# ID: svediakorp-gov106
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1734
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 236,449
# sentences: 7,879
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAP8 OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FUAN OCH MED AB 1719
ÅTTONDE DELEN
FÖRSTA HÄFTET
1734
STOCKHOLM 1886
KONGL. BOKTRYCKERIET
P. A. NOBSTEDT & SÖNER
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRAN OCH MED ÅR 1719
ÅTTONDE DELEN
1734
9
STOCKHOLM, 1886.
KONGL. BOKTRYCKERIET.
P. A. N0B8TKHT <fc SÖNER.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
ÅTTONDE DELEN
FÖRSTA HÄFTET
1734 års riksdagsprotokoll (Nov.—Dec.)
STOCKHOLM, 1886.
KONGL. BOKTRYCKERIET
P. A. NORSTEDT A 8ÖNER.
vtfutSHti
Med föreliggande häfte afslutas 1734 års riksdagsprotokoll'
bilagorna skola meddelas i ett följande, som snart torde utkomma.
De tre första arken i detta häfte äro redigerade af prof.
E. V. Montan; sedan andra göromål afbrutit detta hans arbete,
liar detsamma öfvertagits af undertecknad, hvarom vidare
förmäles i förordet till tredje delens fjerde häfte.
Redaktionen har verkstälts efter hufvudsakligen samma
regler, som den förre utgifvaren följt.
Stockholm i Juni 1886.
Carl Silfverstolpe.
- if&f
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
Ar 1734
4 NOVEMBER—17 DECEMBER
§it
1734
den 4 November.
Hr Landtm, hemstälte, om icke, efter R. o. Arns senaste
öfverenskommande, nu begynnelsen kan giöras med TullDeputationens
Betänckandes företagande angående generaltullarrendet.
Hr Carl Wennerstedt påminte härvid, at som bemelte
Betäuckande på åtskillige ställen rörer Collegiernes giöromål i
anseende til de å K. Maij:ts och cronans vägnar med Societeten
ingångne contracter, och Sveriges Lag samt Riksdagsordningen
lämnar hvar enskyldt undersåte den rätt och förmån
at blifva hörd, samt således få tilfälle at sig förklara,
när något emot honom angifves, så kan eij eller riksens Ämbetsmän
och Collegier en sådan justiee betagas; hvarföre Hr
Wennerstedt til R. o. Arns rättvisa ompröfvande hemstälte,
om icke med bemelte Tull-Deputationens Betänckande må
hafvas anstånd, til des Collegierne med sine påminnelser hos
Riksens Ständer kunna inkomma.
Frih. Strömfelt anmälte, at Collegierne redan upstält
et ödmiukt memorial til Riksens Högloft. Ständer, hvilcket
strax lärer vara vid handen, bidjandes at R. o. A. gunstigast
sig ville det samma låta föreläsa.
Emedlertid och til des bemelte Memorial kunde vid handen
skaffas, uplästes Cammar-Oeconomie- och CommercieDeputationens
Betänckande öfver Majoren Hr Anders Dahlfelts
ansökning om en kongsgårds arrende til et Stuteries anläggande;
styrckandes Deputationen, i anseende til den nyttan
et väl anlagt stuterie kan förskaffa riket och den goda kundskap
Majoren Dahlfelt om des anläggande äger, Riksens
Ständer dertil, at honom för skiähligt arrende någon kongsgård
Hertil må efterlåtas, doch af dem som ifrån det projecterade
skatteköpet efter Deputations förr ingifne Betänckande
komma at undantagas och H. K. Maij:ts samt Öfverhetens
Adelns Protokoll, 1734. 1
2 Nov. 4. Kungsgårds arrende till ett stuteri.
egit höga nöije at förbehållas, til hvilcken ända H. K. Maij:t
i anseende til sin förre nådige Resolution i nåder lärer behaga
meddela sitt samtycke samt uti den kongsladugård,
hvars nu varande arrende snarast expirerat och til stuteries
anläggande kan vara tienligast, låta Majoren Dahlfelt emot
skiähligt arrende få inrymma.
Hr Landshöfdingen Gustav Palmfelt påminte, at på
sådant sätt en kongsgård kommer at graveras, emedan til et
stuteries inrättande fordras både tid och bekostnad med tienlige
byggningars upsättjande, och mera, hvarföre Hr Landshöfdingen
höll för bättre vara, at Majoren Dahlfelt antingen
sökte perpetuelt arrende på någon kongsgård eller och köpte
skatterättigheten derpå; hvarjemte ock borde i acht tagas, at
ingen sådan kongsgård uplåtes til arrende, hvaraf höet för
K. Stallstaten kan vara nödigt.
Hr Dahlfelt sade, at högstsal. Konung Carl XII lofvat
honom en kongsgård, och at jemväl vår nu regerande allernådigste
Konung igenom Resolution af åhr 1727 i nåder samtyckt
at honom en kongsgård til den föreslagne inrättning
emot skiähligt arrende skulle uplåtas.
Sedan R. o. A. något discourerat;
Giorde Hr Landtm, frågan, om det upläste Betänckandet
bifalles;
Hvartil svarades ja.
Som nu Collegiernes Memorial var vid handen skaffat,
blef det samma upläst, och anföra K. Cammar-Collegium, K.
Commercie-Collegium samt K. Stats-Contoiret derutinnan, at
ehuruväl de förmodat, det de sedan åhr 1726 slutne Tullarrende-Contracten,
medelst hvilcka Cronan altsedan åhrligen
haft en tilökning af 3 tunnor guld i sine inkomster, skulle
vara et öfvertygande bevis af den ömhet och rena desinteressement,
hvarmed Collegierne låtit sig angelägit vara at skiöta
riksens inkomster, hvilcket rena och trogna välförhållande
vunnit både K. Maij:ts nådiga nöije och Riksens Ständers
stadfästelse uti Riksdags-Besluten åhr 1727 och 1731, så måste
doch Collegierne af den nu förordnade Tull-Deputationens inkomne
Betänckande med häpenhet och bestörtning förnimma,
huruledes de öfrige tre Ståndens Deputerade låtit bringa sig
derhän at bygga conclusioner på oricktigt hos dem andragne
och emot sakernes sammanhang stridande omständigheter;
hvilcket gifvit anledning at Collegierne beskyllas med ogrundade
Kollegiernas mern. om tullarrendet.
3
berättelser hafva förledt K. Maij:t til et för riket skadeligit
tullarrendes beviljande med mera. Collegierne förklara sig eij
förtiena at bekläda något ämbete, om et af de stegen hvarföre
de beskyllas kunde bevisas; at de af Deputationen aldrig
blifvit hörde, eller kunnat förmoda, at en på tvänne Riksdagar
faststäld sak skulle uprifvas och göras välförtiente Collegier
til någon förbrytelse. Fördenskull utbidja sig Collegierne den
rättvisa förmån at sig få förklara och sin oskuld emot sådane
svåre tilmählen visa och igenom en kort och tydelig uplysning
gifva Riksens Ständer tilfälle på ren och fullkomlig grund
saken at afgiöra och skiärskåda.
Frih. Strömfelt framträdde och sade: Om Cammaroch
Commercie-Collegierne samt Stats-Contoiret igenom något
välförhållande förtient Riksens Höglofl. Ständers ynnest och
protection, så är det vist inrättningen af et Generaltullarrende.
Derigenom äro icke allenast riksens inkomster åhrligen til
något öfver tre tunnor guld ökte, hvilcka icke fått stadna
uti någre menedares, otrogne betientes eller lurendrägares
händer, utan i cronans cassör äro influtne, och hvilka igenom
contributioner at upbringa' hade nog varit Riksens Ständer
besvärligt. Jemte denna säkra inkomsten, häfver ock igenom
denna inrättning handelen i riket fädt den styrcka, at den
dragit sig dit, hvaräst rätta handelsloppet den kunnat föra,
och icke, som tilförene skiedt, dit, hvaräst tullen varit för
bästa kiöpet. En ärlig köpman, som betalt ricktigt sin tull,
häfver kunnat hålla marcknad med en lurendrägare, och
manufacturerne hafva vunnit den förmon, at de intet kunnat
utkladdas och förstöras i sin början igenom främmande til—
värckningar, som tullfritt kunnat inpracticeras. Men ju mera
denne inrättningen gagnat riket, ju större motsäijelse häfver
den ock, serdeles vid förre Riksdagarne, haft, dels igenom
betienterne, som gierna velat behålla den förra födkroken,
dels igenom lurendrägare, som med dem spelt under et täcke,
samt någre commissions- och credithandlare; hvarvid utlänningarne
eij heller hvilat, hvilckas största syftemål är, at hvar
betta bröd som vij sticka uti vår mun och hvart plagg som
vij bära uppå vår kropp måtte tagas utur deras händer, hvarföre
de gierna för deras commissionairer någre procent uti
utsälgningen bestå, allenast rikets handel och manufactur kan
förstöras i grund och gå öfver ända. Men alla sådane rörelser
hafva ännu aldrig förmådt bringa Riksens Ständer til det
4 Nov. 4. Om kollegiernas mern. rörande tullarrendet.
för riket [til] skadeliga påfölgder syftande ändamålet, utan tvärt
om hafva Riksens Höglofl. Ständer uti sielfva Riksdags-Besluten
af åhr 1727 och 1731 icke allenast gillat de slutne arrender
med alla betingade vilkoren, utan ock faststäldt n. b. den
Försäkringen, som K. Maij:t utgifvit hade. Denna Försäkring
innehåller, at den för en förstörare af den allmänna crediten
och en otrogen patriot skall anses och hållas, som i de slutne
contracter någon ändring eller vidrig uttydning ville giöra.
Hielp Herre Gud! huru vill rikets välfärd bestå, om fides
publica på en så svag fot vill sättjas, at hvarcken K. Maij:ts
med Råds råde utgifue Försäkringar eller Ständernes egne
Riksdags-Beslut skola vara gällande? Om Gud skulle hemsöka
riket med något krig, då fingo man först spörja fruckten
af detta tilbud som nu vill skie. Om Riksens Höglofl. Ständer
finna för riket gagneligit vara, at tullarrendet bör uphöra,
så kan det vara Collegierne lika mycket, allenast de Stånden,
som dertil samtycka, stå i garantie derföre, l:o at inkomsterne
icke minskas, 2:o at handelen icke skadas och 3:o at manufacturerne
icke bringas til undergång. Det endaste som Collegierne
högt rörer och til hiertat går, äro de svåra tilmälen,
hvilcka af 3:ne Ståndens Hrr Deputerade, förmodeligen utan
at de varit dertil instruerade, äro giorde, och hvilcka vårt
ährliga namn och ryckte eij obesvarat lämna kan. Det endaste,
som i cronones tienst vij oss förvärfva kunna, är at behålla
et ährligit namn, taga det i grafven med oss och lämna
det som det endaste arfvet för våra barn och efterkommande.
Frih. Coijett påminte, at som ingen är lofgifvit at angripa
någon utan bevis, så är eij eller någon Deputation
dertil befogad, särdeles som Instructionerne Deputationerne
tilbinder, at i fall någons goda namn och ryckte skulle röras,
bör den som sådant angår få del deraf och tilfälle sig at
förklara, för hvilcken orsak skuld Collegierne bör lämnas tid
at för Riksens Ständer visa sin oskuld, och hemstälte om
icke emedlertid med detta Betänckandes företagande kunde
hafvas anstånd och de öfrige Ständerne igenom et Extractum
Protocolli, hvarvid detta Collegiernes Memorial kunde bifogas,
häraf del lämnas, och af dem begiäras at icke eller innan des
afgiöra denna saken.
Som detta vann bifall;
Altså upsattes följande Extractum Protocolli, hvilcket
för R. o. A. uplästes och approberades:
Protokollsutdrag ang. tullarrendet. Handelsreglementet. 5
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den
4 Nov. 1734.
Såsom K. Maij:ts och Riksens Cammar- och CommercieCollegier
samt Stats-Contoiret igenom bifogade Memorial anhållit
at med någre påminnelser angående Geueraltullarrendet
hos Riksens Ständer få inkomma, och R. o. A. finna detta
ärendet af ganska stor vigt och angelägenhet, fördenskull
häfver R. o. A. eij underlåta bordt de öfrige respective
Stånden härigenom vänligen at anmoda, det de behagade med
detta ärendets företagande och afgiörande anstå låta, til des
berörde Collegiers föreställningar och påminnelser hos Riksens
Ständer blifvit ingifne, hvilcket med det aldra första skie
lärer. Actum ut supra.
Hr Hestsko androg, at han hade orsak at besvära sig
öfver tullbetienternes i Finland förfarande emot honom, i det
de utan skiähl velat confiscera för honom et partie jern,
hvarigenom han 3 veckor blifvit uppehållen; samma ofog
hade ock händt honom med 600 tolfter bräder, som man
äfven utan orsak velat confisquera; då en Tull-Rätt blifvit
satt, uti hvilcken tvärt emot Förordningarne ingen magistratsperson
varit.
Detta sades vara en privat sak och nu eij höra hit, utan
at om Hr Hestsko förmente sig hafva lidit, hade han kunnat
fullfölja sin sak först uti Accis-Rätten och sedan uti CommercieCollegio,
då rätten eij honom lärer blifvit vägrad.
Hr Hestsko sade sig eij klaga, utan allenast berätta
hvad honom händt och hvad orätt af tullbetienterne föröfvas;
och emedan Frih. Coijett sagt, at hvad som anföres bör bevisas,
sa ville han härmed bevisa, hvad olägenhet tullarrendet
med sig haft, hvilcket än ytterligare skulle kunna ses af
Fullinächtigens Memorial ifrån Åbo, som Hr Hestsko begiärte
måtte upläsas.
Hr Landtm, hemstälte, om icke detta, när Deputationens
Betänckande samt Collegiernes påminnelser komma at företagas
hos R. o. A., kan komma i öfvervägande, emedan, om
nu vidare härom skulle discoureras, det då voro dubbelt arbete.
Som R. o. A. funno detta godt, altså afstadnade denne
discoursen.
Och anmältes Expeditionerne N:o 74 til och med N:o 85.
Så anmältes ock de tilläggning ar, hvilcka af Borgareoch
Bondestånden vid det allmänna Handels-Reglementet blifvit
6 Nov. 4. Tillägg till handelsregl. Kungsgårdarnas disposition.
giorde, nemligen uti 4 § näst ordet »köpsvän» var tillagt:
»vid tilfälle och efter giörligheten»; uti 10 § vid slutet: »förutan
burskaps- och fattigpenningar, som särskildt efter vanligheten
betalas»; uti 13 §, näst ordet »til treskiptes», then
tilläggning som Borgareståndets Extractum Protocolli af den
28 Aug. innehåller.
Hvilcke tilläggningar af R. o. A. nu biföllos.
Vid de öfrige af desse Expeditioner var ingen anmärckning
uti Expeditions-Deputationen giord, allenast at uti Expeditionen
N:o 80 ordet »eij», när det talas om förbud på
sådane varor som i landet tilvärckas kunna, genom förseelse
uti sielfva Betänckandet, på hvilcket Expeditionen sig grundar,
synes vara influtit, giörandes samma ord en hel contrair mening,
nemligen at sådane vahror, som i landet eij kunna tilvärckas,
skulle förbiudas eller med högre tull belästas, hvilcket
synes orimmeligit.
R. o. A. funno altså, at berörde ord »eij» bör uteslutas.
Uti Expeditionen N:o 83 var näst orden på sidsta sidan:
»Commercie-Collegii underdånige utlåtelser och betänckande»,
af Borgare- och Bondestånden tillagt: »jemväl thervid höra
vederbörande Magistrater och Borgerskap».
Denna tilläggning bifölls af R. o. A.
Men den af bemelte tvänne Stånd näst orden »nådigste
förordnande» giorde tilläggning: »innan det sättes i värcket»,
antogs eij af R. o. A., emedan således ärendet til nästa Riksdag
skulle blifva ogiordt.
Såsom i anledning af thet, som vid förra sammankomsten
var resolverat angående kongsgårdarnes disposition i riket,
et Extractum Protocolli var upsatt, altså blef thet samma
nu upläst och justerat:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den
31 Oct. 1734.
S. D. Lät R. o. A. sig föredraga Cammar-Oeconomieoch
Commercie-Deputationens Betänckande om Kongsgårdarnes
med andre cronolägenheters disposition i riket, och bifölls i
öfrigit Betänckandet, allenast at l:o de til militien så väl som
andre cronans ämbetsmän indelte kongsgårdar och cronolägenheter
härunder eij begripas, utan blifva oförsålde, så väl som
cronans enskylte parker, antingen de vid bemälte kongsgårdar
eller annorstädes belägne äro; 2:o at de som desse skatterättigheter
köpa eij komma at äga större rättighet til skogen
Boställe för Landshöfd. i Stockholm. Carl Tessins byte. 7
än skattemannen efter 1684 åhrs Reglemente tilkommer;
3:o at de för bemelte skatterättigheter inflytande medel eij
böra lämnas til Ständernes Contoir, utan til cronoförpantningars
inlösande samt riksens gälds betalande i Banquen användas;
4:o at jemte Borckholm de öfrige på Oland belägne
kongsgårdar ifrån detta skatteköp måge undantagas, emedan
K. Maij:t sielf sådant i nåder åstundat; 5:o at Thorups gård
så väl som Bosiö closter, hvilcke bägge gods de Beckiske
erfvingar förmena sig vara befogade at återvinna, eij ställas
under skatteköp; 6:o at beträffande terminen, när räntan åhrligen
bör betalas, K. Maij:t, sedan Cammar-Collegium blifvit
hördt, efter omständigheterne och hvarje orts beskaffenhet i
nåder härom stadgar och förordnar. Hvilcket med de öfrige
respective Stånden välment communiceras. Actum ut supra.
Sedan uplästes och justerades Resolutionen på Hr Landshöfdingen
Palmfelts Memorial angående boställes utseende för
Landshöfdingen i Stockholm, så lydande:
Bifallit, samt at de öfrige Landshöfdingar, hvilcke eij
hafva boställen, böra, enär lägenhet dertil är, med boställen
förses; doch at hvad på militien eller civilstaten indelt är på
intet sätt rubbas.
Uplästes och justerades följande Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den
12 Oct. 1734.
S. D. Audrog Ofver-Intendenten och Extra Ordinair
Envoyén Hr Gref Carl Tessin, huruledes han med vördnad
erkände den gunst 3:ne Stånd vid senaste Riksdag honom
bevist, medelst gifvit bifall at emot jemngodt vederlag få utbyta
Norsholm, i följe hvaraf refningen och skattläggningen
redan för sig gådt, och den til Vadstena Krigsmanshus lofvade
afgiften jemväl erlagd blifvit; men som detta bytet, hvilcket
nu i 2 åhr legat i K. Cammar-Collegio, ther ännu eij blifvit
utarbetat, och Cammar-Oeconomie-Deputationen, hvilcken i
dag sluter sitt arbete, det samma eij lärer komma at företaga,
altså anholt Hr Grefven, at om bemelte byte innan Riksdagens
slut i K. Cammar-Collegio kan blifva färdigt, det då
uti Ståndens Plenis må föredragas och stadfästas; eller och,
om längre dermed skulle komma at utdragas, Riksens Ständer
då i underdånighet ville anmoda K. Maij:t at efter Riksdagens
slut, enär på vederbörlig ort blifvit bepröfvat, at K. Maij:t
och cronan niutit fullt gen fullo, låta bemelte byte vinna sin
8 Nov. 4. Protokollsutdrag om riksdagens slut.
fullbordan. Til denna Hr Grefvens och Öfver-Intendentens
begiäran samtyckte R. o. A., lämnandes honom tilstånd den
samma bos de öfrige Stånden jemväl at anmäla. Hvilcket
med de öfrige respective Stånden härmedelst vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Sedan uplästes och justerades följande Extractum Protocolli
angående Talemännens upgående til K. Maij:t at begiära
en viss dag til Riksdagens slut.
Extract utur Protocollet sorn holts hos R. o. A. den
4 Nov. 1734.
Såsom Riksens Ständer utsatt en viss dag till Riksdagens
slut, och enligit Riksdags-Ordningens 24 § Landtmarskalcken
och Talemännen af hvart Stånd böra träda til K. Maij:t
sådant i underdånighet at tilkiänna gifva och begiära, det
K. Maij:t ville låta aflysa Riksdagen och upkalla Ständerne
på Rikssahlen, altså funno R. o. A. nödigt de öfrige respective
Stånden vänligen at hemställa, om icke i morgon, som
är den 5 Nov., Hr Landtmarskalcken och Talemännen til
K. Maij:t kunna upgå at i underdånighet begiära, det enligit
Ständernes öfverenskommande Riksdagen den 28 nu instundande
Novembris kunde afblåsas och Riksens Ständer den
påföljande dagen sig på Rikssahlen infinna. Actum ut supra.
Frih. Rosen eriudrade, at som R. o. A. redan utnämdt
sine ledamöter til den Deputationen, som kommer at utarbeta
hvad vid Riksdagens flyttjande til Norköping kan vara nödigt
at af Ständerne förut afgiöras, och man eij viste om de öfrige
Stånden ännu härti! utsedt någre deputerade, altså kunde
härom hos dem giöras påminnelse.
Detta fauts godt, och biet' Riddarhus-Fiscalen i detta
ärende til de andre Stånden afskickad.
R. o. A. företogo nu Borgareståndets allmänna Besvär.
1 §, angående dykeriet, bifölls; doch funno R. o. A., at
vid slutet ordet »besynnerligen» bör gå ut, emedan andre eij
mindre än städerne böra ställas klagolösa.
3 §, angående förfång i Borgerskapets handel och näring,
bifölls; allenast at then sidsta meningen, som innehåller
K. Maij:ts Resolution, på följande sätt inrättas:
K. Maij:t finner i nåder bäst vara, at then som förmenar
sig på sådant sätt lida angifven sig hos vederbörande, som
the förelöpande missbruk hafva at rätta, på det Städerne eij
Borgareståndets allmänna besvär.
9
mindre än de andre Stånden samt Bruken måtte blifva bibehåldne
vid erhåldne Resolutioner samt Privilegier.
4 §, angående det at caracteriserade Tullnärer taga förträdet
för Rådmän i Accis-Rätterne.
Hr von Hökerstedt berättade, at när Arrende-Societeten
varit förorsakad at flyttja betieuterne, det händt, at Inspectorer
blifvit satte på sådane orter, deräst Tullnärer tilförende
varit; och hemstälte i öfrigit, om det icke är billigare och
för cronan säkrare, at uti en sådan Rätt, deräst des interesse
dömes, män som äga kundskap i Förordningarne föra prsesidium,
särdeles som uti de smärre städer ofta Rådmän finnas
som en sådan kundskap eij äga.
I anseende härtil funno R. o. A. godt, at det simpliciter
blifver vid 28 § af 1727 åhrs Resolution på Städernes Besvär,
och at fördenskull meningen ifrån ordet »kunnande» til och
med ordet »Resolutionerne» går ut; sammaledes och den sidsta
meningen, som begynnes med ordet »särdeles», til slutet.
7 §, at hela laddningar, när de brytas på en ort, eij
behöfva förtullas, bifölls, allenast at näst ordet »låssas» orden
»och säljes» gå ut, emedan af de senare orden tilfälle kunde
tagas at utdraga med tullens erläggande.
8 §, angående half läst salts afhämtande ifrån Hålland
och andre orter.
Såsom denna begiäran uti den projecterade Resolutionen
var afslagen, altså uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 31 Oct., derutinnan de denna begäran förnya
samt med åtskillige skiähl söka at bestyrcka.
Hr von Hökerstedt deducerade, at 1731 åhrs Förordning,
som nu vill öfver ända kastas, med mogit betänckande
til Svenske handelens upkomst af Ständerne blifvit giord och
sedan förskaffat en ögonskienlig nytta; men til detta hälsosamma
ändemålets eluderande hafva Hålländarne uti Elseneur,
Lubeck och andre orter kring Ostersiön giordt nederlag af
salt, hvilcket nu på detta sättet vill afhämtas med jachter
och små båtar, at på sådant sätt föra en skadelig credithandel.
Hr von Blixen lade härtil, at handelen på Lubeck är
för Sverige ganska skadelig, och önskade at den aldrig voro
til; men den Spanske voro en rätt och nyttig handel, hvilcken,
om Borgerskapets begiäran vunno bifall, skulle rnyckit skadas.
10 Nov. 4. Städernas allmänna besvär.
R. o. A. biföllo altså § som den är inrättad, hållandes
för ganska betänckeligit at uti 1731 åhrs hälsosamma och för
Svenska handelens upkomst så ganska nödige och uyttige
Förordning någon ändring tillåta.
9 §, angående prolongation på brokote tygers bärande,
bifölls; och tillädes af R. o. A., at (!) til förekommande at
sådane tyger af Ministrerne, utom det de sielfve bruka, införskrifvas
må, desse orden: »af hvem det vara må, vid confiscation
af vahran och 1000 dal. smts vite».
10 §, angående visitationer med marcknadsgods, bifölls.
11 §, angående tullhus och staqueternes underhållande
kring städerne.
Frih. Strömfelt berättade, at 1686 åhrs Resolution genom
Resolutionen af 1695 blifvit ändrad; och at, om cronan
skulle bestå denna omkostnad, det blefvo en utgift af 50,000
dal. samt, hvaraf städerne emot all billighet kommo at profitera.
Hr von Böhnen berättade, at R. o. Arns ledamöter
giordt denna föreställning uti Besvärs-Deputationen, men at
de af de andre Stånden blifvit öfverröstade.
R. o. A. funno, at det härutinnan bör förblifva vid
K. Maij:ts nådiga Bref af den 5 Martii 1734, som på goda
skiähl är grundat, emedan K. Maij:t och cronan med en sådan
ovanlig utgift eij kan belastas, som alt för myckit skulle
gravera riket.
12 §, huru vida manufacturisterne måge åtaga sig något
arbete vid lefverantserne, bifölls.
13 §, angående passtagande af skieppare som fara med
öpne båtar, bifölls.
14 §, angående 5-procents landshielpen, bifölls.
17 §, angående portos betalande för ankommande och
afgående utrikes bref, bifölls. Beträffande den sidsta meningen
ifrån ordet »interesse», deräst säijes, at »K. Maij:t gierna
skulle se, at en dubbel postgång til och ifrån utrikes orter
på alla stapelstäder kunde åstadkommas», höllö R. o. A. före
det vara anständigast för K. Maij:ts höghet, at en sådan mening
eij kommo at blifva tryckt, emedan K. Maij:t derom
doch vid tilfälle i nåder lärer draga försorg.
19 §, deräst åtskillige specialia angående Consulen Backmansson
finnas anförde, höllö R. o. A. för bäst at härom en
särskilt expedition skier til K. Maijrt.
Porto. Bakugnstaxa. Accisen.
11
20 §, angående fri post för stads-Rätternes criminelle
ransakningar och andre publique förrättningar, bifölls som
den var inrättad.
21 §, angående flere stegs utsättjande i Bakungns-Taxan
och bemelte taxas ändrande.
Resolverades af R. o. A., at som K. Maij:t i nåder anbefalt
vederbörande Collegier at inkomma med project til en
ny Bakungstaxa, hvarom åtskillige af Landshöfdingarne med
betänckande redan inkommit, altså hålla och R. o. A. före,
at härmed kan anstå och K. Maij:t i underdånighet hemställas,
en ny bakungnstaxa för dem, som denna afgift underkastade
äro, i nåder utfärda låta, som strax kan ställas i
värckställighet och vid nästa Riksdag vidare öfverses och
approberas.
22 §, angående Marckegångstaxornes reglerande, höllö
R. o. A. före kunna gå ut, emedan härom i LandshöfdingeInstructionen
tydeligen är stadgat.
24 §, angående Norre och Biere häraders samt strandsittjarnes
kring Engelholm, frihet at föra sin ved til hvilcke
Skåuske städer the vilja, bifölls.
25 §, angående Prästerskapets frihet i Yesterbottn at
bygga fahrtyg til egen afvels och pastoraliers transporterande
inrikes, bifölls.
27 §, angående den ena nyckelens förvar til magazinshusen,
bifölls.
28 §, angående observationerne på städernes räkningar,
bifölls.
30 §, angående liggedagar, bifölls.
33 §, angående accisens uphörande vid tullportarne i
Stockholm, Carlscrona och Giötheborg och at i stället 1691
åhrs Mälde-Placat må efterlefvas.
Frih. Strömfelt androg vid detta tilfället, at om den
skiedde inrättningen med accisens upbärande uti tullportarne
i förbemälte städer skulle uphäfvas och 1691 åhrs MäldePlacat
efterlefvas, cronan uti sin inkomst åhrligen skulle förlora
öfver en tunna guld, hvarvid Hr Prsesidenten upviste en
calculation, hvaraf befants, at på et åhr allenast i Stockholms
stad differencen varit öfver någre och 70,000 dal. smt.
Frih. Oxenstierna androg härvid, at denna senare inrättning,
då accisen erlägges i tullporten och eij restitueras
12 Nov. 4. Städernas besvär. Mälde-Placatet och accisen.
när säden föres ut igen, är myckit obillig i anseende til bruken,
hvilcka således komma at betala stadsaccis.
Hr Wulfwenstierna förestälte ogiörligheten at igenom
Mälde-Placatets efterlefnad ernå någon tilräckelig säkerhet
för cronans inkomst och rätt til accisen; hvartil ännu kommo
den gravation i staten, at i Stockholm allena öfver 80 besökare
härtil skulle underhållas; den svårighet som en undersökning
om alla handqvarnar skulle förorsaka; eij til at förtiga
at i Stockholm kunna skilja den accisade spannemåhlen
ifrån den som hädanefter accisas skall. Fördenskull, ehuruväl
denna inrättning kan hafva sin tunga och last med sig,
sade han, at det doch voro bättre, at hvar och en funno sig
uti en sådan ringa afgift, än at vid närvarande medellöshet
låta cronan lida en så ansenlig brist uti sine inkomster och
tilständiga rätt.
Härvid påmintes, at så väl Cammar-Oeconomie- som BergsDeputationernes
Betänckande öfver detta ärendet äro inkomne,
och at i anseende dertil, at Ständerne sig härom särskilt
utlåta lära, den § uti R. o. Arns Besvär, som härom handlade,
blef utsluten.
R. o. A. funno altså, at denne § bör upskiutas, til des
Ständerne öfver bemelte Betänckanden sig utlåtit.
36 §, angående prästegårdsbyggnaden i städerne, bifölls.
37 §, angående Kopparslagare-Embetets ansökning, bifölls.
40 §, angående chartae-sigillatm-afgiften, bifölls.
41 §, angående limitation uti 9 § af 1731 åhrs Förordning
om Riksdags-Fullmächtigs-vahlen i städerne.
R. o. A. funno betänckeligit at någon ändring uti 9 § af
1731 åhrs hälsosamma Förordning om Riksdagsmansvahlen
tillåta.
42 §, angående tullen på boskap, miöhl och spik.
R. o. A. biföllo § och höllö före, at denne § kan utslutas,
emedan en allmän Förordning härom lärer utkomma.
43 §, angående en del städers andelar uti accis- och
bakungnspenningarne.
R. o. A. kunde eij bifalla den projecterade resolutionen,
emedan det fants betänckeligit at gå ifrån 6 § uti 1727 åhrs
Resolution, aldenstund derigenom K. Maij:t och cronan afsaknad
uti des inkomster skulle förorsakas.
Fredrikshamns helfrihet.
13
44 §, angående pott- och vedaskas vägande uti packhusen,
bifölls.
46 §, angående kummels inrättande och fyrbåckarne,
bifölls.
Doch höllö R. o. A. för nödigt, at härom en särskilt
expedition kunde upgå.
47 §, angående marknadsdagars förläggande til Måndagen,
när de på Lögerdagen infalla, bifölls, allenast at inge
andre än de store frimarcknader dermed förstås.
49 §, angående de til manufacturer nödige rudimateriers
befriande för lilla tullen, när de af manufacturisten sielf införskrifvas
etc., bifölls.
50 §, angående staden Friedrichshamns ansökning at
niuta helfriheten til godo, änskiönt at af nationelt siöfolck
uti besättningen brista skulle.
Hr von Hökerstedt berättade härvid, at orsaken hvarföre
bemälte stads borgerskap måst antaga främmande båtsfolck
voro denna, at de ingen köhlhalningsplats hade, utan
lät köhlhala sine fahrtyg i Amsterdam, då emedlertid besättningen
gick bort, så at de måtte antaga främmande til återresan;
men denna olägenhet lärer snart blifva förekommen,
emedan Landshöfdingen Frisenheim fådt befallning at utse
någon tienlig köhlhalningsplatz; och borde hvad häldre är
för denna orsak skuld i Förordningen om Svensk besättning
på skiepp, som vilja niuta helfrihet, ingen förändring tillåtas,
emedan de borde låta köhlhala sine skiepp här i Stockholm
eller någon annan ort här i Sverige.
Hr Ankarcrona: De kunna så myckit mindre klaga
på brist af Svenskt siöfolck, som K. Förordningen af 1733
tillåter rotebåtsmännen at fara på coopwardie. Dessutan
skulle de ock löpa större fara vid närvarande tider, om främmande
Puissancers skiepp råka dem i sion och finna allenast
Svensk flagg, skieppare och styremän, men hela eller större
delen af besättningen voro af andre nationer, i ty de skulle
anses för lurendrägare.
R. o. A. stadnade uti det slut, at Fridrichshamn äfven så
väl sorn de öfrige stapelstäder uti riket böra rätta sig efter
K. Maij:ts nådiga Förordning om Svensk besättning, så vida
de Svenska helfriheten åtniuta vilja; kunnandes dem eij fela
nödige Svenske matroser i Finland eller här ifrån Sverige,
14
Städernas besvär.
sedan K. Maij:t igenom nådig Förordning af den 25 Oct. 1733
tillåtit, at rotebåtsman til couffardiefahrt måge blifva brukade.
52 §, angående brandvachts, vägerödnings och kyrckiobyggnads
underhållande af ståndspersoner i städerne, bifölls.
53 §, angående platzer och tomter i städerne, som ti!
fortilicationsvärcken skola vara borttagne, bifölls.
54 §, angående fisktullen för Yesterbottniske städerne,
bifölls.
Hr Wul fwenstierna förmente, at § som den är inrättad
skulle kunna gifva anledning til underslef i Tullen, emedan
all fisk skulle föregifvas vara af borgerskapet sielf fången.
55 §, angående ryttarnes underkläder, om de skola vara
af skinn eller kläde, bifölls.
Hr Landtm, anmälte, om icke här näst Allmogens Besvär
komma at företagas.
Hvilcket bifölls.
Vidare hemstälte Hr Landtm., at som de particuliere
mäst pressera på sine ansökningar, om icke Talemännen kunde
komma öfverens om en dag, då Plenum och Secrete Utskottet
tillika kunde hållas och då intet annat än particuliere saker
företagas.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Ytterligare fants ock godt, at den nye projecterade SkogsOrdningen
brytes up och blifver liggande på bordet; sammaledes
och Betänckandet om mått och vigt.
Riddarhus-Secreteraren berättade det senare, angående
mått och vigt, ännu eij vara inkommit.
R. o. A. skildes åt.
Den 6 November.
Företogs Bondeståndets Besvär.
10 §, angående frihet för accisens erläggande för boskap
och säd i Stockholm, Giötheborg och Carlscrona, upsköts til
dess af Ständerne blifvit resolverat öfver Cammar-Oeconomieoch
Commercie- samt Bergs-Deputationens Betänckande detta
ärendet angående.
92 §, huruvida Allmogen på Gottland må befrias ifrån
inbärgande af hospitalsjordarne, bifölls.
Bondeståndets besvär.
15
108 §, angående rusthållarnes i Giötheborg och Bohus
lähn ansökning, at recruteringspenningarne til monderingarnes
completterande måge utan betalning upbäras, bifölls.
115 §, angående Contractets tryckande om Båtsmansroteringen
i Halland, bifölls.
60 §, angående Prästerskapets rättigheter i Osterbottn,
bifölls.
70 §, om Ölanasboernes tilstånd at få köpa spannemåhl
eller emot egne vahror sig den samma tilbyta af Callmare
och Jönkiöpings lähns samt Blekingske allmogen, bifölls.
72 §, angående det, at vid durchmarcher til skiuts och
tråtzens förande eij mindre antal af hästar må tagas än
marcherouten innehåller, bifölls.
74 §, angående bördsrätten vid faste arfvedelars försälljande,
bifölls.
77 §, angående steugårdars och jordvallars uprättande.
Härvid uplästes den af Bondeståndet uti des Extracto
Protocolli af den 28 September begärte tilläggningen, at hvaräst
så tilräckelig skog är, giärdesgårdar deraf kunna inrättas,
hvilcken tilläggning R. o. A funno betänckeligit at låta inflyta,
emedan anledning deraf kunde tagas at påstå tilgång til skogen,
der des besparande kunde vara nödig; utan bifölls § af
R. o. A. som then var inrättad.
79 §, angående Klåckare-vahlet i Skåne, Halland, Bleking
och Bohuslähn, bifölls.
81 §, angående frihet för Allmogen at betiena sig af den
klädedrägt, som i hvarje land[s]ort liitintils ifrån gamle tider
varit brukelig, bifölls.
83 §, at fohrorne i bergslagen, enär Allmogen thet åstundar,
efter vigten eller skieppundtahlet måge betalas, nemligen
2 sk:® och högst 5 1:® på et vinterlass med en häst, och 3
sk:® på et sommarlass med 2 hästar.
Hr Bergenstierna förestälte, at som landsorternes beskaffenhet,
vigten och sielfva fohran äro invckit skiljachtige,
i det vid Kopparberget 60 1:® räknas på et lass, på andra
orter något mindre och så vidare, dessutan på somlige ställen
kiöres malm, på andra ställen tackjern, åter på andra ställen
stångjern, hvilcket alt en stor åtskillnad förorsakar, altså kan
et sådant vist skeppundtahl på fohran eij generaliter utsättjas,
utan at grufvorne och bergslagorne derigenom skulle komma
at lida skada.
16
Nov. 6. Bondeståndets besvär.
I anledning häraf resolverades af R. o. A., at såsom
thef en ganska stor olikhet är emellan orterne, vigten och
sielfva vahran, såsom malm, tackjern och stångjern, altså
kan, utan at giöra en skadelig rubbning uti bergslagorne, intet
vist skieppundtahl utsättjas, utan synes § så böra ändras, at
thet förblifver vid thet som förra vanligheten och hvar och
en orts och vahras beskaffenhet medgifver, hvilcket eij eller
sträfver emot 50 § af 1720 åhrs Resolution på Allmogens
Besvär.
84 §, at Crono- och Militise-betienterne uti Vester Norrland,
Väster- och Österbottn, tå the resa uti sine ämbetesförrättningar,
skiutzen eij mera med 4 öre smt mihlen utan
som annan skiuts betala måge.
Thenne § hade Allmogen uti thess Extracto Protocolli af
den 28 September begiärt måtte gå ut, men igenom et senare
Extract. Protocolli af den 8 Oct. åstundat, at en af Bondeståndet
projecterad ny § af det innehåld, at bemälte Militiseoch
Cronobetiente böra betala den omtalte skiutsen med 8 öre
smt mihlen, i den förres ställe måtte införas;
Men sorn af R. o. A. befans, at then i Besvärs-Deputationen
projecterade 84 § var på goda skiähl grundat, altså
bifölls then samma, så at han blifver stående, allenast the
sidste orden, »sin skiuts til 8 öre smt mihlen», slutes ut och
i stället införes »de vanlige skjutspenningar», aldenstund i
Finland eij mer än 6 öre smt mihlen betalas.
94 §, angående Gouvernements-, Cancellie- och Contoirsbrännet
i Malmö, bifölls.
95 §, angående fördelshemmanens städjande i Skåne.
Härvid uplästes then uti Bondeståndets Extract. Protocolli
af den 28 Sept. projecterade ändring uti bemelte §, nemligen
at thet härmed borde förhållas efter Reglementet af den
7 Nov. 1695 för Officerarne och Rustningshållarne samt Allmogen
i Skåne;
Men som på sådant sätt K. Maij:ts Resolution på KrigsBefehlets
Besvär af åhr 1723 och des 3 § skulle rubbas, altså
biföllo R. o. A. thenne 95 § således, som then samme uti
Besvärs-Deputationen blifvit projecterad.
98 §, at the karlar, som af Rusthållarne i Skåne til
ryttare antagas, eij måge til soldater vara förfallne, enär the
til ryttare eij blifva gillade, bifölls.
Mölndahls åboer.
17
104 §, angående Allmogens uti Askinds och Västre
Hisings härader ansökning, at Mölndahls åboer måge få skatterättigheten
på de qvarnar och lägenheter som the innehafva,
och the them ifråntagne skattebref til them återställas.
Härvid uplästes then uti Bondeståndets Extract. Protocolli
af den 28 Sept. legiärte tilläggning och ändring uti
thenne §.
Hr Wulfwenstierna påminte, at om Giötheborgs stad
fådt thesse hemman under frälserätt, så kan bemälte stad
eij påläggas emot des vilja at sälja skatterättigheterne til
åboerne; och så framt donationen är under de vilckor skiedd,
som Academie-, Hospitals- och Danvikshemmanen äro gifne,
så bör, enligit Förordningarne, Giötheborgs stad höras och
gifva sitt samtycke dertil, om samma hemman skola säljas
til skatte. Beträffande det, at de utgifne skattebrefven äro
ifrån bemelte åboer återtagne, så är sådant skiedt i underdånigt
följe af K. Maij:ts nådiga befallning. För hvilcka
orsaker skuld Hr Wulfwenstierna höll före, at bemälte K. Bref
kunde uphämtas, på det R. o. A. måtte få närmare uplysning
i denna saken.
Vid detta tilfället påmintes ock, at Bondeståndet om
detta ärendet ingifvit et särskilt Memorial eller Extractum
Protocolli.
R. o. A. funno godt, at denne § upskiutes til en annan
gång, då bemelte K. Bref samt Bondeståndets Memorial kunna
vara vid handen.
107 §, angående frihet i Väster Norrland och Medelpad
för Allmogen at på landet til egit husbehof få byta spannemål
och strömming, utan at förut erlägga tull i städerne,
bifölls; doch at i stället för orden »i the städer som äro ifrån
vägen aflägse» sättes: »i någon stad».
lil §, angående frihet för Allmogen vid Norske gräntzen
at emot vanlig tull til Norge få öfverföra huggen ved, bifölls.
119 §, angående Allmogens begiäran i Skåne at befrias
ifrån helgonskyldens förande til scholsebetienterne i städerne.
Härvid uplästes then af Bondeståndet begiärte tilläggning
uti Ståndets Extract. Protocolli af den 28 Sept;
Hvilcken tilläggning af R. o. A. bifölls.
48 §, angående Allmogens begiäran at få betalning för
tangeskiuts, bifölls.
9
Adelns Protokoll, 1734.
18 Nov. 6. Schönströms supplik. Amiralitetsstatens inqvartering.
Uplästes Justities-Deputationens JBetänckande öfver den af
Ofverst-Lieutenanten Hr Peter Schönström och Hof-Junckaren
Abraham Daniel Schönström til Riksens Ständer ingifne
supplique, hvarmedelst de anhålla om ändring uti K. Maijts
igenom Bref til dess och riksens Cammar-Collegium af den
9 Martii 1725 giorde författning, at några i skogsrotarne
belägne hemman ifrån Odensvij til Gunnilbo sochen vederkännas
måge. Om detta ärende har Justitiae-Deputationen,
efter vidlyftigt uprepande af skiählen mot och med, sig således
utlåtit, at som en eller annan af Ofverst-Lieutenanten
och Hof-Juuckaren Schönströmmar anförd omständighet torde
förtiena något närmare öfvervägande, så underställes Riksens
Ständer, om icke dem skulle täckas hos H. K. Maij:t i underdånighet
anhålla, det H. K. Maij:t i nåder ville tillåta bemelte
Ofverst-Lieutenant och Hof-Junckare at få i underdånighet
andraga hvad skiähl och omständigheter de förmena
kunna värcka någon ändring uti högstbemälte H. K. Maij:ts
författning, samt at H. K. Maij:t sedermera täckes så deruti
förordna, som lag och laga process samt rättvisan enligit
pröfvas, utan at på sådan händelse hvad som tilförende härutinnan
är giordt och resolverat må i vägen ligga.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Landt- och Siö-Militice- samt Cammar-Oeconomieoch
Commercie-Deputationernes gemensamma Betänckande
öfver 23 § af K. Maij:ts nådige Secreta Proposition angående
krigsväsendet til lands och siös, i synnerhet berörande Admiralitetsstatens
inqvartering; projecterandes Deputationen til
någon fonds inrättande härtil följande utvägar, nemligen:
l:o at de som för passagerare utom rikes sig begifva komma
at erlägga någon viss afgift efter den taxa som för detta
härom blifvit författad; 2:o at sedan cronan af förhöijningen
på lotspenningarne bekommit den vanliga quartalen, kunna de
öfrige tre fierdedelar deraf anslås til inqvarteringsfond för
Siöstaten. 3:o Föreslås, at visse inkomster, som vid de utsatte
tilfällen äro til Båtmans-Förrådscassan anslagne, kunde
til Inqvarteringsfonden komma at aflefvereras; samt at jemväl
4:o Ammiralitetssaköron, som nu under stundom til ganska
ringa summa sig skola belöpa, härtil användas. 5:o Förmodar
Deputationen, at rotehållarne och indelningshafvarne, til undvikande
af den olägenhet de, så väl som båtsmännen, i brist
af inquartering för de senare måste vidkännas, lära finnas
Friherrinnan Flemings och hr Cronackers ansökningar. 19
benägne at til denne fondens understöd af hvart båtsmanshåld
i gemen åhrligen erläggia 4 öre sint, hvaröfver doch
vederbörande Landshöfdingar och indelningshafvare först böra
höras. För öfrigit påminnes, at de 7,000 dal. smt, som til
Ammiralitets-Cassan blifvit lån tagne af de 11,034 dal. 26 öre
d:o mynt, som igenom den förra taxan influtit, böra med det
första af Ammiralitets-Collegio af besparingsmedlen ersättjas
samt desse penningar på säkert sätt fruchtbahre giöras.
Uppå detta Betänckande föll hos R. o. A. följande Resolution:
Bifölls;
och at, om emellan Riksdagarne af Ammiralitetet
någon nyttig fond, utan undersåtarnes gravation, hos K. Maij:t
i underdånighet kan angifvas, samma fond jemväl til denna
inquartering användas må.
Hvilcken Resolution, sedan den var upläst och approberad,
skrefs på documentet.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidations-värcket
förordnade Deputations berättelse och Betänkande
angående Fru Friherrinnan Elsa Ebba Hemmings giorde
ansökning at niuta ersättning för bortmiste 68 dal. 16 öre smts
ränta in natura uti Alunda vederlagshemmanen, eller ock derföre
undfå behörigt vederlag med alla åhrens bortmiste räntor
samt derpå löpande interessen. Yttrandes sig bemälte Deputation,
efter vidlyftigt uprepade skiähl och omständigheter
samt behörige uträkningar öfver berörde ränta med mera, det
samma fordran allenast blifver 32 dal. 21 öre 14 9/i0 pgr
smts ränta in natura, och at Deputationen eij annat kan
finna, än Fru Friherrinnan Flemming är berättigad til återbekommande
af bemälte 32 dal. 21 öre 14 9/10 pgr smts ränta
in natura.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Hr Cronackers Memorial, derutinnan han anhåller,
at ehuruväl enligit Justitise-Deputationens Betänckande
Onslunda bönder vid rustningsrättigheten blifvit bibehåldne,
de doch för kongsgårdens conservation skuld, hvilcken elliest
eij skall kunna bestå, måge tilhållas at emot betalning giöra
arbete efter gammal inrättning och contract, på samma sätt
som Smedstorps säterierusthåld tvänne cronorusthåld uti Stiby
by genom K. Maij:ts nådiga resolution blifvit anslagne, at
emot betalning giöra arbete, fast bönderne blifvit bibehåldne
vid rustningsrättigheten af sine åboende hemman.
20 Nov. 6. Carlskr. kyrkobyggn. Torstensonska saken. Kevisioner.
Resolverades, at Hr Cronacker sig härom hos K. Maij:t
i underdånighet häfver at anmäla, lärandes K. Maij:t, efter
des höga nåd och rättvisa, härutinnan så förordna som omständigheterne
och sakens beskaffenhet det inedgifver.
TJplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Beputationens
Betänckande angående understöd til Carlscrona stads
kyrckias byggnad, til fortsättjande hvaraf Deputationen projecterar
et frivilligt sammanskott af et öre smt utaf hvarje
matlag öfver hela riket både i städerne och på landet, förmodandes
doch, at de förmögnare af egit bevåg något rundeligare
härtil lära sammanskiuta.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Protocolls-Deputations
Betänckande öfver inkommit besvär angående uppehåld
uti K. Cammar-Collegio med Grefl. Torstensonske sakens
afslutande; varandes Deputationen af den tanckan, at K.
Cammar-Collegium måtte blifva anbefalt at, så snart denne
Riksdag blifvit afslutad, då ofelbart företaga sig det Grefl.
Torstensonska sterbhusets sak til afgiörande samt deruppå til
K. Maij:t med des underdånige betänckande härom inkomma.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial angående Revisionsbetienten vid Generalförrådssamt
upbrottscassorne; hållandes Deputationen före, at til
publici nytta och säkerhet angelägit är, at räkenskaperne vid
bemelte cassör blifva behörigen reviderade, til hvilcken ända
och som detta arbetet är af myckin vidlyftighet, Deputationen
äfven skiäliligit finner at, jemte caracter och titul af Revisor,
betienten dervid, ifrån innevarande ahrs början och framgient,
så länge arbetet påstår, 500 dal. smts åhrlig lön må tilläggas.
Memorialet bifölls af R. o. A., doch at dispositionen öfver
Cassorne emot förre Förordningar och Föreningarne icke
rubbas, utan hädanefter som härtills förblifver hos Rusthållarne;
hvilcken Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs på documentet.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande angående
forum til återvinningsmåhls angifvande och utförande emot
Skogs-Commissionernes för detta fälte domar, i hvilcket måhl
Deputationen förmenar en sådan författning böra giöras, at
enär någon vill besvära sig öfver Skogs-Commissionens domar
angående de cronoallmänningar, som i Bergslagen äro belägne
Forum mot skogskommissionen. Krigsbefälets fordringar. 21
eller elliest bergvärcken tilhörige, bör han sig uti K. BergsCollegio,
men, när tvisten rörer någon utom bergslagen belägen
allmänning, hos vederbörande K. Hof-Rätt angifva, då
någon af Landshöfdingen i orten förordnas, K. Maij:ts och
cronones rätt dervid behörigen at i ackt taga, hvarefter saken
til vederbörande Häradshöfdinge remitteras, som den samma
uptager och lagligen afgiör, utan at Skogs-Commissionens
tilförene fälte utslag må i vägen liggia.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Anmältes Expeditioner ne N:o 86 til och med N:o 95.
Vid Expeditionen N:o 86, angående Sollentuna häradsboers
ansökning at få skiutsa ifrån Stockholm, uplästes
Borgareståndets Extractum Protocolli af den 25 Sept., hållandes
Ståndet före, den bemälte härader igenom Betänckandet
tillagde friheten lända Akare-Embetet til förfång;
Hvilcket som R. o. A. eij kunde finna, altså approberades
Expeditionen, som den efter 3 Stånds utlåtelse blifvit
upsatt.
Uti Expeditionen N:o 88 biföllos the af ExpeditionsDeputationen
giorde påminnelser, nemligen at näst ordet
»främmande» införes »inkomne eller»; sammaledes at »läromästarinnor»
jemväl införes; men at om »lärobarn» jemväl
skulle införas, antogs eij.
Uti Expeditionen N:o 95 bifölls anmärckningen, at
R. o. Arns förstrandsrättigheter eij voro nämde, emedan de
samma doch under det ordet »privilegier» begripas.
Hr Ridderschantz och åtskillige flere af R. o. A. begiärte,
at hos de öfrige Stånden måtte påminnas om svar
och theras utlåtelse öfver Krigs-Befehlets Memorial angående
Riksdags-Fullmächtigernes löningsfordringars förnöijande för
åhren 1719, 20 och 21.
Och som detta af R. o. A. bifölls;
Altså upsattes härom följande
Extract af Protocollet som holts hos R. o. A. den 6
Nov. 1734.
Emedan de öfrige respective Stånden sig ännu eij utlåtit
uppå Krigsbefehlets Memorial angående Riksdags-Fullmächtigernes
löningsfordringars förnöijande för åhren 1719, 20 och
21, altså funno sig R. o. A. föranlåtne härom hos de öfrige
respective Stånden välment at påminna. Actum ut supra.
Hvilcket strax til de andre Stånden afsändes.
22 Nov. 6. Prot.-utdrag om Horn och kanslipresidentskapet.
Hr Lillj esti erna förestälte, at som de öfrige Stånden
ännu eij besvarat R. o. A:ns Extractum Protocolli beträffande
H. Exc. Gref Horns begiärte dimission ifrån preesidentskapet
uti Cancelliet, det äfvenledes om deras skyndesamma svar
och utlåtelse öfver detta angelägna ärendet måtte giöras påminnelse,
på det hos K. Maij:t en underdånig tacksägelse
med första må kunna afläggas för den öma omvårdnad K. Maij:t
så vid detta som alla andra tilfällen om riksens bästa i
nåder betygat.
Hr Landtm, sade sig äfven nu haft i sinnet detta ärendet
hos R. o. A. at anmäla och berätta, at Hr Riks-Rådet
och Praesidenten Grefve Horn hos K. Maij:t förklarat, at i
underdånigt följe af K. Maij:ts yttrade nådige välbehag, efter
krafter och förmågo, vilja ännu jemte Råds-sysslan förvalta
de öfrige honom updragne vigtige ämbeten, så hade saken
derigenom afstadnat, men som icke des mindre hos K. Maij:t
af Ständerne en underdånig tacksägelse bör afläggas, altså
hemstälte Hr Landtm., om icke härom et Extractum Protocolli
til de andre Stånden kunde afgå.
Detta bifölls;
Och upsattes följande
Extract af Protocollet som holts hos R. o. A. den 6
Nov. 1734.
Emedan Hr Riks-Rådet och Praesidenten Gref Horn,
uppå K. Maij:ts nådige anmodan, i underdånighet förklarat,
at vid praesidentskapet i Cancelliet, cancellariatet vid Abo
Academie samt prsesidentskapet uti Societate literaria et
scientiarum vilja förblifva, altså häfver R. o. A. eij underlåta
bordt de öfrige respective Stånden hemställa, om icke
hos K. Maij:t af Riksens Ständer en underdånig tacksägelse
afläggas bör för K. Maij:ts vid detta tilfalle betygade nådige
åstundan at än vidare få nyttja välbemelte Hr Grefves och
Riks-Råds trogne tienst vid de honom ombetrodde ämbeten.
Hvilcket, sedan det för R. o. A. var upläst och approberat,
til de andre Stånden afsändes.
Uplästes Riksens Ständers Justitice-Deputations Betänkande
öfver det til Riksens Ständer af Öfversten Baron Conrad
Sparre å egne och Riddersk. och Adelens samt någre
Ståndspersoners i Yästergiöthland vägnar ingifne Memorial,
angående det någre Riddersk. och Adelens samt någre
Ståndspersoners frälseqvarnar, belägne vid åerne Lijdå, Tidå
Frälseqvarnar i Vestergötland.
23
och Noos, skohla af K. Qvarn-Commissionen åhr 1697 vara
lagde til åhrlig skatt och ränta til K. Maij:t och cronan,
efter et så kallat Heligeholms-Beslut af åhr 1282, hvarvid
bemelte Commission eij skall låtit qvarnägauderne til goda
Diuta hvad den allmänna Lagen och Commissionens Instruction
förmår, hvaröfver K. Maij:ts och Riksens Cammar-Collegium
hördt blifvit och med sine påminnelser inkommit. — Finnandes
Deputation, at som af Helgeholms Beslut intet original eller
tilförlåtelig afskrift kan upvisas, och altså de derom framtedde
skrifter, som angå riksens undersåtares gemensamma
välfärd och egendom, icke kan lämnas vitzord såsom klare
Riksdagsbesluter, afhandlingar och förordningar, och eij eller
de öfrige skiähl, uppå hvilcka bemälte Qvarn-Commission
grundat sine domar, äro af den beskaffenhet, at i anseende
til dem förbemelte qvarnar med åhrlig skatt til cronan bordt
betungas, det fördenskull ofta bemelte Qvarn-Commissions åhr
1697 emellan cronan och Ridderskapet och Adelen fälte domar
angående qvarnarne i förbemelte åar böra vara utan all kraft
och värckan, samt de qvarnar, som i följe deraf blifvit lagde
til åhrlig skatt och ränta, ifrån samma besvär aldeles befrias,
sedan af vederbörande domare, efter föregången noga undersökning,
uti visse förordnade cronans fullmächtiges närvaro
blifvit pröfvat och befunnit, at qvarnen värckeligen är byggd
på någon privati ägor, hvarom Domarens bevis til Landshöfdingen
i orten och sedan til Cammar-Collegium insändes;
men angående de räntor, som af mera nämde qvarnar, alt
sedan de skattlades, efter Qvarn-Commissionens domar upburne
äro, så bör dervid förblifva, så at ingen må sådane
utbetalte räntor återsöka; och hvad frälseqvarnarnes inroterande
til kneckthåld beträffar, ställer sig R. o. A. K. Maij:ts
Resolution af den 8 Jan. 1723 til behörig efterlefnad.
Häruppå uplästes [vederbörande] Deputationens Extractum
Protocolli af den 2 Oct. sidstledne, hvarutinnan vid handen
gifves, at sedan Justitia-Deputationen communicerat des Betänckande
öfver Öfverstens Baron Conrad Sparres Memorial,
angående Qvarn-Commissionens åhr 1697 uti Yästergiöthland
fälte domar, med Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputation,
til hvilckens gemensamma utlåtande med JustitieeDeputationen
detta ärendet blifvit remitterat, har Cammar-r
Oeconomie- och Commerce-Deputation genom påskrift ofvannämde
Betänckande til alla delar bifallit.
24 Nov. 6. Frälseqvarnar i Vestergötland.
Hr Wulfwenstierna sade sig lämna til R. o. Arns
mogna ompröfvande och välbehag, i hvad slut de behaga
stadna angående de af Qvarn-Commissionen fälte domar och
huru vida frälseägarne måge befrias ifrån den qvarnarne
ålagde afgiften eller eij;men det voro ganska eftertänckeligit
och af en större påfölgd än man sig föreställa kan, at tillika
förkasta och för ogiltigt förklara det gamla Riksdags-Beslut
som här omtalas, endast för den orsaken skuld, at det nu mera
in originali eij är för handen. Vij hafva icke eller den Heliga
Skrift in originali, men äro icke des mindre om des sanfärdighet
försäkrade. Och hvad detta Heligeholms-Beslut beträffar,
så intyga nogsamt våre historici, så väl Messenius
som Loccenius och Stiernhök, at et sådant Riksdags-beslut
varit, hvars sanfärdighet cronans häfd och besittning af de
henne uti bemelte beslut tillagde förmoner ännu starckare
intygar; ty på detta och flere sådane beslut grundar sig
cronans rätt til fiskerierne i Norrland, hela jordrefningen, med
mera som Hr Cammar-Rådet härvid anförde, slutandes dermed,
at man om qusestionen angående Qvarn-Commissionens
domar sig kunde utlåta utan at yttra sig om förbemälte
Riksdags-beslut eller det samma förkasta.
Hr Carl Wennerstedt sade sig hålla före, at ingen
historicus eller scribent kan autorisera något publict document,
hvarom man har så stor orsak som om detta at tvifla,
det det någon tid varit til, visandes Deputationen goda skiähl
at det samma varit supponerat; fördenskull synes och det
samma, särdeles som undersåtarne derigenom så myckit lidit,
aldeles böra annulleras; och at samma beslut aldrig varit
til, synes nogsamt deraf, at det den tiden, som det säijes vara
giordt, eij blef exequerat, utan 400 åhr efteråt, med mera
som härvid deducerades.
Härtil svarades af audre, at Norrländske fiskerierne samt
månge flere rättigheter, som cronan i kraft af förbemelte Beslut
uti långlige tider sutit uti besittning af, voro nog intygande
skiähl til bemelte besluts richtighet och sanfärdighet.
Gref Gustav Gyllenborg sade, at Justitim-Deputationen
håller före, det bemälte Besluts uphäfvande eij kan
skada cronan, när hon behåller hvad hon häfver gammal
häfd uppå.
Hr Ehrencrona uprepade Hr Wulfwenstiernas mening
och hemstälte, om icke den samma kunde bifallas, så at
Bondedeputation. J. Benzelii läroböcker. 25
Qvarn-Commissionens domar efter befundne omständigheter
kunde blifva ändrade; men derföre eij gamle och så länge
vidkände documenter dragas i tvifvelsmål, i synnerhet som
så månge och ansenlige cronans rättigheter deruppå hänga;
tilläggaudes Hr Ehrencrona, at det hade varit myckit väl, om
raisonnementerne öfver ofta bemälte document utur Betänckandet
hade varit uteslutne.
Sedan discourerades något af R. o. A.
Hr Ehrenpreus sade, at åtskillige med honom eij sä
noga kunnat höra Betänckandets innehåld, men at de af
discourserne förnummit saken vara af ganska stor vigt, emedan
på den ena sidan cronan kunde komma at lida, på andra
sidan privati, fördenskull de ock anhöllo, at uti et så granlaga
äreude något råderum kunde lämnas, och at på någre dagar
Betänckandet kunde blifva liggandes på bordet, samt Hr
Cammar-Råd Wulfwenstierna anmodas sine tanckar skrifteligen
upsättja, så at man fingo något mera lius i saken.
Efter något ytterligare discourerande bifölls detta af R. o. A.
Under-Talemannen med en annan af Bondeståndet blefvo
anmälte och inlåtne, då Under-Talemannen aflefvererade någre
Extracta Protocolli, ibland hvilcka han sade at Ståndet i
synnerhet recommeuderade det, som angår accisens erläggande
i tullportarne i Stockholm, Giötheborg och Carlscrona, uti
hvilcket måhl Ståndet eij kunnat bifalla Cammar-OeconomieDeputationens
derom afgifne Betänckande; sammaledes anmälte
han ock til det bästa Ståndets ingifne Memorial angående
en underdånig recommendation för deras Secreterare.
Hvaruppå desse tvänne ifrån Bondeståndet utskickade afträdde.
Uplästes K. Maij:ts och Riksens Cancellie-Collegii samt
Academice-Cancellerernes uppå K. Maij:ts nådige befallning
afgifne underdåniga Betänckande af den 2 sidstl. Oct. angående
den af Biskopen i Götheborg Doctor Jacob Benzelius efter
Prästeståndets åstundan sammanfattade och af Prästeståndet
nu vid Riksdagen öfversedde Repetitio Theologica samt Epitome
repetitionis, hvilcke theologiske böcker Prästeståndet i
underdånighet anhållit at, så snart de blifvit tryckte, de
samme vid academierne, gymnasierne och trivialscholarne publice
och privatim måtte blifva föreläsne och vid examinerandet
i ackt tagne, med mera; finnandes Collegium och AcademieCancellererne
intet betänckande at i underdånighet styrcka
K. Maij:t en sådan det Vyrdiga Prästeståndets ansökning
26 Nov. 6. Hertigens af Holstein pension.
nåder at bifalla, sedan K. Maij:t häröfver i nåder inhämtat
Riksens Ständers tanckar.
Sedan uplästes K. Maij:ts nådige remiss af den 14 Oct.,
som var skrifven på Betänckandet, hvarmedelst K. Maij:t
denna Prästeståndets föreställning med Riksens Ständer i nåder
communicerar.
R. o. A. förklarade sig eij hafva något härvid i underdånighet
at påminna.
Hvilcken resolution skrefs på K. Cancellie-Collegii och
Cancellerernes Betänckande.
Uplästes Riksens Ständers Secrete Utskotts Extractum
Protocolli dat. d. 14 Oct. sidstl., hvarmedelst til känna gifves,
at som Riksens Ständer faststäldt, det H. K. Höghet Hertigen
af Holsten borde åtniuta den för detta högbemelte Herre
tillagde penningesumma af åhrlige 50,000 dal. smt, har Secrete
Utskottet til följe häraf H. K. Höghet på 1735 åhrs stat
äfven til så stor summa upfördt; men hvad de 150,000 dal.
smt för de framfarne åhren ifrån och med 1732 til och med
1734 vidkommer, hvilcka på förleden Riksdag H. K. Höghet
eij annorlunda varit bestådde, än så vida ingen brist sig i
Staten yppandes vorde, förmäler Secrete Utskottet at til denna
summans förnöijande ingen tilgång finnes, hvarföre sådant
Riksens Ständers godtpröfvande hemställes; afvachtandes derjemte
Secrete Utskottet samtelige Ståndens utlåtelse, huru
myckit efter föregången liquidation åhrligen bör betalas af
H. K. Höghets hos Sveriges crona ägande fordran för åtskilige
öfverlåtne bancozedlar.
Hr Hestsko: Jag påminner mig at, när angående H. K.
Höghets pension resolverades, då intet tvifvelsmål var, at ju
H. K. Höghet skulle niuta den samma, så länge han voro i
mistning af sine länder; och hemställer nu Höglofl. R. o. Arns
eftersinnande, hvad heder det skulle vara för riket, om hvad
i så måtto låfvat blifvit eij skulle efterkommas. Fördenskull,
och i fall tilståndet eij skulle tillåta at nu på en gång betala
de omtalte trenne åhrens arrerager, bör åtminstone en viss
fond utsättjas, hvaraf til H. K. Höghet åhrligen i afräkning
något kan betalas, hvilcket R. o. A. lära finna högst rättvist
och billigt, enär de sig påminna, at han är af vårt Svenska
Kongl, blod och famille och icke allenast des Herr fader i
Sveriges cronos tienst upoffrat sitt lif, utan han och sielf för
Sveriges skuld mist så ansenlige länder.
öfverläggning om Hertigens af Holstein affärer.
Hr Lilljestierna: Här är eij frågan, om II. K. Höghet
skall niuta den honom tillagde pensionen, ty sådant är redan
på 1723 åhrs Riksdag af samtelige Riksens Ständer faststäldt,
men frågan är nu om tilgången til medlen. Och aldenstund
tilståndet eij torde vara sådant, at hela den återstående
summan nu på en gång kan blifva betalt, så hemställes Höglofl.
R. o. A., om icke 10,000 dal. smt i Staten kunde upföras,
at åhrligen i afslag på förbemälte summa blifva betalte.
Hr Ehrencrona: Secrete Utskottet har vid 1731 åhrs
Riksdag sökt efterkomma Ständernes bevillning, i anseende
til H. K. Höghet Hertigen; och fördenskull är uti förbemelte
åhrs Stat och de senare åhrens summan innom linien upförd,
at betalas i fall tilgång voro på medel, men som brist sig
yppat i Staten, häfver pensionen eij kunnat betalas; fördenskull
frågan nu blifver, hvar medel skola tagas til desse
arreragers förnöijande, hvartil Secrete Utskottet ingen tilgång
vet, med mindre Riksens Ständer sielfve härtil vilja utse
någon fond.
Hr von Blixten sade sig eij veta, hvarföre Secrete Utskottet
gior denne frågan, hvaräst medel skola tagas för denne
olyckelige Herren, och frågar eij hvar medel skola tagas til
andre behof.
Hr Ehrencrona: Den ordinaire staten och riksens förnödenheter
kräfva nödvändigt all den tilgång man vet på
medel, så at i detta fall H. K. Höghet eij lärer kunna hielpas
utan en särskilt bevillning.
Hr von Blixen sade sig af cronan eij niuta det aldra
ringaste, men at han icke des mindre för denne Herrens skuld
gierna något ville contribuera.
Hr Lilljestierna sade sig eij veta, at vid 1731 åhrs
Riksdag H. K. Höghets pension conditionaliter blifvit utsatt,
utan at han hade snarare orsak at tro, det vid Riksdagen åhr
1723, då bemälte pension först beviljades, äfven en viss fond
lärer blifvit anslagen. Men vare härmed huru det vill, så är
doch ostridigt, at H. K. Höghet måste til godo niuta hvad
honom en gång af Riksens Ständer tilsagt blifvit; och ehuru
väl han härdis föreslagit, at åhrligen en summa af åtminstone
10,000 dal. smt i Staten måtte anslås, så trodde han sig doch
med skiähl kunna hemställa til R. o. A:ns benägna ompröfvande,
om icke samma summa åhrligen kunde blifva 20,000
dal. smt, i anseende dertil at vij med Guds hjelp på et eller
28 Nov. 6. Beslut om Hertigens af Holstein affärer.
annat sätt något understöd torde hafva at förvänta och at
eij eller tilståndet är så ganska knapt.
Hr Ehrencrona berättade, at för H. K. Höghet aldrig
någon viss fond varit anslagen, utan at härtil tagits af de
medel som varit at tilgå.
Hr von Blixen: Om 1731 åhrs Secrete Utskott hade
gifvit hos Plena tilkänna at ingen fond var at tilgå, så hade
visserligen Ständerne utsedt någon; och förtienar H. K. Höghet
nu så mycket mer at en viss fond utses, som genom de svar,
han sedan gifvit de Keyserlige och Ryske Ministrer på de
honom giorde propositioner, han fullkommeligen vijst den
kiärlek han bär för Sverige och at han hyser en konglig siäl.
Hr Landtm.: Det lärer eij tviflas at bristen sig yppar,
som Secrete Utskottet berättar, men frågan blifver, hvarifrån
den skall upfyllas.
Hr Lilljestierna hemstälte om icke den samma, som
all annan publique giäld, af Ständernes Contoir kunde betalas.
Hvartil svarades sådant eij kunna skie, emedan det voro
stridigt emot Reglementet för bemälte Contoir.
Hr Lilljestierna sade, at det då kunde tagas af contributionerne.
Frih. Coijett: Om alla viste, huru svårt det håller med
contributionerne, hvilcket iag uti öfverläggningarne härom uti
Store Secrete Deputationen haft tilfälle at förmäi’cka, så torde
de finna äfven så stor betänckelighet härvid som iag; men
som icke des mindre denne olyckelige Herren bör niuta Riksens
Ständers lofven til godo, hvartil iag för min del efter
förmågan gierna vill bidraga, och förmodar härutinnan af
R. o. A. blifva biträdd, altså hemställer iag, om icke R. o. A.,
til at distinguera sig och at förelysa de andre Stånden med
et godt exempel, icke skulle behaga at giöra en särskilt bevillning
härtil.
Hr Hammarberg och åtskillige flere sade, at de gierna
skulle för sin del bifalla detta Frih. Coijetts välmente och
ädelmodige förslag, men at de höllö för betänckeligit, at Riksens
Ständer en särskilt bevillning under en sådan titul sig
skulle åtaga, hvarföre han hemstälte, om icke, sedan summan
i Staten voro upförd, man til des betalande kunde använda
en del af den allmänna bevillning, som kommer at skie, och
häldre låta brista på något annat ställe; och beträffande
Samtidigt arbete i plena och sekr. utskott.
29
Bancozedlarne, at efter förutgången liquidation de samme af
Ständernes Contoir, dit de höra, kunde blifva betalte.
Frih. Coijett påminte, at vid så beskaffade omständigheter
10,000 dal. smt åhrligen i Staten kunde upföras, på det
man eij mer må lofva än man är i stånd at hålla.
Häröfver discourerades af R. o. A., och som de flere syntes
dertil inclinera, at åhrlige summan blifver 20,000 dal smt;
Frågade Hr Landtm., om i afslag på H. K. Höghets
återstående pension tiugu tusend dal. smt åhrligen i Staten
skall upföras.
Hvartil svarades ja.
Sedan discourerades angående Bancozedlarne; och fants
godt, at efter en förut skiedd liquidation de samma betalas
enligit Reglementet för Ständernes Contoir.
I följe häraf upsattes Resolutionen, hvilcken, sedan den
var upläst och approberad, skrefs på Secrete Utskottets Extract.
Protocolli, så lydande:
R. o. A. stadnade i det slut, at i afslag på desse för
H. K. Höghet Hertigen af Hollsten återstående et hundrade
femtijo tusend dahlér silfvermynt uti Staten ifrån tilkommande
åhrs början åhrligen tiugu tusend dal. smt böra anslås; och
beträffande Bancozedlarne, at sedan deröfver blifvit liquiderat,
de samma betalas enligit Reglementet för Ständernes Contoir.
Hr Landtm, anmälte Hr Öfversten Lilljes begieran, at
Secreta Deputationens Betänckande öfver Hr General-Adjutanten
Rutensparres Memorial måtte få öpnas och blifva
liggande på bordet.
Hvartil R. o. A. samtyckte.
Sedan hemstälte Hr Landtm., om icke til at befordra
Riksdagens slut R. o. A. skulle vilja tillåta, at på visse dagar
Plena och Secrete Utskottet tillika kunde arbeta och då på
bägge ställen mindre angelägne som och private måhl företagas,
hvarom Hr Landtm, sade sig med de andre Ståndens
Talemän vidare vilja öfverläggia.
R. o. A. funno härvid intet at påminna.
Hr Landtm, anmälte, at uti nästa Pieno man lärer begynna
med Borgerskapets Besvärs företagande.
R. o. A. skildes åt.
30
Borgareståndets besvär.
Den 8 November.
Företogos de återstående §§ af Borgareståndets Besvär.
56 §, huru vida utsyning på ek och book til klappholtz,
pijp- och tunnestäfver må tillåtas, bifölls.
58 §, huru vida allmogen sine slögder i städerne må föryttra,
bifölls.
59 §, at i städer, ther inge skrå äro, tvistigheter emellan
mästare, gesäller och lärogossar af Magistraterne måge uptagas
och slutas, bifölls.
60 §, at vissa vahror, när angifvaudet i tullen eij understiger
sielfva vigten mer än 10 procent, för confiscation böra
vara befriade, allenast at tullen ricktigt betalas, bifölls.
61 §, angående Österbottniske och Finske städernes ansökning
at få til sig handla den publique spannemåhlen som
öfrig är, sedan alla anordningar blifvit fullgiorde, bifölls.
65 §, angående skieps- och byggningstimbers fällande,
vedkohlning och skogshygge, bifölls.
66 §, angående Medicinal-Taxan och apothequens visitation,
bifölls.
68 §, angående Landsfiscalers advocerande, bifölls.
69 §, angående det generale Handels-Reglementets tryckande
och de öfrige stapelstäders förseende med särskilte
handels-reglementen, bifölls.
70 §, angående K. Brefvets tryckande af den 9 Febr.
1728, huruledes alla måhl och ansökningar, som röra en annors
rätt, böra med vederbörande communiceras, bifölls.
~1 § innehöll 3 momenta: l:o besvär deröfver, at städernes
vid sidsta Riksdag andragne besvärspuncter til en del
ännu eij blifvit afgiorde, emedan Collegierne och flere vederbörande
eij inkommit med deras svar och betänckande öfver
de til dem remitterade måhlén; 2:o at K. Brefvet af den 31
Oct. 1731 angående en viss tids föreläggande, innom hvilcken
alle de, af hvilcka någon förklaring, betänckande eller utlåtande
fordras, med de samma böra inkomma, noga ina
efterlefvas och med samtelige städerne communiceras, och at
Landshöfdingarne vid alle sine ordres til Magistraterne böra
foga ricktiga afskrifter af alla K. Maij:ts, Hof-Rätternes och
Collegiernes Bref, så vida de icke förut dem communicerade
Tvenne punkter af vigt uteslutas.
31
eller allmänneligen kundgiorde blifvit; 3:o at alla måhl, som
hos Hof-Rätter, Collegier, Landshöfdingar och flere vederbörande
inkomma, utan anseende til hvad det vara kan, i den
ordning som de inkommit och instructionerne föreskrifva, med
all skyndsamhet böra expedieras.
Hr Wulfwenstierna sade, at det voro önskeligit at
Städerne vid Riksdagarne eij ville andraga så månge enskylte
och private samt på deras egit interesse syftande måhl, på
det Collegierne ibland så månge andre vigtige ämbetsmål
kunde hinna med de samma at uptaga, skiärskåda och med
betänckanden deröfver inkomma. Ty gemenligen vid alle
Riksdagar söka Borgmästarne och Magistratspersonerne förhögtiingar
på sine löningar, och när de en gång den erhållit,
söka de andre Riksdagar än ytterligare förhöjning, hvaraf
man nog skall kunna visa exempel. Enär de då eij få fram
sin åstundan, så föra de klagomål deröfver, hvartil de sa
myckit mindre fog hafva, som cronan tilförene af städernes
öfverskottsmedel hade en åhrlig inkomst af 50,000 dal. smt,
hvilcken städerne nu sielfve behålla och hvaraf en god del
Magistratspersonerne uti tilökning på deras löner är tillagd.
Sedan R. o. A. öfver förbemälte 71 § något discourerat,
stadnade de öfver den samma i följande slut, at
Såsom Cammar-Collegii och Landshöfdingarnes Instruction
vid denne Riksdag äro öfversedde och gillade, hvarutinnan om
alt detta nogsamt finnes stadgat, altså håller R. o. A. före
hela denna § kunna gå ut; doch bifalles, at 1731 åhrs Bref,
som omtalas, blifver tryckt, hvarom särskilt kan föranstaltas.
72 §, angående execution af Lag, Privilegier, Resolutioner
och Förordningar.
Sedan denne § var upläst, förestälte Hr Ehrencrona,
at den samme med så svåre och generale insimulationer emot
Collegier och ämbetsmän var upfyld, i ty här säijes, at igenom
afsichter och egenvilliga förtydningar undersåtarne icke fådt
niuta välfångne resolutioner oförkränckte til godo, med mera,
at det voro indignt, at en sådan § skulle tryckas; och säde,
at den som sådane expressioner inflickat borde vara förbunden
at angifva specialem casum, på det de brottslige måge kunna
straffas och de som oskyldige äro igenom sådane allmänne
tilvitelser eij komma at lida.
R. o. A. funno denna föreställning myckit billig, och föll
altså på förbemelte § följande resolution:
''.'a
32 Nov. 8. Allmogens besvär.
R. o. Ä. hålla före, at denne § eij bör stå i allmänna
Besvären, emedan den samme innehåller generale beskyllningar
och publique tilvitelser emot K. Maij:ts Collegier och ämbetsmän;
utan så framt någon skulle befinnas hafva brutit emot
Regeringsformen, Lag och Förordningar, bör sådant specialiter
å vederbörlig ort angifvas, på det en sådan til tilbörligit
ansvar kan ställas och andre oskyldige Collegier och ämbetsmän
igenom sådane tilvitelser eij bedröfvas.
Sedan företogs Allmogens Besvär.
116 §, angående Halländske Allmogens ersättning för then
åhr 1725 tvänne gånger, nemligen först til båtsmännens aflönande
och sedan til cronan, betalte räntan, bifölls.
66 §, angående ansökningen at klufne hemman i Osterbottn
måge undslippa at betala et helt hemmans rättighet til
Capellanerne, bifölls.
7 §, angående öfverklagat tvång och besvär vid räntornes
lefvererande samt ränteperzedlarnes sammanslående, bifölls.
73 §, angående pyndares bruk i bergslagorne, bifölls,
allenast at vid slutet orden »eller mindre fördelachtigt» gå ut.
103 §, angående åboens närmare rätt til någon andels
inlösande af båtsmans-rusthållen i Callmare lähn och Södre
Möhre samt Blekingen, bifölls.
117 §, at Rote- och Indelnings-Båtsmännen, när de blifva
gamle och orkelöse, jemväl böra niuta uuderhåld af Ammiralitets-Krigsrnans-Cassan,
bifölls, med följande tilläggningar:
at det bör vara sådane gamle och orkelöse rote- och indelningsbåtsmän,
»hvilcke sin tid i K. Maijrts tienst tilbragt»;
at the böra niuta underhåld af bemelte cassa, »så vida cassan
det kan tåla»; at orden »och indelningsbönderne jemväl thertil
utlagor erlägga» gå ut, emedan af bemelte bönder eij mer än
en gång något betalas, hvilcket eij kan kallas utlagor.
12 §, om häradsallmänningars delande, bifölls.
13 §, angående odelte sochne- och byemarckers skiptande,
bifölls.
. 43 §, angående ränteperzedlarnes beräknande i Finland,
bifölls, allenast at orden »som the åstunda» gå ut.
80 §, angående frihet för then omkring gräntzande allmogen
at i Carlscrona eller Callmare städer få tilhandla sig
rå hudar til egit bruk och nödtorft, bifölls.
121 §, angående fastebrefs erhållande på cronobergsmanshemman
samt fatalier för bördeklander, bifölls, allenast at
Om pantsättande i tullportarna.
33
vid slutet näst orden »vid cronobergsmanshemman» tillägges:
»sedan vederbörande äro hörde».
15 §, angående närmare rätt til skatteköp på hemman,
som för bergvärck och bruk kunna skattas nödige, bifölls.
69 §, angående Allmogens ansökning at så väl för spannemål
och andre döde vahror, som för boskap och andre creatur,
när [de] til städer eller marknadsplatzer til sahlu införas, få
sättja pant i Tullen.
Härvid uplästes Hr Roxenclorfs uti Besvärs-Deputationen
ingifne Memorial, hvarutinnan föreställes, hvad svårighet detta
skulle med sig föra och omöijeligheten at hindra cronans tulls
försnillande, der et sådant pantsättjande i tullportarne skulle
vara tillåtit.
Hr Hestsko sade, at Tull-Societeten detta eij gierna
lärer tillåta, men at det voro orätt om landtmannen eij skulle
få sättja pant i tullporten och återbekomma den samma, när
han eij fådt sälja den införde vahran, och begiärdes härmed
intet cronans skada.
Hr von Hökerstedt: Här talas så myckit om orätt
och om Societeten, men .Societeten begiärer härutinnan eij
mer än hvad som skiedt uti betieningstiden.
Uplästes Tull-Deputationens Betänckande, som uti Besvärs-Deputationen
blifvit ingifvit, hvarutinnan pantsättjande
i tullportarne bifalles.
Härvid discourerades, at det voro omöijeligit vid en
marcknad eller elliest vid en starck tilförsel at emottaga,
giöma och åtskilja så många panter samt vid utfarandet utur
staden med hvar och en liquidera öfver det han försåldt eller
eij, emedan, om sådant behörigen och med säkerhet skulle
kunna skie, borde både rummen i tullhusen och betienternes
antal ansenligen förökas, utan at tullinkomsten blefvo större
än hon nu är; eij til at förtiga det underslef, som i så måtto
skie kunde, at de som i staden såldt hvarandra vahror kunde
dem åter sielfve igenom tullportarne utföra, taga panten til—
baka och utom staden vahrorne til hvarannan lefverera.
Åtskillige af R. o. A. höllö före, at intet pantsättjande
i tullen för victualieperzedlar eller mindre creatur, som höns,
gäss etc., borde tilstädjas, emedan et vidlyftigt annoterande,
räknande och vägande vid utfarten utur staden skulle förorsakas,
til at liquidera om tullens erläggande, emellan det
Adelns Protokoll, 1734. ^
34 Nov. 8. Allmogens besvär. Lotspenningar.
sålde och oförsålde; men at för oxar, hästar och kooer samt
quantiteter spannemål pantsättjandet borde vara tillåtit.
Men som häremot anfördes, at på ofvannemde sätt med
oxar och hästar jemväl kan skie underslef, när köparen och
säljaren komma öfverens at föra vahran uhr staden igen och
sedan den aflefverera;
Altså resolverades af R. o. A. öfver thenne 69 § på
följande sätt:
R. o. A. finna bäst vara, at thet härutinnan förhåiles
efter förra vanligheten, emedan det icke allenast skulle falla
Tullbetienterne ogiörligit at med hvar och en tullande hålla
annotation på des pant och vid utresan utur staden åter med
honom liquidera, utan skulle ock mångfaldige underslef, der
et sådant pantsättjande i tullen tillåtit voro, til alt för stor
afsaknad uti cronans inkomster förelöpa kunna.
106 §, angående Blekingske Allmogens ansökning om befrielse
för de så kallade skantsvedspenningars erläggande,
bifölls.
120 §, angående Allmogens ansökning, at grufvedelar eij
måge säljas utom Bergsmansståndet, bifölls.
78 §, angående Allmogens i Bergslagen sökte befrielse för
tijondeafgiften på the så kallade leerblåsningar.
Härvid uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 20 Oct., hvarutinnan Allmogen anhåller at 12 frihetsdygn
måge utsättjas.
Men R. o. A. pröfvade skiähligt, at det förblifver vid 10
frihetsdygn, och biföllo altså §.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie- samt CammarOeconomie-
och Commerce-Deputations Memorial angående
lotsväsendet och lotsinkomsternes förbättrande; styrckandes
Deputationerne at til hämmande af det härtils öfvade missbruk,
i det skiepparne tagit zedel på Dahlerö, men icke des
mindre emot förbudet lupit ut genom Sandhamn, hädanefter
alle de, som segla på de i memorialet specificerade orter skola
vara förbundne, innan de segla ifrån skeppsbryggan i Stockholm,
at i Lots-Contoiret här contant erlägga lotspenningarne
ända til Landsort, och de ifrån berörde orter inkommande
vid lotscontoiret i Sandhamn erlägga de lotspenningar, sorn
belöpa sig emellan Landsort och Dahlerö. Så finna ock
Deputationerne, at lotspenningarne här i Sverige med sklähl
kunna förhöijas, hvartil föreslås: l:o at de böra förhöiias efter
Bondedeputation. Amiralitetet.
35
den valeur myntet hade år 1697, då lotstaxan författades;
2:o at bemelte taxa i anseende til fahrtygens fotetahl tydeligare
jemkas och rättas, hvartil Deputationerne föreslå sättet,
hållandes doch före bäst vara, at K. Maij:t i nåder hörer
vederbörande Collegier, innan detta i värcket ställes.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Inkom en Deputation ifrån Bondeståndet. Under-Talemannen,
som förde ordet, aflefvererade Ståndets Extractum
Protocolli af den 5 Nov., medelst hvilcket Besvärs-Deputationens
Betänckande öfver 89 § af Allmogens Besvär, at de
Norrländske städer måge segla Stockholm med sine vahror
förbi och besöka andre inrikes orter, bifalles.
Sedan bemälte extractum protocolli var upläst och UnderTalemannen
afgifvit någre flere Extracta Protocolli;
Afträdde denne Deputation.
Uplästes T,andt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial, innehållandes åtskilige anmärckningar öfver den
för K. Ammiralitets-Collegium åhr 1732 utfärdade Instructionen
samt någre i bemelte instruction föreslagne ändringar;
hållandes Deputationen före, at som bättre fram någre af
den förre Commissionens ledamöter til Carlscrona kunde afsändas
at erfara, huru vida alt efter den nya inrättningen
kan lämpeligen ställas i värcket, altså lärer K. Maij:t, af de
anmärkningar de deröfver giörandes varda, få tilfälle at med
Råds råde så ändra och jemka alt sammans, som det til
riksens tienst kan nödigt pröfvas; i anseende hvartil Deputationen
tilstyrcker Riksens Ständer hos K. Maij:t i underdånighet
at anhålla, det Hr Riks-Rådet Grefve Lagerberg
kunde förmås at adjungera sig någre af den förre Commissionens
ledamöter, hvilcke Hr Riks-Rådet sielf åstundade, och
nästkommande åhr åter resa neder til Carlscrona, at giöra
sig kunnig huru vida den skiedde nya inrättningen ifrån åhr
1732 kunnat practiceras, samt då äfven jemka och rätta alt
hvad som kan fordra någon ändring och uti alt eij städt at
efterlefvas och värckställas.
Gref Wachtmeister: Af det upläste Memorialet lärer
R. o. A. hafva inhämtat, at alla de föreslagne ändringar eij
fastställas, utan hänskiutas til den under Hr Riks-Rådet Gref
Lagerbergs prsesidio til Carlscrona ärnade Commissionens vidare
ompröfvande; men et hemställer jag til H. R. o. Arns
välbehag, om icke nu förut aldeles fastställas kunde, hvad om
36 Nov. 8. Bevillning. Magasinera inrättande i riket.
de 6 öre srats åtniutande om dagen för de gemena, som äro
på vacht och arbete, förmäles; ty deruppå grundar sig et
project til et ständigt magazins inrättande uti Carlscrona.
Efter något discourerande och uppå Hr Landtm:s derom
giorde frågan bifölls af R. o. A. så väl Landt- och SiöMilitise-Oeconomie-Deputationens
Memorial som Gref Wachtmeisters
giorde föreställning.
Och skrefs uppå Memorialet följande Resolution:
Bifallit, och tillika faststäldt, at til de gemene sex öre
smt om dagen i penningar eller proviantsperzedlar efter SpisOrdningen
kommer at bestå s.
Uplästes det i Secrete Utskottet och Secreta Deputationen
utarbetade projectet af Riksens Ständers bevillning til
en allmän afgift för nästkommande åhr 1735 och de följande
til nästa Riksdag.
Uppå Hr Landtm:s hemställande funno R. o. A. godt,
at bemälte project blifver liggande på bordet och at det vid
nästa sammankomst kommer at företagas.
Uplästes Cammar- Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betånckande om Magaziners inrättande i riket gåendes derpå
ut, at uti hvar sochn efter frivilligt öfverenskommande en bod
uprättas af socknemännerne, uti hvilcken alla goda åhr et
vist och efter utsädet proportionerat quantum qvarn- och
ritorr råg och korn under visse dertil förordnades förvar inlefvereras,
at emot et vist och i säd til betalande interesse
åt dem som behöfva utlånas, och at vid påkommande svårare
åhr för sielfve interessenterne vara at tilgå.
Frih. Coijett påminte, at som på slättbygden i Skåne
ingen tilgång är på timber til slike bodars upbyggande, de
Skånske invånare til sådane magazinsbodars upbyggande eij
måge tvingas; och at de som frivilligt sådane föreningar vilja
ingå måge fä anvisning på cronans skogar til nödigt timber
emot betalning.
Hr Ehrencrona sade, at afseendet med denna inrättning
eij just varit på Skåne, som är en god och ymnig spannemåhlsbygd,
utan fast mera på de öfrige provintzer; och at i
öfrigt, som Betänckandet innehåller, at alt skall ankomma på
föreningar, ingen härtil emot sin vilja lärer tvingas.
Frih. Wrede sade, at de i Sverige kunna härmed giöra
som de behaga, men at, om de i Finland eij fä en sådan inrättning,
går det landet aldeles under och kan ej bestå.
Adelns beslut om magasinera inrättande.
37
Hr von Böhnen påminte, at det voro svårt för en
Adelsman at på sådant sätt blifva tvungen at inlägga sin säd
uti magazinet; och sade dessutan härvid vara at befara, at
om man en gång härtil samtyckte, torde det sedan blifva en
ständig lag, som man aldrig kan få ändring uti.
Frih. Ungern: Om något vid Deputationens Betänckande
voro at påminna, så voro det snarare detta, at Deputationen
eij föreslagit denna hälsosamma inrättning som en uttryckelig
befallning, den alla ovedersäijeligen borde efterlefva; ty orsaken
til all den nöd och osäijelige skada, som missväxtåhren
förorsaka detta riket, är äfven denna, at sådane magaziner
hitintils eij varit inrättade.
Hr Wulfwenstierna förestälte, at det voro högst önskeligit,
at detta nyttiga och hälsosamma förslagit öfver alt
gingo för sig, emedan kopparmyntet och spanmåhlsbristen äro
de tvenne stora olägenheter, som mäst trycka detta riket;
aldenstund i goda åhr 300,000 tunnor spannemåhl inkomma,
hvilcke vij med väre redbare effecter måste betala, och i
missväxtåhr behöfves 500,000 tunnor, hvilcka då til en obotelig
landets skada til tredubbelt högre prijs än elliest måste
betalas; men blifver en sådan inrättning som här omtalas, så
kan aldrig spannemåhlsbristen blifva så stor, at utlänningen
efter behag skulle kunna föreskrifva oss priset. Samma inrättning
har Högstsal. Konung Carl XI haft i sinnet at giöra,
och om vij intet härpå med alfvar äro omtänckte, komma vij
aldrig på grön qvist.
Hr Landtm, frågade om Betänckandet bifalles.
Hvartil af större delen svarades ja.
Men som af åtskillige påmintes, at ingen härtil bör
tvingas, serdeles på de landsorter der det sig eij väl giöra
låter, eij eller at pluraliteten uti en sockn må kunna förbinda
någon at häruti inträda;
Af andre åter svarades, at en sådan eij eller bör niuta
någon af de förmoner som häraf flyta kunna;
Altså projecterades följande resolution:
R. o. A. finner detta förslag ganska nyttigt och skulle
gierna önska, at det samma i alla landsorter, der det sig giöra
låter, efter frivilligt öfverenskommande måtte blifva antagit;
men skulle någon i thenna hushåldning eller inrättning eij
vilja taga del, så kan han igenom pluraliteten dertil eij tvingas,
kommandes han eij eller at niuta någon af de utsatte förmohner.
38 Dykeriverket och Adelns privilegier.
Riddarhus-Secreteraren anmälte, at uti Expeditionen angående
dykerie- och bergningsvärcket eij mer än et Stånd
bifallit den af R. o. A. giorde tilläggningen: »R. o. Arns privilegier
oförkränckte»; men at tvenne Stånd samma tilläggning
eij velat antaga, hvilket han Höglofl. R. o. A. bordt til
kiänna gifva.
Frih. Coijett, Hr Svanthe von Böhnen och flere af
R. o. A. ifrån Skåne påstodo, at denna tilläggning bör blifva
stående, kunnandes de eij tillåta något inbrott uti deras välfångne
privilegier, hvilcket visserligen af dykerie-interessenterne
voro at förmoda, der detta förbehåld om Adelige privilegierne
eij blefvo infördt; och i fall R. o. A. skulle finna, at desse
ord böra gå ut, förbehöllo sig bemelte Herrar af Ridderskapet
och Adelen ifrån Skåne, at dem måtte vara tillåtit at sielfve
försvara sine privilegier emot dem som derutinnan skulle vilja
tilfoga dem något mehn, och begiärte at härom extract utur
Riddarhus-Protocollet dem måtte meddelas.
Sedan R. o. A. något discourerat angående ofvannerade
tilläggning, om den samma skall blifva stående eller eij, fants
godt, som tiden nu var förliden, at bemelte Expedition hvilar
til vidare.
R. o. A. skildes åt.
Den 9 November.
Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-
samt Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputationernes
Betänckande öfver et af Barnängs, Giötheborgs, Malmö samt
Norköpings klädesmanufactorier gemensamt, såsom ock et af
Riddarhus-Directeurerne och Barnängs manufactorie-interessenterne
särskilt hos Riksens Ständer insinuerat Memorial, beträffande
den åhr 1725 klädesvärcken emellan giorde repartition
til Regimenternes beklädande, som skall vara desse upräknade
värcken prcejudicerlig och icke eller altid blifvit efterfölgd,
utan skall et och annat regimente gådt derifrån, med mera
som härutinnan [är] vordet andragit. Deputationerne hålla i
anseende til åtskillige anförde skiähl för bäst vara, at de nyare
intet mindre än de äldre värcken böra vid den af H. K. Maijt
giorde repartition på beklädningslefverantserne för milicen
bibehållas; och på det hvarjehanda stridigheter måtte bättre
Klädesfabr. och regem. Homs bibeh. v. sina tjenster. 39
förekommas, finna Deputationerne nyttigt och nödigt vara, om
Riksens Ständer tächtes giöra den tilläggning vid 4 § af
K. Maij:ts nådige Resolution på Krigsbefehlets Besvär af den
19 Julii 1731, at när den anslagne manufacturisten undandrager
sig at til beklädningen upgifva lika godt prof samt
förfärdiga lika god beklädning som det approberade profklädet
och boijet är, han då sedan må hafva at skylla sig sielf, om
Regimentet går ifrån honom til någon annan, som kan praestera
behörig ricktighet; men hvad Artilleriet vidkommer, som uti
repartition står upfördt för Barnängs manufactorie, så är det
vid sidsta Riksdag med Riksens Ständers bepröfvande och
K. Maij:ts nådige bifall och ordres tildelt Factoren Adam
Pinckardt, i anseende til cronones dervid hafvande förmohn.
Hr von Blixen förmente, at om det gröfre klädet blefvo
antingen aldeles förbudit, eller med så hög tull belagt, at de
främmande eij kunde hålla marknad med väre manufacturister,
skulle desse eij behöfva visa sig förlägne om lefverantzer til
Regimenterne, emedan de på sitt grofva doch skulle hafva
nog debit.
Hvartil svarades, at innan vare inrikes manufacturer
hunnit komma sig något bättre före, kunna de eij begå sig
utan det förlag sora de medelst lefverantzerne til regimenterne
niuta.
Hr von Hökerstedt giorde den reservationen, at han
för sin del eij kunde bifalla de i detta Betänckande angående
Barnängsvärcket förde raisonementer.
I öfrigit giordes vid bemälte Betänckande inge påminnelser,
utan bifölls det samma af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte, at de öfrige Ståndens Taleman
begiärt blifva underrättade om Höglofl. R. o. Arns mening
och tancka angående sättet af den hos K. Maij:t i underdånighet
til giörande tacksäijelsen, för det K. Maij:t i nåder
behagat förklara sig åstunda at än vidare nyttia Hr RiksRådets
Grefve Horns trogne tienst och bepröfvade erfarenhet uti
de bemälte Hr Riks-Råd jemte Råds-ämbetet updragne vigtige
ämbeten, hvartil som Hr Landtm, svarat R. o. Arns mening
hafva varit, som ock R. o. A. sig lära påminna, at denna
underdåniga tacksägelse skulle skie af Talemännen, altså
hemstälte Hr Landtm., om icke et Extractum Protocolli til de
öfrige Stånden kunde afgå, hvarmedelst samma R. o. Arns
tancka dem til känna gifves.
40 Nov. 9. Prot.-utdr. om tacksägelse till kungen för Horns skull.
Som detta vann bifall;
Altså upsattes följande Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 9
Nov. 1734.
S. D. Stadnade R. o. A. för sin del uti det slut, at sorn
Riksens Ständer öfverenskommit, det hos K. Maij:t en underdånig
tacksäijelse afläggas bör, för K. Maij:ts i nåder betygade
åstundan at än vidare få nyttja Hr Riks-Rådet och
Prtesidenten Grefve Horns trogne tienst och bepröfvade erfarenhet
uti de välbemälte Hr Grefve och Riks-Råd updragne
vigtige ämbeten, det fördenskull af Hr Landtm, jemte de
öfrige Ståndens Taleman, efter förut skiedt öfverenskommande
om tiden samt K. Maijrts i nåder förklarande behag, när det
K. Maij:t kan lägligit falla, samma underdåniga tacksäijelse
afläggas må. Actum ut supra.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial angående liingstars anskaffande och inrättning vid
Lif-Dragone-Regimentet; hvilcket ärende bemelte Deputation
håller före bäst kunna värckställas på det sättet, at Öfversten
med Rusthållarne härom öfverlägger och til H. K. Maij:t
afgifver sin underdåniga berättelse, som efter omständigheterne
och sakens angelägenhet lärer förordna, huru detta utan
påkänning för rusthållarne och genom någon eftergift af
möten må kunna varda behörigen efterkommit och i värcket
stäldt.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 22
Oct., hvarutinnan Ståndet recommenderar et bilagt Nykiöpings
stads fullmächtiges Baltzar Höfflers Memorial, angående bemälte
stads ansökning at til skatte få lösa den vid bemälte
stad belägne så kallade Stora Ladugården, hvilcken af Fru
von Berckner under arrende nu innehafves, erbiudandes sig
staden at — jemte afstående för en hos cronan ägande praetension
af 11,545 dal. 3 öre smt, härrörande af de medel,
som K. Maij:t åhr 1719 af lilla porttullen och accisen, til
inbyggarnes hielp och uprättelse efter den igenom fiendens
härjande samma åhr staden öfvergångne branden, i nåder
skiänckt, hvilcke medel til de publique husens och broens
upbyggande blifvit anticiperade — ännu betala 1,788 dal. 72/3
öre smt, så at hela förpantningssumman blifver 13,333 dal.
10 73 öre smt.
Nyköpings stads ansökan. Ees. på Allmogens besvär. 41
Sedan R. o. A. något härom discourerat, stadnade R. o. A.
häröfver i följande slut at:
Emedan denna Nykiöpings Stads ansökning eij gådt igenom
Urskillnings-Deputationen, icke eller synes höra til Secrete
Utskottet, och de öfrige Deputationer redan uphördt samt
Riksdagen nu nalckas til slut, altså lärer den samma vid
denna Riksdag eij kunna uptagas.
Denne resolution skrefs på Betänckandet.
Sedan företogos de pr oj ecterade resolutioner på Allmogens
Besvär.
19 §, angående Bergsmännens ansökning om interessens
beräknande af Bruks-Patronerne på utborgade vahror, bifölls.
55 §, angående åtskillige lähns ansökning om tilstånd at
få betiena sig af gårdband til gärdande på the orter, ther the
utan skada för skogen kunna nyttias, bifölls.
45 §, angående tullfrihet på matvahror som til scholsebarn
i städerne införes, bifölls.
96 §, angående Skånske Rusthållarnes ansökning om
frihet för utskrifningspenningarne på så mvckit manskap, som
1695 åhrs Reglemente förmår.
Upsköts, til thess kan blifva eftersedt, om igenom senare
Förordningar eller Föreningar i thetta måhl ingen ändring är
giord uti förbemelte 1695 åhrs Reglemente.
24 §, angående frihet at i tienst antaga pigor i stället
för drängar, bifölls.
85 §, angående ungdoms och tienstefolcks olagliga utfart
utur riket, bifölls.
51 §, angående brandstodsupbörden i Finland, bifölls.
61 §, angående Österbottniske Allmogens ansökning om
cronoränte- och giärdespannemåhlens inlösande, sedan alla
anordningar äro fullgiorde, bifölls.
113 §, angående Halländska Allmogens ansökning at
niuta vindfälle af eke- och boketrän på theras åboende cronooch
skattehemman.
Bifölls, allenast at näst ordet »efterrättelse» tillägges
desse orden: »uti en särskilt Förordning», och the sidste orden
»i K. Maij:ts förnyade Skogs-Ordning» gå ut, emedan härom
uti en särskilt Förordning angående frucktbärande trä kommer
at stadgas.
42
Nov. 9. Res. på Allmogens besvär.
54 §, angående Nyläudske Allmogens ansökning om thet
faststäldte förbudets uphäfvande på balckhygge, bifölls.
82 §, angående Allmogens i Bergslagen ansökning at,
til hemmanens och hyltornes vid macht hållande, å egne hem
mans
skogar få hämta hvad thertil betarfvas, bifölls.
91 §, angående Allmogens ansökning om utbrytning af
theras skatte- och cronoskogar, innan nye jernbruk på något
ställe anläggas.
82 §, angående Allmogens begiäran, ther seglationsfriliet
är, at uppå cronobetientens resepass utan visitation fritt
passera de under vägen belägne städer eller tullcamrar.
Hr von Hökerstedt gaf vid handen, at eronobetienterne
eij utgifva någre pass, utan allenast attester at det är egen
afvel, på det ingen landhandel må drifvas; och hemstälte
altså, om icke med passtagandet kunde förblifva som redan
förordnat är.
Denne § upsköts, lärandes R. o. A. sig öfver densamma
med det första utlåta.
100 §, angående Bohusländska Allmogens ansökning angående
lindring i tullen på trävahror, bifölls.
39 §, angående Finske Allmogens ansökning at få lösa
sitt räntehö efter marckgången, bifölls.
41 §, angående Finske Allmogens begieran om befrielse
til hälften uti mantahlspenningar och contributioner för barn
och tienstefolck ifrån 15 til 21 åhr samt fullkomlig befrielse
för mantahlspenningarne för them som hunnit öfver 63 åhr,
bifölls. Och på det efter Allmogens åstundan uti theras Extractum
Protocolli denne § må blifva general, komma orden
»uti Finland» at gå ut.
30 §, angående saltpriset, bifölls.
26 §, huru vida förmedlade hemman uti visse besvär
kunna niuta lindring, bifölls.
38 §, angående förklaring om rijsekars egenteliga beskaffenhet,
bifölls.
15 §, angående Allmogens ifrån Kopparbergs lähn åtskilige
ansökningar om undslippande at uti kohl utgiöra sine
cronoutskylder, om skogsdelning på the orter som Fahlu
Bergslag med räntan tilslagne äro, samt bergsfrälseskogarnes
lösgifvande til Allmogen för skiählig betalning.
Bifölls med följande tilläggningar uti sidsta puncten,
nemligen at näst ordet »bergsfrälseskogarne» sättes: »vid Stora
Besvär om renhet och enhet i religionen.
43
Kopparberget»; orden »men enär en så stor kohlbrist för mehnföhre
skull eller igenom andre tilfällen sig yppar» gå ut, och
sättes i stället: »om så hända skulle, at någon brist på
grufveved sig yppade eller och på kohl»; näst orden »så kan»
tillägges: »om Bergs-Collegium så skulle pröfva nödigt».
56 §, angående Postböndernes ansökning ifrån någre lähn
uti Finland om betalning för extra poster med mera, bifölls.
101 §, angående kyrckiotiondens betalande uti Blekingen
til et vist pris uti ond och god tid, bifölls.
124 §, angående uppehålds afskaffande uti Tullarne,
bifölls.
14 §, om justitias-räntornes lämnande under Hof-Rätternes
disposition, bifölls.
81 §, om lindring uti 1732 ahrs gräntzetull, i anseende
til Norsk sill.
Bifölls; doch at härom et särskilt underdånigt bref til
K. Maij:t upgår.
Sedan uplästes 1 § af Allmogens Besvär, som särskilt
var ingifven, therutinnan til K. Maij:ts nådiga försorg i underdånighet
hemställes, igenom hvad tienliga medel och utvägar
åtskillige i riket beklageligen sig insmygande irrige
lärosatser måge kunna dämpas och fullkomligen afböijas samt
den Evangeliska läran uti oföränderlig renhet i riket bibehållas
och behörigen försvaras; hvarjemte uti then projecterade
Resolutionen af K. Maij:t i nåder förklaras at draga en nödig
och alfvarlig försorg, det sådane ogrundade och irrige läromeningar
måge i tid fullkomligen dämpas kunna, samt enigheten
uti religionen beskyddas och försvaras, til hvilcken
ända K. Maij:t i nåder utlofvar at låta utfärda des ytterligare
nådige Förordning och påbud i detta angelägne måhl,
jemte et sammandrag af religionsstadgarne och the härutinnan
tilförene utkomne K. Maij:ts nådige bref och förordningar.
Härvid discourerades, at som detta högvigtige och angelägne
målet samtelige Riksens Ständer til det högsta om
hiertat ligger, och eij för det ena Ståndet mindre än för det
andra är af högsta vigt och värde, det fördenskull antingen
en särskilt § uti hvarje Stånds Besvär härom borde införas,
eller och, hvilcket tienligare syntes, at til H. K. Maij:t en
gemensam underdånig föreställning ifrån alla Stånden om
detta vigtige ärendet upgår.
44 Nov. 9. Allmogens i Göteb, och Bobus län ansökan.
R. o. A. biföllo detta senare;
Och skrefs altså på documentet:
R. o. A. funno detta ärendet af en så stor vigt och
angelägenhet, hvarutinnan samtelige Riksens Ständer taga en
så dyrbar och gemensam del, at härom til K. Maijrt ifrån
alla fyra Stånden en gemensam underdånig föreställning
upgå bör.
Företogs 104 §, angående Allmogens ifrån Giötheborgs
och Bohus lähns samt Askins och Väster Hisings häraders
ansökning om skattebrefs erhållande på tbe qvarnar och
lägenheter, som the bebo och innehafva, samt at the them
ifråntagne skattebref them måtte återställas, hvilcken § den
6 Nov. blef upskuten.
Hr Cammar-Råd Wnlfwenstierna upviste nu utur then
ifrån Cammar-Collegio nedhämtade acten afskrift af Konung
Gustaf Adolphs, glorvyrdig i åminnelse, staden Giötheborg
i nåder förlänte Privilegier, derutinnan högbemelte Konung
til bemelte stad donerar visse härader med all den rätt som
cronan haft;
Hvilcket för R. o. A. blef upläst.
Hr Wulfwenstierna lade härtil, at i kraft häraf äger
staden Giötheborg icke allenast räntan utan ock jagten och
jurisdictionen i så måtto, at Borgmästaren i staden tillika
är Häradshöfdinge i bemälte härader. Hvad de återtagne
skattebrefven beträffar, så är sådant skiedt på K. Maij:ts
nådige befallning, sedan staden vijst, i kraft af ofvanbemelte
donation, Allmogen til bemelte skatteköps erhållande eij vara
berättigade. Varandes des utan med desse hemman samma
beskaffenhet som med andre städers eller academitehemman;
hafvandes man exempel, at Cammar-Collegium måst betala
skatteköpeskillingen på academiehemman, som i Kong Carl
XII:s tid blifvit försålde.
Hr von Böhnen androg, at skattebrefven blifvit bönderne
ifrån tagne och skatteskillingen dem eij ännu återstäld.
Härtil svarades, at skatteskillingen dem bör återbetalas.
Gref Dohna: Såsom af donationens lydelse är klart, at
staden Giötheborg fådt hela cronans rätt, så bör och Allmogen,
om den vill erhålla skatterättigheten, söka sådant hos staden.
R. o. A. funno detta skiähligt, och resolverades altså på
förbemelte §, at den af R. o. A. bifalles, så vida Giötheborgs
stad dervid intet häfver at påminna.
Borgaredep. om Norrlands städer och Stockholm.
I följe hvaraf desse orden: »Så är K. Maij:ts nådiga vilja,
hvad det senare måhlet vidkommer, at i fall en och annan
af thenne allmoge thess undfångne skattebref blifvit ifrån tagne,
the skyndesammast them återställas skola», komma at gå ut.
Inkom en Deputation ifrån Borgareståndet, för hvilcken
Secreteraren Brehmer förde ordet, som näst aflagd vördsam
hälsning ifrån Ståndet androg, at då uti allmänna BesvärsDeputationen
den § af Allmogens Besvär varit före, hvarutinnan
fri seglation för de Norrländske städer Stockholm förbi
åstundas, Stockholms Fullmächtige anhållit at få extract utur
Protocollet af det de vid samma tilfälle låtit inflyta; men
som Deputationen samma begieran afslagit, hade Borgareståndet
funnit sig föranlåtit at härmed vända sig till samtelige
Stånden, med förmodan at uti en så skiänlig åstundan
vinna et benägit bifall; hvarjemte Borgareståndet vördsammast
anhöll, det tächtes Höglofl. R. o. A. sig detta angelägne
ärendet, hvaruppå Stockholms stads välfärd til en så stor del
beror, til afgiörande icke företaga, innan stadsens Fullmächtige
med deras ödmiuka föreställningar fådt inkomma, at visa
ofoget af förbemelte påstående samt de deraf til befarande
skadelige påfölgder til Stockholms stads vissa undergång. —
Hvaruppå, sedan Secreteraren Brehmer aflefvererat Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 6 Nov., angående communication
af Besvärs-Deputationens Protocoll, Deputationen
afträdde.
Hr Ehrenpreus sade, at han påminte sig, det äfven
vid förre Riksdagen detta ärendet om fri seglation för de
Norrländske städer var före, hvarföre han mente at R. o. A.
af samma riksdagshandlingar lärer finna nogsamt lius i thenna
saken, och at de fördenskull, när den förekommer, kunde
vara til hands.
Sedan uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli angående
det ifrån Besvärs-Deputationen begiärte Protocollsextractet.
Hr Landtm, frågade, om Borgareståndets begiäran härutinnan
vinner bifall.
Hvartil svarades ja.
Hr von Böhnen påminte, at det aldrig varit praxis at
utur Besvärs-Deputationen afgifva Extracta Protocolli.
Företogs efter R. o. A:ns sidsta öfverenskommande det
af Secrete Utskottet och Secreta Deputationen utarbetade
46
Nov. 9. Bevillning till försvarsverket.
projectet af Riksens Ständers bevillning til en allmän afgift
för nästkommande åhr 1735 och de följande åhren til nästa
Riksdag, hvilcket R. o. A. höllö för onödigt at sig nu å nyo
låta föreläsa, emedan de det förre gången afhört och det
alt sedan legat på bordet.
Hr Didron: Som afseendet med denna bevillning endast
och allenast är at sättja riket uti behörig defension, altså
praecaverar jag härigenom på det högsta, at samma bevillning
til intet något annat, hvarcken til gratialer eller hvad det
vara må, användas bör; och hemställer altså, om icke qusestio
an först bör afgiöras, och sedan den andra frågan, nemligen
at desse medel til intet annat än at sättja försvarsvärcket i
stånd, böra angripas.
Uppå Hr Landtnäs giorde frågan yttrade sig R. o. A.,
at ingen lärer undandraga sig, til en så nödvändig sak som
försvarsvärcket är efter sin skyldighet at bidraga, men at det
uti projectet föreslagne bevillningssättet til en närmare jemnlikhet
borde jämkas, emedan svåraste tyngden syntes ankomma
på R. o. A. och deni som sittja i tienster, samt således mera
hafva anseende på rangen än på hvars och ens förmågo,
hvilcket senare doch tycktes vara en billigare och säkrare
grund at lämpa afgifter efter än den förre.
Frih. Rosen gaf vid handen, at detta förslagit i synnerhet
skulle falla drygt och svårt för Krigsbefehlet, i anseende
dertil at proportionen emellan Regiments- och CompagnieOfficerarne
är sådan, at de senare, som hafva ringa löner,
dervid myckit synes komma at lida, för hvilcken orsak skuld
han å Krigsbefehlets vägnar upsatt et Memorial härom, hemställandes
om icke det samma fingo upläsas.
Uplästes Frih. Rosens Memorial, derutinnan den omtalte
olikheten föreställes, i det en Ofverste i proportion emot en
Compagnie-Officerare på det föreslagne sättet för litet skulle
komma at contribuera; hvarföre i bemelte Memorial det förslag
gifves vid handen, at en jemkning i proportion af hvars
och ens löhn skie kunde.
Hr Adlerbeth förestälte, at ingen lärer undandraga sig
til den allmänna nödtorften efter förmågan at bidraga, allenast
man ser sig före, så at största lasten eij kommer at stadna
på betienterne i riket, som med myckin möda måste förtiena
sine ringa löner. Efter projectet kommo en rik köpman, som
tilförene betalt 400 dal. smt, eij mer at betala än 60, och så
Bevillningssättets obillighet för tjenstemännen. 47
vidare; dessutan voro sielfva betieningen emellan eij eller
någon rätt proportion, emedan en Lagman, som eij har mer
än 600 dal. smt i lön, måste betala lika med en Cammareller
Commerce-Råd, som häfver 1,800; samma sak voro det
med åtskillige flere och mindre betiente. Hvarföre Hr Adlerbeth
höll före, at ännu et försök kunde giöras hos de andre
Stånden, om de icke til äfventyrs skulle vilja antaga bränvinsaccisen;
och tilläde Hr Adlerbeth, at R. o. A. eij behöfva
vara så lätte at låta beskatta sig.
Hr Ehrencrona sade, at hvad så väl Frih. Rosen som
Hr Adlerbeth andragit uti Stora Secreta Deputationen nogsamt
blifvit i öfvervägande tagit och på alla sidor öfverlagt,
men på hvad sätt man velat taga saken, hade man funnit en
eij mindre olikhet och svårighet möta; ty om man velat taga
löningarne til fundament, hade det icke allenast haft namn
af en sådan contribution, som man sig vid denne Riksdag
igenom en solenn beskickning til Stånden redan afsagt, utan
skulle ock på det sättet en stor brist blifvit i sielfva summan,
aldenstund månge, hvilcke eij hafva större löner, men doch
gode inkomster, som de vid Tullstaten och andre, et ganska
ringa skolat komma at afgifva; och skulle man gådt med
procenten på lönerne så vida, at summan skulle blifvit fyld,
hade det blifvit en alt för dryg afgift.
Hr Lillj estierna höll för så myckit betänckeligare at
besvära betienternes löningar med contribution, som det under
souverainitetstiden varit en maxime, hvilcken under den ädla
friheten eij bör följas, särdeles som samma maxime medelst
de månge fattige betienters suckningar eij ringa til våre utståndne
olyckor torde hafva bidragit, hvarföre Hr Lilljestjerna
hemstälte, om det icke en gång för alla kunde beslutas, at
när bevillningar och sammanskott til det allmänna behofvet
skola skie, det eij må ankomma på betienternes belastande.
Man kunde härutinnan häldre efterfölja de åtskillige andre
sätt, som hos främmande nationer brukas, eller ock låta ännu
flere förslager upgifvas, och som äfven Hr Prsesidenten Frih.
Åkerhielm uti Stora Secreta Deputationen ingifvit et annat
project, så torde R. o. A. behaga sig det samma at låta föreläsa.
Som detta fants godt;
Altså uplästes Hr Praesidenten Frih. Äkerhielms förslag
til en modum contribuendi, bestående uti en allmän capitatiou,
ifrån hvilcken ingen af någotdera köhnet emellan 15
48 Nov. 9. Om bättre proposition i bevillningssättet.
och 60 åhr borde vara undantagen; varaudes utsatt för hvar
och en af R. o. A. 4, af Prästeståndet 3, af Borgareståndet 2
och af Bondeståndet 1 dal. smt, för fruer och hustrur hälften
emot mannen, och för son och dotter hälften emot fadren och
modren, för drängar i livrée 2 daler och alt öfrigit tienstefolck
1 dal. smt, för pigorne hälften; samt at bränvinsaccisen
i städerne blifver på samma fot, som den nu är inrättad, och
at af de privilegierade krögerier på landet något vist erlägges,
men at för öfrigit alt brännande på landet tillåtes.
Hr Ehrencrona sade, at åtskillige i Deputationen varit
för bemelte project, men at de öfrige Stånden eij kunnat dertil
förmås, och voro härutinnan en eij mindre olikhet än uti de
förre, emedan en adelsman, som kunde äga 7 rustningshästar,
eij komrno at betala mer än 4 dal., och en fattig adelsman,
som ägde månge barn, kommo at erlägga fyra- och femdubbelt
emot den rike. Samma sak voro det i alla de öfrige Stånden,
så at en rik biskop och en fattig capelian, en capitalist
af (!) en köpman och en åkare, en rik bonde och en usel torpare
kommo öfver hufvudet at betala lika, och den fattige ännu
långt mera, när vår Herre välsignat honom med många barn;
och detta voro orsaken, hvarföre de andre tre Stånden aldeles
intet velat ingå i detta förslagit.
Hr Lilljestjerna yttrade sig, at ehuruväl de af Hr
Landshöfdingen Ehrencrona förestälte svårigheter härvid möta,
doch som det är en högst billig sak, at alla som bo uti et
land och rike böra efter råd och ämne i giörligaste måtto
lika contribuera, så kunde förbemelte project doch så vida
följas, at hvar och en sora bor i riket efter sine vilckor och
förmåga til det allmänna behofvet bidrager; hemstälte altså,
om icke någre deputerade kunde utnämnas at utse sättet härtil.
Gref Do hila förklarade sig af den tanckan, at som efter
långt arbetande uti Store Secrete Deputationen de öfrige
Stånden til intet annat bevillningssätt kunnat förmås, och
Riksdagens slut är förhanden, man eij eller lätteligen lärer
kunna bringa de öfrige Stånden at antaga någre andre förslag,
och dessutan en accurat jemnlikhets utfinnande är nästan en
ogiörlighet, det man fördenskull kunde förblifva vid Secrete
Deputationens project, allenast at det samma i proportion af
löningarne jemkas, hvartil någre kunde deputeras, hvilcke
med detta sitt arbete til Måndagen kunna vara inne; och
som doch en bevillning skie skall, kan det vara lika myckit,
Bränvinsaccisen. Jemkning i bevillningen. 49
om den uträknas efter lönen eller något annat, allenast billigheten
och jemnlikheten i möijeligaste måtto träffas.
Hr Adlerbeth och åtskillige andre föreslogo, om icke,
til at undgå gravationen på betienternes löningar, Bondeståndet
än ytterligare kunde sonderas om bränvinsaccisens
antagande, hvilcket de höllö sig försäkrade skola hafva god
värckan, om Bondeståndet med en Deputation ifrån R. o. A.
beskickades. Och vunno sådant eij bifall, då kunde de deputerade
sammanträda och söka at proportionera denna afgift,
så at löningarne eij för högt besvärades.
Hr Didron förestälte, at om bränvinsaccisen antages, så
kan statsbrist en dermed fyllas; men at icke des mindre denne
senare bevillning, som är utsedd til försvarsvärcket, bör skie;
och förnyade Hr Didron sin förre reservation, at samma bevillning
til intet annat behof, än hvartil den nu ärnad är,
må användas.
Hr von Blixen föreslog, om icke, emedan Borgare- och
Bondestånden för bränvinsaccisen betyga så myckit misshag,
i des ställe kunde läggas en plåt på hvar tunna utifrån inkommande
spannemåhl, hvarutinnan både Präste- och Bondeståndet
skulle bifalla R. o. A.
Hr von Hökerstedt höll detta förslaget för ganska
godt, men sade, at härvid tvänne svårigheter mötte: först at
denna inkomsten blefvo ganska oviss, emedan densamma det
ena åbret kunde importera 100,000 plåtar och ett annat åhr
mindre eller mer; dess utan voro spannemåhlen til statsvärckets
understöd redan med så hög tull belagd som den
kan tåla.
Sedan discourerades af R. o. A. angående en Deputations
afsäudande til Bondeståndet med föreställning om bränvinsaccisens
antagande, för hvilcken mening en stor del af R. o. A.
sig förklarade;
Men som häremot i öfvervägande kom, at de öfrige Ståndens
deputerade uti Stora Secreta Deputation på intet sätt
kunnat förmås til bränvinsaccisen, hvilcken Borgare- och
Bondestånden sig dessutan så ofta afsagt, och således härmed
til äfventyrs intet annat skulle uträttas, än at tiden frucktlöst
torde bortgå och Riksdagen öfver den utsatte terminen komma
at utdragas, samma bränvinsaccis eij eller vidare förslår än
til statsbristens fyllnad, så at icke des mindre denne senare
bevillningen, fast den då kunde blifva något lindrigare, måste
Adelns Protokoll, 1734. ^
50 Nov. 9, 12. Adjutanter vid värf vade regementen.
antagas, varandes svårligen at förmoda, det Allmogen, i fall
de til hränvinsaccisen samtycka, skulle kunna förmås til denne
senare något tilräckeligit at bidraga, som de ock redan i
Deputationen förklarat, at de sig til begge delarne eij begifva
kunna;
Altså fants efter något ytterligare öfverläggande af R. o. A.
godt, at samme Deputerade af R. o. A., sorn uti Stora Secreta
Deputationen utarbetat bevillningsprojectet, å nyo sammanträda
och söka at jemka denne afgift således, at efter en af lönerne
tagen proportion, summan kan komma at svara emot det, som
projectet skulle importerat, och at de Deputerade med samma
jemkning eller nye project tilkommande Tisdag hos R. o. A.
inkomma.
Hr Hellens ti er na påminte, at i samma nya project
Ryttare och Soldater ifrån bemelte afgift måge vara undantagne.
Hvarmed R. o. A. för denne gången skildes åt.
Den 12 November.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial, hvarutinnan til Riksens Ständer hemställes, om
icke til K. Maij:ts nådige bifall lämnas kunde, at Adjutanter
vid de värfvade Regimenter må antagas på samma sätt och
vilkohr, som hos H. K. Maij:t Riksens Ständer om de indelte
Regimenter redan i underdånighet förklarat;
Bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar- Oeconomie- och Commercie- Deputationens
Betänckande öfver Ofverst-Lieutenantens Wennerstedts
sökte hemmansbyte med K. Maij:t och cronan, hvarmedelst
Öfverst- Lieutenanten begiärer uti Östergiöthland, Bobergs härad,
Fornåsta sochn och Skriksta cronohemman V2. skattlagt
til V2, ibidem dito V2. Norra Kullen Guldsmedshemmanet V4;
I Vadstena lähn, Aska härad, Kiälfvesten sochn, Lårsta cronohemman
1. skattlagt til 1. Hvarf i Hvarf sochn, Österhvarf
cronohemman 3/4. skattlagt, åhr 1728, til V2. men vid revideringen
upstigit til 3/g. uti Östra Fornåsa hemmans ställe,
har Öfverst-Lieutenanten begiärt Hässlekulla cronohemman V4.
med des gamla ränta uti Bobergs härad, Fornåsa sochn; Häremot
är til vederlag upgifvit i Östergiöthland, Vijfolcka härad,
Wennerstedts hemmansbyte. Karlskrona kyrka. 51
Harg sochn Haddelo Kiöpefrälsehemman 1. skattlagt til 1.
Måhla dito hemman 1. skattlagt til 1. och 30 dal. 19 öre
smt grundränta, i Finspånga lähn, Risinge sochn, Hult skattefrälsehemman
utföres med sitt gamla mautahl och ränta 1.
I Vadstena lähn, Aska härad, Hageby Höga sochn, Aska
gammalt frälsehemman 1. skattlagt til V2. ibidem gammalt
frälse V2. skattlagt at svara til %. I Dahls härad, Härsta
sochn, Härsta gammalt frälsehemman 1. skattlagt til D/'s. Och
emedan K. Maij:t och cronan igenom detta bytet fådt fullt
gen fullo, så kan Deputationen til dess fastställande eij annat
än gifva sitt samtycke.
Detta Betänckande bifölls af R. 0. A.
Uplästes Riksens Ständers Secrete Utskotts Extractum
Protocolli af den 10 September sidstledne, hvarutinnan til
Riksens Ständers godtfinnande hemställes, om icke den under
byggnad stående Carlscrona stads kyrckia kunde af Ständernes
Contoir som en anticipation nu åtniuta des fordran til åhr
1700, hvilcken redan liquid är och af Ständernes Contoir den
20 Februarii 1733 under N:r 11 elliest til betalning upförd
å 1,337 dal. 5 öre 8 pgr smt.
Och bifölls af R. 0. A..
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande öfver Ryttmästaren
Eberhards ingifne Supplique, hvarigenom anhålles,
at hos H. K. Maij:t Riksens Ständer för honom tächtes fälla
en underdånig förbön, det han måtte få sin igenom arf och
kiöp lagfångne egendom, Engeltofta gård och gods, som skall
vara satt under sequester, behålla och besittja, til des han
igenom domb och execution derutur lagligen blifver utvunnen.
Deputationen finner at Ryttmästaren Eberhard,, i betrachtande
af de anbrachte skiähl och omständigheter, igenom den medelst
K. Maij:ts domb af den 17 Maii 1732 och Resolution af den
7 Dec. samma åhr å Engeltofta gods och gård lagde sequester,
ifrån nyttjandet derutur icke bordt depossideras, hvarföre
Deputation är af den tanckan, at hos H. K. Maij:t Riksens
Ständer i underdånighet anhålla, det denne sak må sättjas i
samma stånd som den var innan högstbemelte K. Maij:ts Dom
och Resolution utföllo, doch at den parterne emellan anbefalte
liquidationen innan viss förelagd termin må blifva värckstäldt,
samt Ryttmästaren Eberhard, innan han träder i possession
igen, efter des egit erbiudande praesterar full caution för de
hädanefter af gården och godset fallande räntor.
52
Nov. 12. Eberhards supplik.
Häremot hafva en del af Deputationens ledamöter i anseende
til härvid anförde skiähl hållit före, at K. Maij:ts i
detta måhl gifne resolution är grundad på billigheten och rättvisan,
samt at fördenskull deruti intet bör skie någon ändring,
utan Ryttmästaren Eberhard, för det han häröfver fördt en
sådan klagan, med plickt enligit Riksdags-Ordningen ansees.
Sedan uplästes Hr Ofverst-Lieutenanten Gref David
Fröliclis hos R. o. A. ingifne Memorial, innehållandes des påminnelser
vid förbemelte Justitiae-Deputationens Betänckande.
Enär detta Gref Frölichs Memorial var upläsit, begiärte
Gref Dolma, at det samma med Justitiae-Deputationen måtte
blifva communicerat, på det Deputationen må få tilfälle at
visa ingenting vara förbigångit af det som henne ålegat at i
ackt taga, samt at des häröfver inkommande förklaring må
få blifva liggandes vid acterne.
R. o. A. gåfvo härtil sitt bifall;
Och skrefs altså på Memorialet:
Bevilljat, at detta Memorial med Riksens Ständers JustitiseDeputation
communiceras.
Sedan discourerades öfver Justitise-Deputationens Betänckande,
och yttrade sig Frih. Coijett, at af det samma klart
är at aftaga, det Hr Eberhard eij kan komma at lida igenom
den ålagde sequestern, men om den samma skulle uphäfvas,
kommo Hr Gref Frölich at blifva ännu längre i mistning af
sine rättmätige prsetensioner; hvarföre ock Frih. Coijett förklarade
sig vara af den tanckan, at det senare alternativet af
Betänckandet, nemligen at ingen ändring uti K. Maij:ts nådige
Resolution om sequestern bör tillåtas, kunde bifallas.
Hr Ehrenpreus sade, at ehuruväl des minne omöijeligeu
kunde räcka til at vid en så vidlyftig acts upläsande behålla
alla omständigheter, dock som han deraf fattat, at Hr Eberhard
eij lagligen inkommit uti egendomen och altsedan tergiverserat
at giöra Hr Gref Frölich, som är en så stor pretendent
til samma egendom, behörigt skiähl och redo, hvilcket
föranlåtit K. Maij:t at låta sättja egendomen under sequester,
altså biföll han jemväl för sin del den senare meningen uti
Betänckandet, allenast at Hr Eberhard för den der utsatte
plickten befrias.
Efter något ytterligare discourerande bifölls af R. o. A.
de Justitise-Deputationens ledamöters mening, som hålla före,
Horn. Riksdagens flyttande.
53
at uti K. Maij:ts i detta måhl gifne Resolution, såsom grundad
på billigheten och rättvisan, ingen ändring bör skie; doch at
Ryttmästaren Eberhard, för des förde klagan, denne gången
eij med plickt kominer at anses.
Hvilcken resolution skrefs på Betänckandet.
Anmältes Expeditionerne N:r 96 til och med N:r 104.
Sedan anmältes den uti Expeditionen N:r 93 i anledning
af Borgare- och Bondeståndens utlåtelser giorde tilläggning
angående de ädlare värcken;
Hvilcken nu af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, anmälte, at han med de öfrige Talemännen
aflagt den af Riksens Ständer dem updragne commissionen
och å Ständernes vägnar i underdånighet tackat K. Maij:t för
den af K. Maij:t nådigst betygade omsorg at vid desse conjuncturer
i nåder anmoda Hr Riks-Rådet och Prsesidenten
Grefve Horn at blifva qvar vid de välbemelte Hr Grefve och
Riks-Råd updragne angelägne och vigtige ämbeten; hvaruppå
K. Maij:t i korte men nådige termer svarat sig vara glad
öfver Riksens Ständers i så måtto betygade nöije. Sedan
hade K. Maij:t i nåder frågat, om icke Riksdagen snart lärer
blifva sluten, emedan långe. Riksdagar sällan pläga föra enighet
eller något godt med sig. Ytterligare hade ock K. Maij:t
discursive och af egit bevåg angående Riksdagens flyttiande
til Norkiöping i nåder förklarat, at K. Maijt altid voro nögd
at vara på det stället der des trogne Ständer äro.
R. o. A. betygade sin underdåniga fägnad öfver alla desse
K. Maij:ts så nådige utlåtelser.
Frih. Ungern hemstälte, om icke, til at formellement
inhämta K. Maij:ts nådige utlåtelse och välbehag angående
Riksdagens flyttjande til Norköping, en deputation ifrån alla
Stånden i underdånighet kunde upgå.
Hr Ehrenpreus höll före sådant böra skie, emedan
qusestio an af Riksens Ständer redan är faststäld och således
eij kan ändras, ehuru quaestio quomodo kan utfalla.
Hr Adlerbeth lät flyta til protocollet, at han för sin
del håller betänckeligit at låta en sådan deputation afgå, innan
Riksens Ständer närmare öfverlagt om qusestionen quomodo,
aldenstund, der det befunnos, at en sådan flyttning kommer
at kosta riket någre tunnor guld, Ständerne torde falla på
andre tanckar.
54 Nov. 12. Arvode för Reduktions-Kommissionen.
Hr Didron giorde häremot den reservation til protocollet,
at när Riksens Ständer en gång faststält quaestio an,
finner han för sin del, at et sådant slut bör blifva stående,
om det och kommo at kosta en million.
Hr Ehrenpreus förestälte, at depensen och kostnaden
i detta fall eij bör räknas, emedan den samma eij faller i
främmandes händer, utan stadnar qvar i landet hos våre egne
medbroder och medborgare.
Efter något discourerande bifölls af R. o. A., at til
K. Maij:t en Deputation i underdånighet kommer at upgå,
och höllö R. o. A. före, at emidlertid de til utarbetandet af de
vid Riksdagsflyttningen förekommande omständigheter utsedde
Deputerade kunna träda tillsammans och begynna sitt arbete;
Hvilcket genom följande Extractum Protocolli med de
öfrige Stånden eommunicerades:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 12
Nov. 1734.
S. D. Til at i underdånighet anhålla om K. Maij:ts nådige
samtycke angående Riksdagens flyttjande til Norköping,
höllö R. o. A. för nödigt, at en gemensam Deputation, bestående
af 24 af R. o. A. och proportionaliter af de öfrige
Stånden, vid nästa plenum til K. Maij:ti underdånighet kunde
upgå och at emidlertid den härom förordnade Deputationen
träder tilsammans at begynna sitt arbete. Hvilcket med de
öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut
supra.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidatfonsvärcket
förordnade Deputations Memorial, hvarutinnan
til Riksens Ständers ompröfvande hemställes, om icke ledamöterne
af Reductions- och Liquidations-Commissionen måge,
för deras hafde möda och sorgfällighet vid sakernes utarbetande
dersammastädes, icke allenast niuta det af samtelige
Riksens Ständer dem tillagde arfvode och vedergiällning för
de 7 förflutne åhren, som dem blifvit förhållit, utan ock til
nästa Riksdag, då alla reductionsmåhlen förmodas skola vara
afgiorde.
Hr Lagmannen Carl Gust. Sölwersparre yttrade sig,
at som cronan lönt och betalt de betiente, som brukades då
reductionen skiedde och de adelige godsen indrogos, så voro
det ock billigt, at cronan jämväl består omkostnaden när
restitutionen sökes.
Arvode för Reduktions-Kommissionen. 55
Hr Didron påminte, at som bemelte Commissions ledamöter
redan sittja i Konungens tienst, hvarföre de lönas, så
voro det obilligt, om de medelst detta arfvodis tilläggande
skulle njuta dubbel lön, enär andre, som sittja med ringa
löningar, til publici understöd ansenligen måste bevilja; utan
höll Hr Didron före, at så framt de nu varande Commissionens
ledamöter, hvilcke äfven som alle andre cronans betiente synas
vara förplicktade at jemte de ordinarie också förrätta de extra
ordinarie sysslor, som dem updragas, med arbetet eij vilja
fortfara utan särskilt vedergiällning, det då andre, som eij
hafva ständig syssla och i synnerhet expectanter af Civilstaten
harti 1 emot skiählig betalning måge antagas, hvilcket
des utan hade den nyttan med sig, at inge Collegiernes
ledamöter igenom denne Commissionens bivistande uti sine
ordinarie ämbetssysslor blefvo hindrade.
Häremot anfördes af Hr Wulfwenstierna och åtskillige
andre, at som detta Reductions- och Liquidationsvärcket fordrar
en vidlyftig och noga kundskap, hvilcken på en kort tid
eij står at inhämta, så skulle, der nye och om desse saker
okunnige personer antagas, lång tid behöfvas, innan de den
nödige kundskapen fådt inhämta, och arbetets drift til vederbörandes
skada och afsaknad emedlertid afstadna; eij eller
kunde af de Commissionens ledamöter, som nu så länge der
arbetat, med skiähl fordras vid samma arbete utan uågon
vedergiällning at continuera; kommandes R. o. A. sig sielf
mäst at skada, om i brist af belöning denne Commissionen
aldeles uphörde.
I anseende til hvilcke skiähl åtskillige af R. o. A. höllö
före, at bemelte Commissions ledamöter för den tilkommande
tiden och til nästa Riksdag böra niuta det tilförene dem
tillagde arfvode, doch med det förbehåld, at de återstående
måhlén in til des böra vara utarbetade och hvad då eij voro
färdigt utan någon vidare belöning utarbetas.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan bifölls denna meningen;
Och skrefs uppå Reductions- och Liquidations-Deputationens
Memorial följande resolution:
Resolution. R. o. A. resolverade, at Commissionens ledamöter
ifrån denne Riksdagens slut komma at niuta det tilförene
dem tillagde arfvode utan at kunna fordra något ifrån
1731 åhrs Riksdag och til nu; doch at alla de återstående
måhlén til nästa Riksdag böra vara utarbetade, och der någre
56
Nov. 12. Lilljestiernas momorial.
då skulle återstå, samma måhl af Commissionens ledamöter
utan något vidare arfvode böra utarbetas.
Hr Lilljestierna anholt, at det Memorial, som han
med R. o. Arns gunstiga tilstånd för en tid sedan haft den
ähran at ingifva, måtte upläsas.
Hr Didron påminte, at i hvad slut R. o. A. öfver bemelte
Memorial skulle behaga stadna, at doch efter en sådan
resolution öfver de vid denne Riksdag inkomne justitiaemåhl
eij må decideras.
Frih. Ungern sade, at han igenomläst detta Memorialet,
och heinstälte, om det icke kunde remitteras til JustitireDeputationen
at reglera sig derefter.
Hr Lilljestierna svarade sådant eij väl kunna skie
innan Memorialet hos R. o. A. blifvit upläsit.
Hr Ehrenpreus biföll samma mening, hvartil han anförde
tvänne skiälil: l:o at R. o. A. ina få en fullkomlig idée
om saken, innan den til Justitias-Deputationen remitteras, och
för det andra, at när en Riddersman uti en public sak inlägger
et memorial hos R. o. A., kan honom eij förvägras det
samma at låta upläsa.
Uppå Hr Rid d er s ch an t z’ begäran, at hos de andre
Stånden måtte påminnas om deras svar och utlåtelse angående
löningsliquidationernes betalning för åhren 1719, 20 och 21;
Fants godt, at en Deputation härom til de andre Stånden
afgår; hvartil 12 personer utnämdes, och förde Frih. Joli.
Hamilton ordet.
Bemelte Deputation afgick, hvilcken jemväl fick in commissis
at påminna om Ståndens utlåtelser på Krigsbefehlets
Besvär, hvaröfver R. o. A. genom Extractum Protocolli sig
redan yttrat.
Sedan påmintes af åtskillige, at de Deputerades arbete
öfver jemkningen uti Bevillningsprojectet måtte företagas, emedan
det står uppå anslaget.
Men af andre påstods, at Hr Lilljestiernas Memorial,
som redan är anmält, först må upläsas.
Efter något discourerande samt Hr Lilljestiernas egit begifvande
fants af R. o. A. godt, at de Deputerades project
först upläses och sedan Memorialet.
Uplästes altså de Deputerades project til jemkningen,
hvarutinnan anföres, at 4 procent af lönerne svarar ohngefehr
emot det tilförende ingifne projectets summa. Vidare föreslås.
Bevillning. Deputation till medstånden. 57
at til de allmänne utgifternes understöd, af hvar och en som
äger någon fast egendom bör för hvar rusttienstshäst betalas
40 dal. sint och de som hafva mer eller mindre erlägga i proportion
af hartkorn och rusttienstsmarckerne; sammaledes af
hvart skieppund hammarskattsjern 4 å 5 öre smt och et vist
af ahlun- och svafveltilvärckningen; och de som hafva egendom,
men eij äro i tienst, böra ifrån caractersafgift befrias.
R. o. A. funno godt, at detta project blifver liggandes
på bordet til nästa sammankomst.
Sedan uplästes Hr Lilljestiernas Memorial, derutinnan
grundeligen och vidlyftigt deduceras, hvad svårigheter och
påfölgder det skulle med sig föra, om Riksens Ständer vid
Riksdagarne uti de klagomål eller ansökningar, som giöras om
ändring uti K. Maij:ts Justitise-Revisions domar, skulle vilja
gå in uti meritis causse, samt hemställes, om icke alle de,
som giöra dylika ansökningar, böra sig förut förklara, om de
vilja klaga ex capite nullitatis eller male administratse justitise,
med mera.
Under upläsandet af detta Memorialet kom Frih. Hamilton
med Deputation tilbaka och berättade, at Stånden lofvat företaga
de ärender, om hvilcka Deputationen haft in commissis
at påminna, samt at Borgferskapet begiärt, det R. o. A. vilie
med det forderligaste låta sig föredraga Öregrunds stads ansökning.
Sedan Hr Lilljestiernas Memorial var upläst til slutet,
begiärte Gref Dohna communication af det samma, aidenstund
derutinnan vill säijas, som skulle Justitise-Deputationen
vid denne Riksdagen gådt längre än de förre.
Hr Lilljestierna sade, at om någon funno sig rörd af
detta des Memorial, så voro han altid vederredo at försvara
hvad han skrifvit, och at han förundrade sig at man ville
uptaga det så, som hade det haft något afseende på JustitiaeDeputationen,
ty des endaste ändemål med detta Memorial
hade varit at bespara Ständernes möda. Hvarjemte Hr Lilljestierna
begärde lof at med detta Memorial få gå til de andre
Stånden.
Hvilcket senare beviljades.
Hr Didron: Jag ville önska, at detta Memorial förr
kommit in, men förklarar nu som tilförene, at de vid denne
Riksdag inkomne justitiaemåhl eij böra decideras efter den
resolution som häruppå falla kan.
58
Nov. 12. Lilljestiernas memorial.
Hr Lillj estierna sade sig uti Memorialet eij eller tala
om annat än den tilkommande tiden; och at han i öfrigit
törmodade, at om Riksens Ständer behaga taga i öfvervägande
hvad der är anfördt samt något vist förordna, sådant skall
för framtiden hafva sin goda nytta med sig.
Hr Ehrencrona yttrade sig, at Memorialet voro öfvermåttan
väl utarbetat och at han intet kunde finna at JustitiaeDeputationen
voro derigenom på något sätt rörd, emedan
derutinnan allenast berättas hvad härtills handt, och rådsslagsvijs
talas om hvad hädanefter kunde i ackt tagas; han
hade med nöije igenomläst bemelte Memorial och derutinnan
funnit flere skiähl än ord. Hvaruppå Hr Landshöfdingen vidlyftigt
deducerade den i äldre tider uti Sverige brukelige processen,
då Räfstting höllos, hvartil inge andre än lagfarne
och ämbetsmän utvaldes, men sedan sakerne sig så förökte,
at de vid bemelte Räfste-Ting eij kunde afgiöras, blefvo HofRätterne
förordnade, ifrån hvilcken tid och til åhr 1680 aldrig
någon sak af Ständerne uptogs. Men sedan 1723 åhrs Riksdags-Ordning
utkom, togo parter sig anledning at med sine
klagomål vända sig til Ständerne, och om sådant hädanefter
ovillkorligen skall tillåtas, biifver här i riket sex instantier i
stället för 3 och aldrig någon säkerhet på egendom. Hvarjom
och enom bör stå fritt at hos Ständerne klaga suo periculo
öfver våld, uppenbar orätt eller domvillo samt nulliteter, til
hvilcken ända et särskilt reglemente härom synes böra författas,
pa det Riksens Ständer med onödige klagomål och
besvär eij måge blifva öfverhopade och uti de öfrige riksvårdande
ärenders skiötsel hindrade. Hvarjemte Hr Landshöfdingen
förestälte svårigheten at uti Ståndens Plenis decidera
om Justitiaemåhl, hemställandes huru vida det kan vara giörligit,
at hvar och en särskilt ledamot vid en saks upläsande så
egenteligen skall kunna fatta och behålla alla omständigheter,
at man med trygt samvete sig skulle kunna utlåta, eij til at
förtiga, det hos månge så i det ena som andra Ståndet den
nödige kundskapen i lag och rättegång felar; med mera som
af Hr Landshöfdingen vid detta tillfälle anfördes.
Gref Dohna sade sig för den orsaken skull hafva begiärt
communication af Memorialet, at det synes gifva vid
handen, som skulle Justitias-Deputationen tagit up saker utan
at efterfråga om de sökande ville klaga suo periculo. Man
hade haft Riksdags-Ordningen til ögnemärcke, hvilcken i detta
Memorialet remitteras till Just.-Dep.
59
fallet är klar, och om man gådt vidare än den samma medgifver,
så voro Deputationen straffbar.
Hr Lilljestierna svarade, at Memorialet eij gifver
anledning til någon sådan tancka om Deputationens giöremåhl,
och skulle Hr Grefven finna det annorledes, så ville
han härmed hautement hafva förklarat, at des mening intet
varit at på något sätt röra Deputationen.
Frih. Ungern sade sig eij vilja gå in i någon jemnföring
af regeringssätten och hvad uti den ena eller andra
tiden kan hafva varit brukeligit; men som hvad nu föreslås
är skiljachtigt ifrån den här vanlige praxi vid Riksdagarne,
så hemstälte han, om icke Memorialet kunde remitteras til
Justitiae-Deputationen, at inkomma med project til et Reglemente,
på hvad sätt å ena sidan Riksens Ständer med så
månge klagomål eij måge blifva besvärade, och på andre
sidan de lidande eij stängas ifrån sitt rätt.
Hr Lilljestierna sade sig ifrån början af Riksdagen
hafva förklarat des mening vara, at Riksens Ständer eij
kunna gå in meritis, hvarom des utlåtelse!- i protocollet lära
finnas; och at han med detta Memorialet allenast haft sitt
afseende på den tilkommande tiden; at han för öfrigit förenade
sig dermed, at de,- vid denne Riksdag inkomne saker
på det härtills brukelige sättet blifva afgiorde, samt at JustitiaeDeputationen
på det föreslagne sättet inkommer med et project
til et Reglemente härom.
Sedan R. o. A. något ytterligare discourerat;
Giorde Hr Landtm, frågan, om Memorialet til JustitiaeDeputationen
skall remitteras, at inkomma med project til et
Reglemente?
Hvartil svarades ja.
Upsattes altså följande Resolution, hvilcken skrefs på
Memorialet:
Remitterat af R. o. A. til Justitiae-Deputationen, som
med project til et Reglemente häfver at inkomma, på hvad
sätt Riksens Ständer å ena sidan med så många klagomål
eij måge besväras och å andra sidan de lidande eij stängas
ifrån den dem tilständige rätt at hos Ständerne sin nödtorft
andraga.
Hr Landtm, anmälte, at uti nästa Pleno med Skogs-Ordningen
lärer begynnas och sedan Contributionsvärcket företagas.
Hvarmed R. o. A. för denna gången skildes åt.
60 Nov. 13, 15. Skogs-Ordningen, §§ 1, 2.
Den 13 November eftermiddagen
samlade sig efter anslag de Deputerade til Protocollens justerande.
Och uplästes Protocollerne af den 22, 25, 28, 28 och
31 Octobris samt 4 och 6 November.
Hvaruppå de Deputerade skildes åt.
Den 15 November.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie- samt BergsDeputationernes
gemensamma Betänckande angående den vid
1727 ahrs Riksdag projecterade nya Förordningen om skogarne;
gifvandes Deputationerne derutinnan vid handen huruledes de
bemelte Förordning, som vid 1731 ahrs Riksdag ytterligare
blifvit igenomgången och på et eller annat ställe tilökt, sig
til öfverseende företagit och den samma lämpat efter den nu
stadfäste nye Lagen och närvarande tidsomständigheter, hvarvid
Deputationerne med all eftersinnig sorgfällighet sökt at
förekomma och hämma alla missbruk med skogarnes vårdslösa
och oförsvarlige handterande och brukande, och bifoga
således til Riksens Ständers närmare ompröfvande merberörde
reglerade nya Skogs-Ordning. Hvarjemte Deputationerne berätta
sig efter gifven anledning nu vara i värcket begrepne
med en Förordnings projecterande angående frucktbärande
trän och deras plantering, som med det första skall sökas
til slut bringas, at blifva Riksens Höglofl. Ständers skiärskådande
understäld.
Den projecterade nya Skogs-Ordningen företogs.
Vid ingressen giordes af R. o. A. inge påminnelser.
1 §, angående allmänningarnes aftagande och afrösande
på de orter, der sådant ännu eij skiedt, bifölls.
2 §, angående undersökning om alle hemman, torp och
backestugur på allmänningarue, med hvad skiähl de besittjas
och om de med rå och rör ifrån allmänningarne afvitade blifvit.
Hr von Blixen påminte vid tlienne §, at denne Förordning,
som är en nyare och senare lag, eij må lända dem til
mehn och hinder, som i kraft af 1718 åhrs Förordning, efter
förutgången laga syn, uptagit och rögdt jorden til hemman
Skogs-Ordningen, §§ 3- 7.
61
och torp, förmenandes Hr von Blixen sådane torp och hemman,
enär de äro skattlagde, eij böra utdömas.
Hr Bergenstierna audrog, at intet är skadeligare på
allmänningarne än torp, så at, om de hädanefter skulle tillåtas,
skogarne aldeles skulle blifva fordärfvade.
§ bifölls som den i projectet var inrättad.
3 §, angående olagliga torps utrifvande på allmänningen,
samt hvilcke torp böra blifva stående, bifölls.
4 §, huru vida de när in til belägne hemman tillåtit är
at nytja cronones fredkallade parkar, gehäg och jägareplatser,
bifölls, men beträffande de i denne § utsatte böter, fants af
R. o. A. godt, at de samma ändras efter det som i nya Lagen
jemkat är af samma deputerade, och det så väl på detta
som de flera ställen i denna Förordning.
5 §, angående inseendet och utsyningar på cronans parker,
gehäger och jägareplatser, bifölls.
6 §, beträffande lands-, härads- och sochne-allmänningars
nyttjande, bifölls.
7 §, angående Härads-Rättens bepröfvande af byggnaders
storlek och nödvändighet, innan utsyningen beviljas, samt
hvad ytterligare vid utsyningar på allmänningarne är at i
ackt taga.
Hr von Blixen påminte, at det eij synes böra stå i
Landshöfdingens rnackt at öka eller minska något i det antal
af träd, som Härads-Rätten til byggnaden nödigt pröfvat,
emedan omständigheterne och byggnadens nödvändighet eij
kunna vara honom så väl bekante som Härads-Rätten.
Hr Carl Wennerstedt svarade härtil, at så framt
Landshöfdingen skulle betagas at pröfva nödvändigheten samt
hvad skogen kan tåla, torde det hända, at för et afbrändt
hemmans skuld, som på en skoglös ort kunde fordra 1,000
stockar och flere, alle de öfrige i framtiden komino at lida.
I anledning af Hr Hellenstiernas giorde påminnelse,
at enligit 1731 åhrs Förklaring öfver Boställs-Ordningen, SyneRätten
må meddela bevis, enär på Regiments- och OfverOfficerare-boställen
ingen tilgång på skog finnes, så at vederbörande
eij måge utan någon nödvändighet med dubbel möda
besväras eller tidspillan dem förorsakas med Tings-Rättens
bevis’ anskaffande;
Fants af R. o. A. godt, at näst orden: »Finnes icke tilgång
dertil på hemmanets ägor, meddele då Härads-Rätten
62
Nov. 15. Skogs-Ordningen, §§ 8—12.
derpå tingsbevis», bör tilläggas: »eller Syne-Rätten på Regiments-
och Ofver-Officerare-boställen». I öfrigt bifölls den 7 §.
8 §, om sättet och tiden til utsyningars sökande och
förrättande, bifölls.
9 §, om åvärkan på allmänningar samt straff derå,
sammaledes ock hvad slags skog til gärdsel och stör brukas
må, item dens straff, som hugger eller förderfvar masteträd
och spiror på cronoparker eller allmänningar, bifölls.
Hr Ehrencrona hemstälte, om icke denne förnyade
Skogs-Ordning, i anseende dertill at sielfva praxis och värckställigheten
deraf torde gifva anledning til någon god och
nyttig ändring, kunde nu allenast igenomgås och ställas på
prof til nästa Riksdag, då den samma af Riksens Ständer
med så mycket större trygghet kunde fastställas och för en
ständig lag antagas.
Men uppå Hr Bergenstiernas häremot giorde föreställning,
at vid 1727 åhrs Riksdag Hrr Landshöfdingarne med
alle nödige påminnelser vid Skogs-Ordningen redan inkommit,
at denna Förordning nu på tvenne Riksdagar med mycken
möda och flit blifvit utarbetad och skiärskådad i vederbörande
Deputationer, och således utan vidare upskof nu synes böra
til änteligit afgiörande företagas, på det en så hälsosam Förordning
til de för riket angelägne skogars conservation ju
förr ju häldre måtte vinna kraft af en fast och oryggelig lag;
Funno R. o. A. godt, at med Skogs-Ordnitigens igenomgående
fortfara, på det den samma af Riksens Ständer vid
nu varande Riksdag må blifva antagen och faststäld.
10 §, angående förbud at svidja eller giöra någon skogsrödja
på allmänningen, bifölls.
11 §, at sågor på allmänningen eij må tillåtas, icke eller
kohlning til grufvor, utan på vist sätt och efter befundne
omständigheter, bifölls.
12 §, angående de store skogar uti Väster-Norrlanden,
Dahlarne och Värmeland samt de derå af Finnarne upsatte torp.
Denne § bifölls.
Men som Hr Carl Ehrenpreus dervid påminte, at
hvad som härutinnan stadgat finnes, til Bergslagornes con •
servation är högst nödigt, och således, i fall Riksens Ständer
eij skulle medhinna at uppå denne Riksdagen öfverse och
Skogs-Ordningen, §§ 13—17.
63
fastställa Skogs-Ordningen, väl förtienar en särskilt stadga
härom ofördröijeligen utkomma;
Altså resolverades af R. o. A., at i fall emot förmodan
denne nye Skogs-Ordningen nu vid Riksdagen eij skulle utkomma,
härom en särskilt Förordning straxt utgå må.
13 §, angående Skogvacktarnes och Jägeriebetienternes
plickt at hafva flitigt inseende på allmänningar, jemväl och
Häradshöfdingens och Nämdens samt Upsyningsmännens och
deras straff, om de sig försumma.
Frih. Göij ett erindrade, at när cronobonden får på allmänningen
utsyning och stämpling, frälsebonden äfven så
myckit må åtniuta.
Men som härtil svarades, at frälsebonden häfver samma
väg för sig öpen at söka och få utsyning til sin nödtorft, som
cronobonden, och at dessutan detta allenast synes angå byeskog,
hvarom längre fram kommer at förmälas;
Altså bifölls denne § sorn den var inrättad.
14 §, huru vida efter bepröfvade omständigheter någon
del af allmänningen grufvor och bergvärck kan tilslås samt
om missbruks förekommande härvid, bifölls.
15 §, angående frälse- och skattemannens rätt at nyttja sin
afvittrade skog och til hemmanens förbättring upsättja torp,
och på hvad sätt och vilkor det senare tillåtas må, sammaledes
om torp, som på oskipt mark eller af odugelige måssor
uptages, bifölls.
16 §, angående steengärdsgårdars läggande der det sig
giöra låter, samt den unge skogens besparande, och huru
höge stubbar, när träd fällas, lämnas böra;
Bifölls, allenast at näst efter orden »inrätte steengärdsgårdar»
tillägges »eller eliest jordvallar».
17 §, angående skogens nyttjande vid prästegårdar och
vederbörandes upsickt dervid.
Hr Hellenstierna giorde härvid det förbehåld, at boställshafvarne
samma förmohn med skogens nyttjande, som
prästerne på deras prästegårdar, tillåtas må.
Men som härtil svarades, at boställshemman anses för
crono och altså redan äga samma förmohner;
Altså blef § bifallen som den var inrättad, allenast at i
stället för orden »stånde fuller prästmannen an» sattes: »stånde
fuller prästmannen fritt».
64 |Nov. 15. Skogs-Ordningen § 18- 32.
18 §, huru vida landtbo eller den der annars jord brukar,
må nyttja hemmanets skog, bifölls, allenast at i stället för
»å bohle afförer» sättes: »frå bohle förer».
19 §, på hvad sätt skogen må nyttjas af dem som, sittja
i oskiptoin skog och marck.
Frih. Coijett påminte nu å nyo, at i Skåne, när stämpling
skier för cronobonden, frälsemannen och frälsebonden, som
är med honom i skogen delacktig, må få utstämpling på äfven
så myckit, på det man igenom utsyning eij må köpa en egen
dom,
som enora tilhörer.
Men som härtil svarades, at frälsemannen kan undslippa
det omtalte besväret, enär han begiärer delning, hvilcken aldrig
vägras, och at dessutan denna Förordning allenast talar om
dödvida skog;
Altså bifölls § som den var inrättad.
20 §, angående byeskogars skiptande.
Hr Wulfwenstierna sade sig eij hålla för nyttigt, at
Landshöfdingarne, som här i § står, skola drifva byemännen
at skifta skogen.
Men som häremot sades, at sådant uti 1731 ålirs Förordning
om fälads eller utmarkers delande redan är faststäldt;
Altså bifölls §.
21 §, angående förekommande af öfverflödigt och skadeligit
sågande samt på hvad sätt sågande tillåteligit är, bifölls.
22 §, angående sågarne i Bergslagen samt förbod at til
kohlning fälla frisk och dugelig timberstock och furu eller
ämne dertil, bifölls.
23 §, hvad trä til tiärubrännande brukas måge.
Hr Hestsko giorde den påminnelsen, at detta eij med
nytta lärer kunna sträcka sig til Osterbottn, hvaräst så god
tilgång på skog är, at en sådan inskränckning skulle mera
skada än gagna.
Men som härtil svarades, at man i tid bör vara omtänckt
på de store skogars conservation, hvilcka förfarenheten vist
snart nog kunna utödas, om de eij väl tagas til vahra;
Altså fants godt, at § blifver som den är inrättad.
24 §, huru svedjande tillåtes, bifölls.
25 §, angående svedjande i Bergslagen, bifölls.
26 §, angående åvärckan på annars mans ägor och för
bud
at giöra afsalur af oskipt skog, bifölls, allenast at samma
lilla ändring i ackt tages som i den 18 § anförd blifvit.
Jemkning i Bevillningen.
65
27 §, angående skogseld, bifölls.
28 §, när den samma igenom oförsichtigt svedjande förorsakas,
bifölls.
29 §, angående skogseld genom andre vådelige händelser,
bifölls.
30 §, angående skogselds släckande, bifölls.
31 §, angående biörkeskogarne, bifölls.
32 §, angående träns planterande, bifölls.
Men hvad denne Förordnings afkunnande af predikstohlarne
två gånger om åhret beträffar, funno K. o. A. för
Förordningens vidlyftighet skuld det vara nog, at den samma
allenast en gång om åhret publiceras.
Uplästes nu å nyo den af de Deputerade projecterade
jämkningen til bevillningen, som den 12 Nov. af R. o. A.
til nästa sammankomst var upskuten.
Sammaledes uplästes Hr Peter Schönströms ingifne Memorial,
hvarutinnan han å samtelige vid Riksdagen närvarande
bruksägarnes vägnar andrager, huruledes de genom den föreslagne
afgiften af 4 öre smt på hvart skeppund smidt och
gutit järn äfven så högt besväras, som uti svåraste krigstiden,
hemställandes til Riksens Ständers mogna ompröfvande, om
icke den i Sverige redan ■ alt för myckit betungade jerntil—
värkningen snarare bör lättas än högre belastas, på det
andre nationer, som kunna gifva lindrigare pris, til rikets
oboteliga skada icke måge draga jeruhandelen utur de Svenskas
händer och til sig; hvarjemte anföres, at jerntilvärkningen i
anseende til grufvornes diuphet och flere omständigheter nu
faller långt kostsammare än i de förre tider. Så förmenar
ock Hr Schönström ingen proportion vara emellan de på en
rusttienstshäst föreslagne 40 dal. smts afgift och denne pålaga
på jernet, hvilcket til en stor del med frälse- och således
redan förrusttienstade kohl tilvärkas, af hvilcke med flere
omständeligen andragne skähl han förmodar Riksens Höglofl.
Ständer lära finnas bevekte at snarare tillåta lindring än tilökning
på jernet; doch til at visa bruksägarnes redebogenhet
at, fast än med deras stora olägenhet, til den allmänna säkeiheten
gierna bidraga, tilbjuda de sig at af hvarje sk:u hammarskatt
erlägga fem daler smt, med kraftigt förbehåld, at samma
afgift icke må sträcka sig längre än til nästa Riksdag.
Hr Carl Wennerstedt understödde detta med en vidlyftig
föreställning om den svårighet, som jerntilvärckningen nu
Adelns Protokoll, 1734. 5
66 Nov. 15. Jerntillverkningen och jernhandeln.
är underkastad emot de förra tider, samt hvad ouprättelig
skada det skulle blifva för riket, om genom andre nationers
lindrigare pris på jernet vår jernbergslag blefvo ruinerad.
Hr Ehrencrona höll för bäst vara, om man angående
denne punct accorderade med herrar bruksägare.
Häruppå uplästes K. Maiy.ts nådige remiss til Riksens
Ständer af den 14 hujus tillika med Bergs-Collegii underdåniga
föreställning, i hvad tahra och äfventyr den redan så
högt betungade Svenska jerntilvärkningen och jernhandelen
står, i anseende til våre grannars och flere nationers åhoga
och flit at hos sig upbringa jernvärken; hvarjemte, som hos
Collegium de här i staden varande bruksägare anhållit at niuta
Collegii biträde och underdåniga intercession, om K. Ma,ij:ts
nådige befordran til Riksens Ständer, at vid nu varande contributions
jemkning bergvärcken med then ömhet måtte blifva
considererade, som riksens allmänna bästa vid nu varande
conjuncturer oundgängeligen fordrar, K. Bergs-Collegium samma
bruksägares anhållan hos K. Maij:t i underdånighet anmäler.
Gref Tessin yttrade sig det vara högst betänckeligit,
uti det tilstånd som Svenska jernhandelen nu är, at betunga
en så reel riksens effect och tilvärkning med ny pålaga. I
öfrigt sade Hr Grefven sig finna det vara christeligit och
billigt, at uti bevillningen fattige änckor ifrån afgift blifva
undantagne.
Hr Didron förmente, at som åtskillige af de andre
Ståndens ledamöter jemväl äro bruksägare, så borde jemväl de
andre Stånden höras innan någon afgift på jernet fästställes.
Frih. Åkerhielm: Hvad K. Maij:ts remiss angår, håller
jag före den samma bör communiceras med de andre Stånden
men eij Hr Scliönströms på brukspatronernes vägnar ingifne
Memorial, och skulle för min del tycka det vara nog, om det
efter deras giorde tilbud blifver 5 dal. smts afgift för hvart
sk:® hammarskatt.
Hr Adlerbeth sade sig tro dem kunna tåla någon högre
afgift.
Men häremot förestälte Hr von Hökerstedt den ganska
slätta situation, uti hvilcken Svenska jernhandelen sig nu för
tiden befinner, hvilcket fördt Collegierne på de tanckar, at
jernhandelen på alt sätt bör lättas, så at han för sin del eij
annat kunde finna än at bruksägarnes tilbud med alt skiähl
må antagas.
Jernbrukens bevillning. Dep. fr. Borgarståndet. 67
Hr Ehrencrona: Gud vet, at ingen lärer hafva nöije
deraf at vij skole beskatta oss; men som den allmänna säkerheten
och sielfva nödvändigheten fordrar en ansenlig bevillning,
så synes billigt, at de, hvilka Gud välsignat med egendom,
gripa sig an och efter förmågan bidraga; hvarföre jag hemställer
til Hrr Bruksägarne, om de icke skulle vilja beqvema
sig til 6 dal. smt af hvarje sk:® hammarskattsjern.
Sedan R. o. A. något härom öfverlagt, framträdde
Hr Carl Wennerstedt och sade sig hafva tält med åtskillige
af R. o. A. som äga jernbruk, och på det R. o. A.
må se, at vij oss eij vilja undandraga efter vår förmåga at
understödja det allmänna, så håfve vij kommit öfverens, at
til denne bevillning för hvart sk:® hammarskattsjern betala
6 dal. smt; doch at detta eij må blifva en ständig pålaga,
icke eller til något annat än försvarsvärcket användas.
Gref Friedrich Gyllenborg och de flere af R. o. A.
som äga bruk sade, at de conformerade sig härmed.
I det samma anmältes och inkom en Deputation ifrån
Borgareståndet. Rådman Cervin förde ordet, hvilcken näst
aflagd hälsning på Ståndets vägnar påminte om R. o. A:ns
utlåtelser och svar öfver följande måhl, nemligen: l:o öfver
Borgareståndets Extractunl Protocolli af den 12 Oct. uppå
Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande angående det
af tobaksspinnarne sökte förbudet på utrikes spunnen tobaks
införsel; 2:o öfver Ståndets Extractum Protocolli af den 25
Oct. angående inrikes manufäcturers frihet för lilla tullen, emot
en af Cammar-Oeconomie-Deputationen föreslagen stempelafgift
samt en viss ny pålaga på någre mindre nödige vahror;
3:o öfver Ståndets Extractum Protocolli af den 28 Aug., at
städerue måge slippa afgiften til Båtsmansförråds-Cassorne
och förblifva vid 1690 åhrs Reglemente; 4:o uppå Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 3 Aug. angående Kongl.
Räntemästare-tienstens förvaltande af tvänne personer; 5:o
öfver Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande angående
accisens erläggande i tullportarne, om den skall upphöra.
Sedan Hr Landtm, svarat, afträdde Deputationen.
Hvaruppå Hr Landtm, frågade, om, hvad afgiften af
jernet beträffar, saken icke är afgiord efter det som Hr Wennerstedt
sig yttrat;
Och svarades dertil ja.
68
Nov. 15. Bevillning af lönerna.
Fortfors altså med den projecterade jemkningen uti bevillning
en.
I anseende till den föreslagne 4-procents-afgiften af alle
löningar påminte Hr Helle ns t i erna, at införas bör »efter
staten».
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan om detta bifalles
svarades ja.
Hr Meijerhielm, hemstälte, om icke Deras Exc:r Riksens
Hrr Råd, i anseende til de ringa löningar och den dyra
orten, uppå hvilcken de et så ansenligit embetes anseende
och värde måste uppehålla, ifrån denne afgift på lönen kunde
blifva undantagne.
R. o. A. funno denna föreställning hafva sine gode och
store skiähl, men höllö för betänckeligit, i anseende til de
andre Stånden, at uti en så allmän bevillning föreslå denna
exceptionen.
Hr Lilljestierna påminte vid de föreslagne 4 procent
af lönerne, at för de månge fattige betiente skuld denne afgift
synes honom vara svårare och drygare än någon annan
af hvad namn den vara kunde; och ehuruväl han sig eij
undandraga ville at på detta sätt contribuera, så bad han
doch, at de månge brafve Officerares tilstånd, som sittja vid
så ringa och knappa löner, hos R. o. A. måtte komma i et
ömt behiertande, hemställandes, om icke något annat tilräckeligare
och de fattige betienterne mindre tryckande bevillningssätt
skulle kunna vid handen tagas, såsom til exempel
den af Hr von Blixen sidst föreslagne förhögningen i tullen
på hvar tunna utifrån inkommande spannemål eller och en
afgift på saltet, hvaraf åhrligen öfver 240,000 tunnor inkomma,
eller och hvad som ännu bättre voro, en starck pålaga eller
consumtionsaccis på alla til öfverflöd och vällust tienande
vahror, såsom viner, bränviner, specerier, präcktige tyger med
mera, och således de fattige betienters löner blifva förskonte.
Hr von Hökerstedt: Jag undandrager mig intet ifrån
afgift af lönen, men hvad proportion är det, at de af R. o. A.,
som hafva tienster, skola betala 4 procent af lönen, och de af
de öfrige Stånden, som sittja vid indrägtigare ämbeten och
ganska fördelacktige näringsmedel, betala sä ringa? Fördenskull
hemställer jag, om icke 2 procent af löner kunna vara
nog. Mig tyckes R. o. A. kunna äfven så väl sättja sig emot
denna afgift, som de andre Stånden giordt med det som man
Bevillning till försvarsverket.
69
dem föreslagit om medels anskaffande til publici understöd.
Jag vill nu eij tala om bränvijnsaccisen, hvilcken utan någons
besynnerliga känning så ansenligit indrog och Borgareståndet
sig nu afsagt, utan allenast om de projecterade stämpelpenningarne,
som skulle indragit två tunnor guld, hvartil de
eij eller velat samtycka. R. o. A. synas ännu böra giöra en
föreställning hos de andre Stånden och söka at förmå dem
härtil.
Hr Langman sade sig giöra den reservation til protocollet,
at om missväxt blifver i Västerbottn, Officerarne för
denne 4 procents afgift af lönen måge vara befriade, och begiärte
at de andre Stånden häraf måtte gifvas del.
Hr Hammarberg: Detta project angår oss allena och
eij de andre Stånden, hvilcka sig redan om bevillningssättet
förenat och läre eij gå derifrån, så at jag intet annat ser än
at R. o. A. lärer få förblifva vid de 4 procent.
Hr Ridderschantz sade det vara bättre at afgifva
desse 4 procent än at komma i mistning af hela det sidsta
quartalet på lönen.
Hr Ehrencrona: Vij vete at allmogen i anseende til
des antal gior altid ut det mästa. Den lindring, som med
dem skiedt, förorsakar en- otrolig brist, och häfver eij kunnat
undvikas, emedan de så länge de månge andre bevillningar
påstå, eij högre kunnat betungas; och måste vij betäncka, at
om vij oss nu denna afgift af 4 procent undandraga, kunna
vij få orsak at sedan ångra det; i de förflutne tider håfve
vij måst gifva 10 til 20 procent. Altså synes at 4 procent til
rikets och försvarsvärckets understöd ej kan vara för myckit.
Hr Lilljestierna höll före 3 procent vara nog, och
voro det bedröfveligit och utan välsignelse, när fattige betienters
svårt förvärfvade löner skola angripas at fylla det
som brister til de allmänna utgifter.
Som åtskillige af R. o. A. tyckte det vara för mycket
och för svårt at betala 4 procent af lönerne;
Sade Frih. Bennett, at han väl finner detta vara en
svår och dryg contribution, men som ingen annan utväg är,
lärer den eij kunna undvikas; det voro samma proportion som
de 40 dal. smt af hvar rusttienstshäst, uppå hvilcken bevillning
de af R. o. A., som äga gods, jemväl måste hafva förminskning,
om procentsafgiften på lönerne skall blifva ringare än
nu sagt är.
70
Nov. 15. Bevillning.
Hr Carl Wennerstedt: R. o. A. lärer eij väl kunna
undandraga sig 4 procent, som en bondedräng betalar mera i
proportion; i öfrigit om härutinnan skier minskning, så påstå
jemväl bruksägarne lindring i det de i dag beviljat i proportion
af hammarskatten.
Som nu en stor del af R. o. A. voro af den tanckan, at
afgiften af lönerne må blifva 4 procent, men andre och i
synnerhet åtskillige af Krigsbefehlet sade en sådan afgift vara
dem för dryg;
Förestälte Frih. Ungern, at som man eij kunnat förmå
de andre Stånden til något annat bevillningssätt, än det som
R. o. A. redan blifvit föredragit, och det eij till annat skulle
tiena än til tidens förlorande och riksdagens hindrande, som nu
lider til slut, om man härom skredo til votering, fördenskull
höll han för bäst vara, om R. o. A. ville förena sig om 4 procent.
Hr von Hökerstedt hemstälte, om icke R. o. A. kunde
åtaga sig 3 procent af lönerne, med den reservation, at de
öfrige Stånden då ock samtycka til stempelpenningarne.
Sedan af R. o. A. ännu något ytterligare härom blifvit
discourerat;
Sade Hr Skog, at som Krigsbefehlets vilckor voro de
slättaste och de sig til 4 procent begifva, så förmodar man
at de öfrige R. o. Arns ledamöter, sorn äro löningshafvare,
lära giöra det samma; doch gior Krigsbefehlet härvid det
uttryckelige förbeliåld, at hvad nu således beviljas endast til
försvarsvärcket blifver användt.
Hr Hellenstierna: Sedan jag nu intet annat finner, än
at änteligen til denna för riket oundgängelige allmänna bevillning
äfven de löntagande 4 procent åhrligen utgiöra skall,
altså vill jag så för mig sielf såsom ock som fullmäcktig för
vederbörande indelningshafvare och löntagare utaf Scaraborgs
regimente sålunda reserverat hafva som följer, nemligen:
l:o at desse 4 procent må åhrligen tagas efter hvars och
ens indelning och lön som den uti Indelningsvärcket eller
Staten finnes anförd, utan at någon uphögning eller förtydning,
på hvad sätt det ock vara må, härutinnan vidare giöres; samt
at detta fria beviljande (hvilcket til intet annat än som
armeen, flåttan, gräntzfästningarne, magaziner med mera sådant
til rikets nödvändiga påträngande försvar användas bör) icke
må längre vahra än til nästa Riksdag, at då aldeles uphöra
och om intet blifva.
Bevillning.
71
2:o. Skulle ock under förenämde tid någon sådan allmän
missväxt eller annan påkommande olycka uti den ort der
regimentet är indelt blifva, så at löningsräntorne antingen
allmänt eller för någon icke utgå kunna, eller ock at hela
eller någon del utaf regimentet emot riksens fiender kommer
at upbådas, at då så väl denna bevillning som ali annor afgift
utaf indelningen eller lönen aldeles uphörer.
3:o. Förbehåller ock det, at deräst någon löningstagare
i riket, af hvad stånd och vilkor den och vara må, skulle
finnas, at utaf desse allmänt beviljade 4 procent få någon
eftergift til mindre, at ock sådant så väl mig som alle
indelningshafvare vid regimentet proportionaliter vederfaras
måtte.
Som nu ingen vidare hördes säija emot den i projectet
utsatte afgiften af lönerne, giorde Hr Landtm, frågan, om
den samma blifver 4 procent efter staten.
Hvartil svarades ja.
Hr Didron giorde ännu den reservation, at hela bevillningen
til intet annat än til försvarsvärcket må användas.
Hr Lilljestierna: Aldenstund betienterne så ansenligen
till denna bevillning bidraga, gior jag den reservation, til
protocollet, at den samma eij endast til defensionsvärcket
utan til de allmänna utgifter och rikets bästa, ehvar det kan
behöfvas, employeras bör.
Frih. Wrede: Emedan här så myckit talas om at medlen
endast och allenast til försvarsvärcket böra användas, så frågar
jag, om penningar til någon på otilbörligit sätt employeras.
Hr Didron: Sedan igenom bränvijnsaccisens uphörande
en så stor brist i staten sig kommer at yppa, är billigt, at
hvad som af denna bevillning öfverskiuter den dertil nödige
fyllnad går til försvarsvärcket.
Hr von Blixen förmente, at hvad dispositionen af desse
medel angar och hvartil de komma at användas kunde lämnas
til Secrete Utskottets bepröfvande.
Hr Landtm.: Såsom denna qucestion nu skulle uppehålla
oss, så synes bäst at R. o. A. först afgiör angående
bevillningen, då sedan om dispositionen kan öfverläggas.
Detta bifölls.
Och fortfors altså vidare med den föreslagne jämkningen
i bevillningen.
72
Nov. 15. Bevillning af åtskilliga bruk.
Beträffande 40 dal. snits erläggande för hvar rustningshäst
och proportionaliter af dem som äga mindre rusttienstsmarker
eller hartkorn;
Så bifölls sådant af R. o. A.
Angående afgiften af hammarsmidet, så förblifver det vid
deD afgift, hvarom R. o. A. sig redan i dag förenat.
Men uppå åtskilliges giorde påminnelser, huru förhållas bör
med det gutne jernet, såsom stycken, mörsare, bomber, kulor etc.;
Fants godt, at häraf betalas i samma proportion som för
det smidda, nemligen hälften emot som i krigstider vanligit
varit, hvilcket förmentes af Bergs-Collegio bäst kunna jemkas,
sammaledes och hvad afgift af mässingsbruken bör erläggas.
Gref Friedrich Gyllenborg hemstälte, om icke tackjernet
i denna bevillning kunde gås förbi, emedan det är en
sak som mäst rörer bergsmansståndet.
I anseende dertil at tackjernsblåsningarnes taxerande
skulle ännu mera gravera jernet, som tilförene nog är belastat;
pröfvade R. o. A. skiähligt, at af tackjernet til denna bevillning
eij något bör erläggas.
Såsom detta jemkningsprojectet vidare förmäler, at för
hvar ahlunpanna bör erläggas 30 dal. sint och för vitriolpannorne
vid svafvelbruket i proportion, så anförde Hr Beck,
at ahlunbruket i Skåne ifrån en sådan afgift sig eij vill undandraga,
men begiärte at ägarne måge niuta lag och privilegier
til godo, så at den i Danska creditorernes tid pålagde
accisen må uphöra.
Hr Hammarhielm påstod, at de nye privilegierade
ahlunbruken med en sådan pålaga eij måge besväras, emedan
de då eij skulle kunna arbeta sig up.
Gref Piper förestälte R. o. A., at om det Skånske alunbruket
jemte den ålagde accisen skall utgiöra den föreslagne
afgiften, så böra de öfrige alunbruken i riket undergå samma
last, emedan i annor händelse det Skånske eij skulle kunna
hålla pris med dem, och kunna de öfrige ägare af ahlunvärck
sig så mycket mindre härifrån undandraga, som detta är en
allmän bevillning til rikets understöd.
HrYice Prassidenten Silfverschiöld anförde,at det Skånska
ahlunbruket, hvilcket är frälse, likväl förutan trettijondetunnan
betalar hvar tijonde tunna i accis, hvarföre interessenterne
anhålla, at K. Cammar-Collegium må antydas at
med det första inkomma med svar i denna accis-saken.
Bevillning af bankens intressenter.
73
Hr Beck uprepade vid detta tilfället sitt förra andragande.
Men härtil svarades at detta nu eij hörer hit, och bifölls
den på ahlunbruken och vitriolpannorne projecterade afgiften.
Och som af andre påmintes, at såcker-, tegel- och pappersbruk
med flere dylika i denna bevillning til någon afgift böra
taxeras;
Altså fants godt, at Stora Secreta Deputation inkommer
med project, huru bemelte bruk med någon skiählig afgift til
helften emot det som i krigstider vanligit varit måge beläggas.
Frih. Johan Baneer anmälte sig hafva upsatt et memorial,
hvilckets innehåld han förmodade kunna hafva någon
nytta med sig för fäderneslandet, och bad altså, at R. o. A.
ville bevisa honom den gunsten det samma benägit at anhöra.
Som tiden nu var förliden, funno R. o. A. godt, at samma
Memorial blifver liggandes på bordet til en annan gång.
Gref Dohna påminte, om icke de som äga capitaler i
länebanquen til denne bevillning af interesserne något borde
bidraga; ty ehuru väl länebancovärcket bör vara tyst, så kunde
doch Secrete Utskottet inhämta den härom nödige kundskapen,
allenast quantum, huru mycket af bemelte interessen
kommer at betalas, här fastställes.
Frih. Stahl: Banquens credit och följackteligen publicum
skulle härigenom komma at lida, emedan hvar och en skulle
småningom vilja draga ut sine medel utur länebanquen.
Hr Carl Wennerstedt förklarade sig vara af samma
tancka.
Frih. Ungern: Som R. o. A. uti denna bevillning för
sine frälsebönder betalar lika med crono och skatte, tvärt
emot våre privilegiers innehåld, ty böra vij giöra. det förbeliåld,
at hvad R. o. A. för denna gången af fri vilja och
kiärlek för fäderneslandet til den allmänna nödtorftens understöd
i så måtto beviljat, eij bör lända til något prsejudicat
eller förfång uti våre välfångne privilegier.
Härtil svarades, at detta angelägna förbehåld med klara
ord uti bevillningsinstrumentet redan finnes infördt.
Hr von Blixen yrkade deruppå, at de, som äga capitaler
i länebanquen, med samma och bättre skiähl, som de
hvilcka äga fastigheter eller niuta lön, til denna allmänna
bevillningen böra bidraga.
Gref Fridrich Gyllenborg: En del af capitalerne i
länebanquen höra främmande til; beläggas de samma, emot
Nov. 15. Bevillning af bankens intressenter.
Banco-Privilegiernes innehåld, torde de begiära ut samma
capitaler; och som Banquen nu eij lärer vara i stånd dem at
betala, skulle på sådant sätt des credit alt för myckit komma
at lida; dessutan skulle man på sådan händelse ej kunna
hafva hopp at utur Banquen få förlag til Bergslagen som nu
sökes.
Hr von Blixen: Kunde vår Banco stänga de Engelske
och andre främmande utur jernförlagen, så voro det en nyttig
Banco, men på det sättet den nu är inrättad, synes han mera
hindra än gagna både bergvärck, handel, manufacturer och
åckerbruk, emedan de fleste häldre nöija sig at utan ringaste
möda eller hazard niuta 4Va procent, än försträcka sine
penningar til de omtalte för riket nyttige rörelser, hvarvid
capitalet väl kastar af sig större interessen, men och något
mera möda och äfventyr är at utstå. Om man vill räkna
efter hvad ansenlige capitaler cronan til länebanquen är
skyldig, för hvilcka uti interesse åhrligen betalas 6 procent,
och at Banquens creditorer deremot eij få mera än 4V2i så
skall man finna til hvad anseenlige summor denne skilnaden
af 1 '/a procent, som Banquen til godo kommer, på någre åhr
sig skall bestiga.
Hr Ehrencrona: Vij böre icke en gång nämna Banquen
på sådant sätt, at han kommer at lida någon anstöt i sin
credit, emedan vij aldrig skulle kunna giöra något svårare
steg eller af skadeligare efterfölgd för riket på denne Riksdag.
Gref Dohn a sade dess mening eij vara at pålägga dem,
som äga capitaler i länebanquen någon afgift med tvång,
utan at man bör söka förmå dem, i anseende til det allmänna
behofvet och at alle andre sig efter förmågan angripit,
til at af interesserne frivilligt något bidraga.
Gref Friedrich Gyllenborg och åtskillige flere sade,
at som de fleste af R. o. A. voro nidgångne, så voro nu för
få uppe at afgiöra en så öm och granlaga sak;
Fördenskull och som tiden redan var förliden och klockan
ett; frågade Hr Landtm, om icke R. o. A. nu vilja för denna
gången skiljas åt.
Hvartil svarades ja.
R. o. A. skildes åt.
Fredrikshamns stads räkenskaper.
75
Den 16 November.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betånckande angående de medel som staden Fridrichshamn
under dess frihetsåhr förundte blifvit, i hvilcket måhl Deputationen
sig yttrat, at hvad
l:o angår Borgerskapets i Fridrichshamn begiäran at
blifva förhulpen til värckeligit åtniutande af de likmätigt
stadsens privilegier dem förundte benådningsmedel, så håller
Deputationen före vara både billigt och nödvändigt at för de
anförde skiähl och orsaker bemelte stads borgerskap i denne
deras ansökning villfares, samt at räkenskaperne för desse,
innan utdelningen skier, behörigen må blifva förfärdigade,
hvarjemte äfven
2:o. Deputationen pröfvar skiähligit, at en laga undersökning
om vederbörandes förde disposition för de upburne
och använde medlen må blifva anstäld samt en omständelig
berättelse om altsammans deruppå til K. Maij:t insändas, och at
3:o. Borgerskapet må frihet lämnas at, så länge tulloch
accisinkomsterne dem ännu tilfalla, jemte Magistraten få
hafva inseende öfver bevakningen deraf samt tillika om medlens
användande och deras betiening få disponera.
4:o. Finner Deputationen billigt, at Borgerskapet må erhålla
del af alla räkenskaper stadsens medel angående, samt
at til den ändan dem så myckit mer må tilstånd förunnas at
til desse räkenskapers reviderande få antaga en särskilt betient,
som de den samma utan statens gravation aflöna vilja.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Riksens Ständers Secrete Utskotts Extractum
Protocolli under den 13 i denna månad, hvarutinnan Secrete Utskottet
anhåller, det med föredragande af Cammar-Oeconomieoch
Commerce-Deputationens til Riksens Ständers Plena aflåtne
Betänckande angående 5-procent-landshielpsmedlen, och
hvilcka manufacturvärck framdeles af bemelte medel måge
niuta hielp och understöd, måtte så länge hvila och anstånd
hafvas, til dess Secrete Utskottet kan blifva färdigt at jemväl
med dess yttrande häröfver hos Riksens Ständer inkomma.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets härutinnan yttrade
tanckar.
76
Nov. 16. Gevärsfaktorierna.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputations
Memorial angående gevährsfactorierne och de dervid varande
nandtvärckare, om hvilckas tilstånd och beskaffenhet K. KrigsColiegium
uti dess Riksdags-relation förmält, som til Landtoch
Siö-Militise-Oeconomie-Deputatiou remitterat blifvit; yttrandes
sig bemelte Deputation dervid ingenting vidare hafva
at påminna, än allena at det ena factoriets handtvärkare
synes böra niuta lika förmohner och förskoning i cronoutskylder
med de andre, til deras bättre utkomst och upmuntran at
förkofra sig i det för riket angelägne gevährshandtvärcket.
Eliest förmäler Deputationen sig eij annat kunnat önna, än
at K. Maij:ts och Riksens Krigs-Collegium både härutinnan
så val som alle andre til bemelte Collegii omsorg och bevakande
hörande måhl vist all berömmelig nit och sorgfällighet
til K. Maij:ts och riksens tienst, och Deputationen fördenskull
hemställer til Riksens Ständer, at sådant med välförtient
benägenhet och beröm må blifva ansedt.
Memorialet bifölls af R. o. A., och at gevährshandtvärkarne
i Söderhamn böra förskonas för de upnämde cronoutskylder,
så vida gevährshandtvärckarne vid andre cronofactorier
för de samina äro befriade.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationen»
Betänckande, öfver Factorens vid Norrtelje gevährsfactorie
Erich Greens Memorial beträffande gevährspriset med mera,
hvarutinnan til Riksens Ständers godtfinnande hemställes,
om icke K. Maij:t i underdånighet kunde anmodas beordra
Krigs-Collegium at efter befundne omständigheter accordera
gevährsprisen för hvarje factorie. 2:o bifaller Deputationen
ofvannämde Greens ansökning, at gevehret så vid Norrtelje
som de andre factorier må ståckas i ahl af den sort som
härtil dugeligast och bäst är. 3:o angående Factoren Greens
ansökning, at Norrtelje factorie måtte stadigt hållas i jemn
gång, förmodar Deputationen at Krigs-Collegium efter vanligheten
lärer föranstalta, hvad i proportion af hvart och et
factories beskaffenhet fordras; 4:o. År Deputationen af den
mening, at med Factorens aflönande må förblifva efter förra
vanligheten, och kan honom således ingen åhrlig lön i stället
för provision tilerkännas, hvarjemte och som han begifvit sig
til et vist pris för hvart gevähr, som vid factoriet de framledne
åhren blifvit reparerade, förmäles denna saken således
vara afgiord.
Tobaksspinneri-Societetens ansökan.
77
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar- Oeconomie- och Commerce-Depntationens
Betänckande angående Tobaksspiunerie-Societetens här i staden
giorde ansökning om förbud emot utrikes spunnen tobaks införsel
med mera; hållandes Deputationen före, at i anseende
til den riket häraf tilflytande besparing med flere upräknade
förmohner all utrikes spunnen tobak vid vahrans confiscation
och tredubbla böter bör tils vidare förbiudas; doch at staden
Fridrichshamn enligit des privilegier til 1738 åhrs slut et vist
quantum utländsk tobak må inkomma låta. Beträffande 2:o
tobaksspinnarnes ansökning, at ingen en sådan fabrique hädanefter
må uprätta, som icke drager borgerliga onera och lärdt
denna vettenskapen, finner Deputationen betänckeliget at dertil
styrcka. Men hvad 3:o angår den så kallade drawback eller
restitution för de tull- och accis-afgifter, som för rudiinaterien
vid inkommandet här måste erläggas, enär af denne vahra
någon exportation skier til utrikes orter, så är Deputationen
af den mening, at til spinneriernes encouragerande 3 öre kmt
bör bestås på ‘tGdet för all den inrikes spundne tobak, som
utom lands försändes, så vida tobaksspinnarne bevisa, at de
för inkomne blader behörig accis erlagt.
Sedan uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 12 sidstl. Oct., hvarutinnan Ståndet öfver förbemelte
Cammar- Oeconomie-Deputationens Betänckande sig således
yttrar: at det eij ännu synes radeligit eller tid at förbiuda
utrikes spunnen tobaks införsel, aldenstund de inrikes spinnerierne
icke hunnit at bringa sitt gods til den fullkomlighet
och smaklighet som det utländske, för hvilcken orsak skuld,
ehuru stränge förbud man måtte giöra, starcka inpractiseringar
af spunnen tobak voro at befara; så förmenar ock
Borgareståndet det inrikes spundne tobaket icke ännu kunna
tilvärckas til den varacktighet som det utländske; at, efter
erhållit förbud, de inrikes spinnerierne mindre torde beflita
sig om at förbättra sine tilvärckningar än nu skier, utan
sludra dermed och lika fullt stegra varan; hvarjemte anföres,
at de inrikes planteringarne ej ännu kunna åstadkomma tilräckeligit
quantum af goda blader. Så skulle ock TullarrendeSocieteten
kunna taga sig anledning at begiära kortning i
arrendesumman, riket til större afsaknad än spinnerierne kunde
hafva gagn af förbudet, och äuteligen voro den utländska
spundne tobaken med så dryg tull och accis, nemligen 3V2
Nov. 16. Tobaksspinneri-Societetens ansökan.
öre smt högre än bladerne belagd så at de inrikes spinnerierne
med en sådan fördel emot de utländske ganska väl bestå
kunna, så at, om intet begiärelse til större vinst dero drifvit,
de eij synas haft skiähl at besvära sig öfver utrikes spunnen
tobaks införsel. Uti den andra puncten bifaller Borgareståndet
Betänckandet: och beträffande den 3:die, angående drawback,
så finner Ståndet de på hvart ® föreslagne 3 öre krat icke
vara nog, utan at, när uågot värckeligen inrikes spunnit tobak
blifver utur riket utsändt, bör hela den vid inkommandet för
bladerne betalte accisen återställas, emedan til förmodandes
är, at det utgående spundne tobaket eij allenast uti handelsbalancen
ersätter hvad för utländske blader af riksens effecter
användt blifvit, utan ock jemte den derpå förtiente arbetslönen
riket någon vinst tillskyndar.
Det discourerades härvid, at de anförde skiählen emot
förbudet lätteligen låta contradicera sig, aldenstund man lärer
kunna visa Svensk spunnen tobak til varacktighet och smak
äfven så god som trotz någon utländsk. Hvad den befarande
vårdslösa tilvärkningen beträffar, så finnas altid medel den
samma at förekomma, som doch eij lärer behöfvas, emedan
den til förmodande säkra vinsten och fördelen nogsamt lära
bringa spinnerierne at täfla om hvem sora kan skaffa bästa
vahran, såsom ock de öfrige andragne skiählen icke synas
af den vigt, at ju den i Betänckandet viste allmänna nyttan
för riket af spunnen tobaks utestängande dem långt öfvergår.
Hr W u 1 fwen stier na yttrade sig, at i anseende til de
andragne skiähl höllö han före, Betänckandet i så måtto
kunna bifallas, at utrikes spunnen tobaks införsel blifver
förbuden, sammaledes ock at staden Fridrichshamn til nästa
Riksdag för de af Deputationen anförde orsaker skuld ifrån
samma förbud blifver undantagen; men som af Deputationen
allenast föreslås 2 öre kmt i accis på de inkommande blader,
och igenom förbudet cronan kommer at mista den tull och
accis, som föll för spunnen tobak, hvilcken til 3V2 öre smt
sig besteg, så hemstälte Hr Wulfwenstierna, om icke til någon
ersättning i cronans inkomster de inkommande bladerne kunde
betala 4 öre kmt i accis.
Hr Ehrencrona höll en sådan förhögning på bladerne
för betänckelig, emedan Holländerne deraf skulle kunna taga
anledning deraf at dyrka dem.
Banérs memorial om fältmarskalks utn.
79
Frih. Cederhielm förmente, sådant intet kunna skada,
emedan de inrikes planteringar derigenom så myckit mera
upmuntrades; och lade dertil, at spinnerierne inom städerne
allena eij borde inskränckas, utan til deras så myckit bättre
utvidgande och upkomst jemväl på landet vara tillåtne.
Frih. von der Pahlén: Handtväck och manufacturer,
hvaribland tobaksspinnerier är, bör vara väre svaga städers
näring och upkomst, och böra i staden spinnas, men på
landet planteras.
Hr Hammarberg sade det vara betänckeligit at förhöija
accisen på bladerne ifrån 2 til 4 öre kmt, icke allenast
i anseende til det som Hr Ehrencrona andragit, utan ock för
inpractiseringen skuld.
Af åtskillige andre föreslogs, om icke et medium kunde
tagas, så at bemelte accis blefvo 3 öre kmt på
Hvilcket, uppå Hr Landtm:s giorde frågan, bifölls, såsom
ock sielfva Betänckandet;
Och skrefs deuppå följande resolution:
Betänckandet bifölls, doch at på de inkommande blader
i stället för de föreslagne 2 öre betalas 3 öre kopparmynt
i accis.
Frih. Johan Bane er framträdde och sade, at som uti
det Memorial, hvilcket han haft den ähran hos R. 0. A. at
anmäla, intet annat voro, än hvad som rörer det allmänna
samt rikets bästa och säkerhet nu och i framtiden, så anhöllo
han hörsammast samt giorde sig det säkra hopp, at
R. 0. A. lära behaga låta sig det samma föreläsa.
Hvartil som af R. 0. A. samtycktes;
Altså uplästes bemelte Memorial, derutinnan anföres,
huru nödigt det är för vårt kära fädernesland, att vissa mått
och författningar tagas til des beskyddande och upprätthållande,
nu enär mästa delen af Europa är invecklad uti et
häftigt krig, til hvilcken ända en Fäldt-Marskalcks utväljande
synes högst nödig vara, med mera som angående de til bemelte
höga och vigtiga embetes förvaltande nödige egenskaper,
Svenska ungdomens evertuerande och sakernes afgiörande i
enighet vidlyftigt andrages och af sielfva Memorialet, som in
actis bifogat finnes, är at se.
R. 0. A. funno godt, at bemelte Memorial blifver liggan
des
på bordet.
80
Nov. 16. Bennets ansökan.
Up lästes Extract utur Protocollet hållit i Råd-Cammaren
den 5 i denne månaden, angående General-Majoren och Landshöfdingen
Bennette ansökning om någre hemmans vindicerande
til insocknerättighet under des gård Bränneslöf i Skåne,
hvilcket K. Cammar-Collegium i anledning af 17 § i dess Instruction
samt 8 § i 1723 ålirs Adelige Privilegier Hr Landshöfdingen
afslagit; hvarföre K. Maij:t i nåder nödigt finner,
at Riksens Ständer sig yttra angående rätta förståndet af
bemelte 8 § i Adelens Privilegier.
Hr Svante von Böhnen: Vij begiära intet annat än
det vij haft och oss efter lag och privilegier med all rätt
tilkommer, och är emellan oss och Cammar-Collegium status
controversiae om terminen, hvilcken Collegium påstår allenast
böra räknas ifrån åhr 1723 men vij ifrån den tiden Skåne
kom tilbakars under Sverige.
Hr Hammarberg sade sig intet vara interesserad uti
denna saken, emedan han i Skåne eij ägde någre fastigheter,
men at i öfrigit härmed så voro beskaffat, at der voro tvänne
slags insoknehemman: l:o sådane, som aldrig annat varit;
2:o sådane, som genom hvarjehanda tilfällen af köp, byten,
arfskiften och utmätning kommit at skiljas ifrån sätesgården
och altså för utsockne kommit at blifvit ansedde. Frågan
voro nu, om icke desse, när de komma under sätesgården
tilbaka böra ikläda sig sin förra natur och få insoknerättigheten
igen, hälst eij något skiähl synes vara at, för det et
sådant hemman igenom hvarjehanda händelser kommit at
skiljas ifrån sätesgården, det samma emot sin rätta natur
och egenskap med en åhrlig afgift til cronan med 10 dal. smt
evärdeligen skall graveras. Nu är K. Cammar-Collegii påstående,
at inge hemman, som sedan åhr 1723 och framgient
genom köp eller byte kunna förvärfvas, böra få insoknefriheten;
men Ridderskapet och Adelen i Skåne begiära, och
som mig tyckes med all rätt, at när bevisas kan, det sådane
sedan bemelte termin under sätesgården återbrackte hemman
tilförene varit insokne, måge de insokne friheten återbekomma.
Hr Wulfwenstierna: At besvara hvad här om K.
Cammar-Collegio säijes, så beropar jag mig först på K. Maij:ts
nådiga remiss, derutinnan tydeligen förmäles at CammarCollegium
eij på annat sätt kunnat yttra sig öfver denna
saken än det giordt. 2:o at Riksens Höglofl. Ständer uti
Insocknehemman i Skåne. Deputation.
