# ID: svediakorp-gov103
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1731
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 111,050
# sentences: 4,933
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Deputation. Revals och Wismars handel.
295
förra vanligheten, på det Riksens ännu obetalte giäld må kunna
efter handen däraf förnöijas, och publicum en annan gång, då
det någre förskotter af undersåtarne torde tillträngia igenom
en sådan sig föruth förvärfvad credit, finna dem villiga at efter
yttersta förmögenhet och krafter gripa Riket under armarna,
hvilket i annor händelse icke torde så lätt låta sig giöra.
Gref Fredrich Gyllenborg mente, at man skulle låta
detta hvila, till dess Secrete Utskottet gifver vid handen, huru
med contributionen blifver.
Hr Adlerbeth var af samma mening, at detta skulle hvila,
till dess man får see, i hvad consideration de andre Stånden
taga Betienternes ansökning om löningarnes betalning.
Det biel godt funnit, at det hvila skulle.
Expeditionen till K. May.t orri Refvelske handeln uplästes;
Och var därvid ey at påminna.
Gref Lewenhaupt kom tillbaka med de öfrige Deputerade,
som varit hos de andre Stånden, och sade at de frenne
Stånden låta anmäla sin helsning hos R. o. A. och lofvade
taga saken i öfvervägande och inkomma med svar. Presteståndet
lofvade at vilja bidraga till begge delarne och biföllo
straxt R. o. Arns utlåtelse oin fonden för löningsfordringarne.
H. Exc. Landtm, anmälte, at Wismar stad Jagt in om
nederlagsfriheten och at H. May:t remitterat det till Ständerne.
Sedan föredrogs Borgmestare och Råds utur staden Wismar
till K. May.t ingifne och af K. May.t till Riksens Ständer
under den 3 sidstledne Maij i nåder remitterade underdånige
Suppliqve, hvaruthinnan anhålles, at staden Wismar
må blifva bibehållen vid dess gambla rättighet af nederlagsfriheten
och den af K. May:t åhr 1724 däröfver erhåldne nådige
Resolution;
Och remitterades till Secrete Utskottet och then thär förordnade
Handels-Deputation.
Uplästes Borgareståndets Memorial af den 4 Maij, däruti
de andraga, at aldenstund Borgareståndet häfver förnummit,
huru såsom uti en och annan vid denne Richsdag förordnad
Deputation några ährender skola kommit under skiärskådande,
hvilka röra vissa städers välfångne privilegier, frij- och rättigheter;
fördenskull, och emedan H. K. May:ts dyra Försäkring,
den besvurne Regeringsformen och Resolution på Städernes
Allmenne Besvär vid Richsdagen åhr 1723 uttryckeligen försäkrar,
det Städerne skola vid alla sina förmåner blifva oför
-
296 Maj 11. Borgarståndets mein. om dess privilegier.
kränkt bibehåldne och handhafde, så at dem uti deras frijoch
rättigheter intet meen, hinder eller intrång i någor måtto
tillfogas må; Altderföre tryggar och Ståndet sig därved aldeles
samt lefver uti den otvifvelachtige försäkran, at som de öfrige
respective Stånden intet vilja tillåta, at deras Privilegier på
något sätt skola ändras eller rubbas, eller at en enda deras
ledamot skall däruti för när skie, så lära de icke heller till—
städia, at något uti Deputationerne skall företagas eller utarbetas,
som länder till förminskning antingen af en eller flere
städers tillagde förmåner och rättigheter; Ty, äre samptelige
respective Stånden, som de och visserligen böra vara därom örne
och sorgfellige, at icke den minsta af deras medlemmar skall
lida uti de välfångne privilegierne något intrång, fast mera bör
man då vara bekymbrad om en hel stads bibehållande vid
sine förmåner, såsom uppå hvilka fleras sammanknippade välfärd
oförnekeligen beror, denne Ståndens inbördes samdräktighet
at befordra hvars annars välgång, är det starkaste grundfäste,
hvaruppå hela Pikets styrka, heder och anseende sig
stödier och fasthåller, och ty bör i alla tider hållas för helig
och ouplöslig. Om detta har Borgareståndet vid förra Ricbzdagen
åhr 1727 giordt en omständelig och sådan förestellning,
som härhosföljande afskrifter närmare förmäla, hvilken och då
vann benäget bifall, likmätigt bilagorne under N:s 1, 2, 3, 4,
5; så at till följe däraf det nu mera är en hos Riksens Ständer
afgiord sak, at ingen stadz förlänte friheter och förmåner
hvarken få indragas eller afstympas. Borgareståndet har fördenskull
till afböjande af det, som till städernes uachdel kunde
förehafvas, icke underlåta bordt at härmedelst i all förtrolighet
och vänskap giöra erindring om det, som vid förra Richsdagen
uti förberörde måhl blifvit faststelt, vid hvilket det sig nu
äfven trygger och fasthåller, säkerligen förmodandes, at samptelige
respective Stånden lära hvar uti sitt Stånd foga den
eftertryckelige anstalt, at intet uti Deputationerne må företagas,
som rörer någon stads frij- och rättighet eller syftar på
deras inkomsters förminskning, emedan de samma äro ibland
annat de substantialia, som constituera städernes varelse, hvilken
samptelige Stånden uti 45 § af Resolutionen på Städernes
Allmenna Besvär vid Riksdagen 1723 endrechteligen förklarat
aldrig böra uphäfvas eller kullkastas. Föruthan det Richsdagsordningen
ifrån Deputationernes undersökande de mål uttryckeligen
undantager, som röra Ständernas enskylta rättigheter,
Adelns svar med begäran om närmare besked. 297
lära altså samptelige respective Stånden finna deras säkerhet
därpå högeligen bero, at häröfver enligit vid förra Richsdagen
fattade och ofvan åberopade slut nu giöres expedition, på det
ingen må understå sig at inkomma med sådane förslag emellan
eller under Richsdagarne, som syfta på något intrång, det vare
sig uti det ena eller andra Ståndets privilegier, frij- och rättigheter,
och at til den ändan hos H. K. May:t i underdånighet
anhålles, det befallning till vederbörande måtte afgå, at de
med slika förslags ingifvande hädanefter innehålla och afstå,
[medlertid itererar Ståndet sin vid förra Richsdagen uti detta
mål hos samptelige respective Stånden giorde och nu härhos
under N:o 2 följande protestation och reservation, såsom vore
den här ord ifrån ord influten.
Frih. Wrangel: Det är bekant, at Städernes Privilegia
skola öfverses och lagas. Det är ey skedt, en delli äro seqvivoqve,
en del conditionelle. Jag tror altså at R. o. A. ey
lära befalla Deputationerne eller Collegierne sådant.
Hr Åkerhielm: Borgarståndet borde nämna målen, det
torde syfta på bränvinsbränneriet.
Hr Schiönström: De torde mena väge- och bropenningarne
i Nora och Linde.
Hr Lilliestierna: Jag håller deras Memorial äfven för
eftertenkeligit, ingen lärer härtills kränkt deras privilegier, man
borde endast och allenast fordra Borgareståndets utlåtelse hvad
mål de mena.
Hr Wennerstedt: Jag är af samma tanka.
R. o. A. stannade häröfver i följande slut, som efter befallning
författades i ett Extracto Protocolli at communiceras
med the andre Stånden.
Extract af Protocollet hållit på Ridderhuset hos R. o. A.
den 11 Maij 1731.
S. D. Uplästes det Lofl. Borgareståndets Memorial af
den 4 hujus, hvarutinnan Ståndet reserverar sig och protesterar
emot det som Ståndet förnummit uti en och annan vid thenne
Ricksdag förordnad Deputation vara kommit under skiärskådande,
hvilket skall röra vissa städers välfångne privilegier etc.;
och förklarade R. o. A. sig, at de ey kunna uppå en så general
förestellning bifalla det Lofl. Borgareståndet, helst Städernes
Privilegier ey äre öfversedde och ett och annat där
under torde vilia dragas, som under Privilegierne ey hörer;
Fördenskull vill det vara nödigt, at det Lofl. Borgareståndet
298 Maj 11. Appollof rekommenderas till pension.
upgifver specialitet', hvarutinnan de förmena at någon Deputation
skulle vilia gå för vida. Imedlertid håller R. o. A. betänkeligit
at hindra Deputationerne uti theras arbete, helst
R. o. A. förmodar, at Deputationerne sielfva lära i acht taga,
huru vida deras faciendum sig sträcker.
Gref Gyllenstierna kom med Deputation tilbaka ifrån
de andre Stånden och berättade, at samtelige Stånden låtit
anmäla deras respective helsning och tackat för benägen och
gunstig communication samt lofvat at inkomma med deras utlåtelse
öfver hvart och ett mål i synnerhet.
Uplästes Hr Reinhold G. Appollofs Memorial, däruti han
ibland annat andrager, huruledes hans förfäders godz i Ingermanland
ved fredzslutet med Ryssland honom ifrångådt, och
han således därigenom, som förmedelst sin alt för bittida er
håldne dimission, måste crepera; hafvandes han och vid de
förre Richzdagar solliciterat, men ännu ey vunnit sitt önskade
syftemål at blifva i nåder hörd och med något soulagerat; doch
som honom nu anledning gifvit det at Hr Majoren Langman
och Hr Ryttmestaren Brockenhielm, som snart dylika ansökningar
haft, i nåder hulpne blifvit, så förmodar han, som och
underdånigst ytterligare beder, Riksens Höglofl. R. o. A. höggunstigast
täcktes jemväl villfara honom uti sin underdånige
ansökning, på det ey han den endaste vara må af H. May:ts
och Riksens trogne undersåtare, som skall hafva ordsak at
qvida och sucka öfver sitt slätta tillstånd och mer än afmattade
villkor, som likväl uti 12 åhr trogen tienst giordt och nu sedan
i 10 samfelte åhr måst varit uthan både bestellning och någon
exspectancelöns åtniutande.
Frih. Wrede: Jag hemsteller R. o. A., om icke han kunde
recommenderas i anseende därtill, at han mist sine godz i Ingermanland.
Moraht fick compagnie för samma consideration.
Hr Lilliestierna: Jag bifaller detta, helst han är utfattig.
Gref Lewenhaupt: Kan han icke recommenderas, till
pension, men at skaffa honom tienst blifver ett prasiudicat förandra.
General Bennet: Men doch så, at han kan lefva däraf.
Gref G. Gyllenborg: Här böra inga sådane private ansökningar
företagas.
Hr C. Ehrenpreus: Jag beklagar, at private ansökningar
taga bort vår ädla tid. Ständerne äre ey hit komne därföre.
Borgare- och Prest-deputationer om riksdagens slut. 299
Jag beder at faststellas må, det, så länge något Deputations
Betänkande är till hands, intet annat må företagas.
R. o. A. biföllo Hr Elirenpreus’ proposition.
R. o. A. resolverade, at Appollo/ recommenderas til at få
pension.
Hr Elirenpreus: Han är ey hulpen med pension, efter
som många hafva resolutioner och kunna på några åhr ey få
hielp.
o t
Hr Sam. Åkerhielm: Vilia Ständerne hielpa honom, är
bäst, at han af Vadstena Krigsmanshus-medell får dubbell
Fendrichzpension med förvandling.
Thetta blef bifallit, och resolverades, at igenom ett underdånigt
Memorial begiäres, det K. May:t i anseende därtill, at
han mist sine godz i Ingermanland och nu är i slätt och utfattigt
tillstånd, täcktes hugna honom med dubbel Fendrichspension
och thess förvandling i Vadstena Krigzmanshus.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande af den 27 Aprill
öfver Philipstads invånares giorde ansökningar, at en särskilt
Justitiarius i Philipstad måtte förordnas, samt de och deras
arfvingar om en rolig besittning af deras i Philipstad belägne
egendom försäkras, jembväl ifrån det dem förelagde 3,000 Dahl.
smts vite befrias, när de behörigen hos Bergmestaren angifva
dem, som i Philipstad återflytta.
Ifrån Borgarståndet kom en Deputation, för hvilken Rådman
Scherping förde ordet således: Till Högloft. R. o. A.
äre vij upskickade med tvenne Extracter Protocolli ifrån Borgareståndet.
Det ena angår en ansökning, som Malmö stad
giordt at blifva förskonte för 1218 Dahl. smts utbetalning för
Båtzmans-beklädning, hvilken ansökning Borgarståndet recommenderar
at den måtte få gå till Justitise-Deputation för the
skiäl skull, som thärvid finnes. Det andra extractet innehåller
ett underdånigt svar på K. May:ts Bref om Konungens resa
och Riksdagens afslutande. — Gaf thärpå fram berörde Extracta
Protocolli.
H. Ex c. Landtm, svarade härpå, at R. o. A. lärer ey
underlåta at taga detta alt i behörigt öfvervägande.
Borgareståndets Deputerade afträdde.
Ifrån Presteståndet kom en Deputation, för hvilken Kyrkoherden
Schröder förde ordet och jemte en ödmiuk hels
-
300
Maj 11. Filipstads invånares ansökan.
ning ifrån Presteståndet recommenderar theras åstundan till
befordran af slut på Riksdagen.
Afträdde.
