# ID: svediakorp-gov105
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1734
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 229,854
# sentences: 9,545
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIESDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
SJUNDE DELEN
1734
STOCKHOLM 1884
KONGL. BOKTRYCKERIET
P. A. NORSTEDT & SÖNER
Pris: 7 kronor.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
SJUNDE DELEN
1734
I
STOCKHOLM 1884
KONGL. BOKTRYCKERIET
P. A. NORSTEDT * SÖNER
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
AR 1734
i
IV Maj—31 Oktober
I. N. J.
Den 17 Mali 1734.
Sedan uppå K. Maij:ts nådiga kallelsebref af den 26
Februarii innevarande åhr och den igenom utblåsning den 14
Maii skiedde publicationen Ridderskapet och Adelen efter vanligheten
låtit anteckna sina namn och redan undfådt theras
polletter, församlade the sig uppå Riddarhussahlen efter det
skiedde anslaget;
Då Gref Charles Emile Lewenhaupt, såsom den förste
af Grefvarne, hvilke vid denne Riksdag voro tillstädes, gratulerade
R. o. A. til deras lyckeliga ankomst och frågade, om
de behagade, at man nu skulle skrida till Landsmarskalcksvahlet.
Härvid påmintes, at enligit R. o. Arns vid senaste Riksdag
fattade slut det af Frih. Fuchs då ingifne Memorialet angående
Landtmarskalcksvahlet vid denne Riksdag först borde
upläsas;
Och som detta vann bifall;
Så blef bemelte Memorial, angående det, at vid denne
Riksdag ingen Riks-Råd til Landtmarskalk väljas må och
de för en Riksråd gifne vota intet giälla, jemväl at hvad af
Riddath usordn ingen då redan under deliberation varit måtte
förklaras för aldeles oafgiordt och til nästa Riksdag upskiutas,
upläst utur 1731 åhrs allegater til Pleni Protocoll så väl som
R. o. A:ns den 21 Martil fälte Resolution af innehåll, att bemelte
memorial af R. o. A. biföls samt at det nästa Riksdag,
innan Landtmarskalcksvahlet skier, til efterrättelse upläsas skall.
Sedan det var skiedt, frågade åter Gref Lewenhaupt,
om R. o. A. behagade nu skrida till votering;
Och som R. o. A. förklarade sig ther med nögde;
Så satte sig vid bordet at emottaga voteringszedlarna:
Adelns Protokoll, 1734. t
2 Maj 17. Grefve C. E. Lewenhaupt väljes till landtmarskalk.
Gref Magnus Stenbock. Frih. Jöran Flemming.
Frih. Stiernstedt. Frih. Coijett.
Hr Barnekou. Frih. Kurk, Fullm. för
Hr Bellfrage.
Hr Wennerstedt. Hr Hammarberg.
Och gick voteringen efter uprop för sig. Sedan upropades
å nyo de af R. o. A., som vid första upropet eij varit tilstädes,
och ingofvo deras voteringszedlar, hvaruppå räknades
vota, och hade
Hr Praesidenten Gref Ferssen  2,
Gref Carl Gustaf Tessin
1,
Praesidenten Frih. Strömfelt  1,
Hr Landshöfdingen Gustaf Falmfelt  1,
Hr Cammar-Råd Hägerflycht  1,
Landshöfdingen Gref Carl Bielke
1,
Hr Landshöfdingen Reuterholm  1,
Hr Praesidenten Frih. Åkerhielm  318,
Hr General-Majoren Gref Charl Emil Lewenhaupt  331,
som voteringslistan in actis utvisar.
Och som således Gref Lewenhaupt hade pluraliteten, så
framträdde Gref De la Gardies Fullmächtig Frih. Matthias
Alexander Ungern von Sternberg och på R. o. A:ns
vägnar, vid Landtmarskalcksstafvens öfverlefvererande, efter
förut aflagd gratulation och fägnads betygande, önskade at den
samma i Hr Landtmarskalckens händer måtte grönskas, til
Guds namns ähra, til K. Maij:ts nådiga nöje, til Fäderneslandets
förmohn och fromma, til enighet och förtroende så väl
innom Riddarhuset som Riksens Ständer emilian, til förtrolighet
och vänskap med utrikes Puissancer samt alla farliga försöks
afböijande.
Hr Landtmarskalcken tackade för den ähran och det
förtroende R. o. A. honom visat, på harangue sade han eij hafva
sig beredt, men försäkrade at på en redelig intention intet
skall fela.
R. o. A. betygade emot Hr Landtmarskalken sin fägnad
öfver våhlet och önskade honom lycka.
Hr Landtm, aflade Landtmarskalcks-Eeden, som utur
Riksdagsordningens 10 § af Riddarhus-Secreteraren förestafvades.
Deputation till konungen och drottningen.
3
Sedan utnämdes följande Deputation at i underdånighet
berätta H. K. Maij:t och Hennes K. Maij:t Drottningen, det
R. o. A. valdt Landtmarskalk, nemligen:
Gref Tessin.
Frih. Strömfelt.
Hr Trolle.
Hr Falkengren.
Hr Pauli.
Hr Armfelt.
Gref Horn til Rantzien.
Frih. Christer Horn.
Hr Silfwer sparre.
Hr von Böhnen.
Hr von Gerten.
Hr Lilljeberg.
Och som Hr Hofmarskalcken Frih. von Duben gaf til—
känna, det K. Maij:t i nåder förklarat, at R. o. Arns Deputation
klockan femb efter middagen kunde få träda up, emedan
klockan nu var redan emot tre, altså samlas denne Deputation
vid förbemelte tid uti Secrete Utskotts-sahlen.
Riddarhus-Fiscalen anbefaltes at hos de andre Stånden
anmäla, det R. o. A. valdt Landtmarskalck.
Härmed skildes R. o. A. denne gången åt.
Den 18 Maii.
Yar R. o. A. in Pleno.
Hr Landtm, berättade, at ehuruväl K. Maij:t i går, då
Hr Landtm, var uppe, i enskylt samtal sig i nåder yttrat, at
Ständerne tilkommande Tisdag kunde komma i Kyrckan och
på Rikssahlen, doch som icke allenast Archi-Biskopen och
Borgareståndets Taleman för deras siukliga tilstånd skull, utan
ock Bondeståndets Taleman i anseende dertil, at Ståndet eij
förr än i dag fådt deras Secreterare, med hvilken de om et
och annat förut hade at öfverlägga, begiärt, at hos K. Maij:t
i underdånighet anhållas måtte, det Riksdagspredikan och
Ståndens upträdande på Rikssahlen måtte skie om Onsdagen,
ty hemstälte Hr Landtm., om icke, när han en particulier finge
den nåden at tala med K. Maij:t, detta finge anmälas och
K. Maij:ts nådige behag häröfver inhämtas;
Hvilket bifölls.
4 Maj 17. Riddarhussekreterare!!® ed. Riksdagsordningen uppläses.
Såsom Riddarhus-Secreteraren allenast skrifteligen inlagt
sin Eed hos Riddarhus-Directeurerne, så blef uppå Hr Landtm:s
härom giorde föreställning godtfunnit, at han den samma
nu lifligen skulle afläggia, hvilket ock skiedde, och blef eeden
af Riddarhus-Fiscalen honom förestafvad sådan som den finnes
i Allegaterne.
Sedan begyntes med Riksdagsordningens upläsande och
continuerades til den 15 §.
Då Hr Landtm, berättade, at Hr Hofmarskalcken Duben
låtit veta, det K. Maij:t vill i nåder gifva R. o. Arns Deputation,
som kommer at afläggia Ståndets underdåniga hälsning,
audience kl. 10.
Utnämdes altså bemelte Deputation, som kommer at bestå
af 40 personer, hvartil hälst tages de som äro långvägade och
eij kunna hafva den nåden at så ofta se Deras Maij:ter.
Gref Tessin, hvilken i går anfördt Deputationen, som hos
Deras Maijiter notificerade Landtmarskalcksvahlet, berättade,
at H. K. MAIJ:T förklarat des nådiga nöije öfver Landtmarskalcksvahlet
samt önskat, at Riksdagen måtte aflöpa til
Rikets välfärd och Ständernes förmon och fromma. Sammaledes
hade ock HENNES MAIJ:T DROTTNINGEN i mycket
nådige termer sig yttrat, önskat lycka och framgång i rådslagen
samt en beständig frid.
Til Deputationen, som hos K. Maij:t kommer at afläggia
R. o. A:ns underdånige hälsning, nämbdes:
Gref Douglas. Gref Bielke.
Gref Piper. Gref Posse, Fullm. f. Gref Horn.
Gref Spens. Gref Lars Cronhielm.
Gref Mörner. Gref Dohna.
Frih. Rosenhane. Frih. Wachtmeister.
Frih. Lieven. Frih. Wrangel.
Frih. von der Pahlén. Frih. Faltzburg.
Frih. Appelman. Frih. Christian von Köhler.
Hr Bergman. Hr Krusbiörn.
Hr Rosenstierna. Hr Åkerfelt.
Hr Bähr. Hr Lagerborg.
Hr Silfverbrand. Hr Mahler.
Hr Bildt. Hr Smidefelt.
Dep. t. Deras Majestäter. Beslut om deputationers tal m. m. 5
Hr Gripenberg.
Hr Cedercrona.
Hr Frölich.
Hr Hielmborg.
Hr Frummerie.
Hr von Heines Fullm.
Frih. Duwald.
Hr Ehrensparre.
Hr von Brömssen.
Hr von Weinberg.
Hr Stiernstolpe.
Hr Gyllenrahm.
Hr Woltemath.
Hr Carlheim.
Hr Stiernsparre.
Hr Landtm, gick med denne Deputation up til K. Maijrt
och, när han kom tilbaka, berättade, at H. MAIJ:T lät i nåder
hälsa R. o. A., försäkrandes dem om des nåd och aflection,
förmante til inbördes förtrolighet och enighet, hvarjemte H.
Maij:t förklarat, att han ansågo sitt och rikets interesse för
oskiljachtige och önskade fridens bibehållande: H. Maij:t förklarade
ock, att han i nåder var nögd med den ähran R. o. A.
bevist mig.
Vidare sade Hr Landtm.: I dag, när iag var tilsammans
med de andre Talemännen, mente de tiden eij tillåta, at Stånden
i dag igenom Deputationer kunde giöra hälsningarne hos hvarannan,
utan trodde det kunna skie om Måndagen, doch när
vij nu mötte Prästeståndet, voro någre af den tanckan, at de
med sin Deputation ännu i dag kunde komma.
Det svarades häruppå, at som de andre Stånden eij utlåtit
sig om någre Deputationers afsändande til at i dag hälsa
på R. o. A., och af Prästeståndet allenast någre få varit af
den tanckan, så syntes som hemälte hälsningar i dag eij kunde
gå för sig; doch som man med Riksdagsordningens igenomläsande
ännu eij kommit til slut, kunde dermed continueras,
så at R. o. A. var tilsammans, i fall någon Deputation ifrån
Presteståndet skulle komma.
Gref Dohna förestälte, at de tal och ärender, som
R. o. A. igenom någon Deputation hos de andre Stånden låter
anmäla, måtte altid skrifteligen upsättjas och af papperet läsas,
och det antingen sak erne äro af angelägenhet eller eij.
Hvilket uppå Hr Landtm:s giorde frågan bifölls, samt
at thervid brukas all möijelig korthet.
Hr Landtm, berättade, at han ville gifva de andre Ståndens
Talemän häraf del och hemställa dem, om icke på samma
sätt i deras Stånd förhållas skulle;
6 Maj 20. Om dem som ej fylt 24 år. Grundlagarne uppläsas.
Då Gref Tessin giorde den påminnelsen, at om en sådan
föreställning skiedde, de andre Stånden torde kunna det uptaga,
som hade man et misstroende til deras Deputationer;
Men vidare blef eij härom tält, utan continuerades med
Riksdagsordningens upläsande til slutet.
Uplästes Riddarhus-Fiscalens Treffenhielms Memorial, deruti
han anförer, huruledes, i följe af Riksdagsordningen, ingen
som icke fyldt sine 24 åhr kan vara Riksdagsman, men som
vid anteckningen om hvar och ens ålder omöijeligen någon
annan underrättelse inhämtas kunnat, än det de sielfve behagat
förmäla, så hemställer han R. o. A., huru härutinnan förhållas
må vid voteringarne.
R. o. A. stadnade häröfver i det slut, at hvar och en,
som vet sig eij hafva fylt sine 24 åhr, bör sielfmant afhålla
sig ifrån R. o. Arns sammankomster på Riddarhuset.
Härvid påmintes, at vite jemväl borde utsättjas;
Men svarades, at man förmodar, det hvar och en, som
vet sig vara i en sådan casu, lärer achta sig och eij exponera
sig någon obehagelig påfölgd, sedan R. o. A. härom fattat et
sådant slut som förmält är.
R. o. A. skildes härmed för denna gången åt, sedan de
kommit öfverens at om Måndag klockan 8 åter komma tilsammans,
då til begynnelsen fortfaras skall med de öfrige
Fundamentallagarnes upläsande.
Den 20 Maii.
Begyntes med Regeringsformens upläsande.
En Deputation ifrån Prästeståndet lät anmäla sig, til
hvilkens emottagande otta af R. o. A. utnämdes.
Och ehuruväl härvid påmintes, at Ståndens Deputationer
eij pläga emottagas af flere än 6 personer;
Så fants doch godt at vid detta tilfället, emedan Stånden
nu första gången vid Riksdagen hälsa på R. o. A., som altid
plägar skie igenom ansenlige Deputationer, det bemelte Deputationer
nu måtte mötas af otta, som redan utnämde voro, kunnandes
hädanefter Deputationerne, som ankomma, emottagas
af sex.
För Prästeståndets Deputation förde Hr Biskopen i Linköping
Doctor Benzelius ordet således: Högvälborne etc.
Helsnings-deputationer mottagas. Val af dep. 7
Prästeståndet har intet bordt underlåta at betyga sin vyrdsamma
fägnad deröfver, at Riksens Höglofl. Ridderskap och
Adel til den af H. K. Maij:t berammade allmänne Riksdag
med hälsa och nöije lyckeligen ankommit. Prästerskapet, som
hos sig saknar den kundskap uti verldsliga handlingar, som
vid så vigtige ärender behöfves, begiärer therutinnan Höglofl.
R. o. Arns råd och innesluter hos sig en icke mindre håg för
det allmänna bästa; önskar innerligen, at alla våra rådslag
måge lända til Guds namns ähra, K. Maij:ts nöije och Fäderneslandets
fromma och välstånd, på det våre förrättningar så måge
slutas, att vij i evigheten måge finna fruchten deraf, hos efterkommanderna
vinna vördnad och hos efterverlden ett odödeligit
beröm.
Sedan Hr Landtm, på R. o. Arns vägnar aflagt tacksägelse
samt försäkrat om R. o. A:ns vänskap och beständiga
förtroende;
afträdde denne Deputation.
Til Deputationen, som på R. o. A:ns vägnar hälsar på
de andra Stånden och tackar för deras hälsningar och be
skickningar,
utnämdes:
Gref De la Gardies Fullm. Gref Dolma.
Frih. M. Ungern v. Sternberg.
Frih. Leijonhufvud. Frih. Mörner.
Hr Bondes Fullm. Hr Lillje. Hr Gethe.
Hr Befwenfelt, Hr von Gerten.
Fullm. Hr von Viecken.
Hr Tigerhielm. Hr Starkhufvud.
Hr Roxendorf. Hr Nackreij.
Uppå anmälan inkom och emottogs på samma sätt som
den förra en Deputation ifrån Borgareståndet. Rådman Brehmer
förde ordet: At den högste Guden låtit Höglofl. R. o. A.
med hälsa samlas til denne af K. Maij:t berammade Riksdagen,
deröfver betygar Borgareståndet sin ödmiuka vördsama
fägnad och glädje, och påminner sig de prof af sanskyldig sorgfällighet
för Riksens välfärd, gudsfruchtan, nijt för det allmänna
bästa, tapperhet, rätt och rättvisas befrämjande, hvarmed
Höglofl. R. o. A. de andra Stånden förelyst, hvilka dygder
8 Maj 20. Böndernas dep. Tal justeras.
sorn rätta grundvalar til den allmänna sällheten äro at skatta.
Derefter kafver Höglofl. R. o. A. inrättat dess rådslag och
upmuntrat Borgareståndet at följa sig efter. Och som Höglofl.
R. o. A. vid de förre Riksdagar gifvit Borgareståndet til—
fälle at andraga vigtige mål samt understödt Ståndet uti dess
rättigheters och privilegiers bibehållande, så erkiänner Borgarståndet
alt sådant med vördnad, och gior sig hopp at Höglofl.
R. o. A. vid denna Riksdag och framgient med samma benägenhet
lärer fortfara. Borgareståndet försäkrar at å sin sida
gierna bidraga uti alt hvad til K. Maij:ts nöje och Rikets
bästa lända kan, hvarigenom Ståndet förmodar giöra sig värdigt
Höglofl. R. o. Arns vidare gunst, uti hvilken det sig aldeles
innesluter och nidsäncker.
Hr Landtm, svarade häruppå på R. o. A:ns vägnar;
Och afträdde Borgareståndets Deputation.
Uplästes de projecterade Talen, sorn R. o. A:ns Deputation
skulle hålla hos de andre Stånden.
Gref Tessin påminte härvid, at ehuruväl vid sidsta sammankomst
faststält blef, at de tal, som Deputationerne komma
at föra hos de andre Stånden, skulle skrifteligen förut upsättjas,
hvilket ock i angelägna saker är mycket nödigt, doch som vid
detta tilfälle svaren böra lämpas til de andre Ståndens tahl,
synes bäst vara, at sådant lämnas til den som förer ordet för
Deputationen.
Deputation ifrån Bondeståndet inkom och emottogs äfven
som de förre. Bondeståndets Taleman sade, att Ståndet betygar
sin underdåniga fägnad öfver Höglofl. R. o. Arns lyckeliga
ankomst samt önskar, at vid denne allmänna Riksdag, til
hvilken K. Maij:t sammankallat Ständerne, alt må aflöpa til
Guds namns ähra, K. Maijrts nöije och Fäderneslandets bästa.
Til Höglofl. R. o. A. drager Ståndet det ödmiuka förtroende,
at de tächtes bispringa det med hielp och råd, hvaremot Bondeståndet
med yttersta krafter lofvar svara.
Sedan Hr Landtm, på R. o. Arns vägnar tackat och
försäkrat Bondeståndet om R. o. A:ns välvilja och biträde;
afträdde denne Deputation.
Då Hr Did ron i anledning af det, som Gref Thessin nyss
tilförende anmält, påstod, at, som tilförene blifvit resolverat,
jemväl complimenterne til de andre Stånden förut här borde
upsättjas och upläsas;
Adelns helsnings-dep. t. ofr. stånden. Ceremoniel. 9
Och sorn häruppå Frih. Ungern upläste et af honom upsatt
utkast til R. o. A:ns svar til de andra Stånden;
Så blef det samma bifallit.
R. o. A:ns Deputation gick nu bort at hälsa på de andre
Stånden och tacka dem för deras beskickning.
Ceremoniellet, huru förhållas skall, när Ständerne komma
at träda up i Kyrckjan och på Rikssahlen, uplästes; men hvad
Ceremoniellet vid Riksdagens slut angår, så upskiöts dermed,
hvilket, som dervid inga påminnelser giordes, skrefs på det
hitsände exemplaret, och sedan samma påskrift för R. o. A.
var upläsen, sändes bemälte exemplar til communication med
de andre Stånden.
Hr Håf-Intendenten Hårleman berättade, at på Rikssahlen
eij mera rum är än för 623 personer af Höglofl. R. o. A.;
Hvarvid sades, at som alla Officerare af K. Gardiet då
eij kunna vara tilstädes, så förmodas at desse rummen skola
vara tilräckelige.
R. o. A:ns Deputation, som varit hos de andre Stånden,
kom tilbakars och aflade berättelse om sin förrättning.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, at K. Maij:t i nåder utsedt
Onsdagen, at Riksdagspredikan må hållas och Ständerne efter
förrättad gudstienst träda up på Rikssahlen.
Hr Stats-Secreteraren Cederström inkom och berättade,
at K. Maij:t gierna skulle se, at de af R. o. A., som hafva
particulier sorg, måge den dagen Ständerne komma at träda
up på Rikssahlen bruka brokota kläder.
Sedan uplästes Regeringsformen til slutet och deruppå
K. Maij:ts nådige Försäkring.
R. o. A. skildes åt och kommo efter Landtnäs giorde proposition
öfverens, at anslag skier til i morgon klockan nijo.
Den 21 Maii.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, at någre sig anmält at blifva
introducerade, och frågade, om icke en Introductions-Deputation
skall utnämnas.
Hr Ridderschantz: Denne Deputation kan icke utväljas
för än de andre.
Hr Ehrenpreuz: Vid förre Riksdagar har varit vanligt,
at de, som haft Skiöldebref af förre Sveriges Konungar eller
10 Maj 21. Beslut om introduktions-deputation.
ock Konungens Resolution at blifva naturaliserade, hafva vid
början af Riksdagen sökt den törmönen at följa R. o. A. i
Kyrckjan och på Rikssahlen, hvarföre ock dagen förut en
Deputation blifvit förordnad, deräst de uptedt sine Resolutioner
och bevis om afgifternes clarerande; har dervid ingen svårighet
funnits, så äro de på Riddarhuset vordne intagne. Nu
äro sedan sidste Riksdag åtskillige af K. Maij:t med Grefve-,
Friherre- och Adeligit stånd benådade, hvilka åstunda at intaga
sina ställen.
Hr Ridderschantz frågade, hvarföre denne Deputation
skall sättjas nu strax;
Och svarades, at så förr varit brukeligit.
Gref Friedrich Gyllenborg: Som det varit förr, så
blifver det ock nu, på det inga nyheter måge införas.
Riddarhus-Fisaalen ingaf till Hr Landtm, en förtekning
på dem som med Grefve-, Friherre- och Adelig dignitet blifvit
benådade och sig för detta eij låtit immatriculera;
Hvilken uplästes och finnes in actis.
Hr Ridderschantz påminte, at Hr von Stauden, hvilken
på samma förtekning står nämd, sig vid sidsta Riksdag anmält,
men at emot honom hos R. o. A. blifvit giordt påminnelse,
emedan han eij skall vara af von Staudiska familien.
Hr Landtm.: Detta kan examineras vid IntroductionsDeputationen.
Hr Lilljestierna: Jag ser här intet periculum in mora,
Riddarhusordningen lärer vid denna Riksdagen komma före,
och så länge kan man låta denne qvrestionen hvila. De som
sedan sidsta Riksdag blifvit Grefvar och Friherrar hafva redan
sina rum som Adelsmän på Riddarhuset, de som blifvit adlade
hafva sig eij anmält; hvarföre skole vij oss nu härmed uppehålla?
Hr
Landtm.: Skall nu ingen Introductions-Deputation
nämnas?
Härtil svarades neij.
Gref Magnus Stenbock: Ahr 1723 satt iag uti Introductions-Deputation,
där bör tilses at alla afgifterne äro
betalte, innan dess tillåtes ingen introduction, månge måste då
gå tillbakars.
Hr Landtm, frågade å nyo, om ingen IntroductionsDeputation
skall nämnas.
Svarades neij.
Beslut om ceremoniel.
11
Hr Landtm, berättade, at Doctor Arnell på Prästeståndets
vägnar gifvit tilkienna, det Ceremoniellet til Riksdagens
begynnelse i bemelte Stånd blifvit upläst, hvarvid
Ståndet giordt desse påminnelser: först at i Ceremoniellet står,
det Bondeståndet bör gå sidst utur kyrckjan; sedan säijer ock
Ceremoniellet, at för Landtinarskalcken sättes en stohl på Rikssahlen,
men at de andre tre Ståndens Talemän ställa sig.
Förmoda altså det intet vara R. o. A. emot, om för ordet
»ställa» kunde införas »sättja sig», aldenstund de äro dels
gamle dels siuklige män, deras medbroder af Ståndet sittia
och de jemväl vid sidsta Riksdagen sutit.
R. o. A. förklarade sig intet vara deremot, at de andre
Ståndens Talemän måge sittja.
Gref Friedrich Gyllenborg dicterade til Protocollet,
at ehuruväl han på intet sätt vill tala emot det slut, hvaruti
Höglofl. R. o. A. nyligen stadnat, nemligen at, innan de öfrige
Deputationer väljas, ingen Introductions-Deputation sättjas
skall, doch som härvid kan komma i consideration, först at,
då Deputationerne väljas, åtskilliga, hvilka redan hafva K.
Maij:ts Friherrebref, kunna blifva nämde som Adelsmän, hvilka,
sedan de som Friherrar blifvit intagne, i Deputationerne eij
längre kunde blifva qvar som Adelsmän, icke heller som Friherrar
blifva sittjande, althenstund Friherre-antalet förut voro
fult; för det andra, kan ock finnas ibland dem, som med adelskap
eller naturalisation blifvit benådade, mogne och förfarne
män, hvilka i Deputationerne kunde vara nyttige, som ibland
andre Hr Commercie-Rådet Cambel, hvilken häfver K. Maij:ts
nådige Resolution at här såsom Adelsman blifva introducerad,
varandes han i commerciesaker en förfaren man, den der kunde
behöfvas i någon Deputation, men kan dertil eij väljas, innan
han genom introduction vunnit säte och stämma på Riddarhuset;
hemställes altså Höglofl. R. o. A., om desse omständigheter
kunde föranlåta någon ändring i Höglofl. R. o. Arns slut.
Detta uplästes.
Frih. Stiernstedt: Alla nyheter äro skadelige, hvarföre
skole vij nu giöra någon ändring? Vid förre Riksdagen blefvo
de strax introducerade.
Frih. von Ungern: Om iag påminner mig rätt, så är vid
1727 åhrs Riksdag faststält, at ingen introduction skall skie
för än vid slutet af Riksdagen.
12 Maj 21. Om introduktions-dep. Kallelse till rikssalen.
Hr Didron: Med Dyring, Reichel och Roos hände, at
när iag vid begynnelsen af Riksdagen för dem begiärte introduction,
blef det afslagit och upskutit.
Frih. Stiernstedt:-Om man intet sedan gådt ifrån 1727
ahrs slut, är iag nögd.
Hr Didron: Ingen Deputation kan väljas utan Electores.
Häruppå begiärtes, at hvad härom i 1727 åhrs Protocoll
finnes skulle upläsas;
Och uphämtades samma Protocoll, men kom eij til upläsning;
Utan
sade Hr Ridderschantz: Saken är afgiord, och
iag frågar om icke fastställas bör, at en afgiord sak eij må
uptagas.
Hr Landtm, frågade, om saken är afgiord.
Svarades ja.
Hr Ehrenpreus: At få et vist slut på den frågan, när
en proposition bör hållas för afgiord eller intet, hemställes
R. o. A., om icke, sedan en sak af Hr Landtm, klarligen blifvit
proponerad och af R. o. A. derpå klarligen svarat, den
kort och tydeligen bör författas i Protocollet at upläsas och
eij anses för afgiordt, innan den på detta sätt blifvit fattat i
Protocollet och upläst.
Hr Didron frågade, om icke en sådan resolution, sedan
den blifvit upläst, och å nyo af Landtm, blifvit frågat om den
vunnit bifall, samt med ja besvarat, den då bör anses för oföränderlig.
Hr Hindrich Falkenberg påminte, at sådane resolutioner
böra afskrifvas och samlas i en å part hok at altid
vara til hands.
Tvänne af K. Maij:t nidsände Cammarherrar, nemligen
Cammarherr Frih. von Duben och Cammarherren Insenstierna,
blefvo anmälte och emottagne af en Deputation af 6 personer.
När the kommo in, sade Hr Cammarherr Frih. von Duben: K.
Maij:t låter förmäla dess nådige hälsning till dess trogne undersåtare
Riksens Ridderskap och Adel och derjemte lika nådigt
antyda at i morgon, som är den 22 Maii, efter hållen Riksdagspredikan
uti stadsens Stora kyrckja, på Rikssahlen sig infinna
och K. Maij:ts nådige Proposition afhöra.
Hr Landtm, tackade för K. Maij:ts nådiga invitation och
sade, at R. o. A. skola i underdånighet hörsamma H. K. Maij:ts
nådiga befallning.
Om propositioner och besluts fattande. 13
Sedan uplästes hvad som i anledning af discoursen upsatt
blifvit, när en qucestion bör anses för afgiord eller eij.
Hr Didron: Om någre ropa neij, det hindrar intet.
Hr Ehrenpreus: Sedan en sak, som förr sagt är, flutit
in i Protocollet med ja, bör den anses för afgiord.
Gref Gustaf Gyllenborg: Det bör ingen förmenas, som
är af annan tancka, at dictera sin mening til Protocollet.
Svarades, at det faller af sig sielft.
Vidare påmintes, at införas bör, det qvsestionen jemväl
bör anses för afgiord, om den på förbemelte sätt besvaras med
neij, sammaledes at de orden tilläggas: »igenom pluraliteten»,
så ock vid slutet desse orden: »doch obetagit hvad i Riksdagsordningens
16 § om voteringar finnes stadgat».
Sedan i följe häraf resolutionen blifvit justerad, uplästes
den å nyo för R. o. A., så lydande som följer:
Til undvikande af alt tvifvelsmål) 1, om en qusestion hos
R. o. A. hör hållas för fullkomligen afgiord eller eij, stadnade
R. o. A. i det slut, at sedan en proposition af Landtmarskalcken
klart och tydeligen blifvit förestäld samt af R. o. A. igenom
pluraliteten klart och tydeligen med ja eller neij besvarad, bör
den samma i möijeligaste korthet och tydelighet föras til Protocollet,
derutur upläsas, och sedan af Landtm, å nyo blifvit
frågat, om den vinner bifall eller eij, samt deruppå med ja
eller neij svarat, bör en sådan resolution anses för fast och
oryggelig och eij vidare dragas under deliberation, doch obetagit
hvad i Riksdagsordningens 16 § om voteringar finnes stadgat.
Hr Landtm, frågade, om denna resolution, som den nu
är upläst, vinner bifall.
Svarades ja.
Hr Thomsson påminte, att hvar och en bör sittja på
sina bänckar, om man skall kunna höra propositionerne.
Uplästes et Extract af 1723 åhrs Protocoll, som Fiscalen
ingaf, at den som går ifrån sin bänck bör böta en Ducat.
Hr Blix: Jag har intet deremot, men när en sak ventileras
der framme, höra vij intet.
Frih. von Ungern: R. o. A. häfver resolverat om plickt,
men det har hvarken haft verkan eller execution. Kunde icke
detta medium tagas, at Landtm, aldrig gior någon proposition,
om icke hvar och sitter på sine rum?
Hr Landtm, frågade om detta får bifall.
Svarades ja.
14
Maj 21—24. Riksdagens öppnande.
Uplästes altså desse orden:
Sammaledes faststältes, at Landtm, aldrig gior någon proposition,
innan R. o. A. sitter hvar och en på sine rum.
Hr Landtm, frågade, om detta bifalles.
Svarades ja.
Sedan påmintes, at propositionerne böra upläsas nidre på
gången;
Men härpå föll intet något svar, utan sade Frih. Stiernstedt,
at detta finnes i vår Riddarhusordning.
Hr Landtm, frågade, til hvad tid anslag skall skie i morgon.
R. o. A. kommo öfverens, at det skier til kl. 7.
Och på ytterligare frågan, när anslag bör skie för dem af
Krigsbefälet, som äro utom Riddarhuset, samt för Extra Capita,
hvilka den dagen Ständerne gå på Rikssahlen pläga samla sig
i Secrete Utskotts-salen,
svarades af R. o. A., at det kan skie til kl. half åtta.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 22 Maii.
Hr Landtm, berättade, at hos honom anmält blifvit, det
Hr Cronfelt, Fendrich vid K. Gardiet, i natt med döden aflidit.
När klockan var 8, gafs tilkienna, at Bonde- och Borgarestånden
redan voro i Kyrckjan och at Prästeståndet nu trädde
dit in.
Som nu de tvänne Herolder redan voro vid barrieren och
det begynte ringa samman, frågade Hr Landtm., om med upropet
får begynnas;
Hvartil svarades ja.
Begyntes med upropet, tvänne Herolder gingo för nr
Landtm., hvilken med samtelige R. o. A., som de efter Matrikeln
blefvo upropade, begaf sig til Kyrckjan och, efter der
förrättad gudstienst, på Rikssalen, hvaräst alt efter vanligheten
blef förrättadt.
Sedan Hr Landtm, med R. o. A. var återkommen tilbaka
på Riddarhuset, sade han: Jag ville önska at kunna
hafva så giordt, at det förtjenar tack; emidlertid beder iag
R. o. A. ville hålla til godo.
R. o. A. tackade Hr Landtm, och förklarade sig myckit
nögde.
Om val af bänkman, elektorer o. utskott.
15
Hvaruppå R. o. A. skilgdes åt, sedan de kommit öfverens,
at anslag skier til om Fredagen klockan otta.
Den 24 Maii.
Hr Landtm, gaf teckn med klubban, då R. o. A. intogo
sine rum.
Sedan sade Hr Landtm.: Som R. o. A. i dag torde vilja
välja Electores til Secrete Utskottet, Secrete Deputation och
Urskillnings-Deputation, får icke 16 § af 1720 ahrs Riddarhusordning
upläsas?
Hvilket beviljades;
Och uplästes bemelte §.
Sedan begiärtes, at 14 § i Riksdagsordningen måtte upläsas;
Hvilket
ock skiedde.
Hr Landtm.: Behagar R. o. A. utvälja sine Bänkmän?
Hr Adlerbeth: Jag påminner mig, at vid de förre Riksdagar
varit 24 Electores, skiählet dertil var, at 12 personer
eij kunna så väl känna et så stort Ridderskap. Och som i
Deputationerne, hvilka af desse Electores väljas, så angelägne
ärender förekomma, hemställes R. o. A., om det icke må blifva
24 Electores.
Hr Ehrenpreus: Efter Hr Adlerbeth talar om 24 Electores,
begiäres at i de förre Protocollen härom må eftersees.
Frih. Reinhold Otto Strömfelt: Vid sidsta Riksdagen
voro först 12, sedan 24.
Frih. Ungern: Denne quaestion kommer först när Bänckmännen
äro valde.
Hr Lars Åkerhielm påminte om efterseendet i Protocollerne;
Och
gick Fiscalen efter dem.
Hr Landtm, sade, at Hr Ridder schantz ingifvit et Memorial,
och frågade Hr Landtm., om det finge läsas up;
Hvartil samtycktes;
Och uplästes samma Memorial, hvaruti anföres, at som
en stor del af R. o. A. eij skola vara nögde med det vid förre
Riksdagen brukelige sättet til ledamöters utväljande i Secrete
Utskottet och de öfrige Deputationerne, Riksdagsordningen lämnar
hvart och et Stånd jemväl frihet at härutinnan förfara
sorn det sielf bäst och beqväm ligast finner, altså hemställes
16 Maj 24. Memorial om val af bänkman o. elektorer m. m.
R. o. A., om icke någon annan methode ti] bemelte ledamöters
utväljande kunde vid handen tagas.
Hr Landtm.: Hr Ridder schantz har ännu upsatt et project,
huru Bänckmän och Electores väljas kunna, och frågade
om det får upläsas.
Bärtil svarades med ja och neij.
Hr Falkengren: Lät oss höra det. Om det är emot
Lagen, kan det förkastas.
Hr Blix: Yij begära at alla Memorialer måge upläsas,
och sedan kan R. o. A. utlåta sig.
Som detta bifölls;
Så uplästes Hr Ridder schantz' project af innehåld: l:o at
hvar bänck igenom votering nämner tre, af hvilka sedan igenom
låttning en blifver Bänkman; 2:o at Electores måge blifva 12,
men dertil utnämnas 36, som sedan innom skrancket låtta,
som sielfva bemelte project, hvilket finnes in actis, närmare
utvisar.
Sedan uplästes Gref Tessins Memorial, hvarutinnan visas
angelägenheten af Deputationernes väljande, uppå hvilkas giöromål
både Riksdagens förkortande och dess önskeliga fruckt
beror, och sedan at et jämkande uti välgningssättet torde behöfvas,
mer af kärlek til redo än at någon misstanka öfver
det förra sättet skulle finna rum; hvarföre ock föreslås, at på
hvar bänck kunde voteras på två eller tre och en af dem
igenom lottning vid Landtmarskalcksbordet blifva Bänckman.
Ytterligare hemställes i bemelte Memorial R. o. Arns godtfinnande,
om icke af Ståndens Talemän kunde öfverenskommas
och fastställas efter en viss oryggelig numer, hvilka saker hvarje
gång uti Pleno til afgiörande komma at företagas, hvilka saker
dagen förut borde liggia på bordet och sedan efter sin ordning i
hvart Stånd tillika föredragas och afgiöras; at uti saker, som mer
röra et Stånd än et annat, Ståndet, ehuru långt det ock skulle
utdraga, eij skilljes förr än alla upgifne ärender äro afslutne;
at på samma sätt vid Deputationerne kunde förfaras, då tiden
så kunde indelas, at Riksdagen eij varade öfver 3 månader,
och Riksdagarne då hvart tredie åhr efter Riksdagsordningen
hållas, och på det sättet hvarje vecka Riksens Ständers tagne
beslut genom trycket kunde allmänna giöras, som alt i bemelte
Memorial omständeligen utsatt är, hvilket in actis finnes.
Hr Hårleman påminte, at allenast den första puncten
nu må afgiöras.
Ridderschantz. Tessin. E. G. Cederhielm. J. v. Strokirck. 17
Gref Tessin: Min mening är ock så. De andre puncterna
kunna hvila, och Memorialet blifver liggiandes på bordet.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Frih. Eric Germund Cederhielms Memorial, gåendes
derpå ut, at som, i fall något nytt sätt til vahl införas
skulle, sådant förut noga bör öfvervägas och qusestio an först
afgiöras, hvilket intet utan votering torde aflöpa, sedan åter
om sielfva sättet öfverläggas, dä alla meningarne vid en Deputation
öfver Riddarhusordningen borde ingifvas, som til R. o.A.
hade at upsättja rationes pro et contra, hvarföre (!) det synes
säkrast at blifva vid den härtils brukelige methoden, på det
R. o. A. med sina Deputerade måge så snart som de andra
Stånden vara färdige.
Frih. R. 0. Strömfelt: Denne qvaestionen har vid sidsta
Riksdag hos Deputationen öfver Riddarhusordningen varit före,
hvilken då stadnat i de mesures, som Hr Ridderschantz och
Gref Tessin föreslagit; hemstälte altså, om icke 6 articlen i
den vid sidsta Riksdag pyrojecterade Riddarhusordningen finge
upläsas;
Hvilket uppå R. o. A:ns gifne samtycke jemväl skiedde.
Uplästes Hr Johan von Strokircks Memorial, hvaruti föreslås
låttning på hvar bänck medelst zedlar efter bänckcameraternes
antal, och at ordet »deputatus» skrifves allenast på
en zedel; hvilken samma zedel finge skulle blifva Bänkeman.
Sedan, uppå Hr Sigeroths begiäran, uplästes utur 1731
åhrs Protocoll af den 26 Januarii, pä hvad sätt Bänkmännen
da blifvit valde, nemligen at efter öfverenskommande på bänken
Bänkmannen blifvit tagen.
Hr Didron: Jag tycker det bör vara fritt; vill en bänck
vällja tre sorn skola låtta, så må det skie; sammaledes en
bänck, sorn allenast vill nämna en, må ock hafva frihet dertil.
Frih. Coijett: Mig tyckes, at Ridderschantz' och Gref
Tessins förslag äro de säkraste.
Frih. Malchom Hamilt on förklarade sig vara af samma
tancka som Hr Didron.
Hr von Hökerstedt holt före bäst vara, at det skier
efter det tilförende brukelige sättet, nämligen at allenast en
nämnes af hvar bänck.
Frih. R. 0. Strömfelt frågade, om icke Gref Tessins
tancka bifalles, så at 3 välljas på hvar bänck, hvilka gå til
Landtmarskalcksbordet at låtta; skiähl bärtil sade han vara,
Adelns Protokoll, 1734. 2
18 Maj 24. Om val af bänkman och elektorer.
at om det skier efter den projecterade Riddarhusordningen, det
då kan falla på en som eij känner personerna, men väljas 3
af bänckmännen, så kommo sådane at låtta, som de hålla för
skickelige.
Men R. o. A. kunde härom intet stadna i enahanda slut.
Hr Didron: Lät oss få något moyen at skilljas åt, at
hvar hänck efter behag utnämner en eller tre, som då låtta.
Hr Hastfehr frågade, om de 3 skola låtta på bäncken
eller vid bordet;
Men härpå föll intet svar.
Hr Landshöfdingen Ehrencrona: I anledning af Memorialerne
existera liar två qvaestioner, den ena om sättet til
Bänkmännernes väljande, den andra huru många Electores
skola vara. Hvad det första, om sättet, angår, så tyckes, at
om et nytt maner skulle nu brukas, det skulle utdraga tiden;
doch som iag ser en stor del vara af den tanckan, at hvar
banck må hafva frihet at välja en eller tre, så må det blifva
efter hvar bäncks behag och öfverenskommande. Den andre
qvsestionen, om 12 eller 24 Electores skola blifva, är en sak
som snart kan afgiöras, allenast den af Landtm, proponeras;
iag för min del är nögd med 24, efter så var vid sidsta Riksdag.
Hr Landtm.: Har icke R. o. A. redan kommit öfverens
at Electores blifva 24?
Svarades ja.
Hr L ars Åkerhielm: Det är min tancka, at vij intet
antage och afgiöre någre nye saker, som intet äro utarbetade.
Nu häfver Hr Didron och Hr Ehrencrona gifvit oss goda förslag
at i frid komma ifrån hvarannan; vill en bänck vällja en eller
tre, må han det giöra.
Gref Tessin: Min tancka är, at de tre vid Landtmarskalcksbordet
skola låtta;
Och som andre härvid inföllo;
Begiärte Hr Landtm., at hvar och en måtte få tala ut;
Då Gref Tessin ytterligare sade: Mine skiähl äro, at alt
må gå redigt och ordenteligit til och ingen fatta någre suspicioner
at någon sig inträngt, Riksdagen förkortas och kunnigt
folck komma i Deputationerne, som utarbeta sakerne; häfver
någon någre bättre skiähl, kan han dem andraga, hvilka iag
gierna skall antaga.
Hr Falkengren: At komma härifrån, så underställes,
om en bänck vill komma öfverens om en, om det kan betagas.
Förslag af Didron, Ehrencrona, Strömfelt m. fl. 19
Hr Lilljestierna: Jag beder ödmiukast om audience och
at R. o. A. med tolamod höra ville. lag häfver inhämtat
tvänne meningar, den ena är för den gamla vanligheten, den
andra för Gref Tessins Memorial, i begge meningarne äro goda
skiähl, utan contestationer kunna vij intet komma ifrån hvar
andra; Hr Landtm, behagade giöra propositionen, at den med
ja eller neij kan besvaras, och då kan voteras.
Hr Bergenstierna: At vällja Bänckmän är nödigt, men
en methode, som kunde skillja sinnen ifrån hvar annan, är
intet nyttig; iag ser för ögonen »salus populi suprema lex estö».
Hvar och en lärer hafva Konungens och Fäderneslandets bästa
för ögonen, och den som går deremot kastar uppå sig et svårt
ansvar. lag håller för farligit at gå ifrån det gamla sättet
och hemställer, om man icke må blifva dervid.
Hr Seulenberg påstod, at 3 måtte tagas af hvar bänck
och låtta.
Frih. Stiernstedt: Efter rubriquen af vår gamla Riddarhusordning
böre vij blifva dervid, til dess vij få en annan.
Vår förre Landtmarskalck blef dervid, seendes de oroligheter
som skulle upväxa, om man ginge derifrån.
Hr Wulfwenstierna: Jag har så länge haft den ähran
at tiena Höglofl. R. o. A. här vid Riddarhuset och så länge
handterat desse saker, at iag hoppas R. o. A. eij ogunstigt
lärer uptaga, hvad iag täncker andraga. Den methoden, som
Hr Praesidenten Strömfelt föreslagit, vill intet aggréeras, men iag
håller den för god. 1720 ahrs Riddarhusordning säijer, at på
bänckarne efter öfverenskommande Bänckmännen skola uttagas,
men det är ingen votering, utan drager då mången försyn at
contradicera de andre, hvilket eij är at befara, när med slutna
zedlar voteras; en sådan votering conserverar vår frihet, och
när den blef afskaffad, fördes souverainiteten in. Hvad den
andra frågan angår, huru månge på hvar bänck skola välljas,
så syns bäst vara, att man voterar på 3 och låter dem sedan
låtta; man fullgiör på det sättet sitt samvete och undflyr misstanckar.
Hr Landtm.: Får iag giöra propositionen? Emedan somlige
äro af den meningen, at det bör blifva vid gamla maneret,
och andre, at det blifver efter de Memorialer, som Gref Tessin
och de andre ingifvit, så lärer propositionen blifva denna: De,
som vilja at det blifver vid det gamla maneret, skrifva ja, de
som vilja det senare skrifva neij.
20
Maj 24. Om val af bänkman.
Gref Tessin: Om det proponerades, at med zedlar hvar
banck skall votera på 3 och desse lättås vid Landtmarskalcksbordet?
Frih.
Bennett begiärte, at propositionen måtte upsättjas
af Secreteraren.
Hr Landtm.: Så blef sidst resolverat at alltid skie skall.
Upsattes altså propositionen af Secreteraren och uplästes,
så lydande:
De som äro af den meningen, at hvar banck efter 1720 åhrs
Riddarhusordnings 16 § skall utvällja en Bänkman, skrifve Ja;
De som äro af den meningen, at hvar bänck igenom zedlar
väljer tre, hvilka sedan låtta vid Landtmarskalcksbordet, hvem
af dem skall blifva Bänckman, skrifve Neij.
HrEhrenpreus begiärte lof at tala, och sedan Hr Landtm,
skaffat liud, sade han: Jag har med bedröfvelse sedt oss i
denna quaastionen i skilljachtige meningar; iag hade tänckt, at
vij under Guds välsignelse skulle begynna med Bänckmännens
väljande, men det är beklageligit, at vij vid den första qvaestionen
skole skiljas med votering. De andre Stånden, som redan med
sine deputerade til de angelägne Deputationerne lära vara
färdige, lära beklaga sig öfver oss, och Riksdagen drages ut.
Qusestionen är, om vij skola afgå ifrån den af hela R. o. A.
faststälte lagen, hvilken H. Exc. Gref Horn vid sidsta Riksdag
försichtigt soutenerade. Rättigheten at uttaga bänckecamerat
kan genom votering eij betagas; ty om de på en bänck
säija: »vij hafva intet mer än en, til den vij i detta måhl
kunna hafva förtroende», hvem kan tvinga dem at välja flere?
En bänck kan vara fournerad med flere och en annan bänck
allenast med et capabelt subjectum til detta ärendet. Gode
Herrar, lät oss icke skrida ifrån den lagen vij en gång antagit.
Yij hafva nyttan i händer af det gamla sättet. lag vördar
dem som projecterat det nya, men vij kunna intet antaga en
ny lag, innan en Deputation utarbetat saken, ty huru srnakeligit
et nytt project kan vara, kan man intet veta huru det
håller stånd — — —
Talet blef här interrumperadt af andra.
Hr Tomsson och flere: Vij bifalla Gref Tessins Memorial.
Sedan Hr Landtm, åter skalfat liud, fortfor Hr Ehrenpreus:
Det är betänckeligit at introducera det praejudicatet at
antaga något project, innan det blifvit öfverlagt och utarbetat
i en Deputation.
Yttranden af Ehrenpreus, Hyltén, Fersen, Ungern. 21
Hr Rutenschiöld: Den renaste planen är anlagd af Gref
Tessin och Hr Wulfwenstierna, och är onödigt uphålla tiden.
Hr Didron: Hvar och en som talar bör få tala ut.
Frih. von Hylten: Här har varit myckit mundt- och
skrifteligen rördt i denna saken. I desse conjuncturer ser hela
Europa på Sverige, Sverige på Ständerne och Ständerne på
Riddarhuset; at uphålla tiden är oss ganska skadeligit. lag går
intet in i den frågan, om vij skola uphäfva den gamla lagen
eller antaga en ny. Min tancka är, at vij skola söka det som
snarast leder til ändemålet. Den förra Riddarhusordningen
håfve vij brukat med nytta, nu frågas om vij den skola ändra.
Hr Didrons och Ehrencronas förslag, at hvar bänck gior som
den bäst tycker, är det bästa, eliest kunna vij eij undvika
votering.
Gref Fersen: Som iag finner hos R. o. A. skiljacktige
meningar, altså, til at hålla god ordning, bibehålla friheten
samt förekomma tidens utdragande, vilja vij votera, om det
skall blifva vid den gamla methoden eller nu tagas en ny.
Hr Didron: Jag blifver vid mitt förra, at hvar bänck
må hafva frihet at vällja 1 eller 3.
Hr Landtm.: Får iag fråga, om det skall blifva vid det
gamla sättet eller eij.
Härtil ropades ja och neij.
Hr Landtm.: Det är bäst at skrida til votering.
Gref Fersen: Vij håfve frihet at votera. Qusestionen
blifver den, om vij skole blifva vid den gamle methoden eller
taga en ny.
Hr Landtm.: Jag begiär nu intet svar, får iag bara lof
at tala ut. Jag menar R. o. A. vilja skiljas igenom votering,
får icke propositionen, hvaröfver voteras skall, sättjas up?
Svarades ja.
Hr Landtm.: Jag utbeder mig den höga gunsten, at, när
iag anmäler någon, den må få tala. Baron Ungern har begiärt
tre gånger.
Häruppå gafs liud.
Frih. Ungern: Det voro beklageligit, om den första quaestionen
på Riddarhuset intet skulle kunna afgiöras utan votering.
Vid förre Riksdagen ansågs det gamla sättet för ofullkomligit.
Hade med den då projecterade Riddarhusordningen
intet kommit at hvila, så hade denna saken nu varit afgiord.
Bänckmän kunna eij tagas, utan välljas. Den projecterade
22
Maj 24. Om val af bänkman.
methoden skiljer ganska litet ifrån den förre. Den gamla
lagen säijer en, lät oss vällja tre. Differencen är så liten, at
den intet lärer kunna skilja oss åt.
Hr Didron: Om vij skole votera, bör propositionen ställas
så, at saken med en votering kan afgiöras.
Hr Landtm.: Det begiäres af mig at proponera, om det
blifver vid Gref Tessins Memorial eller eij.
Härtils svarades neij och ja.
Hr Lilljestierna: Yij lära utan votering intet kunna
skiljas. Contestationen menar iag vara denna, om en af hvar
bänck skall utväljas, eller ock tre, som sedan låtta. Härmed
förnöta vij tiden. Lät oss härom votera. Den som vill det
senare skrifver ja, och den som vill det förra efter gamla ordningen
skrifver neij.
Hr Adlerbeth: Det är fåfängt tala, när man eij höres,
och fåfängt at decidera utan at höra. Vid Gref Tessins och
Hr Wulfwenstiernas förslag, at bänckecamraterne välja tre och
de tre låtta om en, är ingen så stor eller farlig consequence,
ty af desse väljas allenast Electores, och fordras här allenast
sådane, som kiänna folket. Få vij icke utan votering välja
på tre och låtta på en?
Hr Ehrenpreus: Jag och flere hålla det för eftertänkeligit
at underkasta bänckefriheten någon votering; sielfva namnet
gifver tilkiänna, at han bör af bäncken väljas, ty han heter
bänckeman, och ingen kan föreskrifva bäncken sättet at välja
honom.
Gref Olof Gyllenborg: Yij begiära votering, ingen låter
betaga sig sin frihet, huru liten den och är.
Hr Landtm.: Ju längre vij hålla oss up, ju längre komma
vij ifrån vårt ändemål; får det icke gå til votering?
En sade: Vij håfve valdt vår Landtmarskalk med zedlar,
måge vij icke välja våre Bänckmän med zedlar?
Hr Assessor Silfverschiöld: Det gifver alt för stort
upseende, om i en så ringa ting vij icke skulle kunna komina
öfverens utan votering. Jag håller det förra sättet för det
bästa, doch häfver den bänck, som vill, frihet at välja 2, 3
eller 4.
Hr Lagman Wattrang: At vinna tiden, är bäst, at til
följe af 1720 åhrs interims-Riddarhusordning en uttages, men
det genom zedelvotering på bäncken.
Strömfelts förslag bifalles.
23
Frih. Bennett: Votering går för långt, man kan fråga
om de vilja hafva 3 eller votera.
Som här af åtskilliga åter tillika taltes;
Sade Hr Ehrenpreus: Lät oss komma öfverens, at alla
tystna, när två slag äro slagne med klubban.
Detta uprepades af Hr Wennerstedt;
Och bifölls af R. o. A.
Hr Ehrencrona proponerade åter frihet för hvar bänck
at vällja 1 eller igenom zedlar 3;
Men som nu åter åtskillige på en gång begynte tala;
Påminte Hr Wennerstedt, huru nyligen blifvit faststält,
at när två slag slås med klubban, skulle alt vara tyst. Nu
äro femtijo slag slagne; iag beder at det må ytterligare blifva
faststäldt, hvad R. o. A. nyligen bifallit;
Hvartill åter svarades med ja.
Hr Landtm.: At eij hållas för misstänckt, gior iag alla
propositioner, om hvilka man mig anmodar. Frih. Bennett
proponerade nyligen, om det skall blifva vid 3 eller man skall
skrida till votering.
Härpå svarades med ja, at detta blifver propositionen och
at den samma skall upsättas och justeras.
Hr Ehrenpreus: Åtskillige äro med mig af den tanckan,
at man intet får votera öfver bänckfriheten. Skulle nu någre
bänckar begifva sig ifrån denna frihet, så blifver nödvändigt
qusestionen, om vij kunna tvingas at gå ifrån vår gamla lag.
Häremot sades, det är ingen lag.
Frih. Strömfelt: Om denna qusestionen påstås, så blifver
ingen annan utväg för oss än votering, hvilken iag nu håller
för onödig och otienlig. Vij utdraga dermed tiden, och hvad
blifver de andre Ståndens omdöme om oss? Ingen vill betaga
bänckarne deras fria vahl, frågan är allenast, om de skola
vällja 1 eller 3. Ar det icke bättre, at vij begifva oss at taga
3 af hvar bänck än at skrida til votering, doch med det förbehåld,
at det ingen lag blifver, innan Riddarhusordningen är
faststäld och approberad?
Hr Landtm.: Bifalles Prsesidenten Strömfelts proposition?
Härtil svarades ja.
Härpå upsattes denna propositionen och justerades, så
lydande:
Hr Prsesidenten Baron Strömfelt proponerade, om icke på
hvar bänck igenom slutne zedlar skola väljas 3, af hvilka en
24 Maj 24. Beslut om sättet att välja bänkmän.
igenom låttning vid Landtmarskalcks-bordet blifver Bänckman,
doch at detta intet för någon lag utan som et öfverenskommande
för denna gången anses, in til dess Riddarhusordningen
af en förordnad Deputation blifver öfversedd och af R. o. A.
gillad och stadfäst.
Och sedan den propositionen tvenne gånger för R. o. A.
var upläst, frågade Hr Landtm., om den vinner bifall;
Hvartil svarades med ett enhälligt ja.
Frih. Ungern: Efter R. o. A. nu stadnat i detta slut,
är en viss method nödig, at undfly confusion; hemställes altså
R. o. A., om icke hvar och en på bäncken skrifver 3 på en
zedel, sedan går Fiscalen efter Matrikelen, samlar af hvar
bänck zedlarne i en hatt, eller samlas af den främsta på
bäncken zedlarne. Sex sättja sig vid bordet att emottaga dem;
de 3 som fädt de mesta vota låtta, den som låtten fallit på
annoteras af Secreteraren som Bänckman.
Gref Tessin: Jag skulle för min del tro bästa sättet vara,
at när hvar och en skrifvit 3 namn på sine zedlar, fås zedlarne
til den första Bänckmannen och öfverses jemte honom
af tvenne andre; de 3 som fädt pluraliteten träda till Landtmarskalcks-bordet,
der skola liggia tre zedlar, på den ena står
skrifvit »Bänckman», de andre blifva blinde, den som får den
påskrifne blifver Bänckman.
Detta uplästes och på Hr Landtm:s frågan vann bifalL
Hr Landtm.: R. o. A. skilljas intet åt, för än voteringen
och låttningen är förbi.
R. o. A. förklarade, att de innan dess eij ville skilljas åt.
Häruppå voterades på bänckarne, och framträdde efter
bänckarnes numer de 3, som på hvarje bänck fådt pluraliteten,
samt låttade efter det af R. o. A. faststälte sättet och togo lottzedlarne
utur en hatt. Denne låttning föll således ut, at för
bäncken
o 1 blef Gref Piper
N:o 7 Frih. R. 0. Strömfelt.
Bänckman.
» 8 Frih. Åkerhielm, hvilken
2 Gref Spens.
som han eij var tilstädes,
3 Frih. Rosenhane.
nämdes i dess ställe, der
4 Frih. Pahl.
han sig sielf eij skulle in-
5 Frih. Pheif.
finna, Frih. Stahl von
6 Frih. Cedercreutz.
Holstein.
Bänktaän utses och afträda.
25
N:o
9
Gref Friedrich Gyllen-  borg.
N:o 29
Hr Benzelstierna, Gu
stav.
»
10
Frih. Cederhielm.
» 30
Hr
Frölich.
»
11
Hr Krusbiörn.
» 31
Hr
Leyonstolpe.
12
Hr Klingsporre.
» 32
Hr
Erland Broman.
»
» 33
Hr
Mannerström.
»
13
Hr Biörnberg.
» 34
Hr
Insenstierna.
»
14
Hr Didron.
» 35
Hi-
Henrich Bunge.
»
15
Hr Mauritz Klinckow-
» 36
rn-
Odelström.
ström.
» 37
Hr
von Seth.
)>
16
Hr Uttermarck.
» 38
Hi-
Lindenstedt.
»
17
Hr Rosenadler.
» 39
rn-
Cederbielke.
»
18
Hr Tungelfelt.
» 40
Hi-
Boneauschiöld.
»
19
Hr Gustav von Gerten.
» 41
rn-
Nordenstråhle.
»
20
Hr Blixt.
» 42
Hr
Lindcreutz.
»
21
Hr Hcegerflycht.
» 43
Hr
von Hökerstedt.
»
22
Hr von Brömssen.
» 44
Hr
von Henell.
»
23
Hr Lars Åkerhielm.
» 45
Hi-
Wagenfelt.
24
Hr Wulf reenstierna.
» 46
rn-
von Drake.
»
25
Hr Hammarberg.
» 47
Hr
Adlerbeth.
»
26
Hr Leyonmark.
» 48
Hi-
Wrangel.
»
27
Hr von Psilander.
» 49
rn-
von Hofsten.
28
Hr Tungelfelt, Mar-
» 50
Hr
Abrahamsson.
cus.
» 51
Hr
Fock.
Sedan desse Bänckmän blifvit upropade;
Frågade Hr Landtm., om icke deras faciendum utur Riksdagsordningen
får upläsas;
Och som detta bifölls;
Uplästes 14 § i Riksdagsordningen.
Hr Landtm.: Bänckmannen gå nu neder och skilljas intet
åt, förr än de valdt Electores?
Svarades ja.
Hr Landtm.: Antalet af Electores blifver 24?
Besvarades sammaledes med ja, samt at detta antal i dag
redan blifvit faststält.
Hr Landtm.: Bänckmännen, när de med våhlet äro färdige,
kunna de icke lemna hos Riddarlius-Secreteraren listan
förseglad?
Detta bifölls jemväl af R. o. A.;
Och trädde nu Bänckmännen neder till sin förrättning.
26 Maj 24. Sammanträdet ajourneras till e. m. Reservationer.
Kort derefter upkom Hr Fock och sade, at som Frih.
Åkerhielm eij lärer komma, så åstundade Bänckinännen at
Frih. Stahl, som i dess ställe låttat, måtte stiga nid;
Hvilket som det uppå Landtm:s giorde frågan bifölls;
Altså trädde Frih. Stahl nid i rummet, der Electorerne
skohla välljas.
Hr Landtm.: Som nu ingen ting lärer kunna företagas,
innan våhlet är giordt, kunde icke R. o. A. för denna gången
skilljas åt?
Hr Blomfelt: Praxis vid de förre Riksdagar har varit,
at samma dag, som Electorerne blifvit valde, hafva de och
valdt ledamöterne i Secrete Utskottet, Secrete Deputation och
Urskillnings-Deputationen, och har Adeln så länge blifvit tilsammans.
Hr Ehrenpreus: Bänckmännerne lära intet för än kl.
4 hinna med at vällja Electorerne.
Proponerades altså af någre, om icke R. o. A. böra blifva
tilsammans och intet skilljas åt innan kl. 4.
Andre påstodo, at R. o. A. nu kunde skiljas åt och
anslag giöras at kl. 4 åter här samlas.
Hr Landtm, frågade, om icke R. o. A. nu vill skiljas åt
och komma kl. 4 tilsammans;
Hvilket bifölls, och faststältes tillika, at efter middagen
inga Memorialer böra företagas.
Häruppå gick en stor del af R. o. A. nider.
Hr Li 11 j estierna: Ehuruväl iag för min del gierna
skulle se, at med Electorernes vahl kunde i dag bringas til
slut, så at de fingo giöra sin eed och träda til sitt arbete at
välja de Deputationer som nu strax komma at utnämnas, doch
som Bänckmännerne ey så snart lära hinna med sitt arbete,
och posito at de dermed til kl. 4 skulle vara färdige, så kunna
Electorerne icke då giöra sin ed, emedan det är eftermiddagen;
derjemte kunna ock vid det tilfället allahanda qvsestioner existera;
man vet hvad stora orsaker R. o. A. haft at afskaffa
eftermiddagsplena, hvilka iag håller för ganska betänckelige;
hvarföre iag ock i ödmiukhet hemställer Höglofl. R. o. Arns
gunstiga ompröfvande, om icke Bänckmännen kunde få lemna
listan, när den är färdig, hos Riddarhus-Secreteraren, och
R. o. A. eij förr än i morgon kl. 7 komma tilsammans. Hvilken
min reservation iag beder måtte til protocolls föras.
Eftermiddagssammanträdet ajourneras till följande dag. 27
Häruppå förestältes ock af flere af R. o. A., af hvad
farlig consequence det voro at komma tilhopa efter middagarne,
och at fördenskull R. o. A. vid sidsta Riksdag kommit
öfverens at om eftermiddagarne in Pleno eij komma tilsammans;
Men
svarades af andre, at som det förr i dag redan var
faststält och de fleste nu voro nidgångne, så kunde häruti
ingen ändring skie.
Hr Landtm.: Jag säijer til min undskyllan, at iag förestält
farligheten af eftermiddagsplena, men blifvit bunden
igenom det at man andragit Riksdagsordningen.
R. o. A. skilgdes härmed åt, och blef det efter förra
öfverenskoramandet därvid, at anslag skier til kl. 4 eftermiddagen.
Den 24 Maii eftermiddagen.
Hr Landtm.: Hr Öfversten Gref Posse vill allenast anmäla,
at Fendricken af Guardiet Cronfelt, om hvars död redan
hit är blifvit berättadt, nu blifver begrafven och at för
honom skiuts efter Förordningen.
Det fants godt, at som de andra Stånden nu intet äro
tilsammans, deras Talemän härom skall gifvas vid handen.
Gref Posse: Jag anmälar detta allenast derföre, at Ståndet
nu är tilsammans, eliest hade iag det intet giordt; i öfrigit
innehåller Förordningen, huru en Officerare skall begrafvas.
Som nu klockan var in emot 6, äskade Hr Landtm.
liud;
Då R. o. A. intogo sine ställen.
Hr Landtm.: Emedan det går längre ut med Electorernes
vahl än vij hade trodt, och åtskillige bedt Baron Ungern
giöra en proposition, frågar iag om R. o. A. vilia anhöra densamma.
Svarades ja.
Frih. Ungern: Emedan det redan är så sent och man
eij vet, om Bänckmännen ännu snart med sitt arbete kunna
blifva färdige, förutan det at Electorerne efter middagen eij
kunna aflägga eden, hvarjemte, och innan listan kommer at
öpnas, åtskilliga qvmstioner torde upkomma, ty äro åtskillige
af R. o. A. af den tanckan, at Bänckmännen, sedan de aflagt
28 Maj 25. Om dem som sutit två riksdagar i Sekr. utskottet.
tysthetsed, det, innan listan in Pleno blifvit upläsen, de för
ingen uppenbara skola, hvem de valdt til Electores, kunde
efter förrättadt arbete lämna listan förseglad till RiddarhusSecreteraren
och R. o. A. nu skiljas åt.
Hr Landtm.: Vinner detta bifall?
Svarades ja.
Hvarmed R. o. A. skildes åt, och skier anslag till i morgon
klåckan siu.
Den 25 Maii.
Hr Landtm.: Efter R. o. A:ns befallning hafva Bänckmännen
i går aflagdt den dem pålagde tysthetseden och lemnat
hos Riddarhus-Secreteraren listan på de valde Electores
förseglad, hvilken nu är här; får den brytas up?
Frih. Stiernstedt: Innan den upbrytes, synes nödigt,
at Instructionerne för Secrete Utskottet och Secrete Deputationen
upläsas och hos R. o. A. fastställas, på det sedan
Instructionerne ey måge inrättas efter personerne, utan påminnelserne
skie nu förut.
Hr Didron påminte, at utur Protocollet måtte upläsas,
huru härmed vid sidsta Riksdag förhållit blifvit.
Hr Wulfwenstierna: Det är väl, at påminnelserne
giöras förut, innan listan på Electorerne upbrytes. Electorerne
hafva eliest ingen annan Instruction haft än deras Ed.
Fördenskull kan Secrete Utskottets Instruction upläsas.
Hr Falkengren: De skiljachtigheter, vij i går hade,
hafva haft afseende på ledamöterne i Secrete Utskottet och
Secreta Deputationen. Man har märckt, at de herrar, som
en gång kommit dit, blifvit der sedan ofta brukade, hvartil
detta skall blifvit anfördt, at de bäst voro vahne vid sakerne;
men härigenom är så småningom händt, at visse personer impatronerat
sig herreväldet och andre lika som brachte i soumission.
Jag hemställer fördenskull R. o. A., om icke ombyte
må skie, så at de, som sutit två Riksdagar i Secrete Utskottet,
eij måge komma dit den tredie.
Frih. Strömfelt: Qusestionen lärer vara, om någon som
förre Riksdagar sutit i Secrete Utskottet nu kan komma dit;
iag betygar, at iag intet åstundar den ähran, eij eller tillåter
mig det min hälsa, emedan iag i sommar, vill Gud, ärnar
Beslut om fritt val till Sekrete utskottet.
29
bruka brunn; men det undrar iag, när Electorerne på en så
dyr ed skola vällja efter deras bästa samvete, huru man vill
restringera deras vahl. Biskoparne sittja ju alla Riksdagar i
Secrete Utskottet, och därigenom kan man intet säija at de
få något herrevälde.
Hr Falkengren: Man har exempel på dem som alla
Riksdagar sutit i Secrete Utskottet.
Gref Fersen: Jag tviflar intet, at icke alle af R. o. A.
äro capable at sittja i de Deputationer man dem nämna ville,
men det kan eij combineras, at Electorerne skola vällja efter
ed och samvete, och doch vissa personer excluderas, hvilka de
eij fingo nämna, ehuru de om deras skickelighet och nit voro
öfvertygade; på sådant sätt tvingas samveten. Jag åstundar
intet at komma i Secrete Utskottet eller någon Deputation,
utan önskar at sådane män måge välljas, som man kan trygga
sig vid.
Hr Didron: Lät oss blifva vid det som Gref Fersen och
Frih. Strömfelt sagdt, vij komma eliest aldrig i arbete; sådant
som nu påstås är aldrig förr hördt.
Hr Weinberg: 1723 åhrs Riksdag voterades härom,
och utslötos de ifrån Secrete Utskottet, som der sutit den
förre Riksdagen.
Hr Wulfwenstierna: Det skiedde så; men 1727 och
1731 gingo R. o. A. med skiähl derifrån. Vij hafva nu en
delicat Riksdag. Visse saker äro, uti hvilka eij mer än tre
eller fyra kunna finnas habile, som til exempel myntsakorue
och de Pommerske sakorne. Vill man nu utesluta dem, sorn
här uti äga förfarenhet, och allenast höra dem, när sakorne
företagas, så kommer decisionen an på oförfarne. Jag tror
at Electores lära vällja på sitt samvete.
Hr Wennerstedt: Til det som Gref Fersen sade lägger
iag detta, at om vissa personer skola uteslutas, på hvilka eij
Electorerne måge falla med sitt vahl, så kunna de intet aflägga
eller efterlefva eden.
Hr Landtm.: Det begiäres af mig at giöra hos R. o. A.
den proposition, om Electorerne få hafva fritt vahl.
Härtil svarades ja.
Denna proposition uplästes å nyo utur Protocollet;
Och svarades äfven dertil ja.
Gref David Frölich: Jag beropar mig på Riksdagsordningen;
i 13 § står: »då bör och efterses, huru Riksens
30
Maj 25. Om ändring i elektorernas ed.
Råd stäldt sine rådslag», med mera, som utur bemelte § af
Grefven Frölich uplästes. Sammaledes i 14 § vid slutet:
»Yid alla deliberationer bör i acht tagas, at när något Collegii
giöremål skiärskådas, böra des ledamöter, när saken slutas
eller om slutet discoureras, taga afträde». Nu frågar iag, om
det är lagen likmätigt, at en må vara domare i sin egen sak.
Uti Secrete Utskåttet och Secreta Deputationen komma sådane
måhl före, för hvilka de böra giöra redo, huru kunna de
sielfve vara tilstädes vid dessa sakers skiärskådande?
Frih. Ungern: Gref Frölich har sielf upläst Lagen,
den förbiuder dem intet vara tilstädes, men säijer de skola taga
afträde, när saken slutes eller om slutet discoureras. Jag
underställer, huru många här äro på Riddarhuset, som icke
skulle komma under denna lagen.
Hr Wulfwenstiern a: Rådets giöromål hörer eij til
Secrete Utskottet, och är bäst at lämna fritt vahl.
Hr Didron: Aro vij intet nögde med deras ed och samvete?
På hvad sätt skole vij då förbinda dem?
Af någre begiärdes votering.
Hr Landtm.: Får iag fråga än en gång: skall det blifva
fritt vahl?
Svarades ja.
Hr Lindenstedt: Efter här sagdts »fritt vahl», gior iag
den påminnelsen, at det må restringeras efter vår lag, och eij
så vida extenderas, at Riksdagsordningen i någon måtto brytes;
sedan måge Electorerne rätta sig efter eden.
Hr Silfwersp arre: Om någon tages emot lagen, at den
sedan kan excluderas.
Frih. Ungern: Jag menar, at eden lärer förbinda Electorerne
at eij träda ifrån sitt samvete eller Riksdagsordningen.
Af Gref Carl Frölich påstods votering.
Electorernes Ed vid sidsta Riksdag uplästes.
Frih. Åkerhielm: Jag har vid eden intet annat at påminna,
än at, när det nämnes om väljande til Secrete Utskottet,
de orden införas måge: »och til de öfrige Deputationer»,
samt at i stället för »skickelige» sättes »skickeligaste».
Gref Fersen påminte at, i anledning af eden och de
förre discourser, vid de orden: »efter bästa samvete» tillägges:
»samt lag och förordningar».
Hr Landtm, frågade, om »skickeligaste» skall införas i
stället för »skickelige».
Beslut fattas utan votering.
31
Hr Georg Löwen påminte, at de andre Stånden och de
som eij blifva valde i Deputationerne kunde stöta sig på det
ordet »skickeligaste».
Hr Didron giorde samma påminnelse.
Frih. Åkerhielm: Mine ord äro uptagne i en mening
som iag intet tänckt, emedan iag eij velat touchera någon
dermed; en kan vara skickelig, fast han af andre intet är
kiänd.
Gref Olof Gyllenborg: Ordet »skickelige» kan ingen
förtryta, men ordet »redelige» kan man förtryta; iag hoppas
vij äro alla redelige och gode patrioter.
Hr Falkengren: När den qusestion först är afgiord, om
de som förr sutit i Secrete Utskottet nu kunna komma dit,
så kan detta snart afgiöras.
Gref Fersen: År icke qusestion, at Electorerne efter
samvetet hafva fritt vahl, afgiord?
Svarades ja.
Frih. Ungern: Det voro beklageligit, om denne dagen
åter skulle bortgå med denne qusestionen; de andra Stånden
lära beklaga sig.
Frågades af Landtm., om det icke är afgiordt, at det
skall blifva fritt vahl.
Svarades ja.
Men af någre begiärdes votering;
Hvilket Hr Landtm, anmälde.
Hr Ehrenpreus: När vij finna en så ansenlig pluralitet,
lät oss fatta til Electorerne et förtroende, at vij intet sättja
dem under tvång, och laga så at vij evitera de andre Ståndens
åtlöije.
Hr Falkengren: Kunna icke Electorerne vällja 100,
hvilke sedan två om två låtta.
Gref Olof Gyllenborg: Denna disputen lärer snart
kunna slutas. Jag hoppas här är intet personelt misstroende;
är det til saken, sa kunna vij sättja dem en instruction och
inrätta den huru R. o. A. behagar; vilja de taga sig mera
myndighet, så kan der ock sättjas peksticka före.
Hr Landtm, frågade, om listan på Electorerne får
brytas up.
Gref Fersen: Emedan somlige begiärt votering, ty bör
afgiöras, om det skall blifva härvid eller voteringen gå för sig.
Härtil svarades ja och neij.
32 Maj 25. De valde elektorerna aflägga ed och afträda.
Frih. Strömfelt: De qusestioner, som nu varit före, lära
af egit begifvande med ja kunna besvaras; ty som alt gådt
redigt til, bör emot Electorerne inga påminnelser giöras.
Gref Olof Gyllenborg: Jag förbehåller at, sedan listan
blifvit upbruten, inga påminnelser måge giöras, utan kan sådant
skie vid Instructionens reglerande.
Gref C. G. Frölich: Det voro skiähligit, at voteringen
nu skulle gå för sig, och på det intet deraf må blifva något
praejudicat, at ingen votering denne gång blifvit, fast man den
samma begärt, så begifver iag mig ifrån votering.
Härtil samtyckte de öfrige, som varit af samma tancka
med Gref Frölich och påstådt votering.
Eden för Electorerne uplästes och justerades samt inrättades
uppå R. o. Arns godtfinnande efter 14 § i Riksdagsordningen,
hvaräst »redelige» intet står nämdt, utan allenast
»skickeligast»;
Och blef af R. o. A. gillad, sådan som den finnes i Allegaterne.
Sedan upbröts af Hr Landtm, den uppå de valde Electores
ingifne listan, och uplästes den samma, hvilken finnes in actis.
Hr Landtm, bad R. o. A. blifva tilstädes, när Electorerne
gådt neder, at man må kunna företaga Secrete Utskottets
Instruction.
Gref Fersen: Det är angelägit, at Instructionen justeras,
innan man vet ledamöterne i Secrete Utskottet, til at undfly
misstanckar, som skulle den samma efter personerne blifva
inrättad; sammaledes at det skier nu i dag, emedan denne
Instruction hos de andre Stånden jemväl bör justeras.
Electorerne aliade Eden, som dem af Riddarhus-Secreteraren
förestafvades.
Hr Landtm, frågade, om de nu skola gå neder til sin
syssla eller blifva qvar, emedan Instructionen för Secrete Utskottet
justeras.
R. o. A. funno godt at, medan de äro borta, om Instructionen
här kan ventileras, och innan något fastställes, lämnas
dem del deraf.
Hr Landtm, frågade, om icke Electorernes syssla denne
gången blefvo at vällja Secrete Utskottet, Secreta Deputationen
och Urskillnings-Deputationen, och sedan efter hand de Deputationer,
om hvilka Ständerne finna nödigt at förordna.
Härtil svarades ja.
Om valbarheten till utskotten.
33
Frih. Johan Hamilton påminte, at de som äro i främmande
Herrars tienst eij måge utslutas ifrån de öfrige Deputationerne,
fast han intet påstår, at de skola komma i Secreta
Utskottet eller Secreta Deputationen.
Hr Landtm, frågade, om de måge vällias til de öfrige
Deputationer;
Hvilket med ja besvarades.
Hr Didron: De som veta sig vara i främmande Herrars
tienst böra det angifva.
Electorerne gingo nu neder i Secrete Utskotts-sahlen at
förrätta våhlet.
Hr Landtm.: Om de i dag intet hinna med alt, kunna
de i morgon icke komma tilsammans och fullborda det samt
lämna sitt arbete förseglat til Riddarhus-Secreteraren?
Svarades ja.
Hr Öfverst Gynther anmälte hos Hr Landtm., at dess
angelägenhet fordrade at resa bort, men ville förut påminna,
at i Secrete Deputationen jemväl sådant folck rnåtte tagas,
som eij äro i värckelig tienst.
Härtil svarades, at Electorerne lära vällja efter sin ed
och bästa samvete.
Hr Lilljestierna: Jag åstundar intet at komma i någon
Deputation, eij heller i Secrete Utskottet, men begiärer, at
detta må komma til Protocollet. Jag har intet velat inskränckia
Hrr Electorernes vahl, men hemställer Högloft.
R. o. A., om icke Electorerne böra vara omtänckte, at de som
äro ifrån provintzerne, och särdeles ifrån gräntzorterne, uti
våhlet til Secrete Utskottet eij måge förbigås. Jag är ingen
Finne, men äger et godt Finskt hierta. Conjoncturen är delicat,
och skulle det aflöpa til krig, så är angelägit^ at de,
som bo vid gräntzen och äro faran närmast, äro med i conseillen,
ty den som nyligen blifvit bränd bär altid fara för
elden. Samma beskaffenhet är ock med dem som bo i Skåne.
Jag gior denna reservationen på mine medbröders vägnar,
som mig derom anmodat, och drager i det öfrige til Hrr Electorerne
det förtroende, at de lära besinna rikets tilstånd och
hvars och ens enskylte välfärd.
Hr Öfverst-Lieutenant Muhl förklarade sig giöra samma
reservation som Hr Lilliestierna.
Hr Landtm.: Hr Lilljestiernas påminnelse lärer af Electorerne
efter högsta möijeligheten blifva i ackt tagen, som ock
Adelns Protokoll, 1734. 3
34
Maj 25. Instruktion för Sekreta utskottet.
vid förra Riksdagar skiedt är, at de af provintzerne, serdeles
vid gräntzorterne, blifvit nämde til Secrete Utskottet, och
lärer Hr Liljestierna anse detta allenast som en påminnelse,
emedan faststält är, at Electorerne hafva fritt vahl, när de
följa sin ed och samvete.
Hr Lilljestierna förklarade detta vara dess tancka, och
at han härutinnan drager til Hrr Electores et godt förtroende.
Hr Muhl sade, at han ock conformerar sig härmed.
Hr Landtm, frågade, om Instructionen för Secrete Utskottet
nu skall företagas.
Svarades ja.
Uplästes altså utur Allegaterne til 1731 åbrs Pleni
Protocoll Instructionen som vid sidsta Riksdag för Secrete
Utskottet varit författad och af de tre Stånden, som der hafva
ledamöter, approberad, först hela Instructionen och sedan
punctevis.
Hr Landtm.: Gref Stenbock påminner, at denne Instruction
må lämnas på bordet, på det hvar och en må hafva tilfälle
at närmare igenomse den samma och inkomma med sine
anmärkningar.
Hr Lilljestierna: Detta är så mycket nödigare, som
ingen sådan lag på en Riksdag kan giöras, den icke efter omständigheterne
på en annan Riksdag kan ändras. Jag hemställer
fördenskull, om icke en så angelägen sak kunde blifva
liggandes på bordet, eller tilgäng dertil lemnäs hos Secreteraren
til Måndagen.
Gref Fersen: Det är nödigt, at Instructionen inrättas
förut, innan man vet ledamöterne; det lärer åtskilligt härvid
vara at påminna, som ock vid förre Riksdagarne skiedt. Man
har ju här hördt fällas de orden, at Secrete Utskottet voro
våre legislatorer; bevare oss Gud derifrån, de äro våre deputerade,
som eij böra föreskrifva oss någon lag, utan bindas
med instruction. Som til exempel: de böra ingen ting bortgifva
eller giöra, eij heller derom expediera något til K. Maij:t,
innan Ständerne dertil samtyckt, ty det äro våre penningar.
Frih. Johan Hamilton: Eij heller borttaga någons egendom.
Gref Friedrich Gyllenborg: Eij eller löningar, som på
Staten äro upförde, någon betagas.
Gref Fersen: Det bör jemväl införas, at som, til at
vinna tiden, Secrete Utskottet fördelar sig i smärre Utskott,
Om Sekr. utsk:s stora makt och sekretessens missbruk. 35
som sakerne utarbeta, desse mindre Utskott, ehuru secrete
saker de ock må hafva under händer, eij något fastställa,
innan ärendet i Secrete Utskåttets Pleno blifvit föredragit och
der gillat, ty alle ledamöterne giöra sin tysthetsed lika.
Hr Landtm.: Så har det altid gådt til, så myckit iag
mins, som ock varit der.
Gref Fersen: Det är sant; men så är och handt, at
saker i vissa måhl blifvit afslutne, som iag ignorerat.
Hr Landtm.: Kan hända at Grefven eij varit tilstädes,
men på mitt samvete at det altid blifvit föredragit.
Hr Wennerstedt: Månge kunna besanna det Gret Fersen
säijer. De äro alle förbundne med en lika ed och böra om
alt hvad som passerar blifva lika underrättade.
Hr Landtm.: Vilja R. o. A. nu höra puncterne uti Instructionen
hvar för sig?
Gref Fersen: Efter detta bör afgiöras innan man vet
ledamöterne, så voro väl, at R. o. A. nu ville taga saken före.
Hr Landtm.: Får Instructionen nu upläsas punctevis,
och hvar och en gior nu sine påminnelser, som om Måndag
til afgiörande kunna företagas?
Svarades ja.
Frih. Ungern: Kan skie man kan efter middag träda til
sammans och efter de nu giorde påminnelser utarbeta project
til Instructionen.
Gref Fersen: De puncter som angå de andre Stånden
kunna med dem communiceras. Eliest är nödigt at förekomma,
det til K. Maij:t ifrån Secrete Utskottet inge recommendationer
afgå måge, som menigheten eij vet utaf.
Detta sades vara rätt.
Första § uplästes nu å nyo.
Gref Fersen påminte, at de som hafva at sollicitera eij
böra gå directe til Secrete Utskottet, utan hit eller til Uhrskillnings-Deputationen,
hvarifrån sakerne til sin behöriga ort
kunna remitteras.
Gref Gustav Gyllenborg: Secreta Utskottet bör eij
heller injungera någon annan Deputation tysthetsed.
Gref Doh na påminte, at uti oeconomicis, som eij böra
fara secrete, man eij bör förbindas til tysthet, samt at en
ledamot i Secreta Utskottet må få anmäla sådant i Ståndet.
Härtil svarades, at hela tystheten nu ankommer på hvar
och ens godtycko.
36 Maj 25. Instruktion för Sekreta deputationen.
Gref Fersen: Detta voro eftertänckeligit; mången, til at
få sitt fram, torde då påstå, at det skulle refereras; sådant
vet iag eij om R. o. A. och de andre Stånden skulle bifalla;
men med utgifter bör eij vara secret.
Gref Dohn a: Alt hvad som intet står under rubriquen
af secretesse behöfver eij secreteras.
Ytterligare frågade Gref Dohna, om icke i anledning af
det som nu blifvit discourerat någre kunde författa påminnelser
och inkomma dermed om Måndag.
Hr Wennerstedt: Alt hvad Gref Fersen sagt finnes
smakeligit; om det blifver dervid, så behöfves ingen Deputation,
men skulle något behöfva tilläggas, så bör en Deputation
tagas.
Hr Landtm.: Rätt nu resolverades, at Instructionen punct
för punct skulle upläsas, sedan blifva liggiandes på bordet, på
det de påminnelser, som emidlertid kunde giöras, om Måndag
til afgiörande må kunna företagas och sedan med de andre
Stånden communiceras.
Gref G. Gyllenborg påminte, at Secrete Utskottet intet
må företaga sig andre måhl än de som i Riksdagsordningen
äro nämde at höra dit.
Sedan uplästes 1731 ålirs Instruction för Secreta Deputationen,
hvilken finnes ibland acterne, som äro inbundne vid
Pleni Protocoll af samma åhr.
Sammaledes uplästes Hr G. Hastfehrs Memorial angående
arbetets förkortande vid Secreta Deputationen, hållandes han
för omöijeligit at på de i Riksdagsordningen utsatte tre månader
tvenne åhrs Protocoller skulle kunna skiärskådas; hvarföre
ock detta expedient föreslås, at Secreta Deputationen, så
väl som den der sig befogat finner bemelte Deputation om
något måhls skiärskådande at anmoda, sådant giöra måtte,
der det nödigt pröfvas, på det Deputationens arbete kunde
lindras och den ädla tiden vinnas.
Gref Fersen: Vid Secreta Deputationens Instruction och
Hr Hastfehrs Memorials upläsande finner iag at det voro
önskeligit, det uti den nya Instructionen sådane moyens måtte
upfinnas samt de mått vid handen tagas, at vid Råds-Protocollernes
igenomgående tiden eij för långt måtte utdragas.
Jag hemställer fördenskull til R. o. A:ns godtfinnande, om
bemelte Deputation icke kunde fördela sig i tre eller fyra
mindre delar, som togo hvardera ett åhrs Protocoll före, giorde
Om Sekr. dep:ns förstärkande och delning.
37
dervid sine anmärckningar och uti Secrete Deputations Pleno
sedan öfverlade om måhlén voro af den beskaffenhet, at de
til Ståndens Plena skola refereras.
Hr Hastfehr: Min mening är, at Ständerne eij måtte
blifva här uppehåldne och Riksdagen utdragas för Secreta
Deputationens arbete skull.
Hr Blomfelt: Gref Tessins påminnelse är god, och så
är det tilförene skiedt, at Deputationen delt arbetet emilian
ledamöterne, hvilke sedan samtelige trädt tilsammans och
discourerat öfver remarquerne; at sådant nu så myckit bättre
må kunna låta sig giöra, borde Deputationen vara starckare.
Hr Kaulbars: Om Deputationen kunde sittja i några
divisioner, skulle Riksdagen säkert förkortas.
Hr Stakelberg: Om vij förstärka Deputationen, så torde
de andre Stånden vara deremot, hvilka eij äro så tahlrike af
ledamöter.
Gref Fersen: Som här ventileras om Instruction för
Secrete Deputation och mått at vinna tiden, hvilket eij på
annat sätt kan låta sig giöra, än förr är sagt, så tror iag, at
om Deputationen skulle blifva tillökt, lära de andre Stånden
eij giöra dervid någon difficultet; de lära vara så måne som
vij at förkorta Riksdagen.
Frih. Ungern: Jag tror at de andra Stånden väl lära
gifva sitt bifall, men deras antal är så litet, at de doch intet
kunna vara tilstädes, hvaraf vij haft exempel på förre Riksdagar;
och när et helt Stånds Deputerade äro borta, kan eij
gierna något slutas.
Gref Ferssen: Orsaken til bristen hafva de oändeliga
Deputationer varit, hvilka man haft vid förre Riksdagar.
Ackta vij oss allenast at intet för hvart måhl giöra en särskilt
Deputation, så är nog tilräckeligit folck.
Hr Adlerbeth: Qusestionen är, om Deputationen skall
förstärckas til 24. Hvad Instructionen angår, så få de Deputerade
yttra sig deröfver.
Hr Landtm.: Efter aftal så giöres nu allenast påminnelser,
om Måndag får man afgiöra sakerne; emidlertid blifva
Instructionerne liggande på bordet, at hvar och en kan se
dem och giöra sina anmärkningar.
Gref Fersen: Yij kunna intet veta, om de andre Stånden
vilja samtycka til förökning, derföre kunde vij låta dem veta,
at vij äro af den tanckan, och det för den orsaken, at Riks
-
38 Maj 25 o. 27. Prot.utdrag om Sekr. dep:ns förstärkande.
dagen må förkortas. Finna de at detta ändamålet kan erhållas
utan förökning, så är det väl; hvar ock icke, så lära
de jemväl vara omtänckte at förstärcka antalet.
Hr Landtm, giorde följande tre frågor: Skall Secrete
Deputation förstärckas? Blifver då antalet högst 18? Skola
vij skicka til de andra Stånden och låta dem det veta?
Och besvarade R. o. A. hvar fråga särskilt med ja.
Til följe häraf upsattes följande Extractum Protocolli til
de andre Stånden, hvilket för R. o. A. uplästes och justerades,
så lydande:
Extractum Protocolli hållit hos R. o. A. den 25 Maii 1734.
Som R. o. A. til Riksdagens förkortande för ganska
nödigt hålla, at uti Secrete Deputationen ledamöternes antal
blefvo så tahlrikt, at arbete dem emilian uti mindre Deputationer
fördelas kunde och således tiden vinnas, ty häfver
R. o. A. sådant med de andre respective Stånden härigenom communicera
bordt och deras tancka häröfver inhämta, på det, i
fall de härtil skulle gifva deras samtycke, af Stånden kunde
fastställas, til hvad antahl ledamöterne af hvart Stånd böra
förökas; varandes R. o. A. af den tanckan, at af deras Stånd
aderton härtil kunna utnämnas. Actum ut supra.
Ad mandatum
S. von Otter.
Hr Pauli påminte om icke detta Extractum Protocolli
kunde communiceras med Electorerne, innan det til de andre
Stånden afgår.
Detta proponerades af Hr Landtm.;
Och vann bifall.
Secreteraren blef befalt at gå neder i Secrete Utskottssahlen
och för Hrr Electorerne upläsa detta Extractum Protocolli,
hvilket skiedde, och sorn de dervid intet hade at påminna,
berättade lian sådant vid sin återkomst för R. o. A.
Hr Landtm.: Yij skiljas nu åt och anslag skier til
Måndags morgon klockan siu.
Härmed skilgdes R. o. A. åt.
Den 27 Maii.
Hr Landtm, anmälte, at Electorerne nu äro färdige med
sitt arbete, och hemstälte R. o. A., om icke efter senaste af
-
Om instruktioner för Sekr. utskottet och dep. 39
tahl Instructionerne för Secrete Utskottet och Secreta Deputationen
böra företagas, innan det upbrytes.
Detta vann bifall.
Gref Wachtmeister öfverlefvererade de förseglade listor
på ledamöterne i Secrete Utskottet, Secreta Deputationen och
Uhrskillnings-Deputatiouen och berättade derjemte, at som
R. o. A. stadnat i den tanckan at förstärcka Deputation med 6
ledamöter, så at de tilsammans blefvo 18, så ingifves nu allenast
en lista på 12, men i en särskilt lista, som jemväl är
förseglad, äro ännu 6 nämde, hvilken lista hos R. o. A. skall
blifva inlefvererad, när man fådt de andre Ståndens utlåtelser
öfver Secreta Deputations förstärckniug. Namnen äro intet
införde efter Matrikelen, utan kan det skie af Secreteraren.
Uplästes Gref David Frölichs Memorial, innehållandes
åtskilliga påminnelser angående Secrete Utskottets och Secreta
Deputations Instructioner, nemligen at uti Secrete Utskåttet
inga andra måhl böra företagas än secretissima; at Secreta
Deputation och de öfrige Deputationer med tydelige Iustructioner
böra förses; deras giöremål noga specificeras; hvar ock
en Riksdagsman äga mackt at i Secreta Deputationen efterfråga
och gifva vid handen, huru fundamentallagarne äro efterlefvade,
hvarom bemelte Deputation bör giöra sig noga underrättad
och sådane måhl in Plenis föredraga; at der någon i
Deputation munt- eller skrifteligen anförer något, som rörer
en frånvarandes heder och goda namn, sådant icke bör dragas
under tysthetsed, utan vederbörande til förklaring communiceras;
saint i Secreta Deputationen hållas protocoll; jemväl
och af bemelte Deputation noga undersökas, huru alla tienster
sedan sidsta Riksdag äro bortgifne. Detta Memorial finnes
in actis.
Gref Magnus Stenboks Memorial uplästes af innehåld, at
om någon vid en Deputations Betänckjandes föredragande in
Pleno, i en sak som honom angick, eij funno sig med Betänckjandet
nögd, utan derpå giorde åtalan, sådant eij måtte
anses som en klagan de male administrata justitia eller et
misstroende til Deputation. Och finnes in actis.
Äfvenledes uplästes Hr Ridderschantzes Memorial, at Secreta
Deputation hos Plenum bör angifva, om den finner at
någon undersåte i riket skiedt för när, emedan det kunde hafva
händt en sådan, som för sin fattigdom eij kunnat komma til
40 Maj 27. Om instruktioner för Sekr. utskottet och dep.
Riksdagen, andre åter af frucktan för förföljelse emilian Riksdagarne
torde afskräckas at klaga. Memorialet finues in actis.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan och R. o. Arns dertil
gifne bifall uplästes utur Protocollet af den 25 Maii de påminnelser,
som vid Secrete Utskottets Instruction voro giorde;
och när det kom til Gref Dohnas utlåtelse angående de måhl,
som en ledamot af en Deputation kunde hafva frihet at hos
sitt Plenum angifva;
Förklarade Gref Dohna, at dess mening eij rätt blifvit
fattad, hvilken voro denna, at om någon i en Deputation blifver
öfverröstad uti et mål som rörer fundamentallagen, des
Stånds eller och en enskylt persons välfärd, en sådan ledamot
då må hafva frihet at vända sig til sitt Stånd, och at detta
förstås om Secrete Utskottet, Secreta Deputation och alla
Deputationer i gemen.
Sedan uplästes Hr Thomssons Memorial, hvaruti til R. o. A:ns
bepröfvande hemställes, om icke vid denna allmänna sammankomst,
och sedan vid hvarje Riksdag, igenom en tienlig
Deputation kunde undersökas, huru alla tienster sedan förra
Riksdagen äro bortgifne, på det de lidande måge til sin rätt
förhielpas och de mindre meriterade låta sig nöija med de
ringare beställningar efter deras förtienst, som sielfva Memorialet
in actis omstäudeligare innehåller.
Ytterligare uplästes Hr Trolles påminnelser vid Secrete
Utskottets Instruction: l:o at Secrete Utskottet utan Plenoruin
vetskap inga penningeposter beviljas; 2:o inga recommendationer
til K. Maij:t; 3:o må eij giöra uttydning öfver Regeringsformen
och Försäkringen; 4:o at dess betänckande (!) til
Plenorum afgiörande, förutan secrete måhl, hvilka uti Instructionen
böra specificeras. Tillika med följande påminnelser vid
Secreta Deputations Instruction, nemligen l:o at hvar och en
utan ansvar der måtte angifva hvad emot Regeringsformen
kunde vara förelupit, hvilket Deputation kommer at efterse
och dermed efter beskaffenheten förfara; 2:o at om en ledamot
vid sådane sakers angifvande blefvo öfverröstad, honom måtte
fritt stå sin mening Plenis at underkasta, doch utan sitt namns
undersättjande och såsom et Extractum Protocolli. Detta
Memorial finnes in actis.
Gref Tessin hemstälte R. o. A., at som de andre Stånden
redan valdt sine Deputerade och allenast vänta på at få begynna
arbetet, om icke, til at vinna tiden, R. o. A. behagade
1727 års riksdagsreglemente och instr. uppläsas. 41
utnämna en Deputation, som togo alla dessa Memorialer före
och i anledning af de giorde påminnelser projecterade Instructionen
för Secrete Utskottet och för Secreta Deputationen, til
Pleni skiärskådande och fastställande.
Hr Landtm, frågade, om detta bifalles.
Svarades ja.
Hr Ehrenpreus: Emedan desse Instructioner af de
andre Stånden jemväl böra öfversees och fastställas, så kunde
tiden vinnas, om de och blefvo anmodade at hafva sine deputerade
vid desse projecters upsättjande, särdeles som de doch
sedan skola hafva del häraf, och det längre utdrages på tiden,
om de tilförende om saken eij äro underrättade.
Hr Olof Cederström var af den tanckan, at härtil
ingen Deputation behöfves och at alla qvaSstionerne kunde
lätteligen med ja eller neij besvaras.
Hr Wulfwenstierna: Alla de påminnelser, som uti
Memorialerne anföras, om penningars bortgifvande, gratificationer,
recommendationer, med mera, finnas afgiorde uti 1727
åhrs Riksdags-Reglemente och de förre Instructioner, at de
eij höra til Secrete Utskottet; och beträffande förklaringar
öfver vår fundamentallag, så är ingen tvifvel deruppå, at de
böra gå til Plena. Angående dem som äro af contrario voto,
så hafva altid deras vota fölgdt til Plena, äfven som det skier
i Collegier och andre Rätter, men i Secrete Utskottet går det
eij an. Hvad som publique ceconomien angår, hörer jemväl
til Plena, så at således det mästa redan är afgiordt.
Hr Ehrencrona: Jemte det inga penningedispositioner
eller recommendationer böra skie i Secrete Utskottet, så bör
eij heller någon ting der antagas, som icke gådt igenom Uhrskillnings-Deputationen.
Hr Landtm, frågade, om icke 1727 åhrs RiksdagsReglemente
samt sidsta Instructionen för Secrete Utskottet
kunde läsas up;
Hvilket som det bifölls;
Så uplästes 1727 åhrs Reglemente.
Hr Georg Löwen: Detta är et additament, men Memorialerne
äro nu andragne, på det Ständerne måge fastställa
Instructionen för Secrete Utskottet och Secreta Deputationen;
och voro bäst, at det skiedde som Gref Tessin proponerat.
Hr Landtm.: När Instructionen nu blifver upläst, får
man se.
42 Maj 27. Om instruktioner för Sekr. utskottet och dep.
Gref Tessin: Det är angelägit, at Deputationerne starckt
bindas vid Reglementet, så at hvad som i Uhrskillnings-Deputationen
blifvit afslagit eij på något sätt må komma til
Stånden.
Gref G. Gyllenborg: Eij eller directe i Secreta Utskottet.
Uplästes Instructionen för 1731 ahrs Secreta Utskått.
Sedan uplästes Hr Lilliecreutz Memorial, berörande Instructionerne
för Secrete Utskottet och Secreta Deputationen,
hvilket finnes in actis. Hvaruti man påminnes l:o, at som
1696 ahrs Stat bör tagas til fundament, så bör och Secrete
Utskottet arbeta derhän, at utgifterne måge lämpas efter
Riksens ordinarie inkomster, och derom berättelse giöras til
Plena; 2:o eij giöra någre gratificationer eller gifva anledning
dertil, med mindre saken af Plenis blifvit dit remitterad; 3:o
underrätta Plena, huru vida personele staterne öfver 1696
åhrs Stat kunna vara förökte; 4:o huruvida Riksens inkomster,
sedan freden slöts, kunna vara ökte eller minskade; sammaledes
5:o, huru alla extraordinarie medel sedan 1719 blifvit
disponerade; 6:o at Bancovärcket eij af någre Deputerade,
utan af hela Secrete Utskottet bör öfverses.
Och som uti sidsta eller den 7 puncten förmäles, at Deputationen,
som öfverser Bancovärcket, eij bör niuta någre
gåfvor eller skiänckor af bancomedlen, sade Hr Didron, at
det är billigt, och at sådant bör gifvas tilbakars.
Hr Ehrencrona: Uti Instructionen för Secrete Utskottet
bör införas, at Deputationen öfver Bancovärket eij bör få
taga emot någon discretion af Banquen; det är obilligt at
denne Deputationen, hvaräst är minsta arbetet, skall niuta
betalning, och de öfrige, deräst svåraste arbetet är, få intet.
Hr Wulfwenstierna: Detta har sitt fundament i en
Resolution, som är gifven 1693, at under Riksdagarne Deputationen
öfver Bancovärcket eij bör emottaga något af Banquen.
Hr Didron: Til enighetens bibehållande är bäst, at de,
som fådt, gifva det tilbakars til Krigsmanshuset.
Gref F. Gyllenborg: Jag lägger detta härtil, at hvad
som Hr Öfverst Didron sade, så myckit mera bör skie, som
nyss åberopade Förordning förbiuder at emottaga något och
alt hvad emot Lag och Instruction fångit är bör gifvas tilbakars;
varandes min mening, at det som väre ledamöter
emottagit kunde användas til Riddarhuset.
Dep. utses att granska instruktionerna. 43
Hr Kaulbars: Banquens Deputerade böra ersättja skadan.
Hr Wulfwenstierna: Jag har intet sutit i Banquen och
har eij nämdt 1693 åhrs Förordning at gifva anledning til et
sådant steg, som nu vill tagas. 1693 åhrs Förordning utgafs
af en souverain Konung; sedan hafva Ständerne fådt igen sin
frihet, och vid de senare Riksdagar är annorlunda härutinnan
blifvit förhållit; kunde icke härom fastställas pro futuro?
Detta sades vara rätt.
Frih. Ungern: Detta är en extra qusestion. Instructionerne
äro en angelägen sak, de andre Stånden vänta på oss.
Gref Tessin påminte det samma och frågade, om icke
bäst voro, at Deputationen strax satte sig.
Hr Landtm.: Skola Deputerade tagas til Instructionernes
utarbetande? Och må icke detta så länge hvila?
Svarades ja.
Hr Landtm.: Blifver Deputationen af 6 personer?
Svarades ja.
Hr Didron frågade, om de måge nämnas til denne Deputation,
som äro valde til Secreta Utskottet.
Hr Bergenstierna: Det blef väl påmint, at Secreta
Utskottet eij må giöra gratificationer, men ibland förekomma
secreta saker, hvartil gratificationer behöfvas; skall sådant
refereras til Plena, så komma sådane secretesser ut.
Härpå föll intet svar.
Frih. Ungern: Emedan nödigt är, att alla påminnelser
andragas, så påminner iag, om icke Secreta Utskottet, enär
angelägne saker förekomma, hvaruppå hela riksens välfärd
beror, må begiära förstärckning.
Gref Tessin: Vid 1723 åhrs Riksdag var iag ock ledamot
af Secrete Utskottet, och när sådane vigtige och angelägne
saker förekommo, begiärte Secrete Utskottet sammanträde
med Secreta Deputation och Rådet och förde då namn
af Stora Secreta Deputationen. Sådant har ock tilförende
varit practiserat, hvilket och nu kunde skie, doch at det först
anmälas till Plena.
Gref G. Gyllenborg: Det kan vara tid, när casus existerar.
Hr Landtm, frågade, om icke Deputationen nu får gå
nid och Hr Cammar-Råd Wulfwenstierna jemväl vara ibland
desse Deputerade.
Besvarades med ja.
44 Maj 27 o. 28. Dep. granskar instruktionerna.
Hr Falkengren: Ibland måhlén, som höra til Secrete
Utskottet, är ock Ständernes Contoir nämdt, hvilket synes
intet böra vara någon secretesse.
Frih. Ungern: Jag förstår intet så noga den saken, men
det är mig sagt af folck, som äga kundskap derom, sådant
vara farligit.
Hr Wulfwenstierna: Man måste giöra en åtskilnad
härutinnan. En del af det som dit hörer bör vara secret,
såsom Riksens giäld, hvilken iag håller för betänckeligit at
den skulle blifva bekant, aldenstund de, som til des betalning
bidraga skola, torde giöra svårighet dervid, om den samma
skulle befinnas stor och ansenlig. Icke heller böra Ständernes
Contoirs inkomster blifva uppenbarade, på det främmande icke
måge kunna calculera, när Riksens Ständers giäld kunna vara
betalte.
Hr Falkengren: Yij vilja allenast veta, hvad som blifvit
betalt och til hvem.
Hr Landtm.: Kan icke Deputationen taga sig detta ad
notam och nu gå nider?
Detta bifölls.
Trädde altså de Deputerade neder, som voro:
Gref Tessin. Frih. O. R. Strömfelt.
Hr Wulfwenstierna. Hr Wennerstedt.
Hr Ehrencrona. Hr Lilljecreutz.
Hr George Löven påminte, at flere måtte nämnas til
denne Deputation.
Hr Landtm.: Deputationen går nu nider, och får hvem
som vill der andraga sine påminnelser.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Hr Landtm, begiärde, at af R. o. A. ingen ville gå nid
ifrån Riddarhuset, innan man allmänt kommit derom öfverens.
Frih. Johan Funk hemstälte R. o. A., om icke Urskillnings-Deputationens
ledamöter kunde giöras kunnige, emedan
samma Deputation eij häfver någon Instruction, på det man
med sakorne må komma i arbete.
R. o. A. fann godt, at listorne blifva förseglade, til dess
de på en gång upbrytas.
Om Sekreta utskottets ed.
45
Hr Landtm, proponerade, at om Deputationen til kl. 12
kan vara färdig, ville R. o. A. blifva qvar, men om det längre
skulle dröija, at man då skiljes åt.
Hvilket bifölls.
R. o. A. blef tilsammans til klockan in emot 12;
Då Hr Landtm, gaf tilkienna, at Frih. Dyring varit hos
de Deputerade, och at de än intet fädt sättja pennan på papperet,
emedan så månge af R. o. A. med sine påminnelser sig
hos dem anmält, samt at de eij ännu på 2 timar lära blifva
färdige; fördenskull frågade Hr Landtm., om R. o. A. nu vilja
skilljas åt och anslag skie til i morgon kl. 7.
Detta bifölls, och kommo R. o. A. öfverens at praecise
sig infinna.
Den 28 Maii.
Hr Landtm, äskade liud.
Och uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af den
27 Maii angående Secreta Deputationens förstårckning, hvilken
Ståndet eij finner behöfvas.
Hr Landtm, frågade, om icke Secreta Utskottets Ed
kunde upläsas, in til des de Deputerade upkomma med projectet
til Secrete Utskottets Instruction.
Som detta bifölls;
Altså uplästes Secrete Utskottets Ed vid 1731 åhrs Riksdag.
Gref David Frölich: Jag tycker man bör vänta med
Edens fastställande, in til dess man faststält Instructionen,
ty de böra svara emot hvarannan.
Gref Fersen: Eden explicerar det, ty der säijes på slutet,
at Instructionen skall följas.
Gref David Frölich: Der står i Eden, at visse saker
skola hållas tysta, hvaremot iag giordt påminnelse i mitt Memorial;
alt hvad emot någon talas, som des ärliga namn och
ryckte angår, behöfver eij fördölljas.
Frih. Åkerhielm: Frågan är, när man i Secreta Utskottet
blifver öfverröstat i sådane mål som angå den allmänna
eller en enskylts välfärd, om man då skall vara förbunden
til tysthet; det öfriga uti Eden kan vara godt.
Hr Landtm.: Uti Instructionen lärer härom vara infördt
i anledning af Hr Trolles Memorial.
46 Maj 28. Dep:s förslag till instruktioner.
Hrr Deputerade upkommo, som efter i går undfången befalning
projecterat Instructionerne för Secrete Utskottet och
Secreta Deputationen.
Gref Tessin: Efter befalning hafva vij författat projectet
til Instructionerne och indragit alt hvad af Memorialerne kunnat
inflyta utan at blifva contradictoirt; om R. o. A. finna något
vara förbigångit, kan det anmälas, då vij vilja gifva skiähl
dertil.
Sedan uplästes punctevijs Secrete Utskottets Instruction
vid 1731 åhrs Riksdag, och jemnfördes punct för punct med
det nu författade projectet. Bägge desse documenter finnas i \
Allegaterne.
Fölliande påminnelser blefvo härvid giorde.
Vid den l:sta puncten berättade Gref Tessin, at den er ’
enlig med den förra Instructionen, emedan Memorialerne eij
gifvit anledning til någon ändring.
Vid den fjerde påminte Hr Didron, at Deputationen
öfver Bancovärcket bör gifva Secreta Utskotts Plenum tilkienna, j
huru de befunnit Banquens tilstånd.
Den sjette puncten i det förra Secrete Utskotts Instruction
hemstälte Gref Tessin R. o. A. huru vida det kunde
pröfvas nödigt at den nu infördes, emedan man eij vet någre
alliancer eller tractater vara slutne sedan sidsta Riksdag, och j
K. Maij:t altid uti Secreta Propositionen plägar gifva Ständerne
del om sådane ärender.
Hr Wulfwenstierna höll äfvenväl en sådan puncts in- |
förande för onödig och betänkelig i dessa conjuncturer.
Vid den 6 §:s upläsande i den nya Instructionen sade J
Gref Tessin, at han förmodar det lärer blifva approberat
hvad de Deputerade tillagt om anhörigas recomniendationer.
Vid den 7 § påniinte Gref Fersen, at, om någon af de
mindre Utskotten expedierar något til K. Maij:t utan communication
med Secrete Utskottets Plenum, sådant eij må
skie utan ansvar.
Uplästes nu å nyo den projecterade Secrete Utskottets
Instruction.
Vid den första puncten påminte Frih. Stiernstedt, at
ordet »förfara» måtte gå ut, emedan Secrete Utskottet har
macht at efterfråga, men eij med afdömande sig befatta.
Gref Tessin: Så har det ock altid skiedt. Secrete Utskottet
har fordrat förklaringar, när det funnits nödigt; om
Om instruktion för Sekr. utskottet.
47
förklaringarne varit nöijacktige, är det dervid förblifvit, elliest
är saken refererad til Plena.
Denne punct approberades altså af R. o. A. som den var
upstäld.
Vid den andra pundens upläsande påminte Frih. Johan
Hamilton, at införas måtte, det Secrete Utskottet eij eller
må hafva mackt at borttaga någon pension.
Hr Wulfwenstierna: Vid 1723 åhrs Riksdag, då så
månge blefvo tienstlöse, indrogo Riksens Ständer de stora gratialer
och jemkade dem emilian de nödlidande; skulle härpå
syftas, det voro eftertänckeligit.
Gref Dohna: Hvad vill här möijeligheten säija? Skall
1696 åhrs Stat föllias eller eij? Möijeligheten bör tydeligare
utsättas.
Gref Tessin: 1696 åhrs Stat är myckit ändrad, ty sielfva
I regeringssättet är sedan ändrat, och synes at R. o. A. minst
böra poussera härpå, emedan de mäst behöfva tiensterne; i
ansende til penningevalvationen borde 1696 åhrs Stat snarare
til V3 förhöijas.
Gref Dohna: Min mening är ock, at denna möijeligheten
intet bör involvera någon förminskning.
Hr von Hökerstedt: Etter Regeringsformen bör 1696
ahrs Stat följas, men sådant låter nu omöijeligen giöra sig,
hvarken i anseende til Personel- eller Defensions-Staten, och
påminner iag at här i § bör tilläggas »Personel»-Staten; men
Defensions-Staten kan eij determineras, emedan den bör inrättas
efter conjuncturerne, och tror iag intet at R. o. A. lärer
vilja at Defensions-Staten skall blifva kunnig, ty det voro
eftertänckeligit.
Frih. Oxenstierna: Jag påminner, atvid Personell-Staten
eij eller någon förökning må tillåtas utan Ständernes samtycke.
Såsom detta bifölls, altså tillädes ordet »förhögning».
Gref Fersen: Jag kan eij conciliera det, vij håfve alle
svurit på 1696 åhrs Stat, och doch hafva somlige fådt förhögning
och somlige förminskning.
Frih. Johan Hamilton påminte, at vid ordet »indragning»
borde »i Pensions-Staten» tilläggas.
Hr Wulfwenstierna: Vid sidsta Riksdag blef faststält,
jat Cheferne vid Regimenterne skulle examinera angående ExPectanterne,
hvilka til vidare expectances åtnjutande kunde
48 Maj 28. Om instruktion för Sekr. utskottet.
vara berättigade eller eij; skulle härmed derpå syftas, så stöter
man an.
Hr Didron: Hvad Hr Wulfwenstierna säijer, skiedde så
och är billigt.
Hr Landtm, frågade, om, efter frih. Hamiltons påminnelse,
efter ordet »Lönings»- skall införas »Pensions»-Staten;
Hvilket bifölls och skiedde så.
Approberades altså den 2 §.
Uplästes 3 §.
Hvarvid Frih. Åkerhielm påminte, at denne § är enlig
med Riksdagsordningen, men kunde sättjas något tydeligare,
emedan man eij kan veta, om den så skall förstås, at hvad i
Krigs- och Aramiralitets-Collegiernes berättelser om Fästningarnes,
Arméens, Flottans och Siö-Militiens tilstånd anföres, af
Secreta Utskottet skall afgiöras; eller och, om Secreta Utskottet
skall remittera vissa måhl til andre Deputationer, dit de höra.
Hemstälte altså R. o. A., om icke hvad i bemelte relationer
finnes af den beskaffenhet, at det eij bör hållas tyst, til vederbörande
Deputationer af Secreta Utskottet bör remitteras.
Gref Tessin: Det har altid varit vanligit, at utur Secreta
Propositionen alt, hvad som eij hördt til Secreta Utskottet,
til de andre Deputationer blifvit remitterat.
Hr Landtm, frågade, om Frih. Akerhielms påminnelse i
puncten skall införas;
Hvilket som det bifölls, så tillädes vid slutet desse orden:
»men sådane måhl, som eij behöfva hållas tyste, remitterar
Secreta Utskottet til vederbörande Deputationers utarbetande».
Vid 4 §, som handlar om Bancovärckets öfverseende, påminte
Frih. Stiernstedt, om icke tilläggas borde: »och andre
publique inrättningar, som Barnhuset med mera».
Hvartil svarades, at detta eij hörer til Secreta Utskottet
utan til Deputationerna.
Vid denne § påminte Hr Lilljestierna: Jag begriper
eij annat häraf, än at Banquens debet och credit bör blifva
caché; deraf följer, at hela Secreta Utskottet eij bör härom
få kundskap, utan allenast Deputationen öfver Bancovärcket.
Jag hemställer, hvad consequence det häfver, at af et Secret
Utskott skall giöras et secretare.
Gref Tessin: Tystheten af Banquens debet och credit
har altid blifvit ansedd för så angelägen, at ledamöterne i
Banco-Deputationen altid aflagt en särskilt tysthetsed. I Secreta
Om bankens sekretess.
49
Utskottet äro vid hvar Riksdag 100 personer; innan någre
Riksdagar skulle alt för många i riket härom vara underrättade.
Denna saken är myckit granlaga. Banquen är et
värck, som beror på credit och deruppå sig uprättadt, och
Ständerne äro sielfve garans derföre.
Hr Lilljestierna: Hr Gref Tessins mening disputeras
eij, at tilförene varit en mindre Deputation öfver Bancovärket;
hvad som är skiedt, det är skiedt och kan nu rättas. Men
bevare Gud at misstro någon i Secreta Utskottet. Skulle icke
ledamöterne kunna tiga härmed, äfven så väl som med krigsoch
fredssaker? Dessutan kan Secreta Utskottet aldrig utlåta
sig om afskrifningarne utan at veta Banquens debet och credit.
Hr Wulfwenstierna: Man tror hvar och en vara mohn
om sin tysthet. Emidlertid blifva på 3 Riksdagar 300 personer
härom kunnige; finna de at der står illa til, begynnade
at sälja sine Bancozedlar först al pari och sedan med förlust;
de behöfva intet tala; den dispositionen hvar och en gior talar
nog. Härigenom mista Bancozedlarne crediten och Banquen
lider. Hvad afskrifningar angår, så är dervid eij frågan om
Banquens tilstånd, utan ankommer här på skiäl och bevis.
Gref Fersen instämde härmed och lade detta til, at som
en Banquier eller Köpman är ganska mohn om at eij öpna sin
bok för någon, så böra Riksens Ständer om sin Banco, som
är et så granlaga värck, vara myckit sensiblare, särdeles som
de sielfva äro des garants. Hvad afskrifningarne vidkommer,
så hafva de aldrig blifvit för Secrete Utskottet fördolde.
Hr Didron: Villja de som sutit i Banco-Deputationen
garantera för den skada, som en sådan tysthet kan förorsaka,
så är iag nögd.
Gref Fersen: Jag håller före, at iag intet ville garantera
den skada, som skulle föllja af uptäckningen.
Frih. Ungern: Banquen är anlagd på tysthet och derigenom
conserverad; de som villia yppa dess tilstånd måge
vara ansvarige för fölgderne.
Hr von Sch antz: Jag som en ledamot af Banquen måste
gifva tilkiänna: at uptäcka des tilstånd är kasta honom på
en gång öfver ända. Hvad afskrifningarne vidkommer, så hafva
de med Banquens tilstånd ingen gemenskap; utan när skuldposter
äro, til hvilka klara bevis äro at Banquen aldrig kan
komma til någon betalning, skrifvas de af, på det de eij fåfängt
ffla stå och skyldra i böckerne. Eliest uprepar iag än en gång,
Adelns Protokoll, 1734. 4
50 Maj 28. Om instruktion f. Sekr. utskottet. Banken.
at man på sådant sätt äfventyrar at med en coup kasta Banquen
öfver ända.
Frih. Strömfelt: lag är af samma tanka och lägger dertil
först at vij eij kunna kullkasta Banquens privilegier; sedan
böra vij påminna oss hvad anstöter Banquen haft. Skulle
denna deliberationen blifva bekant, så torde inom 14 dagar
Bancozedlarne falla.
Gref Fersen: Jag har aldrig velat raisonera härom, innan
iag fick kundskap om Banquens beskaffenhet, men kan nu betyga,
at den som har insicht i dessa saker kan aldrig falla på
sådane tanckar.
Hr Lilljestierna: Jag hörer säijas, at den som eij äger
kundskap härom bör härom eij döma. Jag är eij envis och
conformerar mig altså; doch, fast iag eij har insikt häruti, äger
iag et redeligit hierta. Min mening är, at uti Instructionen
inryckes, det Secrete Utskottet bör utnämna en Banco-Deputation.
Gref Fersen sade sig eij tillägga någon af ledamöterne
ignorance.
Hr Lilljestierna: Jag förklarar mig härmed nögd, doch
reserverar iag för mig och efterkommanderne, at Riksens Ständer
en gång måge blifva underrättade om Banquens tilstånd.
Yij vete penningebristen i riket, förlagsbristen, at vår handel
är bygd för främmande credit. Kan skie man kunde komma
under alla dessa hemligheter i Bancovärcket.
Hr Landtm.: Bifalles då 4 puncten?
Svarades ja.
Uplästes 5 §.
Hvilken bifölls som den var.
6 §, vid hvilken i projectet var anmärckt, at den borde
slutas ut, emedan angående Tractaternes efterlefvande år 1731
blifvit eftersedt, och sedan inge nye äro vordne slutne, funno
R. o. A. at den bör blifva stående.
7 § bifölls som den var; sammaledes den åttonde.
Frih. Johan Hamilton påminte, at om någon hade et
för riket särdeles nyttigt måhl at angifva, den samma directe
kunde få angifva sig hos Secrete Utskottet.
Härtil svarades, at sådant kan skie hos K. Maij:t och
Rådet.
En Deputation ifrån Bondeståndet inkom och emottogs
efter vanligheten. Talemannen förde ordet således: Bonde
-
Bondeståndet begär tillträde till Sekr. utskottet.
51
ståndet anmäler sin ödmiuka hälsning och påminner sig med
hugnad det goda förtroende, som R. o. A. altid betygat emot
Ståndet, til hvilket Ståndet sig altid tryggar. Och som ibland
Deputationerne Secreta Utskottet är myckit angelägit, så förmodar
Bondeståndet at der få säte och stämma. — Öfverlefvererade
sedan et Extractum Protocolli af den 24 Maii,
medelst hvilket Bondeståndet begiärer at jemväl hafva sina
deputerade i det Secreta Utskottet.
Gref Tessin: Det blef påmint at Secrete Utskottet eij
må injungera någon Deputation tysthetsed, men kunde eij införas,
emedan Secrete Utskottet sielf är edbundit. Sammaledes
om Krigsmanshusinedlens öfverseende, men detta hörer
til Militiae-Oeconomiae-Deputation.
Gref D. Frölich: Jag anhåller, at mitt Memorial om
frihet ifrån eden, när någon particuliers heder och ähra rörs,
må företagas, ty ens ährliga namn är för en alt för ömt.
Gref Tessin: Härom är infördt i Secreta Deputationens
Instruction. — Upläste deruppå hvad i den 6 § härom förmäles.
Det påmintes, at detta bör införas i alla Deputationernas
Instructioner.
Hr Landtm.: Får icke detta afgå som det är och Gref
Fröliclis Memorial resolveras på samt sedan skickas särskildt
til Stånden?
Detta bifölls.
Gref David Frölich: Detta är så angelägit, at om det
skulle gås förbi, kunde de andre Stånden täncka at vij deri
varit oense. Får icke punckten införas och Memorialet följa med?
Hr Wulfwenstierna: Vij som voro deputerade hafva
observerat denna påminnelse, men ansedt det så, at den eij
behöfves i Secrete Utskottets Instruction, der inga besvär uptagas,
för hvilken orsak vij den infördt uti Secreta Deputationens
Instruction; doch kunde denna påminnelsen skrifvas på
et särskildt blad och sändas til de andre Stånden, med förmälan,
at det jemväl blifver en punct i Secreta Utskottets
Instruction.
Uppå Hr Landtnäs giorde frågan vann detta bifall, och
skrefs på et särskilt blad denna meningen: »Men skulle någon
munt- eller skrifteligen andraga det som rörer ens ährliga
namn och ryckte, bör then som sådant angår lämnas däraf
del och tilfälle sig at förklara.»
52 Maj 28. Om grefve David Frölichs memorial.
Gref D. Frölich begiärte, at des Memorial jemväl måtte
föllia med til de andra Stånden.
Hr Landtm, giorde frågan;
Hvartil svarades ja och neij.
Hr Wulfwenstierna: Om detta Memorialet går til de
andre Stånden, böra ock de öfrige gå dit.
Gref Frölich beropade sig på Riksdagsordningen.
Hr Wulfwenstierna: Jag hemställer Hr Grefven, til
hvad ända detta skall gå til de andre Stånden; det kan irra dem.
Gref Tessin: Det kan så mycket mindre gå til de andre
Stånden, som det rörer mäst Secreta Deputationens Instruction;
på det sättet skulle de andre Stånden förr få afgiöra samma
Instruction än Adelen.
Frih. Ungern: Memorialet kan blifva liggandes på bordet.
Gref G. Gyllenborg: Då hade eij eller Instructionen bordt
bortskickas.
Hr Landtm.: Jag är oskyldig, ty iag giorde frågan och
fick bifall.
Hr Wulfwenstierna: Emedan uti Memorialet äro saker
som löpa in uti Secreta Deputationens Instruction, så kan iag
eij se, til hvad ända det nu skall bortskickas; det kan gifva
de andra Stånden tilfälle til propositioner som eij äro acceptable.
Hr Stiernstedt påminte, om icke den särskilte meningen
får afskickas.
Uppå Hr Landtm:s fråga bifölls detta, och skrefs deruppå,
at denna punct i Secrete Utskottets Instruction kommer
at inryckas.
Gref Tessin: Detta bör expliceras; annat är, om någon
talar det som rörer ens ärliga namn och ryckte, annat om
man talar om ämbetsförseelser.
Gref Gustav Gyllenborg: Hvad åtal å embetsförseelser
angår, bör det ex actis bevisas.
Gref D. Frölich: Om den upläste meningen eij får afskickas,
beder iag om lof at med mitt Memorial gå til de 1
andre Stånden.
Hr Landtm.: Gref Frölichs proposition menar iag har
vunnit bifall, men Gref Tessins vet iag intet huru vida den
blifvit bifallen.
Sekr. deputationens ed och instruktion.
53
Hr Wulfwenstierna: Det ena strider intet emot det
andra, ens ähra får man eij röra, men ämbetsförseelser får
man tala om.
R. o. A. resolverade, at meningen bör afskickas, emedan
förklaringen är här i Protocollet.
Secreta Deputationens Ed uplästes och approberades.
Hr Landtm.: Jag påminner mig intet om Secrete Utskottets
Ed, hvilken tilförene i dag är upläst, är gillad.
Af R. o. A. svarades, at den är gillad.
Uplästes den projecterade Instructionen för Secreta Deputationen;
Och
giordes under upläsandet inge påminnelser.
Hr Trolle påminte, at detta project måtte til i morgon
blifva liggande på bordet, emedan han mente eij alt vara inryckt
hvad Memorialerne innehålla.
Gref Tessin: Hr Trolles mening var, at en öfverröstad
fingo gå til Plena; då kunde hvem som ville gå dit och öfverhopa
dem. Och hvad en undersökning om alla tienster angår,
som skulle blifva en placering, så hörer det eij til Secreta
Deputationen. Hr Thomsson har ock begärt en ä part Deputation
häröfver.
Hr Thomsson frågade, om et Memorial, som uti en Deputation
är ingifvit, af någon annan får uttagas.
Hr Hastfehr: Det har iag giordt, med Hr Landtm:s
tilstånd.
Hr Landtm.: Han frågade efter Memorialet och iag sade:
det ligger nedre på bordet.
Hr Thomsson frågade Gref Thessin, i hvars namn det
blifvit uttagit.
Gref Tessin: Det kan iag så myckit mindre veta, som
iag eij vest det varit uttagit förr än nu. Vij håfve ansedt
detta Memorialet som oss eij angående, ty det begiärer en särskilt
Deputation.
Hr Landtm.: Blifver Instructionen för Secreta Deputationen
bifallen?
Svarades ja.
På begiäran uplästes 6 § k nyo.
Br Ehrenfelt: at näst orden »ärliga namn och ryckte»
skulle »egendom» tilläggas.
Hr Silfwersparre: »Egendom» bör eij nämnas, det kan
vara en som för upbörd är skyldig.
54 Maj 28 o. 29. Utskottsval. Protokollsutdrag uppläsas.
Hr Landtm.: Bifalles Instructionen?
Svarades ja.
Gref C. Frölich: Jag begiärer at til Protocoll föras må,
at uti Instructionen jemväl inryckas bör, at Deputationens
ledamöter eij böra hafva mackt at röra någon ärlig mans namn
och ryckte, samt at der bör stå: »hos och i Deputationen».
Hr Lilljestierna: Jag hemställer, huru vida sådane specialiteter
böra införas; ingen bör supponeras så mal honet;
de andre lära vara så noble at sielf angifvat, men i et publict
document hör sådant eij införas.
Gref Tessin: Yij hålla i Deputationen förhäst, at Protocollet
efter Riksdagen bör upbrännas, när alt är afgiordt.
Hr Didron: Det bör ligga qvar til deras beröm som väl
giordt.
Gref F. Gyllenborg och åtskillige andre påstodo, at införas
måtte: »hos och i Deputationen».
Hr Landtm.: Approberas Instructionen som den är giord?
Svarades ja.
Får den gå af?
Ja.
Hr Landtm.: Åtskillige begära, at listoroe måge upbrytas,
men andre äro af den tanckan, at man först bör afvänta de
andre Ståndens utlåtelser öfver Instructionerne. Skola listorne
upbrytas?
Svarades ja.
Sedan de voro upbrutne, uplästes för R. o. A. de af Electorerne
valde ledamöter uti Secrete Utskottet, Secreta Deputationen
och Urskillnings-Deputationen.
Hr Landtm.: Kan icke med Bondeståndets ansöknings
företagande upskiutas til i morgon, at man får se hvad förre
gången i denne sak passerat?
R. o. A. kommo öfverens, at i morgon anslag skier til
kl. 7 och begynnes half åtta.
I det samma R. o. A. skulle skiljas åt, inkom Präste
ståndets
Extractum Protocolli af den 28 Maii med Ståndets
påminnelser vid den 5 och 6 § i Secreta Utskottets Instruction.
Sammaledes Bondeståndets Extractum Protocolli af den
27 Maii angående Secreta Deputationens förstärckning, hvilken
Ståndet för onödig håller.
Sedan desse Extracta Protocolli voro upläste, skildes
R. o. A. för denne gången åt.
Protokoll justeras. Bromell arresteras. 55
Den 29 Maii.
Uplästes de hos R. o. A. den 17, 18, 20, 21, 22 och 24
Maii håldne Protocoll, jämväl utur det den 25 Maii håldne
Protocollet in til p. , deräst Hr Lilljestiernas påminnelser,
at de, som äro ifrån gräntzorterne, vid våhlet till Secreta Utskottet
eij måge förbigås, finnes anförd;
Och påmintes allenast dervid af Gref Carl Frölich at,
när qvaestionen om lottningen til Bänckmännen var före, han
begiärt votering, men sedan sig densamma afsagt, hvilket han
begiärte måtte införas, på det det eij må hafva det anseende,
som hade en votering blifvit hindrad, innan de, som den samma
begiärt, sig derifrån afsagdt.
Sammaledes påstods ock af åtskillige, at hvad som i Protocollet
af den 24 angående eftermiddagsplena blifvit infördt
måtte gå ut;
Men som Gref F. Gyllenborg och andre svarade, att de
af hvilka utlåtelserne äro böra sig yttra, om det skall blifva
stående eller eij;
Så blef det dervid.
Flere påminnelser blefvo eij giorde.
Hr Öfversten af Guardiet Gref Posse berättade, at han
borde gifva R. o. A. tilkienna, det i natt en Adelsman benämd
Bromell, hvilken doch intet är Riksdagsman, blifvit af Brandvachten
tagen i arrest och sedan fördt til Guardiesvackten.
Uplästes deruppå den ifrån Brandvackten gifne rapporten,
huruledes bemelte Hr Bromell i dag kl. 4 blifvit tagen, emedan
han funnits gå på gatan med bahr värja.
Frih. Törnflycht berättade, at det är åtskillige afR. o. A.
bekant, at denne Bromell är hufvudsvag, och hemstälte, om
icke han i anseende dertil borde slippa arresten.
Hr Didron höll före, at, som han eij är Riksdagsman,
R. o. A. sig härmed eij kan befatta.
Detta påstods jemväl af åtskillige andra, och uppå Hr
Landtm:s giorde frågan bifölls af R. o. A.
Hr Landtm.: Jag beder om ursächt, at iag glömt berätta,
Jet för någre dagar sedan en Deputation från Bondeståndet
var hos mig, men dess anbringande var allenast at gratulera
lnig til Landtmarskalcksämbetet. General-Major Buddenbrock,
General-Major von Rosen, Baron Ungern och RiddarhusSecreteraren
voro närvarande.
56 Maj 29. Om en finsk tolk. Sekr. dep:ns delning.
Hr L andtm.: Man har lefvererat mig en ansökning af
någre Finske Bönder, hvilke begiära en tolck i Ståndet, men
Bondeståndet har afslagit deras begieran.
Uplästes bemelte Bönders ansökning, som var stäld til de
tre öfrige Ståndens Taleman. Jämväl och Bondeståndets Resolution,
hvarutinnan bemelte Finske Bönders begäran afslås,
emedan Riksdagsordningen dicterar, at ingen sora eij är af
Bondeståndet får i Ståndet intagas.
Gref Fersen: Det tyckes, at de kunna betiena sig af sine
medbroder, som förstå bägge språken. Skulle Adelen blanda
sig häruti, stötte man Bondeståndet.
Hr Didron höll för angelägit, at de fingo tolck.
Hr Wattrang: Detta är et purt oeconomicum i Ståndet,
som eij hörer hit.
Frih. Wrede: I alla provintzer i Finland finnes folck
som förstå bägge språken, och af desse, som detta underskrifvit,
hafva de öfrige sig begifvit, och äro allenast två som
det så enständigt påstå; det är häst at lemna detta, som
det af Ståndet är afgiordt.
Frih. T örn flycht: Om vij melera oss härmed, kunna de
andre Stånden pretendera det samma hos oss.
Hr Landtm.: Skall en sådan resolution skrifvas på Memorialet?
Frih.
Ungern: Kanskie R. o. A. eij behöfver utlåta sig,
emedan de allenast adresserat sig til Talemännen.
Gref Tessin: Det synes bäst vara, at ingen skriftelig
resolution gifves, utan at af Hr Landtm, begiäres at gifva de
andre Ståndens Talemän tilkienna, det R. o. A. sig härmed
intet kan befatta.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan vann detta bifall.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli, hvaruti
Ståndet bifaller R. o. Arns tanckar om Secreta Deputationens
förstärckande, men samtycker eij til arbetets fördelning uti
mindre Deputationer.
Hr Landtm.: De andre två Stånden vilja eij tillåta någon
förstärkning eller arbetets fördelning, och som Borgareståndet
jemväl är ense med dem om det senare, hvilket var R. o. Arns
förnämste ändemål med förstärckningen, så lärer det härvid
förblifva.
R. o. A. samtyckte härtil.
Om flere deputationer. Riddarhusordningen.
57
Hr Didron påminte, at arbetet vid de förra Riksdagar
altid blifvit delt.
Hr Landtm.: Deputationen, när den kommer i arbete,
lärer kunna giöra föreställningar härom til Plena, om nödvändigheten
det fordrar.
Hr Blomfelt: Detta har tilförene varit et oeconomicum,
som ankommit på Deputationen; nu är det blifvit en lag at
eij få dela arbetet, sedan Ständerne sig derom utlåtit. Mig
tyckes, när vij hädan efter håfve någre saker at anmoda de
andre Stånden om, at det är bättre, at man derom med deras
Deputerade sammanträder, eller och at Talemännen derom förut
öfverläggia, än at låta afgå Extracta Protocolli, som nu skiedt,
och vij fädt afslag.
Hr Landtm.: När en sak här är afgiord, kan det eij
annars skie än igenom Extractum Protocolli; i saker som här
eij äro afgiorde kan det skie som nu påminnes.
Hr Landtm.: Jag har i går öfverlagt med de andre Talemännen
om de Deputationer, som nu kunna välljas, nemligen:
Expeditions-Deputation 6 af R. o. A.; Justitim-Deputationen
12; Cammar- och Commercie-Deputationen, som jemväl uptager
tullsaker, 24; Landt- och Siö-Militim-Oeconomie-Deputation
12; Bergs-Deputation 12.
Hr Didron påminte om en Deputation öfver Riddarhusordningen.
Gref Tessin berättade, at Riddarhusordningen afen Deputation
redan är utarbetad och kommer nu altså af R. o. A.
at skärskådas och fastställas.
Frih. Ungern: Dermed var vid förre Riksdag begynnelse
giordt, och voro åtskillige puncter af R. o. A. redan igenomgångne
och approberade, men i anledning af General Fuchs'
Memorial, när qusestionen var före om Landtmarskalcksvahlet,
blefvo alle desse puncter af R. o. A. förklarade för oafgiorde.
Hr Stiernstedt förestälte, at om Riddarhusordningen
skall företagas, bör den samma några dagar blifva liggiandes
på bordet, på det hvar och en af R. o. A. må hafva tilfälle at
igenomläsa den samma och inkomma med sine påminnelser.
Uppå Hr Landtm:s härom giorde frågan vann detta bifall.
Och som ytterligare påmintes om tiden, at en viss termin
raa sättjas, innom hvilken påminnelserna böra vara inne, på
det R. o. A. må kunna företaga Riddarhusordningen, innan
58 Maj 29. Om Urskilningsdeputationen.
Deputationerne med sitt arbete inkomma, faststältes, at den
skall blifva liggandes på bordet til Lögerdagen efter Pingst.
Hr Didron förestälte, at, när en act således blifver liggiandes
på Riddarhusbordet, den af ingen bör borttagas.
Och funno R. o. A. sådant vara billigt.
Frih. Ungern: Det torde vara nödigt, at R. o. A. fastställer,
när anslag skall skie för Uhrskillnings-Deputation, samt
terminen, huru länge Memorialer och ansökningar der böra
emottagas, sorn det skiedt på de förra Riksdagar.
Hr Didron: Riksdagsordningen utsätter en månad, på det
sättet är för de sökande eij mer än en vecka igen.
Frih. Ungern svarade, at denne månaden förstås ifrån
den dagen anslaget skiedt, så at om anslaget skier den 30
Maii, blifver terminen den 30 Junii.
Gref Tessin: Enär K. Maij:t remitterat en sak til Ständerne,
men Uhrskillnings-Deputationen finner den samma intet
vara någon Riksdagssak, synes billigt, at Uhrskillnings-Deputationen
förvisar saken til den ort hon hörer, emedan den sökande
eliest intet vet, hvart han skall vända sig.
Gref Fersen förklarade sig vara af samma mening.
Frih. Ungern: Uhrskillningen har aldrig haft någon annan
Instruction än Riksdags-Reglementet och aldrig anvist någon
sökande hvart den skulle vända sig. Annat är, om R. o. A.
nu annorledes skulle förordna.
Frih. Hylten: Det går eij an, at Urskillnings-Deputation
anvisar de sökjande orten, hvart de skola vända sig, ty Deputationen
blifver då en instanz, och kunde detta hafva svåra
olägenheter med sig; det är nog, när Deputationen förklarar,
at det intet är et Riksdagsärende.
Gref Gustav Gyllenborg: När K. Maij:t remitterat en
sak til Ständerne, så åligger Uhrskillnings-Deputation at vidare
visa den sökande til behörig ort; men inga private ansökningar.
Gref Tessin: Min mening är och allenast om sådane
måhl, som kommit ifrån K. Maij:t til Ständerne.
Hr Bergenstierna: Deputationen kan eij anvisa de klagande
fora, ty då blefvo en sådan resolution irrevocabel, och
den andre parten, som dervid eij blifvit hörd, kunde komma
at lida.
Frih. Hylten biföll Hr Bergenstierna; doch at en sak,
som ifrån K. Maij:t remitteras til Ständerne, af Uhrskillningen
til dess rätta ställe förvisas.
Presteståndets förslag om Bergsdeputation.
59
Hr Lagman Wattrang: Uhrskillnings-Deputations rätta
giöremål är at skillja Riksdagsärender ifrån andra, som dit eij
höra; men at remittera til fora hörer Deputation eij til, ty
der kunna inga parter höras.
Gref Carl Frölich: Deputationen bör eij hafva mackt
at remittera något af K. Maij:t til Ständerne skutit måhl,
utan bör sådant refereras til Plena.
Berättades, at en Deputation ifrån Prästeståndet var derute;
Och gingo 6 af Adelen at möta den samma;
Men var allenast Domprobsten Rhyzelius, hvilken af Prästeståndet
var utskickad at berätta, det Ståndet, emedan det eij
är så tahlrikt som de andre Stånden, gierna skulle se, at ingen
Bergs-Deputation blefvo förordnad, utan at bergssakorne kunde
blifva företagne i Cammar-, Oeconomie- och CommercieDeputationen.
Och lämnades Hr Domprobsten Rhyzelius det svaret, at
Hr Landtm, med de öfrige Talemännen härom lärer öfverlägga.
Sedan kom åter på discours om Uhrskillnings-Deputationens
giöromål.
Och sade Frih. Hylten, at denna saken är af stor angelägenhet,
ty Konung, Råd och sökande böra bibehållas hvar
vid sin rätt. Fora är eij Ständernes sak at denominera.
Frågan är här om saker, som K. Maij:t remitterat til Stånden.
Finner Deputationen, at en sådan sak af Ständerne eij kan
uptagas, synes den böra gå tilbakars til K. Maij:t, at K. Maij:t
och Rådet remitterar den til sin ort.
Frih. Faltzburg: Det underställes R. o. A., om icke en
sak, när K. Maij:t nidsändt den til Ständerne, af UhrskillningsDeputation
bör remitteras til sitt forum.
Hr Wulfwenstierna: Innan man såg hvad effect det
hade, remitterade Uhrskillningen til fora; men det hade en
elak effect, ty månge saker voro gangne in rem judicatam, och
vid Deputationen kunde contraparterne eij höras; sedan hafva
de och på en sådan remiss prsetenderat at fram för andra
komma fram vid domstohlarna. Reglementet dicterar, hvad
för saker höra till Uhrskillningen, nemligen inge andra än
Riksdagsärender, och hvad eij är Riksdagsärender visas simpliciter
bort. Uti de saker, som af K. Maij:t remitteras, giöres
en åtskillnad emilian dem, som redan varit för hos Stånden
och som nu kunna komma. Om desse senare bör berättas til
Plena.
60 Maj 29. Urskilningsdep:ns och Sekr. utsk:ts instruktioner.
Hr Lilljestierna: Som inga remisser kunna komma
ifrån K. Maij:t och Rådet, som eij äro Riksdagssaker, så
kunna de eij eller gå til K. Maij:t tilbakars.
Hr Landtm, frågade, huru lång terminen blifver för de
sökande at i TThrskillnings-Deputationen få ingifva deras ansökningar,
och om det icke blifver en månad ifrån anslagets
dato.
Härtil svarades ja, at det blifver en månad.
Sedan frågade Hr Landtm., om Uhrskillnings-Deputation
i morgon kommer tilsammans.
Svarades ja.
Proponerades af Hr Landtm., om icke UrskillningsDeputationens
giöromåhl blifver at skillja de måhl som äro
Riksdagsärender ifrån dem som til Riksdagen eij höra och
simpliciter förklara, at med desse senare Ständerne sig eij
kunna befatta, doch utan at förvisa dem til något forum; och,
i fall någre sökande af K. Maij:t til Ständerne äro remitterade,
hvilkas ansökningar Deputationen eij finner vara Riksdagsärender,
Deputationen då sådant til Plena refererar.
Denne propositionen, sedan den för R. o. A. utur Protocollet
var upläsen och af Landtm, frågat om den vinner bifall,
besvarades med ja.
Uplästes Pråste- och Borgareståndens utlåtelser öfver
Secreta Utskottets Instruction, tillika med Prästeståndets anmärkningar,
författade i bemelte Ståndz Extracto Protocolli
af den 28 Maii;
Och bifölles af R. o. A.
Uplästes Pråste- och Borgareståndens förteckningar på
bemelte Stånds Deputerade uti Secreta Utskottet, Secreta Deputationen
och Uhrskillnings-Deputationen, och finnas bemelte
förteckningar in actis.
Hr Peter Schönström påminte, at Bergs-Deputationen,
som näst de Secrete Deputationer är den nödigaste i anseende
dertil at Rikets styrckia och hela handel beror på bergvärckens
uprättbållande och förkofring, må för dess angelägenhet
skuld blifva den första som kommer at väljas.
Hr Bergenstierna påstod det samma och deducerade
ytterligare så väl om bergvärckens angelägenhet, som om nödvändigheten
at en Bergs-Deputation bör förordnas; och lade
detta dertil: iag talar emot mig sielf, men iag och de öfrige
i Collegio åstunda, at Riksens Ständer måge efterse, huru vij
Beslut om Bergsdep. Sekr. utsk:ts ledamöter aflägga ed. 61
fördt styrsslen; och kan denna Deputationen in oeconomicis
träda med de andre Deputationer tilsammans, när det behöfves.
Hr Landtm, frågade altså, om en särskilt Bergs-Deputation
skall förordnas;
Svarades af R. o. A. ja.
Hr Bergenstierna förmente, at Hr Landtm, kunde gifva
detta R. o. A:ns slut de andre Ståndens Talemän tilkienna.
Men efter något discourerande härom fants godt, at et
Extractum Protocolli härom til de andre Stånden afgår;
Hvilket ock straxt blef upsatt, så lydande:
Extractum Protocolli hållit hos R. o. A. den 29 Maii 1734.
S. D. Funno R. o. A., at som Bergvärckens uprätthållande
och förkofring är et af de för Riket angelägnaste
ärender, det fördenskuld en särskilt Bergs-Deputation högst
nödig är; hvilket R. o. A. med de öfrige respective Stånden
vänligen communicera bordt, i förmodan at, för Rikets här
under beroende angelägenhet, härutinnan vinna deras bifall,
särdeles som det och myckit länder til Riksdagens förkortande.
Actuin ut supra.
Ad mandatum
S. von Otter.
Sedan faststältes af R. o. A., at de af Hr Landtm, i dag
upgifne Deputationer, efter den ordning och til det antal af
personer, som de i Protocollet här ofvan til äro anförde, af
Hrr Electorerne i dag skola väljas, til hvilken ända Electorerne
kl. 4 efter middagen uti Secrete Utskotts-sahlen komma
tilsamman; och skier anslag härtil.
Sedan uplästes det af de tre Stånden för Secreta Utskottet
faststälte Edsformulär et’,
Och trädde Secrete Utskottets ledamöter fram innom skrancket,
hvaräst de samma ed lifligen aflade; hvilken dem afRiddarhus-Secreteraren
förestafvades.
Hr Didron frågade, om nu, sedan man aflagt eden, man
kan gå til de främmande Ministrer.
Hvartil svarades neij.
R. o. A. kommo öfverens, at i morgon skier anslag til
hl. 7, och skildes härmed åt.
62 Prot.utdrag om utskott. Termin för ansökningar.
Den 30 Maii.
Uplästes Protocollet af den 25 Maii, ifrån det stället,
deräst i går Iycktades, och til slutet af samma dag;
Och giordes dervid inga påminnelser.
Som klockan nu var öfver 8, sade Hr Landtm.: Anslagit
har varit til kl. 7, och doch äro ännu månge af
R. o. A. borto.
De närvarande af R. o. A. voro af den tanckan, at som
efter aftahl anslagit varit til kl. 7, borde nu eij längre väntas.
Hr Landtm., sedan han äskat liud, berättade R. o. A.,
at han i går aftons varit tilsammans med de öfrige Talemännen,
och at då blifvit öfverens kommit, det hvar och en
uti sitt Stånd i dag skulle förnimma, om icke terminen för
dem, som hos Riksens Ständer hafva någre ansökningar til
Uhrskillnings-Deputationen at ingifva, kunde blifva til den 1
nästkommande Julii inclusive, emedan den sidsta Junii infaller
på en söndag. Sammaledes hade och de öfrige Ståndens
Talemän lofvat i sine Stånd at anmäla, det ledamöter til de
af R. o. A. faststälte Deputationer af de öfrige Stånden jemväl
måtte vällias. I lika måtto hade ock Hr Landtm, lofvat
de öfrige Talemännen at gifva dem del om det slut, hvaruti
R. o. A. i går stadnade, angående Uhrskillnings-Deputationens
giöromåhl. Ytterligare at i Stånden i dag anmälas skulle,
det Expeditions-Deputationen kl. 10 i dag måtte komma tilsammans,
samt Uhrskillnings-Deputationen kl. 5 efter middagen.
Hr Landtm, frågade, om detta vinner bifall och et Extractum
Protocolli härom til de andre Stånden må upsättjas.
Gref Fersen raente, at så kunde skie, emedan härigenom
de andre Stånden gifves tilfälle at taga desse ärender i öfvervägande
och inkomma med sine påminnelser.
R. o. A. biföll Hr Landtnäs proposition;
Och upsattes altså följande Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet hållit hos R. o. A. den 30
Maii 1734.
Såsom R. o. A., til at bringa Riksdagsarbetet i gång, för
sin del nödigt funnit: l:o at til vidare följande Deputationer
böra utses, och det til lika antahl af personer, som vid förre
Riksdagen, nemligen Expeditions-Deputation, Justitiae-Deputation,
Cammar- och Commercie-Deputation, som jemväl up
-
Om Expeditions- och Urskilnings-dep. Charta sigillata. 63
tager tullsakor, Landt- och Siö-Militiee-CEconomie-Deputation
samt Bergs-Deputationen; 2:o at terminen för dem, som vid
Riksdagen några ansökningar hafva, kan sättjas til den 1 instundande
Julii inclusive och anslaget skie i dag, med den
vanlige åtvarningen at i en skrift eij blanda flere måhl, eller
af olika beskaffenhet, som til en Deputation eij kunna remitteras;
3:o at Uhrskillnings-Deputations giöremål blifver at
skilja de mål som äro Riksdagsärender ifrån dem som til
Riksdagen eij höra, och simpliciter förklara, at med desse
senare Stånden sig eij kunna befatta, doch utan at förvisa
dem til något forum, och i fall någre sökande af K. Maij:t
til Ständerne äro remitterade, hvilkas ansökningar Deputationen
eij finner vara Riksdagsärender, at Deputationen då
sådant til Plena refererar; 4:o at Expeditions-Deputation i
dag kl. 10 kunde komma tilsammans; 5:o anslag för Uhrskillnings-Deputationeu
skie til kl. 5. Hvilket med de öfrige
respective Stånden communiceras.
Ad mandatum
S. von Otter.
Detta Extractum Protocolli uplästes;
Då Frih. Carl Wilhelm Cederhielm giorde den påminnelsen,
at uti andra puncten jemte ordet »ansökningar»
måtte sättjas »Memorialer», emedan sedan terminens förlopp
någon kunde hafva något angelägit Memorial, som eij voro
någon privat ansökning, at ingifva.
Härtil svarades af andra, at det kan nästan vara lika,
om ordet »Memorial» införes eller intet.
Hr Landtm, frågade, om puncten i anledning af den
giorde påminnelsen skall ändras;
Och som dertil svarades neij;
Blef den stående som han var upläst.
Gref Carl Frölich: Yid detta tilfället borde R. o. A.
fastställa, om det som ingifves i Uhrskillnings-Deputation bör
skrifvas på charta sigillata eller eij, på det, i fall ingen charta
sigillata betalas bör, alla derom måge vara underrättade.
Hr Ehrenstam: En sådan kundskap förut synes eij vara
nödig, hvar och en lärer antingen söka at skaffa sig underrättelse,
huru han sig härvid förhålla må, eller ock giöra som
han bäst tycker.
64 Maj 30. Tid för sammanträdenas början. Utskottsval.
Gref Fersen: Vid alla de Riksdagar iag varit har aldrig
charta sigillata i sådane tilfällen varit brukelig, och synes detta
eij höra komina in quaestione.
Som detta syntes vinna bifall, sade Hr Landtm.: Vare
ledamöter i Uhrskillnings-Deputation kunna underrätta deras
medbroder härom, altså behöfver det eij flyta in i detta Extractum
Protocolli.
Härtil samtyckte R. o. A.
Approberades altså förbemelte Extractum Protocolli och
sändes til de andre Stånden.
Sedan berättade Hr Landtm., at han i går gifvit de
andre Ståndens Taleman tilkiänna, at R. o. A. eij befattar
sig med de Finske Böndernes begieran, som åstunda en särskilt
tolck, emedan det är en sak som hörer innom Bondeståndet.
Gref Fersen hemstälte R. o. A. om icke det voro väl,
at de efter aftal prascise ville komma up på Riddarhuset, på
det med arbetet något måtte avancera.
Hr Landtm.: Mitt förslag är, at när anslag skier til kl.
7, begynnes med Protocollerne half åtta, at flere emedlertid
kunna samlas.
Frih. von Kochen: Det voro önskeligit, at man dagen
förut kunde blifva underrättad, hvad saker som skola komma före.
Hr Landtm.: När sakerne komma i gång, lärer det
kunna skie.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan och R. o. Arns dertil
gifne bifall upbröts de af Electorerne ingifne listor på R. o. A:ns
ledamöter uti Expeditions-Deputation, Justitice-Deputationen,
Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationen samt Landtoch
Siö-Militice-Oeconomie-Deputationen, hvilke listor finnas
in actis.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. behagar at öfverläggia
om hvad svar kommer at gifvas Bondeståndet på bemelte
Stånds begieran at vid denna Riksdag hafva ledamöter i Secrete
Utskottet, emedan nödigt torde vära, at, innan Secrete
Utskottet kommer att sättja sig, bemelte påstående blefvo
besvarat, af hvilka tanckar de öfrige två Ståndens Talemän
i går varit.
Uplästes altså Bondeståndets Extractum Protocolli af den
24 Maii, medelst hvilket de hos R. o. A. andragit förbemelte
begiäran.
Böndernas yrkande på del i Sekr. utsk. afslås.
65
Sedan uplästes utur Ällegaterne af 1723 åhrs Protocoll
det af de tre Stånden gifna svar uppå Bondeståndets vid den
Riksdagen yrkade påstående at hafva ledamöter i Secreta Utskottet.
Frih. Ungern: R. o. A. torde förmodeligen stadna i den
tanckan, at det blifver vid förra vanligheten, och at man i
et höfligit svar beropar sig på det nyss uplästa svaret, som
gafs 1723.
Sedan R. o. A. härom sins emilian något tahlt;
Frågade Hr Landtm., om det som af Frih. Ungern
sades vinner bifall.
Hvartil svarades ja.
Hr Landtm, förestälte, om icke detta R. o. A:ns slut
med de andre bägge Stånden kunde communiceras och deras
mening inhämtas, och, i fall de med R. o. A. instämma, et
svar projecteras, hvilket, sedan det med bemelte tvänne Stånd
blifvit communicerat, igenom en gemensam Deputation ifrån
alle tre Stånden, äfven som det på 1723 åhrs Riksdag skiedde,
kunde blifva Bondeståndet tilstält; tilläggandes Hr Landtm.,
at detta svaret eij kan gå igenom Expeditions-Deputation.
Gref David Frölich: En expedition bör i Stånden sidst
justeras.
Frih. von Hylten: Detta kan intet gå til ExpeditionsDeputation,
emedan Bondeståndet häfver ock der ledamöter,
utan böra de tre Stånden justera det sidsta svaret til Bondeståndet.
I anledning af hvad nu discourerat var upsattes följande
Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet hållit hos R. o. A. den 30
Maii 1734.
Samma dag uplästes å nyo hos R. o. A. det Arbara
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 24 Maii, medelst
hvilket Bondeståndet til de öfrige respective Ståndens gunstiga
behiertande hemställer, huru vida de skulle finna nödigt, at
jemväl Bondeståndet, i anseende til de andragne skiähl och
orsaker, måtte vid denne Riksdag hafva sine Deputerade uti
Secreta Utskottet. Och som R. o. A. efter denna sakens noga
öfvervägande eij kunde finna något skiähl at afgå ifrån det,
som vid 1720 och 1723 åhrs Riksdagar, efter et ganska rnogit
öfverläggande, af de 3:ne Stånden blifvit faststält, altså häfver
R. o. A. det Yördige Präste- samt Lofl. Borgareståndet denne
Adelns Protokoll, 1734. ^
66 Maj 30. Svar t. bönderna om Sekr. utsk. föreslås.
sin tancka och slut härmed välment velat communicera, förväntandes
med det förderligaste välbemelte 2:ne Stånds utlåtelser
härutinnan. Och är R. o. A. derjemte af den mening,
at et gemensamt svar ifrån de tre Stånden kunde upsättjas
och på samma sätt, som vid 1723 åhrs Riksdag skiedde, genom
en gemensam Deputation det Arbara Bondeståndet tilställas.
Och följer härjemte det hos R. o. A. projecterade
svaret.
Och blef detta Extractum Protocolli af R. o. A. approberat.
Gref Fersen: Hr Landtm, har proponerat, at det är
nödigt, at Bönderne få svar, innan man träder i Secreta Utskottet.
Det voro väl, at två af hvartdera Ståndet upsatte
et utkast til svaret, hvilket sedan i de tre Ståndens Plenis
kunde justeras och expedieras.
Uppå Hr Landtm:s härom giorde proposition vann detta
bifall, doch tycktes tiden bättre kunna vinnas, om två af
R. o. A. strax trädde nider i Secreta Deputations-rumet, giorde
utkastet, som strax här in Pleno kunde upläsas och skickas
til de andre bägge Stånden.
I anledning häraf utnämdes härtil Frih. Hylten, som
varit med vid 1723 åhrs svars upsättjande, samt Gref Fr.
Gyllenborg, och trädde strax neder at efterkomma hvad dem
i så måtto blifvit af R. o. A. committerat.
Uplästes Hr Ekehielms Memorial, af innehåld, at den af
Hr Thomsson uti et des Memorial omrörde särskilte Deputationen
öfver tiensternes bortgifvande eij synes böra förordnas,
emedan desse måhlén höra til Secreta Deputationen.
Gref Magnus Stenbock förklarade, at en sådan särskilt
Deputation är onödig.
Det samma giorde och Gref Fersen.
Hr Landtm.: Finner R. o. A., at ingen särskilt Deputation
behöfves, samt at målen böra gå til Secreta Deputation,
dit de höra?
Svarades ja.
Gref David Frölich: Emedan Electorerne nu valdt tre
Deputationer, påminner iag efter mitt redan ingifne Memorial,
at hvar Deputation må få sin behöriga särskilta Instruction.
Häruppå svarades, at detta förr eij varit brukeligit.
Gref Fersen: Alla Deputationer hafva sina rubriquer,
och äro för alla förekommande måhl Deputationer satte. Ju
-
Deputationer o. instruktioner. Presteståndets protokollsutdrag. 67
stitise-Deputationen häfver sine ärender för sig, de öfrige Deputationer
äfven så. Yij bafve nu redan uppehållit oss med
Instructioner 14 dagar; skulle vij ännu inrätta Instructioner
för aila Deputationer, så drages tiden dermed för långt ut.
Dessutan blifver ju alt refererat til Plena, deräst hvar och en
kan giöra sine påminnelser.
Gref D. Frölich: Min mening är intet emot Gref Fersens,
hvad hvar och ens giöremål beträffar, men iag hemställer
R. o. A., om icke hvar och en Deputation bör veta hvad som
skall giöras och huru.
Hr Wennerstedt: Detta synes eij väl gå an.
Och sades af åtskillige, at Riksdagsordningen är instruction
nog för Deputationerne.
Hr Landtm.: Blifver då icke Riksdagsordningen allena
Deputationernes instruction?
Svarades af R. o. A. ja.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af innevarande
dato den 30 Maii. Hvarutinnan Ståndet l:o förklarar
sig vilja gifva ledamöter til en Bergs-Deputation; 2:o
angående Uhrskillnings-Deputationens giöremål, at i fall bemelte
Deputation finner någre ansökningar, som af K. Maij:t
til Ständerne äro remitterade, eij vara riksdagsärender, och
fördenskull sådane ansökningar til Plena refererar, Ståndens
Plena då intet vidare måge gå, än allenast pröfva om måhlet
är riksdagsärende eller eij, samt at Uhrskillnings-Deputationen
upgifver hvar i sitt Stånd, hvar gång de komma tilhopa, en
lista på de saker som blifvit erkiände för riksdagsärender.
Gref F. Gyllenborg och Frih. Hylten kommo nu up med
det projecterade Svaret til Bondeståndet;
Hvilket för R. o. A. uplästes.
Hr Landtm.: Ar något härvid at påminna?
Svarades neij.
Hr Lilljestierna påminte, at ordet »häfd» måtte uteslutas.
Hr Rotlieb: Detta ordet har på detta stället en god
bemärkelse och är i R. o. A:ns faveur; samma ord är och
brukat uti 1723 åhrs Svar.
Anteligen blef godt funnit, at ordet »häfd» måtte gå ut
och »rättighet» i stället insättjas.
Hvilket och skiedde.
68 Svar t. bondest. Duben o. Ruinph. Eder.
Och afskickades altså detta project, tillika med det förut
resolverade Extractum Protocolli detta ärendet angående, til
de andre bägge Stånden.
Hr Landtm, berättade, at Hr Hofmarskalken Baron
Duben anmält, at Hr Envoyéen Rumph, som är des Frus
mosterman, är kommen til staden, och som han för höflighet
skuld borde hälsa på honom samt derjemte i privatangelägenheter
hade at tala med honom, frågade om det icke kunde
skie, aldenstund Secreta Utskottet eij ännu någon gång varit
tilhopa, änskiönt eden är aflagd.
Härtil svarades ja.
Upiästes Secreta Utskottets Ed, som af de andre Stånden
var gillad.
Ytterligare upiästes Secreta Deputationens Instruction,
hvilken af Borgare- och Bondestånden var approberad, doch
med en liten tilökning, som nu äfven af R. o. A. approberades.
Men i Prästeståndet var allenast påskrifvit, at bemelte
Instruction der blifvit upläst.
Vidare upiästes Secrete Deputationens Ed, som nu jemväl
af de öfrige tre Stånden var gillad.
Hr Landtm, befalte, at anslag til Expeditions-Deputation
skier til kl. 4 efter middagen; sammaledes för Uhrskillnings-Deputation
til i morgon kl. 9, och at för bägge rummen
utsattes, hvaräst de skola sammanträda.
Och sedan faststält var, at för R. o. A. anslag giöres til
kl. 8 i morgon, skildes R. o. A. för denna gången åt.
Den 31 Maii.
Upiästes i ordningen det hos R. o. A. den 21 Maii håldne
Protocollet; hvarvid inge påminnelser giordes.
Hr Landtm, berättade, at i går et Extractum Protocolli
ifrån Prästeståndet blifvit ingifvit, hvilket kommit ibland
papperen på bordet och eij blifvit upläst.
Bemelte Extractum Protocolli, dat. den 29 Maii, upiästes
och innehöll 2:ne påminnelser vid Secreta Deputations Instruction:
l:o at til Råds-Protocollerne må såsom i 2 § tilläggas
Revisions- och Cabinets-Protocollerne; 2:o at ibland Secrete
Deputationens första giöromål må vara at öfverlägga och sedan
Borgarst:s prot.utdrag. Sekr. dep:ns instruktion. Keder. 69
med samtelige Stånden communicera, på hvad sätt innom den
föreskrefne terminen Protocollerne så må kunna genomses, at
Riksdagsordningen äntå i thetta måhl blifver fullgiord och
efterlefvad.
Hr Landtm.: När R. o. A. begiärte, at denne Deputation
skulle förstärckas och arbetet delas, förklarade de andre
Stånden, at ingen fördelning borde skie, utan alla Protocollen
i Deputationen igenomläsas. Öfver det som Prästeståndet bär
andragit uti andra puncten hafva de andra Stånden sig eij
ännu utlåtit. ‘Frågade altså, om härmed icke kunde anstå,
til dess de andre Stånden sig jemväl häröfver yttrat.
Gref Mörner: Då vij i går i Deputationen skulle expediera
Secreta Deputationens Instruction, sade Hr Biskopen
Jacob Benzelius, at Prästeståndet lärer vara nögde, änskiönt
detta eij kommo uti Instructionen, emedan Deputationen, sedan
den satt sig, med en föreställning härom til Plena kunde inkomma;
doch som de andre Stånden öfver detta ärendet sig
ännu eij utlåtit, kunde expeditionen eij gå för sig.
Hr Landtm.: Detta lärer altså blifva liggiandes, til de
andre Ståndens svar inkommit.
R. o. A. samtyckte härtil.
Hr Landtm.: De andre tvänne Ståndens Deputerade äro
nu här, hvilke jemte R. o. A:s Deputerade komma at afgifva
det i går upsatte svaret til Bondeståndet.
Utnämdes 8 af R. o. A., hvilke tillika med de andre
tvänne Ståndens Deputerade gingo til Bondeståndet at afleverera
bemelte svar.
Hr Ehrenpreus: Hr Assessor Keder har hedt mig hos
Höglofl. R. o. A. at anmäla, det han för sin höga ålder och
siukliga tilstånd eij kan bivista Riksdagen. Han recommeuderar
sig derjemte ödmiukast i Höglofl. R. o. A:ns gunst.
Frih. Ungern kom tilbaka med Deputationen, som varit
hos Bondeståndet, och berättade, at Ståndet tackat för det
meddelte svaret, men hedt de öfrige Stånden intet illa uptaga,
om Bondeståndet än inkommer med ytterligare föreställningar i
detta ärendet.
Ifrån Borgareståndet inkom en Deputation, som efter
vanligheten emottogs. Hr Rådman Poppe linan anmälte
Borgareståndets vördsamma hälsning och berättade, at Ståndet
funnit för Rikets derunder beroende angelägenhet skuld en
70 Maj 31. Borgardep. Frågan om en Tulldep. uppskjutes.
särskilt Tull-Deputation vara nödig, hvartil han sade skiählen
vara anförde i det Extractum Protocolli, som han öfvergaf.
Sedan Deputationen afträdt, uplästes Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 30 Mati, hvarutinnan de 5 puncter,
som R. o. Arns samma dag utfärdade Extractum Protocolli
innehåller, bifalles; doch påminner Borgareståndet vid den 1 §,
at en särskilt Tull-Deputation må utnämnas, emedan det torde
blifva Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationen ogörligit
at uptaga och öfverlägga de mångfaldiga der förefallande
måhl, hvaräst jemvähl Ståndet håller före böra företagas angående
skogarnes skiötsel, rätta bruk och nyttjande. Derjemte
bifaller ock Borgareståndet, at Riksdags-Reglementet
Annandag Pingst af predikstolarne må upläsas.
Hr Wulfwenstierna: Hvad den särskilte Tull-Deputationen
angår, så hade Borgareståndet vid sidsta Riksdag
samma begiäran, hvilken då på goda skiähl blef afslagen.
Man har nu valdt en så tahlrik Cammar-, Oeconomie- och
Commerce-Deputation, på det et af des Utskott måtte kunna
företaga tulisakerne, dem utarbeta och til Deputationens Plenum
referera. Det kan hafva sine betänckeligheter at förordna en
särskilt Tull-Deputation, eij eller vet man, hvaruti de svårigheter
skulle bestå, som öfver tullsakorne skulle kräfva en
särskilt Deputation.
Hr Ehrenpreus: Det synes så myckit betänckeligare
at öka Deputationernes antal, som Prästeståndet ville ingen
Bergs-Deputation hafva, emedan deras antal är för ringa at
til så månge Deputationer gifva ledamöter.
Hr Falkengren: Det är Prästeståndets och eij R. o.
Arns skuld, at de äro så få til antahlet. Sysslorne i Cammar-,
Oeconomie- och Commercie-Deputation äro så ymnige, at denne
Deputation eij lärer hinna med tullsakorne; dessutan kunde
och vara nödigt at efterse, om undersåtarne lidit vid tullväsendet.
Hr Landtm.: Så framt saken eij behöfver strax besvaras,
kunde härmed upskiutas, emedan Secrete Utskottet nu skall
träda tilsammans. Emedlertid kan Cammar-, Oeconomie- och
Commercie-Deputation komma tilsamman och öfverlägga, om
de icke kunna jemväl utarbeta tullsakorne, eller om en särskilt
Deputation dertil behöfves.
Detta bifölls af R. o. A.
Protokoll justeras. Grefve Törnflycht. 71
Hr Landtm.: Som Borgareståndet sig ännu eij utlåtit
öfver Prästeståndets i dag upläste påminnelse vid Secreta
Deputations Instruction, och den samma, innan Stånden sig
utlåtit, eij kan blifva justerad, är nödigt at Plenum blifver i
morgon, på det Instructionen må blifva färdig och Deputationen
komma i arbete.
R. o. A. komrno öfverens, at anslag blifver til i morgon
kl. 10, och skildes nu åt;
Då Hr Landtm, tillika med Secrete Utskotts-ledamöterne
gingo neder i Secrete Utskottet.
Den l Junii.
Hr Landtm.: Protocollet af den 28 Maii borde nu efter
ordningen upläsas, men som Secreteraren berättar, at han eij
hindt få conceptet så vida färdigt, at det kunnat renskrifvas,
så hemställes R. o. A., om de vilja höra Protocollet af den
29, hvilket är renskrifvit.
Som R. o. A. härtil samtyckte;
Så uplästes Protocollet af den 29 Maii.
Och som i bemelte Protocoll Hr Ofver-Ståthållaren Törnflycht
var nämd Friherre Törnflycht, påminte Hr Ehrenpreus,
at han borde nämnas Gref Törnflycht, 'emedan han häfver
K. Maij:ts nådiga Resolution at vara Grefve.
En del af R. o. A. voro af samma tancka, andre tyckte,
at detta kunde hielpas, om han nämdes Ofver-Ståthållare, serdeles
vid detta tilfälle, då han å embetets vägnar tält.
Hr Landtm, sade, at detta senare eij altid kunde skicka
sig, när han vid Deputationer eller innom Riddarehuset nämdes,
och påminte derjemte, at som han eij ännu ibland Grefvarne
var introducerad och på Matrikelen införd, så kunde han så
länge innom Riddarhuset eij kallas Grefve.
Och som detta biföls, så blef det i Protocollet intet ändrat.
Vid den passagen, der det talas om Präste- och Borgareståndens
utlåtelser öfver Secreta Utskottets Instruction samt
Prästeståndets anmärkningar dervid uti bemelte Stånds Extracto
Protocolli af den 28 Maii, hvilke af R. o. A. blifvit bifallne,
påminte Gref Carl Frölich, at R. o. A:ns bifall öfver Prästeståndets
anmärkningar med Borgareståndet bordt blifvit communicerat,
innan expeditionen skiedde, emedan, när något här
72 Juni 1. Formfrågor. Eiksråden resa på landet.
fastställes samt med de andre Stånden communiceras, och et
Stånd uti svaret deröfver gior någon påminnelse eller remarque,
bör en sådan remarque äfven med de andre Stånden
communiceras, på det, i fall den af dem jemväl bifalles, expeditionen
derefter må kunna skie efter pluraliteten och vij
giöra vår reservation vid vårt Protocoll, i fall den hos oss eij
skulle bifallas, emedan Expeditions-Deputationen eliest kunde
irra sig.
Hr Didron påminte, at när en Resolution hos R. o. A.
är faststäld och upläst, bör den af en Grefve, en Friherre och
en Adelsman underskrifvas, på det en sådan Resolution eij
må kunna ändras.
Gref Carl Frölich sade, at han i saken eij begiärer
ändring, utan allenast i processen.
Hr Landtm.: Om angående processen vid sådane tilfällen
något skall fastställas, synes bäst vara, at det af någre Deputerade
utarbetades til R. o. Arns bepröfvande.
Härtil gaf R. o. A. sitt bifall.
Sedan continuerades med Protocollets upläsande af den
29 Maii til slutet.
Hr Didron påminte, at des mening om frihet at omgås
med främmande Ministrer varit allenast in til dess Secrete
Utskottet satt sig> ty sedan viste han väl det vara förbudit.
Hr Landtm, anmälte, at Deras Excellenzier Riks-Råden
låtit i går uti Secrete Utskottet veta, at Deras Exc:r öfver
hälgen ville resa på landet, hvarvid Secrete Utskottet intet
haft at påminna.
R. o. A. giorde härvid eij eller någon påminnelse.
Gref D. Frölich: Emedan det är R. o. A. högt angelägit,
at Riddarhusordningen må blifva faststäld, och, om den allenast
skulle blifva liggande här på bordet, alla eij skulle hafva tilfälle
at igenomse den samma och giöra sine påminnelser, emedan
den samma allenast af en i sender kan läsas, då de andre
emidlertid måste vänta, ty har iag varit omtänkt på et kortare
medel, nemligen at Riddarhusordningen på samma sätt, som
med Lagen skiedt, ad interim må kunna tryckas, på det hvar
och en må hafva tilfälle at inkomma med sina tanckar deröfver;
och håller iag jemväl för intet mindre nödigt och nyttigt,
at Instructionerne och Ederne för Secreta Utskottet och
Secreta Deputationen på samma sätt måge blifva tryckte.
Om tryckande af instruktioner och BHO. Bondedep. 73
Härvid frågade någre af R. o. A., af hvad medel Riddarhusordningen
skulle blifva tryckt.
Hr Ehrenpreus förklarade sig vara af samma mening,
nemligen at Riddarhusordningen ad interim blefvo tryckt; depense
dertil behöfdes eij, emedan Boktryckaren, som den fingo
trycka, väl sielf skulle giöra förlaget, ty han kunde giöra sig
hopp om god afgång.
Hr Landtm, frågade, om Riddarhusordningen skall tryckas;
Hvilket af R. o. A. biföls.
Hr Landtm.: Hvad Ederne och Instructionerne angår,
så behöfves dervid de andre Ståndens utlåtelse, emedan de
ock deruti hafva del; och påminnes här, at de vid et sådant
tilfälle tilförene giordt en protest.
R. o. A. biföllo, at hvad Edernes och Instructionernes
tryckande angår, derom med de öfrige Stånden bör communiceras.
Hr Didron: Jag gior det förbehåld, at, när Riddarhusordningen
blifver tryckt, ingen annan må få giöra remarquer
deröfver än R. o. A.
Hr Didron explicerade sig sedan närmare: Så länge den
blifver här på bordet, ses den allenast af R. o. A., men
igenom trycket få alla del deraf. lag önskar, at då ingen
annan lägger sig deruti til vår förtret, ty det är en sak som
endast går vårt Stånd an.
Ifrån Bondeståndet inkom en Deputation, för hvilken
vice Talemannen förde ordet och näst Ståndets ödmiuka och
förtroliga hälsnings anmälande berättade, at Ståndet öfvervägat
det ifrån R. o. A. communicerade Extractum Protocolli
angående Deputationernes antahl, och at Bondeståndet för sin
del funnit någre flere Deputationer nödige, nemligen en särskilt
Tull-Deputation, emedan Cammar- och Oeconomie-Deputationen
jemte de andre mångfaldige sakerne eij kunde hinna
med tullsakorne; 2:o en allmän Besvärs-Deputation och 3:o
en Deputation til Instructionernes öfverseende. — Hvaruppå
han öfverlefvererade Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 31 Maii, hvilket uplästes; och angick bemelte Extractum
Protocolli l:o Uhrskillnings-Deputationens giöromål, 2:o Deputationernes
antal, hvilke Ståndet förutan de 3 redan nämde
ännu förmenar böra förökas med en Deputation öfver Reductions-
och Liquidations-ärenderne.
74 Juni 1. Om flera deputationer. Kollegiernas instruktioner.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. lärer taga detta i
öfvervägande.
Och afträdde Bondeståndets Deputation.
Hr Ehren preus: Emedan så månge af R. o. A. äro
borta, vet iag intet huru vij kunna utlåta oss öfver de många
Deputationerne. Vid sidsta Riksdag begiärte Borgareståndet
jemväl en särskilt Tull-Deputation, hvilket af R. o. A. afslogs,
och begiärer • iag, at Protocollet derom må upläsas, hvaruti
skiählen finnas anförde. En Deputation öfver Instructionerne
synes eij eller nödig, ty Cammar-Collegii och Stats-Coutoirets
Instructioner kunna gå til Cammar-Oeconomie-Deputation, och
på samma sätt de öfrige Collegiernes til deras behörige Deputationer.
Hr Lagerstolpe påminte, at Cammar-Revisionens Instruction
redan är faststäld.
Hr Wennerstedt; Emedan det är nödigt, at undersåtarne
i landet måge veta, hvart de med sine angelägenheter
skola vända sig, det ock vid sidsta Riksdag var faststält, at
Instructionerne böra öfverses, ty är det nödigt, at en Instructions-Deputation
blifver satt.
Hr Ehrenpreus: Jag talar intet emot Instructionernes
öfverseende, utan allenast om stället hvar det skall skie.
Hr Wennerstedt: Då är iag ock dermed nögd.
Hr Adlerbeth: Collegiernes Instructioner äro af K. Maij:t
underskrefne; vid dem är nu allenast at giöra påminnelser,
om de i något mål kunna förbättras, och det kan skie i vederbörande
Deputationer. Men Landshöfdinge-Instructionen är
eij underskrifven, och är högt nödigt, at den kommer på
trycket; vij böra i. landet veta, hvaruti vij skola hålla oss til
väre Landshöfdingar, och bör sådant eij vara secretesser.
Hr Landtm.: Emedan vij i dag kommit tilsammans angående
Secreta Deputationens Instruction och den dervid af
Prästeståndet giorde påminnelsen, så hemställer iag R. o. A.,
om icke den först kan företagas, emedan de begge Ståndens
utlåtelser nu äro inkomne.
Som detta vann bifall;
Så uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli dat. i
dag, hvaruti Ståndet förklarar, at uti Secreta Deputationen
ingen vidare öfverläggning til Plenorum fastställande om sättet,
huru med arbetets fortsättjande i Deputationen förhållas skall,
synes vara nödig.
Sekreta deputationens instruktion.
75
Sammaledes uplästes Bondeståndets inkomne Extractum
Protocolli, äfvenväl dat. i dag, som med det föregående var
öfverensstämmande.
Sedan R. o. A. härom något talts vid;
Säde Hr Landtm.: R. o. A. lära hafva öfverlagdt i hvad
slut man skall stadna. Bifalla vij Prästeståndet, så äro 2
Stånd emot 2 Stånd; biträda vij de andre begge Stånden, så
coupera vij at arbetet eij kan förkortas. Jag lämnar detta
til R. o. Arns öfvervägande.
R. o. A. öfverlade ännu något härom.
Sedan yttrade sig Hr Lillj estierna: Jag har igenomsedt
Ståndens Extracta Protocolli, och är Prästeståndets tancka,
at Secreta Deputations första giöromål bör vara at öfverlägga
och sedan med Stånden communicera, på hvad sätt innom den
föreskrefne tiden Protocollerne så må kunna igenomsees, at
Riksdagsordningen ändoch i detta mål må blifva fullgiord och
efterlefvad, Borgare- och Bondestånden hälla en sådan öfverläggning
för onödig. At nu komma härifrån, och på det med
Secreta Deputations Instructions expedierande eij längre må
utdragas, hemställer iag, om icke R. o. A. kunde förklara, at
R. o. A. öfver denna Prästeståndets påminnelse sig eij ännu
kan utlåta, med förbehåld at sig häröfver yttra, i fall det
framdeles skulle pröfvas nödigt, och at emedlertid Secreta
Deputations Instruction må expedieras, på det sätt som den
af Stånden är bifallen.
Hr Ehrenpreus var af den tankan, at desse Extracta
Protocolli kunde gå til Expeditions-Deputation, då den fingo
uttaga pluraliteten.
Hr Lilljestierna: R. o. A. måste utlåta sig, huru man
anser Prästeståndets påminnelse; eliest binder man sig händerne.
Som uppå Hr Landtm:s giorde frågan R. o. A. biföllo
Hr Lilljestiernas mening, befaltes at i anledning häraf et Extractum
Protocolli skulle upsättjas.
Hr Lindenstedt påminte, at deruti tilläggas måtte, at
expeditionen så mycket mera må skie, som detta, intet hörer
til Instructionen.
TJpsattes altså följande Extractum Protocolli:
Extractum Protocolli hållit hos R. o. A. den 1 Junii 1734.
S. D. Uplästes å nyo det Arevyrdiga Prästeståndets
Extractum Protocolli af den 29 Maii, hvarutinnan vid Secreta
Deputations Instruction påminnes, at bemelte Deputation må
76
Om Sekr. dep:ns instruktion. Pingstlof.
låta vara ibland sine första giöromål at öfverlägga och med
samtelige Ståndens Plena communicera, på hvad sätt innom
den föreskrifne terminen Protocollerne så må hunna igenomses,
at Riksdagsordningen doch blifver fullgiord. Sammaledes uplästes
det Lofl. Borgareståndets Extractum Protocolli af innevarande
dato, hvarutinnan förklaras, det Ståndet redan utlåtit
sig, at ingen sådan öfverläggning är nödig. Så uplästes ock
det Ärbara Bondeståndets Extractum Protocolli detta angående,
instämmande med Borgareståndets mening. R. o. A. stadnade
härvid i det slut, at hvad Prästeståndets utlåtelse angår, så
kan R. o. A. sig deröfver ännu eij yttra, utan förbehåller sig
det framdeles at giöra, när man får se, huru med arbetet lida
kan; emidlertid förklarar R. o. A., at Secreta Deputations
Instruction efter pluraliteten kommer at -expedieras, hälst som
den af Prästeståndet anförde påminnelsen eij hörer til Instructionen.
Detta Extractum Protocolli uplästes för R. o. A. och
approberades.
Sedan taltes åter om Riddarhusordningens tryckande, och
uppå Hr Landtm:s giorde frågan kommo R. o. A. öfverens,
at härmed til vidare hafves anstånd.
Sammaledes blef och faststäldt, at anslag til Plenum
blifver siettedag Pingst klockan siu, då allenast ExpeditionsDeputations
förrättning vid Secreta Deputations Instruction
kommer at öfversees och ledamöterne afläggia eden, emedan
Secrete Utskottet samma dag kommer tilsammans. Skolandes
detta anslag öfver hela helgen stå på taflan.
R. o. A. skildes härmed åt.
Den 7 Junii.
Hr Landtm, äskade liud och anmälte, at Gref David
Frölich begiärer få andraga något.
Gref D. Frölich: Jag häfver här et Memorial angående
Riddarhusordningens tryckande, hvilket iag beder R. o. A.
ville låta sig föreläsa.
Hr Didron påminte, at efter sidsta aftal kommer nu
intet [annat] at företagas, än Secreta Deputations Instruction.
Hr Landtm, frågade, om icke R. o. A. vid sidsta sammankomst
voro ense derom, at i dag intet annat skulle tagas
Tvist om tryckningen af förslaget till EHO. 77
före, än Secrete Deputations Instruction, samt de Deputerade
aflägga eden, på det bernelie Deputation må komma i arbete.
Hvartil svarades ja.
Hr Sölfve r spar re: Det blef och då faststält om Riddarhusordningens
samt Secreta Utskottets och Secreta Deputations
Instructioners tryckande.
Hr Landtm.: Det resolverades, at angående Instructionernes
tryckande med de andre Stånden skulle communiceras;
och hvad Riddarhusordningen vidkommer, så blef först faststäldt,
att den skulle tryckas, men igenom Hr Öfversten Didrons
giorde påminnelse kom saken at blifva indecis.
Gref D. Frölich: Det senare, at med tryckandet skulle
hafvas anstånd, var intet af samtelige afgiordt och intet proponerat
som det borde, ty R. o. A. skildes åt. Eliest plägar
intet Memorial förvägras at läsas, som Hr Didron nu vill giöra.
Hr Didron: Jag är intet emot at Memorialet en annan
gång läses up, och har allenast påmint, at nu intet annat bör
komma före än som igenom sidsta aftal var faststäldt.
Hr Landtm.: R. o. A. lärer gifva mig lof at försvara
mig. Här säijes, at iag intet proponerat som iag borde.
Dömer R. o. A. mig, så håller iag til godo, eliest förmodar
jag at för sådane tilmälen blifva förskont.
I det samma sade Gref David Frölich: lag tillägger
intet Hr Landtm, något;
Och Hr von Hökerstedt påminte, at ledamöterne af
de andre Stånden redan voro i Secreta Utskottet, och at det
eij voro väl, om de skulle vänta på Ridderskapet och Adelen.
Gref D. Frölich: Jag påminner om Riddarhusordningens
tryckande, emedan det en gång är faststäldt.
Och som härvid af andre svarades, at detta sedan blef
ändrat;
Sade Hr Seulenberg: Då voro allenast så få tilsammans,
at iag eij kan anse det som afgiordt.
Hr von Böhnen påminte, at nu intet annat må företagas,
än hvad som sidst aftalt var, och at så väl Gref
Frölichs Memorial som om Riddarhusordningens tryckande vid
nästa Plenum kan förekomma.
Härmed instämde och Gref Fersen och Frih. T örnfly
c ht och höllö för så myckit nödigare, at inge andre quaestioner
nu måge företagas, s#m Secrete Utskottet och Secreta
78 Juni 7. Sekr. dep:ns instruktion och ed.
Deputationen derigenom skulle tindras at komma til sit angelägna
arbete.
Gref Frölich: Jag begiärer ingen ändring i saken, ty
den är afgiord.
Hr Didron: Saken är intet afgiord.
Gref David Frölich: Protocollet skall visat, iag har
ingen ny quasstion och påstår allenast, at det må blifva som
Protocollet visar.
Hr Landtm.: Här fattas ännu någre af Secrete Deputationens
ledamöter. Om R. o. A. så behagar, kan emedlertid
Secrete Deputationens Instruction upläsas.
Härtil samtycktes;
Och uplästes altså Secrete Deputations Instruction, som
den i Expeditions-Deputation blifvit justerat.
Gref D. Frölich frågade, om den nu så är faststäld, at
ingen vidare får giöra påminnelser;
Och som härtil svarades neij, emedan bemelte Instruction
enligit alla fyra Ståndens utlåtelser nu är inrättad;
Sade Gref Frölich: Jag hade elliest påmint, at der bör
stå »i och hos» Deputationen, hvilken påminnelse iag jämväl
giorde i begynnelsen; hvarföre den eij influtit, vet iag intet.
Som det nu begynte lida på tiden och de andre Ståndens
Deputerade berättades redan samla sig i Secreta Utskottet,
det och jämväl för ganska nödigt ansågs, at Secrete Deputationen
i dag måtte komma i arbete, men alle dess ledamöter
af R. o. A. eij ännu voro tilstädes, fant R. o. A. uppå Hr
Landtm:s derom giorde frågan för godt, at de närvarande
ledamöter nu måtte afläggia eden;
Hvilke altså trädde innom skrancket och den samma
lifligen aflade.
Sedan frågade Hr Landtm., om icke Secrete Utskottets
och Secreta Deputationens ledamöter måge gå til sitt arbete.
Härtil svarades ja.
Hr Sölfversparre påminte om Secrete Utskottets och
Secreta Deputationens Instructioners och Eders tryckande;
Och som härvid erindrades, at R. o. A:ns härom tagne
resolution med de andre Stånden bör communiceras;
Upsattes följande Ecctractum Protocolli:
Extract utur Protocollet som holtz hos R. o. A. den 7
Junii 1734.
Prot.utdrag om tryckning af instruktioner m. m. Om Tulldep. 79
S. D. Stadnade R. o. A. i det slut, at Secreta Utskottets
och Secreta Deputationens Instructioner tillika med Ederne för
Secreta Utskottet och Secreta Deputationen måtte blifva tryckte;
hvilket med de öfrige respective Stånden communiceras.
Sedan detta Extractum Protocolli för R. o. A. var upläst
och bifallit, gingo Secreta Utskottets och Secreta Deputationens
ledamöter til sitt arbete, och R. o. A. skildes åt.
Den 12 Junii.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan, om icke de än återstående
Protocoller kunde upläsas, til dess flere af R. o. A.
blefvo samlade,
uplästes Protocollerne af den 28, 30 och 31 Maii samt
den 1 och 7 Juni;
Hvarvid inge påminnelser giordes.
Hr Landtm.: R. o. A. lärer af desse Protocoller hördt,
at åtskillige ärender varit andragne, hvilka hos R. o. A. ännu
eij blifvit afgiorde, hvar ibland jemväl är angående en särskilt
Tull-Deputation, hvilken Borgareståndet nu äfven som vid förre
Riksdagen begiärt.
Det påmintes härvid, at utur 1731 åhrs Protocoll måtte
upläsas, hvad vid samma Riksdag hos R. o. A. denne saken
angående varit discourerat och faststäldt.
Uplästes altså utur Protocollen af den 18 Februarii, den
27 Martii och den 3 April 1731, hvad ther om den då begiärte
Tull-Deputationen finnes förmält.
Hr Landtm.: Då förre gången om denne saken taltes,
blef resolverat, at R. o. Arns ledamöter i Cam mar-, Oeconomieoch
Commerce-Deputation med de öfrige Ståndens ledamöter
i bemälte Deputation skulle öfverlägga, om Deputationen icke
jemväl skulle hinna med tullsakerna samt derom til Plena berätta,
men detta kom eij skrifteligen at utfärdas.
Gref Olof Gyllenborg: Deputation har härom eij fådt
någon skriftelig remiss, eliest hade man väl inkommit med
sitt utlåtande; emedlertid kan iag som en ledamot berätta, at
Deputation väl kan hinna med at jemväl uptaga och utarbeta
tullsakerne, hvilka dessutan med commercesakerna äro så noga
combinerade, at de eij kunna eller böra åtskiljas; och tyckes
mig, at sådant de andre Stånden borde föreställas, samt at
ingen särskilt Tull-Deputation behöfves.
80 Juni 12. Tullfrågornas behandling. Borgardep.
Hr Albrecht Schönström höll för betänckeligit at
afslå hvad 2:ne Stånd redan begärt.
Hr von Hökerstedt: Som tullarne altid böra regleras
efter et lands oeconomie och commerce, så synes och, at desse
saker allenast på et ställe kunna tracteras, eliest kan man til
landets nytta intet inrätta en Tulltaxa.
Hr Albrecht Schönström påminte, at vid Tulltaxans
reglerande behöfves jemväl Bergs-Deputationens biträde, emedan
Bergslagens producter äro landets solidaste effecter.
Hr Hammarberg: Til förekommande af det inconvenienz
som Hr von Hökerstedt andragit, så kunde vid Tulltaxans
reglerande Tull-Deputationen träda tilsammans med Cammar-,
Oeconomie- och Commerce-Deputationen.