81
Cammar-Collegii Instruction, hvilcken de vid denne Riksdagen
öfversedt och faststäldt, denne frågan på samma sätt afgiordt.
I öfrigt när Adelige Privilegierne 1723 jämkades til at förekomma
alt missbruk med rå och rör, och på det indelningen
i alla tider eij skulle vara rubbning underkastad, giordes lika
sorn en amnestie, så at de ridderskapet och adelen i Sverige
med orätta ifrångångne rå och rör och de ridderskapet och
adelen i Skåne på samma sätt ifrångångne insoknehemman,
enär de lagligen kunde återvinnas, skulle niuta rå och rörs samt
insokne rättigheten, men at sådan rå och rörs samt insokne
rättighet eij skulle dragas til de hemman, som tädan efter
uppe i Sverige eller i Skåne genom köp eller byten kunde
förvärfvas.
Hr Trolle, Frih. Hamilton, Frih. Bennett och Hr
Crusbiörn sade sig den tiden eij hafva hördt talas om någon
sådan amnestie.
Frih. Coijett: Om insoknehemman i Skåne, genom det
at de säljas ifrån sätesgården, skola mista iusoknerättigheten,
så kan med samma skiähl påstås, at frälsehemman uppe i
Sverige, som säljas til ofrälsemän, böra mista frälserätten.
Frih Åkerhielm: Emedan denna saken är myckit granlaga,
aldenstund den på ena sidan rörer adelige privilegierne
och på andra sidan någon förlust i cronans inkomster är at
befara, så synes betänckeligit den samma så straxt at afgiöra,
utan håller jag före, at någre deputerade kunde utses, hvilcka
den samma kunde utarbeta samt anföra skiählen mot och
med, då R. o. A. sedan med så myckit mera trygghet sig
häröfver kunna utlåta.
Hr Lindenstedt och åtskillige flere biträdde detta,
emedan saken således kan sättas i sitt rätta lius, så at både
R. o. A. och de öfrige Stånden kunna klarligen se, hvad
härvid är bäst til giöra.
Och som R. o. A., uppå Hr Landtm:s giorde frågan, gaf
sitt bifall, at detta ärendet af någre deputerade kommer at
utarbetas;
Altså utnämdes härtil:
Frih. Åkerhielm. Hr Ehrencrona.
Hr Hammarberg. Hr Lindenstedt.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Borgareståndet.
Rådman Grubb forde ordet, hvilcken näst aflagd hälsning
Adelns Protokoll, 1734. ®
82
Nov. 16. Deput. fr. Borgareståndet.
aflefvererade Borgareståndets Extractum Protocolli angående
den af Allmogen i Halland sökte fria seglationen på Dannemarck,
med begieran, det ville Höglofl. R. o. A. taga de emot
bemelte seglationsfrihet anförde skiähl i benägit öfvervägande,
hvarjemte bemelte Rådman sade sig af sitt Stånd hafva i
befallning at hörsammast påminna om R. o. A:ns benägne
svar och utlåtelse: l:o uppå Borgareståndets Extractum Protocolli
angående de Deputerades förrättning, som sedan sidste
Riksdag igenomsedt Barnhus-räkningarne; 2:o uppå Borgareståndets
Extractum Protocolli öfver Cammar-OeconomieDeputationens
Betänckande angående Akare-Embetets ansökning;
jemväl ock öfver följande Cammar-Oeconomie-Deputationens
Betänckande, nemligen angående tolagen til Stockholms
stad för K. Maij:ts och Cronans utgående koppar; angående
de i Stockholm förordnade Uppbörds-Commissariers lönande;
och angående auctionsvärcket i Stockholm.
Sedan Hr Landtm, svarat, at R. o. A. lärer taga desse
ärender före, så snart sakernes myckenhet och angelägenhet
det tillåter, samt hedt förmäla R. o. Arns vänliga hälsning
tilbaka;
Afträdde denne Deputation.
Häruppå justerades det i anledning af de i går förde
discourser och tagne slut projecterade Extractum Protocolli
angående bevillningen.
Vid första puncten giordes den frågan, om hästehemmans
räntor skola räknas ibland lön?
Frih. Åkerhielm svarade det eij vara någon lön, utan
en inquartering, för hvilcken orsak skull de fångne Officerare
icke eller niutit hälften deraf med de tienstgiörande.
Hr Wulfwenstierna: Påminnelsen at de 4 procent af
lönen skulle betalas efter indelningsvärcket och staten kom
ifrån Hr Hellenstierna, som dermed lärer hafva ment cronovärdering.
Häruppå fortfor med upläsandet: Och som i anledning
af de i går förde discourser uti 6 puncten var infördt, at
såcker-, tegel-, pappers- och flere bruk skulle något vist
erlägga, som i Stora Secrete Deputationen skulle blifva jemkat,
men R. o. A. efter något discourerande nu funno betänckeligit
at belägga desse bruk, hvilcka för manufacturer äro at
anse och häldre med all flit böra uphielpas, altså fants godt,
Adeln förenar sig om bevillningen.
83
at denne § går ut; och bifölls i öfrigt detta Extractum Protocolli,
så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den
15 Nov. 1734.
S. D. Förenade sig R. o. A. til den allmänna bevillning,
som ifrån tilkommande åhrs begynnelse til nästa Riksdag
åhrligen kommer at utgiöras, på följande sätt at bidraga,
nemligen:
l:o at af alla löner betalas 4 procent efter indelningsvärket
och staten.
2:o Hvar och en som äger fast egendom betalar för hvar
rusttienstshäst 40 dal. smt, och de som hafva mera eller mindre
erlägga i proportion af hartkorn och rusttienstsmarkerne,
ingen undantagande.
3:o Af bruksägare och patroner betalas för hvarje sk:®
hammarskattjern sex dal. smt.
4:o De bruksägare, som giuta stycken, bomber, kulor,
granater eller hvad det eliest vara må, taxeras af BergsCollegio
til häften af det som i krigstider varit vanligit;
sammaledes och messingsbruken; men för tackjernsblåsningarne
erlägges intet särskilt til denna bevillning.
5:o Af alla ahlunbruk betalas 30 dal. smt för hvar panna;
och af vitriolpannorne vid svafvelbruket i proportion deraf.
6:o De, som hafva någon caractere och derjemte äga fast
egendom, antingen i landgods eller bruk, men ej äro i värckelig
tienst eller uiuta någon lön och underhåld, befrias för denna
afgiften när de för deras egendom på detta sättet contribuera.
Hvilcket med de öfrige respective Stånden välment coniin
uniceras. Actum ut supra.
Frih. Coijett: Emedan vij nu i denna bevillning för
våre frälsebönder betala så myckit som cronobönderne, emot
Privilegierne, så böra vij praacavera at cronobönderne bevilja
så myckit rikeligare, och at detta eij må lända oss til praajudice
i framtiden.
Hr Ehrencrona: Detta är en bevillning, som eij rörer
hemmanen utan personerne, och kan altså eij lända oss till
någon praejudice.
Hr Landtm: Desse praacautioner och förbehåld äro uti
sielfva bevillningsinstrumentet införde.
Hr Hellenstierna itererade sin tilförene giorde reservation,
at om andre betiente skulle slippa med mindre afgift
84
Nov. 16. Om bevillning för titlar.
af lönen än 4 procent, så förbehåller han sig och sine vederlikar
samma formohn.
Hr Ridderschantz, Hr Gyllenlod och åtskillige flere
påminte, at Cammarherrar och flere, som hafva blotta caracterer,
förutan det de betala för sin egendom, jemväl måge
betala för sin caracter i proportion af den lön, som på staten
är upförd.
Häremot sades af åtskillige, at fattige officerare och
andre, som tagit afskied, dels med dels utan förbättring på
caracteren, och nästan eij mera hafva at hugna sig af för alt
hvad de utstådt, på sådant sätt skulle komma at lida.
Hr Ehrencrona: Med desse upläste puncter är saken
ännu eij afgiord, ty vij äro ännu icke färdige med de öfrige
Stånden, och då lära vij komma in med hela projeetet til
den allmänna bevillningen.
Hr Landtm.: Emedan klockan nu är ellofva, til hvilcken
tid anslag är för Secrete Utskottet, så lärer R. o. A.
tillåta, at jag med ledamöterne går dit neder, samt om R. o. A.
så behagar, förträder Frih. Ungern så länge mitt ställe.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Hr Landtm, berättade, at Danske Ambassadeuren budit
någre af Secrete Utskottets ledamöter til den festin han
arnar gifva.
R. o. A. samtyckte, at deras ledamöter af Secrete Utskottet
måge bevista samma festin.
Sedan hemstälte Hr Landtm., om icke Justitise-Deputationens
Betänckande angående saken emellan General-Adjutanten
Löwen och Handelsmannen Montgomerie nästkommande
Måndag klockan åtta kan företagas.
Hvilcket af R. o. A. äfvenledes bifölls.
Hr Landtm, gick nu med de öfrige ledamöter neder i
Secrete Utskottet, och Hr Riks-Rådets Grefve De la Gardies
Fullmäcktig Frih. Matthias Alexander Ungern von Sternberg
trädde til bordet.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Justities-Deputations
Betänckande öfver det af Häradshöfdingen Hr Sten
Cederfelt ingifne Memorial angående femb öres bohljord, eller
en tredjedel i skatterusthållet Rålanda, som han skall hafva
sig tilhandlat, men sedermera genom K. Maij:ts Resolution af
den 25 Oct. sidstledet åhr blifvit änckan Maren Larsdotter
och dess barn tilerkiändt; yttrandes sig Justitiae-Deputationen
Cederfelts memorial. Deput. fr. Bondeståndet. 85
för des del eij annat kunna finna, än at hos H. K. Maij:t i
underdånighet bör anhållas, det H. K. Maij:t för enckan
Maren Larsdotter den 25 Oct. 1733 utfärdade Resolution i
förberörde måhl må til dess kraft och värckan aldeles uphöra
och afstadna, samt härutinnan förblifva vid den emellan
Häradshöfdingen Cederfelt och enckan Maren Larsdotter jemte
hennes son Mathis Jönsson den 14 April 1732 ingångne förlikning,
med mera som Justitiae-Deputationen berörande detta
ärende än vidare omförmäler.
Betänckandet bifölls.
Hr Ridderschantz och åtskillige flere giorde det förbehåld,
at en annan gång må företagas, om icke de af Håfvet
och andre, som hafva blotta caracterer, förutan den beviljade
afgiften af egendomen, jemväl böra betala af den i staten på
sådane beställningar bestådde lönen, lika procent med dem,
som sittja i värkelig tienst med lön.
Inkom en Deputation ifrån Bondeståndet. Undertalemannen
förde ordet, och näst Ståndets ödmiuka hälsnings
anmälande sade han, at de i dag förehaft Cammar-OeconomieDeputationens
Betänckande och project til en ny ChartaeSigillatse-Förordning,
uti hvilcket project som Ståndet emot
vanligheten finner sig besvärat med en afgift, hvilcken myckit
skulle trycka dem, så hade Ståndet, uti det Extractum Protocolli,
som han nu öfvergaf, sig härom yttrat, hvilcket han
önskade benägit måtte blifva uptagit. — Vidare som Ståndet
redan vid förre Riksdagen, i anledning af de då skiedde
öfverläggningar, om behörig redo och säkerhets erhållande
vid K. Ränte-Cammaren, fallit på de tanckar, at bäst och
säkrast voro, det K. Räntmästar-beställningen blefvo af
tvänne förvaltad och man nu af K. Stats-Contoirets inkomne
berättelse förnummit, at under den tiden tiensten, på sätt,
som förbemält är, blifvit af tvänne redelige män förestådd,
alt gådt väl och riktigt til, så hade och Bondeståndet nu vid
denne Riksdagen gifvit samma sin tancka igenom Extract
utur Protocollet å nyo de öfrige respective Stånden tilkienna,
och önskade nu, at R. o. A. ville detta ärendet til afgiörande
jemväl företaga. —• Ytterligare voro Ståndets högeliga åstundan,
at R. o. A. Ståndets vid åtskillige Riksdagar uti allmänna
Besvären giorde ansökning om qvarntullaccisen, at den
i Stockholm, Giötheborg och Carlscrona til landtmannens så
stora gravation i tullportarne eij vidare må erläggas, med et
86
Nov. 16. Skogsordningen.
benägit bifall fordersammast täcktes afgiöra, sammaledes ock
at projectet til bevillningen med första må blifva företagit,
på det Riksdagen desto förr må komma til et godt och önskeligit
slut.
Sedan Frih. Ungern svarat, at R. o. A. lärer med
det första låta alla förberörde ärender komma hos sig i behörigt
öfvervägande samt dem på sådant sätt afgiöra, som
med den allmänna välfärden öfverensstämmer, bad han ifrån
R. o. A. vänligen hälsa det ärbara Bondeståndet;
Och afträdde denna Deputation.
Uplästes det i anledning af de vid Skogs-Ordningen giorde
påminnelser upsatte Extractum Protocolli och bifölls, så lydande:
Extract
utur Protocollet som holts hos R. o. A. den
15 Nov. 1734.
S. D. Lät R. o. A. sig föredraga den af Cammar-Oeconomie-
och Commerce- samt Bergs-Deputationerne projecterade
nya Förordningen om skogarne i riket, vid hvilcken af
R. o. A. följande påminnelser giordes: at hvad böterne beträffar,
de samma jämkas efter det som i nya Lagen utsatt
är, hvilcket beqvämligast kan skie af de Deputerade, som
jemkningen med böterne i Lagen förrättat; 7 §, näst orden:
»meddele då Härads-Rätten derpå tingsbevis» kommer at tilläggas:
»eller Syne-Rätten på regiments- och öfverofficerareboställen»;
12 § funno R. o. A. för bergvärckens skuld af en
så stor angelägenhet, at i fall emot förmodan denne nya skogsordning
nu vid Riksdagen eij skulle utkomma, bemelte § igenom
en särskilt Förordning må stadfästas; 16 §, näst orden
»inrätte steengiärdsgårdar» tillägges: »eller eliest jordvallar»;
17 §, näst ordet > prästmannen» går ordet »an» ut och sättes
i stället »fritt»; 18 § i stället för »å bohle afföra» sättes
»frå bohle föra»; sammaledes i den 26 §; 32 §: emedan dessutan
så många Förordningar åhrligen böra publiceras, altså
hålla R. o. A. före det vara nog, om denne Förordning en
gång om åhret af predikstolarne i städer och å landet upläses,
den första Söndagen i September månad, och dessutan
å landet vid sommartingen. Hvilcket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-!) eputationens
Betänckande öfver Bergmästaren Bellanders ansökning
om en liten parks köpande til skatte af Gefle slottsladugårds
Ribbings ansökan ang. Elfsborgs kungsladugård. 87
ägor; hvarutinnan Deputationen, i betracktan af de anförde
orsaker, förmäler sig icke kunna styrka Riksens Ständer til
en slik abalienation, men håller doch före, at, i anseende til
den byggnad Bellander derå giordt, han emot åhrlig recognition
må få nyttja den plats, hvarpå husen äro bygde.
Betänckandet bifölls.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-Oeconomie- och Commerce-!)
eputationens Betänckande öfver Hr Barons, GeneralMajorens
och Landshöfdingens samt Ofver-Commendanten
Ribbings ansökning om byggningshjelp til Elfsborgs kongsladugård;
til hvilcken ansökning Deputationen för sin del funnit
skiähligt at samtycka, så at bemelte Hr Baron, General-Major
och Landshöfdinge må, på de i Betänckandet föreskrifne vilkor,
til ladugårdens i stånd bringande, i et för alt undfå de föreslagne
3000 dal. sint af någre i lähnet innestående restantier
och balancer, doch med de vilkor och förbehåld, at deräst
någon påsamkad husröta af dess antecessorer kunde med
rätta indrifvas; så böra slike medel i den händelsen cronan
til godo komma och ofördröijeligen indrifvas, så at til den
ändan en skyndesam anstalt fogas om de oafgiorde husesynstvisters
afdömande.
Betänckandet bifölls. .
Frih. Ungern anmälte Landt- och Siö-Militise-OeconomieDeputationens
Betänckande angående byten utur indelningsvärcket.
Hr Carl Wennerstedt påminte, at nu för få af R. o. A.
äro tilsammans at afgiöra denna saken, hvilcken han ansåg
vara af ganska stor angelägenhet och vigt.
Men R. o. A. funno godt at låta bemelte Betänckande
nu upläsas.
Uplästes altså Riksens Ständers Landt- och Siö-MiliticeOeconomie-
samt Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationernes
Betänckande öfver Riks-Rådet Hr Grefve Hård,
framledne K. Rådets Hr Grefve Nils Bielkes änckegrefvinnas
Fru Eva Horns, Prsesidenten Grefve von Fersens, Landshöfdingen
Lilliecreutz, Vice Praesidenten Silfwerschölds, OfversteLieutenantens
von Gertens, Ryttmästare Strömhielms, Capitain
Levin Blixens och Fru Brita Wallraves ansökningar at få
utbyta någre i Indelningsvärcket anslagne militiaehemman,
hvaraf et är Trompetare-, et Mönsterskrifvare- och et Hof
-
Nov. 1 6. Militiehemmans utbytande.
slagare-boställe och de öfrige rusthålds-beneficie-, reservesamt
löningshemman. Och ehuru väl Deputationerne i anseende
til den rubbning härigenom skier i indelningsvärcket,
förmäla sig haft orsak at styrcka Riksens Ständer at afslå
alla slike byten, hemställa de doch til Riksens Ständer, om
icke ofvannämde, hvilcka sig nu anmält, innan et oryggeligit
förbud för framtiden skiedt, och som erbiuda fullt gen fullo,
at indelningsvärcket på intet sätt skall komma til at lida
eller förminskas, må lämnas bifall til desse sökte byten; doch
med det beslut, at aldrig mera något byte af militien indelte
hemman skall tillåtit vara, samt at de, som nu få tilbyta sig
ofvan omtalte lägenheter skohla, på det indelningsvärcket åter
må blifva rent och utan inflickade ändringar, på egen bekostnad
låta renskrifva och inbinda hela Indelningsvärcket
för det regimentet, som genom samma byten kommer at ändras,
och det innom nästa Riksdag, men at i vidrig händelse bytet
intet mera beviljas, så framt utom vederbörande bytesökares
egit förvållande icke alt til den tiden kunnat komma til slut;
finnandes Deputationen des utan nödigt vara, at när således
hvart regimentes Indelningsvärck, som desse byten röra, blifvit
renskrifne, Riksens Ständer hos K. Maij:t anhålla om Indelningsvärckens
underskrift och stadfästelse!’, jemte det alfvarliga
förbud, at ingen, eho det vara må, skall understå sig, hvarken
uppå eller emellan Riksdagarne, antingen hos H. K. Maij:t,
Riksens Ständer eller Collegierne, under hvad praetext som
förebäras må, at söka och begiära utbyte af något militien
och indelningsvärcket anslagit hemman, utan skall den, som
en sådan ansökning andrager, eller befordrar och understödjer,
af Fiscalen anklagas och efter föregången domb, utan någon
eftergift för et slikt brott beläggas med ettusende dahl. smts
böter til Krigsmanshuset, hvarom et allmänt förbud til hvars
och ens efterrättelse kunde publiceras.
Sedan Betänckandet var upläst, sade Frih. Cederhielm,
at som i Betänckandet styrckes dertil, at alle sådane byten,
som utur Indelningsvärcket hädanefter begiäras, böra afslås,
hvartil gode och grundelige skiähl anföras, så kan han icke
finna orsaken, hvarföre icke de redan utur Indelningsvärcket
begiärte byten ju i anledning af samma skiähl böra förvägras,
utan synes högst billigt, vara, at Ständerne nu straxt härutinnan
visa fermeté och jemväl afslå de byten, som redan
kunna vara begiärde.
Militiehemmans utbytande.
89
Hr Carl Wennerstedt höll för ganska eftertänckeligit,
at R. o. A. för nu och i framtiden skulle stänga sig ifrån den
förmohnen at få byta utur indelningen, när det kan skie utan
cronans och indelningshafvarens skada; i öfrigit voro eij eller
någon billighet derutinnan, at de som nu eller tilförende sig
anmält, en sådan förmohn skall tillåtas, och andre, som det
hädanefter med lika rätt, som desse, det sökandes varda,
derifrån uteslutas.
Hr von Blixen sade sig hafva tvänne byten före, hvilcka,
om de eij gingo för sig, kommo et helt boställe at gå under.
Frih. Cederhielm: Det skählet, at någre fådt de begärte
byten, synes eij hålla stick, emedan de eij hafva haft
någon rätt dertil, utan fådt det af nåd, och kommer sådant
allenast an på den gifvandes behag.
Frih. Coijett sade denna saken vara myckit gratilaga,
och at en indelningscommission eij bör äga mackt at kräncka
Adelige Privilegierne;
Hvaruppå han upläste 28 § af 1723 ålirs Adelige Privilegier,
som angår byten.
Frih. Wilhelm Taube: Det är beklageligit, at vij hvar
Riksdag sielfve afskiäre och stympa våra privilegier; och
borde vij så myckit mindre gifva någon anledning till våre
skiählige förmohners kränckande, som de öfrige Stånden dessutan
lära vara nog benägne at gifva oss härutinnan afslag.
Gref Adolph Mörner: Uti Privilegierne förstås med
cronohemman de som cronan immediate äro behåldne; det
skulle vara af alt för stor påfölgd, om byten utur Indelningsvärcket
hädanefter skulle tillåtas, och har den af högstsal.
Konung Carl den XI vid vårt angelägna Indelningsvärck bifogade
clausul varit den, som det samma in til denna dag
bibehållit.
Frih. Dyring: Alla byten utur indelningen äro förderfvelige,
emedan cronan och armeen lider derigenom.
Hr von Biörnbourg: Vid 1731 åhrs Riksdag var denne
quaestionen jemväl före; lät oss hämta up de då håldne Protocollen.
Hr Adlerbeth: Jag mins grant hvad då hände; åtskilige
och ibland dem någre af Hrr Riksens Råd sökte då
byten utur Indelningsvärcket, och då reserverades til protocollet,
at för andre, som framdeles kunde hafva lika ansökningar,
vägen jemväl måtte blifva öpen.
90
Nov. 16. Sjukhus i Stockholm.
Hr Carl Wennerstedt: Boställen kunna vara undantagne;
i öfrigit voro det alt för eftertänckeligit, at R. o. A.
skulle betaga sig denne förniohnen.
Frih. Ungern sade, at uti Deputationen hafva varit
månge och stareke quaestioner härom, derest de öfrige Stånden
beständigt påstådt, at uti Adelige Privilegierne med cronohemman
sora kunna utbytas inge andre förstås, än de som
äro cronan immediate förbehåldne; och at de öfrige Ständernes
ledamöter i Deputationen samtyckt til de nu begiärte
byten, voro allenast skiedt en gång för alla, på det hädanefter
alle sådane ansökningar måge uphöra och framgient blifva et
rent och orubbat Indelningsvärck.
Frih. Cederhielm sade sig hvarken åstunda något sådant
byte eller missunna dem, som det begiära; men som vår säkerhet
och vår milice beror på indelningen, voro myckit farligit
at uti den samma tillåta ändringar och rubbningar; i öfrigt
syntes försicktigheten fordra at hos de andre Stånden eij
mycket yrka på sådane slags byten, hos hvilcka man redan
eij serdeles benägenhet förspörjer at samtycka til de vanlige
byten.
Denne mening biträddes af åtskillige af R. o. A.;
Doch funnos en stor del af R. o. A., som voro af den
andra meningen, hvilcke sade häremot.
Och som R. o. A. för denna gången eij kunde komma at
sig härom förena, hemstälte Frih. Ungern, om icke Betänckandet
kunde blifva liggandes på bordet.
Hvilcket bifölls.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betånckande om siukhus inrättande i Stockholm;
hvarvid bemelte Deputation berättar sig hafva inhämtat
Hr Grefven och Ofver-Ståthållaren Törnjlychts samt Magistratens
i Stockholm utlåtelse, de der förmäla, at et sådant
siukhus, för andragne orsaker, på stadens bekostnad eij skall
kunna upbyggas; hvarföre och emedan Deputationen eij eller
finner någon utväg och tilgång af publique medel til denna
projecterade inrättning at anslå, såsom stadens oeconomicum
och den samma allena gagnande, samt således icke tilkommer
publicum at underhålla, ty kan Deputationen för sin del eij
gifva sitt samtycke dertil, hälst som dessutan vid Danviks
hospital icke allenast et curhus för smittosamma siukdomar
är inrättadt, utan ock dersammastädes en siukstugu samt vid
Tvist mellan gen.-adj. Löwen och handl. Montgomery. 91
Stockholms Barnhus 2:ne siukstugur äro anlagde, hvaräst
vederbörande fäldtskiärer om de fattigas och siukas behöriga
skiötzel tilkommer at draga nödvändig försorg. Doch önskar
Deputationen, at någon vidare tilgång kunde erhållas, när
räkenskaperne för Danviks och Barnhusmedlen blifva behörigen
och noga igenomsedde och reviderade; förmodandes jemväl at
Magistraten i Stockholm efter en försiktig och sparsam hushåldning
med desse medel lärer til det föreslagne ändemåhl
kunna åstadkomma någon besparing.
Betänckandet bifölls.
Hr Landtm, kom nu up utur Secrete Utskottet, hvilcket
var åtskild, och sade, at som tiden voro förliden, ville han
allenast hafva den ähran at visa sig hos Höglofl. R. o. A.,
hemställandes, om de icke nu ville skiljas åt.
Hvilcket bifölls.
Och skildes R. o. A. för denne gången åt.
Den 18 November.
Uplästes Justitia-Deputationens Betånckande öfver General-Adjutantens
Hr Georg Löwens ingifne Memorial angående
et med Handelsmannen Montgomerie om Schiebo och
Ortala brukens drift och tilvärkningar ingångit contract och
härutinnan sedermera sluten förlikning, uti hvilcken GeneralAdjutauten
Löwen hos K. Maij:t i underdånighet sökt ändring,
men icke erhållit, och altså hos Riksens Ständer
ansökning giordt, at förenings-instrumentet såsom oskiähligt
måtte aldeles uphäfvas och saken in integrum restitueras,
eller ock at Riksens Ständer sielfve täcktes ex justo, sequo
et bono fastställa en liquidationsmethode. Uti hvilcket Betänckande,
sedan hvad så väl General-Adjutanten Löwen
emot den ingångne förlikningen och den efter hans påstående
oricktige liquidatiousmethoden, interessens beräknande på interessen
samt jernprisen med mera andragit, jämväl och hvad
å andra sidan Montgomerie häremot påmint ganska vidlyfteligen
och omständeligen anfördt blifvit, Deputationen uprepar
hela sakens förlopp ifrån den 1 Oct. 1723, då det första
contractet emellan General-Adjutanten Jjöwen och Handelsmannen
Paul Jurgensson blef slutit, anförandes derjemte
innehållet af den åhr 1732 emellan General-Adjutanten Löwen
92 Nov. 18. Löwens och Montgomerys tvist.
och Handelsmannen Montgomerie ingångne och sedermera igenom
Bergs-Collegii dom confirmerade förlikningen, öfver hvilcken
hvad liqvidationssättet angår, bemelte General-Adjutant så
hos Bergs-Collegium som K. Maij:t fördt besvär, och sidst
hos K. Maij:t i underdånighet anhållit, at förlikningen med
alla Montgomeries vundne domar och resolutioner måtte häfvas
och saken sättjas i samma stånd, som hon var ifrån första
början åhr 1728, hvilcket K. Maij:t igenom Resolution af den
12 Dec. sidstl. åhr förklarat eij kunna tillåtas; hafvandes
trenne Deputationens ledamöter stadnat i det slut, at ehuruväl
General-Adjutanten Löwens klagomål icke är af den beskaffenhet,
at det för et Riksdagsärende kan anses, så vida han icke
öfver Rättens förvägrande eller felacktighet i processen sig
besvärat, så vilja bemelte Deputerade doch gå närmare til
den af honom öfverklagade förlikningen, vid hvilcken som de
intet tvång, svek eller öfverihlande befunnit, så bör ock den
samma äga en laga bindande och beständig kraft, varandes
med vilkoren af föreningen, uti hvilcka General-Adjutanten
menar sig vara för när skiedt, samma beskaffenhet, nemligen,
at som uti dem kärnan af sielfva contractet sticker, och de
af General-Adjutanten roed fri vilja ingångne äro, icke eller
bevisas kan något svek å andra sidan vara förelupit, eller at
de emot lagen äro stridande, så kunna de af General-Adjutanten
icke eller ensidigt rubbas, hälst liquidationssättet, at de förfallne
interessen först afdrages, innan af hufvudstohlen något
kan afgå, öfver hvilcket i synnerhet klagas, icke allenast uti
K. Resolutionen för Liquidatious-Commissionen af den 22 Aug.
1682, § 2, utan ock uti den praxi, som sedan vid alla så
publique som private tilfällen blifvit fölgd, har sin grund och
af Riksens Ständer uti den nye Lagen Handels-Balckens 3
Cap. 5 §, såsom med all billighet enlig, vid denne Riksdag är
vorden faststäld; fortfarandes bemelte trenne Deputerade at
visa, General-Adjutanten Löwen icke eller vara befogad at
påstå ändring uti de öfrige vilkoren; men hvad den af Montgomerie
erhåldne immissionen uti bruket beträffar, så aldenstund
detta måhl hos K. Maij:t ännu ligger oafgiordt, finna bemelte
trenne Deputerade det icke höra hit, icke eller at det giorde
inkastet, at Montgomerie är en främmande, kan hafva bestånd,
aldenstund rättvisan utan anseende til personen, den
vare sig främmande eller inhemsk, oförkränckt bör skipas,
och Montgomerie ännu til öfverflöd är en Svensk borgare; i
Löwens och Montgomerys tvist.
93
anseende til desse och flere andragne skiähl och omständigheter
förklara bemelte trenne ledamöter sluteligen, at GeneralAdjutanten
Löwen helt obefogad sig besvärat öfver dess egen
med sundt förnuft och fri vilja ingångne förlikning och BergsCollegii
derpå utfallne och in rem judicatam gångne dom,
samt K. Maij:ts derå, med flere oomstötelige högst mogne
skiähl sig grundande nådige confirmations-resolution, samt at
det altså aldeles bör förblifva vid hvad som i så måtto en
gång rättvisligen och utan minsta fel i processen är' afgiordt,
hafvandes jemväl den ena af bemelte ledamöter tyckt, at
General-Adjutanten för dess orättmätigt andragne och hårda
klagan bör beläggas med 2,000 dal. smts böter til pios usus,
i synnerhet som Konungens höga domar skulle sättjas i en
allmän skadelig vanvördnad, oin en missnögd part fingo förutan
alfvarsam näpst sig deröfver utan fog besvära, hvilcket
icke ens får skie emot en af de subordinerade domstohlar,
och dy fast mindre bör vid Konungens domqvahl förbigås,
utan med alt eftertryck skiähligen beifras.
Men pluraliteten i Deputationen yttrar sig derhän, at
som Riksdags-Ordningen tillåter enskylte personer at besvära
sig hos Riksens Ständer i sådane måhl, som eij stå annorstädes
at rättas, jemväl och sådane skiähl värckeligen kunna
gifvas, hvarigenom frivilligt och med sundt förnuft samt utan
tvång och bedrägeri ingångne föreningar kunna uphäfvas,
såsom til exempel om någon, som det här klagas, med alt för
drygt och odrägeliget interesse voro besvärad, då en sådan
förening, såsom stridande emot Lagen, eij bör äga bestånd,
fördenskull finner Justitiae-Deputationen eij vara skiähligt at
af Riksens Ständer General-Adjutanten Löwen skulle blifva
afvist med det svaret, at han sielf begifvit sig til alt hvad
honom öfvergår, särdeles som han sig besvärar, at dess mening
skall blifvit annorlunda uttydd, än den vid förlikningens slutande
värkeligen varit, utan håller före billigheten fordra, at
Riksens Ständer giöra sig den möda at noga se på saken
samt komma General-Adjutanten Löwen til hjelp, om efter
förutgångit bepröfvande skulle finnas, at han igenom den ingångne
föreningen i sielfva värcket skulle hafva lidit. Och
ehuruväl Deputationen icke kunnat samtycka at hela saken
in integrum måtte restitueras, så har dock Deputationen funnit
sig föranlåten at noga pröfva och skiärskåda alla de 7 särskilte
klagomålen, som General-Adjutanten Löwen andragit.
94 Nov. 18. Löwens och Montgomerys tvist.
Och hvad l:o interessernes beräknande och riscontrerande uti
liquidationen beträffar, så hafva en del af Deputationens ledamöter
varit af den tanckan, at uti den uprättade Liquidationen
ingen ändring kan tillåtas, utan at dervid samt K. Maijt:s
häröfver den 12 Dec. sidstl. åhr gifne nådige Resolution bör
förblifva; men de fleste ledaraöterne hafva stadnat i det slut,
at som General-Adjutanten Löwen, efter det uti föreningen
giorde förbehåld, sig både i K. Bergs-Collegio, såsom ock i
underdånighet hos K. Maij:t besvärat öfver den emot honom
brukade liquidations-methoden, och det i anseende til anförde
skiähl icke synes troligt, at General-Adjutanten Löwen vid
förlikningens slutande må värkeligen hafva haft en sådan
mening angående liquidations-methoden och interessernes beräknande,
som af förenings-instrumentet vill dragas, och
skiähligen icke kan hållas före at upsåteligen hafva påtagit
sig til Montgomerie mera at betala än simpelt interesse, som
är 6 procent, och General-Adjutanten, såsom ovahn vid räkenskaper,
vid förlikningens ingående icke kunnat penetrera hvad
de i 3 § införde orden kunde hafva för påfölgd til dess skada,
honom icke eller betagas kan sine ord och mening sielf at
uttyda, hvartil kommer, at i Lagen eller någon Förordning
icke stadgas, det vid löpande räkningar en sådan liquidationsmethode
som förbemält är följas skall, altså är ock billigt,
at den författade Liquidationen ändras samt således inrättas,
at capitalerne och interesserne på intet sätt blandas, utan
capitalerne i en, men interesserne i en särskilt column sättjas
för hvart åhr, så at intet af hvar betalningspost afdrages,
utan interesserne å 6 procent åhrligen beräknas, ifrån contractets
dato, alt til räkningens slut, för alla åhren som
Montgomerie bruken och egendomen besutit. 2:o Beträffande
den 2 procents provision, finner Deputationen skiähligt at
Montgomerie den samma bör åtniuta, doch at bemelte provision
intet afdrages på hvarje betalningspost, utan upföres i en
särskilt column och vid räkningens slut lägges tilhopa samt
då af sielfva lefvereringssumman afdrages. 3:o Angående omkostningarne
på jernet i fräckt, tull-, bärare- och vägarpenningar
med mera håller Deputationen före, at GeneralAdjutanten
Löwen dem bör bestå, såsom en sak, hvilcken
äger sin grund i första contractet och genom K. Bergs-Collegii
laga kraft vundne Resolution är vorden faststäld, hvarmed
icke eller Riksens Ständer lära kunna sig befatta. 4:o Af
Löwens och Montgomerys tvist.
95
samma skiähl finner ock Deputationen, at det förolyckade
fahrtyget med dess last uti General-Adjutanten Löwens debetssumma
bör blifva stående, men at 5:o med jernprisen tages
en skiählig medelväg, til hvilcket medium af Deputationen
gifves project, och utsättes de således jemkade prisen ifrån
1724 til och med 1732 jemväl och på saltpannejernet, hvarvid
doch en del af Deputationens ledamöter varit af skiljacktige
tanckar, hvilcke hållit före, at med jernprisens beräknande
aldeles bör förblifva efter Contractets innehåld. 6:o Säger
Deputationen sig eij hafva anledning at styrcka til någon
ändring, hvad de i Liquidationen upförde frackter beträffar.
Och anbelangande 7:o qusestionen, som berörer den af Montgomerie
sökte immissionen uti bruket, så förmenar Deputationen,
at med den samma, såsom ännu liggande under K. Maij:ts
nådiga afgiörande, Riksens Ständer sig icke kunna befatta,
föreslåendes i öfrigit, at så väl General-Adjutanten Löwen
som Handelsmannen Montgomerie et vite af 2,000 dahl. sint
må föreläggas, at aldrasidst inom 3 månaders förlopp efter
inhändigandet af K. Maijrts nådiga Resolution i ofvan anförde
måhl en fullkomlig liquidation sin emellan uprätta och afsluta.
Hvilcket alt Riksens Ständers ompröfvande underställes.
Sedan detta Betänckandet var upläst, framträdde Hr
General-Adjutanten Löwen och tackade högh R. o. A., som
behagat gifva sig tolamod at afhöra en så vidlyftig deduction;
sägandes, at som hela dess timmeliga välfärd häruppå berodde,
altså giorde han sig det säkra hopp at R. o. A. lärer
taga de af Justitias-Deputationen anförde skiähl uti ett rättvist
öfvervägande och eij tillåta at en främmande på et så
obilligt sätt må inkräckta sig en Svensk undersåtares egendom;
hvarvid han tilläde sig eij neka at betala capitalet med
skiählige interessen, men om vid liqvidationer reductionsräkningarne
skola få brukas, lämnade han til R. o. Arns mogna
eftersinnande, hvart sådant änteligen ville taga vägen; han
begiärade eij annat än justiee och at saken så ömt måtte handteras,
som R. o. A. vilja vara säkre om sin välfångne egendom.
Hvaruppå Hr General-Adjutanten afträdde.
Hr Lagercrantz påminte, at de som hafva del i saken
måge afträda och at K. Maij:ts dom måtte blifva upläst.
Men som det anmältes, at Hr Abrahamsson ingifvit et
Memorial detta ärendet angående;
Altså fants af R. o. A. godt samma Memorial at afhöra;
96
Nov. 18. Abrahamssons memorial.
Hvilcket ock blef upläst; yttrandes sig derutinnan Hr
Abrahamsson, sedan förut sakens förlopp ifrån det första
Contractet åhr 1723 samt innehållet af det slut, som JustitiaeDeputationen
stadnat uti, korteligen blifvit uprepat, l:o at
om det uti förlikningen samtyckte och i följe deraf uti Liquidationen
brukade sättet at afdraga de förfallne interessen,
innan på capitalet något kommer at afgå, eij skulle blifva
fastståndande, utan efter Deputationens föreslagne methode
interesserne samlas ifrån Contractets dato til räkningens slut
för alla åhren, skulle sådant hafva den obilliga consequence
med sig, at det interesse, som creditor bör nyttja hvart åhr,
kommer debitor alla åhren at nyttja, hvarmedelst capitalet
för creditoren til hans skada förminskas, der doch den ene
bör så väl rätt niuta som den andre. 2:o Håller Hr Abrahamsson
före, oaktat Justitiae-Deputationen varit af en annan
tancka, at Montgomeries å 2 procent betingade provision enligt
föreningen och den uprättade liquidationen bör afdragas, innan
något af capitalskulden kan afgå, hvilcket ingalunda kan
kallas räkna interesse på interesse, aldenstund sedan provisionen
en gång blifvit afförd, är eij annat hvarföre interesse
betalas än sielfva den resterande capitalskulden, och ingen
billighet deruti voro, at Montgomerie månge åhr skulle vänta
på en redan förtient provision och arfvodeslön. 3:o Finner Hr
Abrahamsson, i anseende til de af honom andragne skiähl,
samt at efter en af honom giord calculation Hr GeneralAdjutanten
Löwen, uppå de af K. Bergs-Collegio enligit föreningen
utsatte jernprisen, ganska ansenligen vunnit, ingen
skiählig orsak vara bemelte jernpris efter Deputationens project
at förhöija; hetnställandes i öfrigt hvad farlig påfölgd
för den allmänna säkerheten det hafva skulle, om afskied och
transactioner eij skola hållas, utan af förborgade meningar
antingen häfvas eller ändras; hvarföre han sluter, at hvad
K. Bergs-Collegium härutinnan dömdt och H. K. Maij:t confirmerat
til ingen del bör ändras, som ock Hr GeneralAdjutanten
ingen orsak haft Riksens Höglofl. Ständer med
denna ansökning at besvära.
Af R. o. A. begyntes häruppå at discoureras så väl öfver
Justitiae-Deputationens Betänckande som Hr Abrahamssons
Memorial, varandes meningarne skiljacktige; då af
Hr Riben förestältes, at som man altid förlorar tiden
med långt discourerande, det torde vara bäst at frågan straxt
Löwens och Montgomerys tvist.
97
giordes, om Betänckandet vinner bifall eller eij; och der
R. o. A. då skulle stadna i skiljacktige meningar, at då straxt
skredes til votering, emedan han intet tviflade, at icke de
fleste af R. o. A. redan lära giordt sig om saken så väl underrättade,
at ytterligare discourser eij lära behöfvas.
Hr Lagercrantz begiärte, at et af honom i denna saken
ingifvit Memorial först måtte få upläsas.
Hvilcket af R. o. A. beviljades;
Och anförer Hr Lagercrantz uti bemelte Memorial de
skiäl, hvarmed han vill visa: l:o at interessernes beräknande
uti Liquidationen är både rättvist och grundat på en laglig
praxi, samt at igenom de förre contracters uphäfvande och
förlikningens ingående Hr General-A djuf ant Löwen icke allenast
intet förlorat, utan och ganska ansenligen vunnit; 2:o
at provisionen som en laglig arfvodeslön bör på den sålde
vahran afgå, innan något på capitalskulden kan afkortas;
3:o at uti jernprisens beräknande General-Adjutanten Löwen
icke eller är laederad, utan tvärt om deraf haft god fördel; i
anseende til hvilcket alt slutes, at denna saken vid K. BergsCollegii
laga kraft vundne Resolution af den 23 Julii 1733
och H. K. Maij:ts nådige Resolution af den 12 Dec. samma
åhr bör förblifva.
Sedan Memorialet var upläst, sade Hr Lagercrantz: Denna
saken är af så stor angelägenhet och värde, at den samma
uti en hast med et ja eller neij eij kan eller bör afgiöras,
och rörer så nära den allmänna säkerheten, välfärden och
crediten in- och utomlands, at den förtienar et myckit noga
och ömt öfverläggande; de andre Stånden se med acktsamhet
uppå de steg, som R. o. A. härutinnan lära giöra; och är eij
här frågan, om en främmande skall inkräckta sig en Svensk
undersåtares egendom, utan om, derföre at en Justitim-Deputation
säger: »man tycker», »det synes», »det kan eij tros hafva
varit des mening», siuttijo resolutioner och laga kraft vundne
domar, hvaribland jemväl K. Maij:ts egne höga domar äro,
nu på en hast skola uphäfvas; vij måste höra acterne och
kunna uti denna saken eij votera.
Hr Didron: Detta är väl sagt; men til decision öfver
en Deputations betänckande, när meningarne hos R. o. A.
finnas skiljacktige, är ingen annan väg öfrig än votering.
Hr Åkerhielm: Jag lämnar derhän huru vida saken
bör afgiöras igenom votering eller eij; men påstår at cardinalAdelns
Protokoll, 1734. II. t
98
Nov. 18. Löwens och Montgomerys tvist.
acterne för R. o. A. måge upläsas, då hvar och en, som finner
sig deraf hafva anledning at ändra sin mening, lärer vara så
billig at han det gior.
Hr Lilljestierna: Jag suspenderar mina tanckar om
Betänckandet och bifaller Hr Äkerliielms föreställning at vij
först höra cardinal-acterne och K. Maij:ts dom, då sedan
frågan lärer blifva, om den samma skall blifva stående och
hvar och en hafva frihet at yttra sina tanckar; kan man då
eij blifva öfverensstämmande uti et slut, skrides til votering;
på annat sätt ser jag den samma eij kunna skie, emedan
dertil fordras en noga och grundelig kundskap om sakens
beskaffenhet och alla dess omständigheter; utom en sådan noga
kundskap bevare oss Gud för votering och det ansvar och
omdöme vij skulle draga uppå oss.
Frih. Ungern: Detta är en ny process, ty Riksdagsordningen
säger tydeligen, at sedan Betänckandet är upläst
och deröfver discourerat, skall skridas til votering, om man
annars eij kan komma öfverens. Hvarföre skola vij i detta
fall gå ifrån fundamentallagen? Och som Betänckandet så
länge legat på bordet, at hvar och en haft tilfälle at giöra
sig om saken tilfyllest underrättad, hvarföre skall nu vid
Riksdagens slut den ovanligheten brukas at gå til acta?
Hr Carl Wennerstedt: Praxis har varit, at när vid
någon Deputations Betänckande skriftelige påminnelser äro
giorde, äro sådane memorialer först upläste och sedan de til
uplysning nödige acter. Jag tror eij at Hr Lagercrantz, Hr
Åkerhielm och Hr Lilljestierna med de påfordrade acter lära
mena K. Bergs-Collegii Protocoller och mångfaldige Resolutioner
samt parternes ingifne vidlyftige skrifter, utan allenast
K. Maij:ts dom, hvilcken sedan den blifvit afhörd, jag mig
förbehåller at vidare få yttra min tancka.
Gref Dohna: Som här begiäres, at K. Maij:ts dom må
upläsas, så torde också vara nödigt at sielfva förlikningen
upläses, hvilcken gifvit Justitiae-Deputationen anledning til
den föreslagne ändringen, emedan der säijes, at stridigheterne
om liquidationen böra i lagligit foro afgiöras.
Hr Lagercrantz: Samma forum är Bergs-Collegium
och icke Riksens Ständer.
Hr Ehrenpreus: Jag hade aldrig förestält mig, at en
qusestion, som så när rörer merita, samt Bergs-Collegii och
K. Maij:ts egne höga domar, skulle på Riddarhuset afgiöras
Ehienpreutz’s memorial.
99
eller komma til votering; och som det är nödigt, at hvar och
en som vill votera, om saken och alla dess omständigheter är
noga underrättad, på det han efter samvetet må kunna votera,
ty har jag för mig upsatt et kort sammanhang af saken, som
jag beder ödmiukast R. o. A. ville tillåta mig at få upläsa.
Och som af R. o. A. härtil samtycktes;
Upläste Hr Ehrenpreutz samma sitt Memorial, hvarutinnan,
sedan sakens förlopp ifrån första Contractets begynnelse
åhr 1723 in til K. Maij:ts dom af den 12 Dec. 1733
blifvit uprepad emot Justitise-Deputationens i Betänckandet
yttrade mening, så väl angående liquidationssättet som ock
jernprisen, de skiähl andragas, hvarmed bevisas vill, at, utom
billighetens och rättvisans samt den allmänna säkerhetens
så väl som riksens heders och bergslagens välfärds kränckande,
den uti desse begge måhlén af Deputationen, emot et frivilligt
contracts klara innehåld, föreslagne ändringen eij kan tillåtas,
som alt vidlyftigt och omständeligit utfördt är i sielfva Memorialet,
hvilcket tillika med Hr Abrahamssom och Hr Lagercrantzes
Memorialer ibland allegaterne til detta Protocoll är
at finna.
Hr Riben: R. o. A. lära finna desse 3 Memorialer allenast
derpå utgå at häfva Justitise-Deputationens Betänckande.
Man kunde häremot å andfa sidan visa, at interesse är räknat
på interesse, at Hr General-Adjutanten Löwen eij vunnit i
jernprisen, at ibland de 72 åberopade domar äro många extracta
protocolli och prseliminair-resolutioner med mera, men
hvartil tienar alt sådant, tiden är oss dertil för kostbar,
emedan Riksdagen nu lider til slut, fördenskull är intet bättre
än at ju förr ju häldre låta komma til votering.
Hr Lilljestierna begiärte til sin uplysning at Hr Riben
ville visa, på hvad sätt interesse är räknat på interesse.
Hr Ehrencrona: Denna saken är uti de upläste Memorialer
så väl deducerad, at jag eij behöfver utlåta mig in
meritis, utan vill allenast beröra processualia. At få ändskap
och slut tvistande parter emellan äro tvenne vägar: l:o at
gå igenom alla domstohlar; 2:o föreningar. Emot de senare
gifves ingen appellation, mycket mindre någon ändring, sedan
en sådan förening af Domaren är confirmerad. Och som denna
saken äger en sådan beskaffenhet, at den 13 Juni 1732 parterne
ingådt en förlikning, som den 19 derpå följande af
K. Bergs-Collegio lagligen blifvit gillad och stadfäst, så at
100 Nov. 18. Löwens och Montgomerys tvist.
General-Adjutanten Löwen haft 5 hela dagar at betäncka sig
uppå, så är för honom intet annat remedium, om han vill
vinna ändring, än at visa våld eller dolus, men som han intetdera
gittat fulltyga så kan honom med rättvisa aldrig någon
ändring beviljas; at begiära apellation uti en ingången förlikning,
dertil har han als intet fog emedan han intet kan
klaga öfver någon domare, utan öfver sig sielf, ty det stod
uti hans fria vilja at antingen förena sig om et högre jernpris
eller lämna sk:^ til 20 dal. kmt, eller och at gifva bort altsammans;
Fördenskull, om vij uphäfva en laglig förlikning,
bryta vij alt folcks lag, hvilcken dicterar at en frivillig öfverenskommelse
och afskied bör vara fastare och heligare än
någon dom. Hvad här säges om interesses beräknande på
interesse emot 1687 åhrs Resolution, så, i fall så voro händt,
är det en sak som Fiscalen tilhörer at tala uppå. Och kan
jag för min del eij råda R. o. A. til at nu giöra et steg, som
sedan skulle ångras, och är här ingen annan lag at döma
efter än sielfva föreningen.
Hr Didron: Justitim-Deputationen säger, at genom förlikningen
är General-Adjutanten Löwen för när skiedt, och
det är det som bör rättas.
Hr Ehrencrona: Uti våre instructioner för Deputationerne
hafva vij förbudit dem at röra laga kraft vundne domar.
Hr Lilljestierna begiärte, at K. Maij:ts dom i saken
måtte upläsas.
Och uplästes K. Maij:ts originale dom af den 12 Dec.
1733, som nu var vid handen skaffad, hvarutinnan efter
sakens noga skiärskådande K. Maijrt i nåder pröfvat för
skiähligt at förklara, det General-Adjutanten Löwen varit
aldeles obefogad at giöra ansökning om förlikningens uphäfvande
och sakens restitution in integrum, utan skulle det,
parterne emellan, til deras efterrättelse, förblifva vid deras i
Junii månad 1732 ingångne och confirmerade förlikning, samt
de i saken sedermera utfallne och på berörde förening grundade,
så väl K. Maij:ts egne som Bergs-Collegii utslag. Och
som General-Adjutanten således oskähligt och dierfveligen
sökt at få en frivillig emellan honom och Montgomerie sluten
afhandling, samt de derå hos H. K. Maij:t och af Bergs-Collegio
utfärdade domar och utslag aldeles häfva, jemväl och med
samma dess ansökning på et trätodrygt sätt så vida gådt, at
och Montgomeries, för än föreningen skiedde, i saken vundne
Löwens och Montgomerys tvist.
101
utslag måtte för den senare blifva onyttige och kraftlöse,
hvarmed General-Adjutanten tilbudit at efter en lång förd
process ställa saken åter ifrån första början under ny och
vidlyftig rättegång; Ty skall General-Adjutant Löwen för et
sådant des otillbörliga förhållande 500 dal. smt böter til Ladugårdslands
kyrckan erlägga, och dassutan til samma kyrcka
böta 100 dal. smt, för det han emot des vederpart en oanständig
skrifart brukat, med mera.
Hr Ehrencrona: Jag har aldrig hördt rättvisare dom
än denna.
Hr Lilljestierna: Yij hafva nu hördt cardinaldocumenterne,
och at få slut i denna saken, som vij hela förmiddagen
ventilerat, lärer (hvilcket jag likväl eij utan rysning
kan säija) frågan blifva, om uti K. Maij:ts Justitia-Revisions
dom skall blifva ändring. Hvar uppå Hr Lilljestierna uprepade
General-Adjutanten Löwens ansökning gå derpå ut,
at skiählige föreningar och laga kraft vundne domar måtte
uphäfvas, brukandes til skiähl, som skulle af Montgomerie
svek och bedrägeri vara begångit, hvilcket hvarcken vid någon
domstohl eller inför K. Maij:t eller vid Justitise-Deputationen
kunnat bevisas, myckit mindre at interessen på interessen
blifvit beräknade, eller at jernprisen för lågt blifvit utsatte,
varandes i alle desse puncter förlikningen klar och tydelig;
som det ock alt af K. Maij:t uti Justitiae-Revision på det
nogaste blifvit nagelfahrit och uti dess nu upläste högst rättvisa
dom tydeligen vederlagt. Och förklarar jag, sade vidare
Hr Lilljestierna, för min del, at jag efter mitt bästa samvete
och begrep eij eller annat kan finna. Yilja Ständerne gå så
vida at emellan private decidera ex sequo et bono, utan afseende
på lag och process, så lära vij få mäst at giöra med
at uphäfva konungadomar och uprifva afskied, föreningar,
hvarigenom dörar och fönster til sielfsvåld, chicane och oändelige
besvär skulle öpnas; funno jag någon obillighet eller
olaglighet uti förlikningen, så skulle jag eij vara emot des
ändrande, men som sådant intet har kunnat visas, så beder
jag at af oss som Ständer rättvisan må blifva underhållen.
Frih. Ungern: Jag har läst Justitias-Deputationens Betäckande
och jemväl af acterne giordt mig om sakens omständigheter
och beskaffenhet underrättad, hvilcket om jag
eij giordt, skulle jag blifvit rörd af det som uti desse memorialer
så väl som uti discourserne anfördt blifvit; men som
102 Nov. 18. Löwens och Montgomerys tvist.
jag befunnit, det eij bär vara frågan, om en ingången förlikning
skall häfvas, utan allenast om de stridigheters rättvisa afgörande,
som vid förlikningens värckställande eller sielfva
liquidationen kunde existera, och denna så ofta omtalte förlikning
i sig sielf är både tvetydig och mörk i anseende
l:o til interessernes beräknande, 2:o provisionens beräknande,
3:o i den så kallade coutumen vid omkostningarnes påförande
på jernet, och 4:o uti sielfva jernprisens utsättjande,
så håller jag före, at desse tvistiglieter af Riksens Ständer
böra och kunna skiärskådas och afhielpas; och som de 570,000
dal. knit äro en pur avance för Montgomerie, är det både
rättvist och billigt, at i denne förlikning skier en skiählig
ändring, så at en vår lidande medlem med en annans oskiähliga
båtnad eij må se sig förfallen i yttersta älände och förderf,
hvarföre jag Högloft. R. o. Arns mogna och rättvisa
bepröfvande underställer, om vid så fatte omständigheter det
icke är både christeligit och billigt, at Justitiae-Deputationens
Betänckande vinner bifall, med hvilcket jag mig aldeles conformerar,
och häruppå begärer votering.
Hr Hammarberg sade, at parterne eij förbehållit sig
annat, än at, om under liquidationen någon tvist skulle upkomma,
densamma i Bergs-Collegio skulle blifva afgiord,
hvilcket som det skiedt, så kunde Riksens Ständer sig eij
härmed befatta utan at bryta förlikningen; hvaruppå Hr
Hammarberg de härom uti Justitise-Deputationens Betänckande
utur föreningsinstrumentet införde orden upläste.
Hr Landtm.: Som R. o. A. om saken lära vara nog
underrättade, så frågar jag, om jag icke kan giöra propositionen
?
Härtil svarades ja.
Hr vice Prsesidenten Nils Silfwerschöldh sade, at i
anledning af det som nu upläst blifvit finner han hela saken
roulera uppå tvenne hufvuddocumenter, nemligen Förlikningsinstrumentet
och Liquidationen; och som han eij annat kunde
föreställa sig, än at R. o. A., innan de vilja döma om en
summa, som stiger öfver 500,000 dal. kmt, hvilcket är en
alt för stor post emellan private här i Sverige, lära vilja
afhöra bemelte 2:ne documenter, så hemstälte han, om icke
bemelte tvenne documenter kunde upläsas, ty om Montgomeries
avance voro så stor, som Frih. Ungern förmenar, så voro der
en lassio enormis, som borde rättas; åtminstone bad Hr vice
Löwens och Montgomerys tvist.
103
Prsesidenten för sin del, at han måtte få läsa desse tvänne
documenter, emedan han eliest eij voro i stånd at votera.
Frih. Ungern: Förlikningens innehåld finnes i Betänckandet,
som i dag är upläst, och Liquidationen är af den vidlyftighet,
at den i dag eij lärer hinna upläsas.
Hr Lilljestierna påminte, at liquidationssättet vunnit
laga kraft.
Hr Carl Wennerstedt: Alla de tvetydigheter, som
Frih. Ungern anfördt, äro i Bergs-Collegii och Konungens
domar uptagne och afgiorde; ty kan R. o. A. eij vidare gå
in meritis.
Hr Suanthe von Böhnen: Yij äro nog underrättade;
låt oss komma til votering at vinna tiden.
Hr Didron: Mine skiähl äro, at pluraliteten i JustitiseDeputation,
hvilcke aflagt en dyr ed, hafva bifallit ändringen.
Härtil svarades, at Konung, Råd och Bergs-Collegii ledamöter
hafva aflagt en lika dyr ed.
Hr Didron fortfor: Härpå grundar jag mig och säger
altså, at qusestionen bör blifva om Justitise-Deputationens
Betänckande vinner bifall eller eij.
Frih. Coijett hemstälte, om icke propositionen må blifva
denna, antingen de trenne vota eller pluralitetens mening uti
Deputationen bifalles.
Andre påstodo frågan böra blifva, om K. Maij:ts dom
skall blifva ändrad eller eij.
Hr Lagercrantz: Jag ponerar at Justitise-Deputationens
Betänckande igenom de fleste vota vinner bifall; säija vij icke
då implicite först, at K. Maij:ts dom eij varit väl grundad?
2:o Häfva vij i detta måhl Riksdags-Ordningen, hvilcken
dicterar straff för dem som klaga på Konungens dom; och
3:o sättja vij alla afskied och föreningar i osäkerhet. Fördenskull
tyckes mig propositionen böra vara denna, om det
icke i denna saken bör förblifva vid K. Maij:ts så väl grundade
och rättvisa dom.
Hr von Böhnen: Detta är eij qusestionen, emedan ingen
undersåte bör tros vara, som icke äger tilbörlig vördnad för
K. Maij:ts höga domar, men icke des mindre ändrades i går
K. Maij:ts Resolution i Cederfelts sak om Rålanda rustliald,
och Riksdags-Ordningen och Regeringsformen tillåta votering
öfver en Deputations Betänckande; fördenskull bör frågan
blifva, om Betänckandet bifalles.
104 Nov. 18. R. o. A. gilla K. Maj:ts dom.
Hr Ehrencrona: Den K. Resolutionen, som i går ändrades,
uphäfde en ingången förlikning och var altså af en
hel annan beskalfenhet.
Frih. Coijett: Rättvisan bör befästa Konungens domar,
elliest kunna de ändras.
Hr Lilljestierna: Jag blifver vid mitt förra, at hos
Ständerne aldrig andra klagomål böra uptagas, än de male
administrata justitia och öfver nulliteter; samt at Ständerne
aldrig böra gå in meritis. Vid 1727 och 1731 ahrs Riksdagar
holts detta strängt. Och är detta det första justitisemåhl som
R. o. A. votera uti; Gud låte det och blifva det sidsta.
Hr Landtm.: Jag gior propositionen efter vanligheten
och frågar, om pluraliteten uti Justitiae-Deputationens Betänckande
får bifall.
Härtil svarades ja och neij, och ropades på votering.
Hvartil samtycktes. Och upsattes propositionen, hvilcken,
efter åtskillige giorde påminnelser, af R. o. A. blef bifallen,
så lydande:
Den, som bifaller pluralitetens tanckar uti JustitiaeDeputationens
Betänckande uti saken emellan General-Adjutanten
Löwen och Handelsmannen Montgomerie, skrifver Ja;
den som eij bifaller bemelte pluralitet, utan H. K. Maij:ts
dom, skrifver Neij.
Sedan bemelte proposition å nyo var upläst, satte sig
tillika med Hr Landtmarskalcken sex af R. o. A. til bordet
at emottaga voteringszedlarne. R. och A. upropades efter matrikelen,
då hvar och en lade sin slutne zedel på bordet, absentes
annoterades, som sedan blefvo upropade.
Då efter sluten votering vota räknades och voro etthundrade
tiugu sex Ja och etthundrade sextijo fyra Neij, som
det underskrefne voteringsinstrumentet utvisar, hvilcket finnes
ibland allegaterne.
Skrefs i följe häraf på Justitiae-Deputationens Betänckande:
R. o. A. stadnade uti det slut, at det förblifver vid
K. Maij:ts dom.
Hvaruppå R. o. A. skildes åt, då klåckan var half siu
om aftonen.
Wallwijks memorial om rättegångshandlingars tryckande. 105
Den 19 November.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande öfver Öfversten
Baron Burguer von Rittersteins ingifne Memorial angående
en viss ordning huru expenser skola vinnande parter til—
mätas, med mera, hållandes Deputationen före onödigt vara,
at i desse måhl något nytt stadgas och förordnas, utan at
det vid de härutinnan utkomne K. Förordningar må förblifva.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Hr Landtm, gaf R. o. A. tilkienna, huruledes de många
angelägne och vigtige ärender, hvilcka oacktat all använd
trägen flit och möda Secrete Utskottet ännu eij hunnit med
at afgiöra, nödvändigt fordra at Secrete Utskottet hädanefter
flere gånger om veckan sammankommer, så framt efter Riksens
Ständers yttrade åstundan man uppå Riksdagen skall
kunna erhålla et skyndesamt och önskeligit slut, i anseende
hvartil, fast än Riksens Ständers Plena i dag äro tilsammans,
för Secrete Utskottet jemväl är anslag giordt; och som Hr
Landtnäs närvaro der är nödig, frågade Hr Landtm, om han
icke nu kunde gå dit neder och lämna Frih. Ungern von
Sternberg at under des frånvaro föra directionen.
R. o. A. samtyckte 'härtil, och Hr Landtm, gick neder
i Secrete Utskottet, då Öfverst-Lieutenanten vid K. Lif-Regimentet
Frih. Matthias Alexander von Ungern Sternberg efter
R. o. Arns gifne samtycke trädde til Landtmarskalcksbordet
at föra directionen, ställande sig nedre vid ändan på högra
sidan.
Företogs Justitice-Deputationens Betänckande öfver Hr
Jan von Wahvijk juniors Memorial, hvarutinnan underställes,
om icke til justitiens befrämjande det må stå hvarjom och
enom fritt at låta genom trycket utgå eij allenast de skriftväxlingar,
som uti rättegångssaker tvistande parter emellan
brukas, samt den til följe deraf fälte dom och resolution, utan
ock domhafvandernes särskilte vota, finnandes Deputationen
det icke kunna förbiudas, om någon efter föregången censur
vill genom trycket kundgiöra låta så väl de skrifter, hvilcka i
hans sak vid domstohlen blifvit växlade som domarens deröfver
gifne utslag; men at domhafvandernes särskilte vota
skulle genom trycket giöras allmänne, sådant håller Deputationen
vara betänckeligit.
106 Nov. 19. Utskänkning. Tolla ryttmästaretitel.
R. o. A. biföllo detta Betänckande.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Beputationens
Betänckande öfver Magistratens liär i staden ingifne
Memorial, at Källarmästaren Wilhelm Jacob Bleumortier
måtte betagas at hålla vijnskiäncksnäring uti dess åhr 1730
vid Södermalms torg upbygde stenhus, emedan det skall lända
Söder Stadshuskällaren til förfördelande uti des näring; men
som Deputationen, sedan den infordrat bemelte källarmästares
förklaring häröfver, befunnit, at staden häraf icke kan taga
någon skada, hälst Bleumortier erbudit sig vilja gifva 25 procent
mer än Källarmästaren på Stadshuset Jöransson betalar,
deräst samma näring honom, Bleumortier, blefvo updragen,
förutan det at bemelte Källarmästare Jöransson sig häröfver
icke besvärat; altså håller Deputationen för betänckeligit, at
uti K. Maij:ts för Yijnskiäncken Bleumortier den 4 Julii 1733
utfallne nådige Resolution någon ändring må giöras, hälst
Deputationen eij finner någon nödvändighet at mer betaga
vijnskiäncker at bo nära tilsammans, än andre stadsens handlande
och invånare.
R. o. A. biföllo äfvenledes Betänckandet.
Uplästes Riksens Ständers Secreta Deputations Betänckande
öfver General-Majorens Baron von Byrings ingifne
Memorial, beträffande Lieutenantens Reinhold Gustaf Tolles
ansökning om Ryttmästare caractere; hvarutaf och som Deputationen
funnit, at bemelte Lieutenant, som sedan 1704 tient
och sig med mycken distinction upfördt samt uti Ryska fångenskapet
nog svårighet utstådt, väl hade blifvit avancerad,
deräst icke det olyckeliga slaget vid Pultava emellan kommit,
han och jemväl, om han vid placeringen 1723 sig infunnit,
som han dock intet haft tilfälle at giöra, ofelbart fädt Ryttmästare
caracter, efter den då faststäldte methoden. Fördenskull
tycker Secreta Deputationen billigt vara, det H. K. Maij:t
i underdånighet kunde styrckas, bemelte Lieutenant Toll med
Ryttmästar caraCter at benåda.
Frih. Coijett sade, at som Hr Lieutenant Toll, i anseende
til dess merite och långlige tienster samt utståndne svåra
fångenskap, otvifvelacktigt med förbättring på caracteren hade
blifvit ihogkommen, om han, då placeringen skiedde, varit
tilstädes, så kunde af R. o. A. til den begiärte och af Secreta
Deputationen föreslagne caracteren med så myckit större skiähl
och säkerhet beviljas, som denna ansökning eij kunde anses
Skatteköp beviljas kommis. Bilberg.
107
för ny, emedan Hr Lieutenant Toll alt ifrån placeringstiden
icke mindre än des vederlikar, som då med förbättring på
caracteren blefvo hugnade, och med hvilcka han ägde lika
tiensteåhr och meriter, til erhållande af det han nu söker varit
berättigad, börandes den olyckan, at han vid Placerings-Deputationen
eij kunde sig anmäla, emedan lagligit förfall honom
derifrån afhöll, eij lända honom til meen uti des rättmätiga
påstående.
I anseende til de af Secreta Deputationen så väl som
Frih. Coijett andragne skiähl, bifölls Betänckandet af R. och A.
Vid detta tilfälle giorde Hr Westfelt det förbehåll, at om
ifrån de andre Stånden någre recommendationer i Riksens
Ständers namn skulle begiäras, honom och de flere R. och
A:ns ledamöter, som det vordo åstundandes, jemväl underdånige
recommendationer måtte beviljas.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Beputationens
Betänckande öfver åboernes uti Härads kyrkoby och Skiählby
uti Södermanland och Gripsholms lähn giorde ansökning at
få lösa sina åboende hemman til skatte framför Commissarien
Bilberg, som dem samma sig tilbyta söker, varandes Deputationen
i anseende til de andragne skiähl och omständigheter
af den tanckan, at Commissarien Bilberg bör framför åboernes
sökte skatteköp vara til bytet berättigad, hvarjemte och på
det slike queestioner framdeles icke måge existera samt hvar
och en i detta fall må vetta, hvad hän häfver sig at efterrätta,
Deputationen til Riksens Ständer hemställer, om icke
hos K. Maijt i underdånighet kunde anhållas, det tächtes H.
K. Maijt utfärda dess nådige förordning, at hvilcken som först
anmäler sig, det vare sig frälseman til byte eller och åbo til
skatteköp af cronohemman, den samma må uti des ansökning
niuta preference, så framt inga andra omständigheter ligga i
vägen, som sådant kunna hindra.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Beputations
Betänckande öfver Commissarien Carl Gustaf Bilbergs sökte
byte af några hemman i Södermanland och Gripsholms lähn,
nemligen Kumbla N:o 1,5/s> Kyrkoby N:o 3, V2, ibidem N:o 4,
V2, Hageby Skiählby N:o 2,5/si samt ibidem N:o 3,s/8, emot det
af honom anbudne vederlag af frälsehemmanet Ryby, mantahl
1, deraf 2/3 skattlagde til V2, uti Södermanland, Gripsholms
lähn, Ackers härad och Ackers sochn, Eneby, mantahl 3/g,
108
Nov. 19. Hemmansbyten.
ibidem 3/8, deraf Vandel, som gior Vs uti Eskilstuna lahn,
Osterrekarne härad och Vahlby sochn, Tiby 3/4 uti Upsala
lahn, Ulleråkers härad, Börje sockn, Eneby s/4 uti samma
lähn, härad och Bondkyrcka sochn, Elinge 3/4 uti Bälinge
härad och Skuttunge sochn, samt Långarne 3/8 uti Trögd härad
och Villberga sochn; och som det af bytesliquidationen befunnits,
at cronan icke allenast uti ägor och ränta får fullt
gen fullo, utan ock igenom den cederade öfverräntan niuter en
ofelbar vinning, så finner Deputationen deremot intet at påminna.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Anmältes Expeditionerna utur Expeditions-Deputation N:o
106 til och med N:o 115.
Uti Expeditionen N:o 108, angående tilökning på HofRätternes
löningar, biföll R. o. A. de af Präste- och Borgarestånden
giorde påminnelser, at Cammererarne uti Hof-Rätterne
måge niuta den begärte skrifvarelönen, men at de öfrige
Hof-Rätternes betiente, som redan niuta lika underhåld och
förmån med slike betiente i andre collegier, eij kunna få någon
tilökning, emedan den begärte öfverskottssumman derigenom
icke torde blifva tilräckelig.
Uplästes Cammar-Oeconomie och Commerce-Deputationens
Betänckande angående barlastplatsinrättningen i Stockholm,
til hvilcken författning, på det sätt, at alle inkommande skieppare
vid 100 dal. smts vite icke skola understå sig sin innehafvande
barlast annorstädes at utlasta, än på den nu adopterade
barlastplatzen, med hvad mera som i Betänckandet så
angående stadsens rättighet som hvad cronofartyg beträffar
anfördt är, Deputationen gifver sitt bifall, hållandes för nödigt,
at Commerce-Collegium likaledes om en slik inrättning uti de
öfrige stapelstäderne i riket behörigen med Magistraterne corresponderar
och sådant til värkställighet bringar.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeconomie och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Praesidenten Hr Grefve von Fersens begiärte
byte af åtskillige skatte- och cronohemman uti Ostergiöthland,
Gullbergs härad och Liung sochn, hvaribland Hr
Praesidenten nu allenast åstundat Råby N:o 1 cronohemman,
7* samt ibidem N:o 2 nytt skatte, V2, jemte Säby N:o 3 cronohemman
och det tilförene til utbyte sökte cronohemmanet Skallorp,
V2, i förberörde sochn, emot vederlag af följande frälse
-
Hemmansbyten. Uppbördskommissariers lön. 109
hemman, nemligen uti Östergöthland, Valkebo härad och
Gammalkihl sochn, Påtorp 3/8, Wickensta sochn Gunnarp 1/2,
Bobergs härad och Lönsåhs sochn Mårtorp 3/8, Skiepsåhs
sochn, Nafversta 1, Hensstorp %» Vifolcka härad och Normelösa
sochn, Stora Skiönberga ä/s uti Upsala lähn, Hagunda härad
och Dahlby sochn, Hässle 3/4, samt uti Vässmanland Tuhundrad
härad och Lundby sochn Hammarby 1; hafvandes
Deputationen til detta bytets fastställande gifvit sitt bifall
och samtycke, allenast at räntan af vederlagshemmanet Hessle,
som från öde på frihet är uptagit, efter markgången erlägges,
til dess frihetsåhren 1736 expirera och K. Maijt och cronan
får deraf sin fulla skatt, samt at det samma vid afträdet
lämnas väl bebygdt och fulleligen upodlat.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Hr Riks-Rådets Grefve Jacob Grönstedts til
Riksens Ständer ingifne Memorial, hvarutinnan Hr Riks-Rådet
anhåller at emot behörigt vederlag fä utbyta hemmanet Hammarby
i Vessmanland, Tuhundra härad och Vinby sochn belägit,
hvilcket Praesidenten Grefve von Fersen uti det honom
beviljade bytet ibland andre hemman til vederlag upgifvit, hvarjemte
Hr Riks-Rådet begiärer at så framt honom bytet beviljas,
han då i samma hemman må niuta immisson, så snart
behörigt vederlag derföre är upgifvit, erbiudandes sig deremot
at för de 44 dal. 30 öre smts ränta, som cronan skulle åtniuta
af det upgifne Hammarby hemmanet, efter ref- och skattläggningen
gifva fulla 50 dal. smts ränta i vederlag, på det
publico äfven någon fördel derigenom kunde tilflyta.
R. o. A. funno skiähligt denna Hr Riks-Rådets ansökning
at bifalla.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående Stockholms stads extraordinarie Upbörds-Commissariers
aflönande, hvarutinnan Deputationen i
i anseende til de åberopade K. Förordningar med flere skiähl
och omständigheter håller före, at de extraordinarie UpbördsCommissarier,
som til lön- och betalningsafgiftens jemte slottshielpens
och flere extraordinarie utskylders indrifvande blifvit
antagne, intet kunna af Stockholms stads enskylte medel aflönas,
utan at, så snart quantum upgifves på alla de extraordinarie
upbörderne, hvilcka hädanefter här i Stockholm komma
at infordras, proportionaliter af hvarje upbördssumma må utsättas
så många procentum, som til de dem bestådde 1,600
110
Nov. 19. Hemmansbyten.
dal. smts upfyllande kunna vara tilräckelige, af hvilka 1,600
dal. smts procentmedel Deputationen förmenar Upbörds-Commissarierne
doch intet mera böra undfå, än som belöper af
den summan som de värckeligen indrifva, så at, om hela den
til indrifvande upgifne summan ricktigt af dem upbäres och
aflevereras, skola de ock komma at til fullo niuta sine 1,600
dahl. smt tilsammans åhrligen, men om något deraf blifver innestående,
så innehålles och äfven af förenämde 1,600 dal. smt
procentmedel så mycket som belöper på den resterande och
innestående summan. — Beträffande Upbörds-Commissariernes
löner för 1731, 1732 och 1733 samt innevarande åhr, så är
Deputationen af den mening, at dertil må proportionaliter af
hvardera upbörden något afskrifvas, och således de äfven för
dessa åhren niuta deras löner, tilsammans åhrligen 1,600 dal.
smt, dock at upbördsmännens egenvilliga förhållande, i det
de förklarat sig hvarken med 1731 eller 1732 åhrens räkning
kunna inkomma, innan de få veta hvad de få afskrifva för
sitt arfvode, eij eller förrätta upbörden för 1733, dem alfvarsamligen
af Magistaten föreställes, så at, i fall cronan dervid
skulle komma at lida, sådant til fullo kunde blifva ersatt.
Hr Carl Wennerstedt frågade, om detta förslag är
enligit med K. Cammar-Collegii Betänckande.
Frih. Strömfelt svarade, at K. Cammar-Collegium til—
förende varit af andre tanckar härutinnan, men sedan fallit
på detta förslag såsom et medium, hvilcket bäst voro at härutinnan
vid handen taga.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Assessoren Friår. Ferdinand Flachs
sökte byte af 3/s cronohemmanet Brännåhsen och Vs dito Oset
samt dito Mohemmet Vs i Skaraborgs lähn, Vartofta härad
och Haubo sochn, emot vederlag af frälsehemmanet Utvängstorp,
Knapegården Va och dito Korrarp Vs mantahl, i samma
lähn och härad samt Utvängstorpa sochn belägit. Och som
Deputationen funnit, at K. Maj:t och cronan genom detta byte
fådt fullt gen fullo, så att Assessoren Flach des utan får en
öfverränta til godo af 1 dal. 6 öre 62/s pgr smt, så håller
Deputationen före, at detta bytet må vinna sin framgång.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Riks-Rådet och General-Gouverneuren
Hemmansbyten. Kontorsskrifavarén Kråka. lil
Grefve Johan August Meijerfelts sökte byte af cronoaugmentshemmanet
Sticklinge på Lidinge ön uti Daneryd sockn
och skiepslag samt Stockholms lähn V2 augment på rusthållet
N:o 23 af K. Lif-Regimentet och Lif-Compagniet, emot frälsehemmanet
Eneby V2 uti samma lähn, skiepslag och sochn, til
hvilckets fastställande Deputationen på det sättet gifvit sitt
samtycke at Eneby hemman til hela dess ränta, utom boskapspenningarne,
blifver augment, och Sticklinge, som deremot från
indelningsvärcket utgår, kommer at blifva General-Lieutenantens
och Geheimde-Rådet Baners frälse, efter som Eneby är
honom tilhörigt.
R. 0. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Commissarien Hr Anders Cederflychts
sökte utbyten med K. Maijt och cronan uti Elfsborgs lähn,
det ena af hemmanet Gunnared Nåhlgården, skattehemman
1 uti Vättle härad och Angared sochn, det andra af hemmanet
Grannabben, cronohemman Vs uti förbemelte härad och Lundby
sochn, emot vederlag af hemmanen i samma lähn och Kuhlings
härad, nemligen Horssby Bengtgården frälsehemmanet 1, skattlagt
til 5/s> uti Torsled sochn belägit, item Ahsen Öfvergården
frälsehemman Va» skattlagt til 3/8, samt ibidem Nedergården
frälsehemman Va, skattlagt til 3/8, uti Remene sochn belägne.
Hvartil Deputationen på det sättet gifvit sitt bifall, at Hr Cederfiyclit
til K. Maijt och cronan afstår den i bytesliquidationen
uptagne öfverränta af 9 dal. 4 öre 19 pgr smt.
R. 0. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Justities-Deputationens Betänckande öfver Upsyningsmännernes
vid Ammiralitetet i Carlscrona, Capitainens
Leijonankars och Krigs-Commissarien Perments ingifne memorial
angående Contoirsskrifvaren Georg Peter Kråka, som
igenom onda menniskiors sammanstämplingar och illfundiga
åtgiärder skall måst mer än i 2:ne åhr utstå et ganska svårt
och eftertänckeligit oskyldigt lidande, i hvilcket måhl Deputationen
efter giord berättelse om sakens beskaffenhet, är af den
tanckan, at som H. K. Maijt allaredan med correction ansedt
Ammiralitets-Öfver- och Under-Rätterne samt actor officiosus
för deras härutinnan begångne embetesförseelser, altså må det
ock, hvad sielfva beifrandet af deras i processen begångne
felacktigheter vidkommer, dervid förblifva; men aldenstund
Skrifvaren Kråka, för det han i så måtto lidit någon up
-
112 Nov. 19. Kontorsskrifvare!! Kråkas oförskylda lidande.
rättelse, värkeligen bör til godo niuta; fördenskull styrcker
Deputationen at hos H. K. Maijt i underdånighet anhålla,
det täcktes H. K. Maijt med Råds råde, sedan noga blifvit
skiärskådat och pröfvat, huru hvar och en af AmmiralietsOfver-
samt bägge Under-Rätternes ledamöter mer eller mindre
varit vållande til det lidande Kråka öfvergådt, i nåder pålägga
hvar och en af dem samt i synnerhet actor officiosus AdvocatFiscalen
Wessman, at efter hvars och ens förseelses beskaffenhet
bidraga dertil, at Kråka med en summa penningar, som
kan vara tilräckelig at svara emot alt dess utståndne lidande,
skiähligen blifver förnögd och til freds stäld.
Frih. Coijett giorde en myckit eftertryckelig och omständelig
föreställning angående denne Kråkas svåra och oskyldiga
lidande och de grofva felacktigheter i processen som emot
bemelte Contoirsskrifvare blifvit öfvade; tilläggandes et så hårdt
och obilligt förfarande aldrig vara hördt, som vid detta tillfället
brukat är; och som Advocat-Fiscalen på alt sätt sökt
at giöra denne Kråka til tiuf, hvilcket han doch eij förmådt,
emedan mannen blifvit oskyldig befunnen, så voro både Guds
och Sveriges lag likmätigt, at han sielf undergingo det onda
som han ämnat sin oskyldiga nästa, samt aldrig mer fingo
bekläda något ämbete; och hvad Under-Rätten beträffar, så
tycktes den samme genom så grofva förseelser hafva förtient
at aldrig mer blifva domföhr.
Hr Adlerbeth sade sig fruckta et så strängt förfarande
ännu vara för bittida, aldenstund Advocat-Fiscalen, fast än
han kan finnas brottslig, doch först lagligen bör höras och
dömas; hvarvid ännu är at märcka, at detta hans ämbetesbrott
redan är angifvit och af K. Maijt beifrat, i det han
fådt en skarp reprimande; Men som han af Riksens Ständer
eij är hörd, så kan lian eij eller, innan det skiedt, af dem
dömas.
Hr Riben; Det är be vist, at Kråkan oskyldigt alt för
myckit lidit: Justitiae-Deputationen har jemväl funnit, at de
som dertil varit vållande med straff böra anses; men frågan
blifver om Kråkas lidande med penningar kan ersättjas, som
Deputationen föreslagit.
Hr Adlerbeth: Här är en error in processu förelupen,
men Kråka är intet blifven dömd, fast han hardt blifvit angifven.
I öfrigit kunna vij oss om Advocat-Fiscalens och Under
-
Om advokatfiskalen Wessmans anklagande. 113
rättens förseelser och hvad straff de egenteligen förtient, eij
utlåta, innan vij hördt protocollen och voteringarne i saken.
Frih. Coijett: Fast Kråka intet blifvit dömd, så har
han doch alt för myckit lidit, i det han sutit i et hårdt och
oerhördt fängelse.
Hr von Hökerstedt sade sig hålla för betänckeligit, at
Ständerne skulle döma Advocat-Fiscalen Wessman, som hos
dem eij blifvit hörd, utan voro bättre at til Betänckandet tillädes,
at han fiscaliter blefvo anklagad.
Frih. Coijett förklarade sig härmed nögd, allenast at
detta jemväl tillägges, att Advocat-Fiskalen Wessman aldrig
må bekläda någon tienst, så framt han eij har giltiga exceptioner
at försvara sig med.
Frih. Ungern frågade R. o. A., om vid Betänckandet
skall tilläggas, at Advocat-Fiscalen Wessman fiscaliter bör anklagas
och för detta sitt brott lagligen dömas.
Men härpå föll eij något svar, aldenstund Frih. Coijett
hemstälte, om icke Ofver- och Under-Rätten vid Ammiralitetet
i Carlscrona jemväl böra anklagas.
Hr Adlerbeth sade, at Justitias-Deputationen eij velat
styrcka härtil, emedan en sådan extraordinarie Commission,
som detta måhlet kommo at uptaga, skulle fordra stora omkostningar.
Frih. Coijett: Vid närvarande tider är nödigt at söka
all möijelig besparing för publicum, men när folcks ähra, lif
och egendom skola skyddas, så bör ingen omkostnad acktas.
Hr Carl Wennerstedt sade sig vara med Frih. Coijett
af enahanda tancka, at om Öfver- och Under-Rättens samt actoris
förseelser lagligen bör undersökas och dömas; men som
sådant eij kan skie i orten, med mindre en ansenlig och kåstsam
Commission dit förordnas och Ständerne vid sidste Riksdag
beslutit, at inge dylike Commissioner böra sättjas, utan
då högsta nödvändigheten det fordrar, altså voro bäst, at det
förblefvo vid Justitise-Deputationens Betänckande.
Frih. Coijett sade detta vara en extraordinarie casus,
som förtienar en särskilt Commission, emedan den allmänna
säkerheten, som tilsäijer hvar och en frihet på ähra, lif och
gods, voro bruten, och hvad omkostningarne angår, så böra de
stadna på den succumberande parten.
Hr Adlerbeth: Emedan Ofver-Rättens ledamöter eij annorstädes
kunna anklagas än för K. Maijts Justitiee-Revision,
Adelns Protokoll, 1734. II. ®
114 Nov. 19. Fråga om Wessmans m. flis suspension.
så har Deputationen fallit på de tanckar som Betänckandet
innehåller, ty på det sättet besparas Commissions-omkostningar
och följes en laglig process.
Hr Carl Wennerstedt: Ofver-Rätten kan anklagas för
Rådet, men hvar skall Under-Rätten anklagas?
Frih. Coijett hemstälte, om icke Justitias-Cancellern
kunde anbefallas at lagligen tiltala Ofver- och Under-Rätten
samt vara Ständerne vid nästa* Riksdag ansvarig huru detta
är värkstält.
Hr von Blixen påstod, at Justitiae-Cancellerens berättelse
om värkställigheten häraf vid nästa Riksdag i alla 4
stånden bör upläsas.
Hr Riben höll före, at ledamöterne uti Ofver- och
Under-Rätten samt Advocat-Fiscalen Wessman förut ifrån deras
ämbeten böra suspenderas; ty Lagersparre suspenderades ifrån
ämbetet innan han fick förklara sig. Jag frågar om eij desse
giordt så mycket?
Hr Carl Wennerstedt: Suspension ifrån ämbetet, innan
lagligen blifvit ransakat, strider emot vår fundamentallag.
Frih. Ungern giorde frågan, om hos K. Maij:t Ständerne
i underdånighet kommo at anhålla, at Justitiffi-Cancelleren
må anbefallas lagligen at tiltala Ofver- och Under-Rätten
på vederbörlig ort, samt vid nästa Riksdag gifva Ständerne
tilkienna, huru sådant är värckstäldt och til laga dom befordrat.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall samt at i följe häraf en
resolution kommer at projecteras och R. o. A. föredragas.
Hr Ridderschautz anhöll hos R. o. A., at hos de öfrige
Stånden måtte påminnas om deras svar och utlåtelse
öfver 1719, 1720 och 1721 åhrs löningsliquidationers betalning.
Och anbefaltes Riddarhus-Fiscalen at gå til de andre
Stånden at härom giöra påminnelse.
Hr Landtm, kom nu up utur Secrete Utskottet.
I det samma anmältes och inläts en Deputation från
Bondeståndet. Undertalemannen förde ordet och gaf efter aflagd
hälsning tilkienna, at Ståndet hos sig haft i öfvervägande
angående Riksdagens slut, men som de redan uti deras afgifne
Extracto Protocolli giordt det förbehåld, at de angelägnaste
ärender böra vara afgiorde innan Riksdagen ändas, så
förblefvo de ock ännu vid samma förbehåld, så at Bevillningsvärcket
och Ståndens besvär med flere dylika högt angelägne
ärender bör vara afslutade, så framt de skola kunna sam
-
Bonde-dep. om riksdagens afslutande. Slottsbyggnaden. 115
tycka til Riksdagens afblåsande den 28 November; Ståndet
påminte derjemte i ödmiukhet, at R. o. A. ville med det första
sig til afgiörande företaga Bevilningsvärcket och i benägit öfvervägande
komma låta Ståndets dervid giorde påminnelser, så
väl som de flere Bondeståndet rörande men ännu oafgiorde
angelägenheter.
Sedan Hr Landtm, svarat, at R. o. A. med möijeligaste
skyndsamhet lära afgiöra de återstående angelägne ärender
samt bedt vänligen hälsa;
Afträdde denne Deputation.
Uplästes den til H. K. Maij:t af Slottsbyggnads-Deputationen
i underdånighet aflagde och af K. Maij:t med Riksens
Ständer i nåder communicerade berättelsen om bemelte Deputations
förrättning och giöromåhl sedan sidsta Riksdag,
hvarutinnan omständeligen förmäles så väl om slottsbyggningsmedlens
indrifvande och disposition som arbetsmanskapet, de
dertil requirerade byggningsmaterialier, med hvad mera som
sielfva byggnaden beträffar, anförandes Deputationen i öfrigit,
at medelst Grefven och Ofver-Intendenten Tossins vid den
honom anförtrodde directionen berömmeliga nit och sorgfällighet,
jemte Håf-Intendenten Hårlemans besynnerliga drift och goda
conduite, slottsbyggnaden til denna tiden blifvit med fördel
och ringa bekostnad fullfölgd.
Hr Gref Tessin gaf vid detta tillfället R. o. A. vid
handen, at han varit sinnad med en noga och utförlig berättelse
om arbetet och byggnaden nu som vid förra Riksdagen
at inkomma; men som för de många uti architecturen brukelige
och eij allom bekante termer skuld en sådan beskrifning
mer möda än nytta skulle med sig hafva, hade han hållit betänckeligit
Riksens Höglofl. Ständer dermed at besvära, hälst
som den berättelsen voro den säkraste och bäste, som på
Slottsbacken för ögonen står. Hvarjemte Hr Grefven sade
sig hafva orsak at tacka Riksens Höglofl. Ständers SlottsDeputat.
ion, genom hvilckens tidiga försorg och goda anstalter
Hr Grefven blifvit satt i stånd at befrämja byggnaden så
långt som skiedt är. Och som genom den härtils skiedde bevillningen
icke allenast murarne til större delen äro updragne,
utan ock på innanredet, hvilcket icke mindre är nödigt, jemväl
blifvit arbetat, så hemstälte Hr Grefven, om icke R. o. A.
skulle vilja taga i öfvervägande angående slottshielpens vidare
continuation.
116 Nov. 19. R. o. A. bifalla slottshjelpen.
R. o. A. betygade sitt nöije öfver Hr Grefvens och ÖfverIntendentens
vid Slottsbyggnaden viste sorgfälliga nit och möda,
hvars beröm sielfva värcket nogsamt med sig förer; gifvandes
uppå Hr Landtm:s giorde frågan R. o. A. sitt samtycke at med
slottshielpsbevillningen til nästa Riksdag continuera.
Och skrefs altså uppå Slotts-Deputationens Berättelse:
Resol.: Upläst hos R. o. A. d. 19 Nov. 1734; och beviljade
R. o. A. at til nästa Riksdag med slottshielpens erläggande
contiuuera.
Hvaruppå fants godt at afsända en Deputation til de andre
Stånden 6 personer starck, hvilcken med dem communicerar R.
o. A:ns fattade resolution, förmodandes man, at de eij lära
undandraga sig at härutinnan efterfölja R. o. Arns exempel.
Gref Tessin anmodades at föra denne Deputation; som ock
strax afgick.
Hr Landtm, hemstälte, om icke de dertil Deputerade i
eftermiddag kunde träda tilsammans at ytterligare jemka bevillningsprojectet,
emedan Bondeståndet i dag härom låtit påminna
och detta är et af de angelägnaste Riksdagsärender.
R. o. A. samtyckte dertil at bemelte Deputerade i dag
eftermiddagen träda tilsammans.
Hr Ridderschantz och någre flere af R. o. A. sade
vid detta tilfället, at dem tycktes billigt det de Hofbetiente,
som hafva allenast caracteren men eij lön på staten, borde i
anseende til rangen som de niuta erlägga lika med de lönhafvande.
Häremot svarades af andre, at om Hofbetienterne uti
denna bevillning skola betala för blotta caracteren, bör sådant
blifva generalt;
Hvarmed denne discoursen kom at afstadna.
Och uplästes Riksens Ständers Secrete Utskotts Extractum
Protocolli af innevarande dato, hvarutinnan samtelige
Riksens Ständer tilkienna gifves, at H. K. Maij:t, efter inhämtad
Secrete Utskottets underdåniga tanckar, uppå H. Maij:ts
Konungens af Dannemark giorde vänlige anbud, godt achtat
at afhandla och sluta emellan cronan Sverige och Dannemark
et defensivt och til alla delar reciproqt förbund til begge rikens
större anseende och inbördes försvar, samt at dermed
under den Högstas skickelse nu så vida kommit, at ratificationerne
utbytte blifvit och således hela värcket vunnit sin
fullbordan och sitt fasta slut.
Förbund med Danmark. Tullarrendet. 117
R. o. A. önskade den högsta Gudens milda välsignelse
til detta slutne alliancevärcket samt at det måtte lända vårt
k. Fädernesland til styrcko, förmohn och upkomst.
Hr Landtm, gaf tilkienna, at Collegiernes påminnelser
vid Tull-Deputationens Betänckande angående Generaltullarrendet
nu var inkommit;
Hvilcket uppå R. o. A:ns godtfinnande upbröts och begyntes
med des upläsande.
Gref Tessin kom tilbaka med Deputationen som angående
slottshielpen hade varit hos de andre Stånden, och berättade
at Prästeståndet redan varit åtskildt; Borgare- och
Bondestånden, hvilcka ännu varit samlade, hade lofvat med
det första sig at yttra; och hade emedlertid Talemannen för
Bondeståndet svarat, at så mycket han kunnat förstå, voro
des Stånd til ingen bevillning benägnare än denne, hvilcken
de med ögonen kunde förmärka tilväxa til landets prydnad
och Deras Maij:ters nöije.
Sedan fortfors med upläsandet af Collegiernes påminnelser
eller Memorial dal. d. 16 November, hvarutinnan K. Cammaroch
Commerce-Collegierne samt Stats-Contoiret näst aflagd
tacksägelse, at Riksens Högloft. Ständer genom Extractum
Protocolli af den 8 sistledne gunstigast velat dem tillåta at
få giöra sine påminnelser, vid et Betänckande som utom Högloft.
R. o. A. af någre de andre Ståndens resp. Herrar Deputerade
varit utarbetat, andraga, at de för et säkert teckn
af Ständernas nit och ömhet för rättvisan anse, det Ständerne
medelst et sådant gifvit tilstånd ogillat det första olaga
steget, som bemelte Herrar Deputerade giordt, nemligen at de
ingifvit et Betänckande innan vederbörande deröfver förut varit
hörde eller haft tilfälle at visa sakens rätta sammanhang och
sin oskuld. Hvad sielfva saken eller frågan angår, om et
tullarrende varit för riket nyttigt eller skadeligit, så är Generaltullarrendet
icke allenast af K. Maij:t med Råds råde approberat,
utan ock af Riksens Ständer uti tvänne Riksdagsbesluter
gillat och stadfäst. Collegierne visa sedan hvad eftertänckeliget
steg af desse Herrar Deputerade är giordt, at ställa
et contract, som en gång af Konung, Råd och Ständer är
gillat, under nytt öfvervägande och påtahl; fägnandes sig deröfver,
at detta svåra Betänckandet, hvilcket de eij för Ständernes
utan för visse Deputerades värck anse, framkommit
medan de ännu lefva och sitt ärliga namn försvara kunna,
118 Nov. 19. Collegiernas påminnelser ang:de tullarrendet.
til hvilcken ända Collegierne någre anmärkningar bifoga, utur
hvilcka de förmoda Riksens Höglofl. Ständer nogsamt lära
kunna intaga, huru ofullkomligen desse Herrar Deputerade utarbetat
och föredragit saken och igenom åtskillige omständigheters
förbigående eller ofullkomliga och afstympade anförande
sökt Collegiernes oskyldigaste giöromål at vrida, vränga och
til Collegiernes största vanheder uttyda; hvilcket alt med
mera, beträffande så väl saksens egenteliga förlopp vid Generaltullarrende-contracternes
slutande, som den ögonskienliga
vinst för cronan af 3V3 tunna guld åhrligen, den nyttan Fäderneslandet
genom lurendrägeriers möijeligaste hämmande och
handelens ledande til riksens sanskyldiga bästa, bemelte arrende
framför den förra och til desse vigtige ändamål ingalunda
tilräckelige betieningen, med sig fördt, uti bemelte Memorial
vidlyftigt visas, och med bifogade bilagor bestyrkes.
Anhållandes Collegierne om Riksens Ständers rättvisa och
mäcktiga hägn och beskydd til deras goda namn och välfärd,
så länge de med all uptänkelig nit, trohet och sorgfällighet,
efter sin dyra embetesplickt, lägga oförtrutne händer til sine
giöromåhl, så at icke hvar och en missnögd måtte lika som
stå dem med svärdet öfver hufvudet och få lof alt hvad de
giordt rätt och väl på det svåraste at förklena; samt at de
i öfrigit för sin största reparation hålla, at gifva Riksens
Ständer fullkommen öfvertygelse om deras oskuld och den
orätt dem deremot är vederfaren, lämnandes til Riksens Ständers
egit höga och mogna godtfinnande, huru de desse sine Deputerades
ofog anse och dem under ögonen ställa vela; men
anhålla för öfrigit, det ville Riksens Ständer draga til Collegiernes
trogne upsåt et höggunstigt förtroende, dem uti deras
svåra embetesgiöromåhl til hugnad och upmuntring, med rättvist
och mildt omdöme omfatta och uti sin höga ynnest, beskydd
och försvar städse bibehålla och innesluta. Som alt
med mera utur sielfva Memorialet, hvilcket finnes ibland allegaterna
till detta protocoll, omständeligen är at se.
Frih. O. R. Strömfelt, näst aflagd tacksägelse, at R.
0. A. med tolamod behagat afhöra hvad oskyldige Collegier
til sitt rättmätiga försvar funnit sig tvungne at andraga, förestälte,
at som i dag redan är långt lidit på tiden, så at R. 0.
A. nu eij lära kunna låta sig föredraga så väl Tull-Deputationens
vidlyftige Betänckande som de i det nu upläste Memorialet
åberopade anmärkningar, så torde Höglofl. R. 0. A.
Deputation till de andra stånden.
119
til at vinna tiden, och på det jemväl de öfrige Stånden ju
förr ju heldre om sakens beskaffenhet måge få nödig underrättelse
och uplysning, benägit tillåta, at hvad nu upläst blifvit
lämnas til communication med de andre Stånden.
Hr von Blixen sade, at som det skulle hafva både mera
vigt och jemväl tiena til mera uplysning för de andre Stånden,
om tillika med documenterne R. 0. A:ns utlåtelse och slut i
saken med dem communiceras, så skulle han tycka det vara
bäst, at Betänckandet och anmärkningarne för R. 0. A. först
upläsas, på det efter behörig inhämtad kundskap utur acterne
samt förutgångit noga öfvervägande af en för riket så angelägen
sak, R. 0. A. först härutinnan må taga det slut som
de finna för det allmänna bäst och nyttigast; hemställandes
til R. 0. A. at det emedlertid voro nödigt at igenom en deputation
af de andre Stånden begiära, det de med tullarrendesakens
företagande ville ännu litet anstå låta, emedan R. 0. A.
sine tanckar och slut derom med det aldra första de öfrige
Riksens Ständer lära meddela.
Som detta vann bifall;
Utnämdes en Deputation af 12 personer, hvilcken härom
til de andre Stånden ännu i denna eftermiddag, så framt
Stånden i dag komma tillsammans, afgår, och utseddes Frih.
Matth. Ungern von Sternberg at anföra denna deputation.
Hr Landtm, hemstälte, om icke R. 0. A. skulle behaga
at i morgon Tull-Deputationens Betänckande angående Generaltullarrendet
med anmärkningarne företages, och tillika giöres
anslag til Secrete Utskottet, hvaräst ännu månge angelägne
ärender til afgiörande återstå.
R. 0. A. gofvo härtil sit bifall och förenade sig derjemte,
emedan det är bäst vid en så angelägen och vidlyftig saks
afgiörande at hafva saksens förlopp och de i documenterne
anförde skiähl och omständigheter utan interruption i friskt
minne, i morgon at blifva tilsammans til dess tullarrendesaken
är afgiord, fast än det skulle utdraga långt på eftermiddagen.
Hvarmed R. 0. A. för denna gången skildes åt.
Den 20 November.
Hr Landtm.: påminte R. 0. A., at efter det i går skiedde
öfverenskommandet Tull-Deputationens Betänckande tillika med
120
Nov. 20. A. G. Hårds memorial.
Collegiernas anmärkningar oell hvad mera härtil hörer i dag
kommer at företagas och sluteligen afgiöras.
Men innan härmed kom at begynnas, anmälte Hr Capitain
And. G. Hård sig hafva upsatt et Memorial i anledning
af Secrete och Justitiae-Deputationernas gemensamma Betänckande
af den 7 Oct. sidstl. öfver Hr General-Adjutanten Rutensparres
giorde ansökning, begiärandes Hr Capitain Hård, at
R. o. A. samma des Memorial ville afhöra, eller, i fall tiden
sådant eij skulle tillåta, at honom måtte tilstånd lämnas, lika
lydande hos de andre Stånden inlägga.
R. o. A. biföllo Hr Capitain Hårds begiäran at få ingifva
samma Memorial hos de andre Stånden, emedan tiden
eij tillät det samma nu at afhöra.
Hr Landtm, gick häruppå neder uti Secrete Utskottet
och trädde Frih. Ungern von Sternberg til bordet.
Begyntes med upläsande af Tull-Deputationens Betänckande
och berättelse angående de åhr 1726, 1730 och 1734
slutne Generaltullarrende-contracter samt på hvad sätt tullarne
til K. Maij:ts och rikets bästa, tienst och nytta måge
hädanefter kunna förvaltas; uti hvilcket vidlyftige och af 163
paginer bestående Betänckande, sedan korteligen uprepat blifvit
hvad sig ifrån åhr 1718 med tullarnes förvaltande tildragit,
ganska omständeligen och vidlyftigt anföres, huru oell på hvad
sätt bemelte trenne arrendecontracter blifvit slutne, samt hvad
dervid så hos Riksens Höglofl. Ständer som K. Maj:ts och
riksens Collegier förelupit, anförandes Deputationen derjemte
sielfva Contracterne, med bifogade anmärkningar hvad vid
hvarje puncts ventilerande förelupit; Hvaruppå, emedan R. o.
A:ns ledamöter, som deras särskilte votum utvisar, stadnat
uti en annan tancka, de öfrige resp. trenne Ståndens Deputerade
sig derhän yttrat, at de efter sakens nogaste bepröfvande
intet annat kunnat finna, än at, som genom betiening,
enär alt försnillande behörigen förekommes, den ansenliga vinst,
som arrendatorerne härtils haft, ostridigt kommer at tilflyta
cronan, så kunna bemelte Deputerade icke eller se någon omöijelighet
et sådant försnillande at förekomma och afböija, för
hvilcken orsak skuld Riksens Collegier åhren 1719, 1720 och
1722 eij mindre än Riksens Höglofl. Ständer och Ständers
Deputationer åhr 1723 ansedt tullarnes arrenderande för skadeligit;
Förmenandes bemelte Deputerande den vid det första
contractet för cronan stipulerade arrendesumman för Store
Tull-Deputationens betänkande.
121
Siötullen eij vara så fördelacktig eller ansenlig, som man sig
elliest föreställa skulle, när man vill efterräkna hvad igenom
de Societeten åhrligen tilerkiände afskrifningar kommer at afdraga»;
och hvad småtullarne beträffar, at det, som för dem
af Societeten erlagt blifvit, ganska litet eller intet skall öfverstiga
de förre åhrens oriktiga inkomst; hvaruppå åtskillige
puncter utur det första arrendecontractet, som den angående
siörättspenningarne, riksdalersavancen med flere anföras, med
underställande, om de samme ländt til K. Maij:ts och cronans
eller til arrendatorernes fördel; vid hvilcket tilfälle jemväl
den af Collegierne ingångne aversionshandelen omröres. På
samma sätt giöra och bemelte Deputerade åtskillige anmärkningar
öfver det andra ingångne Generaltullarrendet, så väl
som öfver det i åhr ingångne tullarrende-contractet, hvilcket
bemelte Deputerade hålla före at, ehuru det uti första påseendet
vill synas för K. Maij:t och cronan fördelacktigare
än de tvänne förre arrender, så skall det samma doch vid
närmare betracktande befinnas icke allenast uti åtskillige
puncter lända K. Majit och cronan til mehn, utan och i alla
måtto vara för K. Majit och cronan högst osäkert, och som
i öfrigit efter bemelte Deputerades tanka, igenom bemelte
arrendecontracter, den hugnelige riksens tullinkomsters tilväxt
under desse förledne 8 fredsåhren til en stor del skall vara
fallen uti private personers händer, man och billigt skall
hafva orsak at fråga, uti hvad tilstånd handelen och manufacturerne
under den tiden råkat och om icke Societetens
fullmäcktiges inkast vid minsta nyttige anstalters inrättande,
uti den samma uppehåll, hinder och oreda förorsakat; hvartil
ännu kommer allmogens och enfaldigt folks vexationer vid tullarne,
hvaröfver serdeles ifrån Finland stora klagomåhl skola
förspörjas; de nye anstalter och förordningar, som under arrendene
finnas vara upkomne; den emot K. Majits dyra Försäkring
och Regeringsformen stridande fria dispositionen och
enväldet öfver tullbetienterue; altså och sedan alt sådant nu
mera af desse Herrar Deputerade skall vara uptäckt och uppenbart
lagt för Riksens Ständers ögon, så skall det ock stå
hos Riksens Ständer, om de — som orden lyda — vilja låta
H. K. Maijits höga tienst, deras och hela rikets sanskyldiga
välfärd saint hvar och en undersåtes enskylte välgång vara
deras yppersta lag. Och som i anledning deraf, at efter de
publicerade utdelningar bägge arrenderne vunnit öfver 6x/t tia
122 Nov. 20. Tull-Deputationens betänkande.
guld af cronones tulltäckt, förutom hvad til de månge full—
mäcktige uti arfvode samt til extra omkostningar utgådt, och
at efter fullmäcktigernes ingifne designation, åhr 1730 tull—
inkomsterne til 1,730,000 dal. smt sig bestigit, i proportion
hvaraf, samt den på alla 4 arrendeåhren erhållne avance,
hela siö- och småtullsinkomsten til 18 tunnor guld åhrligen,
såsom et medium med säkerhet tyckes kunna utsättjas, säija
Deputerade sig i anseende til alt sådant med mera som skall
fallit för vidlyftigt här at uprepa, haft fog och orsak at styrka
samtelige Riksens Höglofl. Ständer til at nu strax återtaga
tullarne under en fullkommelig cronobetiening; hvarvid hvad
Riksens Ständer åhr 1727 och 1731 i brist af erfordrad kundskap
och uplysning om tullarnes förarrenderande slutit, så
myckit mindre skall vara hinderligit, som de tilförene uti andre
politiske och oeconomiske måhl fattade slut kunna sägas ligga
Riksens Ständer i vägen, at efter tidernes omskiften, likmätigt
den uti Regeringsformen förbehåldne friheten, giöra de förändringar,
som för riket nyttigast pröfvas kunna; icke eller den
allmänna crediten derigenom mera försvagas, än han kan sägas
hafva aftagit genom den åhr 1719 uti et lika måhl med tullarne
skiedde förändringen, då likväl et helt stånd contracter
deröfver innehade, förmodandes Deputerade, at H. K. Maijrt
med mera nåd anse skulle den sorgfälliga ömhet de i så måtto
för rikets hästa betygat hade, än om de skulle hafva lämnat
et så angelägit värck ännu längre uti mörker, doch at för
hela verlden så myckit mer å daga lägga en i högsta måtto
undersåtelig vördnad för H. K. Maij:t vår nådigste Konung,
hvilcken blifvit ansökt at under sitt egit höga namn gilla det
i åhr slutne contract, samt at för H. K. Maij:ts höghet alt
tilbaka sättja, af hvad angelägenhet det och elliest vara kunde,
så hemställes Riksens Ständers mogna ompröfvande, om icke
contrahenterne kunde förunnas förvaltningen af tullarne uti
de utsatte 4 åhren at behålla, med följande vilkor: l:o at,
såsom det i åhr uprättade contractet är til sin grund en för
K. Maij:t och cronan åtagen betiening, Societetens fullmäcktige
fördenskull, äfven så väl som alle andre K. Maij:ts och
cronans ämbetsmän, med en derefter behörigen inrättad embetsed
måge förbindas til at i detta måhl söka K. Maij:ts
och rikets bästa nytta, samt med en fullkomlig instruction
til den ändan förses; 2:o at för de af de Deputerade andragne
skiähl och orsaker skull förbemelte förvaltare af K.
Tull-Deputationens betänkande.
123
Maij:ts och riksens tullinkomster, innom 6 månaders förlopp
efter hvarje åhrs slut måge afgifva behörigen verificerade räkningar
för det förlidne åhrets upbörd och utgift; 3:o at när
Fullmäcktiges antal til 12 restringeras, för dem faller V procent
af den faststälde summan 1,410,000 dal. smt kunde giöra
tilfyllest, förutan de 10 procent af öfverskottet; hvilcket doch
som mindre angelägit de Deputerade för sin del vilja förbigå;
4:o at ehuruväl Deputerade finna sig befogade at styrka Riksens
Ständer til at aldeles indraga de 12 procent af prenumerations-capitalet,
som interessenterne uti contractets 10 §
tillägges, doch at fortfara på den lindrigaste vägen, hvilcken
Deputerade påbegynt hafva, så förmäla de sig jemväl förbigå
detta til Riksens Ständers vidare godtfinnande; 5:o at den
uti 11 § contrahenterne betingade lagen til 3,000 dal. smt
för de caroliner, som uti Stora Siötullen inflyta och de til Banquens
förnöijande aflefverera, dem för penningar som uti cronans
egen ingäld inkomma eij synes böra bestås; 6:o at den
uti 3, 6 och 14 §§ omrörde afskrifning för Tullfrihet, och til
Handelsbalancens återvinnande nödige ändringar uti Tulltaxorne
genom någon vahras förhögning, förminskning eller förbud,
eij må tillåtas; 7:o at Directeurerne och Cammererarne
vid begge värcken, såsom nu mera efter detta contractets inrättning
egenteligen tjenande K. Maij:t och cronan, med
K. Fullmackter blifva auctoriserade och med tro- och embetes
ed förbundne, at såsom sig bör K. Maij:ts och cronans
rätt vid deras angelägna sysslor i ackt taga och bevaka;
hvilcket senare Deputerade jemväl hålla nödigt i anseende til
de flere, så högre som ringare under Tullstaten stående Betjente;
Och som en allmän och himmelropande klagan skall
förspörjas öfver enväldigt förfarande med Tull-Betjente så
hålla Deputerade med Riksens fundamental lag och billigheten
enligit, det jemnlikt hvad åhr 1719 in pari casu stadgades,
de ändringar som i så måtto förelupit böra rättas, så
framt emot Personerne intet är at påminna; 8:o at hvad således
näst förut om Tull-Betienterne i gemen sagt är, jemväl
i synnerhet i ackt tages hvad dem angår, som sittja i Accis
och Siö Tulls Rätterne; och at af Magistraterne i Städerne
altid Ledamöter deruti sittja måge; 9:o, at för Tullhusbyggnaden
uti de Städer som derföre äro befriade, jemväl ock
Tulljachter och båtar, Fullmäcktige så vida böra vara ansvarige,
at dem åligger tilse, det sådane hus, jakter och båtar
124 Nov. 20. Tull-Deputationens betänkande.
eij illa handteras och förvårdslösas. Och hvad staqueterne
omkring de Städer angår, som ingen del uti accis och bakugnspenningar
hafva, så underställa Deputerade Riksens Ständers
ompröfvande, huruvida sådane Städer dermed skiähligen
böra betungas; och hvad 10:o det åt Interessenterne lämnade
tilståndet, at igenstänga alla ingångar, öpningar och portar til
Städerne, hvarigenom inge allmänne stråkvägar äro eller böra
vara, så hålla Deputerade eij otjenligit vara, at sådant med
vederbörande Magistrats och Landshöfdingens vetenskap i orten
skie måste. Sidst förmäla Deputerade, det billigt förorsaka
eftertancka, at detta med de förre Arrende contracter äro af
dem slutne, hvilka sielfve uti Arrendet interessera, samt såsom
Fullmäcktige å ena sidan och å den andra såsom K. Maij:ts
Embetsman tvänne i så måtto skiljachtige interessen haft at
i ackt taga; och hvad i synnerhet den svåra clausul beträffar,
hvarmed detta contract mer än de förre finnes förökt, hvilken
så långt torde vilja extenderas, at ingen redeligen sinnad undersåte
skulle utan fara kunna gå H. K. Maij:t och Riket med
trogen tienst tilhanda uti de måhl som detta värck beröra, ty
finna oftabemelte Deputerade samma Clausul aldeles otienlig,
samt hvarken för H. K. Maij:ts höghet eller Riksens Ständers
frihet anständig.
Slutandes Deputerade detta sitt Betänckande dermed at
om Societetens Fullmäcktige, uppå desse föreslagne vilkor,
icke skulle vilja med Tullarnes ytterligare förvaltande tiena
K. Maij:t och cronan, och Riksens Ständer skulle för godt
finna at låta dem derifrån sig undandraga, Riksens Ständer
då täcktes bepröfva, om icke vid detta åhrs förlopp til vidare
Riksens Ständers godtfinnande, Tullarne kunde ställas
under en fullkomtnelig K. Maij:ts och cronans egen förvaltning,
på sådant sätt som det bifogade projectet utförligen
vid handen gifver. Som ock Deputerade i öfrigit förmoda,
at Fullmäcktige såsom om Tullvärcket igenom 8 åhrs
arrende nogsamt kunnige, och det almänna bästa om hiertat
hafvande undersåtare och ämbetsmän, eij lära undandraga sig
at på begiäran upgifva alt hvad de til tulltäcktens behörige
bevakande hafva funnit lända. Men hvad de månge nye Förordningar
och Påbud vidkommer, som under de förflutne arrende
åhren, emellan riksdagarne kunna vara utgifne, så underställa
Deputerade Riksens Ständers ompröfvande om icke de
som af Riksens Ständer denna gången intet blifvit öfver
-
Tull-Deputationens betänkande.
125
sedde, kunde H. K. Maij:ts vidare nådigste skärskådande
underkastas, så at de, hvilcka för K. Maij:ts och cronans
tienst eij kunna vara oundgängelige och likväl lända undersåtarne
til gravation, kunde til vidare åsidosättjas; samt at
in til des Generaltuilarrende-Societetens Fullmäcktige afgifvit
fullkomlige liquidations räkningar för alla åhren af det
1730 slutne arrendet, dem ingen decharge lämnas måtte, och
förmena Deputerade, det Riksens Ständer lära finna nödigt,
at in til dess sådant vederbörligen är förrättat, det insatte
praenumerations capitalet må til K. Maij:ts och cronans betarfvade
säkerhet innehållas.
Yid upläsandet af detta Betänckande uplästes tillika de
af Collegierne giorde anmärkningar, varandes vid pag. 2 anmärkt,
at de Deputerade anfördt, huru som då Högstsahl.
H. K. Maij:t Konung Carl XII åhren 1714, 1715 och 1716
hade anbefalt Cammar-Collegium at bortarrendera Stora Siöoch
små tullarne, skall Collegium medelst aflåtit svar sökt
deraf visa K. Maij:ts ogagn och skada. Hvilcken berättelse
Collegierne hålla före, lika som med flit ofullkomligen och
utan datum af det omnämde Collegii svar vara giord, til at
dermed gifva Riksens Ständer impression, som hade CammarCollegium
uti det sedermera tilstyrckte Generaltullarrendet
varit emot sig sielft, hvarföre ock Collegierne vid handen
gifva, at när Cammar-Collegium styrckte Högstsal. H. K.
Maij:t ifrån Tullarrendet, frågan då var, om hvar tullplats
för sig särskilt och efter hand skulle bortarrenderas,
hvilcket eij annars än för skadeligit anses kunde, emedan
de platzer som således särskilt arrenderades skulle draga
handelen til sig ifrån de som oförarrenderade voro, och
cronan således på desse senare i Tullinkomsterne komma
at lida. Sammaledes häfver och Cammar-Collegium uti des
underdånige Betänckande af d. 19 April 1719 icke kunnat
styrcka Hennes K. Maij:t Drottningen til Siötullarnes förarrenderande
på det -sätt, som åhret förut skiedt med OfverDirecteuren
Elirenpreutz nemligen med småtullarnes utslutande,
och det för de i samma Betänckande andragne åtskilige
skiähl och orsaker skull. På samma sätt hafva och
Collegiernes Deputerade, hvarom pag. 7 i Betänckandet påminnes,
åhr 1723 varit emot småtullarnes särskilte förarrenderande,
men aldrig skall kunna visas at CammarCollegium
varit emot eller afstyrkt et generalt arrende af
Nov. 20. Collegiernas anmärkningar.
samtelige Store Siö- och Småtullarne under en Societet,
utan har Collegium fastmer uti dess underdånige svar til
Högstsahl. H. K. Maij:t af d. 19 Jan. 1715 ei.j allenast
styrckt dertil, utan ock uti förbemelte des underdånige bref
af åhr 1719 sig yttrat, at när fred blefvo, kunde i öfvervägande
tagas om icke et generalt Tullarrende af samtelige
Store Siö- ock Småtullarne i riket under en Societet med
fördel skulle låta sig giöra.
Hvaraf Collegierne hålla före nogsamt kunna skönjas
huru förvändt och ofullkomligen Hrr Deputerade denna omständighet
om det af K. Collegio afstyrckte Tullarrendet behagat
anföra.
Sedan denne anmärkning var upläst, berättade
Frih. Ungern, at efter Högh R. o. A:ns befallning, han
med Deputationen i går varit hos de andre Stånden; at PrästeStåndet
förklarat sig vilja afvänta Collegiernes anmärckningar
och uplysningar vid Tull-Deputationens Betänckande innan de
detsamma företaga; at Borgareståndet svarat det de lära företaga
saken; men Bondeståndet hade redan varit åtskildt. Hans
anbringande hos Stånden hade allenast varit, at R. o. A.
gierna skulle se, at Tull-Deputationens Betänckande angående
Generaltuliarrendet, eij måtte företagas, innan Collegiernes
anmärckningar och uplysningar, hvilcka nu voro hos R. o. A.
kunde komma til de andra Stånden; och mera trodde han
sig eij hafva haft in commissis; hemstälte i öfrigit om til
Bondeståndet, sora i går redan var åtskildt, en Deputation i
detta ärendet icke afgå kunde; hvilcket som det bifölls
altså utnämdes härtil en Deputation af 12 personer, för
hvilcken Frih. Conrad Sparre förde ordet.
Samma Deputation blef och anmodad, at påminna om
1719, 20 och 21 åhrs löningsfordringars förnöijande.
Här uppå continuerdes med upläsandet af Tull-Deputationens
ofvan omförmälte Betänckande angående Generaltullarrendet
samt Collegiernes dervid giorde anmärkningar, hvilckas
innehåld för sakens vidlyftighet skuld här eij vidare anföres
utan kunna ses af sielfva anmärkningarne, som finnas ibland
allegaterne til detta Protocoll.
Enär anmärkningen öfver pag. 22 i Betänckandet var
upläst, hemstälte Frih. Otto Reinhold Strömfelt om icke R.
o. A. skulle godtfinna, at medan Betänckandet och anmärk
-
Tull-Deputationens betänkande.
127
ningarne upläses, Collegiernes ledamöter kunde blifva til—
städes til at vid påfordran gifva en och annan nödig uplysning,
ty när det kommer til öfverläggningen och decisionen
lärer han ock de öfrige sielfve absentera sig.
R. o. A. funno så myckit mera nödigt at Collegiernes
ledamöter under upläsandet af Betänckandet blifva qvar, som
af dem de uplysningar och underrättelser, hvilcke vid detta
tilfälle torde behöfvas, bäst kunna gifvas; hvarjemte en stor
del af R. o. A. förklarade sig icke kunna afse någon orsak,
hvarföre i detta angelägna ärendet, hvilcket så när och så
högt rörer cronans och publici interesse, Konungens embetsman,
som deri äga bästa kundskapen och med ed och samvete
äro förbundne at söka cronans och publici bästa ifrån
deliberationerne och decisionen skola vara afskilde.
Frih. Strömfelt fortfohr, at hvad sielfva Betänckandet
beträffar, synas de Deputerade för den orsaken skuld, med
sakens uptagande så långt, nemligen alt ifrån 1725 hafva gådt
tilbakars, på det de til sin fördel måtte kunna andraga de
då emot arrendet rådsla-gs- och öfverläggningsvijs brukade
skiähl; hvarjemte hr Prsesidenten til R. o. A. hemstälte,
om icke vid alla tilfälien de åberopade passager af Protocollen
fingo upläsas; hvilcket som R. o. A. höllö före skola
förorsaka en alt för stor vidlyftighet och uppehåld, innan man
kunde komma til sielfva hufvudmåhlets afgiörande, så utbad
sig hr Prsesidenten, at det måtte skie vid visse nödige ställen.
Frih. Conrad Sparre kom med den afgångne Deputationen
tilbakars och berättade at Bondeståndet svarat, det
de eij lära företaga Tullarrende-saken innan de fådt R. o.
A:ns utlåtelser och Collegiernes påminnelser, då de sedan så
härutinnan som hvad 1719, 1720 och 1721 åhrs löningsfordringar
beträffar ville stadna i sådant slut, som de kunde
rätt och skiähligt pröfva.
Fortfors med Betänkandet och anmärkningarne.
I anledning af anmärkningen vid pag. 36 i Betänkandet,
discourerades at det syntes myckit sällsamt, at de 3 Ståndens
Deputerade, vid den utur det i Kongl. Stats-Contoiret
d. 15 Febr. 1726 håldne Protocollet andragne passagen stadnat
vid ordet erkänna, utan at låta inflyta de följande orden, för
en förmån och deremot i annat visa sig hilliga emot cronan
tilhaka igen, som orden i sjelfva Protocollet finnas; samma
128
Nov. 20. Deputation från Bondeståndet.
förundran betygades ock deröfver, at uti Betänckandet pag. 41
en hel passage utur det åberopade Protocollet var utelämnat.
I anledning af anmärkningen pag. 60 androg hr von Hökerstedt,
at när vid 1726 århs arrendecontracts slutande de
handlande eij ville biuda för Stora Siötullen mer än 9 tunnor
guld, blef han genom Collegierne, hvilckas endaste ögnemärke
var, at efter all möijelighet i det högsta updrifva arrende
summan, anmodad at anskaffa någon som tilböd 10 tunnor
guld, hvartil han med största möda öfvertalt Cleve och Maville;
och voro fördenskull högst bedröfveligit, at hvad med
upricktig nit och den lyckelige värckan, at cronan på 4 åhrs
tid haft 4 tunnor gulds avance, af Collegierne i så måtto
blifvit påtänckt och förrättadt, nu af desse Deputerade skall
läggas Collegierne til last, men Cleve och Maville, som af sig
sjelfve aldrig skulle hafva giordt något tilbud, och dessutan
sedan påstodo oskiählige vilckor, lägges deras förhållande till
beröm.
Anmältes och inkom en Deputation från Bondeståndet.
Under-talemannen Olof Håkansson förde ordet, och sade efter
aflagd hälsning, at som R. o. A. genom en Deputation begiärt,
at Bondeståndet måtte afvänta Collegiernes påminnelser
och R. o. A:ns utåtelser, innan de saken om Tullarrendet
företaga ville, och Ståndet sielf hållit för ganska betänckeligit
at röra en sak, hvarvid Konung, Råd och Collegier med så
mycken omsorg lagt handen, innan R. o. A., som om sådahe
saker äger bättre kundskap än det enfaldige Bondeståndet,
uti detta angelägne ärendet sig utlåtit och alle nödige uplysningar
blifvit inhämtade, så lärer ock Ståndet härutinnan
förena sig med R. o. A:ns åstundan. Hvad 1719, 20 och 21
ahrs lönings liquidationer beträffar, så hade Ståndet samtyckt
at desamma af Ständernes Contoir under N:o 8 betalas;
i öfrigt påminte Ståndet ödmiukeligen om R. o. Arns svar och
utlåtelse angående den af Ståndet begiärte förskoningen för
Chartae Sigillatae afgiften och rekommenderade derjemte Ståndets
öfrige angelägenheter, såsom angående Halländska och
Norrländske Allmogens sökte seglationsfrihet, til et skyndesamt
och benägit slut hos R. o. A. samt at den af Ståndet
begiärte recommendationen för deras Secreterare Troilius hos
R. o. A. må komma i benäget anseende.
Frih. Ungern svarade, at som R. o. A. nu hålla på med
Tullvärkets afgjörande, så skola ock de af Bondeståndet an
-
Tull-Deputationens betänkande.
129
mälte ärender med giörligaste skyndesamhet til afslutande blifva
företagne, och bad R. o. A. hälsa det redeliga Bondeståndet.
Deputationen afträdde.
Fortfors med Betänckandet och anmärkningarne.
Vid pag. 77 uti Betänckandet, deräst om Hr Praesidenten
Strömfelts under des siukdom hemma yttrade tanckar vid det
sidsta tull-arrendets slutande förmäles, sade Hr Prsesidenten,
at som han här nämnes, så måste han ock berätta Högh R.
o. A. hvad här vid förelupit, nemligen, at då han som siuk
hemma i sitt hus blifvit anmodad at yttra sine tanckar
dervid, hade han förklarat sig vara omtänckt på en annan
plan til tullarnes förvaltning, hvarigenom cronan måtte få
större del af vinsten och arrendatorerne mindre; til hvilcken
ända Hr Prsesidenten sade sig hafva föreslagit et sätt som
kommer närmare til betiening, medelst en viss utsatt procents
åtniutande, som ock sedermera blifvit agreerat och at
han i öfrigit hade underskrifvit contractet.
Hr Landtm, kom nu up då klåckan var 12 och sedan
han en stund afhördt continuationen af Betänckandet och anmärkningarne
gick Hr Landtm, neder igien i Secrete Utskottet
som ännu var tilsammans.
Yid pag. 112 i Betänckandet, androg Frih. Strömfelt, at
som historia facti här nu slutes, så önskade Collegierne at
Högh R. o. A. med intet mindre upmärksamhet än härtils
skiedt ville gifva ackt på de Deputerades deraf giorde application
och conclusioner samt Collegiernes svar uti anmärkningarne;
och continuerades til slutet med upläsande så af Betänckandet
som anmärkningarne, hvarvid nu mera ingen annan
påminnelse giordes än at pag. 122 de Deputerade uti conclusionen
än ytterligare brukat den under pag. 36 anmärckte stympningen
af Protocollet.
Sedan nu således Betänckandet och anmärkningarne voro
upläste, sade Frih. Strömfelt, at som Collegierne eij haft mer
än 5 dagars tid til de senares utarbetande, så hade de omöjeligen
kunnat hinna med at besvara alt, utan allenast det essentielleste,
men om dem tid lämnades skulle lätteligen hvar
punct i Betänckandet til pricka kunna vederläggas.
En stor del af R. o. A. förklarade sig intet annat kunna
finna än at alt hvad til Collegiernes förklening af de Deputerade
i Betänckandet blifvit anfördt, uti anmärkningarne kraftigt
och öfverflödigt är vederlagt.
Adelns Protokoll, 1734. II. 9
130 Nov. 20. Tull-arrende-societetens föreställning.
Vidare uplästes det vid Betänckandet bifogade Förslag,
huruledes efter de trenne Ståndens Deputerades tanka, Store
Siö- och små-tullarne samt Accisen för Kongl. Maij:ts och
cronans räkning med all säkerhet skola kunna förvaltas.
Så uplästes ock Tull-Arrende-Societetens Fullmåcktiges til
Collegierne ingifne ock uti anmärkningarne åberopade föreställning,
medelst hvilcken bemelte Fullmäcktige sig på det högsta
besvära öfver det, at de trenne Ståndens Deputerade uti Betänckandet
på et ganska ömt sätt velat röra Fullmäcktigerue,
som skulle deras upförande vid arrenderne på intet annat utgådt
än deras egen högsta vinning, hvarigenom cronan skall
kommit i mistning medelst alt för lindrig betingad arrendesumma
samt erhaldne ansenlige afskrifningar; handelen råkat
i et beklageligit tilstånd, manufacturerne hindrade; allmogen
ock andre emot Lag ock Förordningar handterade samt genom
nye anstalter och ordningar onödigtvijs besvärade, och jemväl
tullbetienterne bräckte at med klagerop upfylla landet, öfver
det emot dem föröfvade svåra eneväldet, med mera; hvarutinnan
Fullmäcktige öfver alla förbemelte tilvitelser sig förklara
och punct för punct sakernes beskaffenhet och omständigheter
anföra, som af sielfva föreställningen, hvilcken finnes
ibland Allegaterne til detta Protocoll, vidlyftigt är at se.
Frih. Ungern anmälte, at Collegiernes i går upläste Memorial
eller påminnelser, vid hvilcket anmärkningarne som en
bilaga fölgde, nu jemväl är til hands; men R. o. A. funno
eij nödigt bemelte Memorial sig nu å nyo at låta föreläsa,
emedan de det samma i går afhördt.
Altsa uplästes nu R. o. A:ns til Tull-Deputationen förordnade
Deputerades Betänckande eller särskilte votum, huru
vida för riket kan vara nyttigast at bibehålla eller uphäfva
det nu varande tullarrendet; yttrandes sig bemelte Hrr Deputerade
vid denna fragans afgiörande ingen nödvändighet vara
at gå tilbakars til de förre tullarrenderne och efterfråga om
arrendatorerne deraf haft vinning eller eij, emedan de härutinnan
hafva för sig Kongl. Maij:ts och Riksens Ständers
försäkran vid förre Riksdagarne, och dem som undersåtare eij
eller med skiähl synes kunna missunnas den avance de efter
rent contract kunna hafva åtnjutit, i anseende til den risico
de vid contractets slutande syntes löpa, då snarare förlust än
vinning dervid syntes vara at förvänta, och Kongl. Maij:t och
cronan dessutan vid de tvänne arrenden vunnit öfver 24
Adelsledamöternes i Tull-Deputationen betänckande. 131
tunnor guld i tullintäckter emot det som de nästföregående
6 åhren under betieningen af sig kastat. Icke eller tycka
R. o. Arns Hrr Deputerade de förre arrendatorernes vinst
kunna tagas för en fullkommelig grund til det nuvarande arrendets
uphäfvande, hvilcket på et för cronan långt fördelacktigare
och med betiening närmare öfverensstämmande sätt
är inrättat, hvarföre ock nu egenteligen synes böra i öfvervägande
komma, huruvida en sådan, genom sidsta contractet
arrendatorerne förbehållen viss procent må kunna för cronan
besparas genom tullarrendets uphäfvande och tullarnes återsättjande
under cronoförvaltning; uppå hvilcken fråga efter
månge anförde skiähl och visse omständigheter huruledes det
vill nästan falla ogiörligit, at under cronobetiening bringa
tullinkomsterne til den högd och säkerhet som vid arrendet
finnes, Hrr Deputerade stadna i det slut, at de för denna gången
hålla betänckeligit, på en sådan ovisshet, at styrcka Riksens
Ständer at rubba et värck, hvaraf cronan härtils funnit sig
väl; serdeles som vid sidsta contractet man eij kan finna at
privati så synnerlig del.af cronans inkomst komma at niuta,
emedan dem emot deras vågade capital eij mer än 12 procent
interesse tilflyter, och cronan emot 12,000 dal. smts afstående
är säker om hela den stipulerade summan af tullarne, ehuru
de sig och bära, eij til at förtiga, at igenom et sådant rubbande
den allmänna crediten aldeles skulle blifva försvagad
och lida en obotelig stöt både hos inhemska och främmande,
för hvilcke orsaker skuld bemelte Hrr Deputerade hålla för
rådeligit, at tullarrendet nu på sätt som slutit är går fort
til nästa Riksdag, samt at dessförinnan icke något vidare
contract om tullarne författas eller fästställes innan Riksens
Ständer sielfve då härom deras ytterligare vilja och behag
fädt meddela. Men til förekommande af de klagomåhl, som
föres i orterne öfver Societetens underbetiente, förmodas det
vara nog tilräckeligit, om H. K. Maij:t i nåder täcktes til—
hålla Societeten at foga en eftertryckelig och alfvarsam anstalt,
at alle skadelige medfarter vid tullarne må förekommas; och
när klagomåhl öfver olagligligen giorde confiscationer eller
hvarjehanda andre otilbörligheter sig tildraga, at de samma
då i stället för Accisrätter måge hos Magistaten uptagas under
tvänne bisittjare af Societetens betiente, och derifrån vidare
när man finner sig befogad, devolveras til K. CommerceCollegium,
til befordran af hvilcket alt i Finland jemväl voro
132 Nov. 20. Leijonadlers votum. Tossins yttrande.
nödigt at sådane tullbetiente blefvo derstädes tilsatte, som
förstå det finska språket.
Härvid fölgde jemväl Hr Majoren Leijonadlers särskilte
votum, deruti han förklarar sin oförgripeliga tancka vara, at
det sidst uprättade arrendecontractet eij bör uphäfvas, men
hemställer Riksens Ständer, om der uti icke något ändras
eller förbättras kan, den allmänt öfverklagade oförrätten således
hämmas, vid detta contracts expirerande tullarne åter
sättjas under betiening; finnandes Hr Majoren ingen större
omöijelighet för cronans än privatorum betiente tullvärcket
at bevaka så framt de med huld- och trohet sine ämbeten
förvalta och de trolöse exemplariter straffas.
Sedan desse documenter voro upläste sade Hr Gref Tessin:
Emedan Högloft. R. o. A. af de vidlyftigt upläste skrifter nogsamt
lära hafva inhämtat all nödig uplysning til denna angelägna
sakens afgiörande, och Kongl. Collegiernes ledamöter
förklarat, at vid öfverläggningen och decisionen eij vilja vara
tilstädes, altså och innan tillika med dem General-tullarrendesocietetens
Fullmäcktige afträda, vill jag til Högh R. o. A. ödmiukast
hafva hemstält, at i ömt och patriotiskt behiertande
och öfvervägande taga, af hvad hög angelägenhet och vigt det
är at contracter och den allmänna crediten obrottsligen och
heligt håldne blifva, samt hvad nytta och förmohn tullarnes
förarrenderande med sig haft, först igenom en så noga bevakning
som under betieningstiden aldrig kunnat åstadkommas,
sedan igenom den säkerhet cronan haft för en af dess redbaraste
och ansenligaste ingiälder, hvilcken igenom desse tullarrenden
til publici nytta och alla undersåtarnes lisa så märkeligen
blifvit förökt, och hvad som ganska högt acktas bör både
nu och i framtiden, at handelen och manufacturer derigenom
blifvit håldne i en jämn och ricktig gång och ögonskienligen
tiltagit. I öfrigit kan jag intet utan serdeles sinnets rörelse
gifva Högh R. o. A. tilkienna huru ömt och sensibelt det är
för Fullmäcktige at höra så svåre och neslige förvitelser, som
af de trenne Ståndens Deputerade uti det nu upläste Betänckandet
dem tillagde blifvit, och hvilcka deras rena upsåt och
nit för det allmänna bästa ingalunda förskylt, kunnandes vij
med trygge samveten betyga vårt endaste afseende hafva varit,
at föröka cronans inkomster och afböija den befarade statsbristen,
på det trogne betiente, under deras besvär och mödosamma
arbete eij må sucka öfver mangel af deras svårt för
-
Öfverläggning om tullarrendet.
133
tiente lön. Hvad den i detta senare contractet arrendatorerne
lämnade avancen beträffar, så lärer hvar rättsint finna den
samma ingalunda vara oskiählig, emedan de för en vinst af
12 procent våga hela sitt capital. Och förklarar jag härjemte
på Hrr Fullmäcktigarnes vägnar, at om en enda artikel i contractet
rubbas, så gå vij aldeles der ifrån; som vij i öfrigit
förmoda at Högh R. o. A. lära taga sine oskyldige och välmenande
ledamöter i rättmätigt beskydd.
Hr Johan Löwen: Innan jag som Fullmäcktig i Societeten
tager afträde, hemställer jag til R. o. A., om icke Hrr
Praesidenterne och Collegiernes ledamöter, för deras vid tullarrende—contractern
es inrättande beviste vaksamhet och försicktighet
samt oförtrutna nit för cronans inkomsters tilväxt,
med tacksägelse och belöning böra ihogkommas.
Frih. Otto R. Strömfelt: Fast än för vår välmening
och goda upsåt vij haft orsak at förmoda oss hos Riksens
Ständer en benägen approbation och gunstig välvilja, så finna
vij doch? icke utan grämelse, at de 3:ne Ståndens Deputerade
vårt rena och desinteresserade giöromåhl helt annorlunda än
vij förtient, velat anse, hvilcket nödsakar oss at hos vårt
Stånd anhålla om rättmätigt hägn och beskydd; vij äro intet
hämdgiruge och åstunda altså eij någon hämd uppå det ofog
som oss skiedt; utan allenast det benägna och rättmätiga omdöme
hos Riksens Ständer, som vij vete på intet sätt hafva
giordt oss ovärdige til, samt at blifva satte i det stånd, at
vij med eftertryck och utan grämelse måge kunna förrätta de
oss anförtrodde ämbeten.
Och som häruppå Frih. Strömfeldt gick neder åt gången,
sade
Hr Carl Wennerstedt: Jag märker at Collegiernes
ledamöter vilja taga afträde; men som detta eij är deras
particuliere sak, de ock äro Konungens Män, och här åtskilige
vigtige frågor berörande cronans intresse förekomma kunna,
så håller jag före at de böra blifva qvar, på det vij af dem
måge kunna få nödige underrättelser.
Som i det samma någre yrkade på de i Betänckandet
omtalte oordentligheter, hvilcke vid förtullandet skola föröfvas,
sade
Gref Tessin: här talas myckit om oförrätt som af underbetienterne
de förtullande skall tilfogas, samt at någre för
en vahra skolat tullat 3 til 4 gånger, om hvilcket alt man
134 Nov. 20. Öfverläggning om tullarrendet.
för Riksdagen aldrig hördt talas et ord; det kan väl vara
handt, at någon glömt taga utförszedel och således måst
flere gånger förtulla en vahra; men på nödige varningar och
stränghet emot underbetiente har hos Societeten eij felat, som
de utgångne bref och publicationer nogsamt intyga. Hvad
jag i öfrigit emot tullinkomstens förarrenderande så i Betänckandet
som af andre hördt anföras, så har sådant så litet
öfvertygat mig, at jag för min del skulle önska det flere cronans
inkomster kunde ställas under arrende.
Hr Hestsko påminte at Collegiernes ledamöter och Societeten
Fullmächtige borde taga afträde.
Häremot sades af andre: Neij.
Sedan uplästes Extract utur Råds-Protocollet af d. 11
Oct.. hvars innehåld uti detta protocoll d. 19 Oct. är anfördt,
nemligen at K. Maij:t med Riksens Ständer communicerar en
bifogad General-Tullarrende-Societetens Fullmäcktiges skrifvelse,
och derjemte i nåder tilkienna gifver sig intet förmoda
at någon ändring uti det med Arrende-Societeten slutne
contract lärer skie, emedan crediten derigenom skulle förfalla,
och emellan Riksdagarne ingen med säkerhet kunna ingå något
contract med K. Maij:t och cronan.
Frih. Ungern gaf R. o. A. tilkienna, at Collegiernes
ledamöter och Societetens Fullmäcktige af egit bevåg tagit
afträde.
Sorn nu alla acta voro upläsne discourerade R. o. A. något
sinsemellan.
Sedan sade Hr Lindenstedt, at som hvar och en af
actis lärer vara öfvertygad huruledes tullarrendet ländt riket
til värkelig tienst och inkomsternes förkofring, så at den lindring
vij niutit i contributioner alt sedan åhr 1727, til en
stor del denna hälsosamma anstalt och författning kan tilskrifvas;
altså hafva och alle de som härtil bidragit förtient
heder och beröm; och hvad quaestionerne beträffar, höll han
före vid denna saken eij vara mer än en, nemligen om R. o.
Arns Deputerades votum bifalles.
Hr Lilljestierna: Såsom min principe altid är denne,
at tro och lofven oryggeligen böra hållas, altså håller jag för
ganska eftertänckeligit, om hvad Konung och Collegier på
Ständernes godtfinnande angående tullarrendet slutit, på något
sätt skulle rubbas; vij böra som förnemste Ståndet härutinnan
Öfverläggning om tullarrendet.
135
föregå de andre med godt exempel, och altså tydeligen förklara
at arrendecontractet i alla delar bör blifva orubbat, til
des den stipulerade tiden är ute.
Hr Hestsko anförde häremot, at den utsatte arrendesumman
tyckes vara för ringa och K. Maij:t och cronan til
skada; det voro nu en ganska stor åtskillnad emellan den
tiden då första contractet ingicks, aldenstund riket blifvit
sedan långt mera peuplerat, införslen af alle tullbahre vahror
ansenligare, och handelen myckit större och vidlyftigare, men
likväl är arrendesumman intet förhögd. Hvad tunga och tryckande
svårigheter för invåhnarne i landet et tullarrende med
sig förer, vittnar förfarenheten, emedan uti Högstsahl. Konung
Carl XII:s tid, då tullarne äfven väl voro bortarrenderade,
en allmän klagan och besvär hördes äfvensom nu. Man måste
hetäncka at Societetens egne betiente sittja i Tull- och AccisRätterne
och om intet den ändring giord blifver, at slike måhl
af Magistraterne i städerne blifva uptagne och afgiorde, så
komma undersåtarne alt för myckit at lida. Hvaruppå Hr
Hestsko uprepade den svåra medfart, som i Finland emot de
förtullande skall föröfvas.
Hr Carl Wennerstedt: Det skulle falla för vidlyftigt
at uptaga och vederlägga hvad Hr Hestsko anfördt, eij eller
lärer det behöfvas, emedan R. o. A. nogsamt lära finna at
sådant så väl i skrifterne, som af Gref Tessin tydeligen och
fullkommeligen skiedt.
Sedan R. o. A. än något discourerat, och inga flere påminnelser
hördes giöras, giorde Frih. Ungern frågan, om de
Tull-Deputationens ledamöters tancka vinner bifall, som förklarat,
at arrendet efter contractets innehåld bör blifva bestående
til nästa Riksdag.
Hvartil svarades: Ja.
Gref Dohna: Emedan vij nu som svenske män faststäldt
at ord, tro och lofven oryggelige hållas böra; men
likväl någre modificationer torde vara nödige, hvilcke nu at
igenomgå skulle falla för vidlyftigt; så hemställer jag om icke
någre Deputerade kunde utnämnas, samma modificationer at
projectera.
Hr Råfelt: Som contractet redan är faststäldt, bör åtminstone
Societeten höras, om de vilja ingå ändringen med
Accis-Rätterne.
136
Nov. 20. Öfverläggning om tullarrendet.
Hr Carl Silfwerschöldh: Societeten har förklarat, at
ingen ändring i contractet kan tillåtas så framt de skola blifva
dervid, detsamma har och K. Maij:t i det upläste Extractum
Protocolli Riksens Ständer låtit föreställa.
Gref Dohna framstälte, om icke til K. Maij:t i underdånighet
kunde hänskiutas at med Råds råde sedan Societeten
blifvit hörd jemka desse modificationer.
Hr Råfelt: Om en enda omständighet rubbas, så rubbas
hela contractet.
Hr Lindenstedt höll den omständigheten, at Magistratspersoner
böra sittja i Accis-Rätterne, för ganska nödig; och
hemstälte om man sådant icke kunde bifalla, med det vilkor,
såvida Societeten sig dertil vill begifva.
Hr Carl Wennerstedt biträdde Gref Dohnas tancka,
at H. K. Maij:t i underdånighet underställas kunde detta alt
at jemka.
Hr von Blixen: Här är eij mer än en modification, nemligen
angående Accis-Rätterne. Man kan ju härom höra
Societeten; begifva de sig härtil, så vinna vij säkert de andre
Ståndens bifall til arrendets bestånd, emedan detta är den
omständigheten, sorn de mäst yrka på; och kunde i morgondagen
Societetens utlåtelse häröfver inhämtas.
Hr Råfelt: Emedan K. Maij:t confirmerat contractet,
så synes ock modificationerne böra skie igenom K. Maij:t.
Hr Rotlieb: Detta är ordenteligit och lag likmätigt;
men som de andre Stånden jemväl hafva at gifva sitt samtycke,
om modificationerne igenom K. Maij:t skola blifva jemkade,
så skulle på sådant sätt tiden alt för långt utdragas.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm lade ännu härtil: at
om Ständerne i underdånighet hemställa til K. Maij:t at med
Tullarrende-Societeten jemka vissa modificationer, och Societeten
samma modificationer eij skulle vilja eller kunna ingå,
utan heldre lämna contractet; så voro deraf store inconvenientzer
at befara; fördenskull voro bäst at Societeten först
hördes, på det, medan Ständerne ännu äro tillsammans, i denna
saken må blifva et rent och ricktigt slut.
Frih. Ungern frågade, om icke i morgon någre af R. o. A.
med General-Tullarrende-Societetens Fullmäcktige kunde sammanträda,
at sondera dem angående ändringen med AccisRätterne?
-
Öfverläggning om tullarrendet.
137
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Hr Lars Benzelstierna giorde den påminnelsen, at
jemväl nu fastställas måtte på hvad sätt förhållas bör med
tullarrendet i fall Riksdag innom den vanliga tiden skulle
komma at hållas.
Hr Didron: Som contractet är för riket nyttigt befunnit,
och af H. K. Maij:t i nåder stadfäst och gillat, så
bör ock arrendet til den uti contractet utsatte tiden äga bestånd.
Gref Dohna påminte ytterligare, at til H. K. Maij:t en
underdånig tacksägelse bör afläggas för des vid tullarnes förarrenderande
viste nådige och faderlige försorg om riksens
inkomsters säkerhet och förkofring; och tillika emot våre medbroder,
hvilcke härtil af berömmelig nit, med oförtruten möda
bidragit, alt hvad möijeligit varit, en välförtient erkänslan
betygas, samt deras viste sorgfällighet om det allmänna bästa
med beröm och heder ihogkommas; varandes hr Grefven af
den tanckan at ehuru svårt de af de andre Ståndens Deputerade
uti Betänckandet kunna vara angrepne, deras ädelmodighet
lärer vara så stor, at om en sådan R. o. A:ns declaration
uti det Extractum Protocolli, som kommer at utfärdas,
blifver infördt, de lära finna sig hafva satisfaction nog.
Hr Didron: Som vår endaste och säkraste soutien af
vår frihet är denna, at odygd straffas, men dygd och tro belönes
och med beröm ihogkommes, så bör ock Collegiernes
trogna nit och välförhållande af Riksens Ständer med heder
och public approbation belönas.
Hr Råfelt: Collegierne äro så hårdt angrepne, at om
något sådant hade handt de öfrige Ståndens ledamöter, hade
deras Stånd visserligen tagit alfvarsame steg härutinnan.
Frih. C. W. Cederhielm hemstälte, om icke uti R. o.
Arns Extractum Protocolli Collegierne kunde blifva berömde
och tackade, och tillika de andre Stånden anmodade at taga
dem i hägn och beskydd.
Hr Lindenstedt: Efter de äro våre ledamöter håller
jag före vai’a nog om vi allenast tala om heder och eij om
beskydd, ty det senare kunde gifva anledning at stötas med
de andra Stånden.
Hr Lagercrcrantz: Jag håller hr Lindenstedts föreställning
för myckit skiählig; men som de 3 Ståndens Deputerade
så groft och oskiähligt handterat Konungens embets
-
Nov. 20. Öfverläggning om tullarrendet.
män och vare medbroder, så tycker jag at sådant bör behörigen
ressenteras, ty eljest lämne vij fönster och dörar åt
otidighet och sielfsvåld öpne; och hemställer jag Högh R. o. A.
om det står hos oss at betaga Collegierne, at emot et sådant
förfarande söka laglig reconvention.
Hr Lindenstedt: När vij vinna vårt ändamål til publici
hästa, at arrendet blifver faststäldt, och derjemte berömma
Collegierne, böra de andre Stånden väl finna hvad
vij mena.
Som åtskillige af R. o. A. biföllo hr Lagercrantzes mening
och jemväl med häftighet påstodo, at hos de andre
Stånden borde giöras kraftige och eftertryckelige föreställningar
öfver deras Deputerades förhållande, giorde
Hr Didron den föreställning, at som man vet det jemväl
andre demeléer äro Stånden emellan, man eij kan bruka nog
försicktighet, de samma at dämpa och förekomma; hvarföre
han sade sig hålla för rådeligast, at man med bästa lämpa
och på lindrigaste sättet söker komma härifrån.
Hr Ehrencrona sade det just hafva varit des tancka
at giöra samma föreställning.
Frih. Cederhielm hemstäite om icke uti R. o. Arns
Extractura Protocolli kunde tilläggas, at i fall R. o. A. funnit
Collegierne på något sätt skyldige, skulle de sielfve ej underlåtit
sådant at ressentera.
Frih. Ungern frågade om Gref Dohnas föreställning, at
i lindrige termer förklara R. o. Arns nöje öfver Collegiernes
välförhållande vinner bifall?
Hvartill svarades Ja,
Och fants godt, at i anledning af det som discourerat
och faststäldt blifvit, et Extractum Protocolli upsättes, hvilcket
hos R, o. A. kommer at justeras.
Sedan utnämdes följande 4 Deputerade, at med Societetens
Fullmäcktige i morgon angående modificationerne sammanträda,
nemligen Gref Dohna, Frih. Gust. Fosén, Hr Rotlieb
och Hr von Blixen.
Som nu kl. var half siu om aftonen skildes R. o. A. åt
sedan de hela dagen varit tilsammans.
Navigationsskolan i Carlskrona. 139
Den 21 November.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Deputation» Betänckande
angående Navigations-Scholan i Carlscrona; hvarutinnan förmäles
huruledes bemelte Deputation af Ammiralitets-Collegii
Riksdags Relation ibland annat jemväl förmärkt, det ingen
upsickt blifvit spard til befrämjande af ungdomens undervisning,
som sig til styrmanskonsten applicerat; men som en
theoretisk kundskap ej gior tilfyllest, och således nödigt är,
at sådane jemte theorien få tilfälle at til siös practicera de
stycken som de i scholan förut inhämtat: så styrcker Deputationen
dertil at nödige medel måge bestås, hvarmed et tienligit
fahrtyg åhrligen på någon tid om sommaren må kunna
utredas til siös här i Ostersiön, under en skickelig officerares
anförande, på det icke allenast så många af styrmännen vid
staten, som kunna umbäras, måtte blifva följacktige at återhämta
den kundskap de kunna hafva förlorat, utan ock scholarerne
med samma komma uti practique af hvad de förut
theoretice lärdt. Likaledes håller Deputationen före nödigt
vara, at medel blifva utsedde til et mindre fahrtygs utredande
här vid Stockholmske escadren, på det officerarne och
de ämnen til styrmän som härstädes kunna finnas, måge fä
tilfälle om skiärgårdarnes beskaffenhet samt landkänningar
och inloppen mea mera sig kunnoge giöra. Dessutom och som
Ammiralitets-Collegium i dess Riksdagsberättelse äfven förmält
at Capitain-Lieutenanten Kullenberg, som nu informerar
i Carlscrona navigatiousscholan, erbudit sig at äfven vilja
undervisa ungdomen derstädes i de generala delar af skiepsbyggeriekonsten,
som theoretice kunna läras, der han kunde
blifva benådad med någon förbättring på den Capitain-Lieutenants
lön som för honom på staten är upförd, och Deputation
finner sådan undervisning högst nyttig; ty styrcker äfven
Deputationen Riksens Ständer dertil, at bemelte CapitainLieutenant,
utom dess ordinarie lön, må komma åhrligen at
åtniuta lika tilökniug eller 125 dal. smt, som Lieutenanten
vid artilleriet, för det han i artilleriescholan informerar, bestådd
blifvit.
Hr Westfelt påminte emot den i Betänckandet föreslagne
tilökningeu på Lieutenantens lön, som i navigationen
140 Nov. 21. Belöning åt lotsdir. Strömcrona.
kommer at undervisa; men R. o. A. funno denna ringa til—
ökning väl kunna tillåtas, i anseende til den stora nyttan
riket kan hafva af behörig tilgång på folck som i navigationen
äro förfarne.
Och biföllo Betänckandet.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Deputationens Betänckande
angående skiepsgåssescholan i Carlscrona, hvarutinnan
anföres de nyttige inrättningar, som H. K. Maij:t efter den förordnade
Commissionens gifne anledning i nåder funnit nödigt
at giöra, til den derstädes ifrån långliga tider varande scholaeinrättningens
förbättrande; styrckandes Deputationen dertil,
at som bemelte inrättningar, i anseende såväl til publici och
Amiralitetets nytta som torftige föräldrars och barns understöd
äro ganska nödige och nyttige, och de samma redan
finnes med sig fördt god värckan til skiepsgåssarnes undervisning
i deras christendom, läsande och skrifvande, det för
den skull hvad i så måtto förordnat är, må blifva faststäldt
och gillat.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Bandt- och Siö-Militice-Deputations Betånckande
angående lotsväsendets reglerande omkring Gottland,
hvarutinnan förmäles om Coinmendeuren och Lots-Directeuren
Strömcronas åhr 1732 hafde förrättning til siöcousternes aftagande,
pliktande och peglande omkring Gottland, samt lotsväsendets
reglerande dersammastädes, och huru som bemelte
Commendeur och Lotsdirecteur efter des återkomst ifrån Gottland
förfärdigat och jemte åtskillige speciale chartor til Ammiralitets-Collegium
ingifvit en generalcharta öfver hela det
landet; styrckandes Deputation dertil at bemelte chartor måtte
efter Ammiralitets-Collegii gifne förslag blifva aftryckte, i
anseende til den nytta och förmohn som så väl Ammiralitetet
som andra sjöfarande theraf hafva kunde, och underställa
tillika Riksens Ständers ompröfvande, om Commendeuren, som
härvid användt serdeles flit och möda, til vidare upmuntran
kunde med någon vedergiällning til 100 ducater hugnad och
ihågkommen blifva.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Justities-Deputationens Betänckande angående de
sedan sidsta Riksdag utkomne Kongl. Förordningar, varandes
åtskillige af dem, hvilcke Deputation styrcker Riksens Ständer,
at enligit Regeringsformens 4 § för allmän och ständig lag an
-
Förbud mot tobaksinförsel. Tjensters cederande. 141
taga; såsom ock vid en och annan Förordning påminnelser anföras,
hvarefter Deputation förmenar de samma böra ändras.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Manufacturisten Wilhelmis hos Riksens
Ständer ingifne Memorial angående allmänt förbud mot
utländsk cardustobaks såväl som alt slags rappétobaks införsel
ifrån utrikes orter, hvarutinnan Deputation i anseende til de
anförde skiähl och omständigheter styrcker Riksens Ständer
dertil, at all utrikes cardustobak, såväl som alt rappétobak,
det vare sig malit eller i stänger, må til införslen förbiudas,
doch at vederbörande icke må taga sig anledning cardustobaken
at stegra, til förekommande hvaraf Deputationen
styrcker at samma förbud allenast tils vidare må beviljas.
Sammaledes uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
öfver bemelte Betänckande af den 12 Oct.
Och bifölls Betänckandet af R. o. A.
Uplästes General-Majoren och Landshöfdingen Frih. Bennette
Memorial angående Lagman Bromans ansökning at få
cedera sin tienst til Hr Hof-Rätts-Rådet Stenholm, och att
Landssecreteraren Flummel måtte få succedera Hr Stenholm.
Hr Pehr Silfversparre: R. o. A. lära påminna sig,
at det en gång blifvit faststäldt och aldeles afgiordt, at inga
cessioner af tienster mera böra tillåtas.
Hr Ehrenpreus: R. o. A. böra ju altid vilja vara sig
lika; jag påminner mig at Hr Siegeroth nyligen fick afslag i
en lika ansökning.
Frih. C. W. Cederhielm: Jag kan intet annat påminna
mig, än at förre gången faststäldt blef, at af Statssecreterarne
skulle upgifvas en förteckning på dem som hos
K. Maij:t angående cessioner sig hade anmält.
Hr Lagercrantz: Alle cessioner af tienster äro för framtiden
afslagne, och det med justiee; om sådant lärer ångras,
det kommer tiden at utvisa; men som öfver de redan incaminerade
cessioner sig ingen besvärat, tyckas de kunna tillåtas.
Hr Silfversparre: Såvida desse omtalte cessioner ännu
eij vunnit framgång, så har eij eller någon öfver dem kunnat
besvära sig.
Hr Lilljestjerna: Den nyligen giorde lagen, at alla
cessioner skola vara förbudne, kan intet sträcka sig til den
142
Nov. 21. Tjensters cederande.
förflutne tiden. Dessutan om de redan anhängige giorde cessioner
skulle afslås, hade det et anseende, som voro de öfrige
hvilcke vunnit framgång, olaglige; fördenskull hemställer jag
Högh R. o. A. om icke de cessioner, som redan äro incaminerade,
i förmågo af 1723 ahrs Förordning kunna tillåtas.
Hr Ehrencrona sade sig fruckta, at om desse i Frih.
Bennets Memorial nämde meriterade mäns ansökning beviljas,
torde alt för månge andre som ägde långt mindre förtjenst,
med samma slags ansökning innan Riksdagens slut besvära
Riksens Ständer.
Hr Lindenstedt: Här åberopas 1723 åhrs Förordning om
caracterers hämmande; den samma innehåller, at igenom cessioner
inge andre bättre meriterade bör skie för när; är det
nu så, at igenom desse sökandes befordran inge mer meriterade
skier för när, så kan ju Hof-Rätten ordenteligen föreslå
dem, och de blifva hulpne, utan at man bryter den nyligen
giorde lagen: jag för min del protesterar aldeles emot alla
cessioner.
Hr Meijerhelm förklarade sig vara af samma tancka
med Hr Lindenstedt.
Hr Hammarberg: Jag håller för onödigt, at R. o. A.
härmed besväras; ty här är en jemnare och redigare väg för
de sökande, nemligen at Hr Broman ordenteligen begiärer
afskied.
Hr Lillj esti erna hemstälte, om icke til at hielpa meriterat
folck, de som sig redan anmält och enligit 1723 åhrs
Förordning intet prejudicera andre, med bifall uti sin ansökning
kunde hugnas.
Hr Ehrenpreus: Jag finner Hr Lilljestiernas förslag vara
det bästa och rättvisaste; det bästa emedan R. o. A. på det
sättet aldra bäst kan komma ifrån denna qusestionen, och
det rättvisaste, ty det grundar sig på 1723 åhrs Förordning,
hvilcken tydeligen stadgar, at inge bättre meriterade böra prsejudiceras,
samt visar hvaräst och på hvad sätt de böra anmäla
sig. I öfrigit som 1723 åhrs Förordning i denna puncten
är ändrad, endast at förekomma missbruket, så håller jag
före K. Maij:t i billiga måhl och der intet missbruk skier,
kunna nu som förr tillåta cessioner.
Hr Ridderschantz: Allenast vij få veta antahlet af de
sökande, hvarföre kan det icke beviljas?
Spannmålstull.
143
Hr Landtm, frågade, om icke Protocollet kunde uphämtas
angående det som passerat, när qusestionen om cessioner
förre gången var före.
Samma Protocoll efterskickades och emedlertid
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående tullen på utrikes spannemåhl, hvarutinnan
anföras de skiähl och omständigheter, som föranlåtit
H. K. Maij:t at inrätta tullen på den inkommande utrikes spannemåhlen,
alt efter som priset på spannemåhlen här inrikes är
högre eller lägre, på sätt som K. Maij:ts utfärdade nådigste
Förordning af den 18 December förlidit åhr vidare derom
förmäler, styrckandes Deputationen dertil, at en så angelägen
rikets författning som samma Förordning innehåller, åtminstone
til nästa Riksdag må bibehållas och efterlefvas, då Riksens
Ständer om dess fruckt och påfölgder utaf erfarenheten
närmare böra kunna vara öfvertygade.
Sammaledes uplästes Borgare- och Bondeståndens Extracta
Protocolli af den 8 och 2 i denna månaden, hvarutinnan
åtskilige skiähl och omständigheter gifvas vid handen, i anseende
til hvilcka bemelte bägge Stånd funnit betänckeligit at
bifalla Cammar-Oeconomie-Deputationens mening; men R. o. A.
för den af bemelte Deputation, så ögonskienligen beviste nyttan
af 1733 åhrs Tulltaxas bibehållande på utrikes spannemåhl,
nemligen at medelst de i samma taxa tagne försicktige mått,
landsculturen nödvändigt måste upkomma och befordras, och
således otrolige för främmande spannemåhl utgående penningesummor
i landet besparas,
biföllo Betänckandet;
och kommer i anledning af Frih. Carl W. Cederhielms
giorde påminnelse, et Extractum Protocolli härom til de andre
Stånden at upsättjas, med den föreställning, at R. o. A. förmodar,
at desse bägge respective Stånden, enär de förbemelte
skiähl i närmare öfvervägande tagit, lära finna nödvändigheten
af ofvanbemelte Tulltaxas bibehållande.
Uplästes et å samtelige Lieutenanternes och Fändrickarnes
vid Kongl. Gardiet ingifvit och af Hrr Lieutnanterne Gripenmark
och Gyldenstolpe underskrifva Memorial, derutinnan bevekeligen
anföres huruledes alt hopp til befordran och utkomst
i längden bemelte officerare skulle betagas, om efter det som
projecterat varit regimentet skulle indragas ifrån 18 til 12
compagnier; åtagandes sig at bevisa, genom en bifogad cal
-
144 Nov. 21. Lifgardets förminskande ogillas.
culation, at efter 1696 åhrs stat, förutan hvad eliest Gardiet
lika med andra värfvade regimenten är beviljat, icke allenast
18 compagnier, hvartdera af 100 man kunna blifva bibehåldne,
då med tillökte 8 Capitainer, 4 Lieutenanter och 6 Fendrickar,
ännu en besparing emot förbemelte 1696 århs stat vinnes af
2,244 dal. sint; hvarföre ock beinelte officerare giöra sig af
Riksens Ständers så mångom androm erviste ogemena mildhet
och generosité försäkrade, at första regimentet af svenska
krigsmackten vid den begiärte styrckan lärer blifva conserverat.
Hr Landshöfdingen Ehrencrona yttrade sig, at som
Gardiet är en berömmelig schola för riksens ungdom vid
krigsväsendet, så voro ganska skiähligt at denna ansökning
biföllos; och skulle han för sin del önska, at tilståudet så
voro, at detta regimentet ännu mera kunde blifva förökt.
Hr Lilljestierna: Utom det at det är equitabelt, det
så månge hurtige officerare conserveras och få tilfälle at avancera,
så kan så hurtigt folck aldrig nog encourageras.
Som R. o. A. viste sig mycket benägne för Kongl. Gardiets
ansökning i detta måhl, giorde Hr Landtm, frågan om
den samma bifalles;
Hvartil svarades Ja,
så at K. Gardiet hädanefter kommer at bestå af 18 complette
compagnier; och fants derjemte godt, at et Extractum
Protocolli straxt upsättes, genom hvilcket detta ärendet til de
andre Stånden på det bästa recommenderas, kommandes en
särskild Deputation med samina Extractum Protocolli til de
andre Stånden at afgå.
Öfversten af K. Lifguardiet gref Arvid Posse framträdde
och aflade hos R. o. A. tacksägelse för denna emot regimentet
viste ynnest och välvilja.
Gref Dohna med de öfrige Deputerade, sorn efter R. o.
A:ns i går tagne resolution haft sammanträde med Generaltullarrende-Societetens
Fullmäcktige, til at jemka de då föreslagne
modificationer i arrende-contractet, kommo nu uppå
Riddarhuset, och berättade Hr Gref Dolma, at han med de
öfrige Deputerade, förestält Fullmäcktigerne trenne puncter,
nemligen: l:o angående Accis-Rätternes besättjande hädanefter,
2:o angående det öfverklagade ofog och otilbörliga förfarande
af tullbetienterne i orterne, och 3:o det i Finland sådane
betiente måge förordnas som äro finska språket mäcktige,
öfver hvilcke puncter Fullmäcktige sig således utlåtit, sorn det
Tullarrendet.
145
Promemoria, hvilcket Hr Grefven nu aflefvererade, innehåller;
i öfrigit hade de af Fullmäcktige, som af Collegier voro ledamöter,
aflagt en ödmiuk tacksäijelse för Högl. R. o. A:ns om
deras rena upsåt och upricktiga nit fäldte rättvisa och benägna
omdöme; at om ingen annan consideration voro vid
Tullarrende-contractets bibehållande, än allenast den för interessenterne
til förmodande vinning, så voro de tillika med
de öfrige Fullmäcktige derom så litet måhne, at de än i denna
dag vilja afstå contractet; men som det rätta ändemålet voro
handelens jemna gång och manufacturernes befordran, så ville
de ock i anseende dertil begifva sig til de uti deras Promemoria
utsatte vilkor; de förmodade ock at igenom flitig upsickt
och de genom tullens reglerande af Riksens Ständer tagne
måtts noga handhafvande, bringa det så långt, at til nästa
Riksdag handelsbalancen skall kunna boijas på vår sida; detta
hade de Fullmäcktige som äro handlande biträdt och förklarat
at genom den goda upsickt, som arrendet förorsakat
vid tullarne, handel och manufacturer ganska myckit tiltagit
och förkofrats; til slut hade samtelige Fullmäcktige i gemen
anhållit om R. o. Arns protection emot alla ohemule beskyllningar.
Sedan uplästes det af Hr Grefven medbragte, men ounderskrefne
Fullmäcktigernes Promemoria, derutinnan de förklara
l:o at Accis-Rätterne uti städerne enligit 1689 åhrs processordning
måge bestå åtminstone af 4 personer, nemligen 2
magistratspersoner och 2 tullbetiente; at Borgmästarne i upstäderne
och i deras frånvaro en af rådmännerne förer presidium;
men tredje och fierde bisittjaren blifver tullnären och
tullskrifvare; doch med förbehåld, at magistratspersonerne
genom frånvaro intet uppehåld i rättegången förorsaka; i öfrigit
at uti stapelstäderne, så ock i de upstäder deräst under
cronans betieningstid provincial-inspectorer, inspectorer eller
tullnärer vahnligen hafva fördt presidium, de vidare samma
rättighet behålla och hafva til bisittjare tvenne rådmän och
en tullskrifvare. Hvad 2:o det öfverklagade ofog af tullbetienterne
beträffar, så beropa sig Fullmäcktige på 1726 åhrs
Tullnärs-instructions 29 §, deras circulair bref til Hrr Landshöfdingarne
af den 4 Martii 1728, så väl som det vid alle
tullcamrar tryckte anslaget af den 3 Febr. 1733 med försäkran
at intet underlåta vidare här öfver alfvarsammaste
hand hålla, hvaraf ock redan månge exempel skola kunna
Adelns Protokoll, 1734. II. 10
146
Nov. 21. Laurius memorial.
visas. 3:o förklara Fullmäcktige, at de altid låtit sig vara
angelägit at uti Finland förordna sådane tullbetiente som
varit finska språket mäcktige, som de ock vidare en sådan
nödvändighet besörja vilja.
R. o. A. funno godt at detta Fullinäcktigarnes begifvande
och giorde försäkring uti det Extractum Protocolli, sorn
angående tullarrende-saken kommer at utfärdas, inryckes.
Gref Dohn a sade sig ännu hafva et at andraga, nemligen
at som Fullmäcktige, oacktat de hafva et rent contract
för sig, de föreslagne vilckor utan giord svårighet antagit, så
synas de så väl i anseende härtil, som för deras vid contractets
ingående viste villighet och goda upsåt för det allmänna
bästa med beröm böra ihågkommas.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan,
vann detta äfvenväl R. o. A:ns bifall.
Sedan upplästes Regiments-Qvartermästaren Laurins Memorial
af innehåld, at som Riksens Ständer behagat eftergifva
Öfversten Bildstein den förordnade commissionen samt
å andra sidan tilsagt de officerare, som lidit, justiee och rättande
uti det som emot Lagen och Förordningarne dem tryckt
och besvärat; altså anhålla officerarne at i sielfva värcket
få åtniuta så gunstiga och för justicen porterade öma tilsäijelser.
Sedan hos R. o. A. öfver desse prsejudicerade officerares
tilfredsställande något var discourerat och et och annat förslag
vid handen gifvit, hvarom man eij kom sig at förena,
hemstälte
Frih. Gustav von Rosen om icke hos H. K. Maij:t i
underdånighet kunde anhållas, at desse således praejudicerade
officerare måtte vid första öpning innom regimentet blifva emploijerade
och sin tour och ancienneté til godo niuta.
Hr Lillj estierna och flere biträdde detta, emedan elliest
aldrig någon enighet i regimentet är at förmoda.
Hr Landtm, frågade, om Frih. Boseus mening vinner
bifall?
Hvartil svarades Ja.
Sedan uplästes et annat Regiments-Qvartermästaren Laurius
Memorial, derutinnan han anhåller, at i anseende til dess
vid Feldtcancelliet och Justitiestaten samt vice Krigsfiscalsoch
Auditeurs-sysslan i 9 åhr och sedan såsom RegimentsQvarteremästare
i 16 åhr giorde underdånige tienster, samt
At han efter placeringen ifrån under-officerare indelning sig
Laurius memorial.
147
åter måst uptiena, Riksens Ständer med föreskrift ville befordra
des underdånige bilagde supplique til H. K. Maij:t, at
med en i Vestergiöthland ledig varande Häradshöfdings tienst
efter framledne Häradshöfdingen Lagerquist blifva hugnad.
Hr Wulfwenstierna sade sig hålla för betänckeligit,
at Riksens Ständer skulle recommendera til Häradshöfdingetienster;
emedan det hörer Hof-Rätterne til at bepröfva de
sökandes förtienster och skickelighet och derefter inkomma
med underdånige förslag.
Hr Westfelt frågade, hvarföre vij skole giöra svårigheter
at hielpa välförtient folck, när de andre Stånden dageligen
recommendera sine ledamöter.
Hr Lilljestjerna. Som det är ostridigt at Laurin och
de andre officerarne myckit lidit, och et af de angelägnaste
Riksens Ständers giöromåhl är at tilse det deras lidande
medbroder blifva uprättade och tilfredsstälte, för hvilcken orsak
skuld R. o. A. nu på stunden resolverat at för desse officerare
en underdånig föreskrift til K. Maij:t kommer atupgå;
altså håller jag före at Regiments-Qvarteremästaren Laurin,
i synnerhet som han derjemte är en studerad och meriterad
man, på det sättet kan hielpas, at H. K. Maij:t i underdånighet
anmodas at anbefalla vederbörande Hof-Rätter at
sättja honom på förslag.
Som R. o. A. härtil gofvo sitt bifall,
altså upsattes och uplästes följande Resolution, hvilcken
skrefs på Memorialet:
R. o. A. stadnade uti det slut, at hos K. Maij:t af Riksens
Ständer i underdånighet anhålles, at desse således praejudicerade
officerare måge vid första öpning innom regimentet
blifva emploijerade och niuta sin tour och ancienneté til godo;
samt at hvad Regements-Qvarteremästaren Laurin beträffar,
K. Maij:t i nåder täcktes anbefalla des Hof-Rätter at vid
förefallande öpning af någon Häradshöfdingetienst honom på
förslaget upföra.
Sedan uplästes och justerades det uppå officerarnes vid
K. Lifgardiet upsatte Extractum Protocolli, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 21
Nov. 1734.
R. o. A. finna så myckit skiähligare at samtycka til
denna ansökningen, det K. Maij:ts Lifguardie må hädanefter
148
Nov. 21. Cronhielms memorial.
bestå af complette 18 conipagnier, som sådant länder til rikets
stora förmohn och nytta samt til någon hugnad och upmuntran
för de vid bemelte regimente stående brafve officerare, förutan
det at ock ungdomen i landet af samtelige Ständernes
barn och anhörige härigenom få bästa tilfället vid K. GardesRegimentet
at evertuera och upöfva sig i alla de stycken som
höra til krigsväsendet, och riket således uppå hurtige och välöfvade
ämnen til krigstiensten en önskelig tilgång hafva;
hvarföre och R. o. A. sig härutinnan, om de öfrige respektive
Ståndens benägna bifall försäkrade giöra.
R. o. A. funno godt at genom en Deputation af 12 personer
communicera detta Extractum med de öfrige Stånden;
Frih. Ungern utnäindes at anföra denna Deputation hvilcken
tillika fick in commissis at påminna om krigs-befehlets besvärs
afgiörande hos de andre Stånden.
Hr Kaulbars ingaf et Memorial af H. Exc. Hr RiksRådet
Gref Cronhielm, hvilcket uppå R. o. A:ns begiäran
straxt blef upläst, af innehåld, at som Sveriges Rikes Råd
och Ständer behagat låta sig föreläsa det af Lag-Commissionen
utarbetade och författade nya Lagvärck samt i närmaste
måtto detsamma gilla och stadfästa, så länder sådant
samteliga Lag-Commissionens ledamöter så mycket mera til
hugnad, tröst och vederqvickelse, som arbetet förorsakat ganska
stor åhoga, möda och besvär, hälst under de 24 åhr, som
Hr Kiks-Rådet dervid fördt presidium. Och sorn Lag-Commissionen
hemställer Riksens Ständers mogna ompröfvande
huru vidare förhållas bör, så lärer densamma eij underlåta
med behörig flit och sorgfällighet efterkomma och värckställa
hvad som vidare anförtros och anbefallas kan, hafvandes man
emedlertid orsak at innerligen tacka Gud för sitt nådiga bistånd
til värckets fullbordan, så at man nu, som fordom vid
Upsala mötes slut säija kan: Nu är Sverige blifvit en man,
och alla hafva vij nu omsider en så klar och tydelig samt
kort och likväl myckit innefattande lag. Skolandes i öfrigit
Lag-Commissionens ledamöter framgient ombeflita sig at kunna
förtiena Riksens Ständers höga ynnest och välbevågenhet,.
R. o. A. yttrade härvid såväl sitt nöije öfver det igenom
Hr Riks-Rådets och de öfrige Lag-Commissionens ledamöters
vittra och oförtrutna flit och möda så väl och mogit utarbetade
nye Lagvärcket, som och deras höijeliga åstundan, at
samma hälsosamma och nyttiga Lag, sedan den af Riksens Råd
Om Lagens tryckning.
149
och Ständer nu blifvit genomsedd och faststäld, snart måtte
blifva allmänt kundgiord och i bruk och värckställighet sättjas.
Hr Wulfwenstierna hemstälte fördenskull til R. o. Arns
godtfinnande, om icke, til at vinna detta ändamåhl, hos de
öfrige Stånden kunde giöras en föreställning, at 23 cap. i
Byggningabalcken, hvarom Stånden eij blifvit ense, kunde utlämnas,
och vid annat tilfälle en särskilt Förordning therom
utgifvas, samt emedlertid af H. K. Maij:t i underdånighet
begiäras, at sedan Lag-Commissionen författat behörigit företal
til Lagen och låtit öfver densamma giöra register, K. Maij:t
då i nåder täcktes med dess höga confirmation låta trycka
och utgå samma Lagbok, så at den vid 1736 ährs början må
kunna i dömande efterlefvas.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan
bifölls denna Hr Wulfwenstiernas föreställing och fants
godt, at et Extractum Protocolli i anledning häraf strax upsättes.
Hr Iserhielm påminte, at hela 23 cap. Byggningabalcken
eij borde uteslutas, emedan uti det samma myckit
annat nyttigt och hälsosamt stadgadt finnes, som eij rörer
den emellan Stäuderne nu omtvistade skiuträttigheten.
Men R. o. A. höllö för bäst vara, at hela bemelte 23
cap. til vidare må blifva uteslutit, på det man må undvika
nye discussioner härom emellan Stånden, och dessutan hvad
elliest i bemelte capitel hälsosamt och nyttigt finnes, uti den
nya Förordningen kan blifva inryckt.
Sedan det anbefalte Extractum Protocolli var upsatt, blef
detsamma för R. o. A. upläst och approberat så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 21
Nov. 1734.
Samma dag upplästes Hr Riks-Rådet Gref Cronhielms
Memorial angående den reviderade nya Lagen, och som R. o. A.
finna myckit nödigt, at berörde lagbalckar, som med mogit
betänckande blifvit utarbetade och af Riksens Ständer öfversedde,
måge befordras til allmän efterlefnad i riket; så holt
R. o. A. bäst vara, at det 23 cap. i Byggningabalcken, hvarom
respective Ständer eij blifvit ense, kunde utelemnas och vid
tilfälle en särskilt Förordning therom utgifvas, samt emedlertid
et underdånigt Memorial til K. Maij:t upgå, at H. Maij:t, sedan
Lagcommission författat behörigt företal til Lagen och låtit
150
Nov. 21. Deputation till medstånden.
giöra öfver Lagboken register, då täcktes med dess höga confirmation
låta trycka och utgå samma Lagbok, så at den med
1736 ahrs början må kunna i dömande efterlefvas. Hvilcket
med de öfrige respective Stånden communiceras til benägit
bifall, för rikets herander beroende stora tienst och angelägenhet
skull. Actum ut supra.
En Deputation af 12 personer nämdes ut at med detta
Extractum Protocolli gå til de andra Stånden och des innehåld
med en tienlig föreställning understödja; hvilcken Deputation
af Hr Gref Tessin kommer at anföras; och som Prästeståndet
redan varit åtskildt, då Hr Grefven med den då utskickade
Deputationen skulle aflefverera Slottsdeputationens
berättelse, altså anmodades Hr Grefven at vid detta tilfället
tillika öfvergifva til Prästeståndet nyssbemelte Slottsbyggnads
deputations berättelse.
Inkom en Deputation från Bondeståndet, undertalemannen
förde ordet och näst aflagd hälsning gaf tilkienna, at efter
förut gångit öfvervägande om något medels utfinnande at
bringa den Stånden emellan upkomne skiljacktigheten, angående
skiuträttigheter på skatte grund, til et lyckeligit slut,
och at således undanrödja detta hinder, som nu ligger i vägen,
at det nyttiga och så högt efterlängtade Lagvärcket eij kan
komma i dagsljuset och Riksens Ständer sedan i enighet och
godt förtroende må kunna skiljas åt, Bondeståndet fallit på
de tanckar, om icke visse Deputerade af alla 4 Stånden med
Lageommissionens ledamöter kunde sammanträda och tilse
pa hvad sätt detta ärendet bäst och lämpeligast måtte komma
til et godt slut; och så framt Högh R. o. A. tillika med de
öfrige Stånden skulle samtycka til detta förslag, så kunde
tiden til sammanträdet af Hr Landtm, och Ståndens talemän
utsättjas.
Hr Landtm, tackade Bondeståndet för deras betygade
ömhet och nit om det angelägna Lagvärckets fullbordan och
sade sig vilja föredraga R. o. A. hvad Bondeståndet välment
påmint. Hr Landtm, bad vänligen hälsa ifrån R. o. A.
Bondeståndets Deputation afträdde.
Frih. Ungern kom tilbakars med Deputationen, som med
R. o. A:ns Extractum Protocolli angående Gardiesofficerarnes
ansökning varit borta, och berättade, at Stånden lofvat med
första företaga detta ärendet och dervid giöra hvad möijeligit
voro, hvilcket jemväl skulle skie med resolutionerne på krigs
-
Drabanten Hästeskos besvär.
151
befehlets besvär, varandes detta senare ärendet hos Bondeståndet
redan afgiordt.
Uplästes Justitice-Deputationens Betånckande öfver Drabanten
Hoestskos Memorial, hvarigenom han besvärar sig deröfver,
at des vid Drabantecorpsen i nåder förlänte tienst
skall blifvit honom utan orsak, laga ransakning och dom samt
K. Maij:ts nådiga befallning på det sättet ifråntagen, at då
åhr 1722 K. Maij:ts Förordning blifvit publicerad, at hvar
och en som i Finland ägde någre fastigheter och cronorustbåld
skulle innan en viss förelagd tid sig dit begifva, och han tänckt
sig dit öfver förfoga samt til den ändan hos sin då varande
chef, nu mera Prsesidenten Gierta anhållit om resepermission,
skall honom af dåvarande Adjutanten Stiernroos utom hans
begiäran afskied blifvit tilställt; anhållandes han at Riksens
Ständer ville förhielpa honom til sin tienst samt hugna honom
med den bortmiste lönen och annan reparation, hvarjemte anföres
de förklaringar hvarmed såväl Prsesidenten Gierta som
Öfverste Stiernroos deröfver inkommit, och yttrar sig Deputation,
at aldenstund j förmågo såväl af Riksdagsordningens
13 § som 1 § i 1727 åhrs Reglemente til Riksdagarnes förkortande,
ingen bör gå K. Maij:t förbi och immediate besvära
Riksens Ständer med sådane måhl, som annorstädes stå at
rättas, och Drabanten Hestsko eij befinnes i detta måhl hos
H. K. Maijrt sig besvärat oacktadt han sådant föregifvit; så
finner Deputation för sin del, at Riksens Ständer vid så fatta
omständigheter med detta ärende sig icke kunna befatta, utan
at H. K. Maij:t i underdånighet må hemställas, om icke H.
K. Maij:t täcktes i nåder draga försorg, at det samma vederbörligen
ransakat och afgiordt blifver, så at både Drabanten
Hestsko och Prsesidenten Gierta samt Öfverste Stiernroos må
lag och rättvisa tilgodoniuta.
Sedan Betänckandet var upläst sade
Hr Hestsko: Uti Betänckandet anföres bland annat som
skulle jag allenast städt interimsvijs vid corpsen, der jag likväl
med Militiae-Contoirets räkningar inför Deputationen bevist, at
jag varit upförd på ordinarie staten. I öfrigit hoppas jag at
vara så meriterad som någon annan at blifva bibehållen vid
den posten jag haft, och som jag som en riksdagsman anfördt
mine klågomål, så beder jag at antingen få en Riksens Ständers
Commission i denna saken, eller och at med en under
-
Nov. 21. Slottsfogde-tjensten i Upsala.
dånig recommendation saken hänskiutes til H. K. Maij:t, annan
dom underkastar jag mig intet.
Hvaruppå Hr Hestsko afträdde.
Hr von Blixen: Hr Hestsko är mig intet närmare än
at han han är min stiufdotters man; jag recommenderar honom
hos Högh R. o. A., så vida han kan hafva rätt, hvarmed Hr
von Blixen jemväl afträdde.
Frih. Coijett: Hr Hestsko är riksdagsman, och hemställer
jag til R. o. A:ns noga eftertancka, om någon tid är
hördt, at en riksdagsman som på Riksdagen incaminerat en
sak hos Riksens Ständer, är blifven stäld under någon annan
domstohl än Riksens Ständer sielfve, och om vij icke böra
ackta oss för et så farligit prsejudicat; för den skull gior jag
min reservation häremot til Protocollet.
Hr Anders Tungelfelt: Aldrig lära Riksens Ständer
påtaga sig at blifva första instantien; Hr Hestsko har aldrig
med denna saken varit vid någon Rätt.
Hr Lil lj est i erna: Jag tror at Hr Prsesidenten Gerta
och Hr Hestsko skulle i vänlighet komma öfverens om de
finge talas vid, och hemställer jag fördenskull om icke detta
Betänckandet kan hvila til en annan gång; emedlertid vill jag
med någre andre gode vänner söka at bemedla denna saken.
Hr Tungelfelt: Mig skal det eij Vara okiärt, så framt
Hr Praesidenten Gerta vill öfverse och gifva efter härutinnan;
men Hr Hestsko har brukat alt för hårda expressioner.
Hr Lilljestierna svarade des upsåt allenast vara at
förekomma en vidlyftig och förtretelig process emellan tvenne
R. o. Arns ledamöter.
R. o. A. funno godt at Betänckandet hvilar til dess Hr
Lilljestierna försökt om han kan åstadkomma någon bemedling.
Uplästes Cammar-Oeconomie och Commerce-Deputationens
Betånckande angående Slottsfogde-beställningen uti Upsala och
den dervid af stadsens medel bestådde lönen til 150 dal. smt,
hvarutinnan förmäles, at som Riksens Ständer vid 1723 åhrs
Riksdag til besparing uti staten faststäldt, at Slottsfogdebeställningarne
uti landsorterne skulle indragas, varandes ock
billigt, at ingen stat in specie med någon Slottsfogdelön graveras;
så kan Deputationen eij annat än styrcka dertil at
med Slottsfogde-beställningen i Upsala aldeles må förblifva
efter Riksens Ständers Författning samt K. Statscontoirets i
Tjensters cederande.
153
följe deraf til Landshöfdingen i orten aflåtne skrifvelse, och
sålunda de af Upsala stads enskylte medel på staten Slottsfogden
til lön för detta anslagne 150 dal. smt besparde blifva
samt til stadsens publique behof och förnödenhet användas,
för hvilcka jemte flere stadsens enskylte medel Magistraten
åhrligen efter Förordningarne bör til Lands-Contoiret med
behörig räkning inkomma, tilkommandes doch Borgmästare
och Råd at hädanefter vara ansvarige, at under Landshöfdingens
disposition någon behörigen förrättar hvad Slottsfogden
tilförene i staden tilkommit, så at cronans tienst i
ingen måtto må blifva för denua indragning eftersatt eller
försummad.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Sedan kom åter på discours angående redan incaminerade
cessioner, men det uptagne Protocollet kom eij at upläsas,
utan giorde
Frih. Stahl von Holstein den föreställningen at de
för Riksdagen sökte cessioner enligit 1723 åhrs Förordning,
af K. Maijt i nåder kunde beviljas.
Hr Pehr Silfversparre: År saken billig och lag likmätig,
så kan K. Maij:t den utan vår föreskrift bifalla, och i
annor händelse lärer K. Maij:t dertil aldrig samtycka.
Hr Helleustierna sade sig bifalla Frih. Stahls föreställning.
Hr Meijerhelm förestälte, om icke förteckning på alla
anhängige giorde cessionsmåhl til Ständerne kunde upgifvas.
Hr Bergenstierna: Som en lag bör giälla in til des
han blifver afskaffad, synes mig at K. Maij:t enligit 1723
åhrs Förordning kan afgiöra de incaminerade cessionsmåhl,
in til dess Ständernes sidst tagne slut upkommer.
Hr Meijerhelm: Härunder kunna många insmyga sig
och säija, at de incaminerat sine ansökningar för Riksdagen,
ty är nödigt at utur Cancelliet en förteckning på dem upgifves.
Hr Ridderschantz: Detta är så myckit nödigare, som
jag i förstone eij hördt talas om mer än 2 Cessionsmåhl, nu
talas om 80.
Frih. Coijett: Sedan vij så klarligen funnit orättvisan
och inconvenientzen af cessioner, hvilka lända merite och
alle redelige män til prmjudice, och förthenskull helt och
154
Nov. 21. Tjensters cederande.
hållit förkastat dem, menar jag ingen fråga kunna existera,
om de vidare skola tillåtas.
Frih. Stiernstedt: Ingen har varit mer emot cessioner
än jag; men jag kan aldrig finna huru en lag som nu giöres kan
sträcka sig til den förflutne tiden.
Hr von Kothen: Jag vill veta namnen på dem som
söka cessioner, emedan jag vet at Major Båhr begiärt cession
til en annans praejudice; och denna reservation gior jag til
Protocollet.
I detsamma inkom Gref Tessin med Deputationen, som
hade varit hos de andre Stånden angående Gref Cronhielms
Memorial, och lemnat dem del af R. o. Arns i dag derom utfärdade
Extractum Protocolli, berättandes Hr Grefven, at de
andre Stånden förklarat sig högeligen önska, at det hälsosamma
Lagvärcket snart måtte utkomma; at af Bondeståndet
blifvit frågat, om de snart hafva at vänta R. o. Arns utlåtelse
på sitt i dag gifne förslag angående sammanträde med LagCommissionen
genom Deputerade, men at Hr Grefven svarat,
at som R. o. A. redan hade i anledning af Gref Cronhielms
Memorial fallit på det expedientet, som deras Extractum
Protocolli innehåller, och det innan Bondeståndets tanckar
dem voro bekanta, så förväntade och R. o. A. först de öfrige
Ståndens yttrande här öfver.
Hr Hammarberg: I anseende til den nu moverade di
coursen
om cessioner, kunna vij snarast komma ifrån hvar
andra,
om vij skilja quaestionerne; den första är genom votering
redan faststäld, at inga cessioner hädanefter böra tillåtas;
den andra är intet annars än jag vet jemväl i dag så
afgiord, at de som för Riksdagen varit incaminerade enligit
1723 åhrs Förordning af K. Maijt kunna afgiöras; om någon
hade orsak at vara emot Hr Lagman Bromans begiärda
cession, så voro det jag; men jag hoppas at efter 1723 åhrs
Förordning niuta justiee, så at Hr Hof-Rätts-Rådet Stenholm
eij må blifva mig föredragen, som nu i 15 åhr varit Lagman;
den tredje frågan angående listans upgifvande, håller jag för
eftertänckelig at bifalla, emedan det synes involvera en misstancka
emot Konungen och Cancelliet.
Hr Ridderschantz: Jag påstår at listan må upgifvas,
på det i fall det komino til votering de som hafva dylika
ansökningar eij måge gifva någre vota.
Tjensters cederande.
155
Hr Seulenberg: Cessionerne hafva varit så skadeiige,
så at om missnöijet skall häfvas och siukdomen rätt botas,
böra de på intet sätt tillåtas.
Frih. von Rosen: At cessioner skola afskaffas, det är
af R. o. A. faststäldt, men om de redan incaminerade är föreslagit,
at de kunna tillåtas efter 1723 åhrs Förordning; den
förbiuder all praejudice, och då vinner R. o. A. sin åstundan;
vij kunna komma här ifrån om listan begiäres.
Hr Landtm, frågade om Frih. Rosens mening får bifall
och listan med namnen skal begiäras?
Härtil svarades Neij och Ja.
Hr Lagercrantz: Denna lista allena skulle i 6 dagar
kunna utdraga Riksdagen; kan hända man ville votera öfver
hvart måhl särskillt.
Hr von Hökerstedt: Kommer en specification med
namnen hit up, så gifves derigenom tilfälle at den ena raisonerar
öfver den andras meriter, hvaraf disputer och oenighet
kan följa.
Hr Sölfwersparre och Hr Dahlfelt: Det är bättre at
sådant skier nu, än här arméen en gång kommer at dragas
tilsamman.
Hr Ridderschantz sade sig eij hafva vist af flere cessioner
än med Stakelherg, Clerk och Maklier; samt at Ofverste
Horn sagt honom, det ingen i regimentet voro missnögd
med Höpkens intagande.
Hr Elirensparre: Konungens tienst vinner derigenom,
emedan en capitaine med Regementz-Officerare caracter går
undan, som är en lisa i tiensten för de öfrige.
Frih. Coijett: Om Flemming som har Lieutenants indelning
vid Horns regimente begifver sig, så ärjagnögd; volenti
non fit injuria; men eljest protesterar jag häremot.
Frih. Stakelberg berättade, at alle Officerarne svarat
Öfversten skrifteligen, at de äro nögde at Höpken kommer in
i regimentet; at detta blifvit för halft annat åhr sedan anmält,
men afslagit, der likväl siu andre cessioner sedan äro
tillåtne; och begiärte han at niuta lika rätt med andre emedan
ingen härvid prsejudiceras. Andre hafva sedan cessionerne
nyligen aldeles blefvo afskaffade, hos Stånden utvärckat sig
tilstånd der til, men han hade eij velat gå sådane vägar.
Hr Westfelt sade sig eij vara emot Hr Stakelbergs
åstundan men frågade, om det voro skiähligit, at Manner
-
156
Nov. 21. Tjensters cederande.
stierna, hvilken som expectant står vid regimentet och länge
tient både i Braband som ock högstsalig H. Maij:t Konung
Carl den XII, skall gås förbi.
Hr Pehr Sölfwersparre hemstälte, örn icke de som
vilja söka cessioner kunde anmäla sig i Secreta Deputationen,
Hr Ridderschantz hemstälte om icke de cessioner, som
han nyligen nämdt kunde tillåtas, emedan de som giordt ansökningarne
vore alle meriterat folck och ingen prmjudiceras
derigenom.
Gref Tessin sade, at denna qusestion lärer kunna uppehålla
R. o. A. länge, om man icke på bägge sidor något
jemkar sig. Hvarföre Hr Grefven föreslog, om icke til H. K.
Maij:t en underdånig föreställning kunde upgå, at ehuruväl
Riksens Ständer faststäldt at alla cessioner af tienster hädan
efter aldeles böra vara förbud ne, doch må hos H. K. Maij:t
åtskillige ansökningar om cessioner förnimmas i underdånighet
vara giorde, innan förbemelte slut blef tagit, fördenskull anhålla
Riksens Ständer underdånigst, det täcktes K. Maijt
samma ansökningar, medan Ständerna ännu äro tilsammans,
i nåder afgiöra; tilläggandes Hr Grefven at på detta sättet
lärer saken kunna vara hulpen, emedan om någon tror sig
vara för när skiedt, kan han sådant hos Riksens Ständer
innan Riksdagens slut angifva; och hemställer Hr Grefven
tillika, om icke bemelte ansökningar om cessioner med Råds
råde böra afgiöras.
Hr Landtm, frågade, om denna Gref Tessins föreställning
vinner bifall;
Men härtil svarades Ja och Neij.
Och begiärtes af åtskillige votering.
Hr Landtm, frågade om då propositionen skall blifva:
om Gref Tessins föreställning bifalles eller eij.
Hr Silfversparre påstod, at propositionen må blifva:
om icke alle sökte cessioner böra afslås och vederbörande
som med dylika ansökningar inkomma med straff beläggas.
Af andre sades, at öfver denna saken eij vidare kan voteras,
emedan den samma uti den förre voteringen en gång
generaliter är afgiord.
Hr Landtm.: Den första generale quaestionen, at alle
cessioner hädanefter böra vara förbudne, är genom votering
en gång afgiord; men til at en gång få slut uti denne senare
nu så länge ventilerade specielle quaestionen, om de förut
Tjensters cederande.
157
incaminerade cessioner skola tillåtas, synes intet annat medel
vara öfrigit än at votera.
Hr Meijerhelm hemstälte om icke Gref 1'essins proposition
kunde bifallas.
Hr Silfwersparre yrkade deruppå, at specification måtte
upgifvas och derutinnan regimentet och caracteren, hvaraf
sökes cession, utsättjas, men intet namnen.
Hr von Böhnen frågade om icke R. o. A. vilja under
den sidst skiedde voteringen jemväl hafva inbegrepne de förut
incaminerade cessioner.
Hr Landtm, frågade, om då detta bifalles?
Men föll til svar både Ja och Neij.
Sedan ytterligare en lång stund på ömse sidor mot och
med blifvit tält, framträdde
Frih. von Rosen, hemställande^ om då icke Ii. o. A.
derom ville förena sig, at de cessioner som varit incaminerade
för Riksdagens början, jemväl böra anses såsom aldeles
otillåtelige och förbudne.
R. o. A. biföllo detta.
Hr Landtm, lät utur Protocollet upläsa Frih. Rosens Proposition.
, och frågade R. o. A. om den bifalles.
Hvartil svarades, Ja.
Frih. Stakelberg: Jag vill eij förorsaka någon disput,
utan begiärer et rent afslag eller bifall, om min för halft annat
åhr sedan incaminerade ansökning om cession icke kan blifva
hänskiuten til K. Maij:ts nådiga afgiörande.
Men af R. o. A. svarades härtil dels med Ja dels med Neij.
Hr Landtm.: Propositionen är en gång skiedd och med
ansenlig pluralitet bifallen; den är ock utur Protocollet upläst
och med Ja besvarat. R. o. A. lära ju anse saken som
aldeles afgiord.
Som nu af åtskillige sades saken eij ännu vara afgiord,
och en del jemväl ännu påstodo votering, sade
Hr Landtm.: Jag måste gifva R. o. A. tilkienna, at en
del eij ännu hålla saken för afgiord utan påstå votering;
fördenskull på det denna saken eij ännu en hel dag må uppehålla
oss, ser jag intet annat medel öfrigit, än at hemställa
til R. o. A., om de icke vilja skrida til votering.
Frih. Stakelberg sade at han begifver sig ifrån sit påstående,
och at för hans skuld det eij skulle behöfvas at
längre vara i skiljaktighet härom.
158
Nov. 21 o. 22. Tjensters oederande.
Det sades af atskillige at Hr Stakelberg bör hafva tack
här före.
Frih. Stiernstedt: Frågan är om icke 1723 ahrs Förordning
bör äga bestånd, til dess den nye lagen om cessioner
blifver faststäld.
Hr Ankarcrantz påstod at 1,000 dal. smts böter måtte
påläggas den som hädan efter om cessioner något proponerar.
Men härtil svarades af någre Ja och af andre Neij.
Hr Gyllenlod som var ibland dem som hade påstådt
votering begaf sig nu derifrån, dock biföll han eij det föreslagne
vitet af 1,000 dal. smt.
Som nu inge vidare påminnelser hördes, frågade
Hr Landtm, om icke saken är afgiord?
Hvartil svarades Ja.
Men i det R. o. A. skildes åt och en del redan vore
nedgängne, framträdde
Hr Lagman Fridenreich til bordet och sade at han
eij ännu höllö saken för afgiord.
Hvilcken Hr Lagmannens utlåtelse, som den allenast af
de närmast omkring stående var hörd, altså gaf
Hr Landtm, sådant R. o. A. tilkienna, med begiäran,
at de eij ville skiljas åt innan de hade voterat, på det denna
sak på sådant sätt eij ännu en gång må komma in quaestione;
frågandes med liud röst, om icke Hr Lagmannen påstodo votering.
Men som Hr Lagmannen inför Protocollet tydeligen förklarade
sig eij påstå någon votering, eij eller af någon annan
vidare påstods votering
Sade Hr Landtm.: Så är väl då saken nu fullkommeligen
afgiord.
Hvartil svarades med et allmänt Ja,
och R. o. A. skildes åt.
Den 22 November.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver framledne Majoren Lilljehöks sökte byte
af cronohemmanet Dråttsäng emot vederlag af frälsehemmanet
Wång, til hvilcket bytes fastställande, ehuru K. CammarCollegiurn
gifvit sitt samtycke, har doch Deputationen i an
-
Köhlers memorial. Gen.-löjtn. Cronstedts räkenskaper. 159
seende der til, at det tilbudne vederlags-hemmanet i utsäde,
jordmån, skog och belägenhet på långt när eij svarar emot
det som til byte begiäres, bärtil eij kunnat styrcka, hållander
för betänckeligit til bemelte byte, såsom för cronan skadeligit,
at samtycka.