Borgareståndets Deputerade kom tilbaka, bad om ursächt,
at han förgiätit ett ährende, sade sig hafva i commissis at
giöra påminnelse om ett Memorial, som gafs in för otta dagar
sedan, om Ståndets frij- och rättigheter under Richsdagarne
och efter Richsdagarne.
H. Exc. Landtm, svarade därpå och lofvade, at det skall
blifva tagit i consideration.
Borgerståndets Deputerade afträdde.
Sedan continuerades med Justities-Deputationens Memorial
om Philipstad.
Hr Landshöfdingen Wrangel: Det vore väl, at Betänkandet
kunde bifallas.
Hr Bergenstierna: Den inrättning, som skiedt i Philipstad,
den är skiedd till Bergslagens conservation, och at
Justitiarie-bestellningen är dragen tillhopa med Bergmestaretiensten,
det är skiedt därföre, at de skulle vara som ett folk
tillhopa, så at den ena ey skulle skada den andre. Få de
sittia där perpetuelt, så giöra de ey Bergzlagen den tienst,
som de böra giöra Bergslagen, och iag håller före, at ingen
ändring bör skie i denne inrättningen.
Gref Gustaf Gyllenborg sade, at Justitias-Deputation
varit af andra tankar än Bergs-Collegium, och tykt at Bergscollegium
ey tagit Ständernes mening rätt, och at Kongl.
Bergs-Collegium förtydt Ständernes bref så, at de dragit Båtzmän
och de flere under numera.
Hr Bergenstierna: Bergz-Collegium och flere vederbörande
hade bordt blifva hörde i Justitise-Deputationen.
Hr C. Ehrenpreus: Det voro betenkeligit at giöra ändring
i det som Collegierne förordnat. Perstorpz grufva ligger
så när till Philipsstad, at staden utöder skogen för den samma,
och en stig kohl kostar 24 Dahl. Skulle flere hushåld blifva,
vunno man ey det ändemålet, som Ständerne alt sedan 1690
arbetat uppå. Hvad Justitiarien angår, så håller iag före, at
det är väl grundat, helst Bergmestaren Ehman beklagat sig,
at han ey hinner med at uppehålla justitien i Philipstad; derföre
vore val, at de bestellningar skilgdes åt.
Hr Bergenstierna: Skogen ödes och blåsningarne sättes
efter. Den inrättning, som är skiedd, grundar sig på Colle
-
Om påskyndande af riksdagens slut.
301
giernes Betänkande och K. May:ts Resolution. Skall dari någon
ändring skie, voro nödigt at Bergs-Deputation höres häröfver.
Gref Gyllenborg: Efter Ständerne hafva faststält, at
de, som finge bo qvar, skulle lösa uth de utdömde, så kan
det ey vara meningen, at de skulle lösa ut dera och skienka
egendomen till Bergz-Collegium.
Hr Bergenstierna: Skilljes tiensten åt, så lider Bergzlagen.
Hr Hofsten: På 1727 åhrs Riksdag gick en expedition
up till K. May:t.
Hr Bergenstierna: Det är en bergslag, hvarest tillvärkas
50,000 Skft järn; det tyckes vara nödigt, at man ey
kastar bergzlagen öfver ända.
Frih. Ungern: Hela differencen gior ey mehr än sex hushåld;
de hafva resolutioner, at de skola få lösat, iag kan ey
see, huru det skall skie.
Hr Bergenstierna: Om han handlar sig till det, så
sitter han där, så länge han gior Bergzlagen tienst, elljest gålli
an därifrån.
Hr Hökerstedt: Alla de ändringar, som skiedde äre
med Philipstad, de äre skiedde för Bergzlagens conservation,
altså är nödigt, at Bergs-Deputation får communication däraf.
Frih. Wrangel: Alt det mig importerar är, at de måtte
få slut. Commission har aldrig kommit till stånd. Bad at
saken ey måtte så dragas ut, at den ey kunde komma till slut.
R. o. A. pröfvade skiäligt, at detta Justitiae-Deputationens
Betänkande communiceras med Bergs-Deputationen, som inkommer
till Ståndens Plena, i fall then har något at påminna
härvid.
Borgareståndets Extractum Protocolli om Riksdagens slut
uplästes, äfven Presteståndets.
H. Exc. Landtm.: Den 9 Aprill kom K. May:ts Bref
här om. Nu är frågan, om icke Ständerne böra komma in
med svar; det har bordt förr skie, men som Borgareståndet
har ey förr inkommit med sitt svar, så är nu frågan, om icke
K. May:t skall hafva ett svar på sitt nådige bref.
H. Exc. Landtm, uprepade detta vidare och sade, at
frågan är, om icke H. May:t skall hafva ett svar.
R. o. A. funno theras underdånige plicht sådant fordra.
R. o. A:ns Resolution af den 10 Aprill uplästes.
302
Beslut om riksdagens slut och besvären.
Hr Wennerstedt föreslog, om icke Deputationerne kunde
få befallning at företaga de angelägnaste ärenderne först.
Thetta blef godt funnit.
H. Exc. Landtm.: Det bör iag ey dölja för R. o. A.
Jag hinner ey ofta upvachta H. K. May:t, men en gång i vekan
gior iag det åt minstone, och hvar gång iag är uppe, så
påminner H. May:t om slut på Riksdagen, efter H. K. May:t
ey kan dess förinnan resa.
Hr Wennerstedt: Jag vill för min dehl gierna arbeta
därhän och tror, at andra giöra det samma, på det H. K. May:t
må skie ett nådigt nöije.
H. Exc. Landtm.: Nog ser man det, at angelägne saker
äro oafgiorde, bland annat är Allmenne Besvären. Hvad Lagen
angår, så är den och mycket angelägen. Här gifves det
förslaget, at man skulle taga otta dagar i rad därtill, men det
är bäst at sluta med Lagen och först afgiöra the andre sakerne.
H. May:t bör hafva ett underdånigt svar, det kommer
Expeditions-Deputationen at sättia up. Kan skie i anseende
till de skiäl, som H. May:t andragit, så önska R. o. A. at
komma till slut till den tiden, som H. May:t åstundar, och
lära arbeta därpå.
Thetta blef bifallit.
Frih. Wrede: Om Finland, som ey blifvit härtills .hördt
och likväl är en stor dehl af Riket, icke får svar på sina
Besvär, så hafva de litet uträttat.
Sedan resolverades, at nästa vekan skola Allmenna Besvären
företagas och at R. o. A. skola komma bittidare up.
H. Exc. Landtm, ursächtade sig, at han ey kan komma
så bittida up, ty han voro 68 åhr och hade ett svagt bröst,
bad thärföre, at Gref Lewenhaupt måtte imedlertid förrätta
hans syssla.
Hr Sprengport begiärte, at R. o. A. ville komma klockan
siu tillhopa, och sakerne tagas före, om få eller flere äre uppe.
Detta van bifall, doch tages ey före andre än ringare måhl,
och det som då giöres giäller lika som flere varit däröfver.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åth.
Den 12 Maij.
Församblades Stånden på Riddarhuset; och sedan Deras
Eccctr Riksens Råd sig infunnit, företogs
Missg.balken. Namnförfalskning. Tvegifte. Öfvermaga. 303
8 Cap. Missgiärnings-Bolken.
1 § vid slutet: »staude tå tiufsrätt»; skall heta: »stånde
ock etc».
4 §. Efter Gref Gyllenborgs påminnelse skall vid slutet
tilläggias: »och vara ärelös».
Andre påstodo, at tilläggias skulle: »äge sådant bref aldrig
vittzord»;
Och i anledning theraf fans godt, det Lag-Commission
tager det i öfvervägande, at det på sitt behörige rum i Lagen
må införas.
Afven påmintes och, at straff borde utsättas för den, som
nekar sin egen handskrift, så och rappar till sig sin obligation;
Hvilket remitterades till Lag-Commission at tillse, huruvida
detta kan uti Lagen inflyta.
9 Cap.
1 §. Uplästes Hr Abraliamsons påminnelse, så lydande:
Tvegifte å dess sida, som gift är, belägges med lifzstraff; så
har det och härtils blifvit ansedt; men som lifsstraff häruthinnan
ey står at härleda af annat än af Påviske principier,
som hålla ächtenskapet för ett Sacrament, hvilket, såsom emot
Gudz ord stridande, är af de Evangeliske förkastat, så lärer
förmodeligen vara nog, då detta straffas som enkelt höör, och
den brotzlige där ofvanpå med något proportionerat straff belägges,
för det han missbrukat vigslen, men ey blod utgiutes,
ty at den lsederade makan står fridt at sökia ächtenskapsskillnad.
R.: Lag-Commissionen har tyckt, det brottet är så stort,
at den som därtill är skyldig bör straffas till lifvet.
Ständerne biföllo §.
Vid 10 och 11 Cap. var intet at påminna.
12 Cap.
2 §. Hr Professor Melander sade, at man kan intet
veta, hvarföre just tolf åhr utsättes, och hemstälte till Ständernes
ompröfvande, om icke 15 åhr i det stellet kunde införas.
R.: Den som är kommen till femton åhr kan redan någorlunda
värja sig, och man har intet kunnat gå längre i nya
304 -Maj 12. Missg.balken. Sjelfmord. Smädelse mot föräldrar.
Lagen än til tolf åhr, ty i gambla lagen räknades öfvermaga
allenast till siu åhr.
§ bifölls.
13 Cap. Missgiärnings-Balken.
'2 §. »Nu» i begynnelsen går uth.
1 anledning af Borgmestaren Esbergs påminnelse resolverades,
at den, som giordt af med sig sielf, får läggias afsides,
uthan at den, som honom handterat, skall för neslig
anses, doch remitterades detta till Lag-Oommissionens ytterligare
jämkande.
Sedan blefvo efterföljande tvenne af K. Lag-Commissionen
projecterade puncter bifallna, hvilka efter den tredie komma
at införas och tilläggias i detta capitel, nembligen:
4 §: »Nu kan så hända, at den sig sielf förgiöra vill ey
får död däraf, plichte med fängelse vid vattn och bröd, gatulop
eller rijsslitande efter omständigheterne.»
5 §: »Bekänner någor falskeliga, det han sådan gierning
giordt, som dödzstraffet förtienar, vari lag samma.
14 Cap.
2 och 3 §§. Uplästes Hr Wellis påminnelse, så lydande:
Den som bannar fader eller moder, han skall döden dö, hans
blod vare öfver honom, at han sine fader eller sine moder
hannat häfver. Levit. 20: 9. Så lyder Gudz heliga Lag där,
och på flere stellen både uti Nya. och Gambia Testamentet,
hvarest talas om grofva och himmelsk skriande synder, äro
nu orden så klara och tydeliga, at ingen kan tvifla om deras
rätta förstånd och lagstiftarens mening. Ho vill tå giöra annor
lag? Yerldzlig Öfverhet äger macht at uti särskildt måhl,
där bevekande omständigheter äro, förbyta dödzstraffet i annan
plicht, men ey at ändra Gudz Lag. Utbrista emot fader eller
moder i smädeord, är det samma som banna, men läggia på någondera
våldsam hand, det är långt större brott. Förtienar nu
det förra döden, som det visserligen gior, så förtienar och det
senare, fast Gudz Ord därom i synnerhet intet förmäler eller
nämner. Jag vet ey annat, än at sådant jembväl hos oss varit
med dödzstraff belagt, ty iag har sedt en aflifvas, för det han
sin fader slagit; håller altså för rådeligast, at hädan efter i
ty fall, äfven som vid tijdelag och blodskams afstraffande, med
hvilka styggelser denne uti ett capitel är infördt, snörerätt
Dråp, hugg, slag o. oqvädinsord. Kyrko- o. rättegångs-frid. 305
följa Gudz Lag, på det dess hämnd för oförsonte synder ey
må dragas öfver land och rike.
Cammar-Rådet Wulfwenstierna svarade, at i Gudz
Ord talas om audre bannor, än i Lagen anföres, och at det
onödigt är at utsätta det straff i Lagen, som ey exeqveras,
ty föräldrarna bedia altid vid sådant tillfälle för barnen.
Hr Superintendenten Aurivillius fant betänkeligit at
beläggia ett sådant brott med mindre straff, än Gud uti sin
Lag utsatt.
Cammar-Rådet Wulfwenstierna projecterade den ändringen,
at brottet belägges antingen med lifsstraff eller gatulop
eller och med en månadz fängelse efter omständigheterne.
Doch blef denne § icke afgiord, emedan Presteståndet förbehölt
sig at få med sitt betänkande häröfver inkomma.
15 Cap.
6 och 7 §. Frågade Rådman Raab, om där förstås förman
i em betet, då han tykte, at böterne äre för ringa, eller
om här förstås den, som husbonden satt i sitt stelle.
Svarades: Om Konungens Embetsmän talas i 18 Cap. 8 §.
Resolverades, at K. Lag-Commission ytterligare efterser,
om här behöfves någon jemkning.
16 och 17 Cap.
blefvo aldeles bifallne.
18 Cap.
1 §. Påminte Hr Professor Jusi enius, at efter ordet
»kyrkia» skulle tillsättias: »eller där gudztienst hålles».