Gref Douglas berättade, at när i Deputationen Utskottet
til tullsakerne skulle nämnas, påstodo jämväl Borgare- och
Bondeståndens ledamöter en särskilt Tull-Deputation, men uppå
de dem giorde föreställningar förklarade de sig nögde, om bemälte
Utskott blefvo förstärckt med flere ledamöter under
namn af Tull-Deputation; de förmente jemväl, at deras Stånd
sig dertil skulle beqväma, om denna propositionen komrno ifrån
R. o. A.
Hr Se ulen b er g: Som orsaken til den begiärte TullDeputationen
torde vara missnöijet öfver Tull-Societeten, så
synes och en särskilt Tull-Deputation vara nödig.
Hr Ehrenpreuz: Det är oförnekeligit, at commerceoch
tullsakerne äro så oskiljackteligen med hvarannan förbundne,
at om häröfver 2:ne särskilte Deputationer skulle
sättjas, kunde den ena stöta handelen och den andra tullväsendet.
At nu härutinnan erhålla et utslag, som kan gagna
det allmänna och tillika ställa de bägge Stånden tilfreds, synes
bäst vara, at man förstärcker Cammar-Oeconomie-Deputations
Utskott öfver tullsakerne med 6 ledamöter och så jemkar, at
ingen som är interesserat i Tull-Societeten kommer i samma
Utskott.
En Deputation ifrån Borgareståndet anmältes, hvilken på
vanligit sätt emottogs. Hr Secreteraren Brehmer, hvilken
förde ordet, sade, at Ståndet näst des vördsamma hälsnings
anmälande hade befalt honom och de öfrige Deputerade hos
R. o. A. påminna om et gunstigt svar och bifall så väl på
den begiärte Tull-Deputationen som de öfrige af Ståndet begärte
Deputationer, på det arbetet måtte komma i gång.
Beslut om en tull-deputation.
81
Sedan Hr Landtm, svarat, at R. o. A. nu äfven om desse
Deputationer öfverlägga samt bedt förmäla R. o. Arns hälsning
tilbakars;
afträdde denne Deputation.
Hr von Hökerstedt: Som de andre bägge Stånden torde
blifva misslynte, i fäll de fingo afslag, så hemställes, oin icke
R. o. A. kunde samtycka til den begärte Tull-Deputation, dock
at samma Deputation, innan den något slutar, med CaramarOeconomie-Deputation
samt Bergs-Deputationen sammanträder,
och om bemälte Deputationer skulle stadna i skiljachtiga tanckar,
at de då tillika med deras särskilte betänckande til Plena
inkomma.
Häruppå taltes R. o. A. något vid om denna saken.
Och på Hr Landtnäs sedan giorde fråga, omen särskilt
Tull-Deputation skall blifva,
svarades af R. o. A. ja.
Hr Landtm.: Här påminnes, at det doch må skie med
samma praecautioner, som vid sidsta Riksdag blefvo tagne.
Härtil svarades ja och neij.
Sedan uplästes bemelte proecautioner utur 1731 åhrs
Protocoll;
Och på Hr Landtm:s ytterligare giorde fråga, om de
ock nu skola tagas i acht,
svarades af R. o. A. härtil ja.
Hr Hammarberg sade sig intet vilja emot säija hvad
R. o. A. nu beslutit, men at han för sin del holt före, det
voro ännu för bittida att föreskrifva sådane vilkor.
Så påmintes ock af Frih. von Ungern, at i anledning
af det, som Hr von Hökerstedt andragit, Tull-Deputationen
borde sammanträda med Cammar-Oeconomie-Deputationen vid
ärendernes öfverläggande.
Hr Seulenberg: När Deputationen det finner nödigt,
lärer den sielf begiära sammanträdet.
Som Frih. Stiernstedt härvid indrog, at ändemålet
vinnes, enär de 3 nyligen upläste praecautioner tagas i acht;
Frågade Hr Landtm., om icke det blifver dervid, at
Tull-Deputationen bevilljas, doch med det förbehåld, at förbemelte
tre vilkor praecaveras;
Hvartil af R. o. A. svarades ja.
Sammaledes bifölls af R. o. A., det Electorerne vid väljandet
observera, at til Tull-Deputationen inge nämnas, som
Adelns Protokoll, 1734. h
82 Juni 12. Prot.-utdrag om Tull-dep. K. Maj:ts proposition
hafva
del i arrendet, och at R. o. A:ns ledamöter i denna
Deputation blifva tålf.
Sedan upsattes efter befallning följandeExtractum Protocolli:
Extractum Protocolli hållit hos R. o. A. den 12 Junii 1734.
S. D. Förehades hos R. o. A. det Lofl. Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 31 Maii 1734, hvarutinnan det
Lofl. Borgareståndet förklarar dess mening vara, at som giöromålen
vid Cammar- och Commerce-Deputationen torde blifva
flere, än at, hvad tullsakerne angår, i bemälte Deputation
kunde afgiordt varda, det fördenskull en särskillt Tull-Deputation
måtte utnämnas, som de ärender, hvilka tullväsendet
angår, företager; hvilken des mening och tancka det Lofl.
Borgareståndet icke allenast uti dess senare Extracto Protocolli
af den 1 Junii ytterligare uprepat, utan och i dag genom
en Deputation hos R. o. A. derom påmint; Och som R. o. A.
fann skiähligt at härutinnan bifalla det Lofl. Borgareståndets
begäran och samtycka til en Tull-Deputation, doch med samma
uttryckeliga förbehåld och på de vilkor, sorn af R. o. A. uti
R. o. Arns Extracto Protocolli af den 3 April 1731 äro anförde,
nemligen l:o at det slutne tullarrendet icke må therigenom
rubbas, eller then Tulltaxan, som nu kan blifva uprättad,
förr sättjas i värckställighet, innan arrendeåhren til
ända luppit; 2:o at inge vahror införas i Tulltaxan at förtullas
efter angifvandet, utan efter theras skiähliga värde, som
för them utsättjas bör; samt 3:o at, när någre manufacturer
här inrikes upkomma, the utrikes ifrån inkommande vahror
med högre tull belastas måtte til theras utestängande; Altså
varder detta med de öfrige respective Stånden communicerat.
Hvilket för R. o, A. uplästes och bifölls.
TJplästes Secreta Utskottets Extractum Protocolli af den
11 Junii, huruledes K. Maij:t i nåder gifvit Secrete Utskottet
tilkänna, at den nybygde fregatten Freden til creutzande blifvit
utsänd, dels at bepröfva dess seglation, dels at öfva siöfolcket;
Hvarvid inga påminnelser giordes.
Sedan uplästes K. Maij:ts allmänna nådiga Proposition
til Riksens Ständer på innevarande åhrs Rikzdag.
Hr Landtm, hemstälte R. o. A., huru det skall blifva
med Riddarhusordningens tryckande, emedan den saken eij är
ännu fullkomligen afgiord.
Gref D. Frölich sade sig dervid intet hafva at påminna,
emedan det en gång är faststäldt, at den skall tryckas.
Beslut att ej trycka förslaget till RHO. 83
Uplästes utur Protocollerne af den 1 och 7 Junii hvad i
denna saken passerat.
Hr Ehrenpreus: Jag finner af Protocollet, at saken är
afgiord, men eij på det sätt, som af R. o. A. vid början af
denne Riksdag beslutit blef, ty resolutionen blef utur Protocollet
eij upläst och då åter med ja besvarat.
Hr Landtm.: Resolutionen kunde eij läsas up, ty Hr
Didron kom sedan fram til bordet och sade sig eij vara emot
Riddarhusordningens tryckande, men påstod, at eij flere exemplar
måtte upläggas, än Capita finnas på Riddarhuset; då stodo åtskillige
up, som jäfvade hela satzen, så at man eij kunde författa
eller låta upläsa någon skriftelig resolution; och i sidsta
Pleno var beslutit, at intet ännat än Secrete Deputationens
Instruction skulle företagas.
Hr Lilljestierna förmälte, at saken eij positive varit
afgiord, emedan han äfven trädt fram til bordet at giöra sine
föreställningar emot Riddarhusordningens tryckande, af hvilken
tancka han och ännu voro, emedan detta är et oeconomicum,
som utom Riddarhuset eij kommer någon vid; så syntes det
ock vara en hemlig insimulation, at R. o. A. eij skulle kunna
vara utan en särskilt ordning innom Ståndet, der likväl de
andre Stånden utan någon sådan särskilt ordning kunna afsluta
hvad hos dem förekommer; så voro eij eller tryckandet,
hvarigenom man exponerar sig de andre Ståndens critiquer,
så nödvändigt, emedan hvar och en som behagar kan ju
taga afskrifter af den projecterade Riddarhusordningen, och
således hafva tilfälle at giöra de anmärkningar och påminnelser,
som han pröfvar nödige.
Gref D. Frölich svarade, at det är ingen vanheder at
hafva ordning och lag, men vanheder är at eij lefva derefter,
tvärt om är det en heder för R. o. A. at hafva en ordning
och efterlefva den samma; hvarföre han och höll för nödigt,
at projectet dertil måtte genom trycket blifva bekant. I öfrigt
sade han sig lemna detta i R. o. A:s behag, emedan detta
eij voro hans utan deras sak.
Hr Landtm, frågade, om den projecterade men af R. o. A.
eij faststälte Riddarhusordningen skulle tryckas.
Härtil svarades neij.
Frågan uplästes utur Protocollet;
Då äfven svarades neij, men af en del ja.
84 Juni 12. Om Instruktions-, Besvärs- och Reduktions-dep.
Af Frih. Sten Coijett och Gref D. Frölich begärtes
votering.
Doch uppå Hr Landtnäs så väl som åtskilligas af R. o. A.
giorde föreställningar, at denna saken eij synes vara af den
vigt, at R. o. A. sig för den sammas skull med en votering
skulle uppehålla,
desisterade så väl Frih. Coijett som Gref Frölich ifrån
den begärte voteringen.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 31
Maii samt Borgareståndets af den 1 Junii, begge af det innehåld
at, förutom de redan nemde, än 4 Deputationer måge
nämnas.
Hr Landtm.: Som R, o. A. redan samtyckt til den begärte
Tull-Deputationen, så äro här ännu 3 Deputationer, nemligen
Allmänna Besvärs-Deputationen, Instructions-Deputationen
samt Reductions- och Liquidations-Deputationen, öfver
hvilka R. o. A. behagade sig utlåta, om de jemväl skola utnämnas.
R. o. A. samtyckte, at bemelte 3 Deputatiouer jemväl
skola väljas.
Hr Landtm, frågade, om det skall skie på samma sätt
och til lika antal af personer, som vid förre Riksdagen.
Hvilket sammaledes af R. o. A. bifölls.
Gref Tessin: Som Elector måste iag påminna, at vid
förre Riksdagen var faststäldt, det til Instructions-Deputation
ingen ämbetsman borde välljas, men iag skulle hålla före vara
bättre, at denna restriction blefvo uphäfven; ty som ämbetet
är stadigt förblifvande, men ämbetsmännen bytas om, bör man
tro, at en sådan man vid det tilfället mera lärer se på ämbetet
än på sig sielf.
Detta vann hos en stor del af R. o. A. bifall, doch påmintes,
at alle ledamöterne eij måge vara ämbetsmän, utan
och andre jemväl välljas.
Frih. Ungern: Jag var vid sidsta Riksdag nämd uti Instructions-Deputationen,
de mästa klagomål voro öfver de långa
vägar man måste gå med skattläggningar och dylikt, hemställer
altså, om icke Collegierne kunde til Deputationen inkomma
med deras betänckande, på hvad sätt desse vägar måge
kunna lättas och giöras kortare.
Hr Wennerstedt påminte, at Deputation nu strax kunde
sättja sig til arbetet och desse betänckande sedan inkomma.
Reduktions-kommissions mern. Oafgjorda betänkanden. 85
Hr Landtm, sade sig villja giöra frågorne särskillt och
frågade altså, om Electorerne skola hafva frie händer at vällia
efter ed och samvete, hvilka de finna vara tienligaste, doch
at eij alle ledamöterne tagas utur Collegierne eller af Ämbetsmän,
utan allenast en eller annan.
Svarades ja.
Hr Landtm.: Skola Collegierne först arbeta uti sine påminnelser
och med dem inkomma?
Detta bifölls sammaledes.
Hr Lars Åkerhielm: Om Deputationen får fria händer,
lärer den bäst kunna pröfva, hvad underrättelser som behöfvas,
och dem infordra; sammaledes är ock nödigt, at hvar och en
lämnas frihet at inkomma med sine påminnelser.
Hr Landtm, frågade, om Deputationen strax skall sättjas.
Hvartil svarades ja.
Sammaledes samtycktes ock, at af R. o. A. antalet af
ledamöterne blifver 12.
Upbröts et til Hr Landtm, gifvit pacquet, hvaruppå utanskriften
var til R. o. A., och var et Memorial ifrån Riksens
Ständers Reduetions-Commission, dat. den 18 Maii 1734.
Det resolverades, at samma Memorial remitteras til Reductions-
och Liquidations-Commissioneu, emedan et dylikt
exemplar jemväl til hvartdera af de andre Stånden lärer vara
inlefvererat.
Hr Landtm, sade sig i går hafva falt med de andre
Ståndens Talemän, då kommit öfverens at i dag föredraga
Plenis om de ärender, som vid sidsta Riksdag blifvit uti Deputationerne
utarbetade, men i alle Stånden eij kommit at
föredragas eller afgiöras, och om icke samma ärender nu måge
bringas till slut. Proponerade altså, om icke de Deputationers
Betänckande, öfver hvilka vid senaste Riksdag allenast et eller
annat Stånd sig utlåtit, af vederbörande Deputationer nu
måge til Plena refereras, på det de Stånd, hvilka öfver bemälte
Betänckande sig eij utlåtit, sig nu deröfver yttra måge.
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Sedan befaltes, at til nästa sammankomst et Extractum
Protocolli skall upsättjas, angående det som resolverat blifvit
om Instructions-Deputationen.
Det fans och godt af R. o. A., at Electorerne i morgon
efter middagen träda tilsamman at vällja ledamöter til TullDeputation
samt Reductions- och Liquidations-Deputationerne.
86 Prot.-utdrag om deputationer. Val af ledamöter.
Såsom tiden nu var förfluten, skildes R. o. A. för denna
gången åt, och upsköts med de ifrån Urskillnings-Deputationen
inkomne listors upläsande til nästa sammankomst.
Den 18 Junii.
TJplästes det hos Ii. o. A. den 1'2 Junti håldne Protocollet;
Hvarvid inge påminnelser giordes.
Hr L andtm.: I anledning af hvad som sidst blef discourerat
och faststäldt angående Instructions-Deputationen och de
vid förre Riksdagen oafgiorde Betänckjande ifrånDeputationerne,
är et Extractum Protocolli upsatt, hvilket, om R. o. A. så
behagar, nu kan justeras.
Som R. o. A. bärtil samtyckte, uplästes fölljande:
Extractum Protocolli hållit hos R. o. A. den 18 Junii 1734.
S. D. Emedan Riksens Ständer för godt funnit at förordna
en särskillt Deputation til Collegiernes och Landshöfdingarnes
Instructioners öfverseende, och R. o. A. både för
nödigt och nyttigt anser, det bemälte Deputation må äga til—
stånd at sig til uplysning infordra Collegiernes och Landshöfdingarnes
betänckjande, samt at ock androm må efterlåtit vara
med theras påminnelser öfver bemelte Instructioner hos Deputationen
at inkomma, ty varder denna R. o. A:ns tancka
och slut med de öfrige respective Stånden härigenom välment
communicerat. — Sammaledes hemställes ock til de öfrige respective
Stånden, om icke de Deputationers Betänckjande, öfver
hvilka vid förre Riksdagen allenast et eller annat Stånd sig
utlåtit och således oafgiorde blifvit, af vederbörande Deputationer
nu måge til Plena refereras, at öfver de samma inhämta
de Stånds utlåtelser, hvilka öfver bemelte Betänckjande
sig ännu eij yttrat. Actum ut supra.
Hr Landtm, frågade, om bemelte Extractum Protocolli
bifalles.
Hvartil svarades ja.
Häruppå uplästes listorne öfver de ärender och ansökningar,
hvilke ifrån Urskillnings-Deputationen blifvit remitterade
den 31 Maii samt den 10 och 13 Junii.
Sammaledes uplästes listorne uppå dem som af Hrr Electorerne
blifvit valde til ledamöter uti Tull-Deputationen, Instructions-Deputationen
samt Reductions- och LiquidationsDeputationen.
Besvärs-dep. Tull-dep. Kollegierna och besvären. 87
Hr Landtm.: Oss felas ännu ledamöter til en Deputation,
som de andra Stånden begiärt, nemligen den Allmänna
Besvärs-Deputationen; de lära af R. o. A. kunna utnämnas,
på samma sätt som förr vanligit varit.
Frih. Silfwerhielm sade, at länen då blifvit upropade
här på sahlen, och at då hvart lähn förent sig om visse Deputerade;
Andre
förmente, att de som äro ifrån länen kunde på
vissa ställen, der de behagade, komma tilsammans och utnämna
ledamöter til denna Deputation.
Hr Landtm, hemstälte R. o. A., om icke anslag kunde
skie til kl. 4, at de som äro ifrån länen samla sig här på
Riddarhussahlen, då de kunna förena sig antingen at på andra
ställen länsvis komma tilsammans, eller och, emedan de äro
tilhopa, välja Deputerade til Allmänna Besvärs-Deputationen.
Detta bifölls af R. o. A., och skier anslag härom til kl. 4
efter middagen.
Sedan uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 15 Junti, hvarutinnan til de öfrige Ståndens ompröfvande
hemställes, om icke Tullarrende-Contractet af Tull-Deputationen
bör skiärskådas och bemelte Deputation med' des betänckande
til Ständerne inkomma angående de 2:ne öfrige af R. o. A.
uti Protocolls-Extractet af den 12 Junii giorde förbehåld.
R. o. A. funno godt, at detta Borgare-Ståndets Extractum
Protocolli blifver liggiande på bordet, på det man må hafva
tilfälle at läsa det igenom och betänckia sig deruppå.
Uplästes et annat ifrån Borgareståndet inkommit Extractum
Protocolli af den 12 Junti, at Riksens Ständer måtte
foga den anstalt, at Riksens Collegier genast måtte kunna afgiöra
de af Städernes besvär vid förre Riksdagen til dem remitterade
mål, så väl som de hvilka vid denna Riksdag til
Collegierne kunna remitterade varda.
Hr von Hökerstedt hemstälte, om icke Collegierne
kunde anbefallas at upgifva specificationer på alla til dem remitterade
och oafgiorde måhl, hvaraf Riksens Ständer lära
kunna se, huru vida Collegierne äro in culpa eller eij.
Hr Landtm, frågade om detta bifalles.
Hvartil svarades ja.
Hr vice Prsesidenten Silfwerschöld: Håf-Rätternes berättelser
och specificationer på deras förrättningar äro redan
inne, och är altså onödigt, at sådant af dem fordras.
88
Juni 18. Kollegierna och ständernas besvär.
Hr Landtm.: Borgareståndets begieran är, att Collegierne
må sättjas i stånd at afgiöra de til dem remitterade besvär.
Frih. Ungern: Och det icke allenast för förra Riksdagen,
utan och de som nu kunna remitteras.
Hr Didron: Sådant är rätt, och derföre äro vij ihopkomne.
Hr Landtm.: Jag märcker at R. o. A. bifaller satzen
om remissernes afgiörande, men om sättet är man ännu eij
ense; den omständigheten är härvid at märckja, at månge
Collegiernes ledamöter sittja så väl i Secrete Utskottet som i
Deputationerne, och bör man så laga, at det ena arbetet intet
hindrar det andra.
Frih. Ungern föreslog, at någre Deputerade af R. o. A.
med Hrr Prsesidenterne i Collegierne kunde sammanträda och
öfverläggia om expedient härtil.
Hr Landshöfdingen Ehrencrona förmente, at hvad Hr von
Hökerstedt redan proponerat voro det bästa expedientet, emedan
på det sättet R. o. A. fingo beskied och blefvo fullkomligen
underrättade om orsakerne, hvarföre remisserne i Collegierne
eij kunnat blifvit afgiorde.
Hr Didron gaf det förslagit, at de sökande kunde ingifva
specificationer på de oafgiorde sakerne.
Hr von Hökerstedt: Om R. o. A. det tillåta, vill iag
vidare explicera mig. Orsakerne, hvarföre iag begiärt at Collegierne
måtte inkomma med specificationer på de oafgiorde remisserne,
äro desse: först at Riksens Högloft. Ständer då måge
kunna se, om de af Borgareståndet omtalte besvär äro rätta
riksdagsärender eller eij; sedan at Ständerne då jemväl bäst lära
kunna pröfva, om det är Collegiernes skuld eller intet, at heinehe
besvär ännu eij blifvit afgiorde; de som til CommercieCollegium
blifvit remitterade hafva merendels varit af den beskaffenhet,
at man måst infordra Hrr Landshöfdingarnes och
fleres förklaringar, och så snart man dem inbekommit, har
Collegium eij drögt med dess underdåniga svar, så at inge
två saker skola finnas oafgiorde, hvaröfver man fådt vederbörandes
förklaringar. Elliest angå merendels desse enskylte
besvär tvister om marcknadsplatzer och annat dylikt, hvilka
tilförende hördt til Collegii afgiörande. Sidst kunde och desse
specificationer gifva Riksens Ständer anledning at vara omtänckte
på prsecautioner, at sådane saker, som eij äro riksdagsärender,
eij måge dragas til Riksdagarne.
Besvär från föreg, och denna riksdag.
89
Hr Hammarberg förklarade sig vara af samma tancka,
at hvad de oafgiorde remisser angår, specificationer öfver de
samma kunde ingifvas, men at en liten Deputation kunde utnämnas,
som gofvo expedient vid handen, på hvad sätt de
remisser, hvilka nu vid Riksdagen till Collegierne afgå, bäst
kunde afgiöras.
Frih. Johan Hamilton förmente detta expedient kunde
af Allmänna Besvärs-Deputationen gifvas vid handen.
Hr Ridderschantz sade sig finna bäst vara, at Adelens
Deputerade med Deputerade från de andra Stånden härom
sammanträda.
Hr P. Silfverschiöld hemstälte R. o. A., om icke detta
senare kunde remitteras til Instructions-Deputationen.
Hr Ehrencrona: Hvad de nu inkommande remisser angår,
så bör en skillnad giöras emilian de allmänne och enskyllte
besvären. De förre afgiöras hos Ständerne, de senare
hos K. Maij:t, då åtskillige remitteras till Collegier och Landshöfdingarne;
och är frågan, om vij i anseende til desse senare
kunde ändra processen.
Detta sades eij vara qvmstionen.
Hr Liljestierna: Det är en faststäld lag, at Collegierne
böra vid Riksdagarne inkomma med deras relationer
och förteckningar på de hos dem afgiorde ärender, då de ock
tillika angifva orsakerne til drögsinålet af de saker, som eij
blifvit afhulpne; desse Collegiernes relationer remitteras til
vederbörande Deputationer, nemligen Cautzelie-Collegii til Secrete
Utskottet, Cammar-Collegii til Cammar-Oeconomie-Deputationen,
och så vidare. Om nu Deputationerne få befallning
at inkomma med berättelser om de oafgiorde remisser, så kunna
Riksens Ständer härom få behörig underrättelse.
Hr Hammarberg förmälte, at i Relationerne inge specielle
casus införas.
Frih. von Ungern: At tilfredsställa Borgareståndet i
anseende til deras ifrån förra Riksdagen oafgiorde besvär,
synes Hr von Hökerstedts förslag tienligit; men angående de
remisser, som nu under påstående Riksdag kunna komma til
Collegierne, torde bäst vara, at Instructions-Deputationen med
dess betänckjande inkommer, på hvad sätt det sig kan giöra
låta, utan at Collegiernes ledamöter för myckit hindras ifrån
riksdagsarbetet vid Deputationerne.
90 Juni 18. Borgarståndet föreslår en Protokolls-dep.
Hr Landtm, frågade, om icke Instructions-Deputationen
må inkomma med dess betänckjande, på hvad sätt Collegierne
kunna sättjas i stånd at besvara enskylte besvär, som under
varande Riksdag til dem remitteras, utan at riksdagsarbetet
derigenom må blifva hindrat.
Härtil svarades ja.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
29 Maii, hvarutinnan begiäres, at en särskilt Deputation förordnas
må til Collegiernes Protocollers igenomläsande och öfverseende.
Frih. Rålamb påminte, at denne Borgareståndets begiäran
synes eij vara likmätig Riksdagsordningen, emedan Collegierne
ingifva deras berättelser til K. Maij:t, och för de som hafva at
klaga är vägen til Ofverheten öpen; i öfrigit lämnar K. CarnmarCollegium
gierna och med nöije des Protocoller til Riksens
Höglofl. Ständers skiärskådande; doch voro til önskandes, at
Riksdagen härigenom eij för långt på tiden blifver utdragen.
Hr Didron: Hvad Protocollernes igenomseende angår, så
äga Ständerne dertil macht.
Hr Ridderschantz påminte, at medan denna saken förehafves,
Collegiernes ledamöter måge träda ut.
Hr von Hökerstedt: At Commerce-Collegii Protocoller
af Riksens Höglofl. Ständer komma at blifva igenomsedde,
håller iag för en särdeles lycka, och gläder det mig så väl som
alla Collegii ledamöter.
Hr Bergenstierna förklarade det samma på K. BergsCollegii
vägnar, emedan Riksens Ständer då få se, huru Collegierne
fördt hushåldningen samt hvar och en efterkommit sin
embetesplickt. lag för min del påstår och begärer jemväl et
sådant efterseende; ett måste iag likväl påminna, at i somlige
Collegier handteras saker som fordra största tysthet.
Hr Lagerstolpe: Det skall vara Camtnar-Revisionen en
besynnerlig fägnad, at des Protocoller blifva igenomsedde, på
det man sedan må slippa biarne och critique.
Uppå åtskilligas begiäran uplästes utur 31 § af Regeringsformen
hvad der finnes förmält om Collegiernes plickt at gifva
Ständerne vid Riksdagarne en fullkomlig efterrättelse om deras
förrättningars beskaffenhet och fruckt.
Gref Tessin: Frågan är eij, om Ständerne äga macht at
infordra och igenomse Collegiernes Protocoller, utan på hvad
sätt ändemålet må kunna erhållas. Rådets Protocoller gås
Preste- och bondeståndens ringa antal.
91
igenom i Secreta Deputationen; de öfrige Deputationer kunna
jemväl, när nödigt pröfvas, fordra vederbörande Collegiers Protocoller
til sig, men skall nu en särskilt Deputation sättjas
öfver Collegiernes Protocoller, så synes Riksdagen til Nyåret
skola utdragas; dessutan äro och desse betänckeligheter härvid,
at åtskillige måhl lära finnas i Protocollen, som fordra
tysthet, besynnerligen uti K. Cancellie- och i K. CommerceCollegii
Protocoller; desslikes kunna och saker i Collegierne
vara anhängige parter emilian, hvaraf de eij böra hafva del.
Hr Ridderschantz: Denne Deputationen kan aflägga
tysthetsed.
Frih. Coijett: När Protocollerne uti en Deputation skiärskådas,
kunna de klagande anmäla sig, och åtminstone så
månge afhielpas, som man hinner med.
Hr Wennerstedt påminte, at Consistoriernes Protocoller
böra jemväl gå til denna Deputationen;
Och uplästes utur 13 § af Riksdagsordningen desse orden:
»Collegierne och Consistorierne böra ock hvar för sig visa, huru
de deras ämbeten förestådt».
Hr Hammarberg yttrade sig, at som de redan förordnade
Deputationer kommo at taga åtskillige af Collegiernes
förrättningar under skiärskådande, så skulle på detta sättet
Deputation blifva satt öfver Deputation, hvaraf eij annat än
confusion och oreda kan förorsakas.
Gref Fersen: Jag beder at denna saken må tagas i närmare
öfvervägande. Här äro redan åtskillige Deputationer förordnade,
hvilke behöfva Collegiernes Protocoll och fordra dem
til sig. Skola nu Protocollen dageligen skickas fram och tilbakars
emilian denna och de öfrige Deputationer, så hindras
man ju på alla ställen i arbetet. Därjemte äro af Prästeståndet
så få vid Riksdagen, at de eij lära kunna gifva ledamöter
til någon ny Deputation, vid hvilket tilfälle iag måste
hemställa R. o. A., at som för menage skuld af Präste- och
Bondestånden så ringa antal til Ständernes sammankomster
sig pläga infinna, at somlige ledamöter til flere Deputationer
blifva utnämde, hvaraf händer, at de eij länge blifva uti en
Deputation, utan gå på en dag utur den ena Deputationen i
den andra och således ofta hindra det angelägna och riksvårdande
riksdagsarbetet, det fördenskull R. o. A. så ville
laga, at bemälte Stånd hädanefter tahlrikare på Riksdagarne
sig måge inställa.
92
Juni 18. Om en Protokolls-dep.
Hr Riben frågade, om icke denne Deputation öfver Protocollerne
måtte blifva så tahlrik, at den kunde fournera Utskott
til arbetets fördelande.
Gref G. Gyllenborg hemstälte til R. o. A., om icke
med denna saken, sorn befinnes föra stora betänckligheter med
sig, kunde hafvas anstånd til nästa Plenum.
Gref Dohn a påstod, at den nu bör afgiöras.
Hr Ridd ers eli antz begiärte, at propositionen måtte giöras.
Gref G. Gyllenborg: Jag och flere begiära dilation, hvartil
Riddarhusordningen gifver oss anledning.
Frih. Stiernstedt: Jag gior det förbehåld, at om en
Deputation skall sättjas öfver Collegiernes Protocoll, Consistoriernes
och Magistraternes af samma Deputation jemväl böra
öfverses.
Hr Lagercrantz: Emedan härvid finnas så många inconvenienzier,
lät oss betäncka oss en dag.
Detta blef af åtskillige andre emotsagt.
Hr Landtm.: Riksdagsordningen förmår, at när uti en
sak begiäres dilation, kan det eij afslås.
Och uplästes utur Riksdagsordningens 16 §, at uti saker
af större vigt bör Deputationens arbete lämnas på bordet en
eller flere dagar.
Frih. Coijett: Detta är en faststäld lag; men denna
saken är eij af den vigt, at vij skola skiljas, innan den blifvit
afgiordt.
Hr Landtm.: Man beder mig giöra propositionen. Mig
tyckes här äro 2:ne frågor; ty somlige begiära anstånd med
sakens afgiörande, somlige vilja, at til den begiärte Deputationen
skall samtyckas. Jag frågar altså först: Skall Borgareståndets
Extractum Protocolli blifva liggande på bordet til et
annat Plenum?
Bärtil svarades neij och ja.
Sedan frågade Hr Landtm.: Skall en å part Deputation
utnämnas öfver Collegiernes Protocoll?
Härtil svarades ja och neij.
Uppå åtskilligas af R. o. A. åstundan blefvo desse 2:ne
frågor och derpå fallne svar utur Protocollet upläste.
Hr Kaulbars: Om alle Collegiers Protocoll skola igenomses,
så bör det och skie med Ammiralitets-Collegii i Carlscrona,
Jönköping och Abo Håf-Rätters, alle Collegiers och Magi
-
Kollegiernas ledamöter afträda.
93
straters, och blifver frågan, huru alla desse Protocoll skola
komma hit.
Frih. Coijett påminte, at i följe af Riksdagsordningens
14 § Collegiernes ledamöter, med[an] denna deliberationen är
före, böra taga afträde.
Andre svarade härtil, at i denne § säijes, det de då allenast
böra taga afträde, när deras förrättning under skiärskådande
tages.
Hr Lilljestierna: Jag fruktar intet för Håf-Rätternes
Protocollers igenomseende, utan gläder mig, at Riksens Ständer
få tilfälle at se, hvilka som väl och sin underdåniga plickt
likmätigt förrättadt sine ämbeten. Men som här påminnes
om Collegiernes ledamöters afträde, hvilket iag eij längre vill
höra, så förklarar iag, at iag godvilligt tager afträde, hvilket
iag förmodar de öfrige Collegiers ledamöter jemväl lära giöra,
och begärer at detta må föras til Protocollet.
Häruppå afträdde Hr Lilljestierna och de flere Collegiernes
ledamöter.
Hr Iserhielm hemstälte, om icke nu jemväl ventileras
måtte om terminus a quo, i anseende til Protocollens genomseende.
Hvartil af andre svarades, at qusestio an eij ännu voro
afgiord.
Frih. Cederhielm frågade, om betienterne i Collegierne
jemväl skola träda af, eller allenast de som hafva säte vid
bordet.
Hr Kaulbars sade sig intet se, hvarföre någondera skall
gå ut.
Hr Blix förmente, at inge andre böra träda afän de som
gifvit resolutionerne.
Gref Tessin: Denna qusestion har anseende at länge uppehålla
R. o. A., och synes qusestio an inseparabel ifrån qusestio
quomodo, emedan nödigt är, at förut noga öfverlägges, huru
all confusion skall eviteras och tystheten bibehållas. Jag hemställer
altså, om icke de af R. o. A., som äro af den tanckan,
at en särskilt Deputation bör sättjas, icke skulle behaga at
nämna någre Deputerade, hvilka kunde sammanträda och öfverlägga
om sättet, huru desse inconvenienzier måge förekommas.
Hr Didron: Jag tycker at qusestio an bör först afgiöras.
Hr Landtm, frågade, om qusestio an, angående det som
Borgareståndets Extractum Protocolli innehåller, får bifall.
94 Juni 18. Beslut utan votering om Protokolls-dep.
Härtil svarades ja och neij.
Hr Landtm, uprepade frågan;
Hvilken på samma sätt med ja och neij blef besvarad.
Af åtskillige begärtes votering.
Hr Landtm.: Här begiäres votering, skola vij skrida härtil?
Som R. o. A. syntes vilja skrida til votering, skickades
efter Upropslistan;
Och emedan R. o. A. ännu härom discourerade, sade Hr
Landtm.: Jag anmäler förut, at här ligga tvänne saker ifrån
Justitim-Deputationen, hvilka äro de första sorn ifrån Deputationerne
äro inkomne; de äro öpne, men hädan efter skola
Betänckanderne förseglade inkomma, och rubriquen vara utan
på skrifven, på det man må kunna se, hvilka äro de angelägnaste,
at de samma först kunna blifva företagne; och blifva
nu emedlertid desse 2:ne Betänckande på bordet liggande til
nästa sammankomst.
Detta bifölls af R. o. A.
Under det at R. o. A. var i begrep at skrida til voteringen,
förklarade åtskillige af dem som begiärt den samma,
at de ifrån votering ville afstå.
Hr Landtm.: Det säijes, at somlige af Herrarna, som varit
emot propositionen, vilja begifva sig; och frågade Hr Landtm.,
om det så är.
Häremot giordes inge påminnelser.
Hr Landtm.: Emedan här ingen motsäijning är, så frågas
om vi få skiljas åt och saken är afgiord.
Hvartil af R. o. A. svarades ja.
Sedan befaltes at Extractum Protocolli härom skulle ups
ätt jas;
Hvilket, sedan det var upsatt, uplästes.
Hr Riben påminte, om icke införas bör, at alla Collegiers
Protocoll böra igenomses.
Hr Landtm.: Detta är inrättadt efter Borgareståndets
begiäran, men vilja R. o. A. tillägga det som nu blifvit påmint,
kan det skie.
Gref Dohn a påstod, at alla Collegier och jemväl HåfRätterne
böra nämnas.
Hr Adlerberg: Ständernes rätt at infordra och igenomse
alla Protocoll är odisputerlig; men vij kunna intet sträcka
vårt svar vidare än Borgareståndets Extractum Protocolli och
deras fråga gifver anledning til.
Prot.-utdrag om Protokolls-dep.
95
Af andre påmintes, at Cancellie-Collegium bör undantagas.
Hr Landtm, frågade, om icke Extractum Protocolli, som
det nu är upsatt, bifalles, och tillägges, at alla Collegier, Cancellie-Collegium
undantagit, komma at undergå samma undersökning.
Som R. o. A. härtil samtyckte, tillädes detta, och uplästes
bemälte Extractum Protocolli å nyo.
Frih. Coijett: I Riksdagsordningens 13 § stå de nämde
hvilkas giöromål böra skiärskådas.
Gref D. Frölich: Uti Regeringsformens 23 § står nämdt
om Håf-Rätterne.
Frih. Cederhielm: Jag är af åtskillige anmodad hos
R. o. A. at anmäla, at som ändemålet lärer vara at se huru
lag och rätt är skippad, och åtskillige måhl i Consistorierne
och af Magistraterne i städerne afgiöras, det deras Protocoller
jemväl böra efterses.
Hr Lilljeberg: Dessas och Under-Rätternes giöromål
skiärskodas och ändras på högre ort, dit de lidande kunna inkomma
per qumrelam. R. o. A:s mening lärer vara om de
Collegier, hvilka stå nämde i Regeringsformen ifrån den 22
til den 37 §.
Frih. Cederhielm: Min mening har aldrig varit om UnderRätter.
Hr Landtm, frågade, om tilläggas skall, at Håf-Rätternes
Protocoller jemväl skola skiärskådas;
Hvilket som det bifölls, blef det och tillagdt.
Sedan uplästes åter detta Extractum Protocolli, så lydande
som fölljer:
Extract utur R. o. Arns Protocoll hållit den 18 Junii 1734.
S. D. Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 29 Maii, derutinnan anföres, at sorn det är angelägit, det
Riksens Ständer varda noga underrättade, huru landsens oeconomie
blifvit vederbörligen i acht tagen och bevakad, hvilcken
til ansenligaste delen föres af Riksens Collegier, och en sådan
underrättelse icke kan fulleligen inhämtas, med mindre välbemälte
Collegiers Protocoller och håidne deliberationer igenomsees
och skiärskådas, fördenskull hemställes de respective öfrige
Stånden, om icke det voro nödigt at förordna en särskilt
Deputation, som bemälte Protocoller igenomläser och öfverseer.
R. o. A. biföllo, at en sådan Deputation utnämnas bör, hvilcken
icke allenast de redan bemälte Collegiers, som hafva at syssla
■■ : ~ ' ,,, t
96 Konsistoriernas protokoll. Mönstringar i Finland.
med landsens oeconomie — under hvilka Cancellie-Collegium eij
begripes och altså undantages .— utan ock de flere Collegiers
samt Hof-Rätternes Protocoller skiärskådar. Actum ut supra.
Sedan det var upläst, frågade Hr Landtm., om det bifalles
som det nu är.
Härtil svarades ja.
Af någre påmintes, at 13 § i Riksdagsordningen bör nämnas.
Hr Landtm.: Der äro Consistorierne nämde; iag tror intet
at R. o. A. lärer vilja stöta Prästerskapet.
Gref Friedrich Gyllenborg: Så vida vij följa lagen,
bör lagen åberopas, nemligen 13 § i Riksdagsordningen.
Frih. Coijett påminte det samma.
Hr Blix: Yij hålla saken för afgiord; hvad de öfrige påminna
kan anföras uti Instructionen för denna Deputationen.
Härvid stadnade denne discoursen.
Hr Landtm, anmälte, at här är et Extract utur RådsProtocollet
af den 12 Junii.
Uplästes bemälte Extractum Protocolli, hvarutinnan
K. Maij:t i nåder gifver Riksens Ständer tilkiänna, huruledes
K. Maijt, i anseende til landets slätta tilstånd i Finland, i stället
för en generalmönstring af de 6 vid gräntzen närmast liggande
Regimenter i nåder godt funnit, at besichtningsmönstringar af
Öfversten vid hvart Regimente särskilt kunna skie, och på hvad
sätt bemälte besichtningsmönstringar komma at förrättas.
R. o. A. funno godt, at högbemälte Extractum Protocolli
sändes de andra Stånden til communication, emedan dervid
ingen ting var at påminna, och at Hr Landtm, bos K. Maij:t
aflägger en underdånig tacksäijelse för K. Maij:ts nådiga omvårdnad
för Finlands conservation.
R. o. A. skildes åt.
Den 21 Junii.
Uplästes det hos R. o. A. den 18 Junii liåldne Protocollet.
Hr Didron hemstälte R. o. A., at sorn vid sidsta sammankomst
blifvit samtyckt til en Deputation, som kommer at
igenomse och skiärskåda Håf-Rätternes och Collegiernes Protocoller,
samt derom Extractum Protocolli til de andre Stånden
blifvit afsändt, om icke en Deputation nu kunde afgå, at hos
de andre Stånden om svar härom påminna.
Stiernstedts reservation. C. W. Cederhielms mern. 97
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Frih. Stiernstedt förmälte, at han vid Protocollets upläsande
funnit 2:ne omständigheter, vid hvilka endast och allenast
i afseende på enighetens och förtroendets bibehållande emilian
R. o. A., och utan at villja tala på det som skiedt är, han
välment hade at påminna, först at som någre påstådt dilation,
men saken icke des mindre blifvit afgiord, det sådant hädan
efter eij må skie; för det andra, at åtskillige af R. o. A:ns
ledamöter måst taga afträde, hvilket jemväl hade sina betänckligheter,
emedan vid andra tilfällen, och när angående militairbetiente
något kunde förekomma, jemväl begäras kunde at de
måtte afträda.
Hr Didron: Om sådant begiäres af Krigsbefehlet, när des
besvär komma före, så kan det samma begiäras af hela R. o. A.,
när deras besvär skola företagas, och hvem skall då afgiöra
saken?
Hr Ridderschantz förmente, at när en sådan casus
existerar, kan då härom öfverläggas.
Hr Landtm.: Collegiernes ledamöter togo afträde af egit
bevåg, och blef det eij af R. o. A. genom någon resolution dem
pålagt.
Frih. Stiernstedt sade sig allenast hafva giordt denna
påminnelsen för det tilkommande och eij tala på det som denna
gången skiedt.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm androg, at som vid
sidsta sammankomsten, då qusestionen om en Deputations sättjande
öfver Collegiernes Protocoller var före, han eij kom at
få anföra hvad han dervid hade at påminna, tiden eij heller
tillät honom at dictera sina tanckar til Protocollet, så hade
han dem nu skrifteligen upsatt, och begärte, efter den frihet
som hvar och en på Riddarhuset vid et sådant tilfälle tilkommer,
at få bilägga dem vid R. o. Arns Protocoll;
Och ingaf Frih. Cederhielm bemälte des skrift; som denne
gången eij kom at upläsas.
Til Deputationen, som til de andre Stånden nu kommer
at afgå, utnämdes:
Gref Gustaf Bonde Claesson Gref Dolma.
til Sewedstadholm.
Frih. Swanthe Horn. Frih. Meyendorf von Uxkull.
Adelns Protokoll, 1734. *7
V
98 Juni 21. Dep. om protokolls-dep. Besvärs-dep. och länen.
Hr von Böhnen. Hr Fock.
Hr Langman. Hr Gethe.
Hr RidderschölcL. Hr von Brobergen.
Hr Hiulhammar. Hr Wulfclo.
Talet, sorn denna Deputation kommer at hålla, upsattes
och justerades, så lydande:
R. o. A. häfver oss anbefalt at hos etc. etc. förmäla des
vänliga hälsning och tillika påminna om etc. etc. svar öfver
det den 18 hujus af R. o. A. med de öfrige respective Stånden
communicerade Extractum Protocolli angående en särskilt Deputation
förordnande öfver Håf-Rätternes och de öfrige Collegiernes
Protocoller, emedan R. o. A. finner en sådan Deputation
vara af de angelägnaste och eij mindre nödig för Ständernes
frihet, än den öfver Råds-Protocollen förordnade Deputationen.
Uplästes listan på R. o. Arns ledamöter i Besvärs-Deputationen.
Gref F. Gyllenborg påminte, at som för någre lahn,
deräst föga eller ingen frälseegendom är och följachteligen inge
besutne Adelsmän, Landshöfdingarne på denne lista äro upförde
at vara i Besvärs-Deputationen, så hemstälte Hr Grefven,
huru vida bemälte Hrr Landshöfdingars närvaro i denna
Deputationen kunde vara nödig, aldenstund, hvad i öfrigit provincen
beträffar, de andre 3 Stånden hafva sine Deputerade,
som i acht taga deras interesse.
Hr Albi-, Schönström androg, at för Helsinge- och
Gestrikland är ingen Adelsman nämd, och föreslog om icke
i stället för Landshöfdingen någre af R. o. A. kunde utnämnas,
hvilka der hade egendom.
Hr Landtm, frågade, om i stället för de nämde Hrr
Landshöfdingar andre som i länen hafva egendom skola utnämnas.
Och som R. o. A. bärtil samtyckte, blef denne Resolution,
sedan den var upläst, skrifven på sielfva listan:
Resol.: Fans godt, at i stället för de nämde Hrr Lands
höfdingar
andre utnämnas, som i länen hafva egendom.
Gref Carl Frölich förestälte, om icke denne Deputation
i dag kunde sammanträda at utse dem, som komma at projectera
R. o. Arns besvär.
Justitie-dep. begär tillgång till rådets protokoll. 99
Det fans godt, at härmed anstår til Tisdags eftermiddagen
och at då anslag härom skier.
Uplästes Justitioe-Deputationens Extractum Protocolli af
den 18 Junii, hvarutinnan Deputationen hemställer Riksens
Högloft Ständer, om icke Riksens Ständer täckes gifva sitt
bifall dertil, at Justitim-Deputationen, enär det til sakernes
utarbetande och afgiörande finnes nödigt, må få tilgång til
Råds-Protocollerne, at deraf inhämta den underrättelse och uplysning,
som i hvarje sak nödig pröfvas.
R. o. A. discourerade härom;
Och förestälte Frih. Conrad Sparre, at som Secrete
Deputationen sitter på en svår ed, så bör ock Justitiae-Deputationen
aflägga en lika ed, om Råds-Protocollen med samma
Deputation skola communiceras.
Frih. Sten Coijett förklarade sig vara af samma mening,
och at man i Secrete Deputationen intet finner någon svårighet
vid Justitise-Deputations begieran, allenast Deputationen
för jemnlikhetens skuld aflägger en lika ed.
Frih. von Ungern berättade, huruledes vid förre Riksdagen
härutinnan blifvit förhållit, och at, när Justitise-Deputationen
behöft Råds-Protocollen, 2:ne af Secrete Deputations
ledamöter gådt dit med Protocollen och upläst de ställen, som
man haft nödige.
Hr Blix sade, at någre med honom påminna, at JustitiaeDeputationen
må få Revisions-Protocollen til sig.
Hr Lindenstedt sade sig vara af samma tan eka, hvad
tilträdet til Revisions-Protocollen angår; men hvad eden beträffar,
at tystheten allenast lofvas i anseende til Riksens Råds
voteringar.
Hr Blix förmente, at Riksens Råd lära vara nögde at
deras voteringar få ses.
Hr Landtm.: Här äro någre af den tanckan, at Riksens
Råd dermed eij lära vara nögde.
Gref G. Gyllenborg hemstälte, om icke det voro nog,
at Justitise-Deputation uti sine Betänckande allenast förmäler,
huru månge af Riks-Råden varit af en tancka, utan at säija
deras namn.
Hr Landtm.: Det torde vara nog, om allenast pluraliteten
blefvo bekandt, och synes eij vara nödigt at veta antalet
af vota.
100 Juni 21. Just.-dep. ålägges tysthetsed i ans. t. revisionsprot.
Gref G. Gyllenborg androg, at uti Ekebyholms-saken
allenast en af Riksens Råd varit af den tanckan, som Ständerne
sedan folio uppå.
Deputationen, som varit hos de andre Stånden, kom til—
baka, oell berättade Gref Dolma, at de låtit förmäla til
R. o. A. en vördsam hälsning; at Prästeståndet lofvat med
första företaga detta ärendet; at Borgareståndet myckit fägnat
sig öfver R. o. Arns så vänliga biträde samt utfäst at uti
Fundamentallagens bibehållande aldrig träda en fot bred ifrån
R. o. A.; at Bondeståndet svarat, det Talemannen varit siuk,
men at detta skulle vara det första ärendet, som Ståndet sig
ville företaga, och at de förment at intet gå ifrån R. o. Arns
mening.
Den förre discoursen reassumerades;
Och sade Gref Dolma, at som, medan han varit borta,
Justitise-Deputationens Extractum Protocolli varit före, ville
han nu härom yttra sin tancka, nemligen at denne Deputationens
giöromål liärtils varit at skiärskåda sakerne och efterse
huru lag och rätt blifvit skippad, i följe hvaraf, när omständigheterne
så fordrat, man gifvit anledning til resning eller ändring
i sakerne, men med personerne häfver Deputationen sig intet
befattat, utan har sådant hördt til Secrete Deputationen. Til—
förene häfver Justitiee-Deputationen ingen tysthetsed varit pålagd;
och skulle den nu fordras i anseende till sakerne, så
sattes Deputationen utur stånd at befrämja rättvisan; men
finner R. o. A. den samma nödig, så hemställes huru eden
skall inrättas, och är angelägit at härutinnan giöres slut, på
det Deputationen må komma i stånd at arbeta; och sade Hr
Grefven sig eij vara emot eden, allenast R. o. A. determinera!-  den samma.
Hr Ehrenpreus: Emedan Råds-Protocollen med all tysthet
böra handteras, och Justitise-Deputationen tilförende aflagt
tysthetsed, så synes bäst vara, at den nu aflägges på samma
sätt som vid förra Riksdagen, til hvilken ända det då brukade
edsformularet nu kunde upläsas.
Frih. Ungern: Tysthetseden blef allenast då vid et vist
tilfälle aflagd; icke dess mindre håller iag för nödigt, at den
samma nu aflägges i anseende til alt det, hvaraf JustitiseDeputation
får del utur Secreta Deputation.
Hr Landtm, frågade, om Frih. Ungerns mening bifalles.
Härtil svarades ja.
Tull-dep. och tullarrendekontraktet. 101
I följe häraf upsattes Resolutionen och uplästes.
Vid hvilkens justerande Hr Blix påminte, at Deputationen
bör hafva tilträde til Revisions-Protocollen och ingen ed afläggas.
Gref Dohn a: Med personerne har denna Deputation eij
haft at giöra, utan dervid har Secreta Deputationen giordt sitt
ämbete.
Frih. Ungern: När Deputationen intet hade tilgång til
hela Protocollen, blefvo bägge Deputationerne i deras arbete
myckit hindrade; förthenskull torde et fritt tilträde til Revisions-Protocollen
under tysthetsed myckit hielpa til arbetets
minskande och at vinna tiden.
Hr Ridderscliantz: Man borde se voteringarne.
Hr Landtm.: Sådant är Secreta Deputationens giöromål,
Justitise-Deputationen häfver allenast at examinera skiählen
samt nämna pluraliteten. Fördenskull är frågan, om icke bemälte
Deputation i anseende til Revisions-Protocollen bör förbindas
med samma tysthetsed som Secreta Deputationen.
Som detta vann bifall, inrättades Resolutionen derefter;
hvilken, sedan den var upläst och gillad, skrefs på JustitiaeDeputations
Extractum Protocolli, så lydande:
Bifölls; doch at Justitiffi-Deputationen i anseende til Revisions-Protocollen
förbindes med samma tysthetsed som Secreta
Deputationen.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 18
Junii, hvarmedelst Ståndet bifaller Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 15 hujus, at Tullarreude-Contractet af TullDeputationen
bör skiärskådas, och at angående de 2:ne öfrige
af R. o. A. giorde restrictioner bemälte Deputation med des
betänckande hos Stånden bör inkomma.
Sammaledes uplästes å nyo Borgareståndets nyss nämde
Extractum Protocolli.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. blifva vid dess förra
utlåtelse af den 12 Junii i detta ärendet.
Härtil svarades ja.
Frih. Ungern: R. o. A. lärer eij kunna gå ifrån sine
förre tanckar; och til de då giorde förbehåld bör Tull-Deputationens
giöromål eij sträcka sig; men Deputationen kan til
Plena inkomma med förslag, på hvad sätt för det tilkommande
nyttige mått och utvägar tagas kunna.
Hr Landtm.: Borgareståndet bestrider intet aldeles restrictionerne,
utan är des begiäran, at Deputationen med be
-
102 Juni 21. Prot.-utdrag om tull-dep. V. Langens sak.
tänckande må inkomma öfver de i bemelte restrictioner anförde
måhl.
Hr Blix hemstälte, om icke Borgareståndet kunde få det
svaret, at R. o. A. eij kan gå ifrån sin en gång yttrade tancka,
men at i öfrigit Deputationen frie händer lämnas at upgifva
sådane utvägar, hvarigenom tullen och accisen med Cronans
säkerhet kan förökas, men på intet sätt at (!) förminskas.
Hr Brunnov förklarade, at man på intet ,sätt hör binda
händerne på Deputationen, hvarigenom den samma kunde förhindras
at gifva goda förslag til Riksens nytta; hvarvid så
myckit mindre fara vore, som alla des Betänckande i Ståndens
Plenis böra skiärskådas. Hvilken sin mening Hr Brunnov
begiärte at föras til Protocollet.
Borgareståndets Extractum Protocolli härom uplästes å nyo.
Sammaledes Gripenbergs Memorial, som derpå utgick, at
Tull-Deputationen bör lämnas frie händer.
Hr Ehrenpreus: Det kunde nästan vara lika myckit,
om detta Borgareståndets Extractum Protocolli bifalles eller
intet, men det synes vara som en liten nesa för R. o. A. at
afgå ifrån dess en gång tagne resolution; fördenskull kunde til
svars gifvas, at R. o. A. förblifver vid des förra yttrande, men
at Tull-Deputationen hos Stånden kan inkomma med de förslag,
som Deputationen förmenar lända til Rikets bästa och
desse inkomsters förkofring i framtiden.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan vann detta bifall, och
at i anledning häraf et Extractum Protocolli blifver utfärdat.
Påmintes, at tilläggas bör, det R. o. A. intet vet någon
vara vald til Tull-Deputationen sorn häfver del i arrendet;
Och som härtil jemväl samtycktes, upsattes följande:
Extractum Protocolli hållit hos R. o. A. den 21 Junii 1734.
S. D. Uplästes å nyo det Lod. Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 15 Junii angående de uti R. o. Arns
Extracto Protocolli af den 12 nästföregående giorde trenne förbehåld
i anseende til den då samtyckte Tull-Deputationens
giöromål; jämväl och uplästes det Arbara Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 18 dito om samma ärende. R. o. A.
förblef vid dess förra utlåtande, lämnandes Tull-Deputationen
frihet at til Plena inkomma med sådane förslag, som Deputationen
förmenar lända til Rikets bästa och desse inkomsters
förkofring i framtiden. I öfrigt är i acht tagit, at ingen af
C. Posse sjuk. Beslut om EHOins föredragande. 103
R. o. Arns ledamöter, som Electorerne vitterligen äger del i
arrendet, til Tull-Deputationen blifvit utvald. Actum ut supra.
Detta Extractum Protocolli uplästes för R. o. A. och bifölls.
Uplästes Justitia?-Deputationens Betänckande af den 10
Junii angående för detta Ryttmästaren Johan Friedrich Langens
ansökning at blifva förskont för det straff, hvarmed han efter
K. Svea Häf-Rätts dom af den 13 Oct. 1733 blifvit belagd
efter 1682 åhrs Duells-Placat för åtskillige des vid Lyhundrad
Härads-Rätt begångne brott, hemställandes Deputationen, i
anseende til de andragne skiähl och omständigheter, om icke
Riksens Ständer behagade underkasta K. Maij:ts nådige välbehag,
med hvad nåd denne liängen må komma at anses, antingen
det än återstående straffet uti sådant som K. Håf-Rätten
i underdånighet föreslagit eller något annat lindrigare förvandlas
måtte.
Bemälte Betänckande bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte, at Gref Carl Posse för des hälsas
skiötzel skull begärer at blifva dispenserad ifrån InstructionsDeputationen.
R. o. A. samtyckte härtil.
Hr Landtm.: Såsom det är en myckit angelägen sak, at
Riddarhusordningen må komma at företagas, hvarom jemväl
åtskillige af R. o. A. påmint, men tiden til de andre sakers
afgiörande myckit skulle utdragas, om man härtil ville taga
särskilte Plena, altså hemställer iag til R. o. Arns välbehag,
om icke, när anslag är giordt til kl. 7, kl. half otta med Protocollets
upläsande och justerande kan begynnas, då de som veta
sig hafva tält kunna vara tilstädes, och at prascise kl. 8 begynnes
med Riddarhusordningens företagande, hvarmed fortfares
til kl. 9, då sedan Deputationernes Betänckande och andre
saker föredragas. Skulle öfver Riddarhusordningen R. o. A.
stadna i skiljaclitige tanckar och eij kunna förenas, så upskiutes
en sådan qusestion til andra dagen, då propositionen
til votering giöres och lämnas förseglad på bordet til efter
middagen, kunnandes R. o. A. efter middagen komma tilsammans
och låta voteringen gå för sig. På detta sättet synes
myckin tid kunna besparas.
Hr Landtm, frågade, om detta vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades ja.
104 Juni 21. Om en sekret Handels-dep. och andra nya dep.
Uplästes Frih. Clas Rålambs Memorial angående en Secret
Handels-Deputations förordnande, hvars nytta och nödvändighet
i bemälte Memorial med åtskillige skiähl bestyrckes.
Hr Didron påminte, at det ärendet vid förre Riksdagen
hördt til Secrete Utskottet, däräst sådane män som hafva kundskap
i desse saker samt ledamöter af Collegierne sittja, och
frågade om nu någon ändring i så måtto bör skie.
Hr Ehrenpreus: Vid förre Riksdagen var en särskillt
Deputation af Secrete Utskottet förordnat öfver detta ärendet,
och kunde altså detta Memorial remitteras til Secrete Utskottet,
at inkomma med dess betänckande häröfver.
Gref F. Gyllenborg: R. o. A. torde kanskie falla på
den tanckan, at 4 af R. o. A:ns ledamöter utur CammarOeconomie-
och Commercie-Deputation och 4 af Bergs-Deputation
med 4 Deputerade af Secrete Utskottet sammanträda och
formera en sådan Deputation, hvilken med sitt betänckjande
til Secrete Utskottets Plenum inkommer, då Secrete Utskottet
sedermera hos K. Maij:t sine underdånige tanckar upgifver.
Som härvid påmintes, at de andre Ståndens ledamöter uti
Cammar-Oeconomie- och Bergs-Deputationerne vid en sådan
Deputation eij kunde utslutas;
Förklarade Hr Grefven det eij hafva varit hans tancka,
utan at de kunna gifva dertil proportionaliter emot R. o. A.
Hr Didron giorde det förbehåld, at sådane mått måge
tagas, at Bönderne eij komma at vara med i en sådan Deputation,
hvilcken bör vara så ganska secret.
Hr Bergenstierna förestälte vigten och angelägenheten
af denne Deputationens giöromål, och huru angelägit det är
at tystheten der blifver i acht tagen, emedan om främmande
machters interessen och afseenden der kommer at ventileras
och de jemväl lära vara måne om at blifva underrättade om
våre mesures i en så granlaga sak; hemstälte fördenskull, om
icke detta ändemålet bäst kunde erhållas, enär visse ledamöter
af Secrete Utskottet adjungera sig andre utur Cammar-Oeconomie-
och Bergs-Deputationerne.
Andre påstodo, at, som Hr Ehrenpreus föreslagit, Secrete
Utskottet med sitt betänckande måtte inkomma, på hvad sätt
detta sig bäst kan giöra låta.
Hvartil uppå Hr Landtm:s giorde frågan R. o. A. samtyckte.
Upsattes altså följande Resolution:
Beslut om uppskof med lagverkets företagande. 105
Resolverades, at detta Memorial remitteras til Secrete
Utskottet, hvilket med dess betänckande, på hvad sätt denna
sak bäst företagas kan, til Ståndens Plena inkommer.
Sedan Resolutionen var upläsin och bifallen, skrefs den
på Memorialet, hvilket kommer at skickas til de andre Stånden.
Uplästes Hr Thomssons Memorial, derutinnan han begiärer
en särskilt Deputation, som efterseer och skiärskådar
dispositionen vid Ständernes Contoir, samt en annan Deputation
til at giöra en dylik undersökning i anseende til Krigsmanshuscassa-medlen.
Frih. Ungern: Hvad Krigsmanshus-medlen angår, så är
sådant redan anhängigt i Landt- och Siö-Militise-OeconomieDeputationen
i anledning af den delen af Krigs-Collegii berättelse,
som dit blifvit remitterat.
Hr Landtm.: Och hvad Ständernes Contoir angår, så
är det redan remitterat til Secrete Utskottet och den Deputation
som är satt öfver Ständernes Contoir.
Hr Ehrenstam: Det är och likmätigt Riksdagsordningen.
Hr Thomsson begiärte altså, at det ena momentet af
des Memorial måtte remitteras til Secrete Utskottet och det
andrå til Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationen.
Hvilket sora det bifölls, skrefs uppå Memorialet följande
Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst och approberad:
Resolverades, at den första puncten af detta Memorial
remitteras til Secrete Utskottet och den andra puncten til
Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationen.
Uplästes Justities-Deputations Extractum Protocolli af
den 11 Junii angående det återstående Lagvärckets och den
nya Kyrckioordningens företagande och afgiörande af Riksens
Ständer under nu påstående Riksdag.
R. o. A. discourerade härom, at som de sidsta Balckerne
nu nyligen äro utkomne, och någon tid behöfves til deras
igenomseende, innan hvar och en kan giöra de nödige anmärkningar,
jemväl och är nödigt at förut bereda sinnen til endräckt
uti et så angelägit värck, det fördenskull med Lagvärckets
företagande ännu kan hafva anstånd 14 dagar.
Hvilket uppå Hr Land t m :s härom giorde frågan af R. o. A.
bifölls, och skall et Extractum Protocolli til de andra Stånden
härom afgå; emidlertid gifver Hr Landtm. Talemännen härom
underrättelse.
106
Om Blekinges afsöndrande från Lunds stift.
Uplästes 24 § af K. Maij:ts Nådiga Secreta Proposition
om krigsväsendet til lands och siös, angående Superintendenten
Doctor Wallerii Memorial om Blekingens afsöndrande ifrån
Skåne stift til en Superintendentia för sig sielf, varandes vid
§ bifogad så väl sielfva Memorialet som ock en särskilt skrift,
[om] skiählen hvarmed bemälte Superintendent dess ansökning
sökt at bestyrcka; hvilket ärende ifrån Secrete Utskottet
til Urskillnings-Deputationen och ifrån Urskilnings-Deputationen
til Ståndens Plena blifvit remitterat.
Sedan R. o. A. härom discourerat, stadnades i följande
slut: at detta remitteras til det Ärevördiga Prästeståndet,
emedan med denna saken, såsom rörande Regeringsformen och
Prästeståndets Privilegier, R. o. A. sig icke vilja befatta.
Denne Resolution blef för R. o. A. upläst, approberad
och skrefs sedan på sielfva documentet.
Gammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande
af den 13 Junii angående Riks-Rådet Gref Johan
Carlsson Strömfelts byte af Landsiö berustade säterie uti Östergiötland
emot vederlag af frälsesäteriet Vernås uplästes;
Och bifölls af R. o. A.;
Som skrefs på sielfva Betänckandet.
R. o. A. skildes åt.
Den 26 Junii.
Uplästes det hos R. o. A. den 21 Junii håldne Protocollet.
Vid det stället, deräst nämnes om det af Frih. Cederhielm
til Protocollet ingifne men då eij upläste Memorialet, giorde
Hr Didron det förbehåld, at inge skrifter til Protocollet
läggas måge, som för R. o. A. eij blifvit upläste.
Hr Landt in. berättade, at denne skrift nu äfven til den
ändan är till hands, at den samma för R. o. A. må blifva
upläst.
Sedan fortfors med Protocollet;
Hvarvid i öfrigt inga påminnelser giordes.
Hr Didron påminte, at som Gref Carl Posse ifrån Instructions-Deputation
blifvit licentierad, en annan ledamot i
dess ställe utnämnas bör;
Hvilket uppå Hr Landtm:s giorde frågan af R. o. A. bifölls.
RHO företages. Om naturalisation. Landtmarskalksval. 107
Hr Landtm.: Efter det sidsta aftalet bör nu Riddarhusordningen
ifrån kl. 8 til 9 tagas före; frågade altså, om icke
dermed får begynnas.
Som R. o. A. härtil samtyckte;
begyntes med Riddarhusordningens upläsande utur det
exemplaret, som vid förre Riksdagen R. o. A. blifvit föredragit,
och åtskillige puncter approberade, men sedan igenom
R. o. A:ns Resolution af den 27 Martii 1731 förklarade at
de som oafgiorde anses skulle;
Och fans af R. o. A. godt, at hela bemälte Riddarhusordning
nu uti en suite skulle upläsas, utan at något fastställa, och sedan
punctevis igenomgås, då hvar och en kan giöra sine påminnelser.
Och som vid 1 Articklens 1 §, deräst vid slutet säijes, at
de som sig icke immatrieulera låta eij böra emot förre Förordningar
niuta Adelige Privilegierne til godo, i brädden var
annoterat, at detta remitteras tilbaka til Deputationen;
påminte Hr Wulfwenstierna, at detta vid förre Riksdagen
blifvit utsatt til ändring, emedan inge förre Förordningar
tala om adelige privilegiers mistande på en sådan händelse, ty
1626 åhrs Riddarhusordning förklarar dem allenast förlustige
af säte och stämma på Riddarhuset, och 1696 åhrs Förordning
pålägger dem allenast böter som sig eij immatrieulera låta; i
öfrigit kan et Stånd allena eij betaga någon adelige privilegier.
Vid 7 § påminte Frih. Stiernstedt, at som Svenske Adelsmän
på andre ställen eij naturaliseras, så borde sådant eij eller
skie med främmande Adelsmän här, utan de allenast nobiliteras.
Hrr Didron och Barnekou svarade bär til, at de sorn
äro af en adelig famille utur et annat land äro ju Adelsmän
förut, och kunna altså eij anses som här nobiliterade, utan
såsom introducerade.
Frih. Coijett sade, at under nobiliterande lära intet
kunna förstås Adelsmän utur de provincer, hvilka lydt under
Sveriges Crona, ty desse böra med skiähl niuta sitt gamla
adelskap til godo; men om Adelsmän ifrån andre riken skulle
niuta lika rätt med dem, det voro eftertänckeligit.
Vid 4 Articlen § 1 påminte Gref Dohna, at intet vite
är utsatt på sammankomster utom Riddarhuset til Landtmarskalcksvahlet.
Vid 2 § androg Hr Didron, at det synes bättre, det
under Landtmarskalckens siukdom den äldste Grefven förrättar
des vices, än at välja någon särskilt vice Landtmarskalck,
108 Juni 26. Prest-dep. Om granskn. af Amiralitetskoll. prot.
aldenstund, om denne blefvo siuk, ännu en vice Landtmarskalck
borde väljas, hvaraf oreda kunde åstadkommas.
Vid 5 Articlen 1 § påminte Gref Dohna, at den til anmärckning
bör utsättjas.
Sammaledes vid 6:te Articlen den 1, 2 och 6:te paragraphen.
Anmältes en Deputation ifrån Pr åste-Ståndet, hvilken på
vanligit sätt emottogs.
Biskopen Doctor Justenius, hvilken förde ordet, öfverlefvererade
näst aflagd vördsam hälsning ifrån Ståndet tvänne
Extracta Protocolli, det ena af den 18 Junii angående JustitiaeDeputationens
tilgång til Råds-Protocollen, och det andra af
den 21 Junii angående en särskilt Deputation öfver HåfRätternes
och Collegiernes Protocoll, hvarvid Präste-Ståndet
andrager åtskilige omständigheter, som til de öfrige Ståndens
öfvervägande lämnas.
Sedan Hr Landtm, besvarat Deputationen,
afträdde den samma;
Och fortfors med Riddarhusordningens upläsande til slutet.
De ifrån Präste-Ståndet ingifne tvänne Extracta Protocolli
blefvo för R. o. A. upläste.
I anledning af det som i det senare förmäles emot en
Deputation öfver Häf-Rätternes och Collegiernes Protocoll, viste
Gref Wachtmeister både nyttan och möijeligheten af en
sådan Deputation; och hvad Ammiralitets-Collegii upsändande
angingo, voro dervid ingen svårighet, de skulle och längesedan
varit uppe, om Registraturet hint blifva färdigt. Och sade
Hr Grefven sig icke allenast önska, utan och påstå, at bemälte
Collegii Protocoll af Ständernes Deputation måge blifva igenomsedde,
på det Ständerne måge kunna se, huru hushåldningen
blifvit förd, at hvar och en efterkommit sin plikt; och skulle
under Riksdagen eij der med hinnas til slut, at då en Deputation
der med emilian Riksdagarne continuerar, på det alt
skien af souverainitet, på hvilket ställe det voro, må aboleras
och afskaffas.
Hr Didron: Detta är af Gref Wachtmeister berömvärdt
och patriotiskt tält.
Hrr Skog, Didron och flere påstodo, at den vid sidsta
Plenum af Frih. Cederhielm til Protocollet ingifne skriften
måtte upläsas.
Bemelte skrift uplästes.
C. W. Cederhielm nödgas återtaga sitt mern. 109
Och. som af Hr Didron, Frih. Coijett och flere betygades
missnöije öfver denne reservation, hvilken de förmente
kunna gifva anledning til missförstånd emellan Stånden samt
R. o. A. och Krigsbefehlet och eftertänckelige omdömen om
dem som påstådt bemälte Deputations förordnande, lika som
skulle derigenom kunna gifvas tilfälle til den högstskadelige
och fördömelige souverainitetens införande; jemväl och påstods,
at bemälte skrift måtte tagas tilbaka;
Förklarade Frih. Cederhielm, at som hvar och en får
vara sine ords uttydare, så bedyrar han och vid Gud och sitt
samvete, at han aldrig skyldt Plenum eller någon af R. o. A.
för så farlige och högstskadelige afsichter; och som han aldrig
sielf hyst sådane tanckar, hade han eij heller kunnat haft
dem om andra; doch som han tyckt sig haft orsak at fruckta
åtskillige ledsama påfölgder, hade han dem hos R. o. A. velat
andraga, i förmodan at de igenom modificationer kunde förekommas.
I öfrigt, om R. o. A. funno at han sig bedragit,
ville han vara den förste at rätta sig; dess tancka hade aldrig
varit at gifva anledning til ändring uti R. o. A:ns en gång
fattade slut; et sådant upsåt hade varit emot Riddarhusordningen,
lagen och dess egen zele; och sade ytterligare, at
som han eij voro envis, ville han taga sitt Memorial igen.
Och som efter något ytterligare discourerande härom samt
Hr Landtm:s derom giorde frågan
R. o. A. funno godt, at Frih. Cederhielm återtager bemälte
Memorial, så at det eij kommer at ligga vid Protocollet;
Tog Frih. Cederhielm det samma tilbaka.
Hr Didron reserverade sig för protocollet, at när hädanefter
memorialer inkomma som kunna förorsaka oenighet Stånden
emilian eller innom Stånden, de samina eij böra antagas.
Hr Peter Sölfwersparre giorde deremot det förbehåld,
at en Adelsman bör vara fritt med des tanckar och memorialer
hos sitt Stånd at inkomma.
Sedan uplästes följande tvänne Extracta Protocolli, hvilka
til följe af R. o. Arns tagne resolutioner blifvit upsatte:
Extractum Protocolli hållit hos R. o. A. den 18 Junii 1734.
S. D. Uplästes det Lofl. Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 12 Junii, hvarutinnan Riksens Högloft.
Ständers ompröfvande hemställes, om icke det skulle finnas
nödigt, at Riksens Ständer foga anstalt, på hvad sätt sådane
medel och utvägar måtte utfinnas, at Riksens Collegier kunde
110 Juni 26. Prot.-utdrag justeras. TJrsk.-dep. Gyllenbååt.
nu genast och utan alt uppehåld sig yttra öfver de af Städernes
Besvär vid förre Riksdagen til dem remitterade måhl,
så väl som de mål hvilke under denne Riksdag til dem kunna
remitterade varda. Och funno R. o. A. för sin del häst vara,
at Instructions-Deputationen med des betänckande til Stånden
inkommer, på hvad sätt Collegierne härtil måge kunna sättjas
i stånd, utan at riksdagsarbetet derigenom inå blifva hindrat.
Hvilket med de öfrige respective Stånden communiceras. Actum
ut supra.
Extractum Protocolli hållit hos R. o. A. den 21 Junii 1734.
S. D. Uplästes Riksens Ständers Justitise-Deputations
Extractum Protocolli af den 11 Junii, hvarutinnan i anledning
af K. Maij:ts nådige Proposition öfver justitiaesakerne Deputationen
til Riksens Ständers godtfinnande hemställer, om icke
de af Stäuderne ännu eij öfversedde Lagbalckar tillika med
Kyrckoordningen til sluteligit skiärskådande företagas kunde,
och således alt hvad til den allmänna lagen i tvist och brottmål
hörer fastställas. R. o. A. funno för sin del, at som de
sidste balckerne eij längesedan af trycket färdige blifvit, och
altså til theras igenomseende någon tid behöfves, innan hvar
och en kan giöra de nödige anmärckningar, det fördenskull
med ofvanbemälte arbetes företagande ännu 14 dagar kan
hafva anstånd. Hvilcket med de öfrige respective Stånden
communiceras. Actum ut supra.
Desse Extracta Protocolli biföllos af R. o. A.
Uplästes listan på de ärender, som den 19 Junii af Uhrskilgnings-Deputationen
blifvit remitterade til Secrete Utskottet
och andre Deputationer.
Sammaledes en förteckning på de mål och ansökningar,
som af bemälte Deputation eij blifvit antagna, emedan de eij
varit riksdagsärender.
Gref Dohna anmälte, at Hr Gyllenbåth til at få skiöta
sin hälsa begiärt at blifva dispenserat ifrån Justitise-Deputationen.
Och som R. o. A. härtil samtyckte samt at en annan i
des ställe må välljas;
Frågade Hr Landtm., om icke Electorerne efter middagen
kunde träda tilsammans at förrätta detta valet och tillika
utse en annan ledamot til Instructions-Deputationen i
Gref Carl Posses ställe.
Om Ladugårdslands kyrka. Byten. BHO. lil
Hvilket bifölls, samt at anslag skier för Electorerne
til kl. 6.
Hr Didron påminte, at om Bondeståndet samtycker til
en Deputation öfver Collegiernes Protoeoll, så kunde Electorerne
med det samma välja ledamöter til bemälte Deputation.
Hvilket sorn det bifölls, anbefaltes Riddarhus-Fiscalen at
gå til Bondeståndet och der giöra påminnelse om Ståndets
yttrande öfver den begiärte Deputation til Protocollernes skiärskådande.
Uplästes Ladugårdslands Kyrckios Föreståndares Memorial
och ansökning hos Riksens Ständer om någon hielp och understöd
til bemälte kyrckas fullbyggnad, hvilken ansökning ifrån
Uhrskilgnings-Deputationen til Ståndens Plena blifvit remitterad.
Och resolverades af R. o. A., at detta Memorial remitteras
til Cammar-Oeconomie-Deputationen, sora med dess betänckande
häröfver häfver at inkomma; hvilket skrifves på Memorialet
och sändes de andre Stånden til communication.
Hr Landtm, anmälte, at utur Cammar-Oeconomie-Deputation
någre Betänckande angående byten äro inkomne, och
hemstälte R. o. A., om de icke kunde hvila, til des något
arbete uti de publique saker blifvit färdigt, på det de andre
Stånden eij måge fatta den tanckan, at-R.-o. A. framför alt
annat voro måne om sine enskylte angelägenheter.
Hvilket bifölls.
Som det påmintes, angående de uti den nyss afhörde
Riddarhusordningen vid förre Riksdagen approberade §§, antingen
de skola anses för faststälte eller eij;
Uplästes Frih. Fuchs' den 27 Martil 1731 ingifne Memorial,
hvarutinnan hemställes, om icke hvad som då af Riddarhusordningen
redan varit under deliberation måtte förklaras såsom
aldeles oafgiordt och til nästa Riksdag upskiutas, hvilket Memorial
R. o. A. under samma dato bifallit.
Det påmintes, at man til Cammar-Oeconomie-Deputationen
ännu eij fädt in hvad Landshöfdingarne til Cammar-Collegium
insändt angående landsoeconomien, samt at Deputationerne
böra hafva frihet at utur Collegierne infordra de underrättelser
som kunna behöfvas.
Hvartil svarades, at Deputationerne altid ägt och således
jemväl nu äga en sådan macht.
Frih. Cederhielm sade sig ibland des Utskotts papper
hafva sedt et sådant Betänckande, hvarom han vidare vill efterse;
112 Juni 26. Kungsgårdsarrenden. Beslut om Protokolls-dep.
Hvarvid Hr C rus bi örn berättade, at det samina vid
förre Riksdagen varit färdigt.
I öfrigt hemstälte Frih. Cederhielm, at som uti det
Utskottet, uti hvilket han sitter, ännu intet publict inkommit,
örn icke Utskottet kunde få befallning at samla alla acter som
angå Kongsgårdsarrenderne, om hvilka man på tre Riksdagar
eij kunnat komma til slut, och deröfver inkomma med betänckande.
Härtil svarades, at Utskottet lärer få anledning til detta
arbetet, när Cammar-Collegii Relation kommer til Deputationen.
Hr Wulfwenstierna berättade, af hvad orsak bemälte
Relation ännu eij kommit til Deputationen, nemligen at den
måst följa Kongl. Maijrts Secreta Proposition, hvilken allenast
för kort tid sedan til Secrete Utskottet blifvit nedsänd.
Riddarhus-Fiscalen, som varit hos Bondeståndet, bräckte
det svaret, at Ståndet nu låter renskrifva des Extractum
Protocolli angående Deputationen öfver Collegiernes Protocoller
och at Bondeståndet härutinnan äro ense med R. o. A.
Hr Ehrenpreus: Det gläder mig at Bondeståndet bifallit
R. o. Arns välfattade [mening], för hvilken iag för min
ringa del aflägger en ödmiuk tacksägelse, viljandes tillika med
mine medbroder med gladt samvete nidlägga vårt arbete för
Riksens Höglofl. Ständer. Men som til denna Deputationen
ledamöter nu skola utväljas, beder iag at de ibland Electorerne,
som äro af Håf-Rätterne och Collegierne, må efterlåtit vara
ifrån samma måhl sig at afhålla, hvilket iag förmodar så
myckit hällre lärer tillåtas, som vij eij äro öfver 8 eller 9,
och således 15 ännu öfrige, hvilke detta vahl förrätta kunna,
hvilket antahl så myckit mera lärer vara tilräckeligit, som vid
förre Riksdagen eij voro iner än 12 Electores.
Gref Wachtmeister: At detta må bifallas beder iag
myckit om, men påminner derjemte, at de qvarblifvande Electores
eij måge nämna någon Collegii ledamot eller dess nära
släckt.
Uppå Hr Landtnäs giorde frågan fans godt, at de Electores
som äro ledamöter i Collegierne dispenseras ifrån detta
våhlet, hvilket allenast af de qvarblifvande kommer att förrättas.
I anledning af Gref Wachtmeisters giorde påminnelse frågade
Hr Landtm, ytterligare, om ledamöter i Collegierne
och deras nära släcktingar til denna Deputationen kunna väljas.
Om kombinering af Kommission och Dep.ang.reduktionsverket. 113
R. o. A. funno vara nog om allenast Collegiernes ledamöter
utslutas.
Sammaledes blef ock resolverat, at antalet til denna Deputation
blifver 24 af R. o. A.
Hr Didron påminte, at som nu en Deputation är faststäld,
anstalt borde giöras om Ammiralitets-Collegii samt de
bägge Håf-Rätters Protocollers hitskaffande.
Och som, uppå Hr Landtm:s giorde frågan, härtil samtycktes
;
Blef uppå befallning, i anledning af hvad som discourerat
blifvit, följande Extractum Protocolli upsatt:
Extract utur Protocollet hållit hos R. o. A. den 26 Junii 1734.
S. D. - Emedan af Riksens Ständer faststält är, at en
särskilt Deputation skall förorduas til Håf-Rätternes och Collegiernes
Protocollers skiärskådande, altså häfver R. o. A. funnit
nödigt til de öfrige respective Ståndens ompröfvande at hemställa,
om icke med första nödig anstalt förfogas bör, at Protocollerne
af de Collegier och Håf-Rätter, som utom Stockholm
hafva deras säten, med första måge hitsände blifva. I
öfrigit har R. o. A. för sin del funnit denna Deputation böra
vara så tahlrik, at af R. o. A. 24 och af de andre Stånden
i samma proportion dertil utvälljes, på det arbetet må kunna
fördelas. Hvilket med de öfrige respective Stånden communiceras.
Hvilket för R. o. A. uplästes och bifölls.
En Deputation ifrån Borgareståndet anmältes och emottogs
på vanligit sätt. Sedan Hr Rådman Poppelman, livilckeu
förde ordet, allefvererat tvänne Extracta Protocolli;
Afträdde denne Deputation.
Hr Crusbiörn hemstälte R. o. A., at som Riksens
Ständer förordnat en Deputation öfver Reductions- och Liquidationsvärcket
och sedan sidsta Riksdag en Ständernes Commission
beständigt sutit öfver bemelte ärender, om icke til
sakernes så myckit skyndesammare bedrifvande bemelte Commission
med Deputationen kunde communiceras.
Hr Wulfwenstierna androg, at vid förre Riksdagenen
sådan combination jemväl skiedt; och dess utan voro Commissionens
ledamöter af Ständerne förordnade, hvilkas giöromål
en annan Deputation eij kunde skiärskåda, emedan Deputation
eij kan sättjas öfver Deputation, varandes des utan myckit
nyttigt och til arbetets fortsättjande tienligit, at den förre
Adelns Protokoll, 1734. 8
114 Om skadliga memorial. RHO. Immatrikulation.
Commissionen, som utarbetat sakerne och har dem bekandte,
biträder Deputationen.
Hr Landtm, frågade, om Reductions- och LiquidationsDeputation
med Commissionen skall combineras.
Hvartil svarades ja.
Uplästes de ifrån Borgareståndet nyss ingifne tvänne
Extracta Protocolli, det ena af den 21 Junii, hvarutinnan
R. o. Arns Extractum Protocolli af den 18 angående Deputationens
öfver Protocollerne giöromål til alla delar bifalles, det
andra af den 26 Junii, hvarutinnan Borgareståndet afsäijer
sig Bränvijnsaccisen.
Och faststältes at desse Extracta Protocolli skola blifva
liggande på bordet til nästa sammankomst.
Som Hr Land tm. anmälte, at anslag är för Secrete
Utskottet til kl. 11 och tiden nu är inne samt för denne
gången eij mera at föredraga;
Skildes R. o. A. åt.
Den 28 Junii.
Uplästes det hos R. o. A. den 26 Junii håldne Protocollet.
Vid det stället pag. 109, deräst om Hr Didrons giorde
reservation förmäles, förklarade Hr Didron dess mening eij
hafva varit förmena någon at inkomma med Memorialer, utan
at, om någon ingifver skadelige och fördärfvelige Memorialer,
den samma bör exemplariter straffas efter lagen och eij slippa
så lindrigt som härtils skiedt.
I öfrigt giordes inge påminnelser.
Sedan uplästes 1 Articlens 1 § uti Riddarlius-Ordningen.
Vid slutet, deräst det säijes, at de hvilcka sig eij iramatriculera
låta icke böra emot förre Förordningar niuta Adelige
Privilegierna til godo, påminte Hr Ehrenpreus at adelige
privilegiers gifvande är et regale, hvilket efter Regeringsformen
Konungen tilhörer; men at de eij böra niuta säte och
stämma på Riddarhuset, så länge de eij äro immatriculerade,
sådant kan af R. o. A. fastställas.
Såsom vid detta tilfället kom at discoureras angående
försätjande i adeligit stand samt frälse egendoms besittjande;
Elef uppå atskilliges begiäran 44 § af Regeringsformen
samt 27 § i Adelige Privilegierne upläsen.
Dep. öfver RHO. Rosenstolpe. Dockan i Carlskrona. 115
Hr Didron holt före rätta quaestionen vara, om icke en
adelsman, som är meriterad samt besitter egendom i riket,
bör niuta Adelige Privilegierne til godo, fast han eij är introducerad,
och frågade om et Stånd kan betaga någon des
adelige privilegier.
Frih. Cederhielm: Om privilegiernes åtniutande skall
anses för en fölgd af säte och stämma på Riddarhuset, så
skulle mången, som är adelsman på andra ställen och här
förvärfvat sig egendom, endast til at få nyttja samma egendom
nödgas at söka introduction, hvarigenom antalet på vårt
Riddarhus så myckit mer skulle förökas, hvilket R. o. A. eij
lärer åstunda.
Sedan ytterligare här om blifvit discourerat;
Hemstälte Hr Landtm. R. o. A., om icke denne punct
kunde remitteras til de förre Deputerade öfver Riddarhusordningen,
hvilke den samma så kunde jämka, at å ena sidan
R. o. A. nu vinna sitt ändemål, så at Riddarhuset med för
många adelsmän eij upfylles, och å andra sidan meriterade
män hvilcka äga säterier och frälse egendom eij komma at lida.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes listan på dem som vid förre Riksdagen varit
deputerade öfver Riddarlius-Ordningen.
Och som dervid påmintes, at åtskillige af desse ledamöter
voro sedan med döden afgångne, andre åter frånvarande,
fans uppå Hr Landtnäs derom giorde frågan för godt, at
Electorerne träda tilsammans och välja andre i dessas ställen;
och ehuru väl Hr Håfrätts-Rådet Rosenstolpe sig vid denne
Riksdagen eij angifvit, kunde han icke dess mindre anmodas
at bivista denne Deputationen, emedan han eij eller på förre
Riksdagen sig angifvit och doch blifvit nämd til denna Deputationen.
Hr Landtm, anmälte, at modellet af docken i Carlscrona
jemte et modell af skieppet Enigheten äro stälte uti förmaket
til Revisions-sahlen, på det de af Ständerne hvilcke behaga
kunna hafva tilfälle at bese dem; desse modeller lära om et
par dagar tagas ut til Carlberg, men sedan igen blifva tilbakars
förde.
Hr Landtm.: Såsom i morgon och om Tisdagen äro
helgedagar, då månge torde vara sinnade at resa ut på landet,
hvarigenom Deputationerne uti arbetet kunde blifva hindrade,
116 Juni 28. Prot.-utdrag om helgen. Om protokolls-dep
så hemställes R. o. A., om de icke ville komma öfverens at
blifva qvar i staden.
Och som Hr Didron härvid påminte, at änskiönt R. o. A.
giorde en sådan förening, torde doch de andre Ståndens ledamöter
resa ut, om icke de härom blefvo averterade;
Ty fans godt, at så väl härom som om modellernes beseende
låta följande Extractum Protocolli til de andre
Stånden afgå:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 28
Junii 1734.
S. D. Påmintes hos R. o. A., at nu någre helgedagar
instunda, då åtskillige torde vara sinnade at resa ut på landet,
hvarigenom riksdagsarbetet kunde blifva hindrat, emedan man
eliest om Lögerdagseftermiddagen så väl som hela Måndagen
kunde arbeta i Deputationerne; och som R. o. A. för sin del
kommo öfverens at de, som äro uti Deputationerne, på bemälte
dagar vilja vara tilstädes, ty heiuställes de öfrige respective
Stånden, om the icke jemväl hos sig på samma sätt
skulle behaga komma öfverens, på det til Riksdagens fortskyndande
Deputationerne måge kunna fortsättja arbetet. —
I öfrigit sorn K. Maijrt i dag låtit R. o. A. i nåder vetta,
at modellerne af docken i Carlscrona samt af skieppet Enigheten
uti förmaket til Revisions-sahlen äro utsatte, deräst de kunna
beses af hvem af Ständerne som behagar, så häfver R. o. A.
eij underlåta bordt at gifva de öfrige respective Stånden
häraf del.
Detta Extractum Protocolli blef för R. o. A. upläst och
approberades.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 26
Junii, hvarmedelst Ståndet gifver sitt bifall til en Deputations
förordnande, som häfver at igenomse och skiärskåda icke allenast
Hof-Rätternes och Collegiernes utan och de öfrige vederbörande
Ämbetsmäns Protocoller.
Hr Lillj estierna: Emedan icke allenast af denna Bondeståndets
utan och de andre Ståndens utlåtelser finnes, at de
flere Ämbetsmäns Protocoller jemväl böra skiärskådas, så tyckes
mig at Consistorierne eij kunna vara härifrån undantagne.
Hr Didron: När Instructionen för denna Deputationen
kommer at upsättjas, kan detta komma i öfvervägande.
Hr Landtm.: Månge äro af den tanckan, at arbetet
dessutan är drygt nog, så at Deputationen näpligen torde hinna
Granskning af konsistoriers och magistraters protokoll. 117
ut dermed; i öfrigit är det oförnekeligit, at hvarcken Consistorierne
eller Magistraterne kunna undandraga sig at afgifva
deras Protocoll, om Ständerne dem fordra, men frågan är örn
icke de en annan gång kunna tagas före, hvilcket iag R. o. Arns
ompröfvande hemställer.
Hr Lilljestierna androg, at Prästeståndet förklarat sig
nögde dermed at Consistoriets Protocoll måge igenomses.
Hr Didron begärte, at Prästeståndets Extractum Protocolli
härom måtte upläsas samt en Deputation utnämnas til
Instructionens upsätjande för Deputationen öfver Protocollerne.
Hr Landtm.: Frågan blifver om denne Deputationen
hinner med at igenomse flere Protocoll än som redan är faststäldt.
Hr Lilljestierna: Om Deputationen intet hinner med
alla, så är doch godt at en begynnelse giöres.
Hr Ehrenpreus: Om Consistoriernes Protocoll nu eij
skulle tagas under skiärskådande tillika med de andre, kunde
sådant uptagas för et prmjudicat, och en annan gång deraf
argumenteras, at de eij böra framgifvas, emedan Riksens
Ständer dem eij begiärt, när de öfrige Protocollen blifvit infordrade.
Hr Landtm, sade sig andraga i en god mening och etter
sin skyldighet, at som ingen svårighet är at befara deraf at
Collegiernes Protocoll gå til skiärskådande, så torde doch vara
at befruckta oreda och förtretelighet Stånden emilian, om man
vid detta tilfället jemväl begiärer Consistoriernes och Magistraternes
Protocoller; hvilcket alt Hr Landtm, til R. o. Arns
godtfinnande hemstälte, jemväl ock om icke emidlertid den
reservationen kunde giöras, at desse Protocoll vid nästa Riksdag
af Ständerne skola blifva öfversedde.
Hr Lilljestierna: Jag vill eij contradicera de goda
skiähl som Hr Landtmarskalcken antördt, och finner jemväl
at det är delicat at röra Prästeståndet, hvilcket iag eij eller
på något sätt vill beskylla, emedan iag för det Ståndet hyser
all tilbörlig vördnad; men det synes ganska nödigt at Riksens
Ständer jemväl efterse huru det står til med ecclesiasticväsendet.
Huru med befordringar på andra ställen tilgår, finna
Riksens Ständer utur Råds-Protocollen; det är ock eij mindre
angelägit at de blifva underrättade huru härmed förhålles uti
Consistorierne samt huru de ringare prästmän blifvit hulpne,
huru ecclesiastique disciplinen handhafves och christendomen
118 Juni 28. Bonde-dep. Tvist om konsistoriernas protokoll.
samt en sann gudsfrucktan befrämjas, hvilcka äro grundvalen
til et lands sällhet och lyckeliga regering.
Hr Didron: Det är myckit billigt hvad Hr Liljestierna
säijer, men vij böra och vara omtänckte at så begynna, at vij
kunna komma til slut med vårt arbete.
Frih. Coijett: At bestyrcka Hr Lilljestiernas tahl vill
jag allenast anföra et oeconomiskt måhl. Åhr 1719 resolverade
Hennes Maijrt vår nådiga Drottning, at i Skåne skulle
skie en skiählig jämkning emilian klockarne, som hafva goda
och richtiga inkomster af spannemål, och de fattige scholaebetiente.
I underdånigt följe häraf hafva Landshöfdingarne
ofta påmint hos vederbörande och sökt at bringa en så rättvijs
och billig sak til värckställighet, doch utan fruckt, så at,
om nu på Riksdagen härmed eij giöres slut, lärer det aldrig
komma dertil.
Frih. Hylte en: Sanningen til styrcka måste iag intyga,
at iag härom hos vederbörande ofta giordt både mundt- och
skriftelige föreställningar och påminnelser, hvilcka eij haft
någon värckan; orsaken dertil vet iag eij.
Frih. Coijett: Jag kan och väl säija orsaken bärtil, at
de rike klockarne hade vid 1727 åhrs Riksdag Allmogens
Herredagsmän på sin sida, så at den saken gicks förbi, och
det samma lära de altid söka at taga i ackt.
Hr Riben: At komma härifrån, synes bäst vara igenom
Extractum Protocolli gifva Prästeståndet til känna, at som de
sielfve förklarat sig nögde med Consistoriernes Protocolls
igenomseende, så ville man ock giöra en begynnelse dermed
och gå så långt man kan hinna.
Inkom en Deputation ifrån Bondeståndet och emottogs
på vanligit sätt. Sedan vice Talemannen, hvilcken förde ordet,
anmält innehållit at 2:ne Extracta Protocolli och et Memorial,
som en af Allmogens Fullmäcbtig ifrån Bohus lähn emot
Götheborgs stad i anseende til någre skatteköps hindrande i
Ståndet ingifvit, samt desse ärender til det bästa recommenderat;
Afträdde
bemälte Deputation.
Hr Didron: Hvad Hr Ribens proposition angår, så synes
et sadaut Extractum Protocolli som han föreslagit eij behöfvas,
emedan 3 Stånd resolverat at en Deputation skall sättjas,
men det är nödigt at af de andre Stånden få veta, huru starck
bemälte Deputation skall blifva.
Beslut att granska konsistoriers, men ej magistraters prot. 119
Härvid påmintes af åtskilliga andre, at hvad den förre
qusestionen angår, nemligen hvilcka Protocoll som böra skiärskådas,
så kan uti Instructionen inryckas, at Deputationen
anställer sin undersökning efter lag och förordningar, då stötes
ingen.
Som man med denna saken ännu eij kunde komma til slut;
Fans godt, at Ståndens Extracta Protocolli härom å nyo
skulle upläsas; hvilcket och skiedde.
Frih. Strömfelt: Collegierne böra aflägga en skyldig
tacksägelse för det Riksens Ständer vilja igenomse och skärskåda
deras Protocoller; men som Cammar-Collegium, hvilcket
eliest är det femte i ordningen, lärer hafva de vidlyftigaste
Protocollen, så är min ödmiuka begiäran, at detta Collegii
Protocoller först måge blifva företagne.
Gref Wachtmeister: Jag beder sammaledes, at Ammiralitets-Collegii
Protocoll eij måge blifva glömde eller ibland
de sidsta.
Häröfver föll hos R. o. A. intet svar; utan giordes af åtskilige
den påminnelen, at Magistraternes Protocoll jemväl
böra företagas.
Det begärtes af Hr Landtmarskalcken at giöra propositionen.
Hr Landtm.: Mig tyckes här äro tvänne, den ena angående
Consistoriernes, den andra angående Magistraternes
Protocoll.
Frågade altså Hr Landtm.: Skola Consistoriernes Protocoll
jämväl igenomses?
Härtil svarades ja.
Sedan giorde Hr Landtm, samma fråga angående Magistraternes
Protocoll.
Hvartil svarades ja och neij.
Hr Lilljestierna: Fast til den senare frågan en och
annan svarat ja, måste iag doch påminna, at efter ordinantierne
böra Magistraternes Protocoll af Håfrätterne skärskådas.
Gref Fr. Gyllenborg: Der äro väl in oeconomicis, som
böra efterses och stiga til tunnor guld.
Hr Landtm.: Jag häfver giordt propositionen. Den första
blef bifallen; öfver den andra voro R. o. A. i skiljachtige tanckar.
Hr Didron biträdde Hr Lilljestiernas sats och lade
dertil, at om Magistraternes Protocoll skola igenomsees, så
120 Juni 28. Beslut om magistratsprotokollen. Presid. Stömfelt.
måste de ifrån hela Sverige och Finland hitsändas, hvartil
icke allenast tid erfordras, utan blifva ock då så månge saker
blandade, at ingen ting blifver af. I öfrigit så gifver Regeringsformen
och Riksdagsordningen anledning til det förra, men
eij til Magistraternes Protocollers skiärskådande.
Gref Tessin: Förutan det at iag är af samma tancka
som Hr Didron och Hr Liljestierna, at Magistraternes Protocoll
eij höra hit, sa skulle och et sådant påstående vara
Collegiernes ledamöter myckit oangenämt, emedan det skulle
gifva det anseende, som hade det skiedt ogierna, at man samtyckt
til den begärte Deputationen.
Hr Carl Wennerstedt: Hvad som här säijes om medlens
disposition, sa hörer den efter Regeringsformen Magi
straterne
til, och giöra de redo och räkning derföre.
Hr Landtm, frågade, om icke R. o. A. äro af den tanckan,
at Magistraternes Protocoll af Deputationen intet komma at
skiärskådas.
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Gref Tessin begärte at blifva dispenserad ifrån Deputatiouen
öfver Riddarhusordningen, emedan han är ledamot af
Secrete Utskottet och tiden altså intet lärer tillåta honom at
bivista bemälte Deputation.
För samma orsak skuld ursäcktade sig äfvenledes Hr
Lagercra nz.
Hvilcket af R. o. A. samtycktes, och komma Electorerne
at vällja andra ledamöter i deras ställen.
Frih. Strömfelt begärte äfvenväl vid detta tilfället, at
en annan i dess ställe til denna Deputation måtte utnämnas.
Men som R. o. A. anmodade Hr Prsesidenten at blifva
qvar, emedan de höllö dess biträde vid denne Deputationen för
myckit nödigt;
Tackade Hr Prsesidenten för R. o. A:ns gunstiga förtroende,
och [sade] sedan at han vill hörsama R. o. A:ns
befallning.
Riddarhus-Fiscalen anbefaltes at hos de andre Stånden
påminna, det de ville yttra sig om antalet af ledainöterne uti
den Deputationen som kominer at sittja öfver Collegiernes
Protocoll.
Hr Landtm.: Emedan igenom vårt biträde en pluralitet
blifvit angående Consistoriernes Protocolls skiärskådande, så
Prot.-utdrag om konsistoriernas prot., reduktionsverket. 121
kunde, om R. o. A. så godt synes, et Extractum Protocolli
härom upsättjas.
Som detta bifölls samt at vid detta tilfället om ledarn
öternes antahl til denna Deputation borde påminnas;
Upsattes följande
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 28
Junii 1734.
S. D. Uplästes hos R. o. A. så väl R. o. Arns som de
öfrige respective Ståndens Extracta Protocolli angående en
Deputations förordnande til Håf-Rätternes och Collegiernes
Protocollers igenomseende. Och som deraf befans, at icke
allenast det Arevyrdige Prästeståndet förklarat eij vilja undandraga
sig ifrån Consistoriernes Protocollers framlefvererande,
utan och det Arbara Bondeståndet sig yttrat, at förbemälte
Deputation icke allenast de uti R. o. A:ns samt Borgareståndets
Extractis Protocolli omtalte Collegiers, utan ock de
öfrige Ämbetsmäns Protocoller, eller hvad derunder kan förstås,
bör skiärskåda; ty conformerade sig och R. o. A. med
välbemälte 2:ne Stånds mening, så vida at Consistoriernes
Protocoll af denna Deputation jemväl komma at öfversees.
I öfrigit som R. o. A. ännu eij fädt de öfrige respective
Ståndens svar angående ledamöternes antahl til oftabemälte
Deputation öfver Collegiernes Protocoll, ty varder härigenom
derom vänligen påmint. Actum ut supra.
Hvilcket, sedan det var upläst och af R. o. A. approberat,
blef afsändt til de andre Stånden.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af den 15
Junii, hvarmedelst Ståndet gifver dess bifall til en TullDeputations
sättjande utan modificationer och förbehåld.
Sammaledes Borgare-Ståndets af den 28 Junii angående
Ammiralitets-Collegii och de bägge Håf-Rätternes Protocolls
skyndesamma hitsändande samt ledamöternes antahl i den här
til förordnade Deputationen.
Vidare uplästes til justerande följande Extract utur Protocollet
som holts hos R. o. A. den 26 Junii 1734.
Emedan Riksens Ständer förordnat en Deputation öfver
Reductions- och Liquidationsvärcket och R. o. A. för sin del
funnit, at det til arbetets befordran myckit skulle tiena, om
den öfver Reductions- och Liquidationsärenderne af Riksens
Ständer förordnade Commissionen med bemälte Deputation
blefvo combinerad, fördenskull hemställes de öfrige respective
122 Juni 28. Riksdagsbönders befrielse fr. chartEe-sigillatas-afgifter.
Stånden, om icke nu, på samma sätt som vid 1731 åhrs Riksdag,
bemelte Deputation och Commission måge sammanfogas
och öfver de til dem hörande ärender conjunctim med deras
äntelige utlåtelser hos Riksens Ständer inkomma. Hvarjemte
och nödigt synes, at de Deputerade, äfven som Commissionens
ledamöter det giordt, aflägga ed at troligen och upricktigt
handtera desse sakerne, så at hvarken cronan eller privatis
må skie för när. Actum ut supra.
Hvarvid Hr Landtm, påminte, at det blifvit provisionaliter
tillagdt angående edens afläggande af de Deputerade,
emedan på samma sätt vid förre Riksdagen blifvit förhållit.
R. o. A. förklarade sig ther med nögde och approberade
bemelte Extractum Protocolli.
Uplästes Expeditions-Deputationens Extractum Protocolli
af den 27 Junii, som var upsatt efter Ståndens utlåtelser,
angående Justitiae-Deputationens tilträde til Råds-Protocollen.
Hvarvid inga påminnelser giordes.
Sammaledes uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli
af den '26 Junii, hvarutinnan til de öfrige Ståndens behiertande
hemställes, om icke Allmogens fullmächtige måge slippa
chartm-sigillatae-afgiften för de suppliquer, hvilka de på vederbörande
höga ställen inlefverera, in til dess K. Maij:ts nådige
Chartse-Sigillatae-Förordning i detta målet kunde blifva lindrad.
Frih. Strömfelt: Emedan Bondeståndet begärer denna
förskoningen under Riksdagen, skulle Cammar-Collegium önska
at få befallning huru härmed förhållas bör.
Hr Landtm.: Det synes eij rima sig, at Ständerne,
emedan de äro här, skola graveras med denna afgift i det de
söka som Ständer.
Hr Didron: I det de söka som Ständer besväras de eij
med denna afgift, men för private ansökningar bör den erläggas;
och synes ingen lindring kunna tillåtas, innan man häröfver
hördt Secrete Utskottet och Stats-Deputationen.
Hr Ehrencrona: Mig tyckes man kan accordera Allmogen
denna ringa begiäran, som kan vara en ganska ringa
afsaknad för Cronan, kanskie 10 eller 12 Dal. smt. Almogen
skulle uptaga det som teckn af R. o. Arns välvilja emot dem.
Hr Didron: Vij böra eij förhasta oss, innan vij sedt huru
staten här sig; och bör Secrete Utskottet med dess betänckande
häröfver inkomma.
Borgareståndet undandrager sig helgdagsarbete. 123
Sorn af andre påmintes, at R. o. A. allena eij kan häfva
Chartse- Sigillatse-Förordningen;
Sade Hr Ehrenpreus: Det är betänckeligit at kasta en
Förordning öfver ända; men som det är Justitiae-Deputationens
giöromål at skiärskåda de emilian Riksdagarne giorde Förordningar,
så kunde thess betänckande häröfver begiäras.
Gref Tessin: Yoro quaestionen om en Förordnings uphäfvande,
så skulle iag vara af samma tancka; men som här
allenast begäres en lindring, och det allenast för Allmogens
fullmächtige vid Riksdagen, så synes den kunna bevilljas, doch
at på suppliquerne skrifves det ordet »gratis» och at de af
Allmogens fullmächtige blifvit ingifne.
Hr Landtm, frågade, om Bondeståndets ansökning vinner
bifall.
Hvilcket af R. o. A. samtycktes, tillika med de af Gref
Tessin föreslagne modificationer, och kommer i följe häraf et
Extractum Protocolli at utfärdas.
Hr Didron reserverade sig, at han här til eij samtyckt;
det samma giorde ock Gref Gyllenborg och Hr Ehrenpreus,
emedan de eij vilja hafva det ansvaret at giöra rubbning i en
Kongl. Förordning.
Ståndens inkomne svar uppå R. o. A:ns i dag utfärdade
Extracta Protocolli, angående arbetets fortsättjande uti Deputationerne
i morgon efter middagen och om Måndagen, blefvo upläste,
och hade 2 Stånd dertil samtyckt, men Borgareståndet
undantagit helgedagar ifrån arbete.
Hr Celsing afsändes til Borgareståndet til at söka förmå
Ståndet at härutinnan ändra sin tancka.
Uplästes 29 § af K. Maiy.ts nådiga Secreta Proposition
angående inrikessakerne, hvarutinnan förmäles om den anstalt
K. Maij:t varit föranlåten at giöra, det inge acter och documenter
måge från dess och Riksens Cantzelie samt Collegier
utgifvas, med mindre vederbörandes quittence, som dem åstunda,
erhållas, och deras namn, som dem afhämta, behörigen antecknas,
hvilcket K. Maij:t velat Riksens Ständer i nåder antyda
med förmodan, at de äfven lära finna denna anstalt nödig.
Gref Dohna dicterade följande til protocollet: Om vederbörande
hade anmält sig hos Riksens Ständer, hvilka äro befogade
och nog eftertäncksame at giöra de til oredors förekommande
nödige anstalter, så hade de och strax härom dragit
behörig försorg. Jag för min del finner Riksens Ständer vara
124 Om qvittenser vid kollegii-akters utlemnande.
förbigångne, och at det varit onödigt at vederbörande härmed
besvärat K. Maij:t. Methoden, at den som emottager documenter
bör quittera dem, finner iag ricktig, men Ständerne
hade härutinnan eij bordt gås förbi.
Hr Landtm,: Gref Dolma bifaller satzen, men han vill
förekomma at ingen lag giöres för Ständerne, medan de äro
borta.
Uppå R. o. Arns begäran blef § å nyo upläst.
Hr Landtm.: De orden »anstalt» stöta; och bör om methoden
praecaveras, at ingen ting föreskrifves Ständerne.
Hr Palmfelt: Detta är allenast et oeconomicum för
Collegierne.
Gref Dohna: Det är et Riksdags-oeconomicum, hvaruti
sig ingen bör melera.
Häruppå blef af R. o. A. denna saken angående pro et
contra discourerat.
Och som Hr Landtm, påminte, at nu för få voro tilsammans
til dess afgiörande, emedan en stor del af R. o. A.
redan var nidgången;
Upsköts härmed til nästa Plenum.
Hr Celsing kom tilbakars och berättade, at han varit
hos Borgareståndet samt aflagt sin commission, men som de
mäste redan voro bortgångne, hade de öfrige lämnat det svaret,
at de för sin del gierna skulle bifalla R. o. A., så at i morgon
efter middagen arbetet i Deputationerne kunde blifva fortsatt,
men sagt sig på Ståndets vägnar eij kunna lämna någon utlåtelse,
emedan de fleste ledamöterne eij voro tilstädes, för
hvilckas mening de eij kunde repondera.
R. o. A. skildes åt.
Den 3 Julii.
Uplästes Protocollet som den 28 Junii hos R. o. A. blef
hållit.
Gref Wachtmeister påminte, at som AmmiralitetsÖfverrätten
uti vist anseende är jemnlik med Hof-Rätterne,
så borde ock bemelte Ofverrätts Protocoll tillika med Collegii
Protocoll upsändas och af den förordnade Deputationen skiärskådas.
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Delade meningar ang. K. M:s beslut.
125
Frih. Stiernstedt: Emedan iag vid sidsta Plenum eij
var tilstädes och nu af protocollet hörer, at här varit quaestion
om den af K. Maij:t i nåder giorde anstalt angående acters
och documenters quitterande, så har iag härmedelst bordt förklara,
at iag finner et sådant föranstaltande lagligit och at
K. Maij:t der til varit berättigad efter Regeringsformen.
Frih. Coijett: Om en sådan reservation giöres, gifver det
et anseende, som hade man här eij varit nögd med hvad i sä
måtto af K. Maij:t förordnad blifvit.
Frih. Stiernstedt: Emedan iag eij var närvarande när
detta förehades, så gior iag nu denne reservationen.
Frih. Åkerhielm: Ständerne kunna eij säijas vara förbigångne,
emedan Secreta Propositionen var upsatt innan de
kommo tilsammans.
Hr Didron: Om iag, som är en ledamot i Secrete Utskottet,
får lof härom at tala, så kan iag säija, det vij funnit
det väl föranstaltat.
Uppå R. o. Arns godtfinnande blef 29 § af K. Maijzts
nådige Secreta Proposition angående inrikessakerne å nyo upläst.
Sedan R. o. A. något med hvarannan härom tält;
Yttrade sig Frih. Ungern, at han anser detta som en
Förordning, giord af K. Maij:t emellan Riksdagarne, livilcken
ingen gemenskap häfver med det sorn Ständerne under deras
sammanvaro finna godt at fastställa; och som den samma kan
hafva sin goda nytta, så kunde den ock af Ständerne bifallas.
Frih. Hylt éen: At saken är god in meritis, derom komma
vij alle öfverens; men somlige hafva ment at processen varit
felachtig, hvilcket jemväl influtit i vårt Protocoll. Och som
det eij kan vara Konungen och Rådet angenämt sådant at få
förnimma, emedan hvad de giordt är enligit Lagen och Regeringsformen,
hvilcka säija huru bud och lydno skola svara emot
hvarannan och huru Konungen med Råds råde äger giöra förordningar
och anstalter, altså skulle iag önska at det intet så
blef ståendes i Protocollet, utan at man hellre med tacksamhet
anmäler sig hos Ofverheten för den nådiga försorg K. Maij:t
i detta fall behagat draga. Hvad iag påminner skier af godt
hierta, på det icke onödigtvijs någon misshällighet må upväxa.
Gref Dohna: Emedan öfver mina ord talas, är nödigt at
iag mig förklarar. Här säijes documenter voro bortkomne under
Riksdagen; hade sådant hos Ständerne blifvit angifvit, så hade
det strax kunnat blifvit rättat. Hvad K. Maij:t behagat i detta
126 Juli 3. Tacksäg. till K. M. för beslutet om qvittenser för akter.
mål förordna bifaller iag i underdånighet; men när Ständerne
äro tilsammans, är det et Riksdags-oeconomicum och löper in
i Riksdagssysslorne. At iag det sagt och härom påmint, dermed
menar iag mig ingen hafva giordt för när.
Hr von Hökerstedt: Det skulle tyckas at Collegierne
gifvit anledning härtil, hvarom iag önskar at R. o. A. behagade
låta informera sig.
Hr Landtm, frågade, om § vinner R. o. Arns bifall.
Hvartil svarades ja.
Det påmintes af åtskillige, at det bör skie med en tacksägelse
til K. Maij:t.
Frih. Åkerhielm hemstälte R. o. A., om icke igenom en
gemensam deputation ifrån alle Stånden K. Maij:t för denne
nådige anstalt kunde betackas.
Hr Lilljestierna: Alle trogne undersåtare böra tacka
K. Maij:t för des nåd och benägenhet; men mig tyckes, at eij
mera öfver denna än de öfrige §§ i Secreta Propositionen en
särskilt deputation behöfves til en underdånig tacksäijelses afläggande,
utan synes sådant bäst kunna skie på en gång, när
hela Secreta Propositionen af Secrete Utskottet besvaras.
Hr Ehrenpreus: Skiählet at denne § kunde särskilt besvaras
är detta, at den är den endaste som til Plena blifvit
refererad; och svaret kan eij på bättre sätt skie eller uptagas,
än om vij giöra det genom en deputation.
Frih. Ungern: Denne § är väl den endaste, som directe
gådt til Plena, men der äro åtskilliga, som genom Deputationerne
lära komma dit.
Hr Didron: Yij kunna aldrig tilfyllest tacka K. Maij:t,
men vij lära få så månge puncter, at vij eij hinna med deputationer.
K. Maij:t och Rådet äro eij betiente med complimenter.
lag hemställer R. o. A., om icke Hr Landtmarskalken får
aflägga denne tacksäijelsen.
Hr Landtm.: Får iag lof på R. o. Arns vägnar at i underdånighet
tacka K. Maij:t?
Härtil svarades ja.
Gref Fr. Gyllenborg påminte, om icke detta får communiceras
med de andre Stånden.
Hr Landtm, frågade, om så skie skall.
Hvarpå svarades neij och af någre ja.
Om riksdagsöfverläggningarnas hemlighållande. 127
Hr Ehrenpreus: Vij veta intet, huru de andre Stånden
vilja giöra; i alt fall är godt, at vij anmoda vår Hr Landtmarskalck
at giöra en underdånig tacksäijelse.
Hr Landtm, frågade, om icke Riddarhus-Ordningen nu
skall företagas.
I det samma begärte Hr Lilljestierna få tala. Och
sade sig med bedröfvelse förnimma, at de discourser han här
på Riddarhuset förer komma i hvar mans mun. Och ehuruväl
hvar redelig patriot med sitt blod lärer vilja befästa sine ord,
så voro doch oanständigt, at hvad som talas hos en så illustre
corps skall så utspridas. Fördenskuld understälte han, om icke
R. o. A. ville förena sig på deras parole d’honneur at eij omtala
hvad här säijes.
Hr Didron biföll hvad Hr Lilljestierna sagt och lade
dertil, at om enigheten skall blifva bibehållen, så bör intet
illa uttydas hvad man här af kiärlek för sin frihet och för
sin Öfverhet talar.
Hr Lilljestierna: Det är bekant, at Borgareståndet giordt
en sådan förbindelse sins emilian, Prästeståndet äfvenväl, och,
som iag tror, Bönderne med; lät oss eij vara sämre.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm: R. o. A. kunde förena
sig at eij tala med någon som eij är Adelsman om det
som säijes på Riddarhuset. Jag bifaller Hr Lilljestierna, och
det i anseende til det som mig sielf händt; ty månge viste
berätta mig om mitt Memorials innehåld, fast det intet här
var upläst.
Hr Landtm.: Jag måste berätta huru detta tilgådt, emedan
det skiedt igenom mig. När Baron Cederhielm ingaf Memorialet
och begärte det skulle förekomma, sade iag det vara för
långt at nu upläsas, och fants altså godt at det skulle blifva
liggande, hvarmed han och var nögd; men då Hr Baron Cederhielm
sedan talte med mig om bemälte memorials innehåld,
och at deruti voro åtskillige påminnelser hvilke han ansåg för
myckit angelägne, samt at han befarade souverainitetens införande,
der icke visse modificationer tagas, gaf det ordet mig
anledning at tala med Gref Dolma och andre härom. lag tog
ock memorialet til mig och läste det, hvilcket iag menar vara
tillåtit; och som mig tycktes derutinnan vara saker hvilka
kunde förorsaka oenighet Stånden emilian, talte iag härom med
Frih. Åkerhielm, med hvilcken Baron Cederhielm är i förvandskap.
Förmenar altså härutinnan vara oskyldig.
128 Juli 3. Borgare-dep. ang. bördstvister om skatterusthåll.
Frih. Cederhielm: Hade iag vist at det gådt den vägen,
så hade iag aldrig nämdt härom. lag förklarar mig aldeles nögd.
Hr L andtm.: Emedan så myckit kommer ut, kunde icke
til enighetens bibehållande R. o. A. komma öfverens at eij
nämna om hvad här talas til andre än vare ledamöter.
Hr Lilljestierna: Min mening är, at ingen Riddersmans
discourser eller raisonnementer på Riddarhuset eller i Deputationerne
skola spridas ut, och at Adelen sig härtil förbinder
igenom parole d’honneur.
Hr Palmfelt: Det är nog om vij obligera oss at väl
uttyda hvad den ena eller den andra säijer, men tysthetsed är
omöijelig.
Hr Hammarberg: Det blifver och en fråga, om fullmächtige
skola få berätta til sine principaler hvad här talas.
Hr Lilljestierna: Efter Riksdags-Ordningen dependera
de eij af sine principaler och behöfva altså eij giöra til dem
någon berättelse; dessutan strider och sådant emot det påsyftade
ändemålet af tystheten, emedan principalerne til denna
förening eij äro förbundne.
Hr Wulfwenstierna: Andemålet lärer vara enigheten,
och at intet illa uttydes hvad en eller annan af redeligit hierta
och upsåt talar; ty kunde vara nog, at man intet nämner personerne,
fast man om saken med andra utom Ståndet öfverlägger,
hvilket ofta kan vara nödigt til at gifva de andre
Ståndens ledamöter et rätt begrep om saken, om hvilcken de
kunde illa vara underrättade.
Hr Landtm, frågade, om hvad Hr Wulfwenstierna sagt
får bifall.
Och som det bifölls;
Befaltes at skrifteligen härom skulle upsättjas.
I det samma anmältes och emottogs efter vanligheten en
Deputation ifrån Borgareståndet. Borgmästaren Esberg förde
ordet; hvilcken näst Ståndets vördsamma hälsnings anmälande
gaf tilkienna, at som af en och annan rusthållare skall påstås,
det bördestvister om skatte rusthåld eij skola blifva vid vanligit
forum, utan gå til Landshöfdingen och Öfversten, så protesterar
icke allenast Borgareståndet häremot, utan begärer
jemväl, at R. o. A. sig häröfver eij ville utlåta, innan detta
ärendet af Stånden närmare blifvit öfverlagt, på det härvid
inge irringar måge förelöpa.
Sedan uplästes följande som blifvit upsatt:
Wulfwenstiernas förslag om öfverläggningarnas hemlighet. 129
Sorn til enighetens och förtroendets bibehållande det vill
myckit angelägit vara, at hvad som af en eller annan af R. o. A.
på Riddarhuset talas och discoureras eij må vidrigt uttydas,
altså kommo R. o. A. vid adeligit ord och afskied öfverens at
icke allenast sin emellan til det bästa uttyda hvad som innom
Riddarhuset säijes, utan ock at utom Riddarhuset eij för någon,
ehvem det vara må, namngifva någon, som på et eller annat
sätt yttrat sin mening.
Detta uplästes för R. o. A.
Frih. Åkerhielm: At förbinda sig at eij säija dens namn
som tält, är för generalt, ty om någon talar emot ens ärliga
namn och ryckte, bör det eij förtigas; och uti Secrete Utskottets
Instruction är faststäldt, at den som det angår bör
få del deraf.
Frih. Stahl von Holstein påminte, at om någon talar
väl, bör det eij eller förtigas.
Gref Fersen: Jag vet eij hvartil denna qusestionen tienar.
Christeliga kärleken fordrar at uttyda alt til det bästa. Kunde
alt det som illa talas om andre på källare, caffehus och andre
ställen härigenom hämmas, så voro detta et härligit expedient.
Det är beklagansvärdt, hvad dierfhet nu på alla ställen brukas
at tala om folck.
Hr Landtm, frågade, om hvad som upläst blifvit bifalles.
Härtil svarades ja.
Gref Tessin: Jag frucktar at ändemålet eij vinnes. Om
hvad som säijes blifver af någon illa uttydt, lärer hvar och
en veta at söka och finna sin man. Lönligit belackerie bör
man eij bry sig om, och kommer man i harftråden, så kan
man söka lag och rätt. Jag hemställer fördenskull, om icke
det må blifva som i andre land, at hvar och en för sin räkning
får tala fritt.
Hr Falckengren: Vij förnöta tiden härmed, och denne
skriften ändrar intet de olägenheter, som man med densamma
söker at förekomma.
Det sades af åtskillige andre, at det må blifva som det
förr varit.
Gref Fersen: Detta hämmar ingen ting, utan kommer då
någon och klagar, så blifver en general inquisition af.
Hr Seulenberg: Man kan vinna så myckit härigenom,
at när man tilfrågas hvem som sagt något, så kan man ursächta
sig; och om någon då nämnes, kan han derföre tiltalas.
Adelns Protokoll, 1734. ^
130 Juli 3. Frågan om öfverläggningarnas hemlighet rem. t. dep>
Frih. Ungern: Här til dags har aldrig något sådant förbud
varit; talar någon af mine vederlikar emot mig, så kan
iag söka honom.
Hr Didron: Hvad Lilljestierna an dragit har han giordt
uti en god mening, at vij måge få en lag härutinnan; och går
iag intet ifrån min yttrade tancka.
Hr Lillieberg: Qusestionen synes onödig, emedan härutinnan
Sveriges Lag och 1727 åhrs Förordning synas vara nog
tilräckelige.
Hr Hammarberg: Jag vill allenast påminna, at här säijes,
det alt til det bästa skall uttydas; och uti Protocollet, som i
dag blifvit upläst, finnes Hr Didrons reservation, at skadelige
memorialer och tahl skola beifras. lag begärer härutinnan veta
medelvägen.
Hr Didron: Min mening är, at den som talar emot
Regeringsformen och Fundamentallagen bör straffas.
Hr Lars Åkerhielm: Som vij se huru tiden drages ut
igenom den saken, så hemställer iag R. o. A., om den icke
kunde remitteras til Deputationen öfver Riddarhus-Ordningen.
Hr Landtm, giorde frågan, om detta skall remitteras til
Deputationen öfver Riddarhus-Ordningen; sedan om det skall
blifva ståendes som det är i Protocollet; vidare om saken til
en annan gång skall upskiutas.
Men pä ingendera frågan föll något tydeligit svar.
Uplästes å nyo hvad som upsatt var.
Och sedan ytterligare derom blifvit discourerat;
Frågade Hr Landtm., om icke det kan remitteras til
Deputationen öfver Riddarhus-Ordningen.
Hvilcket då af R. o. A. bifölls.
Frih. Joli. Hamiltons ingifne Memorial, innehållandes
någre påminnelser vid Riddarhus-Ordningen, uplästes;
Och remitterades til Deputationen öfver Riddarhus-Ordningen.
Hr Ise r hi elni påminte, at en sak angående skatterusthåld
blifvit remitterad til Justitife-Deputationen, och som det synes
at förordningarne böra concilieras, hemstälte han R. o. Arns
godtfinnande, om icke det kan hafva anstånd med det af Borgareståndets
Deputation i dag andragne ärendet, til dess JustitiaeDeputationen
med dess betänckande inkommit.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan
blef detta af R. o. A. bifallit.
Skatterusthåll. Sandelhielm. Val af dep. ang. EHO. Prot.-utdr. 131
Någre påminte, at när Borgareståndet efter vanligheten
yttrar sin begäran igenom extractum protocolli, kan det remitteras
til JustitiaB-Deputationen.
Hr Landtm.: Ståndens Extracta Protocolli pläga eij remitteras,
utan blifva liggandes, til dess alla Stånden sig utlåtit.
Uplästes Hr Sandelhielms Memorial, derutinnan han anhåller
at ifrån Deputationen öfver Reductions- och Liquidationsvärcket
blifva licentierad, emedan dess månge ämbetssysslor
och i synnerhet det honom åliggande Liquidations-arbetet eij
tilstädja honom förenämde Deputation at bivista.
R. o. A. biföllo Hr Sandelhielms begäran, och kommer
til Reductions- och Liquidations-Deputationen en annan ledamot
i des ställe at utnämnas.
Uplästes den af Electorerne ingifne listan öfver de deputerade
til Riddarlius-Ordningens öfverseende.
Hvarvid de påminnelser giordes, at någre af desse ledamöter
äro utreste på landet, som Hr Cantzlern Hielmborg,
andre hafva sig vid denne Riksdagen eij angifvit, sorn Hr Capitain
Palmfelt, och at en del ledamöter jemväl sittja uti Secrete
Utskottet.
Af Electorerne svarades härtil, at man fölgdt R. o. Arns
befallning och blifvit vid de Deputerade, som vid förre Riksdagen
varit utsedde til Riddarhus-Ordningen, samt i dödas
eller bortflyttas ställen valdt andre; i öfrigt hade Hr HåfrättsRådet
Rosenstolpe vid förre Riksdagen sig eij eller angifvit
och icke des mindre då blifvit nämd til denne Deputationen,
hvilcken han vid 1727 åhrs Riksdag jemväl bivistat.
Uplästes hvilcka ledamöter uti Gref Carl Posses och Hr
Gyllenbåths ställe til Instructions- och Justities-Deputationen
af Electorerne blifvit nämde.
Sammaledes uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli
af den 26 Junii, hvarmedelst Ståndet bifaller, det InstructionsDeputationen
sig til upplysning må infordra Collegiernes och
Landshöfdingarnes betänckande, samt at ock androm må efterlåtit
vara med deras påminnelser öfver bemälte Instructioner
hos Deputationen at inkomma; och hvad de vid förre Riksdagen
hos Deputationerne utarbetade betänckandens refererande
til Plena vidkommer, åstundar Prästeståndet en förteckning på
alla sådane måhl, hvilcka för den orsaken, at allenast et eller
annat Stånd sig deröfver utlåtit, vid förre Riksdagen blifvit
oafgiorde.
132 Juli 3. Om oafgjorda betänkande!! från föreg, riksdag.
Hr Landtm.: Der äro åtskillige slag af betänckande: en
del äro til K. Maij:ts afgiörande med Råds råde upgifne, andre
hafva kommit at hvila i brist af Ståndens utlåtelser; på de
senare häfver iag hedt Deputationerne upgifva förteckningar.
Gref Dohna begiärte at JustitiaB-Deputationen må få förtekning
utur förre Riksdagens Expeditions-Deputation på de
afgiorde samt de til K. Maij:t upgifne Betänckanden.
Hr Wulfwenstierna: Man vet, at en del af de vid sidsta
Riksdagen oafgiorde betänckande til K. Maij:ts och Rådets
afgiörande blifvit upgifne. Åtskillige mål, som då eij kommo
til slut, hafva sedan iklädt sig andre omständigheter eller äro
och aldeles försvundne. Skulle alt sådant rifvas up, så blefvo
det et oändeligit arbete. Fördenskuld hemställes Höglåfl.
R. o. A., om icke det kunde vara nog, at allenast de mål,
som då varande Expeditions-Deputation fann af den beskaffenhet
at de borde hvila, på en förteckning kunde upföras.
Hr von Hökerstedt holt för ganska nödigt, at af Secreterare
i Stånden ses noga efter, hvilcka mål de äro som
allenast et eller annat Stånd sig utlåtit öfver. Och som jemväl
åtskillige saker äro, hvilcka af Deputationernes Utskott då
blifvit utarbetade, men af Deputationernes Plenis eij blifvit afgiorde,
liemstälte han, om icke de samma nu å nyo kunde
uptagas, medan omständigheterne sig sedan ändrat, så at man
nu kan hafva orsak at vara af en annan tancka.
Hr Iserhielm berättade samma beskaffenhet vara med
åtskillige justitiasmåhl, såsom angående inteckningar, hvarom
uti K. Maij:ts nådige Proposition om Justitieärender är förmält,
hvilcket uti JustitiaB-Deputationen, dit det blifvit remitterat,
lärer komma at företagas.
Hr Landtm.: När Deputationerne inkomma med förteckningarne,
lära Ständerne få se, af hvad beskaffenhet måhlén
äro, och då lärer bäst kunna aftalas, huru härmed bör förhållas.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr von Hökerstedt påminte, at som en del af desse saker
redan äro utarbetade, så kunde Deputationerne fortfara med sådant
arbete och icke dess mindre inkomma ined förteckningarne.
Bärtil svarades, at man får härom yttra sig, när förteckningarne
inkomma.
Hr Siegeroth bad at R. o. A. täcktes företaga CammarOeconomie-Deputationens
Betänckande angående dess begärte
byte.
Siegroths bytesansökan afslås. Baserande af Halmstads fäste. 133
Och ehuruväl tillika påmintes, at Riddarhus-Directeurernes
samt de af R. o. A. til Riddarhussakernes öfverseende vid
sidsta Riksdagen Deputerades inkomne Memorial angående
Barnängsvärckets tilstånd måtte til följe af R. o. A:ns då
tagne slut, at Riddarhusets angelägenheter i början af denne
Riksdagen skulle företagas, blifva upläst;
Så funno doch R. o. A. för godt at för denna gången
villfara Hr Sigeroth uti des begiäran.
Uplästes altså Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande
angående ofvanbemälte byte, tillika med Hr Sigeroths
särskilte Memorial, derutinnan han anhåller at emot jemngod
frälseränta få utbyta en innom det tilbytte säteriets Hunstads
eller Lagersbergs ägor belägen och eij afrösad cronans jägareparck
eller backe; andragandes uti Memorialet åtskillige skiähl
och omständigheter, i anseende til hvilcka han förmodar, det
Riksens Höglåfl. Ständer honom denna des begäran eij lära afslå;
Hvilcke Hr Ryttmästaren, på de honom giorde inkast,
sedan munteligen uprepade.
Men som Deputationen uti ofvan bemälte Betänckande
samma begäran om denna jägareparcks utbytande afslagit och
til Ständernes godtfinnande hemstält, om icke den samma emot
åhrlig recognition Hr Ryttmästaren Siegeroth kunde uplåtas;
Ty bifölls, uppå Hr Landtm:s giorde fråga, Betänckandet,
och gafs Hr Siegeroth des Memorial tilbaka.
Hr Didron påminte, om icke med alla byten må upskiutas
til Riksdagens slut.
Hr Landtm.: Aftalilet är, at de eij skola företagas, innan
man fådt afgiöra andre angelägne allmänne ärender, hvarvid
det och skall förblifva. Denne gången häfver R. o. A. funnit
godt, at detta byte skulle komma före.
Uplästes Secrete Utskottets Eaitractum Protocolli af den
1 Julii angående Halmstads fästnings raserande och 200 mans
af Jönköpings Regimente ditsändande samma rasering at förrätta,
hvilcket Secrete Utskottet, som dervid intet haft at påminna,
hos samtelige respective Stånden anmäler.
Af R. o. A. giordes härvid inge påminnelser.
Hr Landtm, berättade, at som Hennes Maij:t Drotningens
namnsdag i morgon infaller, så har man i Protocollen låtit
efterse, om det varit vanligit at vid sådane tilfällen Ständerne
igenom deputerade i underdånighet upvachtat Deras Maij:ter,
men befunnit, at det eij skiedt på namnsdagarne, utan allenast
134 Juli 6. Gyllenbååt. Förslaget t. RHO företages.
på Deras Maij:ters födelsedagar, och skola eij eller Collegierne
eller andre corps giöra någon upvachtning en corps på namnsdagarne.
I anseende bärtil funno R. o. A. godt, at det blifver vid
förra vanligheten, kunnandes hvar och en i morgon efter lägenheten
giöra sin upvacktning på Carlberg och aflägga sin underdåniga
lyckönskning; och som för middagen Deputationerne
komma tilsamman, kunna de som der äro ledamöter efter
middagen visa deras underdåniga vördnad.
Hr Gyllenbåth androg, huruledes han af den nu upläste
listan fådt höra, det uti Justitiae-Deputationen en annan ledamot
i dess ställe blifvit nämd, hvilcket han förmente deraf
hafva härflutit, at man uti bemälte Deputation eij rätt lärer
hafva förstådt hvad på des vägnar blifvit andragit, emedan
han allenast begärt at på 8 dagar få vara på landet, deräst
han kunde hafva den beqvämligheten at hvar dag bruka myrebad;
men som i öfrigit dess hälsa voro så god, at han kuude
bivista bemälte Deputation och han dessutan intet varit sinnad
at skillja sig ifrån dét arbete, hvilcket R. o. A. behagat honom
updraga, ty kunde han eij underlåta at gifva Höglåfl. R. o. A.
sådant ödmiukast tilkänna.
Uppå Hr Landtnäs giorde frågan
funno R. o. A. billigt, at Hr Gyllenbåth blifver qvar uti
Justitiae-Deputationen, hvilcken Hr Kinninmond således eij
kommer at bivista.
R. o. A. skilgdes åt.
Den 6 Julii.
Uplästes det hos R. o. A. den 3 Julii håldne Protocollet.
Sedan företogs Riddarlius-Or åning en;
Och begyntes med första articlens 2 §;
Hvilcken approberades.
Yid 3 § påminte Hr Ehren preus, at det här til dags
vanligit varit, at de som blifvit introducerade fådt et åhrs tid
at betala hvad de vid introductionen utfäst, för hvilcket åhr
de inga interessen erlagt, men om de längre drögt, hafva de
åbrligen måst til Riddarhuset betala 6 pro cent interesse,
hvilcken methode Hr Ehrenpreus förmente kunna bibehållas,
emedan Riddarhusets medel således kunna blifva förökte, aldenstund
medlen kasta interesse af sig.
Introduktionsaf gifter. Embetsvärdighet och tjenste&lder. 135
Gref Fersen förklarade sig vara af den tanckan, at §
bör blifva stående som den är och medlen strax betalas, på
det Riddarhuset eij må få fordringar och restantier, hvilcka
sedan eij utan största möda eller och aldrig kunna indrifvas.
Hr Ridderschantz frågade, om inge andre än de som
hafva penningar skola blifva introducerade.
Gref Fersen svarade, at de och böra hafva adelig förtienst.
§ blef af R. o. A. approberad som den är.
Yid 4 §, som handlar om förskoning för afgiften til
Riddarhuset, när omständigheterne så medgifva,
yttrade sig Gref Fersen, at denne punct synes stridig
med den föregående, hvilcken säijer, at ingen bör introduceras,
innan afgiften til Riddarhuset blifvit erlagd; hållandes Hr
Grefven före, at ingen bör introduceras som icke gifver något
til Riddarhuset, fast än det voro aldrig så ringa, lärandes
ingen begiära introduction som är så torftig, at han icke åtminstone
något kan afgifva, hvilcket af R. o. A. kunde bepröfvas,
huru myckit det skulle vara, varandes bekant, at
Riddarhuset behöfver inkomst.
Hr Didron och någre flere af R. o. A. förmente, at
denne § kunde gå ut.
Sedan R. o. A. något häröfver discourerat och Hr Landtm,
giordt frågan,
fants af R. o. A. godt, at bemälte 4 § slutes ut.
Vid 5 §, deräst det säijes, at när 2 hafva sköldebref af
et dato, då rättas företrädet dem emellan efter den ämbetes
värdighet,
som de hade när de adlade blefvo, eller efter åldern
uti tiensten, der de uti lika ämbete voro,
påminte Hr Lillj e stier na, at embetes värdigheten eller
åldren uti tiensten eij böra anses som grunden til företrädet,
utan meriterne, emedan en gammal Capitain, som lyckan varit
vidrig, ofta kan hafva mera förtienst än en ung OfverstLieutenant,
och at de fördenskull på en sådan händelse borde
lotta, hvaraf man jemväl tilförende på vårt Riddarhus haft
exempel.
Hr Didron sade, at efter all lag och vahna bör vid et
sådant tilfälle ämbetets värdighet och vid lika ämbete åldren
i tiensten gälla.
R. o. A. gillade § som den var upsatt.
Sammaledes den 6:te §;
136 Juli 6. RHO. Naturalisation. Fast och lös egendom.
Vid hvilcken likväl Hr Didron påminte, at man har
exempel af å nyo uptagne namn, som Wrede-Sparre och Sture.
Vid 7:de § påminte Hr Didron, at hvad der säijes om
R. o. A:ns föreskrift til K. Maij:t synes eij böra blifva stående.
Det samma biföll Gref Fersen, doch at vid slutet införes,
at en främmande Adelsman, som här niuter Konungens naturalisation,
eij annorlunda bör äga säte på Riddarhuset än efter
datum af des diploma. I öfrigt höll Hr Grefven för nyttigt,
at främmande behåldne Adelsmän här i landet inkomma.
Uppå Hr Kaulbars påminnelse, at främmande, som här
vilja bevisa sin adeliga härkomst, böra icke allenast framte
giltige utan ock edeligen bestyrckte bevis, hvilcket des farbroder
i Franckrike måst giöra;
Fants godt, at de orden »edeligen bestyrckte» tillädes.
Sedan discourerades af R. o. A., om i stället för »giordt
riket nyttige tienster eller här häfver fast ograverad egendom»
skulle sättjas: »och häfver ansenlig fast ograverad egendom»,
då alternativet »eller» blef utstrukit och det connecterande
ordet »och» i stället satt;
Men som vid §:s å nyo upläsande häröfver en ny quaestion
moverades; jemväl och angående fast ägendom, om icke ansenlige
capitaler i Banquen eller inbrackte anseenlige medel
och effecter kunde i detta fallet jemte förtienst komma i consideration;
Hvilcket
åter af Hr Didron och andre bestriddes, emedan
en sådan, sedan han suttit i Secrete Utskottet och der om
de secretaste saker fädt kundskap, kunde åter utdraga sine
capitaler och gå bort;
Nu som R. o. A. häröfver eij kommo at stadna uti enahanda
slut, frågade Hr Landtm., om icke denna § kunde
upskiutas til nästa Plenum, emedan klockan redan var öfver
9, då efter R. o. Arns öfverenskommande andra saker böra
företagas.
Som häruppå af R. o. A. ännu eij föll något svar;
Påminte Frih. Åkerhielm, at om det connecterande
ordet »och» skall blifva ståendes, blifver § contradictoir, och
kan aldrig någon främmande Adelsman på Riddarhuset blifva
intagen, emedan han efter Lagen och Privilegierne eij kan
förvärfva ansenlig fast frälseegendom, särdeles säterier, innan
han blifvit naturaliserad.
Tacksägelser till K. Maj:t. Lagverket. Expeditioner. 137
Hr Lindenstedt hemstälte R. o. A., om icke hela Riddarhus-Ordningen
kan hänskiutas til den förordnade Deputationens
utarbetande.
Hr Landtm.: Det lärer eij väl gå an, emedan denna
Riddarhus-Ordning redan af en Deputation är utarbetad och
åtskillige §§ af R. o. A. vid förre Riksdagen faststälte, jemväl
och nu visse §§ blefne gillade; doch kan, om R. o. A. så
behagar, denna punct remitteras til Deputationen.
Detta blef af R. o. A. bifallit.
Hr Landtm, berättade, at, efter R. o. Arns sidst tagne
slut, hos K. Maij:t på R. o. A:ns vägnar han aflagt en underdånig
tacksägelse för den af K. Maij:t i nåder giorde anstalt
om documenters quitterande; och hade Hr Landtm, tillika
aflagt en annan connnission, nemligen at i underdånighet tacka
K. Maij:t för dess nådiga försorg at i Finland förordna besichtningsmönstringar;
H. MAIJ:T hade alt med nådigt nöije
uptagit och til R. o. A. låtit förmäla des nådiga hälsning.
R. o. A. tackade Hr Landtm, för dess hafde möda.
Vidare berättade Hr Landtm., at som de til lagvärckets
företagande Utsatte 14 dagar nu äro förbi, hade han i går
med de öfrige Ståndens Taleman härom tält och öfverlagt om
sättet til detta angelägne ärendets afgiörande, då i förstone
varit på förslag at låta en Deputation igenomse de återstående
lagbalckarne samt de af Lag-Commission sedan sidste
Riksdag utarbetade remisser. Men som detta skulle förorsaka
dubbel möda, emedan så väl bemälte Deputations som LagCommissionens
arbete af Ständerne borde skiärskädas, hade
de tyckt bättre vara, at härmed nu som vid förre Riksdagen
förhålles, så at en dag uti veckan alla 4 Stånden samlas på
Riddarhussahlen och i Deras Exc:rs Hrr Riksens Råds närvaro
företaga hvad som återstår af den nya lagen, samt at de
puncter, öfver hvilcka Ständerne sig eij kunna förena, remitteras
tilbakars til Lag-Commissionens vidare utarbetande.
Ytterligare hade man och tält om de olägenheter, som det
med sig förer, at sakerne, emedan Riksens Ständer äro tilsammans,
eij hinna blifva expedierade, så at ofta några månader
efter Riksdagen utdragits, innan Expeditions-Deputationen
kunnat komma dermed til slut, hvarigenom händt, at
de i provincierne ganska sent kommit at blifva underrättade
ora hvad som på Riksdagarne blifvit beslutit. Til förekommande
af detta iuconvenient hade man ment eij otienligit vara
138 Juli 6. Beslut om lagverkets företagande. Plenidagar.
at, så snart en sak hos alla 4 Stånden är afgiordt, låta trycka
rubriquen samt contenta af resolutionen allenast til underrättelse
för dem som bo i landsorterne; men vid närmare
öfverläggande hade man funnit detta jemväl hafva sine besvärligheter
och altså fallit på den tanckan, det 14 dagar för
Riksdagens slut arbetet i alla Deputationer må uphöra, samt
åtskillige expeditions-deputationer sättjas och Stånden då dageligen
in plenis sammankomma at allenast afhöra expeditionerne,
på hvilcket sätt vid Riksdagens slut alla saker kunde
vara expedierade. Och hade Talemännen kommit öfverens
sådant alt hvar i sitt Stånd i dag at föredraga.
Sedan R. o. A. uågot härom discourerat;
Frågade Hr Landtm., om nu, som vid förre Riksdagen,
lagvärcket af alla 4 Stånden i Herrar Riksens Råds närvaro
här på Riddarhussahlen kommer at företagas.
Härtil svarades ja.
Vidare fragade Hr Landtm., om icke til detta arbetet
en dag i veckan bör användas;
Hvilket af R. o. A. äfvenledes samtycktes, samt at det
blifver Torsdagen.
Ytterligare kommo ock R. o. A., uppå Hr Landtnäs
giorde frågan, derom öfverens, at nu til vidare blifva tvänne
Plenidagar om veckan, nemligen Torsdagarne för Lagvärcket
och Lögerdagarne för Deputationernes arbeten; kunnandes, när
arbetet ökes, flere Plenidagar utsättjas.
Angående Lagvärckets företagande upsattes följande Extractum
Protocolli:
Extract utur Protocoliet som holts hos R. o. A. den 6
Julii 1734.
Såsom R. o. A. anser det nya Lagvärckets skiärskådande
och fastställande för et af de angelägnaste riksdagsärender,
altså finner ock R. o. A. nödigt til de öfrige respective Ståndens
ompröfvande vänligen at hemställa, om icke på samma sätt,
som vid förre Riksdagen skiedde, samtelige Riksens Ständer
en dag uti veckan, nemligen Torsdagarne, sig på Riddarhussahlen
kunde infinna och uti Herrar Riksens Råds närvaro
igenomgå och fastställa de än återstående lagbalckar, jemväl
ock öfverse de til Lag-Commissionens utarbetande vid sidsta
Riksdag remitterade anmärckningar, önskandes R. o. A. för
sin del, at med detta vigtiga arbete tilkommande Torsdag
kunde giöras begynnelse. Actum ut supra.
Beslut om flere expeditions-deputationer vid riksdagens slut. 139
Hvilcket för R. o. A. uplästes; och blef approbera!.
Sedan discourerades om det föreslagne sättet at innan
Riksdagens slut hafva alla saker expedierade.
Hr Hammarberg förmente det bästa och genaste sättet
vara, at Deputationerne, hvilcke utarbetat sakerne och således
äga bästa kundskapen, jemväl expediera dem.
Hr Carl Wennerstedt sade sig tvifla, om ändemålet
på det sättet lärer kunna vinnas, och holt altså före bättre
vara at uti de åtskillige Expeditions-Deputationer de öfrige
Deputationer gifva en ledamot af hvart Stånd.
Som härvid af andre påmintes, at det torde blifva ogörligit
at expediera aile saker, innan Riksens Ständer skiljas
åt, och altså bäst voro at låta bero vid förra vanligheten, så
at Expeditions-Deputationen expedierar de ärender, som man
eij hunnit med til Riksdagens slut;
Androg Gref G. Gyllenborg, at vid förre Riksdagen 3
Stånd bifallit et Betänckande angående Inteckningar, hvilcket
hos R. o. A. blifvit afslagit, men som dertil 3 Stånd samtyckt,
hade expedition derom upgådt til K. Maij:t; och som
härigenom R. o. A. en ny lag blifvit föreskrifven emot deras
vilja, holt Hr Grefven för bättre vara, at alla saker expedieras,
emedan Riksens Ständer äro tilsammans; i öfrigit är om
förbemälte sak uti K. Maij:ts nådige Proposition om Justitieärender
förmält, och lärer Justitiae-Deputationen med dess
tanckar härom til Ständerne inkomma.
Hr Lilljeberg: Här äro åtskillige som bifalla Hr Hammarbergs
mening.
Hr Landtm.: Här säijes af åtskillige, at ändemålet likaledes
vinnes, när uti Expeditions-utskotten
tionernes ledamöter.
Hr Landtm, frågade, om det föreslagne expedientet af
arbetets uphörande i Deputationerne 14 .dagar för Riksdagens
slut samt flere expeditions-deputationers sätjande til den tiden
bifalles.
Hvartil svarades ja.
Upsattes altså följande Extractum Protocolli:
Extract utur Protocoliet som holts hos R. o. A. den 6
Julii 1734.
Såsom det är ganska angelagit, at, innan Riksens Ständer
skiljas åt, alla afgiorde ärender måge blifva expedierade, til
hvilcket nyttiga ändemåls ernående R. o. A. hålla före det
140 Juli 6. Ursk.-dep. skall delgifva tillvitelser åt vederbörande.
bästa expedientet vara, at 14 dagar för än Riksdagen slutes
Deputationernes arbete uphörer samt til den tiden flere expeditions-deputationer
förordnas, som ärenderne sins emellan
fördela, ocb Ståndens Plena då intet annat företaga än at
afhöra de upsatte expeditioner, men at emidlertid den nu
varande Expeditions-Deputationen uti sitt arbete efter vanligheten
fortfarer; altså varder denna R. o. Arns mening och
tancka med de öfrige respective Stånden härmed välment
communicerad. Actum ut supra.
Hvilcket för R. o. A. uplästes och biföls.
Uplästes Urskilgnings-Deputationens Extractum Protocolli
af den 5 Julii, innehållande en förfrågan, om bemälte Deputation
eij mindre än andre Deputationer må lämna vederbörande,
som derigenom på något anstöteligit sätt röres, communication
af sådane måhl och ansökningar, hvilcka afslås och eij som
riksdagsärender antagas.
Frih. Ungern: Det är redan af Ständerne faststäldt, at
om uti en Deputation något talas eller angifves, som rörer en
annans goda namn och ryckte, så bör den som det angår få
del deraf; uti Urskiignings-Deputationen kunna memorialer
blifva afslagne, hvilka sådane tilvitelser innehålla, och som
dylika memorialer eij komma vidare, kan den lmderade eij få
derom kundskap eller tilfälle at försvara sig.
Gref Fersen: Det är så myckit billigare, at sådane
memorialer blifva communicerade, som angifvelsen är skiedd
för en Deputation af Riksens Ständer.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan
bifölls, at Urskiignings-Deputationen lämnar vederbörande
communication af sådane memorialer.
Frih. Ungern hemstälte R. o. A., om icke tillika kunde
fastställas, at den som får en sådan communication eij må
anmäla sig med någon replique uti Urskiignings-Deputationen,
emedan der eij är någon instance.
Hr Didron förklarade sig vara af samma tancka, doch
at den som är lsederad må hafva frihet at anmäla sig hos
Ståndens Plena.
Hr Ehren preus: Hvad Ilr Didron proponerat synes
billigt; men iag frucktar, om den angrepne fingo i Stånden
förklara sig, så skulle vij döma, och voro då allenast den
svarande hörd; men eij den klagande. Jag hemställer altsåHöglofl.
R. o. A., om icke han kunde söka sin rätt i vederbörligit foro.
Om val af Protokolls-deputation.
141
Af andre påmintes, at den som är angripen bör få del
af en sådan skrift, antingen han det begärer eller eij.
Och som, uppå Hr Landtm:s giorde frågan, desse tvenne
senare föreställningar vunno bifall;
Upsattes följande Resolution:
At Urskiignings-Deputationen lämnar vederbörande, som
på något anstöteligit sätt igenom de inkomne Memorialer kunna
vara rörde, antingen de det begiära eller intet, communication
af sådane ansökningar, enär de som riksdagsärender eij antagas,
doch at den, som således fådt del af någon skrift, eij tillåtes
hvarcken hos Urskiignings-Deputationen eller Plena med något
svar at inkomma, kunnandes han söka sin rätt i vederbörligit
foro. Ut supra.
Hvilcken, sedan den för R. o. A. var upläst, skrefs på
Urskilgnings-Deputationens inkomne Extractum Protocolli.
Hr Landtm, frågade, om icke ledamöter til Deputationen
öfver Collegiernes och Håf-Rätternes Protocoller kunde väljas.
R. o. A. gofvo härtil sitt samtycke och at til den ändan
Electorerne kl. 4 e. m. träda tilsammans; hvarvid i ackt tages
hvad af R. o. A. redan härom faststäldt blifvit, så at de
Electores, som äro ledamöter i Hof-Rätter eller Collegier, afhålla
sig ifrån våhlet, och at eij eller någre sådane ledamöter
til Deputationen väljas; blifvandes i öfrigit 24 af R. o. A. til
denne Deputation tagne.
Hr Didron påminte, at Instructions-Deputationen borde
begynna sitt arbete.
Frih. Joh. Hamilton svarade, at bemälte Deputation
redan varit tilsamman.
Gref Wachtmeister hemstälte, om icke han kunde få
tilstånd at skrifva efter Ammiralitets-Collegii Protocoll, samt
at til deras upsändande tages sådane medel som kunna vara
förhanden.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Svante von Böhnen påminte om Giötha Håf-Rätts
Protocolls upsändande.
Hr Landtm, frågade, ifrån hvad tid Protocollen skohla
upsändas;
R. o. A. höllö före, at terminen bör vara ifrån senaste
Riksdag.
Frih. Åkerhielm frågade, om han får draga försorg för
Abo Hof-Rätts Protocolls hitskaffande.
142 Juli 6. Om öfversäudande af Åbo hofrätts protokoll.
Hvartil R. o. A. gåfvo deras bifall.
Gref G. Gyllenborg påminte härvid, at den försorg
härvid dragas må, at inge documenter som angå privatorum
rätt måge förkomma.
Hvartil svarades, at sådane documenter kunna igenomdragas
och förseglas.
Hr Lilljestjerna förestälte, at det fuller är ganska
nödigt, at Abo Hof-Rätts Protocoll blifva öfversände, men
lämnade til R. o. Arns ompröfvande huru dermed förhållas
må, emedan om sielfva originalerne skola öfverskickas, dervid
är fara, aldenstund de skohla gå siövägen; och om de skola
komma landvågen norr om, som är 200 mihl, eller och afcopieras,
lära de eij i rättan tid kunna vara här.
Härtil svarades, at som nu är sommardag, är faran eij
så stor på sion.
Hr Landtm, frågade, huru i detta måhl med Abo HåfRätts
Protocoll bör förhållas.
Hr L i lije stier na förmente, at om de med något cronofahrtyg
kunde öfverskickas, voro faran eij så stor, som om de
sändas på de vanlige båtar.
Hr Ehrencrona påminte, at Hofrätterne härigenom
destitueras af sine nödige documenter.
Frih. Wrede lade dertil, at på det sättet måste processerne
til de rättsökandes afsaknad stadna, enär Hof-Rätterne
ingen tilgång hafva til sine Protocoll; i öfrigit, hvad Abo
Hof-Rätt angår, förmente han, at allenast ganska få lära vara,
som icke äro nögde med de där fälde domar.
Frih. Ungern: Det sidsta åhrets Protocoll lärer eij behöfvas
at öfversändas, och hvad de öfrige angår, så lära de
näpligen kunna komma hit i så god tid, at Deputationen dervid
kan lägga handen.
Hr Landtm, frågade, om icke med Abo Håf-Rätts Protocolls
igenomseende kan upskiutas til nästa Riksdag.
R. o. A. gofvo härtil sit bifall.
Hr Lilljestierna: Jag vill intet tala i denna saken, för
hvilcken skuld iag mig redan ifrån deliberationen af hållit,
men måste hos R. o. A. anmäla, at hvad iag andragit om
faran på sion ingalunda skiedt til den ändan, at Abo HåfRätts
Protocoll mer än andre ifrån Ständernes skiärskådande
skulle undantagas. Jag hemställer R. o. A:ns benägne eftertancka,
hvad omdöme sådant skulle förorsaka hos de öfrige
Beslutet om uppskof till nästa riksdag upprifves strax. 143
Hof-Rätter och Consistorierne, och beder förthenskull ödmiukast,
at Abo Håf-Rätt må få participera uti denna hedern med de
andre och således undfly alle misstanckar.
Härtil svarades saken redan vara afgiord, och at desse
Protocoll kunna blifva de första som vid nästa Riksdag företagas,
då de ock uti Januarii månad med större säkerhet
kunna öfverkomma.
Gref Wachtmeister biträdde Hr Lilliestierna, tilläggandes
at uti Januarii månad faran på sion är större än nu.
Hr Didron: Här är redan af R. o. A. et rent ja, och
kunna Gref Wachtmeister och Hr Lilliestierna dictera sine
meningar til protocoliet.
Hr Lilljestierna uprepade sitt förra påstående och bad
inständigast, at R. o. A. icke ville betaga Åbo Håf-Rätt den
hedern, at dess Protocoll ju äfvenväl måtte blifva skiärskådade.
Hr Svante von Böhnen sade Hr Lilliestierna hafva
rätt, och at hvad alle Stånden faststält eij lärer kunna ändras,
innan R. o. A. inhämtat de öfrige Ståndens utlåtelse.
Hr Lilljeberg föreslog, om icke de som äro hemma i
den orten kunde träda tilsammans och öfverlägga om sättet
at med största säkerheten få desse Protocoll hit öfver.
Men detta vann eij bifall.
Hr Didron: Det är eij R. o. Arns mening at undantaga
Äbo Hof-Rätts Protocoll, utan allenast at upskiuta dermed
til nästa Riksdag, särdeles som de doch vid återsändandet nu
i höst kunna löpa fara, och kunde häraf gifvas de öfrige
Stånden del.
Hr Ehrencrona: Som saken redan af alla Stånden är
afgiord, at Hof-Rätternes Protocoller böra igenomses, så bör
nu allenast om sättet öfverläggas. Cronofahrtyg synes härtil
eij behöfvas, ty påstgången är richtig, och har sällan bördts
af någon olycka med påsten. Det voro altså bäst, at et åhrs
Protocoll hvarje gång med påsten blefvo öfversända
Hr Landtm, giorde frågan, om Protocollerne med postjachten
skola öfversändas.
Hvartil svarades ja.
Frih. Åkerhielm' berättade, at der är ingen postjacht,
utan at postbrefven föras öfver på båtar, så at, om Protocollen
skohla följa med postbrefven, kommer för dem at betalas
skiutz på Ekerön samt ifrån Grisselhamn och hit, och
frågan blifver hvar penningar härtil skola tagas; hemstälte
144 Juli 6. Om val af protokolls-dep. Böndernas suppliker.
fördenskuld, om icke den jachten som fördt öfver Riksdagsfolcket
kunde beordras at föra Protocollen öfver.
Detta bifölls.
Hr Ruth påminte, om icke de Finske Consistoriers Protocoll
vid samma tilfälle kunde följa med.
I det samma anmälte Gref G. Gyllenborg til R. o. Arns
godtfinnande, om icke Electorerne må antydas at til ProtocollsDeputationen
eij vällja sådane ledamöter, som nyligen haft
processer i Håf-Rätterne.
Hr Lilljestierna sade at han detta eij contradicerar,
och at han för sin del önskar, det de som haft processer [ej] måge
komma uti denna deputationen, men at det synes svårt och
nästan omöijeligit för Electorerne at taga sådant i acht, emedan
de eij kunna veta hvilcka haft processer eller eij.
Hr Carl Wennerstedt holt för onödigt at föreskrifva
Electorerne en sådan lag, emedan efter Riksdags-Ordningen
de som haft processer böra derom när i protocollen förekommer
sielfmante afträda.
Hr Landtm, frågade, om med våhlet blifver som tilförene
af R. o. A. faststäldt blifvit.
Hvartil svarades ja.
Sedan uplästes och justerades fölljande tvenne Extracta
Protocolli, hvilcka til följe af R. o. A:ns tagne resolutioner
blifvit upsatte:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 28
Junii 1734.
S. D. Uplästes det Arbara Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 26 Junii, hvarutinnan til de öfrige respective
Ståndens högrättvisa behiertande hemställes, om det icke gemensamligen
fastställas kunde, at de suppliquer, som på
vederbörande höga ställen af Bondeståndets Fullmächtige inlefvereras,
måge nu emidlertid, och til dess K. Maij:ts nådige
Chartae-Sigillatse-Förordning kunde i detta målet blifva lindrad,
undslippa berörde chartse-sigillatae-afgift, hvilket hos de öfrige
respective Stånden til det bästa uti all vördsamhet anmäles
at recommenderas. R. o. A. funno för sin del billigt at härutinnan
bifalla det Arbara Bondeståndets begiäran, doch at af
vederbörande på suppliquerne skrifves det ordet »gratis» samt
at de af Allmogens Riksdags-Fullmächtige blifvit ingifne.
Actum ut supra.
Borgare och bönder. Erikssönernas religionsmål. 145
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 3
Julii 1734.
S. D. Stadnade R. o. A. för sin del uti det slut, at
som Carlscrona Ammiralitets-Öfverrätts domar och resolutioner
til ingen annan högre Rätt utan til K. Maij:t immediate refereras,
så böra och bemälte Öfverrätts Protocoll tillika med
Collegii hit upsändas och af den dertil förordnade Deputationen
skiärskådas; hvilcket med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Desse Extracta Protocolli blefvo af R. o. A. approberade.
Hr Landtm, berättade, at uti Cammar-Oeconomie-Deputationen
möter den svårigheten, at Borgareståndets ledamöter
eij vilja något företaga, innan angående bränvinsaccisen, hvilcken
Ståndet afsagt, afgiordt blifvit. Samma svårighet skall ock
giöras af Bondeståndet i anseende til den begärte förskoningen
uti chartae-sigillatae-afgiften för Allmogens Fullmächtige; och
frågade altså, om icke desse ärender nu kunde företagas, emedan
Deputationen eliest uti arbetet hindras, aldenstund eij
något kan afgiöras, när deputerade ifrån et helt Stånd sig eij
utlåta.
Hr Lilljestierna begiärte lof at tala; och sedan Hr
Landtm, skaffat honom liud, bad han R. o. A. ville med
gunstigt tolamod anhöra et angelägit mål, som han hade at
föredraga, nemligen at i Finland 2:ne bröder, Erichssöner benämde,
af hvilcke den ene varit cornett och den andre underofficerare,
för K. Hof-Rätten blifvit angifne för svärmerier
och särskilte meningar i religionssaker; saken häfver sedan
gådt til K. Maij:t, och säijes de vara dömde at vika utur
landet. Om deras meningar sade han sig eij vilja tala, hvilcka
allenast utgingo på samvetsfrihet, och hade de eij på något
sätt sökt dem at utsprida; utan ville allenast hemställa R. o. Arns
gunstiga ompröfvande, huru vida det kan vara tienligit, blått
för den påstådde samvetsfriheten, at afsöndra desse väre medlemmar
och medbroder ifrån oss, hvilcke hafva starcka familier,
särdeles som en sådan casus tilförende hos oss aldrig existerat,
samt om icke härom kunde efterfrågas och detta ärendet remitteras
til en Deputation. Vid sidsta Riksdag var qusestionen om
samvetsfrihet eller liberum exercitium religionis före och hade
vunnit pluraliteten i Stånden, men kom eij då til expedition.
Han bad altså R. o. A. ville undersöka, huru tienligit det kan
vara at för en sådan orsak drifva bort folck; tilläggandes des
Adelns Protokoll, 1734. 10
146 Juli 6. Borgareståndets afsägelse af bränvinsaecisen.
tancka vara, at som uti civilsaker ingen souverainité, så bör
eij eller uti religionssaker något tvång tålas.
Hr Didron sade denna saken eij böra til det som proponerat
blifvit, och at han eij viste hvarifrån den kom.
Gref G. Gyllenborg svarade, at K. Maij:t härom förmält
uti dess nådiga Proposition angående Justitiaesaker och
at Justitiae-Deputationen med des betänckande härom lärer
inkomma.
Gref Dohn a: Hon är allenast relative nämd och eij til
Deputationen remitterad.
Hr Didron hemstälte R. o. A., om icke det måtte dervid
förblifva, at enär en sak är före, inge andre måge inblandas,
emedan man aldrig eliest med något lärer komma til slut.
Företogs altså å nyo Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 26 Junii angående bränvijnsaccisens afsäijande.
Hr von Hökerstedt androg, det uti Cammar-OeconomieDeputationen
Borgareståndets ledamöter i går förklarat, at
som Ståndet afsagt sig bränvinsaecisen, de nu eij vidare kunde
taga detta ärendet under deliberation, än allenast at undersöka,
huru vida bemälte accis enligit Ständernes bevillning
här til dags blifvit upburen; hvarföre ganska nödigt voro, at
R. o. A. sig ville utlåta, om icke jemväl om dess continuation
må öfverläggas. Och sorn bemälte accis vid förre Riksdagen
blef beviljad, at på något sätt fylla den sig yppande statsbristen,
synes Secrete Utskottet först böra yttra sig, huru
vida statsvärcket kan tåla en sådan afsaknad, då Ständerne
sedan sig häröfver kunna utlåta.
Frih. Hyltéen: Jag bifaller aldeles hvad Hr von Hökerstedt
sagt och lägger detta dertil, at som denne accis vid förre
Riksdagen til statsbristens fyllande blefvit bevilliad, så bör
och Secrete Utskottet tilfråga Borgareståndet, hvad utvägar
de vilja gifva vid handen at ersättja hvad igenom des uphörande
kommer at brista, antingen igenom en consumtionsaccis
eller eliest. Man har tilförende merendels fallit på den
methoden at belasta den fasta egendomen och adelens hemman;
men sådant bör eviteras och et jämt contributionssätt brukas,
hvaraf största lasten faller på dem som mäst öda och förtära;
dertil är intet något tienligare än en cousumtionsaccis.
Hr Landtm, frågade om icke R. o. A. finner godt, at
Secrete Utskottet med des betänckande häröfver inkommer,
som uti detta ärendet träda tilsammans med Secreta Deputa
-
Prot.-utdr. om bränvinsaecisen o. tull-dep. Barnängsmanufakt. 147
tionen, emedan allmogen jemväl drager sin del uti bränvinsaccisen.
R. o. A. gofvo härtil theras bifall;
Och upsattes följande
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 6
Julii 1734.
S. D. Uplästes det Loll. Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 26 Junii, hvarmedelst Ståndet afsäijer sig
den vid sidsta Riksdag beviljade bränvijnsaccisen. Och som
R. o. A. anse denna saken för ganska vigtig, hvilcken et noga
öfvervägande och alla omständigheters granlaga skiärskådande
fordrar; ty funno R. o. A. för sin del, at man lärer hafva
svårt häröfver sig at utlåta, innan Secreta Utskottet, som om
statsvärcket äger bästa kundskapen, blifvit häröfver hördt;
hvarföre och som Allmogen i denna bevillning jemväl hafva
del, R. o. A. höllö före bäst vara, at Secrete Utskottet med
Secreta Deputationen träder tilsammans och om detta ärendet
med et gemensamt betänckande til Ståndens Plena inkommer.
Hvilcket uplästes och af R. o. A. approberades.
Hr Landtm.: Här andrages, at i Tull-Deputationen den
quaestionen varit före, om ock private memorialer der må tagas
före, eller ock allenast sådane memorialer, som angå generalvärcket
om tullarne, och at ledamöterne kommit öfverens at
härom förfråga sig uti Stånden.
R. o. A. funno godt, at bemälte Deputation eij antager
någre memorialer, som icke höra til de dit remitterade måhlén;
Hvarom följande Extractum Protocolli upsattes:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 6
Julii 1734.
S. D. Stadnade R. o. A. för sin del uti det slut, at
Tull-Deputationen eij må antaga någre memorialer, som icke
höra til de dit remitterade måhlén.
Detta Extractum Protocolli blef för R. o. A. upläst och
approberat, samt kommer allenast til R. o. A:ns deputerade
uti Tull-Deputationen at extraderas.
Uplästes Hrr Riddarhus-Hirecteurernes och R. o. A:ns
Hrr Deputerades, som vid sidsta Riksdagen till Riddarhussakernes
öfverseende blefvo förordnade, Memorial och berättelse
af den 4 sidstledne Maii angående Riddarhus-Manufacturens
eller de så kallade Barnängs- och Leijonanckerske Manufacturvärckens
tilstånd samt på hvad sätt den i månge åhr
148 Juli 6. Borgare-dep. om accisen och tullen.
af Riddarhuset emot Lars Pehrsson förde processen blifvit til
ända bracht; — men kom för denne gången eij mer at upläsas
än den delen som angår Barnängsvärcket.
Hr Wulfwenstierna förestälte, i hvad olägenhet detta
värck råkat och hvad möda Hrr Deputerade samt RiddarhusDirecteurerne
haft at hålla det samma uprätt och i gång
sedan sidste Riksdag; samt huru angelägit det är at det uphielpes,
emedan Riddarhuset instuckit i det samma et capital
af 40,000 Dal. smt och värck et dessutan i sig sielf är i sin
art det vackraste och största i riket, hvarföre han ock önskade,
at R. o. A:ns ledamöter ville bese det samma.
I det samma anmältes en Deputation ifrån Borgareståndet,
hvilken på vanligit sätt emottogs. Rådman Grubb
ifrån Stockholm förde ordet och aflefvererade ifrån Ståndet
tvänne Extracta Protocolli, bägge daterade i dag. Uti det
ena anhåller Borgareståndet, at den igenom Cammar- och
Commercie-Collegiernes samt Stats-Contoirets bref til Tullarrende-Societeten
af den 26 sistledne Maii öfver 1686 åhrs
Tulltaxa skiedde förhögningen på boskapstullen och accisen
må hvila, in til dess Ständerne om detta ärendet måge blifva
närmare underrättade samt kunna utfinna hvad i sådant måhl
må vara at giöra. Uti det andra Extr. Protocolli förklarar
Borgareståndet, at det finner för bäst vara, det de ifrån Urskilgningen
til Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationen
remitterade ärender, som angå tullväsendet, ofördröijeligen til
den nu förordnade Tull-Deputationens skiärskådande och öfvervägande
måge allefvereras, samt at Deputationerne kunna sammanträda
när sakernes beskaffenhet sådant oumgängeligen
fordrar.
Sedan Rådman Grubbe i synnerhet recommenderat saken
angående oxtullen, emedan boskapsmarcknaden i Skenninge
den 29 hujus instundar, denne förhögning jemväl besvärar dem
som ifrån Finland och annorstädes föra kött hit in i staden,
sä at här torde vara at befara brist på kött;
Afträdde denne Deputation.
I anledning af Borgareståndets begäran, at remisserne om de
måhl som angå tullväsendet til Tull-Deputationen måtte aflefvereras,
sade Gref Douglas, at bemälte Deputation i går igenom
Extractum Protocolli anmodat Cammar-Oeconomie-Deputationen
härom, men at derifrån igenom Extractum Protocolli
blifvit svarat, at som Commerce- och Tull-sakerne äro af den
Barnängsmanufakturen. Busthållarne. 149
beskaffenhet, at de gemensamligen af bägge Deputationerne
böra företagas, emedan tullen utan afseende på handelen eij
kan eller bör regleras, och altså desse ärender eij annorledes
äro at anse än som armar på en kropp, hvilcka utan kroppens
skada eij kunna söndras eller skiljas åt, måhlén och dessutan
af Ståndens Urskilgnings-Deputation til et gemensamt utarbetande
äro remitterade, altså har man eij kunnat villfara
Tull-Deputationen uti denna des begäran.
Hr Landtm, frågade, om detta Gref Douglas svar vinner
bifall.
Hvartil svarades ja.
Frih. Silfwerhielm: Rusthållarne af Lif-Regimentet
hafva bedt mig anhålla om tilstånd, at de om Tisdags morgon
kl. 8 må få samlas här på sahlen.
R. o. A. samtyckte härtil, och befaltes at anslag härom
skall skie i dag.
Frih. Hyltéen hemstälte til R. o. Arns godtfinnande, om
icke Riddarhus-Directeurernes och de Deputerades berättelse
angående Barnängsvärckets närvarande tilstånd kunde gå til
Hrr Deputerade tilbakars, så at de, hvilka om samma värck
och alla dess omständigheter äga bästa kundskapen, med sine
tanckar och förslag hos R. o. A. kunde inkomma, på hvad
sätt de förmena samma värck bäst stå at hielpas.
Hr Wulfwenstierna förestälte huru angelägit det är,
at detta skier des förr des heldre, emedan härtil fordras tid,
man ock thess utan nu står i fara at mista lefverantzen til
Lif-Regimentet, hvilcket efter Ständernes giorde repartition til
detta värck är anslagit, och skulle samma lefverants gå värcket
undan vid närvarande tilstånd, så torde värcket eij mera stå
at uprätta.
Frih. Silfwerin elni: Rusthållarne förklarade sig i går
nögde med kiädesprofvet ifrån Barnängen; och vilja de nu
allenast se om tilgång är vid värcket på materialier och ull,
så at de kunna hafva säkerhet för sine penningar.
Hr Gyllenbåth giorde vid detta tilfället en reservation
för Rusthåilarnes skadeslöshet i anseende til denne påstådde
lefverantzen, emedan det är en sak som angår deras pung och
penningar; hvilcken han begärte måtte flyta til protocollet.
Hr Wulfwenstierna berättade, at Hr Landshöfdingen
Ehrenstrahl jemväl varit en af R. o. Arns Deputerade vid
150 Juli 6. Ribens mern. ang. foruna i bördstvister om rusthåll.
Riddarhussakerne; hemstälte R. o. A. altså, om icke Hr Landshöfdingen
Palmfelt nu i dess ställe kunde blifva deputerad.
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Sammaledes blef af R. o. A. faststäldt, at de förre Deputerade
nu jemväl förblifva i denna Deputation.
Hr Ehrenpreus: Jag har och haft den ähran at vara
ibland dem; befalles det at iag skall blifva qvar, så lyder lag;
eliest skulle iag gierna bedt mig undan.
Hr Ehrenpreus anmodades at blifva qvar i Deputationen.
Hr Landtm, frågade, om icke memorialet går til Deputationens
betänckande.
Härtil svarades ja.
Frih. Ungern: Som R. o. A. eij är lyckelig uti handel,
så synes bäst at vara omtänckt på utvägar, huru man på godt
sätt må kunna skilja sig vid detta värcket.
Hr Landtm, hemstälte R. o. A., om icke Deputationen
häröfver må yttra sig, så väl som om de mått hvilcka i anseende
til detta värcket böra tagas.
Hvartil R. o. A. gofvo theras bifall.
Uplästes Hr Ribens Memorial, derutinnan han, i anledning
af Borgareståndets vid R. o. Arns sidsta sammanvaro
giorde anmälan angående forum uti arfs- och bördestvister om
cronoskatte rusthåld, til Höglåfl. R. o. Arns ompröfvande hemställer,
om icke berörde mål förut til Riksens Ständers Justitia-,
Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationer remitteras
kunde, at bemälte Deputationer med deras betänckande
til Ståndens Plena inkomma.
Atskillige af R. o. A. utlåto sig, at Rusthållarne eij lära
hafva giordt en sådan ansökning, och at detta är en privat
sak, som eij hörer hit.
Frih. Silfverhielm: Jag måste för R. o. A. berätta,
at atskillige Rusthållare detta ärendet hos mig andragit, hvilcket
iag eij understöd mig at förtiga, utan anmälte det i underdånighet
hos K. Maij:t; och sedan K. Maj:t häröfver bordt
Krigs-Collegium, utföll K. Maij:ts nådige Resolution, hvilcken
sedan blifvit inkallad.
Hr Ehrenpreus: Här säijes, at 9 Rusthållare inkommit
med en sådan begiäran, men at 60 Rusthållare varit häremot.
I öfrigt hemställer iag Höglåfl. R. o. A. ödmiukast, om sådane
Memorialer som detta, hvilcke försummat Urskilgningen, skola
emottagas.
Fersens berättelse om sakens sammanhang. 151
Hr Riben: Jag har inlagt detta Memorialet i anledning
af Borgareståndets hos R. o. A. anmälte begäran.
Gref Fersen: Jag beklagar, at iag för R. o. A. nödgas
gifva tilkänna denna sakens sammanhang; den är aldeles privat
och häfver deraf sin uprinnelse, at sedan iag olyckeligen råkat
i process med Gref JDohna och Hrr Svedenstiernorne samt
redan varit för 2:ne domstohlar, inkommo Hrr Svedenstiernorne
och deras cousiner Hrr Lillj estr ömmar ne til Generalen Silfwerhielm
med et sådant Memorial som här omtalas; General
Silfwerhielm anmälte det hos K. Maij:t, och sedan KrigsCollegium
blifvit hördt, utföll den 25 Octob. förledit åhr K.
Maij:ts Resolution; men när iag fann högbemälte resolution
innehålla min sak under förtäckta omständigheter, anmälte
iag mig i underdånighet hos K. Maij:t och Rådet; och som
det fants, at man gådt för vida, kallades resolutionen tilbaka,
och ärendet remitterades til Hof-Rättens samt Krigs- och
Cammar-Collegiernes gemensama betänckande.
Gref Dohna: Här är en Kongl. Resolution emellan Riksdagaime
utkommen, hvilcken bör af Ständerne skiärskådas, och
måste altså en Deputation med sitt betänckande häröfver förut
inkomma.
Gref Fersen: Satzen är richtig, men en således ut värkad,
återkallad och ännu under K. Maij:ts egit skiärskådande liggande
Resolution kan af Ständerne eij uptagas.
Hr Lindenstedt: Emedan K. Maij:t infordrat Hof
Rättens
och Collegiernes betänkande, lära Riksens Ständer sig
eij kunna utlåta, innan K. Maij:t i Rådet sig häröfver yttrat.
Emedlertid, som et Stånd giordt påminnelse härom, kunde
H. Maij:t i underdånighet anmodas, at så snart K. Maij:t
giordt slut i denna saken, Ständerne deraf måge få del, da
efter Deputationens inhämtade betänckande Riksens Ständer
härutinnan kunde stadga hvad de skiähligt och rättvist pröfva.
Hr Palmfelt: R. o. A. är eij obekant, hvad åtskilnad
är emilian crono- och skatterusthåld, och at om de senare,
hvad byrds- och arfstvister angår, äro klare förordningar,
hvilcke Ständerne eij lära vilja bryta, eller inlåta sig i denna
saken, innan K. Maij:t, på sätt som sagt är, deröfver resolverat.
Hr Lilljestiern a och flere påstodo, at med denna sak
må hafvas anstånd til nästa Plenum, emedan af R. o. A. nu
för få äro tilsammans.
152 Val af protokolls-dep. samt dep. om dess instruktion o. ed.
Hr Landtm, frågade, om saken til nästa Plenum skall
upskiutas.
Hvartil svarades ja.
Doch påmintes, at den eij förr än kl. 11 tages före, på
det flere måge vara tilstädes än nu äro.
R. o. A. skildes åt.
Den 8 Jnlii.
Emedan Secrete Utskottet i dag varit tilsammans, kommo
R. o. A. eij på sahlen för kl. 11.
Listan på de af Electorerne valde ledamöter til Deputationen
öfver Collegiernes och Hof-Råtternes Protocoll uplästes.
Gref S t römberg anmälte, at han redan är nämd uti
Bergs-Deputationen, och som han eij kan bestrida directorium
uti begge deputationerne, bad han at ifrån denne senare befrias.
Men R. o. A. anmodade Hr Grefven at blifva qvar.
Hr General Cronstedt berättade, at Hr Mannerheim är
bortcommenderad på värfning.
Sammaledes berättades, at Gref Horn til Rantzin och
Frih. Sten Bielke skola vara bortreste. Men som det sades,
at desse senare snart lära komma tilbakars;
Fants af R. o. A. eij nödigt at i deras eller Hr Mannerheims
ställe andre skola väljas.
Hr Landtm.: Som nu ledamöter til Protocolls-Deputationen
af alla 4 Stånden äro valde, så påminnes om en instruction
för denne deputationen samt huru den skall inrättas.
Frih. Ungern förmente, at Secreta Deputationens Instruction
kunde gifva anledning härtil och at man efter den
samma kunde jemka denna.
Hr Landtm, frågade, om icke någre kunde utnämnas at
projectera Instructionen på sätt som Baron Ungern sagt, och
om icke denna Deputation bör jemväl aflägga tysthetsed, emedan
så väl i Hof-Rätternes som Commerce-Collegii Protocoll lära
finnas saker som fordra tysthet.
R. o. A. discourerade härom, och som det befants at tystheten
är nödig, stadnade R. o. A. i det slut, at tysthetsed bör
afläggas samt af R. o. A. 4 utnämnas til Instructionens och
Edens projecterande;
Hvartil blefvo utsedde
Erikssöuernas sak och samvetsfriheten. 153
Gref Carl Bielke. Frih. Fuchs.
Hr Trolle. Hr Lagercrantz.
Hr von Böhnen påminte, om icke de andre Stånden
kunde antydas at jemväl hafva sine deputerade vid desse
projecters upsättjande.
Och som detta, på Hr Landtims giorde proposition, vann
bifall;
Upsattes följande Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 8
Julii 1734.
Emedan R. o. A. hålla för nödigt, at för den af Riksens
Ständer öfver Hof-Rätternes, Collegiernes och Consistoriernes
Protocoll förordnade Deputationen Instruction och Edsformulär
upsättes, som af visse deputerade af alla 4 Stånden kunde
projecteras, ty varder sådant med de öfrige respective Stånden
communicerat, hafvandes R. o. A. 4 af sine ledamöter redan
härtil utnämdt, hvilcke, om de öfrige respective Stånden detta
bifalla, i dag kl. 5 e. m. på stora Riddarhussahlen kunna
träda tilsammans. Actum ut supra.
Hvilcket uplästes och blef approberat.
Hr Lagercrantz hemstälte til R. o. Arns eftersinnande,
om hvad Hr Lilljestierna uti sidsta Pleno förestält angående
Erichssönerne, hvilcke uti landsflycktighet blifvit drifne, icke
voro et af de angelägnaste och vigtigaste måhl som kunde företagas
och af större påfölgd än någon tror, emedan vår samvetsfrihet
derunder beror; och om icke det är värdt at taga i betänckande,
at desse skola drifvas utur landet, endast derföre
at de hysa särskilte meningar, der likväl åtskillige brott och
missgierningar eij med landsflycktighet straffas. Samvetet låter
intet tvinga sig, och hvad i dag händer dem kan en annan dag
hända en annan, enär han eij just är af samma tancka med sin
sochnepräst. Detta bad han måtte betänckas och förmälte
tillika, at Underståthållaren von Drake redan häfver executorialet
hos sig.
Det discourerades något härom.
Hr Svante von Böhnen: Det säijes at denne sak är
remitterad til Justitia:-!) ep ut ati o nen, och kunna vij altså intet
lägga handen dervid.
Hr Iserhielm: Den är allenast influten i berättelsen om
justitiresaker och eij vidare; sedan är K. Maij:ts utslag utfallit.
154
Juli 8. Fersens och Kibens tvist.
Hr von Böhnen hemstälte, om icke anhållas kunde, at
saken fingo hvila, til dess Ständerne derom fädt inhämta
Justitiae-Deputationens betänckande; ty in Plenis kan den eij
immediate uptagas.
Frih. Ungern förklarade sig vara af samma tancka.
Hr Landtm, frågade om detta vinner bifall.
Hvartil svarades ja.
Det befaltes at härom et Extractum Protocolli til de andre
Stånden skall upsättjas.
Och som Hr Esbiörn Reuterholm inlagt et Memorial detta
ärendet angående, blef samma memorial upläst.
Hr Landtm, anmälte, at Ståndens svar angående det af
Frih. Rålamb ingifne Memorialet om en Secret HandelsDeputation
nu äro inkomne;
Hvilcka uplästes;
Och kommer at hvila, emedan 2:ne Stånd sig förklarat,
at de eij derom sig kunna utlåta, innan man får veta hvilcke
ärender förmenas böra komma til en secret handels-deputation.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Hof-Marskalcken Duben
fädt K. Maij:ts nådige befallning at beledsaga Danske Ambassadeuren
til Drottningholm; och som Hr Hof-Marskalcken
är en ledamot af Secrete Utskottet, hade han der anhållit om
tilstånd härtil, hvarom han jemväl nu anholt hos R. o. A.
R. o. A. gåfvo härtil sitt bifall och funno godt, at vid
sådane tilfällen hädanefter ledamöterne allenast anmäla sig uti
Secrete Utskottet,
Uplästes Gref Fersens Memorial, hvarutinnan han anhåller,
at som Hr Riben igenom dess ingifne Memorial angående forum
uti börds- och arfstvister sökt giöra en privat sak til public,
det R. o. A. ville afgiöra detta ärendet, på det dess contraparter
igenom detta steget eij må lämnas tilfälle at betiena
sig deraf vid vederbörande domstohlar och giöra något upskof
i qusestionernes afdömande.
Hr Riben sade, at det giorde honom ondt, at dess sidst
ingifne Memorial så blifvit uptagit, som skulle något annat än
dess patriotiska nit dertil gifvit honom anledning.
Hr Lagercrantz: Jag häfver i 25 åhr tient vid Cavalleriet
och skulle tro mig äga så god kundskap i sådane saker
som Hr Riben. Man vet med hvad ömhet Konung Carl
den XI och sedan Konung Carl XII handterat skatterust
hållarne,
at giöra dem visse och försäkrade om deras egen
-
Om forum i bördstvister ang. rusthåll.
155
doms besittning. Hr Riben och de öfrige hade giordt bättre
at eij gifva K. Maij:t anledning til ändring uti så dyre och
stareke försäkringar, eij eller hade han bordt söka at få en
återkallad K. Resolution til Justitiae-Deputationen, hvarigenom
R. o. A. nu 2:ne dagar blifvit uppehåldne med et måhl som
intet är publict.
Hr Riben sade, at ingen lärer kunna tilvita eller bevisa
honom, at han gifvit anledning til ändring uti K. Resolutionen.
Gref Fersen: Jag skulle härom kunna gifva närmare
underrättelse, och lärer Hr Generalen Silfwerliielm kunna gifva
vid handen, huru Hr Riben anlegat honom i denna saken.
Hr Riben begärte at sådant måtte bevisas.
Gref Fersen bad honom gå til sit egit samvete och frågade,
om han eij kände en Herredagsman ifrån Fällsbro sochn
Nils Olsson i Balstad samt en yngling henämd Carsell, som är
volonteur vid Gardiet och uti Urskilgnings-Deputationen skall
hafva ingifvit et Memorial på en dylik sujet som Hr Riben
drifvit til at af en privat giöra en public qusestion; och
skulle bemälte Carsell, i fall han hlefvo tilspord om innehållet
af dess memorial, näppeligen vara i stånd at deröfver utreda
sig, emedan han eij häfver kundskap i sådane saker, eller någon
egendom, som kunnat gifva honom anledning at giöra sig underrättad
om Förordningarne som sådan egendom angå.
Hr Riben svarade, at sådant alt är honom okunnigt.
Hr Linden stedt: Emedan K. Maij:t återkallat resolutionen
och infordrat Håf-Rättens och Collegiernes betänckande,
och detta således ännu under K. Maij:ts afgörande beror, handla
vij praepostere, om vij ännu lägga handen dervid; utan synes
bäst, at Ständerne i underdånighet begära del af K. Maij:ts
utslag, hvilcket, om det skall blifva en lag, efter JustitiseDeputationens
inhämtade betänckande, af Ständerne kommer
at skiärskådas, innan det antages.
Gref Fersen: Jag påminte det samma i Lögerdags. Nu
är min begiäran, at saken nu afgiöres och eij ligger mig i
vägen vid domstohlarne, på det Hr Riben eij må betiena sig
deraf, at detta varit hos Ständerne, som han giorde förleden
höst med den af K. Maij:t återkallade Resolutionen.
Hr Iserhielm: Saken lärer komma til Ständernes skiärskådande.
Efter de gamle Förordningar är skatträttigheten
cronans säkerhet och inseparabel ifrån rustningsrättigheten;
de nyare Förordningar säija, at rustningsrätten kan gå i gälds
156 Juli 8, 11. Bondeståndet och reduktions-dep.
betalning, och om iag mins rätt jemväl borttestamenteras. Jag
talar intet om cronorusthåld, ty med dem är en annan sak,
och böra de prestera caution för rustningen. Som nu ofvanbemälte
Förordningar synas böra concilieras och något vist
stadgas hvarefter domarena sig kunna rätta, så bör ärendet
af Ständerne skiärskådas, at der må blifva en lag öfver.
Hr Didron: Lät oss höra Riksdags-Ordningen; saker som
ligga under domarens utslag kunna aldrig blifva Riksdagssaker.
Hr Iserhielm: Urskilgnings-Deputationen har likväl uptagit
detta ärendet.
HrLindenstedt uprepade sin nyligen giorde föreställning.
Gref Dohna: Här äro 2:ne qusestioner, den ena angående
en ny Förordning uti börds- och arfstvister om rusthåld; den
andra är Gref Fersens begäran, at denne ventilationen eij må
ligga honom i vägen. Om det förra hörer det Ständerne til
at stadga, och hvad det senare angår, så är Gref Fersens
åstundan fullgiord, ty en ny lag, som nu giöres, kan eij ligga
honom i vägen uti en sak som redan är anhängig hos domaren.
Gref Fersen: Jag tackar för denna declarationen, i öfrigt
bör det, som Hr Iserhielm sagt, först företagas hos K. Maij:t
och i Rådet.
Hr Riben: Min tancka har aldrig varit at säija om Resolutionen
var god eller eij, utan understälte allenast, om icke
i anledning af Borgareståndets anmälan saken kunde remitteras
til Justitiae-Deputationen samt Landt- och Siö-MilitiaeOeconomie-Deputationens
betänckande.
Hr Lillj esti erna: Vij uptaga eij här disputerne emilian
Gref Fersen och des contrapart; vårt faciendum lärer blifva at
examinera Borgareståndets Extractum Protocolli om denna
saken, hvilcket sedan det blifvit upläst, kunde någre utnämnas,
deröfver at sammanträda och med sitt betänckande hos
R. o. A. inkomma. Hvad Hr Ribens memorial angår, så var
han eij befogad dermed at inkomma, om han icke skyddar sig
under den af Borgareståndet giorde protesten.
Borgareståndets Extractum Protocolli af den 3 Julii angående
forum uti börds- och arfstvister om Rusthåld uplästes.
Och sedan R. o. A. härom något talts vid;
Proponerade Hr Landtm., om icke i anseende dertil, at
detta ärendet nu ligger under K. Maij:ts afgiörande, K. Maij:ts
utslag deröfver kunde afvachtas, och sedan Justitise- samt
Ständerna sammanträda till lagverkets granskning. 157
Landt- och Siö-Militiae-Oeconomie-Deputationernes betänckande
inhämtas, då Riksens Ständer kunna sig deröfver utlåta.
R. o. A. svarade dertil med ja;
Och kommer i följe häraf et Extractum Protocolli at upsättias,
som til de andre Stånden afgår.
Hr Didron giorde den reservationen, at inge saker, som
hos K. Maij:t, Håf-Rätterne eller Collegierne äro anhängige,
böra giöras til Riksdagssaker.
Gref Posse berättade, at deputerade ifrån Bondeståndet
sig jemväl uti Deputationen öfver Reductions- och Liquidationsvärcket
infunnit, hvilcket han hos R. o. A. trodt sig böra anmäla,
emedan bemälte Stånd vid förre Riksdagen inge ledamöter
velat nämna til denne deputationen, icke eller på något
sätt utlåta sig öfver des giöromål, så at de nu härutinnan lära
hafva ändrat sin mening.
R. o. A. skildes åt.
Den 11 Julii.
