasta oss uti R. o. A:ns
protection.
Hr Riddercrantz: Hr Landtm, har nu sagt, at Secrete
Utskottet aldrig undandrager sig at upgifva alt hvad som eij
bör vara tyst; ty har Secrete Utskottet ingen orsak at finna
sig rördt.
Gref Lewenhaupt svarade, at Secrete Utskottet visserligen
häfver största orsak at finna sig rördt.
Det begärtes, at Hr Riddercrantzes fälde ord utur Protocollet
måtte upläsas.
Uplästes altså utur Protocollet Hr Riddercranzes ord,
såsom de af Secreteraren til minnes blifvit annoterade.
Hr Riddercrantz påminte, at han härvid brukat det
ordasättet »oförgripeligen at tala», hvilcket i Protocollet eij
blifvit infördt, tilläggandes, at han i anseende til Silvas sak
anfördt denne liknelse, och at han i öfrigit, när Protocollet
blifvit munderat, vill justera detta sitt tal.
Gref Lewenhaupt: Det kommer i et sådant mål, som
detta är, eij an på Protocollet, utan såsom Adelsmän kunna
vij alle vittna hvad vij hördt; och bör det här med en foible
exception eij vara giordt.
Hr Riddercrantz begärte, at Secreteraren må lämnas
tid at bringa Protocollet i ordning; men skulle R. o. A. vilja
så länge uppehålla sig med denna saken, at det nu kunde skie,
så voro han dermed nögd, men som således något angelägnare
Om meddelanden från Sekreta Utskottet.
303
kunde försummas, hemstälte han om icke härmed kunde upskiutas
til härnäst.
Frih. Coijett: Vi hafva hördt orden och funnit dem stöta
Secrete Utskottets ledamöter, och är svårt at svälja sådane
tilmälen; äro de coupable, så bör sådant visas, eliest böra de
hafva satisfaction.
Hr Lilljestierna: Bevare Gud, at gifva anledning at
någon skulle tiltalas för et felsteg, som hvar och en i hastighet
' kan råka uti; som på alla ställen, så bör ock i synnerhet på
et Riddarhus ordningen följas och i ackt tagas, och Hr Riddercrantz
enligit des påstående sig få förklara, när Protocollet
ordenteligen kommer at justeras; och som här äro någre hundrade
vittnen, så kan saken sedan så väl afgiöras som nu;
och som Secrete Utskottet säges vara rördt, i hvilcket 3 Stånd
hafva ledamöter, så böra Stånden förklara, om de det så finna;
och om våre ledamöter der tycka sig vara I »derade, så bör
sådant ordenteligen afgiöras; emedlertid bör Hr Riddercrantz
niuta beneficia juris.
Frih. C. W. Cederhielm hemstälte, om icke för samma
goda ordning skull Hr Riddercrantz kunde strax träda in i
choret och justera sin utlåtelse för Protocollet, då sedan afgiöras
bör, om Secrete Utskottet med fog blifvit angripit eller
eij; och när man fädt den frågan ren, står det oss sedan öpit.
at gå til de andre Stånden.
Hr Landtm, beklagade, at sådane saker komma emellan,
som utdrogo tiden och minska enigheten; nu voro frågan om
Protocollets munderande, hvilcket skulle komma at skie vid
nästa Plenum, men som om Lögerdag är ärnat at samtelige
Stånden skola träda tilsammans här på Riddarhussahlen, angående
9 § af 1734 åhrs Riksdags-Beslut, så kommo det med
Protocollets justerande an på tiden; emedlertid och så länge
denna beskyllning påstår, sade Hr Landtm, sig intet kunna
se, at R. o. A:ns ledamöter med de öfrige Ståndens kunna
träda tilsammans uti Secrete Utskottet, utan måste så länge
Secrete Utskottets sammankomster uphöra.
Gref Lewenhaupt sade sig icke kunna begripa någon
annan process på et Riddarhus och ibland Ridders- och Adelsmän,
än när en fäldt något ord, man då frågar, om han det
samma tilstår, sedan kan R. o. A. utlåta sig.
Hr Palmstierna hemstälte, om icke Protocollet först
kunde justeras och Hr Riddercrantz då sielf få förklara sine
304
Om meddelanden från Sekreta Utskottet.
ord; då R. o. A. sedan sig kunna yttra, om de vilja antaga
des uttydning eller eij.
Hr Didron sade saken vara mycket granlaga; och voro
Gref Lewenhaupt» sentiment mycket nobelt, emedan ibland
Ridders- och Adelsmän ingen annan process bör brukas, eij
eller den ena gifva den andra någon beskyllning; och om Hr
Riddercrantz sig förtalt, sä bör han och gifva reparation, men
at gå vidare voro betänckeligit, och tyckte han vår frihet bestå
deruti, at hvar redelig patriot här på Riddarhuset säger fritt
ut sin mening, allenast han eij talar något som är emot lagen
och kan choquera en annan, ty eliest kunde mången blifva afhållen
at säga sine redelige tanckar; för öfrigit, som Hr Riddercrantz
är en medlem af R. o. A., fördenskull, om han sig explicera!',
lärer Secrete Utskottets ledamöter och R. o. A. ju
vara nögde.
Hr Boije: Det begäres eij mera.
Hr Riddercrantz: Jag kan i ödmiukhet försäkra, at jag mig
aldrig förestält, at jag skulle förorsaka en sådan tidspillan, och
har jag redan i ödmiukhet förklarat, at jag häfver all högacktning
för Secrete Utskottet och des ledamöter, hvilcka jag
aldrig tänckt med de orden, som fallit mig ur munnen, at
förolämpa eller giöra missnöije; och hoppas jag at R. o. A.
samt Secrete Utskottet eij lära fatta missnöije öfver mig vid
detta tilfälle.
Hr Didron understäldte, om icke R. o. A. skulle finna
at detta voro nog, och som Hr Riddercrantz är en Adelsman
och deras medlem, om icke R. o. A. ville låta de af honom
fälte orden slutas utur Protocollet, så at de aldrig blifva der
införde; i öfrigit sade Hr Didron des mening vara, at hvar och
en acktar sig at eij tala en annan för när, men at om Riksdagsmän
och Adelsmän hvar och en säger sin tancka rent ut.
Hr Boije: En god ordning är på Riddarhuset det angelägnaste,
och böra vij som Ridders- och Adels- samt Riksdagsmän
här tala med den försichtighet, at den ena intet förolämpar
den andra, ty derigenom befordras en önskelig enighet
och sakerne skyndas til godt slut; fördenskull bör öfverlägga^,
om det är nog, at när något obetäncksamt blifvit tält, sådant
skall gå utur Protocollet; mig tyckes at orden böra stå til
protocolls och derhos at Hr Riddercrantz ursäcktar sig, på det
hädanefter andre måge afhållas.
Om meddelanden från Sekreta Utskottet. 305
Hr Landtm, frågade, om icke R. o. A. behagar at det
må härvid förblifva;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Gref Axel Sparre begärte, at det måtte föras til protocolls,
det han oförgripeligen, emedan ordet oförgripeligen skall
brukas, ville hafva Höglofl. R. o. A. hemstält, örn icke en lag
nu kunde fastställas, at om någon hädanefter eij brukar mera
försicktighet, bör den samma, sedan han giordt en tilräckelig
ursäckt, gå ut och den Riksdagen eij mera komma in på Riddarhuset.
Frih. Coijett: Vij hafva kraftig lag härom uti Riksdagsordning
ens 23 §, hvilcken är klar nog, allenast den efterlefvas;
— och upläste Frih. Coijett det hithörande lagsens rum
utur bemälte §.
Hr Landtm, frågade å nyo, om icke saken redan är
afgiord;
Hvartil af R. o. A. åter svarades med ja.
Hr von Böhnen hemstälte, huruvida R. o. A. skulle finna
nödigt at öfver sådane tilfällen giöra någon ny lag, och om
det icke är alt nog, at det blifver vid Riksdags-Ordningen; i
synnerhet när man tilstår och förklarar sig eij hafva sagt något
i ondt upsåt eller til at röra någon; ty huru lätt kan det hända
at en felar; och gifve Gud, sade vidare Hr von Böhnen, at vij
såsom Adelsmän och bröder med sämja, kärlek och försicktighet
måge tala med hvarannan.
Hr Landtm.: Jag menar saken är afgiord, den som förser
sig har sitt straff i lagen efter omständigheterne; och beder
jag, at R. o. A. ville bruka mycken försicktighet i orden, ty
de äro för en Adelsman sensiblare än gierningen; jag för min
del ser heldre, at en griper mig an med en värja än med et
ord, och af samma sinnelag lärer hvar och en af R. o. A. vara;
och hvad Secrete Utskottet beträffar, så kunna Riksens Ständer
ställa des ledamöter til behörigt ansvar, om de sig försedt,
emedlertid bör emot dem uti orden acktsamhet brukas.
Såsom vid förra sammankomsten R. o. A. funnit det lända
til tidens förkortande, om öfver 9:de § uti 1734 åhrs Riksdagsbeslut
och Justitise-Deputationens deröfver författade Betänckande
samtelige Stånden här på Riddarhussahlen sammanträdde;
altså uplästes det härom upsatte Extracturn Protocolli,
hvilcket af R. o. A. bifölls, så lydande:
Extract utur Protocollet hållit hos R. o. A. den 5 Aug. 1738.
Adelni Protokoll, 1738. 20
306 Just. Rev:s domar. Sekr. Utsk:s instruktion. Landtmätare.
S. D. Uplästes hos R. o. A. Justitise-Deputationens Betänckande
af den 31 sidsti. Julii, om rätta förståndet af 9 §
uti 1734 ahrs Riksdagsbeslut angående dem, som hos Riksens
Ständer klaga öfver K. Maj:ts uti dess höga Justitim-Re vision
utfallne domar och resolutioner, samt straffet för dem, som slika
klagomål ohemult anföra; och funno R. o. A. godt til de öfrige
respective Stånden vänligen at hemställa, om icke, vid detta
angelägna ärendets och hvad deraf hänger afgiörande, såsom
rörande en af samtelige Riksens Ständer faststäld lags uttydning
och rätta förstånd, samt til at vinna tiden, samtelige
Riksens Ständer skulle behaga på Riddarhussahlen sammanträda.
Actum ut supra.
Hr Landtm, förmälte, at angående de tvänne andra frågorne,
nemligen om satisfactionen för dem, som med så stor
risque klagat, och visse deputerades väljande til at undersöka
om klagomålens fog emot Justitiae-Revisionens domar, livilcka
deputerade efter aflagd domare-ed per capita kunde votera, voro
i detta Protocollets Extract eij något inryckt, emedan bemälte
tvänne frågor blifvit upskutne.
Härvid upkom en discours, om icke Riksens Herrar Råd
vid detta tilfälle kunde anmodas vara närvarande, såsom det
skiedde vid Lagvärckets öfverseende; men som detta tycktes
hafva sin svårighet, emedan qusestionen nu blefvo angående de
af Riksens Herrar Råd uti Justitiae-Revisionen fäldte domar,
så förblef R. o. A. vid Protocolls-Extractets innehåld, at allenast
Riksens Ständer öfver detta ärendet träda tilsamman.
Uplästes och approberades det angående Secrete Utskottets
Instructions tryckande upsatte Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. d. 5Aug. 1738.
S. D. R. o. A. funno godt, at Riksens Högloft. Ständers
Secrete Utskotts Instruction på denne Riksdag må blifva tryckt;
hvilcket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Hr Landtm, anmälte et i dag af Hr Meldercreutz ingifvit
Memorial, angående nyttan och nödvändigheten af flere
Landtmätare i lähnen, i anseende til de vidlyftige mätningar,
ref- och skattläggningar, som der förefalla, förmenandes, at
denna tilökning i staten skall falla så mycket drägeligare, som
denna utgift eij blifver beständig, utan enär landet blifvit afmätt
kommer at uphöra; hvarjemte han eracktar nödigt, at desse
nye Landtmätare eij indelas efter provincierne, utan i anseende
Bergsbruken. Om meddelanden från Sekr. Utsk. 307
til tiden och orterne, samt, til den myckenhet som nödig pröfvas,
disponeras af K. Cammar-Collegio och Landtmäterie-Contoiret,
samt at desse nya Landtmätare af välbemälte K. Collegio och
Contoir komma at utdelas, på det alla provincier kunde blifva
efter handen lika väl betiente. Ändteligen håller han före, at
privati, som skulle vilja betiena sig af thesse Landtmätare til
annan jords afmätning än crono, antingen må derföre gifva
någon afgift eller och sielfve löna dem, så at cronan allenast
lönte dem, som til dess enskylta tienst brukades.
Detta Memorial remitterades af R. o. A. til Cammar-,
Oeconomie- och Commerce-Deputationen.
Likaledes anmälte Hr Landtm. Auditeuren Anders Lilljenbergs
Memorial och påminnelser, angående någre författningar
til bergsbrukens gemensamma conservation, derutinnan
förnämligast bestående, at l:o) inga förhögningar uti hammarskatten
må tildelas eller äga bestånd, innan hvart och et bruk
uti sin bergslag vet och äger tilgång af hvad den likmätigt
hammarskattens erläggande til K. Maj:t och cronan först är
berättigad at åtniuta; 2:o) at kohlbönderne eij må undandragas
ifrån det bruk de en gång äro anslagne at kohla til, och 3:o)
at öfverskåttet af tackjernstilvärckningen må lika reparteras
de gamla bruken emellan; livilcka påminnelser Hr Lilljenberg
anhåller må varda til Bergs-Deputationen remitterade.
R. o. A. remitterade detta Memorial til Bergs-Deputationen.
Frih. Coijett bragte på discours angående de 27 tunnor
guld, sägandes, at han, hvad detta vigtige ärendet angår, aldeles
conformerar sig med Frih. Henr. Wrede, och således påstår,
at Riksens Ständer om orsakerne, hvarföre en så ansenlig
tilbuden penningesumma eij kommit at antagas, utan borto
blifvit, måge få en omständelig, tydelig och på skiähl grundad
underrättelse.
Hr Landtm, förmälte, at härom redan är vordet påmint
och at Secrete Utskottet, så härutinnan som uti alt annat,
lärer efterkomma och fullgiöra sin skyldighet, när sakerne
kommit til deras behörige mognad.
Hr Lill j esti er na: Aldenstund detta ärendet är under Secrete
Utskottets skiärskådande, och således ibland dem, som höra
under tystheten, så kan man här eij säga eller vetta, om desse
27 tunnor guld äro antagne eller afslagne; för den skull håller
jag för onödigt och orådeligit at fråga derefter, om Secrete
Utskottet icke sielf skulle finna angelägit at gifva derom under
-
308 Om meddelanden från Sekr. Utsk. Vira bruk.
rättelse; hvilcket dess yttrande Hr Lilliestierna begärte måtte
blifva fördt til Protocollet.
Frih. Coijett sade detta eij vara någon hemlighet, emedan
saken eij allenast igenom ryckten utan och igenom skrifter
kring hela landet blifvit bekant; fördenskull, om et så ansenligit
tilbud på goda skiäl är vordet afslagit, så är det väl
emedan vij äro en fri nation, som för penningar eij böra låta
binda oss; men skulle mindre orsaker dertil varit vållande, så
böra vij sådant få vetta och eij deraf giöras någon hemlighet,
emedan således en annan gång, under förevändning at sakerne
voro af mindre vigt, större kunde fördöljas.
Atskillige af R. o. A. förklarade sig af samma mening
med Frih. Coijett.
Hr Boije förestälte, at som förtroende upmuntrar redelige
gemöten, och han intet tviflar, at R. o. A. lärer hysa det samma
för sine ledamöter i Secrete Utskottet, så kunde han och försäkra,
at de förr lära låta slackta sig, än at giöra et enda
steg, som deremot eij fullkomligen svarade, och det, hvartil deras
Ed och Instruction samt egen nit dem förbinder.
Härtil svarades, at man har til Secrete Utskottets ledamöter
alt godt förtroende.
Hr Landtm, uprepade å nyo, at Secrete Utskottet aldrig
lärer hålla någre andre ärender tyste än sådane, hvars kundbarhet
kunde lända riket til skada, enligit Secrete Utskottets
Ed och Instruction.
Uplästes Frih. Erie Memmings Memorial, hvarmedelst K.
Majit och cronan han til köps hembiuder Vira klingebruk.
Hr Landtm, berättade, huruledes uppå SvärdfägareÄmbetets
ansökning, at bemälte bruk måtte betagas at med
messingsfästen mondera ryttareklingor, Landt- och Siö-MilitiaeOeconomie-Deputationen
med Betänckande inkommit, at på sådant
sätt uti Vira bruks privilegier skulle skie inbrott och sielfva
bruket eij längre kunna bestå, hvilcket Betänckande R. o. A.
bifallit; men i anledning af et ifrån Borgareståndet utfärdat
Extr. Protocolli hade Präste- och Bondeståndet emot Betänckandets
innehåld tillagt Svärdfägare-Ämbetet den begärte förmånen,
och detta hade förorsakat Baron Flemming, som således
eij ser sig i stånd at längre kunna hålla bruket vid mackt,
at giöra detta tilbud.
Uppå Hr Landtmis giorde frågan
blef detta Frih. Memmings Memorial remitterat til Landtoch
Siö-Militise-Oeconomie-Deputationen.
Bevillningen. Bonde-Stis begäran att få del af Sekr. Utsk:s instr. 309
Uplästes och approberades projectet til et underdånigst svar
ifrån R. o. A., angående den i K. Maj:ts nådiga Secreta Proposition
omförmälte bevillningen af 1 öre smt af hvarje adels
rusttiensts marck om åhret til General-Förrådscassan, och at
R. o. A. samma bevillning sig icke kunna åtaga; varandes om
samma ärende jemväl genom Extract utur Protocollet af den 10
Julii Secrete Utskottet svar lämnat.
Uplästes Stora Secreta Deputationens den 1 i denne månad
håldne Extractum Protocolli, angående det Ärbara Bondeståndets
begäran om underrättelse om bevillningens användande
och om innehållet af Secrete Utskottets Instruction med mera;
och som Bondeståndets Deputerade förklarat sig eij vara i
stånd sig öfver något at utlåta, innan Ståndet af bemälte Instruction
del lämnas, så har Stora Secreta Deputationen så
mycket mindre funnit betänckeligit bevilja Bondeståndet, at
deraf såsom en allmän act få låta taga en afskrift, som oftanämde
Instruction grundar sig i Riksdags-Ordningen, och Bondeståndets
Deputerade förklarat Ståndets mening eij annan vara,
än at låta den samma i Ståndet upläsas och lända til hvarjehanda
underrättelse.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at Stora Secreta Deputation
skulle funnit svårighet vid at lämna Bondeståndet communication
af Secrete Utskottets Instruction, så framt icke Bondeståndets då
närvarande ledamöter giordt den uttryckeliga förklaring på det i
deras Extractum Protocolli brukade ordasättet »föredraga låta»,
som här anfördt finnes, emedan man trodde deras mening hade
varit at vid Secrete Utskottets Instruction giöra anniärckningar,
hvilcket Bondeståndet enligit Riksdags-Ordningen eij tilkommer.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde och uppå Hr
Landtmis giorde frågan biföllo förbemälte Stora Secreta Deputationens
Extractum Protocolli.
Uplästes Justities- samt Landt- och Siö-Militice-OeconomieDeputationernes
Betänckande, angående den leuterationsfrihet,
som Hr General-Majoren och Öfversten Gref Arwed Posse, genom
Memorial til Riksens Ständer, sökt at få Gardes-General-KrigsRätten
öfverlemnad och tilerkänd, likmätigt K. Resolutioner
och Privilegier af åhren 1680 och 1713, men igenom det för
General-Krigs- och Leuterations-Rätten vid 1727 ahrs Riksdag
utfärdade Reglemente blifvit Gardes-General-Krigs-Rätten aldeles
betagen. Och aldenstund Deputationerne af de ifrån K.
Maj:ts Justitiee-Revision angående detta mål infordrade acter
310 Gardes-Gen.-Krigs-rätten. Gr. Törnfljchts ansökan.
funnit, det en tvist upkommit emellan General-Krigs- oell
Leuterations-Rätten samt Lifgardes-General-Krigsrätten, icke
allenast om leuterationsrättigheten, utan ock om sielfva jurisdictionen,
hvilcken den förra sökt den senare at bestrida, hvaröfver
K. Majit den 16 sidstl. Martii salunda resolverat, det
borde K. Lifgardet, i följe af 1680 åhrs Resolutioner, eij mindre
hädanefter än hittils hafva sin egen Generalkrigsrätt, men, til
följe af 1727 års Reglemente, leuterationen til den allmänna
General-Krigs- och Leuterations-rätten afstå; hafvandes Deputationerne
äfven härhos förmärckt, at sedan K. Lifgardet blifvit
bibehållit vid sin egen Generalkrigsrätt, thet skulle förorsaka
stor oreda och vidlyftighet, om Gardes-General-Krigsrätten
under sakers afgiörande, hvaräst någon leuteration kunde hafva
rum, skulle vara förbunden at hänvisa slika mål til en annan
Generalkrigsrätt och med sig parallele domstol; fördenskull hafva
Deputationerne så i anseende härtil som flere andragne skiähl
och omständigheter hållit före, at K. Lifgardes-General-Krigsrätten
kunde lämnas den leuterationsrättighet, som den för år
1727 haft; hvartil Lag-Commissionen H. K. Majit äfven i
underdånighet styrckt häfver.
Uppå Hr Landtmis giorde frågan
bifölls Betänckandet af R. o. A.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputalionens
Betänckande öfver Cammarherren Grefve Törnflychts ansökning at
få under förpantningsrättighet nu och i framtiden orubbat behålla
cronolägenheterne Gryt och Oija fiskeskiär uti Osmo sochn och
Södermanland, hvilcka lägenheter Cammarherrens afledne fader
och farfader til en scholas uprättande samt et hospitals underhållande
dersammastädes användt, och fördenskull förment som
en christelig och berömlig författning ständigt skola underhållas.
Doch emedan frami. Commerce-Rådet Olof Hansson
Törnflycht eij förvärfvat sig större rätt til desse lägenheter, än
at han igenom förpantning varit innehafvare af räntan, som
Riksens Ständer förordnat böra, så fort som skie kan, utan
åtskillnad af General-Förrådscassan inlösas, ty har Deputationen
eij kunnat styrcka til någon ändring uti det, som således
om förpantningarnes inlösande til cronall igen är faststäldt;
hällandes likväl före, det kunde innehafvarne af oftanämde
cronolägenheter bibehållas vid deras åborättighet samt
derpå få förvärfva sig skatterättighet, om den skulle sökas
och ästundas.
Deputation från Bonde-Ståndet med Extr. Prot.
Det påmintes, at Gref Törnflycht nu eij voro uppe, som
saken angingo och vid Betänckandet något kunde hafva at andraga,
som derutinnan kunde förorsaka ändring.
Hr Landtm, frågade 0111 Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. 0. A. med ja svarades.
Vidare frågade Hr Landtm., 0111 Gref Törnflycht frihet
lämnas at dervid giöra sine nödige påminnelser;
Hvartil äfvenledes svarades med ja.
Skrefs altså på Betänckandet följande resolution:
Bifallit, så vida Cammarherren Gref Törnflycht härvid eij
något häfver at påminna, som kunde förorsaka ändring.
Hr Landtm, hemstälte til R. 0. A., at som åtskillige
sig uti Urskillniugs-Deputationen med reservationer anmält, 0111
et anslag för dem bör skie med sine ansökningar at inkomma
eller och en ultimat termin dem föreläggas.
R. 0. A. funno godt at taga detta Betänckande til nästa
sammankomst.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer; Talemannen, näst Ståndets
aflagde hälsning, öfvergaf först Ståndets Extractum Protocolli
af innevarande dato, innehållandes Ståndets svar och utlåtelse
l:o) angående 1734 års bevillnings continuation för första hälften
af innevarande åhr, 2:o) angående communicationen af Secrete
Utskottets Instruction, 3:o) angående underrättelse om utredningar
och et skiepp, som nu skall befracktas, och 4:o) angående
utspridelser 0111 Secrete Utskottets giöromål. Det andra Extractum
Protocolli, som Talemannen öfvergaf, angick Landtoch
Siö-Militise-Oeconomie-Deputationens Betänckande angående
roteringen i Carelen, emot hvilckens värckställande åtskillige
skiähl anföres.
Uppå Deputationens begäran blefvo desse Extracta Prolocolli
för R. 0. A. upläste;
Och sedan Talemannen recommenderat desse ärender til
det bästa,
samt af Hr Landtm, blifvit besvarad, at R. 0. A. dem
med första lära företaga;
afträdde denna Deputation.
Hr Falkengréen: Bondeståndet begära här underrättelse
om et skiepp, sorn efter allmänt ryckte skall bortsändas; detta
rycktet är så väl grundat, at sielfva skieppet ligger klart och
segelfärdigt för hvars mans ögon; emedlertid äro R. 0. A. eij
Om lediga tjensters tillsättande.
med större visshet härom underrättade än Bondeståndet; jag
underställer fördenskull, om icke R. o. A. äfven så väl som
Bondeståndet härom borde få underrättelse; emedlertid, när
cronan vid sådane utredningar afsänder egna skiepp, gifves icke
allenast tilfälle at få öfvade båtsmän, utan är och dervid
mindre omkostnad än när skiepp befracktas.
Hr Landtm, sade sig härom eij kunna något berätta,
innan han dertil erhåller tillstånd; men sade sig tro, at R. o.
A. lärer få all nöijacktig underrättelse, när Secretete Utskottet
med des berättelse inkommer.
Hr Didron påminte, at i dag redan är faststäldt, at R.
o. A. skall få all den underrättelse, som Secrete Utskottet kan
och bör gifva.
Uplästes Secrete och Justitice-Beputationernes gemensamma
Betänkande af den 21 Julii, angående en viss tid til ledige
tiensters besättjande.
Hr Ridderschantz sade, at han eij hördt Hr Falkengrens
föreställning;
Hvaruppå Hr Landtm, samma föreställning uprepade
jemte det som Hr Landtm, derpå svarat.
Hr Didron begärte, at Betänckandet om tiensters besättiande
må blifva liggande på bordet.
Hr Pehr Silfversparre sade samma Betänckande vara
väl och berömmeligen författat och af den beskaffenhet, at det
nu strax kunde afgiöras.
Hr Palmstierna förklarade sig af samma mening.
Frih. Coijett: at Deputationerne nu yttrat sig på Ständernes
remiss, samt saken pro et contra noga ventilerat; och
kunde den väl blifva liggande på bordet; men som den redan
är utarbetad, och vårt upsåt är, at Riksdagen eij för långt
må utdragas, så lät oss giöra ifrån oss, på det vi sedan måge
komma til det som reellare är.
Hr Didron sade, at efter des mening Deputationerne giordt
mycket väl; men at Plenis eij kan betagas at om saken få
öfverlägga, innan de sig derom yttra.
Hr Boije: Förr var pluraliteten hos oss derföre, at tiensterne
skulle bortgifvas, och dermed eij fördröijas; fördenskull lärer
R. o. A. detta nyttige Betänckande nu så mycket snarare
kunna bifalla.
Hr Did ron sade, at han förra gången eij bifallit tiensternes
bortgifvande, utan han varit deremot.
Brandstodens erläggande i Skåne.
313
Hr Lilliestierna: Man behöfver sig härmed eij uppehålla;
ty som saken fordrar betänckande, så är Riksdagsordningen
klar, at när någon begärer tid, det eij kan afslås.
Hr Boije sade detta stå i R. o. Arns behag; men lämnade
R. o. A. til at betäncka, hvad inconvenientz det med sig häfver,
at Råden til antalet äro så få, när ärenderne äro så vigtige
och mångfaldige, samt at et oändeligit antal supplique-saker
ligga oafgiorde.
Hr Landtm, frågade, om detta Betänckande skall blifva
liggande på bordet til nästa plenum;
Hvartil af R. o. A. svarades ined ja.
Uplästes Gammar-, Oeconomie- och Comitierce-Dejmtations
Betänckande öfver det som framledne Landshöfdingen Baron
Hylthéen i des Riksdagsrelation anfördt, beträffande brandstodens
erläggande i Skåne, hvarvid blifvit förmält, at ehuru väl Lagen
Byggn.-B. 24 Cap. 4 § biuder, det bör, hvaräst skada af vådeld
skier, häradets Allmoge derstädes erlägga brandstod, lag
likmätigt; så skall doch vid sådan vådelig händelse, af äldre
tider varit Skånske Allmogen emellan visse föreningar och
ranger träffade til brandstodsafgiften, vid hvilcka Landshöfdingen
berättat Allmogen åstunda at framgient förblifva. Och emedan
Deputationen icke funnit, at någon sådan förening, som i förra
tider kan hafva blifvit giord, efter Allmogens lämnade samtycke
kan nu mera hafva rum, sedan lag utkommit som är
uttryckelig och allmän, ty har Deputationen hållit före, at
hvad som i dy mål, beträffande brandstodsafgiften i Skåne,
hos domare och executorer hädanefter förekomma kan, bör efter
den allmänna lagen lämpas och rättas.
Frih. Stiernstedt hemstälte, om icke detta Betänckande
tilkonunande lögerdag vid samtelige Ständernes sammanträde
här på Riddarhussahlen kunde företagas, emedan, om Skånska
inbyggarne härutinnan skola få niuta sine gamla Föreningar,
det blifver en exception ifrån den allmänna Lagen.
Men som Riksens Ständer härom eij äro averterade, utan
allenast anmodade at sammanträda angående 9 § af 1734 års
Riksdagsbeslut, funno R. o. A. bäst vara, at detta Betänckande,
som alle andre, uti hvart Stånd för sig blifver afgiordt.
Hr Landtm, frågade, emedan om lögerdag samtelige
Stånden komma här at sammanträda, om icke R. o. A. om
fredag ville hafva sin vanliga sammankomst.
314
Brandstodens erläggande i Skåne.
R. o. A. svarade härtil med ja.
Hr Wulfwenstierna förmente bäst vara, at det förblifver
vid Betänckandet, emedan Lagen säger, at domaren bör bepröfva
den lidne skadan, och fast i Skåne store seminanter
finnas, som vid slika olyckelige tilfällen på ansenligit förråd af
spannemål kunde komma at lida skada, hvilket kunde sägas
för häradet vara alt för drygt at betala, så voro doch denna
olägenhet i Lagen förekommen, hvaräst stadgas, at eij all säd,
utan allenast den som til utsäde behöfves, bör betalas.
Hr Anders Lillienberg berättade, at år 1686 öfver hela
Skåne föreningar angående brandstoden blifvit giorde, och brandstodens
qvantum efter hemmanens storlek och omständigheter
under 4 columner upfördt, hvarutinnan för hemmanen af den
första columnen 200 dahl. sint blifvit utsatte, uti den andra
120 dahl. och så vidare, och således husen allenast taxerade;
skulle boskapen och säden med inberäknas, så blefvo en sådan
brandstod för landet odrägelig; med denna förening voro inbyggarn
e i landet nögde, och hade för des domstol sig ingen
ännu öfver den samma besvärat.
De af Ridderskapet och Adelen ifrån Skåne, Hr Rammel
och Hr von Böhnen, yttrade sig härvid det vara bäst, at det
blifver vid den uppå föreningen grundade praxi, emedan, om
sådant skulle rubbas, landet dermed eij skulle stå ut.
Frih. Coijett sade, at i Skåne de af Ridderskapef och
Adelen, som taga emot brandstod, gifva och brandstod, men at
de som eij taga brandstod, äro för samma afgift [befriade?],
och at han viste exempel derpå.
Hr Lilljeberg svarade sådant vara emot föreningen.
Uppå begäran giorde Hr Landtm, frågan, om, hvad brandstoden
angår, det i Skåne skall blifva vid de förra föreningar;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Och skrefs uppå Betänckandet följande Resolution.
Resol. Såsom i Skåne omständigheterne äro mycket skilj—
acktige ifrån andra orter i Sverige, och de der giorde föreningar
på landets egenskap äro grundade, altså funno R. o. A. bäst
vara, at det i Skäne, angående brandstodens erläggande, vid
förre föreningar förblifver.
Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Ueputations
Betänckande, i anledning af K. Majits nådige
Secreta Propositions 11 § och K. Krigs-Collegii Riksdagsrelation,
angående General-Förråds- och Upbrotts-cassse-revisionen, hvar
-
General-förråds- och Uppbrotts-kassorna.
315
utinnan, sedan Deputationen berättat, detGeneral-Förråds-cassaehufvud-böckerne
för åhren 1719, 20, 21, 22, 23 och 1724 skola
vara reviderade, och anmärkningar deröfver författade, hvarefter
efterräkningarne tilsammans beräknade sig skola bestiga til
3,484 dahl. sint, samt at til följe af K. Maj:ts nådiga bref
den 19 Dec. 1734 och 12 Febr. 1735 med de följande åhrens
General-Förrådscassans hufvudböckers reviderande kommer at
fortfaras, Deputationen omständeligen gifver vid handen, huru
vida det kommit med hvart och et af cavallerie-regimenternes
Upbrotts-cassas-räkningars öfverseende serskilt, skohlandes sedan
sidsta Riksdag vara igenomgångne och reviderade 360 Compagnieuppbrotts-cassae-räkningar
samt 250 slike ankomne förklaringar,
hvarmedelst K. Maj:t och cronall skall fädt reda på 26,000
dahl. smt, förutan de vid General-Förråds-cassae-räkningarne
författade observationer, som ofvan omförmälas; och skall nu
således för de äldre åhren allenast återstå Lifregimentets, Västgiötha
och Södra Skånska regimenternes räkenskaper, hvilcka
doch berättas vara under arbete, och förmodas med det snaraste
komma til ändskap och redighet, med mera som så väl om
nyttan af desse cassors inrättning som revisionen deröfver anföres,
och at K. Majit, hvad sielfva Förråds-cassan vidkommer,
är sinnad genom en serskilt skrift at yttra sine tanckar
deröfver och dem med Riksens Ständer communicera. I öfrigit
har Deputationen intet härvid at erindra, utan underställer
Riksens Ständers välbehag, om icke K. Majit i underdånighet
kunde anmodas at låta afgå des nådiga befallning til K. KrigsCollegium,
at det så väl hädanefter som härtils med eftertryckelig
och tilbörlig eftersyn denna revision värckställer, på
det en så hälsosam författning må vinna sitt påsyftade rätta
ändemål til rikets värkelige tienst och nytta.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Anmältes och inkommo tvänne ledamöter af Bondeståndet,
hvilcka sade sig hafva af Ståndet i befallning at afgifva et
Extractum Protocolli.
Sedan samma Extractum Protocolli, hvilcket var det första,
som Bondeståndets deputerade i dag medbragte, men tog med
sig tilbaka, var upläst,
och Hr Landtm, bedt förmäla R. o. Arns vänliga hälsning;
afträdde desse tvänne Deputerade.
Uplästes Justitia}-Deputationens Betänckande af den 26
Julii sidstl. öfver 1 § af K. Majits nådiga Secreta Proposition
316
Lappska missionen.
angående den vedertagna rena religionens och gudstienstens
handhafvande samt Lappländarnes flitigare undervisning i
christendomen och scholars inrättande i Lappmarken, hvarutinnan
Deputationen efter aflagd berättelse om hvad så väl K.
Maj:t i detta mål nådigst anfördt, som hvad Consistorium i
Hernösand, genom en til Svea Håfrätt insänd relation vid
handen gifvit, uprepar de hinder, som varit orsaken dertil, at
Lapparne hittils i christendomens kundskap eij blifvit behörigen
underviste, hvilcka hufvudsakeligen förmäles bestå deruti, at
hvarcken den Heliga Skrift på detta folcks tungomål är utkommen,
eller scholarne til denne tid varit til antalet tilräckelige
och väl försedde. Slike hinder at förekomma, finner Deputationen
l:o) nyttigt vara, at den Heliga Skrift och andre
nyttige böcker blifva på Lappska språket uplagde och dem
kundgiorde, hvartil någon anstalt redan förmäles genom K.
Maj:ts nådige försorg vara giord, på det sättet, at under scholaemästarens
vid Lycksele Lappeschola Peter Fiällströms inseende
den vid Bibliothequet i Upsala befintelige öfversättningen af
Nya Testamentet på Lappska språket i manuskript skall af
trycket komma at upläggas; hållandes Deputationen före, at
bemälte Fiällström jemte någon annan uti Lappska språket
förfaren man må, sedan detta arbetet fullgiordt är, sig åtaga
at med publici understöd jemväl öfversättia de öfrige den
Heliga Skrifts böcker; 2:o) at nu strax fyra eller fem fromme
och välgrundade personer må förordnas at hos bemälte Fx'ellström
på publici omkostnad låta sig i det Lappske språket
undervisas, hvilcka sedan, som de Danske eller Norske missionarier
å sin sida giöra, måge gå omkring, hvardera i sin
beskrefne landsända, at med catechiserande bereda Lappmännerne
til at bättre förstå hvad för dem af Guds ord i deras kyrkor
och församlingar predikas, til hvilckas åhrlige underhåld, innan
de til prästelägenheterne dersammastädes komma at befordras,
föreslås 4 ä 500 dahl. sint; 3:o) Beträffande utvägar til medel
för en slik inrättning samt de redan upbygde scholars och
kyrckors förbättrande och underhåld, så berättes ännu 50,000
dahl. knit vara i vexelbanquen innestående af de genom collecter
för kyrckor och scholar i Lappmarcken influtne penningar,
hvilcka Deputationen håller före kunna strax dertil användas,
och at til den föreslagne inrättningens ytterligare befrämjande
i stället för de vanlige collecter, som Deputationen förmenar
hädanefter i gemen böra inskränckas, en allmän bevillning i
Lappska missionen.
317
Sverige och Finland må påbiudas, så at 1 öre smt i 4 år åhrligen
erlägges af hvarje matlag, ingen utan tiggare och husarma
undantagandes, hvil eken bevillning år 1739 kunde taga sin begynnelse,
hvarjemte och föreslås, at af hvarje kyrcka i riket,
som icke sielf står under byggnad och reparation, med församlingens
välbehag gifves 1 dahl. smt, såsom ock at visse böter
må blifva detta värcket tilslagne. 4:o) Och på det säkerhet
må erhållas, at sådane medel rätteligen varda använde, är
Deputationen af den tanckan, at vederbörande Landshöfdinge
och Consistorium derföre böra vara ansvarige, doch at öfverinseendet
och styrseln deraf updrages de trenne Hrr Riksens Råd
som Academie-Cancellers-Embetet förvalta, tillika med ArchiBiskopen
och Justitise-Cancelleren, på sätt som i sielfva Betänckandet
vidare förmäles. 5:o) Och sidst finner Deputationen
nödigt vara, at hvarthera missionair och schölaunästare hvarje
quartal hos Consistorium i Hernösand gior en noga berättelse
om des förrättning med det mera som uprepas, hvilcka berättelser,
sedan de af Consistorium blifvit i ordning bragte, til
Archi-Biskopen i Upsala kunna öfversändas, som efter communication
med Societas literaria dersammastädes må låta alt
vissa tider om åliret til allmän underrättelse genom trycket utgå.
Som det var lidit på tiden och klåckan öfver ett, innan
med detta Betänckandets upläsande kom til slut, samt en stor
del af R. o. A. nedgångne, förmente Hr von Böhnen, at som
i Betänckandet bevillningar föreslås, R. o. A. nu eij voro tahlrik
nog dertil at samtycka.
Frih. Coijett åberopade sig Riksdagsordningen at de,
som ifrån rådslagen bortgå, böra åtnöija sig med det de närvarande
sluta.
Hr Boije lade härtil, at denna bevillning är så ganska
ringa; ty hvad voro 1 öre smt af hvart matlag, i anseende til
et så christeligit värck; och kunne vij eij tilfyllest erkänna
vår nådiga Konungs christeliga omsorg för desse i mörker och
villfarelse sväfvande menniskior; så voro ock Justitise-Deputationens
Betänckande öfver måtton vackert och väl grundat.
Hr von Böhnen sade, at här tillika föreslås 1 dahl. smt
af livar kyrcka i riket.
Hr Boije: När man betäncker värckets nödvändighet och
at vij skicka missionarier til Pensilvanien, som så långt är
aflägit, men hafva desse olyckelige hedningar så när in til oss,
318
Lappska missionen.
sa voro det förviteligit, om väre kyrckor ifrån en så ringa afgift
sig skulle undandraga.
Hr Landtm.: När med Memorialets upläsande begyntes,
var R. o. A. ganska tahlrik här uppe, de som redan gådt bordt
tyckes hafva lämnat til de närvarande at afgiöra saken; desutan
är at märcka, at Deputationen, emot det ena öre smts
erläggande af matlaget, föreslår de härtils vanliga collecter.s
uphäfvande.
Hr Landtm, anmälte, at Justitim-Deputationen vid detta
Betänckande ännu bifogat et Extractum Protocolli och et Scholmmästaren
Fiällströms Memorial.
Uplästes altså Justities- Deputationens Extractum Protocolli
af den 7 i denne månad, jemväl och Scholemästaren Peter Fiållströrns
til Deputationen ingifne Memorial, berörande en eller annan
omständighet til närmare uplysning af det, som Betänckandet
innehåller, såsom l:o) om nödvändigheten deraf, at, innan det
skrefne exemplaret af Nya Testamentet på Lappska aftryckes,
det samma af flere och i det Lappska språket förfarne prästmän
må varda öfversedt, til en likhets erhållande både i
ortographien och dialecterne; 2:o) at de nu under trycket varande
böcker, hvaribland i synnerhet nämnes D. Swebelii spörsmål,
först utkomma, pa det andre i språket kunnoge måge sitt omdöme
deröfver lämna, och at samma böcker sielfva Lappallmogen
förelästes och deras begrep inhämtades; 3:o) förmenar
bemälte Fiällström äfven nödigt vara, at de vanlige Evangelier
och Epistlar med collecter och böner samt det mera til den
allmänna gudstiensten ländande, må på det Lappska språket
blifva öfversatt; och at 4:o) et lika sätt i lärande och undervisande
i anledning af tryckte böcker, både af Svenske och
Norske präster kunde i ackt tagas, emedan i annor händelse
Lapparne, som om sommaren af de Norrska och om vinteren af
de Svenska präster blifva underviste, skulle i christendomens
förkofran komma at hindras.
Hr L andtm. fragade, om det ena öre sint af matlaget
och den ena dahl. smts erläggande af hvar kyrka bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades ja.
Frih. Coijett lade bärtil, at när man blifver underrättad,
som i Betänckandet föreslås, om detta angelägna värckets tiltagande
och förkofring, lärer hvar och en af godt hierta härtil
rikeligare bidraga.
Lappska missionen. Protokolls-justering. 319
Hr Landtm, frågade, om Justitise-Deputationens Betänckande
bifalles;
Hvartil R. o. A. likaledes med ja svarade.
Så blef ock Hr Landtnäs fråga om Fiellströms Memorial,
såsom rörande allenast oeconomica, bifalles, med ja besvarad.
Hr Boije påminte, at det förbehåld må giöras, at desse
således och til et så christeligit värck beviljade medel aldrig
til något annat än hvartil de gifne äro måge användas; til
hvilcken påminnelse Hr Boije sade dispositionen af de Saltzburgske
collectmedlen hafva gifvit honom anledning.
Som uppå Hr Landtnäs giorde fråga denna Hr Boijes
giorda föreställning jemväl vann bifall;
skrefs uppå Betänckandet följande resolution:
Resol. Bifalles; doeh at de medel, som til detta christelige
värck samlas, aldrig til något annat bruk måge använda
blifva.
R. o. A. skildes åt.
Den 11 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan nijo.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det i concept
fattade Protocollet af den 9 Aug. til det stället, deräst, om
Cammar- Oeconomie Deputationens Betänckande angående braridstoden
i Skåne förmäles;
Och giordes i öfrigit vid bemälte Protocoll inge påminnelser,
utan allenast, at Hr Öfverste Didron och Frih. Coijett sade
sig sakna uti sine utlåtelser de orden, som p. 940 och p. 927
uti det renskrefne Protocollet finnas understrukne;x)
hvilcka ord då strax i conceptprotocollet blefvo införde
och för dem justerade.
Sedan Protocollet var upläst, ingaf Hr Didron skrifteligen
sine tanckar öfver Secreta och Justitise-Deputationernes Betänckande
angående tiensternes bortgifvande, hvilken Hr Didrons
skriftelige utlåtelse uppå des begäran blef upläst, och uti detta
Protocoll in originali insererad finnes:
’) Se ofvan sid. 304 rad. 8—12 och sid. 299 rad. 35—37.
320 Didrons Memorial om tiensters tillsättande.
»Ehuruväl det utaf Ricksens Högloft. Ständers förordnade
Secrete och Justitiae-Deputation nyligen utarbetade och til
Plenum inkomne Betäukiande angående tiensternes bortgifvande
förtienar i anseende til des vählmening för det allmänna bästas
befordran alt beröm och loford; så har jag dock af lika patriotisk
nit och trohet intagen för mitt fäderneslands vählgång funnit
för min dehl nödigt at fölliande i korthet dervid påminna.
l:o) Beträffande Ricks-Råds-embetens besättiande, så hafva
Ricksens Högloft. Ständer uti Regerings-Formen samt des 12
§ sig yttrat och förbehållit huru dermed förfaras skall; men
de öfrige ledige beställningar hafva Högbemälte Ricksens Ständer
lämnat at besättias vid laglige stunder, och på then tid K.
Majit sielf dertil utnämner likmätigt 20 och 40 §§ uti högstbemälte
Regerings-Form; desse orden äro i sig sielfva så grundeligen
och vählbetänckt författade, at så mycket möjeliget är
lisa H. K. Maj:ts svåra regements börda, at de ej tarfva någon
vidare förbättring, besynnerligen som Gud den aldra högste,
hvilken vi aldrig nog tilfyllest kan tacka, förundt oss en nådig
och fredsam Öfverhet, under hvilkens sälla och högstbeprisliga
regemente nu i 18 åhrs tid Sveriges rikes inbyggare funnit
ymniga frukter af nådig rättvisa och ömhet, så at alla trogna
undersåtare hafva största orsak at skatta sig lyckelige under
en så mild och nådig Konung, och bedia Gud at des hulda
regering måtte blifva långvarig. Hvad skulle derföre föranlåta
oss vid närvarande tider at på något sätt förbättra en så dyrt å
båda sidor besvuren och faststäld Regerings-Form; det är tid nog
när någon bedröfvelig hendelse af dödsfall skulle timma, (hvilken
den Högste i långliga tider från oss afvände) giöra nya förfatningar
i dylika måhl; ty så lenge ibland undersåtarne ett
underdånigt och gemensamt förtroende bibehålles til sin nådige
Öfverhet, kunna slika enskylte ärender, så vähl hädanefter som
hit in til blifva rättvisligen samt efter beskaffenheten afgiorde
och vår dyrt förvärfvade frihet blifver ju då bäst bevarad, när
Riksens Fundamentale Lagar noga och stricte uti alt efterlefvas.
Didron.»
Frih. Coijett: I anledning af det som Hr Öfversten behagat
andraga, at 20 och 40 §§ uti Regeringsformen ingen
vidare förbättring tyckas behöfva, måste jag anföra hvad K.
Maj:t i des dyra Försäkrings 6 § allernådigst sielf förklarar,
nemligen at K. Majit altid i nåder är benägen at instämma
med saintelige Riksens Ständer, såsom macktägande nu och
Om lediga tjensters tillsättande.
321
framdeles at giöra sådane beslut, stadgar och förordningar om
sig och riket, som de pröfva tienlige til det allmänna bästa
samt deras sällhet och trygghet, samt at K. Majit i nåder vill
regera efter den Regeringsform, som Ständerne författat, eller
nu och framdeles til deras säkerhet och välgång pröfva nödigt
at förbättra och stadga; och som således K. Majit utfäst at i
nåder antaga alt hvad Ständerne til deras säkerhet och välgång
vid Regeringsformen pröfva nödigt at förbättra, och det
af Secrete och Justitise-Deputationerne författade Betänckande
har sitt afseende at förekomma de missbruk, som i tilkommande
tider vid tiensternes besättjande kunde sig tildraga, så kunna
ock Riksens Ständer härom författa en ny och hälsosam lag,
aldenstund Regeringsformen, som är det bollvärck och försvar,
hvarmed Riksens Ständer deras frihet kringskantzat, i sådane
mål både kan och bör förbättras, som til samma frihets befästande
och utvidgande lända, fast samma Regeringsform aldrig
tillåter någon ändring, hvarigenom Ständernes fri- och rättigheter
i minsta måtto kunde inskränckas eller förminskas.
Hr Didron sade des välmente tan ekar vara, hvad hannu
til Protocollet ingifvit och upläsa låtit.
Hr Lilljestierna begärte, at sedan Protocollet blifvit
justerat, sielfva Betänckandet må blifva upläst.
Frih. C. W. Cederhielm sade sig med mycken tacksägelse
uptaga den behageliga anledning, sorn Hr Didrons upläste
skrift oss gifver, at i underdånighet få förklara vår innerliga
och hiertans glädje öfver vårt sälla tilstånd, at lefva under
en så oförliknelig mild och nådig Konung; hvilcket just är den
rätta och lycksaliga tiden, uppå hvilcken Riksens Ständer
kunna aldra bäst giöra sådane lagar och författningar, som
kunna styrcka och försäkra deras frihet i framtiden, då til
äfventyrs det skulle hafva mera möda och besvär med sig,
aldenstund man vet, at när en ny lag är enlig med Ofverhetens
milda och rättvisa sinnelag, den då aldralättast vinner framgång.
Hr Didron utlät sig, at hvad Frih. Cederhielm anfört
hade både sin stora nytta och goda grund; men hemstälte, hvad
orsak vij väl kunde hafva at under en så mild och nådig
Öfverhet ändra vår redan faststäldte och härtils under hela
des regering efterlefvade lag; den Högste Guden förskone oss
för någon bedröfvelig förändring, men som vid så beklageligt
tilfälle Sverige är en brud, hvilcken eij lärer felas friare, så
voro då tid nog at med nye lagar sig befästa.
Adelns Protokoll, 173S. 21
322
Om lediga tjensters tillsättande.
Frih. Henr. Wrede: Hr Didron andrager, til bestyrkande
af sin mening, 20 och 40 §§ af Regeringsformen, men
den af Riksens Ständer författade ingången eller företalet til
Regeringsformen visar tydeligen at Ständerne sig förbehållit,
om framdeles någon uttydning eller förbättring vid den samma
behöfves, sådant på allmän Riksdag at giöra; och kan jag eij
se en sådan ny lag på något sätt ligga K. Maj:ts mildhet i
vägen, hvilcken allenast giöres til at förekomma abusen, sorn
är hos de sökande; som til exempel, om jag trodde mig eij
kunna få hvad jag söker, utan at tala som en eller annan behagar;
och sådant bör förekommas, eij allenast ibland oss, utan
ock hos de andre Stånden.
Frih. Coijett: Emedan Riksens Ständer redan bifallit, at
en sådan ny lag skall giöras, tyckes vara fåfängt at vidare
härom tala.
Hr Rammel: Yij lära aldra bäst och lättast komma
härifrån, om propositionen giöres: om Betänckandet bifalles
eller eij.
Hr Boije: Som vij redan faststäldt, at en sådan ny lag
skall giöras, kunna vij eij väl ändra oss; och i anseende til det
som Hr Didron anfördt, så önskar jag at Gud ville välsigna
vår nådigste och milde Konung, om hvars kärlek för sine
trogne undersåtare samt aldrig tilfyllest bepriselige ömhet för
vår sällhet och frihet jag hyser den underdåniga och skyldiga
tanckan, at vij aldrig kunna giöra något, som voro H. Maj:t
angenämare och behageligare, än om vij i underdånighet bedia
om en så nyttig och hälsosam lag, hvilcket H. Maj:t visserlig
med all nåd skulle uptaga; nyttan af en så god lag vill jag
eij uprepa, emedan Riksens Ständer den samma redan nogsamt
funnit; och bevare Gud at tvifla, at icke K. Maj:t härutinnan
skulle finna et nådigt nöije.
Hr Lilliestierna begärte, at för ordningen skull och
som det härtils vanligit varit, Betänckandet må blifva upläst
paragraph för paragraph.
Hr Ehren pre us understödde detta, med förbehåld at
qusestio an, som redan är afgiord, eij mera må dragas in
quaestione.
Uplästes altsa a nyo Secrete och Justities-Deputationerne»
i anledning af General-Majoren Gref Spens' och Lagman Sparschölds
från Riksens Ständer til Justitiae-Deputationen remitterade
Memorialer, författade Betänckande, angående ledige
Sekr. o. Just.-Dep:nas betänk, om tjensters tillsättande. 323
tiensters besättjande, hvilcket vid förre sammankomsten R. o. A.
blef föredragit och sedan legat på bordet, beståendes af 8
puncter; förmälandes Deputationerne sig hafva funnit, huru
K. Maj:ts och cronans tienst eij allenast derigenom mycket
kommit at eftersättias, at de ledige blefne beställningar uti
riket så länge, som hittils vid et och annat tilfälle skall skiedt,
varit obesatte, utan ock at H. K. Maj:t vid slike beställningar,
hvilcka, sedan vederbörandes förslager inkommit, böra antingen
uti Cabinettet eller Rådet förgifvas, som oftast öfverhopas af
många och trägna ansökningar, hvarigenom H. K. Maj:ts utom
des svåra regimentsbörda icke ringa skall ökas; til förekommande
af hvilcken olägenhet Deputationerne hålla före:
l:o) at enär någon ringare beställning blifver ledig, det eij
må vara Håf-Rätterne, Collegierne eller andre embetsmän, som
äga mackt at föreslå, Consistorierne härunder doch icke begrepne,
tillåtit at uprätta något förslag förr än sex veckor förflutit
ifrån den dagen sysslan blef vacant, på det de, hvilcka
förmena sig vara berättigade at ihogkommas, må hafva råderum
sig at anmäla, skolandes, sedan förslaget uprättat är, det
samma eij hållas hemligit, utan hvar och en frihet lämnas at
veta hvem deruppå nämd är; och hvad de vid Regimenterne
ledige blifvande beställningar angår, så förmena Deputationerne,
at ofvannämde termin til förslagens upsättiande af de befehlhafvande
kommer at i ackt tagas, doch så at 1716 års Förordning
dervid efterföljes, så at jemte vacancen de derpå följande
beställningar successive på en gång föreslås;
2:o) at, sedan förslagen således blifvit til H. K. Majit afsände,
beställningarne innom en månads tid, ifrån det förslaget
inkommit, kunna af IL K. Majit förgifvas, doch så at 14 dagar
förbigå, innan det föredrages, på det, om någon skulle finna
sig befogad at klaga öfver prsejudice vid förslagets inrättande,
han dertil må hafva tid och råderum, hvarpå de andre 14
dagar må lämnas, inom hvilckas förlopp Stats-Secreterarne
kunna inhämta, hvilcken tid är K. Majit läglig den ledige
tiensten at förgifva och så tidigt underrätta Herrar Riksens
Råd derom, at de kunna giöra sig om alle omständigheter bekante,
samt sedan föredraga det, så at tiensten må vara besatt
innom en månad ifrån den dagen förslaget inkom;
3:o) at de beställningar, hvilcka enligit 40 § i Regeringsformen
böra i sittiande Råd bortgifvas, må innom 6 veckors
tid, ifrån det de blifvit ledige, afgiöras, hvarvid den ordning
324 Sekr. o. Just.-Depinas betänk, om tjeusters tillsättande.
kunde i ackt tagas, at en månad ifrån det tiensten blifvit
ledig må förbigå, på hvilcken den samma icke förgifves, och
sedan andra 14 dagar, innom hvilckas förlopp tiensten må vara
besatt, vid någon K. Majit läglig tid;
4:o) at den i första puncten projecterade tiden til tiensternes
förgifvande, sedan vederbörandes förslager på de ringare inkommit,
och de förnämare blifvit vacante, under Riksdagarnes
påstående må til hälften förkortas;
5:o) äro Deputationerne af den tanckan, at förslagen til
Archi-Biskops- och Biskops-, Superintendenters samt Kyrckoherdeembeten
vid de regale gälden må lämnas 4 månaders tid,
vid hvilckas förlopp jemväl alla ledige consistorielle pastorater
böra med kyrckoherdar försedde varda; och at
6:o) då Riksdag utblåses, alla så väl förnämare embeten,
som de, hvartil förslager äro inkomne, böra vara besatte, och
det utan afseende på den här ofvanföre utnämde tiden;
T:o) at til ernående af alt sådant Stats-Secreterarne bör
åligga at eij allenast i underdånighet berätta H. K. Majit och
Rådet, när någon beställning blifver ledig eller förslag inkommer,
utan ock sedermera, några dagar förr än ofvan förmälte
termin til ända går, gifva K. Majit sådant tilkänna och inhämta
hvilcken tid til des besättiande faller K. Majit lägligast,
hvilcket Stats-Secreteraren sedan in för Protocollet Herrar
Riksens Råd skulle komma at notificera;
8:o) och sidst hemställa Deputationerne til Riksens Ständer,
om icke, til förekommande af hinder och uppehåld i ärendernes
afgiörande i Rådet, hädanefter vid Riksdagarnes första
begynnelse de Riks-Råds-embeten måge besättias, som emellan
Riksdagarne kunnat blifva ledige.
Sedan uplästes särskilt den 1 §.
Hr Wulfwenstierna förestälte, hvad svårighet det skulle
förorsaka, om en upbördsman dör kort för än upbördsterminen
infaller, och Landshöfdingen skall dröija 6 veckor at insända
förslaget.
Härtil svarades, at denne § allenast handlar om de tienster,
hvarpå K. fullmackter gifvas.
Hr Ehrenpreus hemstälte, om icke i början af §, i stället
för ringare beställning, kunde sättias: ifrån fendrickar til öfverstlieutenanter,
begge inclusive.
Om lediga tjensters tillsättande.
325
Hr Boije: som civilbeställningar jemväl härunder begripas,
om icke införas kunde: alle beställningar med öfverstlieutenanter
och derunder i militair- och civilståndet, som niuta
K. fullmackter.
Uplästes Lagman Sparsehölds i anledning af förbemälte
Betänckande ingifne Memorial, hvarutinnan han, hvad Deputationernes
yttrande beträffar, angående den til 14 dagar utsatte
tiden til tiensternes bortgifvande, sedan hos K. Majit StatsSecreteraren
i underdånighet inhämtat, när lägligit kan falla,
hemställer til R. o. Arns ompröfvande, om icke för de i Memorialet
anförde orsaker den förra lagen och praxis jemte 20
och 40 §§ i Regeringsformen skulle vara tilräckelige at i denne
omständighet befrämja hvad til rikets och undersåtarenas bästa
nyttigast vara kan.
Likaledes uplästes Häradshöfdingen Anders Lilljenbergs
Memorial, hvarmedelst han öfver 2 § i ofvanbemälte Betänckande
gior den påminnelsen, at i fall klagomål öfver vederbörandes
förslag skulle innom de projecterade 14 dagar til K.
Majit inkomma, samma klagomål med dem, som förslaget uprättat,
nödvändigt måste communiceras, och skulle således, hälst
ifrån landsorterne, omöijeligit vara, at förklaring deröfver innan
de öfrige 14 dagarne kunde inkomma, i anseende hvartil Hr
Lilljenberg förmenar, at längre tid til tiensternes besättiande
borde lämnas; och hvad angår 3, 4 och 6 §§ af Betänckandet,
så håller Lilljenberg före, at, utom Rådsembeten, Regeringsformens
20 § derutinnan vara tydelig och klar, så at slikt på
läglig tid decreterat finnes.
Hr Boije: Emedan hvar och en Riddersman äger frihet
at yttra sin mening öfver riksens vårdande åren der, sa hafva
desse Herrar giordt mycket väl at meddela oss sine välmente
tanckar; doch finner jag för min del ingen svårighet vid den i
Betänckandet utsatte tiden, innom hvilcken, sedan förslagen äro
inne, de ledige tienster komma at bortgifvas, emedan Regeringsformens
16 § tydeligen visar, huru förhållas bör, när hinder
äro; och hvad communicationen af de öfver förslagen förde
klagomål beträffar, uppå hvilcke förklaringarne på så kort tid
eij förmenes kunna vara inne, så kommer det för vederbörande
på Riksdagen til så mycket drygare ansvar, om de på förslagen
någon bättre förtienst förbigådt.
Det begärtes af åtskillige af R. o. A., at öfver hela Betänckandet
på en gång må giöras frågan eller voteras.
326
Om lediga tjensters tillsättande.
Hr Lilljestjerna beropade sig på förra praxi, at hvar §
serskilt må företagas och ventileras, begärandes, at vid en sådan
altid brukelig ordning blifva maintinerad.
Frih. Coijett: Så är bruket, men som Memorialet nu tvänne
gånger är upläst och man sedan sidsta sammankomsten haft
tid sig derpå at betäncka, det ock befunnits med Regeringsformen
enligit samt lända til befästande af vår frihet, så tyckes
det på en gång kunna afgiöras, emedan tiden eliest drages för
långt ut.
Sedan discourerades häröfver en stund, med skiljacktighet
i meningarne.
Gref Lewenhaupt förestälte, at som denna öfverläggning
tyckes draga ut på tiden, och saken R. o. A. mäst angår, örn
icke til de andre Stånden en deputation kunde afgå, med begäran,
at de detta Betänckande eij til afgiörande företaga, innan ■
R. o. A. sig deröfver fådt yttra.
Hr Didron sade sig eij vara häremot, men här voro ännu
efter des mening något at i ackt taga, hvarom han åstundade
at blifva uplyst; hvad Betänckandet innehåller tyckes alt vara
godt och nyttigt; men som det angår tvänne parter, nemligen
K. Maj:t å den ena och Riksens Ständer å den andra sidan,
hvilcke begge om Regeringsformen öfverenskommit och sig förenat,
så ville han til Högloft. R. o. A. hafva liemstält, om icke uti
underdånighet K. Maj:ts nådiga utlåtande kunde begäras, huru
vida K. Maj:t finner detta lända til Regeringsformens förbättring;
hvilcket alt Hr Didron förklarade sig uti en god och
redelig mening hafva anfördt, begärandes, at det måtte föras
til protocolls.
Hr Boije påminte, at R. o. A. sig förenat, at här vid
rådslagen K. Maj:ts höga namn eij skall andragas.
Hr Didron: Som detta säges til mig, så frågar jag om
mig kan nekas at nämna K. Maj:ts höga namn, när det skier
med all underdånig respect och vördnad.
Frih. C. W. Cederhielm: Här nämnes K. Maj:ts höga
namn ofta, och tages eij illa; men det kan jag eij bifalla, at
giöra K. Maj:t part med Ständerne.
Hr Didron: Man lärer eij rätt hafva förstådt min mening;
jag betygar för Gud, at jag eij annat kan finna, än at
Regeringsformen är en öfverenskommelse emellan 2:ne contraherande,
nemligen K. Maj:t och Ständerne.
Om lediga tjensters tillsättande.
Gref Letvenhaupt påminte, at tiden utdrages, och at
nödigt är, det Deputationen utan uppehåld afgår.
Härtil svarades af åtskillige med ja.
Hr Lilljestierna påstod det vara onödigt.
Frih. Henrich Wrede: Här giöras månge och sällsamme
objectioner, hvilcka dels angå K. Maj:ts dyra försäkring, dels
Ständernes rättigheter, hvilcka objectioner uti Regeringsformens
företal tydeligen finnas förklarade, och upläste härvid Frih.
Wrede det stället, hvaräst Ständerne sig förbehålla, när någon
uttydning eller förbättring behöfves, sådant på allmän Riksdag
at giöra, jemväl utur slutet på Regeringsformen, deräst K.
Maj:t den samma som en fundamentallag antager; tilläggandes,
at när vij anses som parter, det tyckes som insimulerades oss
något; emedlertid uppehälles R. o. A. med sådane qusestioner,
och om Deputationen eij afgår, afgiöra de andre Stånden
saken, och vij lära få säga amen, som en klåckare i en bondekyrcka.
Frih. von Rosen: Bevare Gud at tro, det K. Maj:t annars
än med nåder skulle uptaga, när vij i sin rätta ordning
begära en ny och hälsosam lag. Låt oss i Guds namn med
kärlek, sämja och enighet öfverlägga och afgiöra, hvad som
länder til vår gemensamma nytta och säkerhet i framtiden;
Vi håfve nu Gudi lof, en nådig och mild öfverhet, Gud vet
om vij i framtiden altid blifva så sälle och lyckelige.
Åtskillige af R. o. A. förklarade detta vara berömeligen
och patriotiskt tält.
Det begärtes at Deputationen må afgå.
Hr Landtm, frågade, emedan tiden är angelägen, om
icke de andre Stånden igenom den begärte Deputationen skola
averteras.
Härtil svarades ja och af åtskillige neij.
Gref Lewenhaupt: För en Deputations afskickande lärer
eij någon votering behöfvas; jag ser eij någon med skiäl
kunna sättia sig emot en sak, som länder R. o. A. til distinction.
Hr Lilljestierna, sedan han begärt at des mening måtte
flyta til Protocollet, sade sig eij vara emot at en Deputation
afgår, när saken är mognad, och i den ordning afgiord, hvarom
han anhållit; men höll sådant nu för betänckeligit, först förty
at de andre Stånden hafva sin rätt och ordning för sig vid
sakernes afgiörande, som oss intet rörer eller angår, och för
Om lediga tjensters tillsättande.
det andra lära de såsom Ständer, hos sig, äfven såväl mogna
och afgiöra saken som vij.
Hr Landtm, sade det eij vara något nytt, at, när et
Stånd äger någon synnerlig del uti en sak, anmoda de andre
at med des afgiörande något dröija; exempel hafva vij, som
jag kan påminna mig, af Borgareståndet i anseende til förordningen
om klädedrägter och af Bondeståndet i anseende til
roteringen i Carelen. Här brukas til skäl, at detta Betänckandet
mäst rörer R. o. A., samt at det uplyser men eij ändrar
Regeringsformen; och begäres de öfrige Ståndens upskof derföre,
at det eij må hafva det ovänliga anseende, som voro R.
o. A. af 3 Stånd öfverröstad; jag hemställer fördenskull, om
Deputationen skall afgå.
Härtil svarades ja, och af någre neij. En stor del begärte
at Deputationen må utnämnas.
Hr Landtm, frågade, om den samma blifver af 6 personer;
Hvartil svarades ja.
Ledamöterne til denna Deputationen uptecknandes af Riddarhus-Fiscalen;
kommandes af Gref Lewenhaupt at anföras.
Upsattes följande Extractum Protocolli, hvilcket, sedan
det för R. o. A. var justerat, medgafs Deputationen:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 11
Aug. 1738.
S. D. Resolverades af R. o. A. at afsända en Deputation
af de öfrige respective Stånden vänligen at begära, det Secrete
och Justitise-Deputationernes Betänckande, angående en viss tid
til tiensternes bortgifvande, af de öfrige respective Stånden eij
måtte til afgiörande företagas innan R. o. A. sig deröfver fådt
yttra. Actum ut supra.
Deputationen afträdde.
Sedan uplästes å nyo 1 § af Betänckandet.
Hr Landtm, frågade om den samma bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Doch fants af R. o. A. godt, at i begynnelsen af bemälte
§ i stället för orden »ringare beställning» sättes »beställning
som i Cabinettet kommer at bortgifvas».
Uplästes 2 § i Betänckandet.
Hr Landtm, frågade om den samma bifalles;
Hvartil svarades med ja och neij.
Om lediga tjensters tillsättande.
Hr Ridderschantz frågade, om en i Finland genom
Ofverstens förslag blefvo prsejudicerad, huru han innom en så
kort tid kunde hafva tilfälle at anföra klagomål deröfver.
Frih. Cederhielm: Posttiden är förut inräknad, emedan
förslaget eij på 6 veckor får uprättas, och har han tilfälle at
se förslaget i orten, då des klagan äfven så snart som förslaget
kan framkomma.
Hr Ridderschantz: Jag blifver vid 20 § i Regeringsformen
och går eij derifrån.
Gref Dohna: Puncten behöfver en liten hielp; ty som ingen
lag så bör författas, at den innebär någon limitation, så bör
detta i synnerhet vid fundamental lagar i ackt tagas, hvilcka
aldeles ingen limitation tåla; jag håller med at vederbörande
en viss tid til förslagens insändande bör föreskrifvas, men hvad
K. Maj:t angår, det tyckes fordra en mognare deliberation;
K. Maj:t kan vara siuk eller förrest, och kan på några dagar
ankomma, at K. Maj:t kunde blifva frisk, eller vara tilbakars;
skulle emedlertid en utsatt termin så stricte följas, så kommo
tienster af Riksens Råd at förgifvas; och hvem ser gierna en
fullmackt utan K. Maj:ts namn under; jag hemställer altså
välment, om icke denna puncten kunde närmare tagas i öfvervägande,
innan den afgiöres.
Frih. Coijett androg af Regeringsformens 16 §, at vid
slika tilfällen Rådens underskrift äga fullkomlig kraft, och at
derpå tvifla tyckes försvaga Regeringsformen.
Hr Ridderschantz: at Råden aldrig underskrifva någre
fullmackter.
Gref Dohna: Jag vill förklara mine ord; den ytterligare
lagen, som vij nu äro i begrep at projectera, skall och kan
eij försvaga den fundamentale, ty af den samma tager han
all sin kraft; men lät oss så giöra de senare, at de til pricka
kunna efterlefvas, och at, om jag törs så säga, inga orimmeligheter
deraf följa; ty som vid sådane tilfällen, de der intet
drögsmål tåla, Riks-Råden åligger at underskrifva expeditionerne,
så skulle, om denne lagen blefvo faststäld, fullmackter
utan K. Maj:ts underskrift utkomma; och har jag eij härutinnan
tält emot fundamentallagen.
Hr Lilljenstierna sade sig eij underkasta någon censur
hvad han nu ärnade tala, och bad at det för des räkning måtte
komma til Protocollet; han funno deras zele, som Betänckandet
upsatt, mycket berömelig, men tillika högst betänckeligit at
330 Om lediga tjensters tillsättande.
vid tiletta tilfället i något mål ändra vår dyrt besvurne Regeringsform,
och kunde lian ingalunda afgå ifrån det som den
20 § härom tydeligen stadgar; K. Maj:t hade uti sin 18-åhriga
milda regering eij gifvit honom anledning at åstunda någon
ändring; Regeringsformen innehöllo 2:ne delar, K. Maj:ts höghet
och Ständernes rättighet; och som Ständerne i förmågo af
Regeringsformen äga giöra lagar, til sin frihets försvar och
sällhets förkofrande, så vist åligger dem ock at bibehålla K.
Maj:t vid dess höghet; som nu rättigheten at förgifva tienster
voro deribland en af de essentielleste och hvilcken jemte de
öfrige han svurit, med lif och blod at försvara, och han eij
funno denna höga rättighet vara lämnad Råden, utan Majestäten
allena tilhörig, ty kunde han så mycket mindre afgå
ifrån förbemälte 20 §, som han fast mera påstodo, at den samma
bör förblifva vid sin fulla kraft, i synnerhet som igenom den
redan bifallne 1 § alt missbruk, som emot förmodan vid förslagen
och föredragandet kunde vara at befara, tyckes tilräckeligen
vara förekommit, och vij således redan myckit vunnit,
och kanskie det som gifvit oss anledning at härutinnan åstunda
en ny lag; hvilcket ock framtiden förmodeligen lärer visa.
Således behöfves eij uti den 20 § begära någon ändring, eij
eller tyckes detta förslaget vara möijeligit, ty som riket är
stort och tiensterne månge, skulle på det sättet hvar dag Cabinett
komma at hållas, hvilcket för mycket skulle besvära K.
Majit; fördenskull, om R. o. A. eij kunna härom förena sig,
så begärer jag, enligit vår faststäldte lag, votering.
Hr Boije: Jag hyser så mycken vördnad och högacktning
för Högloft. R. o. A:ns beslut och fastställande, så at jag
häldre ville undergå de aldra största svårigheter, än upsåteligit
vijs deremot giöra och handla, fast jag märcker at någre af
oss derutinnan eij äro så nogräknade.
Och som det en gång blifvit faststäldt, det vår nådige
Konungs höghet uti våra ventilationer eij skall inblandas, altså
hade det och så nu af mig aldrig skolat skie, så framt icke
jag af min plickt blifvit föranlåten at svara dem, som ogrundat
förmena samma höghet och myndighet för när skie, medelst
Regeringsformens förbättrande uti tiensters bortgifvande.
Det är allom bekant, at tvänne slags Konungar äro til:
envåldsvälduge, som regera och befalla efter egit behag och
godtyckio, samt lagbundne Konungar, hvilcka efter deras löfte
Om lediga tjensters tillsättande.
331
och försäkring styra riket med vissa förbehåld samt undersåtarnes
goda ja och samtycke.
De förrigas höghet stödjer sig på undersåtarnes frucktan
och trälacktiga räddhåga; men de senares myndighet grundar
sig med mildhet och rättvisa uti undersåtarnes kärliga och med
underdånighet tilgifna hiertan.
Vår nådige Konung är af desse senare, emedan han frivilligt
antagit och gillat vår fundamentallag och Regeringsform
samt den samma med ed sino stadfäst och bekräftat; jemväl
uti sin dyrt besvurna Försäkran nådigst förklarat sig at aldeles
vara nögd med det, som Riksens Ständer då eller framdeles
kunde stadga och förordna til deras fri- och säkerhets
vid mackt hållande.
Ho skulle fördenskull tiltro sig at med skiähl kunna beskylla,
det vår nådige Konungs höghet och myndighet för när
skier, då dess i all underdånighet tilgifne undersåtare af kärligit
och trogit nit bemöda sig igenom vissa oordningars förebyggande
at uprätthålla herrens myndighet och sin egen frihet,
hvilcka aldrig hvarcken böra eller kunna åtskiljas?
Jag för min del understår mig aldrig at en gång sådant
täncka, mycket mindre det at säga, emedan jag då värckeligen
skulle tro mig kräncka en myndighet, för hvilcken jag likväl är
villig och beredd at hvart ögnableck upoffra både lif och lefverne.
Utan som jag intet kan smickra, hvilcket intet anstår en
redelig man, som sin nådiga Konung och kiära fädernesland
af alt sitt innersta hierta vördar och älskar, altså säger jag
rent ut, det tiensternes förgifvande uti vårt rike är et af de
angelägnaste vårdande ärender, sorn hos torftige undersåtare
kan förorsaka både kärlek och kallsinnighet.
Håller jag altså för ganska nödigt, det vij såsom redelige
svenske män lära taga sådane mått dervid, som kunna befordra
den förriga, nemligen kärleken, hvilcken eij annat kan
än tilväxa, då den af mildhet och rättvisa understödjes, samt
hindra den senare, nemligen kallsinnigheten, som är vår konungsliga
höghets argaste fiende, och lättelig, om den får tilväxa,
kan förstöra både Konung och undersåtare, hvilcket Gud för
sin mildhet skull nådeligen afvände.
Gref Axel Classon Sparre: Vij äro alle af lika mening
med Hr Boije och vilja dervid lefva och dö.
Hr Didron: Jag bifaller och förklarar mig aldeles för Hr
Lilljestiernas mening.
332 Deput. från Borgareståndet. Tjensters tillsättande.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 8 personer. Secreteraren Brehmer,
som förde ordet, näst aflagd hälsning gaf tilkänna, at Borgareståndet
bifallit hvad R. o. A. genom deras afsände Deputation
behagat begära, och at Betänckandet angående tiensternes tongifvande
hos Ståndet kommer at hvila, til des R. o. A. sig
deröfver yttrat.
Sedan Hr Landtm, betygat R. o. Arns tacksäijelse för
detta nya prof af det Lofl. Borgareståndets välvilja, jemte
önskan, at R. o. A. må få tilfälle at visa den samma tilbaka,
samt anmält R. o. A:ns hälsning;
Afträdde denna Deputation.
Strax derpå kom Gref Lewenhaupt med R. o. A:ns Deputation
tilbakars och berättade, at samma svar, som han förnimmer
Borgareståndet nu hafva lämnat, hade Deputationen
så der som i de öfrige begge Stånden erhållit, nemligen at de
Betänckandet til afgiörande eij vilja företaga, innan R. o. A.
sig deröfver utlåtit.
Frih. Coijett: Här säges af åtskillige, igenom det som i
Betänckandet föreslås, Regeringsformen vara bruten; jag måste
altså förklara, at jag så väl som de öfrige Deputationens ledamöter,
funnit alt hvad vij deri anfördt med Regeringsformen
i alla delar enligit; och gior fördenskull det förbehåld, at vij
eij måge anses såsom de, hvilcka påstådt något inbrått i Regeringsformen.
Frih. Henr. Wrede: Som enligit Regeringsformens 16 §
Rådet äga underskrifva de expeditioner, som intet drögsmål
tåla, så kunde uti Betänckandet tilläggas, at när K. Maj:t
voro hindrad, de hade at examinera förslaget och utnämna til
tiensten, samt at ifrån samma dato ancienneteten skulle räknas,
och kunde sedan vid läglig tid K. Maj:ts nådiga fullmackt
utfärdas.
Hr Didron sade sig eij annat begrep hafva om Regeringsformen,
än at tiensternes bortgifvande är et regale, som hörer
K. Maj:t til; och at andre riksvårdande ärender på sätt som
16 § förmäler af Riks-Råden kunna afgiöras, men eij tiensters
förgifvande, hvilcket han eij såsom et så högt riksvårdande
ärende vid hvart serskilt tilfälle kunde anse.
Gref Dohna: Här är nu så mycket tält mot och med, at
qusestionen tyckes kunna formeras; och kunna vij eij komma
Om lediga tjensters tillsättande.
333
til jemkning, så påstår jag votering, på det vij måge komma
härifrån.
Hr Riddercrantz sade sig af välment upsåt påminna,
eij för sig, utan för des medbroder i Finland, at som de eij
allenast uti R. o. A:ns, utan ock i Krigsbefehlets besvär, i
anseende dertil, at månge ifrån Sverige til Finland blifva avancerade,
i underdånighet anhållit at vid förefallande öpningar i
Sverige, med nådig åtancka blifva hugnade, så tyckes den utsatte
terminen vara för kort, emedan tiensten kunde vara bortgifven,
innan de om vacancen fingo kundskap; i öfrigit conformerade
han sig aldeles med Hr Lilliestierna.
Frih. Coijett hemstälte, om icke det alternativet kunde
tilsättias, så framt K. Maj:t eij voro siuk eller förrest.
Andre föreslogo, at i stället för de senaste 14 dagarne
kunde sättias en månad, med den tilläggning, så framt andre
laglige orsaker eij hindra.
Men desse föreslagne temperamenten kunde eij eller vinna
något allmänt bifall hos R. o. A.
Gref Dohna: Här är en omständighet som förtienar et
noga öfvervägande; som riket är stort och tiensterne månge,
så måste nödvändigt hvar vecka någre förslager inkomma; om
nu någon viss termin sättes, så blifver hvar dag Cabinett; och
som vår tancka eij lärer vara at hindra K. Maj :t uti des hälsas
skiötsel och des nöije, så lät oss giöra en sådan lag, som altid
kan följas.
Gref Spens förklarade des afseende med des ingifne Memorial
eij hafva varit, at någon tid til tiensternes bortgifvande
skulle detennineras utom Riksdagarne, men väl vid Riksdagarne.
Hr Didron: Detta kan hafva sin nytta med sig.
Frih. von Ungern: Som Gref Spens sig nu förklarar, så
har ock min mening härom altid varit; och emedan Hr Gref
Spens' Memorial gifvit anledning til denna qusestion, så lät oss
vid det samma förblifva, ty om vij gå längre, finnas mänge
skiäl, så väl med som emot.
Frih. Cederhielm: Ingången af Betänckandet visar hvad
skiäl Deputationerne haft at gå längre.
Åtskillige af R. o. A. sade bäst vara, at man voterar,
emedan vår frihet består i votering.
Frih. H. Wrede: Gref Spens' Memorial har eij gifvit anledning
til mera än som sagt är, men uti Råds-Protocollen
334 Om lediga tjensters tillsättande.
hafva Deputationerne funnit orsakerne at gå längre; emedan
man funnit, at tiensterne ibland alt för länge stadt obesatte,
och ibland at de för hastigt blifvit bortgifne, ja det har ibland
haft skien som tiensterne städt och väntat på någon viss person,
och hafva Deputationerne fördenskull gifvit desse förslag, at
sådane underslef måge i framtiden hämmas.
Hr A nrep frågade hvad det ordet underslef ville säga.
Frih. Cederhielm: Om vij lösas ifrån vår tysthetsed, så
lära vij bättre det kunna explicera.
Hr Didron: Jag tycker det är angelägit, at det skier, som
Frih. Cederhielm, sagt.
Hr Landtm, sade sig eij väl kunna uttyda någon annans
ord; men det tyckes, som Deputationerne för underslef lära
hafva ansedt, om vid föredragandet af vederbörande kan vara
felat; Deputationerne lära eij underlåta at häröfver utfärda
anmärkningar, och om de eij finnas tilräckelige, lära sådane
saker eij blifva nedlagde; hvad edlossningen beträffar, så hörer
den alla Stånden til. I öfrigit, sade vidare Hr Landtm., gifves
af åtskillige nytt temperament vid handen at komma ifrån saken
som nu är före, nemligen at som Gref Spens' Memorial til
Deputationen blifvit remitterat, samma Memorial uti en förordning
kunde författas, och den 1 § af detta Betänckande, som
nu är bifallen, dervid bifogas; men hvad den 2 § beträffar, at
til K. Maj:t ifrån Ständerne en serskilt underdånig föreställning
kunde upgå, at å ena sidan de ledige tienster eij för
hastigt måge bortgifvas, på det vederbörande måge hafva tid
och råderum at i underdånighet sig anmäla, ock å andra sidan
med deras besättjande eij för länge dröijas, hvarigenom K.
Maj:ts och riksens tienst kunde komma at lida.
Frih. During: at Gref Spens’ Memorial allenast må bifallas,
och med det öfriga kunde förblifva som det förr varit.
Hr Landtm, uprepade å nyo ord ifrån ord det nyss af
Hr Landtm, anförde terperamentet, hemställandes, om icke det
samma kunde blifva propositionen och han sedan få giöra frågan,
om den samma bifalles.
Hr Landtm, giorde häruppå bemälte proposition;
Och frågade sedan, om den samma bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uppå åtskilligas begäran uplästes Ilr Landtm:s giorde
proposition utur Protocollet.
Om lediga tjensters tillsättande. 335
Hr Landtm.: Här påminnes, at tilläggas må: hvarom
Riksens Råd i tid äga påminna.
Hr Cederhielm: at som det mäst ankommer på tiden,
det 6 veckor måge utnämnas.
Hr Boije och Gref Axel Sparre begärde votering häröfver.
Andre af R. o. A. svarade härtil, at saken nu redan två
gånger är afgiord.
Hr Landtm.: Om någre påstå votering, måste jag som
Landtmarskalck påminna, at den eij kan nekas; ty det är med
lagen enligit; men önskeligit voro, at saken annars kunde
afgiöras.
Hr Didron: Votering kan påstås innan saken är afgiord,
men eij sedan.
Hr Landtm.: Mitt embete är at handhafva Rikdagsordningen,
och bör man fördenskull om den samma hafva rent
begrep; jag håller före Lagens förstånd vara, at en sak eij kan
sägas vara afsluten, så länge någon påstår votering; och den
samma kan ju eij begäras, för än propositionen är skiedd;om
någre begära votering, böra vij erkänna deras rätt, men önskeligit
voro, at saken utan votering kunde afgiöras.
Hr Boije: Jag påstod det mäst, men om vij få höra §,
kan skie vij kunde jemka den samma och förena oss utan
votering.
Gref Axel Sparre säde, at lian jemväl ville begifva sig
ifrån votering, allenast man kommo öfverens om en viss tid,
fast det voro någre månader, så at tiensterne eij halfva åhren
måge stå vacante.
Frih. Hinr. Wrede begärte, at R. o. A. ännu en gång
ville höra 2 §, då lärer det finnas, at Deputationerne eij huggit
i vädret; och hvad Rådens underskrift beträffar, så itererade
Frih. Wrede sin tilförende giorde föreställning, samt at sedan
fullmackterne med K. Maj:ts underskrift kunde utfärdas; tilläggandes,
at om § eij bifalles med det alternativet, sa äro
månge som begära votering.
Hr Lilljestjerna: Med all den respect, som jag är skyldig
Justitiae-Deputationen, kan jag efter mitt tycke eij finna annat
än at Gref Spens' Memorial varit det ärendet, hvaruppå jemväl
Ständernas expedition lyder, öfver hvilcket Deputationen sig
hade at utlåta utan at träda in i något, som på et eller annat
sätt kan röra den 20 § i Regeringsformen; hvilcket alle, som
bordt Betänckandet, så väl som Gref Spens nu giorde gene
-
336
Om lediga tjensters tillsättande.
reuse declaration, jemte mig lära finna; oell jag begifver mig
eij ifrån den 20 § uti Regeringsformen, utan böra vij votera
deröfver.
Hr Landtm.: Det kan eij voteras öfver den 20 §, utan allenast
om en viss tids utsättjande och bemälte paragraphs förbättring.
Hr Lilljestierna: Efter min mening och begrep skulle
jag tycka mig hafva förelagt min Konung en ny lag, när jag
gifver anledning til någon tid, som i bemälte § eij utsatt finnes,
livartil i följe af samma § jag mig intet finner befogad.
Hr Didron sade sig aldeles vara af samma mening.
Hr Landtm, sade detta nu eij vara frågan, utan huruvida
R. o. A. sig vilja förena.
Hr Lilljestierna: Så vida dissentientes samtycka til det
af Hr Landtm, föreslagne alternativ, begifva vij oss; men eliest
förklarar jag för mig och posteriteten, at jag aldrig begifver
mig til någon votering öfver en sak, som jag eij annat finna
kan, än at den strider emot 20 § i Regeringsformen.
Frih. von Rosen hemstälte, om icke R. o. A. skulle behaga,
på det man må komma til slut i saken, at enhälligt
bifalla Hr Landtims proposition.
Hr von Böhnen förklarade, at han och de, som omkring
honom voro, bifalla Hr Landtnäs giorde proposition.
Uppå åtskilligas begäran uplästes af Hr Landtm. 2 § i
Betänckandet å nyo.
Likaledes uprepade Hr Landtm, uppå begäran det redan
föreslagne temperamentet med den sedan bifallne tillägg ning en,
så lydande: nemligen at Gref Spens Memorial uti en förordning
kunde författas, och den 1 § af detta Betänckandet, som
nu är bifallen, bifogas; men hvad den 2 § beträffar, at til K.
Maj:t ifrån Ständerne en serskilt underdånig föreställning kunde
upgå, at å ena sidan de ledige tienster eij för hastigt måge
bortgifvas, på det vederbörande måge hafva tid och råderum
sig i underdånighet at anmäla, och å andra sidan med deras
besättiande eij alt för länge dröijes, hvarigenom K. Maj:ts och
riksens tienst kunde komma at lida; hvarom Riksens Råd i
tid äga påminna.
Hr Landtm, frågade om detta får bifall.
Härtil svarades med et almänt ja.
Hr Landtm.: Då är ju fast, at den lagen är faststäld,
at tiensterne skola vara bortgifne innan Riksdagens början;
och får jag tillägga och föreslå, såsom innom Riddarhuset, at
Om lediga tjensters tillsättande.
337
på den Riksdagen den som är Landtmarskalk eij må blifva
Riks-Råd.
Gref Lewenhaupt: Jag menar det är faststäldt, at tiensterne
skola vara bortgifne innan Riksdagen begynnes; men ännu eij
afgiordt, at tiensterne under Riksdagen skola bortgifvas, samt
på hvad sätt det skall skie, och at Rådstiensterne i begynnelsen
af Riksdagen skola besättias.
Hr Lilljestierna: Som R. o. A. altid haft Landtmarskalckar
och jemväl nu äga den lyckan at hafva en Landtmarskalck,
livilcke medelst sine förtienster, förfarenhet och
stora sinnens gåfvor hos R. o. A. det förtroende och kärlek
sig förvärfvat, at de til det svåra och vigtiga Landtmarskalcksembetet
blifvit utvalde, så kunna R. o. A. eij til städja, at
män, som äga sådane förtienster och förmåner, skola hafva den
ledsamheten, at de ifrån Rådsvärdigheten derföre skola excluderas,
utan förbehåller sig R. o. A. den rätt och frihet, när
de finna sine Landtmarskalckar äga de dertil hörige gåfvor,
at kunna nämna dem ibland dem, som til Riks-Råds-ämbeten
föreslås; men beträffande Rådsembetens besättiande vid början
af Riksdagen i framtiden, så kan sådant med de öfrige §§ i
Betänckandet vid nästa sammankomst afgiöras.
Hr Landtm.: Bifalles det at Justitiae-Deputationen sätter
Gref Spens' Memorial i form af Förordning?
Hr Lilljestierna: Tiden är förliden och klåckan half tu;
om vij eij få gå nid, så lärer vår gracieuse Landtmarskalck
få blifva vår värd.
Hr Landtm, förklarade sig anse för en besynnerlig heder
och fägnad, när Herrarne behaga giöra honom den ähran at
vilja vara des giäster.
Sedan fortfor Hr Landtm.: Här blifva nu 3 frågor: l:o)
om tiensternes besättiande innan Landtmarskalcksvahlet; 2:o) om
alle ledige tiensters besättiande under Riksdagen; 3:o) om icke
under dem jemväl Riks-Råds-ämbeterne förstås.
Hr Lilljestierna: Här begäres betäncketid, emedan en
stor del af R. o. A. redan äro nedgångne.
Gref Lewenhaupt: Betänckandet har sedan sidsta sammankomst
legat på bordet, den som nu går bort har at skylla
sig sielf.
Hr Lilljestierna: Yi begära betäncketid.
Hr Landtm.: Får jag giöra propositionerne i ordning?
Härtil svarades ja.
Adelns Protokoll, 1738. 22
338 Om lediga tjensters tillsättande.
Hr Landtm.: Skola alle tienster innan Landtmarskalcksvahlet
vara bortgifne?
Härtil svarades med ja.
Hr Landtm.: Skall Riks-Råds-vahlet vid början af Riksdagen
gå för sig?
Härtil svarades ja och neij.
Hr Landtm.: Skall icke under varande Riksdag en termin
utsättjas, innom hvilcken man i underdånighet beder K. Maj:t
ville förgifva tiensterne?
Hr Lilljestierna: Detta strider emot det förra; och gior
jag det förbehåld, at hvar punct må i sin ordning afgiöras;
och som puncten angående Riks-Råden eij är i den ordning
afgiord, som Betänckandet innehåller, så påstår jag, at den
samma så länge må upskiutas.
Frih. Wrede: Och jag påstår, at hvad pluraliteten resolverat
eij må uprifvas af någre få.
Hr Lilljestierna: Och jag påstår votering.
Propositionen til votering projecterades.
Hr Ehrenpreus: En stor del af R. o. A. omkring mig
hafva anmodat mig at anmäla deras mening vara, at hvad
tiensternes bortgifvande under Riksdagarne beträffar, dermed
må förhållas efter det af Hr Landtm, föreslagne alternativet.
Den projecterade propositionen til voteringen uplästes, så
lydande:
Den som vill, at Riks-Råds-vahlet vid början af Riksdagen
skall gå för sig, och at 4 veckors tid determineras sedan
förslagen inkommit til tiensternes förgifvande under varande
Riksdag, skrifver Ja;
Den som är häremot skrifver Neij.
Hr von Blixen: En stor del med mig hafva trodt, at
Hr Landtm:s föreslagne temperament redan fått bifall.
•Hr L andtm. svarade det samina allenast angå tiensternes
förgifvande emellan Riksdagarne.