R.: Casus är extraordinarie, som Domaren pröfvar, eljest
är där kyrkia, hvarest gudztienst hålles.
§ bifölls.
8 §. Borgmestaren Esberg påminte, at efter orden »bote
etthundrade Dahlér» kunde tilläggias: »och giöre afbön».
Det blef bifallit, at thet tilläggias skulle.
Vid detta tillfället påminte H. Exc. Landtm., at den
som häfver skriftelige påminnelser motte dem ingifva dagen
förut, så at Lag-Commission kan få se på det.
9 §. Hr Dubb hemstälte, om icke orden »allment rumm»
må gå uth, ty efter 1684 åhrs Förordning moste den straffas,
som på något stelle, ehvarest det vara må, med hugg och slag
Adelns Protokoll, 1731. ^
306 Maj 12. Missg.b. Lands- o. väga- samt qvinnofrid.
öfverfaller them, som Konungens eller hans Embetsmäns eller
Rättens ährender gå.
Denne påminnelsen remitterades till K. Lag-Commissionen.
Ved 19 och 20 Cap. Missgiärnings-Balken
giordes ingen påminnelse.
21 Cap.
2 §. Påmintes, at straff bör utsättias för dem, som icke
i rättan tid antända Fyrningen.
Det sades höra till den särskilta stadgan, som om Fyrningarne
handlar;
Doch fants godt, at påminnelsen går till Lag-Commissionen;
i öfrigit bifalles capitlet.
22 Cap.
Berättade Cammar-Rådet Wulfwenstierna, at K. LagCommissionen
projecterat en §, som kommer at införas emellan
4 och 5 af följande innehåld: »Hvar som lockar och bortförer
qvinna från sin man, eller dotter från fader eller moder eller
från dem som i deras stelle äre, bote etthundrade Dahlér eller
mera, eller plichte med kroppen, eftersom personen eller brottet
är till».
Den projecterade § blef så väl som hela capitlet af Ständerne
bifallen.
23 Cap.
Därvid giordes ingen anmerkning.
24 Cap.
Vid 5 § påminner Hr Abrahamson, at denne § rätt stödier
sig på 1 Cap. Dråpm.B. LL., hvarest doch böterne ey äre
så stora som här; men utom det at neppligen finnes härefter
blifvit dömt, är ey at see ändemålet kunna erhållas, hvarpå
straffet syftar; ty ey står den döda därmed at bättras, ey
eller är at befara, at den döde vidare något ondt gior, ey eller
länder det androm till afskräckiande ifrån brådom skillnad,
at den dräpnas arfvingar skola böter utgifva.
Sedan discourerades häröfver, om några böter i denne §
skulle utsättas eller intet;
Dråp och dulgadråp.
307
Och blef ändteligen genom votering faststelt, at böterne
skulle uteslutas, efter barn och arfvingar lida thärigenom.
11 §. Hemstälte Cammar-Rådet Wulfwenstierna, om
icke denne § kunde uttagas och i steller införas ett helt capitell
om Duell.
Stånderne voro därmed aldeles nögde.
25 och 26 Cap.
bifölls.
27 Cap.
Uplästes Hr Abrahamssom påminnelse af följande innehåld:
Här sättas etthundrade Dahl. smt, som Häradet skall
böta för dulgadråp, men i sielfva Lagen är fyratijo mark därföre
utsatt. Hvarföre Häradet skall nu högre böter utgifva,
än Lagen innehåller, är ey at finna; fast skiäligare vore, at
detta capitel aldeles utslötes; ty då efter hällen inqvisition
dråparen ey igenfinnes, är iu ingen, som skall hållas brotzlig,
och således fast mindre ordsak at fälla hela Häradet til böter,
som hvar och en bör bära sin egen synd. Ingen anledning till
detta är at taga af Deuter. 21, när man det påser, och för
dulgedråp i staden botes ey, lärer fördenskull ey vara obilligt,
at det afskaffas på landet.
R.: Ordsaken hvarföre Häradet med böter belägges är,
at hvar och en måtte vara så mycket angelägnare om banemannens
framskaffande, och det för den allmenna säkerhetens
skull. För samma skiäl skull har Lag-Commissionen behållit
dulgaböterne efter gambla lagen, doch satt dem till etthundrade
Dahlér, som är mansboth.
Bondeståndet protesterade emot sådane böters erläggiande.
Hr Lilliestierna sade, at den, som icke är brotzlig, bör
intet böta.
Hr Landzhöfdingen Ehrencrona tykte, at böterne kunde
modereras, men icke alldeles afskaffas, emedan banemannen
därigenom kan upspanas, jembväl at dulgadråpsböter borde
äfven i städ erne åläggias, när thär skier dråp.
En af Bondeståndet svarade, at banemannen därföre icke
angifves, ty den, som vet af honom, gier giärna ut några styfver
och tiger.
En annan påstod, at landet bör så väl befrias ifrån dulgadråpsböter
som städerne.
308 Maj 12. Missg.balken. Dråp och slag.
Därpå utlät sig Borgmestaren Raab, at Gudz Lag utnämner
sådane böter, men i städerne äro de onödige, emedan
banemannen kan där letteligen ertappas.
Hr Plan sade och, at det icke låter sig practisera i städerne.
§ blef till K. Lag-Commissionens ytterligare öfverläggiande
remitterad.
Och förbehölt sig Borgareståndet, at sådane böter icke
måtte städerne påläggias.
28 Cap. Missgiårnings-Balken.
2 §. Uplästes Hr Abrahamssom påminnelse: Här står,
at om någon skuffar eller slår annan af vredsmode eller föracht
med liand eller annat, så at han däraf faller och stöter
sig til döds, skall därföre bötas mansboth. Men i Gudz Lag
Num. 35 står, at om någor stöter annan af hat, eller kastar
något på honom af ovänskap med sin hand. så at han dör,
den är en mandråpare och skall döden dö. Nu som oförnekeligit
är, at den, hvilken af vredzmode eller föracht skuffar eller
slår en annan, at han däraf faller och stöter sig till dödz, är
uti ett olofligit upsåt och syndigt förehafvande stadd, så fordrar
och sielfva billigheten, at han bör vara ansvarig för alt
hvad däraf följer, och således uti afstraffandet ingen orsak at
träda ifrån Gudz Lag.
R.: Lag-Commission har funnit, at straffet bör proportioneras
efter brottet; dessuthan är klart, at här talas om en
handlös skada, men icke så i Gudz Ord.
§ blef gillad.
Vid 29 och 30 Cap. var ingen påminnelse; icke eller vid
det 31 Cap.
32 Cap.
Uplästes Hr Wellis påminnelse: Den som lösslepper en
fängzlad afvita man, hvilken förut gifvit merkeliga prof af sin
blodtörstighet, och således är vållande uti något beklageligit
dråp, som af honom därpå begås, bör åtminstone erläggia half
mansbot, ty at han kunde och borde förutse, at någon olycka
skulle hända; men skier ingen skada af denne dess vårdzlöshet,
då äro de här utsatte tiugu Dahlér nog plicht för det
Ständige notarier vid häradsrätterna.
309
han medelst en sådan afvita mans lössläppande satt androm
uti lifzfara.
Svarades, at de utsatte böterne äre stora nog i anseende
till den svårighet, sorn är at vårda en sådan.
Svaret bifölls.
Däruppå hemstelte Hr Professor Melander, om icke böterne
böra vara målsägandes ensak, ty här är par ratio, som
i det föregående 29 Cap.
Resolverades, at efter orden »20 Dahlér» skulle insättias:
»målsägandens ensak», och det följande gå uth.
33 Cap.
1 §. I anledning af Rådmannens Raabs påminnelse resolverades,
at efter orden »gifva ut skadediuret» skulle tilläggias:
»at dödas».
34 Cap.
Därvid var ingen påminnelse.
35 Cap.
6 §. I anledning af Borgmestaren Esbergs påminnelse
achtades godt, at denne § sålunda ändras skulle: »Uti de mål,
som i 3 och 4 § sägs, må engin kära, uthan rätter målsägande,
där brottet ey skier å tid och ort, som fridlyst är.»
Eljest påmintes, at böterne måtte modereras i Lag-Commission.
Härmed skilgdes Riksens Råd och Ständer i dag åt.
Den 15 Maij.
I H. Exc. Landtnäs frånvaro var nu Gref Lewenhaupt.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande af den 6 Aprill
sidstledne angående ständige Notariers vid Härads-Råtterne
antagan- och belönande. Hvaröfver Deputationen sig således
yttrat häfver, at ehuruväl för parternes lisa och iustitiens obehindrade
lopp det nödigt skulle pröfvas, at Häradz-Rätterne
på lika sätt blifva med Notarier försedde, som det vid Rådstufvo-
och Ciämners-Rätterne brukeligit är, särdeles som ar
-
310 Maj 15. Häradsrätterna. Eek. för häradshöfd. Ekehielm.
betets mångfaldighet på landet i synnerhet en mycket promtare
expedition erfordrar, än vid de andre domstolar, så som
och at de rättsökande merkeligen skulle lindras i de omkostningar
at tillita K. May:ts och Riksens Hofrätter om extraordinarie
Domare, då Häradshöfdingen af ett eller annat tillfälle
[kunde] vara jäfvig, enär en slik af Hofrätterne god erkänder
Notarius, efter där förut aflagd domare-eed, dess stelle
kunde förträda, och den tvistige saken uthan vidare ansökning
af parterne då in instanti, uppå den redan ågängne stemningen,
så vida däremot ey vore något af någondera parten at påminna,
kunde med dom afhielpas; så vill doch Riksens nu varande
tillstånd icke tillåta at med slike Notariers belönande på något
sätt gravera Staten, i hvilket afseende Justitiae-Deputationen
ey heller för sin del har någon anledning at till ett sådant
förslag, som uthan public.i inkomsters förminskning icke synes
nu låta sig giöra, kunna styrka Riksens Ständer, uthan tycker
skiäligt, det förvaltningen af justitien vid domstolarna å landet
må hädanefter förblifva i det stånd, som den tilförne varit,
doch parterne deras laga jäf och skiälige exceptioner emot
Domaren likmätigt en ren process i alla delar obetagit.
Thetta Betänkandet blef bifallit af R. o. A.
Uplästes Justities- Deputationens Betänkande öfver det af
Häradzhöfdingen Bengt Ekehielm ingifne Memorial, hvaruthinnan
han klagar sig ey hafva till följe af H. K. May:ts nådigste
befallning till dess och Riksens Giöta Hofrätt af den
3 Martii 1724 blifvit på förslag till någon Häradzhöfdingebestellning
upförd, med mera. Hvaröfver Deputationen sig
utlåter, at ehuruväl det voro önskeligit, at Häradzhöfdingen
Ekehielm, som åhr 17]8 den 11 Octobris blifvit benådad med
Högstsahl. H. K. May:ts Konung Carl den Tolftes allernådigste
Fullmacht på andra Häradzhöfdingedömet uti Enköpings
lähns lagsagu, bestående af Håbo och Bro häraders samt Erlinghundra
härads fögderie, kunde med någon domarebestellning
hugnad och benådad blifva; likväl, och aldenstund 1 §
uti K. May:ts och Riksens Ständers ytterligare Reglemente af
den 4 Augusti 1727 angående de ährender, som hädan efter
i ackt tagas skola til Rikzdagarnes förkortande, innehåller, at
Riksens Ständer med sådane måhl, som angå befordringar, icke
böra sig befatta; Altså hemsteller Deputation Riksens Ständers
egit högmogna ompröfvande, på hvad sätt Häradzhöfdingen
Ekehielm må kunna muta sin förtienst till godo.
Katrineholms gods förverkadt genom ofrälse gifte. 311
Hr Ehrenpreus: För min del bifaller iag Betänkandet
och skulle gierna se honom hulpen, men man kan ey in specie
recommendera honom, efter sådant strider emot Reglementet.
R. o. A. biföllo Betänkandet; doch som en general recommendation
kommer at gå up för alla Expectanterne, så bevilia
R. o. A., at Hr Ekeliielm däruti nomiuatim nämnes, och äfven
det samma skier med Assessor Herlin.
Uplästes Justitioe-Deputationens Betänkiande af den 30
Aprilis sidstledne, angående Camereraren Adam Heldings ansökning,
at H. K. May:ts Resolution af den 6 Junii 1721,
hvarigenom frambledue Ryttmestaren Hr Svante Rosenstråles
enkia Fru Sigrid Mårta Rosenholm, som trädt uti ofrällse
gifte, pröfvas hafva förvärkat sitt fädernes arfvegodz Catharinaahollm
med underliggiande heraman och lägenheter till sina
barn af förra giftet, måtte förklaras icke böra liggia afledne
Ofver-Inspectoren Mårten Westerlings Sterbhus i vägen vid
dess betahlnings utsökande uthur berörde godz, som till honom
för ett till henne giordt låhn med capital och interesse till
28,469 Dahl. 8 öre knit blifvit förskrifvit och pantsatt, och å
hvilken egendom laga medfart fölgd är.
Hr Wennerstedt: Som barnet efter Fru Rosenstråhle
är omyndigt och ingen förmyndare hörd, så voro betenkeligit
at härå resolvera, helst som egendomen är förvärkad efter
Privilegierne.