Församlade sig samtelige Riksens Ständer på Riddarhussahlen
at fortfara med nya Lagens skiärskådande och fastställande.
Och sedan Ständerne efter vanligheten intagit sine rum;
Betygade Hr Landtm. R. o. Arns fägnad at se deras
älskelige medbroder, de öfrige Riksens Högloft. Ständer, här
församlade at uti broderlig förtrolighet tilsammans öfverlägga
och afgiöra et så angelägit ärende som Lagen; tilläggandes, at
som Deras Excellencier Riksens Radh vid sidste Riksdag dervid
varit tilstädes, så lära förmodeligen Riksens Ständer deras
biträde också nu åstunda, då med sielfva saken kunde giöras
en begynnelse.
Som Ständerne härtil gofvo sitt bifall;
Hemstälte Hr Landtm., om icke en Deputation af alla
4 Stånden kunde utnämnas at invitera Deras Excellencer Riksens
Råd.
Hvartil jemväl samtycktes.
Och utnämdes 8 af R. o. A. samt 4 af hvartdera de andre
Stånden;
Hvilcke i detta ärendet afgingo.
Af R. o. A. voro härtil deputerade:
158 Juli 11. Om ordningen i lagverkets föredragning.
Gref De la Gardie, Fullm. Gref Strömfelt,
Frih. M. Ungern v.Sternberg. Fullm. Capit. Gust. Ruut.
Frih. Ofverste Taube. Frih. Ofverste Wrangel.
Hr Willielm Pauli. Hr Ryttmästar Sigeroth.
Hr Wachenfelt. Hr Ludvig von Böhnen.
Uppå Hr Landtnäs giorde frågan
bifölls äfvenväl, at Hr Cammar-Råd Wulfwenstierna,
hvilcken sutit i Lag-Commissionen och om det behöfves lärer
kunna gifva en och annan uplysning, läser up lagbalckarne.
Sammaledes blef ock af Stånderne tillåtit, at andre, som
eij äro af Stånden och lägga sig på lagklokheten, måge få
vara närvarande, doch utan at votera.
Hr Landtm, hemstälte Riksens Ständer, om nu med
Lagbalckarne skall fortfaras, eller och Lag-Commissionens utlåtelser
öfver de vid sidste Riksdagen dit remitterade anmärckningar
först företagas.
Borgareståndets Taleman Justitiae-Borgmästaren Aulsewill
förklarade Ståndet åstunda, at med anmärckningarne giöres begynnelse.
Ätskillige af R. o. A. voro af den tanckan, at med balckarne
fortfares och anmärckningarne så fort de giöras remitteras
til Lag-Commissionen samt at sedan Lag-Commissionens
arbete företages.
Hr Landtm, giorde frågan, om med Lagbalckarne skall
begynnas.
Hvilcket af de 3 Stånden bifölls;
Men Borgareståndet förblef vid sin yttrade mening.
Deputationen kom tilbaka. Frih. Ungern, som fördt ordet,,
berättade, at Deras Exc:r tackat för invitationen samt bedt
til Riksens Ständer förmäla deras hörsamma hälsning; och
som Deras Exc:r för denne orsaken sedan kl. 8 varit tilsammans,
hade de och lofvat at nu komma neder och önskat lycka
och välsignelse til detta vigtiga arbetet.
Borgmästaren A ul se will: Ehuruväl Handels-Balcken nu
i ordningen följer, så åstundar doch Borgareståndet, att med
den samme må upskiutas, emedan de eij liint få sine anmärckningar
dervid färdige, med hvilcke de nu äro i värcket begrepne;
och lärer detta så myckit häldre kunna bifallas, som
Riksens Råd komma tilstädes. Horns tal.
159
Ständerne vid förre Riksdagen förundt upskof med HandelsBalcken,
och de i orterne eij förr än nu haft del af samma
balck; dess utan vinnes myckin tid och lindras myckit besvär,
om anmärckningarne på en gång ingifvas, så at man eij vid
hvar §, då den upläses, här först gior påminnelserne.
Hr Landtm, frågade, om icke med Handels-Balcken et
par plena kan upskiutas och nu begynnas med Straff-Bal eken.
Hvilcket af Ständerne bifölls.
Emedan det anmältes, at Deras\Exc:r Riksens Råd ankomma,
blefvo de efter vanligheten mötte vid andre stora
Riddarhusdören och beledsagade in til skrancket af samma
Deputation som giordt invitationen. Sedan Deras Exc:r frarnträdt
til dé för dem satte stohlar innom skrancket;
Beneventerades de af Hr Landtm, med följande tal:
Riksens Höglofl. Ständer tacka Deras Exc:r Herrar Riksens
Råd, för det de uppå deras anmodan behagat sig här infinna
och med dem sammanträda öfver et så angelägit och
nyttigt värck, som angående den nya Lagens skiärskådande
och fastställande ännu öfrigit vara kan, hvartil den högste
Guden tächtes förläna nåd och välsignelse.
H. Exc. Riks-Rådet Gref Horn, som den äldste af Rådet,
svarade härpå med följande tahl:
Högvälborne, Yälborne, Hög- och Ahrevördigste, Höglärde,
Vördige, Ahreborne, Förståndige, Välachtade, Hedervärde och
Redelige Gode Herrar och Svenske Män, vare högt älskelige Bröder.
Riksens Råd aflägga deras hörsamste. tacksäijelse för den
heder, som Riksens Höglofl. Ständer dem betedt, i det de åstundat
deras sammanträde vid den nya Lagens öfverseende, önskandes
af hiertat, at Riksens Höglofl. Ständer, som af deras
bekandte nit för rättvisans frie och obehindrade lopp nu täncka
at fortfara med et så angelägit värck, måge ernå deras påsyftade
ändemål, at fastställa en så rättvis, tydelig och klar
lag för Svea inbyggare, at den hvarcken i väre eller i väre
efterkommandes tider må behöfva någon förbättring. Ja, Gud,
som är den högsta lagstiftaren och domaren, igenom hvilcken
konungarne regera och rådherrarna stadga rätthet, krone denna
deras berömvärde omsorg med et önskeligit slut samt de behagelige
påfölgder, at domarena måge med et ömt samvete
följa samma lag och se til hvad de giöra, emedan de icke
hålla menniskiodom utan Herrans, och at han är med dem i
domen, så at ingen billig rättsökande må med skiähl kunna
160 Juli 11. Wulfwenstierna börjar föredraga Straffbalken.
klaga sig vara för när skiedt. På det sättet varder orättvisan,
som gior all land öde, förqvafd och utrotad, men rättvisan,
som är en ibland de starckaste grundpelare, hvaruppå et lands
och rikes välstånd beror, med Guds hielp handhafd och vid
maclit hållen samt den store Guden tient och ärad.
Sedan Deras Exc:r satt sig, berättade Hr Landtm., at
Riksens Ständer kommit öfverens at nu begynna med StraffBalcken,
emedan Borgareståndet begiärt upskof med HandelsBalcken,
samt at Hr Cammar-Råd Wulfwenstierna, som är en
ledamot i Lag-Commissionen, läser up balckarne och gifver
uplysning när påminnelser giöras.
Ståndens Secreterare trädde fram til bordet, at på samma
sätt som vid förre Riksdagen skiedde föra protocollet.
Emedan Riksens Ständer funno godt, at nu som förre
gången först hela capitlet upläses och sedan hvar § särskilt,
då päminnelserne dervid kunna giöras;
TJpläste Hr Cammar-Råd Wulfwenstierna
af Straff-Balcken första Capitlet.
Sedan uplästes 1 § särskilt.
Borgmästaren Aulaewill påminte, at straff för målilsägande
som nidlägger sak bör allenast giälla i dråpsaker, men
eij uti mindre måhl.
Borgmästaren Smaraeus: at han eij bör straffas, om han
eij med upsåt nidlägger.
Til det förra svarades, at § eij talar om andre än lifssaker
och grofva missgierningar; och til det senare, at domaren
pröfvar om det skiedt med upsåt eller eij.
§ bifölls som den är.
2 §.
Hr Ehrencrona påminte det vara något rnörckt satt, at
borgen eij må tagas, ther saken går å lif eller kropp, emedan
månge måhl kunna högt angifvas, som domaren sedan pröfvar
böra allenast med mindre kropsplicht beläggas; i sådane måhl
bör borgen få ställas.
Hr Wulfwenstierna: Cronobetienten, när han griper
någon för missgierning, kan eij veta om det blifver lifssak eller
eij; och månge gånger dömes eij til lifsstraff, utan til asquivalent
kropsplickt, som 9 gånger gatulopp. Dess utan förklarar
sig § sielf med thesse orden: »ther eij med penningar bötas
må», at här allenast förstås missgierningar; och för them kan
eij borgen tagas.
Grofva missgerningsmäns fängslande och underhåll. 161
Hr Ehrencrona: För mig är § klar nog, men för cronobetienten,
som skall fängsla den brotslige, bör den giöras tydeligare.
Hr Didron: På färsk giärning kan cronobetienten gripa
en brottslig, men eliest eij utan Landshöfdingens befallning.
Någre af R. o. A. förmente, at § bör ställas tydeligare,
på det cronobetienterne eij måge få taga sig tilfälle at arbitrera,
om borgen får ställas eller eij.
Härtil svarades, at detta eij ankommer på cronobetientens
utan på domarens bepröfvande, och är denne § eij skrifven för
cronobetienten, utan för domaren.
Hr Landtm, frågade, om § blifver ståendes som den är.
Hvilket af Stånderne med ja besvarades.
Hr Adlerbeth förestälte, om icke de som giöra påminnelser
tillika ville gifva vid handen, på hvad sätt det bättre
och tydeligare uti § kunde utsättjas; emedan ingen konst är
at giöra observationer, men väl at gifva förslag til det som
bättre är.
Hr Landtm, frågade, om denna föreställningen vinner
bifall.
Hvartil af Riksens Ständer bejakades.
Härvid påmintes, at af de förste orden i bemälte § följer
en stor gravation, om man skall vara förbunden at föda den
sorn man häfta låter, och at altså borde stå: »eij för grofva
missgierningar häfta låter».
Hr Wulfwenstierna: I grofve missgierningsmål är klart
at cronan bör underhålla den fångne, men låter iag gripa någon
som af mig stuhlit, så bör jag underhålla honom til dess han
blifvit lagbunden; ty en som giordt dråp tager länsmannen pa
mitt angifvande, och behöfver iag eij föda en sådan missgierningsman.
Stånderne biföllo § således, at näst efter orden »häfta låta»
tillägges: »uthan then för grof missgierning baar åtagen är».
4 § bifölls.
Andra Capitlet
bifölls, doch med denna ändring, at i stället för »i kyrckogard
läggas» sättes: »afsides i kyrckogård läggas».
Adelns Protokoll, 1734.
162 Juli 11. Straifbalken. Lif dömdes beredelse. Kroppsplikt.
Tredje Capitlet.
Vid 1 § påminte Hr Superintendenten Aurivillius, at
fångar eij måge utföras til döden, innan prästerne funnit dem
beredde, för then siälavåda som eliest är at befara.
Hr Wulfwenstierna: I 4 § talas tydeligen härom; i
öfrigit, om det allenast skulle ankomma på beredelsen, torde
mången missgierningsman aldrig blifva beredd, i hopp at upskiuta
dödsstraffet.
Hr Exc. Gref Gyllenborg förmälte, at härom i den nya
Kyrckiolagen tydeligen finnes stadgat.
§ bifölls af Stånderne som den är.
Sammaledes biföllos och alle de öfrige §§ i detta capitel,
nemligen den 2, 3, 4, 5 och 6\te.
Fierde Capitlet
bifölls, och giordes thervid ingen påminnelse.
Femte Capitlet.
Första oell andra §§ biföllos.
Vid 3 § frågade Hr Didron, om denne § skall giöra
ändring i Krigs-Articklarne, deräst stadgat är, at gatulopp
skola skie igenom 300 man, men här allenast genom 100; på
sådant sätt kommer en som dömes efter Krigs-Articlarne at
lida tredubbelt straff emot en annan som dömes efter allmänna
Lagen, sä at, när denne löper 9 gatulopp, kommer den andra
at löpa 27.
Hr Ehrencrona: Denne § är af alla Förordningar utdragen
och så väl utarbetad, at dervid inge påminnelser behöfvas.
Hr Didron: Det finnes likväl at han är stridig med KrigsArticlarne.
Hr Landtm.: Frågan är, om § i detta mål gior ändring
i Krigs-Articlarne.
Borgmästaren Aulsewill holt före, at Krigs-Articlarne
böra lämpas efter denne §.
Hr Wulfwenstierna: Krigs- och Siö-Articlarne böra
vara skarpare än den allmänna Lagen, eliest är det omöijeligit
styra en sådan myckenhet af folck.
Hr Didron: Jag påminner allenast förden orsaken skull,
at lagen för alla må blifva lika.
Gatuloppsstraffet och Krigsartiklarne. 163
Hr Landtm.: Här äro månge af den meningen, at när
krigsfolcket är i fält, på möten eller under flygande fahna,
böra de dömas efter Krigs-Articlarne, men när de ligga hemma,
efter den allmänna Lagen, jemväl ock at gatuloppen böra skie
igenom 200 man i stället för 100, som i § utsatt är.
Frih. Fuchs: Alt hvad som dömes efter Krigs-Articlarne
bör och exequeras efter Krigs-Articlarne.
Hr Ehrencrona: Det är nog, om gatuloppen skie igenom
100 man, och häfver efter gamla Lagen eij varit mera. Det
länder allmogen til hinder och besvär, om detta antalet skulle
ökas; men vid krigsfolcket är eij denne svårighet, ty antingen
regimentet är tilsammans eller de liirga i garnison, hafva de
altid tilräckeligit manskap hävtil.
Borgmästaren Aulsewill: Vid Stockholms stad har aldrig
brukats mer än 100 man, och hafva doch executionerne ofta
varit skarpare än när 300 man blifvit brukade.
Hr Adlerbeth: Lag-Commissionen häfver ändrat de förre
straff-ordningar, och synes straffet blifva för lindrigt, om hvart
genomlöpande skall räknas för et gatulopp; men om fram- och
tilbakalöpande genom 100 man räknas för et gatulopp, synes
ändemälet kunna vinnas.
Under-Talemannen af Bondeståndet Olof Håkansson
sade Allmogen åstunda, at alt gatulopp på landet må förvandlas
uti spöslitande, och det för den orsaken, at de uti andetiden
och eliest igenom executioners förrättande eij måge blifva
hindrade.
Hr Wulfwenstierna: I den följande 4 § är stadgat, at
en sådan ändring kan skie.
Under-Talemannen: Om detta intet tydeligare utsattes,
kunna cronobetienterne bry allmogen när de vilja samt uppehålla
dem at förrätta gatuloppsexecutioner.
Hr Wulfwenstierna: Straff är intet allenast för den
brottsligas skuld, utan ock til en varning för andra; hvilcket
ändemål bättre synes kunna erhållas igenom gatulopp, då
myckenheten är tilsammans, sorn ser deruppå.
Borgmästaren Stoltz frågade, huru domaren sig förhålla
skall, när kroppsplickten emot penningar skall utsättjas och
summan går öfver halfparten af tijondetahlet, som til exempel
om någon stuhlit 76 daler; förmente altså, at detta tydeligare
bör utsättjas.
164 Juli 11. Gatulopp genom 100 eller 200 man.
Hvartil svarades, sådant eij behöfvas, emedan in critninalibus
altid den lindrigaste vägen tages.
Hr Landtm.: Här äro nu 3 frågor: om Krigs-Articlarne
skola ändras, om gatulopp skall räknas igenom 100 eller 200
man, samt om gatulopp skola uphäfvas oell förvandlas i spöoch
rijsslitande.
Hr Ehrencrona: Qusestionen är moverad, om uti KrigsArticlarne
gatuloppsstraffet skall vara lika med det i allmänna
Lagen. lag svarar: det låter sig eij giöra, utan bör krigsfolcket,
när de äro i hemkall, straffas efter allmänna Lagen,
men i feleft och garnisoner efter Krigs-Articlarne.
Hr Didron hemstälte, om icke Krigs-Articlarne jämväl
böra gå til Lag-Commissionens utarbetande, emedan de äro
giorde under souverainitetstiden, och det förnimmes at SiöArticlarne
til Ständerne äro vordne remitterade at blifva öfversedde
och förbättrade.
Frih. Ungern: I fält böra Krigs-Articlarne eij ändras,
men väl i garnisoner, ty eliest blifver den billiga regeln eij i
ackt tagen, at enahanda brott bör hafva enahanda straff. Jag
vill fråga hvad jämnlikhet deruti är, at när här i Stockholm
en gardieskarl och en borgardräng stiäla lika myckit och på
en gång, at den ene skall straffas tredubbelt mer än den andre;
och tyckes altså, hvad eij brott i commandosaker angår, at
de i garnisonerne böra dömas efter almän lag.
Hr Wulfwenstierna: At lämpa Krigs-Articlarne efter
allmänna Lagen, går, som Frih. Ungern säijer, i alla måhl
eij an. Det hemställes altså, om icke Krigsbefehlet kunde
inkomma med et memorial om hvad de förmena uti KrigsArticlarne
böra inrättas efter allmänna Lagen.
Hr Adlerbeth biföll jemväl Frih. Ungern, emedan vid
Härads-Rätterne krigsfolcket dömas efter allmänna Lagen.
Hr Didron giorde det förbehåld, at Krigsbefählet med et
memorial häröfver må inkomma.
Hr Landtm, frågade, om qusestionen angående KrigsArticlarne
kan hvila.
Sedan frågade Hr Landtm., om fram och tilbaka skall
räknas för et gatulopp.
Men på intet dera föll något svar.
Utan påmintes å nyo af Bondeståndet om gatulopps förvandlande
i spöslitande.
Borgare och bönder yrka gatulopps utbytande mot spöslitning. 165
Hr Wulfwenstierna: Det synes betänckeligit at uphäfva
en så gammal lag; dess utan finnes och af den följande §, at
efter omständigheterne gatulopp i spöslitande kan förvandlas.
Borgmästaren Aulaewill: Borgareståndet bifaller Bondeståndet,
at gatuloppen böra afskaffas.
Hr Adlerbeth: K. Rescriptet til Giötha Hof-Rätt är bekant,
om gatulopps förvandlande i spöslitande; hvilcket och
sedan blifvit fölgdt i Giötha Rike. Doch synes det eij böra
blifva allmänt, utan at på grofve missgierningar gatuloppsstraffet
må förblifva och på mindre brott spöslitande. På detta
sättet kan Allmogen skie nöije. Och som derjemte månge
synes vara af den tanckan, at fram- och tilbakalöpande igenom
100 man bör räknas för et gatulopp, så kunde § derefter
projecteras.
Hr Landtm.: 2 § är redan af samtelige Ständerne gillad,
hvarutinnan gatuloppsstraffet faststäldt är. Nu påstå Borgareståndet
och Allmogen, at alt gatuloppsstraff skall uphäfvas.
Under-Talemannen af Bondeståndet: Vij hade tänckt at
giöra denna påminnelsen vid 2 §, men kommo då eij dertil.
Hr Wulfwenstierna: Vid förra Riksdagen biet Missgiernings-Balcken
af samtelige Stånden gillad, hvaräst gatulopsstraffet
månge gånger finnes utsatt, och synes altså nu eij
kunna ändras. Det kunde kanske således hielpas, at i den
följande § tilsättes: »stånde til domaren at pröfva härom»;
då kunna de af allmogen, när nödigt är, giöra sine påminnelser,
emedan de sittja i Nämden.
Utider-Talemannen: I Götha Rike har nu gatulopsstraffet
i 16 åhr varit nästan utur bruk; och har man befunnit, at
spöstraffet gifvit större sky och fasa, emedan med dess execution
kan hafvas bättre påseende än med gatulopp, hvarvid den
brottslige på många sätt kan undvika at sa hardt blifva näpst.
Borgmästaren Billmarck hemstälte, huru anständigt det
är, at en af allmogen, som det ena åhret haft den hedern at
vara Herredagsman, det andra åhret skall förrätta gatulopsexecution.
Hr Ehrencrona: Det voro önskeligit at på något sätt
komma ifrån denna qusestionen. Det lärer vara svårt at nu
utsluta gatulopsstraffet utur Lagen, sedan Riksens Ständer vid
förre Riksdagen uti Missgiernings-Balcken det samma på så
många ställen faststäldt. Hvad Under-Talemannens sidsta påminnelse
angår, så kan altid skaffas bot derföre, at de som
166 Två stånd emot två i frågan om gatulopp eller spöslitning.
det skola undergå måge hafva tilbörlig känning deraf; och
hvad vauhedren angår, så synes pålstraffet myckit nesligare.
Yij böra oss härmed eij längre uppehålla, ty ändra vij detta,
så häfva vij en stor del af Missgiernings-Balcken, som redan
är faststäldt, och då få Ständerne hvar gång nytt arbete, utan
at någon tid komma til slut.
Hr Landtm, giorde frågan til Stånden, om gatulopsstraffet
skall blifva stående.
R. o. A. svarade med ja.
Prästeståndet sammaledes, emedan bemälte straff vid sidsta
Riksdag af samtelige Stånden en gång är faststält och
således nu eij bör ändras.
Men Borgareståndet och Bondeståndet svarade med neij.
Hr Landtm.: Nu äro här tvenne Stånd med och tvänne
emot, och lärer altså saken blifva som den förr var faststäld.
Det berättades at åtskillige af Borgareståndet sagt ja til
frågan.
Hr Celsing: Här äro åtskillige af R. o. A., som eij uptagit
frågan annorledes, än at gatulopsstraffet skulle förvandlas
i spö. och i den tanckan hafva de sagt ja.
Hr Landtm, frågade, om då liela detta 5 Capitlet til
härnäst skall upskiutas.
Hr Lilljestierna hemstälte, om icke Lag-Commissionen
kunde få del af alle de nu giorde påminnelser och med sine
tanckar deröfver inkomma.
Borgmästaren Au 1 se will svarade, at Lag-Commissionen
sig intet kan utlåta öfver en sak som är in erisi hos Stånden.
Hr Landtm, uprepade å nyo frågan, om icke hela 5:te
Capitlet må upskiutas til härnäst.
Hvilcket af Ständerne bifölls.
Hvarmed denna sessionen slöts;
Och sedan Deras Excellencer af Deputationen på samma
sätt blifvit beledsagade som de emottogos;
Skildes Ständerne åt.
Den 13 Julii.
Uplästes Protocotterne som den 6 och 8 Julli hos R. o. A.
blifvit håldne.
Tacksägelse t. K. M. Uppskof med KHO. Prot.-utdr. justeras. 167
Vid pag. 137 påminte Hr Landtm., at hvad den underdåniga
tacksäijelsen til K. Maij:t i anseende til besichtningsmönstringarne
i Finland angick, så aldenstund uppå Talemännens
anmodan samma tacksägelse i alla 4 Ståndens namn blifvit
aflagd, så hade ock Hr Landtm, bemälte commission först
förrättat.
I öfrigit giordes inge påminnelser.
Hr Landtm, hemstälte R. o. A., om Riddarhus-Orduingen
nu skulle företagas eller dermed til nästa plenum låta anstå,
emedan den til Deputationen remitterade puncten eij ännu var
tilbaka kommen, och dessutan klockan voro redan emot 9, da
efter det giorde aftalet andre saker böra företagas.
R. o. A. svarade, at som tiden är förliden, kommer Riddarhus-Ordningen
denna gången eij at företagas.
Gref Fersen giorde den påminnelsen, at med RiddarhusOrduingen
nu flitigt må fortfaras, innan sakerne och Deputationernes
Betänckanden så öka sig, at man eij hinner at företaga
denna angelägna saken.
Sedan uplästes följande tvänne Extracta Protocolli, hvilcke
i följe af thet som R. o. A. resolverat upsatte blifvit:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 8
Julii 1734.
S. D. Anmälte Hr Hof-Marskalcken Frih. Duben, at
K. Maij:t i nåder anbefalt honom at beledsaga Danska Ambassadeuren
til Drottningholm, och som uti Secrete Utskottets
Instruction ledamöterne är förbudit at omgås med de främmande
Ministrer, hade Hr Hof-Marskalcken uti Secrete Utskottet
om tilstånd härtil anhållit, hvilcket af Secrete Utskottet
blifvit beviljadt.
R. o. A. lämnade icke allenast Hr Hof-Marskalcken Bistånd
at vara Danske Ambassadeuren på denna resan til Drottningholm
följachtig, utan funno jemväl för sin del, at hädanefter
Secrete Utskottet kan lämnas frihet, vid slika tilfällen
och när det nödigt pröfvas, at gifva ledamöterne et sådant tilstånd,
utan at det in Plenis behöfver anmälas. Och varder detta
med de 2:ne öfrige respective Stånden, hvilka uti Secrete Utskottet
hafva ledamöter, välment communicerat. Actum ut supra.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 8
Juli 1734.
S. D. Uplästes det Lofl. Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 3 Julii, hvarutinnan Borgareståndet i det högsta
168 Juli 13. Prot.-utdrag ang. forum i tvister om rusthåll.
protesterar emot det påstående som af någre få Rusthållare
skall vara giordt, at börds- och arfstvister om rusthåld böra
dragas ifrån vederbörande Rätters skiärskådande och afdömande
samt Hrr Landshöfdingarnes och Öfverstarnes ompröfvande
och afslutande underkastas; förmenandes Borgareståndet
eij allenast irring i processen deraf skola förorsakas, utan ock
Rusthållarnes barn och arfvingar sättjas i osäkerhet om den
egendom, som efter lag och åtskillige Kongl. Förordningar
genom arf, köp, börd eller byte dem värkeligen tilfalla borde,
och hvaraf de sig fullkomlig ägande-och besittningsrätt kunde
förvärfva; hvarföre och Ståndet förmodar, det de öfrige respective
Stånden lära taga härutinnan sådane mått och utvägar,
hvarmedelst samtelige Rusthållarne och deras erfvingar
måtte blifva bibehåldne vid de rättigheter och förmohner, som
Lag och K. Förordningar dem tillägga, samt således eij på
något sätt uti deras ägande arfs- och bördesrätter til meranämde
rusthåld rubbas och hindras.
R. o. A. stadnade härvid för sin del uti det slut, at som
öfver detta ärendet K. Maij:t förnimmes hafva infordrat HofRättens
samt Krigs- och Cammar-Collegiernes betänckande,
så synes bäst vara, at Ständerne i underdånighet anhålla, det
täcktes K. Maij:t, så snart det anbefalte betänckandet inkommit,
gifva Riksens Ständer del af des med Råds råde häröfver
i nåder fälde utslag; kunnandes Riksens Ständer efter
Justitise- samt Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationens
inhämtade betänckande sielfve skiärskåda och pröfva hvad
häröfver stadgas bör. Actum ut supra.
Desse Extracta Protocolli gillades af R. o. A.
Men när det 3:die Extractum Protocolli angående Erichssönerne
var upläst;
Trädde Hr Li 1 lj eberg fram och dicterade följande mening
til protocollet: Af detta upläste Extractum Protocolli inhämtar
iag väl, at Högloft. R. o. A. behagat stadna i det slut, som
skulle det af H. K. Maij:t fälte utslag angående the så kallade
Erichssönernes irriske satzer i religionen til thess execution
suspenderas, in til thess Justitise-Deputationen theröfver fädt
inkomma med sitt betänckande. Men som iag för min del
icke finner här någon klagande, mindre det ringaste af Erichssönerne
hos Högloft. R. o. A. anfört vara, som kunde yttra
något missnöije emot högstbemälte Kongl, utslag, så är iag
nödgat så myckit mera tro, at dem ingen olag öfvergådt, som
Erikssönernas religionsmål återupptages.
169
the först vid vederbörande Consistorium undergådt ransakning,
den samma äfven vid K. Abo Hof-Rätt fortsatt blifvit, och å
bägge ställen, så väl som hos K. Maijit sielf, Erichssönerne
dömde äro, at således laga vägar i allo blifvit brukade, therföre
iag ock icke vet, om Högloft. R. o. A. kan utan klagande
uptaga en så öm och granlaga sak som denna är,
hvilcken angår irring och oreda uti religionsväsendet, när betracktas,
at icke allenast Gud sielf budit skilja det onda ifrån
sig, utan ock H. K. Maij:ts dyra Försäkring och besvurna
Regerings-Form uttryckeligen hugna oss med de hälsosamma
löften om vår religions bibehållande vid dess sanfärdiga renhet.
Ja, iag finner ännu för min ringa del conjuncturerne nu för
tiden så myckit farligare at uti religionsväsendet börja något
buller, som til äfventyrs det civile torde fordra et mogit, samdräcktigt
och enigt betänckande och besörjande; hvarföre ock
Högloft. R. o. A. vid dettas gunstiga öfvervägande torde
lämna H. K. Maij:ts nådigste och förmodeligen på all rättvisa
grundade resolution vid dess fulla kraft och execution, hvilcket
iag ödmiukeligen å Königfeltska familjens vägnar bordt underställa.
Då detta för R. o. A. blifvit upläst, sade Hr Didron:
Saken blef i sidsta Pleno afgiord; men hvar och en som instämmer
med Hr Lilljeberg kan giöra sin reservation vid protocollet.
lag har af början varit af samma tancka med honom
och begärer at detta för min del må inflyta i protocollet.
Gref Fried. Gyllenborg sade sig aldeles vara af samma
tancka som Hr Lilljeberg och lade dertil, at om således på
ens angifvande saker skola uptagas, behöfver ingen klaga de
male administrata justitia, utan kunde söka en eller annan i
Ståndet, som der des sak anmälte.
Hr Ehrencrona: Res är ännu integra at innehålla med
detta Extractum Protocolli, emedan det eij ännu är extraderat;
och kunde vij conformera oss med Hr Lilljeberg, hvarigenom
myckit buller i Stånden kan förekommas. Vij veta eij eller
af någon angifvare eller klagare, och om vij begynna en så
extraordinair process at uptaga saker som vij allenast höra
talas om, så få våre Riksdagar aldrig något slut.
Hr Lagerstolpe instämde aldeles med Hr Ehrencrona.
Hr Svanthe von Böhnen likaledes och lade dertil:
Om vij uptaga denna saken, så lider 1 och 2 § i vår Regerings
-
170
Juli 13. Brikssönernas religionsmål.
Form mehn. Yij ifrån Skåne hafva så myckit mer orsak at
häremot giöra påminnelser, som faran är oss närmast, och
man vet hvad irring i Köpenhambn af nye lärosatzer i religionen
blifvit förorsakad, hvarföre och så myckit nödigare är
at förekomma at sådant hos oss sig eij må insmyga.
Hr Wattrang: Emedan saken eij gådt igenom Urskilgnings-Deputationen,
eij heller af K. Maij:t blifvit hit remitterad,
så kan den samma af R. o. A. eij uptagas.
Hr Didron förestälte, huru farligit det är med sådane
irrige satzer uti religionen, och at uti en sochn Fremstad benämd,
deräst des boställe är belägit, öfver 200 personer af
sådane meningar skohla vara intagne, som gå längre än
någon tror.
Frih. Hylten: Förutan de vigtige och gode skiähl som
redan äro audragne, vill iag ännu påminna först huru farligit
det är at röra en sak som af Ofverheten lagligen är afgiord,
emedan på det sättet ingen styrsel i riket blifver; för det
andra hysa desse personer svåre och farlige svärmerier, hvarom
iag af Biskopen Fahlenius blifvit underrättad, hvilken derjemte
betygat, at man vid denna sakens handterande brukat all försichtighet
och ömhet; och för det 3:die stöta vij härigenom
Prästeståndet. Det är beklageligen bekant, huru svärmerier
börja taga öfverhanden, och at man altså behöfver vara på
sin vacht. Jag hemställer altså Höglofl. R. o. A., om icke i
anseende til desse fahrlige påfölgder detta Extractum Protocolli
kunde innehållas.
Hr Didron: Ora detta Extractum Protocolli utfärdas,
häfver det svårare påfölgder än någon sig kan föreställa. Vij
veta at Riksdagen är anticiperad för vigtige orsaker skuld,
och om sådane hinder nu kastas in, komma vij aldrig til slut;
det är än i vår macht at innehålla detta Extractum Protocolli.
Frih. Sten Coijett: Här är eij quasstionen om religionen
eller om ändring deruti, utan om den ömhet R. o. A. böra
hafva at, innan någre familier drifvas ut, noga skiärskåda om
processen uti et så stort prsejudicat.
Hr von Böhnen: Det är tvärt emot Regerings-Formen
och Lag at uptaga denne saken, och uti processen är intet
försedt.
Frih. Coijett: Jag talar eij om processen, utan om modo
procedendi.
Tvist om Adelns förut fattade beslut.
171
Hr Lilljeberg: Modus procedendi är ricktig och förordningarne
efterlefvade. Argumentet at inga familier böra
utdrifvas kan dermed nederläggas, at onyttige och skaddige
ledamöter böra drifvas utur en societet. Vij drifva dråpare
utur landet, hvarföre icke kättare, och sittja 2:ue sådane pä
Callmare slott.
Hr von Böhnen: Jag tager eij saken än som afgiord,
ty Protocollet var eij ännu justerat.
Hr Didron: Vij resolverade sidst härtil och kunna nu,
sedan vij uogare och närmare blifvit underrättade, säija at
detta Extractum Protocolli eij skall afgå.
Frih. Coijett: Det är farligit så ändra hvad en gång
blifvit resolverat.
Hr Lilljeberg: Res är för oss integra, ty om en domare
står fritt, innan des dom blifvit extraderad eller publicerad,
at rätta den samma, så kan R. o. A., hvilcket är långt ädlare
och högre, sådant eij betagas i anseende til detta Extractum
Protocolli:
Hr Lilljestierna: Emedan iag proponerat denna saken,
så betygar iag på min salighet och sorn iag det vill försvara
för Guds dom, at iag detta giordt af et redeligit och godt
hierta. Jag vet och har nog besinnat, at här äro delicate
omständigheter; och har altså efter yttersta vett och bästa
samvete denna saken på det nogaste skiärskådat och derefter
inrättat mitt votum, hvilcket och tröstar mig, emedan iag vä!
ser, at iag härigenom drager ovänskap på mig; och at befria
mitt samvete beder iag ännu R. o. A. tächtes efterse, om det
är annat än samvetsscrupler som detta folcket haft; de hafva
allenast begiärt at föras utur mörckret, eller och i stillhet få
behålla sine meningar, hvilcke de eij ville utsprida; och detta
har föranlåtit mig at eftertäncka, om man för sådane orsaker
bör drifva folck utur landet, hvilcken reservation iag härmed
och än ytterligare gior.
Hr Didron: Här säijes at det är dömdt efter samvetet.
Gud bevare oss derifrån, vij böra dömas efter lag och eij efter
samvetet.
Hr Lilljestierna: Hr Öfversten lärer eij döma om mitt
samvete.
Hr Wattrang: Vij kunna eij döma om merita; utan är
frågan, om vij efter processen och Riksdags-Ordningen kunna
172
Juli 13. Erikssönernas religionsmål.
befatta oss med en sak som eij gådt genom UrskillgningsDeputationen
och öfver hvilcken ingen klagat.
Hr Wennerstedt: Här talas om dom och utslag. Vij
kunna intet döma, och skulle vij igenom en sådan process, at
utan någon klagande taga en Kongl, dom under skiärskådande,
handla emot vår Lag och Regeringsform.
Hr Lilljestierna: Den satzen, at intet af Ständerne
kan uptagas som eij gådt igenom Urskilgnings-Deputationen,
bör nogare skiärskådas, ty visserligen competerar Ständerne
den myndigheten at ex nobili officio antaga sig de oskyldigas
sak; men at R. o. A. eij tilkornmer at döma, dermed är iag
aldeles ense; det säijes eij eller uti vårt Extracto Protocolli,
utan allenast at saken bör efterfrågas.
Hr Wennerstedt: Vilja vij uptaga saker på ryckten,
sä få vij aldrig annat giöra än uptaga saker.
Hr Lilljestierna: Min satz är, at Ständerne äga den
machten; i öfrigt är iag eij envis. R. o. A. kunna härutinnan
giöra huru de behaga; men hvad iag tält har iag giordt at
befria mitt samvet.
Hr Ehrencrona: Emedan vij hvarcken veta factum eller
huru lagen blifvit applicerat, hemställer iag R. o. A., om icke
Abo Hof-Rätts Betänckande kunde blifva upläst, hvilket lärer
gifva en fullkomlig uplysning i saken. lag gifver detta välmente
förslaget, at man på något sätt må komma härifrån.
Gref Dohn a: Jag ser intet huru man skall kunna gå in
i merita, ty det voro farligit; men at informera sig om processen
står hvar Herredagsman fritt.
Hr Cederström: Ingen klagar öfver processen; och voro
detta et fahrligit prasjudicat, at utan någon klagande uptaga
en Kongl, dom, ty på detta sättet blefvo dominia rerum incerta.
Hr Riben: När vij sidst skildes åt, ansågs denna saken
sorn afgiord; huru kunna vij nu ändra dep samma?
Hr Esbiörn Reuterholm: Orsakerne til R. o. A:ns
tagne resolution voro desse: at man eij haft något prsejudicat
af landsflycktighet för särskilte tanckar uti religionen, och för
det andra, at ingen bör blifva olyckelig för det han retas
säija ut sin tancka.
Hr Lagercrantz: Hvarcken iag eller någon annan vill
criticera K. Maij:ts dom eller ingå in meritis och säija, at
här är error in processu, men praejudicatet är stort och torde,
Tvist om Adelns förut fattade beslut.
173
om vij nu intet se oss före, aldrig kunna ändras. Det voro
svårt om iag skulle drifvas utur landet för tanckar uti religionen,
innan iag blifvit hörd. Hof-Rätten häfver gådt in
partes, och eij dömdt, utan allenast refererat, och bör JustitiseDeputationen
häröfver höras.
Hr von Böhnen: Det voro et farligit prsejudicat, om
Ständerne på sådant sätt ville draga saken til sig, emedan då
hvem sorn ville utan fara kunde gå med sine processer ifrån
K. Maij:ts Revision til Ständerne.
Frih. C. W. Cederhielm: Hr Lilljestierna och Hr Lagercrantz
stödja sin mening på den frucktan de hafva för et
farligit prsejudicat; men som detta prsejudicat grundar sig på
Lagen och Regerings-Forinen, så är det et godt prsejudicat,
ty det är fotat på den gamla lagen; men vilja Ständerne giöra
en ny lag angående religionsfriheten, så kan hvarcken den
gamla lagen eller detta prsejudicat hindra dem.
Uplästes utur Protocollet af den 8 Julii hvad i denna
saken var passerat.
Hr Didron: Som då Extractum Protocolli blef anbefalt
och nu först kommit at justeras, så kunna vij dermed innehålla,
emedan saken eij gådt rätta vägen efter Riksdagsordningen.
Hr Landtm.: Jag går eij deruti in, om saken är afgiord
eller eij, men mig måste tillåtas at giöra propositionen, om
R. o. A. skola kunna komma härifrån. Och som iag ser förut,
at på hvad sätt iag gior den samma lärer iag få både ja och
neij, så hemställer iag R. o. A., emedan saken är så granlaga,
om icke Hr Ehrencronas proposition kunde antagas och
Abo Hof-Rätts Betänckande efterskickas.
R. o. A. kommo eij eller om detta förslaget öfverens.
Hr Didron föreslog, om detta icke kunde upskiutas ti!
härnäst, då R. o. A. emedlertid kunde betäncka sig häruppå.
Frih. Coijett: Detta praejudicatet, at ändra vår mening
på Riddarhuset, är äfven så farligit som det förra.
Hr Ehrenpreus: Här äro i denna saken mogna meningar
andragne så väl hvad merita sorn processen angår; uti merita
kunna vij eij gå in, men det senare kan examineras; och hvad
det härom upsatte Extractum Protocolli angår, så har R. o. A.
vid början af denne Riksdag tydeligen stadgat, när en resolution
hos oss kan anses för fullkomligen faststäld eller eij,
174 Juli 13. Beslutet om Erikssönernas sak justeras.
nemligen at sedan vår Hr Landtmarskalk giordt en proposition
och den med ja blifvit besvarad, införes den samma i
Protocollet, läses derutur up, och när R, o. A. deruppå med
ja å nyo besvarat, vinner den samma laga kraft. Denne saken
är vorden proponerat och samtyckt, men eij å nyo upläst,
fördenskull äro vij nu, emedan vårt Extractum Protocolli
härom justeras, i det tilståndet den samma med ja at bekräfta,
hvilcket bör skie, om saken skall kunna anses för
fullkomligen afgiord.
Hr Didron dicterade til Protocollet: Emedan vij eij
kunna komma härifrån, frågar iag, om R. o. A. är i stånd at
uptaga en sak som eij gådt de lagliga vägar efter Riksdagsordningen;
hvilckens uptagande dessutan är emot all laga
process, samt saken i sig sielf emot Regerings-Formen.
Gref Fried. Gyllenborg giorde vid protocollet det förbehåld,
at hädanefter ingen privat sak bos R. o. A. må uptagas
och anmälas, och at R. o. A. ville taga de steg, hvarigenom
sådant hädanefter må förekommas och hindras.
Hr Lilljeberg: Emedan här ingen klagande är, begiärer
iag, at de af R. o. A., sorn med K. Maij:ts utslag äro missnögde,
ville vara så gunstige och träda fram, at vij i måhlet
kunde få en klagande och måhlsägande.
Ätskillige af R. o. A. inföllo under detta talet och förklarade,
at här ingen lärer vara som är missnögd med K. Maij:ts
nådige utslag.
Hr Liljestierna: Jag beder at eftersinnas må hvad
här sagt blifvit, hvilcket, om Hr Lilljeberg intet förklarar sig
hafva tält för hastigt, är en svår insimulation. Jag hemställer
hvart sådant vill taga vägen, som, om R. o. A. intet häruppå
skaffar bot, blifver et oenighetsfrö, som kan föda fördärfveliga
fölgder och hindra alla sakers fortgång, så at, när vij komma
hem til våra medbroder, vij intet annat hafva at berätta dem
än om våre tvister.
Frih. Coijett: Hvad värckan skall det val hafva, om
K. Maij:t sådant blifver förebrackt? lag betygar at (!) aldrig förklarat
missnöije, och är sådant aldrig fallit i någon ärlig mans
hierta.
Hr Pehr Sölfwersparre begärte, at Hr Lilljeberg
måtte nämna ut dem som förklarat missnöije.
Hr Landtm, frågade, om icke denna saken kunde skiutas
up, emedan så månge andre angelägne ärender äro at afgiöra.
Det uppsätta prot.-utdraget nedlägges
175
Men häruppå föll intet svar.
Hr Landtm.: Som här äro tvänne meningar, i det någre
hålla före, at saken är afgiord och eij kan ändras, andre, at
ingen votering kan skie om et mål som är emot RegeringsFormen,
på hvad sätt skall man komma härifrån?
Frih. Dyring: Jag har i går tält med desse Erichssöner,
de hafva de fördömeligaste satzer i verlden.
Frih. Coijett: Detta angår merita; vij gå ifrån qurestionen,
som är, om vårt Extractum Protocolli skall afgå eller eij.
Hr Kaulbars: Ständerne hafva svurit, at ingen annan
religion i riket skall talas, än den som är enlig med Augsburgiska
Confessionen; och kunna vij eij gå emot vår dyra ed.
Fördenskull protesterar iag på det högsta, hvilcket iag beder
må flyta til protocollet, samt at 1 § af Regerings-Formen må
upläsas.
Uplästes 1 § af Regerings-Formen.
Hr Ehrencrona: Hela denna tvistigheten synes ankomma
på en quasstion, nemligen på hvad sätt denna saken är upkommen
i Riddarhuset. Det är intet skiedt igenom inkommit
besvär, eij eller igenom förklarat missnöije öfver det sorn
blifvit dömdt, fördenskull måste den samma hafva tagit sin
uprinnelse af en privat discours; och kan iag altså intet se
på hvad sätt den samma af oss kan uptagas emot Riksdagsordningens
innehåld, som stadgar at alle ärender böra gå
igenom Urskilgnings-Deputationen. Dessutan, om et Extractum
Protocolli härom til de andre Stånden afgår, torde vij få obehageligit
svar, emedan de hafva skiähl at fråga på hvad sätt
vij kommit at taga up en sådan sak. Det är lätt för oss at
komma härifrån, ty der ingen anklagare är, der är eij heller
någon domare.
Hr Landtm.: Skall iag giöra propositionen?
Som detta bifölls;
Frågade Hr Landtm.: Skall detta Extractum Protocolli
nedläggas?
Härtil svarades ja.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
3 Julii angående nödigt manskaps upbudande til at bepröfva
seglationen och rodden af 2:ne galerer, af hvilcka den ena är
bygd pä det Italienska och den andra på det här förr brukelige
sättet.
Bemelte Extractum Protocolli bifölls.
176 Juli 13. Inatr.för protokolls-dep. Lagverket. Straffbalken.
Sedan uplästes det af de Deputerade upsatte projectet til
Instructionen samt Edsformularet för Protocolls- Deputationen.
Uti Edsformularet tillädes, at hvad som angår commercen,
myntet, bergvärcken och andre rikets författningar bör jämväl
hållas tyst;
och uti Instructionens 2 §, at Collegiernes kraftvundne
resolutioner eij böra rubbas; hvilcket strax in margine blef
infördt.
I öfrigit gillades desse projeeter.
Gref Piper anmälte, at när Hr Prassidenten Åkerhielm
anmodat Stats-Secreteraren Bunge om Abo Protocolls hit—
skaffande, hade bemälte Stats-Secreterare väl lofvat draga
derom försorg, men begiärt deröfver Extractum Protocolli til
verification vid räkningen för de derpå belöpande omkostningar.
R. o. A. resolverade, at härom Extractum Protocolli skall
afgå, så väl som om Götha Hof-Rätts och AmmiralitetsCoilegii
och -Ofver-Rätts Protocollers hitskaffande.
Hr Landtm.: Uti sidsta Lag-Pleno konnno Stånden
öfverens, at i dag hvart Stånd hos sig afgiöra öde Capitlet
i Straff-Balcken, Derjemte hafva ock de andre Stånden begärt,
at Lagen hädanefter oin Onsdagarne må blifva företagen.
R. o. A. samtyckte, at Lagen hädanefter om Onsdagarne
må företagas.
Uplästes de 3 första §§ af 5:te Capitlet Straff-Balcken.
Hr Landtm.: Vid 3 § stadnade Stånden i skiljachtige
tanckar angående gatulops förvandlande i spöslitande; och
voro jemväl någre af R. o. A., hvilcka biträdde Bondeståndet,
at alt gatulopp skulle afskaffas, säijandes sig eij rätt hafva
hördt propositionen.
Hr Celsing: Der var et alternatif uti propositionen och
fattades den samma eij altså rätt.
Hr Landtm.: Jag blef anmodad at giöra propositionen
sålunda; men andra gången var den utan alternatif och fick
bifall.
Hr Didron: Hr Celsings mening är, at alt gatulopp skall
uphäfvas; men det går eij an, emedan detta straffet uti Missgiernings-Balcken,
som af Ständerne redan är gillad, finnes
faststält.
Hr Celsing: Lagen kan ändras af Ständerne, så länge
den eij är til alla delar faststäld. Igenom gatulopsexecutioner
Om gatulopps utbyte mot spöslitning. 177
hindras folcket på landet och försumma deras arbete, dem til
skada som eij hafva myckit folck.
Hr Landtm, frågade, om gatulopsstraffet skall afskaffas.
Hvartil svarades: intet aldeles.
Hr Landtm.: Eliest bör iag ock fråga, om icke, när en
sak igenom pluraliteten här är faststäld, vare ledamöter i
Lag-Pleno då eij böra tala deremot.
R. o. A. förklarade, at emot en således faststäld sak i
Lag-Pleno af ledamöterne eij bör talas.
Hr Ehrenpreus: Emedan denna qusestionen mäst rörer
Bondeståndet både til straffets undergående och des exequerande,
och det förorsakar så väl de öfrige af Allmogen som
Adelens bönder et stort hinder uti deras arbete, emedan til en
sådan execution med fram- och återresan ofta 2 eller 3 dagar
försättjas, och dessutan spöstraffet kan giöra samma effect,
så hemställer iag R. o. A., om icke vij härutinnan kunde
foga oss med Allmogen, hvilcke skulle det uptaga för en välvilja
och deremot i angelägnare saker skulle biträda oss. Jag
gior allenast denna påminnelsen utan at vidare tala häremot.
Hr Bergenstierna: Frågan är här, om gatulopp skall
uphöra och spöslitandet i stället införas. Det är sant at Allmogen
kan häraf hafva besvär och hinder; men så bör vid en
lags stiftande mera anses på nyttan än på beqvämligheten;
gatuloppet förorsakar mera sky och fasa. Och tycker mig
altså, at det bör blifva dervid som det förr varit.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli dat. i dag
angående gatulopsstraffets afskaffande och på hvad sätt Ståndet
förmenar 2 § uti 5 Cap. Straff-B. bör rättas.
Frih. Otto Reinhold Strömfelt: Man torde kunna
finna et temperament, hvarigenom på ena sidan MissgierningsBalcken,
hvilken vid förre Riksdagen af samtelige Stånden är
faststäld, eij blefvo rubbad och Bondeståndet å andra sidan
vuntio sitt nöije; nemligen om gatulopsstraffet allenast utsattes
på missgierningar som gå til Hof-Rätternes leuteration och
der med 7 eller 9 gatulopp beläggas, men mindre brott kunde
straffas med spöslitande; och kunde vid detta tilfället förbehållas,
at i öfrigit ingen ändring tillåtes uti det som vid förre
Riksdagen i Lagen af Ständerne faststält blifvit.
Hr Wulfwenstierna berättade, at Lag-Commissionen
upsat et project, på hvad sätt Lag-Commissionen förmenar
desse §§ uti 5 Cap. Straff-B. så kunde ändras, at hvad vid
Adelns Protokoll, 1734. ^
178 Protokollsutdr ag om gatulopp och spöslitning.
förre Riksdagen blifvit faststäldt eij rubbades och doch Allmogen
förmodeligen skulle vara nögde.
Bemälte project uplästes.
Och som det af R. o. A. bifölls;
Blef i följe deraf et Extractum Protocolli upsatt:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 13
Julii 1734.
S. D. Uplästes det Arbara Bondeståndets Extractum
Protocolli af detta dato med den af Ståndet föreslagne ändring
uti 2 § af 5 Cap. Straff-Balcken. Och som R. o. A. i alla
billige mål gierna biträda det Årbara Bondeståndet, så hafva
de detta på följande sätt jämkat, förmodandes at Allmogen
skall finna sitt skiähliga nöije, om til den 1 § följande tillägges:
»Och i the måhl, ther underrätts dom strax bör i
fullbordan ställas, fälle domaren then brottslige til spöslitande
i stället för gatulopp. Öfverdomaren döme eij eller til gatulopp
på landet, utan tå gierningen grof är och kräfver at
straffet til allmän varning bör värckställas, tå stor menighet
när är; eij eller i staden, ther eij tilräckelig vacht är; i ty
fall varde den brottslige dömd at slita spö vid en påle». 2 §
förändras således: »Gatulopsstraff å landet förrättas af Allmogen
under häradsfogdens eller länsmans upsickt, och i städerne
af stadsvachten». Det öfrige af puncten uteslutes.
Hvilcket med de öfrige respective Stånden välment communiceras.
Actum ut supra.
Detta Extractum Protocolli uplästes för R. o. A. och
gillades.
Uplästes Expeditionerne N:o 3, 4, 5, 6 utur Riksens
Ständers Expeditions-Deputation.
Hvilcke strax til de andre Stånden afsändes.
Hr Landtm, anmälte, at Besvärs-Deputationen nu är
färdig med de allmänne Besvären och åstundar ett plenum,
hvarom Hr Landtm, lofvade öfverlägga med de andre Ståndens
Talemän.
R. o. A. skildes åt.
Den 17 Julii.
Infunno sig Riksens Ständer på Riddarhuset at fortfara
med Lagvärcket.
Bondeståndet vidhåller yrkandet om gatulopps afskaffande. 179
p
Sedan Deras Excellencer Riksens Råd härom blifvit averterade
och afen lika starck Deputation samt på samma sätt som
förre gången blifvit emottagne och deras ställen intagit;
Sade Hr Landtm., at Lag-Commissionen inkommit med
et project til at jemka öde Capitlet Straff-Balcken, hvilcket
project R. o. A. för sin del bifallit.
Uplästes altså de första fyra §§ af bemälte capitel, således
inrättade som R. o. A:ns Extractum Protocolli af den
13 Julii, hvilcket finnes pag. 178, innehåller, varandes dessutan
näst orden »eij flera än 30 par rijs» tillagdt: »3 slag af hvartdera
paret».
Sedan uplästes å nyo 1 §;
Hvarvid Bondeståndet å nyo yrkade sitt förra påstående,
at alt gatulopsstraff å landet måtte afskaffas och i stället
brukas spö- och rijsslitande, sorn af profossen borde förrättas
under Häradsfogdens eller Länsmannens upsickt.
Hr Wulfwenstierna förestälte, at som straffet bör jemväl
tiena til varning för andra, så kan et sådant ändemal
bäst erhållas, när på landet grofve missgierningar med gatulopp
afstraffas, emedan då större menighet är tilstädes; i
städer kan pålstraffet hafva samma värckan, emedan flere der
i en hast kunna komma tilsammans, så at för den orsaken
skuld gatulopsstraffet der eij är så nödigt, hvaremot på landet
pålstraffet synes mindre nyttigt, emedan eij så månge deraf
taga varning, den svårigheten jemväl dervid förefaller, at om
det skall förrättas vid tinget, kan ofta litet folck nog vara
närvarande, som vid extra ting; vid kyrckan låter det eij
eller väl giöra sig, och om det skall skie der gierningen är
begången, så kan ofta hända at det är et afskildt ställe.
Härtil svarades af Bondeståndet, at vid svåra executioner
af spöslitande är altid menighet nog tilstädes, Allmogen skickar
då ungdomen dit at taga varning; men vid gatulopsstraffet
måste husbonden sielf, sig til största hinder, vara tilstädes,
så at mången gierna gofvo ut penningar at eij härmed försumma
sin tid, och måste då de, som bäst behöfde varningen,
ofta blifva hemma, emedan, när husbonden är borta, nödigt
folck måste lemnäs vid gården. Hvad stället angår, så äro
upbördsmöten dertil beqvämligast, deräst altid en myckenhet
af folck är tilstädes.
Uplästes Borgareståndets Extractum, Protocolli af den 13
Julii, hvarutinnan bifalles, at å landet och i städerne, ther
180 Juli 17. Ständerna besluta gatulopps afskaffande.
eij tilräckelig vacht är, gatulopsstraffet i spöslitande hör förvandlas,
med flere påminnelser vid denne balcks 5:te Capitel
angående antalet af manskapet som slå skall samt huru löpandet
bör räknas.
Hr Landtm, frågade, om Prästeståndet bifaller LagCommissionens
project.
Hvartil af Doctor Eric Benzelius svarades, at Ståndet
conformerar sig med Lag-Commissionens temperament, särdeles
som gatulopsstraffet vid förre Riksdagen uti MissgierningsBalcken
af alla Stånden faststäldt blifvit och dessutan ifrån
långliga tider uti riket brukeligit varit.
Hr Landtm.: Emedan R. o. A. jemväl äro af samma
tancka, så äro nu 2 Stånd på hvardera sidan. Det voro
ÖDskeligit, at Stånden härom kunde förena sig på något sätt.
Frih. Ungern: Största svårigheten är, at gatulopsstraffet
uti Missgiernings-Balcken af Ständerne redan är faststäldt.
Kunde samma svårighet häfvas, så torde kanskie finnas medel
at förena sig om gatulops afskaffande på landet.
Borgmästaren Aulaewill påminte, at det jemväl i Stockholm
må afskaffas, emedan det i andre städer i brist af till—
Täckelig vacht eij lärer komma at brukas.
Som härvid föreslogs, at så väl på landet som i städerne,
jemväl och i Stockholm, bemälte straff aldeles må afskaffas,
dock at med krigsfolcket efter Krigs-Articlarne förblifver, samt
at utur Missgiernings-Balcken uttages hvad der om gatulopp
stadgat är;
Yttrade sig Doctor Eric Benzelius på Prästeståndets
vägnar, at Ståndet til olusts förekommande, och at man må
komma til slut härutinnan, gifver sitt bifall til thet som nu
föreslagit blifvit.
Hr Landtm.: Emedan således en ändring kommer at
skie uti den redan faststälte Missgiernings-Balcken, hemställes
Riksens Ständer, om icke de nu tillika behaga förklara, at
uti det, sorn vid förre Riksdagen af Ständerne uti nya Lagen
faststäldt blifvit, ingen vidare ändring än denna om gatuloppens
afskaffande tillåtes.
Detta bifölls af Riksens Ständer.
Sammaledes ock, at Lag-Commissionen jämkar både denne
puncten och Missgiernings-Balcken efter det som nu af Ständerne
blifvit beslutit.
Borgareståndet yrkar fåfängt utmätningsrätt åt magistrat. 181
3 § går aldeles ut, såsom helt onödig, sedan gatulopsstraffet,
på sätt som bemält är, blifvit afskaffat.
4 § blifver ståendes, allenast orden i begynnelsen något
jämkas.
5 och 6 §§ bifölles.
Utsöknings-Balcken. 1 Capitel.
1 § bifölls.
Vid 2 § påminte Borgmästar Aulaewill på Ståndets
vägnar, at der intet Landshöfdingen bor i staden, utmätning
må skie af Magistraten, när måhlet intet är appellabelt eller
domen vunnit laga kraft, på det eij de sökande måge uppehållas
eller förorsakas at giöra långe resor endast til at erhålla
Landshöfdingens remiss.
Hr Wulfwenstierna svarade, at detta jemväl vid Landshöfdinge-Instructionens
upsättjande ]7'23 varit ventilerat, men
at man då funnit säkrare at låta utmätning anbefallas af
Landshöfdingen, emedan, om han vid domen något finner böra
ändras, han sådant hos Hof-Rätten kan angifva.
Hr Ehrencrona instämde härmed, och at det voro eftertänckeligit
at i småstäderne ändra denna process, emedan
Landshöfdingarne ofta funnit orsak at begiära ändring i sådane
domar.
Borgmästar Aulaewill androg, at de större städer hafva
et sådant privilegium.
Hr Ehrencrona: I större städer äro flere magistratspersoner
och altså faran eij så stor.
Hr Aulaewill frågade, hvarföre icke en liten stads Magistrat
må hafva samma autoritet som en cronobetient.
Hr Ehrencrona svarade, at den senare eij är domare.
Borgareståndet påstod, at det då måtte tillåtas Magistraterne
i de städer der Ciemners-Rätter äro.
Hr Landtm, frågade altså Ståndvis, om § blifver som
den är upsatt.
Hvartil de 3 öfrige Stånden svarade med ja.
3 § bifölls sammaledes.
Vid 4 § påminte Hr Iserhielm, om icke den, som sielf
pantar, griper så snart Domaren som Executoren i ämbetet,
och hemstälte fördenskull, om icke brottet utan något rubrum
med des straff kunde utsättjas och hafva sitt säte uti 10 Gap.
182 Juli 17. Uts.-balken. Sjelfpanta. K. M:ts bef.h:de domare.
Handels-Balcken; jemväl och böterne på landet, deräst ofta
hela summan eij kan vara 7 eller 8 Dahlér, lindras och utsättjas
til Vs af summan.
Hr Ehrencrona svarade, at Lagen eij anser quantum,
utan brottet, emedan han egenvilligt fallit Executoren i ämbetet.
Hvad böterne angår, så blef vid förre Riksdagen faststäldt,
at de skola på alla ställen i Lagen modereras.
Borgmästaren Au lee will frågade, om icke saken bör gå
til Domaren.
Hr Wulfwenstierna: Om saken är klar och tilstådd,
behöfves det eij, men om derom tvistas, måste Domaren gifva
utslag.
4 § bifölls altså med denne förändring, at det tillägges
näst efter orden »tillgripit häfver»: »bote och 40 Dahlér och
rätte up skadan, när Domaren thet pröfvat häfver».
Vid 5 § påminte Hr Adlerbeth, at uti denne och den
följande § tillägges Konungens befehlhafvande Domare-rättighet
i anseende til dem sielfva och til andre; hvarom 1695
åhrs Förordning annorlunda stadgar. Och sorn detta synes
eftertänckeligit, hemstälte lian Riksens Ständer, om icke desse
§§ kunde slutas ut och det härutinnan förblifva efter gamla
Lagen.
Hr Ehrencrona sade sig hafva velat giöra samma påminnelse
hvad 5 § angår, emedan en menniskia snart kan regeras
af en affect; men at efter 6 §:s innehåld, när parter
emot hvarannan bruka otidighet inför Landshöfdingen, han
då må kunna belägga dem med böter.
Hr Adlerbeth: Det är för undersåtarne tryggare, at edsvurne
Domare handtera sädane saker, och hafva Hof-Rätterne,
dit desse måhl höra, altid härutinnan vist allvarsamhet och
stränghet.
Hr Wulfwenstierna: Lag-Commissionens ändemål har
varit at förkorta processer; och om någon finner sig genom
de ålagde böter förolämpad, förmenas honom intet på vederbörlig
ort at klaga.
Hr Adlerbeth svarade, at den lidande sättes emedlertid
in petitorio.
Hr Lilliestierna: Om en Domare, när han missfirmas,
eij sielf får döma deröfver, utan skier sådant af de öfrige
Rättens ledamöter, så synes den myndigheten myckit mindre
kunna lämnas Landshöfdingarne.
O
Missfirmelser emot K. Maj:ts befallningshafvande. 183
Hr Nordenstråhle: Lag-Commissionen har vid denna
§ haft afseende derpå, at hos Landshöfdingen är forum executivum
och en viss domaresyssla, emedan han åtskiljer hvad
jäfachtigt och ojäfachtigt är, hvilcket är et stort judicium, och
stiger ibland til någre 1000 Dahl. smt. Om nu parten med
et sådant utslag måste vara nögd, så tyckte man at Lands
höfdingen
för missfirmande jemväl kunde få pålägga 40 Dahl.
smt, särdeles som vägen til Domaren dock blifver öpen, om
någon skulle finna sig vara för när skiedt. Dessutan synes
ock härmed den nyttan kunna vinnas, at parterne få vördnad
för Executoren och långe processer förekommas, i det Fiscalen
eliest borde utföra en sådan sak, som på detta sättet summario
processu kunde blifva afgiord.
Hr Wulfwenstierna lade bärtil, at om Domaren kan
döma i sin egen sak, när han missfirmas, hvilcket skier tota
die, så kan ock Executoren det samma tillåtas, och är parten
jemväl bättre betient at strax få en liten correction, än at
af Fiscalen dragas för Hof-Rätten.
Biskop Humble giorde en åtskilnad emilian dom och
disciplin; det förra hörde Domaren, det senare Landshöfdingen
til; och sade detta eij egenteligen vara en dom, utan en disciplin,
på det Konungens ämbetsmän må vara i stånd at näpsa dem
som eij vilja styra sine tungor och åtbörder, emedan honom
tilkommer på Konungens vägnar at tilse at alt går väl och
skickeligen til; och skulle en sådan myndighet honom betagas,
så skulle ock embetets värde förfalla.
Frih. Ungern: Det är å ena sidan eftertänckeligit, om
Landshöfdingen skulle få pålägga böter uti sin egen sak; och
jemväl å andra sidan, om parterne i dess närvaro skulle få
bruka otidighet emot hvarannan. Fördenskull synes bäst vara
at i den senare händelsen Landshöfdingen må äga macht at
pålägga böter, men at, när det förra händer, saken af Fiscalen
uptages.
Hr Nordenstråhle: En kan i hast utbrista emot Landshöfdingen;
pålägges då honom et litet straff, så är det dermed
giordt, men skall han anklagas af Fiscalen, sa mäste saken
gå til Hof-Rätten, hvaräst blifver en action som fordrar tid
och omkostnad. Och synes altså bättre at komma til ändemålet
igenom en kort process.
Frih. Ungern: En fiscalisk action skrämer mer än desse
böter, kan icke eller igenom en sådan lag aldeles förekommas;
184 Juli 17, 20. K. Maj:ts bef.h:des magt att ålägga böter.
så är och härvid ännu et inconvenient, at uti Landshöfdingens
frånvaro kunna Secreteraren och Camereraren lägga böter
på folck.
Hr Wulfwenstiern a frågade hvar forum skall blifva,
när Landshöfdingen missfirmas, och sade åtskiilige påstå, at
det kan blifva Rådstugu-Rätten uti den staden der residencen är.
Hr Norde n stråh le: När Konungens Embetsman och
Domare blifvit angripne, häfver det altid hördt til Hof-Rätten
och aldrig något annat ställe.
Åtskiilige af Borgareståndet förestälte, huruledes i någre
låhn residencen voro 100 mihl ifrån Hof-Rätten, sorn Vesterbottn,
och skulle det altså vara alt för besvärligit både för
inbyggarne och Landshöfdingen at söka Hof-Rätten.
Andre af samma Stånd giorde häremot det inkastet, at
på sådant sätt konnno Magistraten här i Stockholm at döma
om Ofver-Ståthållarens missfirmande.
Hr Nordenstråhle: Efter Regerings-Formen hörer det
Hof-Rätten til at skydda Domare och Executorer, hvilcket
han hemstälte huruvida det kan ändras, samt huruvida HofRätten
kan fullgiöra hvad Regerings-Formen i så måtto biuder,
enär sadane mahl ställas under et annat forum.
Uplästes 23 § af Regerings-Formen.
Hr Landtm, frågade, om Ständerne finna at den föreslagne
förändringen stöter emot Regerings-Formen.
Hvartil svarades neij.
Hr P. Silfwerschöld: Emedan Landshöfdingarne altid
niutit reconvention vid Hof-Rätterne, synes och bäst vara, at
det blifver dervid, och skulle undersåtarne kunna mera skada,
om häruti ändring blefvo giord.
Hr von Hökerstedt: Som klagomål öfver Landshöfdingens
resolutioner gå til Hof-Rätten, så synes och dess
missfirmande böra ga dit; men at fly vidlyftighet kunde undersökningen
skie i orten, på det sättet kan eij säijas at något
skier emot Regerings-Formen.
Frih. Ungern: Här talas eij om så svåre brott som
Regerings-Formen nämner, utan om smärre.
Hr Ehrencrona biträdde detta, at Regerings-Formen
eij är hit applicabel, emedan den eij talar om forum för
mindre förgripelser, hvarom nu frågan är. Hemstälte altså,
om icke uti sådane mindre brott äfven så förhållas kunde,
Utsökningsbalken. Anslag ang. utmätning. EHO. 185
sorn det skier i anseende til Consistorierne, nemligen at Rådstugun
i Landshöfdinge-residencet blifver forum.
Hr Wattrang: Lag-Commissionens Instruction biuder,
at nya Lagen skulle projecteras efter förre lagar och förordningar;
hvarföre skall nu härutinnan skie ändring emot förre
förordningar? Det skall aldrig något exempel kunna visas, at
Landshöfdingens missfirmande på annat ställe blifvit afdömt
än vid Hof-Rätterne.
Sedan härom än ytterligare pro et contra blifvit discourerat;
Blef
af Ständerne godt funnit, at 5 § på detta sättet
kommer at ändras, nemligen näst orden »therföre varna» kommer
then således at lyda: »eller inför Domaren, ther Konungens
befallningshafvande bor, anklaga låta, at böter honom ther
åläggas måge. Är brottet svårare, varde tå han i Hof-Rätten
therföre anklagad och dömd, efter thy som Lag säijer».
The öfrige §§ af detta capitel, nemligen den 6, 7, 8 och 8
biföllos.
Utsöknings-Balcken 2 Capitlet
bifölls af Ständerne, allenast at uti 6 § anslag går ut, hvarefter
§ af Lag-Commissionen kommer at jämkas.
Hr Landtm.: Här anmäles, at en Lieutenant af Artilleriet
blifvit död; och som efter Förordningen vid des begrafning
bör skiutas med stycken och mousqueterie, förfrågas om sådant
emedan Ständerne äro tilsammans skie må.
Ständerne funno härvid intet at påminna.
Deras Excellencer blefvo af samma Deputation utbeledsagade
som dem emottagit;
Och skildes så Riksens Ständer för denna gången åt.
Den 20 Julii.
Uplästes det hos R. o. A. den 13 Julii håldne Protocollet.
Sedan fortfors med Riddarhus-Ordningen.
1 Artielens 8 §
bifölls af R. o. A.
Andra Articlen.
§ 1 och 2 biföllos.
$ 3 ändrades således: »Ingen tillåtes intaga dess säte och
stämma på Riddarhuset, som icke fylt sine 24 åhr; och bör
186 Juli 20. RHO. Rätt att sända fullmägtig af annan ätt.
den, om hvilckens ålder man tviflar, med bevis utur kyrkjoboken
eller tvänne Adelsmäns vittnesbyrd fulltyga, at han til
den aldren hunnit. När Ridderskapet och Adelen til Riksdagen
sig angifva och hos Riddarhus-Secreteraren i Fiscalens
närvaro sig anteckna låta, vare en af Riddarhus-Directeurerne
tilstädes at häruppå hafva inseende».
Vid 4 § påminte Hr Svanthe von Böhnen, at med
fullmachters utgifvande är en myckit granlaga sak, hvarvid
om man sig eij väl föreser, hvarjehanda missbruk kunna förelöpa,
som torde hafva farliga påfölgder; hvarföre han til
R. o. Arns godtfinnande hemstälte, om icke fastställas kunde,
at när ingen af ätten kan eller vill inställa sig til Riksdagen,
det då eij eller må vara tillåtit at sättja fullmächtig.
Hardi svarades af Hr Carl Wennerstedt och flere, at
sådant strider emot Riksdagsordningen, som är en allmän och
faststäldt lag, hvilken eij bör ändras.
Frih. Coijett påstod at uti § införas må, det ingen bör
tagas til fullmächtig som icke är possessionatus, emedan det
eij synes billigt, at den som sielf eij häfver fast egendom skall
äga stämma, när frågan är om pålagor och contribution på
sådan egendom. Derjemte sade och Frih. Coijett sig hålla före,
at det eij bör vara någon nödvändighet at skicka fullmächtig
til Riksdagen.
Hr Albrecht Schönström, Hr Carl Wennerstedt
och åtskillige flere biföllo Frih. Coijett, at den som skall vara
fullmächtig bör vara possessionatus, och begärte at det så i
§ måtte införas.
Hr Ehrenpreus: Här synes vara 2:ne frågor: l:o om
inge andre än possessionati skola bivista Riksdagen, 2:o om
ingen skall få vara fullmächtig som eij är af samma ätt. Hvad
det första angår, så voro det myckit betänckeligit at utesluta
dem ifrån Riddarhuset som eij hafva fast egendom, emedan
månge af dem finnas, hvilckas redeliga upsåt, vett och förfarenhet
rikeligen upfyller hvad i egendom fattas, och voro
svårt, om dem skulle förmenas med deras trogne råd gå fäderneslandet
tilhanda, enär androm, som kunna äga en eller annan
frälsegård, säte och stämma tillåtas. Hvad den andre frågan
beträffar, så synes den förmohnen dervid vara at vinna, at
Riksdagarne torde blifva kortare och eij så månge vid de
samma sig infinna, men så möter härvid den scrupeln, at de
familier, hvilcke i förre tider vunnit säte och stämma på Riddar
-
Fullmägtige utom ätten anses böra vara possessionati. 187
huset, äro tahlrikare och hafva flere subjecta at vällja til fullmächtige,
i fall ättemaunen sielf sig eij kunde inställa; hvaremot
de, som i de senare tider uppå Riddarhuset blifvit intagne,
eij äro ännu så tahlrike i deras ätter, och voro svårt,
om dem skulle betagas at sättja fullmächtig för sig af en
annan ätt; och håller iag altsä för min del före, at man i
detta fall eij bör gå ifrån Riksdagsordningen.
Gref Dohna: Jag anser Riksdagsordningen för en myckit
god lag, men håller före at den eij bör binda händerne på
R. o. A. nu, emedan vij äro i värcket begrepne at giöra vår
Riddarhusordning. Det är hvar och en bekant, hvad store
inconvenientier fullmachters utgifvande med sig förer, hvilcket
styrcker mig i den tanckan, at inge fullmachter til någon af
en annan ätt böra tillåtas.
Gref Friedr. Gyllenborg: Jag som fullmächtig påstår,
at vij eij kunna gå en bokstaf ifrån Riksdagsordningen, hvilcken
af alla 4 Stånden är faststäld.
Hr Carl Wennerstedt och flere förklarade sig vara af
samma tancka,
Gref Dohna anförde, at man bör giöra en åtskillnad
emellan en fundamental och en oeconomisk lag, och at altså
R. o. A. eij kan betagas at uti Riddarhusordningen införa hvad
de för sitt Stånd nyttigt finna.
Hr Carl Wennerstedt: Yij fä eij gå ifrån det som
väre hemmavarande medbroder och alla 4 Stånden faststäldt
och hvartil oss väre undfångne fullmachter förbinda.
Gref Dohna: Riddarhusordningens inrättande är en sak
som R. o. A. enskylt tilhörer och angår våre privilegier, hvarutinnan
de 3 öfrige Stånden eij kunna hindra oss.
Hr Lindenstedt förklarade, at R. o. A. intet kunna
ändra uti Riksdagsordningen hvad friheten at tilsättja Fullmächtige
vidkommer, men påstod at när fullmächtige tagas
utom famillen, de böra vara possessionati.
Uppå Hr Landtnäs giorde frågan
bifölls detta af en stor del af R. o. A.
Hr Adlerbeth påminte härvid, at denna saken noga bör
öfvervägas, innan den fastställes, aldenstund dygd, redelighet
och skickelighet på Riddarhuset mera bör anses än at äga et
eller annat bondehemman, at när saken rätt anses, flere betänckeligheter
torde finnas än man sig nu i hast kan föreställa.
188 Juli 20. RHO. Artilleriets brödmönstringar.
Hr Ehrencrona biföll samma mening och hemstälte
R. o. A., om icke denna 4 § kunde hänskiutas till Deputationen
öfver Riddarhusordningen.
Hr Ehrenpreus lade dertil, at Deputationen tillika kunde
få del af de nu härvid förde discourser.
Hvaremot af andre sades saken redan vara afgiord.
Men uppå Hr Landtims giorde frågan
biföllo R. o. A., at bemälte 4 § remitteras til Deputationen
öfver Riddarhusordningen, hvilcken tillika får del af
det nu härom blifvit discourerat.
Hr Capitain Vick anmälte på General-Lieutenanten Baron
Cronstedts vägnar, at bemälte General-Lieutenant hos R. o. A.
i ödmiukhet anhåller, det med brödmönstringarne vid ArtillerieRegimentet
må hafvas anstånd så länge Riksdagen påstår i
anledning af Riksdagsordningens 21 §, och at Tullarne på förenämde
tid allenast må få inlefvereras i K. Stats-Contoiret, på
lika sätt som det vid K. Guardiet skier och tillätes.
Atskillige af R. o. A. höllö före, at detta ärendet eij hörer
til Ständerne.
Hr Didron: Mig tyckes, at vij eij böra öfverihla oss
eller blanda oss häruti; utan håller iag före, at nu på samma
sätt härutinnan må förhållas som vid förre Riksdagen.
Hr Capitain Vick berättade, at ehuru väl K. KrigsCollegium
varit af den tanckan, at med brödmönstringarne
vid Artilleriet under Riksdagen bör fortfaras, så hade likväl
K. Maij:t til General-Lieutenantens underdåniga begiäran gifvit
des nådiga bifall.
Hr Didron: Emedan Capitain Vick berättar, at K. Maij:t
härtil redan samtyckt, synes det dervid kunna förblifva.
Gref Carl Frölich biträdde Hr Didrons mening, emedan
uppå Artilleriets begäran at niuta samma förmohn som Gardiet
K. Maij:t i nåder beviljat, at under Riksdagen uti detta
måhlet må vara en likhet emellan bägge Regimenterne.
Hr Landtm, frågade, om General-Lieutenanten Cronstedts
begäran vinner bifall.
Hvartil af R. o. A. svarades ja.
Hr Didron: Jag gior den reservation, så vida K. Maij:t
härtil samtyckt.
Hr Vick: Det voro illa af mig, om iag annars berättat,
än saken i sanning sig förhåller.
TIpsattes altså efter betalning följande
Konsistoriernas prot. Borgare-dep. om oxtullen. Vesterbotten. 189
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 20
Julii 1734.
Emedan R. o. A. för sin del bifallit General-Lieutenanten
Baron Cronstedts anhållan at med brödmönstringarne vid Artillerie-Regimentet
må hafvas anstånd så länge Riksdagen påstår,
och at Rullarne på förenämde tid må få inlefvereras i
Stats-Contoiret, altså varder sådant med de öfrige respective
Stånden välment communicerat. Actum ut supra.
Detta Extr actum Protocolli uplästes för R. o. A. och
approberades.
Sedan uplästes Expeditioner ne utur Riksens Ständers
Expeditions-Deputation N:o 7, 8, 9, 10, 11 och 12.
Uti Expeditionen N:o 9 tillädes »Consistoriernes Protocoll»,
emedan enligit de inkomne Extracta Protocolli 3 Stånd sig
härtil förklarat och altså är en pluralitet.
Expeditionen N:o 10 ändrades ut in margine.
Bemälte Expeditioner påskrefs, at de hos R. o. A. blifvit
upläste; och afsändes de til de andre Stånden.
Ifrån Borgareståndet inkom en Deputation, hvilcken på
vanligit sätt emottogs. Rådman Grubb, hvilcken förde ordet,
näst aflagd hälsning ifrån Ståndet, anmälte at Ståndet önskade,
det R. o. A. ville utlåta sig öfver det ingifne Extractum Protocolli,
at den nyligen utkomne Förordningen om förhögning i
tullen på oxar må hvila, til dess Ständerne den samma närmare
igenomsedt, på det denna saken med det första må
kunna expedieras, särdeles som Skenninge marknad nu instundar
och man jemväl här i staden torde förspörja brist på
kött, i fall bemälte förhögning eij snart kommo at uphöra.
Sedan Hr Landtm, svarat, at R. o. A. med första lärer
företaga sig denna saken, samt bedt förmäla R. o. A:ns vanliga
hälsning;
Afträdde denna Deputation.
Företogos de till Ståndens Plena inkomne remisser:
l:o Landshöfdingen Gyllengrips underdåniga relation med
Allegater om Västerbotns lähns tilstånd, innehållandes åtskillige
förslager, huru landet igenom nyttige inrättningar kan uphielpas,
hvilcken relation K. Maij:t genom Extractum Protocolli
utur Rådcammaren af den 17 sidstledne Junii med Riksens
Ständer i nåder communicerat och til Ständerne lämnat,
huru vida de sielfve häröfver behaga förnimma Collegierne,
190 Juli 20. Stockholms magistrats mern. Lagerbergs ansökan.
hälst desse ärender lära finnas af den beskaffenhet, at de ankomma
på Riksens Ständers egit utlåtande.
Remitterades till Cammar-Oeconomie- och Commerce- samt
Bergs-Deputationerne.
2:o Stockholms Magistrats Memorial angående den på sidste
Riksdag af Secrete Utskottet begiärte Gommission öfver
Danviks hospital och Barnhuset, hvilcken Commission Magistraten
ohördan, uppå det angifvande som i Secrete. Utskottet
skiedt, skall anstäldt blifvit, hvarföre och anhålles, at om
något sådant emot förmodan hos Riksens Ständer än ytterligare
kunde blifva förebrackt, som stadsens Collegiers ämbetesgiöromål
synes gravera, de på den händelsen deraf måge få
communication.
Uppå detta Memorial, hvilcket af Urskilgnings-Deputationen
til Plena blifvit remitterat, skrefs följande R. o. Arns
Resolution:
Beviljat, at om något emot förmodan hos Riksens Ständer
skulle blifva förebrackt, som rörer stadsens Collegiers ämbetesgiöromål,
som dem synes gravera, de på den händelsen deraf
böra få communication.
Hvartil — uppå Frih. Stiernstedts giorde påminnelse, at
hvad efter Ständernes godtfinnande vid sidsta Riksdag härom
blifvit föranstaltat eij bör ändras — R. o. A. fann godt at
följande mening tillagd blef:
Doch bör icke dess mindre förblifva vid det föranstaltande,
som K. Maij:t uppå Ständernes underdånige begiäran giordt
härvid uppå 1731 åhrs Riksdag.
3:o H. Exc. Riksrådet Gref Lagerbergs Memorial til Riksens
Ständer, at ifrån extra förrättningar och commissioner,
i anseende til dess aftagande krafter och hälsa, blifva dispenserat,
när tourén i Rådet eij är til honom.
Hr Didron förmente, at icke allenast denna H. Exc:s
begäran kan bifallas, utan ock at H. Exc., för des myckna
arbete och oförtrutne möda vid så många commissioner, antingen
igenom en Deputation eller ock af Hr Landtmarskalcken
måtte betackas samt med någon recompeuse ihogkominas.
Gref M. Stenbock sade, at man i Landt- och SiöMilitise-Oeconomie-Deputationen
utur de vid AmmiralitetsCommissionen
i Carlscrona håldne Protocollen haft tilfälle at
se, hvad berömvärdt arbete, flit och möda H. Exc. Gref Lagerberg
vid samma Commission användt, och som man befunnit
Urskilnings-depms förhållande till förra riksdagar. 191
hvad nytta Ammiralitetet haft af denna förrättning, voro
Deputationen af den tanckan, at Ammiralitetsvärket skulle
hafva en besynnerlig nytta deraf, om H. Exc. kunde förmås
at än en gång bivista en dylik Commission; hvarföre Hr Grefven
holt för bäst vara, om detta Hr Riks-Rådet Gref Lagerbergs
Memorial gingo til Secreta Utskottet.
Hr Ehrencrona och åtskillige andre biföllo detta så
myckit mer, som Secrete Utskottet har tilfälle at se, hvad
besynnerligit gagn och nytta H. Exc:s stora förfarenhet, flit
och arbetsamhet haft uti Stats-Commissionen, Mynte-Commissionen
och den Pommerska Commissionen, så at Secrete Utskottet
jemväl torde finna nödigt at anmoda H. Exc. at än
vidare biträda samma Commissioner, och kunde man giöra sig
försäkrad at H. Exc. sig eij undandrager efter giörligheten de
samma än vidare at biträda, om Ständerne det begiära.
Åtskillige af R. o. A. påminte, at emedlertid H. Exc.
med en Deputation och någon recompense bör ihogkominas.
De fleste höllö före, at sådant bäst lärer låta sig giöra,
enär Secrete Utskottet sig utlåtit.
H. Exc. Riks-Rådet Lagerbergs Memorial remitterades
til Secrete Utskottet.
Frih. Ungern androg, at Urskilgnings-Deputationen under
sin förrättning funnit någre måhl, öfver hvilke önskeligit voro
at Riksens Ständer ville fatta något vist slut, nemligen:
l:o om icke något vite kunde utsättjas för dem, hvilcke,
oachtadt de med sine ansökningar förut varit vid en, ja två
Riksdagar och hos Urskilgnings-Deputationen fädt afslag, likväl
med samma ansökningar igenkomma utan at hafva någre
nye skiähl eller den minsta omständighet som varierar;
2:o huruvida Deputationen för Riksdagsärender må antaga
sådane måhl och ansökningar, hvarutinnan klagas öfver saker
som redan för en eller flere Riksdagar tilbakars passerat,
emedan de andre Deputationernes giöromåhl eij sträcker sig
längre tilbakars än til förre Riksdagen, och den Deputation,
til hvilcken et sådant mål blefvo remitterat, således eij voro
i stånd at rätta eller ändra det som sökes;
3:o huruvida Uhrskilgnings-Deputationen för Riksdagsärender
må antaga sådane ansökningar, som giöras om ändring
och rättelse uti det som af Riksens Ständer vid förre Riksdagar
blifvit afgiordt och förordnat;
192 Juli 20. Nordencreutz’karta. Generalfälttygm. Cronbergs rang.
4:o som hos Urskilgnings-Deputationen åtskillige ansökningar
äro inkomne om fataliernes restitution til löningsliquidationernes
utbekommande, hvarvid sådane omständigheter
finnas, hvilcka synas förtiena at komma i consideration, huru
Riksens Ständer behaga at dermed förhållas skall.
Och tilläde Frih. Ungern, at åtskillige af Deputationens
ledamöter varit af den tanckan, at hvad det 4:de måhlet angår,
det måtte lämnas til H. K. Maij:t at efter befundne omständigheter
deröfver i nåder resolvera.
R. o. A. stadnade häröfver i det slut, at Extractum Protoeolli
til de andre Stånden upsättes, det Urskilgnings-Deputationen
med sitt betänckande öfver desse 4 måhlén hos Riksens
Ständer häfver at inkomma.
Sedan företogos åter remisserne.
4:o Elisabeth Carlstedts ansökning om fataliernes restitution
til liquidations erhållande öfver dess afledne mans, Pastorens
Roscei löningsfordringar.
Resolverades, at detta memorial hvilar, til dess UrskilgningsDeputationen
med dess betänckande inkommit och Ständerne
sig utlåtit angående fataliers restitution för löningsliquidationerne.
5:o Directeuren Nordencreutzes Memorial om privilegium
och förskott til en generalchartas upläggande öfver Sverige,
hvaruppå sedan speciale chartor kunde följa.
Remitterades til Cammar-Oeconomie-Deputationen.
6:o Öfversten Tettenborns ansökning, hvarutinnan han på
det aldrabevekeligaste beklagar sin alt för stora nöd och anhåller
om någon hielp och undsättning.
Remitterades til Secrete Utskottet, at tilse på hvad sätt
bemälte Öfverste skiäh ligen kan blifva hulpen.
7:o Extraet utur Råds-Protocollet af den 9 Julii 1734
jemte General-Feldt-Tygmästaren Baron Cronbergs underdånige
Supplique samt K. Krigs-Collegii underdånige Betänckande,
angående General-Feldt-Tygmästarens påstående at vid underskrifterne
sättja sitt namn på samma rad med Praesidenten.
Resolverades, at som K. Maij:t i nåder bifallit des och
Riksens Krigs-Collegii yttrade betänckande, det General-FäldtTygmästaren
efter vanligheten bör nöija sig at vid underskrifvandet
intaga främsta rummet på en och samma linea
eller rad som Krigs-Råden, R. o. A. härvid intet hafva i
underdånighet at påminna.
Ansökningar. Inteckn.-förordn. Adelns besvär. Gods i Ingerm. 193
8:o Landt-Räntmästaren Rinmans ansökning, at i anseende
til den honom åhl- 1729 träffade olycka, i det et pacquet af
Banco-transportzedlar til en summa af 35,000 Dahl. kmt,
hvilcket han var på vägen i K. Ränte-Cammaren at inleverera,
honom utur Rådtaskan blifvit bortstuhlit, des sahl. svärfaders,
Hr Landshöfdingen Leijonmarcks löningsfordran, bestigandes
til en summa af 6,602 Dahl. sint, jemte en dess
egen liquidation för giord bohagsfogdetienst af 332 Dahl. 8 öre
smt af Ständernes Contoir, innan numera infaller, måge blifva
inlöste.
Remitterades til Secrete Utskottet.
9:o Carlscrona stads kyrckas föreståndares ansökning, at
til den i bygnad stående nya stadskyrckans fullbordan ett öre
smt af hvart matlag å landet och något sammanskått efter
råd och ämne i städerne måtte beviljas.
Remitterades til Cammar-Oeconomie-Deputationen.
10:o General-Majoren och Landshöfdingen Baron Bengt
Ribbings ansökning om nödige medels anslående i Staten til
den på Landshöfdingelönen anslagne Elfsborgs ladugårdsbyggnad
samt ersättning för det af bemälte General-Major och
Landshöfdiuge härtil redan giorde förskott.
Remitterades til Cammar-Oeconomie-Deputationen.
Förbemälte remisser och resolutioner skrefvos på sielfva
documenterne, at til de andre Stånden blifva afsände.
Hr Landtm, anmälte et Betänckande ifrån JustitiseDeputationen
vara inkommit angående Förordningen om Inteckningar
af den 11 November 1730; sammaledes och projectet
til R. o. A:ns underdånige besvär vid denne Riksdagen.
R. o. A. funno godt, at bemälte Betänckande, som var
dat. den 16 af innevarande månad, samt projectet til Adelens
besvär blifva liggandes på bordet, och at de, som härvid vilja
giöra någre anmärckningar, med de samma måge inkomma til
nästa Plenum.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande
af den 1 Jidii angående de för detta Ryska men nu mera
Svenska famillers genom Nystadska fredstractaten bortmiste
arf och egne gods i Ingermanland.
R. o. A. biföllo Betänckandet, så at Reductions- och
Liquidations-Deputationen med det första til Riksens Ständer
med des utlåtande inkommer samt hörer de flere, som uti
Ingermanland mist egendom af lika natur.
Adelns Protokoll, 1734.
194 Juli 20. Krigskollegii-m&l. Militieboställena.
Denne resolution skrefs på Betänckandet.
Gref Douglas påminte, at uti Ryttmästaren Hr Rutger
Barnekows ställe, hvilcken för vigtige angelägenheter skuld
anhållit och fådt tilstånd at resa härifrån, en annan ledamot
uti Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationen måtte
förordnas.
Som R. o. A. funno, at Electorerne, hvilcke alle uti andre
Deputationer äro sysslosatte, skulle i deras arbete hindras, om
de för en ledamots utnämnande skulle träda tilsammans;
Och Cammar-Oeconomie-Deputationens ledamöter sielfve
föreslogo Hr Assessoren Bratt uti Hr Barnekows ställe;
Altså gaf R. o. A. härtil thess bifall.
Uplästes Land- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial af den 10 Julii angående åtskillige måhl uti K. KrigsCollegii
Relation, nemligen: indelningens jämkning och inrättning
vid någre regimenter, saltpeter-och kruttilvärckningen samt
redogiörandet vid de under Krigs-Collegii upsyn hörande stater.
R. o. A. biföllo detta betänckande, doch at, hvad saltpetersiuderievärcket
i anseende til Skåne, Halland, Blekinge
och Bohuslän angår, hvilar til vidare, emedan uti R. o. A:ns
Besvär härom är anfördt.
Hvilcken resolution skrefs på Betänckandet,
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial angående Militim-boställsvärcket och hvad härvid
sedan sidsta Riksdag blifvit tilgiordt, föreslåendes Deputationen,
at 50,000 Dahl. sint til nästa Riksdag til förbemälte
behof må anslås, så framt riket af de redan härtil använde
ansenlige medel skall hafva någon nytta; sammaledes och at
Ständernes Contoir må få tilstånd at nu strax betala de husröteböter,
för hvilcka vederbörande Officerare kunna vara graverade,
och hvad således nu anticiperas, när betalningsterminerne
infalla, af deras löningsliquidationer blifva afkortadt.
Sedan R. o. A. något häröfver discourerat, bifölls Betänckandet,
så at Secrete Utskottet tilser, på hvad sätt den
til caractersbyggningar på boställen föreslagne summan af
50,000 Dahl. smt til nästa Riksdag må kunna, om möijeligit
är, förökas, samt at Krigs-Collegium vid medlens fördelande
drager den försorg, at emellan Regimenterne en jämnlikhet
träffas.
Resolutionen skrefs på documentet.
Bondest. af säger sig bränvinsaccis och ehart* sigillatae-afgift 195
Uplästes Bondeståndets Lxtractum Protocolli af innevarande
dato, hvarutinnan Ståndet afsäijer sig icke allenast
den vid sidste Riksdag antagne bränvinsaccisen, utan ock
chartae-sigillatfe- afgiften.
Hr von Hökerstedt förestälte, huru betänckeligit det
är, at 2:ne Stånd utan förutgångit öfverläggande med de öfrige,
och innan de blifvit underrättade om statsvärcket och den
dervid sig til äfventyrs yppande ansenliga bristen, afsäija sig
tvänne bevillningar, hvilcka til statens uprätthållande så myckit
bidragit, så at, om de återkallas, man nödvändigt måste vara
omtänckt på en allmän contribution; hemstälte fördenskull,
om icke, til förekommande deraf at eij Prästeståndet dem bifaller,
innan detta angelägna och granlaga ärendet blifver närmare
öfverlagdt, R. o. A. nu genast tächtes afsända en Deputation
til det Ärevördiga Prästeståndet, som härom gior en
tienlig föreställning och anmodar välbemälte Stånd at med en
gemensam Deputation söka förmå de öfrige bägge Stånden til
något anstånd i denna vichtiga saken, på det efter förra vanligheten
Ständerne uti Secrete Utskottet, deräst statsvärcket
handteras, härom måge öfverlägga, vid hvilcke tilfällen brukeligit
varit, at deputerade af Bondeståndet uti Secrete Utskåttet
blifvit inkallade.
R. o. A. biföllo at genast en Deputation af 12 personer utuämnes,
hvilcken i detta ärendet afgår til det Vördiga Prästeståndet.
Frih. Ungern anmodades at å denna Deputationens vägnar
föra ordet.
Riddarhus-Fiscalen afsändes at gifva Stånden tilkänna,
det en Deputation ifrån R. o. A. sig hos dem strax lärer infinna
och at anmoda dem at innan des eij skiljas åt.
Hr Landshöfdingen Wrangel hemstälte, om icke Landshöfdingarne
kunde tala med Allmogens Fullmächtige ifrån
lähnen samt söka at förmå dem at närmare betäncka sig angående
bränvijnsaccisen, läraudes Allmogen förmodeligen härutinnan
finna sig, om dem någre modilicationer som de påstå
beviljas.
Hr Landshöfdingen Bennett berättade, at han tält med
Allmogens Fullmächtige ifrån sitt lähn, hvilcke påstådt, at
det må vara lofgifvit vid % hemman at bränna, at ryttare,
soldater, botsmän och inhysesfolck alt brännande må vara förbudit,
at allmogen må hafva tilstånd, när de färdas, hafva
196
Juli 20. Borgarståndet och oxtullen.
en flaska bränvijn med sig, och sade sig tro, at om detta beviljas,
så lärer Allmogen eij påstå bränvijnsaccisens uphäfvande.
Det fants altså af R. o. A. godt, at Hrr Laudshöfdingarne
hvar för sig giöra härom tienlige föreställningar til Allmogens
Fullmächtige från lähnen.
Hr Landtm, förestälte, at som Borgareståndet åter i dag
påmint, at den nyligen utkomne Förordningen om förhögning
i tullen på oxar må hvila, om icke R. o. A. skulle nu behaga
taga denna saken före, at Deputationen nu med det samma
kunde lämna Borgareståndet svar härom.
Hr von Hökerstedt androg, at som Konungen äger
macht at emellan Riksdagarne lämpa tulltaxorne til rikets
bästa, så skulle det icke allenast skada rikets inkomst, utan
ock blifva et elackt prsejudicat, om utan föregångit mogit betänckande,
och innan saken på behöriga ställen vederbörligen
blifvit bepröfvad, man en sådan Förordning ville uphäfva;
dessutan kan tullen på oxar eij säijas vara förhögd, ty som
tilförene uti Tulltaxan en åtskillnad var giord emellan oxar,
käflingar och stutar och man förmärckte det underslef som
begicks, i det nästan aldrig någre oxar, utan allenast käflingar
och stutar blefvo förtullade, fant H. K. Maij:t nödigt at taga
et vist medium, efter hvilcket alla desse 3 sorter skulle förtullas,
och detta kallas nu af Borgareståndet en förhögning.
Hr Ehrencrona: Emedan denna Förordning eij för än
den 26 Maii, och således sedan Ständerne voro samlade, är
utkommen, altså påstår iag at hon bör hvila; dessutan kunna
vij snarare förmå Borgareståndet til fogelighet uti det angelägnare,
sorn är bränvinsaceisen, oin vij uti detta ringare villfara
dem.
Hr Ehrenpreus: Jag beklagar-, at sådane quaastioner om
Förordningars uphäfvande, hvilcke af K. Maij:t med Råds råde
emellan Riksdagarne äro giorde, i Stånden företagas, innan
sakerne gådt sin ordenteliga väg och vederbörande Deputationers
betänckanden äro inhämtade, då man först om så angelägne
ärenden sig med trygghet kan utlåta, hvarföre iag ock
förre gången, när frågan var om Chartas-Sigillatae-Förordningen,
giorde mine ödmiuke påminnelser, som iag och nu härmed
gior, och förklarar, at om detta skulle bifallas, iag det anser
för et ganska farligit prsejudicat, och håller för min del för
ganska betänckeligit at giöra någon förändring med detta
Dep. till Presteståndet om bränvinsaceisen. 197
K. Maij:ts förordnande angående oxetullen, innan Ständerne
härom behörigen giordt sig underrättade.
Hr Ehrencrona: Här är rätta qusestionen, om K. Maij:t
medan Ständerne äro tilsammans kan giöra någon ny Förordning
utan deras samtycke, emedan det säijes at denna Förordning
utkommit den 26 Maii, då Riksdagen redan var begynt.
Hr Didron: Förre gången var iag af samma tancka med
Hr Ehrenpreus, när angående Chartse-Sigillatse-Förordningen
var före, men som denna under Riksdagen är utkommen, är
det en annan sak, och påstår iag at hon bör hvila.
Som härtil svarades, at fast än K. Commerce-Collegii bref
härom til General-Tullarrende-Societeten är dat. den 26 Maii,
så är doch K. Maij:ts nådiga Rescript til Collegium af den 26
April och altså för än Riksdagen begyntes.
Hr Didron: Om så är, förblifver iag vid min förra gången
förklarade mening och håller för betänckeligit at uphäfva hvad
i så måtto blifvit förordnat.
Härmed stadnade denne discoursen.
Riddarhus-Fiscalen kom tilbakar och berättade, at Prästeståndet
lofvat afvänta R. o. Arns Deputation, men at Borgareoch
Bondestånden redan varit åtskilde.
Den utnämde Deputationen afgick altså nu til Prästeståndet.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
13 Julli, innehållandes någre anmärckningar öfver projectet
til Instructionen för Deputationerne öfver Hof-Rätternes, Collegiernes
och Consistoriernes Protocoll.
När den afsände Deputationen var kommen tilbaka, berättade
Frih. Ungern, hvilcken fördt ordet, at Prästeståndet
lät förmäla dess vördsamma hälsning til R. o. A. samt tackat
för det betygade benägna förtroendet, hvaremot Ståndet i alla
delar lofvat svara. Ståndet hade ännu intet hördt af Bondeståndets
afsäijande ifrån bränvinsaceisen, men at Borgareståndet
sig den samma afsagt, voro dem bekandt. De lofvade
at biträda R. o. A. uti de nödige föreställningar, som öfver
en så angelägen sak kunde giöras. Det iag å R. o. A:ns vägnar
förestälte var, at hvad af samtelige Stånden med myckin betäncksamhet
och noga öfverläggande vid förre Riksdagen blifvit
faststäldt syntes jemväl fordra noga öfverläggande, innan man
det uphäfver; samt at R. o. A. förmoda, det de öfrige tvänne
Stånden, när de af vederbörande närmare och nogare blifva
198 Lagkommissionens jemkningsförslag i Straff- o. Utsökn.-balken.
underrättade om statsvärckets tilstånd samt man med dem får
öfverlägga om visse modificationer i anseende til bränvinsaccisen,
de jemväl härutinnan torde begifva sig.
R. o. A. skilgdes åt.
Den 24 Julii
Voro Riksens Råd och Ständer på Riddarhuset församlade,
at fortfara med nya Lagvärcket.
Och uplästes then efter Ständernes godtfinnande af LagCommissionen
giorde jämkningen uti 5 Capitlet Straff-Balcken,
så lydande:
Straff-Balcken Cap. 5.
1 § inrättas så, post verba »orkar böta»: »tå afräcknas
nijo öre för hvart dagsvärcke, och et par spö eller rijs räknas
emot två och en half Dahlér».
2 och 3 §§ gå aldeles ut, och så blifver 4 § den 2:a,
hvilcken så inrättas:
»Nu skall then brottslige med spö eller rijs afstraffas;
håfve tå Häradsfogden eller Länsman å landet upsicht therå,
och i staden then som ther tilsatt är, och äge han macht at
genast näpsa then med spö eller fängelse, som straffet med
flathet värckställer.»
3 §: »Eij må mannen dömas at slita flera än fyratijo pär
spö och qvinnan flera än trettijo par rijs, tre slag af hvartdera
paret.»
Sedan blifver § som then tryckt är.
Thetta som således af Lag-Commissionen upsatt blifvit
bifölls af Riksens Ständer.
Vidare uplästes theil af Lag-Commissionen giorde jämkningen
uti
Utsökning s-Balckens 1 Capitel.
4 § post verba »pantar något til sig» inrättas således:
»varde genast skild vid thet han tilgripit häfver, sedan fälle
honom Domaren at böta fyratijo dahlér, och rätte skadan up».
5 §: »Dierfves någor missfirma Konungens befallningshafvande
i hans ämbete med ord, skrifter eller åtbörder; varde
therföre dömd af Rätten i then ort ther brottet skiedt. År
Anslag om dag då utslag ang. utmätning skola utgifvas. 199
thet brott groft, tå skall han i Hof-Rätten anklagas och
dömas.»
Desse §§ biföllos af Riksens Ständer som the nu voro inrättade.
Hr Borgmästaren Aulsewill begiärte vid detta tilfället,
at Hr Öfver-Ståthåilaren måtte tillåtas med et Memorial at
inkomma, som innehåller någre påminnelser vid denne 5 § i
anseende til Ofverståthållare-Åmbetet i Stockholm.
Sedan berättade Hr Wulfwenstierna, at som Ständerne
vid deras sidsta sammankomst jemväl hänskutit til LagCommissionens
jämkande den 6 § af 2 Capitlet UtsökningsBalcken,
men man eij väl fattadt, om hvad ther angående
anslag förmäles aldeles skall gå ut, altså åstundas nu Riksens
Ständers närmare utlåtande, huru thenne § inrättas skall, och
deducerade Hr Wulfwenstierna, hvad nytta thet häfver til
executionens befrämjande och vederbörandes skyndesamma förhielpande
til deras rätt, at anslag in foro executivo jemväl
brukas.
Hr Ehrencrona förestälte, hvad åtskillnad härutinnan
är emellan Domare och Executorer, emedan hos de förre bägge
parterne eller och deras fullmächtige altid äro tilstädes, men
hos de senare allenast den sökande parten; och påminte derjemte,
at om fatalierne så spelas den svarande parten, hvilcken
intet kan veta när anslagen skie, utur händerne, lära hos
K. Maij:t oändeliga besvär och ansökningar inkomma om restitution
af fatalier.
Hr Öfver-Ståtliållaren Frih. Törnflycht begärte vid detta
tilfället, at Riksens Ständer med denna § något litet ville låta
anstå, emedan uti det Memorial, hvilcket han nu på stunden
lärer hafva den ähran at inlefverera, jämväl är andragit angående
anslagens nödvändighet i Stockholm.
Riksens Ständer gofvo bärtil theras bifall.
Uplästes altså
Utsökning s-Balckens 3 Capitel.
Hvilcket aldeles bifölls, och giordes thervid inge påminnelser.
Sammaledes och
tliet 4 Capitlet;
Allenast at vid den 12 § af Hr Lagman Wattrang den
påminnelsen giordes, at när tvänne eller flere underskrifvit et
200 Juli 24. Utmätning å skuldbref. Prest, protest mot edsmissbruk.
skuldbref, det skulle kunna gifva tilfällen til bedrägerier, om
hvar och en allenast pro rata skulle betala, emedan en rik
och en fattig kunde sättja sig ihop, och när den fattige för
sin oförmögenhet skuld eij förmått betala, de sedan efter öfverenskommande
sins emilian dela hvad för den fattige uti betalningen
brustit.
Men som härtil svarades, at alle sådane casus altid blifvit
dömde efter förskrifningarne, och beneficium divisionis tillåtit
blifvit, när eij obligatio in solidum varit ingången;
Så giordes ingen ändring uti bemälte §, utan gillade Ständerne
den samma som han var.
Uplästes
5 Capitlet Utsökning sbalken.
1 §. Härvid påmintes af Borgareståndet, at som det ofta
kan vara lång väg at resa, om eden hos Konungens Befallningshafvande
altid skall afläggas, näst ordet »Befallningshafvande»
tilläggas må: »eller Domaren».
Frih. Wrangel: Then sökande kan och hafva lång väg
til Konungens Befallningshafvande, och bör i thetta fallet faveuren
vara på thens sida som söker sin rätt, och eij på den
treskandes.
Härtil svarades, at den sökande igenom fullmächtig kan
låta afhöra eden, men den andre måste sig sielf inställa.
Hr Biskopen Dr Eric Benzelius sade at Prästeståndet
höijeligen önskade, at de månge edgånger kunde förekommas,
hvilcka, när de blifva en vahna, äro en profanatio nominis
Divini, och hemstälte Riksens Ständer, om ingen utväg skulle
finnas dem at undvika.
Härtil svarades, at detta är det yttersta medlet, som til
sanningens bestyrckande uptänckas kan, och när det skier sanningen
til styrcko, är det intet något missbruk af Guds heliga
namn.
Sedan öfver then af Borgareståndet giorde påminnelsen
något vidare blifvit discourerat;
Funno Ständerne godt, at näst orden »Konungens Befallningshafvande»
tilläggas bör: »eller hos Domaren, ther sådant
beqvämligare therstädes skie kan».
Be öfrige §§ i detta capitel bifölles, allenast at uti
den 7 § ordet »skog» går ut, emedan aldrig någon skog är
utan jord.
Öfverst&th&llarens mern. om böters åläggande och anslag. 201
Hr Öfver-Ståthållaren Frih. Törnflycht begärte Deras
Excellencers och Riksens Ständers benägna tilstånd, at des
Memorial, innehållandes någre påminnelser vid 5:te § af 1 Capitlet
Utsöknings-Balcken i anseende til Ofverståthållare-Ambetet
och Slotts-Cancelliet i Stockholm, måtte få upläsas och i
gunstigt öfvervägande komma, hvarvid Hr Ofver-Ståthållaren
lofvade gifva all nödig uplysning på de inkast som kunde
giöras, men sade sig eij vilja svara på någon critique.
Memorialet uplästes, hvarutinnan åtskillige skiähl anföras
at visa det så väl för executionsvärckets som Konungens
ämbetsmäns värdighets skuld vara nödigt, at bemälte § så
blifver ståendes som den af Lag-Commissionen först blifvit
inrättad, och Konungens befehlshafvande frihet lämnas, när
otidighet emot dem eller i deras närvaro brukas, at pålägga
de i § utsatte böter; eller om detta eij skulle agreeras, at då
bemälte 5 § aldeles må gå ut och den 6 någorlunda ändras;
men om Riksens Ständer intetdera af desse förslag skulle
behaga antaga, at K. Maij:t då må lämnas frie händer med
Råds råde utfärda en ny Förordning för Executoren i Stockholm,
hvaruti om anslagen jemväl kunde införas, hvilcka här
i Stockholm eij väl lära kunna afskaffas.
Frih. Eric Wrangel förestälte nödvändigheten deraf, at
embetens myndighet af Ständerne tagas i beskydd, särdeles
som månge, hvilcka eij hafva rätt begrep om friheten, eij
draga betänckande Konungens ämbetsmän at missfirma; och
skulle vid en sådan händelse den, som böterne blifvit pålagde,
tro sig vara för när skiedt, så häfver han remedia juris
för sig. Hemstälte altså Hr Landshöfdingen til Riksens H.
Ständer, om icke, i anseende til desse och flere skiähl som
han androg, 5 § uti 1 Capitlet Utsöknings-Balcken så kunde
blifva stående, som den af Lag-Commissionen första gången
blifvit projecterad.
Häruppå discourerades vidlyftigt om denna saken, och
uprepades å ömse sidor de skiähl, som uti Protocollet af den
17 Julii finnas anförde, med flere.
Hr Landtm, frågade, om hvad nu således blifvit discourerat
gior någon ändring i det som redan faststäldt blifvit,
och om icke ofvannämde 5 § så förblifver, som den nu af
Lag-Commissionen är jämkad och i dag för Ständerne upläst;
hemställandes derjemte, om icke hvad K. Slotts-Cancelliet i
Stockholm angår — med hvilcket är en hel annan beskaflfen
-
202 Juli 24. Utsökningsbalken. Värdering af fast gods.
het, aldenstund der föres et ständigt protocoll, som eij skier
uti Lands-Cancellierne — af K. Maij:t med Råds råde en
särskilt Förordning så väl angående forum, när Einbetet missfirmas,
som ock angående anslagen, hvilcka i Stockholms stad
eij böra afskaffas, kunde utfärdas och vid Riksens Ständers
nästa sammankomst blifva faststäld.
Detta bifölls af Riksens Ständer.
Utsöknings-B dickens 6 Capitel.
1 §. Secreteraren Brehmer påminte, at der stora jurisdictioner
äro, Häradshöfdiugarne kunde tillåtas at förordna
andre i theras ställen til värderingars förrättande.
Hr Wulfwenstierna svarade, at man uti Lag-Commissionen
hållit för betänckeligit at lämna et sådant allmänt
tilstånd, emedan värderingar äro ofta angelägne förrättningar,
kunnandes Häradshöfdingarne, när omständigheterne så fordra,
i Hof-Rätten begära lof bärtil.
Vidare påminte Secreteraren Brehmer, at det synes vara
nog, om i städerne, som det härtils vanligit varit, tvänne
Rådmän förrätta värderingarne.
Hvartil svarades, at Lag-Commissionen utsatt trenne, på
det man altid må kunna hafva decision.
§ bifölls.
Sammaledes och the öfrige §§ i thetta capitel.
7 Capitlet
bifölls, och giordes thervid inge påminnelser.
8 Capitlet
bifölls sammaledes.
.9 Capitlet
1 §. Frih. Johan Hamilton påminte, at näst orden
»trettionde dagen» tilläggas må: »sedan han fådt bevislig
kundskap».
Som härtil svarades, at när 6 § i det föregående 2 Capitlet
blifver jämkad, kommer detta derefter at inrättas;
Så uprepade Hr Wulfwenstierna å nyo de orsaker,
hvilcka föranlatit Lag-Commissionen at i bemälte § införa om
anslag vid Lands-Cancellierne, och at härvid i synnerhet afseendet
varit på de många omkostningar och den tidspillan,
Om anslag. Ändring i K. M:ts befallningshafvandes utslag. 203
sorn en treskande giäldner kan förorsaka sin creditor dermed, at
han ofta reser undan och gior åtskilliga onödiga jäf i anseende
til notificationen; samt at igenom anslagen Hof-Rätterne strax
kunna se när fatalierne äro förbi; hvaremot å andra sidan för
den gäldbundne ganska lätt voro at i orten hafva någon som
gifver ackt på anslagen.
Hr Nordenstråhle instämde härmed, tilläggandes, at
som den minste Ciemners-Rätt är tillåtit at bruka anslag, så
kan sådant jemväl lämnas Executoren, deräst all ting bör gå
fortare.
Sedan häröfver vidare pro et contra blifvit discourerat;
Frågade Hr Landtm., om det blifver dervid, som sidst
faststältes, at uti Utsöknings-Balcken 2 Cap. 6 § »anslag» går
ut och § derefter af Lag-Commissionen jämkas.
Hvilcket Ständerne biföllo.
Secreteraren Brehmer påminte, at Slotts-Cancelliet härifrån
bör undantagas.
Hvartil svarades, at uti den särskilte Förordningen, hvarom
i dag är tält, detta lärer inflyta.
TJplästes å nyo förbemälte 1 § af 9 Cap. UtsökningsBalcken.
Och funno Ständerne godt, at näst orden »trettionde dagen»
tillägges: »ifrån then tid tå utslagit honom kundgiordt
blef» — orden jämkas närmare i Lag-Commissionen efter lagstyl
—; jämväl och, at näst orden »samma tid» tillägges: »ifrån
anslagets dato» — Lag-Commissionen inrättar orden efter lagstyl.
Vid sidsta meningen af §, angående utmätning emot borgen
til 300 dahlér uppå Konungens Befallningshafvandes utslag,
äntå ändring ther sökt är, påminte Hr Adlerbeth, at som
thetta tilförende eij varit vanligit, så synes nu eij eller rådeligit
at sättja undersåtarne i det äfventyret at uppå Landshöfdingarnes
resolutioner intil en summa af 300 dahlér smt
undergå utmätning; en dylik förordning hade varit i högstsal.
Konung Carl XII:s tid, men sedan strax blifvit uphäfven;
och skulle thetta kunna stadna then fattiga til last och förtryck,
hvarföre honom och syntes bäst vara at härutinnan eij
ändra den gamla lagen.
Häremot anfördes, at Rådstugu-Rätternes domar gå til
utmätning, hvarföre ock icke Landshöfdingarnes Resolutioner,
särdeles som borgen ställes och den som menar sig vara förolämpad
har öpen väg at söka ändring i Hof-Rätten.
204 Juli 24,25. Utsökn.-balken. Uppskofsyrkanden o.reservationer.
Sedan ytterligare härom mot och med^,blifvit discourerat;
Frågade Hr Landtm. Ständerne, om slutet af § får bifall,
som den är upsatt.
R. o. A. svarade med ja; doch sades af åtskillige neij.
De öfrige 3 Stånden svarade med ja.
Hr Landtm, frågade altså, om man icke nu med upläsandet
får gå vidare.
Hr Svanthe von Böhnen och åtskillige andre af R. o. A.
begiärte at § måtte blifva upskuten.
Hr Landtm.: Emedan saken af 3 Stånd redan är bifallen,
så lärer deruti ingen ändring kunna skie.
Hr Lilljestierna: Fastän saken af de andre respective
Stånden är afgiord, så påstå vij doch efter Riksdags-Ordningen
at i vårt Stånd få öfverlägga härom och inkomma med våre
påminnelser. Jag finner at Allmogen och den fattige härvid
kan komma at lida, ty summan är dryg, och måste härutinnan
et medium sökas.
En och annan af Bondeståndet biföllo detta.
Under-Talemannen af Bondeståndet svarade, at § är billig
och at den fattige intet dervid kan komma at lida, emedan
han häfver borgen at tilgå.
Sedan för bägge meningarne åtskilliga inkast och svar
voro giorde;
Frågade Hr Landtm, å nyo, om icke § är afgiord och
om man icke nu får gå vidare.
Hvartil svarades ja.
Fortfors altså med de öfrige §§ af detta capitel;
Hvilcke alla af Ständerne biföllos.
TJplästes
det 10:de Cap. Utsöknings-Balcken.
Hvilcket sammaledes af Ständerne bifölls.
Secreteraren Brehmer sade, at städernes Fullmächtige
utom Stockholm utbidja sig at til nästa Ståndens Plenum
inkomma med et litet Memorial angående utmätning i de
städer, deräst intet Landshöfdingesäte är.
Hr Dr Eric Benzelius svarade på Prästeståndets vägnar,
at detta dem gierna lämnas, allenast intet andrages som
kunde rubba något thet redan uti nya Lagen, hvilcken nu så
länge varit under händer, faststäldt är, särdeles som Balckarne
genom trycket länge varit allmänne, så at hvar och en haft
tilfälle at dervid upsättja sine påminnelser.
Instruktion och ed för Protokolls-deputation. 205
Detta bifölls jemväl af de andre Stånden.
Under-Talemannen för Bondeståndet begiärte jemväl på
sitt Stånds vägnar at vid nästa Plenum med någre påminnelser
få inkomma, genom hvilcka Ståndet doch eij ville begära ändring
uti något mål som i den nya Lagen faststäldt är.
Hvilcket sammaledes bifölls.
Deras Exc:r utbeledsagades på vanligit sätt;
Och skildes Ständerne åt.
Den 25 Julii,
som var Jacobsmässodagen, samlade sig R. o. A. kl. 10, sedan
gudstiensten var sluten.
Hr Landtm, anmälte, at som Expeditions-Deputationen
eij kunnat expediera Instructionen för Protocolls-Deputationen,
emedan vid den samma Stånden giordt någre påminnelser, det
ena Ståndet vid en § och et annat Stånd vid en annan —
doch voro ingen påminnelse öfver hvilcken mer än 2 Stånd
sig utlåtit — så hade man hållit för bäst vara, til at vinna
tiden och komma bein alte Deputation i arbete, at vid brädden
anteckna desse således giorde anmärckningar, hvilcka för R. o. A.
nu kunde upläsas och bifallas eller ogillas, samt sedan til de
andre Stånden afsändas at äfvenledes sig utlåta, på det Instructionen,
sedan Stånden sedt alle påminnelser och sig deröfver
yttrat, efter pluraliteten kunde expedieras.
Som detta af R. o. A. bifölls;
Så uplästes Instructionen och Eden tillika med de af
Stånden giorde påminnelser;
Och blef strax in margine antecknat, hvilcka af R. o. A.
biföllos eller eij.
Sedan skrefs på sielfva documentet: Upläst hos R. o. A.
den 25 Julii 1734. Dito resolverades ut in margine; önskandes
R. o. A., at de öfrige respective Stånden sig öfver anmärc-kningarne
ännu i dag utlåta ville, på det ledamöterne af ProtocollsDeputationen
tilkommande Måndag förste gången måge kunna
träda tilsammans, sedan de nästkommande Lögerdag hvar i
sit Stånds Pleno aflagt eden.
Frih. Johan Hamilton berättade, at en Bokhållare ifrån
Ahlingsåhs blifvit tagen i arrest och satt på gillstugan; och som
detta skiedt under Ständernes sammanvaro, höll han före, at
206 Juli 25. Rålambs mern. om en sekret handels-dep.
härefter borde frågas af Ständerne, särdeles som bemälte Bokhållare
skall haft riksens medel, hvilcka til manufacturerne
beviljade och anslagne blifvit, under händer.
Som härtil svarades, at denna saken eij hörer hit;
Begärte Frih. Hamilton at få anmäla detta måhlet hos
de andre Stånden;
Hvilcket R. o. A. lämnade i des behag.
Gref Carl Frölich androg, at R. o. Arns Besvär, hvilcke
af de dertil utsedde Deputerade blifvit upsatte, nu sedan sidsta
Plenum legat på bordet. Och som det skulle utdraga et, två
eller flera Plena, om samma Besvär för R. o. A. skulle upläsas
och hvar punct särskilt igenomgås, hvarigenom hända
kunde, at de öfrige Stånden kunde uti Allmänna BesvärsDeputationen
få en del af deras besvär igenomgångne, innan
R. o. Arns kommo at tagas före, altså hemstälte Hr Grefven
R. o. Arns godtfinnande, om icke, til at vinna tiden, bemälte
Besvär nu genast til Allmänna Besvärs-Depatationen kunde
remitteras.
Hr Landtm, frågade om detta vinner bifall.
Hvartil svarades ja.
Uplästes Frih. Clas Rålambs Memorial angående de ärender,
hvilcka han håller före böra höra under en secret handelsdeputation;
nemligen huru handelsbalancen någorlunda jämnlik
emellan oss och andre nationer må kunna erhållas, aldenstund
de härtil redan tagne eller hädanefter tagande mått eij synas
böra blifva vare grannar kunnige; nemligen hvad til järnhandelens,
var siöfahrts och öfrige handels samt vare fabriquers
uphielpande tiena kan, som af sielfva Memorialet, hvilcket
finnes in actis, omständeligare är at se.
Hr Didron: Det förra Frih. Rålambs Memorial synes
vara different ifrån detta; och begärte altså at det måtte upläsas;
Hvilcket
skiedde.
Gref Tessin: Detta senare Memorialet synes kunna remitteras
til Borgare- och Bondestånden, emedan häruti finnas
utsatte de måhl, som förmenas böra komma under en secret
handelsdeputation och hvarom bemälte 2 Stånd uti deras utlatelser
öfver det första memorialet begiärt blifva underrättade.
Hr Albrecht Schönström påminte, at hvad den första
puncten vidkommer, som angår järnhandelen, så synes den eij
böra gå til någon secret handels-deputation, utan til Bergs
-
Remiss till Sekr. utskottet. Urskilnings-dep:ns listor. 207
Deputationen, på det Bergslagarne, hvilcka redan uti Sverige
öfver 200 åhr städt i flor, utan at de skulle blifva hörde,
händerne på något sätt eij måtte blifva bundne.
Gref Tessin svarade, at så framt någon secret handelsdeputation
blifver satt, densamma ingalunda lärer ingå uti
Bergslagens oeconomie, utan allenast öfverlägga om järnets
afsättning med rikets största fördel.
Hr von Hökerstedt förestälte, at det torde falla svårt
för R. o. A. at sig här yttra, hvilcka måhl böra höra til en
secret handels-deputation samt på hvad sätt the samma tienligast
skulle kunna företagas och afgiöras. Men som til denna
Riksdagen en myckit noga Handels-Balance är förfärdigat,
hvilken tydeligen visar öfver- eller undervigten af Sveriges
handel på alla orter, ther then drifves, och af samma HandelsBalance,
som af K. Maij:t til Secrete Utskottet lärer vara
remitterat, aldrabäst intagas kan, hvilcka delar af vår Svenska
handel fordra secretesse eller eij, altså hemstälte han R. o. Arns
godtfinnande, om icke tiletta ärendet til Secrete Utskottet
kunde remitteras, at til Ståndens Plena sig yttra, på hvad
sätt thetta bäst kan företagas och hvilcke måhl hit höra.
Som, uppå Hr Landtm:s giorde frågan, detta hos R. o. A.
vann bifall;
Altså upsattes följande Resolution:
Resolverat, at althenstund utaf Handels-Balancen, hvilcken
af K. Maij:t til Secrete Utskottet blifvit remitterad, bäst lärer
intagas kunna, om någre delar af handelen skulle fordra en
särdeles tysthet och hvilcka de vara skulle, altså finner R. o. A.
bäst vara, at Secrete Utskottet öfver thetta Memorial med
thess utlåtelse til Ståndens Plena inkommer och tillika sig
yttrar, på hvad sätt thetta tienligast kan företagas och hvilcka
måhl hit höra.
Hvilcken Resolution för R. o. A. justerades och skrefs
på sielfva documentet.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. sig nu vilja låta föreläsa
de ifrån Urskilgnings-Deputationen inkomne listor på de
der ingifne och til Deputationerne remitterade eller och afslagne
ärender.
Såsom R. o. A. funno at härmed för myckin tid skulle
bortgå, blef resolverat at bemälte listor blifva liggande på bordet.
Frih. Johan Hamilton begärte, at som så underligit
tal går omkring i staden angående tilståndet vid Barnängs
-
208 Juli 25. Om Barnängsmanufakturens tillstånd.
värcket, hvaruti Riddarhuset stuckit et så ansenligit capital,
vid bemälte värck en inventering och värdering skie må, på
det man må kunna se hvad säkerhet och tilgång Riddarhuset
häfver för så ansenlige medel, och utbad sig at jemte Hr
Lagercrantz och Hr Lilljestierna til denna förrättning blifva
utnämd, samt at ännu 3:ne af R. o. A. härtil måge utses, så
at de blefvo til antalet sex.
Hr Wulfwenstierna berättade, at hvad värdering och
inventering vid detta värcket angår, så är den samma alla
åhr sedan sidsta Riksdag för sig gången, och jemväl nu vid
förledit åhrs slut, som af den ingifne berättelsen lärer finnas.
Och som R. o. A. til Hrr Deputerade hänskutit at inkomma
med sine tanckar, på hvad sätt the förmena bemälte värck
må kunna uphielpas, så hafva de ock i går efter middagen
ifrån kl. 4 til kl. 8 härom varit tilsammans och lära så snart
möijeligit är med sine utlåtelser inkomma. Hemstälte altså,
om icke det voro betänckeligit at innan dess anställa en sådan
inventering; beklagade i öfrigit, at detta värcket, hvaruti
R. o. A. äga en så ansenlig del, skall vara underkastat så
månge svårigheter och förföljelser, som man alt sedan sidstledne
Riksdag så ymnigt måst kännas vid, så at, om det
hädanefter så skall fortfara, det voro önskeligare, at Riddarhuset
voro väl skildt derifrån.
Hr Didron sade det vara en ohörd sak, om R. o. A.,
innan de Deputerade yttrat sig, skulle tillåta en sådan ransakning.
Hr Öfverst Sinclaire berättade, at han med flere andre
tagit värcket i ögnesichte och funnit det i myckit godt tilstånd
samt godt förråd och tilgång både på ull och andre
materialer, och at det voro et så nyttigt och vackert värck,
at han af alt hierta önskade des upkomst och trefnad.
Frih. Stakelberg instämde härmed, och at tvänne Riksens
Ständers Deputationer, nemligen Cammar-Oeconomie och Landtoch
Siö-Militiae-Oeconomie-Deputationerne, hvilcka varit der
ute och besedt värcket, det samma lära kunna intyga.
R. o. A. stadnade i det slut, at man bör afvänta de öfver
Riddarhussakerne Deputerades betänckande, då det blifver tid
nog sig härom at yttra.
Hr Lilljestierna sade sig med fägnad förnimma af Hr
Sinclaire och flera, at tilståndet vid Barnängen är så godt,
hvilcket han ock för sin del af hiertat önskade så må för
-
Manufakturer. Garfveriet Adelns besvär. 209
blifva, men kunde doch eij underlåta at giöra denna reservation
til Protocollet, at Hrr Deputerade med en omständelig
berättelse om värckets tilstånd måge inkomma samt visa hvad
säkerhet R. o. A. kan hafva för sine deri stuckne medel;
hvarjemte Hr Lilljestierna itererade sin vid förra Riksdagen
til Protocollet giorde reservation, det af Riksens Ständer noga
må efterses och efterfrågas, hvad nytta riket haft af de til
Ahlingsåhsvärcket och flere manufacturvärck lämnade store
penniugesummor samt hvad säkerhet och tilgång Ständerne
hafva för så stora och ansenlige capitaler.
Hr von Hökerstedt: Hvad Hr Lilljestierna begiärer är
myckit billigt och redan värckstäldt, emedan alle desse värck
behörigen äro inventerade och inventarierne hos K. Maij:t i
underdånighet ingifne, hvilcka altså lära komma til Riksens
Ständers skiärskådande.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående lädergarfverierne i riket.
Hvilcket af R. o. A. bifölls;
Som skrefs på sielfva Betänckandet.
Uplästes Hr Törnschölds Memorial, derutinnan han anhåller
at i anseende til des utblottade tilstånd få den lilla
skulden betalt, som han uti Ständernes Contoir uppå den 8:de
numera häfver at fordra.
Remitterades til Secrete Utskottet.
R. o. A. anmodade Hr Landtm, at, när denna saken
kommer til Secrete Utskottet, den samma där i bästa måtto
recommendera.
Hvilcket Hr Landtm, lofvade vilja giöra.
Hr von Hökerstedt begärte lof at få giöra en påminnelse
vid en sak, som han eij hördt när den blef afgiord, doch
utan at han ville påstå någon ändring uti den af R. o. A.
redan tagne resolutionen, nemligen at det blifvit resolverat, det
R. o. A:ns allmänne Besvär, livilcke af de Deputerade blifvit
projecterade, skulle remitteras til den allmänna Besvärs-Deputationen
utan at hos R. o. A. först blifva upläste. Men
som det altid varit vanligit, at bemälte Besvär af R. o. A.
blifvit afhörde, innan de til en Deputation, hvaräst de öfrige
frenne Stånden jemväl hafva ledamöter, afsände blifvit, så
hemstälte han, om icke R. o. A. nu jemväl ville sig dem föreläsa
låta, innan de afgå, emedan der torde finnas puncter der
14
Adelns
Protokoll, 1734.
210 Juli 25, 27. Adelns besvär läggas på bordet.
ibland, som R. o. A. eij skulle vilja underkasta de öfrige
Ståndens afslutande.
Härtil svarades, at denna saken redan voro afgiord.
Hr von Böhnen förestälte, at de varit 70 eller 80, hvilcka
efter R. o. A:ns godtfinnande upsatt desse Besvären; at de
med mycken omsorg och eij utan contradiction, innan man sig
om alt förena kunnat, författade blifvit; at altså ingen ting
deruti skall finnas som kan stöta emot Lag, Förordningarne
eller Adelige Privilegierne. Han förmodade at R. o. A. til
desse sine Deputerade lärer draga samma förtroende som til
de öfrige Deputationer; holt et sådant uprörande af en sak
som redan är afgiord för onödigt; och vunno man derigenom
tiden at desse puncter eij blefvo upläste. I öfrigit voro föitydningar
skiedde på Lag, Regerings-Formen och Privilegierne,
hvaröfver R. o. A:ns Deputerade hade funnit sig nödsakade
at anföra besvär.
Hr Wulfwenstierna påminte at det altid varit brukeligit,
at R. o. A:ns Besvär, innan de afgådt til Besvärs-Deputationen,
in Pleno blifvit upläste, och at om de skola afgå
i R. o. A:ns namn och som dess besvär, så bör ock R. o. A.
hafva hördt dem och veta deras innehåld, på hvilcket sätt
det ock beständigt uti de andre Stånden förhålles.
Hr von Böhnen svarade at sådant intet disputeras;
men som det myckit skulle utdraga på tiden om de skulle
upläsas, hemstälte han om icke de kunde blifva liggandes på
bordet, då hvar och en kan hafva tilfälle at gå dem igenom
och inkomma med sine påminnelser.
Hr Wulfwenstierna förmente, at de någon tid kunde
blifva qvar på bordet, på det hvar och en må hafva så myckit
bättre tid at se dem igenom, och emedlertid kunde de andre
Stånden ingifva sine besvär uti Besvärs-Deputationen, och
hade R. o. A. tid nog ännu at ingifva sine.
Hr von Böhnen: Derigenom at de andre Stånden altid
fädt sine besvär först fram, har R. o. A. altid kommit at lida,
så at deras besvärspuncter antingen blifvit afslagne eller stympade;
i öfrigit äro desse af oss upsatte puncter af våre principaler,
som äro ifrån provintzerne, redan skiärskådade och
approberade.
Frih. Stahl von Holstein: Yij ifrån Halland hafva
vid de puncter som angå vår province intet haft at påminna.
De Ingermanländska godsen. RHO. 211
Hr Lars Åkerhielm: Om de skola hafva namn af
R. o. Arns besvär, så böra vij se och bifalla dem, innan de
kunna gå til någon Deputation.
Hr von Hökerstedt sade sig allenast för god ordning
skuld, och emedan de andre Stånden bruka en sådan methode,
hafva giordt denna påminnelsen, men at han i öfrigit hemställer
til R. o. Arns behag hvad de härutinnan finna för godt.
Hr Landtm, frågade, om hvad som nu discourerat blifvit
gior någon ändring uti det redan fattade slutet.
Hvartil af R. o. A. svarades neij och at det intet gior
någon ändring.
Sedan frågade Hr Landtm., om R. o. A:ns Besvär skola
blifva liggande på bordet til nästa Plenum.
Hvilcket bifölls.
R. o. A. skilgdes åt.
Den 27 Julii.
Uplästes det hos R. o. A. den 20 Julii håldne Protocollet.
Hr Landtm, anmälte, at som vid närmare efterseende
befunnits,det saken angående de Ingermanländske godsen,hvarom
Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande af den 1 Julii
hos R. o. A. den 20 sidstledne blifvit upläst och til Reductionsoch
Liquidations-Deputationen remitterat, vid förre Riksdagen
ibland de oafgiorde ärenden til K. Maij:ts afgiörande med
Råds råde blifvit upgifven, och man eij veta kunde huru vida
H. Maij:t och Rådet lagt handen härvid, så hade man innehållet
bemälte Betänckande, hvaruppå R. o. Arns då fattade
resolution redan var påskrifven, til at nu häröfver närmare
inhämta R. o. A:ns tanckar.
R. o. A. funno godt at afsända Riddarhus-Fiscalen Treffenhielm
til Cancelliet, at giöra sig underrättad uti hvad slut
K. Maij:t öfver detta ärendet stadnat.
Sedan företogs Riddarhus-Ordningen.
Uplästes 2 Articlens 5 §.
Hr Leijonankar frågade, huru det förhållas skall med
Fullmächtigeu, enär famillen för hvilcken han sitter dör ut
under varande Riksdag.
Någre af R. o. A. höllö före, at på en sådan händelse,
och när principalen är död, den utgifne fullmachten eij kan gälla.
212 Juli 27. BHO. Fullmäktig för ätt som utdör.
Gref Friedr. Gyllenborg och åtskillige andre voro af
den tanckan, at som en sådan Fullmächtig kunde vara vald
uti Secrete Utskottet eller någon annan Deputation och der
hafva angelägna saker under utarbetande, så voro det icke
allenast svårt för honom, om des säte uti Deputationen och
pa Riddarhuset honom skulle betagas, utan kunde ock förorsaka
hinder uti Riksdagsarbetet, om en annan, som då först
om alt å nyo borde giöra sig underrättad, skulle träda i des
ställe.
Hr Ehrenpreus förklarade sig vara af samma mening,
särdeles som i anseende til den Secrete Deputationen et sådant
ombyte skulle förorsaka et stort hinder; och som en sådan
casus sällan lärer existera, hemstälte han Höglofl. R. o. A.,
om icke Fullmächtigen under den Riksdagen fingo behålla sitt
rum på Riddarhuset och uti de Deputationer til hvilcka han
blifvit vald. Hvarvid Hr Ehrenpreuz sade, at han sig intet
annat kunde påminna, än at Hr Plan, som vid 1723 åhrs
Riksdag var Fullmächtig för framledne Riks-Rådet Gref Carl
Gyllenstierna, behållit dess rum, fast än igenom Hr RiksRådets
död, som sig under varande Riksdag timade, famillen
utgick.
Hr Wulfwenstierna berättade, at när Riddarhus-Ordningen
upsattes, denna frågan noga blifvit öfvervägad, och at
man för samma orsaker, som nu blifvit anförde, då funnit
betänckeligit at utsluta en Fullmächtig ifrån Riksdagen, när
det så händer, at famillen för den han sitter går ut.
Sedan R. o. A. häröfver vidare discourerat, fants godt at
vid slutet af den 5 § detta tillägges:
»Utgår Famillen under varande Riksdag, behålle Fullmächtigen
icke thes mindre thes säte och stämma på Riddarhuset
och uti Deputationerne then Riksdagen».
Uplästes then 6 och then 7 §.
Hvilcka biföllos.
Riddarhus-Fiscalen kom tilbaka och berättade, at honom
uti Cancelliet blifvit svarat, at ärendet angående de Ingermanländske
godsen af K. Maij:t til Reductions- och LiquidationsCommissionen
blifvit remitterat.
Gref Douglas: Emedan saken af K. Maij:t til samma
ort är remitterad, dit Ständerne den hänskutit, så hemställes
R. o. A., om icke de öfrige Standen häraf kunde lämnas del.
Inteckningsförordningen och Stånden. 213
Som, uppå Hr Landtm:s giorde frågan, detta vann bifall;
Skrefs uppå Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande
härom af den 1 Julii:
Å nyo förehaft hos R. o. A. den 27 Julii 1734. Och
som R. o. A. blifvit vid handen gifvit, at detta ärendet,
hvilcket vid sidsta Riksdag ibland de oafgiorde til K. Maij:t
upgafs, af K. Maij:t och Rådet til Reductions- och Liquidations-Commissionen
redan skall vara remitterat, ty lämnas de
öfrige respective Stånden häraf del.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande af den 16
Julii öfver den 3:die puncten af K. Maij:ts särskilte nådige
Berättelse och Proposition til Riksens Ständer om Justitisesaker
vid K. Maij:ts Justitise-Revision beträffande Förordningen
om Inteckningar dat. den 11 November 1730. Hvarutinnan
Justitise-Deputationen berättar de af K. Maij:t andragne vigtige
skiähl och orsaker, hvilcke föranlåtit K. Maij:t at det af
3 Stånd vid förre Riksdagen faststälte project til en förnyad
Förordning om Inteckningar eij utfärda låta, emedan uti det
samma finnas tilökningar, öfver hvilcka det fierde, som är
Adelsståndet, eij blifvit hördt eller haft tilfälle sig at yttra,
som doch vid en ny lags stiftande bordt skie; och som vid
så fatte omständigheter Justitiee-Deputationen intet finner sig
i stånd at lägga handen härvid, hemställes huru vida Stånden
i theras Plenis sig thetta ärendet företaga vilja; styrckandes
Deputationen Riksens Ständer dertil at med underdånig vördnad
och tacksamhet erkänna den nådiga ömhet och sorgfällighet,
som H. K. Maij:t i detta så granlaga måhl behagat visa
för hvars och ens trygghet, at icke någon lag utan samtelige
Riksens Ständers vilja och samtycke dem påbördas måtte;
samt underställes, hvad anledning Expeditions-Deputationen må
hafva haft ofvanbemälte project den 17 Junii 1731 til H.K.Maij:t
i underdånighet expediera, enär saken uti det fierde Ståndet
icke varit förehafd.
Hr Wulfwen stier na uprepade, hvad farlige prasmisser uti
Borgareståndet til denna Förordning blifvit upsatte, hvaruppå de
samma dag som Ständerne skildes åt utvärckat sig Prästeståndets
bifall, tvärt emot Prästeståndets i samma sak tilförene tagne resolution,
jemväl och hvad förändringar i sielfva Förordningen emot
vår förra lag på samma sätt giorde blifvit, nemligen at ingen inteckning
skulle giälla, der icke tillika pantförskrifning voro giord i
214 Juli 27. Beslut om Inteckningsförordn. Besvärs-dep.
sielfva obligationen, och det på fast egendom, at all giord inteckning
i rörlig egendom förklaras för olaglig, hvarigenom
otålige processer skulle kunna upväxa och laga kraftvundne
domar kunna bestridas, at pupillmedel, i hvars hand de ock
voro, för alla andra fordringar skulle äga företräde, med mera;
doch som 3 Stånds bifall häruppå fants, hade ExpeditionsDeputation,
i föllje af dess undfångne instruction, eij understådt
sig at innehålla med expeditionen. Emedlertid voro af
K. Maij:t ganska nådigt och rättvist giordt at med en sådan
Förordnings utfärdande innehålla; och hemstälte Hr Wulfwenstierna
R. o. Arns ompröfvande, om icke detta ärendet til
Justitise-Deputationen kunde remitteras, at, utan afseende til
det som vid förre Riksdagen härvid giordt blifvit, med dess
betänckande til Riksens Ständer inkomma.
Sedan härom vidare blifvit discourerat;
Stadnade R. o. A. i följande slut, hvilcket skrefs på
sielfva Betänckandet:
Bifallit. R. o. A. funno detta ärendet af stor vigt och
angelägenhet och at fördenskull Justitiae-Deputationen 1730
åbrs Förordning om Inteckningar å nyo må företaga och öfver
samma Förordning med des betänckande til Riksens Ständer
inkomma, utan at hvad vid förre Riksdagen härvid tilgiordt
blifvit bör ligga Deputationen i vägen.
Uplästes Borgareståndets Extraetum Protocolli af den 6
Julii, med någre påminnelser angående Alimänne BesvärsDeputationen,
nemligen at antalet af R. o. A:ns ledamöter i
bemälte Deputation skall öfverskrida den vanliga proportionen
Stånden emellan; at ingen viss tid kan föreskrifvas, innom
hvilcken besvären böra vara inne; at Ståndet vill hafva sin
Secreterare, som i bemälte Deputation förer pennan; at Bondeståndets
besvär först och sedan de öfrige i ordning företagas
måge.
R. o. A. funno bäst vara, at när Allmänna BesvärsDeputationen
kommer tilsammans, Ståndens ledamöter sin
emilian härom öfverlägga och med deras tanckar til Plena
inkomma.
Uplästes lnstructionen och Eden för Protocolls-Deputationen,
sådana som de uti alla 4 Stånden blifvit gillade och
approberade.
Uplästes Hr Revisions-Secreteraren Nordenstråliles Memorial,
derutinnan han anhåller, at i anseende til de trägna
Prot.-dep:ns ed. Handelsreglemente. Mern. om rättegångar. 215
sysslor som des ämbete vidhänga, samt ock at för des hälsa
få bruka en liten brunscur, ifrån Protocolls-Deputationen blifva
licentierad.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Och som Hr Didron berättade, at näst Hr Nordenstråhle
Hr Kaulbars haft de flästa vota at blifva nämd til
denne Deputationen;
Blef Hr Kaulbars i den förras ställe af R. o. A. förordnat.
Upropades ledamöterne, så månge som närvarande voro,
trädde fram innom skrancket och aflade eden, hvilcken dem
af Riddarhus-Secreteraren förestafvades.
Frånvarande voro: Gref Axel Sparre af Sundby, Gref
Georg Rudolph Horn, Frih. Sten Carl Bielke, Hr Mannerheim,
Hr Kinninmondt, Hr Ehrencreutz, Hr Brauner.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående så väl et allmänt handelsreglemente
för städerne uti riket i gemen, som ock et särskilt reglemente
för Götheborgs stad i synuerhet.
Hvilcket tillika med bemälte tvänne projecterade reglementen
af R. o. A. bifölls.
Uppå Gref Douglas begiäran
anmälte Hr Landtm., at om Tisdagseftermiddagen kunna
de af R, o. A. som behaga bese Barn ängs värcket och om des
tilstånd giöra sig underrättade, hvartil nödig anstalt giord är.
Sedan upbröts af Hr Landtm. Landt- och Siö-MiliticeOeconomie-Deputationens
Betänckande angående Rusthållarnes
ansökningar vid Abo läns Lifdragone-Regimente;
Och fans godt, at bemälte Betänckande blifver liggandes
på bordet.
Uplästes Justities-Deputationens Extraetum Protocolli af
den 19 innevarande månad, angående Hr Öfverste-Lieutenanten
Gref David Frölichs och Hr Häradshöfdingen Abrahamssom
til Deputationen remitterade Memorialer om rättegångers förkortande,
hvilcka memorialer, som nu Rättegångs-Balcken hos
Ständerne snart lärer tagas före, Deputationen förmenar til
Lag-Commissionen kunna remitteras, at hvad med nytta antagas
och brukas kan i bemälte balck må kunna blifva infördt.
Bifölls, och remitterades desse tvenne Memorialer til LagCommissionen.
216 Juli 27. Krigsbef. besvär. Prest-dep. om bränvinsacc.,besväretc.
Uppå Hr Didrons begiäran
anmälte Hr Landtm, hos R. o. A., om icke Hr Secreteraren
Pfeif kunde anmodas at hos K. Maij:t i underdånighet
påminna om Krigsbefehlets enskylte besvärs afgiörande.
Detta bifölls af R. o. A.;
Och åtog sig Secreteraren Pfeif denna corn missionen.
Ifrån Prästeståndet inkom en Deputation, för hvilcken
Biskopen Schröder förde ordet, och näst aflagd tacksäijelse
för den beskickning, hvarmed R. o. A. nyligen behedrat Prästeståndet,
sade Hr Biskopen Ståndet hafva tagit i noga öfvervägande
ärenderne om bränvinsaccisen och chartas-sigillatseafgiften,
hvarifrån Borgare- och Bondestånden sig afsagt; och
hade Prästeståndet för sin del funnit, at hvad bränvinsaccisen
angår Cammar-Oeconomie-Deputationen, och hvad chartsesigillatee-afgiften
beträffar Justitiae-Deputationen med theras
betänckande til Ständerne böra inkomma, men at emedlertid
bemälte bränvinsaccis enligit Ständernes vid förre Riksdagen
skiedde bevillning bör blifva stående til detta åhrs slut. I
öfrigit, som det redan långt lidit på tiden och Allmänne
Besvärs-Deputationen ännu intet kommit i arbete, åstundade
Prästeståndet, at för denna Deputationen med' första anslag
skie kunde.
Sedan öfverlefvererade Hr Biskopen någre Extracta Protocolli
ifrån Prästeståndet.
Och afträdde denna Deputationen.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputationens Extractum
Protocolli af den 13 Junii angående Frih. Carl Wilhelm Cederhielms
til Deputationen remitterade Memorial och project, på
hvad sätt et Adeligit Jungfrustift eller closter här i Sverige
kunde inrättas; begiärandes Deputationen, at R. o. A., hvilcken
detta mäst rörer, sig om qusestionen an ville utlåta, kommandes
om sättet til värckställigheten deraf Riksens Ständer sig
at yttra.
Sedan R. o. A. härom något talts vid;
Frågade Hr Landtm., om qusestio an bifalles.
Hvartil svarades ja.
Vidare frågade Hr Landtm., om angående de bärtil föreslagne
medlen, nemligen lotteriers inrättande och et reducerat
säteries inlösande af cronan, Deputationen med dess betänckande
til Riksens Ständer kan inkomma.
Hvilcket äfvenledes bifölls.
Beslut om adeligt Jungfrustift. Generalm. v. Vickens fordran. 217
Skrefs altså på bemälte Justitiae-Deputationens Extracto
Protocolli:
Quaastio an om et Adeligit Jungfrustifts inrättande hos
R. o. A. bifallen; och hvad de föreslagne lotterier samt et
reducerat säteries inlösande af cronan vidkommer, at Deputationen
des betänckande härom til Riksens Ständer ingifver.
Hr Landtm, anmälte, at Hr General-Majoren von Vicken
begärer, det R. o. A. ville gunstigast tillåta honom at andraga
des angelägenhet.
Och som R. o. A. härtil samtyckte;
Framträdde bemälte Hr General-Major, andragandes, at
som han uti Urskilgnings-Deputationen fådt afslag på sin
giorde ansökning om utbekommande af des innestående löningsfordran,
hvilcken eij stiger högre än til 1884 Dahl. smt, det
ville R. o. A. vara honom, såsom en gammal och trogen Sveriges
tienare, så gunstige och bidraga dertil at honom denna lilla
fordring, som han dyrt förtient, måtte til fullo utbetalt blifva,
och at R. o. A. tächtes låta sig föreläsa des härom ingifne
men utaf Urskilgnings-Deputationen afslagne memorial.
Bemelte Memorial uplästes;
Och resolverades, at det remitteras til Secrete Utskottet
med en recommendation i anseende til General-Majorens trogne
tienster samt at han eij niuter lön eller expectance.
Och skrefs altså på documentet:
At i anseende til Hr General-Majoren von Vickens långlige
och trogne tienster, samt at han hvarken niuter lön eller
expectance, denna dess ansökning til Secreta Utskottet remitteras,
och skulle R. o. A. gierna se at han blefvo hulpen.
Hr Didron: Det är mig kiärt, at Hr General-Major
von Vicken kunde skie nöije uti dess begiäran, men iag påminner,
at detta eij må lända till prsejudicat.
Hr Lilljestierna förestälte, hvad svåre vilkor vare Officerare
haft och huru dyrt de måst förtiena de ringa fordringar
som de kunna hafva, hvarföre han holt för ganska betänckeligit
at afskiära de öfrige det hoppet at med det forderligaste
blifva hulpne; önskandes at de måtte kunna recompenseras,
hvilcket de så väl förtient, och at man altså emot så käckt
folck, hvilcke af kiärlek för fäderneslandet vågat och undergådt
det yttersta, eij borde fela uti erkänslan, utan snarare
vara omtänckt på skyndesamma utvägar at förhielpa dem til
218 Juli 27. Officerares lönefordringar. Lannerstierna? meni.
deras rättmätiga fordringars utbetalning och häldre bruka
knapphet emot andra.
Hr Thomsson påminte vid detta tilfälle, at til Secrete
Utskottet något skrifteligen afgå måtte, at Officerarne, hvilcke
med deras löningsfordringar stå på N:o 8, måge förhielpas til
betalning [förr] än fordringar för priser, hvilcka äro upsatte
på N:o 7.
Hr Didron: Ahr 1723 voro prisefordringarne satte på
N:o 11, men sedan äro de flytte til N:o 7.
Frih. Cederhielm: En debitor, om han vill conservera
sin credit, söker gierna at förnöija de creditorer som han bäst
behöfver och til hvilcka han häfver största obligationen. Efter
denne regel bör riket framför alt vara omtänckt at betala
våre Officerare, ty af dem kunna vij förvänta bästa gagnet
til rikets försvar vid påkommande fahra, och dem har riket
största obligationen, emedan de vågat det dyrbaresta.
Hr Didron berättade, at härom med första et Memorial
lärer inkomma, och hemstälte altså, om icke med denna saken
så länge kunde anstå.
Hr Landtm, frågade, om icke Hr Didrons föreställning
vinner bifall, emedan i bemälte Memorial skiählen lära vara
anförde som gifva mera lius i saken.
R. o. A. svarade härtil med ja.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Lannerstierna anhåller hos
R. o. A., det et Memorial som han nu ingifvit måtte blifva
upläst.
Af åtskillige svarades, at publique ärender först böra
företagas.
Hr Lannerstierna sade saken vara af den beskaffenhet,
at den eij annorstädes än hos Riksens Ständer kan rättas;
begiärte altså, at R. o. A. ville bevisa honom den gunst och
rättvisa at anhöra des Memorial.
Som R. o. A. härtil gofvo sitt bifall;
Uplästes Memorialet, af innehåld, at som Riksens Ständer
uppå Urskilgnings-Deputationens giorde förfrågan resolverat,
det om någon uti des hos Deputationen ingifne skrifter anförer
något sådant som kan röra en annan, den samma deraf bör
lämnas del, at på behörig ort kunna söka sin rätt; och som i följe
häraf Urskilgnings-Deputation communicerat et af Hr ÖfverstLieutenanten
Lannerstierna ingifvit Memorial med Hr RiksRådet
Hård, så anhåller Hr Öfverste-Lieutenanten, at de som
Lannerstierna begär Ständernas skydd emot RR. Hård. 219
på annat sätt eij kunna giöra sin sak för Ständerne tydelig
och klar, med mindre personen, igenom hvilcken de förmena
sig hafva lidit, nämnes, härunder eij måge begripas, icke eller,
sedan Riksdagen är förbi, lagsökning vara underkastad[e], hvarigenom
mången fattig torde afhållas at för Riksens Ständer
klaga sin nöd; jemväl och begärer Hr Öfverste-Lieutenanten,
at Ständerne, medan de nu äro tilsammans, tächtes skiärskåda,
hvad uti des ofvan:de och uti Urskilgningen afslagne Memorial
är anfördt, på det han efter Riksdagens slut eij må underkastas
någon fara af lagsökning, derföre at han, som alle
andre nödlidande, sökt tilflyckt til Riksens H. Ständers nådrättvisa
hielpsamhet; varandes derjemte i bemelte Memorial
anförd Hr Öfverst-Lieutenantens ansökning om ersättning af
759 Dahl. 24 öre smt för använd raelioration på godset KullaGunnarstorp,
så väl som ersättning för differencen emellan
Majors och Capitains lön för åtskillige åhr tilbaka, förmenandes
Hr Öfverst-Lieutenanten sig til den Majorslönen vara berättigad.
Hvilcket alt uti Memorialet samt allegaterne vidlyftigt
berättas.
Frih. Ungern: Uti detta Memorial blandar Hr lannerstierna
3:ne sine ansökningar, hvilcka alle uti UrskillningsDeputationen
blifvit afslagne, men uppå K. Maij:ts nådige
remisser äro de tvenne, nemligen om ersättning för Majorslönen
och arrendesaken, til Secrete Utskottet remitterade; uti den
tredje, om förbigåendet vid avancemente, var Riks-Rådet Hård
rörd, och uppå Urskilgnings-Deputationens förfrågan funno
Ständerne godt, at den som således blifver rörd bör få del
deraf, på det han må kunna söka sin reconvention, men eij
hos Ständerne; nu begiärer Hr Lannerstierna af Ständerne at
befrias, på det han efter Riksdagen af Riks-Rådet Hård eij
må blifva lagsökt.
Hr Lannerstierna sade sig som en nödlidande söka
Ständernes beskydd, på det han efter Riksdagen eij må dragas
för rätta för det han klagat sin nöd.
Hr Ridderschantz: Om Hr lannerstierna häfver rätt,
lärer han få rätt; men frågan är här, om icke Hr Riks-Rådet
Hård skall få reconvention.
Hr Lannerstierna: Alt hvad jag anfördt är uti allegaterne
bevijst; och skulle det hafva en alt för farlig påfölgd
för alla undersåtarne, om iag efter Riksdagen skulle blifva
angripen.
220 Juli 27, 31. Landtm, får medla mellan Lannerstierna o. Härd
Gref Dohn a sade, at Hr Lannerstierna intet kan hafva
at befruckta, emedan H. Maij:t är så nådig och rättvis, at
H. Maij:t emellan Riksdagarne låter alla dess undersåtare niuta
det beskydd som lagen dem tillägger.
Hr Ridderschantz frågade, om icke Riks-Rådet Gref
Hård bör hafva communication af det som emot honom blifvit
anfördt.
Hvartil svarades, at det redan är skiedt.
Hr Lannerstierna: Jag beder at R. o. A. ville skiärskåda
saken nu, medan Riksdagen påstår, samt döma mig,
på det iag efter Riksdagen må vara fri; och at de andre
Stånden måge få del häraf, och det för påfölgden skuld, ty
hvad nu händer mig kan en annan gång hända en annan.
Hr Didron hemstälte, om icke saken kunde gå til JustitiffiDeputationen.
Hr Lannerstierna påstod inständigt, at den måtte gå dit.
Hr Landtm.: Första frågan blifver, om R. o. A. finner
at detta måhlet af Riksens Ständer kan uptagas.
Härpå föll intet vist svar.
Gref Dolma: Hvad skola vij uti Justitise-Deputationen
härvid giöra? Hos oss är ingen domstohl, och Hr Lannerstierna
begiärer at saken må skiärskådas och dömas.
Sedan ytterligare härom pro et contra blifvit discourerat;
Sade Frih. Ungern, at saken af Ständerne eij lärer kunna
uptagas, sedan den sig förvandlat ifrån en public til en privat,
emot Hr Riks-Rådet Hård; och skulle den samma nu af R. o. A.
remitteras til de andre Stånden, torde den eij blifva af dem
uptagen, emedan här eij klagas öfver Urskilgningen. Hemstälte
altså, om icke, til at komma härifrån, R. o. A. ville anmoda
Hr Landtm, at påtaga sig den mödan at härutinnan bemedla
emellan H. Exc. Hr Riks-Rådet Hård och Hr Lannerstierna.
Detta vann hos R. o. A. bifall.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Esbiörn Reuterholm häfver
et Memorial, som han begiärer måtte blifva upläst, hvilcket
skall angå Erichssönernes sak och innehålla en reservation i
anseende til det som vid denna saken hos R. o. A. förefallit.
Hr Ehrencrona upläste rubriquen af bemälte skrift, så
lydande: »Odmiukt Memorial och välment reservation»; och
frågade om, sedan en sak är afgiord, sådane reservationer
kunna inläggas.
Reservationer i Erikssönernas sak.
221
Det påstods af åtskillige, at detta Memorialet måtte upläsas;
Hvaremot
af andre sades neij.
Under hvilcken quaestions ventilerande Frih. Sten Coijett
påminte, at det angående Erichssönerne upsatte Extractum
Protocolli til de andre Stånden afgå måtte, audragandes dertil
de skiähl, som uti Protocollet, då denne sak var före, anförde
finnas.
Men som R. o. A. härom eij eller kommo at stadna uti
något vist slut, kom åter den frågan före, om Hr Reuterholms
Memorial skulle blifva upläst;
Och begiärtes af åtskillige, at som tiden nu är förliden,
det måtte skie en annan gång.
Hr Landtm.: Om R. o. A. det vilja hafva upläst, så är
det bättre nu än en annan gång, emedan vij åter då komma
at förlora myckin tid dermed.
R. o. A. funno godt, at detta Memorial eij upläses, och
at det tillika med Hr Goes' uti samma ärende ingifne Memorial,
såsom deras reservationer, blifva bilagde R. o. Arns
Protocoll.
R. o. A. skildes åt.
Den 31 Julii.
Uplästes de hos R. o. A. den 25 och 27 Julii håldne
Protocoll; vid hvilcka inge påminnelser giordes.
Sedan berättade Hr Landtm., at som R. o. A. vid sid—
sta sammankomst honom anmodat at bemedla saken hos H. Exc.
Riks-Rådet Gref Hård, så at, hvad af Hr Ofverst-Lieutenanten
Lannerstierna uti des til Urskilgningen ingifne Memorial kunde
vara anfördt, hvarigenom välbemälte Hr Riks-Råd kunde vara
rörd, måtte af Hr Riks-Rådet lämnas opåtalt, så hade ock
Hr Landtm, sig af samma commission acquitterat och af Hr
Riks-Rådet Hård fådt det svaret, at ehuruväl det honom eij
svårt falla skulle at uti de af Hr Lannerstierna angifne måhlén
visa sin oskuld, och huru ogrundade och obefogade sådane
angifvelser varit, så at följachteligen Hr Riks-Rådet hade
fullkomlig orsak at påstå en skiählig reconvention, så ville
doch välbemelte Hr Riks-Råd, som han märckte härutinnan
222 Juli 31. Termin för protokollsgranskning. Mern. om myntet.
H. R. o. A:ns åstundan, och ingen ting honom så kärt voro
som at i alla måhl vara H. R. o. A. til behag, låta sin talan
emot Hr Ofverst-Lieutenanten Lannerstierna falla.
R. o. A. tackade Hr Landtm, för dess härvid hafde möda
och låto förinärckja sitt nöije öfver H. Exc. Hr Riks-Rådet
Gref Hårds härutinnan betygade villfarighet;
Och aflade jemväl Hr Ofverst-Lieutenanten Lannerstierna
hos R. o. A. sin ödtniuka tacksäijelse för den gunst
R. o. A. honom härvid bevist.
Emedan klockan redan var öfver 9, funno R. o. A. at
med Riddarhus-Ordningen til nästa Plenum upskiutes och nu
andre saker företagas.
Uplästes altså de uti Expeditions-Deputationen justerade
Expeditioner N:o 13, 14, 15, 16 och 11.
Frih. Sten Bielke androg, at som uti Ständernes underdånige
Memorial til K. Maij:t angående Hof-Rätternes och
Collegiernes samt Consistoriernas Protocolls utom Stockholm
hitsändande eij finnes utsatt terminus a quo i anseende til
bemelte Protocoll, och Ständerne uti Instructionen för ProtocollsDeputationen
tydeligen utsatt bemelte termin, nemligen ifrån
och med förre Riksdagens begynnelse, så voro väl at til
K. Maij:t härom i underdånighet blefvo berättat, på det i följe
häraf orderne til vederbörande inrättas kunde.
Til at vinna tiden, som i detta fall är högst angelägen,
fans godt, at uti conceptet af den redan härom til K. Maij:t
afgångne expeditionen tillägges de orden: »ifrån och med sidsta
Riksdag»; hvilcket å nyo skrifves rent och upsändes i underdånighet
til K. Maij:t, då den förre expeditionen härom tages
tilbaka.
Bemelte ord skrefvos altså in uti conceptet, och afsändes
Riddarhus-Fiscalen med det samma til de andre Stånden, så
at, i fall de jemväl gifva sitt bifall, expeditionen, som förbemält
är, må kunna blifva ändrad.
Uplästes Hr Leijonanckars Memorial angående myntets
återställande på den fot som det var åhr 1696, eller och at
1696 åhrs stat samt cronones räntor må blifva förhögde i
samma proportion som det skiedt med myntet.
Detta Memorial remitterades til Secrete Utskottet.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
.Betänckande af den 3 Julii angående ödeslands-dragonestommarnes
inroterande i Nylands och Tavastehus, Nyslotts,
Dep:ns betänkande om finska roteringen. 223
Savolax och Kymmenegårds lähn samt den för detta projecterade
roteringen i Carelen; finnandes Deputationen intet deremot
at påminna, at landt-dragone-hemmanen i Finland indelas
i Rotar, och de, som närmast och beqvämligast til hvarannan
belägne äro, uti en Rote under det närmaste InfanterieRegimente
och Compagnie innom hvars district de finnas, doch
at den gamle roteringen eij på något sätt ändras, utan at de
tilkommande Rotar tilläggas och öka Compagniets förra numer
och rotering, oacktadt det ena Compagniet blefvo någre man
starckare än det andra, samt at angående de svage frälse
Rotar i Finland, som intet kunna bära sig utan hielp och
understöd, en undersökning i hvarje ort må skie, innan sådan
hielp dem tillägges; och hvad roteringen i Carelen beträffar,
styrcker Deputationen dertil, at med den samma må anstå,
in til des en provisionel skattläggning för sig gådt och invånarne
dervid blifvit vahne, då man sedan af förfarenheten får se
hvad rotering de kunna tåla.
Frih. Fabian Wrede androg härvid, at med det som i
bemelte Betänckande är projecterat landet intet är hulpit,
aldenstund de i Kymmenegårds lähn hafva en alt för dryg
rotering, så at Vs hemman på månge ställen håller en hel
soldat, och at han sielf för ett mantal håller ellofva soldater,
hvilcken starcka rotering landet uti souverainitetstiden emot
inbyggarnes vilja pålagd blifvit; hvarföre ock antalet aldrig
kunnat hållas complet, utan måste landet, om härutinnan ingen
ändring skier, blifva aldeles öde, hvilcket man härtils på alla
Riksdagar besvärat sig öfver, men ännu eij kunnat erhålla
någon lindring.
Frih. Ungern förestälte, at det eij varit Deputationens
faciendum at härom yttra sig eller gifva anledning til ändring
uti indelningsvärcket; doch häfver Deputationen föreslagit, at
en undersökning må skie öfver de svagaste Rotar och på hvad
sätt de måge kunna hielpas.
Frih. Wrede svarade, at Indelningen eij bör ruinera
landet, utan behöfver ändras och så inrättas, at den kan bära
sig, ty eliest kan Regimentet aldrig hållas complet, och när
cronan menar hafva antalet fult, hinner det aldrig til halfparten,
varandes bättre at en sådan indelning skier, hvarvid
cronan kan vara viss om sitt manskap och landet bibehållas;
1 öfrigit voro indelningen der ännu eij faststäld.
224 Juli 31. Beslut om finska ro teringen. Lösen f. bergsrätts utslag.
Frih. Ungern hemstälte til R. o. A:ns godtfinnande, om
icke, innan bemelte ödeslands-dragoner inroteras, en undersökning
i orten kunde skie om bemelte svaga Rotar, då man
fingo se, om af dem någon tilräckelig understöd för roteringsvärcket
kunde stå at erhållas.
Frih. Wrede giorde det förbehåld, at vid bemälte undersökning
Öfversten eij må vara tilstädes, emedan han mäst
vordo seendes derpå at få et tahlrikt Regimente.
Frih. Stahl påminte, at en desinteresserad man dertil tagas
bör, som ser både på cronans och landets bästa.
Hr Landtm, frågade, om Betänckandet i öfrigit vinner
bifall, allenast som nu omtalt är en undersökning til de svaga
Rotars lisa anställes.
Som detta af R. o. A. vann bifall;
Upsattes, i anledning af hvad som således faststäldt blifvit,
följande Resolution:
R. o. A. biföll Deputationens Betänckande, hvad skattläggningen
och roteringen i Carelen angår; men beträffande
ödeslands-dragone-stommarnes inroterande i Nylands, Tavastehus,
Nyslotts, Savolax och Kymmenegårds lähn, stadnade
R. o. A. i det slut, at som ifrån Kymmenegårds lähn, deräst
indelningen eij ännu skall vara faststäld, besvär vid alla Riksdagar
äro andragne öfver en alt för dryg rotering, altså kunde
med bemelte ödeslands-dragone-stommars inrotering i Kymmenegårds
lähn hafva anstånd, til dess en undersökning, hvilcken
ofördröijeligen skie kunde, i orten föregångit, huruledes och på
hvad sätt roteringen i bemelte lähn så må kunna inrättas,
at den kan hafva säkert bestånd samt de i lähnet belägne
dragonestommar kunna komma roteringen til understöd.
Denna Resolution uplästes för R. o. A. och approberades.
Uplästes Justities-Deputationens Betänckande öfver 5 §
af Stora Kopparbergslagens ingifne Besvär angående det at
citationer och domar etc., som ifrån Grafve- och Bergs-Rätterne
til privat folck utfärdas, måtte utlösas efter det som
1733 åhrs Taxa för Rådstugu-Rätterne utsätter; finnandes
Deputationen sig intet kunna styrcka dertil at bemelte BergsRätt
vid desse expeditioner mera niuta må, än i högbemelte
Förordning utsatt finnes.
Bemälte Betänckande bifölls af R. o. A.
FO. o. taxa förrätter o. exekutorer. Finske rusthållare. 225
Uplästes Cainmarherren Gref Gustav Bondes Memorial
angående ungdomens resors anställande utom lands til fäderneslandets
nytta och deras egen befordring.
Detta Memorial remitterades til Cammar-Oeconomie-Deputationen.
Uplästes Justities-Deputationens Betänckande af den 12
Julii öfver Häradshöfdingen Hr Abrahamssom Memorial angående
K. Maij:ts den 23 Maii 1733 utfärdade Förordning och
Taxa för Öfver- och Under-Rätter samt Executorer; hvarutinnan
Deputationen förmäler sig eij kunna styrcka Riksens
Ständer til den af Hr Abrahamsson föreslagne förminskningen
och förändringen uti högbemelte taxa och förordning och
hemställer Riksens Högloft. Ständer, om icke samma förordning
och taxa sorn en allmän lag af Ständerne på denna Riksdag
må antagas och fastställas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte, at Bondeståndet insändt et Extractum
Protocolli, hvarigenom de gifva tilkiänna, at Ståndet
i dag efter middagen hafva nödigt at vara tilsammans för sine
Allmäune Besvärs igenomseende, hvarföre Ståndet åstundar at
efter middagen til inge Deputationer anslag måge skie.
Bemälte Extractum Protocolli uplästes;
Och samtyckte R. o. A. til Bondeståndets åstundan.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betänckande af den 10 Julii angående Rusthållarnes vid Lifdragone-Regiinentets
i Abo och Biörneborgs lähn giorde ansökningar
hos Riksens Ständer: l:o at ifrån vidare afgift til
Reserve-Cassan befrias, doch at de Rusthållare, som til den
samma icke ännu något betalt, påläggas må at betala hvad
til denna tiden erläggas bordt; 2:o at ifrån de vid UpbrottsCassse-Revisions-Contoiret
giorde observationer til en summa
af 6,570 Dahl. smt befrias; 3:o at et regiments- eller två
compagniemöten kunde indragas til ersättning af den vid monderingarnes
transport åhr 1729 lidne siöskada, så väl som den
skada de lidit genom Regimentsskrifvaren Grundströms ballance,
hvilcken haft under händer de til den nye monderingens
betalning upburne medel; och 4:o at sielfva hemma i landet
få anskaffa monderingarne. — Deputationen yttrade sig angående
det första, at ehuruväl Rusthållarne eij med skiähl
synas kunna påstå Reserve-Cassans uphäfvande, så kunde
Adelns Protokoll, 1734. 15
226
Juli 31. Finske rusthållare® ansökningar.
doch i anseende til deras svaga tilstånd en sådan lindring deni
vederfaras, at de Rusthåld, som härtils erlagt 3 Dahl. smt,
så länge få anstånd med denne afgiftens betalande, til dess
de Rusthållare som erlagt 2 Dahl. smt medelst l Dahl. smts
åhrliga erläggande hunnit deras medbroder i lika utgift; vid
det andra, at för observationen i anseende til den antagne
Notarien och Cassadrängen Rusthållarne kunde befrias; vid
det 3:die hemställes Riksens Ständer, om icke Rusthållarne
detta åhr för regimentsmöte kunde befrias, och tilkommande
åhl- för et compagniemöte, då de derföre inflytande medel
komma at samlas i en cassa, at användas til understöd vid
monderingsdefectens completterande. Sluteligen och til det
4:de, at Rusthållarne kunde beviljas i orten anskaffa de beklädnings-perzedlar
som der kunna förfärdigas, enär de sig
anmäla och visa, at sådant.til den godhet och likhet, som bör
vara, af deras egne handtvärckare preesteras; doch at hvad
lifmonderingen angår Regimentet håller sig til manufacturierne
i riket.
Hr Lilljestierna begiärte tilstånd at härvid något få
andraga, och sedan Hr Landtm, skaffat honom liud, aflade
han först til Deputationen som utarbetat saken, å egne samt
Rusthållarnes vägnar, för hvilcka han hade den ähran at vara
fullmächtig, en ödmiuk tacksägelse för den mödan Deputationen
haft med desse besvärs uptagande och at höra honom härvid,
försäkrandes så väl om sin som sine principalers vördsama
och beständiga erkänslan; begärde häruppå R. o. A:ns gunstiga
tilstånd at härvid än ytterligare något få andraga, hvilcket
han begärte så eij måtte anses, som ville han öfver det slut,
hvaruti Deputationen stadnat, andraga något besvär. Hr
Liljestierna uprepade altså sakens förlopp, huruledes åhr 1721
uppå Hr Ofverst-Lieutenanten Muhls föreställning Rusthållarne
samtyckt til en reservecassa således det de förmögnare rusthåld
åhrligen dertil skulle betala 3, men de svagare 2 Dahl.
smt; sammaledes skulle och för vacante karlar och hästar
samt frihet ifrån regiments- och compagniemöten ett vist erläggas,
och detta tilsammans uti en så kallad Förråds-Cassa
inflyta, öfver hvilcken Rusthållarne sielfve skulle äga dispositionen,
då de sig och förbehållit at ifrån bemelte förening
afgå, i fåll dispositionen dem blefvo betagen. Vid 1723 åhrs
Riksdag blef berörde förening af Ständerne gillad och af
K. Maij:t i nåder faststäld. Men åhr 1726 giorde K. Maij:t
Lilliestierna® anförande å rusthållarnes vägnar. 227
uppå Krigs-Collegii föreställning en åtskillnad emellan Reserveoch
Upbrotts-Cassan, så at den senare förklarades för publique
och at höra K. Maij:t och cronan til, hvarigenom Rusthållarne
oförgripeligen hålla före någon ändring å K. Maij:ts och cronans
sida vara skiedd uti den ingångna föreningen; och som dem
giordes observationer i anseende til Upbrotts-Cassan, anhöllo
de i underdånighet at ifrån dispositionen af bemelte cassa
blifva skilde, hvilcken då blef lagd under K. Krigs-Collegio.
Nu är deras ödmiuka ansökning at jemväl ifrån Reserve-Cassan
blifva befriade; ty aldenstund å K. Maij:ts sida en förändring
är skiedd uti den ingångne föreningen, så förmena de ock å
sin sida at i underdånighet kunna söka ändring, hvarutinnan
de så rnyckit mera förmoda at vinna Riksens Högh Ständers
gunstiga bifall, spm Nylands Cavallerie med ingen reservecassa
är besvärad och en likhet Regimenterne emellan synes böra
vara. Så äro ock Rusthållarne til större delen folck som eij
förstå at föra räkningar, utan borde härtil hålla betiening,
hvilcken af Cassan kommo at lönas. Och ehuru gierna Rusthållarne
elliest skulle önska at med bidragande til en sådan
reservecassa längre kunna fortfara, så ligger doch sielfva omöijeligheten
och landets samt deras egit släta tilstånd dem i vägen
at härmed längre kunna fortfara, varandes allom bekant, hvad
svårigheter af fienden och timad missväxt detta landet öfvergådt,
hvilcket alt Riksens Ständer i christeligit behiertande
lära taga och benägit deraf inhämta, at intet annat än blotta
nöden drifver dem at söka befrielse ifrån Reserve-Cassan,
viljandes de sig ifrån Upbrotts-Cassan intet undandraga; hvaraf
Rusthållarne i Sverige intet lära kunna taga något pnejudicat,
hvilckas vilckor är långt bättre, de eij eller äro stadde på en
gräntzeort, hvaräst Regimentet altid bör vara i stånd til tienstgiörande.
Dernäst anhöll ock Hr Lilljestierna, på bemelte Rusthållares
vägnar, at så framt et regimentsmötes indragande eij skulle
förslå til at hålla dem skadeslöse för den lidne siöskadan och
Grundströms balance, någre compagniemötens innehållande jemväl
tillåtas måtte, och sidst at Regimentsskrifvaren Grundström,
androm til varnagel, af Actore officioso tiltalas måtte, såsom
en den der förskingrat publique medel.
Frih. Coijett yttrade sig, at hvad så väl i Betänckandet
som af Hr Lilljestierna anfördt blifvit förtienar noga skiärskådande,
och at, om möijeligit är, Lifdragone-Regimentet för
228
Juli 31. Beslut om finska rusthållarne.
reserve-cassa synes böra förskonas, samt Regimentsskrifvaren
af Actore officioso anklagas.
Frih. Stahl von Holstein: Om Reserve-Cassans uphäfvande
synes hos K. Maij:t i underdånighet böra anmälas.
Frih. Ungern: Om man rätt ser efter Betänckandet, så
slipper Regimentet Reserve-Cassan 10 eller 12 åhrs tid, nemligen
in til dess de mindre taxerade Rusthåll, hunnit de andre
up i afgiften.
Hr Adlerbeth: Qusestionen är kort, de begiära slippa
Reserve-Cassan, den andra vilja de blifva vid, hvilcket ingen
svårighet synes vara dem at bevilja, emedan Reserve-Cassan
är allenast et frivilligt sammanskott af Rusthållarnes egne
medel.
Hr Ehrenpreuz: Emedan Hr Lilljestierna gifver vid
handen, at Regimentet med denna afgift förr eij varit besvärat,
och på cronans sida den ingångne föreningen är ändrad, synes
Rusthållarne på sin sida jemväl bör[a] vara derifrån befriade.
Frih. Ungern: Hvad här talas om ändring uti contractet
eller dess rubbande, är allenast et missförstånd; ty hvad
Upbrotts-Cassan angår, så höra dess inkomster cronan til,
emedan Rusthållarne allenast betala i penningar hvad de på
möten och munstringar, til hvilcka de elliest förplicktade äro,
borde påkosta; och som K. Maij:t i Finland, hvilcket är en
gräntzeort, deräst troupparne altid böra vara i stånd, en sådan
indragning af munstringar och möten hädanefter eij vill tillåta,
så uphörer bemelte Upbrotts-Cassse-afgift af sig sielf; för
hvilcken orsak skull Deputationen så myckit mera tyckt at
Reserve-Cassan borde bibehållas, som Rusthållarne af denna
i fredztider eij serdeles känbara afgiften vid hvarjehanda påkommande
tilfällen kunde hafva god understöd.
Hr Ehrenpreus: När Rusthållarne prsestera til cronan
den rustning som de böra, synes det vara nog; emedlertid
tyckas de hafva den orsaken at påstå Reserve-Cassans uphäfvande,
nemligen at det som allenast i början varit en bevillning
eij må blifva en ständig pålaga.
Hr Landtm, frågade, om Rusthållarne skola slippa Reserve-Cassan
och om Betänckandet i öfrigit bifalles.
Hvartil svarades ja.
Hr Didron sade sig i anseende til de af Hr Lilljestierna
andragne skiähl och det slätta tilstånd hvaruti Finland sig
befinner, eij villja tala emot det som nu faststäldt blifvit, men
Didrons mern. om krigsbefälets lönefordringar.
giorde det förbeliåld, at detta eij må dragas til exempel för
Rusthållarne i Sverige, med hvilcke är en annan beskaffenhet.
Hr Landtm, frågade, om detta af R. o. A. bifalles och
uti Resolutionen införas skall.
Hvartil äfvenledes svarades ja.
Hr Sölwersparre påminte, at uti Resolutionen jemväl
införas måtte, det Regimentsskrifvaren Grundström af Actore
officioso bör anklagas, såsom den der förskingrat publique
medel.
Hvilcket, uppå Hr Landtnäs giorde frågan, af R. o. A.
likaledes samtycktes.
Upsattes altså följande Resolution:
Betänckandet bifölls; och funno R. o. A. för sin del, at
Åbo lähns Lifdragone-Rusthåll., i anseende til de. dem öfvergångne
svårigheter samt Finlands slätta tilstånd och der tirnade
missväxter, ifrån Reserve-Cassan hädanefter böra befrias, doch
utan at detta drages til praejudicat för de i Sverige beviljade
reservecassor; börandes hvad hos en del Rusthållare vid bemelte
Åbo lähns Lifdragone-Regimente af reserveafgiften innestår
utbetalas. Så håller och R. o. A. för billigt, at såsom
Regimentsskrifvaren Grundström kommit pa balance för de af
Rusthållarne til monderingen upburne medel, bemelte Regimentsskrifvare,
såsom den der förskingrat publique medel, af
Actore officioso bör anklagas.
Denna Resolution uplästes för R. o. A. och approberades.
Hr Lilljestierna aflade hos R. o. A. pa Rusthallarnes
vägnar en ödmiuk tacksägelse.
Uplästes Hr Öfversten Didrons Memorial, daterat i dag,
deri han anhåller at Krigsbefehlets löningsfordringar framför
deni af N:o 7 af de medel, som Ständernes Contoir nu innehafver
och framgient inflyta kunna, marck om marck måge
blifva betalte, så långt det räcker, och sedan alt vidare, in
til dess N:o 8 är betalt.
Hr Didron begiärte at med detta des Memorial en Deputation
til de andre Stånden måtte afgå.
Hr Landtm, frågade, om Hr Didrons Memorial vinner
bifall.
Hvartil svarades ja.
Hr Didron påminte, at de som för en ringa penning inlöst
dylike löningsliquidationer böra blifva de sidste som komma
at niuta betalning.
230
Juli 31. Beslut 0111 löuefordriugar.
Hr Thomsson lade bärtil, at efterfrågas bör, oni icke
de som sittia vid Ständernes Contoir inlöst sådane fordringar
för 14 å 15 procent.
Frih. von Ungern och andre förmente, at man härutinnan
bör se sig före, emedan detta voro et eftertänckeligit
steg och skulle myckit kunna skada löningsliquidationernes
credit.
Som R. o. A. funno det samma, altså bifölls Memorialet
som det är, och at en Deputation dermed til de andre Stånden
afgår.
Hr Adlerbeth hemstälte til R. o. A., om icke civilbetienternes
löningsfordringar jämväl härunder böra begripas.
Detta funno R. o. A. billigt och gofvo thertil sitt bifall;
sammaledes ock med Regiments- och Fäldt-Prästers löningsfordringar.
Hr Landtm, frågade, om icke med Deputationens nämnande
och tahlets upsättjande til the andre Stånden får hafva
anstånd til nästa plenum.
Hr von Böhnen påminte, at löningsfordringarne sedan
1719 jemväl måtte komma under denna betalningen.
Hvartil svarades, at de intet höra til Ständernes Contoir,
och at Riksens Ständer lära vara omtänckte at härtil utse
en annan fond, och som uti Krigsbefählets Allmänna Besvär
härom är andragit, kan detta ärendet gå sin ordenteliga väg.
Hvilcket R. o. A. jämväl funno godt.
Hr Esbiörn Reuterholm anhöll om decision uti den
frågan som vid sidsta sammankomst upkom, antingen des då
ingifne Memorial skulle blifva upläsit eller eij.
Hr Didron frågade, om en fullmächtig kan ingifva något
som des principal eij vet utaf.
Hr Reuterholm svarade, at des principal härom voro
underrättad.
Hr Ehrencrona: Man bör fråga huru denna saken inkommit
på Riddarhuset, om någon klagat eller om Hr Reuterholm
kan antaga partes partis.
Hr Celsing: Här äro inga partes partis antagne, utan är
detta en public queestion.
Hr Reuterholm: R. o. A. lära hafva liördt af mig,
Hrr Lagercrantz och Lilliestierna, hvad Memorialet angår, och
anhåller iag ödmiukast at det må upläsas.
Mern. af Keuterliolm och Goes. Erikssönernas sak. 231
Hr Gustavsson påstod det samma och sade, at en Adelsman
eij kan förnekas at des ingifne memorial upläses.
Hr Ehrenpreus: Här äro 2:ne quaestioner: l:o om en
Fullmächtig kan inlägga memorialer; 2:o om et memorial, som
af en Adelsman blifvit inlagt, bör upläsas. lag svarar til
bägge med ja, ty när en af väre medbroder något inlägger,
bör det af oss afhöras.
Hr Landtm, frågade, om icke de vid sidsta sammankomst
inlagde begge Memorialer skola upläsas.
Och som härtil af R. o. A. med ja svarades;
Blefvo de af Reuterholm och Hr Goes då ingifne Memorialer
för R. o. A. upläste.
Frih. Coijett: Jag beder och påstår, at i följe af desse,
memorialer det angående Eriehssönerne upsatte Extractum
Protocolli til de andre Stånden må afgå.
Hr Didron: Som vid alla domstohlar en resolution kan
ändras, så länge den samma eij är öfversedd, justerad och
expedierad, så kan sådant eij eller förvägras R. o. A.
Frih. Coijett: Om denna saken intet anses för afgiord,
så kan ock ingen sak för afgiord anses.
Hr Kaulbars: Jag anser det sidsta Memorialet för myckit
eftertänckeligit, och at det samma nogare bör efterses, innan
det kan läggas til vårt Protocoll.
Hr Ehrencrona: Der finnas hårda insimulationer i desse
Memorialer, som skulle R. o. A. eij varit nog örne om at afvärja
samvetstvång och förtryck. Hvad saken angår, så kan
den af oss eij uptagas, och bör man giöra åtskillnad emellan
irringar och sådane brott sorn dessas, hvilcka förkastat sacramenterne
och begådt delicta, som hos domaren är bevijst.
Hr Celsing: Hr Reuterholm insimulerar intet R. o. A.,
utan begiärer allenast, at de som äro in statu tentationis
måge höras.
Hr Kaulbars och flere påstodo, at Memorialerne böra
tagas tilbakar.
Andre förmente at Hr Goes' Memorial af Fiscalen borde
uptagas.
Hr Lagercrantz: Jag vet intet hvarföre desse gode män
skola hotas med Ffiscaler; om detta påstås, sätter iag mitt
namn med under Memorialet; en Riddersman, när han något
i sitt Stånd inlägger, bör eij hotas med Fiscal.
232 Juli 31. Beslut om Erikssönerna, Reuterholms och Goes’mern.
Frih. Coijett sade, at han jämväl vill sättja sitt namn
under.
Hr Ehrenpreus: Det är bedröfveligit, at denna saken
altid skall upväcka animosité. Här äro nu trenne frågor: om
Erichssönerne, om vårt Extractum Protocolli dem angående
skall afsändas, och om de nu upläste Memorialer skola återtagas.
Til at i sämja och förtroende komma härifrån, beder
iag R. o. A. gunstigt ville anhöra mitt välmente förslag. Hvad
Erichssönerne angår, så lät oss aldeles lägga ned den saken
och intet mer tala derom; men huru vid sådane händelser
religionsstadgarne böra förstås, det kunde remitteras til JustitiaeDeputationens
betänckande; och beträffande Memorialerne, som
de uti en god mening och intention lära vara inlagde, så kunna
de ock biläggas vårt Protocoll.
Hr Ehrencrona: Jag skulle conformera mig härmed,
men som en af Ständerne förordnad Deputation utarbetat
Kyrckio-Ordningen, finner iag intet nödigt at nu remittera
detta måhlet til Justitise-Deputationen.
Frih. von Kochen: Det skulle hafva fahrlige fölgder at
lämna våre religionsstadgar, hvilcka på allmänne möten af
Ständerne blifvit faststälte och besvurne, til en Deputations
skiärskådande.
Hr Celsing: Religionsstadgan och Kyrckio-Ordningen
kunna och böra igenomses hvad ceremonierne angår.
Som atskillige beropade sig på Regerings-Formen;
Uplästes des 1 §.
Hr Landtm, begiärte R. o. A. ville intaga sine säten.
Hvilcket sedan det skiedt, bad Hr Landtm. R. o. A.
at eij skilljas åt, innan denna saken en gång för alla voro
afgiord; den samma har nu åtskillige gånger varit före, och
om den eij nu sluteligen afgiöres, lärer hon kunna hindra Riksdagen
och de månge angelägne ärender som Ständerne hafva
at afgiöra.
Hr Lilljestierna: Emedan denna sak anses af den påfölgd
at kunna hindra Riksdagens fortgång, så voro iag en
ovärdig ledamot af R. o. A., om iag för min del skulle bidraga
til något som kunde förorsaka hinder uti våre angelägne
och riksvårdande ärender. Fördenskuld, ehuruväl iag i början
på goda skiähl förklarat mig för denna saken, doch som iag
finner den blifva et skadeligit frö til olust och oenighet, så
begifver iag mig aldeles ifrån den samma; hvilcket til enighets
Handelsbalken. Frestmark vid hästköp. 233
och förtrolighets bibehållande iag förmodar de och lära giöra,
som med mig varit af enahanda tancka, så at vij i Herrans
namn en gång måge hafva ett slut häruppå. Doch reserverar
iag detta, at när någon ingifvit et Memorial, bör det upläsas
och tros at han det af ärligit upsåt och tancka giordt samt
blifva liggandes ad acta; såsom ock at bägge desse Memorialer
vårt Protocoll böra biläggas; giälle för efterverld en hvad de
kunna.
Uppå Hr Landtnns giorde frågan
bifölls detta af R. o. A.
Hvaruppå R. o. A. skildes åt.
Den 2 Augusti.
Närvarande Riksens Råd och Ständer.
Uplästes
Handels-Balckens 1 Capitel.
1 § bifölls.
2 §. Påmintes af Borgareståndet, at vid slutet tilläggas
må: »och gälde skadan».
Hvijcket af Ständerne bifölls.
3 § bifölls.
Yid den 4 § begiärte Borgareståndet, at uti hästeköp
efter gamla Lagen 3 dagars frestmarck tillåtas må.
Hr Hammarberg förmente, at en viss tid kunde utsättjas,
innom hvilcken felet på vahran af köpman borde angifvas.
Hvartil svarades, at det skulle falla svårt utsättja någon
viss tid, emedan månge vahror äro på hvilcka man eij kan
blifva felet varse innom långlige tider, såsom til exempel om
man köper en silfverbägare eller annat dylikt.
§ bifölls som den är upsatt, allenast at i anledning af
Borgareståndets påminnelse införes, at »vid hästeköp 3 dygns
frestmarck tillåtes». Orden järnekas af Lag-Commissiouen.
5, 6, 7 och 8 §§ biföllos.
Yid 9 § påminte Hr von Hökerstedt, at som begynnelsen
af denne § talar om dem hvilcka sielfva förfalska något
gods at dermed skada sin nästa, så är och det för dem utsatte
straffet rättvist, men at hvad handtvärckare angår en
åtskillnad synes böra giöras; ty hvad guldsmeder, teengiutare
234 Aug. 2, Handelsbalken. Köp och skifte.
och dylika angår, om de förfalska godset, är det billigt at de
mista friheten at idka handtvärcket, men det voro svårt, om
med murmästare, skomakare och flere på lika sätt förfaras
skulle, när det första gången händer; utan föreslog Hr von
Hökerstedt, at första och andra gången visse böter kunde
föreläggas, men 3:die gången borde handtvärcket dem förmenas,
emedan i annor händelse mången handtvärckare, som til exempel
en skomakare, den der kommit at tilhandla sig elakt läder,
kunde sättjas utur stånd at förtiena sig födan.
Härtil svarades, at § allenast talar om dem som bruka
svek och at emellan dem ingen åtskillnad bör giöras.
§ bifölls som den var.
10 § bifölls, allenast at i anledning af Borgareståndets
giorde påminnelser orden »sälja och köpa» gå ut, och sättes
i stället: »må ingen lyfta eller borttaga», emedan vid sådane
vahror köp skier för än vräkning.
11 §. Vid denne § begiärte Borgareståndet, at den således
måtte begynnas: »Alla handtvärckares arbeten, som
innehålla invärtes halt, böra stämplas vider 10 Dal. bot».
Men som härtil svarades, at detta bättre kan håfva sitt
rum i Skrå-Ordningen eller andre särskilte förordningar, än
uti den allmänna Lagen;
Så begaf sig Borgareståndet härutinnan.
Hr von Hökerstedt giorde den påminnelsen, at med
»annan handtvärckares märcke» bör eij förstås utrikes handtvärckares,
emedan för vahrans debit skuld manufacturister
och handtvärckare nödgas ibland betiena sig af denna utväg,
och föreslog, at orden så kunde sättjas: »inrikes handtvärckares
eller sin ämbetsbroders märcke».