R. o. A. biföllo Deputationens tanckar.
Uplästes Capitain Frih. Gustaf Kölders Memorial, hvarutinnan
han anhåller, at som på det af H. K. Maijt den 24
Maii 1726 honom beviljade byte ännu något återstår, i det
de i Upland til vederlag anbudne hemman icke blifvit af
Cammar-Collegio antagne, det ville Riksens Ständer lämna
välbemelte Cammar-Collegium fria händer at för nästkommande
Riksdag afsluta hvad på förberörde byte ännu kan
återstå, och sedan han fullt vederlag prsesterat, låta honom
immision i cronohemmanen åtniuta til Riksens Ständers vidare
approbation vid nästkommande Riksdag.
R. o. A. gofvo til denna Hr Capitain Köhlers ansökning
sitt bifall.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående Baron och General-Lieutenanten Grönstedts
ingifne räkningars revision och afgiörande innom en viss
utsatt tid, yttrandes sig Deputationen at hvad 1 :o angår slike
räkningar i gemen, som giöras för de til hvarjehanda behof
och inköp utassignerade och til vederbörandes disposition lämnade
publique medel, och hvilcka i K. Krigs-Collegio ingifvas,
så måge 3 åhr til deras reviderande utsättas, men beträffande
2:o äfven dylika räkningar som i Cammar-Revisionen komma
at igenomses, så håller Deputationen före, at efter K. CammarCollegii
och Cammar-Revisionens begifvande, tiden til deras
öfverseende må vara IV2 åhr, så framt icke Camraar-Revisionen
någon viss tid til lands-böckernes reviderande föresättes.
Hvad i öfrigit de förstnämde General-Leiutenants Cronstedts
räkningar vidkommer, förmäler Deputationen sig hafva
derom i Krigs-Collegio den underrättelsen erhållit, at berörde
räkningar så för de förra som senare åhren blifvit reviderade,
och at dervid eij något serdeles befunnits at observera.
R. 0. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Götheborgs Riksdags Fullmäcktiges ingifne
Memorial beträffande becks utskieppning, öfver hvilcket måhl
Deputationen inhämtat Commercie-Collegii Betänckande, och
160
Nov. 22. Häradsh. Ekehielms memorial.
i anseende til de derutinnan anförde skiähl, nödigt och nyttigt
acktat, at Uddvalla stad eij må utskieppa något beck innan
den samma häfver den i bemelte Collegii Betänckande omförmälte
inrättningen til beckets rengiörande, dock at Uddvalla
efter dess Riksdags Fullmäcktiges giorde anhållan dermed
lämnas rådrum til Junii månad nästkommande.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Hr Rid ders chantz påminte om icke til de andre Stånden
et Extractum Protocolli kunde afgå med det slut, hvaruti R.
o. A. i går stadnade angående de hos H. K. Maij:t incaminerade,
men ännu eij afgiorde ansökningar om cessioner af
tienster.
Uppå Hr Landtm:ns fråga vann denna föreställning
bifall.
Och befaltes at bemelte Extractum Protocolli strax upsättes.
Hr Landtm, gick nu neder i Secrete Utskottet, hvilcket
äfven i dag var församlat, och trädde efter R. o. Arns gifne
tilstånd Frih. Ungern til bordet at under Hr Landmms frånvaro
föra directionen vid sakernas afgiörande.
Uplästes Secreta och Justitice-Deputationernes gemensamma
Betänckande öfver Häradshöfdingen Bengt Ekhielms insinuerade
tvänne Memorialer angående det Häradshöfdingen Baron
Jolian Funck blifvit honom föresatt at medelst accord få
tilträda Assessoren och Häradshöfdingen Adlerbaums Jurisdiction
i Wässmanland, hvilken Jurisdiction Fkehielm 1720
och 1722 såsom Häradshöfdinge förestådt, med mera, stadnandes
Deputationerne häröfver i det slut, at denne af Hrr
Riksens Råd uti H. Maijits frånvaro beviljade cessionen, för
de andragne skiähl och orsaker, på Regeringsformen sig grundar,
så at Ekehielm vid detta tilfälle eij haft orsak sig at besvära,
men önska derjemte at Riksens Ständer i anseende til Ekehielms
långliga tienster och svåra vilkor, hos H. Maijt för
honom ville intercedera, och han således komma at niuta Riksens
Ständers vid 1727 åhrs Riksdag honom gifne föreskrift
til godo.
Hr Ekehielm androg huruledes han först varit i accord
med Hr Adlerbaum, hvarom han sade sig kunna upvisa des
egeuhändige bref 17 til antalet, uprepade deruppå sine mångåhrige
giorde trogne tienster, i anseende hvartil Riksens Högh
Ständer vid 1727 åhrs Riksdag hos K. Maij:t honom til en
Grefve Fersens hemmansby te.
161
nådig ihugkommelse höggunst- och rättvisligen behagat recommendera,
han hade nu jämväl ärnat genom ödmiukt Memorial
anhålla om förnyande af förbemelte Riksens Ständers högstgiällande
recommendation, men som han finner Deputationerne
uti Betänckandet dertil behagat stvrcka, så förmodar han
R. o. A. lära deruppå giöra benägen reflexion.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Hr Grefve Ferssen anmälte hos R. o. A. til en benägen
åtancka och gunstigt bifall des sökte byte af tvänne i Ostergiöthland
belägne hemman, hvartil med så myckit större
trygghet kunde samtyckas, som vederlaget i sig sielft voro
långt bättre än de til byte begiärte hemmanen, hvilcke af
Hr Grefven aldrig skolat blifvit sökte, der de för deras nära
belägenhet til des säterie, utan hans skada och obeqvemlighet
derifrån kunde umbäras, hvarföre ock Hr Grefven hos R. o. A.
i hörsamhet anhöll, at i fall de öfrige uti Landt- och SiöMilit.
ias-Deputation ens Betänckande utur Indelningsvärcket oraförmälte
byten skulle afslås, detta doch måtte beviljas, aldenstund
indelningen på intet sätt rubbas, så vida de begiärte
hemmanen allenast äro reserve hemman, hvaraf blotta räntan
regimentet är anslagen; hemställandes Hr Grefven ytterligare
til R. o. Arns gunstiga behiertande, hvad ansenliga gods han
i Lifland, långt under deras rätta värde, mäst försälja, til at
endast och allenast blifva detta sitt kära fädernesland med
huldhet och tro förplicktad, och som hvad byten i gemen
angår, det är en del af R. o. Arns privilegier, om hvilkas
conserverande och maintien man bör vara högst sorgfällig,
höll Hr Grefven före en föreställning böra härom skie til de
andre Stånden, recommenderandes i öfrigit denne sin särskilte
ansökning hos R. o. A. til det bästa, uppå hvilcken Hr Grefven
så mycket säkrare et benägit bifall förmodade, som den samma
i alla delar voro både högst skiählig och billig.
Här til svarades, at när Landt- och Siö-Militise-Oeconomie
Deputations Betänckande angående byten utur Indelningsvärcket
til sluteligit afgiörande företages, skall hvad Hr Grefven
nu behagat andraga komma i behörigt öfvervägande.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-Oeconomie och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver samtelige ylle Manufactoristernes
giorde ansökning, at den Pommerska, ullen må
förbiudas at föras til andra orter än Sverige, hvaröfver Deputationen
förmäler sig hafva inhämtat K. Commerce-Col
Adelns
Protokoll, 1734. II. ^
162 Nov. 22. Pommersk ull. Rådm. Klöfvensichs memorial.
legii utlåtande, som hållit före, at emedan H. K. Maij:t uppå
Pommerska Commissionens föreställning den 7 Januarii innevarande
åhr för godt funnit at förhöija licenten på den Pommerska
ullen, så väl finare sorn sämre, när den til någon utrikes
ort utskieppas, hvarutom den samma jemväl vid hitförsseln
niuter i tullen eftergift pä den så kallade surplusen;
ty kunde det ock vid denne författning tils vidare bero och
förblifva, hafvandes derjemte K. Collegium föreslagit, at som
oftast ifrån Gottland och Oland ull skall blifva til utrikes
orter utskeppad, hvilcka sorter doeh äro til grofve kläder nogsamt
brukbare, den pä bemelte öijar fallande ull, vid vahrans
coufiscation och 2<>0 dal. smts böter må til utförssel blifva förbuden;
och som Deputationen vid det K. Commercie-Coilegium
i så måtto vid handen gifvit, berättar sig icke hafva
något at påminna eller tillägga; altså hemställer Deputationen
til Riksens Ständers ompröfvande, om icke i detta måhl det
här vid må förblifva.
Detta Betänckande bifölls af R. o. A.
Sedan uplästes och justerades det upsatte Extractum
Protocolli, angående de för Riksdagen sökte cessioner af
tienster, och daterades i går då Resolutionen togs, så lydande:
Extract utur Protocollet som hölls hos R. o. A. den 21
Nov. 1734.
S. D. kom hos R. o. A. i öfvervägande huru vida, sedan
igenom Riksens Ständers nyligen tagne slut faststäldt blifvit,
at hädan efter inge cessioner af tienster under hvad namn
och titul det vara må, böra ske, sådane cessioner som för
Riksdagens begynnelse hos K. Maij:t i underdånighet kunna
vara sökte, kunde tillåtas, hvaröfver R. o. A. stadnade i det
slut, at desse redan incaininerade cessioner jemväl böra aldeles
vara förbudne och otillätelige, hvilcket med de öfrige
respective Stånden vänligen commuoiceras. Actum ut supra.
Uplästes Landt - och Siö-Militiw-Oecononiie Deputationens
Betänckande öfver Riksdags-Fullmäcktigens från Uhleå, Brahestad
och Cajana städer, Radmannen Henrich Klöfvensichs Memorial,
beträffande gevähr för en del invånare i Österbotten,
öfver hvilcket måhl Deputationen stadnat i den tanckan at så med
Allmogens, som Cajana stads Borgerskaps bevähring ina hafvas
anstånd til dess Österbottens regimente får nytt gevähr, då
det gevähr regimentet nu haft kan efter nödvändigheten utdelas,
samt at Landshöfdingen i orten bör giöra sig under
-
General Hamiltons mern. Siö-milit.-kommissariers rang. 163
rättad huru invåhnarne i landet vårda det gevähr de redan
fädt och här efter varda bekommandes, samt bruka det til
ungdomens exercice, doch utan at de för den orsaken besväras
med någre visse ährlige möten, eller annat, som dem i det
mählet til last vara kan.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Secrete och Justities Deputationernes gemensamma
Betänckande uppå Hr Generalen Baron Hamiltons ingifne Memorial,
angående General löns åtniutande.
Frih. Coijett sade sig lämna til R. o. A:ns närmare
eftertancka hvad billighet deruti är, at en så meriterad man,
som redan 1708 hade General-Maiors lön, nu skall sittja med
Öfverste lön.
Hr von Hökerstedt berättade at Generals lönen vid
Infanteriet eij kan gifvas til en General af Cavalleriet.
Hr Carl Wennerstedt hemstälte, om icke detta kunde
remitteras til Secrete Utskottet, hvilcket hade at tilse på
hvad sätt Hr Generalen Hammilton hvilcken lidit kunde hielpas.
Hr von Hökerstedt förmente, at i anseende till den
sig redan yppande statsbristen lärer Secrete Utskottet härvid
eij kunna något giöra; utan måste komma med en förfrågning
tilbaka til Plena.
Men efter något ytterligare discourerande stadnade R. o. A.
i följande slut, hvilcket sedan det var upläst och justerat skrefs
på sielfva Betänckandet, så lydande:
Såsom R. o. A. finner Hr Generalen Hamilton hafva
lidit; altså remitteras detta til Secrete Utskottet at tilse, på
hvad sätt Hr Generalen bäst må kunna blifva hulpen och
tilfreds stäld.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie Deputationens
Memorial angående Siö-Militiae och Varfscommissariernes vid
hufvudflottan i Carlscrona giorde ansökning, at med heder och
rang blifva försedde, hållandes Deputationen, i anseende der
til, at bemelte beställningar vid hufvudflottan i Carlscrona
så väl til upbörden som ansvaret tyckas hafva större vigt och
angelägenhet med sig, än Commissarie-beställningen vid Ammiralitetet
i Stockholm, hvilcken rang tillagd blifvit, såsom
ock at en viss utsatt heder eij allenast länder personerne til
hugnad, utan och i många måhl embetet til styrka och eftertryck,
för nyttigt, at bemelte Commissarier rang med Cammereraren
vid Ammiralitetet i Carlscrona må tilläggas.
164 Nov. 22. Riksr. gr. Lewenhaupts löningsfordringar.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Hr Carl Boijes Memorial, hvarutinnan han anhåller,
at som K. Cammar-Collegium meddelt honom liquidation
öfver dess sahlige svärfaders Riks-Rådet Generalen och Gouverneuren
Grefve Adam Ludwig Lewenhaupts innestående
lönings fordringar, men deruti allenast crediterat honom för
halfva Generalslönen, som är 1,000 dal. smt ährligen, det
måtte honom jemväl lämnas liquidation öfver dess Gouverneurs
lön, hvaraf hälften likaledes allenast skall bestiga sig
til 1,000 dal. smt, på det sterbhuset må kunna hielpa sig
utur de vidlyftigheter, det under bemelte Riks-Räds svåra
fångenskap, medelst många och svåra vexlars öfverstyrande
är råkat uti; förmälandes Hr Boije sig intet anstå at röra
något om den sahlige herrens stora förtienster, eller de ansenlige
summor, med hvilcka han af egne medel sine fattige
medfångar understödt och hulpit; utan underställer allenast,
hvad ringa förmohn den sahlige herren efter ofvannämde liquidations
sätt skulle komma at niuta emot alle de andre
Generalspersoner som haft ständige regimenter, hvilcka under
fångenskapstiden låtit disponera sine indelte löner af deras
anhörige här hemma, och dessutan efter hemkomsten fädt
liquidation öfver deras Generals löner.
Frih. Coijett, Hr Carl Wennerstedt och åtskillige
flere af R. o. A. uprepade vid detta tilfället de stora och
tappra krigstienster, den ogemena nit och trohet och den
lyckeliga och segersamma svenska vapnens framgång, hvarmed
välbemelte herre giordt sig om fäderneslandet högst förtient,
hvarjemte åtskillige af de Hrr Officerare som i Ryssland varit
fångne intygade, pä hvad genereust sätt framledne Hr RiksRådet
och Generalen til stora och ansenliga summor, som
utan des olägenhet eij skie kunnat, de svenske Officerarne
under hela fångenskapstiden beständigt understödt; i anseende
til hvilket alt R. o. A. med besynnerlig välvilja och betygad
erkänslan af framledne Hr Riks-Rådets och Generalens stora
och lofvärde förtienster,
biföllo den af Hr Boije giorde ansökningen,
så at liquidationen må skie på det af Hr Boije begiärte
sättet, in til Hr Grefvens, Riks-Rådets och General Gouverneurens
död, samt at uti Resolutionen detta ärendet hos de
andre Stånden til det bästa anmäles.
Borgm. Alms och frih. Cederhielms memorial. 165
Och skrefs altså uppå Memorialet följande Resolution,
hvilcken uplästes och approberades:
Resolution: Bifallit. Och at om Gouverneurs lönen, til
framledne Hr Riks-Rådets, Generalens och Gouverneurens
Grefve Leijonhufwuds död bör liquideras; förmodandes R. o. A.
härutinnan så mycket mera de öfrige respective Ståndens biträde
som välbemelte herres fäderneslandet giorde stora tienster
och det bistånd han under fångenskapen vist väre svenske
Officerare, denna ringa erkänslan ganska väl förtiena.
Hr Boije framträdde och aflade hos R. o. A. sin tacksägelse
för så gunstig Resolution, tilläggandes, at ehuru angenämt
det kan vara at uti sin ansökning vinna bifall, och ehuru
nödig denna understöd kan vara för sterbhuset, så har doch
härvid ingenting så sensibelt och behageligen toucherat honom,
som sjelfva sättet hvarmed R. o. A. detta sitt gunstiga bifall
behagat förklara.
Uplästes Cammar-Oeconornie och Commerce-Deputationens
Betänckande olver Borgmästaren Alms ingifue Memorial, beträffande
K. Förordningen af den 27 Julii 1731 angående salthandelen,
men som Deputationen i anledning af de allmänna
besvären redan öfver detta ärende des Betänckande afgifvit;
altsa i i ar Deputationen hållit onödigt sig öfver förenämde
Memorial nu något vidare at utlåta, hälst samma måhl dependerar
af det slut, hvilcket Riksens Ständer i anledning af ofvanbemelte,
allmänna besvär deröfver fastställandes varda.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tanckar.
Uplästes Cammar-Oeconomie och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Frih. Carl Wilhelm Cederhielms Memorial,
beträffande dem som gifva nyttiga förslager til rikets upkomst
och förkofring, hvilcka han förmenar böra med någon belöning
och vedergiällning ihugkommas, på det sättet at tionde delen
af all den vinst, som cronan af slike förslag på de 3 första
åhren värkeligen kunde profitera, dem skulle tilfalla, eller ock,
om vinsten blott voro för en gång, då en tiugundedel af den
vundne summan; och som Deputationen i anseende til de anförde
bevekande skiähl och omständigheter för godt funnit at
bärtil gifva sit bifall; altså har den samma Riksens Ständers
ompröfvande underställt, om icke förbemelte upmuntring til
nyt.tige förslags inhämtande til rikets inkomsters förbättring
kunde genom allmän kundgiörelse försökas.
166 Nov. 22. Lönetillägg för kaptener vid Lifgardet.
Frih. Coijett sade sig åstunda at blifva underrättad, hvad
förslager härmed menas.
Frih. C. W. Cederhielm sade sig här med mena sådane
förslager, som tilskynda publico någon indrägt och båtnad,
utan at i ringaste måtto trycka undersåtarne, som til exempel
tull-arrendet och de af Ryssarne köpte magaziner i Finland.
R. o. A. biföllo förbemelte Cammar-Oeconomie Deputationens
Betänckande.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
19 hujus sistledne, angående Öfverstens vid K. Maij:ts LifGarde
Gref Arfwed Posses ansökning på Capitainernes vid
samma regimente Bisvangks, Glemmings, Schverins och von
Kochens vägnar, at de, som allenast niuta Lieutenants indelning
och likväl måste giöra Capitains tienst och upvacktning
vid K. hofvet, mätte hugnas med differencen emellan Lieutenants
och Capitains lönen, som är 210 dal. smt åhrligen,
til dess de pä et eller annat sätt kunna komma at afgå,
hvilckeu förbättring Öfversten föreslår skola kunna betalas
af Riksens Ständers Contoir; hafvandes Secrete Utskottet til
samtelige Ståndens godtfinnande hemställt om icke i betrachtan
af de anförde orsaker, bemelte Capitainer hädanefter och ifrån
nästkommande åhrs början måge i Ständernes Contoir niuta
fyllnaden af deras Lieutenants indelning til full Capitains lön,
som är 210 dal. smt åhrligen, in til dess de efter handen
afgå och befordrade varda, hvarjemte Secrete Utskottet håller
före onödigt vara, at desse medel under K. Stats-Contoirets
disposition assigneras, utan förmenar giöra tilfyllest, at Öfversten
vid K. Gardet hvarje halft åhr ingifver i Ständernes
Contoir en behörig requisition och förteckning på så månge
af desse 4 Capitainer, som då ännu stå med Lieutenants lön,
och jemväl på den ena Fendricken, så länge han med Underofficers
indelning blifver qvarståndande, då Contoiret utassignerar
hela summan under Öfverstens disposition til 210 dal.
smt åhrligen för hvarje Capitaine och 100 dal. smt åhrligen
för Fendricken, hvarom K. Stats-Contoiret hvar gång undfår
underrättelse.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets härutinnan yttrade
tan c k ar.
Uplästes Justitioe Deputationens Betänckande öfver Cancellisten
E. Diedrichsons ingifne Memorial, hvarigenom han
Kanslisten Diedrichsons memorial.
167
besvärar sig uti följande trenne måhl: l:o angående närmare
rätt til skattelösen af en liten crono-utjord belägen i Calmare
lähn, Aspelands härad och Mållilla sochn, Hultåsa benämd,
hvarom är tvistat emellan Majoren och Öfver-Jägmästaren
Mauritz Willhelm Pauli samt dess med-interressenter å den
ena, och Giästgifvaren Samuel Höök och Gabriel Berg å andra
sidan, då Diedrichson skall varit desse senares fullmäcktig,
hvilcken sak af H. K. Maij:t genom Resolution af den 20 Juli
1761 är afgiord. 2:o beträffande afledne Majoren Schillings
och dess Frus uprättade testamente och kiöp om deras skatte
rusthåld Hablarp i Östergiöthland och Wijfolcka härad belägit,
i hvilcken sak, sedan hos K. Maij:t nu mera framledne
Öfverste-Lieutnanten Johan Brunhielm i underdånighet anfördt
besvär öfver Giötha Hof-Rätts emellan honom och Rusthållaren
Johan Glanberg den 13 Nov. 1725 afsagde domb,
skall Diedriclisson härutinnan blifvit bemelte Öfverste-Lieutnants
commissionair, varandes af H. K. Maij:t igenom Resolution
af den 20 Octob. 1731 K. Hof-Rättens domb confirmerad.
3:o berörande det Diedrichsson skall af Justitise-Cancellern
Baron Cederbielke, vid Registrators tienstens vacance blifvit
förbigången, hafvandes til Riksens Ständer Riddarhus-Fiscalen
E. Gustaf Treffenhielm ingifvit et Memorial, hvarigenom andrages,
at Diedrichsson skall nu nyligen obuden, ganska, eftertänckeligit
utvärckat sig en fullmackt at å nyo draga saken
angående skatte rusthållet Hablarp under skiärskådande med
mera; öfver hvilcka måhl och ärender Deputationen, efter giord
berättelse om deras beskaffenhet, sig sålunda yttrat, at hvad
l:o angår Hultåsa cronoutjord, finner Deputationen, i förmågo
af de anförde skiähl och orsaker, at Diedrichsson utan
fog med denne ansökning Riksens Ständer besvärat, jemväl
och 2:o hvad Hablarps rusthåld beträffar, at Diedrichsson likaledes
obefogat påstådt Riksens Ständers ytterligare skiärskådande
derutinnan, utan håller Deputationen före, at det vid
K. Maij:ts Resolution af den 20 October 1731 med de ågångne
do marne aldeles bör förblifva. Vidkommande Diedrichssons
3:dje klagan, at Justitise-Cancellern gådt honom förbi vid föreslåendet
til den ledige Registrators sysslan, så emedan en
Cancelli-Rätt är förordnad öfver de emot Diedrichsson angifne
embets förseelser och måhlet angående des förgripelser
emot K. Maijits Resolutioner är remitterat til Svea Hof-Rätt;
ty finner Deputationen at Diedrichsson emot 13 § af 1723 åhrs
Nov. 22. Kanslisten Diedrichsons memorial.
Riksdagsordning och 1727 ahrs Reglemente, med desse således
på deras ställen anhängige och ännu oafgiorde saker icke bordt
Riksens Ständer besvära.
Men som Diedrichssons klagan deröfver, at han af Justitise-Cancellern
blifvit förbigången, hos K. Cancellie-Collegium
redan åhr 1731 blifvit anförd, men ännu derstädes ligger
oafgiord; så styrcker Deputationen Riksens Ständer i underdånighet,
at anmoda H. K. Maij:t, at befalla vederbörande,
så det ena som det andra måhlet fordersammast med änteligit
ock lag likmätigt slut at afgiöra.
Hvad sidst angår Riddarhus-Fiscalen Treffenhielms påstående
förmäles, at trenne af Justities Depntationens ledamöter
hållit före, at Dietrichsson för det han utan fog emot
klara lagen hos Riksens Ständer besvär an dragit, och dessutan
i dess ingifne skrifter brukat oanständige utlåtelser serdeles
emot dess förman, borde med något alfvarsam t straff
ansees, hvartil doch Deputationen, i anseende til de andragne
omständigheter, berättar sig eij kunnat gifva någon anledning;
hafvaudes i öfrigit tvänne af Deputationens ledamöter varit
af den tanckan, at när K. Hof-Rätten skiärskiådar och afdömer
den emot Diedrichson ditremitterade saken, angående
det han skall förgripit sig emot K. Maij:ts höga Resolutioner,
kunde bemelte Hof-Rätt tillika pröfva hvad straff Diedriclisson
må hafva förtient dermed at inför Riksens Ständer han sig i
detta måhl besvärat.
Sedan uplästes Cancellisten E. Diedrichssons hos R. o. A.
ingifne Memorial, hvarutinnan han anhåller, at Riksens Ständer
ville hos sig i öfvervägande komma låta bilagde påminnelser,
hvilcka han uti de af honom anhängige giorde måhlén til
Justitiae Deputationen insinuerat, men de samma torde hafva
kommit för sent, och sedan bemelte Deputations Betänckande
varit färdigt 'oell upsatt, begiärandes Diedriclisson derjemte,
at merita causas så väl angående Hablarps rusthåll som Hultåhsa
utjord, må i närmare skiärskådande tagas, och som han
i detta måhl, så af sine contraparter sorn Hr Baron och Justitiae-Caucellern
förmenar sig obefogat hafva blifvit förfölgd,
så förmodar han at sedan måhlens sanskyldiga beskaffenhet
blifvit å daga lagd, få niuta sin oskuld til godo samt i behörigt
foro erhålla all laga reparation af vederbörande, som
til ett slikt hans lidande skola vållande varit, med mera som
sielfva Memorialet innehåller.
Kanslisten Diedrichsons memorial.
169
Likaledes uplästes Diedrichssons senare ingifne Memorial,
af innehåld, at som han tinner ogiörligheten ligga i vägen, at
Riksens Ständer föromrörde måhl sig å nyo til skiärskådande
kunna företaga, altså anhåller han, at de samma i anseende
til de anförde bevekande orsaker må til K. Maij:ts egit närmare
nådigste afgiörande befordras, och de påminnelse!', hvilcka
han til Justitiae-Deputationen häröfver insinuerat, tillika med
hufvudmåhlen upgifvas.
Hr Caspar von Böhnen förestälte huru eftertänckeligit
det är, at denne mannen, hvilcken han doch sade sig intet
känna, så ofta skall besvära Riksens Ständer med ohemule
klagomåhl, hvarföre han hemstälte om icke något exempel
kunde statueras, honom och flere dylike ifrån en sådan dierfhet
hädanefter at afhålla; ty detta voro nu det femte måhlet,
hvarmed han sig förd i istat at uppehålla Riksens Ständer, som
hafva så månge andre angelägne ärender til afgiörande.
Hr Hellenstierna biträdde detta och at Diedriclisson,
som så ofta kommer igien och dessutan i de fleste måhlén
tiggt sig måhlsägande l ätt, med straff bör anses.
Hr Carl Wennerstedt sade, at om Betänckandet bifalles
så b lifver han nog straffad, ty dä bör Fiscalen anklaga
honom och påstå straff.
Hr Adlerbeth: Justitiae-Deputationen har eij kunnat
gå in meritis, emedan han eij förmådt upvisa någon fullmackt;
men för det han utan fog och fullmackt åtalat K. Maij:ts
höga Justitise-Revisions utslag synes han med straff böra
anses, och samina måhl til Svea Hof-Rätts uptagande och
afdömande remitteras; hvaräst på lika sätt kunde skiärskådas
och afdömas huru Diedriclisson bör anses för de oanständige
utlåtelser han emot des förman och contraparter brukat; samt
til den ändan de til Riksens Ständer förelupne acta til Svea
Hof-Rätt afgifvas.
Hr Hellenstierna var af den tanckan at vid HofRätten
eij kunde dömas öfver det som hos Ständerne ohemult
blifvit angifvit.
Hr Crusbiörn sade, at här voro två måhl; det ena
ohemul klagan hos Ständerne, och derföre böra Ständerne
pålägga honom straff; det andra om des oanständiga skrifart
emot förman och contraparter kunde gå til Håf-Rätten.
Efter något discourerande frågade
170 Nov. 22. Majoren Leijonadlers memorial.
Frih. von Ungern, om de Justitiae-Deputationens ledamöters
tanckar vinna bifall, som hålla före, at. saken bör gå
til Hof-Rätten;
och sorn detta bifölls på sätt som af Hr Adlerbeth blifvit
föreslagit,
upsattes och justerades följande Resolution, hvilcken skrefs
på sielfva Betänckandet:
R. o. A. fant skiähligt at bifalla de ledamöters mening
af Justitias-Deputationen, som remitterat Diedrichssons förfarande
til K. Svea Hof-Rätt at uptagas och afdömas med
hvad straff' han bör anses för det han utan fog och fulmackt
inför Riksens Ständer åtalat K. Maij:ts höga Justitise-Revisions
utslag, hvarjemte derstädes kan skiärskådas och afdömas,
huru Diedrichsson bör anses för de oanständige utlåtelser
han uti dess skrifter emot dess förman och contraparter
brukat; til hvilcken ända de til Riksens Ständer förelupne
acta til bemelte K. Hof-Rätt afgifvas böra.
Uplästes Justities-Deputationens Betäuckande öfver Majoren
Carl Leijonadlers Memorial angående et testamente som
des svärmoders Fru Catharina Kiellmans andre man, afledne
Majoren Johan Rine;, til Majoren Leijonadlers förfång skall
uprättat, uti hvilcket måhl Deputationen efter omständelig
giord berättelse om sakens sammanhang, i betracktan af de
anförde skiähl och omständigheter stadnat i det slut, at Majoren
Leijonadler och hans med intressenter böra vara aldeles
skilde ifrån all rättighet til Majoren Lings efterlämnade ägendom,
samt at de såsom oskylde med Ling ej eller kunna vara
befogade at föra någon talan angående Majoren Lings den 9
November 1725 giorde testamentes lag- eller olaglighet, utan
at det samma, i anseende til Majoren Leijonadler och des
med interessenter, bör hafva bestånd, enligit H. K. Maij:ts
dom af den 22 Oct. 1731, uti hvilcken såsom på goda skiähl
grundad, ingen ändring kan tillåtas; och emedan Majoren
Leijonadler obefogat uti högstbemelte H. K. Maij:ts nådiga
och högrättvisa domb hos Riksens Ständer anhållit om ändring,
hvarigenom han efter 13 § i 1723 åhrs Riksdagsordning skall
giordt sig skyldig til straff efter Sveriges Lag och sakens beskaffenhet;
ty finner ock Deputationen det han för et sådant
Konungens dombrut i anledning af K. Maijtts Resolution daterad
den 16 Martii 1688 bör böta fem hundrade dahlér smt;
hafvandes val någre Justitiaa-Deputationens ledamöter tyckt,
Majoren Leijonadlers memorial.
171
at desse böter til 300 dal. smt modereras, och åter andre af
bemelte ledamöter, at Majoren L,eijonadler för plickt i detta
måhl aldeles förskonas kunde.
I lika måtto uplästes Majoren Leijonadlers i detta måhl
insinuerade Memorial, hvarutinnan han berättar sig til ytterligare
uplysning uti des Memorial, angående förekommande
af de tvister som förorsakas genom en del uprättade testamentaliske
dispositioner, framställa Majoren Lings til hans
och hans med-interessenters förfång uprättade testamente til
Bergsfogden Mobeck, anförandes åtskillige skiähl och omständigheter
hvarigenom han olagligheten af berörde testamente
söker bestyrcka, med anhållan, at Riksens Ständer ville dem
i öfvervägande taga samt hugna honom och dess med-interessenter
med et sådant utslag, som det af contraparten Mobaclc{\)
åberopade testamente, såsom aldeles orichtigt och olagligit
uphäfver.
Hr Leijonadler, sedan han hos R.. o. A. bevekeligen
anhållit at des myckna lidande, hvilcket af de bifogade allegater
nogsamt skall, kunna intagas, måtte komma i rättvist
behiertande, afträdde.
Frih. Ungern, sedan R. o. A. något discourerat, uprepade,
at Betänckandet eij styrcker til någon ändring i K.
Maijrts Justitiae-Revisions dom; och frågade om det bifalles.
Hvartil svarades Ja.
Vidare fortfohr Frih. Ungern: Men hvad de Hr Leijonadler
pålagde böter beträffar så finnes trenne meningar i Betänckandet;
emedan någre utsättja de samma til 500 dal.
smt; andre ledamöter allenast til 300 och någre befria honom
aldeles för böter.
Ehuruväl någre af R. o. A. tyckte at Hr L,eijonadler med
rätta borde erlägga böter, så fants doch uppå Hr Carl Wennerstedts
giorde föreställning, at han haft tvänne domar för sig,
godt, at han för böter må befrias; och skrefs altså på Betänckandet
följande Resolution, hvilcken för R. o. A. uplästes
och approberades:
Resolution. Bifallit. Doch som hr Majoren Leijonadler
haft tvänne domar för sig; altså finner R. o. A., at han för
böterne bör befrias.
Frih. Bennett tog des i går ingifne Memorial angående
cessioner til sig, at der med gå til de andre Stånden.
1/2 Nov. 22. Om Sjö-assurauce. Baron Cederbielkes memorial.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Krigs-Fiscalen Jacob Petree samt Handelsmannens
och Riksdags-Fullmäcktigens Petter Berg Peterssons
ingifne särskilte Memorial, beträffande inrättningen af assecurance
värck, hvilcket senare Memorial blifvit med K. Commerce-Collegium
communicerat; och som Collegium yttrat sig,
i anseende til Riksdagens nu snart förestående slut, eij hafva
kunnat inbekomma hvad de handlande til sådant värcks projecterande
och inrättande hafva under händer, som sedermera
kominer at skiärskådas, utan hemställt, om icke detta ärende
kunde til K. Maij:ts nådige förordnande lämnas, sedan Collegium
förut fädt tilfälle at giöra sig om et sådant project vidare
underrättad; altså yttrar sig Deputationen dervid eij
hafva något at påminna; önskandes allenast at denne nyttige
inrättning af assecurance-värck för siöfahrten, om inöijeligit
är, til nästa Riksdag må blifva värckstäldt.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar.
Uplästes Justities-Deputationens Betänckande öfver Justitise-Cancellerns
Baron Johan Cederbielkes til Riksens Ständer
ingifne Memorial och Berättelse, huru hans embete sedan sidsta
Riksdag blifvit förvaltat; i anledning hvaraf Deputationen,
sedan betnelte Berättelse förut blifvit uprepad, underställer
Riksens Ständer, om icke nödigt voro, at vid Riksdagarne
framdeles af Justitise-Cancelleren ingifves behörige förteckningar
öfver alla de måhl och ärender, som til hans expedition
inkommit, och hvarvid han på något sätt handen lagt
eller och de uti Justitiae-Cancellerns Contoir håldne Diarier.
Hvad angår den af Justitise-Cancellern åstundade förbättringen
på Landsfiscalernes vilckor, så håller Deputationen före, at
de samma böra förhielpas til en oafkortad trediedels åtnjutande
af alla böter, som falla uti de måhl de upspana och
utföra, samt deras andel uti beslag vid landskiöp och andre
tilfällen, sedan de beslagne vahrorne äro af domaren för confiscable
förklarade, hvaremot vederbörande Fiscaler skall åligga,
at ställa sig til noga efterlefnad K. Maij:ts tid efter annan
för Fiscalerne utfärdade bref och Resolutioner, serdeles af åhr
1731, doch så at ingen må undergå fiscalisk aetion, som för
något, hvilcket synes förtiena åtahl. blifver angifven, innan
han sig vederbörligen fädt förklara. I öfrigt förmäler Deputationen
sig i anledning af Justitim-Cancellerns Berättelse om
Adresse-Contoiret funnit nödigt at påminna, det Justitise
-
Utö grufva. Djurbergs memorial.
173
Cancellern, i anseende til dess många ordinarie embetes sysslor,
eij borde med annat arbete belastas, som dess ämbete icke
egenteligen tilhörer, innan han blifver deröfver hörd och finner
sig det kunna utan dess embetes eftersättjande bestrida.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidations-värcket
förordnade Deputations Berättelse och Betänckande,
angående fordom Riks-Rådet Hr Grefve Claes Bondes
samt framledne Cammar-Rådet Baron Johan Casimir Memmings
sterbhus-interressenters ansökning, at ifrån K. Maij:t
och enman återbekomma Utö jerngrufva på tvänne frälsehemmans
ägor uti Oster-Hanninge sochn och Sotholms härad
belägen, livilcken tillika med hemmanen skall tilhördt för
detta K. Rådet och Riks-Ammiralen Baron Claes Bielkenstierna;
men sedermera utan någon titul och arfvingarne ohörda, til
K. Maij:t och cronan blifvit åhr 1683 indragen, hafvandes
Deputationen, sedan de i detta måhl befintelige acter och
handlingar blifvit behörigen skiärskådade, samt K. BergsCollegii
utlåtande härutinnan infordradt, i betrachtan af de
utförligen andragne skiähl och orsaker funnit skiähligt, at
Riks-Rådet Grefve Claes Bondes och Cammar-Rådet Baron
Johan Casimir Memmings arfvingar måge bemelte Utö grufva
återbekomma och deröfver niuta en frij disposition så väl
som alla andre frälsemän, hvilcka på deras ägor äga någon
grufva, så länge do vederbörligen och likmätigt K. Förordningarue
den samma idka och grafve arbetet fortsättja, då
den här tils af bruksägarne, som derifrån hämta malm til
sine bruk, erlagde genanter kommer at uphöra, och de sedan
til K. Maij:t och cronan, enligit Förordningarne, af sine tackjerns
blåsningar erlägga fulla tijonden.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Justities-Deputationens Betänckande öfver Anders
Pehrsson Djurbergs ingifne Memorial, hvarigenom anhålles, at
någre af Landshöfdingen Baron Brauner anlagde byggnader
och intagor på Djurbergs skattegrund vid Flötsunds färgeplats
afskaffas och borttagas måtte; och som denne ansökning
förnämligast går derpå ut, at K. Hof-Rättens honom härutinnan
gifne Resolution måtte vederbörligen värckställas,
hvar med iian hållit betänckeligit at anmäla sig hos Landshöfdinge-Embetet,
emedan saken rörer Landshöfdingen och
han sielf pålagt honom bortflytta sine hus; altså finner De
-
1/4 Nov. 22. Införselförbud. Lombardsinrättning.
putationen denna saken icke vara af sådan beskaffenhet, at
Riksens Ständer dermed bordt besväras, utan häller före, at
hos Svea Hof-Rätt Diurberg må giöra ansökning om en extraordinarie
executors förordnande, som härutinnan utlåter sig
öfver det som Executors-embetet tilhörer.
R. o. A. bifölio Justitise-Deputationens yttrade tanckar.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående förbud emot utrikes silekes- och regarnsstrumpors,
vantars och mössors, samt Padu-florett- och halfsidenbands
införssel, förmenandes Deputationen, at K. Commerce-Collogium
vid handen gifvit, huruledes vederbörande
fabriqueurer försäkrat sig vara i stånd at kunna tilvärcka
förenämde vahror til behörig godhet, ymnoghet och prijs, i
anseende hvartil med de flere antörde orsaker Deputationen
styrcker Riksens Ständer at til införssel utrikes ifrån förbiuda
alla stickade och väfde strumpor, mössor och vantar
af silke eller regarn, samt alla Padu-florett- och halfsiden
band, doch med det vilckor, at om emot förmodan icke en
tilräckelig quantitet af de vahror skulle kunna åstadkommas,
eller och priset derå öfver skiähligheten slegras, då H. K.
Maij:t må hafva fria händer at uphäfva detta förbudet och
åter lämna frihet.
R. o. A. bifölio Betänckandet.
Gref Dohna, hvilcken sade sig intet hafva varit tilstädes
enär i dag uppå Justitise-Deputationens Betänckande öfver Hr
Leijonadlers Memorial, angående det af Majoren Ling giorde
testamente, resolverades, dicterade nu til Protocollet, at han
vid sitt i Justitias-Deputationen fälde votum aldeles förblifver;
men som han för sin del anser testamentet för oricktigt, och
K. Maij:ts Justitias-Revisions domb intet utnämner rätta arfvingen;
altså håller Hr Grefven före, at vederbörande Actor
officiosus bör giöra sig härom underrättad, och ifall det befinnes
vara danaarf, at K. Maij:t då i underdånighet anmodas
detsamma til Vadstena krigsmanhus lämna.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående Majoren Hendis gifne förslag til en
Lombards inrättning, hvilcket förslag Deputationen förmäler
sig hafva communicerat med K. Cammar-Collegio at sig deröfver
utlåta, men som sådant ännu eij kunnat låta sig giöra,
så hemställes til Riksens Ständers godtfinnande, om icke bäst
voro, at en underdånig föreställning afgingo til H. K. Maij:t.
Sto-orduing. Hingsth&lhiing.
175
om Cammar-Collegii utlåtelses infordrande i förenämde mähl
och det sammas nådige afgiörande med Rads råde.
Deputationens yttrade tanckar biföl los.
Uplästes Hi' Majoren Barnekows ingifne Project til den
åhr 1680 utfärdade stoordningens lämpande och förnyande
efter närvarande tiders omständighet, på det stogången i
synnerhet i provincien Skåne på alt sätt må uphielpas, och
goda hästars upfödande dymedelst kunna erhållas.
Hvilcket i öfrigir bifölls, allenast at i 6 § näst orden
eller hållas på stall tillägges: undantagande de visse skogshingstar.
Och som uppå detta projects approberande eller desapproberande
ankommit, at R. o. Arns Extractum Protocolli af
den 31 Au g. och 7 Sept. eij kunnat förr än nu justeras, så
blef förbemelte Extractum Protocolli nu företagit, justerat
och approberat så lydande:
Extraet utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 31
Aug. den 7 Sept. och den 22 Nov. 1734.
S. P. Förediogs Landt- och Siö-Militiae-OeconomieDeputationens
Memorial af den 13 Aug. 1734 angående Cavallerie-regimenternes
förseende med goda hästar igenom stuteriernes
uphielpande här i landet, samt en ny Förordnings utfärdande,
angående rusthållarnes skyldighet i anseende til
rusttiensten, likmätigt Förordningar och Reglemente)', och ryttarnes
plickt samt theras angifvande hos vederbörande officerare
och straff, som hästarne igenom starckt ridande serdeles
ifrån möten fördärfva; hvarjemte var bifogat et project
til en ny stoordning.
Och bifölls Memorialet;
men hvad den projecterade nya stoordningen vidkommer,
som i Skåne, Halland och Blekinge skulle efterlefvas, så funno
R. o. A. i anseende der til, at uti de sidstuämde tvänne provincier
ganska få til stuteriers inrättande tienlige lägenheter
lära finnas, at en sådan Förordning allenast för provincen
Skåne bör utfärdas, och at den samma efter bifogade af Hr
Majoren Barnekow ingifne anmärckningar kunde jämkas och
inrättas; finnandes R. o. A. i öfrigit skiähligt, at innehafvaren
af Dahlby och Flyinge kongsgårdar, i följe af det med K.
Cammar-Collegio ingångue contractet vid bemelte kongsgårdar
underhåller 32 hingstar, enär antingen K. Maij:t i nåder skulle
behaga hvad i detta antalet felar ditsända, eller ock rust
-
1/6 Nov. 22. Reutercronas hemmansbyte. Läns-relationer.
hallarne sjelfva hvad der i brister anskaffat; jemväl ock at
enligit samma contract en Stallmästare och 6 ridhästar i
staden Lund håldne blifva, på det den vid Academien studerande
ungdomen må hafva tilfälle at i ridkonsten få undervisning.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce- Deputation*
Betånckande angående Regiments-Qvarteremästaren Reutercronas
sökte byte af ' 4 cronohemmanet Segersta, Hofmansgården,
uti Skaraborgs lähn, Gudhems härad och Segersta
sörlin, emot vederlag af */4 frälsehemmanet Böijetomten uti
samma lähn och härad samt Brunnom sochn, men emedan
sidst nämde hemman räntar 1 dal. 7 öre 4*/s pgi’ sint mindre,
än det begiärte cronohemmanet; ty förmäler Deputationen sig
innan berörde brist blifver med ränta in natura upfyld, eij
kunna til detta byte samtycka, hemställandes doeh til Riksens
Ständer om icke, enär Regiments-Qvarteremästaren til bristande
räntan til fullo ersatt, sådant af Cammar-Collegio
blifvit approberat, då detta sökte byte må til värckställighet
bringas.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-1)eputations
Memorial, hvarutinnan til Riksens Ständers godtfinnande hemställes,
om icke samtelige Landshöfdingarne, utom de åhrlige
berättelser, som de til vederbörande K. Collegier afgifva, til
hvarje Riksdag måtte insända til H. K. Maij:t deras underdånige
Relationer om lähnens tilstånd, inbyggarnes til eller
aftagande, bergvärckens, landsculturens och skogarnes tilstånd,
med hvad mera som till förbättring och landets bästa kan
vara at påminna, hvilcka relationer sedermera ifrån H. K.
Maijit til Riksens Ständer i nåder kunde remitteras; föreslåendes
Deputationen at om detta Landshöfdingarnes giöromål
skulle vinna bifall, sadant äfven i Landshöfdinge-Instructionen
borde inflyta,
R. o. A. biföllo detta Memorial.
Uplästes Allmänna Besvårs-Deputationens Memorial, hvarmedelst
til Riksens Ständers beviljande anmäles, om icke ViceHäradshöfdingen
Klingspor, hvilcken Protocollets förande och
expedition under denne Riksdag i bemelte Deputation varit
anförtrodd, må för dess vid denne förrättning betygade oförtrutna
flit och arbetsamhet, i stället för arfvodis lön af statsmedlen,
efter dess begiäran undfå full betalning för dess af
-
Tullarrendet.
177
ledue faders Majoren Hindr. Abrah. Klingspors lönings liquidation
sig salderande på 1,194 dal. 4 öre smt, hälst denne lönings
fordran dessutan är af den beskaffenhet, at en del deraf, likmätigt
Riksens Ständers förordnande, nu straxt til honom såsom
riksdagsman af Högh R. o. A., bör utbetalas; betygandes
Deputationen i öfrigt des nöije öfver Klingspors vid denne
syssla vijste skickelighet och erfahrenhet, med önskan, at
sådant kunde lända honom til befordran och ihugkommelse.
I anseende til de anförde skiähl och omständigheter funno
R. o. A. skiähligt at bifalla Deputationens yttrade tanckar
och remittera Memorialet til Secreta Utskottet; hvilcken
Resolution skrefs på Memorialet.
Och skildes R. o. A. för denna gången åt.
Den 23 November.
R. o. A. kommo i dag tilsammans at allenast justera det
Extractum Protocolli som angående General-Tullarrende-Värcket
var projecterat, och samlades således eij förr än klåckan tolf,
på det de ledamöter, hvilcke denne förmiddag varit i Secrete
Utskottet, nu sedan det samma var åtskildt jemväl måtte
kunna vara tilstädes.
Och uplästes til justerande bemelte Extractum Protocolli,
hvilcket i anledning af de den 20 och 21 Nov. förde discourser
och tagne slut var upsatt; men som deruti jemväl
var an förd t at i fall det nu påstående Tullarrende-Contractet
skulle komma at expirera på en tid, då Ständerne eij voro
tilsammans (hvilcket man nu eij kunde veta, så vida för nästkommande
Riksdag ingen termin är faststäld) eller ock 3 månader
för Riksdagens begynnelse, K. Maijt i underdånighet
skulle anmodas at med Råds råde om tullarnes förvaltning
i nåder så föranstalta, som för rikets nytta och samma ansenlige
inkomsters förkofring och säkerhet kan bäst och nyttigast
pröfvas; altså giordes af åtskillige af R. o. A. här vid
den påminnelsen, at ehuru nyttig, god och säker denna praecaution
i sig sielf vara kan, doch som man vet de öfrige
trenne Stånden aldeles vara af de tanckar, at emellan Riksdagarne
intet Tullarrende-Contract må komma at slutas, fördenskull
syntes rådeligare at gifva det förslaget, det nu straxt
med Societeten så slutes, at på en sådan händelse, nemligen
1 9
Adéhn Protokoll, 1734. II.
178
Nov. 23. Tullarrendet.
om Riksdagen eij skulle infalla förrän åhret efter Contractets
expirerande, Societeten vid det samma continuerar til dess
Riksens Ständer sielfve vid Riksdagen faststäldt huru med
tullarne förhållas bör; doch så at arrendet uphörer med samma
datum af dag och månad, som det tagit sin begynnelse; på
hvilcket sätt Riksens Ständer icke allenast komma at vinna
tilräckelig tid och råderum om det angelägna och importante
tullvärcket behörigen at öfverlägga och föranstalta; utan lära
ock förmodeligen de öfrige Stånden detta temperament snarare
bifalla, och man således för denna gången desto skyndesammare
komma til slut med denna saken.
Efter något discourerande vann denna meningen bifall
och infördes uti Protocolls-Extractet; med hvilckets upläsande
til slutet sedan fortfors, och giordes dervid inge flere påminnelser.
Dock androg Hr Ehrenpreus sig af de förde discourser,
då Tull-Deputationens Betänckande var före, eij annat hafva
förstådt, än at Högh R. o. A. varit af tanckan at betyga sitt
så välgrundade som rättmätige misshag öfver det ganska svåra,
hårda och här tils af Ständer obrukelige sätt, hvar med de
trenne Ståndens Deputerade uti Betänckandet förfarit emot
Riksens Collegier och Ämbetsmän samt andre redelige undersåtare,
hvilckas goda och rena upsåt, samt för riket nyttige
giöremål vid Tullarrende-Contracternes slutande, så väl de
här upläste och med fulla bevis bestyrckte deductioner som
sielfva förfarenheten nogsamt bevittnat; tilläggandes Hr Ehrenpreus,
at han eij annat kunde påminna sig, än at då tillika
faststäldt blef, det ville R. o. A. anmoda de öfrige respective
Stånden at härom låta giöra til deras Deputerade uti TullDeputationen
en behörig föreställning.
Detta understöddes af åtskillige af R. o. A. hvilcka jämväl
förklarade sig ännu vara at samma tancka.
Hr Didron, och åtskillige andre, svarade här til, at
ehuruväl då saken var före, således som nu sagt är af åtskillige
discourerades, så voro derom doch ingen proposition
skiedd, hvilcken allmänt blifvit bifallen, för hvilcken orsak
skull detta icke eller uti R. o. Arns Extractum Protocolli
kunnat införas; hållandes han för sin del för ganska betänckeligit
en sådan föreställning til de andre Stånden at afgå låta.
Andre af R. o. A. påminte, at uppå Frih. Ungerns giorde
frågan blef godtfunnit, at hvad de Deputerades upförande i an
-
Tullarrendet.
179
seende til Collegierne beträffar, sådant i ganska lindrige termer
skulle röras, til at för denna gången undvika vidare discussion
härom Stånden emellan; och som uti det nu upläste Extractum
Protocolli R. o. A. med kraftigt loford och beröm i högsta
måtto gillat och stadfäst Collegiernes goda upsåt och nyttiga
giöromåhl, så lära de öfrige Stånden så väl som deras Deputerade,
hvilcka bivistat Tull-Deputationen, nogsamt deraf kunna
intaga, hvad tanckar R. o. A. hysa om bemelte Deputerades
förfarande, hvilcket igenom så eftertryckelige vederläggningar,
som R. o. A. vid detta tilfället brukat, tilfyllest är ogillat.
Hr Lilljestierna lade här til, at han så mycket som
någon voro en vän och tienare af Collegierne, och i alla måtto
redebogen efter högsta förmågo at bidraga til deras rättmätiga
satisfaction och nöije; men sade sig eij tro, at de sielfve lära
påstå en sådan föreställning til de andre Stånden, i anseende
til den crisis sakerne nu stå uti; ty om så hände, at de öfrige
Stånden funno sig häraf stötte, och således biföllo hela TullDeputationens
Betänckande, så vordo Publici inkomst förminskad
och Collegierne dermed intet betiente; dessutan syntes,
som ville R. o. A. härmedelst tilvälla sig någon myndighet
öfver de andre Ståndens Deputerade, hvilcket skulle falla dem
ganska obehageligit, ehuru befogad denna påminnelsen vara
kunde.
Hr Landtm, frågade altså, om detta Extractum Protocolli
som det nu är upläst och justerat vinner bifall och til
de andre Stånden får afsändas.
Hvartil svarades Ja.
Lydande bemelte Extractum Protocolli som följer:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 20
och 21 Nov. 1734.
S. D. lät R. o. A. sig föredraga Riksens Ständers förordnade
Tull-Deputations Berättelse och Betänckande angående
de sedan åhr 1726 slutne General-Tullarrende Contracter, samt
uppå hvad sätt de öfrige respective trenne Ståndens Deputerade
förment tullarne till K. Maij:ts och rikets bästa tienst
och nytta hädanefter måge kunna förvaltas; tillika med R. o.
A:ns Deputerades Betänckande öfver det ärendet, huru vida
det för riket kan vara nyttigast at bibehålla eller uphäfva
det nu varande Tullarrendet.
Och sedan R. o. A. låtit sig ytterligare föreläsa K. Maij:ts
och riksens Cammar- och Commerce-Collegiers samt Stats
-
180
Nov. 23. Tullarrendet.
Contoirs Memorial, och vid bemelte Betänckande ingifne anmärkningar
med der til hörige allegater, tillika med GeneralTullarende-Societetens
Fullmäcktiges til Collegierne giorde föreställning
af den 12 uti innevarande månad, jemte Extractet
utur Råds-Protocollet af den 11 sidstledne October, hvilcka
documenter såsom gifvande all nödig kundskap, lius och redighet
i detta för riket högst angelägne ärendet, til de öfrige
respektive Ståndens mogna, rättvisa och patriotiska bepröfvande
härjemte bifogas, stadnade R. o. A. efter noga öfverläggiande
i följande slut:
At såsom tro och lofven äro styrckan och bandet af den
borgerliga sammanlefnaden, utom hvilckas oryggeliga hållande
ingen regering kan äga bestånd eller vinna sällhet och trefnad,
hvilcket och K. Maij:t sielf uti ofvan bemelte Extracto Protocolli
i nåder behagat lemna Riksens Ständer til eftersinnande,
och det senaste Tullarrende-Contractet, uppå Riksens Ständers
uti 1731 åhrs Riksdagsbeslut yttrade åstundan, af H. K. Maijrt
med Råds råde, såsom för riket både nödigt och nyttigt, i
nåder är gillat och stadfäst; altså kunna R. o. A. intet biträda
de trenne Ståndens Deputerades förslag, hvilcke velat
styrcka Riksens Ständer bemelte Contract medelst visse restrictioner
och ändringar at rubba, som R. o. A. icke eller
bifalla hvad theras egne Deputerade i så måtto vid handen
gifvit; utan förklare härmedelst, at det sidsta med GeneralTullarrende-Societeten
af Collegierne uprättade och af K. Maij:t
i nåder stadfästade Contractet til den deruti utsatte tiden
utan ringaste ändring eller rubbning bör blifva ståndandes,
på det K. Maij:ts och rikets heder samt den allmänna crediteu,
så in- som utomlands, jemte allmän tro och lofven
oförkränckt måge blifva bibehåldne. Yarandes R. o. A. af
de tanckar, ifall nästa Riksdag, efter Ständernes godtfinnande,
eij skulle infalla förr än åliret efter ofta bemelte Arrende
expirerat, det på en sådan händelse med Societeten nu således
slutes, at Societeten vid detta ingångne Contractet continuerar
til dess Riksens Ständer sielfve vid Riksdagen faststäldt,
huru med tullarne förhållas bör, doch så at Arrendet
uphörer med samme datum af dag och månad som det tagit
sin begynnelse. Och ehuruväl R. o. A. ifrån all ensidig rubbning
eller ändring i forbemelte Contract för ofvan anförde
skiähl och betänckeligheter skuld på det högsta äro afbögde,
doch som för R. o. A. General-Tullarrende-Societetens Full
-
Tullarrendet.
181
mäcktige til at visa deras upsåt vid bemelte Contracts ingående
mera hafva varit at med säkerhet föröka K. Maj:ts
och cronans inkomster, än at gifva någon den minsta orsak
til missnöije eller misstancka, sig förklarat, at hvad AccisRätterne
beträffar de hädanefter måge bestå enligit 1689 åhrs
process ordning, åtminstone af 4 personer, nemligen tvänne
Magistratspersoner och tvänne Tullbetiente; at Borgmästarne
i upstäderne, och i deras frånvaro en af Rådmännerne, förer
presidium, och den tredie och fierde bisittjaren blifver Tullnären
och en Tullskrifvare, doch at dervid observeras, det så
snart som Tullnären fordrar Accis-Rätt, böra alle ledamöterne
ofelbart och ofördröijeligen komma tilsammans, på det
uti confiscations måhl vederbörande undersåtare och resande
icke obilligt måge varda uppehåldne; at uti stapelstäderne,
så ock i de upstäder derest under cronans betienings tid
Provincial-Inspectorer, Inspectorer eller Tullnärer vanligen
hafva fördt presidium vid Accis-Rätterne, de vidare samma
rättighet behålla och hafva til bisittjare tvänne Rådmän och
en Tullskrifvare; altsa häfver R. o. A. desse således at ArrendeSocietetens
Fullmäcktige sielfve med fri vilja samtyckte ändringar
velat bifalla. Som ock bemelte Fullmäcktige vid samma
tilfälle andragit, det de altid låtit sig vara angelägit at uti
Finland förordna sådane Tullbetiente, som det finska språket
mäcktige varit, samt utlofvat at än vidare en sådan nödvändighet
vederbörligen besörja såsom en sak, hvilcken cronans
interesse egenteligen fordrar, och beträffande det öfverklagade
ofog och otilbörliga förfarande, som Tullbetienterne uti orterne
skola vid visitationerne och förtullningarne föröfva, åberopat
sig i det måhlet på 1726 åhrs Tullnärs-Instructions 29 §,
deras Circulair-bref til Landshöfdingarne af den 4 Martii 1728
samt det den 3 Febr. 1733 vid alla tullcamrar tryckte anslag,
försäkrande derjemte at intet underlåta at alt vidare häröfver
alfvarsamaste hand hålla, så at der Societeten skulle få erfara
något skiähligit klagomåhl öfver en slik obeskiedelig betiente,
förfarenheten skall bära vittne om des alfvarsamma
afstraffande, hvaraf redan mångfaldige exempel skola kunna
visas; altså förmoda R. o. A., det de öfrige respective Stånden
lära finna sig föranlåtne, om bemelte General-TullarrendeSocietets
Fullmäcktige, hvilcka til en del äro R. o. Arns och
til en del det Lofl. Borgareståndets medlemmar, at hysa den
billiga omtancka och benägna omdöme, som deras i så måtto
182
Nov. 23. Tullarrendet.
betygade sorgfällighet at vid tullupbörden förekomma alla
oredor, hinder och klagomål, med rätta förtienar, som de och
derjemte, efter R. o. Arns tancka, äro heder och beröm värde,
at igenom et för sig mera vågsamt men för cronan mera säkert
Contract, än på något ställe vanligit är, hafva förökt en af
cronans ansenligaste inkomster.
I öfrigit som R. o. A. af de ofvan anförde skrifter fullkomligen
blifvit öfvertygade at igenom H. K. Maijits i så
måtto vid Tullväsendet giorde nådige föranstaltande, icke allenast
intil denna dag riksens drätzel och inkomster åhrligen
til tunnor guld, som eliest medelst bevillningar och sammanskott,
til Ständernes eij ringa last och tunga, hade bordt anskaffas,
blifvit förökte, utan sådant ock vid det i åhr slutne
Arrende-Oontractet, såsom för K. Maij:t och cronan ännu
fördelacktigare än de förre, fast mer står at förmoda; så hålla
R. o. A. före, at H. K. Maij:t för samma dess faderliga, öma
och hulda försorg, som igenom så indrägtige och okänbare
medel och utvägar behagat lisa och befria dess trogne undersåtare
ifrån eliest oundvikelige sammanskott och bevillningar,
en underdånig, vördsam och erkänslofull tacksäijelse hembäras
bör. Sammaledes finner och R. o. A. at K. Maijits och riksens
Cammar- och Commerce-Collegiers saint Statscontoirs vid heinehe
Contracters uprättande vijste besynnerliga försichtighet,
patriotiska nit och ömfulla omsorg at så rättmätigt förkofra
K. Maijits och riksens inkomster, så ricktigt leda den svenska
handelen til des rätta och för hela riket i gemeen nyttiga
ändamåhl, så säkert befrämja våre späde och nyss uprundne
manufacturers upkomst och trefnad samt så kraftigt hämma
och hindra alla emot desse nödige och nyttige ändamål stridande
afsickter och försök, som igenom oftabeinelte TullarrendeContracter
värckeligen skiedt med välförtient heder och beröm
bör ihugkommas. Hvilcket alt med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Hr Lilljestierna hemstälte til R. o. Arns benägna omdöme,
om icke Hr Prsesidenten Strömfelt, hvilcken så vid alle
andre tilfällen, som medelst detta sidsta och långt mer än de
förre för cronan fördelacktige Tullarrende-Contracters utfinnande
och projecterande, vijst et så gagneligit och nyttigt
prof af des berömvärda nit och altid osparde möda, eftertancka
och omsorg för det allmänna bästa, til en upmuntring
under sitt trägna arbete af Riksens Ständer med något er
-
Belöning åt presidenten Strömfelt.
183
känslans teckn borde ihugkommas, hållandes Hr Lilljestierna
före det eij vara för mycket om Hr Praesidenten vid detta
tilfälle 1,000 ducater blefve tillagde.
Hr von Blixen: En så desinteresserad, arbetsam och
för riket nyttig man, som Hr Prsesidenten Strömfelt, förtienar
at med tacksam erkänslan ihugkommas; det kan ibland annat
väl räknas til hans beröm, at Societetens Fullmäcktige vid
detta sidsta Contractets uprättande eij varit nögde med honom.
Hr Råfel t: Om en som frambragt någon vacker och
nyttig mechanisk invention med belöning ansees, så förtienar
den vackra planen, hvilcken Hr Prsesidenten gifvit til det nu
påstående arrende och hvarigenom cronan 90,000 dal. smt
åhrlig vinst mera än tilförene tilflyter, med all billighet en
hederlig ihugkommelse.
Hr Landtm, giorde frågan, om icke Hr Prsesidenten
Strömfelt, i fall det nu ingångne Tullarrendet til cronans
fördel utslår, tusende ducater böra tilläggas?
Hvartil svarades Ja,
och at Extractum Protocolli härom til de andie Stånden
kommer at upsättjas.
Sedan anmälte Hr Landtm, at Hr Grisbäck, som varit
Lieutenant vid Artilleriet, genom döden aflidit; och at Grisbackske
familien med honom utgådt, frågandes Hr Landtm,
om icke efter vanligheten vid begrafningen får skintås?
Härvid giordes inge påminnelser, och skildes R. o. A.
för denna gången åt.
Den 25 November.
Hr Landtm, anmälte, at för sakernes vigt och angelägenhet
skuld Secrete Utskottet i dag jemväl måste vara
tilsammans; hemställandes altså om icke under dess frånvaro
Frih. Ungern von Sternberg häruppe kunde föra directionen?
R. o. A. samtyckte bärtil,
och gick Hr Landtm, neder i Secrete Utskottet.
Uplästes Landt- och Siö-Militiai-Oeconomie-Deputationens
Memorial öfver et Extract af Ammiralitets-Collegii underdåniga
Riksdags Berättelse, beträffande Algieriska collectmedlen,
Lotsväsendet och Dykerierne i riket, hvarutinnan förmäles,
at hvad l:o Algieriske collectmedlen angår, med hvilckas
184 Nov. 25. Algierieka medlen; Lots- och Dykeriverket.
upbäramle tilfölje af K. Maij:ts nådiga förordnande under den
24 Febr. 1732, sedan sidsta Riksdag blifvit fortfarit til svenske
fångernes utlösen i Algier, så har Deputationen af et upgifvit
förslag, dat, den 6 April sidstledne, inhämtat at af berörde
medel til 1730 ahrs slut varit en behåldning af 5,074 dal. 2
öre och at sedermera influtit 17,559 dal. 2 öre, af hvilcken
summa med K. Maij:ts nådige bifall til ordinarie cassan samt
timberman och handtvärckares aflöning vid Carlscrona Aramiralitet
et låhn blifvit tagit af 7,782 dal. sint, så at af samma
medel och den låntagne summan allenast skall vara en behåldning
af 4,465 dal. 3 öre smt, påminnandes Deputationen
at Ammiralitets-Collegium bör låta sig angelägit vara, at bemeite
låhn må med första til fullo återbetalas och tillika med
det resterande saldo til de än varande Algieriske svenske
fångars utlösen emploijera. Beträffande 2:o Lotsväsendet uprepar
Deputationen Ammiralitets-Collegii härom afgifne Berättelse,
och som inga accurate chartor mera skohla finnas
öfver inloppen på tyska sidan til Strahlsund, Wolgast och
Wismar, jemväl och öfver siökusten neder åt Skåne in åt
Flintrännan, så finner Deputationen nödigt at berörde inlopp
blifva ånyo peijlade och aftagne. Hvad 3:o angår Dykerieocb
Bergnings-Värcket i riket, yttrar sig Deputationen efter
giord berättelse om de sedan sidsta Riksdag vid åtskillige
couster bärgade fahrtyg, med flere af interessenterne giorde
försök, nödigt vara, at interessenterne af Dyk- och BergningsCompagniet
blifva vid de dem nådigst meddelte Privilegier
bibehåldne, och at Capitainen Cederlöf, med dess nya dykaremachine,
hvilcken Deputationen eij funnit vara tilräckelig at
kunna fullgiöra hvad han utlofvat, enligit K. Maij:ts honom
gifne nådige Resolution af den 27 Juni 1733, eij må giöra
något försök på audre orter och ställen, än der hvaräst detta
Compagniets machiner icke tilräekelige äro. Och som i öfrigit
Deputationen är vid handen gifvit, at dykeriet i Strömstads
hambn eij vidare vill löna mödan, så håller Deputationen
bäst vara at deruppå hädanefter eij någon omkostnad
giöres, utan at detsamma må uphöra; skohlandes med DykerieInspektoren
vid detta värck öfver dess formerade prastentioner
för giord upvacktning och underhåld liquideras, och
den fordran honom derefter rätteligen tilkommer, betalas af
de medel, som dertil kunna vara at tilgå.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Konows memorial; Langs memorial. 185
Dplästes Secrete Deputationens Betänckande öfver Majoren
Gustav von Konovs ingifne Memorial angående det Majoren
Seidenberg blifvit honom föredragen til den vid Nylands
regimente i Januari månad sistledne ledig blefne Majorsindelningen,
anhållande Konow om ändring uti det han således
blifvit praejudicerad; men aldenstund H. K. Maij:t med denna
beställning i nåder behagat hugna Majoren Seulenberg, såsom
en väl meriterad man, och den der i fångenskapet mycket
utstådt; fördenskull förmäler Deputationen sig icke kunna
styrcka til någon ändring derutinnan, utan gior sig den underdåniga
förhoppning at H. K. Maij:t lärer med det första Majoren
Konow i nåder til befordran ihugkomma.
Hr Carl Wennerstedt hemstälte om icke Hr Majoren
Konow, såsom en gammal och välförtjent Officerare, kunde
dermed hugnas at han niuter lön utan at giöra tienst, til
des han kan blifva befordrad.
Samma föreställning skiedde och af Hr Hestsko.
Hr Adlerbeth påminte at man eij kan vetta om Hr
Konow härmed skulle- vara nögd, och höll altså före at man
eij kan röra härvid innan Major Konow sig sielf härom yttrat.
R. o. A. biföllo altså Secreta Deputationens Betänckande.
Uplästes Secreta och Justitice-Deputationernes gemensamma
Betänckande öfver Krigsfiscalens Johan von Langs til Riksens
Ständer ingifne Memorial, angående det han tid efter annan
giordt ansökning om anständigare och honom fördelacktigare
embeten, jemväl och vid åtskillige upnämde tilfällen blifvit
på förslagen upförd, men doch eij haft den lyckan at til
något bättre blifva förhulpen, i anseende hvartil han anhåller
at på något sätt niuta ersättning af det således förlorat är
och honom undangådt; finnandes Deputationen det hafva varit
väl om bemelte Krigsfiscal för detta blifvit hugnad med någon
honom anständig befordran, och i anledning deraf underställer
Riksens Ständer hvad anstalt må fogas, at han och andre
förtiente männer vid förefallande öpningar måge sine underdånige
förtienster til godo njuta.
Betänckandet bifölls,
och hemställes i underdånighet K. Maij:t at vid förefallande
öpning efter förtienst i nåder ihogkomma Krigsfiscalen
von Lang.
Hvilcken Besolution uplästes för R. o. A. och skrefs på
Betänckandet.
186 Nov. 25. Eldstiernas memorial. RekrytenDgsmedel.
Uplästes Justitiestainens
Baron Lars Eldstiernas ingifne Memorial, hvarigenom
til Riksens Ständer hemställes, om icke någon sådan viss plan
kunde författas, at expectanterne vid förefallande öpningar
måtte blifva befordrade, med mera, yttrandes sig Deputationen
häröfver at som i anledning af den författning Riksens Ständer
vid denne Riksdag giöra, en K. Förordning om cessioner af
tienster samt expectanter lärer utkomma, hviicken enär den
behörigen efterlefves, Deputationen förmodar Capitainen Eldstierna
dymedelst sine underdånige förtienster och en skiählig
befordran skola komma at til godo niuta; altså kan Deputationen
vid så fatta omständigheter sig öfver ofvan nämde Memorial
nu icke vidare utlåta.
Men häröfver blef eij nu resolverat, utan upsköts til en
annan gång.
Anmältes Expeditionen n:o 116 til och med n:o 122.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betänckande öfver Probstens Mag. Bierchenii, å samtelige
rusthållarnes vägnar vid Wassbo compagnie af K. Lif-Regimentet
til häst, ingifne Memorialer beträffande återstående
recruteringsmedel til 50 dal. sint på hvart rusthåld, som framledne
Generalen Baron Carl Gustaf Creutz tillika med flere
sökt påbörda nu varande rusthåldsägare och innehafvare för
de rustningshästar, som åhren 1708 och 1709 af dem vid regimentet
skola blifvit tilsatte, hållandes Deputationen i detta
måhl före rådeligast vara, at som både detta och de andre
compagniernes rusthållare vid K. Lif-Regimentet med efterräkningar
af framledne Generalen Creutz besväras, det denne
emellan sterbhuset och rusthållarne upvuxne fordringstvist vid
vederbörlig domstohl må undersökas och afdömas, och på den
händelsen rusthållarne skulle med rätta blifva pålagde at betala,
nu förut må blifva faststäldt at sådant icke på en gång utsökes,
utan dem tilstånd lämnas at det på vissa åhr, proportionerade
efter summans storlek, betala, samt at rusthållarne
under de åhren denne skuldens betalning påstår, förskonas
för afgiften til reserve-cassan.
Och bifölls detta Betänckande af R. o. A.
Uplästes Justitia!-Deputationens Extractum Protocolli af
den 20 Sept. sistledne, hvarutinnan Riksens Ständer hemställes,
om icke den vid sidsta Riksdag förordnade Justiti/eDeputationens
afgifne Betänckande öfver Riks-Rådets Grefve
Borgmästaren Sylvii memorial.
187
Gyllenborgs Memorial angående den studerande ungdomens
upmuntrande at vinlägga sig om grundelig kundskap i studio
juris, hvaröfver Riksens Ständer då eij kommit sig at yttra,
må nu til ändteligit afgiörande företagas.
R. o. A. funno godt at det åberopade Betänckandet, sorn
vid förre Riksdagen upsatt blifvit, til en annan gång skaffas
vid handen.
Uplästes Riksens Ständers Secreta Deputations Betänckande
öfver Borgmästaren Hinrich Silvii ingifne Memorial angående
det han åhr 1731 i Helsingborg blifvit om liusa dagen, utan
någon ringaste gifven anledning, af en Under-Officerare, benämd
Gustaf Möller, på allmänna torget öfverfallen, samt med
hugg och slag illa handterad, hvilcket han väl straxt å högvederbörlig
ort skall angifvit, jemväl och tvänne resor fädt
K. Maij:ts nådige ordres til Giötha Hof-Rätt om sakens behöriga
uptagande och afgiörande, men sådant eij blifvit värckstäldt,
utan banemannen emedlertid med döden aflidit, i anseende
hvartil med de flere anförde bevekelige omständigheter,
och at publicum synes hafva anledning at underhielpa den
som för publici tienst skull kommit at lida, han anhåller så
väl om recommendation til nådig befordran, som ock om betalnings
undfående af Riksens Ständers Contoir för dess lönings
liquidation, sig bestigande til 362 dal. 8 öre 12pgrsmt. Deputationen
yttrar sig häraf väl hafva funnit at det synes, som
Borgmästaren Silvius skulle hafva lidit, doch sorn Deputationen
icke häfver frihet at recommendera någon, altså öfverlämnäs
denna ansökning til Riksens Ständers egit ompröfvande.
Sedan Betänckandet var upläst sade
Hr Hammarberg orsaken, hvarföre den Commissionen,
som til uptagande och afgiörande af Borgmästaren Silvii förde
klagomål varit förordnad, eij kommit at sättja sig, hafva varit
denna at actor officiosus Hörling avancerade til Lands-Secreterare.
Frih. Coijett yttrade sig att Secreta Deputationen eij
kunnat recommendera Borgmästaren Sylvius.
Hr Hellenstierna hemstälte om icke, emedan summan
voro så ringa och föga mer än 300 dal. sint, den begiärte
lönings-liquidationens undfående Borgmästaren Sylvius kunde
beviljas.
188 Nov. 25. Tenngiutare-embetet. Skeppsvirke.
Detta antogs, men som R. o. A., ehuruväl sådant af någre
påstods, likväl funno betänekeligit at samtycka til recommendation
för bemelte Borgmästare, aldenstund Deputationen eij
funnit sig befogad dertil at styrcka, altså upsattes följande
Resolution, hvilcken för R. o. A. uplästes och approberades.
Resolutio: R. o. A. samtycker til den återstående löningsliquidationens
utbetalande, men finner betänekeligit at bifalla
den begiärte recommendationen.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Teengiutare-Aldermannens och tvänne
bijsittjares giorde ansökning at utrikes förarbetat teen må til
införssel förbiudas, i hvilcket måhl Deputationen förmäler sig
hafva inhämtat K. Commercie-Collegii utlåtande, hållandes i
anledning deraf före at intet förbud på utländskt förarbetat
teens införsel må fastställas, innan för Riksens Ständer kan
upvisas at teenet här i riket så upricktigt varder arbetat sorn
i Engeland, hvartil förmodas myckit skola bidraga om de
derom utgångne Förordningar blifva kraftigt efterlefvade; hvarföre
ock Deputationen tycker at icke allenast 1594 åhrs Förordning
i detta mål å nyo bör omtryckas och til allmän efterrättelse
publiceras, utan ock hvad deruti om TeengiutareEmbetet
i Stockholm är stadgat, äfven i öfrige städerne i
ackt tagas.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande om siöfahrten til aflägsne orter, samt inrikes
ekevirckes nyttjande til skiepsbyggnad, berättandes Deputationen
sig af K. Commercie-Collegii Riksdags-Relation
hafva inhämtat, huruledes K. Maij:t låtit undersåtarne erfahra
des nådiga villfahrighet uti alt hvad som til siöfahrtens befordran
kunnat nyttigt pröfvas, samt i anseende dertil, medelst
rescript af den 6 December 1731, i nåder förklarat at det
som H. K. Maij:t under den 15 Sept. samma åhr nådigst tächts
utfärda låta emot alt sådant skiepsvärckes uphandlande ifrån
främmande orter, som för bättre eller samma pris kan hafvas
här inrikes, icke skulle sträcka sig til private som låta upsla
och bygga skiepp, utan allenast til Ammiralitetet med mera,
vid hvilcket alt Deputationen förmäler sig numera intet hafva
att erindra sedan den om det inhemska ekevirckes behöriga nyttjande
och bruk sitt utförliga Betänckande redan ingifvit, utan
Lindenstedt afgår såsom deputerad. Skeppsvirke. 189
finner at Commerce-Collegium vid detta ärende berömmeligen
fullgiordt sin embetes skyldighet.
Vid hvad i så måtto andragit blifvit funno R. o. A. intet
at påminna, utan
bifölls Betänckandet.
Hr Lindenstedt androg at ehuruväl R. o. A. behagat
visa honom det gunstiga förtroende och utnämna honom til
den lilla Deputation, som i anledning af K. Maij:ts nådige
remiss uppå Frih. Bennetts förde besvär, efter R. o. A:ns befallning,
kommer at ingifva sine tanckar angående insockne
hemmanen i Skåne, dock, som han sielf äger gods i Skåne,
hade han sig ifrån bemelte Deputation afhållit, hvilcket han
bad Högh R. o. A. eij ville ogunstigt uptaga, hemställandes
om icke R. o. A. skulle godt finna at Gref Tessin blefvo anmodad
samma Deputation at biträda, hälst som ibland de
Deputerade ingen Grefve blifvit nämd.
R. o. A. biföllo Hr Lindenstedts begiäran,
och utnämdes nu Hr Grefve Tessin til ledamot uti förbemelte
Deputation.
Uplästes Riksens Ständers Landt- ocliSiö-Militice-Oeconomie
samt Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens Betånckande
i anledning af K. Maij:ts nådige Secrete Preposition
angående krigsväsendet til lands och siöss, beträffande såväl
en i Skaraborgs låhn belägen crono-allmänning vid namn Fägermo
och en dervid liggande cronoskog, som de inrikes ekeskogarne
med mera, meddelandes Deputationen Riksens Ständer
en utförlig berättelse så väl om bemelte allmännings och cronoskogs
belägenhet och tilstånd, sorn de fälte träns beqvämliga
transporterande til Carlscrona och skogens befredande i framtiden,
med de flere mått och anstalter, hvilcka Riks-Rädet
Hr Grefve Lagerberg efter förrättad besichtning genom underdånig
berättelse gifvit K. Maij:t vid handen kunna härvid
tagas til cronones nytta och fördel, hvarefter Deputationerne
jämväl, i anledning af Ammiralitets-Collegii underdåniga Riksdags-Relation,
styrcka Riksens Ständer at aldeles bifalla och
fastställa den anstalt, som H. K. Maij:t i anledning af Hr
Riks-Rådet Gri fve Lagerbergs förbemelte grundelige Betänckande
redan i nåder behagat giöra, samt i underdånighet anhålla
at än vidare med et för riket så högst angelägit och
nyttigt värck fortfara. Beträffande denne skogens nyttjande
och virckets flottande samt transporterande antingen öfver
190
Nov. 25. Indelningshafvarne i Skåne.
Vänern eller Vettern, så hålla Deputationerne i förinågo af
de andragne omständigheter före, at til K. Maij:ts egit nådige
välbehag må lämnas härutinnan så at föranstalta, som K.
Maij:t efter sakens beskaffenhet det bäst och nyttigast pröfvandes
varder.
Vidkommande de i riket betintelige ekeskogarue och sättet
huruledes det ekevärcke som på bemelte skogar fälles och utföres,
måtte til Ammiralitetets behof med minsta svårhet och
omkostnad ankomma, finna Deputationerne nyttigast at sådant
på sätt som påbegynt är, genom accorder med allmogen som
för vist betingat prijs på hvart stycke trä eller plancka åtagit
sig så väl fällandet, efter föregången ekarnes utsyning, som
ock virckets apterande och utkiörande til lastplatsarue, må
continueras. I öfrigit yttra sig Deputationerne at Riksens
Ständer eij allenast i underdånighet lära erkjänna både den
nådiga omsorg som H. K. Maij:t til riksens bästa behagat
hafva om inrikes ekeskogarnes conservation och den anstalt
K. Maijrt författat, utan och aldeles fastställa hvad K. Maij:t
lika nådigst redan til virckets flottande och nedförande til Carlscrona
täckts förordna angående Mörrums ströms upränsande,
samt anhålla at både med fullbordandet deraf, som ock sedermera
med Lyckeby ströms upränsning må begynnas och coutinueras
så fort sig giöra låter och de medel, som til desse
behof kunna vara anslagne eller hädanefter bestådde blifva,
tilräckelige finnas.
Hr Jägmästaren Hård påminte om icke han som Jägmästare
i orten tillika med Jägeriefiscalen och Heyderidarne
bör hafva inseende på skogen, och om icke en besicktning
bör skie på ekar i alla 3 lähnen.
Men häruppå föll hos R. o. A. ingen utlåtelse, utan
bifölls Betänckandet.
Föredrogs et af Majoren Hindr. Wulfclou på GeneralMajorens
och nu varande Landtmarskalckens Hr Grefve Lewenhaupt»
vägnar, så väl som af General-Majoren Frih. Dyring
underskrifva Memorial, hvarutinnan anhålles at Officerarne
och de öfrige indelningshafvarne vid Skånske cavallerie
regimenterne måge, i anseende til de anbragte skiähl och omständigheter
samt 17 § af 1695 åhrs Reglemente, blifva förhulpne
til ollongiäldens åtnjutande af häste- och fördehlshemmanen,
samt at hvad hästehemmanen angår, emedan crono
-
Gästgif vare-Ordningen.
191
betienterne velat indelningshafvarne denna rättighet bestrida,
derutinnan en tydelig Förordning må utfärdas.
R. o. A. gofvo til denna ansökning theras bifall.
Sedan företogs Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående den af K. Cammar-Collegio
projecterade nya Giästgifvare-Ordningen, tillika med Deputationens
nu öfversedde och förbättrade project til förbemelte
nya Förordning.
1 §, angående giästgifvare gårdars inrättande på nödige
ställen samt förseende med skickelige och dugelige giästgifvare,
bifölls.
2 §, giästgifvares skyldighet i anseende til de ankommande
giästers herbergerande, bifölls.
3 §, angående giästgifvares tilsättjande i de större och
stapelstäder och på hvad sätt de böra vara försedde til de
resandes behof, samt hvad åtskillnad är emellan desse giästgifvare
och fohrmän eller skiutzare, jemväl om de senares
plickt, samt lega för båt och annan fordenskap.
Frih. Germund Cederhielm påminte at det synes
blifva en alt för svår last för giästgifvaren om han för blotta
skiutzpenningarne skall låta den resande jemväl bruka sin
sadel, kiärra etc.
Men här til svarades at sådant är både billigt såsom ock
grundat uti de förr utgångne Giästgifvare-Ordningar, och bifölls
altså denne §.
4 §, i småstäder och på landet äro giästgifvare och fohrmän
alt et. Theras skyldighet. § bifölls.
5 §, huruledes giästgifvare, som i städer och på landet
böra befordra resande til siöss, med båtar och folck böra
vara försedde. § bifölls.
6 §, angående nödige hus och deras vid mackt hållande
på giästgifvaregårdar å landet. § bifölls.
7 §, angående vägrödning och brobyggnad, samt hvad
dervid är at i ackt taga, så ock om vägars utstakande öfver
siöar och moras om vinteren, och vägars skottande vid store
sniöfall och ukrväder.
Hr Thomsson sade at i Skåne, Halland och Bleking
äro säterierne frie för vägrödning; men här på föll intet svar,
utan bifölls §, allenast at de utsatte böter jemkas efter nye
lagen.
192 Nov. 25. Gästgifvare-Ordningen. Rådsprotokollen.
8 §, angående landsvägarnes ricktiga mätande, taflor vid
giästgifvaregårdarne, mihlstolpars och visares upsättjande, bifölls.
9 §, angående flere giästgifvaregårdars anläggande der det
behöfves, bifölls.
10 §, at giästgifvare med nödtorftige sängkläder och bordtyg
med mera böra vara försedde, bifölls.
11 §, angående åhrlige taxors uprättaude för giästgifvarne
på mat, dricka, hästefoder med mera, bifölls.
12 §, angående hästefoders betalande, bifölls.
Hr Landtm., som varit nedre i Secrete Utskottet kom
nu up til R. o. A.
Fortfors med Giästgifvareorduingen, och uplästes 13 §
angående hästar, sadlar, vagnar etc., hvarmed giästgifvare i
städer och på landet böra vara försedde, och huru sådant
efterses bör, samt om hållskiutz.
Frih. Bennett påminte at insocknet i Skåne för håll
skiutzen
måtte befrias.
Men R. o. A. funno betänckeligit at bärtil samtycka,
och bifölls § som den var inrättad.
Vid hvilcket tilfälle Hr Stierncrona sade sig jemväl
hafva något at andraga vid denna §, men som uppå Hr
Landtimns giorde föreställning R. o. A. funno godt at i dag
med Giästgifvareordningen eij vidare fortfara, och nu företaga
Secreta Deputationens Berättelse om des vid denne Riksdag
förrättade arbete, altså uppskiöts med Hr Stierncrouas påminnelse
til i morgon, då Giästgifvareordningen ånyo kommer
före. Och
Uplästes Secreta Deputationens Berättelse öfver dess enligit
erhållen Instruction vid denne Riksdag förrättade arbete,
sä väl med Råds-Protocollens genomläsande, som förklaringars
infordrande, med mera, hvarvid anföres at som uti et
derstädes förekommit måhl, hvarutinnan Deputationens ledamöter
varit skiljacktige, vid voteringen tu Stånd påstådt at
anmärckning derutinnan eij borde skie, tu Stånd åter varit
af den tanckan at anmärkning borde försiggå och eij underlåtas;
altså hemställes til Riksens Ständers godtfinnande på
hvad sätt, då vid voteringen tu Stånd komma at vara emot
tu Stånd, hädanefter i slikt fall förhållas bör; erkännandes
Deputationen desutan med underdånig vördnad den oskattbara
nåd, milda försorg och rättvisa til handhafvande af rikets
Om hänskjutande från Secr. Deputationen till plena. 193
fundamentallag och almänna välfärd, H. K. Maij:t så väl som
Hennes K. Maij:t Drottningen under H. K. Maij:ts frånvaro
i dess arfländer ymnigt låtit påskina. I öfrigit försäkrar Deputationen
at Hrr Riksens Råd gådt vår allernådigste öfverhet
i underdånighet (ilhanda med sådane rådslag, som de funnit
lända til deras nådigste välbehag samt rikets vältrefnad och
förkofran, och at de derutinnan vijst all berömmelig sorgfällighet
samt oförändrat upsåt och nijt til Regerings-Formens,
den allmänna säkerhetens och välfärdens samt hvar och ens
tilständiga fri- och rättigheters oförkränckte bibehållande.
Frih. Ungern hemstälte om icke, hvad den af Deputationen
giorde förfrågan beträffar, huru förhållas skall när vid
voteringar tu Stånd komma at vara emot tu Stånd, om någon
anmärkning bör skie, eller eij, R. o. A. för den allmänna säkerheten
skulle för tryggast anse at ärendet til plena refereras.
Hr von Hökerstedt förestälte härvid, at saken kan
vara af sådan beskaffenhet at den fordrar en besynnerlig
tysthet och således eij utan fara plenis kan föredragas.
Hvartil af Frih. Ungern svarades, at sora uti Secreta
Deputationen inge andre än inrikes saker handteras, så kunna
de samma eij fordra en så stor tysthet at de icke vid et
sådant tilfälle, som här omtalt är, måge blifva plenis bekandte.
Hr von Blixen sade, at man vid denne Riksdag haft
exempel deraf huru nödigt det är at denna quaestionen afgiöres.
Frih. C oij ett sade at han, som en ledamot af Secreta
Deputationen, äfvenväl hade en angelägen påminnelse och
förfrågning at giöra, öfver hvilcken nödigt voro at Riksens
Ständer til Deputationens efterrättelse vid dylika yppande
til fällen sig utläto, nemligen på hvad sätt förhållas
skall när tvänne Stånd på hvardera sidan blifva af olika
mening om den på en utfärdad anmärckning inkomna förklaringen
är nöijacktig eller eij?
R. o. A. stadnade öfver desse begge frågor i följande
slut: at när tvänne Stånd, jemväl och när et Stånds en eller
flere ledamöter finna at någons rådslag, ord och utlåtelser behöfva
förklaras och uplysas, des förklaring då begiäras bör;
men enär angående de inkomne förklaringar, om de skola
anses för nöijacktige eller eij, tvifvelsmål uti Secreta Deputationen
upkommer och tvänne Stånd äro för hvardera meningen,
at då ärendet til plena refereras; i öfrigit betygade R. o. A.
sitt nöije öfver den nit och sorgfällighet, hvarmed Secrete De
Adelns
Protokoll, 1734. II. 13
194 Nov. 25. Tacksägelse-Deputation till Drottningen.
putationen sitt arbete förättat; och kommer i anledning af
hvad således discourerat blifvit et Extractum Protocolli til de
andre Stånden at upsättjas.
Sedan uplästes Riksens Ständers Stora Secreta Deputations
Extractum Protocolli angående underdånig tacksäijelses
afläggande til Hennes K. Maijrt Drottningen för rikets nådiga,
öma och omsorgfulla styrelse under H. K. Maij:ts frånvaro
i dess arfländer, berättandes Deputationen derhos sig vara
sinnad sådan plickt at fullgiöra genom vissa dertil utnämde
ledamöter; hvarvid jemväl var bifogat project til det underdåniga
tal, som vid detta tilfället til Hennes K. Maijrt kommer
at hållas, hvilcket för R. o. A. likaledes blef upläst.
R. o. A. betygade med underdånig fägnad sin vördsamma
erkänslan öfver den höga Kongl, nåd, kiärlek och outtröttelige
omsorg, hvaraf Hennes K. Maijrt så i alla tider, som ock
vid detta tilfället, lämnat des trogne undersåtare så stora och
ovärderliga prof.
Och blef uppå Hr Landtmrns giorde fråga denna Stora
Secreta Deputationens föreställning med et almänt Ja bifallen;
såsom ock det projecterade talet, hvilcket R. o. A. funno
vara myckit väl upsatt, til alla delar gillat; kommandes til
denna Deputationen tjugufyra af R. o. A. och proportionaliter
af de andre Stånden at utnämnas, hvartil R. o. A. in pleno
vilja utse sine Deputerade; såsom ock Hr Landtm, och de
andre Ståndens Talemän komma, hvar på sitt Stånds vägnar,
at anföra denna Deputationen.
Hr Hellenstierna och åtskillige andre af R. o. A.
hemstälte om icke förbemelte approberade tahl, til at dermed
fägna väre hemmavarande medbroder samt at visa för hela
verlden vår underdåniga kiärlek och vördnad för vår nådigste
Drottning, genom trycket måtte blifva allmänt giordt.
Hvilcket af R. o. A. bifölls;
och kommer om alt detta et Extractum Protocolli til de
andre Stånden at afgå.
Frih. Gerta anhöll hos R. o. A. at Justitiae-Deputationens
Betänckande öfver Hr Hestskos emot honom ingifne
Memorial, hvarigenom Hr Prmsidenten sade sig mycket svårt
och ohemult vara angripen, til sluteligit afgiörande nu måtte
företagas.
Hr Hestsko sade sig förmoda, at R. o. A. eij lära bifalla
det slut, hvarutinnan Justitiae-Deputationen stadnat emedan
Hästeskos memorial. Riksdagens afslutande. 195
han, som en riksdagsman, uti en vid en allmän Riksdag hos
Riksens Ständer af honom anhängiggiord klagan, eij kan underkasta
sig någon annan doinstohl än Ständernes. I öfrigit förklarade
sig Hr Hestsko at han ville afstå sin talan emot Hr
Praesidenten Gerta, allenast R. o. A. ville bevisa honom den
gunsten och dertil bidraga, at han kunde erhålla K. Maij:ts
nådige afskied som Drabant.
Som Betänckandet så nyligen, nemligen den 21 November,
var upläst, altså funno R. o. A. eij nödigt det samma nu å
nyo at afhöra, utan begiärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen
om det samma bifalles, hvilcket ock skiedde;
och biföllo R. o. A. Betänckandet.
Hr Landtm, berättade sig med de öfrige Ståndens Talemän
hafva öfverlagt angående dagen til Riksdagens slutande,
då man befunnit at den föreslagne terminen til den 28 Nov.
lärer vara för kort, i synnerhet som angående bevillningen
man ännu eij kommit til rätt slut; de hade varit af de tanckar,
at om alt det angelägnaste skall afgiöras, lärer man eij kunna
sluta förr än den 7 December, hvilcken ock kunde blifva den
sidsta arbetsdagen så at, emedan den 8 är söndag, Riksdagen
den 9 kunde afblåsas och Ständerne den 10 samlas på Rikssahlen;
och om detta af R. o. A. accorderades, förmente de
at deras Stånd lära gierna samtycka at Landtm, och Talemännen
enär man behagar i underdånighet upträda til H. K.
Maij:t och begära afblåsningen.
R. o. A. gofvo liärtil sitt bifall;
såsom ock uppå Frih. Gustaf von Rosens giorde påminnelse
det fants godt at genom Hr Landtm., Ståndens
Talemän, och genom dem Stånden tilkienna gifves at R. o. A.
äro aldeles af den tanckan at ingen afblåsning på Riksdagen
bör begiäras innan Ständerne kommit til slut och förening
angående Lagvärcket och bevillningen.
Uppå någras af R. o. A. giorde föreställning at hos de
öfrige Stånden påminnas måtte om deras svar angående 1719,
1720 och 1721 åhrs löningsfordringars förnöijande, blef Hr
L,andtm. anmodat at härom tala med Ståndens Talemän och
detta ärendet til det bästa anmäla, hvilcket Hr Landtm, och
lofvade sig vilja giöra.
Sedan hemstälte Hr Landtm, til R. o. A:ns godtfinnande,
om de icke behagade utnämna visse Deputerade, som
med Deputerade af de andre Stånden uti Lag-Commissionen
196 Nov. 25. Deputerade. Officerares ansökning.
kunde sammanträda och öfverlägga på livad sätt den upkomne
skiljacktigheten, angående skiuträttigheten af ofrälse
män på dess skattejord, bäst måtte kunna afgiöras.
R. o. A. samtyckte til siu Deputerades utväljande och
blefvo straxt här til utnämde:
Gref Dolma, Frih. Gustaf von Rosen,
Hr Lilljestierna, Hr Carl Wennerstedt,
Hr Hammarberg, Hr Ehrenpreus,
Hr Adlerbeth,
hvilcke i dag med de öfrige Ståndens Deputerade efter middagen
samlas i något rum här på Riddarhuset, at öfverenskomma
om tiden då de i morgon uti Lag-Commissionen vilja
träda tilsamman.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet, af den 21 sidstledne
October, angående de från Dantzig hemkomne officerares
underdåniga ansökning om confirmation på de caracterer som
de sig der förvärfvat samt at vid förefallande öpningar niuta
nådig befordran. Hvarpå K. Maij:t i nåder resolverat: at
hvad det senare beträffar, bemelte officerare måge i anledning
af Adelige Privilegierne, i anseende til deras välförhållande,
vid förefallande tienlige öpningar niuta sine utrikes förvärfvade
förtienster til godo, men angående det förra håller K.
Maij:t betänckeligit at lämna dem confirmation på deras derute
erhåldne caracterer.
R. o. A. förklarade sig vid K. Maij:ts i nåder fäldte utslag
intet hafva at i underdånighet påminna.
Hr Hellenstierna höll före at desse officerare eij på
något sätt lära kunna prejudicera dem som blifvit placerade
til ringare indelning eller til expectance.
Hr von Blixen sade dem hafva förtient både nåd och
belöning i anseende til den heder och beröm som de med sitt
upförande under belägringen för det svenska namnet förvärfvat.
Hr Lilljestierna lade ännu här til at icke allenast
i förmågo af Adelige Privilegierne, utan och i synnerhet derföre
at desse hurtige officerare tient Konung Stanislaus, haft
den ähran at för högstsahl. i åminnelse Konung Carl XII:tes
stora namn och giöromål ännu efter dess död visa sin trogne
tienst, de med heder och belöning böra ihogkommas, hemställandes
om icke til Secrete Utskottet kunde remitteras at
tilse på hvad sätt de måge bekomma någon vedergiällning.
Pension för fältmarskalkars enkor. Bennets memorial. 197
Uppå Hr Landtmilis härom giorde fråga, förklarades af
R. o. A. ånyo at det förblifver vid K. Maij:ts uti det upläste
Extracto Protocolli giorde nådiga utlåtelse.
Hr Hellenstierna begiärte at hos Secrete Utskottet
måtte påminnas om des utlåtelse angående Fäldtmarskalckarnes
änkefruers pensioner; och lofvade uppå R. o. Arns anmodan
Hr Landtm, at i Secrete Utskottet härom giöra påminnelse.
Hr Skog hemstälte om icke R. o. A. innan de nu skiljas
åt, vilja sig til afgiörande företaga hvad af Riddarhus-Ordningen
återstår; och ehuruväl af åtskillige förmentes at Riddarhus-Ordningen
i morgon kunde företagas, så fants doch sedan
godt at härmed til en annan dag hafves anstånd emedan ännu
så månge angelägne Riksdagsärender hos R. o. A. äro oafgiorde.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse öfver GeneralMajoren
och Landshöfdingen Bennetta ingifne Memorial, huru
vida, uti et til H. K. Maij:t af des och riksens CammarCollegio
i underdånighet afgifvit Betänckande, hvarpå K. Maij:t
skall grundat des nådiga Resolutioner angående cronohemmanet
Skoby, Otto Swens gård i Halland och Gribbele sochn,
och bonden Swen Anderssons emot bemelte Hr Baron, GeneralMajoreu
och Landshöfdingen anförde besvär, K. Collegium i
ackt tagit de af merbemelte Hr Baron och Landshöfdinge til
dess befrielse anförde skiähl och omständigheter; men som
Deputationen, sedan den häröfver infordrat K. Collegii utlåtande,
befunnit, at ehuruväl K. Cammar-Collegium tyckes
hafva til en del grundat sit underdåniga Betänckande uppå
bonden Swen Anderssons och des hustrus utsagor och berättelser,
likväl emedan Collegium intet gifvit vidare någon
anledning at belägga Baron, General-Majoren och Landshöfdingen
med ersättning til bemelte bonde, jemväl uppå des
senare inkomne ansökning H. K. Maij:t understäldt om icke
han kunde ifrån den honom ålagde ersättning i nåder förskonas;
fördenskull har Deputationen icke kunnat sig vidare
dermed befatta.
Uppå Frih. Bennetts giorde föreställning om icke detta
ärendet kunde remitteras til Secreta Deputationen eller Justitise-Deputationen,
resolverades at det af Justitise-Deputationen
må uptagas, och skrefs på Betänckandet följande Resolution,
hvilcken för R. o. A. uplästes och approberades:
198 Nov. 26. Landstaten i Vesterbotten.
Resolution. Upläst bos R. o. A. den 25 Nov. 1734 och
fants godt at detta ärendet af Justitise-Deputationen uptages,
som med sitt Betänckande häröfver häfver hos Riksens Ständer
at inkomma.
R. o. A. skildes åt.
Den 26 November.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-Oeconomie och Commerce-Deputations
ifrån Secrete Utskottet til plena upgifne Betänkande
öfver Landshöfdingen Gyllengrips, af H. K. Maij:t
til Secrete Utskottet och therifrån til Cammar-Oeconomie- och
Commerce-Deputationen remitterade ansökning om indelning
för Lands-betienterne i Vesterbotts hvarvid Deputationen,
hvilcken K. Cammar-Collegii och Stats-Contoirets Betänckande
häröfver inhämtat, yttrar sig at vid quaestionen an intet
är at påminna; hållandes i öfrigit före at K. Cammar-Collegium
och Stats-Contoiret tilkommer om sielfva indelningssättet
at foga behörig anstalt samt deröfver författa et project,
hvilcket vid instundande Riksdag til Riksens Ständers fastställande
kommer at ingifvas.
Härjemte uplästes äfvenväl bemälte Hr Landshöfdinges i
detta ärendet insinuerade Memorial, hvarutinnan han anhåller
at tillika med qusestione an af den sökte indelningen, den derifrån
oskiljacktige qusestio quomodo nu äfven af Riksens Ständer
på det sättet må afgiöras, at til H. K. Maij:ts nådigste godtfinnande
och förordnande detta måhl lämnas, så at indelningens
åtniutar.de i hemmans räntor Lands-betienterne för nästa
åhl- kunde beviljas och K. Maij:ts nådige stadfästelse äfven
deruppå följa.
Hr Landshöfdingen Gyll en grip framträdde och jemte
uprepande af de i Memorialet anförde skiähl, androg huruledes
åhr 1695, då regimentet indeltes, de bäste hemman utsökte
blifvit och at vid det tilfället för Lands-betienterne jemväl
indelning varit beviljad men, som den samma aldrig kommit
til värckställighet, anhöll han nu om R. o. Arns gunstiga bifall
uti sin ansökning åtminstone på det sättet, at K. Maij:t,
sedan Cammar-Collegium och Stats-Contoiret blifvit hörde,
låter indelningen för Landsstaten vinna sin fullbordan.
Som R. o. A. härtil samtyckte,
Hylténs mern. ang. salt fisk, ungskog m. m. 199
altså upsattes följande Resolution, hvilcken sedan den var upläst
skrefs på Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande:
Resolution: R. o. A. bifalla så väl quaestionen an som
ock at K. Maij:t sedan Cammar-Collegium och Stats-Contoiret
blifvit hörde, i nåder fastställer quaestionen quomodo.
Hr Ofverstlieutenant Duriez och Hr Majoren Langman
förbehöllo sig at på regimentets vägnar härvid få giöra
påminnelser.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Johan Hyltens Memorial beträffande fiskehufvudens
afskaffande på torr och insaltad fisk, en vågs inrättande
vid parmätare-stugurne, löfvande och löfsahlars hämmande
af unga biörckar och at tienstepigor måge tilhållas i
anledning af Förordningarne at eij bära silckestyger, sidenband,
taftshufvor och capparonicor, som de föregifva sig af sine husbönder
och matmödrar hafva bekommit, öfver hvilcka måhl
Deputationen sig således yttrat, at beträffande såväl den torra
fisken som väges på vågen, som den salta hvilcken i tunnor
eller mindre fastager är inlagd, håller Deputationen i betracktan
af de anförde orsaker ganska billigt vara at de samma utan
hufvuden böra försäljas, doch at, hvad de salta fiskvahrorna
angår, härifrån undantages makrill, sik, sill och strömming,
så väl som laxhufvuden jemte all den utrikes ifrån inkommande
fisken, varandes Deputationen äfven af den tanckan
at en allmän Förordning härom må utfärdas samt til efterlefnad
taga sin begynnelse vid Michelsmässotiden nästkommande
åhr 1735, och vitet för den som Förordningen öfverläder
utsättas til vahrans confiscation, och tienstens förlust
för den betient som tillåter införsseln af det således förbudit
är. Deputationen anser det jemväl för nyttigt at til undvikande
af trängsel vid de ordinarie victualie-vågarne och en
nogare upsichts befordran, en liten våg vid parmätare-stugurne
här i staden må inrättas, lämnandes sådant til Ofver-Ståthållarens
och Magistratens föranstaltande.
Likaledes finner Deputationen at unga biörketräns afhuggande
om sommaren til löfsahlar bör vid 40 marker smts vijte
vara förbudit både i städerne och på landet, som ock intet löfvande
i kyrckorne med unga biörckar tillåtas.
Men beträffande det förslag at husbonden måtte erlägga
böterne när tienstehionet förser sig emot den föreskrefne klädeordningen,
håller Deputationen sådant för ogrundat, varandes
200 Nov. 26. Auditör Pritz och Snörmakare-embetet.
doch af den tanckan at der någon husbonde eller matmoder
beträdes dermed at hafva gifvit sitt tienstehion lof att bära
förbudne kläder, en sådan husbonde då såsom förbudsbrytare
må med 10 dal. smts plickt beläggas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänckande öfver Auditeuren Fritz hos Riksens Ständer giorde
ansökning antingen om mångfärgade sidenbands förbud at brukas,
eller at ingen annan än den som sielf låter tilvärcka må få
sälja band; öfver hvilcken ansökning Deputationen stadnat i
det slut, at alla utrikes sidenband böra straxt förbiudas i riket
at införas och at efter et åhrs förlopp från förbudets publicerande,
mångfärgade och faqonerade sidenband böra förbiudas
at bäras samt i det stället allenast enfärgade, ofaqonnerade
sidenband vara tillåtelige at brukas, och sådant alt vid 100
dal. smts vijte, såväl för den hvilcken förbudne brokuge eller
faqonnerade band efter den tillåtelige tiden brukar, som den
hvilcken slike band säljer, hållandes Deputationen i öfrigit före
at detta förbud, til de handlandes efterrättelse, genast må
blifva publicerat.
I lika måtto föredrogs Snörmakare-Emhetets här i staden
ingifne Memorial, hvarmedelst, i anledning af Auditeuren Fritz
giorde ansökning om förbud på utrikes faqonnerade sidenband
och at ingen annan må hafva frihet at försälja de här i riket
tilvärckade än fabriqueuren eller de som väldeligen äro hans
afnehmare, Embetet til Riksens Ständers ompröfvande underställer
om icke Auditeuren Fritz genom förbemelte ansökning
har det afseende at under en privilegierad rättighet för sig
och sine afnähmare få tilstånd at hålla sidenband til sahlu,
hvilcket Embetet förmenar lända til förkränckning af deras urgamla
skrå, privilegia och rättigheter, förmodandes i öfrigit
at i fall allenast de sidenband, som i riket tilvärckas, skola
blifva tillåtelige at brukas, Riksens Ständer då lära foga den
anstalt at äfven de af Embetet som mäckta vara sine egne
förläggare och deras afnähmare, måge få hålla sidenband af
deras tilvärckningar til sahlu, och alt monopoliskt väsende i
så måtto förekoinmas.
Som R. o. A. funno betänckeligit at inrikes tilvärkade
mångfärgade och faqonnerade band skulle blifva förbudne,
emedan sådant skulle lända vare egne fabriquer til förfång,
sammaledes och om Snörmakare-Embetet här i staden uti
Tull-Deputationens Betänkanden.
201
des nähring skulle blifva hindrat, altså upsattes i följe häraf
Resolutionen hvilcken uplästes och approberades så lydande:
Resulution. Bifallit; doch at inrikes giorde faqonnerade
och mångfärgade band eij blifva förbudne at bäras samt at
snörmakarne eij hindras i deras näring.
Och skrefs samma Resolution på Betänckandet.
Uplästes Tull-Deputations Betänckande öfver RiksdagsFullmäcktigens
ifrån Nystad Anders Fortelins Memorial angående
lindring i tullen på träkäril, färsk fisk och näfver;
yttrandes sig Deputationen at hvad de tvänne förstnämde perzedlar
angår, ingen ändring uti Lilla Tulltaxan härutinnan kan
tillåtas, men at näfver efter skieppundtahlet eller vigten må
förtullas pröfvar Deputationen billigt och med berörde taxa
enligit vara.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Tull-Deputationens Betänckande angående svenska
brädehandelen och deras rätta sågande, hvilcket måhl Deputationen
finner vara af den vigt at dertil fordras någon närmare
deliberation och det samma således för Riksdagens snart förestående
slut eij lärer hinna företagas, hemställer fördenskull
til Riksens Ständers godtfinnande om icke detta ärendet kunde
hos H. K. Maij:t i underdånighet anmälas, som, sedan vederbörande
Collegier deröfver inhämtat Landshöfdingarnes jemte
städernes och allmogens utlåtelse samt öfver altsammans sitt
underdåniga Betänckande til H. K. Maij:t afgifvit, lärer härutinnan
så i nåder föranstalta, som för rikets och samtelige
undersåtarnes bästa til handelens befrämjande nyttigast pröfvas
kan.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Föredrogs Tull-Deputationens Betänckande angående tullen
af den säd som växer på städernes åckerjord, hemställandes
Deputationen til Riksens Ständers godtfinnande om icke til
jämlikhets och ricktighets ernående på alla sidor, enligit K.
Maij:ts detta åhr gifne nådige Resolution hädanefter på en
skyhl måge räknas 10 band, sådane som uti omkretsen hålla
3 alnars mått öfver bandet, eller 1 aln mitt igenom och
under bandet, samt at på de orter deräst, för gräsblandning
eller andre orsaker, så stora band utan skada icke kunna
bindas, hvar och en må stå fritt at under samma mått inberäkna
2, 3 eller flera band och derföre, såsom för et enda
band, tullen efter skyhltahlet sedan erlägga.
202 Nov. 26. Tull-Deput:ns Betänkanden. Amiralitetet.
R. o. A. biföllo detta Betänckande.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Tull-Deputations
Betänckande angående inrättade nya bergs- och landt-tullplatser
samt den afgift dervid bör upbäras, förmälandes Deputationen
sig härutinnan hafva infordrat General-Tullarrende-Societetens
förklaring och utlåtande samt derefter stadnat i sådant slut,
at ingen landtman bör strängas at tulla för de vahror som
han i någon stad eller marknadsplats til egit husbehof upkiöper,
hälst som ock allmogen derifrån vid 1668 åhrs Riksdag
allernådigst frikallad blifvit, och hvad fierdeparts förhögningen
vidkommer, finner Deputationen icke hvarföre Romfartuna och
de andre dervid belägne sochnar skola med denne afgift besväras,
emedan alle undersåtarne i hela riket derifrån böra
vara befriade när de med sådane vahror fara hem, som til
husbehof upkiöpte äro. I öfrigit pröfvar Deputationen skiähligt,
at inge nya tullar måtte utom H. K. Maijts specielle tilstånd,
efter Contractets klara innehåld, upsättjas; som ock de,
hvilcka sedan det slutne Contractet, utan K. Maijits nådigste
privilegium, blifvit uprättade, afskaffas, hvilcket ock Deputationen
finner med Qvarnbro tull i Yessmanland böra skie, som
af Societetens egit behag skall vara upsatt.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Tull-Deputationens Betänckande angående tullen
på de trävahror som af allmogen tilvärkas kunna, hållandes
Deputationen före at, som i förmågo af 1686 åhrs Lilla Tulltaxa
för en mesa eller 60 st. talrickar % öre smt bör uti
tull erläggas, allmogen deröfver eij bör strängas utan så derutinnan,
som hvad de flere diverse sorter af träkiärill angår,
berörde taxa efter des innehåld til godo niuta.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
7 innevarande månad, hvarutinnan, i anledning af de andragne
skiähl och omständigheter, Secrete Utskottet styrcker
Riksens Ständer at uti den vid 1731 åhrs Riksdag skiedde
indragningen vid personel-staten af Ammiralitetet giöra den
ändring, at halfva antahlet af de indragne 28 st. Lieutenanter
åter må tilläggas och på staten upföras, så at icke allenast
de 9 Lieutnanter, som utaf det förr beslutne antalet återstå
til indragning, blifva bestående, utan 5 komma ännu at antagas.
R. o. A. funno de af Secrete Utskottet andragne skiähl
vara af den vigt och angelägenhet för riket, at icke allenast
Tull-Deputationens Betänkanden.
203
Secrete Utskottets mening vann i alla delar bifall, utan höllö
och R. o. A. före at detta ärendet til et benägit biträde hos
de andre Stånden bör recommenderas, i anledning hvaraf följande
Resolution upsattes, hvilcken uplästes och skrefs på
Secrete Utskottets Extractum Protocolli.
Resolution: Bifallit, och recommenderas i anseende til
rikets härunder beroende nytta och angelägenhet hos de öfrige
Stånden til et benägit biträde.
Hr Ofverstlieutn. Duriez gaf R. o. A. tilkiänna, at som
Vesterbottens Regimente hade sin fulla indelning, altså hade
han ingenting deremot at påminna, at Landstaten i bemelte
lähn matte få indelt lön.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-Oeconomie- och Commerce-
samt Tull-Deputationers gemensamma Betänckande angående
tull för oxar som föras från Bohuslähn til Norige, i
hvilcket måhl Deputationerne funnit skiähligt, at tullen på
utgående oxar til Norige bör modereras til lika priis, som
uti Ryska gräntze-tull-taxan är utsatt för oxar, som föras
ifrån Finnland til Ryska orterne.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Tull-Deputationens Betänckande öfver Friedrichshamns
stads, genom Riksdags-Fullmäcktigen Handelsmannen
Claijhills giorde ansökning, l:o om förskoning för dubbel tulls
erläggande af det uti en stad incorporerade Friedrichshamns
och Villmanstrands borgerskap, för in- så väl som utgående
vahror. 2:o Om fri och obehindrad ut- och införssel af ut- och
inrikes vahror öfver Ryska gräntzen. 3:o Om fastställande af
den uti gräntze-tull-taxan af Hr Landshöfdingen Baron Friesenheim
projecterade ändringen, samt i synnerhet om löks och
pepparroths fria införssel. Beträffande det första, om tullens
erläggande, berättar Deputationen sig emot 5, 15 och 23 §§ uti
1666 åhrs Tull-Ordonance för denna gången eij kunna derutinnan
styrcka til någon ändring, men hvad 2:o den sökte
frihet i handelen vidkommer, pröfvar Deputationen skiähligt,
at Friedrichshamns och Villmanstrands borgerskap må fritt
lämnas så ifrån Friedrichshamn som Villmanstrand sine vahror
directe öfver gräntzen föra, och at 3:o den åhr 1732 utgifne
gräntze-tull-taxa derefter så i gemeen inrättas, at handeln til
rikets otienst icke måtte under tvång hållas. Hvad i synnerhet
löks och pepparroths fria införssel öfver gräntzen angår, så
hemställes til Riksens Ständer om icke vederbörande Lands
-
204 Nov. 26. Tullfrågor. Deputation till Drottningen.
hofdinge, efter hållen undersökning i orten, kunde med underdånig
berättelse til H. K. Maij:t inkomma om sådane växter
derstädes kunna utur jorden upbringas eller intet, då H. K.
Maij:t det sedan i nåder afgiöra lärer.
Hr von Hökerstedt påminte härvid at, hvad den 2:dra
puncten beträffar, så synes det betänckeligit at vid gräntzetullarne
tillåta en sådan fri in- och utförssel, emedan de Ryske
städerne på sådant sätt skulle kunna draga til sig vår tiära,
balckar och flere rudematerier, til vår handels och manufacturers
skada och afsaknad, men deras upkomst och förkofring;
och som R. o. A. funno denna påminnelsen god och nyttig,
samt i öfrigit biföllo Betänckandet, altså upsattes följande
Resolution, hvilcken för R. o. A. uplästes och skrefs på documentet:
Resolutio:
Betänckandet bifölls i öfrigit; men hvad frij
in- och utförssel af alla vahror öfver Ryska gräntzen beträffar,
funno R. o. A. betänckeligit dertil at samtycka, aldenstund
igenom våra Svenska rudemateriers öfverförande til
Ryska sidan, den Ryska handelen och siöfahrten mer än vår
egen skulle befordras, samt på sådant sätt de Svenska manufacturer
komma at lida; utan håller R. o. A. före, at det bör
förblifva vid den redan utgångne eller nu under händer varande
nye Ryske gräntz-tull-taxan som K. Maij:t i nåder
fastställandes varder.
Hr Landtm, berättade at när hos Hennes K. Maij:t
Drottningen han i underdånighet andragit Riksens Ständers
underdåniga åstundan at genom Deputerade f'å aflägga deras
trogna och underdåniga tacksäijelse för den mödosamma och
ganska öma samt kärleksfulla omsorg, hvarmed under H. K.
Maijtts vår nådige Konungs frånvaro och vistande uti dess
arfländer Hennes K. Maij:t riksstyrelsen förestådt, och i lika
underdånighet anhållit det ville Hennes K. Maij:t i nåder utsättja
tiden, då Deputationen kunde få den nåden at i underdånighet
upvackta Hennes Maij:t, hade Hennes K. Maij:t i
myckit nådige termer förklarat sitt välbehag Riksens Ständers
betygade underdåniga fägnad och erkänslan, hvarom Hennes
Maij:t så högt voro försäkrad at ingen Deputation behöfdes,
och hade altså Hennes Maij:t eij velat utnämna någon timma;
men som icke desto mindre Riksens Ständer lära villja fullfölja
sin undersåteliga plickt, hemstälte Hr Landtm, om icke
R. o. A. nu ville utvälja sine Deputerade samt derom gifva
Ulfs memorial. Byte af Indelningsverkets jord. 205
de andre Stånden tilkiänna på det deras ledamöter, tillika
med R. o. A:ns, kunde begynna at samla sig i Secreta Deputations-rummet
och Deputationen klåckan half tolf, som
den beqvämligaste tiden, upgå.
Detta bifölls,
och antecknades efter vanligheten af Riddarhus-Fiscalen
de 24 af R. o. A. som komma at bivista denna Deputationen.
Uplästes Commissarien Ulfs Memorial derutinnan han
om någon tilräckelig understöd af landshielpsmedlen til sine
anlagde och påbegynte fabriquers upkomst anhåller, varandes
vid samma Memorial bifogad K. Maij:ts nådiga Resolution och
Remiss til Riksens Ständer af den 19 i denna månaden.
R. o. A. funno godt at remittera detta Memorial med
recommendation til Secrete Utskottet; upsattes altså följande
Resolution, hvilcken för R. o. A. uplästes och skrefs på Memorialet.
Resolutio: Remmitterat til Secrete Utskottet, och skulle
R. o. A. gierna se at Commissarien Ulf, i anseende til des
använde omkostnad, flit och möda at i landet inrätta nvttige
manufacturer, med et deremot svarande understöd af manufactur-fonden
blefvo hulpen.
Hr Landtm, gick neder i Secreta Deputations ruruet
deräst, jemte R. o. Arns, de öfrige Ståndens Deputerade komma
at samlas innan de upgå at hos Hennes K. Maij:t Drottningen
aflägga förbemelte underdåniga tacksäijelse; och trädde
med R. o. Arns tilstädjelse Frih. Ungern til bordet, at i Hr
Landtmms frånvaro föra directionen.
Uppå R. o. Arns begiäran företogs nu åter Landt- och
Siö-Militice-Oeconomie samt Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputation
ens gemensamma Betånckande angående någre
utur Indelningsvärcket begiärte byten, hvilcket den 16 i denne
månad blifvit föredragit utan at då något utslag deruppå föll.
Och förestälte vid det tilfället Hr C rusbi örn at, så
framt Indelningsvärcket eij aldeles skall rubbas, inge byten
hädanefter derutur böra tillåtas.
Gref Fridrich Gyllenborg och åtskillige andre höllö
häremot för ganska betänckeligit, om R. o. A. skulle sielfve
betaga sig den förmonen at med K. Maij:t och cronan få
ingå byten, antingen det voro utom eller innom indelningen,
särdeles som när fullt gifves gen fullo och Förordningen i
206 Nov. 26. Understöd för majoren Seulenberg.
öfrigit i ackt tages, indelningen deraf eij kan lida något mehn,
utan ofta hafva förmohn deraf.
Efter något ytterligare discourerande pro et contra frågade
Frih. von Ungern om Betänckandet bifalles?
Hvartil svarades Ja.
Uplästes Secrete Utskottets Expedition angående de, i anledning
af Riksens Ständers Remiss til Secrete Utskottet, Hr
Majoren Seulenberg, i anseende til dess i Ryssland utståndne
hårda, fångenskap och svåra medfart, til dess hielp och uprättelse
tillagde sex tusend dahlér silfvermynt.
Hr Meijerhelm hemstälte til R. o. A:ns ompröfvande
om icke Hr Majoren Seulenberg, hvilcken igenom denna olycka
måst fördiupa sig i så stor skuld at han med 6,000 dal. smt
eij kan vara hulpen och uprättad, 10,000 dal. smt måtte
tilläggas, och det i anseende til de bevekelige omständigheter
som Hr Majoren i sin ingifne berättelse anfördt.
Hr von Böhnen och åtskillige af R. o. A. biträdde
denne föreställning.
Frih. Ungern giorde altså frågan, om R. o. A. bifaller
at Hr Majoren Seulenberg får augmentatiou til 10,000 dal, smt.
Hvartil svarades Ja,
samt at han här til hos de andre Stånden recommenderas.
I följe hvaraf följande Resolution upsattes, hvilcken för
R. o. A. uplästes och skrefs på documentet:
Resolutio: R. o. A. funno at Hr Majoren Seulenberg, i
anseende til dess utståndne ohörde fångenskap och vedervärdigheter
samt dymedelst uti råkade giäld, eij lärer kunna vara
hulpen och uprättad med mindre honom tijo tusend dahl. smt
tilläggas; hvarutinnan R. o. A. förmodar de öfrige respective
Ståndens benägna bifall.
Hr Majoren Seulenberg framträdde och aflade hos R. o. A.
för denne honom beviste ynnest sin ödmiuka tacksägelse.
Frih. Ungern anmälte hos R. o. A. Borgareståndets,
genom Extractum Protocolli af den 5 Oct., och Bondeståndets,
genom Extractum Protocolli af den 7 Sept., skiedde utlåtelser
öfver Justitise-Deputations Betänckande angående Fröken Stenbocks
emot Riks-Rådet Hr Grefve Creutz hos Riksens Ständer
ingifne Memorial; sammaledes ock huru Prästeståndet, genom
påskrift på Hr Riks-Rådet Grefve Creutzes hos Ständerne ingifne
och den 26 sidstledne Oct. hos R. o. A. föredragne
Memorial, sig yttrat, nemligen at Ståndet bifallit Justitise
-
Fröken Stenbocks arf.
207
Deputationens Betänckande, som befriar Grefve Creutz för
ansvar och redogiörande för Fröken Stenbocks arf; varandes
doch derjemte Prästeståndets mening at Hr Grefven och RiksRådet
icke undandrager sig at lämna fröken Stenbock all
möijelig uplysning, huru hon må kunna få reda på dess henne
ifrångångne arf. Borgareståndet hade bifallit de ledamöters
yttrade mening som icke varit enige med pluraliteten uti Deputationen,
och voro således Borgareståndets tancka, at RiksRådet
Grefve Creutz blifver förbunden til redogiörande för
oftabemelte arf; deremot hade åter Bondeståndet bifallit pluraliteten
i Deputationen och befriat välbemelte Hr Riks-Råd
ifrån redogiörandet; hemställandes Frih. Ungern R. o. Arns
bepröfvande, hvilcken thera meningen the behagade bifalla.
Hr Crusbiörn sade saken vara af angelägenhet och vigt
och at man bör vetta om Hr Riks-Rådet Grefve Creutz varit
förmyndare eller curator.
Hr Gyllenbåth yttrade sig, at Hr Riks-Rådet aldrig
varit curator och än mindre förmyndare, hvilcket ock inför
K. Svea Hof-Rätt til fullo blifvit bevist, och at häruppå pluralitetens
utslag i Deputationen sig grundar; men hvad det
angår huru Fröken Stenbock må få sin rätta man at tiltala,
så gifver en räkning om Hargs bruk henne nog anledning
dertil, hvilcken om hon följer, hon nogsamt lärer få i harftråden;
i öfrigit voro det ingalunda Ständernes giöromål at
anvisa henne hvem hon skall lagsöka.
Gref Dohn a sade, at om Hr Riks-Rådet Gref Creutz
efter Betänckandets innehåld kommer at gifva Fröken Stenbock
all nödig uplysning, hon väl kan komma til sitt, men
så kunde ock Ständerne här giöra en actum justitiae och,
efter des arf kommit utan hennes förvållande at stadna i
raynteteckn, låta detsamma nu igenom Ständernes Contoir i
redbart mynt blifva betalt.
Sedan ytterligare härom pro et contra blifvit discourerat,
giorde Frih. Ungern frågan, om R. o. A. bifaller de 2 Ståndens
utlåtelser som gillat pluralitetens tanckar i Deputationen,
och om icke Fröken Stenbocks i mynteteckn förvandlade penningar
böra niuta samma rätt med pupill-medel, som de ock
värckeligen äro, och af Ständernes Contoir utbetalas?
Härtil svarades Ja,
och kommer et Extractum Protocolli härom til de andre
Stånden at utfärdas.
208
Nov. 26. Gästgifvare-Ordningen.
Upropades de 24 personer af R. o. A., hvilcka uti Deputationen
til Hennes Maij:t Drottningen komma at blifva Hr
Landtm, följacktige, och gingo nu neder i Secreta Deputationsrumet
der de andre Ståndens Deputerade redan voro samlade.
Sedan företogs projectet til den nya Giästgifvare-Ordningen,
och som förra gången stadnades med den 13 §, altså
uplästes nu
14 §, omgående fohrman eller skiutzare, huru de med sadlar,
kärror, vagnar med mera böra vara försedde. § bifölls.
15 §, huru gäster härbergeras och i deras resa befordras
böra när flere ankomma än Giästgifvaren dem ensam emottaga
och forthielpa kan, bifölls.
16 §, huru båtlega betalas bör, bifölls.
11 §, huru hästelega betalas, bifölls.
18 §, angående hästelega i Finland samt Oster- och
Yester-Norrlanden, bifölls.
19 §, huru månge personer efter en eller flere hästar
färdas måge, bifölls.
20 §, huru stor tyngd må läggas uppå och efter en häst,
bifölls; doch blef uppå R. o. A:ns godtfinnande vid slutet af
denne § följande mening tillagd:
Enär den resande för backug eller elak väg skuld, eller
och at emellan giästgifvare-gårdarne längre väg är, tagit flere
hästar än eliest på en kortare eller jämnare väg behöfves,
bör han eij vara förbunden at taga så månge hästar ifrån
giästgifvaregården som thit haft.
21 §, angående theras straff som resa utur giästgifvaregården
innan värden är förnögd; at skiutspenningarne innan
de äro förtiente eij böra betalas; huru förhållas skall när
hästar på vägen uptrottna; och om dens straff, som genom
falskt pass eller annat svek tager fri skiuts och förtäring,
bifölls.
22 §, at värden i then gård thit giäst förlagd blifvit
niuter samma rätt som Giästgifvaren hos sig, bifölls.
23 §, angående Giästgifvares straff, som utan skiähl förvägrar
häst eller fordenskap; resor om sön- och högtidsdagar;
samt när våld på Giästgifvaren eller dess hjon föröfvas, bifölls.
24 §, angående dens straff som brukar skiutzhäst längre
än til nästa giästgifvaregård, eller aldeles borttager häst eller
redskap med mera, bifölls.
Gästgifvare-ordningen. Drottningens svar till Dep. 209
25 §, at vid hvarje ting bör efterfrågas huru Giästgifvaren
fullgiör sin plickt, bifölls.
26 §, angående Giästgifvares straff, som utleijer odugelig
häst eller annan fordenskap med mera, bifölls.
27 §, huru de som på vägar mötas hvarannan vika skohla,
och angående deras straff som på allmänne landsvägar giöra
oväsende och oliud, bifölls.
28 §, at Giästgifvare bör svara för den orätt han gior
de vägfarande, bifölls.
29 §, angående dens straff som skiutsa skall och dricker
sig drucken, bifölls.
30 §, angående Giästgifvares förmohner och rättigheter,
bifölls.
31 §, at svage giästgifvaregårdar med förmohner böra uphielpas,
bifölls.
32 §, Giästgifvares frihet för rotering och utskrifning,
bifölls.
33 §, at de på landet befrias för lilla tullen och accisen,
bifölls.
34 §, theras frihet i städerne at tappa öhl och vijn, bifölls.
35 §, at å landet ingen på 2 mihl när giästgifvaregården
ma sälja öhl, vijn eller bränvin, doch R. o. A:ns Privilegier
oförkränckte, bifölls, allenast at i begynnelsen i stället för
ordet »förlofvat» sättes »tillåtit.»
36 §, at möten, mönstringar och utskrifningar hälst vid
giästgifvaregårdarne måge förrättas, bifölls.
37 §, Giästgifvare, theras hjon och gods tages i Konungens
synnerliga hägn och beskydd, bifölls.
38 §, befallning til vederbörande denna Förordning noga
at handhafva, bifölls.
Hr Landtm, kom tilbaka med the Deputerade af R. o. A.,
hvilcke varit hos Hennes Maij:t Drottningen och på Riksens
Ständers vägnar aflagt en underdånig tacksäijelse för den af
Hennes Maijrt under K. Maij:ts frånvaro förde riksstyrelsen,
berättandes Hr Landtm, at Hennes Maij:t i ganska nådige
ordalag förklarat sin fägnad öfver Riksens Ständers betygade
kiärlek och underdåniga erkänslan, at det myckit glädde
Hennes Maij:t at hafva styrt riket til dess trogne undersåtares
hugnad och nöije, samt at Hennes Maij:t med mycken nåd
försäkrat, at uti sitt kiärleksfulla hiertelag för dess trogne
undersåtare städse framhärda.
Adelns Protokoll, 1734. II. 14
210 Nov. 26. Gästgifvare-ordningen. Konows memorial.
R. o. A. yttrade öfver Hennes Maij:t Drottningens så
nådiga svar en besynnerlig fägnad.
Hr Landtm, gick neder i Secrete Utskottet.
I anledning af Hr Stierncronas giorde påminnelse, at det
synes vara obilligt när hållskiutzen eij häfver sadel, vagn
eller kiärra med sig, at då Giästgifvaren skulle låna den resande,
som eij brakar Giästgifvarens hästar, sådan fordenskap,
hvilcken icke utan stor bekostnad underhålles, upkom en ganska
vidlyftig discours härom, hvaröfver omsider R. o. A. stadnade
i följande slut, at uti 13 § näst orden: »at komma straxt
utan någon försummelse til giästgifvaregården med sine hästar»
tillägges denna meningen: »vagnar och kärror; men skulle de
eij hafva med sig vagn, kärra eller sadel, och sådant för den
resande behöfves, då måge de sådan fordenskap af Giästgifvaren
leija til två öre silfvermynt nählen för en vagn, men
för kärra, sadel eller släda et öre silfvermynt; uppå de näst
til Stockholm belägne giästgifvaregårdar betalas häremot dubbelt,
dock bör den resande härmed eij betungas.»
I öfrigit fants godt at, angående de af R. o. A. vid denne
förnyade Gästgifvare-Ordning giorde anmärkningar, et Extractum
Protocolli til de andre Stånden afgår.
Uplästes Majoren von Konoivs Memorial, hvarutinnan
han anhåller at Riksens Ständer, i betracktande af des månge
och svåre tiensteåhr samt torftige vilkor med flere anförde
bevekande orsaker, ville befordra honom til någon fördelacktigare
beställning eller der sådant eij skulle beviljas, han
då måtte blifva förhulpen til Öfverste-Lieutenants afskied och
fyra ä fembhundrade dahl. smts åhrlig pension.
Åtskillige af R. o. A., som hade sig Hr Majorens trogna
och tappra krigstienster, utståndne svårigheter och slätta vilkohr
bekante, förestälte at denne mannen med all rätt förtiente
R. o. Arns gunstiga reflexion, så i anseende til dess
emot fäderneslandet beviste trohet, som des släta vilckor,
emedan han voro uti stor fattigdom och hade förutan 13 barn
en gammal moder at försörja, hvarvid han ingen annan tilgång
hade än lönen och sitt ringa boställe; hvarföre til R. o.
A:ns ompröfvande hemstältes om han icke med Öfverstlieutenants
afskied och en åhrlig pension af 4 eller 500 dal. sint
på extra statsmedlen kunde benådas, samt at detta ärendet
hos de andre Stånden måtte recommenderas.
Vite för afslagna ansökningars förnyelse. 211
Som R. o. A. gofvo härtil sitt bifall, dock för närvarande
knapphets skuld på medel det fants eij mera kunna tilläggas
i åhrlig pension än 400 dal. smt, altså upsattes följande Resolution,
hvilcken, sedan den för R. o. A. var justerad, skrefs
på Memorialet:
Resolutio: Såsom Hr Majoren von Konows trogne, tappre
och distinguerade krigstienster jemte de flere i detta Memorial
andragne skahl förtiena en besynnerlig reflexion, altså pröfvade
R. o. A. billigt honom uti denna des skiähliga begäran i så
måtto at villfara at hos H. K. Maij:t af Riksens Ständer i
underdånighet anhålles, Hr Majoren von Konow med ÖfversteLieutenants
afskied at benåda samt at honom uti des lifstid
en åhrlig pension af fyra hundrade dal. smt tillägges, hvilcka
af extra statsmedlen komma at betalas; förmodandes sig R. o. A.
härutinnan de öfrige respective Ståndens benägna biträde.
R. o. A. skildes åt.
Den 27 November.
Uplästes Urskillnings-Deputationens Betånckande angående
et vijtes utsättjande för dem som vid förre Riksdagar å sine
ansökningar i Riksens Ständers Urskillnings-Deputationer erhållit
afslag, men likväl med de samma å nyo igenkomma,
finnandes Deputationen både nödigt och nyttigt vara at 100
dal. smts vijte må utsättas för dem hvilcka, på sätt som förbemält
är, falla Riksens Ständer besvärlige, på det et sådant
oskick för den tilkommande tiden må kunna afböijas.
Och bifölls af R. o. A. förbemelte Betänckande.
Uplästes Secreta Deputationens Betänckande angående Hr
Öfversten von Dahlheims ingifne Memorial, derutinnan Hr
Öfversten sig i synnerhet deröfver besvärar, at han uti dess
ansökning om Commendantskapet i Marstrand icke fått bifall,
til hvilcket Hr Öfversten i anseende til sine trogne tienster
och utståndne blessurer förmenar sig vara berättigad, anhållandes
at Secreta Deputationen uti Råds-Protocollen ville efterse
hvad som angående honom der uti kunde vara förelupit, samt
så begå, at efter hvars och ens meriter, likmätigt Regeringsformen,
tienster utdelade blifva. Deputationen berättar sig i
följe af sin instruction och uppå denne af Hr Öfversten gifne
anledningen, sådant hafva eftersedt, och eij annat kunnat finna,
212 Nov. 27. Dahlheiras mern. om lcommendantsk. i Marstrand.
än at Commendantskapet i Marstrand blifvit af H. K. Maij:t
med en skickelig och välförtient man besatt, hvarföre och
Deputationen varit sinnad at låta sig förekalla Öfversten
Dahlheim och honom derom underrättelse lämna samt sedan
Riksens Ständer sådant vid handen gifva, men som Hr Öfversten
sedermera til Deputationen tned et Memorial inkommit,
deruti han, i anseende til des ringa subsistance af 250 dal.
smts pension i hemmans räntor, Riksens Ständers öfvervägande
hemställer, om icke des pension kunde blifva förökt
til 500 dal. smt i hemmans räntor samt han desutan åtniuta
afskied med förbättring af caracteren, eller i annor händelse
efter des meriter hulpen blifva; fördenskull, som Deputationen
nogsamt häfver sig bekant at Öfversten von Dahlheim är en
inyckit meriterad man och derhos til ålder kommen, altsä
har Secreta Deputationen funnit sig föranlåten at til Riksens
Ständers ompröfvande hemställa, om icke Öfversten von Dahlheim
såsom en främmande och medellös härutinnan kunde
blifva villfahren, så at han inalles kunde få 500 dal. smts
pension åhrligen i hemmans räntor.
Frih. Dyring påminte härvid, at af Riksens Ständer vid
seuastej Riksdag blifvit resolverat, det hädanefter inge hemmans
räntor böra gifvas i pensioner.
Det föreslogs at som Hr Öfversten von Dahlheim är en
meriterad man, så kunde des ansökning remitteras til Secrete
Utskottet.
Och sorn uppå Hr Landtm:ns giorde fråga härtil samtycktes,
altså skrefs uppå Secreta Deputations Betäuckande
följande Resolution:
Resolutio: Remitteras til Secrete Utskottet at tilse på
hvad sätt Hr Öfversten Dahlheim kan blifva hulpen.
Uplästes Justities-Deputationen» Betänckande öfver Handelsmannen
Nils Biörckmans Memorial angående en tvist om
nabo- och viderboende rätt emellan honom samt des broder
å ena, och Badaren Schmitt samt Hofslagaren Götz ä andra
sidan, som af H. K. Maij:t genom domb blifvit afgiord; och
som K. Hof-Rättens i denne sak fällte Resolution vunnit laga
kraft och af H. K. Maij:t i nåder blifvit confirmerad, altså
håller Justitiae-Deputationen före at Riksens Ständer vid sä
fatte omständigheter sig härmed eij kunna befatta ; skolandes
dock Biörkman eij så aldeles obefogad detta måhl hos Riksens
Handelsm. Biörkmans anspråk på naborätt.
213
Ständer anmält, at han synes derföre med något straff böra
beläggas.
Sedan Betänckandet var upläst sade
Hr Ridderstråhle, at som han sutit med uti JustitiaeDeputationen
så kunde han ock gifva R. o. A. underrättelse
om sakens sammanhang, ock at Biörkman tappat sin process
endast för en vinckels skull som föregifves skola förorsaka
irregularitet; men at han ägde naborätten det voro ostridigt,
och hade när tomten blef Biörkman tilbuden ingen frågan
varit om någon vinckel, och hade man exempel at vid andre
tilfällen Magistraten ej varit så örn om regulariteten, som vid
detta. Förmenandes i öfrigit Hr Ridderstråhle at om Secrete
Deputationen lingö tilstånd at i Råds-Protocollen och Protocolls-Deputationen
i Hof-Rättens Protocoll efterse voteringarne,
skulle man väl finna at Biörkman uti sitt påstående
eij är obefogad.
Hr Gyllenbåth svarade härtil, at Biörkman sorn äger
en ganska liten tomt eij med skiähl kan påstå naborätten til
en så stor tomt som omtvistad varit emot sine grannar, hvilckas
tomter äro långt större än hans; at i Hof-Rätten eij varit
mer än en enda dissentiens, och sorn saken der efter ed och
samvete blifvit afdömd, Resolutionen vunnit laga kraft och af
K. Maij:t i nåder blifvit confirmerad, så borde Biörkman
plickta pro teraerario litigio.
Hr von Hökerstedt förestälte at det lärer vara svårt
at giöra någon ändring i denna saken emedan här äro laga
kraftvundne domar.
Hr Ridderstråhle sade at om Biörkman skall förlora
sitt påstående, så bör ock Naborätts-Placatet ändras.
Hr Landtm, anmälte, at som Secrete Utskottet nu voro
samlat, så ville han med R. o. Arns tillstädjelse gå dit neder,
hemställandes om icke Frih. Ungern uti des frånvara måtte
föra directionen.
Sorn R. o. A. härtil samtyckte, altså gick Hr Landtm,
neder i Secrete Utskottet och Frih. Ungern trädde til Landtmarskalcksbordet,
och continuerades med den förra saken, så
at nu
Uplästes Handelsmannen Biörkmans Memorial til Riksens
Ständer, hvarutinnan han söker visa at uti tvisten emellan
honom och Badaren Schmitt samt Hofslagaren Götz 1721 åhrs
Förordning om naborätt snarare tyckes böra hafva rum än
214 Nov. 27. Björkmans anspråk på naborätt. Wiebes supplik.
1725 ahrs Förordning om regularitetens iackttagande vid nybyggnader,
serdeles sorn han voro trångbodd oell behöfde utrymme;
och altså ödmiukast anhåller 1721 åhrs Förordning
at få til godo niuta.
Frih. Coijett intygade at Biörkman voro ganska trångbodd,
och som han tillika med de andre deponerat peuninningarne
för tomtens värde, så syntes också at han bordt
haft företrädet.
Hr Gyllenbåth uprepade hvad han tilförene sagt, nemligen
at Biörkmans lilla tomt eij med skahl kan påstå naborätt
til 2 så ansenlige tomter, utan när af prästegården något
blifver fahlt, då tilstår honom naborätten, och hemstälte i
öfrigit, om icke det voro betänckeligit at häfva 3 laga domar,
hvartil en Ständernes Deputation eij funnit skiähl at gifva
någon anledning.
Hr von Hökerstedt: Om ändring skier så äro de andre
bägge, hvilcke med byggnad giordt ansenlig omkostnad, ruinerade.
Hr Caspar von Böhnen: Biörkman lider allenast til
sin åstundan men de andre skulle komma at lida reellement.
Hr Bergenstierna: Frågan lärer blifva om icke saken
är afgiord med laga domar.
Här uppå frågade Frih. Ungern om R. o. A. bifalla Betänckandet?
Hvartil
svarades Ja.
Uplästes Justitia!-Beputationens Betänckande öfver Bokhållaren
Anders Wiebes ingifne Supplique, at för en fordran
hos Krigs-Commissarien och Upsyningsmannen Christopher
Perment til 600 dal. 7 öre kmts capital och 270 dal. interesse
niuta sin betalning af des halfva åhrlige lön, hvilcket honom
genom K. Maij:ts Resolution af den 6 sidstledne Martii är afslagit;
finnandes Deputationen at hvad Perments upsyningsmans
arfvode vidkommer, det samma efter högstbemälte K.
Maij:ts Resolution för denne dess giäld eij får angripas, men
som Perment desutan niuter Krigs-Commissarie expectance,
håller Deputationen före at halfparten af denne expectance
bör åhrligen komma Wiebe til godo, så länge til des fordran
blifver betalt.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Urskillnings-Deputations Betänckande beträffande
huru vida Urskillnings-Deputation må antaga sådane besvär och
Urskillnings-Deputation. Gr. Sparres arfvingars sak. 215
ansökningar som eij vid nästpåföljande Riksdag sedan måhlén
passerat, af vederbörande blifvit andragne, hållandes Deputationen
före at, til förekommande af den osäkerhet mången
alt framgient skulle vara underkastad både om sin egendom
och annan välfärd, ifall hvar och en skulle fritt lämnas på
hvad tid honom behagar hos Riksens Ständer söka ändring uti
det som af vederbörande blifvit afgiordt, hädanefter ingen må
vara tillåtit sig hos Riksens Ständer at besvära, enär han eij
vid nästpåföljande Riksdag sedan han i någor måtto förmenar
sig förorättad blifvit, sine klagomåhl ingifver, utan at terminus
a quo uti alle private måhl och ansökningar bör räknas ifrån
och med den ena Riksdagen til den andra och eij längre tilbakars,
samt således de Memorialer och ansökningar som äro
af någon häremot stridande beskaffenhet, eij för Riksdagsärender
antagas.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Riksens Ständers Protocolls-Beputations Betänckande
öfver inkommit besvär angående uppehåld i K. CammarCollegio
med Grefvinnornes Elsa och Beata Sparrars arfvingars
saks afslutande, hvarutinnan Deputationen, sedan denna
sak med alla des omständigheter och Cammar-Collegii deröfver
inhämtade utlåtelser blifvit Riksens Ständer tilkänna
gifvit, sig först yttrar, at som Riksens Ständer vid 1731 åhrs
Riksdag för skiähligit funnit, det bemelte Grefvinnor deras
bortiniste gods böra restitueras, och Militim-Indelningen allena
är efter 25 § af Regeringsformen så faststäld, at ingen rubbning
derutinnan kan skie, hvaremot Lands- och Jägeriestatshemmanen
ofta tillåtas gå i byte och vederlag til andre, som
egenteligen til samma hemman icke äga förut någon rättighet,
altså och emedan de således indelte hemman intet annorledes
äro disponerade, än at de både kunnat och bordt arfvingarne
återställas, fördenskull tycker Deputationen at arfvingarne,
efter Riksens Ständers förbemelte afslutande, dem samma utan
något vidare hinder och uppehåld måge återfå. Hvad angår
de arfvingarnes hemman som blifvit andre i vederlag inrymde,
hemställes til Riksens Ständer om icke, i betracktan af de
anförde orsaker, arfvingarne kunna få niuta jemngodt vederlag
i de hemman, som de kunna gifva förslag uppå, och at K.
Cammar-Collegium dem derutinnan lagligen och skyndesamligen
må handräcka.
216 Nov. 27. Borgm. Pyttners arfvingars sak.
I öfrigt tycker Deputationen at, i anledning af CammarCollegii
förfarande i denna sak, bemelte Collegium kunde
blifva af H. K. Maij:t i nåder förständigat och anbefallt, det
Riksens Ständers en gång fattade slut och K. Maijrts deröfver
utfärdade nådigste befallningar icke måge hädanefter
blifva nedlagde, utan med all skyndsamhet til värckställighet
bragte, på sådant sätt som deras klara och fullkomlige innehåld
dicterar, och icke til någon annan mening varda applicerade
och förtydde, på det de sökande eij måge i deras rätt
uppehållas ock denne sak jemväl til änteligit och skyndesamt
slut bringas.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes P. Sperrings å egne och des syskons framledne
Borgmästaren Samuel Pyttners arfvingars vägnar ingifne och
den 10 Junii af Urskillnings-Deputationen til Reductions och
Liquidations-Deputationen remitterade men sedan af denne
senare, såsom et vid förre Riksdagen genom afgifvit Betänckande
redan utarbetat måhl, til samtelige plena hänskutne
Memorial, derutinnan han anhåller om utslag uti det af Reductious-
och Liquidations-Cominissionen vid sidstledne Riksdag
afgifne Betänckande angående den genom Reductionen dem
påförde gravation af 1,414 dal. sint samt i anledning deraf
på deras arf til en summa af 6,000 dal. knit ålagde sequester,
med begiäran at berörde sequester måtte häfvas och de til
åtniutande af desse 6,000 dal. knit förhielpas.
Och som detta ärendet genom Reductions- och Liquidations-Deputationens
Betänckande vid 1731 åhrs Riksdag, öfver
hvilcket R. o. A. eij då sig kommit at utlåta, redan var ututarbetad,
altsa uplästes nu bemälte Betänckande dat. den 20 Maii
1731. Hvilcket bifölls.
Och skrefs altså på Sperrings Memorial:
Upläst hos R. o. A. den 27 Növ. 1734 tillika med Reductions
och Liquidations-Deputationens Betänckande af den
20 Maii 1731 och biföll R. o. A. bemelte Betänckande.
Frih. Ungern gaf R. o. A. tilkienna at Krigs-Commissarien
Perment ingifvit et Memorial i anledning af JustitiseDeputationens
Betänckande öfver Contoirs-Skrifvaren Kråkas
sak, och hemstälte til R. o. A. om de ville låta det samma
sig föreläsa.
Kontorsskrifvare!! Kråka.
217
Som härtil samtycktes, altså uplästes bemelte Memorial,
derutinnan Krigs-Commissarien Perment, näst aflagd tacksägelse
så å Upsyningsmännernes som bemelte Contoirs-Skrifvares
vägnar för den gunst och rättvisa Högh R. o. A. vid
denna sakens skiärskådande ådagalagt, i ödmiukhet förklarar
at som de på intet sätt äro betiente med någon menniskias
olycka, mindre med de Hrr Officerares olägenhet som Ammiralitets-Rätterne
under den öfverklagade sakens ransakande
och afdömande bivistat, hvilcke allesammans äro kloke och
värdige män och uti de emot Kråka föröfvade olagligheter
synes långt mindre vara vållande än Justitiarien och AdvocatFiscalen,
hvilcka besynnerligen böra handleda de öfrige domare
at följa en ren och oförkränckt process, altså i betracktande
härtil anhålla de at det vid H. K. Maij:ts öfver detta
måhlet fällte nådige Resolution må förblifva, åtminstone hvad
Hrr Officerarne angår, allenast den så svåra förtryckte Skrifvaren
Kråka den nåd och hielp til någorlunda uprättelse för
des oskyldiga lidande kunde vederfaras, at han af Ammiralitets-Krigsmans-Cassan
något tilräckeligit fingo i des lifstid
åtniuta; hvilcket varit Upsyningsmännernes förnämsta ändamål
uti det som hos Riksens Högloft. Ständer de detta ärendet
angående andragit, men icke at söka hämd på dem som denne
Skrifvare så svåra oförrättat.
Frih. Coijett sade at då han, enär Justitiae-Deputationens
Betänckande om denna saken uplästes, så myckit yrkade
på et rättmätigt beifrande af den hårda medfart och oförrätt
som denne Kråka så oskyldigt lidit, hade han eij så myckit
haft afseende på Hrr Officerarne, hvilcke Krigs-Rätterne bivistat
och som, af en hel annan metier, i lag och process eij
kunde äga en så noga kundskap, utan fast mera på JustitiaeBetienterne,
hvilcke som lagfarne män för sådane, emot en
laga process begångne grofve förseelser och felacktigheter eij
kunde eller borde ursäcktas.
Hr Hellenstierna höll före at Kråka voro bäst betient
om han utur Ammiralitets Krigsmans-Cassan fingo en åhrlig
pension af 200 dal. sint.
Atskillige af R. o. A. yttrade sig, at som H. K. Maij:t
med correction redan ansedt både Ammiralitets Öfver- och
Under-Rätten samt Actor Officiosus, och de klagande sielfve
eij påstå något ytterligare beifrande, altså synes det och
härvid kunna bero.
218 Nov. 27. Kontorsskr. Kråka. Gästgifvare-ordningen.
Frih. Ungern förestälte R. o. A. at då denna saken
förre gången var före, efter en vidlyftig ventilation faststäldt
blifvit, at Contoirs-Skrifvaren Kråka på det af Deputationen
föreslagne sättet för des lidande skulle uprättas och förnöijas;
men at, i anseende til de af Ammiralitets Ofver- och UnderRätten
samt Actore Officioso begångne felacktigheter och förseelser,
Hr Justitim-Cancellern af K. Mai,j:t skulle anbefallas
at sielf anklaga Öfver-Rätten samt igenom vederbörande Actor
låta anklaga Under-Rätten och Advocat-Fiscalen Wessman,
och tilse at sådant alt innom nästa Riksdag behörigen blifver
värckstält och til laga dom befordrat, samt vid nästa Riksdag
des utförlige berättelse, huru alt sådant blifvit i ackt tagit
och efterkommit, hos Riksens Ständer ingifva; men som i
denna saken icke allenast trenne domar redan äro fälde och
de brottslige i följe deraf redan undergådt straff, utan ock de
klagande sielfve ifrån alt vidare beifrande sig begifvit, altså
lämnades til R. o. A:ns ompröfvande om det icke kunde förblifva
vid Justitise-Deputationens Betänckande, som den 19
Nov. blef upläst.
R. o. A. gofvo härtil sit bifall,
och skrefs på Betänckandet at det af R. o. A. bifalles.
Sedan uplästes til justerande följande Extracta Protocolli,
hvilcka i anledning af R. o. Arns öfver ärenderne fattade slut
upsatte blifvit, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 25
och 26 Nov. 1734.
S. D. Uplästes den af Riksens Ständers Cammar-Oeconomie-
och Coinmerce-Deputation projecterade nya Giästgifvare-Ordningen,
hvilcken i öfrigit bifölls, allenast at de uti
den 7 § utsatte böter komma at jemkas efter den nya lagen;
samt at uti den 13 §, deräst talas om den tilliielp som vid giästgifvaregårdarne
bör skie med skiutsande, näst orden: »at komma
straxt utan någon försummelse til giästgifvare-gården med sine
hästar», tillägges denna meningen: »vagnar och kärror; men
skulle de eij hafva med sig vagn, kärra eller sadel, och sådant
för den resande behöfves, då måge de sådan fordenskap af
Giästgifvaren lega til 2 öre sint mihlen för en vagn, men för
kärra, sadel eller släde et öre sint; uppå de näst til Stockholm
belägne giästgifvare-gårdar betalas häremot dubbelt; doch
bör den resande härmed eij betungas.»
Fröken Stenbocks arf. Sekreta Deputationen. 219
Vid slutet af den 20 § tillägges: »När den resande för
backug eller elak väg skuld, eller ock at emellan giästgifvaregårdarne
längre väg är, tagit flere hästar än elliest på en
kortare eller jämnare väg behöfves, bör han eij vara förbunden
at taga så många hästar ifrån giästgifvaregården som
han dit haft.»
35 § i begynnelsen, at i stället för ordet »förlofvat» sättes
»tillåtit». Hvilcket med de öfrige respective Ståuden vänligen
communiceras. Actum ut supra.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 26
Nov. 1734.
S. D. Företogs å nyo Riksens Ständers Justitiae-Deputations
Betänckande uti saken emellan Fröken Christina Cath.
Stenbock och Hr Riks-Rådet Grefve Ernst Joh. Creutz, och
biföll R. o. A. den meningen, hvarutinnan pluraliteten i Deputationen
stadnat; hvarjemte R. o. A. pröfvade skiähligt at
Fröken Stenbocks i mynteteckn förvandlade penningar böra
niuta samma rätt med pupill-medel, som de och värckeligen
äro, och altså af Ständernes Contoir utbetalas. Actum ut supra.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 25
Nov. 1734.
S. D. Lät R. o. A. sig föredraga Riksens Ständers Secreta
Deputations ingifne Berättelse angående välbemälte Deputations
förrättning, hvarvid R. o. A. betygade des nöije
öfver den berömmeliga nit och sorgfällighet, hvarmed Deputationen
det henne updragne vigtiga arbetet til ända bragt; och
som vid detta tilfälle i öfvervägande kom på hvad sätt hädanefter
förhållas bör, enär uti Secreta Deputationen tvänne Stånd
finna någons rådslag, ord och utlåtelser af den beskaffenhet
at des förklaring deröfver inhämtas bör, tvänne Stånd åter
äro af den tanckan at ingen förklaring behöfves, sammaledes
och när tvänne Stånd på hvardera sidan blifva af olika mening
om den på en utfärdad anmärckning inkomue förklaringen är
nöijacktig eller eij, altså stadnade R. o. A. öfver desse tvänne
frågor i följande slut, at hvad den förra beträffar, så bör enär
tvänne Ständ jemväl och när et Stånds en eller flere ledamöter
finua at någons rådslag, ord och utlåtelser behöfva förklaras
och uplvsas, des förklaring begiäras; men enär angående
de inkomne förklaringar, om de skola anses för nöijacktige eller
eij, tvifvelsmål uti Secreta Deputationen upkommer, och
tvänne Stånd äro för hvardera meningen, at då ärendet til
220
Nov. 27. Protokolls-extract justeras.
plena referas. Hvilcket med de öfrige respeetive Stånden välment
communiceras, at sig häröfver jemväl utlåta, på det
hädanefter Secreta Deputationen vid dylika sig yppande tilfällen
må hafva någon viss regel och rättesnöre. Actum ut supra.
När detta Extractum Protocolli var upläst, giorde Hr
Ridderschantz det förbehåld at en annan gång få fråga
efter hvad som kan hafva gifvit Secreta Deputationen anledning
at giöra desse frågor.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 25
Nov. 1734.
S. D. Uplästes den underdåniga tacksäijelse, som til
Hennes K. Maij:t af Riksens Ständer i underdånighet kommer
at afläggas, för den nådiga och hulda omvårdnad Hennes K.
Maij:t emot samtelige des trogne undersåtare i nåder behagat
visa, i det under vår nådige Konungs frånvaro och vistande
i des arfländer Hennes K. Maij:t eij velat undandraga sig
ifrån den tunga och besvärliga Riksstyrelsen, hvilcket underdånige
Tal och vördsamste tacksäijelse R. o. A. hålla före af
trycket böra utgå, på det Riksens Ständers betygade underdånige
erkänslan hos väre hemmavarande medbroder och allmänt
må kunnig blifva. Actum ut supra.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 21
Nov. 1734.
S. D. Lät R. o. A. sig föredraga Cammar-Oeconomie
och Commerce- samt Tull-Deputationernes gemensamma Betånckande
angående tullen på utrikes spannemålil, hvilcket af
R. o. A. til alla delar bifölls; och ehuruväl det Lofl. Borgaresamt
Arbara Bondeståndet igenom Protocolls-Extracter af den
8 och 2 i denna månaden an förd t åtskillige skähl och omständigheter,
i anseende til hvilcka the funnit betänckeligit
at til bemelte Betänckande gifva theras bifall, så förmodar
doch R. o. A. at välbemelte Stånd, vid närmare öfvervägande
af then ögonskienliga nytta både för riket i gemeen, som besynnerligen
för landtmannen och landsculturen, som af 1733
ahrs härom utgifne Förordning är at förmoda, med R. o. A.
om högbemelte hälsosamma Förordnings bibehållande åtminstone
til nästa Riksdag sig förena lära. Hvilcket med de
öfrige respeetive Stånden vänligen communiceras. Actum ut
supra.
Vid förbemelte Extracta Protocolli giordes inge påminnelser,
och blefvo the samma af R. o. A. gillade.
Hemmansby ten. Sundbyholms kungsgård.
221
Sammaledes var ock et Extractum Protocolli uppsatt i
anledning af det som af R. o. A. den 25 Nov. var resolverat
angående Riksdagens afbläsande den 9 December och Riksdagens
slutande dagen derefter, men R. o. A. funno godt at
låta bemelte Extractum Protocolli hvila til en annan gång,
så at thet nu eij blef justerat.
Uplästes Cammar-Oeconomie och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver tvänne af Grefven och Cammarherren Svanthe
Creutz sökte hemmans byten med K. Maij:t och cronan, nemligen
af cronohemmanet Tolarp uti Skaraborgs lähn, Alis härad
och Halstad sochn, samt cronohemmanen Storegården i Jähla
och Lilla Ambjörnstorp i Skaraborgs lähn, Vilska härad och
Jähla sochn, emot upgifvit vederlag af des ograverade frälsehemman
i Elfsborgs lähn, Giiisene härad och Giödene sochn,
Olända Storegården 1, förmedlat til Vs» uti Cronobergs lähn,
Upvidinge härad och Åseda sochn, Öije siöbohl Mellangården 1,
förmedlat til Vs, ibidetn Norregården 1, förmedlat til 1 •>, til
hvilcket byte Deputationen gifver sitt bifall, hälst cronan igenom
den afstådde öfverräntan och hemmanens godhet värckeligen
avancerar.
R. 0. A. biföllo detta Caminai-Oeconomie-Deputationens
Betänckande.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående Friherrinnans Christina Elisabeth Ranks
sökte perpetuelle arrende på Sundbyholms kongsgård, beropandes
sig Deputationen i detta måhl på des författade Betänckande
om kongsgårdarnes disposition i riket, hvarmedelst
Fru Friherrinnan genom det derutinnan projecterade skattekiöp
skall få anledning at nyttja samma rätt som andra, berättandes
i öfrigit det icke vara fulleligen bevist, huruvida
Fru Friherrinnans fordringar efter des sal. man, framledne
Baron och Praesidenten Fahlström, äro liquide eller eij, så at
Deputationen eij kunnat döma om cronan genom den af bemelte
Fru Friherrinna tilbudna eftergift på berörde fordringar
emot Sundbyholms kongsgårds perpetuelle arrende någon fördel
tilflyta kan.
R. 0. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Hr Baron, General-Majoren och Landshöfdingen
Mentzers sökte byte af cronohemmanet Stomben uti
Skaraborgs lähn, Vartofta härad och Agnetorp sochn, som
222 Nov. 27. Majorskan Bahrons supplik. Förordningar.
är anslagit^ Kyrckoherden uti Acklinge pastorat, samt Vråbohlet
uti Augarp cronohemman V2, förmedlat til %, som är
skogvacktare-boställe, emot vederlag af frälsehemmanen i
Skaraborgs lähn, Vartofta härad och Acklinge sochn, Balltack,
Hagården 1, förmedlat til V2, och uti Elfsborgs lähn, Marcks
härad och Tofftare sochn, Siögärde skattlagt til V2, ibidem
uti Kinds härad och Tranemo sochn, Karsabo skattlagt til V4.
Och som H. K. Maij:t genom nådigt Rescript af den 31 Jan.
1727 anbefalt Cammar-Collegium detta byte hos Riksens Ständer
at anmäla, samt således i nåder utstält quaestio an til Riksens
Ständers afgiörande, så anförer Deputationen åtskillige omständigheter
i anseende hvartil, med de flere som in actis befinnas,
Deputationen yttrar sig eij kunna samtycka til den oraförmälte
quaestio an, fast mindre sig öfver merita causae utlåta.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tanckar.
Frih. Stahl berättade at Hr Majoren Bahrons änckefru
som voro uti et myokit slätt och beklageligit tilstånd, hos
R. o. A. i ödmiukhet anhåller at des supplique, hvilcken Hr
General-Majoren nu tillika öfverlefvererade, måtte blifva upläst
och derpå följa et gunstigt utslag; tilläggandes Hr GeneralMajoren
at bemelte änckefru, så i anseende til des afledne
mans trogne tienster, som des myckit beträngde vilkor väl
förtiente et christeligit medlidande.
Uppå R. o. A:ns godtfinnande blef suppliquen upläst, derutinnan
förbemelte änckefru i anseende til des sahl. mans emot
riket beviste trohet och för den samma under des fångenskap
i Ryssland utstådde svåra torturer, i ödmiukhet anhåller at
uti sitt bedröfvelige och torftige tilstånd med en åhrlig pension
blifva understödd.
R. o. A. remitterade denna supplique til Secrete Utskottet.
Uplästes Riksens Ständers Camrnar-Oeconomie- och Commerce-
Deputations Betänckande angående någre dels för dels
sedan sidsta Riksdag utkomne K. Förordningar, trettijofemb til
antalet, hvilcka Deputationen berättar sig hafva under skiärskädande
tagit, huru vida de uti Riksdagsbeslutet såsom allmän
lag måge införas och vedertagas, varandes samma Förordningar
i Betänckandet uprepade och derjemte anfördt hvad
vid den ena eller andra funnits nödigt at påminna.
Likaledes föredrogs et Extract af Tull-Deputationens
Protocoll, hållit den 11 Oct. sidstledne angående de ifrån Cammar-Oeconomie-
och Commerce-Deputationens Förordnings
-
Expeditioner uppläsas och granskas.
223
Utskott med Tull-Deputationen communicerade Förordningar,
vid hvilcka Tull-Deputationen til en del sine påminnelser afgifvit,
som sielfva Betänckandet utvisar.
R. o. A. upskoto at sig öfver detta Betänckande utlåta
til en annan gång.
Frih. von Rosen hemstälte om icke R. o. A. dertil
ville samtycka, at den af Instructions-Deputationen för Krigs
Collegium
projecterade Instructionen af Ständerne må blifva
öfversedd och faststäld innan Riksdagen slutas, emedan sådant
voro af stor nytta och angelägenhet för arméen.
Och gofvo R. o. A. sitt samtycke at bemälte Instruction
må blifva öfversedd och faststäld innan Ständerne skiljas åt.
Uplästes Expeditionen N:o 124 angående Bergmästaren
Bellanders giorde ansökning at få köpa en liten platz vid
Gefle slott til skatte; och antogs eij den af Borgareståndet
giorde påminnelsen, at orden: »så länge den samma pröfvas
for kongsladugården vara oumbärlig» böra uteslutas, emedan
på sådant sätt detta skulle blifva en perpetuell abalienation
för cronan.
Sedan uplästes Expeditionen N:o 125 angående expectanterne,
vid hvilcket tilfälle påmintes om R. o. Arns slut uppå
Justitiae-Deputationens Betänckande öfver Capitainens Frih.
Lars Eldstiernas til Riksens Ständer ingifne Memorial angående
expectanternes befordran vid förefallande öpningar,
hvilcket Betänckande den 25 sidstledne Nov. R. o. A. blef
föredragit, varandes des innehåld under samma dato i Protocollet
infördt.
R. o. A. funno godt at bemälte Betänckande lägges ad
acta, emedan ärendet igenom den nu upläste Expeditionen
finnes vara afgjordt.
1 öfrigit giordes i denna Expeditionen ingen annan ändring
än allenast at ordet »möten» går ut; emedan det skulle falla
en del expectanter, som långt ifrån de orter der regimentsmötet
kommer at hållas äro vistande, ogiörligit at med så
ringa lön som de åtniuta alla åhr giöra en så läng resa, och
kunde på sådant sätt hela deras expectance lön allenast i
resepenningar upgå.
Sedan anmältes Expeditonerne N:o 127 til och med N:o 137.
R. o. A. kommo öfverens at i morgon precis klockan tijo
företages til afgiörande Betänckandet om Qvarn-Commissionens
domar.
224
Nov. 27. Arf efter händelsen. Schiefler.
Uplästes Justitice-Deputationens Betånckande öfver HofPärlestickaren
Tobias Leijs ansökning at återfå de delar af
framledne Handelsmannens Hans Peter Schieflers qvarlåtenskap,
hvilcka genom Svea Hof-Rätts den 21 .lunii 1712 fäldte och
sedermera den 7 Martil nästlidit åhr af H. K. Maij:t confirmerade
domb för caduque förklarade blifvit, men efter Leijs
påstående skola bordt tilfalla bemelte Schieflers utrikes varande
tvänne systrar, hustru Anna Magdalena och jungfru
Anna Sara Schiefler, varandes Deputationen af den tauckan,
at Riksens Ständer i underdånighet anmoda H. K. Maijrt at
låta detta ärendet sig åter föredragas samt i nådigt öfvervägande
taga, huruvida den af Leij andragne omständigheten
at Anna Magdalena Schiefler blifvit död innan terminen för
henne at komma hit öfver förflutit, kan värcka någon ändring
i den tilförende i detta måhl gifne Resolutionen; men hvad
angår den af Leij påstådde arfsrätten til samma qvarlåtenskap
efter sin hustrus andra moster, afledne jungfru Anna Sara
Schiefler, finner Deputationen, i förmågo af de anbrackte skahl
och omständigheter, Leij icke vara efter lag befogad at uppå
sin hustrus vägnar någon arfsrätt til Hans Peter Schieflers
qvarlåtenskap efter Anna Sara Schiefler påstå, utan at hvad
hennes andel vidkommer, det härutinnan efter K. Hof-Rättens
af H. K. Maij:t confirmerade domb bör förblifva.
Gref Dohn a förestälte at et ännu härvid voro at considerera,
nemligen at när detta arf förföll, var krig med Sachsen
men nu fred; för hvilckeu orsak skuld Hr Grefven sade sig
finna billigheten likmätigt, at Riksens Ständer hos K. Maij:t
i underdånighet anhålla, det täcktes K. Maij:t, enär saken
å uyo företages, i nåder låta efterse huruvida numera sedan
freden blifvit sluten med Sachsen L,eij til detta arfskap kan
vara berättigad i anledning af de med Hr Öfversten von Scheiding
och flere skiedde praejudicater.
Frih. Ungern frågade om Betänckandet samt hvad af
Hr Gref Dolma förestält blifvit bifalles.
Hvartil svarades Ja.
Och uplästes altså följande Resolution, hvilcken sedan
den för R. o. A. var upläst, skrefs på Betänckandet:
Resolutio: Bifallit; och håller R. o. A. före at när saken
uti K. Maij:ts Justitiae-Revision kommer at företagas, K. Maij:t
då i nådigt öfvervägande hos sig täcktes komma låta, huruvida
i anledning af den med Sachsen sedermera ingångne
Tullen å sidenvaror.
225
freden samt de med Hr Öfversten Scheiding och flere skiedde
praejudicater, denne Leij, såsom en svensk undersåte, til arf
efter sine mostrar, hvilcke bodt i Sachsen, må vara berättigad.
Uplästes Carnmar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betånckande angående sidenmanufacturisternes ansökning om
tullens förhöijande på utrikes sidenvahror med mera, uti hvilcket
måhl Deputationen berättar sig hafva inhämtat CommercieCollegii
utlåtande, styrkandes Riksens Ständer at tullen på
alla inkommande utrikes sidenvahror utan åtskillnad samt
utom hvad de redan erlägga, med 8 procent må förhögas.
Beträffande 2:o manufactoristernes ansökning om förbod
på de vahror, som här til en tilräckelig myckenhet kunna
giöras, hvaröfver Commerce-Collegium förmält sig hafva afgifvit
dess Betånckande til Secrete Utskottet, så håller Deputationen
före at K. Maij:ts om yppig- och öfverflödigheters
afskaffande åhr 1731 utfärdade Förordning nogsamt är tilräckelig
til det af manufactoristerne påsyftade ändemålets
ernående. Det 3:die momentet af manufactoristernas Memorial
angående den Ostindiska handelen finner Deputationen
onödigt at skiärskåda och sig deröfver utlåta, emedan Secrete
Utskottet har donne qusestionen under öfvervägande.
Frih. St a k elberg och åtskillige påstodo at tullen på
sidentyg med 8 procent eij bör förhögas innan de inrikes
manufacturer äro i stånd at med en tilräckelig quantitet fournera
landet,
Härtil svarades af andre, at utan bemelte förhögning af
8 procent lära våra manufacturer aldrig komma i det ståndet
at kunna fournera landet.
Frih. Ungern giorde frågan om Betänckandet bifalles?
Hvartil svarades Ja,
R. o. A. skildes åt.
Den 28 November.
Hr Landtm, anmälte at han på en stund måtte gå
neder i Secrete Utskottet, och trädde med R. o. A:ns tilstädjelse
Frih. Ungern til bordet at emedlertid föra directionen
på Riddarhuset.
Uppå Cancellistens uti K. Maij:ts Cancellie Hr Hederschölds
anhållan, at R. o. A. ville bevisa des fader K. CamrneAdelns
Protokoll, 1734. II. 15
226 Nov. 28. Hederschiölds och Frölichs memorial.
reraren Hederscliöld den gunsten och sig et af honom upsatt
Memorial föredraga låta, samtyckte R. o. A. at samma Memorial
måtte upläsas, uprepandes derutinnan bemelte Hr
Cammererare sine K. Maij:t och riket giorde trogne och mångåhrige
tienster, som de vid åtskillige extra Commissioner förrättade
arbeten, med anhållande at i anseende härtil, såsom
ock K. Caminar-Collegii gifne föreskrift då Stats-Commissariebeställningen
var vacant, samt Secrete Utskottets vid 1731
åhrs Riksdag honom meddelte recommendation, at blifva vid
först förefallande öpning innom Cammarvärcket framför någon
annan förhulpen och avancerad samt emedlertid med någon
förbättring på caracteren hugnad.
Hr Kaulbars höll för betänckeligit at R. o. A. specifice
skulle recommendera någon til en förefallande öpning, men
uppå Hr Adlerbeths och fleras föreställning, at Hr
Cammereraren voro en gammal och trogen betient och at
månge af mindre tiensteåhr hunnit til längre framsteg än han,
biföllo R. o. A. Hr Cammererarens ansökning
och upsattes följande Resolution, hvilcken sedan den för
R. o. A. var upläst skrefs på Memorialet:
Resolutio: I anseende til Hr Cammereraren Hedersclwlds
långlige och trogne tienster samt at Secrete Utskottet vid
förra Riksdagen funnit honom med recommendation böra ihogkommas,
funno R.-o. A. billigt vara at hos K. Maij:t Hr
Cammereraren til Assessors caracters erhållande i underdånighet
anmäles samt K. Maij:t i lika underdånighet anmodas
honom vid förefallande öpning efter des förtienst i
nåder at ihugkomma.
Uplästes Justitice-Beputationens Betänckande öfver Majorens
Carl Gustaf Frölichs Memorial hvarigenom underställes
om den, som rörd deraf at en annan utom tourén blifvit honom
föredragen sökt och erhållit afskied med förbättring på caracteren,
må vara efterlåtit vid förefallande öpningar af lika eller
ringare tienster at dertil söka och erhålla befordran, då det eij
länder någon bättre förtient til prsejudice och förfång, yttrandes
sig Deputationen det i förmågo af Regeringsformen eij kunna
tillåtas at någon som med förbättring på caracteren tagit
afskied, må åter träda uti någon lika beställning med den
han tilförene beklädt, men väl at en sådan i anledning af
K. Maij:ts Resolutioner de datis den 19 Febr. 1725 och den
3 Martii 1727 må förunnas söka och erhålla någon ringare
Frälsetorpare bevillning.
227
beställning än den var som han tilförene värckeligen förträdt,
börandes han doch på den händelsen afsäga sig den rang och
earacter som han vid afskiedstagande undfådt.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Hr Landtm, kom nu up utur Secreta Utskottet.
Hr Ehrencrona berättade at i går, under sammanträdet
med de öfrige Ståndens Deputerade angående Bevillningsvärcket,
Bondeståndet förklarat at de tyckte det vara
för ringa om frälse torpare eij skulle betala mer än 8 öre
sint til denne afgift, och hade R. o. Arns Deputerade hållit
före, både til at föröka bevillningens indrägt som ock at upmuntra
allmogen at jemväl efter bästa förmågan bidraga, at
R. o. A. kunde begifva sig til sexton öre smt för sine torpare,
hvilcken om R. o. A. skulle behaga bifalla, kunde man förmoda
at allmogen, som i anseende til des myckenhet mäst
ökar summan, lärer efter förmågan visa sig villig.
Frih. Ungern: Den distinction synes vara nödig, at
torpare som giöra 2 dagsvärcken om veckan och deröfver
betala 16 öre smt, men de som giöra mindre dagsvärcken
blifva frie för denna afgift.
Hr Adlerbeth påminte at fattige och svage torpare
måge undantagas.
Samma påminnelse giorde Frih. Coijett angående gatehusman,
at de måge befrias.
En del af R. o. A. förklarade sig vilja vara nögde med
det som Hr Ehrencrona och Hr Wulf reenstierna med de andre
Ståndens Deputerade kunde komma öfverens om.
Hr Ehrencrona: Ar det icke R. o. Arns mening, at
torpare som om veckan giöra två dagsvärcken och deröfver
betala sexton öre, men de som giöra allenast et dagsvärcke
åtta öre smt, på det sättet komma ryttare och knecktar jemväl
at betala.
Frih. Pahlén: Mången torpare som eij gior mer än et
dagsvärcke mår bättre än en annan som gior flere.
Hr Landtm.: Här påminnes af åtskillige, at vij äro
annu för få- tilsammans at afgiöra en så angelägen sak som
denna, hvilcken ankommer på en allmän utgift.
Härtil svarades af Frih. Ungern, H. von Blixen och
åtskillige flere at så framt Riksdagen efter Ständernes åstundan
skall kunna slutas, så tål detta angelägna Bevillningsvärcket
eij något längre anstånd; och sora anslagit för R. o. A. varit
228 Nov. 28. Gyllenborgs mern. om hemmansbyte.
til klockan nijo, hvilcken tid långosedan är förbi, så hafva de
hvilcka eij velat vara tilstädes at skylla sig sielfva.
Frih. Coijett påminte at de som eij så eller hafva utsäde
icke måge begripas under torpare.
Frih. Pahlén: Sådant folck bebo backestugor och räknas
eij för torpare.
Hr Ehrencrona: Vij hafva funnit betänckeligit och skadeligit
at befria inhyseshion och dem som bebo backestugor,
emedan mycket friskt folck, som kunna och böra til denna bevillning
bidraga, skulle sättja sig inhyses och i backestugur.
Efter ytterligare discourerande och uppå HrLandtm:ns
giorde fråga blef af R. o. A. faststäldt och godtfunnit: at
R. o. A:ns torpare betala sexton öre sint, men de som icke
hafva något utsäde åtta öre smt.
Hr Hellenstjerna frågade huru det blifver med ryttare
och soldatetorp?
Hvartil svarades at här är frågan om R. o. A:ns torpare.
Uplästes Lagmannens Hr Grefve Fridrich Gyllenborgs
Memorial, derutinnan anhålles om tilstånd at få utbyta et
hemman uti des säterie Broby vid namn, belägit uti Rosslagen
och Söderby sochn, som är indelt til en Qvarteremästare
vid K. Maij:ts Lif-Regimente til Häst, hälst Hr
Grefven berättar sig sielf vara ägare af skatterättigheten och
at detta hemmanetz ägor ligga teg om teg med des frälseåckrar,
skolandes det som til vederlag upgifves allenast vara
IV2 nåhl derifrån i nästa sochn belägit.
R. 0. A. gofvo til denna Hr Grefvens ansökning theras
bifall.
Hr Ridder schantz anhöll hos R. 0. A. at des syster
Fröken Ridder schantz, som i Skåne äger säteriet Areslöf,
samma förmohn med et dylikt byte utur indelningen må tillåtas.
Hr Landtm, hemstälte om icke detta efter en stund
kunde företagas.
I det samma påminte åter Frih. Coijett om icke gatuhus
och rå och rörstorp böra vara frie för bevillningen.
Hr Ehrencrona svarade härtil at om de torpare som
ligga under sätesgårdarne tagas undan, så blifva eij månge
öfver.
Hr Landtm, frågade om icke Hr Landshöfdingen Ehrencrona
får gå til Bondeståndet och afgiöra denna saken på
det sätt som nu af R. 0. A. blifvit faststäldt.
Några frälseqvamars skattläggning. 229
Hvartil svarades Ja,
och afgick häruppå Hr Landshöfdingen Ehrencrona til
Bondeståndet, men Hr Landtm, trädde neder i Secrete Utskottet
och Frih. Ungern gick fram til landtmarskalcksbordet.
Efter det i går skiedde öfverenskommande företogs nu,
som klockan var öfver tijo, saken angående de af QvarnCommissionen
fäldte domar.
Uplästes Hr Cammar-Rådet Wulfwenstiernas Memorial i
anledning af Justitim-Deputations Betänckande öfver det någre
frälseqvarnar i Skaraborgs lahn, vid åerne Tijan, Lian och
Nos, skohla af Qvarn-Commissionen åhr 1697 blifvit lagde
til en viss åhrlig skatt, i förmågo af Helge[ands]holms Beslut
af åhr 1282; och som Hr Cammar-Rådet både ex actis publicis,
historie scribenternes vittnesbörder och de många afskrifter
med flere andragne skiähl söker visa bemelte besluts
ricktighet och at det värckeligen in rerum natura varit til,
ehuru sielfva originalet nu icke mera finnes i K. Archiverne;
altså håller Hr Cammar-Rådet före at detta beslut af åbr
1282 eij bör dragas i tvifvelsmål, emedan derigenom anledning
skulle gifvas til rubbning i cronans rättigheter och inkomster,
utan föreslår bäst vara at lämna R. 0. A. iVestergiöthland,
i följe af 1698 års Resolution på R. 0. A:ns besvär
7 §, tilstånd at hos Commission öfver Reductions- och Liquidations-värcket
söka ändring uti Q,varn-Commissions domar, då
bemelte Commission kunde in loco låta ransaka huruvida de
in qutestione varande qvarnar äro värckeligen belägne på deras
enskylte frälseägor eller någon byamark, hvaruti cronan interesserar,
och huru vida Qvarn-Commission öfverskridit sin
Instruction.
I lika måtto föredrogs Häradshöfdingen Abraliamssons i
detta måhl insinuerade Memorial, hvarutinnan Hr Häradshöfdingen
eij allenast med åtskillige anförde omständigheter
söker visa at [i] Helgeholms Beslut af åhr 1282 värckeligen
varit stadgat, utan ock at af additamentet til Västgiöthe-Lagen
befinnes at åerne Lidå, Tidå och Nos äro allmännings-aar och
följackteligen publico tilhörige samt at således de derstädes upbygde
qvarnar, efter Qvarn-Commissions domar af åhr 1697, dem
H. K. Maij:t år 1699, och således efter 1698 års Resolution
på R. 0. A:ns besvär, confirmerat, eij kunna befrias för skatt
och räntas erläggande til cronan, i anseende til hvilcket med
hvad mera anfördt är Hr Häradshöfdingen förmenar både bil
-
230 Nov. 28. Frälseq varnare skattläggning.
ligast och tryggast vara at i detta måhl låta förblifva vid
Qvaru-Commissious af H. K. Maij:t confirmerade domar, som
doch R. o. A:ns mogna ompröfvande underställes.
Hr Iserhielm påminte at nu för få voro tilsammans
denna angelägna saken at afgiöra men som härtil svarades
at R. o. A. i går sig förenat detta ärendet i dag klockan tijo
at afgiöra, så kunde man nu eij taga annat för händer; ty
continuerades med denna saken, och uplästes ånyo för R. o. A.
slutet af Justitiae-Deputationens Betänckande dat. den 9 Sept.,
hvilcket i detta Protocoll under den 6 Nov. finnes anfördt.
Vidare uplästes 6 § af K. Maij:ts nådige Resolution pä
R. o. Arns Besvär dat. den 26 Jan. 1698 derutinnan K. Maij:t
i nåder förklarar, at der K. Maij:t äger allmänningsland, der
bör K. Maij:t jemväl äga vatn, hvaraf följer at de som uti
sådant vatn upsatt någre qvarnar, hvilcke intet lagligen äro
umrösade eller ligga på någon frälsegårds enskylte ägor, måste
ock en viss afgift derföre til K. Maij:t erlägga. Men åter igen
der privati äga land sa hafva de utan afgift at nyttja det
intil samma land stötande vatnet; hvarföre K. Maij:t finner
R. o. A. icke hafva orsak eller skiähl sig at besvära, när
allenast Instructionen i sitt rätta förstånd tages och af Landshöfdingarne
exequeras som förbemält är, utan någon vidare
extension. Men der ändoch någon skulle förmena sig härutinnan
förnär skie, så häfver den samma at upgifva specialem
casum med alle des omständigheter jemte sine förmente
skiähl, då K. Maij:t vill iåta derom behörigen undersöka och
sedan derutinnan förordna hvad K. Maij:t för skiähligt och
rättvist pröfvandes varder.
frih. Ungern: Emedan de som giordt ansökningen eij
annat åstunda, än at niuta denna Resolution tilgodo, bifalles
sådant af R. o. A.?
Härtil svarades af R. o. A. Ja.
Frih. Conrad Sparre anhöll at uti R. o. Arns Resolution
som härom kommer at upsättjas jemväl må inflyta, at
vederbörande domare och ämbetsmän samt Cammar-Collegium
af K. Maij:t i nåder måge blifva anbefalte, de sökande så
skyndesamligen at afhielpa, at til det aldra längsta innom
et åhrs förlopp sedan saken är anhängiggiord, de deruppå
måge hafva ändteligit slut; emedan i vidrig händelse R. o. A:ns
nu tagne gunstige Resolution för vederbörande skulle blifva
frucktlös.
Helgeandsholms-beslutet. Hemmansbyte. 231
R. o. A. gofvo jemväl härtil theras bifall.
Sammaledes blef och then af Hr Hellenstierna giorde påminnelsen,
at Indelningsvärcket härigenom på intet sätt bör
rubbas, af R. o. A. antagen, hvilcket vid Resolutionens upsättjande
kommer at i ackt tagas.
Frih. Coijett liemstälte til R. o. A:ns bepröfvande, om
icke vid detta tilfället det omtalte Helgeholms Beslut åtminstone
af R. o. A. kunde aunulleras, på thet vid andre tilfällen
samma Beslut eij må missbrukas til ährligit folcks samt R. o.
Arns förtryck.
Frih. Ungern: Detta har nu eij egenteligen varit in
qumstione, utan kunde, om R. o. A. sa godt finner, vid et
annat tilfälle sedan saken blifvit öfverlagd genom en föreställning
hos de andre Stånden anmälas.
Frih. Coijett uprepade sit förra påstående, och at åtminstone
R. o. A. uti sitt Protocoll härom ville låta inflyta.
Hr von Hökerstedt: Aldenstund i K. Cancellie-Collegio
om detta Besluts beskaffenhet är vordet undersökt och tvänne
om riksens handlingar väl underrättade män stadnat i skiljacktige
tanckar häröfver, så måste denna saken af R. o. A.
på det nogaste bepröfvas innan man kan stadna i något så
vist slut härom.
Frih. Coijett: Denna disput skulle nu uppehålla oss för
länge, ty beder jag allenast at få lata denna reservation flyta
til Protocollet: at jag ock de flere som äro af samma tancka
med mig förbehålla oss at inkomma med et memorial och derutinnan
visa detta besluts oricktighet.
Hr Bergenstierna sade det å ena sidan vara farligit
at häfva detta Beslut aldenstund åtskillige cronans rättigheter
sig derpå grunda, och å andra sidan så fastställa detsamma
at redelige undersåtare skulle komina at lida. Man
kunde låta anstå denna frågan aldenstund det som gifvit anledning
til den samma redan är afgiordt, i det R. o. A. re
solverat
at Frih. Conrad Sparre och de öfrige klagande skola
niuta den rätt som dem tilkommer.
Hr Ridderschantz begiärte at fä inlägga et Memorial
angående et byte som han utur Indelningsvärcket åstundade,
och sade sig förmoda at eij mindre än det i dag skiedt för
Gref Fridrich Gyllenborg, härutinnan vinna R. o. A:ns gunstiga
bifall.
Nov. 28. Hemmansby ten.
Hr Ma k lier, Hr Skogh och åtskillige flere af R. o. A.
giorde samma förbehåld, påståendes at alle R. o. A:ns ledamöter
böra niuta lika rätt.
Frih. Ungern: Det är faststäldt hos oss och de andre
Stånden at inge byten utur indelningen skola tillåtas.
Hr von Lang: Antingen bör Hr Ridder schantz och de
flere Hrr sorn det begiärt niuta samma förmån som Gref
Gyllenborg eller bör och scandalen borttagas.
Frih. Ungern: Emedan det en gång är allmänt fast
stäldt
at inga byten skola skie utur indelningen, och man i
anledning af det som i dag skiedt för Gref Fridr. Gyllenborg
vill ändra samma beslut, vill då R. o. A. häldre at den Gref
Gyllenborg gifne Resolutionen tages tilbaka?
Frih. Oxenstierna: Det voro aldra bäst, ty snarare kan
et particuliert måhl ändras än en allmän Resolution.
Hr Anders Tungelfel t: Ar det billigt at vij en half
tima efteråt kasta omkull hvad vi så nyss resolverat.
Hr Skogh: Vij hafva i dag genom denna Resolutionen
ändrat hvad alla 4 Stånden samtyckt; hvarför icke då detta?
Hr Ridderchautz: Efter det är emot lagen, afstår jag
med mitt utur indelningen begiärte byte om Gref Gyllenborg
vill afstå med sitt, elliest förblifver jag vid mitt giorde förbehåld.
Hr Maklier, Hr Hammarhielm och åtskillige flere af
R. o. A. biträdde detta; påståendes at et Extractum Protocolli
härom til de andre Stånden måtte afgå.
I det samma inkom Gref Fridr. Gyllenborg och sades
honom at en stor del af R. o. A. åstunda det han ifrån sitt
i dag begiärte byte utur indelningen ville afstå, emedan elliest
R. o. A. lära låta afgå et Extractum Protocolli til de andre
Stånden, at flere byten utur indelningen måge beviljas.
Gref Friedr. Gyllenborg sade detta numera eij vara
hans utan R. o. Arns sak, sedan det begiärte bytet honom
en gång gunstigast blifvit beviljat.
Alen som en stor del påstodo at det begiärte Extractum
Protocolli måtte afgå, och R. o. A. dertil samtyckte, altså
upsattes följande Extractum Protocolli, hvilcket sedan det för
R. o. A. var upläst och approberat, til de andre Stånden
afsändes.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 28
Nov. 1734.
Major Arnold o. myntmästaren Zedritz.
233
S. D. Förbehöllo sig åtskillige af R. o. A. at i fall det
af Lagmannen Gref Friedr. Gyllenborg begiärte och i dag beviljade
bytet utur indelningen hos de öfrige respective Stånden
skulle vinna bifall, dem jemväl dylika byten eij måge afslås.
Actum ut supra.
Sedan uplästes och justerades Resolutionen, som kommer
at skrifvas på Justitise-Deputationens Betänckande af den 9
Sept., angående förde besvär emot de af Qvarn-Commissionen
fälde domar, så lydande:
Resolutio: R. o. A. stadnade uti det slut at, beträffande
den sökte ändringen uti Qvarn-Commissionens domar, vederbörande,
oacktat bemälte domar åhr 1699 kunde vara confirmerade,
aldeles böra til godo niuta hvad den 6 § af K. Alaij:ts
nådiga Resolution på R. o. Arns besvär, daterad den 26 Januari
1698, förmår och innehåller, åliggandes det vederbörande
domare och ämbetsmän samt Cammar-Collegium de
sökande härutinnan så skyndesamligeu at afhielpa, at til det
aldra längsta innan et åhrs förlopp sedan saken är anhängig
giord, de der uppå måge hafva ändteligit slut. Doch bör Indelningsvärcket
på intet sätt härigenom rubbas.
Uplästes Justitice-Deputationens Betånckandeöfver GeneralMajorens
i dansk tienst Hr I. Arnolds til Riksens Ständer insände
Promemoria, hvarigenom anhålles at den tilförene emot
Myntmästaren Georg Zedritz drefne sak angående fallisement
måtte restitueras in integrum, och sättjas uti det stånd som
den var innan Zedritz den sielf hos Magistraten i Stockholm
incaminerade medelst ansökning om beneficium cessionis bonorum.
Och som Deputationen funnit at hvad Hr GeneralMajoren
anfördt icke är af den beskaffenhet, at Riksens Ständer
denne sak in integrum kunna restituera och at General-Majoren
i anseende til de andragne skiähl eij haft fog Riksens Ständer
här med at besvära, altså är Deputationen af den tanckan
at vid hvad härutinnan dömt, resolverat och faststäldt är, det
aldeles bör förblifva.
R. o. A. biföllo Betänckandet,
men uppå Hr Ridderstolpes anmodan, at i anledning
af detta Betänckande med et ödmiukt Memorial hos R. o. A.
inkomma och visa huru myckit han kommit at lida derigenom
at i denna Myntmästaren Zedritz sak vid första instantien
ingen rätt process blifvit i akt tagen, lämnade R. o. A.
Hr Ridderstolpe frihet med Memorial at inkomma.
234 Nov. 28. Rikadagens flyttande. Ekskogar.
Uplästes den öfver Riksdagens flyttande til Norköping
förordnade Deputationens Extractum Protocolli i går daterat,
hvarutinnan til Riksens Stander hemställes, at som Deputationen
funnit Riksdagens flyttande til Norkiöping med drägelig
kostnad kunna försiggå och dessutan ingen omöijelighet synes
i vägen ligga, om icke vid så fatta omständigheter Hr Grefven
och Landtm, samt de öfrige ståndens Taleman kunde få commission
at med första inhemta H. K. Maijits nådiga välbehag
härutinnan, på det Deputationen sedermera må kunna sluta
sitt arbete och til Riksens Ständer dermed inkomma.
R. o. A. bifölio Deputationens yttrade tanckar,
och funno godt at vid det tilfället Hr Landtm, och Talemännen
härom upträda, de jemväl hos K. Maij:t i underdånighet
måge anhålla, at K. Maij:t i nåder täcktes utsättja
dagen til Riksdagens afblåsande, samt förklara at Ständerne
den 7 December med Riksdagsarbetet kunna vara färdige.
Denna Resolution skrefs på documentet.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-Oeconornie- och Commerce-
Deputations Betänckande öfver den ansökning som R.
o. A. vid sistledne Riksdag uti deras Allmänna Besvärs 12 §
anfördt om ekevärckets fria-föryttrande då K. Ammiralitetet
på anbud eij vill sig detsamma tilhandla, så väl som Deputationens
vidare yttrande om eke- och bokeskogarnes användande
til K. Maij:ts och cronans nytta och undersåtarnes
bästa, hållandes Deputationen före at frälsemän eij böra förplicktas
hålla sitt ekevärke Ammiralitetet, Artilleriet och
Fortification samt de private skepsbyggerierne längre tilhanda
än högst 3 månader ifrån den dag de hos vederbörande Landshöfdingar
sig derom angifvit, och hvad cronones eke- och bokeskogar
angår, är Deputationen af den tanckan at så vida vircket
härstädes kan erhållas och kostnaden medelst fällande och
utförssel til sion och sedermera transporterande icke odrägelig
finnes, det Ammiralitetet kunde förplicktas at giörligast indraga
den utrikes ekehandelen samt i det stället tillita de
inrikes ekeskogarne; hvilcket, med det mera som til skogarnes
nyttjande och användande til publici bästa Betänckandet vidare
omförmäler, Deputationen finner vara nödigt at vid den
nya Skogsordningen observeras samt til allmän lag och efterrättelse
på tienligit sätt införas.
I anledning af Hr Ammiralen Grefve Wachtmeisters giorde
påminnelse)’, tillädes af R. o. A. uti 2 § näst ordet »allmogen»
Skogs-ordningen. Lån af uppbördsmedel.
235
följande ord: »vid de crono- och skatteskogar hvaräst skogsvisitation
förut gådt.»
Och straxt nedanföre näst ordet »åtniuta» tillädes: »för
de ekar som Ammiralitets-betienterne dem utvisa och utraärcka
så med Ammiralitets som skogs-eller jägerie-betieutes
hamrar.»
Uti 3 § näst orden: »på stubben försålde» tillädes »sedan
de af Ammiralitets-betiente äro besichtigade och til skiepsbyggerie
otienlige befundne.»
Uti 4 § näst orden: »K. Gammar- och Commerce-Collegierne»,
tillädes »samt Ammiralitets-Collegium.»
Desse tilläggningar infördes strax in margine af Betänckandet.
Frih. Coijett hemstälte til R. o. Arns bepröfvande, om
det icke voro högst billigt at när uti odelt frälse-, crono- och
skatteskog för crono- ellef skattehemman eek eller book utstämplas,
för frälsehemman äfven så mvckit utmärkas må.
R. o. A. samtyckte til denna Frih. Coijetts föreställning
och som Betänckandet i öfrigit bifölls, altså skrefs deruppå
följande Resolution sedan den för R. o. A. var upläst och
approberad.
Resolution: Betänckandet bifölls med de giorde tilläggningar;
finnandes R. o. A. derjemte at när uti odelt frälse-,
crono- och skatteskog för crono- eller skattehemman ekeller
book utstämplas, jemväl för frälsehemmanen i proportion
af hemmantalet af bemälte trä utmärkas bör.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänckande angående med hvad straff de böra anses, som
uti cronones publique cassör taga til låhns någre medel, hållandes
Deputation, i anledning af det Cammar-Revisioueu uti
des til denne Riksdag ingifne Relation härom anfördt, för
rådeligast at ingen Förordning angående privatorum låhn hos
upbördsinännerne må utkomma, emedan det för privatis vill
svårt falla at döma antingen låhnet är skiedt af cronones
eller upbördsmännernes egne medel, och det eftertänckeligit
synas skulle at förbiuda private personer at få handla med
dem sora hafva cronones upbörd om händer, hvarigenom desse
senares vilkohr skulle blifva sämre än andre undersåtares och
cronan dymedelst stadna i större mistning än tilförende med
mera, utan är Deputationeu af den tanckan at de förmän,
som böra hafva inseendet öfver deras underhafvande upbörds
-
236
Nov. 28. Balance-verket. Revision.
män och redogiörare men lika fullt sielfve af dem någre cronones
medel til låhns begiärt eller undfådt, böra icke allenast
efter föregången laga ransakning och dom penningarne återgiälda
och betala, utan ock aldeles vara deras embeten förlustige
samt förklaras för ovärdige at någonsin mera få tiena
K. Maij:t och cronan, öfver hvilcken senare omständighet en
Förordning kunde genom trycket allmänt kundgiöras.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betånckande öfver K. Cammar-Collegii och Cammar-Revisionens
underdåniga bref af den 12 Julii 1734 angående Balancevärcket
in specie, hvarutinnan Deputationen införer bemälte
brefs innehåld med det mera K. Cammar-Collegium och CammarRevisionen
i denne sak påmint och andragit, förmälandes sig
eij annat kunna än gilla Cammar-Revisionens härutinnan yttrade
tanckar, och at med räkenskapernes reviderande hädanefter
på samma sätt må förfaras som hitintils skiedt så länge
räkenskaps-värcket förblifver i det tilstånd det nu är och K.
Cammar-Revisionen inga flere betienter til revisions-arbetet
bestådde blifva, men hvad det angår at reviderandet af alla
torra åhrens böcker skall uphöra och de allenast under revision
tagas som härröra ifrån och med 1729 samt följande
åhren, så finner Deputationen sådant betänckeligit, tyckandes
bäst vara at härutinnan alterneras och den ena gången af
senare, den andra gången af förre åhrens räkenskaper revideras
så fort som de fä betjente kunna medhinna.
2:o. Beträffande den föreställning at allenast balancerne,
hvarmed böckerne sig sluta, måge til promt execution befordras
och indrifvas så långt principal-debitorens egendom
tilräcker och medan vederbörande än äro solvendo, men eljest
afskrifvas när intet finnes at gälda af, så berättar Deputationen
sig allaredan derom hafva yttrat dess tanckar i det
til Riksens Ständer afgifne Betänckande om Under-instantier
eller Balance-Rätter i landsorterne.
3:o. Vid K. Cammar-Collegii och Cammar-Revisionens
utlåtande at om någon upbördsman för dess om händer hafde
upbörd stäldt borgen, eij allenast sedan des balance blifvit
för ricktig erkjänd, principal-debitorens egendom så långt den
räcker ma utmätas och bristen hos cautionisterne eller deras
arfvingar utsökas, utan ock principal-debitoren för tilgrepet
Dep. från Bondeståndet. Amiral Grubbes memorial. 237
af cronones medel eij lämnas onäpst, yttrar sig Deputationen
intet något hafva at påminna. Och som
4:o. Deputationen förmenar at så framt Lands-Cammererarne
rätt förestå sin tienst, upbördsmännen aldrig skola
kunna få ådraga sig så ansenlige balancer som hitintils skiedt,
så gifves til ricktighets erhållande hädanefter det förslag, at
Lands-Cammererarne böra blifva cronan ansvarige för alt
hvad som vid Lands-böckernes reviderande i K. Camin arRevision
kan finnas hafva vid räkningarnes öfverseende uti
Lands-Contoiren bordt observeras och påtalas, men af LandsCammererarne
blifvit utur ackt låtit och eftersatt.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Inkom en Deputation från Boudestandet, för hvilcken
Ståndets Taleman förde ordet och näst aflagd hälsning begiärte,
at R. o. A. ville sig föredraga låta Allmogens skrift
angående accisens erläggande vid tullportarne, påminnandes
derjemte at R. o. A. til sluteligit afgiörande sig företaga ville
hvad ännu återstår af Allmogens besvär samt angående Norrländska
seglations-friheten.