Någre påminte at som denne proposition innehåller tvänne
frågor, så kunde deröfver på en gång eij voteras; utan at om
hvar för sig serskilt bör voteras.
Gref Lewenhaupt förestälte, at på det sättet tiden allenast
skulle utdragas igenom tvänne voteringar, hvilcket nu eij
tycktes vara nödigt, emedan de samma som äro för Riks-Rådsämbeternes
besättiande vid början af Riksdagen, äro och der
-
Om lediga tjensters tillsättande.
339
före at en viss tid utsättes til tiensternes bortgifvande under
varande Riksdag.
Hr Ehrenpreus giorde ock samma föreställning.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. behaga förena sig, at
Riks-Råds-embeten skola besättias strax efter Landtmarskalcksvahlet.
Härtil svarades ja.
Men Hr Wulfwenstierna påminte, at Ständerne härutinnan
eij väl kunna förbinda sig til något vist, och at de
tyckas böra förbehålla sig at härutinnan förfara efter omständigheterne,
hvilcke på den ena Riksdagen eij äro de samma
som på en annan Riksdag.
Hr Landtm.: Om R. o. A. åstunda tvänne voteringar,
så bör det väl skie; men det voro önskeligit, at man med en
kunde afkomma.
Hr Landtm, fortfor: Första voteringen blifver då, om
Rådsembeten skola besättias strax efter Landtmarskalcksvahlet;
den som det vill skrifver ja, och den som det eij vill
skrifver neij.
Hr Didron sade, at hvad Rådsembetens besättiande vidkommer,
begifver han sig ifrån den påstådde voteringen, emedan
det kan vara lika mycket, om det skier vid början eller längre
fram på Riksdagen.
Men Hr Wulfwen stier na begärte votering, och at det
skäl han dertil häfver må föras til Protocollet, nemligen at som
Ständerne sättia en Protocolls-Deputation, hvilcken häfver at
efterse, huru hvar och en uti sitt ämbete sig förhållit, så kan
man eij med trygghet föreslå någon til Rådsämbetet, innan
bemälte Deputation sig om hvar och ens förhållande underrättat.
Hr Lilljestierna förklarade jemväl til Protocollet, atlian
fuller bifaller Riks-Råds-ämbetens besättiande vid början af
Riksdagen; men som alla tider hafva sine egne omständigheter,
så kan man härutinnan eij binda händerne på de efterkommande.
Doch som en stor del af R. o. A. förklarade sig vara för
den meningen, at Riks-Råds-ämbeterne strax efter Landtmarskalcksvahlet
böra besättjas, och begärte, at Hr Landtm, ville
giöra propositionen;
Frågade Hr Landtm., om R. o. A. behaga, at de ledige
Riks-Råds-ämbeten strax efter Landtmarskalcks-vahlet skola
besättias;
340 Om lediga tjensters tillsättande. Riddarliusvakten.
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Landtm.: Så är då den saken aldeles afgiord.
Härtil svarades med et allmänt ja.
Hr Landtm.: Så blifver nu den andre propositionen
denna:
Den som vill, at under varande Riksdag fyra veckors tid
sedan förslagen inkommit de ledige tiensterne skola bortgifvas,
skrifver Ja;
den som är häremot skrifver Neij.
Sedan denna proposition var fattad i Protocollet, blef den
samma för R. o. A. upläst.
Gref Axel Sparre påminte, at detta förstås om tilkoinmande
Riksdagar.
Skreds til votering, och satte sig vid landtmarskalcksbordet
at emottaga och räkna voteringszedlarne:
Frih. Jöran Flemming. Frih. Otto Flemming.
Hr C. Biörnberg. Frih. C. G. Barck.
Hr Carl Axel Rutenscköld. Hr Olof Ehrencreutz.
R. o. A. upropades efter upropslistan och aflade sine vota;
absentes annoterades och blefvo sedan upropade; vota räknades;
och voro Ja tvåhundrade trettio åtta,
Neij åttatijo siu;
som det ibland allegaterne til detta Protocoll befintelige
votering s-instrumentet utvisar; hvilcket, sedan det af de Herrar,
som sutit vid bordet, var underskrifvit, för R. o. A. uplästes.
Det berättades, at R. o. Arns drängar sig emot vackten
nedre i förstugan obeskiedeligen upfört.
R. o. A. förenade sig, at som en vackt på sin post bör
respecteras, emedan den står i Konungens namn och äger rnackt
at bruka den yttersta våldsamhet om den öfverfalles, så vilja
R. o. A. låta hvar och en af sine drängar, som är så obeskiedelig,
at han öfverfaller vackten, stå sitt kast; hvarom likväl
hvar och en varnar och underrättar sin dräng, at de måge
vetta hvad fara de löpa om de öfverfalla vackten.
R. o. A. skildes åt.
Den 12 Augusti.
Närvarande på Riddarhussahlen samtelige Riksens Häglof,
Ständer, hvilcke församlades klåckan nijo.
Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande. 341
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes Justitice-Deputationens
Betänckande af den 31 sidstl. Julii, angående rätta
förståndet af 9 § uti 1734 års Riksdags-Beslut, berörande dem,
som hos Riksens Ständer klaga öfver K. Maj:ts uti dess höga
Justi tise-Re vision utfallne domar och resolutioner, samt straffet
för dem, som slika klagomål ohemult anföra.
Så uplästes ock de uti bemälte Betänckande åberopade
lagsens rum, nemligen Rättegångs-Balcken Cap. 1 § 12 och
Cap. 25 § 21; likaledes 1734 ålirs Riksdags-Besluts 9 §.
Hr Landtm, anmälte et af Frih. Mathias Alexander von
Ungern Sternberg ingifvit Memorial, hvilcket äfvenväl för Riksens
Ständer blef upläst, hvarutinnan förmäles, at som Lagen
och Förordningarne uti hela rättegångens lopp eij veta af mer
än trenne vägar, at söka ändring uti fäldte domar, nemligen
l:o) via ordinaria, 2:o) klagan öfver vrångvisa, och 3:o) klagan
öfver nulliteter eller fel i processen, och den första, nemligen
et ordenteligit revisions sökande ifrån K. Maj:ts Justitise-Revision
til Riksens Ständer, aldrig lärer vara någons tancka at den
bör tillåtas, så blifver sedan eij mer än tvänne vägar öfrige,
nemligen at klaga, antingen öfver felacktigheter i rättegången,
eller öfver uppenbar vrångvisa; men ehvad författning Riksens
Högloft. Ständer härutinnan skulle behaga taga, så tyckes dock
ännu et noga öfvervägande förtiena, på hvad sätt sådane rättegångsärender
kunna på Riksdagarne med viss trygghet och säkerhet
samt fullkomlig pålitelighet och ofelbar rättvisa afgiöras
och skiärskådas, hvartil som oförgripeligen det härtils brukelige
sättet, at igenom en af alla 4 Ståndens ledamöter bestående
Deputation låta sådane granlaga rättegångsärender utarbeta,
eij tyckes förslå, och det för den orsaken skull, at den
härtil nödige insickten i lag och rättegång samt noga och
fullkomlig kundskap om så vidlyftiga sakers förlopp och sammanhang
hos alla ledamöter så i Deputationerne som in Plenis
näppeligen står at förvänta; så hemställes, om icke detta ärendet
behöfver et närmare öfvervägande, och om icke JustitiseDeputationens
Betänckande deröfver infordras må.
Sedan uplästes Hr Häradshöfdingen Abrahamssom hos R.
o. A. i anledning af ofvanbemälte Justitias-Deputationens Betänckande
ingifne Memorial, hvarutinnan bemälte Hr Häradshöfding
yttrar sine tanckar så väl angående vägarne at klaga
öfver K. Maj:ts Justitise-Revisions domar, som ock öfver sielfva
straffet, när sådan klagan ohemul är förd.
342 Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande.
Sidst uplästes Hr Daniel Cedercronas i dag ingifne
Memorial, hvarutinnan, i förmågo af anförde skiäl, trenne
vägar föreslås, nemligen l:o) felacktighet i processen, som för
den sökande, i fall des klagan finnes befogad, bör föra den
förmånen med sig, at saken å nyo uti K. Maj:ts JustitiseRevision
uptages och afgiöres, som voro den förra revisionsdomen
aldrig gifven; 2:o) besvär quo ad merita, hvilcken klagan,
om then kan fulltygas, kommer revisionsdomen af Riksens
Ständer uti sielfva hufvudsaken at rättas och ändras; 3:o) at
klaga öfver uppenbar vrångvisa, eller de male administrata et
denegata justitia, yttrandes sedan Hr Cedercrona sin mening
örn straffet, som de klagande bör påläggas, i fall de i sin
klagan brista, samt at de, som visa sig igenom någon revisions
dom emot klara lagen hafva lidit, böra hielpas til sitt skadestånd
; sluteligen förmäles och det böra i ackt tagas, när någon
besvärar sig öfver en afsagd dom, om lian tillika anklagar
sielfva domaren eller simpliciter klagar öfver domens innebåld
allena, aldenstund det förra egenteligen tilkommer actori officioso
at påtala, sedan sielfva domen blifvit efter Sveriges lag
af öfverdomaren för orätt erkänd.
Hr Landtm.: Riksens Högloft. Ständer lära finna, at
första frågan blifver, huru många vägar kunna tillåtas at hos
Riksens Ständer anföra besvär emot K. Maj:ts Justitise-Revisions
domar och resolutioner, hvarom Deputationen stadnat i
skiljacktiga tanckar, i det en del ledamöter förment eij mer
än tvänne vägar böra lämnas öpne, nemligen klagan öfver vrångviso
och fel i processen, men en del af ledamöterne hafva lagt
den tredje til de förre begge, nemligen klagan öfver domvilla,
Hr Hest sko hemstälte, om icke, i anseende til hvars och
ens trygghet och frihet samt at vägen för dem, som kunna
hafva lidit, eij må igenstängas eller giöras för svår at söka och
komma til sin rätt, Riksens Ständer skulle behaga at fastställa
trenne vägar, så at klagan öfver domvillo jemväl må
tillåtas; ty derigenom kan mången skie för när, fäst inga fel
i processen förelupit och han eij eller vill eller kan anklaga
en så hög domstol för vrångviso.
Hr Wulfwenstierna begärte, at 9 § af 1734 års Riksdags-Beslut
måtte upläsas;
Ilvilcket ock skiedde;
Som nu af prEemissis eller ingången til denne §, fortfor
Hr Wulfwenstierna. klarligen ses. at Ständerne velat före
-
Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande. 343
komma alla andra utvägar at anföra besvär emot JustitiseRevisionens
domar och resolutioner, och allenast lämnat tvänne
dertil öpne, nemligen at klaga öfver nulliteter i processen eller
de male administrata justitia, så följer deraf, at Ständerne vid
slutet af bemälte § eij eller velat lämna flere vägar öpne, fast
ordet domvilla kommit at bifogas til orden uppenbar vrångvisa,
vid hvilcket ord man sig eij behöfver uppehålla, och kan
vara lika mycket under hvilckendera tituln man det vill hänföra,
antingen under male administrata, eller nulliteter i processen,
allenast at inga flere vägar än desse begge, som Ständerne
i början af oftabemälte § uttryckeligen utmärkt, til besvärs
anförande emot .1 ustitise-Revisionens domar och resolutioner
blifva öpne lämnade; kunnandes i öfrigit för den, som
allenast klagar öfver fel i processen, et lindrigare straff utsättias.
Hr Liljestierna anhöll, at 13 § af Riksdags-Ordningen
måtte upläsas, och anmärckte under upläsandet de orden: »at
om enskylte personer sig skulle besvära uti sådane mål sorn
eij stå annorstädes at rättas, sådant ock må inför Ständerne
skie; dock med det äfventyr, i fall de eij skulle kunna visa
at dem emot klara Lagen och Förordningarne voro för när skiedt,
at då derföre blifva afstraffade efter Sveriges lag och saksens
beskaffenhet.
Hr Wulfwenstierna anförde, at den 9 § uti 1734 åhrs
Riksdags-Beslut, blifvit äfven derföre af Riksens Ständer författat
och faststäld, at de missbruk, som emot Riksdags-Ordningen
förelupit måtte hämmas i det man anfördt besvär emot
konungadomar, utan at egenteligen klaga efter det i merbemälte
§ föreskrefne sättet, samt til at förekomma at dominia
rerum eij måge blifva incerta.
Hr Liljestierna sade sig för en så illustre assemblé med
vördnad böra berätta, at des vid förre Riksdagen ingifne Memorial
gifvit anledning til denne § uti Riksdags-Beslutet; och
at uti bemälte Memorial des mening varit, at trenne vägar
måtte öpne lämnas, til at hos Ständerne anföra besvär emot
Justitise-Revisionens domar, nemligen: l:o) öfver nulliteter eller
fel i processen; 2:o) öfver vrångvisa, hvilcken skier dolose och
af upsåt och är det högsta brott som en domare kan begå;
och 3:o) öfver domvilla, hvilcken jemväl i Riksdags-Beslutet
närnnes och kan utan upsåt af en domare begås, medelst det
han felar i domen, utan at egenteligen hafva felat i processen.
344 Ständernas öfverläggning om domars överklagande.
Til bemälte frenne vägar gifver både rättvisan och billigheten
anledning, så väl som den nu upläste 13 § uti Riksdagsordningen;
ty som den undersåte med skiäl kunde skattas
vara beröfvat af sitt förstånd, som ville klaga at des öfverhet
af upsåt och vrångvisa förvägrat honom rätten, emedan sådant
aldrig är at supponera, icke eller möijeligit at bevisa, emedan
Gud allena är en domare öfver hiertans upsåt, och likväl en
undersåte, som Riksdags-Ordningen talar, emot klara Lagen
och Förordningarne kan skie för när, hvilcket är en domvilla,
så bör och denna vägen at klaga öfver domvillo lämnas öpen.
Hr Celsing utlät sig, at denna Hr Lillj estrer nas föreställning
är ganska väl grundad; och som det i sig sielf för
en ärlig man är olycka nog at råka uti vidlyftiga rättegånger,
så bör man eij giöra en sådan börda dermed svårare at en
med så stort äfventyr och fara, som klagan de male administrata
justitia är, på det sidsta stället kan söka sin rätt;
emedan hvar och en förnuftig man häldre lärer vilja lida alt än
underkasta sig et så stort äfventyr, och på et så förhateligit
sätt klaga öfver K. Maj:ts Justitise-Revisions höga domar.
Hr Wulfwenstierna: Vill man på det sättet taga saken,
så är jag eij deremot, at den, som befinner sig befogad at anföra
besvär, må kunna undgå det förhateliga sättet at klaga
öfver vrångvisa; allenast det står fast, at den, som klagar och
påstår ändring in meritis, gior det med samma äfventyr och
straff, som de, hvilcke härtils klagat de male administrata justitia,
ehuru och på hvad sätt han sin klagan rubricerar, emedan
i annor händelse Ständerne med otålige klagomål skulle öfverhopas,
och dominia rerurn giöras incerta, och bör den, som til
et sådant klagomål finnes hafva haft fog, til sin rätt förhielpas
och alt straff undvika.
Hr Palmstierna höll det för ganska betänckeligit och
hårdt, om den, som allenast klagar och söker ändring in meritis
skulle undergå samma straff som den, der klagar de male administrata;
och at fördenskull begge vägarne måtte öpne lämnas,
både öfver vrångvisa och domvilla, det är, när någon finner
sig emot klara Lagen vara för när skiedt, at klaga; och at
för det senare klagomålet et lindrigare straff bör utsättias.
Hr Liljestierna hemstälte, om icke, til at betaga alt
vidare tvifvelsmål om ordet domvillo, det samma eij mera måtte
brukas, utan i des ställe orden utur Riksdags-Ordningens 13 §
Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande. 345
införas, nemligen at honom emot klara Lagen och Förordningarne
voro för när skiedt, doch at han klagar suo periculo.
Hr Celsing uprepade det samma, at en klagande eij må
behöfva rubricera sitt klagomål de male administrata, utan i
det stället få klaga at honom emot Lagen och Förordningarne
för när skiedt.
Hr Lilljestierna hemstälte vidare til Riksens Ständer,
om icke straffet för dem, som på obefogat sätt klagat, efter
klagomålets rubric bör determineras.
Frih. von Ungern: at som härtils aldrig mer än tvänne
vägar varit at anföra besvär öfver Justitise-Revisionens domar,
nemligen vrångvisa och felacktigheter i rättegången, så kunde
det ock ännu dervid förblifva; och som den förra eij är at
supponera eller bevisa, at i des ställe substitueras må den
klagan, när emot klara Lagen enom för när skiedt; och den
andra vägen blifva som den förr varit, nemligen klagan öfver
fel i processen.
Hr Lagman Sparschöld höll för betänckeligit at härutinnan
gå ifrån Sveriges af Ständerne faststäldte lag, som
eij vet af mer än tvänne vägar, nemligen klagan öfver fel i
processen eller domvillo, som beskrifves uti Rätteg.-Balken 25
Cap. 21 §, och vrångvisa, som beskrifves uti Rätteg.-Balken
30 Cap. 20 §.
Hr Boije förklarade detta vara en ganska örn och granlaga
fråga; ty som vår välfärd beror på rättvisans skippande,
så voro på ena sidan ganska angelägit, at hvar och en, som
finner sig befogad, frihet lämnas at anföra sine klagomål, och
på andre sidan voro eij mindre nödigt at hämma en sielfsvåldig
och otidig trätedryghet; doch likväl så at ingen lidande
må hindras at komma til sin rätt; och som ex duobus malis
minus eligendum, sade Hr Boije sig bifalla Hr Lilljestiernas
mening; doch tycktes honom trenne vägar vara onödige, så at
den om vrångvisan kunde gå ut; men den andra, at enom
emot klara Lagen för när skiedt, lämnas öpen, doch så, at den,
som brister i samma klagomål, med hårdt straff belägges.
Hr Wulfwenstierna sade justitien så för som under
souverainitetstiden hafva haft sin gång, innan detta nye sättet
at klaga begyntes; och at man så bör hielpa en, at man eij stielper
en annan; blefvo denne process tillåten, så kunde en, som 8
dagar efter Riksdagens slut vunnit uti .1 ustitias-Revisionen, eij
vara säker om sin egendom, för än näste Riksdag voro förbi,
346 Ständernas öfverläggning om domars överklagande.
hvartil 4 åhr kunde förbigå, och hemstälte hvad oreda sådant
skulle förorsaka.
Hr Landtm.: Denna ovissheten subsisterar, hvad väg
man tager, och straffets stränghet blifver det som bör hindra
at ingen obefogat vänder sig til Ständerne.
Hr Landtm, giorde häruppå frågan: Behagar Riksens
Ständer at 3 vägar blifva at med besvär öfver Justitise-Revisionens
domar komma til Ständerne, nemligen l:o) felacktighet
i processen, 2:o) om någon påstår sig emot klara Lagen och
Förordningarne vara för när skiedt, och 3:o) vrångvisa?
R. o. A. svarade bärtil med ja.
På Prästeståndets vägnar svarade Biskopen Hr D:r Eric
Benzelius, at Ståndet något härom öfverlagt och skulle gierna
höra flere vittre mäns utlåtande öfver detta ärendet, såsom et
mål, hvarom Ståndet mindre kundskap äger; fast 3 vägar nämnas,
tyckes doch eij kunna gifvas mer än tvänne, emedan om vrångvisa
ingen annan kan döma än Gud, som känner hiertan;
emedlertid vill Ståndet eij vara emot, at trenne vägar lämnas;
doch i fall de öfrige begge respective Stånden ännu begära
betäncketid, så gior Prästeståndet det samma.
Hr Landtm, sade, at ordet tvrångvisa blifvit behållit, på
det, i fall någon skulle vara så obetänckt at på det sättet
klaga, då en lag må vara derpå.
Hr Justitiae-Borgmästaren Aulsevill såsom Taleman förklarade
Borgareståndets åstundan vara at någon tid betäncka sig.
Bondeståndets Taleman på sitt Stånds vägnar begärte det
samma.
Hr D:r Eric Benzelius: at åtskillige af des Stånd voro
af den tanckan, at Lag-Commissionen med des betänckande
häröfver kunde inkomma;
Men som härvid förestältes, at ärendet af en Ständernas
Deputation redan blifvit utarbetat, och således nu mera eij på
något annat ställe, än hos Ständerne kunde öfvervägas,
begofvo de af Prästeståndet sig, som varit af den förra
tanckan.
Hr Landtm.: Efter de fleste Ståndens utlåtelse kommer
altså denna frågan, som i dag varit under öfvervägande, til
vidare at hvila, och voro önskeligit, at de respective Stånden
sig öfver den samma ju förr dess häldre ville yttra, emedan
man om straffet eij kan öfverlägga, innan detta förut är afgiordt.
Protokolls-j ustering.
347
Vidare hemstälte Hr Landtm., om icke Riksens Ständer
skulle behaga vid nästa sammankomst til öfverläggande företaga,
at de, som klaga öfver nulliteter, eij måge vänta, at saken
quoad merita hos Riksens Ständer uptages, utan går tilbaka
til Justitice-Revisionen.
Likaledes hemstälte Hr Landtm., om icke slutet af Frih.
von Ungerns Memorial, som angår sättet til öfverseendet af
Justitife-Revisionens domar hos Ständerne, kunde remitteras
til Justitim-Deputationen, at med des betänckande deröfver inkomma;
Hvartil
samtelige Riksens Ständer gåfvo theras bifall.
Riksens Ständer skildes åt.
Den 16 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det som ännu återaf
det den 9 Aug. hos R. o. A. håldne Protocollet, ifrån det
stället, derest berättas om Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande
angående brandstoden i Skåne, och til slutet.
Vidare uplästes Protocollet af den 11 Augusti.
Vid sid. 336 påminte Hr Meldercreutz, at sedan Hr
General-Major Frih. von Posen hade tält, hade han, hr Meldercreutz,
begärt, det måtte i Protocollet införas, at lian påstodo
votering öfver 2 § af Betänckandet.
I öfrigit giordes vid bemälte Protocoll inge påminnelser.
Uplästes det i följe af R. o. Arns vid senaste sammankomsten
tagne resolutioner upsatte Extractum Protocolli, hvilcket
af R. o. A. bifölls, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 11
Aug. 1738.
S. D. Föredrogs hos R. o. A. Riksens Ständers Secrete
och Justitise-Deputationers gemensamma Betänckande af den 21
sidstl. Julii, angående ledige tiensters besättiande til följe af
General-Majorens Gref Axel Spens’ och Lagmannens Hr Daniel
Sparschölds ifrån Riksens Ständer til Justitise-Deputationen
remitterade Memorialer. Och stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut:
l:o) at som Hr General-Majorens Gref Axel Spens' den 3
sidstl. Junii hos R. o. A. ingifne och här bifogade Memorial
348 Prot. extr. angående tjensters tillsättande.
gifvit anledning, at Hr Lagmannen Sparschölds sedermera insinuerade
Memorial af Riksens Ständer til Justitise-Deputationen
blifvit remitterat, med des Betänckande öfver detta ärendet
at inkomma, och R. o. A. ofvanbemälte Hr Gref Spenses
Memorial til alla delar bifallit, det fördenskull merbemälte
Memorials innehåld af Justitim-Deputationen uti en Förordning
kommer at författas, för tilkommande tider at blifva efterlefvad,
uti livilcken förordning
2:o) den första § af detta Secrete och Justitiee-Deputationernes
Betänckande kommer at inryckas, allenast med den ändring,
at uti början af bemälte § i stället för orden »ringare beställning»
sättes »beställning som i Cabinettet kommer at bortgifvas»;
3:o) at, hvad i öfrigit tiensternes förgifvande emellan Riksdagarne
beträflar, til K. Maj:t ifrån Riksens Ständer en särskilt
underdånig föreställning kunde upgå, at ä ena sidan de
ledige tienster eij för hastigt måtte bortgifvas, på det vederbörande
måge hafva tid och råderum sig i underdånighet at
anmäla, och å andra sidan med tiensternes besättjande eij alt
för länge dröijas, hvarigenom K. Maj:ts och riksens tienst kunde
komma at lida, 0111 hvilcket alt Riksens Herrar Råd i tid äga
påminna;
4:o) at vid Riksdagar alle ledige tienster, innan Landtmarskalcksvahlet
skier, böra vara bortgifne;
5:o) at strax efter Landtmarskalcksvahlet de ledige Rådsämbeten
komma at besättias; och
6:0) at under varande Riksdagar, och fyra veckors tid sedan
förslagen inkommit, de ledige tienster skola bortgifvas.
Hvilcket alt med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Actum ut supra.
Och funno R. 0. A. godt, at en Deputation af 12 personer
går med detta Extractum Protocolli til de andre Stånden; denna
Deputation utnämdes, och kommer Gref Lervenhaupt den samma
at anföra.
Hr Didron hemstälte, 0111 icke til Deras Maj:ter, hvilcke
i dag för middagen lära komma tilbaka ifrån Carlberg, en Deputation
bör upgå, at betyga R. 0. Arns underdåniga fägnad
öfver Deras Maj:ters lyckliga återkomst.
R. 0. A. förklarade detta vara deras underdåniga plickt
och åhuga aldeles likmätigt; och kommer altså en Deputation
af 12 personer denna underdåniga upvacktningen och fägnads
betygelsen hos Deras Maj:ter at aflägga; emedlertid anmodades
Dep. till D. Maj:ter. Förgripelse mot riksdagsman. 349
Cammarherren Frih. B anaer. enär Deras Maj:ter kommit til
staden, i underdånighet fönimma om tiden, när Deras Maj:ter
behaga lämna Deputationen tilträde; och afskickades Riddarhus-Fiscalen
til de andre Stånden at lämna deni häraf del,
på det de jemväl måge kunna utnämna sine deputerade.
Uplästes Hr Magnus Lagermarks Memorial, derutinnan
han sig besvärar at, vid det för en tid sedan til eldsläckning
anstälte profvet, en Capitain af stadsvachten, Johan Salström
benämd, honom med ord och gierning en sensibel tort och föracktelig
medfart våldsamligen tilfogat, oacktat Hr Lagermark
honom varnat och påmint den frid, som en Riksdagsman bör
äga; för hvilcket nesliga hanterande han ock bemälte stadscapitain
uti Slotts-Rätten angifvit, och af honom sökt satisfaction,
hvarvid såsom en ledamot af Ståndet och Riksdagsman,
Hr Jjagermark anhåller om R. 0. Arns beskydd samt
befordran til skyndesam rätt och fullkomlig satisfaction.
Hr Hestsko förestälte, at denne Capitainens brott är så
mycket större och straffbarare, som han blifvit varnad at han
på en Riksdagsman sig förgripit, hvilcket med edsöres plickt
efter Riksdags-Ordningen afstraffas bör, och at som R. 0. A.
tilkommer at taga en sin ledamot i beskydd, så lära de eij
tillåta, at detta på tiden och en lång process må ankomma,
utan tilse at en så straffbar förgripelse med det skyndsammaste
behörigen blifver beifrad.
Hr Didron höll före, at som saken redan är vid behörig
domstohl angifven, så lärer R. 0. A. sig härmed eij kunna
befatta innan utslag deri fallit.
Hr von Vicken förklarade sig af samma tancka.
Gref Henning Gyllenborg och Hr Hestsko hemstälte,
om icke Hr Justitiae-Cancellern kunde anmodas at se til, det
saken utan uppehåld kunde blifva til slut bragt.
Gref Axel Sparre sade sig som ledamot i Slotts-Rätten
förmoda, at R. 0. A. til Slotts-Rätten lära hafva det gunstiga
förtroende, at de utan uppehåld lära afgiöra saken och låta Hr
Lagermarck all justiee vederfaras, hvarom på Slotts-Rättens
vägnar Gref Sparre tilläde at han Högloft. R. 0. A. fullkomligen
kunde försäkra.
Hr Boije: at som man til Slotts-Rätten hyser et ganska
fullkomligit förtroende, så voro det allenast at visa den ömhet
R. 0. A. häfver för sitt Stånds ledamöter, at man härutinnan
anmodar Hr Justitise-Cancellern.
350 Heldmans grammatika. Skeppet Patriotens utredning.
Hr Didron begärte tii sin undervisning få vetta om
Justitife-Caneellerns instruction kan gifva oss anledning honom
härom at anmoda.
Efter något ytterligare discourerande och på HrLandtm:s
giorde fråga
stadnade R. o. A. i det slut, at man först afbidar hvad
utslag i Slotts-Rätten, derest Riddarhus-Fiscalen tidigt häfver at
påminna, kan blifva; med hvilcket om R. o. A. eller Hr Lagermark
eij skulle vara nögde, så lärer sedan vara tid nog at
anmoda Hr Justitise-Cancellern.
TJplästes Magister Heldmans Memorial, derutinnan han anhåller,
at R. o. A. gunstigast ville vara afnämare af en af
honom för dem af Tysk nation författad Svensk grammatica,
så inrättad, at jemväl Svenska ungdomen af den samma kan
hafva nytta, kommandes exemplaret at kosta 3 dahl. 16 öre
kmt på godt tryckpaper oinbundit.
Atskillige af R. o. A. förklarade sig benägne för Hr Heldmans
begäran, och sade Hr Didron sig vilja taga någre exemplar,
bedjandes om ursäckt om han eij altid talar rätt efter
grammatican.
Uplästes Secrete Utskottets Extraetum Protocolli af den
10 Aug., hvarutinnan, i anledning af Bondeståndets yttrade
åstundan om underrättelse af thet til främmande orter befracktade
skieppet, Secrete Utskottet vid handen gifver huruledes
til den af Högstsal. Konung Carl XII uti Turkiet giorde gäldens
af 20 tunnor guld afbördande, uppå Secrete Utskottets
vid förre Riksdagen i anledning af K. Maj:ts nådige Secreta
Proposition skiedde tilstyrkande, efter en långsam och försicktig
underhandling med Ottomanniska Porten, en ganska drägelig
convention blifvit träffad, i så måtto, at med et krigsskiepp
jemte andre detta landets producter och fabriquer hela denna
skulden til rikets stora fördel blifver af bördad; hvartil medlen
af Ständernes Contoir, såsom en orientalisk skuld, enligit
Reglementet, under N:o 7 komma at betalas. Til värckställigheten
häraf var af K. Maj:t, för än Riksdagen begyntes, en
Commission förordnad, hvilcken styrckt H. K. Maj:t at thertil
använda et krigsskiepp af Flottan i Carlscrona; och som thenne
Riksdagen emedlertid begyntes, har K. Maj:t i nåder med
thetta Secrete Utskottet communicerat hvad således passerat,
hvilcket härvid eij haft vidare at påminna, än at i stället för
en fregatt, som i början var ärnad til manskapets återbringande,
Skeppet Patriotens befraktande.
351
man funnit mindre kåstsamt at befrackta et privat fahrtyg,
förutan flere betänckligheter man haft at härtil bruka et cronans
skepp; varandes sielfva befracktningen af förbemälte Commission
skiedd til K. Maj:ts nådiga approbation, hvarvid Secrete
Utskottet för sin del eij eller något haft at påminna, emedan
thervid är brukad all erfordrad försicktighet til manskapets
utrymme och conservation samt nogaste betingning, sedan efter
förutgången besicktning skeppet Patrioten befunnits det beqvämaste
och bäst bevärade; varandes således alt hvad giordt
är skiedt efter 1734 åhrs Secrete Utskotts underdånige Betänckande
til K. Maj:t, hvilcket med flere bemälte Utskotts
giöromål uti Riksdags-Beslutet af samtelige Riksens Ständer
blifvit faststäldt. Sluteligen bifogas en ohngefelirlig calculation,
hvaraf vises, at skieppet Patriotens befracktande kommer
at kosta 18,075 dahl. smt mindre än om fregatten Drottningholm
vid detta tilfälle skulle blifvit brukad.
Likaledes uplästes Borgareståndets Extraetum Protocolli
af den 11 Aug., hvarmedelst Ståndet förklarar, at thet sig
föredraga låtit föregående Secrete Utskottets Extraetum Protocolli
och thervid så mycket mindre haft at påminna, som Ståndet
med underdånig vördnad erkänner K. Maj:ts til den Turkiska
gäldens afbördande använde nådiga försorg, hållandes
före, at en underdånig tacksäijelse therföre til K. Maj:t bör upgå.
Hr Ammiralen von Gerten påminte, at uti Secrete Utskottets
Protocolls-Extract förmäles, at befracktningen af skieppet
Patrioten är skiedd af den af K. Maj:t förordnade Commissionen,
hvilcket voro honom obekant, ehuruväl han af samma
Commission jemväl varit ledamot, och hade han då på Ammiralite[te]ts
vägnar påstådt, at Fregatten Drottningholm til denna
expedition måtte blifva brukad, på det så väl en del officerare
och ungdom som det gemena manskapet måtte få öfning i siöväsendet,
hvartil i fredliga tider så sällan tilfällen gifvas, men
man hade då vijst honom en skrift, hvarutinnan Secrete Utskottet
styrckt til skieppets Patriotens befracktande; hvad den
bifogade calculationen beträffar, så ville han dervid eij gå in i
någon detaille, ehuruväl et och annat dervid kunde vara at
påminna, såsom at skieppet Drottningholm til den resan eij
behöft någon förhydning, emedan uti Medelländska hafvet sådant
eij är brukeligit eller nödigt; at slitagen eij kan eller bör så
högt beräknas; at provianten kunde räknas til mindre, nemligen
30 öre kmt för en gemen om dagen; hvilcket alt Hr von
352
Skeppet Patriotens befraktande.
Gerten sade sig vilja förbigå, at eij förorsaka något uppehåld
i et så angelägit ärende, utan sorn saken är afgiord, at det i
Guds namn dervid må förblifva, och önskade han af alt hierta
lycka til denna expeditionen och en skyndsam återkomst; kunnandes
Secrete Utskottet vid detta tilfället haft någon mistere,
som de eij vilja eller kunna uptäcka, och hvarvid han sade sig
acquiescera.
Gref Lewenhaupt sade bäst vara, om någre tvifvelsmål
voro angående Secrete Utskottet, at de gofvos vid handen.
Hr Landtm.: Förutan de här anförde skiälilen, har
Secrete Utskottet ännu haft flere, hvilcke finnas i des Protocoll,
och näste Riksdags Secrete Utskott där lärer finna.
Hr Falckengren: at han arnat giöra samma påminnelser
som Hr von Gerten andragit; och at han i öfrigit aldeles
acquiescerar; men som siöman hade han ännu något at erindra,
hvilcket doch i liufvudsaken och sistemen eij något ändrar,
hvarmed han skrifteligen ville inkomma.
Frih. Carl Sparre: at som ingen af Hrr vice Ammiralerne,
hvilcka sittia i Secrete Utskottet och om desse ärender äga
bästa kundskapen, voro tilstädes, det de måtte eftersändas.
Hr Ridderschantz hemstälte, om icke med denna saken
kunde bero til des Hr Falckengren sine påminnelser skrifteligen
ingifvit och Hrr vice Ammiralerne kunde komma up.
Hr Landtm.: Hr Falckengren har gifvit mig tilkänna, at
hvad han ärnat påminna, eij rörer hufvudsaken, utan angår
allenast en omständighet uti den officerarens instruction, som
kommer at föra expeditionen; såsom ock en precaution, hvilcken
i Carlscrona kan komma at i ackt tagas; i anseende dertil, at
3 anckar och 3 tåg tyckas vara för litet på en sådan resa och
et sådant farvattn.
Frih. Carl Sparre: Emedan Hr von Gerten anfördt, at
han uti Commissionen eij sedt någon befallning ifrån K. Maj:t,
utan allenast ifrån Secrete Utskottet, så måste jag berätta, at
jag eij annat kan påminna mig, än at Secrete Utskottet hemstält
det til K. Maj:ts behag.
Hr von Gerten: Secrete Utskottet har styrckt til skieppet
Patriotens befracktande.
Frih. Carl Sparre: doch med hemställande til K. Maj:ts
nådiga behag.
Hr Landtm, berättade, at så väl bemälte skiepp, som
tvänne andre, hvilcka Handelsmannen Siöberg anbudit, af för
-
Skeppet Patriotens befraktande.
353
farit folck blifvit besicktigade, och at det första befunnits
rymmeligast och beqvämligast.
Hr von Gerten instämde at så skiedt.
Hr Didron sade det vara en stor åtskilnad, när Secrete
Utskottet i underdånighet styrker K. Maj:t til något, och när
Secrete Utskottet hemställer et ärende til K. Maj:ts afgiörande
med Råds råde.
Hr Landtm.: Secrete Utskottet kan efter omständigheterne
giöra begge delarne; vid detta tilfället har Secrete Utskottet
nämdt Patrioten, såsom et beqvämt skiepp; och sedan det
blifvit eftersedt och befunnits, at detta skiepp var det beqvämaste
af dem som voro at tilgå, har Secrete Utskottet intet
dervid haft at påminna.
Hr Didron: Det angelägnaste, som på Riksdagen kan afhandlas,
är at få vetta, hvad åtskilnaden är, när Secrete Utskottet
i underdånighet styrcker K. Maj:t til något, och när
något til K. Majit och Rådet hemställes.
Hr Landtm, sade sig, utan at bryta tysthetseden, kunna
berätta, at Secrete Utskottet i underdånighet styrckt K. Maj:t
til et skiepps befracktande; men at igenom Commissionen måtte
efterses, hvilcket skiepp härtil voro tienligast.
Hr von Gerten gaf tilkänna det så vara skiedt.
Hr von Hökerstedt sade sig ofta hafva varit ledamot af
dylika Commissioner, deräst om skiepps befracktande blifvit
öfverlagt; men at man altid efter nogaste uträkning befunnit
kåstnaden vara långt drygare, när cronan brukar egne fahrtyg,
än när dertil skiepp befracktas; för hvilcken orsak man ock
nyligen til de Algieriske presenternes afsändande befracktat
köpmansskiepp; och således lärer det ock nu befinnas; i anseende
livartil Hr von Hökerstedt vid detta skiepps befracktande
sade sig eij hafva något at påminna.
Hr Falkengren erindrade det vara en annan beskaffenhet,
när man vill giöra uträkningen på et helt armerat cronoskiepp,
men när man gior besättningen och bestyckningen lika, så
blifver i omkostnaden ingen åtskilnad.
Hr von Gerten hemstälte, emedan saken är afgiord, om
det icke dervid kunde bero, och at man således nu allenast må
önska lycka och välsignelse til en god expedition.
Hr Landtm, förmälte, at hvad uträkningen angår, så
voro den giord af dem, som i de saker kunde äga insikt, hvilcken
insickt af alle Secrete Utskottets ledamöter eij kunde
Adelns Protokoll, 1738. 23
354 Skeppet Patriotens befraktande. Löningsliqvidation.
fordras; ehuruväl detta eij egenteligen gior något til hufvudsaken.
Hr Lilljestierna sade sig eij eller förstå at härom så
noga döma, doch begärte han, at för des räkning måtte komma
til Protocollet, det han för sin del behöfde uplysning, om icke,
hvad omkostnaden beträffar, det voro et mål, hvaraf Plena hade
bordt haft kundskap.
Hr Landtm, underrättade häruppå R. o. A., at qusestio
an på förre Riksdagen blifvit afgiord; at i anseende til sättet
saken sedan blifvit beredd och nu til slut bragt; at i öfrigit
Bondeståndets åstundan nu gifvit Secrete Utskottet anledning
med denna berättelse til Plena at inkomma; hvarmed til äfventyrs
man eliest längre hade drögt.
Hr Wulfwenstierna erindrade, at som påminnelsen angående
Instructionen torde vara af angelägenhet, om icke de
Hrr Siö-officerare, som den samma giordt, på behörig ort dermed
fingo inkomma.
Hr Landtm, sade den samma angå lots och anckare; och
som Secrete Utskottet i dag efter middagen kommer tilsammans,
lärer Hr von Gerten och Hr Falkengren der med den samma
kunna inkomma.
1 öfrigit frågade Hr Landtm., 0111 Secrete Utskottets
giöromål bifalles;
Hvartil af R. 0. A. svarades med ja.
Vidare hemstälte Hr Landtm., örn icke i anledning af
Borgareståndets yttrande en underdånig tacksägelse til K. Majit
kommer at upgå;
Hvilcken fråga af R. 0. A. äfvenledes med ja besvarades.
Hr L andtm. förmälte, at Secrete Utskottet snart lärer
formera den så kallade Stora Secreta Deputation, i förmodan
at hafva hittat på förslag at ställa de löningsfordrande tilfreds
på eij så serdeles lång tid.
R. 0. A. betygade häröfver et besynnerligit nöije, och at
detta förtiente tacksäijelse.
Upropades Deputation en, hvilcken lil de andre Stånden
afgick at afleverera R. 0. Arns Extractum Protocolli, angående
ledige tiensters besättiande.
Hr Sparrschöld påminte, at des vid deliberationen härom
ingifne Memorial måtte följa med;
Det samma giorde ock Hr Didron, i anseende til des samma
gång til Protocollet ingifne förklaring.
Grefve Bondes hemmansbyte. Flottning ur Vettern. 355
Detta blef strax värckstält, och bemälte tvänne documenter
vid det Extr. Protocolli, som kommer at löpa Stånden igenom,
bihäftade; til hvilcken ända Hr Didrons declaration, som i
Protocollet redan var inhäftat och paginerat 986 til och med
990, blef utskuren. x)
Uplästes Riksens Ständers Gammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver H. Exc. Riks- och
Cancellie-Rådet Gref Gustaf Bondes sökte byte af des uti
Stockholms lähn Sollentuna härad och Spånga sochn belägne
säterierusthåld Hässleby, tillika med trenne dess närmaste samt
äfven under rustning begrepne hemman Grimstad, Vällingeby och
Nählsta, jemte det andra hemmanet i Vällingeby, som til
Mönsterskrifvareboställe under K. Lif-Regimentet blifvit anslagit,
emot upgifvit vederlag af frälsehemmanet Uhrsvik, äfven
i Spånga sochn, samt Sållna frälse säterij uti Stockholms lähn,
Sämminghundrad härad och Skånilla sochn, jemte Slåsta och
Vreta hemman uti samma lähn Erlinghundrad härad och Vreta
sochn; och som i detta vederlaget existerat en brist af 4 dal.
27 öre och 23 U. pgr sint, så berättes Hr Riks-Rådet och
Cancellie-Rådet hafva til fyllnad upgifvit uti et des frälse
hemman i Ervingeby uti Stockholms lähn, Sollentuna härad
och Spånga sochn, så mycket uti spannemålsränta som deremot
svara kan; och emedan K. Majit och cronan vid detta bytet
eij allenast niutit fullt gen fullo, så i ränta som godhet, utan
ock något öfverskott i ränta, fördenskull hemställer Deputationen,
om icke de deröfver uprättade och Betänckandet bilagde
2:ne bytesliquidationer må af Riksens Ständer gillas och
fastställas.
Betänckandet bifölls af R. 0. A.
Uplästes Gammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationéns
Betänckande öfver den projecterade fahrten til masters
flottande ifrån sion Vettern neder til Söderköping och Saltsiön,
i anledning af 52 § af K. Majits nådige Secreta Proposition
angående krigsväsendet til lands och siöss; hållandes Deputationen
före, en sådan fahrts inrättande vara möijelig, och at
detta ärendet til K. Majit i underdånighet kunde hänskiutas,
så at en noga undersökning härom må anställas, i synnerhet
hvad Motala ström angår, och calculation öfver kåstnaden författas,
samt i fall utgräfningen emellan sion Vettern och Söderköping
til publici och invånarenas nytta skulle låta sig giöra,
') Se ofvan sid. 320.
356
Mästers flottning ur Vettern. Qvarnar.
at på den händelsen K. Maj:t ville draga nådig försorg oin
detta värckets företagande och bringande til värckställighet,
och som denna inrättning äfven förmenas lända til manufacturernes
upkomst, så är Deputationen af den tanckan, at omkostnaden,
som härtil kommer at användas, kunde tagas af
landshielpsmedlen.
Hr von Gerten: Betänckandet tyckes vara mycket nyttigt,
allenast at först undersökes, om masterne på Fägermo äro af
den godhet och värde, at de förtiena en så stor omkostnad;
emedan hvad in til denna tid til Carlscrona ifrån samma
ort ankommit eij kunnat anses för master, utan snarare för
spiror.
Härvid berättades, at angående Fägermo skogen, i anledning
af Riks-Rådets Gref Lagerbergs ingifne Relation, Landtoch
Siö-Militise-Oeconomie-Deputationen vid förre Riksdagen
ingifvit et Betänckande, hvaruppå ifrån Ständerne en underdånig
expedition til K. Majit upgådt; och discourerades, om
icke således Landt- och Siö-Militi£e-Oeconomie-Deputationen
häröfver kunde höras;
Men som af Hr Wulfwenstierna och andre faststäldtes,
at fast ännu inge så svåre master på bemälte skog skulle finnas,
kunde de doch växa til, och Ammiralitetet emedlertid derifrån
hafva spröten och stänger, hvilcket voro en eij ringa besparing
för riket; och at i öfrigit afseendet med denna durchfart eij
allenast voro på bemälte masters, utan jemväl på andra vahrors
transporterande samt commerciernes befrämjande; det ock allenast
här ankommer på en underdånig föreställning til K. Majit at
låta undersöka om möijeligheten;
Altså giorde Hr Landtm, frågan, om Betänckandet bifalles;
Hvilcken
fråga af R. o. A. med ja besvarades.
Hr Landtm, anmälte en af Hr Celsing å egne samt de
öfrige qvarnägare och mölnare här i staden giord ansökning,
angående et hos Urskilnings-Deputation ingifvit och den 12
Junii afslagit Memorial, om tilstånd til flere häst- och liandqvarnars
upbyggande, hvilcket Urskilnings-Deputationen eij
kunnat eiuottaga i det stånd saken då var; men som K. Majits
nådiga Resolution den följande 6 Julii härpå utfallit, och de
sökande funnit sig föranlåtne at vända sig til Riksens Ständer,
ty anhålla de at samma deras ansökning til vederbörande
Deputation må blifva remitterad.
Qvarn-ägarnes memorial. Städers båtsmanshåll. 357
Hr Landtm, förmälte härvid, at i anledning af någre
sökandes, hvilckas angelägenheter hos K. Majit då lågo under
afgiörande, giorde förhehåld, R. o. A. resolverat, at de, som sig
i dylika omständigheter befunno, skulle äga frihet, sedan K.
Majits nådiga resolution utfallit, vända sig til Ständerne;
Och berättade Riddarhus-Secreteraren, at de öfrige Stånden
denna R. o. Arns resolution bifallit.
I anledning häraf remitterades denne de qvarnägandes
ansökning til Urskillnings-Deputationen, och skrefs på den
samma:
Resol. Remitterat til Urskilnings-Deputationen, emedan
K. Majits nådiga resolution häröfver eij utfallit, innan Urskilningsterminen
var förbi, och Riksens Ständer resolverat, at de,
som uti förbemälte omständighet sig kunde befinna, skulle äga
tilstånd, der de så nödigt ackta, at vända sig til Riksens
Ständer.
Hr Landtm, hemstälte, om icke Urskilnings-Deputationen
kunde få lof at projectera en ultimat termin för dem, som der
inlagt reservationer.
Detta bifölls af R. o. A.
Cammarherren Frih. Baneer kom tilbaka och berättade,
at K. Majit i nåder svarat, det K. Majit af resan voro något
matt, så at K. Majit hade gådt til sängs, hvarföre K. Majit i
nåder åstundat, at Riksens Ständer i dag eij med någon Deputation
sig måtte bemöda.
R. o. A. funno godt at i morgon å nyo låta anmäla Ständernes
underdåniga åstundan at med en Deputation få upvackta
Deras Majiter; om hvilcket alt de öfrige Stånden nu genast
igenom Riddarhusfiscalen komrno at averteras.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betänckande, i anledning af K. Ammiralitets-Collegii RiksdagsBerättelse,
angående de Båtsmän, som Städerne i riket böra
utgiöra och underhålla, berättandes Deputation, huruledes en
del städer, som, igenom den af Lofl. Borgareståndet vid 1731
ahrs Riksdag skiedde fördelningen uti båtsmanshållet, blifvit
til lindring upförde, altsedan eij kunnat förmås at priestera
hvad dem efter 1720 års fördelning åligger, hvaremot andre
städer, som vid berörde Riksdag blifvit med högre båtsmanshåll
än 1720 belagde, sig det samma aldeles eij skola velat underkasta,
bifogandes Deputationen en af Siö-Militise-Contoiret i
Carlscrona insänd förteckning på hvad städerne sedan åhr 1732,
358
Städers båtsmanshåll. Deputationer.
då Båtsmans-Förråds-Cassan inrättades, til och med 1736 äro
til berörde cassa skyldige, livilcket sig bestiger til en summa
af 4,795 dahl. 223/4 öre smt; i anseende hvartil Deputationen
finner skiähligt, at städerne berörde summa eller de båtsmäns
lön- och rättigheter, som de sig undandragit, för så lång tid
som de fyllnaden efter berörde fördelning icke praesterat, med
första til båtsmanscassan böra betala, som_ock Deputationen
håller före ganska nödigt och nyttigt vara, at städerne sins
emellan en sådan delning och jemkning angående båtsmanshållet
under nu påstående Riksdag må träffa, at en jemlikhet
i utgifterne, utan båtsmansantalets förminskning, må kunna erhållas
och stadfästas.
Hr Landtm, erindrade, at som angående Städernes Båtsmän
jemväl hos Defensions-Deputationen något i anledning af
K. Maj:ts Secreta Proposition är i öfvervägande, om icke begge
Deputationerne om detta Betänckande kunde hafva sammanträde,
på det uti en sak skiljacktige Betänckanden hos Riksens Ständer
eij måge inkomma.
Detta bifölls af R. o. A., och kommer et Extractum Protocolli
härom at utfärdas.
Gref Lewenhaupt, som hos de andre Stånden afgifvit
R. o. Arns Extractum Protocolli öfver Secreta och JustitiaeDeputationernes
Betänckande angående ledige tiensters besättande,
kom med Deputationen tilbaka och näst Ståndens
aflagde hälsningar berättade, at Stånden tackat för communicationen
samt försäkrat at skyndesammast svara och at härutinnan
som uti alt annat i det nogaste conformera sig med R. o. A.;
och hvad den underdåniga upvacktningen hos K. Maj:t beträffar,
så skola Deputerade sig infinna, så snart de blifvit underrättade
om tiden och rumet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, bestående af 6 deputerade; hvilcken Deputation,
sedan den afgifvit och til det bästa recommenderat
någre Extracta Protocolli, hvilckas innehåld här nedanföre andragne
finnas, samt af Hr Landtm, blifvit besvarad, afträdde.
Hr Didron berättade sig nu komma ned ifrån K. Maj:T
och hafva K. Majits nådigste befallning at näst K. Majits
nådiga hälsnings förmälande gifva R. o. A. tilkänna, det K.
Maj:t i nåder vill emottaga Riksens Ständers Deputation klåckan
emellan 5 och 6 efter middagen.
Dep. t.H.Maj:t. De la Gardies hemmansbyte. G-ästningspenningar. 359
De 12 R. o. A:ns ledamöter, som til denna Deputation
voro utnämde, upropades efter den författade listan; varandes
Frih. von Ungern Sternberg den förste, som således kommer at
föra ordet;
Och anbefaltes Riddarhus-Fiscalen hos de andre Stånden
at berätta, det deras deputerade klåckan strax efter 5 sig härpå
salen ville infinna, at hela Deputationen här kan samlas
och härifrån upgå til K. Maj:t.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående H. Exc. Riks-Rådet och OfversteMarskalckens
Gref De la Gardies sökte byte af Vinterhälla 1
helt hemman uti Södermanland, Hölebo härad och Höslö sochn,
emot vederlag af frälsehemmanen Smesta och Rinckeby 1/2
i samma sochn, til hvilcket byte K. Maj:t genom dess nådiga
skrifvelse af den 15 Januarii på det sättet samtyckt, och Hr
Riks-Rådet och Ofverste-Marskalcken allenast beviljas at utbyta
räntan af Vinterhälla hemman; och som Hr Riks-Rådet
och Ofverste-Marskalcken kommer at niuta skatterättigheten
på vederlagshemmanen, i anseende dertil, at det utbytte hemmanet
Vinterhälla är Fru Wallraves skatte, han ock til K.
Maj:t och cronan afstådt en öfverränta af 3 dahl. 23 pgr sint,
så hemställer Deputationen til Riksens Ständer, om icke, emedan
K. Majit och cronan i detta bytet eij allenast niutit fullt gen
fullo, utan ock igenom öfverräntans afstående avancerat 3 dahl.
23 pgr smts ränta åhrligen, det samma med den deröfver författade
liquidation må approberas och fastställas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes det i dag ingifne Bondeståndets Extractum Protocolli
af detta dato, angående de vid sidst håldne utskrifning i
Malmöhus lahn uttagne 2 öre smt gästningspenningar, hvilcket
förmenes vara stridande emot 1695 åhrs Reglementes 11 §,
begärandes Ståndet, at det härom bifogade och af Fullmäcktigerne
ifrån bemälte låhn inlagde Memorialet til behörig ort måtte
blifva remitterat.
Hr Didron påminte, at som detta rörer Frih. Bennett,
hvilcken är Landshöfdinge i lähnet och nu är siuk, han ock
häraf må få behörig communication och tilfälle sig at förklara,
innan detta til något ställe remitteras.
Hr Wulfwenstierna hemstälte, om icke detta kunde gå
sin rätta väg til K. Majit; emedan Collegier och vederbörande
då blifva hörde.
360
Gästmngspenningar i Malmöhus län.
Hr Wulfclo: Här är en disput om Förordningens förstånd,
livilcken eij på annat ställe kan decideras än hos
Ständerne.
Hr Didron påminte, at det hade bordt gå igenom Urskillningfen.
Gref Lewenhaupt: Emedan målet är publict och angår
en hel province, så bör det gå igenom Ständerne, det är
rätta vägen.
Hr Didron: Frågan är, om de med denna ansökning eij
bordt gå til K. Maj:t.
Hr Landtm.: Som et helt Stånd anmält ärendet, det ock
angår en hel provintz, så tyckes frågan vara, til hvilcken Deputations
utarbetande det skall remitteras; och som det å ena
sidan tyckes höra til Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationen
och å andra sidan til Cammar-Oeconomiffi-Deputationen,
lärer thet til begge kunna hänskiutas.
Hr Didron giorde det förbehåld, at hvad som eij gådt
igenom Urskillnings-Deputationen eij må antagas.
Frih. Coijett: Detta är et allmänt ärende och rörer 1695
års Förordning, kan altså eij annorstädes afgiöras än hos
Riksens Ständer, och är af stor vigt, emedan det med tiden
kunde röra vårt insockne.
Hr Didron: Här äro klagomål, och med dem hade de
bordt gå lagliga vägar.
Hr Landtm, giorde frågan om Bondeståndets Extractum
Protocolli remitteras til Landt- och Siö-Militiae- samt CammarOeconomie-Deputationen;
Hvilcket
af R. o. A. bifölls.
Hr Didron påminte, at hvad han i denna saken tält måtte
komma til Protocollet.
Hr Lilljestjerna förklarade sig af samma mening med
Hr Didron och Hr Wulfwenstierna; och at, när öfver en
ämbetsman klagas, sådant må gå til K. Majit, emedan i annor
händelse Ständerne med alt för mycket arbete skulle blifva
öfverhopade.
Hr Landtm.: Frågan har här allenast varit, hvarthän
målet skulle remitteras; Deputationerne lära tilse, om på et
eller annat sätt är felat; och lära R. o. A. nu eij vilja ingå
in meritis.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial af den 4 i
denna månad, hvarmedelst til Riksens Ständers godtfinnande
Kansli-Kollegii protokoll. Grefve Horn. 361
hemställes, om icke K. Cancellie-Collegii Protocoller, som angå
bemälte Collegii oeconomiemål samt tiensters bortgifvande och
postväsendet, äfven må komma under Deputationens öfverseende,
och om eij, i fall desse ärender uti Cancellie-Collegii
Protocoller icke redan äro skilde ifrån de mål, som tysthet
fordra, sådant hädanefter uti et serskilt Protocoll må kunna
skie, på det de framdeles til Deputationens öfverseende må
blifva lämnade.
Hr Landtm, förmälte, at på förra Riksdagen hade Cancellie-Collegii
Protocoller uti Protocolls-Deputationens Instruction
varit undantagne; hvilcket vid denne Riksdagen eij skiedt;
och at i öfrigit frågan här lärer vara om det tilkommande.
Hr Didron: De gingo då för secretessen skull til Secrete
Utskottet, dit höra de ock nu.
Gref Gustav Gyllenborg: Här begäres allenast, at de
Protocoller måge separeras, som angå oeconomica och tiensters
föreslående, hvilcke mål eij kunna anses för någon hemlighet.
Hr Ridderschantz: at han vid förre Riksdagen varit
ledamot i Protocolls-Deputationen; och at, när man behöft
någon underrättelse angående Cancellie-Collegii Protocoll, man
den begärt ifrån Secrete Utskottet.
Hr Landtm.: Frågan är allenast för framtiden.
Hr Landtm.: Bifalles Betänckandet?
R. o. A. svarade bärtil med ja; och tillädes af någre: för
framtiden.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Riks-Rädet och Prsesidenten
i K. Cancelliet, H. Exc. Gref Horn anhåller om R. o. A:ns
til stånd at på någre dagar få resa til Adon, livartil H. Exc.
erhållit K. Maj:ts nådiga permission.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Det påmintes, at detta hade bordt anmälas uti Secrete
Utskottet och Secreta Deputationen;
Hvartil Hr Landtm, svarade så vara skiedt, men at H.
Exc. sagt til Hr Landtm., at vid sådane tilfällen H. Exc.
altid tillika anmält sig hos Plena.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betånckande, angående de af cronones immediate behållne
hemman utgående samt förvandling underkastade jordeboks-
och mantalspersedlars sammanslående til en viss och
ständig penningeränta, hvarutinnan, sedan Deputationen vid
handen gifvit, at för de i Betänckandet uprepade 15 lähn
362 Markegångstaxa-. Tullarrende. Lön.-liqvidationen. Kungsgårdar.
behörige marckgångstaxor skola blifvit projecterade och af
K. Maj:t i nåder bifallne, med mera, Deputationen i anseende
til de anförde skiälil och orsaker håller före, at för
Osterbottn samt Nyslåtts och Kymmenegårds lähner ingen
ständig marckgång må utsättjas, utan at, hvad utlagorne angår,
derstädes hädanefter på lika sätt må förfaras som hittils vanligit
varit.
Frih. G. von Rosen och åtskillige flere giorde uppå Krigsbefehlets
och Indelningshafvares vägnar det förbehåld, at detta
eij må extenderas indelningshafvarne til någon prejudice nu
eller i framtiden.
Och bifölls Betänckandet af R. o. A. tillika med förhem alte
förbehåld.
Samma resolution skrefs på Betänckandet.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-B) eputationens
Betånckande angående arrendatorernes af tullen och accisen
i Hernösand giorde ansökning om befrielse ifrån 1719 ahrs
arrendes betalande i goda penningar; fönnälandes Deputationen
sig i anseende til de anförde skiähl eij kunna styrcka til någon
ändring uti K. Maj:ts genom rescript til Cammar-Collegium
och Stats-Contoiret i denna sak gifne resolution, utan böra i
följd deraf arrendatorerne ofvannämde 1719 åhrs tullarrende
med 850 dahl. smt betala.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes et af Hr Feldtmarskalcken Frih. Hugo Johan
Hamilton pa Krigsbefehlets vägnar ingifvit Memorial, med anhållan,
at som med liquiderandet för de löningsfordrande eij
ännu kommit til slut, det matte de til bemälte liquidationsvärck
vid Militise-Afräknings-Contoiret antagne betiente emot
den vanlige lönen, åtminstone til näste Riksdag blifva bibeliåldne.
Hr Landtm, frågade, om Memorialet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Bondeståndets i dag ingifne Extractum Protocolli
af detta dato, angående dagsvärdens til kongsgårdarne betalande
med penningar til cronan, vid de kongsgårdar, som til Öfverhetens
nöije och recreation äro laglige bygde och anlagde, men
at de öfrige kongsgårdar, hvad åker och thertil proportionerad
äng samt utmarck vidkommer, matte til Allmogen och andre
uplåtas under skatterättighet, eller ock besättas med beskiedelige
bönder.
Tiondesättning. Kreaturs-handel. Bref till Riksens Ständer. 363
Detta Extractum Protocolli remitterades til Cammar-, Oeconomie-
och Commerce-Deputationen.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den ,r>
Aug. angående Allmogens i Västerbottn åstundan at nu få
tijonde sättning, hvilcken de på 1727 och 1731 åhrs Riksdagar
sig afsagt; och remitterades tillika med det af Hr Landshöfdingen
Gyllengrip härom ingifne Memorialet til Cammar-, Oeconomiesamt
Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationerne.
Uplästes Bondeståndets i dag ingifne Extractum Protocolli
af detta dato, angående Borgerskapets i Finland ansökning at
hos Allmogen uti theras hemvister få upköpa the creatur, som
Allmogen kan hafva at föryttra;
Och remitterades til Allmänna Besvärs-Deputationen.
R. o. A. skildes åt.
Den 19 Augusti.
Närvarande samtelige Riksens Högloft. Ständer på Riddarhussahlen,
theräst the klåckan nijo samlades.
Hr Landtm., sedan han äskat liud, förmälte, at et förseglat
bref ifrån Posthuset blifvit aflefvererat med utanskrift
»til samtelige Riksens Ständer», och som härtils brukeligit varit,
at sådane bref af Talemännen öpnade blifvit, at tilse om therutinnan
voro något anstöteligit, hvilcke sedan til Stånden om
brefvens innehåld aflagt berättelse, hemstälte Hr Landtm., om
med detta bref på samma sätt skall förfaras.
Som Riksens Ständer bärtil samtyckte;
Afträdde Hr Landtm, med the öfrige Talemännen;
Och sedan the kommit tilbaka, berättade Hr Landtm,
brefvets underskrift vara: »Sarntel. Underofficerarne af Nylands
och Tavastehus lähns Regimente, som uti sidsta kriget varit
uti K. Maj:ts värckeliga krigstienst». Och som Talemännen
thervid funnit följande omständigheter, at intet namn varit
underskrifvit, hvilcket enligit Riksdagsordningen nödigt är, så
framt någon skrift hos Riksens Ständer skall blifva antagen,
at thenna skrift eij gådt igenom Urskillningen, och at i fall
the hafva at klaga, thet the vid Regimenterne uppå förslagen
af Öfverstarne blifvit förbigångne, the kunna vända sig til
K. Majit, så hade Talemännen til Riksens Ständer bordt hemställa,
om icke thetta bref kunde afslås at emottagas. *
364 Ständernas öfverläggning om domars överklagande.
Riksens Ständer gofvo härtil sitt bifall.
Hr Landtm.: vid Riksens Höglofl. Ständers förra sammanträde
blef frågan eij afgiord, huru många vägar kunna tillåtas
at hos Ständerne andraga besvär öfver K. Maj:ts JustitiaeRevisions
domar och resolutioner, emedan allenast R. o. A.
sig deröfver utlät och de öfrige respective frenne Stånden
ästundade betäncketid.
Hr Biskopen D:r Eric Benzelius sade, at Prästeståndet
skrifteligen häröfver författat sine tanckar uti et Extractum
Protocolli, hvilcket af Ståndets Notarius Magister Wiman blef
upläst, hvarutinnan Prästeståndet håller före, at de, som finna
sig befogade med besvär hos Riksens Ständer at inkomma
öfver K. Maj:ts Justitise-Revisions domar och resolutioner, böra
dertil hafva tvänne vägar öpne, nemligen l:o) öfver felacktigheter
i rättegången, och 2:o), enär någon för när skiedt emot klara
Lagen och Förordningar i hufvudmålet, hvarvid doch Prästeståndet
förmenar böra i ackt tagas
l:o) at den, som på förnämda sätt täncker söka ändring
i Konungens dom hos Riksens Ständer, bör innom 6 veckor
sedan Konungens utslag fallit sådant hos H. K. Maj:t i underdånighet
vid handen gifva, och tå uti en deduction tydeligen anföra
de skiäl, hvarpå han sin ansökning om ändring grundar,
men icke des mindre domen til full utmätning gånga, hvilcken
deduction til förklaring med vederparten skall komma at communiceras,
och sedan jemväl skrifteligen upsättas hvad K. Maj:t
och de Riksens Råd, som saken öfvervarit, hafva til det Kongl,
utslagets försvar at andraga, hvilcket alt til Ständernes nästa
sammankomst förvaras, men der parten, som i så måtto sig
missnögd förklarat, med sin tilämnade ansökning om ändring
atstår, mäste han det aldra sidst en månad för Riksdagen anmäla,
och icke des mindre ersätta sin vederpart ali förorsakad
kostnad, samt, för det han öfver samma utslag sitt missnöije
yttrat och eij fullfölja kunnat, böta 500 dahl. smt ad
pios usus.
2:o) Men der saken fullföljes, är Prästeståndet af den
tanckan, at den hos K. Maj:t inlagde besvärsskriften af Riksens
Ständer förvises til Justitiae-Deputationen eller dem, som de
finna godt öfver saken at förordna, då, om något så vigtigt fel
befinnes vara i rättegången skiedt, at, der saken restitueras,
det någon skälig ändring i Konungens dom öfver hufvudsaken
värcka kan, målet af Riksens Ständer til K. Maj:t åter hän
-
Ständemas öfverläggning om domars öfverklagande. 365
skiutas må, at låta parten niuta processen til godo, och sedan
utan afseende på förra domen det samma lagligen afgiöra.
3:o) När klagomål anföres öfver det enom för när skiedt
emot klara Lagen och Förordningar i hufvudsaken, at då
Justitiae-Deputationen eller de förordnade på ed och samvete
sådant måge pröfva, och, der så finnes, Riksens Ständer sedan
förordna, huru parten åter må til sin rätt förhielpas; men om
målet finnes af sådan beskaffenhet, at skäl äro mot och med,
så at de som lagfarne äro eller ock Riksens Ständer kunna
sielfva vara deröfver i skiljacktige meningar, at då uti Konungens
dom ingen ändring må blifva.
4:o) At för ohemult klagomål i rättegången bör den klagande
böta 1000 dahl. smt eller mera, alt som klagan finnes
vara svår til, och ersättia sin vederpart förorsakad skada och
omkostningar. Men om någon klagar i hufvudsaken och ingen
orättvisa finnes i Konungens dom, at den då klagande bör
mista sin tienst, om han någon häfver, och plickta  —; samt
5:o) at concepisten, som inlagorne upsätter, dem jemte
principalen bör underskrifva, och der besvären finnas ogrundade,
concepisten skyldig förklaras, om klagomålet angår fel i rättegången,
til 14 dagars fängelse vid vattn och bröd, men der
klagomålet rörer merita, til en månads fängelse vid vattn och
bröd, utan at hafva tilstånd någon mer med advocerande at
betiena.
Likaledes uplästes af Ståndets Secreterare Rådman Torpadius
Borgareståndets Extractum Protocolli af den 16 Aug.,
hvarmedelst Borgareståndet yttrar sig vara af deras mening,
som lämnat dem, hvilcka hos Riksens Ständer vilja anföra
någre besvär öfver K. Maj:ts Justitim-Revisions domar och
resolutioner, trenne vägar, sålunda, at dem må frihet lämnas
at andraga klagomål l:o) öfver fel i rättegången 2:o) öfver för
när skiedt emot klara Lagen och Förordningar samt 3:o) öfver
vrångviso. Hvarjemte, hvad straffet angår, l:o) för den, som
klagar öfver felacktigheter i rättegången och sådant eij förmår
bevisa, det samma utsättes til 1,000 dahl. smts böter eller i
brist af botum 3 veckors fängelse vid vattn och bröd, men
gitter lian felacktighet i rättegången visa, at då saken remitteras
tilbakars til Justitise-Revisionen, at å nyo skiärskådas
och dömas, utan at de förr ågångne domar må i vägen ligga;
2:o) att för ohemul klagan öfver för när skiedt emot klara Lagen
och Förordningar den brottslige belägges med 2,000 dahl. smt,
366 Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande.
eller i brist af böter med en månads fängelse vid vattn och
bröd, samt gior H. K. Majit och Justi ti ;e-Re visionen offentelig
afbön; 3:o) at om någon skulle drista sig klaga öfver vrångvisa,
den samma eij må tillåtas sitt brott med penningar försona,
utan plickta med en månads fängelse vid vattn och bröd,
vara sin tienst och ämbete förlustig, om han det äger, utan
hopp om dess återfående, eller at i publique sysslor någonsin
brukad blifva, samt at han derjemte bör mista ähran, men den, som
ingen tienst och underhåld häfver, at den må mista ähran och vara
landsflycktig på fyra åhr. Dessutan håller Borgareståndet före,
at de fullmäcktige, som til slika besvärs upsättiande låta sig
bruka, äfven för befunnit ohemult klagomål böra lika straff
som sielfva principalen undergå, och at alla de härå utsatte
böter, i anledning af 23 § 30 Gap. Rätteg.-B., tilfalla den
mäst tarfvande kyrcko eller hospital, ther then klagande häfver
sitt hemvist.
Så uplästes och af Bondeståndets Secreterare Proto-Notarien
Troilius Bondeståndets Extractum Protocolli af den 19 Aug.,
hvarutinnan Bondeståndet til alla delar bifaller de af Lofl.
Borgareståndet uti des Extr. Protocolli af den 16 sidstl. Aug.
föreslagne 3:ne vägar och anförde omständigheter vid klagosätten
öfver K. Majits höga Justi ti m-Revisions utfallne domar
och resolutioner.
Hr Landtm.: Pluraliteten hos Riksens Ständer är således
för trenne vägar, nemligen l:o) fel i processen, 2:o) när någon
förmenar sig emot klara Lagen och Förordningarne vara för när
skiedt och 3:o) vråugvisa. Meri som thet Vördiga Prästeståndet
ännu tillagt någre nye och angelägne omständigheter, nemligen
at den, som täncker at anföra besvär emot K. Majits utslag,
bör, 6 veckor sedan thet utfallit, sådant hos K. Majit i underdånighet
vid handen gifva, at berörde deduction med contraparten
bör communiceras, at efter des inhämtade förklaring
de Riksens Råd, som saken öfvervarit, skrifteligen låta upsättia
hvad de til det Kongl, utslagets försvarande hafva at andraga,
med mera som Hr Landtm, i anledning af ofvanberörde Prästeståndets
Extract. Protocolli anförde och til sakens lättande
mycket sade skola bidraga, hemstälte Hr Landtm., om icke
Riksens Ständer skulle behaga öfver bemälte omständigheter
sig at utlåta.
Biskopen Dir Eric Benzelius utlät sig, at Prästeståndet
hållit för nödigt, at de Herrar Riksens Råd, som dömdt i
Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande. 367
saken, måge emedan den ännu är i friskt minne hafva tilfälle
at anföra hvarpå de sin dom grundat, ty som 3 åhr förflyta
innan annan Riksdag blifver, och emedlertid välbemälte Herrar
så väl som .Tustitke-Canceller och Revisions-Secreterare med
döden afgå kunna, är godt, at emedan the lefva the sig få
förklara, så at sedan Riksens Ständer kunna se the skiäl,
hvarpå the sig fotat, hvilcket alt tillika med thet öfriga Prästeståndet
til de öfrige respective Ståndens benägna och mogna
bepröfvande hemstälte.
Hr Liljestierna sade hvad det Vördiga Prästeståndet
här anfördt vara så uplyst och mogit samt af en så handgripelig
nytta, emedan, om parten voro på en irrig väg, han
således kunde få begrep om sin rätt och blifva varnad för til—
kommande skada, at han så uplyste tanckar sig aldeles submitterade.
Gref Axel Sparre hemstälte, om icke terminen af 6
veckor tyckes vara för kort, när principalen kunde vara boende
i Finland, eller andra härifrån äfven så vida aflägne orter, och
allenast hafva fullmäcktig här, hvilcken uti et så angelägit
mål utom principalens yttrade behag sig icke kunde utlåta.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at af andre påminnes, det uti
Rättegångs-Balckens 11 Gap. 4 § finnes terminer, hvilcka kunde
gifva anledning at stadga om tiden, således kunde innom Sverige
blifva 6 veckor, för Finland 3 månader, för Pommern 4 och
utom riket et åhr.
Hr Liljestierna hemstälte, om icke, sedan de öfrige
omständigheter af Prästeståndets Extract. Protocolli blifvit
öfvervägade och bifallne, detta jemväl kunde komma under
öfverläggning, påminnandes om icke då jemväl för Gottland,
tit postgången icke altid är så viss, någon längre tid än innom
Sverige kunde utsättias.
Hr Landtm, sade sig hafva förestält detta, at sedan under
en proposition kunna fatta flere omständigheter.
Borgareståndet begärte at serskilt något få öfverlägga
angående den senare frågan om tiden;
Til hvilcken ända Ståndet afträdde.
När Borgareståndet efter en liten stunds uteblifvande var
tilbaka kommit, gaf Talemanneu Hr Justitise-Borgmästaren
Aulsewill tilkänna, at pluraliteten af Borgareståndet bifallit
det Vördiga Prästeståndet med den tilläggning, at den parten,
som hos Ständerne vill andraga besvär, må få genomläsa Rådets
368 Ständernas öfverläggning om domars överklagande.
förklaring; samt at terminen blifver i Sverige 3 månader, på
de öfrige orter, hvarunder Öster- och Västerbottn jemte Gottland
begripas, 6 månader, och at den, som öfver K. Maj:ts
utslag missnöije yttrat, men eij fullfölja kunnat, bör böta 500
dahl. sint.
Hr Adlerbeth liemstälte, om icke öfver desse qusestioner,
hvilcka eij för än i dag blifvit moverade, R. o. A. skulle behaga
at taga betäncketid, som de öfrige respective Stånden vid
förra sammanträdet det giorde, i anseende til den då förevarande
frågan.
Atskillige af R. o. A. begärade at nu propositionerne härom
måtte giöras;
tilläggandes Frih. Coijett det vara önskeligit, at R. o. A.
eij ville skiljas åt, förr än de nu anförde nyttige och angelägne
frågor blifvit afgiorde, hvilcke fast de i R. o. Arns pleno eij
varit före, så äro de doch de fleste Ståndets ledamöter eij
obekante.
Hr Landtm, uprepade de 6 momenta, som här nedan före
uti sielfva frågan finnas anförde, hemställandes om Riksens
Högloft. Ständer behaga de samma serskilt eller under en
proposition til besvarande sig föredraga låta; tilläggandes sig
til dem hafva tagit anledning utaf det Yyrdiga Prästeståndets
Extract. Protocolli, och dertil fogat det Lofl. Borgareståndets
nyligen giorde påminnelse, angående åtskilnaden i tiden, för
dem som vilja yttra missnöije, i anseende til orternes aflägenhet.
Gref Axel Sparre hemstälte, om icke uti det som blifvit
föreslagit, angående Riksens Råds skrifteliga försvar til det
Kongl, utslagets befästande, at parten deraf må få communication,
Riksens Ständer skulle finna nödigt at giöra någon ändring,
och således fastställa, at af samma försvarsskrift parten eij
må få del; emedan eliest Riksens Herrar Råds myndighet
skulle tyckas något komma at lida, af hvilcka en sådan skrift
allenast til deras säkerhet kommer at upsättias.
Det anfördes häremot, at om parten fingo se samma skrift,
han deraf så mycket snarare kunde blifva öfvertygad och
acquiescera, samt således undvika den fara han sig eliest kunde
underkasta, doch borde honom eij vara tillåtit at dervid giöra
någre anmärkningar.
Hr Landtm, hemstälte, om han icke må sammanbinda
denna omständigheten med de öfrige och dem samteligen uti en
proposition författa;
Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande. 369
Och som tiletta af Riksens Ständer bifölls;
Frågade Hr Landtm., om Riksens Ständer behaga
at then, som emot K. Maj:ts Justitise-Revisions domar och
utslag hos Ständerne vill anföra besvär, bör sådant hos K.
Maj:t i underdånighet tilkänna gifva, om han är i Sverige
boendes, 3 månader, men bor han i Finland, Öster- eller Vesterbottn,
Gottland, Pommern eller är utrikes vistande, 6 månader
efter utslagets datum, samt uti en deduction sine skiäl anföra,
och domen icke thes mindre gå til execution;
at K. Majit låter förberörde deduction med contraparten
communicera och thess förklaring inhämta;
at Riksens Herrar Råd, som saken öfvervarit, låta skrifteligen
upsättia theras förklaring til tliet Kongl, utslagets försvarande
;
at samma skrift i nedre Revision parten allenast til genomläsande
lämnas, utan tilstånd at thervid giöra någre anmärckningar,
på thet han theraf må finna huruvida han tiltror sig
sin talan ytterligare at fullfölja;
at i fall han finner sig föranlåten sitt påstående at ändra,
sådant hos K. Majit aldra sidst en månads tid för Riksdagens
början bör tilkänna gifvas;
at den, som sitt påstående således ändrar, icke thess mindre
med 500 dahl. smts böter bör beläggas, för thet han öfver
Konungens utslag missnöije yttrat och eij fullfölja kunnat.
Och begärte Hr Landtm. Riksens Ständers utlåtelse, om
the thenna propositionen bifalla;
Hvartil af samtelige Stånden svarades med ja.
Justitise-Borgmästaren Au lie vi 11 hemstälte, huru förhållas
skall, när Kongl, utslaget eij förr än en månad för Riksdagen
utfaller.
Svarades af åtskillige, at thet följer af sig sielf, at thet
tå blifver til en annan Riksdag.
Hr Lilljestierna anmälte, at han nyligen par modestie
eij velat erindra, at i stället för Riksens Råds förklaring kunde
i anseende til Rådens värdighet sättias, at de anföra sine skiäl,
hvarpå de grundat domen.
Hr Landtm, sade, at uti en lång proposition et mindre
tienligit ord lätteligen kan undfalla, at denna påminnelsen voro
essentiel och kan vid expeditionen i ackt tagas.
Hr Landtm, förestälte, at ännu återstår, hvad straff för
concipisten skall utsättias, och om icke then samma jemte
Adelns Protokoll, 1738. 24
370 Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande.
hufvudmannen bör sättia sitt namn under deductionen eller
besvärsskriften.
Hr Hestsko förmente at härutinnan eij alt för strängt
bör förfaras, på thet advocater och fullmäcktige eij måge afskrämas
at antaga sig saker, och således the, som then sielfve
eij förstå at utföra, til sin rätt komma at lida.
Frih. Coijett tyckte det vara nog, om för advocaten
allenast penningeböter utsättias; ty tå kan principalen betala
för honom.
Borgmästaren Salenius: at åtskilnad bör giöras efter omständigheterne
och när öfver nulliteter klagas, advocaten få
böta med penningar, men när ohemult klagas, at emot klara
lagen enom för när skiedt, straffet för advocaten skarpes.
Stads-Secreteraren Brehmer förklarade Borgareståndets
mening vara som Protocolls-Extractet utvisar, at advocaten
alfid bör lika straffas med principalen.
Hr LilIjestierna sade månge omkring honom vara, som
härutinnan aldeles conformera sig med det Lofl. Borgareståndet.
Frih. von Ungern hemstälte, om icke advocaten(s straff,)
som förförer en oskyldig principal, och förstår lagen bättre än
han, (icke) ännu borde skiähligen straffas hårdare än principalen.
Hr Hestsko: Emedan nu en lag om alt detta kommer
at fastställas, så tyckes jemväl böra komma i öfvervägande,
om icke Revisions-Secreterarne, i fall den, som med så mycken
fara klagat, dertil finnes hafva varit befogad, med lika plickt
böi a anses, som han bordt undergå, om hans klagan varit ohemul.
Frih. von Ungern bad, at så månge qusestioner eij måge
blandas, utan en efter den andre uti sin ordning blifva afgiorde.
Hr Landtm, giorde frågan, om icke advocaten eller
concipisten bör sättia sitt namn under inlagan och underkastas
samma straff som principalen när han succumberar;
Hvartil af samtelige Stånden svarades med ja.
Hr Landtm.: Här återstår ännu den vid Riksens Ständers
förre sammanträde upskutne frågan, om theras straff, som
på någotthera af the trenne sätten ohemult klagat;
Och uplästes utur Just i ti ce-D eputatio n en s Betånckande,
at the fleste ledamöter stadnat i den tanckan, at then, som
ohemult klagar öfver nullitet i K. Maj:ts Justitiae-Revisions
domar, bör böta 1000 dahl. sint eller i brist af botum plickta
Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande. 371
med 3 veckors fängelse vid vattn och bröd, hvilcken mening
jemväl Borgare- och Bondestånden uti theras Extractis Protocolli
bifallit.
Och berättades härvid, at ehuru väl i följe af StraffBalckens
5 Cap. 4 § en månads fängelse vid vattn och bröd
beräknas emot böter, så snart de öfvergå 110 dahl., och således
3 veckor här kunde tyckas vara för litet, doch som bemälte
straff eij må gå högre än til en månad, och altså emot
de 2000 dahl. smt, som hädanefter komma at omförmälas, bör
komma at svara, så har man här til en åtskilnad måst utsättia
3 veckor.
Hr Landtm, giorde häruppå frågan, om then, som ohemult
klagar öfver felaektighet vid rättegången uti K. Maj:ts JustitiaiRevisions
domar och resolutioner, skall böta 1000 dahl. smt
eller i brist af botum plickta med 3 veckors fängelse vid vattn
och bröd;
Hvartil af samtelige Stånden svarades med ja.
Gref Axel Sparre hemstälte härvid, om icke en åtskilnad
i straffet bör giöras, när någon häfver tvänne domar eller flere
emot sig, eller och allenast en, och om icke på den förra händelsen
straffet borde skärpas.
Det svarades bärtil, at tiletta eij synes böra införas i
Lagen, emedan thet vid klagomålets skiärskådande hos Ständerne
lärer kunna komma at anses.
Hr Landtm, frågade, om icke Riksens Ständer behaga
fastställa, at när öfver fel i rättegången klagas, tå r.öres eij
hos Ständerne vid hufvudsaken, utan hänskiutes then tilbaka
til K. Maj:t at låta parten niuta processen til goda, och saken
sedan utan afseende på förra domen lagligen afgiöra.
Härtil svarades af samtelige Stånden med ja.
Hr Lil Ijestierna bad, at eij ogunstigt måtte uptagas,
eller honom förtänckas, at lian funno sig föranlåten at giöra
en fråga, nemligen at sorn öfverdomaren, när han befinner
nulliteter vara begångne, icke allenast uphäfver domen, utan
ock förordnar en annan domare til sakens afgiörande, och en
del nulliteter äro ganska svåre, såsom när parten ohörd blifvit
dömd, så tyckes ock paritate rationis, at vid slike händelser,
livilcka man doch eij bör förmoda, saken af den andra divisionen
i Rådet böra uptagas; hvilcket Hr Liljestierna, såsom
en vanlig process likmätigt, sade sig til Riksens Ständers
mogna öfvervägande ödmiukast hafva velat hemstält, bidjandes
372 Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande.
at det ingalunda måtte uttydas som ville han dermed på något
sätt kräncka den vördnad och respect han Deras Excellentier
skyldig är.
H ärt i 1 svarades af Frih. von Ungern, at en sådan process
skulle eij allenast förorsaka vidlyftighet, utan tyckes ock vara
ovanlig; aldenstund, när nulliteter i Håf-Rätternes domar befunnits,
saken altid gådt til Håf-Rätterne til baka; och skulle,
som här föreslås, saken andra gången i Rådet på en annan
division företagas, så borde och en annan Revisions-Secreterare
och Justitise-Canceller dervid vara, eij eller hade ti! denna dag
begången nullitet giordt domaren inhabil.
Hr Lilljestierna sade sig eij vilja contradicera någon,
men förmente sig kunna visa exempel derpå, sa väl med HåfRätt
som underdomare; des tancka voro eij at någon ohemult
må få klaga, men så bör och hvem som klagar all process och
ordning til godo niuta; hvad Justitise-Cancellern och RevisionsSecreteraren
beträffar, så kunde, i fall de eij efter sin ämbetes
plickt påminnelser giordt, när saken första gången varit före,
vid des å nyo uptagande andre i deras ställen förordnas.
Hr Adlerbeth sade nulliteter vara af åtskilligt slag och
om dem differente meningar; om nulliteten eij varit för grof,
eller för stort oförstånd vijst, så hade domaren altid blifvit
bibehållen och fådt döma å nyo; i öfrigit frågade Hr Adlerbeth,
hvem som skall determinera nullitetens storlek, om den skulle
vara begången i Rådet.
Justitia?-Borgmästaren Aulaewill: Man tror aldrig vara
casus dabilis, at uti Justitise-Revision sä stor nullitet skall
kunna begås.
Hr Landtm, uprepade de emot och med andragne skiählen,
tilläggandes, at som propositionen redan är giord och besvarad,
så lärer den ock stå fast.
Sedan uplästes utur Justitice-Deputationens Betånckande
det der utsatte straffet för den, som ohemult klagar öfver domvillo,
nemligen 1000 dahl. smts böter eller 3 veckors fängelse
vid vattn och bröd, samt dessutom at giöra K. Maj:t och
Ständerne afbön, och om han eij orkar botum vara et åhr
landsfiycktig.
Så uplästes ock utur Borgareståndets Extract. Protocolli
om dens straff som ohemult klagat emot klara Lagen och Förordningarne
sig vara för när skiedt, nemligen 2000 dahl. smts
Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande. 373
böter, en månads fängelse vid vattn och bröd och hos K. Maj:ts
Justitiae-Revision offentelig afbön.
Hr Hestsko förmente, at, hvad landsflycktigheten beträffar,
åtskillnad bör giöras emellan personernes omständigheter; aldenstund
för en, som ingen tienst eller egendom häfver, det eij
kan falla så svårt, som för en, hvilcken häfver tienst eller ansenlig
egendom.
Atskillige af R. o. A. sade sig bifalla det uti Borgareståndets
Extract. Protocolli föreslagne straffet, såsom ägande
god grund.
Hr Biskopen D:r Eric Benzelius förklarade Prästeståndet
vara af samma tancka.
Hr Landtm, giorde häruppå frågan ståndsvis, om det uti
Borgareståndets Extract. Protocolli utsatte straffet för dem, som
ohemult klaga, at dem emot klara Lagen och Förordningarne
för när skiedt, bifalles;
Hvartil af hvart Stånd serskilt svarades med ja.
Frih. Coijett sade sig eij kunna samtycka til landsflycktighetsstraffet,
i anseende dertil, at en sådan biltog mans
i landsflycktigheten aflade barn igenom lagen ifrån arf äro
uteslutne och således oskyldigt skulle komma at lida.
Hr Landtm, underrättade Frih. Coijett, at landsf) ycktighetsstraffet
af Ständerne icke blifvit gillat.
Uplästes utur Justitice-Deputationens Betånckande det
föreslagna straffet för dem, som ohemult klaga öfver vrångvisa,
nemligen en månads fängelse vid vattn och bröd, tienstens förlust
och ovärdighet at vidare tiena eller i publique sysslor
brukad blifva, samt afbön hos K. Maj:t och Riksens Ständer;
och för den, som ingen tienst häfver, 4 åhrs landsflycktighet.
Hr Landtm, förmälte, at Prästeståndet uti thess Extract.
Protocolli hvarcken om brottet eller straffet sig utlåtit.
Dr Benzelius: at de ansedt målet för så groft, at de eij
trodt det af någon undersåte, som äger sitt förnuft, kunna begås.
Uplästes utur Borgareståndets Extract. Protocolli om
straffet; hvilcka bifallit thet straff, som Justitiae-Deputation
föreslagit, men tillagt ährans mistande.
Hr Landtm.: Här lärer straffet nog kunna skärpas,
emedan man vill förmoda at casus aldrig lärer existera.
Frih. Coijett: at han eij eller vid detta tillfälle kan
samtycka til Iandsflycktighetsstraffet, i anseende til det redan
af honom anförde skiälet.
374 Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande.
Borgmästaren Reenbom: Casus tyckes föga dabilis; doch
bör et skarpt straff vara utsatt, hvilcket ock i Lagen redan
finnes, nemligen at en sådan mister lifvet.
Hr Landtm.: Här äro någre af den tanckan, at den, som
klagar öfver vrångvisa uti Justitise-Revisionens domar och beskyller
vara dömdt emot ed och samvete, finner sitt straff uti
Missgiernings-B. 5 Cap. 2 § och at man således allenast citerar
detta lagsens rum.
Hr von Böhnen begärte, at för de enfaldigas skull ordet
vrångvisa närmare må expliceras och determineras; och Ständerne
hafva redan förklarat, at dertil fordras fullt upsåt och
arga list.
Hr Landtm.: Det lärer vara bäst, när Förordningen sättes
up, at de orden tagas utur Lagen, som beskrifva vrångvisa.
Hr Landtm, giorde frågan, om icke den, som öfver vrångvisa
uti Justitise-Revisionens domar klagar och således beskyller
domaren at hafva upsåteliga, och som vidare i Rätteg.B. 1
Cap. 12 § sägs, fällt en orätt och vrång dom, bör vara förfallen
til det straff, som Missg.-B. 5 Cap. 2 § utsätter öfver
then som lasteliga talar å Konungens eller Thess och Rikets
Råd, så at han mister lifvet.
Härtil svarades af B. o. A. samt Pråste- och Bondestånden
ja. Men Borgareståndet förklarade sig förblifva vid
theras uti Protocolls-Extractet yttrade mening.
Hr Otto Wilhelm de Geer hemstälte, at som nuen lag
blifvit giord och straff för dem utsatt, som ohemult klaga öfver
K. Maj:ts Justitise-Revisions domar, om icke jemväl något
stadgas bör angående deras satisfaction, som til samma klagomål
finnas hafva varit befogade.
Frih. von Ungern sade, at denna föreställning fordrar et
noga hetänckande; ty om den härtils vanlige praxis änteligen
skulle ändras, så voro frågan, hvarföre K. Maj:ts JustitiseRevision
en sådan lag mer än andre domstolar skulle vara
underkastad; hvad malversation hos domaren beträffar, så är
derpå straff i Lagen utsatt, men eij när tvänne domare kunnat
fatta olika idée om en sak.
Hr Lilljestierna frågade, om icke denna qusestion til
Justitias-Deputation redan voro remitterat.
Och som härtil svarades neij;
Hemstälte han, om icke des angelägenhet sådant tyckes
fordra;
Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande. 375
Hvilcket af Hr Hestsko och åtskillige flere understöddes.
Hr Landtm.: Behaga Riksens Högloft. Ständer, at frågan
angående deras satisfaction, som til de emot Justitise-Revisionens
domar hos Riksens Ständer andragne besvär kunna befinnas
hafva varit befogade, til Justitise-Deputationens utarbetande
remitteras.
Af Riksens Ständer svarades härtil med ja.
Hr Biskopen D:r Eric Benzelius hemstälte, om icke, när
någon klagat at honom emot klara Lagen och Förordningarne
för när skiedt, och målet är af den beskaffenhet, at skiäl äro
mot och med, så at de som lagfarne äro eller ock Riksens
Ständer kunna sielfve deröfver vara i skiljacktige meningar, at
då uti Konungens dom ingen ändring må blifva och den klagande
slippa straffet.
Hr Landtm, hemstälte, om icke Riksens Ständer skulle
vilja gå denna qusestion förbi; emedan, när tvänne Stånd
stadna i skiljacktige meningar, saken blifver i det stånd som
den var, och den klagande slipper straffet med mindre han
klagat i grofve termer.
Hr Lilljestierna förestälte vid detta tilfälle huru angelägit
det är, at när Riksens Ständer vilja lägga handen vid
Justitise-Revisionens domar, lagkloke och lagfarne män dertil
utväljas; när härom först är öfverlagt och Ständerne skulle
stadna i det slut, til sådane Deputerade et så vigtigt giöromål
at updraga samt låta them förut aflägga domareed, så blifver
frågan, huru vida Riksens Ständer, sedan de förre efter ed och
samvete saken afgiordt, sig sedan dermed vilja befatta.