Hr Lilliestierna: Rätta qvestion är om de tvenne Resolutioner,
som äro emot hvar annan.
Gref Gustaf Gyllenborg: Deputations Betänkande går
ut på, at Ständerne måtte styrka K. May:t, at saken må afgiöras
uthan anseende til K. May:ts senare Resolution.
Hr Ehrenpreutz: Det kan ey skada den andra parten,
om Domaren får afgiöra saken uthan afseende till K. May:ts
senare Resolution, ty då pröfvar icke dess mindre Domaren
skiälen.
Hr Adlerbeth deducerade detta vidare.
Hr Lilliestierna förestelte, at här ey voro någon instance,
uthan revisio actorum, och at Ständerne borde hielpa
den, som lider till sin rätt.
Gref Lewenhaupt: Får Deputationens Betänkande bifall?
Därtill svarades af en del ja och en del ney.
Någre mente, at begge Resolutionerne borde uphäfvas,
och sades, at 1719 åhrs Resolution ey varit contrasignerad.
312 Maj 15. Justitiedeputations betänkande om hofrätterna.
Betänkandet lades på bordet tills vidare.
Hr Lilliestierna påminte, at de som voro slächt och
besvågrade måtte taga afträde, när saken afgiöres.
Det begiärtes, at saken måtte afgiöras.
Gref Lewenhaupt frågade altså, om Betänkandet får
bifall.
Svarades af en del ja och af en del ney.
Hr Lilliestierna begiärte, at saken måtte afgiöras, och
de som voro in contrario voto kunde säija sin mening.
Det fanns godt at saken hvilar, och skulle någon vara
in contrario voto, så kan han komma in därmed och det remitteras
till Justitise-Deputationen igen.
Hr Ehrenpreus: I dag otta dagar sedan blef upläst Justitiffi-Deputations
Betänkande angående Hofrätterne. Deputationens
upsåt kan iag ey annat än berömma, men som en
och annan omstendighet är angelägen och Deputationen ey haft
sig alla bekant, hvilka skulle giöra upsåtet omöijeligit, och
det lärer vara fåfängt at nu besvära Riksens Ständer med de
många påminnelserne, så frågas, om icke det kunde remitteras
till K. May:t och Rådet, at där afgiöras, sedan vederbörande
Hofrätter voro hörde, uthan at Betänkandet ligger K. May:t
i vägen; men angående ferierne, så lära Hofrätterne ey vara
däremot, om de så mycket förr få skiljas åth.
Gref Gyllenborg sade, at han inlagt ett Memorial om
det andra målet.
Gref Lewenhaupt: Hr Ehrenpreus' mening lärer vara
den, at Betänkandet skulle gå till K. May:t.
Gref Gyllenborg: Memorialet kan läsas up och målen
skiljas åt, besynnerligen böra Hofrättsledamöterne dispenseras
ifrån extraordinarie commissioner.
Hr Ehrenpreus: Man kan ey skilja här åth måhlén.
Hr Lars Åkerhielm: Den som behagar kan komma in
med memorial och saken afgiöras.
Hr Ehrenpreus: Här äro ey flere än en eller två ledamöter
ifrån Abo och Giöta Hofrätterne, och de lära ey vara
i stånd at giöra alla nödige påminnelser; men som Riksens
Ständer lära vara därom försäkrade, at Konungen och Rådet
lära vara öma om justitiens gång, så lära de behaga skiuta
det till K. May:t och Rådet.
Hr Lilliestierna: R. o. A. lära ey vara så ogunstige
emot Hofrätterne, at icke de blifva hörde. De hade kommit
Abrahamssons memorial om hofrätterna.
313
öfverens at giöra den underdånige ansökningen som Hr Ehrenpreus
andragit at blifva hörde. Men thar thet skie skulle,
så drages det långt ut på tiden, därföre voro bäst at saken
hänskiutes til K. May:t at, sedan Hofrätterne voro hörde, däröfver
resolvera.
Gref Gyllenborg bad, at man ville säija hvad man hade
emot Betänkandet.
Hr Lilliestierna: En del af Justitise-Deputations ledamöter
lära ey hafva så noga alla saker eller värket sig bekant,
thärföre de ey kunnat specialiter sig väl utlåta.
Gref Gyllenborg: Det äro åtskillige §§ som ey röra
oeconomien; här äro klagomål, at så många äro borto af ledamöterne,
och därföre har Justitise-Deputationen beropat sig
på 1684 ahrs Bref.
Hr Lars Åkerhielm: Ständerne behöfva ey höra Collegierne
eller Hofrätterne, uthan hvar och en ledamot kan komma
in med sina påminnelser.
Hr Lilliestierna: När Collegiernes Instructioner skulle
tagas före, blef resolverat, at Collegierne skulle höras.
Uplästes Häradzhöfdingen Hr P. Abrahamssons Memorial
vid Justitice-Deputationens Betänkande angående rättegångssakers
befordrande till ett skyndesammare slut uti Hofrätterne
•än här tills skiedt. Hvarutinnan bemelte Häradzhöfdinge utlåter
sig hålla före vara nödigt, at vid Justitiae-Deputationens
Betänkande tillägges l:o, at som Deputationen utsatt den 15
Septembris till höstsessionens begynnelse, det ey mindre nyttigt
voro, at den 15 Januarii utsättes till vintersessionens begynnelse,
samt 2:o at domar, resolutioner och bref justeras
eftermiddagarne till expedition, på det rättegångsmål)len förmiddagarne
uthan hinder måge kunna afgiöras. Uthom thetta
förmenas och kunna vara ett expedient till at befordra rättegångsmålens
skyndsamma afgiörande, där Kongl. Svea Hofrätt,
som består af 18 ledamöter uthom Prsesidenten och är fördelt
uti två Divisioner, fördelas uti tre Divisioner, och Kongl. Giötha
Hofrätt, som består af 12 ledamöter uthom Prsesidenten,
lördelas uti två Divisioner, samt Kongl. Åbo Hofrätt, som äfven
består af tolf ledamöter uthom Prsesidenten, likaledes fördelas
i två Divisioner, då sex ledamöter blifva uppå hvar Division,
men då Prsesidenten träder til den Division, hvarest
de angelägnaste saker förehafvas, kommer den Division af siu
personer at bestå; andragandes han för öfrigt omständeligen,
314
Maj 15. Fond till rasp- och spinn-hus.
huru och på hvad sätt thetta förslag beqvämligen skall kunna
practiseras.
Gref Gustaf Gyllenborg och Adlerbeth påstodo, at
en sådan division i Hofrätterne ey kan skie, och at de ferierne
de hafva i Januarii månad ey kunde afskiäras dem, ty
de tröttna och äro menniskior.
Gref Lewenhaupt frågade, om Memorialet skall remitteras
till Justitise-Deputation.
Hr Ehrenpreus: Om Riksens Ständer ey bifalla, at saken
hänskiutes till K. May:t och Rådet, ber iag, at Hofrätterne
få komma in med sine påminnelser.
Thetta blef bifallit.
Sedan uplästes Utskottets Betenkande angående fonden till
Rasp- och Spinnhuset.
Gref Lewenhaupt frågade, om det skall blifva en annan
fond till Rasp- och Spinhuset, än den 1727 giordes.
Svarades ja.
Hr Adlerbeth: Som detta angår tullen, så borde Cammar-
och Oeconomie-Deputationen samt Commercie-Collegium
höras.
o
Hr L. Åkerhielm: Cammar- och Oeconomie-Deputation
lärer intet hafva at giöra med något som angår Rasp- och
Spinhuset.
Hr Tungelfeldt: Een remiss är i Cammar- och Oeconomie-Deputationen
inkommen angående Rasp- och Spinhuset,
men detta går allenast an Stockholms stad, och man lärer ey
här kunna sättia och påläggia dem någon afgift.
Förslaget lästes punctevis up;
Och hvad V4 pro cent af kiöpeskillingen, när fast egendom
här i staden säljes, angår, så protesterade Hr Blix och
Tungelfeldt däremot.
Det sades, at här voro andre som hafva hus här i staden
och intet protestera.
Hr Lilliestierna: Man borde se efter, huru medlen äro
disponerade, och iag håller före, at det bör bära sig sielft;
när de hafva ingen annan tillgång, gå de på löningarne.
Hr Falkengren: Om disposition är en annan qvsestion,
och om afgiften af kiöpeskillingen är vid förra Richsdagen resolverat.
Hr Ehrenpreus: Här är ett Memorial ingifvit ifrån Besvärs-Deputation,
det innehåller åtskillige §§, det hafva R. o. A.
Fond till rasp- och spinn-hus.
315
behagat företaga; om vij ey observera en ren method, komma
vij ey därifrån. Först är nödigt, at gången är ren, 2:o at
den mälar sig an at tala må utan sorl få föra fram det, och
ingen sedan svara därpå.
Detta sades böra observeras.
Hr Ehren preus: Andemålet är godt. Ett skulle och
stå därhos, at aldrig någon tiggiare skall incommodera folket
på gatorne, men at lägga på någon en afgift, när man sielf
är eximerad, thet är betenkeligit. Tänken efter hvad många
utgifter husen äro underkastade; först betala en del contribution,
2:o brandafgiften. Kommer detta därtill, så förfalla de.
De skola och underhållas och det kostar ochså något.
Gref Frölich: Methoden vill Deputationen taga sig före
och se till huru de kunna afskaffas; de minsta husen höra
Ridderskapet och Adeln till.
Gref Frölich: Detta är icke någon åhrlig afgift, uthan
allenast när huset säljes.
Thärpå uplästes 1121 åhrs Förordning.
Hr Palmstierna och andre påminte, at den gambla fonden
måtte stå.
Andre sade, at det graverade landtmannen för mycket,
och skiälen till ändringen finnes i Utskottets Betänkande.
Åndtligen fick 1 § bifall.
2 § fick äfven bifall.
3 § uplästes.
Hr Lilliestierna: Jag ber at iag får fråga härom af
Besvärs-Deputation, om den af Riksens Ständer beviliade fonden
har blifvit så försvarligen disponerad, at de kunna styrka
Riksens Ständer till at continuera fonden.
Gref Frölich: Man har funnit, at den ey blifvit så alldeles
väl disponerad, thärföre har Deputationen förbehållit sig
at gifva en bättre plan vid handen.
Hr Lilliestierna mente sådant borde alfvarligen beifras,
innan man beviljar någon ny fond.
Gref Frölich: Man kan intet beskylla dem för någon
egennyttighet, dhe hafva fölgt förre Förordningen, men nu kan
tagas en bättre plan.
Gref F. Gyllenborg: Det är onödigt at öfverläggia om
disposition, innan man vet, om det blifver fond eller ey.
Hr Tungelfeldt berättade, at i Cammar- ock Oeconomie-Deputationen
en Borgare berättat, at Inspectoren har
316
Maj 15. Fond till rasp- och spinn-hus.
600 Dahl. sint i löhn, och därpå en trägård för 500 Dahl.,
som kan importera 1800 Dahl. kint.
Hr Riddercrantz: Där en fond skulle blifva för Raspoch
Spinhuset, så böra vij komma därom öfverens; det Hr
Ehrenpreus sade kan hafva sin grund, men ingen § lärer blifva
stående, om man vill disputera därom, därföre måste vij förena
oss derom.
Gref Lewenhaupt: R. o. A. hafva redan kommit öfverens
thärom at en fond skall giöras.
Hr Lilliestierna: Jag vill först vara underrättad därom,
huru det förra blef disponerat, särdeles som Gref Frölich til—
stadt, at det ey gådt så väl till.
3 §. Hr Ehrenpreus mente at Tapperien kunde heldre
taxeras.
Men § blef bifallen, och betalar kiöparen vid tullens clarerande
2 pro centum.
Den 18 § går ut efter Deputations egit bepröfvande.
Vid 23 §, som nu blifver den 22, påminte AmmiralitetsStaten,
at de ey kunna umbära Holländsk segelduk, och mente
därföre, at Cronan ey kunde belastas med de 4 pro cent.
I anledning häraf blef § så ändrad: »För den utländske
och fremmande segelduken, som ey kommer till Cronans behof,
betalas 4 pro cent».
Frih. Strömfeldt: Ett och annat är, som är redan anslagit
till Statsverket, såsom Connoissementer, och nu anslår
man dem till Rasp- och Spinhusen; det ena torde stöta emot
thet andra.
Hr Hökerstedt: Det är en granlaga sak och angelägit
at i alla stapelstäder blifva lika imposter, på det alla kunna
handla med lika förmån. Introduceras sådan afgift i de andre
stapelstäderne, så kan det, som faller annorstädes, komma
Statsvärket till hielp.
Det sades, at i Giötha Riket kommer och Rasp- och Spinhus
at inrättas.
Vid 24 § påminte Hr Ridderstråhle, at den som bär
gulluhr kunde ochså betala 3 eller 4 Rdr;
Men § fick bifall.
26 § går ut, angående Mestares och Gesällers afgift til
Rasp- och Spinhuset vid inskrifningen.
21 § går ut, angående V8 pro cent af lönen till Raspoch
Spinhuset, när någon kommer till en tienst.
Fond till rasp- oell spinn-hus.
