# ID: svediakorp-gov104
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1731
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 22,061
# sentences: 752
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Frih. Ungern-Sternbergs meni. örn Landtmarskalks-val. 595
sielfva, ok att thet som blijfvit uti Riddarhuusordningen vid
1727 ahrs Richsdag infört, eij lågo them i vägen, så vijda
som bemelte Riddarhuusordning eij blefvit bracht till slut eller
stelt uti excecution. Sedermera när Riddarhuusordningen den
11 Martij sidstledne åter företogs, påminte jag äfvenväl att
till ändring uti bemelte 7 § blifvit resolverat sedan dhe fleste
voro bortgångne, såsom ock att jag med några andra emot
samma slut protesterat, men som the som afgiordt säcken,
påstodo att thervid förblijfva skulle ok Hans Excellence Landtmarchalken
så då som elliest ville conservera eniglieeten bland
R. o. A., så rådde Hans Excellence Landtmarchalken välmeent
att man skulle förekomma all vijdare disput therom ok låta
förblijfva vid thet som giordt var, hvarvid thet ok stannade.
Thetta har jag velat här nu andraga, att man må kunna
så mycket bettre jämföra thet ena emot thet andra, ok see
om man brukar enahanda process, ock således giöra thesto
skiäligare sluut om thet som den 11 Martij passerade. Dock
innan jag förmäler om voteringen, som då skedde, böör
jag billigt om att vijsa allas innocenta opförande i denna
säcken, påminna, huru som thet förut blef öfverenskommit, att
Riddarhuusordningen skulle den 11 Martij företagas ock therom
tillsagt att R. o. A. skulle tijdigt sig ther till infinna; huru som
fäå voro uti början församblade ock Hans Excellence Landtmarchalken
för then skuld upskiöt med Riddarliuussordningen,
att dhe måtte samblas, samt lätt först upläsa några betenckiande,
som ifrån Deputationerne inkommit; jämbväl huru som,
tå något therefter blef påmint att Riddarhuusordningen måtte
företagas, Hans Excellence beklagade att endå så fåå vore uppe,
samt frågade om Riddarhuusordningen icke thes mindre skulle
företagas, ock att therpå blef besvarat, att the hade att skylla
sig sielfva, som borto vore, eij till förtiga att Hans Excellence
Landtmarchalken tå Riddarhuusordningen skulle företagas,
tvenne gånger begiärte det han måtte fåå absentera sig mädan
Riddarhuusordningen igenom ginges, men R. o. A. begiärte
att Hans Excellence ville blijfva qvar; ändtligen när den
qvsestion förekom, om vid Landtmarchalcks-vahlet skulle vara
fritt vahl ock Richzsens Råd eij therifrån uteslutas, så påstods,
att som then § voro afgiord vid förra Richsdagen, så skulle
man eij fåå gåå therifrån, hvarpå jag replicerade, att som dhe
förra §:ne blefvit ånyo optagne ok censurerade, så kunde denna
§ qvsestionis eij heller undantagas. I anledning theraf giordes
596 Frih. Ungern-Sternbergs mern. om landtmarskaiks-val.
frågan om thet skulle vara fritt vahl, hvartill af storrå dehlén
blef svarat ja, men af dhe öfvrige neij, som sedan begerte
votering, hvilket i början contradicerades, men ändtligen genom
Hans Excellence Landtmarchalkens förestellande, att eij votering,
när dhen af några begiärtes, kunde neekas, bevilliades.
Therpå justerades ock inrättades qvgestionen, hvaröfver voteras
skulle, ock ehuruväl att the som påstådt votering, tå begiärte
att thermed skulle upskiutas, dock lijckväl som större dehlén
eij ville tillåta samma upskåf, ock till votering var resolverat,
klockan då eij heller var mera en half tolf, ock vid förra
Richsdagar senare blifvit voterat, så kunde Hans Excellence
Landtmarckalken eij undgåå att låta voteringen för sig gåå.
Thenna skiedda voteringen vill nu upphäfvas ock thet
therföre: l:mo Att en dehl skolat protesterat emot den; 2:do
Att Richs-Råds fulmächtige ock theras närmaste schlächt
skola hafva med öfver thenna säcken voterat; 3:o Att the som
togo emot voteringssedlarna eij blefvit dertill utvalda; 4:o
Att några eij skola sielfva gifvit in sine voterings-sedlar. Hvad
det första omrörda skiälet anbelangar, så tillståås billigt, att
om någon begiärt upskåf ock tijd att betenckia sig på, innan
till votering blijfvit resolverat, så hadde upskåfvet kunnat bevillias,
men sedan them accorderades votering, som sielfva ther
på stodo, ock the therefter begiärte upskåf, men the andra
eij ville tillåta thet, så ståår fast, att voteringen borde gåå för
sig, elliest skulle thet hafva en farlig conseqvence med sig,
om then dellien som sielf begärt votering skulle therutinnan
kunna bringa upskåf till väga med thet att dhe gåå bort ok
begiära upskååf, ok utan thet att sådant exempel skulle vara
mycket eftertenckligt, så kan eij heller vijsas sådant nånsin
vara skiedt. Man veet ok att thet för varit practicabelt, att
mädan the förste voterat, hafva the som ståå lengre bort uti
matriclen gått hem ock ätit, ok sedan kommit igen ok gifvit
in sine vota. Besynnerligen är att merka, att the, som mäst
tala på voteringen, hafva sielfva voterat med, ok således begifvit
sig ifrån sin protestation, hvilken, utom des, sedan till votering
resolverat blijfvit, så mycket mindre kan gälla som 16 § i
Richsdags-ordningen stadgar, att när votering begäres, böör
den intet afslåås utan voteringen för sig gåå, jämbväl längre
neder uti samma § gifves Landtmarchalken eller Talemannen
den rätten att suspendera discourserna ock låta voteringen för
si» »åå. med the orden: dock när Talemannen sifver tillkenna.
Frih. Ungern-Sternbergs mern. om landtmarskalks-val. 597
att the skola uppehålla med discourserne, skrijdes till votering;
ok slutet af berörde § förmåår, att ingen böör gåå
bort innan målet är afgiordt samt att ther annorledes skier,
thet skall vara gilt som the närvarande slutit. Vijdkommande
2:do thet, att thenna votering eij skall vara richtig, emädan
Richsens Råds fulmäcktige ok anhörige hafva voterat med, så
blef en sådan exception då icke giord, eij heller har man tillförne
hördt en sådan giöras, mindre någonsin blefvit vägrat
Richsens Råds fulmächtige ok anhörige att votera till Landtmarchalk,
eij heller synes slutet af den 14 § i Riksdagsordningen
hafva sitt afseende på en sådan casum, som detta
är; thesutan angick thenna votering vårt fria vahl men intet
Råden enskylt. Men till öfverflöd så kan jag berätta, det jag
veet att nio stycken af Richsens Råds fullmächtige varit
borta vid thenna voteringen. Det 3:die inkastet giöres theraf,
att the som emotogo voteringssedlarna eij skolat blifvit utvalde;
men ho är, som icke veet huru hermed alla Richsdagar
gått, nembligen att dhe trädt fram till bordet, som närmast
stadt eller velat vara thervid, ock hvem har väl protesterat
emot them innan voteringen skiedde, eller hvem kan visa att
någon orichtigheet föreiupit? 4:to har blifvit sagd, att hvar
ock en har eij sielf gifvit fram sin voteringssedel; nu kan val
vara hendt att någre, nu som för, gifvit åt dem som sutto
vid bordet sine voteringssedlar ok bedt dem lägga in dem då
upropet skiedde, men som sedlarna lades för allas ögon på
bordet, ock dess nambn tecknades up, som gaf in sedeln, så
lärer hvar ok en finna att thervid icke nu mera en för detta
någon orichtigheet föreiupit.
Uthaf alt detta, som således anfört är, hoppas jag att
den som opassionerat om thenne säcken dömma vill, lärer
finna att emot then skiedde voteringen så mycket mindre något
kan invändas, som att fritt Landtmarchalksvahl är thesutan
oss förbehållit uti 10 § i Richsdags-ordningen.
Jag tillstår giärna att jag eij finner nyttigt ok nödigt att
man binder sig händerne när man kan behålla den frijheeten
att göra ok låta efter egit behag, som man thet bäst finner.
Ock ehuruväl att lijka skiäl böra fåå giälla uti Hjeka saack,
dock finnes lijckväl, att när det den 27 Februari heter, att
man har frijheet att ändra det som åhr 1727 beslöts angående
Riddarhuus-ordningen, så heeter det den 11 Martij om Landtmarchalksvalilet,
att den säcken voro afgiord ok borde eij
598 Frih. Ungern-Sternbergs mern. om Landtmarskalks-val.
dragas under ventilation. Den 27 Februari går största dehlén
neder af Riddarhuset klockan 12, ock icke des mindre resolveras
af dhe som qvar voro emot dhe påminnelser ok protester,
som deremot giordes, ock då heter det att dhe hafva att
skylla sig sielfva som bortgådt, ok att slutet skall ståå fast.
Men den 11 Martij slutes säcken qvaestionis genom votering,
ok då heter det att dhe gåt bort ok protesterat ok voteringen
skall häfvas up. När nu således tillgår, huru skall man väl
kunna finna sig härutinnan ock vinna enigheet samt alles vårt
påsyftade ändamåhl, som är vårt kära Fäderneslands ok alles
vår välgång.
Jag råder fördenskuld välmeent, att vij låta falla alla
misstanckar ok animositeet emot hvarandra, ok sökia uti
broderlig sämmia ock förtroende att afgiöra alla såcker, så
lyckas sådant icke allenast vähl utan vij sättia ok oss uti en
god reputation både in- ok utrikes, samt förtiäna tack af våra
hemmavarande medbroder, der vi elliest genom lång ok onyttig
Richsdag ok fåfeng tidsens utdrächt skulle pådraga oss deras
klagan ok missnöije. Till den ändan håller jag oförgripeligen
bäst vara att vij blijfva vid den välsinnade mening, som en
dehl af Högloft. R. o. A. redan föreslagit, ok aldeles lägiga
nede rthen projecterade Riddarhuusordningen, såsom uti intet
måhl faststelt ok lemna then till nästa Richsdag, tå vij kunna
hafva bettre tijd, ok alt vara till des öfverseende ok faststellande
lämpligare. Fruchtan för den skada ok tijdsspillan
som närvarande tvistiga tillstånd kan förorsaka, önskan att
see ett reent ok oföränderligt förtroende uti Riddarhuset, försäckran
om alles vår patriotiska åhåga att afböija alt hvad
som kan vara Underligt till att hålla en för oss ok hela
Fäderneslandet nyttig Richsdag, har bracht mig att å nyo
projectera det nyss omnembde förslaget till denna differences
bijleggande, uti den säckra förtröstan att så mycket lättare
vinna Högloft. R. o. A:ns bijfall, som jag försäckrat att alla
med mig ok med lijka åhåga önska det enigheet ok förtroliglieet,
som är vår välgångs grund, varelse, kraft ock styrkia,
må dagligen hoss oss tilltaga, ok att vår inbördes oföränderliga
förtroliglieet må lenda oss till gangn ok nytta, ok oss
hoss efterkommande till evigt äreminne. Stockholm den 26
Martij Anno 1731.
M. A. von Ungern Sternberg.
Knnsleren Hjelraborgs mein. oin Landtmarskalks-val. 599
B.
Kansleren G. J. Hjelmborgs memorial.
(Allegater, N. 38.)
Protokoll, VI, sid. 123.
Välment betänkiande.
Öfver dhe den 20 hujus här i Pleno förekomne och vidlyftigt
öfverlagde frågor om Riddarhus-ordningens vidare företagande
på denne Ricksdag samt om Ricks-Rådens hädanefter
välliande til Landtmarschalksembetet, är korteligen denne min
oförgripelige mening:
Hvad de skäl angår, som då såväl pro som contra anförde
blefvo, lemnar .jag samme uti sitt goda värde, men beklagar
af hiertat, at skilgachtigheten uti meningarne slut i saken
hindra månde; tror och, at här ganska fä läre finnas, som
icke redan förutse, at berörde ordning omögeligen på det sätt,
som då förehades, til önskeligit slut och afgiörande bringas
kan, utan kommer lika såsom af sig sjelf til at hvila til nästa
Ricksdag. Hvad nyttiar då at längre förspilla och utdraga
tiden med det, som man sielf besinnar nu icke kunna afgiöras
utan andre angelägne ärenders skadelige uppskof? Stanna nu
således öfverläggningarne denne gången öfver mehrbemelte
ordning, så fölgier oomgängeligen, at och vidare stridigheter
om Landtmarschalksvahlet komma jämväl på samma sätt at
hvila, och det utan det ringaste förfång; ty det står ju äntå
icke des mindre hvariom och enom fritt och öppet, at på
nästa Ricksdag nämna och välia den til Landtmarschalk, som
han efter tidernes omständigheter der til skickeligast och tienligast
pröfvandes varder. Man vinner och härigenom tid andre
än oafgiorde saker at företaga, hvarmed man så mycket större
orsak häfver mögeligast at fortfara och skynda, som den uti
Ricksdags-ordningen utsatte tre månaders tid redan til större
dehlén är förflutin, efter hvilken jämväl de öfrige respective
tränne Stånden nu förnimmas sine rådslag ställa och lämpa.
Stockholm den 26 Martti 1731.
Gabriel Joli. Hielmborg.
Adelns Protokoll, 1731. 11.
39
BOO Här udell. Abrahamssons mern. om Landtmarskalks-val.
C.
Häradshöfdingen P. Abrahamssons memorial.
(Allegater N. 37.)
Protokoll VI, sid. 123.
Ödmiukt memorial.
Yijd den opkomne quaestion om en saak, som en gång är
med votering afgiord, skall kunna ställas under ny votering
för det att en stor deel af dem, som hafva votum et sessionem,
eij varit vid den första voteringen till städes, håller jag oförgripeligen
före, att där de, som varit vid den första voteringen,
äro emot ny votering, kan, utan lsesion af deras rätt, ingen
ny votering tillåtas, ty att naturen af alla societeter fordrar,
att de frånvarande, som kunnat, men eij velat vara till städes,
böra åthnöijas med det, som de närvarande slutit, och de
närvarande således considereras såsom innehafvare af de frånvarandes
rätt; och där annorlunda skiedde, stodo alla afgiorde
saker uti en ständig ovissheet, hvaraf eij annat än confusion
och oreda kan stå att vänta; men i fall de, som redan voterat,
begifva sig till en ny votering, så försvinner den förra voteringens
kraft, och kan, utan lsesion af någons rätt, skridas till
votering. Nu tinnes att de, som varit vid den första voteringen,
söndra sig, och en deel vill, att det eij skall komma under ny
votering. Denna söndring ibland dem, som voterat, kan skiäligen
uptagas för ett steg till begifvande ifrån sin rätt; men
som sielfva begifvandet ankommer på piuraliteten, altså lärer
vara nödigt att vetta, huru många af dem, som redan voterat,
antingen äro med eller emot en ny votering, ty att af pluraliteten
ibland dem är att sluta, antingen de begifva sig till
en ny votering eller eij. I anseende så där till, som det, att
ingen må hafva orsaak att klaga, som skiedde den samma
något i dess rätt förnär, underställes Högloft. R. o. Arns mognare
bepröfvande i ödmiukheet, om icke det må kunna optagas
för ett expedient till att komma utur den opkomne
quaestion en, att de, som redan voterat, nu åter votera om
saken, hvarutinnan de voterat, må komma under ny votering
eller eij? Hvaraf föllier, att där piuraliteten ibland dem bijfaller
en ny votering, så cesserar deras contradiction af sig
Häradsh. Abrahamssons mern. om Landtmarskalks-val. 601
sielf, som äro emot en ny votering, men där pluraliteten ibland
dem är emot en ny votering, så cesserar deras postulatum, som
villia hafva en ny votering. Utaf detta expedient förmodar
jag, att ingen hvarken på den ena eller på den andra sijdan
skall finna sig praejudicerad, ty där det kommer till en ny
votering, har ändå hvar och en sitt frija votum, och där det
eij kommer till en ny votering, har ändå hvar och en vid
Landtmarskalcks nämbnande, då casus existerar, sitt frija vahl,
så att hvilketthera antingen nu eller då skier, ankommer äntå
så det ena som det andra på pluralitetens slut och decision.
Stockholm den 26 Martii Anno 1731.
Petter Abrahamsson.
D.
Assessoren G. Ehrenpreutz's memorial.
(Allegat er N. 39.)
Protokoll VI, sid. 123.
Ödmiukt memorial.
Vid domstolar är brukeligit, så länge en resolution eij är
underskrefven ock expedierad, at ledamöterne antingen medelst
nya skiäl eller et bättre eftersinnande ofta ändra deras förra
mening, hvaraf händer, at det som den ena dagen var pluralitet,
blir den andra dagen ändrat.
Anser jag de uti vår Riddarhus-ordning på denne Riksdag
afgiorde puncter, så tror jag de eij annat äro, än ounderskrefne
ock oexpedierade resolutioner, dem man efter nogare
inhämtad kundskap väl skulle kunna ändra utan at derföre
kunde eller borde säijas, det vij hafva kulkastat en laga eller
olaga' votering. Hvarföre ock på det R. o. A. i vänskap ock
förtroende, som är mit endaste påsyftande, måtte kunna komma
ifrån denne saken, som tager bort vår ädla tid ock sätter oss
på efterkiälkarne i de publique saker, så låtom oss än nogare
öfverväga denne delicate qusestionen ock riise, om oss är nyttigt
at hädanefter anmoda någon af deras Excellencier at vara vår
Landtmarskalk. Denne öfverlägning är så mycket nödigare,
602 Assess. Ehrenpreutz’s mern. om Landttnarskalks-val.
sorn mången, dock utan förgripelse sagt, torde hafva i denne
sak voterat utan at han förut besinnat nyttan eller skadan
deraf, och som min oförgripeliga mening är den, at vårt fria
Landtmarskalks-väljande eij bör sträcka sig utom dem, som
hafva sit säte ock stämma på Riddarhuset, så vil jag, andras
bättre tankar oprsejudicerade, anföra de skiäl som mig därtil
styrcka:
1. Kunna vij aldrig undgå at taga et Riksens Råd til
Landtmarskalk, i fal de mäste af Deras Excellencier sig derom
förenade; ty den myckenhet af röster, som deras anhörige,
vänner ock fulmäktige kunna åstadkomma, äro så anseenlige,
at de fulkombligen giöra pluraliteten. Huru kan då seijas at
vårt vahl är frit, när vij måste antaga den, som sielf vil
blifvat?