Frih. Ungern svarade at R. o. A. i morgon lära företaga
angående accisen och så snart möijeligit är de andre
begge ärenderne, om hvilcka Ståndet genom denna sin Deputation
påmint, samt dervid taga de slut som til det allmänna
bästa och Ståndets nöije kunna lända; hvilcket jemte
R. o. A:ns vänliga hälsning Frih. Ungern bad Talemannen
berätta til det Redelige Bondeståndet.
Bondeståndets Deputation afträdde.
Frih. Ungern frågade om icke R. o. A. i morgon vilja
företaga den projecterade nya Förordningen om Charta Sigillata
samt Allmogens besvär?
Hvartil af R. o. A. samtycktes.
Frih. Coijett påminte at Protocolls-Deputationens arbete
R. o. A. jemväl må blifva föredragit.
Frih. Ungern: Sådant lärer jemväl skie så vida de högst
presserande Riksdagsärenderne, och hvarom de andre Stånden
så trägit påminna, det tillåta kunna.
Uplästes Secreta Deputationens Betänckande öfver ViceAmmiralen
Hr Gustaf Grubbes ingifne Memorial angående
det lian vid åtskilliga tilfällen giordt ansökning om compagnie
af det vid K. Aramiralitetet i Carlscrona varande Yolonteurs
-
238 Nov. 28. Hoghens memorial. Bränvinsbränning.
Regimentet, jemväl ock derom oftast erhållit Collegii försäkringar,
men doch ännu icke blifvit dertil förhulpen; och som
Deputationen funnit bemälte Vice-Amniiral vara en välförtjent
man samt at han i detta måhl värckeligen lidit, altså underställes
Riksens Ständers ompröfvande huru och på hvad sätt
han må blifva soulagerad och tilfredsstäld.
R. o. A. pröfvade skiähligt at hos H. K. Maij:t af Riksens
Ständer i underdånighet må anhållas, at Hr Vice-Ammiralen
Grubbe med det första vid Ammiralitetet ledigt blifvande compagnie,
som han åstundandes varder, i nåder ihogkommas må.
Denna Resolution, sedan den för R. o. A. blifvit upläst,
skrefs på Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeeonomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Manufactoristen Daniel Hoghens Memorial
om nya länders, hamnars och öijars upsökande och tagande
i besittning uti Ost- och Vest-Indierne med mera, hvilcket
måhl som Commerce-Collegium efter erhållen eommunication
deraf funnit vara af ganska stor vidlyftighet och således för
Riksdagens snart instundande slut eij lärer hinna företagas,
altså hemställer Deputationen til Riksens Ständer om icke
des afgiörande kunde til H. R. Maij:t hänskiutas, sedan Commerce-Collegium
fådt tilfälle at höra alla vederbörande och
hos K. Maij:t härom afgifva des underdånige Betänckande.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-Oeeonomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver några för detta varande bränvijns brännares
klagomåhl, at de vid nya bränvijns accis-inrättningen
af 100 pannor blifvit uteslutne, förmälandes Deputationen sig
öfver desse besvär hafva infordrat Magistratens samt EmbetsCollegii
och Bryggare-Embetes förklaringar och i anseende til
de derutinnan andragne omständigheter samt närmare erhållen
nplysning, förklarar sig icke kunna med denne saks uptagande,
såsom redan afgiord, befatta.
Emedan enligit Deputationens Betänckande Ständerne med
detta ärendet som en afgiord sak sig icke kunna befatta, altså
lägges detta Betänckande ad acta.
R. o. A. skildes åt.
Norrländska städernas besvär om fri seglation. 239
Den 29 November.
Tvänne Borgareståndets ledamöter nemligen Rådman Poppelman
och Borgaren här i Stockholm Petter Berg Pettersson
anmältes och inkommo, då Rådman Poppelman hos
R. o. A. androg at ehuruväl man hade förmodat det de Norreländske
städer sig skulle afhållit at vid denne Riksdagen besvära
Riksens Ständer med den dem så ofta afslagne ansökningen
om fri seglation, doch som man förnummit at bemälte
städers Fullmäcktige detta emot Stockholms privilegier stridande
och för svenska handelen i gemeen myckit skadelige påstående
uti Besvärs-Deputationen i det högsta påyrkat, så
hade Stockholms stads Fullmäcktige uti et Memorial (som
Rådman Poppelman nu äfven öfverlefvererade) vist samma
påståendes ofog och skadelige påfölgder, och voro deras ödmiuka
anhållan at Riksens Ridderskap och Adel vid sakens
företagande de deri anförde omständigheter och skiähl hos
sig i gunstigt och rättvist öfvervägande ville komma låta.
Sedan Hr Landtm, svarat at när saken förekommer
lärer R. o. A. jemväl taga detta Memorial i öfvervägande,
afträdde förbemälte Borgareståndets tvänne Ledamöter.
Uplästes til justerande det i anledning af R. o. Arns i
går tagne Resolution uppå Deputationens angående Riksdagens
flyttande til Norköping yttrade tanckar, upsatta Extractum
Protocolli så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 28
Nov. 1734.
S. D. Uplästes den af Riksens Ständer öfver Riksdagens
flyttande til Norköping förordnade Deputationens Extractum
Protocolli af den 27 Nov., hvarutinnan välbemälte Deputation
förklarar en slik flyttning med drägelig kostnad kunna försiggå
och at dessutan ingen omöijelighet synes i vägen ligga,
hemställandes derjemte om icke vid så befunnen beskaffenhet
Hr Landtmarskalcken samt de öfrige respective Ståndens Talemän
kunde få commission at med första i underdånighet inhämta
H. K. Maijits nådiga välbehag härutinnan. R. o. A.
biföllo icke allenast Deputationens tanckar härutinnan utan
funno jemväl nödigt at när Hr Landtm, och Talemännen i
detta ärendet til K. Maij:t upträda, de då tillika i underdånighet
anhålla måge det K. Maij:t i nader täcktes utnämna
240 Nov. 29. Borgareståndets och R, o. A:ns besvär.
dagen til Riksdagens afblåsande, samt gifva i underdånighet
vid handen at Ständerne den 7 nästkommande December med
Riksdagsarbetet kunna vara til slut. Actum ut supra.
Och giordes dervid inge påminnelser.
Företogos de af Borgareståndets besvär ännu oafgiorde
puncter och uplästes 5 § angående inrikes växlar, hvilcken
såsom then i Besvärs-Deputationen blifvit projecterad bifölls.
15 §, hvarutinnan den begiärte helfrihetens åtniutande
på fahrtyg under 50 läster afslås, bifölls; doch funno R. o. A.
orden »för visse orsaker skuld Ständerne i gemen» böra uteslutas.
16 angående manufactur- och handvärcksvahrors frihet
för Lilla Tullen, bifölls.
31 §, angående förbud på vahror som i riket kunna tilvärkas,
bifölls.
39 §, angående 1720 åhrs Skråordning, bifölls.
64 §, angående tull för inrikes bygde skiepp.
Gref Gustaf Claesson Bonde frågade om en adelsman
som vid sin sätesgård upbygger et skiepp, för detsamma bör
erlägga tull; hvartil svarades at som Privilegierne eij frikalla
honom för tulls erläggande af sitt afvel och virke, så kan
han sig eij eller ifrån tullen för uparbetad afvel undandraga.
§ bifölls.
67 §, angående de Norrländske och flere städers strömmingsfiske,
bifölls.
Sedan föredrogos följande puncter af R. o. Arns besvär.
8 §, angående förbud på utrikes tegel med mera, bifölls;
och tillädes af R. o. A., »at glasserade takpannor jemväl med
5 procents förhögning i tullen böra beläggas», aldenstund de
i landet tilvärkas kunna.
29 §, angående den ena dahl. kmt som Roslagsjernet mera
i tull betalar än annat jern, bifölls.
34 §, angående Lolima tegelbruk i Skåne.
Frihr. Coijett och Hr Wulfclo beklagade hvad skada
bemälte tegelbruk indelningen och landet medelst skogens utödande
förorsakar, begiärandes at sådant måtte flyta til Protocollet;
hvarjemte de ock påstodo at bemälte skadeliga tegelbruk
all vidare tilvärckning må blifva förbuden, in til des
efter §:s inuehåld saken kan blifva afgjord.
Men bärtil svarades at sådant eij kan skie förr än inneiiafvaren
efter en laga process först är hörd;
ChartEe-Sigilatse-Förordningen. 241
Tilläggandes Hr von Hökerstedt at i morgon ifrån
Commerce-Collegium bref til Landshöfdingen skall afgå, på
det han ofördröjligen med sin förklaring må inkomma;
Och biföllo R. o. A. §.
35 §, angående ödeshemmans uptagande i Skåne, bifölls.
Sidste §, angående visse strömars och floders flottbar
giörande, en ny Jägeriestats inrättande i Finland, svage rotars
understöd i Finland af oroterade hemman eller dragone-stommar,
jämkning emellan Klockarne och Scholsebetiente i Skåne samt
en Commissions anställande öfver R. o. Arns bortmiste jura
patronatus, bifölls af R. o. A.; allenast tillädes i anledning
af Hr Tro lies giorde påminnelse desse orden: »doch undantages,
hvad jämkningen med Klockarnes inkomst i Skåne beträffar,
de ställen, hvaräst jura patronatus äro.»
Hr Landtm, hemstälte om icke R. o. A. sig nu til afgörande
ville företaga den af Cammar-Oeconomie-Deputationen
projecterade Chartse Sigillatae Förordningen, varandes
detta et måhl som innan Ständerne skiljas ät nödvändigt bör
vara afgiordt; och som R. o. A. til bemelte Förordnings företagande
samtyckte, anmälte Hr Landtm, vidare at Hr Landshöfdingen
Ehrencrona inkommit med et Memorial, hvarutinnan
Hr Landshöfdingen yttrat sina tanckar huruvida Allmogen
med Chartse Sigillatae afgift skiähligen synes kunna besväras.
Uppå R. o. Arns begiärau uplästes altså förbemälte Memorial
af det innehåld at som, i följe af förre Förordningar
och bevillningar, Allmogen ifrån Chartae Sigillatae afgiften
varit befriade, undantagandes at de vid 1686 åhrs Riksdag
sig åtagit den samma at betala för de domar och fastebref
som de behöfva utlösa och mera än 100 dal. smts värde angå;
altså och ehuruväl högstsal. K. Maij:t Konung Carl XII:s
Chartse Sigillatse Förordning, af den 23 Junii 1718 dem under
samma afgift begriper, doch som bemelte Förordning på en
allmän Riksdag blef uphäfven, Allmogen ock genom K. Maij:ts
nådiga Resolution uppå deras allmänna besvär vid 1664 åhrs
Riksdag ifrån det stämplade papperets betalande blifvit frikallad;
fördenskull och som Allmogen allena underhåller och
lönar Justitiae-staten med de så kallade Härads- och Lagmanspenningar,
denne afgiften dem och svårare än för andre faller,
så vida de vid sine ansökningar emot vedergiällning måste
tillita andre som för dem skrifva, hvartil kommer at de vid
en supplique nödige allegater giöra denne afgift så myckit
Adelns Protokoll, 1734. II.
242 Nov. 29. ChartaB-Sigillatse-Förordningen.
drygare och at mången fattig i anseende til desse svåre omkostnader
heldre sin rätt öfvergifver än den samma lagligen
fullföljer, eij til förtigandes det besvär, hinder och tidspillan
angående bepröfvandet af deras tilstånd som i anseende til
fattigdom ifrån samma afgift eximeras, och flere sig yppande
svårigheter, samt at vägen til rättens sökande för den fattige
Allmogen eij bör giöras svår och trång; altså håller Hr Landshöfdingen
före at Allmogens suppliquer, ansökningar, besvärsskrifter
och förklaringar, som ingifvas hos K. Maijrt, K. Collegier,
Domstohlar eller Executorer, från Chart® Sigillat®
afgiften hädanefter som härtils skohla vara befriade. Men
för den skattejord och egendom, som antingen genom köp,
arf, gåfva eller testamente förvärfvas, bör denna afgift efter
summan och den proportion som 9:de § af Chart® Sigillat®-  Ordningen innehåller betalas. Anförandes Hr Landshöfdingen
sluteligen at som öfver hela riket denna påskriften skier utaf
så mångfaldige personer, hvilckas styler och namn omöijeligen
är at känna, altså förblifver man i största ovisshet om ricktigheten
af dylika påskrifter, och befrucktas at härmed framdeles
öfver alt eij lärer ricktigt tilgå, som man och redan i
Östergöthland har det exempel för sig, at en okynnog person
skrifvit sådant stämplat papper med eftermålande af andras
namn.
Sedan uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 15 Nov., hvarmedelst Ståndet förklarar sig icke hafva at
påminna vid den projecterade nya Chart® Sigillat® Förordningen,
i anseende til the öfrige respective Ståndens afgift
bärtil; men hvad Allmogen så väl sorn ryttare, dragoner,
kneektar och båtsmän samt tienstefolck vidkommer, så afsäger
sig Ståndet derifrån, såsom en aldeles ovanlig pålaga,
beropandes sig härutinnan så väl på 4 § af 1686 åhrs Chart®
Sigillat® Förordning, hvilcken pä samma åhrs Riksdagsbeslut
sig grundar, som ock på Ståndets tilförene härom skiedde
yttrande uti allmänna besvären och de härom utgifne Extracta
Protocolli.
Hr Hellenstierna påstod at ryttare, dragoner och soldater
för Chart® Sigillat® afgiften måge vara befriade.
Hr von Hökerstedt hemstälte om icke projectet til
Förordningen kunde gås igenom och öfver hvar § särskilt
resolveras, då på sine behörige ställen, öfver det som så väl
angående ryttares och soldaters som Allmogens befrielse an
-
Chartse-Sigillatse-Förordningen.
243
dragit och anfört är, kunde af R. o. A. öfverläggas och beslutas.
Hr Wulfwenstierna höll före at denna methoden voro
bäst, emedan man således vid hvar punct kunde nogare skärskåda
alla omständigheterne samt taga i öfvervägande de påminnelser
som kunna blifva giorde; andragandes til exempel
den nu omrörde Allmogens befrielse ifrån Chart® Sigillat®
afgiften, hvilcken han för sin del tyckte, i anseende til deras
supplique och de flere deras uti Hr Landshöfdingen Ehrencronas
Memorial eij undantagne skrifter, kunde beviljas; men
hvad lysnings-zedlar och skrifter som någon fördel innehålla
beträffar, torde R. o. A. finna skiähligt at för de samma någon
billig afgift erlägges.
Som R. o. A. funno bäst at afhöra hvar § särskilt och
sig öfver den samma utlåta, altså uplästes af den projecterade
nya Chart® Sigillat® Förordningen
1 §, som angår suppliquer och deras allegater, och bifölls
af R. o. A.
2 §, angående inlagor med mera vid första instantien
samt domar och resolutioner jemväl fastebref, bifölls.
3 §, angående inlagor, domar och resolutioner med mera
vid andra instantien, bifölls.
4 §, angående inlagor, domar och resolutioner med mera
vid Hof-Rätter, Collegier eller Öfver-Rätter, bifölls.
5 §, angående Chart® Sigillat® afgiften vid K. Maij:ts
Justiti®-Revision, bifölls.
6 §, angående det som hos executorer i civil executions
måhl in- och utgifves, bifölls.
7 §, angående contracter och hvad sorn emellan enskylte
personer til deras säkerhet afhandlas.
Hr Iserhielni påminte at sorn fastebref tiena den til
säkerhet som dem uttager, så synes och samma proportion
vid dem böra i ackt tagas som här i den 7 § utsatt finnes;
och hemstälte altså om icke hvad i den 2 § om fastebref förmäles
efter denna § må inrättas.
R. o. A. funno detta skiähligt och biföllo i öfrigit §.
8 §, angående Chart® Sigillat® afgift för obligationer.
R. o. A. funno billigt at jemväl i denna § samma proportion
följes, som i den föregående 7 § in til dess summan
stiger til 1,000 dal. smt.
244 Nov. 29. Chartae-Sigillatée-Förordningen.
Hr Wulfwenstierna påminte at obligationer strax måge
skrifvas på Charta Sigillata, och eij då först en sådan påskrift
tagas när man vill gå til executoren eller domaren,
aldenstund det förra i 1686 (ahrs) Förordning stadgat finnes,
och i fall för inge andre obligationer än de som för domare
och executorer komma at framvisas Chartae Sigillatae afgift
betalas skulle, cronan deraf en alt för ringa inkomst hafva
skulle.
Hr von Hökerstedt sade at denna qusestionen uti Cammar-Oeconomie-Deputationen
nogsamt varit ventilerad; men
som man befunnit at en sådan omständighet skulle giöra låntagning
svår och hämma penningarnes circulation, til handels
och manufacturers skada och afsaknad, så hade man tyckt
vara nog at obligationer med Charta Sigillata påskrifvas när
de för de domare eller executorer komma at framtees.
Hr Ehrencrona höll före, at man igenom en sådan lag
eij bör sättja sig i tvång eller risque för trätor och observationer.
Hr Landtm, giorde häruppå frågan;
då R. o. A. biföllo § sådan sorn den i projectet finnes.
9 §, angående köpe- och bytesbref, pacta antenuptialia,
testamenten med mera, bifölls.
10 §, angående certificater och siöpass, bifölls.
11 §, angående fullmachter och collationsbref af Colle
gier,
Landshöfdingar och Consistorier, bifölls.
12 §, angående afskiedspass, bifölls.
13 §, angående inventarier, arfskiften och liquidationer,
bifölls.
14 §, angående Privilegier och Resolutioner, som under
K. Maij:ts egit höga namn eij utfärdas, och lända antingeu
til handels och manufacturers förbättring eller bergsbruks uptagande,
bifölls.
15 §, angående borgare-, mästare-, börds- och läro-bref,
bifölls.
16 §, angående attester och extracter utur Hof-Rätter,
Collegier och andre Archiver, bifölls.
17 §, angående afgift för lysnings-zedlar.
Hr Ehrencrona: Sorn detta är en utgift, hvilcken ofta
eij mer än en gång träffar en person uti hela des lifstid, och
gemenligen den som den kommer at erlägga ser sig någon
fördel, altså synes såväl Allmogen som ryttare, dragoner, sol
-
Chartse-Sigillatse-Förordningen. 245
dater och båtsmän för lysnings-zedlar böra betala sexton
öre smt.
Hr H elle n st i er n a påstod at som ryttare och soldater
eij äga mer än deras lilla lön så kan 8 öre smt vara nog.
Hr Fock biträdde det samma, emedan det är en stor
åtskillnad emellan en rik bondes och en fattig soldats vilkor.
Hr Ehrencrona: Sora uti contributioner och sammanskott
myckenheten bör giöra det mästa och ansenligaste, så
tyckes det icke allenast vara i anseende til denna inkomsten
indrägtigast utan ock i sig sielf billigast, at bönder så väl
som ryttare, dragoner, soldater, båtsman och torpare, hvilcke
jemte sine torp hafva eller antaga hemmansbruk, för deras
lysnings-zedlar betala sexton öre smt; men de ryttare, dragoner,
soldater och båtsmän, hvilcka utom sine torp inge
hemmansbruk hafva, så väl som torpare, åtta öre smt.
Uppå Hr Landtin:ns giorde fråga, vann denna Hr
Landshöfdingen Ehrencronas föreställning R. o. A:ns bifall.
Hr Landtm, gick häruppå neder, och trädde med R. o.
A:ns tilstädjelse Frih. Ungern til Landtmarskalcksbordet.
18 §, angående skillnaden uti Chartae Sigillatae afgiften
emellan de andre Stånden och Allmogen, ryttare, dragoner,
knecktar, båtsmän och tienstefolck.
R. o. A. funno godt att Allmogen jemte ryttare, dragoner
etc. ifrån Chartae Sigillatae afgiften befrias, på det sättet
som uti Landshöfdingen Ehrencronas i dag upläste Memorial
föreslagit är.
19 §, angående påskriften och upbörden.
Hr Ehrencrona förestälte härvid, at som den uti projectet
beskrefne methoden icke allenast förorsakar ganska
mycken möda, hinder och tidspillan vid Collegier, Cancellier
och Domstohlar, utan ock i anseende til upbörden är ganska
osäker, så vida det synes allenast ankomma på hvars och ens
ährlighet och goda behag, ity bemelte upbörd på intet sätt
kan controlleras, altså tyckes bäst och rådeligast vara, til
H. K. Maij:t i underdånighet hänskiuta at, sedan vederbörande
blifvit hörde, angående upbörden så förordna som bäst
och nyttigast pröfvas kan;
hvilcket af R. o. A. bifölls.
20, 21, 22 §§. Såsom uti dem angående upbördssättet
beröres, så förblefvo R. o. A. vid det som öfver den 19 §
är resolverat.
246 Nov. 29. Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan.
23 §, huru förhållas skall med de skrifter för hvilcka
ingen Chartse Sigillatse afgift är betalt, bifölls.
24 §, hvilcka skrifter ifrån denna afgift befrias, bifölls af
R. o. A., hafvandes hvad Allmogens skrifter beträffar R. o. A.
vid den 18 § sig utlåtit.
25 §, angående deras straff, som härvid bruka flärd eller
skrifva falska attester, bifölls.
26 §, angående tiden när denna Förordning tager sin begynnelse,
bifölls.
Frih. Ungern frågade än ytterligare om icke Allmogen
jemte ryttare, soldater etc. befrias ifrån Chartse Sigillatae afgiften,
enligit Hr Landshöfdingen Ehrencronas Memorial?
Hvartil svarades Ja.
Och kommer i följe af det som i dag angående Chartas
Sigillatae afgiften resolverat blifvit, et Extractum Protocolli
at upsättjas.
Sedan begyntes med upläsande af Justitice-Deputationens
Betänckande öfver K. Maij:ts och Riksens Hof-Rätters giorde
ansökning, at et Reglemente och en viss Förordning til förekommande
af alla olaga afkortningar och förminskningar i
Lagmans- och Häradshöfdings-räntan utfärdas, samt at bemelte
ränta enligit Riksdags-Besluter, Regeringsformer och
K. Försäkringar til intet annat än Justitise-Statens aflöning
användas måtte, öfver hvilcket måhl sedan hvad Hof-Rätterne,
så vid denne som de förre Riksdagarne härutinnan andragit
omständeligen blifvit berättat, Deputationen sig sålunda punctevis
yttrar:
l:o. At så väl R. o. A., enär de sielfva bebo och låta
med egit folck bruka deras sätes- oeh ladugårdar samt rå
och rörs hemman, som ock deras rå och rörs torpare böra
för Lagmans- och Häradshöfdings-penningar vara befriade,
men at deremot samma frihet eij kan sträcka sig til dem som
äro ofrälsemän och sådane sätes eller ladugårdar antingen
sielfve äga eller för arrende, utlagor eller til hälften innehafva,
nyttja och bruka, utan at alla desse af hvad stånd
och vilkohr de, utom Adelen, vara måge, böra Lagmans- och
Häradshöfdings-räntan utgifva, hafvandes doch en af Deputationens
ledamöter hållit före at jemväl i anseende dertil, at
rå och rörs torpare äro frie för Lagmans- och Häradshöfdingspenningarnes
erläggande, böra alle ofrälse män som innehafva
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan. 247
och bebo Adeleus sätes- och ladugårdar för denne afgift befrias,
så at detta blifver et beuelicium reale.
Och som Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationen
i anledning af K. Cammar-Collegii om Lagmans- och
Häradshöfdings-räntan til H. K. Maij:t i underdånighet ingifne
Betänckande samt K. Maij:ts derå til Cammar-Collegium
aflåtne nådige svar af den 14 Maii sidstledne jemväl med sitt
Betänckande denna saken angående hos Riksens Ständer var
inkommen, altså uplästes ock nu af samma Betänckande den
första §, derutinnan Cammar-Oeconomie-Deputationen förmäler
sig icke hafva något at påminna vid det K. Maij:t nådigst
resolverat, at arrendatorer och halfva brukare på Adelens
sätesgårdar böra för denna räntas erläggande vara frie.
Föredrogs Häradshöfdingen Hr Peter Abrahamssom Memorial
och påminnelser vid.Justitiae- samt Cammar-Oeconomie
och Commerce-Deputationernes afgifne Betänckande angående
Lagmans och Häradshöfdinge-räntan, hvarutinnan, efter giord
berättelse om denne räntas ursprung samt begge Deputationernes
meningars jemnförande, Hr Häradshöfdingen i anledning
af de åberopade skiähl och K. Förordningar sig yttrar:
l:o. At som uppå föregången bevillning frälsesäterier
aldrig blifvit satte under denne räntas utgifvande, så kan af
den förändring som i senare tider skiedt, at samma ränta eij
utgår efter gårdetahlet utan efter röketahlet, icke påstås at
ofrälsemän, som antingen äga eller bebo frälse-säterier ehvad
det är emot arrende eller halfvebruk, måge med denna ränta
graveras.
2:o. Påminnes vid Justitim-Deputationens mening angående
det Adelen eij mindre än andra, som innehafva och
bruka crono-, skatte- och frälsehemman, hvilcka icke hafva
säteries frihet, böra denna ränta betala, at aldrig någon frälseman
sig densamma påtagit, hälst, der han dertil skulle förbindas,
han i detta måhl hade ringare förmohn än en rå och
rörs torpare som derföre är befriad, erindrandes Hr Häradshöfdingen
derjemte at vid denne § är förbigånget at införa
det nemdemän efter Resolutionen pa Allmogens besvär af
1683, 1686 är för denne räntas erläggande frie.
3:o. Andrager Hr Häradshöfdingen sig eij kunna finna
af hvad grund Deputationen förmenar at torpare under Kongsladugårdar
och Adelens frälse-ladugårdar skola denne ränta
248 Nov. 29. Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan.
betala, utan håller före med långlig sedvänja vara enligit at
de derföre böra vara frie.
4:o. År Hr Abrahamsson af den tanckan at ofrälsesmän,
som innehafva och besittja berustade säterier, boställen
och andre lägenheter som med säteries frihet äro försedrle,
eij kunna med denne ränta graveras, jemväl och torpare, mölnare,
krögare och flere på de under berustade eller til boställen
indelte säteries ägor. Hvad
5:o angår Deputationens yttrande, at Adjuncti, Pedagogi,
Organister, Kyrckovaktare och flere Kyrckio-betienter som
hafva egen duk och disk böra betala denne ränta, synes Hr
Abrahamsson så vida böra inskränckas som de derjemte bruka
och häfda så mycken åcker och äng som til et lagligit torp
behöfves, men i annor händelse förmenar Hr Abrahamsson
dem så väl som prästegårds-torpare böra för denna afgift
befrias.
6:0. Beträffande Justitiae-Deputationens mening, at bruksbetiente
och handtvärckare som hafva egen disk och duk skola
denna ränta betala, håller Hr Abrahamsson före eij kunna
bifallas med mindre de derjemte hafva något jordebruk, varandes
han äfven af den tanckan at Hammar-Smeder och
Masmästare i anseende til de allegerade Förordningarna böra
för Lagmans- och Häradshöfdings-penuingarne befrias.
7:o. Yttrar sig Hr Abrahamsson at de som sittja på
stadsens ägor utom stadens Jurisdiction eller staquet, ehvad
de äro mästare eller brännare vid tegel och kalckbruk eller
eljest derpå sittja, eij skähligen med denna ränta kunna graveras,
med mindre de bruka behörig åcker och äng, skolandes
ock
8:0. Häradsfogdar, Härads- och Sochneskrifvare samt
Läns- och Fierdingsmäu, Pipare och Profosser eij kunna undandraga
sig at betala denne ränta, så vida de derjemte bruka
någon jord eller hemman; men beträffande förafskiedade ryttare,
dragoner, soldater och båtsmän, som hafva egen disk
och duk, förmenar Hr Abrahamsson det vara skiähligit at i
anseende til de anförde omständigheter desse för denne ränta
aldeles frikallas.
9:o. Hvad saltpettersiudarne vidkommer är Hr Abrahamssons
mening at de denne afgift böra undslippa, med mindre
de bruka något hemman eller dagsvärckstorp, såsom ock
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan.
249
10:o at förbrände ödes och på frihet uptagne hemmans
åboer Lagmans- och Häradshöfdings-penuingarne eij böra erlägga.
ll:o. I lika måtto förmenar Hr Abrahamsson at Hot-,
Jägerie- och Hof-Stallstats betiente under denne afgift eij
böra sättjas.
Hvad som påminnes om likhets erhållande i denne räntas
utgifvande i Kopparbergs lähn, Lappmarken, Väster-Norrland
och Värmeland med de öfrige provincierne, håller Hr Abrahamsson
före sådant på et frivilligt begifvande böra ankomma,
conformerandes sig sluteligen hvad terminen til Lagmans- och
Häradshöfdings-penningarnes upbärande vidkommer med Cammar-Oeconomie-
och Commerce-Deputationens Betänckande.
Som nu begge Deputationerne voro i stridige meningar,
i det Justitiae-Deputationen. uti bemelte 1 § af sitt Betänckande
pålägger arrendatorer och hälftenbrukare på Adelens
säterier at betala Lagmans- och Häradshöfdingsräntan, men
Cammar-Oeconomie-Deputationen befriar dem derföre, altså
upläste Hr Wulfwenstierna utur Adelige Privilegierne den 8 §
derutinnan Adelens sätesgårdar befrias för rusttiensten etc.
och fölgligen för Lagmans- och Häradshöfdings-räntan, så at
detta är et beneficium reale och hörer säteriet til antingen
Adelsmannen bor deruppå eller eij, hvilcket ännu klarare deraf
synes at följande meningen, deräst talas om Adelens landtbönder
och at de Häradshöfdings- och Lagmans-penniDgarne
erlägga böra, begynnes med det ordet »men».
R. 0. A. biföllo altså Cammar-Oeconomie-Deputationens
Betänckandes 1 §, som befriar arrendatorer och hälftenbrukare
på säterier för denna räntas erläggande, doch at
näst orden »de som Adelen låta bruka sine torp» tillägges
»eller insockne gatuhus.»
Sedan uplästes 2 § af Justitiae-Deputationens Betänckande,
derutinnan Deputationen är af den tanckan at Adelen
så väl som alle andre af hvad stånd och vilkor de vara måge,
hvilcka innehafva och bruka crono-, skatte- och frälsehemman
samt boställen som icke hafva säteries frihet, eij böra för
denna afgift vara befriade.
I anledning häraf upkom en vidlyftig discours om en
Adelsman som sitter på sin frälsegård bör vara förplicktad
at betala Häradshöfdings- och Lagmans-räntan eller eij, och
250 Nov. 29. Lagmans- och Häradshöf dinge-räntan.
oin denne räntas undslippande skall anses för et privilegium
reale eller personale.
Hr Wulfwenstierna: At i kraft af den utur Adelige
Privilegierne upläste 8 § synes det vara et beneficium reale
som följer säteriet och at således en Adelsman som bor allenast
på et frälsehemman ifrån samma räntas erläggande eij tyckes
kunna sig undandraga, skolandes jemväl exempel finnas at
Adelsmän som brukat frälsehemman densamma betalt.
Hr Lillj esti er na sade sig eij förmoda at R. o. A. så
lärer vilja låta stympa sine Privilegier, at en Adelsman för
det han eij just bor på et säterie utan vill häldre sittja på
et annat af sine frälsehemman, hvilcket ofta kan vara bättre
eller och kanskie för honom beqvämligare, skulle, emot den
frihet och de Privilegier som R. o. A. altid härtils obehindrat
åtnjutet, påläggas at betala Häradshöfdings- och Lagtnansräntan.
Hr Wattrang: Såsom det är et R. o. A:ns Privilegium
personale at för denna ränta vara frie, så skulle vij giöra
mycket illa om vij läto förminska våre Privilegier.
Hr Bergenstierna: 1575 åhrs Recess säger at bondehemman
böra betala; och på det sättet har jag ock sielf
måst betala denna ränta.
Hr Iserhielm: Om detta Privilegium eij voro personale,
huru kunde då prästerskapet för denna räntas erläggande
vara frie?
Men härtil svarades af andre, at deras Privilegier äro
härutinnan uttryckelige och i detta måhlet mycket tydeligare
än R. o. Arns.
Hr Ehrencrona: En Adelsman är en Adelsman ehvar
han ock bor och bör på alla ställen niuta adelsskap til godo,
i följe hvaraf han så väl för denna ränta som för mantalspenningarne
är fri.
Frih. Johan Hamilton: Om jag sätter mig på et
bondehemman och en arrendator på sätesgården, bör jag då
slippa at betala på begge ställen?
Frih. Åkerhielm: Detta Privilegium bör antingen vara
reale eller personale; och således bör antingen arrendatoren
som sitter på sätesgården slippa at betala och en Adelsman
smn sitter på en bondgård erlägga denna ränta eller tvärtom.
Det förra at sätesgården befriar arrendatoren eller hälften
brukaren
hafva vij redan faststäldt.
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan. 251
Hr Lindenstedt: Vij böra eij således extendera Privilegierne
at de andre Stånden gå oss emot.
Frih. Strömfelt: Detta Privilegium är både reale och
personale. lie äldre tider giöra det til personale och våre
Privilegier til reale; men som nu R. o. A. är så tahlrik voro
bäst at det af Ständerne för personale förklarades.
Hr Liljestierna: Visserligen är det personale, ty Adelens
jord och egendom har sin frihet och frälse af personens adelskap
som frälste densamma, och är en Adelsman Adelsman
samt ägare af sine förmohner och privilegier fastän han bodde
i en ödemark. Vij hafva i Finland exempel på bönder, som
äro Adelsmän til härkomst och stämma och fördenskull hvarcken
denne ränta eller mantahlspenningar betala; i anseende härtil
tyckes mig at en Adelsman på alla ställen bör vara befriad
för denna ränta, men deremot synes sätesgården eij kunna
befria en arrendator eller hälftenbrukare ifrån densamma, som
nyligen af R. o. A. blifvit faststäldt.
Hr Ehrencrona: Efter gamla lagen kunde en frälseman
frälsa skattejord; lät oss eij förkorta våre Privilegier.
Hr Wulfwenstierna: Frälseman frälste säteriet men
de öfrige hemmanen fingo eij niuta like förmohner, och när
en frälseman sätter sig på et bondehemman slipper han eij
at utgifva cronotijonden.
Hr Landtm, kom nu åter up til R. o. A.
Hr Ehrencrona heinstälte om icke en frälseman antingen
han bor på frälse-, skatte- eller cronohemman bör
vara fri för denne ränta.
Hr Landtm, giorde häruppå frågan, om Hr Ehrencronas
föreställning får bifall?
Hvartil svarades Ja.
Men som Hr Adlerbeth påminte, at R. o. A. är sig
sielf contradictoir, om detta Privilegium giöres tillika både til
reale och personale; hvilcket senare Hr Adlerbeth sade sig
önska at R. o. A. kunde erhålla, ehuruväl sådant elliest uti
ingen Förordning voro grundat;
Och Frih. Ungern åter häremot förestälte at R. o. A.
skulle förlora alt för mycket om det blefve et Privilegium
personale, emedan de andre Stånden då torde vilja disputera
det som är reale och långt vigtigare;
Men Hr Carl Wennerstedt och flere sade sig hålla det
för reale och at det voro säkrast at dervid låta förblifva;
252 Nov. 30. Öfv.-bostället vid Helsinge regemente.
altså upkom åter en ny discours härom, hvilcken, emedan en
stor del af R. o. A. som klockan ock redan var öfver ett
voro nedgångne, til en annan gång upsköts.
Och skildes nu R. o. A. för denna gången åt.
Den 30 November.
Var Andersmässodagen och samlades R. o. A. efter sluten
Gudstienst klockan tijo då under Hr Landtmms frånvaro, som
var neder i Secrete Utskottet, Frih. Ungern förde direktionen.
Föredrogs Landt- och Siö-Militice-Oeconomie- samt Cammar-Oeconomie-
och Commerce-Deputationernes Memorial angående
General-Majorens och Öfversten Buddenbrocks giorde
påstående, at överstebostället vid Helsingelands Infanterie
Mårdnäs måtte befrias för hemmans-contributionen, som åhrligen
sig bestiger til 4 dal. 12V3 öre smt, och det emedan
samma boställe åhr 1692 blifvit säteries frihet tillagd, hållandes
Deputationen för billigt at, emedan sedan 1719 all
contribution af säterier varit uphäfven, jemväl detta säteriebostället
för contributions efterräkningar och gravationer må
befrias.
R. o. A. biföllo detta Betänckande.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial angående huruvida Öfver-Commissarien vid Ammiralitetet
i Carlscrona må i de förekommande oeconomie och
sådane måhl som tilförene hördt under General-Commissariatets
förvaltning äga säte och stämma i Collegio, hafvandes
väl Deputationen, för de uti 8 särskilte puncter vidlyftigt
och omständeligen andragne skiähl och orsaker, tyckt bäst
vara at Öfver- Commissarien för des mångfaldiga embetessysslor
må befrias ifrån sessionerne i Collegio och icke hafva
der säte och stämma; men som Ammiralitets-värckets angelägenhet
fordrar all ömhet och försichtighet, så håller Deputationen
för säkrast, at de i Betänckandet upnämde med flere
omständigheter kunde af de Commissionens ledamöter, som
til Carlscrona under Hr Riks-Rådet Gref Lagerbergs presidium
äro ärnade, i närmare öfvervägande tagas, huruvida
för K. Maij:ts och cronans sanskylliga tienst och Ammiralitetsvärckets
drift nyttigast är antingen Öfver-Commissarien bör
Öfver-kommissarien vid Amiralitetet i Karlskrona. 253
uti Ammiralitets-Collegio äga säte och stämma eller eij, kunnandes
bemelte ledamöter af H. K. Maij:t härom i nåder
blifva instruerade.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tanckar.
Uplästes Assessoren Samuel Hedengrans insinuerade Memorial,
derutinnan han, i anseende til sine K. Maij:t och riket
i 30 åhrs tid giorde tienster samt at han härintills med någon
vidare befordran icke blifvit ihogkommen, anhåller at Riksens
Ständer ville hos H. K. Maij:t honom i så måtto anmäla,
at han vid först blifvande öpning af någon Assessors beställning
i K. Cammar-Revisionen eller de andre K. Collegierne,
eller och til någon annan tienlig och beständig beställning
måtte blifva förhulpen.
R. o. A. biföllo Assessoren Hedengrans begäran.
Vid detta tilfället anmälte sig hos R. o. A. Hr von
Brobergen anhållandes i ödmiukhet at vid förefallande öpning
och när Assessoren Hedengran kommer at avancera, fa
succedera honom uti Commissarie-beställningen vid Riksens
Ständers Contoir.
Åtskillige af R. o. A. tilläde Hr von Brobergen et myckit
godt vitzord och beröm i anseende til des flit och skickelighet;
men som ingen vacance nu är så sades at när casus existerar
Hr von Brobergen sig på vederbörande ort kan anmäla.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Deputationens Memorial
i anledning af Bondeståndets Extractuin Protocolli, dat. den
9 Oct., angående den skuld Rusthållarne vid Öfverst-Lieutenantens
compagnie under Norra Skånska Cavalleriet uti råkat,
i det de genom tvänne H. K. Maij:ts utfärdade nådige Resolutioner
äro skyldige förklarade at med interesse betala til
upbrotts-cassan 1,248 dal. 29 öre smt, som Directeuren afledne
Majoren Hörling åhr 1718 utan pant derutur skall lantagit,
för hvilcken skulds betalning bemelte Rusthållare i anseende
til de anförde bevekande omständigheter nu anhålla
at blifva befriade, hvartil Bondeståndet dem äfven recommenderar
och i öfrigit begiärar de andre Ståndens bifall til dess
så väl i besvären som eliest giorde ansökning at blifva befriade
för de så kallade reserve-medlen. Hvad det förra angår
finner väl Deputationen eij annat än at H. K. Maij:ts den
21 Julii 1733 och den 12 Aug. sidstledne fälte nådige Resolutioner
såsom på lag och billighet grundade borde fullgiöras;
men styrcker doch Riksens Ständer at i betracktan af Bonde
-
254 Nov. 30. Rustb. vid Norra Skånska kavalleriet.
ståndets intercession för denna gången samtycka til eftergift
på de 1,248 dal. 29 öre smt som, i brist af tilgång hos Majoren
Hörling, af Rusthållarne borde ersättjas, doch at en
sådan välvillighet på intet sätt hädanefter af dem eller någon
annan må som prrejudicat andragas; men beträffande reservecassorne
i gemen, beropar sig Deputationen på dess genom
Extracta Protocolli til Deputationen öfver Allmänna Besvären
häröfver yttrade mening, förmälandes derjemte at denne afgift
intet dependerar af Rusthållarnes behag, utan är en inrättning
som medfölgdt sielfva indelningen med mera.
R. o. A. biföllo Deputationens i förbemelte Memorial yttrade
tanckar.
TJplästes Landt- och Siö-Militice-Deputationens Betänckande
angående Botzmans-roteringen i Halland, hvad utsokne
frälset angår.
Frih. Bennett sade sig vid detta Betänckande intet hafva
at påminna; ty som Adelen i Halland eij begifvit sig härtil
och des friheter eij röras, kan det vara dem lika mycket huru
utskrifningspenningarne disponeras; doch kunde han eij eller
härvid afse någon serdeles förmohn för cronan emedan de mästa
båtsmän skulle komma at kosta cronan öfver 80 dal. smt,
aldenstund på 6 hemman, hvilcke skulle komma at utgiöra
en båtsman, merendels sittja 40 personer hvilcka nu uti utskrifnings-penningar
betala hvardera 2 dal. smt om åhret.
I anseende härtil remitterades af R. o. A. detta Betänckande
til Secrete Utskottet, hvilcket bäst lärer kunna pröfva
om desse utskrifningspenningar i staten kunna umbäras, och
på det föreslagne sättet komma Ammiralitet til godo.
Och skrefs bemelte Resolution sedan den för R. o. A.
var upläst på Betänckandet.
Anmältes Expeditionerne n:o 138 til och med n:o 156.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidations-värcket
förordnade Deputations Berättelse angående fru
Friherrinnans Sigri Beata Flemminge ansökning, derutinnan
bestående at hon eij skall kunna til godo niuta K. Maij:ts
och Riksens Ständers, vid 1723 ahrs Riksdag, för henne utfärdade
Resolution at för des skatterättighet uppå Kranglan
tvenne halfva och Skinnaretorpet V2 hemman, uti Nerike,
Orebro härad och Långebro sochn belägne, erhålla fullt vederlag
uti samma lähn, hvarföre hon anhåller samma hemman
at återbekomma; men som detta måhl finnes varaiCammar
-
Friherrinnan Flemmings och frih. Wredes ansökningar. 255
Collegio anhängigt giordt och således eij hörer til Reductionsoch
Liquidations-Commissionens uptagande, altså återställer
Deputationen bemelte fru Friherrinnas Memorial, at det må
kunna remitteras dit ärendet egenteligeu hörer.
R. o. A. stadnade häröfver i följande slut: At hos H.
K. Maij:t af Riksens Ständer i underdånighet anhålles, det
täcktes K. Maij:t i nåder anbefalla vederbörande at låta fru
Friherrinnan Sigri Beata Flemming til godo niuta hvad Riksens
Ständer henne tillagt.
Hvilcken Resolution sedan den för R. o. A. var upläst
skrefs på Reductions- och Liquidations-Deputationens Berättelse.
Uplästes den öfver Reductions- och Liquidations-värcket
förordnade Deputationens Berättelse angående någre gods uti
Kymmenegårds och Borgo lähner belägne samt hofvet Sitz
uti Estland, hvilcka Konung Carl den IX den 2 Aug. 1606
och den 21 Julii 1608 skiänckt och gifvit Hr Hindrich Wrede
och dess manlige bröstarfvingar under Norköpings Besluts vilkor,
men sedermera til Indelningsvärckets förnödenhet åhr
1681 blifvit K. Maij:t och cronan vederkjände, och nu af
öfversten Baron Fabian Wrede Fabianson återsökes, hemställandes
Deputationen til Riksens Ständers ompröfvande,
huruvida de besynnerligen andragne omständigheter och så
mångfaldige nådige expressioner af frenne Sveriges glorvyrdige
Konungar, så väl som Riksens Ständers egne eftertänckelige
yttrade utlåtelser, kunna gifva skiählig anledning at låta denna
Wrediska ätten en sådan donation til godo niuta.
Enär bemälte Berättelse var upläst, hemstälte Frih. Ungern
om icke den samma kunde blifva liggande på bordet
til nästa plenum, emedan denna saken förtienar at tagas i
noga betänckande.
Hvilcket bifölls.
Frih. Ungern anmälte, at Extractum Protocolli nu voro
inkommit, beträffande det slut hvarutinnan de härom anmodade
Riksens Hrr Råd tillika med de til detta ärendet utnämde
Riksens Ständers Deputerade jemte Lag-Commissionens
ledamöter stadnat, öfver den upkomne skiljacktigheten om
skiuträttighet på skatte-grund, samt den nya Lagens publicerande;
frågandes om bemelte Protocolls-Extract icke nu
kunde företagas, emedan R. o. A. i dag doch eij lära blifva
tahlrikare här uppe än de nu äro.
256 Nov. 30. Byggninga-Balkens 23 capitel.
Sorn R. o. A. härtil samtyckte, altså
Uplästes et Extract af Protocollet hållit den 28 och 29
i denne månad, i närvaro af trenne utaf deras Excellencer
Herrar Riksens Råd och de af samtelige Riksens Ständer Deputerade,
hvarvid ock K. Lag-Commissionens ledamöter tilstädes
varit, beträffande den quaestion som emellan R. o. A.
samt de öfrige Riksens Ständer upkommit om det 23 Cap.
Byggninga-Balcken i den nya författade Lagen, angående harars,
tiädrars, orrars och hiärpars skiutande och fångande uppå
skattehemmans marck och ägor; hafvandes deras Excellencier,
Deputationen och Lag-Commissionen til Riksens Ständers godtfinnande
hemstält om icke, i anseende til den nya Lagens
nödvändighet och detta grannlaga måhlets vidlyftighet, som
för Riksdagens snart instundande slut icke behörigen hinner
skiärskådas och afgiöras, med de flere anförde skiähl och
orsaker, rådeligast voro at det 23 Cap. Byggninga-Balcken
aldeles går ut utur nya Lagen, hvarefter den samma i det
öfriga ofördröijeligen til trycket kan befordras och sedan i
landsorterna publiceras, samt taga sin begynnelse nästkommande
åhr 1736. Kunnandes emedlertid, hvad den skiljacktige
mening angår som i anledning af detta capitlet yppat sig
om skiuträttigheten til förbemelte diur och foglar, hvars och
ens af respective Ståndens rättighet, som de efter Lag och
Förordningar förmena, sig äga, blifva dem öppen och obetagen
lämnad, och Riksens Ständer närmare om detta ärendet öfverlägga
vid nästa Riksdag; föreslåendes deras Excellencier, Ständernes
Deputerade och Lag-Commissionen i öfrigit at Riksens
Ständer hos K. Maij:t i underdånighet kunde anhålla, at
1664 ahrs Förordning om jagt och diurfång må af H. K. Maij:t
med Råds råde til nästa Riksdag blifva öfversedd.
R. o. A. gillade icke allenast ock antogo bemelte förslag,
aldenstund således den med så mycken flit och möda utarbetade
och så länge efterlängtade nye Lageu således utan
längre upskof kan komma i dagsliuset och til allmän efterlefnad
blifva publicerad, utan funno och godt genom Extractum
Protocolli anmoda de öfrige Stånden om deras bifall och biträde
uti en så hälsosam och nyttig sak, samt at för mera
anseende och eftertryck skull en Deputation af 12 personer
med samma R. o. Arns Extractum Protocolli til de andre
Stånden afgår.
Medalj i anledning af Lagverket.
257
Hr Lilljestierna önskade Riksens Ständer och hela
fäderneslandet lycka til denna nyttiga och härliga Lagens
fortgång; och som vid et så högvigtigt värck H. Excellence
Riks-Rådet Hr Grefve Cronhielm med högst berömmelig nit
och oförtruten möda i så långliga tider lagt handen, at H.
Excellence icke allenast förtient en allmän tacksäijelse utan
ock med en emot arbetets vigt samt Riksens Ständers värdighet
svarande belöning at ihogkommas; doch som riksens
närvarande tilstånd en så tilräckelig erkänslan icke kan tillåta,
hemstälte Hr Lilljestierna om icke, til et teckn af Riksens
Ständers häröfver hafde nöije och billiga erkänslan, en medaille
af guld med en tienlig inscription slås kunde och deraf
en til H. Excellence och en til hvardera des barn gifvas;
hvarjemte ock til Lag-Commissionens Hrr ledamöter, hvilckas
vittra möda och långvariga arbete likaledes förtienar at af
Riksens Ständer med beröm och vedergiällning belönas, likaledes
hvar sin af samma guld-medaille kunde lämnas; och i
företalet til Lagen så väl Hr Riks-Rådet som de med välförtient
heder och beröm ihogkommas.
R. o. A. biföllo denna Hr Lilljestiernas föreställning med
mycken välviljas och erkänslas betygande så väl emot H. Exc.
Gref Cronhielm som de öfrige Lag-Commissionens Hrr ledamöter,
och kommer i anledning häraf et Extractum Protocolli
at upsättas, hvilcket doch til de andre Stånden eij afgår
för än Riksens Ständer om den nya Lagens publicerande och
om tiden då den skall gälla och efterlefvas sig förenat.
Emedan de 12 Deputerade utnämdes upsattes följande
Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 30
Nov. 1734.
S. D. Uplästes et Extract af det uti trenne Hrr Riksens
Råds, Riksens Ständers Deputerades samt Lag-Commissionens
ledamöters närvaro den 29 i denna månad håldne Protocollet
innehållandes det förslag, som välbernelte Hrr Riksens Råd
samt öfrige Herrar och Män til Riksens Ständers ompröfvande
hemstält, på hvad sätt den nu af Riksens Ständer öfversedde
nya Lagen må kunna til allmän efterlefnad utkomma
utan at den upkomne skiljacktigheten angående skattemannens
rättighet at på sin skattegrund skiuta hara, tjäder, orre och
hierpe, härvid må ligga i vägen.
Adelns Protokoll, 1734. II. 17
258 Nov. 30. Rådet och Lönings-liqvidationcrna.
R. o. A. biföllo icke allenast til alla delar förbemelte
förslag, utan förmoda härutinnan så mycket mer de öfrige
respective Ståndens biträde som det så länge efterlängtade
och med så mycken flit och möda utarbetade Lagvärcket på
sådant sätt til samtelige Ständernes besynnerliga fägnad och
nytta kan blifva afgiordt och faststäldt, och Riksens Ständer
efter et så vigtigt och angelägit värcks slutande med så myckit
större glädje få skiljas åt. Actum ut supra.
Med hvilcket sedan det var justerat den utnämde Deputationen,
hvilcken af Gref Carl Bonde Gustafsson anfördes,
til de andre Stånden afgick.
Hr Lilljestierna: Aldenstund Riksens Ständer, så väl
i anseende til omkostnaderne som besväret, mödan och arbetet,
hvilka en riksdagsman måste kännas vid, velat fägna
alla de härvarande Riksdags-Fullmäcktige dermed at de som
hafva egne lönings-liquidationer nu genast skola utfå hälften,
och de, som hafva ärfde, fierde-delen deraf uti Ständernes Contoir,
och Riksens Hrr Råd icke allenast hafva sine Fullmäcktige
vid Riksdagen utan ock sielfve underskrifva Riksdags-Beslutet,
skulle icke R. o. A. finna skiähligt at de i detta måhlet niuta
samma förmån som de öfrige Riksdagsmän särdeles som ock
derjemte det under Riksdagar här i Stockholm alt dyrare är
än elliest?
Hr Adlerbeth: Om detta bifalles, torde fonden på många
åhr för de öfrige lönings-creditorer blifva föga tilräckelig.
Hr Carl Wennerstedt och åtskillige flere förestälte at
det skulle vara svårt om Riksens Hrr Råd, mera än andre
som vid Riksdagen äro tilstädes, ifrån denna af Ständerne
beviljade förmohn skulle uteslutas.
Efter något discourerande och uppå Frih. Ungerns giorde
fråga vann Hr Lilljestiernas giorde föreställning bifall, kommandes
härom et Extractum Protocolli til de andre Stånden
at upsättjas.
Upbröts Bergs-Deputationens Betänckande, angående fri
utmyntning för Bergslagen, och blifver liggande på bordet.
Uplästes Landt- och Sjö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial angående Rådmannens ifrån Westerwik Reinhold
Appiarii ansökning om ersättning för den skada och förlast
han skall råkat uti genom det den 5 November 1728 med
Stockholmska Ammiralitets-Commissariatet ingångne contractet
om ekevärckes lefvererande til nybyggnad emot viss betingad
Rådm. Apiarii kontrakt ang. leverans af ekvirke. 259
betalning, samt befrielse för den af Defensions-Commissionen
honom pålagde executionen at af undfångne 4,500 dal. smt
återbetala 2,304 dal. 22 öre smt med mera, uti hvilcket måhl,
sedan Apiarii hos H. K. Maij:t andragne underdånige besvär
och den här i Stockholm öfver Ammiralitets och Försvarsvärcket
förordnade Commissionens afgifne Betänckande blifvit
uprepade jemte K. Maij:ts derå fäldte nådige Resolutioner,
Deputationen til Riksens Ständer hemställer om icke den af
H. K. Maij:t förklarade nåden at befria Apiarius från contractets
fullgiörande må än vidare så extenderas at så väl
tiugu procent tillägges och honom beräknas på det lefvererade
ekevärcket samt ytterligare på samma summa 50 procents
fracht beräknas, hvarmedelst Apiarius då allenast kommer
at återbetala 1,878 dal. 6 öre smt, som ock der han efter
dess påstående skulle kunna bevisa at mera vircke af det
som vid mätningen här vid varfvet casserats, til cronans nytta
blifvit brukat och användt än det honom redan är vordet
godtgiordt och beräknat, det Commissariatet med Apiarius
derom liquiderar och efter dess värde honom sådant betalar.
Hr Adlerbeth frågade om vederbörande som böra iackttaga
Konungens rätt härvid hörde äro? Hvartil svarades ja.
Och biföllo altså R. o. A. Landt- och Siö-Militias-Deputationens
i detta Memorial yttrade tanckar.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående oombytelige moder på klädedrägter,
hvarutinnan Deputationen, i anledning af Grefven och GeneralMajoren
Spens' härom ingifne förslag, styrcker Riksens Ständer
at til förekommande af all yppighet i kläder fastställa et sådant
mode på mansklädedrägten som ingalunda skulle vid ansenligit
vijte och exemplart straff öfverträdas, vid hvilcket modes
utsättjande Deputationen nödigt funnit at de härtils brukbahra
stora upslag och många diupa rynkor, stoppningar och styfningar
samt öfverflödige knappar måge förbiudas och kläderne
efter de föreslagne prof-modeller hädanefter förfärdigas, nemligen
en lifråck med kraga och små svenska upslag jemte en
dertil horig väst, samt en sourtoutråck med runda igensydda
upslag och bak uppå med haka, jemväl ock med litzor för
deras skull som sig deraf vilja betiena. Och på det de kläder
som nu kunna vara tilvärckade eij måtte giöras obrukbahre,
tycker Deputationen at de samma til slutet af nästa Riksdag
måge få bäras, men deremot stadgas at inga nye kläder hädan
-
260 Nov. 30. Bestämmelser om klädedrägten.
efter annorlunda giöras än de föreskrefne prof-modeller utvisa
och at hvilcken skräddare eller knappmakare som på något
sätt förseer sig deremot bör första gången plickta 50 dal. smt,
andra gången 100 dal. dito mynt, alt til treskiptes, och tredje
gången förvisas ämbetet, samt den som låter slika förbudne
kläder förfärdiga, vara hela den giorde klädningen förlustig,
doch at härunder icke begripas de af Militien brukelige uniformer.
Hr Adlerbeth begiärte at få se de åberopade profmodeller,
hvartill svarades at de äro i Borgareståndet ock at
man skickat dit efter dem.
Sedan fortfor Hr Adlerbeth: Vid sidsta Riksdag blefvo
moden på kläder faststälte; dem äro skräddarne vahne vid
och månge äro jemväl försedde med kläder efter samina mode;
skola vij nu åter inrätta et nytt, och således altid på den
senare Riksdagen förändra livad på den förre är giordt, så
lära månge döma at hos oss aldrig något kan blifva beständigt.
Dessutan är det en stor skada och olägenhet för hvar och en
om de redan giorde kläder eij längre skola få bäras och brukas
än til nästa Riksdag, ty mången kan vara försedd med gode
och brukbare kläder på längre tid; derföre tycker mig bäst
vara at antingen det på sidste Riksdag faststälte mode må
blifva bestående, eller åtminstone at hvar och en får bruka
de kläder han nu häfver så länge de hålla.
Hr Ridderstråhle: At et vist och oföränderligit mode
fastställes det är visserligen nyttigt, ty det förorsakar en stor
besparing i landet, och kan vara lika mycket antingen det
som vid förre Riksdagen antogs eller detta blifver det oföränderliga
allenast et blifver ständigt; och på det de redan
förfärdigade kläder eij måge blifva onyttige, så kunna de
samma stämplas och sedan bäras så länge man behagar.
Någre af R. o. A. påminte at med de större upslagen
som betäcka armbågen är mera besparing än med de små,
ty med de små nötes snarare håhl på armbogen och då är
hela råken skiämd, så at man måste hafva en ny.
Frih. C. W. Cederhielm: Yij sågo i Deputationen at
de förre moden eij efterlefdes; och detta gaf oss anledning
at täncka på et beständigt mode vid hvilcket jemväl en ansenlig
besparing kunde erhållas. Det gamla svenska, som i
Deputationen blifvit aggréerat, äger desse begge egenskaper
ty det är allestäds behageligit och fordrar mindre til en kläd
-
Bestämmelser om klädedrägten.
261
ning än det som nu sedan sidsta Riksdag varit brukeligit.
Och på det skräddarne alt tilfälle til minsta ändring måtte
betagas är icke allenast knapparnes ställe, storlek och antal
determinerat, utan ock de små kantige upslagen antagne, ty
vid et rundat upslag kunna altid förändringar upfinnas. Jag
är ock för min del 'eij deremot at de redan giorde kläder
sedan de blifvit stämplade bäras af hvar och en så länge han
behagar; ty elliest skulle de som tycka om det nu varande
mode innan denna Förordning kan utkomma låta giöra sig
en hop nya klädningar.
Hr Carl Wennerstedt: Det af Deputationen föreslagne
modet är godt icke allenast för de redan andragne skahl skuld,
utan ock i anseende til den besparing som vinnes igenom så
få knappar samt de månge onyttige rynkors och fållars samt
styfnings utslutande, fördenskull tycker mig Deputationens
Betänckande i alla delar kunna bifallas.
Hr Wulfclo: De stora upslag kåsta eij så myckit som
de dyrbara foder af siden och sammet, hvilke man nu en tid
bortåt så öfverflödigt begynt bruka, och voro myckit väl om
de samma när varan i landet eij är tilvärckad jemväl blefvo
förbudne.
Hr Adlerbeth påstod at de som hafva kläder giorde
efter det nu brukelige modet måge få slita ut dem.
Sedan nu angående alt detta på ömse sidor af och an
en stund var tält, sade Frih. Ungern: Här synes vara frenne
särskilte frågor; den första om Betänckandet bifalles? Den
andra om stämplingen och den tredje om fodren. Kanske
R. o. A. behaga sig öfver hvar och en särskilt utlåta.
Frågade altså Frih. Ungern om Betänckandet bifalles
så at hädanefter intet annat mode på kläder blifver tillåte—
ligit än det som Deputationen nu upgifvit?
Och svarades bärtil Ja.
Sammaledes blefvo och de tvänne öfrige frågor, om icke
hvar och en så länge han kan får bruka de efter nu varande
mode giorde kläder allenast de stämplas,
och om icke siden- och sammetsfoder när de i landet eij
äro tilvärckade böra vara förbudne at bära,
af R. o. A. med Ja besvarade.
Som nu profråckarne voro upkomne blefvo de samme af
R. o. A. besedde, då en vidlyftig discours upkom, om på lif—
råcken skulle blifva krage eller eij varandes en stor del af
262 Nov. 30. Major Schönbergs memorial.
R. o. A. af den tanckan at densamma eij tiente til någon besparing,
emedan der gingo kläde och foder til och at peruquerne
jemväl deraf foro illa, samt at kraga på lifråckar och serdeles
på en svart eller sorgklädning eij voro tienlig.
Men Gref Dolma, Frih. Cederhielm och åtskillige
andre påstodo at kragan änteligen borde bibehållas, emedan
den egenteligen hörde til den rätta Svenska drägten; varandes
någre af R. o. A. som så inständigt yrkade på kragans bibehållande
at de ock ville det deröfver skulle voteras.
Frih. Ungern giorde sedan frågan om på lifråcken skall
blifva kraga?
Hvartil af R. o. A. svarades Ja, som ock i öfrigit förbemelte
profmodeller gillades;
Och kommer hvad således i dag i anledning af CammarOeconomie-Deputationens
Betänckande om et beständigt mode
på kläder resolverat blifvit genom Extractum Protocolli med
de andre Stånden at communiceras.
Deputationen som med R. o. Arns i dag utfärdade Extractum
Protocolli, angående den nya Lagens fastställande
och publicerande, varit hos de andre Stånden kom tilbaka
och berättade Gref Carl Bonde som fördt ordet at Stånden,
näst deras vördsamma hälsningars anmälande, lofvat denna
angelägna saken straxt at företaga och hos R. o. A. med
svar inkomma.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande öfver Majorens
Carl Schönbergs Memorial angående dess afledne faders
Commercie-Rådet Nils Schönbergs den 11 Sept. 1722 författade
testamentariska disposition, hvilcken sedan Svea HofRätt
igenom dom af den 3 Julii 1730 ändrat, skall H. K. Maij:t
igenom domb af den 10 Dec. 1731 samma testamentariska
disposition för fast och ständig förklarat, uti hvilcket måhl,
efter föregången berättelse om sakens sammanhang och beskaffenhet,
största delen af de närvarande Justitiae-Deputationens
ledamöter af et Stånd, samtelige af et och en del af
tvänne Stånd förmäles hafva varit af den tanckan, at högstbemelte
H. K. Maij:ts den 10 Dec. 1731 i denne sak fäldte
och på de andragne skiähl grundade nådige domb af Riksens
Ständer borde i underdånighet gillas och fastställas, men deremot
de fleste af Deputations ledamöter af tvänne Stånd och
en del af det tredie varit af den mening at afledne CommercieRådet
Schönbergs och hans Frus samteliga barn, så sonen
Nästa riksdags förläggande till Norrköping. 263
som döttrarne, borde dela mödernet sin emellan, likmätigt
den emellan bemelte Commercie-Råd och dess Fru åhr 1705
uprättade disposition efter stadslag och at i öfrigit, hvad fädernet
angår, det så myckit mera borde förblifva vid fadrens
åhr 1722 giorde testamentariske förordnande som han om sin
andel i boet, såsom sitt rätta aflinge, haft mackt och frihet
at efter egit behag stadga och förordna.
R. o. A. funno godt at afhöra K. Maij:ts dom i saken
innan R. o. A. sig öfver bemelte Betänckande kunna utlåta.
Föredrogs Secreta Deputationens i går daterade Extractum
Protocolli, hvarutinnan til Riksens Ständer hemställes om icke
Deputationen, emedan dess anförtrodde arbete nu mästedelen
blifvit til slut bragt, kunde, efter som vid de förra Riksdagarne
vanligit varit, uti Riksens Ständers namn hos H.
K. Maij:t aflägga en underdånig tacksäijelse för dess nådiga
och rättvisa regering, hvaraf- Secreta Deputationen utaf RådsProtocollet
sedan senaste Riksdag nog öfvertygande prof erfahrit,
til hvilcken ända et af Secrete Deputationen upsatt
project blifvit bifogat, som jemväl uplästes, och tillika med
förbemelte Extracti Protocolli innehåld
af R. o. A. gillades.
Hr Landtm, kom nu up och anmälte at han tillika med
de andre Ståndens Talemän haft den nåden at upvackta H.
K. Maij:t, då Hr Landtm, i följe af den honom updragne
commissionen gifvit K. Maij:t i underdånighet vid handen
Riksens Ständers öfverenskommelse at nästa Riksdag må
hållas i Norköping, hvilcket docli Riksens Ständer til K. Maijrts
nådiga välbehag i underdånighet hemstält; H. K. Maij:t hade
häruppå myckit nådigt svarat, det voro H. K. Maij:t altid
nögd at vara der som des trogne Ständer vistades; doch hade
H. Maij:t derjemte i nåder förmält at så väl i anseende til
Hennes Maij:ts Drottningens resa, såsom och papperens flyttjande,
torde yppas svårigheter, i anseende hvartil Hr Landtm,
eij kunde säija at H. K. Maij:t ännu positift öfver detta
ärendet sig utlåtit, hvilcket doch framdeles torde skie; men
Riksdagens afblåsning hade H. K. Maij:t i nåder förklarat
böra skie den 7 December som är i dag otta dagar.
R. o. A. betygade en underdånig fägnad öfver K. Maij:ts
så nådiga utlåtelse i anseende til des trogne Ständer, och
tackade Hr Landtm, för dess hafde möda.
Hr Landtm, gick häruppå neder igen i Secrete Utskottet.
264 Nov. 30. Vederlag för enskildes gods i Ingermanland.
Uplästes den öfver Reductions- och Liquidations-värcket
förordnade Deputations Betänckande angående de för detta
Ryska men nu mera Svenska faruiliernes giorde ansökningar at
för deras uti Ingermanland genom sidsta fredsslutet med Ryssland
bortmiste arf och egne gods här uti Sverige niuta behörigt
vederlag, eller åtminstone pä något drägeligit sätt emedlertid
blifva hugnade och understödde; förmälandes Deputationen
at hvarcken namn eller redighet kunnat fås på någre
sadane af desse familier innehafde gods uti Ingermanland,
hvilcka efter deras påstående såsom arf och egne varit possiderade,
utan finnes efter räkeuskaperne vara annoterade för
Norköpings Besluts gods, och som alle sådane förläningar efter
Riksdags-Besluterne och K. Förordningar äro uti gemeen K.
Maij:t och cronan hemfallne, så underställes Riksens Ständers
egit godtfinnande om och huru vida desse sökande, i anseende
til anförde omständigheter, kunna pröfvas berättigade til vederlag
för sådane gods som de af blott Kongl, nåd innehaft och
sedermera genom fredsslut K. Maij:t och cronan jemväl dem
ifrångångne äro, men der någon af dem skulle kunna visa sig
innehaft någre arf och egne eller köpegods, så håller Deputationen
billigt vara, fastän actor causae påstådt den föreskrefne
tiden vara förfluten innom hvilcken de bordt sine skiähl uti
den öfver Reductions- och Liquidations-värcket förordnade
Commissionen andraga, det likväl de måge hafva tilstånd at
innom 1735 ahrs slut sine skiähl och documenter derstädes
ingifva och visa hvilcka gods dem af sådan natur genom sidsta
fredsslutet med Ryssland ifrångångne äro, då Commissionen
lärer låta hvar och en vederfaras hvad honom med rätta tilk
omm er.
Så uplästes ock Hr Öfversten Joachim Amminhofs Memorial,
i anledning af Reductions- och Liquidations-Deputationens
afgifne Betänckande öfver de af Rysk extraction härkomne
famillers ansökningar om vederlag för deras uti Ingermanland
genom Nystadiska fredsslutet bortmiste arf och egne
gods, hvarutinnan Hr Öfversten anförer at ehuruväl bemelte
Deputation behagat anse de Ingermanländske godsen utom
åtskilnad för sadane donationer som deras förfäder af blott
Kongl, nåd undfadt, skola doch de samma vara gifne i vederlag
för deras på Ryska sidan belägne arf och egne gods, som
blifvit förlorade då de gifvit sig under Sveriges Konungars
devotion, hvarföre ock H. Maij:t Konung Carl den XI skall
Vederlag för enskildes gods i Ingermanland.
265
förklarat slike gods med des underliggande bönder och lägenheter
ifrån reduction aldeles frie; anhållandes fördenskull Hr
Öfversten at han med de öfrige Ryske famillerne må, i anseende
til de af honom anförde skiähl och omständigheter,
antingen blifva benådad med ersättning för det som således
blifvit dem afhändt, eller och der Riksens närvarande tilstånd
sådant icke ville dem tillåta, de då imedlertid måge få vissa
gods uti Carelen och annorstädes för en lindrig summa under
perpetuelt arrende.
Hr Öfversten framträdde och understödde förbemelte sitt
Memorial med föreställande uti hvad beklageligit tilstånd desse
Ingermanländske familier för deras cronan Sverige i långlige
tider tilbakars viste trogne tienster råkat, samt huru högst
billigt det är at de för sine bortmiste arf och egne gods niuta
ersättning; hvilcket alt Hr Öfversten hemstälte til R. o. Arns
rättvisa bepröfvande; hållandes Hr Öfversten före detta ärendet
eij höra til Reductions- och Liquidations-Deputationens skiärskådande,
emedan desse gods aldrig varit reducerade, utan äro
af fienden borttagne, så at det allenast på Riksens Ständers
bepröfvande om deras ansökning i rättvisan är grundat samt
Riksens Ständers benägna omsorg ankommer, hvarigenom och
på hvad sätt de skohla niuta sin ersättning.
Gref Joh. Gyllenborg sade at som här sökes en ersättning
för bortmiste gods, så kan et sådant ärende på intet
något annat ställe utarbetas än af dem som Ständerne anförtrodt
Reductions- och Liquidations-sakernes skiärskådande.
I öfrigit som Ständernes nu vid Riksdagen til Reductions- och
Liquidations-värcket utnämde Deputerade eij kunnat nagelfahra
hvar specialem casum i anseende til hvar familles särskilte
ansökning, hade de Deputerade eij kunnat stadna i
något billigare slut än at bemelte familier lämnas åhr och
dag at inkomma med sine skiähl och bevis, hvilckas skiärskådande
eij hörer de Deputerade utan Ständernes öfver Reductions-
och Liquidations-värcket förordnade Commission till.
Frih. Ungern giorde frågan om Betänckandet bifalles,
så at bemelte familier lemnäs tid at intil 1735 åhrs slut uti
Ständernes Reductions- och Liquidations-Commission inkomma
med sine skiähl och bevis.
Hvartil svarades Ja.
Häruppå förestälte Gref Dohn a at som Riksens Ständer
för rättvist funnit det de som bortmist sine gods och egendom
266
Dec. 2. Major Henells memorial.
böra för de samma muta ersättning, och desse Ingermanländske
famillers rättmätiga ansökning til Riksens Ständers
Reductions- och Liquidations-Commissions rättvisa skiärskådande
är vorden hänskuten, så kunde och R. o. A. med all
trygghet visa bemelte familier den grace och justiee at så
snart Commissionen bepröfvat sakens beskaffenhet, K. Maij:t
med Råds råde må låta bemelte familier komma til åtnjutande
af det livartil de kunnas finnas vara berättigade.
Ätskillige af R. o. A. yttrade sig detta vara ganska rättvist,
och som uppå Frih. Ungerns giorde fråga om denna
Gref Dohnas föreställning vinner bifall,
af R. o. A. svarades med Ja,
altså upsattes följande Resolution, livilcken sedan den
för R. o. A. var upläst skrefs på Betänckandet:
Resolutio: R. o. A. biföllo Betänckandet och pröfvade
derjemte skiähligt at sedan Riksens Ständers Reductions- och
Liquidations-Commission på sätt som i Betänckandet förmäles
undersökt detta ärendet, K. Maij:t med Råds råde i nåder så
föranstaltar at desse lngermanländske familier måge komma
at niuta det vederlag och ersättning, hvartil de finnas vara
berättigade.
R. o. A. skildes åt.
Den 2 December.
Uplästes Majoren von Henells insinuerade Memorial, derutinnan
han förmäler sig i anledning af K. Maij:ts honom nådigst
meddelte Privilegium vara sinnad at vid nästkommande
åhrs början ånyo upplägga des för 6 åhr sedan utgifne Tractat,
Florerande Sverige kallad, begiärandes fördenskull at til befrämjande
af detta upsåtet Riksens Ständer hos K. Maij:t i
underdånighet ville anhålla at H. K. Maij:t i nåder må täckas
anbefalla alla Collegier, Consistorier, Landshöfdingar och Regiments-Chefer
med flere vederbörande at nu vid tilstundande
åhrets begynnelse til Cancellie-Collegium insända accurate förteckningar
på alla då befinteliga embetsman med flere ansenlige
och hederlige betiente samt sedan jemväl åhrligen vid samma
tid inkomma med nödige underrättelser på de förefallande förändringar,
så at honom utur bemelte Collegio må del lämnas
af hvad til bemelte boks inrättande och supplementerande fram
-
SlottsbyggDaden. Norrländska städernas handel. 267
deles nödigt vara kan, anhållandes Hr Majoren i öfrigit jemväl
at hos H. K. Maij:t Riksens Ständer ville i underdånighet anmäla
honom til värckeligit åtniutande af den vid förra Riksdagen
erhåldne recommendationeu til någon anständig öpning,
antingen vid Militair- eller Civil-Ståndet.
R. o. A. biföllo den giorde ansökningen angående förteckningars
insändande af vederbörande til K. Cancellie-Collegium
på skiedde förändringar vid ämbeterne med mera.
Men som af ätskillige giordes påminnelser emot den begiärte
recommendationen, såsom en sak hvarmed R. o. A. sig
eij kunna befatta, altså frågade Hr Landtm, om densamma
beviljas?
Och svarades härtil Neij.
I följe häraf skrefs uppå Major Henells Memorial följande
Resolution, som för R. o. A, blef uppläst.
Resolution: Bifallit, men det begiärte iteratum af recommendationen
blef eij beviljat.
Hr Landtm, anmälte at efter R. o. Arns begiäran han
påmint de öfrige Ståndens Talemän at angående Krigsbefehlets
besvär och 1719, 20 och 21 åhrs löningsfordringar i deras
Stånd jemväl måtte blifva afgjordt; och hade fådt det svaret
at begge desse måhlén så väl i Prästeståndet som i Borgareståndet
redan varit före, och at Stånden sig öfver de samma
utlåtit.
Vidare hemstälte Hr Landtm, om icke de Ståndens
Deputerade, hvilcke jemte Hr Landtm, och Talemännen på
Riksens Ständers vägnar komma at taga slottsbyggnaden i
ögnasigte, kunde låta denna förrättning nästkommande onsdagsförmiddag
gå för sig, och om icke de andre Stånden härom
kunde notificeras.
Härtil samtycktes af R. o. A.
Uplästes Riksens Ständers Allmänna Besvärs-Deputations
Betänekande öfver 89 § uti Bondeståndets Allmänna Besvär
vid denna Riksdagen, angående friare seglation och handel
för visse städer uti Oster- och Vesterbottn samt Vester-Norrland,
på andre inrikes siö- och stapelstäder än Stockholm,
med sine tilvärckningar, victualie-persedlar undantagne, såsom
Stockholm förbebåldne; hvarutinnan af Deputationen, sedan
omständeligen blifvit anfördt hvad vid 1731 åhrs Riksdag
jemväl och under nu påstående Riksdag uti Besvärs-Deputa
-
268
Dec. 2. Norrländska städernas handel.
tionen angående denne af Allmogen giorde ansökning förelupit,
sig således yttrar at som såväl af det som Hr Landshöfdingen
Gyllengrip å embetes vägnar i denna saken andragit til at
visa nödvändigheten af K. Maij:ts och cronans samt rikets
förmån så framt ofvan berörde orter friare handel och seglation
i riket skulle tillåtas, som ock af det som bemelte städers
Fullmäcktige samt Allmogen ifrån samma provincer anfördt,
Deputationen funnit nödvändigheten fordra at Allmogen uti
bemelte des ansökning efter giörligheten bör villfaras i så
måtto at visse städer lämnas then förr omförmälte friare
handel och seglation på alle inrikes siö- och stapelstäderne,
til afsättjande af sine tilvärckningar och återskaffande af
spannemål med mera, skolandes eljest thesse landsorter eij
kunna bestå, eller K. Maij:t och riket någon vidare förmån
och nytta af them tilflyta; fördenskull så i anseende bärtil
såsom ock at Hernösands och Hudvigsvalds städer efter Kongl.
Resolutioner och Privilegier icke synes vara betagit hvarcken
at idka in- eller utrikes seglation och handel, samt besynnerligen
at Stockholms stads producerade forna Resolutioner och
Privilegier uti detta måhl af H. K. Maij:t Konung Carl XI
icke annorledes synas kunna vara stadfästade och confirmerade
än at det ju är uti högstberörde Kongl. Confirmationsbref dat.
den 25 April 1676 K. Maij:t och cronan tydeligen förbehållit,
hvad til äfventyrs nu til K. Maij:ts och rikets allmänna gagn
eller och Stockholms stads enskylte förbättring kan finnas för
godt therutinnan at förordna, underställer Deputationen Riksens
Högh Ständer denna saken, om och huruvida Stockholms
stads Privilegier skulle skie förnär, eller the samma kunna
vara förbemelte Öster- och Vesterbottniska samt VesterNorrländska
städer hinderlige uti thenna inrikes fria seglation
och handel.
Enär detta Betänckande var upläst, anmältes Hr StatsSecreteraren
Cederström at ifrån K. Maij:t vara nedsänd,
hvilcken emottogs af tvänne Deputerade, och då han var inkommen
sade, at K. Maij:t i sittjande Råd honom anbefallt
at förmäla K. Maij:ts nådige hälsning til R. o. A. och berätta,
at som Landtm, och Ståndens Talemän hos K. Maij:t
i underdånighet anhållit, det täcktes K. Maij:t i nåder utnämna
dagen til Riksdagens afblåsande, och at Ständerne
til den 7 nästkommande med riksdagsarbetet kunde vara til
slut; altså voro K. Maij:ts nådiga vilja at nästkommande
Norrländska städernas handel.
269
måndag låta afblåsa Riksdagen, så at Ständerne om tisdagen
kunna vara på sahlen.
Hr Landtm, bad anmäla R. o. Arns underdåniga tacksägelse
och diupaste vördnad til H. K. Maij:t, och afträdde
Hr Stats-Secreteraren Cederström, blifvandes af tvänne Deputerade
igen utledsagad.
Sedan fortfors med den af de Norrländske städer sökte
friare seglationen Stockholm förbi, och
Uplästes Stockholms stads Riksdags-Fullmäcktiges til Riksens
Ständer ingifne Memorial af den 22 Nov. sistledne, derutinnan
emot förbemelte Norrländske städers sökte friare seglation
auföres: l:o) At densamma strider icke allenast emot
1617 åhrs Handels-Ordinantz och Stockholms stads Privilegier,
utan ock emot sielfva de sökande städers Privilegier,
til bestyrkande hvaraf Allegaterne n:o 1 & 2 åberopas. 2:o)
Är denna ansökning såväl' Norköpings stad som de Norrländske
städer på 1719 åhrs Riksdag med eftertänckelige ord
afslagne, hvilcket bestyrckes med Allegaterne n:o 4 & 5.
3:o) Det samma är ock skiedt på 1723 åhrs Riksdag; och vid
1731 åhrs Riksdag har R. o. A. gifvit et dylikt rättvist utlåtande,
som visas med Allegaterne n:o 6 & 7. För det 4:de)
är vid denne Riksdag bemelte städers Fullmäcktige af Borgareståndet
vordet förnekat denna ansökning uti Ståndets besvär
at inrycka, för hvilcken orsak de vändt sig til Allmogen, som
fördenskull giordt sig häraf en besvärspunct, der det likväl
skulle tyckas at Allmogen icke tilkommer at tala för städerne
uti en sak som långt för detta vid Riksdagar är afgiord.
5:o) Hemställa förbemelte Stockholms stads Riksdags
Fullmäcktige huruvida denna sak, som vid förre Riksdagar
är afgiord och med Kongl, underskrift ratificerad, nu å nyo
kan uprifva.s; samt huruvida Besvärs-Deputation kan hafva
varit befogad det samma at uptaga utan at härom inhämta
respective Ståndens utlåtelse om måhlet fingo tagas up. 6:o)
Til de Norrländske städers giorde inkast, at en del af dem
eij varit til när Stockholms Privilegier, som denna fria handel
förbiuda, utgofvos, svaras at 1617 åhrs Handels-Ordinantie
då var til, och dem til rättelse uti deras Privilegier föreskrefven
och åberopad; förmodandes i öfrigt Stockholms stad
at om des Privilegier skola rättas, sådant eij lärer skie til
stadens förtryck och förderf, utan til des förbättring och uprättelse,
hvarutinnan staden vid Kongl, gifne försäkringar sig
270
Dec. 2. Norrländska städernas handel.
tryggar. Och anföres sluteligen at som detta försök om det
fingo bifall mycket skulle skada Stockholms stad, serdeles
uti den utrikes seglation och jernets exportation, då derjemte
i brist af nödige retourer, sorn tiära och bräder, handelen på
de utrikes orter skulle uphöra och siöfahrten stadna, riket och
Bergslagen til en obotelig skada; ty anhålla förbemälte Deputerade
at Riksens Högh Ständer detta måhl denna gången så
rättvisligen afgiöra ville at stadsens Privilegier eij på något
sätt måge komma at rubbas, eller de Norrländske städer vidare
få tilfälle at söka något som strider emot deras egne
Privilegier til rikets, Bergslagens och hufvudstadens yttersta
skada och fördärf, hälst som Riksens Ständer sig inbördes
förbundit at handhafva och skydda hvart och et Stånd och
riksens ledamöter vid sine välfångne Privilegier och rättigheter.
Frih. Törnflycht sade sig å ämbetes vägnar och som
Ofver-Ståthållare vara förbunden at uti en sak, som så nära
rörer Stockholms välfärd, underställa Högh R. o. Arns rättvisa
och uplyste omdöme, huruvida för denna af någre städer
giorde ansökningens skuld, och under hvilcken dels private
afsickter, dels Engelsmänners ingifvande torde sticka, alt hvad
forna Konungar härutinnan til riksens allmänna handels befordran
hälsosammeligen stadgat, nu på en hast skall ändras,
hvilcket voro så myckit betänckeligare som nu jemväl i senare
tider och på Collegiernes inkomne Betänckande, detta
försök vid alla Riksdagar af K. Maij:t blifvit afslagit; det
voro eij utan at provintzen Skåne uti sin brist på trävahror
bör hielpas och des spannemåhls afsättjande befordras, men
sådant bör eij skie med Stockholms stads och riksens allmänna
handels skada och förderf.
Men som R. o. A. funno godt at afhöra alla Memorialerne
innan man skrider til någon deliberation, altså
uplästes Hr Landshöfdingen Gyllengrips Memorial til
Riksens Ridderskap och Adel af den 29 Oct. sidstledne, derutinnan
Hr Landshöfdingen förmäler at ehuruväl han redan
uti des til H. K. Maij:t, riksens Cammar-Oeconomie- och
Commerce- samt Allmänna Besvärs-Deputation ingifne skrifter
visat så väl nödvändigheten som rättigheten til en friare seglation
för Vesterbottns städer, doch som Hr Landshöfdingen sedermera
öfverköra mit extract af förbemelte städers Privilegier,
ty bifogar han nu the samma sub literis A, B, C, D, E, F,
G, H, I, K. Och ehuruväl tiderne hindrat bemelte städer
Norrländska städernas handel.
271
ifrån samma Privilegiers nyttjande, doch sorn en hel provinces
välstånd plägar mera i åtancka komma än hvad en
societet eller enskylt stad kan angå, så håller Hr Landshöfdingen
före hela saken nu enkannerligen ankomma huru erhåldne
förmohner och Privilegier komma at förstås, hälst som
efter all liknelse deras ändemål intet lärer vara at förhindra
hvad til provincernes upkomst och hela rikets gagn och nytta
länder, samt på hvad sätt den oförnekelige nyttan anses bör,
som denne sökte frie och obehindrade handel samt seglation
riksens undersåtare emellan til väga bringar. Hvarjemte Hr
Landshöfdingen finner sig föranlåten en omständighet at vid
handen gifva, til at bestyrcka nödvändigheten af en friare
seglation för Vesterbottn, nemligen den diupa skuld, uti hvilcken
efter sidsta kriget Allmogen sticker hos borgaren, så at på
månge bönders skatterättigheter och lösöron vid häradstingen
blifvit inteckningar tagne, hvarigenom K. Maij:t och cronan
vid sine utskylder kommit i mistning; kunnandes Allmogen,
hvilcke efter et der å orten brukeligit sätt uplåta sine vahror
til borgaren på et så kallat öpet kiöp, i följe hvaraf bonden
eij mera godtgiöres än det Stockholms-boerne vid afvelens
ankomst hit til staden efter egit behag vilja Vesterbottniske
borgarne benägit meddela, aldrig komma utur bemelte skuld,
så länge Stockholms handlande både borgarens och bondens
samt följackteligen hela provincens vahror och tilvärckningar
samt handel under sitt enevälde och disposition äga, och
genom et sådant hårdt seglations och handelstvång pvovintzens
invånare i armod och fattigdom samt landet omsider i ödesmål
sättja, publicum til en alt för stor och kännbar mistning,
hvaremot vid en friare och efter Lag och Förordningar reglerat
haudel och seglation, Vesterbottns lähn dageligen skulle stå
at uphielpas, inbyggarne förkofras och kronans inkomst förökas.
Vidare uplästes de Vesterbottniske och Norrländske städers
Fullmäcktiges til Riksens Ständer den 29 Nov. ingifne svar,
uppå det i dag upläste Stockholms Riksdags-Fullmäcktiges
Memorial, hvarutinnan bemelte Norrländske städers Fullmäcktige
sig yttra at Stockholms stads Memorial voro allenast et
uprepande af hvad tilförene blifvit moverat, och verserade
allenast uti peripherien af saken utan at röra sieltva centrum
eller nodum rei; kunnandes af Stockholms stad HandelsOrdinantien
och de åberopade Privilegier och Resolutioner sa
myckit mindre vid denna qusestionens afgiörande brukas til
272
Dec. 2. Norrländska städernas handel.
något skiälil, som frågan just här blifver, om icke bemelte
Ordonance och Privilegier för en hel provinces samt hela
rikets nytta skuld skiähligen böra ändras och rättas; eij til
at förtiga at tvång strider emot all handels art och natur
samt at de Norrländske städer genom samma tvång råkat i
fattigdom och aldrig lära kunna uprättas, med mindre en
billig ändring härutinnan skier; hvilcken de Norrländske städer
så mycket mera af Riksens Ständers rättvisa förvänta, som
Hr Landshöfdingen Gyllengrip klarligen vist at icke allenast
städerne utan ock hela provincien i annor händelse aldeles
måste ligga under, och aldrig komma i stånd at admittera
hvarjehanda sådane nyttige värk och hälsosamma inrättningar
som dersammastädes elliest kunde finnas tilfälle til; hvarvid
Stockholms Privilegier, hvilka K. Maij:t sig förbehållit efter
tidernes och omständigheternes omskiften at lämpa, eij kunna
ligga Riksens Ständer i vägen. Så har och Stockholms stad
aldrig vist det de Norrländske städers ansökning i sig sielf
voro oskählig och obillig, utan altid inhsererat den enda exceptionen
at den voro stridande emot Privilegierne; hvilcken
exception doch eij längre kan äga bestånd än så länge ingen
uti des tilständiga rätt derigenom lider, eller och den yppersta
lagen som är salus populi eij kränckt varder. Vidare som
af Stockholms Deputerade anföres at Stockholm genom denne
seglationsfrihet för myckit skulle lida och undergå, så svaras
härtil at Norrlandsstäderne eij mera än andre i riket äro förbundne
med sin undergång at befrämja en enda stads enskylte
nytta; icke eller kan Stockholms trefnad vara bygd på en så
slätt grund, at det utan et så stort handelstvång för de Norrländske
städer aldeles skulle gå under, kunnandes Stockholms
Borgerskap om de Norrländske retour-vahror framför andre
altid vara försäkrade, när de dem så skiähligen som andre
betala vilja. Sluteligen anföres at Skånske Allmogen, som
denna ansökning nu incaminerat, eij tiggt sig målsägande
rätt emedan han tält för sitt egit bästa, och åberopas hvad
i Besvärs-Deputationen ytterligare biifvit anfördt, med anhållan
at, i anseende til alla ofvan anförde skiähl, de Norrländske
städer den begiärte frihet af seglation må förunnas,
doch at hvad victualie-perzedlar beträffar de eij annorstädes
än til Stockholm måge vara lofgifne at föras.
Hr von Hökerstedt; Fundamentet hvaruppå fordne
Konungar så väl som i desse senare tider Riksens Ständer
Norrländska städernas handelsfrihet. 273
beständigt afslagit desse städer denna begiärte seglations- och
handelsfriheten är först at riksens retour-vahror, hvaraf Stockholm
debiterar två tredjedelar, måtte så myckit möijeligit
blifva vid en stapelstad, at således kunna hållas i skiähligt
pris, ty ju flere staplar ju flere kladdar, så at om en sådan
oinskränckt handels- och seglations-frihet skulle tillåtas, torde
Lubeck blifva stapeln för de Svenska retour-vahror i stället
at för det nu är Stockholm. För det andra är det skiedt i
anseende til Bergslagen, hvilcken Stockholm bör förse med
des nödiga behof och afsättja des jern, men sådant kan eij
skie om handelen af de Norrländske effecter drages ifrån
Stockholm. Eij eller hafva de Norrländske städer fog at besvära
sig öfver prisen, emedan de hela tiden fädt sine vahror
dyrare försälja i Stockholm än tilförene. I öfrigt är det intet
svårt at bevisa at en sådan handelsfrihet skulle föra ganska
farlige och svåre påfölgder med sig, icke allenast för Stockholms
stad utan ock för rikets allmänna handel.
Frih. Coijett: Man vet hvad brist och dyrhet i Skåne
är på trävircke och huru ringa deremot spannemåhlen giäller;
begge desse brister, hvilcka så hårdt trycka landet, äro hulpne
om fri handel med Norrland tillåtes; och lärer hvarcken Stockholm
eller den Svenska handelen derigenom kunna lida at
någre fahrtyg ifrån Norrland föra trävahror dit och spannemåhl
tädan. Jag beder Högh R. o. A. ville taga en hel provinces
tryckande nöd i behiertande.
Hr Landshöfdingen Gyllengrip förestälte nödvändigheten
och den ansenliga nyttan riket kunde hafva af desse
Norrländske provincers trefnad och förkofring, hvilcken doch
aldrig stodo at vinnas så länge bemelte provincer blefvo under
detta handelstvånget; men om detsamma uphäfdes så voro
säkert at icke allenast innom en kort tid berg- och andre
nyttige värck i ymnoghet skulle uptagas, handel och handtvärck
förkofras samt landet förbättras, utan ock til invånare
så tiltaga at i stället före K. Maij:t och cronan nu allenast
af Vesterbottns lähn hade et regimente infanterie, skulle samma
provintz til riksens tienst och försvar kunna hålla 2 resimenter.
Och som alla Privilegier böra jemkas och lämpas
til den almänna nyttan, så kunde Stockholms stads Privilegier
här intet ligga i vägen. Eij eller behöfde Stockholm
fruckta at de Norrländske producter skola gå til andra orter
enär Stockholm för dem ville gifva så god skiähl som de
Adelns Protokoll, 1734. II. 18
274 Dec. 2. Norrländska städernas handelsfrihet.
andre provintzer, det voro svårt at man i Stockholm för 2
tunnor tiära eij fiugo mer än 1 tunna spannemål tilbakars,
der man likväl i de andre provincer skulle kunna få dubbelt
quantum af spannemål, och bad Hr Landshöfdingen til slut
at R. o. A. ville gunstigt tilse, at Yesterbottn eij måtte blifva
längre i träldom under Stockholm.
Hr Bergenstierna: Provintzens upkomst och förkofring
bör på alt sätt befrämjas, men eij med Stockholms och hela
rikets skada och afsaknad; ty när igenom denna sökte handelsfrihet
och i brist af tilförsel här i staden blifver dyrhet, stadnar
den samma på Bergslagen, sedermera på jernet och omsidor
på hela riksens handel. Dessutan om desse Norrländske provintzer
skulle lämnas en oinskränckt frihet at gå med sine
trävahror hvart de ville, skulle storskogarne der sammastädes,
hvilcka redan äro nog angripne, snart blifva utödde.
Hr Landshöfdingen Gyllengrip sade sig ingen provintz
vara bekan dt, deräst ymnigare och bättre skog voro än i
Västerbottn, så at der jemväl voro tilgång på masteträd.
Hr Bergenstierna: Huru inne i landet är har jag eij
så noga kundskap om, men jag vet at vid siökanten skogen
nog är uthuggen.
Hr Wulfwenstierna: Här sökes ändring emot Privilegier,
skall den bifallas så bör saken noga skiärskådas. En
del af de Skånske städer torde med desse Norrländske vahror
vilja handla på Lubeck, men hvar och en lärer lätt kunna
begripa hvad åtskilnad det gior i Sveriges handels-balance
om en tolft Svenska bräder, en tunna Svensk tjära med mera,
säljas i Lubeck eller om de säljas i Cadix, at ej tala om den
skada och förderf Svenska skiepsbyggeriet och rederijerne
skulle lida om riksens handel på detta sättet blefvo styrd.
Eliest skulle ock härigenom knifven sättas på strupen på
Stockholm, hvilcket, om det saknar sine vanlige retourer, så
stadnar ock des vidt utsträckte handel til rikets största
skada som jag nyss sagt. Här talas myckit om Skåne men
jag hemställer, hvad lurendrägerier skulle icke under denna
prretext af handelsfrihet på Skåne kunna förelöpa til rikets
afsaknad och de Tyske vid Ostersiön belägne städers, som eij
höra under Sveriges crona, stora båtnad och fördel. I öfrigit
är det icke mindre uti billigheten än uti Förordningarne och
riksens oeconomiske inrättningar grundat, at för den allmänna
nyttans skuld visse orters handel är bunden och inskränckt.
Norrländska städernas handelsfrihet. 275
Man ser i Bergslagerne at visse sochnar med sine kohl til
visse bruk äro anslagne och til andre få de dem eij sälja.
Jag hemställer altså til Högh R. o. A:ns mogna ompröfvande
hvad farlige och skadelige påfölgder för hela riket en så eftertänckelig
ändring skulle med sig föra.
Hr Caspar von Böhnen: Regeringsformen säger at
alla städernes Privilegier kunna och böra jemkas, och bör för
Stockholms stads skuld en hel provintz eij gå under.
Hr von Hofstéen: Handels-Ordinantien sättes uti alle
de Norrländske städers Privilegier til fundament, uppå hvilcket
the sig grunda, och then samma betager them aldeles thenna
nu påstådde handelsfriheten; i öfrigit hemställer jag huruvida
man nu vill rubba den största stadens Privilegier, hvaraf den
öfver 100 åhr sutit i rolig possesion, och blifver frågan om
man kan röra en stads privilegier särskilt.
Hr von Böhnen fortfohr, at hvad lurendrägerier beträffar
så äro de samma eij at befara, ty ingen stad i Skåne
lärer kunna få til sig så mycket trävahror at den hinner dermed
fournera det kringliggande landet, myckit mindre at afskieppa
något til Lubeck eller andre främmande hamnar i Ostersiön.
Eij eller voro afseendet at förderfva Stockholms handel, hvilcken
derigenom eij voro ruinerad at någre fahrtyg om åhret gingo
från Norrland till Skåne med deras vahror och togo spannemål
derifrån tilbaka, hvarigenom likväl begge desse landsändar
märkeligen voro hulpne, i ty de förre på hvar tunna
tiära kunde vinna 9 och på hvar tolft bräder 5 dal. knit,
och Skåne deremot få någorlunda skiähl för sin spannemål
samt med skinnvahror och nödigt timber blifva hulpit, kunnandes
Skåne med timber och trävärcke ifrån Småland eij
blifva undsatt, dels i anseende til de månge både gamle och
nu nyligen anlagde jern- och andre bruk, som mycken skog
behöfva, dels i anseende til utskiepningen, som skier ifrån
West er wijk och Calmar, dels ock at det skulle falla för dyrt
at föra groft trävircke 10 til 12 mihl per ax(!). Åtminstone
kunde thetta eij afslås, at när Stockholm til sin nödtorft
voro försedt, någre Norrlands-fahrtyg fingo gå til Skåne med
byggningsvircke och sparrar. Hvad städerne Hudwigswald och
Hernösand beträffade, så ägde desamma redan Privilegier at
fritt segla både inn- och utomlands, hvilcke af Stockholms stad
eij kunde bestridas.
276 Dec. 2. Norrländska städernas handelsfrihet.
Det discourerades af åtskilige vid detta tilfälle, om icke
Stockholms Privilegier härutinnan kunde och borde jemkas,
hvilcket af andre åter emotsades.
Hr Wulfwenstierna: Skola städernes Privilegier jemkas
så bör det eij skie styckevijs; emedlertid säijer Regeringsformen
at de eij skola uphäfvas til sin varelse, och är frågan,
om sådant icke skulle skie i anseende til Stockholm, der en
sådan öpning gofvos i handelen.
Hr Iserhiel m: Emedan Regeringsformen säger at städernes
Privilegier skola öfverses, så hemställer jag om icke
detta ärendet kunde upskiutas til des sådant skier.
Hr von Böhnen: Det är nu siette Riksdagen som
härom blifvit tält och det aldrig kommit til värckställighet.
Gref Dohn a: Här äro tvänne ansenlige provincer och
en stad, igenom hvilcken de mäste penningar roulera, uti en
vigtig tvist; jag håller för ganska svårt at uti et plenum på
en så kort tid utreda och grundeligen afgiöra en så grannlaga
och angelägen sak, serdeles som Deputationen sig til intet
positift utlåtit, och hemställer til Högh R. o. A. om icke
K. Maij:t i underdånighet kunde anmodas at med Råds råde,
sedan vederbörande blifvit hörde, til vidare härutinnan så
lämpa, at provintzerne blifva hielpte och Stockholm intet
stielpt, då Ständerne vid nästa Riksdag med et vist slut
kunna afgiöra denna saken.
Hr Landshöfdingen Gyll en grip: Om saken eij nu afgiöres
så blifver en district af 150 mihls strand til en annan
Riksdag utan stapelstad, hvarigenom handelen, hvilcken elliest
hos oss kunde bibehållas, lärer draga sig til Archangel och
Norige; det är säkrare at til nästa Riksdag tillåta denna
sökte seglationsfriheten.
Hr von Hökerstedt: Om stapelrätts Privilegier skola
ändras, så böra någre af dem indragas, ty här äro för månge
stapelstäder och en del af dem för riksens handel skadelige,
men här begiäres nu at de skola förökas.
Hr Ehrencrona: Denna saken är af största vigt, eij
allena för Skåne utan ock för andre provintzer, och häfver
en del af Östergöthland härutinnan samma skiähl för sig som
Skåne, men som det är omöijeligit för oss at nu här jemka
städernes Privilegier, så bifaller jag Gref Dohnas mening, at
saken til nästa Riksdag må utarbetas då Ständerne med
trygghet sig häröfver kunna utlåta.
Norrländska städernas handelsfrihet. 277
Som en stor del af R. o. A. biträdde denna meningen, frågade
Hr Landtm, om Gref Dohnas proposition vinner bifall?
Hvartil svades Ja.
Hr Lillj e stierna: Jag anser denna sak såsom af högsta
vigt, ty billighet och rättvisa böra handhafvas och kunna af
inge Privilegier hindras. De Norrländske orters ansökning är
skiählig och billig och efter den grunden säger Regeringsformen
at Privilegierne böra rättas. Jag hemställer fördenskull
om icke den begiärte friare seglation til nästa Riksdag
kunde förunnas, då man kunde få se hvarutinnan de befarade
olägenheter och skadelige påfölgder skulle bestå; på en så
kort tid som 3 åhr lärer Stockholm eij kunna ruineras, och
befunnes då themia seglation skadelig, så kunde den igen inskränckas.
Frih. Coijett påstod at denna handel så må lämpas at
Skåne får någon hielp.
Gref Dohna: H. Maij:t blifver i underdånighet anmodad
detta så at jemka, at Norrland och Skåne blifva hielpte men
Stockholm eij stielpt.
Hr Langman: Hr Landshöfdingen Gyllengrip sade nyss
at om Vesterbottn får fri handel, kan icke allenast landet
uphielpas utan ock framdeles et nytt regimente der blifva
uprättat; fördenskull, så på landets som det nuvarande regimentets
vägnar, gior jag den reservation at fri handel och
seglation i Vesterbottn må tillåtas.
Hr von Böhnen hemstälte om icke i Resolutionen kunde
inflyta at de södre orterne måge niuta en fri seglation på
Norrland.
Hr Adlerbeth: Det är af R. o. A. faststäldt at saken
går til K. Maij:ts afgiörande med Råds råde; fördenskull bör
ock K. Maij:t och Rådet härutinnan fria händer lämnas, utan
at Deputationens Betänckande eller någon Resolution härutinnan
ligger i vägen.
Hr Ridderschantz: För några pleni-dagar giorde jag
det förbehåld at få efterfråga, hvad som gifvit Secreta De
putationen
anledning til den då giorde frågan huru förhållas
skall när uti Deputationen 2 Stånd stadna uti en mening
och 2 Stånd i en annan, och som måhlet har kunnat röra
Regeringsformen så begiär jag at det må upgifvas, jag kan
eij se hvarföre vij icke skola få del deraf.
278 Dec. 2. Norrländska städernas handelsfrihet.
Hr Landtm.: R. o. A. hafva redan resolverat at på
sådan händelse måhlet til plena bör upgifvas, och kommer
detta i nästa Instructionen för Secreta Deputationen at inryckas.
Frih. Coijett: Saken var eij af den vigt at Deputatiouen
höll för nödigt den samma til plena referera, i öfrigit
är Hr Ridderscliantzes proposition billig.
Hr Adlerbeth: Här berättas at Deputationen eij funnit
saken af den vigt; skulle nu R. o. A. falla på den tanckan
at låta upgifva måhlet, så böra ock de andre Stånden härom
notificeras, hvarigenom vij förlora tiden. Ar icke bättre at
vij företaga Contributions-värcket, på det vij med Riksdagsarbetet
måge komma til slut.
Hr Ridderschantz och flere anhöllo at Hr Landtm.
ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade om Hr Ridderschantzes giorde
föreställning vinner bifall?
Hvartil svarades med Ja och Neij.
Hr Adlerbeth: Här svaras ja och neij. Ar icke bättre
at vij taga oss något annat före ?
Hr Ridderschantz sade sig härmed vara nögd, allenast
denna des giorde föreställning sedan kommer före.
Emedlertid var i anledning af R. o. A:ns tagne Resolution
öfver de Norrländske städers sökte handels- och seglatiousfrihet
Extractum Protocolli upsatt, hvilcket nu uplästes och
approberades.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 2
December 1734.
S. D. Låto R. o. A. sig föredraga Riksens Ständers
Allmänna JBesvärs-Deputations Betänckande öfver 89 § uti
Allmogens Allmänna Besvär vid denna Riksdagen angående
friare seglation och handel för vissa städer uti Oster- och
Vesterbottn samt Vester-Norrland på andre siö- och stapelstäder
än Stockholm; hvarjemte uplästes Stockholms stads
Fullmäcktiges, Hr Landshöfdingen Gyllengrips och de Norrländske
städers uti detta ärendet ingifne Memorialer. Och
som R. o. A. funno denna saken af en så stor vigt och så
granlaga beskaffenhet, at densamma för Riksdagens nu instundande
slut af Riksens Ständer eij uptagas, skiärskådas
och afgiöras kan, altså stadnade R. o. A. i det slut at ofvanbemelte
Betänckande tillika med de öfrige documenter til H.
Allmänna bevillningen.
279
K. Maij:t i underdånighet upgifvas, med lika underdånig anhållan
det täcktes H. K. Maij:t, sedan Collegierne och alle
vederbörande blifvit hörde, med Råds råde i nåder härom så
förordna som med det allmänna bästa och hvar och ens
rättighet kan enligit pröfvas. Hvilcket med de öfrige resp.
Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Som nu det af Ståndens Deputerade upsatte Projectet
til en allmän bevillning och afgift för nästkommande åhr 1735
och de följande åhren til nästa Riksdag var inkommen, altså
begyntes med des upläsande.
Vid 2 § påminte Gref Dohn a at det voro christeligit
det de pensioner och gratialer sluppa 4 procents-afgiften,
som eij öfverstiger 300 dal. smt,
hvilcket af R. o. A. bifölls.
Vid 4 § hemstälte Hr Ehrencreutz om icke afgiften
för det jern som giutes, til något vist bör determineras.
Hr Ehrencrona föreslog om icke de Bruksägare, som
hafva giutningar, kunde taxeras i proportion lika emot den
afgift som utgår af jernbruken, nemligen 6 dal. smt af hvart
hundrade skieppund, men messingsbrukstilvärckningen taxeras
särskilt af Bergs-Collegio til en skiählig afgift.
Hvartil R. o. A. likaledes gofvo theras bifall.
Vid 8 § tyckte Hr Hellenstierna at änckor eij böra
taxeras til någon afgift med mindre de äga 50 dal. smts inkomst.
Hvartil svarades at § är härutinnan klar.
Frih. Johan Hamilton: Uti ingressen bör införas at
denna afgift til rikets allmänna nödtorfter bör användas.
Gref Dohn a: Jag har vid hela denna bevillningen intet
annat at påminna än som den länder til det allmänna bästa,
så är jag villig om det behöfves at gifva mer.
Hr Hellenstierna: Yij gifva dubbelt emot Borgareståndet.
Hr Ehrencrona: Yi håfve eij kunnat komma längre
med de audre Stånden än det de sielfve beviljat.
Hr Hellenstierna frågade om under drängar officerarnes
munsterdrängar böra vara begrepne, hvarom han sade
sig vilja hafva uplysning och begiärte at införas måtte: officerarnes
munsterdrängar eij härunder begrepne.
Frih. Johan Hamilton och Hr Ridderschantz sade
at det eij lärer vara R. o. A:ns intention at denna bevillning
allenast til Försvarsvärcket skall användas.
280
Dec. 2. Allmänna bevillningen.
Hr Ehrencrona: Detta hafva alla de andre 3 Stånden
praecaverat och eliest ingå de eij bevillningen.
Hr von Blixen: Jag har inga penningar af H. K. Höghet.
Alla 4 Stånden hafva tillagt honom en åhrlig summa; om nu
hela bevillningen allenast til Försvarsvärcket användes, tor
han kanhända intet få.
Hr von Böhnen: Denna quaestion är nu onödig, ty här
regleras en contribution och eij något statsvärck. StatsDeputationen
måste väl för H. K. Höghet utse de medel
som Ständerne honom tillagt; så sticka eij eller uti denna
afgift alla riksens medel.
Hr Fock hemstälte om icke officerarne som betala af
sin lön böra slippa at betala för munsterdrängar.
Hr Ehrencrona: Kan icke på alla drängar af större
lön och anseende sättjas 1 dal. smt, så at det blifver för
cammartienare, laquajer, cammarpigor öfver alt 1 dal. smt?
Detta bifölls af R. o. A.
För torpare i Finland beviljades 8 öre smt.
I öfrigit bifölls förbemelte Bevillnings-project och upsattes
i anledning af det som härvid faststäldt blifvit följande
Resolution, hvilcken sedan den för R. o. A. var upläst skrefs
på Documentet.
Resolutio: Bifallit i öfrigit, allenast at uti 2 § utsättes
det pensioner, gratialer och benådningar böra öfverstiga tre
hundrade dal. smt, så framt af dem 4 procent skola betalas;
och at den 4 § således ändras at de bruk som giuta stycken
etc. tillika med ankarebruken taxeras i proportion lika emot
den afgift som utgår af jernbruken, nemligen sex dal. smt af
hvart hundrade skeppund, men messingsbruks-tilvärckningen
taxeras särskilt af Bergs-Collegio til skiählig afgift. Så kommer
ock följande således at rättas och införas: »För alla ståndspersoners
betiente af större lön och anseende betalas en dal.,
för cammarpigor 1 dal. och för torpare i Finland åtta öre smt.»
Frih. Bennett giorde det förbehåld at som R. o. A. nu
bevilja för sine torpare, så bör sådant eij lända til praejudicat.
Frih. Coijett: Här säges at Secrete Utskottet skall
hafva kullslagit hvad H. K. H. Hertigen af alla 4 Stånden
tillagt blifvit. Jag har för min del i anseende til denne Herren
gerna samtyckt til hvad som blifvit beviljat.
Hr Ehrencrona: Jag kan eij veta hvarifrån sådane berättelser
komma, H. K. Höghet är ju upförd på staten.
Sekr. Deputationen. Grefvinnan Skyttes arfvingar. 281
Hr von Hökerstedt: Här äro ju flere medel i riket än
denna bevillningen: man måste söka at giöra de andre medlen
för H. K. Höghet tilräckelige.
Hr Ridderschantz sade at som Hr Landtm, uppå des
begiäran nyligen behagat giöra frågan om Secreta Deputationen
skulle upgifva måhlet, hvilcket gifvit anledning til des
giorde fråga, och dertil blifvit svarat ja och neij, så kunde
han påstå votering, men på det Riksdagen härigenom eij må
uppehållas, begifver han sig denna gången ifrån votering, doch
med det förbehåld at i fall Riksdagen längre skulle utdragas
än nu faststäldt är, han då må påstå votering i denna saken,
eller ock at det må stå honom eller en annan öpet at vid
nästa Riksdag det giöra.
Hr Seulenberg påstod at han eij begifver sig ifrån votering
härutinnan, och at om det eij skier nu, det må skie
en annan gång.
Hr Landtm.: Jag hemställer R. o. A. om de häröfver
vilja votera, om det icke må skie straxt.
Litet derefter och emedan R. o. A. ännu härom discourerade,
gaf Hr Seulenberg tilkänna at han begifver sig ifrån
votering med samma förbehåld som Hr Ridderschantz det nyligen
giordt.
R. o. A. skildes åt.
Den 3 December.
Hr Landtm, anmälte at åtskillige af R. o. A. åstunda
det Protocolls-Deputationens Betänckande öfver framlidna Grefvinnan
Maria Skyttes arfvingars inkomne besvär angående
uppehåld med liquidationers utgifvande öfver Grönsö och
Strömsrums-godsens räntor, må upbrytas; och som R. o. A.
bärtil samtyckte, altså upbröts bemelte Betänckande.
Sedan företogs den af Halländske Allmogen sökte fria
seglationen och uplästes 105 § af Allmogens Allmänna Besvär,
hvilcken i Besvärs-Deputationen således blifvit projecterad at
Allmogen i Halland, i anseende til bemelte lähns besynnerliga
egenskap samt slätta tilstånd til åcker och äng samt i förmågo
af förr undfångne Kongl. Resolutioner, måge idka och
bruka fri seglation på Dannemarck med the i samma Resolutioner
namngifne vahror, och theremot utur första handen sig
282 Dec. 3. Halländska allmogens seglation.
tilbyta sådane råämnen och rudimaterier som them nödige
och omistelige äro til the handaslögders understöd och vidmackthållande
som ther i länet förfärdigas.
Vidare uplästes uti samma sak Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 28 sidstledne Sept., Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 5 Oct., Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 15 Oct. med det bifogade Halmstads och Warbergs
Riksdags-Fullmäcktiges Memorial af samma dato, Riksens Ständers
i denna sak til H. K. Maij:t upgifne underdåniga Memorial
af den 16 Oct. 1723 derutinnan Ständerne, i anseende til de
andragne skiähl och omständigheter, förmäla sig eij kunna
styrcka til denna begiärte seglations-friheten. Sidst uplästes
Borgareståndets Extractum Protocolli, angående bemelte seglationsfrihet,
dat. den 16 Nov. sidstledne.
Hr von Hökerstedt gaf R. o. A. vid handen huruledes
åhr 1727 då Halländske Allmogen giordt äfven denna ansökning
och sig besvärat, at städerne eij voro i stånd dem med
de til deras handslögder nödige ämnen at förse samt at de
rudimaterier som i städerne funnos af Borgerskapet för högt
blefvo dyrkade, Commerce-Collegium i underdånighet styrckt
H. K. Maij:t dertil at i fall Borgerskapet sig icke behörigen
förser med skinn-to och flere dylike för Allmogen nödige
vahror, så at landet för skiähligt pris derpå kan hafva tilgång,
K. Maij:t då i nåder ville lämna Halländske Allmogen
en skiählig handelsfrihet på Dannemarck, doch at samma
handel måtte skie igenom stapelstäderne. Fördenskull och
som Halländske Allmogen ännu finner sig föranlåten at föra
samma besvär och des manufacturer så väl för provincen som
riket i gemen äro nyttige, hemstälte Hr von Hökerstedt om
icke hos K. Maij:t af Riksens Ständer i underdånighet kunde
anhållas at med Råds råde härom så förordna som ofvan förmält
är.
Landshöfdingen i Halland Frih. Bennett androg häremot
at et sådant föranstaltande eij lärer vara tilräckeligit
at ställa Allmogen klagelöse och rädda provintzen ifrån den
kraftlöshet, hvari den lärer förfalla, om Allmogen som har
at bruka en svag åkerjord eij med sine händers arbete får
förtiena penningar. Man hade genom förfarenheten redan sedt
at Borgerskapet i städerne eij fullgiordt det af K. CommerceCollegio
föreslagne vilkoret, eij eller voro någon liknelse at
sådant hädanefter lärer skie. Så kunde man ock i detta
Halländska allmogens seglation.
283
fallet med säkerhet trygga sig vid Högstsal. K. Maij:t Konung
Carl XI:tes Allmogen i Halland gifne Privilegier på fri seglation,
emedan högstbemelte konung var en god och stor hushållare,
och hvad som eftertänckeligast voro så stodo at befara
det i fall Allmogen genom fri seglation eij får tilfälle at
skaffa sig nödige rudimaterier och genom deras uparbetande
förvärfva sig något til uppehälle och cronoutlagors betalande,
hvilcket jordbruket allena eij kan fournera dem, så lärer
denna provintz, hvilcken nu består af 1,600 hela hemman,
innan tijo ahrs förlopp eij mera än til 1,600 fierdingar vara
bebodd.
Hr W ulfvv en st ier n a: Som Riksens Ständer detta ärendet
vid 1723 åhrs Riksdag med mogit betänckande öfverlagt, men
eij funnit rådeligit at styrcka H. K. Maij:t til en sådan seglationsfiihet,
så synes betänckeligit at giöra ändring uti det som
efter sakens noga skiärskådande af samtelige Stånden då faststäldt
blifvit; serdeles som de vahror hvilcke Allmogen ifrån
Daumarck vill afhämta, nemligen hampa, lijn med mera, eij
äro Danske producter och skulle således med rikets skada
blifva tagne utur andra handen, der efter all handelsmaxime
det voro långt bättre at samma vahror ifrån de Lifländske
orter, och således utur första handen, af våre köpmän afhämtades.
Dessutan kan eij annars vara än at under en
sådan handelsfrihet et stort försnillande af K. Maij:ts och
cronans tull förelöper, hvilcket och ibland flere skiähl varit
orsaken at samma frihet, som Allmogen tilförene varit förund,
blifvit indragen; och är det i öfrigit landtmannens syssla at
skiöta sin åcker och äng men eij at befatta sig med handel,
hvilcket senare är borgarens näring, för hvilcken han gifver
skatt och skuld.
Hr von Böhnen; Halmstad är en sa slätt stapelstad
at den knappt äger en båt, myckit mindre något tienligit
fahrtyg at ifrån Riga och de orterne afhämta någre vahror;
och hvad Allmogens seglation beträffar, så kan landet i anseende
til des magra åckerjord utan den samma eij bestå.
Så länge de ägde denna frihet var provintzen i et förmögit
tilståud, den enda byen Onsala ägde åtskillige Spaniefahrare
och fournerade sielfve stapelstäderne med vahror, landet kunde
vid påkommande krig gå cronan med et stort antal väl öfvat
och förfarit siöfolck tilhanda och drogs en myckenhet af Danske
penningar in til invånarnes bästa. Deremot är det nu helt
Dec. 3. Halländska allmogens seglation.
utmärgladt, inge penningar ibland folcket och fattigdomen så
stor at en del af invånarne söka sig öfver til Dannemarck,
en del måste om vinteren gå til Skåne och tröska at förskaffa
sig födan. Och desse äro de omständigheter som föranlåtit
Allmänna Besvärs-Deputationen at bifalla Allmogens
begiäran.
Frih. Coijett: Det är alt sedan 1723 ahrs Riksdag
blifvit sagt at Borgerskapet skulle förse sig med sådane nödige
vahror och lämna dem till Allmogen för skiähligt pris, men
sådant är alt hitintil eij skiedt; emedlertid tager landet åhrligen
af och blottas på nödigt manskap, fördenskull synes
härvid ingen annan hielp vara än at Allmogen i denna sin
skiähliga åstundan villfahres.
Gref Dohn a föreslog om icke detta ärendet, på samma
sätt sorn med de Norrländske städers sökte seglationsfrihet
skiedde, til K. Maij:ts afgiörande med Råds råde kunde hemställas.
Frih. Bennett uprepade å nyo til en del hvad han tilförene
andragit och hemstälte ytterligare om för sex köpmän
skuld, som i alla Halländske städer voro och hvilcka näppeligen
för köpmän anses kunde, det voro billigt at en hel provintz
gingo under; hvilcket han sade sig vara förbunden Högh
R. o. A. at vid banden gifva på det i framtiden, och när
förfarenheten besannar des ord, han må vara utan alt ansvar,
hvarföre han i högsta måtto påstod at landet med den
sökte seglationsfriheten måtte uphielpas och des undergång
förekommas.
Hr von Hökerstedt: Jag kan på mitt samvete intet
annat finna än at Allmogen härutinnan bör liielpas, men sådant
måtte skie uti sin rätta ordning; fördenskull hemställer jag
om icke ärendet kan lämnas til K. Maij:ts afgiörande med
Råds råde, på det sätt som med Hallands uprätthållande och
det allmänna bästa kan enligast pröfvas.
Hr Ehrencrona: Städerne äro för landet och eij landet
för städerne, fördenskull bör K. Maij:t i underdånighet anmodas
at, så framt städerne eij kunna visa det de äro i stånd
at förse landet med de omtalte nödige vahror, den begiärte
seglations-friheten Allmogen då lämnas.
Hr von Böhnen: Städerne äro eij i det ståndet emedan
der inge köpmän äro, som äga förmögenhet at drifva en rätt
utrikes handel.
Halländska allmogens seglation.
285
Hr Carl Wennerstedt sade sig i öfrigit bifalla Hr
von Hökerstedts föreställning, allenast det tillägges at R. o. A.
eij finna staden Halmstad i stånd at förse landet.
Hr Wulfclo: Igenom sakens hemställande til K. Maij:t
utdrages tiden ty ärendet måste då å nyo uptagas och vederbörande
på alla sidor höras, hvilcket eij så snart kan låta
sig giöra; emedlertid lider landet och kan så af sig komma
at det svårligen lärer kunna uprättas. Hvilcken des utlåtelse
Hr Wulfclo begiärte måtte föras til Protocollet.
Hr Landtm, gick neder i Secrete Utskottet och trädde
Frih. Ungern med R. o. A:ns tilstädjelse til bordet, at under
Hr Landtmms frånvaro föra directionen.
Hr von Böhnen: Man kunde tillägga at den som först
upbygger Spaniefahrare skall och få seglations-friheten, antingen
det då blifver Allmogen eller städerne.
Hr Lagercrantz: Detta, är eij tilräckeligit ty Allmogen
kan på en sådan ovisshet eij ingå uti et så stort förlag. Det
är mycket billigare och, så framt Halland på folck och medel
eij aldeles skall utblottas, jemväl nödigt at straxt bifalla Allmogens
skiähliga begiäran. R. o. A. behagade eftertäncka at
i landet är ingen indelning och at således alle räntorne i redbare
penningar utgå, hvaraf händer at åhrligen öfver 50,000
dal. sint utdragas utan at deremot någre contanter inflyta,
samt inbyggarne af den svaga jordmånen eij kunna bestå om
de icke sättjas i stånd at med sin idughet och händers arbete
upfvlla bristen.
Sedan ännu något ytterligare härom var discourerat, frågade
Frih. von Ungern om då R. o. A. behaga bifalla den
105 § i Allmogens Besvär, angående Halländska Allmogens
seglations-frihet, sorn den i Allmänna Besvärs-Deputationen
blifvit projecterad?
Hvartil svarades Ja.
Fortfohrs altså vidare med föredragande af de uti BesvärsDeputationen
upsatte Resolutioner på Allmogens Besvär:
3 §, angående Chartse Sigillatae afgilten för Allmogen,
bifölls.
16 §, angående luderplatzar, bifölls.
6 §, angående löst och strukit måhl samt alt stoppandes
och skakandes afskaffande, upsköts til des Förordningen om
mått och vigt blifver igenomsedd, hvaräst härom kommer at
stadgas.
286
Dec. 3. Allmogens besvär.
34 §, angående qvarntulls-spanneinåhlens betalande i
Skaraborgs lahn, bifölls.
Uppå 82 § af Allmogens Besvär, huruvida de af Allmogen
som hafva frihet at segla med sine båtar och skutor
behöfva taga pass, resolverades nu af R. o. A. sålunda, at
emedan Crono-Betienterne eij utgifva någre pass utan allenast
attester at det är egen afvel, på det ingen landthandel må
drifvas, altså finna R. o. A. at med passtagande bör förblifva
som redan förordnat är; kunnandes Förordningen om
segelfahrt i olaga hambnar, hvilcken endast har sitt afseende
på utrikes handel, icke hit lämpas.
Ofver 96 §, angående Rusthållarnes i Skåne giorde ansökning
at hvad utskrifningspenningarne i Skåne beträffar vid
1695 åhrs Reglemente blifva bibehåldne, hvilcken § då den
förre gången föredrogs likasom den föregående 82 til närmare
öfverläggande blef utsatt, stadnade R. o. A. nu i följande slut:
at § bifalles, allenast at näst orden »handhafde blifva» tillägges
»hvarunder deras drängar doch eij begripas» aldenstund
K. Maij:t och cronall uti sine tilständige inkomster elliest
skulle lida en alt för stor afsaknad.
Sidste § af Allmogens Besvär, angående liandhafvandet
af K. Maij:ts nådige Resolutioner samt deras värckställande
som de i bokstafven lyda, bifölls af R. o. A.
Sedan uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den
14 November, hvarmedelst til Riksens Ständers benägna bifall
och samtycke anmäles tvenne project til Resolutioner uti deras
Besvär, hvilcke för tidens korthet skull i Besvärs-Deputationen
eij kommit at öfversees; varandes det första af innehåld at
intet härad i riket må undandraga sig at utse och underhålla
Fullmäcktige vid Riksdagen eller ock med et eller flere
härader sig therom sammansättja, så ock at hvarcken påstbönder
och brefbärare eller andre sorn efter förre K. Förordningar
böra erlägga herredagspenningar, såsom Danviks
och Academie bönder med flere, måge sig therifrån undandraga.
Det andra, at de crono- eller cronoskattehemmans åboer
i Väster-Norrland, som til landets upodling något nybruk af
den oskipte utmarken uptaga vilja, måge, enär tilräckeligit
utrymme för de öfrige grannarne äfven dertil finnes, oqvald
få sielfva nyttja hvad de således med egen möda allena upodlat,
til des grannarne jemväl dylikt nybruk uptagit och så
Norrländska städernas handelsfrihet.
287
häfdat at det emot den förras svara kan, då laga delning uti
den af begge upbrukade utmarken hemmanen emellan skie bör.
R. o. A. stadnade häröfver i följande slut: At såsom
desse tvänne paragrapher uti Besvärs eller någon annan Deputation
eij blifvit uptagne och skiärskådade, eij eller vederbörande
hörde blifvit, altså finner R. o. A. at bemelte paragrapher
nu eij uptagas kunna. Hvilcken Resolution, sedan
den för R. o. A. var upläst, skrefs på Bondeståndets Extractum
Protocolli.
Anmältes Expeditionerne n:o 157 til och med n:o 170.
Uplästes Hr Landshöfdingen Gyllengrips til Högh R. o. A.
ingifne Memorial af den 18 sidstledne Nov., derutinnan Hr
Landshöfdingen anförer at som han, icke allenast i underdånighet
hos H. K. Maij:t utan ock hos Riksens Ständers
Cammar-Oeconomie- och Commerce- samt Allmänna BesvärsDeputationer,
andragit de skiähl och omständigheter som styrcka
til en friare seglation och handel för Västerbottns lähn på
inrikes orter, så häfver ock hos K. Maij:t Hr Landshöfdingen
på landets vägnar en underdånig ansökning giordt om stapelrättighets
erhållande til en utrikes fri handel för detta til
mer än 100 mihl sig sträckande landet, och altså til stapeloch
stadsrätts erhållande i underdånighet föreslagit en med
serdeles god hambn derstädes försedd ort, Ratan benämd, enligit
bilagan Lit. A. Skählen hvaruppå Hr Landshöfdingen
denna sin ansökning grundar äro icke allenast skogens ymnoghet
som kan gifva tilfälle til såg- och andre nyttige värck,
utan förnämligast de i samma provintz til ansenlig myckenhet
befintelige gode malmarter, til hvilckas uptagande åtskillige
både in- och utländske män deras medel använda skulle, så
framt dem fri handel och utskieppning med tilvärckningen,
som andre mindre provincer i riket äga, förunde blefvo, hvilcket
at bestyrcka en Svensk i Amsterdam boende borgares härom
ingifne Memorial sub Lit. B. bilägges. Och som således hela
denna nordiska delen af riket, eij mindre än den södre, utur
des öde skulle blifva uparbetad, altså förmenar Hr Landshöfdingen
at den härtil nödige seglations- och handelsfriheten
af ingen desinteresserad lärer kunna emotsäijas, i synnerhet
som derigenom handelen icke allenast af landets egne utan
ock af de Ryske vahror alt ifrån Archangel samt af de Norrske
ifrån Wardehus och Trondhem riket til godo komma skulle, genom
en fri ut- och inrikes seglations och handels förunnande åt
288 Dec. 3. Norrländska städernas handelsfrihet.
någon ort i Västerbottn, såsom hvarifrån de samme beqvämJigare
än ifrån ofvanförmälte orter til andre länder sedan
transporteras kunde. Giörandes sig Hr Landshöfdingen i anseende
til alt sådant försäkrad at Högh R. o. A., af ömhet
och kiärlek för rikets allmänna välstånd, genom underdånig
föreställning til H. K. Maij:t detta eij til des enskylte utan
hela fäderneslandets tienst och nytta ländande ärende understöja
lära.
Såsom denna ansökning befants hafva mycken gemenskap
med den af de Norrländske städer begiärte seglationsfriheten,
hvilcket, ärende til K. Maij:ts afgiörande med Råds
råde R. o. A. i underdånighet hemstält, altså fants bäst densamma
likaledes til K. Maij:ts ompröfvande med Råds råde
samt skyndesamma afhielpande i underdånighet at hänskiuta.
I anledning hvaraf följande Resolution upsattes, hvilcken, sedan
den för R. o. A. var upläst, skrefs på Memorialet.
Resolution: R. o. A. hålla före at detta til K. Maij:t i
underdånighet upgifves, med lika underdånig anhållan det
täcktes K. Maij:t med Råds råde, sedan alle vederbörande
blifvit hörde, detta angelägne ärendet med skyndesamt slut i
nåder afhielpa.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af den 2
December, hvarutinnan til de andre respective Stånden hemställes
at som det för samtelige Riksens Ständer högst angelägit
är, at Riksdags-sysslorne på alt möijeligit och skiähligt
sätt måtte afkortas, och det under varande Riksdag är omöijeligit
at så noga undersöka alla förekommande omständigheter,
thet fördenskull the som någre förslag vilja vid handen gifva,
til landets bättre cultur eller til rättvisans beqvämligare handhafvande
med flere inrättningar som kunna förmenas tiena til
det allmänna bästas befordran, sådane förslag hos H. K. Maij:t
i underdånighet angifva böra, då, sedan vederbörande Collegier
och Landshöfdingar med flere äro hörde, ärendet är myckit
mera mogit at vid en Riksdag, så framt H. K. Maij:t skulle
finna thet samma af then vigt och thet til Riksens Ständer
remitterar, kunna afgiöras, och at härom en punct i Riksdagsbeslutet
införas må.
Såsom R. o. A. funno arbetet vid Riksdagarne på thetta
sättet för Ständerne myckit kunna förminskas, i ty at ärenderne
förut blifva tilredde och utarbetade, altså biföllo R. o. A.
thenne af Prästeståndet giorde föreställning.
Öfv.-l. Ruhls ansökan. Tacksägelse till drottningen. 289
Sedan uplästes och justerades följande Extractum Protocolli,
hvilcket i anledning af R. o. A:ns fattade slut upsatt
blifvit.
Extract utur Prococollet som holts hos R. o. A. den 30
Nov. 1734.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande huruledes under
Riksdagarne Hrr Riksens Råd icke allenast medelst de månge
och angelägne öfverläggningar som då förekomma, mera möda,
omsorg och besvär uti sine vigtige ämbeten, utan ock större
omkostnader än elliest vidkännas måste; fördenskull och som
dessutau Hrr Riks-Råden icke allenast til Riksdagen äro kallade
utan jemväl Riksdagsbeslutet underskrifva, pröfvade R. o. A.
skiähligt at välbemelte Hrr Riks-Råd, icke mindre än andre
Riksdagsmän, Riksens Ständers den 1 sidstledne Oct. tagne
Resolution angående betalning af innestående lönings-liquidationer
böra til godo niuta, hvilcket med de öfrige respective
Stånden välment communiceras. Actum ut supra.
Och bifölls bemelte Extractum Protocolli i öfrigt, allenast
at uppå Frih. von Rosens giorde påminnelse til skiähl ännu
tillädes at Hrr Riksens Råd icke allenast til Riksdagen blifva
kallade, utan ock Riksdagsbeslutet underskrifva.
Vid detta tilfället framträdde Hr Ofverst-Lieutenant Ruhl,
anhållandes hos R. o. A. at som han för emellan komne hinder
eij vid Riksdagens början sig här kunnat infinna, men icke
des mindre eij utan bekostnad sig sedermera instält och här
såsom Riksdagsman på en dyr ort sig måst uppehålla, det
ville Högh R. o. A. unna honom des benägna föreskrift at
äfven som de andre Riksdagsmännen få hälften af sine innestående
lönings-liquidationer utbetalt.
R. o. A. samtyckte härtil, och kommer härom et Extractum
Protocolli til de andre Stånden at afgå.
Sedan uplästes Ståndens utlåtelser öfver R. o. A:ns Extractum
Protocolli af d. 25 Nov., hvarutinnan Stånden icke
allenast bifalla R. o. Arns föreställning angående en underdånig
tacksäijelses afläggande til Hennes Maij:t Drottningen
igenom en ansenlig Deputation, utan och hemställa om icke
til beständigt och vördsamt minne af Hennes K. Maij:ts milda
och rättvisa styrssel under vår nådigste Konungs frånvaro och
vistande i des arfländer en härtil lämpelig medaille slås måtte.
R. o. A. förklarade at denna af de öfrige Stånden berömmeligen
gifne anledning til deras undersåtelige och kiär
Adelns
Protokoll, 1734. II. I*'
290
Dec. 3. Klädedrägter.
leksfulla vördnadsbetygande, med R. o. Arns redan härom
hyste upsåt aldeles öfverensstämmer.
Det i anledning af R. o. A:ns fattade slut öfver CammarOeconomie-Deputationens
Betänckande, angående oombytelige
moden på klädedrägter, upsatte Extractum Protocolli uplästes
til justerande och giordes thervid ingen annan påminnelse än
at nu tillädes at på lifråckar må bäras en eller två rader
knappar efter hvars och ens behag, lydande bemelte Extractum
Protocolli som följer:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 30
Nov. 1734.
S. D. Låto R. o. A. sig föredraga Cammar-Oeconomieoch
Commerce-Deputationens Betänckande angående oombytelige
moden på klädedrägter, hvilcket med de tillika upviste
profmodeller på en manfolcks så väl lif- som sourtout-råck
och väst af R. o. A. bifölls. Doch funno R. o. A. derjemte
at som månge redan kunna vara försedde med flere efter det
nu brukelige modet giorde kläder, än at de samma innan nästa
Riksdags slut hinna utslitas, at fördenskull tillåteligit vara
må sådane redan förfärdigade klä,der, allenast de genast af
Magistraterne i städerne och af Crono-Betienterne på landet
blifva stämplade, så länge bruka som hvar och en behageligit
och lägligit är; och som med de dyrbare fodren af sammet och
siden en eij ringa öfverflöd föröfvas, altså hålla R. o. A. före
det under manfolcks kläder alla sammets- och sidenfoder, som
i landet eij tilvärckade äro, böra vara förbudne. I öfrigt hålla
R. o. A. före at på lifråckar må bäras en eller 2 rader knappar
efter hvar och ens behag. Hvilcket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Så uplästes ock för R. o. A. följande Extractum Protocolli,
hvilcket, emedan dervid inge påminnelser blefvo giorde,
af R. o. A. bifölls.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 29
Nov. 1734.
S. D. Uplästes det i Riksens Ständers Cammar-Oeconomie-
och Commerce-Deputation upsatte project til en ny
Chartae Sigillat® Förordning, tillika med det ärbara Bondeståndets
Extractum Protocolli af den 15 i denna månaden angående
så väl Allmogens som ryttares, dragoners, knecktars
och båtsmäns samt tienstefolcks befrielse ifrån alla i bemelte
project utsatte afgifter; och biföllo R. o. A. i öfrigt ofvan
-
ChartEe-Sigillatse-Förordningen.
291
bemelte project allenast at hvad som uti den 2 § om Chart®
Sigillatse afgiftens erläggande för fastebref förmäles til samma
quantum utsättes, som den 7 § angående contracter stadgar.
Den 9 § inrättas sammaledes efter förbemelte 7 §.
12 §. R. o. A. hålla före at ryttare, dragoner, soldater
och båtsmän ifrån Chartse Sigillatse afgift för afskieds- och
resepass böra befrias.
17 §, beträffande afgiften för lysningszedlar, bifölls i öfrigit;
doch håller R. o. A. före at de af Allmogen samt ryttare,
soldater, dragoner och båtsmän, hvilcke jemte sine torp äga
eller och antaga hemmans bruk, betala för lysningszedlar 16
öre sint, men de ryttare, soldater, dragoner och båtsmän, hvilcke
utom sine torp inge hemmansbruk hafva, så väl som torpare
betala allenast 8 öre smt; hvartil R. o. A. förmodar det ärbara
Bondeståndet för sin del så myckit villigare lära samtycka,
som de igenom R. o. A:ns yttrade tanckar öfver den
18 § ifrån den ansenligaste delen at Chartse Sigillatse afgiften
komma at befrias.
18 §. Såsom R. o. A. altid äro benägne at på alt giörligit
sätt bidraga til det som kan lända det ärbara Bondeståndet
til lisa och lindring, altså finner R. o. A. denna §
således böra inrättas: At Allmogens suppliquer, ansökningar,
besvärs-skrifter och förklaringar, som ingifvas hos H. K. Maij:t,
K. Collegier, Domstohlar eller Executorer, från Obart® Sigillat®
afgiften skola vara befriade, men för den skattejord och
ägendom, som antingen genom köp, arf, gåfva eller testamente
förvärfvas, bör denna afgiften efter summan och den
proportion, som 9 § i denna Förordning innehåller, betalas;
hvilcket alt om ryttare, dragoner, soldater och båtsmän jemväl
kommer at förstås.
19 §. Som det i denna § föreslagne sättet til upbörden
af Chart® Sigillata afgiften eij synes hafva nog säkerhet, altså
hålla R. o. A. före det hos H. K. Maij:t Riksens Ständer i
underdånighet kunde anhålla at sedan Hof-Rätterne, Collegierne,
Landshöfdingarne och flere vederbörande blifvit hörde,
K. Maij:t om alt hvad denna afgiftens upbörd beträffar i nåder
så täcktes förordna som säkrast och nyttigast pröfvas kan.
Hvilcket alt med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Anmältes och emottogs efter vanligheten en Deputation
ifrån Bondeståndet. Under-Talemannen förde ordet och
292
Dec. 3. Deputation från Bondeståndet.
efter aflagd hälsning sade sig af sitt Stånd vara anbefalt hos
R. o. A. til et benägit bifall at anmäla sine medbröders uti
Allmänna Besvären giorde ansökning om fri seglations erhållande
för Yesterbottn och de Norrländska städer; jämväl och
at berätta at Ståndet bifallit Hr Landshöfdingen Gyllengrips
Memorial, uti hvilcket han så klarligen vist nyttan af en
stapelstads inrättande i Vesterbottn, at man kan hafva orsak
at hoppas det igenom detta medlet de norr om Stockholm belägne
städer skola blifva så folckrike och bebodde som de i
söder belägne. I öfrigit recotnmenderade Ståndet til R. o. Arns
rättvisa och skyndesamma afgiörande, hvad som ännu kunde
återstå af Allmogens Allmänna Besvär som isynnerhet den för
Halländska Allmogen så högnödige friare seglationen, och Allmogens
befrielse i gemen för spannemåhls-accisens erläggande
i tullportarne, jämväl och Hedemora sochns anförde besvär
öfver kohlräntans utgiörande in natura. I öfrigit som Hr
Secreteraren Bergenhielm hos Ståndet igenom inlagt Memorial
andragit at efter 24 åhrs förvaltad Lands-Secreterare-beställning
H. K. Maij:t nyligen behagat benåda honom med Secreteraretiensten
vid K. Cammar-Revisionen, doch allenast med
sin förra löns åtniutande, som allenast är 300 dal. smt, med
hvilcken summa på en så dyr ort som Stockholm är, han
omöijligen skall kunna utkomma, och altså anhållit at med
then lön som thess rätta beställning efter staten tilkommer
blifva hugnad; altså hade Ståndet i anseende til Hr Secreteraren
Bergenhielms långlige tienster och slätta vilkor funnit
sig föranlåtit hos de öfrige Stånden til et benägit bifall at
anmäla denne Hr Secreteraren Bergenhielms giorde ansökning
i så måtto at som Riksens Ständer uti den nyligen stadfäste
Resolutionen för K. Cammar-Collegium til vidare behagat
bestå 3 extra ordinarie Cammar-Råd, så synes ock Hr CamrnarRådet
Drufva, icke mindre än med de öfrige tvänne extra
ordinarie Cammar-Råden skiedt, kunna tilläggas Cammar-Råds
lön och således Hr Assessoren Ruth kunna komma at niuta
Assessors och Hr Bergenhielm sin rätta Secreterare-lön vid
K. Cammar-Revisionen; hvarom Under-Talemannen Bondeståndets
utfärdade Extractum Protocolli nu aflefvererade och
hos R. o. A. på Ståndets vägnar til et gunstigt bifall recommenderade.
Frih. Ungern bad Under-Talemannen vänligen hälsa det
redeliga Bondeståndet ifrån R. o. A. och berätta at en del
Bergenhielms memorial.
293
af de ärender om hvilcka Bondeståndet påmint redan hos
Högh R. o. A. äro afgiorde samt at man nu med de öfrigas
afgiörande är i värcket begrepen. Hvaruppå Bondeståndets
Deputation afträdde.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 2
December, angående Secreteraren Bergenhielms ansökning, varandes
bemelte Extractum Protocolli af sådant innehåld som
Under-Talemannen berättat.
Och som Secreteraren Bergenhielm igenom ingifvit Memorial,
hvilcket för andra sakers myckenhet och angelägenhet
skuld intet kommit at föredragas, hos R. o. A. giordt samma
ansökning, altså uplästes bemelte Memorial derutinnan han
andrager huruledes K. Maij:t i nåder behagat anförtro honom
Secreterare-beställningen uti K. Cammar-Revisionen, men som
han dervid måste sakna den samma beställning i staten tillagde
lönen, åtniutandes allenast sin förra Lands-Secreterares
lön på Blekingska staten som eij skall bestiga sig högre än
til 300 dal. smt om åhret, altså och emedan för honom
omöijeligit vara skall sig med en så ringa och otilräckelig
lön på denna dyra orten at kunna försörja, ty anhåller han
at til full Secreterare-lön i K. Cammar-Revisionen blifva förhulpen.
Hr de Geer, Hr Meijerhelm och åtskillige flere påstodo
at hvarcken Hr Drufva, Hr Ruth eller Hr Secreteraren
Bergenhielm måge til statens gravation niuta andre löner än
dem de nu värckeligen innehafva, så länge ingen värckelig
öpning blifver til Cammar-Råds-lön för Hr Drufva då ock
de andre successive kunna komma til de löner för hvilcka de
nu giöra tienst, emedan de eij med skiähl kunna påstå bättre
vilckor än så månge officerare, hvilcke ifrån större löner som
de värckeligen innehaft måst gå til mindre; hvaremot Hr
Drufva, Hr Ruth och Hr Bergenhielm eij på annat vilckor
kommit til högre tienster än at de til des värckelig öpning
blifver skulle nöija sig med deras förre lön.
Men som icke des mindre R. o. A. funno billigt i anseende
til de bevekande skiähl och omständigheter som Hr
Bergenhielm uti sit Memorial andragit, at tillägga honom den
på staten bestådde Cammar-Revisions-Secreterare-lönen; altså
skrefs uppå Bondeståndets ingifne Extractum Protocolli följande
Resolution:
294 Dec. 3. Lif-Regeraentet. Skytteska arfvingarne.
Resolution: Bitölls at Hr Secreteraren Bergenhielm bör
niuta så stor lön som Secreteraren i Cammar-Revisionen efter
staten bestås.
När denna Resolution för Högl. R. o. A. var upläst gjorde
Hr Meijerhelm såsom Fullmäcktig för K. Lif-Regementet
det förbehåld at i morgon hos R. o. A. med et Memorial inkomma
och ansökning giöra det alla Ryttmästare, Lieutenanter
och Cornetter vid K. Lif-Regimentet som intet hafva lika lön
med deras caractere måge niuta samma förmohn som Hr
Bergenhielm nu beviljat blifvit, emedan de mot sin vilja måst
gå til ringare indelningar.
Emedan Protocolls-Deputationens Betänckande öfver inkommit
besvär angående uppehåld i K. Cammar-Collegio med
liquidationers förfärdigande och utgifvande til framlidna Grefvinnan
Maria Skyttes arfvingar öfver Grönsöö och Strömsrumsgodsens
räntor, var ganska vidlyftigt, altså til at vinna tiden
funno R. o. A. godt at allenast afhöra des slut, hvarutinnan
Deputationen underställer Riksens Ständer om icke denne sak,
emedan den utan någon grundelig anledning tid efter annan
blifvit utdragen och arfvingarnes rätt oaktadt Kongl. Resolutioner
och andre högt authoriserade afhandlingar stridig giord,
kunde til H. K. Maij:t i underdånighet berättas och derjemte
anhållas at K. Cammar-Collegium måtte blifva anbefallt at
varsammare med de detta Collegio anförtrodde saker förfara
än härutinnan skiedt är, samt låta icke allenast K. Maij:ts
och cronones utan ock hvarje undersåtares rätt vara sig lika
angelägne, hvarjemte äfven hemställes til Riksens Ständers
bepröfvande om icke Cammereraren Röding, för de vid denne
sak begångne och i Betänckandet uprepade förgripelser, må vid
vederbörlig domstohl til ansvar ställas och saken af actore
officioso emot honom behörigen utföras, då jemväl actor
Böcker må komma at giöra ansvar för det tillika med Röding
underskrefne Memorialet af den 7 Martii nästledne, hvarigenom
arfvingarne oskiähligt blifvit graverade, hållandes Deputationen
sluteligen före at H. K. Maij:t i underdånighet kunde anmodas
at anbefalla K. Cammar-Collegium at straxt til erfvingarne
extradera liquidationen öfver Grönsöö räntor, jemväl
och den öfver Reductions- och Liquidations-värcket förordnade
Commissionen undfå nådig befallning at med det första
gifva dess underdåniga Betänckande huruvida Skyttiske arfvingarne
utaf Bersonske lifstidsräntorne enligit Reductions
-
Kamreraren Röding. Rörstrand.
295
Commissionens Resolution de anno 1712 något rätteligen böra
korta uti köpegods-fordringen, då sedan H. K. Maij:t efter
sakens skärskådande lärer i nåder täckas förelägga K. Cammar-Collegio
en ultimat-termin til den andra liquidationens
utfärdande öfver Strömsrums köpegods.
Hr Hastfehr sade sig denna saken vara bekant och
Rödings upförande med liflige färgor afmålat; men som han
haft patroner och arfvingarne sågo at de i K. CammarCollegio
intet kunde komma til slut gingo de til ReductionsCommissionen
dit saken eij hörde.
Hr Helle n sti erna påminte at som ingen af K. CammarCollegii
ledamöter nu är närvarande, kunde detta Betänckande
blifva liggande på bordet til en annan gång.
Hr von Blixen: Om någon af dem voro närvarande
kunde de doch vid detta tilfället eij blifva tilstädes.
Hr Hastfehr: Cammar-Collegium sielf obilligar Rödings
upförande.
Efter något ytterligare discourerande emellan R. o. A.
frågade Frih. Ungern om det slut hvarutinnan ProtocollsDeputationen
stadnat bifalles?
Hvartil svarades Ja.
Sedan hemstälte Frih. Ungern om icke R. o. A. behagade
utnämna 24 ledamöter, hvilcke i morgon kl. nijo kunde
vara här tilstädes och blifva Hr Landtm, följacktige at, jemte
de öfrige Ståndens Taleman och theras härtil Deputerade, besicktiga
slottsbyggnaden; lärandes Hr Landtm, och Talemännen
sig förena om timan när thenna Deputation til förbemelte förrättning
kommer at afgå.
R. o. A. samtyckte härtil.
Uplästes Cammar-Oeconomie och Commerce-Deputationens
Betänckande angående interessenternes af den på Röstrand
inrättade porcellains-fabriquen sökte Privilegium exclusivum
uppå fint porcellains tilarbetande, styrckandes Deputationen
Riksens Ständer at låta interessenterne på så lång tid som
deras erhåldne förra exclusive Privilegier på det Delphiska
porcellainet existera, nemligen til åhr 1749, jemväl fijnt porcellain
med andras uteslutande vid förbemelte deras värck
förarbeta.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående de små råntepersedlarnes sammanslå
-
296
Dec. 3. De små räutepersedlarne.
ende som utgå af cronones immediate hehåldne hemman,
hvilcket måhl Deputationen berättar sig gierna hafva velat
til behörigt skiärskådande och utarbetande företaga, men
aldenstund detsamma är af serdeles angelägenhet, de insände
documenter ganska vidlyftige och tiden til Deputationernes
arbetes slutande snart för handen, fördenskull och som K.
Cammar-Collegium uti den 2 § af des Riksdags-relation sig
utlåtit at räntepersedlarne i en del lähn stiga temmeligen
högt samt at en olikhet blifver emellan de närmast til hvarannan
gräntzande provincier efter det föreskrefne sättet, men
at K. Collegierne eij understådt sig at giöra deruti någon
skiählig jemkning; altså och i anseende til desse med de flere
anförde omständigheter tycker Deputationen bäst vara at berörde
jemkning lämnas til K. Cammar-Collegium och CammarRevisionen
at i anledning af förberörde til Deputationen ingifne
documenter härom skyndesamt draga försorg och så snart
samma jemkning af H. K. Maij:t blifvit approberad det samma
sedan i värcket ställa tillika med det som Riksens Ständer
angående räkenskapernes inrättande vid sidsta Riksdag faststäldt.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående de små ränte-persedlarnes sammanslående
som utgå af de indelte hemmanen och äro förvandling
underkastade, öfver hvilcket ärende Deputationen för de anförde
orsaker berättar sig nu icke vidare hafva kunnat utlåta,
utan allenast hemställer til Riksens Ständer om icke
bäst voro at med indelningshafvarnes små räntepersedlars
sammanslående kunde hafvas anstånd til nästa Riksdag, då
man får se huruvida K. Cammar-Collegium och CammarRevisionen
med de små af cronones immediate behåldne
hemman utgående räntepersedlars sammanslående, hvarom Deputationen
sig igenom särskilt Betänckande yttrat, komma
kunnat.
R. o. A. biföllo Deputationens härutinnan yttrade tanckar.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
2 Nov. sidstledne, hvarutinnan til Riksens Ständers godtfinnande
hemställes om icke til förbättring af landtmätarnes ringa
vilkor dem, i det lälinet de äro höst- och vintermånaderne,
då inga syneförättningar hållas, kunde anförtros mått- och
vigts-justeringen efter den deröfver utgångne Förordningen,
General-Krigs- och Leuterations-Rätten. 297
och at til den ändan en behörig Instruction i K. CammarCollegio
til efterlefnad för Landtmätarne upsättes, samt en
taxa hvad de för justeringen niuta skola,
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
29 Nov. sidstledne angående K. Generalitetets hos H. K. Maij:t
underdånigst giorde ansökning om viss betiening för K. Maij:ts
åhr 1727 faststälte General-Krigs- och Leuterations-Rätt som
til Secrete Utskottet blifvit remitterat; varandes Secrete Utskottet
härutinnan af den tanckan at til besparings erhållande
i staten Protocollsbeställningen vid K. General-Krigsoch
Lieuterations-Rätten sammanlägges med Cancellist-beställningen
uti General-Auditeurens contoir, på det sättet at nu
varande Cancellisten Enander bestrider begge sysslorne hädanefter
som härtils emot en skiählig tilökning af lönen, hvilcken
en del af Secrete Utskottet ijtnämdt til 200 dal. smt men
pluraliteten stadnat för 300 dal. dito, i anseende til de af K.
Generalitetet andragne skiähl och omständigheter samt det
vid begge desse sysslorne svåra hängande arbete.
Frih. von Rosen förestälte at det är för Cancellisten
Enander omöijeligit at bestrida så vidlyftigt arbete, som vid
General-Krigs- och Leuterations-Rätten förefaller, om han
eij får en skrifvare til hielp, samt at en så ansenlig rätt eij
kan vara utan en vacktmästare der den minsta Tiemnersrätt
en sådan betiening icke saknar.
Hr Ridderschantz biträdde detta, säijandes at så väl
den begiärte skrifvarehielpen som en vacktmästare vid GeneralKrigs-
och Leuterations-Rätten voro oundgänglige.
Under denna discoursen kom Hr Landtm, up utur Secrete
Utskottet.
Frih. Rosen hemstälte ytterligare til R. o. Arns ompröfvande
om icke til befrämjande af justitiens lopp samt
sakernes skyndesamma afgiörande vid förbemelte Rätt, Cancellisten
Enander uti åhrlig lön kunde tilläggas 300 dal. sint
efter pluralitetens tancka i Secrete Utskottet, och derjemte
bestås en skrifvare med 200 dal. smt och en vacktmästare
med lika lön, nemligen 200 dal. smt, hvilcken omkostnad ålirligen
eij högre än til 700 dal. smt skulle bestiga och eij voro
at räkna emot den nytta som sakernes skyndesamma slut både
för publicum och privatis med sig förer.
298 Dec. 3. Göteborgs stads besvär.
Hr Skog lade här til at som i brist af nödig betjening
sakerne på tiden komma at utdragas, så kommer cronan genom
arrestanters långsamma sittjande och underhållande i långt
större mistning än denna lilla utgiften kan vara.
Frih. Rosen förestälte vidare at som vid General-Krigsoch
Leuterations-Rätten ingen tilgång finnes på nödige Justitiae-Förordniugar,
hvilcke altid när de behöfvas med besvär
och tidsspillan måste vid handen skaffas, emedan de hit til
sessionerne ankommande Hrr Officerare dermed eij kunna vara
försedde, och Betienten eij kau påläggas at för sine penningar
dem köpa, så voro högst nödigt at utur archivo et exemplar
af alla de der befintelige redan utkomne och hädanefter utkommande
Justitiae-Förordniugar til General-LieuterationsRätten
aflefvereras.
Som uppå Hr Landtm:ns giorde fråga om desse af Hr
General-Majoren von Rosen skiedde föreställningar vinna bifall,
svarades med Ja;
altså upsattes följande Resolution, hvilcken, sedan den
för R. o. A. var upläst, skrefs på Secrete Utskottets härom
ingifne Extractum Protocolli.
Resolution: R. o. A. biföll o den för Cancellisten Enander
föreslagne tilökningen af 300 dal. smt; och på det sakerne
med så mycken större skyndesamliet vid General-Lieuterations-Rätten
måge kunna afgiöras och i brist af nödig betiening
icke uppehållas eller afstadna, håller R. o. A. före at
en Cancellist med 200 dal. smts åhrlig lön och en vacktmästare
med lika, nemligen 200 dal. smts åhrlig lön, böra
bestås, hvarutinnan R. o. A. de öfrige respective Ståndens
benägna biträde så myckit mera förmoda, som i annor händelse
arrestanternes långa sittjande skulle förorsaka cronan
en större bekostnad. Hvarjemte ock nödigt synes at utur
archivo et exemplar af alle der befintelige redan utkomne och
hädanefter utkommande Justitiae-Förordningar til GeneralLeuterations-Rätten
aflefvereras.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betånckande öfver Götheborgs stads Riksdags-Fullmäcktiges
ansökning, l:o) om nederlags-frihet på alla med inhemska
skiepp och fartyg ankommande rudematerier och vahror som
tillåtne äro at uti riket införas, undantagandes kramvahror
och sådane som här i riket kunna tilvärckas; 2:o) om til—
stånd at uti och af inländske fahrtyg få inlasta och utlossa
Göteborgs stads besvär.
299
så myckit som kan behöfvas, och 3:o) at med ankommande
ut- och inländske half- eller mera lastade fahrtyg få utskieppa
allehanda svenska retour- och nederlags-vahror, utan at vara
förbundne til hela det ankommande fahrtygets laddnings förtullande,
med mera, hvilcket alt Deputationen funnit nödigt
at cuinmunicera med K. Cainmar- och Commercie-Collegierne,
som deröfver insändt deras Betänckande och berättat sig hafva
hördt General-Tullarrende-Societetens Fullmäcktige, hvilcka
sig utlåtit at hvad den första puncten i ofvannämde ansökning
beträffar, skulle det i förmågo af de utförligen andragne
skiähl och omständigheter vara både för riket och staden
gagneligit om densamma härutinnan vunno bifall, doch med
de vilkor at nederlags-vahrorne införas utur första handen
med svenska skiepp och fahrkostar samt til inga andra än
svenska Commissionairer adresseras, och til förekommande at
inga underslef tulltäckten rörande derunder måge förelöpa, et
särskillt vijte af 1,000 dal. smt eller mera utsättes för den
brottslige, utom det straff sorn uti Seglations-Ordningen samt
flere Förordningar för hvart och et måhl förut stadgat är,
hvarjemte Fullmäcktige hemställa om icke, på den händelsen
Giötheborgs stad denne nederlagsfrihet erhålla skulle, de som
deraf vilja sig betiena böra utom den vanlige nederlagspenningen
erlägga extra licenten.
Hvad angår den 2:dra puncten at utur ankommande svenska
fahrtyg, som til andra svenska stapelstäder äro destinerade, få
lossa någon del af laddningen, så anföres af General-TullarrendeSocietens
Fullmäcktige at sådant i förmågo af Förordningen
dat. den 10 Martii 1721 icke är förbudit.
Vidkommande det 3:die momentet af stadens ansökning
at uti inkommande ut- och inländske fahrkostar få inlasta
och utskieppa allehanda svenska retourer och nederlagsvahror,
utan at betala tullen för det inkommande fahrtygets medbragte
laddning, förmena Fullmäcktige det jemväl vara med Förorduingarue
enligit, så vida bemelte ankommande inhemske eller
utländske fahrkostar hafva uti någon svensk stapelstad intagit
och förtullat den laddning de innehafva och medbringa.
Och som Collegierne vid det af General-Tullarrende-Societetens
Fullmäcktige anfördt blifvit intet vidare hafva at påminna,
än allenast det at de inhemske skiepp och fahrkostar, hvilcka
med utländska vahror kunna vara befracktade, måge äga frihet
när de komma ifrån eller gå til någon utländsk ort i Öster
-
300 Dec. 3. Krono-betjeningens i Kalmar län memorial.
eller Vestersiön at vid förbijgåendet til Giötheborg derstädes
inlöpa och så mycket af laddningen lossa och förtulla som
der afsättjas kan, samt skieppen sedan med det öfrige och
de intagande nederlags och andre vahrorne afgå til andre
hamnar, utan at vara förplicktade til tullens erläggande för
slikt til Giötheborg uti inhemska fahrtyg ifrån främmande
eller inhemska orter medfördt gods; altså och emedan Deputationen
funnit detta K. Collegiernes Betänckande väl grundat
och för handelens befrämjande hälsosamt, fördenskull har ock
Deputationen detsamma aldeles velat bifalla.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationen»
Betänckande öfver samtelige Crono-Betienternes i Callmare
lähn och Oland vid 1731 åhrs Riksdag insinuerade Memorial,
bestående af 14 puncter, hvaröfver dåvarande Cammar-Oeconomie-
och Commerce-Deputationens herde Utskott des Betänckande
skall författat, men detsamma i Deputationen eij
kommit at föredragas, utlåtandes sig nu Deputationen öfver
hvarje punct på fölljande sätt, at hvad
l:o) angår fördubblandet af de 3 m. smts böter til 6 m.
dito mynt för dem, som försumma upbördsmöten, finner Deputationen
inga skiähl at gå ifrån de förra vid sådane til fällen
utsatte 3 m. sint; men hvad de för cronoutskylder exequerade
panternes försäljande fiorton dagar efter executionen vidkommer,
finner Deputationen godt bärtil såvida at styrcka, at fogden
må dem försälja sedan han en månad förut låtit derom i
kyrckjan publicera uti den sochn, hvaräst den exequerade
bonden är boendes.
Vid den 2:dra puncten i bemelte Crono-Betienters ansökning
om en viss termin til deras räkningars reviderande
och observationers upsättjande samt communicerande, finner
Deputationen skiähligt at de i detta måhl måge niuta samma
förmohn och termin til godo som den 5 § i Resolution på
Städernas Allmänna Besvär af den 16 Oct. 1723 tillåter.
3:o) Förmäler Deputationen sig emot 1668 åhrs UpbördsPlacat
eij kunna styrka til någon ändring uti det hvad som
Crono-Betienterne om förssle-penningarnes proportionerande
andraga.
Beträffande 4:o) Crono-Betienternes ansökning om lika
betalnings åtniutande med Landtmätarne, efter en viss taxa
för resor och omkostningar vid private executioners förrätt
-
Krono-betjeningeus i Kalmar län memorial. 301
ningar med mera, håller Deputationen före det böra förblifva
vid hvad i K. Maijits Förordning af den 6 Martii 1728 och
taxan för Öfver- och Under-Rätter samt Executorer af den
23 Maii 1733 härom stadgat finnes.
5:o) Yttrar sig Deputationen at den af Crono-Betienterne
begiärte ersättningen för deras öfverklagade utgifter vid häradstingens
bevistande med resor och underhåld dem icke kan
beviljas, emedan de emot lönens åtniutande äro plicktige at
fullgiöra hvad Instructionen dem tilbiuder, kunnandes de eij
eller
6:o) derutinnan villfaras at en bonde ifrån hvar sochn
må en gång i hvarje vecka hos Häradshöfdingen sig inställa
til ordrernes och publicationernes afhäintande och förande til
Ländsmännen och kyrckorne, hälst sådant skulle lända Allmogen
til en ovanlig tunga.
7:o) Förmenar Deputationen at til förekommande af den
olydna och vahnvyrdning som skier emot Kongl. Förordningarne
med mantahlens undandöljande vid mantahlsskrifningarne,
Mantahls-Commissarie-Instructionen med flere i dy måhl
utgifne Förordningar äro nog tilräckelige.
8:o) Hvad angår Cronofogdarnes anhållan at på den händelsen
deras beställningar skulle fördelas emellan tvänne, den
ena at förestå upbördeu och den andra expeditionerne, då de
förras löner eij måge minskas, berättar Deputationen sig så
mycket mindre kunna styrcka til flere Cronofogdars antagande
som sådant skulle lända staten til gravation.
9:o) Ehuruväl Häradsskrifvarne anhålla at ifrån den medelst
K. Cammar-Collegii circulairebref af den 20 December 1729
dem ålagde syssla blifva befriade at ifrån medio af Martii til
den 1 Maii vara tilstädes at controllera samt upteckna så
många mantalspenningar på hvart möte upbäras, finner doch
Deputationen at dermed efter den 11 § i berörde circulairbref
bör förblifva.
10:o) Yttrar sig Deputationen eij kunna efter CronoBetienternes
åstundan styrcka til någon ändring uti den räkenskapsmethode
som Riksens Ständer vid 1731 åhrs Riksdag
til H. K. Maij:t i underdånighet afgå låtit, hvilcken K. Maijit
genom des nådige bref af den 22 Sept. nästledne åhr befallt
K. Cammar-Collegium at til värckställighet befordra.
ll:o) Vidkommande Crono-Betienternes begiäran at blifva
förskonte för Lagmans- och Häradshöfdings-räntans samt tings
-
302 Dec. 3. Hof- og Stallstat s-räkenskaperna.
giästningspenningarnes erläggande af deras åboende hemman,
kan Deputationen likaledes eij styrcka til någon ändring emot
hvad Förordningarne i dy måhl innehålla.
12:o) Synes Deputationen billigt vara at Häradsfogdarnes
upbördsmän eller så kallade fogdetienare må tillåtas at äfven
som andre bruka crouones hemman, allenast de dem såsom
åboer försvarligen häfda och cultivera, samt prestera utskylderne
deraf, doch at sådant eij skier under titul af boställe.
13:o) Til Mantahls-Commissariernes begiäran om något
cronohemman för sig til boställe samt någon tilökning på
deras ringa provision eller åtminstone någon genant för Härads-Rätternes
skrifvande, finner Deputationen inga skiähl at
gå ifrån den inrättning som om Mantahls-Commissariernes
löner tilförende giord och faststäld är, kunnandes i lika motto
för det
14:o) eij styrcka dertil at Ländsmännerne efter deras begiäran
må erhålla någon tillökning på lönen.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver K. Maij:ts och Riksens Cammar-Revisions
underdåniga Riksdags-Relation, förmälandes Deputationen sig
så väl öfver prmmissa som den 1, 2, 3 och 4 § redan hafva
genom särskilte Betänckanden utlåtit, men hvad den 5 § angår
om reviderandet af K. Hof- och Stallstats-räkenskaperne,
tycker Deputationen i anledning af de af Cammar-Revisionen
åberopade Förordningar och anförde orsaker bäst vara at
dermed alterneras efter angelägenheten samt tid och tilfälle
som förut i Cammar-Revisionen brukeligit varit, och beträffande
de öfrige trenne puncter i berörde Riksdags-Relation
nemligen den 6, 7 och 8, berättar Deputationen dem samma,
såsom Statsvärcket rörande, vara extraherade och til Secrete
Utskottet aflämnade.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver någre dit remitterade måhl af K. CommerceCollegii
Riksdags-Relation, beträffande det af Collegio projecterade
Handels-Reglementet, Handels-Ordinantiens med flere
Förordningars iackttagande, Mäklares inskränckande i Stockholm
til et visst antahl och deras courtage, Consulers antagande
i de förnämste utrikes handelsstäder, såg-timbrets qvarhallande
uti riket samt förekommande af utpractiseringar öfver
Handels-reglementet m. m.
303
gräntzen, brädehandelens och skiepsbyggeriernes befordran, undersökning
om siömatkarne, författningar om dykeriet och sill—
fiskeriernes idkande, manufacturernes befrämjande genom meddelte
Resolutioner på allehanda slags fabriquer i siden, linne
och ylle, hattefabriquers i stånd bringande, KnappnålsmakareEmbeternes
conservation medelst förbod af jernknappnålars
införsel i riket, lacke-fabriquers inrättande, stärkelse och
poudre-fabriquernes upkomst, såpsiuderierne, tobaksplantagerne
och spinnerierne, tröij-väfverierne, barnhusbarnens antagande
i fabriquerne med mera, om hvilcket alt i sielfva Betänckandet
omständeligen förmäles; påminnandes Deputationen härvid allenast
at sillfiskerierne, som i brist af nödigt capital kommit
at afstadna, böra på alt sätt sökas at åter uptagas och befordras,
samt utrikes tilvärckade hattar, utländsk stärckelse
och poudre jemte alt spunnit och tvinnat eller tilredt reggarn
til införssel förbiudas; hållandes i öfrigt före nödigt vara at
Handtvärckshus-Privilegierne blifva lämpade efter närvarande
tiders omständighet samt til fabriquernes hielp förbättrade och
at de samma til nästa Riksdag böra vara utarbetade, men
icke ställas i värcket innan de då af Riksens Ständer blifvit
skiärskådade och approberade.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tanckar.
Uplästes afledne Majoren Jöran Friår. Grisbaclis enckas
Fru Margareta Märta Blixencronas Memorial och ansökning
at, i anseende til des beträngda och fattiga enckestånd samt
des sons Lieutenantens vid Artilleriet Gustaf Friedr. Grisbachs
nu nyligen timade dödsfall, som henne med nödtorftigt uppehälle
härin tils skall försörgt, erhålla betalning för en bemelte
dess afledne son tilhörig löningsfordran, sig efter liquidation
bestigande allenast til 75 dal. smt.
I anseende til de andragne bevekelige skiähl som ock at
denna summan är så ringa, biföllo R. o. A. denna änckefruns
ansökninge och förmoda sig härutinnan de öfrige respective
Ståndens benägna biträde.
Denne Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs på Memorialet.
Hr Landtm, anmälte at Hr Majoren Leijonadler begiärer
få Extract utur R. o. A:ns Protocoll af Gref Dohnas
utlåtelse, då öfver Justitiae-Deputationens Betänckande angående
framledne Majoren Linge testamente af R. o. A. blef
resolverat.
304 Dec. 4. Kopparmyntning. Bondestis sekretare.
Men som R. o. A. funno betänckeligit at låta dess ledamöters
giorde utlåtelser på Riddarhuset utur Protocollet extraderas,
det ock derjemte sades at man eij kunde afse til
hvad nytta eller bruk en sådan ansökning giöres; altså blef
denna Hr Leijonadlers begiäran afslagen, emedan
R. o. A. til den samma med Neij svarade.
Uplästes Riksens Ständers Bergs-Deputations Betänckande
angående fri utmyntning af den tilvärckade kopparen, hållandes
Deputationen före at til deras understöd som nya
kopparvärck uptaga och bearbeta, samt dervid måste tilsättja
ansenlige medel, endast i hopp at med tiden få dem
betalte, må enär de sig i K. Bergs-Collegio anmäla och om
fri utmyntning anhålla af bemelte Collegio en slik utmyntningsfrihet
vid Afvestad cronobruk af deras tilvärckade koppar
meddelas, på så lång tid och så många åhr som K. Collegium
pröfvar vara nödig och oundgängelig i anseende til
värckets föranlåtande och beskaffenhet; aldenstund publico
derigenom den förmånen tilflyter at ännu flere nye bergvärck
uptagas och i stånd bringas, samt rikets och undersåtarnes
nytta i så måtto befrämjas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
R. o. A. skildes åt.
Den 4 December.
Hr Landtm, var neder i Secrete Utskottet och förde Frih.
von Ungern directionen.
Föredrogs Bondeståndets insinuerade Memorial, hvarutinnan
förmäles at Protonotarien Jacob Troilius, hvilcken så
väl vid den förra som denne Riksdag betient Bondeståndet
såsom Secreterare, under samma beställnings förrättande med
all sorgfällighet och flit gådt Ståndet tilhanda; och som Ståndet
i anseende til bemelte Secreterares Troilii redeliga upförande
gierna åstundar hans vidare befordran, altså anhåller Bondeståndet
om de öfrige respective Ståndens bifall och samtycke
at til H. K. Maij:t ifrån samtelige Riksens Ständer måtte
afgå en underdånig föreskrift om förbemelte Secreterares Troilii
nådiga ihugkommelse vid tid och tillfälle.
R. o. A. gofvo sitt bifall til denna af Bondeståndet för
theras Secreterare sökte recommendationen.
Kalmar stad. Grefve Douglas’ memorial. 305
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial angående Callmare stads inqvartering, hållandes Deputationen
före at emedan den stridighet som af städerne i
riket moverad är emot inqvarteringshielpen til Arboga och
Kiöping, lärer af samtelige städernes Fullmäcktige i underdånighet
II. Maij:t til nådigst afgiörande blifva föredragen,
så kunde Riksens Ständer äfvenväl anmoda H. K. Maij:t det
den hielp och understöd som Callmare stad söker i dess egen
inquartering må vid samma tilfälle komma i nådigt öfvervägande,
då lasten så emellan den ena och andra jemkas
lärer som omständigheterne medgifva.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar.
Uplästes Secreta Deputationens Betänckande öfver Hr
Öfversten och General-Adjutanten Gref Vilhelm Douglas' ingifne
Memorial, hvarmedelst han sig besvärar öfver det han
altsedan dess hemkomst utur fångenskapen och således uti
12 ahrs tid trägit anhållit om någon tienst til sin och de
sinas understöd, men doch härtils blifvit aldeles ohulpen
lämnad, hvarföre han anhåller at Secreta Deputationen ville
efterse om han må hafva pådragit sig något K. Maij:ts
och rikets skiähliga missnöije emedan han så länge måst
vara utan befordran. Deputationen utlåter sig icke hafva
funnit den ringaste anledning af Råds-Protocollen som kan
gifva til förstå at H. K. Maij:t på något sätt skulle vara med
Hr Öfversten och General-Adjutanten missnögd. Men emedan
Hr Öfversten och General-Adjutanten, som förmäles vara en
meriterad man, synes derigenom hafva lidit at hän oacktadt
dess vid åtskillige tilfällen giorde ansökning ännu icke med
någon ständig beställning blifvit benådad, då andre som varit
yngre blifvit hulpne, altså underställer Deputationen til Riksens
Ständers bepröfvande på hvad sätt Hr Öfversten och GeneralAdjutanten
må för dess giorde tienster blifva ihogkommen.
Det föreslogs af åtskillige af R. o. A. at til H. K. Maij:t
en underdånig föreskrift upgå må at vid förefallande tienlig
öpning hafva Hr Öfversten Gref Douglas i nådigt minne.
Hr Pehr Sölwersparre påstod at i samma underdånige
föreskrift inflyta må det K. Maij:t jemväl andre trogne och
meriterade tienare vid förefallande öpningar efter förtienst i
nåder täcktes ihogkomma.
Härtil svarades at Secreta Deputationens Betänckande
icke gifver anledning til en sådan clausul, hvilcken dessutan
Adelns Protokoll, 1734. II.
306
Dec. 4. Hö-parmningen i Stockholm.
uti Riksens Ständers expeditioner icke varit vanlig; men uppå
Hr Sölwersparres, Hr Thomssom och åtskillige Heres enständiga
påstående, blef den samma under sielfva' justeringen i
Resolutionen införd, hvilcken för R. o. A. uplästes och approberades
samt straxt skrefs på Betänckandet så lydande:
Resolution: R. o. A. pröfvade skiähligt at hos H. K. Maij:t
i underdånighet anhålles det täcktes K. Maij:t vid förefallande
tienlig öpning hafva Hr Öfversten och General-Adjutanten Gref
Douglas efter dess tour och merite, jemte andre meriterade, i
nådigt minne.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående hö-parmningen här i staden, i anledning
af Bondens och Herredagsmannens ifrån Frötuna och
Länna skiepslager i Roslagen Erich Erichssons insinuerade
Memorial, beträffande det parmerne, sedan vid 1727 åhrs
Riksdag rågan blifvit afskaffad, skola en fjerdepart drygare
vara giorde än de tilförende med fyrkant och rågan tillika
utgiordt; anhållandes fördenskull Erich Ersson at, innan måttet
af fyrkanten på parmen nu vid Riksdagen i den nya Förordningen
om mått och vigt faststäldt varder, parmens vidd må
åter jemkas och rättas efter det gamla brukelige pundtahlet
af hö, som den innehålla bör, och at parmen sedan den jämt
fyld och trampad är måtte med et lock tilslutas och eij mera
som nu, tvärt emot K. Maij:ts nådigste Förordning, skall brukas
med en stång öfverläggas och nedtryckas til bräddarne, hvarigenom
lika fullt en ansenlig råga deni skall aftvingas som hö
hafva at försälja. I detta måhl förmäles en del af Deputationens
ledamöter hafva varit af den tanckan at, som det
samma hos H. K. Maij:t uti Allmogens enskylte besvär äfvenväl
är incaminerat, det i underdånighet kunde lämnas til K. Maij:ts
vidare nådige föranstaltande at sedan efter Allmogens begiäran
genom en profmätning på en gammal och ny parm skillnaden
på begges rymd och innehåld blifvit utmärkt och grunden til
Allmogens klagan således befunnen, låta rätta och jemka quadraten
af den nya parmen så at den eij blifver drygare än
den gamlas både quadrat och råga; hafvandes doch häremot
pluraliteten funnit sig eij kunna styrcka Riksens Ständer til
någon ändring i detta måhl som allaredan vid 1727 åhrs
Riksdag af Riksens Ständer blifvit afgiordt, och i anledning
hvaraf H. K. Maij:t den 16 Jan. 1728 en Förordning om höparmningen
låtit utgå. Men hvad det angår at i stället för
Öregrunds besvär ang. bro- och vägarepenningar. 307
lock en stång öfver parmen skall läggas och höet dermed til
bräddarne nedtryckas, samt således en ansenlig råga Allmogen
aftvingas, håller Deputationen före det åligga parmätarne
at vid tienstens förlust altid lägga locket igen och eij
bruka någon stång. Yid Herrdagsmannens Erich Ehrssons
giorde förslag, at igenom lispundtahls vägande må pröfvas
huru vida de senare inrättade fyrkantige parmer kunna vara
drygare än de förre med dess råga, påminnes af Deputationen
at hvarcken alt hö väger lika, icke eller kan på alla tider om
åhret uti en parm lika inpackas.
R. o. A. biföllo Betänckandet, hållandes det begiärte
profvets anställande för onödigt, aldenstund på hö ingen taxa
sättes.
Huilcken Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs på Betänckandet.
Uplästes Borgareståndets Exlractum Protocolli af den 28
sidstledne September, hvarutinnan anföres huruledes Öregrunds
stads Riksdags-Fullmäcktig sig deröfver besvärat at vid 1731
åhrs Riksdag i anledning af Bergs- samt Cammar-OeconomieDeputationernes
afgifne Betänckande staden Öregrund kommit
at mista de bro- och vägarepenningar som Löfstad, Ackerby,
Hillebohla, Österby, Gimo och Forsmarcks bruk i Roslagen
enligit Privilegier, Resolutioner och öfverenskomraelser tilförene
til staden erlagt, och som häraf händt at stadsens betiente måst
giöra sine sysslor utan löhn och inge medel funnits til publique
byggnaders och det anlagde bollvärckets vidmackthållande,
så befarar fullmäcktigen, ifall thetta eij rättas, stadens
totale undergång, hvarigenom cronan uti sine åhrlige inkomster
skulle komma at mista 1,000 dal. smt; anhållandes at Bårgareståndet
ville förhielpa staden til en god återvinning af
thet then samma emot des Privilegiers innehåld kommit at
lida. Borgareståndet andrager häruppå ganska vidlyftigt alla
Privilegier, Resolutioner och öfverenskommelser som Fullmäcktigen
förmenar tiena til denna des ansöknings bestyrckaude,
hvartil af Borgareståndet ännu flere skiähl vidlyftigt bifogas,
och isynnerhet at Fullmäcktigen nu upvist originale afhandlingar
med Brukspatronerne härom, hvilcke man vid förre
Riksdagen eij varit i stånd at framte, med slutelig begiäran
at Öregrunds stad förbemelte bro- och vägarepenningar, såsom
til hvilcka den på alt sätt är berättigad, må återvinna.
308 Dec. 4. Öregrunds besvär. Slottsbyggnaden.
Hr von Hökerstedt förestälte huru obilligt det synes
vara at det jern sorn siöledes och på en half milli när eij
passerar någon stad der skall erlägga bro- och vägarepenningar,
utan at någon tid nyttja dess bro- eller våg, samt huru eftertänckeligit
det är at onödigtvis belasta denne riksens reelleste
retour-vahra; fördenskull som denna saken är ganska grannlaga,
Bruksägarne icke eller vid detta tilfället blifvit hörde,
höll han före at antingen denna ansökning för denne gången
och intil des den rätteligen kan blifva skiärskådad, må afslås
eller ock til H. K. Maij:t i underdånighet upgifvas, at sedan
vederbörande blifvit hörde, härom så förordna som rättvisan
och riksens allmänna nytta kan fordra.
Hr Pehr Sölwersparre: Aldenstund detta ärendet icke
uti någon Deputation är utarbetat, altså kan thetsamma af
Riksens Ständer icke uptagas.
Hr Garl Wennerstedt: Saken är vid förre Riksdagen
igenom en Riksens Ständers Deputation skiärskådad och noga
utarbetad, samt af Ständerne efter förutgångit bepröfvande
faststäld; förthenskuil som thet voro ganska betänckeligit at
på en parts ensidiga föreställning giöra någon ändring, hemställer
jag om thet icke är bäst at låta förblifva vid det som
på förre Riksdagen faststäldt blef.
R. o. A. biföllo thenna Hr Carl Wennerstedts föreställning,
och upsattes altså följande Resolution, hvilcken sedan
then för R. o. A. var upläst, skrefs på Borgareståndets Extractum
Protocolli.
Resolution: Såsom tiden nu eij tillåter at låta detta ärendet
utarbeta och höra vederbörande, altså finner R. o. A. betänckejigit
at afgå ifrån det som vid förre Riksdagen uti detta ärendet
faststäldt blifvit.
Hr Landtm, kom up utur Secrete Utskottet och frågade
om icke R. o. A. voro nögde at Deputationen som kommer
at besichtiga slottsbyggnaden i dag kl. 12 dit afgår; och som
R. o. A. förklarade sig härmed nögde, bad Hr. Landtm, at
de Hrr af R. o. A. som til denna Deputation komma at blifva
nämde då ville vara tilstädes. I öfrigit tycktes det vara nog
om allenast 12 af R. o. A. och 6 af hvartdera de öfrige
Stånden denna Deputation komma at bivista.
Detta vann äfvenväl bifall och utnämdes bärtil
Dep. t. slottsbyggnadens besigtigande. Amiralitetet. 309
Gref Bonde, Gref Bokna,
Frih. von der Pahlén, Frih. von Psilander,
Hr Stålhammar, Hr Hård,
Hr Schog, Hr Gyllenlod,
Hr Lilljegren, Hr von Scheffer,
Hr Friedenreich, Hr Ludvig von Böhnen.
Sedan anbefaltes Riddarhus-Fiscalen at gå til de andre
Stånden och them härom underrätta på thet theras Deputerade
til den utsatte tiden måge kunna vara tilstädes.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
2 i denna månad, beträffande den projecterade tilökningen på
lönerne för Militair-Staten och några få Civil-Betiente vid
K. Ammiralitetet, hvilcken Secrete Utskottet approberat och
sig inalles bestiger til 22,986 dal. 16 öre smt, anförandes
Secrete Utskottet hvarjehanda bevekande skiähl och omständigheter
at erhålla Riksens Ständers samtycke til bemelte projecterade
förhögning.
Dernäst hemställer Secrete Utskottet til Riksens Ständer
om icke värfs-officerarne til upmuntran at behörigen och med
Hit applicera sig til värfssysslorne måge, när vacancer existera,
successive få avancera innom värfven ifrån Lieutenant
til Capitain-Lieutenant, ifrån Capitain-Lieutenant til Capitain,
derifrån til Holm-Major och så vidare til Equipage-Mästare,
så framt Ammiralitets-Collegium, som dem hos H. K. Maij:t
föreslår, pröfvar dem dertil framför andra vara habile och
skickelige.
Til förekommande af den brist som vid Defensionsvärckets
öfverseende befunnits på öfver-officerare vid Ammiralitets-personel-staten,
berättar Secrete Utskottet vara bäst
och drägeligast at et Cadette-compagnie af 100 personer må
inrättas, som under den tiden de stå under detta compagnie
borde efter alle andre siömacters exempel grundeligen undervisas
uti navigationen, styrmanskonsten och siöartilleriet med
flere uprepade vetteuskaper, hvarmedelst de kunna blifva
skickelige at vid förefallande vacancer avancera til Lieutenanter;
och som till et sådant Cadette-compagnies inrättande
och vidmackthållande ungefehrligen skall erfordras 20,000 dal.
smt åhrligen, altså styrcker Secrete Utskottet Riksens Ständer
denne summa i staten härtil at bestå.
Sidst är Secrete Utskottet af den mening at lönens til—
ökning först tages af de medel som den af Cammar-Oeconomie
-
310 Dec. 4. Om ökade löner vid Amiralitetet.
och Commerce-Deputationen projecterade fond af sig kastar,
hvarpå äfven bemelte tilökning sig grundar, och at hvad sedan
öfverskiuter användes til Cadette-compagniet så långt det
förslår. Men så framt medlen eij skulle blifva tilräckelige
til något större eller mindre Cadette-compagnie, så förmenar
Secrete Utskottet det förslaget böra hvila til dess någon annan
och säkrare utväg fram bättre til de dervid erfordrande medel
kan påfinnas.
Hr Ridderschantz sade denna Secrete Utskottets föreställning
vara på myckit goda skiähl grundad, men som siömacktens
styrka och förkofring voro afen så ovedersäglig nytta
och nödvändighet för riket, som Secrete Utskottet nu tydeligen
vijst, och ständerne fördenskull til at altid hafva tilgång
på goda och käcke Siö-officerare redan samtyckt til deras
löners förbättrande, tyckes värckställigheten af et så nyttigt
och hälsosamt slut eij böra ankomma på det ovissa utslaget
om den härtil ärnade fonden blifver tilräckelig eller eij, emedan
på sådant sätt Ammiralitets-staten eij kan vara förvissad om
Riksens Ständers betygade ynnest och ömhet kan komma dem
til godo; altså hemstälte Hr Ridderschantz til Högh R. o. Arns
gunstiga ompröfvande 0111 det icke voro fast bättre at förbemelte
fond ibland de andre medlen uti riksens generale
cassa inflöto, och at Ammiralitetet denna tilökning af statsmedlen
kommo at anordnas.
Hr von Hökerstedt höll detta förslag för betänckeligit,
emedan på sådant sätt och der statsmedlen eij voro tilräckelige
andre stater för denna tilökning skuld uti sine ordinarie
löner kunde komma i mistning, då frågan blefvo för hvem
det först skulle brista; tilläggandes at om det gifne förslaget
på stämpelpenningar samt afgift på tobaksblad af de andre
Stånden blifvit antagit, skulle fonden blifvit tilräckelig nog.
Isynnerhet beklagade Hr von Hökerstedt at den senare afgiften,
som doch var så ringa, eij vann bifall, emedan densamme
skulle indragit 2 tunnor guld.
Gref Wachtmeister sade sig hafva hopp at ehuruväl
två så indrägtige afgifter af de andre Stånden blifvit afslagne,
så skall doch det öfriga som til denna fond beviljat är blifva
tilräckeligit til det så nödige Cadette-compagniets inrättande,
på det man må hafva tilgång på skickelige ämnen til dugtige
officerare, förutan hvilcka de dyrbaraste och bäste skiepp äro
af ingen nytta, och skulle den eij hinna til at underhålla det
Om ökade löner vid Amiralitetet. 311
antalet af Cadetter, som föreslagit är, så kunde det samma
blifva mindre. Men på det de redan i tienst varande brafve
officerare, hvilcka för rikets tienst altid haft lif och blod
ospardt, under sin trälsamma tienst och slätta vilckor eij
måge blifva i ovishet om den hulda ynnest, som Riksens
Ständer, medelst deras ringa löners förbättrande, dem gunstigast
behagat betyga, anhöll Hr Grefven at R. 0. A. ännu
ville bevisa dem den gunsten at samma deras löners tilökning
må blifva på ordinarie staten upförd, så at de densamma af
de ordinarie statsmedlen måge komma at åtniuta.
Som åtskillige af R. 0. A. förklarade denna Gref Wachtmeisters
föreställning vara på så gode skiähl grundad, at den
synes böra vinna bifall,
altså giorde Hr Landtm, frågan om R. 0. A. behaga
bifalla at den samtyckte fonden flyter in ibland de andre ordinarie
stats-medlen, så at Ammiralitetet kommer at niuta den
projecterade summan til fullo til godo, antingen förbemelte
fond härtil blifver tilräckelig eller eij.
Härtil svarades af R. 0. A. Ja,
och upsattes följande Resolution, hvilcken, sedan den för
R. 0. A. var upläst, skrefs på Secrete Utskottets Extractum
Protocolli.
Resolution: Bifölls, samt at den anslagne fonden slås til
de ordinarie statsmedlen, så at ifall densamme eij skulle vara
tilräckelig, Ammiralitetet af andre statsmedel må få ersättning
och den här projecterade summan til fullo til godo niuta.
Gref Wachtmeister aflade på Ammiralitets-statens
vägnar hos R. 0. A. en ödmiuk tacksäijelse med försäkran
at merbemelte stat altid med vördnad och tacksamt sinne
lärer erkänna samt med skyldigt beröm ihogkomma R. 0. Arns
så för det allmänna bästa vid detta tilfälle viste ömma omvårdnat,
som ock den genereusité hvilcken Ammiralitetsstaten
vederfarits, och at så månge brafve och hurtige Siöofficerare,
hvilcka härigenom komma at niuta understöd och
upmuntring under sin svåra och trägna tiensts förrättande,
eij allenast af fullkomligt godt hierta städse lära önska Högh
R. 0. A. en beständig välgång, tilväxt och förkofring, utan
ock altid finnas beredde at til Riksens tienst, heder och försvar
med gladt hierta upoffra lif och blod. Men som et ännu
återstodo, nemligen at de uti K. Maijits nådige kallelse-bret
til Riksdagarne eij blifva nämde, altså anhöll nu Hr Grefven
312 Dec. 4. Värfvade regementens representations-rätt.
och Ammiralen at dem icke mindre än deras medbroder af
Krigsbefehlet til lands den hedren måtte vederfaras at blifva
til Riksdagen kallade, särdeles som en så ansenlig del af
riksens styrcka och försvar uppå siömackten beror.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga gofvo R. o. A. härtil
sitt bifall, och kommer härom et Extractum Protocolli til de
andre Stånden at utfärdas.
Vid detta tilfället påstodo Hr General-Major Adlerfelt,
Hr Major Ridderschantz och Hr Major Stakelberg at
samma grace jemväl de värfvade regimenter måtte vederfaras,
emedan de eij mindre än de ständige äro Krigsbefehl, svenske
til en del Ridders- och Adelsmän och i fredstider et svårare
tienstgiörande underkastade, så at de med all rätt påstå kunna
at uti riksdagskallelsen eij blifva förbigångne.
Härtil svarades at vid 1727 åhrs Riksdag, efter detta
ärendets noga öfverläggande, af samtelige Stånden faststäldt
blifvit at Krigsbefehlet af de värfvade regimenter til Riksdagarne
eij böra kallas.
Hr Ridderschantz förbehöll sig at om samma 1727
åhrs Resolution skulle ligga i vägen, Deputerade af de värfvade
regimenter åtminstone då måtte få vara med tilstädes
när krigsbefehlet enskylt sammankommer.
Frih. Stakelberg höll detta för så myckit nödigare som
deras besvär, hvilcka doch äro af enahanda beskaffenhet och
angelägenhet med de ständige regimenters, nu gå en hel annan
väg och til K. Maij:t, der dessas directe af Stånden nptagas.
Hr Adlerbeth och åtskilige af R. o. A. påstodo at
som denna qusestion vid 1727 åhrs Riksdag blifvit afgiord,
så behöfdes nu eij mer än at man uphämtar Protocollen, af
hvilcka jemväl lärer finnas at 1,000 dal. smts böter då blifvit
utsatte för den som härom något proponera skulle.
Häremot sades af andre Neij, och at det voro onödigt
at uphämta de förre Protocollen emedan R. o. A. nu häröfver
kunde resolvera.
Som häröfver en vidlyftig discours upkom, hemstälte Frih.
Ungern om det icke voro bäst at Krigsbefehlet en eftermiddag
träder tilsammans och i ordning efterser uti Protocoller
och Acter hvad uti detta ärendet tilförene förelupit,
på det R. o. A. må hafva nödig tid och kundskap innan man
sig uti et måhl utlåter som värkeligen fordrar et noga öfvervägande.
Lif-Regementets löner.
313
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga vann denna Frih.
Ungerns föreställning bifall.
Hr Didron sade at man honom berättat som hade Secreta
Deputationen låtit afgå et Extractum Protocolli til Riksens
Hrr Råd at om någon af yngre tiensteåhr vöro en annan
som längre hade tient förbi avancerad så skulle den som således
blifvit förbigången ovägerligen blifva hulpen; men som på en
sådan grund icke allenast 20 nye General-Majorer skulle kunna
blifva giorde och en stor oreda och rubbning åstadkommas
utan ock H. K. Maij:t och Rådet händerne bindas at belöna
skickelighet och förtienst, som ofta kunnat finnas större hos
den som eij just så månge åhr tient som en annan; altså
giorde Hr Öfversten til Protocollet det förbehåld, at denna
saken af Riksens Ständer innan de skiljas åt må blifva afgiord
och bemelte Extractum Protocolli dem föreläsit.
Hr Meijerhelm öfverlefvererade nu thet Memorialet som
han sig förbehållit at få ingifva och derutinnan han såsom
Fullmäcktig för officerarne af K. Maij:ts Lif-Regimente andrager,
at som R. o. A. beviljat Secreteraren Bergenhielm
tilökning på lönen, altså förmodar och begiärar han at alla
de Ryttmästare, Lieutenanter och Cornetter under K. Maij:ts
Lif-Regimente, som icke åtniuta fulla löner efter deras tienster
och caracterer, måge sine löner til fyllnad bekomma, hälst de
utom deras förvållande vid placeringen måst emottaga ringare
löner.
Och som Hr Meijerhelm påstod at bemelte Memorial
allenast måtte upläsas, altså skiedde också, finnandes R. o. A.
godt det samma med de öfrige Stånden at communicera.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckancle öfver Magistratens i Stockholm giorde ansökning
om tolags- och fattigpenningars åtniutande för K. Maij:ts och
cronans utgående koppar, varandes i detta måhl Caiumar- och
Commercie-Collegiernes samt Stats-Contoirets utlåtelser infordrade,
hvilcket med de omständeligen och vidlyftigt audragne
skiählen pro et contra Deputationen förmäler sig i behörigt
öfvervägande tagit, hafvandes en del af Deputationens
ledamöter varit i den mening, at som Magistraten eij skall
kunnat producera några sådane Privilegier, hvarigenom cronones
koppar med någon tolag skulle vara graverad med mera,
det fördenskull icke allenast cronones koppar för stadsens tolag
och umgiälder bör vara eximerad och befriad, utan och at de
Dec. 4. Tolag för kronans utgående koppar.
af Magistraten upburne 1,035 dal. 8 öre sint til KopparHandels-Contoiret
såsom K. Maij:ts commissionairer borde
restitueras, hvilcken mening doch Deputationen icke bifallit,
utan i förmågo af de åberopade stadsens tid efter annan undfångne
Privilegier med flere uprepade skiähl och omständigheter,
styrcker Riksens Ständer at fastställa det af all cronones
koppar, som af cronan inrikes försäljes och sedan utskieppas
genom det så kallade Koppar-Contoriet, bör til Stockholms
stad tolag erläggas.
Frih. R. O. Strömfelt: R. o. A. lärer af det upläste
Betänckandet hafva inhämtat hvaruti quaestionen består, nemligen
om cronan för dess utgående koppar til Stockholms stad
skall betala tolag eller eij. Men som cronan för sin koppar
eij betalar någon utgående tull, altså lärer R. o. A. väl finna
at hon ännu mycket mindre med tolagen til Stockholms stad
som är et accessoriutn kan besväras. För hvilcken orsak skull
jemväl Cammar-Collegium tijo åhr efter sedan de åberopade
Drottning Christinae Privilegier voro utgifne och staden de
samma til tolagens åtnjutande af K. Maij:ts och cronans koppar
ville förtyda, klarligen viist huru både oanständigt och obilligt
det voro at cronan för sin egen vahra til sine undersåtare
skulle betala recognition, hvilcket vid desse tider är så myckit
eftertänckeligare som man vet cronans upsåt vara at förvandla
det nu gängse grofva och besvärlige koppar-myntet uti silfvermynt
som både för undersåtarne är beqvämligare som för riket
i gemen nyttigare. Icke eller stå de af Stockholms stad andragne
skiählen aldeles bij, ty först hvad Privilegierne angår
så kunna de anses at härutinnan vara snarare emot än med
dem, förutan det at enligit Regeringsformen de samma ännu
böra öfverses och jemkas; sedan kan icke eller visas at cronans
egen koppar någon tid betalt tolag.
Hr von Hökerstedt: Staden nöt aldrig tolag af cronans
koppar för än den samma til privatis bortarrenderades.
Hr Hierta: Utskottet som denna saken utarbetat var
och af helt andra tanckar än detta Betänckande innehåller,
men i Cammar-Oeconomie-Deputationens pleno blefvo vij af
de andre Stånden öfverröstade.
Atskillige af R. o. A. utlåto sig at Stockholms stad eij
skall hafva ringaste fog at påstå förbemelte tolag, hvilcket
af Frih. Carl Vilh. Cederhielm uti dess som ledamot af Deputationen
ingifne voto väl och utförligen skall vara vijst.
Qvarntullsaccisen i Stockholm, Göteborg o. Karlskrona. 315
Men som R. o. A. funno tiden nu eij tillåta samma votum
at afhöra, giorde Hr Landtm, frågan om det blifver dervid
at cronan eij betalar tolag för sin utgående koppar utan at
härmed förhålies efter K. Maij:ts Resolution af åhr 1732.
Härtil svarades Ja.
I anledning hvaraf följande Resolution upsattes, hvilcken,
sedan den för R. o. A. var upläst, skrefs på Betänckandet:
Resolution: R. o. A. biföllo de Deputerades på gode skiähl
grundade mening at cronans koppar för stadsens tolag och
umgiälder bör vara eximerad.
Hr Landtm, gick nu ned med de 12 Deputerade som
voro utnämde at å R. o. A:ns vägnar bivista den Deputation
som Riksens Ständer förordnat at bese slottsbyggnaden och
trädde Frih. Ungern med R. o. A:ns tilstädjelse til bordet
at föra directionen på Riddarhuset.
Uplästes Cammar-0economie- och Commerce-Deputationens
Betänckande om qvarntulls-accisens betalande i tull—
portarne uti Stockholm, Giöteborg och Carlscrona, finnandes
Deputationen at ehuruväl H. K. Maij:t på K. Cammar- och
Commerce-Collegiernes underdånige föreställning den 13 Martii
1733 stäldt ordres til Ofver-Ståthållaren och vederbörande
Landshöfdingar at den 2 § af Resolution på Allmogens Be -  svär 1723 och den 1 § af 1727 ahrs Resolution äfven på
Allmogens Allmänna Besvär accisen angående skulle efterlefvas,
doch en del af den enfaldiga Allmogen, som gemenligen
komma at införa spannemåhlen, på hvarjehanda sätt
blifva förfördelade och igenom accisens återsökande förhindrade,
til förekommande hvaraf Deputationen til Riksens
Ständer hemstält om icke säljaren, som utaf köparen blifver
uti accisens återbetalande förfördelad, må utan afkortning
och förfördelning niuta de i Resolution på Allmogens Besvär
af åhr 1727 § 1 utsatte 20 dal. srats böter enskylt
til godo, jemte accisens och förorsakade omkostnaders återställande,
men så framt köparen skulle af list och arghet
neka det med landtmannen ingångne köpet innan han blifvit
lagligen dertil öfvertygad, så finner Deputationen den samma
böra för et slikt brott utom de förra 20 dal. smt säljarens
ensak ännu med 100 dal. sints böter beläggas, som kunde
niuta samma fördelning som uti ofvannämde 1 § af 1727 ahrs
Resolution på Allmogens Allmänna Besvär utsättes, och pa
det Allmogen i en sådan händelse eij må blifva i städerne
316
Dec. 4. Qvarntullsaccisen.
uppehållen, synes Deputationen det böra tillåtas at de antingen
förse sig med fulhnäcktige til deras saks utförande
eller och få frihet at transportera sin rätt och talan på någon
annan, til hvilcken ända Tull-Betienterne böra vara plicktige at
hädanefter meddela landtmännen separate accis-zedlar på hvarje
sort spannemåhl som kominer at passera tullarne; hållandes
Deputationen i öfrigit för billigt at ifall detta förslag kunde
vinna bifall, sådant igenom en allmän Förordning må kundgiöras;
kunnandes Deputationen för ingen del styrcka til accisens
erläggande vid qvarnarne, aldenstund sådant för de
mångfaldige underslef skuld för cronan voro högst skadeligit.