317
Hr Ehrenpreus: Som vij äro alle lemmar i en kropp,
och denna inrättningen tyckes vara nödig å flere orter, så hemställes,
om icke en sådan afgift bör upbäras öfver hela landet
til Spinneriers inrättande i flere städer, och om något öfverskiuter,
så kunde det komma Staten till hielp, och äfven vid
kiöp af landtgodz gifves Vs-del pr° cent.
En del mente, at detta borde allenast lämpas till städerne.
Frih. Ungern: Den som kiöper något i staden, han får
nog sin del häraf, och de hafva på landet sina fattiga.
Hr Didron: Bara man gior en Instruction för Directeurerne,
at de ey tractera så mycket med Renskt vijn, uthan at
fonden kommer till sine usus.
Hr Ehrenpreus: Det som angår Rasp- och Spinhus i
Giöta Riket bör remitteras till Deputations utarbetande.
Hr Riddercrantz: Som hvar stad har sina fattige, så
kan ingen samling där skie för Rasp- och Spinhuset.
Frih. Wrangel: Utrikes varorne äro graverade med 5
pro cent och de äro anslagne till Manufactur-fönd.
Hr Lilliestierna: Detta kunde remitteras til Cammaroch
Oeconomie-Deputation, på det ey det ena må stöta emot
det andra.
Det sades, at de få komma in och rätta sig efter detta
som nu faststelles.
Hr Bergenstierna svarade på Hr Ehrenpreus’ proposition
och itererade Baron Ungerns svar, at å landet ey går an
at inrätta Rasp- och Spinhus.
R. o. A. funno godt, at den förestellning, som Hr Ehrenpreus
giordt, kunde remitteras till Cammar- och Oeconomiesamt
Besvärs-Deputatiouerne.
I öfrigit biföls nu Betänkandet, såsom Stockholm angående,
och för öfrigit tages i öfvervägande thet som Hr Ehrenpreus
påmint och äfven angående Rasp- och Spinnhuset i Giöta
Rijket.
Gref Fredrich Gyllenborg: I slutet står, at den gambla
fonden skall uphöra den 1 Junii, men som den nya ey blijr
inrättad så snart, kunde termin sättias till den 1 Augusti eller
1 Julii.
Det fans godt, at termin sättes till den 1 Julii.
Sedan skrefs på Betänkandet, at det blifvit bifallit af
R. o. A. med the giorde tillsatzer, men then 27 § funno R. o. A.
318 Maj 15. Biljardspel. Kungens resa o. riksdagens slut.
böra gå ut, äfven som och den 18 och 26 äro af Deputation
uteslutne.
H. Ex c. Landtm, kom up och anmelte Expeditionen för
Gref' Gustaf Gyllenborg.
Uplästes Expeditionen om spel och dobbel;
Och berättade Cammar-Rådet Wulfwenstierna, at
tvenne Suppliqver inkommit af dem, som hålla billiarder.
Frih. Wrangel: Den som vill missbruka sin tid kan få
både skadeligare och värre tidsfördrif. Billiard har i alla tider
varit räknat för ett ibland de ädlare spel. Trenne billiarder
kunde väl tålas och taxeras.
Gref Fredrich Gyllenborg: Den som vill hålla billiard
i sitt hus kan giöra det.
Hr Lagercrona: Det förspelas mera vid billiarder än
med andre spel. Rida och fechta och slå boll är en adelig
exercice.
Såsom R. o. A. stannade i disput häröfver;
Så proponerade H. Exc. Landtm., om saken voro in integro,
at den måtte skiutas till K. May:t; men voro den afgiord
af alla Stånden, så måste fuller blifva därved.
H. Exc. Landtm, anmälte, at Öfverste Gierta begiär,
at Krigzrättens dom måtte upläsas, emot Ofverst-Lieutnanten
Skog;
Men detta blef upskutit.
Svaret till H. May.t om dess utresa och Rikzdagens slutande
uplästes.
H. Exc. Landtm.: Frågan är, om härvid är at påminna,
eller får det bifall?
Svarades ja.
Hr Åkerhielm: Så mycket möijeligit är, vilia vij vinläggia
oss därom, at slut på Ricksdagen blifva må till den
nämde tiden.
H. Exc. Landtm.: Det blef sidst faststält, at om Tijsdagen
skulle Besvären företagas. Så måste då begynnas därmed?
Svarades
ja.
Frih. Eric Oxenstierna: Skulle icke det vara tillåtit,
at de åtskillige Memorialer, som äre inkomne till Bergs-Deputationen,
men äro remitterade till Oeconomie-Deputationen
conjunctim, kunde allena få utarbetas i Bergs-Deputation,
och Bergz-Deputationen komma in til Plena med sitt Betän
-
Instruktioner för kollegier och landshöfdingar. 319
kande, uthan at communicera det med Commercie- och Oeconomie-Deputationen
?
Thetta fick bifall.
Frih. Ungern von Sternberg begiärte, at äfven det
som angår värfningarne, som kommit ifrån Militiae-Deputation
och gådt till Justitise-Deputation, kunde få gå directe till
Ståndens Plena.
Uplästes Instructions-Deputations Extractum Protocolli
af den 8 Maij sidstledne, hvarutinnan Deputationen andrager,
at de vid H. K. May:ts ad interim nådigst faststelte Instructioners
för K. May:ts och Riksens Collegier samt Herrar Landshöfdingar
öfverseende och efter närvarande tiders omständigheter
lämpande och rättande åtskillige svårigheter måst förnimma,
at efter andragne skiäl och omständigheter ey^med
den fullkomlighet, som vederbör, innom den nu påstående Richzdagens
slut kunna ett så vidlöftigt och högt angelägit arbete,
hvilket icke mindre tid än moget och noga öfvervägande fordrar,
till behörig ändskap bringa, tyckandes Deputationen för sin
del rådeligast vara at nu heldre med alt öfvervägande om Instruetionernes
förbättring innehålla, än med ett ofullkomligit
verk till Riksens Ständer inkomma, emedan eljest lätteligen
hända torde, at man i anseende till den återstående korta tiden
af Riksdagen kunde af ett hastigt öfverilande på ett eller annat
sätt någon sådan ändring giöra, som framdeles i sielfva
praxi skulle finnas hafva sin svårighet. I anledning hvaraf
resolverat blifvit, det igenom Extractum Protocolli till Riksens
Ständers mogna ompröfvande i ödmiukhet hemställas skulle,
om icke de af H. K. May:t för K. Collegierne och Herrar
Landshöfdingarne interims faststelte Instructioner måge till vidare
af trycket allmenne giöras, doch at de uti sin vanlige
praxi till nästkommande Richsdag förblifva etc. För öfrigit
fans godt, at härjemte till Riksens Ständer berättas skulle, det
K. Cammar-Collegium har väl medelst Memorial Deputationen
vid handen gifvit, at uti dess Instructions 25 § skall det ordet
»probera» af hastighet vid renskrifningen kommit at insättias i
stellet för ordet »genomsee», som skall vara af hel annan beskaffenhet
och betydelse mot det förra; men som välbemälte
Collegium därhos förmält sig hafva uti Riksens Ständers förordnade
Cammar-,Oeconomie- och Commercie-Deputation samma
ährende redan föruth andragit, så kunde denne Deputationen
i anseende därtill sig däröfver ey yttra.
320 Maj 15. Kammarkollegii divisioner. Bytens sökande.
Gref Fersen: Som det är högst angelägit, at Betienterne
få Instructioner, så kunde Collegierne correspondera med Landshöfdingarne
och projectera sina Instructioner, hvarefter de kunde
öfverses, och således kunde Collegierne och Landshöfdingarne
sielfva projectera dem, och de lättaste öfverses, ty eljest torde
sådane komma at sittia öfver dem, som ey hafva tillräckelig
kundskap, utan måste söka den ifrån andra.
Hr Bergenstierna: Det lärer vara onödigt at projectera
nya Instructioner, utan de kunde ved Riksdagen lätt öfverses
och hielpas.
Frih. G. Palm feld: Som Instructionerne måste ändras,
så är onödigt at chargera publicum med tryckandet, innan de
äro faststelte.
R. o. A. biföllo Deputations förberörde Extractum Protocolli.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation och näst vanlige
helsning begiärte, at R. o. A. ey ville utlåta sig öfver den §
angående Presternes upbörd, förän Bondeståndet kommit in
rned sin påminnelse därvid.
H. Ex c. Landtm, svarade, at R. o. A. lära taga detta
i öfvervägande.
Bondeståndets Deputerade afträdde.
Hr Lars Åkerhielm: Instructions-Deputation har velat
hemställa respective Stånden, om icke Deputationen skulle fa
befallning at läsa igenom Instructionerne och påminna om processen
vid åtskillige saker; nämde och om processen vid bytens
sökiande.
Frih. Ungern: Hvad det angår, så går man ey durch
därmed hos de andre Stånden, ty de giöra den snarare svårare,
och dessuthan är detta andragit i Besvären.
Hr Åkerhielm: Jag är nögd, allenast det kommer där
in; 2:o påminner iag, at Cammar-Collegium må sittia i tvenne
divisioner.
H. Exc. Landtm.: Behagar icke R. o. A., at de sittia
i tvenne divisioner, när de kunna?
Svarades ja.
Hr Ehrenpreus: Som det är nogsamt bekant, at Collegierne
så ofta få befallning at sammanträda, therlikväl hvart
Collegium kunde komma in til K. May:t med sitt Betänkande,
så voro väl, at thet kunde hielpas.
Instruktionsdeputations betänkande bifalles. 321
H. Ex c. Landtm.: När Cancellie-Collegium måst träda
samman med andra Collegier, så har man nämt ut Deputerade,
som arbetat uth saken, och sedan hafva de sammanträdt; men
eliest behöfves ey sammanträde, uthan Betänkandet kan gå
omkring.
Hr Bergenstierna: Collegierne hafva igenom Extractum
Protocolli communicerat sina tankar med hvarannan; det lärer
vara betenkeligit at låta trycka Instructionerne, hvarigenom
de fremmande kunna få kundskap af vår hushåldning.
R. o. A. funno det nödigt, at ledamöterne i K. CammarCollegio
böra sittia i tvenne divisioner.
Gref Gustaf Gyllenborg påminte, at Cannnererarne
måtte gifva up acten, när saken företages i Collegio.
Gref Tessin: När Electorerne nemde uth Deputerade, så
var iag och Gref Bielke nämda, men när ändringen skiedde och
iag kom hem, så sades mig, at iag och Baron Ungern voro
qvar i Deputation, och som iag ey annat viste, så gick iag
dit. Detta har iag bordt berätta, på det ingen må tro, at iag
velat trängia mig in där.
Hr Åkerhielm önskade, at de måtte få behålla Hr Grefven
qvar i Deputation öfver Instructionerne.
R. o. A. biföllo Instructions-Deputations Betänkande. Men
som ifrån Besvärs-Deputationen äre remitterade til InstructionsDeputation
2:ne §§ uthur R. o. Arns Besvär, den ena, huru
byten hädan efter sökias skola, och den andra, huru privatorum
ansökningar uti K. Cammar-Collegio medelst 2:ne Divisioner
lättare afhielpas kunna, så funno R. o. A. bäst vara, at Instructions-Deputation
öfver bemelte §§ sig utlåter, tå äfven
pröfvas kan, hvad som kan faststellas om mindre inkommande
sakers afgiörande, uthan at remittera them till Conthoiret, och
at acten uti angelägne saker jemföres emot Conthoirets Betänkande.
Sedan thenne Resolution blef upläst och justerad, skrefs
den på det ifrån Instructions-Deputation inkomne Extracto
Protocolli.
Sammaledes afgick ett Extractum Protocolli till de andre
Stånden, så lydande:
Extract uthaf Protocollet hållit på Ridderliuset hos R. o. A.
den 15 Maij 1731.
Vid det tillfället, at Riksens Ständers underdånige Bref
till H. K. May:t uplästes, angående det at Richsdagen i möije
Adelns
Protolwll, 1731. 21
322 Maj 15. Deputationernas arbeten. Molins memorial.
Iigaste måttan skall vid denne månadens utgång sökas at slutas,
proponerades, om icke till ett sådant ändemåls ernående
skulle kunna efterlåtas Bergs-Deputation at inkomma till Ståndens
Plena med dess Betänkande öfver åtskillige mål, som till
berörde Deputation jemte Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputation
remitterade blifvit och bergverken egenteligen
angå, uthan at berörde Betänkande förut med Cammar-,
Oeconomie- och Commercie-Deputation communiceras till begges
theras förhindrande, på det at sådane för Riket angelägne
och uti Bergs-Deputation redan utarbetade saker medelst det
drögzmål, som genom communication med en så af mycket annat
arbete öfverhopad Deputation förorsakas, ey måge för tidens
korthet skull oafgiorde lemnäs; hvarjemte äfven blef påmint,
at Värfnings-Placatet, som i Militiee-Deputation blifvit utarbetat
och gådt till communication med Justitiffi-Deputation,
kunde uthan Justitise-Deputations utlåtande gå till Plena. Och
som begge desse förestellningar blefvo af R. o. A. bifallne, så
resolverades, at genom Extractum Protocolli sådant med the
öfrige respective Stånden communicera.