Deremot kan åter invändas: Yij hafva ju de förflutne
Riksdagar måt väl deraf, at et Riks-Råd varit Landtmarskalk,
ock så länge det skier, äro vij nogsamt säkre, at det skadeliga
envålds-regements-oket oss icke påläggas kan, hälst Rådets
interesse med samtelige Ständernes är så förknippat, at vår
frijhet i deras händer aldrig någon afbräck lida kan. Jag
tilstår både med vördnad och tackseijelse, at den nijt och zele,
som Hans Excellence vår nu varande Hr Landtmarskalk visat
så för det almänna bästa som vår frihets bibehållande, kan
eij nogsamt prisas ock berömmas; hans namn vare ock derföre
hos eftervärlden i evig åminnelse, ära ock heder. Det
vare ock fiärran ifrån mig ock alla Sveriges inbyggare ock
patrioter, at til någon af Deras Excellencier hysa den aldraminsta
misstänka, hvartil de ock ingen anledning gifvit, utan
snarare böra vij på alt uptänckeligit sätt, med vördnad ärkiänna
den trogna omvårdnad ock mogna råd, hvarmed de
Vår nådigste Konung ock hela riket til handa gåt; men som
tiderne äro ombytelige ock vij eij altid kunna vara försäkrade,
at så mogna, vittra ock samvets-män hädanefter Rådsembetet
komma at bekläda, så fordrar ock försiktigheten samt kiärleken
til vår återvundne frihet, at i tid den så förskantza, at
därpå aldrig någon anstöt giöras må. För et skadeligit envälde
hafva vij näst den Högstas bistånd aldrig at frukta, eho
som ock vår Landtmarskalk blifver; men frågan är, om icke
en eftertänkelig aristocratie genom Rådet kan smygas så oförmärkt
på oss eller våra efterkommande, enär en af deras
ledamöter är Landtmarskalk, hvilken regeringzart med en
-
Assess. Ehrenpreutz’s mein. om Landtmarekalke-val. 603
väldet är i mäkta nära skyldskap och för vårt frihets-väsen de
väl så skadeligit.
2. Är vår Regeringzform så visligen ock försiktigt inrättad,
at Ständerne hafva den lagstiftande makten sig allena
förbehullit, men til Hans Maij:t ock Rådet är Regeringen,
styrslen ock exequerandet af det, som de förra faststält, blifvit
lemnat. Skulle nu vid exequerandet antingen gås för vida,
folket hafva ordsak at klaga öfver förtryck, orät uti tiensters
ock belöningars distribuerande, eller andra svårigheter, som
emellan Riksdagar dem tilfogas kan, så blir ju den lagstiftande
maktens syssla den, at näpsa och straffa dem som missbrukat
det man dem anförtrodt, ock rätta de besvärligheter, hvilka
undersåtarne öfverkomma kunna af den delen uti Regeriugzformen,
som har at styra om värkställigheten af alla faststälte
lagar ock förordningar. Om nu de personer, som äro satte
til denne sysslan, skulle hafva directionen öfver den lagstiftande
makten på Riksdagarne, som är at vara deras Landtmarskalk,
så är ju en slät förhåpning at besvären kunna rättas eller
den bråtzlige straffas, hälst den respect ock influence, som
deras authoritet billigt med sig förer, ståppar mångom så
munnen, at de antingen för rädhåga eller andra afsikter uti
deras närvaro eij töras yttra deras hiertans tankar. Uppå
desse ock flere skiäl, som de vid förra Riksdagen ingifne
memorialer innehålla, dem jag til vidlöftighetens undvikande
mig nu allenast åberopar, tror jag säkert, at Hans Excellence
Hr Landtmarskalken, samt R. o. A. på sidstledne Riksdag
unanimiter et nemini contradicente för högst nyttigt funnit,
at dädanefter intet Riksens Råd borde med Landtmarskalkssysslan
besväras. I anseende nu sä väl bärtil, som andras
långt mognare andragne skiäl, hemställer jag af en välment
ock patriotisk nijt det Högloft. R. o. A:ns gunstiga ompröfvande,
om icke, utan at den ena eller andra skulle kunna hafva ordsak
at offenderas, vij nu på denne Riksdag för oss ock våra
efterkommande fastställe, at hädanefter vår frihet at välja
Landtmarskalk eij bör sträcka sig vidare än til dem, som på
vårt Riddarhus hafva säte ock stämma samt sig vid Riksdagen
angifvit ock såsom caput eller fulmäktig anskrifva låtit.
Ock i fal Riddarhus-ordningen, emot al förmodan, eij skulle
denne Riksdag blifva färdig, örn icke denne öfverenskommelse,
som de andra Stånden på intet sät angår, kunde likafult
skriftligen författas, underskrifva?, samt H. K. Maij:t i under
-
604 Assess. Ehrenpreutz’s meni. oin Landtmarskalks-val.
dånighet anmodas, at den i nåder approbera, på det om en
eller annan hädanefter skulle votera på någon til Landtmarskalk,
som vid Riksdagen sig eij anteckna låtit eller med
rätta har säte ock stämma på Riddarhuset, et sådant votum
då aldeles förkastas skulle. Om detta mit välmenta samt på
vår almänna frihet, säkerhet ock inbördes kiärliga förtroende
syftande förslag, vinner det Högloft. R. o. Arns gunstiga bifal,
så tror jag säkert, at vij på bästa sättet, utan någons förolämpande,
komma ifrån denne quaestion, ock vij vara säkre
at kunna släkte från släkte, både i ord ock giärning, den
ädla friheten bibehålla. Stockholm den 26 Martii 1731.
Carl Ehrenpreus.
E.
Löjtnanten L. Riddercrantz s memorial..
(Allegater, N. 40.)
Protokoll VI, sid. 123.
Ödmiukt memorial.
Vid Höglåfl. R. o. Arns sammanvaro den 20 innevarande
månad kom jag at yttra mig något angående den til Riddarhus-ordningen
projecterade puncten, om hvilcken då mycket
tvistades.
Detta angelägna måhlet har jag sedermera eij allenast
med en och annan närmare öfverlagt, utan ock hos mig såsom
en af det Höglåfl. R. o. Arns ringaste ledamot, i nogaste öfvervägande
tagit.
De qusestioner, som här vid blifvit moverade, har jag
funnit vara: l:o Huruvida någon af Deras Excellencer högvälborne
Härrar Riksens Råd skulle kunna till Landtmarskalk
utväljas och 2:o huruvida den votering, som den 11 hujus der
om blifvit hållen, skulle nu mera skiäligen kunna ändras och
rubbas.
Den förra är et frö, hvaraf den senare tagit sin uprinnelse,
men bägge uti mitt sinne oförgripeligen af den vickt och värde,
at de förtiäna med ömhet handteras.
Löjtn. Riddercrantz’s mern. oin Landtmarskalks-val. 605
Så långe en oskrymtad kärlek för Guds namns ähra, som
är grunden til all vählgång, ett rätt upricktigt oell vählmenande
upsåt til öfverhetens oell Fäderneslandets gemensamma och
sanskyldiga intresses befordran, dygd, skickelighet, förstånd
och vittert snille få äga det förträde och höga värde, som dem
i alla värdenes tijder af alla rättsinniga varit tillagt, så länge
Höglåfl. R. o. A. åtniuter en till alla delar fullkommelig och
otvungen rättighet af deras fria vahl, håller jag för min ringa
dehl före, det vara redan et eftertänckeligit steg giort om man
i någon måtto skulle nu förut låta hinda sig händerna och
således inskräncka sin ägande frihet, at vid Landtmarskalksvahlet
få till ett så högt och vårdsamt embete utvälja den,
som Hoglaft. R. o. A. der till tienligast och skickeligast finner,
och för hvilcken de det bästa och säkraste förtroendet hysa.
Till grund af svaret uppå den andra frågan lägger jag i
synnerhet Riksdags-ordningens 8 § såsom nu redan erkänd
och vedertagen lag, öfver hvilcken man, låfvat vare Gud,
ännu hijt tils eij funnit sig någon orsak at klaga; lydande
orden som följer: den Riksdagsman, som vid Riksdagen och
de dervid förefallande rådslag sig i råttan tid icke infinner, bör
åtnöijas med det de närvarande slutit, och håfve han ingen
makt derpå at tala.
Kunnandes inför Eders Höggreflige Excellence och det
Höglåfl. R. o. A. jag uppå mitt sambvete eij annat betyga,
än at det både nu och i framtiden efter mit oförgripeligaste
omdömme vore ganska eftertänckeligit och farligit, hälst enär
man besinner hvad osämia, missförstånd, äfventyr och oreda
det skulle föra med sig, om man begynner ställa uti et ordenteligit
bruk och oqvald rättighet at den andra gången ändra,
rubba, ja aldeles förkasta och til intet giöra hvad den förra
gången igenom en förmodeligen hos hvar och en förut vähl
grundad och öfverlagd ordentlig votering afgiort och belefvat
blifvit, samt huru aldeles svårt och nästan omöijeligit det är
at på sådant sätt kunna de förekommande måhlén någonsin
til slut och ändskap bringa, utan tvärt om har man nog
säker och god anledning fruckta, det emot samtelige Riksens
Höglåfl. Ständers så åfta förklarade åstundan om Riksdagarnes
förkortande, oaehtad hvad mått till det ändamåhlet redan
tagne äro, Riksdagsährenderna lära dragas uti otrolig vidlyftighet,
och större dellien igenom de andre respective Ståndens
hvar för sig berömvärde enhällighet vinna deras afgiörande.
606 Löjtn. Riddercrantz’» meni. om LaDdtmarskalks-val.
Jag önskar fördenskull at någon utväg måtte påfinnas,
hvarmedelst Höglåfi. R. o. A. med enighet, samia och gådt
förtroende kunde denne stridighet afgiöra.
Hvartil jag för min ringa delli intet finner något säkrare
medel än at låta den puncten angående Landtmarskalks-vahlet
aldeles vid Deputations project förblifva, emedan det sig
grundar på den 10 § uti Riksdags-ordningen, at den bör vara
Landtmarskalk, som mästa rösterna falla uppå, hvilcket jag
tycker bör vara en lag och ögnamärcke så vähl för dem,
hvilcka ibland Höglåfi. R. o. A. deras egna ställen innehafva,
som för dem, hvilcka efter undfångne fullmackter någon stämma
för andra familier äga, emedan orden der så lyda: ställandes
sig Sveriges rikes Fundamental-lag och besvurne Regeringzform
samt Riksdagsordningen til skyldig efterlefnad och rättelse,
— efter som, så- framt annorledes slutes, alt sådant ändå ogilt
och strafflöst nu och i framtijden vara skall; dock utber
jag mig den ähran, det ingen ville tro, att jag den enas eller
andras uppå en diupare och skarpare insikt samt tillräckeligare
begrep om sakerna sig bättre grundade mening ärnar
härigenom i något måhl mästra eller qvälja, utan fastmera
har jag den ähran alt sådant Eders Excellences och saintelige
det Höglåfi. R. o. Arns högmogna ompröfvande i all ödmiukhet
att underställa. Stockholm den 26 Martii Anno 1731.
Lxid. Ridder crantz.
9.
Grefve Fredrik Gyllenborgs memorial angående riksstyrelsen
under konungens resa.
(Allegater, N. 221.)
Protokoll VI, sid. 166.
Ödmjukt memorial.
Ehuruvähl Riksens Högl. Ridderskap och Adell eij kunna
annars än medh blödande hiertan föreställa sig den ängzliga
saknad af deras allernådigste Konungz närvara, som dem förestår
igienom H. K. M:tz intenderade resa till dess arfländer,
Gr. Gyllenborgs mern. om Konungens resa. 607
så är jag dock säker på att de, i anseende till de stora skiähl
samt den tvingande nödvändigheet, som de utaf H. K. M:tz
Allernådigste skrifvelse see föranlåta honom till samma resas
anträdande, lära såsom trogne och för deras Öfverheetz nytta
samt interesse nitälskande undersåtare, finna sig uti denne
H. K. M:tz förklarade åstundan och nu endast beledsaga deras
milda och nådiga Konung på alla dess vägar medh brinnande
förböner för dess välgång och vählmågo samt af trognaste
hiertan önska att frånvaran må vara kort, men återkomsten
skyndsam och lyckelig.
Riksens Högh Ridderskap och Adell lära dock utan tvifvell
därjemte högnödigast finna att medelst underdånigst böönfallande
sökia att förmå vår huldaste landsens moder att för denna
gången låta i så måtto dess vahnliga ömma sinnelag för dess
trogne undersåtares välgång och timmeliga lycksaligheet fån en
liten öfvervicht öfver dess såta kiärlek för H. K. M:t dess
högst älskelige gemåhl, att Hennes K. M:t i stället före att
giöra H. K. M:t sällskap på dess resa eij allenast hugnar Svea
rike medh dess qvarblifvande utan och under H. K. M:tz frånvaro
åtager sig den tunga regementzbördan.
Jag lefver i den allerunderdånigste förmodan, att Hennes
K. M:t af sin alldrig nogsamt bepriselige och så mångtfalt
visade näde emot dess trogna undersåtare varder gifvandes ett
så mycket mildare bijfall till denna deras underdånigste ansökning,
när hon förnimmer deras enhällelige tanka och åstundan
vara, som och min ringa och oförgripeliga mening därtill ödmiukt
och enständigt styrka skall, att Hennes K. M:t till H.
K. M:tz lyckelige återkomst förestår regeringen medh lika
macht, myndigheet och höga kongliga förmåner, som Regeringsformen
H. K. M:t vår allernådigste Konung tillägger. Stockholm
den 8 Aprill 1731.
F. Gyllenborg.
608 Landtm, gr. Horns tal till Drottningen om riksstyrelsen.
10.
Landtmarskalken grefve A. B. Horns tal å de fyra Ståndens
vägnar till Drottningen om riksstyrelsens förande under
Konungens frånvaro.
(.Allegater, N. 43; äfven bland Riksdags-acta.)
Protokoll VI, sid. 167.
Stormächtigste Allernådigste Drottning.
Inför E. K. Maij:t framträda med diupaste vördnad Sveriges
rijkes till denna nu påstående Riksdag församlade Ständer
i det odelta sinne och upsåt att med ofärgad undersåtelig nijt
ådagalägga den afsaknad de tillika med deras hemmavarande
medbroder nu snart lära kiänna under H. K. Maijits alles vår
nådigste Konungs och Herres frånvaro, hvilken i anseende till de
af K. Maij:t sielf allernådigst anförde skiäl och omständigheter
oumgiängelig och nödig ansees och achtas.
Det enda som vid sådant tillfälle kan lända Riksens
Ständer till någon lijsa och hugnad är det hopp de, öfvertygade
om E. K. Maijtts vanliga och dem nogsamt bekanta ömma
vård om rijkets bästa, sig giöra, det E. K. Maij:t medelst dess
qvarblifvande inom Sveriges gräntsor läre täckas lemna undersätarena
prof och kiänneteckn af dess kongl, benägenhet
och välvillja, hvilken att någorlunda ärkiänna för Riksens
Ständer ej något kraftigare, eftertryckeligare och mer giällande
medel synas, än att uti ett fullkomligt underdånigt förtroende
öfverlåta E. K. Maij:t deras välfärd och trefnad, hvilket de
så mycket tryggare giöra, som H. K. Maij:t Sielf därtill behagat
gifva anledning medelst dess nådigste skrifvelse af den
2:dra uti denna månaden.
Allernådigste Drottning! E. K. Maij:ts dygdprydde sinnelag
tillåter oss ej att tvifla det ju E. K. Maij:t lärer anse vår
plichtiga tro och redlighet samt E. K. Maij:ts tillförende lofvärde
förde regering för rätta kiälleådran till detta uprichtiga tillbudet,
hvilken aldrig beblandas skall med någon annan afsicht, än
den som oföränderligt syftar på E. K. Maij:ts med Riksens
Ständers nådigst sammanbundne nöije och förkåfring; och hembiude
vij altså, med underdånig lydno, E. K. Maij:t under vår
allernådigste Konungs frånvaro, samma myndighet och deraf
flytande eftertryck å dess vägnar, som voro H. K. Maij:t sielf
Landtm, gr. Horns tal till Drottningen om riksstyrelsen. 609
närvarande, aldeles på sätt och vijs som Riksens Ständers
underdåniga svar till högstbemälte H. K. Maij:t af detta dato
innehåller, och återstår således eij annat, än att under ett vördsamt
och tyst hopp afvachta E. K. Maij:ts nådigste bijfall
samt innesluta E. K. Maij:t uti den allstyrande Gudens samt
alla rikets inbyggare så uti samma den Heliga Gudens, som
dernäst E. K. Maij:ts mildaste vård och nådigste åtanka.
(Stockholm den 8 April 1731.)
11.
Konung Fredriks bref till Riksens Ständer om sin förestående
resa till Hessen.
{Inrikes Civil-Registraturet 1731, fol. 253.)
Protokoll VI, sid. 171.
Friedrich etc. etc. etc.
Vår etc. Ehuruväl sedan sista riksdag åtskillige omständigheter
en och annan gång hade fordrat Vår närvaro uti Våre
i Tyskland belägne arfländer, så har likväl den ömhet Vij hos
Oss hysa, at eij giärna vilja skillia Oss på någon tijd ifrån
Vårt rike, härtils af hållit Oss at nyttia samtelige Riksens
Ständers ved förbemälte Riksdag Oss till en sådan resa lämnade
bijfall. Men aldenstund de Eder tvifvelsutan nogsamt
bekante orsaker, så väl som nödvändigheten uti Våre arfländer
personligen at giöra några angelägne anstalter och författningar,
som elliest skulle komma at stå tillbakars, nu för tiden eij
vilja tillåta at följa ofvanbemälte Vår egen kärlekzfulla böijelse,
den Vij för riket drage, och således med utresan längre upskiuta;
fördenskuld hålle vij Oss fullkomligen försäkrade, det
I denne gången äfven som tilförene skedt, lären vara nögde
det Vij en slik för Oss helt angelägen resa till Hessen måtte
utan vidare upskof kunna anträda och således på någon tid
begifva Oss utom riketz gräntzor, enär den nu påstående Riksdag
blifvit till lyckeligt slut bräckt. Skulle Eder jämväl nyttigt
och rådeligt synas at Hennes K. M:t Vår högtälskelige gemåhl
kunde tillika med Oss giöra denne resa, lärer sådant lända
610 K. Fredriks bref till Ständerna om sin resa.
Oss till en besynnerlig fägnad och ganska stort nöije samt
märkeligen öka den uprichtige ärkentslo Vij redan håfve och
alt framgent uti ett taksamt minne lare behålla för all den
kärlek, nijt och tilgifvenhet I ifrån Vår uphöijelse på thron
ved alla tilfällen emot Oss och Hennes K. M:t ådagalagt och påskina
låtit. Dock så framt denne Vår hiertelige önskan skulle
finnas af den beskaffenhet, at I häldre åstunden Hennes K. M:t
Vår högtälskelige gemåhls biständige närvarelse här i riket eller
och andre orsaker denne Hennes K. M:ts resa skulle hindra, så
håfve Vij till Eder patriotiska och nitälskande öfvervägande
hemställa velat, om icke under vår frånvaro utom riket högbemälte
Hennes K. M:t Vår högtälskelige gemåhl kunde gifvas
dehl och kundskap af de riksvårdande angelägenheter, som
förekomma kunna, på sät och vis som I sielfve det för riket
och eder egen nytta, trygg- och säkerhet pröfven bäst och til—
drägligast vara. Imedlertid lärer Vårt med riket så nära och
fast förknippade interesse upmuntra Oss at skynda med Vår
återresa så mycket sorn någonsin möijeligt vara kan och omständigheterne
det tillåta, som Vij och på det högsta låre låta
vara Oss om hiertat at stedze nyttia alla tilfällen till at befordra
riketz anseende, förmån och förkofring. Hvarmed etc.