Uplästes Hr Commercie-Rådet Hökerstedts insinuerade
Memorial angående qvarntulls-accisens betalande uti tull—
portarne vid införsseln uti städerne Stockholm, Giötheborg
och Carlscrona, afgifvandes Hr Commercie-Rådet först en berättelse
om denne accisens ursprung och hvad författningar
tid efter annan dervid blifvit giorde, hvaruppå han i anledning
af den nu vid Riksdagen härutinnan projecterade ändring,
nemligen at antingen bemelte accis efter 1691 åhrs MäldePlacat
hädanefter vid qvarnarne må upbäras eller och i stället
för qvarntulls-accisen mantahlspenningarne äfven i berörde
frenne städer, som i de öfrige, introduceras, med hvarjehanda
anförde skiähl söker visa, at cronan vid begge desse upbördsmetboder
en alt för stor minskning i denne inkomst skulle
känna, i anseende hvartil med det mera som sielfva Memorialet
innehåller Hr Commercie-Rådet til R. o. Arns ompröfvande
lämnar om icke tils vidare och til nästa Riksdag förbemelte
afgift må såsom härtils skiedt uti tullportarne vid
spannemåhlens införsel til städerne Stockholm, Giötheborg och
Carlscrona blifva upburen, hvarvid landtmannen förmenes eij
skola få någon orsak at klaga öfver köparens oförrättande
och påtvingandet af accisens betalande om jemte de af CammarOeconomie-
och Conunerce-Deputationen föreslagne författningar
Riksens Ständer ville förordna at uppå torgen och vid
hamnarne i desse städer, derest spannemåhlen införes at försäljas,
stadigt visse tullbesökare måge vistas, af hvilcka, så
snart landtmannen til någon des spannemåhl föraccorderat,
straxt annoteras priset på den medhafvande och i tullen uudfångne
accis-zedeln, hvilcket altid skall vara til förstående
utom accisen, som köparen åligger betala; kunnandes sedan
samme zedel tiena säljaren til et oemotsäijeligit bevis hos
Qvarntullsaccisen i Stockholm, Göteborg o. Karlskrona. 317
executoren, så at han till sin rätt gienast ovägerligen kan blifva
förhulpen.
Hr Wulfclo förestälte huru obilligt och svårt det är at
icke allenast en adelsman jemte de öfrige som på landet bo
skola erlägga och betala qvarntullsaccisen, hvilcken bemelte
3 städer i stället för mantahlspenningarne sig åtagit, utan
ock bemelte städers inbyggare den aldeles undslippa, hvilcket
är skiedt så länge bemelte accis i tullportarne är vorden upburen,
och så länge samma Förordning står aldrig lärer kunna
förekommas, ehvad anstalter man ock deremot giöra vill; fördenskull
och som härutinnan nödvändigt bör skie en ändring,
på det landtmannen eij längre må draga den svåra och otilbörliga
lasten at betala accisen för den spannemåhl som af
stadsboerne förtäres, altså på det cronan härigenom eij må
komma at lida någon mistning uti sine inkomster, voro bäst
at et medium togos af hvad bemelte qvarntullsaccis i 8 åhrs
tid i Stockholm importerat, och at samma summa på hvad
sätt man tienligast kunde finna på stadsens invånare fördeltes
och sedan af dem til cronans cassa eller til Tull-Societeten,
så länge arrendet vahrar, åhrligen betalas.
Hr Caspar von Böhnen yttrade sig för de af Hr
Wulfclo andragne skiählen skuld aldeles vara af samma tancka,
och at denne summa på hvart och et hushåld eller person i
staden efter des consumtion kunde fördelas.
Häremot giorde Hr Cammar-Råd Wulfwenstierna en
vidlyftig föreställning hvad för en odrägelig afsaknad det
skulle blifva i cronans inkomst om det nu brukelige redige
och säkra sättet med qvarntullsaccisens upbärande i tullportarne
skulle uphäfvas, hvilcket lätteligen deraf stodo at
döma at bemelte accis, då den vid qvarnarne upbars, aldrig
dragit mer än 39,000 dal. sint, der den likväl medelst detta
senare upbörds-sättet blifvit bragt til 109,000 dal. sint om
ähret; och voro frågan om vid närvarande ansenlige statsbrist
det är rådeligit at gifva anledning til 70,000 dal. smt åhrlig
mistning i de publique inkomster. Hvad den föreslagne repartitionen
angingo, så kunde den samma i anseende til de
otålige svårigheter och qusestioner, som sig dervid lära yppa,
anses nästan för omöijelig; hvartil ännu kommer at om hela
den bristande summan på det sättet skall fyllas, torde det
falla desse 3 städers invånare alt för svårt, emedan den ansenliga
delen, som af de många i bemelte orter vistande främ
-
318
Dec. 4. Qvarntullsaccisen.
mande nu helt okännbart dragés, då emot all billighet på
desse städer kommo at stadna. Skulle åter denna accis efter
Mälde-Placatet vid qvarnarne upbäras, så voro eij allenast
den omtalte dryga förlusten för cronan af förfarenheten redan
nogsamt bevist, utan torde til äfventyrs blifva ännu större
medelst et stort antahls underhållande af Tull-Betiente; ty i
Stockholms stad allena behöfdes åtminstone 85 besökare vid
qvarnarne förutan dem som borde efterse at i husen inga
handqvarnar brukades. Så borde ock härjemte komma i öfvervägande
at i Stockholm betinnes et ansenligit förråd på spannernåhl
både i köpmännernes magaziner och i de private hushållen,
hvarföre redan qvarntullsaccisen är betald; samma
accis kan med ingen rätt fordras andre gången vid qvarnen,
och bör altså antingen af cronan straxt återbetalas, eller och
hvars och ens förråd inventeras, samt honom derpå bevis
lämnas och sedermera vid sielfva förinalningen liquideras.
Hvad vidlyftig betiening, tidspillan och svårigheter sådant
skulle förorsaka, voro lätt at se samt at på sådant sätt cronan
antingen genast skulle komma at utbetala en tunna guld eller
och på et helt år af denne accis eij hafva en penning redbar
inkomst. Til förekommande af alt sådant fåfängt besvär och
cronans ögonskienlige så stora förlust, voro det af Deputationen
föreslagne expedientet, nemligen en promt execution
på den som härutinnan förfördelar landtmannen, ganska godt
och tienligit, hvilcken i öfrigit eij synes hafva skiähl öfver
denna inrättning sig så högt at besvära, aldenstund det står
i hans behag at sättja priset på sin spannemåhl så at accisen
eij stadnar på honom, ty det är vahrans nödvändighet och
eij accisen som deterrainerar des pris. Hr Wulfwenstierna
föreslog fördenskull at hädanefter antingen all spannemåhl
måtte af landtmannen utanför tullporten säljas, ty på det
sättet måtte ju stadsboen nödvändigt betala denna afgift, så
framt des vahra skall slippa in i staden, eller och at Hr
Hökerstedts förslag med accisskrifvarens annotation kunde antagas,
ty sålunda kunde landtmannen ställas klagelös utan at
aldeles uphäfva den härtil med publici så goda fördel brukelige
inrättningen. Och är i alt fall bättre, änskiönt hvar och
en af oss enskylt något dervid skulle lida, vid samma inrättning
förblifva, än at på en gång sättja det allmänna uti en
så ansenlig mistning, ty hvad vi på detta sättet contribuera
Qvarntullsaccisen i Stockholm, Göteborg o. Karlskrona. 319
tienar at understödja statsvärcket, hvars brist elliest på annat
sätt af oss borde fyllas.
Hr von Blixen påstod at på den händelsen i Gefle,
Carlshamn och Uddevalla qvarntullsaccisen i tullportarne jemväl
bör upbäras emedan Stockholm, Carlscrona och Giötheborg
elliest eij kunna hålla prijs med förbemelte städer uti spannemåhls
handelen.
Hr von Böhnen svarade Hr Wulfivenstierna, at som
de främmande betala denna accis uti brödet, som de hos bagaren
köpa, altså stadnar denne deras andel af accisen eij
på stadsens invånare. Det föreslagne expedientet med accisskrifvare
på torgen höllö han eij för practicabelt, och som
riket eij kunde umbära den summan, som bemelte accis i desse
senare tider dragit, och upbörden vid qvarnarne voro så ganska
osäker, altså voro så myckit nödigare at summan på städernes
inbyggare reparterades, varandes ingen billighet at landtmannen
med denna afgift graveras.
Hr Wulfwenstierna viste ännu omständeligare svårigheten
och nästan omöijeligheten at i cn billig proportion taxera
alle hushåld, hvilcka dageligen förändringar samt til- och antagande
äro underkastade; hvaremot både billigheten och säkerheten
af upbörden äro handgripelige när pålagan följer vahran,
för hvilcken orsak skull sådant ock i andre länder öfver alt
är brukeligit.
Hr Carl Wennerstedt: Som cronan eij kan eller bör
mista en så ansenlig inkomst, den föreslagne repartitionen på
städernes inbyggare jemväl synes inpracticable i anseende til
de oändelige disputer och svårigheter, som sig dervid yppa
skulle; fördenskull och på det cronan eij må stadna i mistning
eij eller de säljande vara köparens chicaner underkastade,
hemställer jag om icke Deputationens förslag til nästa Riksdag
kan antagas och K. Maij:t i underdånighet anmodas at
emedlertid låta vederbörande utarbeta et project på hvad sätt
hvarcken cronan och undersåtarne härvid måge komma at
lida, hvilcket tidens korthet oss nu eij tillåter at utfinna.
Hr von Böhnen: Om vij förblifva vid den föreslagne
repartitionen så lära de andre Stånden härutinnan biträda oss.
Frih. Johan Hamilton: Hvad Hr Wennerstedt nu säger
blef oss vid 1731 åhrs Riksdag lofvat, men sedan hafva vij
i Finland betalt öfver 100,000 dal. smt.
320
Dec. 4. Qvarntullsaccisen.
Hr von Blixen: Om Betänckandet bifalles så kommer
doch landtinannen directe eller indirecte at lida. Det voro
bättre at belägga all utländsk spannemåhl med 1 dal. smt
högre tull på tunnan, och at de 26 störste städer blifva härutinnan
lika. Prästeståndet som jemväl äga spannemåhl torde
häruti bifalla oss.
Hr Carl Wennerstedt: Efter detta förslaget skulle
både Bergslagen och de fattige komma at lida.
Frih. Ungern: Här äro nu blefne 4 quasstioner, l:o) om
Betänckandet, 2) om Hr von Hökerstedts förslag, 3:o) om Hr
von Bolmens angående repartitionen på städernes invånare,
eller och 4:o) Hr Wulfwenstiernas angående qvarntullsaccisens
upbärande utom tullportarne skall bifallas.
Hr Adlerbeth: Öfver accisens upbärande i tullportarne
är vid alla Riksdagar klagat, och inge förslag, anstalter eller
förordningar hafva varit tilräckelige at ställa Stånden häröfver
klagelöse, emedan de blifvit platzade af desse 3 städer.
Skola nu för otrogne betienters skuld de som bo på landet
längre undergå en svår pålaga, det voro hårdt; det bör ankomma
på vederbörande at hafva upsikt på Tull- och AccisBetiente
så at cronati eij lider til sine inkomster, men vij
kunna eij längre påtaga oss en så svår last.
Frih. Ungern frågade ora R. o. A. bifalla Deputationens
Betänckaude? Sedan om Hr von Hökerstedts förslag vinner
bifall?
Men om intdera komino R. o. A. sig at förena utan
stadnade i skiijacktige meningar.
Hr Wulfwen sti erna: Gunstige Herrar, lät oss intet
handtera cronan för hårdt, det har ju hvar och en af oss
frihet at stänga sin port efter behag; bör icke cronan hafva
samme rätt med tullportarne, när hon derigenom intet annat
söker än at vinna säkerhet och redighet för sine inkomster;
det är ju ingen större svårighet för landtmannen att i tullporten
betala accisen än han gior med Lilia Tullen, ty begge
kan han ju sedan slå på vahran och sälja densamma så mycket
högre.
Hr von Böhnen: Det är hvarcken mitt eller någon
annans upsåt at cronan skall mista men som undersåte vill
jag eij lida orätt, och bör den betala accisen som dertil
skyldig är.
Qvarntulls-accisen i Stockholm, Göteborg o. Karlskrona. 321
Frih. Ungern: Kanskie R. o. A. behaga fastställa at
accisens upbärande i tullportarne aldeles skall afskaffas, och
dertil utsättja en viss tid; men som den nuvarande inrättningen
eij kan uphäfvas innan säkert expedient blifvit upfunnit
at cronan vid en så redbar upbörd har tilbörlig säkerhet,
så kunde H. Maij:t i underdånighet anmodas at anbefalla
vederbörande Collegier med sine underdånige förslag
at inkomma, då det som H. Maij:t vordo godtfinnandes vid
terminens expirerande straxt kunde ställas i värckställighet.
De andre Stånden torde ock häruti väl finna sig när de allenast
se at upbörden i tullportarne, som de så mycket äro emot,
blifver aldeles afskaffad.
Hr Hellen stier na yrkade uppå at den föreslagne repartitionen
på sielfva invånarne i städerne måtte gå för sig.
Hr von Böhnen och åtskillige flere sade sig vara nögde
med Frih. Ungerns gifne förslag.
Hr Wulfclo sade at han ock begifven sig bärtil, doch
med det förbehåld at för inländsk spannemåhl landtmannen
i anseende til qvarntulls-accisens betalande eij blifver hindrad
eller oroad när han betalt den ordinarie tullen.
Hr Hestsko sade sig vara af samma mening.
Hr Ise rh i elni föreslog om icke terminen til afskaffande
af accisens upbörd i tullportarne kunde blifva et halft åhr
efter Riksdagens slut.
Som nu inge vidare påminnelser giordes utan at allenast
en del af R. o. A. höllö före bemelte termin vara för lång,
C’
och at 3 månader kunde vara nog, uprepade
Frih. Ungern den nyligen giorde frågan, med hemställande
om icke terminen kunde blifva den sidsta Martii 1735.
Härtil svarades Ja.
Och upsattes i anledning häraf följande Resolution, hvilcken,
sedan den för R. o. A. var upläst, skrefs på Betänckandet.
Resolution: R. o. A. stadnade uti det slut at qvarntullsaccisens
upbärande af inrikes spannemål vid tullportarne i
Stockholm, Götheborg och Carlscrona den sidste nästkommande
Martii aldeles bör uphöra, samt hos K. Maij:t af
Riksens Ständer i underdånighet anhållas det täcktes K. Maij:t
emedlertid infordra vederbörande Collegiers underdåniga Betänckande
och om denna afgiftens upbörd i nåder så förordna,
at säljaren eij vidare något besvär eller förskott dervid må
Adelns Protokoll, 1734. II. 21
322
Deo. 4. Qvarntulls-accisen.
vara underkastad, och K. Maij:t och cronan hafva sin til—
börliga inkomst och säkerhet.
TJplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående spannemåhls-accisen och qvarntullsrestitntion
uti Stockholm, Giötheborg och Carlscrona, hvaröfver
Deputationen berättar sig hafva inhämtat Cammar- och
Commerce-Collegiernes utlåtelser, kunnandes nu så mycket
mindre styrcka til bemelte accis-restitution uti Giötheborg
och Carlscrona, som Stockholms stads Riksdags-Fullmäcktige
hos Deputationen andragit at det handlande Borgerskapet här
i staden i betracktande af den brist, som sig vid statsvärcket
torde yppa, äro benägne at begifva sig ifrån den sökte accisrestitutionen
för deras uplagde och sedermera utförande spannemål,
allenast och med det vilkor at för en billig likhet skull
uti handeln äfvenledes ingen accis-restitution lämnas på den
spannemåhl, som på falirtygen uphandlas och sedermera utföres;
hvarföre Deputationen håller före at hädanefter ingen
sådan accis-restitution må lämnas antingen spannemåhlen,
som skall utföras, tages directe af fahrtyget eller och af vindar
och bodar; börandes i anseende dertil General-TullarrendeSocieteten
beräkna och godtgiöra K. Maij:t och cronan den
tilökning, som på detta sättet uti accis-inkomsten åstadkommes.
Sammaledes uplästes ock Bergs-Deputationens Betänckande
angående spannemåhls-accisen och qvarntulls-restitution uti
Stockholm, Giötheborg och Carlscrona, förmälandes Deputationen
hurusom Öfversten vid K. Lif-Gardet Hr Grefve Posse
tillika med åtskillige andre Bruksägare sig besvärat öfver den
gravation, som de dymedelst skola vara underkastade at för
den spannemåhl, som uti städerne Stockholm, Giötheborg och
Carlscrona til deras bruks nödige fournering upkiöpes, måste
erläggas qvarntull och accis, utan at de vid spannemåhlens
utförssel utur städerne til bruken få restitution af samma afgift,
hvilcken förmohn likväl tilförende hvar och en, som fördt
någon spannemåhl antingen til landsorterne, upstäderne eller
hruken, skall åtniutit, och upstäderne jemväl ännu för spannemåhl,
som partijvijs utur första handen tages och icke uplägges,
til godo niuta. Deputationen yttrar sig för de anförde
skiähl och omständigheter vara af den tanckan at Bruksägarne,
serdeles vid de nuvarande conjuncturer med jernhaudelen,
som nödvändigt fordra at bergshandteringen och jerntilvärckningen
på alt möijeligit sätt måtte lindras och under
-
Qvarntulls-accisen.
323
hielpas, böra återbekomma qvarntullen och accisen för all den
spannemåhl som de ifrån bemelte stapelstäder til bruken afföra.
Sedan Betänckandet var upläst tilläde Hr Albrecht
Schönström, at ifall bemelte accis eij blifver restituerad,
kommer Bergslagen alt för mycket at lida och emot all billighet
at betungas med en utlaga, som Bergslagen eij är skyldig til.
Hr von Böhnen påminte at om på den utländska säden,
när den föres utur Stockholm och de andre städer, accisen
restitueras, så faller den svenska i vahnpris.
Hr Carl Wennerstedt: Denna begiärte accis-restitutionen
synes så mycket mindre kunna beviljas, som ingen
billighet deri tyckes vara, at en Brukspatron som handlat
spannemåhl i Stockholm vid dess utförssel skall få af cronan
en accis restituerat, den han aldrig betalt.
Hr von Blixen: Borgarne i upstäderne borde eij eller
längre niuta denna restitution, ty det är för cronan en alt
för stor skada at en sådan borgare, som allenast betalar någre
dahlér kopparmynt i mantahlspenningar, när han utur Stockholm
athämtar någre tusende tunnor spannemåhl skall på
hvar tunna få af cronan en dal. knit i accis-restitution.
Hr Wennerstedt biträdde detta och höll före samma
restitution så myckit mindre böra beviljas, som den ansenlige
afsaknad cronan på sådant sätt til sine inkomster kommo at
lida skulle allenast lända någre få handlande til fördel och
båtnad.
Hr Schönström: Skulle accis-restitutionen eij blifva
Bergslagen beviljat, så böra Upstäds-Borgarne eij eller längre
niuta den samma, emedan på det sättet Bergslagen för hårdt
kommer at tryckas, ty Brukspatronen måtte sälja spannemåhlen
til lika pris med Upstads-Borgaren, der likväl hvar
tunna kostar honom en dahlér mer så länge Borgaren allena
niuter accis-restitutionen. Jag påstår på det högsta at när
Bergslagen förer spannemåhl utur Stockholm accisen må blifva
restituerad, ty det voro högsta obillighet och emot vare Privilegier
om Bergslagen skall betala mantahlspenningarue och
tillika den accis, som städerne tilhörer.
Sedan discourerades ytterligare häröfver pro et contra och
som en del af R. o. A. påstodo at det borde förblifva vid
Cainmar-Oeconomie-Deputationens Betänckande giorde
Frih. Ungern frågan om bemelte Betänckande bifalles
så at ingen restitution af accisen hädanefter skie skall.
324
Deo. 4. Qvarntulls-accisen.
Hvartil svarades Ja.
Frih. Strömfelt förestälte at så framt i staden Gefle
qvarntulls-accisen vid tullportarne icke kommer at upbäras,
som det skier i Stockholm, lärer beinelte stad aldeles kunna
utestänga Stockholm ifrån all spanmåls-handel i Bergslagen,
emedan den ena dahlerens difference som Gefleboerne altid
kunna sälja under dem i Stockholm, hvilcke betala accisen,
är en altför stor förmohn i handelen; dessutan voro ock sådant
enligit med 1655 ahrs Riksdagsbeslut.
Hr von Blixen lade härtil at om staden Gefle längre
blifver fri för denna accis, gå alla Tyskarne dit med sin spannemåhl
och der blifver rätta nederlaget.
Frih. Ungern giorde altså frågan om R. o. A. finner at
Gefle bör beläggas med den accis på utrikes spannemål, sorn
Stockholm betalar, och slippa mantahlspenningarne,
hvilcket af R. o. A. bifölls.
I följe häraf upsattes följande Resolution, hvilcken, sedan
den för R. o. A. var upläst, skrefs på Cammar-OeconomieDeputationens
Betänckande.
Resolution: R. o. A. biföllo Betänckandet och hålla före
at til en jemnlikhets erhållande både städerne och Bergslagerne
emellan hädanefter uti staden Gefle, på samma sätt
som i Stockholm, Giötheborg och Carlscrona, qvarntullsaccisen
af utrikes spannemåhl vid inkommandet bör erläggas,
och deremot mantahlspenningarne i bemelte stad uphöra enligit
1655 ahrs Riksdagsbeslut.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver kohlmått uti Stora Kopparbergslagen,
hvaröfver Deputationen förmäler sig hafva infordrat K. BergsCollegii
utlåtande, finnandes i anseende til de anförde skiähi
och orsaker bäst vara at Bergslagarne så hädanefter som tilförene
må hafva frihet at betienna sig af trinna måhltunnor
til kohlmätning, doch med det förbehåll at samma måhltunnor
vid 100 dal. smts vijte eij måge til säds eller andre persedlars
mätande brukas, ehvad mått nu vid Riksdagen kan blifva faststäldt.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af den 19
sidstledne Oct., Borgareståndets af den 3 Aug. och Bondeståndets
af samma dato, uti hvilcke Protocolls-Extracter bemelte
trenne Stånd sig yttra, at som det synes nödigt för säker
-
Ränte-Kammarens embetsman.
325
hetens skull vid K. Ränte-Cammaren at embetet der af tvänne
förrättas, som stå uti lika ansvar, och Cammereraren Stillman
samt Bokhållaren Wettrin Ränte-Cammaren nu på siette åhret
med mycken flit och trohet förestådt, altså kunde hos H. K.
Maij:t af Riksens Ständer den underdånige föreställning giöras
at de utan gravation i staten med nödig fullmackt å denna
sysslan måtte hugnas.
Frih. Coijett: Det är ganska eftertänckeligit at sådane
ansökningar giöras och drifvas igenom hos de andre Stånden,
utan at R. o. A. får deraf del innan en pluralitet af 3 Stånd
är erhållen. I öfrigit som saken är stridande emot Regeringsformen
lärer R. o. A. aldrig härtil kunna samtycka.
Hr Ridderschantz: Hafva de andre Ståndenen annan
Regeringsform än vi?
Hr Wennerstedt: Här gås K. Maij:ts och Collegiernes
rätt förbi, och lära altså R. o. A. afslå denna ansökning samt
beropa sig på Regeringsformen.
Frih. Coijett: Vij böra låta afgå en Deputation til
de andre Stånden med en eftertryckelig föreställning huru
olagligit det steget är, som här begiäres af Ständerne måtte
giöras.
Hr von Blixen: Som 3 Stånd redan äro härutinnan
ense, kunde icke R. o. A. för denna gången foga sig med
dem, och sedan låta afgå en Deputation med föreställning at
R. o. A. hädanefter aldeles intet vilja tillåta sådane recommendationer.
Hr Ridderschantz: Yij kunna til denna recommendationen
eij eller samtycka. R. o. A. böra ju altid vara sig
lika; lät oss påminna oss huru Adlerstedts ansökning, hvilcken
var af lika beskaffenhet, af R. o. A. blef ansedd.
Som en stor del af R. o. A. förklarade sig vara af samma
tancka, frågade
Frih. Ungern om härutinnan blifver samma slut som
uppå Hr Adlerstedts ansökning om Assessoratet i K. Commerce-Collegio?
Hvartil
svarades Ja.
Frih. Coijett påminte at skählet bör tilläggas, nemligen
at detta är stridande med Regeringsformen, hvilcket äfvenväl
bifölls och kommer i anledning häraf et Extractum Protocolli
til de andre Stånden at upsättjas.
Dec. 4. Husesyns-Kontorets Revisor.
Uplästes Hr Generalens Frih. Silfwerliielms och Hr GeneralMajorens
Frih. Rosens på Krigs-Befehlets vägnar ingifne Memorial,
hvarutinnan anhålles at Revisoren vid det under KrigsCollegio
hörande Husesyns-Contoiret må efter den allaredan
vid 1731 ahrs Riksdag öfver Husesyns-värcket förordnade
Deputationens utlåtande, som ock i anseende til de detta
Contoiret åliggande vigtige, angelägne, och med svårt ansvar
förknippade sysslor, tilläggas lika förmohn med Cammererarne
i de öfrige Contoiren, så at uti staten för detta Contoir
i stället för den härtils bestådde Revisoren med 500 dal.
smts lön måtte hädanefter 600 dal. smts åhrlig lön komma
at uptagas.
Hr Hellenstierna och Hr Fock berättade at vid förre
Riksdagen den af Ständerne förordnade Deputationen funnit
at bemelte Revisor med caractere af Cammererare borde hugnas.
Frih. Ungern: Pluraliteten var deremot emedan de andre
betienterne derigenom skulle komma at lida.
Hr Lagercrantz: Hvad den begärte tilökningen på lönen
angår, så skulle den komma at tagas af reserve-cassan, och
man vet at 1,000 dal. smts vijte är utsatt för den som i densamma
vill giöra någon rubbning.
Gref Magnus Stenbock: Det länder til arméens nytta,
ty den lilla tilökning som begiäres är allenast at underhålla
en skrifvare på det arbetet desto skyndesammare må kunna
förrättas.
Hr Ståhlhammar sade at för det utsatte vijtets skuld
kunde han härtil eij gifva sitt bifall.
Frih. Ungern frågade om Memorialet bifalles?
Hvartil svarades med Neij och Ja.
Sedan giordes frågan om det skall blifva som det varit förr,
hvilcken med Ja besvarades.
Uplästes de härtil utnämde Hrr Deputerades Memorial
angående rätta förståndet af den 8 § i Adelige Privilegierne
om den förlorade insockne frihetens återvinnande i Skåne,
Halland och Bleking, hvarutinnan som bemelte Hrr Deputerade
eij varit af enahanda mening särskilte Betänckanden upsatte
blifvit, hvilcke nu ock uplästes, innehållandes det förra
under N:o 1 Frih. Akerhielms och Hr Ehrencronas tanckar
at i anledning af General-Majoren och Landshöfdingen Frih.
Bennetts giorde underdåniga ansökning, rätta quaestion blifver
denna: Huruvida det må vara enligit med rätta förståndet af
Insockne-friheten.
327
Adelige Privilegiernes 8 § at återvinna insockne friheten uppå
något åhr 1723 varande utsockne hemman för den orsaken
skull at man sedan åhr 1723 förvärfvat sig et uti samma
sochu med bemelte utsokne hemman belägit säterie, hvarunder
samma utsokne hemman tilförene med insokne rätt
legat. Och som efter Privilegiernes innehåld eij mera än en
enda modus at revindicera en förlorad insockne rättighet skall
gifvas och denne in quaestione nu varande casus intet skall
vara någon uti Privilegierne utsatt acquirendi modus, så hålla
välbemelte Herrar före at Privilegierne, sådane som de nu
äro, aldrig kunna derhän förtydas och at ingen annan restitution
i följe af dem kan beviljas än endast uti sådant fall,
som klara och tydeliga bokstafven lyder, nemligen då när det
bevisas kan at insockne rättigheten med orätta blifvit borttagen.
Men Hr Grefve Tessin och Hr Hammarberg, sedan
de uti deras under N:o 2 författade Betänckande meddelt
Riksens Ständer en omständelig berättelse om rätta beskaffenheten
af insokne rättigheten uti Provincerne Skåne, Halland,
Bohuslälin och Blekinge ifrån de äldsta Danska tiderne intil
åhr 1682, förmäla sig efter bästa förstånd och samveten eij
annat kunnat finna än at enär et insockne hemman, hvilcket
för ingen annan orsak än at det blifvit skildt ifrån des säterie,
förlorat insockne friheten, åter blifver samma säterie och en
ägare underlagt, då må skiähligen ikläda sig des förra natur
och beskaffenhet, och det så mycket mer som rätta ordaförståndet
af 1723 åhrs Adelige Privilegier härmed synas aldeles
vara öfverensstämmande; hemställandes de i öfrigit til
Riksens Ständer om icke uti det til H. K. Maij:t härom i
underdånighet upgående svaret, den clausul må införas at
hvarje måhls beskaffenhet uti K. Cammar-Collegio noga må
blifva undersökt och bepröfvat innan H. Maij:t derå behagar
utfärda dess nådiga Resolution, hvarmedelst cronans och rikets
höga rätt och förmån å den ena samt hvars och ens sökandes
tilständiga rättigheter å den andra sidan lärer bäst kunna bevaras
och förfrämjas.
R. o. A. discourerade häröfver pro et contra yttrande sig
Hr Abrahamsson at Skånske Adelen enligit Privilegierne
til inge andre insockne rättigheters återvinnande kan vara befogad
än sådane som med orätt bortgådt; men hvad som
blifvit såldt, utmätt eller ärft är ifrån säteriet eij med orätt
328
Dec. 4. Insockne-friheten.
bortgångit. Och beträffande Hr Gen.-Majoren och Landshöfdingen
Bennette påstående så synes han eij hafva skiähl at
med cronans afsaknad blifva ägare til en förmohn och rättighet,
som honom ingenting kostar.
Hr von Böhnen sade orätten bestå deruti at hemmanet
en ny pålaga blifvit underkastat endast för den orsaken skull
at det blifvit afskildt ifrån sitt säterie.
Frih. Coijett: Et insockne hemman kan aldrig mista
sin natur utan med orätt.
Hr Landtm, kom tilbaka med de Deputerade som varit
borta at bese slottsbyggnaden.
Hr Lagercrantz: Grunden til insokne-rättigheten är
arbetet under sätesgården, hvilke i Skåne och de flere upnämde
provintzer för åkerbrukets vidlyftighet skuld elliest eij
kunna drifvas; och om arfskiften, köp eller utmätning skola
förbyta desse hemmans natur så blifver i desse provincer innom
100 åhr ingen sätesgård mer som kan drifvas.
Hr Wennerstedt hemstälte om icke et insockne hemman
när det åter kommer tilbakars under sätesgården, dit
det förr hördt, bör återvinna insockne rättigheten.
Hr Landtm, giorde frågan om detta bifalles?
Hvartil svarades Ja.
Hr Abrahamsson säde sig eij finna sådant med Privilegierne
enligit.
Frih. von Ungern: Jag är eij ense med Hr Abrahamsson
uti definitionen af orätt vid detta tilfället. Man gior Skånske
Ådelen orätt om hemmanet eij får niuta insokne-rättigheten
när det kommer til sin sätesgård tilbakars.
Hr Landtm, frågade om då icke Hr Gref Tessins och
Hr Hammarbergs tanckar bifallas?
Hvilcket med Ja besvarades.
I anledning häraf upsattes följande Resolution, hvilcken,
sedan den för R.' o. A. var upläst, skrefs på Hrr Deputerades
gemensamma Memorial.
Resolution: R. o. A. biföllo Hr Grefve Tessins och Hr
Hammarbergs sub N:o 2 bifogade Betänckande.
Hr Landtm, hemstälte om icke i morgon klåckan tijo
saken angående Lagmans- och Häradshöfdingsräntan til afgörande
må företagas; hvartil af R. o. A. samtycktes.
Sedan justerades följande Extractum Protocolli angående
Hr Ofverst-Lieutenant Ruhls giorde ansökning så lydande:
Öfv.-l. Rähl. Amiralitets-kommissariatet. 329
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 3
December 1734.
Såsom Hr Ofverst-Lieutenanten Rähl hos R. o. A. andragit
huruledes han för embetes sysslor och andre emellan
komne hinder eij kunnat strax i början vid Riksdagen sig infinna,
men doch sedermera med besvär och omkostnad til
denne Riksens Ständers sammankomst sig instält, anhållandes
fördenskull om R. o. Arns benägna bifall samt biträde hos
de öfrige respective Stånden at eij mindre än andre Riksdagsmän
af Ständernes Resolution, daterad den 1 October, angående
deras lönings-liquidationers åtniutande som Riksdagen
bivistat, blifva delacktig; altså häfver R. o. A. bemelte Hr
Ofverst-Lieutenant uti denna des skiähliga begiäran så mycket
mindre kunnat undfalla, som des långliga trogne krigstienster,
men deremot eij svarande vilkor, et benägit villfarande härutinnan
ganska väl förtiena. Actum ut supra.
R. o. A. skildes åt.
Den 5 December.
Emedan Hr Landtm, var i Secrete Utskottet förde Frih.
Ungern directionen på Riddarhuset.
Uplästes Landt- och Siö-Militioe-Oeconomie-Deputationens
Memorial öfver Fiscalen Matthias Broeks til DefensionsDeputationen
insinuerade Promemoria, hvilcket såsom hörande
til oeconomien med Landt- och Siö-Militiae-Oeconomie-Deputationen
blifvit communicerat, angående en och annan bättre inrättning
vid Stockholmska Ammiralitets-Commissariatet, såsom
l:o) om Protocolls förande och justerande derstädes; 2:o)
Expeditionernes justerande och antecknande i Protocollet när
de blifvit expedierade; 3:o) Uphandlingarnes befrämjande genom
auetioner här inne i staden men intet på Skiepsholmen, med
det mera som föreslås vid sjelfva auetionen och lefverantserne
böra i ackt tagas, samt 4:o) om dagelige annotationers hållande
öfver alt hvad til byggnader erfordras. Deputationen
har häröfver stadnat i de tanckar at detta alt kunde lämnas
til Hr Riks-Rådet Grefve Lagerbergs och de til Carlscrona
ärnade Deputerades skiärskådande, sora desse med de flere
omständigheter vid instruetioners projecterande för escadrerne
i Stockholm och Giöteborg uti behörigt öfvervägande taga lära
330
Dec. 5. Fänrik Herlin.
huru vida sådant alt til K. Maij:ts och cronans tiensts förrättande
samt höga interesses bevakande sig giöra låter.
R. o. A. biföllo Deputationens härutinnan yttrade tanckar.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Comrnerce-Ideputationens
Betänckande öfver Fendricken Anders Herlins giorde ansökning
om 110 dal. smts pension uti hetnmans-räntor af de
honom til besittning lämnade hemmanen Lida och Valla,
yttrandes sig Deputationen i anseende til de i Betänckandet
omförmälte skiähl och orsaker eij kunna styrcka Riksens
Ständer at tildela Herlin de begiärte hemmans räntor, utan
håller före at han igenom den i nåder erliållne dubbla Fendrickspensionen
samt besittningsrätten på hemmanen Lida tillika
med den honom lämnade eftergift på husröta och crono-utlagor,
samt undfångne ähreskiäncken af 100 dal. smt, synes böra åtnöijas;
doch om de räntepersedlar, som in natura böra utgifvas,
kunna umbäras, så finner Deputationen at på den händelsen
Fendricken Herlin må lösa dem samma af Lida hemman
efter hvarje åhrs marckgång om och så ofta han det sielf
åstundar. Hvad den af honom begiärte skatterättigbeten i
stället för besittnings-rätten af hemmanen Lida angår, är
Deputationen af den tanckan at han deraf så myckit mindre
kan hafva någon större förmohn som han igenom bemelte
besittningsrätt äger uti sin lifstid och så länge de deraf gående
utlagor ricktigt prsesteras, all säkerhet om en rolig och oturberad
possession.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Sedan justerades följande i anledning af R. o. A:ns
tagne slut upsatte Extracta Protocolli, det ena angående Fullmäcktige
ifrån Ammiralitetet vid Riksdagarne och det andra
angående K. Räntemästare-tienstens besättjande, hvilcke af
R. o. A. approberades.
Extractum Protocolli som holts hos R. o. A. den 4 December
1734.
S. D. Aldenstund rikets försvar til en stor del uppå
siömackten beror och följackteligen Ammiralitetets och Flottans
angelägenheter äro ibland de vigtiga ärender, hvilcka
uppå Riksdagarne komma at företagas och afgiöras, och så i
anseende härtil, som ock at vid båtsmans- icke mindre än
vid kneckte-hållet en viss rotering och indelning är faststäld,
både nödigt och billigt synes at ifrån Ammiralitetet äfven
som ifrån landt-regimenterne visse officerare til Riksdagen
K. Räntmästaretjensten.
331
kallade blifva, altså stadnade R. o. A. i det slut at hos K.
Maij:t af Riksens Ständer i underdånighet anhållas kunde,
det täcktes K. Maij:t hädanefter uti des nådiga kallelsebref
låta inflyta at jemväl af hvart regimente til siöss en officerare
til Riksdagarne sig inställa bör. Hvilcket med de öfrige respective
Stånden välment communiceras. Actum ut supra.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 4
December 1734.
S. D. Uplästes hos R. o. A. de trenne respective Ståndens
Extracta Protocolli af den 19 Oct. och 3 Aug. sidstledne
af innehåld at K. Räntmästare-tiensten, hvilcken nu uti 6
åhrs tid af Cammereraren Stillman och Bokhållaren Wettrin
med mycken tro, flit och redelighet blifvit förvaltad, hädanefter
utan all gravation i staten af tvänne, hvilcke tilsammans
den vanlige K. Räntemästare-lönen kunde komma at åtniuta
och således utan ali gravation i staten, må förrättas, samt
at bemelte Cammererare och Bokhållare på ofvanbemelte sätt
emot halfva K. Räntmästare-lönens åtniutande hvardera med
K. Maij:ts nådige Fullmackt på K. Räntmästare-beställningen
måtte blifva benådade; och ehuruväl R. o. A. funno at Cammereraren
Stillman och Bokhållaren Wettrin för deras under
bemelte tid beviste flit, tro och redelighet förtjent at med erkänslan,
beröm och vid förefallande tienlig öpning med befordran
ihugkommas, så kunde doch R. o. A. för sin del
hvarcken til den föreslagne K. Räntemästare-tienstens delning
emellan tvänne, såsom af et besynnerligit exempel och eij
enlig med 1696 åhrs stat, eij eller til visse personers utnämnande
och föreslående samtycka, aldenstund Regeringsformen
dertil eij någon anledning gifver. Hvilcket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Uplästes Landt- och Siö-Militioe-Oeconomie-Deputationens
Betänckande i anledning af Ammiralitets-Collegii underdånige
skrifvelser daterade den 10 och 11 Julii sidstledne, angående
såväl tilökning uppå Civil-statens löningar som förstärckning
af betieningen i åtskillige Contoir vid Ammiralitetet med mera,
som H. K. Maij:t den 20 nästledne Aug. til Secrete Utskottet
i nåder remitterat och Secrete Utskottet den 27 derpå följande
med Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationen
communicerat, stadnandes Deputationen om de af Collegio
giorde föreställningar öfver hvarje ansökning i fölljande slut,
nemligen:
332
Dec. 5. Amiralitetet.
Hvad l:o) beträffar Cancelliet vid Commende-Expeditionen
hos Collegium, synes i betrachtan af de anförde omständigheter
nödigt vara at det samma på något sätt måtte förstärckas,
kunnandes de Commissions-Deputerade som til orten ärnade
äro gemensamligen med Collegio bäst öfverväga på hvad sätt
sådant sig giöra låter, då sedan af H. K. Maij:t derom förordnas
som nödvändigheten fordrar.
Hvad 2:o) angår betieningen vid Oeconomie-Contoiret,
tycker Deputationen at dervid jemväl någon tilökning torde
vara nödig och at fördenskull til bemelte Commissions Deputerades
bepröfvande likaledes må lämnas om och huru stor
den bör bestås så at sysslorne tilbörligen kunna förrättade
varda. Eliest finner Deputationen at den nuvarande CammarFörvandten
i berörde Oeconomie-Contoir för de anförde bevekelige
orsaker bör icke allenast under sin tienstetid i
denne syssla hädanefter oafkortat åtniuta de vid denne beställning
bestådde 600 dal. smts lön, utan ock af de besparingar
som af Ammiralitetet först kunna vara at tilgå niuta
ersättning för de 75 dal. sint som af samma lön för honom
sedan 1733 åhrs början blifvit indragne och Cammar-Förvandten
i Cammar-Contoiret tillagde; doch enär denne CammarFörvandten
afgår, at dess successor då eij niuter större lön
än 525 dal. smt.
3:o) Tycker Deputationen at Siö-Militire-Contoiret, som
vårdar redogiörandet för förrådscassan, bör förstärckas med
en skrifvare, hvilcken af förrådscassans inkomster kan komma
at niuta 250 dal. smts åhrlig lön.
4:o) Styrcker Deputationen dertil at Värfs-Contoiret til
det efterblefne arbetets återhämtande må undfå tvänne skrifvare,
nemligen en med 200 och den andra med 144 dal. smts
lön, den de af någre besparingar i proportion af tiden kunna
åtniuta intil des Commissions Deputerade nedkomma. Men
beträffande såväl Värfs-Commissariens ansökning om 50 dal.
smts tilökning och namn af Bokhållare för den äldsta skrifvaren
vid Contoiret, som upbörds-betienternes under VärfsContoiret
i synnerhet Tackelskrifvarens, giorde ansökning om
en och annan förbättring, håller Deputationen före detta kunna
utställas til Commissionens ledamöters närmare skiärskådande
och öfvervägande.
5:o) Pröfvar Deputationen angelägit vara at ArtillerieContoiret
så väl som Archlie-skrifvaren må bestås hvardera en
Amiralitetet.
333
utskickare med 144 dal. smts lön, men Artillerie-Bokhållarens,
Tygvaktarens, Flitage- och Inventarie-skrifvarnes ansökning
om förbättring på deras egne löner samt mera skrifvarehielp
för de trenne sidstnämde, hemskiutas til Commissions-Deputerades
öfvervägande.
6:o) Hemställer Deputationen om icke Profviantmästaren
må tilläggas en summa af 30 dal. smt i Contoirshyra intil
dess något publict rum för honom med det forderligaste kau
blifva inrättat.
7:o) Vidkommande Ainmiralitets-Casseuren Räåfs anhållan
om förbättring på dess lön och skrifvarehielp, så ehuruväl
Deputationen tycker i anseende til de andragne skiähl och
orsaker honom en slik förbättring nödvändigt behöfva, håller
doch Deputationen före at sådant jemte det som angår terminen
til des åhrsräkningars ingifvande och förfärdigande
må lämnas til ofta bemelte Commissions-Deputerades bepröfvande.
8:o) Finner Deputationen at som vid förefallande inventeringar
efter den nya inrättningen för cronans säkerhet contra
annotationer böra hållas emot dem som de ordinarie betienterne
på deras sida hålla, den af Compagnie-skrifvarne som vid
slike inventeringar brukas efter Collegii förslag må bestås
medan sysslan vahrar och till dess han hunnit renovera dess
contra inventeringsinstrument, hvad eliest en ifrån landsorterne
med manskap upfordrad Compagnie-skrifvare åtniuter, nemligen
7 dai. 16 öre smt om månaden och så i proportion deraf
när det allenast går på dagar och veckor, hvilcket kan tagas
af besparingarne af de titlars medel, hvarunder förbemelte
skrifvare höra.
9:o) Har Deputationen acktat nödigt at til redighets erhållande
uti inventario, upbördsmännens på sielfva örlogsskieppen
och andre fahrtyg, nemligen skiepparnes och timmermännens
journaler och afgångsräkningar, en särskilt skrifvare
må bestås med 150 dal. smts lön, dock under Värfs-Contoirets
inseende och lydno som reviderar hvad berörde inventariiupbördsmäns
redogiörande angår.
I anledning af Ammiralitets-Collegii senare skrifvelse af
den 11 Junii angående vederbörandes af Justitia- och Civilstaten
giorde ansökningar utlåter sig Deputationen:
l:o) At hvad deras löningars förbättrande efter hvart och
et ämbetes värde, vigt och angelägenhet beträffar, så kunna
Dec. 5. Amiralitetet. Richardsons mern.
dem i detta måhl icke större förmohner tilläggas än andre
stater i riket äro bestådde, utan om någons lön i anseende
til sysslornes beskaffenhet skulle nödvändigt böra förbättras,
at sådant må komma under Commissionens bepröfvande; varandes
Deputationen äfven om alt det öfriga, som til någon
tilökning i betieningen och löningarne vid Ammiralitetsstaten
blifvit förut i Betänckandet projecterat, af den tanckan at i fall
Riksens Ständer skulle dertil samtycka, det doch icke må
sträcka sig vidare än til den tiden, som Commissionen hinner
reglera hela värket. Beträffande de resterande lönerne för
1719, 20 och 21, förmäler Deputationen sådant bero uppå
det som nu vid Riksdagen om berörde trenne åhrens löningar
i gemen kan blifva afgiordt. Hvad angår
2:o) Justitiae— och Civil-statens anhållan om lönernes
promtare inflytande samt lindring i det besvär at erlägga
remisslage, tycker Deputationen detta jemväl böra utställas
til den dit å orten ärnade Commissionens Deputerades öfverläggning,
som om tienlige utvägar härutinnan lära vara betänckte.
3:o) Hvad den begiärte fria inquarteringen vidkommer,
håller Deputationen före at enär någon fond dertil kan utfinnas
Justitiae- och Civil-Betienterne en sådan fri inquartering
måge komma at tilgodo niuta.
4:o) Anhåller Justitiae- och Civil-staten at vid existerande
öpningar blifva efter förtienst och skickelighet med befordran
ihogkomne, så inom värcket som vid andre stater i
riket, hvilcken ansökning Deputationen styrcker Riksens Ständer
at i underdånighet lämna til H. K. Maij:ts nådiga godtfinnande
vid sig tildragande vacancer, då så väl Ammiraiitets-Betienternes
som andras skickelighet och förtienster lära efter beskaffenhet
med nådig ihogkommelse blifva ansedde.
R. o. A. biföllo Deputationens öfver alla desse särskilte
momenta yttrade tanckar.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående Assessoren Jacob Richardsons vid 1731
ahrs Riksdag ingifne Memorial berörande frucktbarhetens förökande
i Halland och deraf följande inrättning til någon grund
för ut- och inrikes handel, hvilcket Memorial Deputationen
håller före kunna i underdånighet afsändas til H. K. Maij:t,
som detsamma lärer i nåder täckas coinmunicera GeneralMajoren
och Landshöfdingen i Halland Hr Baron Bennett,
Om kanal-byggnad i Finland.
335
som om alt hvad i berörde Memorial föreställes eij lärer underlåta
at draga all möijelig försorg och sedan derom vid nästa
Riksdag omständelig berättelse afgifva.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver durchfahrten i Finland ifrån Päijana-sjön
til hafvet, hvarutinnan först afgifves en utförlig berättelse
såväl om den undersökning sorn Professoren Hasselbohm efter
undfången commission härom anstält, som K. Krigs-, Cammaroch
Commerce-Collegiernes samt Stats-Contoirets yttrade mening,
jemte en del derifrån orten nu härvarande Herredagsmäns
tanckar både om möijeligheten af denne durchfahrt som
ock de til värckställigheten deraf erfordrande omkostningar,
förmälandes sedan Deputationen i anledning af alt detta sig
så mycket mindre nu hafva kunnat utlåta huruvida den projecterade
durchfahrten med någon profit kan inrättas eller eij,
som man ännu icke på det nogaste blifvit underrättad om den
kostnad, som dertil requireras, såsom ock huruvida merbemelte
durchfahrt kan stå at practiceras, samt i händelse
deraf huru anläggningen, driften och fortfarandet skulle med
största nyttan börjas, jemväl och hvad materialier, jernredskap,
trävärcke och andra förnödenheter tillika med handtvärckare
och arbetskarlar dervid synas böra brukas, til hvilcken underrättelses
erhållande Deputationen funnit skiähligit styrcka Riksens
Ständer at än vidare på publici omkostnad låta Professoren
Hasselbohm jemte någon annan förståndig och uti fortification
samt geometrien erfahren person adjungera sig någre
förfahrne landtmätare, bergsprängare och en slussbyggare,
hvilcka uti beqvämlig tid om åhret kunde företaga sig at
noga ransaka och förfara hvad omkostningar härvid behöfdes,
såsom ock förslagsvis vid handen gifva huru mycket värcke,
timmer, jern och annan redskap vid första anläggningen kunde
requireras, med det mera som de efter Betänckandets vidare
innehåll härvid komma at iackttaga, på det sedan må finnas
huruvida nyttan pröfvas svara emot sielfva omkostnaden.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Föredrogs Borgareståndets Exiractum Protocolli af den
28 Sept. sistledne angående Fullmäcktigens ifrån Ahmåhls
stad Herman Sylvii anförde besvär theröfver at oacktat han
vid 1731 åhrs Riksdag så väl i Bergs-Deputationen som under
särskilt förhör i K. Bergs-Collegio påstådt at Ahmåhls stads
-
336
Dec. 5. Åmåls stads besvär.
rätt til de såkallade bro- och vägarepenningars åtniutande
såväl i staden som vid tull- och lastage-platsen Byelfven intet
måtte dragas under Riksens Ständer in qusestione, emedan
denne sak redan åhr 1721 behörigen voro afgiord, skall docli,
i anledning af K. Bergs- och Commerce-Collegiernes den 10
Maii 1731 til Bergs-Deputationen ingifne förklaring af innehåld
at Byelfven, då aflönings-staten 1721 för Ahmål utfärdades,
icke kunnat blifva ansedd för stadsens tull- och
lastage-plats, Bergs-Deputationen låtit sig styrckas til de
tanckar at detta K. Maij:ts staden Ahmål nådigt gifne Privilegium
til dess drägeligaste innehåld, hvaruppå denne punct
i aflönings-staten förnemligast syftar, jemväl borde oroas och
öfverändakastas. Men emedan af åtskillige om bro- och vägarpenningar
utfärdade K. Resolutioner, i synnerhet af åhr
1645, 1689 och Kongl. Rescriptet til Bergs-Collegium för
Ahmåls stad af åhr 1696 den 5 Junii, skall kunna inhämtas,
at städerne til deras åtniutande värckeligen äro berättigade;
altså och i anseende bärtil med de flere vidlyftigt and ragne
skiähl och omständigheter anhåller Fullmächtigen at staden
Ahmål et sådant Privilegium rörande lönings-staten, hvaraf
vederbörande Magistrats-personer och åtskillige stadsens betiente
skola lönas och underhållas samt stadsens publique
hus byggas och förbättras, måtte i alla delar oafkortat til
godo niuta; anmälandes Borgareståndet i öfrigit denne sak
på det bästa til de öfrige respective Ståndens skiärskådande
på det staden må til fullt nyttjande af sine Privilegier och
rättigheter blifva förhulpen.
R. o. A. funno detta ärendet af samma beskaffenhet som
den å staden Öregrunds vägnar nyligen giorde ansökningen
och funno altså betänckeligit densamma at uptaga.
I anledning häraf upsattes följande Resolution, livilcken,
sedan den för R. o. A. var upläst, skrefs på Borgareståndets
Extractum Protocolli.
Resolutio: Såsom tiden nu eij tillåter at låta utarbeta
detta ärendet och höra vederbörande, altså finner R. o. A.
betänckeligit sig häröfver at utlåta.
Såsom klåckan nu var öfver tijo, altså företogs efter
R. o. Arns i går skiedde öfverenskommelse Cammar-OeconornieDeputationeus
Betänckande angående Lagmans- och Häradshöfdings-räntan.
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan. 337
Och uplästes nu 2 §, derutinnan Deputationen håller före
at berustade och til boställen indelte säterier med deras innom
rå och rör belägne torp böra denne ränta utgiöra, emedan
Deputationen eij finner dem i alt kunna anses för lika med
frälsesäterier.
Frih. Coijett: Som säterier, uti ehvars hand de äro,
böra behålla de dem tilhörige fri- och rättigheter, så kan
jag eij finna på hvad grund Deputationen har kunnat emot
Privilegiernes innehåld belasta de säterier, som äro berustade
eller til boställen anslagne, med denna räntas erläggande. Man
ser i Skåne at et säterie eij mister sitt Privilegium på oxestallningen
fastän det är i ofrälsemanna hand.
Hr Öfversten Frih. Lillje: 1684 åhrs Reglemente frikallar
dem ock för denna afgift.
Frih. Coijett: Dessutan afräknas säteries-friheten officeraren
uti lönen, så at det voro så mycket obilligare om
han ännu med denna ränta skulle besväras.
Hr Adlerbeth sade, at hvad berustade säterier angår,
så höra de cronan til och kunna således eij tilvälla sig de
förmohner, som frälsesäterier äga, hvilcket ock deraf ses at
dem ingen frihet bestås på deras rå och rörs hemman, som
Högstsalig Konung Carl XI:s bref af den 18 December 1690
utvisar; och som R. o. Arns ladugårdar icke äga rå och rörs
frihet, huru vill då et cronosäterie denna friheten påstå? I
öfrigt om alle desse lägenheter ifrån Lagmans- och Häradshöfdings-räntans
erläggande skulle undantagas, skulle cronan
des inkomster afskiäras och i staten en alt för stor brist förorsakas.
Hr Fredenstierna: Går man til räkenskaperne så lärer
man finna at denna ränta af säterie-boställen och berustade
säterien altid blifvit betald.
Frih. Coijett sade sig sådant vara obekant, men det
viste han väl at månge af räddhoga för reductionen serdeles
i Östergiötlaud påtagit sig at rusta för sine egne säterier.
Frih. Cederhielm: Kring om Stockholm äro åtskillige
berustade säterier, som aldrig betalt denne ränta, icke en
gång för sine torpare; hvilcket och är så myckit billigare som
säteries-friheten uti rustnings-räntan är inberäknad.
Hr Adlerbeth: Som Justitise-Deputationen härutinnan
fallit på et medium, nemligen at de af R. o. A. som innehafva
och bebo sådane säterier ifrån Justitise-räntornes er
Ådelns
Protokoll, 1734. II. 22
338 Dec. 5. Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan.
läggande måge befrias men andre eij, så hemställes om det
samma kunde antagas.
Men som denna föreställning icke eller ville vinna bifall
hos R. o. A., giorde
Frih. Ungern frågan om säterie-boställen och berustade
säterien af hvem de och innehafvas för denna ränta skohla
vara befriade?
Härtil svarades Ja.
3 §. At Adjuncti, Pedagogi, Organister och Kyrckovachtare
böra ifrån Lagmans- och Häradshöfdings-penningarnes
betalande vara befriade när de intet hafva något heramanbruk,
hvaremot kyrkohemmans-åboer, arrendatorer, bönder och
hälftenbrukare på Prästestommar, Capelians- och Klockarebohl,
Academie- och Prsebende-hemman med de derunder varande
torp förmenes icke kunna för denna afgift frikallas.
Men hvad de Skyttianske Professions-hemman angår, berättar
Deputationen at den sig deröfver eij kan utlåta innan Consistorium
Academicum förut blifvit hördt.
Denne § bifölls, allenast at i stället för ordet »hemmansbruk»
sättes »åckerbruk».
4 §. Pröfvar Deputationen billigt at Bruks- och HammarPatroner,
som eij igenom Privilegier kunna visa sig för denna
räntas erläggande vara frie, såsom ock Masmästare och Hammarsmeder,
som egen disk och duk hafva, jemte oskattlagde
torp på recognitions-allmänningar böra desse penningar utgiöra,
doch at kohlare och smedsdrängar i anseende til deras
ringa näring härifrån undantagas.
Gref David Frölich: De som äga bruk böra härvid
höras emedan detta är en ny contribution och utlaga.
Frih. Erich Oxenstierna: Det voro obilligt om Hammarsmeder,
Masmästare med de flere skulle på tvänne ställen
betala, ty de erlägga ju Bergstings-gästnings-penningar.
Hr Adlerbeth: De gå med alle sine trätor til de ordinarie
häradstingen och böra altså intet undandraga sig denna
ordinarie Domare-ränta.
Hr Bergenstierna: De äro gemenligen så fattige at de
föga annat kunna anses än som tiggare och stå altid i diup
skuld. Lägga vij för myckit på dem, så gå de bort til Norige;
och få vij inge Masmästare, så kan jerntilvärckningen stadna,
hvilcket voro af en alt för svår påfölgd; de borde snarare til
någon förmån hielpas än betungas, och dessutan äro de vid
Lagmans- och Häradshöf dinge-räntan. 339
kopparvärcket igenom Smältare-Ordningen ifrån denna afgift
befriade.
Gref Dohn a: Justitiae-staten bör skipa lag och rätt och
fördenskull niuta sitt tilräckelige underhåld, lät oss eij så förminska
denna räntan at de andre Stånden öfverrösta oss uti
det, hvarifrån vij oss undandragit.
Gref D. Frölich: Om Justitise-statens vilckor skola förbättras,
lät oss heldre alla i gemeen sammanskiuta härtil än
giöra nye pålagor på fattigt folck.
Frih. Coijett: Lät oss eij gå Bergslagorne förnär ty de
äro senorne i rikskroppen.
Atskillige af R. o. A. biträdde detta, at i alt hvad Bergslagorne
beträffar man med mycken vahrsamhet måtte omgås.
Frih. Ungern giorde frågan om Hammarsmeder och Masmästare
skola slippa denna afgiften?
Härtil svarades Ja.
5 §. At alle som bebo städernes hemman och lägenheter
utom städernas staquet, så väl som Mästare och Brännare
vid tegel- och kalckbruk, så vida de hafva egen disk
och duk, böra denna afgift betala.
Bifölls af R. o. A.
6 §. At icke allenast Härads- och Sochneskrifvare,
Under-officerare, Fierdingsmän, Trummeslagare, Pipare och
Profosser utan ock Häradsfogdar och Ländsmän, när de hafva
egen disk och duk, böra Lagmans- och Häradshöfdingspenningarne
utgiöra. Men beträffande ryttare, dragoner, soldater
och båtsmän som äro tienstgiörande, at de då allenast befrias
ifrån denne afgift när de bebo de dem anslagne torp, men
om de derjemte idka något hemmansbruk, förmenar Deputationen
at de samma afgift böra erlägga, doch undantagandes
alla de af förbemelte personer som äro förafskiedade så väl
som Trummslagare, Pipare och Profosser, hvilcka sittja inhyses
i torp och backestugur och eij hafva något hemmansbruk.
Bifölls af R. o. A.
7 §. At Saltpettersiudare böra oftanämde afgift betala.
Bifölls af R. o. A.
8 §. Anbelangande den olikhet som är med Lagmansoch
Häradshöfdings-räntans utgiörande i Kopparbergs lähn,
Lappmarcken, Väster-Norrland och Värmeland, håller Deputationen
för nödigt at Cammar-Collegium deröfver hörer veder
-
340 Dec. 5. Deputation från Bondeståndet.
börande Landshöfdingar och sedan dess underdånige Betänckande
härom til K. Maij:t afgifver.
Bifölls af R. o. A.
9 §. Ar Deputationen af den tanckan at til landtmannens
lisa och beqvämlighet förordnas må at de, som först på
åhret eller til Martii månads slut denne ränta icke mäckta
utgiöra, då med dess betalande til Septembris månads slut
måge hafva anstånd.
Hr Adlerbeth: Som K. Maij:ts nådige Bref af den 6
Junii 1732 redan härom är utgångit, är bäst at dervid förblifver
så at denne ränta först på åhret upbäres.
Frih. Ungern giorde frågan om detta bifalles, så at det
förblifver efter högbemälte K. Maij:ts Bref?
Och svarades härtil Ja.
Anmältes och emottogs på vanligit sätt en Deputation
ifrån Bondeståndet. Under-Talemannen, hvilcken förde
ordet, berättade, näst aflagd hälsning, at sorn Rusthållarne
vid åtskillige regimenten med en skrift inkommit, derutinnan
de giöra ansökning at i anseende til de omkostningar, som
Riksdagen dem förorsakat, för mötespenningars erläggande i
åhr at blifva befriade, så hade Bondeståndet häröfver slädnät
i det slut som Ståndets Extractum Protocolli, hvilcket han nu
öfverlefvererade, innehåller, samt anbefalt denna sin utskickade
Deputation detta ärendet til et benägit bifall hos de öfrige
respective Stånden at anmäla.
Frih. Ungern svarade at R. o. A. lära låta sig föredraga
bemelte Extractum Protocolli, emedlertid ville Deputationen
tilbaka bringa R. o. Arns vänliga hälsning til det redeliga
Bondeståndet.
Bondeståndets Deputation afträdde.
10 § uplästes, af innehåld at Häradsfogdarne och Häradsskrifvarne
eij kunna med rökelängdernes uprättande besväras,
utan at det härutinnan må förblifva vid det som 1718 är förordnat,
at Mantahls-Commissarien införer i mantahls-längden
röktaldet med mera, åliggandes det Häradsskrifvaren at til
uplysning för Hof-Rätterne utur mantahls-längden uprätta et
summariskt Extract öfver rökarne i hvart fögderij, och detsamma
sedan, af honom och Häradsfogden underskrifva, Häradshöfdingen
tilställa.
För öfrigit håller Deputationen nödigt vara at Häradsfogdarne
i de orter, hvaräst de hafva upbörden om händer och
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan. 341
derföre giöra räkning til Lands-Contoiret, i Lands-Contoiret
ingifva förslag öfver sin upbörd af desse medel och at LandsCammererarne
i anledning deraf til vederbörande Hof-Rätt
insänder quartals-förslag, i hvilcket in debito uptages hela
summan som det quartalet blifvit af Häradsfogdarne upburen
och in credito afskrifves under dag och datum hvad til hvarje
Häradshöfdinge blifvit lefvererat.
Hr Adlerbeth: Häröfver häfver Hof-Rätts-Cammereraren
til mera redo och ricktighets erhållande vid räkenskaperne
giordt följande påminnelse; och upläste Hr Hof-Rätts-Rådet
samma påminnelse utur et i dag ingifvit men ounderskrifvit
Memorial, innehållandes åtskillige anmärckningar säväl öfver
Cammar-Oeconomie- som Justitise-Deputationens Betänckande
angående Lagmans- och Häradshöfdings-räntan, hvilcket Memorial
fuller anmältes men hos R. o. A. eij kom at föredragas.
Sielfva påminnelsen var af det innehåld at det synes högt
af nöden vara det Lands-Cammererarne berörde förslag således
inrätta at derutinnan in debito uptages inkomsten af
de behåldne rökar, efter rökelängdernes innehåld, jemväl och
af de vid bemelte längders reviderande och proberande tilökte
rökar, och at deremot in credito afskrifves afkortningen, som
på samma behåldne rökar af ofvannämde och andre orsaker
kunde existera, och sidst lefvereringen til Häradshöfdingarne
samt at, i anledning af K. Cammar-Collegii til månads-förslagens
inrättning för crono-upbörden och statsmedlen åhr
1729 utfärdade Formulär, under balancen specificeras både
hvad hos Häradsfogden som ock hos Allmogen til nästa quartal
innestår.
R. o. A. biföllo § i öfrigit allenast at denne Hr HofRätts-Rådet
Adlerbeths projecterade ändring dervid observeras.
Hr Iserhielm frågade om icke inhyseshion för denne
räntas erläggande böra vara frie?
Hvartil svarades at de äro frie af sig sjelf; doch funno
R. o. A. skiähligt at om någon sitter inhyses med egen duk
och disk, den eij hunnit til sine 60 åhr, at han denna ränta
erlägga bör. Hvilcket uti det Extractum Protocolli som i
anledning af hvad R. o. A. uppå Cammar-Oeconomie-Deputationens
Betänckande om Lagmans- och Häradshöfdings-räntan
i dag resolverat kommer at uppsättjas, jemväl införas bör.
Sedan företogs nu ånyo Justitiae-Deputationens ingifne
Betänckande angående Lagmans- och Häradshöfdings-räntan,
342 Dec. 5. Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan.
hvaraf ingressen tillika med den 1 och 2 §§ R. o. A. var
föredragen den 29 sidstledne November; men som då en
quaestion upkom om befrielsen för Lagmans- och Häradshöfdings-räntan
skulle anses för et R. o. Arns Privilegium
reale eller personale, hvilcken til vidare blef upskuten, altså
kom ock samma sak i anledning af den 2 §, hvilken nu åter
igen uplästes, ånyo på discours.
Hr Bergenstierna drog utur Adelige Privilegierne samt
1604 åhrs Riksdagsbeslut den påfölgden, at det är et Privilegium
reale, hvarvid han ock höll för säkrast förblifva,
emedan om det giöres til personale man derigenom kunde
komma at mista det som voro ansenligare in reali.
Hr Ehrencrona påstod häremot det vara personale, och
en afgift som de andre Stånden efter personerne eller matlagen
sig åtagit, men aldrig R. o. A.; ty uti 1604 åhrs Beslut
skall aldrig finnas at R. o. A. för sine personer denne afgift
beviljat, och böra de fördenskull för densamma vara aldeles
befriade.
Hr Lilljestierna sade sig vid närmare eftersinnande
hafva befunnit at denna frihet eij kan dragas til Privilegia
personalia, utan bör höra til realia, emedan en adelsman
med sin person eij kan fria sine bondehemman ifrån de utlagor
som säteriet i förmågo af sin natur at det är säterie
undanslipper; och hemstälte om icke til at komma ifrån denna
frågan man kunde sälja at härmed skall förhållas som härtills
vanligit varit.
Frih. Ungern: Om det blifver et Privilegium reale så
är det för R. o. A. nyttigare, blifver det personale så är det
hederligare. Jag för min del skulle gierna sacrificera det förra
för det senare.
Hr Ehrencrona: Det är onus personale ty det följer
matlagen och ändrar sig efter deras antal, men Jordeboksoch
Mantahls-räntan äro onera realia ty om få eller flere
åboer äro på hemmanen, äro de altid lika.
Som af R. o. A. ännu vidlyftigt härom discourerades och
meningarne altid blefvo skiljacktige, hemstälte
Frih. Ungern om icke til at komma härifrån R. o. A.
uppå denna 2 § af Justitiae-Deputationens Betänckande sig
således skulle behaga utlåta, at R. o. A. icke kunna samtycka
til det som i bemelte § förmäles angående Häradshöfdings-
och Lagmans-räntans betalande af adelsmän, hvilcke
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan. 343
bebo andre hemman än säterier, emedan R. o. A. finna sådant
strida emot R. o. Arns Privilegier och rättigheter.
Denna föreställning blef med Ja besvarad.
Doch sade Frih. Stahl von Holstein at han eij voro
af den tanckan.
Sedan fortfors med Justitiae-Deputations Betänckande och
uplästes
3 §. At torpare så väl under kongsladugårdarne som
Adelens frälse-ladugårdar böra desse penningar utgiöra såsom
ock bönderne uppå de under kongsgårdar och kongsladugårdar
lydande hemman, så inom som utom rå och rör.
Men bemelte § bifölls eij af R. o. A.
4 §. Förmäles at R. o. A. böra vara frie för Lagmansocli
Häradshöfdings-räntan enär de sielfve äga, innehafva,
nyttja och bruka berustade säterier, boställen och andre lägenheter,
som med säteries friheter försedde äro, samt kongsgårdar
och kongsladugårdar; men ifall sådane lägenheter af
ofrälsemän utom Adelen nyttjas och brukas, synas de desse
penningar böra betala, och berättes at en del af Deputationens
ledamöter varit af den mening at alla de som bebo
och innehafva någre torp eller andra lägenheter under berustade
eller til boställe för officerare och andre indelte reducerade
sätesgårdar, tillika med gathusmän i Skåne, Halland och Blekingen,
som under desse berustade eller indelte säterier lyda,
böra Lagmans- och Häradshöfdings-penningarne erlägga, en
del åter hållit för skiähligit det rätta torpare under oftanämde
berustade säterier och boställen samt andre lägenheter
som hafva säteries-friheter, ifrån Lagmans- och Häradshöfdingsräntan
skola vara befriade; men at dessutan alle andre,
hvilcka bebo skattlagde torp och hemman, som lyda under
desse ägendomar och lägenheter, böra denne ränta utgifva.
Påmintes at öfver denne §:s innehåld R. o. A. uppå
Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande i detta ärendet
sig utlåtit.
5 §. Håller ock Deputatiouen före at Adjuncti, Pedagogi,
Organister, Kyrckoväcktare och flere betiente, som hafva
egen duk och disk, kyrckohemmans-åboer, arrendatorer, bönder
och hälftenbrukare på Präste-stommar, Capellans- och Klockarebord
med de derunder varande torpare, böra Lagmans- och
Häradshöfdings-penningarne erlägga; hafvandes dock Deputationens
ledamöter af Prästeståndet varit af den tanckan at
344 Dec. 5. Lagmans- ooh Häradshöfdinge-räntan,
förenämde personer i anledning af 7 § i 1723 ahrs Privilegier
för Prästeståndet komma derföre at förskonas.
När denne § var upläst fants af R. o. A. godt at afhöra
Betänckandet til slutet, och sedan hvar § särskilt til
afgiörande företaga.
Och uplästes altså hvad som af Betänckandet återstår
til slutet.
Sammaledes uplästes ock nu ånyo, uppå åtskilligas af
R. o. A:ns begiäran, Hr Abrahamssom Memorial, som den
29 sidstledne Nov. R. o. A. var föredragit och uti samma
dags Protocoll til innehållet infördt finnes, uti hvilcket Memorial
Hr Abrahamsson vid hvarje punct af Justitise-Deputationens
Betänckande gior sine anmärckningar och med andragne
skiähl söker visa, at en stor del både af den egendom
och de personer, hvilcke efter Justitiae-Deputationens tanckar
böra erlägga Lagmans- och Häradshöfdingsräntan, för densamma
böra vara befriade, aldenstund hvarcken någon lag,
vahna eller bevillning dem dertil förplicktar.
Men när nu åter den 6 § af Justitiae-Deputationens Betänckande,
vid hvilcken man nyligen stadnat, til afgiörande
företagas skulle, förestälte
Hr Hierta, at aldenstund uti bemelte Betänckande åtskillige
eftertänckelige förslag finnas, hvilcka icke allenast
strida emot det som härtils brukeligit och vanligit varit utan
ock emot R. o. Arns välfångne Privilegier och rättigheter,
fördenskull voro högst nödigt at til de andre Stånden afsända
en Deputation, med en föreställning angående detta
Justitiae-Deputationens Betänckande såsom hvaruti åtskilligt
anfördt finnes, hvilcket strider emot R. o. Arns välfångne
Privilegier, på det Stånden öfver detta Betänckande til R. o.
Arns förfång eij måge resolvera.
Detta biträddes af en stor del af R. o. A. med begieran
at Frih. Ungern härom ville giöra propositionen.
Frih. Ungern frågade altså om Hr Hiertas giorde föreställning
vinner bifall?
Hvartil svarades med Ja.
Och fants godt at bemelte Deputation i morgon afgår
samt at emedlertid et Extractum Protocolli upsättes, som af
Deputationen hos de andre Stånden aflefvereras.
En stor del af R. o. A. betygade sitt missnöije deröfver
at R. o. Arns ledamöter uti Justitiae-Deputationen eij sökt
Understöd för fältin. Duchers o. Stackelbergs enkefruar. 345
at afböija och förekomma sådane farlige och ledsamme qusestioner,
och at de samtyckt til sådane pålagor, som R. o. A.
aldrig voro förbunden til och emot Privilegierne äro stridande;
hemställandes fördenskull om icke uti det Extractum Protocolli,
som härom kommer at utfärdas, jemväl införas må at
R. o. A. förbemelte Justitiae-Deputationens Betänckande til
ingen del bifaller utan endast och allenast förblifver vid det
sorn uppå Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande angående
Lagmans- och Häradshöfdings-räntan af R. o. A. blifvit
resolverat; samt at R. o. A. på intet sätt kan upptaga eller
sig utlåta, myckit mindre til något samtycka, som emot dess
rättigheter och Privilegier samt hvad som härtils brukeligit
varit, kan vara stridande.
Uppå Frih. Ungerns härom gjorde fråga fants af R. o. A.
godt at förbemelte reservationer uti det Extracto Protocolli,
som kommer at upsättjas, jemväl införas.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
27 November sidstledne angående den ansökning som hos H.
K. Maij:t Krigsbefehlet i underdånighet anmält och H. K. Maij:t
til Secrete Utskottet i nåder remitterat, beträffande sal. RiksRådets
och Fäldtmarskalckens Gref Duchers och Fäldtmarskalckens
Baron Stakelbergs Enckefruer, at den förra må än
vidare bibehållas vid det åhrliga gratial som H. K. Maij:t med
Råds råde henne intil thenne Riksdagen i nåder förundt, och
den senare äfvenledes med en åhrlig pension af 1,000 dal. smt
hugnas; hvilcket Secrete Utskottet såväl i betracktan af begge
sal. Feldtmarskalckernes trogna och redeliga tienster emot fäderneslandet
som bemelte fruers släta vilckor funnit skiähligit
at bifalla, hemställandes desutau til Riksens Ständer om icke
jemväl framledne Riks-Rådet Gref Lievens änckefru med en
sådan åhrlig penningehjelp må ihogkommas och understödjas.
Hr Lilljestierna giorde en bevekelig föreställning om
de släta vilckor uti hvilcka framledne Fäldtinarskalcken Frih.
Stakelbergs änckefru med många oförsörgde barn sig befinner,
och hemstälte om icke i anseende til sal. Fäldtmarskalckens
stora förtienster och i alla tider viste desinteresserade sinnelag,
välbemelte enckefru i stället för de här föreslagne 1,000 med
1,500 dal. smts åhrlig pension måtte hugnas.
Frih. Ungern frågade om Secrete Utskottets Extractum
Protocolli tillika med Hr Lilljestiernas giorde föreställning
bifalles?
346
Dec. 5. Om understöd för Argus
Hvartil svarades Ja.
Upsattes altså följande Resolution, hvilcken, sedan den
för R. o. A. var upläst, skrefs på Secrete Utskottets Extractum
Protocolli.
Resolution: Bifallit. Och funno R. o. A. at Fäldtmarskalckinnan
Stakelberg, i anseende til des slätta och emot dess
stånd eij svarande vilckor samt oförsörgde barn, femton hundrade
dal. smt i åhrlig pension bör tilläggas, hvilcket hos de
öfrige respective Stånden til et benägit biträde recommenderas.
Vid detta tilfälle anmälte Frih. Wrede framledne RiksRådet
Gref Creutzes Ancke-Grefvinna til förbättring på des
pension, hvilcken eij voro mer än 500 dal. smt, så at hon
härutinnan må niuta lika gunst med de öfrige Hrr Riksens
Råds Ancke-Grefvinnor, i synnerhet som hennes tillstånd en
sådan tilökning mycket väl behöfde.
Hr Ehrencrona förestälte at så väl statsbristen som
myckenheten af de sökande och nödlidande voro ganska stor,
altså föll häruppå ingen resolution.
Anmältes Expeditionerne n:o 173 til och med n:o 179,
vid hvilcke uti Expeditions-Deputationen inge påminnelser
varit giorde.
Frih. C. W. Cederhielm giorde den föreställningen at
som det altid varit Högh R. o. Arns egen dygd och ädla
egenskap at belöna förstånd, vett och snille och hos publicum
et obekant men qvickt och vittert ämne under namn af Argus
med sine nyttiga och vackra skrifter giordt sig mycket förtient,
hvilcken i går uti sitt tryckte arck eij om någon vedergiällning
och belöning utan allenast at des flit och arbete med
nöije och välbehag uptagas måtte, anhållit, hvilcket upförande
voro så ädelmodigt at det med ännu större ädelmodighet förtienar
at bemötas; fördenskull voro högst billigt at han med
en public tacksägelse och erkänslan blefvo behedrad och uti
des obekandte persons berömmande dygd och ähra berömde;
och som des utgifne skrifter förökt riksens inkomster i det
deras kringsändande öfver 5,000 dal. smt uti postpenningar
indragit, så voro högst skiähligt at han med någon hederlig
föräring jemväl blefvo ihogkommen.
Hr Didron sade sig eij kunna begripa at man vill gifva
discretion åt en man, som man intet känner.
Frih. Ungern: R. o? A. lära vara nögde med hvad Argus
skrifvit och erkänna des nyttiga arbete.
Uppvaktning hos konungen.
347
I det nu R. o. A. begynte härom discourera anmälte
Frih. Conrad Sparre, som i går tillika med de öfrige utur
Secreta Deputationen dertill Deputerade varit uppe hos H.
K. Maij:t i Rådet och på Secreta Deputationens vägnar medelst
det af Riksens Ständer approberade talet aflagt en underdånig
tacksäijelse för H. K. Maij:ts sedan sidste Riksdag förde
milda, rättvisa och med riksens Fundamental-lag enlige regering,
samt tackat Riksens Råd för deras uti sine svåre ämbeten
hafde möda och vid alle tilfällen viste nit och omsorg
för Ständernes frihet och det allmänna bästa, at de denne
dem updragne förrättningen värckstäldt; men som de så sent
kommit neder, at R. o. A. redan varit skilde, hade han nu
den ähran at berätta R. o. A. det H. K. Maij:t häröfver förklarat
des nådige nöije, på sätt som Extractet utur RådsProtocollet,
hvilcket Frih. Sparre nu öfverlefvererade, omständeligen
innehåller.
Här uppå uplästes bemelte Extract af Protocollet hållit
i går i Råd-Cammaren, innehållande H. K. Maij:ts nådiga
svar uppå Riksens Ständers Secreta Deputations underdåniga
tal, hvarutinnan H. Maij:t i nåder tackar Riksens Ständer
för deras trohet och kiärlek med försäkran at vidare skola
styra riket efter Regeringsformen, samt bibehålla och befordra
rikets nytta, upkomst och vältrefnad jemte hvar och en undersåtares
välgång och nöije, viljandes ock H. Maij:t uti desse
vidt utseende tider derhän rätta dess rådslag och anstalter,
at riket må behålla ro och frid och undersåtarne niuta deras
frihet och säkerhet tilgodo. I öfrigt försäkrar H. K. Maij:t
allernådigst at Riksens Råd altid med deras goda och trogna
råd H. Maij:t så understödt, at styrelsen derigenom mycket
är vorden lättad, varandes H. Maij:t och derom förvissad,
at de jemväl hädanefter lära uti alla rådslag hafva rikets
välfärd och upkomst til ändemål.
Sedan berättade ytterligare Frih. Conrad Sparre at
uppå Riksens Hrr Råds vägnar Riks-Rådet Hr Grefve Horn
tackat Riksens Ständer för deras öfver de förde rådslagen
betygade nöije samt på Rådets vägnar försäkrat, at de intil
sidsta blodsdroppen uti alle sine rådslag beständigt skola
hafva för ändemål Regeringsformens oförkränckta bibehållande
samt riksens frihet, sällhet och upkomst.
R. o. A. betygade öfver alt detta et besynnerligit nöije
och välbehag.
348 Dec. 5. Ersättning för Landtmarskalkens utgifter.
Frih. Cederhielm påminte ånyo om någon vedergiällning
och belöning för Argus, hvaröfver åter en vidlyftig discours
upkom, och som ineningarne altid blefvo skiljacktige,
upsköts med denne saken til en annan gång.
Uplästes Hr Adlerbeths Memorial, derutinnan han Riksens
Ständer til sinnes förer de öfvertygande prof af nuvarande Hr
Landtmarskalckens Grefve Carl Emile Leijonhufvuds rena zele
och nit för det allmänna bästa, samt den vaksamma och oförtrutna
flit, hvarmed Hr Landtm, utan någre egne afsichter
befordrat Konungens och riksens gemensamma och sannskyldiga
heder, gagn och nytta, underställandes fördenskull Riksens
Ständers godtfinnande om icke de efter förra vanligheten ville
i betrachtande af de under Riksdagen för en Landtmarskalck
oundvikelige eij ringa hafde omkostningar, tillägga Hr Grefven
och Landtm, en viss summa penningar såsom ersättning för
des giorde depenser.
Hr Lillj estierna: Alt hvad Hr Adlerbeth til vår ädelmodiga
och patriotiske Hr Landtm:s välförtiente beröm i
detta Memorial andragit, är oss allom med nöije bekant, och
kan ännu til des odödelige heder tilläggas at han varit fullkommeligen
opartisk och desinteressé och så värdigt sökt at
upfylla Gref Horns rum, hvilcken med allmänt loford och
R. o. A:ns besynnerliga nöije trenne gånger fördt Landtm:sstafven;
och som [1. att] vår nuvarande Hr Landtm, uti detta
des mödosamma ämbete varit nödsakad at giöra stora depenser,
hvilcket jemte des obeskrifvelige hafde möda och arbete, eij
bör lämnas opåtänkt.
Som nu i det samma öfver alt hördes förklaras myckit
nöije och välbehag öfver Hr Landtmms viste zele för det allmänna
bästa samt at de vid denna svåra förrättning hafde
omkostnader eij böra lämnas opåtänckte, sade
Hr Lilljestierna: Gunstige Herrar, jag ser edra hiertan
så brinnande af kiärlek för denne Herren at den ene vill förekomma
den andra uti sin välviljas betygande. Jag proponera!'
tolftusende plåtar.
Härtil svarades med et allmänt Ja.
Hr Lilljestierna: Detta var det aldra minsta emedan
detta kan någorlunda svara emot des här giorde depenser,
men på det han må hafva sin resa betalt kunna icke 3,000
riksdaler (1. plåtar?) tillägas, så at det inalles blifver femton
tusend?
Besvär angående Tjenstehjons-stadgan. 349
Frih. Ungern frågade om detta bifalles?
Härtil svarades Ja.
Hr Ehrencrona: Denne Herren har med sin zele, vigilance
och activitet förtient detta och myckit mera, men på
det hädanefter något vist må vara utsatt för våre Landtmarskalcker,
lät oss nu komma derom öfverens så at det må
blifva infördt uti vår Riddarhus-Ordning.
Gref Tessin: Jag håller för bättre at R. o. A. förbehåller
sig at recompensera sin Hr Landtm, sora han giordt
väl til.
Frih. Ungern: Bifaller R. o. A. Gref Tessins mening?
Härtil svarades Ja.
Uplästes Riksens Ständers Allmänna Besvårs-Deputations
Betänckande öfver 21 § af R. o. Arns samt 24 och 85 §§ af
Allmogens Besvär angående legohion och tienstefolck med mera.
1 §, angående underslefs förekommande med det beskydd
sora handtvärcksmän lämna löst folck under namn af handtlangare
och försvarskarlar. At jemväl drängar som i olaglig
tid sittja på krogarne å landet til värfvarne måge vara förfallne.
At vid tullar, vågar etc. inge onödige betiente måge
försvaras; nödig mönstrings anställande härom åhrligen; tienstefolcks
beklädande med mera.
§ bifölls allenast at til upseendet vid tullarne eij bör vara
förbudit at antaga extra ordinarie Betiente och så månge som
vederbörande til tulltäcktens bevakande nödigt pröfva.
2 §, angående Allmogens begiäran at uti det efter 1723
ahrs Tienstehions-Ordning tillåtne antalet i stället för en
dräng, en piga och i pigans ställe en gåsse få antaga, bifölls.
3 §, angående förekommande deraf at tienstefolck öfver
riksens gräntzor til utrikes orter sig eij måge begifva, bifölls.
4 §, angående straffets skiärpande för tienstehion, som
sig i olaga tid städsla låta, bifölls.
5 §, angående upmuntring för de tienstehion, som sig
til vallgång samt boskapsskiötzlen lega låta, och at drängar
på intet ställe ifrån oxekiörslen sig måge undandraga, bifölls.
6 §, angående legohions upsäijelse och stämmotid, samt
Adresse-Contoirets afskaffande i Stockholm.
R. o. A. funno godt at det härutinnan förblifver vid det
som uti nye Lagen stadgat är, samt at hvad Adresse-Contoiret
här i Stockholm beträffar det må blifva stående allenast at
350 Dec. 5. Landtmarskalkene tacksägelse. Slottsbyggnaden.
det lämnas så i husböndernes som tienstehionens fria vilja
och behag at sig deraf betjena eller eij.
Hr Landtm, kom up utur Secrete Utskottet och då Hr
Landtm, blef berättat, hvad R. o. A. til sin välviljas betygande
samt ersättning för de af Hr Landtm, vid dess mödosamma
ämbete giorde omkostnader honom tillagt, sade Hr
Landtm, at han önskade at med tal så fullkommeligen kunna
uttrycka den tacksamhet och erkänslan för R. o. Arns honom
bevista gunst, hvilken voro större än han den kunde emottaga,
som han densamma hos sig kiände och i sitt sinne hyste;
fördenskull sade Hr Landtm, sig eij vilja bruka många ord
utan allenast bedja R. o. A. derom vara försäkrade at en
beständig vördsam och tacksam åtanka af Högl. R. o. Arns
emot honom beviste ynnest, gunst och kiärlek aldrig utan
med sielfva lifvet hos honom lärer uphöra.
R. o. A. betygade sin fägnad med allmänt handklappande.
Sedan berättade Hr Landtm, at som han i går, då han
med de Deputerade kom tilbaka ifrån slottsbyggnadens besichtigande,
eij ville hindra R. o. A. uti sakernes afgiörande
med någon berättelse derom, så borde han nu gifva R. o. A.
tilkänna at Riksens Ständers Deputation funnit sig med det
vackra arbetet högst förnögd samt betygat sig eij hafva förmodat
at för de härtil använde medel så mycken byggnad
skulle kunnat åstadkommas.
Åtskilige af R. o. A. förklarade at jemte Slotts-Deputationens
ledamöter, hvilcke vid medlens indrifvande samt dispositionen
och prisens betingande användt en berömmelig sorgfällighet
och flit, Hr Ofver-Intendenten Gref Tessin och Hr
Hof-Intendenten von Hårleman, för deras vid byggnadens
fullföljande viste vackre kundskap och flitige drift samt hafde
osparde flit och möda, med tack och beröm förtient at ihogkommas.
Sedan uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Häradshöfdingen Petter Abrahamssons
Memorial angående det uti Stockholm igenom Förordningen
af den 6 Julii 1732 autoriserade Adresse-Contoiret,
hvad tienstefolcks anskaffande och den der uti nämde legostämmotiden
angår, jemte Stockholms Borgerskaps förordnade
Electorers Memorial at få ändring i denne inrättning och at
förra friheten må blifva återstäld. Hafvandes Deputationen
Tjenstehjons-Stadga.
351
nödigt achtat at af K. Maij:ts i detta måhl utfärdade nådige
Förordningar af åhr 1723 och 1732 författa et kort sammandrag
uti det som synes behöfva någon vidare förbättring, hemställandes
til Riksens Ständer om icke i anledning af bemelte
sammandrag, bestående uti 9 puncter, som af sielfva Betänckandet
kunna inhämtas, en ny Tienstehions-Ordning må upsättjas
och utfärdas, men icke uti sielfva den Almänna Lagen
inflyta, emedan sådane ceconomica torde i framtiden behöfva
någon vidare förbättring.
R. o. A. biföllo bemelte Betänckande uti alt det som eij
finnes stridande emot Besvärs-Deputationens nyligen upläste
Betänckande om tienstefolck och legohion och de dervid giorde
anmärckningar; doch funno R. o. A. följande ändringar och
tillägningar nödige;
1 § uti nyssbemelte Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande,
i stället för »någre regimenter», sättes »indelte regimenter».
Den meningen i bemelte § som begynnes med ordet
»Biskoparne» ändras således: »Landshöfdingarne jemte Biskoparne».
9 §. Utsättes tiden, innom hvilcken en uptagen tiggare
eij må träda utur tiensten, ifrån tiugu til tijo åhr och lämnas
i dens behag som honom uptagit at släppa honom förr.
Häröfver, samt hvad af R. o. A. uppå Besvärs-Deputationens
Betänckande om tienstehion resolverats, kommer et
Extractum Protocolli til de andre Stånden at upsättjas.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli hållit
den 3 hujus, hvarmedelst Riksens Ständer tilkännagifves at
en Deputation af det ärbara Bondeståndet å välbemelte Stånds
vägnar i Secrete Utskottet föredragit des önskan vara at blifva
underrättad om de orsaker, som föranlåtit H. K. Maij:t at
innan den förledne Riksdag utsatte tiden sammankalla Riksens
Ständer, emedan sådant tiläfventyrs torde angå några synnerliga
förbindelser och alliancer i anseende til främmande mackter,
och vore fördenskull Deputationen updragit at å Ståndets vägnar
protestera emot hvad i dy måhl utan Bondeståndets vettskap
och samråd kunde förelöpa och afslutas, underställandes i anledning
häraf Secrete Utskottet Riksens trenne respective Stånd,
hvilcka rätt äga Fullmäcktige til Secrete Utskottet at utnämna,
om icke Bondeståndet til vänligit svar och underrättelse
lemnäs kunde:
352 Dec. 5. Svar till Bondeståndet om Riksdagskallelsen.
l:o) At hvad Riksdagens anticiperande angår, H. K. Maij:ts
nådigste kallelse et klart och tydeligit förstånd om de skiähl
och trängande orsaker dertil innehåller. Men hvad
2:o) sådane utrikes och alliance-värck, hvilcka eij något
offensift innebära, anbelangar, at de samma likmätigt Regeringsformen
äro af den beskalfenhet at K. Maij:t fritt lämnat
är at uti desse måhl taga med Råds råde sådane utvägar,
hvilcka för riket nyttige och anständige äro, men at enär
värckelig Riksdag hålles inga sådane ärender måge utom Riksens
Ständers vettskap och bejakande slutas; hafvandes ock
Secrete Deputationen gifvit samtelige Ståndens Plena tilkiänna
det med Cronan Dannemarck ingångne förbundet, såsom
det endaste, hvilcket under varande Riksdag sin mognad
vunnit; men at i öfrigit Riksens Adel, Präste- och Borgarestånd
alfvarsammast nödgas förklara det de eij kunna vedertaga
det Riksens Ständer emellan obekandte och ovanlige
ordet protest, uti saker, hvilckas skötande enligit lagar och
aftal fördt blifvit, och at de eij annars kunna tro än det
någon välfärdshatare det ärbara Bondeståndet til sådant förfarande
anledning gifvit, som en närmare eftertancka i så redeliga
svenska hiertan hastigast lärer utplåna.
R. o. A. biföllo icke allenast Secrete Utskottets härutinnan
yttrade tanckar, utan funno jemväl godt at det uppå
Bondeståndets förnyade påstående om tilträde uti Secrete Utskottet
då straxt upsatte och af R. o. A. den 5 sidstledne
October approberade svaret nu tillika med nyss upläste Extractum
Protocolli de andre tvänne Stånden blifver til deras
approbation communicerat, och sedan de trenne Stånden genom
en gemensam Deputation lämna Bondeståndet desse de trenne
Ståndens välmente svar.
Frih. von Rosen framträdde och hemstälte til R. o.
Arns närmare gunstige ompröfvande om icke den i går af
Krigsbefehlet begiärte men då afslagne tilökningen på lönen
för Revisoren i Husesyns-Contoiret kunde beviljas, aldenstund
riksens stat härigenom eij graveras, och arbetet vid bemelte
Contoir så är ökt at i fall denna lilla tillökning til någon
skrifvarehielp eij bestås, det samma til samtelige officerarnes,
som hafva boställen, eij ringa hinder och skada mycket skulle
komma at studsa.
Revisorens i Husesyns-Kontoret lön.
353
Hr Ridderschantz: I går blef saken ibland en myckenhet
af andra i hastighet afgiord, men om denna lilla tilökning
eij beviljas, kommer värkeligen Krigsbefehlet at lida.
Hr Landtm, frågade om den begiärte tilökningen bevilljas?
Hvartil
svarades Ja.
Och skrefs altså på Memorialet:
Resolution: Föredragit å nyo den 5 December och bifallit
hvad den begiärte tilökningen på lönen beträffar,
hvilcken Resolution för R. o. A. uplästes.
Gref Mörner hemstälte om icke i anseende dertil atvid
Riksdagens begynnelse omtalt blifvit det af hvar Deputation
de af samma Deputation utarbetade ärender expedieras skulle,
samt at Expeditions-Deputationeu nu vid Riksdagens slut med
så myckit arbete är öfverhopad, at det annars skulle falla
omöijeligit efter Ständernes yttrade åstundan få alla expeditionerne
färdige innan de skiljas åt, R. o. A. skulle vilja falla
på de tanckar at utaf Allmänna Besvärs-Deputationen låta
expediera Resolutionerne på Besvären.
Hr Landtm, giorde frågan härom,
hvilcken af R. o. A. bifölls;
i anledning hvaraf et Extractum Protocolli til de andre
Stånden kommer at afgå.
Hr Landtm, anmälte at Capeimästaren Roman anhåller
om R. o. A:ns gunstiga tilstånd at om Söndag efter aftonsången
få upföra en music här på Riddarhussahlen,
hvartil af R. o. A. samtycktes.
R. o. A. skildes åt.
Den 6 December.
Uppå Hr Ofverst-Lieutenanten von Biörnbourgs trägna
anhållan at R. o. A. et af honom ingifvit Memorial sig ville
föredraga låta, samtyckte R. o. A. til bemelte Memorials upläsande,
anförandes Hr von Biörnbourg derutinnan huruledes
han icke allenast varit utan tienst och lön uti 14 åhrs tid,
utan och vid denne Riksdagen blifvit i så stor giäld och skuld
fördiupad at han eij utan vidare hielp skall kunna komma
från denne orten til sitt hemvist igen; i anseende hvartil han
Adelns Protokoll, 1734. II. ^3
Dec. 6. v. Björnbourg. Mått, mål o. vigt.
anhåller at uti Riksens Ständers Contoir utfå resten af des
lönings-liquidation til 500 dal. sint.
Men som häröfver discours upkorn, antingen denna ansökning
skulle kunna beviljas eller eij, fants bäst densamma
at upskiuta, at eij förlora tiden som til de många återstående
angelägne sakers afgiörande behöfves.
Och uplästes altså Cammar-Oeconomie- och CommerceDeputationens
Föror åning s-Utskotts Betånckande angående mått,
måhl och vigt, hvarutinnan Utskottet berättar sig i anledning
af de til Deputationen ankomne Remisser hafva företagit K.
Maij:ts Secrete Proposition af den 11 sidstledne Junii, sorn
angår Förordningen af den 8 October 1733, beträffande enahanda
mått och vigt i riket, jemväl och 26 § af Borgareståndets
och 6 § af Bondeståndets Allmänna Besvär, uti hvilcka
§§ välbemelte Stånd anhålla at emedan de fyrkantige måhlkiäril
eij allenast äro långt mindre hållfäste än de trinde,
utan och ganska obeqvämlige vid in- och utmätningar, förutan
mycken annor olägenhet som deraf följa skall, de fördenskull
måtte afskaffas och således 5 § uti högbemelte Förordning
hvila eller uti alla nödige stycken rättas och ändras;
hvarjemte och förbemelte Stånds begiäran är at det uti Förordningen
föreskrefne mätningssättet med skyfflande, skakande
och strykande, hvilcket vid store partiers upmätande eij skall
kunna värckställas, måtte afskaffas, och allenast löst och strukit
måhl brukas. Hvad nu de fyrkantiga måhlkiärillen beträffar,
så förmäler Utskottet at des ledamöter häröfver stadnat uti
skiljacktige meningar emedan en del hållit före at det cubique
måttet bör brukas til spannemåhls ut- och inmätande, men
det runda allenast til salt när det tages utur skieppen; varandes
de fyrkantige måhlkiärillen icke allenast säkrare utan
och mindre kostsamme samt lättare för Allmogen at sig anskaffa
och deras innehålld probera än de runde, men at deremot
de fleste af Utskottet varit af den tanckan at undersåtarne
må lämnas frihet at nyttja och bruka så väl de runde
som fyrkantige måhltunnor på någre åhr til des erfarenheten
vijst hvilketdera voro bäst och nyttigast; serdeles som genom
nye fyrkantige måhlkiärils anskaffande på en gång icke allenast
inbyggarne i landet med en utgift af någre tunnor guld skulle
komma at besväras, utan ock det fyrkantige måhlet är aldeles
obeqvämt när i siö- och stapelstäder någon vahra uti stor
quantitet skall mätas, til at förtiga det de vid saltmätning
Mått, mål och vigt.
355
för köparen är ganska skadelige och eij en fierdedel i tiden
så länge kunna uthärda som de runde. I öfrigit håller Utskottet
före at de hittils brukelige skieppor innom den i Förordningen
föreskrefne tiden aldeles böra vara afskaffade, samt
at mätningen bör skie med skyfflat, skakat och strukit måhl,
at ingen må vara betagit at accordera sig afradsmåhl, som
är tvänne kappar på tunnan, at til vidare de runde måhlkiäril
efter de til orterne försände fyrkantige modeller böra
justeras och krönas och af sådane modeller på vederbörlige
publique ställen behörig tilgång finnas, straffet för justerare
om de någon flärd begå skiärpas, och maltet på samma sätt
som annan säd mätas och intet stoppas i mätandet men doch
väl skakas och ristas.
Hr Wulfwenstierna förestälte at om skakningen skall
afskaffas och allenast blifva löst och strukit måhl, samt efter
Allmogens gifne förslag kiärillet giöras så myckit större at
det jemväl inbegriper den härtils brukelige rågan, så kommer
eij allenast harmonien af linea carolina at förstöras utan och
den sälljande at på sådant sätt dubbelt lida, emedan skakningen
doch aldrig lärer kunna hindras; dessutan vet man ock
at skakning har sine gräntzor, så at om tunnan sedan mera
skakas, gifver spannemåhlen sig up och faller öfver. Men
hvad som härvid förtiente mästa reflexion voro at Sverige
åhrligen utifrån köper öfver 200,000 tunnor spannemåhl, på
hvilcken quantitet, om den med löst och strukit måhl skall
antagas, hela riket en mächta dryg förlust och afsaknad kommer
at känna, i anseende hvartil Hr Wulfwenstierna sade sig hålla
för billigast, säkrast samt för riket nyttigast at skakningen
bibehålles, doch at i sahlu brukas strukit måhl. Beträffande
måhlkärillens figur så voro det runda måttet med buk icke
allenast besvärligit at accurat förfärdiga, utan och mödosamt
at justera och pimbera och således både ovist och bedrägeligit;
cylindern voro fuller beqvämligare och säkrare, doch
voro det fyrkantiga måttet det aldra bästa, hvilcket ock Col
legierne
för sin del bifallit.
I det samma anmältes och på vanligit sätt emottogs en
Deputation från Borgareståndet. Rådman Borg ifrån Malmö
förde ordet, och sedan han aflefvererat et Borgareståndets
Extractum Protocolli, hvarutinnan i anledning af Landt- och
Siö-Militiae-Deputationens Betänckande öfver Värfs-Commissariens
vid Ammiralitetet i Carlscrona giorde ansökning om
356
Dec. 6. Mått, mål och vigt.
rang, til Riksens Ständers benägna ompröfvande hemställes,
om icke Borgmästare samt andre domhafvande i städerne med
rang hugnas kunde, samt detta ärendet hos R. o. A. til det
bästa recommenderat, afträdde bemelte Deputation.
Hr Ehrenpreus: Förordnings-Utskottets Betänckande
gifver anledning til trenne frågor. l:o) Om öfveralt i riket
bör vara enahanda mått. 2:o) Om samma mått skall vara
fyrkantigt eller rundt. 3:o) Om skakat eller löst måhl hör
brukas. Vid den första frågan lärer ingen svårighet vara,
aldenstund Riksens Ständer i alla tider betygat sin åstundan
at mått och vigt måge blifva lika öfver alt och äfven detta
ärendets värckställighet gifvit anledning til de andre begge.
Hvad måhlkiärillens figur beträffar så ehuruväl det fyrkantiga
måttet är obeqvämare och vid utslåendet behöfves större
säckar, doch til at eij förorsaka någon ändring uti den redan
härom utgångne Förordningen som ock i anseende til de af
Hr Wulfwenstierna andragne skiähl, håller jag före at måhlkärillen
måge blifva fyrkantige; och angående skakningen
synes bäst den afskaffas, så at tunnan allenast tvänne gånger
stötes på bottnen och sedan strykes.
Frih. Ungern: Som skakningen förorsakat de största
disputer och Allmogen deröfver sig mäst besvärat, så tyckes
densamma vid inrikes säds upmätande böra afskaffas.
Frih. Coijett förklarade sig vara af samma tancka.
Hr von Blixen: Med skakning kan man aldrig få så
mycken säd i en tunna som när en habil mätare rätt vet at
skyffla; fördenskull tyckes skakningen utan fahra kunna afskaffas.
Och hvad det runda måhlet angår så kan en rund
tunna på en sommar torcka intil 3 eller 4 kannors rymd, då
sättes nye band uppå och som kröningen är på kimmarne,
passerar en sådan tunna sedan som förr för et rätt justerat
och krönt mått; sådant vet man at det practiseras, fördenskull
håller jag det fyrkantige måttet för det säkraste.
Hr Wulfclo: Fyrkantigt mått och löst strukit måhl
utan skakning är det säkraste och bästa.
Frih: Cederhielm: Antingen man låter skyffla eller
skaka, så kan en skickelig mätare altid åstadkomma en åtskillnad
af 10 procent när lian vill. Jag hemställer altså
Högh R. o. A. om icke det Holländske maneret häldre bör
antagas, som är at låta rinna säden igenom et halster, ty om
Mått, mål oell vigt.
357
någon tid möijeligit är at i mätande ernå en noga jemnlikhet
så tyckes den på detta sättet kunna erhållas.
Hr von Hökerstedt: Skakningen tyckes ännu vara säkrare,
ty det måste göra en åtskillnad om man låter säden
rinna fort eller långsamt igenom halstret, men när en tunna
är 3 gånger skakad tål hon eij mer ty då gifver säden sig
up igen.
Hr Hellen sti ern a: Löst måhl länder både cronan och
indelningen til skada; man vet ju at på hafra kan man med
löst måhl förlora en tredjedel. Kan det icke blifva skakat
måhl och at allenast 3 gånger slås eller stötes på tunnan?
Det är nog.
Hr Wulfwenstierna uprepade hvad han tilförene andragit
at om det lösa måhlet antages, så blifver doch så småningom
och efter hand skakningen införd.
Frih. von Ungern: Missbruk kunna altid insmyga ehuru
god lag man ock gior, men deröfver bör hållas hand; men til
en billig jemnlikhets erhållande synes intet tienligare medel
vara än at den inrikes säden mates löst och den utrikes
skyfflas.
Hr von Hökerstedt: Denna åtskillnad lärer eij låta
giöra sig, ty uti et rike bör vara lika mått öfver alt.
Frih. Coijett påminte at strykstocken bör vara rund.
Sedan ännu ytterligare så väl angående skakningen som
det fyrkantiga måttet af R. o. A. både mot och med var
discourerat, sade Hr Landtm, sig vilja giöra frågorne, och
frågade altså
l:o) Om R. o. A. bifaller at öfveralt blifver egalt måhl?
2:o) Om måttet skall blifva fyrkantigt?
3:o) Om det skall blifva skakat och strukit måhl?
Desse trenne frågor besvarades af R. o. A. särskilt med Ja.
I anledning hvaraf följande Resolution upsattes hvilcken,
sedan den för R. o. A. var upläst, skrefs på Förordnings
Utskottets
Betänckande.
Resolution: R. o. A. stadnade i det slut, at öfver hela
riket blifver enahanda måhl och måhlkärillen fyrkantige, samt
at spannemåhlen vid upmätandet skakas och strykes.
Föredrogs Secrete Utskottets Extractum Protocolli i går
daterat angående Riks-Rådet Grefve Gustaf Bondes Memorial
oin de extra depenser, som Hr Riks-Rådet nu på femte åhret
sedan han kom i K. Cancelliet har måst giöra under des
358
Dec. 6. Taffelpenningar åt Riksråden.
stadiga vistande här i staden för Cancellie-ärendernes skull.
Och sorn Secrete Utskottet har sig bekandt at Hr Riks-Rådet
i anseende til des omgänge med främmande Ministrer är en
besynnerlig omkostnad underkastad och merendels måst vara
i staden tilstädes då de andre Hrr Riksens Råd sine vacancer
til godo niuta, altså har Secrete Utskottet tyckt billigt vara
at hädanefter och med 1735 åhrs början Hr Riks-Rådet til
tafel-penningar må bestås 3,000 dal. smt af besparingen på
Ministre-tractamentet, så långt det förslår och resten af statsmedlen,
och det til nästa Riksdag, doch så at detta eij anses
som en perpetuel tilökning för det Riks-Rådet, som i Cancellie-Collegio
har sitt säte, utan såsom endast nu personelt
tillagt i anseende til sig företeende omständigheter och bevekande
skiähl.
Hr Lagercrantz: Genom Hans Excellences Gref Horns
erhåldne permission at til sin hälsas skiötzel ibland få vistas
på landet, har Hr Riks-Rådet Gref Bonde, til hvilcken de
främmande machters Ministrer emedlertid sig böra adressera,
varit underkastad den depensen at undfägna deni vid sitt
bord, och som Hr Riks-Rådet nu i några åhr på egen bekostnad
giordt riket härmed heder, tyckes det eij vara billigt
at han et sådant besvär utan någon vedergiällniug längre
blifver underkastad.
Som härvid inge påminnelser giordes frågade
Hr Landtm, om Secrete Utskottets Extractum Protocolli
vinner bifall?
Bärtil svarades Ja, och at detta ärendet til de andre
Stånden må recommenderas.
Upsattes altså följande Resolution, som för R. o. A. uplästes
och skrefs sedan på Secrete Utskottets Extractum
Protoeolli.
Resolution: Bifallit, och förmodar sig R. o. A., i anseende
til de andragne besynnerlige skiäl och omständigheter,
de öfrige respective Ståndens benägna biträde.
Hr Hellenstjerna och någre andre af R. o. A. påminte
at för Hr Riks-Rådet Grefve Bielke och de öfrige Hrr Riksens
Råd, i anseende til den omkostnad de giöra vid deras bord,
jemväl taffelpenningar ina beviljas.
Härtil svarades at det voro önskeligit at riksens inkomster
sådant kunde tåla; men hvad Hr Riks-Rådet Grefve Bonde
Direktör Bunges anspråk på Auktions-värket. 359
angick så voro det en specialis casus och dervid de besynnerlige
omständigheter, som Secrete Utskottet andragit.
Uplästes Cammar-Oeconomie- oell Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Magistratens här i Stockholm samt Secreteraren
och Directeuren Baltzar Bunges på egne och dess
systers afledne Directeuren Cameens änckas vägnar hos Riksens
Ständer insinuerade Memorial angående bättre rätt til
Auctions- och Adresse-Cammar-värcket här i staden, yttrandes
sig Deputationen i betracktan af de anförde skiähl
och orsaker eij annat finna än at staden är på alt sätt berättigad
til förvaltningen och inkomsterne af stadsens AuctionsCammare,
doch aldeles med de vilkohr, som Riksens Ständer
tilförene faststäldt, nemligen at utaf behållningen betalas åhrligen
efter ricktig räkning, sedan de nödige betienter och oundgängelige
utgifter afgådt, 25 procent til Rasp- och Spinnhuset
så länge detsamma pröfvas den inkomsten hafva af nöden.
Hvad det Cameenska sterbhuset beträffar håller Deputationen
före detsamma icke kunna påstå någon rättighet til
Auctionsvärckets förvaltning eller den deraf flytande inkomsten,
sedan det undfångne personelle Privilegium igenom
framlidne Directeuren Camens dödsfall aldeles cesserar; doch
som Stockholms stads Riksdags-Fullmäcktig sig dertil begifvit
at afledne Directeuren Cameens encka må uti des lifstid vid
bemelte Auctionsvärck af staden niuta en åhrlig pension af
300 dal. smt, så finner Deputationen skiähligit det at bifalla,
så at bemelte pension må för alla creditorers anspråk vara
frikallad samt räknas bland betieningen vid Auctionsvärcket,
och först afgå innan de 25 procent räknas som Spinnhuset
af avancen vid Auctionsvärcket bör tilfalla; men at efter änckans
död Spinnhuset må niuta sine 25 procent oafkortad af
stadsens avance.
R. o. A. biföllo detta Betänckande.
Uplästes Secreteraren Baltzar Bunges Memorial derutinnan
han i ödmiukhet anhåller at ifall Riksens Ständer
eij skulle vilja lämna Auctionsvärcket i Stockholm åt honom
och des syster Directeuren Cameens än eka tilbaka, han då i
anseende dertil at åhr 1726 han endast för den orsaken skuld
begiärt afskied ifrån sin uti K. Justitise-Revisionen hafde
Cancellist-beställning at så mycket bättre kunna skiöta Auctionsvärcket,
hos H. K. Maij:t af Riksens Ständer antingen
360 Dec. 6. Utnämnande af Fältmarskalkar.
til någon beställning vid förefallande öpning eller och til någon
förbättring af heder må blifva anmäld.
R. o. A. samtyckte til den begärte recommendationen.
Hvilcken Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs på Memorialet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs Hr Stats-Secreteraren
Baron Cedercreutz, hvilcken då han inkom berättade
sig hafva fådt befallning at anmäla K. Maij:ts nådiga hälsning
utur Rådet, samt lämna R. o. A. del af hosgående K. Maij:ts
nådige declaration, hvilcken Hr Stats-Secreteraren och strax
upläste af följande innehåld:
At som H. K. Maij:t sig påmint huruledes Krigsbefehlet
på sidsta Riksdag af Riksens Ständer begiärdt at då Fäldtmarskalcks-tiensten
skulle blifva vacant en af deras lemmar
måtte med samma embete benådas, altså och emedan casus nu
existerade har H. Maij:t samma Krigsbefehlets åstundan hos
sig i nådig consideration komma låtit, och til den ändan velat
nämna Generalerne Baron Hamilton och Baron Silfwerhielm
til Feldtmarskalcker, lärandes Riksens Ständer påminna sig
at på deras förslag åhr 1727 Generalen Silfwerhielm af K.
Maij:t til Riks-Råd varit utnämd, hvilcken doch i underdånighet
anholt at få blifva vid Krigsväsendet som han ifrån
ungdomen öfvat och dervid alla grader igenomgådt. Detta
des nådiga upsåt hade K. Maij:t eij underlåta velat Riksens
Ständer at meddela, intet tviflandes med mindre de lära finna
detsamma vara ländande både til rikets tienst, armeens bättre
ordning och välförtiente mäns rättmätige belönande. Vid samma
tilfälle hade H. Maij:t äfven trodt sig i nåder böra ihogkomma
nuvarande Landtmarskalcken och General-Majoren Grefve Lewenhaupt
med General-Lieutenants embete, så för sine berörnmelige
krigstienster som til et tekn af H. Maij:ts nådiga nöije
öfver des trogna, nitfulla och mödosamma arbete vid den nu
snart tiländagående Riksdagen. Och som desutan en eller
annan, som af Högstsal. H. Maij:t Konung Carl den XII til
Ofverstar blifvit förordnade, altsedan eij haft at hugna sig
af något vidare avancement, ehuru deras upförande altid varit
och ännu är berömmeligit, altså skulle H. Maij:t gierna se
om någre få af dem, hvilcka H. Maij:t skickeligast finner,
med General-Majors beställning kunde ihogkommas.
Hr Landtm, sade at hvad honom beträffar han med
underdånigste vördnad erkänner den nåd K. Maij:t behagat
Landtmarskalkens utnämn, till general-löjtnant. 361
hafva för honom, men med R. o. A:ns gunstiga tillåtelse ville
han sig densamma underdånigst undanbedja; des ringa möda
och arbete vid Riksdagen voro i går af Högl. R. o. A. så
öfverflödigt belönt at en mindre modest detsamma skulle refuserat,
hvilcket Hr Landtm, för nationens heder skuld eij
understådt sig at giöra; och bad Hr Landtm, at belöningen
då måtte få gå efter förtiensten och eij densamma så högt
öfverskrida.
R. o. A. förklarade at Hr Landtm, ännu långt mera förtient
och at Hr Landtm, denna Kongl, nåden med skiähl kan
antaga.
Hr Landtm, svarade, at när han blifver så lyckelig at
uti krigstienst kunna hos K. Maij:t förtjena något ytterligare
nådeteckn, lärer han det med underdånig vördnad och tacksamhet
altid uptaga, men vid detta tilfället kunde Hr Landtm,
eij finna sig hafva förtjent något framsteg uti armeen, eller
hafva orsak at gå andra förbij, och voro det honom en öfverflödig
belöning at se sig hos H. K. Maij:t uti en så nådig
åtancka samt äga hos Högl. R. o. A. så mycken ynnest, men
at taga förträdet för någon, dertil kunde Hr Landtm, ej öfvertala
sig.
Det sades af ätskillige af R. o. A. at et så ädelmodigt
sinnelag eij tilfyllest kunde berömmas.
Hr von Blixen: Det är och för vår Hr Landtm, et
större beröm at han reser hem som General-Major, ty det
visar at han varit en desinteresserad Landtmarskalk och
detta en pacifications-riksdag.
En stor del af R. o. A. hemstälte om icke alt måtte
lämnas til H. K. Maij:ts nådiga välbehag.
Hr Landtm, begiärte än ytterligare R. o. Arns tilstånd
at få undanbedja sig.
Hr Didron: Det är allom bekant at vår nådige Konung
är en af de störste Generaler som vet at distinguera sine
officerare, och at ancienniteten eij altid bör gifva framsteg.
Frih. Rosen: Hr Landtm:ns utlåtande ■ är så nobelt at
det eij af någon kan illa uptagas, och tror jag icke at H.
Maij:t onådigt lärer kunna anse at Hr Landtm, på et så
genereust sätt sig undanbeder.
Hr Ehrenpreus: Ehuru mitt maner eij är at i någons
närvaro tala om des meriter, så kan och får jag doch nu eij
tiga, utan anhåller ödmiukast at vår Hr Landtm, eij må
362 Dec. 6. Ansökningar om högre militär-titlar.
blifva den första som gifver vår nådiga Konung afslag. At
vara 7 månader Landtm, är så godt som bivista 7 batailler.
Hr Stats-Secreteraren Cedercreutz som emedlertid hade
fädt det medbragte documentet med Riddarhus-Secreterarens
påskrift, at det i dag hos Högl. R. o. A. blifvit upläst, tilbaka,
som han nu ville taga afträde sade: får jag lof at säija
at det bifalles?
Härtil svarades Ja.
Frih. von Ungern: Emedan Hr Landtm, eij kan giöra
propositionen får jag lof at giöra densamma.
Ar icke R. o. Arns vilja at K. Maij:t i underdånighet
tackas för des nådiga omsorg?
I det samma tillädes af någre af R. o. A.: Och lämnas
i K. Maij:ts nådiga behag.
Hvaruppå svarades med et allmänt Ja.
Hr Stats-Secreteraren Cedercreutz afträdde.
Frih. Rosen: Jag tror at ingen af General-Majorerne
lärer finna sig praejudicerad af Gref Leijonliufwuds avancement;
jag för min del vill med nöije stå under des commando.
Detta uptogs med allmänt handklappande.
Hr Meijerhelm: Uti K. Maij:ts nådiga declaration var
jemväl förmält at någre Öfverstar, som hafva Högstsal. Konung
Carl XII:tes Fullmackter skulle tilläggas General-Majors
caracterer; jag påstår at andre som hafva väl tient måge likaledes
blifva ihugkomne.
Hr Hellen stierna: Det skulle förorsaka en stor oreda
i armeen om så många skulle få caracterer, ty nu för tiden
äro inge värckelige öpningar.
Hr Skog: Jag är ibland dem som mäst lidit i armeen,
emedan jag för 18 åhr sedan hade Högstsal. Konung Carl
XII:s Fullmackt och min egen bataillon; sedan hafva 12 yugre
Öfverst-Lieutnanter än jag blifvit Öfverstar, och 13 fädt ÖfverstLieutenants
indelning. Jag anhåller fördenskull om en underdånig
recommendation til H. K. Maij:t.
Hr Didron: Hr Öfverst-Lieut. Skog häfver rätt, men
vij hafva giordt det aftalet at inge recommendationer låta
afgå, och tror jag H. Maij:t lärer vara så nådig, at innan
Hr Skog går ifrån Riksdagen lärer han vara hulpen. Lät oss
eij recomuiendera, ty då niuter H. Maij:t intet Regeringsformen
til godo.
Rådman Dassaus memorial.
363
Hr Johan Sölfwersparre sade sig äfvenledes anhålla
om recommendation emedan han 21 åhr varit Öfverst-Lieutenant.
Hr Skog: Jag är försäkrad om min Konungs nåd och
rättvisa och har allenast anmält mig.
Hr Pehr Sölfwersparre: Pahlén och jag voro Majorer
1708. Riket är upfyldt med meriterade män; vi hoppas
at K. Maij:t lärer taga hvar och ens trogna tienst och skicke
lighet
i nådig consideration.
Hr Anders Tungenfelt: Om recommendationer beviljas
så beder jag ock derom, ty jag tjent 35 åhr och har
19 blessurer.
Frih. von Rosen: Jag missunnar ingen någon caractere,
men hemställer hvad oreda det i armeen skulle förorsaka om
så månge nya caracterer blefvo; vij togo med Bildsteins officerare
den utvägen at i underdånighet anmoda H. K. Maij:t
at enligit Regeringsformen i nåder ihogkomina hvar och en
efter des ancienneté och merite.
Hr Ridderschöld och åtskillige andre anhöllo at jemväl
med recommendation ibugkommas.
Hr Caspar von Böhnen hemstälte om icke Hr GeneralMajor
von Rosens föreställning kunde bifallas, och vij lämna
oss alla i K. Maij:ts nådiga hand.
Hr Pehr Sölwersparre lade härtil och at de som lidit
ihogkommas.
Hr Landtm, frågade om Frih. Rosens föreställning bifalles?
Härtil
svarades Ja samt at et Exractum Protocolli härom
til de andre Stånden upsättes.
Uplästes Justitice-Deputationens Betånckande öfver Rådmannen
Hans Dassows ingifne Memorial angående det han
plötzligen och utom alt sit förvållande skall hafva gådt qvitt
största delen af sin välförvärfvade fasta och lösa egendom,
bestående uti en 3:del af Carl Gustav stads manufacturvärck
med dertil hörige förlag och effecter, som K. Maij:t och cronan,
uppå för detta K. Räntmästarens Daniel Lagersparres nu afstraffade
Daniel Swenssons ensidiga berättelse och falska upgifvande
för sin egendom, til ersättning för den sig åsamkade
dryga cronobalance, oacktadt Dassows deremot på rättan tid
och ort lagligen giorde protest, skall försåldt til Fru Öfverstinnan
Woinarowska, och hon nu innehafva, doch utan laga
364
Dec. 6. Rådman Dassaus memorial.
stånd och fasta, med mera som Rådman Dassow til sin rätts
bestyrkande vidlyftigt anfördt; och som emellan AdvocatFiscalen
Grundelstierna å embetes vägnar och Rådmannen
Dassow åtskillige tvistigheter i detta måhl existera som i Betänckandet
äro utmärckte, altså finner Justitise-Deputationen
med lag och processen enligit, at alla desse tvistigheter af
vederbörande Domare uptagas och sum mario processu afgiöras,
jemväl behörig liquidation emellan K. Maij:t och cronan såsom
Daniel Swenssons rättsinnehafvare och Rådmannen Dassow
vederbörligen förrättas samt at i förtnågo af de anförde skiähl
och orsaker Rådmannen Dassow bör af K. Maij:t och cronan
sättjas i possession af et capital til 30,000 dal. kmt, doch at
han för så mycket större säkerhet skull derföre ställer nöijacktig
borgen; åliggandes sedermera Rådmannen Dassow å
den ena och K. Maij:ts och cronones ombudsman å andra sidan
sin rätt til alla delar hvar emot annan uti K. Svea Hof-Rätt
lagligen utföra, utan at hvad som tilförene i denne sak Dassow
ohördan förelupit må antingen honom eller domaren i vägen
ligga.
Hr Wulfwenstierna: I denna saken voro alt för myckit
at anföra. Det är bekant at cronan igenom den med Fru
Woinarofska ingångne transactionen vunnit 1 million; vid
hvilcken underhandling Rådman Dassow eij väl kunde inlåtas
emedan då hela bemelte underhandling skulle kommit
at studsa och et så fördelacktigt tilfälle gådt K. Maij:t och
cronan utur händerne en så stor skuld på et så lindrigt sätt
at afbörda; och stod i öfrigit för Dassow vägen altid öpen
at få refusion af cronan ifall han dertil funnos berättigad.
Hvad sielfva saken beträlfar så är det omtalte Privilegium
aldrig gifvit til Dassow utan til en annan, hvilcken eij ägde
mackt detsamma at transportera; icke eller hörer sielfva fundus
honom utan cronan til. Skulle fördenskull R. o. A. så behaga
så kunde Rådman Dassow lämnas tilstånd at emot caution
lyfta de 10,000 dal. smt, allenast at de öfrige i Betänckandet
införde raisonnementer eij komma at ligga vederbörande
domare, som denna saken uptaga skola, i vägen.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga
vann denna föreställning bifall,
och upsattes följande Resolution hvilken, sedan den för
R. o. A. var upläst, skrefs på Justitise-Deputationens Betänckande.
Sjö-militie- och Varfskommissariemes rang.
Resolution: R. o. A. bifaller at Rådman Dassow emot
caution må lyfta de tijo tusend dal. smt; doch at i öfrigit
Betänckandet i ingen måtto bör ligga domaren i vägen; kommandes
saken enligit Betänckandet i Svea Hof-Rätt at uptagas.
Hr Caspar von Böhnen förestälte huru för detta K.
Räntemästaren Lagersparre, nu mera Daniel Svensson, med
sine grofve förseelser befläckat det af honom tilförene förde
adelige namnet, och som dess oskyldiga Fru, barn och efterkommande
för hans förgripelser eij synas i alla tider böra
komma at lida, så kunde Högl. R. o. A. bevisa dem en serdeles
ynnest och välgierning om hos H. K. Maij:t Högl. R. o. A.
i underdånighet ville anhålla at dem i nåder förunnas måtte
et annat namn och vapn antaga.
Sedan häröfver något blifvit discourerat, och Hr Landtm,
giordt frågan, samtycktes af R. o. A. at härom en underdånig
föreskrift til H. K. Maij:t upgå må.
Föredrogs Borgare-Ståndets Extractum Protocolli af den
4 December, hvarutinnan i anledning af Landt- och SiöMilitise-Oeconomie-Deputationens
ingifne Memorial angående
rang för Siö-Militiee- och Yärfs-Commissarierne vid hufvudflottan,
Ståndet hemställer om icke jemväl tlie af Borgareståndet,
som domare-ämbetet bekläda, i anseende til deras
embetes värde och vigt med rang och hedersställe böra ihugkommas.
Hr Hestsko: Jag anser rang för mera skadelig än nyttig,
lät oss sättja rangordningen aldeles ä sido, så lärer vår ungdom
mera täncka på nyttige inrättningar i landet. Den största
hedren är at vara en ährlig och behållen karl.
Frih. Ungern: Kanskie R. o. A. behaga svara at man
finner sig mera inclinerad at uphäfva ali rang än föröka densamma.
Frih. C. W. Cederhielm hemstälte om icke detta ärendet
kunde upskiutas til des städernes Privilegier komma at
jemkas.
Hr Wulfwenstierna: Emedan vij nu stå på slutet med
Riksdagen synes tiden eij tillåta at för denna gången skärskåda
denna saken och densamma afgiöra, serdeles som den
uti ingen Deputation är utarbetad, sådant eij eller för denna
gången besynnerligen synes kunna skie.
366 Dec. 6. Resolutioners expedierande.
R. o. A stadnade altså häröfver uti det slut, at som
Riksdagens slut är så när för handen, altså kan R. o. A.
detta ärendet eij uptaga.
Uplästes til justerande det i anledning af R. o. A:ns den
5 December tagne Resolution projecterade Extractum Protocolli
angående Resolutionernes på Ständernes Allmänna Besvär
expedierande utaf Allmänna Besvärs-Deputationen; men
sorn härvid förestältes at icke allenast en stor del af bemelte
Resolutioner utaf Expeditions-Deputationen redan äro justerade,
utan ock den svårighet och törhända oreda som deraf
kunde yppas om Ståndens utlåtelser, på hvilcka Expeditionerne
sig böra grunda och hvilcka alle uti Expeditions-Deputationen
böra ligga ad acta, på detta sättet skulle komma at
skingras, samt at Riksdags-Ordningen icke eller härtil någon
anledning gifver, förutan det at tiden skulle förloras innan
man härom finge de andre Ståndens utlåtelser; altså fants af
R. o. A. bäst at det med de Allmänna Besvärens expedierande
förhålles efter Riksdags-Ordningen och förra vanligheten så
at hvad af detta arbetet återstår af Expeditions-Deputationen,
som dermed redan giordt begynnelse, blifver förrättat; och at
för Expeditions-Deputationen, på det densamma härmed desto
förr må blifva färdig, giöres anslag at komma tilsammans i
morgon förmiddagen klåckan nijo.
Vidare uplästes til justerande följande Extracta Protocolli,
vid hvilcka inge påminnelser giordes, utan approberades desamma
af R. o. A. så lydande som följer.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 5
Dec. 1734.
S. D. Låto R. o. A. sig föredraga Riksens Ständers
Justitise-Deputations Betänckande angående Lagmans- och
Häradshöfdings-räntans erläggande, och som uti bemelte Betänckande
åtskilige förslag funnos, hvilcka röra R. o. A:ns
välfångne Privilegier, altså pröfvades nödigt at de andre respective
Stånden välment tilkänna gifva det R. o. A. på intet
sätt kan uptaga eller sig utlåta, mycket mindre til något samtycka,
sorn emot R. o. A:ns rättigheter och Privilegier samt
hvad härtils brukeligit varit kan vara stridande; som ock
i öfrigit R. o. A. berörde Betänckande til ingen del bifaller,
utan endast och allenast förblifver vid det som uti det i dag
utfärdade Extractum Protocolli öfver Cammar-Oeconomie- och
Commerce-Deputationens Betänckande angående Lagmans- och
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan.
Häradshöfdings-räntan är samtyckt och beviljat. Hvilcket
med de öfrige respective Stånden välment communiceras.
Actum ut supra.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 5
Dec. 1734.
S. D. Låto R. o. A. sig föredraga Riksens Ständers
Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputations Betänckande
angående Lagmans-' och Häradshöfdings-penningarnes erläggande,
hvilcket i öfrigit bifölls allenast at uti 1 § näst orden
»låter bruka sine torp», tillägges »eller insokne gatuhus.»
2 §. Aldenstund berustade säterier och säterie-boställen
som frälse-säterien anses, altså finner R. o. A. at bemelte
berustade säterien och säterie-boställen, af hvem de och innehafvas,
med Lagmans- och Häradshöfdings-räntans erläggande
icke kunna eller böra besväras.
3 § bifölls, allenast at i stället för »hemmansbruk» sättes
»åckerbruk».
4 § bifölls i öfrigit, men som hammarsmeder och masmästare
merendels äro af slätta vilkor, och dessutan betala
tingsgästningspenningar til Bergstingen och således under sitt
fattiga tilstånd och svåra arbete häldre böra lisas och upmunt.
ras än betungas, altså finner R. o. A. at bemelte hammarsmeder
och masmästare ifrån denna afgift böra befrias.
9 §. Hvad tiden til upbörden af denna ränta beträffar,
håller R. o. A. för bäst vara at dermed förblifver efter Kongl.
Brefvet til Cammar-Collegium af den 6 Junii 1732.
10 § bifalles i öfrigit, men hvad Lands-Cammererarnes
förslag beträffar, böra de således inrättas, at derutinnan in
debito uptages inkomsten af de behåldne rökar efter röklängdernes
innehåld, jemväl och de vid bemelte längders reviderande
och approberande tilökte rökar, och at deremot in
credito afskrifves afkortningen som på samma behåldne rökar
af ofvannämde och audre orsaker kunde existera, och sidst
lefvereringen til Häradshöfdingarne samt at i anledning af
K. Cammar-Collegii til månadsförslagens inrättning för cronoupbörden
och statsmedlen åhr 1729 uprättade formulär, under
balancen specificeras både hvad hos Häradsfogden som ock
hos Allmogen til nästa quartal innestår. I öfrigit funno R. o. A.
skiähligit at tilläggas bör det den, som sitter inhyses hos Allmogen
och häfver egen duk och disk, bör erlägga Lagmansoch
Häradshöfdings-räntan om han eij hunnit til 60 åhr.
368 Dec. 6. Legohjon. Adress-kontoret.
Hvilcket med de öfrige respective Stånden välment coromuniceras.
Actum ut supra.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den o
Dec. 1734.
S. D. Uplästes Riksens Ständers Allmänna. BesvärsDeputations
Betänckande angående legohion och tienstefolck,
hvilcket i öfrigt bifölls, allenast at uti 1 § til upseendet vid
tullarne eij bör vara förbudit at antaga extra ordinarie betjente,
och så många som vederbörande til tulltäcktens bevakande
nödigt pröfva.
Uti 6 § inrättas upsägningstiden efter tliet som i nya
lagen stadgat är; samt at hvad Adresse-Contoiret här i Stockholm
beträffar det må blifva stående, allenast at det lämnas
så i husböndernes som tienstehionens fria vilja och behag at
sig deraf betjena eller eij.
Sedan uplästes Camniar-Oeconomie-och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Häradshöfdingen Abrahamssom Memorial
angående Adresse-Contoiret med mera, hvilcket uti alt
det som eij finnes stridande mot Besvärs-Deputationens ofvanbemelte
Betänckande och de dervid giorde anmärckningar bifölls;
doch funno R. o. A. följande ändringar och tilläggningar
nödige:
1 §■ I stället för »någre» regimenter sättes »indelte»
regimenter. Den meningen i beinelte § som begynnes med
ordet »Biskoparne» ändras således: »Landshöfdingarne jemte
Biskoparne».
9 §. Utsättes tiden, innom hvilcken en uptagen tiggare
eij må träda utur tiensten, ifrån 20 til 10 åhr, och lämnas i
dens behag som honom uptagit at släppa honom för. Actum
ut supra.
Anmältes det utur Rådet nedkomne Extractum Protocolli
angående en uppå Riksens Ständers begiäran upsatt ny Förordning
om forum för rusthåld med mera; och fants godt at
bemelte act blifver liggandes på bordet, på det R. o. A. ma
hafva tilfälle at giöra sig om saken underkunnige innan den
til afgiörande kommer at företagas.
Såsom efter R. o. Arns lämnade tilstädjelse, då Justiti®-  Deputatiouens Betänckande angående Myntmästaren Zedrit:
creditorers giorde ansökning var före, Hr Commendeuren Ridderstolpe
med et Memorial uti denna saken var inkommen,
altså uplästes nu bemelte Memorial derutinnan Hr Commen
-
Ridderstolpes memorial.
369
deuren andrager huruledes Justitiae-Deputationen uti des härutinnan
afgifne Betänckande eij behagat bifalla General-Majoren
von Arnolds ansökning eller uptaga och anse de öfrige Zedritz
creditorers inlagde Memorial, i anseende hvartil han berättar
sig vara nödsakad at gifva Riksens Ständer sammanhanget
af hela saken tilkänna, anhållande deruppå at som uppå de
upnämde och af Ciemners-Rätten begångne fehlsteg både uti
processen och sielfva merita causse en fehlachtig grund blifvit
lagd, hvarå de andre höga domar sedan fölgdt, det ville Riksens
Ständer sättja saken uti det stånd hon var då Myntmästaren
Zedritz sielf densamma hos Magistraten här i staden
incaminerade, på det sedan dermed må kunna förfaras efter
allmän lag och process, eller och så framt i anseende til K.
Maij:ts höga utfallne Resolution någon svårighet härvid skulle
finnas, at densamma då hos H. K. Maij:t ånyo af creditorerne
i underdånighet må få anmälas, emedan de af Hr Commendeuren
i Memorialet anförde omständigheter icke förr hos K.
Maij:t varit kunnoge, af orsak at creditorernes underdånige
besvär endast in meritis blifvit faststäldte.
Hr Wulfwenstierna: Ehuruväl min svåger inlagt denna
skriften så måste jag doch i anseende til de vid denna saken
förelupne ganska ovanlige steg uti processen, i det tvärt emot
1699 åhrs Placat, at den som söker beneficium cessionis bonorum
bör med fulla skiähl visa orsaken til fattigdom sin,
här creditorerne blifvit pålagt at bevisa Zedritz det han brukat
bedrägerie, såsom ock i fall en så förvänd process eij skulle
blifva rättad den allmänna och enskylte crediten både in- och
utomlands alt för mycket skulle komma at lida, ödmiukast
hemställa om icke en underdånig föreskrift til H. K. Maij:t
upgå må at i nåder låta efterse om icke desse af creditorerne
andragne besynnerlige skiähl och omständigheter kunna
förorsaka någon ändring uti de redan fälte domar.
Hr Rieben påstod at innan sådant skier Myntmästaren
Zedritz af R. o. A. må blifva hörd.
Hr Wattrang hemstälte om icke Hr Ridderstolpes Memorial
måtte upgifvas til K. Maij:t med underdånig anhållan
det täcktes K. Maij:t i nåder bepröfva huruvida de deruti
andragne skiählen kunna förorsaka någon ändring uti det som
i denna sak redan är tilgiordt.
Adelns Protokoll, 17.14. II. 24
370 Dec. 6. Ridderstolpes memorial. Nya Lagen.
Frih. Ungern påminte at Hr General-Major Arnold och
de öfrige creditorer, emedan de äga enahanda rätt, måge niuta
samma beneficium.
Hr Ehrencrona: I denna saken är blefven brukad en
aldeles förvänd process, ty concurssaker höra intet til Ciemners-Rättens
afdömande; sedan är emot all lag onus probandi
pålagt creditorerne, jag har aldrig hördt makan.
Detta biträddes af åtskillige af R. o. A.
Hr Landtm, giorde altså frågan om icke hos H. K. Maij:t
i underdånighet anhållas må at saken emellan Myntmästaren
Zedritz och des creditorer ånyo uptages och tilses huruvida
desse andragne skiähl och omständigheter kunna gifva anledning
til ändring.
Hvartil svarades Ja.
Upsattes altså följande Resolution hvilcken, sedan den för
R. o. A. var upläst, skrefs på Hr Commendeuren Ridderstolpes
Memorial.
Resolution: I anseende til de andragne besynnerlige skiähl
och omständigheter stadnade R. o. A. i det slut at hos H.
K. Maij:t i underdånighet anhålles det täcktes K. Maij:t ånyo
uptaga saken emellan Myntmästaren Zedritz och dess creditorer
samt i nåder tilse huruvida bemelte skiähl och omständigheter
kunna gifva anledning til ändring.
Uplästes Prästeståndets inkomne Extractum Protocolli af
den 5 December, hvarutinnan Ståndet, i anledning såväl af
samtelige Ståndens Deputerades i trenne Hrr Riksens Råds
och K. Lag-Commissionens närvaro genom Extractum Protocolli
af den 30 November gifne förslag, som ock Högh R. o.
A:ns deröfver meddelte Extractum Protocolli af samma dato,
bifaller at den nye och nu af Ständerne öfversedde Lagen til
trycket må befordras, nästkommande åhr publiceras och taga
sin begynnelse åhr 17.36, samt at det 23 Cap. ByggningaBalcken
aldeles uteslutes, doch med det förbehåld at den i
deras Excellenciers, Deputationens och Lag-Commissionens
närvaro af R. o. Arns Deputerade gifne utlåtelsen, at jordägande-rätten
på skattejord hörer skattemannen til, intet vidare
må dragas i tvifvelsmål^, samt att 1664 åhrs Förordning
om jagt och diurfång, hvad den omtvistade skiuträttigheten
beträffar, må hållas kraftlös til des den af H. K. Maij:t med
Råds råde är blifven öfversedd och af samtelige Ständerne
jemkad och vederbörligen antagen.
Nya lagen. Pension för grefvinnan Taube. 371
Frih. Ungern: Vij lära kunna bifalla det öfriga allenast
vij afslå den sidsta clausulen och deremot förklara at 1664
åhrs Förordning om jagt och diurfång blifver uti sin fulla
kraft til des samma Förordning kan blifva öfversedd.
Frih. von Rosen: Detta var ock de Deputerades tancka
at denna Förordning i alla delar bör äga bestånd til des den
blifver behörigen öfversedd.
Hr Carl Wattrang: Lämnas 1664 åhrs Förordning at
til nästa Riksdag blifva öfversedd, så förlora vij, ty då få
de 3 andre Stånden röst häruti.
Hr Ehrenpreutz: Yij kunna anföra som et skiäl at
1664 åhrs Förordning som en gammal, lag eij kan hvila innan
Riksens Ständer endrägtigt kommit öfverens om en ny i stället.
Hr Landtm, frågade om icke R. o. A. äro af den tanckan
at 1664 åhrs Förordning behåller sin fulla kraft intil dess densamma
behörigen blifver öfversedd; och om icke til svar uppå
den af Prästeståndet moverade queestionen öfver jordäganderätten
R. o. A. vilja förklara at densamma på skattejord hörer
skattemannen til, på sätt som Lag och Förordningar förmå?
Härtil svarades af R. o. A. Ja,
och fants godt at i anledning af det som nu resolverat
blifvit straxt et Extractum Protocolli upsättes, som så väl til
Prästeståndet som de öfrige Stånden kommer at afgå, på det
innan Riksdagens slut det högst angelägne ärendet om den
nya Lagens publicerande af Riksens Ständer må blifva afgiordt.
Frih. Adlerfelt ingaf et Memorial, hvilcket och uplästes,
angående det at Krigsbefehlet af de värfvade regimenter jemväl
til Riksdagarne må blifva kallat.
R. o. A. funno godt at härmed upskiutes til des uti Protocollet,
som holts hos R. o. A. på 1727 åhrs Riksdag, kan
blifva eftersedt, hvad då detta ärendet angående förelupit.
Cammarherren Gref Taube ingaf et Memorial med anhållan
at Högh R. o. A. sig detsamma ville föredraga låta,
och som härtil samtycktes uplästes bemelte Memorial, derutinnan
Hr Grefven och Cammarherren förmäler at ehuruväl
hans Fru moder, framledne Hr Riks-Rådet och Ofver-Ståthållaren
Gref Taubes äncke-grefvinna i Secrete Utskottet anhållit
om någon anständig pensions åtniutande på sätt som Secrete
Utskottet behagat tilordna de öfrige med döden afgångne Excellenciers,
Hrr Riksens Råds efterlämnade änckefruer, skall
372 Dec. 6. Pensioner för r.r. Sparres o. öfv. Eneskölds enkor.
han eloch eij utan häpenhet måst erfara at hans Fru inoder
blifvit til pensions erhållande aldeles förbigången, begiärandes
fördenskull at Riksens Ständer i anseende til hans faders redeliga
och trogna tienster ville låta hans sal. Hr faders efterlämnade
Fru samma förmohn som de andre hennes vederlikar
i detta måhl vederfaras.
I detsamma anholt ock Hr Gref Axel Classon Sparre
at R. o. A. i anseende til des sal. Hr faders Riks-Rådet och
Ofver-Ammiralen Gref Clas Sparres riket och Ammiralitetet
i langlige åhr gjorde trogne tienster samt des besynnerliga
omvårdnad för Ammiralitets-Krigsmans-cassan, til hvilcken
jemväl Hr Riks-Rådet, sorn vid Siö-staten gådt alla grader
igenom och således til bemelte cassa ausenligit contribuerat,
ville gunstigast låta des Fru moder, som ännu sitter med många
oförsörgde barn, niuta någon understöd af bemelte cassa, så
at den henne derutur på fem åhrs tid tillagde åhrlige pensionen
på des lifstid måtte prolongeras.
Det sades af åtskillige at Hr Grefven med denna ansökning
hos H. K. Maij:t i underdånighet sig kan anmäla, och
kom eij eller af Hr Landtm, at denna gången härom giöras
någon proposition, emedan
Hr Eneschöld hos R. o. A. giorde en bevekelig föreställning
at des vid sin höga ålder uti siukligit tilstånd och
mycket slätta vilkor stadde Fru moder med någon åhrlig pension
uti sin lifstid hugnas måtte.
Åtskillige af R. o. A. anförde vid detta tilfället at bemelte
änckefru icke allenast i anseende til det siukliga och
slätta tilstånd hvaruti hon sig befinner utan ock för des afledne
sal. mans Hr Öfversten Eneschölds tappre och trogne
tienster, hvilcken för sitt fädernesland emot riksens fiender
tilsatt lifvet, förtienar hos R. o. A^ et ömt medlidande.
Hr Ehrencrona: Det är billigt och christeligit at vij
hielpa och understödja dem som torftige äro, men publique
cassan är i det tilstånd at man eij kan veta om betieningen
kan komma at niuta sine fulle löner tilkommande åhr.
Hr Eneschöld sade sig el liest intet skulle hafva giordt
denna ansökning, men som de sorn förmögnare och i bättre
tilstånd äro nu giordt ansökning om pensioner och understöd
af publicum, så hade han tyckt sig hafva skiähl at begiära
detsamma för sin moder, som är i långt sämre vilkor och i
et inyckit beklageligare tilstånd.
Pensioner. Nya Lagen.
373
Hr Wattrang: Det är ingen konst at bevilja men hvar
skall det tagas. Vij bevilja ofta för de rike, så at de fattige
få intet.
Frih. Ungern: Här äro så bevekelige omständigheter för
Fru Eneschöld, at hvar och en lärer finna det hon bör blifva
hulpen.
Detta understöddes af åtskillige af R. o. A., så at R. o. A.
stadnade i det slut at bemelte änckefru uti des lifstid åhrligen
kommer at niuta 400 dal. smt, hvilcka af extra statsmedlen
så länge komma at tagas intil dess efter hand och alt som
vacancerne sig yppa bemelte 400 dal. smt på gratialist-staten
kunna blifva upförde; hvarom et Extractum Protocolli med
recommendation til de andre Stånden kommer at upsättjas.
Hr Landtm, frågade om til den för framledne Hr RiksRådet
och Öfver-Ståthållaren Gref Taubes änckegrefvinna
sökte pensionen samtyckes?
Men R. o. A. stadnade i skiljacktige meningar så at
häruppå eij föll någon Resolution.
Som emedlertid det anbefalte Extractum Protocolli, til
svar uppå Prästeståndets yttrande angående ägande-rättigheten
på skattejord och 1664 åhrs Förordning om jagt och
djurfång, var upsat, altså blef thetsamma för R. o. A. upläst
och approberat, så lydande:
Extract utur Protocollet sorn holts hos R. o. A. den 6
Dec. 1734.
S. D. Uplästes det vördige Prästeståndets Extractum
Protocolli af den 5 Dec., hvarutinnan välbemelte stånd af
berötmnelig nit och sorgfällighet om den för alla Stånden så
högt nödiga enighetens bibehållande förklarar sig vara til—
freds dermed at den nya författade Lagen på det sätt, som
den nu af samtelige Stånden öfversedd och rättad är, måtte
til trycket så befordras, nästkommande åhr publiceras och
taga sin begynnelse åhr 1736, at det 23 capitlet ByggningaBalcken
aldeles uteslutes, doch med det uttryckelige förbehåld
at den i deras Excellencers, Deputationens och Lag-Commissionens
närvaro af R. o. Arns Deputerade gifne utlåtelse biifver
ståndande och af intet Stånd vidare dragen i tvifvelsmål at
jordägande-rätten på skattejord hörer skattemannen til; samt
at det i berörde Deputation träffade förslag har sin framgång,
at 1664 åhrs Förordning om jagt och diurfång må hvad
den omtvistade skiuträttigheten vidkommer hållas kraftlös tils
374
Dec. 6. Jägeristaten.
den af H. K. Maij:t med Råds råde är öfversedd och af
samtelige Ständerne jemkad och vederbörligen antagen.
Til vänligit svar häruppå förklarar R. o. A. at jordäganderätten
på skattejord hörer skattemannen til på sätt som Lag
och Förordningar förmå; men hvad 1664 åhrs Förordning om
jagt och diurfång beträffar, så håller R. o. A. för betänckeligit
at någon gammal Förordning innan en annan i dess ställe
faststäld är til des värckan låta hvila; förblifvandes R. o. A.
vid det slut at bemelte Förordning behåller sin fulla kraft
intil des densamma behörigen blifver öfversedd.
Hr Ehrencrona förestälte vid detta tilfället hvad åtskilnad
det är emellan skattemannarätt och jordäganderätt, i
det den senare förer med sig den förmohnen at få fälla frucktbärande
träen och niuta saköron, hvilcket skattemannen på
des skattejord aldrig tilkommit eller tilkomma kan, ty skattebrefven
tilägna allenast en besittningsrätt, som kan förvärckas;
dessutan är det ock klart at eij den som skatten utgifver utan
den, hvilcken skatten gifves til, är jordägande.
Uplästes et Extract af Protocollet hållit i Råd-Cammaren
den 2 i denne månad, at Cammar-Collegii, Stats-Contoirets,
Ammiralitets- och Krigs-Collegii underdånige skrifvelse!- och
Betänckanden öfver Majoren och Ofver-Jägmästaren Paulis
underdåniga ansökning, angående Jägerie-statens bättre inrättande
i Småland, Blekinge och Halland, blifvit i Rådet
upläste, men at emedan alt detta måste få sin grund uti SkogsOrdningen,
som nu är under Riksens Ständers öfverseende,
K. Maijrt sig deröfver icke något kan utlåta innan bemelte
Skogs-Ordning blifvit faststäld, utan vill hafva denna sak
jemte alle dertil hörige acter til Riksens Ständer remitterat.
Såsom denna act var ganska vidlyftig så at för Riksdagens
annalckande slut R. o. A. funno tiden eij tillåta at
detta ärendet af Riksens Ständer behörigen kan skiärskådas,
altså stadnade R. o. A. häröfver i det slut at densamma upgifves
til K. Maij:t med underdånig anhållan det täcktes K.
Maij:t, sedan lähnen och alla vederbörande blifvit hörde, härom
i nåder förordna.
Hvilcken Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs uppå det utur Rådet härom nedkomne Extractum Protocolli.
Uplästes Jägmästarnes Hårds, Hillethans och Danckwards
Memorial, hvarmedelst til Riksens Ständer hemställes om icke
Lif-Gardet. Vesterbottens Regemente.
375
til skogarnes uphielpande i riket genom en tilräckeligare Jägerie-stats
inrättning en lika författning kunde skie i de öfrige
rikets provincer, doch efter orternes beskaffenhet, som Majoren
och Ofver-Jägmästaren Pauli hos H. K. Maij:t i underdånighet
projecterat, hvilcket på intet sätt förmenes skola lända til
statens gravaiion utan med tiden fast mera til rikets ansenliga
fördel.
Som R. o. A. funno denna ansökning hafva en noga
gemenskap och vara af enahanda beskaffenhet med den föregående,
altså stadnade R. o. A. häröfver i samma siut, och
skrefs på Memorialet samma Resolution som på nyssbemelte
Extract utur Råds-Protocollet.
Föredrogs Auditeuren Graaners, Regiments-skrifvaren
Grooths och Notarien Rööks vid K. Maij:ts Lif-Garde, insinuerade
Memorial angående tilökning på den i staten dem
bestådde lönen, anhållandes at i anseende til deras trägna
och många sysslor samt knappa utkomst, med flere bevekande
omständigheter, blifva hugnade med förbättring på deras vilkohr
af 150 dal. sint för hvarthera, hvartil de förmena utväg
kunna finnas af den besparing, som i regimentet sedan aflöningen
är^skiedd kan vara at tilgå, och skall staten således
i ingen måtto komma att graveras eller förändras, isynnerhet
som de, enär ingen sådan besparing existerar, yttra sig utan
tilökning vara förnögde.
R. o. A. biföllo themia ansökning i anseende thertil at
staten härigenom eij graveras, emedan denna tilökning allenast
tages af de existerande besparingar.
Uplästes Majoren Langmans insinuerade Memorial, hvarigenom
han i anledning af Ryttmästaren Meijerhelms giorde
ansökning andrager sig på Yästerbottns regimentes vägnar
likaledes vara föranlåten hos Riksens Ständer at anhålla, at
de officerare, som vid berörde regimente äro indelte til mindre
lön än caractere, måtte niuta en sådan tilökning som med caracteren
kan vara jemnlik, isynnerhet som intet regimente
under hela armeen skall i anseende til ortens beskaffenhet
äga svagare vilkor och dertil med aldeles inga boställen,
undantagandes blotta caractershusen för Compagnie-Cheferne,
vara försedt.
Efter R. o. A:ns godtfinnande skrefs på bemelte Memorial
themia Resolution: at thet communiceras med de öfrige
respective Stånden.
376 Dec. 7. Leksbergs socken. Främby.
Som nu R. o. A. skulle skiljas åt, förestälte Hr von
Biörn bourg ganska bevekeligen huruledes han alt ifrån
krigets begynnelse tient samt i fångenskapen alt sitt goda
tilsatt och således voro i mycket slätta vilkor, hvarföre han
inständigt anhöll at R. o. A. ville hugna och hielpa honom
med den lilla förmohn, som han uti sitt i dag ingifne Memorial
i ödmiukhet begiärt, serdeles som en så ringa summa
eij lärer kunna förorsaka någon afsaknad eller rubbning i
Ständernes Contoir, men voro honom likväl en god understöd
och uprättelse.
R. o. A. samtyckte altså til Hr von Biörnbourgs ansökning,
och skrefs på des Memorial, at det af R. o. A. var bifallit.
R. o. A. skildes åt.
Den 7 December.
Hr Landtm, var nedre i Secrete Utskottet och Frih.
Ungern förde altså directionen på Riddarhuset.
Begyntes med upläsande af Justitiae-Deputationens Extractum
Protocolli af den 11 Oct. sidstledne, hvarutinnan Riksens
Ständer tilkännagifves at Probsten och Kyrckoherden i
Markestad Magister Andreas Fcegersteen genom bref til en af
Deputationens ledamöter förklarat sig vilja aldeles afstå sin
tilförene giorde ansökning at Lixbergs sochn til bemelte Mariestad
och Ullarfva Pastorat återläggas måtte, underställandes
Deputationen Riksens Ständer om icke vid så fatte omständigheter
denne sak icke lärer komma at vidröras utan lämnas i
samma stånd som den tilförene varit.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Uplästes Riksens Stånders öfver Reductions- och Liquidations-värcket
förordnade Deputations Berättelse och Betånckande
angående afledne Bergsmannen Olof Pehrsson Forslinds uti
lifstiden å egne och des medinteressenters vägnar giorde ansökning
at ifrån K. Maij:t och cronan återvinna en tredjedel
af Främmandeby gård uti Kopparbergs lähn och sochn belägen,
som under orätt titul til cronan skall vara indragen;
och aldenstund af de i Betänckandet anförde skiähl och omständigheter
skall befinnas at Främmandeby af uråldrige
tider varit et Bergslagshemman, förutan de 5 åhren, som det
för säterie annoteras, och sedermera ifrån åhr 1656 til 1682
Augmentshemmanet Lilla Rödån.
377
då det til K. Maij:t och cronan indrogs, under hela den tiden
gådt uti arf, byte och sahlu private personer emellan, likasom
alle andre bergsmans hemman; fördenskull yttrar sig Deputationen
eij annat finna än at Bergsmannen Olof Pehrsson Forslinds
arfvingar til den återsökte tredjedelen uti Främmandeby
äro berättigade.
R. o. A. biföllo detta Betänckande.
Hr Ridderschantz påminte at i går, när det resolverades
angående Jägerie-statens bättre inrättning i Småland
och de andre Provincer, han ej annat hördt än at allenast
»vederbörande i lähnen» dervid skulle höras, men som han
nu förnimmer skall bemelte Resolution lyda så, at »lähnen
och vederbörande» skola höras.
Härtil svarades at som Resolution i följe af de förde
discourser blifvit upsatt samt R. o. A. är föreläsen och approberad,
så kan i densamma ingen ändring tillåtas; dessutan
och i fall detta åter skall uptagas, böra de samma vara til—
städes, i anledning af hvilckas påminnelser af R. o. A. samtycktes
och uti bemelte Resolution infördt blef at »lähnen
och vederbörande» skola höras. Härmed stadnade denna discoursen.
Och uplästes Protocolls-Deputationens Betänckande öfver
inkommit besvär angående augments-hemmanet Lilla Rödåhns
uti Scaraborgs lähn Kåkinds härad och Breviks sochn försäljande
til skatte af K. Cammar-Collegio, uti hvilcket måhl
Deputationen efter aflagd utförlig berättelse om dess sammanhang
och beskaffenhet samt innehållet af K. Cammar-Collegii
på Deputationens åstundan härom afgifne förklaring tycker at
K. Cammar-Collegio icke kunnat competera at uti denna sak
för sig sielft återkalla dess på Riksens Ständers Resolution af
åhr 1720 för Cornetten Gadd den 4 Julii samma åhr utfärdade
skattebref på berörde augments-hemman, med de derutinnan införde
conditioner, medelst et nytt skattebrefs utgifvande åhr 1731
för åboen hustru Annicka Andersdotter; underställandes Riksens
Ständer om icke til all oredas afböijande samt hvars och
ens säkerhet kunde blifva förordnat, at icke någon ändring må
af Collegio sielft kunna få skie uti en eller annan expedition,
som uti samma Collegio tilförene skiedd är, utan om änteligen
någon förändring uti något måhl skulle finnas oundgängelig,
at saken då först til H. K. Maij:t i underdånighet berättas
samt des nådiga tillåtelse dertil afväntas. Och emedan före
-
Dec. 7. Reduktions- och Liqvidations-verket.
nämde Riksens Ständers utslag af åhr 1720 och CammarCollegii
derpå utfärdade köpebref på augments-hemmanet
Lilla Rödåbna icke lära lagligen vara ändrade genom CammarCollegii
senare utgifne köpebref; ty hemställer äfven Deputationen
til Riksens Ständers välbehag om icke i underdånighet
bos H. K. Maij:t anhållas kunde at rusthållet stora Rödåhna
til des conservation i nåder må bibehållas vid den efter Riksens
Ständers Resolution tilförene uplåtne skatterättigheten
uppå bemelte derunder lydande augments-hemman Lilla Rödå.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidations-värcket
förordnade Deputations berättelse angående beskaffenheten
och tillståndet deraf, med de påminnelser som
Deputationen funnit nödige at befordra samma värck til behörig
redighet och slut, gifvandes Deputationen vid handen:
l:o) At sedan Riksens Ständer vid 1720 ahrs Riksdag
funnit skiähligit at förordna en särskillt Commission öfver Reductions-
och Liquidations-värcket, som efter den 1723 erhåldne
Instructiouen visse måhl skulle uptaga och afgiöra, så
befinnes at 407 ansökningar blifvit incaminerade, hvaraf likväl
större delen eij skola haft fog at klaga det de emot Riksdagsbesluterne
och Kongl. General-Resolutionerne något lidit medelst
godsens indragande; skolandes 260 afslagsmål redan genom
Commissionens öpne Resolutioner blifvit afhulpne, och K.
Maij:t och cronan såmedelst entledigad ifrån 31,907 dal. 16
öre 144/ö pr smt prsetenderad säterie och frälsehemmans räntor
in natura förutan åtskillige capitaler samt derpå löpande interesser
til alterum tantum sig bestigande öfver 36 tunnor guld.
2:o) Gifver Deputationen Riksens Ständer de orsaker tilkänna,
hvarföre med detta värcket så långt på tiden ankommit,
bestående dels uti sielfva värckets vidlyftighet och
de mångfaldige inkomne ansökningar, dels uti de af parterne
aielfve förorsakade hinder, hvilcka Deputationen genom utfärdad
publication af den 20 Junii 1732 sökt afböija; dels
och derutinnan at många ansökningar, som skolila vara de
vidlyftigaste och största, ännu af Cammererarne uti Contoiren
eij hindt utarbetas och relationen deröfver ingifvas. Icke des
mindre skola sedan sidsta Riksdag några och 50 måhl vara
afgiorde och öfver de som blifvit afslagne til större delen Resolutioner
extraderade, men de åter, som befunnits af den
beskaffenhet at de sökande varit uti mistning och fådt af
Reduktions- och Liqvidations-verket.
379
cronan at fordra, äro genom Deputationens Betänckande til
Riksens Ständer hemstälte, skolandes ännu 100 ärender vara
som icke hindt blifva utarbetade och afgiorde.
3:o) Och sorn Deputationen förekommit åtskillige måhl
beroende på ytterligare liquidation innan något vist quantum
til de sökandes underdånige fordringar kan utsättas, hvilcka
liquidationer til större delen komma at förrättas i första afräknings-contoiret,
dit ock åskillige slike ärender blifvit remitterade,
men för brist på nödige betienter och i anseende
til de dageligen sig ökande ordinarie sysslorue eij hunnit företagas,
altså har Deputationen nödigt funnit at efter Cammarförvandten
Scliylmans förslag en Bokhållare och en Cammarskrifvare
må förordnas, som uti första afräknings-contoiret,
dit alle sådane liquidationsmåhl höra och dertil lydande acter
och handlingar finnas, under Cammar-Collegii upseende och
disposition uprätta och underskrifva behörige liquidationer uti
alla ifrån Liquidations-Commissionen härrörande ärender.
4:o) Underställes Riksens Ständers ompröfvande huruvida
uti de så vid 1731 åhrs som denne Riksdag upgifne måhlén,
hvarvid doch undersökningar äro nödige, om de sökande hos
K. Maij:t och cronan häfta för några gravatiouer som emot
deras fordringar komma at afskrifvas, kan beviljas något
vederlag eller ersättning innan en slik undersökning blifvit
hållen, och om icke til den ändan voro nödigt at Camraererarne
uti alla Contoiren skyndesamt och utan invändning
böra gå Commissionen dermed tilhanda samt meddela flere
underrättelser som til sakens uplysning fordras.
5:o) Finner Deputationen bäst vara at den redau förordnade
Commissionen må detta Reductions-värcket til et fullkomligt
slut bringa, på det K. Maij:t och cronan icke allenast
må en gång för alla kunna befrias för så stora och ansenlige
prsetentioner, utan ock de sökande, som hafva lidit, blifva förvissade
om deras fordrans ricktighet och quantum.
Angående 6:o) den härtil förordnade Commissionens ledamöter,
utlåter sig Deputationen med vördnad böra erkänna
den oförtrutna flit Hans Excellence Hr Riks-Rådet Gref Törnfiycht
med directiouens förande alt ifrån Commissionens början
utan ringaste vedergiällning dervid visat. Och ehuruväl H.
Exc. Hr Riks-Rådet åstundat at ifrån detta mödosamma arbetet
blifva licentierad, doch som värcket uti des fortgång
myckit skulle komma at lida om välbemelte Hr Riks-Råd
380 Deo. 7. Beduktions- och Liqvidations-verket.
eller någon af Commissionens nu varande ledamöter skulle
derifrån skiljas; altså har Deputationeu funnit bäst och för
riket nyttigast om H. Exc. Hr Riks-Rådet kunde förmås at
föra directionen uti denna Commissionen til des arbetet til
et fullkomligt slut kan blifva bragt.
7:o) Hemställer Deputationen til Riksens Ständers godtfinnande
om icke den vid ersättnings-contoiret förordnade
actor causae Olof Böcker, som med sine förmäns goda loford
blifvit til berörde syssla befordrad, må til embetets utförande
med så mycken större drift blifva försedd med K. Maij:ts
allernådigste fullmackt samt honom til rättelse uti des giöromåhl
Instruction meddelas.
Sidst berättar Deputationen sig på Actuariens vid detta
värck Georg Silfwerströms och Notarien Johan Biurmans ödmiuka
anhållan eij undgå kunnat at i anseende til deras
tiensteåhr och trägna arbete härvid, dem hos Riksens Ständer
til det bästa anmäla at vid någon dem anständig öpning i
nåder blifva ihogkomne på andre ordinarie stater eller vid
något Riksens Ständers förordnade värck blifva emploijerade.
Vid den 1 § förklarade R. o. A. sitt nöije öfver Commissionens
använde flit hvarigenom et så stort antal af de
inkomne besvären blifvit afgiordt och cronan för så ansenlige
praetensioner befriad.
Vid den 2 § giordes inge påminnelser.
3 §. I anseende til de af Deputationen anförde skiähl
biföllo R. o. A. at en Bokhållare med 400 och en Cammarskrifvare
med 300 dal. smts lön bestås, hvilcke efter Deputationens
förslag under K. Cammar-Collegii upseende och disposition
uprätta och underskrifva behörige liquidationer uti
alla ifrån Liquidations-Commissionen härrörande ärender.
Vid detta tilfället påminte Hr Crusbiörn at som R. o. A.
behagat samtycka til betieningens förstärckning och lön, hvilcket
voro både ganska billigt samt för riket och undersåtarne nyttigt
på det det angelägna Reductions-värcket en gång måtte komma
til slut och å ömse sidor alt vidare tiltal uphöra samt hvar
och ens egendom komma i behörig säkerhet, så voro det och
icke mindre nödigt at Commissionens ledamöter med någon
belöning under detta mödosamma och besvärliga arbetet blefvo
upmuntrade.
Hr Adlerbeth sade sådant vara ganska billigt och rättvist,
at desse Riksens Ständers Deputerade, som emellan Riks
-
Beduktions- och Liqvidations-verket. 381
dagarne hafva et så besvärligit och trägit arbete, äfvensåväl
derföre måge niuta någon vederkänslo som de Deputerade uti
Ständernes Contoir, och hemstälte fördenskull om icke R. o. A.
i så måtto skulle behaga explicera deras för en tid sedan
tagne Resolution, at bemelte ledamöter åtminstone måtte niuta
hälften för den förflutne tiden, serdeles som tvänne af de andre
Stånden redan samtyckt at de för bemelte tid skulle niuta
til fullo det af Riksens Ständer dem en gång tillagde arfvode,
och R. o. A. uti arbetets fortgång och flitiga drift aldra mäst
är interesserat.
Men häröfver kom nu eij at resolveras emedan af åtskillige
af R. o. A. sades här emot.
Fortfors altså med Betänckandet och uplästes 4 §, hvilcken
af R. o. A. bifölls.
5 §. Vid denna § påmintes at hvad Commissionens continuerande
beträffar, är sådant af R. o. A. redan bifallit.
Och som Hr Landtm, nu upkom utur Secrete Utskottet
uprepade
Hr Adlerbeth sin nyligen giorde föreställning angående
ledamöternes arfvode för den förflutne tiden, så at de åtminstone
hälften deraf bekomma måtte, hvilcket efter något dis—
courerande och uppå
Hr Landtm:ns härom giorde fråga
af R. o. A. bifölls.
Hr Didron och Hr Hestsko sade at de för sin del
detta eij kunde bifalla; men härtil svarades saken vara afgiord.
När 6 §, angående Commissionens ledamöters betygade
åstundan at Hr Riks-Rådet Gref Törnjlycht måtte anmodas
vid värcket ännu längre förblifva, var upläst, framträdde
Frih. Bielke och förestälte huruledes välbemelte Hr
Riks-Råd, hvilcken utan at begiära någon vedergiällning, alt
ifrån åhr 1723 med trägen möda bivistat Riksens Ständers
Reductions- och Liquidations-Cominission, nu i anseende til
det vid Råds-embetet följande myckna arbete samt des tillagande
åhr åstundade at ifrån den härtils förde directionen
uti oftabemelte Commission blifva entledigad.
Frih. Cederhielm hemstälte om icke til Hr Riks-Rådet
Gref Törnflycht för des hafde.möda och besvär bör afläggas
tacksäijelse, samt välbemelte Hr Riks-Råd anmodas at vid det
af honom så berömmeligen förrättade arbetet längre continuera.
382 Dec. 7. Reduktions- och Liqvidations-verket.
Frih. Bielke förestälte at det skulle vara svårt örn Hr
Riks-Rådet nu obligerades at längre blifva qvar sedan Hr
Riks-Rådet uti ellofva, åhrs tid vid detta värcket haft så
mycken möda och arbete.
Atskillige af R. o. A. yttrade sig derhän at som Hr
Riks-Rådet Gref Törnflycht en så lång tid bivistat Reductions-
och Liquidations-Commissionen och således om detta
värcket äger en fullkommelig kundskap, det fördenskull synes
nödigt at Hr Riks-Rådet dervid continuerar, hemställandes
om icke å Ständernes vägnar til Hr Riks-Rådet en vederbörlig
tacksägelse afläggas må för des hitintil härvid hafde
besvär och arbete, öfver hvilcket vid samma tilfälle Riksens
Ständer kunde förklara sitt nöije, samt at til H. K. Maij:t
ifrån Riksens Ständer et underdånigt bref upgå må at anmoda
välbemelte Hr Riks-Råd vid Reductions- och Liquidations-Commissionen
at förblifva til nästa Riksdag och intil
des Commissionens arbete blifvit tilslut bragt, då af Riksens
Ständer närmare kan komma at öfverläggas om den erkänslan,
hvarmed Hr Riks-Rådet bör ihogkommas.
Hr Landtm, frågade om detta bifalles?
Hvartil svarades Ja.
Ofver 7 § stadnade R. o. A. i följande slut: at aldenstund
Protocolls-Deputationen funnit at Actor Böcker bör
giöra ansvar för et med Cammereraren Röding underskrifva
Memorial, så kan innan sådant skiedt han eij anmälas til
Kongl. Fullmackt och Instruction, hvartil R. o. A. i öfrigt
samtycker så snart han ifrån bemelte ansvar befriad är. Och
beträffande recommendation för Actuarien Silfverström och
Notarien Bjurman funno R. o. A. skiähligt at hos H. K.
Maij:t i underdånighet anhålles om des nådiga befallning til
vederbörande Collegier at vid förefallande tienlige öpningar
sättja desse betiente på förslagen.
Och fants godt at i anledning af det, som således uppå
Reductions- och Liquidations-Deputationens berättelse resolverat
blifvit, et Extractum Protocolli upsättes til de andre
Stånden.
Anmältes och emottogs på vanligit sätt en Deputation
från Bondeståndet. Under-Talemannen förde ordet och
näst aflagd hälsning öfvergaf Reductions- och LiquidationsDeputationens
Memorial angående arfvodet för Commissionens
ledamöter, hvarjemte han berättade, at som Bondeståndet fallit
Adler-Salviska arfvingarnes fordran.
383
på de tanckar at jemväl hafva en Fullmäcktig vid detta värcket
hvartil Ståndet utnämdt deras Secreterare Troilius, hvilcken
de med Ståndets acter förvänta nästa Riksdag til sig till Norkiöping,
och tvänne Stånd til denna deras ansökning redan
samtyckt, altså förmodar sig Allmogen härutinnan jemväl Högh
R. o. Arns gunstiga bifall. Hvarjemte han sade sig af sitt
Stånd hafva i commission at hos Högh R. o. A. i ödmiukhet
påminna om de återstående puncters afgiörande af Allmogens
Allmänna Besvär.
Hr Landtm, lofvade at hos R. o. A. föredraga Deputationens
anbringande och bad hälsa det redeliga Bondeståndet,
hvarmed Deputationen afträdde.
Sedan uplästes såväl Borgare- som Prästeståndets uppå
förbemelte Reductions- och Liquidations-Deputationens Memorial
påskrefne utlåtelser at Bondeståndet uti Reductionsoch
Liquidations-Deputationen må hafva sin Fullmäcktig Secreteraren
Troilius, som ifrån denne Riksdagens slut in til nästa
Riksdag häfver at åtniuta det arfvode, som en af de andre
Ståndens Fullmäcktige bestås.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga
bifölls bemelte tvänne Stånds utlåtelser angående Secreteraren
Troilius,
hvilcket uti det Extractum Protocolli, som angående Reductions-
och Liquidations-Deputationens berättelse skall upsättjas,
jemväl kommer at införas.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidationsvårcket
förordnade Deputations berättelse och Betånckande
angående framledne Riks-Rådets Baron Adler Salvii och des
Frus i lifstiden til K. Maij:t och cronan giorde underdånige
försträckningar, hvarutinnan Deputationen gifver tilkänna at
som öfver detta vidlyftiga liqudationsmåhlet såväl som öfver
de efter framledne Caramar-Praesidenten i Pommern Hr Rehnschöld
praetenderade fordringar intet vist och säkert slut kan
tagas innan häröfver fullkommeligen blifvit liquiderat, så at man
egenteligen kan se hvad K. Maij:t och cronan kunna komma
at blifva skyldige, hvilcken liquidation hvarcken i K. CamrnarCollegio
eller vid Riksens Ständers Reductions- och Liquidations-Commission
i brist af nödig betjening kunnat försiggå;
altså och ehuruväl arfvingarnes Fullmäcktig Capitain Hirscliicald,
uppå en efter Commissionens befallning af RevisionsCommissarien
Friese uprättad ohngefehrlig calcuiation, i följe
384 Dec. 7. Reduktions- och Liqvidations-verket.
hvaraf framledne Riks-Rådet Adler Salvius skulle få at fordra
något öfver 72,000 riksdal, ofrucktbart capital, des Fru Margareta
Adler uti förskutne capital och interessen tilsammans
något öfver 145,000 dal. smt och de Rehnschöldske arfvingar
ofrucktbart capital litet öfver 2,400 riksdal., giordt det tiibuö
at arfvingarne til cronan vilja cedera den Adler Salviska simple
fordiugen af 72,000 riksdal, allenast at förpantningshemman
svarande emot 74,000 dal. smt panteskilling med de bortmiste
räntor til 71,000 dal. smt målsäganderne måtte tilstälte
varda. Doch som denna saken är af den beskaffenhet
at en fullkomlig och formel liquidation öfver förbemelte underdånige
fordringar bör uprättas och således det tilbudne accordet
eij kan antagas innan man tilfullo är underrättad huru
högt sielfva fordringen sig med rätta bestiger, actor causae
icke eller med någon utförlig utlåtelse häröfver inkommit,
altså förmäler Deputationen sig icke hafva kunnat komma
närmare med denna vidlyftiga saken utan har allenast härmedelst
velat berätta i hvad stånd densamma nu för tiden är.
Sedan uplästes Capitain Hirsehicalds i anledning af Reductions-
och Liquidations-Deputationens nyss upläste Betänckande
ingifne .MemoWafinnehållandes: l:o) At de Adlerska
arftagaude til fördelachtigare accordsvilkohrs erhållande för
K. Maij:t och cronan vilja i så måtto lindra deras förra giorde
påstående, at de låta sig åtnöija med det uti svåraste liquidationstiden
åhr 1692 och 1693 afslutne förpantnings-liqvidationernes
stränga beräkningsvijs; allenast at de sielfva original-liquidationerne
til deras säkerhet genast kunde utbekomma
och dem behålla intil des detta måhlet blifver fulleligen
afgiordt. 2:o) Anhålla de at Commissionen öfver Reductions-
och Liquidations-värcket måtte fordersammeligeu
sig företaga och afgiöra hvad af detta ärendet ännu återstår
och detsamma sedan til K. Maij:ts egit nådigste disponerande
vid utmätningen underställa, såsom ock at dem 3:o) måtte förunnas
en fordersam anvisning til de pantförskrefne och cronan
behåldne hemman eller och redbar anordning för den återstående
pantefordrings-summan; hvaremot arftagande erbiuda sig
at eij allenast vilja förblifva vid den redan förut den 26 Sept.
sidstledne til K. Maij:t giorde underdånigste cessionen, utan
ock frivilligt cedera af de bortmiste räntorne efter deras den
12 och 18 i denne månad för Reductions- och LiquidationsDeputationen
skiedde utlåtelse 40,000 dal. smt, hvilcket skall
Riksdagens afblåsande.
385
vara långt mindre än hälften af det först utlånte capitalet
både til vichten och värdet.
I anseende til de af Reductions- och Liquidations-Deputationen
angående den Adler Salviska fordringen andragne omständigheter
stadnade R. o. A. häröfver i följande slut, at
detta ärendet remitteras tilbakars til Reductions- och Liquidations-Commissionen,
saken, sedan behörig liquidation är sluten,
at afgiöra.
Hvilcken Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs på Reductions- och Liquidations-Deputationens Betänckande.
Föredrogs Secrete Utskottets Extractum Protocolli daterat
i dag, derutinnan Secrete Utskottet gifver tilkänna, at aldenstund
Riksens Ständer öfver bevillningen sig ännu icke sluteligen
utlåtit så är derigenom Secrete Utskottet blifvit satt
utur stånd at sluta Stats-värcket, hvilcket ostridigt är et
riksens högst vårdande ärende; och som desutan åtskillige
angelägne Riksdagssaker uti plenis skola vara oafgiorde, ty
underkastas samtelige Riksens Ständers föranstaltande om icke
hos H. K. Maij:t igenom en dertil utsedd Deputation anhållas
må, at Riksdagen eij måtte förr än nästkommande fredag afblåsas,
innom hvilcken tid Secrete Utskottet förmenar at så
väl Ståndens plena som Secrete Utskottet otvifvelacktigt lära
kunna hinna til redighet och slut med de angelägnaste ärender.
Hr Didron: Detta är sant men vij hafva nu 4 gånger
prolongerat Riksdagen, och Ständerne genom Hr Landtm, och
Talemännen anhållit at afblåsningen måtte skie den 9 Dec.
Hvad tancka skall väl H. K. Maij:t hafva om alt sådant?
Frih. Coijett: När riksens allmänna välfärd det fordrar
kan Riksdagen altid prolongeras fast det voro 10 gånger.
Gref Dohn a: R. o. A. lära i det högsta vara möhne
om så väl at efterlefva K. Maij:ts nådiga behag, sora ock at
bibehålla lagen. Men som det skulle vara ganska eftertänckeligit
at skiljas åt innan Bevillnings- och Statsvärcket äro til
slut, varandes det förra af den beskaffenhet at dertil utan vid
en allmän Ständernes sammankomst intet kan giöras, så kunna
vij förmoda at när saken med alla skiählen blifva H. K. Maij:t
omständeligen föredragne H. K. Maij:t då lärer vara så nådig
at för någre dagar skuld eij afslå vår begiäran.
Adelns Protokoll, 1734. II. 25
386
Dec. 7. Riksdagens af blåsande.
Hr Ridderschantz: Eij eller lärer någon vara i något
Stånd, som lärer undandraga sig at desse få dagar ännu blifva
qvar, när det allmänna bästa så mycket derpå beror.
Hr Linden stedt: Riket lider en obotelig skada om vij
eij få detta korta upskofvet til fredagen och då skall och
vist Riksdagen blifva sluten.
Hr Didron: Hvem kan svara före at det då blifver vist
sedan Ständerne 4 gånger satt termin och femte gången skickat
up Talemännen at begiära dag til afblåsningen. Ligger icke
K. Maij:ts höghet här under, och hvad skola andre nationer
täncka om oss?
Hr Liljestierna: Här tages til skiähl at man så många
gånger satt termin til Riksdagens slut, men man må fråga om
derföre Riksens Ständer nödvändigt i en hast skola skiljas
åt och lämna de högst vårdande riksens angelägenheter oafgiorde.
Sedan bör man eij annat supponera än at icke K.
Maij:t med nåd och välbehag lärer uptaga Riksens Ständers
underdåniga föreställning och åstundan uti et så angelägit
måhl; aldenstund förutan K. Maij:ts nådige löften och försäkringar
vij hafva så många prof af des faderliga kiärlek
för oss samt hulda omvårdnad för riksens bästa. Jag frucktar
om vij sättja fredagen til slut, torde vij ännu förlora vårt
angelägna ändemål, emedan så månge vigtige saker eij än äro
til slut bragte; vij kunna säija at vij til instundande veckas
slut vilja arbeta så at Riksdagen om måndag 8 dagar til kan
afblåsas; jag reserverar til Protocollet at vij oss eij måge förhasta.
Gref Tessin: Jag dömer andra efter mig och at vij således
alle högeligen önska Riksdagens lyckelige slut; men
skola vij projectera slutet så böra vij och projectera möijeligheten.
Bevillningen och Stats-värcket äro ännu oafgiorde,
och skulle desse tvänne högst vårdande Riksdagsärender lämnas
ofullkomlige så skildes Riksens Ständer för hastigt åt; det
lärer vara möijeligit at sluta til fredagen om vij arbeta på
nätterne, ty då vinna vij ju de trenne dagarne.
Hr Wul fw en stier na: Hvad här skall giöras måste giöras
snart, ty det lider emot middagen, och de öfrige Stånden böra
sig jemväl utlåta; i morgon är söndag och elliest skier afblåsningen
om måndag.
Sedan R. o. A. något litet ännu discourerat frågade Hr
Landtm, om icke Secrete Utskottets Extractum Protocolli bi
-
Löningsfordringar. Militär-titlar. 387
falles så at hos K. Maij:t i underdånighet anhålles at med
Riksdagens afblåsande upskiutes til nästkommande fredag?
Härtil svarades Ja.
Och fants uppå Hr Landtm:ns föreställning godt at
Secrete Utskottets Extractum Protocolli med R. o. Arns påskrefne
bifall straxt afsändes til de andre Stånden på det de
jemväl innan middagen sig häröfver kunna utlåta, och sedan
en Deputation ifrån samtelige Stånden upgå denna Riksens
Ständers underdåniga åstundan hos H. K. Maij:t i underdånighet
at anmäla, hvartil af R. o. A. 24 komma at utnämnas,
och anmodades Hr Gref Tessin at föra ordet samt emedlertid
projectera Deputationens underdåniga tal til H. K. Maij:t.
Hr Westfelt: Emedan Riksens Ständer nu så rayckit
längre blifva tilsammans kunde icke hos de andre Stånden
påminnas om 1719, 20 och 21 åhrs löningsfordringar?
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga
vann detta bifall,
och som en Deputation nu kommer at afgå med R. o.
Arns Extractum Protocolli öfver Justitias-Deputationens Betänckande
angående Lagmans- och Häradshöfdings-räntan,
altså fants godt at samma Deputation härom påminner och
tillika begiärer at bemelte löningsfordringar af Riksens Ständers
Contoir måge blifva betalte.
Gref Dohna hemstälte om icke samma Deputation finge
berätta Bondeståndet at R. o. A. bifallit deras begiäran angående
Secreteraren Troilius at vara ledamot uti Reductionsoch
Liquidations-Commissionen.
Detta bifölls likaledes.
I anledning af Frih. Bennets giorde föreställning fick
ock samma Deputation befallning at hos de andre Stånden
påminna om Skånske insochne rättigheten.
Sedan justerades det Extractum Protocolli, hvilcket var
upsatt i följe af det som i går resolverades angående någre
Öfverstars benådande med General-Majors caractere samt hvar
och ens befordran efter anciennete, förtienst och skickelighet,
hvilcket, sedan det på någre ställen blifvit jemkat, afR. o. A.
approberades så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 6
Dec. 1734.
Såsom H. K. Maij:t igenom Hr Stats-Secreteraren Baron
Cedercreutz i nåder låtit gifva R. o. A. tilkänna des nådiga
388 Dec. 7. Hedemora sockens besvär.
vilja vara någre få Öfverstar, hvilcka innehafva Högstsal.
Konung Carl XII:tes Fullmackter, med General-Majors caractere
at benåda, och R. o. A. lefver i den underdåniga undersåteliga
tilförsicht at K. Maij:t efter des höga Kongl, nåd
och rättvisa behagade vid förefallande värckelige öpningar
enligit Regeringsformen med Råds råde i nåder befordra hvar
en efter des anciennetet, förtienst och skickelighet sorn härtils
torde emot förmodan vara förbigångne; fördenskull funno R.
o. A. nödigt de öfrige respective Stånden vänligen at hemställa
om icke en gemensam föreställning kunde upgå, hvarutinnan
samtelige Stånden samma undersåteliga och trogna
tilförsicht H. K. Maij:t i underdånighet vid handen gifva.
Actum ut supra.
Och funno R. o. A. godt at medgifva Deputationen bemelte
Extractum Protocolli uti concept det samma hos de
andre Stånden at upläsa, skolandes detsamma sedan i vanlig
form blifva expedierat.
Så fick ock samma Deputation befallning at påminna om
Gardies-officerarnes ansökning at regimentet vid 18 compagnier
må blifva bibehållit.
Denna Deputation, sora var 12 personer starck och för
hvilcken Gref Dolma förde ordet, afgick nu at hos de andre
Stånden anmäla desse af R. o. A. Deputationen updragne
ärender.
Kort deruppå förestälte Hr Didron örn icke det Deputationen
uti concept medgifne Extractum Protocolli måtte
hämtas tilbaka, emedan deruti eij tydeligen nog voro infördt
angående hämmande af caracterer.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall och hämtades altså heinehe
concept tilbaka.
Uplästes Riksens Ständers Bergs-Deputations Betänckande
angående Hedmora sochns besvär öfver kohl-räntans utgiörande
in natura til Afvesta cronobruk, hvaröfver Deputationen i förmågo
af de anförde skiähl och omständigheter sig utlåter, at
ehuruväl nogsamt bekant är det en del byar hafva ringa tilgång
på skog, så kan doch Deputationen eij styrcka dertil
at någon ändring eller minskning må tillåtas i den kohlfouruering,
som likmätigt Kongl. Förordningar til Afvesta bruk
prsesteras bör, serdeles som til berörde bruks fournerande med
kohl Bergslagen mer än hälften öfver skattekohlen nödvändigt
måste förse sig med köpekohl, så at der någon minskning uti
Hedemora sockens besvär.
389
kohlräntans lefverering til Afvestad bruk blefvo tillåten, skulle
bruksdriften derstädes eij kunna fortsättjas, så väl K. Maij:t
och riket som Fahlu kopparvärck til stor skada och afsaknad.
Sedan uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den
19 October, derutinnan Ståndet hemställer om icke detta ärendet
på sätt som Herredagsmannen ifrån Hedmora sochn uti et
bifogat Memorial föreslagit kunde afhielpas.
Vidare uplästes bemelte Herredagsmans Hans Anderssons
Memorial, hvars ansökning derpå utgår, at en undersökning
måtte beviljas öfver Hedmora sochns stora skogsbrist och
då om de anlagde jernbrukens beskaffenhet skiärskådas huruvida
de kunna hafva bestånd samt rättighet at behålla sockenens
såväl sochne- som byeskog; tilbiudandes sig sochnen at
så snart des andel uti bemelte skogar blifver utsatt och rättvisligen
beviljat, kohlräntan in natura at utgiöra, allenast at
emedlertid och tildes en sådan undersökning kan blifva värckstäld,
den svåra utsatte plickten må blifva instäld för allom
riem som kunna bevisa ogiörligheten at förskaffa kohl in natura;
viljandes sochnen emedlertid eij undandraga sig at betala
samma kohlskatt med 10 mark kmt stigen efter taxan
vid Afvestad bruk.
Hr Benzelstierna: Med omkostnad på den begiärte
undersökningen synes cronan eij böra betungas, emedan desse
sochneboer, om de förmena sig af privatis vara förorättade,
kunna de söka dem i behörigt foro; men med de tilbudne 10
mark kmt för stigen kan smältningen i Afvestad eij hållas i
gång, och böra de anslagne sochnar eij undandraga sig at
hädanefter som härtils prrestera sine skattekohl in natura.
Frih. Ungern sade sig vara berättat, och altså villehan
detta relativement andraga at desse kohl allenast skola brukas
til kniphammar och småsmide, samt at de aldrig lefverera
dem in natura utan få frizedel när de betala 3 dal. kmt stigen.
Om så voro, så voro myckit billigt at Allmogens ansökning
blefvo behiertad.
Hr Benzelstierna sade at vid Afvestad inge kniphamrar
voro och at desse sochnar alt ifrån Afvestads fundation praesterat
kohl in natura.
Hr von Hökerstedt: Denna saken är mycket granlaga.
Yid den ringa koppartilvärckningen som nu är, måste
man söka at förädla materien, fördenskull utsmides den
-
390 Dec. 7. Hedemora sockens besvär.
samma vid Afvestad til botnar, at cronan deraf må hafva så
myckit större fördel, och måste altså värcket souteneras med
kohl. För kohlbrist vid Afvestad är handt at koppartäckningen
på slottet en gång måst stadna.
Hr Wul fwen stier na: Emedan Bergs-Deputationen funnit
at ingen minskning med kohlfourneringen til Afvestad kan tillåtas,
så synes betänckeligit at allenast uppå Herredagsmannens
berättelse giöra häruti ändring. Jag hemställer om icke Betänckandet
kan bifallas, och Herredagsmannen Hans Andersson
sin ansökning hos K. Maij:t i underdånighet anmäla.
Det föreslogs af åtskillige af R. o. A. om icke Betänckandet
kunde bifallas och i anseende til Hedmora sochns så
ofta oell trägit giorde ansökning samt de uti Herredagsmannens
Memorial anförde bevekelige omständigheter, hvilcka
gifva tilkänna at högsta nöden lärer trycka bemelte Allmoge,
K. Maij:t i underdånighet kunde anmodas at taga desamma
i nådigt öfvervägande och låta den begiärte undersökningen,
om så nödigt pröfvas, försiggå samt sedan härutinnan stadga
hvad rättvist finnes.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga
vann detta bifall och upsattes följande Resolution, hvilcken,
sedan den för R. o. A. var upläst, skrefs på Bergs-Deputationens
Betänckande.
Resolution: Bifallit. Doch at K. Maij:t i underdånighet
anmodas at i nådigt öfvervägande taga de af Hedmora sochneboer
andragne besvär, hvilcke, om de befinnas af den beskaffenhet
at den begärte undersökningen pröfvas nödig, K. Maij:t
densamma låter försiggå och sedan i nåder förordnar hvad
rättvist finnes.
Hr Landtm.: Stora Secreta Deputationen har anmodat
mig och de andre Ståndens Talemän i väre Stånd at föredraga
at nu et Råds-embete är ledigt, hvilcket efter Regeringsformens
innehåld bör besättjas med en man som tient
til siöss och uti siömanskap förfaren är, på det Riksens
Ständer efter det i Regeringsformen föreskrefne sättet til H.
K. Maij:ts nådiga vahl i underdånighet måge föreslå trenne
til et så högt riksens embete tienlige och nyttige män.
I det samma inkommo och framträdde Hr Hof-Cancellern
Frih. von Kochen och Hr General-Majoren Frih. von Rosen,
och anmälte Hr Hof-Cancelleren at K. Maij:t dem i nåder
anbefalt hos R. o. A. at berätta det, ehuruväl K. Maij:t gierna
Riksdagens afslutande.
391
skulle sedt at terminen til Riksdagens slutande hade blifvit
som den redan var faststäldt, doch som H. Maij:t förnummit
at Ständerne för de ännu oafgiorde vigtige ärenders skuld
skola åstunda des förlängande, så voro H. Maij:t i nåder
nögd at nästkommande fredag Riksdagen afblåses, hvilcket
K. Maij:t i nåder velat gifva Riksens Ständer tilkänna på
det de med någon Deputation härom sig eij måge besvära.
Och som nu äfven Secrete Utskottets Extractum Protocolli
kom tilbaka med Ståndens påskrift och bifall, at hos
H. K. Maij:t i underdånighet må anhållas det med Riksdagens
afbläsande må anstå til fredagen; altså anmodades af
R. o. A. Frih. von Kochen och Frih. von Rosen at påtaga
sig den mödan och gifva de andre Stånden tilkänna förbemelte
K. Maij:ts nådiga bifall härtil samt at således ingen Deputation
behöfves; hvilcket bemelte Hrr lofvade at vilja förrätta.
Sedan uptogs den härigenom afbrutne discoursen angående
candidaters väljande til det lediga Rådsstället och
begiärte
Frih. Didrich Uxkull at 12 § i Regeringsformen, som
härom egenteligen handlar, måtte upläsas.
Hr Ridderscliantz förestälte at ehuruväl medellösheten
voro nogsamt bekant, doch som antalet af Riksens Hrr Råd
sedan sidsta Riksdag så ansenligen voro förminskat och åtskillige
af Hrr Råden voro vid hög ålder, men deremot arbetet
svårt och af högsta vigt, så tycktes det väl i anseende
til rikets härunder beroende höga angelägenhet, förtiena Riksens
Ständers nogare öfvervägande om icke Rådets antal måtte
forstärckas, så at jemte den Rådspersonen, som bör yara siöman,
til tvänne Riks-Råd ännu underdånigt förslag upgå må,
eller och at tillåtas må det fem af Hrr Riksens Råd på hvardera
divisionen må afgiöra sakerne.
Frih. Coijett frågade om icke det får blifva dervid at
allenast til et Råds-embete gifves förslag; tilläggandes at om
det andra skiählet skall giälla så böra vi ock i dag giöra
tvänne yngre Feldtmarskalckar.
Härmed stadnade denna discoursen, och uplästes 12 § af
Regeringsformen.
Hr Wulfwenstierna: Det torde blifva en fråga om de,
som komma at välja Råds-candidaterne, antingen af de vanlige
electorer eller af bänckarne skola utnämnas; blifver det
392
Dec. 7. Val af Råds-kandidater.
hos de vanlige electores, så voro bäst at de straxt härom
fingo befallning.
Hr von Blixen: En stor del af de vanlige electorer lära
redan vara bortreste och torde deras antal således vara för
litet til en så angelägen förrättning; R. o. A. kunde kanske
finna nödigt att utse andre.
Hr Ehrencrona: Som vid denne Riksdag varit 24 electorer,
så kunna eij så månge vara bortreste at icke de qvarblefnas
antal är stort nog.
Som nu R. o. A. stadnade i det slut at de som qvare äro
af de vanlige electorer skola utnämna dem, som komma at
välja Råds-candidaterne, altså anbefaltes electorerne til den
ändan i eftermiddag klåckan fyra träda tilsamman.
Gref Dohna kom tilbakars med Deputationen som varit
hos de andre Stånden och berättade at Stånden til et skyndesamt
afgiörande lofvat företaga de ärender, om hvilcka R. o. A.
genom Deputationen låtit giöra påminnelse; at Borgareståndet
uti sitt svar låtit förmärcka det et bifall hos R. o. A. til den
sökte rangen myckit skulle kunna bidraga til et godt slut hos
dem öfver 1719, 20 och 21 åhrs löningsfordringar; Prästeståndet
hade påmint at Justitire-Deputationens Betänckande
om förekommande af irriga lärosatzer eij måtte lämnas oafgiordt.
Sedan företogs til justerande å nyo det i dag från Deputationen
tilbakatagne Extractum Protocolli angående någre
Ofverstars benådande med General-Majors caractere samt hvar
och ens befordran efter ancienneté, förtjenst och skickelighet.
Frih. Coijet t begiärte lof at tala, och sade: Jag frågar
om det ärendet, uti hvilcket Stats-Secreteraren Cedercreutz i
går blef nedsänd, varit afgiordt med Råds råde?
Hr Boneauschöld: Det var Konungens tal i Rådet
prononcerat, och Cedercreutz dermed utur Rådet nedsänd.
Hr Hellenstierna påminte i det samma i anledning af
det under justering varande Extractum Protocolli, at om alle
som förtient caracterer skola få dem så blifver en stor oordning
i arméen.
Frih. Coijett: Just desse caracterer hafva förorsakat
suckningar och oenighet i armeen; jag beder at uti detta Extractum
Protocolli 42 § af Regeringsformen må citeras; och
hvad Fäldtmarskalckar beträlfar, så böra de eij utnämnas
utan med Råds råde.
Militär-titlar. Fältmarskalks utnämnande. 393
Hr Lilljestjerna: Qusestion var i går allenast om någre
Ofverstar. Jag håller för betänckeligit at emot Regeringsformen
angående flere caracterer gå vidare, med mindre K.
Maij:t med Råds råde skulle finna någre vara förbigångne.
Hr Meijerhielm: Skola desse Ofverstar få caracterer,
så böra alle andre, som det förtient, niuta samma förmohn.
Hr Ridderschantz: Om vij se efter så är det i går afgiordt
angående dessa Ofverstar.
Frih. Coijett yrkade ånyo deruppå at efterfrågas måtte
om Feldtmarskalckarne äro nämde med Råds råde efter Regeringsformen.
Hr Didron: När Stats-Secreteraren var här i går bifölls
det, han gick sedan dermed til de andre Stånden och hos dem
är det jemväl resolverat samt til K. Maij:t berättat. Huru
vilja vij nu åtra sådant?
Hr Meijerhielm påstod ånyo at alle, som det förtient,
måge få caracterer.
Hr Fock: Lät oss eij gå längre än det vij i går resolverade.
Frih. Coijett: Jag reserverar til Protocollet at efter vår
besvurne Regeringsform hade Fäldtmarsckalckarne bordt utnämnas
med Råds råde.
Hr Lillj estierna hemstälte om icke R. o. A. af StatsSecreteraren
Cedercreutz kunde låta sig underrätta huruvida
det skiedt med Råds råde.
Frih. Wrede påminte at Hr Stats-Secreteraren Cedercreutz
måtte efterskickas och af honom frågas huru han kommit
at anmäla et ärende, som eij är af des departement.
Frih. Åkerhielm: Här har endaste frågan varit huruvida
visse Ofverstar med General-Majors caracterer skulle
blifva försedde; skulle vi nu öfver något annat oss yttra, så
gingo vij vidare än vij äro ombudne och torde jemväl på en
sådan händelse de andre Stånden desavouera oss; fördenskull
håller jag före at hela detta Extractum Protocolli kunde afstadna,
ty på frågan har H. K. Maij:t redan fådt svar.
Ätskillige af R. o. A. förklarade sig af samma tancka
tilläggandes at hvad Fäldtmarskalckarne angår, så voro dertil
af R. o. A. i går samtyckt.
Frih. Coijett: Jag tviflar intet at til Fäldtmarskalckar
är consenterat, men påstår at de hade bordt nämnas med
Råds råde.
394 Dec. 7. Fältmarskalks utnämnande.
Fältmarskalks utnämnaude.
395
Gref Tessin: Som detta är enligit med Regeringsformen
så kan det i vårt Extractum Protocolli inryckas. |
Hr Landtm.: Här är en queestion existerat som jag aldrig
förmodat, ty om jag kunnat föreställa mig at en Stats-Secretare
skulle blifvit nedsänd med en proposition, hvilcken med
Råds råde eij varit afgiord, så hade jag aldrig lyft klubban
densamma R. o. A. at föreställa; fördenskull hemställer jag
Högh R. o. A. om icke et Extractum Protocolli kan afgå at
efterfrågas må huruvida det ärendet blifvit afgiordt med Råds
råde.
Frih. Wrede föreslog at Stats-Secreteraren straxt må
blifva efterskickad at härom gifva berrättelse.
Hr Landtm, frågade om icke til vidare det nu för händer
varande Extractum Protocolli må afgå?
Men härtil svarades Ja och Nej.
Frih. Rosen: Jag giorde i går en föreställning och på
densamma blef til detta Extractum Protocolli resolverat; jag
hoppas R. o. A. eij lära ändra sig.
Men härpå föll eij något svar emedan af åtskillige af
R. o. A. på en gång taltes.
Hr Lilljestierna hemstälte om icke Stats-Secreteraren
kunde höras i Secrete Utskottet.
Frih. Wrede sade, at efter Regeringsformen böra Ofverstar
til och med Fäldtmarskalcker tilsättjas med Råds råde; här
voro en äldre General i Finland förbigången.
Uppå Frih. Rosens begiäran blef det under justering
varande Extractum Protocolli nu åter ånyo upläst.
Hr Meijerhielm påstod at alla caracterer hädanefter
aldeles måtte förbiudas.
Häruppå upkom en häftig och vidlyftig discours emellan
R. o. A. dels angående caracterers afskaffande, dels angående
Fäldtmarskalckars utnämnande och at sådant eij bör skie utan
med Råds råde, dels angående det i går härtil gifne bifallet,
som af åtskillige förmentes eij kunna ändras.