Uplästes Handelsmannens M. Molins Memorial angående
saken emellan honom och Landt-Majoren M. Sundström, bediandes
lian däruthinnan, at Riksens Ständer ey onådigt uptaga,
at lian dock sedan 1727 ahrs Reglemente blef bekant måst
hos H. K. May:t i underdånighet öfver Höglofl. K. Hofrättens
dom angående nulliteterne sig beklaga. Samma besvär har
han sedermera, sedan uti högbemelte Reglemente någon leuteration
giordes, jemte Memorial hos Riksens Höglofl. Ständers
Urskilgnings-Deputation i ödmiukhet insinuerat, men blifvit
där ey uptagne, fast han intra fatalia sökte at hålla sig framme;
och går det så mycket mera honom till hiertat, som uti Svea
Rikets varande regering högsta souverainité och makt är hos
Riksens Höglofl. Ständer, emot hvilkas resolutioner ingen appellation,
fast mindre ändring gifvas kan. Altderföre bönfaller
han nu aldraödmiukast få förfråga sig, huru vida han skall
hugna sig af Riksens Ständers genom Bref till H. K. May:t
af den 4 Augusti 1727 utfärdade och förundte Resolution, eller
och vara förbunden at respectera den tvärt deremot af högbemelte
Svea Hofrätt fäldte dom.
v
Afven uplästes Borgareståndets påskrift på denne sup
-
Majorssätet Strömsbro och furirsbostället Kubbetorp. 323
R. o. A. stadnade här uppå i följande slut, at sora Molin
anfört hos K. May:t besvär öfver Svea Hofrätts dom, så har
han där at afvachta slut; och finner R. o. A. för sin dehl, at
Riksens Ständer icke kunna befatta sig med denne saken.
Den 18 Maij.
I H. Exc. Landtnäs frånvaro Gref Lewenhaupt.
Uplästes Landt- och Siö-Milice- samt Cammar-, Oeconomie-
och Commercie-Deputationernes Betänkande af den 6
Maij angående Majors-sätet Strömsbro vid Ostgiöta Regementet
till fot och Fouriers-bostellet vid Kinds Compagnie Kubbetorp.
Häröfver yttra sig Deputationerne således, at de af Krigs- och
Cammar-Collegiernes berättelse inhemtat, huruledes Strömsbro
säterie, som är sammanbygt af Gräfspånga 4 hela hemman
med Kubbetorps qvarn, är åhr 1689 vordet refvat och skattlagt
till 4 V8 mantal, hvaraf 3 5/s mantal åhr 1700 Majoren
vid Ostgöta Regementet till fot på Staten till bostelle indelte
blifvit och V2 mantalet af Kubbetorp Fouriren vid Kinds Compagnie
till bostelle anslagit. Sedermera och emedan 1699 åhrs
Skattläggnings-Instrument intet åtskilt säteriet Strömsbros ägor
ifrån Kubbetorps tillhörigheter, är åhr 1707 en ytterligare skattläggning
förrättad, däruti Strömsbro och Kubbetorp opföres
till lika mantahl och ränta, som 1699 skiedde, varandes fuller
Kubbetorps ägor, hvad åkren angår, ifrån de öfrige Strömsbros
ägor åtskilde, men i stellet för äng anslås Kubbetorp 38
lass hö af Strömsbro aspäng och bägge bosteilen mulbete,
hagestång, bränsle och stång af skogen och hagarne samfält,
på hvilket sätt Kubbetorp fuller är vordet afskilt ifrån Strömsbro
och indelt till bostelle för Fourieren af Kindz Compagnie,
men skall doch aldrig efter berättelse ifrån orten blifvit bebygt,
uthan ännu som förr vara afhyst, och ägorne nyttiade
under Strömsbro, hvaremot Fourieren åhrligen skall undfådt
räntan. Och som Fourieren nu i många åhr måst hielpa sig
fram uthan något bebygt bostelle och Kubbetorp ey skall kunna
bebyggas uthan bostellsinnehafvarens å begge sidor olägenhet,
de jembväl i många åhr däröfver anfördt besvär, hvilka i det
stånd, som Fouriers-bostellet ännu är, ey skola kunna afhielpas
uthan någon K. May:ts och Cronans tunga, däremot det
till Fouriersbostelle föreslagne halfva hemman under Majorens
324 Maj 18. Biskop Svedbergs mern. om kanslerer vid domkap.
capiteinskap Gräskulla, ehuruväl uthom Kinds Compagnie belägit,
är så nära därved och beqvämligit, att Under-Officeraren
skulle därifrån hafva 1%-dels mil närmare till Compagniets
mötesplats än ifrån Kubbetorp; Ty finna Collegierne för sin
del, at detta bytet kunde villfaras, helst det uthan rubbning
eller ändring i sielfva Indelningzvärket låter sig giöra. I anseende
til desse omständigheter se Deputationerne ey eller något
vara häremot at påminna, uthan hemställa denne saken
till Riksens Ständers vidare förordnande.
R. o. A. biföllo tiletta Betänkandet.
Uplästes Justitice-Deputationens [Betänkande] af den 6
Maij öfver det Memorial, som Biskopen i Scara Hr Doctor
Jesper Swedberg ingifvit till Riksens Höglofl. Ständer angående
en Cancellers förordnande vid hvart och ett Dom-Capitell. Hvaröfver
Deputationen sig således yttrar, at aldenstund 1686 åhrs
Kyrkiolag med K. Förordningen af åhr 168T icke otydeligen
vid handen gifver, huru Dom-Capitlen så i det som andra
måhl sig rätteligen böra förhålla, samt hvaruti deras embete,
plicht och skyldighet egenteligen bestå och hvad mål och ährender
under theras cognition och dom höra; varandes icke heller
för parterne okunnigt, då någon med Dom-Capitlets utslag icke
skulle åtnöijas i ett eller annat mål, till hvad rätt sakerne
hvar om sig tå egenteligen komma till uptagande, och at thet
icke eller aflöper uthan plickt för dem, hvilka ohemult öfver
Dom-Capitlen sig besvära, så at, när å ömse sidor detta alt
efterlefves och i acht tages, kan intet annat följa, än höga
Öfverheten mycket sällan i oträngt mål lärer besväras; och
at Cancellerer vid Dom-Capitlen således intet äro af nöden
nu mera än i förra tider; Fördenskull kan icke heller JustitiaeDeputationen
för sin del styrka Riksens Ständer at samtycka
till detta Hr Biskopen Swedbergs upgifne förslag, helst nya
Kyrkiolagen, som nu snart torde utkomma, lärer dessuthan,
såsom i många stycken förbättrad, Dom-Capitlen tillfyllest
handleda och så medelst höga Ofverhetens besvär mycket lindra
och lätta.
Thetta Betänkandet blef bifallit af R. o. A.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande angående
K. May.ts Förordning af den 6 Julii 1730, huru med Debitorer,
som för giäld rymma uthur riket, förhållas skall.
Och fanns godt, at den meningen borde gå ut, at en sådan
ey förr eftertrumblas eller efterlysas får, innan det är be
-
Res. om allmogens besvär. Kronobälanser.
325
vist, at den bortovarandes giäld öfverstiger ett skiäligt pris
af dess vitterliga för handen varande egendom, emedan man
ey så snart kan få veta giälden. I öfrigit blef Betänkandet
bifallit.
H. Exc. Landtm, lät giöra sin ursächt, at han ey i dag
kan komma up.
! Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 1 Aprill sidstledne angående balancerne,
som i Cronones räkenskaper befinnas.
Och fick thetta Betänkandet bifall, uthom thet som rörer
tlie sedan 1719 hos Allmogen innestående restantier, hvarom
emedan något uti Besvären infördt är, ty suspenderar R. o. A.
öfver then puncten imedlertid sitt utlåtande.
Uplästes den i Besvärs-Deputationen projecterade Resolution
på Allmogens Allmenne Besvär.
1 §, om karlars och munderingars olaglige cassationers
förekommande, och 2 §, om Härads-Commissarierues bibehållande
i Elfsborgs län, finge bifall.
3 §, om förbud emot utländsk humblas införsell;
fick bifall, och post verba »vid ettusende Dahlér smts vite»
tillädes: »för then som häremot bryter eller häruti ändring
söker».
4 §, at cronotijoudeu ey intages i kyrkioherbergen, thar
som en viss tijondesättning är, uthan directe föres bort, bifölls.
5 §, om the inkräktningar, som Ryttare, Solldater och
Båtsmän till sine bostellen giordt hafva.
6 §, om mötespenningar för Ryttare och Dragonerne;
bifölls, och tillädes: »och kommer then Förordningen, som
Lifregementet angående giord är, at öfverses och faststellas».
7 §, om eke- och bokeplanteringen, bifölls.
8 §, om Ryttare-, Dragone- och Båtsmans-torpens underhållande,
fick bifall.
9 §, om Skattebrefvens och förmedlingarnes expedierande
i K. Cammar-Collegio, tillädes i slutet: »skolandes skattebrefven,
som utfärdas, sändas Landzhöfdingen tillhanda, efter
K. May:ts Förordning af ålir 1723, emot then theruthinnan
utsatte lösen, och ey mera thärföre tagas vid tienstens förlust.»
10 §, at Bergslagen må blifva handhafd vid 1696 åhrs
Förlags-Ordning, och Bergs-Förordningarne och Resolutioner
af trycket utgå, approberades, och tillädes, at thetta sidst innan
nästa Richsdag må kunna igenom trycket utgå.
326
Maj 18. Res. om allmogens besvär.
11 §, om Rotesedlarnes aftryckande för Allmogen i Upland
och Stockholms län, approberades.
12 §, om Marknaden i Mariestad, bifölls.
13 §, om Släpekläder för Soldaten i Abo och Biörneborgs
län, bifölls.
14 §, om Stämningars inrättande och betalande vid Domstolarne,
bifölls.
15 §, om Fastigheters bortpantande uthom börd, bifölls.
16 §, at Vesterjernbergslagen och Vesternorlanden måtte
få idka med hvar annan tackjernshandelen, bifölls.
17 §, angående Pastorum Adjuncter och thet besvär som
the Allmogen förorsaka, bifölls.
18 §, om Klockarebolen och Klockarnes inkomster i Skåne
och Blekingen, bifölls.
19 §, om Cronones tijondejerns förauctionerande, bifölls.
20 §, om Allmogens förskonande ifrån vägar och broar,
hvarmed the emot förra vanligheten besväras.
Approberades den af Besvärs-Deputation projecterade resolution.
21 §. Allmogens i Östergötland och Södermanland ansökning
at få niuta K. May:ts för Allmogen i Upsala och
Stockholms län den 17 Augusti 1727 gifne Resolution om Soldatens
släpekläder bifölls.
22 §, om Prestegårdsbygnaden i Vässmanland, bifölls.
23 §, om vattnets afförande uthur Venern, som gior åker
och äng skada, bifölls.
Sedan skrefs på documentet, at thesse §§ blifvit af R. o. A.
bifallne, med the thärved giorde ändringar, som med the öfrige
respective Stånden communiceras.
Gref Lewenhaupt gick up i Cammar-Collegio, och imedlertid
trädde Gref Gyllenstierna till bordet.
Hr Falkengren begiärte, at som han förbehölt sig sidst
at svara på Hr Ridder schants proposition, hvad nytta man
skulle haft af de 17,000 Dahl. smts besparing, som skiedde
sidsta Richsdagen vid Ammiralitetet, det han måtte få föredraga,
hvad han therom upsatt. — Läste så up ett Memorial
af den 18 Maij, hvaruti han andrager, det högst angelägit är
at noga undersöka, huruledes de stora penningesummor till
några Tunnor Guld äre disponerade, som ved sidsta Rikzdagen
till örlogsskieps-bygnaden blefvo anslagne, hvarjemte till skiärskådande
kunde förekomma, om den commission, som Handels
-
Undersökning yrkas om amiralitetet.
327
mannen Lenman blef updragen at uphandla ekevärke och andra
materialier till bygnadens bedrifvande, bär varit nyttig
eller skadelig, och huru hans räkningar stå samt hvad säkerhet
Cronan hos honom häfver för de redan upburne medell, hvaraf
han dragit så ansenlig provision; varandes äfven nödigt at
efterfråga, huru Lenman giordt ifrån sig den förra entreprenaden,
på hvilken han undfick en hel Tunna Guld mera,
än Ammiralitetet utfäst sig kunna bygga tvenne sådane örlogzfahrtyg
till, understellandes R. o. A:ns högmogne ompröfvande,
om icke en särskilt Deputation kunde utnämnas till detta enskylte,
doch angelägne ährendes utarbetande.
Sedan sade Hr Falkengren, at han ey kunnat undgå
at gifva detta tillkenna, emedan hans aflagda ed och undersåteliga
trohet tillåter honom ey at tiga härmed, ty Ammiralitetet
anses såsom en abime och afgrund. Han är commenderad
at resa härifrån och underkastar detta altså Riksens Ständers
välbehag och beder at det må väl uptagas.
Det sades at detta voro före i Defensions-Deputation.
Hr Falkengren: Det kan så mycket mindre där fullkommeligen
afgiöras, som de ey hafva där tillräckelige underrättelser.