Stockholm i Råd-cammaren den 2 Aprilis 1731.
FRIEDRICH.
O. Cederström.
12.
Ridderskapets och Adelens underdåniqe besvär på Ricksdaqen
åhr 17311).
(Besvärs-Deputationens ader.)
Protokoll VI, sid. 207.
§ 1.
År förbigången. Anhålles i underdånighet, at enär någon söker något byte
med K. Maij:t och cronan, den sökande då måtte till proces
')
Marginal-anmärkningarna äro här tillagda efter anteckningar å ett särskildt
blad, som åtföljer besvären. K. Maj:ts Resolution å de paragrafer af
dessa besvär, som blefvo bibehållna, och som i Resolutionen erhöllo de nummer,
hvilka återfinnas i marginalen, är tryckt 1731. De inom () anförda paragrafnummreu
i marginalen äro återgifna efter den tryckta Resolutionen, de öfriga
efter nyssnämnda anteckningar.
Adelns Besvär.
611
sens afkortande få inlefverera sin supplique till K. Maij:t derom
hoos Landshöfdingen i orten, som sedan den till Kongl CainmarCollegium
insänder med hvad han dervid har at påminna,
hvillcken ansökningen sedan jemte sitt betänkande hoos H. K.
Maij:t i underdånighet anmähler och till slut befordrar.
§ 2.
R. o. A. hafva ordsak sig deröfver beklaga, det de uti deras tuinstructions
angelägenheters befrämjande blifva uppehålldne; hvarföre de i
underdånighet bönfalla at antingen begge divisionerne i Kongl.
Cammar-Collegio vissa dagar i vekan måtte inga andra saker
sig företaga, eller at den ena division med inga andra måhl
må sig befatta, än at de ansökande forderligast afhielpa,
§ 3.
Som en allmän klagan är at sakerne så i Håfrätterne som tu Justin» och
... o . , , e Instructions
Collegierne
till mångens skada, och undergång ganska längeDeputationeme
ligga oafgiorde, fördenskull underställes underdånigst, om icke
bemälte Håfrätter och Collegier så vidt parterne ej äro sielfve
skulden til uppehället eller annat hinder i vägen ligger, då
sådant i protocollet bör antecknas, måtte företaga de inkommande
dom- och supplique-saker efter ålldren och som de äro
inkomne till, dock undantagandes publique och sådane private
saker, som efter lagen äga prioriteten; börandes dessutom icke
någon sak alt för länge oafgiord lemnäs.
§ 4.
R. o. A. anhålla underdånigst at alla de byten som skiedt TU Gammar.
•ii • i ° o • o Oeconomie och
till ahl* 1700 icke matte någon ny refning undergå utan blifva Commercie
o o o Deputation.
vid samma skatt hemmanen en gang äro taxerade före.
§ 5.
I anseende till skogarnes aftagande och förminskande be- tu Cammar,
0 . ° ° Oeconomie och
giäres i underdånighet det alle skogar, häradtz-, sockne- och aC om marcia
by-allmänningar, som delas kunna, måge emellan dess ägare, då Deputationern*
de det ästunde, delas; och alldenstund det påsyftade ändamåhlet (i« $•)
om skogarnes fredande och conservation icke haft den värckan,
som man förmodat, enkannerligen uti Skaraborgz och Elfzborgz
låhn, hvarest åtskilige skogar sedan de K. Maij:t och cronan
blifvit tillerkiände, mera äro ödelagde än förbättrade, så at
man ögonskienligen kan see åthskillnaden emellan crono- och
612
Adelns Besvär.
Afgiord.
1 «.
Afgiord.
2 5.
frälse-skogar, i det de förra äro alldeles uthuggne och de sednare
deremot vähl fredade och conserverade, och der icke i tijd
sådant förekommes, står at befruchta, det alle till K. Maij:t
och cronan af Skogzcommissionen ärkiände skogar alldeles ödeläggas,
landet till en obotelig skada och undergång, hvarföre
R. o. A. af Westergöthland underdånigst anhålla, at skogarne
åter måge sättjas i det stånd, som de voro förr än Skougzcommissionens
dommar utföllo, då skougarne till landets och
undersåtarnes bästa, såsom en kostbar skatt, bättre kunde
vårdas och skiötas, samt de många för skogvacktarne utan
ringaste fördehl bestådde löner besparas, hälst som cronan härtills
ingen nytta deraf haft, ja alldrig så mycket som Jägerijoch
Skogz-betiänterne uti åhrlig lön åtniuta, och skougarne icke
desto mindre alldeles äro ruinerade.
§ 6.
R. o. A. i Skäne kan intet undgå underdånigst at anföra
huru en fast svår praxis en lång tijd bortåth ved domstolarne
blifvit antagen i så måtto, at när något skougzhygge olofligen
föröfvades och ingen baneman dertill erhållas kan, sakfälles
nu hela häradets inbyggare uti socknarne pä en mihl omkring,
såsom för dulgadråp, hvarigenom myket dryge penningesummor
uttages, deraf dock cronan ingenting beräknas, utan
hemfalla sådane böter till Jägerij-betienterne allena; men sådant
strijder snörrätt emot Skogz-ordningen af åhr 1664, hvarest
egenteligen stadgas, at enär någon skogzeld uppkommer, hvartill
ingen baneman står at bekomma, skall häradet såsom för
dulgadråp böta; varandes och uti Svea rijke lagen alltijd
rätteligen föllgd, så att alldrig någre böter häradet ålägges för
dylika olofliga skogzliyggen; fördenskull anhålles underdånigst,
at sådant uti Giötha rijke uppkommit missbruk genom en allmän
förordning hemmas matte, så at man här uti detta så
vähl som andre måhl niuta lagens allmänne förordnande
till godo.
§
R. o. A. anhålla underdånigst, at enär nya vägar och
broar skole giöras, at derom vid tinget undersökes, det måtte
sådant föruth till alle vederbörandes underrättelse blifva i god
tijd på prädikestohlen publicerat, på det at hvar och en mätte
hafva tillfälle dervid sin angelägenhet andraga.
AdelnB Besvär.
613
§ 8.
Som så vähl här i Sverje som alla utrijkes orter fiske- (!&r utrijerne
städze blifvit ansedde såsom en högst angelägen och
nyttig sak för landet, hvarföre och ätskillige förmåner dem,
som det idka velat, utomlands tillagde äro; fördenskuld underställes
K. Maij:tz nådigste vählbehag underdånigst, om icke
l:mo K. Maij:t i nåder skulle täckas, till fiskerijernes så mycket
bättre upphielpande, dess i skiärgårdarne vijdt boende trogne
undersåtare och i synnerhet dem som af fienden blifvit ruinerade,
några frihetsåhr ifrån extra pålagorna meddela; 2:do.
Der någre på obebygde klippor i hafvet skulle villja sig nedersättja,
det dem sådant på 20 åhrs tijd mätte efterlåtas, utan
at i någon måtto contribuera, då så vähl tillräckelig fisk förmodas
kunna ärhållas, som ock mera siövant follck, der det
omtränges, än härtills varit, at tillgå.
§ 9.
R. o. A. ärkiänna med diupaste vördnat den till det ali-T11 Ut'
männa bästas förkofrande högst ländande nödiga omvårdnad
ock försorg, som dess höga öfverhet ved seglations befrämjande
till de längst aflägssne orter adaga gifvit, i det så vähl uti
glorvyrdigst i åminnelse Konung Carl den Tolftes, som uti E.
K. Maij:tz milda och hugneliga regeringztijd, den Ost- och
Vestindiska fartens inrättande på bahnen varit; nu ehuru vähl
detta högst önskeliga och nyttiga yärck tvifvelsutan dehls
igenom tijdernes föränderlighet, dehls och riketz utblottade tillstånd
kommit at hvila och afstadna, så lefver dock R. o. A.
i den underdåniga förhoppning, som och i ali ersinnelig underdånig
måtto bönfaller, det K. Maij:t täcktes detta än vijdare
i nådig åtanka hafva, hälst nogsamt kunnigt är huru Portugal,
Hispanien, Engeland och Holland deras uppkomst och nuvarande
florerande tillstånd, ansenlige rijkedommar och stora macht till
största dehlén denne på de andre verldenes dehlar inrättade
handelen hafva at tillskrifva, och således för Svea rijket kunde
stå at förmodas och det uti sitt nu beklämda tillstånd kunde,
näst Guds hielp, härigenom åter upphielpas. R. o. A. lefva
derföre i den underdåniga förhoppning, det sedan de förnummit
at äfven utlänningar ansenlige capitaler i sådane expeditioner
velat insättja, pa den händelsen K. Maij:t dess Kongl,
octrojer härå täcktes meddela samt för publici räkning äfven
614
Adeina Besvär.
Afgiord.
3 5.
Militie och
Oeconomie
Deputation.
Gammar Oeconomie
och
C o mm erci e
Deputation.
något skiepp meddela, de förmögnare här i rijket af R. o. A.
så vähl som de andre stånden torde äfvenvähl ansenlige medel
insättja; hvarjemte och den fördehl står at ärhållas, at utom
hvad förmält är, R. o. A. jämvähl en delli af deras ungdom,
som sedan freden kom och till en myckenhet tillväxt, till en
förrättning använda kunde, som och at mycket öfverflödigt
follck, som intet i rijket kan emplojeras, härvid också kunde
vinna sitt bröd, hvartill de så mycket benägnare skulle finnas,
när de funno sig vara under K. Maij:tz protection och således
hade förhoppning at blifva utlöste, der de i någon oförmodelig
fångenskap olyckeligen råka skulle, såsom och at i rijket såmedelst
ett stort antahl af siöfollck derigenom kunde ärhållas.
§ 10.
Eftersom så vähl i Sverige som Finnland strömmar, floder
och siöar finnes, som till handelens befrämjande kunna navigable
giöras; ty hemställes K. Maij:tz nådige vählbehag, om
icke K. Maij:t skulle behaga derom i nåder föranstalta, då den
som sig på egit äfventyr någon sådan fartz inrättande åtaga
ville, vare sig inlänsk eller utlänsk, kunde den förmån tillläggas
at uti vissa åhl- erhålla någon ärkiänslo af dem, som
sig deraf betiena.
§ 11.
Efter allmänne lagen äger den strand, som äger land, ock
fölljachteligen alla de deraf flytande förmoner; men icke dess
mindre måste R. o. A. förnimma, at dem förnekas vill bärja
och komma de fartyg till hielp, som på deres frelsegrund förolyckas,
förmenandes dykerij-betienterne, at altså dem ved sådant
tillfälle ankommer, ehvarest och siöskadan skier; R. o. A. anhålla
derföre underdånigst, at sådant hädanefter rättas måtte
och privilegierne eller instruction för dykerije-interessenterne
derefter lämpas ock rättas, så att dem med sine bönders och
tiänares tillhjelp måtte lemnäs fritt at låta bärga det godz och
de fartyg, som på deres frelsegrund stranda.
§ 12.
På det ekevärket, som Kongl. Ammiralitetet efter tre månaders
giort anbud icke åstundar behålla, eij må till frelsemannens
skada genom forna, ållder och vinne-fäll förloras, utan emot
skiählig betahlning föryttras, såsom en på månge utrijkes
Adelns Besvär.
615
ställen begiärlig vahra och den der utan afsaknad härifrån kan
aflåtas; ty bönfalles underdånigst, det de i detta måhl utgångne
förordningar må kunna ändras och rättas.
§ 13.
Alldenstund åtskillige mineralier, strömmar och andra lägen- Hvil»,
heter finnas, hvarmedelst en och annan för rijket högst gagnelig
och fördehlachtig inrättning kunde skie, så skulle till befrämjandet
af sådant eij ringa bijdraga, der någre uti sådane saker
ärfarne blefvo anförtrodde at iachttaga ett och annat så i
Sverje som Finnland, samt deröfver med deras berättelser inkomma;
ty underställes K. Maij:tz godtfinnande huruvijda K.
Maij:t i nåder skulle täckias vederbörande detta angelägna
måhletz värckställighet anbefalla och anförtro.
§ 14.
Som odiuren alt för mycket tilltaga så i Sverje som Finn- cammar Oeco
o
. .i . nomie och
land, hvarmedelst mangfalldige personer till vallhion ärfordras: commercie
& & r ’ Deputation.
ty underkastas K. Maij:tz godtfinnande om icke nödigt voro, ao §)
det Jägerij-staten i Sverje blefvo på annan foot stäld och i
Finnland äfven vähl Jägerij-stat inrättades.
§ 15.
R. o. A. i Skåne anhålla underdånigst det oppstallningen
och oxehandelen, likmätigt privilegierne, må dem allena förbehållas,
som ock uti forna tijder brukeligit var, och at de af
en eller annan sedermera häremot utvärckade privilegier eller
resolutioner måge alldeles upphäfvas.
§ 16.
Ehuruvähl R. o. A. efter privilegierne tillåtit är föryttra
sine vahror till hvem de hälst villja, så finnes lickvähl dervid
någon svårighet giöras i Skåne och Halland; hvarföre
underdånigst anhålles det för dem ytterligare stadfästas måtte,
at ifrån närmaste stad sedan tullen är där betalt, få till
Dannemark till salu öfversända giödde kalfvar, lamb, höns,
kalkoner, giäss, smör, ost, frucht, trägårds-saker och dylikt,
som faller vid deras säterier, hälst landet mer till nytto och
fromma länder, då igenom den egne afvelens försälljande utom
rijket penningar införskaffas, än då den uti rijket antingen
till alt för ringa värde måste afstås, eller i annan måtto
Adelns protokoll, 1731. II. 40
Til Kongl.
Commercie
Collegium,
(11 §•)
Afgiord.
9 §.
616
Adelns Besvär.
komma i vrak ock förfaras, landtmannen till skada och
nachdehl.
§ 17.
Hviiar. Anhåller R. o. A. underdånigst at innom ricksens gräntzor
få förpassa sine egne betienter, bönder och deras folck, så at
man intet beliöfver med omkostnad sådane pass utsöka.
Enär frelsebönderne i Halland till sitt lifzuppehälle villja
gå till Skåne och tryska, komma de hvarje gång pass at utsöka,
som dem eij ringa last är, hvillket i nåder på ofvannemde
sätt kunde förekommas och ändras.
§ 18.
G&r ut elter En dehl af R. o. A. uti Giöta rijke och Skåne hafva
Deputations
godtfinnande, vähl förr vid Rickzdagarne beträffande deras jura patronatus
andragit, at änskiönt de både värckeligen ägt och kunna vijsa
sig hafva för åhr 1680 possiderat desamma, blifva de dem
likvähl på hvarjehanda sätt bestridde; derföre begiäres underdånigst,
det de må blifva vid deras ägande rätt i så måtto
bijbehålldne, så vijda den sig på laggiltige skiähl grundar, ock
at de strijdigheter, som här vid kunna uppkomma, måge för
beqvämligheten skuld af Kongl. Giötha Håfrätt skiärskådas
och afgiöras.
§ 19-
Aigiord. De cronoskulder, härrörande af de sidsta krigens svårig
het
och då påbudne giärder med mera, som hoos R. o. Arns
bönder torde finnas, begiäres i underdånighet eftergift uppå,
at derå intet vijdare åtahl må skie, hälst större dehlén af
böndernes quittencer äro förlorade ock mångenstädes eij heller
fullkomlig liquidation med dem skiedt.
§ 20.
R. o. A. uti Finnland anhålla underdånigst, at som deras
frelse-bönder äro uti ett usselt och fattigt tillstånd, det de för
all den crono-skuld, som de till och med åhr 1726 häfta före,
i nåder måge befriade varda, emedan hemmanen elljest ock
ofehlbart uti ödesmähl råka.
AdelnB Besvär.
617
§ 21.
Anhålles underdånigst at vid marckegångtaxornes inrät- Afgiora.
tande Landshöfdingarne anbefallas måtte beskiedelige och förståndige
män af hvartthera Ståndet utsee och utnemna at denne
förrättning bijvista.
§ 22.
Sedan Gud nådeligen förlänt Sveries riike under K. Maintz tu secrete
.. . o Utskåttet.
hugnehga regementztijd den ädla friden, sa hafva K. Maijitz
trogne undersåtare af R. o. A. underdånigst förmodat at åthniuta
förskoning för all contribution af hvad namn den vore,
men isynnerhet at blifva befrijade för den öfver frelsegodzen
åkomne femb daler smtz contribution; men som sådant sig
hertils icke kunnat giöra låta, så bönfalles nu underdånigst
härom och isynnerhet om en fullkommelig befrielse ifrån ofvannembde
hemmans contribution, hälst vid utlagors beviljande
och ärläggande, då härefter sådant nödigt pröfvas, helt andre
och bättre utvägar samt till större likhetz ärhållande undersåtarne
emellan stå at ärhållas, än de som fundament till
hemmantahlet taga.
§ 23.
Begiäres i underdånighet at rotar i Finnland, som vid Militie Oeconoindehlningen
fått halfva, tre-fierdedehls eller hela mantahl ock mie deputation,
likvähl pålagde äro at utgiöra hvad 2 åtminstone 1 mantahl
åstadkomma, måtte få oroterade hemman, om de finnas,
till understöd eller på något annat sätt hielpas.
§ 24.
Under den förflutne krigztijden kan en eller annan, som Afgiord.
af krigzolägenhet ock deraf timade svårighet jämvähl andre 5 5-  tillfällen varit hindrade at see sin egendom till godo, den förlusten
och skadan vara händ, at dess sätesgård, antingen medelst
byggningarnes förfallande eller at den på någon tijd i ofrelsemanna
händer varit, förlorat dess egenskap och säterijs frihet;
ty anhålles underdånigst, at samma i så måtto indragne frihet
allernådigst återställas kunde.