D:r Benzelius understödde detta, med hemställande, om
icke hos en sådan Deputation eller Commission leuterationen
borde blifva, aldenstund alla documenter af Plenis omöijeligen
kunna skiärskådas; hvarigenom och den olägenhet kunde förekommas,
som af paritate votorum hos sielfva Stånden eliest
sig yppa kunde.
Hr Landtm, hemstälte, om denna frågan, angående målen
när de finnas dubieuse och af den beskaffenhet, sorn af det
Yördiga Prästeståndet anfördt är, skall gå til Justitise-Deputationens
utarbetande.
Vidare förmälte Hr Landtm., at sorn Lagen nu är faststäld,
så lära Riksens Ständer behaga at häröfver et Reglemente
författas samt allmänt publiceras, dem til efterrättelse som
sådane ansökningar hafva.
376 Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande.
Riksens Ständer svarade härtil med ja.
Riksens Ständer samtyckte och dertil, at efter Talemännens
öfverenskommande anslag skier til sammanträde, då hvad i
dag faststäldt blifvit kommer at justeras.
Hr Landtm, hemstälte til Riksens Ständers öfvervägande,
huru med dem förhallas skall, som vid denna Riksdag öfver
Justitiae-Revisionens domar besvär andragit.
Och discourerades, at enligit Justitise-Deputationens Betänckande
de samme uti Deputationen tydeligen böra förklara,
under hvilckendera titul och klagosätt de sina besvär namngifva
samt der underrättade blifva om det äfventyr de sig
underkasta, i fall de uti sitt påstående skulle brista; men at
med deras klagomal Justitise-Deputationen sig eij ma befatta,
innan Riksens Ständer om methoden til desse ärenders afgörande
öfverenskommit.
Och biföllo Riksens Ständer uppå Hr Landtm:s härom
giorde frågan, at de öfver K. Maj:ts Justitise-Revisions domar
hos Riksens Ständer andragne och til Justitiae-Deputationen
remitterade besvär komma at hvila, til des Justitiae-Deputationens
Betänckande angående methoden til sådane ärenders
afgiörande, i anledning af Frih. von Ungerns til Deputationen
remitterade Memorial, inkommit och Riksens Ständer sig deröfver
yttrat; med hvilcket Betänckande Riksens Ständer gierna
skulle se at Deputationen skyndesammast ville inkomma.
Frih. Coijett hemstälte, huru med dem förhållas skall,
som vid Urskillningen af fruktan för hårdt straff tagit sådane
ansökningar tilbaka, och om icke vägen för dem må stå öpen,
emedan de i tid bevakat sin rätt hos Ständerne.
Gref Sparre sade sig ignorera en sådan casum, men om
någon tagit sin ansökning tilbaka och således giordt contraparten
säker samt med honom skridit til liquidation, voro
frågan om en sådan kan gå tilbaka igen och hos Ständerne
andraga besvär.
Hr Landtm, sade sig eij kunna påminna sig mer än et
enda sadant mål, hvilcket voro Hr Lagman Stackelbergs; och
tycktes det vara eftertänckeligit, om Ständerne härtil skulle
invitera någon; men skulle Hr Lagman Stackelberg sig anmäla,
sa kunde Riksens Ständer uti denna casu speciali sig serskilt
yttra.
Hr Landtm, anmälte, at uppå Justitise-Deputationens Betänckande
angående upskiutandet med Kyrckio-Ordningens öfver
-
Pliktpallen.
377
seende til nästa Riksdag, i anseende til den omständigheten
som angår plicktepallens afskaffande, ingen expedition kunnat
skie, emedan tvänne Stånd på hvardera sidan stadnat i skilj
acktige
meningar, och om ingen jemkning härutinnan skulle
kunna träffas, blefvo det ärendet oafgiordt.
D:r Eric Benzelius sade den frågan, huru förhållas skall
när tvänne Stånd äro på hvardera sidan, ännu eij vara afgiord;
och torde det hafva sine betänckligheter at uti et allmänt
Ståndens sammanträde sig häröfver utlåta, utan kunde häldre
per Extracta Protocolli hvart Stånd serskilt sig häröfver yttra.
Det svarades, at saken på vist sätt var afgiord, nemligen
at när 2 Stånd äro på hvardera sidan, följer ingen expedition;
och om ärendet är riksvårdande, hänskiutes det til K. Majit.
Gref Axel Sparre: Detta innehåller Expeditions-Deputations
lnstruction, hvilken allenast gäller när Ständerne äro
skilde; i öfrigit förr än saken skulle stadna, hvilcken i KyrckioOrdningen
häfver sitt rum, voro bättre at Kyrcko-Ordniugen
til afgiörande företogos; hemställandes i öfrigit, om, uti et mål
som detta, et Stånd, fäst det sig utlåtit, i anseende til sedan
befundne skäl, icke kunde ändra sig.
Hr Landtm, förmälte, at de grufvelige barnemord och
flere synder, som bedröfveligen förspörjes, hvilcke genom plicktpallens
afskaffande förmodeligen torde förekommas, jemte det
at Kyrcko-Ordningen, vid hvilcken eliest denna sak skulle
blifvit afgiord, denne Riksdagen eij kommer före, samt på det
domare emedlertid måtte fä någon regel härutinnan, föranlåtit
R. o. A. at anmoda Hr Landtm, detta ärendet hos Riksens
Högloft. Ständer at anmäla; hemställandes Hr Landtm., om
icke Riksens Ständer skulle behaga, at Talemännen sin emellan
härom lingö öfverlägga och sedan til Plena referera.
Detta bifölls af Riksens Ständer.
Riksens Ständer skildes åt.
Den 23 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R. o. A.
den 16 Aug. håldne Protocollet.
Vid sid. 360 erindrade Hr Didron at han vid det til—
fället åberopat sig 1727 åhrs Reglemente til Riksdagarnes
378 Protokolls-justering. Riddarhus-Dep. H. Majits hälsa.
förkortande; och at han i följe deraf påstådt, at saken hade
bordt gå sin rätta väg.
I öfrigit giordes vid bemälte Protocoll inge påminnelser.
Hr Landtm, förmälte, at hvad de vid alla 4 Ståndens
sammanträden håldne Protocoll beträffar, så har härdis vanligit
varit, at de samme af Ståndens Secreterare dem emellan blifvit
collationerade; hemställandes om R. o. A. behagar, at ock nu
på samma sätt förhållas skall; men hvad Resolutionerne eller
Extracta Protocolli beträffar, sä justeras de samma i samtelige
Ståndens närvaro.
R. o. A. förklarade sig nögde, at äfven och nu på samma
sätt förhålles.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Meldercrentz, som varit
ledamot uti Riddarhus-Deputationen, anhållit om tilstånd at
resa bort; hemställandes, om icke af Hrr Electorerne en annan
ledamot i des ställe til förbemälte Deputation kommer at utväljas;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Vidare berättade Hr Landtm., at i anledning af det, som
vid Riksens Ständers sidsta sammanträde blef godt funnit, Hr
Landtm, i går med de andra Ståndens Talemän öfverlagt, på
hvad sätt någon jemkning Stånden emellan må kunna åstadkommas,
så at det målet angående plicktpallen och dess afskaffande
må kunna komma til expedition; hvilcket Talemännen
til sine Stånd lofvat at referera.
Sedan R. o. A. något tahlrikare voro församlade, förmälte
Hr Landtm, sig nyss hafva varit uppe at förnimma om K.
Majits hälsas tilstånd, då Hr Landtm, fädt den obehageliga
berättelsen, det K. Majit haft en elak och orolig natt.
R. o. A. betygade häröfver med mycken sinnes rörelse
deras oro och bekymmersamhet, önskandes, at den högste Guden
ville snarligen hugna riket med K. Maj:ts dyra hälsas återställande.
Dplästes Justitice-Deputationens Betänckande öfver Kongl.
Abo Håfrätts insände Riksdagsberättelse och diarier, på des
sedan sidsta Riksdag giorde arbete, vid hvilcka förteckningar
Deputationen hvad l:o) de ordinarie referentsakerne angår, i
anledning af dem, som serskilt i Betänckandet finnas uprepade,
påminner och til Riksens Ständers ompröfvande hemställer, om
icke uti samma column, som föredragandet står annoterat, äfvenväl
bör inryckas orsaken, i fall föredragandet skier långt efter
utdelningen, hvarföre sådant eij blifvit förr värckstäldt, och
Åbo Hofrätt. Bortmistade räntor. Hert. af Holstein. 3(9
at förteckningarne på så väl afgiorde som oafgiorde saker redigare
inrättade varda, samt at K. Maj:ts nådige remisser under
en serskilt numer anföras. 2:o) Finner Deputationen nödigt,
at Hof-Rätten må påminnas, at uti Riksdagsrelationerne til
nästa Riksdag eij uptaga flere afgiorde mål, än de som ifrån
den 20 Martii innevarande åhr til nästa Riksdag afslutne blifva,
som ock at K. Majit i underdånighet må anmodas anbefalla
vederbörande, at Hof-Rätternes bref skyndesamligen må blifva
H. Majit föredragne, och sedan expedierade, som ock at Collegierne
utan uppehåld må meddela Hof-Rätterne de af dem
åstundade underrättelser. 3:o) At hädanefter serskilt antecknas
hvad Advocat-Fiscalen eller Vice Fiscalen af criminalmål föredrager,
på det deras flit och drift deraf må kunna skönjas,
såsom ock at Actuarien eller någon annan, som de inkommande
civilsaker til completterande emottager, blifver anbefalt,
at til referenternes bättre uplysning på acten annotera livad
saken angår, på det referenterne må deraf så mycket snarare
kunna se hvilcka mål först böra afgiöras.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betänckande, angående Krigsbefehlets i Finnland ersättning
för bortmiste räntor genom ödes- och på frihet uptagne
hemman, hvarutinnan efter giord berättelse, om hvad så väl
uti K. Majits Secreta nådiga Proposition härom finnes omrördt,
som hvad K. Krigs-Collegiuin uti des Riksdagsrelation andragit,
Deputationen berättar sig eij hafva något vidare i detta mål
at vid handen gifva, hälst vederbörande förmodeligen lära
kommit at åtniuta bemälte ersättning för sine bortmiste räntor,
hemställandes Deputationen til Riksens Ständer, om icke K.
Majit i underdånighet kunde anmodas, at hvad härutinnan
ännu icke är vordet uträttat, må med det första som giörligit
är til behörig värckställighet befordras.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte, at för en tid sedan K. Majit nedsändt
et förseglat bref ifrån H. K. Höghet Hertigen af Hollsten
til Riksens Högloft. Ständer med afskrift deraf, hvarutinnan
II. K. Höghet, jemte lyckönskan til Riksdagen, itererade
des vid förra Riksdagen giorde påminnelser om betalning
för des lånebancozedlar, och voro på sidstledne Riksdag så
förhållit, at Landtmarskalcken och Talemännen upburit brefvet
til H. K. Majit; sedan det af K. Majit blifvit upbrutit och läst,
380 Hemmansbyte. Om ordnars instiftande.
hade det i Ståndens Plenis blifvit anmält och upläst, och som
det angådt penningesaker, hade det til Secrete Utskottet blifvit
remitterat, frågandes Hr Landtm., om nu på samma sätt skall
förhållas;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande, angående Fru Grefvinnan Eva Horns sökte
byte af militiae-hemmanet Tuna 3/4 mantal uti Södermanland,
Rönö härad och Torsåckers sochn, samt en i Trosa stad belägen
cronotomt, Jungfrutomten kallad, emot vederlag af frälsehemmanen
Lööt V2 mantal, skattlagt til Ä/8, samt Ekebohl
V8, skattlagt til */4 mantal, uti samma lähn och härad samt
Lästringe sochn belägne; och som K. Maj:t och cronan genom
detta byte eij allenast fådt fullt gen fullo, så i ränta som
hemmanens godhet, utan ock vunnit en öfverränta af 1 dahl.
29 öre 12 pgr sint, så förmäler Deputationen sig eij hafva
något dervid at påminna, utan hemställer til Riksens Ständers
godtfinnande, om icke sielfva bytesprojectet och den deröfver
fattade liquidationen må approberas och fastställas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Öfverst-Lieutenanten Hr Kaulbars Memorial,
hvarutinnan til R. o. A:ns ompröfvande hemställes, om icke
til förekommande deraf, at Grefliga eller Friherrlige namn,
hvarmed alle högre embeten härtils blifvit benådade, eij til
antalet må för mycket tiltaga, IL K. Majit i underdånighet
kunde anmodas om 2:ne Riddare-Ordens inrättning, hvaraf
den ena eller större kunde under namn af Nord-Stiernan hemfalla
dem, som de förnämsta tiensterne i riket bekläda, och
således utom 16 af Riksens Herrar Råd stiga til 24 i antalet;
den mindre Orden åter förmenes kunna utdelas til 120 å 150
värdige Ridders- och Adelsmän, och til inrättningens samt
ordens-reglornes utarbetande med mera, vissa i sådane saker
förfarne herrar och män förordnas, hållandes Öfverst-Lieutenanten
före, at dygd, mandom och snille derigenom någon heders
belöning kan hafva at förvänta.
Hr Didron sade ändemålet vara godt, och til at förekomma,
det myckenheten af Grefvar, Friherrar och Adelsmän
eij må blifva större än landets tilstånd kan tåla, och som de
hvilcka med den mindre orden benådas eij derför komma in
på Riddarhuset, så böra ock de, som intet äro Adelsmän, ifrån
samma order icke uteslutas.
Om ordnars instiftande.
381
Frih. Coijett förestälte, at genom 44 § af Regeringsformen
den befrucktade alt för stora myckenheten af Adelsmän
nogsamt är förekommen sä väl som af Grefvar och Friherrar;
och den, som efter Regeringsformens innehåld erhåller
Grefve- eller Friherre-värdighet, den har ock fådt en nog hederfull
order; at vårt rikes tilstånd eij tyckes tåla någon ridderlig
stat; at vij uti alt hvad giörligit är böra söka at hämma yppigheter,
och eij at gifva någon ytterligare anledning dertil; at
den Svenska nationens bekanta nit för ähra och dygd samt
kärlek til sitt fädernesland tyckes eij behöfva animeras genom
någon ny och om han törs säga fåfäng inrättning.
Hr Didron: Memorialet har et godt afseende til at förekomma
myckenheten af Adel och höga titlar, som uti et eij
penningerikt Iand är mera til last än förmån, och at likväl
den personelle meriten kan få sin heders belöning.
Hr Boije: Memorialet har tvänne goda syftemål, nemligen
at ähra och dygd må niuta sin belöning, och at en vansläcktande
son eij oförskyllt må niuta fadrens förtienster til goda,
och är detta jemväl et ganska lätt och tildrägeligit sätt at
upmuntra en nation, som altid älskat heder; men som det
nödvändigt bör blifva et regale, och vij nu hafva en nådig och
rättvisan älskande Konung, om hvilcken sällhet vij eij altid
kunna giöra oss försäkrade, så kunde, om detta blefvo ovilkorligit,
det således i framtiden brukas, at folck, som soutenerade
visse satzer, dermed blefvo ihogkomne. Kunde häremot finnas
något moyen, så är jag eij emot saken.
Hr Rammel: at Sverige Gudi lof nu uti 300 åhr florerat,
som ingen Riddar-orden här varit; och hoppades altså, at
likaledes hädanefter utan någon Riddar-orden skall kunna
begå sig.
Hr von Blixen förmente en sådan order kunde gifva anledning
til omkostnad för publicum och til magnificence hos
private, hvartil nationen är nog hågad; i öfrigit tycktes antalet
vara för stort, hvilcket altid minskar värdet af en ting.
Hr Palmstierna tyckte det eij kunna öka magnificencen,
emedan man i Franckrike sågo en officerare, i eliest slätta
kläder, hålla före sig vara väl prydd, när han bär sin militaire
ordre de S.-t Louis.
Hr Ridderschantz hemstälte, om icke en Deputation
kunde sättias at närmare utarbeta detta ärendet.
382
Om ordnars instiftande.
Frih. Coijett sade sig ingalunda tvifla på Hr Kaulbars'
goda och patriotiska upsåt med detta förslag; men at han för
sin del befarade, at det torde sättia jalousie emellan R. o. A.,
i det en kunde tycka, at en mindre värdig niutit denna heders
distinctionen; och hvad honom angingo, skulle han gierna se,
at samtelige R. o. A. voro et, utan någon distinction sin emellan;
i öfrigit voro i -des tycke den bästa ordern, som Svenska
män kunde pryda, och som de altid burit, et godt samvete
samt redelig nit för det allmänna bästa.
Hr Kaulbars: at på det sättet kunde man befara samma
jalousie i anseende til Grefvar och Friherrar.
Frih. Uxkull: at ingen borde få en sådan order, som icke
redan gådt utur tiensten.
Frih. Coijett påminte, at vid 1723 åhrs Riksdag det
varit i öfvervägande, at Grefve- och Friherre-titlar eij borde
blifva ärfdtelige.
Hr Didron: Successionen til Grefve- och Friherre-titlar
kan eij betagas; men en Riddar-orden blifver eij ärfdtelig.
Hr De Geer: Den som vill distinguera sig med Riddarorden,
kan resa utomlands och förvärfva sig den samina.
Hr von Böhnen: Hr Kaulbars' Memorial häfver et godt
afseende; men vij i Skåne känna den luxe, som det blå och
hvita bandet i Danmarck förorsakar; lät oss blifva vid Frih.
Coijetts yttrade mening: at vij blifva vid den ordern af redelighet
och ähra, som altid prydt och bäst pryder Svenska män,
och eij söka någon annan.
Hr Lilljestierna: Här äro för saken grundeliga skiäl;
Sverge har i fordna tider haft Riddare-ordres; och är practicabelt
i hela Europa, samt anses för en dygdebelöning; men
sorn utdelandet är et purt regale, så lära vij doch, ehuru gierna
vij det skulle önska, med visshet eij kunna afgiöra qusestio an,
emedan dertil K. Maj:ts nådiga samtycke fordras; hvarföre
R. o. A. skrifteligen kunde gifva denna sin underdåniga åstundan
tilkänna om en sådan ordre, underkastandes det K. Maj:ts
nådiga välbehag; hvartil om K. Maj:t gifver des nådiga bifall,
K. Maj:t jemväl lärer finna på utvägar til en sådan inrättning
utan omkostnad för riket.
Hr Boije mente, at frågan blifver, om man härmed skaij
ännu gå til K. Maj:t.
Sedan något ytterligare blifvit discourerat och meningarne
tycktes falla emot en sådan ordres inrättande;
Deput. till D. Maj:ter. Bevillningen. 383
Frågade Hr Landtm., om R. o. A:ns behag är, at ingen
underdånig föreställning til K. Maj:t härom skall upgå, utan
härmed förblifva som härtils varit;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Frih. Ungern berättade, at som Deputationen, hvilcken
af Ständerne varit uppe at i underdånighet betyga Riksens
Ständers underdåniga fägnad öfver Deras Majestäters återkomst
til staden, förleden Lögerdag eij kunde aflägga sin berättelse,
emedan samtelige Stånden då voro tilsammans här på Riddarhussalen,
så borde han nu gifva Höglofl. R. o. A. tilkänna,
at Deputationen samma förrättning i underdånighet aflagt, och
at K. Maj:T på följande nådiga sätt sig utlåtit:
»Ständernes omvårdnad för mig och min hälsa är mig kär;
jag önskar kunna lefva Guds namn til ähra, riket til välstånd
och välgång samt Ständerne til nöije, och kan jag intet så
exprimera mig, som jag det icke hyser mera i hiertat.»
R. o. A. betygade deras underdåniga fägnad och tacksägelse
öfver K. Maj:ts så hulda och nådiga utlåtelser, jemte
trogne önskningar för K. Maj:ts dyra lif och hälsa.
Uplästes Riksens Ständers Stora Secreta Deputations
Extractum Protocolli af den 21 i denna månaden, hvarutinnan
vid handen gifves, at som det Ärbara Bondeståndets
Deputerade begärt få inhämta närmare kundskap och visshet,
huru de genom bevillningsafgiften sedan åhr 1735 influtne och
til defensionsvärcket anslagne summor blifvit til hvarje förnödenhet
använde, så har Stora Secrete Deputationen för godt
funnit at af des ledamöter utnämna en mindre Deputation, som
utur räkenskaperne inhämtar berörde underrättelse och den
samma sedan uti Stora Secrete Deputation föredrager; hafvandes
äfvenväl de Deputerade af Bondeståndet bifallit, at halfva bevillningen
emot förledit åhr ofelbart innom detta åhrs slut upbäras
måtte, med förbehåld at eij vidare med någon extrabevillning
för innevarande åhr varda besvärade, ehuru Bondeståndet
icke är emot, om framdeles någon consumtionsacc.is
eller annan afgift til rikets understöd kommer at inrättas.
Hr Landtm, hemstälte, om icke Riddarhusfiscalen kunde
afsändas til Bondeståndet at påminna om Ståndets Extr. Protocolli
härom, på det Expeditions-Deputationen må vara i stånd
at expediera detta angelägna ärendet; i öfrigit hade Bondeståndet
härvid giordt det förbehåld, at de med upbörden eij
384 Bevillningen. Riksdagsärendernas påskyndande.
matte öfverihlas; men likväl åtagit sig, at alt skall vara betalt
til åhrets slut.
Hr Didron förmente, at när de 3 Stånden påtagit sig
denna afgift ofördröijeligen at erlägga, lärer Bondeståndet eij
kunna förbehålla sig någon längre tid.
Men uppå Hr Landtmrs giorde föreställning, at R. o. A.
ville giöra någon attention på Bondeståndets vid detta tiifälle
vista villighet, hvilcken de som varit uti Deputationen hade
orsak at berömma; hvartil ännu kommer at Allmogens utskylder
sällan förr än vid åhrets slut til fullo pläga kunna
utgå, och at betienterne på detta sättet eij kunna öfverihla
dem med execution; R. o. A. sielf äfvenväl i anseende til sine
frälsebönder lära tinna sin räkning:
biföllo R. o. A. ofvanbemälte Bondeståndets giorde förbehåld
samt at det uti expeditionen må införas.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet, bestående af 12 Deputerade; Superintendenten
Hr D:r Wallin förde ordet och aflefvererade et Extractum
Protocolli, hvarmedelst Ståndet til de öfrige Riksens
Ständers bifall och samtycke recommenderar, at all möijelig
anstalt må fogas til de ännu återstående riksdagsärendernes
bedrifvande och sä tidiga afgiörande, at alla Deputationer, utom
Secrete Utskottet, in medio Septembris kunna uphöra, och sedan
vid samma månads slut sielfva Riksdagen genom Guds nåd
lyckeligen slutas.
Sedan det samma för R. o. A. var upläst, gaf Hr D:r
Wallin R. o. A. tilkänna, at Ståndet jemväl afgiordt Betänckandet
om de ledige tiensters besättiande.
Sedan Hr Landtm, på et förbinteligit sätt på begge föreställningarne
svarat;
Afträdde denna Deputation.
Hr Landtm, uprepade, at Prästeståndet begära det en
termin för Deputationerne må sättias, innom hvilcken deras
arbete bör vara slutit, hemställandes, om icke Deputationerne
kunde anmodas at ingifva förteckningar på de til dem remitterade
och ännu oafgiorde målen, at man deraf må kunna finna,
hvilcka äro de angelägnaste, som först böra utarbetas.
Som detta bifölls;
Upsattes följande Extractum Protocolli, livilcket uplästes
och approberades:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A.d. 23 Aug. 1738.
Deput. till de andra Stånden. Löningsfordringar. 385
S. D. Uplästes det Yyrdiga Prästeståndets Extractum
Protocolli angående Riksdagens i möijeligaste måtto skyndesamma
slutande, och funno R. o. A. sig eij om någon termin kunna
utlåta innan Deputationerne insändt förteckningar på de til
dem remitterade ännu oafgiorde ärender, at man deraf må
kunna döma om arbetets myckenhet och målens mer eller
mindre angelägenhet; hvilcket med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
R. o. A. funno godt at utnämna en Deputation af 12
personer, som med detta Extractum Protocolli går til de andre
Stånden.
Samma Deputation afgick och anfördes af Lagmannen
Gref Carl Bonde.
Hr Liljestierna förmente til Riksdagens förkortande
kunna bidraga, om R. o. A. oftare in pleno kommo tilsammans,
då flere saker om veckan afgiöras kunde.
Hr Landtm, förestälte, at arbetet uti Deputationerne
derigenom skulle hindras; varandes eij eller nu mer än 15 oafgiorde
saker inne.
Hr von Böhnen påminte, at de ifrån Allmänna BesvärsDeputationen
remitterade målen ifrån vederbörande snart måge
komma tilbaka, emedan Deputationen uti sitt nog vidlyftige
arbete eliest alt för mycket kommer at hindras.
Hr Landtm, anmälte, at Frih. Alexander Palbitski anhållit
om tilstånd at resa ifrån Riksdagen, hemställandes om
icke Electorerne i des ställe kommo at välja en annan ledamot
til Protocolls-Deputationen;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Riksens Ständers Stora Secreta Deputations
Extractum Protocolli af den 21 i denne månad, angående
Krigs-Befehlets ansökning om löningsfordringarnes utbekommande,
hvarutinnan sedan Deputationen sig omständeligen
yttrat, så väl om Ständernes Contoirs nu varande tilstånd som
om tilgången til betalning, Deputationen förmäler, at när alle
Contoiret tilslagne inkomster inflyta, så kan det samma vara i
stånd at til 1742 åhrs slut betala all rikets gäld til och med
den 8:de numera, men at til et slikt ändamåls ernående oundgängeligit
synes, at Ständernes Contoir lämnas frihet på sin
credit at upnegotiera penningar, då betalningen kunde skie på
det sättet, at de, som innehafva egne, ärfde eller inköpte
löningsfordringar, emot cession af 25 procent för alla creditorer
Adelns Protokoll, 1738. 25
386
Löningsfordringar.
i gemen, derföre undfå betalning, och at de nu varande Herredagsmän
och Regiments-Fullmäcktige, som innehafva sielf förtiente
eller ärfde liqvidationer sub Nio 8, måge få dem promt
inlöste, enär de allenast 15 procent til cronan afstå. — Hvad
angår 1719, 20, 21 och 1722 åhrens löner, så är Stora Secreta
Deputationen af den tanckan, at i fall ingen fonds i StatsContoiret
til deras förnöijande kunde utfinnas, de creditorer,
som med hälften eller 50 procent vilja vara nögde, kunna i
Ständernes Contoir äfven blifva afhulpne, men i öfrigit desse
så väl som de öfrige lönings-creditorer för 1718 åtniuta full
betalning, så vida de vilja afbida tiden, på hvilcken Ständernes
Contoir dertil kan vara i stånd.
Sedan R. o. A. något sin emellan discourerat;
Frågade Hr Landtm., om förbemälte Extractum Protocolli
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Lilljestjerna påminte, at det tyckes vara något svårt
och ojämt, at de, som äro Herredagsmän och hafva eij andre
löningsfordringar än för 1719 och de följande åhren, skola eij
nu få ut de samma, med mindre 50 procent cederas, der likväl
de Herredagsmän, som för de förra åhren hafva at fordra,
eij behöfva afstå mer än 15 procent; de andre hade likväl
nu i 18 åhr väntat; och voro denna riksens gäld giord under
friheten, men den förra under souverainitetstiden; så voro ock
therutinnan en olikhet, at en del af desse creditorer af StatsContoiret
redan voro betalte.
Härtil svarades, at man i Deputationen eij kunnat förmå
de andre Stånden at gå längre; hvilcka tyckt sig hafva vijst
R. o. A., som härutinnan mäst äro interesserade, et vänskapsteckn
dermed, at de denna gälden på Ständernas Contoirs
fond, dit den efter Reglementet eij hörer, til betalning anslagit;
varandes bäst at eij för hårdt röra denna strängen, emedan
om man något högre skulle påstå, det lätteligen kunde hända,
at desse löningsfordringar på Stats-Contoiret igen blefvo förviste,
derest til äfventyrs de fordrande mycket längre skulle
komma at vänta.
Hr Landtm, frågade å nyo, om det förblifver vid Stora
Secrete Deputationens Extractum Protocolli;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Så fants ock uppå Hr Landtm:s giorde fråga godt, at
en Deputation af 24 til antalet går med detta Extr. Proto
-
Justitie-Re visionen.
387
colli, uppå hvilcket R. o. Arns bifall var skrifvit, til de andre
Stånden, at tacka för den välvilja deras deputerade uti Stora
Secrete Deputationen härutinnan vijst, och ärendet vidare hos
sielfva Stånden til et godt slut at anmäla, kommandes Frih.
von Ungern Sternberg för denna Deputationen at föra ordet.
Hr Landtm, anmälte, at ifrån K. Majit och Rådet blifvit
nedsändt och begärt, at R. o. A. eij ville skiljas åt, emedan
om en stund et angelägit ärende utur Rådet lärer nedkomma.
R. o. A. svarade, at de vilja blifva tilsamman.
TJplästes Justitial-Deputationens Betånckande, angående
ärendernes befordrande uti K. Majits Justitise-Revision, hvarutinnan
vid handen gifves, huru som af de uti K. JustitiseRevisionen
håldne Protocoller Deputationen haft tilfälle at inhämta,
det åtskillige hinder legat i vägen til justitueärendernes
behöriga drift och skyndesamma fortgång uti den K. Revision,
härrörande dels deraf, at antalet af de Herrar Riksens Råd,
sorn uti Justitias-Revisionen sittia, icke är domfört, dels ock
at, vid påkomne dödsfall samt siukdom ejler andre laga hinder
för en eller flere af Herrar Riksens Råd på den andra Rådsdivisionen,
hela Rådet nu på en lång tid måst sammanträda,
så at arbetet i gemen icke mer än på et rum kunnat fortsättias,
i det stället det elliest bordt skie på 2:ne divisioner
och til justitisesaker 3:ne fulla dagar användas. Och emedan
Justitise-Deputationen härtils eij varit anförtrodt at gifva vid
handen någre förslag, som de funnit nyttige och tienlige til
hinders förekommande och de rättsökandes skyndesamma afhielpande,
men Deputationen likväl eij kunnat förbigå at uptäcka
hvad som förmenes til allmän nytta kunna tiena, ty
hemställer Deputationen til Riksens Ständers välbehag, huru
vida tillåtas må at närmare öfverväga och vid handen gifva,
hvad mått och utvägar, som kunna finnas bäst vara til justitisemålens
ofördröijelige afgiörande uti K. Majits höga JustitiseRevision.
Hr Didron giorde det förbehåld, at ingen inrättning måtte
föreslås, hvilcken kunde förorsaka någon ändring uti det som i
Regeringsformen är faststäldt, hvilcket han sade sig så vid detta
som alle andre tilfällen på det högsta précavera, hemställandes
derjemte, at som saken tyckes vara granlaga, om icke then
samma kunde blifva liggande på bordet til nästa Plenum.
Likaledes förbehöll Hr Wennerstedt, at betieningen härigenom
eij måtte ökas.
388 Justitie-Revisionen. Depulationer. Mjöltullen.
Härtil svarades, at som Deputationen ännu eij utlåtit sig,
utan allenast begärer tilstånd at inkomma med förslag, så
tyckes Deputationens begäran mycket väl kunna tillåtas.
Hr Rammel sade det vara så mycket önskeligare, at något
godt expedient måtte kunna utfinnas, som man har bedröfvelige
exempel, at angelägne processer hela 30 åhren legat oafgiorde.
Frih. von Ungern: om icke Deputationen tillåtas kunde
at inkomma med förslag angående processens förbättrande och
förkortande; men eij angående någon ny inrättning.
Hr Lilljestierna: Som det är allenast et förslag, så
tyckes R. o. A. kunna höra det samma, emedan det altså sedan
kan antagas eller förkastas.
Sedan något ytterligare blifvit discourerat;
Frågade Hr Landtm., om Betänckandet bifalles;
Hvartil svarades med ja.
Frih. von Ungern och de öfrige Deputerade afgingo til
Stånden uti den dem anbefalte förrättning med Stora Secreta
Deputationens Extr. Protocolli angående löningsfordringarne.
Gref Carl Bonde med Deputationen, som hos de andre
Stånden afgifvit R. o. Arns Extr. Protocolli angående förteckningar
på de hos Deputationerne oafgiorde målen, kom tilbaka
och berättade, at Prästeståndet ytterligare försäkrat sig vilja
bidraga i alt hvad til et önskeligit och skyndesamt sluts erhållande
på Riksdagen tiena kan; at de öfrige Stånden betygat
sig icke mindre måne om at arbeta uppå samma ändemåls
erhållande, på det de angelägne och riksens vårdande ärender
måge blifva afgiorde.
Uplästes Cammar-Oeconomie- oell Tull-Deputationemes
Betänckande, angående tullen på miöl, hvarutinnan Deputationerne
förmäla, at som uti 26 § uti Resolutionen på Ständernes
Allmänna Besvär vid 1734 åhrs Riksdag blifvit förordnat, det
alt inkommande miöl bör förtullas til tunnetalet ä 16 lisp. på
tunnan och H. K. Maj:t sedermera förspordt, at tullen på
miölet til 1/4 afslagit, emedan af 1 t:a spannemål eij skall
blifva större pundtal miöl än ohngefehr 12 lisp., som i vigten
svarar emot 1 t:a god råg; hvarföre ock K. Maj:t denna difference
til Riksens Ständers jemkande och rättande lämnat; så
hafva Deputationerne, sedan detta ärende til dem blifvit remitterat,
under sakens öfvervägande befunnit, at ehuru väl i the
senare tider tvänne lösa strukne t:r miöl, som gemenligen hålla
Mjöltullen. Hemmansbyte.
389
16 lisp., blifvit mätte och räknade för en oskakad och ostoppad
t:a med tvänne kappar på, kan doch sådant eij annars än för
et emot gamle Förordningar stridande mätningssätt anses. I
anseende hvartil Deputationerne hålla före, at alt miöl i säckar
eller spilträn til den storlek, som Förordningen innehåller, må
vid förtullningen öfver hufvudet anses för 1 t:a å 12 lisp.;
hemställandes likväl til Riksens Ständers ompröfvande om icke
detta mål, såsom rörande Lilla Tulltaxan, kunde til den öfver
berörde taxa förordnade Commissionen remitteras at vidare
skiärskådas och utarbetas.
Härvid påmintes, at som vägarepenningarne, hvilcka doch
allenast städerne til godo komma, äro så dryga, at de stiga så
högt som accisen, det för en sådan tunna miöhl allenast mätarepenningarne
måge betalas; så erindrade ock Hr Hestsko, at
säljaren eij må vara förplicktad at låta väga miölet, emedan
på sådant sätt för de ifrån Finland ankommande victualiefahrtyg
en odrägelig tid skulle åtgå.
Men som härvid förestältes, at Betänckandet endast angår
ärendets remitterande til Commissionen öfver Tulltaxorne, och
at angående mätarepenningarne et serskilt Betänckande ifrån
Cammar-Oeconomie-Deputationen lärer inkomma;
Frågade Hr Landtm., om det nu upläste Betänckandet
vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-Oeconomie-Deputations
Betänckande, angående Hr Riks-Rådet Gref Gustaf
Bondes sökte byte af följande hemman, uti Stockholms lähn,
Frötuna skiepslag och Länna sochn belägne, nemligen Svartnö
skattehemman 1, ibidem dito 1, Högmarsö dito 1, ibidem dito
1, Hemarö dito 1 och ibidem dito 1, emot vederlag af följande uti
ofvannämde lähn äfven belägne, nemligen Lägerö skattehemman
1, ibidem dito 1 uti Frötuna skepslag och sochn, Upveda skattehemman
1,. ibidem dito 1 uti Bro skiepslag och Vättö sochn,
Bränström skattehemman 3/g i Bro sochn, och Gränby skattehemman
1, deraf 1/2 uti Närdinghundra härad och Allmunge
sochn; blifvandes efter et af K. Cammar-Collegio häröfver författat
bytesproject å Hr Riks-Rådets sida en bytesbrist af
ränta in natura til 2 dahl. 30 öre 6 5/7 pgr sint; hvartil blifvit
upgifvit så mycket som behöfves af spannemålsräntan uti Erfvinge
hemman i Stockholms lähn, Sollentuna härad och Spånga
sochn. I öfrigit som Cronan til räntan åtniutit fullt gen fullo,
Munderingspersedlars anskaffande.
har Deputationen vid sielfva bytet intet funnit at påminna,
utan håller för des del före, at Hr Riks-Rådet bör undslippa
den ransakning och undersökning, som K. Cammar-Collegium
genom bref til Landshöfdingen Wohlfelt begärt måtte anställas
öfver ofvannämde hemmans godhet och lägenheter.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Riksens Ständers Secrete Deputations Memorial
af den 3 i denne månad, berättandes Deputationen sig under
öfverseendet af Råds-Protocollerne hafva förnummit, at emot
K. brefvets innehåld af den 17 April 1735 någre Stater och
Regimenter vid vissa tilfällen blifvit tillåtit at från främmande
orter införa sådane munderingspersedlar, som värckeligen
här i riket kunnat förfärdigas, i anseende hvartil, med
det mera som i Memorialet anföres, Deputationen underställer
Riksens Ständer, om icke så väl de munderingar och persedlar,
som til alla stater och regimenter erfordras, böra innom riket
anskaffas, såsom ock at hvart och et regimentes uniform må
förblifva vid det, som en gång derom faststäldt varder, samt
at de munderingssorter, som i riket eij kunna tilvärckas, hädanefter
såsom mindre nödige må aldeles afskaffas; hållandes Deputationen
jemväl nödigt, at K. Maj:ts förnyade Förordning angående
Ryttares och Dragoners beklädning och utredning af
den 23 Januarii 1729 noga måtte efterlefvas.
Hr Didron: Man kan häröfver eij utlåta sig, innan man
får vetta hvad persedlar härmed menas, livilcket eij lärer vara
någon hemlighet.
Frih. Coijett: Man har eij tyckt sig behöfva nämna
något specifice, utan at alla munderingspersedlar, som i landet
eij kunde tilvärckas, böra vara förbudne; doch kunde han
nämna echarper och echabaraquer;
Hvartil Frih. Cederhielm ännu lade kläde til Drabanternes
beklädning, som utifrån blifvit förskrifvit.
Hr Landtm, sade frågan här eij vara om någon special
casus; utan at en general regel må fastställas och utan dispensation
följas.
Hr von Hökerstedt: Betänckandet är grundat på K.
Maj:ts och Ständernes författningar.
Hr Landtm, frågade om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-Oeconomie-Deputations
Betänckande, angående nödige medel til en ny kyrckas
Amiralitetskyrka i Karlskrona.
391
upbyggande för K. Ammiralitetet i Carlscrona; finnandes Deputationen
i anseende til de uti Betänckandet anförde omständigheter,
det en ny kyrcka för Ammiralitetet är nödig, men
kan för des del eij finna någon annan utväg dertil, än at til
Riksens Ständers godtfinnande hemställa, om icke eij allenast
åhrligen af statsmedlen 3 ä 4,000 dahl. sint dertil kunde anslås,
utan ock de böter, hvartil en och annan uti K. Justitise-Revision
samt K. Håf-Rätterne pro temerario litigio blifva sakfälte,
hvilcka lämnas under K. Ammiralitets-Collegii disposition at
giöras frucktbare, til des med kyrckobyggnaden efter den dessein
och ritning, som K. Maj:t approberandes varder, kan begynnas
och fortfaras.
Hr Landtm.: Hvad de 4,000 dahl. s:mt beträffar, som föreslås
at åhrligen af statsmedlen anordnas, så tyckes det höra til
Secrete Utskottet, livilcket häfver Statsvärcket under händer.
Hr von Gerten: Så väl desse som de pro temerario
litigio föreslagne medel lära ganska väl behöfvas; och om de
beviljas, lärer förmodeligen saken vara hulpen, emedan man
allenast åstundar en kyrcka, hvarutinnan gudstienst kan hållas,
utan någon prydnad eller kåstbarliet; i öfrigit är ammiralitetskyrckau
nu så förfallen, at om detta eij beviljas, lärer staten
innom kort vara utan kyrcka.
Gref Axel Sparre förmente, at Tyska Församlingen i
Carlscrona väl skulle kunna förmås at til Ammiralitetsstaten
öfverlämna sin kyrcka, hvilcken de doch eij förmå underhålla,
allenast man för bemälte församling ville bygga en liten kyrcka
i stället; och hemstälte, om icke Kyrko-Rådet och bemälte församling
häröfver måtte blifva hörde.
Hr von Gerten och Hr Falckengren erindrade, at bemälte
Tyska kyrcka eij är rymlig nog för Ammiralitetsstaten
och borde således utbrytas och nye flyglar tilbyggas om den
skulle kunna nyttias; i öfrigit voro så mycket mindre liknelse,
at Tyska Församlingen samma kyrcka lärer vilja afstå, som
de nyligen begynt fortfara at betacka taket med koppar samt
låtit förfärdiga et vackert orgevärck; föreslåendes Hr Falkengren,
om icke til en ny ammiralitets-kyrckas upbyggande något
af landshielpsmedlen kunde anslås.
Hr Ridder schantz hemstälte, om icke, hvad understödet
af statsmedlen beträffar, sådant kunde remitteras til Secrete
Utskottet.
Löningsfordringar. Indelningsverket.
Hr Landtm, giorde frågan, örn Betänckandet icke i öfrigit
bifalles, men at, hvad en åhrlig summas anslående af statsmedlen
beträffar, sådant må remitteras til Secrete Utskottet.
Härtil svarades af R. o. A. med ja.
Frih. von Ungern kom med Deputationen tilbaka, som
varit hos de andre Stånden med Stora Secrete Deputationens
Extractum Protocolli, angående löningsfordringarne, och berättade,
at Prästeståndet förklarat dem vara mycket kärt at
vid detta tilfälle kunna betyga, huru örne de äro derom at
vara Högloft. R. o. A. til viljes, och som de redan bifallit
Stora Secrete Deputations tanckar härutinnan, så hade de ock
låtit skrifva sitt bifall på Protocolls-Extraetet uti Deputationens
närvaro; Borgareståndet hade ännu eij afgiordt målet,
men lofvat med aldra första sig det samma företaga; Bondeståndet
hade sig förbehållit med et Extractum Protocolli at
inkomma, at ännu begära en och annan nödig underrättelse,
men emedlertid försäkrat at quaestio an eij skulle rubbas.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betänckande, i anledning af K. Krigs-Collegii ingifne
Riksdags-Relation, beträffande Indelningsvärcket, hvarvid förmäles,
at hvad angår den af K. Maj:t i nåder beviljade jämkning
uti Indelningen vid et och annat af de Svenske och Finske
Regimenterne, som blifvit satte ifrån cavallerie- oeh dragone-fot,
så emedan vederbörande Cammererare i Krigs- och CammarCollegierne
eij medhint för andra sysslor at öfverse och jernnföra
de inkommande Indelningsvärck emot lands- och jordeböckerne,
ty hafva tvänne betiente ifrån förbemälte Krigs- och
Cammar-Collegier blifvit förordnade, som til Collegiernes närmare
skiärskådande samt K. Maj:ts höga stadfästande hafva
at jemföra och öfverse:
l:o) Indelningsvärcket vid Bohus lähns Dragone-Regimente,
hvilcket nu ligger under K. Cammar-Collegii afgiörande;
2:o) Indelningsvärcket vid Abo och Biörneborgs lähns LifDragone-Regimente;
3:o)
Nylands och Tavastehus lähns Dragone-Regimentes
Indelning, hvarpå kommer at följa
4:o), 5:o) och 6:0) Öster-Bottniska Infanteries samt Carelska
Dragone-Regimentets Indelningsvärck;
hafvandes Deputationen vid denna Krigs-Collegii berättelse
intet haft at påminna, utan at II. K. Majit i underdånighet
kunde anmodas at befalla vederbörande Collegier, at med deras
Tobaks-införseln. Förordning om klädedrägter. 393
förrättningar i dessa mål hos K. Majit ofördröijeligen inkomma.
Betänckandet bifölls af R. 0. A.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce- samt TullDeputationernes
Betänckande, i anledning af K. Majits nådige
Secrete Propositions 16 § angående tobaks införsel öfver Norrska
gräntzen, uti hvilcket mål Deputationerne, efter uprepandet af
K. Cammar-Collegii härom afgifne Betänckande, för de derutinnan
anförde jemte flere skiäl och orsaker, hålla före, at
den utrikes spundne tobaken icke må tillåtas at öfver gräntzen
införas, utan at General-Tullarrende-Societeten bör sig 0111-  beflita at hädanefter hafva starckare upsickt än härtils deröfver,
at inpracticeringar öfver gräntzen så af tobak som andre
til införsel förbudne vahror antingen måge hämmas eller uptäckas.
Hr Mannerhielm liemstälte, om icke bättre voro at med
hög tull belägga den Norrska tobaken, än den samma aldeles
förbiuda, emedan på det sättet cronan kunde få något och til
äfventyrs lurendrägerierne någorlunda hämmas, hvilcka ehuru
strängt förbud man gior, omöijeligen kunna förekommas.
Atskillige af R. 0. A. intygade, at i Vermeland en otrolig
myckenhet Norrsk tobak årligen inpracticeras, hvilcket quantum
Hr Rutenschöld förmente åhrligen stiga til 10,000 matter;
och at de, som skola bevaka tullarne, ofta illa blifva liandterade.
Gref Clas Sparre höll före ingen annan utväg vara, än
at ehvem som befinnes hafva Norrsk tobak i händer, hårdeligen
må straffas; och anförde til exempel, huru strängeligen i
Portugall förfares med dem, som der med snuftoback beträdes.
R. 0. A. funno godt, at Betänckandet blifver liggande på
bordet.
Anmältes Expeditionen N:o 19, angående det at 1735
åhrs Förordning örn klädedrägter må under varande Riksdag
til des värckan uphöra, och den öfver samma Förordning anstälte
påtalan inställas; hvarvid Expeditions-Deputationen funnit
nödigt at hemställa, om icke, i anseende til påtahlans inställande,
de orden »här i Stockholm» tilläggas måtte, emedan den
här i Stockholm anstälde påtalan gifvit anledning til detta
Ständernes slut, hvilcken i andra orter eij förnimmes vara
skiedd, i synnerhet som på månge ställen ännu inge profmodeller
skola vara ankomne.
Kammar-Revisionen. Löningsliqvidationer.
R. o. A. biföllo, at orden »här i Stockholm» på det stället,
der de af Expeditions-Deputationen blifvit införde, måge blifva
stående.
Likaledes anmältes Expeditionen N:o 54, angående Cammar-Revisionens
ledamöters och betienters befriande ifrån extra
Commissioner;
Hvilcken som den befans strida med Expeditionen Nio 45,
deräst Ständerne samtyckt til flere Cammarskrifvares antagande,
på det de af dem, som komma at kallas Revisorer, måtte kunna
brukas vid Commissioner och extra förrättningar, så framt icke
det uti den förstnämde Expeditionen anförde ordet »betjente»
kommo at gå ut, ty funno R. o. A. godt, at ordet »betiente»
i den samma går ut.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Bondeståndet,
hvilcken aflefvererade et ifrån Ståndet i dag utfärdat Extractum
Protocolli.
Sedan Deputationen afträdt, uplästes Bondeståndets Extractum
Protocolli i dag daterat, derutinnan til de öfrige
Stånden hemställes, om icke Stora Secrete Deputation å nyo,
på sätt och vijs som förr är skiedt, kunde träda tilsammans,
på det Bondeståndets Deputerade kunde hafva tilfälle at bekomma
mera uplysning om en och annan omständighet uti
ofvan berörde Deputations Extr. Protocolli af den 21 hujus
angående löningsliquidationerne och Ständernes Contoirs Bistånd
med mera, samt derjemte anföra en och annan dervid
nödig pröfvad omständighet, hvarefter Bondeståndet sig öfver
alt sammans utlåta vill.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan
bifölls förbemälte Bondeståndets Extractum Protocolli.
Hr Didron giorde härvid den påminnelsen, at han tycker
det Bondeståndet insensiblement vill tränga sig in i Secrete
Utskottets giöromål och tager dertil alla tilfällen i ackt, hvilcket
han likväl sade sig hålla för mycket betänckeligit.
Stats-Secreteraren Hr Cederström inkom och sade sig
vara nedsänd utur Rådet, med befallning at anmäla Deras
Maj:TERS nådiga hälsning til R. o. A. och tillika afgifva et
Extract utur Råds-Protocollet.
Gref Axel Sparre påminte, at doren måtte hållas igen
och hvar och en se noga efter sine bänckmän, emedan det sig
i dag skall hafva tildragit, at personer, som eij höra til Riddarhuset,
skola varit inne och hördt på deliberationerne.
Tillförordnad regering.
395
Sedan härom var eftersedt, uplästes och afhördes med
mycken upmärksamhet och sinnens rörelse, Extractet utur RådsProtocollet
i dag daterat, hvarutinnan förmäles, at Hr RiksRådet
Gref Bonde berättat sig genom Stats-Secreteraren Cederström
hafva blifvit nedkallat til Hennes K. Maj:t Drottningen
och at Hennes Majit med tårar i ögonen för Hr Riks-Rådet
berättat, at Hennes Maj:t i dag tält vid H. Maj:t Konungen
och på särskilt papper antecknadt hvad Hennes Majit hördt
och kunnat fatta af Hans Majits egen mun, hvilcket och Hr
Riks-Rådet efter Hennes Majits dicterande straxt i pennan
fattat, och i Rådet upläst, af följande innehåld:
Som Gud behagat Oss nu en tid bort åt hemsöka med
en svår och långsam siukdom, hvilcken nu sätter Oss ur stånd
at efter vår högsta åstundan bivista de angelägne och riksvårdande
rådslag och angelägenheter, som hälst nu under varande
Riksdag dageligen förefalla, och Yij intet kunna vetta,
huru snart den Högste torde vilja förläna Oss nog krafter och
förmåga at i sielfva värcket visa vår innerliga åhuga och ifver,
den Vi för rikets bästa och välfärd hyse, och hvarom Våre
trogne undersåtare fullkomligen lära vara öfvertygade; så håfve
Vij, til förekommande af alt drögsmål och upskåf uti ärendernes
öfvervägande och afgiörande, i denna morgonstund blifvit
föranlåtne at anmoda och öfvertala Hennes K. Majit Vår högtälskeliga
Gemål at vilja emedlertid, och så länge Vårt siukliga
Bistånd Oss hindrar de samma at sköta, vara uti Rådet vid
rådslagen tilstädes och uti Vårt ställe enligit Vår Försäkringsskrift
och Regeringsformen afgiöra och til slut samt expedition
befrämja alla mål och ärender som förekomma kunna. Och
emedan Hennes Majit Vår högtälskade och högtälskelige Gemål
behagat emot Oss förklara, at Hon eij vill undandraga sig at
under påstående siukdom åtaga sig regeringen, på sätt som
förbemält är, och hafva samma omsorg och omvårdnad om
rikets välfärd och säkerhet samt angelägenheters afgiörande,
den Vij härtils låtit påskina; fördenskull giöre Vij Oss aldeles
försäkrade, det samtelige Riksens Ständer lära så mycket mera
detta Vårt välmenta och til rikets nytta ländande upsåt och
förslag med tacknemlighet erkänna och med oss aldeles derutinnan
öfverensstämma, som de redan för detta haft så månge
öfvertygande prof af den nådiga ömhet, kärlek och bevågenhet,
hvarmed Hennes K. Majit eij mindre än Vi, samtelige Riksens
Ständer och alla Våre trogne undersåtare i gemen omfatta,
396
Drottningens regentskap.
Vij håfve til den ändan anmodat Vår högtälskelige Gemål
detta Riksens Råd at kundgiöra, oell sedan utan drögsmål
samtelige Riksens Ständer per Extracta Protocolli det samma
jemte Vår nådiga hälsning och bevågenhet at tilkienna gifva.
Och som ingen annan varit tilstädes än Hennes K. Maj:t
Drottningen, när Hr Riks-Rådet efter Hennes Maj:ts egna ord
och befallning det måst skrifva, så har på Hr Riks-Rådets
underdåniga anhållan om Heres nedkallande af Råden, Hennes
Majit befalt honom gå up i Rådet och med sig nedhämta
Herrar Riks-Råden Grefvar Meijerfelt, De la Gardie, Baneer
och Bielke, då uti Hennes Majits och förenämde Herrar RiksRådens
närvaro samma skrift af Hr Riks-Rådet Bonde å nyo
blifvit upläst, hvarvid Hennes Majit tilstådt och försäkrat det
vara de samma ord, som Hennes Majit i dag morgonstunden
fådt af Hans Kongl. Majits egen mun, och derjemte beklagat,
det Hans K. Majit eij voro i stånd det sielf Herrar Riksens
Råd at tilkänna gifva, hvarpå, sedan Herrar Riksens Råd åter
i Rådet upkommit och detta blifvit upläsit, resolverat blifvit,
at 4 exemplar häraf, et til hvartdera Ståndet, strax skulle
komma at nedskickas.
Hr Lilljestierna: Ingen kan utan med största sinnes
rörelse höra vår nådigste Konungs öma omsorg för riket och
des trogne undersåtare, hvilcken en så bedröfvelig omständighet,
som des svåra siukdom är, eij förmådt förminska, och vår
nådiga Drottnings hulda och milda sinnelag, som uti sin stora
bedröfvelse eij vill undandraga sig den tunga regeringsbördan;
Gud bättre, at Svea mäns hufvud och försvar skall befinna
sig i det tilstånd, at Vij eij få fägna oss af des milda styrsel;
vij voro uti detta beklageliga tilståndet aldeles tröstlöse, om
vij eij hade at hugna oss af den nådiga försorg, som Hans K.
Majit nu för riket betygat, och vår huldaste och mildaste Drottnings
öma omsorg, som vij veta hon för rikets bästa hyser;
vij böra tacka Gud för en så nådig och mild Konung och
Drottning och kasta oss til deras fötter med en underdånig
och vördsam tacksäijelse; och som vår nådigste Drottning vijst
så många oförlikneliga prof af kärlek til Svea barn, icke allenast
den tiden, då hon trädde på timonen, utan ock alt sedan,
samt i synnerhet då hon under K. Majits frånvaro i des arfländer
så högst bepriseligen förde regeringen, så at man altid
funnit de högsta kungelige dygder och egenskaper, såsom rättrådighet,
mildhet och kärlek til sine undersåtare, hos henne i
Drottningens regentskap.
397
högsta grad förenade och sin emellan strida om företrädet, hvad
skola vij balancera! Neij! lät oss önska, at Gud ville välsigna
vår nådiga Konung och förhjelpa honom til hälsan samt förläna
Hennes Majit krafter at kunna uthärda med den svåra
och tunga regeringsbördan, och således til et svar uppå denna
förestälte frågan säga et underdånigt vördsamt ja.
Frih. Coijett: Emedan vij alle nogsamt känna och veta
at vörda Hennes K. Majits stora dygder, så har ock aldrig
någon af R. o. A. härom kunnat balancera; men at R. o. A.
sig förr härom eij kunnat utlåta, dertil har orsaken varit, at
K. Majits upsåt, at under des siukliga tilstånd riksens ärender af
Hennes Majit Drottningen måtte blifva vårdade, eij för än nu
blifvit oss bekant; emedlertid när sådane ordasätt ibland R.
o. A. blifva brukade, tyckes det hafva det anseende, som någon
skulle hafva balancerat, hvilcket här varit fierran ifrån hvar
och en af oss.
En stor del af R. o. A. betygade sig eij vara nögde, at
det ordet balancera blifvit brukat.
Hr Landtm.: Det voro af mig öfverflödigt at nu för et
Stånd, som R. o. A. är, uprepa vår stora Drottnings mångfaldiga
nådeteckn och höga kongl, dygder, emedan de samme
äro oss alle så väl bekante och ganska diupt i hiertat ingrafne,
och den allmänna vördnaden för dem stadnar eij innom Sveriges
gräntzor, utan sträcker sig vida i främmande land; fördenskull
går jag sådant, som en vid detta tilfälle eij nödig préambule,
förbi, och med R. o. Arns samtycke frågar, om icke Hennes
K. Majit vår nådiga Drottning under H. K. Majit Konungens
siukdom kommer at föra regeringen, bivista rådslagen och hålla
handen öfver expeditionerne.
Härtil svarades af R. o. A. med et starckt och enhälligt
ja.
Hr Lilljestierna: Ingen må taga mig illa, at jag brukat
detta företalet, emedan hvart moment är mig pretieust at berömma
Hennes Majits stora och makalösa dygder, som ingen
tilfyllest kan uphöija.
Hr Boije: Här är ingen på Riddarhuset, som icke hyser
så mycken underdånig vördnad, tro och undersåtelig kärlek
för vår nådiga och dyra Drottning, som någon tid hos trogne
och redelige undersåtare finnas kan, och trotzar jag hela verlden
at någon mig härutinnan skall öfvergå, hvilcket jemväl hvar
och en af Höglofl. R. o. A. för sig lärer giöra; fördenskull
398
Drottningens regentskap.
böra i våra tal och discourser aldrig sådane expressioner inflyta,
som någon balancerade, vid et tilfälle, när det ankommer derpå
at visa prof af undersåteligit förtroende til en af oss allom
högst vördad och älskad Drottning.
Frih. Coijett: Ingen af oss har haft eller kunnat hafva
det ringaste betänckande at samtycka til en begäran, hvarigenom
K. Maj:t vår nådige Konung vijst så mycken ömhet,
kärlek och omvårdnad för riket och oss samtelige des undersåtare;
emedlertid synes det, som skulle härtil behöfts någon
persvasion, emedan man brukat det ordet balancera; vij böra
aldrig balancera uti en sak som är så lag likmätig; och vilja
aldrig veta af någon balancerning härvid.
Härtil ropades ibland R. o. A. ja, och at det är så.
Hr Didron: K. Maj:ts nådiga begäran är af oss på bästa
sätt och med mycken undersåtelig nits och vördnads betygande
bifallen; det voro bäst, at vinna tiden och på det de öfrige
Stånden med deras underdånige svar eij måge förekomma oss,
at genom en Deputation avertera dem derom, samt at de utnämna
deputerade, så at en gemensam ansenlig Deputation
ifrån alla Riksens Ständer upgår at i underdånighet tacka
Deras Maj:ter för begges vid detta tilfället beviste ömhet och
kärlek för riket och oss samtelige deras trogne undersåtare.
Gref Axel Sparre hemstälte, om icke Hr Landtm, ville
nu sielf föra denna Deputationen.
Hr Landtm, svarade sig det lära giöra med så mycket
bättre hierta, som detta så väl med anständigheten som des
egen vördsamma åstundan aldeles instämde.
Hr Landtm, hemstälte sedan, om icke en Deputation af
6 personer kunde afsändas at avertera de andre Stånden
derom.
Hr Didron: om icke Stats-Secreteraren Cederström emedlertid
til Hennes Maj:t kunde berätta R. o. A:ns underdåniga
svar samt förnimma om timan.
Gref Axel Sparre: Hr Lilljestierna lärer eij taga illa
up, at jag påminner, at R. o. A. haft scrupel på ordet balancera,
emedlertid står det alltid i vårt Protocoll.
Atskillige af R. o. A. påstodo, at samma ord eij bör stå
i Protocollet.
Hr Lilljestierna frågade, om något svar skall följa på
Gref Sparres föreställning;
Hvartil af åtskillige af R. o. A. svarades neij.
Drottningens regentskap.
399
Hr Landtm.: Kanskie Hr Lilljestierna sielf begifver sig,
emedan R. o. A. funnit det ordet anstöteligit.
Det ropades af någre, at alt skulle gå ut.
Hr Lilljestierna: Som jag eij annat tält, än hvad en
redelig man och trogen undersåte kan och bör tala, så kan jag
eij tillåta, at mine ord eller ett enda deraf går ut, hvilcka jag
altid har hierta stort nog emot hvar och en at försvara, fast
jag til kroppen eij är ibland de störste; mine ord låter jag
altså eij gå ut, men som en och annan af R. o. A. sig på dem
stödt, så kan och vill jag förklara dem, til förekommande af
all vidrig uttydning; Gref Sparre, som en civilbetient, kan
eij vara obekant den figur i rethoriquen, at man ibland nämner
flere fast man menar sig allena, och var altså det talet jag
fördt blott för mig och ingen annan.
Hr Landtm.: Här är ju svar på, at ingen balancerar.
Sedan frågade Hr Landtm., om icke Hr Stats-Secreteraren
Cederström kommer at anmodas at begära af Riksens Hrr Råd,
det de ännu något ville blifva tilsammans, emedan en Ständernes
Deputation lärer komma up; och om icke Hr StatsSecreteraren
derjemte hos Hennes Maj:t Drottningen i underdånighet
kunde förnimma om timan;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Sedan blef uppå Hr Landtm:s härom giorde frågor af
R. o. A. godt funnit, at den Deputationen, som kommer at
avertera de andre Stånden, blifver 12 personer starck, och af
dem tillika begärer, at de strax ville skicka sine Deputerade
på Riddarhuset; at Deputationen til Hennes Maj:t Drottningen
blifver 24 af R. o. A., och at samma Deputation jemväl anmäler
sig hos H. Maj:t Konungen.
Under det at Riddarhus-Fiscalen annoterade de 24 Deputerade,
påminte Hr von Hökerstedt och Hr von Blixen, at
vid slike tilfällen det må skie i ordning, så at en af hvar
annan bänck uttages.
I det samma blef berättat, at Prästeståndet redan voro
åtskilde.
Fördenskull fants af R. o. A. godt, at med Deputationen
til i morgon upskiutes, då anslag för Plenum blifver til kl.
11, kommandes då jemväl de 24 Deputerade at utnämnas.
Emedlertid sade Hr Landtm, sig nu strax vilja fara up
til Hennes Maj:t at gifva orsakerne tilkänna, hvarföre Riksens
400 Tal å Ständernas vägnar till Drottningen.
Ständers Deputation i dag eij kommit til Hennes Maj:t i underdånighet
at upgå.
R. o. A. skildes åt.
Den 24 Augusti
var Bartholomsei dag, och samlades R. o. A., sedan gudstiensten
var sluten, klåckan ellofva.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, framträdde Cammarherren
Frih. Posse och berättade af K. Maj:T sig vara anbefalt at
anmäla K. Maj:ts nådiga hälsning til Riksens Ständer, samt
at K. Majit med nådigt välbehag uptagit Riksens Ständers
yttrade åstundan at med en underdånig Deputation besöka K.
Majit, men at K. Majits siukliga tilstånd eij ville tillåta den
samma at emottaga.
R. o. A. betygade sin underdåniga tacksäijelse och hierteliga
bedröfvelse öfver K. Majits hälsas tilstånd, livilcket de
innerligen önskade at den högste Guden til deras och hela
rikets hugnad snart ville låta blifva bättre.
Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. ville afhöra det
underdåniga Tal, som hos Hennes K. Majit på Riksens Ständers
Deputations vägnar han kommer at föra, at det samma
med de öfrige respective Stånden innan Deputationen afgår må
kunna communiceras.
Hr Landtm, upläste samma Tal, livilcket in originali
finnes ibland Allegaterne til detta Protocoll, så lydande:
Stormäcktigste Allernådigste Drottning.
H. K. Majit vår allernådigste Konung har i går behagat
gifva Riksens Ständer tilkänna, det H. K. Majit under des
högstbeklagelige siukelige tilstånd voro sinnad, med Eders K.
Majits höga minne och samtycke, at updraga Eders K. Majit
Riksens styrsel och regering efter den ordning och i det skick,
som den edsvurne Regeringsformen och Försäkringen förmå och
innehålla.
Härvid, Allernådigsta Drottning, har ibland Riksens Ständer
als ingen gensäijelse varit, utan (en) endast en berömelig täflan,
livilcken af oss måtte på det eftertryckeligaste å daga lägga
dess allom gemensamma underdånigsta tilgifvenhet och vördnad
för Eders K. Majits dyra person.
Tal ä Ständernas vägnar till Drottningen.
401
Rikets inbyggare hafva under Eders K. Majits spira rönt
så mycken nåd, rättvisa och hägn, at de billigt med underdånig
förtröstan anförtro Eders K. Majit deras välfärd; nogsamt försäkrade,
det Eders K. Majit för dem alla, såsom ägande enahanda
undersåtelig trohet, äger enahanda Hög-Kongl. nåde och
blid omtancka.
Den högste Guden förhielpe snart vår nådige Konung til
en önskelig och beständig hälsa, och styrcke Eders K. Majit
under den emedlertid til bärande dryga regimentsbördan, samt
late Riksens Ständer nu och i framtiden äga den höga förman
at vara innefattade i Eders K. Majits fortfarande nådige omvårdnad
och Konungsliga huldhet.
R. o. A. förklarade sig mycket nögde och tackade Hr
Landtm, för des härvid hafde möda.
Hr Thomsson och åtskillige omkring honom önskade, at
det samma måtte blifva tryckt, hvilcket med et allmänt påstående
ibland R. o. A. blef understödt.
Hr Landtm, betygade detta påstående vara mycket obligeant
i anseende til honom, men som talet jemväl föres i de
öfrige respective Ståndens namn, så lärer det eij kunna giöras
allmänt utan deras samtycke.
Gref Fridr. Gyllenborg förestälte det vara så mycket
nödigare, som det länder samtelige våre frånvarande medbroder
i landsorterne både til underrättelse och fägnad at förnimma
Deras Majiters öma omsorg för riket och Riksens Ständers betygade
underdånigste erkänslan.
Sedan upropades den Deputationen af 12 personer, som i
går blef utnämd och af Gref Axel Sparre kommer at anföras,
hvilcken Deputation blef anbefalt at taga Hr Landtmis Tal
med sig och det samma hos de andre Stånden upläsa låta, och
derjemte berätta om K. Majits i går giorde nådiga proposition
angående Hennes Majits Drottningens bivistande i Rådet och
sakernes afgiörande enligit Regeringsformen och Försäkringen
samt expeditionernes utfärdande under Hans Majits Konungens
siukliga tilstånd, hvartil R. o. A. strax gifvit deras underdåniga
bifall, och med en underdånig Deputation ifrån alle Stånden
til Hennes Majit ärnat upgå, men som någre Stånd redan varit
åtskilde, så at det i går eij kunnat skie, altså och i den säkra
förmodan, at de öfrige respective Stånden härutinnan med
R. o. A. lära vara af enahanda tancka, ville R. o. A. nu hos
Hennes Majit Drottningen i underdånighet förnimma om timan,
Adeln» Protocoll, 1738. 26
402 Om ordning på Riddarhuset. Deput. till Drottningen.
samt de öfrige Stånden den samma strax tilkänna gifva, på
det deras Deputerade sig här på Riddarhuset ina kunna samla
at formera en gemensam Deputation, hvilcken af Hr Landtm,
kommer at anföras, och blifver så starck, at R. o. A. gifver
dertil 24 ledamöter.
Sedan denna Deputation var afgången, sade Hr Landtm.,
at R. o. A. lärer hafva förmärckt, huruledes ofta en liten
oordning kan förorsaka stor tidsspillan, hvarföre Hr Landtm,
til R. o. A. ville hafva hemstält, om de icke skulle behaga
at Landtm, altid först öpnar och gifver anledning til discourserne
och om nödigt är, gior propositioneme.
Frih. Coijett sade detta vara så mycket nödigare, som
Landtmarskalcks-eden innehåller, at han hvad som »i Ståndet
föredragas bör skall proponera och föreställa», och det likaledes
nödigt och med Riksdagsordningen enligit är, at om sakerne
bör discoureras och öfverläggas innan någon proposition om
deras afslutande giöres; hvilcket alt omöijeligen kan i ackt
tagas, när frågor giöras och på dem bifall begiäres af någon
annan än Landtmarskalcken, eller och innan R. o. A. fådt
yttra sig om sakerne.
Hr Landtm, frågade, om des giorde proposition vinner
bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uptecknades af Riddarhus-Fiscalen de 24 Deputerade til
den Deputationen, som til Hennes Maj:t Drottningen i dag
kommer at upgå, och voro:
Grefvar:
Gref Lewenhaupt. Gref Wasaborg,
Fullm. Frih. Conrad Sparre.
Gref Claes Sparre. Gref Putbus.
Friherrar:
Frih. Liewen, Frih. Grundel,
Fullm. Gref Nils Bonde. Fullm. Frih. Hamilton.
Frih. Uxkull. Frih. Coijett.
Adel:
Hr Lillje, Hr Lagerfelt.
Fullm. Frih. von Otter.
Hr Klinckowström. Hr von Gerten.
Biträde åt Riddarhus-Fiskalen.
403
Hr Skoug. Hr von Vicken.
Hr Liljestierna. Hr Renberg,
Fullm. Frih. Fletwod.
Hr Sparschöld. Hr Hertz,
Fullm. Frih. Wrede.
Hr Gyllenhök. Hr Leijonadler.
Hr Hertell, Hr Saltza.
Fullm. Frih. Köhler.
Hr Wachenfelt. Hr Fock.
Hr Boije förestälte, at som R. o. A. med missnöije lära
se, at de ordningar, som vij oss emellan giordt, intet altid
blifva fölgde, hvilcket til en del kan deraf härröra, at Riddarhus-Fiscalen
eij altid kan vara tilstädes, emedan han dels af
andra sysslor kan vara hindrad, och jemväl esomoftast i nödige
ärender til de andre Stånden afskickas, samt des utan är af
et fromt och sacktmodigt sinnelag, så torde någon af R. o. A:ns
ledamöter vilja påtaga sig at biträda Riddarhus-Fiscalen och vara
honom behielpelig i det som af honom til en god ordnings bibehållande
bör i ackt tagas, och skulle Hr Cedercrona, om
R. o. A. så behaga, väl vilja åtaga sig den mödan.
Gref Henning Gyllenborg förmente detta vara så mycket
nödigare, som köpmansdrängar skola hafva stadt innom dören,
hvilcket på et Riddarhus eij är anständigt, hvarvid Fiscalen
kan vara utan skuld, emedan han eij altid får vara tilstädes,
men på det föreslagne sättet kunde denna och flere sådane
oordningar aldrabäst förekommas.
Hr Falckengren instämde och aldeles härmed.
Sedan R. o. A. härom sin emellan något discourerat;
Sade Hr Landtm.: Ibland en corps, som R. o. A. är, lärer
vara svårt för en Fiscal at hålla ordning, om R. o. A. eij
sielfve behaga det mästa dertil at bidraga;
Hvarmed R. o. A. instämde, och stadnade härmed denna
discours.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande, angående brädehandelen, hvarutinnan berättes
och införes hvad så väl K. Maj:t uti des Secreta Propositions
36 § härom i nåder förestäldt, som hvad K. Cammaroch
Connnerce-Collegierne uti deras underdåniga Betänckande
vid handen gifvit, derutinnan förnämligast bestående, at de om
brädernes beskaffenhet och sågning i gemen utkomne K. För
-
404 Bräd-handeln. Deput. till de andra Stånden.
ordningar måge noga i ackt tagne och efterlefvade varda,
hvilcket Betänckande Deputationen funnit väl grundat, hemställandes
derjemte til Riksens Ständer, l:o) om icke nödigt
voro, i anledning af det försök, som vederbörande ägare af de
vid Götheborg och Uddevalla belägne sågvercken giordt med
granbräders sågande och fördelacktiga utskippande, at hädanefter
den författning giöres, at på de orter, hvaräst stora granträn
kunna til siöss utbringas eller eliest til sågvärcken framskaffas,
vid vite må förbiudas dem til kohlning at fälla, som
til sågstockar nyttias kunna; 2:o) om icke vederbörande må
befallas at giöra sågvärcken all skiählig handräckning, och
3:o) sågbruksinteressenterne tilhållas, at de bräder, som til utskieppning
tilvärckas, blifva fyrsågade, samt 4:o) at de sågbruk
och qvarnar, som i provincierne äro tillåtne, men eij
särskilt privilegierade, måge til något vist quantum åhrligen
inskränckas.
Sedan i anledning af Hr Ehrenpreus', Hr Carl Wennerstedts
och Hr Hestskos giorde påminnelser R. o. A. funnit
betänckeligit at utan någon limitation bifalla Deputationens
tanckar, på det Bergslagen och Bruken eij måtte löpa fara at
uti sine privilegier och tildelte skogstracter, örn hvilcka de sielfve
lära nog vara örne, at hvad som til storvircke och andre nödige
behof brukeligit är, til kohl eij användas, samt uti den så
nödige kolningen blifva hindrade, rubbade och oroade, såsom
ock at obefogade försök eij måtte skie til at taxera frälsesågqvarnar,
stadnade R. o. A., sedan Hr Landtm, giordt
frågorne, som med ja blefvo besvarade, i följande slut; hvilcket,
sedan det var upläst, skrefs på Betänckandet, så lydande:
Resol. Bifalles: doch at Bergslagen och Bruken blifva
orubbade vid deras privilegier och rättigheter, och at enligit
Adelige Privilegierne frälsesågqvarnar måge vara befriade för
all taxation.
Gref Axel Sparre kom med Deputationen tilbaka och
berättade, at Stånden låta anmäla deras hörsamma och ödmjuka
hälsning, at de med ängslan låtit sig föredraga hvad
ifrån Rådet, angående K. Maj:ts siukliga tilstånd dem meddelt
blifvit, men deraf tillika med underdånig fägnad förnummit
K. Maj:ts öma omsorg för riket, så väl som Hennes Maj:ts
Drottningens, livilcken eij vill undandraga sig den tunga regeringsbördan,
och hade de i går velat möta R. o. A. med sine Deputerade,
men som klåckan lidit til half tu, hade det blifvit för
Städers båtsmanshåll.
405
sent. Hr Landtm:s medgifne Tal hade ock i Stånden blifvit
upläst, hvilcket de funnit så fullkomligit och så väl upsatt, at
der eij något kan tilläggas, hvaruppå de ock strax sine bifall
påteckna låtit; i öfrigit hade Stånden begärt få vetta timan,
när Deputationen til Hennes K. Maj:t kommer at upgå, på
det deras Deputerade sig på Riddarhuset måge kunna infinna;
förmodandes Hr Gref Sparre, Deputationen således hafva efterkommit,
hvad af R. o. A. blifvit anbefalt.
Hr Landtm, förmälte, at öfver Landt- och Siö-MiliticeOeconomie-Deputationens
Betänckande, — se des innehåld sid.
337 — angående Städernes Båtsmän, som den 16 Aug. hos
R. o. A. blef föredragit, då blef resolverat, det DefensionsDeputation
med Landt- och Siö-Militias-Oeconomie-Deputation
derom skulle sammanträda, emedan man var i den tanckan, at
uti Defensions-Deputation, i anledning af K. Maj:ts Secreta
Proposition, något som rörde bemälte ärende skulle vara under
händer, men som vid efterfrågan befunnits, den saken som är
hos Defensions-Deputationen vara af en hel annan beskaffenhet
och med denna ingen gemenskap äga, frågade Hr Landtm., om
icke R. o. A. skulle behaga ofvanbemälte Landt- och SiöMilitiae-Oeconomie-Deputationens
Betänckande, angående Båtsmännerne,
som städerne i riket böra underhålla och utgiöra, sig
til afgiörande at företaga.
Hr von Böhnen berättade, at angående Båtsmans-Förrådscassan
i Besvärs-Deputationen varit före, at Landt- och
Siö-Militise-Oeconomie-Deputationen deröfver blifvit hörd, men
at städerne eij vilja vetta af någon Båtsmans-Förrådscassa,
beropandes sig på 1734 åhrs Resolution öfver Städernes besvär,
hvaräst uti 48 § de för reservecassor til båtsmanshållet äro
befriade, emedan de altid när påfordras vilja prastera sine
Båtsmän.
Det förestältes härvid, at som af städerne eij fordras någon
afgift til Båtsmans-Reservecassan, så länge de hålla sitt antal
båtsmän complett, så kunna städerne eij mera än de af båtsmansindelningen
och roteringen samt indelningen och roteringen
til häst och fot undandraga sig at erlägga til cronan vacancepenningarne,
när vacancen stadt öfver 3 månader.
Och som propositionen begärtes;
Frågade Hr Landtm., om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
406
Bortmistade räntor. Gravationer.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidationsvärcket
förordnade Deputations Memorial af den i) i
denne månad, angående de 4 frågor, sora i anledning af samma
Deputations vid 1731 ahrs Riksdag den 31 Maii afgifne Betänckande
nu blifvit af Riksens Ständer til Deputationens så
väl som Reductions- och Liquidations-Commissionens utlåtande
remitterade. Och hvad angår l:o) om icke hvar och en, som
finnes berättigad til bortmiste räntors med uplupne interessens
återbekommande, bör höras, om eller huru mycket han af bemälte
interessen godvilligt vill afstå, så finner Deputationen så väl
som Commissionen, i betracktande af de anförde skiähl, at öfver
denne fråga eij något kan fastställas, förr än enligit Riksens
Ständers Resol. af den 4 Aug. 1727 alla reductionsmål först
äro afgiorde. Beträffande den 2:dra frågan, om gravationers
eftergift och quittande emot sådane räntor och interessen, så
håller Deputationen betänckeligit at utan vidare undersökning
quitta och afgiöra målen, eller styrka til någon ändring uti
Riksens Ständers förordnande härom vid sidsta Riksdag. Til
svar på den 3:dje frågan angående privatorum nyare skiälige
praetensioners kortande emot gamla och ifrån långlige tider
sökte gravationer, lämnar Deputationen, at de gravationer, som
hafva sitt ursprung för 1700, synes böra emot alla påstådde
fordringar för reducerade gods ifrån samma tid rescontreras,
men at de nyare och sedan 1700 existerade gravationer stricte
efter förskrifningarne och de senare stadgar böra afgiöras, hvarföre
ock Deputationen förmenar, at efter den 4:de frågan dem
sökandom ingen ersättning för reducerade gods kan tilerkännas,
innan fullkomligen blifver undersökt, om cronan å sin sida kan
hafva fordringar at dermed rescontrera de i så måtto giorde
prsetensioner.
Hr Hes t sko påminte, at i Finland R. o. A. för observationer
och efterräkningar af 10:de pennings afgift och contributioner
en gång för alle måge blifva befriade, emedan papperen
och quittencerne i krigen bortkommit, och allmogen niutit en
allmän eftergift; jemväl och at fastställas måtte, det alle
observationer på en famille eller sterbhus på en gång måtte
blifva utfärdade, och eij, som oftast skiedt, en ny gravation
blifva formerad, så snart man sig på den första förklarat.
Denna discours kom at afbrytas, emedan det blef berättat,
at de 3 Ståndens Deputerade nu voro samlade här på Riddarhuset;
blefvo altså R. o. A:ns 24 Deputerade efter listan up
-
Deput. till Drottningen. Protokolls-justering.
ropade, och afgick Hr Landtmarskalcken med dem, förandes
landtmarskalcksstafven i handen, at anföra denna samteliga
Riksens Ständers gemensamma Deputation up til Hennes
Maj:t Drottningen.
Efter en half tima kom Hr Landtm, med R. o. A:ns
Deputerade tilbaka på Riddarhussahlen och berättade sig med
Ständernes Deputation hafva varit hos Hennes Majit Drottningen,
och at Hennes Majit mycket nådigt einottagit Deputationen,
men sagt sig uti den sinnes rörelse, som Hennes
Majit sig befan, eij sielf kunna svara Riksens Ständers Deputation,
utan befalt Hr Riks-Rädet Gref Bonde samma svar
upläsa, hvilcket varit upfyllt med mycket nådiga termer, och
hade Hr Landtm, deraf begärt copia, hvilcken R. o. A. ofördröijeligen
lärer tilhanda komma och vid nästa R. o. Arns
sammankomst blifva upläst.
R. o. A. tackade Hr Landtm, och Deputationen för deras
hafde moda.
Och som klåckan var emot ett, skildes R. o. A. åt.
Den 26 Augusti.
R. o. A. samlades klockan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R. o. A.
den 23 Aug. håldne Protocollet.
Vid upläsandet af Frih. Coijetts utlåtelse sid. 397 sade
han sig ännu för sin säkerhet skull i framtiden vilja tillägga
och giöra des kraftiga förbehåld, at R. o. A. eij måge vid
angelägne sakers öfverläggande med någon proposition blifva
öfverihlade.
Gref Axel Sparre giorde samma förbehåld.
Hr Landtm, förmälte, det redan igenom R. o. Ains
öfverenskommelse vid förra sammankomsten vara afgiordt och
faststäldt, at Landtmarskalcken altid först öpnar och gifver
anledning til discourserne samt sedan när R. o. A. om saken
öfverlagt gior propositionerne.
Hr Didron sade, at hvar och en på Riddarhuset äger
mackt, när Protocollet upläses, at tillägga hvad han saknar i
sin discours, och hvad honom angingo, adresserade han sig
aldrig med sin discours til någon en particulier här på Riddarhuset,
utan allenast til Protocollet; ty vij äro ju til den ändan
408 Drottningens svar till Ständerna. Roteringen i Carelen.
sammankomne, at med förtroende och sämja öfverlägga och
söka bringa til skyndsamt slut de allmänna riksens ärender.
Hr Landtm, berättade sig nu komma ifrån Slottet, deräst.
Hr Landtm. 0111 K. Maj:ts hälsas tilstånd fädt den underrättelsen,
at II. Majit i gar efter middagen haft fråssan, hvilcken
varat til kl. 8, samt at K. Majit i dag begynt bruka
quina.
R. 0. A. önskade at samma läkedom hos K. Majit må
hafva en god och önskelig värckan.
Uplästes Hennes Mcij:ts Drottningens til Riksens Ständers
Deputation den 24 Aug. gifne nådiga Svar, som uppå
Hennes Majits vägnar och efter des nådiga befallning af Hr
Riks-Rådet Gref Bonde blifvit fört och uttalt, (Bil. N. 0.)
hvaraf Hr Riks-Rådet Gref Bondes egenhändiga concept blifvit
til afskrift nedsändt; och som de öfrige Stånden af högbemälte
svar begärt afskrifter, så voro de dem ock meddelte.
R. 0. A. begärte, at Hr Landtmis på Ständernes vägnar
förde tal jemväl måtte upläsas;
Hvilcket ock skiedde;
Och som R. 0. A. betygade sig åstunda, at begge talen
måtte blifva tryckte;
Afsändes Riddarhus-Fiscalen at gifva sådant hos de andre
Stånden tilkänna och inhämta deras bifall.
Hr Landtm, berättade, at tvänne af Allmogen ifrån Carelen
i dag varit hos honom och påmint om roteringsvärcket derstädes,
och som Betänckandet härom en tid legat på bordet, hemstälte
Hr Landtm., om icke R. 0. A. det samma sig til afgörande
ville företaga.
Som R. 0. A. härtil samtyckte;
Uplästes nu å nyo Landt- och Siö-Militiw-OeconomieDeputationens
Betänckaude, angående Roteringsvärcket i Carelen,
hvilcket den 5 i denna månaden R. 0. A. blifvit föredragit,
hvarutinnan sedan anfördt blifvit, hvad sä väl i anseende
til skattläggningen och roteringen i Carelen som roteringens i
Kymmenegårds lähn understödjande af dragonestommarne sedan
sidsta Riksdag förelupit, samt den härtil anstälte Commissionens
förrättning, Deputationen dertil styrcker, at roteringen skyndesamligen
må blifva värckstäld, på det sätt som för Allmogen
kan falla lindrigast, at K. Maj:t i underdånighet må anmodas
de öfver Commissionen af Carelske Allmogen nu vid Riksdagen
ingifne klagomål med änteligit slut afhjelpa; at de Commis
-
Roteringen i Carelen.
409
sionens ledamöter, som befinnas vid skattläggningen och roteringen
hafva något interesse, ifrån Commissionen måge entledigas och
andre i deras ställen förordnas; at hvad roteringens understödjande
i Viborgs och Nyslotts lähn, med oroterade hemman
och dragonestommar beträffar, har Deputationen stadnat i det
slut, at samma indelning må jemkas och rättas, såsom landet
drägeligast och bäst kan tåla; hvarvid lärer vara at i ackt
taga, at bataillonen hädanefter som härtils kommer at bestå
af 50 compagnier; hvart compagnie emellan 80 ä 90 man, då
ohngefehr 4, 5 eller 6 hemmansdelar, efter hemmanets godhet
och beskaffenhet, öde eller besutit, i stället för 4 eller 3 hemmansdelar
på hvar och en rote kommer at indelas, då förmodeligen
bataillonen lärer komma at bestå af 450 man ohngefehr,
när de innom bataillonens district liggande ödeslands dragonestommar
med tillika varda indelte, kunnandes således Allmogen
icke mindre varda bibehållen, än bataillonen i fullkomligt och
beständigt stånd försatt.
Vidare uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 5 Aug., hvarutinnan, i anledning af Carelska Allmogens
förde besvär och anhållan samt flere andragne skiäl, Ståndet
håller före at de Carelske gräntzesochnar för rotering böra
befrias.
Likaledes uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 9 Aug., hvarutinnan Ståndet bifaller Bondeståndet, at
roteringen i Carelen aldeles afstadnar och uphäfves, saint at
Roterings-Commissionen uphörer, men at skattläggningen dersammastädes
ina för sig gå, på thet cronan må vetta sin inkomst,
och åboerne hvad de rätteligen skyldige äro at utgiöra.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet af Betänckandet
samt Bonde- och Borgareståndets Protocolls-Extracter och hemstält
saken til R. 0. A:ns vidare öfvervägande;
Yttrade sig Frih. Fabian Wrede, at i anseende til roteringen
i Carelen Betänckandet tyckes böra bifallas, efter de
deri anförde skiälen; ty hvad de ifrån orten inlupne klagomålen
beträffar, så voro desse klagande ingalunda af hela landet befullmäcktigade,
utan hade allenast fullmackt af tvänne sochnar;
och tor hända äro samme sochnar af en förpantningshafvare
och arrendator Printz benämd dertil uphissade, hvilcken vid en
sådan skattläggning och rotering eij så väl torde finna sin räkning
med arrendet och sine förpantningar som nu; men hvad
indelningsjemkningen i Kymmenegårds lähn beträffar, sä voro
410
Roteringen i Carelen.
dervid at påminna, at Adelens rå och rörs bönder eij finnas
vara undantagne, hvilcket likväl Frih. Wrede, i förmågo af
Privilegierne, sade sig på det kraftigaste precavera.
Hr Rutenschöld berättade, at uppå de öfver Commissionen
af Allmogen förde klagomål bemälte Commission sig
förklarat, hvaraf klarligen skall finnas, at de giorde beskyllningar
äro ogrundade.
Hr von Böhnen sade sig böra berätta hvad han i BesvärsDeputationen
hört sägas, doch at han för samma sägn eij kunde
vara garant; nemligen at uti orten skulle vara skiedt en publication,
medelst hvilcken den af Allmogen som skulle understå sig
at resa hit och klaga öfver Commissionen eller roteringen hotades
med förlust af ähra, lif och gods.
Hr Rutenschöld: Om R. o. A. ville sig förekomma låta
den af Wigrell insända förklaringen, sa lära de finna contrarium.
Hr Lilljestierna: Hufvudfrågan är om roteringen; och
som det är en gräntzeort, hvilcken på alt sätt med ömhet bör
handteras, tyckas de mot sin vilja med rotering eij böra besväras.
Hr Wulfwenstierna understödde detta, med hemställande
likväl, om icke K. Maj:t i underdånighet kunde anmodas at
härutinnan taga de för riket tienligaste mått, så at om Allmogen
af fri vilja och aldeles otvungne samtycka dertil, roteringen
då må för sig gå; men at emedlertid skattläggningen
må vinna fortgång och den härdis åhrligen skiedde taxeringen,
hvilcken hvarcken för cronan eller inbyggarne tyckes vara så
nyttig och säker, således afskaffas.
Gref Carl Frölich berättade, at på samma sätt uti Cajana
härdis eij varit rotering, utan en capitulation, och höll för
mycket betänckeligit at tvinga Allmogen i Carelen emot deras
vilja til någon rotering.
Hr Riddercrantz yttrade sig, at han enligit Betänckandet
bifaller, at jemkningen må skie i Kymmenegårds lähn;
jemväl och skattläggningen i Carelen gå för sig; men en rotering
pä denne senare orten, emot Allmogens goda ja och
samtycke, höll han för mycket orådelig, i anseende til ortens
nära belägenhet och ägornes blandning utom och innom Svenska
gräntzen, sä väl som släcktskapen och svågerlaget begge rikernes
undersåtare emellan, hvaraf vid påkommande fiendtelighet.
föga lust at fäckta emot så nära boende anhörige samt desertion
voro at befara, då förutan manskapet cronan mister både gevehr
Roteringen i Carelen.
411
och mondering; hvarföre han til R. o. A:ns ompröfvande ville
hafva herastält, om icke fast bättre voro, at nu eller i framtiden
ett eller två värfvade regimenter uprättades, hvilcke på
en sådan ort med större förmån och trygghet skulle kunna
brukas; kunnandes, hvad sättet til deras uprättande och underhållande
beträffar, K. Majit i underdånighet anmodas at låta
sådant af K. Krigs-Collegio eller en dertil förordnad Commission
utarbetas.
Hr Didron förklarade sig äfven väl hålla för orådeligit
at låta rotering skie emot Allmogens vilja.
Hr Landtm., som förpantningshafvarne til äfventyrs torde
hindra roteringen, hemstälte, om icke til K. Majit i underdånighet
hänskiutas måtte, huruvida K. Majit kunde finna
nödigt dem at utlösa låta, och giorde vidare frågan, om icke
K. Majit kunde låta roteringen för sig gå så vida Allmogen
af fri vilja dertil samtycka; om icke emedlertid ref- och skattläggningen
må gå för sig; om icke Allmogen häfver at vända
sig til K. Majit med sine besvär öfver Commissionen; om icke
Commissionen emedlertid må afstadna och uphöra; och om icke
vid jemkningen i Kymmenegårds lähn R. o. Arns rå och rörs
bönder, i följe af Privilegierne, undantagas.
Til alt detta svarades af R. o. A. med ja.
Och upsattes följande Extractum Protocolli, hvilcket för
R. o. A. uplästes och approberades, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 26
Aug. 1738.
S. D. Låto R. o. A. sig å nyo föredraga Landt- och
Siö-Militise-Oeconomie-Deputationens Betänckande, angående
Roteringsvärcket i Carelen, jemte det Loll. Borgare- och det
Ärbara Bondeståndets härom utfärdade Extr. Protocolli af den
9 och 5 i denna månaden; och som til äfventyrs förpantningshafvarne
der å orten torde lägga hinder i vägen emot roteringen,
funno R. o. A., at til K. Majit i underdånighet kunde hemställas,
huru vida K. Majit skulle finna nödigt bemälte förpantningshafvare
at utlösa, låta; da sedan, i fall invånarne til
roteringens antagande eij skulle finnas obenägne, den samma
kunde för sig gä, doch eij annorledes än med deras goda vilja
och samtycke; men at emedlertid ref- och skattläggningen anställes
och förrättas på det sätt som K. Majit finner bäst sig
giöra låta. Beträffande de besvär och klagomål, som Allmogen
der ä orten emot den anstälte Commissionen förmenar sig hafva
412 Brukspatron Ströms jernbref.
orsak at andraga, kunna the med them i underdånighet vända
sig til K. Maj:t; hållandes likväl R. o. A. före, at Commissionen
emedlertid må uphöra och afstadna. Hvarjemte R. o. A.
eij underlåta bordt at giöra det kraftiga förbehåld, det vid indelningsjemkningen
i Kymmenegårds lähn R. o. Arns rå och
rörs bönder, enligit Privilegierne, för rotering aldeles måge befrias.
Actum ut supra.
Hr Ekestubbe påminte at i anseende til rå och rörsfriheten
åtskilnad bör giöras emellan allodiale och donationsgods.