Som härtil svarades, at detta eij väl kan skicka sig i en
allmän lag, särdeles det ordet »inrikes», hvarigenom Lagen
skulle synas tillåta utrikes handtvärckares märckes sättjande
på vahran;
Altså bifölls § som den var.
2 Capitlet
bifölls, och giordes thervid inge påminnelser.
3 Capitlet.
1 §. I anledning af Borgareståndets giorde påminnelse
funno Stånderne godt, at näst orden »utländsk man» § så inrättas:
»söke thet hos Borgmästare och Råd, och sedan veder
-
Burskaps vinnande. Flyttningar och afgifter. 235
hörande af Borgerskapet hörde äro och thet honom af Borgmästare
och Råd beviljat blifvit, sättje han borgen hos them,
at han» etc. Orden jämkas i Lag-Commissionen. I thet
öfrige bifölls §.
2, 3 och 4 §§ biföllos.
<5 §. Stånderne funno godt, at i begynnelsen, näst efter
orden »förr än han», inryckes: »sin borgerliga näring afträder
eller», sedan fölljer som i § står, »ifrån orten flyttar» etc.
Längre nid i §, derest talas om flyttjande til annan ort
inrikes och at den flyttjande då för afgift skall vara frij, androgs
af Borgareståndet, at sådant är stridande emot åtskiilige
städers undfångne Privilegier och Resolutioner, och begiärtes,
at i § införas måtte, det härmed i hvar stad bör förhållas
efter Resolutioners och Privilegiers innehåld.
Härtil svarades, at sådant i allmänna Lagen eij kunnat
inryckas, emedan det förstår sig af sig sielf, och i företalet
til Lagbalckarne om Privilegierne är förmält, at de giöra exception;
dessutan hade Lag-Commissionen tyckt, at som civilbetiente,
när de flyttja från en ort til en annan, för en sådan
afgift äro frie, så kunde och förhållas med borgare på the
orter, ther eij annorlunda stadgat är; ty om en rik köpman,
som med stora medel Hytter in uti en stad, skulle vid afflyttjandet
mista 6:te penningen af sin egendom, skulle sådane
i städerne eij vilja sättja sig nid.
Af Borgareståndet androgs häremot, at uti krigstider, när
contributionerne blifva starckare, rike borgare torde flyttja
utur staden, hvaraf man haft exempel, och således kommo
både cronan och staden at mista uti sine inkomster, hvilcket
igenom denna afgift kan förekommas.
Stånderne funno godt, at näst orden »för afgift fri» tillägges:
»ther eij annorlunda särskilt stadgat är». I öfrigit
bifölls §.
4 Capitlet.
1 §. Borgareståndet påminte vid denna §, at desse orden
»eller mindre kärill med tunnegods» måtte gå ut, emedan
grosskrämares handel på sådant sätt skulle blifva en minuthandel.
Och som härtil svarades, at åtskilligt af tunnegods, såsom
Hålländsk sill, spårdor med mera, fjerdings- och ottingtahls
inkomma, så voro det svårt at förmena grosshandlaren dem
på det sättet sälja, jemväl ock för fattigt folck och andre,
236 Aug. 2. Handelsbalken. Gross- och krämare- handel.
om dem eij tillåtas skulle at handla vahran utur första handen,
däräst man altid har bättre köp;
Altså discourerades häröfver vidlyftigt mot och med;
In til dess Hr Landtm, giorde frågan Ståndsvis;
Då de 3 öfrige Stånden sig förklarade, at orden böra
blifva ståendes.
Men uppå Borgareståndets ytterligare föreställning, at der
detta på något sätt eij ändras, all skillnad emilian gross- och
minuthandel uphäfves;
Funno Stånderne godt, at § således inrättas, at näst efter
orden »eller mindre» tilsättes: »ther tunnegods i sådane käril
til sahlu inkommit».
I samma § är »hval» tryckfel och bör sättjas »våhl».
I öfrigit bifölls §.
Vid 2 § var Borgareståndets påminnelse, at des början
således borde inrättas: »Frälsemän, ståndspersoner och andre,
som i cronones tienst äro och ingen upbörd om händer hafva
samt äro boende i staden, ändock» etc.
Af R. o. A. svarades härtil, at hvad dem angår, så tillåta
deras Privilegier intet den påstådde ändringen i denne §,
emedan det är nog om de äga hus i staden, som 12 och 19 §§
1 Adelige Privilegierne tydeligen visa, så at alt hvad som tillåtas
kunde voro at i stället för »boende» sättja »bofast» i staden.
Och som under denna discours åtskillige så väl af R. o. A.
som Borgareståndet föreslogo, at denna § aldeles kunde gå
ut, emedan det intet är nödigt at Privilegier i Lagen införas;
hvilcket hos en stor del af R. o. A. vann bifall, emedan
Privilegierne eij få någon styrcka deraf at de i Lagen finnas
införde, eij eller försvagas derigenom at de der eij finnas åberopade,
det eij eller der är deras egenteliga rum, utan voro
en ovanlig sak;
Altså giorde Hr Landtm, frågan Ståndsvis, om denne
2 § skall aldeles gå ut.
Af R. o. A. svarades ja och af en del neij.
De öfrige Stånden biföllo frågan;
Och kommer således denne 2 § at gå ut.
3, 4, 5 och 6 §§ biföl los.
5 Capitlet.
1 § bifölls.
2 §. Vid denne § var Borgareståndets påminnelse, at
utländske kunde niuta liggedagar, som til et vist antal i Lagen
Liggedagar. Hård och Lannerstierna.
237
borde utsättjas, under hvilcken tid dem tillåtes at til invånarne
i staden skilja tärande vahror.
Vid detta tiifället kom at discoureras om liggedagar;
Och föreslogs af Hr von Hökerstedt, om icke de kunde
proportioneras efter fahrtygens lästetahl och för de största
fahrtygen utsättjas til 14 dagar.
Hvartil af Hr Wulfwenstierna svarades, at man bör
härutinnan se sig före, så at man intet stöter an emot tractaterne,
de der med andre nationer kunna vara uprättade.
Sedan taltes om liggedagar för de inländske, hvilcka man
af förfarenheten här i Stockholm funnit skadelige.
Och som Borgareståndet begiärte betäncketid angående
liggedagarne til nästa sammankomst samt at denne 2 § emedlertid
må anses för oafgiord;
Hvilcket, uppå Hr Landtrms giorde frågan, af Stånderne
bifölls;
Skildes Riksens Råd och Ständer för denna gången åt.
Den B Augusti.
Uplästes det hos R. o. A. den 31 Julii håldne Protocollet.
Vid den passagens upläsande, deräst förmäles om det af
H. Exc. Hr Riks-Rådet Hård til Hr Landtm, lämnade svaret,
när uppå R. o. Arns anmodan Hr Landtm, tält med välbemelte
Hr Riks-Råd at lämna opåtalte de af Hr OfverstLieutenanten
Lannerstierna i Urskilgnings-Deputationen anförde
och af bemelte Deputation med Hr Riks-Rådet communicerade
ingifvelser
hemstälte Hr Ridd er sch antz til R. o. Arns ompröfvande,
om icke hvad härom i Protocollet förmält finnes kunde
extraderas och lämnas til Hr Riks-Rådet Hård, så väl til at
kunna dermed bemöta Hr Lannerstierna, i fall han sine obeviste
angifvelser en annan gång skulle vilja yrcka, som ock
at Hr Riks-Rådet må hafva det nöijet at se, det R. o. A.
väl uptagit des viste deference för R. o. A:ns skiedde intercession.
Uppå Hr Landtnäs giorde frågan, om R. o. A. härtil
samtycker,
svarades ja.
Sedan företogs Riddarhus-Ordningen.
2 Artidens 8 § bifölls.
238 Aug. 3. Riddarhusordningen. Remisser.
Vid 9 §:s slut tillädes desse orden: »så framt des up~
förande utrikes eij giordt honom til en sådan förmån ovärdig».
Vid 10 § frågade Hr Ridderschantz, enär någon, som
sielf blifvit adlad, igenom grofva förbrytelser giordt sig des
adelskap förlustig, om då des barn skohla få behålla adelige
förmohner; åtminstone tyckte han at de borde taga et annat
namn.
Hr von Böhnen biträdde detta af den orsak, at som
alt adelskap bör grunda sig på ähra och dygd, och R. o. A.
på desse villkor antager dem som komma at blifva intagne
uti en så lustre corps, altså synes och billigt, at den, som
medelst något groft brott å sido sätter sin plickt emot R. o. A.
och sig sielf, gior sig en sådan förmohn aldeles förlustig.
Hr Landtm, frågade, om icke denna qusestion kan remitteras
til Deputationen öfver Riddarhus-Ordningen.
Hvilcket bifölls.
Hr Eli ren preus påminte, at allenast quaestionen må
remitteras, men eij discourserne.
Skrefs altså vid denne § in margine:
Bifölls. Dock som härvid den frågan upkom, om barnen
böra niuta adeligit stånd, namn och vapn, enär fadren, som
sielf blifvit Adelsman, igenom grofva förbrytelser sig til sådane
förmohner ovärdig giordt, altså remitterades denna quaestionen
til Deputationen öfver Riddarhus-Ordningen at sig härom yttra.
11 och 12 §§ biföllos.
3 Articlen.
1 § bifölls; angående anteckningen ändrades orden således:
»på sätt som uti 2 Articlens 3 § förmält är».
TJplästes Gref Olof Gyllenborgs Memorial, hvarutinnan å
Deputationens vägnar som är satt öfver Riddarhus-Ordningen
förfrågas, om icke bemelte Deputation kunde än yttermera
gifva vid handen, om något voro uti den projecterade RiddarhusOrdningen
förbigångit, som til en god ordnings bibehållande
kunde synas nödigt, eller eliest vid de förra ännu oafgiorde
måhlén kunde vara något at påminna.
Detta Memorial bifölls af R. o. A.
Hr Landtm.: Hr Fock har påmint, at hos de andre
Stånden jemväl borde giöras en föreställning om Krigsbefehlets
obetalte löningsfordringar för 1719 och de följande åhren.
Som härtil svarades, at uti Krigsbefehlets Allmänna Besvär
härom är anfördt;
Protokollsutdrag om lönefordringar.
239
Altså funno R. o. A., at en särskilt föreställning til de
andre Stånden eij behöfver giöras.
TJplästes och justerades följande Extractum Protocolli,
hvartil af R. o. A. vid sidsta sammankomst blifvit resolverat:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 31
Julii 1734.
S. D. TJplästes hos R. o. A. Hr Öfversten von Didrom
Memorial, therutinnan bevekeligen föreställes, hvad stor och
högst tryckande afsaknad the löningsfordraude af Krigsbefehlet
therigenom känna måste, at uppå 1723 åhrs Riksdag fordringar
för beklädningar samt allahanda lefverantzer til cronan
ifrån 1700 til 1715 åhrs slut, jämväl för obetalte frachter,
bortmiste fahrtyg i cronones tienst och för upbrachte cronopriser
blifvit satte under den 7:de numera uti Reglementet för
Ständernes Contoir, hvaruppå ock redan ansenligit blifvit utbetalt,
der likväl uti 1720 åhrs Reglemente bemelte 7:de
numer allenast för Orientaliske creditorer varit utsatt, genom
hvilcken skiedde förändring de löningsfordrande förmena alt
hopp för dem vara försvunnit at uti theras lifstid komma til
någon betalning, ther icke Riksens Ständer skulle täckas at
på något medel vara omtänckte, hvarigenom the til sine så
väl och dyrt förtiente löningars åtniutande kunde blifva förhulpne,
hvilket förmenas beqvämligast skie kunna, om Ständernes
Contoir 'olefvo anbefalt at af de nu innehafvande medel
med dem, som ännu kunna stå i landsorterne, til de löningsfordrande
af Krigsbefehlet utbetala marck om marck efter
hvars och ens rättighet, så långt det räcker, och sedan alt
vidare, in til dess n:o 8 är betalt. —• Som R. o. A. för sin
del funno denna å Krigsbefehlets vägnar giorde föreställning
på all rättvisa och billighet grundat samt rikets både heder
och nytta märckeligen derunder bero, at tapre och väl förtiente
män så dyrt förvärfvade fordringar ju förr ju häldre
måge komma at niuta til godo, altså biföllo R. o. A. hvad
til et så rättvist och berömmeligit ändemåhls erhållande uti
förbemelte memorial föreslagit är, icke allenast i anseende til
Krigsbefehlet, utan ock at andre löningsfordrande af civiloch
clericiestaten sig jemväl deraf måge hafva at hugna; och
höllö för nödigt detta memorial med de öfrige respective
Stånden vänligen at communicera, i den förtroliga tilförsicht,
at de deri anförde bindige och bevekelige skiähl och deras
egne medlemmars och medbröders så billige och skiählige
240 Aug. 3. Protokollsutdrag om oxtullen.
begieran lära komma i et rättvist, ömt och benägit behiertande.
Sedan utnämdes en Deputation af 12 personer, bvilcken
med detta Extractum Protocolli til de andre Stånden kommer
at afgå.
De öfrige trenne Ståndens Extracta Protocolli angående
ändringen uti tullen på oxar, öfver bvilcken Borgareståndet
sig besvärat, uplästes;
Och stadnade R. o. A. häröfver uti det slut, at TullDeputationen
med Cammar-Oeconomie-Deputationen bör öfver
detta ärendet sammanträda och ofördröijeligen med et gemensamt
betänckande inkomma.
Hvarom följande Extractum Protocolli blef upsatt och af
R. o. A. approberat:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 3
Augusti 1734.
S. D. Uplästes de ifrån Stånden inkomne Extracta Protocolli
angående den i följe af K. Maijt:s nådige Rescript,
daterat den 26 sidstledne April, skiedde förändring vid tullens
erläggande för oxar, varandes det Lofl. Borgare- och det
Arbara Bondeståndet af den tanckan, at högbemelte bref til
sin värckan hvila må, in til dess Riksens Ständer om detta
ärendet kunde blifva närmare underrättade samt utfinna hvad
i sådant måhl må vara til giörande, men det Arevyrdjge
Prästeståndet håller för betänckeligit at förorsaka någon förändring
uti K. Maij:ts nådiga Rescript af den 26 sidstledne
April eller låta det til sin värckan hvila, innan Riksens Ständer
om dess beskaffenhet fullkomligen blifvit underrättade, och
at således detta ärendet til Tull-Deputationens skyndesamma
företagande och utlåtande kunde remitteras. — R. o. A. funno
jämväl för sin del betänckeligit at samtycka til någon ändring
i högbemelte K. Rescript, innan Riksens Ständer genom någon
Deputations utlåtande om detta ärendets beskaffenhet fullkomligen
blifvit underrättade; hemställes altså til de öfrige
respective Stånden, om icke beraelte ärende til Tull-Deputationen
kunde remitteras, hvilcken med Cammar-OeconomieDeputationen
häfver at sammanträda, så at bemelte Deputationer
detta måhl sig ofördröijeligen företaga samt med theras
gemensama betänckande therom til Riksens Ständer inkomma.
Actum ut supra.
FO om svalg och dryckenskap. Besvär ang. exekution. 241
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande af den 5
Julii öfver Häradshöfdingen Hr Abrahamssons ingifne Memorial
angående Förordningen om svalg och dryckenskap, daterat
den 17 April 1733; finnandes Deputationen, at de af Hr Abrahamsson
giorde påminnelser eij äro af den beskaffenhet och vigt,
at de kunna giöra någon ändring uti högstbemelte K. Förordning,
utan haller Deputationen före, at den samma blifver
til alla delar oförändrad, allenast den förändringen bibehålies,
som i föllje af K. Maij:ts den 20 Augusti 1733 gifne betalning
giord är, angående det huru länge krogar, kiällare och caffehus
måge stå öpne om helgedagarne, samt at och observeras
det, enligit K. Maij:ts nådige bref til Landshöfdingarne af den
13 Augusti förledit år, den 8 § eij har sitt afseende på krogarne
å landet, utan allenast dem som äro i städerne; underställandes
Deputationen Riksens Ständers ompröfvande, om
icke merhögstbemelte K. Förordning af den 17 April 1733 nu
i förmågo af Regerings-Formens 4 § för allmän och ständig
lag må förklaras och antagas.
Detta Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande öfver K. Maij:ts
bref til dess och Riksens Hof-Rätter angående tiden til
besvärs inläggande emot Executorens resolutioner i städer der
Hofrätter äro sittjande.
Detta Betänckande blifver liggande på bordet til Lagen
förekommer, hvilcket de andre Stånden til känna gifves.
Uplästes och justerades det Extractum Protocolli, som i
följe af hvad hos R. o. A. den 20 Julii angående de af Urskilgnings-Deputationens
ledamöter giorde förfrågningar upsatt
blifvit, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 20
Julii 1734.
S. D. Blef af R. o. Arns til Urskilgnings-Deputationen
utnämde ledamöter andragit:
l:o At åtskillige, hvilcke med sine ansökningar förut varit
vid en, ja ofta tvänne Riksdagar och uti Urskilgnings-Deputationen
fådt afslag, likväl med samma ansökningar å nyo igenkomma
utan at hafva minsta omständighet som varierar; hemställes
altså, om icke för sådane sökande något vite kunde
utsättjas.
2:o Hafva åtskillige klagat öfver sådane saker, som redan
för en eller flere Riksdagar tilbakars passerat; och som DeputaAdelns
Protokoll, 1734. 16
242 Äng. 3. Prot. utdrag om urskilningsdep. Dep. afsändes.
tionens giöromål eij lärer sträcka sig längre tilbakars än til
förre Riksdagen, så at den Deputation, til hvilcken et sådant
måhl remitteras, eij synes vara i stånd at rätta eller ändra
det som giordt är, altså frågas, huru vida Urskilgnings-Deputationen
sådane måhl och ansökningar för Riksdagsärender må
antaga. Sammaledes äro ock
3:o Atskillige ansökningar giorde om ändring och rättelse
uti det som af Riksens Ständer vid förre Riksdagar blifvit
afgiordt och förordnat, och underställes huru vida sådane ansökningar
kunna uptagas eller och dylika försök i framtiden
förekommas.
4:o Hafva åtskillige sökt fataliernes restitution til löningsliquidationers
utbekommande och dervid anfördt skiähl och
omständigheter hvilcka synas förtiena at komma i öfvervägande.
Och som R. o. A. hålla före, at det skulle lända icke allenast
til lindring vid Urskilgnings-Deputationens arbete hädanefter,
utan och til Riksdagarnes förkortande, om öfver desse måhl
af Riksens Ständer något vist blefvo faststäldt, altså hemställes
härmed de öfrige respective Stånden, om icke UrskilgningsDeputationen
med thess betänckande härom til Riksens Ständer
inkomma må. Actum ut supra.
Den utnämde Deputationen afgick nu til de andre Stånden
med R. o. Arns Extract. Protocolli angående löningsfordringarnes
betalning, hvarjemte fölgde det af Hr Öfversten Didron härom
ingifne Memorialet, och committerades derjemte denna Deputation
at hos de andre Stånden påminna om deras skyndesamma
utlåtelser angående nödige medels anslående til boställsbyggnaden
i anledning af Landt- och Siö-Militiae-Oeconomie-Deputationens
inkomne Betänckande, hvaröfver R. o. A. sig redan
utlåtit; sammaledes at de sig yttra vilie öfver Justitise-Deputationens
Extract. Protocolli angående Förordningen om Inteckningarne;
jämväl och berätta Stånden, det R. o. A. resolverat
at Justitim-Deputationens Betänckande om terminen
til besvärs inläggande emot Executoren i de städer der HofRätter
äro blifver liggandes på bordet.
Gref Dohn a anmälte, at han den 4 Octob. 1726 hos
R. o. A. ingifvit et Memorial angående de ifrån och med åhr
1681 til åhr 1719 utkomne K. Förordningars, Brefs och Resolutioners
lämpande til vår nu varande Fundamentallag, hvilcket
icke allenast hos R. o. A. blifvit bifallit, utan och genom en
Deputation til de andre Stånden är afsändt och af bemelte
Grundlagen och lagstiftningen. Tvister om rusthåll. 243
Stånd jemväl beviljat blifvit; men som detta ärendet eij kommit
til någon expedition, begärte Hr Grefven, at härom måtte
efterses och bemelte Memorial nu upläsas.
Uplästes detta Gref Dohnas Memorial.
Hr Ehrencrona: Emedan alt hvad justitiaemåhl angår uti
den nya Lagen, som af Ständerne nu öfverses, lärer vara i
acht tagit och lämpat til närvarande regeringssätt, så at eij
annat återstår än oeconomiska Förordningar och rescripter til
Collegier och Landshöfdingar, Ständerne jemväl nu förordnat
en särskilt Deputation til Instructionernes öfverseende, altså
synes detta Memorial bäst kunna remitteras dit, och en ny
Deputation för detta ärendet skuld eij behöfva nämnas.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan
blef detta af R. o. A. bifallit, och remitterades bemelte
Memorial til Instructions-Deputationen.
Hr Ehrenpreus påminte, at efterses måtte, hvarföre vid
1726 åhrs Riksdag ingen expedition blifvit på detta Memorial.
R. o. A. funno godt, at härefter ses bör.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 27
Julii, hvarutinnan thet för Götheborgs stad projecterade särskilte
Handels-Reglementet bifalles, allenast uti 20 § näst orden
»som kunna komma med spannemåhl» tillägges: »ifrån utrikes
orter».
R. o. A. kunde sig nu häröfver eij utlåta, emedan bemelte
Reglemente är med R. o. A:ns påskrift til communication hos
de andre Stånden.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af den 27
Julii angående forum för börds- och arfstvister om rusthåld,
hvarutinnan icke allenast R. o. A:ns Extractum Protocolli af
den 8 Julii om samma ärende, utan och Borgareståndets af
den 20 dito bifalles, nemligen at vederbörande böra påminnas
med theras betänckande härom så skyndesamligen at inkomma,
at ärendet af Riksens Ständer under varande Riksdag må
kunna skiärskådas och pröfvas, samt så stadgas, som saksens
vigt och angelägenhet det fordrar.
Detta bifölls jemväl af R. o. A.
Deputationen som varit hos de andre Stånden kom til—
baka, och berättade Frih. Ungern, hvilcken fördt ordet, at
Stånden i anseende til löningsfordringarne lofvat det bästa, at
han gifvit tilkänna det R. o. A. upskutit at utlåta sig öfver
Betänckandet om besvären emot Executorens resolutioner i de
244 Aug. 3. Förlikningsrätter. Hofrättsledaraöters extra uppdrag.
städer der Hof-Rätter äro, til dess Lagen förekommer, at Hr
Öfversten Didrons Memorial blifvit qvarlämnat hos Prästeståndet,
at Borgareståndet påmint om R. o. Arns utlåtelse angående
oxetullen, at i öfrigit Stånden til R. o. A. låtit förmäla
deras vördsama och hörsama hälsningar.
Uplästes Justities-Deputationens Betånckande öfver Hr
Jacob Jacobsson Akerhielms til Riksens Ständer ingifne och dit
remitterade Memorial angående så kallade förlikningsrätters
inrättande; hvarmedelst förklaras, det Deputationen för åtskilige
omständeligen andragne orsaker funnit detta Akerhielms
gifne förslag af den beskaffenhet, at Deputationen eij finner
sig kunna styrcka Riksens Ständer til dess antagande eller at
i anledning deraf någon ändring uti de vid domstohlarne anbefalte
och vedertagne rättegångssätt giöras måtte.
Detta Deputationens yttrande bifölls af R. o. A.
Uplästes Justities-Deputationens Betånckande öfver et af
K. Maij:ts och Riksens Svea Hof-Rätt ingifvit Memorial, hvarigenom
anhålles at dess ledamöter måtte, så myckit giörligit
voro, ifrån Commissioner och extraordinarie förrättningar frikallade
och dispenserade blifva. Uti hvilcket måhl Deputationen
för sin dehl stadnat i det slut, at K. Hof-Rätten derutinnan
kunde villfaras och dess omnämde ledamöter, som nu
äro sysslesatte uti Commissioner, undantagandes de 2:ne som
sittja i Lag-Commissionen och den som åhrligen sitter i StatsCommissionen,
derifrån ledige blifva, samt at äfven framdeles
Hof-Rättens ledamöter måge vara frikallade ifrån alla sådane
sysslor som hindra och afhålla dem ifrån deras rätta och ordinarie
embetes förrättande; hvarjemte och Justitise-Deputationen
i anseende til åtskillige uprepade nyttigheter gifver anledning
dertil at Riksens Ständer underställa H. K. Maij:t, om icke
hädanefter, när K. Hof-Rättens ledamöter frikallas ifrån extra
ordinarie sysslor, hvilket äfven kunde extenderas til de öfrige
2:ne Hof-Rätterne samt Collegierne i riket, til slike förrättningar
expectanter så väl som andre ledige och tienlige ämnen
employeras måtte. För öfrigt har Deputationen för sin del
funnit nödigt, at H. K. Maij:t i underdånighet måtte styrckas
til at afskaffa Svea Hof-Rätts sammanträde med Collegierne
til åtskillige ärenders gemensama öfvervägande och utarbetande,
samt enär Hof-Rättens och något Collegii eller flere Collegiers
betäuckande uti samma sak erfordras, då låta Hof-Rätten och
hvart Collegium särskilt sitt betånckande författa och ingifva,
Kollegiers sammanträden, öfverstemarskalkens exekution. 245
så vida sammanträdet icke skulle vara oumgängeligit i sådane
saker och ärender som lyda under flere Collegiers gemensamma
afgiörande.
Hr Wennerstedt påminte, at i detta Betånckande är
en limitation, så at Collegiernes sammanträden vid vissa til—
fällen och omständigheter skulle tillåtas, men som förfarenheten
gifvit vid handen, at igenom desse sammanträden Collegierne
uti deras sysslor ganska myckit blifvit hindrade och
följachteligen undersåtarne som haft ansökningar, igenom tidens
utdrägt och at de så sent få slut i sakerne, alt för myckit
kommit at lida, hemstälte han R. o. Arns ompröfvande, om
icke både för arbetets fortskyndande uti Collegierne, som
undersåtarenas bästa, hädanefter aldeles inge sammanträden
af Collegierne skie måtte, utan hvart Collegium afgifva sitt
särskilte betånckande.
Som, uppå Hr Landtmms giorde frågan, detta vann bifall;
Altså upsattes följande Resolution, hvilcken, sedan den
för R. o. A. blifvit upläst, skrefs på Betänckandet:
Dito bifallit; allenast at Collegierne hädanefter uti de til
dem gemensamligen remitterade måhlén afgifva sine särskilte
betänckanden, på det de igenom sammanträden uti deras
sysslor eij måge blifva hindrade.
Uplästes Justities-Deputationens Betånckande angående
K. Maij:ts bref til Rik s-Rådet och Ofverste-Marskalcken Högvälborne
Hr Grefve Magnus Julius De la Gardie, at de, som
förmena sig vara befogade någre besvär öfver hans uti executionsmåhl
utfärdade Resolutioner anföra, böra med sådane sine
besvär innom 14 dagar, resolutionsdagen oberäknad, vända
sig til K. Maij:ts Ofver-Borg-Rätt, hvilcket, såsom concernerande
en ny lag, K. Maij:t fördenskull med Riksens Ständer
i nåder velat communicera; hafvandes bemelte Deputation
härvid för sin del intet vidare funnit at påminna, än allenast
det, at enär sådane besvär skohla föredragas och afgiorde
blifvit, Notarien vid Ofver-Borg-Rätten gior sysslan för Secreteraren,
som tilförende expedierat Resolutionerne öfver hvilcka
besvären anföras; hemställandes Riksens Ständer, om icke
H. K. Maij:t må i underdånighet styrckas til at låta merhögstbemelte
dess nådige bref med en sådan tilökning som nyss
förmältes til behörig efterrättelse utfärdas.
R. o. A. funno godt, at detta Betånckande blifver liggandes
på bordet.
246 Aug. 3. Finska garnisoner. Eegementsadjutanter.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
til Riksens Ständer afgifne Betånckande öfver et ifrån Riksens
Ständers Secrete Utskott til bemelte Deputation den 12 Junii
sidstledne remitterat Extract af K. Maij:ts Secrete nådige
Proposition angående 600 mans anvärfvande til garnizon i
Finska gräntzeorterne; styrckandes Deputationen dertil, at
Riksens Ständer måge i underdånighet anmoda H. Maij:t at
i nåder förordna, det sådant blifver värckstäldt innom den i
Capitulat.ion derom med General-Lieutenanten Frih. Cronstedt
föreskrifne tiden, och Riksens Ständers Secrete Utskott til
den ändan om medlens uptagande bärtil i staten komma at
draga försorg; hvarvid doch merbemelte Deputation påminner,
at utom de i Capitulatiou undantagne orter, nemligen Osterbottn
och Safvolax lahn, äfven provincen Yästerbottn nu som
förr må enligit erhåldne K. Resolutioner och Privilegier ifrån
all värfning frikallas, och at de tilförordnade Officerare eij
förr komma at niuta lön vid battailou än efter V2 åhrs förlopp
ifrån deras fullmachters datum, emedan de så väl som alle
andre officerare böra enligit Nådåhrs-Förordningen et halft
åhrs tid giöra tienst för sin förra lön.
R. o. A. biföllo detta Betänckandet.
Uplästes den förordnade Landt- och Siö-Militice-OeconomieDeputationens
Betånckande öfver et Memorial, som Generalen
Frih. Hugo Johan Hamilton och General-Majoren Frih. Rutger
Fuchs å samtelige Chefernes vägnar vid de indelte Regimenter
hos Riksens Ständer ingifvit, beträffande Adjutanters antagande;
hvarutinnan bemelte Deputation styrcker Riksens Ständer til
at bifalla Herrar Chefs härom giorde ansökning och til den
ändan i underdånighet hos H. K. Maij:t anhålla, det sådane,
då de af Regiments-Cheferne til förenemde beställning föreslås,
måge med H. K. Maij:ts allernådigste Fullmachter förses, på
det de uti tienstens förrättande måtte niuta den heder och
rang, som altid vanligit varit och utan hvilcket tienstgiörandet
för en Adjutant eij sig skickar eller kan hafva den nyttan
och det eftertryck med sig som vara bör; hvarvid doch Deputationen
funnit sig föranlåten at omnämna 2:ne reservationer:
l:o Som til Adjutantstienstens förrättande eij altid kan tagas
efter tourén och ancienniteten, efter som denna beställning
fordrar särdeles egenskaper, så bör en sådans befordran eller
undfångne Adjutants caracter eij ligga de andra vid förefallande
öpningar i vägen; 2:o At ingen må understå sig, under hvad
Uppbrottskassemedels utlånande.
247
skien det ock vara må, uti fredliga tider söka lön för en sådan
beställning, det vare sig med eller utom statens gravation.
Detta Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Tjandt- och Siö-Militice-Oeconomie-I)eputationens
Betånckande öfver det Memorial, som Hrr Chefs vid Södra
och Norra Skånska Regimenterne til häst, angående UpbrottsCassse-medlens
utlänande dersammastädes emot 5 procent interesse,
hos Riksens Ständer ingifvit; medelst hvilcket Betänckande
Deputationen, i anledning af hvad anfördt är, förklarar
sig eij annat kunna finna, än at detta förslag til capitalemes
mera förkofran och tilväxt är så myckit nödigare,
som betieningen eliest skulle förminska capitalet, der inge löntagare
sig anmäla; i anseende hvartil förmodas, det Riksens
Ständer lära behaga bifalla utlåningen emot 5 procent, när
tilförlåtelig och vederbörlig säkerhet praesteras, hälst H.K.Maij:t
den 9 Novemi). 1732 i nåder gillat och stadfästat Rusthållarnes
vid Smålands Regimente om Reserve- och UpbrottsCassorne
ingångne Förening, hvarefter utlåningar emot 5 procent
få skie, hvilcket vid bemelte Smålands Regimente skall
med sig fördt en ansenlig nytta för Upbrotts-Cassan, och jemväl
vid dessa Regimenter derigenom kan förväntas, och således
Upbrotts-Cassan ständigt förblifva uti formerande utan äfventyr
af förminskning.
Betänckandet bifölls.
Hr Lars Åkerhielm förestälte, om icke det måtte blifva
universellt vid alla Regimenter, at när 6 procent eij kunna
fås, utlåningar af Upbrotts-Cassorne kunde skie til 5 procent.
Detta bifölls.
Men då den härom upsatte Resolutionen justerades;
Påminte Hr Ehrencrona, at hvad de Skånske Regimenterne
angår, så kunde detta hafva goda skiähl, emedan
der i orten Cassorne inga låntagare kunna få, med mindre de
lemna interesset til 5 procent, men om sådant blefvo almänt,
kunde det skada de öfrige Upbrotts-Cassor, deräst elliest
6 procent kunde erhållas, som i Ostergiöthland, hvaräst bemelte
Cassas medel aldrig städt ofrucktbare och Cassan altid
fädt 6 procent.
Hr Åkerhielm svarade, at i Västergiöthland är en annan
beskaffenhet, hvaräst man har svårt at til Upbrotts-Cassan få
låhntagare, med mindre de således genom et lindrigare interesse
248 Aug. 3. Justitiedep:ns bet. om exekutorer och domare.
kunde erhållas; i öfrigit är det inconvenient, som befaras,
igenom den i Resolutionen införde clausulen förebygdt.
Hr Boneauschöld holt före, at 5 procent borde blifva
generelt och ingen clausul inryckas, emedan han förmodade
det skohla hafva den önskeliga värckan, at alla interesserne i
riket af sig sielf skulle falla til 5 procent; hvilcket icke allenast
skulle blifva en stor lindring för de fattige som behöfva
taga låhn, utan och obligera de rike at, i stället före blott på
interessen sättja ut sine penningar, bruka dem i förlager,
manufacturier eller andra för det allmänna nyttige inrättningar.
Frih. von Rosen påstod jemväl, at bemelte limitation
måtte gå ut och positive sättjas för alla TJpbrotts-Cassorne
5 procent, och således alle Regimenterne hafva enahanda rätt,
samt at til all irrings undvikande utsättas må, at detta tager
sin begynnelse med tilkommande nyåhr.
Emedan, uppå Hr Landtm:s giorde frågan, R. o. A. härtil
samtyckte;
Ty inrättades Resolutionen derefter, och sedan den för
R. o. A. var upläst, skrefs på Memorialet:
Bifallit; och at vid alla de öfrige Regimenters UpbrottsCassor
medlen emot behörig säkerhet til 5 procent äfven väl
måge utlånas samt at detta tager sin begynnelse med tilkommande
nyåhr.
XJplästes Justities-Deputationens Betänckande öfver det til
Riksens Ständer af Ryttmästaren Gustaf Adolph Meijerhelm
ingifne Memorial, angående Executorer som icke rätteligen
förestå sitt embete och Domare til hvilcka parterne intet förtroende
hafva; medelst hvilcket Betänckande Deputationen
förklarar sig hålla för nödigt, i anseende til omständeligen uprepade
skiähl, at hvad Executorer beträffar, enär vid ÖfverRätterne
i de der förekommande måhl det af actis skulle befinnas,
at en Executor, antingen af okunnighet och vårdslöshet
eller emot bättre vetande, sitt ämbete missbrukat och dermedelst
skadat någon til dess person och egendom, eller och
oskiähligen utdragit tiden at meddela någon sökande dess
embetes handräckning, vederbörande Hof- och Öfver-Rätter då
strax remittera sådane måhl til K. Maij:ts Ombudsmän och
Fiscaler, at derå giöra laga åtahl, samt Fiscalerne sielfva å
embetes vägnar slikt i acht taga, änskiönt måhlén icke blifva
til dem remitterade; men hvad Domare och deras jäfvande af
parter angår, har Justitiae-Deputationen, i betrachtande af åt
-
Hofrätters vakanser. Trolofning med tvenne. 249
skillige andragne skiähl och omständigheter, funnit för sin del
nyttigast, säkrast och rådeligast vara, at man låter förblifva
vid det som i Lagen om Domares jäfvande stadgas och förordnas
samt af ålder vid domstohlarne med nytta blifvit practicerat.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
XJplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betänckande öfver et Öfverstens Frih. Otto Christian von der
Pahlens hos Riksens Ständer ingifvit och til bemelte Deputation
remitterat Memorial, angående en afgift, som är pålagd
Öfverste-Lieutenants-sätet Kongs-Norrby vid Ostgiötha Regimentet
til häst, under namn af säteriesfrihet, för hvilcken afgift
Frih. von der Pahlén, såsom innehafvare af berörde boställe,
nu söker befrielse; hemställandes Deputationen til Riksens
Ständers bepröfvande, om icke, i anseende til den särskilte
beskaffenhet som är med detta enda boställe emot alle andre
Regiments-Officerare-boställen vid arméen, nemligen at Regiments-Officeraren
eij mer än et boställe efter Indelningsvärcket
ifrån begynnelsen blifvit bestådt, så at indelningshafvaren aldrig
tilförene haft det onus at bygga eller hålla 2:ne caractersbyggningar
vid macht, följachteligen eij heller städt i förbindelse
at erlägga säteriesfrihetspenningar, der ingen förskoning
för sätesbyggnad kunnat existera, berörde säteriesfrihetsafgift
aldeles borde uphöra och Hr Ofverste von der Pohlen ifrån
dess erläggande frikallas och förskonas.
R. o. A. biföllo detta Landt- och Siö-Militias-OeconomieDeputationens
Betänckande.
XJplästes Justities-DeputationensBetänckande öfver Häradshöfdingen
Hr Abrahamssons til Riksens Ständer ingifne Memorial
angående vacancerne och flere divisioner i Hof-Rätterne;
innehållandes tillika någre anmärckningar, som Deputationen
håller före kunna tiena til justitiens befordran.
R. o. A. resolverade, at detta Betänckande blifver liggande
på bordet.
XJplästes Riksens Ständers förordnade Justities-Deputations
Betänckande öfver K. Maij:ts den 13 Decemb. 1732 utfärdade
nådige Bref til dess och Riksens Svea och Giötha Hof-Rätter,
angående det at den sorn trolofvar sig med tvänne eij skall
beläggas med kyrckjoplickt. Vid hvilcket K. Maijrts nådige
bref och förordnande Justitiae-Deputationen för sin del intet
funnit at påminna, utan hemstält Riksens Ständer om icke det
samma i underdånighet kunde blifva gillat, och hos H. K. Maij:t
250 Aug. 3. Mern. af franske öfversten Silva.
underdånigst anhållas, at sådant bref til Kongl. Åbo Hofrätt
jemväl utfärdas måtte at öfver hela riket vederbörligen efterlefvas.
R. o. A. biföllo Betänckandet och remitterade det samma
til Lag-Commissionen, at på sitt ställe uti den nya Lagen
blifva infördt.
Gref Dohna anmälte, at han hade et Memorial som en
ämbetsbroder honom tilstält, hvilcket om Högloft. R. o. A.
skulle behaga at sig föredraga låta, så voro det helt kort.
Memorialet voro af Hr Öfversten Silva, hvilcken länge tient
och den endaste af Fransöska nationen som nu voro i vår
tienst; men som han är af en annan religion och altså eij
kan komma at få något nationalt regimente, så anhåller han,
at dess förvärfvade anciennetet honom må til godo komma,
samt at honom Öfverstelön efter Staten tilläggas må, til dess
han kunde blifva hugnad med något regimente, som i framtiden
torde komma af främmande nation at uprättas.
R. o. A. funno godt, at bemelte Memorial måtte upläsas;
hvilcket var af förbemälte innehåld.
Hr von Böhnen påminte, at det en gång faststäldt är,
det inge Memorialer böra antagas som eij gådt igenom Urskilgnings-Deputationeu.
Frih. Ungern sade, at Hr von Böhnen hade myckit rätt
uti sin giorde påminnelse, men hemstälte R. o. A. om icke, i
anseende til den förmohn vår Svenska ungdom som vilja lära
krigsväsendet niuter i Franckrike, deräst de hafva både en
échola och retrait, samt at Hr Öfversten Silva är den endaste
af Franska nationen hvilcken man deremot kan bevisa någon
erkänslan, vij giöra bäst emot oss sielfva at om möijeligit är
tilse, huru han uti sin skiähliga begiäran må kunna villfaras.
Hr von Böhnen svarade, at han för sin del gierna skulle
önska, det Br Öfversten Silva kunde skie något nöije, men
sade sig fruckta, at de öfrige Stånden eij lära antaga detta
memorialet, emedan det eij gådt igenom Urskilgnings-Deputationen.
Hr Lagercrantz bad, at R. o. A. ville taga i betänkande
all den höflighet och välvilja, som de Svenske hvilcka
tiena i Franckrike vederfars, och berättade hvad som hände
åhr 1709, då Franckrike var i den aldra största penningebrist,
at deras egne Officerare blefvo betalte med billets de monoye,
men de främmande blefvo i deras åsyn med redbare penningar
Silvas ansökan rekommenderas hos Sekr. utsk. 251
betalte, hvilcket de, långt ifrån at missunna oss, sade sig vara
en fägnad och billigt, at främmande, som tiente deras Konung,
framför dem blefvo ansedde och förnögde. Hr Silva voro den
endaste af denna nationen som vij nu hade här; skiedde honom
någon plaisir, hvilcket intet kunde kosta riket så myckit, så
kunde de månge derute varande Svenske hafva fördel deraf;
deremot om det intet skiedde, hade det icke allenast et slätt
anseende, utan kunde och väre medbroder derute hafva förtret
deraf.
Hr Ehrenpreus: Jag finner R. o. A. bevågne för Hr
Silva, så i anseende til dess egen merite som den höflighet
våre niuta i Franckrike; det synes allenast ankomma derpå,
at han eij förstådt processen vid våre Riksdagar; för detta
felsteget, som hos en främmande billigheten fordrar at öfverse
med, lärer R. o. A. intet vilja låta honom umbära den gracen
som han åstundar; i öfrigit, som han intet är af något Stånd
här i riket, har han vändt sig til R. o. A. sorn det förnämsta
Ståndet. Jag hemställer altså ödmiukast, om icke des Memorial
kunde antagas och remitteras til Secrete Utskottet.
Hr C. Wennerstedt: Jag bifaller aldeles Hr Ehrenpreus,
och kan man af honom som en främmande eij fordra, at han
så noga bör äga kundskap om våre förordningar.
Hr von Böhnen förklarade sig jemväl nögd härmed, men
giorde det förbehåld, at sådane memorialer hädanefter eij måge
antagas.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A:ns vilja är, at Hr Silvas
Memorial skall remitteras til Secrete Utskottet.
Hvartil svarades ja, och at det skier med bifall samt recommendation
til de andre Stånden, derutinnan skiählen anföras,
Skrefs altså på Memorialet:
Bifallit och remitterat til Secrete Utskottet; seendes R. o. A.
gierna, at Hr Öfversten Silva til Öfverstelön kunde blifva
förhulpen, så väl i anseende til dess tiensteåhr, som ock at
han nu för tiden är den endaste Officerare af Fransöska nationen
som är i Svensk tienst, och deremot åtskillige Svenske
uti Fransösk krigstjenst äro employerade.
R. o. A. skildes härmed åt.
252 Uteblifven expedition. Riddarhusordningen.
Den 7 Augusti.
Uplästes det hos R. o. A. den 3 Augusti håldne Protocollet.
Vid det stället, derest nämnes at efterses skulle, hvarföre
uppå Gref Dohnas hos R. o. A. deu 4 Octob. 1726 ingifne
Memorial, om öfverseende af de under souverainitetstiden utkomne
Förordningar, eij blifvit någon expedition, berättade
Riddarhus-Secreteraren, at härom är vordet eftersedt och befunnits,
at R. o. A. vid då varande Riksdag remitterat heinehe
Memorial til Cammar-Oeconomie-Deputationen, men
Präste-Ståndet sig yttrat, at hvad deri anfördt blifvit af LagCommissionen
nogsamt lärer i acht tagas, och at det altså
kunde dit remitteras; de öfrige tvänne Stånden hade sig öfver
detta ärende skrifteligen eij utlåtit, och som således eij mer
än 2 Stånd sig yttrat, så hade eij eller någon expedition
kunnat skie.
Sedan företogs Riddarhus-Ordningen.
Tredje Articlens
2 §.
I anledning af Hr Thom ssons giorde påminnelse
tillädes vid slutet af denne §, at then som under varande
Riksdag reser aldeles bort bör til Riddarhus-Secreteraren afleverera
det undfångne sigillet.
3 § bifölls.
Fierde Articlen.
1 §. Vid begynnelsen af denne § påminte Hr Didron,
at eij som förbudit må ansees, det någre goda vänner komma
tilsammans at tala och öfverlägga med hvarannan, innan Landtmarskalcksvåhlet
skier, och at de på en sådan händelse eij
böra vara underkastade Fiscalens tiltahl.
Hr Landtm.: Sådant lärer härmed eij förstås, när 14
eller 15 goda vänner komma tillhopa, utan när större antal
sig samlar, hvilcket antal kunde utsättjas.
Härtil svarades af åtskiliige, at det torde falla svårt utsättja
et vist antahl, utan som § i början förbiuder samraankallelser
hvilcke supponera et större antal, så kunde hvad
här om sammankomster förmäles gå ut.
Föredragningslistor. Bleck- och Plåtslagareembetena. 253
Uppå Hr Landtrms giorde frågan
vann detta hos R. o. A. bifall, och slutas altså orden »eij
eller sammankomster theröfver» utur denne §; det öfrige af §
upsköts, til dess Deputationen sig yttrat öfver det af Frih.
Joh. Hamilton ingifne Memorialet.
Uplästes det af Gref Olof Gyllenborg å JDeputationens
vägnar öfver Riddarhus-Ordningen inlagde Memorialet, af innehåld,
at sedan Talemännen kommit öfverens om de saker som
in Plenis böra företagas, Riddarhus-Secreteraren, dagen för
än Plenum blifver, uti Riddarhussahlen bör låta anslå en lista
på sådane måhl, hvilcka sedan uti sin ordning efter listans
numer och innehåld blifva företagne och afslutade, då ingen
annan insläppes uti Riddarhussahlen än den som häfver sin
Riddarhuspollett.
Hr Ehrenpreus: Detta skulle icke allenast tiena til en
god ordning, utan ock låcka flere at komma up, när de viste
hvad saker biefvo företagne.
Hr Adlerbeth: Förslaget är i sig sielf godt, men det
inconvenientet är härvid, at ibland kunna månge Memorialer
och Betänckanden vara inkomne, ibland få eller inge; ty kunde
den limitationen giöras, at när så månge saker äro inne, at
en sådan lista behöfver upslås, det då må skie, men elliest intet.
Hr Ehrenpreus svarade härtil, at sådant faller af sig
sielf och at således den föreslagne limitationen eij synes behöfvas.
Hr Landtm, frågade, om Memorialet vinner bifall;
Hvartil svarades ja.
Uplästes Expeditionen N:o 18. Vid hvilcken ingen påminnelse
giordes.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-, Oeconomie- och
Commercie-Deputations Betänckande angående BläckslagareEmbetets
ingifne Memorial om arbetets fördelning dem och
Plåtslagare-Ambetet emilian; hvarutinnan Deputationen hemställer
til Riksens Ständers godtfinnande, om icke det må bero
och förblifva vid den af K. Maij:t medelst dess nådige Rescript
til Commercie-Collegium af den 28 Maii sidstledne stadgade
ordning emellan bläckslagare- samt harnesk- och plåtslagareämbeterne,
angående bemelte ämbetens arbete och giöromål,
samt harnisk- och plåtslagareämbetet således med bläckslagareämbetet
erhålla lika rättighet uti plåtsmideriet jemte taks och
torns betäckande, med mera.
R. o. A. biföllo detta Betäckande.
254 Aug. 7. Tapperiansaccisen i uppstäderna.
Uplästes Riksens Siänders Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande öfver den ansökning som borgerskapet
af upstäderne vid sidstledne Riksdag giordt, om befrielse
för taperiansaccisens erläggande för det vijn och brännevin
som säljes anckar- och halfanckartahls; yttrandes Deputationen
sig således, at K. Commercii-Collegii deröfver fattade
betänckande kunde bifallas och vijnskiänckarne tillåtas så väl
här i staden som hela riket i gemen at niuta restitution för
det som icke går igenom tappen eller säljes i minut, utan
hel- oell halfanckartahls, äfvensom för de store fastagier. För
öfrigit har väl Deputationen funnit, at de som prsenumererat
taperiansaccisen äro til dess återfående berättigade, så snart
som grossförsälgningen skiedt; men emedan det skulle förorsaka
vidlyftighet i räkenskaperne, om vid hvar försälgning
derom skulle liquideras, ty projecterar Deputationen enligit
K. Commercie-Collegii Betänckande, det restitutionerne böra
qvartalsvijs giöras och intet til ålirets slut innehållas, efter
som ägarne deraf icke altid torde falla lägligit deras penningar
så länge ombära, utan behöfva dem til annan rörelse och handel.
Hr Leijonanckar giorde vid detta Betänckandet den
påminnelsen, at om vijnskiänckarne skulle tillåtas at sälja
anckar- och halfanckartahls utan tapperiansaccisens erläggande,
kunde härvid det underslef förelöpa, at sedan de efter hand
i minut såldt 15 kannor til en person, kunde de låta gifva sig
quittence som hade de på en gång såldt et helt anckar, hvarigenom
cronan komrao at mista bemelte tapperiansaccis, til
hvilcken hon eliest är berättigad.
Frih. Johan Hamilton biföll detta och at de som sälja
i så små fastagier böra erlägga tapperiansaccisen.
Hr von Hökerstedt förestälte häremot, at TapperiansFörordningen
tydeligen befriar dem härifrån, emedan den säijer,
at intet annat bör betala tapperiansaccisen än hvad som går
igenom tappen. Hvad här talas om försnillande lämnar iag
derhän huru det sig giöra låter, emedan i alla städer äro besökare
som häruppå böra hafva upsicht; men Betänckandets
afseende är, at en likhet härutinnan må vara emellan städerne
i riket, ty härtils häfver allenast Stockholm och Giötheborg
haft tilstånd, at vijnhandlarne utan tapperiansaccis erläggande
fådt sälja anckare- och halfanckaretahls, hvaröfver de andre
städer sig besvärat, at de med desse eij kunnat hålla marcknad,
emedan bemelte tapperiansaccis graverat deras viner,
Om skadedjurs utödande.
255
hvarigenom det blifvit både för kyrckor och privatis dyrare
at sig det samma tilhandla.
Sedan häröfver något vidare blifvit discourerat, biföllo
R. o. A. Betänckandet.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Betänckande om vargars och skadediurs utödande i riket,
uprepandes Deputationen det af Hr Ofverst-Lieutenanten von
Gerdten til befordran häraf ingifne förslag med luderplatzars
anläggande och behöriga skiötande; men som allmogen i följe
af lag är skyldig at för sine hemman hålla vargnät och gårdar
samt til odiurens utödande anrätta skall, så kan Deputationen,
så i anseende bärtil som flere omförmälte orsaker, til den af
Hr Ofverst-Lieutenanten von Gerdten projecterade nya inrättning
icke styrcka, utan håller före at låta detta ärendet på vederbörande
Landshöfdingars föranstaltande ankomma, underställandes
derjemte Riksens Ständer, om icke den inrättning med
fördel skulle kunna brukas, at i hvarje lahn eller landsort i
hela riket, utom det som. efter lag bestås, et vist utsatt prsemium
utfästes för hvarje odiur som någon i lähnet kunde fälla,
och föreslås^til erhållande af en nödig fond, at på hvarje hemmantahl
i lähnet 4 öre smt kunde sammanskiutas, genom
hvilcket projects värckställande Deputationen i öfrigt förmodar
at den skada och tidsspillan, som allmogen genom de nu brukbare
skallgånger tilfogas, lärer kunna förekommas.
Vid detta tilfället berättade Hr Landshöfdingen Ehrencrona,
huruledes, när han kom til höfdingedömet, skadediuren
i det lähnet otroligen tiltagit, då han genom publicationer låtit
kundgiöra äfven samma project som här omtahlas, hvilcket
och af samtelige invånarne i lähnet blifvit antagit, så at för
hvart hemman blifvit erlagt 4 öre smt och til belöning utsatt
för en biörn 12 och för en dvarg 10 dal. smt. Detta hade
haft den önskeliga värckan, at de första gången samlade 700
dal. smt på icke lång tid gingo åt och således det första åhret
56 gamla dvargar och 78 unge skutne blefvo. Det continuerades
härmed andra åhret, då 50 vargar blefvo skutne, och det
3:die åhret 30, ehuru väl belöningen blef något förminskad,
så at de senare 2:ne åhren för en biörn eij mer än 10 dal.
smt och för en varg 8 dal. smt betaltes. Til alt underslefs
förekommande voro härmed så förhållit, at den, som skutit
et odiur, strax med en deröfver lios Cronobetienten tagen attest
förfogade sig til Lands-Cancelliet, deräst han tillika upviste
256 Aug. 7. Om skadedjurs utödande. Häradsmedel.
det rå skinnet, då honom invisning gafs til Räntemästaren, och
på det ingen af samina rå skinn sig mer än en gång måtte
kunna betiena, blefvo öronen strax deraf skurne. I öfrigit
procederas med räkningen för desse skadediursmedlen på samma
sätt som med de öfrige cronans räntor, i det uppå Cronobetientens
attest och Landshöfdingens anordning, sedan det rå
skinnet blifvit upvist, penniugarne emot vederbörandes quittence
utbetalas och deröfver richtig räkning hålles, til hvilcken hvar
och en af lähnets invånare, när dem behagar, lämnas fritt
tilträde. I öfrigit sade Hr Landshöfdingen, at 2 dal. sint för
en räf voro för myckit, emedan mången uti en räfgroop kunde
fånga 30 til 40 stycken, och tycktes 1 dal. smt för en räf
kunna vara nog.
Hr Landtm, frågade, om icke Betänckandet i det öfriga
bifalles, allenast at i stället för 2 på en räf eij sättes mer än
1 dal. smt.
Hvartil svarades ja.
Vidare påmintes, at i lähnen hvar och en må hafva fridt
tilträde til räkningen öfver desse skadediursmedel, samt at
utslutas kunde hvad i Betänckandet förmäles om häradsmedlen,
som til detta behof jämväl skulle användas, varandes sådant
aldeles fåfängt, emedan bemelte häradsmedel til tingshusbyggnaden
och andre häradets oundgängelige tarfvor icke ens äro
tilräckelige.
Och som detta, uppå Hr Landtims giorde frågan, vann
bifall;
Inrättades Resolutionen härefter och skrefs på Betänckandet:
Bifallit;
docli at hvad om betalning af häradsmedlen förmäles
utslutes, emedan desse medel til andre häradets nödige
tarfvor sällan äro tilräckelige; derjämte böra och invånarne i
lähnen fritt tilträde lämnas til räkningen som hålles öfver
desse til skadediurens utödande beviljade och sammanskutne
medel, och synes i öfrigit vara nog, om för hvarje räf som
skiutes betalas 1 dal. smt.
Hr Biörnbourg påminte, at någon belöning för dem som
skiuta roffoglar jämväl måtte utsättjas.
Men häruppå föll af R. o. A. intet något svar.
Inkom en Deputation ifrån Prästeståndet, 12 personer
starck, hvilcken på vanligit sätt emottogs. Hr Biskopen Doctor
Jacob Benzelius, hvilcken förde ordet, anmälte Ståndets
Presteståndets mern. om irrläror m. m.
257
vördsama hälsning och sade, at Prästeståndet funnit sig nödsakade
hos Höglofl. R. o. A. at anmäla et ärende, hvaruppå
de förmena Guds församlings och riksens välfärd bero, och som
de uti alla högvigtige måhl städse förnummit hos R. o. A.
et benägit och kraftigt biträde, så hade de nu i samma hörsamma
och förtroliga tilförsicht upsatt sine enfaldige tanckar
härom. — Hvaruppå Hr Biskopen upläste et Memorial angående
de irrige och farlige samt dels försmädelige lärosatzer,
som här i riket sig mer och mer insmyga och utbreda skohla,
til hvilckas hindrande och dämpande samt kundskapens förkofrande
hos hvar och en uti dess christendom och tros
bekännelse af Prästeståndet någre medel föreslås. — Sedan
Hr Biskopen detta Memorial, som af samtelige Prästeståndet
var underskrifvit, aflefvererat tillika med några Extracta Protocolli
ifrån Ståndet, och detta ärendet i högsta måtto recommen
deråt;
Afträdde denna Deputationen.
Hr Didron begiärte, at R. o. A. strax ville utlåta sig
öfver denna af Prästeståndet giorde hälsosama föreställning,
och hemstälte om icke detta angelägna ärendet til JustitiaeDeputationen
kunde remitteras, sig det samma strax at företaga
och med dess betänckande ofördröijeligen at inkomma.
Uppå Hr Landtmis giorde fråga, om detta vinner bifall,
svarades af R. o. A. ja.
Gref David Frölich sade, at som högsta angelägenheten
fordrar, at man noga blifver underrättad om orimligheten
och villfarelsen af desse irriga satzer, så höll han före,
på det sådant med behörig nit och alfvar må kunna skie, at
en ecclesiastiquedeputation förordnas, hvilcken härom på det
nogaste och samvetsgrant undersöker, så at och jämväl de,
hvilcka kunde finnas oskyldige, måge niuta sin oskuld til godo.
Som härtil svarades, at. R. o. A. redan slutit at ärendet
bör gå til Justitiae-Deputationen och at altså denna Gref
Frölichs påminnelse lärer allenast kunna anses som en reservation,
hvilcken han gior;
Frågade Hr Landtm, å nyo, om icke Memorialet remitteras
til Justitiae-Deputationen.
Hvartil af R. o. A. svarades ja.
Adelns Protokoll, 1734. 11
258 Aug. 7. Amiralitets-kammarvärket och -kollegium.
Skrefs altså på Prästeståndets Memorial:
Remitterat til Justitise-Deputationen, at detta angelägne
ärendet strax företaga och med dess betänckande til Riksens
Ständer ofördröijeligen inkomma.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betänckande öfver et dit remitterat transumt af K. Maij:ts
nådiga Secrete Proposition angående krigsväsendet til lands
och siös, i synnerhet Ammiralitets-oeconomiens och -cammarvärckets
läggande under Collegium; uti hvilcket måhl Ammiralitets-Commissionen
redan dess betänckande til K. Maij:t i
underdånighet afgifvit; och som H. K. Maij:t. bemelte betänckande,
såsom på goda skiähl grundat, i nåder behagat fastställa
och gilla, så at en sådan inrättning med 1733 åhrs
början skulle taga sin begynnelse, altså finner Deputationen
för de anförde skiähl och orsaker eij heller deremot något at
påminna, utan styrcker Riksens Ständer dertil, at som hela
hushåldningen är underlagd Collegio, det dervid må förblifva.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Hr Lindenstedt: R. o. Arns bifall lärer eij sträcka sig
längre än sielfva Betänckandet, emedan ännu åtskilligt återstår
med betienters Instructioner och annat nyttigt, som Commissionen
sig förbehållit at reglera.
Frih. von Rosen sade, at Landt- och Siö-MilitiaeOeconomie-Deputationen
med dess ytterligare betänckande lärer
inkomma angående den stora nytta, som förbemelte under H.
Exc. Gref Lagerbergs prsesidio förordnade Ammiralitets-Commission
med sig fördt, så väl som de projecter hvilcka välbemelte
Hr Riks-Råd til Ammiralitets-oeconomievärckets vidare
förbättring och förkofring författat häfver.
Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-
samt Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationers
Betänckande, i anledning af et dit remitterat transumt utaf
K. Maijrts nådige Secrete Proposition berörande Lyckeby
cronoqvarns förvaltning; hvarutinnan bemelte Deputationer, i
anseende til åtskillige omständeligen uprepade skiähl, styrcka
Riksens Ständer til at låta denne qvarn til skatte försälja
eller och perpetuelt arrenderas, under visse omnämde förbehåld
å K. Maijrts och cronones sida vid påkommande siöexpeditioner;
men der emot förmodan ingen skulle finnas hogad at ingå
detta skatteköp och perpetuelle arrende, så hålla Deputationerne
före nyttigt vara at utbiuda qvarnen til åhrligit arrende emot
Lyckeby kronoqvarn. Varfsofficerare i Carlskrona. 259
en viss utsatt arrendesumma på längsta tid som erhållas kan
och eij under 12 eller 15 åhl-, hvarvid äfvenväl visse villkor
komma å cronones sida at förbehållas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Hr Didron: Emedan Deputationerne styrcka dertil at
denna Lyckeby cronoqvarn til skatte må försälljas, och Ammiralitets-Krigsmans-Cassan
äger capitaler. hvilcka på detta
sätt med säkerhet kunde fruktbare giöras, så hemställes
R. o. Arns ompröfvande, om icke bemelte Krigsmans-Cassa
må tillåtit vara at vid auctionen jämväl biuda på bemelte
skatträttighet och sig den samina tilhandla.
Som R. o. A., uppå Hr Landtm:s giorde frågan, bärtil
samtyckte;
Skrefs på Betänckandet:
Bifallit; och som Ammiralitets-Krigsmans-Cassan äger
capitaler, hvilcka på thetta sätt med säkerhet kunde giöras
frucktbare, håller R. o. A. före, at bemelte cassa må tillåtit
vara at vid auctionen biuda på skatterättigheten til denna
cronoqvarn och sig den samma tilhandla.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial, hvarutinnan Riksens Ständers godtfinnande hemställes,
om icke i anseende til det, at de vid Ammiralitetet i
Carlscrona hitintils bestådde få värfsofficerare icke medhinna
at öfver alle de arbeten, som vid Ammiralitetet på särskilte
ställen anställas, et så noga inseende hafva som i annor händelse,
och deräst värfsstaten voro tilräckeligare, kunde åstadkommas,
värfsofficerarne med en Capitain-Lieutenant af staten
til et vaksammare inseende måtte förstärckas, som utom des
ordinarie lön kunde bestås en lika tilökning med förra Lieutenanterne
af 50 dal. smt, hälst som K. Maij:t och cronan dymedelst
vinner det påsyftade ändamålet, at vid arbetets bedrifvande
större säkerhet kan förväntas.
R. o. A. biföllo hvad i thetta Memorial andrages och
remitterade Memorialet til Secrete Utskottet.
Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betänckande öfver Prästernes vid K.
Lif-Regimentet samt Norre och Södre Skånske Regimenterne
til häst uti Urskilgnings-Deputationen ingifne och derifrån til
bemelte Deputation remitterade ansökning at få niuta fulla
räntorne efter Indelningsvärcket, hvartil desse prester samt
de vid Bohus lähns Dragone-Regimente uti 23 och 35 §§ af
Aug. 7. Regimentspresters indelning.
Krigsbefehlets vid närvarande Riksdag ingifne Allmänna Besvär
anmäles. Deputationen yttrar sig häröfver således, at man
intet kan se på hvad sätt bemelte präster härutinnan kunna
stå at hielpas, med mindre Riksens Ständer täckas giöra
någon förklaring öfver det, som uti Resolutionen på Krigsbefehlets
Besvär vid 1731 ahrs Riksdag härom stadgat blifvit,
således at indragningen intet må öfvergå presterne vid LifRegimentet,
som hafva undfådt Kongl. Fullmachter på lönen
och indelningen efter staten, innan förbemelte förändring skiedde,
och at dem tillägges hvad ifrån 1731 åhrs början i så måtto
af deras lön innehållit är och i General-Förråds-Cassan influtit,
men at de, som sedan K. Resolutionen om halfparten
räntornes indragning utkom hafva emottagit eller härefter
emottaga slika lägenheter, intet med skiähl kunna påstå lika
förmohner med de förre, utan böra låta sig nöija med de
vilkor som vid samma lägenheter efter senare förordnandet
bestås; samt at hvad prästeräntorne vid de Skånske Regimenterne
angår, så emedan Skånske Krigs-Prästernes vilkor
synes vara långt ringare, än de öfrige Krigs-Prästers, som vid
andre Regimenter i Sverige bestås och niuta räntornes förvandling
til godo, ty förmenar Deputationen skiähligt vara, at
de äfven niuta sine fullmachter til godo, så vida de dem,
innan Resolutionen om indragningen vid sidsta Riksdag utfärdades,
hafva erhållit, och at dem, som sedan den tiden blifvit
eller hädanefter blifva med fullmachter försedde, til någorlunda
likhet Prästerne emilian, kunde förunnas at ständigt
upbära 3:oe Compagniers prästeräntor, kommandes ändoch på
bemelte sätt 2:ne Compagniers prästeräntor at blifva GeneralFörråds-Cassan
besparde, efter allenast 2:ne i fridstider antagas;
men vid Bohus lähns Dragone-Regitnente yttrar sig Deputationen
ingen besparing kunna tillflyta General-Förråds-Cassan,
emedan de 2:ne dervid bestådde predikanter ständigt blifva
bibehåldne vid den dem anslagne lönen. Sidst anförer Deputationen,
at hvad de öfrige Krigsprästerne vid andre Regimenter
til häst i Sverige beträffar, så kunna, när allenast 2:ne
vid Regimentet stå qvar eller antagne blifva, deras fullmachter
eij sträcka sig til de indelningar, som de andre präster vid
samma Regimente förut innehaft, utan blifver den anbefalte
besparingen til General-Förråds-Cassan både för den förflutne
tiden och framgient i acht tagen.
Detta Betänckande blef af R. o. A. bifallit.
Elfsborgs fästningsarbete. Skattejords minskning. En dråpsak. 261
Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputations
Utlåtande öfver Giötheborgs stads Fullmächtiges
hos Riksens Ständer ingifne och til bemelte Deputation
remitterade ansökning, at bemelte stads Borgerskap måtte
befrias för service och sängkläders anskaffande för det til nya
Elfsborg på fästningsarbete commenderade manskapet af Elfsborgs
lähns Infanterie; hvarutinnan anföres, at som angående
berörde manskaps inqvartering Landshöfdingen i orten til
Magistraten allenast giordt tienlig föreställning, hvaröfver han
väntat deras svar, at sedan detta ärendet å hög vederbörlig
ort kunna andraga, och således af bemelte Magistrat det intet
kunna (!) kallas någon värckelig inqvarteringspålaga, ty kan
Deputationen sig häröfver eij yttra, innan saken gådt den
ordenteliga väg som vederbör.
R. o. A. biföllo Deputationens Betänckande, nemligen at
Ständerne sig häröfver eij utlåta kunna, innan ärendet gådt
sin ordenteliga väg.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande öfverHäradshöfdingen
Jolian JD. Loos’ ingifne Memorial angående skattskyldig
jords förminskning; och yttrar sig Deputationen således,
at aldenstund åtskilliga K. Förordningar förbiuda at
ifrån skattehemman, under hvad namn det och vara må,
abalienera någon åcker, äng, hollmar etc., hvilcket, jemte det
som om skattehemmans klyfvande i alt för små delar stadgat
finnes, nogsamt tillräckeligit är at förekomma alla dylika
missbruk, eij eller något skiähl finnes, hvarföre antingen bonde
eller någon annan icke skall kunna få förskaffa sig flere skattehemman
än de sielfve hinna bruka, hälst K. Maij:t och
Cronan i skatterättigheterne för utskylderne altid har sin
säkerhet, altså kan Deputationen intet styrcka Riksens Ständer
at i detta måhl något nytt stadga och förordna.
Detta Betänckande bifölls af R. o. A.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande öfver Häradshöfdingen
Ahrahamssons Memorial, angående det stadssoldaten
Anders Ryhohm för begångit dråp på jachtskiepparen Johan
Erling af K. Svea Hof-Rätt til döden skall dömd blifvit, men
af K. Maij:t i anseende til de dervid befundne mildrande
omständigheter derifrån befriad och med et annat emot dödsstraffet
svarande straff belagd blifvit; hvarvid Häradshöfdingen
Abrahamsson förment, at å endera sidan, antingen af K. HofRätten
eller hos K. Maij:t, härutinnan skall vara felat, och
262 Aug. 7. Besvär emot exekutions-resolutioner.
understäldt, om icke under denne dråpsaks skiärskådande af
Riksens Ständer sådane praecautioner tagas kunde, at dylikt
hädanefter eij stodo at befara. Men Deputationen bar i anseende
til de anförde skiähl och omständigheter icke kunnat
styrcka Riksens Ständer at samtycka til vidare praecautioner
härutinnan, hälst i hvart brottmål de dervid befundne besynnerlige
omständigheter komma at anses, som äro af den beskaffenhet
at de i allmän lag eij utsättjas kunna.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes å nyo Justitia-Deputationens Betänckande angående
besvär emot Ofverste-Marskalckens Resolutioner uti
executionsmåhl, hvars innehåld i Protocollet af den 3 Augusti
är anfördt.
Och bifölls nu bemelte Betänckande af R. o. A.
Uplästes å nyo Riksens Ständers förordnade JustiticeDeputations
Betänckande öfver K. Maij:ts bref til dess och
riksens Hof-Rätter angående tiden til besvärs inläggande emot
Executorens Resolutioner i städer der Hof-Rätterne äro sittjande,
hvilcket sedan sidste Plenum legat på bordet. Deputationen
förklarar sig intet funnit at påminna dervid, at ju härutinnan
bör förhållas på sätt som K. Maij:ts Bref förmår, nem
ligen
at sådane besvär, som af dem, hvilcka bo uti städerne
hvaräst K. Hof-Rätterne äro sittjande, emot Executorens Resolutioner
anföras kunna, skola sidst å den 14:de dagen uti HofRätten
inläggas sedan utslaget är daterat, och den dagen då
utslaget faller uti fataliernes räknande således uteslutas; hvarföre
Riksens Ständer hemställes, om icke H. K. Maij:t kunde
i underdånighet styrckas til at låta högstbemelte dess nådige
Bref til K. Hof-Rätternes underdånige efterlefnad afgå jemte
nådig befallning, at Hof-Rätterne genom deras universaler
sådant vederbörande til efterrättelse lämna.
R. o. A. stadnade häröfver i det slut, at härmed förblifver
som uti nya Lagen af Ständerne redan faststäldt är.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial angående följande med Deputationen communicerade
och utur Krigs-Collegii Riksdagsberättelse extraherade oeconomiemåhl,
nemligen: l:o angående framledne General-Majoren
Gref Gustaf Oxenstiernas balance til Uplands Regimente för
upburne beklädningsmedel; 2:o at den skuld, som framledne
General-Lieutenanten De la Barre genom äfven slike medel
sig påsamkat, bestigande til 1889 dal. 19 öre 12 pgr sint, är
Ekonomimål ur krigskollegii riksdagsberättelse. 263
til fullo betalt; 3:o at Dahl-Regimentets beklädningsmedel efter
1727 åhrs Knechte-Contracts lydelse varda hit dragne och
genom utlåningar fruchtbahre giorde; 4:o huru de medel, som i
Staten upföras til visse beklädnings- och monderingsperzedlar,
hvilcka såsom en hielp vid rustningar bestås, Rusthållarne vid
Bohus lähns Norra Squadon blifva disponerade; 5:o at af de
af bemelte lähns Dragone-Rusthållare nu sedermera betalte
180 st. tält, sig bestigande til 3,186 dal. 16 öre 6V3 pgr smt,
2.603 dal. 23 öre smt af förre Landt-Räntemästaren i Giötheborg
Steffens äro förskingrade, men doch af dess egendom med tiden
förmenas kunna blifva ersatte; 6:0 at svärdfeijarne här i staden
efter K. Maij:ts förordnande allena äro berättigade til ryttareklingors
monterande, deräst doch vid bruken eller af gelbgiutare
arbetet til bättre prijs och fortare kunde erhållas; påminnandes
Deputationen vid förenämde måhl, at saken angående den
bättre rätt, som af andre påstås til framledne General-Majoren
Gref Oxenstiernas egendom framför cronan, bör skyndesamligen
afgiöras, sammaledes ock bemelte Steffens egendom för förberörde
af honom borttagne medel til betalning angripas, och
beträffande för öfrigit ryttareklingornes monterande af svärdtfäijarne,
så emedan Vira bruks ägare hos K. Maijit detta arbetet
jemte annat återbegiärt och saken nu ligger hos K. Maijit
til afgiörande, ty kan Deputationen för denne gången sig härom
icke utlåta.
Sedan detta Betänckande var upläst, androg Hr Didron,
at hvad framledne General-Majoren Gref Gustaf Oxenstiernas
balance angick, så voro väl värdt, at R. 0. A. ville taga i
behiertande, at han 1723 miste sitt Regimente och derjemte
fick denne observationen på sig, hvilcken han och tilböd sig
at förklara, men som sådant eij kom at skie uti dess lifstid,
så oroas nu härmed dess äncka och arfvingar.
Frih. Kurck sade, at ingen stake af des egendom voro
som icke gådt i giälds betalning.
Hr Adlerbeth föreslog, örn icke Svea Hof-Rätt måtte
påminnas at skyndesamt afgiöra bättre rättstvisten, på det
slut må kunna blifva i denna saken.
Hr von Hökerstedt androg, at Äncke-Grefvinnan eij är
i det tilstånd denna balance at kunna betala, och at om framledne
General-Majoren Gref Oxenstierna i lifstiden hade fådt
förklara sig, hade det eij blifvit et så svårt slut; hemstälte
264 Aug. 7. G. Oxenstiernas balans till Uplands regimente.
altså R. o. A., om icke Anke-Grefvinnan ifrån vidare rättegång
kunde befrias.
Hr Didron lade detta skiähl härtil, at Gref Oxenstierna
i lifstiden velat giöra räkning, men eij kommit dertil, och at
vid sådane tilfällen det är alt för svårt för de efterlefvande at
utreda sig.
Hr Landtm, frågade, om R. o. Arns vilja är, at AnckeGrefvinnan
för denna balance skall befrias.
Hvartil svarades ja.
Frih. Kurck aflade på Ancke-Grefvinnans vägnar hos
R. o. A. en ödmiuk tacksägelse.
Hr Landtm, frågade, om det öfriga i detta Landt- och
Siö-Militise-Oeconomie-Deputations Memorial bifaltes.
Hvartil svarades ja.
Hr Lindenstedt giorde den påminnelsen, at i detta
Memorial säijes, det Dahl-Regimentets beklädningspenningar
skohla sättjas ut på interesse til 6 procent; men som nyligen
är resolverat, at Regirnenternes Upbrotts-Cassör skola få utlåna
til 5 procent, så torde til desse Regimentsmedel inge
låhntagare finnas, om icke tilstånd lämnas desse medel jemväl
til 5 procent at frucktbare giöra.
Detta bifölls; och kommer, i följe af det som nu af R. o. A.
faststäldt blifvit, Resolutionen at skrifvas på sielfva Memorialet.
Hr Wattrang påminte, hvad Gref Oxenstiernas balance
angår, at som man eij vet huru det slår ut i Hof-Rätten, så
kan R. o. A. sig eij eller dermed befatta.
Härtil svarades saken redan vara afgiord, och at Hr
Wattrangs påminnelse som en reservation kan föras til Protocollet.
Frih. Johan Hamilton: Emedan en benämd Degner
tält illa om Baron Stakelberg, som varit i Weichselmunde, så
beder iag at denne Degner fiscaliter må anklagas. Här äro
tvänne Officerare, Tisenhusen och Wetterhof, hvilcke kunna
vittna at Stakelberg sig väl förhållit.
Hr Didron: R. o. A. hafva skiähl härtil, ty han är en
ledamot af R. o. A. och Feldtmarskalck Stakelbergs son.
Hr Lilljestierna: Detta är så myckit billigare, som
Adelige Privilegierne förmå, at den som talar hvad en Adelsmans
ähra och goda ryckte är för när eij bör lämnas ostraffad.
Hr Ehrencrona: Jag tycker här är intet forum at instituera
rättegånger.
Förtal om baron Stackelberg.
265
Hr Didron: Man måste betäncka at Stakelbergs Hr fader
commenderar på gräntzen, och at det måtte vara honom sensibelt
om detta skulle lämnas opåtalt, hvaremot det myckit
skulle soulagera honom at R. o. A. tagit des sons heder och
goda ryckte i försvar.
Frih. Stiernstedt: Emedan K. Maij:t skyddar privilegierne,
kunde icke R. o. A. i underdånighet anmoda K. Maij:t
at anbefalla Justitise-Cancellern genom Fiscalen tiltala Degner.
Hr Ehrencrona hemstälte, om icke Hr Landtm, kunde
härom tala med Justitiae-Cancelleren.
Frih. Joh. Hamilton: Jag vill hela Riddarhuset skall
participera i den hedern at hafva tagit en Adelsman i försvar.
Hr Ehrencrona: Yij få eij förvända processen.
Hr Lilljestierna: Man måste eij anse detta som R. o. A.
ville taga partes; men som en ledamot är blamerad, så är man
angelägen at få veta huru härmed sammanhänger; hemstälte
altså, om icke Justitiee-Cancellern kunde antydas at låta fråga
härefter samt efter lag och förordningar förfara.
I följe af hvad nu discourerat blifvit upsattes följande
Extractum Protocolli, hvilcket för R. o. A. uplästes och justerades:
Extract
utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 7
Aug. 1734.
S. D. Anmältes hos R. o. A., at en benämd Degner
skall hafva igenom dess giorde berättelser om hvad som vid
Weichselmunde förelupit förolämpat Hr Baron Stakelberg,
hvilcken i samma fästning varit commenderat; och som R. o. A.
betygade et särdeles missnöije, at en deras frånvarande ledamot
på sådant sätt til dess heder och goda ryckte skall vara
angripen, hvilcket efter Adelige Privilegiernes 5 §:s innehåld
K. Maij:t i nåder lofvat at eij lämna ostraffat, ty fants af
R. o. A. godt at igenom Extract. Protocolli lämna JustitiaeCancelleren
häraf del, at härmed enligit des ämbetes plickt
förfara låta, och det innan de tvänne officerare Tisenhusen
och Wetterhof afresa. Actum ut supra.
Sedan uplästes hvad som upsatt blifvit at skrifvas på
Landt- och Siö-Militiae-Deputationens Memorial angående
General-Majoren Gref Gustaf Oxenstiernas balance med mera,
så lydande:
Bifallit, och hvad framledne General-Majoren Gref Gustaf
Oxenstiernas balance til Uplands Regimente för upburne be
-
266 Aug. 8. Handelsbalken. Utländskes handel.
klädningsmedel angår, håller R. o. A. före, at altheustund
beraelte General-Major med döden afgick, innan han öfver
denna balance sig kunde förklara, des Ancke-Grefvinna och
arfvingar, som härom eij kunna hafva underrättelse och derjemte
uti medellöst tilstånd sig befinna, för vidare rättegång
måge förskonas och bemelte hela resterande balance afskrifvas,
hvartil de öfrige respective Ståndens benägna bifall jämväl
förmodas.
Denne upsatte Resolutionen bifölls af R. o. A.;
Men som under justeringen, uppå någras påminnelser och
Hr Landtnäs i anledning deraf skiedde frågan, det ordet
»resterande» var infördt, hvilcket nu af andre begiärtes måtte
utgå, och en del af R. o. A. redan voro nedgångne;
Svarade Hr Landtm., at af R. o. A. för få nu voro tilsammans
at härvid giöra någon ändring.
Och skildes R. o. A. åt.
Den 8 Augusti.
Närvarande Riksens Råd och Ständer at öfverse den
nya Lagen.
Uplästes
Handels-Balckens 5 Capitel.
Och som den 1 § vid senaste sammankomsten redan var
faststäld, men vid den 2 § Borgareståndet sig förbehållit at
inkomma med påmihnelser;
Uplästes af Hr Cammar-Råd Wulftvenstierna bemelte
påminnelse, så lydande:
Påminnes, at de utländske böra niuta liggedagar, som til
et vist antal i Lagen kunna utsättjas, under hvilcka dem frihet
lämnas at sälja uti minut tärande vahror för handtvärckares
och andras skuld, som ingen handel drifva. Men sedan
liggedagarne ute äro, synes en utländsk icke böra niuta samma
förmohn som en inländsk grosshandlare uti 4 Cap. 1 § förundt
är, i det honom tilstånd lämnas at sälja halfva stycken, halfva
läster, halfva skieppund och halfva tunnor med mera, utan
bör en utländsk icke mindre sälja än hela läster, hela skieppund,
hela tunnor, kistor och packor med mera. Arg. ex 4 §
ad fin. Hand. Ord. 1673.
Hr Wulfwensti erna svarade härtil, at Lag-Commissionen
gådt detta förbi som et oeconomicum, hvilcket är ändring
Huru utländsk man köpenskap drifva må. 267
underkastadt, och om det en gång i Lagen blefvo faststäldt,
kunde de främmande påstå at altid niuta det samma,' ehuru
handelens lopp kunde kräfva ändring deruti; dessutan kunde
ock igenom tractater med främmande machter sådane oeconomica
i handelen til rikets fördel komma at ändras, och voro
altså bättre, at om sådane måhl igenom särskilte förordningar
blefvo stadgat; hvad quantum angick för främmande, at få
sälja i halfva läster, skieppund, tunnor etc., så hade man
tyckt, at de borde få sälja i sådane fastager som de fådt in
vahran uti.
Borgareståndet begaf sig ifrån de giorde påminnelser;
Och blifver altså § som den af Lag-Commissionen varit
projecterad.
3 §. I anledning af Borgareståndets giorde påminnelse
fants af Ständerne godt, at begynnelsen af denne § således
inrättas: »Utländsk man må tärande vahror til sahlu hafva
uti skiepp och fahrkost, och andre vahror i the rum» etc.
Orden jämkas i Lag-Commissionen.
Sammaledes tillägges och längre nid uti § näst orden
»köpenskap ther drifva» : »något utborga eller giäld inkräfva».
Ytterligare påmintes af Borgareståndet, at utom de utsatte
100 dal. bot, första gången, vahran jämväl confiscation
må vara underkastad, stödjande sig härutinnan på den hit in
til brukelige praxi jemte 1673 ahrs Handels-Ordinantie och
1696 ahrs Förordning; samt at i annor händelse en utländsk
kunde våga derpå och snart nog indraga den avance, at han
kunde betala böterne, och hafva deröfver en richtig fördel;
eij til förtigande, at upsichten mera befrämjas, när vederbörande
medelst tertialens åtniutande af vahran dertil kraftigare
upmuntras.
Härtil svarades, at det således finnes stadgat vid slutet
af §, när han andra gången beträdes, men för första gången
har Lag-Commissionen tyckt 100 dal. böter vara nog, särdeles
som i Handels-Ordinantien grader finnas utsatte.
Hr Biskopen Dr Humble förmente, at här äfvenväl
grader borde utsättjas lika som i gamla Handels-Ordinantien.
Hr Justitiae-Cancellern Cederbielke föreslog, om icke
första gången hälften af vahran kunde confisceras.
Ständerne biföllo at »vahran första gången bör confisceras»;
hvarefter § af Lag-Commissionen kommer at jämkas.
268 Aug. 8. Understucken handel. Friförning. Landsköp.
4 §. Borgareståndet giorde den påminnelsen, at i stället
för 40 dal. smts bot bör första resan bötas 500 dal. smt,
andra gången vara tvegilt, och tridje gången miste han sin
borgarerätt. Skiähl härtil togos l:o af des borgare-eed, som
uttryckeligen förbiuder all understucken handel med de främmande;
2:o af den skada och nachdel, som så väl cronan som
staden derigenom tager i anseende til sielfva tullen, licenten,
tolagen och dubbla mätare- och vägarepenningar, med mera.
Ständerne biföllo, at i stället för »40 daler» sättes »500
daler». I öfrigt bifölls §.
5 §. Hr von Hökerstedt hemstälte Riksens Ständer,
om icke denne § kunde slutas ut, emedan en sådan friföring
allenast blifvit tillåten at animera seglationen; men som vij
nu förmoda kunna drifva den samma med egit folck, synes
detta eij vidare behöfvas, och är i öfrigit et oeconomiskt måhl,
som eij fogeligen tyckes hafva rum i Lagen,
Riksens Ständer biföllo at denne 5 § går ut.
6 Capitel,
om landsköp.
1 §. Vid denne § påminte Borgareståndet, at hälften af
de förbrutne vahror vid landsköp måge hemfalla näst intil
liggande stad, som lidande uti des näring, enligit 1617 ahrs
Handels-Ordinantie 17 § och K. Maij:ts Mandat af den 11
Aug. 1580.
Hr W ulfven sti erna frågade, hvilkenthera hälften härmed
menas.
Och som af Borgareståndet svarades: cronans;
Androgs theremot, at i gamle tider, när någon på landet
med landsköp blifvit beträdd, hafva alla böterne och vahran
varit cronans ensak; men när den brottslige i staden blifvit
beträdd, har cronan fådt halfparten och angifvaren den andra
hälften.
Det föreslogs at cronan, staden och angifvaren måtte niuta
hvar sin tredjedel.
I anledning häraf föreföll en vidlyftig discours; i det åtskillige
af R. o. Arns ledamöter, nemligen Hr Ehrencrona,
Hr vice Praesidenten Silfverschöld och flere förestälte det
vara stridande emot Sveriges lag, at en domstohl skall döma
en annan domstohl saköron til, hvilcket på detta sättet skie
skulle, om böter för landsköp, som på landet dömes, skulle
Konfiskation vid landsköp. Loflig handel å landet. 269
falla staden til, hvarigenom häradet til sin rätt kommo
at lida;
Hvaremot af Borgareståndet påstods, at det tilförende til—
kommit städerne at döma om landsköp och at böterne dem
tilhördt; til hvilckets bestyrkande 1617 åhrs Handels-Ordinantie
och Drottning Christinae Mandat af åhr 1640 åberopades.
Hr Biskopen Doctor Humble och åtskillige af Prästeståndet
påminte, at de fattigas andel eij bör förglömas, och
hemstälte til Riksens Ständer, om icke hälften kunde anslås
til de fattige och hälften til angifvaren.
Riksens Ständer stadnade i det slut, at »confiscationen
går til treskiptes, hvaraf cronan niuter en tredjedel, nästa
hospital en tredjedel och angifvaren en tredjedel»; hvarefter
§ af Lag-Commissionen kommer at inrättas.
2 § bifölls.
3 §. Borgareståndet begärte at denne § således måtte
inrättas, at de orden »til sin nödtorft» sättes frammanför orden
»vahra i vahra»; då den således kommo at lyda: »byter landtmannen
til sin nödtorft vahra i vahra eller köper för reda
penningar» etc.
Hr Silfverschiöld påstod, at skillnad bör giöras emellan
köp och byte, emedan ingen kan förmenas af egen afvel
få byta, så långt det hinner.
Hr Wattrang biträdde detta samt at orden »til nödtorft»
eij böra stå förut, ty ingen kan förvägras at byta mer än
han sielf behöfver, när han lägger det up och eij drifver
landsköp dermed, utan vill, när lägenhet gifves, efter Förordningen
sälja det i nästa köpstad.
Som häröfver upkom en vidlyftig discours;
Giorde Hr Landtm, frågan Ståndsvis, om § skall blifva
stående som den är.
R. o. A. samt Bondeståndet svarade härtil med ja, men
Prästeståndet biföll Borgareståndet, som ville at § efter den
giorde påminnelsen borde inrättas.
Hr Wulfwenstierna föreslog, om icke, til at få slut
häri, näst orden »vahra i vahra» tilläggas kunde: »och then
eij förbyter eller å landet säljer eller köper».
Men detta vann eij eller bifall.
Hr Ehrencrona och åtskillige af R. o. A. förmente, at
om Bondeståndet ville begifva sig til den af Borgareståndet
270 Au g. 8. Loflig handel å landet. Marknader.
påstådde ändringen, så kunde R. o. A. giöra det samma,
emedan doch Adelige Privilegierne på intet sätt derigenom
kunna komma at lida.
Bondeståndet svarade, at de väl ville begifva sig, om de
intet befarade chicaner, i fall en bonde som bor långt ifrån
staden skulle vilja föra hern med sig för sine grannar någre
tunnor salt eller någre U tobak.
Härtil svarades, at som Lagen eij sätter något straff
för den som förer vabror, utan för den som säljer, så kan
Bondeståndet inge chicaner härvid hafva at befruckta; och
som Borgareståndet derjemte förklarade det intet vara meningen
at hindra allmogen eller förvägra dem at föra sine
fohror, när intet landsköp derunder drifves, altså biföllo
Stånden, at denne 3 § således inrättas:
»Ther landtmannen til sin bärgning och nödtorft byter
vahra i vahra, eller för reda penningar köper hvad annor» etc.
4 §. Vid denne § var Borgareståndets påminnelse, at
vid slutet tilläggas må: »Likaledes äga de städers handlande,
som med oxe- och fogelhandel omgå, frihet omkring landet
sin handel at idka efter som särskilt derom stadgat är».
Men sorn härtil svarades, at hvad särskilte stadgar angår,
de samma uti allmänna Lagen eij tienligen kunna införas;
Begaf sig Borgareståndet ifrån denne påminnelse;
Och blef § af Ständerne gillad, sådan som den upsatt är.
7 Capitlet.
1, 2 och 3 §§ biföllos.
Vid slutet af 4 § biföllo Ständerne i anledning af Borgareståndets
giorde påminnelse, at näst orden »af landtmannen
köpa» tillägges: »eller af them något borga».
5 § bifölls.
Utur 6 § uteslutas the orden »Konungens ensak» och hvad
therpå följer: »angående skiutande», emedan sådant tienligare
kan finna rum uti en allmän politi-ordning än i Lagen.
8 Capitlet.
Hela capitlet bifölls, och giordes thervid inge påminnelser.
9 Capitlet.
The första tijo §§ af thetta capitel biföllos, och giordes
thervid inga påminnelser.
Lån, pant och borgen.
271
11 §. Vid slutet påmintes af Borgareståndet, at den,
som fordrar giäld som gulden är, bör icke allenast böta hälften
af thet som han fordrat, utan ock plickta efter sakens
omständighet och Domarens ompröfvande för des begångne
dolus och som hans arghet finnes stor til; bestyrcktes af
29 Cap. 1 § Rättegångs-Balcken.
Men som Ståndet begaf sig ifrån thenne påminnelse;
Bifölls § som then i Lag-Commissionen är upsatt.
10 Capitlet.
1 § bifölls.
2 § ändras således, at dess begynnelse blifver: »Nu är
dag ute», och ordet »stämmo» tages bort; och strax nedanföre
i stället för »3 Rådstugudagar» sättes »3 Måndagar». Hvilcket
Ständerne funno skiähligt för den orsaken, at ingen må öfverihlas
som utsatt någon dyrbar pant, detta och jämväl häfver
sin grund i gamla Lagen.
3, 4 och 5 §§ biföllos.
6 §. Vid thenne § tillädes näst orden »gifve thet Rätten»:
»eller Konungens befallningshafvande» tilkänna.
I öfrigt funno Ständerne, at som brotten eij äro lika, om
någon sätter en pant högre ut än den häftar före, eller nekar
emot bättre vetande til emottagen pant, så bör ock en skilnad
giöras i böterne, emedan uti det senare brottet är jämväl
dolus; och faststältes altså, at halfva pantens värde uti det
senare brottet bör bötas. Sidsta meningen af denne § kommer
nu således at lyda: »Nekar någor emot bättre vetande til
then pant han emottagit, bote halfva pantens värde».
7 §. Vid denne § påmintes, at 40 dal. bot synes för
drygt, aldenstund de af den fattige allmogen, som antingen
af lagsens okunnighet, af händelse eller af nödtvång kunde
försättja eller förskingra en pant af ringa värde, igenom så
dryga böter tyckas för hårdt blifva straffade.
Härtil svarades, at desse böter hafva anseende på dolum
och förbudsbrottet och at de altså eij böra ändras.
Hr Ehrencrona: Som vid sidsta Riksdag resolverades,
at alla böter skola modereras, så kan det ock skie med desse,
när det skier med de öfrige.
Sedan något vidare härom var discourerat, funno Ständerne
godt, at i denne § 40 dalers plickten går ut, och sättes
i ställe: »bote hälften af pantens värde» och gälde etc.
272 G-. Oxenstiernas balans. Dalregementets beklädnadspenningar.
De öfrige §§, nemligen den 8, 9, 10, 11, 12 och 13,
biföllos.
Riksens Råd och Ständer skildes åt.
Den 10 Augusti.
Uplästes det hos R. o. A. den 7 Aug. håldne Protocollet.
Yid slutet af bemelte Protocoll, deräst R. o. A:s Resolution
angående General-Majoren Gref Gustaf Oxenstiernas balances
afskrifvande finnes införd, förestältes af åtskillige, at om
R. o. A. vilja giöra Åncke-Grefvinnan någon grace, bör den
vara fullkomlig, och altså ordet »resterande» gå ut.
Men som Frih. Kurck å Ancke-Grefvinnans vägnar förklarade,
at hon ödmiukast tackar för den grace R. o. A.
henne redan giordt och är nögd med Resolutionen sådan som
den är, och at ordet »resterande» blifver ståendes;
Altså förblef det dervid, och skrefs bemelte Resolution
på Landt- och Siö-Miiitiae-Oeconomie-Deputationens Memorial,
tillika med det som angående Dahl-Regimentets beklädningspenningars
fruchtbargiörande til 5 procent var resolverat, så
lydande:
Beträffande Dahl-Regimentes beklädningspenningars utsättjande
på interesse til 6 procent, så lärer, i fall de öfrige
Stånden bifalla at utlåningarne af Upbrotts-Cassorne måge
skie til 5 procent, med förbemelte beklädningspenningars fruchtbargiörande
på samma sätt komma at förhållas.
Sedan företogs Riddarhus-Ordningen.
Fierde Articlen.
1 §. Emedan Deputationen med dess yttrande öfver Frih.
Joh. Hamiltons Memorial, som i synnerhet rörer denna §,
ännu eij var inkommen, ty gicks § denne gången förbi, och
kommer, så snart Deputationen afgifvit sitt betänckande, at
företagas.
2 § uplästes.
Hr Didron höll för betänckeligit, at under Landtmarskalckens
siukdom en annan skulle väljas at förträda dess
ställe, emedan, om partier voro och Landtmarskalcken en liten
opasslighet åkommo, et sådant vahl strax kunde påstås,
hvarigenom buller och oro på Riddarhuset skulle förorsakas,
ja och, sedan Landtmarskalcken voro blefven frisk, somlige
EHO. Om val af vice landtmarskalk.
273
villja behålla den nye; fördenskuld voro bäst, at under Landtmarskalckens
siukdom eller opasslighet, efter förra vanligheten,
den äldste Grefven förträdde des ställe.
Härtil svarades, at hvad det befarade bullret af nytt vahl
vid någon Landtmarskalcken åkommen liten opasslighet vidkommer,
så är det eij at befruchta, emedan § tydeligen säijer,
at det bör vara så svår siukdom, at Landtmarskalcken på
någon tid eij kan utföra sitt ämbete; sammaledes är ock §
derutinnan klar, at så snart Landtmarskalcken åter kommit
til hälsan igen, han då sitt ämbete tilträder; och beträffande
det at den äldste Grefven altid vid sådane tilfällen skulle
förträda Landtm:s vices, så hade det jemväl sine store betänckligheter,
emedan det hända kunde, at han hvarcken ägde den
ålder eller den skickelighet, som til en så vigtig syssla erfordras.
Frih. von Rosen höll före, at igenom et nytt vahl
tiden alt för myckit skulle utdragas, och at altså bättre voro
at blifva vid den äldste Grefven eller den honom närmast voro.
Hr Lars Åkerhielm: Detta kan vara godt, så vida
alla enhälleligen falla på den äldste Grefven, ty då är det et
vahl, och utan et sådant enhälligt samtycke är eij den äldste
Grefven mera härtil berättigad än den yngste Adelsman.
Frih. Kurck föreslog, at när Landtmarskalcken blifver
siuk, kunde den som näst honom haft de fleste vota förträda
des vices.
Men detta förslag vann eij eller bifall.
Frågade altså Hr Landtm., sedan något ytterligare
blifvit discourerat, om § bifalles som den är upsatt.
Hvartil svarades ja.
Hr Lil lj esti erna sade sig eij tala emot hvad som faststält
blifvit, men at han eij höll för anständigt, det således
på en Riksdag tvänne Landtmarskalcksvahl skulle skie.
Hr Landtm, frågade, om Hr L ill j esti er n as påminnelse
gior ändring uti §.
Hvartil svarades neij.
Uplästes 3 §.
Hvilcken af R. o. A. bifölls.
Femte Articlen.
1 § uplästes.
Hr Landtm.: Här påminnes, at denne puncten synes
något sträng, om den som på Landtnäs antydan icke intager
Adelns Protokoll, 1734.
274 Aug. 10. RHO. Om ordning vid sammankomsterna.
sitt säte skulle den Riksdagen icke få bivista rådslagen på
Riddarhuset, och at detta eij torde vara nödigt at införa,
emedan de, som stå på gången, efter skiedd varning strax
pläga rätta sig.
Af andre påmintes, at hvad i början af denne § förmäles,
det hvar och en måste sättja sig på sin banck, är jämväl
något hardt och tvungit, och at för desse orden införas kunde:
»intager sitt ställe».
Men som detta sades jemväl skola förorsaka confusion,
om vid Landtmarskalckens ankomst hvar och en skulle söka
at just intaga sitt ställe;
Hemstälte Frih. Åkerhielm, om det icke voro nog, at
hvar och en då träder innom bänckarne.
Häremot giordes det inkast, at på det sättet kan hvar
och en flyttja sig omkring i Riddarhuset och söka at öfvertala
andra til sin mening.
Andre svarade härtil, at detta intet kan skada, när någon
häfver en god mening.
Hr Hestsko påminte, at alle böra träda til sine bänckar,
på det i angelägne saker hvar och en må tala efter sitt egit
samvete och begrep och eij efter andras.
Hr Lieutenant Ehrenpreus biträdde Hr Hestskos mening.
Sedan discourerades ytterligare pro et contra i denna
saken.
Hr Landtm, frågade, emedan R. o. A. äro i skiljachtige
tanckar och klockan nu var 9, om icke härmed kan upskiutas.
Men R. o. A. åstundade, at detta först måtte blifva afgiordt.
Gref D. Frölich: Som hvar och en gierna lärer vilja
behålla sitt ställe, så tyckes här böra stå: »intager sitt ställe».
Hr Adlerbeth: Om detta stricte skulle efterlefvas, så
voro hvar och en på sitt ställe lika som i arrest. Mig tyckes,
at det ingen kan förbiudas at gå och tala med sine vänner
och öfverlägga med dem.
Hr Lars Åkerhielm förklarade sig af samma tancka.
Hr Landtm.: Det lärer intet vara meningen at man
hela dagen skall sittja på et ställe, utan allenast i början
och när angelägne propositioner skie; och frågade om det icke
är nog, at i § införes: »intager hvar och en sin bänck».
Hvilcket uppå R. o. Arns gifne bifall således blef infördt^
Enrolleringen i södra Sverige. Protokollsdep. 275
Det öfrige af § upsköts.
Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö- Militice-Oeconomie-Deputations
Betånckande öfver et dit remitterat transumt
af K. Maij:ts Secrete nådiga Proposition, beträffande
enroulleringen i Skåne, Bohus lähn och Halland; styrckandes
bernelie Deputation, i anseende til hvarjehanda uprepade
skiähl och omständigheter, Riksens Ständer dertil, at icke
allenast enroulleringen i Skåne och Bohus lähn bör blifva
stående vid de uti Högstsahl. Konung Carl XII:s tid med
Allmogen derom ingångne accorder, utan ock at manskapet i
Halland sättjes på den fot, som det för 1731 åhrs Riksdag
varit, samt försäkrade blifva, det hädanefter ingen innehåldning
af vardtgälderne mera skie skall, hvarjemte och Hallands
enroullering förklaras böra niuta återbetalning af hvad sedan
1731 åhrs Riksdag i vardtgiälder för dem blifvit indragit.
Detta Betänckande bifölls, och remitterades til Secrete
Utskottet at utse fond til de för Halländska enroulleringen
sedan 1731 åhrs Riksdag indragne vardtgälders återbetalning.
Uplästes Protocolls-Deputationens Extractum Protocolli
af den 9 Aug., hvarutinnan giöres en förfrågan, huru vida
det skulle tilkomma deputationen sådane måhl, som uti HofRätterne
genom resolution eller dom afgiorde, men sedermera
per viani ordinariam eller supplicando under K. Maij:ts JustitiaeRevision
devolverade blifvit och der ännu oafgiorde äro, at
uptaga och ventilera, emedan Instructionen dertil ingen vidare
anledning gifver, än hvad des 2 § förmår, nemligen at laga
kraftvundne domar och resolutioner, emot hvilcka hos K. Maij:t
intet klagomål fördt är, eij rubbas.
R. o. A. discourerade en stund sins emellan häröfver.
Frih. Åkerhielm förklarade, at han intet kunde se,
huru K. Maii:t skulle kunna företaga eller gifva något utslag
i de til Justitias-Revision devolverade måhl, om Ständerne
sielfve sådane måhl uptaga vilja och handen dervid lägga.
Hr Hammarberg sade sig finna denna af ProtocollsDeputationen
giorde fråga af stor vigt och förtiena et noga
öfvervägande; lärandes här första qvaestionen blifva, om K.
Maij:t skall afgiöra de til Justitise-Revisionen inkomne saker.
Ty om Ständerne sielfva lägga handen vid sådane justitiastnåhl,
så kan K. Maij:t sedan deröfver intet utlåta sig.
Hr Didron yttrade sin mening derhän, at sielfva sakerne
böra gå sin vanliga gång och i Justitire-Revisionen afgiöras;
276 Aug. 10. Om Pi'otokollsdep:ns förh. till Justitierevision.
men at Deputationen bör giöra sine remarquer på de fel som
af Domaren kunna vara begångne.
Hr Svanthe von Böhnen instämde härmed, och at,
sedan Revisionen är sökt, böra merita af Protocolls-Deputationen
eij röras, emedan bemelte Deputation eij mera tilkommer än
allenast at tala pä felen i processen som Domaren kan hafva
begådt, sielfva saken bör af K. Maij:t afgiöras.
Hr Hammarberg sade sig eij vara deremot, at när enorme
fel emot processen finnas vara begångne, Deputationen då
uptecknar personerne och infordrar deras förklaringar, hvilcket
och är enligit med dess Instruction, men at Ständerne immediat
e skulle giöra någon ändring uti det som således emot
processen kunde vara försedt, det voro at gå alt för vida.
Hr Ehrencrona bestyrckte detta härmed, at när en sak
til Justitim-Revisionen är devolverad, så kan hufvudsaken eij
skiijas ifrån processen, ty innan hufvudsaken eller merita
causse af Konungen företagas, examineras processen, om deruti
finnes något fel; och skulle Ständerne villja företaga denna
senare undersökningen öfver saker som ligga uti JustitiseRevisionen,
det voro at betaga Konungen hvad honom tilhörer,
emedan i detta fallet merita causm och processen aldrig
kunna eller böra separeras.
Frih. Bielke berättade, at som han hade den äliran at
vara en ledamot af Protocolls-Deputationen och af det Utskottet
som häfver Hof-Rätternes Protocoller at skiärskåda, så måste
han til uplysning gifva vid handen, at åtskillige af Deputationens
ledamöter hållit före Instructionen gifva anledning
dertil, at sådane måhl som ifrån Hof-Rätterne til JustitiaeRevisionen
inkommit kunde af Deputationen uptagas och ventileras,
emedan allenast laga kraftvundne domar och resolutioner
der finnas undantagne, men at andre deremot varit af den
tanckan, at sorn uti sådant fäll, i det samma man dömer om
Domarens fel, om sielfva saken jemväl dömes, och på sådant
sätt Ständerne skulle komma at utlåta sig i saken emedan
hon ännu lågo under K. Maij:ts afslutande, hvilcket eij voro
enligit med Riksens lagar och Riksdags-Ordningen, så hade
Deputationen funnit sig föranlåten at hos Riksens Ständer
giöra denna förfrågan, varandes han i öfrigit för sin del af
den meningen, at Deputationen eij tilkommer at sig företaga
sådane vid K. Maj:ts Justitise-Revision incaminerade och ännu
oafgiorde saker.
Hr Ehrencronas förslag.
277
Hr von Böhnen sade sig vara af samma mening med
Hr Ehrencrona och at allenast Domarens felachtigheter af
Deputationen böra skiärskådas.
Hr Ridderschantz: Jag vet eij hvartil Deputationen
är nyttig, om den eij får gifva anledning at rätta det som är
illa giordt, och om det eij tillåtes, vill iag häldre begiära at
blifva dispenserad. Jag ville önska, at iag hade lof at anmäla
huru det står til.
Hr von Böhnen påstod, at til undersåtarnes trygghet
exempel måtte statueras på dem som finnas skyldige.
Frih. Johan Funck: Af Instructionen är klart, at Deputationen
eij får röra laga kraftvundne domar och Resolutioner.
Riksdags-Ordningen är jemväl tydelig, at Ständerne eij kunna
uptaga saker som ligga i Revisionen, hvaraf följer, at sådant
myckit mindre någon Deputation tilkommer. Altså blifver här
ingen annan fråga, än om Deputationen skall ställa de personer
under tiltal som begådt grofva förseelser och nulliteter
emot processen, och hemställes i ödmiukhet R. o. Arns godtfinnande,
om icke Deputationen, när sådant finnes, kunde
igenom Advocat-Fiscalen låta anklaga vederbörande, at enligit
Sveriges Lag och Förordningar blifva afstraffade.
Hr von Böhnen sade det vara så myckit nödigare, at
Riksens Ständer härutinnan visa alfvarsamhet och stränghet,
som Domare sällan för sådane grofva förseelser blifvit tilbör—
ligen näpste, och kunde han andraga et exempel af en Lieutenant,
hvilcken en Häradshöfdinge per contumaciam dömdt
ifrån ähran, och ehuru väl Lieutenanten af Hof-Rätten strax
blifvit restituerad, så voro doch aldrig Häradshöfdingen af
Advocat-Fiscalen anklagad, utan sitter ännu vid sin domstohl.
Hr Ehrencrona upläste 1 § af Protocolls-Deputationens
Instruction, och sade sig deraf finna giöremålet klart utsatt,
nemligen at uppå de vid domstohlarne begångne felachtigheter
giöra anmärckningar samt infordra vederbörandes förklaringar,
och der förklaringarne eij finnas nöijachtige referera måhlén
til Plena. Men hvad de saker angår, som vid JustitiaeRevisionen
äro incaminerade, voro det eij Instructionen likmätigt,
at de af Deputationen skulle uptagas, ty sedan hufvudsaken
til K. Maij:t är devolverad, böra processualia följa
med, at på et och samma ställe blifva afgiorde, emedan eliest
all laga process skulle rubbas. Hr Landshöfdingen hemstälte
altså R. o. Arns godtfinnande, om icke til at komma ifrån
278 Aug. 10. Om Protokollsdep. och K. M:s Justitierevision.
denna saken, enär Deputationen förmärcker felachtigheter vid
sådane uti Justitiae-Revisionen anhängige saker vara begångne,
vederbörande böra höras, deras förklaringar af Deputationen
inhämtas, och om de eij nöijachtige finnas, måhlén då til
Plena refereras; kunnandes sedan af Plenis bemelte måhl
K. Maij:t i underdånighet underställas, på det K. Maij:t ma
hafva tilfälle at af Acter och Protocoller noga låta sig underrätta,
innan saken sluteligen afgiöres, vid hvilckens afslutande
bemelte anmärckningar eij på något sätt böra liggia K. Maij:t
i vägen.
Hr Hammarberg: På detta sättet äro likväl K. Maij:t
händerne bundne, så vida Riksens Ständer redan förklarat
saken vara värd anmärckning.
Frih. Ungern föreslog, om icke desse anmärckningar förseglade
kunde gå til Plena och sedan til K. Maij:t, då det eij
kunde anses för Ständernes utlåtande, utan allenast en Deputations.
Hr Landtm, frågade, om Hr Ehrencronas proposition
vinner bifall.
Hvartil svarades ja och neij.
Frih. Bielke reassumerade Hr Ehrencronas proposition
och föreslog, at Deputationen kunde allenast nämna måhlén
utan at yttra sig om de funnits felachtige eller eij, då de
sedan af Ständerne kunde lämnas til K. Maij:ts rättvisa bepröfvande.
Uplästes utur Protocollet hvad Hr Ehrencrona föreslagit.
Hr Liljestierna påminte, at slutet voro betänckeligit,
ty hvad Riksens Ständer finna felachtigt, det kan eij blifva
ändrat; hemställandes i öfrigt, om icke det öfriga i denna
proposition, såsom et godt expedient at komma ifrån denna
saken, kunde vinna R. o. A:ns bifall.
Hr von Hökerstedt: Om Riksens Ständer skola giöra
föreställningar om de begångne felen, så yttra de ju och sine
tanckar deröfver, hvarifrån K. Maij:t eij kan afgå; men at
vid en annan Riksdag eij få dubbelt arbete, så kunde öfver
sådane måhl, hvilcka i Justitiae-Revisionen äro oafgiorde,
Deputationen på vederbörande giöra anmärckningar, inhämta
deras förklaringar och öfver samma förklaringar sig yttra;
dessa Deputationens yttrade tanckar kunde förseglas, och så
fort sakerne i Justitiae-Revisionen blifva afgiorde öpnas; och
om någre sådane saker nu under Ständernes sammankomst eij
Yttranden af Wulfwenstierna, Ehrencrona, Lilljestierna m. fl. 279
hinna i Justitiae-Revisionen blifva afgiorde, kunde hvad dem
angående anmärckt blifvit ligga förseglat til nästa Riksdag.
Hr Wulfwenstierna förestälte, at hvad Hr Ehrencrona
föreslagit, angående det at Protocolls-Deputationens anmärckningar
til K. Maij:ts nådiga ompröfvande och afgiörande med
Råds råde kunde upsändas, intet är något nytt, emedan vid
Riksdagarnes slut ofta händt, at de måhl, hvilcka Ständerne
eij hindt afgiöra, til K. Maij:ts afslutande blifvit upsände,
tillika med Deputationens Betänckanden, då af Ständerne
blifvit anmält, at samma Betänckanden eij skulle ligga K. Maij:t
i vägen; på samma sätt kunde och nu med desse anmärckningar
förfaras. Hvad i öfrigit hufvudsaken och merita angår, så
kunna Riksens Ständer sig dermed icke befatta, hvilcket vid
Riksdags-Ordningens upsättjande nog granlaga blifvit öfverlagt;
ty om Ständerne skohla skiärskåda och bepröfva en
sak som domare, så böra de ock om den samma noga och
granneligen vara underrättade, och ser man ofta hvad svårighet
det är at uti en rätt af 12 personer bibringa hvar och
en rätt lius och kundskap i saken; huru myckit svårare, ja
nästan omöijeligit vill det falla at så noga underrätta en stor
menighet?
Gref Fr. Gyllenborg conformerade sig härutinnan aldeles
med Hr Wulfwenstierna.
Hr Lilljestierna: Här är eij quaestion om merita, ty de
kunna af Ständerne eij röras; fördenskull kommer allenast
processen at skiärskådas; finna Ständerne fel uti denne senare,
derigenom bindas eij K. Maij:t händerne in meritis.
Hr Ehrencrona: Om intet Deputationen har mackt at
observera så väl på merita som på processen, så är des giöromål
intet, ty så lyder Instructionens 1 § och kan altså eij
restringera^ til processen allena.
Hr Lilljestierna: Om en Domare dömt emot klara
Lagen, det är domvilla; men frågan är om Deputationen derföre
får ändra merita. Min mening är, at Deputationen aldrig
får röra merita; men processen måste efterses, som är det
delicateste. Mången Domare kan igenom processen tournera
den bästa sak; hvilcket iag doch intet säijer i den tanckan,
som skulle hos oss sådane gudlöse och samvetslöse Domare
finnas, utan allenast at visa angelägenheten af processens rätta
i ackt tagande.
280 Aug. 10. Om Protokollsdep. o. K. M:s Justitierevision.
Hr Lagercrantz: Uti afgiorde saker kan Deputationen
ingå både uti merita och uti processen, men vid de oafgiorde
uti intetdera; ty skulle Konungen och Rådet sedan finna
remarquerne onyttige, voro det en föga heder.
Hr Lilljestierna: Laga kraftvundne måhl få eij röras;
ty om Ständerne vilja agera domare, få vij alt för myckit at
giöra. lag har eij förstådt ändemålet af denne Deputationen
vara annat, än allenast at efterse, huru vederbörande deras
embetes plickt fullgiordt.
Frih. Ungern: Det är på ena sidan et ganska nyttigt
ändemål, at de blifva tiltalte som sig uti sine ämbeten försedt;
på andra sidan, om Ständerne yttra sine tanckar uti sådane
måhl som til K. Maij:t äro devolverade, så förklara de sig
tillika in meritis. Det hemställes fördenskull R. o. A:ns godtfinnande,
om det icke kunde vara nog, at Deputationen, när
den anmärckt någre felachtigheter, infordrar vederbörandes
förklaringar, och när de eij finnas nöijachtige, måhlén då förseglade
til Plena ingifvas, hvilcke sedan til K. Maij:t kunde
upsändas med förmälan, at de samma tyckts lörtiena upmärcksamhet
och beifrande, och at K. Maij:t i nåder ville skiärskåda
saken samt vederbörande som det förtient med behörig
nepst anse.
Gref Tessin hemstälte R. o. A:ns ompröfvande, om icke
hvad som til Riksdagens begynnelse varit slutit, eller och
ännu under varande Riksdag uti K. Maij:ts Justitiaj-Re vision
kan komma at vinna slut, må enligit Instructionens innehåld
af Deputationen uptagas och handteras; men hvad ännu oafgiordt
eller uti K. Maij:ts Justitise-Revision anhängigt är, af
Deputationen denna gången förbigås och til nästa Riksdag
hänskiutes, då den, som på et eller annat sätt giordt emot
Lag, Förordningar eller Privilegier, derföre lika fullt tilbörligen
kommer at tiltalas och plickta, så framt sådant då eij redan
skiedt.
Atskillige af R. o. A. understödde och biföllo denna Gref
Tessins yttrade mening;
Andre biföllo Frih. Ungern, doch at anmärckningarne in
Plenis borde upläsas, innan de förseglade til K. Maij:t upsändas.
Vid detta senare sade Hr Ehrencrona, så framt anmärckningarne
skulle in Plenis upläsas, sig finna en scrupel,
som rörer samvetet, emedan Deputationen giordt tysthetsed,
Yttranden af Ungern, Tessin. Hyltéen, Lilljestierna. 281
vår Lag jemväl förbiuder at propalera secreta judicii, eij til
at förtiga, det vederparten kunde rätta sine steg derefter, och
at en Domares votum för en menighet eij bör upläsas; tilläggandes
Hr Landshöfdingen, at han här talte om oafgiorde
måhl.
Hr Lilljestierna biträdde detta och at, så länge något
forum återstår, anmärckningarne böra vara förseglade.
Frih. Cronstedt betygade det vara undran värdt, huru
Deputationen, som haft 4 åhrs Protocoll at genomgå, redan
kommer at giöra förfrågning om sådane måhl som i Revisionen
ännu äro oafgiorde.
Frih. Stiernstedt yttrade sig, at om man eij vill gå
ifrån Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen, så bör man
blifva vid det som Gref Tessin proponerat.
Det begärtes at Gref Tessins proposition måtte upläsas.
Hvilcket skiedde.
Frih. Hyltéen: Alla giöremål hafva sine principier och
grundsatzer. Följer man dem, så irrar man intet; elliest gior
man fehlsteg. Hos oss är det en fast grundsatz, at Konungen
äger skiärskåda domar och Domarens giöromål samt hvad som
felat är ändra och rätta; och kan denna satz eij ändras utan
at bryta Regerings-Formen. Här säijes fuller, at Ständerne
kunde vid oafgiorde saker giöra anmärckningar utan at binda
händerne på Konungen och Rådet, men sådant har mera at
innebära, än man i hast sig kan föreställa; hvarföre iag eij
kan råda thertil, at saker som hos Konungen ligga oafgiorde
på något sätt af Ständerne röras, ty ehuru vij vilja kalla det
en simpel föreställning, så är det doch af en otrolig vigt och
påfölgd; och biträder iag altså i alla delar Gref Tessins yttrade
mening, hvilket iag härmed til Protocollet förklarar.
Hr Lilljestierna dicterade til Protocollet: Jag håller
oförgripeligen före, at uti alle sådane måhl, som bero under
H. Maij:ts nådigste afgiörande, och Deputationen pröfvar någon
felachtigliet af en eller annan vara begången, det Deputation
efter sin instruction, sedan vederbörande öfver den anmärckte
felachtigheten blifvit hörde, har til samtelige Riksens Ständers
Plena sine anmärckningar förseglade at insända, jemte
en kort berättelse, i generale terminis, at vid samma sak
någre anmärckningar blifvit giorde, som förtiena at blifva
behörigen ansedde; hvarefter Riksens Ständers Plena efter
min mening hafva samma förseglade anmärckningar til K. Maij:t
282 Aug. 10. Om Protokollsdep. och K. M:s Justitierevision.
i underdånighet at öfversända, med underdånig begieran, det
K. Maij:t vid sakens änteliga afgiörande tächtes de anmärckte
felen i så måtto anse, som Lag, Förordningar och sielfva rättvisan
fordrar. Hvarigenom å ena sidan det ändemålet vinnes,
at felachtigheter blifva behörigen beifrade, och å den andra
sidan saken med dess omständigheter icke förr blifver public
och divulgerad, än H. Maij:t kommit dervid at lägga nådig
baud.
Häremot påmintes, at Plena på sådant sätt skulle förseglat-
afskicka hvad de eij sielfva sedt eller viste innehållet af.
Hr Adlerbeth: Deputationens frågan at få uptaga och
ventilera sådane uti Justitise-Revisionen oafgiorde saker har
myckit at innebära, ty då böra vittnen höras och hela processen
noga följas; yttrar då Deputationen sig uti något betänckande,
så lägges Konungen och Rådet derigenom en stötesten
före; för det andra är det emot Regerings-Formen och
Riksdags-Ordningen, at Ständerne immediate skola uptaga
rättegångssaker; för det tredje kunna eij eller uti sådane
måhl ämbetesfelachtigheter bepröfvas, utan at acta tillika
igenomgås, och då kan hända, at saken annorlunda af Deputationen
blifver ansedd än i Rådet. Jag håller fördenskull för
rådeligast, at Deputationen inga andra saker til skiärskådande
företager, än sådane som i Rådet redan äro afgiorde, ty dervid
är största säkerheten både för personer och egendom.
Hr Landtm.: Hr Adlerbeths mening synes aldeles stämma
in med Gref Tessins.
Och som en stor del af R. o. A. förklarade sig af samma
tancka;
Giorde Hr Landtm, frågan, om Gref Tessins mening
bifalles.
Hvartil svarades ja och af åtskillige neij.
Gref Tessins föreställning uplästes å nyo samt den giorde
frågan;
Då svaret äfven föll på samma sätt.
Hr Lilljestierna: Jag skulle väl foga mig bärtil, allenast
denna clausul tillägges, at en sådan sak, som Deputationen
skulle finna förtiena anmärckningar, innan nästa Riksdag uti
Justitiae-Revisionen må vara afgiord.
Gref Dohn a: När qusestionen formerades, begiärte' åtskillige
votering, och var iag med dem af samma tancka
Beslut och protokollsutdrag om Protokollsdep. 283
men om Hr Lilljestiernas föreslagne temperament tillägges,
conformerar iag mig, elliest intet.
Hr Gustavsson begiärte, at Hr Lilljestiernas tilökning
må tilläggas, elliest begärde han votering.
Hr Did ron: Som til nästa Riksdag desse saker i JustitiseRevisionen
förmodeligen lära vara afgiorde, synes en sådan
clausul eij behöfvas.
Hr Lilljestierna hemstälte til R. o. A., om icke Deputationen
kunde lämnas tilstånd at upgifva casum som til
den giorde förfrågningen gifvit anledning, emedan betänckeligit
voro något generaliter at fastställa, innan man härom blifvit
underrättad.
Uppå Hr Landtnäs giorde frågan
vann detta bifall.
Och upsattes följande
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 10
Aug. 1734.
S. D. Uplästes Extract af det uti Protocolls-Deputationen
den 9 uti innevarande månad håldne Protocollet, hvarutinnan
bemelte Deputation sig förfrågar, huru vida thet skulle tilkomma
Deputationen sådane ärender, hvilcka uti Hof-Rätterne
blifvit genom resolution eller dom afgiorde, men sedermera
per viana ordinarian eller supplicando under K. Maij:ts JustitiseRevision
devolverade och der ännu oafgiorde äro, at uptaga
och ventilera, emedan Instructionen dertil ingen vidare anledning
gifver, än hvad dess 2 § förmår, nemligen at laga kraftvundne
domar och resolutioner, emot hvilcka hos K. Maij:t
intet klagomål fördt är, eij rubbas; och funno R. o. A., at
man sig uppå denna frågan eij utlåta kan, innan Deputation
upgifver casum som til denna förfrågning gifvit anledning,
hvartil R. o. A. för sin del vill hafva lämnat Protocolls-Deputationen
tilstånd. Hvilcket med de öfrige respective Stånden
communiceras. Actum ut supra.
Detta Extractum Protocolli uplästes för R. o. A. och
approberades.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Deputationens inkomne
Memorial angående nödvändigheten af något vist förordnande,
huru mångå af K. Ammiralitets-Collegii ledamöter som äro
Flaggmän vid åkommande örlog kunna til siös commenderas.
Deputationen förmenar nödigt vara, at som härutinnan icke
ännu något vist faststäldt blifvit, Riksens Ständer sådane för
-
284 Flaggman i Amiralitetskoll. RHO.
fattningar härvid taga ville, at den emellan Riksdagarne skiedde
inrättningen af Collegiale dispositionen icke må i brist af till—
räckelige ledamöter sättas å nyo i confusion, til förekommande
hvaraf nyttigt vara skulle, om i auseende til de uprepade
skiähl tvänne af Flaggmännen, som äro Collegii ledamöter,
ständigt kunde blifva hemma och i Collegio närvarande, doch
så at vid krig- och siöexpeditioner K. Maij:ts nådige godtfinnande
lämnas at taga allenast en Flaggman, som en slik
expedition anförtros. I öfrigit pröfvar Deputationen angelägit,
det förordnat blifver, at den af Flaggmännen, som varit til
siös commenderat, straxt efter des hemkomst får i Collegio
intaga sitt säte, men när något förehafves berörande des
expedition, at han så länge sådant påstår tager afträde.
R. o. A. biföllo detta Betänckande;
Och skildes härmed för denna gången åt.
Den 14 Augusti.
Uplästes det hos R. o. A. den 10 Aug. håldne Protocollet.
Sedan företogs Riddarhus-Ordningen, och continuerades
uti
5 Articlens
1 § ifrån the orden »och med tysthet afbida» etc.
Vid thet föregående i themia §, nemligen at hvar och en
bör intaga sin hänck, påminte Hr Ehrenpreus, at det nästan
voro omöijeligit sådant så stricte at efterkomma, serdeles om
det skulle skie i en hast när Landtmarskalcken inkom, utan
förmente vara nog at R. o. A. då träda innom bänckarne.
Gref David Frölich itererade deremot sin förra gången
giorde påminnelse, at som hvar och en på Riddarhuset häfver et
honom tilhörigt ställe, hvilcket man intet gierua vill at en
annan skall borttaga, så borde här stå: »intager hvar och en
sitt ställe».
Men som härtil svarades, at detta rumet af § redan
blifvit faststäldt;
Så blef thet och thervid.
Längre ned uti thenna §, deräst förbiudes at sedan Landtmarskalcken
inkommit gå af och an på gången, påminte Frih.
Johan Hamilton, at jämväl förbiudas bör at gå af och an
eller stadna i choret.
Och som thetta af R. o. A. bifölls;
RHO. Adelsdeputerade från provinserna.
285
Tillädes desse orden: »eller i choret, med mindre han
något häfver til Protocollet at dictera».
Hr Lars Åkerhielm påminte vid denne §, at ingen
jämnlikhet är emellan förseelserne och det utsatte straffet,
emedan den, som blott blifver ifrån sitt säte, och den, som
under propositionen faller Landtm, i talet och med buller
framhärdar, lika plickt är utsatt, nemligen säte och stämmas
förlust på den Riksdagen, tilläggandes derjämte, at det är
betänckeligit at fastställa en sådan lag. som betager en Adelsman
säte och stämma under Riksdagen.
Hr Landtm, hemstälte R. o. A., at som det synes tämmeligen
hårdt, hvad vid slutet af denne § så om åtvarningen
som säte och stämmas förlust på den Riksdagen förmäles,
och R. o. A. väl altid sielfve lära finna utvägar at bibehålla
en god ordning på Riddarhuset, om icke thetta kunde gå ut.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall, och i stället för denna
sidsta meningen i § insattes: »then skall til the böter vara
förfallen, som R. o. A. skiählige pröfva».
Som nu Deputationen öfver Riddarhus-Ordningen med sina
tänckar var inkommen öfver Frih. Joh. Hamiltons til bemelte
Deputation den 3 sidstl. Julii remitterade Memorial,
altså uplästes 1 § af Deputationens Memorial, som handlar
om Deputerades väljande ifrån provincerne; hvartil Deputationen
förmäler sig intet kunna styrcka, så i anseende dertil,
at et sådant förslag vid 1727 och 1731 åhrs Riksdagar blifvit
afslagit, som och för andre månge svårigheter och äfventyr
hvilcke i vägen ligga.
Frih. Joh. Hamilton förmente i Protocollerne eij skohla
finnas, at sådant aldeles blifvit afslagit.
Hr Lilljestierna sade, at Protocollerne skohla utvisa,
at det aldeles blifvit af R. o. A. förkastadt.
Hr Barnekow påstod detta vara et oeconomicum innom
Ståndet, som af R. o. A. efter behag, och som de för sig
nyttigt och tienligit finna, kan och bör regleras.
Sedan uplästes det af Deputationen åberopade Hr Hielmborgs
Memorial, hvarutinnan atskillige skiähl anföras at visa de
olägenheter och svårigheter, som Hr Hielmborg förmenar sig
skola yppa, om allenast Deputerade skulle sändas til Riksdagen.
Frih. Joh. Hamilton sade dess mening af Hr Hielmborg
eij rätt vara fattad, ty i Memorialet supponeras, at allenast
3 af hvar province skulle deputeras til Riksdagen, hvilcket
286 Aug. 14. Provinsdeputerade. Spinnhus. Amiraiitetsfond.
antahl allenast var utsatt i den puncten som talar om Electorer
til Deputationerne.
Hr Barnekou begiärte, at Hr Riks-Rådet Gref Carl
Gyllenborgs vid 1723 åhrs Riksdag och Hr Gref Axel Spens’
vid 1727 åhrs Riksdag ingifne Memorialer angående Deputerade
af Ridderskapet och Adelen til Riksdagarne måtte blifva för
R. o. A. upläste.
Hr Lindenstedt hemstälte, om icke denna qusestionen
kunde aldeles lämnas, emedan uti densamma altid 100 lära
vara emot Deputerade, när 10 äro med.
Ätskillige andre begiärte at propositionen måtte skie och
denna saken nu afgiöras.
Hr Landtm.: Om iag får lof at påminna R. o. A., så
är det faststäldt, at puncterne skohla företagas i den ordning
som de på hvar annan föllja. Denne sak fölljer nu intet i
ordningen, utan är kommen på discours i anledning af Hr
General-Major Hamiltons Memorial. Om R. o. A. behagar,
så kunna desse Memorialer blifva liggande på bordet til nästa
Plenum.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Landtm.: Det förmenas, at desse tvänne puncter om
Lögerdag prrecise kl. 8 kunna företagas, och at detta anslås
innom Riddarhusdören til hvars och ens efterrättelse.
Detta vann äfvenledes bifall.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande
angående Spinhus-fondens upbärande i alla stapelstäder i riket,
samt et spinhus inrättande i Götha Rike och et i Finland,
med mera.
Det fants godt, at bemelte Betänckande blifver liggande
på bordet til vidare.
Anmältes Expeditionerne N:o 19, 20, 21, 22, 23 och 24.
Men som tiden eij tillät deras upläsande, blefvo de påskrifne
och til de andre Stånden afsände.
Uplästes det hos Riksens Ständers Secrete Utskott den 9
hvjus håldne Extractum Protocolli, hvarutinnan förmäles, det
Commendeuren Gyllenskiepp genom et til Urskilgningen ingifvit
och til Secrete Utskottet remitterat Memorial förmodat sig
hafva påfunnit utväg til en fond för hela Ammiralitets-Personelstatens
uprättelse och vid macht hållande; viljandes Commendeuren
Gyllenskepp under behörig tysthet, när Riksens
Ständer sig detta ärende täckas företaga, upgifva hvaruti be
-
Bränvinsaccisen och kontributionen m. m. 287
rörde fond skulle bestå, och anhåller han om försäkran, at
fruchten häraf, så vida förslaget skulle approberas, bemelte
personelstat til fördel lända må; hvarjemte och bemelte Commendeur
til tacksamhets betygande vill et annat förslag vid
handen gifva, hvarigenom utan någons känning publicum åhrligen
något ansenligit skulle tilflyta. Riksens Ständers Secrete Utskott
häfver under denna sakens skiärskådande i öfvervägan- och
behiertande tagit, huru myckit rikets försvar uppå flottans
och siömachtens uprätthållande beror, och således på det eftertryckeligaste
och bevekeligaste sätt, i anseende til åtskillige
vigtige omständigheter, för sin del önskat at se Annniralitetspersonelstatens
vilkor förbättrade, men som sådant samtelige
Riksens Ständer tilkommer, ty häfver Secrete Utskottet sådant
hos samtelige respective Stånden anmält, erachtandes för nödigt
och nyttigt, at så vida detta förslag utan allmän meen och
känslan kan värckställas, Commendeuren Gyllenskepp förberörde
försäkran gifvas kunde, då fruchten deraf skulle först
lända til Ammiralitets-personelstatens lisa och förkofring samt
det öfriga til et Cadet-Compagnies inrättande.
Bifölls af R. o. A.
Uplästes Riksens Ständers Secrete Utskotts Extractum
Protocolli af den 13 hujus, hvarutinnan Secrete Utskottet
gifver tilkänna, huruledes Stats-Deputationen sig yttrat, det
statsvärcket eij kan umbära bränvijnsaccisen och chartsesigillatse-afgiften,
såsom sig bestigande til en ungefärlig summa
af 300,000 dal. smt; hemställandes til Riksens Ständers godtfinnande
Secrete Utskottet, huruvida berörde afgifter efter
någon förut skiedd jemckning må vidare continuera eller andre
medel i stället utfinnas kunna.
Hr "YVulfwenstierna hemstälte til R. o. A:ns ompröfvande,
om icke i anseende dertil, at en så ansenlig brist i
Staten eij kan fyllas med mindre alla Stånden åtaga sig en
half contribution, detta ärendet angående bränvijnsaccisen
kunde remitteras til Gammar-, Oeconomie- och CommerceDeputationen.
Hr von Hökerstedt höll detta för så myckit nödigare,
som, om bränvijnsaccisen och chartse-sigillatae-afgiften aldeles
skulle uphöra, Ständerne eij undgå kunna at åtaga sig en hel
contribution. Och som Cammar-Oeconomie-Deputationen, i
anledning af de dit komne Memorialer, redan angående bränvinsaccisen
hade något under utarbetande, han ock jemväl för
-
288 Aug. 14. Bränvinsaccisen och stämplade pappersafgiften.
märckt, at om behörige föreställningar til de bägge Stånden,
som sig desse afgifter afsagt, giorde blefvo och visse modificationer
tagne, torde bemelte Stånd väl begifva sig ifrån sitt
påstående, hvilcket som det högstönskeligit voro, så ansåg
han för ganska nödigt, at R. o. A. afsände en Deputation til
Prästeståndet med begieran at medelst en gemensam Deputation
ifrån desse bägge Standen föreställa de öfrige tvänne
Stånden nödvändigheten af förbemelte afgifters bibehållande
samt söka förmå dem at låta Cammar-Oeconomie-Deputationen
inkomma med dess betänckande om de nödige modificationer.
Hr Lilljestierna förmente det vara betänckeligit at här
fastställa qusestionen an, innan Cammar-Oeconomie-Deputationen,
som redan skall hafva saken under händer, med des
betänckande inkommit om möijeligheten at med desse afgifter
continuera.
Hr Landtm.: Här lärer frågan vara, emedan 2 Stånd
sig afsagt desse afgifter, hvaraf en så stor brist i Staten förorsakas,
huru bemelte Stånd skölda förmås til ändring.
Hr Ehrenpreus: Emedan tvänne Stånd aldeles afsagt
sig bränvinsaccisen och man af Secrete Utskottets Extract.
Protocolli ser, hvad ansenlig brist therigenom sig yppar, til
hvilckens fyllnad den fasta egendomen medelst en ny contribution
skulle komma at graveras, ty synes intet betänckande
vara, at ju quasstio an, om bemelte accis bibehållande, af
R. o. A. fastställes, kunnandes om quaestione quomodo eller
modificationerne Cammar-Oeconomie-Deputationens betänckande
infordras.
Uppå Hr Landtnäs giorde fråga, om detta vinner R. o.
Arns bifall,
svarades ja.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 10
Aug., hvarutinnan de bifalla R. o. Arns den 6 Julii yttrade
mening, at angående bränvinsaccisen Secrete Utskottet med
Secrete Deputationen häfver at sammanträda och med theras
gemensama tan ekar therom til Plena inkomma, men afsälja
sig icke allenast å nyo bemelte accis, utan förbehålla sig
derjemte på det kraftigaste at i des ställe med ingen annan
afgift blifva betungade, emedan riket, Gudi lof, niuter den
liugneliga freden och de dessutan med nästan högre åhrlige
utlagor äro besvärade än i sielfva ofredstiden.
Dep. om bränvinsaccisen. Bondeståndet och Sekr. utsk. 289
Hr Wulfwenstierna förestälte, at som Bondeståndet
i detta Extracto Protocolli contradicera sig sielfva, i det de
fuller tillåta Secrete Utskottets och Secrete Deputationens
sammanträden, men icke dess mindre afsäija sig bränvinsaccisen,
om hvilcken sammanträdet skie borde, så synes altså
et sådant sammanträde nu mera onödigt; hvarföre och ingen
annan utväg öfrig voro, än at ifrån R. o. A. låta afgå en
Deputation til de andre Stånden, som föreställer nödvändigheten
af bemelte accis’ bibehållande samt tillika gifver tiikienna,
at qusestio an hos R. o. A. är faststäld, men at
hvad modificationerne angår Cammar-Oeconomie-Deputationen
med des betänckande til Stånden inkomma kunde.
R. o. A. bi folio at en sådan Deputation kommer at afgå,
som blifver 12 personer starck, och at härom et Extractum
Protocolli kommer at upsättjas.
Hr Carl Wennerstedt påminte, at de andre Stånden
bör föreställas, det R. o. A. för sin del blifver vid bränvinsaccisen,
och at altså de andre Stånden kunna vara omtänckte
på hvad medel de hälst behaga at för deras delar fylla statsbristen.
Härtil svarades en sådan föreställning bäst kunna skie,
när saken til öfvervägande kommer at företagas uti Deputationen,
och voro til enighetens bibehållande tienligast, at in
til des härom eij nämnes.
Hr Wennerstedt sade des mening hafva varit, at samma
föreställning skulle skie, när tilfället och tiden dertil gofvo
bäst anledning.
Det fants af R. o. A. [godt], at med denna föreställning
innehålles til beqvämlig tid och tilfälle.
Inkom en Deputation ifrån Bondeståndet. Talemannen
förde ordet, säijandes sig hafva at anmäla Ståndets vördsama
hälsning med ödmiuk begieran, at Högloft. R. o. A. eij
ville vara missnögde deröfver at Ståndet förnyar sin för
detta giorde anmodan om säte och stämma uti Secrete Utskottet,
emedan der saker förekomma som jämväl mycket
röra Bondeståndet. — Hvaruppå han aflefvererade et pä
Ståndets vägnar af honom underskrifva Memorial härom, dat.
den 10 Aug.
Bemelte Memorial uplästes för R. o. A., hvarutinnan
Bondeståndet förklarar sig med ödmiuk erkänslan hafva hördt
och emottagit de öfrige 3:ne respective Ståndens den 24 nästl.
Maii uppå samma påstående om tilträde uti Secrete Utskottet
Adelns Protokoll, 1734.
290 Aug. 14. Bondeståndet äskar ånyo del i Sekr. utsk.
lämnade svar, och säijer sig oangenehmt förekomma, at det
ännu skall finna sig högst föranlåtit samma påstående än
vidare at yrcka, hvartil det eij drifves af någon nyfikenhet,
men kan för des hemmavarande medbröders skull eij undgå
at föreställa, huru vida det kan anses för medlem uti en
kropp, den deri alt med de öfrige Stånden bör taga lika del,
om det icke får lika delachtighet uti rådplägningarne och
författningarne. Secreta Utskottets syssla är af 18 § uti
Riksdags-Ordningen at se, och hvad fredsvärck, krigsplaner
och förbund angår, förmenar Bondeståndet äfven så väl kunna
yttra sin enfaldiga mening, som vid oeconomie-, bergs- och
handels- samt reductions- och liquidationsmåhl. Hvad krig
och fred angår, så har jemväl detta Ståndet af begge största
känningen och kan i anseende til des egen förmögenhet bäst
utlåta sig om hvad som är giörligit eller intet. Uti statsvärcket,
landt- och siömilitiens tilstånd samt andre dylike
måhl tager jemväl Bondeståndet så stor del som någon.
Ståndet hoppas likaledes in til denna dagen hafva vijst säkra
prof af redeligit och tystlåtigt upförande, hvarvid det näst
Guds hielp vill fortfara. Man har vid denne Riksdag tält
oin den nödiga samdrächtigheten, samt at de 4 hiulen af
regeringsvagnen böra hållas lika vid macht, så at den intet
lutar på någondera sidan, hvilcket skulle skie i fall det ena
hiulet eij får giöra lika tienst med de öfrige. Uti besvär,
utgifter och pålagor gior Bondeståudet största tiensten; det
skulle altså synas skiähligit, at det fingo lika delachtighet uti
rådplägningarne, hvilcken rättighet Ståndet aldrig lämnat eller
samtyckt at derifrån utslutas. För hvilcka anförde orsaker
skuld det och nu om et nådgunstigt bifall gior sig försäkrat.
Sedan detta Memorial var upläst, lade Talemannen härtil,
at som Riksdagen snart kunde blifva afskuren, ville Ståndet
gierna höra och vara underrättade, innan dem något pålägges;
hvaruppå han recommenderade Ståndets begieran til
et benägit bifall.
Och sedan Hr Landtm, svarat, at R. o. A. lära taga
detta ärendet i behörigt vänligit öfvervägande;
Afträdde denna Deputation.
Hr Landtm, frågade sedan hvad härvid står at giöra,
emedan nu Bondeståndet andra gången med denna begiäran
framkomma.
Bondeståndets begäran remitteras till Sekr. utsk. 291
Hr Ehrencrona: Aldenstund de på alla Riksdagar drifvit
detta påstående och pä alla Riksdagar fådt afslag, synes
nu intet vidare svar behöfvas, emedan intet svar jemväl
är svar.
Hr Didron: Hvad Bondeståndets skrift angår, så synes
den kunna blifva liggande til lägligare tid; men som efter
Riksdags-Ordningen Riksdagen i dag borde slutas och mångo
angelägne ärender återstå, serdeles om contributioner eller
bevillningar at fylla statsbristen, så bör deruppå tänckas,
och dervid böra Bönderne blifva hörde.
Gref Tessin sade sig hålla för betänckeligit, at detta
Bondeståndets Memorial skulle lämnas obesvarat, emedan det
kunde sättja en kallsinnighet hos Ståndet, utan höll före, at
om svaret med de andre Stånden borde öfverläggas och öfver
ens kominas.
Hr L indenstedt förklarade sig af samma tancka, särdeles
sorn Ståndet skulle uptaga det för et förackt, om man
lämnade dem utan svar, hvilcket eij torde hafva gode påfölgder.
R. o. A. stadnade altså häröfver i det slut, at bemelte
Memorial bör remitteras til Secrete Utskottet.
Skrefs altså på Memorialet:
Remitterat til Secrete Utskottet, hvilcket med det xArevyrdige
Prästeståndet och det Loll. Borgareståndet välment
communiceras.
Hr Samuel Stierncrona begiärte lof at få tala, och
sedan Hr Landtm, skaffat honom liud, sade han sig ödmiukast
anhålla, det R. o. A. ville bevisa honom den gunsten
och tillåta at et Memorial fingo upläsas, hvarutinnan en
Konungens betient, som i många åhl- haft den ähran at visa
Ständerne trogne tienster, örn deras milda hielpsamhet anhåller.
Som dertil svarades, at inga Memorialer kunna antagas
som eij gådt igenom Urskilgnings-Deputationen;
Berättade Hr Stierncrona munteligen, at Hr Commissarien
Hesselgren, hvilcken uti 15 ålirs tid varit brukad i
vigtige och angelägne Ständernas Commissioner och åtskillige
svåre och dryge arbeten förrättat med den flit och trägenhet,
at lian sine egne ämbetessysslor icke ens fådt skiöta, väl deraf
haft den hugnaden, at Riksens Ständer med dess flit och
arbete varit nögde, så at jämväl åhr 1727 en recommen
-
292 Aug. 14. Stierncrona förordar svågern Hesselgrens ansökan.
dation för honom afgådt at til ergetzlighet niuta 500 dal.
smt. Men som han härtils eij haft den lyckan at niuta någon
värckan af bemelte recommendation, eij eller at blifva
befordrad, oachtat han åtskillige gånger uppå vederbörandes
ingifne förslager varit upförd, så hade han nu den ödmiuka
tilförsicht ti! Riksens H. Ständers milda hielpsamhet, at de
nu böra tilse, på hvad sätt han må kunna blifva hulpen.
Och som Hr Stierncrona begiärte at Memorialet måtte få
upläsas —
hvartil af en del af R. o. A. svarades ja —
Påminte Hr Landtm., at det honom tilkommer giöra
propositionerne för R. o. A., och frågade om Memorialet
skall upläsas.
Hvartil svarades ja och nej.
Doch som Hr Landtm, sedan hemstälte R. o. A., om
det icke kunde upläsas, i anseende dertil at det här säijes,
at detta hos Ständerne redan en gång varit uptagit, hvarjemte
Hr Landtm, giorde det förbehåld, at hädanefter inge
sådane Memorialer skola antagas;
Gofvo R. o. A. härtil sitt bifall;
Och blef Memorialet upläst, hvarutinnan vidlyftigt och
omständeligen auföres hvad af Hr Stierncrona i korthet
munteligen var berättat.
Hr Stierncrona aflade en ödmiuk tacksäijelse at R. o. A.
benägit velat anhöra bemelte Memorial, och sade den nära
förbindelsen han hade med Hr Hesselgren, hvilcken voro des
svåger, förbiuder honom at tala til dess beröm, men at han
förmodade des nit, trohet och trägna arbetsamhet vara nogsamt.
bekandt.
Hr Lilliestierna yttrade sig, at som Hr Hesselgren
eij niutit 1727 åhrs recommendation til godo, så kunde härom
et iteratum afgå.
Hr Ehrenstam sade, at ingen lärer bestrida Hr Hesselgrens
goda förtienster, men frågan är, om emot 1727 åhrs
Reglementes 1 § Ständerne detta ärendet kunna uptaga.
Hr Didron: Om någon klagar, det kunna Ständerne
uptaga, men el liest intet.
Hr Adlerbeth: Med recomrnendationer kunna Ständerne
sig eij befatta, men som 1727 åhrs Deputation tillagt honom
Prestdep. om tids utsättande för riksdagens slut. 293
500 dal. smt, så kunde det ärendet remitteras til Secrete
Utskottet med en recommendation, at man sågo honom gierna
hulpen.
Detta bifölls af R. o. A.
Inkom en Deputation ifrån Prästeståndet. Hr Biskopen
Schröder förde ordet, och näst Ståndets vördsama hälsnings
anmälande sade han, at som tiden nu är inne, innom hvilcken
efter Riksdags-Ordningens innehåld Riksdagen bör vara sluten,
så är och Prästeståndets hörsama påminnelse om et godt
slut. Det är ingen obekant, huru kostsama långa Riksdagar
äro för landet och hvad skada och hinder derigenom förorsakas
uti de publique ärenders tilbörlige drift så hos K.
Maij:t och Riksens Collegier som audre ämbetsmän. Och
som Prästeståndet väl kan föreställa sig, at rådslagen icke
låta sig så tvärt afbryta, så förmodar det, at om allenast
de angelägneste ärender företagas, Riksdagen lärer kunna
slutas til den 11 Sept., så at de första 14 dagar användas
til bemelte angelägne ärenders utarbetande, och de senare til
expedierandet.
Hvaruppå Hr Biskopen öfvergaf et Memorial ifrån Ståndet
af samma innehåld som han munteligen andragit;
Hvilcket sedan det för R. o. A. blifvit upläst,
afträdde Deputationen.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. nu vilja taga det af
Prästeståndet andragne ärendet före.
Hvartil svarades ja.
Hr Didron förmente, at om R. o. A. så behagar, kunde
slutet af Riksdagen sättjas til den 15 September.
Hr Lars Åkerhielm påminte, at sysslornes angelägenhet
bör sluta Riksdagen och intet tijmglaset.
Hr Lil Ij esti erna förestälte, at ehuru stor orsak de
ifrån provincerne, hvilcka med sin stora olägenhet och be
kostnad
sig här uppehålla måste, hafva kunde at åstunda pä
Riksdagen et skyndesamt slut, så lärer doch den almänna
landsens nytta hos dem vinna företrädet. Och som Riksens
Ständer til den ändan sammankommit, at efterse huru rättvisan
är skipad, oeconomien förd, samt flere riksvårdande
ärender at afgiöra, så lärer och ingen viss tid kunna utsätjas
til Riksdagens afslutande, innan så högvigtige saker afgiorde
blifvit. Och som Prästeståndet af vanlig nit yttrat sig om
terminen och den redan utsatt, så voro at förmoda, det i fall
294 Aug. 14. Om tids utsättande för riksdagens slut.
igenom en Deputation ifrån R. o. A. de andragne skählen
dem förestältes, de härutinnan skulle bifalla R. o. A. Det
voro betänckeligit at hos R. o. A. fastställa någon viss termin,
emedan sysslornes angelägenhet kunde fordra des förlängande,
då man måste taga sine ord tilbaka. Man har
jämväl på förre Riksdagar i början begynt tala om deras
afslutande, hvarmed doch sedan länge måst fördröijas. Dessutan,
som Ständerne ännu aldrig någon Riksdag hunnit at
giöra rent bord med de företagne ärender, så voro önskeligit
at det en gång och vid denne Riksdagen skie kunde.
Hr Didron: Om vij lämna alla paticuliere och allenast
företaga publique saker, så kan det väl skie och behöfves eij
så myckit lång tid.
Frih. Ungern: Hr Lilliestierna har rätt, men alle publique
saker äro eij Riksdagssaker. Och som iag uti Urskillnings-Deputationen
haft tilfälle at se de inkomne ärender,
så kan iag intet annat finna, än at de angelägnaste innom en
kort tid kunna vara afgiorde, ty ganska månge oeconomiske
måhl äro, som emellan Riksdagarne af Collegierne bättre kunna
utarbetas, än örn de nu, medan Ständerne äro tilsammans,
af dem skulle afgiöras, hvilcke, sedan de således utarbetade
blifvit, af Ständerne bättre kunna bepröfvas, än när de sielfve
skola lägga första handen dervid. I öfrigit synes myckit nödigt,
at Ständerne utsättja en viss termin, hvarigenom arbetet
i de angelägne måhlén så myckit mera fortskyndas; eliest
lärer Riksdagen alt för långt komma at utdraga.
Hr Blix påminte, at för Plenum är svårt utlåta sig om
Riksdagen snart kan slutas eller eij, med mindre Deputationerne
inkomma med berättelse oiu de hos dem oafgiorde
ärender, och hvilcka de hålla för de angelägnaste, hvilcket
til nästa sammankomst skie kunde, samt härom til Prästeståndet
en föreställning giöras.
Frih. Ungern: Deputationerne, hvilcka hafva sig bekandt
hvad ärender som afgiorde äro, lära kunna gifva vid handen,
at när 10 eller 20 angelägne ärenden undantagas, de öfrige
eij äro af det värde at de böra uppehålla Ständerne en dag,
när man anser at hvar dag kostar riket någre tusen daler
silfvermynt.
Hr Blix påstod, at alle saker, som gådt igenom Urskillnings-Deputationen,
af Ständerne böra afgiöras.
Yttranden af Ungern, Blix, Lilljestjerna, Åkerhielm. 295
Frih. Joh. Hamilton: Så snart vij fädt Lagen och
Kyrckio-Ordningen färdige, kunna vij skiljas åt, men eij förr.
Hr Lillj estierna: Ehuru dryg kostnaden är vid Riksdagen,
så ser man doch eij månge för den orsaken blifva
borta, eij eller bör den anses emot den nytta som Riksdagar
hafva med sig, ty som de samme äro inrättade at befästa
friheten, uprätta oeconomien och handhafva rättvisan, så böra
eij Ständerne skiljas åt, innan de härvid lagdt handen med
det eftertryck, at det kan tiena til exempel, och är R. o. A.
eij förbundit at föllja et annat Stånds tancka eller binda
sig til någon viss tid, utan är bättre nu afgiöra alt, fast än det
något på tiden skulle ankomma, och kunna Ständerne sedan
utsättja så myckit längre tid, innan de här näst villja komma
tilsammans.
Frih. Åkerhielm: Hvad det angår at Ständerne, innan
de skiljas åt, skulle kunna giöra rent bord, så visa de förra
Riksdagar, ehuru långe de och varit, at sådant aldrig kunnat
skie. Och om allenast alla angelägne saker af Ständerne
skulle afgiöras, så fordras dertil längre tid än man sig kan
föreställa. I öfrigit, som lagen utsatt en viss tid til Riksdagars
slut, så kunna vij ock giöra det samma, hvilcken, i
fall nödvändigheten så fordrar, kan förlängas; til en begynnelse
kunde den antagas som Prästeståndet föreslagit,
och Urskilgnings-Deputationen upgifva en förteckning på de
angelägnaste ärender.
Hr Lars Åkerhielm hemstälte, om icke hvar Deputation
för sig kunde upgifva de ärender som Deputationen
höllö för de angelägnaste.
Frih. Göij ett förmente, at om Deputationerne vilja rätt
lägga handen vid, kunna de til den af Prästeståndet begärte
termin vara färdige; och sade sig hoppas, at Secreta Deputationen
eij skall behöfva öfverskrida den samma.
Frih. Ungern förklarade sig på lika sätt i anseende
til Landt- och Siö-Militiae-Oeconomie-Deputationen.
Gref Dolma: at Justitise-Deputationen til den tiden kan
hafva afgiordt sitt arbete.
Och Hr Carl Wennerstedt berättade det samma om
Bergs-Deputationen.
Hr Svanthe von Böhnen försäkrade, at om Allmänna
Besvärs-Deputationen får allenast sine remisser tilbaka, kan
296 Aug. 14. Om tids utsättande för riksdagens slut.
och den samma til bemelte tid med de projecterade Resolutioner
vara färdig.
Hr Wulfwenstierna sade sig hafva af experiencen här
vid Riddarhuset bekandt, at om Riksens Ständer blifva et
ähr tilsammans, hinna de doch eij afgiöra alla saker; fördenskull
synes nödigt, at de angelägnaste skiljas ifrån de andra,
och som Riksdags-Ordningen sätter en termin, at och en
viss dag til Riksdagens afslutande utsättes, samt at sysslorne
och arbetet derefter inrättas och jämkas; och som de
öfrige Stånden af sine hemmavarande medbroder niuta Herredagspenningar,
hvilcka lära vara uträknade efter den tid som
Riksdags-Ordningen innehåller, böra de och veta termin, huru
länge Riksdagen än kan komma at vara, på det de derefter
måge kunna rätta sig, när de nu begiära nytt sammanskott
til Herredagspenningar.
Hr Ehrencrona höll före det mäst til Riksdagens goda
och skyndesamina slut skola bidraga, om Deputationerne skilja
ärenderne och på de angelägne insända förteckningar til Plena,
då de angelägnaste först kunna blifva företagne.
Gref Dohna berättade, at denna methode vid 1727 ahrs
Riksdag blifvit brukad, men at derigenom tiden myckit kom
at utdragas; fördenskull sade han sig vara af samma tancka
med Frih. Åkerhielm, at den af Prästeståndet föreslagne terminen
antages, doch at det eij derpå bör ankomma, om den
samma någre dagar öfverskrides.
Hr Landtm, frågade om bemelte termin bifalles.
Hvartil svarades ja och neij.
Och begiärtes af åtskillige votering.
Hr Carl Wennerstedt: Emedan R. o. A. äro i skiljaktig
mening härom, och månge äro af den tanckan at til
den 15 Sept. de angelägne sakerne eij kunna vara afgiorde,
så torde votering kunna undvikas, om terminen sättes ut til
Michelsmässa, ty med ceremoniellet drager det doch dertil
ut.
Hr Ehrenpreus: Hr Wennerstedt har andragit det
samma som iag tänckt hemställa R. o. A., och lägger iag nu
allenast härtil, at om vij blifva härvid, så följe vij en god
ordning, i det vij upsagdt oss vid Larsmässotiden och gå utur
tiensten vid Michelsmässa.
Gref Tessin: Sedan de fleste Deputationer utlåtit sig
at til den af Prästeståndet begiärte terminen med deras ar
-
Förslag att sluta riksdagen till Mickelsmessan.
beten kunna vara färdige, tyckes mig at man är i stånd at
utsättja dagen när Riksdagen bör slutas; doch synes bättre
vara at utsättja Michelsmässan och kunna det hålla, än den
11 Sept. och vara oviss om möijeligheten. En kort Riksdag
en god Riksdag. Det voro väl at Riksdagarne eij varade
mer än 3 månader och höllos jämt hvart tredje åhr.
Hr Landtm, giorde frågan, om afblåsningen skall skie
dagen för Michelsmässodagen.
Hvartil svarades ja och af åtskillige neij.
Men då frågan å nyo uplästes;
Begiärtes votering.
Hr Landtm.: Emedan pluraliteten synes hafva varit för
1 a, hemställes de öfrige Herrar af R. o. A. som varit för
neij, om de icke skulle vilija begifva sig, så at man må undvika
votering.
Hr Lilljestierna: Orsaken hvarföre Riksdagen eij så
snart lärer kunna slutas är denna, at vij eij hafva til Michaelis
mer än 6 veckor och i hvar vecka allenast två Plena; således
blifva antingen Deputationerne i deras arbete hindrade, om
flere Plena blifva, eller räcka eij Plena til at afgiöra hvad
Deputationerne utarbetat.
Hr Wennerstedt svarade härtil, at när arbetet så fordrar,
lärer Hr Landtmarskalken begära flere Plena om veckan,
och Deputationerne kunna icke des mindre arbeta efter middagarne.
Gref Carl Frölich sade sig hålla för omöijeligit, at
Riksdagen så snart kan slutas, och at det är så godt at man
strax reser bort.
Hr Didron: Lagen är klar, at Riksdagen eij bör stå
mer än 3 månader, och hafva vij härutinnan et Stånd med
oss; vilja de andre Stånden vara emot, så hafva de och lagen
emot sig.
Hr Blix: Emedan ännu ingen Riksdag blifvit sluten
innom 3 månader, så ligger denna lagen oss denna gången eij
mera i vägen än förr.
Hr Lars Åkerhielm påminte, at i stället för afblåsas
frågan må inrättas om Riksdagen skall slutas, på det, i fäll
Ständerne skulle ännu behöfva två eller tre dagar uti vigtige
måhl at öfverläggia, de eij måge hafva bundit sig händerne.
Som nu åter å nyo påstods votering;
298
Omröstning om tiden för riksdagens slut.
Och så väl af Hr Landtm, som åtskillige andre förestältes,
om icke de som voro af den meningen, at ingen viss
termin bör sättjas, skulle behaga begifva sig, til at derigenom
vinna tiden;
Sade Hr Lillj esti erna, at som han gierna bidrager til
enigheten, så voro han, tillika med åtskilliga flere hvilcka begiärt
votering, beredvillig at begifva sig dertil at Riksdagens
slut utsattes til Michelsmässotiden, doch at bemelte termin
må kunna prolongeras, i fall R. o. A. sig dertil skulle finna
högst nödsakade, hvilcket han så väl som de, hvilcka med
honom varit af enahanda tancka, sig förbehöllo.
Häremot påstods af andre, at det bättre voro igenom
votering nu på en gång afgiöra denna saken, på det denna
frågan en annan gång ej må utdraga tiden.
Hr Landtm, giorde frågan, om votering skall skie.
Hvartil svarades ja.
Upsattes altså propositionen; hvilcken för R. o. A. uplästes,
så lydande:
Then, som vill at Riksdagen innan Michelsmässodagen
aldeles skall vara sluten, skrifver ja; then som thet intet vill
skrifver neij.
Sedan satte sig 6 af R. o. A. vid landtmarskalcksbordet
at emottaga zedlarne.
Och utföll thelina votering således,
at för Neij voro ett hundrade fyratijo,
och för Ja ett hundrade femtijo fyra;
som det in actis befintelige och af ofvannämde 6 af R. o.
A.:ns ledamöter underskrefne voteringsinstrument utvisar.
R. o. A. skildes åt.
nya
Närvarande
Lc
1 § bifölls.
2 §. Uppå
Den 15 Augusti.
Riksens Råd och Ständer at öfverse den
Handels-B alkens
11 Capitel.
Hr Wulfwenstiernas giorde påminnelse,
at en likhet synes böra vara emellan böterne uti denne § och
6 § af det 10 Capitlet,
Handelsbalken. Lån. Böter. Nedsatt och förtrodt gods. 299
funno Ständerne godt, at vid slutet i stället för »siettedelen
af värdet» sättes »hälften af värdet».
3 § bifölls.
Vid 4 § påmintes, at emedan här är samma casus som
i 10 Cap. 7 §, så borde ock böterne vara lika och utsättjas
til halfparten af lånets värde;
Hvartil svarades, at i bemelte 10 Cap. 7 § brottet är
mindre, emedan der är en laga titulus, i det den, som häfver
en paut i händer, på den samma försträckt penningar, och
at altså på nyssbemelte ställe eij mer än en fierdung i böter
borde utsättjas, men här hälften.
Svaret bifölls af Ständerne, och kommer altså i förberörde
10 Capitels 7 § at sättjas »fierdung» och på detta stället
»bote hälften» etc.
12 Capitel.
1 och 2 §§ biföllos.
Vid 3 § påminte Hr Biskopen Doctor Juslenius, at
der stadgas ed emot ed;
och begiärte Hr Landshöfdingen Ehrencrona, at efter
orden »fulltyga med vittnen» desse orden »eller ed sin» måge
gå ut, ty om de blifva stående, kunde man svärja sig til
penningar, hvilcket i vår Lag altid varit förbudit.
Til denna senare påminnelsen svarades, at som iag kan
och får besvärja et inventarium eller och hvad mig blifvit
ifrån stuhlit, så är och samma ratio här; och til den förra,
at här ingalunda ed går emot ed, ty den ene besvärjer allenast
quantum, den andre, at hvad som bortmist blifvit eij
skiedt igenom des vållande eller vahngömo.
Ständerne voro nögde med svaren och bifölls § som den
var projecterad.
4 §. Orden »40 daler» går ut, emedan de böter, sorn
här komma at betalas, uti det citerade ruinet, nemligen 11
Cap. 4 §, finnas utsatte.
5 § bifölls.
6 §. Borgareståndet påminte, at näst orden »säije tä
honom» tilläggas må: »med vittnen til som insatte».
Det svarades, at man eij velat föreskrifva sättet, allenast
han elliest kan bevisat; och sätter man »med vittnen», kunde
mången eij åtnöija sig med bref, utan fordra vittnen.
300 Aug. 15. Handelsbalken. Hyra. Legohjon. Bolag.
Ständerne fannö godt, at til uplysning för the enfaldige
näst ordet »insatte» tillägges: »och taga bevis therå».
De öfrige §§ i thetta capitel, nemligen den 7, 8, 9, 10,
11 och 12, biföllos.
13 Capitel.
Thetta capitel bifölls och giordes thervid inge påminnelser.
14 Capitel.
Vid den 1 och 2 § påminte Frih. Joh. Hamilton, at
man i Besvärs-Deputationen tyckt vara bättre at legostämma
blifver Påsketiden och upsäijelse Kyndelsmässa, samt at härom
uti Allmänna Besvären influtit.
Hr Wulfwenstierna svarade, at detta vid Tienstehions-Ordningens
upsättjande åhr 1723 nogsamt varit ventilerat,
men at man då funnit denna ändring eij vara nyttig,
ty om våliren är mästa arbetet med åkerbruket, hvilcket igenom
tienstehionens flyttjande då skulle komma at hindras;
derjemte är ock ömsandet om hösten tienligare i anseende
dertil at då visthus och foderhus äro fulle, som deija och
ladugårdsfolck böra giöra redo före.
Hr Ehrencrona förmente, at hela detta capitlet, såsom
handlande om oeconomica, utur Lagen fogeligen kunde ut,-  slutas.
Hr von Hökerstedt påminte, at Cammar-OeconomieDeputationen
har någre angelägne anmärckningar vid detta
capitel under händer, och begiärte med åtskillige flere, at det
måtte upskiutas, til Deputation med samma anmärckningar
inkommit.
Uppå Hr Landtnäs härom giorde fråga
faststältes genom pluraliteten Stånden emellan, at detta
capitel hvilar til nästa sammankomst.
15 Capitel.
1 §. Borgareståndet påminte, at i stället för »med annan»
bör sättjas: »med borgare» bolag lägga.
Hr von Hökerstedt biträdde denna påminnelse af det
skiählet at de främmande eij böra niuta lika rätt med de
inländske.
Huru gäldenär må gods sitt till borgenärer afstå. 301
Härtil svarades, at § allenast talar om huru bolag skall
ingås och eij om personerne sorn dertil äro berättigade, och
at den altså synes kunna blifva stående som den är projecterat.
Svaret bifölls af Ständerne.
Sammaledes biföllos och the öfrige §§ af thetta capitel,
nemligen den 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 1.1 och 12, emedan
vid them inge påminnelser giordes.
16 Capitel.
1 § bifölls.
2 §. Uplästes Hr Abrahamssom påminnelse, at den som
cederat bonis och sedan kommit til bättre vilkor eij bör vara
fri för creditorernes tiltal, emedan sådant strider emot 1687
ahrs Förordning.
Hvartil svarades, at Lag-Commissionen funnit skiähligt,
at then som blifvit tvungen til afstå sin egendom bör sedan
af sine borgenärer blifva oqvald, sammaledes och then som
Domaren pröfvat et sådant beneficium värdig; man har och
befarat, at en sådan olyckelig man, i fall hvad han sedan
kunde förtiena, eller honom tilfalla, skulle höra creditorerne
til, snarare torde slå sig til liderlighet än flit och arbete;
dessutan visar och 3 §, at ingen som Domaren eij pröfvat
värdig kan niuta cessionem bonorum.
Ständerne funno godt, at § blifver oförändrad.
De öfrige §§, nemligen den 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9, biföllos,
emedan vid dem inge påminnelser giordes; allenast at
tryckefehlet i den 7:de rättas, deräst i begynnelsen står
»borgenär», skall heta »gäldenär».
17 Capitel.
1 § bifölls.
2 §. Påmintes, at i thenne § jämväl införas må barnaarf.
Härtil svarades, at så vida thet är et depositum, som
befinnes oförvandlat, så är det i § redan infördt; men i annor
händelse voro obilligt, om en annans oförvandiade depositum
skulle angripas.
Ständerne funno detta skiähligt, och bifölls altså § som
den var.
3t 4, 5, 6 och 7 §§ biföllos.
300 Aug. 15. Handelsbaden. Hyra. Legohjon. Bolag.
Stånderne funno godt, at til uplysning för the enfaldige
näst ordet »insatte» tillägges: »och taga bevis therå».
De öfrige §§ i thetta capitel, nemligen den 7, 8, 9, 10,
11 och 12, biföllos.
13 Capitel.
Thetta capitel bifölls och giordes thervid inge påminnelser.
14 Capitel.
Vid den 1 och 2 § påminte Frih. Joh. Hamilton, at
man i Besvärs-Deputationen tyckt vara bättre at legostämma
blifver Påsketiden och upsäijelse Kyndelsmässa, samt at härom
uti Allmänna Besvären influtit.
Hr Wulfwenstierna svarade, at detta vid Tienstehions-Ordningens
upsättjande åhr 1723 nogsamt varit ventilerat,
men at man då funnit denna ändring eij vara nyttig,
ty om våhren är mästa arbetet med åkerbruket, hvilcket igenom
tienstehionens flyttjande då skulle komma at hindras;
derjemte är ock ömsandet om hösten tienligare i anseende
dertil at då visthus och foderhus äro fulle, som deija och
ladugärdsfolck böra giöra redo före.
Hr Ehrencrona förmente, at hela detta capitlet, såsom
handlande om oeconomica, utur Lagen fogeligen kunde utslutas.
Hr von Hökerstedt päminte, at Cammar-OecouomieDeputationen
har någre angelägne anmärckningar vid detta
capitel under händer, och begiärte med åtskillige flere, at det
måtte upskiutas, til Deputation med samma anmärckningar
inkommit.
Uppå Hr Landtm:s härom giorde fråga
faststältes genom pluraliteten Stånden emellan, at detta
capitel hvilar til nästa sammankomst.
13 Capitel.
1 §. Borgareståndet påminte, at i stället för »med annan»
bör sättjas: »med borgare» bolag lägga.
Hr von Hökerstedt biträdde denna påminnelse af det
skiählet at de främmande eij böra niuta lika rätt med de
inländske.
Huru gäldenär må gods sitt till borgenärer afstå. 301
Härtil svarades, at § allenast talar om huru bolag skall
ingås och eij om personerne som dertil äro berättigade, och
at den altså synes kunna blifva stående som den är pro
jecterat.
Svaret bifölls af Stånderne.
Sammaledes biföllos och the öfrige §§ af thetta capitel,
nemligen den 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 och 12, emedan
vid them inge påminnelser giordes.
16 Capitel.
1 § bifölls.
2 §. Uplästes Hr Abrahamssom påminnelse, at den som
cederat bonis och sedan kommit til bättre vilkor eij bör vara
fri för creditorernes tiltal, emedan sådant strider emot 1687
ahrs Förordning.
Hvartil svarades, at Lag-Commissionen funnit skiähligt,
at then som blifvit tvungen til afstå sin egendom bör sedan
af sine borgenärer blifva oqvald, sammaledes och then som
Domaren pröfvat et sådant beneficium värdig; man har och
befarat, at en sådan olyckelig man, i fall hvad han sedan
kunde förtiena, eller honom tilfalla, skulle höra creditorerne
til, snarare torde slå sig til liderlighet än flit och arbete;
dessutan visar och 3 §, at ingen som Domaren eij pröfvat
värdig kan niuta cessionein bonorum.
Stånderne funno godt, at § blifver oförändrad.
De öfrige §§, nemligen den 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9, biföllos,
emedan vid dem inge påminnelser giordes; allenast at
tryckefehlet i den 7:de rättas, deräst i begynnelsen står
»borgenär», skall heta »gäldenär».
17 Capitel.
1 § bifölls.
2 §. Påmintes, at i thenne § jämväl införas må barnaarf.
Härtil svarades, at så vida thet är et depositum, som
befinnes oförvandlat, så är det i § redan infördt; men i annor
händelse voro obilligt, om en annans oförvandlade depositum
skulle angripas.
Stånderne funno detta skiähligt, och bifölls altså § som
den var.
5, 4, 5, 6 och 7 §§ biföllos.
302 Aug. 15. Handelsbalken. Borgenärs företräde. Syssloman.
8 §: »skuld hos cronan»; »hos» är tryckfel, och bör stå:
»skuld till cronan».
0 och 10 §§ bi föllos.
11 §. Uplästes Borgareståndets påminnelse:
Denne § tillägger fuller dem, som inteckning fådt på et
och samma ting, lika rätt; men som bekant är, at häradsting
stå på somliga ställen 3:ne veckor, synes oförgripeligen, at
den, som första dagen bevakat sin rätt och fådt inteckning
uti gäldenärens egendom, måste äga förmohn för de andre
borgenärer, som af den förras begiäran kunna taga anledning
at sidsta tingsdagen söka inteckning. Ar förthenskull Borgareståndet
af den mening, at allenast de inteckningar, som på
en och samma tingsdag äro sökte och beviljade, måge hafva
lika rätt.
Hvartil svarades, at äfven som en rådstugudag i staden,
altså anses ock på landet ett ting för en juridique; dessutan
kunde gifvas tilfälle til surpriser och underslef, om under et
tings hållande den ene dagen skulle lämnas förmohn för den
andra.
Ständerne biföllo § som den var upsatt.
12 §.
I anledning af Borgareståndets giorde påminnelse funno
Ständerne godt, at denne § hvilar, in til thess Justitias-Deputationen
med dess betänckande öfver Förordningen angående
Inteckningar inkommit.
De öfrige §§, nemligen den 13, 14, 15 och 16, biföllos.
18 Capitel.
1, 2, 3, 4 och 5 §§ biföllos.
6 §.
I anledning af Borgareståndets giorde påminnelse sättes
i stället för »förmögen man» »vältrodd man».
Ordet »til fullo» går ut, emedan meningen elliest är
tvetydig.
De öfrige §§, nemligen 7, 8, 3 och 10, biföllos, och
giordes vid them inge påminnelser.
Hr Wulfwenstierna berättade, at Hr Abrahamsson
påmint, at vid Handels-Balcken ännu et capitel, nemligen om
växlar, skulle tilläggas, men at Lag-Commissionen tyckt det
eij väl skicka sig, särdeles som uti 17 Cap. 14 § angående
Vexlar. Rättegångsbalken. Bondeståndet och Sekr. utsk. 303
växlar stadgat tinnes alt hvad i allmänna Lagen väl kan
hafva rum.
Ständerne biföllo härutinnan Lag-Commissionens tanckar.
Rättegångs-Boleken.
1 Capitel.
Capitlet uplästes, men med dess igenomgående upsköts
til här näst.
Riksens Råd och Ständer skildes åt.
Den 17 Augusti.
Uplästes det hos R. o. A. den 14 Aug. håldne Protocollet.
Vid den passagen, deräst förmäles, at Bondeståndets
Memorial, angående tilträde uti Secrete Utskottet, til Secrete
Utskottet skulle remitteras,
erindrade Hr Landtm., at fuller frågan intet blifvit giord,
men at så varit discourerat; hemstälte altså R. o. A., om det
dervid förblifva skall, at bemelte Memorial remitteras til
Secrete Utskottet.
Hvartil af R. o. A. med ja svarades.
I öfrigt giordes vid förbemelte Protocoll inge påminnelser.
Sedan förestältes af Hr Landtm., at som efter senaste
aftahl de tvänne til Riddarhus-Ordningen hörande puncterne,
nemligen om Landtmarskalcksvahlet -och Deputerade ifrån
provincerne, nu komma at företagas, om icke R. o. A., til
förekommande at det öfrige arbetet eij må hindras, förut derom
ville komma öfverens at med öfverläggningarne öfver bemelte
puncter kl. 9 uphörer, och i fall R. o. A. öfver den ene eller den
andre skulle stadna i skiljachtiga tanckar och votering påstås,
at då voteringen i dag eftermiddagen skie må.
R. o. A. samtyckte til det förra, men kommo i anseende
til voteringen således öfverens, at i fall dertil skrides, man då
begynner at votera kl. 12.
Sedan uplästes Hr Esbiörn Reuterholms Memorial, hvarutinnan
han l:o förklarar sig aldeles vara af samma tancka
med Hr Cancellern Hielmborg och Hr Häradshöfdingen Abrahamsson,
hvilcke uti deras ingifne Memorialer ansedt för farligit
och emot hvars och ens Adelsmans privilegium stridande, at
304 Aug. 17. RHO. Grefvars fullmägtige. Landtmarskalksval.
allenast visse Deputerade på Adelens vägnar skulle bivista Riksdagen,
för hvilcken orsak skuld Hr Reuterholm R. o. A:ns godtfinnande
hemställer, örn icke et ansenligit vite kunde utsättjas
för den som hädanefter R. o. A. med någon sådan proposition
oroar. 2:o Förmenar Hr Reuterholm den äldste Grefvens Fullmächtig
eij kunna eller böra betagas den förmånen at öpna
Riddarhuset, och 3:o håller han för den säkraste och bästa
methoden vid Landtmarskalcksvahlet, at de tvänne som få
mäst[e] rösterne draga lott, hvarigenom han förmodar alla
sammankallelser och värfningar vid en Landtmarskalcks vahl
kunna förekommas.
Vidare uplästes 4 Articlens 1 § uti Riddarlius-Ordningen.
Hvarvid af åtskillige den påminnelsen giordes, at när
den äldste Grefven eij är tilstädes, des Fullmächtig då eij
bör beneventera R. o. A. och öpna sammankomsten, utan at
sådant då bör skie antingen af den närmaste Grefve som då
är närvarande, eller hvem elliest R. o. A. dertil kunna utse.
Och androgs härvid af Gref Olof Gyllenborg, at som
Riksdags-Orduingen lämnar Deputationerne den machten at
uti den äldste Grefvens frånvaro utse någon annan, hvem de
hälst kunna komma öfverens om, at uti Deputationen föra
ordet, R. o. A. innom Riddarhuset jämväl bör äga samma
frihet.
Gref Dohn a svarade härtil, at som alla på Riddarhuset
sittja här med lika rätt och hafva lika votum, antingen de
äro Grefvar, Friherrar eller Adelsmän, och at det allenast
är för ordningens skuld, at en nödvändigt måste vara den
förste och en den sidste, så kan ock i detta fall ingen åtskillnad
giöras emellan den äldste Grefven och des Fullmächtig,
och det ännu så myckit mindre, som här allenast är frågan
om en simpel compliment, så at således ingen orsak är at
härutinnan gå ifrån thet härtils brukelige sättet.
Hr Landtm, giorde frågan, om härmed förblifva skall
efter thet som förr vanligit varit och som thet i then nu
upläste § infördt är.
Hvartil svarades ja.
I anledning af hvad som vidare uti nyssbemelte 1 §
stadgas angående Landtmarskalcksvahlet, och at den, sorn
de fleste rösterne efter förutgången laga votering igenom zedlar
falla uppå, bör blifva Landtmarskalck, uplästes den 3 § af
Om sättet att välja landtmarskalk.
305
Frih. Johan Hamiltons Memorial, hvarutinnan föreslås, at de 3
hvilcke fädt de fleste rösterne böra låtta;
Så uplästes och den 3 § af Deputationens öfver Riddarhus-Ordningen
Memorial, hvarmedelst Deputationen bifaller
bemelte förslag, docli med den åtskillnad, at den som fådt de
mäste rösterne bör sielf förrätta lottningen, så at han uttager
en af the 3 zedlarne, och at tå then blifver Landtmarskalck,
hvars namn finnes på then uttagne zedeln.
Sedan R. o. A. något häröfver discourerat;
Sade Hr Didron, at et Landtmarskalcksvahl är et ganska
angelägit värck; och som alla förändringar äro farlige,
hemstälte han R. o. A., om man icke kunde förblifva vid
thet härtils vanlige sättet, hvarvid vij oss altid väl befunnit.
Frih. Coijett förestälte, at som en hvilcken fådt 100
vota visserligen äger större förtroende hos R. o. A. än den,
som allenast fådt 10, så voro det äfventyrligit at härutinnan
låta komma an på lyckan.
Hr Ehrencrona biträdde detta och tilläde, at som i alle
andre deliberationer både hos R. o. A. och på andra ställen,
så bör ock härutinnan pluraliteten decidera.
Frih. Joh. Hamilton föreslog det medlet, at om en til
exempel hade 100 vota, så bör en annan som eij hunnit til
50 eij få komma med honom på lottningen.
Hr Eli ren preus: Här äro myckit goda skiähl både emot
och med andragne; och skulle iag för min del, i fall man kunde
vara säker för intriguer, der 3:ne fingo lotta, gierna bifalla
den meningen; men som ordspråket, Gud bättre, plägar sannas:
inventa lex inventa fraus, så finnér iag mig med så mycket
bättre skähl kunna biträda Frih. Coijetts yttrade mening, som
iag dertil styrckes af det som vid vårt sidsta Landtmarskalcksvahl
hände, i det 2:ne hos R. o. A. ägde et så stort förtroende,
at ganska få röster voro som icke på enthera af them
folio. Thetta kan och hända flere gånger, och skulle då kunna
skie at den, som haft någre få vota och altså icke på långt
när et sä stort förtroende hos R. o. A. hade, likväl igenom
lottningen blefvo Landtmarskalck. Det synes altså äfventyrligit
at underkasta lyckan en så vigtig sak, som på förnuft
och eftertancka bör ankomma. Dessutan visar oss ock förfarenheten,
at thet härtils vanliga sättet är godt. Doch måste
iag et ännu härvid påminna, nemligen at den på hvilcken man
Adelns Protokoll, 1734. 20
306 Aug. 17. RHO. Beslut om landtmarskalks val.
bör kunna votera til Landtmarskalk bör äga säte och stämma
på Riddarhuset.
Som R. o. A. bärtil syntes inclinera, frågade Hr Landtm.:
Blifver voteringen om Landtmarskalk på gamla sättet, så at
den som får de mästa rösterna blifver Landtmarskalek?
Hvartil svarades ja.
Sedan giorde Hr Landtm, then andra frågan: Bifalles
then af Hr Ehrenpreus giorde påminnelsen, at ingen kan
väljas til Landtmarskalck, som icke för sin egen person eller
såsom Fullmächtig äger säte och stämma innom Riddarhuset?
Thenna fråga besvarades äfvenledes med ja.
Hr Lillj estierna dicterade til Protocollet: Yid det uti
denne § omförmälte voteringssättet har iag för min del oförgripeligen
detta at påminna: l:o at Riddarhus-Secreteraren
borde i samtelige R. o. A:ns närvaro upgifva och anmäla,
huru månge af R. o. A. sig värckeligen anteckna låtit, på det
deraf må kunna vetas, huru månge värckeligen vid sielfva
våhlet kunna votera. 2:o Håller iag oförgripeligen före at, i
stället för det härtills brukade sättet med zedlarnes läggande
på bordet, den methoden för all richtighet och ordning skuld
kunde observeras, at hvar och en voteringszedel borde läggas
uti en dertil förfärdigad igenläst låda med öpning på låcket,
hvilcken låda, sedan voteringen är förbi, i vederbörandes närvaro
öpnas och zedlarne derutur under protocolls förande upräcknas;
hvarigenom iag för min ringa del håller före, at
hvarjehanda oricktigheter, som elliest til äfventyrs kunde förelöpa,
aldra bäst blifva förekomne och afbögde.
Som under detta af åtskillige påstods, at den första frågan,
angående Landtmarskalcks väljande igenom de fleste
rösterne af samtelige R. o. A., eij var bifallen och at altså
härom borde voteras;
Hvartil af andre svarades, at härvid ingen votering häfver
rum, emedan bemelte sätt uti Riksdags-Ordningen, som är en
allmän vedertagen lag, faststäldt är;
Anmälte Hr Landtm, hvad således discourerades.
Gref F. Gyllenborg sade härvid Landtmarskalcksvahlet
vara et oeconomicum innom Riddarhuset, hvaröfver följachteligen
kan voteras, hvilcket han och påstod skie måtte.
Men sorn Hr Didron häruppå förestälte, at af det gifne
svaret på frågan klarligen hade bördts pluraliteten vara för
ja, och at man altså häfver at förmoda, det de som äro der
-
Riksråds fullmägtig valbar till landtmarskalk.
307
emot lära vara så raisonable at begifva sig, på det tiden
igenom en votering eij må utdragas, och detta eij blef emotsagt;
Lät Hr Landtm, å nyo utur Protocollet upläsa torbein
elte 2:ne frågor;
Hvartil då af R. o. A. enhälleligen svarades med ja.
Hr Hestsko giorde den påminnelsen, at en Riks-Råds
Fullmächtig eij bör kunna väljas til Landtmarskalck, och det
af samma skiähl som excludera dess principal;
Hvilcken mening af åtskillige flere biträddes.
Hr Lilliestierna svarade härtil, at som ingen kan betaga
Herrar Riksens Råd at hafva sine Fullmächtige på
Riddarhuset, hvilcka jemväl kunna väljas til alla Deputationer,
altså synes eij eller något skiähl vara at stänga deras Fullmächtige
ifrån den nu omtalte förmohnen.
Hr Didron höll före, at et sådant uteslutande skulle
vara anstöteligit för Herrar Riksens Råd, hvilcka man bättre
borde menagera.
Hr Ehrenpreus: Denna quaestionen synes igenom den
förra mäst vara afgiord, hvilcken tillåter et fritt vahl innom
Riddarhuset; och när et Riks-Råd valdt en så skickelig Fullmächtig,
och den hos R. o. A. äger det förtroende, at han
vinner de fleste rösterne at blifva Landtmarskalck, så har
man och skiähl at hysa om honom den tanckan, at han på
intet annat lärer hafva afseende än på det allmänna bästa.
Frih. Stiernstedt lade härtil, at igenom en sådan exclusion
skulle R. o. A. betaga sig den förmånen at, ehuru
skickelig och älskad en sådan fullmächtig kunde vara, välja
honom til Landtmarskalck.
Hr Lagercrantz: Frågan synes onödig; ty sedan han
blifvit Landtmarskalck, är han eij mer Fullmächtig, och för
sin egen person kan han ju eij excluderas. Frågade derjemte
hvarföre en Riks-Råds Fullmächtig skall utslutas, enär
en Riks-Råds broder är tillåtit at komma på våhlet.
Hr Landtm, frågade, om detta blifver dervid, at RiksRådens
Fullmächtige eij böra vara uteslutne ifrån den förmån
at på dem kan väljas vid Landtmarskalcksvahlet.
Hvartil svarades ja.
Hr Ehrencrona påminte emot det af Hr Lilljestierna
gifne förslaget angående den slutne lådan hvaruti voteringszedlarne
skulle läggas, och sade det hafva et anseende af
308 Aug. 17. Bref från Hertigen af Holstein.
misstancka; varandes det härdis brukelige sättet så försichtigt
inrättat, sora vid et sådant tilfälle kunde behöfvas.
R. o. A. funno godt, at hvad Hr Eilljestierna dicterat til
Protocollet bör remitteras til Deputationen öfver Riddarhusordningen,
hvilcken deröfver med des tanckar häfver at inkomma.
Hr Landtm, anmälte, at i går H. K. Maij:t til Secrete
Utskottet nedsändt et bref, skrifvit af H. K. Höghet Hertigen
af Holsten til Riksens samtelige Ständer, men som tiden då
eij tillåtit at efterse, på hvad sätt med H. K. Höghets til
Ständerne skrefve bref vid förre Riksdagen förhullits, så lärer
Secrete Utskottet vid nästa Plenum gifva härom underrättelse.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Uplästes och justerades thet Extractum Protocolli angående
Bränvinsaccisen och Chartce-sigillatce-afgiften, hvartil vid
förra sammankomsten resolverat var, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 14
Aug. 1734.
S. D. Uplästes Riksens Höglofl. Ständers Secrete Utskotts
Extractum Protocolli af den 13 Aug., hvarutinnan tillkänna
gifves, at Statsvärcket omöijeligen kan umbära den
summan som Bränvinsaccisen och Chartae-sigillatm-afgiften
äro anslagne före, sig bestigande tilhopa til ohngefehr 300,000
dal. smt, hvarföre til Riksens Höglofl. Ständers egit godtfinnande
af Secrete Utskottet hemställes, huru vida berörde
afgifter efter någon förut skiedd järackning måge vidare continuera
eller någre andre medel i stället utfinnas. — Och
som R. o. A. funno denna af Riksens Höglofl. Ständers
Secrete Utskott giorde föreställning vara et ibland de angelägnaste
Riksdagsärender, samt högsta nödvändigheten fordra,
at med giörligaste skyndsamhet säkre medel och utvägar til
en sä ansenlig brists fyllande i Staten utsedde blifva, altså
togs det samma hos R. o. A. uti noga öfvervägande. R. o. A.
påminte sig väl härvid, at icke allenast det Lofl. Borgareståndet
igenom Extractum Protocolli af den 26 sidstl. Junii
utan ock det Arbara Bondeståndet igenom Extractum Protocolli
af den 20 Julii sig bränvinsaccisen aldeles afsagt, samt
at det Arbara Bondeståndet uti sidstnemde Extract. Protocolli
sig på samma sätt angående chartae-sigillatm-afgiften
yttrat; och at sedermera, uppå R. o. A:ns igenom Extract
Prof.-utdrag om bränvinsaccisen och charta sigillat. 309
utur Protocollet af den 6 sidstl. Julii giorde föreställning,
välbemelte tvänne Stånd dertil samtyckt, at Secrete Utskottet
med Secreta Deputationen bör träda tilsamman och om detta
angelägna ärendet med et gemensamt betänckande til Ståndens
Plena inkomma. Dock som bemelte sammanträde,
hvarmed förnemsta afseendet var at få underrättelse om Staten,
utan understöd af ofvan bemelte eller andra deremot svarande
afgifter, sig skulle kunna bära, nu mera, sedan Secrete Utskottet
vijst et sådant understöd omisteligit vara, eij mera
nödigt synes, altså funno R. o. A. ingen annan fråga öfrig
blifva än denna, antingen til bemelte brists fyllnad Riksens
Ständer vid ofvan bemelte bränvinsaccis och chartm-sigillatseafgift
vilja förblifva, eller ock på någon annan bevillning, som
deremot svara kan, vara omtänckte. Och aldenstund vid denna
öfverläggning R. o. A. funno, at neppeligen något billigare,
jämnlikare, drägeligare och tilräckeligare bevillningssätt lärer
kunna upfinnas, än hvad som af undersåtarne i et land genom
acciser och dylika vid consunuionen hängande afgifter til
publici understöd bidrages, altsä stadnade R. o. A. i det slut
at för sin del vid förbemelte bränvinsaccis och chartresigillatm-afgift,
oansedt de den förre, af hvilcken de så stor
känning som något af de andra Standen hafva, oacktadt
Privilegiernes innehåld antagit, ännu til nästa Riksdag förblifva.
Och som R. o. A. jemväl förmoda, at de respective
Borgare- och Bondestånden ifrån bemelte accis och chartaesigillatae-afgift,
enär dervid någre skiählige modificationer
komma at i acht tagas, sig eij undandraga lära; altså hemställes
härmed de öfrige respective Stånden, om icke Cammar-,
Oeconotnie- och Commerce-Deputationen kunde anbefallas med
thess betänckande inkomma, angående de modificationer som
vid bemelte 2:ne bevillningar kunde skiählige och nödige
pröfvas, hvilcket med det Arevyrdige Prästeståndets tanckar
uti des Extracto Protocolli af den 6 sidst!. Julii jämväl enligit
är.
Sammaledes justerades följande Extractum Protocolli
angående Riksdagens slut til Michaelis:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. d. 14
Aug. 1734.