Hr Lilljestierna stod up och begiärte få tala, då han
efter förut giordt föreställning om sakens vigt och nödvändigheten
af Regeringsformens obrottslige efterlefvande sade sig
eij så mycket vilja röra hvad angående visse Hrr Ofverstars
benådande med General-Majors caractere af Hr Gen.-Major
Rosen och andre myckit patriotiskt bibrackt blifvit, som huru I
med Fäldtmarskalckarnes tilsättjaude torde vara tilgångit,
hvilcket han förmärckte qvälja många af des Hrr medbroder
här på Riddarhuset, och ville han fördenskull med åsidosättjande
af alle considerationer för des timmeliga lycka bekänna
at han eij viste huru vida detta angelägne ärendet med Råds
råde förut kunde vara skiärskådat, så vida eij något Extractum
Protocolli utur Rådet, sorn elliest vid sådane tilfällen altid
skie plägar, för R. o. A. blifvit upvist. Hr Lilljestierna förestälte
häruppå Fäldtmarskalcksembetets vigt och til huru stor
del riksens välfärd deruppå beror, andragandes hvad sorgfällighet
våre förfäder härutinnan vist, och hvad store Fäldtmarskalckar
Sverige haft, med hemställande om icke vij böra
falla vår nådige Konung til fota och i underdånighet förnimma
huru med desse höga ämbetens besättjande tilgådt, emedan
om något emot Regeringsformen skulle förelupit, sådant voro
så myckit eftertänckeligare som det skiedt inför Ständernes
ögon, och efterverlden skulle kunna döma at Ständerne dertil
samtyckt och likasom underminerat en lag, hvilcken Hrr Riksens
Råd vid all timmelig välfärds förlust äro förbundne emellan
Riksdagarne at försvara. Det voro herran ifrån honom at
tillägga vår nådige Konung och Landsens Fader härutinnan
det aldra ringaste, hvars kiärlek för des trogne undersåtare
och lagsens handhafvande är så stor, at han billigt bör räknas
ibland de fromaste och makalösaste Svea Konungar; utan
voro något oordenteligit förelupit, så borde sådant tilläggas
dem, hvilcka bordt råda och påminna Konungen om hvad i
så granlaga saker bör förut gå, som ock en sådan med alfvarsamt
straff borde anses. I öfrigt om de andre Stånden ansågo
som afgiordt angående Feldtmarskalckarue, lärer man
eij eller här kunna taga sitt en gång fastän på ofullkomlig
berättelse gifne Ja-ord tilbaka; men til förekommande af alt
vidrigt omdöme hos posteriteten höllö han före at R. o. A.
efter plägat samråd med de öfrige Stånden hos K. Maij:t
kunde giöra en underdånig föreställning huru örne Riksens
Ständer derom äro at vid sådane angelägne ämbeten, som
med Råds råde böra besättjas, K. Maij:t i nåder täcktes
förut höra des trogne Råds underdånige tanckar, hvilcka de
förmodeligen altid lära lämpa til K. Maij:ts nöije och Riksens
bästa; som ock Riksens Ständer i underdånighet äro försäkrade
at K. Maij:t en sådan deras underdåniga föreställning
icke allenast med all Kongl, nåd lärer uptaga utan och i nåder
ifrån sig afböija sådane råd, sorn emot K. Maij:ts egit höga
396
Dec. 7. Riksdagens af blåsande.
Dep. från Bondeståndet. Mjölnare-embetet. 397
nöije samt Riksens Ständers om vår dyre fundamental lags
bibehållande altid betygade ömhet i någon måtto kunna vara
stridige.
Detta tahl uptogs af R. o. A. med allmänt nöije och
handklappande samt förklarande at detta voro deras enhälliga
mening.
Hr von Tholin frågade om icke Hr Liljestierna ville
låta detta sit tal komma til Protocollet?
Gref Tessin sade at Hr Lilljestiernas ord voro så tydelige
och orthodoxe, at han conformerade sig aldeles dermed
och voro någon af andre tanckar, så kunde den låta föra sin
mening til Protocollet.
Hr Landtm.: Hvad Hr Lilljestierna sagt, efter det är
R. o. Arns mening, kan det icke justeras?
\
Hr Lilljestierna hemstälte om han icke med RiddarhusSecreteraren
fingo justera sitt tal, då de ock tillika kunde
projectera det Extractuin Protocolli som i följe af R. o. Arns
gifne bifall til de andre Stånden kommer at afgå.
Härtil samtycktes af R. o. A.
Frih. von Kochen kom tilbaka och berättade at efter
R. o. A:ns befallning han gifvit de andre Stånden del af K.
Maij:ts nådiga utlåtande at Riksdagens afblåsande må skie
nästkommande fredag samt at Riksens Ständer med någon I
Deputations afsändande härom sig eij måge besvära, öfver I
hvilcket Stånden betygat deras underdåniga fägnad.
Gref Axel Claesson Sparre anhöll hos R. o. A. at
som han i går eij annat förstådt än at R. o. A. för des Fru
moder haft den gunsten at samtycka at den henne utur Ammiralitets
Krigsmans-cassan på 5 ahrs tid tillagde pensionen på
hennes lifstid måtte prolongeras, det ville Högl. R. o. A. en I
underdånig föreställning härom til H. K. Maij:t upgå låta, I
och sedan bemelte Collegium blifvit hördt, härom i nåder för-1
ordna. I
Hr Landtm, giorde frågan om Gref Sparres ansökning I
bifalles?
Hvartil svarades Ja, och kommer et Extractum Proto- I
colli härom till de andre Stånden at upsättjas.
R. o. A. skildes åt.
Den 10 December.
Hr Landtm, bad at R. o. A. i dag ville blifva sittjande
livar och en på sitt rum.
Bondeståndet lät genom en Deputation, för hvilcken Talemannen
förde ordet, hos R. o. A. påminna at den nya Förordningen
angående crono- och skatte-rusthåld hos R. o. A.
(lil afgiörande måtte företagas, hvilcken Ståndet gierna skulle
önska at den blefvo bifallen; såsom ock at öfver CammarOeconomie-Deputationens
Betänckande angående tijonde-sättningen
i Lindes Bergslag R. o. A. sig ville utlåta.
Sedan Hr Landtm, svarat at R. o. A. eij lära underlåta
desse ärender så snart möijeligit är at företaga samt
bedt hälsa det ärbara Bondeståndet, afträdde denna Deputation.
TJplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående qvarnägarnes samt Mölnare-Embetets
här i staden giorde ansökning om hand- och hästqvarnarnes
afskaffande, berättandes Deputationen sig häröfver hafva infordrat
Cammar- och Comtnerce-Collegiernes utlåtande, som
i förmågo af K. Maij:ts nådige Resolutioner dat. den 2 Nov.
1719 och den 29 Aprilis 1725 varit af den tanckan, at slike
redan inrättade häste- och handqvarnar, såsom både för cronooch
privatorum mälder vid existerande bristfällighet af nödigt
vatn och vind för väder- och vattuqvarnarne nyttige och oundgänglige,
såväl hädanefter som härtils skiedt, måge så länge
husbehofsaccisen vid tullarne upbäras fritt och obehindrat få
brukas; doch at til väder- och vattuqvarnarnes conservation
inge flere hand- och hästqvarnar än nu för tiden värckeligen
finnas, måge blifva anlagde, och at ingen som äger slike hästeller
handqvarnar må vid confiscation af mälden samt vijte
understå sig at mahia för andra utan allenast til deras egit
husbehof. Och som Deputationen funnit detta K. Cammaroch
Commerce-Collegiernes Betänckande til alla delar på goda
skiähl grundat, altså har ock Deputationen detsamma bifallit
och samtyckt.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tanckar.
Hr Öfver-Ståthållaren Frih. Törnflycht ingaf et Memorial
af innehåld at såsom billardspel voro en nyttig och
anständig kropsöfning för ungdom, så kunde här i staden 1
398
Dec. 10. Hemmansbyte.
eller 2 billarder tillåtas, hvilket Memorial och uplästes, men
som härom en vidlyftig discours upkom och R. o. A. stadnade
i skiljacktige meningar, sade Frih. Törnflycht sig eij vilja uphålla
Riksdagen med et ärende af så ringa värde, och tog
bemelte Memorial til sig igen.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidations-värcket
förordnade Deputations Berättelse oell Betänckande
angående en qvarn och utjord vid Taxinge hemmanet
i Södermanland, Rönö härad och Lijd sochn belägit, som medelst
et med K. Maij:t och cronall åhr 1589 ingångit byte
skola tillika med sielfva hemmanet vara under besynnerlige
vilckor updragne Giord Andersson, emot des frälsehemman
Hallarby uti Upland, Trögd härad, Litslena sochn, men sedermera
såsom utan titul besutne, til K. Maij:t och cronan indragne,
hvilcka Cornetten Petter Rungren ä des hustrus Fru
Elisabeth Bröms vägnar såsom Giord Anderssons arfvinge och
dessendent söker återbekomma jemte befrielse för en seder
mera
på berörde hemman Taxinge formerad bytes-brist samt
ersättning för de deraf bortmiste räntor. Deputationen finner
i anledning af de omständeligen andragne orsaker skiähligit
at Giord Anderssons arfvingar eller nu mera Cornetten Rungren
icke allenast må blifva frikjänd för en bytesbrist af 23
dal. 1 öre 13Vs pgr smts ränta, utan och at han är berättigad
til qvarnen och utjorden, doch med de vilkor, som
sielfva contractet af åhr 1589 förmår och innehåller, at der
Cornetten Rungren som genom arf, köp och byte förvärfvat
sig des medarfvingars rätt til Taxinge, skulle utan barn och
bröstarfvingar afgå, så hemfaller detsamma K. Maij:t och
cronan utan lösen, men der han eller des arfvingar skulle
vilja det sälja eller förpanta, at då K. Maij:t och cronan i
lika måtto förbehålles detsamma at inlösa.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Anmältes Expeditionerne n:o 179 til och med n:o 195,
ibland hvilcka för denna gången icke voro n:o 191 och 192,
som innehålla Borgare- och Bondeståndens Besvär.
Uti Expeditionen n:o 182 angående Gen.-Majoren och
Landshöfdingen Bennette project til et sillfiskes inrättande i
Halland hade Borgareståndet giordt den påminnelsen, at för
underslefs skuld i tullen det syntes betänckeligit för tullens
erläggande at befria det lin och hampa, som utrikes ifrån til
fiskegarn inkommer.
Ödeshemman. Baron Wredes ansökning. 399
R. o. A. utlät sig således häröfver, at denna omständighet
kan gå ut emedan af lijn och hampa allenast recognition
betalas.
Uti Expeditionen n:o 193 angående Hr Riks-Rådet Gref
Bondes taffelpenningar, tillädes af R. o. A. för tydelighets
skuld det ordet »åhrligen».
Sedan uplästes Expeditionen n:o 123 angående ödeshemman.
Vid 1 § biföllo R. o. A. den af Prästeståndet uti deras
Extractum Protocolli giorde anmärckningen, at förutan de
under säterier afhyste hemman inga crono-skatte eller frälsehemman
böra afhyste förblifva eller hädanefter få afhysas.
Vid 3 § var uti Expeditions-Deputationen anmärckt at
Präste- och Borgarestånden ville hafva följande understrukne
ord: så framt de under andre hemman eij blifvit skattlagde
då de mistande böra förmädlas, uteslutne, hvaröfver R. o. A.
stadnade i det slut at härmed förhålles efter 1677 åhrs och
de senare Förordningar.
Ofver Präste- och Borgareståndens tillökning uti 8 § angående
odugelig åboes afsättjande, yttrade sig R. o. A. at
härmed aldeles bör förfaras efter Landshöfdinge-Instructionen.
Uti 13 § funno R. o. A. godt at desse orden tilläggas
böra: »den mästbjudande frälseman efter Privilegierne.»
Uti 21 § biföllo R. o. A. Präste- och Bondestånden at
den som uptager uhrminnes ödeshemman, fiskerier och andre
lägenheter, må efter allmänt utbiudande de samma under
skattemannarätt åtniuta.
Föredrogs nu ånyo Reductions- och Liquidations-Deputationens
Berättelse angående de uti Kynnnenegårds och Borgolähner
jemte håfvet Sitz uti Estland af glorvyrdig i åminnelse
Konung Carl den IX Hr Henrich Wrede och des manlige
bröstarfvingar under Norköpings besluts vilckor, men sedermera
til Indelnings-värckets förnödenhet åhr 1681 cronan vederkiände
gods, hvilcka af Hr Öfversten Baron Fabian Wrede
Fabiansson nu återsökes.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. öfver förbemelte
Betänckande i följande slut, hvilcket, sedan det för
R. o. A. var upläst, skrefs på Betänckandet:
Resolution: R. o. A. funno skiähligt at de Wrediske arfvingar
denna donation böra tilgodo niuta; doch som de uti
Kymmenegårds och Borgo lähner belägne gods åhr 1681 blifvit
400 Dec. 10. Måls återupptagande. Löningsfordringar.
indelte och Indelnings-värcket eij får rabbås, altså hernställes
til K. Maij:t i underdånighet at med Råds råde, sedan vederbörande
Collegier blifvit hörde, tillägga de Wrediske arfvingar
fullt vederlag af sådane hemman som cronan immediate förbehåldne
äro och hvaruppå bemelte arfvingar sielfve med förslag
hos K. Maij:t i underdånighet kunna inkomma.
Anmältes Hr Lilljestiernas Memorial angående det at
inge saker, som i K. Maij:ts Justitim-Revision äro afdömde,
hos Riksens Ständer måge blifva uptagne med mindre de sökande
klaga öfver nullitet eller de male administrata justitia,
hvilcket Memorial af R. o. A. den 12 sidstledne November
til Justitise-Deputation blef remitterat at med project til et
Reglemente härom inkomma. Och som R. o. A. funno tiden
vara för kort til et sådant Reglementes förfärdigande,
altså biföllo R. o. A. de 3 Ståndens på bemelte Memorial
skrefne utlåtelser, hvarmedelst bemelte trenne Stånd detsamma
icke allenast bifalla utan ock finna nödigt at härom en punct
uti Riksdagsbeslutet bör införas.
I följe häraf skrefs uppå bemelte Memorial följande mening:
Föredrogs ånyo den 10 December och bifölls det vördiga
Prästeståndets samt Borgare- och Bondeståndens utlåtelser.
Anmältes och nu ånyo Krigs-befehlets Memorial, hvilcket
den 5 sidstledne Oct. hos R. o. A. varit före, angående de
Herredagsmän, hvilcke denne Riksdagen bivistat och inge andre
löningsfordringar äga än för åhren 1719, 20 och 21, at de
jemväl af samma löningsfordringar helften åtuiuta måge; öfver
hvilcket Memorial som Stånden stadnat i skiljacktige tanckar
så at två Stånd varit af en mening och två Stånd af en annan,
altså och på det saken eij måtte blifva oafgjord, biföllo R. o. A.
Präste- och Borgareståndens utlåtelser, nemligen at Secrete
Utskottet lärer tilse om någon fond til desse fordringars förnöjande
i gemen och efter handen utfinnas kan.
Så föredrogs ock nu ånyo Cammar-Oeconomie-Deputationens
Betänckaride angående någre dels för dels sedan sidsta
Riksdag utkomne Förordningar, hvilcket den 27 sidstledne Nov.
hos R. o. A. blifvit upläst.
Och bifölls bemelte Betänckande af R. o. A.
Uplästes Öfverst-Lieutenanten Johan Georg von Bilows
Memorial af innehåld at som han för sine vid utfallet under
belägringen af Stralsund undfångne svåre blessurer, måst åhr
1723 sig med stor omkostnad vid Carlsbad och flere orter
Öfv.-löjtn. v. Biilows ansökning.
401
uppehålla, hvarigenom händt at han hvarcken blifvit placerad
eij eller för än åhr 1727 til någon expectances åtniutande befordrad,
så anhåller Hr Öfverst-Lieutenanten at ifrån 1719 til
placeringen få det hans vederlikar åtniutit samt ifrån bemelte
åhr eller placering til och med 1727 erhålla den honom sedermera
i nåder tillagde expectancen.
Hr Didron hemstälte om icke i anseende dertil at Hr
Öfverst-Lieutenant von Bielow altid med mycken distinction
tient och uti riksens tienst tilsatt sin hälsa och välfärd,
R. o. A. skulle behaga denna des skiähliga ansökning bifalla.
Frih. Coijett lade här til at bemelte Hr Öfverst-Lieutenant
til at låta läka des i belägringen af Stralsund undfångne
svåra blessurer, tilsatt all sin egendom och altså eij bör lämnas
ohulpen.
Hr Landtm, frågade om Hr von Bielows ansökning vinner
bifall?
Hvartil svarades Ja och at detta ärendet til et benägit
biträde hos de andre Stånden bör recommenderas.
Frih. von Rosen: Det voro bäst at Hr Öfverst-Lieutenanten
kunde anvisas på de til extra utgifter anslagne statsmedlen.
Hr Ehrencrona: Han är bättre hulpen om han får invisning
på Ständernes Contoir.
Som R. o. A. jemväl härtil samtyckte, altså upsattes
följande Resolution hvilcken, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs på Memorialet:
Resolution: I anseende til de andragne skiähl och omständigheter
funno R. o. A. högst billigt at bägge desse ÖfverstLieutenanten
Bielows ansökningar bifalla; samt at hvad han
i så måtto kommer at vara berättigad til, honom af Ständernes
Contoir straxt blifver betalt; hvarutinnan R. o. A.
förmodar sig de öfrige respective Ståndens benägna biträde,
isynnerhet som bemelte Hr Öfverst-Lieutn. igenom de undfångne
svåra blessurer och til deras curerande använde stora
omkostnader måst tilsättja ali sin egendom och med myckin
distinction så länge tient.
Uplästes Agenten Bachmanssons til H. K. Maij:t i underdånighet
ingifne supplique, hvilcken H. K. Maij:t til Riksens
Ständer i nåder behagat remittera, hvarutinnan Agenten anesta
Protokoll, 1734. II. ^6
402 Dec. 10. Agenten Bachmanssons supplik.
förer at ehuruväl H. K. Maij:t uppå des underdåniga ansökning
om nådig remiss til Riksens Ständer at blifva hörd öfver
de besvär, som Sveriges handel på Portugall och hans embete
och lön angående, af någre handlande i Stockholm blifvit ingifne,
samma des underdånige supplique til Secrete Utskottet
i nåder remitterat; doch som saken in plenis efter de handlandes
åstundan allaredan skall vara afgiord, och Agenten
Backmansson således okunnigt huruvida någon Secrete Utskottets
underdåniga föreställning kunde giälla, då alla 4
Stånden sig utlåtit, altså supplicerar han ånyo allerunderdånigst
om K. Maij:ts nådiga remiss til samtelige Riksens
Ständer sielfva, at de för Riksdagens instundande slut hemskiuta
saken til K. Maij:ts nådigste afgiörande, efter som den
befunnen varder, sedan han sig vederbörligen fådt förklara.
Hr von Hökerstedt hemstälte om icke så väl hvad
Consuladet som Agentens förhållande beträffar til H. K. Maij:ts
afgiörande med Råds råde måtte hänskiutas, på det Agenten
det beneficium juris eij må betagas at behörigen få förklara sig.
Hr von Blixen berättade at Agenten Backmansson fådt
1,000 riksdaler på det han skulle inrätta et svenskt Contoir
i Lissabon, men at han lämnat hela Contoiret uti tvänne
Holländares händer; och höllö Hr von Blixen före at hvad
de Backmansson tillvitte ämbetes förseelser beträffar, så kunde
sådant på förberörde sätt til H. K. Maij:t i underdånighet
hänskiutas, men Consuladet kunde Borgerskapet emot deras
vilja eij längre påtvingas.
Sedan något ytterligare häröfver blifvit discourerat giorde
Hr Landtm, frågan, då Agenten Bachmanssons uti suppliquen
giorde underdånige ansökning
af R. o. A. bifölls.
Upbröts och uplästes den af electorerne ingifne listan på
dem, som blifvit utsedde til Riks-Råds-vahlets förrättande,
nemligen:
Grefvar:
Wilhelm Douglas. Clas Strömberg.
C. Aug. Dolma. Adolph Mörner.
Friherrar:
Erick Oxenstierna. Clas Bålamb.
Ofverste von der Pahlén. Ofverste Jokan Lillje.
Råds-eleotorer. Konungens propositioner. 403
Adel:
Hr Jokan Silfwer sparre. Assessor Gustaf Euuth.
Krusbiörn. Stiernroos.
Joachim Amminof. Reinhold Gustaf Skoog.
Gust. Wilh. von Gerten. Jöran Bergenhielm.
Carl Horleman. Ridderstolpe.
Rutensparre. Anckarcrona.
Swedenborg. Estenberg.
Wagenfelt. Fcegerstrålde.
Och afsändes Riddarhus-Fiscalen til de andre Stånden
at begiära det ville de klåckan 4 eftermiddagen sända deras
til detta ärendet utnämde Deputerade på det de med R. o.
Arns til Råds-vahlet Deputerade måge sammanträda at sättja
trenne på förslag til det nu ledigt varande Råds-stället.
Anmältes och emottogs på vanligit sätt Hr Stats-Secreteraren
Carlsson, hvilcken, då han var inkommen, sade at
H. K. Maij:t låter utur sittjande Råd anmäla des nådiga
hälsning til Riksens Ridderskap och Adel, hvarjemte K. Maij:t
honom i nåder befalt at hos R. o. A. låta upläsa tvänne Extracta
Protocolli utur Rådet, hvilcka Hr Stats-Secreteraren
nu aflefvererade.
Häruppå uplästes högbemelte Extracta Protocolli, varandes
det första daterat i dag af innehåld: At H. K. Maij:t befalt
Hr Riks-Rådet Gref Bonde i Rådet tilkiännagifva, at som
H. Maij:t förnummit det skohla förmenas at den skriften, som
H. Maij:t sielf dicterat och förledne fredags den 6 Dec. i Rådet
låtit upläsa samt då nedskickat til Riksens Ständer, eij skall
vara uti all den formalité, som vederbör, ty har H. Maij:t
begiärat at Deras Excellencier nu ville tillägga hvad som de
förmena felas uti formaliteterne, hvilcka H. Maij:t på Deras
Exellencier låter ankomma, hållandes sig mäst til lagen och
realiteten, hvarpå Deras Excellencier sig utlåtit, at hvad formaliteterne
angår, så tycka de at som 13 puncten i Riksdagsordningen
förmår at Ständerne på Riksdagarne företaga och
afhandla hvad Konungen eij allenast genom propositionerne
utan och elliest skrifteligen föreställer, så framt de samma
äro med Riksens Råds råde utfärdade och behörigen contrasignerade;
altså finna Deras Excellencer nödigt at härhos genom
Extractum Protocolli bifoga sine tanckar, at hvad
l:o) Fäldtmarskalckarne angår, Riksens Råd sig vidlyftigt
riovnm utlåtit nn/h vntprnt dpn 2F> och 26 Febr. sidstledne, och
404 Dec. 10. Militära utnämningar.
för de då dervid anförde skiähl eij kunnat dertil styrcka med
mindre Riksens Ständer det sielfve åstunda och begiära, vid
hvilcken mening Deras Excellencer förmäles ännu förblifva.
2:o) Angående General-Lieutenants-tiensten, hvarmed H.
Maij:t vill benåda Landtm. Gref Lewenhaupt, så hafva Riksens
Råd den 5 December sidstledne sig så utlåtit som hosgående
Extractum Protocolli utvisar. Och beträffande
3:o) General-Majors caracterer för någre få Öfverstar af
dem, som hafva Konung Carl XII:s Öfverste-fullmackter, så
hålla Riksens Råd före at dermed aldeles kommer at förhållas
efter Regeringsformen och 1723 åhrs Caracters-Förordning.
Uti det andra, hvilcket äfvenledes var daterat i dag, förmäles
det H. K. Maij:t i nåder påmint om icke GeneralMajoren
Gref Löwenhaupt, som nu varit Landtmarskalck,
kunde blifva ihugkommen med General-Lieutenants-tiensten
af cavalleriet efter nu för tiden ingen General-Lieutenant
af cavalleriet är i Sverige sedan General-Lieutenanten Marschalk
blifvit död, och de som varit Landtmarskalcker altid
niutit någon förmohn; hvarvid Deras Excellencer (sedan Hr
Riks-Rådet Gref Cronhielm gådt ut, efter som Gref Löwenhaupt
haft hans brorsdotter til Fru) förklarat det de för deras
delar gierna skulle se at General-Majoren Gref Löwenhaupt
kunde blifva dermed benådad, men som åtskillige äldre GeneralMajorer
finnas och desutan ingen General-Lieutenants lön nu
för tiden är ledig, emedan General Silfwerhielm niuter GeneralLieutenants-lönen
vid cavalleriet, så hafva Deras Excellencier
eij undgå kunnat sådant alt efter Förordningarne at påminna.
Sedan det härom projecterade Extractum Protocolli varit
för H. K. Maij:t upläst och justerat i mening at det nedskickas
skulle til Riksens Ständer, har II. Maij:t befalt at
dermed något skulle anstå emedan det torde hända at Gref
lewenhaupt icke något nöije härmed skiedde, ifall Ständerne
ärnade honom något som bättre voro.
Och afträdde Hr Stats-Secreteraren Carlsson sedan desse
Extracta Protocolli voro upläste.
Frih. Coijett: Yij böra i underdånighet tacka H. K.
Maij:t, som så ömt förklarat at vilja hålla sig vid lagen, men
som vij nu Gudi lof äga fred och på staten ingen Feldtmarskalcks-lön
bestås, så tyckes jemte förbemelte skiäls andragande
H. K. Maij:t i underdånighet böra underställas, om
icke med Feldtmarskalckars tilsättjande kunde anstå til vi
-
Fältmarskalkars utnämnande.
405
dare. Och hvad General-Majorer beträffar så reserverar jag
til Protocollet och för min del påstår at inge nye måge giöras,
utan aldeles förblifva vid 1696 åhrs stat.
Hr Didron: När Stats-Secreteraren Cedercreutz var uppe
tackade vij K. Maij:t underdånigst och biföllo hvad K. Maij:t
angående de tvänne Feldtmarskalcker i nåder lät proponera;
jag påstår at den dagens Protocoll härom ma upläsas pa det
vij eij nu måge taga någon stridig resolution emot det vij
då samtyckte.
Frih. Coijett: Nu är först saken i sin ordning efter Regeringsformen
inkommen och altså böra vij nu härom resolvera.
Och hvad Cedercreutz andragande vidkommer ....; mera
kom eij af Frih. Coijetts tahl at höras emedan åtskillige af
R. o. A. begynte tala på en gång.
Efter en stund gafs åter liud, då uppå II. Didrons påstående
utur Concept-Protocollet af den 6 December uplästes
hvad vid Hr Stats-Secreterarens företräde passerat. Och sade
Hr Didron häruppå: Som häraf ses at vij redan i underdånighet
tackat K. Maij:t, så frågar jag om vij nu äro i stånd
at ändra det vij då giorde?
Hr Kaulbars: Som R. o. A. en gång bifallit K. Maij:ts
nådiga proposition, så voro det myckit eftertänckeligit at
ändra sig.
Frih. Malcom Hamilton: Jag förmodar at det eij lärer
vara någon af R. o. A. obekandt at Generalen Hamilton fullkomligen
äger de frenne en Feldtmarskalck tilhörige egenskaper,
ährlighet, förfarenhet och mod.
Frih. Joh. Hamilton: Han har genom sine långlige och
trogne krigstienster förtient at vara Fäldtmarskalck.
Uppå åtskillige af R. o. A:ns påstående uplästes jemväl
utur Concept-Protocollet hvad den 7 Dec. hos R. o. A. detta
ärendet angående sig tildragit.
Så uplästes ock Hr Lilljestiernas då haldne tahl, hvilcket
han sedermera med Riddarhus-Secreteraren siel! justerat sa
lydande:
Jag för min del kan efter mitt yttersta begrep och samvete
eij annat finna än at denna angelägna saken med hvad
deraf härflyter är för riket och des sanskyldiga frihet utaf
största consequence; vår Regeringsform är den grundfasta pelaren,
hvaruppå all vår välfärd sa uti det ena som andra
beror, och des noga obrottslige efterlefvande är det endaste
406 Dec. 10. Fältmarskalkars utnämnande.
medel som kan skydda oss för vår undergång. Jag vill eij
så mycket röra om det som angående de Hrr Ofverstar, hvilcka
H. Maij:t med General-Majors caracterer förklarar sig vilja
ihogkomma, af en och annan mot och med andragit är; jag
tror at man snart lärer kunna komma ifrån den quasstion
när noga påses hvad Regeringsformen och Förordningen angående
caracterers förbindande innehåller, samt hvad Hr GeneralMajor
Rosen i följe deraf ganska mogit och patriotiskt bibrackt,
men derunder beror någon större angelägenhet, huru
med Fäldtmarskalcks-ämbetens tilsättjande torde vara til—
gångit. Jag vet at det qväljer månge af mine medbroder
här på Riddarhuset, och af de åtskillige uti Protocollet influtne
discourser lärer man doch under förtäckte ord befinna
deras skiähliga frucktan deruti bestå at samma högvigtiga
ämbeten eij så ordenteligen som Regeringsformen föreskrifver
med Råds rådplägning torde vara bortgifne. Jag för min del
borde eij vara den första som derom yttrar sine rene tanckar,
men det gånge mig och min timmeliga lycka huru Gud och
tiden behagar, jag finner at min undersåteliga plickt bör öfverväga
alle andre considerationer, och kiärleken för mitt Fädernesland,
vår dyra lag och surt förvärfvade frihet skola altid hugna
och trösta mig ehvad mig för.min välmening emot förmodan
genom lyckans vidrighet öfvergå och hända skulle; jag säijer
altså rent ut at jag för min ringa del oförgripeligen intet vet
huruvida denna angelägna saken kan vara med Riksens Råds
råde förut skiärskådad, hanterad och afgiord innan den kommit
til Riksens Ständer, så vida vij något Extractum Protocolii
utur Rådet, som eliest vid slike händelser plägar och bör skie,
för R. o. A. upvist blifvit. Skulle nu eij en sådan rådplägning
vara föregången, så hemställer jag til Högh R. o. A.
hvad besynnerlig eftertancka och attention sådant uti hvar
och en redelig svensk mans hierta åstadkomma kan. At
Fäldtmarskalcks-ämbetet är et ibland de aldra angelägnaste
uti riket, det lärer ingen kunna neka, som vet och förstår
hvad en Fäldtmarskalck å la tete d’une armée, alt efter des
böijelse och tilgifvenhet vid hvarjehanda tilfällen, uträtta kan.
Jag håller före at Riksens Ständer böra så mycket mera kasta
upmärcksamma ögon uppå samma angelägna ämbete och hvad
person detsamma bekläda skall, som til äfventyrs vår frihet,
med- eller motgång är med densamma förknippat. Det är icke
utan orsak at våre berömvärde förfäder hafva varit ganska
Fältmarskalkars utnämnande.
407
sorgfällige at til det embetet kalla sådane män, af hvilckas
redelighet, trohet för Fäderneslandet och tappra hieltemod de
giordt sig hopp at befästa och värckeligen befästat rikets välgång
och heder; våre tänckeböcker gifva nogsamt öfvertygande
prof at deras vahl varit så försicktigt som lyckeligit, i det
våra öfver hela verlden namnkunnige Fäldtmarskalckar utspridt
och förevigat Svea rikes äreminne, samt kunnat upvisa
många blodige ärr, hvarmed de sin oförfalskade nit för
hvar man, ja ock för den senaste efterverlden bekräftat. Hvarföre
skola vij vara mindre omtänckte för vårt bästa? Hvarföre
skola vij vara försummelige at lämna våre efterkommande
öfvertygande kännemärcken af vår under en dyrköpt
frihetstid viste omsorg? Det vare långt borta ifrån Svea män!
Lät oss falla vår nådige Konung til fota och i underdånighet
förnimma huru med desse ämbetens tilsättjande tilgångit är;
jag säger ännu en gång, det gånge med mig huru Gud behagar,
jag kan eij annat finna än at högsta nödvändigheten
sådant kräfver, ty om något emot Regeringsformen förelupit,
som förmenas vill, så blifver det för hvar och en svensk
man så mycket mera eftertänckeligit som sådant skiedt inför
samtelige Riksens Ständers ögon, ja hvad som värre är, kunde
sägas at Riksens Ständer skolat dertil samtyckt; hvilcka doch
aldrig sielfva lära vilja gifva sådane exempel och efterdömen
för hela verlden och isynnerhet för våre Hrr Riksens Råd, at
de sielfve vilja likasom underminera och öfverändakasta en
lag, som Hrr Riksens Råd emellan Riksdagarne vid ali timelig
lyckas förlust äro förbundne at efterlefva och försvara. Ehuru
nu härmed vara månde, så må ingen tro eller beskylla mig
derföre som skulle jag dermed vilja tillägga vår allernådigste
Konung och Landsens Fader något begångit felsteg, neij sådant
vare långt bort ifrån mig och alle trogne undersåtare. Konungens
kärlek för Riket och des dyra lags liandhafvande är
oss mer än altför väl bekant, vij hafva deraf både i sielfva
värcket som ock af des oräknelige månge dyre försäkringar
mer än öfvertygande prof, och tror jag med godt och trygt
samvete at om han kunde än mera befästa rikets frihet och
sällhet än som redan skiedt är, skulle vij nogsamt få röna
at han billigt ibland de fromaste och makalösaste Konungarne
som Svea rike haft, hör äga sitt högst förtiente rum; men
om något oordenteligit härvid förelupit, så bör sådant med
rätta tilräknas den som bordt och kunnat råda och påminna
408 Dec. 10. Fältmarskalkars utnämnande.
Konungen, hvad i så granlaga måhl oundgängeligen skulle
föregå, hvarföre och en sådan sorn sin plickt åsidosatt androm
til skräck alfvarsamt derföre voro at anse. Ar det nu så att
Högh R. o. A. samt de öfrige Riksens Ständer anse detta
för en afgiord sak hvad Fäldtmarskalcks-ämbeten angår, så
ser jag intet huru man gierna sitt uppå en fastän ofullkomlig
underrättelse gifne Ja-ord lärer kunna tilbakarstaga, utan det
måste väl i så måtto blifva vid det som engång giordt är,
men på det Högh R. o. A. eij måtte för posteriteten på sig
samka något vidrigt omdöme, som skulle man hafva samtyckt
til något emot Regeringsformen så ansenligen stridande steg,
så håller jag oförgripeligen före at Högh R. o. A. efter plägat
samråd och öfverenskommande med de öfrige Stånden, borde
hos K. Maij:t giöra en underdånig föreställning huru angelägne
och örne Riksens Ständer derom äro at vid alla sådane
angelägne ämbeten, som med Råds råde besättjas böra, K.
Maij:t täcktes i nåder förut höra des trogne Råds underdånige
och välmente tanckar, eftersom Riksens Ständer eij annat
kunna tro än at Hrr Riksens Råd altid lära så föra och
lämpa sine rådslag at H. Maij:ts egen odödeliga gloire och
rikets dermed ouplösligen förbundne välgång, frihet och bästa
lära befordrade blifva, hvarföre ock Riksens Ständer högst förvissade
äro, at H. K. Maij:t en sådan Ständernes underdåniga
föreställning icke allenast med all Kongl, nåd lärer täckas
uptaga utan ock altid ifrån sig afböija sådane råd, som emot
K. Maij:ts egit höga nöije samt Riksens Ständers om vår dyra
Fundamental-lags oförryckte bibehållande betygade ömhet i
någor måtto kunde stridande vara; hvilket jag för mig och
mine efterkommande härmed til Protocollet reserverar.
Hr Lagercrantz upstod och sade, at han til äfventyrs
eij så noga torde hafva fattat Hr JAlijestiernas mening, doch
tyckte han sig uti förbemelte tahl finna något som stötte,
emedan derutinnan säges at K. Maij:t bortgifvit Feldtmarskalcks-embeterne,
der likväl K. Maij:t allenast hemstält detta
ärendet til Riksens Ständer; vidare tyckes Hr JAlljestierna
gå uti en altför noga detail om en Fäldtmarskalcks egenskaper
och således öfverskrida sin sphere, hvilcken noga detail
synes gravera dem, som äro en passe til et så högt ämbete;
och sidst säger Hr Lilljestierna Regeringsformen vara
bruten, hvilcket här doch eij skiedt, som klart skall visa sig
när vij allenast vilja påminna oss hela sakens förlopp. "Vid
Fältmarskalkars utnämnande.
409
1727 åhrs Riksdag blef Generalen Silfverhielm af Riksens
Ständer föreslagen och af K. Maij:t utnämd til Riksens Råd,
hvilcket höga ämbete han sig då i underdånighet undanbad
och anholt at få blifva qvar vid Krigs-väsendet; vid sednaste
Riksdag anholt Krigs-befehlet at K. Maij:t i nåder ville utnämna
en Fäldtmarskalck, hvaruppå proponerade H. Maij:t i
Rådet General Silfwerhielm til Feldtmarskalcks-ämbetet, så
väl i anseende til des krigstienster, som ock at Ständerne
förklarat honom värdig til Rådsembetet, hvarifrån han sig
undanbedit endast i det afseende at blifva qvar vid Krigsväsendet,
men saken kom då i Rådet at upskiutas; detta gaf
K. Maij:t anledning at sedan han förut hördt sine Råd, vända
sig til deras principaler, som äro Riksens Ständer, hvilcket
ock nu skiedt medelst den igenom Stats-Secreteraren Cedercreutz
skiedde beskickningen; hade Rådet funnit at igenom
samma beskickning något skiedt emot Regeringsformen så
hade de då kunnat giöra påminnelser. Nu kan jag eij se
hvem som brutit Regeringsformen.
Hr Lilljestierna bad at R. o. A. ville giöra honom
den gracen och höra på hvart ord, säijandes sig hvarcken böra
eller vilja svara någon menniskia för des fria votering på
Riddarhuset, hvilcket skulle hafva en altför farlig consequence;
och än mindre behöfde han svara för detta sitt nyss upläste
tal som detsamma af Högh R. o. A. med handklappande enhälligt
blifvit bifallit, och altså nu mera eij voro hans utan
Högh R. o. A:ns egen sak. Doch at visa sig eij vara svarslös,
frågade han huru Hr Lagercrantz emot all naturlig billighet
ville vara des ords uttydare; ty hvad Fäldtmarskalcksämbetens
bortgifvande beträffar, hade han allenast hemstält
om R. o. A. och de öfrige Ständerne vilja anse det som en
afgiord sak; och hvad detaillen af de til detta vigtige ämbetet
hörande egenskaper angår, så hade han allenast relative
sagt hvad store Feldtmarskalckar Sverige haft, utan at beskrifva
hvad en Fäldtmarskalck tilkommer, skolandes honom
aldrig tilvitas kunna, at han härigenom velat röra meriterade
män, varandes eij någon påfölgd at med det man berömmer
en, man derigenom lastar en annan. Och hvad Regeringsformens
brytande anbelangar, sade Hr Lilljestierna sig allenast
hafva tält dubitative, ehuruväl, om man noga vill se på saken,
så har K. Maij:t sielf uti det nyss upläste Rådets Extractum
Protocolli i nåder förklarat at forma! i t eter ne förmenas vara
410 Dec. 10. Fältmarskalkars utnämnande.
förbigångne, bvilcket, om så voro, så voro sådant värkeligen
skiedt emot Regeringsformen; detta voro korteligen andragit
i anledning af Hr Lagercrantzes giorde påminnelser, ehuruväl
ingen på Riddarhuset voro skyldig at svara en annan för sine
välmente tankar; och tilläde Hr Lilljestierna en föreställning
huru bedröfveligit och farligit det skulle vara om sådant blefvo
tillåtit. I öfrigit sade han sig som en trogen undersåte af
hiertat vörda vår milda Konungs nåd och rättvisa, hvilcken
han aldrig tilläde något fel, utan om något eij i sin rätta
ordning skedde, böra Riksens Råd och de, som det tilkommer
at giöra nödige påminnelser, sådant tilräknas, hvilcke och när
de sin plickt efterkomma af Riksens Ständer böra försvaras
och handhafvas.
Hr Lagercrantz: Jag sade i begynnelsen at jag så noga
eij torde hafva fattat Hr Lilljestiernas mening.
Frih. Coijett: Jag påstår som jag altid giordt at vij
böra blifva vid vår Fundamental-lag; och at när en Fäldt -  marskalck behöfves, ämbetet i Rådet bortgifves med Råds råde,
eliest bryte vij sielfve vår Regeringsform.
Hr Didron: Låt oss komma til hufvudsaken. Hvad Hr
Lilljestierna och Hr Lagercrantz tält är på både sidor skiedt
i god mening. Jag hemställer om icke R. o. A. vill förblifva
vid den mening de förklarat emot Stats-Secreteraren Cedercreutz.
Gref Dohn a: Hvad Hr Lilljestierna i lögerdags talade
och vij i dag ånyo hördt upläsas, det var alles vår enhälliga
mening, hvilcken jag och nu i dag ånyo bifaller. Låt oss
följa saken, nu är densamma i den ordning som hon bör af
K. Maij:t til oss nedsänd, och böra vi Alltså nu formeligen
yttra oss öfver en i sin behöriga form til oss nedkommen sak.
Här är K. Maij:ts nådiga utlåtelse, sedan Rådets mening,
hvars dyra embetes plickt är at följa lagen och om des liandhafvande
påminna, och böra de af Riksens Ständer deruti niuta
ryggvärn och försvar. Jag hemställer om vi icke härom böra
communicera med de andre Stånden på det et så angelägit
ärende förut ibland Riksens Ständer må vara noga öfverlagdt.
Atskillige af R. o. A. sade at Hrr Generalerne Hamilton
och Silfwerhielm agde så långliga krigstienster och så mycken
merite at vid deras vahl til Feldtmarskalckar eij något kunde
vara at påminna.
Gref Tessin: Desse Hrr Generalers förtienster och värdighet
drager ingen i tvifvelsmål, men på Riddarhuset bör ej
Fältmarskalkars utnämnande.
411
talas om personer; lät oss innehålla med vårt omdöme om
personerne, ty sådant hörer Rådet til. Här är första och
rätta frågan huruvida i formaliteten blifvit försedt; och hvad
detta angår conformerar jag mig aldeles med Hr Lilljestierna.
Fördenskull böra vij nu endast öfverlägga hvad svar K. Maij:t
i underdånighet skall lämnas uppå det som K. Maij:t oss
härom föreställa låtit.
Frih. Wrede: Lät oss hänskiuta saken til K. Maij:ts
afgiörande med Råds rade, då efterlefves Regeringsformen.
Hr Didron: Tessin och Wrede hafva rätt; men frågan
är om R. o. A. vilja ändra det de en gång resolverat. Jag
går icke et ord ifrån det som sidst faststäldtes, eliest vill jag
aldrig sittja på Riddarhuset.
Frih. Åkerhielm: K. Maij:t har frågat oss om Fäldtmarskalckar;
jag dömer eij om Generaler, men de som K.
Maij:t föreslagit äro de tvänne äldste Generaler.
Gref Dolma: Intet Stånd kan påtaga sig at personalisera;
men på K. Maij:ts nådiga föreställning bör följa svar.
Riksens Råd beropa sig uti deras utlåtelse på lagen; lät oss
se om de hafva rätt, och är deremot i hastighet et ja gifvit
så kan det ändras; vij torde ångra oss om vij härutinnan eij
se oss före. Det tilkommer Ständerne at yttra sig om de
vilja hafva en Fäldtmarskalck, om de vilja gifva honom lön
med mera.
Hr Hastfehr: K. Maij:t har hänskiutit saken angående
tvänne Feldtmarskalckarne til Ständerne och vändt sig til dem,
altså böra vij ock derpå svara.
Hr Celsing: Saken har för Riksdagen i Rådet varit föredragen,
deräst öfver densamma ordenteligen blifvit voterat och
stadnat i det slut att densamma til Riksens Ständer skulle
hänskiutas; häruppå infaller Riksdagen och Ständerne komma
tilsammans, då K. Maij:t kommer up i Rådet och häfver sin
nådiga tancka skriftligen upsatt, hvilcken skrift K. Maij:t
tager af Expeditions-Seoreteraren Pfeif och gifver til StatsSecreteraren
Cedercreutz med befallning at bära densamma
ned til Riksens Ständer. Råden hade då kunnat giöra påminnelser
emedan K. Maij:t sade dem härom til, men som
sådant eij skiedt lära de tvifvelsutan hafva ansedt detta som
en suite af den förra rådplägningen; Stats-Secreteraren kommer
häruppå med skriften til R. o. A., hvilcken densamma bifaller.
Och som jag således härvid intet saknar någon forma
-
412 Dec. 10. Fältmarskalkars utnämnande.
litet, så kan jag eij se R. o. A. hafva någon orsak at ändra
hvad de en gång härutinnan resolverat.
Frih. Åkerhielm: Här är ingenting emot Regeringsformen
förelupit. Densamma säger at Fäldtmarskalckar skola
vara; vij håfve ingen föreslagit utan K. Maij:t har nämdt
desse tvänne Hrr Generaler, och vij hafva gifvit vårt bifall
dertil, fördenskull blifver jag vid det som sidst resolverades.
Gref Dohn a: Som efter vår lag ingen caractere hör
gifvas, för hvilcken ingen lön är på staten upförd, så böra
Ständerne först yttra sig om de på staten vilja upföra Fäldtmarskalks
lön; sedan kan efter Regeringsformens innehåld
Fäldtmarskalck blifva nämd.
Hr Wennerstedt: Som denna saken i Rådet först varit
ventilerad och då til Ständernes sammankomst upskuten, hvaruppå
H. Maij:t, när Ständerne kommo tilhopa, vändt sig til
dem såsom lagstiftare och til dem hemstält om icke de tvänne
af K. Maij:t nämde Hrr Generaler kunde blifva Fäldtmarskalckar,
hvilcket R. o. A. med et formeligit ja redan bifallit,
så finner jag eij huru härutinnan någon ändring kan
skie, utan förblifver aldeles vid det som förra gången så allmänt
bl ef resolverat.
Hr Ehrencrona: Frih. Åkerhielm har förekommit mig,
jag finner uti hela denna process ingenting vara begångit emot
Regeringsformen, hvilcket både Hr Åkerhielm och Hr Wennerstedt
vijst; och är altså endaste frågan om den genom StatsSecreteraren
Cedercreutz giorde propositionen blef bifallen eller
eij? Jag vet eij annat än at den unanimiter bifölls och at vij
lämnade det til K. Maij:ts nådige godtfinnande; Cedercreutz
frågade om han fick berätta detta svaret, härtil sades ja, 1
följe hvaraf han ock härom underrättat de andre Stånden.
Min tancka är alltså at som vij svarat då så böra vij ock
nu svara.
Hr Lilljestierna: Satzen är god men som ingen regel
är utan exeption så hemställer jag om man hör sträcka point
d’honneuren så vida at i fall man på ofullkomlig berättelse
resolverat något som voro stridande emot Regeringsformen
man efter inhämtad nogare kundskap om sakens egenteliga
beskaffenhet eij skulle kunna ändra sig. H. Maij:t sielf förklarar
nu i nåder at formaliteterne eij äro iackttagne, hvarigenom
saken är kommen i helt annat stånd, och kan man
altså med godt skiähl nu ånyo yttra sig härom. Min oför
-
Fältmarskalkars utnämnande.
413
gripeliga tanka är at som ingen Fältdmarskaicks lön på staten
är upförd och vij nu Gudi lof äga friden, så kunde med detta
ämbetes besättjande ännu anstå, åtminstone kunde man taga
i öfvervägande huruvida det vid så beskaffade omständigheter
kan pröfvas nödigt at förordna tvänne Feldtmarskalcker. Jag
hemställer fördenskull om icke K. Maij:t i underdånighet
kunde tackas för des nådiga hyste omsorg för armeen, samt
des nådiga utlåtelser om lagens bibehållande; men at hvad
Feldtmarskalckars förordnande beträffar Riksens Ständer i
underdånighet finna at dermed til vidare kan hafvas anstånd.
Som häremot af en stor del af R. 0. A. häftigt ropades
Neij, sade Hr Lilljestierna då han återigen fick liud, at
man då i underdånighet kunde hemställa H. K. Maij:t at
förordna en Fäldtmarskalck, hvarvid Ständerne intet annat i
underdånighet hafva at påminna än at det enligit Regeringsformen
må skie med Råds råde.
Gref Tessin: Såsom man uti formen saknat Rådets utlåtelse
i saken och densamma Riksens Ständer sedan blifvit
meddelt, altså kunde vårt underdåniga svar innehålla trenne
puncter: först at man i underdånighet tackar K. Maij:t för
des nådiga utlåtelse angående lagens bibehållande. Sedan at
Riksens Hrr Råd tillägges deras välförtiente beröm för deras
viste nit samt af Ständerne förklaras at deras giorde påminnelser
varit essentielle, och för det tredje at K. Maij:t i
underdånighet hemställes at giöra tvänne Feldtmarskalckar,
men hvad personerne beträffar at det må skie via ordinaria
i sittjande Råd efter 40 § i Regeringsformen.
Hr Didron: Jag har intet emot Gref Tessins föreställning,
men om en liten förseelse skulle vara förelupen, så bör
sådant eij komma oss at taga våra ord tilbakar.
Hr Lind enstedt: Gud skie lof vij komma tämmeligen
när ihop. Lät oss nu allenast komma öfverens in uno tertio;
det är intet utan orsak skiedt at K. Maij:t nu på et formeligit
sätt hugnat oss med en formelig proposition; fördenskull
som den förnämsta quaestionen är afgiord i det vij samtyckt
til Feldtmarskalcks-embetets besättjande, för hvilcket på staten
ingen lön är upförd, så lät oss på sätt som af Hr Gref Tessin
ganska väl påmint blifvit, först i underdånighet tacka K. Maij:t,
sedan med beröm ihogkomma Riksens Råd och sluteligen til
at såväl betyga vår underdåniga vördnad för H. K. Maij:t
sorn ock at förekomma all oenighet vilja vij eij nämna per
-
414 Dec. 10. Fältmarskalkars utnämnande.
sonerne utan allenast i underdånighet hemställa K. Maij:t at
giöra tvänne Feldtmarskalckar enligit Regeringsformens 40 §;
på sådant sätt styrcke vi Regeringsformen, Rådet och vår
egen rätt.
Hr von Hökerstedt: Efter Regeringsformen har K.
Maij:t för Riksdagen uti sittjande Råd proponerat om Feldtmarskalcks-tienstens
besättjande; Riksens Hrr Råd hafva ock
då dervid giordt sine påminnelser och som de funnit betänckeligheter
härvid i anseende dertil, at Regeringsformen inge andre
ämbeten tillåter än de som på staten äro upförde, hafva de
hemstält, om icke K. Maij:t ville hänskiuta saken til Riksens
Ständer, hvilcket ock H. K. Maij:t genom Stats-Secreteraren
Cedercreutz nu giordt utan at i Rådet någre påminnelser deremot
skiedde äro, och som R. o. A. bifallit K. Maij:ts härom
giorde föreställning, så kan jag eij gå ifrån det som då faststäldt
blef.
Ätskillige af R. o. A. begiärde at Hr Landtm, ville giöra
propositionen och fråga om Gref Tessins föreställning vinner
bifall.
Som Hr Landtm, var något hees, bad han Frih. Ungern
å sine vägnar giöra propositionen.
Frih. Ungern trädde altså fram til bordet och sade:
Hr Landtm, har befalt mig å des vägnar giöra propositonen
til Högh R. o. A., om Grefve Tessins föreställning vinner
bifall?
Härtil svarades med starckt Ja och Neij, hvilcket å ömse
sidor åtskillige gånger efter hvarannan uprepades.
Frih. Åkerhielm: Jag skulle bifalla Gref Tessins och
Hr Lindenstedts mening så framt K. Maij:t allenast hade begärt
Ständernes tanckar om tvänne Fäldtmarskalkar skola
giöras eller eij. Men sedan K. Maij:t nämdt personerne finner
jag eij huru vij kunna låta saken gå til Rådet, ty som Riksens
Råd äro Ständernes fullmäcktige och Ständerne principalerne,
så ser jag ingenting ligga i vägen hvarföre icke principalerne
så väl som deras fullmäcktige skola kunna säija om desse
Hrr Generaler skola förordnas til Feldtmarskalckar eller eij.
Gref Tessin: Detta har sin rick tighet men kullkastar
eij min satz, ty när Konungen nämdt personerne, så böra enligit
Regeringsformens 40 § Råden giöra sine påminnelser, och
detta är ännu eij skiedt, ty när saken var före, abstraherade
Rådet ifrån personerne emedan qusestio an låg dem i vägen.
Fältmarskalkars utnämnande.
415
Hr Didron: Jag frågar R. o. A. alla i gemen och hvar
och en isynnerhet om R. o. A., sedan man icke allenast allmänt
förklarat sitt nöije och bifall öfver K. Maij:ts genom StatsSecreteraren
Cedercreutz giorde proposition utan ock i underdånighet
bedt honom tacka K. Maij:t, nu för en liten omständighet
skull vill ändra sig?
Frih. Stiernstedt: Konungen vänder sig til maktägande
Ständer och nämner de tvänne äldste och bäst meriterade
Generaler til Fäldtinarskalckar; jag kan intet se hvad svårighet
härvid behöfver giöras.
Frih. Malcom Hamilton: Konungen har nämdt sådane
personer at vi med trygghet kunna gifva vårt bifall.
Frih. Bennett hemstälte at Hr Landtm, måtte giöra
frågan om det icke förblifver vid det som i fredags faststäldtes.
Härtil ropades äfvenledes Ja och Neij.
Gref Tessin: Lät oss eij tagat på den foten, at vij äro
macktägande Ständer; vij äro lagbundne Ständer och vår lag
böre vij vara örne om. Det är nu et så ganska litet som
skiljer R. o. A. åt, nemligen at det må gå efter formaliteten;
det ligger ju desse tvänne Hrr Generaler på intet sätt i vägen
at Feldtmarskalcks-embetet besättes efter 40 § i Regeringsformen,
och då bibehålle vij vår lag.
Frih. Åkerhielm: Jag skulle conformera mig med Gref
Tessin hvad de omtalte Öfverstars benådande med GeneralMajors
caractere beträffar, at det skier med Råds råde; men
angående de tvänne Fäldtinarskalckar, som K. Maij:t redan
nämdt, så fordrar anständigheten at vij svara ja eller neij,
och jag håller före at det bör vara ja.
Frih. Ungern: Hr Landtm, har bedt mig hemställa om
icke första quaastionen angående Fäldtmarskalckarne först bör
afgiöras, sedan kommer den andra angående General-Maj orerne
i sin ordning at företagas.
Hr Lilljestierna: Huru skola vij komma härifrån?
Gref Tessins proposition bör blifva frågan.
Hr Hastfehr och åtskillige flere sade här emot Neij,
och at Frih. Akerliielms och Hr Ehrencronas giorde föreställningar
böra blifva propositionen, samt om vij skola förblifva
vid vårt en gång gifne ord.
Uppå åtskilligas begiäran uplästes Gref Tessins proposition
utur Protocollet, men R. o. A. blefvo ännu häröfver i skilj—
acktige tanckar.
416
Deo. 10. Fältmarskalkars utnämnande.
Gref Olof Gyllenborg: Lät oss ackta oss at vij eij
giöra någon ny Regeringsform. Fäldtmarskalckar böra nämnas
i sittjande Råd oell eij med Råds råde.
40 § af Regeringsformen uplästes.
Åtskillige af R. o. A. yttrade sig at man eij lärer komma
ifrån denna qutestionen utan votering.
Frih. Coijett: Yij kunna härom eij votera, ty det voro
at votera öfver Regeringsformen som är vår Fundamental-lag.
Frih. Bennet: Saken häfver varit före i sittjande Råd,
H. K. Maij:t har sedan vändt sig til Riksens Ständer, vij
hafva ock redan en gång gifvit vårt bifall, och altså bör frågan
blifva om det som i fredags af oss faststäldtes nu skall ändras.
Hr Lilljestierna hemstälte om icke Extract utur RådsProtocollet
kunde begiäras af det som blifvit voterat när denna
quaestiouen varit före emedan man derigenom kunde få närmare
uplysning.
Gref Dohn a: Deras Excellencer hafva eij gådt in meritis
i denna saken utan allenast utlåtit sig om quasstionen
an, hvilcken var emot lagen, ty Fäldtmarskalck, när det eij
står på staten, är en caractere.
Hr von Blixen hemstälte om icke Gref Tessins proposition
kunde bifallas emedan således Fäldtmarskalckar kunna
blifva nämde, hvilcket K. Maij:t åstundat, och Regeringsformen
bibehålles.
Uppå åtskilligas begiäran uplästes Frih. Akerhielms sidsta
proposition.
Men R. o. A. blefvo ännu i skiljacktige tanckar.
Hr von Blixen upläste 10 § af K. Maij:ts Försäkring.
Sedan nu åter af R. o. A. en stund mot och med var
discourerat öfver föregående propositioner, framträdde
Frih. Rosen och hemstälte om icke R. o. A. sig härom
således skulle vilja förena at hos H. K. Maij:t i underdånighet
aflägga deras undersåtelige tacksägelse för den ömhet H. Maij:t
har täckts visa för lagens stricte efterkommande, hemställandes
alt derföre i underdånighet H. K. Maij:ts nådiga välbehag at
för denna gången förordna tvänne Feldtmarskalckar i följe af
Regeringsformens 40 § i sittjande Råd, då tvifvelsutan Hrr
Generalerne Hamilton och Silfwerhielm i anseende til deras
långvariga trogna tienster och meriter lära komma i nådig
consideration.
Militära utnämningar.
417
Uppå R. o. A:ns begiäran blef denna Hr General-Major
von Rosens föreställning, sedan den var i pennan författad,
för R. o. A. upläst.
Och då Hr Landtm, giorde frågan om densamma vinner
bifall?
svarades härtil med Ja.
Frih. von Rosen: Angående Deras Excellencer har Gref
Tessin myckit väl utlåtit sig at de med välförtient beröm
böra ihogkommas, hvilcket jag eij eller velat betaga dem.
Svarades af åtskillige: Saken är härmed afgiord.
Samma föreställning giorde ock Gref Dohna sägandes:
Nu blifver andra puncten at Deras Excellencer med beröm
ihogkommas i det de så noga fölgdt lagen.
Och svarades likaledes af åtskillige det vara bäst at eij
movera denna qumstion.
Hr Landtm.: I svaret til K. Maij:t bör väl och införas
angående General-Majorerne.
Frih. Coijett: Yij hade då vår armée var långt större
eij så många General-Majorer som nu, fördenskull synes inga
nya behöfvas.
Gref Magnus Stenbock: Jag missunnar ingen denna
caracteren men om flere General-Majorer skulle giöras lärer
det förorsaka inconvenienzier i arméen.
Hr Didron reserverade til Protocollet at han ingen del
häfver uti denna senare och i dag tagne Resolutionen angående
Fäldtmarskalckarne, utan förblifver aldeles vid det som
förleden fredags faststäldt blef.
Hr Meijerhelm: Jag protesterar aldeles emot flere GeneralMajorer.
Frih. Ungern giorde på Hr Landtm:ns begiäran frågan
om flere General-Majorer skola blifva?
Men som härtil svarades med Ja och Neij
hemstälte Hr Landtm, igenom Frih. Ungern om icke
K. Maij:t i underdånighet kan svaras at hvad flere GeneralMajorers
utnämnande beträffar, K. Maij:t derom enligit Regeringsformen
och Caracters-Förordningen i nåder lärer förordna,
och at detta så väl som hvad i anledning af GeneralMajor
Rosens föreställning förleden fredags bifölls angående
hvar och ens befordran efter des anciennete, förtienst och
merite uti det Extractum Protocolli, som til följe af R. o.
Adelns Protokoll, 1734. II. ^7
418
Deo. 11. Kusthålls-förordningen.
A:ns nu i dag tagne Resolution kommer at upsättjas, införas
må, samt i bemelte Extractum Protocolli de andre Stånden
anmodas at om alla förbemelte ärender til H. K. Maij:t en
underdånig gemensam föreställning upgå låta.
R. o. A. gofvo bärtil sit bifall,
hvaruppå R. o. A. skildes åt.
Den 11 December.
Hr Carl Wennerstedt gaf hos R. o. A. tilkänna at
som den i Rådet efter Riksens Ständers begiäran upsatte
nya Förordningen angående crono- cch skatte-rusthåld nu
någre dagar legat på Riddarhus-bordet och han således haft
tilfälle densamma at igenomläsa, så hade han vid 9 § uti bemelte
Förordning och det der föreslagne rättegångssättet, när
stridigheter emellan cronorusthållares arfvingar om bättre rätt
til lösen med mera sig yppa, funnit någre svårigheter, hvilcka
han uti et Memorial anfördt; och ehuruväl han gierna skulle
se at R. o. A. detsamma nu ville låta sig föredraga, doch så
framt tiden sådant för denna gången eij tillåta skulle, bad
han om lof at emedlertid få ingifva detsamma hos de öfrige
Stånden, kunnandes när saken til afgiörande kommer at företagas,
bemelte Memorial hos R. o. A. blifva upläst.
Härtil samtycktes af R. o. A.
Anmältes Expeditionerne n:o 196 til och med n:o 206,
och som vid the samma uti Expeditions-Deputationen inge
förfrågningar eller påminnelser blifvit giorde, blefvo the eij
upläste utan strax til de andre Stånden afsände.
Sedan uplästes följande i anledning af R. o. Arns tagne
Resolutioner upsatte Extracta Protocolli.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 6
Dec. 1734.
De af framledne Öfversten Enschöld Fäderneslandet beviste
tappre och trogne krigstienster och det berömmeliga sätt,
hvarmed han emot riksens fiender sielfva lifvet tilsatt, bevekte
R. o. A. at tillägga des vid en hög ålder och siukligit
tilstånd samt slätta vilckor stadde änckefru uti des lifstid en
åhrlig pension af 400 dal. smt, hvilcka af extra statsmedlen
så länge komma at tagas in til des efter hand och alt som
vacancerne sig yppa bemelte 400 dal. smt på gratialist-staten
Pensioner. Landskansliet i Kristianstads län. 419
kunna blifva upförde, hvarutinnan R. o. A. förmodar sig de
öfrige respective Ståndens benägna biträde. Actum ut supra.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 7
Dec. 1734.
I anseende til de af framledne Hr Riks-Rådet och ÖfverAmmiralen
Grefve Sparre K. Maij:t och riket viste trogne,
tappre och långlige tienster samt den besynnerlige omvårdnad
och omsorg, hvarmed välbemelte Hr Riks-Råd så Ammiralitets-värckets
i gemen som i synnerhet Ammiralitets-Krigsmans-cassans
upkomst, tilväxt och förkofring berömmeligen
befordrat, pröfvade R. o. A. billigt at välbemelte Hr RiksRåds
änckegrefvinna och oförsörgde barn af bemelte Ammiralitets-Krigsmans-cassa
någon vederkänsla och understöd åtniuta
böra; och at fördenskull hos K. Maij:t af Riksens
Ständer i underdånighet anhållas kunde det täcktes K. Maij:t,
sedan Ammiralitets-Collegium häröfver hördt blifvit, den Fru
Grefvinnan utur bemelte Krigsmans-cassa redan på 5 åhrs tid
tillagde åhrlige pensionen af 1000 dal. smt på hennes lifstid
prolongera. Hvilcket med de öfrige respective Stånden välment
communiceras. Actum ut supra.
Vid bemelte Extracta Protocolli giordes inge påminnelser
och approberades de samma af R. o. A.
Så blef ock then i följe af R. o. A:ns den 6 hujus tagne
Resolution upsatte underdånige föreskriften til H. K. Maij:t
för Daniel Swenssons fru och barn at med annat adeligit
namn och vapen benådade blifva, för R. o. A. upläst och
approberad, kommandes then samma efter vanligheten af Hr
Landtm, at underskrifvas.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
25 Nov. sidstledne, angående det H. K. Maij:t i nåder behagat
til Secrete Utskottet remittera Lands-Secreterarens och
Lands-Cammererarens i Christianstadhs lahn giorde underdånige
ansökning at få sine åhrlige på staten bestådde löner
betalte af den behåldne och staten öfverskiutande cronotijonde
i lähnet efter crono värdering, och som Secrete Utskottet
funnit skiähligit at bemelte Lands-Betienter i Christianstads
lahn, nemligen Lands-Secreteraren, Lands-Cammereraren och
Räntemästaren måge lika som deras vederlikar i andre höfdingedömen
erhålla deras löner af den der i lähnet befintelige
cronotijonden, efter cronovärdering til 2 dal. 8 öre smt tunnan,
doch at skrifvare-löner, pappers-, lius-, bläcks-, lacks- och vede
-
420 Deo. 11. Handelsm. Jurgenssons memorial.
penningar derunder eij begripas, altså har Secrete Utskottet
sådant til samtelige Ståndens approbation och godtfinnande
hemstält.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets härutinnan yttrade
tanckar.
Uplästes Justities Deputationens B etänckande öfverHandelsmaunen
Paul Jurgenssons Memorial angående de måhl och
tvistigheters skyndesamma uptagande och afgiörande vid den
af Riksens Ständer åhr 1731 förordnade Connnissorial-Rätten,
som emellan honom och Handelsmannen John Montgommerie
upkomne äro, beträffande så väl bruksförlager som andre
penningar, hvilka han til Handelsmannen Montgommerie skall
förskutit, och hvarjemte Jurgensson anhåller det Handelsmannen
Montgommerie måtte påläggas at utnämna en annan
i handel förfaren ledamot vid samma Commissorial-Rätt uti
Hr Commissarien Königs ställe, såsom hindrad i det Ostindiska
Compagniets angelägenheter, med underställande til
Riksens Ständers utlåtelse och förklaring om icke Handelsman
Montgommerie uti ofvannämde måhl, såsom hufvudman, medinteressent
och compagnon för sin och sine bolagsmäns andelar
bör svara och rätt giöra; hvilcket med det mera som
Jurgensson vidlyftigt andragit och Montgommerie til förklaring
anfördt Deputationen förmäler sig i öfvervägande tagit och i
betracktan af de upnämde skiähl och omständigheter funnit
a t Riksens Ständers vid 1731 åhrs Riksdag redan i detta
måhl afgifne utlåtelse och förklaring såsom i sig sielf nog
tydelig hvarcken bör eller kan til annan uttydning dragas
än at Handelsman Montgommerie bör svai'a och rätt giöra
honom Paul Jurgensson uti alt hvad han hos Montgommerie
och Compagniet kan söka ersättning före och compagnie- eller
bolags-handelen saint de deraf upkomne tvistigheter angår,
styrckandes Deputationen derjemte Riksens Ständer at hos
H. K. Maij:t underdånig ansökning giöra om promotorial til
den förordnade Commissorial-Rätten, at desse emellan Jurgensson
och Montgommerie varande tvistigheter ofördröijeligen
sig företaga och med all inöijelig skyndesamhet, Lag och
Kongl. Förordningar likmätigt afgiöra. Men hvad den åstundade
ledamoten angår i Commissarien König^s ställe, håller
Deputationen före det vara et måhl, hvarmed Riksens Ständer
sig eij kunna befatta, utan må Jurgensson det hos Commissorial-Rätten
anmäla, som lärer tilse at eij något företages
Fortifikations-kassorna.
421
och afgiöres, då Rätten sig eij domför befinner och således
sielf försorg drager det, så vida Commissarien König af andre
angelägenheter skulle pröfvas hindrad, då en annan i des
ställe utnämd och förordnad blifver, hafvandes doch tvänne
af Justitia Deputationens ledamöter varit af den tanckan at
som Riksens Ständer uti des underdåniga skrifvelse angående
denne sak til H. K. Maij:t förordnat at den, som hade något
at besvära sig öfver Commissorial-Rättens utslag, borde vända
sig til H. K. Maij:t, så har det i anledning deraf ålegat
Jurgensson at desse besvär hos H. K. Maij :t andraga och
dess nådiga utslag först afvakta, hvarefter och der han eij
dermed varit nögd har han kunnat sig hos Riksens Ständer
anmäla, hvarföre bemelte ledamöter, innan det skiedt, eij
skola funnit sig befogade at sig härutinnan utlåta.
R. o. A. biföllo pluralitetens tancka uti Deputationen.
Uplästes Riksens Ständers Protocolls Deputations Berättelse
angående Fortifikations-cassorne och de dertil hörige
räkenskapers tilstånd, samt Betånckande huru berörde cassör
tyckas kunna sättas i redigare och tilförlåteligare stånd, upräknandes
Deputationen åtskillige härvid befundne oredor,
hvaraf K. Maij:t och publicum skada och otienst skall förfarit,
härrörande dels deraf at sysslorne uti FortificationsContoiret
varit sammanblandade och oindelte, dels af åtskillige
ansenlige balancer medelst det de öfver räkenskaperne formerade
observationer eij straxt blifvit til vederbörandes förklaringar
extraderade, dels ock af de i landsorterne varande
Fortifications-officerares efterlåtenhet angående inseendet öfver
cassorne med mera; i anseende hvartil samt befrämjande af
K. Maij:ts och Riksens tienst Deputationen nödigt och nyttigt
achtat at en Revisor i bemelte Contoir må antagas, hvars
embetes plicht och giöromål af Deputationen uti 8 särskilte
punckter upnämnes, tyckandes Deputationen at utan någon
gravation för staten den lönen, som af äldsta Cammarskrifvaren
i Fortifications-Contoiret innehafves och är 300 dal.
smt, skall kunna förökas med 200 dal. dito mynt, livilcka
kunde tagas af Contoirets expence medel så at denna lönen
då blefvo BOO dal. smt som för detta Revisorsembetet kunde
på 1735 åhrs stat upföras; hvarjemte Deputationen är af den
tanckan at til embetets så myckit större eftertryck nödigt är
at denne Revisor med K. Maijits egen höga Fullmackt blifver
försedd, samt derhos tagen i det hägn och beskydd som andre
422 Dec. 11. Revisor i Fortifikationskontoret.
ombudsmän vid deras ämbetens förvaltande åtniuta. Och på
det Contoirssysslorne icke under föreburen brist af nödige
betiente må afstadna, så tyckes Deputationen at 100 dal.
smt kunde på staten upföras af den så kallade ModelleurLieutenantens
eller Snickaren Pasch Kloths lön til en betiente,
hvilcken renskrifver cassa-hufvud-böckerne, och hvarföre
cronan för detta apart blifvit graverad.
Hr Westfelt: Det synes underligit at Deputationen vill
gifva förslag på Modelleur-Lieutenantens löns borttagande,
som likväl häfver K. Maij:ts Resolution för sig och står på
staten.
Hr von Lang påminte at i anseende til denna nya projecterade
Revisoren, Krigs-Collegium måtte höras.
Samma påminnelse giorde ock Hr von Böhnen och åtskilige
flere.
Frih. Coijett: Som säkerheten för cronans medel är
ändemålet, så hemställer jag om icke en Revisor må antagas;
men at qusestionen quomodo och på hvad sätt det må skie
til K. Maij:ts nådiga föranstaltande, sedan vederbörande hörde
blifvit, underställes.
Som Hr Landtm, på en liten stund var nedgången uti
Secrete Utskottet frågade Frih. Ungern om Frih. Coijetts
föreställning bifalles?
Hvartil svarades ja.
Och upsattes följande Resolution hvilcken, sedan den
för R. o. A. var upläst, skrefs på Protocolls Deputationens
Betänckande.
Resolution: R. o. A. finna en Revisor nödig; men hemställa
i underdånighet K. Maij:t at sedan vederbörande blifvit
hörde i öfrigit i nåder härmed så föranstalta som med Publici
nytta eniigit pröfvas.
Frih. Ungern: Emedan uti en § af Prästeståndets Allmänna
Besvär faststäldt blifvit at de Capellans-boställen,
som stå under kneckte- och båtsmans-håld, måge flyttjas på
oroterade hemman, när flyttningen kan skie innom compagniet;
altså och på det Indelnings-värcket eij må vara underkastat
en perpetuell rubbning, torde R. o. A. finna nödigt at
til de andre Stånden låta afgå et Extractum Protocolli at en
viss termin bärtil må utsättjas, som kunde blifva til nästa
Riksdag.
Kaplansbostället Förslag till Riksråd. 423
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall, i anledning hvaraf följande
Extractum Protocolli upsattes, hvilcket, sedan det för
R. o. A. var upläst, straxt blef expedierat och til de andre
Stånden afskickat.
Extract af Protocollet som holts hos R. o. A. den 11
Dec. 1734.
Emedan Riksens Ständer faststäldt, at kneckte- och
båtsmanshållen på samtelige Capellanernes boställen i riket
måge på oroterade hemman flyttjas, enär flyttningen inom
compagniet skie kan, ty kom hos R. o. A. i öfvervägande
om icke nödigt voro at en viss tid måtte utsättjas, innom
hvilcken en slik flyttning af båtsmans- och knecktehållet från
Capellansboställerne skie kunde, på det at Indelnings-värcket
eij må vara underkastat en perpetuell rubbning. Och stadnade
R. o. A. i det slut at samma termin til nästa Riksdag
kunde utsättjas. Hvilcket med de öfrige respective Stånden
välment communiceras. Actum ut supra.
Gref Doglas tillika med de öfrige R. o. A:ns ledamöter,
som varit Deputerade at föreslå frenne personer til det lediga
Riks-Rådsämbetet, framträdde och aflevererade Hr Grefven
den af samtelige de 3 Ståndens til detta vahl Deputerade
underskrefne eden, jemte et förseglat Extractum Protocolli
angående deras förrättning.
Bemelte Extractum Protocolli upbröts och uplästes för
R. o. A., varandes derutinnan til det lediga Rådsembetet
satte på förslag:
Prsesidenten Frih. Edward Didrik Taube;
Ammiralen och Landshöfdingen Frih. Gustaf von Psilander;
Ammiralen
Gref Wachtmeister.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga förklarade R. o. A.
sig mycket nögde med detta af de Deputerade giorde vahl,
och skrefs altså på documentet, at det af R. o. A. bifalles.
Uppå Hr Landtm: ns föreställning fants godt at Ståndens
Deputerade som förrättat våhlet i morgon kl. 9 med
detta underdåniga förslag til K. Maij:t upgå, sedan de sig til
den ändan här på Riddarhuset samlat, hvarom de andre
frenne Stånden komma at averteras.
Hr Landtm, berättade at Secrete Utskottet i dag efter
middagen lärer företaga angående en fonds reglerande för
1719, 20 och 21 åhrs löningsfordringar.
424
Dec. 11. Rusthållares ansökning.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 4
Dec., hvarmedelst Ståndet bifaller Rusthållarnes af Bondeståndet
vid de Väst- och Östgiötske, Småländske, Norre och
Södre Skånske Cavallerie- samt Bohuslähns Dragone-Regimente
giorde ansökning at i anseende til de vid Riksdagen
hafde dryga utgifter för innevarande åhr undslippa at betala
de vanlige mötespenningar.
Hr Caspar von Böhnen förestälte at om detta beviljas,
torde det hafva den påfölgd at vid alle Riksdagar
dylike och än större ansökningar til förminskning af de publique
inkomster lära giöras.
Hr Hellenstierna och åtskillige flere påstodo at infanterie-regimenterne
måtte niuta samma förmohn.
Frih. Ungern: Det är en stor åtskillnad ty Rusthållarne
hafva varit underkastade omkostningar vid Riksdagen och
underhålla en dryg mondering.
Hr Gyll en båth: Som denna afgift vid cavalleriet är
aldeles frivillig, så böra Rusthållarne niuta den begiärte lindringen.
Frih. Ungern: Detta är eij någon frivillig afgift utan
en öfverenskommelse med cronan, ty contractet står fast och
efter detsamma böra möten hållas, fördenskull om Rusthållarne
vilja slippa möten, böra de betala desse penningar, men
som de i åhr haft större omkostningar för Riksdagens skull,
så hemställes Högh R. o. A. om icke för innevarande åhr
halfva mötespenningarne kunde eftergifvas?
Efter något discourerande biföllo R. o. A. at alla cavallerie-regimenter
innevarande åhr böra slippa at betala
halfva mötespenningarne.
Och upsattes följande Resolution, hvilcken, sedan den
för R. o. A. var upläst, skrefs på Bondeståndets Extractum
Protocolli.
Resolutio: R. o. A. stadnade uti det slut, at alla cavallerie-regimenter
för innevarande åhr för halfva mötespenningarne
böra befrias.
Frih. Stakelberg påminte at detta eij må lända til
prsejudicat.
Sedan föredrogs Fullmäcktigernes för Rusthållarne vid
Lif-Regimentet ingifne Memorial, hvilcket hos R. o. A. den
25 sidstledne Oct. blef upläst, då allenast öfver första puncten
blef resolverat at Rusthållarne nu som tilförene måge bekläda
Lifregementets beklädnad.
425
sine ryttare med västar af skinn; men som öfver de öfrige
tvänne puncter uti förbemelte Memorial då eij kom at resolveras,
altså togs nu i öfvervägande den andra puncten, derutinnan
bemelte Rusthållare giöra ansökning at niuta lindring
til en tredjedel uti de til Besparings- och Förråds-cassan
gående utgifter, samt förskoning för alla sådane afgifter innevarande
åhr.
Hr Landtm, giorde frågan om denna Rusthållarnes ansökning
vinner bifall?
Men som af åtskillige af R. o. A. förestältes at sådant
är stridande emot de med K. Maij:t och cronan härom ingångne
föreningar, stadnade R. o. A. häröfver i det slut at
härtil icke kunde samtyckas; doch at Rusthållarne vid LifRegimentet
äfvensom vid alle andre cavallerie-regimenter i
åhr ifrån halfva mötespenningarne befrias.
Den tredje puncten af bemelte Memorial, at de tvänne
compagnie-möten måge slås til det förordnade regimentsmötet,
så at i stället för 10 dagar ryttaren kunde blifva 14 dagar
på mötet,
blef uppå Hr Landtm:ns derom giorde fråga
af R. o. A. bifallen.
I följe häraf upsattes Resolutionen, hvilcken, sedan den
för R. o. A. var upläst, skrefs på Memorialet.
Resolutio: Ehuruväl R. o. A. uppå Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 26 Sept. resolverat, at ryttarne
vid Lif-Regimentet skulle förses med klädesvästar, doch som
Rusthållarne sig besvära at de häröfver eij blifvit hörde samt
förmena sådant vara stridande emot contractet, altså funno
R. o. A. för godt at ryttarne vid Lif-Regimentet nu som tilförene
med västar af skinn måge beklädas. Beträffande Rusthållarnes
ansökning om lindrings åtniutande til 1/3 uti de til
Besparings- och Förråds-cassan gående utgifter, så kunde
R. o. A. dertil eij samtycka; men i åhr befrias Rusthållarne
äfvensom vid alle de andre cavalleri-regimenterne ifrån halfva
mötespenningarne; och anbelangande de tvänne compagniemötens
sammanslående til det förordnade regimentsmötet, så
gofvo R. o. A. dertil sitt bifall.
Gref Mörner förestälte huruledes uti Expeditions-Deputationen
vid justerandet af städernes Allmänna Besvär, han
med de öfrige R. o. A:ns ledamöter emot all förmodan måst
förmärcka huruledes the öfrige Stånden, utan at giöra någon
426
Dec. 11. Städernas Besvär.
attention uppå de reelle och solide påminnelser, som vid bemelte
Besvärs föredragande på Riddarhuset af R. o. A. giorde
och til de andre Ståndens närmare öfvervägande hemstälte
blifvit, bifallit visse Borgareståndets ansökningar endast therföre
at man i Besvärs-Deputationen på the samma projecterat
bejakande Resolutioner, oacktat bemelte ansökningar voro af
then beskaffenhet at emot ali rätt och billighet cronan antingen
uti des tilständige rättigheter och inkomster sättes i
en ansenlig förlust och minskning, eller ock med utgifter betungas,
til hvilcka hon på intet sätt är förbunden. På sådant
sätt är nu K. Maij:t och cronan vorden besvärad at med sin
stora bekostnad underhålla staqueter ikring städerne, des tilständiga
inkomst af bakungnspenningarne förminskad, accisens
upbärande i tullportarne i Stockholm, Götheborg och Carlscrona
uphäfven; the städer, som ingen andel uti accisen äga
eller äga böra, tilstånd lämnat om densamma at giöra ansökning;
Fridrichshamns stad til cronans märkelige afsaknad uti
tullindrägten och tvärt emot rikets generale handelsmaximer
och stadgar helfriheten på främmande skiepp til nästa riksdag
lämnat, samt cronans utgående koppar i anledning af
Stockholms stads särskilt giorde ansökning med tolags erläggande
til staden vorden betungad; fördenskull, och som de
öfrige Stånden til äfventyrs icke så noga torde vara underrättade
hvarcken om den ganska ansenliga och dryga förlust,
som de publique inkomster härigenom komma at taga, eller
om ogrunden och ofoget af städernes påstående i förenåmde
måhl, hemstälte Hr Grefven om icke R. o. A. til de andre
Stånden ville låta afgå en eftertryckelig och omständelig föreställning
så om det ena som det andra, och i densamma giöra
det förbehåld, at som R. o. A. eij underlåtit at giöra häremot
behörige påminnelser, så lärer ock R. o. A. uti bristens
ersättjande, som härigenom uti de publique inkomster förorsakas,
eij kunna taga någon del.
Hr Wulfwenstierna förestälte at allenast genom den
för örn tal te förminskningen i bakugnstaxan cronan åhrligeu
kommer at känna en mistning af 8000 dal. smt, och at
staqueternes underhållande, som härtils af städerne sielfve
skiedt, kommer åhrligen at kosta cronan 50,000 dal. smt; at
emot all praxis Besvärs-Deputationen inrättat en ny bakugnstaxa,
genom hvilcken borgerskapet lättas och cronans betiente
samt andre utan skiähl graveras; at bemelte Deputation up
-
Städernas Besvär.
427
häfvit accisens upbörd i tullportarne i de trenne städer och
infördt 1691 ahrs Mälde Placat, som i cronans inkomster lärer
förorsaka en åhrlig afsaknad af mer än 70,000 dal. Smt; at
Fridrichshamns stads helfrihet för hvart åhr den blifvit prolongerat
likaledes kommer at kosta cronan 14,000 dal. smt.
I anseende til hvilcket alt högst nödigt voro at til de andre
Stånden et Extractum Protocolli afgingo, hvarutinnan, jemte
omständelig föreställning om desse vigtige målilens rätta beskaffenhet
och deraf til befarande odrägelige förlust för cronan,
R. o. A. begiärer at the öfrige Stånden ville taga thesse påminnelser
i närmare öfvervägande samt handhafva K. Maij:t
och cronan vid des höga regalier och rättigheter, och derjemte
förklara at R. o. A. eij vill taga del af den ersättning, som
nödvändigt skie måste i fall K. Maij:t och cronan skulle stadna
i en så ansenlig mistning, samt at R. o. A. eij lära underlåta
at härom giöra en underdånig föreställning til H. K. Maij:t
ifall thesse välmente påminnelser eij skulle blifva attenderade.
Hvilcket Extractum Protocolli för mera eftertryck och
anseende skuld, igenom en Deputation til de andre Stånden i
morgon kunde afskickas.
Frih. Stiernstedt tilläde at R. o. A. jemväl borde giöra
det förbehåld at de som gifvit anledning til sådane skaddige
ändringar böra vid nästa Riksdag hålla cronan skadeslös.
Hr Landtm, frågade om icke i anledning af förbemelte
angelägne påminnelser et Extractum Protocolli til de andre
Stånden kommer at afgå.
R. o. A. svarade härtil Ja.
Och anmodades Hr Cammar-Råd Wulfwenstierna i anseende
til den goda kundskap Hr Cammar-Rådet äger så väl
om hvad angående bemelte måhl tilförene kan vara passerat
hos Riksens Ständer som ock om de flere omständigheter,
hvilcka uti denna angelägna föreställningen böra andragas,
och (1. att) til i morgon projectera förbemelte Extractum
Protocolli, hvilcket Hr Cammar-Rådet lofvade at vilja efterkomma.
Uplästes och justerades det i anledning af R. o. Arns i
går tagne Resolution angående tvänne Feldtinarskalckars utnämnande,
någre Ofverstars benådande med General-Majors
caractere samt hvar och ens befordran efter des skickelighet,
ancienneté och förtienst, upsatte Extractum Protocolli, hvilcket
af R. o. A. approberades, så lydande:
428 Dec. 11. Fältmarskalkars utnämnande.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 10
Dec. 1734.
S. D. Inkom Stats-Secreteraren Baron Carlsson och berättade
at K. Maij:t uti sittjande Råd honom anbefalt at
anmäla K. Maij:ts nådiga hälsning til Riksens Ridderskap
och Adel, hvarjemte bemelte Stats-Secreterare aflevererade
tvänne Extracter utur Råds-Protocollet, hvilcke för R. o. A.
blefvo upläste, innehållandes det första, som var daterat i dag,
huruledes K. Maij:t genom Hr Riks-Rådet Gref Bonde låtit
i Rådet tilkännagifva, at som H. Maij:t förnummit det man
skall förmena at den skriften, som H. Maijrt sielf dicterat
och förleden fredag den 6 Dec. i Rådet låtit upläsa samt då
nidskickat til Riksens Ständer, eij skall vara uti all den
formalité, som vederbör, så begär H. Maij:t af Deras Excellencer
at de nu vela tillägga hvad som felas uti formaliteterne,
hvilcka han på Deras Excellencier låter ankomma, hållandes
sig mäst til lagen och realiteten. Hvaröfver Hrr Riksens Råd sig
utlåtit at hvad formaliteterne angår, så tycka Deras Excellencer
at sorn 13 § i Riksdags-Ordningen förmår at Ständerne
på Riksdagarne företaga och afhandla hvad Konungen eij
allenast igenom propositionerne utan ock elliest skrifteligen
föreställer, så framt de samma äro med Riksens Råds råde
utfärdade och behörigen contrasignerade; altså finna Deras
Excellencer nödigt at härhos bifoga sine tanckar: at hvad
1:°) Feldtmarskalekarne angår Hrr Riksens Råd sig vidlyftigt
derom utlåtit och voterat den 25 och 26 Febr. sidstledne och
för de då dervid anförde skiähl eij kunnat dertil styrcka med
mindre Riksens Ständer sielfva det åstunda och begiära, vid
livi leken mening Deras Excellencer ännu förblifva; 2:o) at
angående General-Lieutenantstiensten, hvarmed H. Maij:t vill
benåda Landtmarskalcken Gref Lewenhaupt, Hrr Riksens Råd
den 5 Dec. sig så utlåtit som det hosgående Extractum Protocolli
förmäler; och at 3:o) General-Majors caracterer angående
för någre Öfverstar af dem, som hafva högsalig K.
Maij:ts Konung Carl den XII:s fullmackter, Riksens Råd hålla
före at dermed aldeles kommer at förhållas efter Regeringsformen
och 1723 åhrs Caracters-Förordning. R. o. A. erkiände
med fägnad och aldra underdånigste vördnad vår aldra
mildaste Konungs oskattbara nåd och kiärlek emot des trogne
undersåtare, hvaraf H. K. Maij:t medelst en så nådig och
rättvis förklaring om des oföränderliga ömhet för lagens bibe
-
Militära utnämningar.
429
hållande velat å nyo gifva dem et så öfvertygande och dyrbart
prof. Hvarföre ock R. o. A. höllö före deras undersåteliga
plickt och trohet fordra at hos K. Maij:t aflägga en underdånig
tacksäijelse för den aldrig tilfyllest bepriseliga ömhet
H. K. Maij:t har täckts visa om lagens stricte efterkommande,
och alt derföre II. K. Maij:ts nådiga välbehag i underdånighet
hemställa at för denna gången förordna tvänne Feldtmarskalckar,
i följe af Regeringsformens 40 §, i sittjande Råd, då
tvifvelsutan Hrr Generalerne Hamilton och Silfverhielm i anseende
til deras långvarige trogne tienster och meriter lära
komma i nådig consideration. Hvarjemte R. o. A. lefva i
den undersåteliga tilförsickt at H. K. Maij:t, hvad GeneralMajorers
utnämnande beträffar, derom enligit Regeringsformen
och Förordningen om caracterers hämmande i nåder lärer förordna,
såsom ock efter des höga Kongl, nåd och rättvisa vid
förefallande värckelige öpningar, likmätigt Regeringsformen,
hvar och en, som härtils emot förmodan torde vara förbigången,
efter des anciennetet, förtienst och skickelighet i nåder befordra.
Och som R. o. A. eij underlåta bordt at af desse nitoch
vördnadsfulle tanckar lämna de öfrige respective Stånden
vänlig del, så förmodar ock R. o. A. at respective Stånden
samteligen derutinnan lärer sammanstämma at igenom en
gemensam föreställning deras underdåniga erkänslan och undersåteliga
tilförsickt härutinnan H. K. Maij:t underdånigst föredraga.
Actum ut supra.
Uplästes Secreta Deputationens Betänckande öfver et af
Öfverste-Lieutenanten Gref David Frölich ingifvit Memorial
angående det Öfverste-Lieutenanterne Modée och Leijonberg
uti en General-Krigs-rätt framför honom påstådt företrädet,
ehuru des fullmackt på värckelig Öfverste-Lieutenants beställning
skall vara daterad den 30 Jan. 1719 och deras fullmackter
på Öfverst-Lieutenants caractere den 12 Junii 1722,
hvilcket måhl Öfverste-Lieutenanten K. Maij:t i underdånighet
skall föredragit, hvarpå som H. K. Maij:t den 29 Jan. sidstledne
i nåder resolverat at välbemelte Öfverste-Lieutenanter,
hvilcka den 12 Junii 1722 undfådt Öfverst-Lieutenants fullmackter,
hvaruti heder och rang ifrån den 29 Jan. 1719 dem
tillägges, böra ock niuta demsamma framför honom tilgodo,
hvars fullmackt är senare daterad, så underställer ÖfversteLieutenanten
Riksens Ständers godtfinnande huruvida H. K.
430 Dec. 11. Militära utnämningar.
Maij:ts fullmackter kunna sträcka sig utom des höga regeringstid
och tillägga enom rang och heder framför den som innan
des höga anträde til regeringen genom Kongl, fullmackt varit
ägare af större rang, samt huruvida Hr Öfverste-Lieutenanten,
som på intet sätt skall förvärckat K. Maij:ts nåd, bör deposideras
utur den förmohn, som Hennes K. Maij:t genom dess
nådigste fullmackt behagat honom tillägga. Secreta Deputationen
yttrar sig häröfver, at aldenstund H. K. Maijrts den
29 sidstledne Jan. meddelte Resolution, hvarigenom ÖfversteLieutenanterne
Modée och Leijonberg blifvit heder och rang
tillagd framför Gref Frölich, endast grundar sig på deras erhåldne
fullmackter, hvaruti den meningen influtit at de skulle
niuta Öfverst-Lieutenants rang til godo ifrån den 29 Jan.
1719, hvilka fullmackter emot det som i Protocollet af den
2 Junii 1722 resolverat är, expedierade blifvit, fördenskull
och vid så fatta omständigheter hemställer Deputationen til
Riksens Ständers bepröfvande huruvida Öfverst-Lieutenanten
Gref Frölich, hvars fullmackt på värckelig Öfverst-Lieutenants
beställning är daterad den 30 Jan. 1719, bör framför Modée
och Leijonberg niuta företrädet.
Hr Lindenstedt: Här äro tvänne omständigheter för
.. O
Gref Frölich, först at Hrr Öfverst-Lieutenanternes Modées
och Leijonbergs fullmackter eij äro enlige Protocollet och
altså eij kuuna prejudicera någon, och sedan at fullmackterne
af den 2 Junii 1722, oförgripeligast at tala, eij lära längre
kunna sträcka sig än til K. Maij:ts regimentstid.
Hr Wulfwenstierna: Horn hade General-Lieutenants
fullmackt för Gyllenkrok, men när denne senare kom hem
utur fångenskapen fick han förträdet ty han var äldre GeneralMajor.
Men som R. o. A. eij äro underrättade om desse
Hrr Öfverst-Lieutenanters ancienneté sinsemellan så hemställer
jag om icke denna saken kunde gå up til K. Maij:t
och Rådet at efter befundne omständigheter låta hvar och en
åtniuta hvad honom tilkommer.
Hr Landtm, frågade om detta skall hemställas til K.
Maij:ts nådiga afgiörande utan at K. Maij:ts gifne Resolution
skall ligga i vägen?
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall,
och skrefs altså på Secreta Deputationens Betänckande
följande Resolution:
General-tull-arrendet.
431
Resolution: R. o. A. stadnade uti det slut at detta til
K. Maij:ts nådiga afgiörande kan hemställas, utan at K.
Maij:ts förra Resolution må ligga i vägen.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 7
Dec., hvarutinnan anföres at Ståndet låtit sig föreläsa the
förklaringar och anmärkningar, som Cammar- och CommerceCollegierne
tillika med Stats-Contoiret ingifvit öfver TullDeputationens
Betänckande angående General-Tullarrendet, samt
derutur inhämtat hvad til försvar och bibehållande af det i
åhr slutne General-Tullarrende-Contractet blifvit anfördt, som
ock huruledes Collegiernes ledamöter sökt rättfärdiga sitt förfarande
med tullarnes arrende medelst åtskillige svåre utlåtelser
och beskyllningar emot de trenne Ståndens deputerade
ledamöter uti Tull-Deputationen, öfver hvilcka de jemväl påstådt
correction; vidare hade Ståndet låtit sig föredraga
Borgareståndets Deputerades härvid giorde påminnelser, huru
Collegierne obehörigen Deputationens Betänckande taxerat och
angripit; sedan Högh R. o. A:ns häröfver fattade och medelst
Extract utur Protocollet communicerade beslut, hvarmedelst
R. o. A. förklarat förbemelte General-Tullarrende-Contract
til den deri utsatte tiden utan ringaste ändring böra blifva
ståndande. Men som Borgareståndet den 18 nästledne Nov.
angående oftabemelte Arrende-Contract sig utlåtit at ArrendeSocieteten
med de uti Tull-Deputationens Betänckande anförde
vilckor, de stipulerade 4 åhren dervid måge förblifva,
doch at de för alla tullinkomster och deras disposition giöra
K. Maij:t och Riksens Ständer ricktig redo och räkning; så
förblifver ock Ståndet ännu vid samma beslut, emedan det
uti Sverige är ovanligit at lämna så ansenlige cronones ingälder
under privatorum ovilkorliga disposition utan redogiörande;
och erkänner Ståndet Arrende-Societeten ännu härtil
skyldig, hafvandes hvarcken uti Collegiernes förklaring eller
Societetens bifogade skrift funnit något, som denna vigtiga
frågan enkannerligen rörer, mindre kan gifva anledning den
at afstå, som eij eller af R. o. Arns Extractum Protocolli af
den 21 Nov. skall finnas, at Borgareståndets häröfver den 18
Nov. fattade och samma dag meddelte beslut vid saksens
förehafvande blifvit R. o. A. föreläsit, så at denne qusestion
uti behörigt öfvervägande har kunnat komma, hvilcket Borgareståndet
begärer at hos de öfrige Stånden skie må. Finnandes
Ståndet sig föranlåtit at nu tillägga det förbehåld at
432
Dec. 11. General-tull-arrendet.
Arrende-Societeten på sådant sätt, sorn liärtils skiedt med
Tullbetienternes förflyttjande och afsättjande utan öfvertygad
förbrytelse och föregången ransakning och dom, enligit K.
Maij:ts försäkring och Regeringsformen icke må förfara. Beträffande
den af K. Collegierne moverade biquaestionen, huruvida
deras ledamöter vid de tvänne senare arrendernes uprättande
upricktigt förfarit efter sin åliggande plickt och ägande
kundskap om tullinkomsternes belopp och K. Maij:ts och
cronans bästa efter yttersta förstånd iackttagit och bevakat;
så emedan Tull-Deputationen slikt til tidsens vinnande icke
fullkommeligen examinerat eller sig deröfver definitive utlåtit,
Borgareståndet eij eller för tidsens knapphet kunnat Collegiernes
vidlyftige förklaring så noga skiärskåda til at sig öfver
deras förhållande härvid fullkomligen kunna utlåta, eij eller
desse vidlyftige acter med Collegiernes åberopade Protocoll
collationera, til at eij vara Riksens Ständer uti Riksdagens
slut hinderlige; ty acktar Ståndet tienligast at med denna
qusestion anstår til nästa Riksdag, då man härutinnan bättre
lärer kunna finna sig och då tillika undersöka om Rigiska
fordringen, Räntemästaren Lagersparres balance och flere
under Collegiernes vård och upsickt hörande saker. Emedlertid
åstundar Borgareståndet de öfrige Ståndens utlåtelser om
behörigheten at lämna Collegiers ledamöter eller andra ämbetsmän
part af Deputationers Betänckande, til at dem censurera
och med skympfelige ord och tilvitelser angripa Riksens
Ständers ledamöter, när de efter Fundamentallagen uptäcka
hvad dem tyckes vara af de förnämare rikets embetsmän til
cronones otienst och förlust handlat, och huru anses bör
Collegiernes sielftagne myndighet at med förackt bemöta
Riksens Ständers ledamöter, hvaraf vid detta tilfället Collegierne
aflagt et eftertänckeligit prof, och dermed gifvit Riksens
Ständer påminnelse at eftersinna hura besvärligit och skadeligit
för undersåtarne et gammalt Tullarrende blifva kan, då
det rätt lärer känna sin egen styrcka och har frihet i arrendet
at antaga hvem Societeten hälst vill och tienlige acktar des
förmohner och vinning at befordra och des styrcka och bestånd
at bibehålla och understödja, och om icke derigenom
samt en fri lämnad disposition öfver rikets förnämsta inkomster
til många tunnor guld utan redogiörande, högsta mackt
och myndigheten samt Riksens Ständers rätt och frihet i
äfventyr kan förfalla.
General-tull-arrendet.
433
Som Borgareståndet uti detta Extractum Protocolli beropar
sig på et annat Ståndets Extractum Protocolli af den
18 Nov.; altså blef bemelte Extractum Protocolli uphämtat
och för R. o. A. upläst.
Det begyntes häruppå at discoureras öfver det först upläste
Extractum Protocolli af den 7 Dec., och sade
Frih. Strömfelt: Jag hemställer til Högh R. o. Arns
egit mogna bepröfvande huruvida Högh R. o. A. kan finna
anständigt at låta et sådant Extractum Protocolli som detta
är blifva en pars actorum här vid Riddarhuset, emedan uti
denna skrift Högl. R. o. A. öfver deras rättvisa och efter
förutgången noga öfverläggning på goda och fasta skiähl grundade
utlåtelse angående General-Tullarrende-saken fådt en
uppenbar dementi, och riksens Collegier, hvilcke R. o. A.
efter et granlaga bepröfvande funnit icke allenast oskyldige,
utan ock för deras vid arrende-contracternes slutande beviste
tro och vaksamhet heder och beröm värde, så hårdt
angripas at de til nästa Riksdag ställas sub reatu och med
undersökningar hotas. Det voro ingen svårighet at handgripeligen
visa at Borgareståndet til det förra häfver als ingen
grund och at det senare är et svårt och ovanligit förfarande,
i det Collegierne ställas sub reatu och doch tilstås af Bor
gareståndet
i detta Extracto Protocolli at hvarcken TullDeputationen
fullkommeligen examinerat saken icke eller Borgareståndet
gifvit sig tid Collegiernes förklaring så noga at
skiärskåda och acterne med Collegiernes Protocoll collationera;
men sådant tillåter nu eij tiden, eij eller är det nödigt emedan
hvar och en utaf det Protocoll, som holts hos R. o. A. då
Tullarrende-saken var före, utaf sielfve actis och äfven utaf
det nu upläste Borgareståndets Extractum Protocolli härom
fullkomligen kan blifva öfvertygad. Doch som detta Borgareståndets
Extractum Protocolli ännu innehåller flere momenta,
hvilcke icke kunna eller böra lämnas obesvarade, altså anhåller
hos Högl. R. o. A. å Collegiernes vägnar jag aldraödmiukast
at, i fall detsamma kommo at blifva qvar ibland
Riddarhus-Acterne, Collegierne loco Protocolli måge få lof at
inlägga hvad de til sin oskulds visande och sin heders rättmätiga
försvar härvid kunna hafva at andraga.
En stor del af R. o. A. betygade et stort missnöije öfver
den i detta Extractum Protocolli brukade och Stånden emellan
härtils ovanlige skrifarten samt de utan skiähl och grund R. o. A.
Adelns Protokoll, 1734. II. 28
434 Dec. 11. Tull-Deputationens Betänkande.
giorde tilvitelser, som skulle rätta quaestionen hos R. o. A.
eij varit uptagen, Borgareståndets utlåtelse af den 18 Nov.
icke attenderad och Collegierne på obehörigt sätt af TullDeputationens
Betänckande del lämnad blifvit, hvilcke beskyllningar
voro i sig sielf så myckit orimmeligare och osmakeligare
som hvad det första beträffar hela conclusionen af TullDeputationens
Betänckande derpå utgick, at åtskillige uti Contractet
betingade vilckor skulle ändras sorn och någre nye
tilläggas, hvilket intetdera skie kunde utan Contractets rubbande,
i följe hvaraf det ju nödvändigt måste blifva första
och hufvudqusestionen om contractet skulle äga bestånd eller
eij, eller rättare at säija om allmän tro och lofven skulle bibehållas
eller icke. Och hvad det andra anbelangar at Borgarestådets
utlåtelse af den 18 Nov. hos R. o. A. icke skall blifvit
attenderad, så aldenstund derutinnan Tull-Deputationens Betänckande
simpliciter bifalles, Tullarrende-Societetens Fullmäcktige
at sig förklara om de vilja blifva vid arrendet med
de af Deputationen föreskrefne ändringar och vilkor, en termin
af 8 dagar förelägges, samt tvärt emot Contractets innehåld
redo och räknings-giörandet för de inflytande tullmedel, såsom
rätta hufvud-qusestionen Riksens Ständer hemställes, och således
uti bemelte Extractum Protocolli inge skiähl eller omständigheter
finnas anförde, hvilcka uti Tull-Deputationens
Betänckande icke voro andragne och R. o. A. redan bekandte;
så hade berörde Extractum Protocolli af den 18 Nov., i fall
det och R. o. A. blifvit föredragit så mycket mindre kunnat
gifva anledning til något annat utslag i saken än det som
samma dag utföll, som skiählen til Bårgareståndets påstående
myckit talrikare och tydeligare uti Betänckandet än uti oftabemelte
Protocolls Extract finnas anförde. I öfrigt om Borgareståndet
hade hållit detta Extractum Protocolli vid sakens
företagande så nödigt, så hade de igenom en liten Deputation
kunnat låta detsamma hos R. o. A. ingifva, som Stånden
emellan altid vanligit är, hafvandes bemelte Stånd uti saker
af långt mindre vigt vid denne Riksdagen eij vist sig härmed
så sparsamt, som det icke eller brukeligit är, utan när besynnerliga
omständigheter det fordra, Ståndens utlåtelse]-, som
inge nye skiähl eller omständigheter innehålla utan allenast
simpelt bifalla en Deputations Betänckande, in pleno at föredraga,
utan lämnas desamma til Expeditions-Deputationen at
sig derefter rätta.
Tull-Deputationens Betänkande.
435
Beträffande det tredje, at Borgareståndet åstundan de öfrige
Ståndens utlåtelser om behörigheten at lämna Collegiers
ledamöter eller andre part af Deputationers Betänckande til
at dem censurera och med skympfeliga ord angripa Riksens
Ständers ledamöter, så voro den härunder förborgade tilvitelsen
så mycket mera sällsam och oskiählig som härmedelst icke
allenast R. o. A. en ganska oanständig afsicht vid den Collegierne
til sin oskulds försvar rättvisligen skiedde tilstädjelsen
at få igenomläsa Tull-Deputationens med så många svåre beskyllningar
upfylte Betänckande, helt oförtient tillägges, utau
ock Borgareståndet sielf i anledning af R. o. A:ns härom afgångne
Extractum Protocolli af den 4 Nov. samt Collegiernes
dervid bifogade Memorial genom autentique påskrift på samma
Memorial af den 8 i samma månad, beviljat riksens Collegier
med sine påminnelser och föreställningar at inkomma; varandes
R. o. A. alt för ädelmodige at vilja gifva samma utlåtelse den
nedriga uttydningen som skulle dymedelst Borgareståndet velat
efterlåta Collegierne at giöra påminnelser och föreställningar
angående cronans rätt och deras oskuld, utan at Collegierne
skulle få del af Tull-Deputationens Betänckande, emot hvilcket
de sig hade at försvara.
Ofver alt detta, så väl som de emot R. o. A. samt riksens
Collegier i bemelte Extracto Protocolli brukade otienlige ordasätt,
discourerades med mycken häftighet af R. o. A. så at
en stor del påstodo at bemelte Extractum Protocolli aldrig
bör komma ibland R. o. A:ns acter, utan med en alfvarsam
föreställning skickas Borgareståndet tilbaka.
Häremot förestältes af åtskillige andre af R. o. A. at ehuruväl
uti bemelte Extractum Protocolli såväl R. o. A. som riksens
Collegier på et eftertänckeligit sätt voro rörde serdeles igenom
den myckit otienlige skrifarten, som derutinnan brukad blifvit;
doch som vid Riksdagens nu så när för handen varande slut
och jemväl för andra omständigheter skuld, det kunde hafva
sine betänckeligheter med sig om R. o. A. härvid skulle giöra
så alfvarsamma steg, som man kunde hafva både orsak och fog
til, så voro det både med försichtigheten och R. o. A:ns ädelmodighet
enligare at först försöka den lindrigaste vägen, serdeles
som hvad den brukade skrifarten beträffar, uppå hvilcken
en del af Högh R. o. A. sig så myckit stödt, densamma hela
Ståndet så myckit mindre kan tilskrifvas som man vet at nu
en tid bortåt, til at så myckit förr vinna et önskeligit slut
Dec. 12. Löjtn. Gripenmarks memorial.
på Riksdagen, i Ståndens plenis blifvit arbetat och Secrete
Utskottet tillika varit tilsammans, hvarigenom lätteligen hända
kunnat at bemelte Extractum Protocolii i Borgareståndets pleno
kan hafva blifvit både resolverat och justerat på en tid då en
stor del af Ståndets ansenligaste ledamöter varit i Secrete
Utskottet, om hvilckas både försichtighet och kundskap af
hvad Ständer emellan anständigt är, man bör hysa den goda
tanckan at de til et slikt Extractum Protocolii eij skulle samtyckt
om de varit tilstädes. Fördenskull voro bäst til des
man saken närmare fingo öfverlägga at anmoda Hr Landtm,
det ville Hr Landtm, med de andre Ståndens Talemän i förtrolighet
och vänlighet om detta ärendet tala, samt tilse örn
icke Borgareståndets Taleman kan förmås at i sitt Stånd på
godt maner bringa saken derhän at oftabemelte Extractum
Protocolii tages tilbaka.
Uppå Frih. von Ungerns giorde fråga, emedan Hr Landtm,
var nu nedre i Secrete Utskottet,
gofvo R. o. A. härtil sitt samtycke.
Frih. Stiernstedt påminte at den nya Rusthålds-Förordningen
eij må företagas när Secrete Utskottet är tilsammans,
emedan alle R. o. Arns ledamöter vid en så angelägen
sak böra vara tilstädes.
R. o. A. skildes åt.
Den 12 December.
Hr Landtm, var nedre i Secrete Utskottet och förde Frih.
Ungern direktionen hos R. o. A.
Föredrogs Lieutenanten Gripenmarks Memorial, derutinnan
han på sin moders Fru Helena Gripenmarks vägnar anhåller
om befallning til Hrr Fullmäcktige af Riksens Ständers Contoir
at nu vid anmälan betala en efter des son, fordom Lieutenanten
vid Kongl. Gardet i fäldt sahlige Nils Gripenmark,
henne tilfallen och nyligen utur K. Cammar-Collegio utbekommen
lönings-liquidation för åhren 1707 och 1708, sig bestigande
til 486 dal. 26 öre smt, henne på sin höga ålder och
uti sitt beträngde enckestånd til någon hielp och understöd.
R. o. A. gofvo til thenna ansökning sitt bifall.
Uplästes Auscultanternes Gabriel Gråstens oell A. G. von
Schantzes insinuerade Memorial, hvarutinnan de berätta sig
Gråstens, Sohantz’s och Didrons memorial. 437
vid Riksdagens början hos Riksens Ständer hafva andragit
den olycka dem vid 1731 åhrs Riksdag i så måtto öfvergådt,
at de efter 1719 åhrs Regeringsforms 28 § dem såsom Auscultanter
uti K. Cammar-Revisionen tillagde löner blifvit indragne
och af staten uteslutne; och som Riksens Ständer i
anseende til de af dem anförde bevekande skiähl och omständigheter
nu funnit skiähligit at de vid berörde löner framdeles
och til des de til någre andra beställningar kunna befordras,
måge bibehållas, men angående den begiärte refusionen
för de sedan sidsta Riksdag innehållne löner eij något utslag
fallit, altså och emedan under de trenne åhren lönen varit
dem ifråntagen de eij allenast lika fullt uti K. CammarCollegio
vid de dem anbefalte trägne sysslor upvacktat utan
ock medelst den vid 1727 åhrs Riksdag förordnade flyttningen
ifrån Cammar-Revisionen til Cammar-Collegium måst gå i
mistning af den befordran dem såsom gamla betiente i K.
Cammar-Revisionen bordt tilkomma, ty anhålla de jemväl at
de sedan sidsta Riksdag för dem innehåldne men genom trägit
arbete dyrt förtiente löner, som för dem bägge tilsammans
skola allenast til 1,200 dal. smt sig bestiga, måge til någon
hielp och understöd dem anordnas.
I anseende til de andragne skiähl bifölls jemväl thenna
ansökningen af R. o. A.
Frih. Ungern anmälte at uppå Hr Ofverste Didrons Memorial
samt R. o. Arns härom den 31 Julii utfärdade Extractum
Protocolii, angående Krigs-befehlets löningsfordringar
och at de som stå på n:o 8 framför n:o 7 måtte blifva betalte,
intet utslag kan blifva emedan tvänne Stånd nemligen
R. o. A. samt Bondeståndet bifallit Memorialet men Prästeoch
Borgarestånden remitterat detta ärendet til Secrete Utskottet.
I anseende härtil och på det denna saken eij måtte lämnas
aldeles indecis, conformerade sig R. o. A. med Präste- och
Borgarestånden, hvilcken Resolution skrefs på documentet, som
af Riddarhus-Fiscalen straxt blef nedburit uti Secrete Utskottet.
Uplästes Protocolls-Deputationens Betänckande beträffande
de besvär arrén datoren af crono-pappersbruket Hans Drösker
uti Skåne, Christianstads lahn och Södre Asbo härad, anfördt
öfver det Commerce-Collegium genom Resolution af den 12
Martii innevarande åhr tillåtit Crono-Ländsman Hans Carlsson
438 Dec. 12. Pappersbruket Klippan. Lindes bergslag.
uti Blekingen och Lister härad upsättja en pappersqvarn och
lämnat honom vissa härader til lumpesainling, som skall vara
crono-pappersbruket Klippan och des Privilegier til mehn,
såsom ock Indelnings-värcket til skada, hafvandes Deputationen,
efter skiedd communication såväl med K. CommerceCollegium
som med chefen af Norra Skånska Cavallerie-Regementet
Hr Baron och General-Majoren Dyring, hvars anförtrodde
regemente i indelning häfver arrende-summan af cronobruket
Klippan, funnit sig föranlåten at eij allenast i anseende
til Dröskers välfångne klara och tydelige Privilegier utan ock
til förekommande af Indelnings-värckets rubbning, styrcka
Riksens Ständer at beskydda bemelte pappersmakare Hans
Drösker vid sine välförvärfvade Privilegier, så at ingen, eho
han vara må, får utom sine egne gods uti Skåne hopsamla
eller hopsamla låta och förhandla lumpor, utan crono-pappersbruket
Klippan, på det bemelte cronobruk må kunna bestå
och drifvas sorn sig bör, och ingen minskning uti arrendet nu
eller framdeles befrucktas.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Gammar-Oeconomie- och Comrnerce-Deputationens
Betånckande om en viss tiondesättning uti Lindes Bergslag
och sochn, hvilcken Hr Baron och Landshöfdingen Wrangel
åhl- 1732 derstädes låtit förrätta och K. Cammar-Collegium
til Riksens Ständers vidare ompröfvande och approbation hemställt;
styrckandes Deputationen Riksens Ständer denne tiondesättning
så myckit mera at fastställa som cronan dymedelst
å ena sidan värckeligen vinner och å andra sidan vederbörande
landtman, som densamma värckeligen angår, finna derigenom
en märkelig fördel.
R. o. A. biföllo likaledes detta Betänckande.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Prutocolli af den
26 Julli sidstledne. angående det ärendet uti K. Maij:ts nådigste
Secreta Proposition, som angår Ofverstinnan Fru Anna
Woinarowski von Mierowitz å des mans Öfversten Woinarowskis
vägnar hos Sveriges rikes crono hafde ansenliga fordringar,
til följe af högstsal. H. K. Maij:ts Konung Carl den
XII:s förskrifning, daterad Timurtasch den 18 Dec. 1713,
hvilcken, sedan den förkommit, högbemelte Konung den 28
Febr. 1718 åter renoverat, innehållandes et capital af 57,800
ducater specie, 45,000 riksdal. Alberts och 20,000 riksdal, courant
i nya Pommerska drittlar, hvarvid sedan på Riksens
Ofverstinnan Woinarowskis fordran. 439
Ständers underdåniga anhållan vid 1731 åhrs Riksdag at med
berörde Fru Öfverstinna eller des fullmäcktige et vist slut til
K. Maij:ts och rikets bästa fördel träffas måtte, K. Maij:t i
nåder behagat til detta ärendets bedrifvande constituera vissa
Deputerade, som med Fru Öfverstinnans fullmäcktige, Majoren
Eneberg och Connnissarien König, trädt i närmare underhandling,
och hafva bemelte Deputerade efter åtskillige giorde frucktlöse
anbod omsider på det sättet med berörde fullmäcktige
öfverenskommit at utom Tynnelsiö gård och gods Fru Öfverstinnan
blifvit lämnade förre Räntemästaren Lagersparres
nu Daniel Svenssons fasta och lösa egendom, som K. Maij:t
och cronan tilfallit, jemte 50,000 dal. smt contant, hvarmedelst
hela fordran både til capital och interessen försvunnit och
liögstbemelte obligation blifvit återstäld, hafvandes K. Cammar-Collegium
häröfver låtit uprätta et formelt contract, hvilcket
H. K. Maij:t i Rådet allernådigst gillat och stadfäst.
Secrete Utskottet erkänner härhos i all underdånighet
den serdeles nåd och omvårdnad som K. Maij:t i detta måhl
til rikets bästa velat betyga, icke tviflandes med mindre Riksens
Ständer til bemelte med Fru Ofverstinnan slutne afhandling
lära lämna sitt bifall, doch med den enda underdåniga
tilläggningen at H. K. Maij:t täcktes än ytterligare genom
vederbörande låta derå hafva en örn och vårdande upsicht
det denne Fru Ofverstinnan Woinarowska tilerkjände fasta
egendomen så må nu och i framtiden förvaltad blifva, at densamma,
enligit Öfversten Woinarowskis egen giorde disposition,
må framdeles komma deras barn och arfvingar oförryckt til
godo, dem han så högeligen uti svenska rikets vård och omsorg
reconnnenderat och inneslutit.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets härutinnan yttrade
tanckar.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
7 i denna månad, hvarmedelst Secrete Utskottet berättar sig
hafva funnit skiähligit at i anseende til Protocolls-Secreteraren
Stenhagens i K. Cancelliet redan i 24 åhrs tid med besynnerlig
flit och arbetsamhet giorde tienster, så vid in- som
utrikes högst angelägne ärender, tillägga honom full ProtocollsSecreterare-lön,
så at han på extra ordinarie stat varder hädanefter
upförd til differencens åtniutande emellan Protonotarieoch
Protocolls-Secreterare-lönen, til dess någon ordinarie Proto
-
440
Dec. 12. Landshjelpen.
colls-Secreterare-lön kan blifva ledig, då de 450 dal. smts tilökning
kommer at indragas.
R. o. A. gofvo härtil sit bifall.
Uplästes then af K. Commerce-Collegio uprättade och utur
Secrete Utskottet upsände Förteckningen på de vahror, för
hvilcka Landshielpen hädanefter kommer at erläggas, nemligen
10 procent för alla de öfrige, men 7 procent för alla ofärgade
och hvita vahror ifrån Ostersiöiske orter och hambnar, til och
med Elbströmmen inclusive, men ifrån Engeland och alla öfrige
hambnar i Norr- och Wästersiön allenast fem procent.
Thenna förteckning bifölls af R. o. A. tillika med följande
uti brädden giorde anmärckningar, nemligen under Lit. G och
titeln fönsterglas, »at Franskt och Engelskt glas ännu blifver
helfritt, men de öfrige sorterne belägges allena med 5 procent.»
Under Lit. L. och titeln fint och medelfint Hållandskt
lärft, »at til nästa Riksdag therföre allenast betalas 5 procent.»
Under Lit. S. och titeln baster, »at de allenast betala 5
procent.»
Under Lit. U och titeln ofärgade rattiner, »at de allenast
betala 5 procent.»
Och som vid slutet af bemelte förteckning K. CommerceCollegium
giordt then påminnelsen at utom den i förteckningen
på kläden utsatte Landshielpen alla de gröfre kläden, som i
Tull-taxan under 1 riksdal. 12 sk. stå värderade, samt fyrlod,
kierssing och frijs etc., böra utom den förra dem derstädes
åsatte tullen ännu med 10 procent högre tull beläggas, ifrån
hvad ort de ankomma kunna, de kläden undantagne, som på
nederlag inkomma; hvilken förhögning i tullen R. o. A. såsom
et tienligit medel til våre manufacturers upkomst ansågo, allenast
behörig hand deröfver hålles, at manufacturisterue tilräckeligen
fournera landet med förbemelte vahror och eij oskiähligen stegra
priset; altså upsattes följande Resolution, hvilcken, sedan den
för R. o. A. var upläst, skrefs på documentet.
Resolution: R. o. A. funno bäst vara at denne af Collegio
föreslagne förhögningen af 10 procent pålägges; doch ifall
manufacturisterne oskiähligen skulle stegra priset eller eij tilräckeligen
fournera landet, at då denna förhögning i tullen afstadnar,
hvaröfver Commerce-Collegium bör hafva inseende.
Anmältes och emottogs på vanligit sätt en Deputation
från Borgareståndet. Rådman Grubb förde ordet och aflefvererade
Ståndets Extractum Protocolli af den 11 Dec., hvar
-
Införsels-f örbud.
441
utinnan, i anledning af Agenten Bachmanssons ifrån K. Maij:t
til Riksens Ständer remitterade supplique, Borgareståndet gifver
sitt bifall at bemelte Agent, hvad handelen på Portugall och
des ämbete beträlfar, må blifva hörd, men hemställer hvad
Consuladet beträlfar om icke dermed aldeles må förblifva vid
det som på denne Riksdag härom faststäldt blifvit uti Ståndets
Allmänna Besvär samt 7 § af then för Agenten åhr 1728 utfärdade
Instructionen, varandes all tilökning på bemelte Consulade
en tryckande last för den svenska handelen.
Sedan Frih. Ungern' svarat at R. o. A. häröfver sig
redan utlåtit, afträdde denne Deputation.
Uplästes en ifrån Secrete Utskottet upsänd Förteckning
på the vahror, som til införssel ifrån utrikes orter böra vara
förbudne, tillika med the in margine befintelige anmärckningar,
hvilcke anmärckningar Gref Carl Frölich berättade vara
giorde. af Borgareståndets Deputerade uti then Deputation,
hvilcken i Secrete Utskottet haft thesse saker under händer.
Anmärckningen under Lit. B titeln böcker, »at inbundne
böcker til införssel eij måge förbiudas, emedan åtskillige slags
böcker och deribland de bäste och raraste aldrig annorledes
än inbundne stå at fås,»
bifölls af R. o. A.
Men den vid tituln bomullslärfter och cattuner giorde anmärckning,
»som skulle de samma här i landet eij ännu tilräckeligen
kunna tilvärckas», antogs eij af R. o. A., varandes
R. o. A. af den tanckan at våre cattuns-tryckerier nogsamt
lära vara i stånd at fournera landet isynnerhet om de igenom
förbud på tryckt cattuns införande utifrån blifva upmuntrade
och understödde; och skrefs altså hos R. o. A. under förbemelte
anmärckning at »bomullslärfter och tryckte cattuner
böra blifva förbudne.»
Vid anmärckningen under Lit. I, titeln sågblader, stadnade
R. o. A. i det slut at desamme »böra blifva förbudne.»
Anmärckningen vid titeln jord och träfruchter, »at med
Pommerske och Vismarske äpplen förblifver efter Förordningen
af den 31 Aug. 1731», bifölls af R. o. A.
Under Lit. S och titeln såcker var den anmärckningen
giord, »at om det ännu skulle förbiudas, torde stå at befara
både brist och dyrhet derpå, utom hvilcket det och redan
voro högt nog graverat med tull och umgiälder.»
442
Dec. 12. Införsels-förbud.
Och som härvid påmintes at Cammar-Oeconomie-Deputationen
med et särskilt Betänckande inkommit angående förbud
emot såckers införssel,
altså uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betånckande angående förbud emot utrikes raffinerat
såckers samt siraps införssel såsom ock angående friska valnötter
och castanier samt lamberts-nötter, vinterpäron och
qvitten, hållandes Deputationen före at som K. CommerceCollegium
vid handen gifvit och Deputationen sielf befunnit
at de här i riket inrättade tvänne såckerbruk nogsamt äro i
stånd at förse landet med tilräckeligit behof af såcker och
sirop, vid hvilckets godhet och pris icke skall vara något at
påminna, med mera, det må fördenskull raffinerat såcker och
sirap blifva nu straxt til införssel utrikes ifrån förbudne, doch
at ingen oskiählig stegring i priset på samma vahra derigenom
må förorsakas, och at i den händelsen någon brist på< nödigt
såcker emot förmodan skulle existera, H. K. Maij:t då i nåder
måtte täckas detta förbudet limitera, sedan förut såväl Commerce-Collegium,
sorn andre vederbörande blifvit hörde, hörandes
i öfrigit de som något såcker eller sirop införskrifvit
innan förbudets kundgiörelse, och detsamma behörigen fulltyga
kunna, sådant hafva at tilgodo niuta.
Desutan hemställes til Riksens Ständer om icke såväl
efter K. Commerce-Collegii giorde erindring castanier och friske
samt i sitt yttersta skahl eller fnas liggande valnötter som
ock lamberts-nötter, vinterpäron och qvitten, hvilcka svårligen
här i riket lära kuuna planteras, måge ifrån det mot
främmande fruckts införande åhl' 1727 utfärdade förbudet blifva
undantagne.
Hvilcket Betänckande, ehuruväl Frih. Stahl dervid påminte
at tullens förhöjande voro et bättre medel än et platt
förbud, som vid vahrans stegring kommer at lindras, aldenstund
innan en sådan ändring kan åstadkommas det allmänna
genom oskiählig stegring redan myckit lidit, af R. o. A. til
alla delar bifölls; skrefs altså under förbemelte anmärkning
vid tituln såcker, at detta rättas efter Cammar-OeconomieDeputationens
Betänckande om såckers införsels-förbud.
Anmärkningen under Lit. T vid titeln tobak, »at utrikes
spunnen toback, cardus, rif- och bref-toback såsom redan
så högt belastad med tull och andre umgiälder, at den icke
Införsels-förbud. Biksdagens afslutande. 443
behöfver förbiudas», bifölls eij af R. o. A. utan skrefs under
densamma: »desse tobakssorter blifva förbudne.»
Så bifölls icke eller hos R. o. A. den under Lit. U vid
titeln ull och yllevahror giorde anmärckningen, »at Engelske
strumpor ifrån förbudet tyckas böra undantagas och ännu på
någon tid få införas», utan skrefs vid bemelte anmärckning
»at de böra blifva förbudne.»
Anmärckningen vid titeln ryskt valmar, »at detsamma
på finska sidan icke skall kunna förbiudas, emedan deräst
väre egne köpmän icke hade sådant ryskt vallmar at försälja
til Lapparne, så skulle desse, hvilcke denne vahran icke
kunna vara förutan, derefter fara in åt Ryssland, och således
vänjas härifrån och den handelen dragas ifrån de svenske
undersåtarne», bifölls af R. o. A.
I öfrigt bifölls förbemelte förteckning på de vahror, som
til införsel ifrån utrikes orter komma at blifva förbudne, och
skrefs på densamma, at R. o. A. bifallit denna förteckning
och om anmärkningarne resolverat ut in margine.
Desse begge förteckningar såväl angående procents-afgiften
til Landshielpen som förbudne vahror, afsäudes med R. o. A:ns
påskrift strax til Prästeståndet.
Hr Didron sade sig af Hr Landtm, uti Secrete Utskottet
vara ombeden hos R. o. A. at anmäla, at som Riksdagen
i morgon kommer at afblåsas och Riksens Hrr Råd
härom eij kommit at formellement blifva underrättade för den
bekanta orsaken skull, at då Riksens Ständer funno nödigt
hos K. Maij:t genom en Deputation i underdånighet anhålla
om prolongation med Riksdagens afblåsande tils i morgon,
H. K. Maijrt, som derom var underrättad igenom GeneralMajor
von Rosen och Frih. von Kochen, i nåder lät förklara
sit bifall bärtil, samt at Riksens Ständer med någon Deputation
härom sig icke behöfde besvära, hvilcket skiedde då K.
Maij:t icke var i sittjande Råd; i anseende hvartil Hr Landtm,
til R. o. Arns godtfinnande ville hafva hemstält om icke en
Deputation bestående af frenne af R. o. A. samt i proportion
af de andre Stånden kunde upgå i Rådet och på Ständernes
vägnar gifva Riksens Hrr Råd tillkänna at uppå Ständernes
begiäran samt K. Maij:ts dertil gifne nådige bifall Riksdagen
i morgon kommer at afblåsas.
R. o. A. gofvo bärtil sitt bifall,
444 Dec. 12. Gen.-major Dellingshausens enka. Banken.
och utnämdes Hr Gref Carl Bonde Gustafsson at anföra
denna Deputation.
Gref Douglas och de öfrige R. o. A:ns ledamöter, hvilcke
tillika med de öfrige Ståndens Deputerade enligit den i går
tagne Resolutionen hos H. K. Maijrt i underdånighet aflefvererat
förslaget til det lediga Råds-embetet, kommo nu ifrån
bemelte förrättning tilbaka, och berättade Gref Douglas det
H. K. Maijrt i nåder sig utlåtit at ännu i dag detta ärendet
i sittjande Råd vilja företaga.
Uplästes Fru Eva Gyllenhofs ifrån Halmstad den 16
Nov. sidstledne daterade Memorial, hvarutinnan andrages at
sedan hennes sal. man, fordom General-Majoren och Landshöfdingen
Hans von Dellingshausen genom döden aflidit, skall
hon under sitt 30-åhra änckestånd råkat i en stor medellöshet;
anhållandes fördenskull hos Riksens Ständer om en liten åhrlig
pension, hvaraf hon på sin|höga ålderdom må kunna subsistera.
R. o. A. remitterade denna ansökning til Secrete Utskottet,
som lärer tilse på hvad sätt denna torftige änckefru
kan blifva hulpen. Hvilcken Resolution, sedan den för R. o. A.
var upläst, skrefs på Memorialet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af detta
dato, hvarmedelst Riksens Ständer tilkännagifves at Secrete
Utskottet funnit medel och utvägar til Banquens öpnande at
giöra låhn såväl på fast egendom som jern, blifvandes och
Riksens Ständers Bancos-Fullmäcktige frihet lämnat at emot
interesse antaga penningar, enär Banquen sådane penningar
behöfver.
R. o. A. biföllo hvad Secrete Utskottet i så måtto föranstaltat.
Uplästes til justerande det Extractum Protocolli, som i
följe af R. o. Arns den 5 Dec. tagne slut blifvit upsatt, angående
femton tusende plåtar, som R. o. A. då funno billigt
at tillägga Hr Landtm, til ersättning för des svåre och vid
detta ämbetet oundvikelige hafde omkostnader.
Hr Lilljestierna stod vid detta tilfälle up och sade at
ehuruväl ingen här på Riddarhuset lärer vara, som icke äfvensom
han lärer hålla före at Hr Landtrams under detta sitt svåra
ämbete altid viste nit och ömhet för det allmänna bästa samt
använde oförtrutna möda en långt ansenligare erkänslan förtient;
doch som Hr Landtm, i dag sändt efter honom samt
Ersättning till Landtmarskalken.
445
någre flere af R. o. A:ns ledamöter och anmodat dem hos
Högl. R. o. A. på des vägnar at förklara, det Hr Landtm,
ingen högre grace skulle kunna vederfaras, än om R. o. A.
skulle vilja inskräncka desse 15,000 rdr. (!) til 10 eller 12,000;
altså hade han eij underlåta bordt denna Hr Landtmms så genereusa
begiäran hos R. o. A. at anmäla.
Men häremot ropades öfveralt Neij, och sades at det bör
förblifva vid de en gång faststälte 15,000 rdr.
Hr Lilljestierna: Jag förestälte mig detta och sade
Hr Landtm, detsamma; men som Hr Landtm, så enständigt
påstod at den af honom begiärte ändringen måtte tillåtas, så
anhåller jag efter des egen högeliga åstundan at Högl. R. o. A.
ville härutinnan vara honom villfarige.
Gref Piper, Frih. Coijett och Hr Wulfwenstiern a,
som äfven vid detta tilfället varit tilstädes, lade ännu härtil
at Hr Landtm, härvid förklarat det medlens knapphet, hvilken
vid Stats-värckets slutande sig vist, föranlåtit honom at aldeles
undanbidja sig bemelte 3,000 rdr., såsom hvarmed åtskilige
nödträngde kunde hjelpas.
Detta understöddes äfvenväl af Frih. von Rosen med
anhållan at R. o. A. eij annorlunda ville anse detta än som
en ömhet af Hr Landtm, och altså til denna des åstundan
samtycka.
R. o. A. gofvo härtil sit bifall, och faststäldte tillika at
när Hr Landtm, kommer up, hos honom på R. o. Arns vägnar
för en sådan vijst generosité en compliment aflägges, hvarom
Frih. von Ungern anmodades, och approberades i öfrigit förbemelte
Extractum Protocolli allenast at i stället för femton
tusend nu infördes tolftusen plåtar, lydandes detsamma som
följer:
Extract utur Protocollet sorn holts hos R. o. A. den 5
Dec. 1734.
S. D. Förde sig R. o. A. med fägnad och erkänslan til
sinnes den patriotiska nit och oförtrutna möda samt öma och
ifrån alla enskylta afsickter söndrade omsorg för det allmänna
bästa som nuvarande Landtm. Hr General-Majoren Gref Carl
Emile Lewenhaupt under varande Riksdag vid et så vigtigt
och besvärligit ämbete, til K. Maij:ts nådiga välbehag och
samtelige Ständernes besynnerliga nöije och nytta berömmeligen
ådagalagt; hvarjemte R. o. A. pröfvade billigt at til ersättning
för de svåre och vid detta ansenliga ämbetet ound
-
446 Dec. 12. Öfverste Bousquet. Husby kronoqvarn.
vikelige omkostnader tillägga Hr Landtm, tolf tusend plåtar.
Hvilcket med de öfrige respective Stånden välment communiceras.
Actum ut supra.
Föredrogs Secrete Utskottets Extr actum Protocolli af detta
dato angående Öfversten Bousquets ansökning at som Hr Öfversten
Silva blifva förhulpen till full Öfverstelön och han
är äldre Öfverste än Öfversten Silva, samt genom sine månge
trogne tienster giordt sig af riket väl förtient; ty skulle Secrete
Utskottet gierna önska om jemväl någon tilgång til full
lön för Öfversten Bousquet må kunna finnas, hvilcket doch
samtelige Riksens Ständers välbehag hemställes.
Detta Extractum Protocolli bifölls af R. o. A.
Hr Stats-Secreteraren Cederström anmältes at ifrån
K. Maij:t vara nedsänd och emottogs på vanligit sätt, och
då Hr Stats-Secreteraren inkom sade han sig uti sittjande
Råd hafva undfådt K. Maij:ts nådiga befallning at anmäla
K. Maij:ts nådiga hälsning och gifva R. o. A. tilkänna det
K. Maij:t i nåder utnämdt Prasidenten uti K. Maij:ts och
Riksens Ammiralitets-Collegio Frih. Taube til det lediga Rådsembetet
och at K. Maij:t tillika benådat välbemälte Hr RiksRåd
med grefligit stånd.
Frih. Ungern anmodade på R. o. Arns vägnar Hr StatsSecreteraren
at jemte anmälan af R. o. Arns underdåniga
vördnad i underdånighet tacka K. Maij:t för nådig lemnad
del af detta vahl, öfver hvilcket R. o. A. sig fägnade.
Hr Stats-Secreteraren Cederström afträdde.
Uplästes Riksens Ständers Protocolls-Deputations Berättelse
och Betänckande angående Öfver-Jägmästaren Anders
Schönbergs deröfver ingifne klagomål, at Husby cronoqvarn
blifvit des Fru moder framlidna Friherrinnan Catharina Stiernhöök
frånerkiänd, utan at hvarcken son eller des arfvingar den
derföre ålagde skatte-köpeskillingen återbekommit, hafvandes
Deputationen häröfver infordrat K. Cammar-Collegii samt StatsContoirets
utlåtelser, men vid sakens sluteliga afgiörande stadnat
uti skiljacktige meningar om likmätigt Riksens Ständers utfärdade
Instruction Deputationen kunde sig dermed befatta
innan Friherrinnan Stiernliöks arfvingar sig i underdånighet
hos H. K. Maijrt anmält 0111 den utlagde skatteköpeskillingens
återfående i godt och redbart mynt. Och som en del af ledamöterne
i förmogo af de anförde orsaker fallit på de tanckar
at Deputationen bordt förberörde ärende behörigen skiärskåda,
Husby kronoqvarn. Frih:an Stjernhööks arfvingar. 447
altså och efter afgifven berättelse om ärendets sammanhang,
hafva bemelte ledamöter styrckt Riksens Ständer at i underdånighet
anmoda H. K. Maijrt at anbefalla Camtnar-Collegium:
lro) At utan vidare tidsens utdrägt låta Friherrinnan
Stiernhöks sterbhus undfå sin behöriga betalning för Husbyborgs
cronoqvarns skatte-köpeskilliug, hvilcken betalning i anseende
til de omförmälte skiähl och omständigheter förmodas
böra skie uti godt och nu gångbart mynt; 2:o) at tilhålla
Leijoncronska sterbhuset at inlösa skatterättigheten af denna
qvarn och 3:o) at Cammar-Collegium hädanefter skall låta
sig angelägit vara det K. Maijrts och Ständernes förordningar,
hvilckas värckställighet på Cammar-Collegii försorg kan ankomma,
måge til sin behöriga värckställning promt befordrade
blifva, på det ingen må få skiählig orsak at, som uti detta
måhlet skiedt, sig deröfver hos Riksens Ständer besvära.
Deremot har pluraliteten i anledning af Instructionens
8 § för Protocolls-Deputationen, med de flere anförde omständigheter,
hållit före denna saks beskaffenhet vara sådan
at Deputationen icke är i stånd sig dermed befatta, utan har
Öfver-Jägraästaren at vända sig til H. K. Maij:t med sitt
klagomål och der all nåd och rättvisa förvänta.
Hr Hestsko yttrade sig härvid at som Fru Friherrinnan
Stiernhök uppå framledne Hr Landshöfdingen Ribbings til—
styrckande köpt och med de tiders gångbara mynt betalt skatterättigheten
på förbemelte qvarn samt derå erhållit behörig försäkring
igenom K. Cammar-Collegii köpebref, så voro det ock
högst billigt at des arfvingar antingen vid bemelte köp bibehållas
eller åtminstone få sin utlagde köpeskilling igen uti
godt och nu för tiden gångbart mynt.
Frih. Bielke: Emedan saken på tvänne Riksdagar af
Urskillnings-Deputation blifvit afslagen såsom icke varande
något riksdagsärende, så fann pluraliteten så i anseende bärtil
som de flere i Betänckandet anförde skiähl, at man eij kunde
gå in meritis, utan at vederbörande kunna i underdånighet
vända sig til K. Maij:t.
Hr Hestsko: Visserligen är det et riksdagsärende, ty
Fru Stiernhöks arfvingar besvära sig at de eij få niuta til—
godo de publique försäkringar, som köpebrefvet innehåller.
Hr Biörnberg sade sig eij hafva vist at denna saken i
dag skulle företagas, ty då hade han med skriftelige påminnelser
härvid skolat inkommit. Qvarnen voro nu uti andre
448 Dec. 12. Husby kronoqvarn. Stjernhöökske arfv.
händer än när 1719 åhrs Resolution utföll och rusthållet hörde
nu eij eller de Leijoncroniske arfvingar til. Han voro intet
deremot at skatte-köpeski lii ogen blefvo de Stiernhökske arfvingar
i redbart mynt betalt, men protesterade på det högsta om
skatterättigheten af bemelte qvarn til någon annan skulle försäljas,
reserverandes sig såsom ägare til Husbyborg innan
något härom resolveras med sine skriftelige påminnelser at få
inkomma.
Hr Hammarhielm: Som qvarnen räntar 120 tunnor
och är rusthållet allenast anslagen för 24 så bör hon gå til
bakars
til cronan igen.
Hr Carl Wennerstedt: Som denna saken häfver så
ganska många omständigheter, hvilcka här hos Högh R. o. A.
omöijeligen så noga kunna skiärskådas, men det är oförnekeligit
at Fru Stiernhöks arfvingar, hvilcka mist qvarnen, til
den utlagde skatte-köpeskillingens återfående äro berättigade,
så hemställer jag til Högh R. o. A. om det icke jemväl är
billigt at de böra fä den i redbart mynt.
Som åtskillige af R. o. A. biträdde denna föreställning,
giorde
Frih. Ungern frågan om Fru Stiernhöks arfvingar skola
få den utlagde skatte-köpeskillingen i redbart mynt tilbaka?
Härtil svarades Ja.
Och upsattes altså följande Resolution, hvilcken, sedan
den för R. o. A. var upläst, skrefs på Protocolls-Deputationens
Betänckande.
Resolution: R. o. A. pröfvade skiähligit at Fru Friherrinnan
Stiernhöks arfvingar böra få de af henne utlagde
penningar i redbart mynt igen.
Gref Carl Bonde och Frih. von den Pahlén, livilcke
å R. o. A:ns vägnar varit uppe i Rådet och gifvit tilkänna
om Riksdagens afblåsande i morgon, kommo nu tilbaka och
berättade at de denna sin commissiou aflagt samt at Riksens
Hrr Råd önska til Riksdagen et välsignat slut.
Frih. Ungern anmälte at Bondeståndet genom tvänne
utskickade anhållit det ville R. o. A. sig föredraga låta Ståndets
anmärkningar vid Giästgifvare-Ordningen och vid Skogs-Ordningen.
Härtil samtycktes af R. o. A.
Föredrogs Seerete Utskottets Extractum Protocolli angående
Krigs-befehlets dit remitterade Memorial och anhållan at
Löningsf ordringar. Manuf akturier.
449
de officerare som vid Riksdagen sig infunnit och inga andra
löningsfordringar äga än för 1719, 20 och 21, hvilka inalles
eij högre än til 3,000 dal. smt skola sig bestiga, måge jemväl
hugnas med någon betalning för desamma, hållandes Seerete
Utskottet före at som i K. Stats-Contoiret, dit desse fordringar
rätteligen höra, ingen tilgång nu för tiden är til deras förnöijande,
Ständernes Contoir må til K. Stats-Contoiret utassignera
fören ämde summa af tre tusend dal. smt, såsom et
förskott hvilcket framdeles kommer at återbetalas, hvaraf de
officerare som Riksdagen hitintil bivistat och hafva någre egne
förtiente fordringar för åhren 1719, 1720 och 1721 böra proportionaliter
efter samma deras fordringars summor blifva förnögde;
doch at härvid iacktages at de som i Ständernes Contoir
efter Ständernes redan giorde anstalt niutit någon anticipation
i betalningen under n:o 8 kunna nu i denna summan
icke delacktige blifva, emedan de redan äro någorlunda hulpne
och sou! agerade.
R. o. A. biföllo Seerete Utskottets härutinnan yttrade
tanckar.
Hr Hellenstierna påminte vid detta tilfället at en fond
måtte utses til alla förbemelte löningsfordringars afbetalande,
jemväl och at de som äro Herredagsmän och uti Ständernes
Contoir på egne eller ärfde löningsfordringar eij kommit at
niuta så stor summa at det stiger til 300 dal. smt, utaf K.
Stats-Contoiret måge utfå hvad som kan brista i nästbemelte
summa.
Men häruppå föll intet svar.
Uplästes Seerete Utskottets Extractum Protocolli af detta
dato i anledning af 20 och 26 §§ i K. Maij:ts nådigste Secreta
Proposition angående inrikes-manufacturierne och de til
deras upliielpande anslagne 5 procent-medlen, förmälandes Secrete
Utskottet sig så deraf som Landshielps-Deputationens
Berättelse hafva inhämtat huru medlen, hvilcka sedan sidsta
Riksdag influtit, blifvit utdelte til K. Commerce-Collegium
och de 6 manufacturvärcken Ahlingsåhs, Vedevåg och Qvarnbacka,
Barnängsfabriquen, linnefabriquen i Helsingeland, porcellains-fabriquen
och cattuns-tryckeriet, såsom och hvad säkerhet
Riksens Ständer hafva uti livart och ,et värcks lösa
och fasta egendom efter deras inkomne Inventarier, uti hvad
tilstånd hvarthera af bemelte värck varit sedan sidsta Riksdag
Adelns Protokoll, 17.34. II. 29
450
Dec. 12. Manufakturier.
med mera, hvarpå berättas at de författningar som Secrete
Utskottet både til desse sex värckens vidare befordran samt
åtskillige Heres, hvilcke sig vid denna Riksdagen anmält,
understöd och uphielpande funnit nödige, bestå hufvudsakeligen
derutinnan at Secrete Utskottet l:o) efter haft sammanträde
med Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputation
träffat en proportion, hvarefter Manufactur-fonden så för innevarande
åhl- som de följande til nästkommande Riksdag bör
fördelas emellan dem som blifva denna gången dertil utsedde,
och hvad Ständernes säkerhet för försträckningarne angår, så
låter väl Secrete Utskottet, hvad de värcken vidkommer, hvilka
om understöds åtniutande af desse medel fädt försäkring nästledne
Riksdag, förblifva vid hvad Ständerne då derom förordnat;
men hvad de öfrige beträffar så är Secrete Utskottet
af den tan ekan at alla, som hädanefter sådane förskotter bekomma,
skola derföre ställa så fulkomlig och god säkerhet at
ehvad som hända kan Riksens Ständer icke löpa någon fahra
om deras skadeslöshet, hållandes Secrete Utskottet jemväl
före at ingen af dem förr må utbekomma den honom anslagne
andel innan han visar des värck vara i det stånd at det kan
anses för en fabrique, samt denne gången eij vidare utan in
teresse
än til nästa Riksdag.
2:o) Anföres at Secrete Utskottet nödigt acktat at alla
vahror som här i landet nu mera giöras i nogsam tilräckelighet
måge til införssel utifrån förbiudas, men af de öfrige, hvilcka
ännu tillåtas at inkomma, somlige med 5 och andre med 7
eller 10 procent beläggas, åberopandes sig Secrete Utskottet
härutinnan de förteckningar på begge desse slags vahror, som
redan Ståndens plena blifvit tilstälte.
Frih. Joh. Hamilton yttrade sig at det voro nödigt at
få veta hvilcka manufacturvärck komma at niuta af denna
fonden.
Härtil svarades at som Deputationens berättelse härom,
hvilcken i Secrete Utskottet blifvit föredragen, är öfver 30
ark, af orsak at vid hvart värk des omständigheter och beskaffenhet
äro anförde, så skulle det fallit för vidlyftigt sådant
alt at uprepa, hade icke eller väl kunnat skie emedan åtskillige
saker deribland finnas som böra hållas tyste; man
hade och funnit betänckeligit at upgifva namnen i anseende
til manufäcturisternes credit, emedan det eij just voro tienligit
at hvar ock en viste huru mycket en manufacturist häfver
Städernas allmänna besvär.
451
at vincka uppå; och voro i öfrigt nu så myckit mindre nödigt
at veta namnen, som de, hvilcka hafva at niuta detta förskott,
komma at ställa behörig säkerhet.
Härmed afstadnade denna discoursen och giorde Frih.
Ungern frågan om det nu upläste Secrete Utskottets Extractum
Protocolli af R. o. A. bifälles?
Hvartil svarades Ja.
Uplästes til justerande det Extractum Protocolli, som
i följe af R. o. A:ns den 11 Dec. fattade slut, angående visse
puncter uti städernes Allmänna Besvär, igenom hvilcka cronan
til des rättigheter och inkomster märckeligen skulle komma
at lida, upsatt var, lydande som följer:
Extract utur Protocollet hållet hos R. o. A. den 11 Dec.
1734.
S. D. Lät R. o. A. sig föredraga huru som i ExpeditionsDeputation
vid Resolutionernes justerande på städernes Besvär
man förmärckt at de öfrige trenne respective Stånden eij behagat
attendera R. o. A:ns utlåtelse och påminnelse vid några
§§ i berörde Besvär utan faststäldt the i Besvärs-Deputationen
projecterade §§ til eij ringa afsaknad för K. Maij:t och cronan.
Således skall i then 11 § K. Maij:t och cronan med staquetters
och tullhus underhållande vara besvärad i the städer som icke
äga någon andel i accis och bakugns-penningarne, hvartil tages
skiähl utur 28 § i 1686 samt 21 i 1727 och 18 i 1731 åhrs
Resolutioner på städernes Besvär. Men som 1686 åhrs be
frielse
Resolution icke allenast visar at K. Maij:t ansedt thet
för skähligt at hvar och en stad bör på egen bekostnad hålla
stängsel om sig, utan ock samma befrielse genom 1695 åhrs
utgångne Förordning blifvit uphäfven och städerne dymedelst
til sin skyldighet åter förbundne, oacktat de hade accis
andelar
eller intet, varandes vid 1727 åhrs Resolution vederbörande
Collegier öfver thenna saken eij hörde, hvarföre
1695 åhrs Resolution då varit Riksens Ständer obekant,
och vid 1731 åhrs Riksdag har blifvit i 18 § stadgat
at med staquette och tullhusbyggnaden skulle förblifva som
under betieningstiden; altså och emedan H. K. Maij:t innevarande
åhr den 5 Martii förordnat huru med staquette- och
tullhusbyggnaden skall förhållas och R. o. A. funnit högstbemelte
K. Maij:ts Bref på goda skiähl grundat, samt städerne
så myckit mera förbundne til at hålla staquetter som
the af cronan hafva jord och ägor och accis-andelarne i the
452
Dec. 12. Städernas allmänna besvär.
städer sorn thermed benådade äro icke användas til staquettebyggnaden
utan til Magistraternes stat och aflöningar, så at
staquettebyggnaden i tliesse städer likafullt kommer Borgerskåpet
och invånarne, som tomter äga, til last efter 1695 ahrs
Förordning; eij til förtiga, at de andre stapelstäderne, som
äga andel i accisen och bakugnspenningarne, eij kunna mera
än Stockholm och Carlscrona undgå at för samma sina andelar
proportionaliter med cronan participera i tullhusbyggnaden
eller hyran i brist af tullhus, hälst de hafva enahanda
förmohn både i accis och tolag, hvilcken senare de på 1723
åhrs Riksdag bekommit och til publique byggnader anslagen
är, hvilcket H. K. Maij:t i högstbemelte Bref äfven faststäldt;
ty har R. o. A. för thesse skiähl skull sorn och i anseende
til then stora omkostnad, som K. Maij:t och cronan skulle
komma at stadna före vid staquetternes och tullhus underhållande,
hälst det är omöijeligit för cronan at förvara slike
staquetter at ju the af stadsens invånare nederrifvas och upbrännas,
eij undgå kunnat at härom giöra en ytterligare föreställning,
förmodandes at sådant lärer tagas i närmare consideration,
på thet K. Maij:ts och cronans inkomster eij måge
härigenom komma at lida och undersåtarne blifva förplicktade
at genom contributionen åhrligen fylla hvad så medelst afgår
och man skiähligen undgå kan.
Vid 21 § angående bakugnstaxeringen har R. o. A. utlåtit
sig at bakugns-taxan bör af vederbörande Collegier öfverses
och K. Maij:t hemställas, men icke thesto mindre hafva de
trenne respective Stånden faststäldt den 21 §, hvilcken strider
emot 4 § i 1681 åhrs Bagare- samt samma åhrs Accis-Ordning,
hvarefter bakugns-taxeringen hördt under Accis-Rätterne,
uti hvilcka Magistratens ledamöter också äro; thessutan blifva
betienterne, som hafva 300 dal. smts lön och theröfver, genom
themia 21 § och procenten högre graverade än som förr, men
Borgerskapet igenom the flere therutinnan giorde grader til
förminskning mycket lättade; och som genom themia ändringen
cronan äfven skulle komma at känna en stor afsaknad, och
så gamla och vedertagne Förordningar eij böra på en studs
ändras utan med något öfverläggande af vederbörande Collegier
utarbetas och jämkas, så at cronan eij må sättjas i mistning,
så täcktes the respective Stånden taga i närmare öfvervägande
om icke thet bäst är at låta themia § gå til K. Maij:t och
Rådet, då H. K. Maij:t lärer täckas förelägga Collegierne en
Städernas allmänna besvär.
453
viss tid at inkomma med project til en ny Bakugns-taxa som
kan utgå til vidare fastställande vid nästa Riksdag.
I 33 § uphäfves accisens upbärande i tullportarne och
introduceras 1691 åhrs Mälde-Placat. Men som K. Maij:t
och cronan härigenom stadnar i en altför stor mistning, hälst
det är omöijeligit at bevaka accisen vid alla här i staden
varande qvarnar och efterse at i husen eij äro handqvarnar,
eij at förtiga at spannemåhlen, som redan är inkommen i
staden och betalt accisen, måste inventeras och med hvar och
en hushållare öfver thess nuvarande förråd hållas afräkning
hvar gång han något theraf förmala låter, hvarigenom cronan
på åhr och dag eij lärer få någon qvarntullsaccis; så har
R. o. A. fuller samtyckt dertil at accisen i tullportarne med
den sidsta Martii nästkommande måtte uphöra, men docli
lämnat til K. Maij:t at med Råds råde sedan vederbörande
Collegier hörde blifvit, taga sådane mått, at accisen må af
köparen och icke af säljaren betalas. Skulle nu de öfrige
respective Stånden eij behaga at härutinnan bifalla R. o. A.,
lärer K. Maij:t eij kunna förtänckas om H. Maij:t låter sluta
tullportarne til för dem, som vilja föra in spannemåhl, och
låter them utanför staden hålla sin marknad så at kiöparen
vid införseln kan klarera accisen.
I 43 § gifves städerne, som eij hafva andel i accisen,
tilfälle at therom giöra ansökning hos K. Maij:t; men som
6 § i 1727 åhrs Resolution på städernes Besvär allenast förklarar
the städer böra få immission, sorn ditintils erhållit
någre K. Maij:ts specielle Resolutioner på berörde accisandel,
och Ständerne då eij velat vidare tillåta någre ytterligare
ansökningar therom, så håller R. o. A. före at thet thervid
borde förblifva.
Vid 50 § påminnes at som staden Friedrichshamn är
benådad med 15 åhrs frihet och den i tull och accisinkomster
stiger ohngefehr til 14,000 dal. smt åhrligen, hvilcka staden
i 11 åhr nu niutit, altså håller R. o. A. före at Friedrichshamn
i anseende til den begiärte helfriheten bör rätta sig
efter thet som i gemeen för städerne therom stadgat är, hälst
helfriheten som Friedrichshamn i 8 åhr på främmande skiepp
i siötullen varit förund, hvilcken efter pram un i erat, i onsräk n i n -  garne sig bestigit åhrligen til 12,000 dal. smt, redan har
uphördt på det Lofl. Borgareståndets i gemen och besynnerli
-
454
Dec. 12. Betänkande om nästk. riksdag.
gen Stockholms Borgerskaps vid 1727 ahrs Riksdag giorde
föreställningar.
Som nu R. o. A. endast härigenom velat förekomma en
ansenlig förminskning i K. Maij:ts och cronones tilständiga
inkomster, så förmodar R. o. A. at de öfrige respective Stånden
lära taga thesse påminnelser i närmare öfvervägande och
handhafva K. Maij:t vid thess höga regalier och rättigheter,
förklarandes R. o. A. sig härmed at thet ingalunda vill taga
del i then ersättning som ofelbart skie måste, therigenom
vidriga Resolutioner K. Maij:t och cronan skulle stadna i mistning
uti förberörde måhl, hvarom R. o. A., i fall thess välmente
påminnelser eij attenderade blifva, lärer giöra en underdånig
föreställning hos H. K. Maij:t.
För öfrigit kan R. o. A. eij annat än beklaga at de 3
öfrige respective Stånden behagat tillägga Stockholms stad
tolag och fattigpenningar af K. Maij:ts och cronones utgående
koppar, hvarigenom samma koppar, som utskieppas, blifvit
mycket graverad, och thet lärer vara uträttat at kopparen
som K. Maijrt sökt at förvandla i silfver til silfvermyntningens
befordran i riket eij lärer härtil kunna nyttjas, utan et så
hälsosamt ändemåhl komma at afstadna. Actum ut supra.
R. o. A. approberade detta Extractum Protocolli, samt
funno godt at strax behörige exemplar deraf renskrifvas och
til de andre Stånden afsändas.
Uplästes Riksens Stånders förordnade Deputations Betånckande
angående sättet til nästkommande Riksdags hållande
i Norköping, hafvandes Deputationen funnit Riksens Ständers
i detta måhl fattade slut på följande sätt bäst kunna värckställas,
nemligen:
l:o) Aldenstund H. K. Maij:t redan yttrat des nådiga
välbehag öfver nästa Riksdags flyttande til Norköping, så
lefver man i det säkra hopp at äfven i underdånighet äga des
höga närvaro. Men i fall Hennes K. Maijrt skulle för godt
ackta at här i Stockholm Riksdagens slut afbida, håller Deputationen
för nödigt at som omkostningarne til hofförtäringen
då stiga en god del högre, H. K. Maijrt emot den tiden täckes
vara omtänckt at befalla det vederbörande sådant uppå besparingssummor
eller extra utgiftsmedel måge observera. Och
på det eij omkostnad med något landt-regimentes underhållande
må förorsakas, synes Deputationen bäst at en bataillon
af Kongl. Gardet jemte det vanliga antalet af drabanterne
Nästa riksdags hållande i Norrköping. 455
böra vara följacktige, hvilcka således allena komma at niuta
marche-penningar.
2:o) Tycker Deputationen nödigt vara at trenne af Hrr
Riksens Råd förutan Cancellie-Prsesidenten och OfversteMarskalcken
vid Riksdagen sig infinna, kunnandes hvarthera
af dem emedan de i så måtto på en främmande ort skilde
ifrån deras härstädes inrättade hushåld sig skola uppehålla
tilläggas i et för alt 2000 dal. smt. De öfrige Hrr Riksens
Råd skohla förblifva här i Stockholm at efter vanligheten
skiöta de til H. K. Maijrt i underdånighet inkommande saker
och der emot förmodan innan Riksdagen antalet af Riksens
Råd skulle blifva så förminskat at enligit Regeringsformen
det eij voro tilräckeliget til sakernes afgiörande, enär femb af
dem til Norköping komma at förresa, så hemställes om icke
Riksens Ständer då vid början af Riksdagen H. K. Maijrt i
underdånighet skulle föreslå andre til vacancernes besättjande,
men vid Cabinets och andre saker kunde de i Norköping
varande Riks-Råd i underdånighet gå H. K. Maijrt tilhanda.
3:o) Til förekommande af sysslornes skadeliga lägervall
och oredighet hos Rätter och Collegier synes Deputationen
bäst at när kallelsebrefvet utfärdas alla både Collegier och
Ofver-Rätter notificerades at ehuruväl H. K. Maijrt kallat til
Riksdagen alla capita familiarum, och således intet gierna
skulle vilja vägra någon at komma, doch som det voro högst
äfventyrligit om de Hof-Rätterne och Collegierne anförtrodde
sysslor skulle för Riksdagarnes skull komma at upliöra, så
måste Hof-Rätterne och Collegierne draga försorg at åtminstone
så månge ledamöter och betiente blifva qvar som til
ärendernes nödvändiga skiötande tarfvas, och deräst utom
deras Riksdagsberättelse någon uplysning skulle fordras, finner
Deputationen slikt genom posten kunna låta sig giöra. Hemställandes
Deputationen derjemte til Riksens Ständer om icke
ibland annat til Riksdagarnes förkortande lända skulle derest
Secrete Utskottet blefvo befriat ifrån de vid Stats-värcket
förekommande ringa summors och particuliere ansökningars
reglerande, hälst des giöromål egenteligen skall vara at å ena
sidan tilse hvad Lönings-staten, Defensions-värcket och flere
allmänna tarfvor fordra, samt sedan utan anseende til 2, 3
å 4000 dal. smt utleta vägar och medel til anordningen.
4:o) Enär således Rådet och Collegierne här i Stockholm
lämnas i full rörelse, tyckes ock at främmande mackters Mi
-
456
Dec. 12. Nästkommande riksdag.
nistrer äfven härstädes kunde komma at qvarblifva, såsom
rummet der de sine saker proponera och svar deröfver bekomma
kunna, hvarom dem en af Caneellie-Collegio inrättad
tienlig föreställning skulle komma at giöras; men de til
Cancellie-Collegium ankommande bref kunde til Secrete Utskottets
efterrättelse först af Cancellie-Prsesidenten i Norköping
upbrytas, K. Maij:t föredragas och Riksens Ständer
meddelas samt sedan til Collegium upskickas.
5:o) Hela kostnaden som vid denne flyttning pröfvas
nödig tycker Deputationen til det högsta sig bestiga til 100,000
dal. smt.
6:o) Finner Deputationen nödigt at jemte det uti innevarande
Riksdagsbeslut införes om nästa Riksdags hållande i
Norköping uti medio Maii eller först i Junii månad, äfven
kunde giöras den anmärckning at deräst sådane angelägne
casus skulle existera som Regeringsformens 45 § innehåller,
kunde i slikt fall angående orten, hvaräst Riksdagen hållas
skulle så föranstaltas som för det allmänna bästa pröfvas
säkrast och nyttigast. Sluteligen berättar Deputationen sig
af Landshöfdingen i orten hafva fädt den underrättelsen at
eij allenast i Norköping för Deras Majestäter, utan ock för
samtelige Riksens Ständer finnas tilräckelige rum, skolandes
desutan god anstalt fogas om tilförsel af allehanda slags
victualie persedlar.
1 och 2 §§ biföllos af R. o. A,
Men vid 3 § påminte Frih. Wrede at ehuruväl detta
honom intet rörer, så måste han doch hemställa R. o. A. om
det icke voro myckit betänckeligit samma § at bifalla emedan
så ganska månge af R. o. A. skulle på det sättet ifrån Riksdagen
kunna blifva excluderade.
Hr Lilljestierna: Detta voro så mycket eftertänckeligare
som det är emot Regeringsformen, Riksdagsordningen och
Adelige Privilegierne at betaga en adelsman, som är caput
familise, den rättigheten at bivista Riksdagen. Huru mången,
som voro i tienst men för en eller annan orsak skuld icke
behagelig, skulle icke på det sättet ifrån Riksdagen kunna
blifva afstängd? Lät oss aldrig betaga oss den förmohnen at
per capita bivista Riksdagen.
Hr Kaulbars: Detta är allenast för nästa Riksdag. I
öfrigit om den satzen, som Hr Lilljestierna påstår, alt för
högt drifves, skulle deraf den orimmeligheten kunna följa at
Nästkommande riksdag.
457
ifall armeen voro i full marche och Riksdag inföllo, skulle
alle officerare som voro capita kunna gå ifrån sin post och
til Riksdagen.
Hr Anders Tungelfelt: Efter Adelige Privilegierne
och Riksdagsordningen äger et caput familise mackt at bivista
Riksdagen eller förordna fullmäcktig i sitt ställe och
der går jag aldrig ifrån.
Som åtskillige af R. o. A. biträdde denna meningen,
frågade
Frih. von Ungern om icke § bifalles, allenast at uti
Resolutionen inryckes det i förmågo af Regeringsformen, Riksdagsordningen
och Adelige Privilegierne ingen må förhindra
capita familise, som vilja resa til Riksdagen, och at om deras
arbete saknas, skulle en annan då förordnas som sysslan förrättar?
Härtil
svarades Ja.
Hr Lilljestierna hemstälte om icke tilläggas bör at
R. o. A. i detta måhl aldrig gå ifrån sine Privilegier.
Hvartil äfvenväl med Ja svarades.
Vid 4 § påminte Frih. Joh. Hamilton at han eij viste
på något ställe vara practicabelt at stänga de främmande Ministrer
ifrån Majestäten när Konungen voro i riket.
Men denna påminnelse antogs eij utan biföllo R. o. A. §.
Vid 5 § giordes inge påminnelser.
Hr Landtm, kom nu up utur Secrete Utskottet.
Vid 6 § hemstälte Gref Tessin om icke hvad terminens
utsättjande til nästa Riksdag beträffar dermed kunde anstå
til des Riksdagsbeslutet hos Riksens Ständer kommer at
igenomgås, emedan vid Riksdagsbeslutets justerande uti Secrete
Utskottet äfven denna påminnelse blifvit giord.
Härtil samtycktes af R. o. A.
Hr Landtm, frågade om i öfrigit den 6 § bifalles?
Och svarades dertil Ja.
I följe af hvad således blifvit resolverat upsattes Resolutionen,
hvilcken, sedan den blifvit justerad, skrefs på Deputationens
Betänckande så lydande:
Resolutio: Bifallit, doch kunna R. o. A. på intet sätt
emot Regeringsformens, Riksdagsordningens och Adelige Privilegiernes
klara innehåld tillåta eller begifva sig ifrån den
rättighet at när de äro capita familise bivista Riksdagen.
458 Dec. 12. R. o. A. betygar Landtm, sin tacksamhet.
I följe af R. o. A:ns i dag tagne slut och skiedde anmodan
framträdde Frih. Ungern och höll til Hr Landtm.
följande tal:
Intet har det varit med R. o. A:ns vilja at de i dag
samtyckt förminskning på den ringa erkänslan de Hr Landtm,
offererat, men som Hr Landtm, redan så tildragit sig deras
vänskap så regleras ock deras vilja af Hr Landtm., och således
är det Hr Landtm, som det diminuerat och eij R. o. A.
Andre söka med åhoga högre tienster och vedergiällningar,
men Hr Landtm, distinguerar sig med at förtiena och sedan
refusera dem. Rar egenskap, som eij annorstädes kan finnas
än uti et så genereust sinne som Hr Landtm, är begåfvad
med. Äro egenskaperne mera än ordinaira så är ock värckan
sammaledes, ty som actionerne äro uti högsta grad genereuse,
ovälduga och patriotiska, så är ock värckan deraf, nemligen
den vänskap, estime och distinction, som Hr Landtm, sig
igenom så geneursa actioner hos R. o. A. förvärfvat, mer än
ordinair och skall lios dem uti kiärleksfullt hierta oförändrat
blifva giömdt.
Hr Landtm, förklarade häruppå at han aldrig tilfyllest
kunde betyga sin tacksamhet och vördsamma erkänslan emot
all den kiärlek, gunst och benägenhet, som R. o. A. vid denna
Riksdag behagat honom visa. Det voro eij at anses för genereus
at Hr Landtm, utbedt sig af R. o. A. den benägenheten,
som honom nu vederfarits, utan i anseende til medlens
knapphet och at så månge nödlidande äro, hvilcke af detta
öfverskott til en del kunde blifva hulpne; hvarvid Hr Landtm,
tilläde at som Högh R. o. A:ns gunst och vänskap voro en
förmohn den han med all åhoga och zele lärer sig bemöda at
bibehålla, så bad han och at i densamma beständigt blifva
innesluten.
R. o. A. betygade sin fägnad med allmänt handklappande,
varandes åtskillige som enständigt påstodo at Frih. Ungerns
tal, hvarutinnan han R. o. A:ns tanckar och sinnelag emot deras
Landtmarskalck så väl framfördt, måtte blifva genom trycket
allmänt giordt.
Men som Hr Landtm, sådant på det högsta undanbad
och af Frih. Ungern tillädes at Hr Landtm, lärer vara nogsamt
nögd dermed, at desse tanckar uti allas våra sinnen stå
intryckte, så stadnade härmed samma påstående.
Krigs-Kollegium. Tull-arrendet. 459
Frih. von Rosen förnyade sin för en tid sedan giorde
föreställning angående nödvändigheten at den vid denna Riksdag
projecterade Instructionen för Krigs-Collegium, hvilcken
tiden nu eij tillåtit Riksens Ständer at öfverse, må af bemelte
Collegio blifva efterlefvad til nästa Riksdag.
Och som R. o. A. gofvo härtil sitt samtycke,
altså upsattes följande Extractum Protocolli, hvilcket,
sedan det var upläst och approberat, til de andre Stånden
afsändes.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den
12 Dec.
S. D. Resolverade R. o. A. at den uti InstructionsDeputationen
vid denne Riksdag projecterade K. Maij:ts och
riksens Krigs-Collegii Instruction til nästa Riksdag af bemelte
Collegio bör efterlefvas, hvilcket med de öfrige respective
Stånden välment communiceras. Actum ut supra.
Frih. Joli. Hamilton och åtskillige flere påminte at vid
den nu vid Riksdagen projecterade Instruction för K. Commerce-Collegium
på samma sätt måtte förhållas.
Men häröfver stadnade R. o. A. uti skiljacktige meningar,
så at när
Hr Landtm, giorde frågan, den samma til en del med
Ja och til en del med Neij blef besvarat,
Häruppå berättade Hr Landtm, at han i gar tält med
Talemännen af Pråste- och Bondeståndet och förestält dem
på hvad otienligit och obefogat sätt Borgareståndet uti deras
Extracto Protocolli angående General-Tullarrendet sig utlåtit;
och som de jemväl tyckt bemelte Extractum Protocolli vara
nog rörande, hade Hr Landtm, anmodat dem at til förekommande
af obeliageligheter derhän bearbeta at samma Extractum
Protocolli af Borgareståndet måtte blifva tilbaka tagit, I dag
hade Hr Landtm, jemväl giordt en eftertryckelig föreställning
til Borgareståndets Taleman härom, hvilcken och lofvat giöra
sit bästa at oftabemelte Extractum Protocolli måtte blifva
tilbaka tagit, hvaruti han doch sagt sig eij vist vetta om han
skulle reussera, Doch sade Hr Landtm, sig härutinnan hoppas
en god och lämpelig utgång.
Hr Wennerstedt och åtskillige flere af R. o. A. sade
at det voro både önskeligit och nödigt at R. o. A. i morgon
kl. nijo blefvo underrättat i hvad slut Borgareståndet stadnar,
på det i fall detsamma eij voro behageligit, R. o. A. måtte
460 Dec. 12. Löningsfordringar. Argus.
hafva något litet råderum at öfverlägga hvad härvid blifver
at giöra innan Ständerne, som nu allenast hafva et dygn at
blifva tilsammans, skiljas åt, och recommenderade denna saken
til Hr Landtimns försicktiga och goda omsorg.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville vara försäkrade det
han härvid lärer hafva ali flit och oförtruten möda ospai'd.
Uppå åtskillige R. o. Arns ledamöters, som voro af Krigs
befehlet,
enständiga anhållan, resolverade R. o. A. til följande
Extractum Protocolli angående 1719, 20 och 21 åhrs lönings
fordringar och at desamma af Ständernes Contoir under n:o 8
böra betalas, hvilcket Extractum Protocolli, sedan det för
R. o. A. var upläst och bifallit, strax renskrefs och afskickades
til de andre Stånden.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 12
Dec. 1734:
S. D. Resolverade R. o. A. at 1719, 20 och 21 åhrs
lönings fordringar af Ständernes Contoir under n:o 8 höra
betalas, hvilcket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras, med lika vänlig begiäran det ville de lämna
Secrete Utskottet deras utlåtelse häröfver. Acturn ut supra.
Hr Carl Wennerstedt hemstälte om icke som Riksdagen
nu lider til slut, R. o. A. hvilckas bekandte ädelmodighet
aldrig plägar lämna idoghet, vett och dygd olönte, innan
de nu skiljas åt ville vara omtänckte på någon vedergiällning
för Argus, hvilcken med sine välskrefne och nyttige ark vijst
vackra prof at han äger förenämde berömvärde egenskaper.
Detta understöddes af Frih. C. W. Cederhielm, med
hemställande om icke R. o. A., som af dygd och snille upkommit
och underhålles, skulle täckas igenom et Extractum
Protocolli förklara at de med serdeles nöije och välbehag
läsit den vittra sedoläraren Argi til ädelmodighet och dygd
upmuntrande skrifter och at des berömmeliga upsåt upväckt
R. o. Arns serdeles benägenhet at på alt giörligit sätt i auctorens
egen person erkänna detta för rikets lärdoms heder och
ungdoms upfostring utarbetade mogna värck, så framt den
voro bekant; men som han bör hållas okänd hade R. o. A.
velat betyga för hans värck och obekanta person all välvilja
och kiärlek, önskandes honom af den rätta dygdens sanna
kiälla nåd och kraft at än vidare dermed continuera samt
hans värck den påsyftade önskeliga värckan at oart bannlysas
och dygd inrotas må; hvarvid R. o. A. besinnat at igenom
Argus. Rusthålls-förordningen.
461
des tryckta arcks förskickande med posten riket någon inkomst
tilflyter, och at de beslutit en viss erkänsla för den, som förskaffar
cronan någon inkomst utan undersåtarnes gravation,
i anseende hvartil R. o. A. såsom et teckn af deras erkänslan
velat tillägga Argus 600 dal. smt åhrligen af postmedlen, så länge
han hädanefter på samma sätt som härtils varder skrifvandes.
I anledning häraf upkom en vidlyftig discours, varandes
åtskillige af R. o. A. som sade häremot, påståendes det vara
eftertänckeligit at bevilja pensioner af cronans redbaraste
inkomster vid närvarande tiders knapphet på medel, och emedan
ännu så många brafve officerare, hvilcka för riksens tienst
vågat lif och blod, för sine så dyrt förtiente löner och i synnerhet
för de af åhren 1719, 20 och 21 ännu äro obetalte.
Härtil svarades af andre, at cronans inkomster härigenom
eij komma at känna någon afsaknad emedan Argi arcks kringsändande
i riket en större tilökning än här för auctoren begiäres
uti postmedlen förorsakat, hvilcket och framgient är at
förmoda.
Efter något ytterligare discourerande härom frågades af
Hr Landtm, om Argus af postmedlen åhrligen bör niuta
600 dal. smt?
Och svarades härtil med Ja.
Hr Ridderschantz giorde det förbehåld at han eij samtycker
til något för Argus med mindre at 1719, 20 och 21
åhrs lönings fordringar under n:o 8 af Ständernes Contoir
komma at betalas.
Saken angående den nya Förordningen om rusthåld företogs
och uplästes et Extract utur Rådsprotocollet af den 2 i
denne månad angående de af Justitim-Cancellern och en ledamot
af hvart Collegio, som deröfver sutit, tillika med RevisionsSecreteraren
efter befalniug upsatte nya §§ uti den efter förut
i nåder inhämtadt Betänckande af Svea Hof-Rätt samt Krigsoch
Cammar-Collegierne projecterade Förordningen om skatteoch
crono-rustliåld, hvilcken Förordning med de derutinnan
giorde ändringar, sedan H. K. Maij:t och Hrr Riks-Råden
dervid giordt sine påminnelser och jemväl öfver någre §§ voterat,
som i liögbemelte Extractum Protocolli omständeligen
finnes anfördt, samt densamma til alla delar efter pluralitetens
utlåtande författad, K. Maij:t jemte projecterne och de deröfver
hällne Protocoller i nåder för godt funnit med Riksens
Ständer at communicera.
462
Dec. 12. Rusthålls-förordningen.
När uti högbemelte Extractum Protocolli det kom til det
stället, deräst K. Maij:t i nåder förklarar »bättre vara eij
bryta de gamla Förordningar, som redan i så många åhr städt,
utan efterlefva dem, efter man med sådane ombyten allenast
vicklar folck i process och vidlyftigheter, samt at om ryttare
skola rida på jura, så rida de intet mycket långt», betygade
en stor del af R. o. A. i underdånighet et serdeles nöije öfver
samma K. Maij:ts nådiga utlåtelser, samt at de dervid ville
förblifva och begiärtes af
Hr Ridderschantz samt åtskillige flere, at detta måtte
blifva propositionen, som af Hr Landtm, i denna saken kommer
at giöras, och dermed saken vara afgiord.
Men Hr Ehrenpreus bad at R. o. A. ville påminna sig
af hvad tilfälle denna nya Förordning med så mycken omsorg
och möda, sedan alle vederbörande Collegier saken så noga
och grannlaga skiärskådat, i Rådet kommit at projecteras,
nemligen at det skiedt uppå samtelige Riksens Ständers enhälleliga
och på gode skiähl grundade begäran; och som härvid
et sorl upkom, emedan på åtskillige ställen ropades at det
bör förblifva vid de gamle Förordningar och at inga nya behöfvas,
frågade Hr Ehrenpreus om detta voro maner at komma
ifrån saken, säijandes sig förmoda at ingen lärer vilja betaga
honom des på Riddarhuset som en R. o. A:ns ledamot ägande
rättighet at säija sin mening til Protocollet. Och fortfohr
vidare: Sedan Ständerne nu begiärt en sådan ny Förordning
har K. Maij:t och Rådet giordt sig den mödan efter förut
gångit ömt och granlaga bepröfvande och alla omständigheters
noga skiärskådande densamma at författa; H. K. Maij:t har
allenast öfver 1 § i nåder sig yttrat och des högt uplyste och
mogna tanckar lära vij alle uti diupaste underdånighet vörda;
vilja vij nu rätt och sorn vårt Stånd anstår afgiöra saken, så
böra vij jemväl höra hvad Protocolls-Deputationen andragit,
sedan sielfva projectet til Förordningen, derom behörigen öfverlägga,
hvars och ens välmente påminnelser i öfvervägande taga
och så ordenteligen sluta.
Hr Ridder schöld: Gå vij ifrån K. Maij:ts nådiga utlåtelse
och upbrott skulle blifva, samt då tvister skulle upkomma
om bättre rätt til crono-rusthåll, och samma tvister
skola då gå så många instantier igenom, så har cronan imedlertid
ingen som svarar för monderingen, man kan snart se
hvad skadelige påfölgder detta uti krigstider skulle med sig föra.
Rusthålls-förordningen.
463
Härtil ropades åter Ja och Neij.
Hr Hestsko: När Högstsal. Konung Carl XI giorde de
hälsosamma Förordningar angående rusthåld, som vij nu hafva,
voro godsen reducerade och fundus var Konungens och cronans,
så är den ock nu; kan altså eij kallas arf eller komma för
någon domstohl. Försvarsvärcket kommer alt för myckit at
lida om trätor angående crono-rusthåld skola dragas under
domstohlarne, hvaruppå Hr Hestsko vidlyftigt anförde hvad
styrcka, förmohn och nytta riket altid haft och ännu häfver
af indelningsvärcket, som jemväl härigenom skulle komma
at lida.
Hr Hellenstierna: Yij behöfva ingen ny Förordning.
Frih. Bielke hemstälte om icke Protocolls-Deputationens
Betänckande i denna saken måtte upläsas.
Hr Meijerhelm: Hela frågan och alle desse vidlyftige
acterne gå ju endast derpå ut om de gamla Förordningar skola
blifva stående eller en ny giöras; om jag hörer läsas til i
morgon blifver jag doch vid de gamle och nyttige Förordningar
som en så stor Konung med mogen eftertancka giordt, vid
hvilcka vij härtil befunnit oss väl.
Hr Carl Wennerstedt: R. o. A. hafva altid varit så
juste at höra acterne och hvarannan inbördes; hvarför skall
detta nu ändras? Här är allenast en §, som Konungen sagt
sin nådiga tancka öfver, de andre äro til oss remitterade. En
sådan Förordning som denna har aldrig varit; måge vij icke
höra projectet härtil, hvilcket kan innehålla åtskillige andre
nyttige inrättningar, hvarom en stor del af R. o. A., som eij
giordt sig den mödan eller haft tilfälle at läsa detsamma
emedan det legat här på riddarhusbordet, eij torde vara underrättade.
Hr Meijerhelm: Hade de förre gamle Förordningar eij
varit, så voro redan halfva Indelningsvärcket öfverända.
Frih. von Rosen: Emedan R. o. A. äro af så skilj—
acktige tanckar och Riksdagens slut jemväl så när för handen
at R. o. A. eij häfver tilräckelig tid denne projecterade nya
Förordning om crono- och skatte-rusthåld så noga som vederbör
at öfverse och skiärskåda, så hemställer jag om icke til
at komma härifrån R. o. A. skulle behaga at stadna i det
slut at med bemelte projects företagande och öfverseende upskiutes
til nästa Riksdag och at de förre Kongl. Reglementer,
Bref och Förordningar blifva i sin fulla kraft.
464
Dec. 12. Rusthålls-förordningen.
Frih. Bielke: Protocolls-Deputation har stadna! i samma
tancka at det bör förblifva vid de gamle Förordningar; skulle
intet R. o. A. behaga detsamma at afhöra?
Hr von Rieben: Huru har Protocolls-Deputationen
kunnat uptaga denna saken, som til Deputationen icke varit
remitterad?
Hr Carl Wennerstedt: Secreta Deputation har gifvit
oss anledning dertil genom et Extractum Protocolli, hvarutinnan
oss blef tilsändt en K. Krigs-Collegii förklaring öfver
des afgifne Betänckande til en Förordning som på 9 rusthållares
ansökning blifvit giord, hvilcken förklaring Secrete
Deputationen icke funnit nöijacktig.
Gref Mörner: Krigs-Collegium har i detta måhl på intet
sätt gådt ifrån sin Instruction.
Hr Ehrencrona: Här är quaestionen hvem som bör vara
närmast at ärfva crono-rusthåld, ty om skatte är ingen disput,
och jag svarar: den som är sufficient at underhålla monderingen.
Detta häfver varit grunden ifrån indelningens första
början, hvilcken bör hållas helig, ty rubba vij den, så rubba
vij vår Regeringsform, vij försvaga vår styrcka och mista alt
vårt anseende hos våre grannar. Det var indelningen, som
satte Konung Carl XII i stånd at uträtta så dråpelige saker
och uthärda et tjugu ahrs krig emot så månge och mäcktige
fiender. Vinner den satzen framgång at crono-rusthålds tvister
skola dragas ifrån Landshöfdingen och Öfversten och gå de
ordinarie instantierne igenom, så lära rusthållen snart nog
komma under advocaters disposition.
Härtil ropades et starckt Ja och på andra sidan likaledes
Neij.
Hr Ehrenpreus: Jag stadnar härvid både i mörker och
förundran, emedan af Hr Ehrencronas tal tyckes kunna slutas
som skulle denne i Rådet projecterade Förordningen sättja
försvarsvärcket och indelningen i äfventyr; men som vår nådige
Konung och Riksens Hrr Råd vid alle tilfällen gifvit så stora
prof af deras öma omsorg för rikets säkerhet och bästa, sa
tror jag aldrig at denna Förordning kan innehålla någre sådane
skadelige påfölgder.
Åtskillige af R. o. A. påstodo at Frih. von Rosens föreställning
angående denna sakens upskiutande til nästa Riksdag
utur Protocollet måtte upläsas, hvilcket och skiedde.
Rusthålls-förordningen.
465
Men densamma vänn eij eller bifall utan påstods af åtskillige
af R. o. A. at man ju förr ju heldre måtte skrida til
votering, emedan man doch på intet annat sätt lärer kunna
komma ifrån denna saken.
Hr Stålhammar jemte åtskillige flere begiärte at de
öfrige acterne måtte upläsas, emedan man eij kan votera innan
desamma blifvit afhörde.
Hplästes nu altså Protocolls-Deputationens afgifne Betänckande
öfver den af K. Krigs-Collegio til H. K. Maij:t i
underdånighet projecterade Förordning, beträffande til hvad
forum tvister om rusthåll egenteligen höra, hvaröfver Secrete
Deputationen infordrat K. Krigs-Collegii förklaring, men, som
densamma eij befunnits nöijacktig, detta ärendet til ProtocollsDeputationen
öfverlämnat, i anseende hvartil Protocolls-Deputationen
berättar sig hafva varit föranlåten hela denna saks
beskaffenhet med alla des omständigheter Riksens Ständer at
referera, införandes häruppå så väl innehållet af Generalen
Silfwerhielms Memorial angående åtskillige rusthållares hos
honom inlagde besvär, som de af K. Krigs-Collegio andragne
orsaker til bemelte Förordnings utfärdande, som doch af H.
K. Maij:t sedermera blifvit i nåder återkallad, med mera.
Yttrandes sig Deputationen deruppå at emedan utom de flere
anförde skiähl och omständigheter, crono-rusthåld kunna äfvenväl
igenom testamenterligit förordnande och gåfvo acquireras,
samt gå i giälds betalning, hvarvid månge qusestiones juris
existera; ty är Deputationen af den tanckan at när stridigheter
om slike rättigheter upkomma de samma under en
domares afgiörande höra, med hvilcka Landshöfdingen och
Öfversten sig fördenskull så mycket mindre skola kunna befatta,
som dem icke competerar på något sätt at exercera
Domare-embetet eller sig deruti blanda. Beträffande det at
K. Krigs-Collegium i underdånighet styrckt H. K. Maij:t
igenom denne af Collegio projecterade och utkomne men återkallade
Förordningen at alla laga kraft vundne domar rusthållarnes
besittjande berörande borde til deras laga värckan
liäfvas, icke allenast vid alla crono-rusthåld, utan ock at alla
de stridigheter, som yppat sig sedan 1691 til denna tiden,
fastän rusthållaren å des rustnings stamm sig förvärfva! skatterättigheteu,
eij borde af domaren afgiöras med mera, håller
Deputationen sådant för ganska farligit och äfventyrligit,
emedan alla således genom domar förvärfvade besittningar och
Adelns Protokoll, 1734. II. 30
466
Dec. 12. Rusthålls-förordningen.
rättigheter skulle blifvit osäkre, och otaliga stridigheter ibland
rusthållarne i riket sig yppat, hvilcket med de flere upräknade
svåre påfölgder at förekomma Deputationen styrcker
Riksens Ständer hos H. K. Maij:t i underdånighet at anhålla
det i anledning häraf med aldra första en Förordning må utkomma,
hvilcken tydeligen gofvo tilkänna hura långt en Landshöfdinges
och Öfverstes giöromål och inseeude vid rusthåll sig
sträcker, samt hvilcka måhl egenteligen höra under domarens
afgiörande, på det all oreda i dylika omständigheter på en
gång kunde blifva utur vägeu rögd och hvar och en rusthållare
få vetta hvaruti des säkerhet rätteligen består.
I öfrigit finner Deputationen at medelst det Krigs-Collegium
i underdånighet styrckt H. K. Maij:t til en så eftertänckelig
och för en stor del af undersåtarne i riket äfventyrlig
och farlig Förordnings utfärdande, Collegium gådt alt för vida
samt aldeles åsidosatt den 4 § uti K. Maijrts til alla Collegier
utfärdade nådige skrifvelse och befallning af den 24 Oct.
1727, som innehåller at när någons eller fleres rätt röres, de
äfven skola höras innan med saken til ändteligit slut skrides,
hvilcket af K. Krigs-Collegio eij skall blifvit i ackt tagit.
Hr Ehrencrona uprepade des nyligen giorde föreställning
angående den skada, som det så nyttige och hälsosamma
Indelnings-värcket taga skulle, så framt tvistigheter om cronorusthåld
skulle läggas under domstohlarne och kostsamma och
vidlyftige processer underkastade blifva, hvilcket jemte säkerheten
för monderingen varit orsaken hvarföre Högstsal. Konung
Carl XI stält sådane tvister under Landshöfdingens och Ofverstens
afgiörande, och voro således bäst at det förb] ifver vid
de gamle Förordningar.
Gref Mörner sade at fäst han eij varit med vid deliberationerne
uti Krigs-Collegio när detta ärendet, af hvilcket
Protocolls-Deputationen tagit sig anledning at giöra remarquer,
var före, så måste han doch til at betaga all obillig tancka
om Collegium gifva Högh R. o. A. vid handen at K. Collegium
ansedt detta ärendet som et purt oeconomicum, och i
det afseendet begiärt at de gamle härom utgångne Förordningar
måtte förnyas och ställas i sin fulla kraft. I öfrigit voro
K. Krigs-Collegium eij allena af den tanckan at tvister om
crono-rusthåld eij böra gå til domstohlarne, emedan Giötha
Hofrätt nyligen ifrån sig afvijst et sådant måhl såsom til des
forum eij hörande.
Rusthålls-förordningen.
467
Som nu åter en stor del af R. o. A. påstodo at man
strax måtte skrida til votering om det skall blifva vid de
gamle Förordningar eller eij, sade
Hr Ehrenpreus: Hvad gref Mörner andragit vill jag nu
eij omröra, emedan öfver de uppå K. Krigs-Collegium giorde
remarquer denna gången eij lärer komma at decideras. Men
jag hemställer huru anständigt det är sedan K. Maij:t och
Rådet giordt sig den mödan at efter noga öfverläggande projectera
en Förordning, och 3 Stånd sig jemväl deröfver yttrat,
skrida til votering innan man afhördt samma project.
Hr Ehrencrona: Rusthållarne äro bättre belåtne med
de gamla Förordningar; då gå de allenast til Landshöfdingen
och Öfversten och sedan direcle til K. Maij:t, i stället de
efter den nya med stor bekostnad och tidspillan skulle komma
at gå alle instantierne igenom.
Hr Wulfwenstierna: Yij hafva i Deputationen eij haft
mindre skiljacktigheter angående denna nya Förordningen än
här nu höres, men såsom uti densamma icke allenast angående
forum uti tvister om crono-rusthåld stadgat finnes, utan
ock åtskilligt annat anfördt är såväl til cronans säkerhet och
nytta som undersåtarnes trygghet, hvilcke innehafva cronoeller
skatte-rusthåld samt onödige rättegångers förekommande,
altså när R. o. A. får afhöra bemelte project tviflar jag intet
at ju åtskillige puncter lära vinna Högh R. o. A:ns bifall,
och lära vij på intet annat sätt kunna komma härifrån än
at Förordningen företages och afgiöres punct för punct. Hr
Wulfwenstierna androg häruppå til exempel at efter förra Förordningar
så hade mannen sin giftorätt uti monderingen på
skatte-rusthåld, men efter denna nya projecterade Förordningen
får han ingen andel uti densamma, hvilket länder cronan til
säkerhet och förmohn, med mera, som i anledning af Förordningen
af Hr Wulfwenstierna vidlyftigt anfördes.
R. o. A. funno altså godt at afhöra projectet, hvilcket
nu uplästes och hade följande rubrique: K. Maij:ts förnyade
Förordning angående skatte- och crono-rusthåld jemte förklaring
huruvida domarens samt Landshöfdingens och Ofverstens
giöromål dervid böra sig sträcka. Gifven Stockholm i RådCammaren
den 2 Dec. åhr 1734; bestående af 12 §§, hvilckas
innehåld för vidlyftighetens skuld här eij anföres och af sielfva
documentet, som är ibland allegaterne til detta Protocoll, aftagas
kan.
468
Dec. 12. Rusthålls-förordningen.
Sedan bemelte project var upläst, upkom åter ånyo med
lika stor skiljacktighet af meningarne den förra discoursen om
det skall blifva vid de förre och gamle Förordningar eller eij,
och påstods af åtskillige at R. o. A. nu så mycket mindre
kunde tillåta någon ändring uti de förre angående crono- och
skatte-rusthåld utgångne Förordningar, som äfven uppå denne
Riksdagen i anledning af Justitise-Deputationens Betänckande
öfver Häradshöfdingen Cederfeldts sak emot hustru Marin
Larsdotter, icke allenast af R. o. A., utan ock af de öfrige
Stånden faststäldt blifvit at tvister om skatte-rusthåld böra
afgiöras vid domstohlarne, men är rusthållet crono, hos Landshöfdingen
och Öfversten.
Frih. Ungern förestälte at igenom desse vidlyftige och
nu så länge varande discourser, vid hvilcke föga liknelse är
at R. o. A. lärer kunna bringas til en mening, tiden icke
allenast för R. o. A. utan ock för Secrete Utskottet, hvaraf
en stor del ledamöter nu äro här närvarande, fruktlöst bortgår,
hvilcken likväl nu voro myckit kostbahr i anseende dertil at
man eij häfver mer än et dygn igen af Riksdagen; hvarföre
som et medel at komma ifrån denna quaestionen och at undvika
votering, hvilcken jemväl borttager mycken tid, Frih.
Ungern föreslog om icke R. o. A. derom ville sig förena at
detta ärendet til nästa Riksdag upskiutes och då den frågan
företages om förbemelte project skall öfverses.
Men härtil svarades med et starkt både Ja och Neij.
Hr Landtm, frågade här uppå om det då skall blifva vid
den gamla Lagen?
Och som denna fråga på samma sätt blef besvarad, sade
Hr Landtm.: Emedan här ingen annan utväg lärer vara än
votering, så hemställer jag Högh R. o. A. om icke propositionen
far upsättjas?
R. o. A. samtyckte härtil och upsattes samt justerades
propositionen hvilcken sedan för R. o. A. ånyo uplästes, så
lydande:
Den som vill at det skall blifva vid de förra och gamla
Förordningar, skrifver Ja.
Den som vill at den nya projecterade Förordningen nu
skall öfverses, skrifver Neij.
Hr Landtm, med sex af R. o. A. satte sig vid Landtmarskalks-bordet
at emottaga voteringszedlarne.
Statssekr. Cederströms memorial.
469
R. o. A. ropades up efter upropslistan och afgofvo deras
voteringszedlar. Absentes annoterades och blefvo sedan upropade
då de, som vid det andra upropet voro tilstädes, inlade
deras vota.
Yota blefvo efter vanligheten med liudlig röst räknade
och voro
Ja, etthundrade sextijoåtta,
Neij, sextijofyra,
som det ibland Allegaterne til detta Protocoll befintelige
voteringsinstrumentet utvisar.
I förmågo af förbemelte votering upsattes följande Extractum
Protocolli, hvilcket för R. o. A. uplästes och approberades.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 12
Dec. 1734.
S. D. Uplästes det i Rådet upsatte projectet til en ny
Förordning angående skatte- och crono-rusthåld, jemte förklaring
huruvida domarens samt Landshöfdingens och Ofverstens
giöromåhl dervid böra sig sträcka; och stadnade R. o. A.
i det slut at det skall blifva vid de förra och gamla Förordningar.
Hvilcket med de öfrige respective Stånden välment
communiceras. Actum ut supra.
R. o. A. skildes åt då klåckan var nijo om aftonen, sedan
de ifrån klåckan 8 om morgonen ständigt varit tilsammans.
Den 13 December.
Hr Landtm, var i Secrete Utskottet och förde Frih.
Ungern directionen.
Uplästes Hr Stats-Secreteraren Cederströms til Riksens
Ständer ingifne Memorial, hvarutinnan Hr Stats-Secreteraren
anhåller at, i anseende til det vid den honom i nåder anförtrodde
Expeditionen tiltagne myckna arbetet, hvilcket genom
de trenne respective Ståndens besvärs expedierande ansenligen
blifvit förökt, samt betienternes emot så vidlyftige sysslor eij
svarande ringa antal, Riksens Ständer på någon hielp och
understöd för dem höggunstigast ville vara omtänckte, hvilcken
at utse til Riksens Ständers välbehag och ynnestfulla omvårdnad
hemställes, aldenstund Stats-värckets tilstånd tyckes
förbiuda af statsmedlen någon tilökning på lönen eller och af
470 Dec. 13. Inrikes Civil-Expeditionen.
andre medel någon ersättning för deni at begiära, til fyllnad
af det som uti 1720 åhrs af Riksens samtelige Högl. Ständer
beviljade och så kallade Cancellie-afgift kommit at brista. Och
som vid Utrikes Expeditionen tvänne Registratorer och tvänne
Copister härtils blifvit bestådde, hvaraf den ena Registratorsbeställningen
igenom afledne Sioabs dödeliga frånfälle blifvit
ledig, fördenskull som samma Registrators-beställning efter
Riksens Ständers Secreta Utskotts giorde föranstaltande på
nästledne Riksdag kommer vid den Expeditionen at indragas,
ty underställes Riksens Högh Ständers höggunstiga ompröfvande
om icke berörde lediga Registrator tienst tillika med
den dervid bestådde lön och förmohn kunde nu vid åhrets
slut til inrikes Civil-Expeditionen flyttad varda, och på lika
sätt med den andra Copist-beställningen förfaras enär densama
framdeles kan blifva ledig.
Sedan uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli daterat
den 1'2 Pec., hvilcket fölgde med förbemelte Memorial
och hvarutinnan Ståndet förklarar sig icke kunna samtycka
til någon tilökning på lönen för subalternerne uti inrikes CivilExpeditionen,
utan finner i det stället billigt at bemelte subalterner
framgient måge få behålla och dela sinsemellan de
sportuler, hvilcka vid den Expedition ännu äro utestående
eller nu influtne eller och hädanefter inflyta kunna, hvarjemte
och Ståndet pröfvar skiähligt i anseende til det myckna arbete,
som bemelte Expedition nu för tiden åligger, samt at
den redan för riksens Cancellie författade stat härigenom icke
graveras, til Hr Stats-Secreterarens ansökning angående den
ena Registrators-beställningens och lönens vid Utrikes Expeditionen
flyttjande til Inrikes Civil-Expeditionen med nästa
åhrs början, aldeles at samtycka, såsom ock at med den andra
Copist-beställningen, när den framdeles kan blifva ledig, på
lika sätt förhålles.
Vidare uplästes såväl Borgare- som Prästeståndets på
detta Extractum Protocolli samma dag, nemligen den 12 Dec.,
påskrefne utlåtelser, hvarmedelst bemelte tvänne Stånd härutinnan
til alla delar sig med Bondeståndet conformera.
Uppå Frih. Ungerns giorde fråga bifölls jemväl af R,
o. A. ofta berörde Extractum Protocolli ifrån Bondeståndet.
Hr Lagercrantz berättade at han i går haft företräde
hos Prästeståndet och påmint om utslag angående Skånska
insockne rättigheten, och der fädt et godt utslag emedan
Öfv.-Löjtn. Lannerstjernas ansökan. 471
Ståndet bifallit R. o. Arns tanckar, men då han i dag härom
i Borgareståndet äfven giordt påminnelse, hade han eij der
förnummit någon serdeles villfahrighet at företaga sådane måhl,
som kunna angå R. o. A:ns angelägenheter, så högt voro de
piquerade öfver R. o. Arns i går utfärdade Extractum Protocolli
angående de för cronan skaddige puncter uti Borgareståndets
Allmänna Besvär; och som de til äfventyrs eij torde
vilja utlåta sig öfver Skånske insockne-rättigheten, begiärde
Hr Lagercrantz at utur Borgareståndet få begiära de Deputerades
nemligen Frih. Akerhielms och Gref Tessins Betänckanden,
som fölgde med R. o. A:ns Extractum Protocolli, på
det Bondeståndet må häraf få behörigt lius sig i saken at
utlåta.
Härtil samtycktes af R. o. A.
Hr Öfverst-Lieutenant Lannerstierna framträdde, som,
efter giord föreställning af des långliga krigstienster samt hvad
han derutinnan utstådt och lidit, på det bevekeligaste anhöll
det R. o. A. genom et Extractum Protocolli til Secrete Utskottet
täcktes för sin del samtycka och til et godt slut befordra
des af Ståndens plenis til Secrete Utskottet remitterade
ansökning angående den af Högstsal. Konung Carl XII
honom tillagde lönens åtniutande för och sedan åhr 1718 med
mera.
Men som härvid förestältes at Secrete Utskottet eij lärer
kunna antaga något Extractum Protocolli af et Stånd allena,
samtycktes af R. o. A. när Hr Landtm, upkommer at anmoda
honom Hr Thannerstiernas ansökning uti Secrete Utskottet
til det bästa at anmäla.
Och som Hr Landtm. i detsamma kom up utur Secrete
Utskottet, så berättade Frih. Ungern hvad R. o. A. i Hr
Ijänner stier nas faveur behagat fastställa, hvilcket Hr Landtm,
lofvade uti Secrete Utskottet at anmäla när han stiger dit
neder igien.
Föredrogs Landshöfdingen Gyllengrips Memorial, derutinnan
förmäles at som för Riksdagens nu förhanden varande slut
Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens Betänckande
om Västerbottns lähns tilstånd och uphielpande eij lärer kunna
til fullo företagas och deröfver resolveras, men doch någre måhl
derutinnan egenteligen höra til Riksens Ständers gemensamma
förordnande, altså anhåller Hr Landshöfdingen at desamma
måtte til skiärskådande och afgiörande företagas, nemligen det
4f2 Dec. 13. Landsli. Gyllengrips memorial.
sorn Deputationen uti den 1 § tilstyrcker Riksens Ständer at
en sa stor behållning sorn af crono-spannemåhlen i Västerbottes
lahn på tvänne åhr inflyter kunde i cronobodarne blifva
qvarliggandes, på det vid infallande missväxt den samma til
den nödlidande allmogen på sätt som vederbör kunde utlånas.
2:o) Utbeder sig Hr Landshöfdingen Riksens Ständers
förordnande öfver hvad som i den 6 § af bemelte Betänckande
andrages om ödeshemmans och nybruks uptagande, at desamma
först måge upbiudas på frihets-åhr, sedan med försäkran om
skatterättigheten gratis och ytterst til frälsemannarätt, hvarvid
doch ingen skillnad skall komma at giöras på stånden utan
alle niuta vid slike ödemarckers uptagande lika rätt, förmohn
och frihet.
3:o) At efter 9 § i merberörde Betänckande en eftertryckelig
anstalt måtte förfogas om bergvärckens uptagande i Västerbottn
medelst frihets-åhrs utdelande til dem, som hafva förmögenhet
at giöra förlag, med mera, hvilcket med alla giörlige
förmohners åtniutande genom allmän publication innom riket
kunde kundgiöras och genom de svenska Ministrerne vid de
främmande hofven utlänningarne tilkiännagifvas.