§ 25.
Bönfalles underdånigst det till R. o. A:ns styrkio, vähl- ®k5111|iBrr“s
trefnad och förkofring de rå- och rörs-, ladugårds- och insockne
618
Adelns Besvär.
Står.
Går ut.
Går ut.
Går ut.
hemman, som ifrån deras säterijen genom ett eller annat tillfälle
blifvit på någon tijd afsöndrade, och såmedelst förlorat
sin egenskap, måge då de under säterijen kunna återläggas ock
infrias, äfven igenfå sin förriga förmån eller så kallade natur,
och således straxt i cronones jordeböcker införas för samme
frihetz åthniutande, hvillcken ansökning oförgripeligen synes
hafva stöd af Adelige Privilegiernes 8 §.
§ 26.
Anhålles underdånigst, at de säterijer, som med knekteeller
båtsmans-håll blifvit betungade, i nåder derifrån måtte
befrias, (samt at de odahl skatte-rättigheter, som frelse-män
ägt, på de reducerade ock bytte säterijer och frelse-godtz må
ägaren återställas, enär sådant bevijssliget giöres).l)
§ 27.
Alldenstund instruction tillägger Landshöfdingarne åtskilige
giöromåhl, hvarest så det ena som det andra deras närvarelse
ärfordrar; ty underställes K. Maij:tz nådige vählbehag,
om icke för det allmänna bästa nyttigt vara skulle der anbefalt
blefvo, at Landshöfdingen, af något måhl hindrat, anförtrodde
en eller flere i länet boende skickelige män, alt efter sakernes
beskaffenhet, det öfriga bestrijda och förrätta, såsom vid ting,
jordransakningar, utskrifningar, mantalils-skrifningar, syner med
mera, så at ioke alt på under-betienternes giöromåhl under
Landshöfdingens frånvahru må beroo och ankomma.
§ 28.
Ock emedan vid alle domstolar, Collegier och rätter protocoll
hålles samt vid Landzhöfdinge-embetet för dem, som
ansökning giöra, en angelägen instantie är, ty begiäres underdånigst,
det äfven härvid protocoll måtte föras, och der någon
skulle begiära extractum protocolli, sådant måtte honom meddelas.
§ 29.
Som genom K. Maij:tz nådige försorg och omvårdnad för
rijketz allmänna bästa många helsosamma förordningar, priviligier
och resolutioner så i en som annan måtto äro utfärdade;
ty underställes K. Maij:tz nådigste vählbehag om icke högst
*) De inom ( ) stående orden utströkos.
Adelns Besvär.
619
nödigt voro det omberörde förordningars handhafvande vederbörande
alfvarligen anbefalte blefvo, så at ingen hade orsak
sig däröfver besvära.
§ 30.
Oansedt K. Maij:tz och ricksens Cammar-Collegium genom
deras circulair-bref till Hrr Landshöfdingarne af den 20 December
1729 gifvit anledning till räkenskapernes förkortande, så finnes
dock samma method ännu vara för vidlöftig, efter och de i
jordeböckerne införde titlar äfven och komma at brukas, med
mera; altså och emedan så till landetz bästa, större redo och
richtighet samt besparing af det mångfalldiga skrifvandet länder,
det en kortare method kunde brukas ved all uppbörd; fördenskuld
begiäres underdånigst, det alla ordinarie cronan immediate
förbehåldne utlagor hädanefter endast kunde uppföras i
räkenskaperne at betalas med penningar, eller som hvar och
en landzortz egenteliga beskaffenhet det ärfordrar, då både
publicum och privati lära bättre finna sin räckning.
§ 31.
Emedan så medelst afhandlingarne vid Rickzdagarne, som
elljest timade omskiftelige tillfällen uti justitise-, ceconomiecommercie-
och politie-inåhl mångfalldige förordningar af K.
Maij:t uti Råd-cammaren samt Domstolar, Collegier och Magistrater
komma at utfärdas, hvilcka så vähl domhafvande som
R. o. A. i landzorterne intet finna pa vist ställe upplagde, så
at de dem kunna ärhålla, ty anhålles underdånigst, det alt
sådant måtte till Kongl, tryckeri jet befordras, så at hvar och
en dem der kunde få sig tillhandla, så vijda de derföre där
kunna föryttras, som andra det sälljer före, ock alldenstund
R. o. A. eij fullkommeligen kunna veta hvad giöromåhl de
angelägne embeten tillagde äro, ty bönfalles och underdånigst
det Collegiernes, Landshöfdingarnes, samt under-betienternes
instructioner igenom trycket, sedan de ånyo äro öfversedde,
förbättrade och confirmerade, måge allmänne giöras innan denna
Rickzdagz sluth.
§ 32.
Som Höglofl. Ricksens Ständer vid innevarande Ricksdag
äfvenvähl behagat förstärcka Commissionen öfver reductionsoch
liquidations-värcket; fördenskulld bönfalles underdånigst
Går ut.
Går ut.
Afgiord.
6 §.
620
Adelns Besvär.
Afgiord.
3 7.
Går ut.
Går ut.
det bemälte Reductions- och Liquidations-commission i nåder anbefallas
måtte at eftersee om alla utvärckade och utgifne bref,
extracter utur protocollen, publicationer och resolutioner reductions-
och liquidations-värcket angående, äro med rickzdagzbesluterne
och andre faststälte publique acter conforme och till
alla delar enlige, så at de, som ved ofvannembde Reductionsoch
Liquidations-commission ansökningar hafva, må deras angelägenheter
desto säkrare och bättre kunna bevaka.
§ 33.
Emedan ordinarie Rätter, Collegier och Domstolar äro i
landet tillräckelige; ty anhålles underdånigst det alle klagomåhl,
förseelser och tvister måge så mycket möijeligit är uti
sina vederbörliga foris upptagas ock icke under Commissioners
afgiörande dragas; och som förordningarne likmätigt alla brått -  måhl intet böra nedertystas, utan af vederbörande påtahlas och
till slut befordras, så bönfalles och det ingen emot de tijd efter
annan utgångne förordningar må missbruka sitt embete till
andras förolämpande, vid laga ansvar tillgiörandes.
§ 34.
R. o. A. erkiänna med underdånigste vördnat den stora
Kongl, nåd, mildhet och ynnest, K. Maij:t vid alla tillfällen
dem vijst; och alldenstund tienster med löns åthniutande skiähligen
böra ansees såsom en vählfången ägendom, så bönfalles
underdänigst, l:mo det liädanefteråth vid deras utdelande alldren
af tiensteåhren samt förvärfvade meriter i nådig åtanka komma
måtte, och 2:do, at så vid civil- som militair-stånden, antingen
de äro närmare eller fiermare ifrån K. Maij:tz residence, allenast
de äro af lijka embetes värdighet, skiönt samma embeten
i olijka giöromåhl och tienstgiörande bestå, en jämnlijka nåd,
ynnest och rättvijsa vederfaras måtte.
§ 35.
R. o. A. bönfalla och i underdånighet samt i ansende till
hvad ofvan förmäles, det Secrete Deputation måtte anbefallas
at efter undfångne avancementz-listor af Hr Estatz-Secreterarne
innan Rickzdagen slutas samt hädanefter med deras berättelser
till Ståndens plena inkomma, huruvida avancementer ved civil-,
militair- ock präste-ståndet blifvit förordningarne lickmätigt
Adelns Besvär.
621
Rickzdagarne emellan utdelte och huruvijda vederbörande ved
förslagens ingifvande i acht tagit hvad dem ålegat, jämvähl
deras påminnelser giort ved tiensters utgifvande, ock at dervid
expectanterne likmätigt Ständernes åstundan och förordnande
blifvit ihugkomne, på det den tungan, landet af deras aflönande
kiänt, må så medelst afhulpen varda, då de efter hand till
tienstgiörande och indelilningar giörligast blifva befordrade.
§ 36.
Alldenstund de ordinarie betienterne åligger deras embeten Hviiar.
skiöta och hvar särskilte bestellning sin särskilte man fordrar;
ty begiäres underdånigst det extra förrättningar, hvarvid lön och
vedergällning faller, såsom vid Banco-värcket, Ständernes Contoir,
Växel-Contoiret, Commissariaterne och Magazinerne med
mera, måge antingen dem, som utom dess förvållande tienstlöse
blifvit, eller dem af landsens ungdom, som sig förtiente och
skickelige giordt, anförtros och uppdragas, hvillcka personer dervid
på ständigare sätt eij komma at vara, än så vijda Ständerne vid
hvarje Rickzdag det godt finna eller nödigt pröfva en omskiftning
giöra. I anseende härtill och nu underdånigst begiäres, at
andre personer till Ständernes Contoir och ofvannembde publique
värck måge tillsättjas och de der förr varit, innan Rickzdagens
slut, för det dem anförtrodt blifvit, redo ock räkning giöra.
§ 37.
Emedan penninge-bristen uti rijket igenom det långliga tu s“reta trtkriget,
myntetz omskiftningar, underballancen i handelen och
låne-banquens tillslutande med mera, dageligen tilltager, så at
den, som antingen till handelens, bergzbrukens och manufacturernes
befrämjande eller annan förnödenhet något emot säker
underpant vill upplåna och interesse derföre efter förordningarne
betala, fast ingenstädes det nu mera kan ärhålla, hvarmedelst
den rörelse, som i ett välbestält regemente undersåtarne
emellan bör vara, kommit till större dehlén at stadna; så ehuruvähl
de fläste af R. o. A. tillståndet af Banco-värcket intet
hafva sig kunnigt, förutan de få, som dervid varit brukade, så
förmenes likvähl, at sedan så rijkelige fonder till Banquens
förnöijande för giordt förskott till K. Maij:t och cronan, hvilcket,
hålles före vara ordsaken till Banquens tillslutande, blifvit anslagne,
det jemte interesserne ansenligit på capitalet måtte vara
betalt; fördenskull och förutan det Ricksens Ständer för banco
-
622
Adelns Besvär.
värckets upprätthållande utfäst sig vara vederhäftige, äfvenvähl
grundvalilen till Banquens första inrättning hade sitt egenteliga
ock sanskylldiga hänseende på Ricksens Ständers fördehl
och nytta, hvilcken intet står at ärhållas, så vijda publique
och private medel skulle i Banquen ännu längre förqvafde och
frucktlöse innehållas; förutan alt detta är och kunnogt, at Banquens
creditorer igenom Banquens öppnande, så mycket mindre
deras capitaler villja uttaga som låne-banquens attester äro nu
i större värde än deras invärtes valeur är, så at de med avance
kunna föryttras och svårligen kunna ärhållas; sedan är och
ovedersäijeligit, det minsta dehlén af de penningar, som stå i
Banco tagas uth, ock när det skier, så är det till små summor,
men capitalier och ansenlige summor blifva der altid ståendes,
antingen de då flyttas från den enas räkning till den andras,
eller och genom transport- eller cassa-sedlar understödia den
allmänna rörelsen; altså ock i anseende till alt sådant och det
här under beroende allmänna bästas högst angelägne befrämjande,
bönfalles underdånigst och på det högsta, det låne-banquen
återigen öppnas måtte och likmätigt förra förordningar, så vähl
som och at mot vågsedlar utur städernes vågar pä koppar, messing
och järn, de nödlidande och beträngde undersätarne med
lån bijspringes samt under armarne gripas ock hielpas mätte.
§ 38.
The Deputera- Suppliceras underdånigst, l:mo, det ingen förpantning,
a öfvermon a”-0 obligation på fast ägendom at den disponera eller förvalta, ina
Stiämpas Mra11 giälla med mindre den af 2:ne vittnen är underskrefven, valutan
tion upsättias. derföre är redbart ärlagd ock at interesset eij är utfäst högre än
efter förordningen; 2:do, at der någon af den utsatte gårdens
släckt, under de villkor, som förpantningz-brefvet, hvillket af låntagaren
bör beedigas till sitt ricktiga innehålld, der det äskas,
innehåller, den förpantade ägendommen vill infria, det den då
dertill närmast vara måtte, men der en sådan eij finnes, at da
någon af R. o. A., som sig therom anmähler, må sådant förunnas;
3:tio, at den förpantade fasta ägendommen, hvarå ingen
laga medfart skiedt, äfven på samma sätt må kunna återvinnas.
§ 39.
Cammar Oeco- Ehuruvähl Högloflige Ricksens Ständer i gemen åstunda
Tnercie Depu- det till yppighetens och öfverflödighetens afskaffande någon vidare
<13 §.) och tillräckeligare författning, utom det redan skiedt är, giöras
Adelns Besvär.
623
mätte, så häfver dock R. o. A. eij lemna bort i underdånighet
at vid handen gifva, huru de uti sitt stånd i synnerhet
angående klädedrächten öfverenskomne äro, nembligen, det l:mo,
manspersoner äro nöijde at betiena sig af kläden, högst till 4
daler smtz prijs för en svensk ahln, 10 qvarters bredd, kunnandes
derjemte bära allahanda slags yllne tyger, ehvad namn
de hafva kunna, som uti landet fabricerade blifva, men intet
slag af sijdentyger, sammeter eller pluser får hvarcken till
hela klädningar eller foder brukas; 2:do, det fruntimbret må
kläda sig med allahanda slags enfärgade damascer, sidensartzer,
atlacker, bordaluer, fasseter, släta grande-tourer och baster,
uppå hvillka så vähl som på damascerne bör altid vara enahanda
facon, kunnandes manspersonerne så vähl som fruntimbren
i alla publique samqväm vara svartklädde, som i forna
tijder brukeligit var, men till meubler samt annat bör endast
användas de inländska tillvärckningarne alt efter et skiähligt
och gångbart prijss; 3:tio, tyckes vara nödigt at så mans som
fruntimbretz kläder, altid på ett och samma maner blifva förfärdigade,
samt at uti hvarje stad på rådstugun och hoos
skräddare-embetet vissa modeler efter förre Svenska maneret
inrättade finnas måtte, hvarefter vederbörande under hårdt
utsatt vijte oföränderligen hafva sig at rätta; 4:to, det ett
strängt förbud utkomma måtte om lärfters, spetzars, fin trås,
equipagers, samt alt hvad under mobilier räknas kan, med
flere yppigheters införande i rijket och det vid vijte af varans
confiscerande och ettusende daler smtz plickt; 5:to, och på det
de, som med kostbara kläder redan försedde äro, härigenom
eij må komma at lijda, så synes bäst at tillåta dem sine nu
hafvande kläder at bruka ock förnöta, sedan de, till underslefz
förekommande, med en viss stämpel bemärckte blifva,
samt anhålles at vissa böter för den öfverträdande kunde utsatte
varda; hviilket alt K. Maij:tz nådigste ompröfvande till
det allmänna bästas befrämjande i djupaste underdånighet
hemställes.
§ 40.
Till K. Maij:tz nådigste vählbehag hemställes i diupaste
underdånighet huruvida Rickzdagarne hädanefteråth, som i
forne tijder skiedt och brukeligit varit, måge efter tijdernes
beskaffenhet samt R. o. Arns jämnlijkhet vid resors omkostnad
624 Adelns Besvär.
och dylijkt, äfven vähl på andra ställen i rijket hållas än
i Stockhollm.
13.
Sekreta och Justitie-Deputationernas gemensamma betänkande
angående Riksrådens antal.
(Allegater, N. 45.)
Protokoll VI, sid. 262.
Memorial.
Till Riksens Höglåfl. Ständer har Cammarlierren Hr
Grefve Fredrich Gyllenborg genom et dess memorial ödmiukeligen
hemstält, om icke, förmedelst det slätta tilstånd, hvarutinnan
Sveriges rikes undersåtare sig befinna, och at de måtte
få kiänna någon lindring uti deras alt hitintils dragne svåra
contributionsbördor, Riksens Höglåfl. Ständer skulle behaga
fastställa, at inga flere Riks-Råder än nu äro, måge på staten
upföras eller antagas, samt vid deras afgång, som nu öfver
den uti Regerings-Formen utsatte nummern finnes, eij mera
hädanefter må besättjas, utan det aldeles förblifva vid hvad
uti Regerings-Formen stadgat är, hvilket memorial Riksens
Höglåfl. Ständer til Secrete och Justitise-Deputationernes betänckande
behagat remittera; men det ährbara Bondeståndet
har derjämte bifogat et extract af dess härhos fölljande protocoll,
hvarutinnan som Bondeståndet för sin del önskar at
1696 åhrs stat måtte vid statens reglerande i anseende til
rikets närvarande medellösa tillstånd tagas till fundament och
öfver alt i det nogaste värckställas; så förmenar ock Bondeståndet,
at til ett så nyttigt och hälsosamt ändemåhls ärhållande
mycket lärer bidraga om 1720 åhrs Regerings-Form så
vähl i andre måhl som enkannerligen hvad deras Excellenciers
Hrr Riks-Rådens antahl vidkommer, kunde blifva hädanefter
en oryggelig norm och ständig efterrättelse, emedan derigenom
en ansenlig summa i staten bespares, och Bondeståndet förmenar,
at til riksens höga angelägenheters och vårdande ährenders
bedrifvande nu uti fredeliga tider eij flere Riksens Råd
behöfves, än uti de svåra krigs- och ofreds-åhren varit; yttran
-
Sekr. o. Just. Deput:nas betänkande örn R.Rådens antal. 625
des sig Bondeståndet, at det i vidrig händelse eij annat kan
afsee, än at Riks-Rådens antals ökande torde mera gå ut på
ens eller annans uphöijande till hög dignitet och anseende, än
allena på det allmenna välståndets befordrande.