Frih. Ungern: Ingen lärer vara, som icke finner Capitein
Falkengrens förslag godt, emedan man vill vara underrättad
härom; men som saken är under arbete i Defensions-Deputation,
så kunde hans påminnelse gå thit och flere andre höras
i samma Deputation, allenast Riksens Ständer blifva sedan
af Deputation thärom underrättade, innan Riksdagen slutes.
Hr Ehrenpreus: Mig tyckes, at Hr Falkengren i böryan
af sitt Memorial beropade sig på at han gifvit in ett Memorial
härom till Uhrskilgnings-Deputation. Hvart har det tagit
vägen?
Hr Falkengren: Det innehölt ey alt detta.
Ammiralen Hr Örnfeldt: Jag har hördt af Hr Falkengrens
Memorial, l:o at tvenne skiepp kostat Cronan en Tunna
Guld mera än Cronan kunnat bygt dem före. Det vet iag intet
af. 2:o Talas örn så stora summor penningar, men de hafva
ey blifvit disponerade af Ammiralitetet, och nu begiär han at
därom skall undersökias; så framt Ständerne vilia hafva rätta
sammanhanget fram, så lärer vara nödigt, at en särskilt Deputation
sättes häröfver.
328 Maj 18. Beslut om en deputation angående amiralitetet.
Gref Lewenhaupt kom tillbaka, och sorn han är ledamot
i Defensions-Deputation, så frågade han Ammiralen Örnfeldt
om icke Defensions-Deputation haft den saken före.
Gref Gyllenstierna: Vilja R. o. A., at häröfver skall
giöras en särskilt Deputation?
Svarades ja.
Hr Lilliestierna: Capitein Falkengrens proposition är
sanskyldig och just, at ingen kan vara däremot. Gud vet,
hvad omdömen som gådt om Ammiralitetsverket, som skulle
det ey vara richtigt. Richsens Ständer hafva sidsta Richzdagen
förökt Staten till at få richtighet, men det är lika när.
Hvarföre skulle man icke förordna en särskilt Deputation häröfver?
Frih.
Ungern: Kan skie det voro nyttigt, at den Depution
finge öfverläggia med Defensions-Deputation, så at den
samma tager intet annat före än det som Defensions-Deputationen
ey lagt handen vid.
Hr Lilliestierna påminte, at detta ährendet måtte inom
Richzdagens slut afgiöras.
Gref Lewenhaupt: Commission har haft saken före,
därifrån har den gådt till Defensions-Deputation. Skall nu
en annan taga i denna saken, så lärer det ey befordra slutet.
Jag tror at Defensions-Deputationen skulle vara alt för gierna
af med denne saken.
Hr Ridderschantz påminte, at en Deputation måtte gå
till de andre Stånden härom.
Gref Lewenhaupt: Skall det blifva en ny Deputation?
Svarades ja.
Hr Örn feld: Denne Deputation bör ey befatta sig med
något, som Defensionsverket angår, uthan allenast efterse, hvad
Cronan har fådt i valuta för de stora medlen, som äro utbetalte,
och hvad säkerhet Cronan har därföre, med mera, som
Hr Falkengrens Memorial innehåller.
Thetta fick bifall.
Hr Weili: Jag har hörde af Hr Falkengrens tal, at han
är bortcommenderad, men som hans underrättelser torde vara
nödige, borde han blifva qvar.
Hr Falkengren sade, at han ey kunde blifva qvar, uthan
vill upgifva sina anmerkningar till Deputation.
Hr Browald påminte, at denne Deputation måtte see
efter, huru subsidiepenningarne blifvit disponerade.
Om subsidiers disposition. Deputation.
329
Det sades, at det hörde till Secrete Utskottet.
Men åtskillige begiärte, at Plenum måtte blifva underrättat
om penningarne.
Gref Lewenhaupt begiärte, at som han voro Elector
och äfven ledamot i Defensions-Deputation, det måtte han
blifva dispenserad ifrån thetta nya valet.
Hr Ehren preutz hemstelte, om icke en eller två kunde
af Ammiralitetet vara med i Deputation och en eller två af
den förra Commission.
Hr Ridderschantz: Bara ingen kommer dit, som haft
medeln under händerne.
Hr Didron: Skulle denne Deputation gå in uti de saker,
som Defensions-Deputation har under händer, så kan det ey
skie, men får den Deputationen annat giöromål, så är iag ey
emot den; eljest kunna vij ey komma ifrån hvar andra, uthan
de taga våra papper, och vij hindras i Defensions-Deputationen.
Hr Carl Ehrenpreus: Sex böra i Deputationen vara
nog af R. o. A.
Hr Ridderschantz: För de orsaker, som Ammiralen
Örnfeldt anfördt, äro vij uögde at de blifva tolf.
Thetta blef bifallit, och gick en Deputation här om till
tlie andre Stånden, bestående af följande:
Gref Gyllenstierna. Frih. Posse.
Hr Thomsson. Hr Falkengren.
Hr Grundelstierna. Hr Ankarcrantz.
Hr Lagman Wennerstedt begiärte, at om Reserve-Cassorne
måtte komma före.
Men den upskiöts till Lördagen.
Frih. Wrede begiärte, at Plenum måtte få veta, huru
subsidiepenningarne blifvit disponerade.
Såsom den 17 Aprill sidstledne någre puncter i R. o. A:ns
Besvär upskutes, så blefvo the nu R. o. A. föreläsne, nembligen:
27
§, at när Landshöfdingen är hindrad, han må anförtro
sysslan till en eller flere skickelige mäun i länet, särdeles at
bivista jorderansakningar, mantalsskrifningar, utskrifningar med
mera.
330 Maj 18. Adelns besvär. Riksdagens flyttande.
Hr Ehrencrona: Jag har giort mina påminnelser sidsta
gången och förestält, at man lärer falla i slika labyrinter, som
1719 afskaffades. Gior någon ey sitt embete, så skaffa af
honom.
R. o. A. resolverade, at denna § skalle gå uth.
28 §, angående protocolls förande i Landz-Cancellierne,
går uth.
34 §, om tiensters utdelande efter tiensteåhren och meriter,
och at så uti civil- som militairståndet en jemlik nåd,
ynnest och rättvisa skie må, blef äfven efter R. o. A:ns godtfinnande
uthesluten, helst häruthinnan efter Regeringsformen
och K. May:ts Försäkring förblifva bör.
36 §, at i Banqven, Ständernes Conthoir, Commissariaterne
och vid Magazinerne de som sittia i andra tienster ey
brukas måtte, uthan de som ingen tienst hafva, och med de
förra nu ombyte skie.
Hr Carl Ehrenpreus: Banqven och Ständernes Conthoir
är ett sådant värk, som Konungen ey befattar sig med,
thärföre är ey nödigt at nämna tliärom i våre Besvär.
Sedan härom blifvit discourerat, fans godt at denne §
går ut.
40 §, om Riksdagens flyttiande.
Frih. Wrede: Så framt Riksdagen skall flyttias, så bedia
vij at nu få den till Finland, eljest consenterar iag ey därtill.
Hr Bergenstierna: Hvad den qvsestionen anbelangar,
så vet iag, at det gifves anledning i 1 § i Rikzdagsordningen
till at för vichtige ordsaker flyttia Riksdagen till annan ort,
iag vet och at de äro förr håldne i andre orter, men vij hafva
at önska, at det ey må skie för sådane orsaker som då voro.
Skall Riksdag flyttas, så kostar det Rijket tunnor guld, man
lärer visserligen med bedröfvelse finna det, och då skulle icke
allenast R. o. A. underhålla sig, uthan contribuera till Konungens
och Riksens Råds underhållande thärstädes.
Frih. Hamilton: Det är intet mer än billigt, at de som
nu sittia här få resa annorstädes och kosta på sig; Collegierne
få då sittia stilla vid sina sysslor.
Hr Weili: Man skulle lemna K. May:t til at sättia Richsdagen
hvar han behagar.
Frih. Ungern: Denne qvestion var sidsta Riksdagen före,
kan skie vij se efter, hvad då slöts.
Det sades, at det lemnades till Konungen och Rådet.
Borgaredeputation om uppskof med lagverket.
331
Hr Lilliestierna: Jag tror, at det ey lärer vara qvsestion,
om den kan flyttias, det är afgiordt och kan skie och
skall skie; qvestion är, om R. o. A. finna nödigt at utsättia
orten.
Frih. Ungern: Det är onödigt at nu uppehålla sig härmed,
ty det är en articul som rörer alla fyra Riksens Ständer;
han kan så mycket mindre stå i Besvären.
Ifrån Borgarståndet kom en Deputation, för hvilken Borgmestaren
Melander förde ordet således: Hos Höglofl. R. o. A.
låter Borgareståndet förmäla sin vördesamma helsning med
begiäran, at som de yttrat sig öfver en angelägen sak igenom
ett Extractum Protocolli, at det måtte nu blifva upläsit. —
Gaf så fram samma.
Therpå uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 18 Maij sidstledne, at Ståndet tycker för sin del vara
bäst, at med lagvärkets vidare öfverseende upskiutes till nästa
Riksdag, tå imedlertid the ännu outarbetade balkarne kunna
fulkomnas och på trycket utgifvas, pä det man må hafva lägenhet
vid them så väl som vid the redan igenom gångne balkarne,
thär så behöfvas skulle, giöra anmerkningar. Lagen
kunde tå bättre öfverses, och alle balkarne på en gång antagas
och faststellas. Af tiden, som nu användes på lagvärket,
kan man sig tå betiäna till de angelägneste ährendernes af~
giörande in Plenis och sålunda thess skyndesammare komma
till ett önskeligit slut med Richzdagen. Thärnäst hemstelles
till samtelige Riksens Ständers öfverläggiande, på hvad sätt
the förnäme herrar och ledamöter af Lag-Commission för sin
oförtrutna flit, mykna arbete och moda samt berömvärde sorgfällighet,
hvilken the på thet utkomne vackra lagvärket hafva
användt, måge med någon anständig vedergiällning blifva iliugkomne.
Borgareståndets Deputerade afträdde.
R. o. A:ns Deputerade kommo tillbaka och sade, at de
andre Stånden låtit helsa och svarat, at så snart de inhemtat
beskaffenheten af Capitein Falkengrens Memorial, så vilja de
inkomma med sine utlåtelser.
Det fanns godt, at i morgon continueras med Missgiärniugs-Balken.
Borgmestaren Stoltz kom ifrån Borgareståndet och begiärte
part af Rådz-Protocollet angående Montegomeries sak;
332 Maj 18. Riksdagsort oell riksdagsfullmägtige.
Meri som det ey varit före hos R. o. A., så kuude det
dem nu ey lemnäs.
Sedan discourerades åter om IL o. A:ns Besvärs 40 §.
Hr Didron påminte, at ingen måtte få vara vid Riksdagen,
som icke är sielf Caput eller af familien.
Hr Riddersckantz mente, at ock ingen om Contributionerne
borde få votera, som icke ägde sielf ägendom, ock
sade, at han bifaller Ofverste Didron om Fullmechtige på
Richzdagarna.
Hr Lars Åkerhielm: Om Richzdagen flyttas härifrån,
så förfaller då det inkastet, som Öfversten Didron giorde, sedan
ey andre, än de som sökia publiqve saker, sig där instella;
de som hafva private saker komma ey då dit.
Gref Lewenhaupt: Skall nästa Richsdag flyttias?
Ropades ja och ney.
Hr Ehrencrona: Qvsestion, om Riksdagen skall flyttas
till annan ort än Stockholm, hörer ey till R. o. Arns afgiörande
allena; thärföre hemsteller iag R. o. A., om icke man
borde höra de andre Stånden, om de begifva sig till Richsdageus
flyttiande, och visa skiälen mot och med: då kunde
vij slippa denne qvsestion.
Hr Åkerhielm: Det är väl, at det kommer till de andre
Stånden, bara vij först äro enige, men skiälen mot och med
bör man ey communicera dem.
Såsom R. o. A. ey blefvo enige om denne qvsestion;
Så proponerade Gref Lewenhaupt, om icke voteringen
kunde upskiutas till klockan 5 eftermiddagen.
Hr Sprengport: Jag är af samina tankar sorn Baron
Wrede, at om Richzdagen skall flyttas, then tå hvar tredie
gång skall hållas i Finland. Skulle det ey skie, protesterar
iag häremot, ty eljest blifver vägen för oss för lång, om then
flytties till andre orter.
Hr von Nolcken: Jag har Höglofl. R. o. A. velat påminna,
at när sidsta gången den qvsestion var före, så dicterade
Hr Ehrenpreus vissa §§ till Protocoll, och som de voro
väl grundade, så hemsteller iag, om icke de få upläsas.
Hr Öfverst-Lieutnant Wennerstedt: Det är tid nog at
tala om flyttningen, när vij slutat denne Rijksdagen.
Hr Ridderschantz: I Riksdagsordningen hafva Riksens
Ständer funnit det giörligit, at han kan flyttias. Således är
frågan, om han nästa Riksdag skall flyttas, och när R. o. A.