S. D. Förestältes igenom en Deputation ifrån det Arevyrdige
Prästeståndet, at som det redan är på fiortonde veckan,
sedan uppå K. Maij:ts nådigste kallelse Riksens Ständer til
310 Aug. 17. Prot.-utdrag om tiden för riksdagens slut.
nu varande sammankomst sig infunnit, så förmodar välbemelte
Stånd eij obenägit skohla uptagas, at det nu styrcker til at
täncka på afslutandet af förevarande rådslag, hälst som den i
hvars och ens fullmacht til skyldig efterlefnad och rättelse
föreskrefve Riksdags-Ordningen tydeligen förmäler, at ingen
Riksdag bör längre påstå än högst 3 månader, men väl derunder
slutas; eij til at omröra så väl Riksdagarnes kostsamhet
som hvad skadeligit uppehåll långe Riksdagar förorsaka
i de publique ärenders tilbörlige drift, så hos K. Maij:t och
Riksens Collegier som andre ämbetsmän; och ehuruväl eij
svårt är at sig föreställa, det så framt en önskelig värckan
skall vara at förmodas, så låta rådslagen sig icke så tvärt
afbrytas, så förmenar doch det Arevyrdige Prästeståndet, at
om de angelägnaste ärender til änteligit afgiörande företagas,
så torde de kunna afslutas, om icke förr, dock om en månads
dag, eller til d. 11 nästkommande September, så at de ifrån
innevarande dato löpande 14 dagar kunde användas til återstående
mäst angelägne ärenders utarbetande, och de öfrige
tvänne veckor nyttjas til expedierandet deraf. — Och som
R. o. A. denne det Arevyrdige Prästeståndets på goda skiähl
grundade föreställning så vida biföll, at Riksdagen innan nästkommande
Michelsmässodag bör vara sluten, altså varder sådant
med de öfrige respective Stånden härmed vänligen communicerat.
Actum ut supra.
Vid detta tilfället sade Gref Tessin, at til Riksdagens
skyndesama slut det ganska myckit lärer kunna bidraga, om
sakerne med redlighet handteras och i god ordning, så at de
angelägnaste först företagas; och hemstälte altså R. o. A.,
om icke vid slutet af hvart Plenum kunde öfverenskommas,
hvilcka ärender man vid nästa sammankomst vill företaga, då
eij tillåtas bör, at någre biqumstioner inflyta, och en förteckning
på samma ärender dagen förut i Riddarhuset anslås,
hvarom Hr Grefven uti des vid början af Riksdagen ingifne
Memorial sade sig jemväl hafva påmint.
Hr Wulfwenstierna erindrade, at man sig härvid bör
förese, så at man eij stöter emot Riksdags-Ordningen, hvilken
förmår, at Talemännen dagen förut böra komma öfverens
om de saker som företagas skohla.
Hr Landtm, androg jemväl at härvid äro svårigheter,
emedan ibland det ena Ståndet är förut med de afgiorde
Om instruktioner för Kammarkoll. och Landshöfdingar. 311
saker, ibland et annat; doch sade Hr Landtm, til nästa plenum
vilja ställa detta på prof.
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Sedan berättade Hr Landtm., at Instructionerne för
Cammar-Collegium och Landshöfdingarne nu skola vara färdige,
och som man tyckt tiden kunna vinnas, om bemelte
Instructioner, på samma sätt som med Lagen skier, i alla
fyra Ståndens närvaro blefvo igenomgångne, så voro Talemännen
öfverens komne detta hvar i sitt Stånd i dag at andraga och
inhämta Ståndens tanckar, om icke härmed tilkommaude
Onsdag kunde giöras begynnelse.
Härvid påmintes af Gref Olof Gyllenborg, Hr Pauli
och flere, at sådant eij så snart lärer låta sig giöra, emedan
R. o. A. eij haft tilfälle at ännu igenomse bemelte Instructioner
och dervid giöra nödige anmärckningar.
Så berättade jemväl Hr Pauli, at en punct angående
räkenskaperne och en annan angående underrätterne eij ännu
voro utarbetad, och förklarade sig i öfrigt, at bemelte Instructioner
eij väl kunde afgiöras, innan de generale satzerne
i Lagen, hvarpå desse sig böra grunda, af Ständerne faststälte
blifvit.
Efter något discourerande staduade R. o. A. i det slut,
at bemelte Instructioner om Onsdagen i samtelige Ståndens
närvaro kunna företagas och om Måndagen och Tisdagen förut
blifva liggande på Riddarhusbordet, på det hvar och en må
hafva tilfälle dem at läsa och dervid giöra sine anmärckningar.
Härom upsattes följande Extractum Protocolli, hvilcket
för R. o. A. uplästes och approberades:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 17
Aug. 1734.
S. D. Anmälte Hr Landtm., at Instructions-Deputationen
förnimmes hafva utarbetat Instructionerne för Kongl. CammarCollegium
och för Herrar Landshöfdingarne; och som tiden
derigenom kunde vinnas, om bemelte instructioner, på samma
sätt som med nya Lagen skier, i samtelige Standens närvaro
blefvo företagne och genomgångne, til hvilcket arbete nästkommande
Onsdag utses kunde, hvilcket som samtelige Talemännen
öfverenskommit i dag hos respective Stånden at andraga, altså
begiärte Hr Landtm, häröfver R. o. Arns utlåtelse. R. o. A.
gofvo bärtil sitt bifall; doch som thet synes nödigt, at innan
312 Aug. 17. Tullförhöjning och införselförhud.
bemelte instructioner af samtelige Stånden på förbemelte sätt
komma at företagas, Ståndens ledamöter måge hafva tilfälle
dem at igenomse och dervid giöra nödige påminnelser, och
man eij är underrättad, om af bemelte instructioner mer än
et exemplar renskrifvit är, ty höllö R. o. A. före, at på en
sådan händelse samma Instructioner, enär de förseglade ifrån
Deputationen inkomma, af Hr Landtm, upbrytas och på Riddarhusbordet
blifva liggande Måndagen och Tisdagen öfver,
på det de af Ståndens ledamöter som behaga under den
tiden dem måge kunna igenomse. Hvilcket med de öfrige
respective Stånden communiceras. Actum ut supra.
Uplästes Riksens Ständers Gammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande angående det af Handelsmännerne
här i staden Johan Niclas Pauli sökte förbud
på utrikes flaggduks införsel, så väl som tullens förhögning
på utrikes fildtvahror. Deputationen förmäler sig intet hafva
at påminna vid K. Cominercie-Collegii Betänckande, som för
åtskillige andragne skiähl och omständigheter funnit et sådant
förbud emot flaggdukens införsel vara nyttigt, erindrandes allenast
dervid, at tiden, på hvilcken berörde förbud bör taga
sin begynnelse, tyckes böra utsättjas til nästkommande ahrs
början. Så finner och jämväl Deputationen til manufacturisternes
encouragerande uti tilvärckningen af fildtvaror
nödigt, at Riksens Ständer kunde i underdånighet styrcka
H. K. Maij:t, enär slika fildtvahror här inrikes någorlunda
tilräckeligen förarbetas och K. Commerce-Collegium derom i
underdånighet påminner, at då de utrikes fildtvahrorne antingen
måge beläggas med en ansenlig förhögning i tullen eller
och aldeles förbiudas i riket at införas.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående Magistratens i Stockholm ingifne Memorial
beträffande det af K. Maij:t faststälte sättet til stadsens
hus’ och andre lägenheters försäljande eller bortarrenderande;
styrckandes Deputationen Riksens Ständer dertil at hos H. K.
Maij:t i underdånighet anhålla, det denna saken åter må försättjas
uti dess förra stånd, så at vid stadsens hus’, bodars
och andra lägenheters försäljande eller hyrande Magistraten
må hafva frie händer; så och at uti Riksens Ständers härom
til K. Maij:t afgående underdånige föreställning kunde inflyta,
det H. K. Maij:t tächtes draga nådig försorg, at hädanefter
Stockholms hus och lägenheter. Skjuts.
313
vid slike tilfällen vederbörande måge blifva hörde, innan det
blifver faststäldt som rörer någon stads eller annans privilegier.
Frih. Stiernstedt påminte härvid, at Barnhusets, Danvikens
och hospitalers hus och andre lägenheter, såsom egenteligen
intet under staden hörande, utan publique värck, härunder
eij måge begripas.
Hr Landtm, frågade, om Betänckandet bifalles med den
af Frih. Stiernstedt giorde påminnelsen.
Hvartil svarades ja.
Skrefs altså på Betänckandet: Bifallit, doch undantages
Barnhusets, Danvikens och hospitalers lius och andre lägenheter,
såsom egenteligen intet under staden hörande, utan
publique värck.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Peputations
Betänckande angående Akare-Embetets
ansökning här i Stockholm, at Allmogen i Sollentuna och
Vallentuna härader, hvilckom genom K. Resol. af d. 6 April 1734
blifvit tillåtit at skiutza här ifrån staden ut på landet, sådan
skiutsning eij vidare må tillåtas, emedan Akare-Embetet förmenar
sig blifva derigenom prejudicera!, och altså anhåller at
vid thess tilständiga rätt och friheter blifva bibehållit; yttrandes
sig Deputationen härvid, at Akare-Embetets andragne
skiähl eij befunnits af den beskaffenhet, at de böra giöra
någon ändring i högstbemelte Resolution, utan at fast mer
Allmogen i berörde härader vid denna dem förundte nådigste
K. Resolution må handhafvas, doch at de i godt och elakt
vägelag, enär de derom anlitas, för skiutsning sig icke undandraga.
Betänckandet bifölls.
Hr N. Ehrenpreus påminte, at en viss taxa förbemelte
Allmoge bör utsättjas, huru inyckit de böra taga för milden.
Gref Douglas berättade, at sådant i K. Maij:ts bref
finnes utsatt.
Och som R. o. A. höllö för nödigt, at bemelte bref Almogen
til efterrättelse bör blifva kunnigt, så skrefs på Betänckandet
följande Resolution:
Bifölls; och som det förnimmes, at taxan för bemelte
Allmoge i K. Maij:ts nådige bref skall vara faststäld, hålla
R. o. A. före, at den samma på vederbörande ställen til hvars
och ens efterrättelse bör anslås.
314 Aug. 17. Tullförhöjning på tobakspipor. Dep. afsändes.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputation»
Betånckande öfver det af Cancelleren
Gabriel Joli. Hielmborg sökte byte af V4-cronohemmanet
Sandviken och 1/rå:o Fogelsång, emot upgifvit vederlag af
frälsehemmanet Kroby, som ifrån 1 til V2 hemmantahl blifvit
förmedlat. Oell som Deputationen funnit så väl de begiärdte
som til vederlag upgifne hemmanen af jemngod beskaffenhet
och at det senare öfverräntar 1 dal. 15 öre 123/io Pgr smt, altså
förmäler Deputationen sig intet haft betänckande at styrcka
Riksens Höglofl. Ständer til detta bytets fastställande.
Bemelte byte blef af R. o. A. bifallit.
Uplästes Cammar-, Oeconomie-ochComrnercie-Deputationens
iukorane Betänckande angående tullens förhöijande på utrikes
tobakspipor; och styrcker Deputationen dertil, at i anledning
af K. Commercie-Collegii derom infordrade betänckande tullen
på alla utrikes tobakspipor til 50 procent bör förhöijas och
terminus a quo utsättjas til d. 1 Maii nästkommande åhr;
men i fall derefter någon brist på denna vahran här inrikes
skulle befinnas, at samma tullförhöijning på de utrikes tobakspiporne
då åter bör uphäfvas.
Hr Landtm, frågade om Betänckandet bifalles.
Hvartil svarades ja.
Frih. Ungern påminte, at som åtskillige manufacturister
och fabricanter lära inkomma med samma begieran angående
förhöijning i tullen på de slags vahror hvilcka af dem tilvärckas,
så synes nödigt at i gemen den praecaution tages,
det vahrorne, sedan en sådan tulls förhöijning beviljat blifvit,
i priset eij måge stegras.
Hr von Hökerstedt och åtskillige flere biträdde detta.
Och som R. o. A. funno bemelte praecaution nödig och
nyttig;
Skrefs på Betänckandet:
Bifallit; doch at priset på denne vahra, sedan tullen
blifvit förhögd, eij må stegras.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande öfver de af Hr Kyrckjoherden
Doctor Arnell giorde påminnelser vid förordningen om yppigoch
öfverflödighets afskaffande, nemligen l:o at bijsättninger
vid visse uprepade tilfällen måge tillåtas; 2:o at lius i kyrkorne
vid likpredikningar kunde få brukas, särdeles mörkaste
tiden på åhret; och 3:o at flere vagnar än förordningen ut
-
Påminnelser vid Öfverflöds-förordningen. 315
sätter måge vid vissa tilfällen, och när antahlet af den dödas
närmaste anhörige det fordrar, uti likprocesser få brukas;
yttrandes sig Deputationen ingen orsak finna, hvarföre i anseende
til desse förenämde måhl någon ändring uti högbemelte
K. Maij:ts nådiga Förordning borde tillåtas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Utnämdes en Deputation af 12 personer, hvilcken til de
öfrige Stånden afgick at hos dem aflefverera R. o. Arns i dag
utfärdade Extracta Protocolli: l:o angående bränvinsaccisen
och chartae-sigillatae-afgiften; 2:o angående Riksdagens slut til
Michelsmässan; 3:o angående Cammar-Collegii och Landshöfdingarnes
instruetioners företagande i samtelige Ståndens närvaro
tilkommande Onsdag, men som detta Extractum Protocolli
eij hint renskrifvas, tog Gref Tessin conceptet med sig,
det samma i Stånden at upläsa. Det 4:e var at påminna om
svar uppå R. o. Arns föreställning angående löningsfordringarne
och N:o 8:s afbetalning i Ständernes Contoir framför N:o 7.
Och anmodades Deputationen alle desse ärender hos de öfrige
Stånden på det bästa at recommendera.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie- Deputationens
Betånckande angående Häradshöfdingen Abrahamssom Memorial
beträffande Förordningen om yppig- och öfverflödighets
afskaffande; vid hvilcken Förordning Hr Abrahamsson giordt
följande fyra påminnelser: l:o at om öfverflödigheten i kläder
skall kunna förekommas, bör alt hvad som förbiudes de ringare
äfven förbiudas de förnäma; 2:o at mode på kläder må
lämnas hvar och en fritt; 3:o at afgiften på styfkiortlar må
uphöra; 4:o at afgiften för vagn och hästar må sättjas under
enahanda afgift för alla, Riks-Råden och deras änckefruer
undantagne; til hvilcka påminnelsers bestyrckande af Hr Abrahamsson
åtskillige skiähl och argumentationer anförde blifvit.
Deputationen utlåter sig häröfver således, sedan de af Hr
Abrahamsson anförde skiählen blifvit uptagne och vederlagde,
at hvad den första påminnelsen angår, den eij bör mer komma
in qusestione, såsom stridande emot den redan allmänt faststälte
och vedertagne lagen; och at den andra är jemväl af
samma beskaffenhet, hållandes Deputationen före, at den som
hädanefter på et eller annat sätt söker at bringa uti tvifvelsmål
den faststälte lagen, at et mode uti kläder bör i alla
tider bibehållas uti Sveriges rike, bör böta til nästa hospital
1000 dal. smt, vid hvilcket tilfälle Deputationen funnit nöd
-
316 Aug. 17. Påminnelser om öfverflöds-förordning.
vändigt at eftersinna, om den vid sidste Riksdag utsatte terminen
til brokote utrikes tygers bärande nu vid denne Riksdagen
bör expirera, och befunnit, i anseende til den skada
som så väl de handlande som particuliere elliest skulle taga,
at förbemelte termin til nästa Riksdag bör prolongeras; hållandes
Deputationen för aldeles nödvändigt, för de inrikes
manufacturers befrämjande, at Riksens Ständer antingen förbiuda
införslen eller förhöija tullen på sådane vahror som intet
tabriqueras i landet; hvaremot intet tienstefolck, dagekarlar
och de flere, som i Förordningen nämde äro, böra få
bära sidentyger eller någre af de fina kläden och krahmvahror,
til hvilcket nyttige ändemähls ernående Deputationen för sin
del intet bättre medel förmenar kunna påfinnas, än om Riksens
Ständer skulle behaga giöra och fastställa en viss klädeordning;
så torde och R. o. A. besluta at vid alla Riksdagar
intet annat bruka för dess egne personer än sådane yllne
tyger som äro giorde i riket. Angående den tredie Hr Abrahamssons
påminnelse håller Deputationen för skiähligt, at afgiften
för styfkiortlar bör uphöra, såsom den der icke af Riksens
Ständer är vorden beviljad, och at hos K. Maij:t Riksens
Ständer i underdånighet anhålla, at inga sådane pålagor emellan
Riksdagarne måge åläggas; finnandes i öfrigt Deputationen
ingen bättre utväg til förklarande af sidsta Riksdags-Förordningen,
hvilcka egenteligen böra förstås under det förnämare
fruentimbret, sorn må tillåtas bära styfkiortlar, än at sådant
blifver urskildt och förklarat uti ofvan föreslagne kläde-ordning.
Den fierde påminnelsen, angående afgiften för vagn och
hästar, håller Deputationen före eij böra komma in qusestione,
emedan den giorde åtskilnaden i bemelte afgift igenom et
allmänt påbud af H. K. Maij:t och Riksens Ständer faststäldt
är.
Hr Landtm.: Emedan uti detta upläste Betänckande åtskilige
måhl äro anförde, hvilcka kunna gifva anledning til
en ny lag, som til exempel de 1000 dal. smts böter för den
som söker at bringa uti tvifvelsmåhl den faststäldte lagen,
at et mode uti kläder altid bör förblifva, så torde R. o. A.
finna nödigt, at detta Betänckande blifver något liggandes på
bordet.
Hr Didron: Det synes så myckit nödigare, at R. o. A.
tager sig någon tid, innan man yttrar sig öfver detta Betänckandet,
som utom desse 1000 dal. sint det säijes, at vid Riks
-
Beslut att fastställa en viss klädesordning. 317
dagarne Adelen intet annat skall bruka än sådane yllne tyger
som äro giorde i riket, och våre manufacturer ännu intet så
vida hunnit, serdeles hvad kläden angår, at man med heder
kan bära dem.
Frih. Coijett: Månge med mig äro af den meningen, at
R. o. A. böra förena sig at intet annat bära än inrikes giorde
yllne tygel-.
Åtskillige af R. o. A. begiärte at Betänckandet måtte
bifallas.
Hvaruppå Hr Landtm, giorde frågan, om Betänckandet
bifalles.
Och svarades dertil ja.
Hr Lilljestierna begiärte lof at tala; och sedan Hr
Landtm, skaffat honom liud, sade han sig intet i detta fallet
vilja vara någons måhlstnan, men at han par principe d’honneteté
och af cbristelig kiärlek måtte föreställa, at Deputationen
uti detta Betänckandet emot Hr Häradshöfdingen
Abrahamsson hade kunnat bruka lindrigare ordasätt. Man
måste betäncka at han är en ledamot af R. o. A. och at hvar
och en bör äga frihet at säija sine välmente tanckar. Skulle
någon, som gåfvorne äro olika, eij just råkat på det bästa,
så bör med honom af christelig kiärlek öfverses; och som
man bör tro, at ordasätten »orimmelig» och dylika utan Deputationens
skuld i betänckandet influtit, så höllö han ock före,
at för dylika ordasätt en ärlig man bör förskonas, som af
godt upsåt yttrar sina tanckar, dem han menar tiena til det
allmänna bästa.
Hr Carl Wennerstedt: Emedan R. o. A. bifallit Cammar-Oeconomie-Deputationens
Betänckande, så lärer frågan
blifva, hvar den omtalte kläde-ordningen skall projecteras och
om det icke bäst kan skie af Deputationen.
Frih. Wrede berättade, at som Gref Axel Spens äfven
inlagt et Memorial härom, så lärer Deputationen, om den
dertil får befallning, vara i stånd at projectera en sådan
kläde-ordning och vill förut upvisa modellerne til klädedrägten.
Hr Landtm, frågade, om Deputationen skall projectera
en kläde-ordning och förut upvisa profklädningarne.
Hvartil svarades ja.
Skrefs altså uppå Betänckandet:
318 Aug. 17. Pensionering. Rörstrands porslin.
Bifallit; samt at Cammar-Oeconomie-Deputation projecterar
en ny kläde-ordning och upgifver profklädningar til
klädedrägterne.
Anmältes Hr Schönströms Memorial angående någon til—
Täckelig pensions åtniutande för väl förtiente män, hvilcka af
ålder eller bräckelighet kunna finna sig förorsakade at begära
afskied utur Konungens och cronans tienst.
Såsom det berättades, at måhlet tilförende skall varit uti
Secreta och Justitise-Deputation;
Altså remitterades det och nu til bemelte Deputationer.
Uplästes Interessenternes af Porcelainsfabriquen vid Rörstrand
Memorial, at jemväl niuta privilegium på ächta porcellains
tilvärckning.
Bemelte Memorial remitterades til Cammar-OeconomieDeputationen.
Uplästes Riksens Ständers Justitice-Deputations Betånc-■
hände öfver det til Riksens Ständer af Hr Öfversten Didron
ingifne Memorial, angående det Hr Öfversten skall begiärt
Hr Justitise-Cancellerns etnbetes handräckning i en sak beträffande
dess betient och cammartienare, som utan föregången
laga ransakning och dom skall blifvit ininant i svårt fängelse,
hvilcken sak likväl Hr JustitiaB-Cancellern, så myckit Hr
Öfversten vitterligit är, icke skall behagat sig företaga; hvaröfver,
sedan detta Memorial med Hr Justitiae-Cancellern til
genomläsande blifvit communicerat, han med sine påminnelser
inkommit och sakens sammanhang vidlyfteligen deducerat;
finnandes Justitiae-Deputationen derutaf för sin del, å Hr
Justitiae-Cancellerns sida, i detta måhl intet vara eftersatt,
som honom efter dess embetes plickt och skyldighet samt 7 §
af Justitiae-Cancellerns Instruction ålegat at i acht taga. Hvad
Hr Öfverstens erindran angår, om sådane mått och stegs
tagande til den påsyftade allmänna nyttans och förordningarnes
efterlefvande genom Justitiae-Cancellers-embetets inrättning,
så kan Justitiae-Deputationen eij annat finna, än at
Justitiae-Cancellers-Instructionen, Regerings-Formen och den
allmänna Lagen äro tilräckelige, så framt icke Riksens Ständer
skulle pröfva nödigt at härutinnan giöra någon ny författning.
Hr Didron berättade, at hvad som gifvit honom anledning
at bringa detta ärendet för Riksens Ständer voro detta,
at Hr Justitiae-Cancellern vist ifrån sig måhlet til Giötha HofRätt,
dit det doch eij hördt, aldenstund Hr Justitiae-Cancellern,
Anmärkningar emot Justitie-kanslern. Dep. återvänder. 319
sedan saken hos K. Maij:t blifvit andragen, det samma til sig
måst återkalla. Vidare, som Hr Öfversten tyckt Hr Landshöfdingen
Gref Olof Gyllenborgs hårda förfarande emot Hr
Öfverstens betient vara tvärt emot fundamentallagen, hvilcket
förfarande K. Maij:t sielf förklarat vara ab executione begynt,
så hade Hr Öfversten tyckt 7 § af Justitise-Cancellerns Instruction
vara här applicabel; och hemstälte nu altså Hr
Öfversten R. o. Arns ompröfvande, om icke uti Hr Justitiae-Cancellerns
inkomne relation om dess embetes förrättning efterses
må, i hvad mål han handhaft den allmänna säkerheten.
Hr Lilljestierna begiärte at detta Justitiae-Deputationens
Betänckande må blifva liggande på bordet til nästa
plenum;
Hvilcket, uppå HrLandtm:s derom giorde fråga, bifölls.
Uplästes Cammar-,Oeconomie- och Pommer cie-Deputationens
Betänckande öfver det byte, som Fru Märtha Roxendorf i
underdånighet sökt med K. Maij t och cronan at ingå, om s/g
cronohemmanet i Kollia by samt Östergiötland, Bobergs härad
och Alfvestad sochn, emot Va frälsehemmanet Qvinneby uti
samma lahn och härad samt Skepsås sochn, emot hvilcket
byte Deputationen intet finner at påminna.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Deputationen hvilcken varit hos de andre Stånden kom
tilbaka, och berättade Gref Tessin, som fördt ordet, at
Stånden lofvat insända deras svar angående de tre första
måhlén. Hvad löningsfordringarne angingo, så hade Prästeståndet
den saken hos sig redan afgiordt; angående bränvinsaccisen
hade Stånden lofvat den samma at företaga, och beträffande
Riksdagens slut, så hade Prästeståndet förklarat sig
dermed myckit nögde, men Borgareståndet betygat sig fruchta
den utsatte tiden eij vara tilräckelig, hvartil Hr Grefven svarat
sådant hos R. o. A. jemväl blifvit tagit i betänckande,
och at fördenskull den af Prästeståndet begiärte terminen
blifvit förlängd; öfver det 4 måhlet, om alla fyra Ståndens
sammanträde at igenomgå de färdige Instructionerne, hade
Borgareståndet sig yttrat, at de höllö före et sådant sammanträde
mera skohla hindra än befordra saken, men de andre
bägge Stånden hade dertil samtyckt.
Uplästes Protocolls-Deputationens Extractum Protocolli
af den 13 Aug., at K. Maij:t i underdånighet kunde tillitas
320 Aug. 17. Kollegiers o. Konsistoriers prot. infordras.
om nådig befallning til Giötlia Hof-Rätt at med det aldra
första bitsända des Protocoller med och ifrån sidsta Riksdag;
jemväl och at K. Maij:t i nåder ville anbefalla, det de HofRätter,
Collegier och Consistorier, hvilcka utom Stockholms
stad äro, måge uppå Deputationens requisition, utan at dermed
K. Maij:t eller Riksens Ständers Plena vidare besväras,
hitsända de acter och documenter, hvilcka Deputationen til
hvarje förekommande saks uplysning kan oumgängelige finna.
Frih. Bielke berättade et fehl vid renskrifningen vara
förelupit, emedan här allenast nämnes Giötha Hof-Rätts Protocoll,
men at Deputation ment alla Collegiers, Consistoriers
och Hof-Rätters Protocoll.
Som denna begieran vann bifall, altså skrefs uppå bemelte
Extractum Protocolli:
Bifallit; och at, jemte Giötha Hof-Rätts, alla Hof-Rätters,
Collegiers och Consistoriers Protocoll utom Stockholm måge
upsändas.
Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö-MiliticeOeconomie-Deputations
Betånckande öfver et dit remitterat
transsumt af K. Maij:ts nådige Secrete Proposition angående
Volonteur-Regimentet i Carlscrona, hvarvid Deputationen sig
således yttrar, at Deputationen i underdånighet finner den af
H. K. Maij:t vid bemelte volonteurs-regimente giorde inrättningen
vara ganska nödig och nyttig, hvarföre och Deputationen
finner sig föranlåten at styrcka Riksens Ständer, jemte underdånigt
erkännande af K. Maij:ts i så måtto visade nådige
sorgfällighet, den samma aldeles at fastställa; andragandes
Deputationen derjemte åtskillige påminnelser, som förmenas
lända til bemelte volonteur-regimentes nytta och förkofring,
som och för öfrigit til Riksens Ständers ompröfvande hemställes,
om icke Capitain Wollmar Ridderschantz kunde dervid
til Major antagas och förordnas, så länge han med dess
anförtrodde Compagnie ligger uti Carlscrona i garnison, och
derföre honom sorn en vedergällning, utom dess Capitainslön,
beviljas 300 dal. smt, men när framdeles med honom eller
compaguiet någon flyttning skulle komma at skie, Majorstiensten
då någon af Capitainerne vid Ammiralitetsstaten
kunde anförtros, emot lika vedergällning förutan dess innehafvande
Capitainslön.
När detta Betänckande var upläst, framgaf Hr Pehr
Silfversparre et Memorial med begieran, at R. o. A
-
Volontärregimentet i Carlskrona. Kapten Ridderschantz. 321
det samma, emedan det angår denne saken, benägit ville
anhöra.
Och såsom härtil beviljades;
Uplästes detta Memorial, hvarutinnan Hr Silfversparre
berättar sig hafva hördt talas om det här anförde förslaget
med Hr Capitain Ridderschantz. Och ehuru väl han intet
voro sinnad at uti det aldraminsta betaga Hr Capitain Ridderschantz
det (!) skickelighet och merite, så förmenar han
doch det fordra et noga öfvervägande, huru bemelte förslag
må kunna värckställas utan andras förfång och utan at
på något sätt röra vår besvurne Regeringsform; anförandes
härvid i synnerhet, huru vida vid Hr General-Major Adlerfelts
Regimente äldre Capitainer kunde finnas, som härigenom
praejudicerades, at efter Regeringsformen ingen bör högre
caracter tilläggas än han gior tienst före, at härmed någon
meriterad expectant kunde hielpas, med mera som memorialet
innehåller, och at fördenskull K. Maij:t fria händer borde
lämnas at uti dylika fall uppå inkommande förslag i nåder
således förordna, som hvars och ens förtienst och skickelighet
fordrar, samt i synnerhet til Expectanternes redan i lång tid
förväntade upkomst och befordran.
Frih. Ungern: Hr Silfversparre har skrifvit detta Memorialet
och lärer om sakens rätta beskaffenhet eij varit underrättad.
Emedlertid gifves här en hel Ständernes Deputation
en myckit eftertänckelig beskyllning, som skulle den samma
rädt Ständerne til et steg hvilcket voro stridande emot Lagen
och Regeringsformen, der likväl Deputationen til intet annat
styrckt, än hvad K. Maij:t sielf uti dess Secrete Proposition
i nåder föreslagit. R. o. A. lära sielfve finna, huru obefogad
en sådan tilvitelse är, och at den af Hr Lilljestierna nyligen
giorde goda påminnelsen här häfver godt rum.
Hr Silfversparre sade sig eij hafva sedt Deputationens
Betänckande, utan at han tagit saken som han den hördt.
Frih. Gustaf von Rosen: Jag beklagar at Hr Silfversparre
eij varit så underrättad som han nu blifvit, och hoppas
R. o. A. nogsamt lärer finna, at Deputationen eij förgådt sig,
emedan den samma fölgdt K. Maij:ts egit nådiga förslag, som
eij lärer hafva rädt Ständerne til något som eij är enligit
med Regeringsformen.
Hr Silfversparre sade sin mening allenast vara, at
K. Maij:t må lämnas frie händer at härtil taga Hr Ridder
Adelns
Protokoll, 1734. 21
322 Beslut om volontärregimentet i Carlskrona.
schantz eller någon annan, men at K. Maij:t händerne härutinnan
eij måge bindas.
Sedan R. o. A. något vidare härom discourerat;
Frågade Hr Landtm., om detta Landt- och Siö-MilitiaeOeconomie-Deputationens
Betänckande bifalles.
Hvartil svarades ja.
Gref G. Gyllenborg sade sig bifalla Betänckandet,
allenast ingen särskilt person nämnes.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Carl Mich. von Strokirch
ingifvit et Memorial i anledning af det Yyrdige Prästeståndets
hos R. o. A. eij länge sedan giorde skrifteliga föreställning
om irrige lärosatzers förekommande i religionen.
Men som bemelte Hr von Strokircks Memorial var något
vidlyftigt och tiden förliden, så at det nu eij kunde upläsas,
kommo R. o. A. öfverens, at det til nästa Plenum bör blifva
liggande och då eij företagas förr än kl. half tolf.
R. o. A. skilgdes åt,
Den 21 Augusti.
TJplästes det hos R. o. A. den 11 Aug. håldne Protocollet.
Sedan förestälte Hr Landtm., at efter sidsta aftal den
qusestionen nu kommer at företagas, om R. o. A. igenom
deputerade ifrån provincerne skola komma til Riksdagen.
Men som R. o. A. tyckte ännu för få vara uppe denne
saken at afgiöra, fants godt at dermed en stund upskiuta och
emedlertid fortfara med Riddarhus-Ordningen.
Uplästes altså utur Riddarhus-Ordning ens 4 Artickels 1 §
ifrån de orden: »för infödde svenske män» etc;
Och bifölls hela den meningen af R. o. A.
Den följande meningen, som således begynnes: »VidLandtmarskalcksvahlet
skall ingen efterlåtit vara at utdela voteringszedlar»
etc., blef upskuten, til dess Deputationen öfver Riddarhus-Ordningen
sig yttrat öfver Hr Lilljestiernas vid sidsta
Plenum til Deputationen remitterade utlåtelse angående det at
voteringszedlarne uti en igenläst låda skulle inläggas.
Den sidsta meningen uti förbemelte §, begynnandes med
de orden: »til honom har förbemelte äldste af Grefveståndet»
etc., bifölls af R. o. A.
Såsom the följande §§ af thenne artickel, jemväl och 5
articlens 1 § af R. o. A. redan voro igenomgångne och jämkade,
så fortfors med 5 Articlens 2 §, hvilcken tillika med
RHO. Om adelsdeputerade från provinserna.
323
de öfrige, nemligen den 3, 4 och 5, af R. o. A. nu biföllos,
utan at vid them någre påminnelser giordes.
Hr Landtm, hemstälte, om icke frågan angående Deputerade
ifrån provincerne nu kan företagas.
Och som detta bifölls;
Uplästes 1 puncten af Deputationens öfver RiddarhusOrdningen
Memorial, hvarutinnan Deputationen säijer sig eij
kunna styrcka R. o. A. til en sådan methodes antagande.
Hr Hes t sko sade sig så myckit mera vara föranlåten
at biträda Deputationens yttrade mening, som han höll för
ganska eftertänckeligit, om här något skulle proponeras som
strider emot Regerings-Formen, Riksdags-Ordningen och Privilegierne,
och at hvad denne saken angick, så skulle de längst
bort boende derigenom myckit prejudiceras, om allenast visse
deputerade skulle besöka Riksdagen och derigenom kunna gifvas
tilfälle at de med tiden ifrån Riksdagarne aldeles torde blifva
afstängde, hvilcket voro at mista den ansenligaste delen af
de privilegier, som deras förfäder dem förvärfvat; man viste
och dessutan, at uti rådslagen flere altid bättre kunna utleta
hvad bäst och nyttigast är än få; fördenskuld han ock trodde,
at alle rättsinte lära vara emot detta förslaget, emedan man
eij bör låta binda sin frihet.
Hr Bergenstierna: Efter detta förslag skulle i stället
för at Riksdags-Ordningen stadgar, det en af hvar ätt och
famille vid Riksdagen sig bör infinna eller ock sättja Fullmächtig,
allenast visse af provincerne komma at vara tilstädes.
Jag lämnar det, at myckenheten vid en sammankomst
kan hafva sine stora svårigheter, men så äro och på andra
sidan — iag talar här abstracte — farlige påfölgder at befara,
om någre få Fullmächtige skulle lämnas den machten at decidera
om alle angelägne ärender. Adelige Privilegierne och
Riksdags-Ordningen tillåta hvar och en Adelsman at bivista
Riksdagen, och hvad således af 4 Stånd är samtyckt och af
K. Maij:t stadfäst är eij uti et Stånds macht at ändra eller
häfva. Fördenskull bör en sådan proposition eij antagas, utan
hädanefter som hitintil hvar och en som det tilkommer äga
frihet at infinna sig vid Riksdagen och ingen stängas från des
rätt och privilegier.
R. o. A. discourerade något sin emellan om saken.
Frih. Reinholdt Otto Strömfelt: Jag finner denna
frågan af så stor vigt och så benig, at alla skiähleu mot och
324 Aug. 21. RHO. Om adelsdeputerade från provinserna.
med noga borde anföras, och at til den ändan R. o. A. kunde
utnämna någre som den samma utarbetade, emedan den eij
är af en sådan beskaffenhet, at derpå strax med et ja eller
et neij bör svaras, utan böra vij i et så vigtigt måhl kunna
visa för verlden de skiähl, hvilcka oss föranlåtit det samma
at antaga eller förkasta.
Gref Dohn a sade, at han aldeles conformerade sig med
Frih. Strömfelt.
Hr Didron: Ingen kan betaga en Adelsman des privilegium
at komma på Riksdagen, icke en gång hela R. o. A.,
änskiönt de deruti kommo öfverens, men at befullmächtiga en
annan uti sitt ställe, det står och hvar och en fritt.
Hr Landtm.: Det begiäres at iag skall giöra frågan på
Frih. Strömfelts proposition.
Hr Ehrenpreus: Här kunna anföras stora skiähl för
Deputerade, i anseende til den besparingen som R. o. A. uti
provincerne deraf hafva kunde, med mera som iag nu förbigår,
men huru smakeligit vij och detta förslag på papperet utföra
kunde och hvad bifall det och kunde vinna, så är doch
sådant alt både onödigt och onyttigt, emedan denna saken
aldrig kan afgiöras, så länge en enda Adelsman är frånvarande
eller och deremot, hvarföre iag hemställer R. o. A., om icke
nu strax kan giöras slut med denne frågan, på det vij eij
vidare måge förlora någon tid härmed.
Frih. Coijett frågade, om då en hel provintz eij skall
vara tillåtit at skicka Fullmächtige til Riksdagen, när Ridderskapet
och Adelen i samma provintz så komma öfverens.
Hr Ehrenpreus: Frih. Coijett häfver härutinnan skiähl;
vill en provintz afsända och underhålla 10 Fullmächtige, kan
det eij nekas, men de 10 hafva eij flere röster än andre 10
Adelsmän på Riddarhuset.
Hr Lilljestierna påminte, at denna qusestion varit före
vid åtskillige Riksdagar, och begiärte, at i synnerhet 1727
åhrs Protocoll härom måtte efterses.
Frih. Coijett: Hr Ehrenpreus lärer eij rätt hafva fattadt
min mening; frågan är, om när Ridderskapet och Adelen
uti en provintz vill komma tilsammans at öfverlägga om sine
angelägenheter och utvällja Fullmächtige til Riksdagen, om
sådant skall vara förbudit, som det oss är händt i Skåne.
Hr Lilljestierna: Om jag får lof at svara, så kan
Frih. Coijetts fråga eij med ja afgiöras, ty Regeringsformen
Om riksdagsorten.
325
och Riksdags-Ordningen ligga i vägen, hvilcka stadga, at en
af hvar famille sig bör infinna, och desse äro oryggelige lagar,
som R. o. A. eij kan häfva; dessutan hafva ock sammankomster
af et helt stånd uti en provintz, när de eij äro
autoriserade, myckit at säija. Yij få altså eij för hastigt
härtil samtycka.
Hr Ridd ersch antz: När Präster, Borgare och Bönder
få komma tilsammans, hvarföre då eij Adelen?
Hr Lilljestierna: Deras sammankomster skie efter en
föreskrifven och uti Lagen autoriserad methode.
Frih. Coijett: Jag tror Hr Lilljestierna tält i en myckit
god mening, men det är eftertänckeligit, at när Präster, Borgare
och Bönder opåtalt få komma tilhopa, Adelens samman- *
komster endast skohla anses för farlige.
Hr Lilljestierna: Frih. Coijetts andragne exempel häfver
här eij rum; Adelen äger eij ensamen samtycka eller
fastställa Landdagar.
Hr Didron: Den första frågan synes vara afgiord, den
andra kunde gå til Deputationen.
Uplästes utur 1727 åhrs Protocoll hvad i saken angående
Deputerade ifrån provincerne passerat, och befants, at
frågan då med neij blifvit afgiord.
Hr Carl Wennerstedt hemstälte, om icke med denne
saken nu kunde uphöra, och företagas angående Riksdagens
flyttjande til en annan ort än Stockholm.
Hr Landtm, påminte at klockan nu voro öfver 9, och
som angelägne måhl voro at företaga, hemstälte om icke frågan
angående deputerade ifrån provincerne fingo afgiöras.
Hvaruppå Hr Landtm, giorde frågan, om det angående
deputerade blifver som det varit förr.
R. o. A. svarade härtil med ja.
Sedan giorde Hr Landtm, den andra frågan, om en
provintz skulle villja komma öfverens at sända 10 Fullmächtige,
om det icke må skie.
Hvartil af R. o. A. äfvenledes svarades med ja, allenast
at de eij äga mer än 10 vota.
Sedan discourerades om Riksdagens flyttjande. Men som
uppå Hr Landtm:s derom giorde frågan svarades med ja och
neij, så begärtes at denna qusestion må upskiutas.
Frih. Wrede giorde det förbehåld, at om Riksdagen
skall flyttjas, den bör flyttjas til Finland.
326 Aug. 21. Hertigens af Holstein bref och pension.
Hr Landtm, berättade, at Secrete Utskottet med Secreta
Deputationen i går trädt tilsammans och således formerat
den så kallade Stora Secreta Deputationen, då man
eftersedt om methoden som tilförene blifvit brukad med
H. K. Höghets Hertigens af Holsten til Riksens Ständer ankomne
bref, hvilcken varit denne, at Ståndens Taleman högbemelte
bref til K. Maij:t upburit, då de i Talemännens närvaro
af K. Maij:t blifvit upbrutne och läste; detta hade ock
i går på samma sätt blifvit efterkommit, och hade nu Hr
Landtm. H. K. Höghets til Riksens Ständer vid denna Riksdag
skrefne bref, hvilcket uti sidsta Pleno anmält blifvit, til
hands, frågandes om R. o. A. åstundade at det samma nu
skall upläsas.
Som R. o. A. detta begiärte;
Uplästes //. K. Höghets Hertigens til samtélige Riksens
Ständer aflåtne bref, daterat Trittow den 3 Junii 1734.
Frih. Wrede: Sveriges rikes Höglofl. Ridderskap och
Adel lärer tillika med ädelmodighet och tapperhet i sielfva
blodet ärft medömksamhet och medlidande, och som R. o. A.
eij är obekant, i hvad beträngdt tilstånd en af våre store
Konungar härstammande och i Sverige född Printz sig befinner,
så lärer ingen vältalighet behöfvas at förmå R. o. A.
at om hielp och understöd för honom vara omtänckte.
Som hos R. o. A. mycken villfarighet förmärcktes, at
H. K. Höghet den tillagde pensionen vidare må åtuiuta;
Giordes af Hr Landtm, frågan, om H. K. Höghets ansökning
bifalles.
Hvartil svarades ja.
Sedan frågade FJr Landtm., om icke Secrete Utskottet
häfver at utse medlen.
Hvartil sammaledes med ja svarades.
Och som H. K. Höghets bref hos the andre Stånden
kommer at upläsas, altså utnämdes en Deputation af 12 personer,
hvilcken med them communicerar så väl högbemelte
bref som thet slut hvarutinnan R. o. A. stadnat.
Til hvilcken ända följande Extractum Protocolli blef upsatt
och justerat:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 21
Aug. 1734.
S. D. Sedan R. o. A. låtit sig föreläsa H. K. Höghets
Hertigens af Holsten til Riksens Ständer aflåtne bref af den
Hattstofferareembetets privilegier. Ödeshemman. 327
3 Junii sidstledne, stadnade R. o. A. i det enhälleliga slut, at
hvad H. K. Höghets ansökning om pensionen angår, så finner
R. o. A. aldeles skiähligt at dertil gifva sitt samtycke, och
remitterar detta ärendet til Secrete Utskottets behörige föranstaltande;
förmodandes sig R. o. A. härutinnan de öfrige
respective Ståndens benägna bifall och biträde. Actum ut supra.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputationens Betånckande
angående Hattstofferare-Embetets så väl vid 1731 åhrs som
denne Riksdagen giorde ansökning at få niuta deras förra privilegier
til godo. Men som Deputationen funnit K. Maij:ts
nådige Resolution af den 6 Febr. 1722 uppå K. CommercieCollegii
underdåniga Betänckande, det en nödig skillnad
emellan köpmän och handtvärckare uti hvars och ens näringsmedel
bör i acht tagas, vara väl grundad och öfver ens
stämmande med den allmänna Lagen och Förordningar som
nu äro, altså hemställer til Riksens Ständer Deputationen,
om det icke vid K. Maij:ts nådige Förordning bör bero och
förblifva.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande öfver K. Cammar-Collegii
Riksdags-Relations 1 § om ödeshemman, hvarutinnan Deputationen,
i anseende til de ännu befindtelige månge ödesmål i
Sverige och Finland, hvarå en summarisk förteckning bifogas,
bestigande sig til 10577/s lägenheter och hemman, icke allenast
ransakat naturen och egenskapen af alla desse ödesmåhl,
utan ock til dess möijelige uprättande, under 22 puncter afgifvit
dess oförgripelige project; erachtandes för nödigt, at
värckställigheten häraf må ofördröijeligen K. Cammar-Collegio
anförtrodd blifva; til hvilcken ända vederbörande Landshöfdingar
hvar i sitt lahn häraf til efterrättelse kunde erhålla
behörig parte, med påminnelse at åtminstone hvart 3:die åhr
i egne personer förrätta jordransakningarne, at ibland annat
detta ärendet egenteligen öfverlägga. Vidare håller Deputationen
för nödigt, at Hrr Landshöfdingarne til nästa Riksdag
med vederbörlige berättelser härom måge inkomma samt speciale
förteckningar ifrån hvart Lands-Contoir på de ännu befintelige
ödeshemmanen insändas, med mera.
Hr Hestsko sade orsakerne hvarföre ödeshemmanen i
Finland aldrig kunna upkomma vara desse: först at de äro
för högt skattlagde, emedan ofta IV2 tunnas utsäde är skatt
-
328 Aug. 21. Mottagande och afsändande af dep.
lagd till 50 dal. smts ränta; och sedan, at enär frihetsåhren
äro ute, med retningen och skattläggningen så långt utgår,
då emedlertid den gamla höga räntan utfordras, hvarigenom
hemmanet å nyo förfaller i ödesmåhl; hvaremot han förmente
alle ödeshemman snart nog skulle blifva uptagne, om åboen
sluppo at betala räntan, in til des refningen och skattläggningen
för sig gådt; och voro detta tält allenast om oindelte
cronohemman.
Hr Ehrencrona biträdde detta och sade det vara orätt
at cronobetienterne, sedan frihetsåhren äro ute, upbära den
gamla räntan, in til dess ny refning och skattläggning skier,
och förmente orsaken vara til drögsmålet af ref- och skattläggningen,
at landtmätarne eij hinna med det myckna arbetet.
Hr Wulfwenstierna förmente saken vara hulpen, om
Landshöfdingarne i synnerhet och framför alla andra hielpa
sådane hemman med ref- och skattläggning, som ifrån ödesmåhl
uptagne blifvit; och skulle de eij hinna dermed, at då,
som vid indelningen skiedt, Landshöfdingen gior en provisionel
skattläggning.
Inkom en Deputation ifrån Borgareståndet, för hvilcken
Secreteraren Brehmer förde ordet och näst Ståndets vördsama
hälsnings anmälande berättade Philipstadhsboerne med
en eftertänckelig klagan til Borgareståndet vara inkomne,
hvarom han et Extractum Protocolli öfvergaf och bemelte
Philipstadhsboer til den dem ifråntagne stadsrättighetens återvinnande
på thet bästa recommenderade.
Sedan Hr Landtm, svarat, at R. o. A. lärer taga detta
ärendet i behörigt öfvervägande samt hedt förmäla R. o. Arns
vänliga hälsning tilbakars;
Afträdde denna Deputation.
Den af R. o. A. utnämde Deputationen afgick nu med
H. K. Höghets Hertigen af Holstens bref och R. o. Arns derom
utfärdade Extractum Protocolli til de andre Stånden.
Discoursen angående ödeshemman reassumerades;
Och hemstälte Hr Ehrencrona R. o. A., om icke, til
at upmuntra folcket at uptaga ödeshemman, fastställas kunde,
at, in til dess ref- och skattläggningen skiedt, den som uptagit
hemmanet bör vara fri för räntans erläggande.
Frih. Coijett giorde en reservation, i anseende til det
som Adelen ifrån Skåne angående ödeshemman uti Ridderskapets
och Adelns Besvär andragit.
Kammarkollegii förslag om ödeshemman. 329
Hr von Böhnen sade, at Besvärs-Deputationen inhämtat
Camtnar-Collegii svar härom, hvilcket förnögdt Deputationen,
emedan deraf befinnes, at publicationen om ödeshemmanens
uptagande i Skåne eij varit grundad i något K.
Cammar-Collegii bref.
Hr Lindenstedt berättade en sådan publication vara
skiedd, och sade det vara otilbörligit, at en frälseman skall
betala för sine ödeshemman, när han ingen del deraf nyttjar.
Hr Wulfwenstierna sade här nu frågan vara om crono
och skatte, men at i Besvären talas om frälsehemman, och
förmente altså med desse senare kunna upskiutas til Besvären
förekomma.
Hr Hestsko hemstelte, om icke cronohemman som uptagas
utur skog och pur ödemarck böra niuta åtminstone 20
eller 30 fiihetsåhr, emedan under mindre tid neppeligen någon
lärer villja eller kunna åtaga sig så stor möda och omkostnad.
Hr Wallensten gaf tilkiänna, at i Finland två stora
hinder lågo i vägen emot de Officerarne på lön indelte och
uti ödesmål råkade hemmans uptagande, nemligen at när
räntehafvaren vill lämna dem 10 frihetsåhr, tillåta cronobetienterne
dem eij mer än fem; och sedan at de under frihetsåhren
måste betala contribution för folcket, och om detta
senare hindret uphörde, skulle månge ödeshemman blifva
uptagne.
Hr von Hökerstedt hemstälte, om icke Betänckandet
kunde hvila, til des Besvärs-Deputationen sig härom yttrat; i
öfrigit hade Cammar-Oeconomie-Deputationens mening intet varit
at inskräncka frihetsåhren, utan snarare at föröka dem, särdeles
i Finland, hvilcket man på alt sätt bör hielpa, at det blifver
mera cultiverat och bebodt, hvartil i det landet månge härlige
tilfällen äro; och bör härvid afseendet eij så myckit vara
på en liten inkomst för cronan, som på landets uptagande
och bruk, hvaraf cronan på annat sätt altid häfver fördel;
man kunde til detta nyttiga ändemålets erhållande aldrig
lämna förmohner nog, hvarföre och Deputationen hållit före,
at på purt ödes uptagande frälsemanna rätt borde tillåtas.
Frih. Strömfelt: R. o. A. lärer hafva sedt, at CammarCollegium
brukat härvid all ömhet; 1731 fingo vij en Förordning
härom, hvilcken vij på det nogaste efterlefvat; vij
hafva orsak at tacka Deputationen för desse nye angifne
330
Aug. 21. Beslut om ödeshemman.
moyens, hvilcka vij gierna lära värckställa, och hoppas at
myckit skall blifva uptagit när de blifva säkre at få niuta
hvad här föreslås.
Hr Hestsko androg, at nian i Finland af cronobetienterne
hindras at plantera torpare, emedan de föregifva ingen
Förordning vara som sådant tillåter; och sade at detta skier
vid säterier och rusthåld.
Hr Wulfwenstierna: Månge torp äro intet moyen at
uprätta et hemman; och bör man här giöra åtskillnad emilian
crono, skatte och frälse; på de förre förbiudes det igenom
1686 åhrs Förordning.
Hr Hestsko förmente torpare vara nödige på rusthåld.
Hr Ehrencrona höll för nödigt, at när någon angifvit
sig til et ödeshemmans uptagande på visse frihetsåhr, sådant
af predikstohlarne bör kundgiöras, så at, om någon emot mindre
frihetsåhr sig tilbiuder, hemmanet honom må kunna lämnas,
hvilcken methode Hr Landshöfdingen i sitt lahn sade
sig hafva brukat och ofta bracht det ifrån 12 til 8 frihetsåhr.
Hr Landtm, frågade, om Betänckandet bifalles.
Hvartil svarades ja.
Sedan frågade Hr Landtm., om R. o. A. jemväl gillar
the af Hr Landshöfdingen Ehrencrona thervid giorde tvänne
påminnelser.
Och som R. o. A. bärtil äfvenledes samtyckte;
Skrefs på Betänckandet:
Bifallit; och håller R. o. A. före, at enär på et af öde
uptagit hemman frihetsåhren äro ute, bör den som det samma
uptagit vara fri för räntans erläggande, in til dess ref- och
skattläggningen för sig gådt; hvarjemte och nödigt synes, at
enär någon til et ödeshemmans uptagande sig angifvit emot
visse frihetsåhr, sådant då allmänneligen af predikestohlarne
må kundgiöras, med tilbud, at hemmanet til den skall uplåtas,
som emot minsta antalet af frihetsåhr det samma vill
uptaga.
Inkom en Deputation ifrån Bondeståndet. Under-Talemannen
förde ordet och näst Ståndets ödmiuka och förtroliga
hälsnings afläggande säde han, at Bondeståndet låtit sig föredraga
R. o. Arns Extractum Protocolli af den 14 i denna
månad angående Riksdagens slutande til Michaelis, och at
Ståndet för sin del gierna ser och önskar et godt och skyndesamt
slut på Riksdagen, vill och förmoda, at det skall kunna
Bondedep. Didrons mern. om Justitiekansler!!. 331
skie til Michaelis, men at Ståndet likväl giordt det förbehåld,
at i fall de angelägne publique måhl samt Ståndets angelägenheter
innan den tiden eij skulle vara afgiorde, Ständerne
eij måge skiljas åt, innan bemelte ärender blifvit afslutne. —
Hvaruppå Under-Talemannen aflefvererade et Extractum Protocolli,
som var af förbemelte innehåld. — Vidare, fortfor
han, hade ock Ståndet förehaft R. o. Arns Extractum Protocolli
angående Officerarnes löningsfordringars förnöijande,
hvilcket Ståndet jemväl bifallit, til at visa sin kiärlek och
erkänslan emot dem som så trogit vågat lif och blod för
fäderneslandet. Sluteligen sade han sig hafva i commission
at påminna om svar uppå Bondeståndets sidsta Memorial om
tilträde uti Secrete Utskottet, hvaröfver Ståndet förmodade
R. o. A. så väl som de öfrige Stånden lära stadna uti et
sådant slut, som kan lända til det allmänna bästa och en
förknippad kärleks bibehållande Stånden emellan, tilläggandes,
at Ståndet detta ärendet på det högsta recommenderar och
förser sig härutinnan hos R. o. A. til det bästa.
Sedan Hr Landtm, bedt Deputationen tacka Bondeståndet
för des betygade villfahrighet och försäkrat om R. o.
Arns redebogenhet at i alla giörliga måhl vara det Redeliga
Bondeståndet til åstundat nöije;
Afträdde denna Deputationen.
Uplästes nu å nyo Justitice-Deputationens Betänckande
öfver Hr Öfversten Didrons Memorial angående JustitiseCancellers-Embetet,
hvars innehåld uti Protocollet af den 11
Aug. anfördt är.
Och som detta Betänckandet alt sedan legat på bordet,
men inge påminnelser dervid giorde blifvit, fragade Hr
Landtm., om det af R. o. A. bifalles.
Hvartil svarades ja.
Deputationen, som med H. K. Höghets Hertigens bref
varit hos de andre Stånden, kom tilbaka, och berättade Gref
Carl Bonde, som fördt ordet, at Deputationen acquitterat
sig af den anbefalte commissionen, samt at de öfrige Stånden
lofvat taga R. o. A:ns Extractum Protocolli i öfvervägande
och så myckit som giörligit är conformera sig dermed.
Hr Justitise-Caucellern Cederbielke anmälte, at han i
följe af R. o. A:ns Extractum Protocolli af den 7 Aug. anbefalt
Stads-Fiscalen Schening at giöra sig underrättad om
den saken som bemelte Extractum Protocolli innehåller, at
332 Aug. 21. Om Degners förtal emot Stackelberg.
ock bemelte Fiscal stäldt Degner til rätta för CiämnersRätten,
samt fordrat af honom berättelse om hvad han sagdt
och utspridt angående Hr Baron Stackelbergs upförande uti
Weichselmiinde; men at Degner, i stället för at svara, inkommit
med atskillige exceptioner, af hvilcke som en del
synes röra R. o. A., altså hade Hr Justitise-Cancellern Fiscalen
Schenings berättelse med sig, den samma för R. o. A. at upvisa,
innan han härmed går vidare.
Uppå R. o. Arns godtfinnande uplästes Fiscalen Schenings
skrift, innehållandes de af Degner vid Ciämners-Rätten giorde
exceptioner.
Hr Ehrencrona förmente at häruppå intet bör svaras,
ty om judicialiter skall tilga, bör Ciemners-Rätten utlåta sig
om exceptionerne, hvilcket han höllö för betänckeligit, utan
at bättre voro lämna saken in statu quo, til dess saksökaren
angifver sig, och at R. o. A. sig eij härmed må uppehålla.
krih. Ungern: Om man allenast viste hvem denne
Degner voro. Han bär värja, galon på hatten och gifver sig
ut för Capitain; om han det är, häfver Advocat-Fiscalen
öpen action emot honom såsom för duell.
Hr Cederbielke: Hvad det första angår, at han låtit
kalla sig Capitain, så har iag ifrån vederbörlig ort fådt underrättelse,
at han ingen fullmacht äger, utan är god Borgare.
Frih. Ungern: Bara man da kläder af honom den Jänta
habiten, så är han sedan intet värd någon vidare action.
Hr Landtm, frågade: Blifver thet härvid?
Hvartil svarades ja.
Doch höll Hr Lilljestierna före detta vara en granlaga
sak och at det igenom Hr Justitise-Cancellern giorde
steget borde försvaras. Hvad Degners exceptioner angingo,
de hörde eij hit, men som han i de samma synes hafva rördt
R. o. A., hvilcket eij bör tålas, borde någre deputerade af
Adelen sammanträda at öfverläggia, huru man bäst må komma
härifrån.
kiih. Malcom Hamilton tilläde, at denne Degner är
sa näsevijs, at han elliest efter Riksdagens slut torde skryta
häraf.
Hr Wulfwenstierna: Man måste se sig före, at man
eij pålägger Hr Justitise-Cancellern något som är stridande
emot des Instruction, hvilcken af alla fyra Stånden är faststäld
och af et Stånd eij kan ändras. Jag bifaller Hr Ehren
-
Justitiekanslern och stadsfiskalen.
333
crona, at det är bäst, at Feldtinarskalck Stakelherg förordnar
någon fullmächtig som drifver saken emot Degner, lärandes
Hr Feldtmarskalcken, af det steg R. o. A. giordt, nogsamt
finna hvad ömhet man haft för honom. I öfrigit kan man
eij säija, at R. o. A. lider til dess honneur, om man nu härvid
låter bero.
Hr Lilljestierna: Hos obetäncksamt folck lider Adelen,
i ty uti exceptionerne säijes, at Ståndet eij varit befogat.
Hr Wulfwenstierna: Om Degner hade tilstådt, voro
ingen nöd; än om Domaren gillar exceptionerne?
Hr Ehrencrona: Det lärer han säkert giöra.
Hr Bergenstierna: Hvad saken angår, så är den personell
emilian Frih. Stakelberg och Degner, och lärer Hr
Stakelberg dervid niuta all rätt; men hvad här säijes, at
han rördt R. o. A., hvilcket eij bör lämnas opåtalt, så kan
Riddarhus-Fiscalen på Ståndets vägnar lagligen tiltala honom,
så vida något är at tiltala honom före.
Hr Wulfwenstierna: När iag gior en exception, det
är eij någon förklenlig sak, och är altså R. o. A. eij angripen.
Här är altså ingen annan utväg, än at Feldtmarskalcken
Stackelbergs vänner skrifva honom til, at han förordnar
en fullmächtig; R. o. A. har vidare härmed eij at
giöra.
Hr Landtm.: Hvad R. o. Arns förolämpande angår, så
är eij värdt at det så uptages eller at det sysselsätter R. o. A.,
utan voro det för mycken heder för honom.
Hr Cederbielke: Om R. o. A. villja låta ankomma
på min conduite den omständigheten, huru vida han, som
allenast är borgersman, kan bära värja och galonerad hatt,
skall iag väl härom draga behörig försorg, allenast iag får gå
lagliga vägar.
Hr Landtm.: Blifver det härvid?
Härtil svarades ja.
Och tog Hr Justitiae-Cancelleren Stadsfiscalens Memorial
til sig igien.
Hr Ehrenpreus: Emedan här nyss varit en Deputation
ifrån Borgareståndet angående Philipstadhsboernes ansökning,
och detta är en myckit angelägen sak, hvaruppå hela Vermelands
Bergslags conservation beror, så beder iag ödmiukast
R. o. A. ville anhöra Borgareståndets härom afgifne Extractum
Protocolli och lägga just hand härvid. Hvaruppå Hr
334 Äng. 21. Filipstads stadsrättighet. Spinnhusfonden.
Ehrenpreus berättade i korthet, at staden redan i souverainitetstiden
blifvit utdömd, men at sådant eij förr än under friheten
kommit til värckställighet; i början blefvo allenast
50 familier tillåtit at få sittja qvar; vid senaste Riksdag blef
detta antahlet med 10 förökt, och sedan de således fädt hohl
på gärdsgården, villja de aldeles bryta neder honom; samt
recommenderade til slut Bergslagens angelägenhet hos R. o. A.
til det bästa.
Hr Wulfwenstierna sade denna saken på åtskillige
Riksdagar med så mogit betänckande vara afgiord, at man
eij behöfde scrupulera dervid, utan man kunde strax afslå en
sådan begieran.
Uplästes Borgareståndets Extra/■turn Protocolli af den 27
Julii sidstledne, hvarutinnan Ståndet Philipstadsboerne til deras
förlorade stadsrättigheters återfående hos de andre Stånden
på det inständigaste recommenderar, förmenandes Borgareståndet,
at samma stadsrättigheter, emot Privilegiers och
K. Resolutioners innehåld, utan at invånarne blifvit hörde,
dem ifrån tagne blifvit.
Hr Wulfwenstierna: Emedan 'de anföra specieuse
skähl, altså, på det de eij måge finna ingress hos de andre
Stånden, hvilcke om sakens rätta förlopp eij torde vara så
noga underrättade, synes nödigt, at detta ärendet remitteras
til Cammar-Oeconomie- samt Bergs-Deputationernes gemensama
betänckande, på det Riksens Ständer om hela sakens
sammanhang behörigen måge blifva underrättade.
Hr Landtm, frågade, om då detta remitteras til bemelte
Deputationers gemensama betänckande.
Hvartil svarades ja.
Sedan anmälte Hr Landtm., at Cammar-OeconomieDeputationens
Betänckande angående Spinhus-fondens inrättande
i alle stapelstäder i riket samt spinhus’ inrättande i
Giötha Rike och i Finland sedan den 14 Aug. legat på bordet,
och frågade, om vid bemelte Betänckande något voro at
påminna eller om R. o. A. det bifalla.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Hr Carl Michael Strokircks Memorial, hvarutinnan
han i anledning af det Arevyrdige Prästeståndets til
Riksens Ständer giorde föreställning, angående förekommande
af irrige och farlige lärosatzers vidare kringspridande i riket,
vidlyftigt yttrar sina tanckar, huru vida han förmenar den
Strokirchs mern. äng. religionen.
335
verldsliga machten igenom lagar och deras handhafvande
kunna och böra bibehålla enigheten i religionen, så hvad
credenda som agenda angår.
Hr Strokirch berättade, at han jemväl anmält detta
Memorial hos de andre Stånden, och begiärt at en ecclesiastic
deputation emellan Riksdagarne må sättjas, som, igenomgår
Consistoriernes Protocoll, hvaraf han sade sig vilja visa,
at månge af Consistorierne för irrige lärosatzer blifvit angifne,
som sedan blifvit befriade, men at grofve brott hos deras
embetsbroder blifvit öfversedde; hvarom han i kiärlek tilsagt
Prästeståndet och bedt, at en sådan undersökning skie må
til de godas beröm och heder; åstundandes Hr Strokirck nu,
at et sådant medium, som han föreslagit angående agenda,
uti den nya Lagen måtte observeras; i öfrigit mente han
Prästeståndets Memorial eller föreställning eij kunna gå til
Justitiaa-Deputationen, emedan Bondeståndet eij vill hafva det
dit, och hvad des egit Memorial angingo, hade Borgareståndet
utsedt 7 af sine medlemmar det samma at igenomgå, hvilcket
han och bad R. o. A. ville giöra.
Hr Wulfwenstierna: Det är alt för beklageligit, at
sådane satzer, som detta Hr Strokircks Memorial innehåller,
skola komma fram, af hvilcka vij aldeles intet vilja veta, och
bevare oss Gud ifrån dem; den 2:a och 3:e Trones Artickel
äro oss ju så dyre som den förste.
Hr Fock påminte, at Besvärs-Deputationen med en förfrågan
inkommit, hvart den 1 § af Allmogens Allmänna Besvär,
som jämväl handlar om religionens enighet, skall remitteras.
Och uplästes Besvärs-Deputationens Extracturn Protocolli
af den 9 Aug., hvarutinnan bemelte förfrågning giöres.
R. o. A. funno godt, at bemelte 1 § af Allmogens Allmänna
Besvär bör remitteras til Justitiae-Deputationen.
Hr Ridderschantz föreslog, at Hr von Strokircks Memorial
kunde remitteras til Prästeståndet.
Hr Strokirck förklarade sig dermed nögd, allenast de
intet få döma.
Hr Landtm, frågade, om det skall remitteras til JustitiaaDeputationen.
Som härtil svarades ja och neij, förnyades frågan, men
föll eij något vist svar, emedan åtskillige påstodo at Hr
Strokirck borde taga sitt Memorial tilbaka.
336 Aug. 21. Strokirchs mein. ang. religionen.
Gref Tessin: Det är beklageligit, at vij skohla råka
uti disputer i religionsmåhl, hvarutinnan vår nation altid
haft beröm af enighet och en besynnerlig ståndachtighet, samt
religionen med tapperhet försvarat och derigenom vunnit förtroende,
vördnad och kiärlek hos våre trosförvandter, hvilcka
på det sättet til en lika ståndachtighet blifvit upmuntrade.
Ständerne böra hålla enigheten uti religionen och vår rena
Lutherska lära vid macht, men med disputer kunna de sig
intet befatta; och altså kunde Hr Strokirch til enighetens
bibehållande Stånden emellan taga memorialet tilbaka.
Hr Strokirck sade, at i dess memorial inge läropuncter
äro innehåldne; men som Prästeståndet säijer sig intet annat
påsyfta än enighets bibehållande uti läran, så är hufvudquaestionen,
hvad som härutinnan hörer under deras jurisdiction.
Hr Wulfwenstierna hemstälte, om icke til at komma
härifrån, i fall Hr Strokirck eij ville igentaga sitt Memorial,
det kunde remitteras til Hof-Rätten, som sig hade at yttra
huru samma memorial bör anses.
Frih. Coijett: Det är än aldrig skiedt, at när en Riksdagsman
proponerat något, des memorial til Hof-Rätten blifvit
remitterat.
Hr von Böhnen förestälte, at R. o. A. äro hitkomne
för angelägne ärender skuld, och bad för Guds skuld, at man
eij måtte begynna något som man i alla tider kunde ångra,
utan sådane nyheter i läran förqväfjas och afskaffas samt
aldrig hos R. o. A. uptagas, och sade det vara Gudi klagan
värdt, at hvart plenum sådane saker skohla förekomma.
Gref Tessin sade sig tro, at Hr Strokirck, som en god
christen och ärlig svensk, häldre lärer taga igien memorialet
än derigenom itända en oenighetsgnista Stånden emellan.
Hr Strokirck: Om iag hade rördt lärosatzer, så voro
det min skyldighet, men iag har allenast tält om jurisdictionen,
och hvad iag derom sagt vill iag visa.
Gref Tessin: Yij hafva vår rena lära och våre religionsstadgar,
dem få vij eij gå ifrån, utan vilja lefva och dö i
dem, men detta Memorialet innehåller intet något riksdagsärende.
Hr Strokirck: Det innehåller ganska angelägne måhl.
Gref Tessin: Här är en Riksens Ständers men ingen
synodal sammankomst.
Lagverket. Rättegångsbalken.
337
Hr Landtm.: Anser R. o. A. detta för et Riksdagsärender
Svarades
ja och neij.
Hr Lindenstedt: Emedan Hr Strokirck ingifvit Memorialet
i anledning af Prästeståndets föreställning, så kunde det
tillika med 1 § af Allmogens Allmänna Besvär gå til Justitiae-Deputaiionen,
at den förkastar hvad eij godt är.
Hr Lars Åkerhielm hemstälte sammaledes, om det
icke kan remitteras til Justitiae-Deputationen, at den deraf
nyttjar hvad nyttjas kan.
Hr Didron: Riksdagen är för vigtiga orsaker skull anticiperad,
och om vij någon tid villja hafva slut, så får denna
sak eij uptagas; i öfrigit böra vij blifva vid den religion
och de religionsstadgar, som Konung och Ständer i Regeringsformen
besvurit.
Gref Tessin: Jag begifver mig at Memorialet går til
Justitiae-Deputationen, intet quoad merita, utan allenast at
Deputationen utlåter sig om det är riksdagsärende eller eij.
Hr Landtm, frågade om detta bifalles?
Hvartil af R. o. A. svarades ja.
Och skildes R. o. A. åt.
Den 22 Augusti.
Närvarande Riksens Råd och Ständer at öfverse nya
Lagen.
Rätteg ångs-Balchen.
1 Capitel.
Som vid sidsta sammankomst capitlet redan var upläst,
altså uplästes nu Hr Häradshöfdingen Abrahamssom vid advertissementet
giorde tvänne påminnelser, tillika med LagCommissionens
deruppå författade svar.
Och gillades svaren af Riksens Ständer.
Desse så väl Hr Abrahamssom som det Loll. Borgareståndets
och Hr Lagmannen Lilljegrens vid denne balck giorde
påminnelser och anmärckningar jemte K. Lag-Commissionens
derå upsatte svar finnas ibland allegaterne detta Protocoll
bilagde och blifva altså hädanefter allenast citerade.
Uplästes 1 § af ofvaubemelte Capitel;
Och bifölls af Riksens Ständer.
Adelns Protokoll, 1134. 22
338 Aug. 22. Rättegångsbalken. Allmänna rätter o. domstolar.
2 §. Uplästes Hr Lagman Lilljegrens ‘påminnelse vid
thenne § tillika med Lag-Commissionens svar.
Ständerne gillade svaret, och bifölls § som then är inrättad.
3 och 4 §§ biföllos, och giordes vid them inge påminnelser.
5 §. Uplästes Hr Abrahamssom anmärckning tillika med
Lag-Commissionens svar.
Och funno Ständerne godt, at § blifver stående sådan
som han är.
6 §. Uplästes så väl Borgareståndets som Hr Abrahamssom
vid denne § giorde påminnelser.
Och sorn Ständerne funno Lag-Commissionens svar giltigt
i anseende till bägge påminnelserne, bifölls §.
7 §. Uplästes Hr Abrahamssom påminnelse med svaret
deruppå;
Hvilcket Ständerne funno nöijacktigt, och bifölls altså §.
Borgmästaren Ekebom frågade, om en ordinarie Domare
vid en extra commission eller förrättning å nyo bör aflägga
domareeden.
Hvartil svarades, at som en Domare hvar gång han tilträder
ett nytt domareämbete aflägger ny ed, så skier det
ock vid extra förrättningar.
Hr Landtm, frågade, om härmed skall förhållas efter
förra vanligheten.
Hvilcket af Ständerne bifölls.
8 §. Uplästes Hr Lilljegrens påminnelse med svaret
deruppå;
Och bifölls §.
8 §. Uplästes Hr Abrahamssom påminnelse tillika med
svaret;
Hvilcket af Riksens Ständer fants nöijachtigt.
Sammaledes uplästes Borgareståndets påminnelse vid
denna §.
I anledning hvaraf Ständerne funno godt, at som Borgmästare
och Råd i städerne om lof at resa hafva 1720 ahrs
särskilte Resolution uti 6 § af Städernes Allmänna Besvär,
hvilcket i den allmänna Lagen eij väl kan inryckas, denne §
bör slutas med orden: »miste ämbetet; »eij må han och resa»,
och det öfriga går aldeles ut.
Häradsting. Plikt för häradshöfding och prest. 339
10 §. Uplästes Hr Abrahamssom påminnelse med svaret.
Hvilcket af Ständerne bifölls.
Men i anledning af Borgareståndets vid denne § giorde
påminnelse funno Ständerne godt, at näst ordet »Borgmästare»
tillägges: »ther Rådstugu-Rätt utan honom eij fullsutin är».
Uplästes Hr Lilljegrens påminnelse tillika med svaret
deruppå;
Hvilcket fants nöijachtigt, så at § i öfrigit aldeles
bifölls.
11 §. Uplästes de 3:ne af Hr Abrahamssson vid denna
§ giorde anmärckning ar, tillika med Lag-Commissionens in
margine på sielfva påminnelserne införde svar.
Ständerne biföllo §.
12 § bifölls sammaledes, sedan Hr Lilljegrens och Hr
Abrahamssom vid bemälte § giorde påminnelser voro upläsne
och Lag-Commissionens derå gifne svar af Ständerne nöijacktige
befundne.
2 Capitel.
1 §. Uplästes Hr Lilljegrens påminnelse med svaret
deruppå;
Och bifölls § som den var upsatt.
2 §. Hr Abrahamssom påminnelse uplästes, tillika med
Lag-Commissionens svar;
Och biföllo Ständerne §.
3 §. Uplästes Hr Abrahamssom påminnelse, tillika med
Lag-Commissionens derå gifne svar.
Och som af det Arevyrdige Prästeståndet påstods, at
Häradshöfdingen jemväl med plickt må beläggas, när han i
rättan tid vid tingsstad sig eij infinner, så at med gudstiensten
utdrages, hvilcket voro så myckit billigare, som uti KyrckioOrdningen
för Prästen 10 dal. böter äro utsatte, när han försummar
at hålla tingspredikan;
Altså funno Ständerne för godt, at i denne § stadgas
bör, »det Häradshöfdingen eller Prästen, när han för middagen
eij kommer til städes, böter 10 daler»; — orden jämkas i
Lag-Commissionen. I öfrigit bifölls §.
Det Yyrdige Prästeståndet begiärte derjemte, at ting eij
må begynnas om Måndagen eller näst någon helgedag, emedan
på åtskillige ställen Prästerne häfva lång väg til de orter der
tingen hållas.
340 Aug. 22, 28. Rättegångsbalken. Lagmansting. Urtima ting.
Men
sig efter arbetet, så är det svårt at honom detta föreskrifva,
utan kunna på sådane ställen Prästerne förena sig härom med
Domaren, eller ock skaffa sig särskilte resolutioner; men at häraf
giöra en general lag hade sine betänckeligheter.
4 § bifölls.
5 §. Lag-Commissionens svar på then af Borgareståndet
giorde påminnelsen gillades, och § bifölls.
6 §. Uplästes så väl Borgareståndets som Lag-Commissionens
vid denne § giorde påminnelser.
Och som Lag-Commissionens svar funnos nöijachtige, bifölls
§.
7 § bifölls, och giordes vid then samme inge påminnelser.
3 Capitel.
1 §. Uplästes Hr Lilljegrens och Hr Abrahamssom påminnelser,
tillika med Lag-Commissionens svar;
Och bifölls §.
2 §. Uplästes Borgareståndets påminnelse, tillika med
Lag-Commissionens svar;
Och blef § bifallen sådan sorn then är inrättad.
3 och 4 §§ biföllos, sedan Hr Abrahamssom dervid giorde
påminnelser voro upläste och Ständerne funnit sig nögde med
Lag-Commissionens svar.
5 § bifölls, emedan den af Borgareståndet giorde påminnelsen
vid Cap. 2 § 5, däräst talas om Härads Dombok,
redan var besvarat.
4 Capitel.
1 § bifölls, emedan Ständerne funnit Lag-Commissionens
svar uppå Hr Abrahamssom vid denne § giorde påminnelse
nöijachtigt.
2 och 3 §§ biföllos, och giordes vid them inge påminnelser.
5 Capitlet.
Capitlet bifölls af Ständerne, sedan Hr Abrahamssom
påminnelser och Lag-Commissionens svar voro upläste.
6 Capitlet.
Sammaledes.
Kämners- och rådstufvurätt. Inteckningar. RHO. 341
7 Capitlet.
1 § upsköts, til thess Justitiae-Deputationens betänckande
angående inteckningar inkommit.
2 och 3 §§ biföllos, emedan Ständerne voro nögde med
Lag-Commissionens svar uppå Hr Abrahamssom vid bemelte
§§ giorde påminnelser.
Det 8:e, 9:e och 10:e Capitlet af denna balck blefvo likaledes
af Riksens Ständer gillade och faststälte, sådane som
the af Lag-Commissionen blifvit projecterade, sedan the af
Hr Abrahamsson giorde påminnelser blifvit upläste och .LagCommissionens
svar nöijachtige befundue.
Riksens Råd och Ständer skildes åt.
Den 28 Augusti.
Uplästes det hos R. o. A. den 21 Aug. håldne Protocollet.
Vid pag. 326, deräst Frih. Wredes föreställning til R. o.
A. angående H. K. Höghets Hertigen af Holstens pension finnes
anförd, påminte Hr von Blixen, at han här saknade hvad
af honom vid detta tilfället i samma ärende blifvit tält och
andragit; och lofvade det samina skrifteligen at angifva, på
det bemelte dess då förde tal och föreställning R. o. Arns
protocoll må blifva bifogat.
Vid pag. 331, deräst förmäles om det svaret som blifvit
lämnat åt de deputerade, hvilcke med H. K. Höghets Hertigen
af Holstens bref samt R. o. A:ns i anledning deraf utfärdade
Extractum Protocolli varit hos de andre Stånden,
erindrade Gref Carl Bonde, hvilcken fördt ordet för bemelte
Deputation, at ordet »altid» blifvit uteglömt, emedan
Ståndens utlåtelse så lydt, at de »altid», så myckit giörligit
är, vilja conformera sig med R. o. A.
Sedan företogs Riddarhus-Ordningen;
Och förekom nu den 6:te Articlen, huru ledamöter til
Secrete Utskottet och andre Deputationer välljas skola.
Hvad den 1 § angår, som handlar om Electorernes och
Bänckmännens välljande, funno R. o. A. godt den samma at
upskiuta, på det R. o. A. tahlrikare måge kunna vara tilsammans,
när detta ärendet, hvilcket är af stor angelägenhet,
skall afgiöras.
342 Aug. 28. EHO. Valbarhet till elektor och sekr. dep.
Uplästes 2 § af 6 Articlen.
Vid hvilcken § som det af R. o. A. fants godt, at de
som stå uti främmande herskapers tienst eller til en annan
öfverhet aflagt sin trohetsed, i anseende til deras under samma
öfverhet belägne egendom eij böra komma under våhlet at
blifva Electores eller ledamöter uti Secrete Utskottet eller
andre Secreta Deputationer.
Altså påstods af Hr Ridderschantz och åtskillige andre,
at sådane likväl kunde välljas til de andre Deputationerne.
Hr Ehrenpreus påminte, at om de skola kunna välljas
til någon af de öfrige Deputationerne, böra de vara possessionat
här i landet.
Hr Ridderschantz höll före, at detta voro myckit svårt,
emedan den som eij häfver fast egendom kan äga så myckin
redelighet och förstånd at tiena sitt fädernesland, at det voro
illa honom utur Deputationerne utesluta.
Hr Blixen sade, at uti Deputationerne, såsom til exempel
uti Caminar-Oeconomie-Deputationen, så angelägne saker
förekomma, som fremmande eij böra äga kundskap af, hvarföre
han förklarade sig af den tanckan, at om en som denar
främmande herrskap skall kunna sittja uti en sådan Deputation,
bör han ock äga fast egendom här i landet.
Hr Wennerstedt biträdde detta.
R. o. A. discourerade härom, och förklarade sig, åtskillige
af Hr Ridderschantz tancka.
Hr Ehrenpreus förestälte, at som det är naturligit, at
den som denar en främmande herre, älskar och ährar han
then som han har födan af och är honom besynnerligen frigifven,
särdeles när han ingen annan egendom eller utkomst
häfver, och kan altså snart blifva öfvertalt at uptäckia hvad
som borde vara tyst samt således skada riket, så har man
deremot altid orsak at tro, at den som häfver egendom i landet
är riket mer affectionerat.
Hr Landtm, giorde frågan, om den som är uti främmande
herrskaps tienst och eij är possessionatus bör få sittja
i Deputationerne.
Och som härtil svarades neij;
Upsattes följande mening, hvilcken för R. o. A. uplästes
och bifölls samt vid slutet af denna § tillädes:
Von Schantz’ vapenbok. Studenten Kellberg. 343
Eij eller bör en Riddersman, som sig i desse omständigheter
befinner, til ledamot i någon af de öfrige Deputationerne
välljas, med mindre han äger fast egendom i riket.
Uplästes 3 § och bifölls.
7:e Articlen, om sakernes afslutande på Riddarhuset.
1, 2, 3, 4 och 5 §§ uplästes och biföllos af R. o. A.,
utan at vid thesse §§ någre påminnelser giordes.
Som nu kl. var 9, fortfors eij vidare med Riddarhusordningen,
utan hemstälte Hr Landtm., om icke puncten
angående Bänckmännernes ock Electorernes välljande, som i
dag blifvit upskuten, i nästa Pleno kl. 8 praecise kommer at
företagas och at härom i Riddarhussahlen anslås.
R. o. A. gofvo härtil theras bifall.
Uplästes Studenten Eric Kellbergs Memorial, derutinnan
han gifver tilkiänna, at han den af framledne Hr Assessoren
von Schantz ritade vapnboken, som innehåller alla Svenske
Greflige, Friherrlige och Adelige famillers vapn, igenom trycket
til dagsliuset befordrat och nu för R. o. A. nederlägger första
delen, som innehåller Grefvernas och Friherrarnes vapn, skohlandes
1200 af den andra delen, som består af Adelens vapn,
redan vara färdige; han anhåller altsa at prof boken någre
dagar må få ligga på bordet, på det, om något i bläsön eller
elliest må vara at rätta, de af R. o. A., sorn vid theras aftagne
vapn finna någon felachtighet, sådant tächtes vid handen
gifva, innan värcket kommer under trycket; underställandes
derjemte: l:o om icke famillens namn med latinska bokstäfver
öfver vapnet får sättjas; 2:o om nödigt är at, der flere af en
famille äro, då alla förnamnen utsättja, emedan sådant fins
uti den tryckta matrikelen och här eij är tilräckeligit rum
dertil; 3:o om [för] de familier, sora blifvit förhögde i Grefveeller
Friherreståndet och eij någon af samma famille ibland
Adelen qvar är, vapnet må på flere än et ställe införas.
R. o. A. funno godt at remittera detta Memorial til
Deputationen öfver Riddarhus-Ordningen.
Sedan anmältes de uti Riksens Ständers ExpeditionsDeputation
upsatte Expeditioner ifrån N:o 21 til och med
N:o 33, varandes N:o 32 doch eij deribland, hvilcken Expeditions-Deputation
innehållit, til dess man får se om Ständerne,
i anledning af Instructions-Deputationens giorde föreställning,
skulle villja giöra någon ändring uti den nyligen
344 Aug. 28. Expeditioner. Betänkanden af Justitiedep.
fattade resolutionen, at Collegierne hädanefter eij böra hafva
några sammanträden.
Uplästes Expeditionen N:o 21, angående Rusthållarnes
vid Abo och Biörneborgs lahn vid Riksdagen giorde ansök
ningar.
Och hvad den af Borgareståndet vid slutet begärte ändringen
angår, at i stället för »egne» skulle sättjas »stadsens»
handtvärckare, så blef den samma eij antagen, emedan sådant
skulle lända Rusthållarne til gravation, utan förblef R. o. A.
vid thet som i Betänckandet blifvit bifallit; men den af
Borgareståndet efter de sidsta orden giorde tilläggningen,
nemligen at hos manufacturisten allenast bör tagas klädet och
fordret til lifmonderingarne, bifölls af R. o. A.
Så uplästes ock Expeditioner ne Nio 26 och N:o 27.
De öfrige låto R. o. A. til at vinna tiden eij för sig
upläsa, utan blefvo de allenast påskrifne och strax til de
andre Stånden afsönde.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande öfver et dit
remitterat transumt af K. Maij:ts nådige Secrete Proposition
om krigsväsendet til lands och siös, beträffande Siö-Articlarnes
och Ammiralitets-Justitiariens Instructions öfverseende,
yttrandes sig bemelte Deputation, at den för sin del finner
sådant vara nödigt och förthenskull til Riksens Ständer hem
ställer,
om icke hos H. K. Maij:t i underdånighet kunde anhållas,
at bemelte Siö-Articlar och Ammiralitets-Justitiariens
Instruction, efter inhämtade vederbörandes underdånige påminnelser
och betänckande, öfverses och förbättras måtte.
Detta Betänckande bifölls af R. o. A.
Uplästes et Extract af Justitice-Deputationens Protocoll
hållit den 12 innevarande månad, jemte dervid fogade afskriften
af K. Maij:ts nådige bref til dess och riksens HofRätter
af den 1 April 1732, angående det at i växel- och
siörättssaker skall vädjas ifrån Härads-Rätterne til HofRätterne,
K. Maij:ts bref til K. Giötha och Åbo Hof-Rätter
af den 22 Nov. 1732, angående det at bördes-, inlösningsoch
naborättstvister skohla af Rådstugu-Rätterne immediate
uptagas och afgiöras, K. Maij:ts bref til Hof-Rätterne af den
30 Octobr. 1733, angående den qvinspersons straff som bekiändt
lägersrnåhl på en gift man, hvilcken ifrån samma beskyllning
befrias, och K. Maij:ts bref til Åbo Hof-Rätt af
den 4 Octobr. 1733, angående vallgång i Finland, vid hvilcke
Sjöartiklar. Instruktioner. Stockholms Kämnersrätt. 345
K. Maij:ts nådige bref Justitiae-Deputationen förmäler sig för
dess del intet hafva at påminna.
R. o. A. biföllo Justitise-Deputationens härutinnan yttrade
tanckar.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Justitice-Deputations
Betänckande öfver Justitise-Borgmästaren Petter Aulcewills
ingifne Memorial, hvarigenom underställes, antingen
summa appellabilis vid Ciemners-Rätterne til 100 dal. smt
förhöijas måtte, eller och fastställas, at den, som förlorat vid
Ciemners-Rätterne i någon sak af 30 dal. smts värde, skall
giöra deposition af det som dömdt är och ställa borgen för
vidare rättegångsomkostnad, innan vadet fullfölljes, samt om
icke Stockholms stads Rådhus-Rätt bör åtminstone niuta
samma privilegium som Giötheborg, så at ingen må emot
dess utslag i civilmåhl vädja under K. Hof-Rätten, med mindre
det som dömdt är stiger öfver 1,000 daler smts värde;
yttrandes sig Justitise-Deputationen, för omständeligen audragne
skiähl och orsaker skull, intet kunna gifva någon anledning
dertil, at den igenom Borgmästaren Aulcewills Memorial föreslagne
ändringen uti processen införas måtte, utan finner vara
bäst och säkrast, at härutinnan aldeles förblifver vid det här
i staden tilförende öfliga bruk, i förmågo af K. Maijrts Privilegier
för Stockholms stad de anno 1636 § 3 och 1695 åhrs
K. Process-Ordning 25 §.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Landt- och SiöMilitice-Oeconomie-Deputationens
Memorial, hvarmedelst Deputationen
efter uprepade skiähl och omständigheter yttrar
sig hålla för nödigt, at Riksens Ständer i underdånighet anhålla,
det K. Maij:t tächtes draga den nådiga försorg, at behörige
instructioner, så snart sig giöra låter, eij allenast vederbörande
Ammiralitets-betienter vid Giötheborgska utan ock
vid Stockholmske escadrerne til efterrättelse blifva meddelte.
R. o. A. biföllo detta Landt- och Siö-Militias-OeconomieDeputationens
Memorial.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Justitia;-Deputation»
Extractum Protocolli af den 19 hujus sidstledne, hvarutinnan
Deputationen förmäler sig af K. Hof-Rättens til Riksens
Ständer insände berättelse ibland annat hafva inhämtat,
huruledes det practiceres, när flere som interessenter uti et
sterbhus blifva stämde til en Rätt i någon alla interessenterne
346 Aug. 28. Betänkanden af Justitiedep. Finska hofrätten.
gemensamt rörande sak; hållandes Depntationen för sin del
bäst vara, at enär sterbhusegendomen erfvingarne emellan är
delt, den som vili dem alia i något måhl tiltala må stämma
hvar och en särskilt, men at, förr än boet blifvit skiftat,
bör förhållas efter förra praxin, i förmågo af K. Maij:ts bref
til dess Hof-Rätter af den 12 Martii 1725, i föllje hvaraf
den af sterbhusinteressenterne, som stämningen tilställd är,
åligger den samma med sine medinteressenter at communicera.
R. o. A. funno godt, at thetta ärendet i morgon vid Lagens
öfverseende kan företagas, emedan capitlet i RättegångsBalcken
om stämningar då förekommer, hvaräst på samma
sätt som här föreslås härom stadgat är.
Uplästes Justitia-Deputationens Betänckande öfver K.
Hof-Rättens i Storfurstendömet Finland insände berättelse
med bifogade förteckningar öfver de måhl och ärender, som
sedan sidsta Riksdag vid K. Hof-Rätten förehafde och afgiorde
blifvit; hvarvid Justitiae-Deputationen giordt 3:ne anmärckningar:
l:o at som tiden allenast anföres när acterne
blifvit utdelte, men eij när de inkommit, altså håller Deputationen
före, at uti Riksdags-Relationerne hädanefter bör til
följe af 1727 åhrs Reglementes 7 § behörigen observeras dagen
när sakerne inkommit; 2:o at dag och datum utsättjas
bör, när referent- och supplicationssaker icke allenast äro
afgiorde utan ock expedierade; 3:o emedan Under-Rätterne
insända deras protocoller och domböcker til Hof-Rätterne,
finner Deputationen, at de eij måge besväras med diariers
insändande. I öfrigit underställer Riksens Ständer JustitiaeDeputationen,
om icke K. Maij:t i underdånighet kunde anmodas
at med Råds råde utlåta sig öfver Justitise-Deputationens
vid sidsta Riksdag gifne Betänckande öfver alla 3
K. Hof-Rätternes då förrättade arbeten, som til K. Maij:t
hänskutit blef.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Gref G. Gyllenborg hemstälte, om det icke jemväl
kunde vinna bifall, hvad en del af Deputationens ledamöter
föreslagit, nemligen at Underrätterne borde insända diarier.
Hr Adlerbeth svarade: Sådane diarier synas vara onödige,
emedan sielfva protocollen insändas.
Gref Gyllenborg förmente det doch vara nödigt i supplicationssaker.
Hr Adlerbeth sade, at då kan klagas.
Underrätternas diarier. Svea hofrätt. 347
Hr Ehrencrona förestälte, at Underrätterne med sådane
diariers insändande eij böra emot förra vanligheten besväras,
hvartil de eij eller hafva tilräckelige betiente.
Hr Landtm, frågade, om i detta fall med Underrätterne
förblifver som det förr varit.
Hvartil svarades ja.
Skrefs altså på Betänckandet:
Bifallit; samt at med Underrätterne förblifver efter förra
vanligheten, så at de med diariers insändande icke besväras.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande öfver K.
Svea Hof-Rätts ingifne berättelse om det derstädes ifrån förra
Riksdagens begynnelse åhr 1731 förrättade arbete; hållandes
Deputationen för nödigt, emedan någon olikhet skall vara vid
diariernes inrättande, at K. Svea Hof-Rätt härutinnan conformerar
sig med de öfrige K. Hof-Rätterne, hvartil Deputationen
visar sättet, saint håller för angelägit, at bredevid diarierne
en summarisk förteckning för hvart åhr, med sine columner
inrättad, insändes, med mera. Sluteligen underställes, om
icke af H. K. Maij:t Hof-Rätterne kunde anbefallas at enligit
1727 åhrs Reglementes 7 § til K. Maij:t för hvarje Riksdags
begynnelse insända förteckningar på det förrättade arbetet.
R. o. A. biföllo thetta Betänckande.
Uplästes Instructions-I)eputations Memorial, hvarutinnan
föreställes, huru nödvändigt och jämväl oundgängeligit det är,
at Collegiernes sammanträden vid vissa tilfällen tillåtas.
Hr Kaulbars berättade, huruledes man i ProtocollsDeputationen
befunnit, at uti et åhr 170 och et annat åhr
140 dagar med sådane sammanträden bortgådt.
Frih. Reinhold Otto Strömfelt förestälte R. o. A.,
at det skulle hafva stora svårigheter, om Collegiernes sammanträden
så aldeles skulle förbiudas, och at det jämväl
skulle vara nästan omöijeligit at med vissa saker komma til
slut; hvarvid Hr Praesidenten androg til exempel contractet
med Tullarrende-Societeten, livilcket aldrig eller ganska sent
hade kunnat komma i stånd, om Cammar-Collegium, StatsContoiret
och Commerce-Collegium med bemelte Societet särskilt
skohlat accordera; hemställandes altså Hr Prsesidenten
R. o. Arns ompröfvande, om icke Collegiernes sammanträden,
uär högsta nödvändigheten så fordrar, tillåtas kunde.
348 Aug.28. Instruktionsdep:ns mern.om kollegiers sammanträden.
Hr von Hökerstedt bestyrckte detta, och at af K.
Maij:t och Rådet kunde skiärskådas när sådane sammanträden
voro nödvändige.
Hr Didron giorde denna reservation til Protocollet, at
aldeles ingen ändring må tillåtas uti det som Ständerne en
gång faststäldt, emedan sådant skulle blifva et alt för svårt
prsejudicat.
Hr Ehrenpreus: Största scrupeln härutinnan är, at
man eij vill gå ifrån hvad en gång är faststäldt, af hvilcken
tancka iag jemväl är; men när vij anse de inconvenienzier,
som skulle härflyta deraf, om vij vid detta tilfället uti expeditionen
icke skulle villja tillåta en liten ändring, så tyckes
mig, at man väl kunde tilsättja: »undantagandes sådane högst
angelägne måhl, som K. Maij:t med Råds råde finner at de
fordra Collegiernes sammanträde.
Frih. Oxenstierna: Det är eij tillåtit at tillägga til
Ständernes utslag och slut en bokstaf eller et ord, myckit
mindre någon mening.
Hr C. Wennerstedt: Vij kunna utur Protocolls-Deputationen
gifva vid handen, huru månge dagar igenom desse
sammanträden blifvit förlorade; emedlertid kunde saken hvila
och Ständerne, när de öfver saken komma tilsammans, föredragas,
då de ytterligare lära pröfva, om någon limitation
kan tillåtas.
Hr Hellenstierna: Det är ganska angelägit at detta
ärendet Stånden föredrages, innan Cammar-Collegii Instruction
kommer före.
Hr Ehrenpreus: Som ändemålet lärer vara at få et
skyndesamt slut i de angelägne sakerne, hvilcket eij kan erhållas,
om Collegiernes sammanträden afskaffas, som af exemplet
med tullarrendet nyligen vist är, och den som vill
ändemålet jämväl vill medlen, så synes det böra lämnas K.
Maij:t och Rådet at döma, när angelägenheten fordrar Collegiernes
sammanträden.
Hr Landtm, sade sig fråga til sin och fleras uplysning,
om icke, der sådant skulle tillåtas, saken kommer i samma
stånd som den varit för.
Hr Ehrenpreus sade, at tilförene hafva Collegierne altid
trädt tilsammans.
Hr Land tm. frågade, om R. o. A. blifver vid det som
redan beslutit är.
Betänkanden af Bergsdep. Byteskontor. 349
Hvartil svarades ja.
Och skrefs altså på Instructions-Deputationens Memorial:
Såsom Riksens Ständer enhälleligen faststäldt, at inge
sammanträden hädanefter af Collegierne skie måge, altså funno
R. o. A. betänckeligit at ändra sin redan härom yttrade
tancka.
Med hvilcken påskrift, sedan den var upläsen, Memorialet
strax afsändes til de andre Stånden.
Uplästes Riksens Ständers Bergs-Deputations Betänckande
öfver Hr Hof-Junckaren Schönströms Memorial angående fordrade
ovanlige utlagor af bruken; och aldenstund vid nu
varande conjuncturer bergvärcken i synnerhet häldre böra
lisas och hielpas än betungas, som på åtskillige ställen skall
sig tildragit, fördenskull håller Deputationen före, om något
dylikt hädanefter skiedde, sådant, innan execution anställes,
först uti vederbörande Kongl. Collegier andragas må, och de
som det angår deröfver komma at höras, och sedan uti öfvervägande
tagas, huru vida de derifrån kunna befrias eller eij.
Åtskillige af R. o. A. frågade, hvaruti de ovanlige utlagor,
som här klagas öfver, skohla bestå.
Af Gref Fr. Gyllenborg svarades, at här menas kan
skie, det man i Helsingland af bruken fordrat en skatt, som
kallats rumpeskatten och annat dylikt, hvilcket ehuruväl det
sedan blifvit rättat, så har doch executionen gådt förut, och
begäres nu, at sådant eij mera må skie.
Hr Landtm, frågade, om Bergs-Deputationens Betänkande
bifalles.
Hvartil svarades ja.
Uplästes Riksens Ständers Bergs-Deputations Betänckande
angående inhemska förlagor; hvarutinnan Deputationen underställer
Riksens Ständers ompröfvande, om icke, til bergslagens
samt bruksdriftens uphielpande med rikets och de inhemskas
förlager, bruksägarne skulle kunna tillåtas at emot interesse
utur publique och reservecassorne samt Riksens Ständers
Banco undfå försträckning til deras brukshandterings befordring.
Detta Betänckande remitterades til Secrete Utskottet.
Uplästes Hr Rikens Memorial af den 26 Julii, angående
et bytes-contoirs inrättande vid K. Cammar-Collegium, som
endast skulle hafva at giöra med bytens afslutande ifrån åhr
1680 til åhr 1723, hvarjemte någre påminnelser i anseende
til bytesvärcket giöras.
350 Aug. 28. Hofrätternas vakanser och divisioner.
Frih. R. O. Strömfelt: Et memorial af dylika innehåld
har vid sidste Riksdagen varit före, och om detta remitteras
til Cammar-Oeconomie-Deputationen, lärer den snart med
svaret häruppå vara färdig.
Hr Landtm, frågade, om Memorialet skall remitteras til
Cammar-Oeconomie-Deputationen.
Hvartil svarades ja.
Uplästes å nyo Riksens Ständers Justitice-Deputations
Betänckande, hvilcket den 3 af innevarande månad R. o. A.
blifvit föredragit, öfver Häradshöfdingen Abrahamssom Memorial,
angående det uti K. Hof-Rätterne vacancerne måge förkortas,
och K. Svea uti 3:ne samt Giötha och Abo HofRätter
i 2:ne divisioner fördeias, hållandes Deputationen före,
at hvad det förra måhlet angår, terminerne til vacancerne
efter K. Maij:ts bref af den 12 Jan. 1700 för alla trenne
Hof-Rätterne gemensamligen eij kunna determineras, utan
vacancerne för Svea Hof-Rätt, i följe af K. Maij:ts bref dat.
den 3 April 1732, utsättas ifrån den 15 Junii til den 15
Sept., och at vintersessionen börjas den 20 Jan., hvarvid likväl
bör achtas, at innan K. Hof-Rätten niuter sådan vacance
til godo, måste alla grofva criminalia, hvaruti ransakningarne
äro complette, vara afgiorde, jemväl och alla påbegynte och
refererade domsaker, hvaruti voteringen är begynd, samt at
Hof-Rätten, innan sessionen slutes, gifver H. K. Maij:t sådant
i underdånighet vid handen, samt huru detta föreskrefne blifvit
efterkommit och fullgiordt; men uti Giötha och Abo HofRätter
högstbemelte bref af den 12 Jan. 1700 i denna omständighet
efterlefvas. Beträffande Hof-Rätternes fördelande i
flere divisioner, finner Deputationen betänckeligit Riksens
Ständer til någon förändring i dy måhl at styrcka; underställande
för öfrigt Riksens Ständer, l:o om icke, til de inkommande
criminalmåhls med flere anförde ärenders afhielpande,
hädanefter 6 residentes vid hvarje Hof-Rätt under
ferierne kunde qvar lämnas. 2:o Förmäles, at någre af Deputationens
ledamöter varit af den tanckan, at Svea Hof-Rätt
eij mindre än de andre, likmätigt högtberörde bref, kunde til
sysslornes skyndesammare bedrifvande jemväl sittja efter
middagarne, hvaremot de fläste funnit rådeiigast, vara, at bemelte
Hof-Rätt må hädanefter, som i någre åhr hittils skiedt,
ifrån eftermiddagsarbetet licentieras. 3:o Finner Deputationen
nödigt, at supplicationsacterne hädanefter uti Svea Hof-Rätt
Relationer om supplikationer. Extrakt i kriminalmål. 351
så väl som de andre blifva sorterade til vissa referenter, som
i dem relationer upsättja och i den omförmälte ordning sedan
föredraga. 4:o Pröfvas nödigt, at Advocat-Fiscalerne i HofRätterne
utur de inkommande criminalsaker behörige extracta
förfärdiga, och, sedan de föredragne blifvit, dem til skyndesamt
slut befordra. 5:o Påminnes, at K. Maij:ts Resolution
af den 16 Oct. 1723, hvarutinnan utan åtskillnad tillåtes dem,
som i public tienst äro och icke hafva cronans upbörd om
händer, at betiena sine vänner i processen, kunde igenom en
Kongl, förklaring på det af Deputationen föreslagne sättet
restringeras och inskränckas; hemställandes för öfrigt Deputationen
Riksens Ständer, om icke i anseende til de uprepade
motiver Hof-Rätternes ledamöter med den begiärte tilökningen
på deras löner soulageras måtte.
Hr Ehrenpreus påminte, at som detta Betänckande
innehåller åtskillige momenta, om det icke skulle behaga R. o. A.
vid hvar punct särskilt sig at utlåta, och fortfohr vidare:
Här säijes i Betänckandet, at Svea Hof-Rätt eij skall niuta
vacancerne til godo, innan alla grofva criminalia äro afgiorda,
men det kan hända, at vid slutet af sessionen et groft criminalmåhl
inkommer och ransakningen är ofullkomlig, så at den
behöfver remitteras och kan eij hinna tilbakars innan vacancerne
äro begynte; skulle nu för en sådan händelse skuld
Hof-Rätten eij få niuta vacancerne? Det samma kan ock
hända i civilmåhl, at någon vid slutet af sessionen anmäler
nya skiähl, med hvilcka han vill inkomma.
Härtil svarades, at desse svårigheter äro solverade i
sielfva Betänckandet, emedan deruti säijes, at ransakningarne
böra vara complette och uti refererade domsaker voteringen
vara begynt, om de innan sessionens slut skohla afgiöras.
Vid detta tilfälle uplästes jemväl Hr Assessoren P. Silfversohölds
memorial, hvarutinnan, i anledning af 1 puncten i
förbemelte Justitim-Deputatiouens inkomne Betänckande angående
Hof-Rätternes vacancers förkortande, Riksens Ständers
ompröfvande hemställes, om icke, i anseende til de af Rättegangs-Ordinantien
och Förordningen allegerade ställen med
flere andragne skiähl, det med residentien vid Hof-Rätterne
ma förblifva som bemelte Förordningar stadga samt praxis vid
hvarje Hof-Rätt hitintils och i så långliga tider varit; hvilcket
med åtskillige flere skiähl uti förbemelte memorial, som i allegaterne
til detta protocoll bilagdt finnes, utfördt är.
352 Aug. 28. Hofrätternas vakanser. Eftermiddagsarbete.
Hr Ehrenpreus androg, at i fall vid Giötha Hof-Rätt
under vacancerne 6 skulle blifva residentes, kommo bemelte
Hof-Rätts ledamöter igenom vacancerne eij at niuta någon
lisa, och hemstälte fördenskull R. o. A., om det icke härutinnan
kunde förblifva vid det som förr vanligit varit.
Hr Adlerbeth uprepade det samma, och at som i Giötha
Hof-Rätt eij äro mer än 11 ledamöter, skulle de det ena
åhret doch eij hinna til at blifva domföre; förmälandes derjemte,
at som man af Riksdags-Relationen sedt, det sedan
sidsta Riksdag 15,000 saker blifvit afgiorde, deraf nogsamt
dömas kan, hvad trälsamt arbete som förefaller, hvarutinnan
om ingen lisa och lindring gofvos, ledamöterne aldeles skulle
tröttna och alt afstadna.
Hr Ehrencrona bestyrckte det samma, tilläggandes, at
på det sättet Hof-Rätterne skulle komma at mista den frihet
och lisa, som dem ifrån början tillagd blifvit.
Frih. Ungern förestälte, at på detta sättet, i det stället
man menar at avancera arbetet, kunde man snarare hindra
det samma, om ledamöterne genom et ouphörligt arbete förlora
både lust, krafter och hälsa.
Hr Landtm, frågade, om det altså härutinnan skall blifva
efter förra vanligheten.
Hvartil svarades ja.
Vid den andra påminnelsen biföll R. o. A. de fleste af
Justitise-Deputationens ledamöters tancka, at på det sättet,
som sedan åhr 1724 vanligit varit, Svea Hof-Rätt blifver
licentierad ifrån eftermiddagsarbetet.
Den 3:e och 4:e påminnelsen bifölls likaledes af R. o. A.
Vid den 5:e påminte Hr Lilljestierna, at hvad der
dem som äro innom Hof-Rätter och Collegier förbiudes, at
antaga och drifva saker för fjermare slächt än syskonebarn,
jemväl til alla under Hof-Rätterne sorterande Underrätter
borde extenderas.
Hr Hammarberg: Betänckandet säijer, at de som äro
innom värcket, skölda få agera för deras slächt; mig tyckes
det borde vara tvärt om.
Hr Ehrencrona sade det vara bedröfveligit, om de som
äro innom värcket eij skulle få biträda deras anhörige eller
och omyndige barn.
Embetsmäns rätt att i processer hjelpa slägt och vänner. 353
Hr Hökerstedt höll för myckit betänckeligit, at de som
äro innom et värck skulle få låta bruka sig til fullmächtige,
emedan de hafva tilgång til Protocollen.
Hr Adlerbeth: 1723 ahrs Resolution på Giötha HofRätts
Memorial är härutinnan klar, och voro betänckeligit at
vilja häfva den samma; men här i Betänckandet är allenast
et medium tagit, och denna friheten at vara fullmächtig innom
et värck, der man är betient, inskränckt til syskonebarn.
Hr von Hökerstedt: Det voro nyttigt at 1723 åhrs
Resolution i detta fall blefvo ändrad.
Hr Adlerbeth förmälte, at orsaken til högbemelte Resolution
varit denne, at dämpa advocaternes dyrhet.
Hr von Böhnen vijste, hvad inegalitet det är för parterne,
när den ena är innom värcket och altså både igenom
tilträdet til protocollen som ock på många flera sätt häfver
stor fördel emot sin vederpart, hvarföre han ock hemstälte,
om icke denna frihet at vara fullmächtig för andra annars eij
borde tillatas, än när det är uti en sak för omyndige barn.
Hr Ehrenpreus: Emedan det är myckit betänckeligit
at giöra ändring uti det som uppå en Riksdag af alla 4 Stånden
faststält blifvit, och oachtat at lagen förbiuder vara
domare när skyldskapsgraden är så nära, derigenom likväl en
ähreförgäten och samvetslös menniskia eij kan hindras at uptäcka
det af rådslagen som kan tiena en part, så kan ock en
underbetient giöra det samma, när han eij har samvete, och
altså giöra mera skada än om han voro fullmächtig. Fördenskull
synes bäst vara, at härmed förblifver som redan stadgat
är.
Hr Iserhielm upläste 3 § af 15 Capitlet nya Rättegångs-Balcken,
tilläggandes at denna qusestion ther finnes afgiord,
och får man se huru Ständerne den samma lära afgiöra,
när detta stället i Lagen förekommer.
Hr Lilljestierna sade, at ingen som häfver någon rättvisa
uti sig lärer vilja tillåta, at en betient uti en Rätt må
betiena en främmande, men det voro alt för hårdt, om han
skulle förbiudas at uti en rättvis sak gå sin slächtinge eller
omyndige barn som han är förmyndare före tilhanda; och
beropade sig i öfrigit på Hr Ehrenpreus' härvid andragne
mogne skiähl.
Det samma uprepade jemväl Hr Ehrencrona, samt at
den, sorn för skyldskap skuld stigit up ifrån domaresätet, lika
Adelns Protokoll, 1734. 23
354 Aug. 28. Beslut om hofrätternas arbetsordning.
fullt och då så myckit iner kan gå sin slächting med råd tilli
an da.
Hr Adlerbeth tilläde, at på sådant sätt det är myckit
bättre at han är en uppenbar vederdeloman.
Hr Lindenstedt hemstälte, om icke detta kunde upskiutas
til dess man kommer til 15 Cap. Rättegångs-Balcken.
Gref G. Gyllenborg och åtskillige andre förmente det
vara bättre, at R. o. A. nu förut uti sitt Stånd härom komma
öfverens, på det uti Lag-Pleno Ståndet eij må vara af skiljachtige
tanckar.
Hr Landtm, frågade, om denne 5:e påminnelsen i Betänckandet
bifalles.
Hvartil svarades ja.
Upsattes altså i anledning af hvad som discourerat och
faststäldt blifvit följande Resolution, hvilcken för R. o. A.
uplästes och sedan skrefs på Betänckandet:
Bifallit; doch at, hvad antahlet af Residentes under vacancerne
uti Götha och Abo Hofrätt angår, det förblifver
vid förra vanligheten, samt at hvad i 5:e puncten om Fullmächtige
förmäles jemväl bör sträcka sig til betiente vid
Consistorier, Rådstugu- och Ciämners-Rätter.
Hr Ehrenpreus: Uti Betänckandet säijes, at i Svea
Hofrätt alla supplicationssaker på ledamöterne skohla sorteras.
Den methoden som härtils blifvit brukad har ingen haft orsak
at besvära sig öfver, ty de angelägne och pressante saker äro
altid först blefne föredragne, hvilcket på detta sättet eij lärer
skie kunna, utan måtte de blifva liggande, til dess mindre
angelägne måhl som förr inkommit afgiorde blifvit. Jag hemställer
altså ödmiukast Höglofl. R. o. A., om icke uti Svea
Hof-Rätt härmed hädanefter så kunde förhållas som härtils
brukeligit varit.
Gref G. Gyllenborg sade, at man befunnit det sorteringen
haft sin goda nytta med sig.
Hr Ehrenpreus förestälte, at uti Svea Hof-Rätt det
härtils brukelige sättet med större nytta låtit sig practicera,
och bad at dervid måtte förblifva.
Det svarades at saken redan voro afgiord.
Hr Landtm, frågade, om Hr Ehrenpreus' påminnelse
gior någon ändring.
Hvartil svarades neij.
Drabantkrigsrätten. Båtsmäns öfningar. 355
Hr Lilljestierna påminte, at uti detta Betänckande
jemväl talas om tilökning för Hof-Rätterne på lönen.
Hr Adlerbeth berättade, at et särskilt betänckande från
Justitise-Deputationen härom lärer inkomma.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande öfver K.
Maij:ts bref til Svea Hof-Rätt af den 2 Nov. 1733 beträffande
Drabante-Krigsrättens jurisdiction; yttrandes sig Deputationen
icke hafva något at påminna dervid, med mindre, likmätigt
ofvan högstbemelte K. Maij:ts bref til des och riksens
Svea Hof-Rätt, Drabante-Krigsrätten bör äga sin egen jurisdiction
öfver de under bemelte corps lydande militair- och
civilbetiente, så väl då de liggia i deras qvarter i Köping och
Arboga, som ock när de äro commenderade och värckeligen
giöra vacht, men enär berörde drabanter äro permitterade,
tycker Deputationen at de böra lyda under ordinarie executorer
och domstohlar efter allmän lag.
Hr Landtm, frågade om tiletta Betänckande bifalles.
Hvartil svarades ja.
Hr Lindenstedt påminte om icke tilläggas kunde, at
civil- och andre betiente som höra under corpsen, när de äro
commenderade, jemväl sortera under denna iurisdiction.
Hvilcket, på Hr Landtrms giorde frågan, äfvenledes
bifölls, och skrefs på Betänckandet:
Bifallit; samt at civil- och andre betiente som höra under
corpsen, när de äro commenderade, jemväl sortera under denna
jurisdiction.
Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö-MiliticeOeconomie-Deputations
Betänckande öfver et dit remitterat
transumt af K. Maij:ts Secrete nådiga Proposition angående
krigsväsendet til lands och siös samt rote- och indelningsbotsmännens
öfvande i sjöväsendet; styrckandes Deputationen
Riksens Ständer til at i underdånighet fastställa K. Maijrts
härom utfärdade nådige Förordning, så at det derigenom påsyftade
hälsosamma ändemålet med båtsmännens öfvande i
sjöväsendet må vinna sin värckställighet; hvarförutan likväl
Deputationen, i anseende til andragne omständigheter, håller
för nödigt, at samma K. Maij:ts nådige Förordning så väl til
rotelagarnes och båtsmännens närmare efterrättelse på det
sättet blifver förklarad, at båtsmännen, när de segla med
eouffardiefahrtyg, böra förse sig med egua kläder och eij bruka
något af de så kallade 3-åhrs-beklädningspersedlar, emedan
356 Aug. 28, 29. Tre stånd öfver votera det fjerde.
de då icke äro i K. Maij:ts och cronans tienst stadde. För
öfrigt håller Deputationen före nyttigt vara, at tilräckelige
exemplar af denna Förordning blifva tryckte och vederbörande
Landshöfdingar tilstälte, at rotelagarne genom cronobetienterne
vid afräkningsmöten emot vederbörlig lösen meddelas.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Riksens Ständers Secrete Utskotts Extractum
Protocolli af den 9 hujus sidstledne angående Öfversten Gref
Carl A. Dohnas hos H. K. Maij:t giorde underdånige ansökning,
at Öfver-Officerarne af des Regimente, som skulle ifrån
Strahlsund hitkomma men sedermera blifvit contramanderade,
måge få niuta durchtågs-förplägningen under marchen oafkortadt
i lönen, hvilcket måhl K. Maij:t med Secrete Utskottet
i nåder communicerat; hemställandes Secrete Utskottet til
Riksens Ständers ompröfvande, om icke förbemelte Officerare
i anseende til det myckna besvär de vid contramarchen utstådt,
hvilcket för dem synes vara en besynnerlig omständighet,
må efter deras ansökning härutinnan hugnade varda.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets härvid yttrade mening.
Uplästes et Extraet af Borgareståndets på innevarande
dato håldne Protocoll, hvarutinnan förmäles, at Ståndet måst
förnimma, huru de öfrige respective 3:ne Ståndens deputerade
uti allmänna Besvärs-Deputationen helt och hållit afslagit
städernes ansökning uti 23 § af Allmänna Besvären angående
befrielse för förråds- och bespariugs-cassors inrättande vid
städernes eller rote- och hemkalls-båtsmanshållet i riket; fördenskull
och som Borgareståndet i så måtto sig icke skall
kunna begifva och eij eller förmodar sig blifva något påtvungit,
thesse förrådscassor för städerne jemväl eij allenast äro graverande
utan ock ovanlige samt onödige, ty begiäres at denne
saken måtte noga efterses och bepröfvas, samt Borgareståndet
benägit bifall uti denna sin ansökning vinna, och det så myckit
mer, som städerne icke underlåta at fullgiöra sin skyldighet
vid båtzmansiiållet likmätigt 1690 åhrs Reglemente, hvarvid
man förblifver.
Hr Svanthe von Böhnen berättade, at denne § af Borgareståndets
Besvär af Besvärs-Deputationen med Landt- och
Siö-Militiae-Oeconomie-Deputationen varit communicerad, hvilken
uti des inkomne svar styrckt til bemelte Förråds- och
Besparings-cassas bibehållande, hvaruppå uti Besvärs-Deputationen
öfver detta ärende blifvit voterat och igenom plurali'
Städernas båtsmanshåll. Lagverket.
357
teten af Stånden faststäldt, at § bör gå ut utur Borgareståndets
Besvär. Fördenskull om de härutinnan vilja hafva ändring,
måste iag ock andraga en sak, hvarutinnan R. o. A. i
går af de andra 3 Stånden blef öfvervoterad, nemligen angående
stacketernes underhållande, hvarifrån städerne sig vilja
I undandraga och således sättja cronan i en bekostnad af 50,000
I dal. smt.
R. o. A. discourerade något angående det af Borgare
I
ståndet giorde påstående, at förråds- och besparings-cassor
I vid båtsmanshållet måge uphöra;
Och stadnade, uppå Hr Landtm:s härom giorde fråga,
I uti det slut, at det härmed bör förblifva efter den af K. Maij :t
I giorde Förordning.
Hvarmed R. o. A. för denne gången skildes åt.
Den 29 Augusti.
Närvarande Riksens Råd och Ständer at öfverse LagI
värcket.
Rätteg ångs-Balcken.
11 Capitel.
1 och 2 §§ biföllos, och giordes vid them inge påminI
nelser.
3 §. Uplästes Hr Abrahamssom samt Hr Lilljegrens
I öfver denne § giorde påminnelser och Lag-Commissionens upI
satte svar.
Ständerne funno svaren nöijacktige och biföllo §.
4 §. Uplästes Hr Abrahamssom påminnelser och LagI
Commissionens svar.
Hvilcke senare af Stånden gillades.
Doch som ännu påmintes, at för den som är stadd utom
lands tiden synes böra räknas ifrån stämningens inhändigande;
Hvilcket af Ständerne fants skiähligt;
Altså kommer näst orden »håfve sex månaders tid» at
tilläggias: »ifrån thet han stämningen fädt». I öfrigt bifölls §.
5 och 6 §§ biföllos.
7 §. Hr Iserhiel m påminte, at som stämningen är
grunden och doren til processen, så bör ock härvid all försichtighet
brukas och alla chicaner efter möijeligheten förekommas;
fördenskuld, som en hvilcken hade egendom i tvenne
358 Aug. 29. Rättegångsb. Stämnings uttagande o. delgifvande.
lahn kunde ursächta sig, om stämningen til det stället blefvo
sänd der han då eij voro vistande, så förmente Hr Iserhielm
en sådan skadelig undanflyckt kunna förekommas igenom en
liten transposition i denna §, så at orden »stämning fästes å
husdör hans» flyttjas up och sättjas näst orden »eij hemma i
sitt hus».
Hr Hammarberg sade, at detta skulle blifva en alt
för svår lag, ty om en, som bodde i Skåne och hade egendom
i en annan något långt derifrån belägen provintz, der blefvo
stämd på husdören, kunde det ofta falla honom omöijeligit
at innom terminen comparera.
Uplästes Borgareståndets vid denne § giorde påminnelse
samt Lag-Commissionens svar.
Hvartil af Hr Wulfwenstierna ännu lades detta skiählet,
at om iag har fullmacht at inkräfva gäld, kan iag derföre eij
stämmas för min principals gäld; uti vice-versa-måhl förstås
sådant af sig sielf, som 6 § förmäler.
Hr Ehrencrona biträdde Borgareståndets påminnelse
och androg til exempel Hr Joli. Jac. De Geer, som häfver
egendom i Ostergiöthland, men är boendes i Holland; när
dess fullmächtig stämmer någon, häfver svaranden eij mera
tid än 14 dagar; men at stämma Hr De Geer fordras et halft
åhrs tid och mycken möda och omkostnad at få honom stämningen
tilhanda, hvarföre det voro billigt, at en sådan fullmächtig
blefvo förbunden åtminstone at emottaga stämningen
och sörja för dess tilhanda ställande.
Hr Wulfwenstierna svarade, at detta kunde hafva sine
skiähl, men som sådane casus äro få, voro det betänckeligit
at giöra en general lag, hvilcken kunde skada hela menigheten,
utan är bäst at Domaren härutinnan pröfvar omständigheterne.
Ständerne biföllo § som then är upsatt.
8 §. Abrahamssom påminnelser och Lag-Commissionens
svar uplästes.
Så uplästes ock Justitice-Deputationens Betänckande härom,
hvilcket med denne § var aldeles enligit.
§ bifölls.
9 § bifölls, och giordes vid then samme inge påminnelser.
10 § bifölls sammaledes, sedan Hr Abrahamssom påminnelser
och Liag-Commissionens svar theruppå för Riksens
Ständer blifvit upläste.
Om stämnings försittande och laga förfall. 359
12 Capitel.
1 §. I anledning af Borgareståndets påminnelse funno
Ständerne godt, at orden »eller och sedan til högre domstohl»
gå ut, och bifölls §, sedan Hr Abrahamssom påminnelse blifvit
upläst och Ständerne funnit Lag-Commissionens svar nöijacktigt.
2 § bifölls sammaledes, sedan Hr Abrahamssom påminnelse
och Lag-Commissionens svar blifvit upläste.
3 §. Uplästes Borgareståndets påminnelse tillika med
Lag-Commissionens svar.
Frih. Hyltén biträdde Borgareståndets mening, emedan
elliest parten förlorar den nyttan en contumacisedom härtils
haft at han gådt i mätt.
Hr Wulfwenstierna svarade, at den som appellerar
intra fatalia eij mer bör förlora, än om han ifrån början varit
tilstädes, varandes det nog plickt för frånvaran, at han förlorat
uti en instance, der han elliest kunnat vinna.
Hr Ehrencrona förklarade sig enig med detta svaret,
som voro på billigheten grundat, så myckit mer som den uteblifne
mist förmohnen at visa laga förfall.
Sedan härom vidlyftigt blifvit discourerat;
Frågade Hr Landtm, ståndsvis, om § bifalles.
Hvartil af de 3 Stånden svarades ja;
Men Borgareståndet blef vid sin giorde påminnelse.
4 § bifölls, emedan den af Borgareståndet giorde påminnelsen,
sedan den föregående § blifvit faststäld, af sig sielf
förfaller och Ständerne dessutan funno Lag-Commissionens
svar på Hr Abrahamssom vid denne § giorde påminnelse nöijachtigt.
5 §. Borgareståndets giorde påminnelse förfaller på samma
sätt sorn den vid föregående §.
Hr Abrahamssom påminnelse fants eij eller böra giöra
någon ändring, men i anledning af Hr Secreterareu Brehmers
giorde påminnelse funno Ständerne godt, »at i contumaciaemåhl,
när summan eij är appellabel, får parten i samma Rätt
som döm dt är intra fatalia söka återvinning», hvarefter LagCommission
kommer at jämka så denne som den föregående
3 §.
6 och 7 §§ biföllos, emedan Ständerne voro nögde med
Lag-Commissionens svar uppå Hr Abrahamssom och Hr Liljegrens
vid desse §§ giorde anmärckningar.
360 Aug. 29. Rätteg&ngsb. Jäf mot domare. Kärande o. svarande.
13 Capitel.
1 §. Borgareståndets påminnelse uplästes.
Och som Ständerne fannö Lag-Commissionens svar giltigt,
bifölls §.
2 § bifölls sammaledes, sedan Hr Abrahamssom anmärkning
och Lag-Commissionens svar blifvit upläste.
3 § bifölls, allenast at i anledning af Borgareståndets
påminnelse näst orden »Borgmästare är» tillägges »ock Rätten
utan honom eij är domför».
4 §. Uplästes Hr Abrahamssom påminnelse samt LagCommissionens
svar.
Och som Ständerne funno, at för den nära förbindelse
och affect, som är emellan fader och son, det bör vara et
laga jäf emot domaren vid Lagmanstinget, när sonen vid
Härads-Rätten i saken dömdt, varandes med Rådstugu- och
Ciemmers-Rätter en annan beskaffenhet, emedan der flere
personer sittja, altså komma uti den sidsta meningen af denna
§ orden »Lagman eller» och straxt derefter orden »å Häradsting
ellen) at gå ut.
I öfrigt bifölls §.
14 Capitel.
1, 2, 3 och 4 §§ biföllos af Riksens Ständer, sedan the
af Hr Abrahamsson vid thesse §§ giorde påminnelser blifvit
upläste och svaren nöijachtige befundne.
5 §. Hr Abrahamssom anmärkning uplästes samt LagCommissionens
svar.
Och gillades §; doch komma vid slutet, uppå Hr Hammarbergs
derom giorde påminnelse, på det at med böternes
påläggande af obetänckte domare intet missbruk må skie,
orden »eller mera» at gå ut.
6 §. Uplästes Hr Abrahamssom anmårckningar och
Lag- Commissionens svar.
Gref G. Gyllenborg androg, at man uti Justitise-Deputationen
öfver ens kommit hos Riksens Höglofl. Ständer at anmäla,
det angående de muntelige förhören eller conferencerne,
huru vida de tillåtas böra, något vist i Lagen stadgas måtte,
emedan man befunnit, at uti Svea Hof-Rätt sedan sidste
Riksdag varit 3,000 conferencer, och af de mångfaldige och
öfverflödige conferencer tilfälle gifves til processers utdragande.
Muntliga förhör. Vrångoed. Fullmägtigskap. 361
Hvartil svarades, at som omständigheterne äro så skiljachtige
härom, eij något vist stadgas kan utan at löpa den
fahran, at någon i sin rätt kunde komma at lida, utan bör
det ankomma på en rättvis och försichtig Domare, som lärer
pröfva hvad skiähligt är.
§ bifölls som den var inrättad.
7 § bifölls, emedan Ständerne funno Lag-Commissionens
svar uppå Hr Abrahamssom giorde anmärckning giltigt.
8 §. Lag-Commissionens svar uppå Hr Abrahamssom
påminnelse bifölls.
Men i anledning af Iserhielms giorde föreställning, at
som en part igenom osannings förebringande hos Domaren
myckit kan skada den andra, det ock borde vara tillåtit, at
Domaren efter befundne omständigheter må hafva macht at
pålägga större böter än här utsatte finnas, funno Ständerne
godt, at vid de sidsta orden tilläggas må: »eller mera som
Domaren pröfvar skiähligt»; orden jämkas i Lag-Commissionen.
I öfrigt bifölls §.
9 § bifölls, sedan Hr Abrahamssom påminnelser och LagCommissionens
svar blifvit upläste.
10 § bifölls, och giordes vid then samma inga påminnelser.
15 Capitel.
1 § bifölls, och giordes vid then samme inga påminnelser.
2 §. Ständerne funno godt, at i början af thenne § ordet
»lagfarne» går ut, och sättes i stället »förståndige».
I öfrigit, som så väl af åtskillige R. o. Arns ledamöter
som ock af Bondeståndet påstods, at det måtte vara tillåtit
vid domstohlarne bruka sine vänner, eller dem man häfver
förtroende til, för fullmächtige, och härutinnan eij vara bunden
til advocater, på det desse eij måge lika som formera et skrå
och blifva alt för dyrlegde, varandes dessutan vid de förste
instantierne enfaldigheten altid mindre skadelig än konster;
Altså funno Ständerne godt, det § således inrättas: i
stället för »af Rätten eij godkiänd är» sättes: »af Domaren
i orten eij godkiänd är»; och näst orden »som i hans tienst
är» tillägges: »eller han elliest häfver förtroende til». Orden
jämkas i Lag-Commissionen.
Uplästes Borgareståndets påminnelse vid thenne §, jemväl
och d:e påminnelsen af Justities-Deputationens Betänckande
dat. den 13 Julii, huru vida de som äro betiente vid Hof
-
362
Instruktion för landshöfdingarne granskas.
Rätter och Collegier måge för andre vara fullmächtige innom
värcket.
Och som Justitise-Deputationens betänckande samt Borgareståndets
påminnelse biföllos, hvarvid ännu kommer at tilläggas:
»eij eller vid the Rätter som therander höra,» altså
blifver themia ändring af Lag-Commissionen antingen uti
themia 2 eller och then fölljande 3 §, på hvilcketthera stället
thet sig fogeligast skickar, infördt.
Och begynnes här näst med then 4 §.
Riksens Råd och Ständer skildes åt.
Den 30 Augusti.
Närvarande samtelige Riksens Ständer at öfverse den vid
denne Riksdag af Instructions-Deputationen projecterade Landshöfding
e-Instructionen.
1, 2, 3 och 4 §§ biföllos af Riksens Ständer, såsom the
af Deputationen blifvit projecterade.
5 §. Hvad här om nycklarnes förvar til häradskistan
förordnas, kommer at rättas efter nya Lagen RättegångsBalcken
2 Cap. 6 §.
Näst orden »at alt oförryckt uti häradskistan blifver väl
bibehållit och förvarat» tillägges: »til hvilcka sakers så myckit
bättre skick och värckställande det nödigt är, at Landshöfdingen,
så framt eij angelägne sysslor hindra och när tiden
tillåta kan, härads-, bergs- och lagmanstingeu bivistar. Litet
längre nid i stället för »tilhålla» sättes: »tilse at Borgmästare
och Råd uti städerne» etc.
6 § upsköts til nästa Lagplenum.
7 § bifölls. Vid slutet af § är af förseende skrifvit »vid»
och skall heta »till».
8 §. I anledning af Hr General-Majoren von Rosens
påminnelse uteslutes orden: »samt determinera hvem uti de
vacante rotarne kommer at sättjas til karl uti den afgångnas
ställe»; och efter orden »eller den förordnade generalmunsterherrens
bepröfvande och utslag underställas» tillädes: »dock
niuter en sådan karl emedlertid ingen lega eller lön».
Men i anseende til Bondeståndets emot denna senare tilläggning
giorde påminnelser funno Ständerne godt, at denne
§ hvilar til här näst.
Ting. Faktorier. Räkenskaper. Mantalsskrifning. 363
Doch bifölls nu längre nid i §, på det meningen må blifva
tydeligare, at näst orden »vederbörande» tillägges: »rusthållarnes
vid cavallerie- och dragone-regimenterne»; sedan fölljer:
»deputerades närvaro at contrahera» etc.
9 § bifölls, doch at vid »factorier» tillägges »crono», så at
det heter »cronofactorier», emedan öfver privatorum factorier
Landshöfdingen eij kan tilägnas någon upsicht.
10 § bifölls. Orden »hos allmogen» gå ut, emedan saltpetersiudarne
eij heller hos andre böra föröfva något sielfsvåld.
11, 12, 13, 14, 15, 16 och 17 §§ biföllos.
18 §. Borgareståndet begärte vid denne § med et memorial
få inkomma och at den samma emedlertid må hvila.
Hvilcket af Ständerne bifölls.
19, 20, 21 och 22 §§ biföllos.
23 § bifölls, allenast at näst »danaarf» tillägges »dulgadråp».
24 § bifölls. I anledning af Borgareståndets giorde påminnelse,
i stället för »näpsa och inmana» sättes: »näpsa eller
inmana».
25 §. Gref Carl Bonde påminte, om icke denne § kunde
upskiutas, emedan Cammar-Oeconomie-Deputationen med thess
betänckande om räkenskapsmethoden samt räkningarnes revision
snart lärer inkomma.
Hr Ehrencrona begiärte, at då jemväl angående räkningarnes
förkortande må komma i öfvervägande och den ändring
giöras, at Cronofogdarnes summariske räkningar til
medium Martii måge vara inne, och eij til den 15 Julii, som
nu skier, hvarigenom dem tilfälle lämnas at blanda inkomsterne.
Frih. Strömfelt: Desse puncter böra ändras, när hela
1729 åhrs bref kommer at ändras.
Uppå Hr Landtm:s frågan biföllo Ständerne at denne §
upskiutes til nästa sammankomst öfver Instructionerne.
26 § bifölls.
27 § bifölls, och at den sidsta meningen, som begynnes
»På det ock mantahlsskrifningen» etc., går aldeles ut, emedan
der 2:ne skulle dirigera mantahlsskrifningen, af hvilcka den
ene både genom ed och iustruction och den andre, i anseende
til skrifningsförrättningen, med intetdera voro förbunden, theraf
mera oreda än gagn skulle förorsakas.
28, 29, 30, 31 och 32 §§ biföllos af Riksens Ständer.
366 Aug. 31. Krigsbefälets mern. om befrielse från iöneafgift.
til Riksdagarnes förkortande, at Riksens Ständer hos H. K.
Maij:t i underdånighet anhålla, det täclites H. K. Maij:t
öfver berörde måhl inhämta Des och Riksens Svea HofRätts
samt Commercie-Collegii underdånige utlåtelse och betänckande
och sedermera med Råds råde derutinnan så förordna,
som godt och nyttigt pröfvas kan, hvilcket K. Maij:ts
nådiga förordnande vid nästa Riksdag Riksens Ständer til
vidare öfverseende och fastställande communiceras kunde.
Detta Justitise-Deputationens Betänckande bifölls afR. o. A.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Justitice-Deputations
Betänckande öfver den hos Riksens Ständer up på
Ammiralitets-Statens i Carlscrona och Stockholm vägnar giorde
ansökning, at någre ord måtte ändras uti K. Maij:ts Stadga
och Förordning af den 16 Maii 1732 angående deras straff
som snatta eller stiähla något hvad Ammiralitetet och Flottan
tilhörigt är. Deputationen håller före, det ofvan berörde af
Ammiralitets-Staten giorde påminnelser ingen ändring uti högstbemelte
K. Maij:ts Förordning af den 16 Maii 1732 förorsaka
kunna, utan at den samma, såsom på goda skiähl grundad
samt ländande til cronans och publici märckelige nytta och
fördel, nu vid denna Riksdag af Riksens Ständer kan fastställas
och för en ständig lag antagas.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Krigsbefehlets ingifne Memorial af den 30 Aug.,
hvarutinnan anhålles, at som det vill förliuda, det bränvijnsaccisen
och chartae-sigillatae-afgiften, om icke aldeles uphöra,
doch på et vist sätt modereras skall och til statens fyllnad
torde projecteras en viss åhrlig afgift af militair- och civilstatens
löner, Riksens Ständer, deräst et sådant project förhanden
voro, af et ömt behiertande dem ifrån förenämde
löningsafgift höggunstigt och rättvisligen förskona tächtes.
R. o. A. funno denna ansökning ganska billig, så i anseende
til Krigsbefehlet som riksens civil- och andre betiente
hvilcka niuta lön, emedan det är et ganska svårt contributionssätt,
enär löningarne, hvilcka så dyrt förvärfvas och i sig
sielfve äro så knappe, med afgifter betungas; och skrefs altsa
uppå Krigsbefehlets Memorial följande Resolution:
Bifallit; jämväl ock i anseende til riksens civil- och andre
betiente som niuta lön.
Sedan utnämdes en Deputation af 12 personer, hälften
af civil- och hälften af militairstaten, som til de andre Stånden
Dep. afsändes att protestera mot löneafgifter. 367
med merbemelte Memorial kommer at afgå och med en tienlig
föreställning understödja R. o. Arns härutinnan fattade slut.
Hr von Hökerstedt påminte vid detta tilfället, at som
Borgare- och Bondestånden protesterat emot bränvinsaccisen
och chartae-sigillatae-afgiften och sig desse afgifter aldeles afsagt,
altså kunde ock R. o. A. med långt bättre skiähl protestera
emot contribution på lönerne.
Som nu denna föreställning vann R. o. Arns bifall, altså
upsattes följande Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 31
Aug. 1734.
S. D. Uplästes hos R. o. A. bifogade å Krigsbefehlets
vägnar insinuerade Memorial, hvaraf R. o. A. funno sig föranlåtne,
i fall något sådant förslag, som deruti förmäles, i anseende
til civil- eller militairbetieningen skulle å färde vara,
at härigenom quarn solennisime och på det högsta deremot
protestera, i den säkra förmodan at härutinnan vinna de öfrige
respective Ståndens benägna biträde. Actum ut supra.
Och afgick den utnämde Deputation med detta Extract.
Protocolli samt Krigsbefehlets Memorial til de andre Stånden.
Sedan uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomice- Deputationens
Memorial af den 26 Aug., innehållandes en omständelig
och utförlig berättelse om Krigsmanshus-värcket; hvarutinnan
anföres först, huruledes de af Riksens Ständer uppå
senaste Riksdag om bemelte värck giorde författningar värckstälte
blifvit. Sedan upgifves Vadstena Krigsmanshus’ til—
stånd uti inkomst och utgift, hvaraf befinnes bristen af inkomst
emot utgift, vid nu varande stora antal af pensionärer,
sig bestiga til 18,000; och i fall Ammiralitets-KrigsmansCassan
skulle uphöra at vidare gå krigsmanshuset med det
sedan förre Riksdagen åhrligen lämnade förskott tilhanda,
blefvo bristen för Krigsmanshus-staten åhrligen eij ringare än
24,000 dal. smt, til hvilckens fyllnad vid sielfva krigsmansliuset
ingen annan tilgång finnes än et i krigstiden efter hand
samlat capital af 60,000 dal. sint, som på det sättet, och der
inga andra hielpemedel utfinnas, innom 21/i åhrs tid skulle
aldeles utgå och för alla tider vara borta, detta svaga värck til
en viss och oundvikelig undergång. Til förekommande af en
sa svår och alt för beklagelig händelse berättar deputationen
sig hafva i öfvervägande tagit, huru vida Ammiralitets-Ivrigsffians-Cassan,
hvilcken är i långt bättre tilstånd, så at des
368 Aug. 31. Betänkande om krigsmanshusverket.
inkomster vida öfverstiga des utgifter, uti et så högt trängande
nödfajl som nu för handen är måtte med något åhrligit låhn
kunna understödja Vadstena krigsmanslius-värck, hvarvid sedan
skiählen mot och med utförligen blifvit anförde, Deputationen
för sin del stadnar i det slut, at ehuruväl AmmiralitetsKrigsmans-Cassan
eij synes kunna tola at stå uti åhrligit
förskott för hela den summan, som til de ifrån cronans på
Krigsmanshusets stat transporterade pensionairers underhåld
behöfves, bestigande til 13,333Vs dal. smt, så torde doch bemelte
Ammiralitets-Krigsmans-Cassa med det efter senaste
Riksdags slut påbegynte förskottet af 6,6662/3 dal. smt åhrligen
til nästa Riksdag kunna continuera, doch at eij något interesse
ännu på 4 åhrs tid krigsmanshuset må påföras och
sedan eij högre än 4V2 procent åhrligen beräknas, hvilcket är
lika med det interesse som Ammiralitets-Krigsmans-Cassan
för andre thess frucktbahre medel af cronan eller banquen
betalas, som doch alt Riksens Ständers behagelige godtfinnande
hemställes.
Thernäst giöres af Deputationen en utförlig berättelse,
huru med uppbörden och redogiörandet för de Krigsmanshuset
anslagne inkomster förevetter, så i anseende til de ordinarie
räntor som af krigsmanshusgodsen och hemmanen upbäras,
såsom och andre krigsmanshuset tillagde inkomster af beneficiehemmansräntor,
rusthållares och gemenas afgifter, centonaloch
avancementspenningar vid militair- och andre stater med
mera; föreslåendes åtskillige medel och utvägar til mera redo
och richtighets erhållande så vid upbörden af bemelte inkomster
som vid redogiörandet och räkningarnes reviderande,
hvilcket senare, nemligen räkningarnes reviderande och Krigsmanshus-hufvudboksslutet,
Deputationen håller före bäst och
säkrast kunna skie uti Krigsmanshus-Contoiret och eij som
härdis uti Militise-Contoiret, så at alt hvad Krigsmanshuset
efter Förordningarne tilkommer ställes under redo och räkenskap
vid et värck och särskilte räkningar öfver krigsmanshusafgifterne
tit ingifves; varandes nödigt, på det med Krigsmanshus-hufvudboksslutet
i Krigsmanshus-Contoiret alt må
kunna så myckit richtigare tilgå, at alla anordningar, som af
Krigs-Collegio utfärdas på Ränterierne för Gratialisten^ vid
de indelte regimenter, såsom härtils skiedt, lika fullt annoteras
och contrasigneras af Militise-Contoiret, men quittencerne
på alla i Banquen insatte medel annoteras i Krigsmans
-
Vadstena krigsmanshus. Amiralitetskrigsmanskassan. 369
hus-Contoiret, och när Krigsmanshus-hufvudboken är färdig,
lefvereras then först til Militise-Contoiret, at der controleras
eller jämnföras emot deras annotationsbok, och sedan til Camin
ar-Revisiou, hvaruppå af Deputationen omständeligen anföres,
hvad inrättning med betienterne i Krigsmanshus-Contoiret
synes böra giöras tillika med sysslornes fördelning dem emellan
och hvad lön de böra niuta.
Ytterligare gior Deputationen en omständelig berättelse
om Gratialisternes underhåldsstat- och hvad hvar och en efter
caractere så innom som utom Krigsmanshuset i enckelt eller
dubbelt underhåld åhrligen åtniuter, hvarutinnan, ehuru väl
K. Maij:t i nåder anbefalt vederbörande Collegier med underdånigt
betänckande at inkomma, ingen påökning efter Deputationens
tancka synes kunna tillåtas, förr än Krigsmanshusets
inkomster blifva tilräckeligare.
Så håller och Deputationen til en jemnlikhets erhållande
Gratialisten^ emellan för nödigt, at de alla niuta underhåld
i penningar och inga beneficiehemman bortförlänas, samt at
ingen niuter underhåld efter större caracter än han värckeligen
giordt tienst och niutit lön före. Hvarjemte om sättet
förmäles, huru man åhrligen må kunna hafva kundskap så
om gratialisterne som ock om hvar en richtigt åtniuter hvad
honom tilkommer.
Och på det ingen oförskyldt denna benådning må komma
at åtniuta eller någon välförtient derifrån stängas, föreslår
Deputationen 4 allmänna reglor dem angående, som til underhåld
tyckas vara berättigade.
Vidare förmäles om aflöningsstaten vid Krigsmanshuset
samt hvad besparing thervid synes kunna åstadkommas, hvartil
föreslås så väl den åhr 1728 vid Vadstena Krigsmanshus bestådde
scholaemästarelönens indragande, sedan den nu varande
scholaemästaren, som är prästman, til någon tienlig lägenhet
blifvit förhulpen, såsom ock de 3:ne krigsmanshus-fogdarnes
afskaffande, antingen man då ville sättja Krigsmanshushemmanen
under perpetuelt arrende, hvilcket doch Krigs-Collegiuin
hållit för betänckeligit, eller ock at Cronofogdarne emot någon
drägelig procent måtte förrätta denne jemte deras egen uppbörd.
Och hemställes Riksens Ständers godtfinnande, hvilcketdera
af desse 2:ne för Krigsmanshuset skulle finnas nyttigast.
1 anseende til hushåldningen i sielfva Krigsmanshuset och
upsichten dervid, håller Deputationen för nödigt til undvi
Adelns
Protokoll, 1734. ^4
370 Aug. 31. Betänkande om krigsmanshusverket.
kande af någon gravation i krigsmanshusets stat, at hvart
åhr en af Herrar Generalerne och Regiments-Cheferne och, om
det sig eij giöra låter, en af Herrar Regiments-Officerarne vid
de närmast indelte regimenter, af ömhet för detta så högt
angelägne värcket, reser åtminstone en eller två gånger om
ähret til Vadstena och tilser huru hushållandet der på et
och annat sätt skier och huru hvar och en niuter thet honom
tilkommer, samt berättar Krigs-Collegio, huru han tilståndet
funnit och hvad anstalt vidare kan nödig vara, kunnandes ock
bemelte Generalsperson draga försorg om praesidii förande i
Krigsmanshus-Rätten af någon Regimentsofficerare, som ock i
öfrigit är til förmoda, at det för krigsmanshusvärcket ömhet
hafvande Krigsbefehlet härifrån sig eij undandraga lärer, fast
för en sådan förrättning ingen vedergiällning kan bestås, hälst,
när häruti alterneras, besväret och omkostnaden föga kan räknas.
Sedan således anfördt blifvit, hvad som tyckes kunna
lända til Krigsman shusvärckets inrättning på en bättre fot, sä
i anseende til räkenskaperne och oeconomien som sparsammare
utdelning af underhåldsmedlen och besparingen vid aflöningen,
hvilcket doch alt vid närvarande stora antal af gratialister så
litet är tilräckeligit, at om inga andra medel utfinnas, det
tilförene omtalte krigsmanshusets behåldne capital af 60,000
dal. sint innan 2V2 åhr blifver förlorad, gifver Deputationen
til värckets uprätthållande följande förslag, som Riksens Ständers
ompröfvande underställes:
l:o om icke efter en bifogad taxa de stads- och landsbetiente
jemte sochneskrifvare, giästgifvare och gierningsmän,
med flere som hafva mindre än 50 dal. smts lön, måtte vid
tiensternes eller näringens tilträdande erlägga något litet til
Krigsmanshuset;
2:o om icke prästerskapet skulle kunna förmås at erlägga
centonal af deras inkomster, uträknade efter de taxationer
å hvarje pastorat som finnas i consistorierue, hvarefter contributionen
erlägges när contributionsåhr infalla; hvilcket synes
så myckit billigare, som prästerskapet hitintils allenast til en
del betalt centonalen af den lön som i somlige orter på cronans
stat bestås, men intet af tertialen utaf cronotijonden och flere
inkomster och förmohner, som långt öfverstiga andre embetsmäns
och betienters villkor, hvilcka likväl 1 procent af lönerne
til krigsmanshuset afstå; doch hemställes detta förslag
det Vyrdige Prästeståndets egit behageliga utlåtande.
Beslut om redogörelsen vid krigsmanshusverket. 371
3:o Föreslås, at af corporalers, gemenes, trumslagares
och pipares löner vid de värfvade regimenter i Sverige 4 öre
sint om åhret och vid de ständige regimenter i Sverige 3 öre
smt om åhret, men i Jempteland, Vesterbotn och Finland 2
öre smt om åhret kunde erläggas, doch at alla desse projecterade
nya afgifter eij längre böra stå, än til dess Krigsmanshusets
tilstånd blifver sådant at thet kan bära sig.
Men som eij eller the nu föreslagne inkomster, änskiönt
de skulle bevilljas, på långt när finnas tilräckelige at fylla
den stora sig yppande bristen, ty ser Deputationen ingen
annan utväg, än at Krigsmanshuset mäste hielpas til thess
hos cronan hafvande fordringars utbekommande, och föreslås
altsa
4:o om icke för then fordringssumman, som Krigsmanshuset
äger i Ständernes Contoir och består uti innehåldne centonal-
och avancementspenningar af the til thenne tiden inlöste
löningsliquidationer, interesset, som icke är mer än 1,324
dal. smt åhrligen, kunde betalas, til thess capitalet kan blifva
förnögdt;
5:o om icke sammaledes af the centonal- och krigsmanshusmedel,
som K. Stats-Contoiret åhren 1715 och 1718 til
cronans behof innehållit, hvilcka eij annorledes än hospitalsoch
pupillmedel böra anses och följachteligen begripas under
N:o 1, åhrligen allenast en fjerdedel, som är 4,342 dal. 19 öre
6 pgr smt, af Ständernes Contoir kunde utbetalas.
6:o Som K, Stats-Contoiret af the i Landt-Ränterierne
stående Krigsmanshusmedlen til riksens förnödenhet i sidsta
kriget disponerat en summa af 29,485 dal. 4 öre 44/s pgr smt,
altså hemställes Riksens Ständer, om icke en viss summa åhrligen
i staten kunde anslås til ersättning för Krigsmanshuset
och at samma summa åhrligen åtminstone kunde blifva 6,000
dal. smt; blifvandes icke thess mindre efter thet bifogade projectet
en ansenlig åhrlig brist för krigsmanshuset.
Sedan detta Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationens
Memorial var upläst, yttrade sig R. o. A. deröfver
salunda, at hvad derutinnan om upbörden och redogiörandet
förmäles aldeles bifalles, doch på det sätt, at Krigsmanshushufvudboken
til K. Cammar-Collegium aflefvereras och derifrån
til K. Cammar-Revisionen.
Beträffande Hrr Regiments-Chefernes eller i deras ställen
Hrr Regiments-Officerarnes af de näst intil liggande regimen
-
372 Aug. 31. Om krigsmanshusräntornas upbärande af kronofogd.
ter alternative åhrlige resa til Vadstena at giöra sig underrättade
oin krigsmaushusets tilstånd samt presidera i Krigsmanshus-Rätten,
och det utan vedergiällning, så bifölls jemväl
detta af R. o. A.
Sammaledes biföllos ock the projecterade 4 reglorne, dem
angående som til underhåld tyckas vara berättigade, och at
andre, som giordt sig til underhåld af riket förtiente, af någon
annan fond, som Ofverheten och Riksens Ständer kunde utse,
måtte blifva hulpne, med det öfrige som bemelte § innehåller.
Vid det uti Memorialet anförde alternativet, antingen
Krigsmanshusgodsen skulle ställas under perpetuelt arrende,
eller och krigsmanshus-fogdarne indragas och upbörden samt
inseendet öfver hemmanen lämnas til Cronofogdarne emot et
vist åhriigit procent,
hemstälte Frih. Cederhielm, om icke R. o. A:ns utlåtelse
härom kunde utställas, til dess Cammar-OeconomieDeputationen,
hvilcken innan kort med et betänckande lärer
inkomma, på hvad sätt cronans och communiteters fasta egendom
och gods med bästa nytta och säkerhet kunna häfdade
blifva, fädt samma arbete färdigt.
Men som härtil svarades, at detta är et särskildt hushåldsvärck,
som står under Krigs-Collegii enskylte försorg, och
derjemte förestältes det vara både en besparing och större
säkerhet för krigsmanshuset, at Cronofogdarne upbära des
hemmansräntor emot en viss procent;
Altså biföllo R. o. A., at bemelte räntor af Cronofogdarne
emot en viss procent til nästa Riksdag skölda upbäras.
Så bifölls ock, at scholaemästarelönen vid Krigsmanshuset
i Vadstena på det af Deputationen föreslagne sättet kommer
at indragas.
Angående de 4, 3 och 2 öre smts åhrlige ärläggande til
Krigsmanshuset af de gemene vid de värfvade och indelte
Regimenter i Sverige och Finland föreföll en vidlyftig discours;
Vid hvilcket tilfälle Hr Capitain Ridderschantz och
Hr Capitain Ehrensparre förklarade, at de sådan afgift
heldre af egne medel erlägga ville, emedan de gemene dermed
eij kunde betungas.
Och ehuruväl R. o. A. i början syntes inclinera at bevillja
en sådan allmän afgift vid regimenterne;
Doch som sedermera så väl af Hr Öfversten Didron
och Hr Capitain Hellenstjerna samt flere så regiments-sorn
Om afgifter till krigsmanshuset.
373
compagnieehefer vid de indelte regimenter förestältes, at de
för sin del och som fullmächtige eij voro i stånd til en sådan
pålaga på de gemena at samtycka, hvilcket nu så myckit
mindre tycktes böra skie, som man i dag genom en deputation
til alla Stånden protesterat emot alla contributioner och afgifter
på löner, och det cronan åligger at sörja för de i dess
tienst förlamade och sönderskutne samt orkelöse blefne
krigsmän;
Så föreslogs af Hr General-Majoren Frih. von Rosen,
om icke Chefferne kunde blifva anbefält at vid nästa regementsmöte
genom tienlige föreställningar söka förmå de gemene
til en sådan bevillning.
Men Frih. von Ungern, Hr Celsing och flere höllö
före det vara bättre at aldeles lämna en sådan afgift oomtalt,
än at härutinnan låta det komma an på de gemenas
raisonnement, omröstande och begifvande, hvilcket vid andre
tilfällen kunde hafva alt för farlige och eftertänckelige påfölgder.
Hr Landt m. hemstälte, om icke med detta ärendet
kunde anstå och Krigsbefehlet härom sammanträda.
Men som härtil svarades et sådant sammanträde eij kunna
hafva någon värckan;
Frågade Hr Landtm., om då de gemena sä vid de värfvade
som indelte regemente!' skola slippa den föreslagne afgiften
til Krigsmanshuset.
Hvartil af R. o. A. svarades ja.
Beträffande den föreslagne afgiften af lands- och stadsbetiente
som hafva mindre än 50 dal. smts lön, jemväl och
af andre hvilcke med vederbörandes samtycke komma til
några förm öhner eller näringsmedel, och at de förre vid tienstens,
de senare vid näringens tilträde, efter en projecterad
taxa borde erlägga, fann R. o. A. sådant ankomma på Borgareståndets
och vederbörandes bifall.
Af samma beskaffenhet fann ock R. o. A. hvad af Deputationen
föreslagit var, angående centonalens åhrlige erläggande
af Prästeståndet för theras inkomster och tertialen af cronotijonden.
Hr Ehrencrona höll för myckit skiähligit, at Prästerskapet,
så väl som alle andre, hvilcka niuta lön och fördelar
af cronan, en sådan centonal til Krigsmanshuset erlade, varan
-
374 Äng. 31. Om Vadstena krigsmanshus’ upprätthållande.
des ingen svårighet at utfinna summan, emedan man häfver
taxeringarne och tijondelängderne at tilgå.
Hr Didron förestälte, om icke nästa plenidag en deputation
til de andre Stånden må afgå ti! at söka förmå dem at
åtaga sig denna lilla afgiften, at dermed hielpa så många fattiga
och nödlidande krigsmän.
Detta bifölls uppå Hr Landtm:s härom giorde fråga.
Hr Lindenstedt sade: Skählen at härtil öfvertala de
andre Stånden äro i betänckandet nogsamt anförde.
Hr von Blixen förmente, at de af Hr Ehrencrona andragne
skiählen jemväl kunde läggas dertil.
Hvad Deputatiouen föreslagit angående åhrlige interessens
utbetalande til en summa af 1,324 dal. smt för de uti Ständernes
Contoir af inlöste löningsliquidationer iunehåldne centonal-
och avancementspenningar, så höllö R. o. A. för betänckeligit
dertil at samtycka, emedan på sådant sätt Ständernes
Contoir kunde af cronan fordra interessen för tid efter
annan til dess behof giorde förskott, hvilcke interessen til
långt högre summa sig torde bestiga, men at capitalet af
Ständernes Contoir bör betalas.
Beträffande de tvänue sidsta af Deputationen til Krigsmanshusvärckets
uprätthållande gifne förslag, nemligen at
Stats-Contoiret til de åhr 1715 och 1718 innehåldne centonaloch
krigsmanshusmedels afbetalande i 4 åhrs tid åhrligen
kunde erlägga 4,342 dal. 19 öre 6 pgr smt och af de uti
sidsta kriget i landtränterierne disponerade 29,485 dal. 4 öre
4*/» pgr smt, som krigsmanshuset tilhördt, åhrligen åtminstone
betala 6,000 dal. smt, höllö R. o. A. bäst vara, at thesse
bägge måhlén til Secrete Utskottet, som häfver statsvärcket
under händer, remitteras; men angående den öfriga bristens
fyllnad uti krigsmanshusets stat kom R. o. A. sig denna
gången eij at utlåta.
Hr Lindenstedt framträdde och sade den af Deputationen
vijste sorgfälligheten om Vadstena Krigsmanshus' uprätthållande
vara beröinmelig, men som ibland annat föreslås,
at Carlscrona Krigsmans-Cassa, som sedan sidsta Riksdag förskutit
20,000 dal. smt til den i Vadstena, ännu i 4 åhr med
et lika stort åhrligit förskott skall continuera, på hvilcket
sätt Ammiralitets-Krigsmans-Cassan kommo at stå i et förskott
af 46,000 dal. smt, utan at för et så ansenligit capital ännu
på 4 ahrs tid niuta något interesse, och honom bekandt voro,
Om lån af amiralitetskrigsmanskassan. Dep.
375
det Hr Schoutbynachten von Gerdten, hvilcken nu med Deputationen
är hos de andra Stånden, samt Hr Capitain Falckengren
af Ammiralitetsstaten hafva in commissis angående det
redan giorde låhnet at giöra föreställningar, Hr Schoutbynachten
jemväl, innan han med Deputationen bortgick, anmodat
honom, i fall detta ärendet under des frånvaro skulle
förekomma, hos R. o. A. at anhålla om tilstånd, med dess
skriftelige påminnelser at inkomma, innan angående Ammiralitets-Krigsmans-Cassan
något beslut togos, altså hade han
nu den ähran sådant at anmäla. Hr Lindenstedt lade sedan
dertil, at som han 20 åhr varit secreterare vid Ammiralitetet,
så kunde han ock betyga, med hvad sparsamhet denna Cassa
blifvit handterad, så at i sielfva krigstiderne för Gratialisterne
en tredjedel blifvit indragen, hvilcket om det i krigstider skiedt
vid Ammiralitetet, så kunde det och nu i fridstider skie vid
krigsmanshuset. Uprepade derjemte, huruledes bemelte cassa,
hvilcken af de siöfarandes frivilliga sammanskott tagit sin
begynnelse och förkofran, genom sparsamhet och god hushåldning
af framledne General-Ammiralen Gref Wachtmeister
kommit til detta lilla capital som han nu äger.
Hr Ehrencrona förmente, at som bägge äro publique
värck och här allenast begiäres et låhn, så kunde och borde
i detta fall det ena hielpa det andra.
Hr Lindenstedt frågade, hvad Ammiralitets-KrigsmansCassan
skall hafva [til] sin säkerhet för betalningen.
Frih. Ungern: När man anser orsaken til bristen vid
Vadstena Krigsmanshus, som härrörer deraf at cronan indragit
de til pensionairerne förlänte hemman och förvist pensionairerne
til krigsmanshuset, så är den ena cassan så när til
at fylla samma brist sorn den andra.
Hr Schönström förmente sådant eij kunna skie, om
icke Ammiralitetsstaten dertil samtycker.
Hr Pal mfelt: Bägge cassorne äro Riksens Ständer til—
hörige och kunna af dem disponeras til de behof som nödvändigheten
fordrar.
Hr Lindenstedt begiärte, at denne puncten angående
låhnet af Ammiralitets-Krigsmans-Cassan måtte upskiutas.
Hvilcket, uppå Hr Landtm:s giorde frågan, af R. o. A.
bifölls.
Deputationen som varit hos de andre Stånden kom til—
baka, och berättade Gref Dolma, hvilcken fördt ordet, at
376 Aug. 31. Dep. Om stuteriernas upphielpande.
Stånden låtit anmäla deras vördsama hälsningar til R. o. A.,
at Prästeståndet derjemte svarat, det de ingen del hade uti
et sådant ryckte angående lönernes besvärande med contributioner,
och at de i öfrigit utfäst sig villige at bidraga til
alt det hvarigenom betienterne skiähligen kunde hielpas.
Borgareståndet hade jemväl förklarat sig ingen del hafva i
rycktet, och at de gierna ville biträda til all jämnlikhet i lasten.
Bondeståndet hade betygat så myckit större åhoga at
biträda R. o. Arns begiäran, som de sagt sig hafva förhoppning
at slippa bränvinsaccisen.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Landt- och SiöMilitice-Oeconomie-Deputations
Memorial angående Stuteriers
uphielpande och inrättande, hvilcket ärende Deputationen finner
vara af så mycken större angelägenhet, som Cavalleriets
uprätthållande til rikets tienst aldeles deraf dependerar, underställandes
i anledning häraf Riksens Ständer, om icke nyttigt
voro at en sto-ordning uti Skåne, Halland och Blekinge,
likmätigt hosgående project, kunde til allmän efterrättelse
publiceras, hvarjemte påminnes, at Riksens Ständer torde i
underdånighet anmoda K. Maij:t 0111 en tydelig förordnings utfärdande
så väl angående Rusthållarnes skyldighet i anseende
til rusttiensten, som Ryttarnes plickt och deras straff som
hästarne genom starckt ridande förderfva.
Frih. Bennett berättade, at i Halland eij mer än på tre
säterier stuterier kunna inrättas, och förmente i öfrigit, at
Deputationen eij lärer haft kundskap om hvad vid sidsta
Riksdag härvid giordt blifvit, i det K. Maij:t afstådt tvenne
kongsgårdar, uppå hvilcke 32 hingstar skulle hållas, hvilcke
kongsgårdar Hr Landshöfdingen Siöblad nu innehade, men det
utsatte antal af hingstar blefvo der eij underhållit.
Frih. Joh. Hamilton sade, at man i Finland aldeles
afsagt sig at hålla hingstar vid compagnierne.
Frih. Ungern: Nödvändigheten af det som i detta Betänckande
anföres lärer hvar och en medgifva; i öfrigit är
här ingen nyhet, utan allenast en repetition af konung Carl
den XI:tes Förordning.
Hr Landtm, sade sig til R. o. Arns underrättelse villja
gifva vid handen, det vid förleden Riksdag Hr Landtm, tillika
roed Hr General-Majoren Dyring antagrt Flyeninge och
Dahlby kongsgårdar, uppå de vilckor at der underhålla 32
hingstar, af hvilcka de skulle anskaffa 6, och det öfrige anta
-
Dep. om bränvinsaccisen och charta sigill. 377
let hade K. Maij:t i nåder lofvat at ditsända; men som ännu
eij mer än 7 af det senare antalet voro ditkomne, så lärer
och Hr Landshöfdingen Siöblad, hvilcken sedermera tilträdt
bemelte kongsgårdar, när de öfriga ditsände blifva, dem föda
och underhålla, och trodde Hr Landtm. Frih. Bennetts mening
vara, at Rusthållarne måge til deras stoén betiena sig af bemelte
hingstar.
Frih. Bennett sade Hr Landshöfdingen Siöblads plickt
vara at föda det utsatte antal af hingstar, om Rusthållarne
vilja anskaffa så mänge som felas.
Hr Landtm, frågade om Betänckandet bifalles, när detta
inryckes.
Hvartil svarades ja.
Uplästes Borgareståndets Extractam Protocolli af innevarande
dato, hvarutinnan Ståndet förklarar, at som genom 3
Stånds samtycken det ostridigt är, at bränvinsaccisen med innevarande
åhrs slut bör uphöra, fördenskuld förenar sig Borgareståndet
med det Arbara Bondeståndet derutinnan, at Secrete
Utskottet måtte med Secreta Deputationen forderligast sammanträda
och behörigen öfverläggia, hvad afgift i stället för
den afsagde bränvinsaccisen må pröfvas oundgängelig och
nödig, samt sedan med sitt gemensamma betänckande deröfver
til Ståndens Plena inkomma.
Sammaledes uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli
af den 17 Aug. af samma innehåld, allenast at Bondeståndet
tillika förnyar chartse-sigillatae-afgiftens afsäijande, samt hemställer
til Secrete Utskottet och Secreta Deputationen, huruvida
någre medel utan Bondeståndets gravation måge utfinnas
kunna at stoppa den i staten sig yppande bristen.
Hr von Hökerstedt: Hvad chartse-sigillatas-afgiften vidkommer,
så lärer i det föreslagne sammanträdet ingen deliberation
deröfver behöfvas, emedan den saken i CammarOeconomie-Deputationen
redan är utarbetad och snart lärer
komma til Plena.
Hr Lars Åkerhielm: Som bränvinsaccisen är nödig och
oundgängelig, så lärer intet bättre och säkrare medel vara til
dess bibehållande, än at R. o. A. den samma för sig och
sine frälsebönder antager och lämnar den öfrige allmogen at
vara omtänckte på någon afgift i des ställe, emedan då
visserligen crono- och skattebönderne lära giöra et med oss.
378 Utskott om bränvinsaccisen. Lotteri för Lunds högskola.
Hr von Hökerstedt förmente, at R. o. A. uti sitt svar
borde förklara, at de villja blifva vid bränvijnsaccisen.
Af samma tancka förklarade sig ock Hr von Blixen
och at qusestio an nu här borde fastställas.
Frih. Cederhielm: Om R. o. A. tilbiuder sig at ensam
betala den summan som bränvinsaccisen sig bestigit til, under
förbehåld at då eij eller någon annan bör få bränna, så lära
väl Borgare- och Bondestånden begifva sig.
De fleste af R. o. A. höllö före, at alla desse skiähl vid
sammanträdet bättre kunna brukas, än uti den utlåtelse som
R. o. A. nu kommer at gifva på de nyss upläste Extracta Protocolli.
Hr Landtm, frågade, 0111 R. 0. A. bifaller de bägge
Ståndens utlåtelser, at Secrete Utskottet och Secreta Deputationen
angående bränvijnsaccisen sammanträder.
Hvartil svarades ja.
Hr Landtm, anmälte, at här voro tryckte avertissemens
angående Lundiska Academiens Lotterij pä bordet lagde at til
R. 0. A. blifva utdelte.
Hr Riben framträdde och berättade, at denna Academie
undergådt de öden som ingen annan academie i riket, i det
man henne fråntagit ansenlige inkomster som af forne Konungar
henne tillagde blifvit, hvarigenom och bemelte academie
råkat i et så slätt och bofälligt tilstånd, at om den eij niuter
tidig hielp och understöd, intet medel öfrigit är at förekomma
dess totale ruin och förfall. IL Exc. Hr Riks-Rådet Gret
Gyllenborg, som är des Cantzler, hade af berömmelig försorg
redan för 2:ne åhr sedan föreslagit et lotterie, at dymedelst
uprätta en så beträngd stat, men som samma lotterie aldrig
kunnat blifva complett til dragnings, hemstälte Hr Riben, om
icke af kiärlek för vettenskapers och studiers upkomst samt
et så betryckt värcks uphielpande R. 0. A. tillika med de
öfrige Stånden skulle behaga taga så många lotter, at bemelte
lotterij kunde blifva complett.
Hr Landtm, hemstälte detta R. 0. A., såsom endast
ankommande på hvars och ens behag.
Hvaruppå R. 0. A. skildes åt.
Den V September.
Närvarande Riksens Ständer, at fortfara med Landshöfding
e-Instructionens öfverseende.
Instruktionen för landshöfdingarne.
379
Som man vid sidsta sammankomsten stadnat med den
40 §, begyntes nu med den 41.
Denne § bifölls, allenast at, i anledning af Borgareståndets
giorde påminnelse och för reciprociteten skuld, näst orden
»förderfva gemene bergsmannen» tillädes: »såsom ock at bruken
och bergslagen sine undfångne privilegier, friheter och resolutioner,
städerne til förfång, i handelen icke missbruka».
42 § bifölls med fölljande ändringar och tilläggningar.
Näst orden »at skogarne så myckit möijeligit är» tillägges:
»på alt sätt särdeles»; och näst ordet »stengärdsgårdars»
införes: »eller jordvallers»; sammaledes näst orden »på de
orter hvaräst det kan skie» iuryckes: »och eij tilräckelig skog
finnes»; kort derefter uteslutas orden »jägmästare, heideridare,
skyttar och skogvachtare», och sättes i stället »jägeriebetiente»;
längre nid i stället för »inge» sättes »intet»; orden
»uti Skogs-Ordningen» gå ut; och i stället för »elgstånd»
sättes »högdiursstånd af elg, hiort och rå»; i stället för »icke
fördrifvas» sättes »icke utödas eller fördrifvas»; näst orden
»nät och spiut» införes »gistror eller nättiufvor».
43 § bifölls, allenast at i stället för »Resolutions-Protocoller»
sättes »Resolutions-böcker.
44 § bifölls med fölljande tilläggningar. Näst orden
»som påminnas kan» införes: »vid straff til giörandes, efter
hvart och et måhls beskaffenhet»; näst orden »förklaringar
och betänckande som til» går ordet »Cammar-Collegiutn» ut
och sättes »Collegierne»; så kommer och näst orden »böra af
Landshöfdingen upsändas» at tilläggas: »jämväl och contrasignera
de contoirssaker som utur cancelliet expedieras»; näst
orden »acter och handlingar och dem i ordning hålla och
väl förvara» tillägges: »och sex månader efter åhrets slut
hafva deni inbundne och registrerade».
Hr Lilljestierna giorde then påminnelsen, at när sakerne
hos Landshöfdingen andragas, protocoll må hållas, på
det hvar och en må kunna vetta om des skiähl blifvit up
tagne
och attenderade.
Hr Ehrencrona sade, at skillnad bör giöras emellan en
domstohl och forum executivum; och höll före et sådant protocolls
förande vara dels onödigt, emedan parten uti sine skrifter
kan anföra alla sine skähl, dem Landshöfdingen uti sin
Resolution bör uptaga, och om någre äro förbigångne, kan
partén deröfver besvära sig i Hof-Rätten; dels och omöije
-
380 Sept. 4. Instruktion tor landshöfdingarne.
ligit, emedan betienterne dessutan äro så sysselsatte, at de
neppeligen hinna ined det arbete som dem åligger.
Hr Lillj estierna svarade, at ofta qusestiones juris kunna
förekomma och parterne behöfva munteligen andraga sine
skiähl; och som sådane skiähl af vederbörande eij så noga
kunde behållas uti minnet, voro bäst at de til protocolls
blefvo förde.
Frih. Hyltén: at en sådan casus sällan lärer existera;
och voro uti' dess lahn i 15 åhrs tid eij handt, at parterne
5 gånger begiärdt muntelig conference. Skulle åter protocoll
dageligen hållas, så hinte betienterne eij med et sådant arbete.
Hr Ehrencrona: Denna qusestion är afgiord i Utsöknings-Balcken.
Gref Olof Gyllenborg: Där protocoll skall hållas, böra
vara bisittjare; här är ingen annan än Landshöfdingen och
Secreteraren.
Secreteraren Brehmer: Emedan Hrr Landshöfdingarne
förklarat, at i angelägne måhl protocoll blifvit håldne, när de
det godt funnit och parterne det begiärdt, så är Hr Liljestierna»
påminnelse fullgiord.
Br Ärkie-Biskopen sade Ståndet hålla före det vara nog,
at hvar och en äger frihet skrifteligen sine skiähl at andraga,
och om han med utslaget är eij nögd eller förmenar någre
skiähl vara förbigångne, kan han i Hof-Rätten besvära sig
deröfver.
Hr Lilljestierna förklarade til Protocollet denna sak
vara af högsta angelägenhet, emedan månge parter klagat
sig munteligen hafva anfördt skiähl, hvilcke i Resolutionen
eij blifvit anförde, och som hvar och en bör vara försäkrad
at alla dess skiähl blifvit andragne, så bör ock protocoll
hållas, hvarutur det kan bevisas. I öfrigit voro eij des mening,
at hos Landshöfdingarne ständigt borde hällas domstohlsprotocoller,
utan allenast så ofta som parterna det begiära.
Undertalemannen af Bondeståndet sade, at det för Alf
mogen är nyttigare och bättre, at alle skiählen uti skriften
andragas, hvilcka den enfaldige Allmogen eij så väl munteligen
skulle kunna utföra, som det kan skie af den som skrifve!
för honom.
Hr Lillj estierna: På det sättet måtte Allmogen hålla
sig til advocater, hvilcket altid är kostsamt, och är altsa
bättre, at de sielfve munteligen andraga sine skiähl; me11
Votering ståndsvis.
381
blefvo då intet protocoll hållit, sä kunde deras anförde skiähl
uteslutas och förbigås.
Hr Landtm, frågade ståndsvis, om § blifver som han är.
Af R. o. A. svarades ja och neij;
Af Prästeståndet ja;
Af Borgareståndet ja och neij.
Af Bondeståndet begiärtes at införas må: »när Landshöfdingen
nödigt pröfvar»; doch sades af somlige i Ståndet neij;
Hr Ehrencrona föreslog det samma, nemligen at Landshöfdingen
eij skall vara betagit at låta hålla conferencer, när
han så nödigt pröfvar.
Frih. Strömfelt: Meningarne lära kunna concilieras.
Frågan är om conferencer skohla få hållas, hvilcket ibland
är nödigt och härtils jemväl efter befundne omständigheter
varit practicabelt. Vi måste achta oss at härutinnan eij gå
för vida och giöra all execution frucktlös; utan synes bäst
vara, at när Landshöfdingen finner conference nödig, den må
hållas och då protocoll dervid föras.
Hr Lilliestierna: Detta har eij varit ändemålet, utan
bör et sådant beneficium juris vara parten förbehållit och
altså ankomma på des begiäran.
Gref Olof Gyllenborg: Det bör ankomma på bägge
parternes begieran, ty den ene bör hafva så god rätt som
den andre.
Hr Liljestierna: När den ene parten det begiär, bör
den andra eij mer få undaudraga sig här än vid domstohlarne,
och är den andre skyldig at svara honom; vill han eij betiena
sig af detta beneficio juris, sådant bör eij lända den
andra til mehn.
Hr Ehrencrona: Andemålet af executionsvärcket vinnes
eij härigenom, ty en treskande part i Skåne kan på det sättet
draga sin contrapart ifrån Stockholm dit eller och bringa
honom på den omkostnaden at skicka en fullmächtig.
Hr Lilljestiern a: Det är hvars och ens skyldighet at
svara sielf eller igenom fullmächtig.
Hr Ehrencrona: Man bör giöra åtskillnad emellan domstohlen
och forum executivum; på det senare stället kan man
genom bref producera sine documenter.
Hr Liljestierna dicterade til Protocollet, at hos Hrr
Landshöfdingarne bör uti der förefallande angelägenheter hållas
Protocoll, enär antingen parten til des rätts försvar anhåller
382 Sept. 4, 5. Instruktionen för landshöfdingarne.
at munteligen få andraga sine förmente skiähl, eller ock
Landshöfdingen i anseende til saksens vigt sådant af sig sielf
nödigt pröfvar.
Secreteraren Brehmer sade Borgareståndet vara af den
tanckan, at enär parten skiähligen begiärer conference eller
Landshöfdingen det nödigt pröfvar, protocoll hållas bör.
Hr Landtm, giorde frågan ståndsvis, om Hr Lilljestiernas
mening vinner bifall.
Af R. o. A. svarades ja och neij;
Af Prästeståndet neij;
Af Borgareståndet, at de eij simplicitet- kunna bifalla
Hr Lilljestiernas mening, utan blifva vid sin utlåtelse;
Af Bondeståndet ja och neij.
Talemannen af Bondeståndet framträdde och sade, at
Ståndet eij vill at något protocoll skall hållas, emedan det
voro alt för stort besvär.
Undertalemannen berättade, at han eij kunde finna pluraliteten
hos Ståndet, säijandes en del vara af Prästeståndets
och en del af Borgareståndets tancka.
Hr Kaulbars beklagade at tiden med denna qusestion så
frucktlöst skall bortgå, och hemstälte om icke hvart Stånd,
när det kommer i sitt plenum, kunde utsöka pluraliteten.
Hr Landtm, frågade ståndsvis, om denna qusestion får
gå til Ståndens Plena.
Af Prästeståndet svarades ja;
Af Borgareståndet ja;
Af Bondeståndet ja.
Det begiärtes, at Ståndens nu skiedde utlåtelser utur Protocollet
skulle upläsas;
Hvilcket skiedde;
Då den påminnelsen giordes, at åtskillige af Bondeståndet
skohlat svarat neij.
Hr Lillj estierna giorde det förbehåld, at denna qusestion
eij bör gå til R. o. Arns Plenum, emedan den igenom
pluraliteten blifvit deciderad, utan kunna Hrr Landshöfdingarne
och de som äro af en annan tancka nu giöra sine reservationer
til Protocollet; han för sin del giorde denne reservation,
at som vid denna deliberation, då Landshöfdinge-Iustruction
är före, Hrr Landshöfdingarne blifva tilstädes, altsa
och enär hädanefter något om Hof-Rätterne förekommer, böra
Lagverket. Ombudsmän eller fullmägtige.
383
Hof-Rätternes ledamöter jämväl få blifva tilstädes, hvilcket
elliest eij är enligit med Riksdags-Ordningen.
Sedan uplästes 45, 46, 41 48 och 49 §§ af Lands höfding eInstructionen.
Hvilcke §§ biföllos, allenast at vid den 49:de af Borgareståndet
den påminnelsen giordes, at vid slutet näst orden
»om sitt värf och ärende» tillägges: »på anständigt sätt».
Hr Lilljestiern a sade, at sådant förstår sig af sig sielf
och at en sådan tilläggning eij behöfves.
Hr Landtm, frågade, om de orden »på anständigt sätt»
skola tilläggas.
Hvilcket bifölls genom en pluralitet af 3 Stånd, nemligen
Präste- Borgare- och Bondeståndens samtycke.
Riksens Ständer skilgdes åt.
Den 5 September.
Närvarande Riksens Råd och Ständer at öfverse nya Lagen.
Rätteg ångs-B alckens
15 Capitel.
Såsom Riksens Ständer vid sidsta sammankomst til LagCommissionens
jämkande remitterat then 2 och 3 § af thetta
capitel, altså uplästes bemelte §§, sådane som the af LagCoinmissionen
nu blifvit inrättade, nemligen:
2 §. »The som för andre måge tala och svara skola vara
oberycktade, ärlige, redelige och förståndige män. Eij bör
någor allmänneliga thertil brukas, sorn af Rätten ther saken
clrifves eij god kiänd är och lof thertil fådt. Vill parten bruka
til fullmächtig sin skyldman eller then i hans tienst är eller
han elliest häfver förtroende til, stånde thet honom fritt».
»Konungens betiente» etc.
3 § slutes sålunda: »Eij må någor ledamot i öfverrätten,
eller thess betient, som åhrlig lön niuter, låta bruka sig til
hdlmäehtig ther eller vid någon underrätt som ther under
lyder, utan så är, at han talar för skyldeman sin til och med
syskonebarn, eller för omyndig then han är måhlsman före.»
Och biföllo Riksens Ständer desse §§ således som the här
anförde äro.
4 §. Hr Abrahamssons påminnelse uplästes samt Lagkommissionens
svar.
Svaret gillades af Ständerne och § bifölls.
384
Sept. 5. Lagverket. Rättegångsbalken.
5 §. Uplästes Hr Abrahamssom vid denne § giorde påminnelser
och Lag-Commissionens derpå upsatte svar.
Hvilcket bifölls; doch funno Ständerne godt, at vid slutet
af denne § tillägges: gifve doch ränteägaren det til kienna,
at han honom biträda må, ther han så vill och nödigt finnér».
6 § bifölls, och giordes vid then samme inge påminnelser.
7 §. Hr Iserhielm påminte det vara för generalt sagt,
at sakäganden skall nöija sig med fullmächtigens giörande
och låtande, och at altså tilläggas kunde: »hvad han gior
enligit Lag, Process och Förordningar».
Hr Wulfwenstierna svarade, at en sådan tilsatz skulle
kunna gifva hufvudinannen anledning til åtskillige invändningar
emot sin contrapart, om han saken tappade; men at
han häfver regress emot fullmächtigen, när han går för vida,
visar 13 §.
Svaret gillades, så väl som Lag-Commissionens svar uppå
Hr Abrahamssom vid thenna § giorde anmärckning, och §
bifölls af Ständerne.
De öfrige §§ af detta capitel, nemligen den 8, 9, 10, 11,
12, 13, 14, 15 och 16:de, biföllos af Riksens Ständer, sedan
Hr Abrahamssom vid the samma giorde påminnelser blifvit
upläste och Lag-Commissionens svar nöijachtige befundne.
varandes allenast den 9 och 13 § vid hvilcka inge påminnelser
giorde voro.
16 Capitel.
Hela capitlet, bestående af sex §§, bifölls som thet af
Lag-Commissionen blifvit projecterat, sedan Hr Abrahamssons
vid hvarje §, Hr Lilljegrens vid den 3 och Borgareståndets
vid den 6 samt Hr Hof-Rätts-Rådet Clercks vid hela capitlet
giorde påminnelser angående rättegångs förkortande vid Hofoch
Ofverrätter blifvit upläste och Lag-Commissionens svar
af Ständerne nöijachtige befundne.
17 Capitel.
1 och 2 §§ biföllos, finnandes Ständerne Lag-Commissionens
svar på Hr Abrahamssom giorde anmärckningar tilräckelige.
Vid 3 § påmintes af Borgareståndet, at i stället för
»lite Konungens Befallningshafvande til» kunde sättjas: »och
det är i staden, håfve Domaren mackt at skaffa thet in».
Invändningar och uppskof. Laga bevis.
385
Hr Wulfwenstierna hemstälte, om icke § så kunde
inrättas, at »när vittnet är i staden, Domaren kan hafva den
machten, men utom staden lite Konungens Befallningshafvande
eller närmaste Cronobetient til.
Detta bifölls, och komma orden i Lag-Commissionen at
jämkas.
4, 5 och 6 §§ biföllos, och giordes vid them inge påminnelser.
Vid 7 och 8 §§ uplästes Hr Abrahamssom påminnelser.
Ständerne gillade Lag-Commissionens svar och biföllo §§.
Vid 9, 10, 11 och 12 §§ voro inge påminnelser, och
blefvo desse §§ bifallne.
Vid 18 och 19 §§ uplästes Hr Abrahamssom påminnelser.
Och som svaren funnos nöijachtige, biföllos bemelte §§,
allenast at, uppå det Arevyrdige Prästeståndets begiäran, hälften
af de 40 dal. böter tillägges de fattige.
20, 21 och 22 '§§ biföllos, och voro vid them inge påminnelser
giorde.
23 § bifölls, emedan svaret uppå Hr Lilljegrens giorde
påminnelse fants nöijachtigt.
Vid then 24, 25 och 26 § blefvo inge påminnelser giorde,
biföllos altså bemelte §§.
27 § bifölls.
Och som det Arevyrdige Prästeståndet påminte, at de
här utsatte böterne på samma sätt som vid 18 och 19 §§ faststält
var kunde fördelas;
Funno Riksens Ständer godt, at de i desse tre §§ utnämde
böter »de fattige enskylt böra hemfalla». ^
28, 29 och 30 §§ biföllos.
Vid 31 § uplästes Hr Abrahamssom och Hr Lilljegrens
anmärckningar.
Och gillade Ständerne Lag-Commissionens svar.
Hr Lilljestierna påminte, at in criminalibus det eij
går an, at den som uppå förelagdan dag eij inkommer at värja
sig med ed skall fällas til saken frånvarande, utan kan en
sådan hämtas och bör frånvarande eij fällas.
Hr Wulfwenstierna sade det vara en skiählig presumtion
emot honom när han ute blifver, och om han kan visa
‘aga förfall, niuter han thet til godo.
Adelns Protokoll, 1734. 25
386 Rättegångsbalken. Förlikningar. Rättegångskostnad.
Som härom en vidlyftig discours upkom;
Frågade Hr Landtm, ståndsvis;
Då af de 3 Stånden § bifölls, men hos K. o. A. voro
meningarne skiljachtige.
De öfrige §§ af detta capitel, nemligen den 32, 33, 34,
33, 38 och 37:de, biföllos af Riksens Ständer, varandes allenast
vid den 32 och 37 af Hr Abrahamsson påminnelser giorde.
18 Capitel.
Capitlet bifölls af Riksens Ständer, sedan Borgareståndets
vid den 7 och Hr Abrahamssom vid den 2 och 3 § giorde
anmärckningar blifvit upläste och Lag-Commissionens svar
nöijachtige befundne.
19 Capitlet
bifölls af Riksens Ständer, emedan Lag-Commissionens svar
på Hr Abrahamssom vid detta capitels två §§ giorde påminmelser
funnos giltige.
2(1 Capitel.
1 §. Borgareståndets och Hr Abrahamssom vid denne §
giorde påminnelser uplästes.
Och bifölls §, emedan svaren funnos nöijachtige.
De öfrige §§ i detta capitel, nemligen den 2, 3, 4 och ö,
biföllos jämväl af Riksens Ständer, och voro vid desse §§
inge påminnelser giorde.
21 Capitel.
1 §. Hr Wulfwenstierna berättade, at i anledning af
Hr Abrahamssom giorde påminnelse Lag-Commissionen projecterat
denna ändring, at näst orden »gifve tå straxt en förteckning»
§ således kommer at lyda: »tå han sin sak skrifteliga
framfördt; häfver han thet munteligen giordt, sälje tå och
hvari then kostnad består; gior han thet eij, innan saken» etc.
Ständerne biföllo thenna projecterade ändringen.
The öfrige, nemligen then 2, 3 och 4 §§, [biföllos], varandes
allenast vid den 4 af Hr Abrahamsson påminnelser
giorde.
22 Capitel.
Capitlet bifölls, emedan Ständerne funno svaren pä Hr
Abrahamssom vid den 2 och Hr Lilljegrens vid den 4 § giorde
påminnelser nöijachtige.
Sept. 5. Rättens utslag och dom.
387
23 Capitel.
1 § bifölls, emedan Ständerne voro nögde med svaren
uppå Hr Abrahamssom och Hr Lilljegrens vid denne § giorde
påminnelser.
2, 3 och 4 §§ biföllos, och giordes vid them inge påminnelser.
Vid den 5 § uplästes Hr Abrahamssom påminnelse och
svaret;
Och bifölls §.
6 §. I anledning af Borgareståndets påminnelse tillägges
näst ordet »upskof»: »fyra dagar». I öfrigit bifölls §.
24 Capitel.
1, 2 och 3 §§ biföllos, vid hvilcke af Hr Abrahamsson
påminnelser varit giorde, hvilcke Ständerne igenom Lag-Commissionens
svar funno väl uplöste.
4 § bifölls, och var thervid ingen påminnelse giord.
å§. I anledning af Borgareståndets påminnelse funno
Ständerne godt, at näst orden »ther thet äskas» tillägges:
»i tid, så at han kan hinna then utskrifva». I öfrigt bifölls
§, emedan Ständerne gillade svaret på Hr Abrahamssom vid
denne § giorde påminnelse.
6 § bifölls. Vid then samma var ingen påminnelse.
Vid den 7 § var en påminnelse af Hr Abrahamsson;
Men § bifölls, emedan Ständerne voro nögde med svaret.
8 och 9 §§ biföllos, och voro vid them inge påminnelser.
Vid den 10 § var en påminnelse af Hr Abrahamsson;
Men Ständerne gillade svaret och biföllo §.
11 §. Hr Wulfwenstierna berättade, at i anledning
af Hr Abrahamssom vid thenne § giorde påminnelse Lag
Commissionen
projecterat en sådan ändring, at näst orden
»then bör eij vägras» tillägges: »innehåller förklaringen som
honom derå gifves något sådant, som är eij i utslaget tydeligen
utsatt, tå må honom vad theremot tillåtas».
Ständerne biföllo § och at han efter thenna ändring inrättas
bör.
12 och 13 §§ biföllos, och giordes vid them inge påminnelser.
Riksens Råd och Ständer skildes åt.
388
Sillfiskes inrättande i Halland.
Den 7 September.
Uplästes det hos R. o. A. den 31 Aug. Iiåldne Protocollet.
Hvarvid s. 372 Hr Rid der sch antz påminte, det des
och Capitain Elirensparres utlåtelse varit, at i fall »den då
omtalte afgiften skulle blifva en pålaga», de då den samma
af egne medel heldre erlägga ville.
S. 376 påminte Frih. Bennett, at när han berättade
R. o. A. angående Landshöfdingen Siöblads plickt, i anseende
til de innehafvande kongsgärdar Dahlby och Flyinge, han och anfördt,
huruledes bemelte Landshöfdinge jemväl efter contractet
ålågo at vid academien i Lund underhålla en stallmästare
och sex hästar.
Hr Landtm, hemstälte R. o. A., om 6 articlens i § af
Riddarhus-Ordningen, som angår Bänckmäns väljande, nu skall
företagas.
Men som tiden redan var förliden, funno R. o. A. godt,
at denne § remitteras til Deputationen öfver Riddarhus-Ordningen.
Uplästes Riksens Ständers Gammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betånckande angående et sillfiskes inrättande
i Halland; hvilcket måhl vid 1731 åhrs Riksdag af
General-Majoren och Landshöfdingen Bennett blifvit Riksens
Ständer föredragit, och utaf Landt- och Siö-Militiae- samt
Gammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationerne, såsom väl
grundat faststäldt och gilladt, och värckställigheten deraf til
II. K. Maij:t och Rådet submitterat; hvarföre eij eller Gammar-,
Oeconomie- och Commerce-Deputationen nu dervid har något
at påminna; men hvad fonden til fiskeriets inrättande angår,
finner Deputationen sig så vida föranlåten at ändra det gifne
förslaget, at af 5-procent-medlen kunde dertil nästkommande
ahr allenast anslås 2,000 dal. sint, samt dernäst de uti Hallands
lähn til 1731 åhrs slut innestående restantierne, äfven
och städslemåhlspenningarne af båtsmansrotarne i Hallands lähn;
hvarjemte också Deputationen åtskillige mått och utvägar
föreslår til detta fiskeriets bibehållande i framtiden, i fall
båtsmännen sorn dervid brukades skulle emot förmodan komma
at upbådas, med mera sorn angående detta ärende än vidare
omständeligen anfördt finnes.
Sedan Betänckandet var upläst, inlefvererade GeneralMajoren
och Landshöfdingen Frih. Bennett et Memorial, hval
-
Borgaredeputation om Brukspatronen Ström. 389
utinnan bemelte Hr General-Major och Landshöfdinge andrager,
at så vida det af honom projecterade och föreslagne Fiskeriets
inrättande i Halland vinner Riksens Högloft. Ständers gunstige
bifall, finner han nödigt följande påminnelser dervid at gifva:
i:o at af K. Maij:ts och Riksens Ammiralitets-Collegio och
honom et reglemente författas måtte angående Båtsmännen
och deras indelande vid fiskeriet, med mera; 2:o at den lilla
förrådscassa, som sedan åhl' 1732 kan vara samlad, må til
fiskeriets inrättande blifva återlefvererad; 3:o det timmervärcke,
som ifrån skogarne eller elliest til fiskehyttorne kan
blifva utkiördt igenom städerne, sammaledes hampa och lijn
ifrån utrikes til fiskegarn, med annat mera som til denna inrättning
requireras, at det må passera tullfritt; och 4:o at det
fiskefång, som genom Guds välsignelse kan gifvas, må äfven
utan tull de första åhren, in til dess det kommer i fullkomligit
stånd, försäljas.