Detta hafva Secrete och Justitiee-Deputationerne tagit uti
noga öfvervägande, och emedan vid sidsta Riksdag samma
ährende har varit under ventilation, då äfven blef för godt
funnit at föröka Riks-Råds-staten med 8 personer öfver antalet
i Regerings-Formen, så hafva Deputationerne järn vähl
genomsedt bemälte Riksdags-acter till at dess mera giöra sig
underrättade om alla de skiähl, hvilka til Riks-Rådens förstärckjande
då blifvit anförde eller ännu kunde andragas, beståendes
skiählen förnemligast uti fölljande, uembligen:
l:o) At råds-sysslorne äro af så mångahanda egenskaper
och beskaffenhet, at dertil fordras erfarenhet både uti theologien
som uti domare-, krigs- och ammiralitets-väsendet, utrikes-,
stats-, cammar-, bergs- och commercie saker, med mehra,
hvilka vettenskaper, som de näpligen lära kunna ärhållas boos
några fåå, så vore ju flere Råder ju nyttigare för riket;
2:o) At Regerings-Formen förmår, det sysslorne af Rådet uti
tvenne divisioner, hvardera af 7 personer, skohla skiötas, men
at sådant icke kan åstadkommas för infallande siukdommar
och medelst det, at en del af Deras Excellencier äro hindrade
igenom vissa dem updragne commissioner, så framt deras
antahl eij til 24 förökes;
3:o) At, emedan fulla 3 åhr äro emellan hvarje Riksdag,
det torde hända, at så många af Riks-Råden kunde igenom
döden afgå, at sysslorne til rikets skada komma at studza,
helst emellan Riksdagarne inga Riks-Råder kunna eller få
antagas, til förekommande hvaraf man
4:o) eij hör så noga räkna, om staten med någon afgift
kommo at graveras; och som
5:o) åtskillige af Deras Excellencier hunnit til en hög
ålder och en del af mycket arbete redan äro så trötte, at de
svårligen uthärda med sysslorne, om dem eij visse tider pä
åhret lemnäs någon roo til at skiöta deras hälsa så vähl som
egne angelägenheter, hvilket tyckes vill ja betagas, om Deras
Excellencier blifva så få, at de ständigt måste bivista rådslagen;
så borde de til det antal förstärckas, at, sedan begge
divisionerne blifvit fullsutne, någre af Rådet skiftevijs om
åhret måtte fa absentera sig; livart! 1
626 Sekr. o. Just. Deput:nas betänkande om R.Rådens antal.
6:0) kommer, at om det antalet vid denne Riksdagen
skulle ändras, som vid den sidsta blifvit utsatt, torde sådant
lemna det efterdöme, som voro ingen förfatning beständig och
pålitelig, utan Ständernes egne anstalter blifva ändringar och
omväxlingar underkastade, då det kunde draga den påfölgden
med sig, at saker af större vicht äfven torde under någon
ändring förfalla.
Men häremot kommer uti öfvervägande:
l:o. At, omskiönt alla de vettenskaper, hvilka höra til
Råds-sysslornes behörige skiötande, icke skulle väntas tillika
hos en eller någre få Rådspersoner, de likvist altid kunna
finnas hos det antalet af Rådet, som Regerings-Formen påbiuder,
hälst om Rådet med tillräckelige efterrättelser utaf
Collegier och embetsmän behörigen varda understödde;
2:o. Hvad Regerings-Formen förmäler örn tvenne divisioner,
det lärer förmodeligen hafva sit. afseende intet mindre pa
sysslornes öfverhopade myckenhet, än deras skyndesamma afgiörande.
När fördenskul inga andra saker uti Rådet förekomma,
än allenast sädanne, hvilka efter Regerings-Formens,
Revisionsstadgarnes och Sollicitations-placaternes lydelse egenteligen
dijt höra, samt måhlén altid blifva föredragne och afgiorde
på det sättet, som nedanföre skall anföras, så torde
tvenne divisioner framdeles eij ständigt och dageligen behöfvas.
Men icke dess mindre, och så länge Deras Excellencer äro
16 eller åtminstone 12 til antalet, lärer 2:ne divisioner til
sysslornes afslutande ändå lika vähl bibehållas, när fem af
Deras Excellencer kunna giöra tilfyllest vid de mindre angelägne
krigs- och inrikes civil- samt justitia-ährendernes afgörande,
hvilka eij höra under samtelige Rådet, som altid
kan vara tillräckeligit, enär 10 å 12, i mangel af flera, äro
tilstädes öfver de allmenna riksvårdande måhlens afslutande,
hvaraf fölljer
3:o. at på den händelsen så många af Deras Excellencer
skulle emellan Riksdagarne med döden afgå, att antalet stiger
under 16 Råds-personer, så vore ändå eij til befara, med
mindre icke sakerne kunde lika fullt hafva sin gång både uti
divisionerne och samtelige Rådet, fast där understundom skulle
vara allenast 10 Rådspersoner tilstädes. Men nu för tiden
äro Deras Excellencer 20 til antalet med Hr Riks-Rådet Gref
Meijerfelt;
Sekr. o. Just. Deput:nas betänkande om R.Rådens antal. 627
4:o. Det tiltagande allmenna trångsmåhl oell den nog
tryckande penningebristen nödga så mycket mera Riksens
Höglåfl. Ständer at under deras sammanvara nu med nogaste
eftertancka söka alla besparingar, som ju af de nästan odrägelige
utskylder, hvarmed landet liärtils varit och ännu är betungadt,
handgripeligen skiönjas och slutas kan, at staten af
de ständige och ordinarie ingiälderne eij mäcktar bära sig
eller kan bestå. Om nu Herrar Riksens Råd skulle blifva 24
til antalet, så måste ju staten belastas med 48,000 daler silfvermynts
drygare utgift, än sielfva Regerings-Formen härutinnan
biuder, hvilket vid närvarande kiänbara nödtorft eij tyckes
blifva en så ringa olägenhet för rikets inbyggare, om man för
en sådan och slika andra utom ordinarie staten påbördade
ansenlige utlagor måste öfver sine krafter och förmögenheter
på det sättet contribuera;
5:o. När inga andra saker uti Rådet föredragas, än sådanne,
hvilka efter Regerings-Formen egenteligen dit höra, och
det i ackt tages, som längre ned anföres, då lära Deras Excellencer
hafva lägenhet at skiftevijs skiöta deras enskylte angelägenheter;
6:o.
Aro alla förtätningar sina omväxlingar underkastade
och i detta förgiängeliga ingen ting beständigare än sielfva
obeständigheten, hvarföre man äfven som uti andra riken kan
alt efter tidernes skick finna nödigt och rådeligit at uti et
och annat ändra hvad tilförende blifvit anstaltat, särdeles när
det eij på något sätt rörer grundfästet af vår Regerings-Form,
som är den rena evangeliska lärans bibehållande, det skadeliga
enväldets afskatfande och förekommande samt undersåtarnes
fredande och frälsande vid deras välfångne privilegier och
rättigheter; ty hvad vid sidsta Riksdag blifvit öfverenskomma
om Riks-Rådens förökande til 24, det lärer icke kunna anses
för en oryggelig och besvuren lag, utan snarare som en då för
tiden nyttig och nödig befunnen sak, hvilken efter tidernes
belägenhet kunde ändras, beståendes åtskilnaden uti denne
och då varande tidernes omständigheter ibland annat derutinnan,
at då hade man tilgång för så tahlrike och många RiksRåders
underhållande derigenom at statsmedlen och contributionerne
til de högst nödige rikets tarfvor blefvo så tillräckeligen
underhulpne af de ansenlige subsidier, hvilka vij nu
måste sakna, dessförutan har då igenom det långvarige kriget
en margfaldig hoop Råds-sysslor, i synnerhet justi ti te ährender,
628 Sekr. o. Just. Deput:nas betänkande om R.Rådens antal.
sig den tiden samkat, hvilka sedermera nu til en stor delli
äro afgiorde;
7:o. Lärer den af Riks-Rådens tillökning förväntade
nyttan eij aldeles kunna ärhållas, emedan ärfarenheten nogsamt
gifvit vid handen, at en myckenhet af dem, som resolvera,
oftare mera uppehålla än befrämja ährendernes skyndesamma
afgiörande; hvaremot
8:0. det äfventyr kunde sig yppa, när de, som resolvera,
äro många til antalet, at sakerne eij med så starck eftertancka
och upmärcksamhet handteras, eller alla då torde bemöda sig med
lika omsårg at noga pröfva och således behörigen afgiöra måhlén;
9:o. Strider en sådan tillökning tvert emot RegeringsFormen,
uti hvars 12 § förmäles, at utom General-Gouverneurerne
uti utrikes provincierne, skola hädanefter vara allenast
16 Riks-Råder, vetandes man sig ännu ganska vähl at påminna,
at detta var då den högsta nummern Riksens Höglåflige
Ständer kunde förmås till och at många förmente 12
hafva varit tillräckelige;
10:o. En sådan tillökning strider äfven emot de fullmackter,
som alla fullmäcktige uti Stånden af deras hemmavarande
medbroder i anledning af Riksdags-Ordningens 9 §
undfåt, hvarutinnan icke allenast pålägges fullmäcktigerne at
ställa sig Sveriges rikes fundamental-lag och besvurne RegeringsForm
til skyldig efterlefnad och rättelse, utan förklaras jämvähl
för ogilt och kraftlöst nu och i framtiden alt det, som
deremot kan blifva beslutit och afhandlat.
När nu alt detta, sorn ofvan förmält är, hos Secrete och
Justitiae Deputationerne uti öfvervägande tagit blifvit, hafva
Deputationerne eij annars kunnat, än meddela det oförgripeliga
betänckande, at inge flere Riks-Råder nu för tiden, eij heller
framdeles och sä länge det uti Regerings-Formen faststälte
antalet är fullt, böra eller kunna få antagas. Men på det at
Deras Excellencier måge blifva lisade uti deras svåra arbete
och sysslorne lika fullt kunna bestridas, där somlige af Deras
Excellencer skulle blifva siuka eller genom döden afgå; sä
hafva Deputationerne varit betänckte uppå fölljande medel
och utvägar, nembligen:
l:o. At Stats- och Revisions-Secreterarne samt de, som
deras ställen förträda, påläggias noga uhrskillja de saker, som
til K. Maij:ts och Rådets afgiörande höra, ifrån dem, som
uppå Collegiers och andra embetsmäns värckställighet ankomma,
Sekr. o. Just. Deputmas betänkande om R.Rådens antal. 629
så at de senare uti Rådet eij föredragas, men underrätta vederbörande
om orsakerne, hvarföre deras ansökningar icke kunna
uti Rådet förekomma, och sådant uppå deras suppliqver eller
memorialer anteckna. Skulle de sökande lika fullt finna utvägar
at uti Rådet incaminera deras ansökningar, böra de,
androm til varnagel, utan skonsmåhl undergå det straff, som
Sollicitants-placatet af den 3 October 1723 och Förordningen
af den 16 November 1727 innehålla angående dem, som fördrista
sig at besvära K. Maij:t med ansökningar, öfver hvilka
de tilförende undfåt Kongl. Resolutioner;
2:o. Böra Stats-Secreterarne utan K. Maij:ts speciale
nådige betalning icke föredraga uti Rådet det som efter den
20 § uti Regerings-Formen til Cabinettet hörer;
3:o. Och som af Rådsprotocollerne är befunnit, huru ofta
mycken tid åtgår med sådanne sakers föredragande, som til
vederbörandes utlåtelser och betänckande hafva måst remitteras,
så böra de, som föredraga, till föllje af Cancellie-ordningen
och K. Maij:ts nådige skrifvelse til dess och Riksens CancellieCollegium
af den 17 December 1728, förut noga tilse, huru
vida Collegierne eller andre vederbörande först böra höras och
i sådan händelse efter hvarje målils rätta beskaffenhet antingen
inhämta vederbörandes förklaring och underrättelse, eller, om
saken uti Rådet genast kan til afslutande förehafvas, då i
Rådet den föredraga, på det hvarcken Rådet med sakernes
remitterande uppehållas eller ock Collegier och ämbetsmän icke
måge med onödige remisser besväras, och derigenom uti andre
deras ämbetes sysslor hindras; varandes
4:o. nödigt, at vederbörande eij föredraga något, som icke
hörer til deras expedition, eller at de interrumpera hvarannan
under det sakerne til afgiörande upläsas, så vida inga sådanne
ährender kunna förekomma, hvilka eij tåla minsta drögsmåhl;
5:o. Skulle arbetet uti Rådet mycket derigenom minskas
om de, som föredraga, böra vid ansvar til giörandes förut noga
underrätta sig eij mindre om sielfva saken med alla dess omständigheter
och hvad derutinnan tilförende passerat, än om de
dertil hörande Förordningar med mera, på det all nödig efterrättelse
och uplysning straxt må kunna vid handen gifvas och
tiden icke behöfva utdragas med samma saks å nyo föredragande
en annan gång. Men när deremot
6:o. en sak blifvit begynt at föredragas och alla nödiga
efterrättelser til dess slutelige afgiörande äro till hands, bör
630 Sekr. o. Just. Deput:nas betänkande om lt.Rådens antal.
den utan interruption afgiöras och icke längre under någon
förevändning upskiutas, utan genast och medan hon är uti
friskt minne afslutas; kunnandes, om en eller annan i Rådet
icke straxt skulle finna sig, de öfrige ändock yttra deras tanckar
och de andra sedan vid nästa session sälja sin mening;
7:o. Emedan arbetet uti begge divisionerne kommer at
studza, när samtelige Rådet träder tilhopa, så böra uti samtelige
Rådet inga andra saker förehafvas eij heller ifrån divisionerne
dijt händragas, än sådanne ährender, som RegeringsFormens
19 § uttryckeligen föreskrifver;
8:0. Det tilkommer fuller den ena divisionen at afgiöra
alla Justitia- och Inrikes civil-saker, samt den andra divisionen
alla Utrikes- och M i 1 itiae- ähr e nder; men som arbetet synes
vara något olika delt, så at den förra divisionen eij vähl kan
hinna med altsammans, och den senare deremot hafva någon
tijd öfrig, hvilket af protocollerne finnes; så skulle sysslorne
mycket derigenom befrämjas, om Justiti a8-divisionen allenast
så åfta företogo sig Inrikes civil-måhl, som Justitiae-ährenderne
det kunde tillåta, och det öfrige af Inrikes civil-ährenderne
föredragas på den andra divisionen tillika med de Utrikes och
Krigs-sakerne;
9:o. I lika måtto skulle sysslorne mycket skyndsammare
kunna afgiöras, om i stället för det, at protocollerne i Rådet
jousteras hvar dag emellan klockan 8 och 9 före middagarne,
denne tiden kunde användas til föredragande och allenast en
eller flere eftermiddagar i veckan til protocollernes jousterande
utses, enligit 17 § uti Cancellie-ordningen;
10:o. Aldenstund endaste och förnämsta ändemåhlet af
Råds-embetets inrättande altid varit, at bivista deliberationerne
uti Rådet samt derstädes styrcka til det, som öfverheten och
riket gagneligit vara kan, men intet til at brukas uti andra
commissioner utom Rådet; fördenskull och på det at tillgång
måtte vara til 2:ne divisioners hållande, voro ganska nödigt om
således kunde förordnas, at utom Stats-commissionen, som doch
merendels eftermiddagarne sammankommer, inga af Riks-Råden
måtte besväras med sådanne commissioner eller förrätningar,
hvarigenom de ifrån sessionerne uti Rådet hindras;
ll:o. Men skulle igenom siukdomar eller dödsfall hända,
at 2:ne divisioner af siu personer hvardera icke kunde hållas,
så, emedan K. Maij:t kan uti Cabinettet allenast uti tvenne
Riks-Råders närvara afgiöra visse saker; ty finna Deputatio
-
Sekr. o. Just. Deput:nas betänkande om R.Rådens antal. 631
nerne ingen svårighet, med mindre icke vissa Råds- och Justitisesaker,
hvilka eij äro af dess vichtigare angelägenhet, kunna
afgiöras lika vähl och hälsosammeligen uti 5 som 7 RiksRåders
närvaru, när 4 uti deras meningar sammanstämma,
hälst 4 ändock giöra pluraliteten, om de ock hade varit siu
tilstädes; hafvandes K. Maij:t uti dess til Riksens Ständer
lemnade nådige proposition och berättelse om Justitias-ährender
äfven Siälf i nåder behagat gifva dertill anledning.
Secrete och J us ti t i ;e-D e p utati o nerne förmoda at om detta
välmente förslag finner hos samtelige Riksens Höglåfl. Ständer
et gunstigt bifall, så skulle icke allenast onödigt vara at til
statens gravation och emot Regerings-Formen öka antalet til
24 Rådspersoner, utan lära sysslorne med lika stor om icke
med större drift hädanefter kunna afgiöras samt Herrar Riksens
Råd jämvähl erhålla den frihet at vissa tider på åhret
skiftevijs skiöta deras egne angelägenheter; hvilket alt Riksens
Höglåfl. Ständers högt uplyste godtfinnande underställes. Datum
Stockholm den 12 Aprilis 1731.
Uppå Riksens Ständers Secrete och Justitie-Deputationernes
vägnar
Anthon Adolph Wasebourg. Broor Rålamb.
Bothvid Livin. Simon Melander.
Beniamin Liungqvist. D. Lénberg.
Håkan Olufsson. Anders Andersson.
14.
Till H. K. M:tt underdånigt svar huru Ständerne vinlägga
sig att skynda med Riksdagens slut för K. M:tts utresa skull.
Anno 1731 den 13 Maij.
(Riksdags-Registraturet sid. 176.)
Protokoll Yl, sid. 318.
Stormechtigste Allernådigste Konung!
E. K. M:tt har uti dess nådige bref till Riksens Ständer
af den 9 sistledne April förklarat dess nådige åstundan att
Riksdagen måtte så tidigt slutas, att E. K. M:t vid denne
månadens utgång kunde komma att anträda dess utresa, på
Adelns Protokoll, 1731. II. 41
632 Svar till K. Majit om riksdagens slut.
det E. K. M:t efter dess fattade upsåt kunde, med Guds hielp,
till hösten vara här tillbaka, hvilcket elliest svårligen lärer låta
sig giöra, örn med Riksdagens slut och utresan längre utdragas
och på tiden ankomma skulle, hvaraf den olägenhet föllja
måste, det E. K. Mitt då emot sin villja blefve förorsakad att
fördröja derute öfver vinteren. Nu som Riksens Ständer gierna
söka i underdånighet at giöra E. K. Mitt ett behörigt nöije
eij mindre härutinnan, än i alt öfrigt, och theras önskan är
att få E. K. Mitt så skyndesamt tillbaka i Riket igen, som
thet skie kan, så täcktes E. K. Mitt giöra sig therom i nåder
försäkrad, att Riksens Ständer på det högsta vinlägga sig
ther om, att the med thenna månaden kunna sluta Riksdagen.
Förblifvande uti all underdånig soumission etc.
Arwed Horn. Johannes Steuchius.
J. Boström. Håkan Olufsson.
15.
Tal å Riksens Ständers vägnar till Kongl. Ma.j:t med begäran
att Han täcktes förmå Riksrådet Grefve Arvid Horn att
bibehålla presidentskapet i Kansli-Kollegium.
CAllegater, N. 61.)
Protokoll VI, sid. 383.
Stormäcktigste Allernådigste Konung!
Af den underdånige suppliqve, som hos Eders Kongl. Maijit
Riks-Rådet, Praesidenten och nu varande Landtmarskalken
Grefve Arwid Horn ingifvit samt det medsända extract utur
Råds-protocollet hafva Riksens Ständer förnummit det välbemite
H:r Riks-Råd anhållit at blifva ändtledigad ifrån Prsesidentskapet
i Eders Kongl. Maijits och Riksens CancellieCollegio.
Och som H:r Riks-Rådet med stort beröm och patriotisk
nijt til Eders Kongl. Maijits och rikets besynnerliga
nytta och nöije förestådt samma embete, hvarom Eders Kongl.