Frih. Wrede svarade de honom och dess famille der å
orten tilhörige gods vara på et så besynnerligit och allom bekant
sätt donerade, at en fullkomlig allodialitet aldrig varit
eller lärer kunna familien och, om de en gång skulle försäljas,
ägaren disputeras.
Hr Wulfwenstierna: at rå och rörs-rättigheten lärer på
behörig ort bepröfvas.
Uplästes Justitia-Deputationens Betånckande, angående
den af någre Handelsmannen och Bruks-Patronen Hans O.
Ströms creditorer begärte förklaringen öfver H. K. Maj:ts på
Riksens Ständers underdåniga föreställning vid sidstl. Riksdag
för bemälte Ström utfärdade järnbref, uti hvilcket mål Deputationens
ledamöter för de i Betänckandet å ömse sidor omständeligen
andragne skiäl, stadnat i skiljacktige meningar, i
så måtto at en del hållit före, det borde Ström ställa sine
creditorer nöijaktig borgen för deras fordringar, hvaremot de
flesta varit af den tanckan, at i protectorialet, såsom klart och
tydeligit, ingen ändring bör giöras, och Ström således til borgens
praesterande eij vara förbunden. Doch hafva någre af desse
Deputationens ledamöter, hvilcka med pluraliteten instämt, derjemte
hållit före, at Bruks-Patronens Ströms fasta egendom,
den han under eds plickt skulle komma at upgifva, borde behörigen
sequestreras, och at creditorerne pä anmälan må niuta
handräckning til de återstående interessens ahrliga utbekommande.
I öfrigit hemställer pluraliteten jemväl til Riksens
Ständer, om de i järnbrefvet utsatte åhren böra vara 8 eller 10.
Sedan Hr Landtm, uprepat de skiljacktige meningar,
hvaruti Deputationens ledamöter stadnat, jemte pluralitetens
mening;
Förestälte Hr Didron, at som Riksens Ständer utgifvit
järnbref, hvilcket han för sin del önskade at det eij skiedt, så
tyckes frågan vara, om de nu närvarande Riksens Ständer
Brukspatron Ströms jernbref.
413
kunna uphäfva hvad Ständerne på förra Riksdagen faststäldt
och slutit; sådant skulle vara af en alt för eftertänckelig påfölgd,
emedan om Ständernes anseende och credit eij skall
lida, så bör hvad de en gång faststält blifva heligt och oryggeligen
hållit.
Hr Landtm.: Det kan väl ingen tvifvel vara, at hvad
oeconomiska inrättningar beträffar, Ständerne både kunna och
jemväl ofta nödvändigt böra ändra hvad på förre Riksdagar
kan vara slutit; men i sådane mål, som röra Ständernes allmänna
credit, lärer hvar och en lätteligen finna, at den samma
utan rubbning bör handhafvas och vid mackt hållas.
Frih. Coijett sade sig på förra Riksdagen hafva varit
emot et sådant järnbrefs beviljande, hvarmed, om han så fingo
tala, det skyndesamt tilgick och R. o. A. lika som öfverrumplades;
men som Riksens Ständer til et sådant anståndsbref en
gång samtyckt, så bör för Ständernes ord och löfte skuld
samma anståndsbref blifva i sin fulla kraft; doch kunna Ständerne
nu förklara, at det eij bör sträcka sig längre än til 8
åhr; emedlertid bör Ström efter Ständernes yttrande til sine
creditorer betala interesserne, och som han således Ständernes
försäkring och sitt anståndsbref kommer at til godo niuta, så
bör han ock på sin sida hvar punct af det som honom pålagt
blifvit til pricka fullgiöra.
Hr von Blixen förestälte, hvad misstroende til Svenska
undersåtare detta järnbref utom lands förorsakat och huru
mycket rikets allmänna credit derigenom kommit at lida,
hvilcket han sade sig med bref och correspondencer kunna
bevisa.
Gref Axel Sparre sade sig vilja lämna til andre at tala
om den crediten, som hörer til handel och commerce; men hvad
den credit och det bestånd beträffar, som Riksens Ständers en
gång fattade slut bör äga, sade han sig i det högsta påstå, at
den obrottsligen bibehålles.
Hr Didron understödde detta, och at hvad på en Riksdag
slutes, på den andra eij må uphäfvas; emedan Riksens
Ständer på sådant sätt skulle mista alt förtroende.
Hr Gröninger sade sig jemväl olyckeligen vara en af
Ströms creditorer; och at i järnbrefvet står, at Ström under
anståndsåhren skall förnöija creditorerne interesserne; men at
han icke des mindre nu på 3 åhr eij erhållit något interesse.
Brukspatron Ströms jernbref.
Hr von Blixen höll före, det skulle hafva sin goda nytta
med sig, om järnbrefvet, hvilcket — om eij illa uptages at han
brukade en sådan term — par surprise voro utvärckat, och
hvarigenom förtroendet til Riksens Ständer utomlands torde
vara förminskat, abolerades; emedan således den Svenska crediten
i andre länder skulle vinna styrcko och förkofring, och
voro sådant i sig sielf så mycket billigare, som Ström sielf
förbrutit den honom tillagde förmånen, i det han eij fullgiordt
hvad honom af Ständerne pålagt blifvit.
Hr Didron: Låfven bör altid hållas å ömse sidor, fördenskull
om Ström på sin sida brutit den samma, så äro eij eller
Ständerne til sin låfven emot honom längre förplicktade.
Hr Landtm.: Det är väl fast, at när någon niutit beskärmelsebref
eller privilegier, han vid de samma bör bibehållas,
så länge han på sin sida obrottsligen efterlefvar hvad honom
pålagt är; men som öfver Ström klagas de non adimpletis,
tyckes domaren böra pröfva om han sig förbrutit, och sedan
med honom förfaras, som hade han aldrig något järnbref haft.
Uppå begäran uplästes utur 1734 ahrs Registratur den
til K. Maj:t ifrån Riksens Ständer, angående Handelsmannen
och Bruks-Patronen Ströms anstånd för des creditorer i underdånighet
upgångne expeditionen.
Hr Didron sade sig häraf finna, at Riksens Ständer
hållit sin lofven, men at Ström den samma förbrutit, emedan
han eij betalt interesserne; och at fördenskull anståndsbrefvet
bör uphäfvas.
Gref Gustav Gyllenborg sade ingen hafva begärt at
bemälte anståndsbref skall uphäfvas.
Hr Ehrenpreus: Saken tyckes vara granlaga, man kunde
1 hastighet således komma at rubba hvad Riksens Ständer på
en allmän Riksdag faststäldt och slutit, hvilcket voro mycket
eftertänckeligit, emedan derigenom förtroendet til Riksens Ständers
slut kunde komma at lida. Här säges Ström hafva brutit,
men sådant tyckes först hos domaren honom böra öfverbevisas,
och han emedlertid niuta sitt anståndsbref til godo, men pröfvar
domaren honom det samma hafva förvärckat, så kunde de
sökande sedan anmäla sig hos K. Majit, at järnbrefvet eij må
lända honom til beskydd.
Hr Lilljestierna sade sig vara i öfrigit af samma mening
med Hr Ehrenpreus, men at han höllö betänckeligit, om på
2 eller 3 creditorers ansökning järnbrefvet skulle rubbas, emedan
Om jerubrefs utfärdande.
415
de andre creditorer dermed eij torde vara nögde, hvilcke altså
jemväl härvid borde höras.
Hr Landtm, giorde frågan, om icke hos K. Majit i underdånighet
kunde föreställas, at Ströms creditorer hos Ständerne
klagat öfver interessernes uteblifvande, men som obekant voro,
huru vida de härom hos executoren sig anmält, at sådant
tyckes böra skie, och om Ström då skulle befinnas eij hafva
fullgiordt hvad honom enligit anståndsbrefvet ålegat, han det
då eij må til godo niuta, hvilcket, i den händelse at Ström å
sin sida fullgiordt sin skyldighet, honom bör beräknas 8 år ifrån
brefvets datum.
R. o. A. svarade til frågan med ja.
Hr von Blixen hemstälte, om icke nu tillika må fastställas,
at aldrig någon hädanefter med ansökning om järnbref
hos Riksens Ständer må inkomma.
Frih. Coijett understödde detta såsom högst angelägit,
emedan igenom dylika anståndsbrefs meddelande de Svenska
undersåtarnes credit utomlands skadas; men skulle någon i
anseende til nyttige inrättningar förtjena at niuta Ständernes
beskydd vid et sådant tilfälle, så är bättre at riket för honom
betalar, än at Ständerne skola visa genereusité på en annans
bekostnad.
Gref Axel Sparre påstod, at Ständernes en gång tagne
slut böra handhafvas och äga bestånd i evärdliga tider, samt
at ingen bör fresta til, at deruti ändring må giöras; ty hvad
skall väl blifva af om Ständerne på den ena Riksdagen besluta
något och på den andra häfva det up.
Hr Lilljestierna sade sig hålla före, at järnbrefs meddelande
är et purt regale, och precaverade ad Protocollum, at
aldrig sådane quaestioner hos Ständerne böra existera eller uptagas;
at han i öfrigit eij annat kan finna, än at, som Riksens
Ständer eij altid kunna bestå af samma ledamöterne, ty de
som äro Riksdagsmän äro eij odödelige, så kunna ock, när
nödvändigheten det fordrar, Riksens Ständer ändra, hvad på
en föregående Riksdag kan vara slutit.
Gref Axel Sparre: at fast Ständernes ledamöter äro
dödelige, så äga likväl de af dem faststälte acta publica
bestånd.
Hr Landtm, frågade, om icke saken angående BruksPatronens
Ströms järnbref är afgiord, och om icke i Resolutionen
kommer at tilläggas, at ingen hädanefter må fördrista
41b Brukspatron Ström. Lediga tjenstera tillsättande.
sig angående sådane anståndsbref hos Riksens Ständer sig at
anmäla.
R. o. A. svarade härtil med ja.
Upsattes altså följande Resolution, hvilcken för R. o. A.
uplästes och bifölls och kommer at skrifvas på Justitiae-Deputationens
Betänckande:
Resol. R. o. A. stadnade i det slut, at til K. Maj:t en
underdånig föreställning upgår, hvarutinnan vid handen gifves,
at någre Bruks-Patronen Ströms creditorer hos Ständerne anfördt
besvär, det emot beskärmelsebrefvets innehåld han undandrager
sig at betala interesserne, men som Riksens Ständer är
obekant, huruvida bemälte creditorer hos vederbörande executor
sig anmält, så bör sådant gå förut; och om då befinnes, at BruksPatronen
Ström fullgiordt hvad i följe af anståndsbrefvet
honom åligger, han då des innehåld ovägerligen bör til godo
niuta, och det at räkna 8 år ifrån brefvets datum; men skulle
oftamerbemälte Bruks-Patron Ström befinnas eij hafva fullgiordt,
hvad enligit anståndsbrefvet honom ålegat, så kommer
med honom at förhållas som hade det samma honom aldrig
beviljat blifvit; hvarjemte af R. o. A. fants godt, at en publication
utgår, det ingen om sådane anståndsbref hos Riksens
Ständer sig hädanefter må anmäla.
Hr Rammel påminte, at tilläggas måtte, det eij eller
någon hos Konungen om anståndsbref sig må anmäla;
Hvartil svarades, at härom är stadgat uti allmänna Lagen.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet 12 personer starck; Rådman Schening
ifrån Stockholm förde ordet och näst aflagd hälsning öfvergaf
Borgareståndets Extractum Protocolli af detta dato, angående
Secreta och Justitiae-Deputationernes Betänckande om ledige
tiensters besättjande, hvilcket han med en tienlig compliment
beledsagade, som af
Hr Landtm., sedan Protocolls-Extractet var upläst, i
förbintelige termer besvarades;
Hvaruppå bemälte Deputation afträdde.
Uplästes et Extract af Riksens Ständers Secrete Utskotts
Protocoll hållit den 17 Aug. sidstl., hvarutinnan Riksens
Ständer föredrages den ansökning, som Tyska kyrkans föreståndare
i Carlscrona stad giordt, om en klåckas erhållande af
12 skeppis vigt, hvilcken Högstsal. H. Majit Konung Carl den XI
år 1695 skall genom medels anordnande af Stats-Contoiret til
Tyska kyrkan i Karlskrona. Krigsmaktens ökande. 417
kyrckan förährt, men kyrckan alt sedan den tiden under rikets
medellösa tilstånd ännu icke undfådt och til godo niutit. Och
emedan til denna merberörde klåckas förfärdigande icke heller
nu någon tilgång af reda penningar skall finnas, så hemställer
Secrete Utskottet til Riksens Ständers bepröfvande, om icke
af de 400 skepp, metallcanoner, som på skeppsvarfvet i Carlscrona
äro i värckeligit behåld, 12 skepp, til en kläcka för
Tyska kyrckan och församlingen i Carlscrona kunde beviljas.
Hr Didron höll före det vara nödigare för riket, at samma
metall til canoner användas.
Hr von Gerten berättade, de i Carlscrona befintelige
metallcanoner voro anslagne til Flottans bestyckande med
jerncanoner, för de medel som genom de förras försälgning kan
inflyta, och lärer riket således komma at ersättia värdet för
desse 12 skepp, metall, som härigenom för Ammiralitet skulle
komma at brista.
Som häremot förestältes, at desse 12 skepp, allenast giöra
en half canon, och ibland 400 skepp, et så ringa quantum eij
så synnerligen kan saknas, församlingen jemväl häfver en stor
Konungs löfte för sig;
Altså bifölls, uppå Hr Landtmis härom giorde fråga,
förbemälte Secrete Utskottets Extractum Protocolli.
Uplästes General-Majoren Hr Grefve Spens' hos H. K.
Majit ingifne och til Riksens Ständer remitterade Memorial
och förslag, huruledes krigsmackten, utan den ringaste tilökning
af den militien åhr 1696 anslagne staten, uti fredliga tider må
kunna ökas med tilräckeligit antal af skickelige officerare, ungdomen
tilöfvas och de nu tienstgiörande eij för länge blifva
vid mindre beställningar uppehåldne, på det sätt at om H. K.
Majit skulle täckas lämna fördubblings-corporals-lönen, som i
hemmansräntor består och uti 1696 åhrs stat och indelning är
uptagen för hvart och et Regimente ohngefehrligen til 1680 dahl.
sint., til dubbla öfver- och underofficerares inrättning vid hvarje
Compagnie Cavallerie ifrån och med Lieutenanter til och med
sidsta Corporalerne, hvarigenom 16 öfver- och 24 underofficerare
mera än förr vid hvart Cavallerie-Regimente kunde underhållas
och blifva med nöijacktig lön försedde för en ifrån indelningstiden
militien och cavalleriet tilliörig summa, således,
at Ryttmästaren niuter sin Ryttmästare-indelning efter staten,
den officeraren, som nu innehafver Lieutenants-lönen, är och blir
oförryckt vid sin lön som äldsta Lieutenanten vid Compagnie!.
Adelns Protokoll, 1733. 27
418 Spens’ mena. om krigsmaktens ökande.
Innehafvare!! af Cornetts-lönen blir med sin förra lön 2:dra
Lieutenanten. Qvartermästaren med sin förra lön blir första
Cornetten. Andra Cornetten niuter af fördubblings-corporalslönerne
120 dahl. smts indelningsränta, och Qvarteremästaren
niuter i lön resten af berörde räntor, 90 dahl. smts indelning.
De 3:ne ständige Corporaler niuta deras vanlige indelningar.
De 3 second- eller fördubblings-corporaler utsökas af de bästa
Ryttare eller Volontairer, hvilcka atniuta hvar af sin första
Corporal 28 dahl. smt åhrligen jemte Ryttarelön samt tienar
på befordran.
Hr Didron förestälte, at detta är et ganska mogit och
nyttigt förslag, hvilcket, om det bifalles, af R. o. A. igenom en
Deputation hos de andre Stånden bör recommenderas.
Hr von Hökerstedt utlät sig, at Hr Gref Spens med
detta vackra och nyttiga Memorial förtient både beröm och
tacksäijelse, emedan icke allenast Riksens krigsmackt derigenom
ansenligen styrckes, utan ock för den tilväxande vackra ungdomen
gifves någon utväg och encouragement.
Hr Wulfclo hemstälte, om icke samma inrättning jemväl
kunde blifva vid de Cavallerie-Regimenter, hvilcka inge fördubblings-corporals-räntor
äga, på det således en likhet må
vara vid alla Cavallerie-Regimenterne.
Härtil svarades, at härvid torde möta svårighet, i anseende
til den nödige fondens beviljande.
Hr Landtm, hemstälte, om icke Gref Spens’’ Memorial
kunde bifallas och til Landt- och Siö-Militite-Oeconomie-Deputationen
remitteras, at tilse, huru vida en fond och utväg må
kunna utfinnas til en dylik inrättning.
Gref Lewenhaupt sade, at som denna inrättning i sig
sielf är nyttig och vunnit R. o. Arns bifall, i anseende til de
Regimenter, som äga fördubblingsräntor, så kan han eij afse,
hvarföre man icke kunde fastställa detsamma för alle Cavallerie-Regimenterne
i gemen, aldenstund eij mer än 2 CavallerieRegimenter
äro, som eij hafva fördubblingsräntor, hvartil jemte
något utur Förråds-Cassan visse hemman kunde anslås.
Men som åtskillige af R. o. A. härvid förestälte, at det
igenom Gref Spens’ Memorial påsyftade gode ändemålet torde
kunna hindras, och saken hos de andre Stånden finna gensägelse,
om så mycket på en gang begiäres;
Giorde Hr Landtm, frågan, om Hr Gref Spens' Memorial
vinner bifall, så at nu i början samma inrättning giöres vid
Bortmistade räntor. Ballastplatser. Schantz’s genealog, verk. 419
de Cavallerie- och Dragone-Regimenter, som äga en sådan
fonds.
R. o. A. svarade härtil med ja;
Och faststältes derjemte af R. o. A., at vid nästa sammankomst
en Deputation med Hr Gref Spens’ Memorial til de
andre Stånden afgår, detta ärendet til det bästa at recommendera.
Uplästes å nyo Reductions- och Liquidations-Deputationens
Betänckande angående bortmiste räntorne, och utlåtelse
öfver de til bemälte Deputation remitterade 4 frågor.
Uppå Gref Axel Sparres och Heres af R. o. A. begäran
fants godt, at detta Betänckande til vidare blifver liggande
på bordet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande, angående barlastplatzars inrättande i stapelstäderne,
hvarutinnan efter giord berättelse om K. CommercieCollegii
med stapelstädernes Magistrater härom förde correspondence,
äfven förmäles, at Collegium K. Maj:t underdånigst
hemstält, under den 23 sidstl. Februarii, det en del städer
kunde, hvad slike barlastplatsar angår, lämnas i deras nu
varande stånd; men för Gefle stad, som med project til en
sådan inrättning hos sig sedermera inkommit, har Collegium
des resolution deröfver utfärdat och den samma i afskrift til K.
Maj:t insändt den 24 sidstl. April, jemte berättelse, at Collegium
voro sinnat at, enär de öfrige stapelstäderne deras förslager
til slik inrättning hos sig insändt, då utfärda från dem
resolutioner enlige med K. Maj:ts skrifvelse til Collegium den
18 Nov. 1733 om barlastplatzarnes anläggande här i staden.
Deputationen finner härvid intet vidare at påminna, utan underställer
Riksens Ständers bepröfvande, at R. Collegium, dä de
öfrige stapelstäder inkomma med deras förslager til sådane inrättningar
hos sig, fordersammeligen bör des resolutioner deröfver
städerne tilkomma låta.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Fru Maria Aurora Brenners ansökning, angående
des säl. mans, frami. Assessoren Carl Ludvig von Schantz’
Genealogiska värck, och at hon eller des omyndiga son måge
niuta någon vedergällning derföre, antingen då R. o. A. skulle
behaga inlösa hela värcket, eller hvar famille skulle behaga
emot någon skiählig vedergällning vilja uttaga des genealogie,
som kan vara färdig, erbiudandes sig at upgifva förteckning
420 Bevillning. Protokolls-justering.
på fainillierne, hvars genealogier äro färdige, samt upvisa några
til prof, huru de äro inrättade.
Härpå resolverades, at förteckningen på de färdige genealogier
kan upgifvas; och hvad belöningen angår, remitteras til
Hrr Deputerade öfver Riddarhussakerne.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af detta
dato, hvarmedelst Ståndet bifaller Stora Secreta Deputationens
Extr. Protocolli af den 21 Aug. angående hälftens upbärande
af 1734 års bevillning för innevarande år, förbehållandes sig
Ståndet at vidare och framgient undslippa sådane extraordinaire
utgifter och bevillningar; med begäran, at de af Allmogen, som
äro uti et slätt tilstånd på många ställen af sig komne, för
den halfva bevillningen i år måge befrias.
Som det fants betänckeligit at en sådan exception uti
publicationen skulle inflyta, emedan derigenom alt för många
af Allmogen torde taga sig prsetext at undangå denna bevillnings
erläggande och Förordningarne thessutan härutinnan äro
klare;
Ty fants uppå Hr Landtm:s giorde frågan af R. o. A.
godt, at på detta Bondeståndets Extr. Protocolli skrifves, at i
anseende til dem af Allmogen, som äro i slätt tilstånd och af
sig komne, så befrias de ifrån denna halfva bevillnings erläggande
efter vanligheten och Förordningarne.
R. o. A. skildes åt.
Den 30 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes de hos R. o. A.
den 24 och 26 Augusti håldne Protocoll.
Vid Protocollet af den 24 Aug. sid. 402, deräst förmäles om
R. o. A:ns fattade slut, at Landtmarskalcken altid först öpnar
och gifver anledning til discourserne, påminte Hr Didron, at
som han då eij varit närvarande, så ville han för sin del hafva
giordt det förbehåld, at det härutinnan må förhållas enligit
Riksdags-Ordningens 18 §; hvilcket sitt förbehåld Hr Didron
begärte at det måtte föras til Protocollet.
Hr Ridderschantz sade sig då detta resolverades äfven
hafva giordt samma påminnelse.
Om ordning på Riddarhuset.
421
Hr Landtm, förestälte det vara enligit med Riksdagsordningen,
som det ock altid brukeligit varit, at Landtm, öpnat
discourserne och således gifvit R. o. A. anledning at taga saken
i öfvervägande, och hvar och en yttra sine tanckar.
Hr Didron sade, at sedan Betänckandet blifvit upbrutit
och upläst, har altid R. o. A. discourerat och haft frihet at
säija sin mening innan Landtm, öpnar discoursen.
Hr Landtm.: Ingen Landtmarskalck kan precipitera
propositionerne, ty deliberationen bör altid gå förut.
Hr Ridderschantz: at ingen Landtmarskalck blifver, utan
en ansenlig pluralitet på Riddarhuset, och voro således eij at
tvifla, at om han ville hafva en saks fortgång, han eij skulle
få fram den samma, när han gior första föreställningen; hvilcket
Hr Ridderschantz sade sig för sin del hålla för farligit i framtiden;
men kunde vij altid vara försäkrade om en sådan Landtmarskalck,
som vij nu håfve den lyckan at äga, så lönte det
intet mödan at taga en sådan precaution; förmodade altså, at
Hr Landtm, intet lärer tro, at han vid denna föreställning å
sido satt den estime och förtroende, som han för Hr Landtm,
hyser.
Frih. Coijett sade des mening vara, at ingen må falla
in för än R. o. A. sin emellan fädt discourera och öfverlägga;
och hvad propositionerne beträffar, så frågar ju altid Landtm.
R. o. A. derom, innan han dem gior.
Hr Didron sade sig eij kunna påminna sig, at det för
brukeligit varit, at Landtm, tält, innan R. o. A. om saken
discourerat.
Hr Ridderschantz: Om man vill se efter uti 1731 ahrs
Protocoller, så lärer man finna, at ibland skiählen, hvarföre
man fann betänckeligit at en Riks-Råd mätte vara Landtmarskalck,
var jemväl detta, at den vördnaden man för des
embetes värdighet hyser eij måtte hindra R. o. A. at fritt säga
sine tanckar; som ock vördnaden för en Landtmarskalck vill
mycket säga, emedan man eij gierna vill tala honom emot; i
öfrigit visa utanskrifterne på Betänckanden deras innehåld, så
at R. o. A. förut häfver idée om saken, och när Betänckandet
är upläst, strax deröfver kan discoureras.
Frih. Coijett: Med det at Hr Landtm, kommer at öpna
discoursen är eij någons mening at han skall giöra någon
decision, eller lika som säga sitt sentiment, utan allenast före
-
422 Om ordning på Riddarhuset. Talet till Drottningen.
komma, at andre strax eij måge proponera, innan R. o. A.
0111 saken fädt öfverlägga.
Hr Ridderschantz: En mäste likväl begynna; och sade
han för sin del, 0111 en sådan lag fastställes, kan han den
samma eij hålla; samt örn han ägt den förmån och facilité at
tala som Hr Lilljestiema, så hade han giordt det samma
sorn han.
Frih. Coijet t: Det gick för fort, vij behöfva anderum.
Hr Didron uprepade hvad han tilförene sagt, at sedan
Betänckandet blifvit upläst, R. o. A. altid förut discourerat om
saken, innan af Landtm, något blifvit proponerat.
Hr Landtm.: Om jag får låf, så vill jag explicera propositionen,
hvaraf ändemålet var at hålla ordning och förekomma
disputer i Ståndet, hvilcket som det är min embetes
plickt, så proponerade jag, at Landtm, måtte gifva anledning
til discourserne, med det han uprepar innehållet af hvad som
upläst blifvit, hvarigenom ingen betages at discourera oell yttra
sine tanckar, eij eller är i någon landtmarskalcks mackt at
vara R. o. A. härutinnan hinderlig; dessutan gior jag aldrig
någon proposition, för än jag den samma hos R. o. A. anmält
och erhållit tilstånd dertil; mitt afseende har endast varit at
gifva deliberationerne bättre tid, hvaraf R. o. A. vid sidsta
plenum lära funnit prof.
Hr Didron: Jag precaverar mig, när jag hördt Betänckandet,
at säga min mening.
Hr Ridderschantz giorde samma förbehåld.
Hr Landtm, uprepade hvad som gifvit anledning til samma
proposition, nemligen en giord föreställning af en af R. o. A:ns
ledamöter, hvilcken i sig sielf varit angenelim, men at dervid
saknats formaliteten. I öfrigit om en Landtmarskalk gior
emot sin ed och skulle vilja vara R. o. A. hinderlig uti deras
rätt och frihet om sakerne at öfverlägga och discourera, så voro
den samma aldrig värd et sådant hedersämbete at bekläda;
och hvad den nu faststäldte methoden vidkommer, sä kunna
R. o. A., när de dervid finna någon olägenhet, derom påminna.
Sedan fortfors med Protocollets upläsande; och berättade
Hr Landtm, vid sid. 408, at sorn Stånden samtyckt til des
vid detta tilfället pä Ständernes vägnar håldne tals tryckande,
så hade ock Hr Landtm, i går i underdånighet inhämtat och
erhållit Hennes Maj:ts Drottningens nådiga samtycke, at des til
Ständernes Deputation gifne nådiga svar jemväl genom trycket
Deput. till de andra Stånden. Hemmansbyte. 423
må blifva allmänt; hvarvid Hennes Maj:t varit så nådig och
beklagat, at des tilstånd då eij tillåtit henne at sielf föra
samma svar.
Fortfors med Protocollets upläsande. Vid sid. 410 påminte
Hr Rutenschöld sin utlåtelse hafva varit, at om R. o. A. af
K. Maj:t i underdånighet ville begära del af samma förklaringar,
skulle de finna saken af en hel annan beskaffenhet.
Sedan uplästes förbemälte Protocoll til slutet, vid hvilcket
i öfrigit inge påminnelser giordes.
Hr Landtm, erindrade, at vid förra sammankomsten
blifvit faststält, det med Hr Gref Spens' då bifallne Memorial,
angående flere öfver- och underofficerares antagande vid de
Cavallerie-Regimenter, som hafva indelning på fördubblingscorporaler,
en Deputation til de andre Stånden skulle afgå,
frågandes Hr Landtm, huru starck den samma blifver.
R. o. A. funno godt, at bemälte Deputation blifver af 12
personer.
Hr Ridderschantz frågade, om de påminnelser, som vid
Protocollets justerande giöras, i Protocollet icke blifva antecknade,
sägandes sig sakna hvad han svarat Frih. Coijett pä des
tal när Protocollet förre gången blef justerat.
Härtil svarades, at de påminnelser, som vid Protocollets
justerande giöras, i samma dags Protocoll altid pläga inflyta.
Hr Lilliestierna påminte, om sädant eij skiedt, at det
hädanefter skie må.
Uplästes Hr Riks-Rådet Gref Grönstedts hos K.Maj:t ingifne
och til Riksens Ständer remitterade underdåniga ansökning at
få til sig byta et för Pistolesmeden vid Lif-Regimentet til boställe
indelt cronohemman uti Vässmanlaud, Tuhundrad härad,
Lundby soclin och en by Hammarby kallad belägit, hvilcken
består af 4 mantal, hvaraf 3 äro välbemälte Hr Riks-Råd tilhörige
och det ena öfriga crono, som räntar åhrligen 40 dahl.
23 2/. öre sint; underställandes derutinnan K. Majit, jemte
underdånig begiäran, Hr Riks-Rådet, om icke til dess han
fingo förse sig med vederlagshemman, då han icke allenast vill
gifva jemngod frälseränta, utan jemväl I/4:parts förhögning, et
cronan behållit hemman vid namn Långby, i samma fögderi,
Siomde (!) härad och Balund sochn, räntandes 40 dahl. 23 [öre]
9 3/5 Pgr Rmt, kunde til boställe anslås, som ock voro strax
tilreds i indelningsvärcket at införa, och det förra blifva cronan
behållit til des han prsesterade vederlaget, med mera.
424
Hemmansbyte.
Gref Spens yttrade sig, emedan Lif-Regimentets Indelningsvärck
ännu eij är renskrifvit, detta byte kunna tillåtas,
med förbehåld, sedan bemälte Indelningsvärck blifvit renskrifvit,
at vidare inge byten derutur måge tilstädias.
Hr Didron: at som K. Maj:t så väl som Ständerne vijst
så mycken ömhet för Indelningsvärckets bestånd, livilcket jemväl
för riket är af en så stor angelägenhet, så samtycker han
til detta byte, om Indelningsvärcket derigenom eij rubbas; men
elliest intet.
Frih. Coijett förestälte, at Indelningsvärcket härigenom
eij rubbas, emedan det begärte hemmanets ränta är allenast
anslagit på lönen til en Pistolsmed; fördenskull som Indelningsvärcket
eij ännu är renskrifvit, här ock jemväl til cronans
fördel biudes högre ränta, tyckes detta byte kunna beviljas.
Hr Hestsko och åtskillige flere påminte, at som R. o. A.
i följe af Privilegierne är förbehållit at tilbyta sig cronohemman,
och genom byten Indelningen eij rubbas, så bör ock
en sådan rättighet R. o. A. eij förvägras.
Hr Lilliestierna hemstälte, om icke för mera säkerhet
skull, emedan hemmanet likväl på lön är indelt, detta ärendet
kunde remitteras til någon Deputations betänckande.
Hr Landtm, sade frågan här vara om qusestio an, och
uprepade hvad Gref Spens andragit.
Frih. Uxkull frågade, huru länge Indelningsvärcket eij
skall vara renskrifvit, hvilcket voro väl at det skiedde ju förr
ju häldre, på det sedan inge byten måge kunna begäras.
Hr Landtm., sedan han frågat om han fingo giöra frågan,
frågade om Gref Grönstedts ansökning vinner bifall;
Hvartill af R. o. A. svarades med ja.
Hr Didron sade sig finna, at ärendet bör gå til Landtoch
Siö-Militiffi-Oeconomie-Deputationen.
Frih. Bennett påminte vid thetta tilfälle, huru nödigt
det voro, at Cammar-Collegium fingo befallning at bringa alle
sedan år 1719 beviljade byten til slut, emedan under den tiden
han varit Landshöfdinge i Halland et stort antal byten legat
många år oafgiorde.
Hr Wulfwenstierna: Som Cammar-Collegium i sin Riksdagsrelation
härom anfördt, så lärer Cammar-Oeconomie-Deputationen,
dit denna delen af Relationen hörer, kunna gifva
underrättelse om orsakerne til drögsmålet, hvilcka til en del
bero på de sökande, som eij draga försorg om skattläggnin
-
H em man b by t en. General-Leuterations-rätt.
garne, och hvad eliest kan erfordras, dels och af myckenheten
af Collegii sysslor och arbete härröra.
Det discourerades härvid, at som Cammereraren Törne
voro så gammal, at han eij mera med samma drift som i de
yngre ahren kan förrätta det honom åliggande myckna arbete,
om icke någon yngre honom til liielp måtte förordnas; hvaremot
af andre förestältes, at emot Regeringsformens inneliåld
han eij kan removeras ifrån ämbetet, så länge han det samma
förmår förestå och eij om något brott kan öfvertygas; kunnandes
den, som förmenar sig hafva orsak at föra emot honom
något klagomål, sådant på behörig ort angifva.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan
fants af R. o. A. godt, at Cammar-Oeconomie-Deputationen
med Cammar-Collegium öfverlägger, på hvad sätt de incaminerade
men ännu oafgiorde byten med det skyndesammaste och om
möijeligit är til nästa Riksdag måge kunna vara afgiorde, hvarom
et Extractum Protocolli til de andre Stånden kommer at afgå.
Uplästes General-Lieutenanten Frih. Grönstedts hos K.
Majit i underdånighet giorde och af K. Majit til Riksens Ständer
remitterade ansökning at hädanefter vid Artillerie-Regimentet
äfven som K. Lif-Gardiet förunt blifvit, en ständig
General-Krigs- och Leuterations-Rätt må hållas.
Hr Landtm, uprepade för R. o. A. innehållet af förbe
mälte
Memorial.
Hr Didron androg, at som et Memorial af Krigs-Befehlet
blifvit ingifvit, angående General-Leuterations-Rätt för hela
Arméen, det måtte fördenskull påminnas om slut och utslag
härutinnan.
Hr Landtm, hemstälte, om icke General-Lieutenanten
Grönstedts Memorial kommer at remitteras til Justitiae-Deputationen,
samt at Revisions-Secreterarne måge påminnas at Krigsbefehlets
ansökning angående General-Leuterations-Rätt för hela
Arméen må blifva nidsänd.
R. o. A. svarade härtil med ja.
Hr Lilliestierna förestälte, hvad hinder det uti ärendernes
afgiörande och Riksdagens slutande förorsakar, at en
och annan med sine ansökningar går Urskillnings-Deputationen
förbi och vänder sig til K. Majit samt therifrån genom remiss
kommer til Riksens Ständer, hvarigenom Ständernes utom des
öfverhopade arbete förökes; fördenskull sade Hr Liljestierna
sig giöra det förbehåld, at alle, som hos Ständerne antingen i
426
Riksdagsärendernas påskyndande.
publique eller private mål något hafva at andraga, böra det giöra vid
Riksdagens början och innan urskilningsterminen ärförbi; hvilcken
reservation Hr Lilljestierna begärte måtte komma til Protocollet.
Hr Landtm, förmälte, at altid tränne vägar varit, igenom
hvilcka ansökningar til Riksens Ständer inkommit; nemligen
Urskillningen, sielfva Stånden, då Memorialer der blifvit emottagne,
och K. remisser; varandes vid denne Riksdag ganska fa
ärender igenom denne sidsta vägen komne til Ständerne.
Hr Lilljestierna sade sig eij påminna angående sädane
mål, som K. Maj:t tinner nödige at remittera til Ständerne
och inhämta Ständernes utlåtelser öfver; men at privati eij
böra gå den vägen.
Gref Arved Posse erindrade, at som de värfvade Regimenter
til ltiksdagarne eij blifva kallade och således eij
kunna andraga sine angelägenheter ibland Krigsbefehlets besvär,
så hafva de ingen annan utväg än at med dem i underdånighet
vända sig til K. Maj:t.
Frih. von Rosen sade sig hafva et angelägit ärende, hvaruppå
des och des barns välfärd til en stor del berodde, hvilcket
ännu eij varit i det stånd, at det kunnat komma til Riksens
Ständer; skulle nu den vägen slutas, at genom K. Maj:ts
nådiga remiss fa komma dit, så tycktes sådant vara altför hardt.
Hr Lilljestierna sade sig eij träda in uti någons angelägenhet,
utan allenast hafva giordt det förbehåld, at alle ärender
böra gå sin rätta väg.
Hr Wennerstedt påminte månge ärender vara, med hvilcka
man eij kan gå til Stånden, innan man fädt utslag eller remiss
hos K. Maj:t.
Hr Didron förmente alt sådant kunna förekommas, om
Stats- och Revisions-Secreterarne en viss tid blefvo föresatt,
innom hvilcken de böra skafta slut och utslag i sakerne.
Gref Gustav Gyllenborg höll före sådant vara svårt,
emedan Collegier och vederbörande altid först böra höras.
Gref David Frölich giorde det förbehåld, at som honom
någre angelägne ärender voro updragne ifrån Hennes Maj:ts
Drottningens Lif-Regimente i Pommern, hvilcke jemväl til en
del angingo landets defension, och hvilcke ännu eij hunnit til
den mognad, at de ifrån K. Maj:t til Ständerne kunnat remitteras,
det samma ärender för deras angeläghet skull, när de
komma til Riksens Ständer, der och til afgiörande måge blifva
företagne.
Bortmistadc räntor. Jäf i Deputationer. 427
Hr Landtm, förestälte svårigheten at härutinnan kunna
prescribera någon viss tid, hvilcket jemväl syntes af detta
exempel, aldenstund Hr General-Lieutenant Cronstedt eij kunnat
giöra denna ansökning, för än nu då K. Lif-Gardiet erhållit
leuterationsrättigheten; och lära Ständerne, hvad sådane remisser
angar, altid med trygghet kunna kasta sig i K. Maj:ts
förtroende.
Hr Didron päminte å nyo angående Krigsbefehlets ansökning
om leuterationsrätt;
Hvartil svarades det redan vara resolverat, at RevisionsSecreterarne
härom skola påminnas.
Upropades de 12 Deputerade, som med Gref Spens' Memorial
angående flere Officerares antagande vid Cavallerie-Regimenterne
til de andre Stånden komma at afgå; och afgick
denna Deputation, för hvilcken Gref Carl Frölich kommer at
föra ordet.
Hr Landtm, förmälte, at som Reductions- och Liquidations-Deputations
Betänckande angående bortmiste räntorne en
tid legat på bordet, och ibland allmänna Besvären jemväl någre
mål skola finnas, som härmed äga gemenskap, så hade Allmänna
Besvärs-Deputationen åstundat, at med afgiörandet af förbemälte
Betänckande måtte anstå til vidare; emedlertid voro Hr
Ekeliielrn med et Memorial härom inkommen, hvilcket Hr
Landtm, nu anmälte;
Och funno R. o. A. godt at remittera detta Hr Ekehielms
Memorial til Allmänna Besvärs-Deputationen.
Uplästes för R. o. A. Bergs-Deputationens Memorial af
den 17 Ä ng., angående Hr Lagmannen Gref Fridr. Gyllenborgs
och Öfverst-Lieutenanten Better Schönströms hos Riksens Ständer
ingifne Memorial, at de af en advocat, Schylander benämd,
blifvit jäfvade at uti Bergs-Deputationen öfvervara en sak,
beträffande sökt öfversmide af interessenterne uti Skilå kopparvärck,
och hvaröfver Bergs-Deputationen resolverat med mera;
förklarandes Bergs-Deputationen sig vara af den tanckan,
at ingen kan betagas sielf eller genom fullmäcktig, fast den
och voro advocat, sä i Deputationerne som Plenis få andraga,
hvad som kan vara emot en ock annan ledamot at påminna,
vid theras sakers förekommande; at när en eller annan ledamot,
emot hvilcken jäf andrages, thet bestrider och utslag theröfver
begär, Deputationen, hvaräst sådant skier, bör målet afgiöra,
utan at besvära Riksens Ständers Plena med afgiörandet theraf;
428
Jäf i Deputationer.
andragandes til exempel, hvad vid 1726 ars Riksdag med Rådman
Siöberg passerat; hemställandes Deputationen, om then
samma medelst tiletta sitt giöromål någon tilvitelse förtient,
utan fast mera i thetta mål förfarit enligit Riksdags-Ordningens
14 § och således förmodar sig vara bibehållen vid then goda
omtancka och tliet förtroende, som Ständerne vid thess förordnande
behagat för thess ledamöter å daga lägga.
Så uplästes ock Gref Fredr. Gyllenborgs å egne och Hr
Peter Schönströms vägnar ingifne Memorial af den 29 Äng.,
hvarutinnan Hr Grefven vid handen gifver de orsaker, som
föranlåtit honom, så väl som Hr Ofverst-Lieutenanten Schönström
at härutinnan förfara pä det sätt, som de giordt, samt
at de förklarat, til undvikande af alle omilde omdömen, eij
vilja vara tilstädes, när saken kommer före, oacktat de uti
den samma intet enskylt interesse äga, utan allenast haft afseende
på det allmänna, och at intet inbrott må skie uti 1735
ahrs Förordning om öfversmide; förmodandes i öfrigit, at uti
denne som uti andre Deputationer, när någon är uti contrario
voto, han då får andraga sin mening hos Riksens Ständer,
hvilcka ock lära finna, at påståendet eij är något klagomål
emot Deputationen.
Frih. Uxkull sade, at Deputationen underkastar saken
Höglofl. R. o. A:ns afgiörande; men hemstälte om icke medan
häröfver delibereras Bergs-Deputationens ledamöter böra taga
afträde.
Gref Gust. Gyllenborg: Så länge den generale qusestionen
är före, huruvida någon i en Deputation kan jäfvas,
kunna alla Deputationens ledamöter blifva sittiande.
Hr Landtm.: Så länge qusestionen är allmän, behöfves
eij at någon afträder; men som frågan nu tyckes vara, om
Deputationen haft skiäl eller eij, lärer vara nödigt, at Herrarne
absentera sig.
Häruppå afträdde Bergs-Deputationens ledamöter jemte Hr
Albr. Schönström, såsom broder af Hr Peter Schönström.
Sedan förestälte Hr Hestsko, huru angelägit det är at
förekomma, at advocater eij måge insmyga sig uti Deputationerne
och ibland Ständerne och der jäfva ledamöter och Riksdagsmän;
visandes hvad oreda sadant skulle kunna förorsaka,
i ty de skulle kunna gå så vida at vilja jäfva ledamöterne af
et helt Stånd, ja Stånden sielfve uti saker, som kunde beröra
et Stånds interesse; som til exempel: när frågan om Ost-Indiska
Jäf i Deputationer.
429
Compagniet kommo före, hvilcket skall vara de handlande
emot, torde de påstå, at Borgareståndets ledamöter borde jäfvas,
hvilcket voro orimmeligit; utan bör en ledamot uti en Deputation,
när han så finner, jäfva sig sielf och sådant eij skie af
andre.
Hr von Hökerstedt: Emedan Gref Gyllenborg och Hr
Schönström säga i Memorialet sig eij hafva klagat öfver Deputationen,
eij eller besvärar sig Deputationen emot dem, utan
inkommer allenast med en berättelse om sakens förlopp, fördenskull
hålla ätskillige med mig före, at Deputationens ledamöter
eij böra afhålla sig ifrån denna deliberationen.
Hr von Blixen: Om en Deputations ledamöter skola afträda
vid någon öfverläggning, deröfver tyckas de öfrige Stånden
böra höras.
Hr Lilljestjerna: Här äro tvänne quaestioner; den ena
angående jäfsmalet, hvarutinnan jag tycker Deputationen hafva
rätteligen förfarit, emedan Deputationen derom kan påminna,
när ledamöterne eij giöra det sielfmante; den andra frågan är,
huru vida samtelige Deputationens ledamöter vid detta tilfälle
böra taga afträde, hvilcket jag äfvenväl finner vara billigt,
så vida Deputationen påstår någon satisfaction; jag hemställer
til R. o. A., om vij icke skulle kunna komma härifrån utan
at tala om satisfaction och tilstår gierna, at det mycket rörer
mig, när jag hörer et sådant ord ibland oss nämnas; lät oss i
Guds namn tilse, om vij icke uti sämja och kärlek härifrån
kunna afkomma; Gref Gyllenborg och Hr Schönström förklara
ju, at de eij klaga öfver Deputationen och at de eij vilja
vara öfver den saken.
Gref Lewenhaupt sade, at först bör afgiöras, huru vida
en hel Deputation bör taga afträde; och at lian tycker det en
Deputation eij kan anses som någon part.
Hr Lilljestierna: Så vida de begära satisfaction, böra
de träda af.
Hr De Geer och åtskillige andre: at af Deputationen eij
någon satisfaction är begärd.
Hr Adlerbeth höll för sin del mycket betänckeligit, om
en hel Deputation skulle taga afträde; och tycktes det i synnerhet
vid detta tilfälle eij böra skie, emedan så väl Deputationens
Betänckande med mycken sacktmodighet och lämpa sa
väl som Gref Gyllenborgs Memorial äro skrifne; varandes des
utan eij tienligit, at en Deputation, sedan des Betänckande är
430
Jäf i Deputationer.
upläst, täger afträde, emedan des ledamöter om sakens beskaffenhet
kunna gifva bästa uplysning, och voro altså angelägit,
at Deputationen vid detta tilfälle eij togo afträde, eij
eller Gref Gyllenborg och Hr Schönström,
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. behaga, at Deputationen
nu som vid andra tilfällen är tilstädes när des Betänckanden
upläsas;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Gref Carl Frölich och Deputationen, som med Gref Spens'
Memorial varit hos de andre Stånden, kom tilbaka, och berättade
Gref Frölich, at Stånden betygat deras beredvillighet at
i alla giörliga mål vara R. o. A. til behag, samt begärt afskrifter
af Memorialet, öfver hvilcket de med det första sig
vilja utlåta.
Sedan frågade Hr Landtm., om R. o. A. behaga at BergsDeputationens
ledamöter tillika med Hr Albr. Schönström
skola anmodas at åter träda in;
Hvartil som af R. o. A. med ja svarades, inkommo samtelige
förbemälte R. o. A:ns ledamöter och intogo sine säten.
Hr Landtm.: Nu ankommer det mäst derpå, om Deputationens
ledamöter äro nögde med Gref Gyllenborgs och Hr
Scliönströms förklaring.
Frih. Uxkull sade sig vara allena, men at han för sin
del väl voro nögd.
Hr Didron frågade när en Deputation på R. o. A:ns befallning
varit borta uti någon förrättning, om icke des ledamöter
när de komma tilbaka böra blifva underrättade om hvad
som varit före.
Hr Landtm, sade sådant hvarken kunna eller böra förvägras,
och lärer ingen af R. o. A. undandraga sig at derom
gifva all upplysning och efterrättelse när den begäres; men om
et långt Betänckande vid sådane tilfällen å nyo skulle upläsas,
tycktes tiden derigenom komma at utdragas; och uprepade Hr
Landtm, häruppå korteligen det närvarande målets beskaffenhet
jemte Hr TAUjestiemas föreställning, at saken må dermed
afstadna, at man å ömse sidor förklarat sig vara nögde.
Hr Lilliestierna sade sig vilja ännu tillägga et annat
skiäl, nemligen at om vij härutinnan träda til allvarsamhet, i
anseende til vare ledamöter, så torde de andre Stånden giöra
så med, och voro bättre at härutinnan gifva de andre Stånden
et prsejudicat af generosité.
Jäf i Deputationer. Skeppet Patrioten.
431
Gref Carl Frölich, varande ledamot af Bergs-Deputationen,
sade sig för sin del önska, at R. o. A. ville aldeles
uphäfva altsamman, emedan, om denne saken vidare skulle
yrkas, det torde förorsaka animosité och hindra Riksens Ständer
uti angelägna riksdagsärender.
Hr Landtm, frågade, om altsä saken på ömse sidors begifvande
uphäfves;
Hvartill af R. o. A. svarades med ja.
Hr Landtm, frågade vidare, huru R. o. A. för framtiden
vilja explicera Riksdags-Ordningens 14 §, utur hvilcken §
slutet, som angår afträde, uplästes; tilläggandes Hr Landtm,
lagen i det öfriga vara klar, men frågan vara, när någon förmenar
sig eij böra jäfvas, om sådant skall refereras til Plena
eller innom Deputationen afgiöras.
Häröfver discourerades; och som af åtskillige af R. o. A.
förestältes, at härtils altid brukeligit varit, det sådane mål
innom Deputationen afgiorde blifvit, och Plena genom sådane
sakers andragande alt för mycket skulle besväras och hindras;
Giorde Hr Landtm, frågan, om icke nu som förr Deputationerne
i sådane mål behålla decisionen;
Hvartill af R. o. A. svarades med ja.
Hr Ridderschantz: För någre Plena uplästes här en
calculation ifrån Secrete Utskottet, angående skieppet Patriotens
befracktande, vid hvilcket tilfälle Hr Ammiralen von
Gerten och Hr Falkengren giorde någre påminnelser, då discourserne
folio så högt, at bemälte Herrar i Secrete Utskottet
skulle blifva hörde; och skulle jag för min underrättelse gierna
åstunda at vetta, om Secrete Utskottet är i stånd at gifva
närmare uplysning härom.
Hr Landtm.: Utan lof kan jag eij gå vidare, än at gifva
R. o. A. tilkänna, at desse begge Herrar blifvit hörde; och
at deras andragande gådt til den förordnade Commissionen.
Hr Falkengren sade, at han då yttrat sig om något sorn
angingo siömanskapet, och jemväl ingifvit en calculation, angående
skeppet Patriotens utredning, hvilcken lian nu hade
til hands.
Hr Landtm, sade sig eij vetta, huru vida Plena skulle
vilja vara underrättade angåeude lotzen.
Hr Falkengren androg än ytterligare, at han hade calculationen
här til hands.
432
Skeppet Patrioten.
Hr Landtm, fönnälte, at hvad calculationen angingo, så
voro det eij egenteligen Secrete Utskottets affair, emedan man
härutinnan på Hrr Flaggmännen mäste låta ankomma; men
skulle och uti calculationerne befinnas någon difference, sä har
Secrete Utskottet haft andre skiäl, hvilcka aldeles föranlåtit
Secrete Utskottet at giöra denna författning heller än någon
annan.
Hr Falkengren: at des calculation lärer visa, at cronan
lider 8000 dahl. smts skada igenom skieppet Patriotens befracktande.
Hr Landtm.: Sådant lärer ankomma på bevisen.
Hr Vice Ammiralen von Utfall: Yij bafve giordt calculationen
dels efter Ammiralitets-Collegii project dels i anseende
til besättningen, officerarnes underhåll, slitagen med mera; och
har jag nu skrifvit til Göteborg efter en accurat uträkning på
cronoskieppet, som var ämnat til Algier, hvarigenom, när jag
sedan uttager proportionen, jag skall kunna bestyrcka min
calculation.
Hr De Geer förmente det vara bäst at vänta til Secrete
Utskottet med berättelse inkommer.
Hr Lilljestierna: Emedan Hr Falkengren påstår differencen
vara så stor, tyckes vara högst nödigt, at Secrete Utskottet
med berättelse härom inkommer.
Hr Landtm.: Skulle R. o. A. tvifla uppå at Secrete
Utskottet haft andre skiäl, och man vill lösa Secrete Utskottet
ifrån des ed, så är Secrete Utskottet beredt, både nu och i
framtiden desamma at upgifva, hvilcket Secrete Utskottet jemväl
skulle önska.
Härtil svarades af åtskillige af R. o. A.: Bevare Gud!
Hr Ridderschantz hemstälte, om icke Hr Falckengren
må upläsa sin giorde calculation, emedan han häfver den samma
här til hands;
Hvartil af åtskillige svarades med neij.
Hr Boije underställe, huruvida R. o. A. uti en sådan
hast skulle vilja resolvera sig at låta upläsa en sak, som hörer
til Secrete Utskottet, uti hvilcket tvänne Stånd jemte oss hafva
del, samt huru vida R. o. A. skulle vilja vara de första at
gifva sådane prej udicater.
Hr Ridderschantz sade sig lämna detta uti sitt värde,
men at han eij kunde se, at Hr Falkengrens calculation fordrade
Skeppet Patrioten.
433
mera tysthet, än den som Secrete Utskottet ingifvit och här
blifvit upläst.
Hr Landtm, förmälte, at Secrete Utskottet sedt Hr
Falkengrens contraräkning och bedt honom vända sig med den
samma til K. Maj:t, så at den må komma der ad acta; annan
resolution hade man då eij kunnat taga, emedan saken var då
ifrån Secrete Utskottet; i öfrigit hade Hr Falkengren giordt
flere essentielle påminnelser, hvilcka blifvit antagne, och uprepade
Hr Landtm, å nyo, at qusestio an allenast i Secrete
Utskottet blifvit afgiord; at man styrckt til en köpmans fahrtyg,
i anseende til de orsaker, som uti Secrete Utskottets
Protocoll antecknade finnas, hvilcka, om eden uplöses, Secrete
Utskottet öpenhiertigt vill utsäga; vid de andre omständigheter,
angående contractet, har Secrete Utskottet eij lagt
handen.
Hr Falckengren: Emedan Hr Landtm, declarerar, at
mine påminnelser varit essentielle, så är jag nögd; ty R. o. A.
således ser, at jag eij farit med flärd.
Hr Landtm.: De af Hr Falkengren anförde omständigheter
angående lots och anckare, häfver Secrete Utskottet
funnit essentielle; men hvad calculationen angår, så är Secrete
Utskottet eij i stånd at gå i den detaillen, och kan jag i brist
af nödig kundskap i sådane saker eij eller säga, om den samma
är essentiel fast den lärer hafva sine skiäl.
Hr Falkengren: Jag är nögd at Hr Landtm, förklarat
något vara essentielt; i öfrigit har Hr Ankarcrona gifvit mig
anledning at giöra calculationen.
Hr von Blixen: Som man i staden tycker assecurancen
och frakten vara för dyr, så borde folcket få klar underrättelse
härom.
Hr Didron hemstälte, om icke Secrete Utskottet må inkomma
med berättelse i anseende til Hr Falkengrens calculation,
och denne saken emedlertid anstå.
Hr von Utfall: Jag förbehåller mig den tiden, at få
svar ifrån Göteborg, tå jag skall visa en räkning, hvarmed
förmodeligen Secrete Utskottet och Riksens Ständer lära vara
nögde.
Hr Falkengren: När samma räkning kommer in, beder
jag om R. o. A:ns tilstånd at dervid få giöra påminnelser,
emedan Hr von Utfall räknar på et armerat skiepp.
Adelns Protokoll, 1733. 28
434
Skeppet Patrioten.
Hr von Utfall: Jag har redan sagt, at jag vill uttaga en
proportion härutinnan.
Hr Landtm, hemstälte, om icke Hr Falckengrens calculation
må förekomma, när Hr von Utfall sin calculation ingifvit.
Hr von Gerten: Emedan Secrete Utskottet gifver vid
handen, at en hemlighet eller raison, som eij kan uptäckas,
gifvit anledning til et köpmansskieps befracktande, så förfaller
ju all vidare efterfrågan.
Hr Ridder schantz: På det sättet stadnar alt, och detta
är et oeconomicum, som eij bör vara oss obekant, hvilcket jag
begärer för min räkning må komma til Protocollet.
Hr Landtm.: Här äro 2:ne omständigheter; hvad den
första angår, at et köpmansskiep häldre til denne expedition
blifvit befracktat, än at man dertil brukat et cronoskiepp, så
hafva dertil varit sådane orsaker, som Secrete Utskottet eij
kan upgifva utan de andre Ståndens samtycke; och hvad det
andra angår, nemligen calculationeu om befracktningen, så lära
Plena derom få fullkomlig uplysning igenom dem, som sin
emellan derom kontrollera. Hela Secrete Utskottet skulle hierteligen
önska at få visa alt hvad de giöra, allenast de lösas af
eden och det sig giöra lät.
Hr Landtm, frågade, om icke saken med calculationen
anstår til dess Hr von Utfall får den begärte underrättelsen
från Göteborg;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Amnältes at Borgareståndet ankommer; och som nu kl.
var 12, då samtelige Riksens Ständer, efter skiedt anslag här
på Riddarhussahlen, kommo at samlas, trädde R. o. A. på den
sidan, som är tii höger om Landtmarskalcksbordet, lämnandes
den andra sidan efter vanligheten til de andre Stånden, hvilcka
efter hand inkommo.
(Den 30 Augusti.)
Samtelige Riksens Ständer samlades på Riddarhussalen
kl. 12.
Sedan Ständerne intagit sine rum, anmälte Hr Landtm,
orsaken til denna sammankomst, nemligen at justera det
Extractum Protocolli, som i följe af Riksens Ständers vid
Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande. 435
de förra begge sammankomsterne fattade slut upsatt blifvit angående
sättet at öfver K. Maj:ts och dess Justitias-Revisions
domar hos Riksens Ständer anföra besvär, och deras straff,
som sådane besvär ohemult andraga; gifvandes Hr Landtm,
derjemte tilkänna, at vid bemälte Protocolls-Extracts upsättjande
en omständighet tyckts fattas, nemligen om terminen, när de,
som hos Ständerne täncka andraga besvär, sådant hos K. Maj:t
i underdånighet böra anmäla, antingen den skall räknas efter
det K. utslagets datum, eller ifrån den dag sakägaren om högbemälte
utslag fädt kundskap.
Hr Hestsko sade, at billigheten tyckes fordra, det samma
termin utsättes ifrån den tiden, som sakägaren om utslaget fådt
kundskap.
Frih. Coijett understödde det samma, och at det åligger
embetsmännen at draga försorg, det domen kommer i tid vederbörande
tilhanda.
Gref Gust. Gyllenborg gaf vid handen, at civildomar
publiceras och skickas eij af embetsmännen bort, utan åligger
fullmäcktigarne at gifva principalerne derom kundskap.
Det förestältes härvid, at som edictalstämningar räknas
ifrån den tid de blifvit anslagne och eij ifrån den tid vederbörande
derom fådt kundskap, det ock skulle kunna förorsaka
besvär at anskaffa de frånvarandes recipisse, och desutan en
så rymlig tid är lämnad, så tycktes til alle fåfänge invändningars
afböijande bäst vara, at terminen sättes ifrån domens
publications eller, i fall det är en resolution, efter des datum.
Hr Landtm, giorde frågan, om terminen blifver efter
domens publications eller, i fall det är resolution, efter des datum;
Hvartil af alle Stånden svarades med ja.
Och infördes altså uti det projecterade Protocolls-Extractet,
näst efter orden »innom 6 månader» följande ord: »efter domens
publications eller, i fall det är en resolution, efter des datum».
Sedan uplästes det projecterade Protocolls-Extractet af
den 12 och 19 Augusti.
Och funno Riksens Ständer godt, at der det säges »til det
K. utslagets försvarande at andraga», skulle i stället för »försvarande»
brukas det ordet »styrckande» såsom på detta stället
tienligare.
Yid de utsatte 500 dahl. smts böter för den, som sitt
missnöije yttrat och eij fullfölja kunnat, påmintes at et alternativ
bör vara utsatt för den, som eij orkar botum.
436 Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande.
Och funno Riksens Ständer godt at utsättia samma alternativ
til »14 dagars fängelse vid vattn och bröd», emedan
ingen annan proportion kunde tagas, i anseende dertil, at uti
de nedan förmälte straffen emot 1000 dahl. smt 3 veckors och
emot 2000 dahl. smts böter en manads fängelse på vattn och
bröd äro utsatte; tillädes altså, näst orden »500 dahl. smt»
föl jande alternatif: »eller i brist af botum plickte med 14 dagars
fängelse vid vattn och bröd».
Angående deras straff, som klaga öfver vrångvisa, funno
Ständerne nödigt, at för mera tydelighet skull meningen således
bör slutas: »miste lifvet efter Missg.-B:s femte Capitel».
Angående böterne discourerades, om de samme icke til
nästa Hospital, der den bråttslige är boende, eller och til
Lappscholarne eller och til Carlscrona Ammiralitets kyrcka
kunde anslås; '•
Men Riksens Ständer blefvo dervid, at blifver stående
som i Protocolls-Extractet infördt var, nemligen at de användas
ad pios usus; kommandes af Riksens Ständer sielfve at disponeras.
I öfrigit tillädes, at Justitise-Deputationen med project til
en Förordning om alt detta bör inkomma.
Sedan uplästes detta Extractum Protocolli å nyo för
Riksens Ständer och blef approberat, lydande som följer:
Extract utur Protocollet som holts hos Riksens Höglofl.
Ständer den 12 och 19 Aug. 1738.
Sedan Riksens Ständer låtit sig föredraga theras förordnade
Justitiae-Deputations Betänckande, angående them, som hos
Riksens Ständer andraga besvär öfver K. Maj:ts uti thess
Justitise-Revision utfallne domar och resolutioner samt straffet
för them, som slike klagomål ohemult anföra, och therjemte i
noga öfvervägande tagit 1734 ålirs Riksdagsbesluts 9 §, funno
Riksens Ständer nödigt, til förekommande af alt tvifvelsmål
om bemälte paragraphs rätta förstånd at fastställa och förklara:
Thet
ingen skall vara tillåtit med besvär öfver K. Maj:ts
Justitiae-Revisions domar och resolutioner hos Riksens Ständer
at inkomma, som icke på etthera af följande trenne sätt sin
klagan förer, och thet utnämner, nemligen om han sig besvärar
öfver felacktigheter i processen, eller at honom emot klara
Lagen och Förordningarne i hufvudmålet för när skiedt, eller
och klagar öfver vrångvisa;
Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande, 437
Hvarvid kommer at i akt tagas, at then, som på någotthera
af förbemälte sätt täncker at andraga besvär öfver K. Maj:ts
uti Justitiae-Revisionen fälte dom eller utslag, bör, om han är
boende i Sverige, innom tre månader, men ther han bor i Finland,
Öster- eller Vesterbottn, Gottland, Pommern eller utom
Sveriges rike och dess provintzer vistande är, innom 6 månader
efter domens publications, eller, i fall det är en resolution, efter
des datum sådant hos K. Maj:t i underdånighet tilkänna gifva,
och tå, så framt han vill samma beneficium åtniuta, uti en
deduction tydeligen anföra de skiähl, uppå hvilcka han sin ansökning
om ändring grundar, men icke thess mindre domen til
sin fulla execution gånga.
Förberörde deduction låter K. Maj:t med vederparten communicera,
och efter des inhämtade förklaring äfven skrifteligen
upsättia, hvad Riksens Råd, som saken öfvervarit, hafva til
det K. utslagets styrckande at andraga, hvilcket i nedre Revisionen
honom allenast til genomläsande lämnas, utan tilstånd
at thervid giöra någre anmärckningar, på thet han theraf må
finna, huru vida han tiltror sig sine besvär ytterligare at fullfölja,
hvilcke skrifter förvaras til Ständernes nästa sammankomst,
och hos them ingifvas, så framt icke parten finner sig
föranlåten at ändra sitt påstående, tå han sådant hos K. Maj :t
aldra sidst en månad för Riksdagens början bör angifva, och
böta icke thes mindre för thet han öfver K. Maj:ts JustitiseRevisions
utslag sitt missnöije yttrat och eij fullfölja kunnat,
femhundrade dahl. silfvermynt, eller i brist af botum plickta
med fiorton dagars fängelse vid vattn och bröd, och ersätte then
omkostnad och skada, som han sin vederpart förorsakat; hvilcket
af K. Maj:t uti thess Justitiae-Revision kommer at pröfvas.
Men vill han saken fullfölja, komma thesse skrifter Riksens
Ständer at föredragas, hvilcka saken til them förvisa, som the
til thess skiärskådande förordna.
Klagas öfver fel i rättegången, tå röres eij vid hufvudsaken,
utan ther felet finnes af en sådan vigt, at om saken
restitueras, sådant någon skälig ändring i Konungens dom
skulle värcka, hänskutes then tilbaka til K. Maj:t, at låta
parten niuta processen til godo, och saken sedan utan afseende
på förra domen efter des rätta beskaffenhet lagligen
afgiöra.
Klagar någon, at honom i hufvudmålet för när skiedt,
emot klara Lagen och Förordningarne, tå pröfvas af Ständernes
438 Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande.
dertil förordnade, om han fallgiltiga skiäl häfver, och ther så
befinnes, förhielpes han til sin rätt.
Gitter then, som klagat öfver fel i rättegången, sådant eij
visa, bote et tusende dahl. smt, eller i brist af botum plickte
med 3 veckors fängelse vid vattn och bröd.
Men then som klagat theröfver, at honom i hufvudmålet
för när skiedt, emot klara Lagen och Förordningar, och sådant
eij gitter fulltyga, giöre K. Maj:t och thess Justitiee-Revisicn
offentelig afbön, och bote två tusende dahl. smt, eller i brist
af botum plickte med en månads fängelse vid vattn och bröd.
Skulle någon komma til then högst förgripeliga och straffbara
förmätenhet at ohemult klaga öfver vrångvisa, så at han
beskyller domaren å så hög ort hafva upsåteligen och som vidare
i Rättegångs-Balckens 1 Cap. 12 § sägs fäldt en orätt och
vrång dom, miste lifvet efter Missgiernings-Balckens 5 Capitel.
Advocater och Fullmäcktige, som sig til slike besvärs upsättjande
bruka låta, böra jemte hufvudmannen besvärsskriften
eller deductionen underskrifva, så framt then emottagas skall,
och, ther klagomålet finnes ohemult, undergå lika straff med
hufvudmannen.
Alla thesse böter användas ad pios usus.
Och fants godt, at Justitise-Deputationen med et project
til en Förordning härom hos Riksens Ständer inkommer.
Actum ut supra.
Sedan uplästes följande Extractum Protocolli angående
satisfaction för dem, som til sådane besvär befinnas befogade,
samt dem, som vid denne Riksdag ingifvit dylika besvär, af
följande innehald, hvilcket af Riksens Ständer likaledes gillades:
Extract utur Protocollet som holts hos Riksens Högloft.
Ständer den 19 Aug. 1738.
Riksens Högloft. Ständer funno godt at til Justitise-Deputationens
utarbetande remittera den upkomne frågan, angående
deras satisfaction, som til de emot K. Maj:ts JustitimRevisions
domar och utslag hos Riksens Ständer andragne
besvär kunna befinnas hafva varit befogade. Likaledes blef
och faststält, at dylike vid denne Riksdag inkomne och til
Justitiae-Deputationen remitterade besvär komma at hvila, til
thess Justitise-Deputationens Betänckande, angående methoden
til sådane ärenders afgiörande, i anledning af Frih. von Ungerns
til Deputationen remitterade Memorial inkommit, och Riksens
Ständer sig deröfver yttrat, med hvilcket Betänckande Riksens
Protokolls-justering. Drottningens regentskap. 439
Ständer gierna skulle se at Deputationen skyndesammast ville
inkomma. Actum ut supra.
Hr Landtm, anmälte, at Urskillnings-Deputationen varit
tilsammans och då anmodat Hr Landtm, til Riksens Högloft.
Ständers godtfinnande at hemställa, om icke en ultimat termin
för Urskillnings-Deputationen kunde fastställas, och det til i
dag åtta dagar til, samt genom anslag kundgiöras, på det de,
som inlagt reservationer, måge vetta, at jemväl tiden för dem
då expirerat.
Härtil svarades af Riksens Ständer med ja.
Riksens Ständer skildes åt.
Den 2 September.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R. o. A.
den 30 Aug. håldne Protocollet.
Vid sid. 422 yttrade sig Hr Liljestierna, at emedan
han sig här finner nämd och det således kunde hafva det anseende
som hade des giorde föreställning, då K. Maj:ts nådiga
proposition utur Rådet nedkom, angående regeringens förande
af Hennes K. Maj:t Drottningen, under K. Maj:ts siukliga tilstånd,
gifvit anledning til de då och sedan förde discourser
angående discoursernes öpnande af Hr Landtm., så ville han
härigenom på det kraftigaste hafva förklarat, at han den gången
intet annat giordt, än det som både förr och sedan på denne
Riksdagen, såsom ock på de förre Riksdagar vanligit varit, i
det han stådt up och begärt at tala, hvilcket ingen på Riddarhuset
kan förvägras; och kunde han således eij med stillatigande
förbigå eller tillåta, at detta så torrt skulle stå i Protocollet,
som voro deraf anledning tagen til det af R. o. A. sedan fattade
slutet; han viste väl, at Landtm, bör giöra propositionen, at
deröfver af R. o. A. sedan discoureras, och at af discourserne
sedan formeras frågan, hvilcken af Landtm, giöres til R. o. Arns
besvarande med neij eller ja; och kunde altså eij finna, at han
vid det tilfället sig på något sätt förgådt; hvilcket likväl Frih.
Coijetts utlåtelse, som skulle R. o. A. eij fådt anderum, tycktes
innebära; eij eller, fortfor Hr Lilljestierna, lärer det kunna
sägas, at jag surprenerat någon, och bör fördenskull intet stå
i vårt Protocoll, at jag velat surprenera någon; och gior jag
440
Protokolls-justering.
ännu det kraftiga förbehåld, at jag aldrig begifver mig ifrån min
rätt at tala här på Riddarhuset i min ordning, hvilcken rättighet
här den sidste som den förste lika tilkommer, och begärer
jag, at hvad jag nu anfördt noga må komma til Protocollet,
som jag ock det samma med Riddarhus-Secreteraren sielf arnar
justera.
Gref Fred. Gyllenborg sade detta kunna blifva stående
i Protocollet, som en af Hr Lilliestierna giord reservation och
för des räkning, men lärer eij kunna giöra någon ändring uti
R. o. A:ns en gång tagne resolution.
Det påmintes, at som Frih. Coijett nu eij sielf voro til—
städes, med denna passagens justerande som angår dess utlåtelse
må hafva anstånd til dess Frih. Coijett kommer up.
Fortfors med det öfriga af Protocollet.
Sid. 422, deräst Hr Didrons utlåtelse finnes anförd, at
han precaverar sig när han hördt Betänckandet at säga sin
mening, påminte Hr Didron, at de orden »nu som altid til—
förene», hvilcke han vid det tilfället brukat, måtte blifva
införde.
Yid sid. 423 och Hr Lilljestiernas der anförde yttrande,
angående nödvändigheten at de påminnelser, som vid et Protocolls
justerande giöras, i den dagens Protocoll, då justeringen
skier, böra införas, sade Hr Lilljestierna sig då hafva anfördt
det skälet, at sådant voro så mycket nödigare, som en
sak eij kan sägas vara afgiord innan Protocollet är justerat.
Gref G. Gyllenborg utlät sig, at när hos R. o. A. en
fråga med ja är besvarad eller och en i följe af R. o. A:ns
tagne slut upsatt Resolution eller Extractum Protocolli för
R. o. A. är upläst och bifallen, så är saken afgiord.
Fortfors med Protocollets upläsande.
Sid. 429 påminte Hr Lilljestierna, at han tillika hemstält,
om icke Bergs-Deputationen måtte höras, huru vida de
med Gref Friår. Gyllenborgs och Hr P. Schönströms förklaring
voro nögde; på hvilcken händelse hela saken kunde
komma at läggas ned.
Sid. 431, deräst den af R. o. A. med ja besvarade frågan
anförd finnes, om nu som för Deputationerne i sådane mål behålla
decisionen, påminte Gref Gust. Gyllenborg, at sådant
förstås om jäf, och inge andre måhl.
Det svarades, frågan den gången eij hafva varit om något
annat än om jäfsmål.
Hemmansbytens afgörande.
441
Sedan uplästes til slutet Protocollet af den 30 Aug., och
giordes dervid inge flere påminnelser.
Hr Didron yttrade sig, at han redan för en tid sedan
påmint, at Ständerne måtte få underrättelse om Öfversten
Silvas sak; och som Ständerne nu snart 4 månader varit tilsammans
och en sådan underrättelse eij erhållit, funno han sig
föranlåten derom å nyo at påminna.
Hr Landtm, sade detta ärende uti Secrete Utskottet vara
under arbete, och at man hoppades at snart kunna gifva
Riksens Högloft. Ständer behörig uplysning härom.
Hr Didron frågade ytterligare, om enligit R. o. Arns för
någre dagar sedan tagne resolution Deputationerne ännu med
förteckningar på de hos dem oafgiorde ärenderne inkommit.
Hr Landtm, förmälte, at de andre Ståndens svar på R.
o. A:ns härom utfärdade Extr. Protocolli eij ännu inkommit,
hvilcket så snart det skiedt, lärer expeditionen härom afgå, och
Deputationernes förteckningar, så snart de inkommit, blifva
R. o. A. föredragne.
Uplästes til justerande det i följe af R. o. Arns den 30
Aug. tagne slut upsatte Extractum Protocolli angående skyndesamt
sluts erhållande på de ännu oafgiorde byten.
Det påmintes härvid, at samma gång jemväl blifvit omtalt,
det mycket skola bidraga til detta ändemåls erhållande,
om Cammereraren Törne någon af yngre år til hielp blefvo
förordnad;
Men som häremot anfördes, at det skulle vara betänckeligit
något sådant ifrån Ståndet at expediera, emedan Ständernes
giöromål eij är at undersöka om orklösa betiente, hvilcket
vederbörande Collegier och förmän tilkommer, jemte de flere
skiäl som förra gången, då denna quasstion moverades, androgos;
Ty funno, uppå Hr Landtnäs giorde frågan, R. o. A.
godt at heldre uti förbemälte Extr. Protocolli med generale
termer inflyter, det Deputationen hörer Cammar-Collegium, angående
orsakerne hvarföre hit in til med bytens afslutande så
långsamt tilgådt, och tilser på hvad sätt de hinder, som hit in
til legat i vägen, bäst måge undanrödias.
Sedan denna mening uti Protocolls-Extractet blifvit tillagd,
uplästes det samma för R. o. A. och bifölls, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 30
Aug. 1738.
442 Lappsk grammatika. Fornfynd.
S. D. Som en stor del af de senare och äldre byten
ännu eij skola vara til slut bragte, ty fant6 af R. o. A. i anseende
så väl til cronans som privatorum härunder beroende
angelägenhet, nödigt, at Cammar-Oeconomie- och CommerceDeputationen
med Cammar-Collegium öfverlägger, och sedan
med dess Betänckande til Stånden inkommer, på hvad sätt de
incaminerade men ännu oafgiorde byten med det skyndesammaste
och om möijeligit är til nästa Riksdag måge kunna vara
afgiorde, då och vid samma tilfälle Deputationen kommer at
giöra sig underrättad, om i anseende til vederbörande betiente
någre hinder hit in tils varit, samt med Cammar-Collegium
öfverlägga på hvad sätt sådant beqvämligast kan hielpas;
hvilcket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Uplästes Magister Fielhtröms til R. o. A. ingifne Memorial,
hvarjemte bemälte Magister öfvergifver et inbundit exemplar
af des Lappska grammatica, och sedan han anfördt, huruledes
han i 20 års tid för en ganska ringa lön, nemligen eij
mer än 20 tunnor korn, förestådt Lappscholan i Lycksele,
anhåller lian, at R. o. A. ville honom derhän förhielpa, at han
med den nådgunstiga befordran kunde blifva hugnad, hvarigenom
des ringa vilkor måtte blifva förbättrade.
Häruppå resolverades, at som Riksens Ständer eij kunna
befatta sig med recommendationer, så kan sådant Mag. Fjellström,
när han sig anmäler, antydas och til svar lämnas.
Hr Landtm, anmälte, at Hennes Majit Drottningen til
Secrete Utskottet nedsändt et på Hr Riks-Rådet Gref Lagerbergs
gods skiedt fynd, bestående af större och mindre ringar
af guld, hvilcket, såsom hörande til antiqviteten, Hennes Majit
önskat at det för Antiquitets-Archivum måtte blifva inlöst;
och som detta angingo en penningeutgift, hade Secrete Utskottet
detta ärendet Plenorum godtfinnande bordt underställa.
Bemälte ringar, hvilcka voro af den tiocklek, som en mycket
grof ståltråd, och tvänne af en arms, men de öfrige af en tumbs
vidd, samt hvardera någre hvarf kringvridne, blefvo för R. o. A.
upviste, och berättade Hr Landtm., at man på Myntet med
stryknålen befunnit guldets finhet vara 21 karath, men vigten
af samtelige ringarne 496 ducater.
Som R. o. A. betygade sig benägne, at samma fynd til
Antiquitets-Collegium måtte blifva inlöst;
Giorde Hr Landtm, frågan;
Städernas båtsmanshåll.
443
Hvilcken af R. o. A. med ja besvarades.
Och upsattes följande Fxtractuni Protocolli:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 2
Sept. 1738.
Emedan Hennes K. Majit Drottningen til Secrete Utskottet
nedsändt et på Hr Riks-Rådet Gref lagerbergs gods
uphittat Fynd, bestående af åtskillige större och smärre
äldre tiders ringar af guld, önskandes Hennes Majit at de til
Antiquitets-Archivum måtte inlösas och Secrete Utskottet
detta ärendet, såsom angående en penningeutgift, til Riksens
Ständers Plena anmält; hvarvid R. o. A. för sin del i underdånighet
eij hafva något at påminna, utan gierna skulle se,
at bemälte fynd blefvo för cronans räkning inlöst; altså varder
de öfrige respective Stånden häraf vänlig del lämnad. Actum
ut supra.
Sedan detta Extractum Protocolli för R. o. A. var upläst
och bifallit, afskickades Riddarhus-Fiscalen med det samma
til de andre Stånden, och blefvo honom jemväl de fundne
guldringarne medgifne, dem uti Stånden at visa.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet, 12 personer starck, för hvilcken Borgmästaren
Borg ifrån Malmö förde ordet och näst aflagd hälsning
öfvergaf et Extractum Protocolli af den 30 Aug., hvarutinnan
Ståndet vidlyftigt andrager skälen, i anseende til hvilcka
Städerne eij skola vara förplicktade til Båtsmans-Förrådseller
Reserve-Cassan något at erlägga, beropandes sig i synnerhet
på 48 § af K. Majits nådiga Resolution på Städernes
Allmänna Besvär vid 1734 års Riksdag, lofvandes Borgareståndet
at vid nu påstående Riksdag med den vid Riksdagen 1731 företagne
nya Båtsmans-jemkningen låta komma til behörigt slut.
Sedan bemälte Extractum Protocolli för R. o. A. blifvit
upläst, recommenderade Deputationen ärendet hos R. o. A. til
et benögit bifall, hvaruppå, sedan Hr Landtm, försäkrat om
R. o. Arns villiga biträde i alt hvad sig giöra låter samt bedt
förmäla R. o. Arns vänliga hälsning, Deputationen afträdde.
Hr Didron anförde, at som Städerne äro plicktige at
hålla Båtsmän eij mindre än indelningen och roteringen, så
kunna de icke eller undandraga sig, när de 3 månaders varancé
är förbi, at äfven som andre för den öfrige tiden betala
til Ammiralitetet; och påstår Ammiralitetet ingen afgift til
reservecassan, utan allenast at de måtte hålla manskapet
444
Städernas båtsmanshåll. Landtmätare.
complett; men visse Städer praesterade intetdera, såsom Saether
och Hedemora, och voro det öfver 9,000 dahlér som Städerne
på det sättet voro skyldige.
Hr Falkengren och Hr Ammiralen von Gerten instämde
härmed; och at Ammiralitetet eij begärer någon afgift,
allenast Städerne vilja hålla Båtsmansantalet complett; och alt
hvad Ammiralitetet påstår är allenast afgift för den tid, som
Städernes Båtsmansantal emot Förordningarne varit vacant.
Hr von Böhnen förestälte, at Borgerskapet uti Städernes
Allmänna Besvär jemväl anfördt detta ärendet, åberopandes
sig 1734 års Resolutions 48 §, at dem ingen afgift til reservecassan
kan påtvingas, kunnandes han för sin del eij finna
annat, än at det är nog, enär de på kallelse til Ammiralitetet
prsestera sitt antal Båtsmän.
Frih. Bennett sade det vara väl när de sitt fulla antal
prsestera; men at i vidrig händelse de som andra böra betala.
Hr Landtm, frågade, om icke R. o. A. behaga, at med
expeditionen öfver Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationens
Betänckande angående Städernes Båtsmän kommer at
hvila, til des Allmänna Besvärs-Deputation med projecterne til
Resolutionerne på Städernes Allmänna Besvär inkommit;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Hr Landshöfdingens Gref Carl Fröliclis Memorial
af den 22 Aug., angående nödvändigheten af flere Landtmätares
antagande, samt på hvad sätt ungdomen dertil ma
upmuntras, jemte project til en (!) understöd i fonden til deras
aflönande, hvarigenom tienstefolckets ostadighet at så ofta byta
tienst jemväl någorlunda torde kunna hämmas, nemligen om
det tienstehionet, som vill giöra ombyte och gå utur den ena
tiensten i den andra, komma för det stämplade papperet, uppå
hvilcket des orlofszedel borde skrifvas, at betala 1 dahl. smt.
Hr Carl Ruthenschöld påminte om den nödvändighet
som är at jemväl Vermeland med tilräckeligit antal Landtmätare
må blifva försedt.
Hr Hestsko uprepade likaledes, hvad han, då CammarOeconomie-Deputationens
Betänckande angående flere Landtmätares
antagande var före, andragit om nödvändigheten af
tilräckelige Landtmätare i Finland, i anseende dertil at under
Ryska tiden grannarne af de ödeshemmanen inkräcktat ägorne,
hvilcket ock skiedt på officerarnes boställen, så at cronan i
Militie-kontoret. Ingermanländska gods. Dep. fr. Bondest. 445
sine inkomster, innan ny ref- och skattläggning för sig gådt,
ansenligen kommer at mista.
Hr Landtm, anförde, at uti den förra remissen til CammarOeconomie-Deputation
är redan nämdt om flere Landtmätare
för provincierne en general, och giorde frågan, om icke detta
Hr Gref Fröliclis Memorial jemväl får gå til Cammar-Oeconomie-
och Commerce-Deputationen;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
18 Augusti, hvarutinnan, i anseende til de anförde skiäl, Secrete
Utskottet finner nödigt at Cammereraren uti Militi;e-Contoiret
Abraham Cederholm lika med Cammereraren Sandelhielm
bibehållas vid den år 1736 honom beviljade 400 dahl. sints
tilökningen för des extra arbete vid Liquidationsvärcket och
det til 1741 års slut, innom hvilcken tid Secrete Utskottet förmenar
bemälte liquidationsvärck fullkomligen böra vara til slut
bragt; hvilcket Secrete Utskottet til Riksens Ständers bepröfvande
hemställer.
Som härvid inge påminnelser giordes, frågade Hr Landtm,
om Secrete Utskottets Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Frih. Clas Flemmings å egne och des medinteressenters
vägnar ingifne Memorial, hvarutinnan i anseende
til de andragne skiäl och omständigheter anhålles om fataliers
restitution, at uti Reductions- och Liquidations-Deputationen
få söka ersättning för de familien tilhörige gods uti Ingermanland,
hvilcke genom fredsslutet blifvit förlorade, bestående af
40 obser land.
R. o. A. funno mycket skiäligt, at de sökande i denna
deras ansökning bifalles, samt at densamma hos de öfrige Stånden
til det bästa recommenderas.
Sedan altså Hr Landtm, giordt frågan,
och den samma med ja blifvit besvarad,
skrefs uppå förbemälte Frih. Flemmings Memorial:
Resol. Dito bifallit, och recommenderas til det bästa hos
de öfrige respective Stånden.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, bestående af 6 personer, hvilcken Deputation
berättade sig vara afsänd at begära underrättelse om
Deputationerne med förteckningarne på de oafgiorde ärender
ännu inkommit.
446
Förordningar i justitie-mål.
Hr Landtm, svarade, at som Ståndens utlåtelser på R.
o. A:ns utfärdade Extr. Protocolli än icke inkommit, så lärer,
så snart sådant skiedt, expeditionen gå för sig, och skola bemälte
förteckningar, så snart de af Deputationerne insände
blifvit, med de öfrige resp. Stånden communiceras; i öfrigit bad
Hr Landtm, anmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed denna Deputation afträdde.
Uplästes Justities-Deputationens Betänckande, angående
de sedan sidsta Riksdag utgångne Förordningar i justitiaemål,
som i Betänckandet finnas uprepade och i Riksdags-beslutet
komma at införas, berättandes Deputationen sig framdeles vilja
sig utlåta, så väl öfver K. brefvet den 20 Martii 1735, angående
skriftväxlingars och domars tryckande i rättegångssaker, sorn
ock öfver K. Maj:ts förnyade Duells-Placat; men hvad angår
Förordningen af den 22 Martii 1736, beträffande tvänne författade
och utspridde smädeskrifter öfver någre emellan K. Maj:t
och cronan Sverige samt främmande Mackter sedan sidsta
Riksdag skiedde underhandlingar, så finner Deputationen i anseende
til de anförde orsaker, at den samma icke uti Riksdagsbeslutet
til stadfästande kan antagas, hållandes derjemte för
betänckeligit, at om pasquiller och smädeskrifter i gemen allmänna
kundgiörelser i riket på det sättet må utfärdas, med hemställande,
om icke den allmänna Lagen vid sådane tilfällen i
gemen är tilräckelig, hvarföre K. Majit i underdånighet kunde
anmodas, at derutinnan icke annorledes i allmänhet må förfaras;
men i fall högsta angelägenheten skulle fordra, at med
sådane smädeskrifter andra utvägar änteligen tagas borde,
sådant då må ankomma på K. Maj:ts nådiga bepröfvande med
Råds råde, doch at all varsamhet dervid brukas, såsom ock,
at det utfäste prtemium eij längre än et åhr må stå angifvaren
til handa.
Hr von Hökerstedt påminte, at hvad 1736 års Förordning
angående Chartse Sigillatse-afgiften beträffar, så är den
samma nu uti Cammar-Oeconomie-Deputationen, hvaräst man
är omtänckt at gifva någre medel och utvägar vid handen til
denne inkomstens förbättande.
Hr Wulfwenstierna förestälte, at som i detta Betänckande
de af K. Majit sedan sidste Riksdag utfärdade brefven
jemväl finnas anförde, af hvilcka en del angå sådane mål och
ärender, sorn eij tyckas behöfva nämnas uti et Riksdagsbeslut,
hvilcket vid utrikes Håf och orter blifver bekant, hvarvid til
Dep. fr. Prestest. Skydd för evang, läran i Turkiet. 447
exempel androgs brefvet om fångars tractament, så ville han
Högloft. R. o. Ains ompröfvande hafva underkastat, om icke
uti Riksdagsbeslutet de af Riksens Ständer antagne Förordningar
allenast kunde nämnas, och på de K. Brefven en förteckning
i underdånighet upsändas, at de af Ständerne blifvit
gillade.
Hr Landtm, uprepade denna Hr Wulfwenstierna:s giorde
föreställning, frågandes om sådant vid expeditionen kommer at
i ackt tagas, och om Betänckandet i öfrigit bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr von Hökerstedt erindrade å nyo angående 1736 års
Chartm Sigillatse-Förordning;
Hvartil svarades, at det förstår sig af sig sielf at sådane
Förordningar, som nu under Riksdagen af Ständerne förändras,
eij komma at föras in i detta Riksdagsbeslutet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation,
ifrån Prästeståndet, bestående af 12 Ståndets ledamöter.
Biskopen Doctor I. Benzelius, som förde ordet, näst en hörsam
och tienstelig hälsnings anmälande, sade sig hafva tvänne
ärender, som Prästeståndet i synnerhet hos Högloft. R. o. A.
til det bästa recommenderar, och hvarutinnan Ståndet förmodar
sig R. o. A:ns benägna bifall, emedan de angingo Guds
församlings fortplantande både innom och utom lands, och det
ena derjemte rikets heder utom lands.
Hr Biskopen upläste altså Prästeståndets Memorial af
deri 26 Aug. sidstl., hvarutinnan, i anledning af 2:ne bilagde
Memorialer ifrån Legations-Predikanten i Constantinopel Magister
Magnus Troilius til Riksens Prästestånd öfversände
under den 21 Januarii och 19 Junii innevarande åhr andrages:
l:o) det har berörde Legations-Predikant ansedt för ganska
nödigt och angelägit, at, til förekommande af affall ifrån vår
sanna Evangeliska lära til främmande religioner, som i Turkiet
nog skall förspörjas och mäst härröra af blist på Evangelisk
gudstienst, någre penningar kunde erhållas til en kyrckas upbyggande
för de Evangeliska på en när in til Constantinopel
belägen och bärtil beqvämlig ort; 2:o) at til bevakande af de
i Turkiet förtryckte Evangeliskas angelägenhet och uthielpande
utur det tvång, hvaruti de Tyske Catholiske munckarne, kallade
Patres Trinitarii, vilja dem behålla, någon tilgång på
medel måtte förskaffas til Evangeliska sclavars utlösande, hvarigenom
berörde munckar kunde betagas tilfälle at beröma sig
448 Skydd för evang, läran i Turkiet. Skolor i Lappland.
allena af barmhertighet, och at der medelst vid Evangeliska
sclavars utlösen tvinga dem til Catholiska religions antagande;
hållandes Predikanten Troilins til den ändan för godt, om de
Protestantiske Ständer i Tyskland, som til munckarne åhrligen
contribuera något til Protestantiska sclavars utlösen, kunde förmås
at til den i Constantinopel varande Svenske Ministerens
disposition samma penningar öfverlåta, då de utan ali tvifvel
bättre skulle blifva använde. Hvarförutan til et så godt ändamål
mycket skulle bidraga, om K. Majit skulle täckas förmå
Håfvet i Danmark at äfven som i Tyskland skier låta genom
collecter samla några medel til förenämde behof. Och emedan
Prästeståndet nogsamt är öfvertygat om oftanämde Troilii
rättsinniga upsåt för Guds ähra och siälars upbyggelse, så har
Prästeståndet velat anhålla om de öfrige respective Ståndens
biträde i denna sak, til at i underdånighet hos K. Majit bönfalla
dels om nödiga medel til den föreslagne kyrckans upbyggande,
dels ock om instruction til K. Majits i Regensburg
varande Minister, angående föreställningar til corpus Evangelicum
derstädes, om munckarnes obilliga förfarande i Constantinopel
och Turckie vid Evangeliska sclavars utlösen, hvilcket
med det mera, som merberörde Troilii Memorialer innehålla,
Prästeståndet til de öfrige Ståndens godtfinnande hemställa.
Vidare betygade Hr Biskopen Prästeståndets fägnad öfver
R. o. Arns, i anseende til Lappböndernes undervisning i christendomen
samt scholars inrättande i Lappmarcken, tagne resolution,
begärandes, at R. o. A. jemväl ville afhöra Prästeståndets härutinnan
fattade slut;
Och upläste Prästeståndets Extractum Protocolli af ilen
30 Aug. sidstl., angående Justitise-Deputationens Betänckande
om Lappländarnes flitigare undervisning i christendomen och
scholars inrättande i Lappmarcken, hvilcket Betänckande Prästeståndet
bifaller, påminnandes derjemte at til värckets befordran
l:o) de uti vexelbanquen ännu stående ofrucktbare
50,000 dahl. kmt, med hvad mera af slika medel är och kan
blifva at tilgå, måtte af lähnebanquen til 4 lL procents åhrligit
interesse emottagas; 2:o) at de författningar som til detta
värckets befrämjande komma at tagas, måge lämnas til de af
Deputationen föreslagne Herrar Directeurers omsorg, och at
jemväl Justitiae-Borgmästaren i Stockholm må anmodas taga
del i direction; 3:o) är Prästeståndet af den tankan, at scholsemästaren
Peter Flellström må för des härvid hafde extra ordinarie
Prosten Flodin. Evangel, kyrka i Konstantinopel. 449
arbete hugnas med 300 dahl. sint af öfverskottsmedlen för
Saltzburgiske Emigranterne, och sedan niuta 100 dahl. smts
åhrlig tilökning på sin lön.