Hr von Hökerstedt berättade, at ehuruväl CammarOeconomie-Deputationen
eij varit emot desse 3 ansökningar,
så måste han doch för sin del påminna at hvad den första
beträffar så synes Secrete Utskottet deraf böra lämnas part,
som vid statens reglerande elliest denne spannemåhl lärer anordna.
I anledning häraf och som Riksdagen är nu så när til
slut funno R. o. A. bäst at hvad denna 1 puncten beträffar,
Hr Landshöfdingen sig derom hos K. Maij:t i underdånighet
anmäler, men de senare begge puncterne biföllos af R. o. A.
och skrefs altså på Memorialet följande Resolution:
Resolution: R. o. A. biföllo de tvänne senare puncter,
men hvad den första puncten beträffar häfver Hr Landshöfdingen
at derom i underdånighet anmäla sig hos H. K.
Maij:t.
Uplästes den delen af projectet til Ceremoniellet vid 1734
åhrs Riksdag som innehåller hvad vid Riksdagens slut är at
iakttaga, och som härvid inge påminnelser giordes så blef bemelte
Ceremoniel strax til de andre Stånden afsändt.
Hr Landtm.: Det är nu sidsta dagen och allenast någre
fa timar, uppå hvilcke Ständerne blifva tilsammans, men ännu
Nya Lagen.
473
veta vij intet om den nya Lagen, uppå hvilcken Instructionerne,
Skogs-Ordningen jemte flere vid Riksdagen faststäldte
Förordningar sig grunda, lärer til allmän efterlefnad
utkomma. Och som det för hvar och en af oss skulle vara
en stor fägnad at härom vara underrättade och förvissade
innan vij resa hem til våre medbroder, ty häfver jag i hopp
at vinna Högh R. o. Arns benägna bifall samt at vinna tiden
som oss nu är så kostbar anmodat Gref Tessin at härom upsättja
en föreställning til de andre Stånden.
Samma föreställning, hvilcken i form af et Extractum.
Protocolli var upsatt, blef uppå R. o. Arns begiäran af Hr
Grefve Tessin upläst så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 13
Dec. 1734.
Hos Riksens respective Präste-, Borgare- och Bondestånd
lärer vara i nytt minne med hvad trängtesam sorgfällighet
R. o. A. låtit sig angelägit vara at ibland andra hälsosamma
denna nu förbiflutne Riksdagens fruckter jemväl låta til allmän
efterlefnad framkomma en ny ifrån ali tvetydighet och åldersmörker
ränsad Lag, såsom et Riksens Ständers vård och ömhet
i det högsta värdt ämne, hvilcket förut så mångfaldig tid af
så samvetsgranne som lagfarne män uparbetat och igenomluttrat
blifvit, så at nu endast återstår at Riksens Ständer i
underdånighet anhålla det täcktes H. K. Maij:t honom til
allmän efterlefnad under des höga namn utfärda låta.
De Protocoller som förde blifvit uti Riksens Ständers allmänna
sammankomster til Lagens öfverseende och gillande,
skola vara inför framtiden ojäfacktige vittnen af Riksens
Ständers nit och upricktighet i detta fallet; men emedan Riksdagen
nu så nära til slut skrider, at endast få timar til et
så angelägit måhls ändtelige afgiörande öfrige äro, ty förmodar
R. o. A. billigt det de trenne respective Stånden ännu
innan deras förlopp lära behaga yttra sig på et sätt som svarar
emot välbemelte Stånds altid betygade ifver för det allmänna
bästa och emot R. o. A:ns gifne otvifvelacktige vänskapsprof
och ertedde förtrolighet, på det at et af hela riket så trägit
eftertracktat och för nyttigt ansedt värck eij måtte med bedröfvelse
saknas ibland de riksvårdande värf, som i Riksdagsbeslutet
stadfästas och til minnes föras.
Skulle doch sådant emot R. o. Arns bättre förmodan
hända och den nya Lagens gillande til en annan Riksdag
4<4 Dec. 13. Nya Lagens förläggande.
upskiutas, så nödsakas R. o. A. härmedelst förklara sig framgient
eij kunna vidkänna de vilckor, til hvilcka de sig nu
vid detta ti Ifallet begifvit, utan reservera äfven med detta i
kraftigaste måtto för sig och sine efterkommande ali den rätt
oqvaldan och okräncktan, som Adelsståndet förund, förvärfvad
och tilerkiänd är och kunna framdeles aldrig mer tillåta det
de förmoner ju icke uttryckeligen måtte i Lagboken införas,
hvilcka Konungens nåd samt gifne Privilegier ostridige giöra
och hvars vanskiötsel eij annat skulle af sig föda än eftertidens
påtal och förvitelse; hvilcket förbehåld de öfrige Riksens
respective Ständer så mycket mindre misstycka lära, som R. o. A.
långt ifrån at bidraga til någon förminskning af deras medborgares
välfångne rättigheter altid skola finnas redebogne dem
gemensamligen at uprätthålla, rotfästa och emot alla våldsamheter
försvara.
Förbemelte föreställning uptogs af R. o. A. med et allmänt
bifall och tackades Hr Gref Tessin för des härvid hafde
möda, hvarjemte och godtfunnet blef at en Deputation af 12
personer genast härmed til de andre Stånden afgår, hvilcken
Gref Tessin anmodades at anföra och sielfva conceptet hos
Stånden upläsa til des man kan få tid at låta dem tilkomma
renskrifne exemplar.
Sedan de öfrige Deputerade blifvit utnämde afgick Gref
Tessin med denne Deputation til de andre Stånden.
Hr von Dalheim anholt om R. o. A:ns recommendation
til Secrete Utskottet uti sin dit remitterade ansökning.
Och anmodades Hr Landtm, när han träder ned uti Secrete
Utskottet at jemväl härom påminna.
Uplästes Secreteraren och Historiographen Jacob Wildes
Memorial, hvarmedelst andrages at lian uppå K. Lag-Commissionens
begäran åhr 1730 åtagit sig at låta på egen bekostnad
uplägga en ansenlig quantitet af de projecterade Lagbalckar,
hvaraf han utan återgäld lämnat til publici tienst så många
exemplar, som K. Lag-Commissionen sielf behagat, och emedan
han erhållit K. Maij:ts nådigste försäkring om privilegium på
Lagbokens förläggande enär densamma skulle blifva stadfäst,
men Directeuren Werner icke des mindre söker at undangå
honom detsamma, så anhaller han at af Riksens Ständer blifva
bibehållen vid högstbemelte K. Maij:ts välfångne allernådigste
försäkring om det utlofvade privilegium, hvarpå han det första
förlag vågat samt giordt sig både möda och kostnad. Va
-
Nya Lagens förläggande.
475
randes copia af det åberopade Kongl. Brefvet dat. den 11
Martil 1730 vid detta Memorial bifogat som likaledes uplästes.
Sedan uplästes Directeuren Werners Memorial, hvarutinnan
anhålles at ingen annan må tillåtas få trycka den af
Lag-Commissionen utarbetade samt af Riksens Ständer vid
denne Riksdag öfversedde och gillade nya Lagboken, emedan
honom såsom Kongl. Boktryckare och dess antecessorer den
nåden endast varit tillagd at trycka såväl den förra Svenska
Lagboken med Justitiae-värcket, som alt annat hvad i Höga
Öfverhetens namn kommit at utfärdas.
Hr Wulfwen stier na berättade, at då de nye lagbalckarne
skulle tryckas, sökte Lag-Commissionen nog länge efter
at finna någon som sig åtaga ville at utan vedergiällning fournera
Collegierne och domstohlarne med nödige exemplar och
var då ingen annan som detta ingå ville än Hr Secreteraren
Wilde, för hvilcken orsak skull, och at han måtte blifva
skadeslös, K. Maij:t, som R. o. A. af det upläste Kongl.
Brefvet hördt, i nåder honom försäkrat om privilegium på
den nya Lagens tryckande. Om Directeuren Werner sig då
til lagbalckarnes tryckande anmält, så hade han haft något
skiähl til denna sin ansökning.
Hr Didron: Hvar och en bör bibehållas vid sine privilegier,
derom böra Ständerne vara örne, och Werner beropar
sig på privilegier. Wilde lider eij eller någon skada ty för
de öfrige exemplaren af lagbalckarne har han fädt betalning
af dem sorn dem köpt.
Hr Meijerhelm lade härtil at Werner uti 30 ahrs tid
oförhindrat niutit sine privilegier och tryckt alla utkomne
Kongl. Förordningar.
Hr Stierncrona: Werner offererar 300 exemplar af den
nye Lagen til Riksens Ständer.
Hr Wulfwenstierna: Wilde har gifvit 500 exemplar af
lagbalckarne til domstohlarne utan betalning.
Hr Westfelt: Emedan Wilde redan har K. Maij:ts försäkring
om privilegium på Lagens tryckande, så bör han dervid
bibehållas.
Hr Stierncrona: Werner har äldre privilegier.
Hr Didron: Jag påstår at Werner vid sine privilegier
må blifva bibehållen.
Det ropades af åtskillige at detta måtte blifva propositionen.
476 Dec. 13. Nya Lagens förläggande.
Hr L andtm. bad at R. o. A. ville hafva den godheten
och eij strax ropa på proposition, som det i går skiedde.
Hr Wattrang: Detta är eij en riksdagssak, ty den har
eij gådt genom uhrskillningen; vij böra nu eij uppehålla oss
med sådane bagateller. Desutan berättas mig af Hr Cederholm
at med Wilde är redan contract slutit.
Hr Carl Wennerstedt: Huruvida med Wilde är contract
slutit vet jag eij, men det lärer blifva frågan om Werner
skall bibehållas vid sine privilegier.
Hr Wulfwenstierna: Har någon af Herrarne sedt hans
privilegier ?
Hr Jacob Wennerstedt sade detta eij vara någon riksdagssak.
Hr Didron: Här är qumstion om privilegier och fölgligen
är det en riksdagssak.
Efter något ytterligare discourerande emellan R. o. A.
frågade Hr Landtm, om då Werner skall trycka den nya
Lagen?
Hvartil svarades Ja och skrefs på Werners Memorial at
det var bifallit.
Hr Hammarhielm påminte at som nu allenast någre
timmar äro igen af Riksdagen och åtskillige välförtiente män
äro, hvilcke hafva Konung Carl XII:s sköldebref men ännu
eij kommit at introduceras, det fördenskull en IntroductionsDeputation
måtte blifva utnämd.
Som Hr Landtm, häruppå hemstälte om icke R. o. A.
til klåckan ett ville allenast taga publique saker före, så upsköts
härmed.
Föredrogs Secrete Utskottets til H. K. Maij:t projecterade
skrifvelse i anledning af K. Maij:ts nådiga remiss angående
någon hielp och benådning för framledne Revisions-Secreteraren
Plans encka Rebecca Catharina Ehrenberg, önskandes
Secrete Utskottet gierna at hon, så väl i anseende til des
egit och barns medlidande värde tilstånd som ock des afledne
mans i lifstiden förvärfvade allmänneligen bekandte meriter,
kunde ju förr ju heldre med något understöd blifva benådad,
men som Secrete Utskottet förmärckt at staten för nästkommande
åhr 1735 med så mångfaldige dryge utgifter blifver
betungad, så har Secrete Utskottet änteligen stadnat uti det
slut at Revisions-Secreteraren Plans encka synes kunna tilläggas
et åhrligit gratial af 300 dal. sint til nästa Riksdag,
Rev.-sekr. Plans enka. Löners utbetalande. 477
doch at detsamma icke på staten förr än åhr 1736 upföres,
hvarom til K. Maij:ts nådigste välbehag hemställes at låta
ordres til Stats-Contoiret afgå, som i följe deraf sådant vid
1736 åhrs Stats-Commission har at andraga.
Och bifölls af R. o. A.
Hr Ridderschöld hemstälte om icke R. o. A. til at
betyga sin kiärlek samt hedra sin Landtm, ville af Riddarhusmedlen
låta slå en medaille med Hr Landimns bröstbild å den
ena och en tienlig inscription på den andra sidan, samt en
medaille häraf om 50 ducaters vigt Hr Landtm, offerera, samt
hvem af R. o. A. som behagar vara tillåtit at betiena sig af
stämpelen när de vilja låta slå samma medaille i silfver.
Detta bifölls af R. o. A. med allmänt Ja och handklappande
och ehuruväl Hr Landtm, på alt sätt sökte sig härifrån
at undanbedja, förblefvo doch R. o. A. vid sitt en gång
fattade slut, fastställandes at angående värckställigheten häraf
et Extractum Protocolli bör upsättjas.
Hvaruppå Hr Landtm, med et kort tahl betygade sin
beständiga erkänslan för all R. o. Arns honom ertedde välvilja,
gunst och kiärlek.
Föredrogs Secrete Utskottets til H. K. Maij:t upsatte Expedition
angående den vid 1731 åhrs Riksdag giorde författning,
at de som ifrån 1732 åhrs början och til nästa Riksdag
fingo någon cronans tjenst och tilförene ingen lön haft, skulle
i de första 6 månaderne tiena utan lön, hvaröfver Secrete
Utskottet, såväl i anseende til det K. Stats-Contoiret under
den 20 Julii sidstledne vid handen gifvit, som de flere andragne
bevekelige skiähl och orsaker, stadnat i det underdåniga
Betänckande, at det såväl för K. Maij:ts och rikets
tienst är säkrast och nyttigast sorn med sielfva billigheten
aldramäst enligit at hvar och en utan åtskilnad må så snart
han kommer i någon K. Maij:ts och cronones tienst tillika
blifva delacktig af lönen, som staten derpå består, likmätigt
förre Kongl. Förordningar, så at detta med 1735 åhrs början
kunde ställas på förra foten.
R. o. A. funno ganska billigt hvad Secrete Utskottet
genom bemelte Expedition K. Maij:t i underdånighet vid handen
gifvit och biföll o densamma.
Hr Landtm, gick häruppå neder igen i Secrete Utskottet
och trädde Frih. Ungern til bordet at under Hr Landtm:ns
frånvaro föra directionen.
478 Dec. 13. Reduktions- o. Liqvidations-verket.
Anmältes Expeditionerne n:o 207 til och med n:o 212
och blefvo hos R. o. A. eij upläste emedan uti ExpeditionsDeputationen
vid bemelte expeditioner inge påminnelser voro
giorde.
Sedan uplästes til justerande följande i anledning af R.
o. A:ns öfver ärenderne tagne slut upsatte Extracta Protocolli.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 7
Dec. 1734.
S. D. Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och
Liquidations-värcket förordnade Deputations berättelse angående
beskaffenheten och tilståndet af bemelte värck med de
påminnelser, som Deputation för sin del funnit nödige at
giöra til befordran af behörig redighet och slut deruti.
R. o. A. förklarade sitt nöije deröfver at et så stort antal
af de hos Reductions- och Liquidations-Commissionen inkomne
besvär afgiorde blifvit, hvarigenom K. Maij:t och cronan
blifvit befriad ifrån mer än 31,000 dal. smts prsetenderad
säterie- och frälsehemmans ränta in natura förutan åtskillige
fordrade capitaler, hvilcka med uplupne interessen sig öfver
36 tunnor guld bestiga.
1 anledning af det som Deputationen uti den 3 § andrager
finner R. o. A. nödigt at en Bokhållare med 400 och
en Cammarskrifvare med 300 dal. smts lön bestås, hvilcka
uti första Afräknings-Contoiret, dit alle sådane liquidationsmåhl
höra, och deräst de dertil lydande acter och handlingar
finnas, under K. Cammar-Collegii upseende och disposition
uprätta och underskrifva behörige liquidationer uti alla ifrån
Liquidations-Commissionen härrörande ärender.
4 § bifölls.
5 §. Hvad den förordnade Commissionens continuerande
beträffar, så är detta redan af R. o. A. bifallit; och ehuruväl
R. o. A. uppå innevarande Riksdag resolverat at ledamöterne
allenast för den tilkommande tiden och til nästa Riksdag skulle
niuta arfvode; doch vid närmare öfvervägande af det hinder
och tidsspillan, som arbetet i denne Commissionen förorsakar,
finner R. o. A. at för det som återstår af den förflutna tiden,
bemelte ledamöter böra niuta hälften, och som det ärbara
Bondeståndet jemväl begiärt en Deputerad uti Reductionsoch
Liquidations-Commissionen, hvartil Ståndet utnämdt Secreteraren
Troilius, altså häfver R. o. A. sådant jemväl bifallit,
Reduktions- o. Liqvidations-verket.
479
samt at bemelte Secreterare för den tilkommande tiden niuter
lika arfvode med de öfrige ledamöter.
6 §. Som Hr Riks-Rådet Gref Törnflyclit alt ifrån Commissionens
början utan ringaste vedergällning til Riksens Ständers
nöije berömmeligen derstädes fördt directionen, altså är
R. o. A. af den taucka att näst en å Ständernes vägnar til
välbemelte Hr Riks-Råd aflagd vederbörlig tacksäijelse för des
vid detta värcket hafde möda, besvär och arbete samt Riksens
Ständers deröfver betygade nöije, til H. Maij:t i underdånighet
bref afgår at anmoda Hr Riks-Rådet til nästa Riksdag och
intil des Commissionens arbete blifvit til slut bragt dervid
continuera, då af Riksens Ständer närmare kommer at öfverläggas
om den erkänslan, hvarmed välbemelte Hr Riks-Råd
bör ihogkommas.
7 §. Aldenstund Protocolls-Deputationen funnit at actor
Böcker bör giöra ansvar för et med Cammereraren Röding
underskrifvit Memorial, så kan innan sådant skiedt han eij
anmälas til Kongl. Fullmackt och Instruction; hvartil R. o. A.
i öfrigit samtycker så snart han ifrån bemelte ansvar befriad
är. Och beträffande recommendation för Actuarien Silfverström
& Notarien Biurman funno R. o. A. skähligt at hos
K. Maij:t i underdånighet anhålles om des nådiga befallning
til vederbörande Collegier at vid förefallande tienlige öpningar
sättja desse betiente på förslagen. Hvilket med de öfrige respective
Stånden välment communiceras. Actum ut supra.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 23
Nov. 1734.
Såsom vid förre Riksdagen af Riksens Ständer faststäldtes
det til en billig erkänslas betygande och beständig åminnelse
af Hr Riks-Rådet Grefve Cronhielrns uti Lag-Commissionen
månge åhr tilbaka berömmeligen använde möda, sorgfällighet
och arbete, en medaille slås skulle, och sedan den tiden under
välbemelte Hr Riks-Råds inseende den nya Lagen af LagCommissionen
aldeles är blifven utarbetad samt af Riksens
Ständer vid nu varande Riksdag öfversedd, altså funno R. o. A.
nödigt de öfrige respective Stånden vänligen at hemställa om
icke til at än ytterligare betyga Riksens Ständers nöije häröfver
til välbemelte Hr Riks-Råd samt des Fru Grefvinna
och barn hvar sin medaille af förbemelte stämpel om femtio
ducaters vigt offereras bör.
480 Dec. 13. Belöning åt presid. baron Strömfelt.
Och sorn derjemte de öfrige Herrar och Män, hvilcke uti
Lag-Commissionen den nye Lagen såväl och mogit utarbetat,
för samma mödosamma och vittra arbete med heder och beröm
samt värckelig erkänslan förtient at ihugkommas, altså hemställes
i lika måtto om icke bemelte Herrar och Män med
Riksens Ständers förklarade nöije öfver deras såväl förrättade
nyttiga arbete böra hugnas och til et teckn samt åminnelse
deraf dem hvar sin guldmedaille af samma stämpel och vigt,
som förbemält är, tildelas. Actum ut supra.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 23
Nov. 1734.
Emedan det senaste General-Tullarrende-Contractet på et
för K. Maij:t och cronan ännu fördelacktigare sätt än de förre
slutit är och Hr Praesidenten Baron Strömfelt vid planens
föreslående bärtil vist des vanliga nit för det allmänna bästa
samt K. Maij:ts och cronans inkomsters förkofring, altså funno
R. o. A. at som med alt skiähl förmodas kan det lärer bemelte
Contract til cronans och public! fördel utfalla, Hr Prsesidenten
til en skiählig erkänslan samt upmuntran under des
svåra och dryga arbete, en ergetzlighet af tusende ducater af
tullmedlen, som kunna öfverskrida den förra arrende-summan,
tilläggas bör. Hvilcket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Actum ut supra.
Vid desse Extracta Protocolli giordes inge påminnelser
och biföllos desamma af R. o. A.
Hr Praesidenten Frih. Strömfelt framträdde, betygandes
at inga expressioner kunna vara tilräckelige at ådagalägga des
fägnad och ödmiuka tacksamhet deröfver at Högh R. o. A.
des redeliga nit och välmente upsåt så gunstigt behaga anse;
den honom ärnade gåfvan skattade han i anseende til det
gracieuse sätt, hvarmed Högh R. o. A. densamma behagat
försälskapa, högre än millioner, tilläggandes at ifall de andre
Stånden intet bärtil skulle samtycka, så voro et så ynnestfullt
omdöme af et så uplyst och illustert Stånd som R. o. A.
är, den öfverflödigaste och hederligaste belöning, som han för
sitt trogna och redeliga upsåt här i verlden åstunda kunde.
Gref Tessin kom med den Deputation, som han anfördt
tilbaka, och berättade at Präste- och Borgarestånden i anledning
af R. o. A:ns giorde påminnelse och föreställning lofvat
taga det angelägne ärendet om nya Lagen uti öfvervägande
så snart de fingo Protocolls-Extractet, hvilcket Hr Grefven
Argus. Nyköping. Bevillning.
481
sade sig efter befallning utur conceptet dem hafva föreläst,
til sig. Bondeståndet hade redan detta ärendet före och
hade Prästeståndet högeligen recommenderat at Justitias-Deputationens
Betänckande angående förekommande af irrige lärosatzer
hos R. o. A. innan Riksdagen slutes må blifva afgiordt.
Sedan företogs til justerande det i anledning af de i går
förde discourser upsatte Extractum Protocolli angående Argus,
hvilcket efter något ytterligare discourerande och jämkande af
R. o. A. bifölls, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den
12 Dec.
S. D. Förklarade R. o. A. sitt nöije öfver de nyttige
skrifter, hvarmed Argus tient publicum, och pröfvade skiähligt
at i fall han med samma arbete fortfarer tillägga honom ålirligen
600 dal. sint af postmedlen, så framt K. CancellieCollegium
bepröfvar at postmedlen igenom samma skrifters
kringsändande til så hög summa öfver den förra vanliga indrägten
förökte blifva. Actum ut supra.
Docli sade Hr Ridderschantz at han eij samtycker til
någon vedergiällning för Argus med mindre officerarnes löningsfordringar
för åhren 1719, 20 och 21 blifva satte på 8:de
numern uti Reglementet för Ständernes Contoir.
Uplästes et igenom en utskickad från Borgareståndet
copialiter ingifvit Extract af Bondeståndets Protocoll daterat
den 1'2 Nov. sidstledne, hvarutinnan Bondeståndet förklarar sig
finna skiähligt at Nyköpings stads igenom des Fullmäcktig,
Handelsmannen Hoffler giorde ansökning til Riksens Ständers
Secrete Utskott remitteras;
hvilcket af R. o. A. jemväl bifölls.
Anmältes det uti Expeditions-Deputationen justerade conceptet
af Riksens Ständers bevillning til en allmän afgift för
nästkommande åhr 1735 och de följande til nästa Riksdag;
och som uti bemelte concept i brädden var anmärckt vid tituln,
»Ridderskapets och Adelens samt alle ståndspersoners
betiente af större lön och anseende» hvilcke uti projectet
allenast til en dahl. smts åhrlig afgift varit upförde, at de
andre Stånden bemelte afgift til två dahl. sint utsatt, hvilcket
R. o. A. funno vara för högt, samt hvad R. o. A:ns betiente
beträffar sådant eij ankomma på de andre Ståndens utan allena
på R. o. A:ns egit beviljande; altså skrefs uti sielfva documentet
under förbemelte anmärkning följande Resolution:
Adelns Protokoll, 1734. II. 31
482 Dec. 13. Dep. fr. Bondest. Riksdagens afslutande.
Resolution: R. o. A. förblifver dervid at för desse betiente
eij mera betala än en dal. sint.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet. Under-Talemannen förde ordet och näst
aflagd hälsning öfverlefvererade et Ståndets Extractum Protocolli
daterat i dag; säijandes derhos at Ståndet förmodar det
samma Extractum Protocolli lärer vara Högh R. o. A. til
behageligit nöije och at således den så högt åstundade nye
Lagen förmodeligen lärer komma at ställas i bruk och til
allmän efterlefnad emedan Ståndet, til at vinna et så nyttigt
och högst önskeligit ändemål, ifrån sitt första påstående at
1664 åhrs Förordning om jagt och diurfång, hvad den omtvistade
skiuträttigheten vidkommer, intil des bemelte Förordning
af K. Maij:t med Råds råde blifvit öfversedd och af
Ständerne jemkad och antagen, »skulle anses för kraftlös», sig
nu begifvit och på det vilckor til den nya Lagens utkommande
samtyckt, at nyssbemelte Förordning på det sättet af
H. K. Maij:t må öfverses och förbättras, som med hvars och
ens rättighet öfverensstämmer, och sedan af trycket utkomma
til allmän efterrättelse til nästa Riksdag, tå hvart och et
Stånd, ifall thervid skulle vara något at påminna, må hafva
tilfälle at söka then ändring, som the förmena vara nödig.
Sedan Frih. Ungern svarat at det redeliga Bondeståndet
härigenom vijst et berömmeligit prof af des kiärlek för den
nya och nyttiga Lagen och hedt förmäla R. o. A:ns vänliga
hälsning, afträdde denna Deputation.
Bondeståndets afgifne Extractum Protocolli uplästes och
var af samma innehåld som här ofvantil förmält är.
Frih. Ungern frågade om detsamma bifalles?
Hvartil svarades Ja,
och afsändes Riddarhus-Fiscalen at härom gifva de andre
Stånden del.
Tvänne af K. Maij:ts nedsände Cammarherrar, nemligen
Gref Stromberg och Frih. Lindhielm blefvo anmälte och emottagne
af en deputation af sex personer.
När the voro inkomne sade Cammarherren Gref Stromberg:
K. Maij:t låter förmäla des nådiga hälsning til des trogne
undersåtare, Riksens Ridderskap och Adel, och derjemte lika
nådigt antyda at i morgon som är den 14 Dec. efter sluten
gudstieust uti stadsens stora kyrcka på Rikssahlen vil sig infinna
och Riksdagsbeslutet afhöra.
Riksdagsbeslutet. Broinells myntkabiuett. 483
Frih. Ungern bad förmäla R. o. Arns underdånigste
vördnad och sade at R. o. A. skola i underdånighet hörsamma
K. Maij:ts nådiga befallning.
De tvänne Cammarherrar afträdde och blefvo af samma
sex deputerade som dem infördt utbeledsagade.
Uplästes projectet til Riksdagsbeslutet hvilcket i öfrigit
til alla delar bifölls, allenast at af R. o. A. fants godt at uti
§§ ibland de Förordningar, som för allmän lag antagas, följande
jemväl inryckes, nemligen:
Placatet angående femtonörsstyckens gångbarhet, af den
10 April 1730;
Förordningen angående kopparslantarnes gångbarhet af
den 21 Julii 1730;
Påbudet angående rijors inrättande af den 2 Junii 1731;
Förordningen angående gamla bytens afslutande af den
26 Julii 1731;
Förordningen angående svenska helfrihetens uphörande af
den 2 Aug. 1731.
Och vid 15 § angående terminen och orten til nästa
Riksdag, stadnade R. o. A. i det slut at terminen blifver den
1 Junii 1738 och orten Norköping.
Och blefvo desse R. o. A:ns Resolutioner skrefne in margine
på det upläste conceptet til Riksdagsbeslutet, hvilcket
strax til de andre Stånden afskickades.
Hr Ofverst-Lieutenanten Österling framträdde och berättade
huruledes framledne Archiatern Hr von Bromells enckefru
icke allenast vid förre Riksdagen tilbudit Riksens Ständer
det af des sal. man samlade curieuse cabinettet af svenske
mynt och medailler, hvaröfver då af Riksens Ständer eij kom
at tagas något slut, utan at bemelte enckefru nu äfven är
erbödig bemelte cabinett för 12,000 dal. sint at aflåta, med
de myckit drägelige vilckor at henne allenast 4000 dal. smt
åhriigen betalas ifrån tilkommande åhrs början och så vidare
hvart åhr til des hon hela summan undfådt. Som nu samma
mynt-cabinett voro et af de vackraste och raraste i hela riket
ock det voro skada om det blefvo distraherat, altså hemstälte
Hr Öfverst-Lieutenanten om icke R. o. A. til de af Fru
Bromell tilbudne vilckor skulle behaga samtycka, då bemelte
cabinett af samtelige Riksens Ständer til Hennes K. Maij:t
Drottningen i underdånighet kunde offereras.
Uppå Frih. Ungerns härom giorde fråga,
484
Dec. 13. Rikar. gr. Cronhielm.
vann denna föreställning et allmänt bifall, och upsattes
altså följande Extractum Protocolli, hvilcket, sedan det för
R. o. A. var upläst och approbera!, til de andre Stånden
afsändes.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den
13 Dec.
Emedan framledne Archiatern Hr von Bromells änckefru
redan vid förre Riksdagen tilbudit Riksens Ständer det af
des framledne man med mycken flit och möda samlade rara
curieusa myntecabinett för tolf tusende dal. sint, med de
vilckor at ifrån tilkommande ahrs början och så vidare til
hela summan är betalt, åhrligen i afräkning åtniuta 4000
dal. smt; altså stadnade R. o. A. i det slut at detta cabinett
på förbemelte vilckor af Fru von Bromell bör köpas och
Hennes K. Maij:t vår allernådigsta Drottning til et ringa
teckn af den undersåteliga vördnad, som Riksens Ständer för
Hennes Maij:ts nådiga och hulda omvårdnad och omsorg vid
riksstyrelsen under K. Maij:ts bortovaro i des arfländer evärdeligt
hysa, i underdånighet at offerera. Hvilcket etc. Actum
ut supra.
Hr Lagercrantz förestälte at som på förleden Riksdag
då Riksens Ständer igenom en solenn Deputation låto tacka
Hans Excellence Hr Riks-Rådet Gref Cronhielm för des vid
den nye Lagens utarbetande i så månge åhl- vijste oförtrutne
möda, sorgfällighet och nit, välbeinelte Hr Riks-Råd ingen
annan erkänslan åstundat än at hos K. Maij:t af Riksens
Ständer des barn til nådig iliogkommelse och befordran efter
deras förtienst och skickelighet i underdånighet måtte anmälas,
vid hvilcket tilfälle af Hans Excellence isynnerhet nämdes
des son Gref Bars Cronhielm och des måg Capitaiuen vid
Gardiet Baron Köhler, och som uppå Riksens Ständers härom
vid senaste Riksdag upgångne underdåniga föreskrift Gref
Lars Cronhielm med befordran i nåder blifvit ihogkonunen,
men Baron Köhler af en sådan förmohn sig eij haft at hugna,
altså hemstälte Hr Lagercrantz til Högl. R. o. A. om icke
för Capitain Köhler et underdånigt iteratum upgå må, at
han vid tilfälle med nådig befordran må blifva ansedd, hvilcket
voro så myckit billigare som Hr Capitain Köhler är en braf
och skickelig officerare och länge samt med distinction tient.
R. o. A. biföl lo at angående Hr Capitain von Köhlers
recommendation til K. Maij:t et underdånigt iteratum upgår.
Krigs-kommiss. Perment. Dep. till Bondeståndet. 48t>
Uplästes Secreta och Justitice Deputation emes gemensamma
Betänckande öfver Krigs-Commissarien Christopher Perments
til Riksens Ständer ingifne Memorial angående isynnerhet det
han oacktat des skrifteliga begiäran at blifva i underdånighet
föreslagen til Commissarie-beställningen vid AmmiralitetsEscadren
här i Stockholm efter Commissarien Hans Wolf,
doch af Vice-Ammiralen Feiff blifvit på förslaget excluderad
och förbigången, ehuru han dertil skall kunnat värdigare anses
än de föreslagne, hvaröfver Deputationerne inhämtat ViceAmmiralen
Feiffs förklaring, finnandes i anseende ti! de andragne
skiähl och orsaker at Perment vid detta tilfälle icke
haft någon skiählig orsak at sig besvära, doch som han vid
upsyningssysslan i Carlscrona giordt nyttiga tienster samt
desutan tillika med Capitainen Leijonankar blifvit af Secrete
Utskottet vid förre Riksdagen hos H. K. Maij:t i underdånighet
til befordran recommenderad, så synes Deputationerne at
Krigs-Commissarien Perment jemväl fört ienar med det första
at blifva med någon honom anständig beställning ihogkommen.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Åtskillige af R. o. A. påminte at som det både för riket
i gemeen som ock för landtmannen är högst nyttigt det K.
Maijrts nådiga Förordningar af den 18 Dec. 1733, angående
tullens erläggande för utrikes ifrån inkommande spannemåhl,
och hvarom R. o. A. genom utfärdat Extractum Protocolli til
de andre Stånden giordt en tienlig föreställning, må blifva
stående; så borde man ännu genom en afsänd Deputation hos
Bondeståndet, hvilcket af sädens hållande uti et beständigt
skiähligt prijs isynnerhet kommer at vinna styrcka och förniohn,
denna saken behörigen föreställa, så at de i anseende
til sitt egit härunder beroende bästa kunde förmås at samtycka
det högbemelte Förordning åtminstone til nästa Riksdag må
blifva stående.
Detta vann R. o. Arns bifall och utnämdes härtil en
Deputation, hvilcken af Frih. Joh. Hamilton kommer at anföras.
Samma Deputation fick jemväl i befallning hos Bondeståndet
at påminna det R. o. A:ns Extractum Protocolli öfver
Justitiae-Deputationens Betänckande angående Lagmans- och
Häradshöfdings-räntan hos Ståndet må tagas i behörigt öfvervägande;
at 1719, 1720 och 1721 ålirs löningsfordringar enligit
R. o. A:ns i går utfärdade Extractum Protocolli af Ständernes
Contoir under n:o 8 måge blifva betalte; jemväl och at be
-
486 Dec. 13. Seulenberg. Riksrådens löner.
rätta det R. o. A. samtyckt at den nya Lagen åhr 1736 bör
allmänt efterlefvas.
Denna Deputation afgick.
Anmältes Expeditionen n:o 242 angående 10,000 dal. sint
som af Riksens Ständer Hr Majoren Seulenberg, i anseende
til des utstådde ohörde svåra fångenskap i Ryssland, tillagde
blifvit, och expeditionen n:o 248 angående Vadstena Krigsmanshus-värcket,
hvilcke Expeditioner för R. o. A. eij blefvo
upläste emedan vid de samma uti Expeditions-Deputationen
inge påminnelser blifvit giorde.
Hr Landtm, kom up utur Secrete Utskottet och hade
med sig en skrift som Hr Landtm, för R. o. A. lät upläsa
af följande innehåld:
Jag har uppå Secrete Utskottets anmodan åtagit mig at
hos R. o. A. anmäla det H. K. Maij:t så skrift- som munteligen
i bevekeligaste termer nådigst anmodat Riksens Ständer
at vara betänckte uppå någon tilökning på Hrr Riksens Råds
lön. Secrete Utskottet har altså eij undgå bordt sådan H.
K. Maij:ts nådiga önskan at föredraga, emedan Secrete Utskottet
til följe af des Instruction eij anstå vill något dervid
at giöra, innan Riksens Högh Ständers förutgångne Ja och
samtycke, serdeles nu då ingen tilgång af medel dertil finnes.
H. K. Maij:t har jemväl vid samma tilfälle i nåder förklarat
det H. K. Maij:t för des del såsom nogsamt underrättad om
rikets tarfvor och medellöshet eij åstundar någon tilökning
uppå de H. K. Maij:t anslagne handpenningar, räknandes sine
trogne undersåtares kiärlek och hiertan för des högsta skatt,
som i värde många millioner öfvergår; för hvilcken milda
utlåtelse Secrete Utskottet redan betygat des underdåniga
erkänslan.
Frih. Joli. Hamilton kom tilbaka med den Deputationen
sorn var ärnad at gå til Bondeståndet och berättade at
Ståndet redan var afskildt samt at Deputationen mött Talemannen,
hvilcken sagt at klockan 3 efter middagen lärer
Ståndet åter komma tilsammans.
R. o. A. funno godt at Deputationen i dag efter middagen,
när Bondeståndet åter blifver samlat, dit afgår til at
påminna om the ärender, som Deputationen äro updragne at
yrka på slut uti.
Sedan begyntes i anledning af thet som Hr Landtm, å
Secrete Utskottets vägnar förestält, at discoureras om Riksens
Riksrådens löner.
487
Herrar Råds löningars tilökning och utlät sig
Hr Hastfe hr sådant vara högst billigt och skiähligt
emedan i anseende til myntets devalvation sedan 1696 åhrs
stat formerades ingen i sin lön kommit at känna större mistning
än Riksens Herrar Råd; och tilläde Hr Ilastfelir at i
alt fall lian för sin del sig påtaga ville at bärtil 20 dal. smt
åhrligen contribuera.
Hr Ridderscliöld hemstälte om icke detta ärendet kunde
remitteras til Secrete Utskottet at riise om någon tilgång
finnes på medel.
Frih. Joli. Hamilton: Åhr 1696 hade Hrr Riks-Råden
6000 dal. smt örn åhret, livilcka voro så goda som nu 9000,
och desutan til större delen Prsesidentskaper, hvilcke nu för
tiden med män utom Rådet böra besättjas; det voro alt för
svårt för så höga embetsmän at soutenera embetets värdighet
med så ringa inkomster.
Hr Ehrencrona: Jag skulle vara den första at bifalla
en så billig och skiählig sak, om Statsvärckets tilstånd det
tillät, hvilcket beklagligen är sådant at jag det eij må säija,
emedan vij denne gången så handterat detsamma at det lärer
svida efter; giöra vij nu flere tilökningar på utgifterne så
kommer liela betieningen i mistning af en del af sine löningar.
Secrete Utskottet har ju redan förklarat statsbristen, och
kan tilståndet nogsamt skönjas när vij måste påtaga oss bevillning
til samma brists fyllnad och Defensions-värckets uprätthållande.
Der äro ganska månge och goda skiähl för
tilökningen af Riks-Rådens löningar, men sorn sådant eij kan
skie utan en ny och särskildt bevillning så hemställer jag
huruvida R. o. A. samt de öfrige Stånden til en sådan ytterligare
bevillning lära vilja samtycka. Vij låre vid nästa
Riksdag få se huru det står til med Stats-värcket.
Hr Wennerstedt sade sig nogsamt vara öfvertygad om
Hr Ehrencronas giorde beskrifning af Stats-värcket, och at
det fördenskull nu lärer vara svårt och nästan ogiörligit en
sådan tilökning at bevilja; men som man under Guds välsignelse
bör förmoda riksens inkomsters förkofring i framtiden,
så kunde nu emedlertid quiestio an fastställas, så at Riksens
Herrar Råd när tilståndet blifver bättre af en sådan deras
löners tilökning sig måge hafva at hugna.
Men som åtskillige af R. o. A. förklarade sig af den
tanckan at det voro bättre angående qusestionen an sig icke
488
Dec. 13. Segelduks-fabriker.
för denna gången positive utlåta utan upskiuta denna saken
til nästa Riksdag; altså efter något ytterligare discourerande
giorde på Hr Landtm:ns vägnar
Frih. Ungern frågan om icke Secrete Utskottet kan til
svar lämnas at ehuru gierna R. o. A. nu skulle önska at
tilöka Hrr Riksens Råds löningar, hvilcket i sig sielft är
högst skiähligt, så beklaga doch R. o. A. at de detta ärendet
för nu varande knapphet på medel til nästa Riksdag måste
upskiuta, då det hos Riksens Ständer lärer komma i öfvervägande?
Hvartil
af R. o. A. med Ja svarades.
Och anmodades Hr Landtm., hvilcken nu gick neder i
Secrete Utskottet, at der berätta detta R. o. Arns tagne slut,
hvilcket jemväl skrefs på den af Hr Landtm, utur Secrete
Utskottet upgifne skriften, som med bemelte påskrift til de
andre Stånden straxt afsändes.
Hr Ridderschöld hemstälte om icke Riksens Hrr Råd
för den i Ständernes bevillning samtyckte afgiften af löningarne
kunde befrias.
Men häruppå föll eij något svar.
Anmältes Expeditionen 11:0 230 af Resolutionerne på
R. 0. Arns besvär, hvilcken, emedan uti Expeditions-Deputationen
dervid inge påminnelser blifvit giorde, eij uplästes.
Uplästes Cammar-Oeconornie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver interessenternes uti Stockholms tillika med
Rodga segelduksfabriquer hos Riksens Ständer giorde ansökning
om någre förmohners åtniutande för berörde värck nemligen:
l:o) At all utländsk segelduk antingen må blifva til införsel
förbuden eller med så stor tull belagd som duken på hvarje
ort kostar uti inköp; 2:o) at så länge begge desse värcken
kunna hinna fournera landet med fullkommelig svarsgod duk,
förutan något vahrans stegrande, inga flere segelduksfabriquer måge
här i riket åtminstone til nästa riksdag få anläggas, och 3:o)
at til hampas ymnigare tilgång här i landet genom utsäde och
jordens rätta cultur nödige anstalter måge tagas; hafvandes
Deputationen, hvad den första puncten angår, i förmågo af de
anförde omständigheter för skiähligit funnit at allmänt förbud
på all utrikes ifrån inkommande segelduk må af Riksens
Ständer fastställas, doch på de vilckor, at om sedermera den
här inrikes tilvärckade segelduken skulle befinnas antingen
med flärd blifva arbetad eller och til alt för högt prijs emot
Segelduks-fabriker.
489
hampans inköp upsättas, H. K. Maij:t då kunde, sedan Commerce-Collegium
och vederbörande blifvit hörde, åter uphäfva
et sådant förbod. Hvad det andra momentet angår håller
Deputationen betänckeligit at dertil styrcka, varandes af den
mening at flere sådane fabriquer så til rikets enskylta behof
som til afsättjande utomlands böra inrättas. Beträffande den
3:die ansökningspuncten förmodar Deputationen at om den
författning, som Riksens Ständer vid nu påstående Riksdag
lära giöra medelst hampas planterande vid upstäderne, blifver
behörigen värckstäldt, skola så väl buldansvärckets interessenter
som riket i gemeen deraf känna en ansenlig förmohn.
I lika måtto uplästes Landt- och Siö-Militice-OeconomiceDeputationens
Betänckande i anledning af interessenternes uti
den uppå nedre Barnhusgården här i Stockholm uptagne segelduksfabriquen
til Riksens Ständer inkomne ansökning at af
dem til publici behof emot contant betalning må uphandlas
500 st. segelduk och 200 st. dito betingas til nästkommande våhr
at lefvereras emot prsenumeration af halfva betalningssumman,
med mera. Och sorn Deputationen finner nyttigt vara at
interessenterne i denne deras begiäran villfaras, altså styrcker
Deputationen dertil at antingen den öfver allmänna landshielpen
förordnade Deputationen må söka at kunna uphandla
förberörde 500 st. segelduk emot contant betalning af landshielpsmedlen,
men så framt der ingen tilgång skulle finnas,
at då Riksens Ständer ville utse någon annan utväg, hvarigenom
fabriquen med desse medel kunde blifva undsatt, hvilcka
dymedelst komma at ersättjas, at eij allenast så fort någon
duk til Ammiralitetet behöfves, penningarne derföre af de til
detta behof åhrligen i staten anslagne medel betalas, utan
ock duken til privatis emot contant föryttras. Hvad den
begiärte prsenumeration af sielfva betalningssumman för 200
st. segelduk, som nästinstundande våhr komma at lefvereras,
angår, så skulle Deputationen gierna se at interessenterne
äfven sådant kunde til godo niuta om medel dertil voro at
tilgå. Men berörande priset på denne duk, håller Deputationen
för bäst at til vederbörande efter förd correspondence
med Ammiralitets-Collegio lämnas derom at accordera. Desutan
och emedan det mycket skulle synas bidraga til desse
fabriquers upkomst om förbudet blef at inge flere til nästa
Riksdag skulle få anläggas, ty berättes någre af Deputationens
ledamöter hafva fallit på de tanckar, i förmågo af de om
-
490
Dec. 13. Segelduks-fabriker.
ständeligen anförde skiälil och orsaker, at det af Handelsmännen
Siöberg och Bong på Södermalm anlagde nya segelduks-manufacturvärcket
borde, såsom skadeligit för de förr
inrättade, ödeläggas; men största delen af Deputationens ledamöter
hafva hållit för betänckeligit at dertil samtycka utan
stadnat i det slut, at nästberörde nyligen af Handelsmännen
Siöberg och Bong inrättade värck bör icke förbiudas at i
stånd sättjas, utan interessenterne dervid bibehållas, jemväl
at vid livarthera värcket liär i staden 25 stohlar kunde komma
at underhållas, så at den ena fabriquen på intet sätt må
kunna skada den andra.
För öfrigt tycker Deputationen at til desse fabriquers
uprätthållande nödigt är at den utrikes segelduken som hittils
införskrifven blifvit, aldeles förbiudes at införas; doch så at
den segelduk, som Ammiralitets-Collegium skulle pröfva angelägit
för örlogsflottan utrikes ifrån at beställa, derunder icke
begripes; hvaremot interessenterne af berörde fabriquer åligger
at i siöstäderne för de handlandes och seglandes beqämlighet
skuld, hafva förråd af nödig segelduk; kommandes vederbörande
Collegier at hafva inseende deröfver, at duken både
til godhet och priset behörigen tilvärckas och lämpas.
Frih. Ungern: Som angående den ena puncten, nemligen
om hampas planterande, R. o. A. i anledning af et annat
ifrån Cammar-Oeconomie-Deputationen inkommit Betänckande
sig redan utlåtit, så blifva utur desse upläste Betänckanden
allenast desse frågor öfrige; först om förbudet på utländsk
segelduks införsel, sedan om de af segelduksfabriquen på
Barnhuset begiärte understöden utur Landshielps-Deputationen;
och sidst om flere segelduksfabriquer skola tillåtas, samt den
private tvisten emellan bägge segelduksfabriquerne i Stockholm.
Hr von Hökerstedt utlät sig at hvad den qusestionen
beträffar om mera än en segelduksfabrique i Stockholm bör
tillåtas, så voro det emot ali principe af manufacturer de
samma til et enda värck at inskräncka; och anbelangande
det skiählet som tages af perzedle extracterne, at införslen af
utländsk segelduk eij är större än at et enda värck så myckit
skulle kunna fournera, så står den uträkningen eij fast, emedan
en stor del af vare svenske skiepp när de äro utomlands
sig der med segel förse. Och skulle et sådant exempel, sorn
här begiäres, statueras, så lära alle väre manufacturister begiära
et dylikt monopolium för sine enskylte värck.
Segelduks-fabriker.
491
Hr Roxendorf förestälte at det likväl voro eftertänckeligit
och obilligt at Siöberg, som en medinteressent i Barnhusfabriquen,
tvärt emot deras associationscontracts innehåld til
societetens stora skada uprättat et nytt enskylt värck.
Hr Hammarhielm sade det eij vara mindre eftertänckeligit.
at inskräncka sådane fabriquers antal, ty ju flere de voro,
ju mera måste de sig anbeflita at gifva godt köp, och på det
sättet kunde vij komma at slå de ryske med deras segelduk
utur brädet.
Anmältes Hr Christiernins å Barnhusfabriquens vägnar i
denna saken ingifne Memorial, men kom eij at upläsas, emedan
åtskillige af R. o. A. påminte at om det skiedde, Siöberg
jemväl med Memorial borde få lof at inkomma, hvilcket Riksdagens
för handen varande slut eij kunde tillåta.
Hr von Hökerstedt: Hvad associationscontractet vidkommer,
så är det eij i privatorum mackt at sluta sådane
contracter, som kunna förorsaka monopolier.
Hr Wulfclo: Det voro underligit at lämna monopolium
på sådane manufacturer, som eij fordra större konst än et
buldans-väfverie; fingo jag monopolium härpå öfver hela riket
så ville jag åhrligen gifva 10,000 dal. smt i contribution.
Frih. Ungern: Desse begge värcken excludera ingen
annan ort än allenast Stockholm.
Hr Adlerbeth: Emedan det är en tvist emellan begge
desse värcken i Stockholm, hvarunder privatorum rätt verserar,
hvilcka böra niuta Sveriges lag och förordningar tilgodo,
så synes säkrast til at i underdånighet hänskiuta detta private
ärendet til K. Maij:ts afgiörande med Råds råde utan at Betänckandet
må ligga i vägen.
Denna föreställning bifölls af R. o. A.
Frih. Ungern frågade om Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationens
Betänckande bifalles i anseende til understöden
af Landshielpen saint förbudet på utrikes segelduk.
Hvartil svarades Ja.
I anledning häraf upsattes följande Resolution, hvilcken,
sedan den för R. o. A. var upläst, skrefs på Landt- och SiöMilitias-Oeconomie-Deputationens
Betänckande.
Resolutio: Bifallit, hvad understöden af Landshielpen och
förbudet beträffar; men det private ärendet hänskiutes i underdånighet
til K. Maij:t med Råds råde at afgiöra, utan at
Betänckandet ligger i vägen.
492 Dec. 13. Förslag till Fältmarskalk.
Hr Hestsko, sedan Frih. Ungern på begiäran skaffat
honom liud, förestälte at som Ammiralitetet nu fådt en man
af siöstaten innom Rådet, så voro ock för armeen icke mindre
angelägit at man hade en Feldtmarskalck inom Rådet, hvarföre
Hr Hestsko hemstäite om icke Krigsbefehlet den graden
måtte vederfaras at Hr Riks-Rådet Gref Thure Bielke, hvilcken
äger alla de til et så angelägit och högt ämbete nödige egenskaper
och hos Krigsbefehlet mycken kiärlek och förtroende,
til Fäldtmarskalck kunde föreslås.
Detta understöddes af Hr Meijerhelm såsom varande
et för armeens nytta och välfärd högst angelägit ärende; och
aldenstund en man af de förtienster och värdighet, som Hr
Riks-Rådet Gref Thure Bielke, voro nämd, så tviflade han
intet at ju R. o. A. lärer betyga sin åstundan at han måtte
blifva Feldtmarskalck.
Härvid påmintes at som en stor del af R. o. A. sedan
klockan ett voro nedgångne, så voro nu för få tilsammans et
så vigtigt ärende at afgiöra; och upskiöts altså denna discoursen
til dess flere af R. o. A. åter upkomma.
Inlefvererades och uplästes et Extractum Protocolli utur
Borgareståndet dat. den 12 Dec., hvarutinnan Ståndet, sedan
innehållet af R. o. Arns i går utfärdade Extractum Protocolli
angående visse §§ uti Borgareståndets Allmänna Besvär omständeligen
blifvit uprepat, förmäler sig hafva stadnat i förundran
och icke kunna finna hvad som skulle gifvit R. o. A.
anledning til så eftertänckeligit yttrande öfver det som uti
rättrådige och behörige riksdagsmåhl, efter förut gångit rättvist
bepröfvande, afhandlat och faststäldt blifvit, och hvarföre
man nu, då Riksdagen är så godt som til ända, vill hindra
och uppehålla Ståndets angelägenheter och likasom lämna
tekn af et vidrigt omdöme om de 3 Ståndens giöromål, förhoppandes
Ståndet sig nogsamt kunna visa at thet äfven i
the anförde måhl befordrat hvad som med skiähl, billighet
och rättvisa öfverensstämmer, hvilcket jemväl uti hvarje §
af Ståndets Besvär R. o. A. vänligen skulle kunna föreställas
och klarligen ådagaläggas, samt at Ståndet i det yttersta och
med alla krafter är beredt at bibehålla K. Maij:t vid des
höga rättigheter och regalier, jemte Riksens Ständers fri- och
rättigheter, förmodandes at intet annat med skiähl skall kunna
Borgareståndet tilläggas såsom ock Ståndet rättmäteligen bör
hysa så goda tanckar om alle öfrige Konungens Ständer och
Borgareståndets besvär.
493
trogne undersåtare. Men som Borgareståndet så vid detta
som alle andre giörlige tilfällen förklarar för sin del icke vilja
gifva den minsta anledning til missförstånd och oenighet, så
har thet ock äfven tlienna gången velat förbigå hvad som
emot Ständernes giöromål och beslut i thessa ärender anfördt
blifvit och deremot tienstvänligen utbeder sig af Högh R. o. A.
så väl som de öfrige respective Stånden all välvilja och vanlig
berömmelig benägenhet; emedan Borgareståndet med den högsta
Gudens bistånd och nådiga styrelse nu och framdeles emot sin
höga och nådiga Öfverhet med all vördnad och underdånighet
och emot de öfrige respective Stånden med all inbördes vänskap,
trohet och förtrolighet stedse framhärda vil; yttrandes
sig Borgareståndet sluteligen at hvad §§ i deras besvär beträffar,
det måge de samma såsom i sig sielf skiählige samt
med mogit betänckande utarbetade, och dels efter förra Kongl.
Resolutioner dels efter rättvist bepröfvande fullkomligen afslutade
enligit Riksdagsordningens 17 §, blifva ständige och
giälla så vida de af de fleste Stånden äro faststäldte, utan
at någon skiljacktig mening emot expeditionen deraf sättjas
må; beklagande Borgareståndet at med expeditionen til Ståndets
uppehåld redan drögt så när in på Riksdagens slut.
Frih. Strömfelt: R. o. A:ns Extractum Protocolli valen
föreställning til de andre Stånden at förmå dem til ändring
uti de §§ af Borgareståndets besvär, som lända cronans inkomster
til så ansenlig förminskning, och derjemte en reservation
at R. o. A. uti sådane skadelige ändringar med de publique
revenuer eij tager någon del; vinna desse våre föreställningar
hos de öfrige tvänne Stånden någon värckan så
blifva desse §§ af Borgareståndets Besvär uti ExpeditionsDeputationen
derefter inrättade, i annor händelse och om de
2 Stånden blifva vid sine förre utlåtelser, så expedieras oftabemelte
§:r som de nu äro inrättade, och uti intet annat afseende
har expeditionen deraf blifvit uppehållen.
R. o. A. stadnade altså häröfver i följande slut, hvilcket,
sedan det för R. o. A. blifvit upläst, skrefs på förbemelte
Borgareståndets Extractum Protocolli.
Resolutio: R. o. A. förblifva vid sine giorde påminnelser,
hvilcka i fall de öfrige respective Stånden eij skulle behaga
at attendera, de omnämde §§ uti Besvären lära blifva expedierade
som de uti Expeditions-Deputationen enligit de 3
respective Ståndens utlåtelser finnas upsatte, varandes intet
494
Dec. 13. Presteståndets memorial.
R. o. A:ns tancka at hindra expeditioner, som enligit Riksdagsordningen
på 3 Stånds utlåtelser äro grundade.
Och fants derjemte godt at denna Resolution innehålles
til dess man får se huru de andre begge Stånden sig i denna
saken utlåtit.
Uplästes Justities-Deputationens Betänckande öfver det
Memorial sorn Prästeståndet til de andre trenne Stånden ingifvit
angående nödige utvägar at förekomma någre sig insmygande
skadelige lärosatzer, och öfver den lista puncten af
Bondeståndets Allmänna Besvär uti samma måhl, hafvandes
Deputationen nödigt achtat at på det sämja och enighet i
religionen måtte så mycket mera befrämjas och stadfästas
men alt hvad deremot strider förekommas, likmätigt bemelte
Stånds giorde påminnelser nu utse vissa mått och utvägar,
hvilcka uti 7 särskilte puncter linnas aftåttade, hvarutinnan
l:o) förmäles om Biskoparnes och Consistoriernes skyldighet
vid predikanters förordnande och tilsättjande samt för
samlingarnes
förhör af Probstarne vid probstetingen och åhrlige
visitationers hållande af Biskoparne eller någon af dem sielfva
utsedd Consistoriali uti en viss tract af stiften;
2:o) Om dem, som sig vid förhören inställa böra, och
deras straff, hvilcka utan laga förfall sig derifrån afhålla,
samt catechismiförhörens fördelande i de större städerne emellan
lvyrckoherdarne och Capellanerne;
3:o) Föreslår Deputationen at de, som flyttja utur den
ena församlingen til en annan, böra vara försedde med den
förra Kyrckoherdens attest om sitt lefverne och sin kundskap
i christendomsstyckonen, hvilcken attest hos den Kyrckoherden,
i hvilckens församling de komma sedermera at vistas, bör
framtees, med mera;
4:o) Handlas om de steg och grader, som med dem böra
i ackt tagas, hvilcka råkat i någon villfarande mening, och
efter åtskiilige af presterskapet enskylt skiedde undervisningar
til den rätta salighetsvägen, dock motvilligtvijs förkasta all
lärdom och i sine irrige meningar halsstarrigt framhärda;
jemväl och om deras straff, som sine villfarelser til andras
förförande söka at utsprida så väl eliest, som vid allmänna
sammankomster eller Riksdagar;
5:o) Påminnes at ingen hädanefter må blifva antagen i
något Collegio eller någon Rätt eller vid Militien, eller få
anträda några utrikes resor, innan han upvist antingen Facul
-
Presteståndets memorial.
495
tatis Theologicae eller vederbörande Ministerii vittnesbörd om
tiiföriåtelig kundskap i trones grundarticlar;
6:o) Pröfvar Deputationen nödigt at religionssaker, såsom
riksvårdande ärender böra skyndesammast afgiöras, och OfverRätterne
samt Consistorierne åhrligen til H. K. Maij:t insända
förteckningar på de religionssaker, som hos dem äro
anhängige giorde;
7:o) Och på det ingen okunnoghet må kunna förebäras
om det som Religions-Stadgarna innehålla, håller Deputationen
före at de samma åhrligen af predikestohlarne böra
upläsas.
Sluteligen hemställer Deputationen til Riksens Ständer
om icke hos H. K. Maij:t i underdånighet kunde anhållas at
detta, sorn i Betänckandet omständeligen utföres, igenom en
ytterligare stadga och påbud må utfärdas under H. K. Maijits
höga namn, samt at et sammandrag af Religions-Stadgarne
och de i detta måhl utkomne Kongl. Bref och Stadgar må
uplagt och igenom trycket publicerat blifva.
Vid 5 § påminte Hr Leijonmark at det voro et stort
tvång om ingen skulle få antagas vid Collegier, Rätter och
Militien utan bevis af prästen, och at dervid stort missbruk
torde förelöpa i fall icke tydeligen utsättes hvad grad af
kundskap en sådan examinandus bör äga, på thet attesten
eij på oskiähligt vijs må honom förvägras.
Hr Adlerbeth: Det förstår sig af sig sielf at en sådan
eij om någre status controversise, utan allenast om fundamentalarticlarne
uti vår lära bör examineras.
Frih. Ungern: Det har jemväl härtils varit vanligit at
ungt folck, innan de rest ut, låtit examinera sig uti Theologien.
Hr Leijonmark: Än om någon höllö en ogudacktig
präst för otienlig til et så värdigt ämbetes förrättande?
Hr Adlerbeth: Sådant hörer til controversierne, i öfrigit
tror jag vid detta Betänckande inge påminnelser vara at giöra.
Frih. Ungern frågade om Betänckandet bifalles?
Hvartil svarades Ja.
Docli förmente Hr Leijonmark at tilsättjas borde det
prästerne för sådane examina och attester eij böra taga någre
penningar.
Men denna discours kom eij vidare at yrkas, utan
uplästes Handelsmannens ifrån Stralsund, Niclas Gottfried
Sellmers insinuerade Memorial af innehåld at som han kommit
496 Dec. 13. Handelsm. Sellmers memorial.
i erfarenhet det Secrete Utskottet icke funnit någon utväg til
betalning för des hos K. Maij:t och cronan ägande liquide
och för en gång til hälften cederade fordran af 33,140 dal.
8 öre sint, utan at han efter Reglementet borde vänta til des
afbetalningen på n:o 11 infaller; altså och emedan hvarcken
han eller des anhörige den tiden skola kunna afbida, men
doch emedlertid underkastas högsta nöd och fattigdom, ty
anhåller han at Riksens Ständer ville des elände i behiertande
taga och åtminstone så föranstalta at lian af ofvannämde
33,140 dal. 8 öre smt nu må utbekomma 1/t; underställandes
derjemte Riksens Ständer at determinera vissa terminer, innom
hvilcka de öfrige 3/*:dedelar af berörde summa med rikets beqvämlighet
til hans och hans anhöriges conservation må kunna
utbetalas.
Likaledes uplästes K. Caminar-Collegii och Stats-Contoirets
vid Memorialet copialiter bifogade underdånige skrifvelse af
den 8 sidstledne Julii, derutinnan K. Maij:t i underdånighet
hemställes, at som denna fordring enligit Ständernes Reglemente
af theras Contoir bör betalas, om icke för den skull
bemelte Sellmer med denna sin ansökning til Ständernes
Contoir kunde förvisas.
Hr Westfelt sade det vara högst billigt at denne mannen,
som i et så beklageligit och ömkeligit tilstånd sig befinner,
men likväl hos cronan häfver en så ansenlig vidkänd fordran,
på något sätt blifver hulpen.
Frih. Ungern: Jag känner intet mannen men mig tyckes
han är all medömkan värd, at han på sin sida måst betala
interessen, men för sin klara fordran hos cronan eij något
kunnat erhålla, och således utan sitt förvållande råkat uti så
stor uselhet som han här beskrifver.
Hr Pehr Sölwersparre och Hr Thomsson yttrade sig
at han vid Ständernes Contoir kan komma at niuta sin betalning
som alle andre när ordningen kommer til honom.
Hr Adlerbeth: Han är i et så beträngdt tilstånd at han
eij kail afbida den tiden. Man kunde emedlertid tillägga
honom något åhrligen at lefva af, til des hans numer kommer.
Hr von Hökerstedt: Rubba vij numern i Ständernes
Contoir för denna fordran skull, så få vij oändeliga dylika
ansökningar af dem som stå på n:o 11 och giordt förskotter
i de förra krigen.
Upsala Akademie-hemman.
497
Hr Ensch öld: De andre Stånden giöra svårighet vid
mindre summor än denna, när anvisning begiäres på Ständernes
Contoir.
Frih. Ungern frågade om icke Sellmers ansökning vinner
bifall?
Men härtil svarades Neij.
Och skrefs altså på des Memorial följande Resolution:
Resolutio: R. o. A. funno betänckeligit at bifalla denna
ansökning, på det ingen rubbning med numrorne uti Ständernes
Contoir må förorsakas.
Samma Resolution blef för R. o. A. upläst.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betånckande öfver den ansökning Consistorium Academicum
i Upsala giordt om några til skatte försålde academie-hemmans
återfående, nemligen Gåsnäsboda V4? Qvarnbacka med Backa 1,
Clementsboda V4 i Orebro lähn och Lindesbergs sochn belägne,
hafvandes Deputationen i detta måhl infordrat K.
Cammar-Collegii och flere vederbörandes utlåtelser, och sedan
sakens sammanhang omständeligen blifvit refererat sig sålunda
yttrat: at ehuruväl de Academien förundte Privilegier, Kongl.
Resolutioner och Förlänings-Bref innehålla at Academiens
hemman utan vederbörande Föreståndares samtycke hvarcken
igenom kiöp eller andre förändringar böra derifrån abalieneras,
doch som detta skatteköp endast i afseende på Academiens
fördel af räntans förhögning samt det publique Yedevågs
manufactur-värckets desto bättre drift och uprätthållande
blifvit beviljat, hvarifrån desse hemman således nu mera för
värckets befarande undergång til publici skada och otienst eij
skall kunna separeras; altså fömäler Deputationen sig i detta
en gång beviljade och faststäldte skattekiöpet eij kunna tillåta
någon ändring, doch med det förbehåld at slika skatteköp
eller abalienationer eij hädanefter måge tillåtas utan Consistorii
Academici communication och samtycke.
Men hvad angår sielfva räntorne, som åhrligen af besagde
heraman til Academien böra utgiöras, så emedan OfverDirecteuren
Ehrenpreutz sig förbundit at erlägga desamma
til en halfparts förhögning emot det hemmanen tilförene af
sig kastat; ty finner ock Deputationen det vara högst billigt
at directionen af manufactoriet icke allenast ofördröijeligen
utbetalar det som nu derpå kan återstå, enär en af LandsContoiret
behörigen verificerad uträkning derå blifvit upgifven,
Adelns Protokoll, 1734. II. 32
498 Dec. 13. M. F. Bougées fordran hos frih. J. Banér.
utan ock dädanefter åhrligen utgiör räntor med besagde förhögning
efter den rättighet och i de persedlar samt på den
ort, som Academien, likmätigt deras Jordebok, undfångne Privilegier
och Resolutioner, kan vara berättigad dem samma at
commendera, hvaröfver vederbörande Landshöfdinge äger noga
och alfvarsam hand hålla.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes hustru M. F. Bougées utur Aken hos K. Maij:t
ingifne underdånige suplique, hvilcken K. Maij:t den 7 sidstledne
Sept. til Riksens Ständer remitterat, hvarvid var bifogat
et af bemelte hustru til Riksens Ständer stält Memorial,
derutinnan hon sig besvärar at General-Lieutenanten Frih. Johan
Banéer under förevändning at framledne Cammarherren Gref
Ernst August Weiling redan uti lifstiden utfådt sitt mödernes
arf, och at des hr faders efterlåtenskap af cronan blifvit confisquerat,
men sedermera honom, Hr General-Lieutenanten
Banéer, som en skiänck restituerat, sig vägrar at til henne
betala en af förbemelte Grefve och Cammarherre åhr 1720
hos henne giord skuld bestigande til 423 riksdal, specie.
Hr Rieben hemstälte om icke i anseende dertil at Hr
General-Lieutenanten Banéer kommit i besittning af hela
framledne Gref Wellinge efterlåtenskap, medelst den af cronan
skiedde riscontren och alla fordringars uphäfvande å ömse
sidor, hvarvid cronan väl kunnat eftergifva sin egen men ingalunda
andras rätt, såsom ock at de svenskas credit utomlands
altför myckit skulle komma at lida, der denna hustru uti sin
rättmätiga fordran igenom en långsam process skulle blifva
uppehållen, detta ärendet til K. Maij:t på det sättet i underdånighet
kunde upgifvas, at saken utan process måtte afgiöras.
Häremot påmintes af andre, at Hr General-Lieutenanten
Baner eij kan betagas at niuta lag och process tilgodo.
Frih. Ungern frågade om icke Resolutionen kan blifva
denna: At ärendet i underdånighet upgifves til K. Maij:t at
härom i nåder förordna, som lag och förordningar förmå.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall
och skrefs altså denna Resolution på hustru Bougées
supplique.
Uplästes Secrete- och Justitice-Deputationernes gemensamma
Betånckande öfver Krigs-Commissarien Johan Willjamsons
til Riksens Ständer ingifne Memorial angående det han
Krigs-kommis. Wiljamsson. Kroggårds säteri. 499
oacktat sine K. Maij:t och riket beviste mångåhrige och trogne
tienster, doch icke ernådt den lyckan at med någon vidare
befordran blifva ihogkommen, utan trenne särskilte gånger
nemligen 1729 vid Påst-Cammererare-beställningen här i Stockholm,
1732 vid Krigs-Commissarie-beställningen i K. KrigsCollegio
och 1733 vid Påst-Commissarie-beställningen i Helsingöhr,
måst förfara at mindre meriterade personer blifvit
honom föredragne, yttrandes sig Deputationen häröfver jemte
det mera, som Commissarien Willjamsson anfördt och Deputationerne
af Cabinetts- och Råds-Protocollerne inhämtat, at
han är en välmeriterad man, som förtient at blifva befordrad.
Men som H. K. Maij:t efter Regeringsformen i nåder haft mackt
at taga en af de föreslagne til Post-Camererare-beställniugen
här i Stockholm och Post-Comraissarie-beställningen i Helsingöhr,
deribland Krigs-Commissarien jemväl varit nämd, och
då behagat förordna en annan än bemelte Krigs-Commissarie,
så hålla Deputationerne före ingen ändring deruti kunna skie.
Likväl och emedan billigt är at Krigs-Commissarien Willjamsson
bör vid någon honom anständig befordran för sina trogna
tienster ihågkommas, ty hemställes til Riksens Ständers ompröfvande
om icke H. K. Maij:t kunde i underdånighet styrckas
at honom efter des skickelighet och förtienst vid först blifvande
anständig öpning i nåder hugna och befordra.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Föredrogs Hr Ammiralen Baron von Löwens insinuerade
Memorial och ansökning om tilstånd at til Hr Capitain Johan
Wilhelm Hising få under frälsehemmanna-rätt försälja des
ägande del uti Kroggårds säterie i Nyland och Karis sochn,
emedan Hr Ammiralen för ortens aflägsenhet skull och des
tiensts förrättande, denna lilla egendom eij behörigen skall
kunna skiöta och vårda, men Hr Capitain Hising til bättre
drift och befordran af des der nära vid belägne bleck-manufactur
och jern-värck medelst den til säteriet hörande vidt
begrepne skogens nyttjande sig med förmohn deraf skall kunna
betiena, giörandes Hr Ammiralen sig om R. o. Arns samtycke
til denna handel så mycket mera förvissad, som Fagerviks
jern-värck til publici gagn och nytta derigenom märckeligen
varder understödt.
I lika måtto uplästes Capitain Hisings giorde ansökning
at i anseende til nödvändigheten för des bruk och manufacturvärck,
samt trogne krigstienster och svåra uthärdade fången
-
500
Dec. 13. Fröslunda frälsehemman.
skap erhålla R. o. A:ns gunstiga samtycke förberörde säterie
Kroggården sig at tilhandla.
Hr Jacob Wennerstedt sade at denna ansökning synes
röra R. o. A:ns Privilegier.
Hr Lilljestierna anförde at detta är en casus, uti
hvilcken R. o. A. utan skada af Privilegierne kunna villfara
en sin ledamot Hr Ammiralen Löwen, sorn sielf åstundar at
denna handel må försiggå, hugna en braf-officerare som med
sine personelle meriter tyckes hafva förtient frälse-rättighet,
och uphielpa nödige och nyttige manufactur-värck för riket;
hemställandes om icke i anseende til så goda skähl detta begärte
köpet måtte kunna tillåtas.
Efter något ytterligare discourerande frågade Frih. Ungern
om Hr Ammiralen von Löwens och Hr Capitain Hisings giorde
ansökning bifalles?
Hvartil svarades med Ja, och at en underdånig föreskrift
härom til H. K. Maij:t ifrån R. o. A. kommer at upgå.
Föredrogs Riks-Rådets och Ofverste-Marschalkens Hr
Grefve de la Gardies til K. Maij:t upgifne underdånigste Memorial,
hvilcket H. K. Maij:t den 19 Nov. sidstledne i nåder
remitterat til Riksens Ständer, af innehåld at trenne frälsehemman,
Fröslunda benämde, tillika med Brahelunds värdshus
och fem stycken torp på des ägor, belägne i Sohlna sochn och
nära intil Ulrichsdahl, hvarunder de för detta legat, nu mera
skola vara til köps, och som Hennes K. Maij:t Drottningen
gierna skulle se det bemelte lägenheter åter kunde komma
under Ulrichsdahl tilbakars igen, så har til underdåuigst följe
af Hennes K. Maij:ts nådigste befallning, Hr Grefven och
Riks-Rådet sådant H. K. Maij:t i underdånighet bordt föredraga,
så at i fall H. K. Maij:t och Riksens Ständer derigenom
skulle vilja förbättra lägenheterne til Ulrichsdahls kongsgård,
sådant vid detta tilfälle må kunna observeras förr än
någon annan sig derom i handel inlåter.
R. o. A. stadnade häröfver i följande slut:
At detta hemställes i underdånighet til K. Maij:t med
Råds råde at afgiöra;
hvilcken Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs på Memorialet.
Sorn Bondeståndet nu förnams vara samlat, altså afgick
Frih. Hamilton med de öfrige i dag förmiddagen utnämde
Adlerstedt. v. Stauden. Dep. till Bondeståndet. 501
Deputerade at hos bemelte Stånd andraga hvad af R. o. A.
då var gifvit i befallning.
Så afsändes ock Riddarhus-Fiscalen at hos de andre
begge Stånden påminna om svar uppå R. o. Arns utfärdade
Extractum Protocolli angående 1719, 20 och 21 åhrs löningsfordringars
betalande på 8:de numera utaf Ständernes Contoir.
Föredrogs Hr Commercie-Rådet Adlerstedts Memorial och
anhållan at til sitt lifsuppehälle samt Doctorers och Apothequares
betalning få oafkortat niuta Assessors-lönen til dödedagar
efter des son Cammarherren och Assessoren samma lön
för den orsaken skull, så länge Hr Commercie-Rådet lefver,
til honom lämnat och afstådt, begiärandes derjemte at efter
des död den vanliga begrafuingshielp må varda honom förund.
R. o. A. biföllo denna Hr Commerce-Rådets ansökning.
Anmältes Hr Majorens Adolph Magnus von Staudens til
K. Maij:t i underdånighet ingifne och af K. Maij:t til Riksens
Ständer den 8 sidstledue Oct. remitterade supplique, derutinnan
bemelte Hr Major om ändring uti et af Riksens
Ständers Reductions- och Liquidations-Commission den 23
Oct. 1733 fäldt utslag angående byen eller godset i Estland
Wistel, samt des surrogatum eller vederlag i Finland, Terfvosund,
anhåller.
R. o. A. stadnade häröfver i det slut at bemelte supplique
i underdånighet upgifves til K. Maij:t med Råds råde at afgiöra,
hvilcken Resolution för R. o. A. uplästes och skrefs på
suppliquen. ^
Sedan utnämdes en Deputation af 12 personer, som
kommer at adjungera sig Deputerade af Präste- och Borgarestånden
til at bringa Bondeståndet desse respektive trenne
Ståndens gemensamma svar: l:o) Uppå Bondeståndets förnyade
ansökning den 10 sidstledne Aug. om säte och stämmas
erhållande uti Secrete Utskottet, hvartil projectet hos R. o. A.
den 5 sidstledne Oct., men hos Präste- och Borgarestånden
den 6 sidstledne Dec. blifvit approberat; 2:o) Uppå Bondeståndets
genom en Deputation til Secrete Utskottet den 3
sidstledne Dec. yttrade åstundan at blifva underrättat om de
orsaker som föranlåtit K. Maij:t at innan den vid sidsta Riksdag
utsatte tiden til allmänt möte sammankalla Riksens Ständer,
hvilcket som det kunde angå någre synnerlige alliancer och
förbindelser i anseende til främmande och utrikes mackter,
502 Dec. 13. Sportlars bibehållande i Expeditionerna.
så protesterade Ståndet emot hvad i dy måtto utan Bondeståndets
vettskap och samråd kunde förelöpa; hvilcket svar
i anledning af Secrete Utskottets den 3 Dec. utfärdade och
hos R. o. A. den 5 men hos Präste- och Borgarestånden den
6 i samma månad bifallne Protocolls-Extract uti ExpeditionsDeputationen
den 12 derpå följande upsatt och justerat blifvit,
och ibland detta Protocolls Allegater bilagt finnes.
Denna Deputation kominer af Gref David Frölich at anföras;
och afskickades til de andre begge Stånden at gifva
dem härom tilkänna, så at deras Deputerade klåckan 5 eftermiddagen
här på Riddarhuset uti Secrete Deputations-rummet
sig infinna, deräst R. o. A:ns Deputerade på samma tid komma
at samlas.
Emedan Riddarhus-Fiscalen eij var tilstädes blefvo ledamöterne
til denna Deputation af Hr Riben antecknade.
Hr Swante von Böhnen hemstälte om icke i anseende
dertil at Inrikes Civil-Expeditionens tilökning af en Registrators
lön samt alla vid Expeditionen fallande sportlar i dag beviljade
blifvit, Krigs-Expeditionen jemväl bör niuta samma förmån
at behålla alla der fallande sportlar.
Uppå Frih. Ungerns giorde fråga om detta bifalles,
svarades med Ja.
Hr Hellenstierna påminte at til en billig jemnlikhets
erhållande så bör Justitiae-Expeditionen, så väl som alla de
öfrige Expeditionerne uti K. Maij:ts och Riksens Cancellie,
niuta äfven denna törmönen.
Och som detta jemväl af R. o. A. bifölls, altså upsattes
följande Extractum Protocolli, hvilcket för R. o. A. uplästes
och approberades.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 13
Dec. 1734.
S. D. Resolverades hos R. o. A. at Justitias-, Revisionsoch
Krigs-Expeditionen, samt alle de öfrige Expeditionerne
uti K. Maijits och Riksens Cancellie böra niuta samma förmohn
med sportlarnes behållande som af Riksens Ständer
Cammar-Expeditionen är tillagd. Hvilcket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Frih. Joh. Hamilton kom med Deputationen som varit
hos Bondeståndet tilbaka och berättade at Deputationen i följe
af R. o. A:ns gifne befallning der förestält l:o) den förmohn
Bondeståndets svar till Deputationen. Wernschiöld. 503
och nytta som både lands-culturen som ock landtmannen och
isynnerhet Allmogen sielf deraf ofelbart skulle känna om K.
Maij:ts åhr 1733 utgifne och til et sä hälsosamt ändemåbl
lämpade taxa på utrikes ifrån kommande spannemåhl blifver
bestående; 2:o) Påmint hos Ståndet at R. o. Arns Extractum
Protocolli och giorde protest emot Justitiae-Deputationens gifne
förslager til Lagmans- och Häradshöfdings-räntans förökande
måtte komma i behörigt öfvervägande; 3:o) Begiärt at Ståndet
angående 1719, 20 och 21 åhrs löningsfordringars flyttjande
på n:o 8 i Reglementet för Ständernes Contoir sig ville utlåta;
och 4:o) hade Deputationen lämnat Bondeståndet del af
R. o. Arns i dag gifne bifall at den nya Lagen til allmän
efterlefnad må utkomma. Hvaruppå Bondeståndet lämnat
det svaret at hvad de begge förste måhlén beträffar så skola
de samma blifva tagne i noga öfvervägande och öfver desamma
sådant slut tagas, som Ståndet för sin del kan finna lända
til det allmänna bästa. Beträffande 1719 åhrs lönings-liquidationer
så voro R. o. Arns Extractum Protocolli härom Ståndet
nyss tillhandakommit, och skall strax blifva företagit, och
angående R. o. Arns tagne slut om den nya Lagen så hade
Bondeståndet sig deröfver myckit fägnat.
Hr Ståhlhammar sade: Om de andre Stånden skulle
samtycka til de af Justitiae-Deputationen gifne förslag angående
Lagmans- och Häradshöfdings-räntan, så bör R. o. A.
sådant doch aldrig undergå, emedan det är emot R. o. Arns
Privilegier, och altså en sak, hvarutinnan 3 Stånd eij kunna
öfverrösta det fierde.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidations-värcket
förordnade Deputations Berättelse och Betånckande
angående Hr Jacob Wernschölds ansökning at åter bekomma
de af framledne General-Qvarteremästaren och KrigsRådet
Hr Johan Wernschölds åhr 1652 til frälse köpte men
sedermera til K. Maij:t och cronan utan köpeskillingens återställande
indragne hemman uti Elfsborgs lähn, Askims härad
samt Fässbergs sochn 2 hela skattehemman, i Frölunda sochn
och by 1 skattehemman och Fredagstomta ’/* dito, hafvandes
Deputationen för skiähligit funnit at som efter köpebrefvets
innehåld och K. Räntemästarens Ludwig Fritz quittence af
den 17 Sept. ofvannämde åhr, köpeskillingen til fullo uti cronones
Ränt-Cammare blifvit erlagd, altså böra ock afledne
General-Qvarteremästaren och Krigs-Rådet Wernschölds arf
-
504
Dec. 13. Deput. från Bondeståndet.
vingar berörde 1652 åhrs köp såsom med contante penningar
betalt til godo niuta.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Inkom en Deputation ifrån Bondeståndet. Under-Talemannen
som förde ordet sade sig af sitt Stånd vara afskickad
först til at berätta det Bondeståndet aldeles bifallit at 1719,
20 och 21 åhrs löningsfordringar af Ständernes Contoir under
8:de numera böra betalas, och derjemte at gifva Högl. R. o. A.
tilkänna det Allmogen med bedröfvelse förnummit at expeditionen
af deras Allmänna Besvär blifvit uppehållen, hvilcket
oförmodade uppehåld den stora svårighet lärer med sig föra
at Ståndets ledamöter sedan Riksdagen är til slut, sig ännu
här måste uppehålla, emedan ingen af dem lärer fördrista sig
at resa hem til sine medbroder utan at hafva samma Resolutioner
med sig; hvarföre ock Ståndets högeliga åstundan och
önskan voro at de ännu i afton måtte komma til underskrift.
Frih. Ungern: Riksens Allmoge lärer så fullkomligen
vara öfvertygad om R. o. Arns välvilja och vänskap för dem,
at de eij lära tro någon annan orsak vara til detta drögsmål
än den som R. o. A. endast haft för ögonen, nemligen det
allmänna bästa, ty som ibland Borgareståndets Besvär någre
puncter funnos af 3 Stånd bifallne, hvilcka lända cronans inkomster
til en märkelig afsaknad, hvaribland Mälde-Placatets
införande jemväl är, och R. o. A. funno sig föranlåtne at
härom giöra en föreställning til Stånden, så hade eij annat
kunnat vara än at såväl städernes som Allmogens Besvär,
hvilcka jemväl innehålla en § at accisen i tullportarne eij vidare
bör upbäras, måtte hvila och eij komma til expedition
intildes Ståndens svar och utlåtelser öfver förberörde af R. o. A.
giorde påminnelser inkommit; och förmodade R. o. A. ännu
at Bondeståndet, i anseende til den så dryga och åhrligen til
70,000 dal. smt sig bestigande förlust som cronan genom den
uti förbemelte besvär faststäldte ändringen med accisupbörden
i Stockholm kommer at känna, ifrån samma påstående sig
lära begifva.
Under-Talemannen sade sig härpå eij kunna svara,
emedan Bondeståndet trodt R. o. Arns utfärdade Extractum
Protocolli allenast röra Borgareståndets Besvär; och sedan
han aflefvererat R. o. Arns Extractum Protocolli af den 12
Dec. angående 1719, 20 och 21 åhrs löningsfordringar, hvar
-
Oafgjorda ärender. Borgareståndet mot Collegierna. 505
uppå Bondeståndets bifall var skrifvit, afträdde denna Deputation.
Frih. Ungern hemstälte om icke nu som vid de förre
Riksdagar de riksvårdande ärender, uppå hvilcka ingen pluralitet
af Ståndens utlåtelser kan inhämtas, til K. Maij:t bör
upgifvas med Råds råde at afgiöras, utan at Deputationernes
gifne Betänckande dervid böra ligga i vägen.
Detta bifölls och upsattes följande Extractum Protocolli,
hvilcket för R. o. A. uplästes och bifölls.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 13
Dec. 1734.
S. D. Resolverade R. o. A. at nu som på de förre Riksdagar
skiedt, de oafgiorde ärender som äro riksvårdande och
öfver hvilcka ingen pluralitet fås, enligt de Riksens Ständers
Expeditions-Deputationer gifne Instructioner, til K. Maij:t i
underdånighet upgifvas med Råds råde at afgiöra, utan at
Deputationernes Betänckanden dervid skola ligga i vägen.
Hvilcket med de öfrige respective Stånden vänligen comrauniceras.
Actum ut supra.
Gref David Frölich med de öfrige Deputerade gingo nu
ned i Secrete Deputations-rumet at tillika med Präste- och
Borgareståndens Deputerade, som der redan berättades vara
samlade, formera en gemensam Deputation til Bondeståndet
och der afgifva de tvänne svaren uppå Bondeståndets ansökningar
om tilträde uti Secrete Utskottet och del af Alliancevärcket.
Hr Hellenstjerna föreslog at som Bondeståndet nu bifallit
angående 1719 åhrs löningsfordringar det måtte en Deputation
med vårt Extractum Protocolli, uppå hvilcket Bondeståndets
bifall är skrifvit, gå til de andre begge Stånden och
hos dem om svar i denna saken påminna.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall och ntnämdes en Deputation
af 6 personer. Gref Magnus Stenbock anförde denna
Deputation, som nu strax afgick.
Frih. Ungern: Det är R. o. A. eij obekant huruledes
Hr Landtm, användt mycken flit och möda at saken angående
Borgareståndets Extractum Protocolli, uti hvilket Collegierne
på et så svårt sätt blifvit angrepne, måtte med godt maner
och i tysthet blifva bilagt, hvarom jemväl Borgareståndets
Taleman gifvit hopp; men som man ännu eij bordt det ringaste
härom ifrån Borgareståndet och vi äro i sidsta timarne af
506 Dec. 13. Borgareståndets angrepp mot Collegierna.
Riksdagen, måste väl, för den ömhet skull som R. o. A. hyser
för sine ledamöter, denna saken företagas.
Frill. Strömfelt anhöll hos R. o. A. at hvad, af Collegierne
loco Protocolli i anledning af förbemelte Borgareståndets
Protocolls-Extract upsatt blifvit måtte få upläsas, hvilcket
uppå R. o. Arns gifne bifall skiedde, anförandes Collegierne
derutinnan huruledes Högh R. o. A. af nyssbemelte Borgareståndets
Extractum Protocolli icke utan missnöije lära hafva
förnummit huruledes det Lofl. Borgareståndet icke allenast
velat gifva R. o. A. en uppenbar dementi vid deras rättvisa
utlåtande öfver Tullarrendet, utan och huru de ännu tvifla
om Collegierne efter ed och embetes plickt hafva handlat med
Tullarrendet, hvarom vid nästa Riksdag närmare undersökning
förbehålles, och således Collegierne emedlertid lika som sub
reatu ställas. Collegierne betyga derjemte sig icke kunna begripa
hvad som kan hafva gifvit Ståndet (hvilcket man vet sig
respect och lydno skyldig vara) anledning at taga del uti det
som emot de Deputerade i Tull-Deputationen, hvilcke ohördan
dömt oskyldige Collegier, anfördt blifvit. Häruppå visas omständeligen
at bemelte Deputerade uti deras ingifne Betänckande
aldeles gådt förbi de essentiele stycken, hvaruti Arrendet mera
gagnat cronan än betieningen, nemligen at rikets inkomster
til något mer än 31/) tunna guld åhrligen äro ökte uti ren
och contant penningebehåldning; at under de 8 arreude-åhren
städerne af desse inkomster nästan 8 tunnor guld tilgodo
kommit, at cronan åhrligen af tullmedlen haft femton tunnor
gulds inkomst, och at handel och manufacturer genom Tullarrendet
haft upkomst. Hvaremot bemelte Deputerade upsatt
en inventerad quaestion, nemligen huruvida Tullarrende-Societeten
utan räkningsgiörande måtte få administrera tullmedlen;
hvarvid af Collegierne visas at ingen mer säkerhet kunnat
eller behöfts tagas för cronan, som jemväl sielf är interessent,
än vid det sidst slutne coutractet skiedt; at hos R. o. A. den
rätta quaestionen blifvit formerad, nemligen om Contractet
skulle äga bestånd eller eij; at Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 18 Nov. eij kunnat komma i consideration
sedan utslaget föll pro affirmativa, emedan uti et contract,
som skulle bestå, tvänne essentielle puncter at ändra en uppenbar
motsäijelse voro; och at Tullbetienters flyttjande och afsättjande
af en Societet, som dem uppå vilckor antager, ingalunda
som Borgareståndet håller före kan anses såsom stri
-
Borgareståndets angrepp mot Collegierna.
507
dande emot K. Maij:ts Försäkring och Regeringsformen, som
tala om Konungens och riksens ämbetsmän. Collegierne, som
de vetta sig hafva gådt rena och rätta vägar, så underkasta
de sig den strängaste ransakning af ovälduge domare, som
gifvas kan, allenast at de Hrr Deputerade af Standen, som
igenom sitt Betänckande gifvit så vidrig impression om oskyldige
Collegier, måge blifva deras vederdeloman; undanbidjandes
sig hörsammast at emedlertid stå lika som sub reatu, hvilcket
med deras ämbeten ingalunda är compatibelt; och halla det
goda vittnesbyrd som et så illustert stånd som R. o. A. om
deras förhållande dem behagat lämna, för sin största befrielsedom,
med mera som til uplysning och svar uppå de öfrige i
förbemelte Borgareståndets Extractum Protocolli innehåldne
momenta omständligen anföres; utbidjande sig Collegierne
til slut at uti Högh R. o. A:ns rättvisa protection, ynnest
och benägenhet stedse få vara bibehåldne; som af sielfva
documentet, hvilcket finnes ibland Allegaterne ti! detta Protocoll,
nogare kan inhämtas.
Frih. Strömfelt begiärte at R. o. A. ville visa Collegierne
den justicen och gracen at i fall Borgareståndets Ex
tractum
Protocolli biifver liggandes här vid acta, denna Collegiernes
försvarsskrift jemväl må få ligga vid R. o. Arns
Protocoll.
Frih. Johan Hamilton: Emedan Collegierne gifvit en
så god replique, bör ock R. o. A. gifva en äfven så kraftig.
Hr von Blixen hemstälte om icke igenom en Deputation
Borgareståndet kunde föreställas at de taga sitt Extractum
Protocolli tilbaka, och at i annor händelse R. o. A. lärer
annulera detsamma utur sitt Protocoll, emedan des innehåld
voro af sådan beskaffenhet at det eij kan blifva liggandes
ibland R. o. A:ns acter.
Hr Lagercrantz: De hade lofvat svara i dag klåckan
nio; nu är kl. fem eftermiddagen och man har eij hördt af
dem, det ser ut som de eij ärna gifva något svar. Emedlertid
som de sig så oanständigt emot Collegier, Stånd och Konung
utlåtit, så borde sådant rifvas dem under näsan; doch som
de äro et Stånd måste väl någon egard brukas, och de anmodas
at taga sin skrift tilbakar; men om de det eij vilja,
bör en så oanständig skrift rifvas sönder.
Detta sades af åtskillige vara rätt.
508 Dec. 13. Borgareståndets angrepp mot Collegierna.
Collegiernes ledamöter ville nu taga afträde, men häremot
ropades så starckt neij, och at om de gingo ut, ville alle gå
ut så at de måtte blifva qvar.
Hr Lilljestierna, sedan han begiärt at hvad nu här
talas matte blifva tyst och intra parietes, sade at han ock voro
ledamot at et Collegium och således til vare medbröders af
Collegierne både oskulds och heders försvar dubbelt förbunden;
men denna saken voro af en myckit granlaga beskaffenhet,
ty ehuruväl det intet voro utan at ju Borgareståndet vid denna
Riksdagen så väl uti sitt pleno som i alla Deputationer vijst
en viss fierté och animosité emot R. o. A., varande ännu i
friskt minne hvad de vid 1723 ahrs Riksdag, då Krigs-befehlet
oss så trogit biträdde, angående tiensternes delning tenterade,
och at de altid sedan likasom velat semulera med R. o. A.,
hvaraf de ock nu aflagt et nytt prof i det de oss så groft
stuckit at vij med rätta borde gifva dem orsak at ångra sig.
Doch som för Riksdagens i detta moment infallande slut vij
denna gången omöijeligen kunna få en sådan reparation, som
sig bör, så lät oss eij eller skrida til någon extremitet utan
allenast införa i vårt Protocoll, at ehuruväl R. o. A. af Borgareståndet
ofta blifvit retad, så hade doch R. o. A. til missförstånds
och oros afböijande sådant alt heldre med tålamod
velat anse än skrida til någon extremitet, men på det efterverlden
eij må anse denna vår ädelmodighet för en flathet,
lät oss lägga dertil detta förbehåld at så framt merbemelte
Stånd oss vidare skulle offensera, vij då som redelige svenske
och riddersmän lära taga sådane mått som med Ståndets
dignité och vår frihet en lige äro, samt at hvad Collegierne
beträffar vij äro beredde deras oskyldigt angrepne heder på
det kraftigaste at beskydda, försvara och hägna.
Frih. Hamilton: Hvad skola vij giöra med Borgareståndets
fuhla skrift?
Hr Ri dd ers c h an tz: Det är ganska mogit hvad Hr
Lilljestierna andragit, men at garantera oss för flere sådane
oanständige bemötelser borde vij strax bruka repressalier.
Hr General-Lieutenanten Frih. Cronstedt hemstälte om
man icke ville följa Hr Lilljestiernas mogna och försicktiga
förslag; ty som vij nu äro uti den sidsta timan af Riksdagen
så är tiden altför kort at kunna få någon behörig satisfäction,
och voro altså både skadeligit och fåfängt at brouillera sa
-
Borgareståndets angrepp mot Collegierna.
509
kerne, men ädelmodigt at öfverse och eij bruka aigreur, hvilcket
eij voro någon konst, och stodo den vägen altid öpen.
Frih. Johan Löwen: Nu är bästa tiden at gifva dem
en försmak af hvad man en annan gång ärnar dem.
Hr Råfelt hemstälte om icke en Deputation til Prästeoch
Bondeståndet afgå kunde at låta dem veta i hvad tankar,
enligit Hr Lilljestiernas föreställning, R. o. A. stadnat, ty på
det sättet fingo jemväl Collegierne satisfaction.
Gref Magnus Stenbock kom tilbaka med den Deputationen,
som han varit borto med, och berättade at Prästeoch
Borgarestånden lofvat med första utlåta sig angående 1719,
20 och 21 åhrs löningsfordringar.
Hr de Geer påstod at Borgareståndets Extractum Protocolli
borde dem genom en Deputation tilbaka sändas och, om
de det eij vilja emottaga, sönderrifvas.
Hr Lilljestierna: Det lärer nu vara för sent at skicka
Deputation, vij måste betäncka at det är et helt Stånd, och
at sådane steg emellan Stånd kunna hafva ledsamma påfölgder.
Det är ingen svårighet för en käck karl at taga sig
satisfaction, men suiten måste betänckas; jag reserverar til
Protocollet at jag eij vill hafva den ringaste del uti activiteter.
Hr Svante von Böhnen: Jag har på Hr Landtm:ns
befallning varit hos de andre Stånden at påminna om svar
på vårt Extractum Protocolli angående visse §§ i Borgareståndets
Besvär, och kom för en liten stund derifrån tilbaka.
Gunstige Herrar! I veten intet huru der står til; jag säger
med bedröfvelse, der är i Stånden eij alt så klart, doch tora
vij med Guds hjelp på denna lilla tiden ännu kunna uträtta
något godt; lät oss fördenskull med sachtmodighet och mogen
eftertancka handtera denna saken, som folck af courage och
conduite anstår, och intet härutinnan öfverihla oss. Stånden
hafva tagit på en orätt fot at expeditionerne af deras Besvär
blifvit innehåldne, och olyckeligen kom just Deputationen med
svaren på Bondeståndets påstående at komma i Secrete Utskottet
just i det samma som de hade vårt Extractum Protocolli
om Borgareståndets Besvär före.
Gref Stenbock berättade at då han med Deputationen
varit i Borgareståndet hade de myckit besvärat sig deröfver
at expeditionen af deras Allmänna Besvär blifvit innehållen.
Hr Råfelt: Som de öfrige Stånden hafva fådt lika lydande
exemplar af Borgareståndets Extractum Protocolli, så
510 Dec. 13. Borgareståndets angrepp mot Collegierna.
tyckes R. o. A., hvars ledamöter Collegiernes embetsman äro,
böra inhämta de andre Ståndens tanckar och utlåtelser om
icke de äfvensom R. o. A. finna at Collegierne äro oskyldige
och med redelighet och trogen nit tagit cronans bästa i ackt.
Gref David Frölich kom tilbaka med de Deputerade
och berättade at Deputationen varit hos Bondeståndet och
afgifvit de trenne Ståndens gemensamma svar uppå Bondeståndets
påstående örn tilträde uti Secrete Utskottet och del
af Alliance-värcket, samt at Talemannen sig yttrat at Ståndet
lärer låta sig de samma föreläsa och sedan med svar inkomma.
Hr Pehr Sölfwersparre och åtskillige flere begiärte at
Frih. Ungern ville giöra frågan om icke Hr Lillgestiernas förslag
såsom det moderataste och det endaste som för tidens
korthet skull sig nu kan låta värckställa, må vinna bifall?
Frih. Ungern förestälte altså om icke uti R. o. A:ns
Protocoll kunde införas at ehuruväl R. o. A. ansedt Borgareståndets
skrift för myckit oanständig och anstötelig icke
allenast emot R. o. A. utan ock derföre at Konungens och
riksens ämbetsmän, hvilckas redelige och nyttige giöromåhl
både Konung och Ständer vid förre Riksdagar approberat, så
hårdt blifvit angrepne så at R. o. A. hade största fog at
bruka tienlige mått och steg emot et sådant förfarande, så
ville doch R. o. A. af kärlek och enighet Stånden emellan,
och at eij förlänga Riksdagen, för denna gången alt sådant
häldre ädelmodigt öfverse, och på det Collegierne måtte få en
skiählig satisfaction et Extractum Protocolli til de andre
Stånden afgå låta, hvarutinnan R. o. A. förklarar at som
R. o. A. efter noga sakens bepröfvande funnit Collegiernes
oskuld, så kan R. o. A. eij underlåta at taga sine medbroder
och Konungens trogne ämbetsmän i behörigt försvar och hägn,
och altså icke tilstädja at en så svår skrift, som det ofta
omrörde Borgareståndets Protocolls-Extract, skall blifva liggandes
ibland R. o. Arns handlingar. Och frågade Frih.
Ungern om detta vinner R. o. Arns bifall?
Hvartil svarades Ja.
Hr von Blixen påminte at Collegiernes i dag upläste
svar jemväl måtte följa med til de andre andre Stånden.
Men häruppå föll eij någon utlåtelse af R. o. A.
Inlefvererades och uplästes et Prästeståndets Extractum
Protocolli daterat i dag, hvarutinnan Ståndet til den nye
Under-st&th. v. Drake. Slottsfogden Galle. 511
Lagens utkommande samtycker, med hemställande at K. Maij:t
tillika i underdånighet må anmodas at öfverse 1664 åhrs Förordning
om diurfång och fogelskiutande, så at densamma forderligast
må blifva utfärdad at sedan vid nästa Riksdag af
samtelige Stånden vidare öfverses och fastställas.
Det sades härvid at R. o. A. förblifva vid sitt härom
utfärdade Extractum Protocolli.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af detta
dato angående Under-Ståthållaren von Drakes och Slottsfogden
Galles giorde ansökning at varda hugnade med deras
fulla löner, dem de, så länge den förra Under-Ståthållaren
Gripenborg lefver och behåller Under-Ståthållare-lönen, icke
kunna komina at niuta; och emedan Secrete Utskottet funnit
hvad ganska trägit och besvärligit arbete vid begge desse
tienster förefaller samt at de med så ringa löner i längden
omöijeligen kunna uthärda, skolandes til begges hielpande ej
större summa erfordras än 500 dal. smt; ty har Secrete Utskottet
hållit skiähligit vara det må Under-Ståthållaren von
Drake och Slottsfogden Galle blifva i så måtto hugnade med
full lön, at de på extra ordinarie staten varda hädanefter uptörde
til differencens åtniutande emellan fulla Under-Ståthållare-
och Slotzfogdelönerne och det de härtils haft, til dess
Under-Ståthållaren Gripenborg med döden afgår, då förberörde
550 dal. smt komma at åter indragas, livilcket til Riksens
Ständers godtfinnande Secrete Utskottet hemstält.
Som R. o. A. häröfver stadnade i skiljacktige tanckar,
altså föll häruppå ingen Resolution och skrefs på documentet
at det upskiutes.
Anmältes tvänne Bönder, hvilcka då de inkommo sade
de sig ifrån Ståndet vara afskickade at hos R. o. A. ödmiukast
påminna det deras Allmänna Besvär måge blifva
expedierade, samt at Ståndet ännu tagit i närmare öfvervägande
saken angående accisens upbärande i tullportarne,
hvilcket som det betungat Allmogen, hade Ståndet stadnat i
det slut som det Extractum Protocolli, hvilcket de nu aflefvererade,
innehåller.
Bemelte Extractum Protocolli daterat i dag uplästes och
förklarar Ståndet derutinnan sig intet kunna gå ifrån hvad
uti den projecterade Resolutionen på Allmogens Allmänna
Besvär härom stadgat finnes, med bifogat förbehåld at hvad
512 Dec. 13. Bachmansson. Gästgifv, o. Skogs-Ordn.
i denna saken af 3 Stånd är faststäldt, må efter Riksdagsordningens
17 § oryggeligen blifva ståndande.
Frih. Ungern bad hälsa det redelige Bondeståndet och
berätta at inom en liten stund skall R. o. A. lämna dem
häruppå svar.
De tvänne Bönder afträdde.
Påmintes om svar uppå Borgareståndets i går ingifne
Extractum Protocolli af den 11 Dec. angående Agenten Bachmanssons
consulade; hvaröfver R. o. A. stadnade i det slut
at R. o. A. förblifver vid des uppå bemelte Agents ingifne
Memorial skiedde utlåtelse.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 19
Nov. innehållandes Ståndets utlåtelser öfver GiästgifvareOrdningen,
jemte någre vid bemelte Förordning giorde påminnelser.
Men som bemelte påminnelser eij vunno R. o. Arns bifall;
ty skrefs på bemelte Extractum Protocolli följande Resolution.
Resolution: R. o. A. förblifver vid des förra yttrande
öfver Giästgifvareordningen.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 19
Nov., som innehöll Ståndets utlåtelse och påminnelser vid
Skogs-Ordningen.
Och som häraf allenast bifölls hvad vid den 15 och 22
§§ påmint var, nemligen at uti 15 § efter orden »hvar och en
jordägande» må sättas »och skatteman», samt at i SkogsOrdningen
införas må »at ryttare och soldater icke egenvilligt
måge få nyttja och utöda bondens skog, utan at de böra vara
nögde med det som dem af bonden tildelas», och at uti den
22 § näst ordet »bruken» sättes »och bergvärcken»; altså skrefs
uppå bemelte Extractum Protocolli följande Resolution.
Resolution: R. o. A. biföllo Bondeståndets påminnelser
vid den 15 och 22 §§; i öfrigt förblifver R. o. A. vid des
förra yttrande.
Riddarhus-Fiscalen inkom med Prästeståndets påskrift
på R. o. Arns i går utfärdade Extractum Protocolli angående
1719, 20 och 21 ahrens löningsfordringar, beropandes sig PrästeStåndet
på sin härom gifne utlåtelse vid Resolution på Krigsbefehlets
Besvär.
Det eftersägs härom uti Prästeståndets om Krigs-befehlets
Besvär den 23, 25 och 27 Nov. utfärdade Extractum Protocolli,
hvaräst vid 9 § af Krigsbefehlets Besvär Ståndet sig
Bondeståndets besvär. Tull-arrendet.
513
således utlåtit, at det bifaller samma § tillika med R. o. A:ns
deröfver yttrade tanckar, önskandes at Stats-Commissionerne
kunde påfinna någon fond åhrligen, hvarigenom de löningsfordrande
för åhren 1719, 20 och 21 måtte kunna komma til
sin skiähliga betalning.
Frih. Ungern hemstälte om icke, til at vinna Bondeståndets
välvilja, genom tvänne Deputerade dem ytterligare
kunde antydas at R. o. A. för ingen annan orsak drögt med
expeditionen af deras Allmänna Besvär än at man funnit
puncten om accisens uphäfvande i tullportarne så skadelig för
cronan och haft det hoppet at de andre 3 Stånden uppå de
af R. o. A. härom giorde föreställningar skulle ändra sig;
men som Bondeståndet nu ånyo sig förklarat om bemelte
accis at de til des upbärande i tullportarne eij kunna samtycka,
så ville R. o. A. eij eller längre giöra något uppeliåld
med deras Besvärs expedierande utan skola desamma ofördröijeligen
gå til underskrift. På thetta sättet torde Bondeståndet
förbindas at med så myckit större acktsamhet se på
R. o. A:ns giorde påminnelser vid de i Borgareståndets Besvär
för cronans inkomster skaddige §§ och gifva oss bifall.
Detta fants vara ganska väl påmint men upsköts til
des man får höra huru Prästeståndet öfver R. o. A:ns påminnelser
vid Borgareståndets Besvär sig utlåtit; och afsändes
Cancellisten Wulfwenstierna at om Prästeståndets svar
och utlåtelse häröfver påminna, då honom tillika medgafs
at i Ståndet aflefverera de af R. o. A. i dag tagne Resolutioner,
som med Prästeståndet ännu eij blifvit communicerade,
hvaribland jemväl var R. o. Arns Resolution uppå
Justitise-Deputationens Betänckande angående hämmande af
irrige lärosatzer.
Uplästes det ifrån Bondeståndet ingifne Extractum Protocolli,
daterat den 12 Dec., angående Tullarrendet, hvarutinnan
Ståndet förklarar: l:o) at ehuruväl nu efteråt tyckes kunna
ses och förmodas at en försichtig betiening vid tullarne skulle
mera befordra riksens inkomster, så förtiena doch vederbörande
Collegier och höga ämbetsmän beröm, som medelst sine mogne
rådslag gifvit anledning til en sådan riksens inkomsts förökande;
2:o) at för K. Maij:ts och rikets heder samt den
allmänna creditens och tro och lofvens bibehållande, det slutne
General-Tullarrende-Contractet bör äga bestånd och icke rub
Adelns
Protokoll, 1734. II. 33
514
Dec. 13. Tull-arrendet.
bas; 3:o) at i fall eij Riksdag skulle blifva förr än åliret efter
sedan Arrendet expirerat, at då Societeten bör blifva vid
Contractet til des Ständerne sielfve om tullarne fädt föranstalta,
börandes Arrende-Contractet med samma dag och datum
uphöra, som det tagit sin begynnelse; hvarjemte man gior sig
det hopp at Societeten, så vida thet med Contractet kan vara
enligit, lärer vid tid och tilfälle lämna all behörig uplysning
och underrättelse om thetta värcket; 4:o) at the tullande så
väl som Tull-betienterne måge tagas under K. Maij:ts Protectorial-Placater,
och 5:o) at hvad angående betienternes upvacktning
uti Allmänna Besvären vid denne Riksdag faststäldt
är, til alla delar må efterlefvas.
Sammaledes uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli
angående General-Tullarrende-värcket, af den 7 Dec., hvarutinnan
l:o) förmäles at som efteråt sådane omständigheter
sig företedt, som kunnat gifva Tull-Deputationen anledning at
föreställa Riksens Ständer en större båtnad af en försichteligen
och väl inrättad betiening, så voro således den sorgfällighet
som Hrr Deputerade i så måtto för det allmänna bästa å daga
lagt at berömma; men så ville 2:o) Ståndet icke eller draga
något tvifvelsmåhl det vederbörande Collegier och ämbetsmän
med sine rådslag om bemelte Contracters slutande haft et
ständigt ögnemärcke på cronans bästa, och det efter sakernes
belägenhet i giörligaste måtto sökt at befrämja; varandes
lätteligen at ursächta om vid så laggranna författningar något
kunnat förelöpa, som behöft längre tid innan des sanskyldiga
fördel och nytta eller ock skada låtit sig utröna; 3:o) bifaller
Prästeståndet R. o. A:ns utlåtelse angående Arrende-Contractets
bestånd, och 4:o) håller före at de tullande under K. Maij:ts
Protectorial-Placater jemväl böra begripas, som alt med mera
utur sielfve Protocolls-Extracterne, hvilcka finnas uti et band
ibland de öfrige Ståndens utlåtelser vid denne Riksdag, närmare
och nogare är at se.
Det påmintes af åtskillige af R. o. A. at Collegierne
igenom desse begge Ståndens utlåtelser hafva redan en god
satisfaction emedan de icke allenast erkänna Collegiernes
oskuld utan ock med välförtient beröm ihogkomma deras redelighet
och vijste nit för cronans bästa.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 18
Nov. angående underdånig recommendation til K. Maij:t för
Krigs-Commissarien Perment at vid den efter Cammereraren
Besvären. General-auditprs-sysslan. 515
Nordenflycht existerade öpningen eller någon annan vacance
med befordran i nåder blifva ihogkommen.
Detta Bondeståndets Extractum Protocolli bifölls af R. o. A.
Uplästes Präste- och Bondeståndens utlåtelser uppå R. o.
A:ns Extractum Protocolli angående visse §§ i Borgareståndets
Besvär, hvarmedelst desse begge Stånden förklara at de förblifva
vid det som af de 3 Stånden desse ärender angående
en gång faststäldt är.
Frih. Ungern hemstälte altså om icke expeditionen af
såväl Städernes som Allmogens Allmänna Besvär nu kunde
gå för sig, emedan 3 Stånd äro aldeles ense och uppå våre
giorde föreställningar eij velat ändra sig; men som R. o. A.
reserverat sig at eij taga någon del uti de häraf för cronan
flytande skaddige påfölgder, så kunna vij om måndag närmare
öfverlägga hvad härvid är at giöra.
Detta bifölls af R. o. A.,
och blef Riddarhus-Cancellisten Wulfwenstierna nedsänd
at härom giöra berättelse til Hr Landtm., på det de tvänne
Ståndens ledamöter som äro i Secrete Utskottet häraf måge
få behörig del och innan de i afton skiljas åt det missnöije
dem betagas, som de härtils öfver denna saken betygat.
Som uppå Justitice-Deputationens Betänckande öfver 4 §
af K. Maij:ts nådiga särskilte proposition angående Justitia
saker, hvilcket Betänckande til des innehåld under den 28
Oct., då detsamma hos R. o. A. var före, infördt finnes, ingen
Resolution tagen blef, altså uplästes detsamma nu ånyo och
anmältes tillika at såväl Registratoren Suarez som KrigsFiscalen
von Lang med Memorialer inkommit at under GeneralAuditeuren
Riddercreutzes siukdom des syssla få förvalta, men
som tiden nu eij tillät samma Memorialer at afhöra, altså
biföllo R. o. A. Betänckandet, och hemstälte i underdånighet
til K. Maijits nådiga afgiörande hvad General-Auditeurs-sysslan
beträffar.
Upsattes altså följande Resolution, hvilcken, sedan den
för R. o. A. var upläst, skrefs på Betänckandet.
Resolution: Upläst å nyo den 13 Dec. och bifalles i
öfrigit Betänckandet, men hvad General-Auditeurs-sysslans
förvaltande angår, hemställes i underdånighet K. Maij:t med
Råds råde.
Uplästes Secreta Deputationens Betänckande öfver Hr
Öfversten Carl Ollonbergs til Riksens Ständer ingifne Memorial
516 Dec. 13. Ollonberg, v. Konow. Mejer.
angående det han väl 1718 med Ofverste fullmackt på Ostra
Skånska Regimentet blifvit benådad men åhr 1721, då rikets
tilstånd fordrade at berörde regimente med Bergs-Regimentet
och flere skulle sammandragas, fädt Ofverste Lieutenants indelning;
och som Hr Öfversten sedermera måst förnimma at
åtskillige Öfverstar yngre i tiensten blifvit med regimenter
benådade, hvarvid han sig äfven i underdånighet anmält, altså
anhåller han at Riksens Ständer ville detta dess lidande på
något sätt lindra och uprätta.
Och aldenstund Hr Öfversten Carl Ollonberg värckeligen
varit tienstgiörande Öfverste och innehafver Kongl. Fullmackter
på Östra Skånska Regementet men ännu icke med regemente
benådad blifvit, oacktat åtskillige yngre än han dertil förhulpne
äro, fördenskull har Secreta Deputationen funnit sig
föranlåten Riksens Ständers godtfinnande at hemställa, på
hvad sätt Hr Öfversten Ollonberg må hugnas och soulageras.
R. o. A. funno godt at i underdånighet hemställa detta
til K. Maij:t med Råds råde.
Hvilcken Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs på Betänckandet.
Föredrogs Majoren von Konoivs ingifne Memorial, hvarmedelst
han, efter aflagd tacksäijelse för den honom tillagde
åhrlige pensionen, med åtskillige bevekelige skiähl och omständigheter
anhåller at til sin resas fortsättjande til sitt
hemvist i Finland samt sine creditorers förnöijande här å
orten blifva understödd och hulpen med en liten penningesumma,
eller ock at i Riksens Ständers Contoir utfå den
andra hälften af dess liquidation, hvilcket om utbetalningen
eij strax kunde skie, doch så myckit torde uträtta at han
kunde ställa sine creditorer tilfreds, och således jemväl få
undsättning at hielpa sig härifrån.
Bifölls och skrefs på Memorialet:
Resolution: Bifallit, och recommenderas i anseende til de
andragne bevekelige skiähl til et benägit biträde.
Uplästes Fru Catharina Mejers Memorial angående en
löningsfordrans utbekommande i Ständernes Contoir af 257
dal. sint;
hvilcket bifölls
och skrefs R. o. A:ns bifall jemte en recommendation
strax på Memorialet, som af Hr Enscliöld uttogs at dermed
gå til de andre Stånden.
Svar till Borgareståndet om Collegierna. 517
Anmältes Expeditionen n:o 192 innehållandes Resolutionerne
på Borgareståndets Allmänna Besvär, hvilcken nu bifölls
tillika med 48 § angående Förråds-cassorne.
Hr Landtm, kom nu up utur Secrete Utskottet, och uplästes
til justerande det upsatte Extractum Protocolli, som til
svar på Borgareståndets anstötelige Extractum Protocolli kommer
at afgå, så lydande:
Extract utur Protöcollet som holts hos R. o. A. den 13
Dec. 1734.
S. D. Sedan det Lofl. Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 7 Dec. innevarande var upläst, hvaruti de förklaringar
och anmärckningar, hvilcka Cammar- och CommerceCollegierne
samt Stats-Contoiret uppå alla 4 respective Ståndens
tillåtelse under den 4 Nov. innevarande åhr öfver et Betänckande
angående Tullarrendet giordt och ingifvit hade, af det
Lofl. Borgareståndet vill vederläggas och derjemte påstås, som
skulle bemelte Collegier icke upricktigt efter åliggande embetes
plickt til cronones gagn och bästa med tullinkomsterne hafva
förfarit, hvilcket nu så noga at skiärskåda och sig deröfver at
utlåta tiden eij skall vilja tillåta; ty acktar det Lofl. Borgareståndet
tienligast at med denna qutestionen anstår til nästa
Riksdag, då man af det som til dess uti detta och flere andragne
måhl torde blifva uppenbart lärer finna huru Collegierne
vid cronans så dryga och redbaraste inkomster sig
förhållit, med hvad mera som på eftertänckeligit sätt så väl
emot R. o. A. som emot Collegierne anföres. Derpå uplästes
Collegiernes loco Protocolli ingifne påminnelser, hvaruti de
högeligen påstå deras tanckar aldrig hafva varit at på något
sätt röra det Lofl. Borgareståndet, för hvilcket de all vyrdnad
och tilgifvenhet betyga, utan at de til at visa sin oskuld icke
kunnat undgå at gifva vid handen de omständigheter, uti hvilcka
detta Ståndets Deputerade kunna hafva felat, hvilcka, om de
förklaras at blifva Collegiernes vederdeloman, de sig den
strängaste ransakningen under ovälduge domares utslag underkasta,
med hvad mera andragit är.
R. o. A. tog desse upläsne skrifter i närmare öfvervägande
och stadnade i det slutet, at som R. o. A. tilförene grundeligen
bepröfvat Collegiernes förhållande vid Tullarrendet samt
K. Maij:ts i sittjande Råd derå gifne stadfästelser, och väl
funnit hvad gagn och nytta riket deraf värckeligen tilflutit är,
ty häfver R. o. A., som altid är benägit at hedra och belöna
518 Dec. 13. Collegierne. Presid. Strömfelt.
välförhållande och straffa deremot den, som brottslig befinnes,
af sielfva rättvisan ingen annan anledning kunnat taga, än
tilsäga desse Collegier sin välvillighet, beskydd och protection,
som de ock härmed i kraftigaste måtto derom ytterligare varda
försäkrade, så at vij en för alla och alla för en i det måhlet
vele antaga oss Collegiernes sak, deras oskuld i Tullarrendet
emot vidriga tilmälen kraftigt at skydda och försvara. Actum
ut supra.
Någre af R. o. A. påminte at uti detta Extractum Protocolli
jemväl bör införas hvad angående Borgareståndets skrifts
annulerande och utslutande ifrån R. o. A:ns Riksdagshandlingar
discourerat och faststäldt blifvit.
Men Hr Landtm, förestälte om icke nu vid Riksdagens
slut och i detsamma Ständerne skola skiljas åt, det skulle
vara myckit eftertänckeligit at förklara et helt Stånds skrift
för en charteque; och frågade altså om icke R. o. A. dermed
äro nögde, at detta Extractum Protocolli blifver som det nu
är upsatt, serdeles som Collegierne hafva frenne Stånds approbation
för sig.
Härtil svarades Ja.
Hr Westfelt begärte at en Deputation må afgå och hos
Borgareståndet påminna om theras svar och utlåtelse angående
1719 och de tvänue följande åhrens löningsfordringar.
Detta bifölls och blifver samma Deputation 12 personer
starck, som af Frih. von Rosen kommer at anföras.
Hr Hellenstierna hemstälte om icke i anseende dertil
at antalet af Riksens Hrr Råd sedan sidsta Riksdag myckit
är förminskat, ännu en Riks-Råd kunde föreslås och K. Maij:t
i underdånighet anmodas at härtil utnämna Hr Prsesidenten
Baron Strömfelt.
Gref Mörner: Vij giöra Prsesidenten Strömfelt härmed
ingen tienst, ty han prsetenderar aldrig blifva Riks-Råd på
annat sätt än Regeringsformen innehåller.
Hr von Blixen: Det är sant, men detta voro en satisfaction
för honom och Collegierne; elliest som Riksens Råd
nu eij flere äro til antalet än 16, af hvilcka en del äro åldrige
och af svag hälsa, så synes nödigt at Rådet blefvo förstärckt
på det om en eller annan med döden afgingo eller
blefvo siuk, arbetet lika väl i begge divisionerne må kunna
continueras och de, som friske äro, jemväl måge få niuta sine
vacancer til godo; om det allenast fastställes at en Riks-Råd
Riksdagsbeslutet. Nästa riksdag.
519
skall väljas, så kommer Prsesidenten Strömfelt säkert på förslagit;
och är säkert at Borgareståndet gierna lära falla på
honom at få honom utur Cammar-Collegio, deräst med sine
nyttige förslag vid Tullvärcket han är dem incommod.
Denna discours afbröts emedan
Gref Mörner påminte at det nu justerade Extractum
Protocolli med en Deputation må sändas til Borgareståndet,
hvarvid Hr Grefven hemstälte om icke R. o. A. torde finna
nyttigt och nödigt at samma Deputation gingo förut til Prästeoch
Bondestånden och aflefvererade hos dem deras exemplar
af förberörde Extractum Protocolli samt sökte förmå dem
detsamma at bifalla och gifva Deputerade, hvilcke med våre
Deputerade kunde formera en gemensam Deputation til Borgareståndet.
Uppå Hr Landtmilis giorde fråga
vann detta bifall, och utnämdes härtil en Deputation af
12 personer, hvilcken Gref Magnus Stenbock kommer at anföra.
Samma Deputation afgick straxt til desse begge Stånden.
Anmältes nu ånyo Riksdagsbeslutet och uplästes the af
de andre Stånden thervid giorde anmärckningar.
8 §. Borgareståndets påminnelse at 1731 ahrs Förordning
om frimästare uti Riksdagsbeslutet jemväl må införas,
bifölls.
Uti 9 §, sidsta meningen, funno R. o. A. at näst orden
»med mindre», tilläggas bör »emot förmodan», så at thet heter:
»med mindre emot förmodan någon förmenar sig hafva fog etc.»
Såsom utaf anmärckningarne vid 15 § befalis at angående
tidens och ortens utsättjande til nästa Riksdag Stånden stadnat
uti skiljacktige meningar och det nu i afton är för sent at
sammankalla Expeditions-Deputationen til at samla pluraliteten,
altså föreslogs om man icke kunde tilse at jemka detta
uti Secrete Utskottet; hvilcket bifölls, och anmodades Hr
Cammar-Råd Wulfwenstierna at med Riksdagsbeslutet gå ned
i Secrete Utskottet och tilse hvad här vid kan vara at giöra.
Capitain vid Gardiet Frih. Malcom Hamilton berättade
at drängarne nedre uti Riddarhusförstugan äro så ostyrige
at gardiesvackten med ord och undsäijelser eij längre förmår
styra dem.
R. o. A. anmodade Hr Capitain Hamilton at förstärcka
vackten med 4 man, lämnande vackten tilstånd, ifall R. o. Arns
drängar eij med goda vilja låta säga sig, at köra dem ut.
520 Dec. 13. Frih. Strömfelt föreslås till riksråd.
Hr Ridderschantz påminte nu ånyo om Hr Prassidenten
Frih. Strömfelts föreslående til Riks-Råds-ämbetet, sågandes
sig tala par experience, emedan han 15 månaders tid varit
sollicitant i Rådet, at så framt Hrr Riks-Rådens antahl eij
forstärckes, lära de sökande uti sine angelägenheter myckit
komma at lida och arbetet hindras, emedan de sällan uppå
tväune divisioner lära kunna vara tilstädes. Hans Excellence
Gref Horn voro siuklig, Riks-Rådet Gref Hård hade et åhrs
permission och Gref Lagerberg kommo i sommar at bivista
en Commission; och som någre af Deras Excellencier innan
nästa Riksdag med döden afgå kunde, så torde vara nödigt
at Ständerne, emedan de nu äro tilsammans, gofvo förslag på
flere Riks-Råd; kunnandes våhlet til des casus existerat blifva
liggande förseglat.
Hr Mejerhelm: Som antalet af Hrr Riksens Råd efter
Regeringsformen nu är fullt, så går jag eij derifrån.
Hr Mannerheim jemte åtskillige flere af R. o. A. yttrade
sig vara af samma tanckar.
Hr Svante von Böhnen påstod at åtminstone Frih.
Strömfelt måtte nämnas.
Frih. Wilhelm Taube: Som Prsesidentens Strömfelts
svåger måste jag ödmiukast tacka Högh R. o. A. at de behaga
visa honom så mycken gunst; men som Adelsman frågar jag
huru vij vilja göra en Riks-Råd emot det som Regeringsformen
föreskrifter.
Frih. von Rosen: Wij skulle alle gierna se Hr Prsesidenten
Strömfelts meriter belönte med Riks-Råds-värdigheteri,
men vij hafva nu intet så myckit igen af Riksdagen, at detta
kan gå igenom Stånden, och något vahl af electorerne förrättas.
Hr von Böhnen: Emedan man nu på Riksdagen så
hårdt velat förfölja en så ährlig man, så böra vij åtminstone
giöra honom den justicen at uti vårt Protocoll uptecknas den
kärlek och förtroende R. o. A. honom härmedelst betygat.
Detta bifölls af R. o. A.
Frih. Wilhelm Taube aflade på Hr Praesidenten Strömfelts
vägnar en ödmiuk tacksägelse, försäkrandes at Hr Prassidenten
med detta om honom betygade gunstiga omdöme är
så förnögd som om han den honom ärnade gracen värkeligen
åtniutit.
Gref Magnus Stenbock kom tilbaka med Deputationen,
som skulle gå til de andre Stånden at afgifva R. o. A:ns
Q värn-kommissionen.
521
Extractum Protocolli angående Borgareståndets skrift, och berättade,
at både Präste- och Bondestånden redan varit åtskilde.
Frih. Conrad Sparre ingaf til Protocollet' följande
skrifteliga reservation, hvilcken för R. o. A. uplästes så lydande:
Såsom
Högh R. o. A. för några dagar sedan behagade
resolvera at de af R. o. A. i Skaraborgs lähn, som sökt ändring
emot Qvarne-Commissions förrättning i bemelte lähn,
skulle få niuta 1698 åhrs Kongl. Resolution på R o. A:ns
Besvär til godo, så häfver likväl Prästerskapet i anledning af
tvänne våre ledamöters betänckiande icke allenast confirmerat
Helgeholms Beslut, som Högh R. o. A. sig reserverade til nästa
Riksdag, utan ock aldeles stadfästat Qvarn-Commissions domar,
R. o. A. i Skaraborgs lähn til största prasjudice, som skattlagdt
deras odal frälseqvarnar, och altså afskurit R. o. A. i
gemen icke allenast at nu och i tilkommande tider få niuta
1698 åhrs utan ock 1723 åhrs Resolutioner på R. o. A:ns Besvär
til godo, utan tyckes detta röra sielfva Privilegierne, i dy
at Qvarn-Commissions domar innehålla at deräst nuvarande
possessor eller des efterkommande vägrar sig denna afgift eller
låter qvarnen på något sätt förfalla, åligger cronans betienter
upbygga en ny qvarn och förarrendera den til den mästbiudande.
Borgare- och Bondestånden hafva jemväl bifallit Prästeståndets
Resolution. Och som nu desse qvarnar, som öfverklagas
vara för när skiedt, alla äro belägne på frälse grund
och jag tillika med mine medinteressenter täncka til at nu
ödelägga desse våre qvarnar, som vij för den dryga afgiften
skull intet kunna dem längre underhålla, så reservere vij oss
nu inför Protocollet at på den händelsen ingen cronans betiente
må understå sig emot våra välfångna Privilegier upbygga
någon qvarn.
Frih. Conrad Sparre begiärte at denna reservation må
inflyta uti R. o. Arns Protocoll, hvilcket beviljades, och berättade
at han inlagt lika lydande hos de öfrige Stånden.
Hr Hammarhielm och åtskillige flere af R. o. A., som
äga gods i Västergiöthland, sade at de aldeles conformera sig
med denna Frih. Sparres reservation.
Sielfva denna skriften, som af Frih. Conrad Sparre doch
ounderskrifven »ngafs, finnes ibland Allegaterne til detta Protocoll.
522 Dec. 13. Drabanten Lindbohm. Nästa riksdag.
XJplästes Corporalen vid Drabauterne Hr Lindholms ansökning
at uti Ständernes Contoir utfå den ännu obetalte
hälften af sine löningsliquidationer.
R. o. A. gofvo til thenna ansökning theras bifall, som
skrefs på sielfva Memorialet, hvilcket sedermera in originali
til Corporalen Lindbohm sielf uppå thess begiäran blef utlefvererat.
Hr Westfelt hemstälte om icke i anseende til den möda
och besvär Frih. Ungern nu en tid långt haft, under det Hr
Landtm, måst vara tilstädes uti Secrete Utskottet, R. o. A.
lära finna billigt at jemte betygande af det nöije R. o. A.
funnit af des drift, åhoga och flit vid sakernes föredragande
och afgiörande lämna honom någon värckelig erkänsla medelst
en föräring som kunde tagas af Riddarhusmedlen.
Denna föreställning vann et allmänt bifall, och föreslogs
af åtskillige af R. o. A. at föräringen må blifva tusend plåtar,
som komma at tagas af Riddarhusmedlen.
Hr Landtm, frågade om det bifalles at det skall blifva
1000 plåtar.
Hvartil svarades Ja.
Hr Cammar-Råd Wulf reenstierna kom tilbakars utur Secrete
Utskottet med Riksdags-Beslutet och berättade at hvad
terminen til nästa Riksdag beträffar, så hade Borgareståndet
blifvit vid den som i 15 § finnes utsatt, nemi. medio Januari
1738. Prästeståndet hade sig på lika sätt förklarat och tillagt
at de för sin del eij skulle vara emot om det blefvo vid
samma tid åhr 1739, och angående orten hade begge Ståndens
uti Secrete Utskottet varande ledamöter hållit för bäst vara
at den uti Riksdags-Beslutet eij utsättes, serdeles som sådant
uti Expeditionen angående Riksdagens flyttande til Norköping
lärer komma at observeras.
Hr Svante von Böhnen: Kommer eij Norköping i
Riksdags-Beslutet at nämnas så blifver der aldrig något utaf.
Hr Ridderscliöld föreslog om icke den Deputation, med
hvilcken Gref Magnus Stenbock i morgon kommer at afgå at
afgifva vårt Extractum Protocolli, kunde giöra föreställning
at Stånden härutinnan ändra sig och samtycka at Norköping
i Riksdags-Beslutet blifver infördt.
Hr Hammarhielm: De andre Stånden hafva Lagen och
Riksdagsordningen för sig; vij uträtta med våra disputer ingenting;
må icke terminen blifva i Januario 1738?
Sölwerbrands och Stillmans memorial.
523
Hr Skog förestälte huru svårt det är för alla dem som
bo i Storfurstendömet Finland för den sena åhrstiden skuld
at inställa sig til Riksdagen, när den i Jan. månad begynnes,
och bad at terminen må blifva i Junii månad.
Hr Elirenpreus: Som detta tyckes vara myckit billigt
i anseende til så månge våre medbroder, så kunde man uti
Secrete Utskottet giöra et försök om de andre Ståndens ledamöter
bärtil vilja samtycka.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall
och anmodades Hr Landtm, som nu gick neder i Secrete
Utskottet at härom giöra föreställning.
Frih. Ungern aflade tacksägelse för den marquen R. o. A.
behagat lämna honom af sin ynnest och välvilja, hvilcken han
högre ansågo än alla skatter, och om han eij tilfyllest kunde
exprimera sin erkänslan, så viste han at R. o. A. gunstigast
lära besinna at den som har hiertat öfverlastat af soumission
och veneration eij gierna är i stånd desamma med orden efter
sin åstundan at utföra.
Uplästes Hr Sölwerbrands Memorial och ansökning at,
i anseende til des långliga och trogna tienster, utståndne
många vedervärdigheter med fångenskap och krigs fatiguer
samt ganska svåra och knappa vilkohr, blifva hugnad med
et litet gratial eller pension af et i byelag med honom belägit
skattehemman, som består allenast af 6 öresland, så at
lian räntan deraf i sin lifstid fingo åtniuta.
Denna ansökning bifölls och skrefs på memorialet följande
Resolution, som för R. o. A. uplästes.
Resolutio: R. o. A. stadnade i det slut at denna ansökning
af Ständerne hos K. Maij:t til det bästa i underdånighet
anmäles.
Föredrogs Borgmästaren Sven Stillmans insinuerade Memorial,
derutinnan han i ödmiukhet anhåller at i anseende
til des giorde tienster, nu varande släta vilkohr och ringa
lön vid Borgmästare-beställningen i Söderhamn, som allenast
skall vara 200 dal. sint, blifva hugnad med Riksens Ständers
recommendation til befordran vid någon förefallande anständig
öpning, sorn ock med det vittnesbyrd som Riksens Ständer
pröfva des upförande kunna förtiena.
Gref Mörner tilläde Borgmästaren Stillman det beröm
at han vore en braf, redelig och arbetsam man, hvilcken för
R. o. A. hyste mycken vördnad, af hvilcket alt Hr Grefven
Dec. 13. Nästa riksdag. Rektor Stenmejer.
sade honom hafva vijst gode prof uti Expeditions-Deputationen,
deräst han under varande Riksdag varit en ledamot.
Frih. Bielke intygade at lian jemväl förmärckt alla dess
goda egenskaper hos Borgmästaren Stillman uti ProtocollsDeputationen.
Hr Swante von Böhnen: Man vet hvad för en ledsam
Deputation Besvärs-Deputationen varit vid denna Riksdagen.
Jag kan betyga at Borgmästaren Stillman sig der så upfördt
emot vårt Stånd at vij hafva orsak at villfara honom uti des
ansökning.
Frih. Stahl och Frih. Taube påminte at R. o. A. gifvit
sine egne ledamöter afslag uppå dylika ansökningar.
Efter något ytterligare discourerande frågade
Frih. Ungern om Memorialet bifalles?
Hvartil svarades Ja.
Hr Landtm, kom åter up och anmälte hos R. o. A. at
ledamöterne i Secrete Utskottet sig utlåtit det de förmoda at
deras Stånd i anseende til invånarne i Storfurstendömet Finland
och på det öfverresan eij må falla dem så besvärlig,
lära beqväma sig dertil at terminen til nästa Riksdag utsättes
til medio Maji, emedlertid kunde det i Riksdags-Beslutet
lämnas öpit och hos Stånden innan de i morgon gå i kyrckian
och på rikssahlen blifva afgjordt. Men beträffande orten hade
de förment at härom i Riksdags-Beslutet eij borde införas
emedan sådant tilförene eij varit vanligit och Riksdagsordningen
dessutan stadgar at K. Maij:t tilkommer orten, hvarom
K. Maij:t sig ännu eij determinerat.
Hr Ehren preus berättade Borgareståndets Taleman Borgmästaren
Aulcewill hafva sagt at när H. K. Maij:t af Expeditionen
om Riksdagens flyttjande til Norköping förnimmer Ständernes
åstundan angående orten, lärer härom i kallelsebrefvet
inflyta.
Hr Landtm.: I morgon samlas R. o. A. här klåckan otta.
Sedan gick Hr Landtm, ned i Secrete Utskottet.
Uplästes Biskopens D. Kallsenii, Hr Doctor Arnells och
Kyrckoherden Flincks til det Högvyrdiga Prästeståndet ingifne
Memorial, hvarutinnan hemställes örn icke Rector vid
tyska scholan här i staden Joli. Bernhard Stenmeijer kunde,
i anseende til des grundeliga lärdom, långvariga tienst och
besynnerliga meriter samt allmänt förvärfvade loford vid ungdomens
information, hugnas med någon åhrlig, pension eller
Winters memorial. Deputation.
525
benådning jemte Rectoratet, emedan han ingen vedergiällniug
eller befordran niutit som kunnat svara emot hans skickelighet
och meriter, hvarom han likväl för långliga tider sedan skall
blifvit försäkrad.
I anseende till Rector Stenmeijers i så många åhr berömmeligen
använde flit och möda med ungdomens undervisning,
hvaraf åtskillige blifvit nyttige medlemmar i fäderneslandet,
biföllo R. o. A. denna ansökning.
R. o. A. funno godt at Gref Stenbock med de öfrige i dag
utnämde Deputerade i morgon innan Ständerne gå i kyrckan
hos Präste- och Bondestånden aflefvererar det medgifne Extractum
Protocolli efter det i dag eij kunnat skie.
Frih. Bennett hemstälte om icke samtelige R. o. A.
giöra samma reservation som Frih. Conrad Sparre til Protocollet
i dag inlagt.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Uplästes Hr Winters Memorial, hvarutinnan andrages det
han för Sept. månad blifvit nödtvungen at cedera hälften af
des lönings-liquidations fordran, som var 336 dal. 14 öre smt,
emot den andra hälftens promte utbekommande, men som
Riksens Ständer sedermera resolverat at de nu härvarande
Riksdagsmän skulle för sine fordringar til fullo blifva förnögde,
altså anhåller han at i anseende til dess svåra trångmåhl
äfvenväl få niuta bemelte resolution ti lgodo medelst
den cederade andra hälftens utbekommande.
R. o. A. biföllo denna ansökning.
R. o. A., sedan de hela dagen varit tilsammans, skildes
nu åt då klåckan var in emot tijo.
Den 14 December.
Hr Landtm, hemstälte til R. o. A. om icke Gref Magnus
Stenbock tillika med de öfrige Deputerade, hvilcka i går då de
hos de andre Stånden skulle afgifva R. o. A:ns utfärdade Extractum
Protocolli eller svar uppå Borgareståndets ProtocollsExtract
af den 7 Dec., funnit Ståndens plena redan åtskilde,
måge nu innan Ständerne samlas i kyrckan til Präste- och
Bondestånden afgå, förbemelte R. o. Arns Extractum Proto
-
526
Dec. 14. Introduktioner.
colli hos dem at aflefverera samt söka at förmå desse begge
Stånd at gifva Deputerade som blifva vår Deputation följ—
acktige til Borgareståndet; men skulle detta af de andre Stånden
eij kunna erhållas, at då Gref Stenbock med våre Deputerade
går til Borgareståndet och der afgifver oftabemelte Extractum
Protocolli.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall och afgick Gref Magnus
Stenbock med Deputationen at värckställa hvad således af
R. o. A. var godtfunnit.
Ytterligare hemstälte Hr Landtm, om icke Secrete Utskottet
fastän Ständerne i dag skiljas åt likväl, som vid
förre Riksdagar vanligit varit, på någre dagar må få komma
tilsammans at justera Protocollerne och expeditionerne samt
sortera sakerne och afgiöra någre små saker som för Riksdagens
slut varit incaminerade, och hvarvid Secrete Utskottet
redan lagt handen, doch utan at företaga något nytt.
Och gofvo R. o. A. härtil sitt samtycke.
Hr Landtm, anmälte at vid förre Riksdagen och strax
der uppå H. K. Maij:t åtskillige Herrar och Män med Grefve
och Friherre-värdigliet benådat, och som deribland jemväl voro
någre af Riksens Herrar Råd, nemligen Gref Bark, Gref Cronstedt
och Gref Creutz, hvilcka då eij blefvo introducerade, så
hemstälte Hr Landtm, om icke förbemelte Grefvar och Friherrar
nu måge komma at niuta introduction.
Hr Hastfehr anhöll i detsamma at i följe af K. Maij:ts
nådiga Resolution som Friherre blifva introducerad.
Hr Ridderchantz: Såsom desse Herrar och Männ hafva
så länge sedan K. Maij:ts nådiga Resolution för sig, så lärer
R. o. A. eij vara emot deras introduction, allenast at utom
dem inge andre blifva introducerade.
Hr Lilljestierna: Emedan nu Riksdagen är til slut
och ännu ingen Introductions-Deputation blifvit utnämd, så
synes för denna gången ingen introduction kunna skie. Och
håller jag i öfrigit all introduction på denna Riksdagen för
onödig.
Hr Hammarhielm påstod at en Introductions-Deputation
måtte utnämnas på det meriterade män eij måge stängas
ifrån deras välförtiente hedersbelöning, och Riddarhus-cassan
som nu voro i slätt tilstånd genom introductions-penningarne
komma at förkofras.
Öfverste-löjtn. Wolberg.
527
Frih. Cederhielm sade sig hålla med at Deputationen
sättes och at introduction skier, men at härvid bör giöras en
åtskillnad emellan dem som redan äro innom Riddarhuset
och således allenast komma at flyttjas ifrån et ställe til et
annat, och dem som äro utom Riddarhuset, hvilcke skulle
komma at öka R. o. Arns antahl; sammaledes ock emellan
dem som vid förre Riksdagen fådt K. Maij:ts nådiga Resolutioner
och dem som nu derom giöra ansökning.
Hr Lilljestierna: Hvad flyttjandet af säten angår så
är min principe at på Riddarhuset bör åldren och eij digniteten
gälla, och således den som blifver Grefve eller Friherre
behålla sitt ställe och eij flyttjas öfver andre familier
som äldre äro. Som nu denna qumstionen ännu eij är afgiord
så protesterar jag emot all introduction innan detta af R. o. A.
behörigen blifvit reglerat.
Hr von Böhnen hemstälte om icke detta som et oeconomicum
innom Riddarhuset til måndagen kunde upskiutas.
Hr Anders Tungel felt: Samtelige officerare vid K.
Maij:ts Lif-Drabante-Corps hafva anmodat mig hos Högh
R. o. A. at anmäla en käck och braf officerare som med
distinction tient uti 35 åhrs tid, nemligen Hr Ofverst-Lieutenant
Wolberg, hvilcken är Corporal vid corpsen, at han som
en ledamot ibland Högl. R. o. A. må blifva intagen, och förmoda
sig härutinnan Högl. R. o. A:ns gunstiga bifall, isynnerhet som
vid förleden Riksdag K. Lif-Gardiet uppå des anhållande
samma grace vederfors, i det hos H. K. Maij:t Hr Lieutenant
Törne af R. o. A. til Adeligit Stånds åtniutande i underdånighet
blef recommenderad.
Hr Lilljestierna: Ehuruväl jag intet tviflar at ju R.
o. A. med nöije til ledamot skulle intaga en så braf och välförtient
officerare som Hr Öfverst-Lieutenant Wolberg är, doch
som härigenom icke allenast månge väl meriterade männ skulle
med alt skiäl kunna giöra en lika ansökning, utan ock andre
mindre meriterade taga sig anledning thertil, hvilcket alt til
at skiärskåda tiden nu är för kort och Riddarhus-Ordningen
icke eller färdig, så hemställer jag om icke R. o. A. skulle
finna bäst at man hvad såväl denna ansökning som introductionen
beträffar eij aldeles afslår utan til nästa Riksdag upskiuter,
och at denna Resolution införes i vårt Protocoll.
Frih. Cederhielm förklarade sig vara af samma tancka
allenast at i stället för nästa Riksdag sättes lägligare tid.
528 Dec. 14. Introduktioner. Deputation.
Hr Ridderscliantz: Här äro åtskillige födde Adelsmän,
hvilcka äro svenske undersåtare och hvars förfäder såväl som
de sielfve med trohet tient riket men eij kommit at introduceras
här på Riddarhuset, och som de undfådt K. Maij:ts nådiga
Resolution så hemställer jag Högh R. o. A. om icke de
måge blifva introducerade; och upnämde Hr Ridderschantz
Capitainerne Schwerin och Wrangel vid Gardiet, Hr Engelhardt
och Hr Möhrman.
Men som såväl i anledning af Hr Tungelfelts som denne
Hr Ridderschantzes föreställning af R. o. A. begynte discoureras
med skiljacktighet i meningarne, sade
Hr Landtm.: Emedan tiden lider och det begiäres at jag
må giöra propositionen, altså vill jag föreställa frågorne efter
hvarannan som de blifvit anmälte, nemligen först om de
Grefvar och Friherrar hvilcka redan äro innom Riddarhuset
nu skola introduceras efter deras Grefve och Friherrebref?
För det andra om til H. K. Maij:t för Öfverst-Lierttn. Wolberg
en underdånig reconnnendation upgå skall? Och för det
tredje om Schwerin, Wrangel, Engelhardt och Möhrman, hvilcke
äro födde Adelsmän och begiära blifva naturaliserade, skohla
niuta introduction?
Häruppå giorde Hr Landtm, desse 3 frågor, den ena
efter den andra, lämnandes R. o. A. tid emellan hvarje fråga
at discourera, men som uppå ingenthera något vist svar föll,
emedan til alla 3 frågorne ropades både Ja och Neij, altså
hemstälte Hr Landtm, om icke (emedan man på annat sätt
eij lärer kunna komma härifrån) R. o. A. derom vilja komma
öfverens at introduction vist skall skie nästa Riksdag?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Gref Magnus Stenbock kom tilbaka med Deputationen
och berättade at Deputationen varit hos Prästeståndet och der
låtit upläsa R. o. A:ns meagifne Extractum Protocolli samt
lämnat et exemplar deraf qvar; at Ståndet lofvat genom Extractum
Protocolli svara R. o. A. Bondeståndet hade Deputationen
mött då det gick upp i kyrckan och hade altså Hr
Grefven lämnat vårt Extractum Protocolli til Ståndets Taleman;
men Borgareståndet hade i dag eij varit tilsammans
utan hade efter i går giord öfverenskommelse samlat sig i
kyrckan.
Det anmältes at såsom emot vanligheten Borgareståndet
i dag samlat sig i kyrckan och eij som de andre Stånden
Riksdagens afslutande.
529
kommit först tilhopa uti sitt plenum och sedan en corps gådt
up til kyrckan, så lärer sådant vara skiedt til at undvika
detta R. o. A:ns Extractum Protocolli, om hvilckets innehåld
de tvifvelsutan lära hafva fådt kundskap.
I anseende härtil fants af R. o. A. godt at så framt de
andre begge Stånden vilja gifva Deputerade med dertil, s$.
kommer Gref Stenbock med Deputationen at nästkommande
måndag gå til Borgareståndet och der afleverera det bemelte
Stånd tilhörige exemplaret af vårt Extractum Protocolli, men
i annor händelse bör detsamma af Riddarhus-Fiscalen blifva
burit til Borgareståndet.
Det gafs tilkänna at Bonde- och Borgarestånden redan
voro i kyrkan och at Prästeståndet nu trädde dit in; och
som de tvänne Härolder redan voro vid barrieren, altså begyntes
med upropet.
De tvänne Härolder gingo för Hr Landtm, hvilcken med
samtelige R. o. A., som de efter Matrikelen blefvo upropade,
begaf sig til kyrckan och efter der förrättad gudstienst i samma
ordning på rikssahlen, deräst alt efter vanligheten blef förrättat
och Riksdag-Beslutet afhördt.
Hr Landtm, gick häruppå tillika med R. o. A. uti vanlig
procession tilbaka på Riddarhuset och sedan R. o. A. intagit
sine rum aflade Hr Landtm, sin tacksäijelse til R. o. A. för
all honom bevist benägenhet och gunst samt mogit biträde vid
sakernes afgiörande, hvilcket af R. o. A. med serdeles nöijes,
fägnads och tacksamhets-betygelse uptogs.
Hr Landtm, gaf tilkänna at K. Maij:t i nåder yttrat
sig det K. Maij:t gierna skulle se at Ständernes Deputation,
som kommer at taga afskied, om måndag förmiddagen må
komina up.
R. o. A. skildes härmed för denna gången åt.
Den 16 December.
Hr Ridderschantz giorde hos R. o. A. den föreställningen
at ehuruväl vid senaste sammankomst blef beslutit at
uppå denna Riksdagen ingen Introductions-Deputation kommer
at sättjas, doch som åtskillige så Grefvar som Friherrar,
hvilcke redan äga säte och stämma på Riddarhuset, af den
vid förre Riksdagen förordnade Introductions-Deputationen til
Adelns Protokoll, (734. II. 34
530
Dec. 16. Introduktioner.
introduction blifvit anmälte och jemväl betalt det som bör
erläggas til Riddarhuset; altså voro det billigt at bemelte
Herrar och Män nu fingo intaga deras säten ibland Grefvarne
och Friherrarne; hvilcket Hr Ridderschantz til R. o. A:ns
närmare öfvervägande liemstälte.
Som i anledning häraf begärtes at uti Protocollet måtte
efterses hvad angående introductionen vid förra Riksdagen
förelupit, altså uplästes utur det den 19 Junii 1131 hos R. o. A.
håldne Protocollet alt hvad som til detta ärendet hörer.
Likaledes uplästes den på samma Riksdag af Introductions-Deputationen
til R. o. A. ingifne Introductions-listan,
som finnes ibland Allegaterne under n:o 23 i samma band
med förbemelte Protocoll.
Hr Lilljestierna: Ingen introduction kan skie om icke
en Introductions-Deputation förordnas, och frågan är om vij
dertil äro i stånd sedan vij varit på rikssahlen; åtminstone
vet jag mig aldrig sådant hafva belefvat, at Deputationer blifvit
satte sedan Riksdagen varit sluten.
Hr Tungelfelt: Detta är allenast et oeconomicum innom
Riddarhuset som eij häfver någon gemenskap med de allmänna
Riksdagsärenderne, och om vij intet på något sätt
härom oss kunna förena, så måste vij väl skrida til votering.
Hr Lilljestierna svarade härtil des tanckar vara at
R. o. A. nu eij eller är i stånd at votera.
Hr Hammarhielm påstod at en Introductions-Deputation
må förordnas och at de som befinnas vara mindre meriterade
måtte taxeras til 5 eller 6,000 dal. smts afgift til Riddarhuset,
serdeles som Riddarhus-cassan nu voro mycket utblottad
och behöfde understöd.
Sedan R. o. A. en stund härom discourerat sade Hr
Landtm, sig eij vilja insinuera något sentiment, men at han
af discourserne förmärckt at en åtskilnad synes böra giöras
emellan dem, om hvilcka förr är resolverat at de böra introduceras,
och dem som nu först söka introduction.
Hr Lilljestierna sade at han för sin del eij så myckit
skulle vara emot de förras introduction, serdeles hvad Riksens
Hrr Råd beträffar, som af K. Maij:t med Grefvestånd blifvit
benådade; men som deras värda personer en sådan introduction
eij behöfva, emedan de allenast igenom fullmäcktige bivista
Riksdagen, så höllö han för betänckeligit at företaga
något härutinnan innan Riddarhus-Ordningen, som in cecono
-
Introduktioner.
531
micis bör vara vår norme, blifvit faststäld, samt af R. o. A.
afgiordt blifvit om de som med högre dignitet benådas skola
stiga så många 100:de andre på en gång förbi; varandes des
tancka at som uti alle andre societeter så bör ock på Riddarhuset
hvar och en famille sitta efter des ålder.
Hr Tungelfelt: De som blifva af K. Maij:t med Grefveoch
Friherre-värdighet benådade böra ock niuta den förmohnen
at få säte ibland Grefvarne och Friherrarne. I anseende til
Riksens Herrar Råds introduction som blifvit Grefvar kan
als ingen svårighet giöras emedan för dem af R. o. A. förre
Riksdagen blifvit resolverat; och hvad dem beträffar som nu
söka at blifva intagne såsom adelsmän, så voro önskeligit at
antahlet af dem sorn en sådan heder förtient voro ansenligit,
på det välförtiente män måge få sitt nöije och til Riddarhuset,
hvars cassa är i slätt tilstånd, någre medel inflyta.
Hr Falckengréen: De Herrar Riksens Råd, som vid
senaste Riksdag med Grefvelig värdighet benådades, böra til
sin rätt derföre eij lida at vår Riddarhus-Ordning eij är färdig.
De hafva ju R. o. A:ns Resolution för sig at de böra introduceras
och hafva erlagt så väl Riddarhusets som de öfrige
afgifter.
Hr Adlerbeth: Här äro 2 quaestioner, först om de
Grefvar och Friherrar som hafva fådt Grefve- och Friherre-bref
skola intagas på sine rum ibland Grefvarne och Friherrarne;
och som här äro Förordningar, at sedan Konungen giordt dem
en sådan nåd, så böra de ock niuta rummet til godo, altså
påstår jag at de derifrån eij böra eller kunna uteslutas så
länge ingen annan lag är giord. Den andra frågan är om
dem, hvilcka nu som adelsmän söka at komma in på Riddarhuset,
och som dessas af K. Maij:t undfångne Resolutioner
äro conditionelle, nemligen så vida någon introduction på denne
Riksdagen kommer at skie, altså tyckes mig at til K. Maij:t
i underdånighet bör hemställas at med adelskap benåda de
värdigaste och bäst förtiente män, som underdånig ansökning
derom giordt, hvilcke sedan de undfådt K. Maij:ts adelsbref
på samma sätt som tilförene vanligit varit böra blifva introducerade;
och som jag härom upsatt et ödmiukt Memorial så
beder jag ödmiukast at Högh R. o. A. ville låta detsamma
sig föreläsa.
Uplästes Hr Adlerbeths Memorial angående dem, hvilcka
uppå sine giorde ansökningar erhållit K. Maij:ts nådiga Resö
-
532
Dec. 16. Introduktioner.
lution at blifva nobiliterade i fall någre adelsmän vid denne
Riksdag giordes; gåendes bemelte Memorial derpå ut at som
ibland dem åtskillige välförtiente män finnas, hvilcka en sådan
hedersbelöning värdige äro, och det skulle vara betänckeligit
at tilsluta dören och vägen för sådane mann, som genom trogit
förhållande och redelige tienster til en sådan Kongl, nåd banat
sig vägen, månge adelige familier jemväl äro utgångne och
antalet deraf således förminskat; at fördenskull K. Maij:t
måtte gifvas tilfälle at nobilitera de värdigaste och bäst förtiente
män, som underdånig ansökning derom giordt.
Frih. Cederhielm uprepade hvad han i går andragit,
at en åtskillnad bör giöras emellan dem som redan äga röst
på Riddarhuset och altså allenast komma at flyttjas ifrån et
ställe til et annat, hvarvid han förmente ingen svårighet böra
giöras, serdeles som vid förre Riksdagen redan för dem är
resolverat, men i anseende til dem som nu först blifva intagne
såsom adelsmän och således komma at formera nye röster
påminte Frih. Cederhielm at ingen introduction må tillåtas
med mindre de, enligit des i begynnelsen af Riksdagen ingifne
välmente förslag, en ansenlig summa til et adeligit jungfruclösters
inrättande förut erlägga.
Som i anledning så väl af denna föreställning som af
Hr Adlerbetha nyss upläste Memorial en vidlyftig discours
emellan R. o. A. upkom om uppå denne Riksdag någon introduction
skall tillåtas eller eij, påminte
Hr Landtm, at tiden lider och samtelige Ständernes
Deputation i dag förmiddagen bör upgå at i underdånighet
taga afskied af Deras Majestäter, hemstälte Hr Landtm, om
icke någon af R. o. A. kunde upsändas at förnimma hvad
tima deras Majesteter behaga i nåder utnämna för samma
Deputation.
Detta bifölls af R. o. A.
och anmodades Cammarherren Gref Ekeblad at påtaga
sig denna mödan på det de andre Stånden i tid måge kunna
vara averterade deras Deputerade hit til Riddarhuset at afsända.
Hr Hammarhielm begiärte at proponeras måtte om
icke Hr Adlerbeths Memorial vinner bifall; men häremot ropades
Neij.
Gref Fersen: Min skyldighet som President är at tala
för åtskillige meriterade män i Svea Hof-Rätt; fördenskull
anhåller hos R. o. A. jag aldra hörsammast at om nu eller
Introduktioner.
533
vid en annan Riksdag någre adelsmän intagas, sådane välförtiente
män eij måge förbigås eller förglömmas, hvilcka jag
finner mig förplicktad til Högl. R. o. A:ns gunst och ynnest
på det bästa at recommendera.
Hr Lilljestierna: Denna recommendation är högst
skiählig och billig och bör en chef, som visar en sådan rättvis
ömhet och omsorg, af hela sin corps vördas och berömmas.
Jag skulle för min del eij eller hafva betänckande at hos
R. o. A. ödmiukast anhålla det uppå en så skiählig begiäran
måtte giöras behörig reflexion, men som jemväl i de öfrige
Hof-Rätter och Collegier finnas män som til en lika förmohn
giordt sig förtiente, Riksdagen nu är sluten och vij som et
Stånd allena eij härutinnan kunnat taga någon resolution, så
tyckes mig at vij för denna gången eij kunna röra vid denna
saken.
Hr Hof-Marskalcken Frih. von Duben inkom och berättade
at Deras Majesteter vilja i nåder emottaga Riksens
Ständers Deputation klockan half tolf.
Sedan fortfors åter med discoursen om någon introduction
vid denna Riksdagen skall tillåtas eller eij.
Och sade Hr Landtm, at ehuru ogierna han talade i
detta måhlet, så kunde han doch eij undgå at påminna at i
går aldeles faststäldt blef det vid denne Riksdagen ingen
introduction skie skulle, hvarvid R. o. A. tvifvelsutan lärer
haft afseende på det som i detta fall vid de förre Riksdagar
~ vanligit varit, nemligen at Ständerne upgifvit antahlet huru
månge skulle blifva nobiliterade, då K. Maij:t i nåder utnämdt
personerne och dem med sköldebref benådat, hvilcket nu eij
skie kan emedan hvarcken vij eller de andre Stånden, med
hvilcka härom bör öfverenskommas, nu mera sedan Riksdagen
är afblåst och vij varit uppe på rikssahlen äro lagföre. Men
hvad Grefvarne och Friherrarne beträffar, för hvilcke vid förre
Riksdagen resolverades til introduction, så synes ingen svårighet
vara at låta dem intaga sine säten, emedan detta är allenast
et simpelt ceconomicum innom Riddarhuset.
Hr Lilljestierna: Om man i detta måhl gior åtskillnad
emellan Grefvar och Friherrar samt adelsmän torde det förorsaka
jalousie; hvaruppå Hr Lilljestierna upläste 44 § af
Regeringsformen, tilläggandes: Yij voro i går 400 häruppe
när det resolverades at vid denne Riksdag ingen introduction
534
Dec. 16. Introduktioner.
skall skie; jag frågar om vij som nu eij lära vara öfver 70
til antalet samma Resolution kunna uphäfva?
Frih. Ungern: Här är en åtskillnad emellan dem som
söka introduction; och blifva altså trenne frågor: Den första,
om de Grefvar och Friherrar, hvilcke redan vid förre Riksdagen
bordt introduceras; emot dem synes ingenting ligga i
vägen at de ju måge intaga sine säten, emedan de redan äro
innom Riddarhuset och fullgiordt alla praestanda; den andra
frågan är om dem som söka naturalisation och som desse
redan äro adelsmän födde i våre provintzer och under Sveriges
cronas lydno, samt til en del af trohet och kiärlek abandonerat
sin egendom uti de cederade provintzer, så voro obilligt
at utesluta dem ifrån vårt Riddarhus.
Härvid påminte Hr Didron at om detta skall tagas för
en general satz, så är han deremot.
Men Frih. Ungern svarade at han allenast talar om
dem, som hafva K. Maij:ts nådiga Resolution och goda skiähl
för sig, och fortfor sedan med sin discours, sägandes: den tredje
frågan blifver om dem som nu först söka adeligit stånd, och
på Riddarhuset inkomma.
Hr Lilljestierna sade sig eij vara emot dygdens belöning,
men om nu sedan Riksdagen är sluten allenast Grefvar
och Friherrar skulle blifva intagne och inge andre, skulle sådant
förorsaka jalousie: och voro altså des mening at uppå
denna Riksdagen aldeles ingen introduction bör skie.
Hr Wulfwenstierna berättade at angående främmandes
naturalisation är vid 1727 åhrs Riksdag til K. Maij:t ifrån
Riksens Ständer et underdånigt Memorial upgångit, hvarutinnan
visse conditioner äro utsatte som gifva oss all säkerhet; och
när adelsmän skola blifva pläga de 4 Stånden utsättja antahlet
som riket tyckes kunna tåla, och personerne utnämner
då K. Maij:t.
Hr Didron: För min del tycker jag at man eij kan bestrida
de Grefvar och Friherrar, som vid förre Riksdagen sig
angofvo, at intaga sine säten.
Frih. Johan Hamilton: Härtil säges neij.
Hr Adlerbeth: När de praesterat prsestanda, hvem vill
neka dem sine säten mer än de andre, det voro största orätt.
Som nu häruppå så denna som de hegge förre qusestioner
med mycken skiljacktighet i meningarne begynte moveras, sade
Deputation till Deras Majestäter.
535
Hr Landtm, sedan R. o. A. en stund discourerat: Man
måste väl tilse at på något sätt komma härifrån, och som af
R. o. A. redan är resolverat at vid denna Riksdag ingen
Introductions-Deputation sättjas skall, så återstår allenast den
frågan om de Grefvar och Friherrar, hvilcke vid den senaste
Riksdag til introduction blifvit anmälte, nu skola intaga sine
såten ibland Grefvarne och Friherrarne.
Hr Landtm, giorde denna frågan til R. o. A. tvenne
gångor å rad, men som densamma begge gångerne både med
Neij och Ja besvarades; altså stadnade härmed denne discoursen.
Och som klåckan nu var half tolf altså upropades R. o.
A:ns Deputerade, hvilcka komma at upgå at hos Deras Maje
-
steter å R. o. A:ns vägnar taga
i underdånighet afskied,
nemligen:
Grefvar:
Landtm. Gref Lewenhaupt.
Gref Creutz.
Gref Nieroth, fullm. Hamilton.
Gref Sperling.
Gref de la Gardie, fullm. von Ungern.
Gref Wasaborg.
Gref Sparre.
Gref Wilhelm Douglas.
Friherrar:
Frih. von der Pahlén.
Frih. Horn.
Frih. Fletvood.
Frih. von Psilander.
Frih. Bielcke.
Frih. von Mengden.
Frih. Lovisin.
Frih. Psilanderhielm.
Adel:
Hr Major Schönström.
Hr Gabriel Gyllengrip.
Hr Stålhammar.
Hr Burenschöld.
Hr Meijerhelm.
Hr Svedenstierna.
Hr Ludwig von Böhnen.
Hr Ridderschöld.
Hr Fridenreich.
Hr Falckengreen.
Hr Wennerstedt.
Hr Isendorph.
Hr Rubzoff.
Hr Skog.
Hr Freudenfelt.
Hr Bousquett.
Hr Sprengtport.
Hr Thomsson.
Hr Langman,
Hr Hammarhielm.
Hr von Blixen.
Hr von Tholin.
Hr Seulenberg.
Hr Zinclair.
Hr Pauli.
Samma Deputation afgick och
anfördes af Hr Landtm.
sielf med Landtmarskalcksstafven i handen.
53b Dec. 16. Riddarhusdirektörernes berättelse.
Frih. Ungern trädde til bordet at uti Hr Landtmilis frånvaro
föra directionen.
Uplästes den delen af Hrr Riddarhus-Directeurernes och
R. o. Arns til Riddarliussakernes öfverseende förordnade Hrr
Deputerades den 4 sidstledne Maij ingifne Berättelse, som
angår Lars Perssons process, livilcken Hrr Riddarhus-Directeurerne
och Hrr Deputerade i anseende til andragne skiähl
bragt til en förlikning i så måtto, at medelst en med Handelsmannen
Schéle ingången förening, Riddarhusets rätt och talan
i denna saken til bemelte Handelsman Schéle blifvit uplåten,
hvaremot Riddarhuset uti redbare penningar af honom på
visse terminer kommer at undfå 40,000 dal. kmt, och approberades
af R. o. A. hvad Hrr Directeurerne och Deputerade
i så måtto giordt och slutit, hvilcken Resolution skrefs på
sielfva Memorialet.
Frih. Ungern anmälte at Hr Öfverst-Lieutenant Lannerstierna
hos R. o. A. i ödmiukhet anhåller at honom utur
Protocollet må extraderas R. o. Arns den 13 sidstledne Dec.
tagne Resolution at des ansökning, som är remitterad til Secrete
Utskottet, af Hr Liandtm. som då gick dit neder til det
hästa måtte recommenderas.
R. o. A. samtyckte bärtil.
Sedan uplästes Hrr Deputerades til Riddarhus-sakernes
öfverseende hos R. o. A. ingifne Memorial af den .. uti innevarande
månad, derutinnan bemelte Hrr Deputerade andraga
huruledes uti deras den 4 Maii afgifne och den 6 sidstledne
Julii hos R. o. A. föredragne Memorial och med Hrr Riddarhus-Directeurerne
gemensamligen aflagde berättelse omständeligen
anfördt blifvit, på hvad sätt Riddarhus-fabriquen eller
de så kallade Barnängs och Leijonankerske manufactur-värcken
sedan sidsta Riksdag icke allenast äro räddade ifrån den då
förestående undergången utan ock nu mera i det tilstånd satte
at man deraf fruckt och nytta har til at förmoda; och at
bemelte värck, ehuruväl den ifrån åhr 1724 til 1731 uti råkade
ansenlige giälden så hos banquen som private eij kunnat
afbördas, genom mycken sorgfällighet och arbete doch så vida
äro upbrackte, at de nu med någorlunda avance kunna bedrifvas
och således ifrån åhr 1732 kastat af sig 23,000 dal.
kmt vinst, utom hvad för innevarande åhr kan förväntas.
At nu samma manufacturvärck blifvit så vida i stånd satte
förmäla Hrr Deputerade i synnerhet""vara at tilräkna Hr Öf
-
Deputerades af Riddarhuset memorial.
537
versten Gref Douglas’ och Hr General-Adjutanten Ankarcronas
dervid använde myckna flit och möda, hvilcket Deputerade eij
annars kunnat än til deras välförtiente beröm anmäla, som
ock derjemte betyga at samma deras oförtrutna zele och omsorg
eij aflupit utan tidspillan, egne angelägenheters eftersättjande
samt omkostnad med många, ja ofta 2 å 3 gånger
hvarje vecka ut til värcken giorde resor. Och ehuruväl de i
anseende til alt sådant nu begiärt at ifrån directionen blifva
befriade och skilde, icke dess mindre som desse Herrar om
förenämde värck äga den fullkomlige kundskapen, som för en
annan torde mycken tid fordra at inhämta, och dessutan hafva
vist värckeliga prof af deras goda inrättning til värckets icke
ringa nytta och fördel, så at deras administration är ännu
och til des at merbemelte värck komma i något stadigare tilstånd
aldeles oundgängelig, så hafva de uppå Deputerades, så
väl som manufacturie Hrr interessenternes anmodan och sedan
man lämnat dem behörig decharge för samma deras härtils
förde disposition, låtit sig öfvertalas med directionen häraf
ytterligare vilja continuera.
R. o. A. betygade sitt nöije öfver den flit, möda och
sorgfällighet, hvarmed så Hrr Riddarlius-Directeurerne och
Hrr Deputerade i gemen, som och Hr Öfversten Gref Douglas
och Hr General-Adjutanten Ankarcrona i synnerhet, under
många mötande svårigheter, icke allenast räddat Riddarhusfabriquen
eller de så kallade Barnängs- och Leijonankerske
manufacturvärcken ifrån den bemelte värck åhr 1731 förestående
undergång, utan ock satt dem i det stånd at man
deraf hädanefter fruckt och nytta har at förmoda. Sammaledes
förklarade R. o. A. sitt välbehag deröfver at Hr Öf
versten
Gref Douglas och Hr General-Adjutanten Ankarcrona,
oacktad den möda, tidspillan och omkostnad som med deras
egne angelägenheters eftersättjande inseendet på förberörde
Riddarhus-fabriquer dem härtils förorsakat, sig doch låtit
öfvertala at med directionen än ytterligare vilja continuera;
hvarjemte R. o. A. funno godt at Hr Landshöfdingen Gustav
Palmfelt må anmodas at tillika med förbemelte Herrar åtaga
sig den specielle omsorgen och styrelsen af desse Riddarhusfabriquerne,
skolandes det vara R. o. A. angenämt om Hr
Landshöfdingen sig den mödan skulle vilja påtaga.
Uti förbemelte Memorial anföra Hrr Deputerade ytterligare
huruledes de om medlen och Riddarhuscassans tilstånd
538 Dec. 16. Deputerades memorial.
giordt sig utur räkenskaperne kunnige så i anseende til inkomst
och utgift ifrån den 1 Oct. 1731 til samma tid af
innevarande åhr 1734, som ock hvad Riddarhusets capital nu
för tiden är i contante medel, visse och ovisse fordringar samt
inventarie perzedlar.
Hvarvid af R. o. A. inge påminnelser giordes.
Men som det senare måhlet beträffande Riddarhusets
capital i contante medel, visse och ovisse fordringar samt inventarie
perzedlar gifvit Hrr Deputerade anledning til följande
föreställningar, altså utlät sig Högh R. o. A. öfver hvar och
en punct på följande sätt:
l:o) Andraga Hrr Deputerade, at hvad Riddarhusets capital
uti Barnängs och Leijonankerska manufacturvärcken
beträffar, så hafva desse värck ännu icke hunnit något interesse
af sig kasta, hvarom doch med tiden lärer kunna
giöras förhoppning, i synnerhet sedan repartitionen manufacturisterne
emellan angående regementernes beklädning numera
aldeles faststäld är, doch som åtskillige omständigheter emellan
Riksdagarne sig yppa kunna som för samma värck dels torde
vara fördelacktige dels och skadelige, alt efter tidernes omväxling,
altså hålla Hrr Deputerade före at Hrr RiddarhusDirecteurerne
må lämnas frie händer til at efter förut plägat
samråd med Hrr manufacturie-interessenterne sådane mått och
utvägar taga som de finna lända til Riddarhusets nytta och
säkerhet, alt som beskaffenheten och nödtorften det fordra kan.
R. o. A. gofvo bärtil sitt bifall således at vid slike öfverläggningar
Hrr Deputerade jemväl komma at vara tilstädes,
yttrandes R. o. A. vid detta tilfälle sitt förtroende til Hrr
Riddarhus-Directeurerne och Hrr Deputerade, at de härutinnan
lära taga de mått och utvägar, som för Riddarhuset nyttigast
och säkrast är.
2:o) Andraga Hrr Deputerade huruledes Högh R. o. A.
i anseende til de gamla balancerne, som sig bestiga uti capital
46,496 dal. 31 öre samt interesse 91,067 dal. 6 öre,
tilsammans 137,567 dal. 5 öre smt, vid slutet af senaste
Riksdag behagat resolvera, at et extract af 1710 åhrs hufvudbok
skulle utdragas uppå bemelte balancer och hos Högh
R. o. A. uppå Riddarhuset in pleno upläsas, emedan en och
annan af R. o. A. torde hafva sig bekant de familier, om
hvilcka Hrr Riddarhus-Directeurerne och Riddarhus-betienterne
ingen kundskap hafva, och de, om hvilcka man på detta
Deputerades memorial.
539
sättet ingen uplysning kunde få, skulle sedan extraheras jemte
summan som hvar och en kan vara skyldig med uträknat
interesse til 1731 åhrs slut, af hvilcka Extracter så många
exemplarer skulle skrifvas, at deraf et til hvar och en af Hrr
Landshöfdingarne kunde afsändas, och derjemte af dem begiäras
underrättelse om och huruvida någon kundskap stodo
at erhållas angående de specificerade personer eller deras arfvingar,
och der någon finnas skulle de då om betalning sökas
måtte, samt de som äro aldeles oförmögne at betala, eller
visa sådane omständigheter at de eij böra betala eller och
aldeles intet stodo at igenfinna, skulle följande Riksdag komma
til afskrifning.
Til följe hvaraf et sådant Extract uprättat blifvit som af
Hrr Deputerade bifogas. Men som desse skuldposter äro så
urgamla, och en del alt ifrån 1640-åhrtalet, så at utom principal-debitorerne
de närmaste arfvingarne torde til större delen
vara med döden afgångne eller och helt oförmögne bemelte
skulder och de i så många åhr uplupne interessen betala, och
således synes föga hopp vara at bemelte poster nånsin kunna
blifva indrifne hälst som de desutan merendels befinnas härröra
af rusttienstpenningar och derå uplupne interessen; fördenskull
hemställa til Högl. R. o. Arns decision Hrr Deputerade
om icke desse gamle balancer, i anseende til hvad anfördt är,
måge aldeles lämnas oinkrafde och til afskrifning tillåtne
blifva, och til de öfrige balancernes indrifvande tagas någon
viss tid såsom åhr 1680, ifrån hvilcken tid Riddarhusets Hrr
debitorers eller deras arfvingars förklaringar på ofvannämde
sätt infordras kunde; och hvad således de utestående introductionsmedlen
ifrån ofvannämde tid til och med 1731 angår,
så ehuruväl Hrr Riddarhus-Directeurerne tidigt och ofta nog
medelst flitige correspondencer sökt desse ännu obetalte introductionspenningar
at indrifva, och äfven Hrr Landshöfdingarne
hvar i sin ort dervid giordt deras flit, så har doch härintils
föga värckställighet påfölja velat, ty äro Hrr Deputerade
af den tancka at til medlens skyndesammare indrifvande
myckit skulle contribuera om Högl. R. o. A. skulle genom et
Extract af deras Protocoll in pleno behaga meddela Hrr
Riddarhus-Directeurerne deras vilja at merbemelte medel med
det första infordras skola.
R. o. A. gofvo sitt bifall til det som uti denna § af Hrr
Deputerade, så väl angående de äldre balancers intil åhr 1680
540 Dec. 16. Deputerades memorial.
afskrifvande, som ock de utestående introductionsmedlens indrifvande
ifrån förenämde tid til 1731 andragit blifvit, kommandes
i följe häraf angående det senare målet et Extract
utur Protocollet til Hrr Riddarhus-Directeurerne at afgifvas.
3:o) Beträffande de 120 ris realpapper, som under mynteteckns-tiden
äro vordne uphandlade a 36 2/3 dal. sint riset, så
gifva Hrr Deputerade tilkänna huruledes Hrr RiddarhusDirecteurerne
til befordran af det Genealogiska värckets i
dagsliuset bringande, som framledne Cancellie- Rådet Peringscliöld
sammanskrifvit, genom et med Directeuren Werner åhr
1720 slutit contract funnit nyttigt at eij allenast updraga heinehe
Werner upläggningen af samma värck, utan ock låta
honom emot betalning undfå ofvannämde 120 ris realpapper
för 40 dal. sint riset, och det på det sättet at han den ena
tredingen af papperet som han til den ändan i början vorde
emottagandes skulle då först betala när han den andra tredingen
af papperet anammade och för samma andra del betalningen
erlägga då han den sidsta tredingen til sig togo,
men denne sidsta delen skulle Werner först betala när värcket
färdigt blefvo, doch utan interesses beräknande uppå altsammans;
hvilcket värck merbemelte Werner skulle med
egen omkostnad låta igenom Assessoren Schantz bringa uti
god ordning och det completera med hvad som ännu fela
kan, som sielfva contractet bredare innehåller. Och som
Directeuren Werner, vid det man honom påmint om berörde
värcks förfärdigande, föreburit de hinder honom dervid i vägen
ligga skolat, at förutan det han utomlands ifrån icke kunnat
erhålla hvad til trycket fordras, såsom vapentryck och zirater
med hvad mera dertil hörer, så skall ock enkannerligen
Assessoren Schantz' emellan kommande dödeliga frånfälle varit
then besynnerligaste orsak at värckets upläggning icke kunnat
för sig gå, hälst således Werner icke skall veta någon annan
man som i bemelte Assessors ställe kan samma värck i ordning
bringa och completera. I anseende til hvilcke omständigheter
Hrr Deputerade til Högh R. o. A:ns välbehag hemställa
om icke til förekommande af den skada som Riddarhuset
kan taga, ifall detta realpapper genom längre liggande samt
mögel, ohyror eller andre tilfälligheter förskiämdt blefvo, samma
papper kunde försäljas, hälst annat i ställe altid stodo at
inköpas enär förenämde Genealogiska värck kommer uti den
perfection at det til trycket bringas kan; lärandes desutau
Deputerades memorial.
541
Hrr Riddarhus-Directeurerne vara nog sorgfällige derom at eij
allenast utse någon skickelig person som berörde värck reglerar
och fullkomnar uti Assessoren Schantz' ställe, utan ock
tilhålla Werner at fullgiöra hvad honom efter contract i dy
måhl åligger.
R. o. A. gofvo i anseende til de andragne skiähl och omständigheter
sitt samtycke til ofvanbemelte realpappers försäljande.
4:o) Hemställa likaledes til Högh R. o. Arns godtfinnande,
Deputerade om icke de vid Riddarhuset in emot 900 ännu
befintelige Thelemaques exemplar på svenska, hvilcka åhr 1723
efter R. o. A:ns befallning blifvit til 6 dal. kmt stycket inlöste,
och hvaraf eij flere än någre exemplarer kunnat afsättjas,
emedan priset skall vara för högt, må af Hrr Riddarhus-Directeurerne
til något lindrigare prijs blifva modererat,
altsom de finna afsättningen uti större och mindre partier
skie kunna.
Hvilcket af R. o. A. jemväl beviljades så at bemelte
Telemaques exemplarer måge försäljas til det pris som fås kan.
5:o) Såsom til följe af Högh R. o. A:ns Resolution vid
sidsta Riksdag afledne Riddarhus-Cammereraren Adlerstolpes
aneka häfver uppå Riddarhus-Fiscalen Treffenhielms påstående
inför K. Svea Hof-Rätt den 7 Dec. 1731 aflagt eden at icke
allenast det af henne den 23 föregående Sept. upgifne inventarium
varit ricktigt, utan ock at hon ingen öfrig tilgång vetat
at betala des afledne mans balance til Riddarhuset af 8,296
dal. 7 öre smt, eij eller hvartil desse medel af honom blifvit
emploijerade; altså underkastas Högh R. o. A:ns ompröfvande
huruvida hon i anledning af bemelte inventario skall nu
mera executive sökas, eller om Högh R. o. A. i anseende så
til denna ringa egendomen, som sig eij högre bestiger än til
1,451 dal. 8 öre kmt, såsom ock i betracktande af hennes
slätta och fattige tilstånd samt många omyndige barn, skulle
täckas gratificera henne med eftergift af förenämde summa,
I anseende til de andragne skiähl och omständigheter
beviljade R. o. A. änckan eftergift, så at framledne RiddarhusCammereraren
Adlerstolpes balance i räkenskaperne kommer
at afskrifvas.
6:o) Berätta Hrr Deputerade at de befunnit Riddarhusräkningarne
vara behörigen afslutne til och med åhr 1733;
542 Dec. 16. Deputerades memorial.
och som bokhållaren Bosard reviderat 1729, 1730 och 1731
åhrens räkenskaper, men derföre ännu intet åtniutit någon
vedergiällning, så förmena Hrr Deputerade det ankomma uppå
Hrr Riddarhus-Directeurerne at efter vanligheten låta anordna
bemelte bokhållare hvad han skiähligen finnes hafva förtient
så för revision af bemelte tvänne åhrens räkenskaper som för
öfverseendet af de ännu oreviderade tvänne åhrens räkningar
pro A:o 1732 och 1733. Och emedan under afledne Cammereraren
Adlerstolpes tiensteåhr ingen hufvudbok är vorden afsluten,
så tilkommer nuvarande Riddarhus-Cammereraren Skutenhielm
en sådan hufvudbok öfver Riddarhusräkenskaperne
ifrån åhr 1710 til åhr 1719 at författa, som han ock uti
concept til större delen förfärdigat men icke hunnit at renskrifva,
hvilcket likväl med det första skie skall, såsom och
sedermera sig antaga en följande hufvudbok för de senare
åhren ifrån berörde tid 1719 til och med åhr 1731.
R. o. A. biföllo hvad i denne § så om bokhållaren Bosards
vedergiällning för des förrättade revisionsarbete så ock
om hufvudböckers slutande anfördt är.
7:o) Utom det at vid Riddarhusmedlens incasserande den
af Högh R. o. A. vid sidsta Riksdag föreslagne och genom
K. Maij:ts nådige Förordning af den 20 Julii 1731 faststäldte
methoden är til alla delar i ackt tagen, så at icke allenast
alla för Riddarhusets räkning influtne medel gådt genom
banquen, och insättningarne blifvit efter bancoattesternes innehåld
af Cammereraren och Secreterare!! tillika behörigen quitterade,
utan ock de utassignerade posterne häfver en af Hrr
Riddarhus-Directeurerne underskrifvit (hvilken möda HofCancelleren
Hr Baron von Kocken behagat sig åtaga) sedan
bancoassignationerne förut af Secreteraren och Cammereraren
varit contrasignerade; så hafva ock Hrr Riddarhus-Directeurerne
ibland annan omvårdnad om Riddarhusets tilstånd låtit
sig angelägit vara at föranstalta det så snart någon summa
för Riddarhusets räkning varit at tilgå, är den samma gienast
vorden ombytt i länebancozedlar, hvarigenom Riddarhuset i
Läne-Banquen nu mera har et ständigt capital af 6,898 dal.
272/3 öre smt; och som häraf nogsamt intages den möda och
ömhet som Hrr Riddarhus-Directeurerne så i det ena som
andra för Riddarhusets bästa haft hafva, så hafva ock Deputerade
all orsak at sådan deras hafde mödofulla omsorg hos
Högh R. o. A. at anmäla.
Deputerades memorial.
543
R. o. A. betygade sig med nöije och välbehag tacksamligen
erkänna Hrr Riddarhus-Directeurernes så härutinnan
som alt öfrigit för Riddarhusets bästa beviste nit och omsorg
samt hafde möda.
8:o) Angående de af framledne Hr Commercie-Rådet
Tham til et Collegium illustre åhr 1727 förährade 10,000 dal.
smt, anföra Hrr Deputerade det förutan at detta capital förleden
Riksdag befinnes vara omväxlat uti Läne-Banco-zedlar,
och således med säkerhet frucktbahrt giordt, jemväl för de
sedan den tiden förflutne interessen til den 30 Maii 1733
Läne-Banco-zedlar af 800 dal. caroliner upköpte blifvit, så
at berörde capital nu mera vuxit til 34,033 dal. kint; lärandes
Hrr Riddarhus-Directeurerne hafva samma omsorg at
merbemelte capital ytterligare blifver förökt.
Med detta Hrr Riddarhus-Directeurernes goda föranstaltande
förklarade R. o. A. sammaledes sig vara väl förnögde
samt at dermed vidare fortfares.
9:o) Gifva Hrr Deputerade vid handen at RiddarhusCammereraren
Edvard Skutenhielm genom ödmiuk supplique
andragit och sine vilckor högeligen beklagat i det han efter
23 åhrs hafde extra ordinarie och ordinarie sysslor och förrättningar,
nu sedan des anträde til Cammererare-beställningen
vid Riddarhuset niuter en fast ringare lön än des antecessor
för honom haft och än den, som han tilförene i 8 åhrs tid
åtniutit uppå K. Cammar-Revisionens stat, anförandes derhos
at den hans antecessor, afledne Cammereraren Adlerstolpe bestådde
lönen af 800 dal. smt är för honom förminskad til 450
dal. dito mynt, der likväl de öfrige Riddarhus-betienterne eij
allenast hafva at hugna sig af fulla lönens åtniutande efter
den anno 1720 af R. o. A. faststäldte staten, utan och RiddarhusFiscalen
sedan den tiden deröfver niutit en tilökning af 50 dal.
smt; hvilcket gifvit Hrr Deputerade anledning at igenomgå
Riddarhusstaterne och efterse huru ifrån de förra tider varit
beskaffat så med betieningen som lönen, då det befunnits at
hvad de förra tider beträffar, betieningen vid Riddarhuset bestådt
ibland af flere ibland af mindre personer äfvensom ock
lönerne blifvit somlige tider förökte och somlige tider förminskade,
alt intil åhr 1720, då R. o. A. låtit författa en formel
stat som blifvit behörigen autlioriserad och med underskrift
faststäldt, efter hvilcken stat tillägges Riddarhus-Secreteraren
12,000 dal., Cammereraren 800 dal., Riddarhus-Fiscalen 400
544 Dee. 16. Deputerades memorial.
dal. och en Cancellist 300 dal. smt åhrlig lön, vid hvilcka
löner de jemväl alle äro conserverade, så när sorn Cammereraren,
hvars lön blifvit åhr 1731 ifrån 800 dal. förminskad
til 450 dal. smt, och af det som således blef indragit 50 dal.
smt Fiscalslönen tillagt.
Som nu Cammererare-beställningen, hvilcken syssla består
uti redogiörande för Riddarhusets inkomster och utgifter, sedermera,
sedan af Riddarhusmedlen et så ansenligit capital är
vordet insatt i Barnängs-manufacturiet, i så måtto är ökad at
Riddarhus-Cammereraren åligger för de vid manufacturiet inflytande
medlen hålla en apart banco-räkning och tillika controll
emot manufacturie-commissariens cassa-conto, öfverse och
probera veko- och månadsförslagen med mera; så hålla Hrr
Deputerade för sin del före at han eij mindre än de öfrige
betiente skulle förtiena at blifva bibehållen vid den åhr 1720
för Cammererarebeställningen upförde och bestådde lönen;
men aldenstund Riddarhusets närvarande tilstånd sådan lön
eij väl vill tillåta, så är Hrr Deputerades tancka at honom
til någon bättre utkomst kunde hädanefter bestås 600 dal.
smt i åhrlig lön, hvarmed han ock betygar sig vara förnögd.
Och som Riddarhus-Fiscalsbeställningen nu mera sedan
sorn Riddarhuset eij har någon process af serdeles importence
synes vara mindre nödig efter som indrifvandet af de utestående
introductionsmedlen fulleligen kan af Riddarhus-Cammereraren
bestridas, så är Deputationen af den meningen at
enär den nuvarande Riddarhus-Fiscalen Hr Treffenliielm antingen
til et välförtient avancemente blefve befordrad eller
elliest afginge, samma beställning då väl kunde indragas och
lönen besparas.
R. o. A. biföllo Hrr Deputerades yttrade tanckar så väl
angående Riddarhus-Cammererarens löns tilökniug, så at den
hädanefter blifver 600 dal. smt om åhret, som ock at til besparings
erhållande Fiscals-tiensten indrages enär nuvarande
Riddarhus-Fiscalen Treffenliielm antingen til något avancement
blifver befordrad eller eliest kommer at afgå.
10:o) Sluteligen förmäla Hrr Deputerade sig hafva bordt
berätta hurusom utom de vanlige Riddarhusreparationerne äfven
nödigt vara vill det pilasterne på Riddarhuset måge ju förr
ju häldre blifva med olja öfverstrukne samt leijonbilderne
förgylte, både til deras bättre conservation som ock för mera
Deput. till Deras Majestäter. Triewalds memorial. 545
anseende skull; hvartil, ehuruväl inga medel nu för tiden äro
i Riddarhusets cassa at tilgå, emedan penningarne blifvit
förbytte uti Lähne-Banco-zedlar och för ränta använde, så
förmoda doch Hrr Deputerade samma högst nödige reparationer
kunna efter hand och så snart något af de utestående
Riddarhusmedlen inflyter, vinna deras fullbordan, om Högh
R. o. A. täckes gifva dertil deras bifall. Desutan hafva ock
Deputerade för nödigt ansedt at med den stora Riddarhussahlens
inredande måtte kunna giöras en början så at den må
ju förr ju häldre komma i stånd at brukas efter Högh R. o.
Arns välbehag, och skulle altså för deras del tycka at densamma
nu i förstone kunde til golfvet och taket förfärdigas.
R. o. A. gofvo sitt bifall til det som i thenna § så väl
angående de på Riddarhuset nödige reparationer som ock
angående begynnandet med den stora sahlens inredande anfördt
är.
Under det at detta Memorial föredrogs kom Hr Landtm,
tilbaka med Deputationen som varit hos Deras Majestäter at
i underdånighet taga afskied, och berättade Hr Landtm, at
IL K. Maij:t i myckit nådige termer svarat och ibland annat
hade H. Maij:t hedt försäkra R. o. A. at den kiärlek och
estime som K. Maij:t härtil vijst Ståndet aldrig skall förkalna,
utan at K. Maij:t vid alla tilfällen lärer söka at visa
des trogne undersåtare af R. o. A. så i gemeen som hvar och
en i synnerhet ali konglig nåd och ynnest. Uti eij mindre
nådige ordesätt hade ock Hennes K. Maij:t Drottningen sig
utlåtit.
R. o. A. betygade häröfver i underdånighet sin besynnerliga
fägnad.
Uplästes Directeuren Martin Triwalds Memorial derutinnan
han sig erbiuder at ifall Högh R. o. A. skulle behaga
at låta adaptera den uti Riddarhusets öfra våning oinredde
.store sahlen til et Theatrum eller schola illustris för experimental-pliysiquen
och andre ridderlige vettenskaper, han då
eij allenast innom 2 å 3 ahrs förlopp vill anskaffa en ansenlig
apparatum af allahanda goda och til naturkunnigheten
nödige instrumenter och macliiner, utan ock samma apparatum
til en evärdelig egendom för Högh R. o. A. öfverlämna, samt
efter sitt pund och förmågo med föreläsningar tiena sitt kiära
fädernesland och den tilväxande adelige ungdomen.
Adelns Protokoll, 1734. II. 35
546 Dec. 16. Deputation från Prästeståndet.
R. o. A. remitterade til Hrr Riddarhus-Directeurerne oell
Hrr Deputerade at härom föranstalta som de bäst och nyttigast
finna.
Hvilcken Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs på Memorialet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation af
Prästeståndet.
Hr Biskopen Doctor Kalse nius förde ordet och höll til
R. o. A. följande tal:
Högvälborne, Högedle, Edle och Välborne Herrar Sveriges
rikes Grefvar, Friherrar och samtelige Riddersman.
Det är genom Guds nådiga bistånd kommit så vida at
H. K. Maij:t vår allernådigste Konung, efter hållen rådplägning
öfver riksens angelägenheter med sina trogna Ständer,
har nu behagat tillåta dem at skiljas ifrån hvarannan och få
begifva sig härifrån, hvar til sin ort och sitt hemvist igien.
Under den förflutne Riksdagens bivistande häfver Prästeståndet
til sin stora hugnad och glädje förspordt med hvad för en
synnerlig nit och riksvårdande åhåga det Högh Ridderskapet
och Adelen har behagat låta vara sig om hiertat at bibehålla
H. K. Maij:t alles vår milda och nådigaste Konung vid allan
konungsligan rätt, höghet och myndighet, de öfrige sine Medständer
vid sine välfångne skiählige friheter och förmåner,
den Svenska cronan vid sin drätzel och sina tilbörliga ingiälder,
samt öfveralt at bidraga til den allmänna välfärdens
och säkerhetens både stadfästelse och förkofring. Samma
ögnemärke häfver ock väl Prästeståndet haft sig i alla måtto
föresatt och derefter stäldt sitt giörande och låtande, men
skulle Prästeståndet til äfventyrs intet til alla delar så noga
hafva träffat detta sitt ena föresatte syftemål, så täckes Högh
R. o. A. försäkra sig derom, at der så skulle hafva skiedt,
har det händt intet på brist på sakernes och deras omständigheters
nödiga pröfvande, fast mindre på brist af en undersåtelig
trohet och oförkränckt välmening för rikets bästa och
den allmänna vältrefnaden, utan af brist på vederbörlig kundskap
och insigt i sådane för sitt embete mera främmande
giöromål. Inga egna och enskylta förmåner har Prästeståndet
sökt vid denna Riksdagen, ehuru des nödlidande medbroder
nogsamt kunde hafva gifvit Ståndet anledning dertil, men så
har eij eller Ståndet laddat på sig den samvetsförvitelsen at
det intet både påmint om Guds församlings närvarande ti 1-
Afskeds-Deputationer.
547
stånd, så väl som föreslagit de nödiga medel, hvilcka genom
Guds hielp och välsignelse skulle förmå at återskaffa och sedan
behålla den svenska församlingen vid sin religions forna enhet
och renhet.
Såsom Prästeståndet fördenskull med skyldigste högacktning
och vördnat erkänner och prisar det Högh R. o. Arns
prisvärda rådförande och förtroliga bistånd til de förehafde
riksvårdande ärendernes hälsosamma afgiörande, så beder det
deremot så väl om en bevågen och gunstig uttydning öfver
det sorn Prästeståndet oskyldigtvis torde hafva irrat sig uti,
som det ock recommenderar än ytterligare med högsta ömhet
församlingens angelägenhet, som giäller på våra egna siälars
och våre barns och efterkommandes salighet eller förtappelse.
Hvad Prästeståndet häfver och häraf får tilfälle framgent
och af alt hierta at önska och bedja är det, at Gud med
sin nåd, välsignelse och sitt beskydd ville omfatta, kröna och
hägna en så högtförnähm och edel medlem af den svenska
regimentskroppen som Sveriges rikes vidt och högt berömde
Ridderskap och Adel är. Och som Prästeståndet å sin sida
utfäster sig til all högacktning för detta Höglofliga Ståndet
samt alt compatriotiskt och upricktigt tilhandagående, så utbeder
det sig deremot at stedse få blifva förvarat i det Högh
R. o. Arns högtbevågna och ynnestfulla hiertelag.
Häruppå aflade Hr Biskopen en särskilt tacksägelse til
Hr Landtmarskalcken.
Sedan Hr Landtm, så väl på R. o. A:ns som egne
vägnar häruppå svarat, afträdde denna Deputation.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
från Borgareståndet, Rådman Poppelman som förde ordet aflade
på Borgareståndets vägnar hos R. o. A. afskieds-complimenter.
Hr Landtm, svarade häruppå och afträdde så denna
Deputation.
Sedan utnämdes en Deputation af 12 personer som på
R. o. Arns vägnar tager afskied hos Präste- och Borgarestånden.
De Deputerade voro:
Gref De la Gardies fullm. von Ungern. Gref Ekeblad.
Frih. Fleming. Frih. Sach.
Hr Bildt. Hr Eneschöld.
Hr Svante Böhnen. Hr Seulenberg.
548 Dec. 16. Anslag till frih. v. Ungern o. Riddarhuskansliet.
Hr Bergman. Hr Klingspore.
Hr Silfwerschöld. Hr Rudbeck.
Frih. Ungern kommer at föra ordet och afgick denna
Deputation.
Hr Landtm, anmälte at Riksdags-Beslutet i dag efter
middagen samt i morgon blifver liggandes på Riddarliusbordet
til R. o. A:ns underskrift.
Uplästes til justerande följande Extractum Protocolli angående
den af R. o. A. Frih. Ungern tillagde discretionen,
så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 13
Dec. 1734.
Emedan en tid bortåt, til at så myckit skyndesammare
bringa Riksdagen til et önskeligit slut, riksdagsarbetet uti
Ståndens plenis och uti Secrete Utskottet på en och samma
tid fortsatt blifvit, under Hr Landtmms närvaro i Secrete Utskottet
Hr Riks-Rådets Grefve De la Gardies RiksdagsFullmäcktige,
Frih. Matthias Alexander Ungern von Sternberg
med den flit, upmärcksamhet, ordning och zele uti R. o. A:ns
pleno fördt directionen at R. o. A. deraf haft et behageligit
nöije; altså förklarade R. o. A. häröfver sin välvilja och benägenhet
och funno derjemte skiähligt at i anseende til des
i så måtto hafde möda och besvär tillägga Frih. Ungern tusende
plåtar eller 2,000 dal. smt, som komma at tagas af
Riddarhusmedlen. Actum ut supra.
Förbemelte Extractum Protocolli approberades af R. o. A.
Sedan resolverades af R. o. A. til följande gratificationer,
vid hvilcket tilfälle Hr Lindenstedt förde pennan och uti Concept-Procollet
til följe af Högh R. o. A:ns tagne slut införde
följande mening:
Resolverades at Riddarhus-Secreteraren Baron von Otter
skulle regaleras med 600 dal. smt, Fiscalen Treffenhielm med
300 dal. smt, Cammereraren Skutenhielm med 300 dal. smt,
Cancellisten Wulfivenstierna med 300 dal. smt, Riddarhusvacktmästaren
Hallongren med 100 dal. smt, samt til de fattige
af R. o. A. 300 dal. smt, hvaribland Hr Greiffenschutz
nu i synnerhet blef nämd samt Assessoren Carelberg och Capitain
Berman.
Riddarhus-Secreteraren framträdde och aliade hos
Högh R. o. A. för den honom beviste gunsten en ödmiuk
tacksägelse.
Kellberg» memorial. Deputationer.
549
Uplästes Studenten Eric Hellbergs Memorial, derutinnan
han anhåller at blifva hugnad med någon understöd til den
svenska Vapnebokens förfärdigande, hvaraf den förste delen,
innehållandes alla de Greflige och Friherrlige vapnen redan
är färdig.
Detta Memorial remitterades af R. o. A. til Hrr Riddarhus-Directeurerne
och Hrr Deputerade vid Riddarliussakerne.
Hr Landtm, hemstälte om icke R. o. A. för denne gången
ville skiljas åt emedan man doch i morgon på en tima måste
komma tilsammans at emottaga Bondeståndets Deputation, som
då lärer infinna sig at på Ståndets vägnar taga afskied hos
R. o. A.
Detta bifölls och skildes altså R. o. A. för denna gången åt.
Den 17 December.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
från Bondeståndet. Talemannen förde ordet och tog på Ståndets
vägnar afskied af R. o. A. med tacksäijelse för all bevist
gunst och benägit biträde, anönskandes livar och en af R. o. A.
en lyckelig hemresa samt at Riksens Ständer när den tiden
kommer med frid och glädje åter måge samlas.
Sedan Hr Landtm, häruppå svarat afträdde denna Deputation.
Frih. Ungern berättade at efter R. o. A:ns befallning
han med Deputationen i går varit hos Präste- och Borgarestånden
och på R. o. A:ns vägnar tagit afskied; men då Deputationen
ifrån denna förrättning tilbaka kom, hade R. o. A.
redan varit åtskilde. Prästeståndet hade svarat myckit obligeant,
serdeles i anseende til R. o. A:ns viste ömhet och nit
för vår rena lära. Borgareståndets svar hade jemväl varit
myckit höfligit och ibland annat innehållit den utlåtelsen at
om man i alt eij kunnat visa den villfarighet och fogelighet,
som man eliest gierna åstundat, så hade dertil ingen annan
orsak varit än at et och annat Stånds rättigheter sådant
hindrat.
Utnämdes en Deputation af 12 personer at taga afskied
hos Bondeståndet, nemligen:
550 Dec. 17. Introduktioner.
Gref Mörner. Gref Barck.
Frih. Lillje. Frih. Ehrencrona.
Hr Irfwing. Hr Stierncrona.
Hr Ehrenborg. Hr Bilberg.
Hr Dahlheim. Hr Ehrenstolpe.
Hr Franck. Hr Gyllenadler.
Och afgick samma Deputation.
Hr Landtm, gick ned uti Secrete Utskottet och trädde
Frih. Ungern til hordet.
Hr Liljestierna hemstälte om icke R. o. A. skulle
finna nödigt at låta trycka K. Maij:ts nådiga Resolution på
R. o. A:ns besvär vid 1723 ahrs Riksdag, emedan sådant
ännu eij skiedt.
Hr Wulfwenstierna berättade at R. o. A. vid 1723
års Riksdag ingen Kongl. Resolution hade på någre besvär,
emedan R. o. A:ns besvär då blefvo jemkade och afslutne uti
Adelige Privilegierne.
Gref Mörner kora tilbaka med Deputationen som varit
hos Bondeståndet at taga afskied. Ståndet hade låtit anmäla
sin ödmiuka hälsning och tackat för ali vijst justiee
och den möda R. o. A. haft vid Riksdags-arbetet, önskat
hvar och en af R. o. A. en lyckelig hemresa samt derpå följande
godt nytt åhr.