Maijit äfven i förberörde extracto protocolli behagat låta förmäla,
therföre också Eders Kongl. Maijit gierna velat bibehålla
honom vid samma embete, så hafva Riksens Ständer så vähl
Tal till K. Maj:t äng. Kanslipresidenten gr. Horn. 633
i anseende til Eders Kongl. Maij:ts egen nådigst betygade
åstundan, som ock at H:r Riks-Rådet, hvilken uti Stats-saker
och Ministeren äger mycken förfarenhet, är i desse granlagade
conjuncturer vid Cancelliet omistelig, funnit sig föranlåtne at
hos Eders Kongl. Maij:t i underdånighet anhålla, tliet Eders
Kongl. Maij:t i nåder täcktes förmå H:r Riks-Rådet at vidare
förblifva vid Preesidentskapet uti Eders Kongl. Maij:ts och Riksens
Cancellie-Collegio; hvarefter Riksens Ständer villja höra
H:r Riks-Rådet på hvad sätt han skulle åstunda at blifva
lindrad i thess arbete och sedan hos Eders Kongl. Maij:t med
theras utlåtelse i underdånighet inkomma. För öfrigit innesluta
Riksens Ständer sig uti Eders Kongl. Maij:ts höga Kongl,
nåd och ynnest.
16.
Tntroductions-Deputations
berättelse till Högloft. R. o. A. om dem, som dels komma att
på K. Maij:ts remisser naturaliseras eller immatriculeras, eller
elliest här adlade böra introduceras. Stockholm den 19
Junii 1731.
(Allegater, N. 308.)
Protokoll VI, sid. 533.
Till Grefvar.
Anno 1731 den 14 Junij opvijstes på Riddarehuset ock
hos Introductions-Deputationen K. Maij:ts resolutioner af samma
dato, hvaruti fölliande Herrar Sveries Rikes Råd af H. Maij:t
med Grefve-heder blifvet beskänkte och benådade:
Hans Excellents ock Baron Sven lagerberg prsesterat prestanda
1000 daler silfvermynt.
» » Johan Carlson Strömfelt äfvenledes 1000 daler
sifvermynt.
» » Olof TörnFlycht är intet i staden eller sig
angifvit.
» » Samuel Bark gifvit skrifteligt at som H. K.
Maij:t giort honom den nåden, utan at han
förut vetat dett ringeste deraf, at kunna göra
634 Introduktions-Deputationens berättelse af d. 19 Juni 1731.
någon anstalt till prestanda, ock det nu i
hastighet faller honom svårt at giöra, så nödgas
han upskiuta introductionen till en annan gång.
Hans Excellents Carl Gustaf Hårdh prsesterat sin contingent.
» » Jacob Cronstedt: intet ännu sig angifvit om
praestandis.
» » Ernst Johan Creutz är borta.
Den 12 Juni opvijste Hr Regerings-Rådet von Nolk H. K.
Maij:tz nådigeste resolution af den 1 Februarij 1731 för Landrådet
och Arf-Marskalken i Pommern ock Rugen, Keijserlige
Grefven Mauritz Otto Putbus, at såsom bemelte Grefve har sin
härkomst af den Putbusche Friherrlige fammillen, hvilken från
många åhr tillbakars ägt ock ännu äger fast ägendom i Skåne
ock under Sveries crono lydande Provincier Pommern ock
Rugen, är Sveries vasall ock undersåte, samt dessutan ved
tijmade tillfällen i sista kriget ådagalagt sin underdånige nijt
för Kånungen ock riksens tienst i högstsalig Kånung Carl
XII:s tid i Pommern ock Rugen eij allena derigenom, at bemelte
H. Maij:t legat på hans godtz hela den tiden utan någon
betalning, recruterat et helt regemente på sin egen bekostnad
samma år, utan ock nu verkeligen underhåller Gref Dohnas
regemente derute, sist ock en fullkomlig giord liquidation jemte
salig Kongens egenhändigt underskrefne obligation på en stor
summa pengar aldeles eftergifvet;
I betraktande af alt detta har H. K. Maij:t honom remitterat
till R. o. A., att de ville draga försorg, att han såsom
Grefve blifver intagen med mera, som H. Maij:tz nådigst om
honom yttrade tankar innehålla. Vederbörande prestanda äro
praesterade, ock för Riddarehuset inskrefne 1500 daler silfvermynt.
Till Frijherrar.
Feltmarskalken Baron Berend Otto Stakelberg häfver genom
Öfversten Sinkler ingifvit memorial med ödmjukt ansökande at
för dess friherrskap, i betraktande af dess med så mycken mödosamhet
betygade trogne tienster för cronan och riket samt i synnerhet
nu varande trånga villkor, måtte befrias för vidare afgift
till Riddarehuset, sedan han efter Riddarehus-Fiscalens attest
deponerat d. 5 Juni 1730 200 daler silfvermynt utom de 200 daler
silfvermynt för Vadstena krigsmans-huset ock Charta Sigillata.
Såsom dem mästom lärer vara bekant Feltmarskalkens till
-
Introduktions-Deputationens berättelse af d. 19 Juni 1731. 635
stånd, så hoppas han det hos R. o. A. förtiena dess gunstigaste
reflexion.
Justitise-Cantsleren Tomas Féeman är ved sitt afskedstagande
af H. K. Mai.j:t med friherre-tittel benådad den 7
Maj 1728 ock fördenskull utom crono-geburen inskrifvit till
Ridderhuset 600 daler silfvermynt.
Cammarherrens Mengdens friherrebref opläset för Landrådet
i Lifland ock Öfversten för Adelns rusttjenst därsammastädes
af Drottning Christina, Stockholm den 12 Juli
1653, jemte Presidenten Baron Strömfelds ock General-Leutenantens
Gref Fersens attest, at Cammarherren Carl Johan
Mengden vore den förres soneson. Prestanda äro praesterade
ock för Riddarehuset inskrefne 600 daler silfvermynt.
Baron Carl Anton ock Fridric Frisendorff tillika med
dess cousiner Anton Fridric ock Carl Magnus Fr isendorff ar,
såsom salig Envoiens Frisendorfs och dess broders på Statfors(!)
barn, opvijste deras begge friherrebref den 16 September
1705 uti ett inbegrepne, ock som alla prestanda voro praesterade,
inskrefs ock för Riddarehus-contingenten 600 daler
silfvermynt.
Cantzellierådet ock Envoié Extraordinair ved Fransöska
håfvet samt förordnad Plenipotentiair Nils Giädda, då han
som Extraordinair Ambassadeur ved då varande fredzfördrag
eller möte i Soissons var, har af H. K. Maij:t med friherretittel
benådats den 14 Januarij 1730; de tillbörliga rättigheter
äro genom Hr Cantzlie-Secreteraren Baar afgifne, ock till Riddarehuset
inskrefne 600 daler silfvermynt.
Den 14 Junij 1731 opvijste Hof-Cantsleren Johan Hindric
v. Kocken H. Maij:tz nådigste resolution, hvarmedelst honom
Friherre-heder ock förmon var skänkt, daterat samma dag,
ock som han vanlige afgiften till cronan samt 600 daler
silfvermynt erlagt till Riddarehuset, blef han i matriceln införder
såsom Friherre.
Lijkaledes framteddes Presidentens i Äbo HofrättSam.Akerhielms,
General-Majoren, General-Q,vartermestaren ock Direeteur
Axel Lövens, General-Majoren Magnus Hindric von Buddenbrocks,
General-Majoren (Gustaf Fredrik) von JRoosens, Öfversten
ock Holstenska General-Majoren Georg Bogislaus Stael
von Holsteins resolutioner från H. Maij:t af samma dato ock
med friherre-värdighets beskänkande; sedan de efter förordningarne
alt vederbörligen clarerat ock till Riddarehuset in
-
636 Introduktions-Deputationens berättelse af d. 19 Juni 1731.
skrifvit hvardera 600 daler silfvermynt, blefvo de immatriculerade.
Till Adel:
Såsom den Fockiska famillen för långlige tider tillbakars
varit boende ock haft fast ägendom i Sverie, jernvall eij allenast
af Drottning Cristina den 30 Augusti 1651 här i riket
fått adeligt sköldebref, men eij kommet at introduceras, utan
ock salig Landzhöfdingen Gustaff Fock varit intagen såsom
Friherre på Riddarehuset 1719, men lemnat inga barn efter
sig, de deraf kunnat sig betiena, ty har salig Landzhöfdingen
Focks broderson, Öfversten Hindric Johan Fock genom sin son
Captenen Hans Hindric Fock erhållit H. Maij:tz nådiga remiss
ock bifall af den 12 Juni 1731 at såsom Adelsman immatriculeras.
Prestanda äro pnesterade, ock för Riddarehuset inskrefne
200 daler silfvermynt, anliållandes i ödmiukhet förskoning
för resten, efter han sitter med många barn, mist alt
sitt i Ingermanland ock har här allenast expectanse-lön.
Öfversten Villbrand häfver opvijst sin salig faders gifne
adelige sköldebref den 17 April 1676 af glorvördig i åminnelse
Kånung Carl den XI, men hvarken har hans salig fader
kommet at introduceras, efter han pä Preusiske marchen illa
blesserad dog straxt derefter i Riga, eij heller sonen eller
Öfversten dels för dess så späda åhr, dels sedermera fölgde
krigstienster på Lifländska, Narveska och Finska sidan kunnat
det åstadkomma. Crono-rättigheterne äro betalte, men (eij)
Riddarehus-geburen; såsom Öfversten eij allenast har måst
gå qvitt sitt faderlige arf i Sverije, sedermera genom kriget
ock fiendens infall kommet det mästa af sit mödernes fasta
ock lösa ägendom at mista, ock genom svåra processer ock
omkastningar måst ännu öfriget från Lifland utsöka, genom
krigs-olyckor ock fångenskap så är utblottad ock i skuld fördiupad,
at han med största grämelse måste se sig förlustig af
sin ägendom, förutan de dryga omkostningar han måst använda
pä sitt öde majors-boställe, Stor Hagkiläs, så at omöjeligt
för honom faller at något kunna betala till Riddarehuset,
ty anhåller han i all ödmiukhet Rikzens Högloft. R. o. A. i
anseende af alt detta täktes låta hans introduction ske gratis,
om hvilken nåd han sig så mycket mera förtröstar, som han
altsedan 1698 varit i K. Maij:tz och cronans tienst, 2 gånger
illa blesserad, ock 8 år suttit i Ryssland i svårt fångenskap.
Introduktions-Deputationens berättelse af d. 19 Juni 1731. 637
Öfverst-Leutnanten Loos har undfått H. Maij:tz nådigste
remiss af den 12 Juni 1731 at adoptera sin styfson Michel
Emsteck ock styfdottren Margreta Emsteck bland sina barn,
ock som R. o. Arns förordning deremot intet strider, varandes
på salig Landzhöfdingen Erenstral under sin styffaders adelskap,
äfven ock H. Excellence Rikz-Rådet Gyllenborgs styfdotter
samt baronerne CederCreutserne inbegrepet, ty häfver
Öfverst-Leutnanten genom sin fullmektig betalt utom cronoafgifterne
Ridderhus-geburen 300 daler sunt.
Bokhållaren i Riddarehuset Johan Törnroos har opvijst
sin salig faders original-sköldebref af den 13 December 1683;
Vadstena krigsmanshus-rättighet är betalt, angående Cartse
Sigillatse—afgift har han väll hos H. Maij:t om dess förskoning
ingifvit sin underdånige suplique, hvilken är remitterad vorden
till Cammar-Collegium och Statz-Contoiret, men som ännu eij
utslag fallet, har Ridderhus-fiscalen emedlertid gått derföre i
god; för det öfrige, som han är utfattig, men derhos en Ridderhus-betienter,
förmodar han i största ödmiukhet R. o. A. lärer
nådigt förskona honom med någon Riddarehus-afgift.
Majoren Simon Daniel Baron med brödren Hindric Johan,
så väll i Ingermanland förr som sedermera Svenske adelsmän
genom Kånung Gustaf Adolfs sköldebref, men ved Narvas öfvergång
och förhäriande i Ingermanland fråntagets och förkommet,
så bevijser han med åtskillige Kongl, bref så af Drottning
Cristina som Kånung Carl den XI, hvaruti bemelte Barons
famille kallas ädle ock vällbördig, ock altid brukatz i visse
förskickningar i Ryssland, förutan det han anförer Öfversten
Tomesons attest, huru H. Maij:t glorvördig i åminnelse Carl
XII, 1700 den 11 Novembris, i åtskillige Generalers närvaro
sielf besiktigat den svåra medfart honom Baron skiett af
Ryssen genom marterande ock brännande på dess rygg, hvarpå
H. salig Maij:t sig utlåtit till ihogkommande af all nåd ock
befordran; han beklagar högst, sedan cronoafgifterne blifvit betalte,
dess tillstånd vara utfattigt, suttet länge fången i misere,
ty anlitar i ödmiukhet hos R. o. A. han om dess nåd med
Riddarehus-geburen.
Capten Constans von Corbmacher häfver opvijst sitt längst
gifne sköldebref för sin fader räntmestaren Corbmacher i Räfvel
1690, har betalt crono-tillbörligheterne, beder allenast i ödmiukhet,
efter dess tillstånd skall vara dem honom kiänna
638 Introduktions-Deputa tionens berättelse af d. 19 Juni 1731.
slätt ock- knapt, länge suttit fången i Ryssland, han måtte
höggunstigast befrias från Riddarehus-contingenten.
Stockholms stadz Secreterare Joel Bremer framvijste Hans
högstsalige Maij:tz Carl den XII:s sköldebref, daterat den 8 Juli
1705, men som det eij utkom, sedermera confirmerat af vår
nu varande Kånung den 9 Mars 1731, för dess salige fader
hopmannen Johan Bremer ock dess barn, men som han sielf
nu för tiden för sin person eij kan derunder begripas efter
han vore af borgareståndet, ty förbehölt han sig den förmon
stå honom öppen, när lägenheten vidare gofves för honom
den nåden at begiära. De publique afgifter äro prtesterade, ock
ehuruväll han skulle förmoda Riddarehus-afgiften kunna modereras,
efter dess salige fader hade så stora meriter ock väll
sielf hade raisonabelt betalt, om det i dess lifstid blifvit expedierat,
icke dess mindre på Deputations persvasion skulle han
ock derved på sina syskons vägnar giöra hvad han kunde
åstadkomma.
Majoren ved Södermanlandz regemente Johan Ridderboll
har genom sin fullmektige opvijst H:s Maij:tz Drottningens
adelige sköldebref af den 10 Octobris 1719, men hans villkor
hafva honom hinderlige varit in till denna stunden at söka
sin introduction, ty anhåller han i ödmiukhet, at såsom han
publique rättigheter praesterat, men aldeles oförmögen till Ridderhus-afgiften,
då finge sin introduction gratis, förmodandes
han Höglofl. R. o. A. af sin höga gunst lärer det behiärta
at, utan [at] bilägga kraftige vitnesbörder om sitt ringa tillstånd,
han betygar på sitt samvete icke utan största skada, olägenhet
ock i större skuldz fördiupande kunna geburen betala, ock
alt derföre sig insluter i R. o. Arns grace ock omvårdnad, utvijsandes
utom dess hans adelsbref nogsamt dess meriter, som
Introductions-Deputation häfver ock bort i ackt taga ved dess
relations ingifvande.
Capiten Anders Trolijn1) af Södermanlandz regemente
häfver opgifvet sitt original sköldebref år 1720 den 11 Februari
jemte attest ock quitens för cronorättigheterne, men för sitt
svaga ock dem mästom bekanta tillstånd såsom utfattig, anhåller
han ödmiukast at benådas med introductionen gratis.
Rytmesteren af Smålands cavallen Gillis Edman2) häfver
ock opvijst H. Maij:tz original-resolution af den 4 Augusti
j) Adlad Trollenfelt.
2) Adlad Edenhjelm.
Introduktions-Deputationens berättelse af d. 19 Juni 1731. 639
1727 till adelskap, som var af den sista då faststälte nummer
på Rikzdagen, liar deponerat publique rättigheterne. Angående
Ridderhus-contingenten häfver han gifvit sin revers på 150
daler silfvennynt med ödmiukaste förtröstan R. o. A. täktes
för dess vetterlige villkor, at han varit fången ock länge tient,
med resten förskona, efter det hans tillstånd eij mera tillåter.
Att han 1727 eij kunnat sig angifva, har hans frånvaran varit
ordsaken, men samme Kongl, resolution blifvit honom sedan
tillsänd genom Hr Baronen ock Generalen Silverhielm.
Herrar Johan ock Gustaff Berend Hastferdar hafva presenterat
en till H. K. Maij:t adresserad supplique, deruti de
anhålla om friherre-värde här i Sverie, andragandes till skiäl
1. at de äro af urgammal adelig ätt i Lifland, 2. at en af
deras förfäder commenderat några Svenske regementer i Lifland
ock giort Sveries rikes fiender gott motstånd, samt då af
egne medel recruterat samma regementer ock giort till riketz
tienst andre försträckninger, dem desse deres efterkommende ock
arfvinger eij återfordra; 3. at desses familles namn haft den
äran at stå i Svenske matriceln både under friherre- ock
grefve-tittel; 4. hafva de producerat bref ock documenter deras
fader, som då commenderade en corps af någre regementer i
Estland, tilskrefne, såsom af salig rikzrådet Gref Henning
Rudolf Horn, hvaruti på alla ställen han kallas baron; 5. hafva
de producerat Hans Excellents Gref Lievens attest, som ock
tillägger honom friherre-värdighet; 6. har H. K. Maij:t nu den
1 Juni 1731 allernådigst samtykt till deres ansökning om friherre-värde
här i Sverie, ock fördenskull remitterat dem till
R. o. A. hvad introductionen angår. Prestanda så i en som
annan måtto äro prassterade, men Deputationen underställer
altså Högloft. R. o. A:ns befallning om introductionen; skulle
R. o. A. eij villia samtycka till friherre-classen, äro de nögde
med den ynnest at taga adeligt säte i förtröstan med framtiden
at vinna R. o. A:ns gunstige åtanka.