I öfrigit sade Hr Biskopen Deputationen hafva i befalning
hos R. o. A. at anmäla, det en af Ståndets ledamöter, nemligen
Probsten Flodin ifrån Linköpings stift, genom döden
aflidit, hvilcken i morgon efter aftonsången uti S:t Clara kyrka
med likpredikan kommer at begrafvas; hemställandes Prästeståndet
til Höglofl. R. o. Arns gunstiga behag, om någre af
R. o. Arns ledamöter skulle vilja blifva bemälte Probst til des
hvilorum följacktige, och at de sielfve täcktes utse rummet,
hvarest de vilja samlas; kommandes begrafningen i morgon
efter middagen kl. 3 at gå för sig.
Sedan Hr Landtm, med vänskaps betygelse å R. o. Arns
vägnar svarat samt försäkrat, at ärenderne ofördröijeligen skola
blifva föredragne;
Afträdde Deputationon.
Hr Landtm, uprepade sedan för R. o. A. de 3 målen
aom denna Deputation ifrån Prästeståndet andragit, hemställandes,
om icke Prästeståndets Memorial, angående en Evangelisk
kyrckas upbyggande i Constantinopel med mera, såsom
rörande penni ngesaker, samt föreställningar och öfverenskommelser
med fremmande Mackter, til Secrete Utskottet kommer
at remitteras;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Det andra målet och hvarom Prästeståndets Extr. Protocolli
förmäler, fortfor Hr Landtm., angår den nödiga inrättningen
til christendomens befrämjande hos Lappländarne och
de penningemedel, som dertil erfordras, och synes altså likaledes
böra gå til Secrete Utskottet.
Härtil svarades likaledes af R. o. A. med ja.
Hr Landtm, uprepade sedan den tredje af Deputationen
giorde föreställningen, angående de af R. o. A., som skulle
vilja bivista Probsten Flodins jordefärd och hvaräst de behaga
samlas.
R. o. A. förenade sig, at en af hvar banck bivistar denna
jordefärd, til hvilcken ända de, som på listan blifva upförde,
samla sig i morgon efter middagen klåckan half tre här på
Riddarhussalen.
Uplästes Cammar-Oeconornie- och Commerce- samt BergsDeputationemes
Betänckande öfver någre mål, beträffande
Adelns Protokoll, 1738. 29
450 Sala silfververk. Hemmansbyte.
tilståndet vid Sahla silfvervärck, hvarutinnan anföres, at hvad
l:o) angår Sahla Bergslags hos K. Maj:t giorde underdåniga
anhållan at til cronan få erlägga hvar 10:de marck af alt
silfver, som åhrligen tilvärckas öfver 900 eller 1,000 lödig
marcker, samt at et contract deröfver må uprättas, så, emedan
detta beror på K. Maj:ts nådige afgiörande, förmäla Deputationerne
sig nu eij vara i stånd sig deröfver at utlåta. Beträffande
2:o) at en Bergsflscal må antagas och på cronones
stat lönas, så finna Deputationerne at för rikets närvarande
knappa tilstånd staten dermed eij kan graveras. Hvad 3:o)
vidkommer den projecterade Såg-Commissionen uti de Sahla
silfvervärck underlagde sochnar, så hålla Deputationerne nödigt,
at Justitise-Cancellern och Landshöfdingen Baron Cederbielke
med det första samma Såg-Commission förrättar, såsom oek
Deputationerne i öfrigit nyttigt ackta, at Landshöfdingarne och
de flere vederbörande på de orter, hvaräst undersökningar eij
ännu äro skiedde, må anmodas sig dem samma skyndesammeligen
at företaga, på det Collegierne derefter sine resolutioner
må utfärda kunna.
Hr Landtm, frågade om vid Betänckandet något voro at
påminna;
Och som inge påminnelser giordes, utan fast mera Hr
Bergenstierna androg samma Betänckande berömmeligen vara
författat, och at man näst Guds hielp hädanefter häfver at
förmoda nytta af bemälte värck;
Giorde Hr Landtm, frågan om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Cammcir-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående Öfverst-Lieutenanten Jesper Ilårds
sökte byte af cronohemmanet Klåfvarp, Öfvegård s/8 mantal,
samt Yttergården 3/g mantal uti Elfsborgs lalin Kinds härad och
Ullasiö sochn, emot vederlag uti samma lähn af frälsehemmanet
Håkantorp s/4 skattlagt åhr 1730 til 3/g mantal i Giäsene
härad och Erichsbergs sochn samt Hölhult frälsehemman 1/4,
äfven samma åhr skattlagt til xj mantal uti Kinds härad och
Siötofta sochn, vid hvilcket byte Deputation finner at cronan
niutit fullt gen fullo, och hemställer fördenskull, om icke det
samma med bytesprojectet må approberas och fastställas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående schäfferiers inrättande på Oland
Schäferier på öland, Gotland och i Finland. 451
och Gottland, i anledning af så väl General-Majoren och Landshöfdingen
Baron Stael von Holsteins som Landshöfdingen
Hökerstedts härom giorde föreställningar; styrckandes Deputationen
Riksens Ständer, i anseende til de omständeligen uprepade
skiäl och orsaker, at bifalla bemälte General-Major och
Landshöfdingens förslag härutinnan, så at 10 å 12 familier
schäfrar må ifrån Tyskland införskrifvas och hvarje schäffer
utom resepenningar bestås 100 riksdahler af 5-procents landshielpsmedlen,
doch så at hvar och en af dem förplicktes med
sig i riket införa 25 st. får af det bästa slaget; hemställandes
derjemte Deputationen, om icke Commerce-Collegium kunde
anbefallas at af de til dess disposition lämnade landshielpsmedel
8,000 dahl. sint låta til Landshöfdingen Hökerstedt efter
derom giord requisition affölia 2,000 dahl. smt, som til utländske
fårs anskaffande på Gottland komma at användas.
Betänckandet berömdes af åtskillige för den goda nytta
landet häraf i framtiden kan hafva;
Och frågade Hr Landtm, om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Lilljestierna yttrade sig, at i Finland på åtskillige
orter mycket tienlige lägenheter skola finnas at anlägga schäfferier,
och hemstälte fördenskull, om icke R. o. A. skulle behaga
i underdånighet anhålla hos K. Maj:t, at Finland må
härutinnan niuta samma förmåner, som här Öland och Gottland
tilläggas.
Frih. Örnstedt sade, at han giordt försök med schäfferier
der i landet, men at för climatens skuld det eij velat lyckas.
Hr Wulfwenstierna utlät sig, at vid dylika inrättningar
bör man hafva afseende på landets climat och andre egenskaper;
Hr Riks-Rådet Gref Meijerfelt och flere hafva jemväl
här uppe i landet låtit giöra dylika försök til fåreartens förbättrande,
men har eij velat lyckas, i anseende til köld, odiur
och andre omständigheter.
Hr Lilljestierna hemstälte, om icke dem i Finland den
upmuntran bör lämnas, at om någon, som til schäfferiers anläggande
finner sig äga beqvämlig lägenhet, om en sådan understöd
anhåller, han jemväl den samma må niuta.
Hr Landtm, giorde frågan, om icke jemte bifallet på
Betänckandet kan tilläggas: at der framdeles någre lähn i
Sverige eller Finland sig anmäla, de jemväl måge niuta samma
förmåner.
452 Understöd för enskild person. Riksdagarnas förkortande.
R. o. A. svarade härtil med ja.
Hr Landtm, anmälte en skrift, som en af R. o. Arns
ledamöter, hvilcken är här på Riddarhuset, ingifvit, hvarutinnan
i anseende til serdeles omständigheter och olyckor, igenom
hvilcka han blifvit skild ifrån sin egendom, han hos R. o. A.
om något understöd anhåller, viljandes vid de olyckelige omständigheter,
uti hvilcka han sig befinner, eij at des namn
skall vara bekant.
R. o. A. förenade sig at efter behag sammanskiuta, samt
at hvar och en på skriften antecknar huru mycket han gifver,
kommandes penningarne af Riddarhusfiscalen at emottagas, och
giorde Hr Landtm, tillika med åtskillige af R. o. A. nu en
begynnelse med sådan påskrift.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at klåckan nu voro 12 och
anslag för Stora Secreta Deputation at här på Riddarhussahlen
sammanträda med Bondeståndets deputerade angående löningsfiordringarne,
frågandes om R. o. A. behaga skiljas ät.
R. o. A. svarade härtil ja och skildes åt.
Den 6 September.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det lion R. o. A.
den 2 Sept. håldne Protocollet, och giordes dervid inge påminnelser.
Anmältes Expeditionen N:o 64, som är den Förordning,
hvilcken Ständerne vid thenne Riksdag författat), angående
någre mål som vid tilkommande Riksdagar til theras förkortande
böra i ackt tagas, hvarvid Expeditions-Deputationen til
Ständernes vidare ompröfvande tilsatt den 6 och sidsta §, angående
thet, at uti en skrift, som til Ständerne ingifves, flere
mål eij böra sammandragas, än til en Deputation kunna förvisas,
icke eller någre originale documenter utan allenast bevittnade
afskriften biläggas.
R. o. A. biföllo bemälte tilsatte 6 § såsom hafvande sin
goda nytta med sig och hit in til in praxi grundad.
Så anmältes och Expeditionen n:o 67, angående förbud på
monderingsperzedlars införskrifvande utifrån, hvarvid Borgareståndet
uti det utfärdade Protocolls-Extractet hemstält, om icke
Nordencreutz’s kartor.
453
något vite borde utsättas; hvilcket R. o. A. jemväl biföllo, utsättjandes
R. o. A. samma vite til 1,000 dahl. smt.
Uplästes Hr Ofverdirecteuren Nordencreutzes Memorial,
hvaruti han andrager, at som Riksens Ständer vid nästl. Riksdag
gifvit deras gunstiga bifall til provinciechartornes efter
handen afstickande i koppar och til den ändan behagat lämna
honom et förskott af 3,000 dahl. smt, at dermed giöra en
början, altså häfver han med Mälarechartan i anseende til des
härliga situation giordt en begynnelse; hemställandes, om icke
hvar och en af Riksens Ständers här församlade Herrar och
ledamöter skulle täckas behålla hvar sitt exemplar af bemälte
charta samt tillåta honom få afskrifva dem til 1 dahl. smt
stycket. Sluteligen anhåller Hr Ofverdirecteuren at til dess
ytterligare upmuntran vinna fullbordan utaf det som Riksens
Ständer vid 1731 års Riksdag honom beviljat, hvartil ock K.
Maj:t uti des nådigste Secreta Proposition honom recommenderat,
ti! nådig ihogkommelse för des långlige giorde tienst.
Hr Landtm, uprepade för R. o. A. innehållet af Memorialet.
Hr Didron utlät sig, at det tyckes som borde det samma
vinna bifall, men om hvar och en ledamot af R. o. A. skulle
på detta sättet taga en charta, så har ju med det samma hvar
och en tagit en dahl. smt af publico til skiäncks; och på det
sättet skulle jemväl de andre Stånden härom döma, hvilcket
omdöme jag mig eij vill underkasta, eller at det skall heta,
at R. o. A. på något sätt vilja gravera staten och den publique
cassan.
Gref G. Gyllenborg och åtskillige flere förklarade sig af
samma tancka.
Och hemstälte Hr von Böhnen, om det icke voro bättre,
at hvar och en af R. o. A. köpte et exemplar för egna penningar;
men som de andre Stånden härom eij lära kunna anmodas,
så kunde dem på det föreslagna sättet exemplar til—
delas.
Och som detta af åtskillige understöddes, begärtes at Hr
Landtm, härom ville giöra propositionen;
Hvilcket och skiedde.
Men häremot påmintes af Hr von Gerten och flere, at en
sådan giord åtskilnad eij torde vara de andra Stånden behagelig;
och voro således eij godt, at R. o. A. härutinnan skilde sig
ifrån dem.
454
Nordencreutz’s kartor.
Hr Pal mstierna och andre förmente det vara nog om
uti Resolutionen allenast nämnes om R. o. A., men eij något
om de andre Stånden, hvilcke således af egit bevåg torde följa
vårt exempel.
En del af R. o. A. tyckte bäst vara, at Hr Nordencreutz'
begäran simpliciter bifalles, emedan han på det sättet för des
berömeligen använde flit och möda blefvo upmuntrad, och ingen
åtskilnad giöres, som hos de andre Stånden kunde vara obehagelig.
Hr von Böhnen förklarade det vara mycket väl, om Hr
Nordencreutz för des flit och härvid anlagde vackra arbete
kommo at åtniuta någon upmuntran, hvilcket och bör skie;
men at det skier på detta sättet, voro något betänckeligit,
emedan alle manufacturvärcken, som fådt förskått af landsliielpsmedlen,
af hvilcke medel jemväl detta Hr Nordencreutzes
förskått är, med dylika ansökningar torde inkomma; och voro
altså eij väl om et sådant prejudicat kommo ifrån R. o. A.
Hr Didron yttrade sig, at han så mycket mindre bärtil
kunde samtycka, som, förutan det lian redan anfört, landshielpsmedlen
böra efterfrågas och en gång til publicum ersättas.
Sedan något ytterligare blifvit discourerat, hemstälte Gref
Frölich, om icke bäst voro, at som Hr Nordencreutz fådt
desse medel af landshielpsfonden och ordres at trycka chartorne,
om han icke til det utsatte priset kunde inlefverera desamma uti
Archivo, i afräkning på des undfångne förskått.
Och som åtskillige af R. o. A. begärte, at detta måtte
blifva propositionen;
Giorde Hr Landtm, frågan;
Hvilcken af R. o. A. bifölls.
Vidare frågade Hr Landtm., om den andra puncten af
Memorialet kommer at remitteras til Secrete Utskottet;
Hvartil af R. o. A. äfvenledes med ja svarades.
Häruppå inkallades Hr Öfver-Directeuren Nordencreutz,
hvilcken berättades af egit bevåg hafva tagit afträde under den
tiden om des Memorial blifvit discourerat, och antydde Hr
Landtm., i hvad slut R. o. A. stadnat öfver des ansökning,
samt orsakerne dertil, och at R. o. A. i öfrigit förklarat Hr
Nordencreutz' möda och arbete förtiena beröm.
Hr Nordencreutz aflade sin ödmiuka tacksäijelse och
sade sig vara mycket nögd med R. o. Arns resolution.
Kanalisering i Finland.
455
Sedan upsattes Resolutionen, hvilcken för R. o. A. uplästes
och gillades, så lydande:
Resolverades, at Öfver-Directeuren Hr Nordencreutz uti
Antiqvitets-Archivo inlefvererar så månge af Mälarechartorne
til en dahl. smt stycket, som emot des härvid använde omkostningar
svarar; kommandes sedan samma chartor för publici
räkning utur Archivo at försäljas; och remitteras den 2:dra
puncten af Memorialet til Secrete Utskottet.
Anmältes 2:ne Deputerade ifrån Prästeståndet, hvilcke,
sedan de af 2:ne R. o. Arns ledamöter blifvit inbeledsagade,
sade sig af Prästeståndet och i synnerhet af theras stifts Biskop
Hr Doctor Eric Benzelius vara afskickade och anmodade at
hos Högloft. R. o. A. aflägga en ödmiuk och hörsam tacksäijelse
för den ähran R. o. A. behagat visa deras afledne
medledamot, sahl. Hr Probsten Flodin, at til så ansenligit
antal bivista des begrafning.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. önska at vid behageligare
tilfälle visa prof af deras håg och beredvillighet at vara
det Vördige Prästeståndet til nöije, samt at Ståndet flere sådane
afsaknader eij hända måge, och bad förmäla R. o. Arns vänliga
hälsning.
De tvänne Deputerade ifrån Prästeståndet afträdde.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-, Oeconomie- och
Cornmerce-Deputations Betänckande, angående den projecterade
durchfahrten i Finland ifrån Päijänä sion til hafvet, hvarutinnan
Deputationen vidlyftigt och omständeligen förmäler, huru
som uppå Riksens Ständers vid 1734 ahrs Riksdag giorde
underdåniga föreställning och tilstyrckande, at en noga undersökning
måtte anbefallas och anställas öfver bemälte durchfart,
huruvida den med någon fördel kunde inrättas eller eij,
K. Maj:t i nåder anbefalt K. Krigs-, Cammar- och CommerceCollegierne
samt Stats-Contoiret at om värckställigheten häraf
behörigen föranstalta samt sedermera derom hos K. Majit underdånig
berättelse afgifva; och at til fullgiörande häraf K. Collegierne
och Stats-Contoiret til denna förrättnings värckställande,
jemte de mångfaldige uprepade omständigheters i ackt
tagande och öfvervägande utsedt Professoren Hasselbom och
åtskillige flere härutinnan kunnige och skickelige personer, samt
under den 11 Julii förl. år tilsändt bemälte Professor, tillika
med Instruction, generalchartan öfver hela durchfarten, med
antydan, at aldra sidst til den 16 Aug. med de öfrige Corn
-
456
Kanalisering i Finland.
mitterade sammanträda och förrättningen begynna; hvarpå
jemväl bemälte Committerade den 19 d:o samlats och med
undersökningen begynt, alt ifrån Räfsön in til Hvitis kyrcka,
men derefter, för den mycket kalla och tilstötande rägnacktiga
väderleken, med detta arbete måst sluta och hvar til sin ort
sig begifva, sedan de öfverenskommit at om våhren pä samma
ort sig församla och med arbetet således fortfara, at det angelägnaste
innan denne Riksdags slut kunde fullbordas. Hvilcket
alt Deputationen jemte hvad K. Commerce-Collegium uti des
underdåniga Riksdagsrelation anfördt i öfvervägande tagit,
finnandes omöijeligheten at härutinnan nu vid Riksdagen något
vist slut kan fattas, emedan de Committerade ännu icke inkommit
med den nödige berättelsen om deras förrättning, eller
at de hindt den samma til slut bringa. Och hemställer fördenskull
til Riksens Ständer, om icke detta målet kunde lämnas
til K. Maj:t, at, sedan alla vederbörande med deras underdåniga
berättelser inkommit, derom med Råds råde i nåder
förordna, som för rikets välfärd bäst och nyttigast finnes.
Hr Hestsko yttrade sig, at som uti Betänckandet ibland
annat föreslås, at inhemske eller och främmande, om de så
åstunda, kunde tillåtas denna durchfahrten eller en del deraf
at värckställig giöra och deremot niuta visse betingade frihetsår
samt nyttjande af de inkomster slussvärcken af sig kasta, så
måste han uptäcka hvad härunder torde ligga förborgat, nemligen
de främmandes upsåt at på sådant sätt utskeppa ståckar,
hvilcket skulle lända våra inrättade sågvärck samt sielfva
brädehandelen, som för riket är en reel inkomst, til storskada;
och sade Hr Hestsko sig i öfrigit hålla före, at på den orten
lärer nästan ogiörligit vara at inrätta slyssvärck.
Hr Huppenfelt påminte, at som på den orten torde
finnas masteträd, Ammiralitets-Collegium jemväl härvid måhöras.
Hr Lilljestierna: Frågan lärer vara, örn icke durchfahrten
på det sättet, som Deputationen föreslagit, bäst lärer
kunna värckställas; men som härvid voro at anmärcka, at fast
saken på 1734 års Riksdag af Ständerne blifvit sluten, voro
den doch eij i gång bragt förr än år 1737, så ville han hafva
hemstält, om icke uti R. o. Arns Resolution inryckas kunde,
at detta ärendet för des angelägenhet skull med möijeligaste
skyndsamhet bedrifves.
Hr Landtm, giorde sedan uppå begäran frågan om Betänckandet
bifalles;
Drottningens lifregemente.
457
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Sedan frågade Hr Landtm., om uti Resolutionen skall
tilläggas, at det skier med giörligaste skyndsamhet;
Hvilcket likaledes af R. o. A. bifölls.
Hr Wulfwenstierna påminte at meningen eij lärer vara,
om denne durchfarten skulle befinnas falla för kostbar, at den
då skall fullföljas.
Uplästes Öfverst-Lieutenantens Gref David Frölichs Memorial
på Hennes Majrts Drottningens Lif-Regimentes vägnar,
hvarutinnan andrages, at ehuru väl igenom åtskillige skrifvelser
och resolutioner K. Majrt i nåder behagat förordna och fastställa,
det Hennes Maj:ts Drottningens Lif-Regimente i Strahl -  sund, lika som Garnizons-Regimenterne här i Sverige, skulle
hvart 3:die år få sin beklädning, och terminen dertil icke öfver
3 år utgå, ,så har doch sådant eij blifvit värckstält, utan Regimentet
til 7:de månaden öfver den af K. Maj:t utsatte tiden
på monderingen måst vänta.
Och emedan K. Maj:t genom des senaste nådige resolution
under den 9 Aug. sidstl. uppå Hr Baron, General-Lieutenanten
och Öfver-Commendanten Zulichs underdånige ansökning
om den prolongerade beklädningsterminens förkortande til fulla
3 åhr, som förr vanligit varit, i nåder behagat stadfästa, at
til en besparing och lindring i staten 7 månaders beklädningspenningar
skola öfver de föresatte 3 åhren för merbemälte
Regimente indragas, så har Hr Grefven och ÖfverstLieutenanten
på Regimentes vägnar, i följe af undfångne ordres,
varit föranlåten at Riksens Höglofl. Ständer föredraga åtskillige
häraf flytande svårigheter och olägenheter, om manskapet eij
skulle efter capitulation och accord vid hvart 3:die års slut
undfå sine monderingar; hvilcket alt Hr Grefven och ÖfverstLieutenanten
Frölich anhåller må til Secrete Utskottets och
den Pommerska Commissionens öfvervägande remitteras.
Uppå Hr Landtnäs giorde fråga funno R. o. A. godt,
at detta Memorial remitteras til Secrete Utskottet.
Hr Landtm, förmälte, at Ståndens Taleman i går i Rådet
upbragt H. K. Höghets Hertigen af Hollsten til Riksens Ständer
aflåtne bref, hvilcket efter vanligheten der blifvit upbrutit och läst,
frågandes Hr Landtm, om R.o. A. behaga, at detsamma nu upläses.
Och som härtil med ja svarades;
Uplästes samma IL K. Höghets bref, dateradt Neumunster
den 23 Maii st. n. innevarande år, derutinnan H.
458
Hertigens af Holstein bref.
K. Höghet, näst des betygade böijelse för den Svenska nationen
och aflagde lyckönskning til Ständernes sammankomst, deras
behiertande hemställer des och des Furstl. Hus’ oförskylta förtryck,
samt med tacksamhet erkänner den år 1723 tillagde
penningehielpen, och på förre Riksdagen gifne försäkringen om
1732, 33 och 1734 ahrens restantiers utbekommande, samt
H. K. Höghets länebancozedlars förnöijande efter förutgången
liquidation; recommenderandes H. K. Höghet sig och dess Furst],
Hus och interesse, samt at Riksens Ständer vid det uppå förre
Riksdagen fattade ädelmodiga slutet ville förblifva, samt föranstalta
om en önskeligare ricktighet med penningehielpens
utbetalande samt bancozedlarnes förnöijande, sorn utur sielfva
brefvet, hvilcket in copia finnes ibland allegaterne til detta
Protocoll, med mera är at se. (Bil. N. 10.)
Hr Landtm, berättade, at sedan H. K. Höghets bref hos
R. o. A. blifvit upläste, äro de för detta strax til de andre
Standen vordne afsände, och hvad innehållet beträffar til Secrete
Utskottet remitterade.
Och uppå Hr Landtnäs giorde frågan funno R. o. A.
godt, at nu på samma sätt förhålles.
Skrefs altså uppå H. K. Höghets Hertigens af Holsten
originale bref, at det i dag hos R. o. A. blifvit upläst och til
Secrete Utskottet remitterat, med hvilcken påskrift brefvet
strax afskickades til de andre Stånden.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
15 Aug. sidstl., hvarutinnan förmäles, at Secrete Utskottet i
öfvervägande tagit de insände documenter och acter, angående
liquiderandet med II. K. Höghet Hertigen af Holsten öfver
des länebancozedlar, men befunnit dem af sådan beskaffenhet
och vidlyftighet, det Secrete Utskottet utan märkelige hinder
i dess öfrige angelägne och mångfaldige sysslor eij kan dem
vederbörligen nagelfara och utreda, hvarföre Riksens Ständer
hemställes, om icke serskilte deputerade kunde förordnas, at
alt sammans i anledning af räkenskaperne, som och hvad både
af K. Håf-Rätten, K. Cammar-Collegium och II. K. Höghets
Minister dervid är anfördt, noga skiärskåda, nagelfara och utreda,
och sedan med sitt betänckande och berättelse til Riksens
Ständer inkomma, på det Riksens Ständer måge kunna öfver
de uti Cammar-Collegio vid liquiderandet förekomne tvifvelsmål
sluteligen resolvera.
Deput. ang. Hertigens af Holstein liqvid.
459’
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet af förbemälte
Extract. Protocolli, och R. o. A. något häröfver discourerat;
funno uppå Hr Landtm:s giorde frågan R. o. A. godt,
at en serskilt Deputation öfver detta ärendet förordnas, hvilcken
blifver så stor, at R. o. A. til den samma kommer at gifva
sex ledamöter.
Hr Didron påminte, at härtil sådane personer måge utväljas
som förstå räkenskaperne.
Hr Landtm, forestälte, at som saken varit uti Secrete
Utskottet och jemväl angår Ständernes Contoir, så torde frågan
blifva, om Bondeståndet uti denna Deputationen, som kommer
at förordnas, jemväl skall hafva ledamöter; och som saken
kommer at gå tilbaka til Plena, hemstälte Hr Landtm, om
icke, til at visa Bondeståndet så mycket mera vänskap och
förtrolighet, R. o. A. skulle finna godt, at Bondeståndet jemväl
utnämner deputerade til denna Deputationen.
Härtil svarades af R. o. A. med ja.
Frih. Fabian Wrede frågade, huru vida de, som uti
Collegierne lagt handen vid saken, uti denna Deputation kunna
blifva ledamöter.
Gref Gust. Gyllenborg svarade, at de som förut lagt
handen vid saken kunna eij vara med; men at när så behöfves,
kunna de blifva hörde.
I följe af R. o. Arns fattade slut upsattes följande Resolution.
Resol. Bifallit, at någre serskilte Deputerade af alle 4
Stånden utväljas, livilcke med deras berättelse och betänckande
hos Riksens Ständer med det forderligaste hafva at inkomma;
til hvilcken Deputation R. o. A. hålla före sex af R. o. A.
och i proportion af de öfrige resp. Stånden kunna utnämnas.
Sedan denna Resolution för R. o. A. var upläst och bifallen,
skrefs den samma på Secrete Utskottets Extr. Protocolli,
som strax til de andre Stånden blef afskickat.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, 12 personer starck; Talemannen förde
ordet och näst Ståndets ödmiuka och tiensteliga hälsnings afläggande
öfvergaf et Extractum Protocolli, daterat i dag, hvarutinnan
Ståndet förklarar sig hafva samtyckt til lön- och betalningsafgiftens
utgiörande på det sätt, at deras barn och
tienstefolck betala fierdeparten mindre än 1723 års bevillning
innehåller, med det förbehåld, at Ståndet skulle hafva sin
460
Ständernas kontor. Båtsmans-förr&dskassan.
fullmäcktig uti Ständernes Contoir, som kunde lämna Ståndet
den underrättelse, som public vara bör, förmodandes Ståndet
derutinnan så mycket mer de öfrige resp. Ståndens bifall, som
Ståndet förmenar sådant vara enligit med första inrättningen
af detta värck, efter 1719 års Reglementes 1 § och 1720 års
Reglementes 6 Artickels 1 §.
Sedan detta Extractum Protocolli för R. o. A. var upläst,
sade Talemannen sig ännu hafva et ärende hos R. o. A. på
Ståndets vägnar at recommendera, nemligen at vid Landt- och
Siö-Militiae-Oeconomie-Deputationens Betänckande, angående
Båtsmans-Förråds-Cassan, må komma i öfvervägande den dryga
och svåra indelningen, som är i Blekinge och Södermöre, varandes
uti den förra provintzen, sorn eij består af mer än 700 hemman,
1,500 Båtsmän indelte, hvarvid Rusthållarne eij undandragit sig,
när öfver den förunte tiden vacancer varit, at månatligen erlägga
2 dahl. smt; men i förre tider äro aldrig någre böter af dem
fordrade, de icke eller uti sin besittningsrätt rubbade, vid
hvilcken de af Högstsal. Konung Carl den XI äfven som Rusthållarne
vid Rytteriet för sig och sine efterkommande fädt försäkring
at blifva bibehåldne, så länge de prsestera hvad dem
åligger; hvarföre de ock anhålla, at vid det författade Reglementet
få förblifva; i öfrigit skall uti förbemälte Betänckande
en Förordning af år 1695 åberopas, som eij är bekant, eij
eller uppå efterfrågan har kunnat igenfinnas; och hvad Allmogen
af roteringen angingo, så funno den samma jemväl, i
anledning af nyssbemälte Betänckande sig besvärat, och anhöllo
altså likaledes at vid Reglementer, Contracter och Förordningar
blifva bibehållen; om hvilcket alt Bondeståndet sig förbehåller
at få gifva närmare uplysning.
Sedan Hr Landtm, svarat, at de af det Ärbara Bondeståndet
anförde målen med det första skola blifva R. o. A.
föredragne, samt bedt anmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Afträdde Deputationen;
Och uprepade Hr Landtm, för R. o. A. hvad den samma
andragit.
Uplästes Justitice-Ueputationens berättelse, angåendetvänne
af General-Auditeuren Swarez uti Rådet föredragne mål, bestående
det ena uti en af Cornetten och Tygvacktaren Kreitlou
hos K. Maj:t i underdånighet ingifven besvärsskrift öfver et af
framledne Baron och Landshöfdingen Frisenheim resolverat
executionsmål, hvaröfver bemälte Baron och Landshöfdinge sin
General-aud. Swaretz. öfv.-l. Marcks v. Wurtemberg'. 461
förklaring insändt, hvilcken General-Auditeuren i Rådet berättat
hafva varit nöijacktig och fullkommelig, ehuru den samma
eij blifvit upläst, med mera; det andra innehåller en ifrån
Willmanstrand inkommen ransakning öfver de af GeneralAdjutanten
och Öfverst-Lieutenanten Marks von Wirtemberg
och Ofver-Adjutanten Pilhielm emot hvarannan angifne klagomål,
som der i orten blifvit undersökte, uti hvilcka mål Deputationen,
i anseende til de i Betänckandet uprepade och af
General-Auditeuren begångne embetesförseelser, förmäler sig
hafva infordrat des förklaring, men som den samma eij befunnits
nöijacktig, så hemställer Deputation, om icke, på den
händelsen Riksens Ständer skulle finna denne General-Auditeuren
Swarez embetesfelacktighet förtiena åtal, sådant då i
en Cancellie-Rätt bäst kunde företagas.
Hr Landtm, uprepade slutet, hvaruti Deputationen stadnat,
angående desse General-Auditeuren Swarez ämbetesförseelsers
bepröfvande af en Cancellie-Rätt.
Sedan R. o. A. något discourerat, yttrade sig Gref Lewenhaupt,
at han eij kände Cancellie-Rätter, och således icke
viste huru långt på tiden ankomma kunde, innan saken vid en
sådan Rätt kunde vara afgiord, hvarföre han til R. o. A. ville
hafva hemstält, om icke Cancellie-Rätten en viss tid kommer
at föreläggas, innom hvilcken utslag i saken bör vara fällt.
Hr Didron sade desse eij vara de endaste målen, som vid
denne Riksdag emot General-Auditeuren Swarez i anseende til
des embetesförvaltning lära förekomma, utan lära sig ännu
flere yppa; och frågade altså om icke de samma likaledes til
Cancellie-Rätten kunde blifva liänskutne.
Hr Landtm.: Hvart specielt mål lärer väl först komma
at berättas til Plena.
Härtil svarades af R. o. A. med ja.
Hr Ekestubbe och åtskillige flere förmente frågan kunna
giöras, om icke General-Auditeuren i anseende til des begångne
förseelser kunde suspenderas ifrån tiensten.
Och understälte Hr Didron, huruvida Hr General-Auditeuren
Swarez, sedan Justitim-Deputationen befunnit, at han
uti sitt ämbete sig förgådt, kan vara i stånd at contrasignera
hvad som under K. Maj:ts höga hand utfärdas.
Frih. Coijett upläste utur Regeringsformens 23 §, hvad
sorn der stadgas angående Domare, som af oförstånd, slumracktighet
eller upsåt sig försedt, eller skadat sin nästa, at de efter
462
General-auditören Swaretz.
omständigheterne böra ställas under tiltal, dom och straff, jemväl
och, när det af argt upsåt skiedt, straffas til lif och ära.
Sedan af R. o. A. något blifvit discourerat, utlät sig Hr
Ehrenpreus, at han eij annat kunnat märcka, än atJustitiseDeputationens
Betänckande torde vinna bifall; viljandes altså,
hvad suspensionen ifrån ämbetet beträffar, lämna derhän, huruvida
Riksens Ständer immediate skulle vilja uptaga sådane qusestiones
juris; kunnandes man bäst komma ifrån denne senare quaestionen,
om Cancellie-Rätten tillika fingo i befallning at strax
yttra sig, huruvida vid de befundne omständigheter GeneralAuditeuren
kan vara tillåtit at ämbetet vidare förvalta.
Hr Landtm, frågade, om Justitise-Deputationens Betänckande
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Vidare frågade Hr Landtm., om uti Resolutionen skall
inflyta, at Cancellie-Rättens första giöromål blifver at undersöka
och sig utlåta, huru vida General-Auditeuren ifrån des
beställning bör suspenderas;
Hvaruppå likaledes svarades ja.
Men sedan begyntes åter angående den första frågan med
skiljacktighet i meningarne at discoureras;
Hemställandes Frih. Coijett, om icke i anledning af
Riksdagsordningens 13 §, hvarest Frih. Coijett upläste orden:
»och sä framt någon funnos hafva sitt ämbete förestådt, at
han derföre tiltalas bör» til meningens slut, en serskilt Ständernes
Commission til sakens afgiörande kunde förordnas.
Hr Hestsko: Emedan ingen är obekant Cancellie-Collegii
margfaldige sysslor under Riksdagen, tyckes beqvämligast vara,
at Justitise-Deputationen innom en viss förelagd tid saken
afgiör.
Härtil svarades, at Justitite-Deputationens ledamöter eij
aflagt någon domareed.
Hr H estsko: Således lärer enligit Riksdagsordningen, ifrån
hvilcken oss eij är tillåtit at gå, en serskilt Commission häröfver
komma at förordnas.
Hr Adlerbeth och åtskillige sade det redan vara afgiordt,
at en Cancellie-Rätt kommer at förordnas, och frågade huru
Hr Hestsko sig härom kunde utlåta, som voro General-Auditeurens
contrapart.
Hr Landtm.: Jag menar de 2 första frågorne äro redan
bifallne.
General-auditören Swaretz.
463
Härtil svarades af R. o. A. med ja.
Hr Landtm.: Återstår altså den tredje, om för CancellieRätten
en viss termin skall sättias; åtskillige förklara sig af
den tanckan, at det kunde blifva 14 dagar.
En del af R. o. A. tyckte denna termin vara tilräckelig.
Men Hr Adlerbeth förestälte, at när en Rätt skall företaga
en sak, förefalla dervid månge omständigheter, som hindra
at eij någon viss tid kan föreskrifvas; ty som hvar och en bör
niuta lag och process til goda, så kan ju lätteligen hända, at
den anklagade antingen har laga förfall, eller begärer dilation,
med flere dylika prseliminaire qusestioner, hvilcka förut böra
afgiöras, at man altså eij gierna kan föreskrifva en Rätt en
så kort tid.
Hr Ehrenpreus förestälte, at man härutinnan har orsak
at se sig före, så at man eij föreskrifver Cancellie-Rätten någre
omöijeligheter, ty om man räknar efter så lära 14 dagar eij
vara tilräckelige. Här skall nu först en Cancellie-Rätt förordnas,
sedan en Actor; när Actor är förordnad behöfver han
til libellens formerande 4 dagar; General-Auditeuren bör åtminstone
hafva 8 dagar at inkomma med förklaringen; Rätten
behöfver tid til acternes upläsande, och så vidare; fördenskull
tyckes säkrast, om R. o. A. skulle behaga resolvera, at af
Cancellie-Rätten med det forderligaste samt utan tidens utdrägt,
och ofelbart innan Riksens Ständer skiljas åt, saken bör vara
afgiord.
En stor del af R. o. A. tyckte, at således det för långt
på tiden torde komma at utdragas, och liemstälte, om icke
terminen kunde sättias på en månad, hvilcket uti denna saken
kunde vara tilräckelig tid.
Hr Landtm, giorde frågan, om icke uti Resolutionen
kommer at tilläggas, at R. o. A. förmodar, det saken aldra
sidst innom en månad kan vara til slut;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Sedan påmintes, at saken bör komma tilbaka til Riksens
Ständers skiärskådande;
Hvilcket uppå Hr Landnns giorde fråga likaledes af R.
o. A. bifölls.
I följe af hvad som faststält blifvit upsattes Resolutionen,
uti hvilcken under justeringen efter R. o. A:ns godtfinnande
blef tillagt, at terminen blifver en månad efter expeditionens
464
Privata brefs uppläsande i Rådet.
datum, samt sedan för R. o. A. uplästes och gillades så lydande:
'
Resol. R. o. A. biföllo Betänckandet, samt at den nu
genast til förordnande Cancellie-Rättens första giöromål blifver
at sig utlåta, huru vida, til des saken är afgjord, GeneralAuditeuren
Sivar ez kan förblifva vid sin tienst, eller och derifrån
bör suspenderas; och förmodar R. o. A., at den förordnade
Cancellie-Rätten aldra sidst innom en månad ifrån Expeditionens
datum med des dom och utslag til Riksens Ständers
skiärskådande inkommer.
Denne Resolution skrefs på Betänckandet, som strax til
Prästeståndet blef afsänd.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänchande, angående
enskylte brefs upläsande i Rådet, i anledning af et ifrån Hr Prsesidenten
Baron Cederhielm til Revisions-Secreteraren Hr Cederholm
öfversändt och i Rådet den 13 Fehr. 1735 upläst bref,
efter hvilcket brefs uprepade innehåld samt aflagd berättelse
öfver hvad Justitise-Cancelleren och Landshöfdingen Hr Baron
Cederbielke i anledning theraf, berörande någon oordning vid
sysslornes förrättning i Götha Håfrätt, å embetes vägnar sökt
at påminna, Deputationen håller för nödigt, at Riksens Ständer
hos K. Maj:t i nnderdånighet anhålla, det vederbörande, som
tilkommer H. K. Majit ärenderne uti Rådet at föredraga, förbiudes
at upläsa enskylte bref, som dem i et eller annat mål
kunna vara tilskrifne, mindre dem uti publique acter låta inflyta,
under tiden til andras förolämpande, då de eij kunna
hafva tilfälle sig deröfver at förklara; hållandes Deputationen
äfven för skiäligt, at hvad den nu angifne saken i synnerhet
angar, bör i K. Justitise-Revisions-Protocollet den mening införas:
det den derutinnan influtne berättelse härrördt af en
privat brefväxling, samt derifrån visas til det ställe, hvaräst
Riksens Höglofl. Ständers förordnande härutinnan varder uti
Rådet anmält och til protocolls tagit. Hvilcket JustitiseDeputationen
til Riksens Ständers vidare bepröfvande velat
hemställa.
Sedan Hr Landtm, uprepat slutet, uti hvilcket Deputationen
stadnat, och R. o. A. sin emellan något therom discourerat;
Yttrade
sig Hr Lilljestierna, at hvad den första qusestionen
beträffar, det sadane enskylte bref K. Majit hädanefter
eij böra föredragas, eller i publique acter inflyta, så tyckes
Privata brefs uppläsande i Rådet.
465
ingen svårighet vara at therutinnan bifalla Betänckandet, men
hvad rättandet angår af det som i denna sak förelupit i anseende
til Götha Håfrätts ledamöter, så ankommer det på Håfrätten,
och lärer des ledamöter eij kunna betagas at tiltala
deni, af hvilcka de kunna finna sig vara förolämpade; äfven
som det icke eller tyckes vara nog, at en blott anvisning skier
uti Råds-Protocollet, ifrån det ställe, der om desse brefs upläsande
är förmält, och til det ställe, der Riksens Ständers
förordnande härom i Protocollet blifver anmält och intagit,
utan bör jemväl på det förra stället i brädden införas, at et
sådant föredragande obefogat skiedt, och således aldeles annulleras.
Hr Assessor Flach sade sig eij kunna veta hvilcka af
K. Håfrätternes ledamöter Hr Praesidenten Baron Cederhielm
uti samma bref kan hafva ment, men som han hade den ähran
at vara en K. Håfrättens ledamot, så ville lian härmed för sin
del hafva provocerat Hr Baron och Prsesidenten, om han för
någon ämbetes förseelse honom viste at tiltala; begärandes
altså, at Riksens Ständer ville pålägga Hr Baron och Praesidenten
at utnämna honom — Hr Assessor Flach — eller någon
annan af Kongl. Rättens ledamöter, på det de måge hafva tilfälle
at visa sin oskuld; och ville han för sin del, som haft
den lyckan at hafva uti 23 års tid beklädt domareembetet,
utan at han liitintils af sine förmän på något sätt blifvit til—
tält, eij igenom en sådan berättelse vidrige omdömen vara
exponerad; tillåtandes icke eller Sveriges Lag, at en undersåte
hos Öfverheten angifves utan at få tilfälle at förklara sig;
hvarföre han begärte communication af Hr Praesidentens härom
aflåtne bref.
Hr Landtm.: Sorn jag begripit Betänckandet, så abstraherar
det aldeles ifrån saken, så vida den rörer Praesidenten eller
Göta Håfrätt; och graverar således hvarcken Hr Presidenten
Baron Cederhielm eller Hr Revisions-Secreteraren Cederholm.
Hr Lilljestierna: Om jag skall säga rätt på samvete, så
tyckes Hr Presidentens Cederhielm» förfarande härutinnan eij
så mycket böra påyrkas, som fast mera Hr Revisions-Secreteraren
Cederholms; liafvandes den förre förklarat det vara et
particuliert bref, skrifvit allenast at framdeles befordra en god
ordning och eij at tilskynda någon för det, som dertils kunnat
förelöpa, något menligit; fördenskull kan jag härutinnan eij
vara af samma mening med Deputationen, utan håller före, at
Adelns Protokoll, 1738. 30
466 Hert. af Holstein. Privata brefs uppläsande i Rådet.
Hr Revisions-Secreteraren Cederholm, som samma til honom
en particulier skrefne bref i Rådet upläst, derföre bör tiltalas.
Gref Axel Sparre sade: vij äro här månge af den
meningen.
Änmältes och emottogs 2:ne deputerade ifrån Bondeståndet,
hvilcka tilbaka lefvererade H. K. Höghets Hertigen
af Hollstens bref, som i dag gådt igenom Stånden, berättandes
at Bondeståndet högbemälte bref låtit sig föreläsa, och det
samma til Secrete Utskottet remitterat, på samma sätt som af
de öfrige Stånden skiedt;
Hvaruppå bemälte 2: ne Bondeståndets Deputerade afträdde.
Sedan fortfors med den härigenom afbrutne discoursen.
Och sade Hr Didron, at hvad den sidst förehafde frågan
vidkommer, så beror det endast deruppå, huru vida Götha Håfrätts
ledamöter med Deputationens härom yttrade mening äro
nögde.
Hr Ridderscliantz: Af K. Giötha Håfrätts ledamöter
lärer allenast Hr Assessor Flach vara närvarande, och som
det nogsamt synes, at hvarcken Hr Presidentens ändamål lärer
varit at recommendera, eller Hr Revisions-Secreterarens at
med detta brefs skrifvande och upläsande tiena K. Håfrättens
ledamöter, så tyckes billigt vara, at K. Håfrätten får behörig
satisfaction.
Hr Håfrätts-Rådet Frih. Strömfelt sade sig på K. Håfrättens
vägnar påstå, äfven som Hr Assessor Flach det giordt,
at K. Håfrätten må få communication af oftaberörde Hr Presidenten
Cederhielms bref.
Gref G. Gyllenborg berättade, at bemälte bref i JustitiseDeputationen
eij kunnat framskaffas, fast man giordt sig derom
möda nog.
Frih. Strömfelt uprepade des redan giorde förbehåld, at
K. Håfrätten må få communication af oftabemälte bref.
Hr Flach sade sig bifalla, hvad som i Betänckandet förmäles
angående sådaue bref hädanefter böra i ackt tagas, men
at han för sin del eij kunde vara nögd med Deputationens
yttrande, at hvad som med detta bref förelupit skulle lämnas
utan vidare åtal; hemstälte altså, om icke proponeras måtte,
at Hr Prsesidenten Cederhielm nominatim bör förklara, hvilcka
K. Håfrättens ledamöter Hr Praesidenten i samma bref ment,
och med hvilcka han ämnat fästa foten, samt at emedlertid
denna delen af Betänckandet må lämnas oafgiord; tilläggandes
Privata brefs uppläsande i Rådet.
467
Hr Flach, at om Hr Prsesidenten ment honom, vill han blifva
des man.
Hr Ehrenpreus: Emedan Justitise-Deputationen med
denna sakens utarbetande mäst syftat på framtiden, och jag
skulle tro, at Hrr ledamöterne af K. Giötha Håfrätt utur
de förde discourser nogsamt lära förnummit R. o. A:ns osmak
för det som härutinnan förelupit, samt således torde finna, at
de fädt nöijacktig satisfaction, så hemställer jag, om icke K.
Håfrättens ledamöter, i fall de härmed eij skulle vara nögde,
som thet tå blifver theras ensak, kunde hos K. Maj:t tiltala
hvilckendera af de begge Herrarna, antingen Hr Prsesidenten
eller Hr Revisions-Secreteraren, som de kunde tycka sig hafva
fog til, och således söka reparation, emedan thet eliest, och så
framt Ständerne med Betänckandets afgiörande sig skulle uppehålla,
til des saken emellan Hr Prsesidenten och K. Håfrättens
ledamöter blifvit afgiord, det alt för långt på tiden
skulle ankomma.
Hr Flach sade det ännu stå sub erisi, om Hr Prsesidenten
Cederhielm haft fog at skrifva et sådant bref.
Hr Riddercrantz: Jag för min del skulle förmoda, at
R. o. A. så mycket benägnare skulle bifalla Hr Flach, som
han sig så tydeligen förklarat, at des föreställning allenast
syftar på redelige mäns justificerande.
Hr Landtm, sade sig eij så hafva uptagit de hos R. o. A.
förde discourser, som skulle målet emellan Hr Prsesidenten och
K. Håfrättens Hrr ledamöter hos Ständerne blifva afgiordt;
utan at bemälte Hrr ledamöter, i fall de något besvär hafva
at andraga, dermed gå til K. Majit.
Frih. Strömfelt uprepade, at Betänckandet deruti eij kan
bifallas, at det befriar Hr Prsesidenten och Hr RevisionsSecreteraren
ifrån alt tiltal.
Hr Landtm, hemstälte, om han fingo giöra frågorne på
det sättet:
l:o) at ingen hädanefter sådane private bref hvarcken i
Rådet eller Revisionen må föredraga;
2:o) at om Iv. Giötha Håfrätts ledamöter finna sig befogade
at andraga något besvär öfver det, som med detta bref
förelupit, de med samma besvär vända sig til K. Majit;
3:o) at hvad sorn i Betänckandet förmäles angående anmärkningen,
som denna saken angående kommer at giöras i
brädden af Revisions-Protocollet, vinner bifall.
468
Privata brefs uppläsande i Rådet.
Hr Didron hemstälte, om icke nu tillika kunde fastställas,
at livad som talas under 4 ögon som emellan vänner,
eller i particuliere bref skrifves vänner emellan, aldrig til någons
last må få produceras, emedan, om lian skall säga rent ut,
sådant tyckes vara malhonét och bör eij äga vitzord.
Hr Lilljestierna yttrade sig, at til de 3:ne af Hr Landtm,
förestälte frågor ännu den 4:de tyckes böra tilläggas; ty sorn de
förre allenast röra livad emellan K. Håfrätten, Hr Prtesidenten
och Hr Revisions-Secreteraren förelupit, och det nödigt
vara vill at publici härunder beroende rätt jemväl examineras,
så at undersåtarne eij måge löpa fara at hos Öfverheten blifva
svärtade, utan at hafva tilfälle at sig förklara, så synes ännu
den frågan vara öfrig, örn icke Hr Revisions-Secreteraren Cederholm
med et sådant brefs visande sig försedt, och om icke
således K. Maj:t i underdånighet kunde hemställas at låta
undersöka huru vida Hr Revisions-Secreteraren härutinnan
någon embetesförseelse begådt, och tilläde Hr Lilljestierna, at
om han varit Stats- eller Revisions-Secreterare och giordt et
sådant steg, skulle han sielf tillstå sig hafva förtient tikal.
Hr Landtm, fragade, huru vida R. o. A. behaga, at denna
4:de frågan med de 3 föregående skall sammanbindas.
Hr Wu Ifwe n st i erna förestälte det vara mycket nödigt,
at man sig härutinnan föreser, så at man eij går för vida; ty
när man rätt anser saken, så lärer man finna, at Hr Presidenten
Cederhielm med detta bref, som han uti sitt ämbete
skrifvit, allenast påsyftat någre små oordningars afskaffande,
och dermed eij haft upsåt någon at förolämpa, emedan han
ingen nämdt, eij eller vet man om brefvet innehållit något
förklenligit; emedlertid har det haft den goda värckan, at
tvänne K. bref til Håfrätterne afgådt, beträffande det som
til ordning och skyndesamhet i sakerne lända kan.
Hr Flach sade sig hafva den goda tancka om Hr Prajsidenten,
at han igenom sitt ämbetes myndighet väl hade kunnat
styra och afböija små oordningar, om någre sådane i K. Håfrätten
sig skulle inritat, utan at behöfva giöra et sådant steg,
som nu är giordt; öfver hvilcket altså Hr Flach begärte at en
Cancellie-Rätt måtte förordnas, äfven som det redan uti den
förre saken i dag är resolverat.
Hr Revisions-Secreteraren Cederholm berättade sig nyss
vara upkommen, och som han hörer en sak vara före, som
honom angår, så kunde han gifva Högloft. R. o. A. den under
-
Privata brefs uppläsande i Rådet.
469
rättelse härom, at då K. Giötha Håfrätts bref, angående 2:ne
K. Håfrättens ledamöters sökte tilstånd at få resa, föredrogs,
fick han Hr Prsesidentens, såsom en Konungens ämbetsmans,
til honom uti embetsärender skrefne bref, hvilcket gifvit honom
anledning at som en ärlig man och til sin ämbetesplickts fullgiörande
gifva til känna hvad han förment nödigt vara; tilläggandes
Hr Revisions-Secreteraren, at han uti Justitise-Deputationen
tilbudit sig at visa, at han fädt befallning bemälte bref
i Rådet at upläsa.
Hr Didron: Hr Revisions-Secreteraren säger sig hafva
fådt befallning at upläsa brefvet; men jag frågar, om mig befalles
at upläsa et bref, sorn en vän mig tilskrifvit, om jag en
sådan befallning bör åtlyda, eller huru det kan vara möijeligit
at få en sådan befallning, om man icke förut vist eller vetat
af et sådant bref.
Gref Axel Sparre: Här frågas hvarföre icke samma bref
med K. Håfrätten, som det angick, blifvit communicerat.
Hr Lilljestierna: Jag lämnar i sitt värde hvad KRevisions-Secreteraren
Cederholm til sin justification andragit;
men mig tyckes, at om målet bör noga undersökas, samt hvad
anledning varit at et sådant bref blifvit upläst.
Hr Landtm.: Det skulle synas, som hade denna fierde
frågan et nära sammanhang med den andra; ty finner K. Hofrätten
sig befogad at hos K. Maj:t häröfver andraga besvär,
så kommer ju Hr Revisions-Secreteraren Cederholm sig deröfver
at förklara.
Gref Henning Gyllenborg: Som Hr Revisions-Secreteraren
berättar sig hafva fådt befallning i Rådet at upläsa
brefvet, så äro här åtskillige jemte mig, som finna mycken betänckelighet
i anseende til den fierde frågan, emedan den samma
tyckes kunna förorsaka vidlyftighet.
Åtskillige af R. o. A. begärde, at de 3 frågorne måtte
giöras.
Hr Landtm, frågade nu altså å nyo, om R. o. A:ns
tancka är
l:o) at hädanefter ingen må föredraga sådane private bref,
hvarcken i Rådet eller Justitiae-Revisionen;
2:o) at om K. Giötha Håfrätts ledamöter finna sig befogade
at andraga något besvär öfver det, som med detta bref
förelupit, de med samma besvär vända sig til K. Maj:t;
470
Privata brefs uppläsande i Rådet.
3:o) at hvad som i Betänckandet förmäles om anmärkningen,
som denna saken angående kommer at giöras i brädden
af Revisions-Protocollet, vinner bifall.
Til alla thesse tre frågor svarades af R. o. A. med ja.
Frih. Strömfelt tackade för den gracen R. o. A. behagat
giöra K. Giötha Håfrätt, at få communication af saken, samt
at hos K. Maj:t sig deröfver (at) få besvära, hemställandes, i
fall K. Håfrättens besvär skulle finnas vara befogade, om
icke hela denna passagen utur Revisions-Protocollet må utstrykas.
Hr Landtm, sade ingen proposition til R. o. A. vara
giord angående communicationen, och at således den frågan eij
kunde vara bifallen.
En stor del af R. o. A. förklarade, at som saken redan
voro afgiord, så kunde inge nye frågor mera uptagas; och voro
i öfrigit aldrig brukeligit, at något strykes utur Råds-Protocollen,
men om någon passage skall annuileras, skier sådant
igenom en anmärckning i brädden.
R. o. A. skildes åt.
Den 9 September.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R. o. A.
den 6 Sept. håldne Protocollet.
Och då bemälte Protocoll, vid hvilcket i öfrigit inge påminnelser
giordes, var til slut upläst, framträdde Hr Lagmannen
Gref Carl Bonde och sade sig af de i anledning af
Justitiae-Deputationens Betänckande, angående private brefs
upläsande i Rådet, hos R. o. A. uti sidsta Pleno förde discourser
hafva förmärckt, at Hr Revisions-Secreteraren Cederholm
berättat, det han af Rådet fädt befallning et sådant bref
at upläsa; och som af det nyss upläste Protocollet likaledes
befinnes, at R. o. A. disapproberat det steget, som blifvit giordt
med bemälte brefs upläsande, så ville Hr Gref Bonde af
Justitiae-Deputationens Herrar ledamöter gierna vara underrättad,
om och uti Revisions-Protocollet finnes, at Herrar RiksRåden
gifvit Hr Revisions-Secreteraren en sådan betalning;
emedan i annor händelse det tyckes vara svårt, at en berättelse,
som länder Riksens Råd til gravation, skall stå uti
Privata brefs uppläsande i Rådet.
471
R. o. A:ns Protocoll, utan at Riksens Herrar Råd hafva tilfälle
sig deröfver at förklara.
Hr Ridderschantz sade, at Hr Gref Bonde har största
skiäl til detta påstående, uprepandes, at som sådane private
brefs upläsande i Rådet blifvit ansedt för et felsteg, så länder
det til Rådets gravation, at en berättelse finnes i vårt Protocoll,
som skulle sådant skiedt på deras befallning.
Hr Cederholm frågade hvem som sagt, at det varit et
felsteg;
Hvartil Hr Ridderschantz svarade at han och Hr
Liljestierna det sagt.
Hr Cederholm: Det står då i Protocollet allenast för
Ehr räkning.
Hr Ridderschantz: Jag har redan sagt, at Hr Praesidenten
Cederhielm eij velat recommendera, och at Hr Revisions-Secreteraren
eij velat tiena K. Håfrätten med et sådant
steg, ty uti brefvet tillägges K. Håfrätten at eij hålla ordning.
Hr Palmstierna hemstälte, om icke det torde vara farligare
at förbiuda sådane brefs framgifvande, emedan, om en
och annan fingo dylika bref, och eij torde gifva dem fram,
blefvo på sådant sätt et hemligit ryckte utspridt; hvaremot om
brefven visas up, kunna vederbörande få del deraf och tilfälle
sig at förklara.
Gref G. Gyllenborg: Sådane bref böra hos Justitice
Cancellern
anmälas.
Hr Didron uprepade hvad han sig förre gången yttrat, at
han eij håller för honnett at visa fram ett bref, som af en
vän i förtrolighet skrifves, och at han således eij tror, at R.
o. A. lära bifalla, at sådane bref måge blifva publique, emedan
på sådant sätt förtrolighet och enighet, som äro så angelägne
ibland et lands inbyggare, aldeles skulle förstöras; i öfrigit
voro billigt, at om något finnes i Protocollet til någons gravation,
så bör den, som sådant rörer, få del deraf och tilfälle sig
at förklara.
Sedan R. o. A. något ytterligare discourerat;
Uprepade Hr Landtm, sakens förlopp, nemligen at uti
sidsta Plenum, sedan Justitiae-Deputations Betänckande, angående
private brefs upläsande i Rådet blifvit R. o. A. föredragit,
hade uti meningarne en skiljacktigliet sig yppat, i det
en del af R. o. A. tyckt Hr Revisions-Secreteraren Cederholm
hafva begådt et förseende, och en del varit af den tanckan, at
472
Privata brefs uppläsande i Rådet.
Hr Revisions-Secreteraren sig härutinnan eij försedt, så at eij
sägas kan, at Hr Revisions-Secreteraren uti vårt Protoccll
fastnat för någon felacktighet, fast på sätt som hernålt är
blifvit discourerat; i öfrigit hade R. o. A. stadnat i det slut,
at om K. Giötha Håfrätt funno sig föranlåten at häröfver föra
något besvär, K. Håfrätten hade at i underdånighet vända sig
til K. Majit.
Gref Carl Bonde utlät sig, at vid så beskaffade omständigheter
lärer saken kunna hielpas, 0111 uti R. 0. Arns
Protocoll i dag införes, at när K. Giötha Håfrätt hos K. Majit
andrager besvär, då oek tillika kommer at undersökas, om
Rådet gifvit någon sådan befallning, ty pä sådant sätt finnes
eij något i vårt Protocoll, som kan vara Riksens Herrar Råd
til last.
Hr Didron: Jag tycker, at Rådet eij kan eller bör blandas
i saken eller uti vårt Protocoll; och som Hr Cederholm nu
sielf är här, så får han förklara sine ord.
Atskillige påminte, at Hr Cederholm eij sagt sig hafva
fådt befallning af Rådet, utan i Rådet; hvilcket giorde en stor
åtskilnad.
Och uplästes utur Protocollet af den 6 September Hr
Cederholms utlåtelse sid. 469, deräst han för R. 0. A. berättar
sig hafva fådt befallning samina bref i Rådet at upläsa.
Hr Cederholm: Jag säger det ännu, at jag kan och vill
bevisa, at jag fädt befallning det i Rådet at upläsa.
Hr Landtm.: Sedan Hr Cederholm sig således sielf förklarat,
tyckes eij behöfvas, at R. 0. A. sig med denna saken
längre uppehålla.
Hr Flach aflade hos R. 0. A. en ödmiuk tacksäijelse för
Höglofl. R. 0. Arns så väl emot K. Giötha Håfrätt som för
honom betygade ömhet; och voro honom mycket okärt, at R.
0. A. på denna saken förlorat så mycken kostbar tid; och
som hvad honom angingo, fast han lidit, han likväl af sitt
samvete hade et godt vittnesbörd, så ville han härmed för sin
del hafva förklarat, at han redan hade reparation nog.
XJplästes C ammar-, Oevonomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Fru Friherrinnan Hedvig Ornstedts
på des broders, Generalen Baron Carl Ornstedts vägnar giorde
ansökning, om insochnefrihetens åtnjutande uppå någre frälsehemman
under säteriet Pehrstorp uti Halland, hvilcken insochnerättighet,
i anseende til et schäfferies inrättande der
-
Schäferi vid Perstorp.
473
sammastädes, af Högstsal. H. K. Majit Konung Carl den XI
blifvit frami. Håf-Cancelleren Joel Örnstedt beviljad; och
som K. Majit, enligit Gammar- och Commerce-Collegiernes
härom afgifne underdånige Betänckande, medelst resolution af
den 12 Julii 1737 i nåder behagat fastställa, at insochnefriheten
på de under Pehrstorp lydande och i Ränneslöf sochn
belägne hemman, hvilcken för så läng tid sedan blifvit indragen,
eij kan possessoren återgifvas, så berättar ock Deputationen
sig derutinnan eij kunna styrcka til någon ändring,
utan håller före, at samma insochnefrihet må ifrån den tiden
K. Majits nådige resolution utföll, indragas, men hvad angår
det, at Generalen Örnstedt alt sedan år 1697 åtniutit oftaberörde
insochnefrihet, för hvilcken räntorne i cronones räkenskaper
äro utbalancerade, så är Deputationen af den tanckan,
at Generalen Örnstedt för de anförde skiäl må befrias för ali
efterräkning af berörde frihet för den tiden och in til des K.
Majits nådiga resolution utkom, doch at sådant eij må lända
til praejudicat för någon annan.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet af Betänckandet;
Förestälte Frih. Coijett, huru högnödigt det är, at undersåtarne
bibehållas vid de med cronan ingångne contracter; och
hvad svåre påfölgder det skulle hafva, om de uti Ofverhetens
löften eij skulle hafva den fullkomligaste säkerhet, i synnerhet
när de på sin sida fullgiöra hvad dem åligger; och voro på
desse hemman insochnerättigheten lämnad til frami. Hr HofCancellern
Örnstedt, emot den förbindelse å des sida, at uprätta
och vid mackt hålla et schäfferie, som ock blifvit efterkommit;
tilläggandes, hvad ringa billighet derutinnan skulle
vara, om efter ingångit contract med cronan til et nyttigt
och ansenligit manufacturies inrättande, någon uti et sådant
värck instucko sin egendom, och sådant sedan skulle rubbas,
der likväl vid dylika omständigheter, örn det voro ens vederlike,
man kunde på behörigt ställe lagsöka honom och komma
til sin rätt.
Hr Ridderschantz understödde detta, och vijste angelägenheten
at de med cronan ingångne contracter på intet sätt
böra rubbas.
Hr von Böhnen androg, at på 1734 års Riksdag Riksens
Ständer resolverat, at när de ifrån säterierne afsöndrade vekodagshemman
komma til säterierne tilbaka, de då böra återfå
den emedlertid förlorade vekodagsfriheten.
474
Schäferi vid Perstorp.
Frih. Göij ett anförde ytterligare, at til schäfferiets vid
mackt hallande förberaälte hemman nödvändigt behöfvas; at
Hr Generalen Ornstedt samma schäfferie, som igenom en smittsam
siuka och död ibland fåren var nästan utgångit, med
mycken bekostnad åter igen satt i stånd; och at Riksens
Ständer lära tinna desse hemmans veckodagsfrihets bibehållande
sä mycket billigare, som de af omsorg för schäfferierne och
den deruppå grundade manufacturernes upkomst lämnat til
Consulen Ahlström en hel kongsgård, under et helt lindrigt
perpetuelt arrende.
Hr Didron yttrade sig, at et ibland Ständernes förnämsta
giöromål på Riksdagar är at tilse och hålla hand deröfver, at
det allmänna förtroendet och de af cronan med undersåtarne
ingångne contracter blifva orubbade håldne.
Gref Carl Bonde förestälte, med hvad ömhet, så väl på
de förre som denne Riksdagen, Ständerne sökt at befordra
schäfferierne, och huruledes nu nyligen af public fond penningar
blifvit anslagne til sådane nyttige inrättningar på Oland och
Gottland; och som hela denna räntan eij öfverstiger 370 dahl.
sint om åhret, hvilcken afsaknad, om 600 får åhrligen underhållas,
i anseende til rikets allmänna vinst kan sägas vara
ersatt, så skulle tyckas at Ständerne, fast aldrig något contract
med cronan varit, til denna ansökningen torde gifva bifall,
doch likväl på det sätt, at Landshöfdingen beordras hafva inseende,
det schäfferiet hålles vid mackt, samt derom berättelse
til Commerce-Collegium åhrligen insänder.
Hr Landtm, giorde frågan, om i följe af 1672 års Privilegium
insochnerättigheten vid desse Pehrstorps säteri tilhörige
hemman skall förblifva, så at Landshöfdingen i orten kommer
at hafva inseende at schäfferiet hålles vid mackt samt derom
åhrligen berättelse til vederbörande Collegium insänder;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
I följe häraf upsattes följande Resolution, hvilcken i
öfrigit bifölls, allenast at under justeringen, uppå R. o. A:ns
godtfinnande, näst orden »Kongl. Privilegier» infördes de orden
»och Contracter»;
Resol. Som i förmågo af K. Maj:ts år 1672 utfärdade
Privilegium och emot et schäfferies inrättande desse hemman
blifvit tillagd insochnefrihet, och det högst angelägit är, at K.
Privilegier och Contracter blifva orubbade håldne, Riksens
Ständer jemväl, så vid förre som uppå denne Riksdagen, vist
Riksr. gr. G. Bondes taffelpenningar. Militära mål. 475
så mycken omsorg för schäfferiernes uphielpande; altså finner
R. o. A., at förbeinälte hemman den en gång tillagde insochnerättigheten
böra behålla; doch at Landshöfdingen i orten kommer
at hafva noga inseende, at schäfferiet hålles vid mackt, som
derom åhrligen berättelse til vederbörande Collegium insänder.
Uplästes Secrete Utskottets Extracturn Protocolli af den
8 September, hvarutinnan i anledning af Hr Riks-Rådets och
Cancellie-Rådets Gref Gustav Bondes giorde ansökning, om
de på förra Riksdagen välbemälte Hr Riks-Råd tillagde åhrligen
3,000 dahl. smts taffelpenningars continuation, Secrete Utskottet
förklarar, i anseende til den omkostnad Hr Riks-Rådet
är underkastad, igenom umgänget med främmande Ministrar,
samt de skiäl, som på förre Riksdagen Ständerne härtil bevekt,
och af livi leka omständigheterne sedermera eij något förändrat,
sig eij något hafva at påminna, med mindre de Hr Riks-Rådet
år 1734 tillagde taffelpenningar måge, såsom honom personelt
bestådde, än vidare så väl för andra halfva åhret 1738 som
framgient til nästa Riksdag continuera och af ministerstatens
besparingar, så långt de förslå, samt resten af andre statsmedel
til honom förnöijas.
Som R. o. A. förklarade det vara mycket billigt, at Hr
Riks-Rådet, hvilcken måste undfägna de främmande Ministrerne,
eij sielf bör draga en omkostnad, som skier til rikets heder;
Giorde Hr Landtm, frågan, om Secrete Utskottets Extractum
Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Gref Carl Bonde framträdde och på des Hr faders, Hr
Riks-Rådets Gref Bondes vägnar aflade hos R. o. A. en ödmiuk
tacksäijelse för den af R. o. A. viste benägenheten, försäkrandes
oin Hr Riks-Rådets vördsamma och fullkomliga erkänslan.
Uplästes et Extract utur Råds-Protocollet af den 30
sidst!. Aug. angående Krigsbefehlets den 22 Junii hos K. Maj:t
inkomne underdåniga ansökning, at alla ifrån underdomstolarne
uti Arméen så väl lagvadde som leuteration sm ål, hvaröfver
General-, Krigs- och Leuterations-Rätten här i Stockholm hit
in tils dömdt, måge hädanefter få insändas til K. Maj:ts JustitiaeRevision,
hvilcket ärende K. Maj:t til Riksens Ständers egit
utlåtande i nåder behagat hänvisa, emedan Riksens Ständer
på 1727 åhrs Riksdag lagt handen vid Krigsbefehlets i samma
mål giorde underdånige ansökning, yttrandes sig derjemte K.
476 Kronobergsmanshemman. Löningsfordringar.
Maj:ts Justitise-Revision med så mycket arbete vara öfverhopad,
at den näppeligen någre flere ärender lärer medhinna.
Detta Extractum Protocolli tillika med Krigsbefehlets bifogade
ansökning härom remitterades til Justitiae-Deputationen.
Uplästes et Extract utur Råds-Protocollet af den 30
Aug. sidstl., hvarmedelst med Riksens Ständer til öfverseende
och antagande communiceras K. Maj:ts författade nådiga Förordning
om visse fatalier för dem, som vilja klandra angående
besittningsrätt til cronobergsmanshemman, hvilcken Förordning,
såsom välgrundad, K. Majit i nåder funnit skiähligit aldeles
at gilla och fastställa.
Detta Extractum Protocolli remitterades af R. o. A. til
Justitia- och Bergs-Deputationerne.
Hr Ridderschantz påminte, at Hr Landtm, för någre
plenidagar lofvat, at förteckningar ifrån Deputationerne skulle
inkomma öfver de der ännu oafgiorde ärender.
Hr Landtm, svarade, at som Ståndens utlåtelser uppå
det ifrån R. o. A. härom afgångne Extr. Protocolli eij för än
i går inkommit, så hade än ingen expedition til Deputationerne
kunnat afgå, hvilcket i dag lärer skie, emedan ExpeditionsDeputationen
efter middagen kommer tilsammans, skolandes,
så snart förteckningarne inkommit, R. o. A. deraf få del.
Uplästes Stora Secrete Deputationens Extractum Protocolli
af den 2 Sept. sidstl., hvarutinnan Deputationen vid
handen gifver Bondeståndets giorde yttrande angående löningsfordringarnes
betalning, hvartil de än framgient efter sin förin
ågo förklarat sig vilja bidraga, så framt dem, i anseende til
deras medellöshet, någon lindring lämnas i lön- och betalningsafgiften
för deras hemmavarande barn och tienstefolck, nemligen
at för en mansperson betalas 24 öre och för en qvinsperson
12 öre sint samt at dem ti 11 åtes i Ständernes Contoir
fä äga någon af Ståndet förordnad Fullmäcktig, som om Contoirets
tilstånd dem vid Riksdagarne må kunna underrätta om
ti Iståndet af bemelte Contoir, så mycket som deraf kunnigt
giöras kan och eij under Secrete Utskottets giöromål hörer;
hemställandes Stora Secrete Deputation til Riksens Ständers godtfinnande
i fall den påstådde förminskningen bifalles, om icke så
crono- och skatte- som frälsebönder der under komma at begripas.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet häraf
uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli härom af
den 6 Sept. som samma dag R. o. A. varit föredragit.
Bondeståndet och löningsfordrfngarna. 477
Hr Landtm, förmälte at man i Stora Secreta Deputation
hade kunnat gå vidare och visa Bondeståndet, at de eij äga
fog ifrån lön- och betalningsafgiftens fulla erläggande, så länge
något af riksens gäld är obetalt, sig at undandraga, emedan
samtelige Stånden en gång derom kommit öfverens och sådant
igenom et allmänt Riksdags-Beslut faststält, samt at likaledes
de eij äro berättigade at hafva någon Fullmäcktig i Ständernes
Contoir och at de utan grund åberopat sig 1719 och 1720 års
Reglementer, emedan samma Reglementer allenast af de 3
Ståndens Talemän äro underskrefne och Ständernes Contoir
altid hört under Secrete Utskottet.
Hr Wulfwenstierna förestälte, at det tycktes vara betänckeligit
at uti lön- och betalningsafgiften tillåta en så ansenlig
minskning som härigenom skulle förorsakas och hvarigenom
med den allmänna gäldens betalande så mycket längre
på tiden skulle ankomma. Bondeståndet hade på förre Riksdagar
på samma sätt som nu ifrån denne afgift sökt sig at
undandraga, men sorn de andre Stånden dervid förblifvit, hade
de måst följa med och allenast inlagt reservationer. I öfrigit
så framt för tilkommande år Bondeståndet eij skulle komma
at utgiöra någon bevillning, så voro så mycket billigare at de
med fulla lön- och betalningsafgiften continuera.
Hr Didron sade at hvad Bondeståndets påstående om en
Fullmäcktig i Ständernes Contoir angingo, så tyckes sådant så
mycket mindre kunna tillåtas som de nuvarande Allmogens
Fullmäcktige hafva lika fullmackter med dem på förra Riksdagar,
at de böra rätta sig efter Riksdags-Ordningen, hvilcken
utsluter dem ifrån Secrete Utskottet, under hvars innestående
Ständernes Contoir hörer, och skulle de nu vinna detta steget,
så skulle de på en annan Riksdag deraf taga et skäl at vilja
komma in i Secrete Utskottet.
Hr Landtm, upläste utur Bondeståndets Extractum Protocolli
af den 2 Sept. at de om Ständernes Contoir eij begära
någon annan underrättelse ån den sorn public vara bör.
Hr Didron förmente, at om de först få en Fullmäcktig
der, så lära de vilja vetta mera, och torde sedan påstå at
jemväl få en Fullmäcktig i Banquen.
Hr Landtm, fortfor med sin förre discours och sade att
häremot voro i Stora Secreta Deputation kommit i öfvervägande
Allmogens slätta vilkor samt deras möda och omkostnad
at upfostra sine barn, såsom ock at det eij måtte hafva
478
Bondeståndet oell löningsfordringarna.
det anseende, at de öfrige Stånden härutinnan för mycket ville
betunga Bondeståndet. Så voro ock efter skiedd calculation
befunnit at denna lindring eij förorsakar någon serdeles minskning
i denna fonden, varandes i öfrigit Hr Wulfwenstiemas
föreställning mycket väl grundad.
Hr Ridderschantz höll före bäst vara at härutinnan eij
giöra Bondeståndet för mycken svårighet, emedan om med
lönings-fordringarne för långt på tiden kommo at utdragas,
man eij kan vetta huru mycket deraf torde blifva betalt.
Hr Landtm, lade än vidare härtil at efter den berättelse,
som Deputationen öfver Ständernes Contoir giordt, förorsakas
igenom denna lindring ingen rubbning i betalningen.
Hr von Böhnen frågade om vid 1723 åhrs Riksdag
Bondeståndet giordt något förbehåld angående lön- och betalnings-afgiftens
erläggande. Voro det eij skiedt så lära de ifrån
densamma eij kunna sig undandraga til des all Riksens gäld
är betald. Doch som igenom denna lindring ingen rubbning i
betalningen för de löningsfordrande kommer at skie, så tyckes
i anseende til de andragne skiäl samt Allmogens bekandte
slätta vilckor deras begäran kunna bifallas. Men det andra
påståendet, angående Fullmäcktig i Ständernes Contoir, tyckes
vara farligare emedan de deraf lära vilja giöra sig en rättighet
at sedan komma in i Secrete Utskottet.
Hr Ridderschantz: Om de på det föreslagne sättet få
en Fullmäcktig i Ständernes Contoir, tyckes dervid eij vara
någon fara.
Gref Axel Sparre förmente, at om de allenast vinna den
begärte lindringen, så lära de eij så mycket påstå Fullmäcktig
i Ständernes Contoir.
Hr Ehrenstolpe och Hr Wulfwenstierna sade sig ännu
befara en ledsam påfölgd af denna eftergift, nemligen at om
allenast Allmogens tienstefolck niuta denna lindring i lön- och
betalningsafgiften, så lärer R. o. A. samt andre ståndspersoner
på landet hafva största svårighet at få något tienstefolck.
Hr Didron uprepade å nyo at det voro högst betänckeligit
at lämna Bondeståndet en Deputerad i Ständernes Contoir,
och tycktes det af deni skiedde begifvande eij vara tilräckeligit
nog, ty sedan de först fädt en Deputerad dit, lära de sedan
väl vilja vetta alt.
Hr Landtm, sade at detta uti Stora Secreta Deputationen
jemväl blifvit dem förestält, men at de svarat sig eij vilja
Bondeståndet och löningsfordringarna.
479
vetta de måhl, som höra til Secrete Utskottet. Emedlertid
blifver det nu et fast förbehåld at de eij kunna begära någon
närmare underrättelse, aldenstund de sig densamma afsagt, och
kan derjemte blifva et skiäl emot dem om de en annan gång
vilja påstå Deputerade i Secrete Utskottet, aldenstund de härigenom
förklarat at dem eij tilkommer at vetta hvad som hörer
til Secrete Utskottets giöromål. I öfrigit hvad bancovärcket
beträffar så hörer detsamma i följe af Riksdagsordningen aldeles
til Secrete Utskottet, men Ständernes Contoir är eij
expresse uti Riksdagsordningen, utan allenast igenom Secrete
Utskottets Instruction, stäldt under des giöromål.
Hr Ridderschantz sade saken uti Stora Secreta Deputationen
så väl och noga vara utarbetad, at den tyckes kunna
bifallas.
Hr Landtm, förmälte huruledes Bondeståndet först begärt
eftergift af hälften i lön- och betalningsafgiften för sine
barn och tienstefolck, at man då föreslagit dem, at de som voro
emellan 15 och 18 ålir dermed kunde slippa, hvilcket Bondeståndets
Deputerade tagit ad referendum, men at de som et
ultimat bragt detta svaret tilbaka, oell i anseende dertil, at de
uti denna afgift så ansenligen bidraga, hade de begärt en Fullmäcktig
i Contoiret. Man hade satt alle skiäl i verlden deremot,
men Bondeståndet hade deraf giordt en conditio sine qua
non. De andre 3 Ståndens ledamöter hade ock förestält dem
at man lätteligen skulle kunna visa det när 3 Stånd med en
så allmän bevillning fortfara, de sig derifrån eij kunna undandraga,
men til vänskaps och förtrolighets bibehållande hade
man låfvat dem deras begäran hos Plena at andraga.
Sedan discourerade R. o. A. en stund sin emellan.
Hr von Hökerstedt utlät sig, at det voro mycket väl
om Allmogen kunde niuta någon lindring, men tycktes å andra
sidan i framtiden kunna hafva ledsamma påfölgder at uti en
afgift, hvarom alle Stånden en gång enhälleligen sig förenat,
et Stånd skulle sig få undandraga och niuta lindring, men de
andre eij. Doch i anseende til Allmogens slätta tilstånd,
hvilcket Hr Landshöfdingen sade sig kunna betyga nu på
många ställen vara förmer än under svåraste kriget, kunde det
vid detta tilfället med behörig tagen précaution tillåtas. Och
hvad Fullmäcktigen beträffar tycktes den vara onödig emedan
Bondeståndet des utan uppå Riksdagarne altid kunna få all
den uplysning, sorn de angående Ständernes Contoir böra hafva.
480
Bondeståndet oell löningsfordringarna.
Gref Axel Sparre sade sig vilja lägga bärtil at som
Stora Secreta Deputationen härom giordt alle föreställningar,
som giöras kunna, och eij förmådt bringa Bondeståndet vidare;
man derjemte på ena sidan finner de löningsfordrandes trångmål,
oell på den andra Allmogens slätta vilckor, så lärer intet
annat öfrigit vara än at samtycka så väl til den begärte
lindringen som ock til en Deputerad, doch med det uttryckeIiga
förbehåld, at de aldrig böra få insteg i Secreta Utskottet,
eller påstå del af sådane underrättelser uti Ständernes Contoir
som böra vara hemlige; hvarjemte R. o. A. sig ock bör förbehålla,
at som man nu villfara- Bondeståndet uti tvänne så
vigtige deras påståenden, så förmodar ock R. o. A. af dem
uti alla billige och skiälige mål et vänligit biträde och villfarande.
Hr von Hökerstedt: At om Ständernes Contoirs värek
fordrar en sådan hemlighet och tysthet, som aldeles hörer under
Secrete Utskottet, så synes betänckeligit at låta Bondeståndet
der få hafva någon Deputerad.
Hr Landtm, förmälte at fuller intet annat stånd än
Bondeståndet begärt lindring uti denna afgiften, men så kommo
doch densamma R. o. A. indirecte i anseende til deras frälsebönder
til godo, hvarjemte och denna lämnade eftergift kunde
brukas til et godt skiäl om det kommer deruppå an at anmoda
Bondeståndet om någon contribution eller bevillning. Och beträffande
deras begärte Deputerade, emedan han allenast kommer
at få se utbetalningssummorne vid Ständernes Contoir, så
tyckes dervid eij eller vara någon serdeles betänckelighet.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen om
Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli vinner bifall.
Hr Ekestubbe frågade om icke under Allmogens barn,
som komma at niuta denna eftergift, jemväl de af Allmogens
barn komma at förstas, som hos R. o. A. och andre ståndspersoner
äro i tjenst.
Hr Roxendorff förestälte härvid at 0111 detta eij bifalles,
så lära de af R. 0. A. och ståndspersonerne, hvilckas vilkor
ibland äro slätta nog, serdeles hos änckor, eij kunna få något
tienstefolck.
Hr Landtm, sade at ehuru billig och skiälig denna föreställning
är, så häfver den doch den svårighet, at Ständernes
Contoirs fond på sådant sätt skulle komma at känna en altför
stor brist, så at de löningsfordrande, hvilcke til en del jemväl äro af
Fullmäktig fr. Bondest. i Ständernas Kontor.
481
nog svage vilckor, i stället för 15 procent skulle komma at
mista fem och tiugu.
Som det ånyo begärtes, at Hr Landtm, ville giöra propositionen,
frågade Hr Landtm, om R. 0. A. behagar samtycka at
Bondeståndet niuter den för deras barn och tienstefolck begärte
fierdeparts förminskningen uti lön- och betalnings-afgiften ifrån
1739 åhrs början til 1742 års slut;
Hvartil af R. 0. A. svarades med ja.
Hr Landtm, frågade vidare: Bifaller R. 0. A. at uti
Resolutionen inflyter så -väl crono- som skatte- och frälsebönder?
Härtil
svarades likaledes med ja.
Ytterligare frågade Hr Landtm, om R. 0. A. behagar
samtycka, at Bondeståndet til nästa Riksdag må hafva en Fullmäcktig
uti Ständernes Contoir, hvilcken doch eij vidare kundskap
lämnas bör än allenast örn utgifterne.
Härtil svarades äfvenledes af R. 0. A. med ja;
Det frågades härvid om samma Fullmäcktig skall vara en
af Bondeståndets ledamöter?
Hr Landtm.: Man menar at Ståndet lärer härtil hafva
ärnat Ståndets Secreterare vid denne Riksdagen Troilius, hvilcket
jemväl voro bäst, ty en bonde som legat 4 år i Stockholm
kunde sedan blifva en eftertänckelig ledamot på en Riksdag.
Hr Landtm, giorde ännu den frågan om icke uti expeditionen
tydeligen kommer at utföras, at ehuruväl R. 0. A. jemte de öfrige
Stånden i följe af 1723 års samtyckte och i samma års Riksdagsbeslut
stadfäste allmänna bevillning haft skiäl til denna
af Bondeståndet begärte förminskning eij at samtycka, hvilcken
Bondeståndet hvareken af Ståndens bevillningar, Reglementerne
eller Riksdagsbesluten haft anledning at påstå, så har likväl
R. 0. A. för denna gången härutinnan velat villfara Bondeståndet,
til at visa all vänskap och fogelighet i den säkra förmodan,
at Bondeståndet deremot, i fall fäderneslandets tilstånd
skulle kräfva någon allmän bevillning och sammanskott, dertil
lärer finnas så mycket villigare.
Denna fråga blef af R. 0. A. äfvenledes med ja besvarad.
Och fants än vidare i anledning af de giorde påminnelser
godt at för mera tydelighet skull och på det Allmogen eij må
Adelns Protokoll, 1738. 31
482
Besvär mot Landshöfd. Grönhagen.
påstå samma lindring för deras barn, som tiena hos R. o. A.
samt hos ståndspersoner, jemväl och på det denna förundte lindring
eij må giöras för R. o. A:ns torpares barn tvifvelacktig, at uti
expeditionen kommer at införas: »crono-, skatte- och frälsebönders
samt torpare och gatehusmäns hemmavarande barn
och tienstefolck».
Hr Landtm, hemstälte at som detta Extractum Protocolli
lärer blifva något vidlyftigt så at Riddarhus-Secreteraren,
som med föredragande och Protocollets förande är sysselsatt,
nu under R. o. Arns sammanvaro eij lärer hinna med det
samma at upsättia, och thet för långt på tiden skulle utdraga
om med des justerande til nästa plenidag skulle dröija, om fördenskull
R. o. A. icke skulle behaga utse 2 eller 3 Deputerade,
som det kunde projectera.
Detta bifölls af R. o. A. och utnämdes härtil Frih. Sten
Coijett, Hr Lagmannen von Post och Hr Cammar-Råd Wulfreenstierna,
hvilcka togo concept-protocollet med sig och afträdde
at upsättia i form af Extractum Protocolli hvad nu af
R. o. A. blifvit resolverat.
Uplästes Justitice-Deputationens Extractum Protocolli af
den 29 sidstledne Aug. i anledning af et til Deputationen af
Secrete Utskottet remitterat Transumt af K. Cammar-Collegii
Riksdagsrelation, angående Allmogens på Gottland öfver dåvarande,
nu mera framlidne Landshöfdingen Grönhagen hos K.
Maj:t anförde besvär, samt anhållan om en Commissions förordnande
der å orten öfver den af Landshöfdingen på Kongsladugården
Roma giorde byggnaden, hvilken Commission jemväl af
K. Maij:t blifvit utnämd, men för de anförde orsaker kommit
at studsa, och som Landshöfdingen någon tid derefter med
döden afgådt, så har Cammar-Collegium genom underdånigt
svar til K. Maij:t sig yttrat, at Allmogens besvär emot afledne
Landshöfdingen Grönhagen kunde af Lagmannen i orten vid
extra ting med uthäradsnämd undersökas, hvarvid Deputationen
eij finner något vidare at påminna än at med slike ärender
eij må så långt på tiden utdragas, som i detta mål skiedt är,
berättandes derjemte sig hafva erhållit den underrättelsen at
emedan Lagmannen Rotlieb för Riksdagens bivistande skull
sig derifrån ursäcktat, så har K. Maijit genom bref til Svea
Hofrätt af den 29 Martti sidstledne i nåder anbefallt Hofrätten
at til denna förrättning utfärda constitutorial för Häradshöfdingen
Laurin, som nästlidne åhr kommit til Gottland.
Ekonomi-mål i H&frätterna.
483
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet, discourerades huru
beklageligit det är at med sådane undersökningar upskiutes til
des folcket med döden aflidit eller så afsigkommit at för cronan
och vederbörande eij är mera någon regress.
Hr Landtm, giorde frågan om i anledning af Betänckandet
en underdånig föreställning til K. Maj:t kommer at
upgå, at på det föreslagne sättet saken skyndesamligen blifver
afgiord;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Justitice-Deputationens Betånckande i anledning
af K. Maij:ts Justitise-Revisions Protocoller angående de uti
Håfrätterne förefallande oeconomie måls afgiörande, hvarvid
förmäles at sedan skiljacktighet i förberörde mål emellan Hrr
Prsesidenten i Håfrätterne å den ena samt Håfrätternes ledamöter
å den andra sidan upkommit och förfrågningar ifrån
Åbo Håfrätt hos K. Maij:t deröfver blifvit giorde, har K. Maj:t
öfver en del af de omständigheter, som Prsesidenternes embetes
giöromål och rättigheter röra, ibland annat sig yttrat, det vore
en President berättigad: l:o) At befordra ärendernes drift och
fortgång i Håfrätten så för skyld som oskyld; 2:o) Bepröfva
om några sammanträden af Håfrättens ledamöter, utom de
vanlige cessioner, måge skie i de saker, hvilcka Prsesidenten
sielf icke kan eller bör öfvervara; 3:o) At hemställa til K.
Maij:t decisionen när, vid några ledamöters permitterande,
Prsesidenten är af contrair mening, samt 4:o) at få äga votum
i oeconomie mål änskiönt han vore frånvarande, vid hvilcket
tilfälle Presidentens mening igenom correspondens kunde inhämtas.
Och emedan Deputationen af anförde skiäl för sin
del eij kunnat styrka til förenämde Hrr Praesidenterne tillagde
rättigheters bihehållande, så mycket mindre som härigenom til
en del ledamöterne i en Håfrätt skulle komma i mindre vilkor
och sämre anseende hos en Prsesident än en nämd hos en
Häradsliöfdinge eller Lagman, och til en del samma rättigheter
eij äga grund i vår allmänna Lag och antagna Regeringsform,
så häfver Deputationen the vid förenämde 4 omständigheter
jemte flere casus giorde anmärkningar, til Riksens Ständers
närmare öfvervägande hemstält, hållandes före, at som et Reglemente
angående Prsesidenternes ämbete och rättigheter kommer
efter K. Maij:ts nådige föranstaltande med det första at utfärdas,
så böra såväl samtelige Håfrätterne som Hrr Prsesidenterne
först derutinnan höras och deras underdåniga yttrande
484
Ekonomi-mål i Håfrätterna.
skyndsamligen infordras, på det alt ordenteligen må tilgå och
förtroende, sämja och enighet i Håfrätterne befrämjas.
Hr Landtm.: I Betänckandet föreslås först någre momenta
til Ständernes bepröfvande och fastställande, men sedan talas
om et Reglemente, i följe hvaraf det tyckes som borde Håfrätterne
och Presidenterne förut höras.
Sedan discourerade R. o. A. något sin emellan.
Hr von Böhnen yttrade sig at som alt hitintil inga serskilte
Reglementer för Prsesidenterne uti Håfrätterne varit författade,
och Regeringsformen samt Rättegångs-Balchen härutinnan
böra vara nog tilräckelige, så synes eij eller nu något
vidare Reglemente behöfvas.
Hr Håf-Rätts-Rådet Frih. Strömfelt sade tid efter annan
åtskillige K. bref vara utfärdade, hvilcka giöra ändring uti det,
som Rättegångs-Balcken uti dylike mål stadgar.
Hr Håf-Rätts-Rådet Lindheim anförde at som justitiaeoch
oeconomie mål uti Håfrätterne fordra en lika regularité
och acktsamhet så tyckes ingen åtskillnad böra giöras emellan
sådane mål igenom något serskilt Reglemente, hälst som uti
hvars och ens embets-ed dess skyldighet och giöromål finnes
införd.
Gref G. Gyllenborg förestälte, at Prsesidenterne uti åtskillige
oeconomiske mål vilja tilegna sig den autoriteten at
decidera, der likväl uti sådane eij mindre än andre mål decisionen
bör vara efter pluraliteten af rösterne.
Det sades af åtskillige, at på sådant sätt behöfvas eij
Prsesidenter, och kunde den lönen i staten besparas.
Hr Liljestierna: När man ser på Regeringsformens
37 §, så visar den nogsamt Prsesidents-äinbetets myndighet och
plickt, at jag således skulle hålla för betänckeligit det något
Reglemente härom författades, och består, såvida jag begriper,
Presidentens enskylta jura deruti, at när han är närvarande
äger han jus proponendi, jus convocandi samt at colligera vota
och befordra saken til expedition samt ärenderne til slut, jemväl
och at tilse det hvar och en i Collegio fullgiör sin ämbetes
plickt, och desse rättigheter öfvar Presidenten sjelf när lian
är närvarande, men i des frånvaro den äldsta bisittiaren. Men
hvad tiensters förgifvande beträffar, så voro det et oeconomicum,
uti hvilcket alla ledamöterne äro lika delaclitige, och i sig sielf
mycket essentielt. Slutandes Hr Liljestierna at som den 37 §
uti Regeringsformen är nog tilräckelig, så behöfves eij något
Om reglemente för Hofrätts-presidenterne.
485
vidare Reglemente, utan i fall någre specielle questioner skulle
existera, kunde desamma af K. Maji afgiöras.
Hr Rammel förmente at med den frågans afgiörande angående
Reglemente kunde fördröijas til des Håfrätterne derom
blifvit hörde och med Betänckande inkommit.