Hr Hastfehr: I går blef eij afgiordt om introduetionen;
vij hafva K. Maij:ts nådiga Bref; det synes vara svårt at vij
eij skola få intaga våre säten, doch jag praetenderar eij annat
ställe än det'jag nu innehafver, jag håller för heder nog at
vara en medlem här på Riddarhuset och hoppas andre lära
taga detta til praejudicat; men påstå andre som blifva Friherrar
at intaga andre säten, så förbehåller jag mig detsamma.
Detta sades vara et teckn af Hr Hastfehrs medestie som
bör lända honom til heder när härnäst om introduetion kommer
at talas.
Hr Land tm. kom up utur Secrete Utskottet då uppå
Hr Hastfehrs begiäran Hr Landtm, frågade om icke Hr Hastfehrs
namn får föras in uti Matrikeln ibland Friherrarne.
Ilr Ridderschantz och åtskillige flere sade sig hålla
före at det första som på nästkommande Riksdag tages före,
bör blifva Riddarhus-Ordningen, och at det emedlertid intet
kunde skada om de som redan med K. Maij:ts Bref derpå
Hedengran. Transchöld. Törnros. Roman. 551
äro benådade uti Matrikelen ibland Grefvarne och Friherrarne
införas.
Hr Landtm, frågade om de som hafva K. Maij:ts Bref
at vara Grefvar och Fri herrar, och redan erlagt afgiften til
Riddarhuset, efter sine undfångne digniteter uti Matrikelen
skola införas?
Men R. o. A. stadnade häröfver uti skiljacktige meningar.
Frih. Bark: Emedan R. o. A. härom sig eij kunna
förena, begifver jag mig at vid denne Riksdag eij påstå någon
introduetion som Grefve.
Som nu ytterligare vidlyftigt härom begynte discoureras,
hemstälte Hr Landtm, til slut om icke hela denna saken
må vara upskuten til nästa Riksdag.
Hvartil svarades Ja.
Sedan anmältes följande Memorialer, nemligen:
Secreteraren Ambrosius Hedengrans, hvarutinnan, jemte
des öfver Schlesiska religions-conventionen och de uti detta
seculo firade tvenne jubelåhren förfärdigade monumenters och
ritningars offererande til Riddarhuset, hail om något soulagenient
uti des siukliga och åldriga tilstånd anhåller;
Hr Hof-Junkareii Transchölds, hvarutinnan han ansökning
gior at sorn han af K. Maijrt är befullmäcktigad at förestå
Heraldiquen, hvarvid på ordinarie staten ingen lön bestås, det
ville R. o. A. honom med en åhrlig pension gratificera; åtagandes
sig deremot at continuera suiten af framledne Hr Assessoren
von Schantzes påbegynta Genealogiska värk;
Hr Johan Törnroses, hvarutinnan i anseende til des vid
Riddarhus-Contoiret giorde arbete, sedan åhr 1731 den för
honom bestådde lönen indrogs, han om någon liielp och soulagement
anhåller.
R. o. A. remitterade desse trenne Memorialer til Hrr
Riddarhus-Directeurerne och Hrr Deputerade vid Riddarhussakerne.
Capellmästaren Romans tacksäjelseskrift, för det R. o. A.
behagat lämna honom tilstånd at på Riddarhus-sahlen upföra
någre musicaliske arbeten, anmältes och lägges ad acta.
Uppå Hr Majoren von Ilenells giorde föreställning 0111
des vidriga lycka samt många mötande vedervärdigheter, såsom
ock des giorde bekostnad på en liten Tractat innehållandes
namnlistor på plenorum och Deputationernes ledamöter vid
den nu öfverståndne Riksdagen, hvilcket arbetes tryckande
552 Dec. 17. Henell. Afskeds-tal till Landtm.
skall kostat honom öfver 200 dal. smt och hvarmed han ingen
båtnad sökt,
fans af R. o. A. godt at tillägga Hr Majoren von Henell
400 dal. smt af Riddarhus-medlen.
Hr Landtm, tog nu afskied af R. o. A. och näst aflagd
önskan at den högste Guden ville välsigna de tagne rådslagen
tackade R. o. A. för all kiärlek och gunst, samt at han af
deras patriotiska nit så blifvit understödd at han med glädje
nu kunde lägga ned stafven, och önskade hvar och en en lyc.kelig
hemresa til de sine.
Uppå R. o. A:ns vägnar höll Frih. Ungern til Hr Landtm.
följande tal:
Så har nu genom S. T. möda och försorg vår Riksdag
ernått ett så önskeligit slut, at vij sedt vår nådigste Konung
full af nåd och nöije, Ständer förnögde öfver en lyckelig regering
och den säkerhet, med hvilcken de funnit deras trygghet
befästad, til fäderneslandets upkomst en sådan grund lagd
at hvar och en af des inbyggare kan dageligen förvänta deras
förkofring och stadiga välmågo; alfvarsam rättrådighet har
uti orättrådighet satt skräck, och mildhet och vedergiällning
framlockar alla til at giöra väl. At vid sådant tilstånd den
nådige Guden i oräkneliga tider vill bibehålla vårt kära fädernesland
är allas vår önskan.
Hr Grefvens och Landtmms vid denne Riksdag hafde
möda, osparda flit och myckna arbete samt vid alla tilfällen
viste försiclitiga, ovälduga och patriotiska nit, så för det allmännas
som hvars och ens enskylta välgång, har hos R. o. A.
upväckt et innerligit förtroende och en upricktig vänskap.
Ty har jag ock den ähran at å R. o. A:ns vägnar försäkra
Hr Grefven och Landtm, at deras tack är enhälligt, deras
erkänslan oföränderlig, deras önskan för Hr Landtmms stadiga
välgång oskrymtad och deras nöije, at hafva haft en så
välgiörande och zelé Landtm, fullkomligit.
Hr Landtm, lade häruppå ned stafven.
R. o. A. sedan de inbördes tagit afskied och önskat hvarannan
en lyckelig hemresa, skildes åt och slöto således sine
sammankomster på denne Riksdagen.
In fidem Protocolli.
<S. von Otter.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIK SJ) AGS-PROTOK OLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
k.
ÅTTONDE DELEN
1734
ANDRA HÄFTET
BILAHOR
STOCKHOLM 1887
KONGL. BOKTRYCKERIET
P. A. NORSTEDT & SÖNER
Pris: 1 kr. 25 öre.
Åttonde delen af Adelns Riksdagsprotokoll från och med
1719 afslutas med detta häfte, innehållande bilagorna till 1734
års Protokoll. Vid redigerandet af dessa bilagor har endast
den förändring vidtagits, att förteckningar å Adelns Ledamöter
i Sekreta Utskottet och i Sekreta Deputationen bland bilagorna
införts, enär de icke, såsom förut varit fallet, blifvit
intagna i Protokollet. Källorna, hvarifrån bilagorna hemtats,
linnas på sina ställen angifna.
Stockholm i Juni 1887.
Carl Silfverstolpe.
BILAGOR
TILL
RIDDERSKAPETS OCH A TVETER
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1734
Adelns Protokoll, 1734. 11.
1.
Riddarhus-Sekreterarens ed.
{Allegater, N. 3.)
Protokoll VII, sid. 4.
Jag Salomon von Otter låfvar och svär vid Gud och hans
heliga evangelium, at jag vill och skall för min rätta lagkrönte
konung hafva och hålla den stormäcktigste Konung
Friderich, Sverges, Götes och Wändes Konung etc. etc. etc.
och efter H. M:tz dödeliga frånfälle, hvarmed Gud nådeligen
länge fördröije, Hennes M:t vår allernådigsta Drotning Ulrica
Eleonora, des manlige bröstarfvingar, arfvinge efter arfvinge,
där Gud dem förläna täcktes, aldeles som Riksens Ständers
författade Förenings-skrift däröfver stadgar och biuder. Jag
skall och efter berörde Förenings-skrift och den inrättade samt
af H. K. M:t stadfäste Regerings-Form allan konungsligan
rätt styrkia, H. K. M:ts rätta lydno hålla och bud hans fullkomna,
som svarligit vara kan för Gudi och mannom. Jag
skall eij eller, hvarken hemligen eller uppenbarligen, sielf eller
genom andra, med råd eller dåd, på något sätt söka at införa,
uphielpa och befordra det oinskränkta konungsväldet eller
den så kallade souverainiteten, utan densamma på det högsta
med lifskrafter söka at afvärja, ja ock emotstå; skolandes
jämväl uptäcka och genast kunnigt göra om jag förmärker
något till des skadeliga införande i riket af andra stämplas
och förehafvas. Och som Höglofl. R. o. A. behagat vällia
och antaga mig till theras Secreterare, så skall jag samma
beställning ocb ämbete med allan flit, omsorg och åhåga troligen
förestå och förrätta, samt vara Höglofl. R. o. A. en trogen,
flitig och välmenande tienare. Vid Riksdagar och sammankomster
skall jag med all flit och trohet föra protocoll och
the rådslag, som plägas och tyste hållas böra, för ingen, eho
then vara må, på något sätt uppenbara. Därjemte skall jag
och hålla Ridderhus-acterne i god ordning och förvar, aldeles
560
Riddarhus-Sekreterarens ed.
efter de förordningar, som vid Ridderhuset redan giorde äro,
eller härefter göras kunna, och af de vid Riddarhuset befintelige
acter och handlinger inge originaler eller copior extradera
utan med Högloft. R. o. A:ns tillstånd på Riksdagarne och
emellan Riksdagarne med H:rr Ridderhus-Directeurernes låf
och tillstädielse. För öfrigit skall jag efter yttersta förmågo
bevaka och befrämia alt thet, som till Höglåfl. R. o. Arns
samt Ridderhusets nytta och tienst lända kan, och i thenna
min tienst mig så förhålla, som jag thet inför Gud, H. K.
M:t, Högloft. R. o. A., H:rr Ridderhus-Directeurerne samt
hvar redelig man kan och skall ansvara, så sant mig Gud
liielpe till lijf och siähl!
aS. von Otter.
2.
Riddarhusf skalen E. G. Treffenhielms förteckning på de medlemmar
af R. o. A., som ännu ej blifvit immatrikulerade.
(Allegater, N. 7.)
Protokoll VII, sid. 10.
Högloft. R. o. A., som äro af H. K. M:t benådade med Grefve-,
Friherre- och Adelige digniteter och sig för detta eij låtit
immatriculera, äro nembligen:
Grefvar.
Deras Höggreflige Excellencier Riksens Råd:
Grefve Barck
Grefve Cronstedt ! den 14 Junij 1731.
Grefve Creutz
sahlige Grefve Duben, den 7 Julij 1731.
Friherrar, hvilka vid denne Riksdag läre begiära
låta sig inskrifvas til föllje af deras i nåder undfångne
resolutioner:
Landshöfdingen Baron Frehnkrona.
Landshöfdingen Baron Brauner.
Landshöfdingen Baron Grönhagen.
Ledamöter af R. o. A. som ej blifvit immatrikulerade. 561
Landshöfdingen Baron Palmfelt.
Landshöfdingen, Statssecreteraren Baron Cederström.
Landshöfdingen Baron Erehnstrahl.
Landshöfdingen Mentzer.
Landshöfdingen von Reuterholm.
Högvälborne H:r Baron von Carlsson.
Hofmarskalken Falckenberg.
Landshöfding Baron Isaak Funck.
Landshöfding H:r von Brehmer.
General Gustaf Armfelt.
Adelsmän:
H:r von Staude.
H:r Stiernbielke.
3.
Instruktion för Riksens Ständers Secreta Utskott.
(.Allegater, N. 32.)
Protokoll VII, sid. 46.
Aldenstund i förmågo af Riksdags-Ordningens 18 §. vissa
ährender blifva Secrete Utskottet anförtrodde, altderföre hafva
Riksens Ständer för godt funnit fölljande måhl til Secrete
Utskottets utarbetande och afslutande at lemna:
l:o) Den delen af K. M:ts secrete proposition, som angår
utrijkes saker, fredsvercket, någon krigsplan, alliancer och flere
sådanne ährender, hvilcka i anseende til utrijkes mackter eller
för rikets besynnerliga interesse skull böra hållas tyste. Och
som Secrete Utskottet af alla vederbörande, högre och lägre,
som om desse saker någon kundskap hafva, äger mackt at
inhämta al nödig underrättelse och uplysning, så har jemväl
Secrete Utskottet at til sig fordra Råds- och Cancellie-protocollerne
öfver de utrijkes sakerna, samt correspondencen samma
ährender angående, med mera; och der vid dessa acters igenomläsande
någon fehlachtighet af en eller annan skulle finnas
vara begången, får sådant ingalunda förbijgås eller nederläggias,
utan måste dermed efter fundamental-lagen och förordningarne
förfaras.
562
Instruktion för Sekreta Utskottet.
2:o) Men skulle någon mundt- eller skrifteligen andraga
thet som rörer en annans ährliga namn och ryckte, bör then,
som sådant angår, lemnäs theraf delli och tillfälle sig deröfver
at förklara.
3:o) Hörer i lika måtto Stats-vercket til Secrete Utskottet,
men der någon utgift utom staten samt förhögning
eller förminskning och indragning i lönings- och pensionsstaten
nödig finnes, bör Riksens samtelige Ständers samtycke
och bijfall dertil inhämtas, åliggandes Secrete Utskottet at söka
ali möijelig besparing til statsverckets lisa, så at utgiften emot
inkomsten skiäligen lämpas. Inga gratificationer, gåfvor eller
pensioner til större eller mindre summor må Secrete Utskottet
bevillja, eij eller får den till pensionärer och gratialister i
staten utsatte summan öfverskridas, utan måste then, sorn sådanne
benådniugar söka vill, anmäla sig hos K. M:tt och vänta
til thess i pensions- och gratialist-staten bl ifver vacance.
4:o) Den dehlén utaf Krigs- och Ammiralitets-Collegiernes
berättelser om fästningarnes, armeens, flottans och siö-milicens
tilstånd, som någon tysthet fordrar, kommer äfvenvähl til
Secrete Utskottet; men sådanne måhl, som eij behöfva hållas
tyste, remitterar Secrete Utskottet til vederbörande Deputationers
utarbetande.
5:o) Har ock Secrete Utskottet at låta öfverse Bancovercket
samt alt hvad til dess ricktighet, styrckia och bibehållande
lända kan, vederbörligen at befordra; och ehuruväl at
debet och credit, eller Banquens tilstånd eij får uptäckias, så
måste likväl inge private eftergifter, accorder, afskrifningar
eller andre författningar, Banco-vercket rörande, utan af hela
Secrete Utskottet fastställas. Och emedan alle andre Riksens
Ständers Deputationer icke niuta för sitt Riksdags-arbete någon
vedergiällning, ty må icke eller til Riksens Ständers deputerade
af Secrete Utskottet öfver Banco-värcket någon förähring af
Banquen skie.
6:0) Ständernes Contoir hörer ochså under Secrete Utskottets
öfverseende, dock står vid thet tillfälle them fritt,
som ibland respective Stånden äga utur Riksens Ständers Contoir
få sin betahlning, at munt- eller skrifteligen hos Deputalionen
öfver Ständernes Contoir sig anmähla, at förnimma,
huruvida vid de skiedde utbetalningar reglementet och förordningar
äro fölgde och efterlefvade, tå Deputation en åligger at
om sådant giöra sig noga underrättad, på det at hvar och en
Instruktion för Sekreta Utskottet.
563
fordrande måtte niuta reglementet och förordningar fulleligen
till godo.
7:o) Sammalunda har och Secrete Utskottet at tilse huruvida
freds-tractaterne och alliancerne, särdeles de som 1727
och de fölljande åhren slutne äro, hafva blifvit å de främmande
mackternes sido efterlefvade och fullgiorde, och så framt
dervid skulle finnas, at Sveriges crono och undersåtare icke
niutit det til godo, hvad för dem på förberörde sätt blifvit
stipulerat och de finnas berättigade til, så bör sådant för
Stånden in plenis berättas, så vida sådant med tryghet uptäckas
kan.
8:0) När Secrete Utskottet af sine ledamöter förordnat
några deputerade til visse ährenders utarbetande, böra slike
betänckande icke såsom Secrete Utskottets slut giälla eller til
K. M:tt upgå, utan först hela Secrete Utskottet underställas
och ther gillas.
9:o) Skulle utom dess Stånden in plenis remittera til
Secrete Utskottet någre måhl, kommer Secrete Utskottet i
föllje af samma remiss dem at uptaga, men för öfrigit varder
Secrete Utskottet aldeles förbudit at befatta sig med andre
ährender, än dem, som nu nemde äro, eij eller må Secrete
Utskottet emottaga någre ansökningar, som icke af UhrskillningsDeputation
dit remitteras. Så må och Secrete Utskottet icke
lemna någon, eho det vara må, sin recommendation eller föreskrift
til H. K. M:tt eller Konungens och Riksens Embetsmän
örn någon befordring til embete eller värdighet, fast mindre
giöra någon uttydning eller förklaring öfver Regerings-Formen
och K. M:ts försäkring, utan i tvifvelachtige mål, ther sådant
förefalla skulle, låta det på samtelige Riksens Ständer ankomma.
Sist drager man til Secrete Utskottets ledamöter det förtroende,
at ingen af dem lärer nyttia det tilfallet at befordra
sine eller andras private angelägenheter, utan så framt han
der någon ansökning häfver, som dit eij hörer, då låta den
gå sin behörige gång, som åfvan förmält är.
Justeradt den 30 Maij A:o 1734.
M. A. von Ungern Sternberg. Jac. Benzelius.
Jacob Frid. Humel.
564 Bondeståndets förslag om delaktighet i Sekr. Utsk,
4.
Bondeståndets Extractum Protocolli angående delaktighet i
Sekreta Utskottet.
(Allegater, N. 33.)
Protokoll VII, sid. 51, 64 o. 65.
Extract utur protocollet hållit i Bondeståndet den 24
Maij 1734.
S. D. Bondeståndet erhindrade sig med hiertelig fägnad
den besynnerliga ömhet och gunstige välvillia, som de öfrige
respective Stånden vid de förflutne Riksdagar altid både hyst
och ådagalagt emot den menige allmogen.
Samtelige ledamöterne kunde icke utan en besynnerlig
glädie sig inbördes sådant påminna.
Och ju mera de hvarannan uppmuntrade till ett så välgrundat
förtroende, ju mera blef och Ståndet öfvertygat om ett
gunstigt samtycke och bifall hos de öfrige Stånden uti de mål,
som den menige allmogen jemväl nu vid Riksdagen kunde
finna sig föranlåten att andraga.
Och som H. K. M:ttz nådigste kallelsebref tycktes gifva
vid handen orsaker, sorn bevekt H. K. M:tt att denne gången
något förr, än elliest vanligit är, sammankalla Riksens Högloft.
Ständer, och vid denne Riksdagen sådane rådplägningar torde
förekomma, som till en stor del lära angå den menige allmogen,
så fann Ståndet nödigt att igenom Extract utur protocollet
välment och i all vördnad hemställa till de öfrige respective
Ståndens gunstige behiertande, om och huruvida de högrättvisligen
skulle finna nödigt, att jemväl Bonde-Ståndet måtte
vid denne Riksdag hafva sine deputerade uti det Secrete Utskått,
som nu kommer att utvälljas, och hvarutinnan berörde
angelägenheter torde till skiärskådande företagas.
Ståndet påminte sig fuller härvid H. K. M:ttz och Riksens
Högloft. Ständers den 17 October år 1723 författade RiksdagsOrdnings
14 paragraphe, så väl som och hvad hitintills varit
i bruk.
Men så kunde likväl Ståndet, i anseende till åfvanberörde
omständigheter, icke undgå att hos de öfrige respective Stånden
till det bästa anmäla detta angelägne ärendet såsom en sak,
Bondeståndets förslag om delaktighet i Sekr. Utsk. 565
hvilcken ganska nära rörer den menige allmogens med de öfrige
Stånden förknippade sanskyldige välfärd och bästa.
Ståndet försäkrade sig fördenskull så mycket mera om de
öfrige respective Ståndens gunstbenägne bifall härutinnan, som
des endaste afsicht därvid är att efter des bästa förstånd och
samvete, utan att på något sätt villia tillbiuda det ringaste
till de öfrige Ståndens olust och missnöije, kunna hafva tillfälle
och lägenhet att välment påminna hvad som i ett och
annat mål kunde röra den menige allmogens angelägenheter;
som det och nogsamt lärer vara bekant hvad som pä Riksdagen
år 1628, under högstsalig H. K. M:ttz Konung Gustaf
Adolphs, glorvyrdigst i åminnelse, regering skedt, då omständigheterne
vore nästan af enahanda beskaffenhet som denne tiden.
Ut supra.
Ex protocollo
Jac. Troilius.
5.
Instruction hvarefter de Deputerade till revisionen af Rådets
protocoller hafva sig at rätta.
{Allegater N. 25.)
Protokoll VII, sid. 53 och 78.
1.
Såsom till följe af Regeringz-Formens 45 och RiksdagzOrdningens
13 §. Ständerne åligger at efterfråga huru Riksens
Råd sedan senaste Riksdag stält sine rådslag till K. M:ts goda
nöije, rikets upkomst, välltrefnad och förkofring, och sig sielfva
till vällförtient heder och beröm; altså hafva de af Ständerne
nu härtill Deputerade till den ändan en fri tillgång så väll
till sielfva Råds-protocollerne angående inrikes sakerne, som
Cabinetts-protocollerne, och komma Riksens Råd till följe af
Regeringzformens 14. §. at vara Riksens Ständer ansvarige och
giöra hvar för sig redo för deras rådslag, votering och förhållande,
doch at ingen olyckelig utgång, som emot deras votering, förmodan,
tancka och på skiähl grundade mening hända kan,
dem må tillräcknas, särdeles om värckställigheten af goda råd
-
Instruktion för Sekreta Deputationen.
slag icke ehrnådt sitt påsyftade ändemåhl igenom dess vållande,
som det ålegat och varit anbefalt at utföra och förrätta.
2.
Så framt vid förbemälde protocollers igenomseeude denne
Deputation emot förmodan skulle finna uti Råds-, Revisionsoch
Cabinetts-protocollerne invärtes hushåldningen och styrelsen
innom riket angående, antingen något rådslag emot rikets sanskyldiga
interesse vara fördt eller och något föreluppit emot
Regeringz-Formen, lag och förordningar samt hvart och ett
Stånds eller enskylte personers privilegier, fri- och rättigheter,
så lärer den eller de af Rådet och vederbörande, som
förmenas sådant råd gifvit eller och eljest theruti någon dehl
hafva, eij undandraga sig det at förklara, och i fall Deputationen
ändå dervid eij skulle finna fullkomlig uplysning och
nöije, så bör sådant in pleno refereras och thermed vidare förfaras
som 13. §. i Riksdagz-Ordningen innehåller; skulle vid
sådant tillfälle then som thet angår, förmena sig kunna visa
sin oskuld, bör thet honom eij till last lända at han vänder
sig till Stånden in plenis. Ther och någon af Deputations
ledamöter skulle vara af skiljacktig mening från Deputations
betänckande, står det honom fritt sitt votum jemte Deputations
betänckaride låta till Stånden affölja med eller utan dess
namns undersättjande.
3.
Utom thet at hvar och en, som med skiähl tilltror sig
kunna visa at honom förnär skiedt, får på thet sätt som 13.
fj. i Riksdagz-Ordningen föreskrifver, besvära sig hos Secrete
Deputation i the måhl, som till Secrete Deputation höra, må
och then, som förmenar något vara emot lagen föreluppit och
i Råds-, Revisions- och Cabinetts-Protocollerne böra efterses,
ingifva hos Secrete Deputation, under sitt namn, måhlet med
dag och åhretahl, när samma sig tilldragit häfver, hvarefter
Secrete Deputation har at efterse om Regeringz-Formen samt
lag och förordningar äro efterlefvade, och ther någon finnes i
sitt voto eller eljest hafva therifrån afvikit, gior Secrete
Deputation sitt ämbete, utan att den, som målet angifvit, deruti
blandas.
Instruktion för Sekreta Utskottet.
567
4.
Secrete Deputation skall taga sig noga till vahra, at den
igenom dess remarquer och påminnelser eij må sättja någon
förtydning på Regeringz-Formen eller K. M:ts försäkring, utan
der något tvifvelsmåhl sig yppa skulle om theras rätta förstånd,
bör therom förfrågning hos Stånden in plenis skie.
5.
Terminus a qvo till desse protocollernes igenomseende
blifver likmätigt Regeringz-Formens 45 §:s anledning ifrån
1731 åhrs Riksdagz begynnelse, der den Secrete Deputationen
vid förre Riksdagen stadnade, doch Deputationen icke betagit
at gå till de förre protocollerne enär nödvändigheten det fordrar
till fullkomlig uplysnings och sammanhangz inhämtande af något
sedan sista Riksdag förekommit måhl.
6.
Aflägger Deputationen sin tysthets-ed at hålla tyst hvad
de sins emilian discourera och raisonera, antingen måhlén
komma in pleno at företagas eller intet; skolandes den, som
något utsprider, hvilcket lönt vara bör, förklaras för ovärdig
at vidare bivista någre rådslag eller någon tienst i riket bekläda,
men skulle någon mundt- eller skriftligen hos Deputation
andraga thet som rörer en annans ährliga namn och
ryckte, bör then, som sådant angår, lemnäs theraf dehl och
tillfälle at sig theröfver förklara; till then ändan kommer i
tlienne Deputation at hållas ett ricktigt protocoll öfver thet,
som ther förelöper.
6.
Förteckning på Adelns ledamöter i Sekreta Utskottet.
(Utskottets Ader N. 3.)
Protokoll VII, sid. 54.
Anno 1734 den 25 Maji blefvo igenom de af Riksens
Höglofl. R. o. A. förordnade Electorer efterföljande H:rr utsedde
til ledamöter uti det Secrete Utskåttet, genom omröstande.
568
Adelns ledamöter i Sekreta Utskottet.
Grefvar:
Carl Hans Wachtmeister.
Carl Piper.
Carl Gustaf Spens.
Carl Gustaf Thessin.
Carl Cronstedt.
Carl Stiernstedt.
Jöran Silfwerhielm.
Peter Ådlerfeldt.
Carl Bielcke.
Carl Frölich.
Hans von Fersen.
Öfversten Creutz.
Friherrar; 1
Anders von Duben.
Michel Törnflycht.
General Major von During.
Samuel Åkerhielm.
Axel von Löwen.
Adel:
Christian Barnekou.
Falckengren.
Liljestierna.
Hammarberg.
Gustaf von Gerten.
Robert Muhl.
Gabriel von Seth.
Otto Reinhold Wrangel.
Lars Bentzelstierna.
Öfverste Sinckelaire.
Peter Feiff.
Cederbielcke.
Albrecht Schönström.
LagerCrantz.
Bergenstierna.
Olof von Torne.
Trolle.
Diedron.
Erich EhrenCrona.
Gustaf Palm felt.
Carl Elirenpreus.
Nils Reuterholm.
Wilhelm Lindenstedt.
von Drake.
LindCreutz.
Lars Åkerhielm.
Cammarherre Erland Brohman.
Wulfwenstierna.
Lagman Wattrang.
Malcom Hammilton.
Celsing.
vice Presidenten Silfwer schöld.
Lagerstolpe.
Uppå samtelige Electorernes vägnar
C. H Wachtmeister. H. CederCreutz. Didron.
oari Rhrenpreus.
Adelns ledamöter i Sekreta Deputationen.
569
7.
Förteckning på Adelns ledamöter i Sekreta Deputationen.
(Allegater, N. 13 B.)
Protokoll VII, sid. 54.
Anno 1734 den 26 Maij blefvo igenom de af Riksens
Höglofl. R. o. A. förordnade Electorer genom omröstande efterfölliande
H:rr utsedde till ledamöter uti Secrete Deputationen:
Grefvar:
Gref Wasaborgh: fullmächtig Öfverste Conrad Sparre.
Cammarherren Gref Gustaf Bonde.
Frij herrar:
Öfverstlieutenant Steen Coyet. Öfverstlieutenant Höghusen.
Adelen:
Lagman Rotlieb. Assessor Wallenstierna.
Öfverstlieutenant Leyonstolpe. Lagman Gyllencreutz.
Öfverstlieutenant Odelström. Öfverstlieutenant Gethe.
Håfrättzrådet Ehrenstam. Maior Klinkowström..
Uppå samtelige Electorernes vägnar
C. H. Wachtmeister. Otto R. Strömfelt. I. S. v. Didron.
Carl Elirenpreus.
8.
Adelns, Preste- och Borgare-Ståndets svar å Botide-Ståndets
begäran om delaktighet i Sekreta Utskottet.
{Allegater, N. 34.)
Protokoll VII, sid. 67.
Riksens Ridderskap och Adell, Präste-stånd och Borgarestånd
hafva både med glädie och ömhet utur det ärbare Bondeståndets
nylige protocolls-extract af den 24 i denna månad inhämtat
huru menige allmogens Rikzdagsfullmäcktige til oss
570 Svar å Bondest:s begäran om delaktighet i Sekr. Utsk.
samtelige af de tre öfriga Riksens Ständer betyga det förre
och elliest oss ganska väl kunnoge förtroende.
Ridderskapet och Adeln, Prästeståndet och Borgareståndet
uptaga sådant med besynnerlig hugnad och erkenslo; alla
tiders tilfällen och förelupne omständigheter lärer förmodeligen
öfvertyga det ärbara Bondeståndet om vår samdräcktige och
välvilliande hug för riksens menige allmoge, såsom varande
med oss lemmar uti en kropp, och de där med oss, såsom vi
med dem, ömhiertigt och uprickteligen dela liuft och ledt.
Således förekommer oss af de tre andra Stånden i sanning
oangenämt, enär något tilfälle yppas, hvarvid man finner
händerne bundne och omständigheterne sådanne, at man icke
til alla delar kan stanna uti lijka mening med Bondeståndet.
Af sådan beskaffenhet är det förtrolige hemställande, som
uti ofvanbemälte protocolls-extract det ärbara Bondeståndet
har behagat giöra, om och huruvida vi öfrige Riksens Ständer
högrätvisligen skulle finna nödigt, at jämväl Bondeståndet måtte
vid denne Rikzdag hafva sine deputerade uti det Secrete Utskottet,
hvarutinnan, til föllie af K. M:ts allernådigste kallelsebref,
sådanne angelägenheter torde til skiärskådande företagas,
som til en stoor deel den menige allmogen angå lära.
Men emädan Ridderskapet och Adeln, Prästeståndet och
Borgareståndet vid en lijka giord förestälning från det ärbara
Bondeståndet på 1723 års Rikzdag sig i detta mål redan gemensamt
och tydeligen yttrat hafva; ty hysa vi billigt den
skiälige omtankan, at det ärbara Bondeståndet, som den tiden
mederkände och låto sig med samtyckiande behaga våre skiäl,
de lära ännu låta samma skiäl hos sig giälla, aldenstund vårt
då giorde ytrande finnes fotat och grundat, icke på någons då
forst upfundne eller på någre nye sammansökte tanckar, utan
på den rikzdagsvana, styrsell och gammal rättighet, som af alle
Rikzdags-handlingar då är vorden utfört och befunnen at hafva
varit brukad och vedertagen i samdräckt, samt förutan gensagu
eller förändring, så länge och så ofta Rikzdagar i Sveriges
rijke hafva varit anstaltade och hollne, hvilcket äfven således
finnes vara faststält uti den allmänneligen vedertagne
Rikzdags-Ordningen §. 14.
Ridderskapet och Adeln, Prästeståndet och Borgareståndet
begiära således vänligen, at det redeliga Bondeståndet ville, til
välment svar på dess nu inkomna extracto protocolli och
åstundan, antaga merbemälte vårt utlåtande och gifna svar på
Svar å Bondest:s begäran om delaktighet i Sekr. Utsk. 571
1723 års Rikzdag i detta mål, hvaremot man nu, icke mehr
än tilförenne, kan bevillia det ärbare Bondeståndet något inträde
uti Secrete Utskottet. Men vi betyge vänligen, så framt
några ärender skulle förekomma, livilcka egenteligen röra Bondeståndet
och vid hvilcka Bondeståndet, efter förra Rikzdagshandlingars
anledning, varit vane att tillkallas, vi icke lära
underlåta dem sådant at vid handen gifva; såsom vi alltid med
vänskap och ömhet förblifva det ärbara Bondeståndet uprickteligen
tilgifne.
Stockholm den 30 Maij 1734.
9.
Kongl. Maj:ts Allmänna Proposition.
(Allegater, N. 37.)
Protokoll VII, sid. 82.
K. Maij:ts nådiga proposition til samtelige Riksens
Ständer på innevarande åhrs Riksdag. Gifven
Stockholm i Råd-cammaren den 14 Maii 1734.
Utaf K. Maij:ts utfärdade nådige kallelse-bref hafva Riksens
Ständer allaredan inhämtat de orsaker, som föranlåtit
K. Maij:t at denne gången sammankalla dem något förr, än
den elliest därtil uti sidsta Riksdags-beslutet berammade tiden;
ock som Riksens Ständer, til underdånigst följe deraf, numehra
sig här villigt infunnit hafva, så länder sådant K. Maij:t til
så mycket större nådigt välbehag, som K. Maij:t detsamma
anseer såsom et nytt tilförlåtelig prof ock kiänneteckn af deras
oförändrade underdånige nijt för Fäderneslandets allmänna angelägenheter.
K. Maij:t har jemväl eij mindre orsak at fägna Sig deröfver,
at, oacktat en häftig ock vidtutseende krigslåga på åtskilige
ställen utomlands allaredan blifvit itänd, detta riket
icke desto mindre, Gud vare därföre innerligen låfvad, alt
hitintils därifrån igenom densamma Store Gudens til K. Maij:ts
rådslag gifne välsignelse, nådeligen befriat blifvit, så at Riksens
Ständer icke mindre nu än det uti de förflutne åhren
skiedt, kunna i en önskelig roo med hvarannan öfverlägga om
Kongl. Maj:ts Allmänna Proposition.
de mått, som pröfvas tiänligast för det allmänna bästa, ock
til at förekomma ock afböija det icke detta redan upkomne
kriget igenom dess utbredande i framtiden måtte försättia
riksens gräntzor uti fahra ock äfventyr.
Hvad nu det allmänna värket ock riksens styrelse i gemehn
vidkommer, så, emedan gudsfrucktan ock rättvisan äro ock alla
tider varit de starckaste grundfästen, uppå hvilka et rikes
sällhet enkannerligen beror ock ankommer; ty har ock K.
Maij:t först och främst icke mindre sedan sidste Riksdag än
det tilförende alt ifrån början af Des anträdde regering skiedt,
eij något låtit Sig högre om hiertat vara, än den uti des rike
igenom Guds nåd en gång vedertagne sanna evangeliska lährans
rena ock oförfalskade bijbehållande, äfven som K. Maij:t ock
därnäst användt ali möijelig omsårg, flit ock vaksamhet til
rättvisans handhafvande ock ovälduga skijpande ibland des
trogne undersåtare.
Uti utrikes saker har K. Maij:t tagit de mått, som sedan
sidste Riksdagen i anseende til främmande mackter, til roens
bijbehållande för riket, funnits nödige och tiänlige, samt i
gemeen låtit Sig därom högst vårda, at Riksens Ständers, så
väl vid den sednaste som förra Riksdagerne vid handen gifne
underdånige ock välmente råd til vänskapens ock förtroendets
underhållande med utrikes mackter, blifvit fölgde ock i ackt
tagne, samt de tilfällen nyttiade, som sig yppat til et godt
förstånds förökande.
I lika måtto har K. Maij:t om Defensions-värket och de
därtil hörande angelägenheter haft all nödig omsorg, så att de
indehlte regementerne befinnas vid den fullkomlige styrcka,
som de efter indehlnings-värket vara böra, ock därutöfver
Osterbottns regemente til fot, efter Riksens Ständers åstundan
vid sidsta Ricksdag, behörigen är vordet indelt ock roterat, så
som ock de värfvade regementer uti deras vederbörlige författning
behållne. Regementerne äro flitigt munstrade samt det
ena efter det andra med nya monderingar försedde, så at Milicen
til häst och fot numera är i stånd at giöra riket nyttig ock
god tiänst. Och på det nödige gevär til deras utredning, då
det omtränga skulle, eij måtte fattas, har gevärstilvärckningen
vid factorierne med all drift desse åhren blifvit fortsatt, varandes
också därmed så vida kommit, at i tyghusen et anseenligit
och för arméen tilräckeligit förråd deraf är at tilgå, förutan
det, hvarmed samtelige regementerne til deras exercering och
dagelige bruk nu äro försedde.
Kongl. Maj:ls Allmänna Proposition.
573
Til krigsmachtens rörelse vid något upbrott har de förflutne
åhren anseenlige penningesummor uti General-krigsförråds-cassan
blifvit samlade, hvilka medel K. Maij:t låtit
på alt sätt fruchtbare och nyttige giöras, ock lära ännu, ther
Gud friden förläna täcktes, vidare kunna förökas. Och som,
utom denne General-förråds-cassa, samtelige regementerne til
häst äro med deras enskylte upbrots- och reserve-cassor försedde,
så har K. Maij:t jämväl i nåder dragit försorg at bemelte
cassör, igenom medlens försichtige disponerande, blifvit
uti godt stånd brachte.
De til krigsmachtens proviantering samt garnisonernes
förplägning inrättade förråds- och garnisons-magaziner lära
Riksens Ständer finna behörigen försedde, hälst K. Maij:t låtit
Sig angelägit vara at icke allenast igenom god hushållning
låta förvara det i bemelte magaziner förr befintelige förrådet,
utan ock medelst upkiöpande af ny ri-torr säd låta detsamma
til et vist quantum åhrligen förökas.
K. Maij:t har ock varit högst sorgfällig, at riksens gräntzeliuss
och fästningar måtte blifva satte uti behörigt försvarsstånd;
til den ändan har K. Maij:t igenom vissa förordnade
låtit taga samma fästningar i ögnasichte, samt sedermera vissa
planer til deras fortificerande faststält, hvarefter arbetet med
all skyndesamhet til stor dehl blifvit värckstält och ännu dageligen
värckställes.
Det i desse fästningar varande artillerie jämte fält-artilleriet
är jämväl i godt stånd, varandes anstalt giordt, at artillerieregementet
i gemen med en anseenlig tilökning blifver förstärckt.
Hvad riksens örlogsflotta beträffar, så lära Riksens Ständer
så väl af det goda tilstånd, hvaruti de förre skiepp. fregatter
och galerer sig befinna, som utaf de åtskillige sedan
sidsta Riksdag så vid hufvudflottan i Carlscrona som vid
Escadern nybygde, lätteligen kunna märcka det all möda blifvit
ospard at bringa densamma uti det skick och til den
styrcka, som rikets säkerhet och höga angelägenhet det oumgängeligen
fordra.
Til oeconnomiens bättre inrättande vid ammiralitetet, har
K. Maij:t sedan nästledne Riksdag äfvenväl efter Riksens
Ständers egen åstundan låtit giöra någre nya ock sådane författningar,
som K. Maij:t förmodar at Riksens Ständer sielfva,
vid deras närmare skiärskådande, lära tinna til det värkets
bättre drifvande intet ringa bijdraga skohla.
Adelns Protokoll, 1734. //. 37
574 Kongl. Maj:ts Allmänna Proposition.
K. Maj:t liar utom alt detta äfven låtit Sig högst angelägit
vara, huru riksens invärtes styrsel, hushållning och handtering
måtte på alt uptänckeligit vijs uti det stånd sättias,
hvarigenom ej allenast rikets vidare upkomst och allmänna
välfärd kunde alt mer och mer befordras, utan ock des inbyggares
enskylte välmåga tillijka vinnas och befästas. Til
den ändan, har K. Maij:ts besynnerlige omsorg varit igenom
ätskillige sedan sidsta Riksdag utfärdade hälsosamme allmänne
förordningar och elliest giorde nyttige författningar at föröka
rikets drätzel och inkomster, förutan det, at K. Maij:t, ej
mindre än tilförende, varit vid alla tilfällen omtänckt huru
landet, i anseende til des häfd och bruk, kunnat förbättras,
de gamle nyttige bergvärken i god gång hållas samt nye
bergvärck efter hand uptagas, handel och siöfahrten i all möijelig
måtto befrämjas och utvidgas, samt handtvärckerijerne äfven
efter all giörlighet uphielpas och i bättre stånd sättias, med
mera, som til rikets invärtes hushåldning hörer.
Sedan nu Riksens Ständer utur de särskilte berättelser,
som K. Maij:t angående här allenast i kårthet anförde måhl
och ährender dem i nåder vill låta meddehla, vidare lära inhämta
utförligare kundskap om hela värckets sammanhang och
förlåpp intill närvarande tid, så förmoder K. Maij:t i nåder,
at Riksens Ständer, efter förutgångit förtroligit inbyrdes öfverläggande
med hvarannan, lära gå K. Maij:t med deras trogne
underdånige råd tilhanda öfver desse förberörde allmänne riksvårdande
ährender, hvartil K. Maij:t önskar dem den stora
alsmächtige Gudens milderika nåd och välsignelse, så att altsammans
uti samdrächt ock enighet må företagas ock afslutas,
til den samme store Gudens namns ähra, K. Maij:ts och Fäderneslandets
bästa samt alla des trogne undersåtares nyttia
och fördelil. Förblifvandes K. Maij:t föröfrigit Riksens Ständer
samt- ock synnerligen med all Kongl, nåd och ynnest välbevågen.
Datum ut supra.
FRIEDRICH.
Cedercreutz.
Frih. C. Bålambs memorial om en Sekret Handels-deputation. 575
10.
Friherre Claes Rålamhs memorial om en Sekret Handelsdeputations
tillsättande.
(Alleffater N. 41.)
Protokoll VII, sid. 104.
Rikzens Högloflige Ständer hafva förmodeligen nogsamt
förnummit hvad nytta vårt kära Fädernesland sedan sidsta
Rikzdag däraf tilflutit, at då för tiden til särskillte mogne mäns
edsvurne och secrete afgiörande anförtroddes rikzens utrikes
handels uphiälpande, såsom förnämsta grundvahlen til landzens
upkomst, styrka och välmågo, i det vi nu på så kort tid
genom Gudz välsignelse sedt våra flaggor af vidt aflägse
folkeslag vördas och den skadeliga under-balancen uti vår
handel alt mer och mer förminskas, åtminstone så mycket, at
vi deraf hafva kunnat märka huru och på hvad sätt rikzens
inkommande emot dess utgående rikedommar alt mer och mer
stå til at upvägas och jämngode giöras, hvilken omsorg, efter
min oförgripeliga mening, bör vara alla Svenske män vid närvarande
tilstånd ibland de ömmaste och ädlaste. Fördenskull
såsom detta högst angelägne giöromål icke egenteligen lärer
Secrete Utskåttet tilkomma, men icke desto mindre fordra så
mycket viktikare och tilförliteligare öfverläggningar, som denna
författning är et spädt foster, hvilket i sin barndom behöfver
försiktigare skiötzel, så framt det till en hälsosam upväxt hinna
må och vårt kära Fädernesland en gång til sina naturliga
krafter genom goda manufacturier och tilvärkningar nödvändigt
behöfver förhielpas, samt utländske förlagers och öfverväldens
ook i handelen alt mer och iner afskuddas, så framt vi någon
innerlig trygghet ernå villia; häfver således min trogna nijt för
fäderneslandets bästa intet kunnat underlåta i ödmiukhet at
underkasta Rikzens Högloflige Ständers högt uplyste ompröfvande,
om icke det liögnödigt vara vill at vid närvarande
Riksdag förordna et Utskått af Oeconomie-, Handels- och BergzDeputationerne,
som detta ofvannämnde värk under tysthetens
helighet i all mogenhet och skyndsamhet utarbetar samt vid
förefallande omständigheter om vissa måhl med Rikzens Högloft.
Ständers Secrete Utskått sammanträder och öfverlägger.
Stockholm den 12 Juni 1734.
Claes Rålamb.
576 Adelns ledamöter i Deput. öfver Riddarhus-ordningen.
11.
Förteckning på de Hrr af Ridderskapet och Adelen, sorn voro
på 1731 års Riksdag utsedde til Riddarhus-Ordningens öfverseende,
sä väl som på de Hrr, som i de afgångnes och frånvarandes
ställen äro den 29 Junii 1734 utvalde.
Protokoll VII, sid. 131.
(Allegater, N. 13 P.)
Grefvar:
Olof Gyllenborg.
Caramarherre Leijonstedt.
Gref Polus: fullmächtig Capitein Hr Peten von Kocken.
Gref Jöran Gyllenstierna^ fullmächtig, Johan Gyllenstierna.
Friherrar:
Cammarrådet Hr Clas Rålamb.
Presidenten Hr Otto Strömfelt.
Ofverståthållaren Hr Michel Törn flycht.
Cammarherrn von Säcken.
Adel:
Stats-Secreteraren Hr Olof Cederström.
Capitein Hr Magnus Palmfelt.
Lagman Hr Erland Broman.
Hr Magnus Lagermarck
Cantzeleren Hr Johan Hiclmborg.
Landzhöfdingen Hr Nils Reuterholm.
Håfrätzrådet Hr Johan Rosenstolpe.
Assessoren Hr Lars Bentzelstierna.
Kongl. Secreteraren Hr Olof Estenberg.
Assessoren Hr Bengt von ILoffsteen.
Krigzfiscalen Hr Johan von Liang.
Cantzelierådet Hr Johan Rosenadler.
Secreteraren Hr Modée.
Kongl. Secreteraren Hr Bahr.
Cammarherren Hr Johan von Liöiven.
Häradzhöfdingen Hr Abrahamsson.
Uppå samtelige Hrr Electorernes vägnar:
C. H. Wachtmeister. Carl J. Stiernstedt. Wilh. Undenstedt.
A. v. Drake.
E. Reuterholms memorial ang. Erikssöneme.
577
12.
Kanslisten E. Reuterholms memorial angående Erikssönernes
religionsmål.
(Allegater, N. 51.)
Protokoll VII, sid. 154.
Odmiukaste memorial till Svea rikets samtelige Högh Ständer.
Riksens Högh Ständer hafva altid vist att een häftig nit
om friheten dem är anboren, som hvaruti samtelige Ståndens
förnämsta prydnad består. Jag fördristar mig då så mycket
mera att i ett vist ärende fritt tahla, som man alltid ifrån det
mindre till ett större får argumentera. Hafva Riksens Högloft.
Ständer nit derom, att hvars och ens frihet och vählgång i
timmelige måhl må conserveras, så mycket mera uti det, som
alles vår eviga vählfärd och odödeliga siälar angår, såsom uti
en obeskrifvelig grad högre och angelägnare.
I desse dagar har sig handt att 2:ne Finske officerare,
Jacob och Eric Ericssönner, som för villfarande meningar i
lähran varit anklagade, blifvit dömde icke allenast med sin
famille, utan ock med någre flere af deras förmente adhserenter
att utur riket i landsflycktighet gå.
Det är ett eendöme hittills, att någon af våra medbroder
i vår societet, för det han hyst den eller en annan tancka,
måst ifrån oss utdrifvas och utstortas. Är ett verdsligit ook
oss förhateligit, så mycket mera ett andeligit, det komme då
hvarifrån det hälst vill. Om hvar ock en af Riksens Ständers
nu församlade ledamöter på sitt samvete ville sina tanckar i
religionen fritt utsäja, torde en stor dehl tilläfventyrs hysa de
meningar, som äfven så litet funne bifall, som de, hvilka de
olyckelige Finske officerare blifvit retade att utsäja. Jag angriper
och klagar härmed öfver ingen, utan anseer detta för
ett måhl, det i dag händer dem, i morgon en annan, som emot
vanligheten kunde taga sig gudacktigheten mera till hiertat.
I det afseende fördristar jag mig ock utan frucktan att
säja min mening. Ingen vill jag hafva tält för när och boos
Högh Riksens Ständer utbåde jag mig gierna i ödmiuk
-
578 E. Reuterholms memorial ang. Erikssönerne.
het ett benägnare omdöme, än att mig någon förmätenhet
drifver; men i öfrigit är jag alltid redo för rättvisan min
timmeliga vählfärd, befordring och lycka att uppoffra och
förspilla.
Jag vill allenast med vördnad Riksens Högloft. Ständer i
ödmiukhet hemställa hvad härvid giöras må, och om Riksens
Ständer, nu församlade att om Rikets högsta angelägenheter
sig vårda, ett sådant stort prsejudicat täckas låta vinna laga
krafft eller intet, i synnerhet som jag mig påminner att förledne
Riksdag Högh R. o. A. samt det hedervärda Bondeståndet,
uppå Loft. Borgerskapets proposition, berömmeligen till
rikets nytta och förkåfring bevilljade, det utländningar af främmande
lära hit i riket måtte inkomma och sin fria religions
öfning niuta, fast expeditionen af sådant Högloft. Ståndens
beslut af någon mig obekant orsak lärer sedan kommit att
stadna. Då voro Rikets Högh Ständer till största dehlén sinnade
att låta utländningar komma hijt och hafva andra tanckar,
än dem man allmänneligen canonicerat, men nu skola vårt
egit lands barn eij allenast intet få täncka fritt, utan ock
ifrån hus, hem, arfskap och all borgerlig rättighet i timmelig
misere och olycka störtas. Mångas timmeliga vählfärd beror
säkerligen härunder. Himmelen interesserar sig alfid för de
förtryckta, så att de eij kunna med skiähl kallas olyckelige;
men de, som röra de eenfaldige och stilla i landet, röra Herrans
ögnesten, och hvar ock en vählsinnad lärer kunna finna hvad
svår och eftertänckelig conseqvence en så delicat sak med sig
häfver.
Detta alt hemskiuter jag nu sluteligen uti Riksens Högh
Ständers genereuse beliiertande och gior mig i ödmiukhet försäkrad,
att om man intet utan sveda kan mista en ledamot af
sin kropp, så lärer man än mindre kienslolöst kunna ansee,
att ett halft dussin eller mera af våra medborgare i älende
och äfventyr förskiutas. Stockholm den 6 Juli 1734.
Esbiörn Reuterholm.
Frih. C. Rålambs andra memorial om en Sekret Handels-deput. 579
13.
Friherre Claes Rålambs andra memorial om en Sekret Handelsdeputations
tillsättande.
(Allegater N. Gl.)
Protokoll VII, sid. 206.
Ödmiukt memorial.
Riksens Högh Ständer betackas ödmiukast för dess höggunstiga
reflexion på mina enfaldiga tanckar angående en Secrete
Handels-deputations anställande. Men som det Loft. Borgareståndet
samt det Hedervärda Bondeståndet hafva behagat utlåta
sig, det eij finnes nödigt at remittera mitt memorial
livarcken till Secrete Utskåttet eller annorstädes, innan man
får vetta ährenderna, som förmenas under en Secrete Handelsdeputation
böra skiutas; altså till hörsamt följe häraf har jag
eij underlåta bordt i ödmiukhet at underställa Riksens Högh
Ständer, om icke det synes förtiena at eij publice, utan under
högsta secretesse ventileras, huru handelsbalancen någorlunda
jemlik emilian oss och andra nationer må ehrhållas; ty skulle
våra nu i de nästförflutne åhren brukade maximer, hvaraf vij
oss med mycken fördehl betient, samt de mått, hvilcka igenom
Riksens Högh Ständers samrådande nu vid Riksdagen än ytterligare
dertill tagas böra, blifva våra grannar för tidigt kunnoge,
så voro till at befahra det de sökte lägga oss hinder i vägen
å alla sidor ock drifva oss tillbaka till vår förra stora undervigt
igen; nu vore fördenskull högst nödigt at öfverväga huru
vår aldeles nederliggande järnhandel fuller intet genom något
Järn-contoir eller sådant, som har smak af monopolium, men
genom andra vägar och medel må ophielpas; huru vår siöfart
och handel under det at andre mackter sysslesätta sig med
krig och krigzrustningar må kunna utvidgas; huru våra fabriqver
nu under de andra mack ters troubler måge kunna befrämjas
och bringas till stadga samt fram bättre med vinst exporteras
etc. Nu hafva vij lägenhet at befordra ofvannämde ährender
och flera dylika till vårt fosterlands gemensamma vältrefnad,
fördenskull lära Riksens Ständer pröfva nödvändigheten vara
at sig af densamma betiena; vid en annan Riksdag torde den
oss fela. Detta är nu hvad jag eij kunnat underlåta Riksens
Högh Ständers mognare ompröfvande at underkasta. Stockholm
den 19 Jul ii 1734.
Claes Rålamb.
580 Frih. C. W. Cederhielms mern. om ett Adligt Jungfrustift.
14.
Friherre C. W. Cederhielms memorial angående inrättandet
af ett Adligt Jungfrustift.
(Cammar-Oeconomie Deputationens oafgjorda saker 1731—1734 )
Protokoll VII, sid. 216.
Ödmiukt memorial.
Det lärer aldeles intet vara det Högl. R. o. A. okunnigt,
hvad prijsvärd omvårdnad detta Ståndet på åtskilliga ställen
utomlandz å daga lagdt, så vähl om deras man- som qvinnokiöns
nödvändiga undervisning vid en anständig upfostran,
igenom Aeademiers anläggande för de förra, och så kallade
stifts eller Lutterska clösters fundation för de sednare.
Hade eij en allmänn fattigdom tryckt oss här i Sverige,
hade man med säkerhet sig föreställa kunnat, at lijkasom
Academier redan inrättade äro för manfolck, så skulle jemvähl
fruentimbrens Academier hafva varit uti fullkornmeligit stånd,
så vähl i anseende till l:o) den förmohn föräldrar hafva af
vähl och hederligen upfödde döttrar, utan at använda derpå det
ringaste besvär eller någon vijdare omkostnad än första inkiöpningen,
som 2:do) den nyttan publicum häfver af vähl upfödde
hustrur; 3:tio) Adeliga familliernes däraf flytande conservation
och 4:to) sielfva fruentimbrens oskattbara visshet om anständigt
underhåld och säkerhet, i fall de eij villia gifta sig,
och 5:to) dygdens belöhning, när denna allenast af frijaren
hoos et fruentimber ansees, och den ögonen och förnuftet bländande
rijkedommen aldeles blir betagen.
Mit ändamåhl är intet at i fåfängian upäggia Höglofl.
R. o. A:ns brinnande hog för denna begripeligt fördelachtiga
inrättningen, utan at därjemte gifva något förslag till de samma
medels erhållande; vill uptäckia hvad jag i välment enfaldighet
påfunnit och förmenar lända till nytta och fördehl, hvarjemte
jag hoppas en benägen uttydning och rättelse.
Det skulle kanske falla det Lofl. R. o. A. svårt och ovahnligit
at igenom allmänt sammanskott hopsambla så stort capital,
sorn skulle kunna af sig kasta tillräckelig åhrlig inkomst.
Skulle man ock på vissa fredzåhr indraga i contant de
till Ryttarnes vid Adelsfähnans underhåld anslagne medell,
Frih. C. W. Cederhielms mern. om ett Adligt Jungfrustift. 581
vore afgiften dehls olaglig, dels oproportionerlig emedan minsta
dehlén af R. o. A. äger någon fast frälse egendom.
Skulle på hela landet läggas en tunga, vore det oskiäligt,
emedan desse stift endast böra höra Adelen till; at förtiga det
vara ett ofehlbart tecken till en illa bestält republique, när det
allmänna skall ricktas igenom privatorum afsaknad eller
fattigdom.
Mit enfaldiga förslag är fördenskull, at l:o) R. o. A.
hoos K. M:tt i underdånighet anholler om privilegium at åtminstone
tils nästa Rijkzdag få inrätta så många och stora
lotterijer, som de kunna, på det den däraf fallande vinsten må
blifva fond därtill, som emedlertid alt som den inflyter ina
giöras fruchtbar. Den slätta framgång, som de redan inrättade
lotterijer haft, torde afskräckia R. o. A. ifrån detta förslag,
men utom den förhoppning man gior sig,at hvar rättsinnig riddersman
upmuntrar publicum igenom egit exempel, så torde jag
jemvähl, om så gott pröfvas, kunna gifva vid handén huru de
förra lotterijers fehl vid detta kunde förebyggas.
2:o) När man såledz därigenom ihopsamblat et litet capital,
så at begynnelse kan skie till et proportionelt stifts inrättande,
skall det stå hvar och en af Ståndet fritt att därtill förskjuta
daler silfvermynt, hvaremot des efterkommande i evärde
liga
tijder utan inkiöp skola få hafva et rum uti clöstret.
3:tio) För hvar och en fröken, som i det clöstret vill inkomma,
måste betalas 3000 daler kopparmynt straxt hon inskrifves,
hon må då sedan komma till pensionen snart eller
långt efter, hvilket alt efterhand användes till capital och förökning
af stifts-inkomsterna.
4:to) Skulle hvar och en Adelig famille villia tillägga
något, som här af samteliga öfverenskommas kunde, torde det
till en begynnelse vara ansehnligit nog, serdeles om något till
cronan reducerat säteri) till den ändan finge af Adels-Ståndet
äterkiöpas efter gambla privilegierne, på det sättet, at så stor
dehl af cronones giäld i banquen betahlas, som godsetz värde
vara kan, å 4 procent uträknat efter godsetz inkomst.
5:to) Om hvarie famille, som hädanefter kommer at introduceras,
utom de öfriga introductions-penningarna får en
tillökning därå å 3000 eller till 15,000 daler silfvermynt alt—
efter sorn deras personella meriter äro ringa och bekanta välmaendet
ansehnligit.
582 Frih. C. W. Cederhielms meni. om ett Adligt Jungfrustift.
Denne min enfaldiga tancka underkastas det Högh Ridderskapetz
högtmogna ompröfvande, högst säll om Rijksens Högflofl.
Ridderskap därigenom tillflyta må någon sådan förmohn,
som andra länder därigenom äga, särdeles Hollsten, hvarest
Adelen bygdt sit vählmående endast på frenne pelare: l:o) ambition
i landtoeconomien; 2:do) en promt och sträng execution,
och 3:tio) fruentimbers closter. Men har jag i den dertill
nödiga kundskapen fehlat, förmodar min redeliga villia en benägen
ursächt. Stockholm den 1 Junii 1734.
Carl W ilhelm Cederhielm.
15.
Ricksens Högloft. Ständers Cammar-Oeconomie- och CommercieDeputations
Cammar-Oeconomie utskåtts betänkande om ett
Stifts eller Jurigfru-klåstrets inrättande i riket.
(Oammar-Oeconemie-Deputationens oafgjorde saker 1731—1734.)
Jiufr. Protocoll, VII, sid. 217.
Sedan H:r Baron Carl Wilhelm Cederhielm igenom ett til
Riksens Högloft Ständer inlagt memorial giort project til ett
Adeligit Jungfru-stifts eller klosters inrättande här i Sverige,
häfver Högloft R. o. A., under den 27 sidstledne Julii til den
sig egenteligen rörande qvsestio an gifvit sitt samtycke, samt
hvad den föreslagne fonden om ett låtteries inrättande samt
ett reducerat sätteries inlösande af cronan dertil angår, förvist
sådant til Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
betänkande, som sedermera under den 13 hujus samma ährende
til detta utskåtts utlåtelse remmitterat, som fördenskull tagit
detta uti behörigt öfvervägande; och emedan det projecterade
lotteriet ankommer på hvars och ens frivilliga insättning, ty
kan utskåttet för sin dehl eij finna något hinder ligga i vägen
med mindre Högloft R. o. A. må få frihet och privilegium
på dess inrättande; men hvad angår det reducerade sätteries
inlösande af cronan, så emedan Riksens Ständer ännu
icke faststält någon viss disposition öfver slika cronogods samt
huru de hädanefter til cronans bästa och säkerhet nyttjas böra,
Kammar-Oecon. Utsk:s bet. om Adligt Jungfrustift. 583
hvarom likväl Riksens Ständer så väl vid denna som de förflutne
Riksdagar varit både omtänkte och bekymmersamme,
ehuruväl sådant ännu eij kommit til något änteligit slut; ty
häfver utskåttet och innan sådant förutgå! eij kunnat för sin
dehl utlåta sig huruvida det begierte kiöpet kan samtyckas
eller eij, utan vil til dess föregående generale qvestion blifver
afgiord, hafva sitt utlåtande däröfver utstält, som doch til
Riksens Högloft. Ständers Cammar-Oeconomie- och CommercieDeputations
vidare ompröfvande liemställes. Stockholm den
20 Augusti 1734.
På Cammar-Oeconomie-utskåttets vägnar
Clas Ekeblad. Petrus Schifter. P. Broman.
Anton Bengstson.
Carl Appelberg.
16.
Kanslisten E. Reuterholms andra memorial angående Erikssönernes
religionsmål.
{Allegater, N. 64.)
Protokoll VII, sid. 221 o. 231.
Ödmiukt memorial och vählment reservation.
Högh R. o. A. har redan i tvänne sine sammankomster förehaft
een granlagad fråga och första gången henne rättvisligen
afgiordt, men sedermera hafva een dehl sitt slut ändrat och låtit
i det sista plenum sådane disputer och sentimens ibland sig upkomma,
att boos något hvar deraf bloden är heet och i ådrorne
siuder. Jag har rättighet att tala såsom herredagsman, men
min rättighet blir ännu större, när jag finner mitt samvete
förbinda mig att in i det yttersta fäck t a för det, som är af ett
odödeligit och ovärderligit värde; hvarföre jag ock gior mig i
ödmiukhet försäkrad, att ingen af Högh R. o. A. lärer obenägit
optaga mina vählmenta påminnelser.
Då här på Riddarehuset första gången den 8:de sistvekne
om Ericssönnernes sak blef tält, förestältes hon af åtskilliga
Högl. R. o. A:ns ledemöter på den foot, att hon anginge våra
584 E. Reuterholm» andra mern. om Erikssönerne.
samvetens frihet, och igenom henne blefve ett sådant exempel
statuerat, som alla tider inom vårt Svea rikes gräntzor oerhört
varit, derföre de begiärte, att R. o. A. så vähl som de andre
Stånd närmare ville see på saken, innan något sådant till
värckställighet ginge.
Desse Hrr hade sig sakens sammanhang och omständigheter
nogare bekante och förmådde då de öfrige af Högh R.
o. A. att åtminstone jämvähl örn sammanhanget sig låta underrättas
igenom det Justitim-Deputationens betänckande, som
man beslöt att deröfver infordras skulle. Aldrig något opartijskare
och billigare kunde giöras, då en stor delli af Högh R.
o. A:ns ledamöter beklagade sig för de öfrige, att något stöde
i värket, som dem i gemelin längre fram till mehn lända kunde,
än att de samteligen af nit, att sådant i tid förekomma, läto
see och höra derefter. Den gången då detta således blef slutit,
skilldes Högh R. o. A. åt med ett inbördes förtroende till
hvarandra, och funno de ledamöter, som i frucktan för svåra
conseqvencer deras ömma tanckar yttrat, sig högeligen fägnade
och förnögde öfver den rättvisa assistence, till hvilken de förmådt
sina öfriga Hrr medbroder att samtycka; men uti sammankomsten
näst derefter, den 13 hujus. fant ilian, att en
delli af Högh R. o. A. sina tanckar ändrat, så att de alldeles
intet ville kiennas vid den mening man i det förra plenum
stadnat uti, eller vidare tillåta det beneficium, som dock är
det minsta, att ett betänckande ifrån Justitiae-Deputationen
måtte inkomma, der likvähl, sedan den 8 föregående, hvarken
något annat betänckande inkommit, eij heller en sådan opartisk
berättelse, att Högh R. o. A., då, mera än den förra gången,
kunde deraf hafva blifvit om sakens sanfärdiga sammanhang
uplyst, eller kommit i ständ att om henne hafva andra tanckar
än förr.
Jag hemställer Högh R. o. A. i ödmiukhet, örn icke härigenom
de af R. o. A. blifva för hufvudet stötte, sorn denna
sak i rörelse bragt och kommit henne een gång derhän, att
man funnit nödvändigt, det hon lioos Högh Riksens Ständer
skulle få undersökas. De lära eij piqvera sig af mindre nit
om en rätt gudacktighet och sina odödeliga siälars vählfärd,
än någon annan, eller velat giöra sig till veritabla kiettares
patroner. En sådan svår beskyllning är vähl ännu alldrig med
ord tydeligen utsagd, men kunde dock lätteligen synas föllja af
de argumentationer, som man sista gången behagade att bruka.
E. Reuterholm» andra mern. om Erikssönerne.
585
Ibland dem finner jag ock, för min eenfaldiga dehl, att
man tyckes tala det vördiga prästerskapet förnär, eller borde
kunna hafva bättre tancka än att någon galla skulle upreetas
hoos dem, om denne sak komme in qvasstione, så att de derföre
med något af Riksens Stand i mera oenighet råka skulle,
så vida ingen tillhörer att vara samvetsgrannare i ett sådant
måhl, än den, som kallar sig Herrans tjenare och framför alla
andra dödeliga bör vara i tålamod och saktmodighet öfvad
den felande att uprätta och sin oskuld klarligen ådagalägga
låta. Elljest, när hela Ridderskapet een gång uti ett vist slut
behagat stadna, är ju allom bekant på hvad sätt saken hoos
dem upkominit, så att det oförgripeligen tyckes onödigt och
bakfram, att sedan vidare fraga efter deras klagomåhl, som
hon angår, urskillnings-terminen, eller någon annan, som en
particulier vill förklara sig missnögd med det, som H. K. M:t
behagat i nåder giöra. Då denne casus existerade, var terminen
för Urskillnings-Deputationen redan förfluten, Ericssönnerne
hafva intill denne dag hvarken hoos K. Abo Hofrätt
eller hos H. K. M:t sielf fädt någon domb eller resolution utfärdad,
att klaga emot; och om de sielfva besvär ingåfvo, vore
det ett steeg, som mycket borde förminska deras credit och
den goda tancka, man om denna sak häfver, så vida den, som
förmenar sig theologice lida för rättvisan, alt sitt försvar och
tröst på den rättvisaste domaren och ett gudeligit tålamod
grunda bör; men Riksens Högh Ständer tillkommer oförgripeligen
så mycket mer att närmare see pa denne sak, som åtskilige
dylike vid de öfrige K. Mits och Riksens Svea och
Giötlia Hofrätter existerat, men pä dem ett helt olika utslag
fölgt, derom de här närvarande bemälte K. Hofrätters ledamöter
lära sielfva närmare uplysning gifva kunna.
Jag anseer derföre i mitt sinne det för afgiordt: att Riksens
högt berömmeliga R. o. A. vill förunna hvar ock en samvetsgran
och ömsinnad af sina ledamöter den satisfaction, att han
sielf antingen skall finna skiäligt, det desse Ericssönner i landsflycktighet
böra blifva drefne, då man undersökt och vist, att
de för sina meningar skull ej kunna ibland oss tålas, eller
ock, att de, så vähl som alla i gemelin, böra ifrån ett andeligit
eenvälde blifva frie förklarade. På sådant sätt skulle
ock vårt inbördes förtroende bäst bijbeliållas, der likvähl, sä
framt annorlunda komme att förfaras, man kunde hafva stor
E. Beuterholms andra mern. om Erikssönerne.
anledning att uträkna, som hade Högh R. o. A. sub^oner och
misstanckar sig emellan.
Skulle ock en sådan sak som denne, derföre att hon nu
icke Riksens Högh Ständers Urskillning passerat, eller på det
sättet hitkommit, som man elljest behagar påstå (fast en annan
sak sistledne Riksdag på lika sätt hoos Högh Riksens Ständer
blef uptagen), hvila och först nästkommande Riksdag under
skiärskådande komma, då blefve ju ett praejudicat för 3, 4
eller kanske 5 åhr stadgadt, efter hvilket, under en sådan
tid, många flere menniskior, de der med sine soknepräster
i skilljacktighet råka kunde, torde uti en lika ruin med
Ericssönnerne brådstörtade blifva och ett hårdare straff komma
att undergå, än det en grof mördare för sina illgiärningar lider.
Högh R. o. A. löper ju icke något äfventyr derigenom,
att Justitiae-Deputationen får aflämna sin berättelse och betänckande.
Undersökning är icke sjelfva utslaget. Det ena
bör föregå det andra, och utanskriften af mången sak är hårdare
än han sedan i sig sielf finnes, så att då eij kan straxt
föllja, att man vill införa en ny lära, favorisera svärmare, all
subordination, Regeringsforme och fundamental lag öfverända
kasta, utan tvärtom, att Högh R. o. A. är upmärksam och
vakande till hvars och ens säkerhet, samt att ett så nära förtroende
dem emellan är, att de icke villja låta en så stor dehl
ibland sig fåfängt klaga eller fruckta, förr än Högh R. o. A.
något ofog dertill dem tydeligen och opartiskt vist.
Sluteligen hemställer jag ock Högh R. o. A. ödmiukast hvad
eftertänckeligit steeg det är, att den ena sammankomsten kasta
det öfver ända, som man nästa plenum förut eenhälligt, utan
att då någon sig med reservation anmält, faststälte, och uti
hvad för ett äfventyr då alt det kommer att stå, som man
under händer häfver; tiden löper onyttigt bort, ingenting blir
uträttat, och ijdel oenighet får tillfälle att sig ibland Högh
R. o. A. inrijta.
På den illustra Oxenstierniska famillens vägnar af Cronoborg,
den jag har den ähran att vara fullmäcktig före, vill
jag åtminstone för min dehl eij bevillja eller hafva part i
orsakerne till de omtalte Ericssönners olycka, utan protesterar
härmed för eviga tider emot alt det, som allenast kan hafva
ett anseende af eenvälde öfver samveten, samt beer ödmjukeligen
att, der Högh R. o. A. skulle behaga falla på någon
annan tancka, denna min skrift, reservationis loco, Riddarehus
-
E. Reuterholms andra mern. om Erikssönerne.
protocollet i denne sak må varda bifogad, som ock att Högh
R. o. A. gunstigt täcktes uttyda hvad jag nu i ödmiukhet tagit
mig den frihet att påminna.
Ty om jag för något afseende skull annorlunda talade,
vore jag förbannad, och kunde intet undgå att alltid veta en
nedrig och försagd liumhet med mig. Stockholm den 17 Juli 1734.
Esbiörn Reuterholm.
17.
K. Stallmästaren B. E. Goes’ memorial angående Erikssönnernes
religionsmål.
(Allegater, N:o 62.)
Protokoll VII, sid. 221 o. 231.
Odmiukt memorial.
Med ett bedröfvat och ängzligit hierta nödsakas jag nu
för det Högh R. o. A. uptäcka mina bekymmersamma tanckar
öfver det ährendet, som den 8 och 13 i denna månad här på
Riddarhuset hades för händer, och i ödmiukheet anhåller, att,
om Högloft. R. o. A. eij elljest på dem behagar giöra någon
reflection, de då åthminstone, mitt samvete till contentement,
i Ridderhuusprotocollet för denne Ricksdag måge blifva infattade.
Jag har med häpenheet hördt, hvad H:r Öfverste-Lieutenanten
Lagercrants men i synnerheet H:r Assessor Lilljestjerna
om de bekante Ericksönernas saak inför samptelige Högloft.
R. o. A. taalt; det så mycket melira föll mig märckvärdigdt
före, som han sielf varit dommare i saken, är en trovärdig,
förståndig och nijtisk mann, och brukade ved sitt tahl contestationer
pä sin siähl, samvete och saligheet.
Derföre fägnade det mig och rätt mycket när samptelige
Högh II. o. A. ehnhälligdt därom stannade i den resolution,
som Riddarhuus-protocollet för den 8 hujus uthvijsar. Men min
häpenheet blef och är nu lijka stoor sedan ehn dehl af Högloft.
R. o. A. behagat ändra sina tanckar ock falla på ett
olijka sluth.
Mig är intet obekant att H. M:tt vår allernådigste Konung
i sine nådige bref af den 26 Januari 1725, om de fördrefna i
Saltsburg, till H. Keyserlige M:tt sampt konungarna i Franckrijke
och Engeland förklarat, det H. K. M:tt äger en fasa och
588
B. E. Goes’ memorial om Erikssönerne.
förskräckelse för alt tyrannij öfver samveten eller samvetstvång
i trones och samvetes saker, jembvähl tydeligen sätter,
att den Högsta Guden allena tillkommer att regera öfver samveten,
NB hvillcka utaf menniskiors macht hvarcken kunna
eller böra tvingas, hvarmed, såssom med naturlig lag och evangelio
högstlijkmätigt, alla i rijket tvifvellsutan hålla och att
hålla skyldige äro. Lijkaledes är mig och bekant, att samptelige
Rijksens Högloft. Ständer i 1. §. af Regerings-Formen sig
förbehållit att styrckia kyrckiones rätt oskaddan Cronones
och allan Sveriges allmoge. Men hvarföre då Ericksönerne
jempte de flere våra medborgare, infödde och under Sveriges
Crono lydande svänske männ icke få liiuta sin samvets-frijheet
här i deras kiära fädernesland, utan måste kring andra
länder flychtige färdas, förekommer mig upmärcksamheet, sorg,
ja tårar värdt; dock likvähl utaf de redan så månge, ja så
hierteligen vählmente Hrr af Högloft. R. o. A:ns klara och
patriotiska föreställningar, dem de till deras samvetes befrijellse
i denna saken högst berömmeligen å daga lagdt, är mig ännu
någon förtröstan öfrig blefven, det den millda Guden, sorn alt
förmåhr, lärer ännu få beveeka Ricksens Högloft. R. o. A. att
icke låta desse omtalte vårt Fäderneslandz infödde och af Gud
uplyste manns bortgång blij orsaak till Gudz vredes upväckande
öfver vårt land och rijke, och hemställer i ödmiuklieet
Riksens Högloft. R. o. A. att behiärta och eftersinna om, när
det befinnes skiäligt hiellpa och recommendera sådana, som till
detta, timmeliga lifvets uppehälle giöra hoos Ricksens Högloft.
Ständer ansökningar, då icke de mycket mehra borde höras
och till det bästa hiellpas, hvillcka [blifvit] antastade för några
samveG-måhl, dem de dock alldrig androm anmodat sig lijka
antaga, hvillcka deras samvets-måhl lärer däruti finnas bestå,
att de icke kunna i religions-öfning något förrätta, det Gud i
sit föreskrefna rena ord dem och androm rättsinnigom Christi
efterföHjäre eij forelagdt.
Mitt hierta är så varmt för mitt k. fädernesland, att jag
det helst ville see i lycka, flor och med yrnbnig vällsignellse
för alla tijder af himmelens monarck begåfvat; men på detta
sättet förekommer mig vårt samhällde närmast nallckas till
jembnlijkheet med Sodome och Gomorre städer, hvarest på
slutet eij tijo rettfärdige fundne blefvo, för livillckas skull
alla invånare de plågor, som öfver dem hängde, kunnat undslippa.
B. E. Goes’ memorial om Erikssönerne.
581
Jag önskade derföre af allt hierta, att Högl. R. o. A. ville
låta sig af min bedröfvelige fruchtan bevekas, i synnerheet som
jag gierua med lijka ifver önskade, att han måtte vara alldeles
utan grund; åthminstone förseer jag mig så länge med en
vördsam förtröstan till det bästa på Högloft. R. o. Arns genereuse,
öhmhiertade och ferme omtanckar, ödmiukeligen anhållandes,
det icke någon må sådanna tanckar om mig fatta,
som skulle jag härmed villja hålla med någre villfarande;
emedan jag gierna tillstår mig äga i högsta måtta en leda för
alla meningar, som af förnuftsklooke uti religioner utom Gudz
föreskrift i sitt hellga ord statuerats.
För min enfalldiga dehl vill jag allenast sluteligen här
med hafva reent uth sagdt: l:mo) att jag H:r Assessor Lilljestiernas
mogna och samvetsgranna mehning alldeles bijfaller;
2:do) att meo voto Riddarhus-protocolls-extractet af den 8:de
hujus bör uthfärdas och afgå dijt, som man det ärnat, och
3:tio) att jag för mig, min familie, efterkommande och dem,
som i mitt och deras bröd äro, emot allt samvetstvång, onödige
optåg och ogrundade ceremonier i alla tijder protesterar, förnembligast
derföre, att jag, Gudz hellga ord till skiylldig efterlefnad,
mehra bör lyda Gud än menniskior, och således i all
vidrig händelse, huru ogierna det ock skier, blir nödsakad
jempte min lilla egendomb mitt k. Fädernesland att öfvergifva
och låta det till sin häinbde-dag behållit varda. Stockholm
den 27 Juli 1734.
B. Edward Goes.
18.
Prestestånd ets memorial angående irriga lärosatser.
(Allegater, N. 69.)
Protokoll VII, sid. 257.
Hörsamst Memorial.
Med högsta fog och ganska välbetänckt hafva Ricksens
Ständer begynt then så dyrt besvurna Regeringz-Formen med
sådana ord, at enighet i religionen och then rätta Gudztiensten
är then första och kraftigaste grundvalen til ett lofligit, sarnAdelns
Protokoll, 1734. II. 38
Presteståndets memorial om irriga lärosatser.
drächtigt och varachtigt regemente. Men ehuru ett Ricksens
Ständers så moget och helsosamt faststelta slut förmodeligen
af hvar och en redelig svensk hålles för sådant, som utan vår
håde lekamliga och besynnerligen andeliga velferdz kränckjande
ej bör eller kan tola någon rubbning, så är thet doch at beklaga,
at uppå 140 åhrs tid har i vårt kära Fädernesland
then ädla enigheten i religionen icke haft så svåra anstöter,
som äfven nu för tiden.
Preste-ståndet vil vid thetta tilfellet ej omröra hvad skadeliga
biläror under en tilegnad men falsk helighetz förebärande
nu i några åhr i svang gådt, hvarigenom mångas sinnen blifvit
likasom tilredde at förachta en stadig läroart, och så mycket
snarare låtit sig beveckas och omföras af allehanda lärdomsväder
genom menniskjors skalckhet och illfundighet. Eph. 4, 14.
Thet är nu, Gudi klagadt, så vida kommit, at så af förnämare
som ringare vilkor finnas sådane, the ther dristeliga, så muntsom
skrifteligen yttra sig, ja hårdeliga påstå, thet man vel ej
utan en helig afsky och fasa kan, men doch här nödgas säija
them effter, nemligen, att Gud Fader allena är en san och
evig Gud och således större än Sonen, jemväl i anseende til
thes gudom; at then Helige Ande icke är en sanner Gud, och
at then, som honom tilbeder, tilbeder ther med satan sjelf;
at tron icke så altid är af Gudz ord, utan ock verckas förutan
ordet och sacramenterne genom ett menniskjomen naturligen
inplantat invertes ljus, så at ock Christus är hos menniskjan
af naturen; at hvarcken Döpelse eller then Heliga
Nattvarden äro til saligheten nödige; at al kyrckjogång är ett
af menniskjom updichtat påfund, ja at hela vår utvertes Gudztjenst
icke är annat än styggelse, så at the ock förbanna
kyrckjo, kyrckjoherde, söndag, Nattvard, med mehra.
Si, sådana med flera dylika stygga och gudlösa sattzer,
som til ett longt rikare antahl, om så nödigt vore, kunde
anföras, hysas nu och utspridas, icke allenast af några villo—
andar utomlandz, utan ock mitt uti vår svenska församling,
som alt med hvar rettsinnad svensk mans bedröfvelse kan ljusligen
läggas å daga medelst vederbörandernas dels egenhendiga
ingifna skrifter, dels ock i behöriga foris ad protocollum gjorda
och sedermehra vidkände munteliga utlåtelser.
Vel har vederbörande presterskap och Consistoriel' icke
underlåtit at med al sachtmodighet och lärdom af Gudz
uppenbarade ord undervisa the vilfarande, som äfven öfver
-
Presteståndets memorial om irriga lärosatser.
583
dödeligen kan intygas; kunnandes Presteståndet glädja sig theröfver,
at samma undervisning under tiden haft en önskelig
verckan; men att den ej altid kan erhållas, är så mycket
mindre att undra uppå, som the här påsyftade villoandar, antingen
aldeles förkasta then Heliga Skrift, eller åtminstone förachta
thes rena och af egenteliga sammanhanget fattade uttydning,
viljande the icke annorledes förstå skriftena, än theras
så kallade intryck och ingifvelser thet vilja medgifva; på hvilket
sett ej annars kan än oreckneliga och mehr än underliga uttydningar
öfver skriftenes språck upkomma, tå samma Heliga
Skrift icke kan undervisa oss til salighet genom trona på Jesum
Christum, som lickvel thes endamåhl vara mande, efter Apostelens
Pauli betygande i 2 Tim. 3: 15.
Ville någon invenda, att om the förförde blefve grundeligen
underviste, skulle the vel låta säija sig, så är til at
märckja, at öfver hufvudet och i gemen kan thetta skjälet så
mycket mindre gälla, som ingen christeligen sinnad lärer drista
sig at tvifla thet ju the helige apostlar krafteligen vederlagt
them, som på then tiden stodo then himmelska sanningen emot,
och doch lickvel förblefvo the fleste vid theras förra vilfarelser.
Om Stephani fiender förmäles thet i Gjerningarnas 6: 10. at
the förmåtte icke stå emot then vissdom och then anda som
talade; men lickvel ändrade the icke sina judeska sattzer.
Mon icke Frelsaren sjelf veldeligen stoppade the Phariseers och
Sadduceers munnar til, men the äntå blefvo ståndande vid
theras galenskap? Ofta skjer thet beklageligen, at grofva villfarelser
så rota sig i hjernan, at al undervisning, ehuru grundelig
then må vara, är plåt förgäfves, antingen af högmod at
ej synas hafva felat, eller af andra hvarjehanda köttzliga afsichter
och then iilistiga satans förblindelser, af hvilkom the
fångne äro efter hans vilja, 2 Tim. 2: 26.
Vel kunde någon tänckja, at the, som förfalla i så grofva
och från then undervisning, the ifrån barndomen haft, sä vida
afvikande vilfarelser, skulle til theras förstånd ej vara aldeles
vel bevarade, thet man vel ock om somliga kan tilstå; men
om alla kan thet 'så mycket svårare medgifvas, som en del
af them upföra sig beskedeligen i theras så dageliga umgänge
som ämbetes syslor.
Sedan Presteståndet således icke utan högst tvingande
orsaker korteligen gifvit vid handen then sig i vår svenska
församling inritande sjuckdom, hvaröfver thet äfven tilförene
Presteståndets memorial 0111 irriga lärosatser.
en och annan gång sig beklagadt så genom the til K. M:tt
ifrån dels Consistoriel' särskilt ingifna underdåniga remonstrationer,
som på Rickzdagarna gemensamligen, sa är vel ock
thes plicht at tillika förmäla om the utvägar, som kunde tyckas
vara nödige at taga, på thet the sig insmygande oandeliga och
onyttiga lärosattzer, hvilka, ehuru stort skeen the kunna synas
hafva til gudachtigliet, lickvel i sjelfva vercket mycket hjelpa til
ogudachtigheten, icke måtte än vidare fräta omkring sig såsom
kräfvetan.
l:o). Visserligen är thet, näst thens Högstas milda och
kraftiga velsignelse och bistånd, thet l:sta och hufvudsakligaste,
at predikoembetet, jemte thet, at thet beflitar sig om en helig
umgängelse när hvar man, med al oförtruten flit, grundeligen
och i al saktmodighet undervisar then sig anförtrodda hjord,
icke allenast medelst gndeliga, anderika och tydeliga predickningar
och allmenna catechismi förhör, utan ock, så vida för
någon del mögeligit är, igenom åhrligen anstelta husbesöck, så
i städer som på landet, samt therjemte i synnerhet låter sig
vårda om them, som i trone äro svagare och kunna befinnas
vara bögde til någon afväg ifrån sanningen.
2:dra). Thernäst är thet ganska nödvändigt, at vid förhören
sig infinna föreldrar, husbönder och matmödrar med alt
husfolket, som kan vara tilstädes, vare sig barn, kjöpsvenner,
tjenstehjon, gesseller, lärogossar eller af hvad namn the må
vara, hafvande i synnerhet gessellerne icke så allestädes härtils
velat undergifva sig en så helsosam inrettning.
3:dje). At predikoembetet må hafva så mycket bettre
kundskap om theras församlingars tilständ, så är nödigt, at
ingen af the ringare husbönder, men intet tjenstefolk, kjöpsvenner,
gesseller och lärogossar må flyttja utur then ena församlingen
i then andra, utan at hafva vederbörande kyrckjoherdes
attest, som tydeligen förmäler om hvars och ens i synnerhet
så christendoms-kundskap som allmenna lefverne; åliggjande
thet husbonden vid vist förelagdt vijte at innom en
månadz dag efter ankomsten hos then kyrckjoherden framtee
samma attest; hvilket ock är at förstå, 0111 the ifrån utrikes
orter ankommande mästare, gesseller och tjenstehjon; hvaruppå
kyrckjoherden. vid svårt ansvar tilgjörande, 0111 lian thet eftersetter,
bör noga informera sig om hvars och ens nyligen ankommens
beskaffenhet, och i fall han skulle förspörja någon
Presteståndets memorial om irriga lärosatser.
585
vara råkad i någon irrig läro, tå så sjelf som med comministri
tilhjelp bjuda til at tjenligen retta honom.
4:de). At äfven vara försäckrad om them, sorn kunna
vara af bettre vilkor, såsom the ther större fara ofta äro exponerade,
så vore ej orådeligit, at ungdomen, som studerar vid Academien,
blefvo af theras Excellencier Hrr Cancellererne upmuntrade
til at något mehr, än härtils skedt, låta så väl underlätta
sig i thes salighetz grund, som andra vettenskaper, samt
at ingen blefve antagen i något Collegio, någon Rett, och under
Militien, then ther ej kunde opvisa Facultatis Theologie® eller,
om han vid Academien icke studerat, vederbörande Ministerii,
Rectoris Gymnasii, eller Scholaamästares bevis om hans tilför—
lijteliga kundskap i trones grund-articlar; hafvande åtskillige
höga och förnäma Herrars söner, så i äldre som senare tider,
sådana examina med theras besynnerliga nytta och heder
undergådt.
5:te). Sin goda nytto torde thet hafva med sig örn the,
som af grofva villfarelser äro intagne och på tid efter annan
them meddelta undervisning sig icke vilja retta låta, utan
tvertom samma styggelser förfächta och them enfaldigom til
icke ringa förargelse ibland andra utsprida, finge i sjelfva
vercket erfara hvad H. K.. M:ttz nådigsta Försäckrings 2 §. förmår,
så at the, så framt the bekläda någon publique tjenst,
för sådan sin orolighet skul ginge theras embete, lön och pension
til en tid qvitt. Aro the ej i publici tjenst, kunde the
efter förefallande omständigheter af verldzlig rett dömas til
något hvars och ens vilkor anständigt och lindrigt handa-arbete,
hvaraf the sjelfve måtte sig betjena thet bestå the kunde, ingalunda
at therigenom med utvertes våld vilja tvinga någons samvete,
utan allenast at sådant, jemte tjenlig och stadig undervisning,
torde vara them förfördom nyttigare än att sittja i förvahr
inneslutne och fåfenge, i thy at the vid arbetet, ehuru
lindrigt thet vore, ej hade så tid at behaga sig i theras sjelftagna
infall och griller, the ther af ensligheten och fåfengjan
mehra ökas än minskas, som förfarenheten thet nogsamt lärer.
Men skulle ej heller sådant försök vilja förslå, så blefve tå
höga öfverheten nödsakad med sådana oroliga och lialsstarriga
hufvuden at förfara efter som then i Kongl. Försäckringens 3 §.
stadfestade 1655 ahrs Religions-stadga och kyrckjolag thet
förmå och dictera.
586 Presteståndets memorial om irriga lärosatser.
Vidare och för
6:te) kan thet ej annars än hos alla them, som hafva
någon osmak för alt sjelfzvåld i trones lärdom, lemna en besynnerlig
eftertanka samt styrckja the sjelfzvåldiga i theras
galenskap, at åthskilliga religions-måhl vid Retterna, dels för
flera åhr sedan blifvit incaminerade, men ther ännu liggja oafgjorde,
ther lickvel slika ährender skulle tyckjas böra anses
för rickzvårdande och således betarfva ett så mycket skyndosammare
och rettvist afgjörande. Änteligen torde ock
7:de) hafva sin goda nytta, om förenemde Religionsstadgar
blefve åhrligen af alla predikstolar upläsne, hvarigenom förmodeligen
mångens sinne emot then skadeliga nygirigheten
kunde befästas.
Högloft. R. o. A. behagade icke obenäget uptaga thenna
Presteståndetz hörsamsta förestellning. Så väl ährendetz vicht,
som then Presteståndet enkannerligen åliggande kallelses plicht
har erfordrat, at thenna saken vid närvarande tilfälle något
utförligare anmälas skulle. Aldrig har Presteståndet haft och
ej heller har thet then ringaste anledning at tvifla om H. K.
M:tz nådigsta sinnelag at krafteligen bibehålla religionens så
enighet som renhet i vårt kära fädernesland; men skulle docli
Presteståndet för sin del tyckja at thet vore et fegnesamt och
lysande prof af thet alla Stånden emellan varande oförfalskade
förtroende, om Högloft. R. o. A., tillika med the andra 2:ne
Stånden, täcktes biträda Presteståndet at i underdånighet anmoda
H. R. M:tt om nådigsta ytterligare betalning til vederbörande
at med fullt eftertryck stella thet i vercket, hvad
Presteståndet efter eed och samvete här ofvanföre velment gifvit
anledning til, och förmodeligen kunde bidraga til hemmande af
thet öfverhanden tagande sjelfzvåld i ett så granlaga verck,
som religionen är.
Som Prästeståndet här ej annat föreslagit och intet annat
päsyftar, än thet, som är grundat i Gudz heliga ord och enligit
med riketz fundamental-lag, stadgar och förordningar, så
gjör thet sig så mycket melira försäckradt om Högloft. R. o. A:ns
benägna bifall, som ock Presteståndet med vyrdsam erkentzlo
skulle uptaga, om Högloft. R. o. A. behagade meddela några
ännu tjenligare och tilräckeligare utvägar at försettja vår Svenska
församling i thet fredsamma tilstånd, hvaraf hon intil thet
sista bedröfveliga kriget hade sig at fegna, på thet våra efterkommande
ej måtte få alt för stor orsack at besvära sig öfver
Presteståndets memorial om irriga lärosatser.
vår tidz otidiga efterlåtenhet i thet, hvaröfver vi icke äre herrar,
utan allenast håfve thet, som en ädel och oskattbar skatt, oss
af himmelen ombetrod, at så betjena oss utaf och så handhafva,
som vi en gång på then yttersta räckenskapzdagen vilja
therföre ansvarige vara. Och väl allom them, sorn med frimodighet
tå bestå kunna! Stockholm den 3 Augusti anno 1734.
Johannes Steuchius. Er. Benzelius. Andr. Kalsenius.
Gustaf Adolph Humble. Jonas Fahlenius. Daniel Juslenius.
Jacob Benzelius.
Nicolaus Sternel.
N. Wallerius.
And. 01. Rliyzelius.
S. V. Wahlman.
Jonas Westerstrand.
Th. Bierchenius.
Johan Root.
C. Linngberg.
Petrus Schifferi.
Nicolaus Idman.
H. Schröder. M. P.
Er. M. Melander. Carl Papke.
Jaur. Arnell.
And. Flink.
Ericus Klint.
Nicol. P. Corylander. Petrus Rydhenius.
L. Kämpe. Jo. Th. Helstadius.
E. Alstrin.
Gust. Nordstedt.
Botvid Livin.
Gustaf Herdman.
Fridericus Anagrius
Joseph Lindahl.
Joh. Amnell.
Samuel Frid. Corvin. Erasmus Trägård. Andreas Janssonius.
H. Dalberg. Petrus Bundi. Carl Bechstadius.
Joh. Hesselgren. Carl Solander.
Ericus Froman.
Ingell Rabenius.
Nicolaus Osander.
E. Falander.
Isr. Joh. Canutius.
Mårten Berthelss. Berg. Laur. Stierner. Johan Wiman.
19.
Hertig Karl Fredriks af Holstein bref till Riksens Ständer1).
(Afskrift i Sekreta Utskottets akter II, N. 74.)
Protokoll VII, sid. 326.
Högvälborne, välborne,
högvyrdige, välvyrdige,
högtärade, välärade,
ärliga och redeliga
Sveriges rikes högtärade och högtälskade samtelige
församblade Ricksens Ständer.
Då Riksens Högh Ständer nu åter igen af H. K. M:t,
tvifvelsutan föranlåten af desse tiders vidt utseende conjunc
*)
Från Hertigen hade ankommit tvenne bref till Ständerna, det ena dat.
Kiel d. 18 Maj, det andra dat. Trittau d. 3 Juni. Det var visserligen det
senare, kortare, som upplästes i plena, men som detta ej anträffats, meddelas
i stället det förra.
588 Hertigens af Holstein bref till Riksens Ständer.
turer, till ett allmänt möte äro blefne sammankallade, så kunna
Vij så mycket mindre underlåta att igenom denna vår tienstvänliga
skrifvelse därutöfver betyga vår synnerlige fägnad, som
den ähran Vij hafva att så nära vara förbundne med det Kongliga
Svenska huset, vår födelse och upfostran ibland en så
namnkunnig och berömvärd nation, och aldramäst en Oss medfödd
kierlek, mehr än någon annan här i verlden Oss andrifver
att taga en uprichtig del uti alt hvad rikets välgång, trefnad
och lycksalighet beträffa kan, och att anse des interesse som
vårt egit.
Vij önska fördenskull af alt hierta till alla Riksens Ständers
upsåt och vigtiga förehafvande, den högsta Gudens näderika
och faderliga bijstånd; den samma täktes till ett så hälsosamt
ändamåhl förena så många nitälskande patrioters hug
och sinnen at upfinna sådana mogna och uplysta rådslag, som
närvarande tiders omständigheter kräfva, och sedan i alla måtto
välsigna dem med en så lyckelig framgång, att de till dess
höga namns prijs och ähra, K. M:tz och Fäderneslandets sanna
bästa och förkofring samt hvar och ens enskylta välfärd fullkomligen
lända måge.
Som Vij ock, ty värr, mehr än någonsin tillförene fog,
skiäl och orsak hafva Riksens Högh Ständer Oss och vårt förfallna
värck på det bästa att recommendera, så hafva Vij, på
det sådant sa mycket fogeligare måtte skee kunna, nödigt
funnit att igenom ett särskildt här hosgående tienstvänligit pro
memoria däröfver och den Oss 1723 af Riksens Högh Ständer
bijlagde penninge-hielpens och några hos cronan hafda fordringars
betalning giöra tienliga föreställningar.
Ju mehr vij nu äro öfvertygade, att de därutinnan anförde
omständigheter uti uppenbara sanningen äro grundade,
och vår inständiga och nödträngande ansökning lär linnas vara
aldeles enig med Högh Riksens Ständers christendom, den
naturliga billigheten, rikets sanna bästa, hela nationens gloire,
och hvar och en enskylta ledamöts rättviso-älskande och patriotiska
sinnelag, ju mehra gjöra Vij Oss aldeles försäkrade,
att sådant hos samtelige Riksens Högh Ständer lär tinna benägit
insteg, samt att Vij i sinom tid, med den alzvåldiga
Gudens bistånd därutaf lära en högst åstundad hälsosam värkan
hafva att förvänta.
Vij lära icke allena på det yttersta söka vid alla tillfällen
ådagalägga den tacksägelse och erkentzlo, hvartill Vij
Hertigens af Holstein bref till Riksens Ständer. 589
Oss för en sådan välvilja stadigt förbundne erkienna, utan ock
så mycket bättre att visa huru högt och dyrbar Vij skatta
Riksens Högh Ständers vänskap, på alt sätt låta oss angelägit
vara den samma oryggeligen att bijbehålla, samt gifva öfvertygande
prof af den oföränderliga tillgifvenhet, hvarmed vij
framhärda (etc.).
Kiel den 18 Maij 1734.
20.
Konduktören C. M. v. Strokirchs memorial i anledning af
Presteståndets framställning angående ieviga lärosatser1).
(Allegater N. 79.)
Protokoll VII, sid. 334 (o. 522.)
Ödmiukt Memorial.
De utaf Regerings-Formen, af hög- och ährevyrdige Prästerskapet
uti deras til Högloft. R. o. A. nu senast ingifne memorial
angående oenighetens förekommande uti religionsmål, anförde
orden: at enighet i religionen och den rätta Gudstiensten
är den största och kraftigaste grundvalen till ett lofligit och
vahrachtigt regemente, finner jag så mycket nödigare at här
uptaga och til Riksens Högloft. R. o. A:s mogna öfvervägande
underställa, som ju dyrare sanning, ju större missbruk och
orimmeligheter är den underkastad.
Med enigheten uti religionen och then rätta Gudstiensten
lärer tvifvelsutan uti ofvan anförde Regerings-Form förstås
vissa credenda och lärepunckter, och med den rätta Gudstiensten
vissa agenda, eller giöromål, hvarutinnan jag äfven tillstår
ingen rubbning kunna tillåtas utan vår både lekammeliga
och besynnerligen andeliga välfärds kränckande, som hög- och
ärevyrdige Prästerskapet sig behaga at utlåta. Altså kommer
det allenast därpå an at noga skärskådas, hvilka först desse
credenda eller läropuncter, samt agenda eller giöremål egenteligen
äro, som till en kraftig grundvahl af ett lofligit, samdrächtigt,
vahrachtigt regemente oumgängeligen under den verlds
-
') Presteståndets svar härå, dateradt den 7 September 1734, utgafs från
trycket.
590
Strokirchs memorial om irriga lärosatser.
liga machtens direction höra. Den heliga skrift skulle fuller
tyckas snarast kunna detta utan all vidlöftig dispute afgiöra,
medan den allmänneligen till norme åberopas, som äfven bemälte
Regerings-Form sig Guds ord för en norme ärkiänner
och sätter, och såvida ofvannemde tros-puncters enighet in
generalibus deraf vill erhållas, så bör och kan den här medgifvas;
men när den ytterligare til specialiora och evangelii
oeconomie extenderas och man efter vissa, i anseende till tider,
omständigheter och personers tilstånd sig formerade norin*
normatse, trosbekännelse!', symbola och utläggningar vill allmänneligen
inskräncka och betvinga hvar och en till lika och
systematiska tanckar uti religionen, så finner jag för min del
sådant orimmeligit och omöijeligit både af alla tiders erfarenhet,
som ock af sielfva saksens beskaffenhet, och förmodar mig
dertill helt tydeliga skäl och raisoner kunna å daga gifva, och
det så i regard til menniskiorna, som dessa trones puncter skola
fatta och eij blott eftersäija, som ock till sielfva tros-puncterne,
som fattas och efterkommas skola.
l:o). I anseende til menniskians beskaffenhet i gemen,
så finner man ju dess förstånds och sinnens eij mindre än
kropsens krafter vara hel diverse och ombytelige, i anseende
til tider, åldrar, personer, stånd och otaliga ut- och invertes
omständigheter, hvilka minsta delen af des fria vilja och väl
dependera; och emedan deras tanckar och begrep deraf nödvändigt
härflyta, samt efterhand födas och ändras, så stå de
likaledes icke ens uti menniskians egen, än mindre uti någors
annars mans förmåga at dem annorledes inrätta, eller med lag
och utvertes tvång inskräncka, än hvars ock ens tilstånd det
medgifver.
2:do). När nu hvart och ett individuum för sig så svagt
och föränderligit befinnes, hvilket ingen eftertäncksam med
skiäl skall kunna bestrida, huru svårt och omöijeligit vil då
icke fälla ett helt borgerligit samfund, som består af ganska
många, hvaribland så många kind så mångå sinnen och skilj—
achtiga tillstånd gifvas, vilja mäta med ett mått och binda alla
til lika tanckar och meningar. Det vore eij mindre osmakeligit
och orimmeligit än at vilja alla med lika spijs, så till
qvantitet, som till qualitet, vid alla tider förnöija.
3:tio). Svårigheten at kunna förbinda och förena hvars
och ens idéer och begrep blifver så mycket större uti de andeliga
målen, som de endast af Guds nåd bero at meddelas samt
Strokirchs memorial om irriga lärosatser. 591
äro innom menniskian och angå in individuo menniskian sielf
samt flyta således icke ut eller röra publicum annorledes än
indirecte; fördenskull är härmed en hel annan beskaffenhet än
med civile mål, som äro utvärtes och directe skada eller gagna
publicum, hvarföre de stå under verldslig macht och med straff
eller belöning bemötas kunna, då vid de förra, såsom samvetsmål,
aldrig positive något kan ej eller bör befallas eller förbiudas,
men vähl indirecte befordras, likmätigt den dependence,
i hvilken natursens lag står under det andeliga, som nedanföre
skall förmälas.
4:to). Vidare, hvad credenda eller trones lärepuncter i
sig sielfva beträffar, så är en del af dem sådana, som redan i
den naturliga och förnuftsens kundskap om Gud innefattas;
en del åter öfverstiger det naturliga förståndets begrep, såsom
ett genus des species. För dem, som uti första graden eller
blott uti den naturliga kundskapens krets stå, förekomma dessa
högre sanningar vid eftertänckande och ransakande absurda
och i deras tycke emot ali billighets reglor stridande, så framt
icke de i anledning af det naturliga Huset och igenom des redeliga
bruk i sielfva värcket blifvit brachte til ödmiuk ärkiänslo
af sin egen och des skapares kännedom. Ater gifves en del
ut för troos-articklar af oförnuftiga och sig sielf icke kännande
menniskior, som hvarcken höra tili de förra eller sednare, utan
äro egna menniskliga påfund under sken af heliga tros-articklar
och mysterier.
5:to). Och emedan desse sednare genast äro at förkasta,
så stå åter de andra, såsom vår naturliga horizont så ganska
vida öfverstigande heliga objecta, them tron till föremåhl häfver,
på den ena sidan ej uti våra eller andras kraft och behag oss
at bibringas, medan den saliggiörande troon ej är hvars mans
utan ett Guds värck, som sker efter hand, steg ifrån steg uti
oss; och på den andra sidan den blotta historiska tron och
bifallet utan dess lijfaclitiga ärkiänsla är aldrig utan villfarelser
och irriga concepter om Gud och des vägar med menniskiorna,
emedan den naturliga eller in statu naturali, teologice
sic dicto, lefvande menniskian genom ali sin naturliga förmågo
och af skriften samiuanplåckade kundskap ej förnimmer hvad
Guds anda tillhörer; 1. Cor. 2:; förthenskull är det mera ett
hinder och styggelse än framsteg och förmohn både för Gudi
och rättsinnige menniskior, at vilja systematice rangera Guds
592
Strokirchs memorial om irriga lärosatser.
och dess viljas uppenbarelse efter både nya och gamla förbundet;
således kan det ej
6:0) af mennisklig mackt dependera, at vissa credenda,
som natursens lag och lius öfverstiga, uti det närvarande som
en allmen lag för efterkommande införa och handhafva.
I så beskaffat mai och omständigheter är en ähtskillnad
at giöra emellan en menniskia uti natursens tilstånd, såvida
hon är en menniskia med sundt naturligt förnuft begåfvad,
och den menniskia, som i nädenes tillstånd ett högre lius öfverkommit,
äfven som emellan de tros-articlar, som af natursens
principe kunna härledas, och de, som af Andans uplysning
genom Guds ord härflyta.
Naturen har följande och dylika grundsatser: at all effect
vittnar örn des causa eller orsak, ett börjande och ändeligit
ting vittnar om des dependence af ett oändeligit och sielfständigt
väsende, medan alla vilkorliga ting af ett ovillkorligt måste
härflyta. Denna erkiänslan af sin dependence i regard till ett
högre väsende och åtniutne vählgiärningar, gior menniskian
sorgfällig at eftertäncka hvad des plicht emot det samina
kräfver och hvem det vara må, hvilken hon är lydno och
tacksamhet skyldig; af dessa argument betiänte sig Apostelen
Paulus till at handleda de vidskieppeliga Athenienser ifrån de
skapade och af menniskiors konst och flit updichtade creaturlige
tingen, till den dem okända Guden, hvilken de derunder
tillbådo. Act. 17. Denne, hvilken jag vill kalla en naturlig
menniskias tro till åtskillnad af den Christeliga, består af
tvenne delar, först att tro det en Gud eller sielfständigt väsende
är till, för det andra at han är en belönare för dem,
som honom alfvarligen söka. Hebr. 11: 6. Desse tvenne
stycken, som artickelen örn skapelsen innefattar, håller jag för
tillräckelige at ärna ofvannämde enighet uti religionen, såsom
en kraftig grundval till ett lofligt, samdrächtigt och vahrachtigt
regemente; alt hvad deröfver går, är mera önskeligit
och allenast hos några fåå med föreställningar, bön och förmaningar
at erhålla, än det är förmodeligit genom ed, hotelser
och straff allmänt hos största hopen utan skrymterie kunna
åstadkomma. De, som nu visa framför andra en besynnerlig
sorgfällighet och lydno emot Gud, som des skapare, de äro då
först uti tilstånd at ytterligare genom andans ämbetsmän undervisas
om denne samma Gudens öfverflödande kiärlek i anseende
till återlösningen och Jesu Christi ankomst uti köttet,
Strokirchs memorial om irriga lärosatser. 593
och ytterligare de, som denna Guds kiärleks öfverflödande jämvähl
hos sig med genkiärlek frijvilligt gifva rum, äro för det
tredie om den Heliga Anda och des välgierningar at undervisas;
således har det första bahnat vägen till det andra och
det andra till det tredie, då ali muntelig undervisning uphörer,
och sanningens anda, then verlden eller verldsligt sinnade
menniskior, hos hvilka ögons och köttsens lustar samt ett högfärdigt
lefverne med behag hyses, ej undfå kan, leder dem i
all sanning och lärer them alt. Joli. 14.
Härtils om credenda eller trones läropuncter; hvad nu
åter agenda eller den uti Regerings-Formen nämde rätta Gudstiensten
angår, sa finnas derutinnan l:mo) dels naturliga, som
till ett lofligit och samdrächtigt regemente höra, dels andeliga
förbindelser och giöromåhl, som till vår eviga välfärd tiena, då
det i det sednare målet oftast sådane casus och tilfällen gifvas,
at alt det förra eller natursens rättigheter såsom af ringare
värde emot det sednare mäste ringa achtas och försakas.
2:do) Medan denna naturliga och borgeliga sammanlefnaden
och des vidmachthållande kräfver i brist af det andeliga
lijfvets dehlaclitighet och lydno, naturliga medel och ordningar,
så kan tvertom, därest det andeliga lifvet är i kraft uppenbart
och menniskian står i väsentelig förening med Gud sielf, som
är des ursprung, det andeliga lifvet vähl bestå förutan det
borgeliga; ja detta borgeliga borde med rätta och kan äfven
endast äga sin trefnad och styrsel af det andeliga, under
Guds lydno, men deremot kunna alla föreskrefne lagar icke
rätteligen fullgiöras och bestå af sig sielf, med mindre de
icke oss handleda ifrån sig till det, som högre och andeligare
är.
3:tio) Medan till förekommande af sielfva natursens destruction
och förstörande ibland de menniskior, som ej kommit till
det sanskylliga andeliga lifvet, våld som oftast med våld måste
mötas, och den, som mächtigast är, den andra svagare behärskar,
underkufva!' och förtrycker, med bägges stora besvär och skada,
så söker åter tvärtom det andeliga lifvet natursens och bägge
parternas skada at förekomma med råd, föreställningar, bön och
tårar, bispringandes och uphielpandes den förtryckte och nödlidande
till bägges fägnad och nöije.
4:to) Medan den igenom afvikande ifrån sin skapare skröppelige
naturen endast de 5 yttra sinnens förlustande och de för
594
Strokirchs memorial om irriga lärosatser.
deni sensible materielle föremåhl eller objecta påsyftar, det är
sig sielf och des egenhet till Gud sätter och tillbeder, så söker
åter det andeliga lifvet de för de yttra sinnen osynliga, väsenteliga,
eviga ting, ja Gud sielf igenom de förra eller yttra sinnens
dödande och upoffrande.
Följer altså oförnekeligen i anledning af förbemelte andragne
omständigheter, at den endaste rätta, saliga och oförändrade
religion och Gudstienst altid likmätigt natura rerum
och tingens beskaffenhet deruti består, at (frivilligt och af
kiärlek i tro och lydno) återgifva och subordinera Gudi det
Gudi tillhörer, h. e. alt hvad man directe eller indirecte af
honom undfått har och än tarfvas at af honom underhållas,
och keijsarenom, den uti den synliga naturen efter menniskians
afvikande ifrån Gud des enda ursprung subordinerade verldsliga
mackten, thet keijsarenom tilhörer, nemligen det, som Gudi
och dess frijvilliga lydno undandrages, är med tvång den verldsliga
machtens styrsel och aga såsom tuclitomästaren underkastad.
De medel och sätt detta embetet emot de olydiga at handhafva,
mäste, såsom medlen endast äro naturliga, jemväl allenast
uti naturliga mål brukas och altid ske med tillbörlig erkänsla
af des egen dependence och vilkorlighet, extenderandes
sig icke vidare än uppå de ting, som igenom olydna til des
correction och bästa (intil bättringenes tid) denna verldsliga
machtens styrsel och aga äro hemfallne, til förekommande af
des egen och andras otidiga förstörande genom sielfsvåldig
oordning.
Hvarvid är noga at märcka, at detta vilkorliga öfverhetsämbete
samt alla des vilckorliga lagar (leges positiv® vel forenses
et ceremoniales), hvarinunder efter den Heliga Skrifts
anledning jemvähl förstås at naturligen hedra sin fader och
moder, älska sin hustru och barn, conservera sitt egit lif, likmätigt
natursens rättigheter, at hafva en viss ceremoniel Gudstienst,
hålla vissa helgedagar, nymånader och sabbather etc., alt,
alt har sin bestämda tid och mäste höra up såsom styckevärck,
ja varda fullkomligare fullbordade genom deras försakande, än
deras ständiga åtlydande, fruchtande och vördande, då Gud
sielf älskas, NB. öfver alt, och vår nästa som vij sielfve, och
par consequence, efter Gud befaller, at vij skola försaka oss
sielfva, följer äfven at man för Guds skull skall försaka sin
nästa och alle skapade ting.
Strokirchs memorial om irriga lärosatser. 595
Vid handhafvandet af förbemälte vilckorliga lagar, så at
på den ena sidan all sielfsvåldig och egenvillig otidighet, som
naturen och des ordningar förstörer, må förekommas och straffas,
men på den andra sidan åter Guds viljas lydno uti natursens
rättigheters frijvilliga upoffrande och försakande ej hos
någon siäl må hindras, och sådant som sielfsvåldig egenvillighet
ansees, och deremot stadgar, förordningar och straff
upfinnas och brukas, då domaren (sig ofta oveterligen) i det
han förmenar sig tiena Gud, just tvärtom blir en fiende och
motståndare af Guds vilja och dess fullbordan så hos sig
som andra; är altså min ödmiukaste påminnelse och anhållan,
det vij så väl i gemen, som hvar och en i synnerhet, månde
hafva orsak at vara ju förr ju häldre högst sorgfällige (så
framt vij Guds domars utbrått och hämd öfver oss vilja förekomma
och afvärja) huru det gudomelige maijestätets oinskränckta
rättighets lmderande må förekommas, så af öfversom
under-domare, vid slika dubieuse mål, hvarest dem des
ursprung af några dem obekanta och naturlig jugement öfverstigande
omständigheter icke är aldeles och otvifvelachtigt uppenbar
och uti ögonen lysande. Fördenskull så underställes
ödmiukast Högh Riksens R. o. A., om de ej finna nödigt med
de öfrige Högh Stånden ett medium härutinnan at fatta och
fastställa till deras och väre samvetens befrielse, nemligen at
vid lagens författande till vederbörandes efterrättelse gå active
till värcka uti alla naturliga och till den borgerliga samrnanlefnaden
oumgengeligen hörande mål, derest dem alla omständigheter
klart uti ögonen lysa, hvaraf dess grund och ursprung
otvifvelachtigt kan slutas, och icke först genom ovissa consequencer
och possible fahrlige påfölgder det goda med det onda
i förtid förbiuda och uprycka; deremot böra de förhålla sig
aldeles passive uti de andelige och Guds ära beträffande målen,
hvarest dem icke alla dervid concurrerande och den borgeliga
lefnaden förmente anstötelige omständigheter äro fulleligen bekanta,
utan först a posteriori upenbaras måste, hvilket emedlertid
lärarena endast med föreställningar, bön och förmaningar
böra förekomma och afvärja, lämnandes således Gudi friare
händer öfver sina creatur, och at för öfrigt i anseende till den
2:dra och 3:die trones articklar sielf försvara sin öhra, den han
ingen annan gifvandes varder eller gifva kan, i ställe at merendels
härtils vid alla tillfällen blifvit active vid domstohlar procedera.
t, och fara värdt är at man dymedelst vid många tillfällen
596
Strokirelis memorial om irriga lärosatser.
Guds straff öfver land och rike samkat, där det doch likmätigt
domare-reglorna, är fast bättre at gifva en brottslig löös, än
pijna och plåga honom, som obråttslig är, och at det NB. för
en allmennelig lag i all rättegång hållas bör, at ther som
blinde saker äro, at man ej kan (naturaliter) utleda hvad rätt
är, tå skall man gifva honom lös, som beklagad är, ther lian
än brottslig vore.
När uti föregående således en gång för alla en ren plan
är lagd til de vissa credenda atque agenda, som oumgengeligen
under verldslig machts direction til en kraftig grundval af ett
lofligit, samdrächtigt och varachtigt regemente höra, så är klart
at aftaga, det allaredan utgifne eller hädanefter formerade
fundamentale lagar samt kyrkostadgar så väl som RegeringsFormen
icke längre kunna eller böra extenderas likmätigt
Guds ord, än at handhafva den första trones artickel om skapelsen
med dess principier och rättigheter, hvarvid jag för
öfrigt oomrördt lämnar hvad för messurer och utvägar rättmätigt
kunna tagas til ett sådant ändamåls ärnående; men
hvad de högre och andeligare Guds råd om vår salighet, som
til evangelii oeconomie höra och innefattas uti den 2:dra och
3:die artickelen, beträffar, sä kan positive genom verldslig auctoritet
ej något hvarcken däruti befallas och ordineras, eller
förbiudas och straffas, som ofvanföre bevist är. Således äro
alla svårigheter förmodeligen hos hvar och en förnuftig och
eftertäncksam undanrögde, at åtskilja de af hög- och ärevyrdige
Prästerskapet angifne irrige mål, huruvida de under verldsligit
forum sortera, eller efter Gamaliels råd böra derifrån
visas och af sielfva utgången afdömmas huruvida Guds- eller
menniskiovärck därvid varit.
Hvad nu vissa particularia beträffar, som i bemälte högoch
ärevyrdige Prästerskapets memorial nämnes, så äro jemväl
följande föreställningar particulairt till dem ställda och på
deras samveten lagde, så vida de pretendera at vara andeliga
och ej blott något verldsligt stånd.
I fall nu för det första af hög- och ährevyrdige Prästerskapet,
som detta underskrifvit, samt alla de, som af lika
tanckar med dem äro, menas med den uti 140 åhrs tid ägde
ädla enighet uti religionen här uti vårt Fädernesland samt det
under den tiden i den svänska församlingen åtniutne fredsamma
tillstånd, i alt fall de nu med denna ädla enigheten uti religionen
icke allenast förstå ett blott blindt bifall och gemen
-
Strokirclis memorial om irriga lärosatser. 597
samt öfverenskommande af största hopen at tro hvad prästen
säger och öfverheten exequerar, utan at den största hopen
(narn a potiori fit denominatio) jämvähl här så vähl likmätigt
den första tros-artickeln om skapelsen observerat natursens lag
både i anseende till Gud och sin nästa, som ock dymedelst
varit beqväme at fatta Evangelii hemligheter, likmätigt den
andre ock tredie trones articklar, således niutit och fägnat sig
af ett sanfärdigt andeligt och icke blott kiöttsligit fredsamt
tillstånd; i fall nu åter för det andra hög- och ärevyrdige
Prästerskapet mena med de svåra anstöter sedan det sidsta
bedröfveliga kriget, som den svenska församlingen lidit genom
skadeliga biläror, under en tillägnad men falsk helighets förebärande,
och nu i några åhr i svang gådt, hvarigenom mångas
sinnen blifvit likasom tilredde at förachta en NB. stadig läroart,
i fall nu med dessa skadeliga biläror påsyftas de af sahlig
probsten Grubb i Uhmo samt af åtskillige andra så här i
staden som annorstädes hällne predikningar och particulaira
samtal, så munt- som skrifteligen, hvaröfver blindt allarm fast
med stort skrij så på predikstohlar som för domstolar äro
giorde; i fall nu för det tredie, hög- och ärevyrdige Prästerskapet
H. K. M:ts välde och kraft tillita och jemväl de andra
Stånden at anropa anmoda till religionens enighet samt renhets
bibehållande uti vårt fädernesland och det vidare än den
första trones article om skapelsen, som här ofvan anfördt är,
medgifver, extendera; i fall nu någon eller alla dessa trenne
prsesupposita af hög- och ärevyrdige Prästerskapet soutineras,
så afsäijer jag härmed och i kraft af detta för mig och mina
anhöriga aldeles all deras auctorité och mästerskap, såsom
blinde vägvisare uti andeliga mål, ärkiännandes dem aldeles
oskickelige at förrätta andans ämbete, ja ganska få ibland
dem näppeligen bokstafsens, sensu S. S., till dess de i Guds
kraft, som vår Herre Jesus Christus och Stephanus, af hvilkas
kraft de sig berömma och sig med dem comparera, jämväl mig
öfvertyga och samma kraft, (men ej hrachium seculare, dä de
sig förråda) låta röna; emedan för dem eij heller lärer vara
svårt at i samma kraft med en Petro, af Act. 8:de, bringa en
Simon Magus till uppenbar erkänsla, och med Paulo, Act. 13,
slå en Elymas med blindhet, som samma andans kraft sig emotsatte,
medan ock till dieflars utdrifvande tarfvar ett mindre
andans mått, än hvad de af Christo och Stephano sig åberopa,
ock kunna de således jemväl uppenbarligen till sin Guds ähras
Adelns Protokoll, 1734. 11. 39
598
Strokirchs memorial om irriga lärosatser.
forsvar i kraft ådagalägga, om lögn eller väsentelig sanning
är på deras sida. Och jag framhärdar pie et sincere.
Riksens Högloflige R. o. Arns
Aller ödmiukaste
tienare
Carl Mich. von Strokirch.
21.
Riksens Ständers svar till K. Maj:t angående de eftertänklig a,
rykten, som blifvit utspridda.
(Allegater, N. 94.)
Protokoll VII, sid. 415.
Stormechtigste Allernådigste Konung!
Uthur E. K. M:ts nådigst i går Riksens Ständer tilsände
extracto protocolli hafva Riksens Ständer med mycken sinnets
rörelse och yttersta bestörtning helt ogiärna förnummit huruledes
någre eftertenkelige och E. K. M:ts dyra, höga person
rörande ryckten skola för Richsdagen vara utspridde och äfven
nu torde stå at befara.
Den oskattbara förmån, som uti E. K. M:ts milda, nådiga
och rättvisa regering Riksens Ständer med undersåtlig lydno
på det högsta erkenna och vörda, lemnar hos Riksens Ständer
så väl en kiänbar del af alt hvad E. K. M:t till missnöje
lända kan, som och en kraftig vämielse och osmak för hvad
som förtrolighets-bandet emellan öfverhet och undersåterne
förstöra eller förminska vill.
Riksens Ständer förklara fördenskull den för aldeles ähreförgiäten
och ovärdig lem i den allmenna Regements-kroppen
om någon sådane skadelige vanryckten skulle updikta och utsprida,
med underdånig önskan, at uphofsmannen till sådan
orolighet måtte kunna upfinnas, då den samma ibland oss
skulle blifva aldeles ända till grunden utrotad.
Emedlertid tacka E. K. M:t Ricksens Ständer underdånigst
för den oss ytterligare gifne dyra försäkran om vår
frihets bibehållande och försvar.
Ständernas svar till K. M:t om utspridda rykten. 599
Riksens Ständer tryggia sig vid E. K. M:ts milda nåd
och betyga, at som deras undersåtelige lydno igenom en ren
kiärlek i allas hiertan tagit första början och uprinnelsen, den
samma och in till döden oförändrad hos dem vara och blifva
skall, med underdånigt trogett betygande, at Riksens Ständer
på det eftertryckeligaste skola sökia at understödia och bibehålla
E. K. M:t vid den en gång tillagde kongl, machten och högheten
på sätt som vår besvurne Regerings-Form förmår och innehåller.
22.
Ridder skåpet och Adelns, Presteståndets och Borgareståndets
svar å Bondeståndets förnyade begäran om delaktighet i Sekreta
Utskottet.
(Allegater, N. 123.)
Protokoll VII, sid. 493.
Riksens Ridderskap och Adel samt Preste- och BorgareStånden
hafva låtit sig föredraga det ärbara Bonde-ståndets
sist ingifne memorial af den 10 nästlidne Augusti, hvaruti det
förnyat sin förra begiäran om säte och stämmas erhållande i
Secrete Utskottet.
Och ehuruväl desse tre Stånden förmodat, at deras under
sistförvekne den 30 Maij angående denna saken lemnade välmenta
svar skulle hafva stält det ärbara Bonde-ståndet härutinnan
tillfreds, särdeles som det sig grundat uppå det som
vid forna Riksdagar är iachttaget och de flera skiäl, som vid
1723 åhrs Riksdag blifvit det ärbara Bonde-ståndet omständeligen
förestälte; dock likvähl som det eij haft den förmente
värckan, så hafva desse tre Stånden eij undgå kunnat at härmed
än ytterligare föra det ärbara Bonde-ståndet til sinnes
huru de öfrige Stånden altid gifvit det ärbara Bonde-ståndet
öfvertygande prof af deras benägenhet at i alla möijliga måhl
villfara och understödia det ärbara Bonde-ståndets yttrade
åstundan, men hvad detta angår, så äro händerne uppå omse
sidor oss aldeles bundne igenom allment vedertagna och medelst
långligt bruk stadfästade föreningar och stadgar. Ty förutan
600 Svar till Bondeståndet ang:de delaktighet i Sekr. Utsk.
det at 1634 åhrs Regerings-Form uti 44 § nogsamt anser, at
då redan visse angelägna och secrete ährender allenast blifvit
til de 3 Ståndens Deputerade hänskutne, så lemnäs eij heller
Bonde-ståndets fullmächtige säte och stämma i Secrete Utskottet
uti 14 § af 1723 åhrs Riksdags-Ordning, til hvars efterlefvande
samtelige Stånden förbundne och isynnerhet fullmächtige
i alla Stånden genom deras undfångne fullmackter förplichtade
äro; i anledning hvaraf de nuvarande fullmächtige af
det ärbara Bonde-ståndet fast mera skulle kunna befara något
ansvar hos sine hemmavarande medbroder igenom detta påståendet,
såsom stridande emot bemälte Riksdags-Ordning,
hvilcken i deras meddelte fullmachter uttryckeligen lägges dem
til skyldig efterlefnad och rättelse.
Riksens Ridderskap och Adel samt Preste- och Borgarestånden
kunna fördenskull icke mera nu än tillförende samtycka
til detta af det ärbara Bonde-ståndet giorde påståendet,
men försäkra theremot, at när sådanne tillfällen och omständigheter
i Secrete Utskottet förekomma, hvarvid det ärbara
Bonde-ståndet höras bör, skall sådant hädanefter såsom för
detta skiedt icke utur acht lemnäs.
23.
Allmänna Besvårs-Deputationens förslag till Ridderslcapets och
Adelns underdåniga hesvår vid Riksdagen 17341).
(Besvärs-Deputationens ader.)
Protokoll VII, sid. 528 o. ff.
§ I
R.
o. A. erkiänner med största underdånighet den Kongl,
nåd och rättvisa, som dem är vederfaren, enär E. K. M:t den
12 Juli 1731 i nåder resolverat: Inno), at den anstalt skulle
fogas, hvarmedelst visse strömmar och floder i riket måtte giöras
navigable; 2:o) at en ny Jägerij-stat i Finland må inrättas
och underhållas; 3:o) at svaga och olikt indeelte rotar i Fin
-
') K. Maj:ts »Resolution och Förklaring» å dessa besvär utfärdades dea
8 Januari 1735. Tryckt.
Adelns Besvär.
601
land måtte få understöd af oroterade hemman och Dragonestommar;
så har ock E. K. M:t 4:o) uti Regeringz-Formens
40 och Adeliga Privilegiernes 7 §§ nådigst förordnat, det en
Commission hållas bör öfver R. o. Arns bortmiste eller förnekade
jura patronatus. Men som R. o. A. är okunnig för
hvad ordsak E. K. M:ts nådigste vilja icke fulbordas, ty anhålles
i underdånighet, at E. K. M:t täcktes i nåder låta til
vederbörande så eftertryckelige ordres afgå, at R. o. A. äfven
må sig få hugna af E. K. M:ts nådiga resolutioners behöriga
värckställighet.
§ 2.
Som icke allenast en del exemtorer och Crono-betiänte
på landet understå sig at panta och exeqvera, utan och magistrats-personer
och betiente i städerne ofta qvarhålla R. o. Arns
samt frälse-böndernes egendom, tvärt emot Adeliga Privilegiernes
klare innehåld, och det icke är nog at frälse-mannen omsider
med besvär och kostnad får sitt löst och igen, utan at den,
som den olaga executionen förrättadt, derföre får någon rättelse
och näpst, så anhålles i underdånighet at E. K. M:t i nåder
täcktes utsättia et anseenligit straff och vijte, hvar med den,
utom skadans ersättiande, må blifva belagd, hvilken i så måtto
dristar sig at giöra inbrått uti Adelens välfångne Privilegier,
dem E. K. M:t des trogne undersåtare af R. o. A. dock nådigst
meddelt och så dyrt försäkrat häfver.
§ 3.
Emedan R. o. A. i Stockholms lähn i underdånighet berätta
huruledes E. K. M:t och cronan redan för längst skall
til fullo vara betalt för det till Fittja bro i Södertörn och
Bokyrcka sochn giorde förskått, begiärandes at bropenningarne
derstädes, enligit det giorde contractet, må uphöra och at vederbörande
härader samma lilla bro til underhållande nu som förr
må emottaga; ty i anseende til den dryga last alla resande
härigenom på en så stor och öpen väg förordsakas, underställer
R. o. A. i gemeen K. M:ts nådiga välbehag, om icke denna
underdåniga ansökning i nåder må vilfaras.
§ 4.
Oansedt E. K. M:t, genom des nådiga resolutioner så väl
på Allmogens besvär vid Riksdagarne åhr 1723 § 2 samt åhr
602
Adeina Besvär.
1727 § 1 och 1731 § 50, som ock på Städernes besvär den
28 Augusti 1727 § 45, giordt sådane författningar, hvarmedelst
för den inrikes ifrån til tullarne ankommande boskap och säd
accisen utaf kiöparen och icke af säljaren måtte betahlas; dock
som ännu bemälte accis vid tullarne kommer at erläggias, ty
måste R. o. A. så för sig som deras frälsebönder undergå den
svårighet at stå i förskott och anskaffa penningar eller sättia
pant för den accis, hvilken likväl en annan betahla bör, hvarigenom
åtskillig olägenhet förordsakas til hinder, kostnad och
tidspillan. R. o. A. anhåller fördenskull i underdånighet, at
denna consumtions-accis må hädanefter icke vid tullarne utan
uti städernes accis-cammar, enär mallias och slachtas skall,
erläggas, enligit Kongl. Placatet af den 5 Maii 1691; hvarvid,
enär vederbörande betiente sin syssla behörigen förrätta kan,
E. K. M:t och cronan derigenom ingen mistning uti sine tilständiga
inkomster skie, utan undvikes derigenom den vidlyftighet,
som nu måste brukas med accisens återbetahlande, enär
spannemål föres utur städerne.
§ 5.
Till följe af Adeliga Privilegiernes 8 § borde R. o. A.
återbekomma de rå och rörs rättigheter, som dem med orätta
ifrångådt, men ganska få hafva hijt in tils deraf haft sig at
hugna; på det fördenskull R. o. A. må komma til värckeligit
åtniutande af den nåd, hvarom de blifvit försäkrade, ty anhålles
i underdånighet, at sedan vederbörandes ransakning och
betänckande derom til E. K. M:ts och Riksens Cammar-Collegium
inkommit, det samme Collegium må förplichtas at högst
inom et åhrs tijd saken med laga slut afhielpa, och at frälsemannen
emedlertid må niuta tilgodo hvad genom ransakningen
är pröfvadt för skiähligt på sätt, som angående förmedlingar i
bemälte Privilegier stadgat finnes, samt i fall et sådant rå och
rörshemman voro med indeelning graverat, at då kneckt- eller
båtsmanshållet vid angifvande af vederlag utaf oroterade hemman
inom coinpagniet utan hinder måtte få flyttas och transporteras.
§ 6.
Så vida E. K. Må på Städernes besvär vid 1727 åhrs
Riksdag uti 24 § i nåder stadgat, at alla i Finland anmärckte
Adelns Besvär.
603
ballancer och restancier, innan landet kom i fiendens våld, för
samteliga Stånden afskrifvas skulle, och efter Allmogens derstädes
vid sidsthållne Riksdag i underdånighet förebraclite ansökning
är dem uti 38 § lemnat nådig eftergift på alla cronorestantier
til och med 1726, innehållandes 4 § uti E. K. Mås
nådiga Resolution på R. o. Arns besvär den 12 Julii 1731, at
deras frälsebönder skulle undgå alt åtahl för cronoskulder, härrörande
af sidsta kriget, så lefver väl R. o. A. i Finland uti den
underdåniga förtröstan, at de för sina egne personer äfvenväl
under högst bemälte resolutioner måge begripas, men som derutinnan
tvifvelsmål och svårighet giöras vill, så anhålles i
underdånighet, at E. K. M:t i nåder täcktes förklara R. o. A.
i Finland för deras sätterijer och personer frije för alla cronorestantier
till och med 1726, hvilken nåd andre ståndzpersoner
derstädes niutit genom E. K. Mås nådiga bref af den
1 Februari 1732.
§ 7.
Som landz- och häradz-allmänningar i sig sielf intet annat
äro än en odelt skog, hvaruti häradz-boerne efter hemmantahlet
äga lått, och förfarenheten visar huruledes desse allmänningar
dels medelst skogvachtarnes knappa löhn och vidlyftiga
districter, dels genom åtskillige inritade missbruk mycket utödes
och åvärkas til landets och bergzbrukens skada och afsaknad
nu och i framtiden, der det likväl står at förmoda, at
om samma skoger blefvo deelte, skulle hvar ock en med mera
sorgfällighet hinna at skiöta sitt; altså ock emedan E. K. Må
genom förordning om oskipade fäladzmarcker af den 30 Augusti
1731 och i resolution på Allmogens besvär af samma åhr § 28
i nåder stadgat, at deelning på skog, hvaruti flere äro interesserade,
icke får nekas, innehållandes Skogzordningen af åhr
1664 § 4, at häradz-allmänningarne med samma rätt tilliöra
häradz-boerne, som sochne-allmänningarne sochnemännen, ty
i anseende dertill, at E. K. Må på R. o. Arns besvär den 12
Julij 1731 § 15 resolverat, det sochne-allmänningarne i Skaraborgz
lahn få dehlas, anhåller R. o. A i Upsahla och Stockholms
samt Skaraborgz och Elfsborgz lähner samt Nerike
och Wärmeland underdånigst, at landz- och häradz- äfvensom
sochne-allmänningarne må til deelnings gånga, så at hvar efter
hemman, öre och örtugetahl må sin lått sedan vårda och
nyttia. Skulle på ett eller annat ställe härvid någon serskilt
604
Adelns Besvär.
svårighet sig yppa, så begiäres i underdånighet at derom vid
häradz-tinget efter laga ransakning må dömmas såsom i andra
måhl skier, hvaräst emellan crono-hemman och skatte-ägarne
tvistas.
§ 8.
Som riket är efter E. K. M:ts nådiga befallning med åtskilige
tegelbruk försedt, så at på den vahran tillräckeligit
förråd skaffas kan, så täcktes E. K. M:t i nåder vid anseenligit
vijte och vahrans confiscation förbiuda alt främmande
muhr- och taktegels införsell.
§ 9.
De utaf R. o. A., hvilka innehafva eller bebo skatte- och
crono-hemman, andraga, at ehuruvähl efter Riksdagz-Ordningens
7 och Kongl. Resolutionens på Almogens besvär vid 1720 åhrs
Riksdag 44 §§ dem är förbudit at bivista allmogens herredagzmäns-vahl,
fordras likväl af dem för sådane hemman herredags-penningar
til allmogens herredagzmäns underhåld, hvarföre
underdånigst anhålles, at R. o. A., som bebo eller innehafva
skatte- och crono-hemman, antingen måtte erhålla til—
stånd at vara tilstädes vid herredagzmäns-vahlen eller och
blifva från herredagz-penningarnes afgift befrijade.
§ 10.
R. o. Arns ifrån Finland underdånige ansökningar at
äfven som E. K. M:t i nåder för tagen skada under sidsta
feigde-tijd medelst Resolution på Allmogens besvär vid sidst
håldne Riksdag § 30 tillåtit Rusthållarne at få skatterättigheten
utan lösen på stommarna, det likaledes E. K. M:t
täcktes bevilja R. o. A., som äro Rusthållare, skatterättigheten
af crono-augmentshemmanen, hvilka ligga sätterij-rusthåldzstommarne
till omisteligit understöd, gratis.
§ 11.
Ändock E. K. M:t genom nådig Resolution den 12 Julii
1731 § 5 försäkradt R. o. A. at få återvinna sätterijs-frijheten
på de hemman, hvaräst den kan visas genom hvarjehanda
tilfällen vara bortgången utan då för tiden varande ägares
vållande, så förtydes likväl E. K. M:ts nådige Resolution för
Adelns Besvär.
605
det ordet ännu derhän, at om någon medelst kiöp, byte och
testamente eller i skulds betahlning blifvit af ett sådant hemman
ägare, hvarpå säterijs-frijheten kunde eljest återvinnas,
så varder sådant blått derföre på vederbörliga ställen afslagit,
emedan bemälte fastighet eij kommit ägaren genom bref til—
handa, hvarjemte tvifvelsmål giöres, huruvida sätterijs-frijheten
på rusthåld skall återsökas få. Och aldenstund medelst en
sådan uttydning til Ståndets förfång händer, at hvarken ägaren
eller forna innehafvaren kan sätterijs-friheten återvinna, utan
skulle en sådan egendom ständigt blifva skatte eller crono,
utan at hvarken den ena eller den andra på något sätt förvärckadt
den försäkrade kongl, nåden om återvinnandet; fördenskull
och som det å ena sidan är med E. K. M:ts nådiga
Resolution och billighet likmätigt, at de sätterij s-friheter, som
med orätta bortgådt, få återvinnas, så täcktes E. K. M:tjämbväl
allernådigst å andra sidan förklara, at denna rättighet må
hvar ock en adelsman tillåtas, som sådant bevisa kan, enär
han til jord och ränta af et före detta varande sätterij och
sätterij-rusthåld genom laga fång är ägare, hans fångesman
fritt lemnat at söka innehafvaren om han skulle finna sig befogad
at der vid något påminna.
§ 12.
Som K. M:t uti des nådige Resolution af den 5 Junii
1733 på Allmogens i Nyland vid 1731 åhrs Riksdag ingifne
enskylte besvär i nåder prolongerat den för Nylandz skiärgårdzsochner
liijt tils förlänte frijheten at på Revel handla med
ved, trä-kiäril, färsk och salt fisk samt skiählspäck till nödige
vahrors förvandling; så är ock R. o. Arns från den orten underdåniga
ansökning, at de jemte Allmogen måtte blifva för utländska
tullen af slike ringa persedlar, som utföres, allernådigst
förskonte, emedan de inländska tullen sig intet undandraga,
och i vidrig händelse ingen serdeles förmohn kiänna skulle af
högstberörde Kongl, nåd, så vida för den dryga tullen skull,
som betager all förtienst, det intet skulle löna mödan at med
sådan handel söka någon nähring eller förvandling.
§ 13.
Så vida R. o. A. af de förmedlade frälsehemman eij kan
eller får niuta den gambla räntan, som de af sig kastadt, när
606
AdeJns Besvär.
frälsemannen blifvit belagd med rusttiänst under Kongl. Adelsfanan,
och denna inrättning stöder sig efter Placatet på marcktahlet
af de räntor frälsemannen värckeligen åtniuter, varandes
emellan Adelsfanan och de öfrige indelte regementerne en stor
åtskillnad, emedan vid den förra åtskillige förändringar vid
nye sammansättningar och lindring i marcketahlet jemte enkiors,
omyndiga barns och afvitas förskoning lagligen blifvit tålte;
altså anhålles i underdånighet, at R. o. A. för de förmedlade
frälsehemman kunde fa niuta så mycken lindring i Adeliga
rusttiänst-sammansättningen, som de mindre räntor än förr
upbära.
§ 14.
Aldenstund E. K. M:t på Städernas besvär vid 1727 åhrs
Riksdag § 41 tillåtit R. o. A:ns i Skåne betiente at resa utom
landz enär de äro försedde med sit herrskapz resepass, R. o. A.
jämbvähl i Halland medelst E. K. M:ts Resolution på deras
enskylte besvär åhr 1726 § 5 erhållit nådigt tilstånd at förpassa
sine betiente inom landz ifrån den ena provincien till
den andra; fördenskull anhåller R. o. A. underdånigst, at hvar
och en bofast frälseman i gemeen må äga macht at förpassa
sit tienstefolck och bönder samt torpare, hvilka med des ärender
och fohror fara, inom riket, utan at sådane pass och sedlar
må begripas under Chartse Sigillatse-förordningen.
§ 15.
E. K. M:t har på Allmogens besvär vid sidst håldne
Riksdag 15 § vähl i nåder stadgat, at enär någon pantliafvare
för sitt giorde låhn tager en odal fastighet i besittning, skall
bördesmannen hafva rätt at emot låhnets återställande träda
i panten och creditorens rättighet; men så har R. o. A. för
sin deel erfarit huruledes slike contrahenter til bördesmannens
förfång ofta ombyta namnet af deras fördrag och gifva det ut
för arrende, halfnadbruk eller landtbo-contract, som i sig sielf
är en förpantning, utsättiandes tiden til några och tiugu, ja
vähl 30 åhr, hvarföre R. o. A:ns underdåniga ansökning är,
at enär stadge-tiden går öfver 6 åhr, som lag säger vara rätta
giftostämma, det bördesmannen må hafva frijhet at på lijka
sätt träda til fastigheten, som tilförne om förpantning stadgat
finnes, samt at contrahenterne uppå bördesmannens påstående
Adelns Besvär.
607
i dessa fall, äfven som i bördesmåhl, må vara skyldige at med
eed erhålla richtigheten af deras föregifne öfverenskommande.
§ 16.
R. o. A. anhåller underdånigst at till förlag af deras bruk
E. K. M:ts och Riksens Banque öpnas måtte, så at emot bevijs
af brukets värde och ledighet för skuld samt emot effecter
penningar lånas finge på kortare och längre tijd emot 6 procent,
hvarvid Banqven eij allenast i en god pant kunde hafva
sin säkerhet, utan ock undvikes den olägenhet af främmande
förlager, som ordsakar minskning i priset på järnet, och ofta
vållar at järnvärcken, som äro grunden til rikets förnämsta
handell, råka i utländningars händer.
§ 17.
De af R. o. A., hvilka äga bergvärck och frälsehemman
belägne intil de större Bergzlagerne, besvära sig i underdånighet
deröfver, at det nu mera pålägges deras bönder, kåhlare och
torpare, at för sine egne personer samt barn och tienstefolck
betahla mantahls-penninge-afgiften icke med penningar, efter
förra vahnligheten, utan med kohl eller ved, som de till vissa
föreskrefne ställen utgiöra och afleverera skola. Och som derigenom
händer, at adelsmannens och bruksägarnes skog måste
gå i betahlning för frälse-bondens och kohlarens enskylte skuld,
emedan denne crono-upbörd intet häfver sin afsicht på hemmanen
utan på personerne; ty anhålles i underdånighet, det
täcktes E. K. M:t i nåder befrija frälsehemmanens och bergzbrukens
underliggande skogar ifrån en sådan tunga, hvaraf
järnvärkens ruin och undergång nödvändigt erfölja måste,
hälst som efter Sveriges lag hvar äger sin skuld ensammen
giälda, och K. M:ts Skogzordning de anno 1664 uttryckligen
förmår, at frälseman häfver rätt och macht at nyttia sin skog
til sit egit gagn, utan någon annans intrång, til at förtiga det
kohlen, som på förberörde sätt af bonden och kohlaren utfordras,
icke äro deras utan frälsemannens och bruksägarnes
egne, emedan de af deras enskylte skog och på des bekostnad
och förlag tilvärckade varda.
§ 18.
Brukspatronerne af R. o. A. förmärcka, at den dryga tilvärckning,
som i riket skier med stångjärnet öfver hammar
-
608
Adelns Besvär.
skatten, är ibland annat en ordsak dertil, at järnet i priset
faller och skogarne för framtiden utödes, anhallandes fördenskull
underdånigst, at en noga hand hållas måtte öfver E. K.
Mits tilförne utgångne hälsosamma förordningar, at ingen högre
tilvärckning må tillåtas, än efter den gambla och vahnliga
hammarskatten, dock så, at om någon för hvarjehanda hinder
skull det ena åhret eij får smida fyllest för sin hammarskatt,
at han det andra åhret må en sådan brist få ersättia.
§ 19.
Brukspatronerne af R. o. A. anhålla underdånigst, atbergzmännen,
til undvikande af den skada, som järnhandelen tager,
må tilhållas at antingen tilvärcka sit så kallade medeljärn af
så god art och smide som hammar-patronerne eller och dermed
alldeles afstå, och endast hålla sig vid blåsningarne.
§ 20.
E. K. Mit har väl uti des nådiga försäkring och stadfästelse
på samtelige rusthallandes vid Cavallerie-regementerne
ingångne förening, angående reserve- och upbråts-cassorne i
nader den 5 December 1723 § 5 stadgat, at bägge desse inrättade
cassör skulle förblifva under rusthållarnes enskylte och
fulkombliga disposition, innehållandes jämbväl 39 § uti E. K.
Mits nådiga resolution på Allmogens besvär den 28 Junii 1731,
at E. K. Mits och Riksens Krigs-Collegium icke kommer at gå
dermed vidare, än allenast til sielfva inseendet på bemälte upbratts-cassors
förvaltning, men at för öfrigit ingen disposition
af medlen emot rusthållarnes föreningar i någon måtto skier,
utan desamma så hädanefter som hittils förblifva under rusthållarnes
egen vård på de ställen, som de bäst pröfva, tillika
med deras egne och enskylte reservemedel. Men oachtadt så
klara och tydeliga E. K. Mits nådiga författningar besvära sig
icke desto mindre R. o. A., som äga rusthåld under E. K.
Mits Östgiötha Cavallerie-regemente, at förbemälte E. K. Mits
Krigz-Collegium skall med des inseende öfver upbråts-cassan
gå vidare än dem efter högstbemälte E. K. Mits förordningar
tilkommer, anförandes til prof deraf följande omständigheter:
åhr 1733 den 7 November har Kongl. Krigz-Collegium genom
bref befalt Directeurerne at förväxla upbråtz-cassan til hvitt
eller silfvermynt, beropandes sig derutinnan på E. K. Mits
Adelns Besvär.
609
ordres, men som inga hvita penningar i landzorten finnes, så
at interesse derigenom stadnar och cassan förlorar tvänne procent,
så anhålles underdånigst, at E. K. Mit efter des höga
försäkring täcktes rusthållarne ifrån en så skadelig förväxling
befrija. Vidare har Kongl. Krigz-Collegium under bref af den
16 Januarij 1734 til H:r Baron och Landzhöfdingen Ehrenkrona
befalt, at 6,000 dir sunt för upbråtz-cassan åhr 1726
igenom executions tvång uttagas borde, med 6 procent interesse
ifrån den tiden, som de för åhr 1726 erläggas borde, in til
betalningstiden, der likväl E. K. Mit, i anseende til detåhrets
missväxt och en ny monderings anskaffande genom des nådigste
bref af den 29 November 1727 rusthållarne i nåder befrijat
för bemälte 6 dir sunt, tillika med reserve-medlen för
åhr 1726; hvarföre underdånigst anhålles, at rusthållarne i
nåder måtte blifva bijbehåldne vid sidstbemälte E. K. Mits
nådigste brefs rätta och egenteliga innehåld, utan at någon
annan, än E. K. Mit sielf må sig understå det samma at förklara.
Ytterligare påminnes underdånigst, at oansedt efter den
methode, som blifvit gillad med Västgiötha regemente, compagnie-mötet
och regements-mötet blifvit vid Östgiötha cavallerie
regemente sanunanslagne till ett regementz-möte, som
hållitz i 8 dagar på platzen, hvarförutan et compagnie-möte
antingen blifvit hållit eller betalt; så har endå E. K. Mits
Krigz-Collegium giort derpå åtskillige observationer, samt både
til sitt och rusthållarnes besvär förordsakat genom bref åtskillige
kostsamme sammankomster och vidlyftigheter. I anseende
til sådane och flere omständigheter anhåller eij allenast
R. o. A., som rusta under Östgiötha cavallerie-regementet,
utan och de, som äga rusthåld vid Västgiötha och Smålandz
regementer, underdånigst, at de måge ifrån sådane utaf E. K.
Mits och Riksens Krigz-Collegium dem, tvärt emot öfverenskommande
och E. K. Mits nådiga försäkringar och resolutioner,
tilskyndade vidlyftigheter varda förskonte och befrijade, samt
at en verificerad general-räkning, som rusthållarne icke undandraga
sig at åhrligen insända, må giöra tilfyllest för det inseendet,
som bemälte Collegium öfver upbråtz-cassan lemnat
är, förmodandes rusthållarne af R. o. A., at det oumgiängelige
arfvode, som, efter enhälligt samtycke, för Directeurernes
besvär, resor och tidzspillan afföres, eij lärer klandras, emedan
det knapt tiltages och endast af interesse-penningar betaldas.
610
Adeina Besvär.
§ 21.
Enn allmän klagan är i landet, att manskap fattas så väl
för regementerne sorn för landzbruket, livartil mycket synes
bijdraga, at muhrmästare samt skiepz- och timmerbygmästare
jemte gatuläggare och många flere handtvärcksmän taga under
sitt försvar mera lärodrängar och gesäller, än de behöfva och
underhålla, hvilka sedan fara landet ikring på sin egen räkning
och skydda sig under mästares försvar; likaledes förnimmes
också, at vid publique värck och städernas vågar, packarehus och
mätare-ställen, utom de ordinarie betienterne, som niuta löhn,
försvaras fast många extra ordinarie betiente, beslagz-karlar
och arbetare, som föga behöfdes, och deraf ingen annan förmohn
niuta, än at de hafva beskydd och kunna vara frije för
tienst och värfning. Ibland andra ordsaker til brist på folck
är det också, at i scholarne icke allenast uppehålla sig många
diäknar, som hvarken hafva boij else eller lust til studier, utan
antagas derstädes jämbvähl åtskillige, som redan äro komne
til myndige åhr, hvilka endå omsider i brist af tidig underrättelse
och egit understöd måste taga sig annat före. Till
hämmande af en sådan skadelig mangel på folck för regementerne
och landzbruket anhåller R. o. A. fördenskull underdånigst:
l:mo) at förordnas måtte, det ingen handtvärkare må
under sitt försvar skydda flere gesäller och lärodrängar, än
han värckeligen tarfvar och hinner at underhålla; 2:do) at et
förbud måtte utfärdas emot antagande af alla extraordinarie
betiente, beslagz-karlar och arbetare vid publique värck och
städernas vägar, packarehus och mätare-ställen samt tullar,
emedan de ordinarie, hvilka niuta löhn, arbetet mycket väl
hinna at besörja; hvilket alt, som E. K. M:t uti des nådiga
resolution om värfningar af den 18 Augusti 1731 § 3 redan i
det mästa bijfallit, ty begiäres underdånigst, at sådane anstalter
dervid måtte vederbörande påläggas, så at E. K. M:ts nådiga
vilja kan i dit måhlet värckställig giöras; 3:tio) at vid de
ordinarie visitationerne en undersökning hvart åhr utaf Landzhöfdingen
i orten och Biskoppen, eller af andra i deras ställen,
jemte tvenne fullmächtige af hvardera Ståndet i lähnet vid
scholarne mätte hållas och der alla oskickeliga ämnen til studier
tijdigt utmönstras. Enär detta efter E. K. M:ts nådigste
godtfinnande behörigen i acht tages och de förr utgångne förordningar
och förbud mot folcketz begifvande utur landet ful
-
Adelns Besvär.
611
följes, så förmodar man vähl at tämmeligit förråd på manskap
i riket finnas skall. Men som ändå vid städslande och löhngifvande
åtskillige svårigheter sig yppa, enkannerligen at man
vid laga stämmodag föga kan få något tienstehion, som för
löhn efter taxan tiena vill, ty anhålles underdånigst at til
hinder af olaga underhandling en mera beqväm tijd för arbetet
och flyttning inrättas måtte vid ombyte i tienster, så at uppsäijelse-dagen
kunde blifva vid Kyndersmässo-dagen och flyttningz-dagen
den 25 Marti, samt at den husbonde eller det
tienstehion, som uptäcker at dem emellan antingen varit dagtingan
för upsäijelsedag eller och om mehra löhn än taxan,
måtte icke allenast vara frij från straff, utan ock bekomma
sin andeel i de böter, som den andra, hvilken sitt brått förtegat,
kommer at beläggas med, hvarigenom man förmodar at
slike onyttige afhandlingar och fördrag mera än hijttils skulle
i dagzliuset komma. Hvarjemte hemställes i underdånighet
om icke address-contoiret i Stockholm, hvad tienstefolck angår,
må uphöra emedan sådant i provincierne, hvaräst en slik inrättning
icke är, en stor oreda förordsakar.
§ 22.
R. o. A. i Skåne hafva ordsak at besvära sig deröfver at
venerandum Consistorium eller Academien i Lund fordra och
några af Adelen med execution hemsöka låtit för de så kallade
vaxliuspenningar, som nu mera äro anslagne til studerande
vid Academien och påstås icke mindre af de kyrckior, som
Adelen äger jura patronatus till, än af de kyrckior, som äro
regale. Grund dertil tages af en Kongl. Resolution de dato
den 14 Decembris 1682, som Academien i Lund behagat sig
utvärcka, så väl som en Kongl, befallning af den 11 Maii
1731 till Hrr Landzhöfdingarne, at sådane medel hos vederbörande,
som dermed återstå, genom utmätning utsöka. Men
R. o. A. förmoda, at både Riksens Ständer som ock Academien
sielf lära finna Adelen hafva skiähl at undandraga sig
sådan tunga och at de för denna afgift böra vara frije; ty
l:mo) lärer [i] Resolutionen af åhr 1682 så mycket mindre de
kyrckior, som Adelen hafva jura patronatus til och Adelen i
alla tider med lijka rätt som cronan de regale disponerar,
kunna förstås som de icke i Resolutionen äro specifice nämde
den samma äfvenväl under souverainitets-tijden Adelen ovettande
och ohördan utvärckad är, och Kongl, befallningen af
612
Adelns Besvär.
åhr 1731, som på Resolutionen af åhr 1682 sig stödier, är utkommen
utan at patroni haft tilfälle at blifva hörde; 2:do)
Desutan är med jura patronatus i Skåne så beskaffat, at de
äro i danske tiderne förvärfvade antingen genom det någon
adelsman af egne medel helt och hållit upbygdt kyrckian, eller
ock för den dervid följande inkomst af kyrckio-tijonden gifvit
cronan vederlag. Således niuter patronus kyrckio-tijonden
såsom interesse för sine påkostade medel och är des utan sk vidig
at hålla all kyrckiobygnaden, antingen tijonden dertil förslår
eller eij, sä at på intet ställe visas kan, det kyrckio-tijonden
är så tillräckelig, at patronus kan deraf niuta ränta för sitt
utgifne capital och tillika hafva tillgång för den utgift, som
upgär til kyrkians åhrlige underhållande, utan kan tvärtom
bevisas, at mången patronus måst til kyrkians anseenliga reparation
använda et nytt capital, som han aldrig kan vänta sig
någon den ringaste inkomst före. Det skulle nu altså skattas
obilligt, at patronus skulle belastas med utgift af desse vaxliuspenningar
til andra usus, nembligen til studerande personer i
Lund, enär alt det lilla, som kyrckian häfver i inkomst, fordras
til kyrckians usus och bruk, som den egenteligen är anslagen
till och bör användas, hvarföre ock underdånigst anhålles,
at de kyrckior, som äro under jura patronatus, må för
denne utgift alldeles befrijade varda.
§ 23.
Såsom invåname på landzbygden i Finland lijda åhrligen
anseenlig skada på deras boskapz-creatur af odiur, hvilket
deraf til en stor deel härrörer, at E. K. M:ts tilförne utgångne
Förordningar om jachter och diurfång under senaste feijdetijd
derå orten kommit i förgiätenhet och utur bruk, så at gemene
man icke är underrättad om den rättighet och förmohn Kongl.
Förordningen af åhr 1664 uti 14 och 18 §§ tillägga dem, som
fälla och dräpa några skadediur; fördenskull hafva R. o. A. i
Finland underdånigst skolat anhålla, det högstberörde Kongl.
Förordning kunde blifva på finska språket öfversatt och til
samteligas efterrättelse af prädikstohlarne samt vid tingen åhrligen
kundgiöras.
§ 24.
Ehuruväl ibland de onera, som af sätterijerne i Skåne,
Halland, Blekinge och Bohus lähn böra utgå, väg- och bro
-
Adelns Besvär.
613
bygnad uti Adeliga Privilegiernas 8 § icke finnes nämdt och
omrört, så andraga dock R. o. A. ifrån Skåne huruledes
de nu mera på somblige orter dertil skola tvingas, och som
de efter medbracht rättighet från danska tijder ifrån denna last
för sätterijerne varit befrijade och R. o. A. i Skåne eij eller den
tungan för sine sätterijer sig påtagit, hälst som de uti rusttienst
och annat för sätterijen måste vidkiännas åtskilliga
besvär, hvilket de öfrige frälsemännen i riket undgå, ty anhålla
de underdånigst at E. K. M:t täcktes än ytterligare uttryckeligen
förklara, at Adelens och Ridderskapets sätterijer i Skåne
för väg- och brobygnad måge aldeles frijkallade varda, så at
lagligen enligit Privilegierne och Kongl. Försäkringar de hädanåth
kunde undgå ali tilsäijelse och tvång i detta måhl.
§ 25.
Hos E. K. M:t hembär R. o. A. en underdånig tacksägelse
för des nådiga Resolutioner vid sidsta Riksdag, hvarigenom
blifvit förordnat, at ingen ny väg må anläggas och påbiudas
innan sådant å tinget blifvit lagligen ransakat och
pröfvat, men icke desto mindre befinnes med vägarne i landet
vara en stor svårighet och olikhet, i det at på en dels ställen
är päbudit, at stora kongzvägen, som tilförne varit 10 alnar,
skulle nu mera giöras 12 alnar bred, så at der vägen kommit
at gå ändalångs med stora åkrar och ängar, har med denna
tilökning anseenlig jordmohn blifvit borttagen, hvarföre hemmanen
i byelag måst sig emellan anställa nytt byeskifte och
en deel knapt kunna bestå utan förmedling. Likaledes är ock
på många ställen, hvaräst sochnekyrckio-, qvarne- och tingzvägar
framgå, befalt at de skulle giöras lika stora med allmänna
kongz- eller landzvägen, vid hvilken förändring åfvanskrefne
svårigheter blifvit ännu drygare, til at förtiga at med bijvägar,
hvaraf en, två eller högst trenne byar sig betiena, olika förfares.
R. o. A. anhåller fördenskull underdånigst: l:o) at inga
andra vägar måtte ansees för kongs- och allmänna landzvägar
än de, som gå stora stapel- och upstäderne emellan och med
giästgifvare-gårdar indeelte äro, samt at sådane efter Sveriges
gambla lag, 3 cap. Bygningabalken kunde endast blifva, som de
merendels äro, 10 alnar breda; 2:do) att de öfrige vägar, som
gå emellan sochner och härader til tingz, kyrckia och qvarn samt
marcknadz-platzer, bruuk och siöhamnar, kunde vara försvarliga
med 6 alnars bredd, då tvänne vagnar kunna beqvämligen
Adelns Protokoll, 17.14. II. 40
614
Adelns Besvär.
komma hvar annan förbij; 3:tio) at alla byvägar endast af
dem, som sig deraf betiena, må underhållas, samt 4:to) at
vägedeelningen på det sättet inrättas kunde, så at giörligast
ingen på allmänna landzvägen måtte utom sitt härad, och
ingen på häradz- och socline-vägen utom sin sochn blifva förvist
och indeelt. Hvarjemte nödigt synes vara, dett E. K.
M:t i nåder täcktes förordna, det öfveralt en ransakning vid
häradz-rätterne måtte hållas til bepröfvande hvad åtskilnad i
storleken vara bör på de broar, som för sochne-, häradz- och
landzbroar komma at anses, så at Landzhöfdingarne sedan
deröfver må behörigen sluta och resolvera kunna. Och som
härvid lärer oförgripeligen olika böra förfaras på de orter,
hvaräst skog finnes när til hands, och på de ställen, hvaräst
den utan på lång väg 3 å 4 mildar eij fås kan; ty underställer
jämbvähl i anseende här till R. o. A. E. K. M:ts välbehag,
om icke den, som å sin vägelått får åtskillige mindre
broar, bör niuta deremot någon förminskning på sjelfva vägestycket
emot andre hemman, som inga eller eij så många broar
på sina vägelåtter hafva. Och i den händelsen, att med denna
förminskning vore någon svårighet, så hemställes i underdånighet,
om icke alla broar borde tagas undan ifrån vägelåttarne,
och sedan en proportionerad deelning öfver dem samtelige
häradz- och sochne-boerne emellan skie och inrättas, så at
alla med brohåldning så vähl som vägelotter efter sitt hemmantahl
måtte hafva lika besvär och kostnad.
§ 26.
R. o. A. hade förmodat, at sedan E. K. M:t genom des
nådiga Resolution af den 30 Junii 1731 all utländsk humblas
införsel förbudit, skulle ingen understå sig at låta en sådan
vahra inkomma, men som icke desto mindre händt, at under
åtskillige förevändningar en myckenhet af den vahran utifrån
blifvit i landet införd til deras skada, som i förlitande på E. K.
M:ts nådiga försäkringar humblegårdar med kostnad anlagt,
och de hijt tils giorde nådige författningar eij varit tilräckelige
at afböija en så skadelig handel, ty anhåller R. o. A.
underdånigst, at E. K. M:t icke allenast täcktes förbiuda, det
ingen utländsk humbla måtte vidare under hvars namn det
ock vara må få föras genom tullarne, utan och at den utländska
humbla, som emot högstberörde förbud blifvit och
varder hädanefter inpracticerad, måtte upbrännas, til deras
Adelns Besvär.
615
varning och straff, som E. K. M:ts befallningar i det måhlet
vahnvyrdat och öfverträdt, hälst den Svänska humblan är
äfven så god som den utländske och växer nu mera i den
ymnighet, at den förslår til inrikes behof och jämbväl kan utföras
til handelens upkomst, allenast vederbörande få niuta
E. K. M:ts nådige Resolutioner i detta måhl til godo.
§ 27.
R. o. A. ifrån Östergöthland anhåller underdånigst, at
som sochne-allmänningarne bättre kunde skiötas och vårdas
om de blifva deelte samtelige interessenterne emellan, det täcktes
altså E. K. M:t i nåder tillåta, at sådane socline-allmänningar
finge der i lähnet til deelning gånga, äfven som Skara och
Elfsborgz lähner dertil fådt E. K. M:ts nådigste tilstånd vid
sidst hålne Riksdag uti E. K. M:ts nådigste Resolution af den
12 Juli 1731 § 15.
§ 28.
Anhåller R. o. A. från Callmare lähn underdånigst, at
den vahnlige marcknadz-terminen i Callmare stad, som plägar
vara den 6 Julii, eller mitt i brådeste hööande-tijden, til allmogens
och de handlandes skada, måtte til bättre beqvämlighet
flyttas och ändras til den 16 Junii.
§ 29.
R. o. A., som äga värck i Roslagen, berätta, hurusom af
det järn, som utskieppas från deras bruk, fordras en d:r k:mt
mera i tull för skieppundet än af annat stångjern i hela riket.
Och som de eij skola förstå för hvad ordsak de i detta måhl
med högre last än andre betungade varda, enär de här emot
inga förmohner niuta, så anhålla de underdånigst at härutinnan
blifva lijka med andre undersåtare ansedde.
§ 30.
Föreställa R. o. A. ifrån Skåne, Halland, Blekinge och
Bohus lähn, huruledes saltpettersiuderne til böndernes skada der
anställa siuderij, emedan allmogen der å orten hittils varit skyldig
enligit 10 § uti Kongl. Förordningen af den 16 Octobris 1723
samt K. M:ts Resolution på Allmogens besvär ålir 1723 § 69,
at underhålla och anskaffa pannor samt alla värcktyg och
deremot i betahlningen för saltpettern interessera; men som
616
Adeina Besvär.
jordmohnen til en deel å desse orter består af sand och gräs
sa at föga eller alsingen saltpetter der finnes, de kostsamma
pannorne äfven igenom et jämt siudande i sådan slags jord
snarare eller inom tvänne månader fördärfvas, så at den ringa
saltpetter, som tillvärckas, ens icke svarar emot allmogens ved
och arbete; så anhåller R. o. A. der i orten underdånigst, at
saltpettersiuderijet derstädes må inrättas på samma foot som
det i de öfrige provincier i riket är brukeligit och högstbemälte
Kongl. Placatet utvisar, afsäijandes sig ali rättighet
at niuta betahlning för saltpettern sedan de nådigst blifvit härutinnan
med bönhörelse hugnade.
§ 31.
E. K. M:t har uti Resolutionen på R. o. Arns besvär den
10 December 1672 § 27 i nåder behagat förordna, at enär
Landzhöfdingarne resa utur lähnet, bör någon besuttin adelsman
i lähnet des vices företräda, hvilket R. o. A. funnit hafva
sin goda nytta med sig; fördenskul och som en slik Resolution
är numera utur bruk kommen, anhåller R. o. A. underdånigst,
at samme Resolution hädanefter i acht tagas må, samt
at Landzhöfdingarne måge vara tillstädes vid häradztingen och
mantahlsskrifningarne eller ock, der de sielfva äro hindrade,
då i sina ställen dertil någon i orten närmast boende adelsman
befulmächtiga, som slike förrättningar bijvista kunna.
§ 32.
R. o. A. i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus lähn besvära
sig i underdånighet deröfver, at oachtadt Adeliga Privilegierne
uti 8:de § innehålla, at tijonde och matlagspenningar
icke skola utgå af andra än skattlagde hemman, som för hemmantahl
satte äro, så at Adelens in- och utsochne torp och
gatuhus eij borde besväras med någon annan tunga, än hvad i
Adeliga Privilegierne uttryckeligen specificeras, så fordras och
uttages likvähl af sådane deres torp matlagzpenningar och
tijonde, hvilket såsom stridande emot Privilegierne R. o. A.
ifrån ofvanskrefne landzorter underdånigst anhålla, at E. K.
M:t täcktes hämma och förbiuda, samt dem vid välfångne Privilegier
nådigst bibehålla.
Adelns Besvär.
617
§ 33.
Emedan skogarne i Skåne, bestående til största dehlén af
eek och bok, äro mer kostbare än i andre landzorter, och det
i Christianstads lähn vid Torsebro anlagde krutbruk icke ringa
til deras utödande redan bijdragit och än åhrligen contribuerar,
så at cronoskogarne genom bemälte krutbruk snart eller om
några åhr skulle aldeles varda uthuggne, hvarföre ock Landzhöfdingen
i lähnet genom föreställningar til E. M:ts och Riksens
Krigz-Collegium andragit det landets nödtorft fordrar, at
samma krutbruk måtte blifva flyttat och förlagt til Småland,
deräst skogen är öfverflödig och icke så kostbar som i Skåne,
samt bruket bättre och i längden beständigt underhållas kan,
och icke så snart kan befahras blifva ruinerat som i Skåne
vid påkommande krig, der en gräntze-ort är; altfördenskull
underställer R. o. A. ifrån Skåne E. K. M:t i underdånighet
om icke sådant til förekommande af skogarnes undergång ju
förr ju häldre måtte förordnas och värckställas, och at den, som
bruket på egen kostnad flytta vill, må bruket med samma rätt,
som det nu drifves, få emottaga, dock så at innehafvaren dertil
må vara närmast, om han sig flyttningen under ofvanskrefne
vilkor åtaga vill, på det E. K. M:t och cronan härvid eij må
hafva någon last,
§ 34.
Sammaledes bidrager icke litet utan alt för mycket til så
väl crono- som frälse-skogarnes i Skåne utödande det vid
Malmö och Lomma anlagde tegelbruk; ty ehuruväl detta tegelbruk
under sådant förord skall vara anlagt, at det skulle
drifvas med steenkåhl och ved från andre orter, så skier dock
sådant icke, eij heller kan skie, utan brukas dertill den ved, som
skulle kiöras til städerne Lund och Malmö, och borttages serdeles
för den senare på sielfva landzvägen veden genom dyr
betahlning til bemälte bruk, hvarigenom icke allenast en stor
dyrhet på ved uti berörde städer och på slättbygden förordsakas,
utan måste dock städerne och landzfolcket hafva sin
nödtorftiga vedebrand, hvaraf skogarne för bruketz skull alt
mer och mer förödes. Hvarföre och emedan desutan i Skåne
åtskillige tegelbruk så af Cronan vid LandsCrona, som af
andre ståndspersoner anlagde äro, hvilka af hvar och en des
ägare, utan at lita cronans eller andras skogar till, kunna
618
Adelns Besvär.
underhållas med behöfvelig ved, ock jämbväl tilvärcka mer
steen än afsättas kan, ty anhålles i underdånighet at detta
för den landzorten skadeliga tegelbruk må aldeles förlagt och
afskaffat varda.
§ 35.
I följe af ett E. K. M:ts och Riksens Cammar-Collegii bref
den 23 October 1730 til Hr Landzhöfdingen i orten är, efter
en förelagd ultimat-termin til alla frälse-öde-hemmans uptagande
i Skåne, vordet befalt och anstaltat, at cronofogdarne,
sedan en sådan termin är förfluten, skola hålla sig til andra
frälsemannens hemmansräntor och åboer i fögderijet för den afgift,
som til cronan af ödes-hemmanen borde utgå, för hvilket sedan
Adelen skulle sine frälse-bönder godtgiöra; likaledes har välbemälte
Collegium genom universal til alla Hrr Landzhöfdingar
af den 27 November 1730 befalt, at alla ödes-frälse-hemman
inom en viss förelagd tijd uptagas skola, men som det är emot
lag, at någon skal giälda det han aldrig upburit, och äfven
synes alt för svårt, det jemte frälsemannens egen ränta och
arbete, som han af samma hemman måste sakna, han derofvanpå
skall betahla hvad cronan deraf borde niuta, lika som
hemmanet vore i fult bruk och stånd, ty anhåller R. o. A. från
Skåne underdånigst at blifva befrijade för en sådan pålaga,
andragandes derjemte R. o. A. i gemeen underdånigst, at som
åtskillige ödes-hemman äro så usle, at de genom frihetzåhr
aldrig stå at uptaga, jämbväl sombligstädes obekant är, hvaräst
de under sådan titul af gammalt i cronones räkenskaper införde
hemman stå at finna, det kunde R. o. A. frän slike
hemmans uptagande i nåder befrijas, hälst ingen frälseman i
öfrigit är så efterlåten af sit egit bästa, at han vil låta de
hemman ligga öde, som genom frijhetzåhr och förmedling kunna
bringas i stånd til cronans och frälsemannens inkomst och gagn.
§ 36.
Hos en deel Rätter så väl som Landzhöfdingar är den förtydning
giord öfver Adeliga Privilegiernes 9:de punct, at Adelens
frälse-hemman blifvit lika med crono- och skattehemman
ansedde i hålskiutz vid giästgifvaregårdarne, men berörde
punct förmähler tydeligen på hvad sätt Adelens frälsehemman
böra vara anslagne til hålskiutz, nembligen at de böra vara
NB. behielpelige der så omtränger. Skola de vara til hielp,
Adelns Besvär.
619
så kan icke den uttydning skiäligen slutas deraf, at de skola
vara lika med dem, åt hvilka de böra til hielp komma; hållskiutz
är ock icke mindre än annan skiutzfärd en crono- och
publique tunga, och som enligt ofvannämbde punct, så väl som
många gambla Kongl. Förordningar uti all crono-tunga, frälsehemman
räknas två hela mot et helt crono, ty anhålles underdånigst
af R. o. A., at samma proportion i hållskiutz äfvenvähl
i acht tagas må.
§ 37.
Det bijdrager icke heller ringa dertil, at frälse-ödeshemman
icke kunna bringas i bruk, det en deel frälsehemman äro i
forna tijder så högt satte i hemmantahl, så at skiönt derpå
åboer skaffas kan, de dock i anseende til de onera, som följa
på des höga hemmantahl, ogiörligen kunna beständigt uprätte
hållas, utan förfalla åter i ödesmåhl, til undvikande deraf har
varit det endaste medlet at frälsemannen kunnat söka reef- och
förmedling derpå, men nu är den vägen ganska kostsam giord,
så väl genom 1725 åhrs Landtmätare-instructions 2 §, i följe
hvaraf, när et enda hemman i byelag, som förmedling sökes på,
aftages, skola alla de andre hemmanens ägor i byen, som kunna
bestå af en vidlyftig district och fordra således lång tijd, äfven
ock afmätas, som ock genom det arfvode Landtmätaren uti
Kongl. Resolutionen den 26 Maii 1730 å 2 d:r sant om dagen
jemte underhåld och skiutz saint 10 da- sunt för hvart hemmans
charta och 1 d:r sant för hvart arck i protocollet är
tillagt, förutan hvad som til Häradzhöfdingen och nämd samt
Häradzfogde och de andre cronones betiente betahlas bör, hvarföre
så medelst händer, at et hemman, som ligger i en stor
by, den der består af 20 eller 30 grannar och ifrån et til
1/4:dels hemman borde förmedlas, aldrig kan sättias i bruk
för ofvanskrefne vidlyftige omväg och kostnad skull vid reefoch
skattläggningen, som fast högre stiger än hela hemmanet
är värdt, utan är och måste i evärdeliga tider blifva ödeliggande,
så at hvarken cronan eller frälsemannen af en sådan
egendom det ringaste niuta kan. R. o. A. anhåller fördenskull
underdånigst, at på det en dylik egendom icke må blifva både
för publico och privatis aldeles onyttig, med slike ödeshemman
må således förfaras at Landtmätaren, efter förra vahnligheten,
må uti ett för alt låta sig uöija med 10 d:r snut för hvart
hemman, han lefvar och afmäter, så at sedan skattläggningen
620
Adelns Besvär.
deröfver efter ortens metliode blifvit hållen, det samma må
blifva taxerat til et vist hemmantahl och derefter niuta hos
Landzhöfdingen sin förmedling til godo.
§ 38.
R. o. A. i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus lahn är
i 8:de puncten af Adeliga Privilegierne tillåtit, at återvinna
och niuta insochne-rättighet på de hemman, som mist den
samma fast de den förut ägt den tijden landet kom från Dannemark
under Sveriges lydno och devotion. Men som en och
annan af Adelen, hvilka ägare äro af dylike hemman under
sin sätesgård, icke än niutit sådant till godo; altså anhåller
R. o. A. från ofvanskrefne lähner underdånigst at dem, enär
bevisas kan, at något frälsehemman, som af hvarjehanda tillfälle
blifvit utsochne, men den tiden landet kom under Sveriges
crono varit värckeligen insockne under samma sätesgård, som
det och nu lyder till, då må niuta sin genom tractaterne och
Malmö Recess medbrachte natur och förra insochne-rättighet
til godo.
§ 39.
Den jämckning Klåckarne emellan i Skåne i deras olika
inkomst, som åhr 1719 är resolverat böra giöras til scholaebetienternes
uppehälle, anhålles underdånigst må värckställas,
dock patronorum rättighet obetagen uti de församblingar, som
Adelen äger jura patronatus.
§ 40.
R. o. A. från Skåne, Halland, Blekinge och Bohus lähn
besvära sig i underdånighet deröfver, at deras frälsebönder, så
ifrån hemmanens behöriga cultur som ifrån det arbete de til
husbonden skyldige äro, förhindrade varda af dykerij-interessenternes
påbud, hvilka esomoftast til bärgande af förolyckadt
godz frälsebönderne en långsam och besvärlig tunga påbörda,
och som sådant strider emot Adeliga Privilegierne, ty anhåller
R. o. A. ifrån bemälte lähner underdånigst i anseende dertil
at dykerij-interessenterne allena hafva all förmohn och vinning
af det, som de berga kunna, det frälsebönderne således eij mera
hädanefter måge förplichtas, emot sin vilja och utan behörig
betahlning, at giöra dykerij-interessenterne något bijträde eller
betjäning.
Adelns Besvär.
621
§ 41.
R. o. A. från Skånes och Elfsborgz lähner andraga i underdånighet
at deras frälsebönder tvärtemot Adeliga Privilegiernes
9 § af Hrr Landzhöfdingarne pålägges til at i lika proportion
med crono- och skatte-bönderne åt Giötheborg kiöra och transportera
det eekevirke, som åhrligen til E. K. M:ts Ammiralitets
förnödenhet dersammastädes på crono-parcken Edzmähren
huggit varder; anhållandes derföre underdånigst at äfven i
detta måhl niuta Privilegierne til godo.
§ 42.
Aldenstund R. o. A. uti Upsala lähn erfarit huruledes
brandstodz-afgiften för deras frälsehemman i anseende til åtskilige
svårigheter med des förvaltning och andra omständigheter
faller både besvärlig och kostsam, fördenskul är ifrån
bemälte höfdingedömme deras underdånige begiäran, at, oachtadt
åhren bortåth af frälsehemmanen en dryg brandstodzafgift
blifvit erlagd, det de ändå hädanefter både ifrån utgift och
annammande härutinnan måge befrijade varda.
Stockholm den 12 Julii A:o 1734.
På de Deputerades vägnar af R. o. A. vid des Allmänna Besvär.
C. Frölich.
Bihang til Högloft. R. o. A:ns Allmänna Besvär
på Riksdagen 1734.
§ 43.
En deel utaf R. o. A., hvilka härstamma ifrån Ingermanland,
andraga huruledes dem åtskilige efterräkningar giöres
öfver återstående crono-utlagor, oachtadt landet uti sidsta krig
kommit olyckeligen under en annan öfverhet, och invånarne
förutan andre svårigheter blifvit aldeles skilde ifrån sina skrifter
och handlingar, at der med bevisa hvad de betalt eller intet,
hvarigenom de härutinnan råka i en oförmodelig vidlyftighet,
som eij skall kunna utredas; hvarföre de i underdånighet anhålla
at för alt åtahl om crono-restantier blifva befrijade,
622
Adelns Besvär.
hälst de derpå 1712 och 1713 redan erhållit nådig försäkring,
och invånarena i Finland en lijka Kongl, nåd åtniutit.
§ 44.
Såsom den på östra sidan om Halmstad öfver Nissaströmmen
anlagde nödvändiga stora brygga hittils af Halmstadz och
Tönnersjö härader blifvit underhållen, ändock den merendels
gagnar staden, hvilken sedan fästningen är raserad sluppit
norra bryggans vidmachthållande, altså och emedan til ofvanbemälte
östra bros förbättrande nu skall efter värderning fordras
en summa af 8,000 d:r sunt, då af hvart hemman i berörde
härader in emot 12 d:r sunt kommer at utgiöras, hvilken
dryga afgift til K. M:ts och cronones samt R. o. Arns jemte
flere undersåtares på den orten stora skada mångfaldige ödesrnåhl
förordsaka skulle; ty anhålla R. o. A. dersammastädes
underdånigst at E. K. M:t i nåder täcktes tillåta, at broopenningar
må vid merbemälte brygga erläggas, och Halmstadz
stad i det stället en viss proportionerad åhrlig afgift utgiöra
kunde, som sedan alt til bryggans vidmachthållande finge användas.
24.
K. Kammar- och Kommerce-Kollegiernas samt K. Stats-Kontorets
memorial till Riksens Ständer angående tullarrendet.
(Allegater, N. 151.)
Protokoll VIII, sid. 2.
Ödmiukt, hörsamt Memorial till Rijksens Höglåflige Ständer.
Med hvad trogen ömheet och reent desinteressement Cammar-
och Commercie-Collegierne samt Statz-Contoiret låtit sig
angelägit vara Rijksens inkomster rätteligen at vårda, skiöta
och förbättra, hafva Collegierne tänkt de sedan åhl’ 1726 angående
Tullarne slutne Arrende-contracter vara ett öfvertygande
bevijs. Påfölgden af detta föranstaltandet häfver och varit
den, att riksens inkomster åthminstonne till 3 t:r guld åhrligen,
emot de förra understuckne, egennyttige och vårdzlöse betiäningstider,
varit ökte, som dock efter Riksens Högh R. o. A:s till
Tull-Deputation förordnade ledamöters vidgående uti deras mogne
betänkande om denne saak, till 23 t:r gull här endast och till
Kollegiers memorial angående tullarrendet. 623
vidare för alla 8 åhren uthsättes. Ett sådant Collegiernes
trogne och rene välförhållande häfver icke allenast vunnit K.
M:tz nådige nöje, kraftige betygelser och försäkringar, utan
och Riksens Höglåfl. Ständers egne stadfästelser vid förra Riksdagarne
igenom besluten af åhren 1727 och 1731.
Således hade Collegierne en lika förmon af den nu vid
Riksdagen förordnade Tull-Deputationen sig föreställt och förväntat;
men utur det nu inkomne och på Riddarhus-bordet
ouppbrutne liggande Riksens Ständers Tull-Deputations betänkande
hafva Collegierne eij utan häpenhet och bestörtning fått
förnimma huruledes utom Höglåfl. R. o. A. de andre respective
trenne Ståndens Hrr Deputerade af någon, som emot Collegierne
för enskylt afsicht skull varit illa sinnad, låtit bringa sig derhän
at bygga sine conclusioner på orichtigt hos dem andragne
och emot sakernes sammanhang stridande omständigheter, hvilka
gifvit anledning, at Collegierne beskylles med ogrundade berättelser
hafva förledt K. M:tt till ett Tull-arrendes beviljande,
hvarigenom riket alssingen fördeel haft, och hvarvid Collegiernes
största syftemåhl varit private arrendatorer med cronones skada
at richta, med mehra, som vidlyftigt med en svår penna på
ett aldeles eftertänkeligt sätt emot oskyldige Collegier anföres.
Vij vore aldeles ovärdige de oss anförtrodde embeten i K. M:ts
och rikets tienst at bekläda, om det minsta af desse stegen oss
bevisas eller utur vårt giöremålil med rättvijs consequence dragas
kunde. Ofver detta sista nu löpande arrendet hafva någre
Collegiernes ledamöter en gång i Deputationen varit upkallade
och hörde, men aldrig öfver de andra och föregående
contracterne, hvilcka af desse respective Ståndens Hrr Deputerade
äro å nyo uptagne, till hvarielianda påfölgder dragne
och obenäget uthtydde. Collegierne hafva aldrig deraf det ringaste
fått veta, och så mycket mindre kunnat förmoda, at en
af Riksens Ständer igenom tvenne solenne Riksdags-beslutli
åhren 1727 och 1731 faststält saak, hvaruti icke allenast sielfva
arrendet af Riksens Högh Ständer är gillat, utan och tydeligen
stadfästat allt hvad K. M:tt derom slutit och NB. försäkrat
häfver, skulle nu efteråth uprifvas, påtalas och giöras välförtiente
Collegier till någon förbrytelse. Hvarföre och Riksens
R. o. A:s Hrr fullmächtige med mycken mogenhet endast pä
detta sista arrendet sitt betänkande restringera! hafva.
Riksens Collegier utlibedia sig fördenskull endast den rättvisa
förmån, som aldrig den minsta undersåtare i riket någonsin
624
Kollegiers memorial angående tullarrendet.
varit förnekt, nemligen at få sig förklara och sin oskuld emot
sädane svåra tillmählen vijsa. Det erfordrar rättvisan, för den
Riksens Högh Ständer, som en grundpelare af rikets välstånd,
ali berömmelig omsorg draga; det erfordrar och rikets välfärd, at
undersåtarne måge vetta med hvad tryggheet och säkerheet de
någre contracter hädanefter med cronan kunna ingå; det erfordrar
och ährendets vigt och angelägenheet, ty jus vectigalium är
ett sådant regale, som Riksens Högh Ständer uti Regeringsformens
8 § försäkrat att lembna oförkränkt, och all annan
konungsligan rätt eller jus regium att handhafva, försvara och
styrcka. Ehuru vidlöftigt detta de trenne respective Ståndens
Hrr Deputerades betänkande är, så skola dock Collegierne uti
det, som essentiellast vara kan, innom några dagar gifva den
nödige uplysningen, så at den till Riksdagens sluth uthsatte terminen
därigenom eij behöfver ändras och förlängas, men Riksens
Ständer sedermehra hafva tillfälle på reen och fullkomlig grund
saken at skiärskåda och afgiöra. Stockholm den 4 Nov. 1734.
C. Feif. Otto li. Strömfelt. Höpken. Arfved Hägerflycht.
Claes Rålamb. Alb. Lindcreutz. J. von Hökerstedt.
H. von Westerling. Carl von Grooth. J. Wulfrenstierna.
C. F. Piper. Oloff von Törne. P. Drufva. C. Christophersson.
B. von Hofsten. Carl Bonde. H. Kolthoff.
S. J. Leyonmarck.
25.
Ceremoniel vid Riksdagens afslutande.
(Allegaler, N. 5.)
Protokoll VIII, sid. 472.
Vid Riksdagens slut är fölljande at i acht taga.
Enär Rijksdagen skall slutas, träder Landtmarskalken och
Tahlmännen af hvart Stand till Konungen och gifva sådant
tillkiänna, samt begiära at Rijksdagen må aflysas och Ständerne
upkallas på Rijkssahlen. Yid detta tillfälle drager Hofmarskalken
försorg hvilka af Hofstaten dem skola emottaga
och när H. Maij:t utnämt dagen, på hvilken Ständerne skola
Ceremoniel vid Riksdagens afslutande.
625
träda på Rijkssalen, averterar lian derom Öfverste Marskalken,
så at anstalterne dertill i tijd måge författas.
Dagen förut innan det skier aflyses Rijksdagen under
pukor och trompeter igenom en härold, sedan lian i dess vanlige
habit praesenterat sig för H. K. Maij:t uti sittiande Rad
och dertill emottagit H: Maij:ts nådiga befallning, blifvandes
Stånden tillijka samma dag inviterade genom tvenne Cammarherrar
at dagen derpå församla sig i stadzens Stora kyrkia
och sedan efter förrättad Gudztienst att träda på Rijkssalen.
Med Ständernes församlande i kyrkian, sielfve Gudztiensten
samt upträdandet till och ifrån Rijkssalen förhålles på samma
sätt och observeras samina ordning, som vid Riksdagens begynnelse.
Samma dag om morgonen bör en Kongl, vagn med 2 laqueijer
upsändas till Kongl. Räntecammaren at afhämta regalierne,
hvilka föras af 2 Cammarråd, dem 2 Cammarherrar
sedan vid Kongl, hofvet emottaga.
Men när Konungen, Rijksens Råd och Ständerne på Rijkssalen
äro församlade, stiger Landtmarskalken fram ifrån dess
stohl, då Öfverste Marskalken gifver tecken med stafven, hvaruppå
Landtmarskalken begynner sitt thal; sedan det är slutit
tala de öfrige Ståndens tahlmän gifvandes Öfverste Marskalken
hvarie gång förut teckn med stafven.
Deruppå upläses Riksdagsbeslut et af en Statssecretare.
Sedan det är skiedt och Öfverste Marskalken åter gifvit teckn
med stafven, svarar Konungen eller ä dess vägnar Prsesidenten
i Cantzliet, ståendes vid thronen på H. Maij:ts högra sijda.
Landtmarskalken och de öfrige Ståndens tahlmän gå sedan
fram och kyssa H. Maij:ts hand, begifvandes sig sedan hvar
på sitt rum.
Derpå kallar en af härolderne Deras Excellencer, som vid
Rijksdagen blifvit valde till Riksråd, med desse orden: »Gode
Herrar och Råd, träden fram och giören K. Maij:t Eder eed»,
hvilken dem förestafvas af Prsesidenten i Cantzliet, hvaruppå
de sedan gå fram och kyssa H. Maij:ts hand.
När alt är slutit, går Hofmarskalken med dess suite ater
ned i de Kongl, rummen framför Rijksens Råd och H. Maij:t i
samma ordning som de upkommo. Derefter begifva sig Rijksens
Ständer neder hvar på deras vanlige rum och ställen.
626 Adlerbeths mern. om dem, som önska blifva nobiliterade.
26.
Hofråttsrådet G. Adlerbeths memorial angående dem, som önska
blifva nobiliterade.
(Allegater, N. 297.)
Protokoll VIII, sid. 531.
Ömiukt Memorial.
Det lärer utan tvifvel vara kunnigt, at vår allernådigste
och huldesta Konung icke kunnat undgå i anseende til åtskillige
dess trogne undersåtares och Riksens tiänares giorde trogne
tiänster och redelige förhållande, at allernådigst försäkra, dät
slijke män skulle få hugna sig af den höga Kongl, nåden at
blifva nobiliterade i fall någre adelsmän vid denne Riksdag
giordes.
Nu aldenstund åtskillige berömvärde män hos K. Maij:tt
härom underdånig ansökning giort, hvilka genom tappert uppförande
emot Riksens fiender, genom studier, trogne och långlige
tiänster giort sig värdige til heders-belöning, så lärer Riksens
Högloflige Ständer vid nogare eftersinnande pröfva det
vara ganska betänkeligit at aldeles til sluta dörren och vägen
för välförtiänte män, som genom trogit förhållande och redelig
giord tiänst banat sig väg till heder och ära och åtniutande af
K. Maij:ts dyra nåd, men snarare deremot finna för det almänne
bästa vara nyttigare och angelägnare at gifva vår allernådigste
Konung tilfälle och anledning at med denne och all annan
Kongl, nåd omfatta meriterade personer, hvilket varit och är
ett säkert och hälsosampt medel at upmuntra andra at följa
deras exempel, som sig om redeligit upförande beflita.
Jag tviflar eij med mindre än alle rättsinte läre finna
dät eij vara billigt at nu utsluta eller missunna välförtiänte
män denne i underdånighet sökte förmohn, som en stor dehl
af desse ansökande giort sig af samma Kongl, nåd äfven så
värdige som de, hvilka tilförende däraf fått sig hugna.
Fördenskull som många adelige familier äro utgångne och
antahlet däraf således förminskad, så hemställer jag Riksens
Högloflige Ständers ompröfvande ödmiukast, om icke K. Maj:tt
kunde gifvas tilfälle at nobilitera de värdigste och bäst förtiänte
män, som underdånig ansökning därom giordt.
Stockholm den 4 December A:o 1734.
Gudm. Adlerbeth.
Adelns namnteckningar under riksdagsbeslutet. 62 i
27.
Riksens Ständers Beslut. Dat. Stockholm, d. 14 Dec. 1134.
Särskildt tryckt (i Ärstrycket) men utan underskrifter
följande adliga underskrifter:
Arvedh Horn. J. A. Meijerfeldt.
Clas Ekebladh. S. Lagerberg.
Gustaf Bonde. H. Strömfelt.
S. Barck. C. G. Hårdh.
Originalet har
M. J. De la Gardie.
Carl Gyllenborg.
O. Törnflycht.
T. G. Bielke.
Ernst Johan Creutz.
C. E. Lewenhaupt.
h. t. Landtmarschalk.
2. Uppå De la Gardies families vägnar: M. A. VOn Ungern Sternberg.
3. På Grefwe Wasabourgs vägnar: Conrad Sparre. 10. Carl Bonde.
13. På Grefwe Jöran Gyllenstiernas vägnar: Johan Gyllenstierna.
14. C. F. Piper. 15. På Hans Exelens gref A. Horns wängnar: A. Posse.
23. Carl G. Tessin. 24. Adolph Mörner. 27. Axel W. Sparre.
30. A. R. Sparre. 31. Liewen. 35. Clas Ekeblad.
37. Uppå Grefve Strömfelds wägnar: Gustav Ruuth.
40. E. Oxenstierna. 41. S. Horn. 46. Otto Fleming.
53. C. G. Ulfsparre. 61. Aug. Leyonskiöldh.
62. J. A. v. Ungern Sternberg. 67. Axel Mack Dougall.
70. O. C. v. d. Pahlén. 74. B. Gyldenhoff. 75. J. G. Lovisin.
76. E. J. Mellin. 77. Axel Lindehielm. 81. C. F. Hamilton.
86. W. L. Taube. 91. J. H. Burenskiöld. 95. C. G. Faltzburg.
108. Uppå Friherre Leyonhielms wägnar: Ulr. Rudenschöld.
110. Uppå Herr Stäkes wägnar: G. A. Rutenschiöld.
123. Carl Gust. Bark. 129. Johan Gabriel Sack.
138. Carl Ollonberg. 139. And. von Duben.
144. C. J. v. Mengden. 146. F. v. Friesendorff.
154. E. M. Ulfsparre. 159. På Hr Bondes wägnar: Clas Lillie.
162. C. Boije. 170. Joli. Carplan.
175. På Hr Rosenbielkes wägnar: Bengt G. Berghman.
185. G. Gyllengrijp.
187. På Herr Drakes af Hagelsrum wägnar: Carl Wilh. Cederhielm.
192. Lorens E. Stålhandske. 196. Carl Lillie.
205. Uppå Skyttes familiens wägnar: L. G. VOn Böhnen.
628 Adelns namnteckningar under riksdagsbeslutet.
218. Christ. Fried. Klingspor. 221. A. M. Langman.
225. N. J. Gyllenlodh. 226. And. G. Hårdh.
240. J. G. Irving. 243. Lovis De Geer.
246. Axel Patrick Thomson. 253. Ab. Falkengreen.
254. Jean Delavall. 255. C. Biörnberg. 261. Zach. Åkerfeldt.
262. På Hr Lillieströms wägnar: Claes Jac. Gyldenadler.
269. C. G. v. Siegroth.
275. Uppå Coijettaka familjens wägnar: Julius Silfverskiöld.
281. Carl G. Silfwerbrand. 282. Carl G. Bergengreen.
284. R. Macklien. 288. G. A. Snoilsky. 295. H. J. Eneschiöldh.
289. På Hr bagerquists wägnar: J. Mauritz Klinckovström.
303. J. Jac. Burenskiöld Hindricksson. 305. S.(?) M. Sincklaire.
322. Carl G. Silfverharnisk. 325. Gust. Skogh.
363. C. R. V. Vicken. 368. På Hr Tigerklo wägnar: J. Löwen.
369. C. J. Wattrangli. 373. F. G. Ehrenstrahl.
374. Joh. 01. Rudbeck. 375. Arfwed Hägerflyckt.
389. J. Gripenmark 390. På Hr Cedercrantz wägnar: G. A. Fleetvood.
391. P. G. Berghman. 393. P. v. Schulten Jäger.
396. Dan. Joh. Zander(?). 415. Christian Fridrich Ridderschiöldh.
417. Wolmer E. Ridderschans. 426. C. G. Hammerhielm.
427. 01. Wallenstierna. 431. På Hr Gisslers wägnar: G. Palmfelt.
436. P. Schönström. 437. På Hr Pipers wägnar: Malcolm Hamilton.
444. C. G. v. Roxendorff. 454. Christ. Freudenfeldt.
469. G. A. Meijerhelm. 470. Mag. D. Lilliesverd.
482. D. G. Cedercrona. 486. C. von Bysingh.
487. P. J. von Scheffer.
498. På Hr Carl von Rudbecks Families wägnar: Jean von Wa 11wijk.
508. Carl Iserhielm. 513. På Wallenstens wägnar: Axel Tham.
522. På Ridderfeltz wägnar: Clas Jacob von Wallwijk.
529. H. J. Hildebrand.
532. På Hr Liungfeltz families wägnar: P. Stierncrona.
548. Gripenheim. 561. Chr. Ehrenhoff. 562. M. Joh. Ädelberg.
580. Balz. von Dahlheim. 602. Carl Ridderstolpe.
613. J. Bergenstierna. 617. P. von Tholijn. 618. Blosenhjelm.
628. Joh. von Wallwijk. 641. Otto R. Ladau.
645. C. Rudenschöld. 648. H. M. von Seulenberg.
649. Hr Wattrang: Carl v. Schönfelt. 655. Melchior Friedenreich.
671. Carl Palmcrantz. 703. Daniel Svedenstierna.
709. H. Winter. 710. A. J. von Henel. 215. J. Adlerbielcke.
716. På Hr Jernfeltz wägnar: Daniel Tilas. 728. Jac. Nordencreutz.
735. M. v. Biörnbourg. 736. Nils Sandelhielm.
Adelns namnteckningar under riksdagsbeslutet. 629
748. Hr Ingelotz fulmäcktig: Carl Gustaf Friedenreich.
750. H. F. Standaerhielm. 757. Magn. W. Sprengtport.
759. C. v. Schwartzern.
762. Georg Stiernhoff på Hr Svedenhielms wägnar.
763. C. von Olthoff. 775. Otto R. Wrangel.
777. C. G. Rubzoff. 781. Levin Blixen. 793. Oloff von Törne.
804. Carl Adlermarck.
805. På Nordenswerds wägnar: Isac Hederschiöldh.
819. G. Hastfehr. 824. S. C. von Böhnen. 826. P. von Törne.
Alinius Protokoll, 1734. //•
41
631
Innehållsförteckning
till Sjunde och Åttonde delarna af Ridderskapets och Adelns
Riksdags-Protokoll från och med år 1719.
Sid.
Protokoll: Sjunde delen (från den 17 Maj till den 31
Oktober)
1—619.
Åttonde delen (från den 4 November till den
17 December)
1—552.
Bilagor: A. Intagna i Protokollet:
Riksrådet grefve A. Horns svar på Ständernas genom
Landtmarskalken framförda tacksägelse för Rådets
deltagande i öfverläggningarna om Nya Lagen... VII, sid. 159.
R. o. Arns utlåtande angående tullarrendet
VIII, » 180.
B. Särskildt tryckta:
1. Riddarhus-Sekreterarens ed
559.
2. Riddarliusfiskalen E. G. Treffenhielms förteckning på de
medlemmar af R. o. A. som ej blifvit immatrikulerade 560.
3. Instruction för Riksens Ständers Sekreta Utskott  561.
4. Bondeståndets Extractum Protocolli angående delaktighet
i Sekreta Utskottet
—
564.
5. Instruction, hvarefter de Deputerade till revisionen af
Rådets protocoller hafva sig at rätta  565.
6. Förteckning på Adelns Ledamöter i Sekreta Utskottet... 567.
7. » » » » i SekretaDeputationen 569.
8. Adelns, Preste- och Borgare-Ståndens svar å Bonde-Ståndets
begäran om delaktighet i Sekreta Utskottet
569.
9. Kongl. Maj:ts Allmänna Proposition..  571.
10. Friherre Claes Rålambs memorial om en Sekret Handels
deputations
tillsättande
575.
11. Förteckning på Adelns medlemmar, som blifvit utsedde
till Riddarhus-ordningens öfverseende
576.
12. Kanslisten E. Reuterliolms memorial angående Eriks
sönernes
religionsmål
577.
13. Friherre Claes Rålambs andra memorial om en Sekret
Handels-deputations tillsättande
579.
14. Friherre C. W. Cederhielms memorial om ett Adligt
Jungfrustift  580,
632
Sid.
15. Riksens Ständers Cammar-Oeconoraie- och Commercie
Deputations
Cammar-Oeconomie Utskotts betänkande
om samma sak
582.
16. Kanslisten E. Reuterholms andra memorial angående
Erikssönernes religionsmål
583.
17. K. Stallmästaren B. E. Goes' memorial angående samma
sak  587.
18. Presteståndets memorial angående irriga lärosatser ... 581').
19. Hertig Karl Fredriks af Holstein bref till Riksens Ständer 587.
20. Konduktören C. M. v. Strokirchs memorial i anledning
af Presteståndets framställning om irriga lärosatser... 589.
21. Riksens Ständers svar till K. Maj:t angående de efter
tänkliga
rykten, som blifvit utspridda
598.
22. Adelns, Preste- och Borgare-Ståndens svar å Bonde-Ståndets
förnyade begäran om delaktighet i Sekreta Utskottet 599.
23. Adelns Besvär...,
600.
24. K. Kammar- och Kommerce-Kollegiernas samt K. Stats
Kontorets
memorial angående tullarrendet  622.
25. Ceremoniel vid Riksdagens afslutande
624.
26. Hofrättsrådet G. Adlerbetlis memorial om dem som önska
blifva nobiliterade
626.
27. R. o. A:ns namnteckningar under Riksdagsbeslutet  627.
’) Genom felaktig paginering hafva sid-numren 581—588 upprepats.