Captenen ved Admiralitetet Clas ock Majoren stående ved
Vermelands regemente Adolf Magnus von Stauden hafva
genom opgifven genealogie, at deres förfäder äro af adlig stam
så väll i Lif- som Finland ock under den tittel tient Sveries
crono med ägendom, lif ock blod, men varit många olycklige
fatig underkastade af eldzvåder, fiendens utplundringer så i
Lif- som Finland, så at barnen från sin första ungdom fölgt
Sveries krigsmakt till landz ock vatn, ock på slutet derved
640 Introduktions-Deputationens berättelse af d. 19 Juni 1731.
fångne, men intet vetta at igenfinna sielfve sköldebrefvet, sorn
bland andre publique skrifter på Löffda säterie genom vådeld
1664 efter ett tings-attest blifvit förlorad, altså i ödmiukhet
anhållit, at de fåå af Staudiska famillen efterlefvande, sedan de
fläste bland förfädren af rikzens fiender blifvet slagna, måtte
vinna introductionen. Så väll i gemen som H. K. Maij:t vår
nu regerande nådigste Kånung vet nogsamt hvad underdånigste
zéle han brukat ved siöactionen, Capten Clas Staude ved
Flieseberg på Alandz sidan, ock efter de andres af haus föllie
bemäktigande så länge fåktat, dhen ock på det sidsta måste
gifva sig fången, hvaruppå straxt de af ryske kejsaren till—
budetz vice admirals-tienst, men han eij velat antaga. Efter
nu sielfve sköldebrefvet eij kunnat anskaffas, så, utom genealogie
tabellen, anföras originale attester af Nils Erenschöld,
Binnet ock Hindric Mats von Seulenberg af den 16 Octobris
1723, at salig Regementz-qvartermesteren Johan von Stauden
ock dess förfader äro af gamle så Lif- som Finländske adelsmän,
ock af samma linea descendenti Captenen tillika med
Majoren, dess söner och rätta bröstarfvingar af samma familie;
äfven lika attestatum af Jean de la Valle ock Samuel Ehrenlund
af samma dato; yttermere gifver hr adsessoren Johan
RidderCrans i Abo attest af den 28 nov. 1723, at desses fader
Regementz-qvartermesteren Johan von Stauden blifvit gift med
Gertrud Geselia år 1672, hvaruppå är opvijst i introductionen
et högst-salig Kung Carl den XI:s bref af den 1 Septembris
1675 till biskopen salig Johan Geselium, at dess döttrar med
adelen här i riket af R. o. A. gifta, skulle niuta med deres
barn ock äkta arfvingar adlig rättighet, med hvad mera deruti
innehålles; sist anföres salig Kånung Carl den XI:s bref
af den 24 Febr. 1690 i sådane ord lydandis at Regementzqvartermesteren
ädle ock välbördige Johan von Stauden skulle
orubbad besittia det reducible Löfdagårdz säterie med öde
Degerfall i Pargas sochn i dess lifztid fritt för alla deraf
gående utlagor, dock at samme förläning skulle efter Svenes
lag stå under Svenes Kanungars fria disposition. I betraktande
af alt detta hafva Captenen, såsom älst till säte ock stämma,
samt Majoren Stauder prsesterat praestanda ock till Riddarehus-geburen
sine 300 daler silfvermynt.
Öfversten och Qvartermesteren ved Lifdrabanterne Georg
Meidell häfver opvijst H. Maijrtz nådigeste remiss af den 12
Juni at intagas på Riddarehuset; Vadstena och Cartae Sigillatae
-
Introduktions-Deputationens berättelse af d. 19 Juni 1731. 641
geburen äro betalte. Anhåller för det öfriga i all ödmiukhet
hos R. o. A., de taktes reflectera på hans ringa villkor i det
han intet har af sig sielf, utan alt sitt förr förlorat ock hos
salig Kung Carl den XII mycket ont slitit i Turkiet ock
annorstädes.
Ofverst-Leutnanten Bernhard Vergijn häfver fått H.
Maij:tz remiss af den 12 huius, at som han värkeligen är en
Liflänsk adelsman, 40 år varit i Svensk tienst, skulle han
blifva naturaliserad för sina barns skull, aflade med infödde
frälse fruer Soop ock von Köhler, på det de å mödernesidan
måtte åtniuta frälseförmåner; utom den publiqve rättigheten
är för Ridderhuset inskrifne 200 daler silfvermynt; beder i ödmiukhet
at förskones för resten. (N. B. Öfverste-Lieutenant
Baron Georg Reinhold von Köhlers svåger.)
Corporalen af Drabanterne Evert Fridric och ÖfversteLeutnanten
Jacob Ludvig Saltzar af gamla Saltsiske famillen
ock Lectiske stamhuset i Lifland hafva fått H. Maij:tz remiss
af den 12 hujus att naturaliseras; hafva afgifvet publique
contingenter, men supplicera i all ödmiukhet at såsom begges
slätta tillstånd ock villkor skola vara nogsamt bekanta, de
måtte af R. o. A. höggunstigast gratis admitteras.
Majoren Otto Vilhelm Vrangel har undfått äfven den 12
huius H. Maij:tz nådige remiss at naturaliseras; häfver publiqve
afgifterne fullgiort, men som hans svaga villkor med sin lilla
indelning skall vara allment kunnig begiärer han i lika måtto
med all ödmiukhet at för Riddarehus-contingenten förskonas, såsom
för honom omöjeligen fallande at utbetala,
Majoren von Segbad häfver samma dato undfått Kongl,
remiss at naturaliseras, aldenstund han icke allenast är gift
med adelig person i Sverie, utan ock utom dess af uradelig
släkt från Rugen, men öfvergifvet sitt fädernesland till att
sin öfrige lifstid i cronans tienst (att) upofra, Crono-afgifterne
äro praesterade, men anhåller i ödmiukhet hos R. o. A. at fa
gratis niuta introductionen, emedan ali hans ägendom jemte
den lilla expectence lönen består uti 10 st. barn.
Captener Alexander von Bönen och laudvig von Böhnen
hafva på giltige bevijs, at de äro af Pommersk adel, fått H.
Maij:tz nådigeste remiss af samma dato at naturaliseras, efter
de här hafva fast ägendom; crono-contingenterne äro afgifne,
samt för Riddarehuset 300 daler silfvermynt.
642 Introduktions-Deputationens berättelse af d. 19 Juni 1731.
Captenen vid K. Maij:tz Dragone-regemente Gottfrid Ulric
Hertell, Capten af för detta Hans Exeilences Gref Ekeblads
ock Elbinge garnisons regemente Hans Axel Hertell, Capten
af Stralsundz garnisons ock General-Leutnant Trautvetters
regemente Cuno Parits Hertell, Capten af Ofverste Dyrings
regemente Herman Christofer Hertell, ock Leutnanten ved Lifregementet
Hans Hartel, härstammande adelsmän utur Österrike,
hafva den 12 Juni erhållet H. Maij:tz nådigeste remiss
at uti Svenska Riddarehusets matricel införas ock naturaliseras;
crono-afgifterne äro för dem alla betalta samt Riddarehus-contingenten
med 300 daler sifvermynt inskrefven.
Leutnanten Johan Vollmar Brummer opvijste H. K. Maij:tz
resolution af den 14 huius för sig ock sit syskonbarn ÖfverstLeutnant
Berend Vilhelm Brummer at blifva bland Sveries
adel naturalisera^, efter de hafva Hans Excellences, Feltmarskalkens
ock Gref Dukers samt General-Major Lövensterns
bevijs af den 11 Mars 1731, at de på Lifländska Riddarehusmatriceln
äro införde, men för Liflandz öfvergång skull eij
kunnat hafva ved handen ännu deras originale sköldebref. Alla
vederbörande rättigheter äro betalte ock inskrefne.
Leutnanten ved Vestgöta infanterie-regemente Georg Cristian
de Frése opvijste Hertigens af Holsteins Fridric Ludvigs attest
om dess gamle adelskap ifrån Preusen, har ock inlagt suppliqve
hos H. Maij:t om naturalisation, men efter den 17 Juniis attests
innehåld af Secreter Pfeiff har H. Maij:t gifvet ordres genom
Hans Excellence Feltmarskalken ock Rikzrådet Gref Dykert
at remissen skulle expedieras till naturalisation, men supliquen
eij varft. i Cancelliet till hands förr än Leutnanten å nyo den
måtte ingifva; felar allena på underskriften, som skall ofördröijeligen
ske med H. Maij:tz lägenhet. Emedlertid har han
prsesterat prsestanda till crono-rettigheterna, men beder ödmiukast
om förskoning, Ridderhus-geburen angående, kunnandes
derjemte sielfva Deputationen eij annat betyga än bemelte
Leutnant vore en beskedlig man, men derhos af svaga
villkor, ock står allenast ved underofficers indelning.
Aldrasist, såsom Deputationen är kunnigt det åtskillige i
riket vällförtienta män ock vndersåtare hafva i underdånighet
hos H. K. Maij:t anhållit om den nåden af adelig skiöld ock
värdighet, ved förra Rikzdagar R. o. A. sielva hafva behagat
utnämna et vist antal af dem en sådan heder kunde delaktige
blifva, ty har Deputationen eij bort underlåta detta
Introduktions-Deputationens berättelse af d. 19 Juni 1731. 643
tillfälle sig utbedia R. o. A:ns benägne utlåtande, behag ock
befallande till Deputationens efterrättelse. Stockholm den
... . Juni 1731.
På Introductions-Deputations vägnar
Brow Rålamb.
(N. B. Leutnant Petter von Törne nobiliterad efter Kongl,
remiss den 19 Juni 1731.)
17.
Riks-Rådets och Cancellie-Rådets Grefve Gustaf Bondes svar
uppå Kongl. Maij:ts vägnar till samtelige Riksens Ständer
uppå Riks-sahlen den 19 Junii åhr 1731.
(Riksdag s-acta 1731.)
Protokoll VI, sid. 539.
Högvälborne, välborne, ährevyrdigste, höglärde, vyrdige, älireborne,
förståndige, vällachtade, hedervärde ok redelige
Gode Herrar och Svänske Män!
H. K. Maij:t anseer med nådigt nöije ok välbehag den
särdeles flijth ok sorgfällighet, hvarmed Riksens Ständer nu
låtit sig högst angeliget vara att giöra sig underrättade om,
sins emellan enhälligt utarbeta ok nu i underdånighet meddela
H. K. Maij:t deras trogne råd ok tanckar öfver de högtvichtige
riksvårdande ärender, hvarutinnan H. K. Maij:t vid nu
Gudi lof väl öfverståndne Riksdag åstundat Riksens Ständers
mogna råd ok bijträde.
H. K. Maij:t, som altid besinnat åtskillnaden uti sakernes
lyckeliga utslag emellan egna ok fleras välmente sammanknippade
råd ok öfverläggande, gior sig aldeles försäkrad att den
högste Guden, sorn nu så nådeligen fört deras Riksdagsarbete
ok deliberationer till ett så hälsosamt slut, lärer gifva sin
nådeliga välsignelse, att alt sådant må lända Hans gudomeliga
644 Svar å K. Maj:ts vägnar till Ständerna vid riksdagens slut.
namn till ähra, K. Maijri till hugnad ok glädie samt riket
ok Riksens Ständer till beständig välmågo ok förkåfring.
De stora prof, som K. Maij:t vid alla tillfällen lämnat
Riksens Ständer om sin upriehtiga nådiga villia ok benägenhet
att altid instämma med dem uti hvad de för K.
Maij:t ok riket nyttigt pröfvat, lära nu äfvenvähl kunna öfvertyga
Riksens Ständer om K. Maij:tz hulda nijt ok ömhet att
befordra till ett lyckeliget slut ok värkställande alt hvad Riksens
Ständer denna gången till K. Maijri ok rikets sanskylliga
nyta ok fordell l funnit nödigt i underdånighet att vid
handen gifva.
Fördenskuld Riksens Ständer nu vid sin skillnad eij
allenast sielfva kunna trygga sig vid, utan ok försäkra sina
hemmavarande medbroder, dett H. K. Maij:t under deras frånvaro
medelst den Högstas bistånd och genom en upriclitig
nabolig vänskaps bibehållande med rikets grannar och bundsförvanter,
lärer låta sig högstangelägit vara att nyttia den
ädla fredens härliga förmohner så vähl till rikets styrkas och
anseendes befästande hos uthrikes machter, som här inrikes
till allas i gemeen och hvars ok ens i synnerhet af sina trogna
undersåtare tilltagande uti all lycksalighet ok vallgång.
Med hvilken nådige försäkran H. K. Maij:t nu lämnar
de samtelige här församlade Riksens Ständer tillstånd att
skillias åth samt hvarjom ok enom frihet att begifva sig till
sina hemvist önskandes dem en lyckelig återresa, att de vid
sin hemkomst, måge anträffa sina vänner och anhörige uti
all sielfbegärlig välmogo samt sin huus ok ägendom uti ett
fägnesamt och välsignat tillstånd.
Fastän K. Maijri för sina egna angelägenheter, hvilka des
närvaro uti des arfländer erfordra, nödgas till sin höga person
nu på någon tid att skillias ifrån Riksens Ständer, skall dock
aldrig dess Kongl, nåd ok ynnest skillias ifrån dem, utan
städse närvarande vara med all den nådiga försorg och ömma
hiärtelag, som af en nådig Konung ok rättsint landsens fader
någonsin önskas ok förväntas kan.
Den besynnerliga, trogna vördnad ok kärlek som Riksens
Ständer vid denna H. K. Maij ris föresatte resa till sina Hessiska
länder i underdånighet yttrat så vähl emot H. K. Maijri
sielf som emot Hennes K. Maijri des högstälskelig gemåhl,
häfver så intagit K. Maijris hug ok sinne, att des oumgiänliga
Svar å K. Maj:ts vägnar till Ständerna vid riksdagens slut. 645
bortresa honom högeligen till liiärtat går ok densamma fördenskull
på alt görliget sätt lär sökia att förkårta.
Hennes K. Maij:t, sin högt ällskelige gemåhl, som nu således
med Riksens Ständers samtycke ok uti K. Maij:ts frånvaro
kommer att föra regeringen ok riksens styrelse med samma
myndighet, sorn K. Maij:t updragen är, önskar H. Maij:t all
nåd af Gud, beständig hälsa ok välmogo, samt sina undersåtares
hiärtan och kärlek såsom säkraste medlen regementsbördan
imedlertid för henne lätt ok lindrig att giöra;
Dem, som Hennes K. Maij:t härutinnan med sine trogne
råd åligger att tillhanda gå ok understödia, önskar K. Maij:t
äfvenvähl tillräkeliga krafter samt all vissdoms ok enighets
anda sina dyra ämbeten länge ok rättzligen att förestå ok
skiöta till Guds Heliga nams ähra, K. Maij:ts nöije, lag och
rätts ovällduga skippande, rikets ok alla des inbyggares everdeliga
fördehl, frij- och säkerhet;
Likaledes dem, som genom dygd och tapperhet förvärfvat
sig den hedren skiöld att föra ok öfver andra att biuda ok
befalla, tillbörlig myndighet, försichtighet ok skickelighet att
således visa sig vara värde efterträdare uti de förra Götars
vanliga fotspår;
Dem, som hafva att lyda, endrächt ok hörsamhet samt
sina förfäders drift ok mandom uti bud ok befallningars utförande
ok fullbordan;
Dem, sorn androm uti lärdom och lefverne förelysa ok
undervisa skola, den hugnaden ok nåden af Gud att se des
heliga ord genom sig utsådt i god jord ok bära hundradefalt
frucht;
Dem, som sin näring uti handel ock handvärckerier söka,
eij allenast en skiälig vinning ok rikelig utkomst i sitt enskylta,
utan ok en sanskylldig nijth ok upsåth riket ok
Fäderneslandet därigenom att gagna ok förkåfra;
Dem, som med bergs- ock jordebruk uti sin anlets svett
sig föda skola, att genom den Högstes välsignelse samt egen
flijt ok idughet utestänga all tryckande åkomst af öden ok
misväxt;
På dett att samtelige Svea ok Göta män ok invånare
fullkomligen måga finna ok besinna förmonerne af dett sälla
bandet emellan en nådig Gud, huld öfverhet samt trogna ok nyttiga
undersåtare intill alla förgängeliga tings sidsta slut ok ända.
646 Frih. B. Rålambs memorial om adelsrusstjensten.
18.
Friherre B. Rålambs memorial angående adelsrusstjensten.
(Allegater, N. 188.)
Protokoll VI, sid. 544.
Såssom efter H. K. Maij:ts mig allernådigst gifne full—
mackt vid Riksens Högl. R. o. A:s regemente en och annan
gång af K. Maij:ts och Riksens Krigz-Collegio blifvit påmint
om generalmönstring hvart tredie åhr, hälst som det intet är
vordet mönstrat på 9 å 10 åhr, så inlade jag mitt underdånigste
memorial hos H. K. Maij:t därom åhr 1729, den 26 Martii,
hvarpå utföll H. Maij:ts resolution den 3 September samma
åhr. I föllje af alt detta, som Högl. R. o. A. i gemeen bekant
är munteringen vara aldeles utsleten och förnött, så hemställes
huru R. o. A. behaga härvid vidare giöra där någon
mönstring skulle anbefallas innan nästa Rikzdag eller extra
förefallande omständighet skulle skee, på det mig, som härvid
giordt hvad jag kunnat, eij måtte sedan någon skuld tilläggas.
2. I then händelse at någon ny muntering skulle uprättas,
så är l:o) min ödmiuka förfrågan, om efter som K.
Maij:ts förnyade Förordningen angående ryttares beklädning
af den 23 Januari 1729 förmår, at fodret af boij blir efter
regimentsfärgen, icke då hädanefter hvitt, och icke rött underfoder,
som den sidsta beklädningen var, kunde brukas, aldenstund
éstandarerne vid regimentet äro alle hvita; 2:o) Innehålles
i samma Förordning, at ryttaren skal hafva en elgliudskiöller;
nu såssom oförgripeligen detta regimentet eij är underkastat
parader, möten eller flyttningar, som de andre regimenter,
och en sådan kiöller är tämmeligen kostsam, varandes en god
och dycktig skintröja till lika nytta, ty hemställes Högl.
R. o. A. där de skulle behaga befrija deras ryttare ifrån denna
lasten, at detta genom sin egen ansökning hos H. K. Maij:t
bemedla; 3:o) Som detta regimentet häfver namn af Riksens
Adelsfana och de andre 3 regimenter af Kongl, huset äro i anseende
till hattarne distinguerade, om då icke R. o. A. skulle
för sin egen heder skull behaga låta sina ryttare få silfvergaloner
på hattarne; 4:o) Adelige privilegierne innehålla väl,
at Adelen sielf skal draga försorg om beklädningens anskaf
-
Frih. B. R&lambs memorial om adelsrusstjensten. 647
fande, men som uniformitetens nödvändighet kunde lända hufvudmannen
till både större omkostnad och risqve af cassering
vid generalmöstring, där någon olikhet finnes, så hemställes
R. o. A. med all hörsamhet, om icke de en general, såssom
redan åtskilige hos mig därom anhållit, ville hällre, likmätigt
Kongl. Resolution på regimentets besvär 1723 §. 7, för deras
interesses skull hafva sine deputerade tillstädes, när contract
med kiöpmänner och handtvärckare skulle slutas, men andra
visse munteringz-persedlar, såssom skintröyor, hanskar, böxor,
strumpor och flere dylike, sielfve efter model let behaga anskaffa
och upkiöpa.