Hr Landtm, sade frågan nu vara förfallen ifrån de uti
Betänckandet andragne puncter på Reglemente, om et sådant
skall blifva eller eij, hvaruppå Hr Landtm, uprepade de å
ömse sidor anförde skiählen.
Gref G. Gyllenborg berättade at år 1720 et bref från
Hennes Maij:t Drottningen afgådt til Abo Håfrätt med befallning
at til Hr Riks-Rådet Gref Creutz, som då tillika var President,
när han voro frånvarande ifrån Håfrätten, om sakerne borde
afgå berättelse; och uppå detta bref beropade sig Prsesidenterne,
men Håfrätternes ledamöter beropade sig på Regeringsformen.
Hr Ehreupreus: Deputationen lärer hafva tagit anledning
af någon special casu, men uti Svea Håfrätt, deräst jag
nu i 20 åhl- haft den ähran at vara ledamot, har under hela
den tiden eij något sådant sig yppat. Vi hafva der i sämja
och enighet rättat oss efter Regeringsformen; och som alt sedan
år 1614 Håfrätterne kunnat vara et sådant Reglemente förutan,
så lärer det ock dervid hädanefter kunna förblifva, och
i fall nu eller i framtiden någon speciel question skulle existera,
så tyckes för den orsaken skull eij nödigt vara at et serskilt
Reglemente författas.
Gref G. Gyllenborg sade sig redan hafva berättat angående
Abo Håfrätt, hvad under Hr Riks-Rådets Gref Creutzes
presidentskap sig der tildragit, och förmente Hr Grefven uti
framledne Presidenten Hr Gref Perseus tid något i Svea Håfrätt
äfvenledes vara förelupit, sammaledes ock i Giötha Håfrätt, så
at alle 3 Håfrätterne gifvit Deputationen anledning til de giorde
föreställningar; hvartil ännu kommo hvad i Abo Håfrätt
emellan Hr Presidenten Åkerhielm och Hr Lagman Liljestierna
sig sedan tildragit.
Hr Ehrenpreus sade, at hvad han anfördt hade allenast
varit des enskylte taneke, i hvilcken han så mycket mera
styrcktes, som ingen blifver President eller bisittjare, hvilcken
icke förut aflägger Embetseden, hvarutinnan finnes en nog tilräckelig
Instruction. I öfrigit, så framt frågan skulle blifva
om något Reglementes författande för Presidenterne, ville han
486
Om reglemente för Hofrätts-presidenterne.
i ödraiukliet hafva anhållit at så väl öfver quasstio an som
öfver qusestio quomodo Håfrätterne måge blifva hörde.
Hr von Hökerstedt instämde härmed, at Prsesidenternes
Instruction är uti Regeringsformen och deras Ed begrepen samt
at således något vidare Reglemente eij behöfves; betygandes i
öfrigit sig eij kunna vetta hvarifrån sådane qumstioner kunna
komma; han hade en så lång tid haft den ähran vara ledamot
i Commerce-Collegio, men der hade til sådane frågor under
hela den tiden aldrig gifvits någon anledning.
Gref Gyllenborg gaf vid handen at åhren 1720 och 1736
voro Kongl, bref om Praesidenternes giöromål til Håfrätterne
afgångne, och at fördenskull Ständerne sig böra utlåta om samma
bref skola hafva vini legis.
Frih. Strömfelt lade här til: I följe af samma bref
kommer uti vissa tilfällen, när Praesidenten allena är af annan
tancka än alla de öfrige Håfrättens ledamöter, saken at gå til
K. Majit, hvilcket med Rättegångs-Balcken eij öfverensstämmer.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, sade sig hafva möda at proponera, ty skier
frågan om Betänckandet bifalles, torde svaras både ja och neij;
men som til äfventyrs någon special casus härtil kunde hafva
gifvit anledning, så ville Hr Landtm, hafva hemstält om icke
i anseende til densamma vederbörande i underdånighet kunde
vända sig til K. Majit.
Gref G. Gyllenborg berättade K. Majit härutinnan redan
hafva resolverat.
Hr Revisions-Secreteraren P. Silfverschöld: Om icke öfver
de i Betänckandet anförde specielle målen kunde resolveras, och
i öfrigit fastställas at eij något Reglemente kommer at författas?
Gref
G. Gyllenborg och Frih. Strömfelt förklarade sig
härutinnan vara af samma tancka med Hr Silfverschöld.
Hr Landtm, giorde frågan om något Reglemente för Hrr
Praesidenterne i Håfrätterne kommer at författas;
Hvartil af R. o. A. svarades med neij.
Hr L andtm. frågade ytterligare om hvar punct i Betänckandet
serskilt kommer at företagas och deröfver at resolveras;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Lilljestierna: Sedan qusestionen om Reglementet är
afgiord, tyckes det öfriga uti en fråga kunna afgiöras, nemligen
om det öfriga, som Betänckandet innehåller, bifalles eller eij.
Reglemente för Landshöfdingarne. 487
Frih. Cronhiort förmente frågan om Reglementet ännu
eij vara afgiord.
Hr Landtm, sade sig eij annat hafva förmärcka kunnat,
än at den frågan af R. o. A. med neij blifvit besvarad.
Härtil svarades saken vara afgiord på det sätt, som Hr
Landtm, förmälte.
Hr Landtm, giorde häruppå den andra frågan, om JustitiaeDeputationens
Betänckande i öfrigit bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Och skrefs i följe af R. o. Arns således tagne slut följande
resolution på Betänckandet:
Resol. R. o. A. funno eij nödigt vara at något Reglemente
för Prassidenterne uti Håfrätterne författas, men biföllo
i öfrigit Betänckandet.
Uplästes Extract utur Carnmar-Oeconomie-Deputationens
Protocoll af den 31 Augusti med project til Reglementer för
Landshöfdingarne i riket, angående upbördens säkra förvaltning
och redogiörande derföre, under Lit. A. Hvarjemte under Lit.
B följer det härom af K. Majit med Riksens Ständer coinmunicerade
projectet til et dylikt Reglemente. Och uplästes samt
jämnfördes 1 § uti begge projecterne.
Hr Didron påminte vid bemälte §, at den måtte hvila
emedan Landt- och Siö-Militia3-Oeconomie-Deputation med et
Betänckande lärer inkomma, angående kohlräntans upbärande
in natura, hvaraf dispositionen indelningshafvarne vid Dalilregimentet
skall vara betagen, så at de derutinnan eij komma
at niuta lika förmån med de andra indelningshafvarne i
riket.
Vid bemälte § påminte jemväl Hr Landshöfdingen Frih.
Bennett, Frih. During och Hr Rammel, at de utsatte upbördsterminer
för den ordinarie räntan i Skåne omöijeligen
kunna efterlefvas, emedan Allmogen eij är i stånd den samma
för Thomasmässo-tiden at erlägga.
Det påmintes, at som tiden redan voro förfluten och Reglementet
innehåller många puncter samt at dervid et och annat
torde vara at påminna, at det samma til nästa sammankomst
må blifva liggande på bordet, då Hrr Landshöfdingarne och Hrr
Cheferne samt flere af R. o. A., som behaga, dervid kunna giöra
de påminnelser, som de tinna nödige.
Uppå Hr Landtnns härom giorde fråga,
bifölls detta af R. o. A.
488 Fårafvel. Riksdagens påskyndande. Löjtn. Rotkirch.
Hr Landtm, förmälte at Ståndens utlåtelser och samtycke
inkommit til visse Deputerades förordnande, som med sitt
utlåtande och Betänckande, hafva at inkomma angående H. K.
Höghets fordran angående länebancozedlar, och antyddes altså
Hrr Electorerne at efter det faststäldte antalet utvälja härtil
6 Deputerade af R. o. A:ns ledamöter.
Hr Landtm, anmälte Consulen Ahlströms ingifne Promemoria
och hemställande om icke R. o. A. skulle behaga bese
et antal baggar af det Spanska och Engelska slaget, hvilcka
til Gottland och andra inrikes orter komma at afsändas, och
nu 12 eller 13 ahrs tid behållit deras goda art här uti Sverige
medelst den inrättning och tilsyn,som bemälte Consul dervid brukat.
R. o. A. förklarade när de gå neder vilja bese samma
baggar, som berättades vara förde på Riddarhusgården.
Uplästes Hr Carl Bergengrens Memorial, hvarutinnan
Högh R. o. A. hemställes om icke til Riksdagens så mycket
skyndesammare afslutande Secrete Deputationen kunde anmodas
at til samtelige Ståndens plena inkomma med så många utarbetade
saker, som der kunna vara färdige, eller ock dess yttrande
aflämna hvad hindrande orsaker derifrån afhålla.
Detta Memorial remitterades til Secrete Deputationen.
Uplästes Hr Lieutenanten Johan Wentzel Rotkirks Memorial,
hvarutinnan förmäles at H. K. Majit, i betracktande
deraf, at han år 1721 blifvit föranlåten af dess år 1718 uti
approchen för Fridrichshall undfångne dödelige blessur af en
jerncarteche genom högra axlen at anhålla om afskied, och
dess långlige tienster, förunnat honom dubbelt Lieutenants underhåld
åhrligen, ifrån September månads början innevarande åhr,
men emedan han med hustru och barn befinner sig i et utblottat
tilstånd, derföre anhåller han, at Riksens Ständer täcktes
honom, äfven som Capitain Sparreman vederfarits, förunna ersättning
för de åhren han utaf et sådant underhåld varit i mistning.
Så uplästes ock det af Hr General-Majoren Frih. Fuchs
bemälte Hr Lieutenant lämnade vittnesbörd af den 11 Julii
sidstl., hvarmedelst Hr General-Majoren honom det välförtiente
beröm tillägger, at han eij allenast uti approcherne för Fridrichshall,
deräst han fick sin svåra blessure, utan ock det följande
åhret uti träffningen emot Ryssarne vid Stäket så väl som uti
des öfriga tienst altid förhållit sig som en braf och hurtig officerare.
Atskillige af R. o. A. förklarade sig kunna lämna Hr
Lieutenant Rotkirch samma goda vittnesbörd, och voro et
Bondeståndets bevillning.
489
teckn af des tro och kärlek för fäderneslandet, at oacktat en
svår blessure, han doch eij tagit afskied för än freden slöts;
hvarvid jemväl borde komma i öfvervägande at han vid afskiedstagandet
eij begärt förbättring på caracteren.
Uppå Hr Landtnäs giorde frågan fants af R. o. A. godt
at Hr Rotkirchs Memorial remitteras til Secrete Utskottet
samt at sådant skier i favorable termer.
Resol. Remitteras til Secrete Utskottet, viljandes R. o. A.
i anseende til de i Memorialet anförde bevekande skiäl och
omständigheter samt at Hr Lieutenant Rotkirch medelst sitt
brafva och hurtiga upförande af des dåvarande chef et så berömeligit
vittnesbörd förtjent och at Hr Lieutenanten oacktat
en så svår blessure än sedermera uti krigstiensten och så länge
tilfälle dertil gafs vist sin tro emot fäderneslandet, honom hos
Riksens Ständers Secrete Utskott til det bästa hafva anmält.
Frih. Coijett, Hr von Rost och Hr Wulfwenstierna kommo
up med det uppå R. o. A:ns befallning projecterade Extractum
Protocolli angående lindring för Allmogens barn och tienstefolck
uti lön- och betalningsafgiften, samt en Deputerad i Ständernes
Contoir, hvilcket för R. o. A. uplästes och bifölls, så
lydande:
Extract af Protocollet som holts hos R. o. A. den 9
September 1738.
S. D. Lät R. o. A. sig föredraga Extract af then Stora
Secreta Deputations den 2 i denne månaden håldne Protocoll,
hvarutinnan förmäles huru som det ärbara Bondeståndet förestält
sig betarfva någon lindring i lön och betalningsafgiften
för sine hemmavarande barn och tienstefolck, och i anseende
til deras medellöshet eij finna sig kunna vara i stånd at ifrån
1739 åhrs början til och med 1742 års slut utgiöra för berörde
sina barn och tienstefolck uti lön och betalningsafgift
mera än 24 öre smt för en mans- och 12 öre sint för en qvinnosperson,
på hvilcken fot, om så öfverenskommes, de gierna vilja
än framgient efter sin förmågo bidraga til riksens giälds afbetalning,
hvarjemte Ståndet sig förbehåller at i Riksens Ständers
Contoir få hafva någon af Ståndet förordnad Fullmäcktig,
hvilcken vid Riksdagarne dem må kunna underrätta om til—
ståndet af bemälte Contoir, så mycket som deraf kunnigt giöras
kan och eij under Secrete Utskottets giöromål hörer. Jemväl
uplästes det ärbara Bondeståndets Extractum Protocolli af den
6 innevarande månad, samma sak angående. Nu ehuruväl det
490
Bondeståndet och Ständernas Kontor.
kunde synas betänckeligit at minska den fond, sorn til riksens
giälds betalning beviljad blifvit och igenom de tid efter annan
utkomne Riksdagsbesluter samt Reglementer och Författningar,
serdeles 1723 års Förordning om lön och betalningsafgiftens
erläggande, faststäld är, eij til förtiga at et Stånd eij kan
undandraga sig at betala hvad som således til rikets allmänna
credits uphielpande och underhållande så allmänneligen belefvat
är, när the andre Stånden finna godt at samma afgift continuera
bör til dess riksens giäld blifvit betald; likväl som R. o. A.
sig til sinnes fördt de många utgifter, som Allmogen här tils
haft och R. o. A. gierna villfarer det ärbara Bondeståndet i det
som kan lända til deras lindring utan rikets altför stora afsaknad,
altså bifaller R. o. A. at ifrån 1739 ahrs början til
1742 åhrs slut Allmogen må niuta den af det ärbara Bondeståndet
för theras hemmavarande barn och tienstefolck föreslagne
fierdeparts lindringen uti lön och betalningsafgiften emot
thet som 1723 åhrs bevillning för them utsätter, hvilcken lindring
R. o. A. finner för godt böra sträcka sig så väl til frälsesom
skatte- och crono-bönders samt torpares och gathusmäns
hemmavarande barn och tienstefolck. Beträffande thernäst.thet
ärbara Bondeståndets förbehåld om en Fullmäcktig i Riksens
Ständers Contoir emellan Riksdagarne, så ehuruväl 1719 och
1720 åhrs åberopade Reglementer deni härtil icke berättigade
giöra, hälst samma Reglementer allenast af R. o. A:ns Landtmarskalck
och de tvänne andre respective Ståndens Talemän
underskrefne äro och således med de uti lista och 6 §§ nämde
Ständernes Fullmäcktige inga andra kunna förstås, än de Ståndens
Fullmäcktige, som berörde Reglementer på förberörde sätt
underskrifva låtit,hvilcka Reglementer igenom Riksdagsbesluterne
gillade och sedermera efterlefvade äro, doch som det ärbara
Bondeståndets förbehåld skiedt med den moderation at i Riksens
Ständers Contoir få hafva Fullmäcktig, som kunde lämna
Ståndet den underrättelse allena, som public giöras kan, så
gifver ock R. o. A. på sådant sätt dertil sitt bifall at Ståndet
må hafva ther sin Fullmäcktig emellan Riksdagarne, som kan
lämna Ståndet den underrättelse, som public vara kan och
Contoirets utgifter rörer, men icke det som til Secrete Utskottets
giöromål egenteligen hörer. Härjemte har ock R. o. A.
velat giöra det kraftiga förbehåld at hvad R. o. A. således i
desse begge målen samtyckt, eij må vid andre tilfällen nu
eller framdeles dragas til prajudicat. Hvilcket med de öfrige
Extra capita. Morgongåfvor och testamenten. 491
respective Stånden härmed vänligen igenom utdrag af Protocollet
communiceras. Actum ut supra.
Hr Landtm, gaf tilkänna at någre af R. o. A., som ännu
eij fyldt 24 år sig anmält med begäran at niuta tilstånd at vid
deliberationerne få vara tilstädes och med stillatigande anhöra
hvad som förehades, pä hvilcket sätt de kunde komma at förut
förvärfva sig någon kundskap om de allmänna ärender samt
deras afhandlande.
Härmed förklarade sig i begynnelsen en stor del af R. o. A.
nögde, förbehållandes allenast at sådane extra capita eij måge
blanda sig uti discourserne eller ropa ja och neij eller votera, men
som under ytterligare discourerande härom åtskillige frågor sä i
anseende til deras antal som och rumet, hvaräst de skulle sittia,
sig yppade och åtskillige af R. o. A. sig derhän yttrade at
härvid et och annat inconvenient torde sig visa, samt at Riksdagen
nu voro halft förbi, och at för den öfriga tiden eij tycktes
nödigt vara en sådan ändring at tillåta samt at bäst voro härutinnan
förblifva vid det som Riksdagsordningen innehåller,
stadnade uppå
Hr Landtnäs giorde frågan det der vid at härmed förblifver
som hitintils varit.
R. o. A. skildes åt.
Den 13 September.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos R. o. A.
den 9 September håldne Protocollet, hvarvid inge påminnelser
giordes.
Hr Landtm, anmälte et ifrån Borgareståndet inkommit
Extractum Protocolli jemte Borgmästaren Ekboms i Ståndet
ingifne Memorial.
Och uplästes bemelte Memorial, hvarutinnan Borgmästaren
Ekbom til Riksens Ständer hemställer huruvida morgongåfvor och
testamenten, som medelst vederbörandes stillatigande innom den uti
förre förordningen utsatte tiden vunnit laga kraft, nu skola uprifvas
och å nyo dragas under domarens skiärskådande och rättande
efter den senare lagen, med anhållan at Riksens Högloft. Ständer
häröfver ville meddela deras nådrättvisa förklaring, til förekommande
af all vidare irring så hos rättsökande parter som
492 Morgongåfvor och testamenten. Roteringen i Karelen.
hos domare, hafvandes hitintil en del domare, när någon qusestion
dem förekommit, som förefallit innan nye lagen utkom, afdömt
den samma efter den lagen, som förr varit brukelig, och en del
hafva vid sådane tilfällen dömt efter nye lagen.
Sedan uplästes Borgareståndets Memorial af den 9 Aug.,
hvarutinnan Ståndet anser förberaälte fråga, såsom angående
rätta förståndet af Riksens Ständers mening vid den nye lagens
antagande, för så vigtig at den til Justitise-Deputationen bör
remitteras, med des Betänckande häröfver til Riksens Ständers
vidare bepröfvande at inkomma.
Så uplästes ock Bondeståndets Ezctractum Protocolli af
den 6 September, hvarmedels af Bondeståndet det nyss anförde
Borgareståndets Extractum Protocolli bifalles.
Hr Lindhe im erindrade at som enligit Regeringsformens
2 § det är K. Maj:ts höga rättighet at förklara lagen, så bör,
på sätt som med sådane qusestioner härdis vanligit varit, saken
först hos K. Maj:t anmälas, och när K. Maj:t, sedan vederbörande
blifvit hörde, sig derom i nåder utlåtit, den samma
komma til Riksens Ständer.
Hr Landtm, förmälte at Borgmästaren Ekboms ansökning
uppå denna grund uti Urskillnings-Deputationen blifvit
afslagen, men som man nu ser, så hafva tvänne Stånd densamma
til Just i tim-Dep utåt ion en remitterat.
I anseende dertil at tvänne Stånd saken således remitterat
samt at den kan hafva sin goda nytta at härom något vist
fastställes domstohlarne til rättelse och frågan doch til slut
hade måst komma til Riksens Ständers afgiörande, funno uppå
Hr Landtm:s giorde frågan
R. o. A. godt at Memorialet remitteras til Justitise-Deputationen.
Anmältes Expeditionen N:o 88 angående roteringen i Carelen
samt den dertil förordnade Commissionens uphörande, och
som angående ref- och skattläggningens anställande och förrättande
tvänne Stånd sig yttrat, at den måtte skie på sätt
som K. Majit finner bäst sig giöra låter, men tvänne Stånd
sig utlåtit at Landshöfdingen i orten, eller uti des frånvaro
Landshöfdinge-Embetet hade at foga den eftertryckeliga anstalt,
at samma skattläggning igenom Häradshöfdingen, Landtmätaren
och flere vederbörande oförsuiumat och efter methoden försiggår,
så hade Expeditions-Deputationén sökt at jemka på det sättet
»at ref- och skattläggningen pä sätt som Eders K. Majit
Ami ralitets-statens inqvartering.
493
finner bkst sig giöra låter, må af vederbörande anställas och
förrättas».
Och biföllo R. o. A. denna af Expeditions-Deputationen
projecterade jämkningen.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie■ Deputations
Betänckande i anledning af K. Majit.s och riksens AnuniralitetsCollegii
Riksdagsberättelse, angående Ammiralitets-statens inqvartering,
hvarutinnan förmäles at sedan Riksens Ständer vid
sidsta Riksdag til berörde inqvartering beviljat och anslagit
vissa inkomster, hafva af the samma väl en del influtit och
kommit inquarteringscassan til godo, men en del åter icke
kunnat upbäras, såsom 4 öre smts afgiften af hvart båtsmanshåll
åhrligen, hvartil rotelagarne sig eij viljat begifva. Hållandes
Deputationen före vederbörande Allmoge til denna afgift icke
eller böra emot sin vilja vidare tvingas. Och ehuruväl ifrån
denna cassas första inrättning intils nu blifvit samlade 14,183
dahl. 19 öre sint, hvilcket kapital K. Ammiralitets-Collegium
sökt at giöra frucktbart och det mästa deraf på ränta utsatt,
skall doch denna summa föga förslå til utdelning på inquarteringen,
hvarföre Deputationen hållit före at af de inquarteringscassan
tilslagne vissa inkomster bör giöras et orubbat
frucktbart capital, hvaraf interesset först kunde användas til
baracquers upbyggande och anskaffande för det gemena folcket,
och sedan, då en tilräckelig summa voro samlad, til Ammiralitets-Statens
inquartering utdelas. För öfrigit hvad redogiörandet
för förberörde medel angår, skall det för de förra
åhren hafva sin ricktighet och för de senare åhren ifrån 1735
bero uppå Tolags-Camrarnes inkommande räkningar; hvarvid
Deputationen tyckt vara nyttigt at til denna cassas hållande
den betiente antages, emot 100 dahl. smt åhrlig lön af interesse
penningarne, som eliest Ammiralitetsförråds-cassa-medlen
om händer häfver och derför är ansvarig.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet af Betänckandet
förestälte
Hr Ridder schantz, at som denne fond är så litet tilräckelig
och icke allenast båtsmännen utan ock volonteurerne
i brist af inquarteringen fara mycket illa och til en del aldeles
förgås, samt hvad volonteurerne beträffar de eij kunna hållas
i den ordning, som cronans tienst fordrar, och de derjemte
dageligen klaga, at de härutinnan eij niuta lika förmån med
riksens öfriga krigsfolck, det ock på detta sättet väl 40 å 50 år
494
Amiralitets-statens inqvartering.
skulle beliöfvas innan så mycket kunde samlas, at tilräckelige
barraquer kunde blifva bygde, så är oundgängeligit at en annan
fond af Ständerne utses och medel anordnas til förbemelte
manskaps inqvartering.
Hr Didron sade at som cronan är förplicktad at sörja
för sitt krigsfolcks inqvartering när de giöra tienst, så är dess
siöfolck oell desse volontairer eij mindre än andre til samma
förmån berättigade, och hemstälte fördenskull om icke detta
ärendet kunde remitteras til Secrete Utskottet at se hvad medel
härtil kunde utfinnas, i synnerhet som Ammiralitets-Collegium
skall hafva en fond af någre tunnor guld, hvaraf de ansenligit utlånt
så at de häraf fallande interessen til dessa behof kunde användas.
Hr von Gerten utlät sig at det är mycket at beklaga,
at de af Ständerne til Ammiralitets-Statens inqvartering anslagne
medel äro så litet tilräckelige, men Deputationen hade
eij kunnat gifva andra utvägar vid handen utan at falla på
något som hade graverat Ständerne. Emedlertid ledo båtsmännerne
ganska mycket, hvilcke ibland måste ligga på gatan
och under bar himmel. När den förordnade Fästnings-Commissionen
varit i Carlscrona, hade densamma fallit på de tanckar
at emellan contreforterne vid slutningsmuren baraquer måtte upbyggas,
men vid så liten ti Igång af medel voro ovisst om detta uti
en mans lifstid kunde komma til slut. Så voro ock ännu en omständighet,
at på den sidan af staden, der bemälte slutningsmur
redan är updragen, voro för eldsvåda skull mycket farligit sådane
baraquer at anlägga, emedan Ammiralitets tyghuset voro dervid
så nära belägit, men när muren på den andra sidan och den
så kallade västra udden blefvo färdig, så kunde der sådane
baraquer blifva bygde.
Hr Landtm, uprepade discoursen och som deraf syntes
inqvarteringens nödvändighet samt at Hr Amiral von Gerten»
förslag angående baraquers byggande emellan contraforterne
tycktes höra til Defensions-Deputationen, och Hr Öfversten
Didrons, angående en nödig penninge-fond til inquartering, til
Stats-Deputationen, så hemstälte Hr Landtm, om icke Betänckandet
med Secrete Utskottet kunde communiceras at derom
med des yttrande inkomma.
Härtil svarades af R. o. A. med ja.
Och upsattes följande Resolution, hvilcken, sedan den för
R. o. A. blifvit upläst och under justeringen något jemkad,
bifölls, så lydande:
Lotsväsendet.
495
Resol. Såsom R. o. A. funno högsta nödvändigheten fordra,
at siömanskapet icke mindre än alt annat K. Maj:ts krigsfolck,
när de giöra tienst, böra niuta fri inquartering, och de uti detta
Betänckande föreslagne medel och utvägar härtil eij äro tilräckelige
eller åtminstone på lång tid eij skulle kunna värckställas; hvarjemte
R. o. A. blifvit vid handen gifvit et förslag vara giordt
at emellan contreforterne på slutningsmuren i Carlscrona
baraquer kunde blifva bygde, och vid Stats-värcket eller någon
annan fond tilgång torde finnas til inquarterings niutande til
dess bemelte baraquer kunde förfärdigas; altså funno R. o. A.
godt detta Betänckande med Secrete Utskottet at communicera,
at med des utlåtande häröfver inkomma.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betänckande, angående Lots-inrättningen i riket, hvarutinnan
omständeligen uprepas så väl K. Ammiralitets-Collegii i
denna sak afgifne berättelse, som K. Maj:ts genom bref af den
29 Martii 1737 samt 18 April sidstl. fattade nådiga resolution
både om inrättningen och lotspenningarnes förhögning, med hvad
mera som dertil hörer, hvilcket sidstnämde K. Maj:ts nådige
förordnande af den 18 April Deputationen finner i alla öfriga
delar böra vinna sin fullbordan, undantagandes hvad siö-upstäderne
i Väster-Norrland, Öster- och Västerbottn samt en
del städer i Finland angår, hvilcka Deputationen förmenar för
lotsafgiftens erläggande böra vara befriade, stapelstäderne i
bemelte orter doch härunder icke begrepne, såsorii ock Deputationen
håller före at de siöfarande på Gottland, oacktadt Riksdags-Fullmäcktigens
häremot anförde besvär, ifrån lotspenningarnes
betalning eij kunna undantagas, hemställandes Deputation
i öfrigt til Riksens Ständer om icke K. Maj:ts nådiga föranstaltande
til denna nyttiga inrättningens i stånd sättjande
må i det öfriga aldeles gillas och stadfästas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, förmälte at Medailleuren Heidlinger förfärdigat
en inedaille med Deras Maj:ters bröstbilder å den ena
och en allegorie på Riksens Ständer jemte orden felix concordia
på andra sidan, af hvilcken medaille Medailleuren Hedlinger
til Ståndens Talemän hvar sin afgifvit och hade Hr Landtm,
haft den nåden at upvisa samma medaille för Deras Maj:ter,
då Deras Maj:ter öfver densamma yttrat et nådigt nöije, samt
at stämpelen borde inlösas. Och upviste Hr Landtm, samma
496
Gravören Hedlinger.
medaille, hvilcken sedan af Riddarhus-Fiscalen bars omkring
och af R. o. A. blef besedd.
R. o. A. betygade öfver denna medaille et besynnerligit
välbehag så i anseende til inventionen som och der öfver at
den sa väl och fullkomligen blifvit exequerad, och berömdes
vid detta tilfälle Hr Hedlinger såsom varande en af förste och
berömdaste Medailleurer i hela Europa, med hvilcken ganska
få uti en så ädel konst kunde sättias i jemnlikhet.
Hr Didron yttrade sig at som Medailleuren Hedlinger
voro af den capacité at han öfver alt i Europa voro bekant
och berömd, så borde ock ingenting sparas at behålla honom
här qvar emedan det länder til rikets heder.
Hr Landtm, sade detta vara så mycket nödigare som de
svenske medailler in til denna dag varit i besynnerligit estime
i verlden, hvilcket voro väl om det framdeles til nationens
heder kunde bibehållas.
Sedan medaillen gådt omkring frågade Hr Landtm, om
icke stempelen för cronans räkning kommer at inlösas och på
vanligit ställe blifva i förvar, hvarom Secrete Utskottet kunde
komma at föranstalta.
R. o. A. svarade bärtil med ja.
Och upsattes altså följande Extractum Protocolli, hvilcket
för R. o. A. uplästes och bifölls.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 13
Sept. 1738.
S. D. Upvistes en af Medailleuren Hedlinger förfärdigad
medaille med Deras Majestäters bröstbilder å den ena och en
allegorie på Riksens Ständer jemte orden felix concordia å
andra sidan. Och som Deras Maj:ter öfver samma medaille
yttrat et nådigt nöije och R. o. A., i anseende så väl til inventionen
som at den samma så väl blifvit exequerad, jemväl
betygade et besynnerligit välbehag, altså funno R. o. A. sig
föranlåtne til de öfrige respective Stånden vänligen at hemställa
om icke stämpelen kunde för publique medel inlösas och
på vanligit ställe blifva i förvar; hvarom Riksens Ständers
Secrete Utskott kunde komma at föranstalta. Actum ut
supra.
Företogs det af Cammar-Oeconomie-Deputationen projecterade
Reglementet angående cronans upbörders säkra förvaltning
samt redogiörandet för de samma, hvilcket var betecknat
med Lit. A, hvarvid det ifrån Rådet nedsände projectet, som
Krono-uppbörden.
497
til Deputationen varit remitterat och med Lit. B betecknat,
jemnfördes.
1 §. Angående mantalslängdernes så tidige uprättande at
deraf den 10 Januarii et exemplar til Häradsskrifvaren bör
vara inlefvererat, samt upbördsbokens förfärdigande och aflefvererande
innom Februarii månads slut, med mera.
Hr Wulfwenstierna gaf vid handen, at detta Reglemente
enligit des rubrique endast angår det som Hrr Landshöfdingarne
i anseende til upbördens säkerhet och redogiörandet hafva at i
ackt taga, ty som hvad betienternes skyldighet härvid beträffar,
de hafva sine serskilte Instructioner, så har man eij kunnat gå
i en sådan detail.
Vid denna § påmintes i anseende til terminen af mantalslängdernes
uprättande, at den tyckes vara för kort, serdeles i
Finland, deräst på många orter häraderne äro vidt begrepne
och vägarne om hösten i anseende til kärr och moras inpracticable,
så at betienterne eij kunna förrätta skrifningen för än
om vintren.
Som denna påminnelse fants vara väl grundad, altså tillädes,
uppå Hr Landtm:s härom giorde frågan, näst orden
»den 10 Januarii», denna meningen: »på de orter, deräst eij
omöijeligheten ligger i vägen».
1 öfrigit bifölls denne §.
2 §. Angående terminerne så til mantalspenningarnes som
mantals- och jordeboksräntans upbärande i hvar provintz.
Härvid upkom en vidlyftig discours i det en del af R. o. A.
höllö före de här utsatte terminer vara för korte emedan Allmogen
således nödgas til utlagornes afbördande sälja sin spannemål
den tiden den minst gäller, hvilcken af Allmogen sedan
om vahren alt för dyrt måste igenköpas.
Hvaremot å andra sidan förestältes, at det är ganska granlaga
och betänckeligit at uti upbördsterminerne giöra någon
ändring, emedan således hela Räkenskapsvärcket rubbas, med
assignationernes betalning längre på tiden kommer at utdragas
och Häradsfogdarne tilfälle lämnas at blanda räntorne och
clarera en ränta med en annan.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke hvad upbördsterminernes
förlängande vidkommer härmed kunde upskiutas,
emedan Allmogen uti deras Allmänna Besvär derom skola
hafva anfört.
Adelns Protokoll, 1738. 32
498
Krono-uppbörden.
Uppå Hr Landtm:s härom giorde frågan
vann detta bifall;
och skrefs altså i brädden af denna 2 §: »utsättes til des
om upbördsterminerne blifvit afgiordt, hvilcket är hos Allmänna
Besvärs-Deputation».
Men vid 3:die momentet i denne §, hvaräst stadgas at
Fogden aldra sidst innom 4 veckor efter hvarje upbörds termins
slut bör skicka in de upburne penningar til Landtränteriet,
funno R. o. A. så lång tid för de närmast til Ränteriet belägne
Fögderier eij behöfvas, utan at 14 dagar kunde vara
nog, och infördes altså följande ord: at Fogden »innom 14 dagar
och på de längst aflägsne orter» etc.
I öfrigit bifölls denne 2 §.
3 §, angående lefvereringen af upbördsmännen, at den i
contante penningar eller transporte-zedlar bör skie och at för
de senare ingen lage eller så kallade förslepenningar böra
betalas.
Atskillige af R. o. A. förestälte härvid at hvarjehanda
missbruk under namn af förslepenningar af upbördsmännerne
föröfvas, och at fördenskull et svårt straff borde sättias när
Allmogen härutinnan öfver Förordningarne betungas, jemväl och
et vist i förslepenningar för hvar ort determineras.
Men som härvid androgs, at detta Reglemente angår allenast
upbördens bevakning och at altså här eij behöfves inryckas
alt hvad elliest vid sielfva upbörden bör i ackt tagas,
hvarom serskilte Förordningar utgångne äro, såsom ock på åtskilige
ställen förslepenningarne i anseende til orternes aflägenhet
ifrån Residencet efter miletahlet äro reglerade;
altså fants af R. o. A. uppå Hr Landtm:s giorde frågan
det giöra tilfyllest, at vid slutet af denne § dessa ord tilläggas:
»hvarvid doch et strängt inseende hafvas bör, at Allmogen eij
öfver billigheten besväras under namn af förslepenningar.
I öfrigt bifölls förbemelte 3 §.
4 §, angående restlängder och huru med them förhållas bör,
bifölls i öfrigit af R. o. A., men som i anledning så väl af
denne herde som den följande 7 § kom på discours hvad ofog
Allmogen derigenom tilfogas, at oacktadt de för oförmögenhet
skuld en gång fådt afskrifning, blifva the icke thess mindre af
Fogdarne efteråt för sådane afskrifne restantier exequerade;
Ty fants efter en vidlyftig härom förd discours för godt,
at til Allmogens större säkerhet härutinnan, vid slutet af denne
Krono-uppbörden.
499
§ följande mening tilläggas bör: »Men hvad de faststäldte afskrifningslängder
beträffar böra de allmänt å predikostolarne i
hvarje sochn til vederbörande Allmoges i sochnen underrättelse
publiceras och der med kyrckioherdens påskrefne attest förvaras.
»
5 §, angående afkortningarne, bifölls af R. o. A. och
giordes vid den samma inge påminnelser.
6 §, angående Ränterie-Cassans förvar och inventering,
likaledes.
7 §, angående summariske räkningarne, bifölls i öfrigit,
och til at så mycket mer förplickta Lands-Cammereraren at
om summariska räkningarnes tidiga infordrande påminna, tillädes
de orden: »vid ansvar til giörandes.»
8 §, angående års-räkningarnes förfärdigande af vederbörande
samt deras proberande och revision vid Lands-Contoiret
och Landshöfdingens skyldighet at resolvera öfver de författade
observationerne, bifölls aldeles af R. o. A.
'V id 9 §, angående Balance-Extractet, som kommer at följa
med Landsboken, hvilcket här säges af Lands-Cammereraren
enskylt böra underskrifvas, anmärktes under jemnföringen af
begge projecterne, at uti det af K. Maij:t nedsände projectet
önnes stadgat, at Landshöfdingen sielf jemte Cammereraren
samma Balance-Extracter bör underskrifva, hvilcket senare sätt
at underskrifva bemelte Balance-Extracter en del af R. o. A.
höllö för onödigt, så vida Landshöfdingen förut öfver hvarje
post resolverat, och derom uti Landshöfdingens Relation kommer
at berättas; men som häremot å andra sidan anfördes, at
ehuruväl Lands-Cammereraren svarar för ziffran, så tyckes
doch Landshöfdingen böra verificera ricktigheten af de utbalancerade
poster samt orsakerne til de oclarerade summor,
samt at derjemte nödigt är, at Landshöfdingen ser sådane Balance-Extracter,
så at uti dem eij något missfördelacktigt om
Landshöfdingen må kunna berättas;
ty biföllo R. o. A. denna senare meningen, och infördes
uti brädden af denne 9 §, at den samma bör ändras efter projectet
Lit. B, nemligen at Balance-Extractet »så af Landshöfdingen
sielf, som af Lands-Cammereraren kommer at underskrifvas»;
i öfrigit bifölls §.
10 §, angående de steg, som komma at tagas til cronans
säkerhet, när upbördsmän med döden afgå, bifölls.
500
Krono-uppbörden.
11 §, angående cronotijondes fördelning och jemkning af
Landshöfdingen til des försiande emellan Allmogen, var af
Cammar-Oeconomie-Deputationen tillagd och bifölls, såsom hafvande
sin goda nytta.
12 §. Såsom denne § i öfrigit var enlig med den uti det
ifrån K. Maj:t nedsände projectet befintelige 11 §, undantagandes
hvad uti den sidstnämde om Protocollers hållande
förmäles, hvilcken inrättning Cammar-Oeconomie-Deputationen
uti sitt project aldeles förbigått och uteslutet, altså gaf
Hr Landshöfdingen Wrangel såsom ledamot af CammarOeconomie-Deputation
orsakerne tilkänna, hvilcka gifvit Deputationen
anledning til en sådan ändring, nemligen omöijeligheten
för Lands-Secreterarne at hålla et sådant Protocoll,
emedan de redan med så många sysslor äro öfverhopade, at
om detta nya arbete ännu dem skulle påläggas, nödvändigt
sakerne på det ena eller det andra stället måtte blifva oafgiorde
liggande, både til cronans och länens inbyggares skada
och afsaknad; at ingen tilgång lärer finnas på medel til betieningens
förstärckande vid Lands-Cancellierne; at de öfrige i
detta Reglemente författade puncter tyckes sättia upbörden och
redogiörandet uti säkerhet nog, förutan en sådan arbetets eller
betienters tilökning, som et sådant Protocolls hållande skulle
förorsaka; at de härtils faststälte §§ jemväl tyckas binda
Landshöfdingen nog, så vida Lands-Cammereraren alle sine
påminnelser skrifteligen kommo at ingifva; och at härigenom
jalousie emellan Landsbetienterne skulle förorsakas.
Hr Wu Ifwenstierna anförde orsakerne, hvarföre CamrnarCollegium
och Cammar-Revisionen et sådant Protocoll för mycket
nödigt ansedt, nemligen at åtskillige Lands-Cammererare, när
på dem observationer blifvit giorde, at de i anseende til balancer
hos upbördsmän satt sin skyldighet tilbaka, sig dermed ursäcktat
at de af Landshöfdingarne eij fädt svar och resolution
pa sine derom inlagde Memorialer. När nu antingen härtil
nekas eller och Landshöfdingarne med döden afgångne äro,
hvar skall då kunna fås bevis med mindre Protocoll häröfver
hålles, hvilcket ingalunda behöfver vara vidlyftigt, och kan
allenast bestå i en kort annotation, som i framtiden kan tiena
både Landshöfdingarne och betienterne til säkerhet.
Hr Landshöfdingen Frih. Wrangel hemstälte om icke
samma säkerhet kan erhållas enär uti Lands-Cancelliets diarium
hädanefter en serskilt column blifver för Lands-Cammererarens
Krono-uppbörden.
501
Memorialer, ty som samma diarier inventeras ifrån den ena
Landshöfdingen til den andra, så har hvar och en för framtiden
derigenom säkerhet nog; eij eller kan et Protocoll, som
af Secreteraren allenast i Landshöfdingens närvaro hålles, äga
mera vitsord än et sådant diarium, ty upkommer tvistighet så
är Landshöfdingen Cammererarens vederdeloman och ankommer
således på Secreterarens annotation, hvilcken kan vara äfven
så kraftig uti et diarium som uti et Protocoll; eller kunde och
för Cammererarens mera säkerhet skull Landshöfdingen på des
ingifne Memorialer sielf skrifva prsesentatum, och på sådant
sätt kunde man undvika at giöra en lag, hvilcken til des värck
ställighet
lärer blifva omöijelig, emedan Lands-Secreterarne jemte
deras öfrige mångfaldige sysslor aldrig lära hinna med at hålla
et sådant Protocoll.
Hr von Blixen och åtskillige flere höllö före, at som i
åtskillige lähn en tid bortåt så svåre balancer existerat, at
cronan lidit så ansenlige och dryge förluster igenom upbördsmäns
balancer, så kan man aldrig häremot taga säkerhet nog.
Hr Landtm, hemstälte om icke denna frågan angående
Protocolls hållande vid Landshöfdinge-Embeten, hvilcken vid
et annat tilfälle hos Ständerne lärer komma före, så länge
kunde upskiutas och det nu förevarande Reglementet emedlertid
afgiöras.
Härvid erindrades samma Protocoll angå executionsmål,
men detta endast räkenskaperne.
Frih. Stahl förklarade, at et sådant Protocoll i anseende
til räkenskaperne eij tyckes vara nödigt, aldenstund LandsCammereraren
på sine ingifne Memorialer altid får Landshöfdingens
skriftelige resolution.
Hr Rutlienschöld förestälte, at et sådant Protocolls hållande
för Lands-Secreteraren i anseende til des öfriga mångfaldiga
arbete aldeles är omöijeligit, och frågade hvad publicum
dermed är hulpit, at betienterne belastas med mera arbete än i
mennisklig förmåga är at medhinna, då sysslorne måste komma
i oordning och på sidstone aldeles afstadna; och höllö han
altså icke allenast för obilligt utan och för skadeligit at fordra
et sådant Protocoll af Lands-Cancellierne, med mindre en serskilt
Notarius dertil blefvo bestådd.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Cammar-Revisions-Rådet von Wallwijk uprepade
hvad Hr Wulf reenstierna andragit, nemligen at Lands-Camme
-
502
Krono-uppbörden.
rerarne sig besvärat, at de eij fädt resolution på sine inlagde
Memorialer, men at de sådant i brist af Protocoll eij kunnat
bevisa.
Frih. Wrangel sade sig nogsamt begripa nödvändigheten
at Cammereraren må hafva bevis på sine inlagde Memorialer,
hvartil han ock redan gifvit tvänne förslag vid handen, och
voro jemväl nögd at Protocoll hålles allenast at en betient
dertil bestås, emedan Lands-Secreterarens tid eij är väl til—
Täckelig til de sysslor, som honom redan åligga, mycket mindre
til något nytt arbete.
Som propositionen ånyo begärtes, giorde Hr Landtm, frågan
om K. Cammar-Collegii project vinner bifall, så at uppå det i
Projectets 11 § föreslagne sättet och vid de der uprepade til—
fällen Protocoll hos Landshöfdingarne kommer at hållas.
Härtil svarades ja och neij.
Och begärtes af någre af R. o. A. at som meningarne äro
skiljacktige, häröfver må voteras.
Hr Landtm, sade at efter hörslen tyckes antalet af ja
vara större; doch så framt någre af R. o. A. påstå votering,
så kommer enligit Riksdagsordningen öfver saken at voteras.
Det begärtes at Hr Landtm, ville än ytterligare giöra
frågan, hvilcket och skiedde,
då den samma af R. o. A. med ja besvarades, och hördes
dervid eij något neij.
I följe häraf infördes vid 12 § af Cammar-OeconomieDeputationens
Project följande ord: »Denne § kommer at inrättas
efter den 11 § af Projectet Lit. B, hvilcken R. o. A.
i alla delar bifallit.
Och skrefs altså på Projectet Lit. A. följande Resolution:
Resol. Bifallit med de in margine giorde tilläggningar
och anmärckningar.
Under det at förbemelte Reglemente hos R. o. A. förehades,
anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet bestående af 8 personer.
Borgmästaren B i 11 marck som förde ordet ingaf et Borgareståndets
Extractum Protocolli daterat i dag, hvarutinnan anföres,
at som uppå Cammar-Oeconomie-Deputationens begäran
om underrättelse angående Landshielpsmedlen, til hvad behof
de äro anslagne, och bemelte Deputations hemställande om icke
the om understöd af bemelte Landshielpsmedel til Secrete Utskottet
remitterade ansökningar med Cammar-Oeconomie- och
Landshjelpsmedlen.
503
Commerce-Deputationen måtte communiceras, Secrete Utskottet
på det sätt svarat, som des copialiter bifogade Extractum Protocolli
af den 8 September utvisar, nemligen at som vid Landshielps-Deputationens
berättelse finnas åtskillige omständigheter,
som utan rikets skada eij kunna giöras allmänt kunnige, och
ansökningarne om understöd af bemelte medel ifrån Urskillningen
til Secrete Utskottet blifvit remitterade, hvilcket plena
sedermera gillat, så kan Secrete Utskottet härutinnan eij giöra
någon ändring; doch hemställer Secrete Utskottet om icke
någre ledamöter af Cammar-Oeconomie-Deputationens Commerce
Utskott kunde sammanträda med den öfver handelsärenderne
förordnade Deputationen och under samma tysthels ed inhämta
all nödig underrättelse samt de dit remitterade målen gemensamt
utarbeta och sedan alt hvad eij fordrar nödvändig tysthet,
til plenorum ompröfvande och fastställande hemskiuta;
fördenskull och soth Borgareståndet genom Extractum Protocolli
af den 26 Maii förklarat, at det eij kunde samtycka til någon
Secret Handels-Deputation, hvilcket jemväl tvänne af de öfrige
respective Stånden bifallit, och således förmodar, at handels
och manufacturie målen, som kunna vara allmänna, eij måge
dragas under någon Secret Handels-Deputation utan fast häldre
til Cammar-Oeconomie-Deputationen remitteras, så hemställer
Borgareståndet om icke Secrete Utskottet kunde anmodas at
upgifva hvilcke mål Secrete Utskottet håller före böra vara så
hemliga, at de eij kunna til Cammar-Oeconomie- och CommerceDeputationen
remitteras, på thet hvad som til handelens och
manufacturernes befrämjande kan vara nödigt at afhandla, eij
må komma under någon Secret Handels-Deputation, hvilcket
skulle skie om vid sammanträdet Cammar-Oeconomie-Deputationens
Commerce Utskotts ledamöter med tysthets ed skulle
förbindas; eij til förtiga at Stånden behörigen böra blifva
underrättade huru deras til fabriquernes uphielpande beviljade
medel äro vordne disponerade.
Likaledes ingafs af denna Deputation et annat Borgareståndets
Extractum Protocolli, daterat i dag, med Allmänna
Besvärs-Deputationens project til Resolution på den § af Borgareståndets
Besvär, som angår Båtsmans-reserve-cassorne.
Sedan Borgmästare Billmarck recommenderat desse begge
ärender hos R. o. A. och Landtm, derpå svarat, afträdde
denna Deputation.
Hertigens af Holstein liqvid. Deputationer.
Uplästes den af Electorerne ingifne listan på de af dem
valde 6 ledamöter, hvilcke komma at företaga sig liquiderandet
öfver H. K. Höghets Hertigens af Hollsten Läne-Banco-zedlar.
Hr Landshöfdingen Frih. Wrangel, som var utnämd til
en ledamot i denna Deputation, sedan han betygat sin vördsamma
erkänslan för detta emot honom viste förtroende, androg
at uti Förordnings-Utskottet af Cammar-Oeconomie-Deputation,
deräst han förer directionen, 2:ne högst vigtige mål
nu äro under utarbetande, nemligen Förordningen om mått och
vigt och Tienstehions-Ordningen, at dessutan i samma Utskott
åtskiilige Betänckanden ännu [äro] oafgiorde samt at dessutan
lähnets angelägenheter gifva honom så mycket at syssla, at han
i ödmiukhet måste anhålla at ifrån denna honom updragne
förrättningen blifva dispenserad.
Härtil samtycktes af R. o. A. i anseende til de anförde
skiäl, och kommer af Electorerne en annan ledamot i Frih.
Wrangels ställe til denna Deputation at utväljas.
Sedan uplästes Electorernes giorde vahl af Lagman Frank
til Protocolls-Deputationen i Frih. Alex. Palbitskis ställe, och
af Hr Joh. Wallwik fullm. för Hr Meurman, til RiddarhusDeputationen
uti Hr Meldecreutz1 ställe.
Hr Landtm, förmälte at tilkommande fredag är bönedag
och som månge af R. o. A. lära då resa på landet, samt dessutan
eij mer än et oafgiordt ärende nu är inne, så ville Hr
Landtm, til R. o. A. hafva hemstält om icke med plenum til
nästkommande vecka kunde upskiutas och Deputationen om
lögerdag arbeta; anhållandes Hr Landtm, tillika om R. o. Arns
tilstånd at emedlertid och til öfver söndagen giöra en resa ut
på landet.
R. o. A. förklarade häröfver sitt bifall och goda nöije;
Hvarmed R. o. A. skildes åt.
Den 20 September.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos R. o. A.
den 13 Sept. håldne Protocollet, hvaräst sid. 494 i följe af
Hr Didrons påminnelse vid des der anförde utlåtelse de orden
tillädes: »hvaraf de ansenligit utlånt, så at de häraf flytande
Biksdagens förlängning. Silva. Drottningens Lifregemente. 505
interessen til detta behof kunde användas.» I öfrigit giordes
inge påminnelser.
När med Protocollets upläsande var kommit til slut, förestälte
Hr Didron at ehuruväl Riksdagsordningen är en allmän
lag och uti des 24 § tydeligen stadgas, at ingen Riksdag längre
bör påstå än högst 3 månader, så hade likväl förfarenheten
vijst at innom den tiden aldrig ännu någon Riksdag blifvit
sluten; men så hade ock deremot altid brukeligit varit at när
de 3 månader expirerat, Riksens Ständer igenom Talemännen
hos K. Majit i underdånighet anmält orsakerne, hvarföre Riksdagen
eij kunnat slutas; och som således på de förre Riksdagar
blifvit förhållit, frågade Hr Didron om icke det samma
jemväl uppå denne Riksdagen bör i ackt tagas.
Sedan härom något blifvit tält, betaltes Riddarhus-Secreteraren
at efterse på hvad sätt härutinnan vid förre Riksdagar
blifvit förhållit, och nästkommande lögerdag gifva sådant R. o.
A. vid handen.
Hr Didron sade sig ännu hafva en fråga at giöra, nemligen om
icke Ständerne snart kunna få underrättelse om Silvas sak, emedan
det tyckes lida på tiden sedan Riksdagen nu stådt fyra månader.
Hr Landtm, förmälte at om saken varit i det stånd, at
Secrete Utskottet med densamma til plena kunnat inkomma,
skulle sådant redan vara skiedt.
Hr Carl Ehrenpreus utlät sig, at saken snart kan vara
färdig, men som densamma genom K. Maj:ts Secreta Proposition
nedkommit och i Secrete Utskottet ännu äro tvänne Stånd,
hvilcke sig icke yttrat om saken kommer at gå til plena, så
måste sådant gå förut, och när det skiedt kan innom få dagar
berättelsen derom vara inne.
Hr Didron sade saken i öfrigit eij vara så obekant at
ju en och annan den nogsamt viste, och tycktes altså vara
billigt at Ständerne af densamma fingo behörig del.
Hr Landtm, låfvade at med Talemännen härom med det
första öfverlägga.
Uplästes Hr Gref David Frölichs Memorial hvarutinnan,
i anseende til den svårighet som vid Hennes Majit Drottningens
i Stralssund stående Lifregimente vid tienstgiörandet derigenom
förorsakas at vid Riksdagen åhr 1734 nijo Fendrichslöner blifvit
indragne, Hr Grefven, emedan K. Maijit igenom nådig skrifvelse
af den 16 Aug. förklarat sig eij kunna lägga handen vid en
af Ständerne faststäld sak, hos Riksens Ständer andrager
506 Drottningens Lifregemente, öfv. Krigs-Kom. Hulthén.
nödvändigheten at samma af 1400 man bestående och på en
gräntzort liggande regimente med complette officerare må blifva
försedt, med anhållan at detta angelägne ärende til Secrete
Utskottet och den Pommerska Commissionen må förvisas och Hr
Grefven tilstånd lämnas derstädes at anföra hvad i detta mål
ytterligare kan vara at påminna.
Sedan Hr Landtm, uprepat Memorialets innehåld
hemstälte Hr Didron huru det kan vara möijeligit at
med så få öfver-officerare och allenast tvänne fendrickar regera
et regimente af 1400 man, varandes uti det af Hr GeneralMajoren
Gref Spens nyligen ingifne Memorialet ganska väl utfördt
och vijst huru nyttigt och nödigt det är at regimenterne
med tilräckeligit antal officerare blifva försedde.
Atskillige af R. o. A. instämde härmed.
Och giorde Hr Landtm, frågan om Memorialet kommer at
remitteras til Secrete Utskottet,
hvilcket bifölls.
Och begärtes af atskillige af R. o. A. at ännu tilläggas
måtte at R. o. A. för sin del finna nödigt, at regimentet får fullt
antal af officerare, och som detta uppå Hr Landtm:s giorde fråga
jemväl vann bifall,
upsattes följande Resolution, hvilcken sedan den för R. o. A.
var upläst, skrefs pä Memorialet.
Resol. Remitteras til Secrete Utskottet och Pommerska
Deputationen, finnandes R. o. A. för sin del högst nödigt at
Regimentet, som ligger på en gräntze-ort, med fullt antal af
öfver-officerare blifver försedt.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial angående
den af Ofver-Krigs-Commissarien Hulthén öfverklagade prsejudice
vid förslagets upsättiande til en uti K. Bergs-Collegio
ledig varande Cammererare-beställning; hvaröfver Deputationen
bemälte Collegii förklaring inhämtat och thervid intet något
funnit, som varit emot then uti lagen föreskrefne metliode och
ordningen, utan at Ofver-Krigs-Commissarien Hulthén til en
del varit sielf orsaken at hans meriter, dem han eij gifvit
Collegio så omständeligen vid handen, icke blifvit derstädes i
den consideration tagne som han åstundat. Hållandes likväl
Deputationen före det häfver Öfver-Krigs-Commissarien, medelst
sine i 40 år K. Maj:t och cronan trogne giorde tienster samt
15 åhrige exspectance, giordt sig vid någon anständig öpning
til befordran värdig.
Öfver-Krigs-Kommissarien Hulthén.
507
Hr Landtm, uprepade innehållet af Betänckandet, tilläggandes
at ehuruväl Deputationen funnit Ofver-Krigs-Commissarien
Hulthén hafva förtient befordran, så lärer doch dermed
eij förstås någon recommendation, emedan Ständerne
faststält at eij befatta sig med recommendationer.
Hr Lilljestierna sade sig eij kunna finna, at Hulthén
haft någon skiälig orsak at besvära sig öfver K. Bergs-Collegium,
hvilcket härutinnan varit utan skuld, och fordrade billigheten
at när Collegierne oskyldigt angripas, de af Riksens Ständer
niuta beskydd.
Det begärtes at Hulthéns til Riksens Ständer ingifne och
vid Betänckandet bifogade Memorial måtte upläsas, hvilcket
och skiedde.
Frih. Fabian Wrede sade at Häthén eij klagar på
Collegierne utan på sin olycka.
Vid detta tilfälle sade Hr Westfelt sig vara föranlåten
at giöra den frågan om K. Maij:ts nådiga befallning angående
expectanterne, at de böra sättias på förslag, skall efterlefvas
eller eij, ty sådant voro här til dags mycket sällan skiedt.
Och hvad Hulthén beträffar kunde han åtminstone få Extractum
Protocolli, at Deputationen funnit honom hafva förtient
befordran.
Hr Landtm, förmälte sådant här tils eij hafva varit
brukeligit, utan kunde honom, pä sätt som uti Secreta Deputationen
vanligit varit, munteligit svar lämnas.
Sedan härom något ytterligare blifvit discourerat, giorde
Hr Landtm, frågan om Betänckandet bifalles, och sådant uti
Protocolls-Deputationen Hulthén mundteligen kommer at antydas;
hvilcket
af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, gaf tilkänna at Ståndens utlåtelser öfver
Secreta och Justitise-Deputationernes Betänckande angående
tiensternes bortgifvande inkommit så at ärendet nu til Just it i*-  Deputationen kan afgå, at härom projectera en förordning, men
som vid 1 § angående terminen til förslagens insändande R.
o. A. samt Prästeståndet bifallit den uti Betänckandet utsatte
tiden af 6 veckor, hvilcken termin, i anseende til åtskillige
orters aflägenhet, Borgare- och Bondestånden tyckt vara för
kort och altså faststält 2 månader, och således tvänne Stånd
voro på hvardera sidan, så at den puncten eij kunde blifva
expedierad, så hemstälte Hr Landtm, til R. o. A:ns godt
-
508
Danviks Hospitals-hemman.
finnande hvad härvid voro at giöra; skilnaden tycktes eij vara
besynnerlig emedan det allenast ankommo på 14 dagar; frågandes
om R. o. A. icke skulle behaga at jemväl utsättja 2
månader?
Bärtil svarades af R. o. A. med ja.
Uplästes Gammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående Danviks hospitals hemmanens
försäljande til skatte, hvarutinnan Deputationen förmäler, at
sedan K. Cammar-Collegium medelst skrifvelse af den 3 Maii
innevarande år giordt hos K. Maij:t underdånig förfrågan dels
om någre Danviks hemmans i gemen försäljande til skatte
utom offentelig auction, dels om visse hemmans försäljande til
drägeligare ränta än den åboen dit intil blifvit påförd, dels
ock i synnerhet om Gånsta hemmanet i Upsala lahn, och K.
Maij:t genom utdrag af Råds-Protocollet dessa mål med Riksens
Ständer communicerat, har Deputationen, som förberörde queestioner
til öfvervägande förehaft, funnit at hvad de förra angår,
så äro desamma genom K. Maij:ts nådiga förordnande af den
10 Nov. 1732 redan förklarade och afgiorde, hvarvid Deputationen
för sin del eij haft något at påminna. Och beträffande
sedan K. Cammar-Collegii giorde förfrågan i synnerhet om
Gånsta hemmanets försäljande til åboen utom auction emot
en köpesumma af 6 års räntor, uträknad til hela jordeboks
och halfva mantals räntan, samt om icke vid flere tilfällen
när ingen ref- och skattläggning på et sådant hemman finnes
vara skiedd, berörde hemman kunde påföras den vanliga halfva
mantals räntan när någon dermed samt hela jordeboks räntans
utgiörande vill köpa det til skatte, och af andre hemman i
byen, som äro cronan besparde eller indelte, befinnas at det eij
högre kan anses; så emedan K. Cammar-Collegium ther til
anfördt grundelige skiäl och omständigheter, så håller Deputationen
före at K. Cammar-Collegii föreställning härom såsom
välgrundad kan bifallas.
Hr Landtm., sedan han uprepat Betänckandets innehåll,
frågade om detsamma bifalles;
hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Vid detta tilfälle påmintes af Hr von Blixen at det
säkraste sätt at försälja Danviks hemman til skatte voro igenom
auction; och i anledning af des ytterligare giorde frågan discourerades
jemväl huruledes Politie-Collegium eij kan til skatte
försälja Danviks hemman utan Cammar-Collegii approbation,
K. Förordningars publicerande.
509
hvarjemte ännu flere frågor sig yppade, nemligen om de Danviks
hemman, som så nära äro belägne at de kunna giöra dagsvärcken,
til skatte måge försäljas, med flere. Men som härvid
af åtskillige påmintes desse quaestioner eij höra hit och at
saken redan voro afgiord, giorde
Hr Landtm, å nyo den förra frågan, som likaledes med
ja besvarades.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande angående
de utkommande K. Förordningars kringsändande til vederbörande
Ofver-Rätter, Collegier, Landshöfdingar, Chefer af
regementerne och Consistorier jemte andre embetesmän, samt
den af Commercie-, Politie- och Oeconomie-förordningar skiedde
samlingens upläggande af trycket, gifvandes Deputationen til—
känna at när den med Förordningarnes kringsändande och fördelning
här tils brukelige inrättning, på sätt som i Betänckandet
omständeligen förmäles, behörigen varder i ackt tagen,
lära klagomålen öfver brist derå hädanefter uphöra, hälst
Directeuren vid K. boktryckeriet Peter Momma åtagit sig at
lefverera en tilökning af 52 exemplar mer än hittils skiedt,
hvaremot Deputationen finner at honom allena bör vara förbehållit
at trycka alt det som sub titulo Majestatis eller eliest
för publici räkning utkommer; hemställandes Deputationen derjemte
om icke Cammereraren Röök, som nyligen blifvit gift
med afledne Directeuren Werners encka, hvilcken i lifstiden
åtagit sig at uplägga ofvanbemelte samling af Commercie-, Politie-
och Oeconomie-förordningar och dermed allaredan giordt
en början, må efter des begiäran beviljas et förskott af publique
medel af 8,000 dal. knit til denna samlings ändteliga
fullbordande och tryckande emot betalning innom 3 åhl- samt
den säkerhet som i K. Cancellie-Collegio kan bepröfvas, såsom
ock Deputationen håller före at vederbörande vidare måge varda
påminte at öfverse och fullborda det af K. Maij:t i nåder befalte
Extractet, som kommer at författas af alla de Förordningar,
hvilcka åhrligen på predikostohlarne varda publicerade,
och uti hvilcket Extract varder nämdt brottets egenskap, förbud
och straff, på det sådant sedermera til allmän efterrättelse med
det första som giörligit är, må kunna utfärdas.
Hr Landtm, uprepade de uti Betänckandet inneliåldne
3 momenta, frågandes om det första angående Förordningarnes
kringsändande vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
K. Förordningars publicerande.
Gref Axel Sparre påminte härvid at de til Momma förundte
privilegier af honom så måge brukas, at andre såsom
Historiographen Wilde måge orubbade få behålla deras erhåldne
privilegier, och utan at blifva hörde dem eij mista.
Så erindrade och någre af R. o. A. at Förordningarne
på bättre papper hädanefter måge blifva tryckte, men härtil
svarades at sådant skulle lända cronan til alt för stor gravation
och at det eij eller tyckes vara nödigt at Förordningarne
hädanefter blifva tryckte på bättre papper än som härtils skiedt.
Hr Landtm, uprepade det andra momentet, angående
Oeconomiska och Politi-förordningarnes tryckande uti en samling,
som kommer at bestå af 5 tomér, samt det dertil begärte
förskottet.
Hr von Hökerstedt förmente det vara bäst om alla 5
tomerne på en gång kunde utkomma, men här emot vijstes
sådant eij väl kunna låta sig giöra, emedan dertil på en gång
och strax et förlag af 40,000 dal. kmt skulle behöfvas, eij
eller tilräckeligit tryck lärer vara för handen, så voro det ock
dessutan i anseende til afgången säkrare och för köparen beqvämligare
at en tom i sender utkommer.
Angående förlaget härtil så föreslogs af någre af R. o. A.
at af Landshielpsmedlen härtil kunde tagas, af andre at detta
förskått måtte skie af Statsmedlen; men som härvid förestältes
at den förre fonden allenast til manufacturerne är anslagen och
at vid den senare härtil eij lärer finnas någon tilgång, altså
fants bäst at dette går til Secrete Utskottet.
Hr Landtm, giorde häruppå frågan om det andre momentet
bifalles och om det begärte förskåttet beviljas så vida
Secrete Utskottet dertil kan finna någon utväg;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Vid detta tilfälle berättade Frih. Lillje at som TullDeputationen
uti sin Instruction fådt befallning at samla alla
Tull- och Accis-förordningar, som komma at värckställas och
efterlefvas, så hade Deputationen låtit höra Registratoren Stiernman,
om han emot bemelte Förordningars serskilte tryckande
i anseende til des erhåldne privilegium något hade at påminna,
hvilcken förklarat des Privilegium derigenom eij rubbas.
Hr Landtm, frågade om det tredje momentet, angående
Extractets tryckande af de Förordningar, som åhrligen publiceras,
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Onslunda kungsladugård.
511
Resol. Bifallit, tillika med det til samlingens tryckande
af Commerce-, Oeconomie- och Politi-förordningar begärte förskottet
så vida Secrete Utskottet dertil kan finna någon utväg.
Uplästes Landt- och Siö-Militice- samt Cammar-Oeconomie
och Commerce-Deputationernes gemensamma Betånckande
angående Rusthållarens Nils Nilssons i Onslunda, under
Södra Skånska Cavallerie, å egna och de öfrige Rusthållarnes
dersammastädes giorde ansökning at undslippa dagsvärckens
prsesterande til Onslunda kongsladugård, uti hvilcket mål Deputationerne
rättvist funnit, at Rustliåldsbönderne i Onslunda
böra, i förmågo af de anförde skiähl och orsaker samt til följe
af det i landsorten projecterade och af Landshöfdingen uprättade
arbetscontractet, utgiöra til kongsladugården eller berustade
säteriet Onslunda de af ålder vanlige dagsvärcken; hållandes
Deputationerne doch före at K. Maij:t i underdånighet kunde
anmodas befalla vederbörande Landshöfdinge at ännu vidare
öfverse contractet och det så rätta, at det för desse sökande
Onslunda-boer måtte på det lindrigaste jemkas, så mycket som
utan ladugårdens skada möijeligit vara kan.
Hr Landtm, uprepade uti hvad slut Deputationen stadnat;
och som Hr Ridderschantz påminte at uppå förra Riksdagen
angående desse Rusthållare af Ständerne blifvit resolverat,
med begäran at härom efterses måtte, på det man nu
eij måtte stadna uti något här emot stridigt slut,
hvartil af Hr Wulfclo svarades, at då allenast frågan
om rustningsrättigheten varit före men eij om arbetet;
altså uphämtades 1734 åhrs Registratur och uplästes den
til K. Maij:t i underdånighet upgångne Expeditionen, hvaraf
befans at Ständerne då sig eij öfver något annat utlåtit än
allenast öfver rustningsrättigheten, hvilcken Lieutnant Cronacker
bemelte Rusthållare velat bestrida.
Hr Landtm, frågade om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation af
Bondeståndet, hvilcken öfvergaf et i dag daterat Extractum
Protocolli, hvarutinnan i anledning af Borgareståndets Extractum
Protocolii af den 13 och Secrete Utskottets af den 8 i denne
månaden, huruvida de ärender, som angå Landshielpsmedlen
samt handel och manufacturer i gemen, eij uti någon Secret
Handels-Deputation måge företagas, utan antingen af CammarOeconomie-
och Commerce-Deputation eller och af vissa Secrete
512 Landshjelpsmedlen. Ständernas kontor.
Utskottets och Commerce-Utskottets ledamöter i CammarOeconomie-Deputation
under tystliets-ed utarbetas, samt hvad
eij hemligit vara bör til plena upgifvas, Bondeståndet förklarar
sig för det senare sättet, allenast at förutan de 4 Ståndens
ledamöter af Cammar-Oeconomie-Deputation, som detta
sammanträde komma at bivista, ännu 3 andre af Ståndet härtil
måge utväljas.
Sedan detta Extractum Protocolli blifvit upläst och Deputationen
berättat at öfver Secrete och Justitise-Deputationernes
Betänckande angående tiensternes besättjande Bondeståndet
den 9 Sept. sig utlåtit, svarade Hr Landtm, häruppå
och Deputationen afträdde.
Häruppå uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 8 och Borgareståndets af den 13 Sept., förbemelte
ärender angående, af hvilcka Protocolls Extracter innehållet
finnes infördt uti detta Protocoll under den 13 Sept. som var
R. o. Arns senaste sammankomst.
Hr Landtm, hemstälte om icke Riddarlius-Fiscalen kunde
afsändas til Borgareståndet at der påminna om svar uppå R.
o. Arns senaste Extractum Protocolli beträffande Bondeståndets
begäran at få hafva en Fullmäcktig i Ständernes Contoir; ty
som Prästeståndet sig härom redan utlåtit, så studsar nu hela
expeditionen om lönings-fordringarne allenast på detta Borgareståndets
svar.
R. o. A. biföllo denna Hr Landtrms föreställning.
Hr Landtm, uprepade sedan innehållet af det nyss upläste
Bondeståndets Extractum Protocolli och at Ståndet derutinnan
bifaller Secrete Utskottets yttrande af den 8 Sept.
allenast med den åtskilnad at, förutan de 4 Ståndets ledamöter
uti Commerce-Utskottet, än andre 3 utväljas, som detta sammanträde
af Secrete Utskottets och Cammar-Oeconomie-Deputations
ledamöter under lika tysthets-ed med de öfriga bivista;
hvarvid Hr Landtm, anförde orsakerne, som föranlåtit Secrete
Utskottet at föreslå et sådant expedient, nemligen at som så
väl vår liandelsbalance som de til manufacturernes upliielpande
til tagande mått äro af den beskaffenhet, at de med all tysthet
och hemlighet böra handteras, på det främmande nationer, hvilcka
vår upkomst uti handel och manufacturer såsom ländande dem
til afsaknad eij utan missundsamhet anse kunna, icke måge,
sedan de erhållit en sådan kundskap, förekomma och til intet
giöra alla de nyttige inrättningar som vij påtänckt; varandes
Landshjelpsmedlen.
513
ändamålet ingalunda härmed at förhålla plenis något det ringaste
af alt det som härom med säkerhet kan och bör giöras bekant,
och voro i öfrigit frågan nu allenast om stället, hvaräst desse
saker skola utarbetas och sedan de mål, som kunna giöras bekante
til plena at refereras.
Hr Lilliestierna sade, at han sig eij annat kunde påminna
än at 3 Stånd redan faststäldt det ingen Secret HandelsDeputation
må blifva, och som således den frågan allenast är
öfrig, huruvida det af Cammar-Oeconomie-Deputationen begärte
sammanträdet med Secrete Utskottets ledamöter må kunna beviljas,
så funno han eij dervid någon svårighet, emedan det
påsyftade ändemålet af tystheten således kan erhållas. Doch
voro efter des tycke utdelningen af Landshielpsmedlen en sådan
sak, som ingalunda behöfves at hållas hemlig.
Hr Kaulbars androg, at tilståndet och styrckan af vår
handel och manufacturvärck är et mål, som med tysthet handteras
bör, ty om en köpman är mån om at för ingen öpna sin
bok, så lärer et helt rike mycket mera hafva orsak dertil.
Hr von Hökerstedt berättade at när frågan uti CammarOeconomie-Deputation
var före, voro alle Ståndens ledamöter
nögde och funno ingen bättre utväg än den Secrete Utskottet
nu föreslagit, nemligen at sakerne genom Deputerade af Secrete
Utskottet och af Deputationen måtte blifva utarbetade,
och voro då allenast någre få af Borgareståndet deremot, hvilcke
sedan tvifvelsutan lära hafva förmått sitt Stånd at inkomma
med et sådant Extractum Protocolli, som nu skiedt, hållandes
han för sin del bäst vara at Secrete Utskottets gifne förslag
bifalles.
Hr Landtm, giorde frågan om Secrete Utskottets gifne
Extractum Protocolli af den 8 Sept. vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Lilljestierna sade sig för sin del eij vara häremot,
allenast sammanträdet eij skier med så ringa antal af CammarOeconomie-Deputationens
ledamöter, utan at de måge blifva
flere, ja fast det och voro hela Deputationen, emedan han eij
kunde finna det böra vara någon hemlighet huru mycket understöd
hvart manufacturvärck fådt af publico; hvarföre han ock
för sin del på det aldra kraftigaste ville hafva giordt det förbehåld,
at när saken är utarbetad den må komma til plena,
på det Riksens Ständer måge se om de ansenlige omkostnader,
hvilcke de med sitt så stora besvär och tunga giordt til manuAdelns
Protokoll, 1738. 33
514
Understöd för manufakturer.
facturvärckens upkomst, löna mödan och hvad gagn riket deraf
haft, emedan i vidrig händelse och der så store medel hitintils
frucktlöst skulle blifvit använde, han höllö för bättre at dermed
på en gång skiära af, än at Ständerne på fåfängt vijs med
så dryge afgifter sig skulle besvära.
Hr von Hökerstedt anförde, at det hvarcken bör eller
kan hållas tyst huru mycket hvar manufacturist fådt af den
anslagne fonden, varandes sådant allmänt nog bekant, men at
nu allmänt upgifva hvart manufacturis innerliga tilstånd, det voro
af en ganska farlig påfögld, hvarföre han i ödmiukhet ville bidja
R. o. A. at angående manufacturiernes nytta och förkofring
upskiuta alt omdöme til des liandelsbalancen blifvit genomgången,
då det klarligen lärer visa sig at sedan sidsta Riksdag
igenom våre manufacturer öfver 6 millioner dal. knat. i
landet blifvit besparde, så at Ständerne hafva orsak at tacka
Gud at se deras använda omsorg och bekostnad hafva skaffat
en så god nytta.
Hr Lilliestierna sade sig vara förorsakad at tacka för
den meddelte uplysningen, men at han närmare ville förklara
sin mening. Han voro eij nyfiken at vetta huru mycket hvar
manufacturist fädt, hvilcken kundskap eij voro så mycket svår
at erhålla, doch ville han den eij hafva utan bonis modis; men
des mening voro at som Ständerne alt sedan åhr 1727 til
manufacturernes upkomst på et så genereust sätt så ansenligen
bidragit, at mången deraf haft dryg känning nog, så voro och
intet billigare än at de en gång måtte blifva underrättade om
et så ädelt upsåt vunnit det påsyftade ändemålet, och at Ständerne
måtte få se räkning för deras utlagde penningar. Man
viste at Ahlingsåhs-värcket fådt tunnor guld i förskått i det
afseende at allehanda goda manufactnrsorter der skulle blifva
förfärdigade, men om bemelte manufacturs närvarande tilstånd
med et så stort undfångit förskått jemnföres, så torde falla et
hedröfveligit utslag och detta torde vara orsaken hvarföre conto
eij vill framvisas; varandes at befruckta at riket eij har säkerhet
för en tijondedel uti värcktyg och än mindre uti effecter;
hvilcket Hr Lilljestjerna sade sig år 1727 redan hafva sagt förut,
hvarföre han ock på de senare Riksdagarne påstådt och begärt
at Ständerne måtte få räkning, som han ock nu samma påstående
både för sig och efterkommanderne quarn solennissime förnyade.
Hr Landtm, hemstälte om det icke nu torde vara för
bittida at gå in uti denna frågan. Det voro vist at uti manu
-
Understöd för manufakturer.
515
facturerne ansenlige medel voro instuckne, hvarom Collegierne
och vederbörande lära hafva eftersedt, och voro i synnerhet til
Ahlingsåhs-värcket ansenlige penningesummor fournerade, men
så voro icke mindre bekant, at de främmande ingen möda spart
at hindra bemelte värcks upkomst genom debitens ruinerande,
som är lifvet af et manufactur-värck, och viste man at uti
denna afsickten allenast uti florett-band för mer än 10,000
dal. smt i riket blifvit inbragte, och på samma sätt voro och
skiedt med andre vahror, som vid bemelte manufacturie til—
värckas; i öfrigit lärer denna och flere hithörande quaestioner
komma före när saken blifvit utarbetad.
Hr Lilljestierna sade sig allenast för sin säkerhet hafva
giordt sin reservation til Protocollet.
Hr von Blixen sade at rena vägar behöfva ingen hemlighet,
och förklarade derjemte at den ostindiska handelen,
hvilcken drager alle penningarne utur riket, eij tyckes vara af
den beskaffenhet, at den bör höra under Secrete Utskottet och
at den således af Plenis bör skiärskådas.
Hr Hellenstierna reserverade til Protocollet at manufacturie-värcken
böra giöra redo för de undfångne publique förskått,
i synnerhet Ahlingsåhs, som torde hafva fådt 5 tunnor guld.
Hr Ridderschantz sade sig eij annat hafva förstådt af
Hr Landtm, än at R. o. A. lära få vetta huru penningarne
blifvit disponerade.
Hr Landtm, sade frågan nu eij vara om icke Ständerne
skola få underrättelse huru medlen blifvit administrerade, hvilcket
tillika med åtskillige flere hithörande angelägne mål lärer komma
under ventilation när saken blifvit utarbetad, utan voro frågan
nu allenast om stället, hvaräst et sådant utarbetande skall skie.
Secrete Utskottet hade i anseende til de anförde skiäl trodt
sådant bäst kunna skie igenom et sammanträde af någre des
ledamöter med visse ledamöter af Cammar-Oeconomie-Deputationen;
Borgareståndet hade härutinnan varit af en annan tancka,
men Bondeståndet hade bifallit Secrete Utskottet, och hade
uppå den nyss giorde frågan, om Secrete Utskottets mening
härutinnan bifalles, R. o. A. jemväl svarat med ja.
Hr Ehrenpreus hemstälte om det icke torde hafva sin
betänckelighet med sig om hela Cammar-Oeconomie-Deputation
skulle bivista et sådant sammanträde, emedan så månge af alla
4 Ståndens ledamöter, hvilcka til ingen tysthet genom ed äro
förbundne, skulle få kundskap om manufactur-värckens innersta
516
Understöd för manufakturer.
tilstånd, deras styrcka och svaghet samt hvad de med tiden
skulle kunna åstadkomma eller eij. Man vet at de främmande
Ministrerne så väl som en stor del af de krahmhandlande äro
emot väre manufacturers upkomst; skulle nu desse saker så
allmänt blifva handterade och tilståndet eij befinnas så önskeligit,
eller någre värck lutande uti en eller annan manufactursort,
så voro vist at utlänningen, på det sådane värck här i
landet aldrig måtte komma up, på et eller tu åhr skulle undersälja
en sådan vahra til at sedan i alla tider uppå densamma
skiära oss så mycket bättre. I öfrigit kommer alt til Riksens
Ständer allmänt at upgifvas, hvad som utan fara för de främmande
Ministrerne kan giöras kunnigt.
Hr Lilljestierna sade sig medgifva at våre manufacturers
styrcka eller svaghet bör vara en hemlighet, som eij får giöras
bekant, men uti redogiörandet för de undfångne medel sade
han sig eij finna någon hemlighet, samt at således Ständerne
böra få underrättelse på hvad sätt de blifvit disponerade, om
de vidare bärtil skola bidraga.
Hr Landtm, uprepade å nyo at Secrete Utskottets tancka
aldrig varit at giöra någon hemlighet af det som kan giöras
bekant, och voro nu allenast frågan om stället, hvaräst desse
ärender skola utarbetas. R. o. A. äro derutinnan enige at här
inlöpa saker, som fordra tysthet, hvaraf följer at de under
tysthet böra utarbetas, och när det skiedt samt sakerne inkommit,
då komma frågorne rätteligen til afgiörande om hvad
som til manufacturerne blifvit användt, huru sådant blifvit
employerat, hvem som hädanefter bör niuta förskått, huru
manufacturerne til den så nödiga debiten böra förhielpas, med
flere hit hörande angelägne qumstioner. Emedlertid om jag
får låf vill jag nu giöra frågan och på det den må blifva kort,
til R. o. A. hemställa om Bondeståndets härom ingifne Extractum
Protocolli bifalles;
Hvartil svarades af R. o. A. med ja.
Hr Landtm, berättade at Riddarhus-Fiscalen kommit
tilbaka med svar at Borgareståndet jemväl hos sig afgiordt
angående R. o. A:ns sidsta Extractum Protocolli, beträffande
fierde-parts eftergiften för Bondeståndets barn och tienstefolck
samt ståndets påstående om en Deputerad i Ständernes Contoir,
at således expeditionen om löningsfordringarne i dag lärer
kunna skie; hvarjemte Hr Landtm, sade sig böra vid handen
gifva at Prästeståndet upskiutit at yttra sig om frågan an
-
De oafgjorda målens antal.
517
gående en Deputerad af Bondeståndet uti Ständernes Contoir,
och som således ifall Borgareståndet skulle stadna i samma
tanckar, denna frågan blefvo oafgiord, emedan tvänne Stånd
voro för hvardera meningen, så hade man med de andre Ståndens
ledamöter öfverlagt om detta skulle kunna hindra expeditionen
om löningsfordringarne, vid hvilcken å Bondeståndets
sida detta hade varit en condition, men de hade hållit före
expeditionen för den orsaken skull eij böra eller kunna uppehållas,
emedan när trenne Stånd förblifva vid en af alla 4
Stånden en gång antagen afgift, det fierde eij kan sig derifrån
undandraga; och frågade altså Hr Landtm, om expeditionen
angående löningsfordringarne i dag får gå för sig;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes de ifrån Deputationerne inkomne Memorialer
och Förteckningar på de der oafgiorde målen, af livilcka befans
at uti Justitiae-Deputationen äro 21, uti Bergs-Deputationen
11, uti Tull-Deputationen förutan de utaf des Instruction
oafgiorde puncter, hvartil orsakerne vid handen gifvas, 10, uti
Protocolls-Deputationen 11, uti Reductions- och LiqvidationsDeputationen
af de vid denne Riksdag dit remitterade måhlén
3 och uti Landt- och Siö-Militire-Oeconomie-Deputationen 14
ännu Oafgiorde ärender, anförandes Deputationerne orsakerne,
hvarföre förbemelte ärender eij kunnat afslutas, vara at Collegier
och vederbörande, til hvilcka målen gådt til communication
eller förklaring, eij ännu med svar eller de begärte underrättelser
eller förklaringar inkommit. Hvarjemte Secreta Deputationen
uti des ingifne Memorial af den 11 Sept. berättar
sig eij kunna upgifva någon förteckning, emedan, enligit Instructionen,
hvad så väl Råds-Protocollen som ingifne Memorialer
kunna gifva anledning til at anmärcka först med Riksens
Hrr Råd och vederbörande bör connnuniceras, så at innan
bemelte förklaringar inkommit Secreta Deputationen eij kan
vetta huru många ärender äro af den egenskap at de til Riksens
Ständers plena behöfva refereras.
Likaledes gifver Protocolls-Deputationen uti des Memorial
af den 12 September, hvarvid förteckning var bifogad, tilkänna
at Deputationen alle dit remitterade mål merendels hos sig
förehaft och med vederbörande Håfrätter och Collegier communicerat,
men at öfver the fleste ännu inga förklaringar inkommit,
hvarvid isynnerhet berättas at ifrån K. Giötha Håfrätt,
oacktat någre gånger derom är vordet anmodat, de begärte för
-
518
Angående riksdagens förlängning.
klaringar icke kunnat erhållas, utan altid det svaret blifvit
lämnat, at af ledamöterne eij voro mer än tvänne qvare vid
Håfrätten under påstående residence, kunnandes Deputationen
hvad des öfriga giöromål beträffar eij utnämna någon viss tid,
innom hvilcken sådant arbete kan vara til slut bragt.
Gref Axel Sparre: Här säges at Giöta Håfrätt eij
inkommit med de begärte förklaringar.
Frih. Strömfelt svarade bärtil at de härvarande Håfrättens
ledamöter sig förklarat hvad dem angår, men at i
Jönköping så få äro qvar, at de uti Håfrättens namn eij kunna
utfärda någre förklaringar.
Hr Didron: Detta gifver mig anledning at fråga huru
vida under varande Riksdag när sådane remarquer inkomma
någon absence kan gälla, emedan Riksdagen til rikets så val
som de här varande Riksdagsmäns skada derigenom utdrages.
Andre sade at när Riksens samtelige Ständer äro tilsammans
och för det allmänna bästa arbeta, tyckes Collegier och
Håfrätter igenom ferier eij böra vara åtskilde.
Hr Maklier berättade at Protocolls-Deputationen med et
Betänckande häröfver lärer inkomma.
Hr Landtm, hemstälte om icke denna quaestionen kunde
upskiutas til des samma Betänckande inkommit, varandes jemväl
denna frågan i anledning af K. Maj:ts nådiga Secreta Proposition
så i anseende til militair som civil betiente på andra
ställen under utarbetande.
Och frågade Hr Landtm, om icke Protocolls-Deputation
updrages at förelägga Giötha Håfrätt termin med förklaringarne
at inkomma;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Ytterligare frågade Hr Landtm, om Deputationernes förteckningar
på de oafgiorde ärender komma at ligga på bordet,
på det R. o. A. må se hvad ärender återstå.
Detta bifölls jemväl af R. o. A.
Hr Liljestierna: När Prästeståndet genom en Deputation
påminte om Riksdagens slut, tycktes ändemålet vara at
på des förkortande måtte arbetas, och som det tämmeligen
begynner at lida på tiden, lärer frågan blifva hvad författningar
dertil kunna giöras; hemställandes Hr Liljestierna om
icke en liten Urskillnings-Deputation kunde utnämnas, hvilcken
desse listor igenomgår och urskiljer de publique essentielle
målen, hvilcka strax böra utarbetas ifrån de öfrige, som voro
Riksdagens förlängning. Skatteköp. 519
af mindre vigt och angelägenhet, hvilcke til H. K. Hajd och
Rådet kunde hänskiutas.
Gref Lewenhaupt anförde at uppå förra Riksdagen samma
proposition blifvit giord, men at man då funnit den samma
lända mera til Riksdagens förlängande än förkortande, emedan
igenom meningarnes skiljacktighet om målens mer eller mindre
angelägenhet först uti sielfva Deputationen och sedan in plenis
mycken tid skulle bortgå, varandes det säkraste medel til
Riksdagens förkortande at Deputationerne med all mackt
arbeta.
Anmältes och inkommo tvänne af Bondeståndets ledamöter,
hvilcka aflefvererade et Extractum Protocolli, hvarmedelst Ståndet
til et benägit bifall recommenderar Cammar-OeconomieDeputationens
Betänckande angående änckan Rebecca Ryttings
skatteköp och lade dertil at Bondeståndet gior sig härutinnan
förvissad om et så rättvist slut af Högh R. o. A., som de vetta
at Högh R. o. A. altid hafva medlidande och anse fattige
änckors tårar. Sedan desse tvänne Deputerade afträdt uprepade
Hr Landtm, för R. o. A. deras anbringande.
Hr Landtm, hemstälte om icke til Deputationerne i gemen
kunde recommenderas at taga det angelägnaste arbetet före.
Hr Didron begärte at tilläggas måtte det Deputationerne
måge utsättia en viss termin, innom hvilcken vederbörande med
de af dem fordrade förklaringar böra inkomma.
Hr Landtm, gaf tilkänna at Deputationerne altid ägt
den mackten.
Frih. Coijett hemstälte om icke Expeditionerne jemväl
hos Stånden måge upläsas på det Riksens Ständer kunna se
hvad med dem lider och på hvad sätt deras tagne slut blifva
expedierade.
Gref Axel Sparre sade sig som en ledamot af ExpeditionsDeputationen
inför Högh R. o. A. med trygghet kunna betyga
at bemelte Deputation med all flit och acktsamliet gior sitt
arbete, och til den ändan vid hvar sammankomst öfversel- listan
på de inkomne saker, så at innan man åtskiljes alle de innevarande
målen äro expedierade, hvaruppå förteckningen genom
trycket blifver allmän, de dubieuse målen och på hvilcka ingen
pluralitet kan fås refereras til Plena, med hvilcken flit och
acktsamhet Deputationen jemväl hädanefter lärer continuera;
den största svårigheten voro när två Stånd stadna på hvardera
sidan, och voro önskeligit at härvid någon utväg kunde up
-
520
Riksdagens förlängning.
finnas. För denna orsak skull hade expeditionen om plicktepallen
kommit at studsa, varandes likväl hopp at, om R. o. A.
härom utfärdade et ytterligare Extractum Protocolli, (at) man
torde vinna ännu et Stånds biträde.
Hr Ridderschantz hemstälte om icke det voro nödigt at
man någorlunda blifver underrättad til hvad tid Riksdagen må
kunna slutas.
Hr Landtm, sade visse angelägne ärender vara, livilcka
nödvändigt måste vara afgiorde innan Ständerne kunna skiljas
åt, såsom svaren på K. Maj:ts nådiga Propositioner, Alliancevärcket,
Stats-värcket och Bevillningen, om Ständerne den
nödig finna.
Hr Ridderschantz frågade om icke åtminstone en provisionel
termin kunde utsättias, emedan denne Riksdag eij kan
vara angelägnare än förre Riksdagar.
Hr Didron: Det är ovedersägeligit at de angelägne Riksdagsärenderne
böra varda afgiorde innan Riksdagen slutas, ty
til den ändan äro Riksens Ständer tilhopa komne.
Hr Ekestubbe hemstälte om icke Collegierne kunde en
viss tid föreläggas at svara. Han och flere ifrån Finland voro
af den tanckan at ehuru kåstsamt det och faller, eij skiljas
härifrån förr än ärenderne voro afgiorde.
Härtil svarades at Deputationerne äga den mackten at
förelägga Collegierne terminer.
Hr Palmstierna: Vij söka alle riksens och det allmännas
bästa, och blifver altså frågan intet huru snart utan huru väl
vij kunna sluta Riksdagen. R. o. A. lärer eij vilja gifva de
andre Stånden exempel at med oafgiorde ärender gå härifrån;
vij böra snarare vara omtänckte at nu få til slut ärender, som
ifrån förre Riksdagar alt ifrån 1727 blifvit qvarlämnade. Deputationerne
äro eij i skuld och kanske hindren läggas pä andre
ställen i vägen at Secrete Utskottet och Secreta Deputationen
eij hunnit vidare.
Hr Didron föreslog om icke R. o. A. skulle behaga fastställa
at om Collegierne innom den föresatte tiden eij med
svar inkomma, sakerne lika fullt måge blifva afgiorde, då de
hafva at skylla sig sielfva; uprepandes å nyo hvad han i dag
tilförene påmint, at Talemännen, som Hr Didron förmente vid
1727 och 1731 åhrens Riksdagar voro skiedt, måtte hos K.
Majit i underdånighet anmäla orsakerne, hvarföre Riksdagen
til den uti Riksdagsordningen utsatte tiden eij kunnat slutas.
Riksdagens förlängning.
521
Hr Ekestubbe förklarade sig för vilja mista lif och blod
än gå hädan med oförrättade ärender; kunnandes Ständerne
pålägga sine Fullmäcktige och Collegierne at svara.
Gref Lewenhaupt sade Hr Didron hafva rätt uti sin
nyss giorde föreställning, men ju mera vij uppehålla oss med
formaliteter, ju längre drages Riksdagen ut.
Hr Didron: Den formaliteten at visa sin öfverhet vördnad
är aldrig öfverflödig.
Hr Lilljestierna föreslog, at alle Deputationer jemväl
Secrete Utskottet måge anmodas at allenast taga för händer
de angelägne publique mål, ty om man med de mindre angelägne
ärender sig uppehåller, torde Riksdagen vara til Pingst.
Hr Landtm., sade sig straxt vid Riksdagens början hafva
giordt den påminnelsen, at de angelägne ärender först måtte
företagas, och jemväl sedermera i Deputationerne derom påmint,
då han fädt til svars at medan de angelägne målen äro under
utarbetande eller förklaring, företager man de mindre angelägne
til afgiörande, på det jemväl den tiden til något må blifva
använd.
Hr Ekestubbe hemstälte om icke Collegierne kunde föreläggas
vite, jemväl och tiensts förlust i fall de innan föresatt
tid med svar eij inkomma.
Hr von Hökerstedt betygade at förutan de trägne ordinarie
sysslor Collegierne under Riksdagarne med remisser och
förklaringar så äro öfverhopade, at de omöijeligen mera hinna
med fast än de arbeta som trälar.