Och bifölls så väl Betänckandet som Hr General-Majoren
och Landshöfdingen Bennetts i Memorialet andragne påminnelser,
kommandes bemälte memorial tillika med CannnarOeconomie-Deputationens
Betänckande at afsändas til de andre
Stånden.
Inkom en Deputation ifrån Borgareståndet. Secreteraren
Brehmer, hvilcken förde ordet, anmälte Ståndets vördsama
och flitiga hälsning och berättade, at som en af Ståndets ledamöter,
Handelsmannen och Brukspatronen Ström, måst se sig
nödsakad at om skydde- och anståndsbref på någre åhr anhålla,
emedan dess illviljare upäggat des creditorer at honom
på en gäng öfverihla, så hade ock Ståndet för sin del, i anseende
til de af Ström andragne bevekande och besynnerlige
skiähl, til dess begieran samtyckt; och som R. o. A. altid
a daga lagt berömmelige prof af ömhet och omvårdnad för alla
undersåtares välfärd, så giorde Borgareståndet sig det hopp,
det lärer R. o. A. höggunstigt och medömksamt behierta en
trogen undersåtares och nyttig ledamots i riket, hvilcken til
bergvärcks och manufacturers upkomst så ansenligen bidragit
och än lärer bidraga kunna, förestående olycka och undergång,
och den samma medelst det sökte anståndets beviljande afböija,
lärandes han sig eij undandraga, allenast honom tid
och råderum lämnas, sine creditorer at förnöija. Hvaruppå,
sedan Secreteraren Brehmer detta ärendet å Borgareståndets
390
Beslut om brukspatronen Ström.
vägnar än ytterligare recommenderat och et Extractum Protocolli
af innevarande dato aflefvererat, Deputationen afträdde.
Sedan uplästes bemelte Extract af Borgareståndets Protocoll,
hvarutinnan förmäles, huru sorn hos bemelte Stånd Fullmächtigen
ifrån Giötheborg, Handelsmannen och Brukspatronen
Hans Olofsson Ström, i anseende til åtskillige uprepade serdeles
bevekande skiähl och omständigheter anhållit, at Ståndet
eij allenast sielft ville hans tilstand i behiertande taga,
utan ock hos de öfrige respective Stånden hans åliggande til
sådan värckan befordra, at han medelst K. Maij:ts allernadigste
protectorial måtte åtniuta 8 å 10 ahrs tid och anstånd för
sine creditorers hotade ansträngande, til dess han efter hand
kan dem förnöija; hafvandes Borgareståndet funnit de af bemelte
Ström anförde skiähl och omständigheter vara så bevekande,
at de ömt behiertande värckeligeu förtiena, och förthenskull
til de öfrige respective Ståndens bifall i bästa måtton
detta ärende velat anmäla.
Hr Didron sade det vara allom bekant, at denne Ström
är en braf, flitig och redelig man, hvilcken i anseende til do
af Borgareståndet för honom anförde besynnerlige skiähl förtiente
medlidande.
Åtskillige af R. o. A. förklarade sig af samma tancka.
Hr von Blixen sade sig i detta fall eij eller vara emot
Ström, emedan med honom voro en extraordinair casus och
han med nya värcks uptagande, som fordra ansenlig kostnad,
gagnat publico; men för prsejudicat skuld, och at den allmänna
crediten, som är en så granlaga sak, eij må komma at lida,
höll han för nödigt, at sådant anstånd aldrig åt någon hädanefter
beviljas bör, och at den, som sig understår det at begiära,
för sin dierfhet må böta 1000 ducater til Vadstena
Krigsmanshus.
Hr Ehren preus sade sig med fägnad förnimma den välvilja
R. o. A. behaga betyga för Hr Ström, hvilcken jämväl
derutinnan gagnat publico, at lian til Bergslagens förmån hållit
järnet i et skiähligt prijs och derutinnan contrebalancerat de
Engelske, hvilcke til äfventyrs för den orsaken nu torde upägga
des creditorer och illviljare, hvarföre Hr Ehrenpreus
R. o. A:ns godtfinnande hemstälte, om icke Ström det begiärte
anståndet kunde beviljas, utan at den clausuln, hvarom Ib
von Blixen välment påmint, bifogas; ty om den, som agde
en million och voro i starck handelsrörelse, af sine creditorer
Lönetillägg åt en betjent vid Husesynskontoret.
391
på en gång ansattes, skulle han dem eij kunna förnöija, hvilket
doch efter hand kan skie, när tid och råderum lämnas.
Hr Bergenstierna sade, at han eij ville uprepa hvad
redan anfördt blifvit, men at han allenast ville tillägga, det
Hr Handelsmannen Ström i Vermeland med egen bekostnad
af öde uptagit och inrättat et capitalt värck, hvaraf cronan
nu och i framtiden en vacker inkomst åhrligen tilflyter.
Hr Landtm.: Som iag märcker R. o. A. benägne at
samtycka til Borgareståndets begiäran, så frågar iag om den
bifalles.
Hvartil svarades ja.
Hr von Blixen itererade sin förra påminnelse, at clausulen
om de 1000 ducaters böter må tilläggas, på det den
allmänna crediten eij må lida meen och folcket afskräckas at
utlåna sine penningar, hvarigenom många gode anläggningar
och inrättningar skulle kunna hindras.
Gref Fersen biträdde detta, och at, i fall Hr von Blixens
förslag eij vunno bifall, doch andre mesurer måtte tagas, til
förekommande at sådane anstånd eij måtte begiäras eller
beviljas.
Hr von Hökerstedt instämde härmed, och at i resolutionen
tilläggas måtte, at hvad som nu således bevilljas Handelsmannen
Ström eij må lända til prsejudicat.
Hvilcken föreställning, uppå Hr Landtm:s derom giorde
fråga, vann bifall.
Uplästes Generalen Silfwerhielms och General-Majorn Albedijles
å Krigsbefehlets vägnar insinuerade Memorial, hvarutinnan
anhålles, at den här in tils vid Husesyns-Contoiret
med 200 dal. smts lön bestådde betienten eij allenast må i
anseende til de uprepade skiähl och omständigheter dervid
bibehållas, utan ock, för den trägna upvachtning bemelte
värck fordrar, med 100 dal. smts tilökning hugnas.
R. o. A. funno skiähligt themia. Krigsbefehlets ansökning,
i anseende til de i Memorialet andragne skiähl, at bifalla.
Uplästes Praesidentens Gref Perséns Memorial, hvarutinnan
Riksens Ständers ompröfvande underställes, om icke så väl
uti supplicationssakernes som de inkommande criminelmåhls
afslutande Svea Hofrätt ensky It må lämnas styrelsen at derom
efter omständigheterne besörja, hälst det förslag, som JustitiaeDeputationen
i förenämde ärenden igenom thess Betänckande
afgifvit, hvarjehanda uprepade olägenheter skall med sig föra,
392 Sept. 7. Fersens mern. om Svea hofrätt bifalles.
hvarigenom sakernes drift och lopp til de rättsökandes uppeliåld
och skada förorsakas skola.
Gref Fersen berättade, at sorn han härutinnan intet annat
ändemål hade än det allmänna bästa och undersåtarnes
välfärd, så hade han eij underlåta bordt med denna föreställning
hos R. o. A. at inkomma samt hos de andre Stånden
lika lydande at ingifva.
Hr Lilljestierna hemstälte R. o. A., om icke, hvad
Suppliquernes sorterande angår, sådant kunde lämnas Svea
Hof-Rätt som et oeconomicum at sielf bestyra, så at sådane
måhl af Secreteraren kunde föredragas, hvilcken eliest eij torde
hafva nog syssla; och beträffande Extracters förfärdigande
öfver criminale måhlén, så voro jemväl sådant et onödigt arbete,
emedan hela acten doch måste upläsas, och bör man til
K. Hof-Rätten draga det billiga förtroende, at den härutinnan
lärer förfara på det sätt som til rättvisans befrämjande och
de sökandes skyndesamma afhielpande tienligast pröfvas kan.
Hr Didron: Så framt de andre Stånden eij redan bifallit
Justitise-Deputationens Betänckande, kunde detta Memorialet
til dem afgå.
Hr Ehrencrona vijste skillnaden som i detta fall är
emellan Svea samt Giötha och Abo Hof-Rätter, och at, så
framt i den förre, som uti de senare brukeligit är, suppliquesakerne
skulle sorteras, det vordo ländandes de rättsökande
uti vexel-, siörätts- och andre måhl til största skada, emedan
de ingen resolution kunde få, för än ordningen kom til den
referenten som hade saken om händer, men om det blifver
vid det i Svea Hof-Rätt härtils vanlige sättet, kan hvar och
en efter sakens angelägenhet blifva hulpen.
Gref Fersen berättade vid detta tilfället, at när vidlyftige
supplicationssaker i Svea Hof-Rätt förekomma, blifva
de sorterade, men de kortare och vigtigaste samt angelägnaste
afhielpas först.
Hr Landtm, frågade, om Gref Fersens Memorial vinner
bifall.
Hvartil svarades ja.
Hr Lilljestierna begiärte lof at tala, och sedan Hr
Landtm, skaffat honom liud, sade han, at som R. o. A. sa
ofta behagat lämna honom benägna öron, skulle han hafva
försyn, Högloft. R. o. A. med sitt tal at besvära, om det
voro något som honom enskylt angingo, men i det han nu
Om pension för fältmarskalken Stackelbergs enka. 393
hade at andraga förmodade han et benägit svar. Det voro
bekant, hvad för en stor och om riket väl förtient man med
döden nyligen afgångit, nemligen Hr Feldtmarskalcken Stackelberg,
hvars stora förtienster Hr Lilljestierna sade sig vara för
ringa at etalera, varandes de samma af 2:ne stora Svea
Konungar nogsamt bepröfvade, och dess tapperhetsprof samt
de egenskaper sorn en Feldtmarskalck tilhöra en stor del af
R. o. A., hvilcke sielfve varit vittnen dertil, nogsamt kunnige;
med hvad nijt och omsorg han sökt cronans bästa, och at för
henne spara, jemväl med tilsättjande af sin egendom, voro eij
eller ovitterligit. Och som uppå förtienst bör följa belöning,
hvilcken eij allenast må sträcka sig til lifstiden utan jemväl
efter döden, och dess enckefru sig i et så medellöst tilstånd
befinner, at man kunde hafva försyn det at andraga, ty hemstälte
Hr Lilljestierna R. o. A:s öma behiertande, om icke
genereusiteten fordrar at kasta medlidande ögon på en fattig
änckefru, hvars herre för dess trogne och tappre tienster eij
mer öfrigt blifvit än en med ärr och skråmor upfyld kropp,
så at hon med en anständig pension kunde ihogkommas.
Hr Didron sade, at Hr Lilljestierna förtient en stor
compliment, som så nobelt talar för Krigsbefehlet fast han
är civil betient.
Frih. Silfverhielm berättade, at Krigsbefehlet lärer
igenom et underdånigt Memorial hos K. Maijrt anhålla om
pension för Feldtmarskalckinnan Stackelberg, hvilcket K. Maij:t
sedan lärer remittera til Ständerne.
Hr Lilljestierna bad, at honom intet misstyckas må
at han härom påmint.
Hvartil svarades, at han förtient tack, hvilcken honom
ock betygades.
Hr Landtm, hemstälte, om icke för formaliteten skuld
det är bäst, at Krigsbefehlet gior en underdånig föreställning
til K. Maij:t, lärandes saken sedan komma til Seereta Utskottet.
Hvartil R. o. A. gofvo theras bifall.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Justitia}-Deputations
Jetånckande öfver Frökens Christina Catharina Stenbocks Memorial
angående en hos H. K. Maijrt emellan Riks-Rådet Hr
Grefve Ernest Johan Creutz och henne afdömd sak, beträffande
ansvar och redogiörande under curatels plickt för Fröken
Stenbocks fädernesarf i det försålde Hargs gods och bruk
394 Sept. 7. Fröken Stenbocks arf. Sto-ordning.
med flere tilhörigheter. I hvilcket måhl Justitiae-Deputationen
stadnar i det slut, at Hr Grefven och Riks-Rådet Creutz, i
betrachtande af de omständeligen andragne skiähl och orsaker,
icke i förmågo af K. Maij:ts rescript af den 10 Martii 1699
kan bindas til ansvar och redogiörande för Fröken Stenbocks
arf såsom en laga förmyndare, utan bör K. Maij:ts befrielsedomb
af den 30^ Junii 1732 härutinnan til godo niuta, doch
så at Hr Riks-Rådet, som en del af Deputationens ledamöter
hållit före, eij får undandraga sig at lämna Fröken Stenbock
all möijelig uplysning i denna sak. Beträffande i öfrigit hvem
som bör vara Fröken Stenbocks man för den henne ifrångångne
egendom, är Deputationens tancka, at som K. Maij:t henne
för myndig förklarat, hon i detta måhl må hålla sig til den,
hvilcken efter lag kan finnas böra härutinnan blifva henne
rätteligen ansvarig.
Gref Stenbock: Emedan iag är i släckt med Fröken Stenbock,
tager iag afträde, och som saken är granlaga, recommenderar
iag den samma hos R. o. A. til et gunstigt och rättvist
bepröfvande.
Hvaruppå Hr Grefven tillika med Gref Wachtmeister,
Gref Douglas, Gref Posse, Frih. Hamilton och Hr Barnekov
afträdde.
Hr Didron förmente, at desse Herrar ännu eij haft af
nöden at gå ut.
Hr Ehrenstam hemstälte R. o. A., at som Betänckandet
är vidlyftigt och saken delicat, det kunde blifva liggande på
bordet, at man må hafva tilfälle det at igenomse.
Uppå Landtmis giorde fråga
bifölls af R. o. A., at Betänckandet blifver liggandes på
bordet.
Sedan företogs det af Landt- och Siö-Militise-OeconomieDeputationens
vid dess uti sidsta Pleno upläste Memorial angående
Stuteriernes uphielpande bifogade projectet til en ny
Sto-Ordning.
Och som vid rubriquen påmintes, at i Halland och Blekingen
föga tilfälle är til stuteriers anläggande och uti ingendera
af desse provincer något cavallerie, altså kommer Halland
och Bleking utur rubriquen at uteslutas.
Sedan de 5 första §§ voro genomgångne och dels utslutne
dels ändrade, funno R. o. A. godt, at detta project til
nästa sammankomst blifver liggande på bordet, tillika med
Prestdeputation orri Strokirchs memorial. 395
Hr Dahlfelts Memorial angående et Stuteries inrättande af
Norske hästar.
Inkom en Deputation ifrån Prästeståndet af 12 personer.
Biskopen D:r Erich Benzelius förde ordet, hvilcken näst
Ståndets hörsama och tiensteliga hälsnings anmälande sade,
at som det samma vid så många tilfällen rönt R. o. Arns benägna
biträde, så giorde det sig nu hopp, at R. o. A. med
tolamod ville anhöra, hvad Prästeståndet uti et ganska angelägit
mål upsatt, hvilcket han begiärte honom benägit tilständ
lämnas måtte nu at upläsa. — Upläste deruppå en vidlyftig
och omständelig af hela Ståndet underskrifven vederläggning
emot Hr Strokircks så hos R. o. A. som de öfrige
Stånden insinuerade Memorial, derutinnan doch til slut Ståndet
för denna gången beder för honom, så at med honom
skonsamt handlas måtte. — Sedan berörde skrift var upläst,
begiärte Hr Biskopen, at långsamheten måtte uhrsächtas, hvilken
Hr Strokircks långa Memorial samt sakens angelägenhet
Prästeståndet afprässat; R. o. A. lära anse nödvändigheten
at på de medel vara omtänckte, hvarigenom ro och et gudeligit
lefverne kunna befrämjas.
Hvaruppå denna Deputation afträdde.
Up lästes Riksens Ständers Secrete Utskotts Extractum
Protocolli af den 3 i innevarande månad, hvarutinnan förmäles,
i anledning af K. Maij:ts til Secreta Utskottet i nåder
nidsände Extractum Protocolli af den 12 sidstl. Aug., det
General-Lieutenanten Cronstedt genom underdånigt Memorial
anhållit om någon ändring uti Capitulationen om en battailons
uprättande i Finland, derutinnan bestående, at 2:ne Lieutenanter,
4 Under-Lieutenanter, 10 Under-Officerare, 20 Constaplar
och 2 Trumslagare mera, än uti Capitulationen omförmäles,
begiäres på Finska staten, hvilcken projecterade ändring
K. Maij:t med Riksens Råd ansedt som nyttig för riket.
Hvarvid Secrete Utskottet jemväl icke häfver något at påminna,
men som dymedelst en tilökning skier i staten af 1666
dal. smt, har Secrete Utskottet samtelige Ståndens utlåtelser
häröfver bordt inhämta.
När detta Memorial var upläst, androg Hr Skog, at.
som Hr General-Lieutenanten Cronstedt uti dess första project,
hvilcket af K. Maij:t med Riksens Ständer blifvit communicerat,
begiärt et mindre antal af Officerare än här nu föreslås,
så hade ock Landt- och Siö-Militiae-Oeconomie-Deputa
-
396 Sept. 7. Generallöjtn. Cronstedts mern. om en finsk bataljon.
tionen, utaf hvilcken han och voro en ledamot, dertil samtyckt ;
men huru vida detta nyare förslaget, som så ansenligen öker
Olficerarnes antal, må kunna bifallas, särdeles som ännu vid
Kymmenegårds Regimente stå 3 Officerare til statens gravation,
af hvilcka staten kunnat blifvit lisat i fall den projecterade
battaillon blifvit uprättat, det lämnade Hr OfverstLieutenanten
til R. o. Arns mogna bepröfvande.
Frih. Cronstedt svarade sig intet hafva sökt denna ändringen
för sitt egit utan för rikets bästa, och at K. Maij:t
i nåder behagat den samma såsom för riket nyttig anse och
bifalla; i öfrigit kunde denna battaillon giöra samma tienst
som en annan.
Hr Skog svarade, at på den orten ingen plaine är, så
at artilleriet skulle kunna brukas, hvarföre han förmente infanterie
kunna der giöra bättre tienst.
Hr Landtm, frågade, om Secrete Utskottets Extractum
Protocolli vinner bifall.
Hvartil svarades ja.
Uplästes et Extract af Riksens Ständers förordnade
Secrete DeputationS Protocoll under den 5 uti innevarande
månad, hvarmedelst bemelte Deputation underställer Riksens
Ständers ompröfvande, om icke den samma et sammanträde
må beviljas med Riksens Ständers Secrete Utskott, at uti et
vist och angelägit måhl dess råd inhämta.
Hr Didron sade sig tycka detta vara billigt och intet
nytt, emedan altid tilförene, då Secrete Utskottet och Secrete
Deputation begiärt sammanträden, det blifvit tillåtit; och om
Plena vilja sedan blifva underrättade om ärendet, kan det
då skie.
Frih. Hamilton och åtskillige andre påstodo, at man
bör vetta måhlet, innan man sig om sammanträdet kan utlåta.
Gref Fersen förestälte, at ärenderne altid af Deputationerne
böra vara utarbetade, innan de kunna komma til
Plena.
Hr von Böhnen sade sig eij kunna afse orsaken hvarföre
målet icke må upgifvas förut, hvilcket, sedan det blifvit
rubricerat, kan remitteras dit det hörer; tor hända det häfver
eij någon gemenskap med Secrete Utskottets giöromäl; man
mäste betäncka at Riksdagsterminen är kort, mänge angelägne
Riksdagsärender oafgiorde, så at man utan högt. trängande
orsak eij hindrar Secrete Utskottet uti dess angelägne arbete.
Sekr. dep:ns anhållan om sammanträde med Sekr. utsk. 397
Hr Hestsko: Det är eftertänkeligit at resolvera til et
sammanträde, när man eij vet målet; det kan röra vår välfärd
och kunde i framtiden gifva et farligit prrejudicat.
Hr Didron svarade detta eij höra til saken, ty här voro
allenast qumstion om et simpelt sammanträde.
Frih. Stiernstedt: Det voro en annan sak, om Secrete
Deputation uti detta sammanträdet begiärt at få afgiöra måhlet,
men nu begiäres här allenast et öfverläggande at appianera
saken.
Hr von Hökerstedt instämde härmed så myckit mer,
som sådane sammanträden altid varit practicable, vid hvilcka
eij eller någon betänckelighet kan vara, emedan Deputationerne
docli ingenstädes kunna gä, innan saken til Plena blifvit
refererat.
Hr Lindenstedt: Detta är billigt och förtiente eij eller
at säijas emot, om man eij viste hvad ymnigt arbete Secrete
Utskottet dessutan är öfverhopad med; synes altsä bäst vara,
och at vinna tiden, det Secrete Deputationen straxt refererar
ärendet til Plena.
Hr Liljestierna: Yij vete at Secrete Utskottet och
Secrete Deputationen hafva sine särskilte instructioner och giöromål
och at the jämväl på förra Riksdagar haft sammanträden,
då måhlén blifvit angifne; men det synes eftertänckeligit at
Secrete Deputationen, som allenast häfver at öfverse RådsProtocollen,
begiärer Secrete Utskottets råd, ty kunna vij eij
eller samtycka härtil, innan vij veta i generale termer hvarom
de vilja sammanträda.
Hr von Törner sade, at hvad måhlets upgifvande angår,
sä är det vid förra Riksdagar eij altid skiedt, som man lärer
finna af Protocollen.
Hr Didron begiärte, at uti Protocollen härom må efterses.
Hr von Blixen: Förr hafva Secrete Utskottet och Secreta
Deputationen haft andra instructioner än nu; och begiärte
at propositionen' måtte giöras, om icke Secreta Deputation
häfver at upgifva målet.
Gref Fersen: Deputationer äro af Riksens Ständer förordnade
at skiärskåda och utarbeta sakerne. Finna de någon
at den vigt, at the begiära sammanträden, så finner iag sådant
> Riksdags-Ordningen eij förbudit, eij eller skadeligit. Secrete
Utskottet häfver sin instruction och Secreta Deputationen sin,
roen alla instructioner biuda, at intet något får slutas eller
398 Sept. 7. Sekr. dep:ns anhållan om sammanträde m. sekr.utsk.
expedieras, innan Plena sig yttrat; emedlertid, på det sakerne
eij måge förorsaka split och oreda, kunna de aldrig nog öfverläggas
och skiärskådas, och ju mera de öfverläggas, ju bättre
är det.
Af åtskillige begiärtes, at propositionen måtte skie.
Frih. von Kochen: Innan vij samtycka til sammanträdet,
låt oss få veta måhlet, om det sådant förtienar, på
det Riksdagen onödigtvis eij må uppehållas.
Hr Ehren preus: Det märckes at Secreta Deputationens
fråga måtte vara hemlig och af stor vigt, elliest hade Deputation
väl upgifvit måhlet. Fördenskull synes så mycket mera
angelägit, at saken eij förr än den väl är utarbetad in Pleno
förekommer, ty elliest kunde man stadna i et slut hvarmed
man sedan eij voro nögd; och om man änteligen ville veta
måhlet, så kunde man doch först efterse, huru vid förra Riksdagar
härmed förhållits.
Hr Didron begiärte det samma.
Åtskillige af R. o. A. påstodo, at propositionen måtte
skie och skridas til votering.
Hr Linden stedt sade saken eij vara af den vigt at häröfver
bör voteras; ty örn pluraliteten utföllo för sammanträdet,
så kunde doch Secrete Utskottet och Secreta Deputationen
ingen ting decidera, utan måste referera ärendet til Plena; voro
altså bättre utan votering at komma öfverens, at Secreta
Deputationen nu straxt bör utlåta sig, at upgifva historiam
facti.
Frih. Rosen sade sig vara af samma tancka.
Hr Fabian Löwen: Här äro åtskillige sorn påstå, at
målet bör upgifvas i generale termer.
Hr Ehrenpreus: Secreta Deputationen sitter pa en dyr
ed, den kan et Stånd eij uplösa; och blifver trågan, huru ledamöterne
ifrån deras tysthetsed vid detta tilfället skola befrias.
Såsom en stor del af R. o. A. begiärte at propositionen
måtte skie;
Frågade Hr Landtm., om måhlet ifrån Secreta Deputationen
skall rubriceras.
Hvartil svarades ja och neij.
Hr Ehrencrona sade sig eij vara emot at måhlet ma
rubriceras, men at det voro eftertänckeligit at afslå sammanträdet;
ty som Secreta Deputationen eij har tilgång til de
Sekr. dep. ålägges att afgifva betänkande i målet. 399
acter som finnas uti Secrete Utskottet, altså synes sammanträdet
eij böra förvägras.
Gref Wachtmeister: För den orsaken lärer sammanträde
eij behöfvas, emedan Deputationen kan få del af de
acter som kunde behöfvas.
Hr Wennerstedt höll före ingen betänckelighet voro at
samtycka til sammanträdet, emedan måhlet doch sedan måste
komma för Ständerne.
I det R. o. A. nu påstodo votering och propositionen dertil
skulle upsättjas;
Framträdde Frih. Conrad Sparre, hemställandes R. o. A.,
om icke til at undgå votering Secreta Deputationens begieran
om sammanträdet aldeles kunde afslås och Deputationen anbefallas
at utarbeta saken efter dess instruction och sedan til
Plena med den samma inkomma.
Frih. Coijett lade bärtil, at om sammanträdet af Stånden
beviljas, bör det gå för sig, men han sågo eij hvartil sådant
tiente, ty sedan saken på det nogaste blifvit ventilerad
och allenast en enda ledamot påstår at den bör gå til Plena,
bör sådant och skie.
Hr Blixen sade, at om han uti en Deputation förmärckte
något som stridde emot Regerings-Formen, gofvo han det an,
om han giordt aldrig så mångå eder.
o O Ö
Hr Didron frågade, om icke til de andre Stånden lika
lydande Extracta Protocolli ifrån Secreta Deputation afgådt.
Och som härtil svarades ja;
Förmente han votering hos R. o. A. vara fåfäng, i fall
de andre Stånden genom pluralitet saken afgiordt.
Hr von Blixen påstod, at i hvad slut de andre Stånden
och må stadna, så bör doch R. o. A. utlåta sig.
Som nu R. o. A. syntes inclinera dertil, at Secreta Deputation
utarbetar måhlet och med dess betänckande til Ståndens
Plena inkommer;
Giorde Hr Landtm, frågan härom;
Hvilcken af R. o. A. bifölls.
Och upsattes i följe deraf Resolution, så lydande:
Resolverades, at Secreta Deputationen måhlet sig straxt
töretager och med en utförlig berättelse om dess beskaffenhet
samt med sitt betänckande deröfver til Ståndens Plena ofördröijeligen
inkommer.
400 Om statahristeu. Handelsm:n Ström. G. Falkenbergs supplik.
Hvilcken Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst
och approberad, skrefs på Secreta Deputationens Extractum
Protocolli.
Och skildes R. o. A. härmed för denna gången åt,
Den 9 September.
Uplästes til justerande följande Extractum Protocolli angående
Secrete Utskottets och Secreta Deputationens sammanträde
at utse medel och utvägar til statsbristens fyllnad, hvartil
R. o. A. den 31 Aug. resolverat, sk lydande:
S. D. Resolverades af R. o. A., at Secrete Utskottet och
Secreta Deputationen med det forderligaste hafva at sammanträda
at öfverläggia och hos Riksens Ständer med theras
gemensama betänckande inkomma angående medel och utvägar
til den sig yppande ansenlige statsbristens fyllnad. Actum
ut supra.
Och approberades bemelte Extractum Protocolli af R. o. A.;
Hvilcket strax renskrefs och til de andre Stånden afsändes.
Sammaledes justerades och Resolutionen på Hr Gref Fersens
Memorial angående suppliquesakernes sorterande och extracters
formerande i criminalsaker, så lydande:
I anseende til de andragne skiähl och omständigheter funno
R. o. A. skiähligt detta Memorial at bifalla;
Och skrefs denna Resolution på Memorialet,
Sedan företogs til justerande den i anledning af Borgareståndets
Extractum Protocolli, som i sidsta Pleno föredrogs,
upsatte Resolutionen angående det af Handelsmannen Hans
Olsson Ström begiärte anstånd på 8 å 10 åhrs tid för dess
creditorers ansättande;
Hvarvid af Hr Vice Prsesidenten Silfverschiöld påmintes,
at införas måtte, det Ström under varande tid bör
betala til sine creditorer interessen och författning giöras de
non abalienando.
Hr von Blixen förklarade, at ehuruväl han sidst samtyckt
til det af Ström begiärte anståndet, så hade han sig
doch nu närmare betänckt och kunde det eij bifalla, emedan
det länder at försvaga den allmänna crediten, om sådant lämnat
anstånd utomlands blifver bekandt.
Atskillige af R. o. A. sade saken redan vara afgiord.
Landtstatsindelningen i Halland. Barnhusspinneri. 401
Hr Landtm, hemstälte om icke, emedan här talas om
ändring i det som förra gången resolverades, denna saken
kunde upskiutas til kl. 11, då flere af R. o. A. lära vara
samlade.
Hvilcket bifölls.
Uplästes Justities-Deputationens Betänckande öfver HofMarskalcken
Hr Gabriel Falkenbergs til Riksens Ständer ingifne
Supplique, hvarigenom han anhåller at få såsom sin
lag- och välfångne frälse egendom igenbekomma samt utan
vidare klander niuta och behålla hemmanen Gatan och Bråten,
hvilcka sedan de genom H. K. Maij:ts Resolution af den 21
Jan. 1731 skölda blifvit förklarade för Hr Hof-Marskalekens
välfångne egendom så til jorden som räntan, skall H. K. Maij:t
sedermera d. 1 Dec. 1732 resolverat, at de cronan eij abalieneras
måge. Justitiae-Deputationen yttrar sig efter vidlyftigt
uprepade skiähl oc;i omständigheter derhän, at Deputationen
för sin del icke finner Hr Hof-Marskalcken Falckenberg böra
af hemmanen Gatan och Bråten depossideras, utan vid de
samma såsom des lag- och välfångne frälse egendom skyddad
och bibehållen blifva.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-, Oeconomie- och Cornmerce-Deputations
Betänckande om Landsstatsindelningen i
Halland, hvarutinnan Deputationen i anledning af Landshöfdingen
Bennets härom ingifne Memorial andrager, huruledes
Landsbetienternes dersammastädes uti hemmansräntor indelte
löningar vid 1727 åhrs Riksdag på ogrundad berättelse blifvit
uphäfne och dem ifrån tagne, i anseende hvartil Deputationen
styrcker Riksens Ständer at återställa Landsstaten i Halland
den på sätt som omförmält är dem afhände indelning, så
framt den samma ännu skulle finnas vara odisponerad, doch
at härunder eij begripes hvad uti rese-, ved-, lius-, pappersoch
bläckpenningar samt böckers inbindande och Landssecreterarens
skrifvarelön blifvit upfördt.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-,Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Commissarien Erich Salanders Memorial
angående et Spinneries inrättande för fijna kläden samt Strumpstickerie
uppå Barnhuse i Stockholm; finnandes väl Deputationen,
at det eij ringa bidraga skulle til bemelte manufacturvärcks
upliielpande, om något medel til värckställighet af
Adelns Protokoll, 1734. 26
402 Sept. 9. Schäferier. Mannfakturisters införskrifvande.
ofvan nämde project kunde påfinnas, men som denne föreslagne
inrättning angår Stockholms Barnhus, hvarvid Magistraten
derstädes enkannerligen kommer at höras, så är Deputationen
af den tanckan, at detta ärendet kunde af Riksens
Ständer til K. Maij:t i underdånighet hemskiutas, at, sedan
Commerce-Collegium häröfver hördt Magistraten och dess underdånige
betänckande afgifvit, i nåder så förordna som giörligit
och nyttigast finnes.
Betänckandet bifölls.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande om Schäfferiers inrättande i
riket, hvarmedelst bemelte Deputation uprepar och vid handen
gifver åtskillige förslager til sådant ändemåhls ernående och
dessutan för sin del tycker nyttigt vara, at til den at åtskillige
manufacturister och handtvärckare härutinnan anförde qugestio
an kunde samtyckas, til befrämjande hvaraf K. CommercieCollegio
kunde updragas, til II. K. Maij:ts nådigste confirmation,
at om desse schäfferiers inrättande och anläggande förskaffa
sig bepröfvade och pålitelige uplysningar, som, jemte
en utförlig och efter omständigheterne lämpad SchäfferieOrdning,
til hvars och ens handledande och undervisning
kunna allmänna giöras, med mera som angående detta måhl
än vidare omständeligen anföres.
R. o. A. biföllo detta Cammar-, Oeconomie- och Comraerce-Deputationens
Betänckande.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Barnängs- och Riddarhus-samt Ahlingsåhs
Linne- och Cattuns-Tryckeriefabriquerernes med flere manufacturisters
ingifne Memorial angående en fond til främmande
fabriquerers och konstnärers införskrifning och underhåld.
I hvilcket måhl Deputationen förmäler Riksens Ständer allaredan
vid sidstledne Riksdag hafva tagit sådane mått, hvarmedelst
de fabriquerer och manufacturister, som hafva nödigt
at ifrån utrikes orter införskaffa handtvärckare, resepenningar
för sådane undfå kunna utaf de under Commercii-Collegii
disposition åhrligen lämnade 8000 dal. smt, hvaräst de vid
slike tilfällen hafva sig at anmäla; men hvad det prsetenderade
underhållet på visse åhr för slike inkommande fabriquerer
angår, är Deputationen af den tanckan at sådant icke kan
beviljas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Om skattefrihet för Vedevågs handtverkare.
403
Hr von Didron beklagade vid detta tilfälle, at de främmande
fabriquerer och konstnärer, när de här i landet inkomma,
på åtskilligt sätt blifva tryckte och förolämpade, och
höll före, at Riksens nu församlade Ständer böra giöra de
författningar, at sådant hädanefter må förekommas och de
främmande eij afskräckas at begifva sig hit i landet.
Hr von Hökerstedt berättade, at när de inkomne
fabriqueurer och konstnärer klaga öfver rubbningar eller ändringar
i contracten, niuta de all rätt i K. Commerce-Collegio,
men så finnas och månge, hvilcke utom lands betinga sig svåre
contracter och, när de ankomma, finnas eij äga den skickelighet
som svarar emot det de lofvat. I öfrigit äro de främmande
hitintils intet afskräckte, och man vill förmoda, at
snart våre inhemske sig så upöfvat, at de främmande eij så
myckit skohla behöfvas.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänckande öfver Yedevågs Manufacturie-Directions insinuerade
Memorial och ansökning angående förskoning af mantahlspenningar,
contributioner och andre utlagor för dess handtvärckare;
hvartil Deputationen, i anledning af K. CommercieCollegii
deröfver inhämtade utlåtande och de derutinnan uprepade
skiähl och omständigheter, för sin del styrcker samt
sådant Riksens Höglofl. Ständers närmare ompröfvande underställer.
Hr Didron höll före sådant eij kunna beviljas för den
ansenliga sig i staten yppande bristen skuld.
Gref Carl Frölich, Frih. Stiernstedt och Hr von
Hökerstedt sade detta vara en så ringa afsaknad, at det
eij förtienar komma i consideration, särdeles när man besinnar
at Ständerne til manufacturernes upkomst tunnor guld sammanskutit.
Hr von Blixen herastälte om icke denna förskoning
kunde beviljas, såsom tienande til handtvärckarnes upmuntran
och lindrigare prijs’ erhållande, men deremot alla vahror,
som här kunna fabriceras, med 20 procent beläggas, hvilcke
kunde gå til publique cassan.
Hr Didron och åtskillige andre svarade, at om Vedevåg
kommer at niuta en sådan frihet, lära alla öfrige manufacturvärck
giöra samma ansökning.
Hr von Törner herastälte, om icke, i fall Betänckandet
eij bifalles, detta expedient kunde tagas, at främmande in
-
404 Sept. 9. Beslut om 10 års skattefrihet för manufakturister.
kommande handtvärckare, som skola undervisa vår ungdom,
uppå visse åhr måge niuta en sådan frihet, hvarigenom staten
eij kan säijas något förlora, emedan de elliest och utan en
sådan frihets åtniutande eij hit inkommit.
Gref Dohna förklarade sig af den tanckan, at främmande
manufacturister, som inkomma med famille, med en sådan
frihet borde hugnas, men sade sig intet finna något skiähl,
hvarföre främmande enskylte handtvärckare eller geseller
skulle niuta större frihet än våre egne.
Hr Albrecht Schönström påminte, at en skillnad bör
giöras emellan konstnärer och handtvärckare, och at denna
friheten på alt fall allenast bör sträcka sig til de förre.
Hr Landtm, sade sig intet annat finna, än at R. o. A.
eij lärer hafva bifallit Betäuckandet, men deremot stadnat i
det slut, at främmande konstnärer böra niuta frihet på en
viss tid.
Och som härtil svarades ja, samt at friheten dem bör
lämnas på 10 åhr och at samma frihet Svenske konstnärer
eller manufacturister lämnas bör, doch för alla i gemeen allenast
för deras personer;
Upsattes följande Resolution:
R. o. A. kunde eij samtycka, at de inhemske handtvärckare
vid Vedevåg på 10 åhrs tid ifrån mantahlspenningar
och aila andra onera och contributioner skohla befrias; men
biföllo, at öfver hela riket främmande inkommande konstnärer
eller sådane handtvärckare som kunna räknas ibland manufacturister,
jemväl och Svenske som utomlands förvärfvat sig
någon besynnerlig erfarenhet uti dylika stycken, på 10 åhrs
tid för deras personer ifrån förbemelte publique afgifter förskonas
böra.
Hvilcken, sedan den för R. o. A. var justerad, skrefs på
sielfva Betänckandet.
Iukom en Deputation från Bondeståndet, för hvilcken
Talemannen förde ordet. Och sedan han näst Ståndets hörsamma
hälsnings anmälande begiärt, at R. o. A. eij ogunstigt
ville uptaga at Ståndet nödgas förnya sin 2:ne gånger
både skrift- och munteligen giorde föreställning om säte och
stämma i Secrete Utskottet;
Samt Hr Landtm, svarat^ at detta ärendet til Secrete
Utskottet blifvit remitterat och at svar med första lärer följa;
Afträdde efter aflagd tacksäijelse denna Deputation.
Bondedep. om del i sekr. utsk. Hampodliug. 405
Hr Hestsko hemstälte R. o. A., om icke för sakens
stora vigt och angelägenhet skuld til de andre Stånden en
Deputation kunde afgå, at påminna om svar på R. o. Arns
utlåtelse angående det af Secreta Deputationen begiärte sammanträdet
med Secrete Utskottet.
Atskiliige förmente, at som Ståndet igenom de månge
Deputationers afsändande hindras, det kunde vara nog at
Fiscalen härom afskickas.
Som nu på Hr Landtnäs giorde frågan detta vann bifall,
afgick Fiscalen i detta ärendet.
Hr Didron sade, at Bondeståndets trägna påminnelser
vid denne Riksdag at komma in i Secrete Utskottet komma
honom eftertänckelige före, hvartil, såsom en emot Lagen
stridande sak, ingen ärlig man lärer samtycka.
Hr Landtm.: Detta ärendet kan när Secrete Utskottet
i morgon kommer ihop först företagas.
Uplästes Cammar-,Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande om en del åkerjords besående med hampefrö til
hampas tilredande i riket, hvilcken plantering som Deputationen
håller före vara til rikets tienst och välfärd både nödig
och nyttig, så föreslås, at genom allmänna påbud alle upstäderne
i riket, som gemenligen med myckin åcker äro försedde,
kunde tilhållas at åtminstone hvarje åhr beså en tijondedel
deraf med hampefrö; hvarjemte äfven Deputationen fallit på
den tanckan, at til förekommande af all frucktan för brist på
fördelachtig afsättning af denna vahra Ammiralitets-Collegium
kunde förplicktas at åhrligen för et vist utsatt skiähligt pris
til Flottans förnödenhet uphandla hvad som borgarne i städerne
på annat sätt eij kunna afsättja; lämnandes i öfrigit
Deputationen til Commercie-Collegii vaksamma omsorg, huruledes
eij allenast afsättningen häraf må befordras, utan ock
vederbörande genom allmänne publicationer med nyttige undervisningar
til hampans planterande och skiötzel handledas.
Hr Didron påminte, at i stället för »plantering» bör
sättjas »sående», emedan hampa aldrig planteras.
Hr Ehrencrona giorde den påminnelsen, at som hampan
myckit utmagrar jorden, det borde allenast en tiugundedel och
eij en tijondedel af städernes jord, som Betänckandet säijer,
dermed besås.
Hr Landtm, frågade om det skall blifva en tiugundedel.
Svarades neij och ja.
406 Sept. 9. Om en general skattläggningsmetod. A. Oxehufvud.
Hvaruppå Hr Landtm, frågade om Betänckandet bifalles.
R. o. A. svarade härtil med ja.
Uplästes Camtncir-,Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående det ifrån Riksens Ständer vid sidstledne
Riksdag til då varande Cammar-, Oeconomie- och CommerceDeputation
remitterade måhlet om en general skattläggningsmethode;
Yttrandes Deputationen sig, at detta ärendet af Riksens
Ständer vid denne Riksdag icke lärer kunna företagas, innan
Oeconomie-Commissionen behörigen lagt handen dervid, helst
ledamöterne af berörde Commission nu med riksdagssysslor äro
occuperade, utan böra vederbörande påminnas, at en sådan
general skattläggningsmethode til nästa Riksdag må til Ständernes
approbation vara behörigen utarbetad; i öfrigit hemställes
til Riksens Ständers välbehag, om icke de Deputerade af
ofvan nemde Commission måge til upmuntran af arbetets
sorgfälliga bedrifvande med någon ersättning för deras besvär
ihogkommas.
Hr Adlerbeth frågade, hvilcke de Deputerade äro som
efter Deputationens förslag böra få ersättning för deras besvär
och möda, varandes i öfrigit intet vanligt, at ledamöterne i
sådane Coinmissioner som denna är någon vedergiälining
bestås.
Frih. Cederhielm svarade, at detta allenast förstås om
betienterne som arbeta vid Commissionen, hvaräst en vidlyftig
correspondence är at föra.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan
bifölls Betänckandet; doch funno R. o. A. godt, at allenast
betienterne vid Oeconomie-Commissionen komina at niuta
någon ersättning för deras dervid hafvande besvär och möda.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver Hr Capitain Anders Oxhufwuds giorde ansökning
om säteriesfrihetens återfående på frälsehemmanet Håf
samt rå- och rörs-frihetens åtniutande på de derunder liggande
rå- och rörs-hemman; hållandes Deputationen före, at i
betrachtande af de anförde bevekelige skiähl och omständigheter
Hr Capitain Oxhufwud med dess Fru bör bemelte säteriesfrihet
på hemmanet Håf samt rå- och rörs-rättigheten på
de derunder lydande tvänne rå- och rörs-hemman utan vidare
gravation återbekomma samt för sig och sine barn och arfvingar
oqvalt behålla.
Beslut äng. Göta hofrätt. Nordencreutz’ kartverk. 407
Af Hr Wulfwen stier na påmintes, at ehuruväl han eij
ville bestrida Hr Oxhufwud den förmohn honom af Deputatiouen
tillägges, R. o. A. doch ville tilse at eij extendera för
vida säteriesfrihets beviljande, förmenandes Hr Wulfwenstierna
det vara R. o. Arns sanskyldiga interesse at härutinnan
eij gå för långt.
Af åtskillige af R. o. A. svarades, at man nu ville lämna
denne generale qusestionen, och at Betänckandet, som är i
Hr Oxhufwuds faveur, kunde bifallas, särdeles som detta
varit säterie och cronan således eij kan säijas mista något.
Hr Landtm, giorde frågan;
Och Betänckandet bifölls.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Justitie-Deputations
Betänckande öfver K. Maijits och Riksens Giötha Hof-Rätts
insände berättelse om dess sedan sidsta Riksdag förrättade
arbete. Hvarvid Deputationen gior följande påminnelser:
l:o at hädanefter uti förteckningarne må införas, när sakerne
blifvit föredragne och hvad de angådt; 2:o at en särskillt
lista bör insändas på criminalierne, när hvar och en sak inkommit
och blifvit afgiord och hvarpå det beror, samt at
criminelmåhlen ifrån suppliquesakerne åtskilljas; 3:o at särskilte
förteckningar författas öfver K. Maij:ts nådigste antingen
remisser uppå besvärs- och böneskrifter eller befallningar om
förklaringars och underrättelsers afgifvande, jemväl de efter
K. Collegiernes åstundan utfärdade expeditioner, hvilcka måhl
för så myckit större redighet skull åtskilljas böra, och förteckningarne
til alla delar inrättas på samma sätt som JustitimDeputationens
öfver K. Svea Hof-Rätts Riksdagsrelation nu
gifne Betänckande innehåller; 4:o underställes Riksens Ständer,
om icke inerbemelte Riksdagsrelationer hädanefter, i följe af
K. Maij:ts och Riksens Ständers Reglemente de dato den 4
Au«. 1727, til H. K. Maij:t för hvarje Riksdags begynnelse i
underdånighet insändas böra.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Betänckande om så väl generale som speciale geographiske
Chartors inrättande på de under Sveriges rike lydande
provincier. Hvarutinnan Deputationen håller före detta värcket
vara ögonskienligen nyttigt och fördelachtigt, styrckandes Riksens
Ständer at meddela Ofver-Directeuren Nordencreutz, som
et slikt arbete sig vill åtaga, den af honom begiärte frihet och
408 Sept. 9. Major Seulenbergs fångenskap i Ryssland.
privilegium, men hvad den åstundade praenumerationen af
publico beträffar, kan Deputationen i anseende til rikets nu
varande tilstånd dertil eij samtycka.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
TJplästes Hr Majoren Hinrich Mathias von Seulenhergs
Memorial, hvarutinnan han, i anseende til mångfaldige uprepade
serdeles bevekande omständigheter och utståndne svåre
vedervärdigheter uti en obeskrifvelig hård och oerhörd fångenskap
i Ryssland, hos Riksens Ständer anhåller om en så nådig
och tilräckelig hielp och varkundsainhet, at hans slätta tilstånd
någorlunda kan botadt och dess starcka iråkade giäld stoppad
varda, samt honom således tilfälle gifvas eij allenast alt sitt
utståndne elände at kunna förgiäta, utan ock med tacksäijelse
och förböner erkiänna och vörda den nåd och hielp, som
honom i så måtto bevisad varder, med mera.
Hr Seulenberg framträdde och med et myckit bevekeligit
tahl förestälte R. o. A. det ohörde fångenskap och de
obeskrifveliga plågor och qvahl han i Ryssland på et hårdare
sätt än hos dem de grofvaste missgierningsmän utstå måst,
samt at upsåtet varit, det utur et sådant älände lian aldrig
skulle utkomma, emedan til dess usla fångeunderhåld 1000
rubler varit remitterade, som på 65 åhrs tid varit uträknat.
Och som den nådige Guden så underligen både styrckt och
frälst honom utur all sådan jämmer, så tackade han ock den
samme nådige Guden, at han ännu förlänt honom både
krafter och håg at tiena sitt kiära fädernesland. Han satte
nu en besynnerlig förtröstan uti Höglofl. R. o. A:ns och den
Svenska nationens genereuse och medlidande sinnelag, och
begärte som det första nådetecknet, at R. o. A. den af honom
författade berättelsen om des första och sidsta fängelse benägit
anhöra ville.
R. o. A. betygade et särdeles medlidande öfver de
Hr Majoren Seulenberg öfvergångne stora svårigheter och funno
uppå Hr Landtm:s derom giorde frågan godt, at Memorialet
til Secrete Utskottet remitteras, på det han med någon tilräckelig
hielp må blifva ihogkommen.
Skrefs altså deruppå följande Resolution, sedan den samma
för R. o. A. var upläst och approberad:
Resolverat af R. o. A., at detta Memorial remitteras til
Secrete Utskottet, hvilcket häfver at tilse, at Hr Majoren
Prot.utdrag från K. Maij:t om eftertänkliga rykten. 409
Seulenberg med någon tilräckelig hielp i anseende til de ohörde
svårigheter han utstådt må ihugkonimen blifva.
Som och R. o. A. samtyckte, at berättelsen om des utståndne
fångenskap skulle upläsas, altså begynte Hr Majoren
Seulenberg dermed och continuerade en stund;
Men måste afstadna, emedan Hr Stats-Secreteraren Cederström
blef anmäld at ifrän K. Maij:t vara nedsänd.
Då Hr Statssecreteraren inkom, sade han, at K. Maij:t
i sittjande Råd befalt honom stiga nid och til R. o. A. förmäla
K. Maij:ts nådige hälsning samt tillika lämna R. o. A.
nådig del af tvänne Extracta Protocolli utur Rådet och försäkra
R. o. A., det K. Maij:t altid vill förblifva vid de derutinnan
betygade nådige utlåtelser.
Sedan uplästes högbemelte 2:ne Extracta Protocolli, bägge i
dag daterade, innehållandes det ena, huruledes K. Maij:t
erindrat Hrr Riksens Råd, at K. Maij:t oftast och jämväl
nyss för Riksdagen uti Rådet sig besvärat, det någre illa
sinnade sökt utsprida åtskillige eftertänckelige K. Maij:ts
dyra höga person rörande ryckten, förklarar.des K. Maij:t i
nåder, at der slikt trolöst folck skulle understå sig ibland de
nu församlade Riksens Ständer sådant at utbringa til at
upväcka et högst förderfveligit misstroende och oenighet, det
K. Maij:t med all Kongl, nåd och faderlig huldhet bidraga
lärer alt hvad som kan lända til dess trogne undersåtares
frihet och förnöijelse; hvarjemte af K. Maij:t de aldra huldaste,
nådigste och dyraste försäkringar tilläggas, at jämväl med lif
och blod vilja maintenera Ständernes en gång förvärfvade
frihet; hvaremot K. Maij:t i nåder hyser det förtroende och
tilförsicht, at Riksens Ständer på det eftertryckeligaste lära
söka at understödja och bibehålla K. Maij:t vid den K. Maij:t.
en gång tillagde Kongl, macht och höghet, på sätt som
K. Maij:t den samma under dess nu varande 14-åhriga regering
efter Regeringsformen til rikets bästa och undersåtarnes
nöije öfvat häfver. — Det andra Protocolls-Extractet innehöll
Hrr Riksens Råds underdånige yttrande uppå högstbemelte
K. Maij:ts i Rådet skiedde nådige förklaring, det de
för deras del icke hördt sådane ryckten, hvilcka, om de dem
förebrackte blifvit, de eij underlåta skohlat enligit deras undersåtelige
plickt och embetesskyldighet at gifva vederbörligen
tilkiänna och dermedelst betyga den högsta åstundan de hafva
M bidraga alt hvad de kunna til H. K. Maij:ts ro och nöije;
410 Sept. 9. Beslut om dep. till K. Maij:t.
varandes Hrr Riksens Råd förvissade, det K. Maij:t ingen
tancka hyser at på något sätt förminska Ständernes frihet,
hvilcket de ock, när tilfälle gifvits, kundgiordt; de beklaga
höijeligen, at sådane ogrundade ryckten gifvit K. Maij:t orsak
til oro och bekymmer, och önska at den som gifvit K. Maij:t
dertil anledning måtte blifva kunnig, då de med all zele efter
deras underdånige skyldighet lära söka at anställa den alfvarsamma
och eftertryckeliga anstalt som vederbör samt sådant
rättmäteligen beifra, efter som et enda exempel skulle i detta
måhlet uträtta tner än alla förordningar.
Hr Landtm, bad, at Hr Stats-Secreteraren ville aflägga
R. o. A:ns underdånigste och trogna tacksägelse för den
nådiga communication K. Maij:t behagat lämna R. o. A. häraf
samt för så nådiga försäkringar.
Hvaruppå Hr Stats-Secreteraren afträdde.
R. o. A. funno deras underdånige plickt likmätigt at
igenom en Deputation af 24 personer i underdånighet tacka
K. Maij:t för så nådiga utlåtelser;
Och som de öfrige Stånden jemväl fådt samma nådiga
communication, frågade Hr Landtm., om icke dem kunde
gifvas tilkiänna detta R. o. Arns fattade slut, så at de jemväl
kunde utnämna Deputerade bärtil.
Och som detta bifölls, afsändes Riddarhus-Fiscalen med
detta ärendet til de andre Stånden.
Hr Ehrenpreus: Som sådane ryckten eij annars kunna
än bedröfva alla trogna undersåtares sinnen, så voro och
nödigt at til de andre Stånden en föreställning skiedde om et
ansenligit prsemiums utsättjande för den som kunde utspana
sådane ähreförgätne rycktens utspridare.
Hr Didron sade, at vij aldrig tilfyllest kunna tacka Gud
för så nådig Öfverhet som vij håfve, hvars trogna och öma
huldhet för oss vij med lif och blod erkiänna böra, och således
bör eij eller någon, hög eller låg, ehvem det vara må, giöra
ingrep uti vår frihet.
Hr von Hökerstedt förklarade, at alla utvägar böra
sökas til at få uphofsmannen til sådane skadelige ryckten och
et ansenligit prtemium upsättjas.
Gref Fersen sade det vara beklageligen bekant, hvad
oenighet och misstroende en tid bortåt emellan oss, som äro
medbroder och lemmar i en kropp, sig yppat, hvilcket alt har
sitt ursprung af dylika ryckten och utspridelser, så at, om
Om pris för upptäckandet af ryktenas utspridare. 411
detta så får fortfara, man kan säija at vår frihet löper fara;
fördenskuld sade Hr Grefven, at han förklarade den för en
canaille som sådant utsprider, emedan vij hafva en mild,
nådig och rättvis Öfverhet, som sielf gifvit anledning til vår
frihets erhållande, så at vij, Gudi lof, intet hafva at befruckta,
utan böra som ärlige Svenske män söka at dämpa sådane
förbannade ryckten, så at den som kan uptäcka uphofsmannen
eij allenast niuter praemium i penningar, utan ock på annat
sätt hielpes. Sådane fördömelige osanningar kunde lätteligen
genom tal och bref spridas kring hela riket, hvilcket kan hafva
större påfölgder än någon tror, och kan jämväl hända at
främmande spela härmed under; fördenskull voro eij allenast
nödigt, at det omtalte pnemium utsattes til 2000 ducater,
utan borde och hvarjom och enom vara tillåtit, när han något
sådant tal hörer, kalla de närvarande til vittnes, på det man
må kunna anhålla den som talet fördt at utnämna sin man.
Hr Grefven lade härtil, at han eij voro af de rikaste, eij
eller ibland de fattigaste, at han i öfrigit intet ambitionerade,
utan voro des endaste afsicht, at alla Sveriges inbyggare måtte
lefva i sämja, kiärlek och enighet, och om det eij skiedde,
voro alle väre rådslag fåfänge och utan fruckt, utan lära de
utrikes Machter, sorn hafva afvund emot oss, deraf profitera.
Frih. Åkerhielm sade sig hålla Gref Fersens förslag om
praemiums utsättjande både för nödigt och nyttigt, så at
sådane ryckten och utspridelser hädanefter jemväl måge kunna
hämmas, och at den som hädanefter något dylikt kan uptäcka
må niuta samma praemium.
Hr Lilliestierna förestälte, at det bör och lärer vara
hvar trogen och redelig undersåte högst oangenämt och sensibelt
af nyss upläste Extract utur Råds-Protocollet at förnimma,
det K. Maij:t skall haft orsak öfver sådane ryckten
sig at besvära. Vij veta hvad nådig och mild Öfverhet vij
hafva, som sielf bidragit oell varit en orsak til vår frihet; vij
äga den förmohnen at hafva en så from och nådig Konung,
at om vij desinteressement vilja se på honom, så är han den
mildaste Konung som Svea haft; sådant bör föranlåta oss at
taga en öm och noga del uti alt hvad K. Maij:t til behag
eller olust lända kan; men det är eij nog at vij betyga vårt
underdåniga missnöije vid et så sensibelt tilfälle, vij måste
och söka at få härftråd igen. Deras Exc:r Hrr Riksens Råd
förklara sig intet hafva hördt härom, och om de häraf hördt
412 Sept. 9. Om de af K. Majit omförmälda rykten.
utan at giöra en noga efterfrågan, hade de feiat. Vår skyldighet
lärer vara, at R. o. A. igenom Deputation hos K. Maijit
aflägger en underdånig tacksägelse för det nådiga förtroende
K. Maijit behagat yttra emot dess trogne undersåtare samt
de dyra och milda försäkringar K. Maijit behagat gifva deni,
och då i lika underdånighet anhålla, at K. Maijit, til all den
dess trogne undersåtare viste nåden ännu ville lägga denna
til at, om H. K. Maijit så i nåder godt finner, gifva Riksens
Ständer vid handen, hvem som först gifvit tilkänna at sådane
ryckten voro utspridde, på det man sedan må kunna så myckit
eftertryckeligare lägga handen vid en så angelägen sak samt
utforska sielfva uphofsmannen, hvilcken efter Hr Lilljestiernas
mening sig til välförtient evärdelig nesa och blygd samt andre
slike ähre- och dygdförgätne menniskior til ovedersäijeligit
varningsmärcke bör exemplariskt anses och afstraffas.
Gref Fersen: Man kan inhämta af K. Maijits nådige
utlåtelse, at sådant ryckte gådt för Riksdagen; iag tror det
vara allmänt bekant, och som här är en så stor illustre församling
af R. o. A., så lämnar iag hvar och en på sitt samvete
at säija om han icke hördt deraf.
Hvaremot af åtskillige sades, at det eij voro bekant.
Hr Lilljestierna sade sig förmoda, at hvad han redan
tält voro kommit til Protocollet, emedan saken är högst angelägen,
och oss så myckit angelägnare, som Hr Gref Fersen,
ibland andre des välmente utlåtelser, tält om bref hvilcka
gådt omkring landet, hvarföre han bad, at om så voro, det Hr
Grefven viste af sådane bref, han ville vara så rättvis och
gifva R. o. A. någon närmare uplysning.
Gref Fersen svarade sig undra at Hr Lilljestierna beropar
sig på bref, emedan Hr Grefven beropat sig på K. Maijits
nådige utlåtelse uti Rådets Extracto Protocolli, deräst talas
om sådane ryckten, samt hvad hvar och en af R. o. A. härom
lärer vara bekant, tilläggandes Hr Grefven, at han för sin del
hvarcken haft sådane correspondencer eller häfver dem, och
at han intet lägger sig uti sådane saker, utan talar allenast
af patriotisk ifver och nijt samt önskar at sådane fördömelige
ryckten en gång måge blifva uppenbarade och afrögde.
Hr Hestsko: Jag är nyligen ankommen, men har eij
hördt af sådane ryckten, och emedan den som dem utbracht
dymedelst svärtat nationen, kunna vi hoppas at K. Maijd
Om dep. och svar till K. Maijit. 413
häfver den nåden för sine undersåtare, at H. K. Maijit en
sådan uptäcker.
Hr Landtm.: Här menas, at K. Maijit nu för middagen
torde vänta på R. o. Arns svar, men som Cammarherren
Olthof frågat om någon Deputation för middagen upkommer,
hvilcket tiden eij lärer tillåta, är honom svarat, at för middagen
ingen Deputation lärer kunna komma, utan, om K. Maijit
så behageligit är, efter middagen, hvarom Ständerne i underdånighet
lära gifva vid handen.
Hr Lilljestierna: Jag håller före denna sak vara af
den vigt, at den närmare bör öfverväga». En Deputation bör
afgå, men iag hemställer R. o. A., om icke förut med de
andre Stånden bör communiceras hvad iag nyligen, som mig
tyckt med åtskilligas applaus, föreslog, nemligen at K. Maijit
tillika i underdånighet må anmodas at, i fall K. Maijit så
skulle behaga, namngifva den som först gifvit vid handen at
sådane ryckten voro utspridde. Hvad mig bärtil drifvit är
1727 åhrs Förordning om vahnryckten och lönligit förtal, och
hoppas iag, emedan nationen är svärtad, K. Maijit lärer vara
så nådig och härtil samtycka. Det kunde jemväl de andre
Stånden hemställas, om icke de villja utse Deputerade, hvilcket
på vår sida vij och vilja giöra och träda tilsammans at öfverläggia
på hvad sätt K. Maijits höghet må försvaras och sådane
skadelige ryckten hädanefter förekommas.
Frih. Ungern hemstälte, om icke visse Deputerade kunde
utnämnas, hvilcke efter middagen träda tilsamman detta at
utarbeta.
Uppå åtskilligas begiäran uplästes å nyo Extractet vtur
Ilåds-Protocollet, som innehåller K. Maijits nådiga utlåtelse.
Frih. Åkerhielm: Jag finner intet häraf, at någon än
tält om souverainiteten, utan K. Maijit säljer: om någon skulle
vilja tala derom.
Hr Lilljestierna: At få så myckit bättre uplysning,
beder iag at det andra Extractum Protocolli, som innehåller
Rådets svar, må upläsas; K. Maijit säljer, at för Riksdagen
sådane ryckten varit; iag ville veta, om Deras Excir då med
eftertryck sökt at få underrättelse härom.
Detta blef interromperat af emellan kommande discourser.
Hr Lilljestierna: Yij lära eij komma härifrån, om vij
eij bifalla Baron Ungerns föreställning, at visse Deputerade
sammanträda och projectera svaret.
414 Sept. 9. Dep. väljas att uppsätta svar till K. Maj:t.
Hr Landtm, giorde frågan, om detta bifalles.
Hvartil svarades ja.
Sedan sade Hr Landtm., at man kan låta de andre
Stånden få häraf del.
Som det sades at Frih. Ungern, Frih. Strömfelt, Ilr Lilliestierna
och Hr Ehrenstam voro utnämde på R. o. Arns vägnar
at upsättja svaret;
Påminte Hr Lars Åkerhielm, at desse Deputerade böra
ordenteligen väljas igenom Electorerne.
Hr Didron: Yij kunna snart komma härifrån, och detta
bör eij uppehålla oss; och är lika myckit hvem härtil nämnes,
emedan de allenast upsättja svaret, som doch sedan af Plenis
kommer at skiärskådas.
Hr Lars Åkerhielm: Det skier med alla Deputationers
arbeten, men för ordningen skuld böra Electorerne vällja,
elliest villja vij votera öfver hvar och ens person.
Hr Wulfwenstierna: De andre Stånden måtte vetta
af, at vij välja Deputerade til svarets upsättjande.
Frih. Cederhielm afgick til de andre Stånden at sådant
til dem berätta.
Hr Hestsko: Vij hafva det förtroende til vår Hr Landtmarskalck,
at han kan utnämna desse Deputerade.
Hr Landtm, bad at blifva härifrån dispenserad.
Frih. Åkerhielm hemstälte, om icke Electorerne strax
kunde träda tilsammans at utnämna desse personer.
Gref Fersen: Denna quaestion örn uttagandet af 6 personer
synes eij böra förorsaka en sådan contradiction; vill
den methoden eij fölljas, at de skola nämnas af Electorerne,
så kan det skie som det förr skiedt, at Grefvarne komma
öfverens om sin, Friherrarne om sin och Ridderskapet och
Adelen om sine.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan
fants godt, at antalet af desse Deputerade blifver sex.
Hr Landtm, anmälte, at af Grefvarne Frih. Ungern blifvit
nämd, af Friherrarne Frih. Strömfelt, af Ridderskapet och
Adelen Hr Schönström, Hr Lilliestierna, Hr Lars Åkerhielm,
Hr Ehrencrona.
Frih. Ungern påminte, at de andre Stånden böra veta
timan til sammanträdet, och at de böra hafva del deraf, om
Hr Lilljestiernas påminnelse bifalles, så at i svaret om prsmiums
utsättjande skall nämnas.
Kommunikation med de andra stånden.
415
Hr Lars Åkerhielm: Vij äro ännu eij ense om de
Deputerade.
Uplästes utur Protocollet deras namn som ofvan anförde
äro;
Och bifölls af R. o. A., at de blifva deputerade.
Hr Lars Åkerhielm frågade, om hädanefter altid så
välljas skall eller igenom Electorerne, hvilcket han sade sig
vilja veta för ordningen skuld och på det han en annan gång
eij må behöfva contradicera, i fall nu något blifver faststäldt.
Sedan uplästes Ståndens utlåtelser uppå Secreta Deputationens
Extractum Protocolli angående det begiärta sammanträdet
med Secrete Utskottet.
Och som deraf befans, at de 3 Stånden dertil samtyckt,
hemstälte Hr Landtm., om icke han kunde gifva sådant de
andre Ståndens Talemän tilkiänna, så at sammanträdet kunde
skie ju förr ju häldre, emedan det alt för långt skulle utdraga
på tiden, om detta skulle gå igenom Expeditions-Deputationen.
R. o. A. voro härmed nögde.
Frih. Cederhielm kom tilbakars och berättade, at Stånden
redan varit åtskilde, at de likväl nämndt 12 Deputerade
af hvart Stånd, som kl. 4 skulle samlas i Secrete Utskottet
at formera den ärnade Deputationen til K. Maij:t; doch hade
så väl Hr Doctor Arnell som Hr Borgmästaren AulcewiU
svarat honom, at i fall ingen Deputation til K. Maij:t i dag
kommer at afgå, kunde de redan utnämde Deputerade, när de
komma tilsammans, upsättja och projectera det underdånige
svaret, som til K. Maij:t kommer at afgå.
Hr Landtm, sade, at man kan lämna de öfrige Ståndens
Talemän än ytterligare del, at i dag ingen Deputation til
K. Maij:t kan afgå, emedan svaret först bör upsättjas och af
Stånden approberas.
Sedan frågade Hr Landtm., om R. o. A. i morgon behagade
komma tilsammans;
Hvilcket bifölls.
Och skildes R. o. A. för denne gången åt.
Hen 10 September.
Hr Landtm, berättade, at Ståndens Deputerade i går
efter middagen varit tilsammans och projecterat det under
-
416 Sept. 10. Svaret till K. Maj:t äng. ryktena gillas.
dåniga Svaret som til K. Maij:t genom en Deputation af
alla 4 Stånden kominer at upgifvas, af hvilcket project fyra
exemplar voro skrefne, emedan livart och et Stånd begiärt
sitt exemplar.
Hr Lilljestie rna höll för bäst vara, at bemelte projecterade
Svar hos R. o. A. först upläses och jämkas, på det, i
fall någre påminnelser eller ändringar af R. o. A. skulle behagas,
sådant förut måtte kunna skie, tilläggandes, at det så
tilförene varit brukeligit, men at de öfrige Stånden nu eij
synas komma ihog, at R. o. A. är det första, och at Stånden
eij få conferera i förtrolighet om sakerne, emedan de öfrige
afgiöra dem förut.
Hr Lars Åkerhielm sade, at Stånden i går begiärt
hvar sitt exemplar och at sådant dem eij mera kan förnekas
än vid andre Betänckanden.
Hr Lilljestie rna svarade med Betänckanden vara en
annan sak.
Hr Landtm, frågade, om exemplaren til de andre Stånden
skola afsändas.
Hvilcket bifölls.
Sedan, och in til dess R. o. A. något tahlrikare sig kunde
samla, uplästes Protocollet af den 7 Sept.; hvarmed man eij
längre kom än til p. 396;
ty som klockan redan var 9, hemstälte Hr Landtm., om
icke den angelägna saken som i går var före kunde företagas.
Hvilcket bifölls.
Och uplästes nu ä nyo de i går af K. Maij:t nedsände
Extracta utur Råds-Protocollet.
Gref Dohn a: Här säijer K. Maij:t, at sådane ryckten
skola vara utspridde för Riksdagen, men talas eij om at Rådet
då giordt någon efterfrågan; fördenskull hemställes R. o. A.,
om icke Secreta Deputationen kunde beordras at härom i
Råds-Protocollen efterse och til den ändan hämta til sig de
Protocoll som härutinnan kunna gifva någon uplysning.
Hr Ehrenpreus berättade, at alla Råds-Protocollen,
som för Riksdagen och in til den 13 Maii innevarande åhr äro
håldne, redan äro i Secrete Utskottet och Secreta Deputationen.
Hr Ehrencrona: De öfrige Deputerade förklarade i gar,
at deras Stånd faststäldt at hos K. Maij:t aflägga en underdånig
tacksägelse, och om vij eij giöra et med dem, lära de
igenom särskilta Deputationer sådant förrätta.
Etikett stånden emellan. Dep. till K. Majit väljes. 417
Gref Dohna: Hvad tacksäijelsen vidkommer, så är min
mening at den strax bör skie, men hvad vår vidare plickt är,
vilja vij sedan deliberera öfver.
Hr Landtm, frågade, om icke det upsatte svaret nu kan
företagas, så at, om R. o. A. derutinnan finner något at ändra
oller tillägga, sådant må kunna skie. I öfrigit, sade Hr
Landtm., villja vij vara skiählige i bottn, så at de öfrige
Stånden aldrig med skiähl skola kunna skilja sig ifrån oss.
Uplästes det projecterade underdånige Svaret til K. Maij:t,
som i anledning af de i går nidsände Extracta Protocolli blifvit
upsatt.
Hr Landtm, frågade om det vinner bifall.
Hvartil svarades ja.
Och skrefs på bemelte document, at det hos R. o. A.
blifvit upläst och bifallit.
Sedan frågade Hr Landtm., om icke det samma til de
andre Stånden kan afskickas, och dem tillika tilkiänna gifvas,
at som R. o. A. lärer utnämna 24 Deputerade at dermed upgå
til K. Maij:t, de andre Stånden jemväl ville vällja 12 af hvart -  dera Ståndet, hvilcke kl. 10 kunde samla sig här i Secrete
Utskotts-sahlen.
Som detta bifölls, så afsändes Riddarhus-Fiscalen med
detta ärendet.
Sedan anmodades Cammarherren Gref Taube at upgå til
K. Maij:t och i underdånighet förnimma, om K. Maij:ts nådiga
behag voro, at en Deputation af samtelige Stånden kl.
half ellofva fingo upvachta K. Maij:t eller om K. Maijrt behagade
at det skulle skie senare.
Til denna Deputation utvaldes af R. o. A.
Grefvarne:
Frih. Ungern. Gref Stenbock.
Gref Dohna. Gref Creutz.
Friherrarne:
Frih. Gust.Rosen. Frih. Buddenbrock.
Frih. von der Pahlén. Frih. Mengden.
Af Adelen:
Hr Linden. Hr Gyllenlod.
Hr Hestsko. Hr Swinhufwud.
Hr Hammarberg. Hr Öfverst Sinclaire.
Hr Durjez. Hr Cronacker.
Hr Fock. Hr Starckhufwud.
Adelns Protokoll, 1734. ^7
418 Sept. 10. Dep. t. K. Maj:t om de eftertänka rykten.
Hr Meijerhelm. Hr Ridder schantz.
Hr Hökerstedt. Hr Wrangel.
Hr Ehrensparre. Hr Brummer.
Af någre påmintes, at denne Deputation lärer komma at
emottagas uti sittjande Råd.
Hvartil svarades, at sådant är enligit med Riksdagsordningen.
Sedan frågades, om Hr Landtm, kommer at anföra denna
Deputationen, emedan den är til K. Maij:t och består af alla
4 Stånden.
Och svarades bärtil, at sådant plägar allenast skie vid
solenne lyckönskningar til Deras Maij:ter, såsom uppå deras
födelsedagar, då ock alla fyra Talemännen äro med.
Hr Landtm, sade at han sig i går härom förfrågat, dä
honom blifvit svarat, at det vid sådane tilfällen som detta eij
är vanligit, och at fördenskull de öfrige Talemännen sagt sig
eij vara sinnade at gå med.
För mera visshet skuld blef uti 1727 åhrs Protocoll
härom eftersedt, hvarutur befants, at Landtm, eij anfördt den
Deputationen, som til K. Maij:t ifrån alla Stånden afgick angående
conspirationsrycktet.
Cammarherren Grefve Taube kom tilbakars och berättade,
at K. Maij:t nådigst förklarat sig vilja emottaga Stän
dernes
Deputation klåckan half ellofva.
Hr Didron dicterade til Protocollet, at såsom uti de
af K. Maij:t i nåder nidsände Protocollsextracter säijes, at
K. Maij:t för Riksdagen med missnöije förnummit sådane
ryckten, och slike rycktens utbringande nu under Riksdagen
torde stå at befara, hvarvid Hrr Riksens Råd förklarat sig
af dylika ryckten icke hafva hördt, altså hemställes R. o. A:s
godtfinnande, om icke efterfrågas borde, om alla Hrr Riksens
Råd enhälleligen varit tilstädes och sig således yttrat, eller
om någre varit frånvarande eller ock af andre tanckar.
Gref Tessin: Som K. Maij:t i nåder förmäler at i Rådet
hafva besvärat sig öfver dylika eftertänckelige ryckten, så
kunde Deputationen öfver Råds-Protocollen anmodas at efterse
hvad spår härtil finnas.
Hr Ehrenpreus: Jag frucktar vij skulle gå för vida, om
vij biföllo Hr Didrons välmente proposition, kan hända Deras
Exc:r något sådant hördt under fyra ögon, på hvilcken händelse
det hade varit farligit at angifva något, enär det eij
Prot.utdrag om efterforskningar i rådsprotokollen. 419
hade kunnat bevisas, och at de velat vänta at se om slike
ryckten skulle vidare underblåsas eller ökas; och hemställer iag
fördenskull, om icke Gref Tessins proposition kunde antagas.
Härtil svarades desse begge propositioner voro alt det
samma, och sade hr Didron jämväl dess mening hafva varit
enlig med Gref Tessins.
Er Ehrenpreus: Deras Exc:r lära så myckit mindre
kunna neka sig hafva hördt sådane ryckten, som de finnas i
alla utländske gazetter, men lära hafva svårt at kunna namngifva
någon.
Hr Lillj estierna: Här äro två propositioner, Hr Didrons
och Gref Tessins, hvilcka lära kunna concilieras, om bägge
qumstionerne remitteras til Secreta Deputationen at til Plena
inkomma med berättelse härom.
Hr Landtm, frågade, om detta bifalles.
Hvartil svarades ja.
Hr Landtm, frågade sedan, om icke Secrete Utskottet
uti utrikes Protocollen jemväl bör se häreftex-.
Hvilcket likaledes bifölls.
Upsattes altså följande Extractum Protocolli, hvilcket för
R. o. A. uplästes och appi'oberades:
Extractum Protocolli som holts hos R. o. A. den 10
Sept. 1734.
Såsom R. o. A. utur de af K. Maijrt med Riksens Ständer
i nåder communicerade Extracter af Råds-Protocollet dat.
den 9 Sept. eij utan mycken sinnets rörelse och bestörtning
måst förnimma, huruledes K. Maij:t näst för Riksdagen funnit
sig föranlåten deröfver at besvära, det någre illa sinnade skola
sökt utsprida åtskillige eftertänckelige och K. Maij:ts dyra
och höga person rörande ryckten, hvilcka och äfven nu skohla
stå at befai'a; hvarvid Hrr Riksens Råd sarntel. på det högsta
betygat, det de för deras del icke hördt sådane ryckten, och
at onx någon sådant dem förebragt hade, skulle de eij hafva
underlåtit, efter deras undersåtelige plickt och embetesskyldighet,
enligit deras ed och Regeringsformen, at gifva det vederbörligen
tilkänna och dermedelst betyga den högsta åstundan
de hafva at bidraga alt hvad de kunna til H. K. Maij:ts ro
och nöije; men som af bemelte Extractis Protocolli eij aftagas
han, om antingen, när näst för Riksdagen K. Maij:t härom i
Rådet förmält, eller och nu samtel. Hrr Riksens Råd varit
tilstädes och enhälleligen sig således yttrat, som nyss andragne
420 Sept. 10. Kanslisten Diedrichsons mål. Justitiesaker.
Extractum Protocolli förmäler, eller ock om någre af Hrr
Riksens Råd varit frånvarande eller af andre tan ekar: Altså
funno R. o. A. för sin del nödigt, at så väl Secreta Deputationen
uti de inrikes som Secrete Utskottet uti utrikes RådsProtocollen
noga efterser, hvad härutinnan förelupit, och med
deras utförlige berättelser härom til Ståndens Plena inkomma,
llvilcket med de öfrige respective Stånden vänligen communi
ceras.
Actum ut supra.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Justitia-Deputations
Betänckande öfver Cancellisten Erich Diedrichssons ingifne
Memorial, hvarigenom uppå Gamla Yäderhults bönders och
åboers vägnar anhålles, at K. Maij:ts Resolution af den 9 Junii
1725 icke må ligga dem i vägen at få ändring uti et af
K. Maijts och Riksens Krigs-Collegio med afledne Häradshöfdingen
Hellenstiernas sterbhus, såsom panthafvare, om bemelte
Väderhult hemman slutit arrendecontract. Sedan Deputationen
af detta Memorial lämnat Capitain Hellenstierna be
horig del, han jämväl med sine påminnelser inkommit, har
Justitise-Deputationen, särdeles som Diedriclisson af Väderhultsboerne
icke skall varit befullmächtigad, icke funnit sig
befogad at med denna sak befatta eller i något måhl K. Maij:ts
nådige Resolution af den 9 Junii 1725 vidröra.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Justitia-Deputationens Betänckande öfver Cancellistens
Erich Diedrichssons Memorial angående det K. Maij.ts
och Riksens Svea Hof-Rätt måtte få uptaga och afgiöra en
vid Stads-Rätterne i Stockholm afdömd sak, uti hvilcken
summan elliest intet är appellabfel. Deputationen håller före
bäst och rådeligast vara, at härutinnan vid K. Svea IIof-Rättden
16 Martii 1728 fälte dom och K. Maij:ts den 26 Fehr.
1731 gifne Resolution förblifver. Hafvandes jemväl en del af
Justi ti a; - D e p ut a t io n en s ledamöter, i anseende til omständeligen
uprepade skiähl, varit af den tanckan, det Diedriclisson för
detta dess giorde försök och ohemula klagan borde efter Riksdags-Ordningens
13 § med straff anses, men de fleste ledamöterne
hållit före, at han denna gången för andragne orsaker
skull derföre bör förskonas.
Detta Betänckande bifölls af R. o. A.
Uplästes Riksens Ständers Justitice-Depntations Betänkande
öfver 2:dra puncten uti K. Maij:ts särskilte nådiga Proposition
angående justitisesaker vid K. Maij:ts Justitiae-Re vision
-
Gästgifvaren Lundbergs högmålsbrott. Öfverste Bildstein. 421
Hvarutinnan andrages, huruledes emot K. Maij:ts höghet och
Riksens Ständers rättigheter igenom Guds nådiga försyn icke
något anstöteligit sedan sidsta Riksdag förelupit, förutan det,
at en Giästgifvare i Ostergiöthland Petter Lundberg åhr 1733
directe med posten til K. Maij:t insändt et ganska omogit
och barnsligit förslag til ändring af det antagne regeringssättet;
hvilcket måhl som K. Maij:t, sedan vederbörande häröfver
hörde blifvit, ärnar sig föredraga låta och deri efter
saksens beskaffenhet förordna, så förmodar Deputationen i
underdånighet, at K. Maij:t i nåder lärer täckas det samma
med Råds råde ju förr ju häldre afgiöra.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Hr Landshöfdingen Ehrencrona berättade, at thenna
sak redan af K. Maij:t blifvit afgiord, och at Lundberg undergådt
det honom ådömde straffet med fängelse vid vattn
och bröd.
Uplästes Riksens Ständers Secrete och Justitia-Deputationers
gemensamma Betänckande öfver åtskillige Officerares vid
Cronobergs lähns Regimente ingifne Memorialer med besvär
öfver Öfversten Hr Baron Eberhard Billstein. Hvarutinnan
Deputationerne, sedan så väl förenämde Officerares klagomål
som Öfversten Billsteins deremot ingifne förklaringar blifvit
anförde, förmäla en del af Deputationens ledamöter hafva
varit af den tanckan, at förbemelte Öfverste, för de omständeligen
andragne och honom graverande skiiil och orsaker, bör i
kraft af Regeringsformens 41 § sättjas utur dess tienst, och
K. Maij:ts nådige förordnande af den 16 Martii 1733, som
dess olaglige förslag påfölgdt, i så måtto afstadna; andre af
ledamöterne hafva deremot förment, at i anledning af Riksdags-Ordningens
13 § en Rätt af Riksens Ständer kunde utnämnas,
som desse klagomål uptaga och behörigen afsluta
måtte; doch hemställer större delen af Deputationernes ledamöter
til Riksens Ständers ompröfvande, om icke en extraordinarie
öfver-Rätt kunde här i Stockholm förordnas, hvilcken,
på sätt som omförmäles, desse emot Öfversten Billstein anstälte
klagomål uptaga och dermed lagligen förfara kunna(!)
Sedan detta Betänckande var upläst, framträdde Hr Öfversten
Baron Billstein och sade, at R. o. A. deraf lära hafva
inhämtat så väl Officerarnes emot honom förde besvär sorn
ock hvad han uti förklaringen til sitt försvar andragit; han
hemstälte R. o. Arns ädelmodige sinnen, huru de nu kunna
422 Sept. 10. Öfverste Bildstein. Siöbergs fabriker.
finna at lian anses bör, aldenstund lian allenast sökt at få
tienliga Officerare utan at praejudicera andra, hvarutinnan han
eij annorledes giordt än andre flere; och som han eij ägde
den talent at en public tala, begiärte han R. o. A. gunstigt
ville tillåta, at et af honom upsatt Memorial måtte få upläsas.
Hvilcket som det bifölls;
Altså uplästes bemelte Memorial, hvarutinnan Hr Öfversten
uprepar, hvad han uti Secreta Deputationen til sitt försvar
andragit emot någre Officerares vid dess anförtrodde Regimente
anförde klagomål öfver förment prsejudice vid någre
innom berörde regimente förelupne cessioner af tienster; bönfallandes
i anseende til åtskillige bevekeligen anförde omständigheter,
det han eij måtte blifva hårdare ansedd än dess
vederlikar, som likaledes vid deras anförtrodde regimenter tillåtit
cessioner och transporter, som ock at en oväldug General
Krigs-Rätt
i orten förorduas måtte, som skiärskådar huru
vida de klagande Officerare varit dertil befogade, hvars rättvisa
utslag han sig med et trygt samvete underkastar.
Sedan Memorialet var upläst, sade Hr Öfversten sig vetta
at han eij bör vara tilstädes, och tog afträde; då ock Gref
Piper, Gref Ekeblad och Gref Creutz, såsom Hr Öfverstens
allierade, afträdde.
Såsom tiden nu var inne och de andre Ståndens Deputerade
sades vara samlade uti Secrete Utskotts-sahlen, afträdde
Ii. o. A:ns Deputerade, at upgå til K. Maij:t med det i dag
approberade Svaret.
Hr Ridderschantz giorde det förbehållet, at som så
månge af R. o. A. med denne Deputation komma at bortgå,
intet slut må giöras öfver det upläste Betänckandet, innan
Deputation kommit tilbaka.
Uplästes altså nu Borgaren och Handelsmannen här i
Stockholm Olof Siöbergs å egne och dess med-interessenters
vägnar ingifne Memorial, hvarutinnan anhålles at, til nyttige
ylle- och linnefabriquers anläggande och i gång sättjande vid
det härstädes inrättade Rasp- och Spinhuset, få vid nästkommande
Michaelis, efter öpne böcker och räkenskaper öfver
hvad til detta värck influtit, tilträda berörde rasp- och spinnhus
uti det tilståud som samma nu är och det alt framgient
behålla, men ifrån Michaelistiden niuta den fond, som hittils
varit dertil anslagen och äfven nu lärer komma at förökas,
til nästkommande Riksdag oförryckt; hvaremot lian och dess
Dagsverken vid Kongsöhr. Dep. till K. Maj:t. 423
medinteressenter på ähra och redelighet försäkra eij allenast
at ifrån bemelte tid, och sedan de niutit berörde fond såsom
publiqvt förslag, aldeles entlediga publicum och hela riket
ifrån all vidare afgift och contribution til merbemelte spinnhus,
utan ock framdeles derom med alt hvad dertil hörer
vederbörligen besörja.
Detta Memorial remitterades til Cammar-, Oeconomie- och
Commercie-Deputationen.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betånckande uppå Allmogens uti Kongsöhrs lahn anförde
klagomål öfver för svår och odrägelig tunga med dagsvärckens
posterande til Kongsöhrs kongsladugård. Och som i de anförde
målen af vederbörande nyttige och hälsosamme anstalter
blifvit förfogade, så håller Deputationen före, bemelte Allmoge
eij på något sätt hafva varit befogad dem at öfverklaga,
underställandes derjemte Riksens Ständer, om icke en Häradshöfdinge
benämd Loo, som angifves hafva utan föregången
communication med Allmogen på egne gissningar klagoskriften
upsatt, och med Cronofogden Jesper Petrei tilhielp låtit pålysa
allmänna sochnestämmor samt skaffat sig någre sochnemäns
underskrifter, bör för et slikt eftertänckeligit förfarande
tillika med Petreus in loco laga ransakning och dom undergå,
hvarom K. Cammar-Collegium äger behörig anstalt förfoga.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Anmältes Expeditionerne N:o 34, 35, 36.
Hvilcka afsändes til de andre Stånden, emedan R. o. A.
eij funno tiden tillåta dem at anhöra.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Betånckande öfver Baron och Majoren Åke Oxenstiernas
sökte byte å %:dels cronohemmanet Österstad emot upgifvit
vederlag å 3/s:dels frälsehemmanet Långarne och V4 dito Sörby;
styrckandes Deputationen Riksens Ständer til detta bytets
samtyckande i anseende dertil at ingen skillnad uti godhet,
cultur och förmohner emellan det begiärte och de til vederlag
upgifne hemmanen existerar, och cronan jämväl härigenom
åtniuter någon afstådd öfverränta, likmätigt häröfver bifogad
bytesliquidation.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Deputationen som med de andre Ståndens Deputerade
varit hos K. Maij:t kom tilbaka. Frih. Ungern, som fördt
ordet, berättade, at K. Maij:t med de aldra nådigste utlåtelser
424 Sept. 10. Kammarkollegii arbetssätt och instruktion.
låtit hälsa och tacka samtelige Riksens Ständer för deras
kiärlek, tro och huldhet samt försäkra dem, at K. Maij:t är
ouphörligen redobogen til deras frihet, sällhet och säkerhet
alt at bidraga, jemväl och at för så dyrbara sine undersåtares
förmoner upoffra gods, lif och blod.
R. o. A. betygade all underdånig fägnad öfver så nådige
Kongl, försäkringar.
Uplästes Protocolls-Deputationens Betänckande angående
sakernes skyndesammare lopp i Cammar-Collegio, hvarutinnan
anföres under 4 puncter, huru det sig beqvämligen skulle kunna
giöra låta, såsom l:o om den ena Divisionen allenast företogo
sig private måhls utarbetande och afgiörande och den andra
publique sakers afhielpande, hvarutinnan Divisionerne åhrligen
kunde ombyta, samt vid hvarje Division särskilt protocoll föras,
med mera. 2:o Och som sakernes utdrägt merendels dependera
af Cammereraren, sedan de til honom ifrån Collegio remitterade
blifvit, altså synes Deputationen, at dylika saker, sorn
skattekiöp, förmedlingar och skattläggningar med flere af sådan
beskaffenhet, kunde strax i Collegio företagas, och Cammereraren
en viss dag föreläggas, at coram Protocollo giöra sine
påminnelser. 3:o Emedan Hrr Cammar-Råderne hafva sine
särskilte provincer sig tildelte, så kunde hvar och en få en
viss dag eller flere til deras provincers ansökningars föredragande
i Collegio, då alla ansökningar, efter som de i Collegio
inkomma, kunde blifva afgiorde, utan at det ena måhlet det
andra förutsättjes. 4:o At hvarje Cammar-Råd borde vara
ansvarig för dess underhafvande contoir, at arbetet derstädes
fortskyndas, samt at Collegii Fiscal dageligen bör efterse, at
hvar och en sin skyldighet fullgiör, å annor händelse hafva
Cammar-Råden sådant uti Collegio at angifva, och Fiscalen
tiltal och straff underställas; kommandes hvart Cammar-Råd
vid Riksdagarne at framvisa, huru arbetet vid dess contoir är
fortskyndat.
Frih. Strömfelt sade sig på K. Cammar-Collegii vägnar
hafva orsak at hembära Riksens Ständers Protocolls-Deputation
en hörsam tacksäijelse för de angifne gode medel och
utvägar til sakernes skyndesammare lopp och bedrifvande,
hvilcka medel til en del uti det nu upsatte projectet til Cammar-Collegii
Instruction blifvit observerade. I öfrigit kommo
alt derpå an, at en så stor myckenhet saker til Collegii afgiörande
inkommer, hvilckas antal sig åhrligen til 4 eller 5,000
Prot.utdrag om Sekr. dep:ns sammanträde med Sekr. utsk. 425
bestiger, förutan 20,000 gamla möhlingar som ännu liggia
oafgiorde. Som nu til det minsta 4,000 saker om åhret afgiöras,
så kan man räkna 11 saker på dagen, sön- och helgedagar
derunder begrepne. Och ehuruväl 2:ne Divisioner en
tid bordtåt varit, så har man doch sällan mera än på en
Division kunnat arbeta, dels för sammanträden skuld med
andre Collegier, dels ock at somlige Cammar-Råd varit siuke
eller i andre publique ärender bortreste; men som man hädanefter
förmodar utan slike hinder kunna arbeta på 2 Divisioner,
så hoppades Hr Praesidenten, at man skall en gång kunna få
ren disk, hemställandes emedlertid, om icke detta ProtocollsDeputationens
Memorial med Instructions-Deputationen kunde
communiceras, at i K. Cammar-Collegii Instruction inrycka
hvad sig fogeligen der införa låter.
Hr Landtm, frågade, om Memorialet skall communiceras
med Instructions-Deputationen.
Hvartil svarades ja.
Uplästes Ståndens utlåtelser angående Secreta Deputationens
begiärte sammanträde med Secrete Utskottet, hvaraf
befans, at 3 Stånd til sammanträdet samtyckt.
Och som af någre den frågan giordes, om icke härom
borde skie en expedition utur Expeditions-Deputationen;
Svarades bärtil, at vid Deputationers sammanträden sådant
tilförene eij varit brukeligit, och at det myckit skulle
komma an på tiden, om Expeditions-Deputationen skulle först
komma tilsammans, och expeditionen sedan, som vid denne
Riksdag härtils brukeligit varit, löpa alla Stånden igenom,
hvilcken tidens utdrägt denna angelägna sak intet tål.
Och som eij eller Stånden om tiden när sammanträdet
skie skall sig yttrat, höllö R. o. A. för bäst vara, at Hr
Landtm, med de öfrige Talemännen kommer öfverens, at bemelte
sammanträde i morgon kan skie.
Til följe häraf upsattes följande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. d. 10
Sept. 1734.
Som 2:ne dagar å rad varit plenidagar och Deputationerne
behöfva tid at utarbeta de ännu öfrige til dem remitterade
saker, och det måhl, hvaröfver Secrete Utskottet och Secreta
Deputationen efter Riksens Ständers förordnande böra sammanträda,
är angelägit ju förr ju häldre at företagas och Riksens
Ständer föredragas, altså resolverades, at sammanträdet i mor
-
426 Sept. 10. Öfverste Bildsteins sak.
gon före middagen kunde skie uti det af Secreta Deputationen
begiärte måhlet; hvilcket med de öfrige Riksens Ständer communiceras.
Actum ut supra.
Hvilcket, sedan det för R. o. A. var upläst och gillat, til
de öfrige Stånden afsändes med Riddarlius-Fiscalen.
Gref Doll na påminte, at Secrete Utskottet och Secreta
Deputationen vid detta tilfälle borde hafva en Instruction.
Hr Adlerbeth svarade, at the redan hafva sine särskilte
Instructioner och at i öfrigit K. Maij:ts Försäkring,
Regeringsformen och Sveriges Lag äro dem för Instruction.
Secrete och Justitiae-Deputationens Betänckande uti Hr
Öfversten Billsteins sak reassumerades.'
Hr Ehrenborg: Emedan Hr Öfversten Billstein uti sin
förklaring så hardt angripit de på honom klagande Officerare,
så begiäres hörsammast, at Hr Öfverst-Lieutenant Silfwersparre
och Hr Majoren Baron Cronhiort, livilcka äro vid Regimentet
och hafva sig deras dugtighet och skickelighet bekandte, måge
framträda at gifva desse Hrr Officerare et ojäfachtigt vitsord
om deras oskuld.
Hr von Henell framträdde och begiärte samma grace
för 2:ne Hrr Iiuthenschöldar, livilcka på lika sätt blifvit af
Hr Öfverst Billstein angrepne.
Hr Kaulbars sade, at här på Riddarhuset ingen undersökning
kan skie.
Hr Ehrenpreus: Emedan hvaräst och justitien utdelas
man altid bör förmoda et rättvist utslag, och det för långt
på tiden skulle ankomma, om efter Deputationernes tancka en
Öfver-Rätt här öfver desse måhlén skulle ransaka och döma,
ty, som factum nedre i orten förelupit, kan det ankomma på
bevis, då måste vittnen höras der nidre, en vidlöftig correspondence
föras, fullmächtige der nidre och fullmächtige här
hållas, hvilcket skulle förorsaka en stor vidlyftighet och uppehåld;
altså hemställes Högloft. R. o. Arns godtfinnande, om
icke en General-Krigs-Rätt nedre i orten kunde förordnas at
uptaga och afdöma saken.
Hr Westfelt: Emedan Deputationerne säija at här är
handlat emot Regeringsformen, så bör målet af Ständerne
afgiöras.
Hr Ridderschantz påstod det samma.
Frih. Cederhielm sade frågan här vara, örn pluralitetens
tancka i Deputationerne vinner bifall.
Om rätt domstol och aktor i målet.
427
Hr Lilljestierna: En del af Betänckandet rörer Hr
Öfversten Bildstein och en del rörer Officerarne, hvarjemte
säijes, at en del af dem som avancerade blifvit skola gå til—
bakars; fördenskull är nödigt at puncten å nyo upläses.
Uplästes altså å nyo slutet af Betänckandet.
Hr Adlerbeth berättade at någre ledamöter varit af den
tanckan, at de avancerade skulle gå tilbakars, men detta voro
eij pluralitetens slut i Deputationen. I öfrigit lärer et generalt
Betänckande härom inkomma.
Hr C. Wennerstedt åberopade sig 13 § af Riksdagsordningen,
i följe hvaraf öfver sådane måhl som detta en särskilt
Commission af Ständerne bör förordnas.
Hr Wulfwenstierna sade at denna § angår remarquerne
öfver Råds-Protocollen, och at vid detta måhlet voro åtskilige
considerationer, nemligen om det skiedt för gåfvor, vänskap
och dylikt. Hr Öfversten säijer det vara skiedt til Konungens
och riksens tiensts befordran, om hvilket alt noga
undersökas och ransakas bör. När nu en man eij vill undandraga
sig justicen, så kan man låta honom den niuta, mäta
måttet fullt och således låta detta af en Öfver-Rätt ransakas
och dömas.
Gref Tessin sade måhlet med alla dess omständigheter
utaf Deputationen vara så väl beredt, at man kunde tillägga,
det saken afgiöres innan Ständerne skilljas åt.
Riddarlius-Fiscalen kom tilbaka och berättade, at de
andre Stånden samtyckt, det sammanträdet med Secrete Utskottet
och Secrete Deputationen skier i morgon.
Hr Ehrencrona påminte vid Betänckandet, at efter Justitise-Cancellerns
Instruction han eij kan vara actor, utan
när en hel menighet sig förbryter, och at vid detta tilfälle
Krigs-Fiscalen kunde blifva actor.
Gref Tessin sade, at Deputationerne lära haft anledning
at nämna Justitise-Cancellern, ty alt livad sorn rörer Regeringsformen
rörer menigheten.
Hr Lilljestierna sade sig bifalla at en Commission uptager
saken, men eij at JustitiaB-Cancellern förer talan, ty
sorn saken sig under varande Riksdag yppat, och en Ständernes
Deputation den samma liandterat, saint dessutan på
förre Riksdagar Ständerne vid sådane tilfällen förordnat en
a part actor, så syntes ock nu på samma sätt böra förhållas.
428 Sept. 10. Bildsteins sak hänvisas till en ständerkommission.
Hr Justitice-Cantzlern sade, at örn Riksens Ständer honom
det anbefalla, så voro deras vilja des lag, men erindrade, at
om han kommer at föra talan, en summarisk process må brukas,
emedan det elliest alt för långt på tiden skulle ankomma.
Frih. Stiernstedt påminte, at igenom denne summariske
process ingom des beneficia juris måge afskiäras.
Hr Justitice-Cancellern svarade sådant eij vara at befara,
emedan uti exceptionen och conferencerne hvar och en tillåtit
är at andraga sin nödtorft.
Hr Lilljestierna påminte, at som Deputationerne uti
deras Betänckande uptagit alla defensionalia och stadnat i et
slut, och en Commission eller Öfver-Rätt eij kan ändra en
Ständernes Deputations Betänckande, at Ständerne sig fördenskull
måste utlåta, det bemelte Betänckande eij bör ligga
den tilförordnande Commissionen i vägen.
Af samma tancka förklarade sig åtskillige af R. o. A.
Gref Tessin: Som det är et betänckande och eij en dom,
så lärer det eij kunna liggia i vägen.
Hr Wennerstedt biträdde detta, säijandes, at Regeringsformen
tillägger hvar och en at få dömas, och at Deputationerne
eij gifvit anledning til sakens afdömande af en
Ofver-Rätt, om de den samma för afdömd ansedt.
Sedan discourerades vidlyftigt, antingen denne saken af
en efter Deputationernes förslag inrättad Ofver-Rätt eller och
af en Ständernes Commission skall ransakas och dömas.
Och som en stor del af R. o. A. påstodo, at det måtte
blifva en Ständernes Commission, beropandes sig på 13 §
af Regeringsformen;
Förestälte Hr Gref Tessin, at som der äro 4 Stånd,
kommer R. o. A. eij at äga mer än et votum, hållandes han
för betänckeligit at för embetzförseelser sättja en Adelsman
under 4 Ständers dom.
Hr Adlerbeth påstod jämväl at detta voro ganska betänckeligit
och en sak som man med tiden kunde få orsak
at ångra; tilläggandes derhos det inconvenient, at om Stånden
påstå at votera ståndsvis, saken kunde blifva oafgiord,
emedan 2 Stånd kunde stadna emot 2 Stånd.
Härtil svarades, at uti Ständernes Commissioner voteras
per capita och eij per ordines;
Och androg Hr von Hökerstedt til exempel en Ständernes
Commission, uti hvilcken han sutit åhr 1723.
Justitiekansler!! blir aktor. AmiralitetskolJegii instruktion. 429
Hr Ehrencrona tilläde, at en sådan Ständernes Conimission
bör jemväl afläggia domareeden.
Hr Landtm, gjorde frågan, om det skall blifva en Ständernes
Commission.
Hvartil svarades ja.
Och upsattes altså i följe af hvad sorn discourerat blifvit
följande Resolution, hvilcken för R. o. A. uplästes och justerades,
så lydande:
R. o. A. stadnade i det slut, at de emot Öfversten Baron
Bildstein anförde klagomål, likmätigt Riksdags-Ordningens
13 §, af en Ständernes Commission, deräst ledamöterne förut
domareeden aflägga, ofördröijeligen uptages, och saken, innan
Riksens Ständer skilljas åt, sluteligen afgiöras, kommandes
dervid en summarisk process at brukas och Justitise-Cancellern
at föra talan.
Denna Resolution skrefs på Betänckandet.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Extractum Protocolli af den 3 Sept. sidstledne angående
Majoren Anders lJahlfeldts hos Deputationen insinuerade Memorial
om Stuteriers anläggande, hvilcken inrättning Deputationen
väl finner vara af en stor angelägenhet för riket, doch,
som bemelte Hr Majors härom affattade project icke passerat
Riksens Ständers Urskilgnings-Deputation, underställer Deputationeu
Riksens Ständers välbehag, huru vida den må
lämnas frihet detta ärendet närmare at skiärskåda.
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Instructions-Jdeputations
Memorial, hvarmedelst Riksens Ständers ompröfvande
hemställes, om icke de, i anseende til de af AmmiralitetsCollegio
andragne skiähl och omständigheter, skulle godt finna
at til vidare låta bero vid den af H. K. Maij:t åhr 1732
gillade Ammiralitets-Collegii Jnstruction, utan at den vid denne
Riksdag til sluteligit fastställande kan företagas.
R. o. A. biföllo Instructions-Deputationens tanckar.
Och skildes för denna gången åt.
Den 12 September.
Närvarande samtelige Riksens Ständer at öfverse de uti
Bandshöfdinge-Instructionen til vidare afgiörande utsatte puncter,
nemligen den 6, 8, 18, 25 och 43:die.
430 Sept. 12. Instruktionen för landshöfdingarne.
Den 6 § gicks nu förbi, emedan den samme uti Lagen
kominer at afgiöras.
Företogs den 8 §, hvilcken på Allmogens begiäran blifvit
upskuten. Och uplästes härvid Bondeståndets Extractum Protocolli
af den 9 Sept. af innehåld, at § förblifver efter det
inrättade sättet, allenast at, vid förefallande tvist emellan
vederbörande Landshöfdinge och Ofverste vid någon recrutering,
then karl, som efter undergåd behörig visitation och dervid
befunnen richtighet af Landshöfdingen för dugelig til krigstjensten
erkännes, jemväl thertil ina antagas.
Sedan härom blifvit discourerat;
Sade Hr Landtm., at en del af Bondeståndet förklarat
sig nögde at härmed förblifver efter förra vanligheten.
Och komrno Ständerne öfverens, at den tilläggningen vid
denne §, som giordes den 30 Aug. och med hvilcken Bondeståndet
då förklarade sig missnögde, nemligen »doch niuter
en sådan karl emedlertid ingen lega eller lön», går ut, och
sättes i stället: »enligit förordningarne och förra vanligheten».
Uplästes 18 §, hvilcken på Borgareståndets begiäran blifvit
upskuten.
Frih. Hamilton sade, at Hrr Landshöfdingarne eij vilja
giöra någre påminnelser, emedan vid sidsta sammankomst blifvit
förestält, at de, så länge Landshöfdinge-Instructionen voro
före, sig kunde afhålla.
Hr Landtm, frågade, om icke Hrr Landshöfdingarne
kunna giöra påminnelser.
Hvartil svarades ja, och at det jemväl är nödigt.
Sedan uplästes Borgareståndets vid denne § giorde påminnelser;
i anledning hvaraf 1 och 2 puncterne i denne §
således komma at inrättas, så at näst orden »i acht taga»
sättes l:o, »at han vid öpning af någon Borgmästare-, Rådmans-
och Stadssecreteraretieust samt mindre stadsbetienters
tilsättjande häfver, hvad honom dervid ankommer, sig til
rättelse 1 § af Resolutionen på Städernes Besvär af åhr 1723;
2:o »Städernes enskylte medel disponeras af Magistraten efter
51 § i Regeringsformen 1720, samt de publique nye anläggningar
efter 25 § i Resolutionen af åhr 1723».
I den 3 puncten bifölls Borgareståndets begiäran, så at i
stället för »hvilcka Magistraten på somlige orter spörjes hafva
Tva stånd emot två vid omröstning.
431
försåldt» sättes: »hvilcke på somlige orter spörjes hafva blifvit
försålde och kommit i andra ståndspersoners händer» etc.
Uti 5 puncten på alla ställen, deräst står »tilhålla Magistraterne»,
sättes »tilse at Magistraterne». I öfrigt går begynnelsen
af denna punct intil orden »så lagandes» ut, och
sättes i stället 5:o: »medborgares antagande förhålles efter
allmänna Lagen, åliggandes Landshöfdingen at tilse, det Magistraten
så lagar», at hvar och en som vill vara borgare etc.
25 § gicks förbi och kommer at företagas när Cammar-,
Oeconomie- och Commerce-Deputationens Betänckande om
räkenskapsmethoden inkommit.
43 §. Såsom uti sidsta sammankomsten öfver Instructionerne
Stånden sig förbehållit at i sine plenis afgiöra den
quaestionen, om hos Landshöfdingarne protocoll skulle hållas,
altså uplästes Bondeståndets härom utfärdade Extractum Protocolli
af den 9 Sept., hvarutinnan Ståndet säijer sig finna
bäst vara, at thermed förblifver efter förra vanligheten.
Och lade Under-Talemannen skiälilen dertil, nemligen at
Ståndet grundat sig deruppå, at tilförende altid en resolutionsbok
blifvit hållen i Lands-Cancellierne, och at, om et särskilt
protocoll hållas skulle, betienterne eij kunde hinna med det
arbetet, utan måste nye antagas til statens gravation, och
förbehöll sig Bondeståndet at til sådane nye betienters aflöning
eij något bidraga, emedan de dem eij begiärt.
Borgareståndet förblef vid sin förre mening, at protocoll
må hållas, när parten skiähligen det begiär och Landshöfdingen
det så nödigt pröfvar.
Prästeståndet förklarade at härmed bör förblifva efter
förra vanligheten.
R. o. A. blef vid sin förra mening, at protocoll skola
hållas hos Landshöfdingarne.
Hr Landtm, giorde propositionen, at som här äro 2 Stånd
emot 2 Stånd, blifver § som den förr varit approberad, nemligen
at i stället för rResolutions-Protocoller» kommer at stå
»Resolutions-Böcker».
Hvilcket bifölls.
Och skilgdes Riksens Ständer åt.
432 Lagverket. Vad och besvär i rättegång.
Den 13 September
Närvarande
Riksens Råd och Ständer at öfverse Lagvärcket.
Rättegångs- Balchen.
25 Capitel.
1 §. Uplästes Hr Abrahamssom vid denne § giorde påminnelser
tillika med Lag-Commissionens svar.
Och ehuruväl § i öfrigit bifölls, så funno doch Ständerne
godt, at fatalierne til vädjande ifrån Härads- til LagmansRätt
måge blifva längre än här utsatt var; komma altså orden
»fierde dagen» at gå ut, och sättes i stället »ottonde
dagen».
2 § bifölls, sedan Hr Abrahamssom påminnelser och LagCommissionens
svar voro upläste.
3 och 4 §§ biföllos, och giordes vid them inge påminnelser.
5 §. I anledning af Hr Abrahamssom påminnelser funno
Ständerne godt, at denne § remitteras til Lag-Commissionen,
»at utsättja och nämna de måhl, hvilcke ifrån Under-Domarne
til Hof-Rätterne böra refereras, innan de sättjas i execution».
6 och 7 §§ biföllos, sedan Hr Abrahamssom påminnelser
och Lag-Commissionens svar voro upläste, emedan svaren befunnos
noijachtige.
8 §. I anledning af Borgareståndets påminnelse kommer
näst ordet »Cronans» at tilläggas: »Städernes samt Allmogens
gemensama talan fördt» etc.
9 §. Uplästes Borgareståndets påminnelser och LagCommissionens
svar.
Ständerne voro nögde med svaren, och bifölls §.
10 § bifölls, och giordes vid then samme inge påminnelser.
11 §. Uplästes Hr Abrahamssom påminnelser och LagCommissionens
svar.
För den uti 1 § skiedde förändringen skuld komma orden
»innom then tid som sagt är om Härads-Rätt» at gå ut, och
sättes i stället »4 dagar»; orden jämkas i Lag-Commissionen
Be öfrige §§ i detta capitel, nemligen ifrån den 12 til
och med den 24, som är den sidste, biföllos; varandes allenast
vid den 12, 13, 19, 21 och 24 af Hr Abrahamsson och vid
den 21 af Hr Lilljegren påminnelser giorde; hvilcke påminnelser
tillika med Lag-Commissionens svar uplästes, förklarandes
sig Ständerne nögde med svaren.
Borgen. Vad till hofrätt. Dombrott. Rättegångsmissbruk. 433
26 Capitel.
1 §. Uplästes Hr Abrahamssom påminnelse och LagCommissionens
svar.
Men i anledning af Borgareståndets påminnelse funno
Ständerne godt, at af Lag-Commissionen i denne eller den 6 §
införes, »at beviset om den satte borgen i Hof-Rätten bör
uptees»; i öfrigt bifölls §.
2 §. Uplästes Borgareståndets påminnelse och Lag-Commissionens
svar.
Hvilcket befans tilräckeligit, och bifölls §.
3 §. 1 anledning af Borgareståndets påminnelse funno
Ständerne godt, at näst orden »styrcke thet med ed sin hos
Konungens befallningshafvande» utur Utsöknings-B. 5 Cap. 1 §
af Lag-Commissionen införes den vid bemelte § af Ständerne
giorde tilläggning, »eller hos Domaren, om thet beqvämligen
skie kan». I öfrigt bifölls §.
4, 5 och 6 §§ biföllos, och voro vid them inge påminnelser
giorde.
7 och 8 §§ biföllos sammaledes, sedan de af Hr Abrahamsson
vid bemelte §§ giorde påminnelser voro upläste och
Lag-Commissionens svar noijachtige befundne.
21 Capitlet.
Be förste siu §§ biföllos, och giordes vid them inge påminnelser.
Vid den 8 § uplästes Hr Lilljegrens påminnelse.
Och som Ständerne voro nögde med Lag-Commissionens
svar, bifölls §.
9 § bifölls, och giordes vid then samme inge påminnelser.
28 och 29 Capitlen.
Biföllos, emedan vid de samma inge påminnelser giordes.
30 Capitlet.
1 §. Uplästes Hr Lilljegrens påminnelse och Lag-Commissionens
svar',
Och bifölls §.
2 §. Uplästes sammaledes Borgareståndets och Hr Lilljegrens
vid bemelte § giorde påminnelser;
Och som Ständerne funno Lag-Commissionens svar nöijachtige,
bifölls §.
Adelns Protokoll, 1734. 28
434 Yad till konungen. Doms återbrytande. Böters gäldande.
3, 4 och 5 §§ biföllos, och giordes vid them inge påminnelser.
6 §. Borgareståndets påminnelse vid orden »och faster
parten det med ed sin inför Hof-Rätten», at om parten som
söker beneficium revisionis gratis är boendes långt ifrån HofRätten,
han då kunde aflägga eden inför Borgmästare och
Råd i närmaste stad, der parten boendes är, utan anseende
om parten bor på landet eller i staden, emedan tingen icke
kunna infalla innom den tiden som vederbör, bifölls, så at
thetta af Lag-Commissionen på tienligit sätt införes. I öfrigit
vann § bifall.
7 §. I anledning af Borgareståndets påminnelse kommer
näst orden »å Konungens och Cronans vägnar» at tilläggas:
»samt Städernes och Allmogens gemensamma l ätt röra». I öfrigit
bifölls §.
S § bifölls, och giordes vid then samme inge påminnelser.
9 § bifölls, emedan Borgareståndets vid then samma
giorde påminnelse vid 26 Capitlets 9 § redan var besvarat.
De öfrige §§ i detta capitel, nemligen den 10:de til och
med den 23:die, som är den sidsta, biföllos, utan at vid them
någre påminnelser giordes.
31 och 32 Capitlen.
Biföllos, och giordes vid them inge påminnelser.
Som nu Rättegångs-Balcken således var til ända, hemstälte
Hr Landtm. Riksens Råd och Ständer, om icke vid
nästa sammankomst the til Lag-Commissionen remitterade
påminnelser komma at företagas.
Hvilcket bifölls.
Och skilgdes Riksens Råd och Ständer för denna gången
härmed åt.
Den 18 September.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Hestsko hos R. o. A. inständigt
anhåller, det et af honom upsatt Memorial, som angar
hela dess välfärd, måtte få upläsas.
Och som af R. o. A. härtil samtycktes;
Blef bemelte Memorial upläst, andragandes Hr Hestsko
derutinnan, at des vid Drabantecorpsen af H. K. Maij:t, förlänte
tienst honom på et oerhördt sätt de facto, utan orsak, utan
laga ransakning och dom och utan H. K. Maij:ts afskied och
Hestskos sak. Beslut om privata memorial. 435
befallning skall blifvit ifrån tagen, och sedan sakens förlopp
blifvit anfördt, anhåller han, at Riksens Ständer ville lägga
handen härvid och förhielpa honom til dess tienst samt til
den emedlertid bortmiste lönen, såsom och Riksens Ständers
gunstiga godtfinnande underställes, hvad reparation honom
tilläggas må, med mera som sielfva Memorialet vidlyftigare
innehåller.
Sedan framträdde Hr Hestsko och uprepade korteligen de
i Memorialet anförde omständigheter, samt hemstälte R. o. Arns
öma behiertande, om han som en trogen K. Maij:ts och rikets
tienare samt nyttig och närande ledamot af regimentskroppen,
hvilcken genom anlagde manufacturvärck åhrligen til publicuin
öfver 200 dal. sint bidrager samt dessutan derigenom et ganska
ansenligit för publicum besparar, på sådant sätt bör handteras
utan at niuta Riksens Ständers handräckning och uprättelse,
kunnandes han eij tro det stå uti en Chefs macht at först
stöta honom utur tiensten såsom Under-Officerare och sedan
efter egit behag taga honom äter an, och anholt ödmiukast,
at detta des klagomål behörigen måtte blifva uptagit.
Hr Tungejlfelt sade denna saken vara sig bekandt, emedan
han sielf voro vid corpsen; och som Hr Prsesidenten
Gierta och Hr Öfversten Stiernroos igenom detta Memorial
voro rörde, begiärte han, at det samma med dem måtte communiceras,
på det de måtte få tilfälle sig deröfver at förklara.
Hr von Blixen yttrade sig härvid, at som han voro i
släckt med Hr Hestsko, så ville han och vid detta tilfället
afträda, hvilcket han påstod at icke allenast de öfrige Hr
Hestskos slächtingar, utan ock de, som äro af corpsen eller
och i släckt med Hr President Gierta och Hr Öfversten Stiernroos,
giöra måtte, samt at saken måtte gå til Justitise-Deputationen.
Och afträdde Hr von Blixen.
Hr Landtm, giorde frågan, om denna saken skall remitteras
til Justitise-Deputationen.
Hvartil svarades ja.
Och skrefs remissen på Hr Hestskos Memorial.
Hr Lars Åkerhielm påminte, at som Riksdagen naickas
til slut, och på det han eij längre må utdragas, R. o. A. nu
rille fastställa, at hädanefter inge private Memorialer skohla
antagas.
Detta bifölls uppå Hr Landtm:s härom giorde frågan.
436 Sept. 18. Resolutioner på krigsbefälets besvär. Kansligebyr.
I det samma framträdde Gref Magnus Stenbock, bid—
jandes hörsammast, det R. o. A. ville hafva den berömineliga
gunst för Fröken Christina Catharina Stenbock, at hon eij må
vara den första som igenom den nyss tagne resolutionen må
komma at lida, ty som hon upsatt et ödmiukt Memorial,
hvarmedelst hon andrager något som hon förmenar tiena til
uplysning i saken, så förmodar ock Hr Grefven, at R. o. A.
gunstigast ville tilstädja at det samma må blifva upläst.
R. o. A. funno, at som påminnelser och föreställningar
vid sådane saker som legat på Riddarhusbordet altid pläga
upläsas och öfvervägas, så kan ock detta Fröken Stenbocks
Memorial föredragas, när Justitise-Deputationens Betänckande
i denna saken å nyo kommer at företagas.
Hr Lillj estierna påminte, at R. o. A. eij böra så binda
sig händerne, at om angelägne eller och nödlidandes Memorialer
inkomma, de icke må uptagas.
Hvartil af åtskillige af R. o. A. svarades, at meningen
varit, det inge nye particuliere ansökningar och Memorialer
skola antagas.
Hvilcket äfvenväl, uppå Hr Landtm:s å nyo giorde
frågan, bifölls.
Sedan uplästes det vid Landt- och Siö-Militice-0economieDeputationens
project til Resolutioner på Krigsbefehlets Besvär
bifogade Memorial, berörande 3, 9, 10 och 19 §§ af bemelte
besvär.
Och resolverades deröfver sålunda, at hvad i bemelte
Memorial angående 3 § anföres, nemligen at den åhr 1720
faststälde cancelliegebuhrstaxan eij bör sträcka sig til Fullmachter
på sådane beställningar, som man tilförende efter
K. Fullmachter innehaft, men igenom placeringen måst gå
ifrån til mindre indelning, bifölls af R. o. A.
Sammaledes bifölls ock af R. o. A. hvad i detta Memorial
vid den 9 § af Krigsbefehlets Besvär anfördt är angående
liquiderandet öfver felttractamentet.
Beträffande den 10 §:s innehåld, hvarutinnan af Krigsbefehlet
påminnes om de återstående 1719, 20 och 21 ålirs
löningsfordringars utbekommande så för Ofver- som Underofficerare,
hvarvid Deputationen förklarar intet vara til giörandes,
med mindre Riksens Ständer dertil utse en särskilt fond;
Om betalande af 1719—21 års lönefordringar. 437
Så yttrade sig dervid Frih. Bennett, at Under-Officerare
härunder eij kunna begripas, emedan de niutit förplägning i
qvarteren eller ock i felt utur magazinerne eller i contant.
Hr von Hökerstedt påminte, at så väl civil- som
militairbetiente hafva löningsfordringar för ofvanbemelte åhr
innestående, och hemstälte, om icke Secrete Utskottet kunde
updragas at utse fond til betalningen.
Hr Ehrencrona förmälte, at til desse löningsfordringars
betalning för åhren 1719, 20 och 21 ingen tilgång är af statsmedlen,
hvarföre han höll för billigt, at som detta är en
publique fordran eij mindre än löningsfordringarne ifrån 1709,
til 1718, hvilcka Ständernes Contoir betalar, Ständernes Contoir
desse jemväl borde förnöija.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan
funno R. o. A. för godt, at bemelte 1719, 20 och 21 åhrs
löningsfordringar, så för Officerarne vid de indelte och värfvade
regimenter som Civilbetiente, af Ständernes Contoir under
n:o 8 komma at betalas.
Hr Hellenstjerna påminte härvid, at til de andre
Stånden et Extractum Protocolli härom afgå må.
Det sidsta momentet i ofvanbemelte Landt- och SiöMilitiae-Oeconomie-Deputationens
Memorial, berörande den 19 §
af Krigsbefehlets Besvär, upskiöts til dess denne § i sielfva
projectet til Resolutionerne förekommer.
Företogs nu altså projectet til Resolutionerne på Krigsbefehlets
Besvär, som i Landt- och Siö-Militise-OeconomieDeputationen
blifvit upsatt.
1 §. Hr Hellens tiern a påminte, at de som mäst behöfva
först måge blifva hulpne af de medel som komma at anslas
til caractersbygnaderne;
Och Hr Capitain Fock påstod, at de som gådt i förskott
til slike caractershus’ byggnad först böra blifva förnögde.
Men härom kom R. o. A. sig eij at utlåta, utan bifölls
§ som den var projecterad.
Hr Landtm, anmälte, at här voro et angelägit Extractuni
Protocolli ifrån den Stora Secreta Deputationen, hvilcket
jemväl til de andre Stånden voro afsändt, och öfverens kommit
at det i dag i alla Stånden skulle föredragas, hvarföre
Hr Landtm, hemstälte R. o. A:ns godtfinnande, om icke det
samma nu kunde upläsas.
Som bärtil samtycktes;
438 Sept. 18. St. sekr. dep:ns prot.utdrag bifalles.
Uplästes bemelte Extractum Protocolli dat. d. 11 Sept.,
hvarutinnan berättas, at det ärendet, öfver hvilcket Secrete
Utskottet och Secreta Deputationen med Ständernes tilstädjelse
tilsamman varit, enkannerligen bestådt uti något innom
Rådet yppat tvifvelsmåhl om en paragraphs af Regeringsformen
egenteliga tillämpning til et vist enskylt måhl; och som
denna angelägenhet nu så vida kommit til slut, at bägge
Deputationerne å ed och samvete sino kunna försäkra, det
K. Maijrts höghet, Hrr Riksens Råds myndighet och Ständernes
ädla frihet blifva vid den tilbörlige och orubbade kraft,
som den besvurne Regeringsformen tydeligen hvar och en i
sin ordning tillägger, ty felar nu endast Riksens Ständers
ytterligare tilstädjelse, at deras Stora Secreta Deputation får
bringa denna saken til sin ordenteliga fullbordan och expedition,
hälst den samma några sådane omständigheter innehåller,
hvilcka högst betänckelige voro at giöra allmänt bekandte.
Hr von Blixen förklarade, at som den Stora Secreta
Deputationen å ed och samvete betygar Regeringsformen eij
voro laederad samt K. Maij:ts höghet, Rådens myndighet och
Ständernes frihet i sin orubbade kraft bibehåldne, så begifver
han sig ifrån sitt förra påstående, at måhlet til Plena skulle
kundgiöras.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. bifaller det nyss upläste
Stora Secrete Deputationens Extractum Protocolli.
Hvartil svarades ja.
Inkom och emottogs på vanligit sätt en Deputation ifrån
Bondeståndet. Under-Talemannen förde ordet, och näst Ståndets
ödmiuka och vänliga hälsnings anmälande sade han, at
Bondeståndet låtit sig föredraga Stora Secrete Deputationens
Extractum Protocolli angående det ärendet, om hvilcket bemelte
Deputation efter Ståndens tilstädjelse rådgiordt, och at
Bondeståndet Stora Secrete Deputationens derutinnan yttrade
tanckar aldeles bifallit, önskatides at samma angelägne måhl
må komma til et skyndesamt slut.
Hvaruppå han afiefvererade Bondeståndets härom utfärdade
Extractum Protocolli, daterat i dag, hvilcket för R. o. A. uplästes.
Sedan berättade Under-Talemannen, at Ståndet honom
updragit hos Högloft. R. o. A. til det bästa recommendera
någre Skånske Rusthållares ansökning at för den igenom
K. Maij:ts nådiga Resolution af den 12 sisth Aug. stadfäste
Bondedep. mottages. Res. på krigsbefälets besvär. 439
executionen til en summa af 1248 dal. 29 öre smt, hvilcka
afledne Majoren Hörling utur reservecassan vid OfverstLieutenantens
compagnie under Norre Skånske Cavalleriet
lånt, och efter des död ingen tilgång til betalning funnits,
förskonte blifva; hvarjemte Ståndet och uprepar sine redan
uti Allmänne Besvären och elliest giorde påstående, at desse
reservecassor aldeles hädanefter måge uphöra.
Och öfvergaf Under-Talemannen häruppå et Extractum
Protocolli ifrån Bondeståndet denna saken angående, jemte
åtskillige flere Extracta Protocolli ifrån bemelte Stånd öfver
mål och ärender som der afgiorde blifvit.
Sluteligen lade han til. at Ståndet icke utan särdeles
sinnens rörelse och medömkan låtit sig föreläsa Hr Majoren
Seulenbergs berättelse om det ohörda fängelse och medfart
han i Ryssland måst utstå; hvarvid i öfvervägande kommit,
huruledes han för så ovanlige utstådde svårigheter skiähligen
måtte hugnas och uprättas; och som han är en ledamot af
R. o. A., förmodar Bondeståndet, det Höglofl. R. o. A. på
något expedient gunstigast lära vara omtänckte til Hr Majoren
Seulenbergs reparation och restitution.
Hr Landtm, bad anmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
til det Arbara Bondeståndet och berätta, at hvad Secreta
Deputationens Extractum Protocolli angår, R. o. A. redan
stadnat i samma slut som det Arbara Bondeståndet sig nu
yttrat; och hvad de öfrige Extracta Protocolli beträffar, skola
de jemväl blifva R. o. A. föredragne.
Deputationen afträdde.
Sedan företogs åter projectet til Resolutionen på Krigsbefehlets
Besvär.
Vid 2 §, som nu i ordningen fölgde, pårainte Hr Ridderschantz,
at jemväl vid de värfvade Regimenter ingen
karl bör casseras för mindre växt skull, emedan alle tiena en
Konung och et rike och böra altså niuta lika rätt.
Sammaledes påminte ock Hr General-Lieutenant Cronstedt,
at Artillerie-Regimentet bör niuta samma förmohn.
Och som R. o. A. funno detta skiähligt, inrycktes härom
> bemelte § således, at den nu begynnes med desse orden:
»vid Artilleriet och hela Infanteriet bör ingen karl för mindre
växt skull casseras» etc.; i följe hvaraf orden »Allmogen» vid
slutet kommer at gå ut, och sättes i stället »vederbörande»,
emedan, sorn förbemält är, icke allenast de indelte regimenter
440 Sept. 18. Res. på krigsbefälets besvär. Fröken Stenbocks arf.
utan ock artilleriet och de värfvade numera under denna §
begripas.
Ofver den 3, 9 och 10 § är redan uppå det särskilte
bifogade Memorialet resolverat.
Den 4, 5, 6, 7, 8 § bifölls af R. o. A., sammaledes och den
11, 12, 13, 14, 15, 16, 17 och 18. Den 19 utstältes, til des
Ständerne komma at taga något beslut om bränvinsaccisen,
då bemelte § til den Deputationen, som får samma ärende om
händer, kommer at remitteras.
Den 20, 21 och 22 § biföllos.
23 § går ut, emedan Riksens Ständer angående prästeräntornes
upbärande vid Lif-Regimentet och Regimenterne til
häst i Skåne och Bohus lahn redan resolverat.
Uti 24 § angående beklädningspenningars bestående för
Underofficerare, och på det dem eij måtte betagas at framdeles
söka någon ändring när staten det kan tola, tillädes det
ordet »tils vidare».
25, 26, 27, 28, 29 och 30 §§ biföllos.
31 §, om en karl, öfver hvilckens approberande Landshöfdingen
och Öfversten eij komma öfverens, til nästa generalmunstring
skall niuta lego och lön, går ut, emedan detta i
Landshöfdinge-Instructionen redan är afgiordt.
32 § bifölls.
33 § upsköts, hvaröfver, så väl som om prästegårds
byggande, R. o. A. sig vid nästa sammankomst vill utlåta.
Uplästes Protocolls-Deputationens Extractum Protocolli
af den 17, hvarmedelst Deputationen anhåller, at Riksens
Ständer ville utsättja en viss dag, innom hvilcken vederbörande
måge äga frihet med sine besvär at inkomma, aldenstund
Deputationen dageligen med så många besvär och klagomål
öfverhopas, at på annor händelse, och der eij någon viss termin
skulle utsättjas, man med arbetet eij skulle hinna til slut.
R. o. A. funno godt, at en viss termin til besvärs ingifvande
uti Protocolls-Deputationen utsättes, nemligen til och
med näst kommande Måndag, som är den 23 September.
Företogs nu åter Justitice-Deputationens Betånckande angående
Fröken Christina Catharina Stenbocks hos Riksens
Ständer giorde anhållan i anseende til redogiörande för hennes
fädernesarf och efter R. o. Arns redan gifne tilstädjelse.
Uplästes nu välbemelte Frökens igenom Gref Magnus
Stenbock i dag insinuerade Memorial, hvarutinnan hon beveke
-
Tid utsättes för besvärs ingifvande i Prot.dep. 441
ligen anhaller, det Riksens Ständer tächtes låta sig föredraga
et bifogat Transumt af des sal. fadermoders Grefvinnan Christina
De la Gardies Testamentes 4 §, i anledning hvaraf han
förmodar, det en under så strängt förvar updragen omyndigs
egendom aldrig lärer kunna Försvinna, men gior sig nu om
Riksens Ständers miskundsamhet så myckit mera förvissad,
som en omyndigs rätt synes vara allmän rätt.
Vidare uplästes et bilagt ounderskrifvit Promemoria —
hvilcket Gref M. Stenbock berättade vara Frökens egen
hand — hvarutinnan hon förmäler, det H. Exc. Riks-Rådet
Grefve Creutz så igenom hennes svåger Capitain Wrangel
som då varande curator Assessoren Gestrin låtit henne förstå,
det H. Exc. hade några documenter, som kunde gifva henne
en tydelig anledning at få reda på sine förlorade penningar,
så framt hon i K. Maijrts Justitiae-Revision ville anhålla at
sådant Hr Grefven och Riks-Rådet måtte påläggas, hvilcket
hon ock omsidor giordt, men som Hr Riks-Rådet sig dervid
3:ne villckor velat förbehålla, som til hennes gravation lända
kunnat, har henne eij anstådt documenterne på slike vilkor
at emottaga.
Ytterligare uplästes Hr Lieutenanten Nils Ehrenpreus’
Memorial angående Justitiae-Deputations afgifne Betänckande
uti saken emellan Fröken Christina Catharina Stenbock och
H. Exc. Riks-Rådet Grefve Creutz; andragandes Hr Ehrenpreus,
at förutan det han af Betänckandet icke kunnat inhämta
något vist slut öfver förvaltandet af Frökens arf, emedan
derom myckit kort och mörckt samt med få ord förmäles,
har han jemväl i anledning af de anförde skiähl och omständigheter
eij annat kunnat finna, än at H. Exc. RiksRådet
Grefve Creutz bör vara Fröken Stenbock behielpelig at
utleta samt visa rätta sammanhanget, huru och på hvad sätt
samt genom hvem hennes tilfallne arf blifvit så aldeles förskingrat.
Hr Didron yttrade sig, at som Betänckandet eij är tydeligit
och nu desse nye omständigheter sig yppat, så kunde
målet gå tilbakars til Justitias-Deputationeu at yttra sig, hvem
sorn skall blifva Fröken Stenbock ansvarig för des bortmiste
fädernesarf.
Hr Lindenstedt frågade, om den omständigheten som
af Fröken nu blifvit andragen, nemligen at egendomen var
ut fideicommiss, i Deputationen varit bekandt; ty om egen
-
442 Sept. 18, 19. Beslut -om fröken Stenbocks arfsmål.
domen varit af den beskaffenhet, hade den eij kunnat blifvit
försåld.
Hr Adlerbeth svarade, at den samma eij blifvit försåld,
utan gådt til creditorerne i gälds betalning.
Frih. Ungern sade, at härvid ifrån början felachtigheter
äro begångne, ty efter testamentet hade modren eij macht
at disponera om egendomen, hvilcket af Hof-Rätten hade
bordt tagas i acht. Som nu på den ena sidan voro svårt om
en omyndig och på den andra om en oskyldig skulle lida,
men penningarne eij kunnat siuncka, utan hafva hos någon
måst stadna, ty höll han för bäst vara, at af Hof-Rätten
någon förordnades, som antogo sig saken och tiltalade ehvem
som kunde finnas skyldig at svara til Fröken Stenbocks
egendom.
Hr Didron: Emedan Fröken Stenbock tappat uti JustitiseRevisionen,
så bör Justitiae-Deputationen förklara, antingen
det skall blifva dervid eller och om uti Justitiae-Revisionens
dom skall skie ändring.
Hr Adlerbeth svarade, at Deputationen sig härom utlåtit
och förklarat sig icke kunna styrcka til någon ändring.
Som härvid åtskillige inkast giordes;
Uplästes utur Betänckandet så väl dissentium mening
som Deputationens slut, varandes det senare af det innehåld
som Hr Adlerbeth förmält;
Hvilcken ock lade härtil, at ehuruväl den begiäran som
af åtskillige påstås, at Ständerne skulle blifva Frökens rådgifvare
och utnämna den som hon hade at hålla sig til för
sin bortmiste egendom, voro myckit christelig, så voro det
dock alt för betänckeligit at utnämna någon ohördan och
kasta honom i en svår process.
Frih. Cederhielm sade, at här voro skiähl emot och
med, i det en del af Deputationens ledamöter hållit före, at
Gref Creutz borde blifva Fröken ansvarig, och en del varit af
en annan tancka, hvaruti han eij ville ingå; men som af det
ingifne Fröken Stenbocks Promemoria, hvilcket nu för R. o. A.
blifvit upläst, förmärckes, at Hr Riks-Rådet Gref Creutz
skall hafva papper och documenter i händerne, af hviicke
hon kunde få anledning at få rätt på sin egendom, så hemstälte
han R. o. Arns benägna och rättvisa ompröfvande, om
icke saken til Hof-Rätten kunde remitteras, och Gref Creutz
gifva Fröken Stenbock all nödig och tienlig uplysning, i an
-
Föreg. riksdags anmärkningar vid lagverket. 443
ledning hvaraf saken kunde afgiöras utan at någre domar
eller resolutioner måtte ligga Hof-Rätten härvid i vägen.
Frih. Ungern: Alle lära finna, at Fröken Stenbock lidit
och at hon bör hielpas, men som Hr Hofrätts-Rådet Ehrenstam,
hvilcken begiärt at Betänckandet måtte blifva liggande
på bordet, eij är tilstädes, så är frågan om R. o. A. nu vilja
afgiöra det samma.
Härtil svarades, at saken för denna orsak skuld eij kan
uppehållas, emedan hvar och en efter anslag vet sig at infinna.
Frih. von Rosen hemstälte, om icke någon af HofRätten
kunde anbefallas at utföra saken för Fröken Stenbock.
Sorn detta syntes vinna bifall, påmintes af åtskillige af
R. o. A., at inge domar eller resolutioner böra härutinnan
ligga Hof-Rätten i vägen.
I anledning af hvad som således discourerat blifvit, giorde
Hr Landtm, frågan, om någon af K. Hof-Rätten skall förordnas,
som å Fröken Stenbocks vägnar uptager och utförer
saken, utan at någre domar eller resolutioner skohla härutinnan
ligga Hof-Rätten i vägen.
Hvartil svarades ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 19 September.
Närvarande Riksens Hrr Råd och Ständer öfver Lagvårcket.
Hr Landtm, anmälte, at Lagbalckarne nu voro igeuomgångne,
och hemstälte Riksens Råd och Ständer, om icke de
vid förre Riksdagen til Lag-Commissionen remitterade anmärkningar
nu kunde företagas.
Hvilcket bifölls.
Och uplästes af Hr Cammar-Råd Wulfwensti ern a
Giftmåla-Balckens
2 Cap.
10 §, hvilcken efter Ständernes befallning vid sidsta Riksdag
af Lag-Commissionen blifvit jämkad: »Eij må then, som
mö lägrat häfver, få henne til äckta, utan fader och moder
gifva ther ja och samtycke ti! eller Domaren pröfvar at gode
skiähl ther til styrcka».
Och bifölls.
444 Sept. 19. Giftermålsbalken. Vigsel.
Sorn thenna och the öfrige af Lag-Commissionen giorde
jemkningar finnas ibland allegaterne af thetta Protocoll, altså
varda the hädanefter allenast åberopade.
12 § af samma capitel. Tvänne måhl i denna § voro til
Lag-Commissionen vid förre Riksdagen remitterade: l:o om
den vigsel skall gillas, som förrättas af den som eij är präst,
2:o hvad straff han få skall som så viger. § uplästes som
den nu af Lag-Commissionen blifvit projecterad och bifölls.
7 Capitel.
2 §. Uplästes Prästeståndets vid förre Riksdagen giorde
förbehåld angående vigsel på sotesäng och Lag-Commissionens
svar.
Ständerne voro nögde med svaret, och blifver § som den
i början varit inrättad.
10 Capitel.
4 §. Emedan Prästeståndet sig begifvit ifrån then påminnelse
the sig förbehållit härvid at giöra, bifölls §.
5 § bifölls sammaledes, emedan Borgareståndet, som med
påminnelse sig förbehållit at inkomma, nu voro nögde med
bemelte §.
13 Capitel.
1 §. Uplästes Fråste- och Borgareståndens förbehåld vid
sidsta Riksdag, huru vida den som giordt hor förvärckat hela
sin lott i boet.
Och som bemelte Stånd nu voro nögde med Lag-Commissionens
svar, blifver § som den på förleden Riksdag var,
nemligen at efter orden »hälften af sin giftorätt» tillägges:
»i boet».
4 §. Yid sidsta Riksdag var påmint, hvad stadgas skulle
om den som förlupit sin hustru och hemkommer sedan hon
gift är.
Men som Ständerne funno svaret nöijachtigt, at om en
sådan special casu icke i Lagen stadgas kan, utan at den bör
anses efter omständigheterne, blifver § som den först varit
inrättad.
5 § uplästes, som den efter Ständernes slut blifvit i LagCommissionen
jämkad;
Och bifölls.
Hemföljd. Årfdabalken.
445
14 Capitel.
1 § uplästes, med then af Ständerne på sidsta Riksdag
giorde tilläggning, så at näst orden »bote then brottslige» tillägges:
»af sin lott i boet» femtijo daler etc.
Och bifölls.
16 Capitel.
Såsom Ständerne vid förre Riksdagen remitterat hela
thetta capitlet til Lag-Commissionen at vidare utarbeta det
sorn hemfölgden angår, och huru vida meubler skohla värderas
efter det värde the hade när the gåfvos, eller som the äro
när the återbäras, altså uplästes thet af Lag-Commissionen
projecterade nya capitlet, bestående af tre §§.
Hvilcket af Ständerne bifölls.
Arfda-Balck.
2 Capitel.
1 § bifölls som then i nya Lagen står projecterad, emedan
Prästeståndet sig redan begifvit och Borgareståndet sig nu
begaf ifrån thet förbehåld the vid förre Riksdagen giordt, huru
vida den jord de äga å landet bör skiftas efter landsrätt.
3 Capitel.
2 §. Anmältes, at til följe af Ständernes resolution vid
förre Riksdagen efter orden »träden tå the i fader eller moder
sins ställe och rätt» af Lag-Commissionen tillagdt blifvit: »är
eij utan et sam- eller halfsyskon, som arf med moder tager,
niute tå halft hvartera».
7 Capitel.
4 § uplästes, som then af Lag-Commissionen å nyo blifvit
projecterad, hvarutinnan 5 åhr äro utsatte til arfvets delande
efter then som affaller ifrån vår rena lära och innom then
tiden eij ångrar sig och får Konungens nåd.
Och bifölls.
9 Capitel.
1 §. Tillädes efter Prästeståndets vid sidsta Riksdag
giorde förbehåld: »i prästehus må arfvingar kalla och bruka
thertil then the hälst villja».
5 § uplästes, som then efter Ständernes giorde påminnelser
vid sidsta Riksdag blifvit projecterad af Lag-Commissionen.
Och bifölls.
446 Föreg, riksdags anmärkningar vid Årfdabalken.
10 Capitel.
3 §. Uplästes then efter Ständernes påminnelse vid sidsta
Riksdag af Lag-Cominissionen projecterade mening, sorn
kommer at tilläggas, huru vida, när efter tilträdt arf, och när
någonthera af arfvingarne förslöst sitt, obekandt gäld yppas,
the öfrige måge vara förbundne then til fullo at utbetala, och
huru lång termin bör vara innan the ifrån thenne förbindelse
kunna vara frie.
Borgareståndet påstod, at arfvingarne beneficium divisionis
borde tillåtas efter V2 åhrs förlopp i anseende til inrikes och
et helt i anseende til utrikes creditorerne.
Efter vidlyftigt discourerande biföllo Stånderne den projecterade
tilläggningen och faststäldte, at i stället för »try
åhr» bör sättjas: »för borgenär innom riket et åhr och för
borgenär utom riket tu åhr».
Vid 4 § af detta capitel var af Lag-Commissionen en
tilläggning projecterad angående borgenärers inkallande genom
anslag, ther arfvingar förmena ovitterlig gäld i bo vara.
Hvilcken Stånderne funno godt at den bör gå ut.
Riksens Råd och Ständer skildes åt.
Den 20 September.
Närvarande Riksens Ständer at öfverse Cammar-Collegii
Instruction.
1 § bifölls.
Vid 2 § påstod Borgareståndet, at ordet »städernes»
måtte gå ut, emedan de höllö före, at enligit 25 § i Resolutionen
på Städernes Allmänna Besvär af åhr 1723 med deras
hushåldning och oeconomie Cammar-Collegii eller Landshöfdingarnes
sig eij kunde blanda; men i fall ordet »städernes»
skulle blifva stående, at då ofvan:de 1723 åhrs Resolution
tydeligen åberopas måtte.
Härtil svarades, at bemelte Resolution endast omtalar
städernes enskylte oeconorniemåhl, och altså til detta stället,
deräst om den allmänna oeconomien handlas, eij kan lämpas;
i öfrigit som sådane allmänne oeconorniemåhl icke directe
kunna gå til K. Maij:t, och cronan altid äger dominium eminens
öfver den til städerne donerade jord, så synes ostridigt,
Kammarkollegii instruktion. Förmedling. 447
at Cammar-Collegium til den i § omtalte omvårdnaden är
berättigad.
Häröfver fördes en vidlyftig discours. Och som Borgareståndet
enständigt blef vid sitt påstående,
frågade Hr Landtm, til slut ståndsvis, om ordet »städerne»
i beinelte § skall blifva stående.
Hvilcket af de 3 öfrige Stånden med ja besvarades. I
öfrigt bifölls §.
Vid 3 § påminte Hr Landshöfdingen Gustav Palmfelt
det vara en nyhet, om uphandlingarne til magazinerne skola
skie i de andre Collegierne, särdeles i Krigs-Collegio, deräst
dessutan eij är tilräckelig betiening, påståendes at § härutinnan
ändras måtte, eller åtminstone i Krigs-Collegio nödige
betjente härtil bestås, eller och tillåtas at vid sådane tilfällen
sammanträde skier med Stats-Contoiret.
Hvaröfver jemväl länge discourerades;
Men omsidor, uppå Hr Landtm:s frågan, bifölls § som
den var inrättad.
4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 12, 13, 14,15 och 16 §§ biföllos.
17 §. Vid denne § föreslogs någre tilläggningar angående
dem som söka förmedling, at, sedan af vederbörande vid refDingen
och skattläggningen inge påminnelser äro giorde, dylika
förmedlingar inga observationer eller efterräkningar nu eller i
framtiden böra vara underkastade, med mera.
Vid hvilcket tilfälle af Borgare- och Bondestånden jemväl
påmintes, at denne § til cronohemmans förmedlande på
samma sätt borde extenderas.
Hvarefter man ock begynte inrätta §, men som sedan
befants, det eij väl låta sig giöra, emedan den samma på
frälsehemmans förmedling allenast varit upstäld, och dessutan
Landshöfdinge-Instructionens 32 §, deräst om den begiärte
säkerheten för efterräkning vid förmedlingar redan stadgat är.
befants vara åberopad;
Altså voro Stånderne nögde, at denne 17 § i Cammar -  Collegii Instruction blifver som den i början var projecterad,
allenast at näst orden »i lika proportion förhöijas bör» tillägges:
»vid cronohemmans förmedlande förfares på samma
sätt som här om frälsehemman förmält är», och at vid slutet
af Landshöfdinge-Instructionens 32 § samma ord jämväl tillägges.
Riksens Ständer skildes åt.
448
Expeditioner. Två stånd emot två.
Den 21 September.
Sorn det var Matlismässodagen, samlades R. o. A. eij
förr än efter sluten gudstienst kl. 10.
Och anmältes först Expeditionerne N:o 37 til och med
N:o 46.
Uti Expeditionen N:o 41 biföllo R. o. A. den af 2:ne
Stånd giorde tillåggningen, »at K. Maij:t med Råds råde utser
den eller dem af Flaggemännen, som vid påkommande örlog til
siös skohla föra commendo».
Sammalunda bifölls och af R. o. A. den uti Expeditionen
N:o 46 af Borgare- och Bondestånden giorde tillåggningen vid
Giötheborgs stads Handels-Reglementes 20 §, at näst efter
ordet »spannemål» sättjes; »ifrån utrikes orter».
I öfrigt, som tiden nu eij tillät bemälte Expeditioners
upläsande, blefvo de strax til de andre Stånden afsände.
Sedan berättade Riddarhus-Secreteraren, at Landt- och
Siö-Militiae- samt Gammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationernes
gemensama Betänckande angående Lyckeby cronoqvarn
eij kunnat expedieras, emedan R. o. A. samt Prästeståndet
bifallit Betänckandet, men Borgare- och Bondeståndet
stadnat i det slut, at bemelte qvarn hvarcken til vissa åhrs
eller perpetuelt arrende bör uplåtas, och således 2:ne Stånd
äro emot 2:ne Stånd.
R. o. A. funno godt, at Expeditionen hvilar, til dess man
i Secrete Utskottet fådt tält med de andre Stånden, om någotthera
vill foga sig; i vidrig händelse måste uti expeditionen
til K. Maij:t i underdånighet berättas, at Ständerne för denna
gången eij kommit at förena sig härom.
Uplästes et Extract utur Protocollet hållit i Råd-Cammaren
den 28 sidsthne Aug., derutinnan K. Maij:t Riksens
Ständer i nåder hemställer, at aldenstund ansenlige medel til
skiuts- och dagtractainenter för Officerare som skohlat bivistat
Krigs-Rätterne, när de ordinarie bemelte rätters ledamöter af
parterne blifvit jäfvade, utur cronans cassör blifvit föreskutne,
hvilcka. den succumberande parten sedan eij förmådt betala,
om icke fördenskull den, som hädanefter jäfvar de ordinarie
Regements-Rätternes ledamöter, sielf må stå i förskott för
sådane omkostningar och, i fall han dertil oförmögen voro,
Regiments-Krigs-Rätten då kunde förstärckas antingen med
Strokirchs memorial. Fröken Stenbocks sak.
449
underofficerare eller ståndspersoner som närmast äro att tilgå,
eller om Riksens Ständer elliest någre tienligare medel och
utvägar härvid skulle veta at upfinna.
R. o. A. remitterade detta ärende til Justitim-Deputationens
betänckande.
Uplästes et annat Extract utur Råds-Protocollet af den
4 Sept. angående rånspringandes förvandlande i spöslitande för
dem, som i fredlig tid antingen sofva på deras poster eller
under vachthåldningen dricka sig druckne.
Hvilcket likaledes til Justitiae-Deputationen remitterades.
Sedan anmälte Hr Landtm., at öfver Prästeståndets den
7 Sept. här upläste Memorial angående Hr von Strokircks
ingifne skrift den gången eij kom at resolveras.
R. o. A. funno godt, at bemelte Memorial remitteras til
Justitiae-Deputationen, hvaräst förbemelte Hr von Strokircks
skrift redan är under händer.
Hr Didron påminte, at förbemelte af Prästeståndet ingifne
Memorial, emedan det sä grundeligen och väl är författat,
genom trycket borde blifva allmänt giordt.
Frih. Dyring berättade, at Hr Riks-Rådet Grefve Creuts,
emedan han förnummit at Fröken Stenbock, sedan JustitiseDeputationens
Betänckande uti des sak hos R. o. A. varit
före, med et Memorial inkommit, äfvenväl et Memorial upsatt,
hvilcket H. Exc. förmodade at R. o. A. sig ville föredraga låta.
Och som bärtil samtycktes;
Uplästes H. Exc. Gref Creutzes Memorial, hvarutinnan
välbemelte Hr Riks-Råd anhåller at få communication af det
Memorial som Fröken Stenbock hos R. o. A. nyligen ingifvit,
såsom ock beder, at enär Justitiae-Deputationens uti denna
saken inkomne Betänckande til sluteligit afgiörande företages,
Fröken Stenbocks slächtingar efter den skyldskapsgrad som
Lag och Riksdags-Ordningen stadgar måge taga afträde, hvilket
H. Exc. och tilbiuder at de som honom så nära anhörige
äro jemväl giöra skola.
R. o. A. beviljade H. Exc. den begiärte communicationen;
Hvilcket skrefs på Memorialet, som Frih. Dyring tillika
med Fröken Stenbocks Memorial och det dervid bifogade Promemoria
til sig tog til Hr Riks-Rådet Creutz at aflefverera.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Abrahamsson jemväl inkommit
med et Memorial i denna saken.
Hvilcket som R. o. A. funno nödigt at anhöra;
Adelns Protokoll, 1734. 29
450 Sept. 21. Abrahamssons och Ehrenpreus’ memorial.
Altså uplästes Häradshöfdingen Abrahamssons Memorial
angående Justitiae-Deputationens Betänckande uti saken emellan
Fröken Stenbock och Riks-Rådet Grefve Creutz, hvarutinnan
Hr Abrahamsson i anseende til de anförde skiähl håller före,
at Fröken Stenbock bör först med framledne Hr JustitimCancelleren
Felimans sterbhus in foro administrationis lagligen
utföra, huru vida sal. Hr Justitiae-Cancellern må för disposition
af hennes egendom vara henne ansvarig eller eij, men så
framt Hr Justitiae-Cancellern kommer derföre at frikallas,
förmenas det H. Exc. Riks-Rådet eij undgå kan at hålla
Fröken Stenbock skadeslös både ti! capital och interesse.
Hr Ehrenstam framträdde och sade, at saken ifrån
början varit drifven emellan Fröken Stenbock och H. Exc.
Riks-Rådet Gref Creutz, utan at framledne Justitiae-Cancellern
Fehman deraf haft någon communication; men som Hr Abrahamsson
nu behagat döma i saken, altså begiärte Hr Ehrenstam
communication af detta dess Memorial samt tiltriide til
acten uti Justitise-Deputationen til at kunna bevaka och i
ächt taga Frih. Fehmans rätt, af hvilcken han voro en anhörig.
Hr Ehrencrona: Sedan Justitiae-Deputationens Betänkande
inkommit, häfver icke allenast Fröken Stenbock utan
ock Hr Nils Ehrenpreus och Hr Abrahamsson ingifvit Memorialer
härom, och som iag icke kan se, huru Plenum sig nu
mera härom kan utlåta, innan bemelte memorialer och de uti
dem andragne skahl och omständigheter af en Deputation
blifvit i öfvervägande tagne och utarbetade, altså hemställer
iag R. o. A., om icke hela ärendet tillika med bemelte memorialer
må remitteras tilbakars til Justitise-Deputationen,
som häfver at tilse, huru vida de kunna gifva anledning til
någon ändring uti det redan författade Betänckandet.
Hr Ridderschantz påstod, at Justitise-Deputationen sig
jemväl bör yttra, hvem Fröken Stenbock bör hålla sig til och
hvem som skall giöra henne redo för det bortmiste arfvet.
Hr Didron: Jag styrckes af Hr Ehrencronas andragne
skiähl än mer i den tanckan som iag redan en gång förklarat,
at ärendet bör gå tilbakars til Justitise-Deputationen, på det
Deputation må gifva oss mera lius i saken.
Hr von Blixen instämde härmed, tilläggandes, at Deputationen
eij lärer underlåta at härvid höra vederbörande.
Hr Ehrenstam sade det vara honom indifferent, om saken
remitteras tilbakars til Justitise-Deputationen eller eij,
Fröken Stenbocks sak. C. Siegroths byte.
451
men det hade han allenast härvid at påminna, at framledne
Justitiae-Cancelleren Fehman häruti eij må blandas, hvilcken
aldrig i denne sak varit stämd, eij eller nämd i K. Maij:ts
eller någon annan dom, begiärandes, at denne påminnelse och
reservation måtte komma til protocollet, så at hvar och en
niuter en ren och laga process til godo.
Hr Lilliestierna sade hufvudquaestionen här vara, om
Justitiae-Revisionens dom skall blifva stående eller eij; och
som Ständerne eij lära vilja gå in meritis eller blifva domare,
utan allenast skiärskåda om processen blifvit rätt i acht tagen,
så lära de och, i fall uti den senare något fel finnes, giöra
deruti en rättvis ändring och på den händelsen utvisa forum.
Eliiest och i fall Ständerne skulle gå vidare och inträda in
meritis, skulle de aldrig annat få giöra än uptaga saker.
Hr Landtm, frågade, om altså Betänckandet får ga tilbakars
til Justitiae-Deputationen.
Hvartil svarades ja.
Hr Ridderschantz påminte, at Justitiae-Deputationen
bör upgifva, om den kunde utfinna hvart Frökens arf tagit
vägen.
Efter det som discourerat och faststäldt blifvit upsattes
följande Resolution, hvilcken, sedan den för R. o. A. blifvit
upläst, skrefs på Betänckandet:
Resol. I anseende til de omständigheter, som af Fröken
Stenbock, Hr Nils Ehrenpreus och Hr Abrahamsson igenom
the af them ingitne Memorialer blifvit andragne, funno R. o. A.
nödigt, at detta ärendet til Justitise-Deputationen tilbaka remitteras,
hvilcken sig häfver at yttra, huru vida thesse således
andragne skiähl kunna förorsaka någon ändring uti Betänckandet.
Uplästes Gammar-, Oeconornie- och Commerce-Deputationens
Betänckande af den 12 Sept. öfver Hr Ryttmästare!!
Conrad Sigerotlis sökte byte af Tacketorp 1 4, Berga 1/4, Svälinge
'Vs och ibidem 1 4 uti Södermanland, Eskilstuna lähn,
Väster Rekarnes härad och Forss sochn, emot vederlag af
hemmanet Flen uti Södermanland, Villåttings härad och Flen
sochn, jemte 12 dal. 21 öre smt pä honom af framledne
Landshöfdingen Mauritz Posses och framledne Landshöfdingen
Faeger stier nas afslutne byten transporterad öfverskottsränta,
hvarvid Deputationen förmäler sig för sin del eij annat finna,
än at detta byte må blifva behörigen faststäldt.
452 Sept. 21. Julita kungsgård. Bildsteins sak.
R. o. A. biföllo detta Betänckande.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande af den 11 sidstl. Sept. angående Julita
kongsgårds, uti Södermanland, Oppunda härad och Julita sochn
belägen, försäljande til skatte. Deputationen finner de af
Camin arherren Baron Axel Gottlieb Palbitski, hvilcken detta
skattekiöp begiär, tilbudne vilckor för cronan fördelachtige
och jämväl til dess säkerhet ländande, och hemställer altså
Riksens Ständer, i rall de härtil skulle behaga samtycka, om
icke Cammar-Collegium kunde anbefallas at ofördröijeligen
in loco låta anställa behörig ref- och skattläggning, hvarefter
sielfva skatteköpeskiilingen blitver 6 åhrs sammanslagen jordeboks-
och mantalsränta med 1/2 part förhöjning för förvandlingen
och V4 dito för säteriesfriheten, som sedermera til åhrlig
penningeränta, blifver faststäld; och kommer samma ränta
under förpantningstiden såsom interesse för panteskillingen af
pantehafvaren at nyttjas eller vid panterättighetens infriande
med contante penningar til cronan at utgifvas; åliggandes
jemväl K. Cammar-Collegio, så snart Cammarherren Palbitsky
utbetalt köpeskillingen, at utan uppehåld meddela honom behörigt
skattekiöpebref derpå, uppå ofvan besagde sätt och
vilckor, samt tädanefter draga en skyndesam försorg, at besagde
köpeskilling til intet annat behof än til någon nyttig
förpantnings infriande blifver använd.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Hr Hestsko påminte, at som nu Riksdagen nalckas til
slut och det är högst angelägit at efter R. o. Anis yttrade
mening Hr Öfversten Bildsteins sak afgiöres innan Ständerne
åtskiljas, det fördenskull må efterfrågas, huru de öfrige Stånden
häröfver resolverat.
I följe häraf afsändes Riddarhus-Fiscaleti, at hos de andre
Stånden förnimma uti hvad slut de härom stadnat.
Frih. Buddenbrock förestälte, at som R. o. A. så väl
som Prästeståndet kommit öfverens om Riksdagens slutande
til Michaelis och nu samma tid snart är inne, om icke en
dag kunde fastställas för Deputationerne at med deras arbete
vara färdige, då man sedan med så myckit bättre drift in
Plenis kunde dageligen ihopkomma at afgiöra sakerne.
Hr Landtm, sade sig varit sinnad at giöra samma proposition,
emedan de andre Stånden eij eller voro obenägne,
at alla Deputationerne, docb Secrete Utskottet och Secreta
Om riksdagsarbetets påskyndande. Skogsordningen. 4-53
Deputationen undantagne, arbetade til Michelsmässo och hörde
sedan up, så at i nästkommande vecka inga flere Plena blefvo
än öfver Lagen och Instructionerne, men i den påföljande
alla dagar, undantagandes när Secrete Utskottet eller Secreta
Deputationen nödvändigt borde vara tilhopa.
Hr Carl Wennerstedt sade sig härvid eij hafva något
at påminna, allenast at, i fall Skogs-Ordningen til Michaelis
eij skulle kunna blifva färdig, den Deputation, som den samma
under utarbetande häfver, må vara efterlåtit at sedan om
eftermiddagarne träda tilsammans, emedan detta ärendet är af
en så stor angelägenhet, at om Riksens Ständer nu eij med
alfvar lägga handen dervid, kommer riket innom några åhr at
lida en obotelig skada; i öfrigit voro heinehe förordning merendels
utarbetad, och fattas allenast någre svar ifrån Collegierne.
Hr von Blixen påstod, at bemelte Skogs-Ordning, Statsvärcket
och de angelägnaste oeconomiemåhlen böra vara afgiorde,
innan man sluter Riksdagen._
Hr von Hökerstedt sade, at nu som tilförene vid Riksdagarne
komma vid slutet de angelägnaste ärender före, och
om för Deputationerne en så kort termin sättes, torde rikets
tienst derigenom komma at lida; hemstälte altså, om icke
Deputationerne ännu 8 dagar kunde tillåtas at arbeta uppå,
då de sedan kunde vara i stånd at utlåta sig när de aldeles
kunde uphöra och sluta.
Frih. Ungern begiärte, at desse angelägne målen nu
måtte utnämnas; i öfrigit om intet en viss termin fastställes,
kommer Riksdagen alt för myckit på tiden at utdragas. Så
måste man ock täncka, at månge af våre medbroder hafva
en läng väg hem och at det faller dem svårt sig här så länge
at uppehålla.
Hr von Hökerstedt sade, at desse angelägne målen af
Deputationerne lära kunna utnämnas, om de få befallning
dertil.
Hr Didron: Här återstå högst angelägne saker, såsom
defensions- och statsvärcket, och innan de äro afgiorde, kunna
Ständerne eij skiljas åt.
Hr Lars Åkerhielm svarade, at desse måhlén höra til
Secrete Utskottet, hvilcket lika fullt arbetar, fast Deputationerne
uphöra. Fördenskull, som vij alla önska et skyndesamt
slut på Riksdagen, bör dem en viss tid föresättjas; och
454 Sept. 21. Om riksdagsarbetets påskyndande.
sorn doch sedan til sakernes afgiörande och expedierande lärer
behöfvas 3 veckor eller en månad, så kan emedlertid Secrete
Utskottet blifva färdigt med sitt arbete.
Hr Didron praacaverade, at man eij så bör skiljas åt,
at man släpper K. Maij:t och Rådet handlöst i anseende
til defensionsvärcket, nödige penningemedel och andre angelägne
måhl.
Hr Wennerstedt androg, at Borgare- och Bondestånden
eij lära resa hem, innan de fådt Resolutionerne på allmänna
Besvären, hvaraf 60 §§ ännu skola vara oafgiorde.
Hr Ljllj estierna: Som Urskiinings-Deputationen eij lärer
hafva emottagit och til Deputationerne remitterat andre
saker än de som äro värckeligen Riksdagsärender, så håller
iag ock före, at de samma, innan Ständerne skiljas åt, böra
vara afgiorde, ty om vij, som på förre Riksdagarne skiedt,
vilja hänskjuta de mästa sakerne til K. Maij:t och Rådet,
så är det onödigt at vij så många saker uptagit. Dessutan
är ock nödigt, at man vet, hvilcka äro de angelägnaste måhlén
som återstå, och at fördenskull Deputationerne med förteckningar
deröfver til nästa Plenum inkommo; innan sådant
skiedt, är svårt at säija, det Deputationernes arbete innom
8 dagar skall uphöra. Och ehuruväl det mäst kostar på för
dem som äro ifrån Finland at sig här länge uppehålla, så
vilja de doch heldre någre veckor längre här fördröija, än
medelst en skyndesam afresa lämna åtskillige vigtige måhl
oafgiorde. Hr Lilljestierna lade bärtil, at Protocolls-Deputationen
är så godt som nyss begynt, at Jönköpings Hof-Rätts
Protocoll eij länge sedan inkommit, och at af Consistoriernes
ännu åtskillige äro ute, hvilcka alla efter Ständernes tagne
slut böra igenomgås; och som det blifvit faststäldt at en
gång giöra rent hus, borde man och söka sådant at värckställa.
Hr Landtm.: Så framt Deputationerne skola ingifva förteckningar
på de mäst angelägne ärender, så kan tiden utdragas,
innan de komma öfverens hvilcka måhl för sådane
anses böra eller eij, utan lärer vara äfven så godt at säija at
vij villja arbeta längst och bäst vij kunna.
Frih. Ungern påminte, at när Protocolls-Deputationen
sattes, blef det sagt, at han skulle arbeta så långt han kunde
hinna, och tyckes altså eij böra uppehålla Riksdagen. Uprepade
derjemte sin redan giorde föreställning, at en viss ter
-
Om Krigsmanshusverket. Bristen i gratialiststaten. 455
min utsättes, ty sedan lärer med arbetet på alla ställen så
myckit mera skyndas.
Hr Lagercrantz förmente, at om man flitigt lägger handen
vid värcket, skohla Deputationerne innom 10 dagar kunna
sluta sitt arbete, och at fördenskull den tiden dem lämnas
kunde.
Hr Landtm, påminte, at som tiden är förliden och ännu
tvänne angelägne saker i dag sluteligen borde afgiöras, nemligen
om Krigsmanshus-värcket och Krigsbefehlets besvär, så
kunde denna discours til en annan gång upskiutas, hälst R. o. A.
eij synas vara härutinnan af enahanda mening.
Hvilcket som det bifölls;
Altså företogs nu Krigsmanshus-värcket.
Och uprepades af Riddarlius-Secreteraren, i hvad slut
R. o. A. den 31 Aug., då Landt- och Siö-Militise-OeconoinieDeputationens
härom ingifne Memorial föredrogs, stadnat, samt
at Deputationens yttrade tanckar i anseende til räkenskaperne,
oeconomien, inseendet öfver värcket samt gratialisternes antagande
med mera då vunnit R. o. A:s bifall, allenast at Krigsmanshus-hufvudboken
i K. Cammar-Collegio och therifrån i
K. Cammar-Revisionen bör inlefvereras, samt at Krigsmanshus-godsen
eij böra bortarrenderas, utan räntorne af nästa
Cronofogdar, emot et skiähligt betingat åhrligit procent, til
nästa Riksdag upbäras. Men beträffande de af bemelte Deputation
upgifne förslag til bristens fyllnad i gratialist-staten,
bestigandes sig åhrligen til mer än 24,000 dal. smt, så hade
angående det första förslaget, nemligen at Ammiralitets-Krigsmans-Cassan
åhrligen til nästa. Riksdag skulle gå i et förskott
af 6,666 2/a dal. smt, R. o. A. i anseende til det å Ammiralitets-statens
vägnar giorde förbehåld at med en föreställning
häremot inkomma, sig öfver samma ärende icke utlåtit. Det
andra förslaget, angående 4 öre smt åhrl. afgift af de gemenas
och deras vederlikars lön vid de indelte och värfvade
Regimenter i Sverige och Finland, hade R. o. A. eij velat
samtycka til. Det tridje, om centonals erläggande af Presteståudets
inkomster som kunna anses för lön samt en viss
afgifts erläggande af dem som i städer och på landet tilträda
tienster med mindre än 50 dal. smts lön eller och gode näringar
med mera, hade R. o. A. funnit af den beskaffenhet,
at det borde hemställas til de andra Ståndens utlåtelse. Ofver
det fierde, nemligen at Ständernes Contoir skulle betala
■456 Sept. 21. Om Krigsmanshusverket o. Am:tskrigsmanskassan.
interessen för Krigsmansliusets fordring, härrörande af de på
inlöste löningsliquidationer innehåldne centonal- och avancementspenningar,
jämväl och öfver det femte, at Ständernes
Contoir åhrligen kunde betala, V4 af de åhr 1715 och 1718 af
Stats-Contoiret innehåldne centonal- och avancementspenningar,
samt siette, at af de 29,000 dal. smt, som under varande krigstid
Stats-Contoiret uti Ränterierne af Krigsmanshusmedlen
anticiperat, åhrligen 6,000 dal. smt i staten kunde uptagas,
deröfver hade sig R. o. A. således utlåtit, som Protocollet af
den 31 Aug. utvisar. — Och berättade Secreteraren ytterligare,
at Ammiralitetsstatens Fullmächtig Hr Schoutbynachten
von Gerdten inlagt et vidlyftigt Memorial, derutinnan han
söker visa både omöijeligheten för Ammiralitets-KrigsmansCassan
at umbära så ansenlige medel, som til krigsmanshuset
förskottsvis påstås, såsom och det förmente ofog, som Ammiralitets-Krigsmans-Cassan
skie skulle, der hon pålades så stora
medel til et annat värck at förskiuta, hvilcket alt i sielfva
Memorialet, som ibland allegaterne til detta Protocoll bilagt
finnes, vidlyftigare anfördt är.
Hr von Gerten begiärte at bemelte Memorial måtte
få upläsas.
Men som Frih. Ungern i det samma framträdde och
berättade, at han upsatt et nytt project, hvarigenom han förmodar
at Krigsmanshus-bristen utan förbemelte förskott af
Ammiralitets-Krigsmans-Cassan och utan de andre förslagen,
hvilcka R. o. A. förra gången eij behagade agreera, skall
kunna fyllas;
Altså funno R. o. A. eij nödigt det af Hr von Gerten
ingifne Memorialet sig at låta föreläsa, i anseende dertil at
det begiärte förskottet eij mera påstås.
Uplästes altså det af Frih. Ungern ingifne nya Förslaget
til bristens upfyllande i Vadstena Krigsmanshus’ stat, best fiendes
deruti, at
Af den behållning, Krigsmanshuset ännu häfver
från förra åhren af 17,000 dal. smt, tages til
nästa Riksdag en fjerdepart åhrligen, som är 4,250: —: —.
Af the efter inkommen underrättelse uti Riksens
Ständers Contoir redan inlöste Löningsliquidationer
äro innehåldne Centonal- och
Avancementspenningar til en summa af
22,074 dal. 9 öre smt, hvaraf här til betal
-
Ungerns förslag till bristens fyllande.
457
ning utföres en fierdepart åhrligen til nästa
Riksdag
5,518: is: 6.
Af Centonalmedlen, dem K. Stats-Contoiret innehållit
af 1715 åhrs löningssedlar efter des
egen upgifne förteckning til 11,370 dal. 23 öre
smt, och komma såsom Pupille- och Hospitalsmedel
i redbart mynt at begripas under N:o 1
til betalning i Ständernes Contoir, utföres
här jemväl til en fierdepart åhrligen  2,842: 21: 18.
An är efter insänd förteckning af den 2 Dec.
1719 vid K. Krigs-Expedition inhållit Krigsmanshusmedel
af 1718 åhrs löningsanordningar
599 (?) dal. 22 öre smt, hvaraf hälften
såsom Hospitalsmedel i mynteteckn kommer
at begripas under N:o 1 til betalning i Ständernes
Contoir, nemligen 2,999 dal. 27 öre
smt, och utsattes således theraf en fierdepart
åhrligen  749: 30: is.
Utur Ränterierne har K. Stats-Contoiret under
krigsåhren ifrån och med 1709 til 1718 åhrs
slut af Krigsmanshusmedlen i redbart mynt
disponerat til rikets förnödenheter en summa
af 28,890 dal. 15 öre 203/ä pgr smt; hvaröfver
K. Krigs-Collegium åtskillige resor begiärt
liquidation af K. Cammar-Collegio;
och som ingen annan utväg ses vara för
Krigsmanshuset til den ansenliga bristens
fyllnad, sa lämnas til Riksens Ständers godtfinnande,
om icke en fierdepart häraf åhrligen
kunde anslås Krigsmanshuset, at äfven
som det föregående betalas af Riksens Ständers
Contoir, så snart liquidation af K. Cammar-Collegio
blifvit utfärdad, eller i annor
händelse at denne fierdepart åhrligen må på
eronans stat upföras, emedlertid utsattes --- 7,222: 19:23.
Ar 1719 har Feldtmarskalcken Rhenschiöld tagit
til fältcassans behof af Krigsmanshusmedlen
i Malmö räntar (!) 64: 11. Och samma åhr
är af en del anordningar för Stockholms
Fältstat af K. Stats-Contoiret innehållit Centonalmedel
til en summa af531:28:s. Til
-
458 Sept. 21. Adelns beslut om Krigsmanshusverkets stat.
sammans 596: 7: 8. Hvaraf en fjerdepart åhrligen
lärer kunna i staten anslås, hälst staten
tlieraf eij kan hafva någon synnerlig kiänning, 149: t: 20.
An någre Krigsmanshus-betienters löner, sorn i
förra förslaget äro utsatte til indragning,
hvilcka docli eij för detta åhr kunna besparas,
och jemväl ovist är huru snart sådant
kan skie, ty utsättes här emedlertid  684:—:—.
Brister altså åhrligen 13,266: 22: 19.
Till fyllnad af denne brist förmenas nu vidare ingen säker
fond kunna föreslås, hvarföre lärer thertii intet annat medel
utan publici gravation blifva, än at l:o de af de 144 öfverofficerare
och 560 gemena, som ännu eij bekommit underhåld,
men likväl äro thertii anmälte, eij eller för innevarande åhr
något bekomma, utan bör 2:o, innan de til värckelight underhålds
åtniutande på gratialstaten upföras, undersökning anställas
och efterses, hvilcka af them til underhåld anmälte
äro, efter de af Landt- och Siö-Militiae-Deputationen projecterade
och af R. 0. A. approberade reglor thertii berättigade,
och hvilcka som det först böra åtniuta, hvilckom 3:o det då
straxt tildelas af de medel som genom observationer komma
at inflyta, och man efter förra projectet förmodat kunna blifva
6 å 8,000 dal. smt åhrligen til nästa Riksdag, kommandes
K. Krigs-Collegiutn at hålla hand theröfver det observationsmedlen
så fördelas, at de åhrligen intil nästa Riksdag äro
tilräckelige; och hvad 4:o ännu af mindre förtiente gratialister
skulle öfrigit vara som eij af observationsmedlen strax kunna
bekomma theras underhåld, så böra the vänta tils någon afgång
blifver, och inga flere med underhåld försees än afgången
tillåter.
Bemelte förslag bifölls i alla delar af R. 0. A., allenast
at dertil lades, det K. Cammar-Collegium ofördröijeligen och
innom detta ahrs slut öfver de under krigsåhren ifrån och med
åhr 1709 til 1718 åhrs slut af Stats-Contoiret disponerade
28,890 dal. 15 öre 20% pgr smt Krigsmanshusmedel bör liquidera,
samt at Ständernes Contoir åhrligen kommer at betala
V4 af bemelte summa til Krigsinanshuset.
Och upsattes altså följande Extractum Protocolli, hvilcket
för R. 0. A. uplästes och approberades:
Extract utur Protocollet som holts hos R. 0. A. d. 21
Sept. 1734.
Prot.utdrag om Krigsmanshusverket.
459
S. D. Föredrogs å nyo Landt- och Siö-Militiae-OeconomieDeputationens
Memorial af den 26 sidsti. Aug. angående Krigsmanshusvärcket,
och bifölls af R. 0, A. hvad i bemelte memorial
angående räkenskaperne, oeconomien, inseendet vid
1 bemelte värck' samt gratialisternes antagande med mera anfördt
finnes, allenast at härvid i acht tages, at Krigsmanshus-HufI
vudboken, när den är färdig, i K. Cammar-Collegio inlefvereras
och therifrån til Cammar-Revisionen, samt at KrigsI
manshusgodsen icke komma at bortarrenderas, utan böra ränI
torne af närmaste Cronofogdar emot et skiähligt betingat
procent, hvarom af K. Krigs-Collegio igenom vederbörande
Hrr Landshöfdingar kommer at föranstaltas, til nästa Riksdag
I upbäras. Men beträffande de af Landt- och Siö—MilitiseOeconomie-Deputationen
uti bemelte Memorial upgifne förslag
til bristens fyllnad för Gratialisterne, sorn til mer än 24,000
dal. smt om åhret sig bestiger, så, aldenstund R. 0. A. för
sin del icke kunnat bevilja det af Ammiralitets-KrigsmansCassans
medel til nästa Riksdag begiärte åhrlige förskottet af
6,666% daler, i anseende til de på Ammiralitets-Statens
vägnar af bemelte stats Fullmächtig andragne och på all billighet
grundade skiähl, R. 0. A. eij eller kunnat samtycka
I til den föreslagne åhrlige afgiften af de gemenas och deras
I vederlikars lön vid de indelte och värfvade regimenter i Sverige
I och Finland; jemväl och centonalens erläggande af sådane det
I Vördige Presterskapets inkomster, hvilcka lika med lön anses
kunna, och en viss afgifts betalande vid gode näringars eller
sådane beställningars anträdande, vid hvilcka 50 dal. smts
lön och derunder är, af en sådan beskaffenhet befinnas, at
dermed efter Förordningen förhållas bör; Altså är hos R. 0. A.
sedermera et nytt och härhos bifogat project til ofvanbemelte
brists upfyllande vordet ingifvit, hvilcket, såsom mindre svårigheter
underkastat, R. 0. A. för sin del bifallit och förmodar
sig härutinnan de öfrige respective Ståndens benägna biträde,
hafvande R. 0. A. vid bemelte senare project intet annat at
tillägga, än at K. Cammar-Collegium ofördröijeligen och innan
detta åhrs slut bör liquidera öfver de uti Ränterierne ifrån
åhr 1709 til 1718 af Stats-Contoiret dispo[nerade] 28,890
dal. 15 öre 20% pgr smt Krigsmanshus-medel, kommandes
Ständernes Contoir en fierdedel af bemelte summa til Krigsfflanshuset
åhrligen at betala. Hvilcket med de öfrige Stånden
välment communiceras. Actum ut supra.
460 Sept. 21. Resolutioner om krigsbefälets besvär.
Sedan föredrogs til justerande et annat Extractum Protocolli,
hvilcket i anledning af det som hos R. o. A. vid förra
sammankomsten uppå Krigsbefehlets Besvär resolverades var
upsatt.
Hr Lars Åkerhielm giorde härvid den påminnelsen, at
ehuru gierna han skulle önska, det enligit den 9 §:s innehåld
i denna projecterade Resolution på Krigsbefehlets besvär öfver
feldttractamentet för Officerarne af de indelte Regimenter
liquideras måtte, doch som icke allenast K. Cammar-Collegium
klarligen vist, at et sådant liquiderande är aldeles omöijeligit,
utan och, i fall et liquidum stodo at trätfas, riket therigenom
skulle belastas med en odrägelig skuld, at förtiga flere grundelige
skiähl som af K. Cammar-Collegio härvid anförde blifvit
och i Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationens Memorial
anförde finnas; hvarjemte och detta förtiente et noga
öfvervägande, at de öfrige Stånden, som med oss bidraga til
lön- och betalningsafgiften, när de förmärcka at riksens skuld
med et så odrägeligit quantum blefvo förökt, aldeles torde
blifva afskräckte med denna bevillning at fortfara, på hvilcket
sätt Krigsbefehlet långt ansenligare kom at lida; och som
dessutan det långt på tiden skulle ankomma, innan det kommer
til betalning, torde många nödsakas sådane sine liquidationer
at bortsälja med 80 å 90 procents rabat, hvilcket doch
riket sedan fullt ut och kanskie til främmande kommo at betala;
altså hemstälte Hr Åkerhielm, om icke i anseende til
desse skiähl Krigsbefehlet heldre skulle vilja afstå ifrån denna
begieran, än igenom et påstående, hvarvid doch hvar och en
så ganska litet kunde vinna, skada sig sielf och skiämma den
allmänna crediten.
Åtskillige af Krigsbefehlet förklarade, at de funno detta
myckit billigt, och at de fördenskull ville afstå ifrån denna
begieran om liquiderande öfver täldttractamentet.
Men Hr Hellen stier na sade, at han sig bärtil eij kunde
begifva.
Härmed instämde ock Frih. von der Pahlén, påstående,
at åtminstone för åhren 1707, 1708 och 1709, då Officerarn'1
slitit mäst ondt, liquideras måtte.
Hr Lars Åkerhielm svarade, at om öfver fäldttractamenterne
skall liquideras, hvilcket han doch höll för en omöijelighet
at värckställa i brist af räkenskaper och nödige bevis,
så torde N:o 8 eij kunna blifva betalt på 30 åhr.
Fältraktamenten. 1719—-21 års lönefordringar. 461
Hr Hellenstierna och flere påstodo allenast liquidation
och at de eij begiärte komma på den numera.
Hvartil af andre svarades en sådan liquidation vara både
ogiörlig och onödig.
Såsom af åtskillige begiärtes, at Hr Landtm, ville giöra
frågan om icke denne 9 § bör gå ut;
Altså frågade Hr Landtm., om bemelte § skall gå ut.
Hvartil svarades ja.
Hr Hellenstierna å egne och sine cammeraters vägnar
protesterade häremot, hvilcket äfvenledes Gref Joh. Gyllenborg
och Frih. von der Pahlén giorde.
Yid den 10 §, öfver hvilcken vid förre sammankomsten
var fäststäldt, at 1719, 20 och 21 åhrs löningsfordringar så
för civil- som militairbetiente af Ständernes Contoir under
N:o 8 skulle betalas, förestälte äfvenledes
Hr Lars Åkerhielm, det han af statsvärcket hade sig
bekant, at til desse löningsfordringars afbetalning åhrligen et
vist i Staten anslås, och höll han altså för bättre vara, at
Ständernes Contoir härmed eij betungades, utan at nu som
tilförende desse fordringar af Stats-Contoiret blefvo betalte,
doch på det sättet at åhrligen hädanefter, som tilförende
skiedt, en viss summa bärtil i Staten blefvo anslagen, af
hvilcken de löningsfordrande kommo at niuta marck om marck,
varandes för dem myckit snarare at komma til sin betalning,
när de den samma på tvänne stallen åtniuta, och trodde han
sig kunna försäkra, at så snart Ständernes Contoir betalt
N:o 8, så snart skall och Stats-Contoiret med denna skulden
vara färdigt.
Hr Hellenstierna och Hr Fock beklagade, at i alla
desse åhren af Stats-Contoiret eij något på desse löningstordringar
blifvit betalt, och at der altid blifvit svarat, det
ingen fond dertil voro, oacktadt på alla Riksdagar blifvit lofvat,
at man i Stats-Contoiret skulle få betalning.
Härtil svarades, at likväl alla åhr vackre summor til
desse löningsfordrande betalte blifvit.
Sedan ytterligare härom blifvit discourerat;
Giorde Hr Landtm, frågan, om til förbemelte åhrs löningstordringars
afbetalande det blifver dervid, at åhrligen en viss
summa af Stats-Commissionen anslås, som de löningsfordrande
emellan fördelas marck om marck.
Hvartil svarades ja.
462 Sept. 21. Resolutioner om krigsbefälets besvär.
Hr Hellenstierna sade sig härtil intet kunna samtycka.
Som öfver den 33 $ förra gången eij blef resolverat,
altså påminte Hr Hellenstierna härvid, at icke allenast de
ifrån indelningens och roteringens början på cronoparcker och
allmänningar uptagne ryttar-, dragone- och soldatetorp, utan
och de som sedan anlagde blifvit, enär deras nidrifvande påstås,
måge lämnas orubbade, til dess K. Maij:ts nådige utslag
i saken utfaliit.
Detta funno R. o. A. skiähligt, och kommer altså i heinehe
§ näst orden »indelningens och roteringens början» at
tilläggas: »tils nu lagligen». I öfrigt bifölls §.
Ytterligare påminte Hr Hellenstierna, Gref Johan
Gyllenborg jemte åtskiilige flere af Krigsbefehlet, at uti 5 §,
deräst K. Maij:t i nåder försäkrar at bibehålla dem vid 1684
ahrs Reglemente, jemväl in specie införas måtte, at boställen
för prästegårds byggnad skola vara befriade, enligit K. Maij:ts
nådiga Resolution på Krigsbefehlets Besvär ifrån Finland af
den 19 Junii 1731.
Och som uppå Hr Landtm:s giorde frågan detta vann
bifall, altså kommer i bemelte 5 § näst orden »vill K. Maij:t
hafva Krigsbefehlet vid bemelte Reglemente bibehåldne» at
tilläggas: »varandes i anledning af bemelte reglemente boställshemmanen
frie för byggnad å prästegårdar, emedan sådant
intet Annes upräknadt ibland the besvär som boställshemmanen
vidhänga, och K. Maij:t uti Resolutionen på Krigsbefehlets
Besvär ifrån Finland af den 19 Junii 1731 redan i nåder
förklarat».
Til följe af desse ändringar inrättades förhemelte Extractum
Protocolli således:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 21
Sept. 1734.
S. D. Uplästes det ifrån Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationen
inkomne project til K. Maij:ts nådiga
Resolution öfver de af Krigsbefehlet vid de indelte Regimente!’
til häst och fot i Sverige och Finland under denna påstående
Riksdag andragne underdånige Besvär tillika med et Memorial
berörande den 3, 9, 10 och 19 § i bemelte Besvär, hvaröfver
R. o. A. stadnade i fölljande slut. 1 § bifölls. Sidsta meningen
af 2 §, hvilcken begynnes med de orden »vid Infanteriet»,
ändras således: »vid Artilleriet och hela Infanteriet bär
Prot.utdrag om krigsbefälets besvär.
463
ingen karl» etc. Vid slutet af samma mening sättes i stället
för »Allmogens» ordet »vederbörande». Beträffande den 3 §,
så funno R. o. A. skiähligt, at Cancellie-Taxan af åhr 1720
eij bör sträcka sig til fullmachter på sådane beställningar,
sorn man tilförende efter Kongl, fullmachter innehaft, men
igenom placeringen måst gå ifrån til mindre indelning. 4 §
bifölls. Uti 5 § näst orden »vill K. Maij:t hafva Krigsbefählet
vid bemelte Reglemente bibehåldne» tillägges: »varandes i
anledning af bemelte Reglemente boställshemmanen frie för
byggnad å prästegårdar, emedan sådant intet Annes upräknat
ibland the besvär som boställshemmanen vidhänga, och K.
Maij:t uti Resolutionen på Krigsbefehlets Besvär ifrån Finland
af den 19 Junii 1731 redan i nåder förklarat. Den 6, 7
och 8 §§ biföllos. I den 9 § går ut hvad liquidationen öfver
felttractamentet beträffar. Vid 10 § är R. o. A. af den tankan,
at til 1719, 20 och 21 ahrs löningsfordringars afbetalande
åhrligen en viss summa af Stats-Commissionerne anslås bör,
som emellan de löningsfordrande marck om marck kommer
at fördelas. II, 12, 13, 14, 15, 16, 17 och 18 §§ biföllos.
19 § upskiutes, til dess man får se i hvad slut Riksens
Ständer lära stadna angående bränvinsaccisen, då denne § til
den Deputationen som får samma ärende til utarbetande kan
remitteras. 20, 21 och 22 §§ biföllos. Den 23, angående
prästeräntornes upbärande vid Lif-Regimentet och Regimenterne
til häst i Skåne och Bohus lähn, går ut, emedan detta
ärendet redan är afgiordt. 24, 25, 26, 27, 28, 29 och 30 §§
biföllos. 31 §, huruvida karlar vid de indelte Infanterieregimenterne,
innan de vid en generalmunstring blifvit approberade,
böra niuta lego och lön, går ut, emedan härom i LandshöfdingeInstructionen
stadgat Annes. 32 § bifölls. Uti 33 § näst orden
»indelningens och roteringens början» kommer at tilläggas:
»tils nu lagligen». Hvilcket alt med de öfrige respective Stånden
välment communiceras. Actum ut supra.
Hr Lars Åkerhielm hemstälte R. o. A., at som igenom
den tagne resolutionen, at öfver fäldttractamenten ingen liquidation
bör skie, H. Exc. Feldtmarskalckens Gref Stenbocks
arfvingar äro uteslutne ifrån deras ansökning at få Iiquidation
öfver deras Herr faders feldttractamente, om icke i anseende
fil den Herrens stora förtienster för fäderneslandet man kunde
vara omtänckt, på hvad sätt dem härutinnan någon förmån
skie må.
464 Sept. 21. Magnus Stenbocks fälttraktamente.
Hr von Hökerstedt berättade, at detta ärendet varit
uti Cammar-Oeconomie-Deputationeu, hvaräst alle Ståndens
Deputerade med glädje och största enighet stadnat i det slut,
at i anseende til de stora tienster, välbemelte Herre vist
fäderneslandet, som en billig erkänslan deremot styrcka Riksens
Ständer at öfver des feldttractamente må liquideras, dock
utan at sådant bör lända til prsejudicat för någon annan.
Häruppå uplästes Gammar-, Oeconomie- och CommerceDeputationens
Betånckande om framledne Kongl. Rådet och
Feldtmarskalcken Grefve Magnus Stenbocks innestående lön
och feldttractamente, hvarutinnan Deputationen håller före, at
som öfver välbemelte Kongl. Rådets löningar in til 1717, då
han i Danska fångenskapen med döden afgådt, blifvit liquiderat,
så kan i anseende dertil nu mera öfver de innestående löner
ingen liquidation påstås, men beträffande fäldttractamentet
är Deputationen af den tanckan, at, i anseende til framledne
Feldtmarskalcken Stenbocks riket beviste oskattbara tienster,
des arfvingar deras sal. faders innestående feldttractamente
kunde beviljas, så väl för dess tienstetid som fångenskap,
hvarvid K. Maij:ts nådigste Fältstat, dat. Malmö den 25 Junii
1700, bör tagas til grund och rättesnöre. I öfrigt förbehåller
sig Deputationen på det kraftigaste, at denne Riksens Ständers
betygande erkänsla och belöning för Hr Grefven och Feldtmarskalcken
Stenbocks personelle förtienster eij måtte tagas
til något prsejudicat vid andra slika ansökningar, emedan
riket dymedelst i en odrägelig giäld fördiupas skulle.
Hvilcket Betänckande af R. o. A. med mycken välvilja
bifölls.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 9
innevarande månad sidstl. angående Rusthållarnes vid OfverstLieutenantens
Compagnie under Norra Skånska Cavalleriet
ansökning at blifva befriade för den skulds afbetalning, för
hvilcken afledne Majoren Hörling, sorn vid förenätnde Compagnie
varit Directeur vid Upbrotts-Cassan, i så måtto häftat,
at han therutur åhr 1728 utan pant läntagit 1248 dal. 29 öre
smt, hvilcket lån han hvarcken i lifstiden betalt, eij eller efter
des död någon tilgång til denne giälds afbördande funnits,
hvarföre K. Maij:t den 12 Julii 1733 i nåder anbefalt Baron
och Landshöfdingen Hylten ofvannämde summa med upluph
interesse af samtelige rusthållarne at utsöka. Och som Bondeståndet
til bernelie ansökning samtyckt, så begiäres jemväl
Skånska rusthållare. Riksdagsarbetets påskyndande. 465
de öfrige respective Ståndens bifall härutinnan, med påminnelse
at äfven för de så kallade reservemedlen i gemeeu blifva
befriade.
Detta ärendet remitterades til Landt- och Siö-MilitireOeconomie-Deputationen.
R. o. A. skildes åt.
Den 25 September.
R, o. A. samlades eij för än kl. 10, emedan til den tiden
Deputationerne hvar på sitt ställe varit i arbete.
Begyntes med Protocollets upläsande af den 7 Sept. p. 396,
der man sidst stadnade, och fortfors til p. 410, då
Hr Landtm, hemstälte, om icke, som det nog lidit på
tiden, med andre sakers föredragande kunde begynnas.
Hvilcket bifölls.