3:o). Vid ny munteringz anbefallande förfrågas hörsamst
på hvilkas omkostnad profmunteringarne, som uthi lähnen
komma at förblifva, skola förfärdigas och om icke den menage
därvid kunde brukas, at just intet hvart lähn behöfde sådant
prof, utan nog vara ett vid hvart compagnie, som kunde förvaras
antingen hos Ryttmästaren eller hos den Landshöfdingen,
som mitt i compagniet är vistandes, och hvaräst betingning
och uphandlingen af Hrr hufvudmännerne kan ske. Och på
thet Riksens R. o. A. med thess mera visshet må kunna härom
föranstalta, så har jag velat vid handen gifva, at indelningen
af regimentet således är inrättad: l:o Lifcompagniet
består af Upplands, Stockholms, Vessmanlands, Vester-Norrlands
och Dalarnes lähner; 2:o Öfverste-Lieutenants eller
Finska compagniet af Abo och Biörneborgz med Ahland,
samt Nyslotts och Kymmenegårds lähner; 3:o Majorens eller
Västgiöta compagniet af Skaraborgz, Elfsborgz och Götheborgs
lähner; 4:o Sörmlandz compagnie af Södermanlands, Närike
och Värmlands lähner; 5:o Skånska compagniet af Malmös,
Christianstads och Hallands ock Blekings lähner; 6:o ÖstgiötaSmålands
compagnie af Östergiötlands, Vexiös, Jönkiöpings
och Calmare lähner.
4:o). Såssom jag af åtskillige skrifter och specificationer
vid regementet för min tid finner, at tälterne blifvit efter
Högstsalig H. Maij:t Konung Carl den tolftes nådige befallning
under marchen till Norrige nedsatte och efterlämnade i
Uddevalla, men vid återmarchen därifrån eij kunnat för vägarnes
diuphet, tråsshästarnes afgång och de öfriges utmattade
tillstånds skull hemföras, utan salig Öfversten Baumgard
varit föranlåten at med Kongl. Krigz-Collegii tillstånd afsända
en Öfver- och en Underofficerare från hvart compagnie
Adelns Protokoll, 1731. II. 42
648 Frih. B. R&lambs memorial om adelsrusstjensten.
någon tid derefter till deras och de flere efterlämnade tråttspersedlars
afhämtande, dock hafva tälterne då redan varit på
Hans salig Excellences Gref Rehnschiölds ordres utlefvererade
och utdelte till det på Båhuslänske sidan commenderade infanteriet,
så at allenast de öfrige tråttspersedlerne då blifvit
hemförde hvar till sitt compagnie genom skiuts, som efter
Kongl. Krigs-Collegii ordres af landet blifvit förskuten, och
mig obekandt är, om den betalt blifvit; fördenskull och som
desse tälter skola vara mycket af andra utsletne, såssom alla
åhr brukade sedan 1709, sedermera på ofvanberörde sätt till
arméens förnödenhet disponerade, förfrågar jag mig hörsamst
till min säkerhet, huruvida och på hvars omkostnad de måge
eller kunna nu mera återtagas och giöras tiänst med, eller nya
i stället anskaffas vid påfordrande nödvändighet efter R. o. A.
minst dem brukat.
5:o). Såssom åtskillige besvär ifrån ryttarne hos mig inkomma,
angående den brist de lida på sina löner, och Kongl.
Förordningen förklarar sådana tvister skola afgiöras hos Landshöfdingen
och Öfversten, så skulle jag önska vid detta tillfälle,
att Högh R. o. A. behagade häruthi påfinna någon utväg
till förekommande häraf, så at jag kunde slippa sådant besvär,
som består uti en vidlöftig correspondence först med
vederbörande Hrr hufvudmän om godvilligt affinnande och,
då de eij behaga sig därtill beqväma, med Hrr Landshöfdingarne
om handräckningz meddelande, hvarvid det ibland eij
heller plägar stanna, utan äfven uti Kongl. Krigz-Collegio
måste fullfölljas, som hosgående thess resolution af den 13
April 1730 utvisar; och som för det
6:o) deraf äfven ses, at klagomål blifvit af ryttare deröfver
anförde, att de af husböndren blifva upsagde utan någon
communication med mig eller chefen vid compagniet, så
beder jag hörsamst, at då någon af Hrr interessenterne villia
blifva af med ryttare, som passerat munstring, sådant må för
rullornes ricktighet skull mig notificeras, på det interimsafskedet
som af mig till dem kommer att gifvas, derefter må
kunna inrättas. Men med dem, som ännu aldrig passerat
någon mönstring, eller nyss antagne och hos mig efter begiäran
eij heller ännu antecknade blifvit, är R. o. Arns frija behag
dervid at giöra och låta, aldenstund det intet ännu hörer
under hvarcken mitt obligatorio eller ansvar, utan ved sådane
måhl, som omsagt är, och Kongl. Krigz-Collegii till Lands
-
Frill. 13. liålambs memorial 0111 adolsrusiätjeustcu. 649
höfdingarne afgångne circulaire-brefs innehåll af den 16 December
1729 förmäler;
7:o). Af H. Maij:ts allernådigste bref den 13 Mars
1728 och Kongl. Krigz-Collegii brefver den 4 November
1730 och den 28 October 1728 lära Högh R. 0. A. nogsamt
tinna svårigheten för mig at sådant vederbörligen efterkomma,
när jag därom icke den ringaste kundskap häfver eller vid
regementzcancelliet någon efterrättelse får, ty at gå efter de
sidst hållne rullorne, är för mig största omöijelighet efter sedan
1719 eller 1720 eij hållets någon general-mönstring och
altså under tiden derefter eij vet hvad defect kan vara af
döde eller andre vacancer eller skedde förändringar vid nya
sammansättningar; altså at jag i de förslag jag är plicktig
at giöra quartalsvijs till H. Maij:t och Krigs-Collegium, eij
må löpa någon fara af oricktigt upförande, beder jag hörsamst
det vederbörande Hrr hufvudmän täcktes obesvärade
gifva mig eller Compagnie-Chefen efterrättelse härom, samt
ryttarenas namn, på det både vid förslagens ricktighet som
ock erfordrade interims-afsked [jag] då efter mönsterrullorne
kan införa ryttarens tiänsteåhr, som jag är plicktig at giöra.
8:0). Såssom sedan sidsta sammansättning, som bör ske
efter Förordningen hvart tredie eller herde åhl- månge äro afgångne
af hufvudmän, åtminstone mig vetterligen 9, utom
någre, som sedermera sig hos mig angifvit, och således ändring
förefaller vid rustnings underhållande, så förfrågas liörsamst,
om Högh R. 0. A. behageligit är, at i åhr någon sammansättning
ske skal, aldenstund efter Förordningen all förändring
skal förblifva till nästa sammansättning, men där det
skulle längre dröija, efter tiden är nu inne, länder det den
afgångnes äncka eller barn till gravation och onödig omkostnad.
9:o). Såssom Adelige Privilegierne förmå, at officerare
vid Adelsfanan skola vara af svänsk adel, så förfrågas i ödmiukliet
örn icke, när underofficerare afgå, då deras ställen
kunde äfven besättas med adelsmän, till både upmuntring och
upkomst för unge och skickelige adelsmän.
10:o). Såssom en och annan af skickelige adelsmän sig
angifvit at få blifva Volontairer vid Adelsfanan, om icke mig
kunde lofgifvas, at sådane antaga, då kanske efter handen
kunde deraf blifva ett helt compagnie, utan någon annans
gravation än deras egen, och därigenom blifva ett seminarium
650 Frih. B. Bålainbs memorial om adelsrusstjensten.
till ducktige Officerare med tiden, så väl här sorn vid andre
regimenter, när de förre afgått.
Detta är hvad jag i ödmiukhet häfver funnit efter min
plickt och skyldighet at hemställa det Högh R. o. Arns välbehag
och godtfinnande, på det jag vid mitt mig nådigst anförtrodde
ämbete må kunna hafva en säker och fast grund af
alt ansvars undvikande. Stockholm den 22 Maji 1731.
Broor Rålamb.
19.
Riksens Ständers Beslut. Dat. Stockholm d. 19 Juni 1731.
Tryckt hos Stiernman lil, sid. 2693—2700.
Originalet har följande adliga underskrifter:
Gustaf Cronhielm.
M. J. De la Gardi.
Claes Sparre.
Gustaf Bonde.
C. G. Hårdh.
J. A. Meij erfeldt.
A. Baneer.
Clas Ekebladh.
O. Törnflyclit.
T. G. Bielke.
nieu utan underskrifter.
C. G. Dficher.
H. H. v. Liewen.
S. Lagerberg.
S. Barck.
J. Cronstedt.
Arwedh Horn
p. t. Landtmarschalk.
2. Wilhelm Douglas. 7. Carl Adolph Gyllenstierna.
8. BrOOr Rålamb för admiralen greffwe Wachtmeister.
9. Carl G. Sperling.
10. Carl G. Mellin. 11. För gref Gyldenstolpe: D. Gyldenstolpe.
12. För h. g. Gust. Bonde: A. Adelhielm.
16. För gref Gyllenstierna: E. Wrangel. 18. C. Frölich.
20. Carl Posse. 28. H. G. Mörner.
29. Fulmächtig för gref Buker: Malcolm Hamilton.
31. För gref Fr. Sparre: G. Palmfelt. 33. Carl Hans Sparre.
35. Gustaf Creutz. 43. A. E. Gyllenstierna. 55. E. Flemingh.
57. A. H. Wrangel. 61. För Hr bär. Creutz.- J. von Duben.
68. A. J. Gripenhielm. 72. Axel Mack Dougal 1.
77. Carl Siöbladh. 79. B. Gyldenhoff". 84. J. Cronhielm.
90. Fuhlmecktig för friheren, baron Hohus: Johan Siöbladh.
99. Fuhlmächtig för friherre Lybecker: E. M. Ulfsparre.
Adelns namnteckningar under riksdagsbeslutet. 651
100. Fullmächtig för frih. Hård: Thure Ollonberg. 104. C. B. Clodt.
106- Mag. Cronberg. 115. J. L. Cedercreutz.
117. Carl Joh. Stiernstedt.
121. Fullmächtig för friherre och R.R. Jacob Cronstedt: G. Benzelstierna.
124. And. Gerh. Lilliestierna. 129. G. J. Horn.
130. J. F. Örnfelt. 131. G. R. v. Köhler.
138. P. StiernCreutz. 144. Gustaff Köhler.
150. P. Örnestedt. 151. Tegenschöld. 152. C. H. Wrangel.
153. C. J. v. Mengden. 154. H. M. von Buddenbrock.
155. Fullmächtig för her Lillie af Greger Matsons ätt: Carl G. Bilberg.
157. F. von Frisendorff. 158. Åke Soop. 159. J. C. Gustafson.
162. Lenard Hårdh.
167. Fullmäcktig för her Krusse: Knuth G. Sparre.
168. P. von Danckwardt. 174. Joh. Gyllencreutz.
175. G. A. Ulff. 179. L. Åkerhielm, fulm. för her Kafle.
181. G. Gyllengrijp. 183. Gabriel Stuwart.
186. Wilh. Mauritz Pauli. 191. Carl Lillie.
196. C. H. Jägerhorn aff Spurila. 201. Carl Rotkirch.
203. G. Strich. 206. Benjamin Magnus Rääf.
207. Christ. Fried. Klingspor. 209. A. M. Langman.
210. And. Ödell, fulmäcktig: Gustaf Stråhlenhjelm.
214. Lorentz Jägerhorn.
220. Fullmäcktig för her Joen Planting Gyllenboga: E. Skutenhielm.
231. Leonhard Gustav Hiulhammar. 234. Axel Patrick Thomson.
235. Gustaf Friedrich von Schwalch. 239. Bengt Leijonstiern.
243. Carl Biörnberg. 244. Carl Rossfeldt.
245. Bengt Ekehielm. 248. G. A. Klöfwerfeldt.
257. C. G. v. Siegroth. 258. Detloff F. Antinoff.
260. G. Armfeldt. 267. And. Stålhammar.
269. F. v. Qvanten. 282. H. J. Enescliiöld.
288. J. H. Kaulbars. 289. Caspar v. Rosenacker.
295. Fulm. för Gyllenspetz: O. R. Glanseustierna.
297. Fullmechtig för Hr Bildt: Anders Ollonberg.
300. Adolph von Post. 302. B. Ruuth. 309. G. D. v. Essen.
318. Petter Juliuss Starenflycht. 324. C. L. Beck.
328. Jean Herm. von Heisen. 330. J. von Rohr.
331. Abraham Gyllenhahl. 334. Carl Nisbeth.
345. Isac Jean Rudebeck.
348. Fulmäcktig för Hr Gripenvald: B. P. Schechta.
352. H. von Brobergen. 360. R. G. Apolloff.
366. P. v. Schulten Jäger. 367. C. G. von Brömsen.
652 Adelns namnteckningar under riksdagsbeslutet.
375. Såssom fulimäcktig för Hr Örneberg: Carl V. Schönfelt.
379. Joli. Otto Silfverström. 383. C. G. Grass.
... O. F. von Schantz. 384. Christian Ridderschiöldh.
388. Carl Otto Lagercrantz. 391. Carl Gynterfelt.
392. P. Hillethan. 405. P. Schönström. 411. Julius Silfwerskiöld.
420. Christopher Freudenfeldt. 424. Carl Lagerberg.
438. And. Tungelfelt. 439. C. A. Höökenberg. 442. J. Bilang.
451. N. Sparrschöldh. 453. P. J. von Scheifer.
45(1. Såsom fullmägtig för Hr Ridderström!!): Gust. Adolph Hårdh.
459. Lorentz Jac. Adlerstedt. 460. Wilhelm Elirenstolpe.
472. M. J. Stiernroos. 473. C. L. v. Schantz.
477. E. G. Königstedt. 478. U. C. Frölich. 481. Carl Iserhielm.
492. Joli. Hellenstierna. 494. Olof B. Ehrencreutz.
496. Fulmäktig för Herr Bongenhielm: J. M. Rotlllöben.
498. Jacob Lagerstedt. 502. Carl Lud. Silfverstråhle.
506. N. Stiemmarck. 521. Carl Lagerflycht.
524. Chr. Ehrenhoff. 527. P. Rothlöben.
528. J. H. KniperCrona. 529. L. Tisensten.
532. C. Gustaf Treffenliielm. 539. Esbiörn Reuterholm.
542. A. Hierrtta. 545. B. von Dahlheim. 551. And. Skutenhielm.
565. Is. Hederschiöld, fulmächtig för Ulfhielm.
570. Jean von Utfall. 571. Gab. von Seth.
578. Carl G. Lindsfelt. 579. P. von Tholi.jn.
582. Fulmäcktig för Hr Ridderheim: Gustavus Ruuth.
589. J. J. Elirensverd. 592. Joli. von Wallwijk.
594. And. Flygarell. 597. Gustaf Celsing.
611. Mart. MannerCrona. 612. S. Blomfeldt.
621. Caspar Gyllenbååt. 622. Pet. Palmcreutz.
635. L. Benzelstierna. 642. And. M. von Strömborg.
646. J. C. v. Bahr. 655. L. Glansenstierna.
657. C. Leijonadler. 658. A. J. von Henel.
668. Elias Rosengrijp. 672. Alex. Tham. 685. M. v. Biörnbourg.
690. J. H. v. Wulfschmidt. 692. G. Y. Marcks von Wurtenberg.
693. E. v. Walcker. 694. H. F. Standaerhielm.
696. Gudm. Adlerbeth. 702. Otto Magnus Wolfeldt.
708. C. von Olthoff. 712. Nils Stråhlenhielm. 713. And. Ehrenfeldt.
715. Isack Browald. 724. C. Friedli. Toll.
728. Johan Hårdh, fulm. för Hr von Duben.
732. II. von Issendorff. 744. S. Lindheim.
756. Lorentz Ridderhof.
Innehållsförteckning
till Sjette delen af Ridderskapets och Adelns Riksdags-Protokoll
från och med år 1719.
Sid.
Protokoll
1—561.
Bilagor: A. Intagna i Protokollet:
Generalmajoren R. Ftichs’ memorial angående landtmarskalks
val
127.
Justitie-Deputationens betänkande af d. 27 April 1731 angående
Carlskoga bergsmäns besvär mot brukspatronen
J. Robsahins sterbhus  281.
B. Särskildt tryckta:
1. Project till Ceremonielet vid Riksdagens öppnande  569.
2. Introduktions-Depictationens berättelse af d. 21 Jan. 1731 574.
3. Landtmarskalken, grefve A. B. Horns tal till Kongl.
Maj:t på Rikssalen vid Riksdagens öppnande  576.
4. Kongl. Maj:ts Allmänna Proposition  579.
5. Lagkommissionens underdåniga relation om Lagverket... 583.
6. Riksens Ständers Kommissions Ofver Reduktions- och
Liqvidationsverket berättelse  585.
7. Justitie-Deputationens betänkande angående religionssaker 590.
8. Åtskilliga memorial angående landtmarskalks-val:
A. Friherre M. A. von Ungern-Stenbergs memorial.. 594.
B. Kansleren G. J. Hjelmborgs memorial  599.
C. Häradshöfdingen P. Abrahamssom memorial  600.
D. Assessoren C. Ehrenpreutz’s memorial  601.
E. Löjtnanten L. Riddercrantz’s memorial  604.
9. Grefve F. Gyllenborgs memorial angående riksstyrelsen
under konungens resa  606.
10. Landtmarskalken grefve A. B. Horns tal till Drottningen
om riksstyrelsens förande under Konungens frånvaro.. 608.
11. Konung Fredriks bref till Riksens Ständer om sin före
stående
resa till Hessen  609.
12. Adelns Besvär  610.
13. Sekreta och Justitie-Deputationernas gemensamma betän
kande
angående riksrådens antal  624.
14. Ständernas skrifvelse till Kongl. Maj:t om Riksdagens
slut
631.
15. Tal å Riksens Ständers vägnar till K. Maj:t med begäran
att Han täcktes förmå Riksrådet grefve A. Horn att
bibehålla presidentskapet i Kansli-Kollegium  632.
16. Introduktions-Deputationens berättelse om introduktionen 633.
17. Riksrådet, grefve Gustaf Bondes svar på K. Maj:ts väg
nar
till Riksens Ständer på rikssalen d. 19 Juni 1731 643.
18. Friherre B. Rålambs memorial angående adelsrusstjensten 646.
19. R. o. A:ns namnteckningar under riksdagsbeslutet
650.