Hr Landtm, förestälte at som det å ena sidan är mycket
angelägit at Ständerne i tid och väl kunna skiljas åt, så är
det ock å den andra högst nödigt at de angelägne och riksvårdande
ärender, för hvilcka Ständerne kommit tilsammans,
behörigen afgiorde blifva innan Riksdagen slutes; och sade Hr
Landtm, vidare at som honom den hederligaste syssla han någon
tid hafva eller åstunda kunde, updragen blifvit, så hade den
samma doch sine besvär, och voro mycket oförskyllt om någon
skulle tro Hr Landtm, vilja draga ut tiden; de förre Riksdagar
hade påstått 8, 10 til 11 månader, på denne voro ännu
eij mera än 4 förledne och ville man efterse, så torde man finna
at redan så månge om icke flere ärender blifvit afgiorde, som på
någon af de förre Riksdagarne innom samma tid. At nu utsättia
en viss termin til Riksdagens slut voro eij så lätt, och
lupo man altid den faran at den kunde blifva bruten, frågade
522
Riksdagens förlängning.
altså Hr Landtm, om icke R. o. A. torde finna det giöra til
fyllest, at Deputationerne anmodas med all flit arbeta uppå de
angelägnaste ärender; skulle och R. o. A. vilja at orsakerne,
hvarföre Riksdagen innom den i Riksdagsordningen utsatte tiden
eij kunnat slutas, K. Maj:t i underdånighet vid handen gifvas,
så kan derom i Protocollen efterses och nu härmed förhållas
som på förre Riksdagar skiedt. Hr Landtm, frågade om detta
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Hellenstierna begärte, at Deputationerne til nästa
plenum måtte upgifva hvilcka de hålla för de angelägnaste
sakerne.
Härtil svarades at sådant skulle draga ut tiden och at
Deputationerne lära rätta sig efter den befallning de nu undfådt.
R. o. A. skildes åt.
Den 23 September.
R. o. A. samlades klockan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R. o. A.
den 20 Sept. håldne Protocollet.
Hr Ridderschantz erindrade, at då han hemstält om icke
nödigt voro at Ständerne någorlunda blefvo underrättade om
Riksdagens slut (se sid. 520), eller at en provisionel termin kunde
utsättias, han jemväl tillagt skiälet, nemligen på det de ifrån
orterne måge vetta hvarefter de sig hafva at rätta, och derefter
föranstalta om det de behöfva at här underhålla sig med.
I öfrigit giordes inge påminnelser.
Hr Didron förnyade sin vid sidsta sammankomsten giorde
påminnelse angående det at hos K. Majit Talemännen en
underdånig föreställning måtte giöras om orsakerne, hvarföre
Riksdagen innom de uti Riksdagsordningen utsatte 3 månader
eij kunnat slutas,
och förmälte Hr Landtm, at, i följe af den sidst gifne
befallningen, uti de förre Riksdagshandlingarne af RiddarhusSecreteraren
blifvit eftersedt huru härmed på förre Riksdagar
förhållits.
Riddarhus-Secreteraren berättade at på 1727 ahrs
Riksdag hafva Talemännen den 5 November, då Riksdagen
stadt något öfver 2 månader, gådt up til K. Majit och i
Riksdagens förlängning. Hertigen af Holstein. 523
underdånighet gifvit vid handen at i anseende til de månge
oafgiorde angelägne Riksdagsärender, Riksdagen innom den
uti Riksdagsordningen föresatte tiden eij kunde slutas; men
på 1731 åhrs Riksdag voro sådant eij skiedt, utan hade den
10 April K. Majit, uti des nådiga svar på Riksens Ständers
underdånigste bifall til K. Majits resa til des arfländer,
yttrat des nådiga åstundan at ehuruväl K. Majit ingalunda
vill gifva någon anledning at förkorta Riksdagen innan samtelige
Riksens Ständer det sielfva för sig och riket nyttigt och
nödigt finna, så skulle K. Majit doch gierna önska at Riksdagen
så tidigt måtte slutas at K. Majit vid instundande
Maii månads utgång kunde komma at anträda utresan, och
således om hösten vara tilbaka och emot des vilja eij blifva
förorsakad der ute öfver vintren at fördröija; och vid 1734 års
Riksdag hade Talemännen om Riksdagens afslutande eij något
i underdånighet anmält för än i November månad.
Hr Didron yttrade sig at som Riksdagsordningen stadgar
3 månader til Riksdagens varande, så kunde Talemännen i
underdånighet gifva K. Majit vid handen orsakerne, hvarföre
den eij ännu kan slutas, äfvensom det skiedt vid 1727 års
Riksdag.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. behagar at Hr Landtm,
med Ståndens Talemän hos K. Majit i underdånighet anmäler
at för de än oafgiorde angelägne Riksdagsärenders skuld Riksdagen
eij ännu kan slutas.
R. o. A. svarade härtil med ja.
Uplästes Hrr Electorernes giorde vahl, hvilcke efter Hr
Landshöfdingen Frih. Wrangels, som uppå des anhållan af
R. o. A. blifvit dispenserad, til grefVe-stället uti den öfver
IL K. Höghets Hertigen af Hollsten läne-bancozedlar förordnade
Deputationen utnämdt Gref Stenbocks Fullmäcktig, Gref
Axel Rutger Sparre.
Uplästes Hr Assessoren Flaclis Memorial, hvarutinnan han
ifrån bemelte Deputation sig undanbeder, i anledning af den
laga ursäckt at nu snart höstsessionen för K. Majits och riksens
Giötha Håfrätt börjar, och som åtskillige ledamöter dels
genom siukdom, dels såsom Riksdagsmän äro frånvarande, samt
lätteligen hända kunde at om genom laga förfall en enda af
de öfrige ledamöter blefvo hindrad, torde de rättsökande til
afsaknad sakerne blifva oafgiorde.
524 Ridd.-Kamreraren. Adlerstolpes enka. Bergsbruk.
R. o. A. funno godt, på det tiden igenom en ny ledamots
väljande eij må utdragas och at Deputationen må nyttia Hr
Flachs skickelighet och förfarenhet, at Hr Landtm, i underdånighet
gifver K. Majit tilkänna at, som Hr Flach ifrån
Riksdagen eij kan afkomma, K. Majit i nåder ville förordna
någon som under des frånvaro K. Håfrätten uti des ställe
adjungeras.
Hr Landtm, anmälte framledne Riddarhus-Cammererarens
Adlerstolpes änckas Maria Adlerstolpes böneskrift, hvarmedelst
hon ödmiukast anhåller at i anseende til des och des barns
siukliga tilstånd och tryckande armod på något sätt blifva
understödd; och remitterades, uppå Hr Landtmis giorde frågan,
denna ansökning til Hrr Deputerade öfver Riddarhus-sakerne.
Uplästes Bergs-Deputations Betänckande i anledning af
et til Deputationen remitterat transumt af Landshöfdingens Hr
Grefve Carl Frölichs Riksdagsrelation angående en bergsbetients
förordnande til Osterbottn, som medelst erfarenhet i proberarekonsten
kan gifva underrättelse om de malm- och bergarter, som
der tid efter annan varda påfundne, men af brist på behörig
kundskap härom blifva vårdslösade. Hafvandes Deputationen,
i betracktande deraf at K. Majits nådiga Förordning af den
27 Aug. 1723 för dem, som metaller eller mineralstreck påfinna,
til detta aflägsne län eij är lämpelig, samt den nytta,
som af en sådan betiening der i orten riket och undersåtarena
vordo tilflytandes, funnit sig föranlåten at tilstyrcka Riksens
Ständer det på prof til nästa Riksdag någon skickelig person
til Osterbottn kunde förordnas, som äger kundskap at efterspana
och probera de åtskillige der förefallande malm- och
mineral-arter; til livilckens underhållande Riksens Ständers
Secrete Utskott kunde anmodas at utse och anslå något af
besparingsmedlen.
Hr Landtm, uprepade innehållet,
och bifölls Betänckandet af R. o. A.
Uplästes Reductions- och Liquidations-Deputations Memorial,
angående de Ryske och Ingermanländske familiernes
giorde ansökning om ersättning för bortmiste gods i Ingermanland,
hvarutinnan Deputationen förmäler at sedan å berörde
familiers och egne vägnar General-Majoren och Landshöfdingen
Frih. Otto Reinhold Yxkull, Capit. Alexander Morath
och Lieuten. Simon Adolph Kalitin genom inlagd supplique
hos K. Majit den 15 sidstl. Junii sökt ändring uti Reductions
-
Ingermanländska gods.
525
och Liquidations-Commissions öfver samma deras ansökning
den 8 Maii innevarande år förut afgifne Betänckande, hvilcket
alt K. Majit med Riksens Ständer behagat communicera; så
har Deputationen efter noga öfvervägande af denne sakens
beskaffenhet funnit det är cronan Sverige med rätta intet
skyldig at til de Ingermanländske familier ersättia de gods,
som dem igenom reduction icke äro ifrångångne utan under
infallande krig igenom fiendtelig hand äro borttagne, då så väl
undersåtarnes som den cronan tilhörige egendomen har med
hela landet måst under ryska väldet afstås utan anseende af
hvad natur och beskaffenhet de intagne godsen vara kunnat.
Doch har Reductions- och Liquidations-Deputation så väl som
Commission i betracktande af åtskillige på desse sökande familiers
sida anförde bevekande skiähl tyckt dem vara medlidande
värde; hemställandes til Riksens Ständers ompröfvande
om icke mer förnemde familier kunde til någon hugnad och
soulagement efterlåtas at för sine uti Ingermanland bortmiste
gods niuta et vist proportionerat vederlag uti visse obygde
tracter i Finland, Oster- och Västerbottn, som emot visse
frihetsår i början kunde dem lämnas til uptagande och sedan
framgient få behållas med samma vilckor och rättigheter som
de uti Ingermanland bortmiste godsen; hvarjemte Deputationen
hållit före det kunde desse uti fattigt och utblåttat tilstånd
råkade familier med understöd af någon publique fond hielpas
til desse tracters uptagande, hvilcken fond af Secrete Utskottet
kunde utses och föreslås.
Sedan Hr Landtm, uprepat hvarpå Betänckandet utgår,
discourerade R. o. A. sin emellan.
Hr Lagman Wennerstedt yttrade sig at den lämnade
friheten at från öde uptaga land eij synnerligen lärer gagna
bemelte familier om de icke tillika få folck at upodla landet
med, hvarpå uti de här omkring liggande provincier tilräckelig
tilgång tyckes vara.
Hr Landtm, förmälte at vid den första omständigheten
angående friheten at uptaga obebygdt land ingen svårighet lärer
vara, men den andra angående penningemedel voro mindre lätt
i anseende til statsbristen.
Hr Rammel sade desse familier nödvändigt böra hielpas,
emedan de lidit så otroligt och på et sätt, hvaraf exempel uti
alla tiders och rikens historier eij finnes, i det de derigenom at
provintzien blifvit cederad måst gå ifrån alt sitt arf och egendom.
526
Bortmistade räntor.
Och svarades här uppå at det voro högst önskeligit at de
kunde blifva hulpne.
Hr Capitain Morath aflade en ödmiuk tacksäijelse för
den gunst och benägenhet R. o. A. behagar visa emot desse
familier, hvars förfäder så väl som de riket altid troget tient
och så mycket lidit at de gådt ali sin egendom qvitt, anhållandes
at saken til de öfrige Stånden och til Secrete Utskottet
på det bästa må blifva recommenderad.
Hr Lilljestierna sade Deputationens arbete och upsåt
vara at berömma, men hemstälte om det icke vore svårt för desse
familier at för en fullkommen egendom, som de mist, få ödesjord
igen, och om icke billigt voro at af cronans behåldne hemman,
hvaruppå tilgång torde finnas, dem vederlag kunde lämnas.
Hr Morath anförde at de eij annat lärdt än at vara
soldater och at deras tienst eij tillåto dem at uptaga ödeshemman,
hvilcke de eij kunde skiöta; begärandes at R. o. A.
deras och deras förfäders trohet samt lidne stora förlust gunstigast
ville behierta.
Hr Landtm.: Som de bortmiste räntorne stiga til 13,000
dal. sint, så är at befruckta det de andre Stånden det föreslagne
vederlaget i cronohemman eij så lätteligen torde bifalla;
utan om R. o. A. så behagar, kunde remissen skie til Secrete
Utskottet at tilse huru de Ingermanländske familier på det uti
Betänckandet föreslagne eller på annat sätt bäst och snarast
kunde hielpas, och tillika denna deras angelägenhet på det
bästa recommenderas.
Som R. o. A. härtil gofvo sitt bifall upsattes följande
Resolution, hvilcken för R. o. A. uplästes och gillades.
Resol. Bifölls, kommandes Secrete Utskottet at tilse huruledes
desse Ingermanländske familier, hvilcke altid med trogen
tienst gådt riket tilhanda och så ganska mycket lidit, på det
här föreslagne eller och på annat sätt bäst och skyndesammeligast
måge blifva hulpne, hvilcket R. o. A. hos de öfrige
respective Stånden på det bästa anmäler.
Upbröts Cammar-Oeconomie Deputations förteckning på de
oafgiorde målen, hvilcka til antalet voro 129, kommandes samma
förteckning ibland de öfrige at blifva liggande på bordet.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande, angående den nya inrättade Jägerie- eller
så kallade Oeconomie-staten uti Småland och Blekingen samt
Södermanland, hvarutinnan Deputationen efter utförlig och
Jägeri-staten.
527
omständelig giord berättelse om alt hvad sedan sidsta Riksdag
sig i denna saken tildragit, i anseende til de anförde
skiäl af så väl landsens allmänna som invånarenas i bemelte
province särskilte nytta, lisa och säkerhet, styrker Riksens Ständer
hos K. Maj:t i underdånighet at anhålla om skyndesammaste
föranstaltande til denne i Småland och Blekingen samt
Södermanland inrättade nya Jägeriestatens uphäfvande och
indragande til alla delar och omständigheter samt at den
förra staten må sättas uti sit gamla skick och tienstgiörande.
Men om vederbörande Landshöfdingar med Ofver-Jägmästarnes
communication skulle finna högsta nödvändigheten fordra på
vissa orter, der ansenliga frucktbärande eller andra nyttiga
skogar för riket äro belägne, at de samma kunna behöfva
något starckare bevakande, så håller Deputationen före at til
slikt ändamål Landshöfdingarne må lämnas at föreslå någon
tilökning af en Jägeriefiscal på de orter, der Landsfiscalen
icke tillika gior Jägeriefiscals sysslan, efter fullmackt och
Instruction, eller någre få skogsvacktare, men inga högre betiente,
och det så vida de derjemte kunna vid handen gifva
några säkra tilgångar til deras aflönande, som hvarken gravera
staten eller faller undersåtarne til något ovanligit besvär och
tunga, då K. Cammar-Collegii och Stats-Contoirets utlåtelse och
stadfästelse på en slik Jägeriestatens tilökning bör sökas.
Likaledes uplästes en afskrift af det Memorial, som Majoren
och Ofver-Jägmästaren Pauli angående denne Jägeriestat
til Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationen inlefvererat,
och hvarutinnan, sedan en kort berättelse blifvit
giord om sakens förlopp, Majoren och Ofver-Jägmästaren uti
12 serskilte momentis söker at visa hvad nytta och förmån så
väl riket i gemen som undersåtarne genom denne statens bibehållande
i framtiden skulle tilflyta.
Ytterligare uplästes Ofver-Jägmästaren Paul Hillethons
Memorial hvarutinnan äfven anföres hvad så väl med denna
Jägeriestats inrättning ifrån början sig tildragit, som åtskillige
bevekande omständigheter til des bibehållande, anhållandes
Ofver-Jägmästaren i öfrigit at ifall någon ändring härutinnan
giöras skulle, honom då må tilläggas en sådan lön, som des
vederlikar i andre lahn åtniuta.
Hr Landtm, anmälte, at tvänne Deputerade ifrån Bondeståndet
nyligen varit här och låtit afgifva et Extractum Protocolli
i denna saken.
528
Jägeri-staten.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 23
hujus, hvarutinnan Ståndet bifaller Canimar-Oeconomie- och
Commerce-Deputations Betänckande af den 19 i denna månad,
angående den nya inrättade Jägeriestaten uti Småland, Blekingen
och Södermanland, at af K. Maj:t i underdånighet må
anhållas om skyndesammaste föranstaltande til denne i förberörde
provintzer inrättade nya Jägeriestatens uphäfvande och
indragande samt at den förra staten och betienterne sättas i sitt
gamla skick och tienstgörande som det förut varit i liögstsal.
Konung Carl XI:tes tid utan den ringaste förändring deraf
eller gravation för Allmogen.
Hr Landtm., sedan han uprepat i hvad slut Deputationen
stadnat samt at uti Betänckandet handlades om tvänne serskilte
Jägeriestater, nemligen den i Småland och Blekingen
och den i Södermanland, hemstälte om hvar stat serskilt skall
företagas.
Hr Pauli begärte at Betänckandet måtte ligga på bordet
til nästa plenum, emedan saken efter des tycke voro af vigt
och han voro sinnad med någre ytterligare påminnelser at inkomma,
hvilcka, ifall de eij skulle finnas essentiel le, begärte
han eij at de måtte attenderas.
Detta sades eij kunna nekas och voro det minsta beneficium,
som någon kunde förunnas.
Frih. Coijett påminte at i anseende til denna nya inrättning
vederbörande, nemligen de skogsägande, eij blifvit hörde.
Hr Westfelt förestälte at som uti Betänckandet styrckes
der til, at denna nya Jägeriestaten skall gå omkull, så lämnade
han sådant til R. o. Arns bepröfvande, men sade sig eij kunna
finna at expectanterne, hvilcke dervid fädt K. fullmackter, skola
afgå; de hade som ärligit folck tient riket troget och väl och
tilsatt sin bästa tid samt hälsa och egendom, sedermera hade
17 ahrs förtryck satt dem i älände, så at de eij på sådant
sätt böra stötas för hufvudet.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm sade lagen medgifva
det at Betänckandet bör blifva liggande på bordet, men honom
mötte ännu härvid tvänne omständigheter, den första at uti
förslaget til den Småländska Jägeriestatens uprättande är til
des aflönande upgifvit 20,000 dal. smt, som af oskattlagde torp
åhrligen skulle kunna upbringas, på hvilcken händelse, när
det räknas tilsammans, 4 å 500 oskattlagde mantal i bemelte
trenne lähn skulle finnas; för det andra at uti bemelte förslag
Helgonskylds-jemkningen i Skåne.
529
sägs det för cronans räkning åhrligen 1,000 bijståckar skulle
kunna säljas, och som således en ansenlig åhrlig inkomst för
cronall skulle tyckas försummad, tyckes vederbörandes utlåtelse!'
och förklaringar häröfver böra inhämtas.
Hr Landtm, frågade om Betänckandet til nästa sammankomst
skall blifva liggande på bordet;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Schild androg hvad missbruk som skier med torps
upsättjande, i det uppå et hemman 13 och 14 sådane torp
skola finnas.
Frih. Cederhielm sade sig eij hafva förstådt sådane torp,
som på skattemanna-ägor uptagas, för hvilcke enligit den nya
Skogsordningen hemmanet å nyo eij bör skattläggas, utan hade
han ment sådane torp, som på allmänningar eller stora heder
uptagas.
Hr Wennerstedt erindrade at den nya Skogsordningen
biuder det alla onyttige torp på allmänningarne böra rifvas ut,
och skulle de nu blifva beståndande och skattlagde, så ruinerades
allmänningarne så väl som skatte-, crono- och frälsehemmanen,
hvilcka bemelte allmänningar behöfva.
Hr Westfelt hemstälte til R. o. A:ns genereusa omdöme
på hvad sätt expectanterne måge blifva ihugkomne.
Hr Landtm, förmälte at som saken är upskuten, så lära
desse påminnelser när den samma förekommer bäst kunna
tagas i öfvervägande.
Uplästes Allmänna Besvårs-Deputationens Memorial angående
den år 1737 uppå K. Majrts nådiga befallning uti
Skåne skiedde Helgonskylds-jemkningen och den i anledning
deraf utfärdade nya Scholse-staten; hvarjemte bifogas RiksdagsFullmäcktigens
ifrån Christianstadh •/. Hoffmeisters tvänne
Memorialer samma sak angående, hvarutinnan anhålles i anseende
til åtskillige anförde skiäl och omständigheter, at densamma
må fastställas. Men Deputationen har enhälligt funnit
nödvändigheten fordra, at K. Maj:t i underdånighet kunde anmodas
at låta des nådige befallning til Malmö och Christianstads
Landshöfdinge-Embeten afgå, det bemelte Embeten til
alla vederbörandes efterrättelse forderligast låta kundgiöra, at
så väl scholarne som klåckarne efter gamla inrättningen upbära
deras helgonskyld och inkomster för innevarande år och
framdeles, til des den vid detta Memorial uti project författade
och allegerade Resolutionen kan komma i behörig värckställighet.
Adelns Protokoll, 1738. 34
530
Helgonskylds-jemkningen i Skåne.
Bemelte i project författade Resolution uplästes jemväl
för R. o. A.
Hr Landtm, gaf tilkänna at Riksdags-Fullmäcktigen
ifrån Christianstad, Handelsmannen Hoffmeister ingifvit et
Memorial jemte des serskilte votum, hvarutinnan han ifrån de
öfrige ledamöter i Besvärs-Deputationen, i anseende til den
der projecterade Resolutionen om Helgonskylds-jemkningen, i
så måtto är skiljacktig at han, i förmågo af 20 § K. Maj:ts
Resolution på R. o. A:ns Besvär 1734, påstår at vid denna
jemkning Scholse-betienterne eij något bör ifrån tagas af det
som dem i följe af högbemelte Resolution en gång blifvit tillagt;
hemställandes Hr Landtm, om icke med denna fråga kunde
upskiutas til des sielfva besvärspuncten til afgiörande företages*
och R. o. A. öfver Besvärs-Deputationens Memorial, hvilcket
eij synes tåla någon tidens utdrägt, sig nu utlåta.
Gref Henning Gyllenborg anförde at om UrskillningsDeputations
Memorial bifalles, så är saken afgiord och kan
sedermera Hoff meister s påminnelse och reservation eij hafva
någon värckan.
Hr Landtm, förestälte at Urskilnings-Deputations Memorial
allenast talar om det förbigångna och om upbörden för innevarande
år; men angående inrättningen för det tilkommande
föreslås uti besvärs-puncten, at visse Deputerade skola förordnas,
hvilcke innom 1739 åhrs slut med project derom böra inkomma.
Frih. Coijett påminte at som uti Memorialet intet förmäles
om det, som redan efter den interims skiedde jemkningen
kan vara upburit och redan upätit, så tyckes uti Resolution
böra tilläggas, at sådant eij bör återfordras, emedan det skulle
falla för vederbörande, som det på god tro åtniutit, alt för svårt.
Hr Landshöfdingen Frih. Bennett berättade efter bemelte
interims jemkning eij något vara upburit, emedan för än någon
upbörd skiedt orderne ankommit at utdelningen skulle skie
efter gamla staten.
Hr Landtm, frågade om Urskilnings-Deputations Memorial
bifalles, så at den begärte underdånige föreställningen til
K. Maj:t kommer at upgå;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Och bifölls likaledes uppå Hr Landtm:s frågan Frih.
Coijetts giorde påminnelse.
Kristianstads kyrka.
531
Gref Henning Gyllenborg begärte at för des räkning
måtte föras til Protocollet, at ehuruväl R. o. A. behagat stadna
uti förberörde slut, så kunde han doch härutinnan eij vara af
samma tancka, aldenstund Christianstads schola, til hvilckens
reparation 200 dal. smt af bemelte Helgonskylds-jemkning
blifvit anslagne, på det sättet för mycket skulle komma at
lida, samt således Prästerskapets Privilegier af år 1723 tyckes
röras.
Hr Fock påminte at Hoffmeister eij är ledamot af Allmänna
Besvärs-Deputationen, och således eij varit befogad
något Memorial der at ingifva, som icke gådt igenom Urskillningen.
Gref Henning Gyllenborg sade at som Riksdags-Fullmäcktig
hade Hoffmeister eij kunnat förvägras at gå til Stånden
med samma Memorial, ifall det af Besvärs-Deputationen
eij blifvit antaget.
Uppå förbemelte Allmänna Besvärs-Deputations Memorial
angående Helgonskylds-jemkningen skrefs följande Resolution:
Resol. Bifallit, doch at hvad som i följe af den sidst
skiedde jemkningen af vederbörande redan kan vara upburit,
eij återfordras.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Heputations
Betänclcande angående Riksdags-Fullmäcktigens ifrån Christianstad
Johan Hoffmeisters hos Riksens Ständer giorde ansökning
at til bemelte stads kyrckias nu betarfvande reparation få des hos
K. Maj:t och cronan ägande fordran under N:o 9, stor 8,892
dal. 3 öre smt, til en favorablare numer återförd och nu genast
betald, som Malmö stads kyrcka det vid förre Riksdagen erhållit,
eller och upbära et öre smt af hvart matlag öfver hela
riket; hvarutinnan Deputationen efter alla omständigheters noga
öfvervägande stadnat i det slut, at som angelägenheten oundgängeligen
fordrar det Christianstadhs bristfällige kyrckia nu
varder reparerad, så framt den icke skall lämnas aldeles til
undergång eller ock med långt större publici bekostnad längre
fram botas, så kunde detta mål lämnas til Secrete Utskottets
benägna föranstaltande, hvilcket härvid vorde dragande den
försorg, at Christianstads kyrckas fordring efter Ständernes
obligationers innehåld til sielfva capitalet blefvo ifrån N:o 9
til en favorablare numer i Reglementet tilbaka flyttad, så at
kyrckan derefter sin betalning skyndesammeligen kan undfå.
Hvaremot Deputationen af anförde skiäl eij kunnat styrcka til
532
Kristianstads kyrka. Manufakturier.
dst begärte ett öre smts upbärande af hvart matlag öfver hela
riket.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet af Betänckandet
discourerades härvid at som genom Ständernes tagne slut i anseende
til lönings-liquidationernes betalande, fonden vid Ständernes
Contoir är absorberad til 1742 års slut, och dess förutan
bemelte fond igenom den för Allmogens barn och tienstefolck
beviljade lindringen blifvit förminskad, så torde kyrckan med
någon invisning på Ständernes Contoir föga vara hulpen, och
torde vara henne förde lack tigare om et öre sint af hvart matlag
beviljades; men härvid anfördes åter den svårigheten, först at
bemelte ena öre smt eij skulle vara tilräckeligit til den ansenlige
reparation, som kyrckan ofördröijeligen behöfver, dessutan
hade åtskillige kyrckor om en sådan hielp anhållit, så at om
den dem alle beviljades, det skulle blifva 8 öre smt på matlaget,
hvilcket voro en alt för dryg contribution för landet, och altså
hos de andre Stånden i synnerhet Bondeståndet eij torde vinna
bifall;
Altså stadnade R. o. A. häröfver i det slut, at kyrckan
kommer at niuta någon fördel vid Ständernes Contoir, som
remitteras til Secrete Utskottet at til se på hvad sätt sådant
kan skie.
Samma Resolution skrefs på Betänckandet.
Hr Häradshöfdingen Lillienberg påminte at des ingifne
Memorial måtte blifva företagit, begärandes at sådant måtte
skie vid nästa sammankomst.
Men härpå föll eij något svar.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver det som Ofverst-Lieutn. Hr Albrecht
Schönström genom Memorial hos Riksens Ständer andragit, at
inga manufacturier eller inrättningar, hvaraf förut dylika äro
här i riket anlagde, måge företagas, privilegieras och drifvas
innan de, som tilförene här i riket sittja med sådane värck i
gång, förut haft tilfälle at dervid sina påminnelser giöra, och
af vederbörande undersökt blifvit hvad quantum af den til—
värkande vahran i riket erfordras samt huru vida den med
fördel kan utrikes försäljas, så at flere värck dervid måge kunna
hafva sin utkomst. Ofver detta mål häfver Deputation inhämtat
K. Commercie-Collegii utlåtande, som förmäler sig förut
nogsamt hafva funnit angelägenheten af sådan föreställning,
och den samma efter de redan utkomne Förordningar vid alla
Lyckeby kronoqvarn.
533
tilfällen i ackt tagit, men likväl eij kunnat styrcka dertil, at
för något inrättat värcks enskylta nytta och fördel vid debiten
samt deraf följande monopolium, flere sådane värcks anläggning
af andra bör afslås, hvarigenom all lust och semulation til manufacturiers
förkofring skulle förfalla. Och emedan Deputationen
vid detta K. Commercie-Collegii utlåtande samt hvad mera som
derhos vid handen gifves eij haft något at påminna, ty har
Deputationen detta til Riksens Ständers bifallande hemstält, med
erindran om icke enär något nytt värck skulle vilja anläggas
af sådane effecter, som redan til en större quantité här til—
värckas än de med fördel kunna afsättias, K. Commerce-Collegium
då i underdånighet kunde föredraga sådant H. K. Maj:t,
som deröfver lärer förordna efter som nyttigt och nödigt pröfvas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Landt- och Siö-Militice- samt Cammar-Oeconomie-
och Commerce-Deputationens Betänckande, angående
Lyckeby cronoqvarns förvaltning, uti hvilcket Deputationerne
efter uprepandet af K. Ammiralitets-Collegii under den 29
December sidstl. härom til K. Maj:t afgifne underdåniga Betänckande,
samt beskaffenheten af sielfva qvarnen, med det
mera, stadnat i det slut at både för K. Majit och cronan
samt Ammiralitetet nyttigast och säkrast är at låta Lyckeby
cranoqvarn med de i Betänckandet utnämde vilkohr uplåtas
under åhrligit arrende emot en viss af Camrnar- och Ammiralitets-Collegierne
utsatt arrende-summa, doch at Ammiralitetet
härvid emot den vanliga tull-kappans erläggande förbehålles
rättighet til des spanemåls förmälning, och at arrendatoren vid
vådelige händelser af hög flod och islossning lämnas frihet at
nyttia cronans arbetsfolck ifrån Ammiralitetet för den dagspenning
dem der bestås, såsom och materialier och smedsarbete
til reparationerne emot betalning af det prijs, som sådane cronan
sielf vid inköpet och tilvärckningen kosta.
R. o. A. biföllo jemväl detta Betänckande.
R. o. A. skildes åt.
Den 27 September.
R. o. A. samlades klåckan åtta,
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Protocollet af den
23 Sept., hvarvid inga påminnelser giordes.
534 Riksdagens förlängning. Assessor Flach. Artilleriet.
Hr Landtm, förmälte at efter R. o. A:ns befallning och
öfverenskommelse med de andre Ståndens Taleman, hade Hr
Landtm, med Talemännen upvacktat Deras Maj:ter och i underdånighet
gifvit vid handen at för de än oafgiorde angelägne
allmänne ärender Riksdagen vid den uti Riksdagsordningen utsatte
tiden eij kunnat slutas, hvartil K. Maij:t i nådige ordasätt
svarat at landets välfärd och det allmänna bästa samt
Ständernes nöije voro vid alle tilfällen des endaste ändemål,
och at Ständerne bäst lära vetta hvad tid de angelägne riksens
ärender kunna fordra. Hvarjemte K. Maj:t sig i nåder yttrat
at som K. Majit i brist af krafter eij på någon tid lärer
förmå at komma i Rådet, så sågo H. Majit gierna at detta
ärende jemväl hos Hennes Majit Drottningen anmältes; och
hade Hennes Majit Drottningen på lika nådigt sätt som H.
K. Majit sig utlåtit, tilläggandes Hennes Majit sig i anseende
til de långvägade och dem, som skola öfver sion, önska at Riksdagen
så mycket möijeligit är til slut må befordras.
Så hade ock hos Deras Majiter Hr Landtm, i underdånighet
anmält angående Hr Assessor Flach, at någon måtte förordnas,
som under sessionen des ställe i Giöta Hofrätt förträder,
emedan han sorn utvald ledamot uti en angelägen Deputation
härifrån eij kan afkomma, och hade Deras Majiter
i nåder yttrat sig, at befalning härom lärer blifva utfärdad,
hvarom Hr Landtm, jemväl sedan Hr Revisions-Secreteraren
Silfwerschöld påmint.x)
Uplästes Justities-Deputationens Betånckande om den af
General-Lieut. och Öfversten Frih. Carl Cronstedt för Artillerie-regimentet
sökte leuterations-rättigheten, hvilcken ansökning
K. Maijit til Riksens Ständer i nåder behagat remittera;
hållandes Deputation i anseende til de andragne skiäl och omständigheter
före, at en ständig General-Krigs- och LeuterationsRätt
hädanefter vid Artilleriet må hållas med samma rätt och
myndighet som Lifgardiet nu vid denna Riksdag förundt blifvit.
Sedan Hr Landtm, uprepat Betänckandets innehåld och
giordt frågan,
bifölls detsamma af R. o. A.
]) Vid slutet af denna dags Protokoll har Landtmarskalken gjort följande
egenhändiga tillägg, med hänvisning att införas näst efter ofvanstående: NB.
Uti denna dags Protocoll är vid renskrifningen förbigångit, at et Extractum
Protocolli utur Rådet af den 25 September blef upliist, hvarutinnan K. Majit
gifver Ständerne tilkänna om det manskapets hemtågande, som arbetat vid
Vaxholm, Oxdiupet etc., och hvarvid R. o. A. förklarade sig intet hafva at
påminna, som strax påskrefs och skickades til de andre Stånden.
Dalregementets indelning.
535
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betånckande, i anledning af Öfverstens Joli. Fridr. von
Didrons giorde ansökning om fri disposition af den Dahlregimentet
til lön anslagne kohlräntan, hvilcken K. Majit
genom Resolution uppå Dahl-regimentets underdånige enskylte
besvär vid sidst håldne Riksdag dem afslagit, och uppå K.
Catnmar- och Bergs-Collegiernes afgifne Betänckanden emot et
vist faststäldt prijs Fahlu Bergslag och det af Bergslagen arrenderade
Afvesta kopparbruk tillagt; anförandes Deputationen
vidlyftigt och omständeligit hvad som på alle vederbörlige orter
thenna sak angående blifvit å ömse sidor så väl af K. Cammaroch
Bergs-Collegierne til cronans rätts försvarande och Fahlu
Bergslags uprätthållande andragit, som ock hvad Iudelniugshafvarne
vid Dahl-regimentet til de dem förundte rättigheters
bibehållande sig åberopat; i betracktande af hvilcket alt Deputationen
stadnat i det slut, at som Dahl-regimentet emot
1684 åhrs Reglemente och 1685 åhrs K. Resolution värckeligen
lider och är i mistning af fri disposition och avances
åtniutande af de kohlräntor, som i kraft af högstbemelte K.
Resolutioner regimentet är tildelt, så synes ock billigt at sådant
må ändras och ersättas; underställandes Deputationen Riksens
Ständers godtfinnande om icke bäst vore at hos K. Majit i
underdånighet anhålles, det täcktes K. Majit sedan Collegierne
häröfver hörde blifvit i nåder förordna på hvad sätt Dahlregimentet
kan komma at åtniuta den dem tillagde disposition
af deras kohlräntor eller och på annat sätt blifva förnögdt
utan at Bergslagen derigenom måtte komma at lida.
Hr Landtm, uprepade innehållet.
Frih. Fabian Wrede hemstälte om icke hos K. Majit i
underdånighet kunde anhållas, at dylike ansökningar, hvarigenom
ändring eller rubbning uti indelnings-värcket förorsakas, aldrig
måtte blifva antagne; anförandes til exempel at på sådant sätt
en Resolution blifvit utvärkad, hvarigenom et Capitains-boställe
blifvit lagt til en marknadsplats för Villmanstrand, och
indelningshafvaren en holme i sion til at bo uppå blifvit anvist.
Hr Ridderschantz lade här til, at ehuruväl sådane
irringar af Ständerne sedan kunna och böra rättas, så sitter
likväl den lidande emedlertid til en annan Riksdag i mistning
och har både besvär och omkostnad at få sådant igen rättat.
Efter något ytterligare discourerande giorde Hr Landtm,
frågan örn Betänckandet bifalles;
536
Socker-införseln.
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Hr Landtm, frågade ytterligare om tilläggas skall at hos
K. Maj:t i underdånighet anhålles, det ville K. Maj:t i nåder
föranstalta at eij någon med förslag, sorn ga ut på ändring eller
rubbning i indelningen, må inkomma;
Hvilcket jemväl af R. o. A. bifölls.
Och skrefs altså på Betänckandet följande Resolution:
Bifallit, samt at hos K. Majit i underdånighet anhålles så
i nåder at föranstalta, at eij någon med förslag, som utgå på
ändring eller rubbning i indelningen, må inkomma.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande, angående utrikes toppsåckers införssel
samt frihet för såckerbruken at få låta inkomma poudresåcker
emot 1L dels procent, finnandes Deputation i förmågo af de
vidlyftigt anförde skiäl och omständigheter bäst vara, at utrikes
toppsåcker til införssel åter frigifves, doch at tullen derå så må
förhöijas, at den med alla omgälder blifver 25 procent; men
ifall de inrikes såckerbruken antingen genom en slätt tilvärckning
elier prisets stegrande skulle missbruka denna förmån,
håller Deputationen före at K. Commerce-Collegium, sedan
vederbörande blifvit hörde, i underdånighet må styrcka H. K.
Majit til denna tullförhögnings uphäfvande. Och hvad det
sednare angår så finner Deputation skiäligt derutinnan at bifalla
K. Commerce-Collegii Betänckande af den 17 Julii nästledne
åhr, så at såckerbruken må lämnas frihet til raffinerande
få låta inkomma poudresåcker emot 1/gdels procent recognition,
doch med 1,000 dal. smts vite för den, som med försäljning
deraf begår något underslef.
Hr Landtm, uprepade de tvänne momenta, som Betänckandet
innehåller, nemligen förhögning i tullen på utifrån inkommande
toppsåcker, och allenast 1/g procents recognitions
erläggande för det til såckerbrukens behof inkommande poudresåcker,
och som vid bemälte Betänckande inge påminnelser
giordes, frågade Hr Landtm, om det samma bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputaiions Betänckande
öfver Herredagsmannens Olof Nillssons i Emtefall uppå samtelige
Ulric» församlings uti Östergötland ledamöters vägnar
giorde ansökning om 3/g hemmanet Akabo uti Harg sochn och
Yifolcka härad til Capel lans-boställe i församlingen; men Deputationen
har vid denna sakens företagande befunnit at K.
Ulric* församlings kapellansboställe.
537
Majit uti des nådiga Resolution af den 9 Jan. 1736 med det
uttryckeliga vilckor beviljadt detta Capells byggnad, at bemälte
åboer icke skulle undandraga sig de ordinarie kyrckooch
prästegårds-byggnader samt prästerättigheters utgiörande,
eij eller framdeles besvära K. Majit med någon ansökning om
understöd i detta mål, det ock skall befinnas det de ordinarie
Capellanerne uti de sochnar, hvaraf denna församlingen är
sammanbragt, äro med boställen af cronans im mediate behåldne
hemman försedde, jemväl och at det föreslagne hemmanet utom
denna capells-församling är belägit; fördenskull kan Deputation
til denna ansöknings villfarande, såsom ländande til den
allmänna statens gravation, icke styrcka.
Frih. Henrich Wrede yttrade sig at ehuruväl församlingen
eij ägde någon rättighet at påstå det begärte cronohemmanet
til Capellans-bohl, så voro det doch et christeligit
värck at denna församling, som ifrån sin moderkyrcka och
präster så långt är afskild, kunde hielpas at hafva en siälesörjare
närmare, och kunde bärtil upfinnas medel emedan frami.
Prsesidenten Ehrencrona, då har varit Landshöfding i Östergötland,
hittat på en årlig ränta för cronan, som i långliga tider
varit obekant och fördold.
Frih. Coijett lade här til at som uti Resolutionerne på
Allmänna Besvären finnes faststäldt, at der lägenhet dertil är,
böra Capellanerne få något hemman af cronan til boställe, och
at der jura patronatus innehafvas, något sådant boställe af
Patrono bör lämnas, så är så mycket billigare at denna församling
blifver hulpen härutinnan som högsta nödvändigheten
i anseende til des vida aflägenhet ifrån moderkyrckan sådant
fordrar.
Härmed instämde åtskillige af R. o. A. och berättade Hr
Segebaden at det begärte Capellans-bostället ligger innom
församlingens district.
Hr Landtm, berättade, at en Riksdagsman af Bondeståndet
i dag varit hos Hr Landtm, och detta ärendet på det bästa
recommenderat; sä hade ock någre af R. o. Arns ledamöter
gifvit Hr Landtm, vid handen, at den af sal. Prsesidenten
Ehrencrona upfundne räntan til 54 dahl. sint sig bestiger;
fördenskull som af discourserne tyckes kunna aftagas at R. o. A.
gierna skulle se at Capellanen det begärte bostället måtte
lämnas, hemstälte Hr Landtm, om han fingo göra frågan; som
detta bifölls giorde
538
Om Auditörers befordran.
Hr Landtm, frågan om en underdånig föreställning härom
til K. Majit kommer at upgå;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Resol. R. o. A. stadnade i det slut, at som denna Ulric®
församling ifrån des moderkyrcka och siälasörjare så vida är
aflägen och i anseende så väl til församlingens skiötsel som
barndop och de siukes besök med deras salighetsmedel, högsta
nödvändigheten fordrar at Capelianen är när til hands, det
til K. Majit en underdånig föreställning upgår at Capellanen
det begärte ®/g hemmanet Akabo til boställe må lämnas, hälst
som den gravation, hvilcken uti staten härigenom elliest skulle
kännas, nogsamt befinnes vara ersatt igenom en af frami. Prsesidenten
Baron Ehrencrona, den tiden han var Landshöfdinge i
länet, åter upfunnen ränta, hvarigenom cronan åhrligen 54 dal.
sint tilflyter.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial, angående
Fäldtm. Baron Hamilthons å Krigsbefehlets vägnar hos Riksens
Ständer giorde underställande, at ehuru H. K. Majit uppå
Krigsbefehlets besvär vid nästlidne 1734 åhrs Riksdag resolverat,
det välförtiente Auditeurer vid regimenterne böra isynnerhet
befordras til häradshöfdinge- eller andre fördelacktigare
civil-tienster, samt låtit ytterligare des nådige bref och promotorial
af den 26 Nov. 1734 derom afgå til alla Håfrätter och
Collegier samt Landshöfdingar i riket, skall doch fruckten och
värckställiglieten deraf sedermera icke förspordts; anhållandes
derföre at Riksens Ständer ville sig til öfverseende företaga i
synnerhet Håfrätternes Protocoller, sedan bemälte promotorial
för Auditeurerne utgafs, at deraf må kunna skönjas hvilcken
varit vållande til denne H. K. Majits nådige viljes utur ackt
låtande; öfver hvilcket mål Protocolls-Deputation förmäler sig
enligit dess instruction redan hafva författat sådane anmärkningar
öfver K. Håfrätts-Protocollerne, livilcka skola bero uppå
hvad som Deputation i thetta mål finner nödigt at til Riksens
Ständer vidare referera.
Hr Landtm, uprepade innehållet af Memorialet och at
det allenast voro en simpel notice.
Hr Maki ier berättade at sedan Deputation utfärdat anmärkningar
häröfver, hafva Håfrätterne sig på det sättet förklarat,
at de understundom satt Auditeurer på förslagen, men
at sådant eij oftare skiedt, dertil hade orsaken varit at Auditeurernes
skickelighet varit Håfrätterne föga bekant, emedan,
Om Auditörers befordran. Major von Stauden. 539
då dem domare-sysslor och förrättningar blifvit updragne, en
del sig ursächtat, och vore billigt at så framt de vilja niuta
befordran, de och böra vara måne om at visa prof af den
kundskap och skickelighet de kunna äga at förestå domareämbeten.
Hr Didron sade sig som Regiments-chef kunna bevittna
at han ofta af K. Giötha Håfrätt begärt at en Auditeur, som
uti 30 åhr tient och voro en skickelig man samt ofta förestådt
domare-embete, måtte ihugkommas, des namn voro Sandelin,
och hade K. Majit jemväl des nådiga promotorial för honom
afgå låtit, doch hade bemälte Auditeur ännu eij blifvit befordrad;
hemställandes altså om icke sådane mått måge blifva
tagne, at hvad Riksens Ständer en gång faststält noga må
blifva efterlefvat.
Gref Spens sade det samma honom vara händt med
Auditeuren vid Vestgiöthe regimen tet til häst.
Håfrätts-Rådet Frih. Strömfelt anförde, at sedan K.
Majits bref af åhr 1734 ankom, hafva Håfrätterne til at bepröfva
Auditeurernes skickelighet som oftast updragit dem
sysslor, hvilcke ganska få sig åtagit, varandes Håfrätten at
ursäckta om den eij föreslogo personer, hvilckas skickelighet de
eij kände. Yid förslagens inrättande hade man så mycket
möijeligit varit sökt at efterkomma högbemälte bref och
aiternativement upfördt Lands-Secreterare och Auditeurer, varandes
i öfrigit omöijeligit at giöra allom til nöijes.
Hr Landtm, hemstälte om icke med denna discours kunde
upskiutas til des remarquerne öfver Håfrätts-Protocollen inkomma;
Hvilcket
af R. o. A. bifölls.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidations-värcket
förordnade Deputations Memorial af den 5 i
denna månad, angående Majoren Adolph Magnus von Staudens
giorde ansökning om återvinnande af någre emot pantegodset
Wistel uti Estland och Wettenstens lähn genom K. ReductionsCommissionens
Resolution af den 7 Oct. 1689 von Staudens
arfvingar ifrån gångne och til cronan reducerade vederlagshemman
i Finland, hvarutinnan Riksens Ständers Reductionsoch
Liquidations-Commission genom utslag af den 23 Oct. 1733
förklarat sig ingen ändring giöra kunna; finnandes äfven Deputationen
at som hemmanen quaestionis hafva varit en pur
donation under Norköpings Besluts vilckor, och således til
540
Major von Stauden.
cronan indragne, så kan Deputation icke eller uti nästbemälte
Commissionens utslag af den 23 Oct. 1733 styrka til någon
ändring. Men om Majoren von Stauden förmenar sig hafva
rätt til pante-skillingen af 2,100 dal. smt, så förmäles sådant
vara en annan qusestion, som til liquiderande kommer at hemskiutas
til Commissionen.
Emot detta Deputationens utlåtande anföres någre af ledamöterne
hafva varit af annan tancka, bvilckas mening äfven
vid Betänckandet finnes bilagd, af det innehåll at som de
mångfaldige resolutioner och förordningar, som tid efter annan
Reductions-värcket angående äro utgifne, skola synas mörka
och emot hvarannan stridande, så kunna bemälte ledamöter på
deras samveten sig icke utlåta hvarken i detta eller andre mål,
om de sökande hafva lidit orätt eller eij, förr än Riksens
Ständer behaga förordna hvilcka förordningar, som skola til
allmän efterrättelse tagas och hvilcka, som komma at ändras
och uphäfvas, hvilcket de til Riksens Ständers ompröfvande
hemställa.
Hr Landtm, uprepade Deputationens slut samt de skilj—
acktige ledamöters mening, hvilcke begge mål Hr Landtm, sade
hafva et så nära sammanhang, at den förra frågan eij väl
tyckes kunna afgiöras innan R. o. A. om den senare sig
utlåtit.
Hr Wulfwenstierna förestälte at alt sedan Riksens
Ständer förordnat en Commission öfver Reductions- och Liquidations-värcket
samt vid the ifrån then tiden förflutne Riksdagar
öfver thesse ärender utnämdt en serskilt Deputation, har
man eij förr än nu hördt en sådan påminnelse, som vid detta
tilfälle de skiljacktige Hrr ledamöter giordt. Hvad sielfva
reductionen eller de ifrån cronan bortgifne godsens indragande
vidkommer, så hade den, utan at nu uprepa de Riksdagsbesluter,
stadgar och förordningar, som sedan äro giorde, sin
grund uti Sveriges gamla lag, livilcken tydeligen stadgar at
hvad ifrån cronan blifvit bortgifvit bör återkallas, och lägger
strax skiälet der til, nemligen at af rike eij må blifva förstadöme
och af förstadöme grefvadöme, giörandes aldeles ingen
åtskilnad på donations-sättet; och voro för R. o. A. långt
angelägnare at de af Reductions- och Liquidations-Deputationen
afgiorde målen må komma til behörigt slut, och de som befinnas
hafva lidit til sin rätt blifva förliulpne, än at nu härvid
movera nye scrupler. Hållandes således Hr Wulfwenstierna
Reducerade vederlagslieminans återvinnande. 541
för sin del före det vara bäst at Betänckandet nu afgiöres,
varandes för framtiden eij något at befara, aldenstund 1700
ahrs Placat deremot nogsamt försäkrar.
Hr Rammel yttrade sig at aldenstund liögstsal. Konung
Carl XI, hvilcken var en stor och starck hushållare, befriat
desse godsen ifrån reduction, så kan man ock med all säkerhet
trygga sig vid en sådan högbemälte Konungs resolution.
Frih. Coijett sade at de trenne Herrars votum, som varit
af skiljacktig mening med Deputationen, förtienar et noga
öfvervägande. Man viste huru många och til en del med
hvarannan stridige resolutioner under reductions-tiden utfallit,
hvilcka således alt som man haft vänner de sökande til förmån
eller ock til förfång kunnat andragas, hvilcket Frih.
Coijett sade sig vilja hafva sagt utan at röra Collegier eller
personer, och sådane resolutioner borde under den lyckeliga
regering vij nu lefva uti urskiljas och rättas.
Hr Wulfwenstierna: Jag måste til uplysning ännu berätta
at i början giordes först reductions-reglor, men sedan
befans at riket vid dem eij kunde bestå; ty då blefvo Konung
Gustaf Adolphs donationer undantagne i anseende dertil, at han
hade lagt store provintzer under riket; samma provintzer äro
nu borta; skulle nu samma donationer jemte flera med rätta
til cronan återkallade gods ifrån cronan igen afsöndras, sä
lämnar jag päfölgderne at eftertäncka. Och beträffande hvad
Frih. Coijett behagat andraga, så bevare Gud at tro det de
som handterat så angelägne saker skulle haft afseende på vänskap
eller något annat. I öfrigit hafva Riksens Ständer under
nu varande regering sielfva utnämdt deputerade desse ärender
noga at skiärskåda och Ständerne hafva sielfva öfver målen
resolverat; en annan sak voro om nu någon reduction skulle
giöras, då kunde man giöra nye reglor. Är någon specialis
casus så kan den ju föredragas och efter rättvisa och billighet
afgiöras, men vill man röra up hela Reductions-värcket så befarar
jag det torde blifva af en svårare påfölgd än man sig i
hast kan föreställa. Jag talar af et godt hierta och upsåt,
och beder at R. o. A. eij vill draga de andre Stånden längre
in uti Reductions-värcket än de redan äro.
Hr Landtm, uprepade å nyo så väl i hvad slut Deputationen
stadnat angående von Stauderne som ock innehållet af
de skiljacktige ledamöters votum, hvilcke senare, sade vidare
Hr Landtm., stödja sin tancka dervid at jemväl i denna saken
Reducerade vederlagshemman återvinnande.
finnas tvänne stridige resolutioner; men sorn man egenteligen
eij kan vetta om desse Herrar mena de allmänna reductions
reglors
eller specielle resolutioners öfverseende, hemställes om
icke R. o. A. skulle finna godt at de sig närmare häröfver
utlåta.
Gref Carl Frölich: På 1680 års Riksdag förklarade
Ständerne, som da ägde sin frihet, huru långt reductionen
skulle gå; men 1683 på Riksdagen då Ständerne eij mer ägde
friheten, giordes andre förordningar härom; och som de nu varit
så lyckelige at de den samma återvunnit, kunna och böra de
förklara hvad som bör anses för giordt af frie, och hvad de
finna vara giordt af bundne Ständer.
Hr Palmstierna androg til exempel af reductionens
svårhet, at när under Konung Carl XI:s tid det befunnits at
de sökande haft grund uti sitt påstående, hafva likväl Camme
rerare
förklarat det vara betänckeligit at låta dem få godsen
igen, endast af det skiälet at andre pa en lika grund eij måtte
söka återvinning, och som nu blidare tider äro, bör sådant
rättas; hemstälte altså om icke til desse Herrar kunde lämnas
at på sitt samvete säga hvad de härutinnan finna rättvist och
billigt.
Gref C. Frölich sade at här til behöfves en serskilt Deputation
i anseende til värckets vidlyftighet.
Hr Wulfwenstierna förestälte at samma Ständer som
giordt 1680 års Riksdagsbeslut hafva ock giordt det af åhr
1682; och at i öfrigit Sveriges gamla lag härutinnan är det
äldsta och rätta fundamentet, och går man närmare in i liandlingarne,
så lärer man finna at högstsal. Konung Carl XI giordt
stora eftergifter och vid ganska många til fä llen eij med stränghet
fullfölgdt rätten; bidjandes å nyo at R. o. A. eij för långt
ville gå in i desse sakerne, hvarvid, om man noga efterser, de
som ansökningarne til utförande antaga, lära hafva bästa nyttan
och gagnet; men finnes någon specielt hafva lidit, at den samma
til sin rätt ovägersägligen förhielpes.
Frih. Coijett sade at Deputationen med sitt utlåtande
bör inkomma, huru och på hvad sätt de det mena, så at de
emot hvarannan stridande och under souverainiteten utgångne
reductionsförordningar måge blifva uphäfne och hvar och en
komma til sin rätt.
Hr Lilljestjerna utlät sig at åtskilnaden torde bero på
det olika begrep som en eller annan kan giöra sig om bemälte
Om von Staudens adelskap.
543
förordningar, emedan man ser at förmedelst samma skiljacktighet
uti begrepen, tvänne välsinnade domare kunna döma olika
fast bägge följa en lag; hvarföre, fortfor Hr Liljestierna, jag
häldre rangerar mig med pluraliteten uti Deputationen än at
jag skulle biträda den meningen, at reductions-reglorne, som
med otrolig möda Och arbete i långliga tider äro författade och
skiärskådade, nu å nyo skulle undersökas; hvartil ännu kommer
at på en sådan händelse de redan afgiorde saker skulle
komma at uprifvas, och lämnar jag at eftertäncka hvad påfölgder
sådant skulle med sig föra. Lät oss gå sådant alt
förbi och examinera et; man vet at von Stauderne sökt at
som adelsmän här introduceras, sådant böra de först visa och
at de äro af von Staudernes familie, emedlertid kunde saken hvila.
Gref C. Frölich sade det eij höra hit om von Stauderne
kunna bevisa sitt adelskap eller eij, och voro det långt angelägnare
at inge uti souverainitetstiden utkomne reductions-förordningar
ligga R. o. A. i vägen när de vilja söka sin rätt; begärandes
Hr Grefven at 1680 åhrs Riksdagsbeslut måtte upläsas.
Hr Palmstierna: At hvad som begäres skier allenast til
den ändan at de, som med ansökningar i reductionsmål ännu
återstå, til godt slut måge blifva förhulpne; det voro eij obekant
at igenom reductionen månge kommit at lida, och voro
altså bäst at lämna Deputationen tilstånd efter bästa vett och
samvete de återstående målen afgiöra och sedan til plena
referera.
Hr Ridderschantz påstod at Stauderne måge visa det
de äro adelsmän.
Hr Lagman Silfversparre framtedde et papper, med
hvilcket han sade sig kunna bevisa at, oacktat det af Hr
Cammar-Råd Wulfwenstierna åberopade 1700 års Placat,
Adelen ännu häfver orsak at fruckta för efterräkningar, emedan
actor causa3 påstår af honom och des medinteressenter 1,300
dal. smts ränta, som högstsal. Konung Carl den XI befriat
dem före.
Hr Landtm, förmälte at hvad frågan om cronofordringar
och deras quittande beträffar, så voro densamma til Reductionsoch
Liquidations-Deputations utarbetande remitterad, hvilcken
ock med Betänckande inkommit, som nu en tid legat på bordet
och serskilt til afgiörande lärer företagas.
Hr Fa lek engren sade det vara et bevis til von Staudernes
adelskap, at deras broder nu i Lifland kommit i possession
Kapten Vigiers löningsliqvidation.
af deras adeliga gods, hvilcket eij hade kunnat skie om han
eij kunnat visa sig vara adelsman.
Hr Wulfwenstierna förestälte än vidare at om alla
reductionsförordningar nu å nyo skola gås igenom, så blifver
det et arbete, hvarmed Deputationen vid denna Riksdag omöijeligen
lärer hinna til slut; emedlertid sättes härigenom Reductions-
och Liquidations-Commissionen utur stånd at lägga
handen vid de der anhängige och ännu oafgiorde målen, och
kommer således för dem, som lidit och til ersättning finnas
berättigade, tiden så mycket längre at utdragas; varandes mycket
bättre, emedan ganska fä ansökningar ännu återstå, at de bringas
til slut, och at Ständerne äro omtänckte på medel och utvägar
huru de, som böra hafva ersättning, den samma värckeligen
måge komma at åtniuta, än at genom en ny undersökning af
reductions-förordningarne tiden längre utdraga.
Hr Landtm, frågade om icke til at komma ifrån denna
quaestion R. o. A. skulle behaga at til Deputationen tilbaka
remittera de skiljacktige ledamöters votum, så at de med närmare
utlåtande så väl öfver deras mening som angående sättet
måge inkomma;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Resol. R. o. A. upsköto öfver detta Betänckande sig at
utlåta och remitterade til Deputation tilbaka de skiljacktige
ledamöters votum, så at de med närmare utlåtande så väl
öfver deras mening som angående sättet måge inkomma.
Hr Landtm, anmälte et af Hr Ofverst-Lieut. von Biömbourg
ingifvit Memorial, hvilcket uppå R. o. A:ns dertil lämnade
tilstånd uplästes, och hvarutinnan Hr von Biörnbourg
anhåller om Riksens Ständers biträde at niuta restitution af
fatalier til utbekommande af en lönings-liquidation i K. CammarCollegio
efter frami. Capitain Josef Vigier, af hvars arfvingar
Hr Ofverst-Lieutn. des löningsfordringar fådt i betalning; anförandes
Hr Öfverst-Lieutn. at K. Cammar-Coliegium afstyrckt
K. Maj:t ifrån desse sökte fataliers restitution af den orsaken,
at intet liquiderande tyckes skulle kunna skie för en gäldeuärs
creditor, utan för den, som sielf äger löningsfordringen, eller des
arfvingar.
Hr Landtm, förmälte at detta Memorial innehåller tvänne
momenta, nemligen först en allmän fråga huruvida borgenärer
kunna få liquidationer på deras gäldenärers löningsfordringar,
Hr von Björnbourgs ansökan.
545
och sedan på hvad sätt Hr von Biörnbourg, som befinner sig
i denna speciali casu, må kunna blifva hulpen.
I anseende til det förra yttrade sig Hr Wulfwen stierna,
at Ständerne faststäldt den regeln det för en utomlands boende
lönings creditor, som försummat fatalier, eij kommer at liquideras,
hälst en sådan til denne fonden eij bidrager, som de i landet
vistande under en så lång tid måst giöra, kunnandes således eij
eller någon transport gälla, som en dylik lönings creditor utgifvit,
och efter ofvanbemälte bref hade Cammar-Coliegium sig altid
rättat, men hvad Hr von Biömbourgs specielle ansökning beträffar,
så borde man se Cammar-Collegii Resolution innan man
sig deröfver kan utlåta, hvilcket desutan nu så mycket mindre
lärer kunna skie, som saken af K. Maj:t eij lärer vara afgiord.
Hr Didron sade sig gierna önska at Hr Biörnbourg kunde
blifva hulpen, men om alle de, som försummat sine fatalier,
skulle få restitution, så skulle det blifva en million som riket
kommo at betala.
Hr Wulfwenstierna berättade at på 1727 års Riksdag
uppå trennes ansökning en Resolution blifvit fattad, som sedan
kastat riket 3 tunnor guld.
Det påmintes at som Hr Biömbourgs ansökning hos K.
Maj:t eij ännu är afgiord, så lära R. o. A. dervid eij kunna
lägga handen.
Och frågade altså Hr Landtm, om icke Hr von Biörnbourg
hos K. Majit i underdånighet sig häfver at anmäla om slut
i saken;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, berättade at Justitise-Deputations Betänckanden
inkommit om sättet at afgiöra de hos Riksens Ständer
emot Justitiffi-Revisionens domar anförde besvär, samt deras
satisfaction, som kunna befinnas med fog hafva klagat; hemställandes
Hr Landtm, om icke R. o. A. behaga om lögerdag
kl. 8 tilsamman komma och samma Betänckanden, hviicka
emedlertid kunna blifva liggande på bordet, företaga, då samtelige
Riksens Ständer kl. 10 kunde sammanträda och de samma
sluteligen afgiöra.
Härtil svarades af R. o. A. med ja.
Hr Landtm, anmälte et af Hr Majoren och Öfver-Jägmästaren
Pauli i dag ytterligare ingifvit Memorial angående
Jägeriestaten, hvilcket uppå R. o. Arns dertil gifne samtycke
uplästes, sökandes Hr Pauli derutinnan at visa, at de til
Adelns Protokoll, 1738. 35
546
Jägeristaten.
Jägeriestatens aflöning af honom föreslagne fonder torde medelst
samma stats flit och bevakning blifva ansenligare än CammarOeconomie-Deputation
dem uti Betänckandet behagat anse.
Så uplästes ock uppå R. o. Arns dertil gifne tilstånd Frih.
Adolph Herman Wrangels i dag ingifne Memorial, hvarutinnan
i anseende til skogarnes säkra bevakning, som af denne
nya inrättade Jägeriestaten bäst kan åstadkommas, den tienst
som vid påkommande krig riket af denne stat kan hafva, och
de redan härvid antagne hurtige och vackre ämnens conservation
vid deras tienster, Frih. Wrangel förmäler sig på intet
sätt kunna styrcka til en sä nyttig inrättnings afskaffunde,
förbehållandes at han, des tienstefolck, bönder och torpare för
extra ordinarie utgifter må blifva förskont i fall igenom denne
nya Jägeriestats uphäfvande cronans regalier och tilhörig—
heter icke varda behörigen upbrukade och bibehåldne.
Så anmältes ock Hr Hans Hindr. Boijes ingifne Memorial,
hvarutinnan bevekeligen förestältes det svåra öde, som
dem skulle öfvergå, hvilcke vid denna nya Jägeriestat fädt
beställningar och med K. Fullmachter blifvit försedde, i fall
bemälte stat skulle gå öfver ända, hemställandes örn icke en
underdånig föreställning til K. Maj:t kunde upgå at de til
andre och slike tienster, hvartil en hvar kan finnas förtient
och skickelig, måtte blifva förhulpne.
Hr Landtm, hemstälte om R. o. A. til afgiörande sig nu
behaga företaga Betänckandet om den nya Jägeriestaten, som
sedan sidsta sammankomst legat på bordet;
Hvilcket bifölls.
Hr Pauli frågade om han under denna öfverläggning skall
taga afträde.
R. o. A. förklarade at Hr Pauli vid detta tilfälle eij behöfver
afträda.
Begyntes at discoureras, och förestälte Hr Falkengren
at sedan K. Ammiralitets-Collegium honom updragit at i
Blekingen utse skiepsvircke til Flottans behof, hade han någre
100,000 ekar låtit utstämpla, hvaraf ansenlige partier sedan
strömmarne, hvarvid han jemväl upsickten haft, upränsade
blifvit, til Carlscrona äro afförde; skulle nu Allmogen åter få
det välde öfver skogarne, som de under den svage betieningen
haft, så skulle all nytta af detta hälsosamma ändemålet försvinna,
och sade Hr Falkengren sig på 1/G af et skattehemman
hafva utstämplat 50/m. ekar; hvaraf man nogsamt kunde af
-
Jägeristalen.
547
taga nödvändigheten och nyttan af så härliga skogars noga
bevakande, samt at öfver återplanteringen en noga upsickt
hålles, hvilcken härtils aldeles blifvit försummad. Om nu åhrligen
ekeskogarne skulle uthuggas och ingen återplantering skie,
så hemstälte Hr Falkengren hvad omsider skulle blifva af, och
om icke för den skull denne nya Jägeriestaten, fast den något
skulle modereras, åtminstone til en del bör bibehållas.
Hr Ridderschantz anförde at som uppå förre Riksdagen
Ständerne sielfve detta ärendet til K. Maj:t i underdånighet
upgå låtit, K. Maj:t och i anledning häraf dervid lagt handen
samt nödige betiente förordnat och med dess nådige fullmackter
försedt, så tyckes saken i anseende härtil åtminstone på det
sättet böra modereras, at för vår hurtige och vackra ungdom,
som vid denne stat blifvit antagen, någon utväg må upfinnas.
Frih. Carl Vilh. Cederhielm viste nödvändigheten af
återplanteringen enär allenast til denne statens afiönande, förutan
hvad som til Ammiralitetet och manufacturer samt andre
nödvändigheter behöfves, åhrligen 9,000 ekar skola fällas; hvaremot
en ek, innan den kan blifva nyttig, åtminstone behöfver
50 år, innom hvilcken tid likväl blott til statens aflöning, förutan
de flere anförde behof, 450,000 ekar skulle vara uthuggne.
Kunde man nu vara förvissad at återplanteringen och til—
växten svarade häremot, voro det väl, eliest tyckes at skogarne
utan en så dryg stat nogsamt skulle kunna conserveras.
Hr Ridderschantz sade at Hr Pauli begifver sig, men
frågan voro om alt sä på en gång kan uphäfvas.
Hr Kaulbars och Hr Hellenstierna hemstälte om icke,
som Betänckandet gifver anledning til, Hrr Landshöfdingarne
med sine utlåtelser kunde inkomma, hvad betiening til de nyttige
och omistelige skogars bevakande kunde beliöfvas.
Frih. Rosen berättade at til Landt- och Siö-MilitiseOeconomie-Deputationen
angående ekeskogarnes skiötsel til
Ammiral itetets behof är remitterat, som nu är under arbete,
så at Deputationen med des Betänckande snart lärer inkomma,
hvaraf man skall finna at bemälte skogar med ringare omkåstnad
än man skulle sig föreställa, lära kunna vårdas och
bihehållas.
Hr Rammel förmente at som redan så mycket pro et
contra är discourerat, och de fleste tyckes vara derföre, at denne
nya Jägeriestaten skall indragas, så lärer saken snart vara
afgiord om Propositionen giöres.
548
Jägeristaten.
Hr Pauli sade at andre steg häruti torde kunna tagas än
detta, men at han tviflade at utan til räcklig betiening skogarne
skola kunna giöras nyttige eller rätteligen bevakas, och huru
sådant skulle kunna skie utan någon gravation för cronan,
derom ville lian upskiuta sitt omdöme til des Landt- och SiöMilitise-Oeconomie-Deputations
Betänckande inkommit; förestälte
derjemte hvad omkostnad det är för riket at köpa det
Tyska vircket, som är så mycket dyrare; at här i Sverige
skogarne innom 12 alm lära vara förödde 0111 de eij få til—
Täckelig bevakning, emedan man ser at pä de ställen, livaräst
för få ålir sedan timberskogar varit, nu näppeligen nödig vedbrand
är at få; så anlägges här ock på åtskillige orter bruk
för jern och andre än ädlare metaller; hemställandes oin icke
modificationer kunde tagas, viljandes han gierna låta rätta sig
om något nyttigare förslag än det han af välment tancka ingifvit
kan upfinnas, allenast saken eij på det sättet må blifva
afgiord, som det hos tvänne Stånd skiedt, och tyckes Hrr Lanusliöfdingarne
härom vidare böra höras.
Hr Didron begärte at saken i dag måtte afgiöras pä det
alle tre Stånden emedlertid sig eij måge utlåta och R. 0. Arns
utlåtelse således komma för sent.
Hr Falkengren sade at sedan strömmarne blifvit uprensade,
hade K. Majit funnit denne Jägeriestatens tilökning
nödig, och hade man dessutan funnit på de ställen, hvarifrån
vircket i stora stycken eij kan transporteras, ansenlige skogar
som til stabholtz, hvaraf Ammiralitetet en ansenlig myckenhet
behöfver, nyttige äro, livilcket uppe i skogarne tilhugges; och
som desse jemte de flere nyttige skogar utan tilräckelig betiening
eij kunna bevakas, ty giorde uppå Ammiralitetets vägnar
Hr Falkengren det förbeliåld at med bemälte Jägerie-stats indragande
man eij må gå så vida at ju den nödiga bevakningen
må erhållas.
Hr Landtm, förmälte 3 qusestioner nu vara upkomne,
först om Jägeriestatens bestånd eller indragande; 2:o) om
skogarnes conservation; 3:o) om betieningens tilräckelighet bärtil,
tyckandes den ena eij vara den andra i vägen om de giöras
hvar efter annan.
Hr Kaulbars anförde at återplantering aldrig lyckas utan
voro bättre at Allmogen pålägges at omgiärda vissa tracter, der
jordmånen framförer sådane trän, kommandes endast derpå an
at de för boskapsbett hägnas.
Jägeristaten.
549
Frih. C. W. Cederhielm: At i quantité återplanteringen
eij kan skie på annat sätt, men frågan voro huru hvar och
en härtil skall obligeras, hvilcket igenom lag och betiening sig
eij låter giöra, men väl på det sätt sorn Frih. Rosen föreslagit,
när hvar och en finner sin fördel, nöije och nytta
dervid.
Hr Lilljestierna: Första frågan lärer blifva som Hr
Landtm, sagt, och som så mycket vackert och hurtigt folck
vid denne stat blifvit employerade, så skulle jag gierna önska
at de kunde blifva bibehåldne, men härvid möta för stora
svårigheter, och isynnerhet den föreslagne löningsfondens otil—
räckelighet, hvilcket nogsamt deraf kan aftagas, at uti densamma
blifvit räknat på 4,000 dal. smts åhrlig inkomst allenast
af bijståckar, hvilcket neppeligen är at förmoda; så har ock
R. 0. A. uti sine Allmänna Besvär deraf giordt en serskilt
punct, at denne nya Jägeriestat må indragas, hvarifrån vij eij
kunna gå; de andre Stånden torde ock härutinnan redan hafva
slutit, så at Betänckandet uti den puncten tyckes kunna bifallas;
sedan kunde vij se til hvad vid de öfrige frågor är at
giöra, isynnerhet om deras conservation, som fädt K. Maj:ts
fullmackter, af hvilcke en del gådt ifrån andre beställningar,
och voro ganska svårt 0111 de igenom denna indragning skulle
skiljas ifrån brödstycket.
Hr Landtm, hemstälte om han fingo giöra propositionerne;
hvilcket bifölls.
Och giorde Hr Landtm, följande frågor:
Om den nya Jägeriestaten kommer at indragas?
Om hvad återplanteringen och skogarnes conservation beträffar
dermed hafves anstånd til des Landt- och Siö—MilitiaeOeconomie-Deputationens
Betänckande derom inkommit?
Om icke hvad angår betieningens tilräckelighet CammarOeconoinie-Deputation,
sedan Hrr Landshöfdingar, Jägmästare
och flere vederbörande blifvit hörde, med Betänckande hafva
at inkomma, så at de redan antagne och nu afgående Jägeriebetiente
på sådant sätt eller annat kunna blifva hulpne?
Och 0111 icke til den ändan Hr Boijes ingifne Memorial
til Cammar-Oecononiie-Deputation kunde remitteras?
Desse frågor blefvo alle af R. 0. A. hvar för sig med ja
besvarade.
I följe häraf upsattes följande Resolution, hvilcken för
R. 0. A. uplästes och gillades:
550 Jägeristaten. Nordbergs Carl XII:s Historia.
Resol. R. o. A. stadnade i det slut at denne nya Jägeriestaten
indrages; men som på ekeskogarnes conservation, besynnerligast
i anseende til skieppsbyggnaden, en serdeles angelägenhet
beror, ty förbehåller R. o. A. at vidare deröfver sig
yttra när Landt- och Siö-Militiee-Deputationens Betänckande
öfver detta der anhängige mål inkommer. Men hvad i öfrigit
den frågan beträffar huru vida den nuvarande betjeningen i
gemen eller i någre provincer beliöfver tilökning, såsom eij
tilräckelig til skogs- och jagtordningarnes handhafvande och
exequerande, sådant varder til Cammar-Oeconomie-Deputationens
ytterligare Betänckande remitterat, hvilcken dermed hos
Riksens Ständer äger inkomma, sedan Hrr Landshöfdingar,
Jägmästare och flere vederbörande deröfver hörde blifvit, då de
vid denne betiening redan antagne och nu afgående Jägeriebetiente
på sådant eller annat sätt lära kunna blifva hulpne,
til hvilcken ända hosgående Hr Poijes Memorial til CammarOeconomie-Deputationen
remitteras.
Uplästes Hr Paul Hillethans Memorial, hvarutinnan han
beklagar sitt lidande om igenom den lilla tilökningens indragande
vid Jägeriestaten i Södermanland, des af H. K. Maj:t
med Råds råde faststäldte lön för Öfver-Jägmästare-beställningen
i bemälte provintz komrno at reduceras, hvilcken beställning
utan lön och förmån han i 14 års tid förestådt;
hemställandes om icke i anseende til des 30-åhriga tienster
samt uthärdade långvarige fångenskap, Riksens Ständer honom
den förmån och rättvisa ville vederfaras låta, som andre Öfverjägmästare
värckeligen niuta til godo, och om icke sådant af
de angifne fonder eller på annat sätt skie kan.
I anseende til de anförde bevekande skiäl och omständigheter
funno R. o. A. godt at remittera detta Memorial til
Secrete Utskottet.
Hr Landtm, förmälte at Dr Nordberg som skrifvit högstsal.
Konung Carl den tolftes historia, bestående af 2 tomér in
folio och innehållandes 150 i koppar stuckne medailler, begärte
at en prsenumerations-lista hos R. o. A. få upgifva, kommandes
exemplaret at kosta 12 rdal.
R. o. A. samtyckte bärtil betygandes mycken åstundan
at denne store och tappre Konungens märckvärdiga och glorieuse
historia, som af Autoren väl skall vara författad, ju förr ju
häldre må komma i dagsljuset.
Öfver-byggnad å boställen.
551
Hr Landtm, sade at D:r Nordberg förmenar at med tryckandet
strax efter nyåhret skall kunna begynnas.
Uplästes Landt- och S i ö - Militice-Oeconomie-Dep a t a -  tionens Memorial angående 9 § i Krigsbefehlets vid denne
Riksdag ingifne besvär, som innehåller at ehuruväl 1730 åhrs
Husesyns-ordning förmår det den tilträdande bör til afträdaren
betala den öfver-byggnad, som han vid bostället nödvändigt mast
giöra, som ock at den tilträdande sådant förskått uti åhrlig
byggnad skall få afräkna, skola doch åtskillige boställen varit
sä aldeles förfallne, at indelningsliafvaren det samma af egne
medel måst upbygga och således sättia sig i förskått för 30
å 40åhra öfverbyggnad, hvilcken successoren til at godtgiöra
skulle falla odrägeligit; hvarföre K. Majit Krigsbefehlet i underdånighet
hemstält om icke 10 å 12 år kunde utsättjas, för
hvilcka tilträdaren til sin antecessor voro förbunden at öfverbyggnaden
betala och K. Krigs-Collegium för de öfrige åhren
af byggnings-medlen afträdaren öfver-byggnaden godtgiöra.
Denna Krigsbefehlets ansökning såsom på goda skiäl grundad
bifaller Deputation til alla delar; och som detta icke kan förekommas
med mindre det allmänna något bärtil bidrager, så
underställer Riksens Ständer Deputation, i fall de bärtil skulle
täckas gifva sitt bifall, om icke Secrete Utskottet kunde commiteras
at igenom Stats-IJeputationen den anstalt foga at hvad
ofvan anfördt är må vid byggningsmedlens anslående i behörig
consideration komma, och thet så mycket mera, som när åhrlige
byggnaden på et sådant boställe af publique medel är inlöst,
indelningsliafvaren then samma åhrligen uti contant til cronan
o ~
bör återbetala.
Såsom Hr Riddercrantz giorde en vidlyftig föreställning
huruledes det så väl de tilträdande officerare för mycket skulle
gravera om de emot 1730 och 1731 åhrens Boställs-ordningar
samt 1681 åhrs Husesyns-ordning en så stor öfver-byggnad
skulle betala, och at 5 åhrs byggnad tycktes vara nog; och
R. o. A. för denne gång stadnade uti skiljacktige tanckar;
altså upsköts med detta Betänckandets afgiörande til nästa
sammankomst, på det Krigsbefehlet emedlertid närmare härom
må hafva tid sin emellan at öfverlägga; blifvandes emedlertid
Betänckandet liggande på bordet.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli, daterat i
dag, at til skyndesamt sluts erhållande på Riksdagen Deputationerne
genast måge företaga och utarbeta de riksvårdande
552
Rättegångshandlingars tryckande.
samt hela provincier, städer och stater rörande måhl, och til
den ändan arbetet förmiddagarne kl. 8 och eftermiddagarne
kl. 3 prtecise begynna.
Hr Landtm, sade detta vara enligit med det som R. o. A.
redan faststält.
Uplästes Justitice-Deputationens Betånckande öfver det,
som K. Majit genom Extract af Protocollet hållit i Rådeammaren
den 8 sidstl. Junii i nåder behagat communicera
Riksens Ständer til underdånigt utlåtande, angående domars
och rättegångs-skrifters tryckande, hvarvid Deputationen sig
först yttrat at hvad de domars tryckande angår, som icke
vunnit laga kraft, så emedan uti K. Majits nådiga bref af dun
20 Martii 1735, som på Riksens Ständers underdåniga begäran
sig grundar, icke finnes någon skilnad vara giord, utan at domar
i gemen skulle få tryckas, hvilcket ock med sielfva det påsyftade
ändemålet är enligit, så håller Justitiee-Deputationen före at
alla domar, antingen the vunnit laga kraft eller eij, kunna
efter åstundan tryckas. Sedan hvad angår Censoris librorum
förrättning at vid domars tryckande utsluta håniska och förklenliga
utlåtelser, i fall sådane der skulle finnas, så förmenar
Deputationen sådant höra til domarens iackttagande efter lag
och rättegångs-ordning, eller i annan händelse vara för sitt
giöromål å behörig ort ansvarig. Och sidst hvad vidkommer
det som K. Majit genom dess circulaire bref til alla Håf- och
Ofverrätter den 8 Junii låtit påminna och igenom Extraetum
Protocolli Riksens Ständer frikänna gifvit, at då någon vill
låta trycka sine för Rätten inlagde skrifter bör icke den ena
partens allena utan begges växlade skrifter, och således hela
rättegångsacten tryckas, samt Censor anbefallas at hvad therutinnan
otidigt och anstöteligit finnas skulle, utesluta, sä har
Deputationen funnit at K. Majit genom denna förordning en
besynnerlig nåd och rättvisa ådagalagt, til förekommande af
den oreda och missbruk, som eliest genom vissa skrifters tryckande
och andras utelåtande sig ofelbart med tiden skolat inritat;
hållandes Deputationen likväl före at i stället för Censor, bör
domaren sielf eller referenten öfverse acta, sorn skola tryckas,
och ther utesluta hvad som anstöteligit är, samt Actuarien
samma skrifter sedan låta utskrifva och med sin underskrift
besanna, innan Censor sitt tilstånd til tryckandet må gifva.
Betänckandet bifölls.
R. o. A. skildes åt.
Lönings-liqvidationer.
553
Den 30 September.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R. o. A.
den 21 Sept. håldne Protocollet, vid hvilcket inge påminnelser
giordes. Sedan erindrade
Hr Carl Wennerstedt at som Reductions- och Liquidations-Deputationen
så väl vid 1734 som ock 1731 ahrs Riksdagar
åtskillige mål utarbetat och med Betänckanden deröfver
til Riksens Ständer inkommit, hvilcke Betänckanden för andre
emellankommande hinder eij blifvit föredragne och afgiorde, det
måtte de sökande på denne Riksdagen til slut blifva förhulpne,
så at de kunna komma at åtniuta det, hvartil de finnas berättigade,
och igenom tidens utdrägt eij längre blifva i mistning,
eller andre, som senare än desse sig anmält, framför dem
komma til ersättning af hvad de bortmist, varandes ibland
dem som Hr Wennerstedt sig kunde påminna fru Helena Lilljes
ansökning, hvarom redan vid 1731 åhrs Riksdag Deputationens
Betänckande lärer vara inkommit.
Hr Landtm, sade at som öfver sådane til expedition eij
komne Betänckanden et eller annat Stånd sig kan hafva utlåtit
och någre Stånds utlåtelser fattas, så lärer bäst vara, at
en förteckning härom upgifves;
Hvilcket af R. o. A. fants godt.
Hr Svante Böhnen androg huruledes vid Ständernes
Contoir, när enligit Riksens Ständers nu fattade slut betalningen
utfordras för lönings-liquidationerne, åtskillige svårigheter
giöras, i det man påstår at den, som har ärfde liquidationer
skall bevisa sin arfsandel, och enär någon på fädernes
och mödernes sidan äger ärfde lönings-liquidationer, vill Contoiret
eij bestå den af Riksens Ständer åt Riksdagsmännen
tilerkände förmånen, at allenast cedera 15 procent, mer än för
det ena slaget af sådane liquidationer.
Hr Landtm, berättade at hvad det första beträffar, lärer
Contoiret härutinnan hafva fölgt samma methode, som på förra
Riksdagen var faststäld, nemligen at uti sådane liquidationer
en Riksdagsman eij kan niuta fördel på mera än des egen
arfsandel är, men hvad det senare beträffar, nemligen den åtskilnaden,
som giöres emellan ärfde fädernes och mödernes
liquidationer, så voro sådant Hr Landtm, obekant och ville Hr
554
Om domars öfverklagande.
Landtm, vid första sammankomst R. o. A. härom närmare
underrätta.
Hr Ridderschantz begärte at ock då tillika R. o. A.
må få underrättelse hvarifrån Ständernes Contoir fädt de förordningar
och reglor, som de sig härutinnan åberopa.
Hr Landtm, lofvade sig jemväl vilja hafva detta i minne.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande angående
sättet til de klagomåls afgiörande, som vid Riksdagarne inkomma
öfver K. Majrts uti dess Justitiaa-Re vision fäldte domar
och resolutioner, uti hvilcket Betänckande, sedan innehållet af
Ofverst-Lieutenantens Baron von Ungern Sternbergs i bemelte
sak til Deputationen remitterade Memorial blifvit uprepat, äfven
förmäles at Deputationen under ärendets öfvervägande och efter
ledamöternes olikhet uti meningarne derom, stadnat uti tvänne
sätt och förslag, beståendes det första förslaget korteligen i följande
momenter, at nemligen
l:o) til ofvanbemelte ärenders skiärskådande vid Riksdagarne
måtte förordnas et serskilt Ständernes Justitiae-Utskott
af 24 grundeligen lagfarne och redelige män, af hvad Stånd
de vara måge, utan afseende på den proportion, som eliest i
Deputationerne emellan Stånden i ackt tages.
2:dra) puncten innehåller sättet til berörde Justistiaa-Utskotts
ledamöters väljande igenom 12 serskilte Electorer af hvart thera
Ståndet, hvarpå
3:o) föreslås at de således utvalde ledamöterne komma uti
Talemännens närvaro vid deras första sammanträde at aflägga
domareeden, hvilcka ledamöter
4:o) sielfva efter de fleste rösterne välja den, som skall
föra ordet, Landtm arskalcken obetagit at vara ordförande när
lian kommer tilstädes.
5:o) Förmäles at i hvarje sak, som i Justitise-Utskottet
kommer at uptagas, skulle blifva genom lottning en referent,
och at inge muntelige conferenser derstädes må tillåtas, med
mindre Utskottet sådant nödigt pröfvar.
6:te) puncten inbegriper sättet til sakernes afslutande, om
ledamöterne äro af skiljacktige meningar, genom votering per
capita men eij ståndsvijs, och at i domslutet ingen ändring
må sökas.
7:o) At et sådant Justitise-Utskotts utslag väl in plenis
må upläsas, men eij vidare dragas in qusestione, och sedan med
Om domars öfverklagande.
555
alle Talemännens underskrift til K. Maj:ts nådige utfärdande
afsändas.
Det andra förslaget berättas bestå derutinnan, atJustitiseDeputationen
blifver som den hitintils varit vald och bestående
af alla 4 Stånden, doch at den med 24 personer til lika antal
af hvarje Stånd förstärckes och a t
2:o) des första giöromåi blifver at af sine ledamöter välja
et Utskott til ofvanförmälte sakers skiärskådande; och som
voteringarne i slike mål skulle böra skie per capita, så skulle
ock Utskottets ledamöter komma at bestå åtminstone af 24
personer samt lika antal af hvarje Stånd, hvilcka
3:o) skulle komma at sittia i et serskilt rum utan någon
gemenskap med den öfrige Justitise-Deputationen, och
4:o) efter aflagd domareed företaga och afgiöra alle de
rättegångs-mål, som på etdera af de tillåtne klagosätten voro
inkomne.
5:o) Handlas om expeditionen, och at Utskottets Betänckande
skulle af plenis skiärskådas och derifrån med Talemännens
underskrift til K. Maij:t afsändas.
Sedan anföres at någre ledamöter hafva hållit före at ifall
Utskottets Betänckande, hvars ledamöter skulle hafva aflagt
domareeden, blefvo Riksens Ständers skiärskådande underkastat,
äfven hvar och en, som dervid in pleno gåfvo sitt omdöme,
skulle til samma domareed vara förbunden, såsom ock sidst at
Deputationen genom et serskilt Extractum Protocolli, hvilcket
äfven uplästes, til Riksens Ständers bepröfvande underställes en
ledamots skriftelige votum, hvarmed pluraliteten eij instämdt,
af det innehåld at uti Justitiae-Utskottet borde såväl acta upläsas
som voteringarne skie under öpna dörar, så at hvar och
en Riksdagman kunde hafva frihet at vara der tilstädes.
I lika måtto uplästes en af ledamöternes i Justitia>-  Deputationen yttrade tanckar öfver ofvanförmälte OfversteLieutenanten
Baron von Ungern Sternbergs dit remitterade Memorial,
hvarutinnan bemelte ledamot med åtskillige anförde
skiähl och omständigheter söker visa, at et så kalladt JustitiseUtskott
til uptagande och afdömande af de besvär, som öfver
K. Maj:ts Justitiaa-Revisions domar och resolutioner til Riksens
Ständer inkomma, på sätt som det blifvit projecterat, eij utan
rubbning af Riksens Ständers rätt och frihet samt publici
gravation skall kunna inrättas och värckställas, hvarjemte bemelte
ledamot til Justitise-Deputationens öfvervägande hem
-
556
Justitie-ntskott.
ställer des mening om slike måls handterande under Riksdagarne,
hvilcken mening til alla delar är öfverensstämmande
med det i Justitise-Deputationens Betänckande införde andra
eller senare förslaget, hvarvid doch den tilläggningen giöres, at
om det af Justitise-Deputationen utsedde Utskottet K. Maj:ts
Justitiae-Revisions domar skulle fastställa, då, så framt Håfeller
Öfverrätternes utslag genom K. Maj:ts nådiga domar tillika
voro gillade, Justitise-Utskottet kunde lämnas frihet slike
saker utan refererande at afsluta, doch at. med expeditionen
på lika sätt som hitintils skiedt förhålles.
Så uplästes ock Hr Abrahamssom i dag ingifne Memorial,
hvarutinnan Hr Abrahamsson håller för betänckeligit at lämna
sakerne til et Justitim-Utskotts sluteliga afgiörande, samt farligit
at Riksens Ständer på sådant sätt skulle gifva en del af
högsta väldet ifrån sig, styrckandes altså at det må förblifva
vid den härtils på Riksdagarne brukelige methoden, nemligen
at öfver de klagomål, som öfver Ju st i ti as-Re v i sion ens domar
redan anförde äro eller hädanefter anföras kunna, JustitiaeDeputationen
med Betänckande til Riksens Ständers vidare
skiärskådande inkommer.
Hr Landtm, uprepade alternativerne af Justitias-Deputationens
Betänckande, af hvilcka Hr Landtm, sade följande
frågor flyta, nemligen:
l:o) Om et sådant Justitiee-Utskott skall blifva.
2:o) Huru det skall väljas och af [huru många] personer
det skall bestå.
3:o) På hvad sätt sakerne skola handteras.
4:o) Om bemelte Utskotts utslag skall underkastas Riksens
Ständers vidare ompröfvande.
Dessutan voro och flere omständigheter, som Betänckandet
innehåller, hvilcka sedan man öfver de anförde frågor stadnat
uti något vist slut lämpeligast kunde komma under öfvervägande.
Hr Wulfvvenstierna sade at här finnas store svårigheter
på begge sidor, nemligen antingen man vill lämna et JustitiaeUtskott
den mackten at sluteligen afgiöra sådane saker, eller
och om på det härtils brukelige sättet Riksens Ständer skola
lägga yttersta handen härvid, hvilcke svårigheter å ömse sidor
så väl uti Frih. Ungerns Memorial, som uti Betänckandet och
de flere nu upläste skrifter, nogsamt äro anförde; och ehuru
Hr Wulfwenstierna för sin del skulle hålla för bäst at sådane
Justitie-utskott.
557
sakers yttersta utslag hos et af redelige, vittre och lagfarne män
bestående Justitiae-Utskott måtte bero, så kunde han doch
dertil på annat sätt eij samtycka, än at Präste- och Bondestånden,
ibland hvilcke Stånds ledamöter et så stort antal af
lagfarne och bärtil skickelige män med skiäl eij kan begäras,
begifva sig ifrån den rättigheten at uti et sådant Utskott hafva
lika antal ledamöter med de andre begge Stånden, kunnandes
man å annor händelse eij underkasta lif, ära och välfärd et
sådant Utskotts utslag, hvilcket uti detta afseende kommo at
äga större myndighet än Konung och Råd.
Frih. von Ungern gaf tilkänna det hafva varit des mening
at inge andre än vittre och lagfarne män, och som man kunde
hysa alt förtroende til, uti detta Utskott skulle blifva valde,
och det utan anseende på något vist antal af hvart Stånd.
Hr Wulfwenstierna: Om den satzen bifalles, så kommer
det derpå an om Präste- och Bondestånden sig härtil vilja
begifva; min mening är eij at icke en och annan af desse
Stånds ledamöter, hvilcka kunna finnas härtil skickelige, jemväl
måge vädjas, allenast at det eij skier til lika antal med de
öfrige begge Stånden.
Hr Landtm.: Det torde blifva osmakeligit om man pä
detta sätt lika som excluderade Präste- och Bondestånden, med
mindre icke R. o. A. jemväl sielfve sig til något begifva, som
til exempel om R. o. A. ville tillåta at til detta Utskott, hvilcket
kommer at bestå af 24 personer, andre än de, som äro Riksdagsmän
eller inom Ståndet, allenast de äro lagfarne och skickelige
män, äfvenväl måge väljas.
Hr Wulfwenstierna sade at om de andre Stånden på
samma sätt härtil vilja utnämna sådane män utom deras Stånd,
sä funno han för sin del eij någon serdeles betänckelighet at
ärenderne plenarie afgiordes af detta Justitiae-Utskott, och utan
1 refererande til Ständerne.
Frih. Strömfelt berättade at de begge Ståndens ledamöter
uti Justitise-Deputationen eij vijst sig obenägne at allenast lagfarne
män utan afseende på Stånd til detta Utskott måtte väljas.
Hr Landtm.: Frågan blifver nu här allenast innom R.
o. A., at om de andre Stånden bifalla det allenast lagfarne
män, utom eller innom Stånden, til detta Utskott måge väljas,
så begifven R. o. A. sig ifrån den rättigheten at plena skola
decidera; men at i annor händelse R. o. A. förblifver vid det
här tils brukelige sättet, nemligen at plena behålla decisionen.
558
Justitie-utskott.