Hr Landtm, anmälte, at åtskillige af R. o. A. påminna,
huruledes på en stor del här afgiorde saker ifrån de öfrige
Stånden ännu intet svar inkommit, och som man gierna vill
hafva slut på Riksdagen, och at innan des berörde mål måge
vara afgiorde, sade Hr Landtm, åtskillige vara af den tanckan,
at igenom en Deputation hos de andre Stånden kunde yrkas
på svar öfver följande ärender, nemligen Hr Öfversten Bildsteins
sak, hvilcken intet drögsmål tahl, i fäll Ständerne skulle
samtycka til en Ständernes Couimission öfver honom; sedan
kunde och de öfrige Ståndens utlåtelse begiäras öfver R. o. Arns
Extract. Protocolli af den 10 Sept., at Secrete Utskottet
och Secreta. Deputationen uti Råds-Protocollen noga efterse,
om vid de tilfällen, dä K. Maij:t sig öfver utspridde ryckten
i Rådet besvärat, samtelige Herrar Riksens Råd varit tilstädes
och enhälleligen sig således yttrat sorn Extractum utur RådsProtocollet
af den 9 Sept. förmäler, eller ock om någre af
Hrr Riksens Råd varit frånvarande eller af andre tanckar;
kunnandes samma Deputation om alla militair- och civilbetienters
löningars befrielse ifrån contribut ioner och afgift
så väl som Fröken Stenbocks sak och Hr Öfversten Silvas
ansökning jemväl påminna.
Sedan R. o. A. något härom öfverlagt, fants godt at för
denna gången allenast yrcka på svar uti Hr Öfversten Bildsteins
sak såsom et måhl, hvilcket elliest kunde uppehålla
Adelns Protokoll, 1734. 30
466 Sept. 25. Bildsteins sak. Major Seulenbergs fångenskap..
Riksdagen, och at sådant kunde skie igenom et Extractum
Protocolli, hvilcket Riddarhus-Fiscalen kunde bära til Stånden.
I följe häraf upsattes Extractum Protocolli härom, så
lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. d. 25
Sept. 1734.
Såsom Riksens Ständer höijeligen lära önska, at den nu
i 4 månader varande Riksdagen til et godt och skyndesamt
slut må bringas, och följachteligen til sakernes afgiörande
efter möijeligheten giertta bidraga, altså föranlåtes R. o. A.
hos de öfrige respective Stånden vänligen at påminna om
deras svar och utlåtelse öfver Secreta och Justitiae-Deputationens
gemensamma Betänckande uti Hr Öfversten Baron
Bildsteins sak, på det, i fall efter Riksens Ständers ompröfvande
bemelte sak af en Ständernes Commission skulle komma
at uptagas, ledamöterne strax måtte kunna utnämnas och.
Riksdagen igenom detta ärendet eij uppehållas. Actum ut
supra.
Hvilcket för R. o. A. uplästes och approberades.
Sedan continuerade uppå R. o. Arns tilstädjelse Hr Majoren
Seulenberg med upläsandet af den ingifne Berättelsen
om des i Ryssland utståndne svåra fångenskap, men korn
denna gången eij at dermed hinna til slut, emedan
en Deputation ifrån Riksens tvenne Hof-Råtter anmältes.
Bemelte Deputation blef inlåten, bestående af Hrr Praesidenterne
Frih. Åkerhielm, Gref Fersen och Hr vice Prsesidenten
Silfwer schöld samt åtskillige ledamöter af alla tre Hof-Rätterne.
Hr Prsesidenten Åkerhielm, hvilcken förde ordet, förmälte,
praemisso titulo, huruledes Hof-Rätterne vid förre Riksdagen
hos Riksens Ständer anhållit at niuta lika lön med deras
vederlikar uti andre Collegier, hvaruppå då eij något svar utfallit,
och skulle Hof-Rätterne ännu med vördnad afbida
Riksens Ständers utlåtelse häröfver, men som det är bedröfveligit
at emellan embetsman, som hafva lika arbete och ansvar,
finna en sådan åtskillnad uti lönen, och nöden härutinnan är
en drifvande orsak, Ständerne jemväl och vid förre Riksdagen
skola hafva afgiordt quaestionen an, så hafva Hof-Rätterne
vid denne Riksdag med samma ansökning vändt sig til Riksens
Ständer; och som Justitise-Deputationen öfver detta
ärendet afgifvit sitt betänckande, sade Hr Prsesidenten sig
hafva den ähran det samma nu at aflefverera, förmodandes
Dep. från hofrätterna om löneförbättring.
467
det R. o. A. eij obenägit lära uptaga, at Hof-Rätterne bemelte
Betänckande med et litet Memorial understödt; och som R. o. A.
älska justitiens handhafvande, så giöra och Hof-Rätterne sig
det säkra hoppet, at R. o. A. lära benägit vara omtänckte
om Justitise-betienternes välfärd och nödiga utkomst.
Hr Praesideuten aflefvererade häruppå Justitiae-Deputationens
Betänckande öfver detta ärendet tillika med HofRätternes
Memorial; och blef det senare upläst.
Hvaruppå — sedan Hr Landtm, svarat, at R. o. A.
lära taga denna saken i behörigt öfvervägande — denna
Deputationen afträdde.
Åtskillige af R. o. A. samt Krigsbefeidet giorde det förbehåld,
at som här talas om Lagmans- och Häradshöfdingsräntans
erläggande af säterier, ryttare och knecktar, med
Justitias-Deputationens Betänckande må hafvas anstånd, til
dess de med sine påminnelser kunna inkomma, och begiärte
at hos de andre Stånden måtte anmälas, det de med bemelte
Betänckandes företagande något ville anstå låta.
Som detta vann bifall, altså anbefaltes Riddarhus-Fiscalen
hvilcken nu skulle bortgå med det i dag upsatte Extract.
Protocolli angående Ståndens begiärte utlåtelse uti Hr Öfversten
Bildsteins sak, at vid samma tiifälle giöra den nyss anförde
föreställning om upskof med Justitiae-Deputationens
Betänckande angående Hof-Rätternes löningars förökande och
tillika påminna om Hr Öfversten Silvas ansökning.
Riddarhus-Fiscalen a.fgick at uträtta desse honom gifne
befallningar.
Och fants af R. o. A. godt, at med sakens företagande
om Hof-Rätternes löningars förökande upskiutes til nästa
plenum.
Sedan anmältes Expeditionerne N:o 47 til och med N:o 53.
Och som vid de samma uti Expeditions-Deputationen inge
påminnelser blifvit giorde, afsändes de til the andre Stånden,
utan at R. o. A. sig the samma lät föreläsa.
Uplästes til justerande R. o. A:ns Resolution uppå Borgareståndets
Extract. Protocolli af den 7 Sept., angående
det af Handelsmannen och Brukspatronen Ström på 8 eller
10 åhr begiärte anståndet för sine creditorers ansättjande.
Hvarvid påmintes och af R. o. A. bifölls, at införas skulle,
det han emedlertid til creditorerne åhrligen bör betala de
föreskrefne interessen.
468 Sept. 25. Regementsfullm:s o. riksdagsmans lönefordringar.
Hvilcket infördt blef; och approberades i öfrigt Resolutionen
så lydande:
I anseende til de för Handelsmannen och Brukspatronen
Ström andragne besynnerlige skiähl och omständigheter, bevilljades
af R. o. A. det Ugiärte anståndet på 8 eller 10 åhr,
doch at bemelte Handelsman och Brukspatron af des innehafvande
fasta egendom emedlertid eij något abalienerar, såsom
ock förbunden blifver efter anståndsåhrens förlopp sine creditorer
hela capitalet och emedlertid åhrligen de föreskrefne
interessen til fullo utbetala, samt at hvad i så måtto för
denna sången beviljas eij må tiena til praejudicat.
Uplästes Riksens Ständers Secrete Utskotts Extractum
Protocolli af den 24 hujus, hvarmedelst i anledning af Generalen
Hugo Johan Hamiltons af K. Maij:t til Riksens Ständer
i nåder remitterade ansökning om de nu på Riksdagen varaude
Regiments-Fullmächtiges löningsfordringars förnöijande,
Secrete Utskottet til Riksens Ständers ompröfvande hemställer,
hvad anstalt eij allenast til bemelte Fullmächtiges utan
och de öfrige härvarande Herredagsmännernes soulagerande i
detta måhl fogas kunde, föreslåendes Secrete Utskottet, at de
af Regementernes Fullmächtige eller Riksdagsmännerne af hvad
Stånd de äro, som bivistat Riksdagen til denna tiden och äga
någre egne iiquiderade fordringar, måge i afräkning igenom
Ständernes Contoir undfå hälften deraf nu straxt betalt, men
de som innehafva några sine anhörigas fordringar, hvartil
de genom arf bevisa sig vara ägare, bekomma pä samma
sätt en fjerdedel, och allesammans resten när betalningsterminen
infaller.
R. o. A. biföl lo detta af Secrete Utskottet gifne förslag.
Gref Dohn a recommenderade til R. o. A., at vid detta
tilfälle Hr Thorwiggs i högsta armod efterlåtne äncka, hvilcken,
på sätt sora R. o. A. bekant är, mist sin man, så väl som
Hr Majoren von Kochen, hvilcken är til en hög ålder och i
et siukligt samt myckit fattigt tilstånd, til deras löningsliquidationers
fulla utbekommande kunde förhielpas.
Frih. von Rosen understödde detta, och at det voro
myckit christeligit om Fru Tliorwigg och Hr Major von Kochen,
som är en 70-åhrs man samt siuklig och i slätta vilkor,
blefvo hulpne.
Hvilcket äfvenväl Hr Carl Wennerstedt biträdde.
Brukspatron Ströms sak. Finsk translator. 469
Hr Bi örn bourg begiärte at få hela sin löningsliquidation
ut.
Hr Armfelt anmälte vid detta tilfället Hr Bagges äncka,
hvars fordran skall vara någre 50 dal. smt;
Hr Hellenstierna Gyllenbrings äncka;
Hr Klingsporre Major Hempels äncka, Fru Eva Greta
Ståhlhammar;
Hr Hammarhielm Cornetten Hiorts äncka och åtskillige
flere andre fattige änckor.
Hr Ehrencrona berättade R. o. A., at alla desse och
flere änckor lära kunna blifva hulpne til deras mäns innestående
löningsliquidationers utbekommande, emedan til detta
behof vid Ständernes Contoir 20,000 dal. smt äro utsatte.
Hr von Hökerstedt bad at R. o. A. eij ville utnämna
någre visse, hvarigenom andre som kunde vara äfven så nödlidande
torde skie prsejudice, utan förmodade han den utsatte
fonden vara så tilräckelig, at alla de mäst beträngde kunde
blifva hulpne.
brih. Rosen sade, at i fall detta skulle giöra någon
difficultet, så ville han til någondera af dem sorn han föreslagit
afstå sin rätt för denna gången.
Hr Landtm, sade: Som Frih. Rosen giordt, så gior iag
med; ville hvar och en af Herrarna giöra lika så och låta
den som han recommenderar för denne gängen niuta prEeferencen
i sitt ställe, så kunna de blifva hulpne.
Och frågade Hr Landtm., om icke det blifver dervid, at
inge hvarcken änckor eller elliest särskilt anmäles, emedan
de doch af den utsatte fonden hielpas kunde och här omöijeligit
faller dem at specificera och namngifva, lärandes deras
tilstånd i Ständernes Contoir nogsamt kunna bepröfvas och de
mäst nödlidande först hielpas.
Hvartil svarades ja.
Uplästes Riksens Ständers Secrete Utskotts Extractum
Protocolli af den 3 hujus angående en Finsk Translators förordnande
i riket til alla K. Förordningars öfversättjande, föreslåendes
Secrete Utskottet, at en sådan betient pä K. CancellieCollegii
extraordinarie stat kunde bestås åhrlig lön och vedergiällning
300 dal. smt.
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
10 innevarande månad, angående General-Majoren Johan Otto
470 Sept. 25. Betänkanden om enskilde bordläggas.
von Vickens giorde ansökning om betalnings erhållande för
des liquiderade löningsfordran ifrån 17U til 1714 ahrs slut,
sig bestigande til en summa af 1,844 dal. sint; hvarutinnan
til Riksens Ständers godtfinnande hemställes, om och huru
vida General-Major von Vicken med des löningsfordringars
utbekommande i betrachtande af de anförde bevekande omständigheter
må varda hugnad, och honom således, utan pr®-  judicat för andra, någon speciel grace härutinnan vederfaras.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets yttrade tanckar, at
Hr General-Major von Vicken må utbekomma ofvamde des
innestående löningsfordran.
Gref D. Frölich begiärte, at Justitiffi-Deputationens Betänckande
angående Engeltofta godset mätte få upbrytas och
blifva liggandes på bordet, emedan det voro en sak som honom
angingo.
Och som af åtskillige flere giordes den påminnelse, at
alle sådane Betänckande som angå particuliere kunde upbrytas
och blifva liggande på bordet;
Giorde Hr Landtm, frågan, om de Betänckande som
angå particuliere kunna upbrytas och blifva liggande på bordet,
Hvartil svarades ja.
Uplästes Allmänna Besvärs-Deputationens Extractum
Protocolli af den 11 sidstl. angående 11 § af R. o. A:ns insinuerade
Besvär om frihets återvinnande på de säterier, som
dera samma utan förra ägarens vållande förlorat, och hvilcka
säterier genom andra laga fång än arf kommit nu varande
innehafvare!! tilhanda; i hvilcket måhl Borgare- och Bondeståndet
eij velat bifalla de Deputerades begiäran af R. o. A.,
hvarföre och som vota således varit lika pa begge sidor,
Deputationen dertil samtyckt, at R. o. A. ma det samma särskilt
ifrån sitt plenum til de andre Stånden referera.
R. o. A. funno godt, at detta ärendet igenom en Deputation
hos de andre Stånden til det bästa recommendera,
Uplästes Herredagsmannens Anders Larssons ifrån Askins
och Väster Hysings härader i Giöt.heborgs och Bohus lahn
ingifne Memorial, hvilcket Bondeståndet igenom Extracta
Protocolli af den 26 Junii och 3 Aug. til uptagande recominenderat,
och hvarutinnan i anseende til de andragne omständigheter
anhålles, at åboerne af qvarnarne och hemmanen
i Mölndahl må beviljas skatteköpet af deras åboende lägenheter
framför Magistraten i Giötheborg, som sig det samma
Säterifrihet. Prot.-utdrag från borgarståndet. 471
Ogrundat vijs skall vilja tilägna, och at samtelige Allmogen
vid sine undfångne skattekiöpebref må blifva försvarad och
bibehållen.
Hr von Böhnen berättade detta ärendet i de Allmänna
Besvären vara andragit.
Uplästes det Lofl. Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 9 hujus sidstledne, hvarutinnan andrages, at Ståndet
funnit bifogade Riksdags-Fullmächtigens ifrån Åbo Handelsmannen
Esaias Wechters ingifne Memorial, tullarrendet angående,
af stor angelägenhet, hvarföre til de öfrige respective
Stånden hemställes, om icke bemelte Memorial til Tull-Deputationen
kunde remitteras.
R. o. A. biföllo, at bemelte Handelsmannen Wechters
Memorial remitteras til Tull-Deputationen.
Uplästes et Extract af Borgareståndets Protocoll under
den 7 innevarande månad, hvarutinnan bemelte Stånd i anseende
til åtskillige uprepade skiähl och omständigheter hos
de öfrige respective Stånden anmäler Rådmannens och Fullmächtigens
ifrån Vestervijk Reinholdt Appiarii hos Riksens
Ständer ingifne Memorial och ansökning om en dess saks,
härrörande af en til Kongl. Ammiralitetet härstädes giord
lefverantz af ekevärcke och des derå tagne skada, närmare
skiärskådan- och öfvervägande af Riksens Ständer, hvilcket
måhl af Urskilnings-Deputationen eij blifvit som Riksdagsärende
uptagit och ansedt, men Borgareståndet nu hemställer, om icke
det uti Landt- och Siö-Militiae-Oeconomie-Deputationen kunde
uptagas och afgiöras.
R. o. A. biföllo Borgareståndets begiäran, så at Rådmannen
Appiarii sak remitteras til Landt- och Siö-Militi®-  Oeconomie-Deputationen.
Uplästes et Extract af Borgareståndets Protocoll hållit
den 17 sidstl. Aug., hvarutinnan Ståndet hos de öfrige respective
Stånden i bästa mottan anmäler et bilagt BryggareEmbetets
hos Riksens Ständer ingifvit, men uti UrskilningsDeputationen
den 26 sidstl. Junii afslagit Memorial angående
utländsk humblas införsel, med begiäran at det samma til
Gammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens närmare
skiärskådande såsom et angelägit riksdagsmål må varda remitterat.
Detta ärendet berättades i Allmänna Besvären vara
afgiordt.
472 Sept. 25. Nordenflychtska humlen. Halländska städer.
Hr Landtm, berättade vid detta tilfället, at 2:ne unge
Adelsmän, Nordenflychter benämde, inlefvererat prof pä humle,
den de sielfve anlagdt och skiödt, och begiärte de at få lägga
samma prof på Riddarhusbordet, på det R. o. A. må få se,
huru vida de bracht den Svenska humlan.
Hr von Blixen intygade, at denna Hrr Nordenflychtemas
humle är i alla delar så god som den Brunswigske, hvilcket
lian sade sig af sielfva förfarenheten hafva rönt.
Frih. Ungern berättade saken angående förbud pä utrikes
humla vid förre Riksdagen aldeles vara faststäld, och at, om
eij hand deröfver hålles, de inrikes humlegårdar aldrig kunna
hafva bestånd.
Hr von Hökerstedt lade bärtil, at Riksens Ständer då
fuller giordt den limitation, at utländsk humlas införssel skulle
tillåtas när missväxt på denne vahra i Sverige timade; och
som Commerce-Collegium med Landshöfdingarne härom corresponderat,
så kunde han berätta, at i Sverige altsedan ingen
missväxt på humla varit, hvarföre införslen deraf så myckit
mindre bör tålas.
Sedan uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 13 Julli, hvarutinnan Ståndet til det bästa recommenderar
de Halländske städernes Laholms, Kongsbackas och
Falckenbergs ansökning at för den i Malmö Recess åtagne
contributionen, bestigandes sig för Laholm til 25, för Fackenberg
til 50 och för Kongsbacka till 25 dal. sint, befrias, äfven
som sådant de Skånske städer på förre Riksdagen beviljat
blifvit.
Frih. Cederhielm påminte härvid, at R. o. A. den ena
gången efter den andra confirmera förmohner för städerne, så
at när städernes privilegier en gång skohla jämkas, finnas de
redan af Ständerne faststäldte; fördenskull, som städerne disputera
R. o. A. säteriesfriheternes återvinnande, henrstälte
han, om icke denna ansökning med det förbehåld kunde bifallas,
at man efter omständigheterne må kunna giöra ändring
härutinnan vid Städernes Privilegiers öfverseende.
Men som härtil svarades, at Presteståndet genom Extractum
Protocolli af den 31 Julii samt Bondeståndet genom
Extractum Protocolli af den 10 Aug. redan härtil samtyckt;
Altså gofvo ock R. o. A. til denna ansökning theras bifall.
Uplästes Besvärs-Deputationens Extractum Protocolli af
den 6 Aug., hvarutinnan bemelte Deputation, i anledning af
Finska församlingens ersättningsanspråk för Tyska kyrkan. 473
den Finska Allmogens Besvärs 41 §, hos Riksens Ständer til
et skyndesamt företagande och afgiörande recommenderar bemelte
Allmoges ansökning om hemul och ersättning för Finlands
fordom bortmiste kyrckia här i Stockholm.
Sedan uplästes Justitice-Deputationens Extractum Protocolli
dat. den 3 uti innevarande månad, hvars första moment
angår Finska Församlingens giorde ansökning om refusion för
des i många åhr tilbaka af Tyska Församlingen innehafde
kyrckia här i staden; öfver hvilcket måhl Justitise-Deputationen
vid 1731 ahrs Riksdag des Betänckande til Riksens
Ständer ingifvit och fördenskull underställer, om icke Riksens
Ständer tächtes det samma nu til änteligit afgiörande företaga.
I anledning häraf låto R. o. A. sig föreläsa slutet af
Cammar-Oeconomie-Deputationens Betänckande dat. den 5 Junii
1731, angående den ersättning, som Finske Ständerne pretendera
för S:t Gertruds eller Tyska kyrckjan här i staden, som
i gamla tider skall tilhördt den Finska nationen, deräst
Cammar-Oeconomie-Deputationen gifver vid handen, at då
varande Justitise-Deputation, til hvilckens utlåtande desse 2:ne
momenta, som synas vara qusestiones iuris — nemligen l:o om
den gamla äganderätt, som Finska Församlingen til S:t Gertrud
eller den så kallade Tyska kyrckian af åberopade doeumenter
vill bevisa, kan hafva bestånd; och 2:o hos hvem Finska
nationens Församling har at fordra den lofvade ersättning för
samma kyrcka, som de förmena i fordna tider vara sig ifrån -  gången — remitterade blifvit, igenom Extract af Protocollet
dat. den 3 i samma månad sig derhän yttradt, at i anseende
til de andragne skiähl Justitise-Deputationen för sin del icke
kan finna, at den gamle äganderätt, som Finska Församlingen
til S:t Gertruds eller den så kallade Tyska kyrckian af de
aberopade doeumenter velat bevisa, kan hafva bestånd; och
hvad den andra frågan vidkommer, hos hvem Finska nationen
har at fordra den åberopade ersättning för samma kyrckia,
så aldenstund Finska nationen ifrån uhråldriga tider varit
med Sveriges crono incorporerad, samt således billigt synes,
at desse undersåtare, som äro af different språk, måste åtminstone
uti residencet så myckit mera förses med någon
kyrckia, som forna Konungars bref dem äfven derom försäkra,
så skall Justitise-Deputationen för sin del icke finna, at K.
Maij:t och cronan ifrån samma löftes fullgiörande kan frikiännas,
dragandes elliest Justitise-Deputationen til Tyska
474 Beslut angående Finska kyrkan. Ulfs svarfveri.
Församlingen det förtroende, at den samma af egit bevåg
något ansenligen til Finska kyrckjans upkomst bidraga lärer.
Frih. Wrede sade, at R. o. A. öfver detta Betänckande
sig eij väl lära kunna utlåta, emedan Finska nationens rättmätiga
påstående förvises til Tyska Församlingens behag och
generosité, utan at säija huru myckit vij böra åtniuta; hvarföre
han hemstälte, om icke saken kunde remitteras tilbaka til
Justitiae-Deputationen, at säija huru myckit Tyska Församlingen
til Finska nationens ersättning och skadeslöshållande
bör erlägga.
Frih. Ungern svarade, at quaestionen om Finska Församlingen
varit ägare af den kyrckan, som Tyska Församlingen
nu innehafver, först på vederbörlig ort bör lagligen afgiöras.
Gref Dohna och åtskillige andre förklarade sig af den
tanckan, at sorn Konungarne bortgifvit til Tyskarne hvad
Finska församlingen tilhördt, så bör och ersättningen skie af
cronan.
Hr Nordencreutz förmente, at sådant blifver en last
för publicum, hvartil på det sättet jemväl Finnarne sielfve
kommo at contribuera.
Åtskillige al R. o. A. biträdde Gref Dohnas mening;
Och föreslog Frih. Joh. Hamilton, at på 5 åhrs tid
4,000 dal. smt åhrligen til Finska församlingen kunde betalas;
Hvarmed åtskillige andre instämde.
Hr Landtm.: Här föreslås til at få slut i denna saken,
hvilcken så ofta varit hos Riksens Ständer, at som JustitiaeDeputationen
vid sidsta Riksdag förklarat, det cronan ifrån
sitt löftes fullbordande at förse Finska församlingen med en
kyrckia eij kan frikiännas, ifrån hvilcket yttrande, i fall saken
å nyo skulle dit remitteras, Justitiae-Deputationen eij förmenas
lära gå, det förthenskull af publico i 5 ahrs tid 4,000 dai.
smt åhrligen til Finska kyrckan kunde betalas, och frågade
Hr Landtm., om detta vinner bifall.
Hvartil svarades ja, samt at Extractum Protocolli härom
til nästa sammankomst bör upsättjas.
R o. A. skildes åt.
Den 28 September.
Uplästes Protocollet ifrån p. 410 til p. 429, deräst
Protocollet af den 10 September slutes.
Manufakturisters skattefrihet. Religionsrnål. 475
Uplästes Cammar-,Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Betänckande äfver Commissariens Samuel Crispin Ulfs ansökning
om privilegium exclusivum uppå et rasp- och svarfverie
af allehanda slags been och renshorn; hvarutinnan Deputationen
anförer sig icke hafva något at påminna, med mindre
et sådant factorie må inrättas; men beträffande privilegii exclusivi
erhållande, kan Deputationen emot 31 § i Kongl. Handt -  värckhus-Privilegierne af åhr 1668 dertil icke styrcka.
Betänckandet bifölls.
Uplästes Gammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Betänckande öfver Barnängs- och linne- samt cattunstryckeriefabriquernes
med heres ansökning om befrielse från contributions
erläggande för främmande mästare och läromödrar samt
lärobarn, hållandes Deputationen före, at, til upmuntran för
alla utrikes ifrån til fabriquerne inkomne eller inkommande
mästare och läromödrar, de på 20 åhrs tid för alle utlagor
måge befrias; och beträffande de inhemske lärobarn, synas de
så myckit mindre med contributioner böra graveras, sorn de
ännu icke äro i stånd at förtiena sig hvad til mat och kläder
betarfvas.
Såsom R. o. A. den 9 sidstledne September uppå Vedevågs
Manufacturie-Directions giorde ansökning resolverat, at
främmande inkommande konstnärer eller sådane handtvärckare
som kunna räknas ibland manufacturister, jemväl och Svenske
som utomlands förvärfvat sig någon besynnerlig erfarenhet
uti dylika stycken, på 10 åhrs tid för deras personer ifrån
mantahlspenningar och alla andra onera och contributioner
förskonas böra, altså förb lifver R. o. A. vid samma resolution.
Uplästes Justities-Deputationens Betänckande öfver 1 § af
K. Maij:ts särskilte nådige Proposition angående de religionsmåhl,
som til K. Maij:ts Justitiee-Revision inkommit, hemställandes
Deputationen til Riksens Ständer, om icke hos H.
K. Maij:t en underdånig tacksäijelse kunde ahäggas för den
sorgfällighet om religionen H. K. Maij:t i nåder täckes visa.
Betänckandet bifölls.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial öfver Militair-Statens vid Ammiralitetet i Carlscrona
hos K. Maij:t i underdånighet giorde och til Riksens Ständer
remitterade ansökningar, nemligen angående l:o siö-tractanientes
beräknande för Ofver- och Underofficerare ifrån och
nied den dagen som besättningen begynner at spisa om bord,
476 Sept. 28. Carlskrona Amiralitetsstat. Skogarnes vård.
hvilcket Deputationen finner böra för dem beräknas ifrån den
dagen som generalinmunstringen på örlogsflottan, escadren
eller fahrtyget skiedt, samt bestås til och med den dagen
generalafmunstringen efter fulländad siöexpedition är förrättad.
2:o Hemställer Deputationen til Riksens Ständer, om icke
Ammiralitets-Capitainerne på deras anhållan må tilläggas efter
1718 åhrs stat 30 dal. sint om månaden, emedan de eij med
ringare skola kunna utkomma. Härjemte påminnes, at til K.
Maij:ts nådige föranstaltande kunde hänskiutas at förordna,
hvilcketthera sättet för Kongl. Maij:t och Cronan må vara
fördelachtigare, enär någre Officerare med lastdragare til någon
ort utcommanderas, antingen at lämna dem tractamente så
länge resan påstår, eller och med dem accordera om samma
friförtäring på någon viss stipulerad tid uppå gevinst och förlust.
3:o Håller Deputationen före at Ammiralitets-Officerarne,
enär de vid visse tilfällen commenderas at marchera öfver
land, måge efter deras ansökning til godo niuta så myckin
skiuts, som deras vederlikar vid Landtstaten likmätigt K. Maij:ts
Tag-Ordning bestås. Och i öfrigit 4:o, som Officerarne, enär
de äro pä marcher eller vistas på någon annan ort än deräst de
hafva sitt rätta hemvist och hushåldning, äro värckeligen tienstgiörande,
så är Deputationen af den tanckan, at dem durchmarcheförplägningen
efter Tåg-Ordningen kunde bestås, samt
i det sednare tilfället siö-tractamentet beräknas ifrån den
dagen marchen uphördt och de anländt til den ort, hvaräst et
skiepp eller fahrtyg antingen skall aftacklas eller ock til uptackling
ater antagas.
R. o. A. biföllo Deputationens i förberörde måhl yttrade
tanckar.
Uplästes Riksens Ständers Bergs-Deputations Betänckande
angående öfversmidets hemmande i bergslagarne och skogarnes
conservation; hvarutinnan Deputationen, efter afgifven omständelig
berättelse om de mått och författningar som tid efter
annan härutinnan blifvit tagne, håller före at, til förekommande
af skogarnes äntelige utödande, öfver alt i bergslagarne
förbiudes, det ingen må fördrista sig, enligit K. Maij:ts nådige
Förordning af den 27 Julii 1726, vid 8 dal. smts plickt för
hvarje sk® som tilvärckas öfver 1695 åhrs taxering, högre
drifva deras stångjernssmide, hvarjemte föreslås at, på det
Bergsmännen måge endast använda deras skogar och kohlningar
til hyttors och grufvors förnödenheter, hvar och en at
Öfversmides hämmande. Klädespriser. 477
dem måtte vara tillåtit at sakföra den til plickts erläggiande,
som kohl och veed ifrån hyttor och grufvor understår sig at
til sahlu lämna. Beträffande den anstälte Commission til
smidets inskränckning, anser Deputationen den samma för så
högst nödig, at den ju förr ju hällre må blifva sluten och alt
hvad deraf depeuderar til nästa Riksdag värckstäldt. Dessutan
har Deputationen fallit på de tanckar, at de så tätt in
på hvarandra liggande hyttor torde för deras egen nytta skull
förmås at sammanflyttas på de beqvämligaste ställen, och i
öfrigit, på det hammarskattsafgiften för öfversmidet icke må
försnillas, at hvar och en Brukspatron vid detta åhrets slut
bör uti K. Bergs-Collegio upgifva et richtigt inventarium pa
sitt i behåld hafvande järn, som sedan vid utskieppningen åhret
efter bör uti vågböckerne ifrån 1735 åhrs stångjärnstilvärckI
ning separeras; med mera som sielfva Betänckandet vidlyftiI
gare innehåller.
Och bifölls Betänckandet af R. o. A.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Betänckande öfver Barnängs, Giötheborgs, Malmö samt Norkiöpings
klädesmanufacturie-interessenters hos Riksens Ständer
insinuerade Memorial, beträffande priset pä det kläde och boij,
som hos dem för Regementerne beställes. Deputationen förmäler,
at ehuruväl vid sidsta Riksdag et vist prof och prijs
på commissgods blifvit faststäldt, nemligen de gemenas kläde
til 5 dal. kmt alnen, underofficerares ä 7 dal., de fijna friserade
boij 3 och de grofve 2 dal. 8 öre knit alnen, hafva docli
inanufacturisterne nu andragit, det de för hvarjehanda uprepade
orsaker icke äro i stånd til ofvannämde prijs framdeles at
lefverera, hvarföre, och sedan Deputationen på det nogaste
med dem betingat, de begifvit sig at, så framt penningarne in
ioco til dem betalas, vilja efter det föresatte profvet lefverera
de gemenes kläde til 5V2 dal. alnen, underofficerares til 7* 2
dal., det finare friserade boijet til 3 dal. 16 öre och det gemenare
boijet til 2 dal. 20 öre kmt alnen; i anseende hvartil
Deputationen hemställer til Riksens Ständers förordnande,
huru skillnaden, sorn härigenom yppar sig, må vid statens reglerande
af Secrete Utskottet blifva observerad för de Regementer
som i åhr skola beklädas, hvarjemte föreslås, at när
framdeles beklädning för et eller annat regimente skall beställas,
K. Maij:t i underdånighet kunde anmodas at låta vederbörande
Collegier hvarje gång tinga med inanufacturisterne om betal
-
478 Sept. 28. Oafslutade räkningar. Ladugårdska kyrkobyggn.
ningen, lärandes H. K. Maij:t, sedan Collegierne med sine
underdånige berättelser häröfver inkommit, i nåder pröfva och
fastställa hvad lefveranten skiähligen kan bestås.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial angående gamla oafslutade räkningar vid Ammiralitets-Commissariatet
för Material-Skrifvaren Suedmarck, Commissarien
Rothof, Artillerie- och Archlie-Skrifvaren Siöberg
samt Inventarie-Skrifvaren Holtskamph, förmenandes Deputationen,
at K. Maij:t och cronan ingen nytta tilflyta kunde, örn
bemelte återstående räkningar skulle afslutas, emedan deras
förfärdigande eij utan omkostnad aflupo, och doch hos förenämde
personer, i fall de för någon balance kommo at häfta,
ingen ersättning i anseende til deras medellösa tilstånd är at
förvänta. Hvad Suedmarck i synnerhet beträffar, som uppå
leyd hemkommit, håller Deputationen före, at denne sak til
vederbörande domstohl kunde remitteras och derstädes lagligen
afslutas, utan at dervid någre omkostningar för cronan igenom
någre vidare undersökningar må skie.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Justitia)-Deputationens Extractum Protocolli af
den 2 sidstledne hujus, angående det Bonden Mats Olofsson
ifrån Kiälldahlen inför Deputationen förklarat sig nögd at
vilja afstå sin hos Riksens Ständer giorde ansökning om hemmanet
Rälldahlens kiöpande til skatte, hvarföre Riksens Ständer
underställes, om icke Deputationen bemelte Mats Olofson
des Supplique kunde återställa och saken i så måtto aldeles
afstadna låta.
Detta Extractum Protocolli bifölls.
Hr Ridderschantz påminte, at om denne Mats Olson
ohemult klagat, bör det eij vara nog at han tager Suppliquen
tilbakars, utan bör han jemväl med straff anses.
Gref Dohna svarade denne bonden vara myckit gammal,
siuklig och enfaldig samt således mera medömkan än straff
värd.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänckande öfver Ladugårdslands Församlings
Kyrckioföreståndares ansökning om understöd til
deras nya anlagde stenkyrckias förfärdigande; uti hvilcket
måhl Deputationen, i anseende til uprepade bevekande omständigheter,
råder Riksens Ständer at giöra til denna kyv
-
Källdalen. Säterifrihet. Seulenbergs fångenskap. 479
kjans förfärdigande et frivilligt sammanskott af 1 öre smt på
hvart matlag, så i städer som på landet öfver hela riket i
Sverige och Finland, och förmodas jemväl at något hvar utom
dess lärer efter råd och lägenhet härtil giöra något ymnigare
understöd.
R. o. A. samtyckte til det gifne förslaget, önskandes at
det samma hos de öfrige respective Stånden jemväl måtte
vinna bifall.
Frih. Joh. Hamilton påminte, at, efter R. o. Arns vid
sidste sammankomsten tagne resolution en Deputation til de
andre Stånden afgå måtte med Allmänne Besvärs-Deputationens
Extract. Protocolli af den 11 Sept. angående den
11 § af R. o. Arns Besvär, hvarutinnan förmäles om frihetens
återvinnande på de säterier, som den samma utan förre ägarens
vållande förlorat, och hvilcka säterier genom andra laga fång
än arf kommit nu varande innehafvare tilhanda.
Atskillige af R. o. A. höllö före bättre vara detta ärendet
igenom et Extractum Protocolli än igenom en Deputation hos
de andre Stånden anmäla.
Men uppå Hr von Bolmens föreställning, at som tvänne
Stånd äro häremot och man altså neppeligen skulle kunna
förmoda någon villfarighet härutinnan, förr än sinnen åter
kommit at stilla sig;
Fants godt, at härmed til bättre fram upskiutes.
Sedan fortfors med upläsandet af Hr Majoren Seulenbergs
berättelse om des svåra och hårda fångenskap, hvilcken
berättelse nu til slutet uplästes.
Hr Seulenberg framträdde och uprepade åter de svåra
plågor och qvahl han i detta fängelse måst utstå igenom sine
hätske fienders bitterhet och ochristeliga. hårdhet, hvarvid han
säde sig erkiänna Guds underliga råd och skickelse, som honom
derutur så nådeligen hulpit, och som lian vid detta olyckeliga
tilfället alt thet han ägt måst sättja i sticket samt råkat i
et slätt och torftigt tilstånd, ville han eij draga försyn sin
fattigdom inför R. o. A. at tilstå, til hvars ädelmodiga sinnelag,
så väl som hela nationens, han hyste den säkra tilförsicht,
at de eij vordo tillåtandes des undergång, utan om hielp och
understöd för honom mild- och rättvisligen lära vara omtänckte,
såsom han ock i all sin lifstid sådan nåd och rättvisa med
oaflåtelig trohet och lydnad försäkrade at erkänna.
480 Sept. 28. Dep. från Krigsbefälet, Borgare-o. Bondestånden.
Inkom en Deputation ifrån Krigsbefehlet, livi löken al 8
Deputerade emottogs, och aflefvererade Hr Generalen Silfwerhielm
på Krigsbefehlets vägnar et Memorial, hvarutinnan åtskillige
skiälil andragas emot den af Riksens Hofrätter begiärte
tilökningen på lönerne. Sedan bemelte Memorial för R. o. A.
var upläst, afträdde denna Deputation.
Häruppå anmältes en Deputation ifrån Bondeståndet, hvilken
pä vanligit sätt emottogs. Ståndets Taleman, hvilcken
förde ordet, anmälte en ödmiuk och vördsam hälsning och bad
at eij illa uptagas måtte, det Ståndet nu tredje gången nödgas
giöra påminnelse om svar uppå dess ytterligare giorde
begiäran at få säte och stämma i Secrete Utskottet, hvartil
det så myckit mera trodde sig vara befogat, som det ibland
de 4 Ständer drager tyngsta lasten.
Hr Landtm, svarade, at som det ärendet til Secrete Utskottet
blifvit remitterat, så kunde han och så myckit säija,
at Bondeståndet ofördröijeligen skall få det åstundade svaret.
Talemannen förklarade sig härmed nögd och Deputationen
afträdde.
Anmältes och emottogs på vanligit sätt en Deputation
ifrån Borgareståndet. Hr Rådman Poppelman, hvilcken
förde ordet, uprepade, efter aflagd hälsning, i korthet innehållet
af Borgare-Ståndets Extractum Protocolli dat. i dag,
hvarutinnan Ståndet anhåller, at Besvärs-Deputationen, hvilken,
oacktadt Borgareståndets deremot giorde reservationer
samt åtskillige åberopade resolutioner, skall hafva uptagit och
bifallit 105 § af Allmogens allmänna Besvär angående Halländska
Allmogens ansökning om fri seglation och handel på
Danmarck, må antydas at i följe af Riksdags-Ordningens 17 §
låta bestå med thenua saken och innehålla med theras —
såsom orden lyda — i thetta måhl emot Borgareståndets gemensamma
rätt och privilegier praejudicerlige giöremål.
Bemelte Extractum Protocolli ifrån Borgareståndet uplästes
för R. o. A.
Och sedan Rådman Poppelman påmint om R. o. Arns
utlåtelse öfver Åbo stads Fullmächtiges Memorial;
Afträdde denna Deputationen.
Det gafs häruppå vid handen, at hvad Åbo Fullmächtiges
Memorial vidkommer, hvarmed lärer förstås det som Handelsmannen
Wechter emot tullarrendet iugifvit, så är det samina
Halländska allmogen och städerna.
481
vid sidsta sammankomst efter Borgareståndets begiäran tii
Tull-Deputationen remitterat.
Hvad Halländska Allmogens ansökning beträffar, sade
Frih. Hamilton, at Borgareståndet begiärer en omöijelig sak,
nemligen at Besvärs-Deputationen eij skulle röra dervid, ty
detta är af Besvärs-Deputationen redan afgiordt.
Hr von Böhnen uprepade på hvad sätt detta ärendet i
Besvärs-Deputationen blifvit handterat, och at häröfver så väl
Cauimar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens som Cammar-Collegii
betänckande blifvit inhämtade; recapitulerandes
derjemte de resolutioner, som härutinnan både för och emot
Allmogen sedan åhr 1647 utfallit.
Frih. Bennett yttrade sig, at som han blifvit nämd i
Borgareståndets skrift, så måste han berätta, det han allenast
i Deputationen och i Caminar-Collegio gifvit vid handen, at
landets välfärd och bibehållande uppå en sådan seglationsfrihet
berodde, ty som jordmohnen och åkerbruket i denne
provincen eij kan underhålla invånarne, med mindre de med
sine slögder något få förtiena, och städerne äro af en så ömkelig
beskaffenhet, at de eij förmå förse landet med ull, lijn
etc. til förarbetande, så voro deraf handt, at redan 90 hemman
begiärt at blifva förmedlade til fierdedelar; och hemstälte
han altså R. o. A., hvilcket voro angelägnare, at conservera
en stad eller två uti hvilcka inge 6 köpmän funnos och städer
som knapt ägde en båt at idka seglation med, eller och
förekomma hela landets undergång, som består af 1500 hemman,
hvilcke, der de eij på detta sättet blifva hulpne, måste
alle söka at blifva förmedlade til fierdedelar.
Som åtskillige af R. o. A. tyckte at med denna saken
kunde hafvas anstånd, til des denne 105 § af Allmogens allmänne
Besvär förekommer;
Giorde Hr Landtm, den frågan;
Hvilcken med ja besvarades.
Uplästes Justities-Deputationens Betänckande uti saken
emellan Baron och Cammarherren Erich Sparre å ena samt
framledne Friherrinnan Fru Jacobina Liljeliöks sterbhusinteressenter
å andra sidan, angående Cammarherrens moders framledne
Friherrinnans Fru Sigrid Horns caution för ÖfverstLieutenanten
Christer Horns den 5 Octob. 1686 i Riksens
Ständers Banco giorde låhn, hvarföre Ekebyholms sätesgård
och gods af honom pantsatt blifvit, hvilcken pant som medAdelns
Protokoll, 1734. 31
482 Sept. 28. Erik Sparre och Lilljehöökska sterbhuset.
cautionisternes Friberrinnornes Lilljehöks och Carin Båtlis arfvingar,
Cammarherren Sparre ocommunicerat, hafva försåldt,
så påstår Cammarherren at de, hvilcka i så måtto skola trädt
i principaldebitorens ställe och tagit panten i betalning, böra
nu allena för bancolånet vara ansvarige och derföre ersättja
Cammarherren de 18,000 dal. kmt, som han skall varit nödsakat
för sin Fru moders caution i Banquen betala, jemte
det härå uplupne interesset med expenser, hvaröfver K. Maij:t
des nådige domb den 1 Junii 1731 utfärda låtit; men som
åtskillige tvistigheter emellan desse parter sig sedermera yppat
beträffande den liquidation som härutinnan anställas skulle,
så äro samma måhl til Svea Hof-Rätts skiärskådan- och afgörande
remitterade, förmenandes likväl Cammarherren Sparre,
at han utan sådan föregången liquidation til ofvannämde sin
fordran skall vara berättigad, hvilcket åter Fru Friherrinnans
Liljehöks sterbhusinteressenter bestrida. Deputatiouen finner
i förmågo af de härutinnan vidlyftigt andragne skiähl och
omständigheter för rätt och billigt, at bemelte sterbhusinteressenter
utan vidare rättegång och liquidation böra til Cammarherren
Baron Eric Sparre innom viss förelagd tid vid vijte
betala ofvanbenämde 6,000 dal. smt jemte uplupit 6 pro
centum interesse ifrån insättningsdagen til des betalningen
skier, samt at de således lämna honom otiltalt för något ytterligare
ansvar, härrörande af des moders ingångne caution,
jemväl och at Cammarherren Sparre icke bör besväras at
med liquide cronofordringar betala någon del af Ekebyholms
köpeskilling, utan i öfrigit åtniuta de genom K. Svea HofRätts
domb af den 11 Dec. 1725 honom tilerkiände 200
dal. smt.
Såsom denna saken befants af myckit granlaga omständigheter,
altså funno R. o. A. godt, at detta Betänckande til
vidare blifver liggandes på bordet.
Hr Didron påminte, at Bondeståndet med det forderligaste
måtte få svar på des begiäran om säte och stämma i
Secrete Utskottet, och sade sig intet kunna hålla den för någon
redelig patriot, som dertil samtycker, emedan det strider
emot Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen, och at ibland
andre påfölgder denna jemväl voro ganska eftertänckelig, at
de angelägnaste ärender, uppå hvilcka hela riksens välfärd
hänger, skulle kunna stadna och blifva utan utslag, om i Se
-
Bondeståndet och Sekr. utsk. Deputationsarbetets afslutande. 483
crete Utskottet skulle vara 4 Stånd, emedan hända kunde,
at på hvardera meningen blefvo 2:ne Stånd.
Hr Falckengren sade sig vid Halländska Allmogens ansökning
hafva at vid handen gifva det, enär bemelte province
seglationen var tillåten, der då fants god tilgång både på fahrtyg
och öfvat siömanskap, hvilcket hädanefter intetdera står
at förmoda, i fall de eij få fri fahrt.
Detta sades kunna komma i öfvervägande, när saken
eller § af Allmogens Besvär til afgiörande företages.
Anmältes Expeditionerne N:o 54 til och med N:o 61;
Hvilcka, som dervid inge påminnelser voro giorde, utan
at upläsas til de andre Stånden afsändes.
Hof-Råtternes ledamöter begiärte communication af Krigsbefehlets
i dag ingifne Memorial emot deras löners tilökning.
Communicationen beviljades, och blifver sedan bemelte
Memorial liggandes på bordet.
Hr Landtm, berättade, at Talemännen kommit öfverens,
hvar och en i dag i sitt Stånd at proponera, om icke, til at
en gång få en viss termin för Deputationernes arbete, Stånden
skulle vilja samtycka, at Deputationerne i dag 14 dagar, som
är den 12 Octob., böra dermed uphöra; hvarifrån doch Secrete
Utskottet, Secrete Deputatiouen och Besvärs-Deputationen
undantagas, och at på desse 14 dagar allenast et Stånds
plenum, et Lag-plenum och et Instructions-plenum om veckan
hålles.
Denne föreställning bifölls af R. o. A.
Doch påminte Hr von Blixen, at i fall Skogs-Ordningen
til den tiden eij skulle vara färdig, de Deputationer, som den
samma under händer hafva, bör vara tillåtit at den fullkomligen
utarbeta, så at et så angelägit värck eij må lämnas
ogiordt.
Hvartil svarades, at på bemelte Förordning ganska litet
återstår, så at den samma til förbemälte tid och kanskie förr
ofelbahrt lärer vara färdig.
Sedan uplästes Ståndens utlåtelser öfver Secrete och Justitias-Deputationernes
Betänckande angående åtskillige Officerares
emot Hr Öfversten Baron Eberhard Bildstein förde
klagomål öfver tilfogad prrejudice vid föreslående til tiensterne
vid Cronobergs Regimente med mera, varandes trenne Stånd,
nemligen R. o. A. samt Borgare- och Bondestånden, stadnade
i det slut, at desse klagomål af en Ständernes Commission
484 Ständerkommiasion i Bildsteins sak.
böra uptagas och innan Ständerne skiljas åt sluteligen afgiöras,
hvarvid en summarisk process kommer at brukas och
Justitise-Cancellern föra talan; doch var af Bondeståndet det
förbehåld giordt, at Riksdagen härigenom eij må dragas ut
eller uppehållas. Prästeståndet hade bifallit Betänckandet
och samtyckt til en Ofver-Rätt.
Hr Landtm, förestälte, om icke, emedan en Ständernes
Commission således faststäld är, til at vinna tiden Electorerne
ännu i dag efter middagen måge sammanträda och utnämna
R. o. A:ns ledamöter til denna Commission.
Hvilcket bifölls.
Sedan frågade Hr Landtm., huru starck denna Commission
blifver til antalet.
R. o. A. funno den samma böra bestå af 6 af R. o. A.
och i proportion af de andre Stånden, så at antahlet blifver 15.
Och på det de öfrige Stånden häraf måtte få del och
jemväl utvälja sine ledamöter, upsattes följande Extractum
Protocolli:
Extract af Protocollet som holts hos R. o. A. den 28
Sept. 1734.
S. D. Som trenne Stånd stadnat i det slut, at de emot
Öfversten Baron Bildstein anförde klagomåhl af en Ständernes
Commission böra uptagas och afdömas, altså hålla R. o. A.
före, det samma Commission bör bestå af femton personer.
Och som R. o. A. af sitt Stånd det härtil erfordrade antahl
af ledamöter, nemligen 6, ännu i dag lärer utnämna, så varder
de öfrige respective Stånden häraf behörigen del lämnad,
med begiäran at de sine ledamöter jemväl med första utnämna
ville, på det Commissionen må ofördröijeligen kunna sammanträda
och Riksdagen i så måtto eij uppehållas. Actum ut
supra.
Sedan bemelte Extractum Protocolli för R. o. A. var upläst
och approbera!, skildes R. o. A. åt.
Den 2 Octobris.
Yoro Riksens Ständer tilsammans at fortfara med Cammar-Collegii
Instructions öfverseende.
Och begyntes nu med 18 §.
Hvilcken af Riksens Ständer bifölls.
Kammarkollegii instruktion.
485
Sammaledes biföllos ock den 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25,
26, 27, 28 och 29 §.
Uti 30 § funno Ständerne, i anledning af Hr Adlerbeths
giorde påminnelse at ärenderne uti den ena eller andra Divisionen
igenom någon Cammar-Råds siukdom eller frånvaro
eij måtte uppehållas, för godt, at näst efter orden »och 4
Cammar-Råd uti den andra Divisionen ärenderne företaga och
afsluta» tillägges: »men i fall den ena eller andra Divisionen
igenom någons frånvaro eller siukdom eij voro fullsuten, tillätes
Collegio at utan statens gravation lämna den frånvarandes
säte och stämma til någon i räkenskaper erfaren man
ibland Collegii betiente, på det arbetet på intet sätt må hindras
eller uppehållas, kommandes Praesidenten at föra directorium».
Sammaledes blef och uppå Hr Adlerbeths giorde påminnelse,
och på det sakerne i ordning och med lika drift af alle
Cammar-Råden måge föredragne blifva, i bemälte § näst orden
»och ärendernes befrämjande til slut» tillagt: »hvarvid tilses,
at Cammar-Råden i sin ordning hvar efter annan visse dagar
til föredragande lämnas»; och kort derefter näst orden »enskylt
inseende öfver något Contoir» tillädes: »hvarföre han
ansvarig blifver».
Så blef ock följande mening, i anseende dertil at det voro
otienligit och emot en god ordning, om Cammar-Förvandten
något utarbeta och Collegio föredraga skulle, hvaraf Cammereraren,
som är des förman och äger svara för Contoiret, eij
lingö kundskap, således ändrad och inrättad: »Finner och
Collegium sysslorne til den myckenhet inkomma, at de af
Cammereraren så skyndesamt som vederbör icke kunna utarbetas,
så kan ock en del deraf, med Cammererarens vettskap,
til Cammar-Förvandten remitteras, hvilcken för de Memorialer,
som han på således erhållen befallning utarbetar
och underskrifver, sielf kommer i ansvar at stå».
I öfrigt bifölls §.
Elliest uplästes ock vid denne § et af Hr Hederscliiöld
ingifvit Pro Memoria af innehåld, at sakerne icke efter Cammar-Rådets
förteckning utan efter numern borde företagas;
at det voro et insteg uti Cammererarnes ämbete, om CammarFörvandten
utan deras vetskap skulle utarbeta och föredraga
saker, samt at Cammererarne vid denne § kunde höras.
486 Kammarkollegii instruktion. Lagverket.
Hvilcket alt Riksens Ständer icke funno kunna förorsaka
någon annan ändring i § än den sidst anförde, nemligen at
Cammereraren bör hafva kundskap deraf, när något til Cammar-Förvandtens
utarbetande lämnas.
31 § bifölls, allenast at vid slutet orden »af H. K. Maij:t»
och »i nåder» gå ut, emedan de omtalte Auskultanter eij altid
til sådane beställningar befordras, uppå hvilcka K. Maij:t des
nådige Fullmacht utfärdar.
32 § bifölls.
Sammaledes och den 33, allenast at de sidste orden »så
och de förre böcker och acter» etc. uteslutas.
34, 35 och 36 §§ biföllos.
Och som således Cammar-Collegii Instruction var til slut
bräckt, funno Riksens Ständer godt, på det bemelte Instruction
med det forderligaste igenom trycket må allmänt kunnig
blifva, at Expeditions-Deputationen i dag träder tilsammans
och upsätter et underdånigt bref til K. Maij:t, hvilcket med
det renskrefne exemplaret kommer at upgå, hvarutinnan Riksens
Ständer i underdånighet anhålla, det K. Maij:t i nåder
ville anbefalla Cancellie-Collegium at om tryckandet förfoga
en skyndesam anstalt samt at alla tryckefel efter möijeligheten
förekommas.
Riksens Ständer skildes åt.
Den 3 October.
Närvarande Riksens Råd och Ständer at öfverse Lagen.
Uplästes tilläggningen til 3 § uti 10 Cap. Ärfda-Balcken,
sådan som den i följe af Ständernes utlåtelse vid förre sammankomsten
nu af Lag-Commissionen var inrättad;
Och bifölls.
Arfda- Balchen.
14 Cap.
2 § uplästes, som then vid förre Riksdagen af Ständerne
blifvit rättad.
15 Cap.
2 § uplästes, som then efter Ständernes påminnelser vid
sidste Riksdagen af Lag-Commissionen blifvit projecterad;
Och gillades, allenast at, uppå Borgareståndets begiäran,
näst orden »siettepenningen theraf til Konungen», tillädes:
»eller then han sin rätt förlänt häfver»; orden »Sverige och
Årfda- och Jorda-balkarne.
487
fremmande herskap slutit är» gå ut, och sättes i stället:
»bägge riken slutit är»; vid slutet af thenne § näst orden
»tage tå Konungen» tillägges jemväl: »eller then han sin rätt
förlänt häfver».
5 §. Vid slutet af thenne § var på förre Riksdagen
redan af Ständerne tillagt: »ther han eij laga förfall visar».
17 Cap.
5 §. Uplästes Lag-Commissionens svar uppå Prästeocli
Borgareståndens vid senaste Riksdag giorde påminnelser
angående testamenta reciproca:
Med hvilcket svar thesse begge Stånd förklarade sig nögde;
Så at i så måtto ingen ändring i denne § kommer at
skie, utan bifölls den samma; men vid slutet kommer den af
Lag-Commissionen projecterade tilläggning, angående Prästeståndets
testamenten, om then egendom theri the giftorätt
hafva efter stadsrätt, samt arfvejord å landet och then för
ächtenskapet aflat är, som nu äfven af Ständerne approberades,
at inryckas.
20 Cap.
8 § var vid sidste Riksdag af Ständerne tillagt vid slutet
näst orden »icke eller»: »utländsk man eller then af annan
läro är» etc.
23 Cap.
3 § af Ständerne ändrat vid förre Riksdagen, at i stället
för »om händer haft» sättes: »om händer häfver».
4 § sammaledes af Ständerne ändrat, at i stället för
»vetvilling» sättes »vahnvettig».
Jorda-Balcken.
4 Cap.
2 § af Ständerne vid förre Riksdagen ändrat, at i stället
för »allmänneliga» sättes »ofienteliga vid öpna dörar» etc.
5 § uplästes, som den i anledning af Bondeståndets vid
förre Riksdagen giorde påminnelse, at crono- och frälseskatte
uttryckeligen nämnas måtte, af Lag-Commissionen projecterat
blifvit;
Och bifölls, allenast at framför ordet »upbud» sättes
»tredje», så at det heter: »innan tredje upbud tages».
En af Lag-Commissionen projecterad ny §, at eij någon
igenom köp eller skipte må förminska skattskyldig jord, up
-
488 Okt. 3. Jordabalken. Bördelösen. Pant. Fardag.
lästes och bifölls; kommandes denne nye § at hafva sitt rum
emellan den 8 och 9:de.
5 Cap.
4 §. Uplästes Lag-Commissionens svar uppå Bondeståndets
giorde påminnelse, at lösöron i bördelösen eij måtte
komma bördemannen til last.
Och som samtelige Ständerne voro nögde med svaret,
blifver § som den var inrättad.
6 Cap.
3 § är et tryckfel, och skall näst orden »i andra och
tredje Capitlet» tilläggas »Arfda-Balcken».
4 § i början i stället för ordet »vetvilling» sättes »vanvettig»;
och längre nid uti samma § i stället för »vetvilling
tå han til förstånd kommer» sättes: »vanvettig tå han til
bättre förstånd kommer».
9 Cap.
1 §. Näst orden »löse tå» går ut »jorden», emedan ofvanföre
om hus och tomt jemväl tält är.
2 §. Af samma skiähl går vid slutet af § ordet »jord» ut.
7 §. Tryckfel, och ordet »i» utslutit, som bör stå emellan
orden »tomt» och »pant». Vid slutet af thenna §, näst orden
»niute all afgiäld som ther bör afgå», tillägges: »giöre thet
med vittnen och vare thet gilt som them bådom» etc.
9 §. Uplästes projectet til en tilläggning, som en del af
Lag-Commissionens ledamöter i anledning af 15 § uti Resolution
på Allmogens Besvär 1731 tyckt böra komma härtil, »at
bördesmannen må utlösa långifvaren» etc.
Men thenna tilläggning antogs eij af Ständerne, utan blifver
§ som then är, allenast at näst orden »jord åter» tillägges:
»vilja the eij, äge tå bördemannen samma rätt, doch niute» etc.
10 Cap.
1 §. Näst ordet »våld» tillägges »sälja», på det contexten
må vara lik med rubriquen.
13 Cap.
2 §. Näst ordet »skiljemärcken» i stället för »uplägger»
sättes »uptager».
16 Cap.
Efter Ständernes godtfinnande vid förre Riksdagen bindas
den 3 och 4 § tilsammans uti en, af orsak at, om den 4 §
Byggningabalken. Vägars bredd. Åker och äng. 489
stodo ensam, den kunde dragas til den 2 §, som talar om
lifstids städja.
6 §. Uplästes then efter Ständernes godtfinnande af
Lag-Commissionen vid slutet giorde ändring, begynnandes vid
the orden »andre hälften behålle then» etc.;
Och bifölls;
16 §. Vid slutet i stället för »nästa fardag» sättes:
»laga fardag». I öfrigit drages then 16 och 17 § tilsammans
uti en; och tillägges följande af Lag-Commissionen projecterade
mening: »I thesse fall gifves landbo åter så myckit af
städjan, som svarar emot den tid honom i legostämma brister,
och fylles honom bevislig skada. Lifstids städja å landet må
eij brytas, utan gånge therom som för sagt är».
Byggning a-B alcie.
4 Cap.
1 §. Upkom en vidlyftig discours angående vägarnes
bredd, hvaröfver Ständerne omsidor stadnade i det slut, at,
hvad allmän landsväg angår, i stället för »tolf» allnar sättes
»tijo»; och, beträffande de öfrige vägar, i stället för »tijo»
alnar »sex».
Blifvandes i öfrigt § som den är; hvarjemte ock af Ständerne
faststältes, at på the ställen, theräst allmänna landsvägen
redan är tolf alnar bred, thervid bör förblifva.
6 Cap.
2 §. Näst orden »för sin åcker åhrliga gräfva» går »til»
ut, och sättes i stället: »minst» 40 famnar etc.
8 Cap.
3 §. Vid slutet i stället för »plickte som sägs» sättes:
»som sagt är» i Jordabalckens etc.
4 §. Näst orden »vare ärelös» tillägges: »rätte up allan
skada»; och orden som stå efter »förderfva velat» til slutet
af § gå aldeles ut, i hvilckas ställe införes: »orkar han eij
skadan fylla, tiene thet af med arbete».
5 §. Yid slutet tillägges: »utan jordägande gifver ther
lof til».
13 Cap.
4 §. Yid slutet näst ordet »boten» tillägges: »hvartera
10 dal.» etc.
5 § kommer, i följe af thet som Ständerne vid förre
Riksdagen resolverat, således at begynnas: »Alle the, ther
490 Okt. 3. Byggningab:n. Åverkan. Svedjande. Qvarnar. Skall.
bärande trä å skatte- eller cronojord hugga, skola plantera
för hvart trä tu af samina slag, och ther hygget å Konungens
parck skiedt, fyra» etc.
6 §. Berättades, at Bondeståndets Memorial om denne
§ samt angående svedjande, som omtalas i 14 Capitlet, är
remitterat til Cammar-Oeconomie-Deputationen; men hvad
visse omständigheter angår, samt det Bondeståndet om risets
upbrännande påmint, kan inkomma i den särskilte SkogsOrdningen,
emedan om sådane specialia i Lagen eij kan
stadgas.
§ bifölls.
15 Cap.
4 § går ut.
5 §. Emellan orden »yxa» och »bila» sättes »eller», ordet
»hacka» går ut, i öfrigit blifver stående »spada och vattukäril».
20 Cap.
6 §. I stället för »först i Maii» sättes: »första dag i
Maii månad».
23 Cap.
gicks nu förbi och kommer af Ständerne vid slutet af Lagens
öfverseende at jämkas.
24 Cap.
2 § uplästes som then efter Ständernes godtfinnande vid
sidste Riksdag af Lag-Commissionen å nyo blifvit projecterad.
Och bifölls projectet, allenast at orden »sin egen disk och
duk hafva» gå ut, och sättes i stället »creatur hafva», samt
vid slutet i stället för »inhyses hion» sättes »inhyses qvinna».
3 §. Uplästes sammaledes thet af Lag-Commissionen til
thenna § författade projectet, hvilcket til någre delar ändrades,
så at denne 3 § nu således kommer at lyda:
»Nu varder thet til häradsskall bådat, tå bör en man
från hvart matlag och af sätegårdstorpare hvarannan komma
med bössa, jagtspiut eller yxa så tidigt som han kallad varder.
Men skier skall innom sochnen, får ingen therifrån sig undandraga
som något boskapscreatur häfver.» Hvaruppå följer:
»Hvilcken sig i tid eij infinner» etc.
Sedan uplästes thet i Expeditions-Deputationen projecterade
brefvet, hvilcket jemte then nu öfversedde CammarCollegii
Instruction til K. Maij:t kommer at upgå.
Hvilcket approberades.
Och skildes Riksens Råd och Ständer för denna gången åt.
Halländska allmogens skatteköp. 491
Den 5 October.
Emedan Secrete Utskottet i dag varit tilsammans, ty
samlades R. o. A. eij för än kl. 9.
Anmältes Expeditionerne N:o 62 til och med N:o 65.
Hvilcke utan at blifva upläste til de andre Stånden afsändes.
Uplästes K. Maij:ts och Riksens Cammar-Collegii underdånige
skrifvelse til H. K. Maijit af den 12 sidstl. Aug. angående
Skattekiöpen i gemen i Halland; hvarutinnan Collegium,
sedan det anfördt sakens förlopp samt orsakerne hvarföre de
af Allmogens Herredagsmän ifrån Halland sä väl vid den förre
som denne Riksdagen begiärte skatteköp eij kunnat beviljas,
K. Maij:ts nådigste välbehag underställer at inhämta Riksens
Ständers utlåtelse angående Cavallerie-indelningen och roteringen
i bemelte provintz, hållandes Collegium för betänckeligit
slike skattebref i Halland at utfärda, innan Riksens
Ständer om hvad förbemält är sig yttrat.
Sammaledes uplästes General-Majoren och Landshöfdingen
Bennetta underdånige Memorial af den 5 sidstl. Sept., hvarutinnan
i anseende dertil, at i Halland nu mera ingen indelning
är, sedan Båtsmans-indelningen, såsom landet för svår,
åhr 1723 blef uphäfven och i stället åhr 1726 en båtsmansrotering
inrättad på rote- eller utskrifningspenningar, Riksens
Ständer icke eller förnimmes sedan den tiden någon indelning
i bemelte provintz hafva åstundat, och i fall någon annan indelning
på hemmansräntorne hädanefter skie skulle, skattekiöpen
derutinnan eij synas giöra något hinder, bemälte Hr
General-Major och Landshöfdinge K. Maij:ts nådiga och högrättvisa
ompröfvande underdånigst hemställer, om icke Cammar-Collegium
anbefallas kunde thenne Halländske Allmogens
ansökning til ändteligit slut at afhielpa.
Hvilcket alt K. Maij:t til Riksens Ständers underdåniga
utlåtelse den 1 af innevarande månad i nåder remitterat.
R. o. A. funno godt, at detta ärendet remitteras til Cammar-Oeconomie-
samt Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationernes
gemensama betänckande.
Hr Lagercrantz påminte, at det må skie med det förbehåld,
at på Landshöfdingens och Officerarnes boställen inge
skatträttigheter försällias.
492 Okt. 5. Dep:sarb. Gref Fr. Gyllenborg. Grefv:an Oxenstierna.
Såsom uppå Hr Landtnäs giorde frågan detta jemväl
vann bifall, skrefs på Cammar-Collegii bref:
Remitteras till Cammar-Oeconomie- samt Landt- ocb
Siö-Militise-Oeconomie-Deputationernes betänckande; doch at
på Landshöfdingens ocb Officerare-boställen inge skatterättigbeter
sälljas.
Frih. Ungern förestälte, at så framt efter Ständemes slut
Deputationerne i dag 8 dagar med arbetet skola kunna uphöra,
så böra ock efter denna dag inge remisser til dem mera skie.
Uppå Hr Landtm:s frågan om detta vinner bifall
svarades ja.
Uplästes Gref Fridrich Gyllenborgs ingifne Memorial,
hvarutinnan han, i anseende til åtskillige anförde skiähl, hos
Riksens Ständer anhåller, at slottsladugården uppå Gottland
med cronokalckugnen och dertil hörige lägenheter må blifva
anslagen til Lagmansboställe emot afräkning på lönen, hälst
som publicum derigenom för ingen del graveras.
Hr Lilljestierna berättade vid detta tilfället, at som
han åhr 1721 varit förordnad at förrätta Lagmans-tingen på
Gottland, så hade han sig bekandt, at en Lagmans vilkor der
på orten äro i det fallet sämre än på andra orter, at han
der intet hemvist eller boställe häfver, hvarföre han för sin
del holt för ganska skiähligt, at Hr Gref Gyllenborg uti denne
dess begieran kunde villfaras.
R. o. A. biföllo Hr Lagmannen Gref Fridrich Gyllenborgs
igenom detta Memorial giorde ansökning.
Hr Stierneld begiärte at få upläsa et Transumt af Fru
Grefvinnan Christina Kurcks til honom aflåtne bref.
Men som härvid påmintes, at bemälte transumt voro utan
underskrift;
Berättade han munteligen, huruledes Fru Grefvinnan beklagar,
at R. o. Arns henne beviste gunst genom eftergifvande
af des framledne Herres General-Majoren Gref Gustav Oxenstiernas
balance eij kommit til någon värckan, emedan de
öfrige Stånden dertil eij velat samtycka, hvarföre Hr Stierneld
på Fru Grefvinnans vägnar anhöll, det R. o. A. genom
en Deputation ville söka at förmå de öfrige Stånden denna
eftergiften jemväl at bifalla.
Det berättades, at detta ärendet efter pluraliteten af
Stånden redan är expedierat och til K. Maij:t upgifvit, hafvandes
trenne Stånd til bemelte eftergift eij samtyckt.
Bondeståndet och Sekr. utsk. Kapellmästar Roman. 493
Hr Ehrencrona sade Fru Grefvinnan vara all medömkan
värd och önskeligit at hon kunde på något sätt hielpas;
men som saken aldrig blifvit deducerad, utan då Landt- och
Siö-Militim-Oeconomie-Deputationens Betänckande öfver någre
puncter af Krigs-Collegii Riksdags-relation uplästes, blef uppå
Frih. Kurcks giorde föreställning af R. o. A. härom resolverat,
och hade altså varit väl, om Fru Grefvinnan ingifvit en deduction
i saken; emedlertid, om än cronan gofvo sin pretention
efter, sade han sig doch eij kunna se, hvad förmohn Fru
Grefvinnan deraf skulle hafva, aldenstund de öfrige creditorer
doch alt skulle borttaga.
Hr Landtm.: Som ärendet redan ifrån Stånden är expedierat,
lärer ingen annan utväg vara, än at Hr Stierneld på
Fru Grefvinnans vägnar i underdånighet addresserar sig til
K. Maij:t.
Hr Wennerstedt hemstälte, om icke Hr Stierneld med
et Memorial hos R. o. A. kunde inkomma, hvilcket sedan med
en underdånig recommendation til K. Maij:t kunde understödjas.
Härtil gaf, uppå Hr Landtm:s giorde frågan, R. o. A.
des bifall.
Uplästes det efter Ständernes remiss uti Secrete Utskottet
projecterade svaret uppå Bondeståndets vid denne Riksdag
förnyade begiäran om säte och stämma uti Secrete Utskottet.
Hvilcket project af R. o. A. bifölls, men hvilar til vidare.
Hr Landtm, anmälte, at Capellmästaren Roman anhåller
om R. o. A:ns gunstiga tilstånd at i morgon efter aftonsången
få upföra en music här på Riddarhussahlen.
Hvartill R. o. A. samtyckte.
Uplästes Justities-Deputationens Betänckande öfver HofRätternes
giorde ansökning om tilräckeligare löningars åtniutande
för vice Prsesidenterne, Hof-Rätts-Råden och Assessorerne
samt proportionerande emot den löhn, som ledamöterne
uti andra K. Maij:ts och Riksens Collegier bestås; hållandes
Deputationen före, at för de andragne omständigheter HofRätterne
en skiählig samt emot de öfrige Collegiernes ledamöter
svarande förbättring på deras löner böra åtniuta, til
hvilcket ändemåhls erhållande föreslås:
l:o at Lagmans- och Häradshöfdingspenningarne uti Svea
och Giötha Rike, med all den förbättring som derå erhållas
kan, til följe af de allegerade K. Försäkringar, Regeringsformer
och Stadgar, måge lämnas til Justitise-statens aflöning, under
494 Okt. 5. Hofrätternas lönereglering.
Svea och Giötha Hof-Rätters disposition, och at öfverskottet,
sorn til K. Stats-Contoirets disposition härtils åhrligen måst
upgifvas, må komma desse begge Hof-Rätter til godo, sedan
en viss förbättrad stat för dem inrättad blifvit.
2:o Förmäles, at K. Maij:t och Cronan af Lagmans- och
Häradshöfdingspenningarne til Jämtelands Dragone-Regimente,
Borgmästaren i Helsingborg samt Nembdemännen i Halland,
Bohus, Elfsborgs lähn och Östra Dalarne anordnat en summa
öfver 3,430 dal. smt, som doch med den öfriga räntan,
endast til Justitise-statens aflöning bordt användas; doch vill
Deputation för hvarjehanda orsaker til rubbande häraf icke
gifva någon anledning, utan recommenderar det i första puncten
gifne förslag.
3:o Så vida cronoandelen af saköron eij til K. Maij:t och
Cronan indrages, synes then samma eij utan hvarjehanda
olägenhet icke annorledes än härtils skiedt kunna disponeras
på vinst och förlust af hvar och en Hof-Rätternes ledamot
uti det höfdingedöme honom efter vanligheten tilkommer. Och
kan således
4:o, i fall detta förslag af Riksens Ständer bifalles, sedermera
bägge Hof-Rätterne emellan en viss anstalt giöras, huru
lönerne skola proportioneras och inrättas; hemställandes äfven
Deputation til Riksens Ständers ompröfvande, om icke Abo
Hof-Rätts ledamöter jemväl måge åtniuta så stor lön som de
öfrige Riksens Collegier, och hvad härutinnan uti Lagmansoch
Häradshöfdingspenningar i Finland brister af statsmedel i
then begiärte tilökningen ersättjas.
Beträffande sidst Hof-Rätternes påstående om löningarnes
jämkande dem och Collegierne emellan i så måtto, at hvad
ledamöterne i K. Collegierne mer än Hof-Rätternes ledamöter
härtils åhrligen åtniutit, skall hädanefter til en gemensam delning
dem emellan böra afstås och staten derefter inrättas,
kan Deputationen sig häröfver icke utlåta, innan afgiordt
blifvit, om och huru vida oftanemde Lagmans- och Häradshöfdings-ränta
i Svea och Giötha rike, med alt hvad deraf
dependerar, kommer til Hof-Rätteriaes gemensama förmåhn
at användas.
Hr Pehr Silfversparre begiärte, at detta Betänckandet
någre dagar måtte få blifva på bordet liggande.
Hvartil svarades, at det redan länge nog, nemligen alt
sedan förre veckan, legat på bordet och altså nu kunde afgiöras.
Undantag för soldater, båtsmän och torpare.
495
Hr Lilljestierna sade sig eij vara emot at det blefvo
liggande på bordet, men som des innehåld voro redan nogsamt
bekant, holt han före ingen ting ligga i vägen, at ju R. o. A.
sig nu deröfver benägit yttra kunde.
Hvarjemte af Hr Lilljestierna förestältes det icke
allenast vara högst billigt, at de som hafva lika ämbeten,
möda och ansvar jemväl niuta lika belöning, utan ock, som
rättvisans ovelduga skieppande är den fastaste grundvalen af
vår sälla regering, och til de angelägne och vigtige domareembetens
förvaltande sådane män böra utses, som desse ämbeten
med förstånd och samvete förestå kunna, och altså
under deras svåra och ansvarige ämbetens förrättning eij böra
sucka utan hafva sin ährliga utkomst, hvaremot de, som utan
samvete och med vårdslöshet deras domaresyssla förrätta, med
högsta straff utan ali nåd anses böra, så förmodade han ock,
at R. o. A. til detta Justitise-Deputationens på sågodaskiähl
grundade betänckande gunstigast lärer samtycka.
Hr Hellenstierna yttrade sig, at han eij voro emot
Justiti<B-Deputationens Betänckande, allenast at Ryttare och
Soldater, som desutan nog äro besvärade, härigenom med någon
utgift eij graveras.
Hr Fock giorde samma påminnelse.
Hr Lilljestierna svarade, at i detta Betänckandet om
Ryttare, Dragoner och Soldater eij är nämdt, utan at härom
uti Hof-Rätternes Memorial är anfördt, at som han altid varit
en vän af Krigsbefehlet, så voro han eij derföre, at de på
något sätt skulle blifva besvärade.
Gref Gustaf Gyllenborg giorde den påminnelsen, at
Underdomare härvid eij måge komma at lida.
Hr Ridderschantz och Hr Meijerhelm giorde samma
förbehåll som Hr Hellenstierna och Hr Fock påstådt.
Hr Landtm, frågade, om icke denna praacaution i Resolution
kan införas, och Betänckandet i öfrigit bifallas.
Hvartil svarades ja.
Frih. Coijett begiärte, at tillika afgiöras måtte, om
sadane Hof-Rätternes ledamöter, som sittja på landet och eij
förrätta sine ämbeten, jemväl af denne tilökning skola vara
delacktige.
Hr Adlerbeth svarade, at inge andre vistas på landet
än de som äro siuka.
496 Okt. 5. Res. om hofrätternas lönereglering.
Gref Tessin påminte, at som således Hof-Rätts-Råden
jemte rangen jemväl komma at niuta högre lön, och härtils
vanligit varit at vid förefallande öpning den äldste Assessoren
utan förslag blifvit Hof-Rätts-Råd, det hädanefter vid HofRätts-Råds-tiensternes
besättjande, äfven som det skier med
deras vederlikar, frenne måge sättjas på förslag, af hvilcke
K. Maij:t i nåder utnämner en.
Gref Gustaf Gyllenborg instämde härmed, eller ock
at Hof-Rätts-Råden eij böra niuta större lön än Assessorerne.
Hr Ehrencrona hemstälte, om icke det voro skiähligt,
at betienterne vid Hof-Rätterne, som hafva et strängt och
svårt arbete, jemväl med någon tilökning i lönen kunde hugnas,
och om icke Justitise-Deputationen med et förslag må inkomma,
at man får se huru högt sådant kommer at stiga.
Hr Lag er flycht framträdde, anhållandes at betienterne
denne nåden måtte vederfaras, så väl som Hof-Rätternes
ledamöter.
Sedan projecterades, i anledning af hvad som discourerat
blifvit, Resolutionen uppå förbemälte Justitiae-Deputationens
Betänckaride och blef efter de under justeringen giorde påminnelser
således inrättat och approberat:
Resol.: Såsom R. o. A. funnit denna Hof-Rätternes ansökning
myckit skiählig och dertil gifvit sitt samtycke, på sätt
och vijs som Justitise-Deputationens Betänckande innehåller,
allenast at betienterne vid Hof-Rätterne med en proportionerlig
tilökning i lönen jemväl hugnas, altså förmodas härtil de
öfrige respective Ståndens benägne bifall; doch förbehåller sig
R. o. A., at Ryttare, Dragoner, Soldater och Båtsmän, eij
eller R. o. Arns rå- och rörs- eller insochne-torpare igenom
någon afgift til en sådan lönernes förbättring på intet sätt
graveras; Och som således Justitiae-Deputationens Betänckande
vann bifall, fants godt, at så väl Krigsbefehlets den 28 sidstl.
Sept. som Hof-Rättens i dag ingifne Memorial lägges ad acta.
Hr Olof Ehrencreutz lät flyta til protocollet, at han
eij voro emot hvad R. o. A. i så måtto faststäldt; men som
riket är stadt uti en så vidlyftig giäld, hvartil åhrligen måste
contribueras, och ganska månge ännu måste vänta på betalning
af de löner som de länge sedan förtient, så frucktade
han, at om vij härigenom öka staten och utgifterne, de andre
Stånden en gång lära ställa oss sådant under ögonen.
Borgaredeputaiton. Bildsteins afbön.
497
Inkom en Deputation ifrån Borgareståndet, som på vanligit
sätt emottogs. Borgmästaren Esberg förde ordet, och
sade sig näst Ståndets vördsama hälsnings anmälande hafva
några Extracta Protocolli at afgifva. Det första angingo inspectionen
vid Barnhuset, det andra bro- och vägarepenningarne
för Öregrunds stad, hvilcket senare måhl han bad eij
måtte anses för ringa eller af föga vigt, emedan bemälte stads
välfärd samt säkerheten af städernes privilegier derpå berodde;
denne stad tillika med någre flere hade på förre Riksdagen
ruist bro- och vägarepenningarne; om de öfrige ville man nu
eij tala, utan allenast om Öregrund, hvars rättighet i detta
fall sig grundar på contracter och afhandlingar med BruksPatronerne.
Det tridje Extractum Protocolli angick Ahmåhls
stad. Hvarpå han aflefvererade desse tre Extracta Protocolli
och påminte om svar uppå Borgareståndets föreställning angående
Båtsmans-, Förråds- och Reserve-Cassorne.
Sedan Hr Landtm, bedt anmäla R. o. Arns hälsning
samt svarat, at desse ärender med det forderligaste skola
blifva R. o. A. föredragne;
Afträdde Deputatiouen.
Hr Landtm, anmälte, at Electorerne efter undfången
befallning valdt 6 ledamöter af R, o. A. til den Ständernes
Commission, som kommer at uptaga och afdöma de emot Hr
Öfversten Bildstein förde klagomål, och voro nu den af Electorerne
förseglade listan vid handen; så hade ock bemälte
Öfverste i dag ingifvit et Memorial til Riksens Ständer; hemställandes
Hr Landtm, til R. o. A., antingen listan först
skulle upbrytas eller Memorialet förut upläsas.
Och som R. o. A. biföllo thetta senare;
Altså uplästes Memorialet, hvarutinnan Hr Öfversten
Bildstein betygar sig med hiertans ängslan och grämelse hafva
förnummit, at Riksens Ständer med så tnyckin alfvarsamhet
och stränghet behagat anse des förseende i anseende til de
af honom tillåtne cessioner och accorder vid det honom i
nåder anförtrodde Regimente; han hade förmodat, at des
menlösa upsåt at hielpa medellöse och trötte Officerare til
underhåld och förse tiensterne med yngre habile Officerare
skulle blidkat Riksens Ständers genereuse sinnen; men som
han det annorlunda befunnit, vill han eij täncka på at justi
ficera
sig, utan allenast fly til deras mildhet, som han förmodar
stå sig öpen i mildt behiertande af des 45 åhrs trogna och
Adelns Protokoll, 17X4. 62
498 Okt. 5. Bildsteins afböu beviljas.
redeliga tienst och det honom med hustru och månge små
bara förestående älände och fattigdom, i fall Riksens Ständers
nåd och mildhet eij emilian kommer. Och som han härdis
ansedt Officerarnes emot honom förde klagan för hård och
svår, så förklarar han sig nu beklageligen vara öfvertygad at
han haft orätt, sedan Riksens Ständer behagat anse deras
klagan för billig, hvarföre han sig ock finuer skyldig at lämna
bemelte Officerare en skiählig reparation och satisfaction,
försäkrandes hädanefter dem så at bemöta, at vänskap och
förtrolighet skall fördrifva deras klagan, och anhåller sluteligen,
at den honom förestående lagsens stränghet genom
Riksens Ständers genereusa och milda hiertelag måtte blifva
afbögd, och honom i des ställe eftergift i det han brutit
vederfaras, livilcken bevisande nåd af honom aldrig skall
förglömas, utan krops och sinnes krafter til at framdeles
lefva Riksens Ständer til behag användas.
Hr Öfverst-Lieutenanten Joh. Silversparre bad, at
Högloft. R. o. A. ville med nåd och gunst anse des Ofverste,
särdeles som han förmodade, at de Hrr Officerare hvilcka
klagat jemväl skola blifva nögde dermed.
Hr Lagercrantz sade, at han hvarken bör eller understår
sig bidja för någon; doch som Hr Öfversten Bildstein är
en gammal och meriterad man, hvilcken både ut- och innomlands
med heder och distinction tient och nu tilstår och bekänner
sine fel, så synes han förtiena nåd och et mildt medlidande
hos R. o. A.; och som de klagande Officerare aldrig
kunna få en större och honorablare satisfaction än den Hr
Öfversten nu gifvit, så lära de ock vara så genereuse at pä
sin sida pardouera. I öfrigit, om de skulle åstunda mera,
som de äro officerare, så lära de altid honnettement det med
hvarannan kunna afgiöra.
Hr Hellenstierna sade sig eij vara häremot, men at,
som nu härmed öfverses, alle på denne Riksdag giorde remarquer
jemväl böra uphöra.
Hr Rutensparre påstod, at detta eij bör lända til prtejudicat.
Frih. C oi j ett sade det vara fierran ifrån honom at vilja
lägga sten på börda, och at det altid giordt honom ondt om Hr
Öfversten Bildstein, hvarföre han ock höll före, at detta kunde
eftergifva^ af R. o. A., doch med det förbehåld, at Officerarne
ställas klagelöse och at denne eftergift eij bör lända til prtejudicat.
Krigsbefälets lönefordringar 1719—21.
499
Hr Carl Wennerstedt höll för betänckeligit, om R. o. A.
skulle föreskrifva sig en så svår lag, ty som dem altid är fritt,
när omständigheterne så befinnas, at visa nåd eller och afslå
den samma, så bör det ankomma på sakens beskaffenhet, huru
man den samina befinner, och behöfver man eij härutinnan
förut binda sig händerne.
Härmed instämde jemväl Hr Ehrencrona.
Frih. Coijett svarade, at des mening gick allenast derpå
ut at förekomma det som sades, at alle remarquer på denne
Riksdag skulle uphöra.
Sedan något vidare blifvit discourerat;
Frågade Hr Landtm., om Hr Öfversten Bildsteins ansökning
af R. o. A. bifalles.
Hvartil svarades ja.
Hr Lagercrantz påminte, om icke et Extractum Protocolli
härom kunde upsättjas och en Deputation til de andre
Stånden dermed afgå.
Hvilcket äfvenledes bifölls.
Upsattes altså följande Extractum Protocolli, hvilcket för
R. o. A. uplästes och justerades:
Extract utur Pimtocollet som holts hos R. o. A. den 5
Oct. 1734.
Såsom Öfversten Baron Bildstein igenom inlagt Memorial
hos Riksens Ständer anhållit, at den honom förestående lagsens
stränghet igenom Riksens Ständers genereusa och milda hiertelag
måtte blifva afbögd, hvarvid han sine fel erkiänner samt dem
med bevekelige skiähl och omständigheter deprecerar och afbeder,
och R. o. A. i anseende til alt detta honom den begiärte eftergift
bevilljat; altså varder de öfrige respective Stånden sådant
härigenom communicerat, i den vänliga förmodan at härutinnan
vinna theras benägna bifall. Actum ut supra.
Uplästes Generalernes Silfwerhielms och Posens å Krigshefehlets
vägnar ingifne Memorial, hvarutinnan anhålles, at de
til innevarande Riksdag kallade Officerare, som äga löningsfordringar
för åhren 1719, 1720 och 1721, måtte för bemelte
fordringar af Stats-Contoiret åtniuta en lika proportionerad
promt betalning, som deras medbroder utaf Riksens Ständers
Contoir beviljat blifvit, hälst til desse fordringars afbetalning
en viss åhrlig summa i staten skall vara anslagen. Och
som detta öfver 3,000 dal. srnt sig lärer belöpa, begiäres, i
fall denne summa uti K. Stats-Contoiret eij voro at tilgå, at
500 Okt. 5. Krigsbefälets fälttraktamenten.
den samma då af Riksens Ständers Contoir eller någon annan
publique cassa kunde förskiutas, och så fort sådane medel
inflyta af Stats-Contoiret åter ersättjas.
Hvaruppå skrefs följande Resolution, sedan den för R. o. A.
var upläst och approberad:
Resol. Bifallit; jemväl och för dem af de värfvade Regimenter
och Expectanterne samt dem af Ammiralitetet som
äro vid Riksdagen, och remitterat til Secrete Utskottet, at
bärtil utse nödige medel.
Uplästes Generalernes Silfwerhielms och Rosens insinuerade
Memorial, hvarmedelst å Krigsbefehlets vägnar andrages,
at ehuruväl Krigsbefehlet af de indelte Regimenter vid innevarande
Riksdag til större delen begifvit sig ifrån deras giorde
ansökning om innest.ående felttractamenters erhållande, doch
som regimenternes befullmächtigade eij skola kunna afstå
deras hemmavarande inedbröders rätt, besynnerligen som de
af dem blifvit committerade härom at anhålla, ty förbehålla
de i så måtto förenämde deras medbröders rätt, hemställandes
til R. o. A., om icke i anseende til de anförde skiähl och
omständigheter Officerarne vid de indelte regimenter kunde
på deras innestående fäldttractamenter åtniuta behörige liquidationer,
fast än de til deras afbetalande skulle afbida rikets
önskeligare tilstånd och icke så hastigt blifva dertil förhulpne.
R. o. A. resolverade häruppå, at de begiärte liquidationer
bevilljas, så vida de sig kunna giöra låta.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
26‘ Sept. sidstl., hvarutinnan i anledning af K. Maij:ts nådiga
Secreta Propositions 1 § Secrete Utskottet til Riksens Ständers
godtfinnande hemställer åtskilige förslag berörande Regementernes
öfning i exercitier, samt huru de med dugelige
hästar och karlar måge blifva försedde, med mera; andragandes
l:o, at för de anförde skiähl och orsaker et regementsmöte
åhriigen bör hållas, men compagniemöten emot den vanliga
afgiftens erläggande til upbrottscassan deremot indragas,
så framt icke Regements-Chefen finner, at et eller annat
compagniemöte oro åhret kunde hållas, i hvilcken händelse
antingen et regiments- och compagniemöte eller och tvänne
compagniemöten kunde sammanslås, så at manskapet fingo
vara flere dagar tilsammans. 2:o Fönnenes, at regementernes
öfning långt mera kunde befrämjas samt monderingarne conserveras,
om de åhrlige regimentsmöten och generalmunstringar
Regementenas öfning och duglighet.
501
hädanefter uti Juuii månad blifva förrättade, så at de kunna
vara slutne någre dagar för Midsommarsdagen, öfver hvilcken
förändring Rusthållarne böra höras och genom tienlige föreställningar
af Landshöfdingarne och Ofverstarne härtil förmås.
3:o Håller Secrete Utskottet för godt och nyttigt, at på de
ställen, hvaräst det sig giöra låter, flere Regimenten, nemligen
et af Cavalleriet samt et eller två af Infanteriet, på et ställe
sammandragas och mönstras, hvarvid Officerarne af de närmast
gräntzande regementer kunde vara tilstädes, hvarvid doch
undantages cavallerie-regimenter som i flere lahn äro fördelte,
hvilcke eij högre än squadronsvijs lära kunna komma tilsammans.
4:o Förmäles jemväl, at hvar och en RegimentsBefehlbafvare
bör åtminstone 2:ne gånger om åhret kalla Öfveroch
Underofficerarne tilsammans, at med riem igenomgå de nödigaste
stycken uti exercitierne. 5:0 Finner Secrete Utskottet
vara högst nödigt, at K. Maij:ts Lijf-Garde hädanefter åhriigen
må komma at campera, samt at til den ändan förplägnitigen
en månad förut anordnas. Hvarjemte äfven 6:o för nödigt pröfvas,
at någon summa i Staten måtte bestås til premier för
de gemena af Artilleriet, som vid måhlskiutningar och dylika
tilfällen råka måhlet med stycken och bombkastning. 7:o Som
Rusthållarne emot Förordningarne förninnnes bruka deras
ryttarehästar til släpsamt arbete, så är Secrete Utskottet af
den tanckan, at när slike måhl befinnas ostridige, sådant först
hos Landshöfdingen i orten angifves och Officerarne en promt
execution meddelas, men i fall rusthållaren nekar det han
beskylles före, han då för tinget må lagforas, hvaremot, om
Ryttarne vid hemkomsten ifrån mötet illa handterat sin häst,
han på rusthållarens angifvande derföre med straff bör anses.
Hvad Regementernes monderingar angår, förmenar Secrete
Utskottet, at kollrar hädanefter eij böra beställas för de Cavallerie-regimenter,
som dermed icke äro försedde, samt at
Cavalleriets tröijor och schabraquer skulle vara myckit nyttigare
af kläde än af skinn och läder, och at samtelige cavallerie-regimenterne,
som nu hafva skintröijor och läderschabraquer,
måge, då de härnäst monderas, få klädesvästar och
klädesschabraquer.
Frih. Wrede påminte, at hvad möten vid Cavalleriet
angår, sä kunna de omöijeligen så bittida om sommaren, som
här förmäles, och innan höet blifvit slagit hållas.
502 Regementenas öfning. Cessioner af tjenster. Lagverket.
Samma påminnelse giorde ock Hr Carl Wennerstedt
i anseende til Sverige.
Härtil svarades, at detta är allenast förslagsvis anfördt
och til Rusthållarnes egit begifvande och samtycke utsatt.
Vidare giordes vid de i förbemelte Extracto Protocolli
föreslagne ändringar och inrättningar inge påminnelser, utan
biföllos de samma.
Hr Öfversten af Gardiet Gref Arvid Posse framträdde,
föreställandes, at så framt Gardiet, som här föreslås, skall
kunna campera, så bör af andre regimenter manskap til slottsarbetet
hit commenderas.
R. o. A. funno, at Hr Öfversten härom hos K. Maij:t
med et underdånigt Memorial sig kan anmäla.
Hr Landtm, berättade, at Secrete och Justitise-Deputationernes
gemensama Betänckande angående cessioner af tieuster
voro nu inkommit.
Men som tiden var förliden, fants godt, at bemelte Betänckande
upbrytes och blifver liggandes på bordet tillika med
Krigs-Collegii nya Instruction, som nu äfvenledes var inkommen.
R. o. A. skildes åt.
Den 9 October.
Närvarande Riksens Råd och Ständer at öfverse Lagvärcket.
Byggning a-B al ekens
25 Cap.
1 §. Uplästes then af Lag-Commissionen vid thenne §
projecterade ändring och tilläggning;
Och bifölls af Ständerne.
2 § begynues sålunda: »Timar skada af rätt våda; vare
saklös. Vet man eij» etc.
5 §. Then af Lag-Commissionen projecterade ändringen
bifölls.
I öfrigit uplästes vid 6 § 31 § af 1121 åhrs Resolution
på Allmogens Besvär, hvaräst stadgat finnes om brandstodens
repartition och upbörd. Men som sedan klagomål äro förde,
at brandstoden för högt blifvit utsatt, jemväl och tvifvelsmål
upkommit, hvaräst sådane klagomål skulle afgiöras, så hem
-
Byggningabalken. Vådeld. Allmänna byggnader. 503
stälte Lag-Commissionen thesse tvänne frågor til Riksens
Ständers afgiörande.
Ständerne utlåto sig häröfver sålunda, at som en olikhet
är uti lönen, så bör uti hvarje lähu efter ortens beskaffenhet
et särskilt värde sättas på hvart slags hus, så at, när olycka
timar, vid värderingen allenast kommer at i acht tagas, om
huset varit nytt eller gammalt; och hvad forum angår, när
det klagas öfver för hög pålagd brandstod, funno Ständerne
godt, at detta målet såsom et oeconomicum bör gå til Landshöfdingen.
Och kommer Lag-Commissionen at härom projectera en
ny §•
26 Cap.
2 § blifver således inrättad: »Landsväg skall vara tijo
alnar bred, som för är sagt; väg til ting, kyrckio och qvarn,
så och annor fahrväg sex alnar; bro öfver ström och bäck
efter vägens bredd.»
11 § inrättas således: »Hvar som ogild väg häfver och
til vägrödning och brobyggnad kallad varder, men kommer eij
å sattan dag, bote tre daler, och håfve Häradsfogde eller then
cronobetient som när är våld at låta hans vägestycke bättra
för lego och taga then ut af honom som treskas. Samma
mackt äge och Borgmästare och Råd, ther stadsens väg eij
bättras. Kommer eij then i rättan tid som väg och bro syna
skall, plickte dubbelt.»
Härvid påmintes, at vid bro- och vägesyn tvänne af
Nembden borde vara tilstädes;
Men aldenstund detta som et oeconomicum eij väl kan
hafva sitt rum i Lagen, fants af Ständerne godt, at thet uti
Landshöfdinge-Instructionen på sitt tienliga ställe införes.
21 Cap.
2 §. Efter Ständernes vid förre Riksdag giorde ändring
går i första raden ordet »klåckarestugu» ut.
Sedan uplästes den i anledning af Prästeståndets vid
förre Riksdagen giorde påminnelse af Lag-Commissionen projecterade
ändring i thenne § angående ersättning för öfverbyggnad
å prästegård.
Och kom häröfver eij at resolveras, emedan Prästeståndet
af berörde project begiärte communication, hvilcket beviljades.
504 Okt. 9. Byggningabalken. Husesyn. Gästgifvare.
3 §. Then af Lag-Commissionen efter Ständernes påminnelse
vid förre Riksdagen giorde ändring bifölls; doch blef
thenne § nu således inrättad: »I staden byggen och förbättren
the hus och gård för Präst, sorn ther lius och grund äga eller
ther borgerlig näring idka och eij särskilt therföre befriade äro.»
»Sedan the hus lagligen bygde äro, vårde them Präst,
at the eij förderfvas och af vårdslöshet förfalla.»
5 § vid förre Riksdagen ändrad, at näst orden »i socknen»
tillägges »eller staden».
■28 Cap.
1 §. Uplästes then efter Ständernes påminnelse af LagCommissionen
projecterade ändring angående husesyn, när
then å skattejord skie må; Och bifölls.
29 Cap.
2 §. Uplästes then i anledning af Bondeståndets påminnelse
vid förre Riksdagen projecterade ändringen angående
byggnad af giästgifvarehusen å cronojord eller skatte- och
frälsegrund.
Och bifölls ändringen sorn then af Lag-Commissionen var
projecterad.
4 §. Af Ständerne vid förre Riksdagen (!) denne §:s början
således inrättad: »Giästgifvare må sälja vin och öhl kanneoch
stopetahls och matvahror som han gitter» etc.
IIandels-B alek.
Vid denne balck uplästes the jämkningar, som af LagCommissionen
efter Riksens Ständers under varande Riksdag
skiedde påminnelser blifvit giorde och i thetta Protocoll hvar
på sin ort redan anförde äro, nemligen:
1 Cap.
2 §. Vid slutet tillagt: »och gälde skadan».
4 §. Vid slutet tillagt: »tå häst köpes, håfve köparen
frestetid tre dygn».
10 §. Orden »sälja eller köpa» gå ut, och sättes i stället:
»köparen eij taga til sig, förän» etc.
3 Cap.
1 §. Lag-Commissionens jämkning, som i föllje af Ständernes
påminnelser giord var, bifölls.
5 §. Lag-CommissioLens ord gillades.
Handelsbalken. Preskription. Legohjon. 505
4 Cap.
1 §. Lag-Commissionens ord gillades.
2 § går ut.
5 Cap.
3 §. Lag-Commissionens ord och jemkning gillades, så
at i början af thenne § i stället för »tärande vahror» sättes
»matvahror» etc.
4 § i stället för »40 daler» sättes »femhundrade daler».
5 § går ut.
6 Cap.
1 §. Lag-Commissionens ord gillades.
3 § sammaledes.
7 Cap.
4 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
6 §. Uteslutes orden »Konungens ensak» och hvad derpå
följer.
9 Cap.
Den af Lag-Commissionen projecterade § angående prsescription,
som til detta capitel kommer at tilläggas och blifver
then 12:te i ordningen, uplästes;
Och bifölls af Riksens Ständer.
10 Cap.
2 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
6 § sammaledes.
7 § lika så.
11 Cap.
2 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
4 § sammaledes.
12 Cap.
4 §. Orden »40 daler» gå ut, som för faststäldt var.
6 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
14 Cap.
om legohion gicks förbi, och kommer, til följe af det som
Ständerne härom fastställandes varda, et nytt capitel at upsättjas.
16 Cap.
7 $. Tryckefelet rättas, så at i början i stället för »borgenär»
sättes »gäldenär».
506 Okt. 9. Handelsbalk. Borgenärers företräde. Ombudsmän.
17 Cap.
8 §. Tryckefelet rättas och i stället för »skuld hos cronall»
sättes »skuld til cronan».
18 Cap.
6 §. Ehuruväl af Ständerne var godt funnit, at i stället
för »richtig och förmögen man» införas skulle »ärlig och vältrodd
man», så blef doch uppå Lag-Commissionens föreställning
bifallit, at det må sättjas i stället »ärlig och ricktig man
känder var», emedan det ordet »kiänder» involverar det samma
som »vältrodd».
Ehuruväl det i dag varit ärnat at företaga om Inteckningar,
så upsköts doch dermed til en annan gång, och fortfors
nu med
Missg ier ning s - B alek.
1 Cap.
1 §. I stället för orden »varde halshuggen och i båhle
bränd» sättes »miste lifvet.
3 § blifver stående som then är tryckt, allenast at vid
slutet tillägges: »utan han får Konungens nåd» etc., sorn vid
Årfda-Balckens 7 Cap. 4 § af Lag-Commissionen blifvit projecterat
och Ständerne redan bifallit.
4 §. Gref Gustaf Gyllenborg påminte, at JustitiaeDeputationen
fallit på den tanckan, det de, som utsprida villfarande
lärosatzer, förutan landsflycktigheten med annat straff
borde beläggas, såsom med 14 dagars fängelse på vatn och
bröd.
Ständerne funno godt, at denne § upskiutes til dess
Justitiae-Deputationens Betänckande härom inkommit.
2 Cap.
1 §. Den af Lag-Commissionen efter Ständernes godtfinnande
vid förre Riksdagen giorde ändringen uplästes och
bifölls.
3 Cap.
1 § blifver som then är tryckt, at han vid slutet visar
på Rättegångs-Balcken, therest om mened infördt är 17 Cap18
§.
4 Cap.
4 § var vid förre Riksdagen remitterad til Lag-Conimissionens
jämkning, hvilcken nu uplästes och gillades.
Missg.balk. Lasteligt tal. Falsk myntning o. s. v. 507
8 § var likaledes remitterad och bifölls nu som then at
Lag-Com missionen blifvit projecterad.
5 Cap.
1 §. Orden »rikets styrelse» lämnas ut.
2 § bifölls som then af Lag-Commissionen blifvit jämkad.
7 Cap.
1 §. Vid orden »giuter annor man falskt mynt» sättes
»vare ährelös». I öfrigit tages så väl uti thenne som then
följande 4 § orden »sorn personen är til» och sättes i stället:
»som brottet är til». Sammaledes går och på bägge ställen
hvad om gatulopp säijes ut, och sättes »spö» i stället.
8 Cap.
4 § bifölls som then är tryckt, allenast at vid slutet
näst orden »bote tiugu dahlér» tillägges: »eller mera, och
vare thertil ährelös, om brottet thet förtienar».
13 Cap.
1 § uplästes, som then efter Ständernes godtfinnande af
Lag-Commissionen blifvit projecterad;
Och bifölls.
2 §. Uti begynnelsen går ordet »nu» ut.
Efter Ständernes godtfinnande voro ännu tvänne §§ til
detta capitel af Lag-Commissionen projecterade, hvilcka nu
uplästes;
Och biföllos, och blifva i ordningen den 4:e och 5:te.
14 Cap.
2 § uplästes som then i anledning af Prästeståndets påminnelse
blifvit projecterad;
Och bifölls.
15 Cap.
3 och 7 §§, som til Lag-Commissionen varit remitterade
at efterse om the någon jämkning behöfde, blifva stående som
the äro tryckte, emedan the eij funnos behöfva någon uplysning
eller tilläggning.
18 Cap.
8 §. Efter orden »bote hundrade daler» tillägges »och
giöre afbön•.
9 § uplästes, som then af Lag-Commissionen å nyo blifvit
projecterad;
Och bifölls.
508 Okt. 9. Missg.balk. Väga- och qvinnofrid. Dråp. Envig.
21 Cap.
2 §. Lag-Commissionens uppå Ständernes godtfinnande
vid slutet giorde tilläggning, angående thens straff som försummar
at i rättan tid uptända fyringar, uplästes och bifölls.
22 Cap.
En uppå Ständernes godtfinnande af Lag-Commissionen
projecterad §, angående thens straff som lockar eller bortförer
qvinna ifrån sin man eller dotter ifrån föräldrar och them som
i theras ställe äro, uplästes.
Och gillades; och kommer thenne nye § at hafva sitt
ruin emellan den 4:de och 5:te.
24 Cap.
5 § går ut, som af Ständerne redan varit faststäldt.
8 §. Orden »kasta tvänne» och hvad therpå til slutet
följer går ut, såsom enligit och sig beropande på den redan
utslutne 5 §.
11 § går aldeles ut.
Och uplästes et i des ställe af Lag-Commissionen projecterat
Capitel, angående envigeskamp, som kommer at blifva det
25 Cap.
1 §. Hvad [i] thenne § om utmaning emellan frälsemän
och theras vederlikar stadgas, bifölls, allenast at näst orden
»varde förvijst riket på tu åhr» tillägges: »eller sittje i tienligit
fängelse på lika lång tid», hvilcket alternatif jemväl
något längre nid blef infört.
Men angående thet som sedan sägs om them, hvilcka eij
äro adel eller thess vederlikar, så begiärte Borgareståndet
upskof thermed, til thess the med påminnelser fått inkomma.
2, 3, 4, 5 och 6 §§ biföllos, allenast at i then 5:te alternativet
om fängelset jemväl införes.
Sedan upkom en vidlyftig discours, emedan Borgareståndet
påstodo, at som här angående straffet uppå förolämpande
igenom hugg, slag, smädeliga ord med mera i anseende
til R. o. A. och thess vederlikar stadgas, så bör ock i anledning
theraf jemväl införas om dylike brott emot andre ståndspersoner,
som eij äro adel och dess vederlikar;
Hvaremot åter R. o. A. voro af den tanckan, at sådant
eij fogeligen skie kunde eller borde, emedan detta capitlet
endast och allenast voro projecterat i stället för Duells-Placatet,
hvilcket voro en lag som allenast angingo Ridderskapet
Dulgadråp. Landshöfdinge-instruktion. 509
och Adelen och des vederlikar, och kunde heldre detta nya
projecterade capitlet gå aldeles ut och Duells-Placatet blifva
som det varit.
Som Ständerne härom voro af skiljacbtige tanckar, frågade
Hr Landtm., om detta projecterade nya capitlet aldeles
skall gä ut, och i Lagen allenast således införas: »at hvad
envigeskamp angår, förhålles thermed som särskildt therom
stadgat är».
R. o. A. svarade med ja.
Prästeståndet förklarade, at detta nya capitel bör blifva
stående.
Borgareståndet svarade sig vara nögde at capitlet går ut,
och at i stället införes som af Hr Landtm, blifvit proponerat.
Bondeståndet biföilo Adelen och Borgareståndet.
Men sedan begiärte Borgareståndet at få ingifva sine påminnelser,
viljandes intet at capitlet skulle gå ut.
Blef altså detta upskutit til nästa sammankomst.
27 Cap.,
om dulgadråp och des böter, blifver ståendes som det är tryckt,
allenast at i början efter ordet »finnes» i stället för »någor»
sättes »man eller qvinna».
Riksens Råd och Ständer skildes åt.
Den 10 October.
Riksens Ständer samlades kl. otta, at afgiöra hvad uti
Landsliöfdinge-Instructionen var upskutit.
Uplästes altså nu å nyo den 25 §, som angår Landshöfdingens
inseende på betienterne vid räkenskaperne och redogiörandet
för cronans medel, hvarutinnan var föreslagit, at
när landsboken slutes, en revisionsrätt af Landshöfdingen
borde anställas, som under des praesidio de formerade observationer,
balancer och alle andre deraf flytande stridiga måhl
sig företaga och afgiöra skulle.
Och som Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Betänckande öfver detta ärendet nu var inkommit,
uplästes samma betänckande, dat. d. 9 Oct.; hafvandes de
fleste Deputationens ledamöter — i anseende til de af Hrr
510 Okt. 10. Lundsköfdinge-instruktiöTi fastställes af ständerna.
Landshöfdingarne anförde skiählen: l:o at Staten med den
tilökning, som betieningen och expenserne vid slike balancerätter
skulle fordra, vid desse knappa tider eij synes kunna
belastas; och 2:o, at så framt de utgångne K. Förordningar
och Instructioner noga efterlefvas, de samma nog tilräckelige
äro at förekomma balancer — stadnat i det slut, at slike
balancerätter icke synes vara så nödige, allenast Förordningarne
stricte efterlefvas, och at til den ändan, efter det bifogade
projectet, sedan Cammar-Collegium och Cammar-Revision med
sine påminnelser dervid inkommit, et sammandrag af alt det,
som balancernes förekommande angår, kunde författas och
genom trycket allmänt kunnigt blifva; men de öfrige Deputationens
ledamöter hafva tyckt det af K. Cammar-Collegio och
Cammar-Revisionen gifne förslaget om balancerätter til nästa
Riksdag kunna försökas, emedan de utgångne Förordningar
til balancers förekommande härtils eij varit tilräckelige; underställandes
Deputationen Riksens Ständers närmare ompröfvande,
hvilckendera meningen de skulle behaga bifalla.
Sedan uplästes det bifogade projectet, innehållandes et
sammandrag af det som Förordningarne och Instructionerne
om upbörden och förvaret af cronans medel samt redogiörandet
för de samma stadga och biuda.
Hr Landshöfdingen G. P alm fe lt förestälte, at desse f öreslagne
balance-rätter först äro onödige, aldenstund, när de
andragne Förordningar, på sätt och vijs som i projectet anfördt
är, noga efterlefvas, omöijeligen någre balancer kunna
existera, som icke äro executive, undantagandes hvad criminelt,
voro hvilcket eij hörer hit, utan bör gå til CammarRevisionen.
Sedan viste Hr Landshöfdingen, at de eij eller
hafva grund i en laga process, ty alla balancer som eij äro
criminelle måste härröra af Landshöfdingens eller LandsCammererarens
försummelse, och voro de altså antingen partiske
eller jäfvacktige domare. Dessutan kunde eij eller at
Borgmästarne och Rådmännen i städerue, som vid denne rätt
skulle adjungeras, en så fullkomlig kundskap fordras i alla de
Förordningar och Resolutioner sorn angå upbörd och redogiörande,
som vid slike tilfällen kunde behöfvas, och vet man
eij huru dem et så mödosamt och myckin tid fordrande arbete
kunde påläggas, i synnerhet sorn dervid ingen vedergiällning
voro, eij til at förtiga det ansvar sådane rätters ledamöter
kunde sättja sig och sine efterkommande uti, enär de i brist
Förslaget om balansrätter förkastas. 511
af nödig kundskap i Cammar-ordningarne kunde fri döma en
post, som cronan månge åhr derefter hade fog at fordra ersättning
före.
Hr Cammar-Råd Drufwa yttrade sig, at Deputationen
communicerat det bifogade projectet til Reglementet med
Cammar-Collegium och Cammar-Revisionen; och hade man
orsak at tro, det inge balance-rätter i lähnen skulle behöfvas,
i fall bemelte reglemente blefvo efterlefvat; men som eij
alla Landshöfdingar gå så långt in i Cammarsaker, höllö
Collegierne bemelte balance-rätter nödige, så väl til balancers
förekommande som och at lindra bemelte Collegiers redan alt
för dryga arbete.
Sedan vidlyftigt härom discourerat blifvit;
Stadnade Riksens Ständer i det slut, at hvad i Landshöfdinge-Instructionen
om balance-rätter förmäles går ut,
och at i det stället förbemelte Reglemente åberopas, hvarefter
Landshöfdingarne til balancers förekommande sig hafva at
rätta; kommandes de at blifva ansvarige, i fall de något skulle
efterlåta, hvartil deras instruction och bemelte reglemente dem
förbinder.
Utslöts altså uti Laudshöfdinge-Instructionens 25 § näst
efter orden »likmätigt den derom giorde Förordning» hela
den följande meningen, sorn begynnes: »Landshöfdingen bör ock,
när räkningarne först inlefvereras och landsböckerne efter
specialerne slutas, i orten anställa en Revisions-Rätt» etc.,
til och med orden »uti K. Maij:ts Cammar-Revision andraga»,
och infördes i stället denna meningen:
»Dragandes K. Maij:t til Landshöfdingen det nådiga förtroende,
at han efter det Reglemente och Sammandrag af Förordningarne,
angående ricktigheten vid cronans upbörd i landsorterne,
hvilcket K. Maij:t i nåder lärer utfärda, noga tilser,
det inge balancer existera, kommandes han, i fall något, hvartil
denna Instruction och bemelte Reglemente honom tilbinder,
skulle efterlåtas och eij i acht tagas, derföre at blifva ansvarig.»
Derjemte funno och Ständerne godt at, när LandshöfdingeInstructionen
til K. Maij:t i underdånighet upsändes, bemelte
project til Reglementet jemväl följer med, samt i lika underdånighet
anhålles, at det samina, sedan K. Cammar-Collegium
och Cammar-Revisionen med de påminnelser, som dervid än
ytterligare torde pröfvas nödige, inkommit, genom trycket til
alla vederbörandes efterrättelse allmänt blifver; och at i öfrigt
512 Okt. 10. Missg.balk. Dråp. Skadedjur. Slag och lyte.
K. Maij:t i nåder tächtes anbefalla vederbörande om Landshöfdinge-Instructionens
tryckande, sedan den samme igenom
K. Maij:ts höga underskrift blifvit bekräftat, förfoga en skyndesam
anstalt.
Til följe af det som i går af Riksens Ständer vid Byggn.-  Balck. 26 Cap. 11 § faststält blef infördes nu uti Landshöfdinge-Instructionens
15 § näst orden »at de uprödjas och
lagas» följande mening: »börandes vid bro- och vägesyn jemte
Cronobetienterne tvänne af Nämden vara tilstädes».
Klockan tijo inkommo Deras Exc:r Hrr Riksens Råd,
blifvandes på vanligit sätt emottagne;
Och företogs Rågen.
Capitlet om envigeskamp gicks förbi, emedan Borgareståndets
påminnelser ännu eij voro inkomne.
Missgiernings- Betlehem
31 Capitel.
1 §. I stället för »eij långt ifrån sine femton åhr» sättes
nu: »fyller han snart sine femton åhr».
32 Cap.
rättas sa efter Ständernes vid förre Riksdag giorde ändring,
at näst orden »tiugu daler» går det öfriga til slutet ut, och
sättes i stället: »målsägandens ensak».
33 Cap.
1 §. Efter the orden »gifve ut skadediuret» tillägges:
»at dödas». Af Ständerne vid förre Riksdagen redan ändrat.
34 Cap.
3 §. De sidste orden: »vare bot för lytet och för såramålet,
som nu sagt är» gå ut.
35 Cap.
6 § uplästes som then i följe af Ständernes slut vid
förre Riksdagen upsatt blifvit och bifölls.
37 Cap.
1 rubriquen näst ordet »skall» sättes: »för» sår och lyte.
39 Cap.
2 §. I stället för »hans handavärcken» sättes »then handavärckan»;
och i stället för »gifve lif för lif» sättes: »gifve
then som sårade eller slog lif för lif».
Stöld. Gatulopp och spöstraff. Förskingring. Hittegods. 513
40 Cap.
3 §. Orden »straff hans med et gatulopp eller risslitande»
gå ut, och sättes i stället: »straffet med fyra par spö eller tre
par ris». Af Ständerne var på förre Riksdagen vid slutet af
§ tillagt: »stiälil han fierde gången, varde hängd».
4 § af Ständerne tilförene ändrad, at i stället för orden
»tiene thet af med arbete hos målsäganden» sättes: «förn öije
tå målsäganden med arbete».
5 § af Ständerne vid slutet tilförene tillagt: »är thet
mindre, tå botes som om snatterij sägs».
6 §. I stället för 2 gatulopp sättes 8 par spö; i stället
för 6 gatulopp 24 par spö, och i stället för 8 gatulopp 32
par spö.
42 Cap.
1 §. Den af Lag-Commissionen efter Ständernes påminnelser
vid förre Riksdagen projecterade nye § uplästes och
bifölls.
2 §. Näst orden »något undan» går »förenämde» ut, och
sättes i stället »sådan» fahra etc.
43 Cap.
1 §. Efter ordet »hö» tilsättes »eller halm».
44 Cap.
Uti 1 och 2 §, der som ordet »allmoge» står, sättes i
stället »undersåtare».
45 Cap.
2 §. Den af Lag-Commissionen, i anledning af Prästeoch
Borgareståndens vid förre Riksdagen giorde påminnelser
angående högre straffs utsättjande för dem som försnilla cronones
medel, [giorde ändring] uplästes och bifölls.
47 Cap.
1 §. I stället för orden »och tiene thet af med arbete
hos målsäganden» sättes: »och förnöije målsäganden med arbete».
Näst orden »gälde åter» går ut »och ligge i tveböte»,
och sättes i stället: »bote fulla värdet».
52 Cap.
2 §. Näst orden »eller tvenne edsvurne Stadstienare» är
af Ständerne redan tillagt: »eiler och andre gode män».
Adelns Protokoll, 1734. 33
514 Okt. 10. Missg.balk. Hor, lönskaläge, lägersmål.
53 Cap.
3 §. Hvad om gatulopp sägs skall rättas, när uti StraffBalcken
om spöslitandes beräknande emot gatulopp afgiordt
Olifver.
6 §. Efter sidsta orden tillägges: »och hon plickte
efter lag».
54 Cap.
4 §. I stället för »hundrade daler» sättes »ottatijo daler».
55 Cap.
1 §. Den efter Ständernes godtfinnande af Lag-Commissionen
projecterade tilläggning af denne § angående ogift
qvinnas straff, som bekiänt på gift man, då mannen befrias,
uplästes och bifölls, varandes enligit med K. Maij:ts Bref af
den 30 Oct. 1733, hvilcket Ständerne vid thenne Riksdag
redan för en allmän lag antagit.
56 Cap.
2 §. De sidsta orden, »som personen är til», äro af Standerne
vid förre Riksdagen uteslutne.
59 Cap.
1 §. Vid slutet tillägges: »och eij i kyrckiogård be
grafvas».
Elliest som Prästeståndet vid förre Riksdagen förbehållit
sig at vid detta capitlets företagande få giöra påminnelser
vid Giftm.-B. 2 Cap. 6 §, altså påstods nu af Prästeståndet,
at ächtenskap med hustrus broders äncka eller hustrus faders
eller moders broders äncka måtte vara förbudit, hvarvid til
skiähl anfördes Levit. 18 vers. 14, samt at man altid bör gå
den säkraste vägen och åtminstone igenom detta förbud giöra
en stängsel för de närmare grader; kunnandes ock mången,
fast än detta i Lagen voro tillåtit, sedan han et sådant ächtenskap
ingådt, falla i samvetsscrupler.
Hvaremot svarades, at Konungen altid med lifvet benådat
them, som i thesse grader begådt lägersmåhl, och at HofRätten
uti thess Betänckande af 1685 jemväl stadna! i den
tanckan, at lifsstraffet här voro för strängt — så uplästes
jemväl K. Brefvet af den 28 Martil 1700 härom — och voro
i öfrigit betänckeligit, när man eij är förvissad det vara enligit
med Guds Lag, at utsättja det straff.
Blodskam. Delaktighet i inissgerningar.
515
Efter något discourerande förklarade Prästeståndet sig
nögde, om denne 6 § i det 2 Cap. Giftm. B. slutes med orden
»stiufsons sons äncka», och at alt thet öfriga går ut.
Hvilcket af Ständerne bifölls.
Sedan gick man tilbaka til
Missqierninqs-Balckens
59 Cap.
6 §. Prästeståndet höllö före, at thet utsatte straffet
af 9 gatulopp voro för lindrigt och at för den förorsakade
förargelsen skull åtminstone häradsförvisning borde tilläggas.
Och upkom häröfver en vidlyftig discours;
Så at Hr Landtm, omsider giorde frågan ståndsvis;
Då af de 3 öfrige Stånden bifölls, at § blifver stående
som den är inrättad.
61 Cap.
4 § af Ständerne vid förre Riksdagen redan ändrat och
begynnes således: »Hyser man vitterliga eller döljer någon
grof missgierningsman».
Hr Landtm, anmälte, at 6 § af Landshöfdinge-Instruction
eij ännu är bifallen, emedan den samma blef upskuten i
anledning af de påminnelser, som Borgareståndet sig förbehöll
at vid Utsöknings-Balcken Cap. 1 § 2 få ingifva.
Uplästes altså Borgareståndets Extractum, Protooolli af
den 31 sidstl. Julii, hvarutinnan Ståndet förklarar sig af then
mening, at samtelige städernes Magistrater, utan föregången
communication med Hrr Landshöfdingarne, måge låta ställa
the vid Stads-Rätterne fälte och laga kraftvundne domar i
värckställig execution, enär värdet som skall utmätas eij stiger
öfver den summa, som efter Lag och K. Förordningar samt
hvarje stads privilegier och gammal skiählig sedvana för appellable
ansedd blifvit.
Hvaröfver efter vidlyftigt discourerande Ständerne stadnade
uti det slut, at Magistraterne i städerne i gemen måge
exequera laga kraftvundne domar til och med 50 dal. smts
värde, hvilcket kommer at införas uti Landshöfdinge-Instructionens
6 §, som nu i öfrigit bifölls.
Prästeståndet förnyade sitt påstående, at dödsstraff måtte
utsättjas för deni som begå hor eller lönskaläge!' uti första
svågerskapsgraden, och åberopade de sig K. Maif.ts Bref härom
til alla Tiof-Rätter af den 10 Oct. 1699, hvilcket blef upläst.
516 Allmogens besvär. Om tolf öreskjutsen i V. Norrland.
Härtil svarades, at orsaken til detta brefs utfärdande
varit, det delinquenterne altid föreburit ignorantiam, men at
Hof-Rätterne altid refererat sådane måhl och at the brottslige
altid med lifvet blifvit benådade. I öfrigit, som saken genom
votering redan är afgiord, kan then eij andras och thenne påminnelse
eij annorlunda anses än en reservation af det Vördiga
Prästeståndet.
Riksens Råd och Ständer skildes åt.
Den 12 October.
Uplästes det hos R. o. A. den 19 oell '21 Sept. liåldne
Protocollet.
Sedan inkom ifrån Bondeståndet en Deputation, och gaf
näst aflagd hälsning Under-Talemannen tilkiänna, at som det
lider til Riksdagens slut, så hade Bondeståndet sig företagit
och afgiordt de §§ af Allmogens Allmänna Besvär, som hit—
intils i Besvärs-Deputationen hunnit blifva färdige; och
ehuruväl Ståndet en gång samtyckt, at den 84 §, angående
den så kallade tolförs-skiutzen i Väster Norrland, måtte gå
ut, doch som man sedermera uti K. Resolutionen på Allmogens
Besvär af 1686 funnit, det skiutsen i bemelte landsort
på samma sätt soin annorstädes i riket bör betalas, är samma
84 § å nyo projecterad, och förmodas at de öfrige Stånden
den samma jemväl lära bifalla. I öfrigit som Borgareståndet
ingifvit et Extractum Protocolli emot den af Allmogen i Halland
åter begiärte seglationsfriheten, så hade Bondeståndet
eij underlåta kunnat sig för bemelte Halländska Allmoge at
interessera, varandes det ingalunda tanckan at söka städernes
ruin, men som Allmogen stöder sig vid K. Resolutioner och
sielfva förfarenheten vist en ögonskenlig nytta häraf, så förmodar
man, at både landet och städerne skola må bättre, om
bemelte seglations- och handelsfrihet återställes på det sätt,
som förra K. Resolutioner förmå och innehålla.
Hvaruppå Under-Talemannen aflefvererade 1 :o Bondeståndets
Extractum Protocolli af den 28 Sept., sorn innehåller
Ståndets utlåtelse öfver de fleste §§ af Allmogens Besvär;
2:o sielfva puncterne af Allmänna Besvären, som i BesvärsDeputationen
blifvit utarbetade; 3:o et Extractum Protocolli
af den 5 Oct. angående Halländska Allmogens seglationsfrihet;
och 4:o Extractum Protocolli angående den 84 § som berörer
skiutsen i Väster Norrland.
Halländska allmogens seglationsfrihet. Fru Reiher. 517
Sedan Hr Landtm, på tienligit sätt svarat;
Afträdde denna Deputation.
Uplästes Reductions- och Liquidations-JDeputationens berättelse
af den 7 sidstl. Aug. angående änckan Fru Christina
Reihers ansökning; och berättar Deputationen, at bemelte
änckefru efter behörigen uprättad räkning åhr 1728 i underdånighet
fädt at fordra 41 dal. 9 öre 227/io Pgr smts ränta
in natura, samt bortmiste räntor uti capital och interesse til
den 1 Jan. samma åhr 1572 dal. 7 öre 8 9/10 pgr smt; hvilcken
fordrans ricktighet vid 1731 åhrs Riksdag den då öfver detta
värck förordnade Deputationen jemväl befunnit och genom
Betänckande af den 10 Junii samma åhr Riksens Ständers
egit ompröfvande understält; så at Deputationen skolat hållit
betänckeligit detta ärende nu å nyo at recommendera, der
icke bemelte änckas fattiga tilstånd och trägna anhållan samt
et christeligit medlidande föranlåtit Deputationen Riksens
Ständers godtfinnande at hemställa, huru och på hvad sätt
denna nödlidande aneka efter des begieran må blifva hulpeu
til någon del af ofvannämde des underdånige fordran hos
K. Maij:t och cronan.
Härvid discourerades, at ehuruväl denna torftiga änckefru
et billigt medlidande förtienar, så lärer hon doch med den in
natura bortmiste räntan af 41 dal. smt nu eij kunna hielpas,
aldenstund Ständerne faststäldt, at alla de fordrande härutinnan
skola niuta lika rätt och få sin betalning marck om
marck; men hvad den andra fordringen för bortmiste räntor
[angår], sorn den 1 Jan. 1728 med capital och interesse var
1572 dal. 7 öre 89/io Pgr höllö R. o. A. före, at om den
samma antingen på en gång för et vist accorderas, eller at
något åhrligen i afslag henne kunde betalt blifva, och at detta
ärendet til Secrete Utskottet remitteras.
Upsattes altså följande Resolution:
1 anseende til de af Deputationen aud ragne skiähl funno
R. o. A. billigt at lämna Secrete Utskottet tilstånd, hvad de
1572 dal. 8 öre [8]9/10 pgr smt beträffar, med denna änckefru
om något vist i et för alt at öfverenskomma, som då
strax kunde utbetalas, elier och at i afslag på bemelte summa
något vist i Staten åhrligen för henne upföres.
Sedan företogs Allmogens Besvär.
2 '§, angående capellbyggnader, bifölls.
518 Allmogens besvär. Thomsson o. Ehrenschöldska arfving.
5 §, angående methoden vid marckegångstaxorne, bifölls,
allenast at, vid slutet tillädes, »at then af Landshöfdingen
jemte the öfrige som thertil utsedde blifvit bör fastställas,
och at, när 2 Stånd stadna emot 2 Stånd, then meningen bör
giälla som Landshöfdingen bifaller».
8 §, angående tiondesättningen, bifölls i öfrigt, allenast
at hvad vid slutet om de sedan 1727 införde tijondesättningars
ändrande förmäles går ut, nemligen ifrån the orden »och
i fall någon projecterad tijondesättning» til slutet.
31 §, angående sochnefattige; 25 §, at allmogen sochnetahls
må få inlösa den spannemål, som öfverskiuter stater
och anordningar; 35 §, om mått och vigts stämplande i Giötha
Rike; 90 §, om gierningsörens undslippande f<jr allmogens
liandaslögder; 114 §, om saltpettersiuderiet i Skåne, Halland
och Bleking, tillädes »Bohus lahn»; 23 §, om pupillers egendoms
auctionerande på landet.
Förbemelte §§ biföllos af R. o. A.
Uplästes Hr Stiernelds Memorial, hvarutinnan han på
framledne General-Majorens Grefve Gustaf Oxenstiernas änckefrues
Friherrinnan Christina Kurcks vägnar anhåller, det tächtes
Riksens Ständer hos K. Maijrt gemensamt intercedera om
eftergift af den skuld, för hvilcken des afledne Herre hos K.
Krigs-Collegium häftar.
Och bifölls af R. o. A.
Uplästes Hr Öfversten Thomssom Memorial, hvarutinnan
han 0111 Riksens Ständers föreskrift och promotorial til K. Maij:t
anhåller, til et skyndesamt afgiörande af den emellan honom
och de Ehrenschöldska arfvingars Fullmächtig Hr Majoren von
Stauden til K. Maijits Justitiae-Revision devoiverade process,
samt at K. Cammar-Coliegium må varda anbefalt med des
förklaring til H. K. Maij:t ofördröijeligen at inkomma.
Hvartil R. o. A. äfvenledes gofvo theras bifall.
Företogs Justities- Deputationens Betänckande af den 2
sidstl. Sept. ang. saken emellan Cammarherren Baron Eric
Sp>arre och Friherrinnan Jacobiana Lilljehöks sterbhusinteressenter,
hvilcket som det legat på bordet, sedan det den 28 Sept.
R. o. A. blef föredragit, altså uplästes nu deraf allenast slutet.
Gref Carl Bielke, som medinteressent af Lilljehökska
sterbhuset, begiärte, at et af honom om denna saken upsatt
Memorial måtte få upläsas, hvarigenom han sade sig förmoda
R. o. A. skola få närmare lius i saken.
Okt. 12. E. Sparres sak med Lilljehöökska sterbhuset. 519
Och som detta beviljades;
Altså uplästes bemelte Memorial, dat. den 2 i denna
månaden, hvarutinnan de skiähl andragas, medelst hvilcka
vill bevisas, at de tvänne af Justitise-Deputationen til fundament
tagne satzer, nemligen [l:o] at cautionisterne böra til
godo niuta Banquens vigilance i Ekebyholms-godset, 2:o at bemelte
gods på de vilckor de Horniska arfvingar skall vara
tilbaka gifvit, at deraf förnöija bancolåhnet och flere creditorers
fordringar, eij skohla äga bestånd, och fördenskull anhålles,
det Riksens Ständer tächtes låta sig denna sak så om
hiertat vara, at rättvisan befrämjas, den oskyldige med lag
och rätt skyddas samt den allmänna trygg- och säkerheten
befästes, så at hvar undersåte må kunna trygga sig vid laga
kraft vundne domar, och et så farligit och eftertänckeligit
prsejudicat, som af detta måhl elliest föllja skulle, afvärjas.
Gref Bielke anhöll deruppå om tilstånd at få afgifva
lika lydande hos de andre Stånden.
Hvilcket beviljades.
Hvaruppå Gref Bielke afträdde.
Cammarherren Baron Sparre framträdde och beklagade
sig, at denne process, som redan för 20 åhr sedan är begynd,
genom fulhnächtigers och advocaters practiquer och konster,
hvilcke undandölgt domar, brukat reservationes mentaies samt
drifvit uppenbara osanningar, in til nu blifvit utdragen, i förmodan
at han eij skulle kunna utlefva slutet; men som den
högste Guden förlänt honom den nåden at erlefva detta
Justitise-Deputationens rättvisa Betänckande, så förmodade
och bad han R. o. A., at de det samma bifalla och honom
dervid bibehålla ville.
Cammarherren Baron Sparre afträdde.
Hr Lagercrantz yttrade sig, at det voro svårt och
ogiörligit för R. o. A. at kunna fatta något vist och rätt slut
uti en sak af den vidlyftighet och som vid så inånga domstohlar
och jemväl vid K. Maij:ts : höga Justitiae-Revision
blifvit afdömd, särdeles som Justitise-Deputationen stadnat uti
et annat slut, och bad R. o. A. ville taga detta för et exempel
huru vij drifva våre Riksdagar, samt at betänckas måtte, det
på sådant sätt en Cämners-Rätts dom är bättre än en Revisions
dom, emedan den förre, sedan den en gång vunnit laga
kraft, eij kan rubbas, men den senare stadigt blifver förändring
underkastad; i öfrigit som R. o. A. eij aflagt någon domareed
520 Okt. 12. Erik Sparres sak med Lilljehöökska sterbhuset.
eij eller äga nog lius i saken, så kunna de eij eller gå in i
någon decision deröfver.
Frik. Coijett: Jag vederlägger eij Hr Lagercrantz, men
iag vill fråga, huru en uppenbar orätt kan blifva rätt; iag
hörer Sparren har betalt 6,000 dal. smt, men hvad de öfrige
betalt vet iag eij.
Hr Lagercrantz: Yij kunna eij gå in i meritis.
Hr Lagman Wattrang: Denna sak är af den aldra
största vigt, och blefvo et faseligit praejudicat om K. Maijits
domar skulle så gå öfver ända. Och finner iag här l:o, at
1712 ahrs dom är öfver ända kastad, hvarigenom Cammarherren
Sparre pålägges at betala V3 af cautionen, der doch
frågan blifver om han icke bör betala V2, sedan de Horniske
arfvingar åhl' 1716 giordt sig lagligen uhrarfva. 2:o Ar här
en quaestion uptagen som ännu ligger under domarens utslag;
detta angår processen. Och 3:o hvad merita angår, så finnas
Deputationens skähl eij eller tilräckelige, hvarföre iag slutar,
at Riksens Ständer giöra bäst och tryggast at förblifva vid
K. Maij:ts Justitise-Revisions dom af åhr 1731 och des förklaring
af åhr 1733.
Hr Liljestierna påstod, at praeliminariter Hr Lagercrantzes
proposition af R. 0. A. måtte afgiöras. Uti 1727
ahrs Reglemente til Riksdagarnes förkortande voro af Ständerne
faststäldt, at inge justitiaemåhl skola uptagas, om icke
der klagas de male administrata justitia eller öfver nullitet;
men månne på detta sättet et sådant beneficium icke drages
för långt, så at på slutet hvarcken blifver finis litium eller
certitudo dominiorum? Hr Lilljestierna hemstälte altså, om
icke, innan man rörer saken, bör efterfrågas om Cammarherren
Sparre klagat de male administrata justitia eller öfver
nullitet; har lian med skiähl klagat, så bör honom skie rätt,
hvar och icke, bör han efter lagen anses; förbehållandes sig
Hr Lilljestierna at få inkomma med et memorial, angående
det at Ständerne med justitiaemåhl så promiscue eij måge
besväras, varandes ganska svårt, at af en sådan myckenhet
och uti en sådan hast justitiaemåhl, som äro af en vidlyftig
och granlaga beskaffenhet, skohla decideras.
Hr Ehrencrona sade sig i dag med flit hafva igenomläsit
Betänckandet, hvaruppå han kort och omständeligen uprepade
hela des innehåld samt historiam facti ifrån 1686, då
först det Horniska låhnet skiedde, och innehållet af alle i
Justitierevisionen och Ständerna.
521
saken fälte så Hof-Rätts som K. Justitiae-Revisionens domar,
slutandes dermed, at här rätta qusestionen blifver, om Ständerne
kunna uptaga saken, hvartil Hr Ehrencrona för sin del
sade sig svara med neij; ty som här eij klagas öfver domvilla
eller nullitet, så är härvid eij annat at giöra, än at parterne
böra ställa sig K. Maij:ts dom af åhr 1731 til efterrättelse
och den fullgiöra.
Hr Ehrenpreus: Jag vill eij vara vidlyftig och lägger
altså allenast detta til, at som Hr Ehrencronas välgrundade
berättelse eij behöfver mitt vittnesbörd, altså conformerar iag
mig in meritis med honom och med Hr Wattrang och in processu
med Hr Lagercrantz och Hr liljestierna, och blifver
mitt slut, at med denna saken Riksens Ständer sig icke kunna
befatta, särdeles som K. Maij:t ännu eij gifvit des finale utslag
uti qusestionen om liquidationssättet.
Hr Lilljestierna: Som ingen kan betagas at klaga de
male administrata justitia eller öfver nulliteter, altså hemställer
iag R. 0. A., om icke Cammarherren Sparre kan antydas
at förklara sig, om han vill klaga de male administrata
justitia eller öfver nulliteter, och at man elliest denne saken
eij kan uptaga.
Hr Wulfwen st ier na sade at han påminte sig, det vid
1723 åhrs Riksdag Secrete Deputationen med et Betänckande
inkommit och klarligen vist, hvad svåre fölgder det hafva
skulle, om Justitiae-Revisionens domar af Ständerne så promiscue
skulle uprifvas, och stadnat i det slut at, i fall ändring
i de samma fants skiählig och rättvis, låta då saken gå til—
baka, at af K. Maij:t å nyo uptagas, hvilcket ock skiedt;
men hvad svårighet det skulle hafva, at Ständerne gingo sielfve
in meritis, det kunde hvar och en lätteligen finna.
Hr Didron påminte härvid, at likväl Ständerne uti Hr
Skyttes sak ändrat tre Kongl, domar.
Frih. Coijett sade, at han äfven ärnat anföra detta
exemplet.
Hr Anders Tungelfelt svarade denna saken vara af
en hel annan beskaffenhet, emedan de Ulfeltske creditorer
hade siu Kongl, domar och resolutioner för sig.
Frih. Ungern sade sig eij hafva något at påminna emot
Hr Lagercrantzes och Hr Lilljestiernas proposition, men at
frågan voro, om nu just vid detta tilfälle dermed skall giöras
begynnelse.
522 Okt. 12. E. Sparres sak med Lilljehöökska sterbhuset.
Hr Lin de nst ed t hemstälte, om icke man kunde remittera
saken til K. Maij:t tilbaka.
Hr Carl Wennerstedt sade, at han conformerade sig
med Hr Lagercrantz och Hr Liljestierna, emedan det voro
alt för svårt at lefva uti en societet, der ingen finis litiurn
och följachteligen ingen certitudo dominioruin voro, och säijes
nu til Justitise-Deputationen saker skola vara ingifne, som af
K. Maij:t för 7 å 8 åhr sedan blifvit afdömde. Klagar någon
de male administrata justitia, det kan tillåtas efter lagen; och
sättet, huru lian kan blifva hulpen när han har rätt, har Hr
Wulfwenstierna föreslagit.
Frih. Ungern frågade, om icke, när Ständerne anmoda
K. Maij:t at ändra en dom, det icke är det samma som ändrade
de den sielf.
Hr Lindenstedt svarade: Ständerne gifva allenast anledning
til närmare efterseende.
Frih. Ungern berättade, at Uhrskilnings-Deputationen
ingifvit sine tanckar, hvilcke om de bifallas, kan en sak aldrig
klagas öfver längre än en Riksdag tilbakar.
Hr Caspar von Böhnen frågade, om icke et simpelt
besvär öfver en Kongl, dom, ehuru det och skier med all lämpa
och submission, icke i sig sielf är en klagan de mala administrata
iustitia.
Hr Ehrencrona: Emedan frågan nu är, om JustitiaeDeputationens
Betänckande vinner bifall eller eij, synes nödigt
at K. Maij:ts dom upläses, at R. o. A. må kunna se om parterne
til des fullgiörande sig begifvit eller eij.
I det samma anmältes en Deputation ifrån Prästeståndet.
Hr Doctor Melander, som den samma anförde, näst aflagd
hälsning berättade korteligen innehållet af et Prästeståndets
Extractum Protocolli daterat i dag, hvilcket han upläste,
gåendes derpå ut, at Ståndet för sin del eij håller nödigt,
det, efter Justitise-Deputationens uti des Extracto Protocolli
af den 7 hujus yttrade tancka, någon särskilt Ständernes
Commission öfver Conducteuren Hr Carl Michael von Strokirch
bör sättjas, för det han under en allmän Riksdag sökt
utsprida irriga meningar i religionen och emot prästeembetet
förklenliga ordasätt brukat, utan at häldre Justitias-Deputationen
må anmodas med sitt ytterligare betänckande inkomma,
med hvad straff et så eftertänckeligit förfarande må anses och
beifras. I öfrigt gaf Hr Doctor Melander tilkiänna, at Bonde
-
Prestdep. om Strokirchs sak.
523
ståndet igenom en Deputation begärt, at den af Prästeståndet
vid denne Riksdag ingifne skrift emot irrige lärosatser genom
trycket måtte allmän giöras, hvarvid Prästeståndet för sin del
eij funnit något betänckande.
Sedan Deputationen af Hr Landtm, behörigen blifvit
besvarad;
Afträdde den samma.
Ätskillige af R. o. A. höllö före, at bemelte skrifts tryckande
kunde hafva sine betänckeligheter, emedan månge enfaldige
kuude blifva oroade af de der vederlagde irrige lärosatzer,
af hvilcke de elliest eij vetat.
Uplästes sedan K. Maif.ts Justitia;-Revisions dom i Cammarherren
Sparres sak af deri 1 Junii 1131.
Hr Hammarberg sade, at Cammarherren klagar öfver
en dom, som är mera med än emot honom.
Hr Lilliestierna dicterade til protocollet: Om iag intet
funno Lagen ligga mig i vägen, så skulle iag träda in uti
hufvudsakens egenteliga omständigheter och då med tryggt
samvete visa, at K. Justitim-Revisionens dom är ganska väl
grundad och at Hr Baron Sparre, såsom obefogad klagande,
borde ställa sig den samma til efterrättelse. Men emedan iag
eij har lof at deruti yttra mine tanckar, så vida Baron Sparre
icke klagat de male administrata justitia eller öfver felachtigheter
uti processen, utom hvilcke måhl Riksens Ständer eij
kunna sig med slike besvär befatta, ty vill iag endast och
allenast blifva vid sielfva processen och rent ut bekiänna, at
Riksens Ständer hvarcken lära kunna eller vilja, för månge
consequencer skull, befatta sig med sådane klagomål, i följe
hvaraf och iag tycker, at R. o. A. sig eij med denna saken
kan befatta, hvaraf följer, at Hr Baron Sparre bör ställa sig
de ågångne Kongl, domar til behörig efterlefnad; bedjandes
iag för öfrigt om R. o. Arns lof at få insinuera et färdigt
memorial, hvarigenom iag förmenar mig utförligen kunna visa,
hvad oöfvervinneliga svårigheter det af sig föda lärer, om
Riksens Ständer utan åtskillnad ville uptaga och som domare
afgiöra sådane Revisions domar, hvaröfver icke på det uti
Förordningarne utsatte sättet blifvit klagat.
Hr Wattrang hemstälte, om icke proponeras kunde,
antingen R. o. A. skall befatta sig med denne saken eller eij.
Frih. Ungern höll före, at med denna saken bör förfaras
som med andre skiedt.
524 Okt. 12. Beslut om Sparres sak med Lilljehööks sterbhus.
Gref Tessin sade sig vara af den tan ekan, at Ständerne
måste befatta sig med saken, emedan den gådt igenom Uhrskilgnings-Deputationen
och af Justitiae-Deputationen blifvit
utarbetad, men at här frågan lärer blifva, om K. JustitimRevisionens
dom skall blifva oförändrad.
Hr Wattrang sade sig hafva giordt den frågan i anseende
til processen.
Hr Lilljestierna: Om vij säija, at Justitise-Revisionens
dom skall blifva stående, så befatta vij oss ju med saken.
Efter något ytterligare discourerande giordes af Hr
Landtm, frågan, om det icke blifver vid K. Justitiae-Revisionens
dom.
Hvartil af R. o. A. svarades ja.
Och skrefs altså på Betänckandet:
Företogs å nyo den 12 Oct., då R. o. A. stadnade uti det
slut, at det vid K. Maij:ts Justitiae-Revisions dom bör förblifva.
Hr Lilljestierna förbehöll sig med det omförmälte memorialet
at få inkomma.
Hvilcket af R. o. A. beviljades.
Uplästes Regiments-Qvartermästarens Hr Laurius å egne
och de hemmavarande Officerares vägnar vid Cronobergs lähns
regimente ingifne Memorial, derutinnan de betyga sig med
djupaste vördnad uptaga hvad Riksens Höglofi. Ständer til
Hr Öfversten Bildsteins conservation behaga eftergifva och
besluta; betacka jemväl Ständerne, at de högrättvisligen förbehållit
och icke velat förgifva Officerarnes rätt, utan at de
förnöijas och ställas klagelöse, i följe hvaraf de giöra sig försäkrade,
at Ständerne än vidare varda rättandes, hvad de
praejudicerade Officerare och dem, som til sakens föredragande
satt sig i stora omkostnader, emot Lagen, Förordningarne samt
K. Maijrts förklarade vilja och itererade förbud, härtils tryckt
och besvärat, så at de yngre i tiensten också få pröfva, hvad
placering vid ringare löner och tienstgiörande under caractererne
gifver försökelser i tolamodet och torftigheter i lefvernet;
och ehuruväl de af Hr Öfversten kunde påstå refusion
för det de genom andras föredragande i lönerne förmist och
yttermera måst bekosta, så vilja de doch härutinnan eij söka
des olägenhet, förmodandes emedlertid, at Ständerne lära finna
billigt, det Officerarne jemväl å sin sida få hugna sig af någon
K. Maij:ts och Riksens Ständers nåd och förändring af det
Bildsteins sak. Tessins byte.
525
som dem til framsteg, belöning och underhåld praejudicerat,
samt för den allmänna säkerheten skuld och til en god harmonies
inrättande uti Regimentet förhielpa dem til den rätt,
som med en billig, patriotisk och christelig ömhet och omvårdnad
öfverens stämmer; så at det som giörligast skie kan
måtte til Officerarnes lisa och hugnad blifva ändrat och rättat,
och H. K. Maij:t i underdånighet af Riksens Ständer förmås
at i så måtto allernådigst täncka på Officerarne och Regimentet,
at öpningarne och avancementerne hädanefter fingo
blifva innom regimentet, in til thess Officerarne i tourén varda
befordrade til de löner och indelningar, som svara emot hvars
och ens långt för detta allernådigst förunte fullmachter och
caracterer.
Frih. Coijett påminte, at när Hr Öfversten Bildstein
den begiärte eftergiften beviljades, han då til protocoilet förbehållit
Officerarne deras rätt; och begiärte nu, at den delen
af Secreta och Justitiae-Deputationens Betänckande måtte upläsas
som härom förmäler, och i öfrigit härmed hafvas anstånd,
til dess man får se, på hvad sätt de öfrige Stånden i
Hr Öfversten Bildsteins sak sig utlåta.
Gref Tessin: Officerarne klaga öfver den tort dem händt
och begiära nu, at intet avaucemente må skie innom Regimentet,
innan de niutit sin tour och ancienneté til goda. Om
R. o. A. behagar, så kunde deras ansökning i favorable termer
hos H. K. Maij:t anmälas.
Hr Landtm, frågade, om desse Officerares ansökning i
favorable termer hos K. Maij:t skall anmälas.
Hvartil svarades ja.
Gref Tessin sade sig med vördnad erkänna den gunst
frenne Stånd vid senaste Riksdag honom bevist medelst gifvit
bifall at emot jemngodt vederlag få utbyta Norsholm, i följe
hvaraf refningen och skattläggningen redan för sig gådt, och
den afgiften, som Grefven lofvat til Vadstena Krigsmanshus,
jemväl blifvit erlagd. Men som detta bytet, hvilcket nu i 2
åhr legat i Cammar-Collegio, der änuu eij blifvit utarbetat,
och Cammar-Oeconomie-Deputationen, hvilcken i dag slutar
sitt arbete, det samma eij lärer komma at företaga, altså anholt
Hr Grefven, at om bemelte byte innan Riksdagens slut
kan blifva färdigt, det då i Ståndens Plenis må föredragas
och stadfästas, eller och at Riksens Ständer i underdånighet
ville anmoda K. Maij:t efter Riksdagens slut, enär på veder
-
526 Okt. 12. Lannerstiernas lön. Privata memorial.
börlig ort blifvit bepröfvat, at K. Maij:t och cronan niutit
fullt gen fullo, at låta bemelte byte vinna sin fullbordan.
Hr I. Wennerstedt höll före, at denna begieran Gref
Tessin så myckit lättare lärer kunna beviljas, som lian, Hr
Wennerstedt, på förre Riksdagen af Riksens Ständer niutit
en lika grace med et af honom sökt byte.
R. o. A. samtyckte til Gref Tessins begiäran och lämnade
honom tilstånd den samma hos de öfrige Stånden jemväl at
anmäla.
Uppå Hr Lannerstiernas anhållan beviljade R. o. A., at
des Memorial dat. i dag uplästes, derutinnan Hr OfverstLieutenanten
förnyar sin til Secrete Utskottet redan remitterade
ansökning och hos Riksens Ständer anhåller at, i följe
af Högstsal. K. Maij:t[sJ honom i nåder gifne fullmackter, sine
långlige och trogne krigstienster samt den myckna giästning
han som Commendant på en gräntzeort måste vidkiännas, få
niuta enahanda rätt med des vederlikar, så at ifrån den 1
Martii 1711 til 1717 ahrs slut den af Högstsal. K. Maij:t
honom tillagde Majors-lönen må beräknas, och ifrån den senare
tiden alt hit in til och jemväl framgient full OfverstLieutenantslön,
på lika sätt som han den samma år 1718
åtniutit.
Öfver hvilcken ansökning R. o. A. sålunda resolverade:
Resol. Beviljades, at uti liquidationen Hr Öfverst-Lieutenanten
Lannerstierna Majors-lönen å 750 dal. smt ifrån 1711
til 1717 åhrs slut och ifrån 1717 til 1718 åhrs slut ÖfverstLieutenants-lön
beräknas; men hvad de senare åhren angår,
remitteras til Secrete Utskottet at inkomma med betänckande,
huruvida Öfverst-Lieutenants-lönen så väl för de samma sora
hädanefter beviljas kan.
Denna Resolution skrefs på Memorialet;
Och lämnades uppå Hr Lannerstiernas begieran honom
tilstånd at med denna ansökning gå til de andre Stånden.
Uppå Hr Landtm:s föreställning, at med private Memorialers
antagande må uphöra, på det det publique arbetet
eij må hindras;
Faststältes af R. o. A., at hädanefter inge Memorialer
som eij angå publique ärender skola emottagas.
Som Hr Öfversten Gref Arwed Posse sig förbehållit, da
Secrete Utskottets Extractum Protocolli beträffande exerceringar
vid regimenterne, camperingar med mera var före, med
Lifgardets camperingar. Protokolls just:de. Allmogens besvär. 527
et Memorial at inkomma, och Hr Grefve och Öfversten det
samma nu ingaf, altså uplästes bemelte Memorial, hvarutinnan
Ständernes ompröfvande hemställes, på hvad sätt de hinder,
hvilcka härdis legat i vägen at icke K. Maij:ts Lif-Gardie
någon gång kunnat komma at campera, måge kunna utur
vägen rödjas, hvilcke förnämligast uprepas vara arbetet vid
det nya Kongl. Slottet, vid Magazinet, K. Maij:ts Stall,
vachten på Skiepsholmen, höbergningen på Diurgården och
hvarjehanda andra handräckningar; lärandes ingen campering
kunna skie, om icke Regementet under den tiden blifver befriat
ifrån någon del af så månge svåre och dryge arbeten
och commenderingar.
Detta Memorial remitterades til Secrete Utskottet.
R. o. A. skildes åt.
Deu 15 October.
Uplästes det hos R. o. A. den 25 Sept. håldne Protocollet.
Hr Landtm, hemstälte, om icke, i anseende dertil at
Protocollets upläsande utdrager tiden och at det vid förre
Riksdagarne allenast i begynnelsen skiedt, man hädanefter
härmed må uphöra, och strax R. o. A. äro sammankonme
skrida til sakernes företagande, kunnandes heldre til protocollens
upläsande och justerande tagas någre eftermiddagar.
Detta bifölls af R. o. A.
Sedan fortfors med de projecterade Resolutioners igenomgående
på Allmogens Allmänna Besvär.
Riddarhus-Secreteraren berättade, at R. o. A. redan bifallit
den 114 §, doch hade man då sig eij bekant, at Bondeståndet
medelst Extractum Protocolli af den 28 Sept. åstundat
en ändring uti slutet af bemelte §.
Bemelte ändring blef efter R. o. A:ns godtfinnande upläst
och bifallen, så lydande, at sidsta meningen ifrån orden »och
låter K. Maij:t» in til slutet går ut, och sättes i stället: »och
låter fördenskull K. Maij:t thes nådige befallning til vederbörande
afgå, at denna inrättning med saltpettersiuderiet i
berörde orter med det första som sig giöra låter i värcket
ställa», aldenstund, om then gamla inrättningen nu genast
blefvo uphäfven, saltpettersiuderiet på bemelte orter tvärt af
skulle komma at stadna.
528
Okt. 15. Allmogens oell Adelns besvär.
67 §, angående frihet för Allmogen i Cronobergs och Callmare
lahn at sälja sine oxar til Jönkiöpings och Eksiö borgerskap,
bifölls, och at i följe af Bondeståndets giorde påminnelse
slutet tillägges: »doch i fall någre städers borgerskap, the
ther på oxehandelen icke privilegierade äro, hvarom allmogen
eij kan hafva så noga kundskap, skulle af allmogen hemma
i gårdarne betinga eller handla sig oxar, bör sadant icke ankomma
på allmogens ansvar».
28 §, angående procents erläggande til Vadstena Krigs
manshus,
när rusthåld försäljes, bifölls.
32 §, angående befrielse för reservemedlens erläggande,
upskiöts, til thes thet af samtelige rusthållarne vid Lif-Regimentet
härom inlagde Memorial kan vid handen skalfas;
varandes derjemte i Bondeståndets ofvanbemelte Extract.
Protocolli det påstående giordt reserveafgiften aldeles at
undslippa.
44 §, angående dragonehållarnes och roteböndernes i Finland
ansökning at slippa taxering tor vacante karlar och hästar,
bifölls.
33 §, angående the så kallade öresmedel i Uplands och
Stockholms lähner, bifölls.
58 §, angående regimentsmötens hållande i Finland, bifölls.
21 §, angående fullmächtige och procuratorer vid Rätterne,
kommer aldeles at inrättas efter Rättegångs-Balckens
15 Cap. §§ 2 och 3, som de nu af Ständerne faststälte blifvit.
36 §, angående cronovirckes huggande och framskaffande,
bifölls.
37 §, om öfverenskommande med allmogen om tilhuggandet
och framkörslen af sådant vircke, när thet på allmogens
ägor finnes, bifölls.
Sedan företogs projeetet til Resolutionen på Ridderskapet
och Adelens Besvär.
3 §, angående bropenningarnes uphörande vid Fittja bro,
så snart arrendecontractet gådt til ända, bifölls; doch som
thetta måhl eij väl synes hafva sitt rum uti R. o. A:s Besvär,
altså kommer härom en särskilt expedition at skie.
4 §, at i Stockholm, Göteborg och Carlscrona accisen
hädanefter eij i tullportarne skulle upbäras.
Hr von Böhnen berättade, at Cammar-Oeconomie-Deputationens
inkomne Betänckande varit häremot, men at efter
Om accisen» uppbärande i tullportarne. 529
pluraliteten uti Besvärs-Deputationen denne § blifvit så inrättad
sorn den är.
Hr Adlerbeth förmente det vara billigt, at med accisens
upbärande i tullportarne uphörer, emedan landtmannen derigenom
lider, i det han aldrig får den utlagde accisen af köparen
igen, och kommer således denna accisafgift, som af borgaren
bör betalas, oskyldigtvis at stadna på landtmannen; men
hvad spannemåhl beträffar, som utifrån inkommer, så kunde
accisen tillika med tullen strax betalas.
Gref Douglas berättade, at sedan K. Brefvet af den 13
Martii 1733, deräst köparen som eij strax betalar accisen med
20 dal. smts böter belägges, utkom, är en så god ordning hållen,
at ganska fa haft orsak at klaga, hvilcka och genom en
promt execution til sin rätt förhulpne blifvit; derjemte bör
ock ihugkommas, at den sig yppande statsbristen eij kan tåla
en sådan afgång, som visserligen blifva skulle, der eij accisen
i tullportarne blefvo upburen, och at efter den inrättning som
nu är denna afgift träffar de främmande så väl sorn de inhemske.
Hr von Hökerstedt androg, at så framt denna inrättning
skulle uphäfvas och 1691 ahrs Mäld-Placat efterlefvas,
cronan eij skulle komma at niuta Vs af det som denna afgift
nu importerar, hvilcket at sielfva förfarenheten voro nogsamt
bekant, och när man detta i Cammar-Oeconomie-Deputationen
förestält, hade Stockholms Borgerskap sig begifvit ifrån restitutions
åtnjutande af den betalte accisen för spannemåhl som
föres utur staden; hvilcket ärende, aldenstund bruken öfver
denna accisafgift sig besvärat, til Bergs-Deputationen jemväl
blifvit remitterat; hvarföre, som denna qutestion voro af en
stor vigt, hemstälte Hr von Hökerstedt, om icke denna § kunde
hvila. Man sågo väl svårigheter, som både adelsmannen,
bruken och bonden kommo at kiänna, om för den utifrån inkommande
spannemålen, när den åter föres utur staden, den
erlagde accisen eij skulle återställas; men som denna inkomst
allena för Stockholms stad importerar en tunna guld, och
statsbristen, sorn bekant är, är så ansenlig, vore väl värdt,
at man sig härpå betäncker.
Hr Landtm, frågade, om vid så beskaffade omständigheter
och i anseende dertil at Ständerne af det Betänckande,
sorn ifrån Cammar-Oeconomie- samt Bergs-Deputationerne lärer
Adelns Protokoll, 1734. 34
530 Okt. 15. Adelns besvär. Säteriers återvinnande.
inkomma, få tilfalle at sig om detta ärendet utlåta, denne §
kunde gå ut uhr R. o. A:ns Besvär.
Hvartil svarades ja.
G §, om eftergift för adelen och des säterier i Finland
på alla til och med åhr 1726 varande restantier och balancer,
bifölls.
9 §, at frälsemän, som bebo skatte- och cronohemman,
för samma hemman uti Herredagsmansvahlet måge vara delachtige,
bifölls.
10 §, angående skatterättighetens skiänckande på cronosäterie-rusthåld
i Finland til dem som under hela sidsta kriget
praesterat inonderingen, bifölls.
11 §, angående säteriers återvinnande.
Uplästes Besvärs-Deputationens Extracturn Protocolli härom
af den 11 Sept.
Och som det berättades, at uti Besvärs-Deputatiouen
tvänne Stånd så aldeles varit emot denne §, at neppeligen
deras bifall kan stå at förmoda;
Funno R. o. A. bäst at härutinnan eij underkasta sig de
andre Ståndens utslag, utan hålla sig vid Privilegierne, och
kommer altså denne § at gå ut.
12 §, angående seglationsfriheten på Revel för invånarne
NNyland, och at undslippa stora siötullen för ved etc., går ut,
emedan Resolutionen innehåller et afslag.
15 §, angående fördrag om fast egendom under namn af
arrende, lialfnadbruk etc., som til bördemannens förfång ingås,
upsköts til dess man eftersedt, hvad i nye Lagen härom stadgat
tinnes.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande om de reducerade cronosäterier
i förra lifgedinget i Södermanland, samt i synnerhet Anhammars
eller Ekhofs säteries arrende, hvilcket måhl äfven
vid sidsta Riksdag varit anhängigt, men eij kommit at behörigen
blifva skiärskådat och afslutit. Yttrandes sig Deputationen,
at hvad säteriet Ahnhammar eller Ekhof angår, emedan
thet befinnes vara et reducerat säterie, hvarvid ännu anständig
byggnad til landets prydnad underhålles, och de deruti varande
7/s crono nu mera intet kati separeras ifrån et hemman frälse,
ty har och Deputationen i anledning af K. Cammar-Collegii
tilstyrckande velat för sin del samtycka dertil, at Hr HofRätts-Rådet
Adlerbeth må för den uti Ånhammar varande
Kronosäteri-arrenden i Södermanland.
531
cronoandelen af 7/s ifrån åhr 1720, då Hr Grefven och Landshöfdingen,
sedermera Riks-Rådet Gyllenstierna detta ärende
til K. Cammar-Collegii afgiörande understält, niuta et ständigt
arrende på sådant sätt, som H. K. Maijits nådigste bref af
den 4 April 1728 om Kongsgårdarne i riket förmår, så at
han för förvandlingen af den i lähnet brukelige och faststälte
grund- eller jordeboksränta åhrligen tillägger och betalar Viparts
förhöijning och för säteriesfrihetens nyttjande likaledes
en fjerdepart af sielfva grundräntan, som således blifver en
faststäld och ständig arrendesumma, som han åhrligen i contante
penningar för merbemelte 7/8 erlägga bör, och derigenom
undslippa alla andra extraordinarie onera, som sielfva gården
elliest vidhänga, hvaröfver K. Cammar-Collegium kommer at
lämna behörig uträkning och med Hr Hof-Rätts-Rådet liquidera.
Men angående de öfrige säterier i samma lahn har
Deputationen sig eij kunnat annorledes utlåta, än at, så framt
deras vilckor och omständigheter befinnas öfverensstämma med
denna nu på föregående sätt deciderade qufestionen, de på
den händelsen då synas böra äga lika rätt.
Detta Betänckande bifölls af R. o. A.
Hr Stallmästaren Wattrang framträdde och anholt hos
R. o. A., at som han innehafver en lägenhet af samma beskaffenhet
som här om Ånhammar förmäles, och han vid sidste
Riksdagen i thenna ansökning med Hr Hof-Rätts-Rådet Adlerbeth
varit delachtig, thet R. o. A. ville vara så gunstige och
låta honom den resolutionen, som nu tagen är, jemväl til
godo niuta.
Hvartil svarades, at som Betänckandet tillägger de öfrige
säterier, när deras vilckor och omständigheter stämma öfverens
med dettas, en lika rätt, och sielfva Betänckandet är
bifallit, så kan ock Hr Wattrang trygga sig dervid.
Uplästes Riksens Ständers Cammar-, Oeconomie- och Commercie-JJeputations
Betänckande angående de inrikes inanufacturernes
frihet för lilla tullen, uti hvars hand de äro.
Ofver hvilcket måhl Deputationen låtit höra K. CommercieCollegium,
som derutinnan under den 15 sidstl. Aug. des Betänckande,
som copialiter bifogat är, afgifvit; och aldenstund
Deputationen finner detta af K. Commercie-Collegio gifne Betänckande
om de inrikes tilvärckade vahrors tullfrihet på
mogna skiöld grundat och myckit nyttigt, fördenskull, och som
å ena sidan Riksdagens nu snart tilstundande slut och å andra
532 Okt. 15. Inrikes manufakturers frihet från lilla tullen.
sidan arbetets vidlyftighet icke tillåta at, hvad den i bemelte
Collegii Betänckande omförmälte stämpelafgiften angår, nu i
hastighet kunna projectera någon förordning och taxa, hvaröfver
jemväl vederbörande förut böra höras, så önskar Deputationen
för sin del, at Riksens Ständer täclites nu afgiöra
queestionen an samt lämna quaesionen de modo til K. Maij:ts nådige
föranstaltande med Råds råde; men beträffande de utrikes ifrån
inkommande mindre nödige vahrors beläggande med en sadan
afgift som K. Collegium projecterat, så håller Deputationen
före sådant vara til alla delar skiähligt samt underställer, 0111
icke samma inkomst kunde til någon del fylla statsbristen.
Sedan uplästes jemväl det omrörde K. Commercie-Collegii
Betänckande, hvarutinnan bemelte Collegium, sedan det omständeligen
anfördt nyttan af inrikes manufacturer, yttrar sig
för des del gierna önska, at alla inrikes tilvärckade vahror, i
hvars hand de och voro, kunde för lilla tullafgiften, sedan den
samma eller någon annan afgift i stället en gång voro betalt,
förskonas, allenast det ricktigt bevises, at de samma äro inrikes
fabriquerade, med mera som dervid kommer at i acht
.tagas; gifvandes ock Collegium tilkiänna åtskillige medel och
förslag, hvarigenom den härmedelst befarande minskning i
cronans ingiälder förmenas kunna ersättjas och upfyllas, hvaribland
i synnerhet nämnes om viss stämpelafgift på de här
inrikes tilvärckade vahror och manufacturer, och tillika uprepas
den såmedelst förmodande nyttan och proportionerlige jern likheten
undersåtarne och värcken emellan, så at och cronans
ingiälder i åtskillig måtto på detta sätt lära stå at ökas, med
mera. — Härhos har ock K. Commercie-Collegium understält
Riksens Ständers ompröfvande, örn icke åtskillige utrikes ifrån
kommande vahror, hvilcka antingen voro mindre nödvändige
eller til öfverflöd tienande och som af de fattige litet eller
intet förbrukades, kunde och borde erlägga något mera til
cronall i tull eller accis än nu skier. För öfrigt, beträffande
de vahror, som utan svårighet kunna stämplas och hvilcka
derföre må anses, anförer Collegium, huru och på hvad sätt
sådant vederbörligen synes kunna värckställas och dermed
proportionerligen efter vahrornes beskaffenhet tilgå och lämpas;
vid hvilcket tilfälle och så framt quasstio an af Riksens Ständer
bifalles, Collegium ärnar hos H. K. Maij:t i underdånighet
inkomma med project til afgiften på desse vahror.—
Vidare anföres, huru och på hvad sätt de vahror, som ingen
Beslut om stämpel- och andra afgifter.
533
stämpling så egenteligen tillåta, skohla komma at erlägga en
skiählig afgift vid ankomsten til första stad, eller vid utförsleu
ifrån tilvärckningsorten, med mera som angående de å landet
tilvärckade vahrors afgift omförmäles. Sidst, anbelangande den
inkomst, som K. Maij:t och cronan kunde tilfalla af mindre
nödige eller til öfverflöd mera tienande vahror, de der antingen
tilvärckas hemma i landet eller införas utrikes ifrån, så har
Collegium projecterat en proportionerlig afgift för de vahror,
som i riket tilvärckas kunna, och jemväl de sorn utifrån införas,
hvilcka Collegium äfvenledes til större delen specificerat,
så väl som de vahror, hvilcka aldeles synas kunna til införsel
förbiudas, med mera.
Hr von Hökerstedt recapitulerade korteligen innehållet
af K. Commercie-Collegii förslag angående den projecterade
afgiften på de mindre nödige vahror, och berättade derjemte,
hvad svårighet man haft i Deputationen at härutinnan vinna
de andre Stånden, och at man kunde med skiähl förmoda,
det desse afgifter något ansenligit til förökande af statsinkomsterne
bidraga skulle. Hvad de afgifter angår, som här ännu
til quantum eij äro utsatte, hvilcke at utsättja, hade fordrat
en längre tid, så kan sådant af Commerce-Collegio projecteras,
•och sedan stapelstäderne deröfver hörde blifvit, af K. Maij:t
determineras, och ställas på prof til nästa Riksdag, då Ständerne
sielfva lära pröfva om någon tilökning eller förminskning
behöfves.
Hr Hastfe hr och åtskillige andre förmente, at den inrikes
tobaken kunde tåla en högre afgift.
Hvartil Hr von Hökerstedt svarade, at man eij kunnat
gå högre af frucktan det eliest de andre Stånden eij antagit
förslaget; och trodde han i öfrigit, sedan tobaksplanteringen i
riket tiltagit, at denna afgift väl skall draga en tunna guld.
Hr Landtm, frågade om Betänckandet bifalles.
Hvartil svarades ja.
Hr Lars Åkerhielm påminte, at som afgiften på tobaken
är utsatt, så borde sådant ock nu strax skie med alla
de öfrige vahror, på det, innan denna afgift kommo i gång,
af städerne förut eij så myckit må införskrifvas, at förslaget
blifver frucktlöst,
Hr von Hökerstedt: at det nu varit omöijeligit at determinera
afgiften på alla de upsatte mindre nödige vahror;
534 Okt. 15. Silfvers proberande, när stämpelafgiften betalas.
man hade härmed gådt så långt man kunnat; i öfrigit, som
fahrten nu snart stadnar och eij blifver öpen för än til våhren,
lärer taxan innan des kunna fullkommeligen vara utarbetad.
Gref Tessin påminte, at som här talas örn afgift vid
silfvers stämplande, så kunde publicum härvid hafva det gagnet,
at man blefvo förvissad, det landet med slätt silfver eij upfylles,
om silfret då tillika blefvo proberat. Ytterligare hemstälte
Hr Grefven, om icke detta Betänckande, sedan det
vunnit Ståndens bifall, kunde remitteras til Secrete Utskottet,
hvilcket häfver Handelsbalancen under händer, på det Secrete
Utskottet eij må stöta an emot det som Plena faststält.
Som detta bifölls;
Altså upsattes följande Resolution, hvilcken, sedan den
för R. o. A. var upläst, skrefs på Betänckandet:
Bifallit; finnandes R. o. A. nödigt för publici och privatorum
säkerhet samt pa det landet med ringlialtigt silfver eij
må upfyllas, at när afgiften för silfrets stämplande erlägges,
silfret tillika proberas; och at i öfrigit, sedan de öfrige respective
Stånden bifallit qusestionen an, hvarom R. o. A. gior
sig så mycket mera hopp, som statsvärcket en ansenlig tilökning
deraf lärer tilflyta, detta betänckande och memorial med Secrete
Utskottet, hvilcket häfver Handelsbalancen under händer,-  må communiceras, på det Secrete Utskottet i brist af nödig
kundskap eij må komma at stöta an emot det, som härutinnan
af samtelige respective Stånden faststält blifver.
Och som detta ärendet ansågs för myckit angelägit och
af en besynnerlig nytta, altså utnämde R. o. A. en Deputation
af 12 personer, som med Cammar-, Oeconomie-Deputationens
Betänckande och Commerce-Collegii Memorial, hvaruppå
förbemelte Resolution var skrifven, afgick til de andre
Stånden, denna saken til det bästa at recommendera, hvilcken
Deputation Gref Tessin anförde.
Uplästes Riksens Ständers Secrete och Justitice-Deputationers
gemensamma Betänckande angående cessioner af tienster.
Ofver hvilcket måhl Deputationernes ledamöter stadnat uti
skiljachtige tanckar och en del i anseende til de andragne
skiähl hållit före, at aldeles hädanefter slike cessioner böra
förbiudas och uphöra, andre åter funnit betänckeligit at giöra
någon ändring uti 1723 åhrs K. Förordning, som tydeligen
innehåller, med hvad vilckor och på hvad sätt tienstecessioner
skiähligen måtte tillåtas, i anseende hvartil, så väl som flere
Om cessioner af tjenste!-.
535
anförde skiähl, samme Deputationens ledamöter styrcka dertil,
at sådant äfven hädanefter må i acht tagas. Och som
K. Maij:t med Råds råde låtit författa et project til en Förordning
och Bref til alla Hof-Rätter, Collegier och flere vederbörande
til förekommande af alt missbruk härvid, dat. d. 3
Febr. sidstledne, som med Riksens Ständer i nåder blifvit
communicerat, altså finna bemelte ledamöter för sin del nödigt,
at följande momenter uti nästberörde projecterade K. Maijrts
Bref kunde införas: l:o at alla cessioner af de högre tien
ster,
som i Rådet förgifvas, vid svårt ansvar blifva förbudne;
2:o at vid militien tiensten til ingen annan må afstås, än den
som är närmast i tourén och ordningen at blifva befordrad til
den afträdandes ämbete; och vid civilstaten den, som voro
aldeles skickelig och värdig at föreslås ibland tre, i fall öpning
vore för handen; 3:o om vid militien den närmaste icke åstundar
den afträdandes tienst, må cessionen efterlåtas til den näst
efter i ordningen, ibland hvilcka de personer kunna räknas,
som uppå lika tienster innehafva K. Fullmachter och til sysslan
befinnas skickelige, men genom tidernes förändring och
placering kommit at afgå; 4:o den, som för embetsbrott är
fiscaliter anklagad, bör aldeles vara förbudit at afstå sin tienst,
innan han genom laga dom är vorden befriad; 5:o böra vederbörande
med föreslåendet sig icke förhasta, utan ifrån det
ansökningen giöres lämnas 6 veckors tid, innan förslaget afsändes;
skohlandes ock sådane ansökningar icke hemlige hållas;
6:o synes nödigt, at alla cessionsmåhl förut föredragas i Rådet,
hvarförinnan Etats-Secreterarne böra efterse, huru cessionsförslagen
efter de utfärdade Förordningar inrättade äro, och gifva
sedan Herrar Riksens Råd sådant vid handen, hvilcka böra
vara förbundne, til deras egit ansvars afböijande, samma cessionsförslag
examinera, men sedan Herrar Riksens Råd funnit
vid förslagen efter de utgångne Förordningar alt vara lagligen
tilgångit, kommer med desse tiensters förgifvande at förhållas
enligit 20 och 40 §§ i Regeringsformen. Hvilcket alt Riksens
Ständers bepröfvande underställes.
Sedan uplästes Frih. Gustaf Friedrich von Rosens ingifne
Memorial, hvarutinnan tiensters försäljande och cessioner til
andras prsejudice icke allenast anses såsom stridande emot
rättvisan, utan ock af en högst skadelig efterfölgd för arméen
och hela riket, både nu och i framtiden.
536 Okt. 15. Om cessioner af tjenster.
Uplästes Hr Joli. Fried. Flachs Memorial, gåendes derpå
ut, at cessioner och transporter af tienster väl kunde tillåtas,
docli på vist sätt och under visse inskränckningar.
Uplästes Hr Conrad Gust. von Siegeroths Memorial, derutinnan
han anhåller, at som des utiråkade omständigheter
och enskylte angelägenheter fordra at vara omtänckt om des
igenom svåra campagner och utståndne fatiguer försvagade
hälsas skötsel, honom må tillåtas til Adjutanten vid K. Maij:ts
Lifregimente Gref Axel Wrede Sparre få afstå sin Lieutenantzindelning
vid bemelte K. Maij:ts lifregimente.
Uplästes Hr Ehrensparres äfvenledes i dag ingifne Memorial,
hållandes Hr Ehrensparre de så kallade accorder mera
för nyttiga än skadeliga, så framt de äro någorlunda skiähliga,
emedan derigenom gamle meriterade officerare, som cronan eij
hinner med underhåld benåda, kommo i ro och arméen med
officerare at blifva försedd som äro i sin bästa ålder och
krafter; officerarne kunde komma til sine rätta indelningar,
med mera som anföres.
Uplästes Hr Ehrenborgs Memorial, hållandes Hr Ehrenborg
uti bemelte memorial före tiensters cessioners tillåtande
under militien, änskiönt det skulle skie med de af Deputationerne
föreslagne Iimitationer, strida emot rättvisan, i det
priset så högt skulle kunna upsättjas, at den närmaste i tourén
hvarken skulle förmå eller vilja det samma erlägga, så tillåta
eij eller Officerarnes ringa löner och vilckor sådan handel at
ingå, hvarjemte föga någre andre än gamle och orkelöse vilja
ingå cessioner, då så mycket svårare är för den närmaste i
tourén at gifva ut penningar, som han elliest kunde hafva
hopp om öpning för sig; Cheferne, som eliest härtil hade
osmak, skulle genom vänners och andras öfvertalande bringas
til de steg, som de elliest intet skulle vara inclinerade til,
missförstånd i arméen upväxa, med mera; slutandes Hr Ehrenborg
dermed, at aldeles inga cessioner, under hvad prastext
det vara må, måtte tillåtas, och at Ständerne måtte anmoda
K. Maij:t des nådige med Ständerne communicerade project
til en ny Förordning härom af trycket utgå låta, — Det andra
momentet i detta Memorial, angående Compagnie-Officerarens
väljande til Riksdagen, kom denna gången eij at upläsas.
Hr Westfelt sade sig af Memorialerne hafva förnummit
de skiähl, som både för och emot cessioner af tiensterne blifvit
anförde; och bad at- R. o. A., förutan de månge flere emot
Delade meningar. Deputationen återkommer. 537
cessioner andragne grundelige skiähl, jemväl detta hos sig i
benägen och rättvis åtancka ville komma låta, at på sådant
sätt det stora antahl af exspectanter, som både länge och väl
tient och så myckit ondt utstådt, aldrig skulle blifva lisade
eller hugnade; de hade nu så månge ålir stådt på exspectancen,
men så få af dem blifvit hulpne, så at, om hädanefter eij på
dem skall tänckas, det vore bättre at de blefvo utledde och
med en kula skutne för hufvudet; de hafva i cronans tienst
satt sin tid och egendom til, och fast de eij äro så unge, så
äga de ännu både viljan och förmågan at tiena så väl som
någon ung; och som R. o. A. lära vara för genereuse at
vilja deras ruine, så hoppas han sådane mått lära tagas, at
expectanterne efter sin tour, ålder och skickelighet til tienster
måge blifva förhulpne.
Frih. Coijett: Det voro betänckeligit, om det första och
förnämsta Ståndet i riket skulle bifalla en så skadelig sak
som cessioner. Vi veta at grunden til inträdet på vårt Riddarhus
och ibland Högloft. R. o. A. bör vara dygd, skickelighet
och förtienst. Skulle vij nu tillåta tilträde til tienster,
ämbeten och heder genom cessioner och försälgningai', så borde
ju de andre Stånden tro, at vij ansågo penningar för ädlare
än alt det andra; dessutan skulle ock detta vara et skadeligit
steg för R. o. A., ty vij äro icke just de rikaste, och
skulle de andre Stånden med sine penningar kunna sluta oss
vägen til både för tiensterna och upkomst.
Hr Ehrenborg: Blifver en sådan handel tillåten, så lärer
vår ungdom hvarcken igenom vettenskaper eller resor evertuera
sig, utan göma sine medel at derföre köpa tienster.
Hr Didron sade Krigsbefehlet enhälleligen vara emot
all tienstehandel oall deruti eij vilja taga den ringaste del.
Frih. von Rosen tackade R. o. A., som så benägit behagat
anhöra des Memorial, och lade dertil, at som vij nu,
Gudi lof, hafva en nådig och rättvis Öfverhet, så böra vij ock
achta oss at eij lägga grunden til en disharmonie, hvaraf riket i
framtiden alt för svåre fölgder kunde hafva at befara; dessutan,
som under starckaste souverainiteten aldrig en sådan
tienstehandel varit brukelig, så bör den samma under vår
ädla frihet så myckit mindre tillåtas.
Hr Skog: Jag vill allenast påminna, at de fleste Regiments-Fullmächtige
äro besynnerligen af sine medbroder beordrade
at begiära alla cessioners upliörande, på det efter
538 Okt. 15. Frågan om tjenstecessioner återupptages.
billigheten och rättvisan hvar och en må komma at åtniuta
det han så dyrt förtient.
Gret Tessin kom med Deputationen tilbaka och berättade,
at Deputationen hos Stånden hade aflagt den anbefalte commissionen,
at Präste- och Borgare-Stånden med första lofvat
företaga ärendet och sig deröfver yttra, men at Bondeståndet
redan var afskildt.
Hr Landtm.: Som Betänckandet innehåller et alternativ
af tvenne meningar, den ena at aldeles inge cessioner skohla
tillåtas, och den andra at de måge skie med limitationer, så
frågar iag först:
Blifver den meningen bifallen, som aldeles af.slår cessioner?
Härtil
svarades ja och af någre neij.
Som af R. o. A. åter begynte discoureras om saken;
Frågade Hr Landtm,: År saken afgiord?
Hvartil svarades ja.
Hr Lilljestierna: Något återstår ännu, nemligen en
tienlig resolution på Hr Siegeroths Memorial.
Hr von Blixen påstod, at om Hr Siegeroths begiäran
icke bifalles, så voro och billigt, at alle andre cessioner och
transporter gingo tilbakars.
Och som af R. o. A. åter begynte discoureras om den
förra qusestionen;
Sade Hr Landtm.: lag måste gifva tilkienna, at saken
af alla eij hålles för afgiord.
Hr Ridders chantz hemstälte, om icke de cessioner och
transporter, som hos K. Maij:t redan äro anmälte och nu
ligga i Rådet och emot hvilcke ifrån Regimenterne inge klagomål
inkomne äro, ifrån denna lagen måge undantagas och gå
för sig.
Hvaremot af åtskillige sades neij.
Hr Meijerhelm sade sig veta en sådan ansökning, som
redan i Martii månad hos K. Maij:t varit incaminerad, och
hemstälte, om icke det voro just, at den samma fingo afgiöras
utan afseende på det sorn af Ständerne nu kan blifva
faststäldt; doch at härunder inga ansökningar måge förstås,
som sedan Riksdagens begynnelse inkommit.
Frih. Coijett: Om någon lag hade varit at få köpa och
sälja tienster, så kunde detta beviljas; men sorn det altid
varit olofligit, så k n det eij eller nu tillåtas.
I rådet anmälda tjenstecessionsmål. Votering bestrides.
539
Hr Ridder schantz frågade, om icke cessioner sedan
1723 varit tillåtne.
Frih. Stahl och Gref Gust. Gyllenborg sade sig begiära
votering i den första qusestionen, om alla cessioner utan
någon limitation skohla vara förbudne.
Hr Ehrenpreus: Uti Betänckandet och de upläste Memorialer
äro så goda och starcka skiähl anförde, at iag tror
alle lära säija ja dertil, at inge cessioner hädanefter böra tillåtas;
för den tanckan har iag ock tyckt pluraliteten vara.
Och beträffande den andra frågan, om de redan incaminerade
cessionsmåhl skohla beviljas, så säljer iag, at hafva cessioner
och försälgningar af tienster för varit praejudicerlige, så bifalla
vij en prsejudicerlig sak, om vij til de senare samtycka.
Hr Landtm, frågade, emedan votering är begiärd, om
R. o. A. så länge ville blifva tilsammans.
Hr Lilljestierna: Så myckit iag förstår, är qusestio an,
at inga cessioner mera skola tillåtas, bifallen; den andra
frågan, om de cessionsansökningar, som i Rådet äro angifne,
härunder skola begripas, synes eij höra hit.
Frih. Stahl påstod åter votering i den Första qusestionen.
Hr Didron: Mig tyckes pluraliteten är klar; men är det
eij möijeligit at slippa votering, så lät oss votera.
Frih. Bennett: Voro riket i stånd at underhålla gamle
och välförtiente Officerare med tienlige pensioner, så skulle
iag eij vara emot, at alla cessioner blefvo förbudne.
Frih. Coijett hemstälte, om de som eederat sine tienster
♦lier och nu stå i accord, vid detta tilfälle kunna votera.
Hr Landtm, frågade om voteras skall.
Svarades ja och neij.
Frih. Coijett: Man kan eij votera emot Regeringsformen,
och der äro cessioner förbudne.
Hr Adlerbeth: Här påstås af åtskillige votering, hvilcke
för sig allegera Riksdags-Ordningen; Frih. Coijett och andre
äro af den tanckan, at votering i denna saken, såsom stridande
emot Regeringsformen, eij kan tillåtas; men här är
allenast frågan, om den clausuln uti 1723 ahrs Förordning
angående caracterers förbiudande, som talar om försälgningar
af tienster samt cessioner och transporter, skall gå ut.
Frih. Rosen: I Regeringsformen är eij nämdt om cessioner,
men prsejudice är der förbuden; och som praejudice i
540 Voteringsproposition om cessioner af tjenstår.
Regeringsformen är förbuden, så kunna vij eij eller i denna
saken votera.
Frih. Bennett: Cessioner med någons praejudice böra
vara förbudne, men eij andre.
Hr Ehren preus: Här yppar sig nu en quaestion, om
votering skall tillåtas eller eij. Mig tyckes votering kan eij
nekas, ty här är eij frågan, om praejudice skall tilstädjas,
utan om cessioner af tienster absolut skola förbiudas eller och
tillåtas utan någons praejudice.
Hr Meijerhelm: Jag håller votering emot Lagen; ty
tiensters säljande är i Regeringsformen förbudit.
Hr Ehrencrona: Den quaestion lärer mäst vara afgiord,
at inge cessioner skola tillåtas; men vid den andra frågan,
om de som redan äro incaminerade skohia gå för sig, voro meningarne
skiljachtige.
Häremot sades af andre neij.
Gref Tessin: Vij uppehålla oss för länge med quaestionen,
om votering skall skie eller eij; det är Riksdags-Ordningen
enligit, at votering eij kan nekas, när den af någre begieres.
Den andra quaestionen, om denna votering skulle strida emot
Fundamentallagen, synes här eij hafva rum, emedan frågan här
lärer blifva, om 1723 åhrs Förordning angående caracterers
hämmande skall blifva stående eller eij.
Hr Didron: Denna Förordning är ju en vedertagen lag»
och kan altså öfver den samma eij voteras.
Härtil svarades, at som Förordningen är allenast oeconomisk,
så kan öfver den samma ock voteras.
Hr Didron: Jag förbehåller mig til protocollet, at på
sådant sätt kunde påstås votering öfver alla våra lagar.
Frih. Stahl: Innan vij votera öfver 1723 åhrs Förordning,
måste alla Ständerne höras, om en lag som är giord kan
kastas i kull eller eij.
Hr Carl Wennerstedt: Om vij vilja anse våre oeconomiske
Förordningar som fundamentale lagar, så binda vij oss
händerne alt för myckit; fördenskull tycker mig härvid ingen
difficultet behöfver giöras, utan at man kan skrida til votering.
Frih. von Ungern lade härtil, at detta så myckit mera
kan skie, som här allenast är frågan om en § af Förordningen.
Uppå åtskilligas begieran uplästes 10 § af bernelie Förordning.
Frågan uppskjutes. Uteökningsbalken. 541
Frih. Coijett: Här står »så framt»; men som icke des
mindre prsejudice skiedt, så är ju Förordningen annullerad.
Hr Meijerhelm: När det är afgiordt at ingen handel
med tienster mera tillåtes, så uphörer ju denna Förordning.
Som det nu skulle skridas til votering, upsattes och uplästes
följande proposition-.
Den som vill, at försälgningar och cessioner af tienster
aldeles och utan limitation böra förbiudas och hädanefter aldeles
uphöra, skrifver Ja;
den som är häremot skrifver Neij.
Men R. o. A. begynte åter discourera om saken;
Då sedermera Hr Landtm, förestälte sig af åtskillige
hafva förnummit, det de eij rätt förstådt hvarannan, emedan
månge som påstådt votering hålla för afgiordt, at inga cessioner
böra tillåtas, och altså allenast trodt, at det skulle
voteras, om de cessioner som redan äro anhängige skola tillåtas
eller eij; i öfrigit, som det redan myckit lidit på tiden
och en stor del af R. o. A. äro nedgångne, hemstälte Hr Landtm.,
om icke denna saken kunde upskiutas til härnäst.
Hvartil svarades ja.
Och skildes R. o. A. åt då klockan var half tre.
Den 16 October.
Närvarande Riksens Råd och Ständer at öfverse Lagvärcket.
Sträf-Boleken gicks förbi, emedan efter Ständernes resolution
böterne i bemelte balck komma at jämkas.
Utsöknings-Balcken.
1 Cap.
3 §. Den efter Ständernes resolution af Lag-Commissionen
giorde tilläggning en angående laga kraftvundne domars
utmätande af Borgmästare och Råd uti städerne til och med
50 dal. smts värde uplästes och bifölls.
4 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
<5 § sammaledes.
2 Cap.
6 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
542 Okt. 16. Rättegångsbalk. Domstolar. Stämning. Förfall.
4 Cap.
6 §. Orden som Lag-Commissionen tillagdt: »med ränta
til sex för hundrade», biföllos.
5 Cap.
1 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
9 Cap.
1 §. Thenne § blef upläst, sådan som Lag-Commissionen,
i följe af thet som Ständerne resolverat, then samma inrättat,
och bifölls.
Rättegångs-Balchen.
1 Cap.
9 §. Denne § bör slutas med de orden »miste ämbetet»;
det öfriga, nemligen »eij må lian och resa» etc., går ut.
10 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
2 Cap.
3 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
7 Cap., om Inteckningar, gicks nu förbi.
8 Cap.
2 §. Lag-Commissionens tilläggning vid fierde momentet
bifölls; så blef ock slutet eller det sidsta momentet i denna §
bifallit, således som thet af Lag-Commissionen blifvit inrättat.
11 Cap.
4 §. Efter orden »sex månaders tid» tillägges: »från
thet han stämningen fick».
12 Cap.
1 §. Orden »elier och sedan til högre ort» gå ut.
3 §. Efter orden »i staden å föresatt dag» tillägges:
»til then Rätt som saken instämd är» etc.; efter orden »begiärer
vädja» tilsättes: »och är saken af thet värde at emot
Rättens dom vädjas må, som framdeles i thenne balck uhrskills,
håfve ther lof til. Kommer han eij innom then tid sorn
sagt är, eller är saken så ringa, at vad theri eij tillåtit är,
niute tå återvinning som i nästa § säijes».
5 §. Den af Lag-Commissionen til följe af Ständernes
resolution uti denne § giorde jämkning bifölls.
Jäf. Ombud. Bevis. Dom. Vad. Besvär. 543
13 Cap.
3 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
4 §. Then förre ändringen uplästes.
14 Cap.
5 §. Ordeu »eller mera» gå ut, som förr resolverat är.
8 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
15 Cap.
2 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
3 § sammaledes.
5 § likaledes.
17 Cap.
3 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
18 §. Tillagdt tilförene af Ständerne efter orden »bote
40 daler»: »the fattigas ensak».
19 § samma tilläggning.
27 § äfven den samma.
31 §. Lag-Commissionens tilläggning vid slutet af thenne
§ bifölls.
21 Cap.
I §. Lag-Commissionens ord biföllos.
23 Cap.
6 §. Orden »högst fyra dagar» äro af Ständerne redau
tillagde.
24 Cap.
5 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
II § sammaledes.
23 Cap.
1 §. Lag-Commissionens ord biföllos jemte then af LagCommissionen
giorde tilläggningen, at then dagen bör inräknas
tå domen föll; så at i stället för orden »innom fierde dagen»
sättes: »innan ottonde dagen gådt til ända, then inräknad tå
domen föll».
5 § linea quarta i stället för ordet »Härads-Rätt» sättes
»Underrätt». I öfrigit, som Ständerne remitterat thenne § til
Lag-Commissionen at utsättja och nämna de måhl, hvilcka ifrån
underdomarne til Hof-Rätterne böra refereras, innan de sättjas
uti execution, altså uplästes then af Lag-Commissionen projecterade
tilläggning til thenne §, som näst efter orden »fogel
och diurfång» kommer at taga sin begynnelse, och hvarutinnan
alla sådane missgierningsmåhl uprepas.
544 Okt. 16. Rättegångsbalk. Vad. Borgen. Böter.
Samma tilläggning bifölls af Stånderne, allenast at vid
slutet ordet »hvarjehanda» går ut, och sättes: »delachtighet i
thesse missgierningar».
8 §. Lag-Commissionens ord biföllos, så at näst ordet
»cronans» tilsättes: »någor stads eller menighets talan fördt».
11 §. Lag-Commissionens jämkning och tilläggning bifölls,
så lydande, at orden »innom then tid som om HäradsRätt
sagt är» gå ut, och sättes i stället: »innom herde dagen
til klockan tolf, then oräknad tå domen föll».
15 §. Orden i begynnelsen »om dag thertil och» gå ut,
och bifölls efter Lag-Commissionens project, at vädjetiden utsättes
och § sålunda begynnes: »Mot Rådstufvudom vädjes
under Hof-Rätten med fem daler innom klockan tolf å åttonde
dagen, then dag inräknad tå domen föll. Huru vittnesbörd
therom» etc.
21 §. Then af Lag-Commissionen giorde jämkning och
tilläggning i thenne § bifölls.
26 Cap.
1 §. Then af Lag-Commissionen projecterade tillägg—
ningen, angående reda penningars eller guld och silfvers sättjande
til säkerhet i stället för borgen, gillades, och tillädes
vid slutet: »när Domaren thet pröfvat häfver».
3 §. Lag-Commissionens ord biföllos, och vid slutet näst
orden »gitter han eij någotthera» tillägges: »som i thetta
capitel nu sagt är, gånge therom» etc.
30 Cap.
6 §. Lag-Commissionens ord och jämkning biföllos, nemligen
at näst orden »med ed sin inför Hof-Rätten» tillägges:
»eller med Hof-Rättens tilstånd inför närmaste Domare i orten
ther han vistas, at han eij mera äger» etc.
7 §. Lag-Commissionens ord biföllos.
32 Cap.
2 §. Lag-Commissionens tilläggning vid slutet at thenne
§ »och then eij orkar böta plickte alt som i 10 Capitlet l §
Utsöknings-Balcken sagt är» bifölls af Ständerne.
Företogs nu åter det 7 Cap. i thenne Rättegångs-Balck
angående Inteckningar.
Inteckningar. Missg.balk. Landsflykt. 545
Och uplästes then vid nu varande Riksdag förordnade
■Justitia}- Deputationens Betänckande af den 20 sidstledne Sept.
angående Inteckningar;
Sammaledes then vid förre Riksdagen förordnade JustiticeDeputationens
Betänckande af den 3 Mait 1731 angående
K. Maij:ts den 11 Nov. 1730 gifne nådige Förordning om
Inteckningar, jemte et Transsumt af Justitia}-Deputationens
vid 1727 åhrs Riksdag ingifne Betänckande öfver 5 puncter,
som det handlande Borgerskapet i Stockholm hos Riksens
Ständer angifvit, uti hvilcke trenne Betänckanden JustitiaeDeputationerne
stadnat uti det slut, at inteckningar i »lös
egendom» jemväl böra giälla.
Vidare uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 12 uti innevarande månad, therutinnan Ståndet förklarar,
at, i anseende til the af thet handlande Borgerskapet i Stockholm
vid 1727 åhrs Riksdag uti ofvanbemelte 5 puncter anförde
skiähl och omständigheter samt den coustume som på
främmande handelsorter med creditens goda befordran brukelig
är, inteckningar på lös egendom böra uphäfvas och eij giälla,
samt Förordningen af den 11 Nov. 1730 blifva oförändrad,
särdeles som Borgareståndet anser detta som et besynnerligit
och kraftigt medel at uphielpa den förfallne crediten.
Sedan något häröfver blifvit discourerat;
Giorde Hr Landtm, frågan, om inteckning på lös egendom
skall giälla.
Hvartil svarades neij, emedan Riksens Ständer funno betänckeligit
bärtil at samtycka.
Hr Cammar-Råd Wulfwenstierna berättade, at thetta
7:de Capitel Rättegångs-Balcken allenast talar om huru inteckning
skie skall, men at om thess värckan finnes stadgat
uti Handels-Balckens 17 Cap. 12 §.
Uplästes nu 2 och 3 §§ i thetta 7 Cap. RättegångsBalcken.
, hvilcka af Ständerne redan äro bifallne.
Sedan uplästes Handels-Balckens 17 Cap. 12 §;
Hvilcken nu bifölls i följe af Ständernes i dag tagne slut,
at inteckning eij annars än i fast egendom han hafva värckan;
doch kommer näst orden »eij eller» at tilläggas: »then som
skier sedan gäldenär död är» etc.
Uplästes ytterligare Råtteg ångs- B alckens 7 Cap. 1 §.
Hvilcken nu af Ständerne bifölls.
Adelns Protokoll, 1734. 35
546 Okt. 16. Lagverket. Dep. f. böternas jämkande.
Företogs Missgiernings-Balckens 1 Cap. 4 §, hvilcken i
anledning af Gref G. Gyllenborgs, då detta capitel förehades,
giorde påminnelse, at jemte landsflycktigheten något annat
straff, såsom fängelse vid vatn och bröd, måtte utsättas, var
upskuten, til dess Justities-Deputationens Betänckande öfver
det Vyrdige Prästeståndets vid denne Riksdag ingifne Memorial,
angående nödige utvägar at förekomma någre sig insmygande
skadelige lärosatzer, voro inkommit. Och som bemelte
Betänckande, dat. den 1 af innevarande månad, nu var til
Ständerne afgifvit, altså blef thet samma upläst. Men som
det 4:de Momentet af detta betänckandet, angående deras
straff som utsprida irriga lärosatzer, icke tycktes här hafva
rum, altså bifölls theone 4 § uti 1 Cap. Missgiernings-Balcken,
sådan som han är tryckt införd i lagboken; och hvad det
upläste Justitiae-Deputationens Betänckande vidkommer, så
blef thet upskutit at i Ståndens Plenis föredragas.
Beträffande the i theone lagen utsatte böter, hvilcke efter
Riksens Ständers fastställande vid förre Riksdagen böra jämkas,
funno Ständerne godt at af hvart Stånd utnämna visse
Deputerade, hvilcka samma jämkning kommo at förrätta, så
at hvad de härutinnan sluta ock komma öfverens om blifver
fast och afgiordt, utan at det Ständerne vidare föredrages.
Och utnämdes härtil
af Ridderskapet och Adelen:
Hr Lagman Gref G. Gyllenborg. Hr Ofverst-L. Frih. von Ungern.
Hr Öfversten Frih. Ollonberg. Hr Lagman Wattrang.
Hr Landshöfdingen Ehrencrona. Hr Lagman Wennerstedt.
Hr Lagman Hammarberg. Hr Hof-Rätts-Rådet Adlerbeth.
af Prästeståndet:
Probsten Levin. Probsten Herdman.
Probsten Bierchenius. Kyrckioherden Kempe.
af Borgareståndet:
Rådman Poppelman. Borgmästaren Salenius.
Borgmästaren Esberg. Borgmästaren Stillman.
af Bondeståndet:
Talemaunen Lars Andersson Undertalemannen Olof Håkansifrån
Wessmanland. son ifrån Blekinge.
Jonas Larsson Jan Pehrsson
ifrån Elfsborgs lähn. ifrån Kopparbergs lähn.
Och anmodades af Deras Exc:r Herrar Riksens Råd at
biträda desse deputerade: Hr Grefve Cronhielm, Hr Grefve
Straff- och Jorda-balkarne.
547
Ijagerberg, Hr Grefve Cronstedt; kommandes sammanträdet at
skie i dag kl. 4 uti Justitise-Deputationens rum.
Straff-Balchen.
1 Cap.
3 §. Lag-Commissionens ord uti then efter Ständernes
godtfinnande giorde tilläggningen biföllos.
2 Cap.
1 §. Af Ständerne förr resolverat, at framför orden »i
kvrckiogård» sättes »afsides».
5 Cap.
Uppå Ständernes befallning var af Lag-Commissionen et
nytt capitel i thet förres ställe projecterat, hvilcket nu uplästes,
tillika med then af Lag-Commissionen wpsotte förteckningen,
huru spö och ris emot penningar skohla beräknas.
Och bifölls thet projecterade nya capitel, men uträkningen
remitterades til de deputerade, hvilcke i dag sammanträda,
at af dem öfverses och afslutas.
Uplästes Borgmästarens ifrån Carlscrona Timells ingifne
Memorial och påminnelse vid Rättegångs-Balckens 10 Cap.
1 §, therutinnan bemelte Borgmästare säljer sig befara disputer
och oreda i jurisdictionerne samt men och förfång uti then
Magistraten in til thenna dag tilständige domsrättighet öfver
the under Siöstaten lydande höge och låge personers hustrur
och husfolck, och thet i anledning af följande ord i bemelte §:
»hustru och barn, medan the hemma äro, lyda under then
Rätt, som man och fader, och tienstehion ther the sin tienst
hafva».
Ständerne funno godt, at såsom uti Förtalet til Lagen
Stånds och städers privilegier äro undantagne, så kati uti bemelte
§ ingen ändring tillåtas.
Borgmästaren Timell förklarade sig härmed nögd, allenast
at tiletta uti protocollet införes.
Jorda-Balcken 4 Cap.
1 §. Then af Lag-Commissionen projecterade ändringen
bifölls.
5 §. Then efter Bondeståndets påstående giorde tilläggningen
uplästes och bifölls.
548 Byggninga- och Missgerningsbalkarne.
Byggninga-Balcken 25 Cap.
4 § angående brandstod upsköts.
Talemannen af Bondeståndet sade sig på Ståndets vägnar
hafva en påminnelse at giöra vid Jorda-Balckens 9 Cap. 9 §.
Hvartil svarades, bemelte § af Ständerne redan vara afgiord
och faststäld.
Riksens Råd och Ständer skildes åt.
Den 17 October.
Närvarande Riksens Råd och Ständer at öfverse Bagvår
eket.
Byggninga-Baleken.
25 Cap.
4 §. Uplästes den tilökning, som Lag-Commissionen
efter Ständernas godtfinnande projecterat angående den proportion
sorn för hvart och et hus, i afseende derpå, om det är
nytt eller gammalt, stort eller mindre, på et helt, halft, Vedels
hemman, och så vidare efter orternes beskaffenhet, och ymnigare
eller mindre tilgång på skog, vid brandstuds gifvande
i acht tagas bör;
Hvilcken tilökning biföls; hvarjemte blef öfverens kommit,
at et underdånigt Memorial afgår til H. K. Maij:t med anhållan,
at Landshöfdingarne måge anbefallas at fordersammast
i hvart och et lähn med Allmogen uprätta en förening angående
brandstuds erläggande, som på förbemelte sätt är lämpad
efter hvart och et lähns beskaffenhet.
Orden »sedan pröfve» gå ut, och sättes i stället: »de
skola pröfva» huru myckit etc. Näst orden »så ock för»
sättes: »then säd, foder och boskap» etc.
Missgiernings-Balck.
48 Cap.
2 §. I anledning af Caucellie-Collegii til Secrete Utskottet
ingifne Memorial angående fynder, som til Lag-Commissionen
blifvit remitterat, var en ändring uti denne § projecterad,
som nu uplästes och bifölls.
Vid detta tilfället beslöts äfven af Riksens Ständer, at
et underdånigt Memorial upgår til H. Maij:t angående gamla
skrifter och handlingar, som tiena til uplysning uti antiqui
-
Prestgårdsbyggnad. Handelsbalken. 549
teterna och historien, at de, som dem hafva eller upfinna, skola
dem angifva och derföre någon skiählig vedergiällning hafva
at åtniuta, hvilcken vedergiällning K. Cancellie-Collegium
efter deras värde kommer til H. K. Maij:ts nådiga bepröfvande
at projectera.
Byggninga-Balck.
27 Cap.
2 §. Såsom Prästeståndets påminnelse, at de vid slutet
nämde 6 åhr voro för kort tid, jemte Hr Abrahamssons blifvit
til Lag-Commissionen remitterad, så har Lag-Commissionen
uttagit hela den meningen, som näst orden »om ther tilräckelig
skog är» följer til slutet af §, och i des ställe projecterat
följande ändring: »Tarfvar prästegård efter thess ägor och
lägenheter flera hus, bygge och uppehälle Präst them sielf,
eller gälde thet som brister. Flyttes han ifrån thet giäld
och finnes han vid husesyn hafva bygdt mer än han i åhrlig
byggnad bordt, niute therföre betalning af then som efterkommer;
doch må hus, som i 28 Cap. 3 § står för 3 åhrs
byggnad, räknas å prestebord för 5 åhr, och the mindre therefter.
Bygger Präst flera hus, än prästegård tarfvar, til sin
beqvämlighet, och vill then som efterkommer them efter laga
mätning eij behålla, tå må han them bortföra som bygdt
häfver. Ar timber thertil tagit af prästegårds skog, betale
thet timmer efter synemanna ordom, och komme the penningar
sochnemän til godo vid theras byggnad å prästebordet.»
Och bifölls samma ändring.
Handels-Boleken.
14 Cap.
Uplästes Allmänna Besvärs-Deputationens Betänckande
öfver 21 § af R. o. Arns samt 24 och 85 §§ af Bondeståndets
Besvär vid närvarande Riksdag angående legohion och tienstefolck
med mera.
Sammaledes uplästes ock Cammar-, Oeconomie- oell Commercie-Deputationens
Betänckande öfver Häradshöfdingen Hr
Abrahamssons ingifne påminnelser, angående Adresse-Contoiret
här i Stockholm, jemväl och om legohion med mera.
Vidare uplästes 1 § af förbemelte 14 Cap. Handels-B.
Lagman Wattrang påminte, at upsägningstiden borde
öfver alt och i synnerhet för landtmannen skull vara uti Ja
-
550 Okt. 17. Handelsbaden. Legohjon.
nuarii och Februarii månader och icke, som Lag-Commissionen
projecterat, den 15 dagen uti Augusti månad, emedan tienstefolcket
den tiden på åcker och äng ständigt komma tilsammans
och kunna hvarandra tubba, hvarjemte också landtmanneu
tå nödgas mer än elliest gifva sitt tienstefolck goda
ord, på det de icke skola upsäija tiensten.
Efter något discourerande häröfver faststältes, at flyttningstiden
för tienstefolcket blifver Michaelis tid och upsägningstiden
ifrån Olofsmässo- til Larsmässodagen, ifrån hvilcken
dag alt in til Michaelis tid är lofgifvit at städja och städsel
taga.
1 anledning hvaraf 1 § sålunda inrättades, at orden näst
»städja», nemligen »för än then femtonde dag uti Augusti
månad , gå ut, och sättes i stället: »legohion må man eij
städja utan emellan Larstnässo- och Michaelis dag, eij eller
förr än man viss är» etc.
2 §. Orden som näst »samma tid åhret therefter» följa
gå ut til slutet af §, och näst »samma tid åhret therefter»
sättes: »så i staden som å landet».
3, 4, 5, 6‘, 7 och 9 §§ biföllos.
10 § bifölls, allenast at, likmätigt thet som i 1 § stadgat
är, orden »två månader förr än stämmodag ute är» komma
at gå ut, och sättes i stället: »säije tå up tiensten emellan
Olsmässo- och Larsinässodagarne. Skier thet eij» etc.
llfi bifölls. Angående fattigt folck eller barn, som kunna
uptagas, införes i Tienstehions-Förordningen.
12 § bifölls. Hvad böterne angår, som i detta capitlet
nämnas, komma de at regleras och jämkas af den til samma
saks utarbetande och afgiörande i går utnämde Deputationen.
13 § är af Lag-Commissionen sedermera tillagd, så lydande:
»Hvad elliest emellan husbonde och tienstehion i acht
tagas bör, thermed förhålles som särskilt stadgat är».
Hvilcket bifölls.
Och aldenstund en del tyckte det vara otilbörligit samt
lända en husbonde til stor olägenhet, at dess dräng eller piga
äger likmätigt detta capitlet macht at gå utur sin tienst Michaelis
tid, och at thet lagstadde tienstehionet intet förr än
siu dagar efter Michaelis dag skall i tienst gånga, på hvilcket
sätt mången, i synnerhet i staden, som intet häfver mer än
en dräng eller piga, häfver emedlertid ingen at lita på, fördenskull
blef efter något ytterligare discourerande häröfver
Vexlar. Kyrkoordningen. Kyrkoplikt. 551
uppå aiord proposition samtyckt och faststäldt, at den 4 § i
14 Cap. Handels-Balcken sålunda ändras, at näst orden »lagstadt
legohion» tillägges »å landet», och näst orden »i tienst
gånga» tilsättes: »och i staden efter tre eller högst fyra dagar».
Uplästes Lag-Commissionens Extractum Protocolli af den
1 sidstledne Octobris, angående inrikes vexlar och huruledes
borgerskapet åstundat, at derom i Lagen uttryckeligen må
stadgas.
Hvarpå svarades, at thetta hörer intet til Lagen, utan
kan införas uti Resolution på Borgerskapets Besvär och then
§ som thetta rörer.
Sedermera uplästes et Extractum Protocolli, hållit uti
Råd-Cammaren den 11 sidstledne Octoher, derutinnan II. K.
Maij:t uppå Justitire-Cancellerns Hr Cederlielkes underdåniga
föreställning, om icke projectet til det 10 Capitlet uti nya
Kyrkjolagen, sorn handlar derom, huru uppenbara syndare och
missgierningsmän skola intagas och aflösas och den vanlige
kyrckioplickten afskaffas, kunde i anseende dertil, at KyrckioOrdningen
denna Riksdagen icke kommer at öfverses, nu och
til nästa Riksdag för en lag antagas, väl finner detta vara
skiähligt, men vill doch i nåder hafva det samma hemstält
til Riksens Ständers bepröfvande.
Hr Landtm, begierte häröfver Riksens Ständers utlåtelse.
En del påstodo, at detta i nya Kyrckio-Ordningen projecterade
10 Cap. kunde för en lag antagas;
Men Hr Archi-Biskop en å Prästeståndets vägnar förbehölt
sig, at med denna saken måtte hafvas anstånd til nästa
Riksdag, och, i fall det icke skulle tillåtas, at Prästeståndet
likväl måtte, förr än något härutinnan fastställes, få föredraga
saken i Ståndet, tå det vid nästa plenum ville inkomma med
sin mening och tanckar härom;
Hvilcket senare beviljades.
Ytterligare uplästes Bonde-Talemannens Lars Anderssons
å sitt Stånds vägnar under den 15 sidstl. Octoh. ingifne Memorial,
berörande det som uti 9 Cap. 9 § Jorda-B. sägs och
allaredan af Ständerne faststäldt är, samt i följe deraf LagCommissionens
project til den 9 § 9 Cap. Jorda-Balcken, som
sidst ogillades.
Och som en vidlyftig discours upkom, antingen det skulle
förblifva vid det som allaredan af Ständerne faststäldt är,
nemligen at denne § blifver ståendes som den finnes tryckt i
552 Kammarkollegii instr. RR. Hård. Lapparnes skolor.
Lagboken med den sidst giorde tilläggningen, eller den af LagCommissionen
projecterade nya § antagas;
Altså blef, uppå Hr Landtm:s proposition, denna sak
igenom votering så afgiord, at R. o. A. tillika med Bondeståndet
biföllo Lag-Commissionens project, som sidst icke antogs,
hvilcket ock Borgareståndet giorde, doch med reservation,
at detta intet må lända til prsejudicat, at afgiorde saker
äfven må å nyo uptagas. Presteståndet approberade § som
den finnes tryckt i Lagen, med den tilläggning sorn tilförene
dervid blifvit giord.
Hr Landtm, berättade, at Cammar-Collegii Instruction
voro på trycket; begiäiandes derjemte Ständernes utlåtelse,
om derutaf 4,800 exemplar tryckas skulle, emedan förfrågan
derom ifrån Cancellie-Collegio varit giord.
Hvarpå blef af Ständerne för godt funnit, at så inånge
exemplar måge tryckas, at alla Dorastohlar, Collegier, Consistoriel-,
Landshöfdingar och Regimenter få hvar sitt exemplar,
samt at uplagan må blifva så stor, at et exemplar til hvar
kyrcka i riket emot betalning kan vara at tilgå. I öfrigit
påmintes, at priset skiähligen måtte modereras.
Riksens Råd och Ständer skildes åt.
Den 19 October.
Uplästes det hos R. o. A. den 28 Sept. häldne Protocollet.
Sedan anmältes Expeditionen N:o 32 samt Expeditiouerne
N:o 67 til och med N:o 76;
Hvilcke, emedan vid them uti Expeditions-Deputationen
inge anmärckniugar voro giorde, eij blefvo upläsne, utan afsändes
strax til de andre Stånden.
Uplästes Hr Riks-Rådet Gref Hårds Supplique, therutinnan
hos K. Maij:t Hr Riks-Rådet i underdånighet anhåller
om tilstånd at på et åhr in- eller utomlands få skiöta des
svaga hälsa; hvartil K. Maij:t medelst nådig Resolution af
den 7 Oct. i nåder samtyckt, så vida Riksens Ständer t hervid
intet hafva at påminna.
R. o. A. förklarade sig vid Hr Riks-Rådets underdånige
ansökning intet hafva at påminna och biföllo then samma.
Uplästes Hr Superintendentens Doctor Sternells underdåniga
ansökning hos K. Maij:t om continuation af de för
Tullarrendet. Finska presterskapets tertialtionde. 553
Lappscholarne bevilljade collecter, in til thess en viss och tilräckelig
fond för bemelte scholar voro sammanskuten, hvilcken
ansökning K. Maij:t den 17 sidstl. Sept. i nåder remitterat til
Secrete Utskottet.
Och beviljades af R. o. A. at med thesse collecter på
samma sätt som tilförene til nästa Riksdag må continuera.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 11 Oct..
hvarmedelst K. Maij:t med Riksens Ständer i nåder communicerar
General-Tullarrende-Societetens Fullmächtiges skrifvelse,
förmodandes K. Maij:t, at ingen ändring uti det med
General-Tullarrende-Societeten slutne contract lärer skie, emedan
crediten derigenom skulle förfalla och ingen med säkerhet
kunna emellan Riksdagarne ingå något contract med K. Maijtt
och cronan, i fall de samma skulle varda uphäfne och rubbade.
R. o. A. funno godt, at af denna K. Maij:ts nådiga utlåtelse
så väl som Tullarrende-Societetens underdäniga skrifvelse
til de öfrige respective Stånden genom afskrifter behörig
del lämnas.
Uplästes Gammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande om Presterskapets tertialstijonde i Finland;
och som bemelte presterskap anhållit, at samma deras
tertialstionde antingen af allmogen innom lagsagun må blifva
förslad, eller de som prästerskapet här i Sverige niuta tijonden
efter åhrsväxten och i skaftet, så finner Deputationen i
anseende til de af Prästerskapet i Finland andragne skiähl,
at de eij mindre än annorstädes böra oafkortadt niuta sin
fulla rättighet af den tertialstijonde som dem efter lag och
förordningar tilfalla bör, samt at til den ändan de invånare i
socknen, som bo med och under 1 tnihl från prästegården och
möijeligen kunna om sommartiden framkomma, böra lefverera
tertialstiondeu af all grödan med skaft in natura; men de
åter, som bo längre bort eller utan stor obeqvämlighet eij
kunna besörja om bortforslen, de synas böra vara befriade at
afföra spannemåhlen, så länge den samma är otröskad, hvilcket
de icke des mindre på annat sätt synas böra ersättja, hvarom
de med sine siälesörjare äga at förenas och åsämjas.
Hr Armfelt yttrade sig, at pä detta sätt allmogen skulle
komma at lida, emedan de som hafva allenast några kappor
at aflefverera kunde tvingas at föra dem ganska långt bort i
lagsagun, til hvilcken olägenhets undvikande bonden häldre
betalte mer än han voro skyldig at utgifva.
554
Okt. 19. Dykeri- och bergningsverket.
Härmed instämde ock Hr Hestsko, förmenandes bäst
vara, at härmed förblifver efter ingångne Föreningar och förra
vanligheten.
Efter något discourerande samtyckte R. o. A. härtil;
Och skrefs på Betänckandet följande Resolution:
R. o. A. funno bäst vara at med Presterskapets i Finland
tertialstiondes förande blifver efter ingångne Föreningar
och förra vanligheten.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie- samt Cammar-,
Oeconomie- och Commercie-Deputationernes Betänckande
angående dykerie- och bergningsvärcket i riket; och yttra sig
Deputationerne öfver de af Borgareståndet uti deras Allmänna
Besvär anförde puncter, berörande bergnings- och dykerievärcket
i riket, på följande sätt, at i anseende til de anförde
skiähl ingen ändring med någon nytta för publico eller privatis
kan giöras i K. Maij:ts om dykeriet utfärdade Förordningar
och de interessenterne åhr 1729 meddelte privilegier,
utan böra interessenterne obehindrat få berga och dyka sådane
förolyckade skiepp, fahrtyg och gods, som öfver vattn
står och på vattn flyter eller til strand flutit är, doch at
innan dykarnes ankomst så väl redarne som skiepparne tillåtas
at strax låta berga det förolyckade, utan annan bergarelöns
betalande i sådan händelse än en skiählig arbetslön til
dem, hvilcka vid bergningen behielpelige varit, som af dykerieinteressenterne
sielfva kommer at bestås; börandes, när bergnings-interessenterne
til det förolyckade fahrtyget sig infinna,
dem då obehindrat tillåtas at berga och dyka hvad de åstadkomma
kunna, utan hinder af de förra som dertil legde äro;
doch hafva de förenämde, för hvad de utträttadt innan dykeriebetienterne
ankommit, af interessenterne at undfå deras
skiählige och ricktige betalning på sätt som förbemält är.
Men städerne i Helsingland, Medelpad och Ångermanland,
Öster- och Vesterbottn synas ifrån de dykerie- och bergningsinteressenterne
meddelte privilegier kunna eximeras, så
framt de icke sielfva begiära at derunder begrepne vara, doch
utan at detta må tiena til prsejudicat för andra orter, samt
jernladdningar, som utan instrumenter och tänger eij kunna
bärgas, icke härunder begrepne. Angående dykerieinteressenternes
arfvode och belöning, så finna Deputationerne, at interessenterne
af det gods, som allenast råkar på grund eller
stadnar uti isgång, utan at skieppet fådt någon skada, men
Adeln förbehåller sig sina förstrandsrättigheter. 555
likväl icke kan komma derifrån, med mindre det varder låssat
eller inarbetat, bör betalas i et för alt 10 procent, så af det
lossade som det igenom lossningen conserverade skiepp och
gods, då interessenterne sielfva bestå alla bergningsomkostnader.
Utaf alt gods, som utur vattnet af stötte och i marvattnet
flytande fahrtyg bergås, tyckes dem kunna tilläggas
V4-del, doch så at ägarne äro ansvarige för 3/4-delar och
Compagniet för 74-del af tullen, med mera. Berörande bergarelönen
för det som är af ringa värde, item salt- och spannemåhls-fahrkostar,
hvars laddningar, så snart de blifvit våta,
tillika äro förderfvade och af intet värde, så hålla Deputationerne
före, at interessenterne i sådant fall 15 procent bestås
at det bergade skieppet och godset, samt jemväl af ägarne
å part betalning för bevislige giorde omkostningar. Hvad
angår det gods, som med klockor eller de kostbarare machiner
utur bottnen mäste upfiskas, så tyckes at interessenterne deraf
en tredjedel kan beviljas. Härhos finna äfven Deputationerne
både billigt och nödigt, at Dykerie-Privilegierne och Taxan
måge publiceras, sedan de äro öfversedde och jemkade, och
at sädant skier på svenska, engelska, holländska och tyska;
börandes jemväl tolagen och audre städernes umgiälder af det
bergade godset, som i riket qvarblifver och tull underkastadt
är, beräknas och erlägges i den närmaste in til strandningsorten
belägne stapelstaden. För öfrigt hålla Deputationerne
för nödigt, at denna förordning och taxa på förbemelte 4 tungomåhl
må blifva tryckt och allmänt kundgiord.
Hr Svanthe von Böhnen berättade, at Besvärs-Deputationen
öfver detta ärendet stadnat uti andre tanckar, nemligen
at R. o. A. emot privilegierue eij bör betagas bergningsrättigheten
af de fahrkostar som vid deras stränder förolyckas.
Hr Hestsko sade, at i Finland dykeriebetalningen stigit
för högt, och holt före det vara bättre och långt drägeligare
för dem som lida siöskador, om hvem som närmast för handen
voro tillåtes efter öfverenskommande och emot skiählig
vedergiällning bärga det som förolyckats.
Hr Wulfclo yttrade sig, at han sielf ägde frälse strand
och jemväl haft egne fahrtyg samt af egen förfarenhet funnit,
huru både äfventyrligit och skadeligit det är för förolyckade
siöfarande, när intet vist fölck til deras hielp och räddning
äro bestälte, hvilcke man sedan kan tiltala; i anseende hvartil
556 Okt. 19. Liqvid för lönefordringar. Dep. afsändas.
han sade sig hålla et dykerie-interessentskap för högst nödigt
och nyttigt, och at Betänckandet måtte bifallas, med det förbehåld
allena, at Adelige Privilegierne blifva oförkränckte.
Gref M. Stenbock instämde härmed och sade i öfrigit,
at Deputationerne detta ärendet så noga öfverlagt och funnit
des nytta så stor och ögonskienlig, at han tror det hvar och
en, som härom behagar giöra sig behörigen underrättad, utan
svårighet lärer finna det samma.
Efter något discourerande bifölls Betänckandet, med det
förbehåld, at R. o. A:ns privilegier och förstrandsrättigheter
blifva oförkränckte;
Hvilcken Resolution skrefs på documentet.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Urskillnings-Deputations
Betänckande öfver de vid innevarande Riksdag inkomne
åtskillige Memorialer och ansökningar om fataliernes restitution
til liquidationers utsökande för innestående löningsfordringar;
underställandes Deputationen Riksens Ständers ompröfvande,
om icke i betracktande af de anförde bevekelige omständigheter
K. Maij:t i underdånighet kunde anmodas at låta
de i Betänckandet upnämde sollicitanter jemte flere andre,
som til äfventyrs hos K. Maij:t med lika underdånige ansökningar
inkomma, efter deras ansökningars beskaffenhet den
nåden vederfaras, at deras fordringar måge blifva liquiderade,
så vida någon liquidation deröfver meddelas bör, doch at sådant
allenast må sträcka sig til undersåtarne i riket, och
härom ingen allmän publication utfärdas.
Betänckandet bifölls.
Uppå Hr Ehrenpreus’ giorde påminnelse at, i anledning
af det som redan resolverat blifvit, til tidens vinnande protocollerne
om eftermiddagarne måtte justeras,
fants godt, at 18 deputerade härtil utnämnes, hvilcke,
när anslag skier, sig infinna, kunnandes i öfrigit ehvem af
R. o. A. som behagar vara tilstädes.
Sedan utnämdes en Deputation af 8 personer, som afgick
til de andre Stånden at påminna om deras yttrande öfver
Krigs-Befehlets Memorial, at de Herredagsmän af Officerarne,
som allenast hafva löningsliquidationer för åhren 1719, 20 och
21, jemväl måge få hälften för egne och fierdeparten för de
ärfde betalte. Samma Deputation fick ock in commissis at
påminna om svar angående tilökniug på lönerne för IIof-Rätterne;
och anförde Gref Magnus Stenbock samma Deputation.
Om reservkassorna vid kavalleriet.
557
Emedan Bondeståndet redan var skildt, då Gref Tessin
med de öfrige deputerade communicerade de andre Stånden
R. o. Arns Resolution uppå Cammar-Oeconomie-Deputationens
Betänckande angående inrikes manufacturers befriande för lilla
tullen och visse afgifters läggande på mindre nödige vahror,
altså afgick nu bemelte Hr Grefve tillika med de förre härtil
Deputerade at jemväl lämna Bondeståndet häraf behörig del.
Sedan företogs 32 § uti Allmogens Besvär, hvilcken uppå
Gref Fridrich Gyllenborgs begiäran, at Rusthållarnes vid LifRegimentet
ingifne Memorial tillika måtte föredragas, förre
gången, som det eij då var til hands, blef upskuten; och uplästes
bemelte §, hvarutinnan Allmogens påstående, at ReserveCassorne
vid Cavalleriet måtte uphöra, afslås.
Gref Fridrich Gyllenborg berättade, at Rusthållarne
vid Lif-Regimentet anhålla om lindrings åtniutande til en
trediepart uti de til Besparings- och Förråds-Cassan gående
afgifter; eller och, om detta eij skulle beviljas, at de då för
begge cassorne måge befrias, i synnerhet som desse afgifter
hafva sin grund uti en af Rusthållarne frivilligt ingången förening,
ifrån hvilcken de sig afsäija kunna; at denne afgift
under fredlig tid dem för myckit utmattar, så at vid påkommande
krig de intet lära kunna uthärda; hafvandes man redan
exempel, at vid et compagnie öfver 2000 dal. sint innestå,
hvaraf lätteligen står at döma hvad i ofredlige tider hända
skulle, med mera som Hr Grefven anförde, tilläggandes, at
han härutinnan eij talte uti sin egen sak, utan som fullmächtig
för samtelige Rusthållarne.
Hr Ehrencrona yttrade sig, at desse reservecassors afskaffande
eij kan ankomma pä Rusthållarnes behag, emedan
de vid första indelningen blifvit inrättade; och at Småländske
Rusthållarne, hvilcke, när påbudet härom utkom, begiärte at
slippa samma afgift, då de häruppå af K. Maij:t fingo det
svaret, at deras begieran dem skulle villfaras, men augmentshemmanen
deremot indragas, sig myckit ångrat och begiärt
at häldre vid denna afgift förblifva, och som den samma
sedermera i alla tider blifvit erlagd, så voro klart, at nu eij
eller någon ändring derutinnan kan tillåtas.
Hr Meijerhelm sade, at vid Reserve-Cassan ingen lindring
kan tillåtas, men at det voro billigt at det skiedde i
anseende til Upbrotts-Cassan.
558 Okt. 19. Beslut att reservkassorna bibehållas.
Hr Wulfwenstierna yttrade sig, at en af de bästa
författningar, som Ständerne giordt sedan de återvunnit friheten,
voro desse cassors inrättande, hvilcken om den rubbades,
torde sådant sedan ångras. Alle Rusthållare äro eij
just goda hushållare, och voro detta i framtiden en stor hielp
både för dem och riket. I öfrigit är ock Cronall bärtil berättigad,
ty rusthållarne niuta häremot augmentshemmanen;
och som man vid 1723 åhrs Riksdag fann, at riket höll et
för drygt och dyrt cavallerie, föll man på den tanckan at
indraga 25 man på compagniet, til undvikande hvaraf rusthållarne
sig häldre desse cassör påtogo; och om de nphäfvas,
så kunna vij eij eller hålla så myckit cavallerie; tilläggandes
til slut, nu eij vara tid at täncka på sådana cassors afskaffande,
enär våre grannar rundt omkring sig rusta.
Hr von Böhnen: R. o. A. hafva redan i denna saken
resolverat, ty när Finske Rusthållarne beviljades at ReserveCassan
hos dem skulle uphöra, blef expres praecaverat, at sådant
eij skulle tiena til prsejudicat för Rusthållarne i Sverige.
Sedan vidare härom blifvit discourerat;
Frågade Hr Landtm., om Reserve-Cassorne skola afskaffas.
Hvartil svarades neij.
Och bifölls altså 32 § i Allmänna Besvären, sådan som
den blifvit projecterad.
Sammaledes den 21 §, allenast at orden inrättas som de.
finnas i Lagen.
Företogs nu åter Secrete och Justitia-Deputationernes
Betånckande angående cessioner af tienster, öfver hvilcket
R. o. A. vid förra sammankomsten eij kom at stadna uti
något vist slut.
Och som uppå Krigs-Befehlets vägnar Hr Generalen
Silfverhielm och Hr General-Majoren von Bosén inlagt et
Memorial, altså blef thet samma upläsit, hvarutinnan KrigsBefehlet
förnyar sin uti des Allmänna Besvär giorde anhållan,
at tiensters försäljande, cessioner och transporter aldeles måtte
uphöra, anseendes Krigs-Befehlet såoane cessioner såsom prsejudicerlige
för förtienst och dygd, emot rättvisan och billigheten
stridande och för fäderneslandet högst skadelige.
R. o. A. discourerade något härom;
Då Hr Landtm, frågade, om Krigs-Befehlets uti detta
Memorial yttrade tancka bifalles.
Om cessioner af tjenster. Dep. återvänder. 559
Hvartil svarades ja och neij.
Hr Ehren preus yttrade sig, at som förre gången 4 timar
häröfver frucktlöst blifvit discourerat och nu äfvenväl med ja
och neij blifvit svarat, sågo han eij, huru man utan votering
lärer kunna komma til slut uti denna saken.
Gref Tessin sade det vara beklageligit, om R. o. A.
intet skulle kunna undgå votering härutinnan; hvarjemte Hr
Grefven bad, at aldrig någon votering hädanefter måtte upskiutas,
emedan det kunde hafva alt för stora påfölgder, och
hemstälte ännu, om icke 1723 åhrs Förordning än en gång
kunde afhöras, at tilse om icke någon utväg kunde finnas at
jämka den samma, så at man kunde komma ifrån denna
saken.
Hr Lilljestierna sade sig intet veta om det voro faststäldt
at votering skall skie; men om så voro, vore sådant et
oeconomicum, som af R. o. A. efter behag kan ändras. I
öfrigit höllö han för ganska betänckeligit at härom votera;
ty som frågan lärer vara, huru vida förtienst och skickelighet
skall vara grunden til befordran och framsteg, eller och penningar,
så skulle vij på sådant sätt tacite votera om dygden
skall hafva sin belöning eller eij; och som Regeringsformen
det förra tydeligen stadgar, så bör man eij underminera den
samma, utan bibehålla honom i sin fulla kraft; hvartil han
ännu lade detta, at jemväl vid civilstaten alle sådane cessioner
böra vara förbudne, och at hos vår nådige Konung i underdånighet
bör anhållas, det et sådant missbruk må aldeles
blifva afbögdt.
Hr Wulfwenstierna hemstälte, om icke det voro myckit
betänckeligit, sedan Krigs-Befehlet ingifvit sitt Memorial emot
cessioner, at påtruga dem en sak som de hålla för skadelig
och hos dem skulle upväcka jalousie.
Gref Dohn a: Såsom hvad här klagas öfver har sitt ursprung
af 1723 åhrs Förordning, hvilcken är oeconomisk och
således kan ändras, så torde, om vij något häröfver fingo
discourera, sådane modificationer kunna utfinnas, at vij kunde
komma härifrån utan votering.
Gref Stenbock, som med Deputationen varit hos de
andre Stånden, kom tilbaka och berättade, at Prästeståndet
med första lofvat afgiöra angående 1719 och 20 samt 1721
åhrs löningsliquidationers åtniutande för Officerarne som äro
Herredagsmän och inge andre fordringar hafva; at Borgare
-
560 Okt. 19. Om cessioner af tjenster. Omröstning.
och Bondestånden lofvat det samma, så snart de fingo Memorialet
härom til sig. Sammaledes hade ock Stånden lofvat
med första utlåta sig om tilökningen på Hof-Rätternes löner;
hvaremot Borgareståndet påmint om R. o. Arns utlåtelse
öfver Öregrunds och Ähmåhls städers ansökningar.
Sedan reassumerades åter den förre saken, och förestältes
å nyo af åtskillige, at som det voro alt för eftertänckeligit at
afslå votering, sedan den en gång är begiärd, om man då
icke kunde skrida dertil, och frågan blifva, om 10 § uti 1723
ahrs Förordning skall blifva stående eller eij.
Hvaremot andre af R. o. A. itererade sitt förra, at som
frågan är om en satz som är faststäld i Regeringsformen,
nemligen at skickelighet och förtjenst böra gifva befordran til
tienster och eij försälgningar eller cessioner, så kan härom eij
voteras.
Men som häremot af andre anfördes, at Regeringsformen
är en general lag och at, om man så late ville taga den
samma, nästan öfver ingen qusestion kunde voteras; at Regeringsformen
allenast talar om tiensters förgifvande, men här
frågan allenast är om cessioner; at Riksdags-Ordningen tillåter
votering när den begiäres; at mycken tid genom längre discourerande
skulle förloras, och at 'R. o. A. på intet annat
sätt kunna få slut häruti; propositionen jemväl vid förra sammankomsten
redan varit upstäld, och altså af Hr Landtm,
begärtes at giöra frågan;
Altså frågade Hr Landtm., om det skall skridas til
votering.
Härtil svarades ja.
Hr Maklier begiärte at förut afgiöras måtte, om de
cessionsmåhl som redan äro anhängige icke måge gå för sig,
hvilcket om det skulle afslås, påstod han, at de som redan
afgiorde äro jemväl böra gå tilbaka.
Härtil svarades, at man bör blifva vid en ren qusestion,
om cessioner aldeles skola vara förbudne eller eij, och at Hr
Makliers föreställning sedan kan företagas.
Hr Öfversten af Guardiet Gref Posse berättade, at vachten
gifvit tilkiänna, det nedre i Ri dd arhus-fö rstugan drängarne
giöra myckit buller och vilja eij låta styra sig af vachten.
Det fants godt, at Ridderskapet och Adelen förmanar
sine drängar til at hålla sig stilla och tilsäijer dem, at i fall
Beslut om tjensteeessioners upphörande. Dep:nsarbetet. 561
de giöra oväsende, lärer husbonden gifva vachten lof at taga
den i arrest som är ostyrig.
Sedan uplästes utur förra Protocollet den då upsatte
propositionen;
Hvarvid påmintes, at som försälgningar af tienster aldrig
varit tillåtne, det ordet kunde gå ut och sättjas i stället:
»cessioner under hvad namn och titul det vara må».
Upsattes nu altså propositionen sålunda:
Den som vill, at cessioner af tienster under hvad namn
och titul det vara må aldeles och utan limitation böra för
biudas
och hädanefter aldeles uphöra, skrifver Ja; den som är
häremot skrifver Neij.
Hvilcken proposition för R. o. A. uplästes och bifölls.
Sedan förenade sig R. o. A. derom, at alle, när de träda
fram at votera, skola tillika upvisa sine polletter.
Och satte sig efter vanligheten sex af R. o. A. vid bordet
at emottaga voteringszedlarne.
R. o. A. upropades, absentes annoterades, hvilcke sedan
jemväl blefvo upropade.
Denne votering föll således ut, at Ja voro 282 och Neij
90, som det in actis befindtelige v otering sinstrumentet utvisar;
Hvilcket för R. o. A. uplästes.
R. o. A. skildes åt, då klockan var half sex.
Den 22 October.
Anmältes, at Borgareståndet inkommit med et Extractum
Protocolli af den 12 Oct., hvarutinnan Ståndet förklarar sig
intet kunna gå ifrån des igenom Extractum Protocolli af den
19 Sept. yttrade mening angående jordägandens skiuträttighet.
Det förre Extractum protocolli uplästes, och kommer at vara
til hands när denna quaestionen vid Lagens öfverseende företages.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 19
Oct. af innehåld, at samtelige Deputationerne nu mera aldeles
kunde uphöra och sig intet vidare företaga än expedierandet
af de i hvarje Deputation redan faststälte Betänckande; doch
at Secrete Utskottet, Secrete Deputationen, Allmänne Besvärssamt
Expeditions-Deputationen ännu fortfara med sitt arbete,
så länge det nödvändigt behöfves.
Adelns Protokoll, 1734. ^6
562 Okt. 22. Presteståndets vederläggning af Strokirehs mern.
Härvid påmintes, at R. o. A. den 28 sidstl. Sept. redan
stadnat i samma tancka.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af den 12
Oct., hvarutinnan i anledning af Bondeståndets giorde förfrågan
Prästeståndet förklarar sig samtycka dertil, at des
uppå Hr Strokirks Memorial til de öfrige Stånden ingifne
vederläggningsskrift måtte blifva tryckt så väl som Prästeståndets
förre Memorial.
Sammaledes uplästes och Bondeståndets Extractum Protocotti
af den 19, som innehåller ofvanbemelte hegieran om
Prästeståndets vederläggningsskrifts tryckande.
Hr Ehrenpreus hemstälte til R. o. Arns bepröfvande,
om thet icke kunde hafva sine betänckeligheter at låta bemelte
vederläggningsskrift igenom trycket blifva allmänt kunnig,
i anseende dertil at, ehuru väl de irrige lärosatser uti den
samma grundeligen finnas vederlagde, samma satser likväl på
sådant sätt blifva allmänt bekante, der likväl säkrare syntes
vara, at de samma öfver alt, men särdeles af de enfaldige aldeles
ignorerades; dessutan, om sådane skrifter trycktes, vordo
de som hysa villfarande meningar eij underlåtandes, om annars
eij skie kunde, åtminstone hemligen at in i riket practicera
tryckte svar och förmente vederläggningar, hvarigenom riket
med sådane skrifter kommo at upfyllas; varandes detta folckslaget
eij af den beskaffenhet, at de igenom tryckte skrifter låta
rätta sig, men deremot å andra sidan den faran, at mången
enfaldig kunde oroas eller förföras.
Frih. Coijett biträdde denna mening och lade dertil, at
som uti bemelte svar de omtalte villosatzer kallas allmänna,
så kunde både in- och utomlands tros, at de samma ganska
vidt gripit omkring sig, hvilcket doch, Gudi lof, ännu eij voro
händt.
Som R. o. A. i anseende til desse andragne skiähl funno
betänckeligit, at det omtalte svaret skulle tryckas;
Hemstälte Gref F. Gyllenborg, om icke genom et
Extractum Protocolli eller igenom en Deputation samma svar
kunde lämnas Prästeståndet, och derutinnan orsakerne anföras,
hvarföre R. o. A. för sin del eij kunnat bifalla Bondeståndets
och Prästeståndets åstundan härutinnan.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande öfver Lieutenantens
Hr Carl Niclas Cronackers ingifne Memorial angående
Onslunda rusthåll. Major Skytte och Ulfeldts kreditorer. 563
Onslunda rusthåld; och finner Justitite-Deputationen i betracktande
af alla de anförde skähl och omständigheter, at
det bör aldeles förblifva vid det som H. K. Maij:t efter et
myckit noga och högrättvist skiärskådande härutinnan stadgat
och förordnat, så at bönderne i Onslunda bibehållas vid rustningsrätten
af deras nu innehafvande femb st. rusthåll, så
länge de gitta derföre prasstera giltig mondering.
Sammaledes uplästes Hr Cronackers Memorial, derutinnan
han med åtskillige andragne Förordningar söker at bevisa, det
bemelte fem rusthåll böra läggas under Onslunda Kungsladugård.
Men i anseende til de i Betänckandet anförde grundelige
skiähl biföllo R. o. A. betänckandet.
Uplästes Riksens Ständers Justitice-Deputations Betänkande
öfver Majorens Carl Hindrich Skyttes giorde ansökning,
at som Råbelöf och Ödesberga gods, i anledning af Riksens
Ständers den 16 Oct. 1723 til H. K. Maij:t insände underdånige
föreställning och utlåtelse, blifvit framledne Riks-Rådets
och Ofverste-Jägmästarens Hr Ebbe Uhlfeldts creditorer för
deras ägande fordringar tilerkiände, men Majoren Skytte endast
i förlitande på K. bref och domar samt på upbud, laga stånd
och fasta, hvarmed frami. Generalen och Gouverneuren Baron
Carl Gtistav Skytte sig befästadt i förenämde Råbelöfs och
Ödesberga gods, eij allenast deruti tagit sin betalning för en,
efter des afledne fader, Öfversten Nils Skytte, hos välbemelte
General och Gouverneur, Majoren tilfallen arfsfordran af 18,000
dal. smt, utan ock sedermera efter samma Generals och Gouverneurs
död förvandlat ali dess skuld til sin egen, i så
måtto at han med sin fasta och lösa egendoms försäljande
eller förpantande skall löst alla Generalen och Gouverneuren
Skyttes creditorer utur merberörde Råbelöfs och Odersberga
gods, det tächtes altderföre Riksens Ständer et sådant Majoren
Skyttes lidande med mildhet anse och honom til någon ersättning
för des bortmiste egendom förhielpa. Deputationen finner
i betrachtande af de vidlyftigt andragne skiähl och omständigheter
billigt vara, at Majoren Skytte, som genom den de
Uhlfeldtske creditorerne lämnade tilgång til Råbelöf och Odersberga
gods utom sitt förvållande gådt denne egendom qvitt,
bör för des lidande härutinnan på något sätt hielpas och
understödjas, föreslåendes Deputationen, at som Majoren Skytte
betalt efter framledne Generalen och Gouverneuren Skytte des
564 Okt. 22. Om exspektanter vid krigs- och civilstaterna.
cronoskuld för regimentsmedel til 17,143 dal. smt, det bör
han, sedan samma summa vederbörligen är faststäld för hvad
han af denne Generalen Skyttes cronoskuld mera utgifvit, än
honom utaf Råbelöfs och Odersberga godsets värde efter
testamentet kunnat tilfalla, af publique medel sin ersättning
undfå, doch så at åhrligen något vist efter handen kunde til
honom betalas, samt at desutan merbemelte Major Skytte
efter K. Maij:ts nådige bref til Riksens Ständers Contoir af
den 15 Nov. 1732 må strax niuta betalning så väl för Generalen
och Gouverneuren Skyttes liquiderade cronofordring til
4,500 dal. smt, som ock för 2,770 dal. d:o mynt, dem Generalen
för upköpte hästar i Lifland hos cronan haft at fordra.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Hr Wulfwenstierna påminte, at af statsmedlen ingen
tilgång lärer vara til 17,000 dal. betalande, och mente fördenskull
Hr Majoren Skytte kunna förvisas til Ständernas Contoir.
Gref G. Gyllenborg föreslog, at sedan liquidum blifvit
träffat, åhrligen V4 deraf kunde betalas.
Men R. 0. A. kom eij häröfver sig at utlåta.
Uplästes Riksens Ständers Secreta Deputations Betänkande
öfver Majoren Manderstiernas, Ryttmästaren Stiernmarcks
och Capitainerne Westfeldts och Charliers til Riksens
Ständer ingifne Memorialer, angående det de såsom expectanter
eij förhulpne blifvit, som ock öfver et Häradshöfdingen
Abrahamssons Memorial, hvarutinnan Riksens Ständers ompröfvande
underställes, hvilcken må ersättja den gravation,
som publicum lidit derigenom, at Expectanterne efter Ständernes
förordnande til besparing i staten icke befordrade
blifvit; Hafvandes, hvad de förre angår, Secrete Deputationen
för sin del fallit på de tanckar, at nödigt vore, det hädanefter
så förordnades, at expectanterne vid hvart och et regimente
måtte anses lika med de tienstgiörande efter deras erhåldne
fullmachter, så at, när öpning existerar och den som i tourén
vid regimentet voro yngre tienstgiörande än den vid samma
regemente varande expectant, borde hvar och en Chef vid
ansvar en sådan exspectant föreslå, doch exspectanterne vid K.
Guardet och Lijf-Regimentet icke betagit at blifva vid andre
regimenter efter deras ålder förhulpne; och i fall vederbörande
Chefs ändoch icke skulle sådant efterkomma, men utan
anförde orsaker expectanterne ifrån förslaget utesluta, åligger
det Stats-Secreteraren vid förslagens föredragande sådant
Sekr. Deputationen» betänkande.
565
tilkänna gifva och H. Maij:t i underdånighet anmoda, at i
fall den expecterande skulle finnas vara äldre än den föreslagne
och i stånd at giöra H. Maij:ts och Rikets tienst, det
H. K. Maij:t då tächtes honom ihogkomma. — För öfrigt och
i anledning af Häradshöfdingen Abrahamssons Memorial, yttrar
sig Secreta Deputationen, at den har myckit svårt före at
säija, hvilcken i synnerhet varit orsaken dertil at expectanterne
eij blifvit befordrade, eller af hvilcka man derföre med
skiähl skulle söka refusion, och kan altså Deputationen icke
finna at cronan derföre lärer komma at niuta någon ersättning.
Uplästes Riksens Ständers Secreta Deputations Betänkande
angående Expectanterne vid Militiaestaten i gemen;
hvarmedelst Deputationen underställer Riksens Ständers ompröfvande,
om icke, sedan en behörig undersökning om expectanternes
conduite och antal förutgådt samt en ricktig reparation
regimenterne emilian skiedt, det sedermera måtte blifva
anbefalt, at expectanterne vid generalmönstringar och regementsmöten
böra sig infinna och för vederbörande Mönsterherre
och Öfverstar sig visa, på det Ofverstarne måge hafva
tilfälle at lära kiänna och bepröfva dem, huru vida de vid
öpningar måtte efter deras ed och samvete dem föreslå kunna;
men skulle expectanterne sådant försumma, få de skylla sig
sielfva om de icke blifva hugkomne. Och hvad Expectanterne
vid Civilstaten angår, så synes nödigt, det hos H. K. Maij:t
kunde giöras underdånig ansökning, at än ytterligare alfvarlig
befallning kunde utfärdas til vederbörande Collegier, at de
ofelbart hafva på sine förslag til ledige tienster, efter hvars
och ens bepröfvade skickelighet och förtienst, at upföra sådane
tienstlöse expectanter.
Frih. Dyring sade sig vara försäkrad, at hvar och en
Chef eij lärer underlåta vid förefallande öpningar at föreslå
de Expectanter, hvilckas skickelighet och förtienster han känner,
men at han för sin del höllö före, det så framt Regimenterne
någon tid skola komma i sitt skick och ordning, så böra de
Ofverofficerare som stå med Underofficerare-indelning vid
regimenterne först hielpas til sine öfverofficers-indelningar.
Hr Didron: Som åtskillige Expectanter äro, hvilcka dels
eij äro i stånd at tiena dels antagit andre näringsmedel, så
är frågan om sådane vid öpningar skola föreslås.
Hr Westfelt: Efter Ständernes resolution på förre Riksdagen
äro Expectanterne redan en gång utmönstrade, och
566 Okt. 22 Öfverläggning om exspektanterna.
önskar iag at det måtte skie ännu en gång, på det de öfrige
som förtiena at blifva hulpne eij längre måge lida. Han för
sin del hade Högstsal. Konung Karl XII:s fullmacht som
Capitain; och ehuru han all sin tid troligen och redeligen
tient och i Konungens tienst tilsatt ali sin egendom, så hade
han doch alt sedan placeringen icke ännu blifvit hulpen.
Hr Leijon adler framträdde och berättade, at han åhr
1727 blifvit satt til expectance vid Smålands Cavallerie, at
sedan 4 corapagnier blifvit bortgifne til officerare som äro
yngre i tiensten än han, at han icke en gång kommit på förslag
för än innevarande åhr; hvarföre han begiärte at honom
någon grace måtte vederfaras.
Frih. von Rosen: Expectanterne böra niuta sin ålder,
förtienster och skickelighet til godo; men som det senare
Betänckandet förmäler at de skola infinna sig vid generaltnunstringar,
så synes sådant för svårt i anseende til den
ringa expeetancelön de niuta, hvarföre det synes billigt, at
vid den nye repartitionen de indelas på de Regimenter, til
hvilcka de närmast boende eller vistande äro.
Hr Ofverst-Lieutenanten Skogh hemstälte, om icke de
Ofver-Officerare, som stå vid Regimenterne med UuderOfficerars
lön, böra först komma i consideration vid öpningarne,
dels emedan de vid tienstgiörandet hafva större besvär och
omkostnad än Expectanterne, dels ock på det Regimenterne
måge komma i ordning i anseende til tienstgiörandet.
Frih. Ungern höll före, at som det är billigt at Expectanterne
blifva hulpne, men eij alle lära finnas i stånd at
tiena, det fördenskull vid nästa generalmunstring de som
ännu äga krafter, hug och skickelighet at vidare tiena måge
uptecknas, och samma förteckning til K. Maij:t upgifvas med
underdånig begieran, at de vid förefallande öpningar ofördröijeligen
måge blifva hulpne, så vida inge Ofver-Officerare
med Under-Officerare-indelning ännu ohulpne finnas, och at i
öfrigit Expectanterne eij just til visse regimenter borde indelas.
Inkom en Deputation från Prästeståndet. Hr Biskopen
Doctor Jacob Benzelius förde ordet och sade, at som Riksdagen
nu på siette månaden varat, ville Ståndet til de öfrige
respective Ståndens benägna ompröfvande tiensteligen hafva
hemstält, om icke en viss dag til des slutande utsättjas kuude,
hållandes Prästeståndet före, at de mäst riksvårdande ärender
innom 14 dagar skohla kunna vara föredragne.
Prest-dep. ang. tiden för riksdagens afslutande. 567
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. härom lära öfverlägga.
Hr Biskopen påminte ytterligare, at R. o. A. hos sig til
afgiörande tächtes företaga Justitite-Deputationens inkomne
Betänckande angående nödige medel och utvägar til irrige
lärosatzers hämmande och förekommande.
Deputationen afträdde.
Frih. Coijett påminte, om icke avancementerne böra först
skie innom regimenterne.
Frih. von Rosen: At avancementerne skola blifva innom
regimenterne, lärer eij längre kunna sträcka sig än til Compagnie-Officerarne;
i öfrigit om Regimenterne skola komma i
ordning, böra Ofver-Officerare med Under-Officerare-indelning
först hielpas.
Hr De Geer höll för betänckeligit at således binda
K. Maij:t händerne, emedan på sådant sätt en bättre meriterad
utom regimentet eij kunde komma til den indelningen
eller K. Maij:t då afgå ifrån Ofverstens förslag.
Frih. von Rosen svarade upsåtet eij vara at binda K. Maij:t
händerne, utan at få Regimenterne i ordning at kunna giöra
tiensten.
Hr Hammarberg: Bästa sättet at komma härifrån lärer
vara, at vij simpliciter bifalla Betänckandet, nemligen at tienst
och skickelighet böra giälla, både för Ofver-Officerarne som
stå vid underofficerare-indelning och för Expectanterne, ty
elliest har det på både sidor store inconvenientier, och kommo
antingen Expectanterne för myckit at lida, eller drogo det för
långt ut innan Regimenterne kommo i sin ordning. Och hvad
den omtalte utmönstringen af Expectanterne angår, så skulle
den jemväl hafva sine store svårigheter, emedan mången gammal
man kommo at mista både hopp om vidare hielp och det
lilla understöd han nu niuter, livilcket är billigt och christeligit
at låta honom behålla.
Hr Didron androg, at vid placeringen lofvades dem som
då gingo tilbakars at få sin indelning igen, och at tiensten
aldrig kan giöras, om icke Regimenterne komma i sin ordning;
ty huru skulle det uti et commando gå an, at en Capitain
buro fahman och en Lieutenant korsgevehret?
Hr von Biörnbourg: Emedan en sådan myckenhet är
af Expectanter, tor hända månge gingo ut at försöka sin lycka,
om dem gofvos nödige resepenningar.
568
Okt. 22. Res. på Allmogens besvär.
Frih. von Rosen sade frågan här vara, om de ÖfverOfficerare,
som stå med underofficerare-indelning, först skohla
blifva hulpne, eller och om desse så väl som Expectanterne
skohla hielpas, alt som skickeligheten och förtiensten är til.
Frih. Dyring: Vij gå ifrån Placerings-Instrumentet, om
de förre eij först blifva hulpne.
Hr Wulfwenstierna: Som denna qusestion vid åtskilige
Riksdagar varit före, torde man få bästa uplysning om
man sågo efter hvad härutinnan af Ständerne vid förre Riksdagen
blifvit resolverat.
Emedlertid at härom skulle efterses, företogs projectet til
Resol. på Allmogens Besvär.
49 §, angående skatterusthållarnes i Finland begiäran at
få skatterättigheten på de näst belägne augmentshemman,
hvilcket i den projecterade Resolutionen afslås, bifölls.
53 §, angående Finska augmentsbönderne, som begiära det
samma på deras åboende hemman, sammaledes.
29 §, angående dagsvärckens stegrande af arrendatorerne
vid kongsladugårdar, bifölls.
40 §, beträffande tiden til regimentsmöten, bifölls. Slutet
af denne § angående monderingskistornes försel, hvilcken
Allmogen begiärt måtte gå ut, fann R. o. A. böra blifva
stående.
50 §, angående den begiärte förskoningen för qvarntullsafgiften
i Finland, bifölls; allenast at näst orden »ther någon
qvarn» tillägges: »som K. Maij:t och cronan förbehållen är».
52 §, angående förslepenningar för kopparmyntet, bifölls.
62 §, angående åboernes på de vid Lif-Dragone-Regimentet
indragne prästebordshemmans ansökning om befrielse
för knechtefrihetens betalande, bifölls.
76 §, at i Nerke och Yermeland tvistigheter om hemmansskogarne
i Bergslagen vid Härads-Rätterne måge afgiöras,
bifölls.
93 §, angående lindring i Upbrotts-Cassae-afgiften för
Rusthållarne i Christianstadhs lähn, bifölls.
99 §, angående den af Bohus lähns Rusthållare fordrade
beklädningsrest til en summa af 2,483 dal. 10 öre smt, bifölls.
Frih. Rosen påminte, om icke begynnelse kunde giöras
med Resol. tryckande på Krigs-Befehlets Besvär.
Hvartil svarades, at the andre Stånden öfver the samma
sig eij ännu utlåtit.
Om cessioner af tjenster.
569
Sedan upsattes och justerades följande Extractum Protocolli,
innehållandes R. o. Arns Resolution uppå Justitia- och
Secrete Deputationernes Betänckande af den 23 sidstl. Sept.
angående cessioner af tienster, och dat. som den 19 Oct., då
voteringen härom skiedde:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 19
Oct. 1734.
S. D. Företogs hos R. o. A. Riksens Ständers Secreta
och Justitiae-Deputationers gemensamma Betänckande angående
cessioner af tienster, hvarvid uplästes thet af Krigs-Befehlet
ingifne Memorial, hvarutinnan åtskillige välgrundade skiähl
emot sådane cessioner anföres; och stadnade R. o. A. i det
slut, at cessioner af tienster under hvad namn och titul det
vara må aldeles och utan limitation böra förbiudas och hädanefter
aldeles uphöra; Hvilcket med de öfrige respective Stånden
välment communiceras. Actum ut supra.
Hr Macklier begärte, at R. o. A. sig nu ville företaga
des förre gången giorde proposition angående de cessionsmåhl
som hos K. Maij:t redan äro anhängige giorde.
Hr Didron hemstälte, om icke alle de, som hos K. Maij:t
i underdånighet giordt sådane ansökningar, med et Memorial
hos Riksens Ständer kunde inkomma och sig angifva.
Frih. Cederhielm och andre förklarade sig af den tankan,
at det voro bäst, om af Stats-Secreteraren en förteckning
på sådane ansökningar angofvos.
Hr Lil lj esti erna sade, at som en lag eij kan efterlefvas,
förr än den blifvit faststäld, och cessioner eij förr än
nu så absolute varit förbudne, det fördenskull de cessioner,
som enligit 1723 åhrs Förordning blifvit sökte, skiähligen eij
kunna afslås.
Men som R. o. A. om denna qusestion sig för denna gången
eij kommo at förena, blef den samma til nästa plenum upskuten.
Sedan företogs åter angående Expectanterne. Och uplästes
K. Maij:ts nådige Bref til Regiments-Cheferne af den 23 Jan.
1724, derutinnan K. Maij:t i nåder dem anbefaller at vid förefallande
öpning af någon öfverofficerare-indelning i underdånighet
»utan åtskillnad» nämna och föreslå antingen någon
af de vid regimentet varande tienstgiörande Officerare med
mindre lön, eller någon dervid stående Expectant, den de för
K. Maij:ts och Cronans tienst finna bäst och nyttigast vara.
570 Okt. 22. Beslut om exspektanterna. Riksdagsorten.
Hr Westfelt begiärte, at Expectanterne vid detta K. brefvets
innehåld måge blifva skyddade, emedan det skulle falla
dem alt för svårt at vänta, in til dess alla Ofver-Officerare
med under-officerare-indelning först blifvit hulpne.
R. o. A. discourerade något häröfver.
Sedan frågade Hr Landtm., om det skall blifva vid detta
K. brefvets innehåld.
Hvartil svarades ja.
Af någre erindrades, om icke frågas kunde om Betänkandet
vinner bifall.
Hvartil svarades det vara alt det samma.
Uppå det andra Secreta Deputationens Betänckande angående
Expectanterne vid Militiae-staten i gemen blef, i anledning
af det som discourerat blifvit, följande Resolution upsatt,
och under justerandet godt funnit at tilläggas skulle
angående vederbörandes ansvar, der de på förslagen skulle gå
Civil-Expectanterne förbi.
Denna Resolution uplästes och approberades, så lydande:
Bifallit; doch at vid den repartitionen, som kommer at
skie vid regimenterne, Expectanterne efter giörligheten uppå
de regimenter indelas, til hvilcka de närmast äro boende, samt
at, hvad Civil-expectanterne angår, vederbörande, som det til—
kommer at giöra förslagen, vid ansvar pålägges dem eij at
förbigå.
Hr Carl Wennerstedt förestälte, med hvad tidsspillan,
omkostnad, ja ock beklageligen mången Adelsmans ruin, R. o. A.
bivistat desse långe Riksdagar, som varat 7, 10 tii 11 månader,
och som man säkert kunde döma, at der Riksdagarne
höilos på någon annan ort än i Stockholm, slike inconvenientier
skulle förekominas, så ville han hafva lämnat til R. o. Arns
mogna ompröfvande, om icke nästa Riksdag på någon annan
ort i riket än här i Stockholm kunde blifva hållen; och som
tiden nu voro för långt liden denna öfverläggning i dag at
företaga, hemstälte han om icke det kunde skie nästa plenum.
R. o. A. kommo öfverens, at detta ärendet uti nästkommande
pleno företages, och der man eij strax skulle komma
sig häröfver at förena, så at det går til votering, at då med
voteringen til middagen upskiutes.
R. o. A. skildes åt.
Lagverket. Envigeskamp. Kyrkoplikt för horsbrott. 571
Den 23 October.
Närvarande Riksens Råd ooli Ständer at öfverse Eagvärcket.
Projectet til det underdåniga bref, sorn til H. K. Maij:t
ifrån Stäoderne kommer at upgå, angående den nu öfversedde
Landshöfdinge-lnstructionens tryckande samt det Reglementet,
hvilcket i anledning af et bifogat pro memoria, sedan CainmarCollegium
och Cammar-Revisionen deröfver blifvit hörde, til
större säkerhets och redighets erhållande vid upbörden kommer
at utfärdas, uplästes;
Och bifölls af Riksens Ständer.
Uplästes thet af Lag-Commissionen projecterade nya capitlet
om envigeskamp, hvilcket skulle blifva thet 25 uti
Missgiernings-Balcken, tillika med the härvid af Ständerne
giorde ändringar.
Men som Borgareståndet nu förklarade sig nögde thermed,
at thetta capitel, såsom et oeconomicum, hvilcket förändring
kan vara underkastat, eij införes i Lagen, hemställandes til
Riksens Ständer, om icke Duells-Placatet kunde öfverses och
förbättras, och vid samma tilfälle en förnyad och fullkomligare
Rang-Ordning utkomma, hvarutinnan alle som äga rang kunde
införas, varandes månge speciale Resolutioner om rang utgifne,
hvilcke sä allmänt eij äro bekante;
Altså kommo Ständerne öfverens, at thetta projecterade
capitlet, om envigeskamp, i Lagen eij kommer at införas, samt
at til H. K. Maij:t i underdånighet hemställes at låta författa
et nytt duellsplacat samt öfverse och jämka Rang-Ordningen.
Uplästes Extractum Protocolli utur Råd-Cammar en af den
11 Oct. tillika med Justitiae-Cancellern Baron Cederbielkes underdånige
Memorial angående deras uppenbara skrift och aflösning,
hvilcke med enckelt hor eller lönskeläger sig förbryta,
och om icke thermed hädanefter, och til thess then nya
Kyrckio-Ordningen kan blifva faststäld, på det sättet må förfaras,
som uti 10 Cap. 3 § af bemelte projecterade KyrckioOrdning
föreslagit blifvit.
Och som detta ärendet vid förra sammankomsten, uppå
Prästeståndets begiäran at med påminnelser häröfver få inkomma,
blef upskutit, altså uplästes nu Ståndets härom utfärdade
Extractum Protocolli af den 22 Oct., hållandes Ståndet
572 Okt. 23. Frågan om pliktpallens afskaffande.
för myckit betänckeligit at låta en eller annan § af bemelte
projecterade Kyrckio-Ordning ställas i värcket och til efterlefnad,
innan altsammans efter rnogit öfverläggande ordenteligen
blifver gillat och stadfäst.
Hr Landtm, frågade, om vid detta Extract. Protocolli
något är at påminna.
Hr Ehrencrona yttrade sig, at det väl kunde blifva
efter förra vanligheten, och at man eij skulle yrka på någon
ändring härutinnan, der icke den härtils brukelige plicktpallen
beklageligen gifvit anledning til så månge omensklige barnernord
och andre grufvelige synder, och så ganska få deraf
blifvit omvände, så at man med förargelse måst se huru dermed
drifvits gycklerie, med mera som Hr Landshöfdingen vidlyftigt
anförde; men at i öfrigit ganska nödigt voro at af Ständerne
något vist härom stadgas, hvarefter domstohlarne måge
hafva sig at rätta, emedan uti nye Lagen angående kyrckioplickten
eij något finnes utsatt, på det, sedan Lagen någre
åhr varit i bruk, ingen förändring härutinnan må skie.
Hr Archi-Biskopen svarade, at här eij om plicktepallen
är til giörandes, utan om confessio publica skall afskaffas,
hvilcket eij står i vår macht.
Det samma deducerade Hr Biskopen Dr Humble myckit
vidlyftigt, och at confessio publica så väl som privata voro
grundad uti Guds ord, samt at den förra eij kan förbytas
uti privatam, hvilcket alt Hr Biskopen sade utförligen kunna
bevisas, om Prästeståndet dertil fingo råderum.
Hvaröfver en vidlyftig discours upkom.
Hr Hammarberg yttrade sig, at man kommit ifrån rätta
frågan, som Hr Justitiae-Cancellerns Memorial innehåller, och
fallit på en annan, angående confessionem publicam. K. Maij:t
och Rådet hade funnit skiähligt at bifalla Memorialet, och
lärer altså frågan här blifva, om plicktepallen skall afskaffas
eller eij. För sin del kunde han eij annars än styrcka til
dess afskaffande, emedan man af förfarenheten beklageligen
funnit, at plicktepallen eij hämmat hordomslasten, utan hade
man snarare orsak at tro, at den samma til månge grufvelige
barnemord samt andre vederstyggelige synder gifvit anledning.
Han hade vid sin domstohl eij utan största förargelse måst
döma sådane til kyrckioplickten, som eij varit skyldige, utan
för penningar antagit at i stället för andre bekänna på sig
sielfve lönsklägersbrott; med eij mindre förargelse för hela
Adeln öfverröstas. Kyrkoordningen. Jagträtten. 573
församlingen hade sådane sedan städt uppenbar kyrckoplickt.
Hvarföre Hr Lagmannen til Riksens Högloft. Ständer hemstälte,
om icke det voro långt bättre, at et straff, sorn tienar
til så ringa bättring, men gifver anledning til så många synder
och missbruk, aldeles må uphäfvas.
Sedan Ständerne härom något ytterligare discourerat;
Giorde Hr Landtm, ståndsvis frågan, om denna qusestion
angående plicktepallens afskaffande skall upskiutas til
nästa Riksdag.
R. o. A. voro härom i skiljachtige meningar.
Men Borgare- och Bondestånden biföllo Prästeståndets
uti des i dag upläste Extract. Protocolli yttrade tancka;
hvarom Bondeståndet et särskilt Extractum Protocolli utfärdat,
hvilcket nu äfven uplästes.
Och kommer således denna qusestion til nästa Riksdag at
hvila.
Sedan frågade Hr Landtm., om den nya Kyrckio-Ordningen,
på samma sätt som med Lagen skiedt, interimsvis
skall tryckas, pä det hvar och en må hafva tilfälle den
samma at igenomse och dervid giöra sine anmärckningar.
Hvilcket af Ständerne bifölls.
Företogs Byggninga-B:s 23 Cap., huru bötas skall tå högdiur,
hara och fogel olagliga skiutas eller fångas. Och uplästes
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 17 April 1731,
at icke allenast de provincer, som härtils haft frihet at skiuta
hara och fogel, så ock Småland i följe af 1686 åhrs K. Resolutioner,
utan ock alle jordägare i gemen samma frihet måge
åtniuta;
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 25 Sept. innevarande
åhr, derutinnan de bifalla Borgareståndets medelst Extract.
Protocolli af den 18 sidstledne Sept. yttrade tancka och
påstående, at jordäganden är berättigad til en sådan förmåhn;
Borgareståndets Extractum Protocolli af den 18 Sept.
innevarande åhr, hvarutinnan denne förmente rättighet vidlyftigt
vill bevisas;
Et annat Borgareståndets Extractum Protocolli af den
12 i denne månaden, hvarutinnan Ståndet förnyar samma påstående,
och at uti Byggninga-Balckens 23 Cap, tydeligen
härom må införas;
Prästeståndets vid förre Riksdagen ingifne anmärckningar
öfver 2 § 23 Cap. Byggninga-Balcken uti nya Lagen;
574 Okt. 23. Byggn.balken 23 kap. om jagträtten.
Prästeståndets Extractum Protocolli af den 28 sidstledne
Sept., hvarmedelst Ståndet til alla delar bifaller Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 18 sidstledne September.
Hr Landshöfdingen Ehrencrona förestälte, at ehuruväl
det föllo honom omöijeligit at i minnet behålla och uptaga
alla de skiähl som i så vidlyftiga skrifter blifvit anförde, så
ville han doch tilse at i korthet besvara de förnämsta, och
fortfor, at om vij lefde in statu naturali, så skulle han strax
begifva sig, men som vij lefva in statu civili, böra vij rätta
oss efter lag, stadgar och fordne Konungars förordningar.
Yåre förfäder hafva fördt en god bushåldning, ty när de funno
flere skyttar än diur och foglar, hafva de åhren 1647 och 1664
giordt hälsosamma stadgar angående skiutande; då blefvo de
provintzer, som Gud med härliga skogar samt en öfverflödig
välsignelse på fogel och diur begåfvat, såsom hela Norrland,
Dalarne, Värmelands Dahl, Österbottn och Finland, ifrån
det allmänna förbudet undantagne; men de öfrige landsorter,
som nästan äro skoglöse, har Öfverheten måst befreda med
bemelte Förordningar, på det alt villebråd der eij måtte utödas;
förty om på desse senare orter, hvilcke äro folckrike
och starckt bebodde, en sådan frihet at skiuta tillåtas skulle,
vordo visserligen innom et åhrs förlopp aldrig något vildt mer
til finnandes. Hr Landshöfdingen androg til exempel Östergöthland,
hvaräst 50,000 menniskior i mantahlslängderne upföras,
bland hvilcke man kan räkna 20,000 som kunna bruka
gevähr, förutan officerare, ryttare, knechtar och båtsmän.
Skulle nu alle desse äga tilstånd at skiuta, så skulle eij allenast
aldrig något vildt kunna öka sig, emedan hvar och en
på sitt hemman kan veta hvar hara och fogel hafva sitt til—
håld, utan ock innom et åhrs tid all sådan välsignelse platt
vara utödd och blifva et så allmänt förderf, at vij allenast
för väre efterkommande skulle kunna berätta, at i Sverige
tilförene varit hara och fogel. — Dessutan är ock detta et
regale och jus fisci, som vij eij kunna taga eller gifva, utan
böra oförkränckt bibehålla, samt rörer våre Adelige Privilegier,
uti hvilcka vij eij kunna tillåta någon rubbning eller ändring,
varandes desutan jagt och skiutande en adelig öfning, som
Ridderskapet och Adelen uti Privilegierne är förbehållen;
sådant finnes eij hvarcken i Prästerskapets eller Städernes
privilegier; Allmogens skattebref tillåta dem eij eller at bruka
skytterie. Och vill man gå til handlingarne, så finner man, at
Om böter, då djur olagligen skjutas eller fångas. 575
uti 1668 åhrs Resolution på Prästerskapets Besvär en sådan
begiärd frihet at få skiuta dem blifvit afslagen. 1664 åhrs Förordning,
som förbiuder androm än Ridderskapet och Adelen at
•skiuta, är en på en öpen Riksdag af samtelige Riksens Ständer
samtyckt och vedertagen lag. Vill man säija at de öfrige
Stånden igenom denne Förordning blifvit förfördelade, så svarar
iag, at om alt hvad på samma Riksdag blifvit förordnat och
stadgat skall uphäfvas, så lära de öfrige Stånden förlora dervid
långt mera än R. o. A.; fördenskull finner iag eij, huru
de öfrige Stånden kunna påstå en så ovanlig sak. R. o. A.
missunna eij de öfrige Stånden någon fördel, men kan härutinnan
eij vara dem villfarig; och til et bevis af sådan villfarighet
kan iag väl anföra, at våre privilegier äro redan nog
stympade och fördelte med de andre Stånden, hvilcket man
bäst kan se när man vill jemnföra de senare med dem af
1617. lag vet intet hvad det Lofl. Borgareståndet skulle tycka
derom, om vij velle påstå at på våre sätesgårdar drifva minuthandel
med salt, spannemål och annat; hvarföre detta tilbud
är oss sa myckit sensiblare, som det är tvärt emot våre privilegier
och de andre Stånden aldrig ägt något privilegium i
kraft hvaraf de sådant pretendera kunna. Vij kunna fördenskull
aldrig i evighet begifva oss härifrån.
Hr Didron: Ridderskapet och Adelen hafva svurit at
försvara Konungens höghet och rätt, så länge de äga en blodsdroppa,
samt at bibehålla sine privilegier, och det lära de
oryggeligen hålla.
I samma mening yttrade sig åtskillige af R. o. Arns ledamöter.
Och som af de öfrige Ståndens ledamöter discourerades
och påstods, at skiuterättigheten på hara och fogel hörde
efter gamla Lagen jordäganden til, samt at de 3 Stånden
härutinnan äro af lika tancka;
Sade Hr Ehrencrona: Vij cedera aldrig et flät. Konungens
rätt och våre privilegier får ingen öfverrösta oss uti;
och är detta en sak at stifta oenighet emellan Stånden, Gud
vet hvarföre man vill drifva den så högt i oträngdt måhl.
.Jag har tält med åtskillige af våre medbroder af de andre
Stånden och eij annat vist, än at man ville komma öfverens
at detta 23 Cap. Byggninga-Balcken kunde slutas utur vår
nye Lag och härmed förblifva efter förre förordningar, men
bedröfveligen befinnes det nu annorlunda. Och I gode vänner
576 Okt. 23. Byggn.b. 23 kap. om jagträtten.
af Bondeståndet, denna saken angår Ehr minst. Hela Norrland,
Dahlarne, Västgiöthe- och Värmelands Dahl, Osterbottn
och Finland äger ju efter Förordningarne frihet at skiuta; men
skulle det samma uti de öfrige landsorter tillåtas, gån til
Eder sielfve och täncken efter, om icke på et åhr all fogel
och hara är borta; de af de öfrige Stånden, som hafva lust
at skiuta, kunna altid få frihet och tilstånd dertil af dem
som äga jord och rättigheten dertil.
Under-Talemannen af Bondeståndet sade, at Ståndet yttrat
sin mening uti de upläste Extracter utur Protocollet, hvarvid
ock Ståndet lärer förblifva. Men angående det som bär säijes,
at alt vildt på sådant sätt skulle utödas, så är eij Ståndets
mening at alle skola skiuta, utan allenast jordägande, hvarföre,
när det androm voro förbudit, han trodde, at det vilda
mera skulle ökas, i det en skattebonde sielf skulle vara mohn
om at bibehålla och spara hara och fogel som hade tilhåld
vid des hemman samt anklaga ryttare och knechtar som ville
gå derefter, hvilcket nu eij skier.
Gref Tessin: Det är bekant, at jagt är et regale, som
Konungen genom Privilegierne meddelt B. o. A.; altså lärer
man bäst och snarast kunna komina härifrån, om detta slutes
utur Lagen, äfven som alle andre ärender hvilcka röra privilegierne.
Åtskillige af Borgareståndet sade, at de begiära ingen
jagt, utan allenast den rättighet som jordäganden efter gamla
Lagen tilkommer til hara och fogel på des grund.
Hr Hammarberg: Emedan Hr Landshöfdingen Ehrencrona
så väl deducerat saken, vill iag vara ganska kort.
Här är i skrifterne af de öfrige respective Stånden andragit,
l:o at jagt på hara och fogel eij är et Konungens regale, men
lät oss gå i det stånd vij voro när Regeringsformen uprättades,
då var det ju en Konungens rättighet, och var det så då, så
är det så nu med, så at vij fördenskull eij kunna giöra någon
ändring härutinnan, utan at tillika giöra ingrep uti Konungens
höghet. 2:o sägs, at man intet vill giöra något inbrått uti
Ridderskapets och Adelens privilegier; men hvad är et privilegium
annat än exceptio a lege? Lagen säijer, at ingen annan än
Konungen skall jaga; igenom exceptionen är jagten Ridderskapet
och Adelen tillåten; tillåtes samma frihet åt alla, så är det
eij något privilegium mer. lag hemställer det Lofl. Borgare
-
Kronan och frälsemannen allena jordegande. 577
ståndet at eftertäncka, om vij således ville argumentera: Borgerskapet
skall efter deras privilegier vara tillåtit at handla
i minut i städerne, men Ridderskapet och Adelen vilja också
handla i minut på landet, skulle icke Borgareståndet anse
sådant för en förkränckning af deras privilegier? Och hvad
Allmogen beträffar, så få de eij, när de köpa sine skatterättigheter,
den rätten at skiuta.
Under-Talemannen sade, at Allmogen eij vill giöra inbrott
uti K. Maij:ts höga regale eller uti Ridderskapet och Adelens
privilegier. Här talas om jagtfrihet, den påstås eij af Allmogen;
men som man vet huru landet är upfyldt med skadediur,
så skulle de samma förgå oss, om Allmogen betogos at
skiuta dem. Få de nu til den ändan bära bössa, så voro det
alt för eftertänckeligit, om dem en hara eller fogel på egen
jord förekom, at de eij skulle få skiuta den samma.
Hr Wattrang svarade, at Allmogen är eij betagit at
fälla skadediur.
Hr Ehrencrona: De 3 Ståndens skrifter voro så vidlyftiga,
at iag eij på en gång kunde påminna mig alla skählen;
de åberopa sig 19 Cap. Jorda-B. LL., deräst talas om
jordägande, men hela vår Lag vet eij af annan jordägande
än Grönan och Frälsemannen; doch är derigenom skattemanna
rätt eij betagen. Han häfver sin fullkomliga besittningsrätt,
slipper at betala städslan, och ingen drifver honom
så länge han gior skahl för sig; men jagträtt har Skattemannen
aldrig haft, som han eij eller får fälla bärande trä; och
icke niuter han sakören af missgierningar, som begås på den
jord han skattar före.
Hr Landt m.: Hela saken synes derpå ankomma, om den
påstådde rättigheten at skiuta är emot Adelige Privilegierne;
om det så är, lärer R. o. A. aldrig kunna begifva sig. Emedlertid
voro det myckit beklageligit, om för denna upkomne
frågan skull hela Lagen, hvaruppå med så mycken flit och så
länge blifvit arbetat, skulle komma at studsa. Jag hemställer
fördenskull Riksens Ständer, om icke denne puncten kunde
slutas ut, så at Lagen kunde komma ut; förmodeligen torde
Ständerne ännu på denne Riksdagen kunna förena sig om
denna frågan.
Hr Didron: Som ali jagt i alla tider hördt Konungen
til och Konungarne genom Privilegierne giordt Ridderskapet
Adelns Protokoll, 1734. 37
578 Propos. om jagtkapitlets uteslutande ur lagen.
och Adelen häraf delachtige, så står det eij uti R. o. A:ns
macht at bortgifva en sådan Kongl, rättighet.
Hr Iserhielm: Enär Handels-Balcken var före, blef en
§ uppå Borgareståndets begieran utesluten, emedan den fants
uti Privilegierne. Af samina skiähl kan och detta utur Lagen
uteslutas och förblifva vid 1664 åhrs Förordning.
Hr von Böhnen: Allmogen lärer eij så hårdt kunna
påstå denna förmente skiuträttigheten; ty först äga de til—
förende nämde skogrike provintzer denna frihet; och hvad
Skåne, Halland och Blekinge angår, kunna de eij påstå mera
än hvad de hade när Malmö Recess uprättades.
En Bonde ifrån Stockholms låhn framträdde och sade,
at Stockholms lähn eij påstår någon annan frihet än at skiuta
rofdiur.
Frih. Ungern: Som alla skählen mot och med på ömse
sidor nogsamt äro andragne, doch utan någon värckan, emedan
man på ingendera sidan vill begifva sig, så hemställer
iag Riksens Ständer, om icke man kan komma öfverens at en
annan gång amiablement afgiöra detta; och lämnar at eftertäncka,
hvad skada det skulle vara, om för denna enda frågan
skuld vår allmänna hälsosamma Lag, som så länge blifvit
åstundat, med så mycken flit utarbetad och af Ständerne nu
öfversedd, skulle afstadna.
Sedan af Ständerne härom blifvit discourerat;
Giorde Hr Landtm, frågan, om det 23 Cap. ByggningaBalcken
får slutas utur Lagen.
R. o. A. svarade härtil med ja.
Prästeståndet begiärte at få taga thetta i betänckande,
thet samma giorde ock Borgare- och Bondeståndet.
Riksens Råd och Ständer skildes åt.
Den 25 October.
Hr Landtm, hemstälte til R. o. A:s godtfinnande, om
icke efter det vid senaste sammankomsten giorde aftalet man
nu kunde företaga frågan om Riksdagens flyttjande ifrån
Stockholm til någon annan ort.
R. o. A. förklarade sig härmed iiögde.
Hr Hestsko giorde det förbehåld, at om Riksdagen skall
flyttjas ifrån Stockholm, det då må skie efter tourén hvar
Om annan riksdagsort än Stockholm. 579
femte Riksdag til Äbo, emedan, om den samma til någon annan
ort skulle förläggas, det då föllo R. o. A. ifrån Finland
alt för besvärligit och kostsamt vid den samma sig at infinna,
och höll han för sin del ganska betänckeligit at på sådant
sätt utestänga et helt förstendöme ifrån Riksdagens bivistande;
hit på Stockholm voro en starck siöfahrt ifrån Finland, så
at Herredagsmännen hade tilfälle med de hitgående fahrkostar
at öfverkomma, men det voro eij samma beskaffenhet med
andre orter; med hvad mera Hr Hestsko härvid anförde.
Hr Carl Wennerstedt svarade, at Herredagsmännen
från Finland kunde med samma beqvämlighet komma siövägen
til någon annan stad i riket, såsom Norkiöping til exempel,
och skulle, på den händelsen at Riksdag der höllos, eij felas
på siölägenhet dit, emedan för afsättningen skuld de Finske
landsproducter utan tvifvel skulle blifva dit försände; och
i alt fall at på sielfva resan skulle giöras någon större omkostnad,
så blefvo den samma rikeligen derigenom ersatt,
at Riksdagsmännen, hvilcke här hela 8 å 10 månaderne sig
måste uppehålla, innom 2 å 3 månader, der Riksdagen höllos
på en annan ort, skulle kunna hafva slut på Riksdagen och
begifva sig hem igen.
Hr Hestsko förmente R. o. A. nu eij vara tahlrike nog
at afgiöra en så angelägen fråga.
Hr Carl Wennerstedt sade, at R. o. A. sista gången,
som Protocollet lärer utvisa, enhälligt kommit öfverens at
denne saken skulle blifva den första som kommo at företagas,
och at man altså efter bemelte aftal nu nogsamt voro i stånd
den samma at afgiöra,
Frih. Coijett yttrade sig, at för en enda provincie skull,
som detta eij torde falla så beqvämligit, alla de öfrige eij
böra lida, i fall saken i sig sielf är nyttig och nödig, som
han ock sade sig anse henne före.
Hr Landtm.: Här lärer allenast qusestio an först komma
at afgiöras, om Riksdagen skall flyttjas ifrån Stockholm eller eij.
Hr Hestsko sade sig på Finlands vägnar protestera emot
et sådant flyttjande.
Hr Ehrencrona: Om vij vilja hafva en god och kort
Riksdag, så kunna vij eij med skiähl vara deremot at han
flyttes ifrån Stockholm. Jag vill eij utsättja någon viss ort
dertil, men det är vist, at här i staden äro alt för många
avocatorier och hinder; förutan det at månge saker förut kunna
580 Okt. 25. Om annan riksdagsort än Stockholm.
vara afsedde och anlagde; vij kunde åtminstone en gång
försöka, och är iag helt viss derpå, at månge private saker,
som nu uppehålla och utdraga Riksdagen, då skulle blifva
afbögde. Emedlertid, om någon ort skulle utsättjas, synes
Norköping vara den beqvämligaste härtil, både för belägenheten
och at der skulle vara lindrigare pris både på husrum och
matvahror. Jag måste ock härvid berätta, at sedan härom
ibland Ständerne begynt talas, häfver Borgmästaren ifrån Norköping
skrifvit Magistraten til och fådt tilbakars en förteckning
på rum och ställen, hvaräst K. Maij:t, Rådet, Ständerne
och Deputationerne beqvämligen kunde blifva logerade, så at
redan beqvämlighet finnes för mer än 800 personer; och blifver
det allenast faststäldt at Riksdagen skall flyttjas dit, så
skall innan des väl finnas ruin för flere.
Hr Ehrenpreus: Som iag kan förmärcka, tyckes mig
at de fleste af R. o. A. som äro närvarande äro öfverens at
Riksdagen må flyttjas; påståendes allenast Hr Hestsko det
vilkoret, at flyttningen må skie til Abo. Men som nu någre
Riksdagar stådt i Svea Rike och jemväl Giötha Rike synes
böra niuta samma förmohn, så vilja vij först dermed försöka;
finna vij oss väl vid flyttningen, så kan Abo jemväl blifva
riksdagsort. Emedlertid vilja vij eij blanda frågorne. Jag
säijer för min del, at iag är för flyttningen, emedan vij på
annan ort innom kortare tid kunna afgöra sakerne och, iag
säijer hardiment, eij uppehållas af de intriguer, som främmande
Ministrer spela. I öfrigit samtycker iag ock, at Norkiöping
här näst blifver orten, allenast med det förbehåld, at
der intet rum må finnas för de främmande Ministrer.
Hr Carl Wattrang: Denna qusestion är redan på tvänne
Riksdagar igenom formelle voteringar afgiord af R. o. A.,
kommandes, när någon flyttning skall skie, efter Riksdagsordningen
K. Maij:t och Rådet til at determinera orten. I
öfrigit synes af R. o. A. nu för få vara tilsammans at afgiöra
en så vigtig sak, hvilcken fordrar et noga öfverläggande och
betänckande. Jag vill allenast andraga, at på en annan ort
neppeligen lärer finnas rum och beqvämlighet för Riksens
Ständer; och hvad som sades om Ministrerne, så kunna de,
när de eij sielfve äro tilstädes, igenom sine emissarier uträtta
alt det samma.
Hr Carl Wennerstedt: De förre voteringar kunna nu
intet binda oss uti et oeconomiskt måhl som detta, särdeles
Beslut om nästa riksdags hällande i Norrköping. 581
när vij hafva Riksdags-Ordningen för oss, som säijer at Riksdagen
kan flyttjas. Beträffande beqvämligheten, så har Hr
Landshöfdingen Ehrencrona nogsamt vist at den finnes i Norköping;
och kunna i öfrigit för Stockholms invånares skull
eij alle de öfrige i landet lida.
Hr Wattrang: Jag har eij sagt at de förrige voteringar
nu skohla binda oss, utan at det kommer K. Maij:t och Rådet
til at utsättja orten. Rum för 800 personer är eij tilräckeligit,
emedan det lärer behöfvas för 1600; och som Stockholmsbo
är iag eij för den satzen at Riksdagen skall blifva
här, ty det kostar mig mer än om iag voro på et annat ställe,
utan äro härvid månge andre betänckeligheter. I öfrigit disputerar
iag ingen annans mening, men säijer detta för min
räkning.
R. o. A. discourerade något häröfver och begiärte at Hr
Landtmarskalcken ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade: Skall Riksdagen flyttjas?
Hvartil svarades ja.
Sedan frågade Hr Landtm., om näste Riksdag skall
flyttjas til Norkiöping.
Hvilcket sammaledes med ja besvarades.
R. o. A. funno godt, at härom et extractum protocolli
upsättes samt at en Deputation af 12 personer med det samma
til de andre Stånden afgår.
Upsättes altså följande Extractum Protocolli, som för
R. o. A. uplästes och approberades:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 25
Oct. 1734.
Såsom Riksens Ständer lära nogsamt kiändt, hvad omkostnad
och besvär de långe Riksdagar förorsakat, och R. o. A.
för sin del hålla före et af de säkraste medel til Riksdagarnes
förkortande vara, om de samma til någon annan ort i
Riket blefvo flytte, hvartil Riksdags-Ordningen jemväl gifver
anledning, R. o. A. äfven stadnat i den tanckan, at nästa
Riksdag i Norkiöping kunde hållen blifva, fördenskull hafva
R. o. A. eij underlåta bordt at lämna de öfrige respective
Stånden häraf vänlig del, i den säkra förmodan at härutinnan
vinna deras benägna bifall. Actum ut supra.
Och afgick Deputationen, för hvilcken Gref Dolma förde
ordet, med detta Extractum Protocolli til de andre Stånden.
582 Okt. 25. Rusthållarnes vid lifregementet mern.
Uplästes Fidlmächtigernes för Rusthållarne vid Lif-Regimentet
Memorial, derutinnan de anhålla: l:o at enligit det
med K. Maij:t och cronan slutne contractet sielfve få förse
sine Ryttare med underkläder af skinn och eij förplicktas at
anskaffa klädesvästar; 2:o at niuta lindring til V3 uti de
til Besparings- och Förråds-Cassan gående utgifter samt förskoning
för alle sådane afgifter innevarande åhr; 3:o finna
Rusthållarne den til regimentsmöte utsatte tiden eller början
af Junii månad beqvämligast, men begiära, at de 2:ne compagniemöteu
måge slås til det förordnade regimer.tsmötet, så
at i stället för 10 dagar ryttaren kunde blifva 14 dagar
på mötet.
Frih. Silfverhielm berättade, at då han mönstrat de
bägge Skånske Cavallerie-Regiinenterne, Rusthållarne för fourageringens
skuld begiärt klädesvästar för Ryttarne; at den
af K. Maij:t förordnade Secrete Commissionen funnit sådant
nödigt vid de öfrige Cavallerie-regimenter, hvarom K. Maij:t
i dess nådiga Secreta Proposition jemväl förmält; at detta
ärendet uti Secrete Utskottet och Defensions-Deputationen
blifvit öfverlagt, som jemväl styrckt Ständerne bärtil, och at
R. 0. A. redan bifallit Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 26 Sept., som Ibland annat detta innehåller; at
Hr Generalen eij kunnat avertera rusthållarne härom, så länge
saken var i Secrete Utskottet, emedan han voro en ledamot
deraf; men at det i öfrigit skulle vara honom lika myckit,
hvilcketdera R. 0. A. behagade nu fastställa.
Gref F. Gyllenborg androg, at när bemelte Extractum
Protocolli ifrån Secrete Utskottet bifölls, han eij var tilstädes;
men som Rusthållarne anmodat honom och de öfrige deras
fuilmächtige at giöra ansökning, det de måtte få förblifva vid
skinntröijorne, så hade han härutinnan bordt bevaka deras
rätt; och ehuru väl de måste nöija sig med det som Ständerne
behaga resolvera, så syntes det doch svårt, om contractet
skulle rubbas, innan Rusthållarne åtminstone blefvo
hörde.
Frih. Coijett yttrade sig, at skinnvästar äro bättre och
varachtigare samt kosta mindre, och höll de kostbahra monderingspersedlar
för fåfänge och onödige; förbehållandes sig i
öfrigit, at Adelen til sine Ryttare med klädesvästar eij må
besväras.
Deputationer om riksdagsorten. Jagträtten. 583
Hr von Blixen anförde, at Konung Carl XI, som var
en så stor hushållare, eij utan orsak lät bekläda sitt krigsfolck
med skinn, aldenstund den vahran faller in i landet och
penningarne blifva qvar, hvaremot ullen til utlänningen måste
betalas, hvilcken det ena året sätter 'ä til en plåt, det andra
til två.
Som härvid discourerades, at Rusthållarne häröfver kunde
höras, men af andre sades, at det voro et dubbelt arbete och
at R. 0. A. häldre nu strax sig härom kunde utlåta;
Frågade Hr Landtm., om denna Rusthållarnes föreställning
gior någon ändring i det som hos R. 0. A. blifvit tilförene
resolverat, och om de altså hädanefter äfven som för
detta komma at bekläda sine ryttare med skinnvästar.
Härtil svarades ja.
Gref F. Gyllenborg: Rusthållarne begiära jemväl at
slippa V3 af Upbrotts-Cassae-afgiften.
Frih. Hamilton: Det är redan afgiordt, at sådant eij
kan beviljas.
Hr Carl Wennerstedt: Det står i vår frihet at betala
til Cassan eller hålla oss vid contractet.
Hr Wulfwenstierna: Det blef ju sidst afgiordt, at man
vid desse tider eij kan minska inkomsten för Upbrotts-Cassan.
Härmed stadnade denna discoursen, emedan ifrån Borgareståndet
en Deputation inkom, och berättade Secreteraren Brehmer,
hvilcken förde ordet, at Borgareståndet samtyckt til
R. 0. A:ns föreställning angående Riksdagens flyttjande och
bifallit, at nästa Riksdag må hållas i Norköping.
Deputation en afträdd e.
Gref Dohn a kom med de Deputerade som varit hos de
andre Stånden tilbaka och sade, at Prästeståndet lofvat at
strax hos sig företaga angående Riksdagens flyttjande, och
derjemte påmint, at en viss dag må utsättjas til Riksdagens
slutande; at Borgareståndet lofvat med en Deputation ofördröijeligen
gifva sitt svar; och at Bondeståndet tyckt väl
härom och jemväl lofvat at utan upskof svara.
Hr Didron: Emedan sidsta gången när om jagträttigheten
hos Stånden var före R. 0. A. voro så enige, så lät oss
och nu komma öfverens, at vij i morgon enhälligt blifva dervid
at soutenera K. Maij:ts höghet och vår rättighet, samt at
vij mangrant komma tilstädes, ty det gifver R. 0. A. respect.
584 Okt. 25. Om ekvirkes fria försäljande. Deputationer.
Detta sades vara väl tält, och lofyade R. o. A. sådant
at i ackt taga.
Hr Landtm, erindrade jämväl, at R. o. A. i morgon,
när saken kommer före, eij ville tala öfver bänckarne personellement
til någon af de andre Stånden, emedan sådant
kunde förorsaka aigreur.
Så påminte och Frill. Coijett, at inge anstötelige ordasätt
måge brukas.
Om hvilcket alt R. o. A. sig äfvenledes förenade.
Inkom en Deputation ifrån Borgareståndet, för hvilcken
Rådman Poppelman förde ordet och aflefvererade Ståndets
Besvär.
Sedan afträdde denna Deputation.
Begyntes med upläsande af Cammar-Oeconomie-Deputationens
Betånckande öfver R. o. Arns vid sidste Riksdag uti
12 § af Besvären giorde ansökning om ekevirckes fria föryttrande,
när K. Ammiralitetet på anbud det eij vill antaga,
samt om eke- och bokeskogarnes användande til cronans nytta.
Hr Wulfwenstierna frågade, om det som vid 1723
åhrs Riksdag förordnades angående ekars hembiudande til
K. Ammiralitetet är eftersedt, så at man eij stöter an deremot.
Frih. C. W. Cederhielm berättade sådant i Deputationen
vara eftersedt.
När de tvänne förste §§ af bemelte Betänckande voro
upläste, begiärte Gref Wachtmeister, at detta Betänckande
må blifva liggande på bordet, på det å Ammiralitets-Collegii
vägnar påminnelser härvid måge kunna giöras, i fall det skulle
pröfvas nödigt.
R. o. A. gofvo härtil sitt samtycke.
Inkom en Deputation ifrån Bondeståndet. Under-Talemannen
förde ordet och på Ståndets vägnar aflade tacksäijelse
för R. o. A:ns beskickning angående Riksdagens flyttjande,
hvartil han sade Bondeståndet jemväl hafva samtyckt. Sammaledes
hade och Ståndet bifallit Betänckandet om tilökning på
Hof-Rätternes löner, hvarom han aflefvererade Extractum Protocolli.
Derjemte anhöll ock Ståndet om R. o. Arns benägna
biträde til en underdånig recommendation hos H. K. Maij:t
för deras Secreterare, som nu på tvänne Riksdagar vist mycken
tro och flit; och ehuru väl recoramendationer eij gierna
tillåtas, så voro doch detta en special casus, hvilcken Ståndet
til det bästa anmälte igenom et Memorial som han tillika
Om tiden för riksdagens slut.
585
öfvergaf. Sluteligen sade han sig hafva några Extracta Protocolli
at öfverlefverera, ibland hvilcka Ståndet i synnerhet
recommenderade det som angår Bergs-Deputationens Betänkande
angående Hedemora sochns förde besvär öfver kohlräntans
prsesterande in natura.
Hvarmed Deputationen afträdde.
Strax derpå inkom en Deputation ifrån Prästeståndet,
för hvilcken Hr Biskopen Dr Humble förde ordet, som näst
en vördsam hälsnings anmälande gaf tilkänna, at Prästeståndet
jämväl samtyckt til Riksdagens flyttjande, så vida K. Maij:t
skulle behaga gifva dertil sitt nådiga bifall.
Och afträdde deruppå bemelte Deputation.
Sedan påmintes af åtskillige af R. o. A., at en viss dag
måtte utsättjas til Riksdagens slutande.
Gref Tessin förmente, at man eij voro i stånd at utsättja
någon viss dag, innan man får närmare lius huru statsvärcket
kan bära sig.
Frih. Stiernstedt hemstälte, om man icke häröfver
kunde inhämta Secrete Utskottets tanckar, hvilcket bäst lärer
vara i stånd at yttra sig om ännu någon viss dag kan utsättjas,
aldenstund der de angelägnaste och mäst riksvårdande
ärender handteras och tilsamman stöta.
Åtskillige af R. o. A. påstodo, at dagen måtte utsättjas
och blifva den 20 November.
Hr Ehrenpreus sade sig äfven vara derföre, at en viss
dag utsättes, doch trodde han sådant eij ännu med säkerhet
kunna skie i anseende til de andragne orsaker; hvarföre han
föreslog, om icke R. o. A. skulle behaga med en Deputation
besöka de andre Stånden och gifva dem tilkänna, at ehuru
högt man åstundade et skyndesamt slut på Riksdagen, kunde
doch dertil ingen viss tid fastställas, innan de sig utlåtit och
öfverens kommit om statsbristens fyllnad; emedlertid kunde
vij här arbeta som ärnade vij sluta Riksdagen den 20 November.
Hr Lindenstedt: Vij önska alle et godt slut på Riksdagen,
och at det jämväl kunde skie innan den 20 November.
Men som ännu åtskillige myckit angelägne ärender äro oafgiorde,
är säkrast at utsättja terminen til den sidsta November;
kunde alt vara afgiordt til den 20, so voro det så myckit
bättre.
586 Okt. 25. Beslut om tiden för riksdagens afslutande.
Frih. Ungern förestälte, at om eij en viss dag utsättes,
kan Riksdagen utdragas längre än man tror; andragandes til
exempel hvad nu med Deputationerne händt, hvilcka, emedan
dem en viss dag föresattes, til den samma med sitt arbete
blefvo färdige och således på de sidste 14 dagar mer uträttade
än elliest på 6 veckor; på samma sätt lärer ock med arbetet
uti Stånden skyndas, när de veta sig eij hafva längre tid,
hvarföre han höll före, at Riksdagens slut kunde blifva den 20
November.
Detta biträdde Hr Didron och Hr Carl Wennerstedt.
Hr Lilljestierna sade sig jämväl härtil gifva sitt bifall,
om man tillika vill fastställa at Riksdagen skall slutas, antingen
de angelägne ärender äro afgiorde eller eij; och frågade
huru man vill utsättja någon termin, innan Secrete Utskottet
blifvit hördt, deräst de angelägnaste ärender, som angå alli—
ancer, defension, statsvärcket, bancoväsendet och handelen,
äro under händer.
Det discourerades af R. o. A., varandes en del derföre
at terminen sättes den 20 Nov. och andre för den sidsta
November.
Frih. Rosen hemstälte, emedan skillnaden är så ringa
och allenast 10 dagar, om icke Riksdagens slut kunde sättjas
til den sidste November.
Som R. o. A. härutinnan syntes komma öfverens, giorde
Hr Landtm, frågan, om Riksdagen den 28 Nov. skall afblåsas
och Ständerne den påföljande dagen infinna sig på Rikssahlen.
Hvartil svarades ja.
Och fants godt, at et Extractum Protocolli härom upsättes,
hvilcket med en Deputation sändes til de andre Stånden,
samt tillika påminnelse giöres, at de ville vara omtänckte på
bevillningarne til statsbristens fyllnad.
Upsattes altså och justerades följande Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 25
Oct. 1734.
Emedan R. o. A. hålla före det myckit skola lända til
arbetets fortskyndande och följachteligen befordra Riksdagens
slut, at Ständerne om en viss dag sig förena, då den samma
kunde afblåsas, och R. o. A. förmoda, at icke allenast de
angelägnaste och högst riksvårdande, utan ock de öfrige riksdagsärender
skola kunna vara utarbetade och afgiorde til slutet
Hertigens af Holstein pension. 5 procentsafgiften. 587
af nästkommande November månad, samt således för sin del
stadnat i det slut, at Riksdagen den 28 nästkommande November
kunde afblåsas och Ständerne dagen derefter, som är
den 29, sig på Rikssahlen infinna, ty varder de öfrige respective
Stånden häraf vänlig del lämnad. Hvarjemte R. o. A.
til de öfrige respective Stånden vänligen bordt hemställa, at som
statsvärckets slutande är et af de vigtigaste ärender, hvilcket
doch ej kan skie, innan Ständerne om de oundgängelige och
nödige bevillningar til bristens fyllnad sig förenat, om icke de
öfrige respective Stånden framför något annat ville låta sig
thetta om hiertat vara, som och R. o. A. för sin del härvid
på alt sätt lärer visa sin hug och beredvillighet. Actum ut
supra.
Frih. Ungern förde ordet för Deputationen, som med
detta Extract. Protocolli til de andre Stånden afgick; och
fick bemelte Deputation in commissis at tillika berätta, at
R. o. A. öfver den utsatte terminen sig här eij lärer uppehålla,
samt at påminna om svar angående Herredagsmäns
löningsliquidationers förnöijande, som inge andre hafva än för
åhren 1719, 20 och 21.
Frih. Johan Hamilton påminte, at som Riksens Ständer
beviljat H. K. Höghet Hertigen af Hollsten den H. K. Höghet
tillagde pensionen, at efterfrågas måtte, på hvad sätt detta
ärendet blifvit expedierat.
Hr Hestsko yttrade sig, at R. o. A. lära vara örne om,
at det blifver hållit hvad H. K. Höghet en gång blifvit lofvat.
Härtil svarades, at Secrete Utskottet lärer til Ståndens
Plena inkomma med svar angående H. K. Höghets pension.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
11 Oct. angående 14 § af Städernas Besvär, at 5-procentsafgiften
må uphöra; hvaröfver Secrete Utskottet sig således
utlåter, sedan både nyttan och oundgängeligheten af bemelte
afgift omständeligen är vijst, at det til den sammas bibehållande
på det högsta styrcker, så länge våre Svenske fabriquer
icke hunnit komma i det stånd som de utländske.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets häröfver yttrade välgrundade
tanckar.
Hr Adlerbeth giorde den påminnelsen, at CommerceCollegium
må hafva inseende deruppå, at Manufacturisterne
eij eller måge öfversättja landsens inbyggare med för högt
pris på de vahror som de tilvärcka.
588 Okt. 25. Beslut att utse dep. ang. riksdagsorten.
Gref Tessin: Det är nu af Riksens Ständer faststäldt,
at nästa Riksdag skall hållas i Norkiöping. Men sorn ännu
åtskillige angelägne och vigtige frågor äro öfrige angående
K. Maij:ts, Riksens Råds och Collegiernes närvaro, så hemställer
iag Höglofl. R. o. A:ns godtfinnande, om icke en liten
Deputation kan utnämnas, som detta utarbetar.
Hr Lilljestjerna påminte, at ibland desse deputerade
jemväl måge vara de som äro ifrån provintzerne.
Uppå Hr Landtm:s härom giorde frågan
funno R. o. A. godt, at en sådan Deputation blifver satt,
12 personer starck af R. o. A., som af Electorerne komma
at utväljas, och at ibland dem de fleste blifva ifrån provintzerne.
Hr Landtm, anmälte Gammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänckande om Kongsgårdarnes med andre
cronolägenheters disposition i riket.
Detta Betänckande, som et angelägit ärende, kommer at
blifva någre dagar liggandes på bordet.
Uppå Hr Gref Olof Gyllenborgs begiäran bifölls af
R. o. A., at Justitise-Deputationens Betänckande öfver des
Memorial angående et värfningsmål brytes up och blifver liggande
på bordet.
Uplästes Riksens Ständers Secreta och Justities-Deputationers
gemensamma Betänckande öfver Commercie-Rådet Carl
Adlerstedts til Riksens Ständer ingifne Memorial, deruti han
sig besvärat öfver det at han ännu icke kommit at åtniuta
Commercie-Råds lön, oachtadt den åtskillige gånger varit ledig;
hafvandes Deputationernes ledamöter härutinnan stadnat i
skiljachtige meningar, i det en del hållit före, at CommercieRådet
Adlerstedt til soulagement uti des höga ålder och för
des mångåhriga giorde tienster kunde blifva förundt de 600
dal. smts difference, som är emellan Assessors- och CommerceRåds-lönerne,
men til den af honom giorde ansökning at få
transportera des tienst til sonen Cammarherren Adlerstedt,
hålla de i anseende til andragne skiähl för betänckeligit at
samtycka eller dertil styrcka; hvaremot doch pluraliteten
stadnat i det slut at, i betrachtande af de mångfaldige uprepade
bevekande omständigheter och Commercie-Rådet Adlerstedts
myckna lidande, H. K. Maij:t kunde i underdånighet
styrckas til at i nåder tillåta, det Commercie-Rådet Adlerstedt
sin ordinarie Assessorstienst uti Commercie-Collegio til sin
Kommerserådet Adlerstedts ansökan.
589
son Cammarherren Adlerstedt kunde få afstå och Cammarherren
derpå med K. Maij:ts fullmacht benådas.
Hr Kaulbars yttrade sig härvid, at R. o. A. eij äro i
stånd at gifva bort tienster.
Hr Lilljestierna: Som Hr Commercie-Rådet Adlerstedt
är en meriterad man och gammal redelig cronans tienare,
hvilcken uti 54 åhr giordt trogne tienster, samt honom för
när skiedt, altså förtienar han en billig reflexion, och emedan
publicum eij kan visa honom någon annan grace, så lärer
R. o. A. eij vara så hårda at icke vilja hugna honom dermed
at han i sin begiäran villfares.
Hr Kaulbars sade det vara emot Regeringsformen, om
Riksens Ständer skulle befatta sig härmed, emedan det är en
Konungens rätt, som vij eij kunna disponera om.
Frih. Uxkull instämde härmed.
Gref Wachtmeister: Emedan saken rörer Konungens
myndighet, så synes den böra hänskiutas til K. Maijt, at,
sedan vederbörande blifvit hörde, härmed efter Regeringsformen
förfara.
Gref Tessin sade sig vara enig med dem, som hålla före
det vara allenast K. Maij:ts höga rättighet at bortgifva tienster;
och voro nu så myckit eftertänckeligare at härutinnan
giöra något steg, som R. o. A. så nyligen faststäldt, at hädanefter
inge cessioner, under hvad namn och titul det och vara
må, skola tillåtas; hvarföre ock resolutionen kunde blifva
denna, at Hr Commercie-Rådet Adlerstedt med denna sin
ansökning vänder sig i underdånighet til K. Maij:t.
Hr Carl Wennerstedt instämde härmed, tilläggandes
detta skiählet, at jemväl faststäldt blifvit, det icke en gång
någre recommendationer skohla gå up ifrån Stånden.
Hr Lilljestierna svarade detta måhlet eij kunna begripas
under det som nyligen faststäldt blifvit angående cessioner,
som och ännu den frågan är oafgiord, om de redan
anhängige cessionsmåhl skohla tillåtas eller eij. Och hvad
K. Maij:ts höga mackt vid tiensters bortgifvande beträffar,
så voro det fierran ifrån honom och hvar redelig svensk at
ens täncka på något ingrep derutinnan; men han förmodade,
at K. Maij:t eij onådigt lärer uptaga, om en gammal betients
lidande i underdånighet föredrages, och til K. Maij:ts milda
och rättvisa bepröfvande hemställes, hvad hugnad honom vederfaras
må.
590 Okt. 25. Beslut i kommerserådet Adlerstedts sak.
Frih. Ungern kom med Deputationen tilbaka och berättade,
at Prästeståndet önskat Riksdagsterminen kortare;
at Borgareståndet funnit den samma tilräckelig och tillika
hedt Deputationen påminna om R. o. A:ns utlåtande öfver
Betänckandet angående Slottsfogdens lön i Upsala; at Bondeståndet
svarat, det de ville betäncka sig angående Riksdagsterminen;
at alla tre Stånden med det första lofvat utlåta
sig angående 1719, 20 och 21 åhrs löningsliquidationer.
Hr Kaulbars begiärte, at 8 § af Regeringsformen måtte
upläsas.
Hvilcket skiedde.
Hr Lilljestierna sade, at hvar och en på det högsta
lärer vara örn om Regeringsformens oförkränckte bibehållande;
men som den samma i hvar § och hvar rad går derpå ut,
at rätt och rättvisa må styrckas, hvilcket är des egenteliga
grund och afseende, så begifva vij oss ifrån en stor rättighet,
om vij icke ändra hvad orätt giordt är och hielpa de lidande.
Gref Tessin: Lät oss eij blanda circumstancerne. Commerce-Rådet
AcLlerstedt kan hielpas och recommenderas til sin
rätts åtniutande; men derutinnan kan han eij säijas lida, om
icke des son blifver Assessor.
Hr Lilljestierna sade des mening eij vara at föreslå
någon, utan allenast at Hr Commercie-Rådet Adlerstedts lidande
i underdånighet föreställes, och hemställes K. Maij:t at
i nåder tilse, på hvad sätt han kan villfaras i sin begieran.
Som det berättades, at de öfrige 3:ne Ståndens Extracta
Protoeolli denna saken angående voro inkomne, blefvo de
samme upläste, hvarutinnan alle tre Stånden bifalla Hr Commercie-Rådet
Adlerstedts begiäran at få cedera sin Assessorstienst
i K. Commerce-Collegio til sin son Hr Cammarherren
Adlerstedt.
Frih. Carl W. Cederhielm sade sig eij annat finna,
än at desse Extracta Protoeolli lämna R. o. A. frihet at tillägga:
»så vida K. Maij:t det i nåder godt finner».
Och som af åtskillige påstods, at denna saken eij bör
uppehålla R. o. A., emedan det voro et och enahanda i hvad
slut man och stadnade, sedan här är en pluralitet af 3 Stånd;
Så yttrade sig Gref Tessin och åtskillige andre derhän,
at sådant eij hör hindra R. o. A. at taga den resolution, som
de finna enlig med Regeringsformen, samt at R. o. A. eij alle
-
Dep. återvänder. Frih. Köhlers byte. 591
nast böra utlåta sig i saken, utan och genom en Deputation
giöra hos de andre Stånden en behörig remonstration härom.
Sedan upkom en vidlyftig discours hos R. o. A., antingen
de flestes mening uti Secrete Deputationen skulle bifallas, så
at Hr Commercie-Rådet Adlerstedt skulle få cedera sin Assessorstienst
til des son Cammarherren, eller och om bemälte
Commercie-Råd skulle lämnas den resolution at med sin
underdåniga ansökning hos K. Maij:t sig anmäla, så at jemväl
af åtskillige påstods votering:
Men omsidor förenade sig R. o. A. öfver denna quaestion
således, at på Secrete Deputationens Betänckande följande
Resolution kommer at skrifvas, hvilcken uplästes och justerades:
Resol.
R. o. A. finna för sin del, at Commercie-Rådet
Adlerstedt om den sökte cessionen hos K. Maij:t i underdånighet
sig häfver at anmäla, lärandes K. Maij:t i nådigt
anseende til des lidande vid detta tilfälle låta honom i nåder
vederfaras, hvad K. Maij:t af des Kongl, nåd och rättvisa
finner honom berättigad til.
Hr Landtm, berättade, at ehuruväl det varit ärnat at i
morgon skulle blifva Lag-plenum, doch som Borgareståndet
begiärt at dermed måtte upskiutas, at närmare hos sig få öfverlägga
angående den af de tre Stånden påstådde jagträttigheten,
altså komma Stånden hvart i sitt plenum i morgon särskilt
tilsammans.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde och skildes för
denna gången åt.
Den 26 October.
Uplästes C ammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Betänckande öfver Hr Baron och Capitain Gustaf von
Köhlers giorde ansökning at med K. Maij:t och cronan emot
vederlag af Tveta hemman 1 i Vässmanland, Ofversunds lähn,
Åkerbo härad och Medåckers sochn samt Skillinge 3/t i samma
lähn och härad samt Torpa sochn få utbyta Greby hemman
3/4 och Grönsta hemman Norregården 3/t uti Södermanland
Eschilstuna lähn och Osterrekarne härad, hvilcket byte Deputationen
finner til alla delar hafva sin richtighet samt vara för
K. Maij:t och cronan fördelachtigt.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
592 Okt. 26. Bäckeboda kapell. RR Creutz oell fröken Stenbock.
Frih. Gustaf Köhler framträdde och aflade sin tacksägelse
för R. o. A:ns benägna bifall til förbemelte byte, samt,
til at visa at cronan vid detta byte på intet sätt skall lida,
tilböd sig at köpa de tvänne utbytte hemman til skatte och
således för fulla räntan altid blifva ansvarig.
Härtil svarades, at Frih. Köhler härmed kan gå de laga
vägar och sig på vederbörlig ort anmäla.
Uplästes Riksens Ständers Justitice-Deputations Betänkande
öfver den å Fru Grefvinnans Christina Gustaviana Horns
samt de Heres vägnar ingifne ansökning angående någon ändring
uti K. Maij:ts nådigste Resolution för Bäckeboda skogsbygdeförsamling
dat. den 27 Aug. 1733, samt at Bäckeboda,
såsom et altid tilförende varande capell, nu och härefteråt anses
måtte; i hvilcket måhl Deputationen i anseende til de andragne
skiähl och orsaker håller före, at Riksens Ständer hos K. Maij:t
i underdånighet anhålla, at denna sak må sättjas i samma
stånd som den var innan högstbemelte Resolution utföll, samt
at K. Maij:t, sedan Aby moderkyrckioförsamlings ledamöter af
Bäckeboda församlings ingifne skrift fådt behörig communication
och sig förklarat, tächtes detta måhl efter lag och sakens
beskaffenhet med uådigt utslag afhielpa, utan at den förra
Resolutionen må i vägen ligga; hvarjemte Deputationen är af
den tanckan, at H. K. Maij:t i underdånighet kunde anmodas
at i nåder foga den anstalt, det vederbörande, som sakerne
hos K. Maij:t skola föredraga, dermed innehålla, til dess alla,
som i sakerne på något sätt äga del, vederbörligen hörde
blifvit.
Detta Betänckande bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Riks-Rådet Gref Creutz
ingifvit et ytterligare Memorial uti saken emellan honom och
Fröken Stenbock, och frågade om R. o. A. behagade sig låta
det samma föreläsa.
Som R. o. A. gofvo härtil theras bifall;
Altså uplästes Hr Riks-Rådet Gref Creutzes til R. o. A.
ingifne Memorial, hvarutinnan han anhåller, at aldenstund så
väl H. K. Maij:t igenom dess nådigste Resolution honom aldeles
derifrån befriat at hafva varit eller vara Fröken Christina
Cath. Stenbocks förmyndare och således tillika ifrån redogiörandet
för dess tilfallne arf, som ock Justitise-Deputationen
uti sitt Betänckande med högstbemelte Resolution til alla delar
sig conformerat, det ville fördenskull R. o. A. de af Justitise
-
Adelns besvär. Tillgången på silfvermynt.
593
Deputationen til hans befrielse anförde skiähl hos sig uti
rättvijs consideration komma låta och med gunstigt utslag
afhielpa, emedan han å annor händelse matte lefva uti ständig
fruchtan at af samma måhl vid en annan Riksdag oroad
blifva.
Uppå thetta Memorial föll hos R. o. A. följande Resolution,
som uplästes och approberades:
Resol. Remitteras til Justitise-Deputationen, hvilcken detta
jemte de öfrige inkomne och af R. o. A. dit remitterade
Memorialer häfver at uptaga; och som de öfrige respective
Stånden angående sakens å nyo uptagande af Justitise-Deputationen
sig eij yttradt, altså påminnes vänligen om theras utlåtelse
härutinnan.
Sedan företogs R. o. A:ns Besvär.
15 §, angående arrendecontracters med mera bestyrckande
med ed, i fall bördemannen det påstår.
Atskillige påstodo, at som i nye Lagen härom är stadgat,
denne § må gå ut.
Men som af andre begärtes, at den måtte blifva stående;
Fants godt, at bemälte § aldeles efter Lagsens ord inrättas.
17 §, at Adelens torpare och bönder, som när in til de
större bergslagerne äro belägne, eij måge påläggas at betala
mantahlspenningarne med kohl eller ved, funno R. o. A. böra
gå ut, emedan hvad Fahlun och Sahlberge vidkommer det
voro eftertänckeligit at rubba hvad detta angående kan stadgat
vara, och dessutan i denne § finnes förmält om de skogar
hvarpå bruken kunna vara funderade, hvilcket skulle sträcka
sig för vida.
19 §, angående det at bergsmännen böra slå godt jern,
bifölls.
20 §. Som här anföres besvär emot silfverpenningars
inväxlande utiUpbrotts-Cassan, påminte Hr Wulfwenstierna,
at härmed borde continuera, på det silfvermyntningen måtte
befordras.
Hvaremot anfördes, at sådant är omöijeligit, emedan i
landsorterne eij så stor tilgång på silfvermynt finnes; at det
länder Cassan til skada och förminskning i anseende til lagen
eller procenten som måste betalas; och at det hindrar utlänningarne
och följachteligen Cassans förkofrande igenom interessen,
emedan ingen viii låna silfverpenningar för den svårighet
som möter at betala i samma myntesort.
Adelns ProloJcoll, 1734. 38
594 Okt. 26. Adelns besvär. Krutbruk.
Hr Hökerstedt förestälte, at som kopparplåtarne egentligen
intet annat äro än en vahra som lätteligen i priset
kan falla, särdeles sedan Norje begynt drifva sin koppartilvärckning
så högt och i Ryssland jemväl koppar tilvärckas,
så voro det tryggare för riket, at Cassornes capital består i
silfverpenningar, som en sådan förändring eller förminskning
eij äro underkastade; och at det voro bättre at cassorne nu
förlora 2 procent i lage än en annan gång 20 procent i capitalet.
Såsom detta således befants löpa in i myntväsendet, altså
fants godt at, hvad inväxlingen af silfvermynt angår, remitteras
til Secrete Utskottet. Det öfriga i denne § bifölls.
24 §, angående brobyggnad för säterierne, bifölls.
25 §, angående bro- och vägestyckens delande med mera,
bifölls.
26 §, angående vite och confiscation på utländsk humlas
införsel, bifölls.
27 §, angående sochneallmänningars delande, bifölls.
30 §, angående saltpettersiuderiet i Skåne, Halland etc.,
bifölls.
32 §, angående in- och utsokne torp- och gatuhusmäns
befriande i Skåne för matlagspenningeafgiften, bifölls.
33 §, angående Torsebro krutbruks flyttjande.
Frih. Dyring androg, at bemelte krutbruk aldeles utöder
skogen, för hvilken likväl Rusthållarue i anseende til ollongälden
rusta, så at om det eij flyttes, måste cronan lämna
dem lindring i rustningen.
Frih. Si öblad förestälte, at om detta krutbruk flyttes,
det voro en alt för stor skada för cronan;
Och ingaf et Memorial, hvarutinnan sådant bredare utföres;
hvilcket Memorial uplästes.
Så uplästes och Generalen Cromtedts, hvarutinnan de
stora inconvenienzier, som en sådan flyttning skulle för riket
med sig draga, vidlyftigt anföras.
I anseende til de i desse Memorialer anförde skiähl funno
R. o. A. godt, at fuller § bifalles, doch at vid slutet den
clausul tillägges: »så framt det utan cronans skada och nachdel
skie kan».
37 § går ut, emedan det eij låter sig giöra på alla ställen,
och särdeles der myckit frälse är, at frälseböndren ifrån håll—
skiutsen undantagas; dessutan äro ock Adelige Privilegierne
härutinnan tydelige.
Om insocknes återvinnande. Borgaredep. Protokollsjusterare. 595
38 §, om insocknes återvinnande.
Härvid discourerades, at som Adelige Privilegierne uti
detta fall äro klara, bör man eij underkasta dem någon uttydning
af de andre Stånden; dessutan voro och på 1723
åhrs Riksdag faststäldt, at hvad hvar och en då acquirerat
skulle han få insochnerättighet på, men eij på det som sedan
kunde tilköpas, hvilcket i sig sielf eij eller med skiähl skulle
kunna påstås, emedan et sådant hemman eij med någon annan
än utsoknerätt voro kiöpt.
Frih. Bennett och Hr von Böhnen påstodo, at den
Skånske Adelen på sådant sätt alt för myckit skulle komma
at lida, emedan de hemman som vid arfskiftet tilfallit dem
som eij lingö sätesgården aldrig skulle kunna få insochnerättigheten
igen.
Härtil svarades, at hvad insoknes återvinnande angår,
så är härom uti Cammar-Collegii Instruction 17 § tydeligen
stadgat och af alla 4 Stånden redan gillad, så at det är fåfängt
at härom införa i R. o. A:ns Besvär; och skulle man
eij niuta privilegierne och hvad i Cammar-Collegii Instruction
stadgat är til godo, så är vägen öpen at hos K. Maij:t eller
Riksens Ständer sig deröfver besvära.
I anseende til desse andragne skiähl funno R. o. A. godt,
at denne § går ut.
Inkom en Deputation från Borgareståndet, som anfördes
af Rådmannen Cervin, hvilcken aflefvererade Borgareståndets
Besvär med the i Besvärs-Deputationen therå projecterade
Resolutioner, jämte 3 Extracta Protocolli ifrån Borgareståndet:
l:o angående Riksdagens slut; 2:o öfver Cammar-OeconomieDeputationens
Betänckande angående afgiften på mindre nödige
vahror; 3:o om Nyköpings stads ansökning. Och sedan han
thesse ärender recommenderat, afträdde denne Deputation.
Riddarhus-Fiscalen inlefvererade följande förteckning på
them af R. o. A., som sig anteckna låtit, at om eftermiddagarne
bivista Protocollens justerande:
Gref Ekeblad. Gref Magnus Stenbock.
Gref Bonde.
Frih. Kagg. Frih. Leijonhufvud.
Frih. Lindhielm.
Hr Anckarcrantz. Hr von Seulenberg.
Hr von Wallioik. Hr Stierncrona.
Hr Hestsko. Hr C. G. Silfwerschiöld.
596 Okt. 26. Horns ansökan om afsked fr. kanslipresidentskapet.
Hr Sinclair. Hr Biörnbourg.
Hr Rå felt. Hr von Brobergen.
Hr Dahlfelt. Hr Maul.
Hr Renstierna.
Uplästes Extract utur Protocollet hållit i Råd-Cammaren
den 22 Oct. angående Hr Riks-Rådet och Prsesidenten Grefve
Arvid Horns lios K. Maij:t giorde underdånige ansökning at i
anseende til des tiltagande ålder samt aftagande hälsa och
krafter ifrån Prsesidentskapet i Cancelliet, Cancellariatet vid
Abo Academie samt Prsesidentskapet uti Societate Literaria
et Scientiarum i nåder entledigas, undandragandes sig doch
icke Hr Grefven och Riks-Rådet än vidare och så länge Gud
lifstiden förunnar at förblifva vid Rådsämbetet under förhoppning
om nådigt tilstånd at hädanefter som hittils för des
hälsas skiötsel få vistas på landet; hafvandes K. Maij:t vid
detta tilfället i nåder önskat at än vidare få nyttja välbemälte
Hr Riks-Råds trogna tienst vid de honom i nåder anförtrodde
ämbeten, hvilcken åstundan Hrr Riksens Råd jämväl betygat;
men som Hr Grefven och Riks-Rådet doch ytterligare yttrat
des åstundan om et nådigt villfarande uti des underdåniga
ansökning, hade K. Maij:t funnit nödigt detta ärendet jemte
Hr Riks-Rådets egen Supplique til Riksens Ständer at remittera;
förklarandes H. Maij:t dervid i nåder, at en sådan ändring
i Ministeren skulle hos främmande Mackter förorsaka
mycken eftertancka, hvarföre K. Maij:t med Råds råde
tycker bäst vara, at Hr Riks-Rådet kunde förmås at continuera
vid des Prsesidentsämbete i Cancelliet, åtminstone så
länge nu varande conjoncturer påstå; men der framdeles och
innan nästa Riksdag conjuncturerne sig så ändra skulle, at
K. Maij:t med Råds råde kunde samtycka til des afskedstagande
ifrån bemelte • ämbeten, så hemställer K. Maij:t til
Riksens Ständers godtfinnande, om icke H. K. Maij:t med
Råds råde må hafva frihet sådant at bevilja.
Sammaledes uplästes Hr Riks-Rådet och Praesidenten Gref
Horns til K. Maiy.t härom i underdånighet ingifne Supplique.
Hr Lilljestierna utlät sig, at han vid detta tilfälle
tvänne ganska stridige sinnens rörelser hos sig måste känna,
nemligen bedröfvelse och glädje; bedröfvelse deröfver, at en
så gammal välförtient Herre, hvilcken uti 50 åhr troligen och
väl tient riket, ville nu skilja sig ifrån et så angelägit ämbete,
på hvilckets nitiska förvaltande en stor del af rikets sanskyl
-
Jämförelse mellan Axel Oxenstierna och Arvid Horn. 597
diga välfärd beror, en Herre hvars beviste tienster voro så
månge och så allmänt bekante, at de eij här behöfde upnämnas;
doch voro et som nu eij borde förbigås, nemligen at
han varit et stort värcktyg til vår ädla frihets återvinnande.
När man derjemte sig til sinnes förde bemelte Herres con
duite
emot alla, des ärliga Svenska hierta och oföränderlige
patriotiske sinnelag, des credit och kiärlek i landet samt vördnad
utom lands, hvarvid til des högst förtiente beröm denna
besynnerliga omständighet eij måste utelämnas, at de utrikes
Ministrer enhälligt gifvit H. Exc. det vittnesbörd, at han aldrig
avancerat et ord som han eij varit sinnad til pricka at
fullkomna, des ogemena kundskap uti Ministeren och flere
stora egenskaper, så kunde eij annars än bedröfvelse förorsakas.
Men deremot voro det en besynnerlig glädje, at H.
Maij:t i så nådige termer åstundat H. Exc:s qvarblifvande vid
affairerne, hvarvid jemväl Hrr Riksens Råd instäm dt, så at
fördenskull intet annat synes återstå än at vij giöra et med
vår nådiga Öfverhet och ombidja H. Exc. at ännu til fäderneslandets
tienst och nytta öfverlämna des öfrige hälsa och krafter;
hvilcket Hr Lilljestierna sade sig hålla för så myckit nödigare
och oundgängeligare, som förutan Axel Oxenstierna Sverige aldrig
ägdt så stor Minister, och kunde man med skiähl säija, at
conjoncturerne och omständigheterne varit myckit svårare och
mera granlaga för denne senare än för den förre, emedan då
riket var uti et avantageust och segrande tilstånd, hvaremot
det nu til sine krafter och anseende försvagat är och vid de
dageligen inlöpande granlaga conjuncturer för den, som vid
Ministéren brukas, långt mera omsorg och bekymmer förorsakas.
Frih. Carl W. Cederhielm: Hvad Hr Assessor Lilljestierna
andragit, dervid häfver iag eij något at påminna; men
som det voro bedröfveligit, at en om riket så högt meriterad
man eij skulle niuta sin begiäran i det enda Riksens Ständer
kunna benåda honom med och honom angenehmt är, utan
tvärt om obligera honom öfver förmågan och således förkorta
hans dagar, ty hemställer iag R. o. A., om icke Hr Grefven
och Praesidenten uti des begiäran kunde villfaras.
Gref Dohna hemstälte, om icke af Riksens Ständer hos
K. Maij:t en underdånig tacksäijelse kommer at afläggas för
des betygade nådige åstundan at H. Excellence måtte blifva
qvar vid des ämbeten.
Hr Landtm, frågade om detta bifalles.
598 Okt. 26. Deputation till grefve Horn.
Hvartil svarades ja.
Hr von Blixen: at om de öfrige Stånden eij ännu äro
skilde, en Deputation härom til dem afgå må.
Frih. Ungern berättade at Stånden, då han sidsta gången
var med Deputation til dem, hedt sig undan de månge Deputationer,
emedan de derigenom uti sitt arbete hindrades.
Hr von Blixen hemstälte, om icke H. Exc. Gref Horn
må tillåtas at efter des åstundan få skiöta sin hälsa, men eij
at emellan Riksdagarne få taga afskied, emedan des lustre
namn gifver sakerne anseende.
Hr Falckengren påminte, at än en Riks-Råd kunde
förordnas uti Cancelliet H. Excellence til hielp; hvarvid han
jemväl förestälte, om icke en siöman bör komma i Rådet efter
Regeringsformens innehåld.
Detta sades nu eij höra hit.
Hr Lilljestierna: Som H. K. Maij:t giordt alt hvad
han af nåd och rättvisa kunnat giöra och remitterat ärendet
til Ständerne, synes ock at Ständerne böra giöra et steg, så
at de 4 Talemännen träda til H. Exc. och förklara Ständernes
åstundan at H. Exc. blifver qvar vid Prsesidentskapet i Cancelliet.
Härtil svarades, at de 4 Talemännen eij gå til någon
annan än allena til H. K. Maij:t.
Men at en Deputation ifrån Stånden til Hr Riks-Rådet
och Prsesidenten Gref Horn afgår at anmoda Hr Grefven och
Prsesidenten at blifva qvar vid Prsesidentskapet i Cancelliet,
det bifölls uppå Hr Landtm:s derom giorde frågan, samt at
til bemelte Deputation 12 af R. o. A. utnämnes, så at den
samma af alla 4 Stånden blifver 30 personer.
Frih. C. W. Cederhielm påminte, at inge Deputationer
böra gå til private personer ifrån Riksens Ständer, emedan
det synes vara emot Riksens Ständers myndighet.
Härtil svarades, at sådant på förre Riksdagar åtskillige
gånger skiedt, och at Deputationer til Herrar Riksens Råd
afgådt.
Hr Landtm, frågade, om Talemännen skola gå til K.
Maij:t at aflägga underdånig tacksäijelse för den af K. Maij:t
betygade nådige åstundan at Hr Riks-Rådet och Prsesidenten
Gref Horn måtte blifva qvar vid Prsesidentskapet i Cancelliet.
Hvilcket bifölls.
Protokollsutdrag om Horns af skedsansökan. 599
Beträffande den andre frågan, angående dimissionen ifrån
Praesidentskapet uti Cancelliet emellan Riksdagarne, stadnade
R. o. A. i det slut, at sådant eij kan tillåtas, emedan Riksens
Ständer sig sielfva förbehållit detta vigtige ämbetets besättjande.
I anledning af det som således resolverat blifvit upsattes
följande Extractum Protocolli, hvilcket för R. o. A. uplästes
och approberades:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 26
Oct. 1734.
S. D. Uplästes Extract af Råds-Protocollet dat. den 22
Oct., derutinnan H. K. Maij:t i nåder gifver Ständerne tilkänna,
at Hr Riks-Rådet och Presidenten Grefve Arwid Horn i
underdånighet anhållit ifrån Praesidentskapet i Cancellie-Collegio,
Cancellariatet vid Academien i Abo samt Praesidentskapet
uti Societate Literaria et Scientiarum i nåder at entledigas;
hvaröfver K. Maij:t yttrat des nådige åstundan at än
vidare få nyttia velbemelte Hr Riks-Råds trogna tienst vid
de honom anförtrodde ämbeten, hvilcken åstundan de öfrige
Hrr Riksens Råd jemväl betygat. Och som R. o. A. funno
Hr Riks-Rådet, i anseende til des bepröfvade trohet och nit
för fäderneslandet samt mogna kundskap om utrikes saker
och ministeren, ifrån Cancelliet vid närvarande granlaga conjuncturer
vara omistelig, altså stadnade R. o. A. i det enhälleliga
slut, at Ståndens Talemän hos K. Maij:t aflägga en
underdånig tacksäijelse, som behagat i nåder förklara des
önskan vara at än vidare få nyttja Hr Riks-Rådets och Presidentens
trogne tienster; och at derjemte ifrån alla 4 Stånden
en Deputation tilsammans af 30 personer til Hr Riks-Rådet
Gref Horn afgår, som anmodar Hr Riks-Rådet at blifva qvar
vid Praesidentskapet i Cancelliet och således låta fäderneslandet
än ytterligare nyttja des nit, vidt bekandte förfarenhet
och hos de utrikes Håfven förvärfvade credit och anseende.
Och hvad dimissionen ifrån Prsesidentskapet uti Cancelliet
emellan Riksdagarne angår, så funno R. o. A. enhälleligen
sådant så myckit mindre kunna beviljas, som samtelige Riksens
Ständer sig samma ämbetes besättjande mer än något
annat förbehållit. Hvilcket med de öfrige respective Stånden
til benägit biträde vänligen communiceras. Acturn ut supra.
Hr Landtm, anmälte, at Capellmästaren Roman begiärt
at om Fredag få upföra en musique på Riddarhussahlen.
600 Justering af protokollsutdrag om riksdagsort.
Hvartil R. o. A. samtyckte.
Sedan fants godt, at Justitim-Deputations Betänckande
uti saken emellan General-Adjutanten Löwen och Handelsmannen
Montgomerie angående Schibo och Ortala bruks förlag
öpnas och blifver liggande på bordet.
R. o. A. skildes åt.
Den 28 October
Yar Simon Judas dag, då R. o. A. efter sluten gudstjenst
samlades kl. 10.
Uplästes och justerades följande Extracta Protocolli:
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. den 25 Oct. 1734.
Såsom efter Riksens Ständers tagne slut nästa Riksdag
kommer at hållas uti Norkiöping, hvarvid åtskilige angelägne
och vigtige omständigheter ännu komma at tagas i öfvervägande,
så väl angående K. Maij:ts egen höga närvaro som
Hrr Riksens Råds och Collegiernes, med mera, altså funno
R. o. A. för sin del nödigt, at en Deputation förordnas, hvilken
desse och flere hithörande måhl utarbetar och med sitt
betänckande hos Ståndens Plena inkommer, samt at til bemelte
Deputation tolf af R. o. A. utnämnes; hvilcket med de
öfrige respective Stånden välment communiceras. Actum ut
supra.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 22
Oct. 1734.
S. D. Uplästes det Arbara Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 19 i denna månaden, hvarutinnan Ståndet
förklarar sig finna nödigt, at det Yyrdiga Prästeståndets Svar
på Conducteuren Strokircks hos Riksens Ständer ingifne eftertänckelige
skrift måtte igenom offenteligit tryck utkomma.
Och som thet Vördiga Prästeståndet igenom Extractum Protocolli
af den 12 sidstledne icke allenast bifallit samma det
Arbara Bondeståndets åstundan, utan ock samtyckt at Ståndets
förre Memorial angående enigheten uti vår rena Evangeliska
lära må blifva tryckt, så skulle ock R. o. A. eij ogierna
härutinnan förena sig med thesse bägge respective Stånden;
men som R. o. A. härvid thesse betänckeligheter förekommit,
at ehuru mogit, grundeligen och kraftigt the anförde irrige
lärosatzer uti förbemelte Svar finnas vederlagde, så blefvo
Om Presteståndets svar på Strokirchs memorial. 601
doch the samme på sådant sätt tor hända til enfaldelige sinnens
föroroande långt mera kunnige och kringspridde, än när
the allenast af theras villfarande uphofsmän hysas; och som
törfarenheten beklageligen vittnar, at de som af grofve villfarelser
intagne äro sällan igenom skriftelige vederläggningar
låta rätta sig, så är jemväl at befara, det de til sine irrige
satzers förfächtande skulle söka at under hand kringsprida
skriftelige gensvar, eller til äfventyrs de samma utifrån tryckte
inpracticera, hvarigenom i landet en myckenhet af sådane
farlige skrifter torde komma sig at insmyga, eij til at förtigandes
den oro och bekymmersamhet, som hos våre trosförvandter
på andre orter skulle förorsakas, i thet them kunde
på sådant sätt gifvas anledning at befruckta, det voro sådane
villomeningar hos oss allmännare än de, Gudi lof, äro; fördenskull
finna sig R. o. A. föranlåtne til de öfrige respective
Ståndens ompröfvande vänligen at hemställa, om icke i anseende
til thesse och flere betänckligheter thet thervid kunde
bero, at ofvanbemelte thet Yyrdige Prästeståndets Svar och
Memorial, til et stadigt varande bevis af thet Vyrdige Prästeståndets
berömmeliga vaksamhet, ömhet och nit för vår rena
läras försvar, ibland Riksens Ständers handlingar blifver uti
et beständigt förvar. Actum ut supra.
Hr Didron påminte härvid, at han höll för myckit nödigt
bemelte skrifters tryckande, aldenstund uti the samma
the irrige lärosatzer, hvilcke sig nog kringsprida, så tvdeligen
äro vederlagde, och förmente han, at the öfrige Stånden thertil
lära samtycka.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 28
Oct. 1734.
S. D. Uplästes å nyo det Lofl. Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 28 sidstl. Aug., hvarutinnan vid handen
gifves, huruledes de öfrige respective trenne Ståndens
Deputerade uti Allmänna Besvärs-Deputationen aldeles afslagit
Städernes ansökning uti den 23 § af Allmänna Besvären angående
de inrättade Förråds- och Besparings-Cassor vid städernes
eller rote- och hemkalls-båtsmanshållet. Och som det
Lofl. Borgareståndet til sådane cassors inrättande vid 1727
åhrs Riksdag sig icke skall hafva begifvit eller veta huru
denna saken sedan kan vara uptagen och bifallen, vidare än
hvad K. Maij:t igenom bref til samtelige Landshöfdingarne af
den 13 Junii 1732 i nåder derom behagat stadga, ty häfver
602 Okt. 28. Prot.utdrag om städernas båtsmanshåll.
Ståndet funnit nödigt thetta med the öfrige respective Stånden
välment at communicera med begiäran, at thenna saken
måtte noga efterses och bepröfvas samt städerne efter theras
ansökning uti thenna inrättning, som eij allenast skall vara
graverande, utan och ovanlig samt onödig, vinna behörig
ändring. R. o. A. togo detta ärendet i öfvervägande; och
som högbemelte Kongl, bref tydeligen förmäler, det i anledning
af Riksens Ständers vid senaste Riksdag giorde underdånige
föreställning K. Maij:t om sådane förrådscassors inrättande
vid båtsmanshållet i nåder förordnat, det ock derjemte äfven
så nödigt är, at vid Flottan och til rikets Siömackts understöd,
som vid Regimenterne och Krigsmackten til lands, under
fredliga tider och efter hand förutan någons besynnerliga känning
och last at samla något penningeförråd; altså finner
R. o. A. för sin del uti en så hälsosam och uppå Ständernes
begiäran skiedd inrättning ingen ändring kunna tillåtas, och
förmodar så myckit mer det Loll. Borgareståndets bifall härutinnan
samt at de sig ifrån ofvan anförde besvär begifva lära,
som alla de afgifter, hvilcka desse förrådscassor tilflyta, doch
elliest enligit contracterne til Båtsmannen sielf eller til des
beklädning med mera erläggas och utbetalas böra. Actum
ut supra.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 25
Sept. 1734.
S. D. Lät R. o. A. sig föredraga Allmänna BesvärsDeputations
Extractum Protocolli af den 6 Aug., hvarutinnan,
i anledning af Allmogens Besvärs 41 §, hos Riksens Ständer
til skyndesamt företagande och afgiörande recommenderas den
af Finske Allmogen ytterligare giorde påminnelsen om hemul
och ersättning för Finlands fordom bortmiste kyrckia här i
Stockholm, hvilcket måhl redan vid förre Riksdagen af Riksens
Ständers Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputation
varit utarbetat och til Ståndens Plenis refererat. Så
uplästes ock Riksens Ständers nu förordnade Justitiae-Deputations
Extractum Protocolli af den 3 i denna månaden, medelst
hvilcket bemelte Deputation detta, såsom et ärende öfver
hvilcket Justitire-Deputationen sig vid 1731 åhrs Riksdag yttrat,
til Riksens Ständers afgiörande underställer. Och som
utaf Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens den
5 Junii 1731 i detta måhlet afgifne Betänckande befants, at
Justitise-Deputationen genom Extractum Protocolli af den 3
Finska kyrkan. Exspektanter.
603
i samma månad sig derhän yttrat, at den gamle äganderätt,
som Finska Församlingen til S:t Gertruds eller den så kallade
Tyska Kyrckian af de åberopade documenter velat bevisa, icke
kan hafva bestånd, doch aldenstund Finska nationen ifrån
uhråldrige tider varit med Sveriges crona incorporerad, samt
således billigt synes, at desse undersåtare, som äro af different
språk, måste åtminstone uti residencet så myckit mera förses
med någon kyrckia, som forna Konungars bref dem äfven
derom försäkra, så skall Justitise-Deputationen för sin del
icke finna, at K. Maij:t och Cronan ifrån samma löftes fullgörande
kan frikännas. Altså bifölls af R. o. A. JustitiseDeputationens
i så måtto yttrade tancka, och på det publicum
på en gång eij för mycket må graveras, hålla R. o. A. för
bäst, at på fem åhrs tid 4,000 dal. smt åhrligen af de publique
medlen til Finska kyrckjan här i Stockholm utbetalas. Hvilcket
med de öfrige respective Stånden välment communiceras.
Actum ut supra.
Sedan uplästes den projecterade Resolutionen på Secreta
Deputationens Betänckande af den 16 sidstl. Sept. öfver Majoren
Manderstiernas och de Heres ingifne Memorialer, det de
såsom Expectanter eij förhulpne blifvit, med mera, så lydande:
R. o. A. stadnade häröfver i det slut, at med de tienstgiörandes
och Expectanternes föreslående vid Regimenterne
förblifver efter K. Maij:ts härom utfärdade nådige Bref af
den 23 Jan. 1724.
Och approberades af R. o. A.
Hr Westfelt begiärte, at Resolutionen så måtte inrättas,
at Betänckandet bifalles.
Hr Landtm, svarade, at som saken på det sättet är
afgiord som Resolutionen lyder, och detta allenast är en justering,
så kan i sielfva slutet ingen ändring skie; men at om
vid sielfva orden något är at påminna, sådant kan jämkas.
Hr Westfelt yrkade sitt förra påstående och at åtminstone
införas måtte angående vederbörandes ansvar, när uti
förslagen bättre förtiente förbigås.
Hr Kaulbars svarade, at som denna saken redan är
afgiord, så kan deröfver nu eij begiäras votering.
Påmintes at en Deputation til de andre Stånden må afgå
med R. o. Arns Extractum Protocolli angående Hr Riks-Rådet
Gref Horns begiärte dimission ifrån Prassidentskapet i Can
-
604 Okt. 28. Horns belöning. Siegroth och Ax. Wrede Sparre.
celliet, hvilcken Deputation tillika med sig tager Rådets Extractum
Protocolli samt Hr Riks-Rådet Gref Horns Supplique.
Detta bifölls, och blifver samma Deputation 6 personer
starck.
Frih. Rosen berättade, at R. o. Arns beviste ynnest
myckit fägnat H. Exc. Gref Horn, och at H. Exc. förklarat
sig den samma med all vördnad erkiänna samt önskat at ännu
kunna tiena riket; men at H. Exc. tillika betygat det skola
vara honom högst angenemht, at Riksens Ständer eij ville
besvära sig med någon Deputations afsändande til honom.
Gref Wachtmeister intygade det samma och hemstälte,
om icke Deputationen som nu afgår kunde gifva de öfrige
Stånden denna H. Exc:s åstundan tilkiänna.
Som detta vann R. o. A:ns bifall;
Altså fick Deputationen som nu afgick, och för hvilcken
Frih. Conrad Sparre förde ordet, härom in commissis, samt
at tillika antyda dem, det R. o. A. til denna Hr Riks-Rådet
Gref Horns åstundan samtyckt.
Uplästes å nyo Hr Siegeroths Memorial angående cessionen
af des Lieutenants-indelning vid Lif-Regimentet til
Adjutanten Gref Axel Wrede Sparre.
Gref Tessin gaf tilkänna, at som des svåger Gref Axel
Wrede Sparre nu eij voro uppe, måste han å des vägnar gifva
Högloft R. o. A. vid handen, at sedan Gref Sparre förnummit,
det R. o. A. stadnat i det slut, at cessioner på intet sätt
hädanefter böra tillåtas, häfver han så aldeles slagit det samma
utur sinnet, at det skulle vara honom okärt om det skulle
påstås, emedan han voro af de åhren, at han ville och borde
tiena up sig.
Hr Siegeroth sade detta förefalla honom främmande,
sedan han slutit accordet, och bad om R. o. Arns bifall uti
sin begäran, samt at honom samma grace som Hr Adlerstedt
måtte vederfaras eller åtminstone at saken til H. K. Maij:t
måtte hänskiutas.
Hr Didron: Som Gref Sparre afsagdt sig accordet, så
lärer R. o. A. eij kunna eller vilja påtruga honom något som
är honom sielf emot.
Sedan R. o. A. något discourerat;
Frågade Hr Landtm., om Hr Siegeroths begiäran vinner
bifall.
Men R. o. A. afslogo Hr Siegeroths begiäran.
Dep:s betänkande om Justitierevisionen. 605
Uplästes Justities-Deputationens Betänckande öfver 4 § i
K. Maij:ts särskilte nådiga Proposition angående Justitiae-saker
vid K. Maij:ts Justitiae-Revision, beträffande förteckningarne
öfver de under Revisions-Secreterarnes och General-Auditeurens
expeditioner utfärdade K. Domar, Bref och Resolutioner
med mera; hvarutinnan Deputationen i anledning af de ingifne
diarierne l:o angående K. Maij:ts Justitise-Revision hemställer
til Riksens Ständer, om icke för de anförde skiähl och orsaker
K. Maij:t i underdånighet kunde anmodas at i nåder hålla
hand deröfver, det icke något missbruk måtte förelöpa med
förlikningars tillåtande vid K. Maij:ts Justitise-Revision. 2:o
Som arbetet i K. Maij:ts Justitise-Revision dymedelst eftersättes,
at Proto-Notarien förrättar General-Auditeureu Riddercreutzes
syssla, som är siuk, så är Deputationen af den tanckan,
at hos K. Maij:t i underdånighet kunde anhållas, at GeneralAuditeurens
syssla ju förr ju häldre af någon annan skickelig
och förfaren raan må blifva förrättad, men General-Auditeuren
Riddercreutz i anseende til des långliga förtienster lika fullt i
sin lifstid åtniuta hela lönen. 3:o Håller Deputationen före,
at när framdeles någon Revisions-Secreterare-beställning blifver
ledig, K. Maijrt i underdånighet kunde anmodas anbefalla
vederbörande at ofördröijeligen och på det arbetet i sin tilbörliga
drift eij må hämmas med förslag på bemälte vacance
inkomma. 4:o Underställes Riksens Ständer, om icke hos
K. Maij:t underdånigst kunde begiäras, at, så vida giörligit
är, inga flere saker må blifva anslagne än på den utsatte
terminen afgiöras kunna, samt måhlén i den ordning företagas,
som Riksens Ständer vid senaste Riksdag i underdånighet
åstundat. Beträffande General-Auditeurs-Expeditionen, förmenar
Deputationen, l:o at när General-Auditeuren några
saker i underdånighet kommer at föredraga, hvarvid JustitiseCancellern
bör vara tilstädes, han då af General-Auditeuren
derom förut bör kundgiöras. 2:o Hålles för nödigt, at Riksens
Ständer, i betrachtande af de andragne orsaker, hos
K. Maij:t anhålla om des nådigste föranstaltande, at de saker,
som General-Auditeuren tilförene vid General-Krigs-Rätten
föredragit, sedermera hos K. Maij:t, när besvär deröfver anföres,
af någon annan i underdånighet må föredragas. 3:o Underställes
Riksens Ständer, om icke hos K. Maijrt i underdånighet
kunde begiäras, det emellan salierne måtte giöras
den skillnad, at hvar och en blifver under den expedition
606 Okt. 28. Dep:s betänkande om Justitierevisionen.
bvartil lian rätteligen finnes höra, samt at General-Auditeuren
hädanefter vid Riksdagarne må ingifva renskrefne diarier öfver
de under hans expedition förelupne ärender, efter det formulair
som K. Hof-Rätterne föreskrifvit är. Härnäst uprepas
åtskillige Justitise-ärender, hvarom H. K. Maij:t efter Riksens
Ständers vid sidstledne Riksdag giorde underdånige begiäran i
nåder föranstaltat; men som uti åtskillige andre mål Riksens
Ständer deras underdånige skrifvelser då låtit afgå, hvarom i
K. Maij:ts Secreta Proposition intet förmäles, så underställes
Riksens Ständers godtfinnande, om icke hos K. Maij:t i underdånighet
kunde anhållas, at det måtte blifva efterkommit,
som ännu intet kan vara värckstäldt af det Ständerne tilförene
underdånigst begiärdt; för öfrigt finner Deputationen, at hos
K. Maij:t bör afläggias underdånig tacksägelse för des viste
nådige ömhet vid rättvisans skippande, samt at Herrar Riksens
Råd äfven väl för deras flit och trogne arbete härvid med
heder och tacksäijelse borde bemötas.
Hr Wulfwenstierua påminte, at i detta Betänckande
underställes, om icke hos H. K. Maij:t i underdånighet kunde
anhållas, at det måtte blifva efterkommit, som ännu intet kan
vara värckstäldt af det Ständerne tilförene underdånigst begiärt,
hvilcket kunde hafva sine betänckeligheter med sig, aldenstund
sådane saker torde vara anmälte, hvilcka emedlertid
vid andre domstohlar dit de hörde kunde vara afgiorde.
Härtil svarades, at Ständerne allenast begiära underrättelse
huru bemelte saker blifvit värckstälte.
Hr Lilljestierna giorde den reservation til protocollet,
at uti Betänckandet gifves anledning, det någon annan uti
Proto-Notarien Suarez ställe måtte förordnas at förrätta
General-Auditeurs-sysslan under Hr Riddercreutzes siukdom;
men som Hr Suarez bemälte syssla en lång tid med K. Maij:ts
nådiga nöije förrättat, höll Hr Lilljestierna före, at vid förefallande
öpning Hr Suarez kunde på sådant sätt betagas den
förmohn han så väl förtient, hvarföre han bad, at på sådant
sätt eij måtte gifvas tilfälle at prejudicera en åhrlig man,
som trogit tient, utan at man bör härutinnan låta ankomma
på K. Maij:ts nådiga behag, om Proto-Notarien Suarez denna
sysslan längre skall förrätta.
Gref Gustav Gyllenborg svarade, at intentionen härmed
ingen annan är än denna, at hvar och en må förrätta
sin syssla, och icke successivement den ena den andras ställe
Adelns besvär. Landshöfd. Gyllenborgs uphäfda resol. 607
förträda, sorn nu händt, så at ofta på et så högt och angelägit
ställe, som K. Maij:ts Justitise-Revision är, Cancellister
och Copister fördt protocollet.
Efter något discourerande bifölls Betänckandet af R. o. A.,
med denna tilläggning allenast, at som Protonotarien Suarez
General-Auditeurs-sysslan redan en tid förrättat, han jemväl
dervid må continuera, och at emedlertid til Protonotariesysslan
någon annan, sedan vederbörande blifvit hörde, af K. Maij:t i
nåder förordnas.
Företogs R. o. A:ns Besvär.
43 §, angående Ingermanländska famillernes besvär öfver
efterräkningar, bifölls.
Lagman Lilljegren påminte, at, Ingermanlänningarne
måge niuta samma rätt som Finnarne.
Hr Wulfwenstierna sade, at § är väl inrättad som
den är, och at Cronan eij bör betagas at få rescontrera med
dem som kunna vara skyldige.
44 §, angående bropenningars erläggande vid Halmstads
brygga.
Tillädes uppå Frih. Bennetts giorde föreställning: »at
stadsboerne efter en skiählig taxering åhrligen något vist komma
at betala», och utslötos de orden: »då bryggan i fulikomligit
stånd är».
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande öfver Landshöfdingen
Gref Olof Gyllenborgs ingifne Memorial angående
et i Elfsborgs lähn föreluppit värfningsmåhl, uti hvilcket sedan
Hr Grefven den 2 Dec. 1732, såsom då varande Landshöfdinge
uti bemelte lähn, resolverat, har H. K. Maij:t samma Resolution
den 11 Maii sidstvekne åhr uphäfvit; yttrandes sig JustitimDeputationen
icke annat kunnat finna, än at af H. K. Maij:t
Hr Landshöfdingen Gref Gyllenborgs den 2 Dec. 1732 i detta
måhl gifne Resolution, för den deruti begångne felachtigheten
skull, högrättvisligen blifvit ändrad; men derjemte tycker
Deputationen för sin del, at vederbörande vid detta tilfället i
underdånighet bordt påminna det, sedan H. K. Maij:t befunnit
måhlet af förenämde beskaffenhet, en laga ransakning i
orten måtte värckeligen anstäld blifvit, och synes berörde
ransakning ännu böraLörrättas; men angående det som emellan
Hr Landshöfdingen Gref Gyllenborg och Hr Öfversten Didron
vid detta värfningsmål föreluppit och til Giötha Hof-Rätts
afgiörande är remitterat, så kan Justitias-Deputationen sig
608 Okt. 28. Landsböfd. Olof Gyllenborg och Hr Didron.
dermed icke befatta, utan bör bemelte Hof-Rätts utslag deröfver
afbidas.
Sedan detta Betänckande var upläst, framträdde Hr Landshöfdingen
Gref Olof Gyllenborg och sade sig hafva upsatt et
kort Memorial, hvilcket han begiärte måtte få upläsas.
Hr Didron: Jag vet eij om R. o. A. vilja företaga en
sak som ligger i Giötha Hof-Rätt.
Gref Olof Gyllenborg svarade, at han i detta Memorial
eij något andragit, som i Giötha Hof-Rätt anhängigt är, men
at han det samma för tvänne orsaker skuld förnämligast författat:
l:o at et prsejudicat må blifva, om alla skola kunna
skydda hvilcka de behaga förvärfvare; 2:o om Landshöfdingar
och Konungens ämbetsmän kunna säijas bryta Regeringsformen,
när de sine ämbeten förrätta; och som det voro ganska
kort, begiärte Hr Grefven at Memorialet måtte upläsas.
Hr Didron beklagade sig, at utan hållit protocoll och
ransakning des dräng blifvit kastad i arrest; och beträffande
det som Gref Gyllenborg uti sine skrifter anfördt angående
den af Hr Öfversten gifne attesten, at den eij voro daterad
på samma ställe som den varit utgifven, så sade Hr Öfversten
sig derutinnan fölgdt Grefvens exempel, hvilcken daterat månge
sine underdånige bref til K. Maij:t ifrån Vennersborg, där Hr
Grefven doch vistats på en gård någre mihl derifrån. I öfrigit
förmente Hr Öfversten det vara eftertänckeligit, at Gref
Gyllenborg gådt med Memorial til de andre Stånden.
Gref Gyllenborg svarade, at uti saker, som gådt igenom
Uhrskillnings-Deputationen, det eij är någon förment at med
Memorialer vända sig til Stånden och gifva dem uplysning i
saken.
Frih. Coijett hemstälte, om det är möijeligit at få slut
på Riksdagen, när vij här vilja uptaga skiähl pro et contra.
Hr Rutensparre och flere påstodo, at Gref Gyllenborg
och Hr Didron måtte taga afträde.
Hvilcket skiedde.
Hr Fock mente qumstionen endast vara, om JustitiseDeputationens
Betänckande vinner bifall.
Det discourerades och påstods, at den af Gref Gyllenborg
fälte resolutionen måtte upläsas;
Hvaremot af andre sades neij.
Doch blef omsidor samma resolution upläst.
Sedan R. o. A. något ytterligare discourerat;
Dep. återvänder. Expeditioner. Presteståndets besvär. 609
Frågade Hr Landtm., om Justitise-Deputationens Betänckande
vinner bifall.
Hvartil svarades ja.
Frih. Conrad Sparre kom med Deputationen tilbaka
och sade, at Deputationen til de andre Stånden afgifvit det
medgifne Extractum Protocolli ifrån R. o. A., som de haft in
commissis, och tillika gifvit Stånden tilkiänna, at H. Exc.
Gref Horn eij åstundar det Ständerne med någon Deputation
til honom sig skohla besvära, och at Stånden lofvat detta
ärende sig at företaga. Prästeståndet hade för sin del åstundat,
at en Deputation til K. Maij:t afgår, som i underdånighet
gifver K. Maij:t vid handen den utsatte riksdagsterminen.
Hvad detta senare angår, upsköts härmed af R. o. A. til
nästa Plenum, emedan alla Ståndens utlåtelser om riksdagsterminen
ännu eij voro inkomue.
Såsom det anmältes, at uppå Rådets Extract. Protocolli
af den 4 Sept. angående rånspringandes förvandlande uti
något annat straff eij kunde expedieras, emedan tvänne Stånd
remitterat ärendet til Justitise-Deputationen, som nu uphördt,
och tvänne Stånd til K. Maij:ts nådige afgiörande med Råds råde;
Altså conformerade sig R. o. A. med Präste- och Bondestånden,
nemligen at saken i underdånighet hemställes til
K. Maij:ts afgiörande med Råds råde.
Gref Dohn a anmälte, at sedan Justitise-Deputationen
uphördt, en Ständernes remiss dit kommit, nemligen RådsProtocollets
Extract af den 14 Aug., huruvida de cessions- och
concurssaker, som härröra af förlager til bruk och bergvärck,
skola under K. Förordningen af den 6 Julii 1730, angående
debitorer som för giäld rymma, vara begrepne.
R. o. A. stadnade häröfver i det slut, at som JustitiseDeputationens
arbete redan uphördt, detta ärendet til K. Maij:t
i underdånighet upgifves, at med Råds råde härom författa
en Förordning, som vid nästa Riksdag af Ständerne kommer
at öfverses.
Företogs Prästeståndets Besvär.
1 §, angående upsickt med utifrån inkommande böcker,
bifölls.
2 §, at enär et pastorat uti 2:ne härader är belägit, bör
den, som för begångit brott utur häradet förvises, uti intetdera
sig få uppehålla, bifölls.
Adelns Protokoll, 17.14. 39
610 Okt. 28. Prestest&ndets besvär. Val af dep. Protokollsjust.
4 §, angående 14 öre-sints-zedlarnes förväxlande, bifölls.
5 §, at de 4 collecter, sora ålirligen til de Algieriske fångar
blifvit samlade, måge uphöra, bifölls.
6 §, at Capellanernes boställen i Sverige på oroterade
hemman måge flyttjas.
Vid denne § påminte Frih. Strömfelt, at detta i Sverige
eij kan låta sig giöra, emedan indelningen det eij tillåter.
Hr Wulfwenstierna: at de nye Capellans-bohlen under
det vilkor äro lämnade, at de skohla blifva vid kneckten, och
at det eij kan påstås af Capellanerne den at undslippa, emedan
åtskillige säterier äro, som alt hit in tils eij kunnat niuta
befrielse härifrån.
Hr Ehrencrona förmente, at uti Resol. på Prästerskapets
Besvär 1719 § 41 härom finnes stadgat och at i anledning
deraf resolutionen på theone § kunde upsättjas.
Hvilcket bifölls.
Uppå Hr Landtm:s föreställning kommo R. o. A. derom
öfverens, at uti de näste 2:ne Plena intet annat än publique
saker skola företagas; och skall uti tilkommande Pleno först
företagas: Landt- och Siö-Militiaa-Oeconomie-Deputationens
Betänckande om Gref Lagerbergs förrättning i Carlscrona;
Betänckandet angående Kongsgårdarnes och andre lägenheters
disposition i riket; Borgerskapets Allmänna Besvär, med hvad
mera Hr Landtm, lärer utse.
Tull-Deputationeus Betänckande angående Tullarrendet
upbröts och blifver liggande på bordet.
Sedan upbröts och uplästes den af Electorerne ingifne
listan på de 12 Deputerade, som komma at utarbeta någre
angeiägne frågor vid Riksdagens flyttjande.
R. o. A. skildes åt.
S. D. efter middagen
samlade sig efter anslag de Deputerade til Riddarhus-Protocollens
justerande.
Och uplästes Protocollerne af den 5,12, 15 och 19 October.
Hvaruppå de Deputerade för denna gången skildes åt.
Betänkande om amiralitets-ekonomi-verket i Carlskrona. 611
Den 31 October.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
Memorial af den 24 sidstl. Septembris, angående den til Carlscrona
förordnade Commissionens specielle förrättningar, hvarutinnan,
sedan bemelte Commissions berättelse vid hvarje § af K. Maij:ts
bemelte Commission i nåder meddelte Instruction blifvit anförd,
Deputationen öfver hvart och et måhl särskillt sig yttrar,
och säijer sig sluteligen kunna styrcka Riksens Ständer uti
deras fattade hopp, at de af Commissionen tagne välgrundade
mått och steg uti inrättningens förbättring, oeconomiens säkrare
handhafvande samt tilförlåtelig redos erhållande i räkenskaperne
så för medel som proviant och materialier skola
hafva en god värckan, fruckt och nytta för framtiden. Hvarjemte
Deputationen Hr Riks-Rådet Grefve Lagerbergs vid
denne förrättning använde och förundransvärde flit, arbete och
skyndsamhet samt erviste patriotiske zele och stora förtienst
til et högst förtient beröm anmäler, hemställandes til Riksens
Ständer at deröfver förklara et sådant nöije som svarar emot
sakens värdighet och Hr Riks-Rådets välbepröfvade nitälskan,
jemväl och om icke Hr Riks-Rådet kunde tillika anmodas at
vid des nu tiltagande ålder sig doch icke undandraga at än
vidare med de Deputerade, som Hr Riks-Rådet sielf utnämnandes
varder, hafva den mödan at resa til Carlscrona och
afgiöra de måhl, som ännu kunna återstå til jämkande uti
Ammiralitetsinrättningen och hushåldsvärcket samt räkenskapsmethoderne.
Under upläsandet förmälte Gref Wachtmeister vid den
11 §, at den redighet och vissa grund, man erhållit vid afbränningens
beräkuande på det som försmides, är at tilskrifva
upsyningsmännernes trohet, flit och vaksamhet.
Vid 15 § påminte Hr Gref Wachtmeister, at som
hända kunde, det vid en hastigt påkommande expedition eller
högst presserande tilfälle ingen tilgång voro på mindre trä,
denne § så inrättas må, at Ammiralitetet efter omständigheternes
noga bepröfvande må vara tillåtit i sådant nödfall
bruka de större vid handen varande masteträ, på det en hel
dessein i vidrig händelse eij må komma at studsa.
Och som detta fants skiähligt, altså blef näst orden »förhuggit
cronan til skada» tillagt: »med mindre högsta nöden
vid en hastig utredning sådant kräfver».
612 Okt. 31. Om amiralitetets ekonomi o. löneförbättring åt offic.
Vid 11 § påminte Gref Wachtmeister likaledes, at de
tilsatte upsyningsmän för deras beviste oförtrutna flit och den
nyttan cronan derigenom tilflutit förtient en skiählig recompense.
Sedan Betäuckandet var upläst, påmintes af Hr Didron
och åtskillige flere, at hvad Ständerues emot Hr Riks-Rådet
Gref Lagerberg til betygande erkänslan vidkommer, det ärendet
må remitteras til Secrete Utskottet.
Hvartil af R. o. A. samtycktes.
Hr Landtm, frågade, om i öfrigit Betänckandet vinner
bifall.
Hvartil svarades ja.
Gref Wachmeister betygade sin fäguad deröfver at
R. o. A. bifallit Betänckandet, och sade sig förmoda, at i
följe af thesse inrättningar riket i framtiden skall finna tilräckelig
säkerhet och redighet vid Ammiralitets-oeconomievärcket;
men som säkerheten aldra mäst beror på Officerarnes
flitiga och noga upsyn, hvilcken utom deras vanlige sysslor
dem blifvit pålagd, och de deremot niuta en så ringa lön, at
de aldrig kunna hafva sin utkomst, eij eller staten bestå om
de eij hielpas, altså anhöll Hr Grefven, at R. o. A. ville hos
de andre Stånden recormnendera Ammiralitets-Officerarne ti!
den begiärte tillökningen på deras löner.
Som R. o. A. härtil gofvo theras bifall, altså blef uppå
R. o. Arns befallning om alt, hvad i anledning af ofvanbemelte
Betänckande resolverat blifvit, följande Extractum Protocolli
upsatt, hvilcket uplästes och approberades:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 31
Oct. 1734.
S. D. Uplästes Landt- och Siö-Militiae-Oeconomie-Deputationens
Memorial af den 24 Sept. angående den til Carlscrona
förordnade Commissionens specielle förrättningar, hvilcket Memorial
til alla delar af R. o. A. bifölls, allenast at vid slutet
af den 15 § näst orden »förhuggit cronan til skada» tillägges:
»med mindre högsta nöden vid en hastig utredning sådant
kräfver». Beträffande den erkänslan och nöije, som Riksens
Ständer emot Hr Riks-Rådet Gref Lagerberg för des vid
bemelte Commission i Carlscrona viste patriotiske nit, oförtrutne
möda och arbete samt dymedelst riket tilflutne och
hädanefter til förmodande nytta komma at betyga, så väl som
om den än ytterligare til giörande anmodan at Hr Grefven
Gref Lagerberg. Skattefrihet för adelns torpare. 613
och Riks-Rådet ännu ville påtaga sig den mödan at än vidare
med de Deputerade, som Hr Riks-Rådet sielf utuämnandes
varder, resa til Carlscrona at afgiöra och fullborda hvad uti
detta så berömmeligen hitintils förrättade arbetet angående
Ammiralitetsinrättningen och oeconomien dersammastädes kan
återstå, funno R. o. A. bäst, at sådant alt til Secreta Utskottets
omsorg och föranstaltande updrages. I öfrigit, som
den besparing och säkerhet, cronan igenom desse så väl inrättade
anstalter hitintills haft och hädanefter hafva lärer,
myckit och til största delen beror på Ammiralitets-Officerarnes
upsyn, hvilcken dem utom deras ordinarie sysslor pålagd blifvit,
altså finner R. o. A., så i anseende härtil som flere för
dem anförde bevekelige skähl, sig föranlåten hos de öfrige
respective Stånden til det bästa anmäla och recommendera
den för Ammiralitets-Officerarne vid denna Riksdag giorde
ansökning om tilökning och förbättring uppå deras ringa lön
och vilkor. Actum ut supra.
Hr Hestsko sade, at då öfver Betänckandet angående
Hof-Rätternes löningars tilökning resolverades, han fuller påmint,
at Adelens oskattlagde torpare vid säterier eller rusthåld
borde befrias ifrån Häradshöfdings- och Lagmansräntan,
men som sådant uti Resolutionen eij kommit at inflyta, så
begiärde han at hos de öfrige Stånden härom måtte giöras
en tienlig föreställning.
Härtil svarades, at Resolutionen således blifvit skrifven
på Betänckandet, som den för R. o. A. blifvit upläst och
justerad;
Tilläggandes Hr Carl Wennerstedt, at skattlagde torpare
för samma ränta hitintils eij varit befriade.
Hr Adlerbeth förmente denna Hr Hestskos påminnelse
kunna hafva sitt behörige rum, när Justitim-Deputationens
Betänckande angående Reglementet om Lagmans- och Häradshöfdingsräntans
utgiörande kommer af R. o. A. at företagas.
Hvarvid det ock för denna gången förblef.
Hr Falckengren förnyade sin förra gången giorde påminnelse,
at som det lider til Riksdagens slut, och Regeringsformen
biuder, det en af Rådspersonerne bör vara som äger
kundskap i siösaker, Hr Riks-Rådet Lagerberg, som härtils
angående Ammiralitetssakerne kunnat gifva bästa uplysningen,
nu lärer at komma gå neder til Carlscrona, et Rådsställe
jemväl är ledigt, det man fördenskull må vara omtänckt at i
614 Okt. 31. Om skatteköp af kungsgårdar m. fl. kronolägenheter.
underdånighet föreslå en Rådsperson som är kunnig om sjöväsendet.
Härtil svarades, at et så angelägit ärende eij lärer blifva
utur ackt låtit, innan Ständerne skiljas åt, men at dermed
måtte anstås, til des bevillningarne blifvit reglerade.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande af den 23 Sept. angående Kongsgårdarnes
och andre cronolägenheters disposition i riket; styrckandes
Deputationen, i anseende til de andragne skiähl och omständigheter
Riksens Ständer dertil, at bemelte lägenheter, sedan
efter förutgången refning och skattläggning en viss insättningssumma,
beräknad efter grundräntan, och V* förhöijning för förvandlingen
samt på denne senare V4 för säteriesfriheten samt
dagsvärckspenningarne blifvit utsatt, åt den mästbiudande, af
hvad stånd och vilkor han vara må, under skattemanna rätt
måge blifva försålde.
Frih. Åkerhielm påminte, at de til militien så väl som
andre cronans ämbetsmän indelte kongsgårdar och cronolägenheter
härunder eij böra begripas, utan blifva oförsålde.
Hr Wulfwenstierna yttrade sig, at aldenstuud de på
den bifogade specificationeu upförde kongsgårdar blifvit undantagne,
han intet betänckande finner at bifalla qvaestionen an;
men hvad quaestio quomodo beträffar, så synes en fierdeparts
förhöijning för förvandlingen vara för litet, emedan en sådan
kongsgård och et enckelt skattehemman eij på enahanda sätt
kunna skattläggas, kunnandes vid den förre vara store förmåner,
såsom ängar af mer än 1000 lass hö med mera; så
syntes ock förvandlingen i anseende dertil för ringa, at cronan
i stället för en tunna spannemåhl aldrig skulle få öfver
11 dal. smt. Sedan voro ock betänckeligit at på detta sättet
låta dyrbara ekeskogar — hvarvid han sade sig eij tala om enskylte
parkar, hvilcka altid böra vara undantagne — gå ifrån
cronan, hvilcke både för Ammiralitetet och elliest äro omistelige.
Ytterligare så borde ock angående dagsvärcken vara
reglerat, så at arrendatoren eller skattemannen eij får taga
ut dem på en gång, emedan det voro betänckeligit at således
underkasta cronans allmoge des välbehag; emidlertid kunde
bemälte dagsvärcken eij aldeles skiljas ifrån kongsgårdarne,
aldenstund de då eij skulle kunna blifva brukade eller någon
särdeles summa på dem blifva buden. Voro altså det för
-
Räntans uträknande. Dagsverken. Skogen. 615
nämsta, som han hade at påminna, marckgångens förhögning
och ekeskogarnes conservation.
Hr Ehrencrona säde sig vid detta Betänckandet hafva
följande tvifvelsmål. Först angående räntans uträknande och
hvad fundament dertil skall tagas, för hvilcken orsak skull
tydeligen borde utsättjas, af huru många åhrsväxter medium
härtil bör tagas. Sedan bör ock en lämpelig termin utsättas,
när skattemannen skall betala räntan; i Östergöthland voro
det omöijeligit at härtil utsättja Thomasmässo, emedan han
då eij ännu hunnit sällja spannemålen, som des utan vid den
tiden är uti sämsta priset, utan borde det vara Kyndermässo.
Och hvad dagsvärcken beträffar, bör den, som vill, få dem,
och den, som eij vill, behöfver dem eij i summan inlösa; så
borde och för bonden, som härutinnan försummar sin skyldighet,
vara plickt föresatt, så at de niuta lika rätt på båda sidor.
Frih. Strömfelt yttrade sig, at quaastio an voro väl utarbetad,
och som deröfver ingen disput voro, kunde det vara
nog om den samma allenast af Riksens Ständer faststältes.
Beträffande förhögningen, emedan den blifver 2 gånger V4 af
grundräntan, så synes och den vara dryg nog; och angående
skogen, så kan en skatteman eij påstå fri disposition, emedan
1684 ahrs Reglemente sådant skattemannen uttryckeligen förbiuder,
och lärer härom uti den nya Skogs-Ordningen tydeligen
vara stadgat; och som sedan eij mer öfrigit är än angående
dagsvärcken, så kunde Cammar-Collegium så väl derom
som hvad elliest til quaestionen quomodo hörer med betänkande
inkomma.
Såsom R. o. A. begiärte at propositionen måtte giöras;
Frågade Hr Landtm., om qusestio an bifalles.
Hvartil svarades ja.
Sedan discourerades om qusestio quomodo;
Och höll Hr Wulfwenstierna före, at Ständerne eij
kunna gå in uti en sådan detail och at bäst voro remittera
sådant til Cammar-Collegium.
Hr Wennerstedt sade det vara at befara, at qusestio
quomodo torde strängas så högt, at inge köpare skulle blifva,
och kongsgårdarne således förfalla i sitt förra tilstånd, hvaraf
cronan så ringa nytta haft.
Hvarmed Hr Adlerbeth och åtskillige flere instämde.
Och som Hr W ul fwenstiern a itererade sin förre påminnelse,
at */« förhögning för förvandlingen syntes vara för litet,
616 Okt. 31. Beslut om vilkoren för skatteköp. Undantag.
och at cronan dervid torde komma at lida, hemställandes, om
icke den samma til V3 kunde beräknas, som det skiedt vid
Frih. Palbitskis skatteköp af Julita kongsgård;
Anförde Frih. Cederhielm, at denna uträkning sig
grundar på en sammanläggning af de förvandlade och oförvandlade
perzedlar, då det netto träffar in til V4, hvilcken uträkning
jemväl Riksens Ständer på 1727 åhrs Riksdag bifallit,
och at i öfrigit, när den andra fierdedelen för säteriesfriheten
kommer dertil, det utgår Va af hufvudsumman.
Hr Adlerbeth lade bärtil, at här är et K. Bref af åhr
1727 uppå et af K. Cammar-Collegio ingifvit Betänckande,
som detta bifaller, hvarföre han hemstälte, om icke propositionen
k-unde giöras at det härvid förbiifver.
Frih. Strömfelt sade, at man ock härvid bör considerera
det skattemannen och kommer at stå för casus fortuitos.
Sedan något vidare häröfver var discourerat;
Frågade Hr Landtm., om det i anseende til förhögningen
blifver efter Deputationens Betänckande.
Hvartil svarades ja.
Ytterligare påmintes, at förutan Borckholm de öfrige på
Oland belägne kougsgårdar jemväl måge vara förbudne at til
skatte köpas, emedan jagten, som K. Maij:t för des höga
nöije bör vara förbehållen, elliest kunde komma at skadas.
Uppå Hr Lan dt 111 :s giorde proposition vann detta
bifall.
Så påminte ock Hr Beck, at Thorups gård icke mindre
än Bösiö closter måtte upföras ibland de lägenheter som til
skatte eij komma at försäljas, emedan bägge äro af enahanda
beskaffenhet, och som Hr Beck berättade at Reductions- och
Liquidations-Commission förklarade det böra komma til de
Beckiske arfvingar igen.
Hr Landtm, giorde frågan.
Och fann R. 0. A. detta jemväl billigt.
Hr II ellenstiern a giorde den påminnelsen, at när Borckholm
undantages, böra de andre kongsgårdar på Oland til
skatte kunna försäljas, emedan det ofta händt, at man til berörde
kongsgårdar måst giöra dagsvärcken med pigor.
Häitil svarades detta redan vara en afgiord sak.
Hr Wulfwenstiern a giorde det förbehåld, at de som
köpa skatterättigheten på kongsgårdar och eronolägenheter,
som komma at försälljas, eij måge hafva större rätt til skogen
Boställe för landshöfd. i Stockholms län.
617
än skattemän efter 1684 åhrs Reglemente och 1685 åhrs Förklaring
tilkommer.
Hr Landtm, giorde frågan härom;
Som af R. 0. A. bifölls.
Sammaledes faststältes ock af R. 0. A., at de medel, som
för desse skatteköp inflyta, eij böra inflyta til Ständernes
Contoir, utan til cronoförpantningars inlösande samt Riksens
gälds afbetalning i Banquen användas.
Hr Landtm, frågade, om i öfrigit Deputationens Betänckande
bifalles.
Hvartil svarades ja. Och kommer i anledning af det
som resolverat blifvit et Extractum Protocolli til de andre
Stånden at afgå,
Frih. Cederhielm androg, at uppå de öfrige Ståndens
påstående uti Betänckandet blifvit faststäldt, at den högstbjudande,
af hvad stånd och vilckor han voro, bör vara närmast
til skatteköpet, men som desse kongsgårdar tilförene
varit frälse och nu således skulle gå Adelen undan, hvilcke
til en stor del dem under arrende innehafva, hemstälte han,
om icke R. 0. A. skulle vilja falla på den tanckan, at när
innehafvaren håller högsta budet, han då må vara närmast.
Men härtil svarades, at som man vet de öfrige Ståndens
sinnelag härutinnan, så torde et sådant förbehåld förorsaka
afslag uti alt det öfriga.
Uplästes Hr Landshöfdingen Gustaf Palmfelts Memorial,
deruti han anhåller, at som R. 0. A. sig företagit om visse konungsgårdars
uplåtande til perpetuelt arrende, och Landshöfdingen
i Stockholms lähn sedan åhr 1727, då cronoängen i Svartsiö
lähn, som Landshöfdingen haft på lönen anslagen, til Svartsiö
diur- och ladugård blef återlagd, eij haft något boställe eller
cronolägenhet på des lön anslagen, det K. Cammar-Collegium
måtte få tilstånd at af de konungsgårdar, som i Stockholms
lähn utsatte varda, til perpetuelt arrende eller skatteköp en
utsättja och anslå til boställe för Landshöfdingen dersammastädes
i afslag på lönen.
Uppå Hr Landtm:s giorde frågan
biföllo R. 0. A. Hr Landshöfdingen Palmfelts begiäran,
samt at de öfrige Landshöfdingar, hvilcke eij hafva boställen,
enär lägenhet dertil är, böra med boställen förses, doch at
hvad på militair- eller civilstater indelt är på intet sätt
rubbas.
Adelns Protokoll, 1734. 40
618 Okt. 31. Om riksdagens af slutande. Nya författningar.
Uplästes RecLuctions- och IAquidations-Deputationens igenom
Extractum Protocolli giorde förfrågan angående expeditionen
af tvänne afslagsmåhl, om de samma af Deputationen
eller Commissionen skola expedieras.
R. o. A. funno bäst vara, at målen til Plena insändas
och ifrån allmänna Expeditions-Deputationen expedieras.
Frih. Stahl påminte, at som Stånden faststäldt Riksdagens
slut til den 29 November, det en Deputation ifrån
Stånden måtte upgå til K. Maij:t at i underdånighet gifva sådant
vid handen och tillika anhålla om Riksdagens afblåsande på
den utsatte tiden.
Emedan efter Riksdags-Ordningens 24 § detta kommer at
förrättas af Talemännen, altså fants godt, at Extractum Protocolli
härom til de andre Stånden afgår.
Uplästes et Extract utur Råds-Proiocollet af den 26 Oct.,
hvarjemte K. Maij:t til Ständernes öfverseende och antagande
i nåder communicerar en författad Förordning angående forum,
hvaräst de bergsmanshemman emellan upkomne ägotvister
böra afgiöras.
Det resolverades, at som Justitise-Deputationen nu uphördt
och det lider til Riksdagens slut, at K. Maij:t i underdånighet
anmodas bemelte Förordning utgå låta, på det vid nästa Riksdag
den samma af Ständerne må kunna öfversedd och antagen
blifva.
Uplästes et Extract utur Råds-Protocollet af den 21 Oct.,
hvarjemte K. Maij:t med Riksens Ständer i nåder communicerar
Krigs- och Cammar-Collegiernes underdånige skrifvelse
af den 24 Sept. jemte projectet til en ny Boställs- och Husesyns-Ordning
för de i Skåne indelte tvänne ryttene-regimenter
och et compagnie af Adelsfahnan.
R. o. A. stadnade för de nyss anförde skähl skull i det
slut, at bemelte Boställs- och Husesyns-Ordning af K. Maij:t
i nåder utfärdas och ställes på prof, at vid nästa Riksdag af
Ständerne blifva öfversedd.
Hr Lilljestiern a ingaf, efter R. o. A:ns tilförene honom
lämnade tilstädjelse, det Memorial som han upsatt angående
dem som hos Riksens Ständer sig besvära öfver K. Maij:ts
Justitiae-Revisions fälte domar.
Bemälte Memorial blifver liggande på bordet.
Resolutionen uppå 6 § af Prästeståndets Besvär uplästes
och justerades, så lydande:
Kapellansboställens knekthåll. Om rekommendationer. 619
Som denna begiäran strider emot K. Maij:ts nådige Bref,
hvarutinnan Capellanerne boställen bevilljas, med det uttryckeliga
förbehåld, at berörde nye boställen skola hålla kneckt,
och, i fall de derifrån nu befriades, sådant skulle giöra en
rubbning vid alla infanterieregimenter öfver hela riket, altså
kan R. o. A. härtil intet samtycka.
Sedan uplästes til justerande den i anledning af det som
sidsta Plenum blef resolverat upsatte Resolutionen uppå JustitiaDeputationens
Betånckande öfver 4 § af K. Maij:ts Proposition
om Justitimsaker, af innehåld, at under General-Auditeuren
Riddercreutzes siukliga til stånd Proto-Notarien Suarez, som
redan någre nhr General-Auditeurs-sysslan förrättat, dervid må
continuera, och emedlertid någon annan, sedan vederbörande
blifvit hörde, af K. Maij:t utses til Proto-Notarie-sysslan.
Hr Carl von Brehmer insinuerade vid detta tilfälle et
Memorial, som R. o. A. lät sig föreläsa, derutinnan han anhåller
at hos H. K. Maij:t af Riksens Ständer i underdånighet
blifva anmäld at såsom Expectant få under General-Auditeuren
Riddercreutzes siuklighet förrätta des beställning emot åtniutande
af den i nåder bestådde expectancelönen.
Hr Liiljestierna jemte åtskillige flere förestälte, at sorn
R. o. A. redan på ofvanbemälte sätt resolverat, ingen ändring
härutinnan kan tillåtas.
Hvaremot Hr von Brehmer uprepade de i Memorialet
anförde skiähl och sade sig af R. o. A. allenast begiära den
gunsten, at han tillika med Proto-Notarien Suarez til GeneralAuditeurs-sysslans
förrättande må föreslås.
Åtskillige af R. o. A. höllö före, at hvad om ProtoNotarien
Suarez uti den upsatte Resolutionen förmäles kunde
slutas ut, och Betänckandet simpelt bifallas, emedan Ständerne
eij böra gifva någre recommendationer hvarcken på et sätt
eller annat.
Men som R. o. A. härom sig eij kommo at förena, upsköts
denna saken til här näst.
Hr Landtm, anmälte, at Tull-Deputations berättelse
och Betänckande angående General-Tullarrendet blifver det
första som i nästa Pleno kommer at företagas.
R. o. A. skildes åt.