Hr von Böhnen sade sig hålla för mycket betänckeligit
om R. o. A. til et sådant Utskott skulle välja någon som voro
utom Ståndet.
Hr Landtm, förklarade at med orden utom Ståndet han
menat sådane, som eij äro Riksdagsmän, men likväl af R. o. A.
Och sades härvid at de andre Stånden vid ofta anförde
Justitiae-Utskotts väljande eij lära förbigå habile domare utom
och innom Håfrätterne, hvilcka eij äro af Adelsståndet.
Hr Carl Wennerstedt anförde at på sådant sätt och
om Håfrätts-ledamöter väljas, de då kunna komma at sittia
öfver saker, vid hvilcka de tilförene lagt handen; hvartil svarades
at som en sak eij mera än uti en Håfrätt kan hafva varit
före, så kan ju samma Håfrätts ledamot, r.är den saken förekommer
sig afhålla.
Hr Landtm, frågade när Riksens Ständer nu komma tilsammans,
om dem icke den föreställning kan giöras, at R. o. A.
samtycka til et Justitise-Utskott, hvilcket utan at referera til
plena de öfver Justitise-Revisionens domar anförde besvär afgiör,
doch eij på annat sätt än at de öfrige Stånden sig jemväl
dertil begifva, at samma Utskott allenast kommer at bestå af
lagfarne män, utan afseende af hvad Stånd de äro eller at hvart
Stånd uti bemelte Utskott skall hafva något vist antal af egne
ledamöter; men at i annor händelse och ifall de öfrige Stånden
detta eij bifalla, R. o. A. til et Justitias-Utskott på annat sätt
eij samtycker, än at des fälde utslag plenorum skärskådande
och ompröfvande underkastas.
Härtil svarades af R. o. A. med ja.
Hr Rammel tviflade at Stånden sig härtil lära begifva
och förmente således, at det lärer blifva vid det härtils brukelige
sättet.
Hr Landtm, sade at vid begge sätten voro betänckeligheter,
och at här sannades inter duo mala etc.
Hr Svanthe Böhnen förklarade sig finna mycket eftertänckeligit
at lämna uti 24 personers skön och til deras utslag
undersåtarnes välfärd och egendom och at på sådant sätt en
och hvar, fast han skulle tycka sig lida och jemväl värckeligen
hade lidit, häldre skulle låta bero vid Revisionsdomen än at
gå vidare.
Frih. Ungern yttrade sig at vid första påseende kunde det
tyckas mycket eftertänckeligit at lämna en så stor myndighet
uti 24 personers händer, men om man ville gifva en, som voro
Om domars öfverklagande.
559
uti casu, våhlet at underkasta hela sin välfärd och egendom
antingen 24 vittre, redelige och lagfarne mäns utslag, eller och
någre hundrades ja inemot tusendes, hvilcke alle omöijeligen
kunde äga den kundskap i lag och förordningar, eller det begrep
om alla sakens omständigheter, som nödvändigt erfordras ifall
en rättvis dom skall kunna fällas, sade Frih. von Ungern sig
säkert tro, at den, som voro stäld på det profvet, visserligen
voro utväljandes det förra.
Hr Ridderschantz: At Hr Landtm, rätt rubricerat målet
när han sagt at emellan 2 onda ting det minsta voro at utvälja.
Hr Swanthe von Böhnen uprepade å nyo, at han finner
hela denna saken af en så örn och granlaga beskaffenhet på
båda sidor, at för sitt samvets befrielse skuld han derutinnan
måste suspendera sine tanckar och lämna andre, som en nogare
och diupare insickt uti sådane mål äga, härom närmare at
döma, hvilcket han til Protocollet ville hafva refererat; beklagandes
i öfrigit dem, som äro så olyckelige, at de uti sådane
tilfällen nödsakas at söka Riksens Ständer.
Gref David Frölich förestälte at igenom det Riksens
Ständer behagat fastställa de 3 klagosätten til at andraga
besvär emot Justitise-Revisionens domar, tyckes igenom det
stora äfventyret likasom en omöijelighet vara i vägen lagd, at
någon tid vända sig til Ständerne. Han talte härutinnan eij
för sig eller i anseende til sin sak, hvilcken, emedan den voro
kommen til Ständerne innan denne nye lagen giordes, så förmodade
han och at med den samma efter den härtils vanlige
lagen lärer förfaras, emedan ingen kan förplicktas at efterlefva
en lag innan den utkommit. Fortfarandes Hr Grefven at om
någon hädanefter vill anföra besvär emot Revisions-domarne,
så måste man lika som beskylla Deras Excellencier för felsteg,
der man likväl eij vet hvilcke sutit uti saken eller huru de
voterat eller huru Justitise-Canceller och Revisions--Secreterare
giordt deras ämbeten; om nu en particulier öfver alt sådant,
som är en Ständernes ensak, med så stort äfventyr skall klaga,
så lärer aldrig någon det våga och således för framtiden någon af
Ständerne härtil förordnad rätt eller Justitise-Utskott eij behöfvas.
Hr Landtm, sade detta eij vara frågan, emedan ingen
klagar öfver personerne utan öfver det han lidit; åliggandes det
Justitise-Deputationen at undersöka om personerne.
Atskillige af R. o. A. uprepade detsamma, at besvären
anföras öfver domen och eij öfver personerne.
560
Domars öfverklagande.
Gref D. Frölich fortfohr, at straffet likväl är utsatt, som
hade man klagat öfver personerne eller Raden; tilläggandes at
som en sådan lag eij allenast är för oss utan ock för posteriteten,
det R. o. A. härutinnan väl ville se sig före, samt at
han för sin del aldrig ville påtaga sig at klaga öfver Deras
Excellencier eller giöra det Justitise-Cancellern tilkommer, utan
häldre lida ali orätt.
Hr Landtm, uprepade huruledes detta alt hvad Gref
Frölich nu anförer vidlyftigt blifvit debatterat innan de 3
klagosätten af Riksens Ständer blefvo faststälte, och at Ständerne
då funnit nödvändigheten fordra at utsättia straff för
dem, som öfver Jus ti tise-Re visionens domar obefogat sig besvära,
emedan eliest hvar och en, som vid denne höga domstolen
tappat, skulle vända sig til Ständerne, så at de på
Riksdagarne eij annat fädt at sköta än process-saker; och som
angående klagosätten det voro en af Riksens Ständer redan
afgiord sak, så lärer härutinnan nu mera ingen ändring skie
kunna, utan voro nu vidare at afgiöra angående sättet til sakernes
afslutande uti det föreslagne Justitise-Utskottet; hemställandes
Hr Landtm, om antalet af personerne skall blifva
24, eller til at undvika paritatem votorum 25.
Frih. Strömfelt berättade at Justitise-Deputationen föreslagit
24 ledamöter i den tanckan at om vota blifva lika, den
meningen, som den ordförande ledamoten bifaller, skall blifva
gällande.
Som i detsamma anmältes, at de andre Stånden nu ankomma,
trädde R. o. A. på den ena sidan i Riddarhussalen
tilsamman, lämnandes den andra sidan til de öfrige Stånden,
hvilcke efter handen inkommo och intogo sine säten.
(Den 30 September.)
Närvarande samtelige Riksens Ständer.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och förmält om orsaken til
detta sammanträde, nemligen at afsluta angående sättet til de
öfver Justitiai-Revisionens domar hos Riksens Ständer anförde
besvärs afgiörande, uplästes
Justitice-Deputationens härom ctfgifne Betänclcande af
den 12 Sept., det bifogade Protocolls-Ecctractet, den ena leda
-
Ständernas öfverläggning om ett Justitie-utskott.
motens serskilte votum och Hr Abrahamssom härom ingifne
Memorial.
Hvaruppå Hr Landtm, omständeligen uprepade innehållet
af de tvänne uti Justitise-Deputationens Betänckande anförde
alternativer, i hvad mål de stämma öfverens och hvarutinnan
de äro skiljacktige; och sade Hr Landtm, vidare at första
frågan lärer blifva om Riksens Ständer behaga bifalla at et
sådant Justitife-Utskott, som Deputationen föreslagit, skall blifva
eller eij.
R. o. A. hade för sin del samtyckt til et sådant Utskott,
samt at des utslag plenorum skärskådande och ompröfvande
eij kommer at underkastas, så vida de andre Stånden bifalla at
samma Utskott kommer at bestå af lagfarne män, 24 til antalet,
utan anseende om de äro Stånds-ledamöter eller eij, men
at i annor händelse plena öfver bemelte Utskotts utslag böra
decidera.
Hr Archi-Biskopen svarade på Prästeståndets vägnar,
at Ståndet härom något discourerat, men funnit saken så angelägen
och granlaga, at Ståndet begärer anstånd til at bättre
fram häröfver yttra sine tanckar, hvilcket likväl med första
skie skall.
Hr Justiti£e-Borgmästaren Au laevi 11 begärte på Borgareståndets
vägnar detsamma, men at Ståndet höllö före, at man
emedlertid här om saken nu kunde discourera och taga ad
deliberandum.
Bondeståndets Taleman förklarade des Stånd vara af
samma t aneka med det vördige Prästeståndet; så at när de
saken uti sitt pleno förehaft, de med sitt yttrande deröfver vilja
inkomma.
Hr Justitias-Borgmästaren Aulsevill yttrade sig, at Borgareståndet
är af den tanckan, at de vid denne Riksdag öfver
Justitiae-Revisionens domar anförde besvär på det härtils vanlige
sättet komma at afgiöras, nemligen at Justitiae-Deputationen
med Betänckande til plenorum skiärskådande och ompröfvande
inkommer, och at hvad nu härom kan blifva stadgat
blifver för framtiden.
Hr Archi-Biskopen förklarade Prästeståndet härutinnan
vara af samma tancka med det lofl. Borgareståndet,
Frih. Strömfelt androg at om Gref David Frölichs och
Frih. Erich Cederliielms vidlyftige saker uti Justitise-Deputa
Adelns
Protokoll, 1738. 3G
562 Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande.
tionen, som dessutan liar nog at syssla, skola utarbetas, så lärer
Riksdagen til Juhl eij blifva sluten.
Frill. Carl Sparre sade sig hålla före, at de besvär, som
redan ingifne äro, efter det härtils brukelige sättet, sedan
Justitife-Deputationen med Betänckande deröfver inkommit, afgiöras
böra.
Hr Landtm, förmälte denna frågan hos R. o. A. ännu
eij hafva varit före, emedan den upsköts til des man fingo se
på hvad sätt Riksens Ständer örn methoden til sådane besvärs
afgiörande på Riksdagarne sig vordo förenandes, kunnandes
R. o. A. om de så behaga öfver samma fråga sig nu yttra,
nemligen om de vid denne Riksdag öfver Justitim-Revisionens
domar anförde besvär efter den härtils brukelige methoden
skola afslutas, eller och hvila til des Riksens Ständer om någon
annan methode öfverenskomma.
Hr Wulfwenstierna sade åtskillige med honom vara af
den tanckan, at de begge respective Stånden, hvilcke förklarat
at de vid denne Riksdag anförde besvär på det härtils brukelige
sättet böra afgiöras, dervid lära haft den meningen, at så
framt Justitise-Deputation samma besvär skall uptaga, likväl
de steg förut böra i ackt tagas, sorn uppå denne Riksdag af
Ständerne redan faststälde äro, och hvarom en serskilt förordning
kommer at utgå, förmodandes Hr Wulfivenstierna at
om bemelte förordning sättes i värckställighet de klagande
sielfve torde närmare eftersinna om de sine inlagde besvär vilja
fullfölja.
Hr Landtm, giorde til R. o. A. frågan örn de på denne
Riksdag ingifne besvär öfver Justitise-Revisionens domar efter
förre methoden skola afgiöras;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Bondeståndet svarade sig jemväl härtil samtycka.
Ytterligare frågade Hr Landtm, om de, som uppå denne
Riksdag andragit besvär öfver Justitiffi-Revisionens domar, böra
rubricera klagomålen på det sätt, som af Riksens Ständer eij
länge sedan faststäldt blifvit.
Härtil svarades af R. o. A. och af de öfrige respective
Stånden med ja.
Hr Landtm.: På det sättet är Riksens Ständers enhälleliga
mening, at de vid denne Riksdag ingifne klagomålen, sedan
de klagande dem rubricerat, efter det sätt som härtils brukeligit
varit afgiorde blifva.
Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande. 563
Hr Landtm, hemstälte om Riksens Ständer behaga, at
den af Hr Wulfwenstierna giorde föreställningen nu kommer
under ventilation, ty om densamma nu eij afgiöres, torde dermed
på näste Riksdag tiden utdragas.
Hr Lilljestierna höll före, at som om klagosättet är faststäldt,
så bör ock om methoden til desse klagomåls afgiörande
et vist slut tagas; men som saken voro granlaga, och vid de
begge uti Justitias-Deputationens Betänckande föreslagne alternativer
voro store skiäl både emot och med, så hemstälte Hr
Lilljestierna om icke R. o. A. härom innom Ståndet närmare
kunde öfverlägga.
Hr Landtm, förmälte at frenne af de respective Stånden
äro härom enige, nemligen at angående sättet til sådane klagomåls
afgiörande innom Stånden ännu närmare öfverlägga, frågandes
om R. o. A. med dem härutinnan instämma;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Vidare förenade sig samtelige Stånden at öfver detta ärendet
eij hafva något ytterligare sammanträde, utan at igenom
Extracta Protocolli meddela hvarannan sine tanekar, och at
til det längsta i dag 14 dagar til deras utlåtande skola vara
insände.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande angående
deras satisfaction, som befinnas hafva varit befogade til besvärs
andragande hos Riksens Ständer öfver de uti K. Maij:ts JustitiaeRevision
fäldte domar och utslag, hvarutinnan förmäles at aldenstund
Regeringsformens 14 § och Riksdags-ordningens 13 §
nogsamt utsättia huruledes Hrr Riksens Råd böra för sine
giöromål vara Riksens Ständer ansvarige samt för befundne
fel ställas under ransakning och dom, och dessutom Allmänna
Lagen 1 Cap. 12 § Rättegångsbalcken tydeligen utsätter straffet
vid hvarje beskaffenhet af en domares felacktigliet; ty har
Deputationen funnit det vara både onödigt så väl som omöijeligit
någon annan lag häruti at stadga, utan håller Deputationen
före, at de, som af Riksens Ständer varda deputerade til sielfva
sakens skiärskådande, kunna tillika pröfva och tilkänna gifva
om satisfaction af en eller annan skulle vid någon serskilt
casus böra utkräfias.
Så uplästes ock Rätteg äng sbalckens Cap. 1, § 12.
Hr Landtm, uprepade slutet, uti livilcket Deputation häröfver
stadnat.
564 Ständernas öfverläggning om ett Justitie-iitskott.
Hr Dr Eric Benzelius hemstälte örn icke til at betaga
alla tvifvelsmål i framtiden, nu per expressum det förbehåld
kunde giöras, at de criminelle eller andre mål, öfver livilcka
Ständerne under påstående Riksdag i kraft af Riksdagsordningen
skulle finna nödigt at förordna någon serskilt Commission,
vid detta Justitia-Utskott eij komma at uptagas, samt
at des giöromål eij vidare sträcker sig än allenast til de öfver
Justitiaa-Revisionens domar hos Ständerne anförde besvär.
Detta funno Riksens Ständer vara så klart i sig sielf, at
ingen vidare Resolution eller förordning derom behöfves, men
at det likväl kan blifva stående som en reservation uti detta
hos Riksens Ständer håldne Protocollet.
Vidare hemstälte Hr Dr Benzelius om icke visse puncter,
öfver hvilcka Ständerne hvart för sig närmare komma at öfverlägga,
nu kunde fastställas, på det om en eller annan fråga,
som hos det ena eller det andra Ståndet kunde upkomma,
dymedelst eij måtte blifva oafgiord och oexpedierat, at densamme
hos andre Stånd varit obekant och de sig således deröfver
eij kunnat yttra; andragandes t. ex. at det voro ganska
nödigt at Ständerne sig utlåta huruvida en ledamot uti Justitieutskottet
må kunna jäfvas, på det Ständerne en annan gång
med den frågan eij måge uppehållas, eller någon collision existera
i det Ståndet torde vilja bibehålla sin Deputatum, men
den klagande vilja jäfva samma ledamot såsom sin vederdeloman
eller af andre skäl.
Det svarades härtil at Sverges lag är klar, det hvar och
en uppå de i lagen utsatte skiäl kan jäfva sin domare.
Dr Benzelius fortfor at ibland förbemelte puncter denne
och blifver ganska nödvändig at afslutas, nemligen huruvida
Ständerne vilja förbehålla sig leuterationen af Justitise-Utskottets
utslag eller eij.
Härtil svarades at i anledning af Justitise-Deputationens
Betänckande kommer denna frågan nödvändigt at hos hvart
och et Stånd tagas under deliberation.
Hr Landtm, uprepade häruppå puncterne, öfver hvilcka
Ständerne sig komma at utlåta och i Protocolls-Extracterne,
som utfärdas skola, sin mening at yttra; nemligen om JustitiseUtskottets
ledamöters jäfvande, om bemelte Utskotts utslag af
Ständerne skola leutereras eller eij, om icke ledamöter til samma
Utskott kunna väljas, som eij äro innom Stånden, allenast de
äro lagfarne män; tilläggandes Hr Landtm, ännu flere frågor
Ständernas öfverläggning om domars öfverklagaude. o6o
vara, til hvilcka Justitise-Deputationens Betänckande gifver anledning.
Hr Landtm, förmälte ytterligare at igenom denne discours
öfverläggningen angående deras satisfaction, som med fog befinnas
hafva klagat, konnnit at afstadna, uprepandes ä nyo
slutet, hvaruti Justitise-Deputationen häröfver stadnat, nemligen
at som Regeringsformens 14, Riksdagsordningens 13 och Rättegångsbalckens
1 Capitels 12 § äro härutinnan tydelige, så behöfves
eij någon ny lag, och kunna således vid hvart serskilt mål
de Deputerade angående satisfactionen eller ansvaret sig yttra.
Hr LilljestSerna förklarade det utur Rättegångsbalcken
anförde rum, hvaräst talas om ordinarie samt underdomare, eij
väl vara hit lämpeligit, varandes uti detta fall ingen paralel
emellan andra domare i riket, om hvilcke lagen här talar, och
Riksens Herrar Råd, jemte hvilckas myndighet K. Maj:tsegen
höghet uti denna höga domstol tager del, samt at det således
emot anständigheten samt den vördnad man K. Maj:t och Rådet
skyldig är synes stridigt om något sådant uti en förordning
skulle inflyta, emedan Riksens Ständer å den ena sidan icke
mindre om K. Maj:ts höghet och Rådets vördnad än å andra
sidan om sin frihet och rättigheter böra vara örne, utan voro
bäst at Justitise-Deputationen angående satisfactionen vid hvart
mål sig serskilt utlåter.
Detta sades vara enligit med Betänckandet.
Och frågade Hr Landtm, om det bifalles, at JustitiseDeputationen
eller Utskottet vid hvart mål, angående den
lidandes satisfaction, til Riksens Ständers vidare ompröfvande
sig utlåter.
Samtelige Riksens Ständer gofvo härtil sitt bifall.
Frih. Strömfelt erindrade, at som Justitise-Deputationen
nu kommer at uptaga de vid denne Riksdag anförde besvär
öfver Justitise-Revisionens domar, det de öfrige respective Ståndens
ledamöter i samma Deputation, hvilcka som oftast måste
jemväl bivista andre Deputationer, antingen beständigt uti
Justitiae-Deputation sig måtte infinna eller och andre i deras
ställen förordnas, som vid sammankomsterne altid äro närvarande.
Sedan Hr Landtm, uprepat denne Frih. Strömfelts påminnelse,
svarades härtil af de andre Stånden, at härutinnan som
uti det öfriga kommer at förhållas efter det hitintil brukelige
566 Ständernas öfverläggning om domars öfverklagande.
sättet; at deras ledamöter efter högsta möijelighet lära söka
at bivista Justitise-Deputationens sammankomster, och at hvar
och en för sitt egit samvete skull lärer söka at af acterne
giöra sig om sakerne nogsamt underrättad.
Hr Biskopen Dr Humble hemstälte om icke Riksens
Ständer skulle behaga taga under deliberation huruvida de 3
Stånden, hvilcke hafva sine cominittenter i orterne, efter Riksdagsordningen
och deras undfångne fullmackter kan vara til—
låteligit at antaga Deputatos, som eij äro ledamöter af Ståndet,
och pä dem compromittera.
Härvid discourerades at Ständerne härigenom eij något
bortgifva, så vida de eij excludera et helt Stånds ledamöter;
och sade
Hr Landtm, at detta jemväl blifver en punct, öfver
hvilcken Ständerne komma sig at utlåta.
Sluteligen förmälte Hr Landt m, at åtskillige af Ståndens
ledamöter jemväl påminna örn prestanda, hvilcket likaledes
kommer at blifva en punct.
Hvarmed denna sammankomst slöts och Riksens Ständer
skildes åt.
Efter original-protokollet hafva några hänvisningar anförts till
föregående ställen i samma protokoll, med angifvande af pagina
derstädes. Dessa ställen motsvaras af följande sidor i det tryckta
protokollet, nämligen:
Sid. 105 rad 13 står: pag. 265, motsvaras af sid. 64.
» 148 »3 » » 372, » » » 117.
» 160 »5 » » 421, » » » 133.
n 207 » 24 och 27 » » 625o.632» » » 139o. 202.
BILAGOR
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1738—1739.
I.
Adelns Protokoll, 1738.
I
1.
Förteckning på electorerne
vid Riksdagen älir 1738, sedan bänkmännerne uppå Ridderskapets
och Adelens befallning samlade sig uti Secrete Utskottssahlen
til detta vahls förrättande den 19 Maii.
(Allegater, N. 5 A.)
Protokoll IX, sid. 22.
Grefvar.
Lewenhaupt, Charles Emil. Ge- Hamilton, Malcom. Baron,
neral Major. fullm. för Grefve Gyllenstolpe.
Stromberg, Claes. Cammarherre. Ekeblad, Claes. Cammarherre.
Friherrar.
Wrangel, Carl. Öfverste. Lindhielm, Axel. Cammarherre.
Stiernstedt, Carl Johan. Major, von During, Johan Christopher.
General Major.
Adelsmän.
Boje, Carl Gustav. Maior. Gyllenborq, Friedrich. Grefve,
fullm. för H:r Kagg.
Hammarschöld, Åke. Rytt- Cederhielm,Carl Wilhelm. Frih.,
mästare. fullm.förH:rHästsko af Måla.
Sinclair, Malcom. Major. Kinninmundt, Johan. Assessor.
Åkerhielm, Lars. Major. Lagercrantz, Carl Otto.
Schonström, Petter. Öfverst- Ehrenpreus, Carl. Hofrättslieutenant.
råd.
Hårleman, Håf-Intendent. Stobée, Lorentz. Öfverste.
Ankarcrona, Theodor, vice Arn- Celsing, Gustav. Cantzliråd.
miral.
Rudenschöld, Carl. Minister, von Törne, Olof. Commercieråd.
4 Electorer. K. Maj:ts Allmänna Proposition.
Således vara vald och voterad, attestera anno, die et loco
ut supra.
C. Sparre.
Alexander Palbitzlci,
fullm. för Bildt.
And. Joh. von Höpken,
fulhn. för H:r Stiernloo.
Carl Cronstedt.
B. Stierncrona,
fullm. för Lagerbom.
G. A. Rutenscköld,
fullm. för Stake.
2.
Kongl. Maijdtz nådiga Proposition
til samtelige Riksens Ständer på innevarande åhrs Riksdag.
Gifven Stockholm i Rådcammaren den 13 Maii 1738.
{Allegater, N. 9.)
Protokoll IX, sid. 32.
Kongl. Maij:tt anseer med nådigt välbehag att Riksens
Ständer, likmätigt så väl deras egen öfverenskommelse på sidsta
Riksdag, som Kongl. Maij:ts i anledning däraf til dem utfärdade
nådige kallelse-bref, Sig nu åter igen enhälleligen här hafva
infunnit, til att med hvarannan öfverlägga och rådgiöra om
sådane ährender, som angå rikets välgång och yttermera upkomst.
Ty som detta altid varit ock ännu är det endaste ock
förnämbsta, hvar uppå Kongl. Maij:tt alt ifrån början af des
anträdde regering så mycket mehra låtit Sig angelägit vara
att arbeta, som Kongl. Maij:tt altid ansedt des egit ock rikets
bästa så nära ock ouplösligen med hvarannan förknippade vara,
att de eij utan någon deras mehn ock kränkiande kunna åtskilljas;
så gior Kongl. Maij:tt Sig ock därom aldeles i nåder
försäkrad, att Riksens Ständer, efter deras vanlige patriotiske
nijt och underdånige välmening, lära, på sätt, som vid förra
Riksdagar af dem til Kongl. Maipts nådige nöije altid skiedt,
likaledes nu härutinnan bijträda Kongl. Maijrtt, samt hiälpa
att befrämja ett sådant upsåt, hvaruppå jämväl deras egen
både allmänne och enskylte välfärd beror.
Som nu til detta omtalte hälsosamme ändamålets erhållande
framför alt annat högstnödigt vara vill, att en oförfalskad
gudsfrucktan såsom förnämbste grunden til ett rikes sällhet, i
K. Maj:ts Allmänna Proposition.
5
landet må öfvas, på det Gud den aldra högste därigenom må
bevekas att icke allenast med Sin nåd leda ock styra siälfva
rådslagen, utan jämbväl Sin välsignelse til deras utförande att
förläna; så har Kongl. Maij:tt först ock främst, icke mindre
sedan sidsta Riksdag, än altid tilförende låtit sig på det högsta
om hiertat vara, Sine trogna undersåtare vid alle tiänlige til—
fällen til en sådan rättskaffens gudacktighets öfning att upmuntra,
samt att därjämte i möijeligaste måtto bevaka den
samma, rena evangeliska lährans oförkränckte bibehållande i
des rike emot hvarjehanda vilfahrelser ock intrång; hvilket förehafvande
ock densamme nådige Guden, som i renhet ock sanning
vill dyrkad ock tilbuden varda, alt hitintils med en önskelig
framgång mildeligen behagat välsigna.
Näst detta har Kongl. Maij:ts nådiga omsårg jämväl sträckt
sig til des rättsökande undersåtares angelägenheters rättvisa
afhiälpande, så att lag ock rätt med möijeligaste flit ock vaksamhet
tilbörligen blifvit skippad ock handhafd.
Beträffande vidare hvad i anseende til det utrikes värket
desse sednare åhren bårtåt förefallit, så har Kongl. Maijitt
likmätigt Riksens Ständers så väl på den sidsta, som förre
Riksdagar gifne underdånige, trogne ock välmente råd, i gemehn
låtit Sig på det högsta angelägit vara att icke allenast vid
mackt hålla, utan jämväl, när så tilfälle gifvits, att föröka
ock yttermera befästa vänskap ock förbund med främmande
mackter, samt vid alla tilfällen Sig emot dem så at upföra,
som Kongl. Maij:tt til Fäderneslandets ro, säkerhet och bästa,
efter sakernes omständigheter pröfvat tiänligast vara.
Hvad försvarsvärcket och milicen til lands ock siöss angår,
så är det Kongl. Maij:tt en besynnerlig fägnad att kunna
berätta Riksens Ständer, det alt är i godt tilstånd; den ädla
friden, som riket i så många samfälta åhr genom Guds bij stånd
nyttiat, har giordt det mästa, att man utan hinder och uppehåll
fädt arbeta på att sättia alt i behörigt skick. Fästningarne
äro efter de planer, som Kongl. Maij:tt med Riksens Ständers
samråd faststält, delils utvidgade och förbättrade, dehls ock
behörigen underhållne, hvartil väl ansenlige medel upgådt, men
dock icke fåfängt använde. Regimenterne äro efter staten til
sin fulla styrcka och antahl aldeles complette, så väl de indehlte
som de värfvade, ock med godt manskap försedde, hvilket med
så mycket mindre svårighet kunnat skie, som på ducktigt och
manbart folck ingen brist varit, utan på tilväxande ungdom
6
K. Maj:ts Allmänna Proposition.
fast mehra öfverflöd, så att väl flera regimenter ännu skulle
kunna upsättias där nödvändigheten så fordrade. Imedlertid
har Kongl. Maij:tt icke funnit nödigt att sedan sidsta Riksdag
förstärcka krigsmackten vidare än att 600 man blifvit tilvärfde
för artilleriet och lagde i garnizon i Finland i stället för Osterbotns
regimentet, som numera är ett indehlt regimente och
blifvit förlagdt til sina rotar hemma i landet. Til sin beväliring,
beklädning och utredning äro regimenterne i gemehn väl
försedde och därjemte uti en god exercice och öfning hällne,
som de åhrligen därom inkomne generalmönstringz-berättelserne
intyga. Af den fördehlacktiga inrättning som är gjordt med
den så kallade general-krigs-förråds-cassan så väl som upbråtscassorne
vid cavallerie regimenterne, är riket en stor förmåhn
tilfluten, och medlen sedan sidsta Riksdag märckeligen förökte
och dag ifrån dag förkofrade, förmodandes Kongl. Maij:tt att
fonden til slika inkomster utan någons gravation och kiänning
hädanefter som härtil ännu genom de förslag och projecter, som
kunna vid handen gifvas, anseenligen torde stå att förbättras.
Imedlertid har Kongl. Maij:tt låtit Sig högst angelägit vara,
att de således samblade medlen eij fädt til andra behof användas
än de äro ärnade, utan stå oförryckte att nyttias om de til
arméens rörande och sammandragande skulle behöfvas och påfordras.
Vid gevährs-factorierne äro åhrligen efter hvart ock ett
värcks inrättning stora partier gevähr bestälte och förfärdigade,
samt i tyghusen inlagde och förvahrade. Så äro ock en myckenhet
stycken och mörsare, både af metall och järn, åhrligen
gutne och anskaffade, efter de i staten därtil bestådde anseenlige
penninge-summor, såsom ock sedermehra efter handen
monderade och med behörig attiraille försedde. Af saltpetersiuderij-värcken
och krutbruken har riket haft den båtnad,
att icke allenast ett öfverflödigt förråd af tilvärckadt krut och
saltpetter är att tilgå, utan ock att däraf anseenligit til exportation
och försälgning utrikes redan kunnat lämnas, ock
när det nu nyligen i Calmar lähn anlagde krutbruket äfven
kommer i fullkomlig stånd, kan afsättningen blifva så mycket
större och fördehlacktigare. Förutan det att arméen och fästningarue
fädt fult gevähr och bestyckning med mehra, befinnes
riksens rustcamrar, tyghus och archlier på alla orter väl försedde
med dem tilhörige perzediar, undantagandes vid Jönkiöping,
hvarest en olycklig vådeld giordt någon skada på Arse
-
K. Maj:ts Allmänna Proposition.
7
nalén därsammastades, men genom de tidiga anstalter som
redan äro giorde så väl til ett nytt huss upbyggande, som det
reparabla gevährets omlagande, förmodas det snart kunna bringas
i godt stånd igen. Med magazinerne så väl här i staden, som
landsorterna är all god hushållning i ackt tagen, så at de öfver
alt med goda och försvarliga proviant-perzedlar tilräckeligen
äro providerade. Riksens örlogsflåtta är sedan sidsta Riksdag
med flere nybygde och väl equiperade skiepp, fregatter, galerer
och fahrtyg tilökt. Sammaledes är siö-milicen, icke allenast
de indehlte, utan ock de värfvade, aldeles complette ock i fulkomlig
stånd, samt behörigen disciplinerade och öfvade.
Hvad elliest angår riksens invärtes hushåldning med hvad
dertil hörer, så häfver Kongl. Maij:tt eij mindre sedan Riksens
Ständers sidsta sammanvaliru, än tilförende under des lyckelige
regering, varit ganska öhrn och sorgfällig, at densamma måtte
alt mer ock mer kunna upliiälpas och förbättras. Uti et sådant
för riket välment och nådigt upsåt har Kongl. Maijitt giordt
hvarjehanda hälsosamme författningar, hvarigenom landsculturen
blifvit satt i långt bättre stånd än förr, Cronans inkomster i
ali möijelig måtto formerade til det angelägne Stats-värckets
vid mackt hållande, de nyttige och lönande bergvärcken underhåldne
och med flijt drifne, samt nya bergvärk uptagne, skogarne
behörigen vårdade och befredade, seglationen och handelen
märkeligen befordrad, manufactorierne understödde och formerade,
samt andre hvarjehanda loflige näringsmedel på alt
uptänkeligit vijs lättade, underhulqme och befrämjade. Kongl.
Maij:tt har ock föröfrigit uti mycket annat, som till rikets
hushåldning hörer och här för vidlyftighetens skuld utelämnas,
gifvit å daga des oföränderlige nådige nijt för riksens allmänna
bästa saint hvars ock ens invåhnares beständiga välmåga och
lycksalighet, ock lära Riksens Ständer sielfva finna sig därom
nogsamt öfvertygade icke allenast utaf de sedan sidsta Riksdag
utkomne åtskillige oeconomiske förordningar, utan ock af Kongl.
Maij:tts och riksens Collegiers därom giorde berättelser, hvaraf
närmare kan erfahras, huru mångfaldige ock därjemte för riket
högst nödige och nyttige anstalter Kongl. Maij:tt sedan den
tiden författat.
Utaf hvad nu således allenast i kårthet liär anfördt är,
läre Riksens Ständer kunna inhämta hvad i det allmänna
värket ock i anseende till riksens styrelse i gemehn sedan
deras sidsta sammanvaro förefallit; lärandes Kongl. Maij:tt
8 Adelns ledamöter i Sekr. Utskottet.
förutan detta låta meddela Riksens Ständer omständeligare
underrättelser om altsammans, på det de, efter inhämtad nogare
kundskap därom, måge så mycket bättre vara i stånd att, på
sätt, som vid förre Riksdagar af dem berömligen skiedt, gå
Kongl. Maij:tt med deras underdånige trogne råd än vidare
tilhanda, angående de mått ock författningar, hvilka så i utsom
inrikes mål kunna för det allmänna bästa pröfvas tiänligast
vara ytterligare att taga.
Kongl. Maij:tt önskar dem därtill den Store Alsmäcktige
Gudens milderike nåd ock välsignelse, så att altsammans uti
samdräckt och enighet må företagas och afslutas, till den Store
Gudens ähra, Kongl. Maij:ts ock Fäderneslandets bästa, samt
alle des trogne undersåtares välfärd, nytta och fördel. Förblifvandes
Kongl. Maij:tt för öfrigit Riksens Ständer samt ock
synnerligen med all Kongl, nåd och ynnest välbevågen.
FRIEDRICH.
V. Gedda.
3.
Secrete Utskottet 1738
i ordning efter matrikeln.
(Allegater, N. 5 B.)
Protokoll IX, sid. 55.
Grefvar.
Charles Emil Lewenhaupt. Jöran Flemming, Friherre,
Oxenstiernas af Korsholm
fullm.
Malcohm Hamilton. Friherre, Johan Gyllenborg.
Gyllenstolpes fullm.
Carl Fredrich Piper. Claes Stromberg.
Axel Spens. Clas Ekeblad.
Friherrar.
Carl Sparre. Eric Cederhielm.
Carl Cronstedt. Carl Johan Stiernstedt.
Rutger Fucks. Johan Christopher von Dyring.
Samuel Åkerhielm. Praesidenten. Axel Löwen.
Hindrich Magnus von Buddenbroch.
Adelns ledam. i Sekr. Utsk. och Sekr. Deputationen. 9
Adel.
Carl Gustaf Boye.
Hindrich Falkenberg.
Carl Gustaf Wennerstedt.
Stiernflychts fullmäclitig.
Gustaf Fredrich Rothlieb.
Henning Adolph Gyllenborg.
Grefve,
von Nieroths fullm.
Gustaf Gyllengranat.
Carl Sinclair.
Carl Otto Lagercrantz.
Carl von Grooth.
Carl Ehrenpreus.
Carl Axel Lilliecreutz.
Berendt Cederholm.
Gabriel von Seth.
Gustaf Celsing.
Lars Benzelstierna.
Magnus Wilhelm Sprengtport.
Olof von
Fredrich Sparre. Frih.
Barnekows fullmächtig.
Åke Hammarschiöld.
Isaak Olivecrona.
Silfverlås’ fullmächtig.
Johan Mauritz Klinkoivström.
Järnefeltz fullm.
Malcohm Sinclair.
Anders von Höpken. Friherre,
Stiernloos fullm.
Lars Åkerhielm.
Olof Wallenstierna. Hofrättsråd.
Magnus J. Stiernroos.
Carl Hårleman,
larentz Stobée.
Johan von Utfall.
Theodor Ankarcrona.
Carl Rudenschiöld.
Anders von Drake.
Otto Reinhold Wrangel.
Törne.
4.
Adelns JLedamöter i Secreta Deputationen.
(Allegater N. 5 C.)
Protokoll IX, sid. 60.
Anno 1738 den 19 Maij blefvo utaf Electorerne fölliande
af Ridderskapet och Adelen vahlde och utnämbde till Ledamöter
uti Secreta Deputation.
Grefvar.
Grefve Wasabourgs fullm. Grefve Wachtmeisters fullm.
Frijherre Conrad Sparre. Hrr Albrecht Schönström.
io Bonde-St:s mern. om säte i Sekr. Utskottet.
Frijherrar.
Frijherre Sten Coijet. Frijherre Claes Flemming. Ma
jor
vid lifdragonerne.
Adel.
H:r Malte Rammel. H:r Hestesko af Måla fullm.
Baron Carl Cederhielm.
H:r Olof Ehrencreutz. H:r Ofverste Odelström.
H:r Landzhöfding Reuterholm. H:r Cantzlijråd Roland.
Hertzens fullmächtig Frijherre Hofrättzrådet Gyllenbåth.
Hindr. Wrede.
Hvilket härmed betyga
C. E. Lewenhaupt. C. J. Wrangell. Carl G. Boije.
F. Gyllenborg. A. Hammarschöld. Hårleman.
5.
Bondeståndets Memorial om säte i Sekreta Utskottet
CAllegater, N. 19.)
Protokoll IX, sid. 70.
Vördsamt Memorial till Höglofl. Ridderskapet och Adelen.
De förflutne Riksdagar vittna mer än nogsamt, huru
gunstigt och med hvad besynnerlig ömhet och sorgfällighet
Höglofl. R. o. A. vid hvarjehanda tillfällen på alt sätt befrämjat
det enfaldige Bonde-Ståndets bästa och vältrefnad.
Och fast ej alla måhl kunnat aflöpa efter hvars och ens åstundan,
så har dock så mycken gunst ock välvillia försäkrat den
menige allmogen, at de ännu oafgiorde och icke bifallne vigtige
ärender enteligen, vid denne Riksdag, torde vinna ett önskeligit
slut.
Deribland räknar Bonde-Ståndet för ett utaf de angelägnaste
måhl des så vid förra som sidsta Riksdagen insinuerade
vördsamme påminnelser om säte och stämma för Bonde
Ståndets
Deputerade uti Riksens Höglofl. Ständers Secrete
Utskått.
Det är väl icke utan, at 1634 års Regerings-Form uti des
44 § innehåller, det visSe angelägne måhl och ärender til de 3
Bonde-St:s mern. om säte i Sekr. Utskottet. 11
Ståndens Deputerade skulle hänskiutas, men så finnes derjemte
af denne paragraphs rätta sammanhang, at sådant allenast
skulle skie, när det för hastighet skull, eller andre skiäl, icke
tryggeligen kunde värckställas på allmänne samqväm, hvilken
omständighet vid detta tillfälle eij kan hafva rum.
Riksdags-Beslutet af år 1628 intygar ock nogsamt, at
Bonde-Ståndet värckeligen haft sine fullmächtige öfver egentelige
Secrete-Utskåtts-ärender, hvilka med Guds mäcktiga styrelse
igenom de 4 respective Ståndens gemensamme och förtrolige
öfverläggande då haft den välsignade framgång med sig,
at neppeligen något exempel torde finnas, hvarigenom Fäderneslandet
mera förökt både sitt anseende och förkofring samt invärtes
välmågo.
Det är ej heller Bonde-Ståndet okunnigt, hvad 14 § i
Riksdags-ordningen i detta måhl förmår och innehåller, men
så påminner sig Ståndet derjemte, at Riksens Höglofl. Ständer
sig förbehållit om framdeles någon uttydning eller förbättring
behöfves, sådant på allmän Riksdag at giöra, som ock sielfva
Riksdags-ordningen igenom 1727 års reglemente och de efterföljande
Riksdagars författningar, i ett och annat mål, blifvit
förbättrad till ärendernes redigare afgiörande och rijkets sanskyldige
nytta.
Vare Riksdags-fullmachter, som efter Riksdags-ordningen
inrättade äro, förmå dessutan tydeligen, at vij skole ställa oss
Riksdags-ordningen til efterlefnad, hvilcket ej annorlunda kan
förstås, än på förenämde sätt, i synnerhet som fullmackterne
derjemte innehålla, at vij noga skola gifva deruppå ackt, at
rikets allmänna bästa och sanfärdiga nytta skall af oss efter
yttersta förstånd redeligen styrckt och befrämjat varda.
Hvarcken uti Plenis eller de öfrige Deputationerne förefalla
så angelägne och rikets allmänna bästa och sanfärdiga nytta
rörande rådplägningar, som i Secrete Utskåttet.
Bonde-Ståndet kan derföre icke annat än befara största
ansvar af sine hemmavarande medbroder, som utvalt och, på
förberörde sätt, efter Riksdags-ordningen befullmächtigat oss,
om vij på något sätt skulle försumma, at, i anledning af berörde
Riksdags-ordning, efter yttersta förstånd, styrcka rikets
allmänna bästa och sanskylldige nytta, hvartill oss eij kan
gifvas fullkomligt tillfälle, utan äro vij om de mäst riksvårdande
ärender uti idelt mörcker, så länge vij eij hafva
säte och stämma uti Riksens Höglofl. Ständers Secrete Ut
-
12
Riddarhus-Deputationens ledamöter.
skått, som rikets förnämsta angelägenheter skiärskådar och
afsluter.
Alt detta recommenderar Ståndet til höggunstigt behiertande,
och gior sig så mycket mera förvissat om skyndesam
och benägen utlåtelse och bifall af Högloft. R. o. A., som den
största och förnämsta delen af det, som i Secrete Utskåttet
förefaller, ankommer på den menige allmogen, så i anseende
til lif som egendom.
Allmogen kan ock i all vördsamhet försäkra, at sådant
gemensamt rådplägande af samtelige 4 Ståndens Deputerade
uti en Deputation, som altid burit namn af Riksens Höglofl.
Ständers Secrete Utskått, under hvilken titul alla fyra Stånden
i gemen, intet Stånd uteslutit, efter den besvurne Regeringsformen
visserligen begripas, lärer på alt sätt befrämja den högst
angelägne enigheten samtelige respective Stånden emellan, samt
Riksdagens skyndesamme slut, emedan Bonde-Ståndet för sin
ringa del, enär det således blifver fullkomligen öfvertygat om
de måhl, hvarutinnan det eljest är osäkert, så i anseende til
de stora riksens utgifter, som andre riksvårdande ärender, lärer
så mycket ifrigare understödia alt det, som det med uplyste
ögon finner värckeligen lända til rikets allmänna bästa och
sanskyldige nytta och förkofring. Stockholm den 1 Junii 1738.
På Bonde-Ståndets vägnar
Olof Håkansson
Talleman.
6.
Riddarlms-Deputationens Ledamöter.
(Allegater, N. 5. N.)
Protokoll IX, sid. 88.
Anno 1738 den 6 Juni trädde Electorerne tillsammans och
valdes till Riddarhus Deputation af Ridderskapet
och Adeln som följer:
Grefvar.
28. Grefve Carl F. Sperling. 57. Grefve Olof Leijonstedt.
Friherrar.
174. Gustaf Hamilton, fullm. 132. Gustaf Mahler, fullmför
Grundel. för Cronberg.
Svar till Bonde-st. om säte i Sekr. Utskottet. 13
Adeln.
1155. ÖfversteTungelfelt,And. 1607. Jonas Mellercreutz.
465. Öfverst Lieutnant Båhr, 1489. Öfverst Lieut. RuthenJoh.
sparre, Gust.
902. Erland Broman. 1570. Öfverst Lieut. (von)Borg,
Eric.
610. H:r Wulfklo, Hindric. 542. Joli. Cederström.
Hvilket betygas af
C. E. Lewenhaupt. C. G. Wrangell. C. G. Boije.
F. Gyllenborg. L,. C. Stobée. Carl Wilh. Cederhielm.
7.
Project til svar på Bonde-Ståndets vid 1738 åhrs Riksdag
gior de ansökning om säte och stämma i Secrete Utskottet.
(.Allegater, N. 26.)
Protokoll IX, sid. 96.
Ridderskapet och Adelen tillika med Präste- och BorgareStånden
hafva i öfvervägande tagit det ärbara Bonde-Ståndets
nu ytterligare vid denne Riksdagen giorde ansökning om säte
och stämma uti Riksens Ständers Secrete Utskott.
Denna begiäran häfver Bonde-Ståndet på lika och enahanda
sätt vid de förra Riksdagar anmält, hvaröfver tid efter
annan omständelige svar och förklaringar lämnade blifvit, så
at desse öfrige frenne Stånden skulle önskat och förmodat, at
det ärbara Bonde-Ståndet behagat sådant anse för så välment,
klart och tilräckeligit, som det i sig sielf befinnes, besynnerligen
som det sig grundar på riks-stadgar och de frenne Ståndens
vid 1720 och 1723 åhrs Riksdagar lämnade grundeliga
slut, uti hvilcka alla anförde skiäl blifvit uptagne, besvarade
och vederlagde, hälst Borgerskapets fullmackter hvarcken äro
inrättade eller kunna inrättas at påstå något som är deremot.
Ridderskapet och Adelen samt Preste- och Borgare-Stånden,
kunna i öfvervägande af sådant alt, eij annat än sig åberopa
alla i detta mål förut lämnade ändtelige utslag, ifrån hvilcka
Stånden nu eller framdeles eij kunna gå eller afvika, särdeles
14
Adelns Besvär.
som det ärbara Bonde-Ståndet icke dess mindre kan trygga
och förlita sig derpå, att uti alla de mål, hvaröfver BondeStåndet
är berättigadt at höras, skall detsamma hädanefter
som härtils skiedt, undfå all nödig och fullkomlig underrättelse;
äfven som i alt öfrigit R. o. A., samt Präste- och BorgareStånden
skola visa sig högst om hiertat vara, at biträda det
ärbara Bonde-Ståndet i alt, hvad möjeligit är, och så väl til
deras enskylte, som de öfrige Ståndens samfälte gagn och nytta
tiena och lända kan.1)
8.
Ridderskapet och Adelens besvärs-puncter vid 1738
■ ålirs Riksdag. 2)
(Besvärs-Deputationens Protokoll och Acter.)
Protokoll IX, sid. 123.
§ 1.
Anhålla R. o. A., at de kring Yenern och flere siöar belägne
frälsehemman, enär de igenom samma siöars öfverflödande
taga skada på åker och äng, samt derigenom blifva oförmögne at
betala till frälsemannen den ordinarie räntan, det de för samma
år äfven måtte niuta tillgift å cronones utlagor, och med dem
förhållas på lika sätt, som uti 66 § af E. K. Maij:ts Resolution
på allmogens allmänne besvär vid 1723 års Riksdag finnes
stadgat, enär missväxt-åhr infalla.
§• 2.
Ehuruväl den 27 § af E. K. Maij:ts R. o. A. allernådigst
förunte Privilegier af åhr 1723 uttryckeligen förmår, at ingen,
eho det vara må, utom R. o. A. äger mackt och frihet at tillhandla
sig någon frälsejord eller gods, som uti sig begriper säterie,
ladugårds, rå och rörs eller veeckedags rätt och frihet;
men samma § väl tillåter, at Adelens vederlikar Prästerskapet
*) Laudtmarsbalken har å denna afskrift tillagt: Originalet underskrefs
af de 3 Ståndens Taleman.
2) K. Majrts Resolution af d. 8 Juni 1739 å dessa besvär är särskildt
tryckt. — Rör att i här meddelade Besvär efter nummer återfinna de paragrafer,
som motsvara dem, hvilkas nummer anföras i Protokollet sid. 123—131,
bör iakttagas, att af de derstädes upptagna, ursprungligen föreslagna paragraferna
blefvo N. 3, 25, 31 Och 35 uteslutna, hvaremot här åter blifvit
tillagda tvenne nya, nämligen N. 32 samt en i slutet; i öfverensstämmelse
dermed bör sålunda numreringen reduceras.
Adelns Besvär.
15
och Borgareståndet må tillhandla sig ett eller annat frällsehemman,
som eij är af ofvannemde natur och beskaffenhet, så
finner man doch af förfarenheten, at sådane Adelen endast priviligierade
gods och gårdar blifva genom hvarjehanda förvändningar
ofrälsemän tillärkände och till fulkommelig besittning
inrymde, som och at åtskillige andre än samma 27 § tillåter,
kiöpa och handla sig till frälsehemman, samt vid tings-rätterne
utvärcka derå fasta och skiöte; altfördenskull anhåller R. o. A.
underdånigst, det den nådiga författning kunde giöras, at hvad
härutinnan emot Adelige Privilegierne kan vara förelupit, måtte,
efter skiedd undersökning, blifva rättadt, samt de af häradsrätterne
utgifne faste-bref för kraftlöse förklaras och hemmanen
till fri lösen lämbnas, deräst någon af R. o. A. sig dertill
enligit Privilegierne skulle angifva, såsom och det kiöpare och
säljare i slika mål äfven som uti andra börde- och lösningstvister
måge vara skyldige enär så af dem äskas med ed bestyrcka,
at dem emilian på god tro så är tingat och betalt,
som kiöpebrefvet innehåller.
§ 3.
16 § af Adelige Privilegierne förmår, at R. o. A. skall obehindrad
vara efter lag nyttja de skogar, hvaruti de hafva lott,
samt allmänningar til egen nödtorft; men som 1734 åhrs Skogsordning
uti skogarnes befredande går vidare, än 1664 åhrs Förordning
förmår, och den nyligen i Jönkiöpings, Cronobergs, Calmare
och Nykiöpings provincier inrättade kostsamma jägeristaten
äfven förnimmes vilja betaga vederbörande skogsägare
de förmåhner af vinfälle, bij med mera, som lagen och förra
Förordningar medgifva, så nödgas R. o. A. uti förbemälte provincier
sig i underdånighet deröfver besvära, och med lika underdånighet
anhålla, det provincierne eij måtte besväras med den
nya förmeringen af skogsbetienter, utan at det antingen måtte
få förblifva vid högst salig H. K. Maij:ts Konung Carl den
Elftes inrättning Jägerie- och Skogs-betienterne angående, eller
och denna staten nu så må varda inrättad, at R. o. A. uti deras
tilständiga rätt och förmåner icke må kiänna någon mistning.
§ 4.
Som H. K. Maij:t redan uti dess allernådigste resolution
på R. o. A:ns besvär af år 1731 § 15, samt vid 1734 åhrs Riksdag,
10 §, i nåder resolverat, det alla bye- och sochne-allmän
-
i6
Adelns Besvär.
ningar i Scharaborgs, Elfsborgs samt Östergiötlands läner til
deras bättre vårdande måge samtelige interessenterne emilian
få delas, så anhåller hos E. K. Maij:t R. o. A., det å andre
orter i riket dem samma frihet och tillstånd måtte nådigst
lembnas.
§ 5.
Vid 1734 års Riksdag hafva the af allmogen här i Sverge,
som äro rusthållare af Kongl. Lifregementet till häst, så väl
som vid the öfrige Cavallene regementerne, blefvit befriade för
de medel, som till regementets besparingscassa samma år borde
efter förordningen ärläggas, men Adelen och de öfrige ståndspersonerne
äro med berörde utgift ännu besvärade; fördenskull,
och som Riksdagsordningen af åhr 1723 §. 21 innehåller, at
under varande Riksdag inga troppar måge sammankallas och
R. o. A. samt de andre ståndspersonerne måste undergå alla
de samme onera, som allmogen, utan at niuta någon den ringaste
förmån vid deras indelningar, altså anhålles underdånigst,
at samptelige rusthållarne så i Sverge som Finland, vid de indelte
Cavallerie-regementerne, måtte icke allenast få niuta densamma
förmån, som allmogen i Sverge blefvit beviljat för år
1734, utan och hädanefter alla år, när allmän Riksdag hålles,
undslippa den till upbråts-cassan för compagnie- och regementsmöten
beviljade afgift.
§ 6.
Anhåller R. o. A. underdånigst, at som uti åtskillige landsorter
den svårighet möter, at den uti lagen och särskilte resolutioner
tillåtne delningen af oskiftmarck icke kan komma at
värckställas i mangel af tillräckelige landtmätare, det fördenskull
provincierne med flere landtmätare efter hvarje orts nödvändighet
kunde försees, livilcka en slik i sig sielf angelägen
delning kunde förrätta, emot betalning af dem, som uti densamma
delacktige äro, likmätigt K. Maij:ts resolution på allmänne
besvären 1731 §. 28.
§ 7.
Anhåller R. o. A. underdånigst, at Landt-contoiren icke
måtte så fritt, som härtils skiedt, få författa observationer uppå
förmedlade frälsehemman, som för många år tillbakars, så väl
före som vid indelningen till kneckthållet för deras svaghet och
ringa ägor skull under förmedlingz titul i cronones jordböcker
Adelns Besvär.
17
anförde och inskrefne blefvit, samt dervid alt sedan in till närvarande
tid stådt orörde, utan således dervid måge förblifva,
hälst frälsemannen dess af slike förmedlade hemman tillhörige
ränta, icke öfver förmedlingen uphögt eller stegrat.
§ 8.
Som det icke ringa skulle bidraga skogarne till besparande
och befredande, hvilket och K. Maij:t uti 1734 års Skogsordning
påsyftat, om alle ryttare- och soldatetorp, i synnerhet på
de skoglöse orter, och hvaräst tillräckelig sten finnes, kunde af
sten få upbyggas, samt likaledes, der någon så lägligit finner,
bondegårdar af sten bebyggas, eller och golf af leer och sten i
stället för tilgor inläggas; altså anhåller R. o. A. underdånigst,
at härutinnan Husesyns-ordningen må lindrad och detta för
laga byggnad ansedt blifva.
§ 9.
Emedan utom och vid Giötheborg alla fiskare hafva den
förmån, at de eij betungas taga pass i näst belägne siöstäders
siötuls-cammare på de fiskevahror, som de sielfva hemma vid
Svenska kusterne fiskat, och der omkring til andra städer inrikes
försälga, utan allenast taga upsyningsmannens eller strandridarens
passerzedel på hvad de innehafva, hvilcken zedel de
igen hafva at upvisa på den ort, deräst de tänckia försälgia
sina fiskvahror, hvarifrån de sedan taga attest om tullens richtiga
ährläggande, som åter vid hemkomsten efter den brukeliga
vanan bör upvisas och i tullkammaren ad acta qvarläggas;
fördenskull, som billigheten tyckes medgifva at denna förmånen
äfven unnes fiskarne vid Skånska stranderne, så anhåller
R. o. A. underdånigst derom, samt at bemälte fiskare måtte
äfven niuta tillgodo de privilegier K. Maij:t den 17 Martii 1723
fiskerierne i riket i nåder förunna velat.
§ io.
R. o. A. uti Skåne, Halland och Bohus län anhåller underdånigst,
at deras på fiske-lägren boende skattdragare måtte
uti fredelige tider, til hälften vara frie för alla nu kunnoge
eller framdeles påbiudande extra ordinarie utskylder och afgifter,
och at de uti ofredelige tider aldeles befriade varda, emedan
the till det allmännas stora nytta söka sin näring och föda
Adelns Protokoll, 1738—1739. I. 2
i8
Adeina Besvär.
till största delen på främmande strander med mycken möda
och äfventyr.
§ Il
Anhålla
R. o. A. underdånigst at alla Crono-fiskerier, som
af öde nyligen äro uptagne, eller hädanefter uptagas kunna af
hvem det och vara må, icke allenast af honom, utan och af
hans barn och descendenter orubbade måtte besittjas, så länge
de prsestera prestanda, på thet privati så mycket mera måtte
animeras till at uptaga sådane lägenheter.
§ 12.
Ar R. o. Arns uti Bohus län underdåniga förfrågan om icke
de så kallade ofrie frälsehemman, hvarföre Adel halfva upbördzel
i stället för rusttiensten betalas, och allmogen tillåtit
blefvit at äga och terå härads-fasta taga, måtte anses lika
med de frälsehemman, som befinnas på andra orter, så at när
de försälgas utom börd, Adelen likmättigt 1723 åhrs Privilegier
måtte vara berättigade framför andra at dem inlösa emot den
utsatte kiöpeskillingen.
§ 13-
Det 25 cap. 11 §. B. B. förmår, at hvar som ogild väg
häfver och till vägrödning och brobyggnad kallad varder, men
kommer eij å sattan dag, bote 3 d:r, hvarföre är händt, at landtmannen,
som icke utom några få dagar förut å kyrckovallen till
vägrödning kallad varder, af andra oumgängelige hinder afhållen,
icke å sattan dag sig infinna kunnat, och således af cronobetienterne,
som på vägrödning upsicht äga, tingförd och till
böter efter ofvananförde lagsens rum sakfäld blefvit. Hvilcket
som det gifver anledning till att besvära och utarma landtmannen,
anhåller R. o. A. underdånigst det H. K. Maij:t nadigst
täcktes befalla vederbörande, at de foga den anstalt, det
de, som efter förutgången laga syn om våren befinnas hafva
sina vägstycken ogilde, förelägges en viss ock tillräckelig tid,
nembligen ifrån vårandens slut åtta dagar för midsommaren,
innom hvilken de sina vägstycken uti lagligit. och svarsgådt
stånd hafva at sättja, så kiärt dem är at undvika den plickt,
lagen förmår, i fall de vid den senare synen ännu ogilde finnas
skulle.
Adelns Besvär.
19
§ 14.
Anhålles af R. o. A. underdånigst, at de anlagde ludderplatsarne
icke hädanefter må brukas, efter de merendels för
ostadiga vintrars skull icke i rättan tid kunna blifva afjagade,
utan varda ludren alt intil sommaren qvarliggande, hvarmedelst
rofdiuren skocketals dragas tidt, och uti nästomkring liggande
betes- och skogsmarcker sig uppehålla, samt giöra på de i bet
gående creaturen alt för stor skada; i stället för ludderplats
torde finnas nyttigare, at hvar ock en efter förra Kongl. Resolutionen
så väl som sielfva lagens innehåld, om vintren fritt
finge skiuta för luder, samt at lag likmättigt varg- och räfgropar
måtte underhållas, hvilcket för de innom två mil ifrån ludderplatzarne
boende härdis icke varit tillåtit. Så skulle och till
odiurens utödande mycket giöra till saken, om jägerie-betienterne
blefvo tillhåldne att hålla härads- och sochneskall, så ofta nöden
fordrar och sådant gifves dem vid handen.
§ 15.
R. o. A. åstundan, at K. Maij:ts förordning af år 1681
jemte de flere till hvar och en landzort lämpelige Förordningar,
angående prästerskapets tionde och rättighet, blefvo å nyo tryckt
och årligen publicerad, så at hvar och en sochneman viste hvad
han skall till prästen gifva, och på det prästen sin rättighet
måtte få åtniuta.
§ 16.
R. o. A. i Skåne anhåller underdånigst, at den Förordning,
som giordes på Riksdagen 1723 angående prästerskapets i Skåne
upbörder af sina åhörare, måtte alla Michaelis dagar på predikostolarne
blifva upläster och publicerad vid 20 d:r s:mts vite.
§ 17-
Såsom den 27 § uti 10 cap. Rättegångsbalcken icke på ett
sätt blifver af alla dommare förstånden, ty en del dommare
hålla sig vid sielfva orden och de i denna § uprepade mål
uptaga och afdömma, men en del dommare remittera sådane
förekommande mål såsom oeconomie-mål til Konungens Befallningshafvande
i anledning af de i slutet på denna § anförde
ord; alltså anhåller R. o. A. i Skåne underdånigst, det täcktes
H. K. Maij:t denna §. nåd-rättvisligen förklara, på det praxis
forensis i detta mål måtte vara enahanda.
20
Adeina Besvär.
§ 18.
R. o. A. i Skåne anhåller underdånigst, at alla de hemman,
som äro refvade och skattlagde sedan landet kom under kronan
Sverge, måtte niuta enahanda rätt till godo, så väl i de ordinarie
som extraordinarie pålagor, såsom brobyggnad, vägledning
och alla andre delar, hvad namn de hafva kunna, utan at någon
åtskillnad må giöras emilian de hemman, som för långliga tider
äro förmedlade, och dem, som i senare tider, efter föregången
laglig refning och skattläggning, förmedling vunnit.
§ 19.
Anhåller R. o. A. i Skäne underdänigst, at de, som på
oxehaudelen intet äro priviligerade, måtte vid confiseation af
varan förbiudas at utföra gräsoxar af Skane.
§ 20.
Anhålles underdånigst, at de Resolutioner, hvilcka uppå ett
eller annat Stånds vid Riksdagarne anförde besvär kunna redan
vara utfallne, eller hädanefter utgifvas, som eij röra något
särskilt Ståndz Privilegier och jemväl de andre Ståndens angelägenheter
fullkommeligen äro applicerade, måtte för en lag till
allas efterfölgd ansees, och icke på sätt, som härtils på en del
orter skiedt, förklaras, som skulle slike Resolutioner endast
lända det Ståndet till förmån, å hvars besvär de samma utfallit.
§ 21.
Sedan R. o. A. en stor del på nådig befallning dels emot
vederlag afståt sina säterier, antingen till helt eller någon del,
dels och som kiöpegods och vid indelnings-tiden påtagit sig at
herusta dem, varandes jembväl många, hvilcka ännu innehafva
och äga sammanblandade under förra säterie-frälse-naturen
hela hemman, mer eller mindre, men blifva icke desto mindre
vid hvarjehanda tillfällen esomoftast ansedde som pure krono,
der likvist K. Maij:t genom Resolution af år 1690 den 12 Decemhris
och den 12 § af dess nådiga Resolution år 1720 uppå
Allmogens besvär i nåder faststält, at de ifrån Adelen reducerade
eller bytte och nu berustade sätterien skola niuta lika
friheter i alt med frälse-sätterien; altså anhålla R. o. A. underdånigst
at blifva vid samma kongl, nåd än vidare bibeliåldne.
Adelns Besvär.
21
§ 22.
R. o. A. kunna eij tillfyllest beskrifva den fattigdom och
medellöshet, som på landet, så hos krono- som frällse-allmogen
i synnerhet, ju längre ju mera tilltager; ja så, at mången bonde,
hvilcken uti starckesta ofridstiden hade sin goda och richtiga
utkomst, nu finnes aldeles utfattig; ordsaken dertill är i sanning
det ringa pris på säden, som det endaste landtmannen
häfver at vända i penningar til sina utskylders afbördande,
hvilcket vanpris merendehls förordsakas deraf, at de handlande
utan åtskilnad införskrifva främmande säd, hvarigenom penningarne
föres ur landet. Den arbetande landtmannen häfver i
anseende till de härtils bekante margfallige krono-utgifter icke
ens haft sin utkomst de åren, när Gud välsignat landet med
en ymnog årsväxt; ty om den blifver räknat til 7:de, 8:de, 9:de
kornet, som sällan eller på mycket få ställen kan skie, har
dock åboen ifrån ett helt frälsehemman årligen eij kunnat
sälga 25 tuna- spannemål; räknas nu de a 10 da' kant tunnan,
så finner man det landtmannen likafult af annan sin egendom
ärligen något tillsätta måste, således som sagt är uti armod
änteligen förfalla måste och lembna hus och gårdar efter sig
uti slätt och ringa tillstånd. Denna landtmannens medellöshet
förökes ännu mera derutaf, at bonden strax om hösten, uti
September månad, måste till utlagorne försällgia en tunna god
säd för 7 a 8 da- k:mt, och om våren kiöpa igen för 14 a 15
da- dito mynt tunnan.
Det är jembväl eij obekant, at till Kongl. Ammiralitetet,
Gardiet och Artilleriet samt andre guarnicons-regementer och
magaziner årligen skie stora upphandlingar af spannemål, hvarigenom
stora penningesummor föras utur landet och således
äfven formerar penningebristen. Fördenskull önskar R. o. A.
uti Sverge och underdånigst heder, thet måtte al spannemål till
införsel utur andra städer omkring eller öfver Ostersiön blifva
förbuden och alla uphandlingar till Ammiralitet och benemde
regementer [och] magaziner hämmas, på thet sättet, at cronones
immediate behåldne spannemål först bortföres utur länen, hvad
brister eller sedermera kan vara nödigt, thet uphandlas uti
länen så länge R. o. A. med ståndspersonerne och samtelige
Allmogen kunna och villja lefverera innom hvar sitt län, eller
näste siö-stad, en strid och ren råg och korn för 15 d:r knnt,
eller och at dem må lämbnas tillstånd och frihet sin spannemål
utrikes föra och föryttra. Skulle R. o. A. samt landtmannen
22
Adelns Besvär.
och vinna den nåden, hvarom underdånigst jembväl anhålles, at
i brist af penningar åtminstone för hälften af de årligen påkommande
utlagorne få lefverera spannemål uti nästa cronomagazine
i afräckning a 15 d:r knnt tunnan, så blefvo R. o. A.
icke allenast utan Allmogen thermedelst mycket understödde och
mera upmuntrade till at än vidare uparbeta landet och föröka
dess åkerbruk.
§ 23.
Vid utmätningen af sakören eller efter ågångne dommar
hos R. o. Arns frälse-bönder, kan esomoftast hända, at bondens
bästa förmögenhet och under tiden det som icke är hans eget
utan frälsemannens lån och försträckning, går i utmätning, som
eij ringa skadar frälsemannen uti dess tilständiga rätt, altså
anhålles underdånigst, det vederbörande crono-betiente eij måtte
äga tillstånd hvarcken at panta eller utmäta något hos frälsebonden,
utan föregången kundgiörelse till frälsemannen eller
dess betiente.
§ 24.
Såsom R. o. A. i Storfurstendömmet Finland städze beflitat
sig at genom dygd och ära giöra sig värdig af en allernådigste
ihugkommelse, äfven som de och tillförene medelst
deras för riket giorde trogne tienster, niutit den hugneliga förmån
at efter deras värdighet blifva icke allenast i Storfurstendömmet
utan och på Svenska sidan till lediga beställningar
befordrade, men i desse senare år måst hafva sett sig vid ett
och annat tillfälle vara förbigångne, som de dock deras beklagelige
öde tillskrifva, och fördenskull underdånigst anhålla
om K. Maij:ts milda beliiertande, at vid förefallande öpningar
allernådigst blifva efter förtjensten påtänckte, som skall alt
mer och mer upmuntra K. Maij:tz trogna R. o. A. i den landzorten
at fortfara uti den städse för K. Maij:t och riksens [ =
riket] betygade underdåniga nijt.
§ 25.
Aldenstund i Finland för de vida och otillgängelige marckers
skull, ingen jägerie-stat, som för detta varit föreslagit,
kunnat eller kan inrättas och de månge skadediur ändå kunde
till en del minskas, der jachtfogdarne giorde sin skyldighet med
ordenteliget skallande, skiutande och varggårdars inrättande och
vidmackthållande; men som de såväl som brofogdarne icke alle
-
Adelns Besvär.
23
nast af cronobetiente brukas till hel andre, än deras kall tillhörande
sysslor, så blifva dertill och antagne sådane personer,
som alts intet förstå hvad dem med rätta tillkommer, altså
anhåller R. o. A. i Finland om nådigste befallning till H:rr
Landzhöfdingarne i orten, at inga jacht- eller brofogdar måge
antagas, som icke äga socknemännernes vittnesbörd om deras
skickelighet uti det dem tillhörer, och at de i händelse af försumlighet
uppå invånarnes i sockn vid handen gifvande straxt
måge af- och andra i stället sättjas, hvilcka och, det vare sig
af Häradzhöfdinge, Cronofogde eller Ländzman till inga andra
ärender, än till deras tiensters behöriga skiötande borde hållas.
§ 26.
Emedan brist på tienstefolck så i Sverge som Finland mycket
härflyter deraf, at i scholar utan åtskillnad i stor myckenhet
(intagas?) sådane barn, som voro tienligare med tiden at giöra
landtarbete, än blifva ståndzpersoner, varandes missbruket härvid
så stort, at ynglingarne uti scholar blifva antagne sedan de
allaredan fylt sina 15 år och deröfver, som skier af föräldrarne
endast till at undgå mantalspenningarnes ärläggande, i
hvilcken ålder, som de ogiörligen i bokelige konster kunnat
giöra något framsteg, och de omsider utur scholarne tagit afskied,
äro de icke tienlige till åkerbruk, eller annan sysla, utan
upfylles så medelst landet med onyttigt folck och lättingar,
blifvandes en sådan myckenhet af barn uti scholarne antagne,
at antalet på dieknar nu är långt större än tillförene, då folcket
i landet var tilrikare; altderföre underställer R. o. A. K. Maij:ts
nådiga godtfinnande om det icke voro nödigt, at vid antagandet
ämnen förut noga pröfvas, samt sedan hvart år af Landshöfdingen
eller i dess ställe af en eller annan utaf R. o. A. eller
någon ståndsperson jemte Biskopen samt Consistorio Academico
eller deras committerade en undersökning angående de dieknar,
som måge bibehållas, må anställas.
§ 27.
Af den i scholarne förtiden varande myckenhet härflyter
äfven den olägenhet, at hvart år utsändas till hvar och en
sockn åtskillige dieknar, som med siungande sig födan förskaffa,
hvilcket är för landtmannen, som dessutom åligger dess egne
socknefattige at föda, stor tunga samt åstadkommer lättia och
tidz-försummelse för den således kringgående ungdommen; för
-
24
Adelns Besvär.
denskull anhåller R. o. A. underdånigst at slikt måtte afskaffas,.
och at Adelen med deras bönder måtte för denna olägenhet
förskonas, sedan de ärlagt de 6 r:st smit af matelaget, som i
1731 års Resolutions 32 §. på Allmogens besvär omförmäles,
hvilcka 6 r:st smit kunde af Kyrckovärdarne upbäras och sedan
af Kyrckoherden tillställas den, som har dem vid scholarne at
utdela, samt at Landzhöfdingen i orten blefve anbefalt, at genom
Ländzmannen låta gripa och till landtmannens tienst förplichta
dylike dieknar, som skulle sig understå emot sådant förbud
gå ikring landet.
§ 28.
R. o. A. i Abo och Biörneborgs samt Nylandz och Tavastehus
läner anhålla jembväl underdånigst det vederbörande
kunde blifva anbefalte at hålla alfvarsam hand öfver hvad
som angående inhysingar uti 1 § af 1723 års Tienstehions-stadga
är påbudet, och på det sådant måtte desto nogare kunna värckställas
samt brist på tienstefolck i berörde landsorter så mycket
bättre förekommas, underställes i lika underdånighet om
icke nödvändigheten fordrade, at Landzhöfdingarne eller någon
annan af honom befullmächtigad jemte 2:ne deputerade af
hvart stånd skulle årligen hålla en visitation uti städerne
och vid bruken, samt till landtmannens tienst förplichta der
sittjande inhyses-hion och så kallade försvars-karlar såsom
och at de drängar och pigor samt annat arbetsfolck, som hafva
gådt ur landet till Sverge och öfver ett år uppehållit sig därstädes,
strax på skiedt angifvande borde fasttagas och förplichtas
gå tillbakars samt träda och förblifva uti angifvarens tienst
i 3 år, jemväl ock at de såkallade landt- eller skut-båtsmän i
Finska skiär-gården, så snart de fulländat om hösten deras
siöreso, borde träda i tienst hos den landtman, som dem behöfver
och åstundar, samt deruti emot proportional lön till nästa vårdag
förblifva.
§ 29.
Ehuruväl för detta är faststält, att eho som vill uptaga
ödeshemman, må icke allenast niuta derå tillräckelige frihets år,
utan och ernå skattemanna rätt, så mota vid slike hemmans
uptagande dock de hinder, at de eij straxt kunna utbrytas i
anseende till den brist, som är på tillräckelige landtmätare,
samt tiden ännu mer igenom nästa grannars inkast, som under
Adelns Besvär.
25
ödesmålet nyttiat någon andel af mareken, så länge utdragas,
till dess de föreslagne frihetsåren gått till ända, då åboen,
ändock han hemmanets förmåner eij fått till godo niuta, likväl
måste hemmanets vanliga skatt utgiöra, och sådane utlagor af
dess egendom utmätas, hvarigenom hemmanet nödvändigt i dess
förra ödesmåhl förfalla måste; fördenskull hemställes K. Maij:ts
nådiga välbehag i underdånighet, om icke så väl de, som redan
söcht och ärhållit tillstånd till ödeshemmans uptagande, men
ännu eij fått utbrytning, såsom och isynnerhet de, som framdeles
torde vilja hemman af öde uptaga, kunde, så länge de eij
genom laga utbrytning kommit i värckelig besittning af hemmanets
ägor, för den hemmanet medfölljande skattens ärläggande i
nåder förskonas, oachtadt frihetsåhren dessförinnan voro til ända.
§ 30.
Ehuruväl K. Maij:t nådigst lemnat dess trogne undersåtare
af Storfurstendömmet Finland i gemen, och jemväl R. o. A.
genom 1731 och 1734 års Resolutioner, i anseende till de förflutne
svåra krigs-tider, eftergift på alla restantier, och som
ännu en del Adelige sterbhus graveras för ansenlige i långliga
tider eij påtalde balancer efter crono-upbördsmänner, för hvilcka
deras förfäder gåt i borgen, der likväl uti sådane balancer sig
besticka ansenlige utskylder, som uti krigstiden hos Allmogen
blefvit innestående, hvarpå de nådig eftergift erhållit, andre
åter debiteras för obetalte tienstefolcks-contributioner och 10:de
pennings-afgiften med flere utskylder, existerade uti deras förfäders
tid redan i andra och tredje leden tillbaka, hvilcka
gravationer sig mäst yppa enär någon anhåller om liqvidation
i Kongl. Cammar Collegio uppå sina underdånige fordringar
hos K. Maij:t och kronan; varandes de skrifter och handlingar,
som alla sådane ballancer skulle kunna uplysa uti Finland,
under den tiden fienden landet innehaft förkomne, hvilcket och
här i Sverge hos många af vådelige händelser och andra tillfälligheter
händt; ty anhålla R. o. A. så i Sverge som Finland
underdånigst, det täcktes K. Maij:t lemna dem nådig eftergift
på alla sådane ballancer och cautioner af hvad namn de vara
måge, för hvilcka de blifvit graverade till och med år 1720, samt
at det af Cammar Collegio härtills åberopade K. Maij:ts bref
utaf den 28 Martij 1735 icke framdeles må ligga dem i vägen,
enär de i välbemelte Collegio sig anmäla till någon liqvidations
utbekommande på deras underdånige fordringar.
26
Adelns Besvär.
§ 31.
R. o. A. från Finland och Kymmenegårds län måste beklaga
sig, at oacktat deras ofta tillförene uppå Ricksdagarne
giorde ansökningar samt H. K. Maij:tz derpå fölgde nådige
tillsäijelser de ännu eij ernåt ändring uti den odrägeliga och
svåra rotering, som deras rå- och rörs- samt frälsebönder äro
belastade med, hvarutaf härflyter det de icke allenast all sin
ränta mista utan och måste se det ena hemmanet efter det
andra uti ödesmåhl; anhållande fördenskull bemelte R. o. A.
uppå det aldra bevekligaste, at deras lidande måtte nu behiertas,
och vid denna Ricksdagen nu änteligen befordras til samma
rätt, som deras vederlikar uti Abo och Nylands läner tillförene
blifvit förundt.
§ 32.
Emedan bland Adels-ståndet beklagligen fast månge finnas,
som utan egit förvållande råkat uti mycket utblottat tillstånd,
och derföre till deras nödiga uppehälle behöfva understöd,
altså finna R. o. A. sig föranlåtne underdånigst anhålla, det
kunde de fattig-penningar, som efter förutgågne förordningar
vid arfskiften af Adeliga sterbhus ärläggas, komma de nödlidande
af Adelsståndet tilgodo, till hvilcken ända berörde medel
borde samblas och förvaras i en särskilt cassa uti hvart län,
och sedan efterlianden utdelas till de torftigaste af Adelståndet,
som vistas i det länet, deräst egendomen, för hvilken fattigpenningarne
betalas, är belägen eller der arfskiftet skiedt.
§ 33.
Sedan rusthållarne såväl af K. Maij:ts Lijfregemente till
häst, som de öfrige cavallerie-regementerne, genom en frivillig
öfverenskommelse samtyckt at årligen contribuera till en förråds-
och besparings-cassas inrättande, hvilcken jemväl af H. K.
Maij:t blefvit confirmerad och faststäld efter den emilian
samtelige rusthållarne uprättade föreningen, så häfver i anledning
derutaf sådane penningar utaf deras fullmächtige årligen
blefvit upburne och efter mögeligheten frucktbare giorde, hvarigenom
ofvanbemelte cassa till en considerable fond redan uplupit,
som medelst årligen inflytande interessen till större och
ansenligare capital kommer hädanefter ännu at växa och tilltaga,
altså förmena rusthållarne, at de i anseende dertill äga
fog at numera anhålla om lindring uti denna frivilligt åtagne
Adelns Besvär.
2 7
afgiften sedan cassorne äro till så store capitaler uplupne och
samtelige rusthållarne nu efter så många fredsår så ringa eftergift
uti utlagor förspordt, emot det de under sielfva krigsåren
måst utgiöra, och är fördenskull ofvanbemelte rusthållares begieran
at kunna ärhålla lindring uti denna casse-afgiften för
indragne regements- och compagnie-möten, i så måtto, at de nu
hädanefter hälften derföre betala, som ändå snart lärer svara
emot det rusthållarne vid de öfrige regementerne ärlägga.
Man hoppas härutinnan få så mycket favorablare utslag,
som uti 68 § uti Resolutionen på Allmogens besvär vid sidsta
Riksdag, en dylik jemckning rusthållarne vid de Skånske cavallerie-regementerne
blefvit beviljad, och H. K. Maij:t tillika
med Riksens Högh Ständer lemnat desse medel till rusthållarnes
egna och enskijlta förening och disposition.
§ 34.
Emedan förfarenheten gifvit å daga, at K. Maij:ts år 1734
utkomne Förordning angående skogarne icke kan uti alla provincer
i riket för deras skilljacliteliga beskaffenhet skull till landets
förmån med lika nytta efterlefvas, altså anhåller R. o. A.
underdånigst, at samma Förordning kunde med första befordras
till Riksens Ständers närmare öfverseende, på det de påminnelser,
hvilcka dervid skattas nödige, dä skulle kunna tagas i
behörigt öfvervägande samt Förordningen sedan till allmän
efterrättelse varda gillad.
§ 35.
Aldenstund uti H. K. Maij:tz Resolution öfver R. o. A:ns
besvär vid senaste Riksdag och 6 § samt Allmogens besvär vid
samma Riksdag och den 13 § alla nödige mått till reservecassornes
säkerhet och ordenteliga disposition blefvit tagne och
beviljade, fördenskull och till ändamålets ernående deruti eij
ringa skulle bidraga om rusthållarne blefvo i tid underrättade
om hvad vid deras sammankomster förehafvas skall; så anhålla
rusthållarne af R. o. A. underdånigst, det vid kundgiörelsen
eller kallelsen till deras sammankomster tillika anföres
de propositioner och öfverläggningar, som rusthållarne skola
föreställas, på det de förut må kunna vara betänckte på hvad
till deras nytta kan lända, samt gifva deras fullmächtige behörig
underrättelse uti hvad afhandlas skall, som och derigenom
hafva tillfälle deras meningar skrifteligen at tillkiännagifva då
28
Adelns Besvär.
de uti omkåstnaden af resor och utgifter mycket kunna lisas,
till hvilcken ända ochså underdånigst anhålles, det rusthållarne
icke utan angelägne ärenders öfverläggande sammankallas, och
at med de mindre angelägne saker, der icke någon fara är i
drögsmåhlet, må anstå till dess flere ärender till afgiörande på
en gång samlas. I öfrigt anhålla R. o. A. det de tillförene
om cassorne utfärdade Förordningar af vederbörande befallningshafvare
noga måtte efterlefvas, så at vid casse-föreståndares
och upbördsmans välljande eller andra tillfällen icke andre än
rusthållarne allena måge vara närvarande. Och till at bibehålla
cassamedlen uti så mycket säkrare tillstånd och förvaltning,
anhålles i underdånighet det icke någre föreståndare eller
uppbördsmän dervid måge antagas, som eij för sig stält fulkommelig
caution och säkerhet, samt at revisorer årligen väljes,
som öfverse cassan och räckningarne samt derföre äro ansvarlige;
dock förbehåller sig i underdånighet en hvar af rusthållarne
at efterse cassans tillstånd och räkningarnes richtigliet.
§ 36.
K. Maij:t har väl igenom allernådigst utfärdad Resolution
meddelt den i Finska skiären boende Adelen och Allmogen af
Nylandz och Kymmenegårdz läner, hvilcka långt ifrån Stockholm
aflägne äro, den friheten at få till Revall utföra några
slags varor, som äro af mycket ringa pris, nembligen träkiäril,
bräder, näfver, salt fisk, hvalspäck med mera, och deremot återhämta
allenast linfrö, lin, hampa, spannemål och hästar; men
som för besagde afgående varor härtils utrikes tullen måst ärläggas,
så fölljer deraf, at man vid deras afsättiande icke den
ringesta nytta och avance haft, hvarföre och nu någre år
den handelen aldeles afstadnat; altså anhåller bemälte i skiären
boende R. o. A. i underdånighet, det kunde i nådigt betänkjande
tagas: l:o at den orten är en gräntze-ort, och dy tyckes kunna
hugnas med någre förmåner till undersåtarnes upmuntring;
2:o at ofvanbenemde varor äro af så ringa värde, at de intet
kunna liknas emot de varor, som undersåtarne i Sverge utom
rikes af och införa; 3:tio är orten så aflägse, at samma varor
till Sverge med någon avance eij kunna öfverföras och at fördenskull
merbemelte i skiären boende Adel och Allmoge allernådigst
kunde förskonas för utrikes tullens ärläggande för oftabenemde
varor, då de dem till Revall öfverföra.
H. M. Drottningens svar till Ständerna.
29
§ 37.
R. o. A. i Skåne anhåller underdånigst, at den så kallade
palteboken eij må hädanefter vid domstolarne till något domskiähl
tagas eller vitsord gifvas, som hittils skiedt, hälst den
samma finnes till största delen ganska orichtig, som af åtskillige
uti samma bok införde meningar klarligen är at aftaga, utan
numera aldeles blifva annullerad och förkastad.
9.
Hennes Kongl. Maij:tts vår allernådigste Drottnings svar til
Riksens Ständers Deputation, fördt af H:s E.vcellenoe H:r
Riksrådet Gref Bonde den 24 Augusti 1738.
(Allegater N. 74.)
Protokoll IX, sid. 408.
Den ängslan och bedröfvelse, hvarutinnan Hennes K. Maij:tt
sig nu befinner, at se sin K. Herre uti et så siukligit t i Istånd,
har fuller ej lemnat Hennes K. Maij:tt all den sinnes och tankars
ro och frihet, som ärfordras til et så angeläget värks behöriga
öfvervägande. Hennes K. Maij:tt känner och vet väl hvad
börda et rikes regering och styrelse med sig förer.
Men som Henne aldrig tungt fallit at uträtta och fullborda
hvad som hon til H. K. Maijits Hennes aldrakäraste
Herres och Gemåls nöje och åstundan, samt detta rikets gagn
och bästa lända funnit, vill hon sig ej heller undandraga denna
dess begäran at efterkomma; giörandes sig försäkrad, at
Riksens Ständers trohet, lydno och kärlek, samt riksens Råds
trogne råd och öfverläggningar, lära medelst dens Högstas nådiga
biträde giöra lätt och drägeligit hvad henne elljest tungt och
besvärligit förekomma kunde.
Hennes K. Maij:tt beder anmäla sin nådigste hälsning til
samtelige Riksens Ständer med nådig försäkran, at huldhet och
nijt för rikets frijhet och välgång, samt rättvisa och nåd emot
hvar och en af dess trogne undersåtare hos Hennes K. Maij:tt
aldrig saknas skola.
30 Hertig Karl Fredriks af Holstein bref till Ständerna.
10.
II. K. H. Hertig Karl Fredriks af Holstein bref till
Riksens Ständer.
(Orig. i Seler. Utskottets acter; endast underskriften egenhändig.)
Protokoll IX, sid. 458.
Högvälborne, välborne, högvyrdige, välvyrdige, högtärade,
välärade, ärlige och redelige Sveriges rikes högtärade och högtälskade
samtelige församlade Riksens Ständer!
Den äran Wij hafva att vara födde och upfostrade mitt
ibland en så namnkunnig och berömvärd nation, föranlåter Oss,
framför alla andra, att taga en besynnerlig uprichtig del uti
alt hvad till dess heder, välgång och trefnad lända kan.
Fördenskull kunna Wij icke det ringaste tillfälle underlåta
att pä ett öfvertygande sätt ådagalägga denne med modermiölken
Oss inplantade böijelsen, som ock sielf de bistra och
medynkansvärde omständigheter, hvarutinnan Wij Oss befinna,
oemotsäijeligen bevittna, att Wij äfven såväl som väre glorvyrdige
förfärder värckeligen anse Sveriges rikes sanna bästa
lika med vårt egit.
Emedan ock nu Högh Riksens Ständers, Gud gifve lyckeligen!
åter påbegynte sammankomst intet annat ändamåhl häfver,
än att igenom vijsa rådslag, moget öfvervägande, förenade hiertan
och sinnens krafter och oförtrutit bearbetande, söka och utfinna
lat hvad till ett hälsosamt och berömvärdt ögnemärke lända
kan, så hafva Wij ock eij kunnat undgå att betyga däröfver
vår innerliga fägnad och igenom denna vår tienstvänliga skrifvelse
önska därtill af hiertat lycka.
Den store Guden täcktes mildeligen välsigna Högl. Riksens
Ständers patriotiska förehafvande, och läncka deras sinnen,
att ibland andra tidernes eftertänckeliga omständigheter äfven
väl behierta det oförskyllte förtryck, hvilket Wij och vårt fursteliga
hus ännu altstadigt måste utstå.
Det torde vara dels för vidlyftigt, dels ock onödigt alla
därvid oss tid efter annan bemötte odrägelige olyckor och
vedervärdigheter att uprepa, emedan, ty värr, de samma hela
Europa mer än bekante äro, och Wij skulle synas sättia ett
obilligt tvifvelsmåhl uti den nationen egna ädelmodigheten, om
Wij ey voro öfvertygade att, fastän 25 sainmfälte åhr äro för
-
Hertig Karl Fredriks af Holstein bref till Ständerna. 31
flutne, sedan vid våra omyndiga åhr vår olycka tog sin början,
sådant, hvad därtill orsak gifvit, samt hvad elliest därvid bedröfveligit
förefallit, hos hvar och een ännu voro i friskt och
medynkosamt minne.
Wij hafva näst den alzvåldige Guden, satt vårt mästa förtroende
uti nationens ynnest och välvilja, hälst Wij aldrig kunnat
föreställa oss, att någon patriotisk sinnad och redelig Svensk
mann skulle anse den oförrätt Wij lida, med kaltsinnigt hierta
och ögon; likväl hafva tidernes stadigt omväxlande omständigheter
högst beklagligen vijst sig så vijdrige och varit oss till
så föga fromma, att fastmera igenom åtskillige slutne förbund
och tractater, hvarvid Wij med skiäl kunnat förvänta någon
lisa och fördel, vår redan nästan odrägeliga börda mächta
blifvit betungad.
Det är fuller intet utan, att vid all den Oss härtills bemötte
vedermödan, ehuru svår den Oss ock ankommer, sådant
tient till någon lindring, att vid förflutne Riksdag Högl. Riksens
Ständer därigenom låtit förspörja deras emot Oss hysande
medynksamma bevågenhet, i det icke allenast betalningen af
den åhr 1723 till vårt någorlunda understöd bijlagde åhrlige
penningehielpen, med dess återstående restantier för åhren 1732,
1733 och 1734 å nyo stadfäst och Oss därom försäkra låtit,
utan ock billigt och skiäligt funnit (hvilcket Wij såväl som det
förra, med all skyldig tacksamhet erkienna) att Wij för våra
till cronans tienst och nytta använde ansenlige lähn-bancozedlar
efter föregången liquidation skulle blifva förnögde.
Men så måste Wij högeligen och af hiertat beklaga, att
ehuru säkert Wij Oss ock därpå förtröstat, Wij dock eij förmatt
i alla stycken hugna Oss åt värckan af denne Riksens Ständers
bevijsta prijsvärda välvilja, aldenstund hvad det första och
enkannerligen för omtalte åhrs restantier beträffar, hvart åhr
en ansenlig del blifvit tillbaka hållen, och hvad de senare
angår, man ända till denna dagen eij kommit med liqvidationen
till stånd, mycket mindre, att det ringaste däraf uti
vårt nödträngde tillstånd, det alt stadigt med tiden mer och
mer tilltager, i så många åhr Oss skulle hafva kommit till goda.
Utaf alt hvad härtills, ehuru väl i alt som största korthet,
blifvit anfördt, lära Högl. Riksens Ständer högt uplyst sielf
befinna, huru högeligen Wij föranlåtes att å nyo pä det bästa
recommendera Oss, vårt fursteliga Sveriges Kunga-thron så närskylte
och nu sä länge med våld och oförrätt undertryckta
32 Hertig Karl Fredriks af Holstein bref till Ständerna.
hus och interesse med tienstvänlig bön, det behagade Högh
Riksens Ständer icke allenast i gemen låta sig sådant på det
bästa vara angelägit och om liiertat, utan ock hvad våra näst
bemälte restantier och lähn-banco-zedlar beträffar, så väl framhärda
uti det dem angående vid sista Riksdagen efter moget
öfvervägande fattade ädelmodiga slutet, som också benäget föranstalta,
att vid de förras utbetalande Wij måtte få åtniuta en
önskeligare riehtigliet, samt gunstigast därhen se, at för de
senare,^ som ett värckeligit förskott till cronan, Wij omsider
äfven så väl må blifva förnögde, som största delen af de öfrige
rikets creditorer igenom Riksens Ständers berömvärda försorg,
med hela verldens bijfall, och till allmänna creditens obeskrifveliga
upliielpande, uti deras fordringar allaredan ernått riclitighet.
Som denna vår tienstvänliga och inständiga ansökning,
på intet sätt strider emot Fäderneslandets sannskylta bästa,
nationens evärdeliga heder, samt sielfva naturliga billigheten,
så giöre Wij Oss ock aldeles försäkrade, att sådant lär hafva
en önskelig värkan och finna hos Riksens Högh Ständer benägit
insteg, på det sedan Wij så ofta här till dags dem med
våra nödträngde klagomålil till äfventyrs fallit besvärlig, Wij
ock en gäng må hafva skiäl att af liiertat betyga en välgrundad
tacksam fägnad.
Oss åligger däremot allstedes att på alt inöijeligit sätt
beflita Oss att öfvertyga Högh Riksens Ständer huru högt Wij
skatta deras välvilja och vänskap, livad oskrymtat förtroende
Wij sättia i deras ädelmodighet, samt med hvad uprichtig tillgifvenhet
Wij framhärda
Höglofvliga Schverges
Riches Ständers
Oprichtichst tillgifne
Gode vänn och tienare
CAROLUS FRIDERICUS.
Neumunster den 23 Maij n. st. 1738.