Omröstning om riksdagsort. Lagverket. 333
utlåtit sig, bör det communiceras med de andre Stånden. Blifver
det faststelt, at han skall flyttas, så bör den tredie gången
hållas i Finland och kan skie fierde gången i Skåne, och
då nämner Konungen ut ohrten. Skier det icke, så är oss
för svårt at i stellet för 30 milli resa 80 å 100.
o
Hr Åkerhielm: Det är nödigt, at Riksdag flyttas ifrån
den ena provincen till then andra, på thet alle penningarne
ey måge stanna i Stockholm.
Hr Didron: Först afgiöres, om Riksdagen skall flyttas.
Flyttas han ey, ber iag at prascautioner tages emot de full—
machterne som utdelas.
Gref Lewenhaupt: Jag proponerade, om icke nästkommande
Riksdag skulle flyttas, och svarades därtill ja och ney,
och altså måste saken skilljas med votering; thärföre är bäst
giöra det ju förr ju heldre.
Det sades, at det nu voro för sent, men andra ville ey
tillåta upskof.
Altså skreds till votering, och blef frågan denna, hvaröfver
voteras skall: om nästa Riksdagen skall flyttas ifrån
Stockholm. Den som vill at nästa Riksdagen skall flyttias,
han skrifver Ja; den som vill han skall blifva qvar i Stockholm,
skrifver Ney.
Sedan voteringen var förbij, räknades vota, och voro etthundrade
trettijo Ney och nittijo åtta Ja.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åth.
Den 19 Maij.
Närvarande Deras Exar Riksens Råd och Ständer.
Uplästes 36 Cap. i Missgiårnings-Balften.
Vid 1 § påminte Hr Biskop Humble, at om man eller
hustru slår den andra, borde de plichta corporaliter, som personen
är till, emedan den oskyldige parten kommer eljest at
lida därmedelst at böterne tages af samfält bo, till förtigandes,
at denne odygden icke kan genom böter hämmas och förekommas.
Härtill svarades, at om mannen slår en annan, måste han
och böta af samfält bo, i annor händelse skulle Konungen,
Staden och Häradet mista sin rätt.
§ bifölls.
334 Maj 19. Missg.balken. Slag och såramål.
Vid 37 och 38 Cap. Missgiärnings-Balken giordes ingen
påminnelse.
39 Cap.
Vid 2 § uplästes Hr Abrahamssom påminnelse angående
thet at § innehåller, at om någon dör af annans handavärkom
innom natt och åhl’, skall lif gifvas för lif, men tillkommer
annor siukdom eller läkarens vårdslöshet eller annat ofall, så
skall mansbot botås; hvilket senare Hr Abrahamsson menar
svårligen lärer kunna antagas, emedan, sedan ens kropp blifvit
stungen, sårad, slagen eller krossad, och således så ett som
annat kommit i olag, kan letteligen en siukdom tillstöta, som
blifvit ute, där kroppen fått vara oskadd för annans handavärkan.
En läkares vårdzlösliet har ey eller kunnat skada
någon, där den samma fådt vara i fred för annans handavärkan,
ty at då har han ingen läkare behöft. Hvad annat
ofall beträffar, som här säijes, där det kommit ab extra och
kunnat träffa så väl en frisk som en sargad, då åtskillnaden
består däri, at eu sargad ey kunnat så väl rädda sig undan
samma ofall som en frisk, det kan lända skademannen till
lindring.
Härtill svarades, at med »annor siukdom» förstås den,
som ey härrörer immediate af såramålet.
§ van bifall.
40 Cap.
1 §. Uplästes Hr Wellis påminnelse, hvarmedelst han
till Riksens Ständers ompröfvande hemsfält, om icke l:o den,
som på ett eller flere stellen begådt stöld till etthundrade
Dahlers värde, bör hängas, uthan åtskillnad om det är första,
andra eller tredie gången han därföre blifvit lagförd. 2:o Den,
som för ringa stölder trenne resor är afstraffad och fierde resan
åter därmed beträdes, bör äfven mista lifvet, fast alla stölderne
sammanräknade ey stiga till etthundrade Dahlér, eftersom
ingen bättring hos honom mera är at förvänta.
R., at ordsaken, hvarföre Lag-Commission ey satt dödzstraffet
första gången, är det at man intet har exempel, det
någon för första gången begången tiufnad mist lifvet, och altså,
på det underdomarens utslag må hafva sin laga värkan och
ey behöfva refereras, så har man så lämpat straffet, som det
Stöld och lifsstraff. Fruktstöld och snatteri.
335
bör exeqveras. Skulle någre svåre omständigheter vara, så
kan Domaren dem pröfva och straffet skiärpa.
Ständerne voro nögde med svaret.
3 §. Till slut af denne § har Lag-Commission pröfvat
nödigt at tilläggia: »Stiäl han fierde gången, varde hängd».
Thenne tillsatz approberades.
4 §. Uppå giord påminnelse achtades nödigt, at i stellet
för »hos målsägande» skulle sättias: »til målsägandes förnöjelse».
Doch skulle orden i Lag-Commission jämkas till lagstyl.
5 §. Uplästes Hr Abrahamssom påminnelse, sålunda lydande:
Här står, at den som stiäl frucht uhr annars trägård,
humblegård, rofve- eller kohlgård till en full mansbörda eller
ett lass, skall stå tiufsrätt, men ey förmäles, huru det skall
anses, då mindre tages. Här sättes och under tiufsplicht, då
någor tager ållon eller nötter, men som det ey belägges med
tiufsplicht, då någor fäller hela trädet och förer det bort, är
at taga i öfvervägande, huru detta med hvart annat kan bestå.
R.: Hugges trädet, anses det för åvärkan, och trädet kan
bettre achtas, ty när det hugges, så höres det, och har Lagen
ansedt sådant för våld eller åvärkan; men när något hemligen
tages, som ey så väl kan vårdas, därpå äro här tiufsböter lagde,
såsom tillförende altid varit practicabelt.
Svaret gillades.
Nu påmintes och, at här borde jembväl införas »sädesoch
halmstackar», som stå under Guds lås.
R.: Härom är stadgat på ett annat stelle i Lagen.
Svaret giorde tillfyllest.
Caminar-Rådet Wulfwenstierna berättade och, det
Lag-Commission funnit nödigt at til slut af denne 5 § tilläggia:
»Ar det mindre, tå bote som framdeles om snatterie
sägs».
Denne tillsatz piöfvades god.
I öfrigit resolverades, at denne § skulle uti Lag-Commission
giöras klarare.
41 Cap.
3 §. Frågades, om icke flere grader kunde vara uti de
dehlachtiges straff, såsom 6 Cap. synes i de där upräknade
brottmål medgifva.
336 Maj 19. Missg.balken. Stöld i hus eller ute & marken.
R.: Thet tillkommer Domaren at pröfva omständigheterne.
Här namnes den, som anses lika med tiufven. Eljest står på
annat stelle om delachtighet i missgierningar.
§ bifölls.
42 Cap. Missgiärnings-Balken.
1 §. Uplästes Hr Weilis påminnelse, at det bör beskrifvas,
huru stort qvantum för snatterie uti hustiufnad räknas
bör.
R.: Uti hustiufnad anses snatterie eller tiufnad med dubla
böter, men för tiufnad anses det ey, uthan stölden stiger till
10 Dahlér. Thärföre, om han snattar femb Dahlér hos husbonden,
så plichtar han väl därföre tije Dahlér, men anses
doch ey för tiufnad.
Svaret bifölls.
Så frågades och, huru det skall considereras, när Bodgesäller
eller -gossar förslösa det som dem anfcrtrodt är, äfven
Fogdar och Drängar.
Thet resolverades, at denne och dylike casus remitteras
till Lag-Commission at dem på sina tienliga stellen införa, tå
Lagen giöres så general, at han kan lämpas till alla dem, som
husbonde förtror sin egendom.
43 Cap.
1 §. Påmintes, at här måtte äfven »halm» nämnas;
Och resolverades, at Lag-Commission sådant efterser och
jämkar.
4 §. Uplästes Hr Abrahamssom påminnelse af detta innehåld:
Här är ingen ordsak at träda ifrån det straff, som i
Cap. 42 Bygn.-B. LL. är på detta brott satt, ty straff bör vara
till förbättring, men ey till fördärf.
R.: För exempel skuld och andras varning har man så
inrättat Lagen, och har detta anseende af nidingzvärk.
§ bifölls.
44 Cap.
1, 2 §§. Achtades godt, at i stellet för »allmoge» skulle
sättias »undersåtare».
Försnillning. Snatteri. Hittelön. Köp af misstänkt. 337
45 Cap.
Vid 2 § påminte Preste- och Borgarestånden, at det vore
för litet straff för dem, som försnilla Cronans medell.
R.: Detta grundar sig på Förordningen af den 9 Junii
1727.
Det fans godt, at Lag-Commission tager i öfvervägande,
huru vida en sådan skall undergå lifsstraff, som försnillar öfver
1,000 Dahlér.
Vid 46 Cap. giordes ingen påminnelse.
47 Cap.
1 §. Uplästes Hr Wellis påminnelse, så lydande: Med
detta ordet »tveböte», som vid slutet i § infördt är, förstås
väl dubbel both emot den i början nämde helften, som är
fulla värdet af det snattade godset; men när man påser 2 §
uti näst föregående capitel, hvarest samma ord »tveböte» vill
så mycket säija som sexdubbla böter, kan man snart förvillas.
Därföre tycks vara nödigt at gifva meningen med klara ord
tillkänna, på det olik uttydning däröfver vid domstolarne förekommas
må.
R.: Meningen synes vara nog klar på begge stellen, ty
tveböte sättes emot det som näst föregår.
§ blef gillad.
48 Cap.
1 §. Frågades, om det ey skulle skattas nödigt, at hittelöns
qvantum efter proportionen af det hittades värde borde
utsättias.
R.: Domaren kan det aldrabäst pröfva, om the ey åsämias.
§ bifölls.
49 Cap.
1 §. Påmintes, at det ordet »skiäligen» borde tillsättias,
så at meningen blir sådan: »Nu kiöper man något af den, som
skiäligen misstänkt är».
R.: Detta finnes intet vara så aldeles nödigt.
§ vant bifall.
Vid 50 Cap. giordes ingen påminnelse.
Adelns Protokoll 1731.
22
338 Maj 19. Bodrägt. Tjufsak. Lönskaläge.
51 Cap. Missgiärnings-Balken.
k
Påmintes, at den, som lockar öfvermaga til bodrägt, bör
straffas lika med den, som lockar en annan till stöld.
R.: Detta begripes under § 2 uti 41 Cap.
Svaret bifölls.
52 Cap.
2 §. Uppå giord påminnelse achtades godt, at efter »tvenne
eedzsvorne Stadztienare» skulle tilläggias: »eller och andre
gode män».
3 §. Frågades, huru det bör ansees, om motvärn skier
emot den, som af sielftagen macht ransakar, antingen tå tiufvegods
finnes eller ey.
R.: Efter allmenna Lagen.
§ bifölls.
53 Cap.
Vid 1 § uplästes Hr Pidderstråhles påminnelse, at där
de orden slutas: »och tredie gången tredubbelt», kunde införas:
»änskiönt gifte med annan emilian kommit, det vare sig enckling
eller enkia, så framt han eller hon tilförende plichtat
hafva», hvilket grundar sig på K. Brefvet till Svea Hofrätt af
den 8 Februarii 1696.
R.: Saken tyckes vara klar, ty här står: »Lägrar ogift
man ogift qvinna»; och fast han varit gift emellan, så gior
det ingen ting til saken, uthan iteration af brottet anses lika
fult.
Svaret bifölls.
1, 3 §§. Uplästes Prästeståndets skriftelige påminnelse,
at straffet på lägersmål måtte ansenligen skärpas, särdeles om
det skulle komma därtill at den offenteliga kyrkioplichten blir
afskaffad; ty af blotta fiorton dagars fängelse, uthan spisning
vid vattn och bröd, varder lättfärdigt folck ifrån lösachtigt
lägersmål icke afskräckt i ringaste måtton.
R.: Straffet är ökat i Cap. 55 § 6, i det mannen gifver
till kyrkian fyra Dahlér och qvinnan 2 Dahlér, ehvad det är
hor eller lönskaläge. Eljest tages de in i kyrkian, fast icke
offenteligen. Och om man skulle sätta för stora böter, så
mechtade den fattige intet erläggia dem.
Förenämde §§ bifölles.
Lägersmål o. äktenskapslöfte. Hor. Koppleri o. skörlefnad. 339
4 §. Frågades, huru den bör anses med plicht, som lägrar
blind qvinna, hvilkens tillstånd väl kan liknas med den som
dumb är, och huru med barnets födande och upfostrande bör
förhållas.
R.: Går efter allmenna Lagen, ty här är icke lika omständigheter
med den som dumb är.
Stånderne biföllo svaret.
Nu förestälte och Borgmester Esberg den casum, at en
gift man lägrar en ogift qvinna, då ofta händer, at han nekar
och befriar sig med eed, men hon står fast uti sin bekännelse;
fördenskull frågade Borgmestaren, huru en sådan lägersqvinna
skall plichta, antingen för hor eller lönskeläger.
R., at det är bäst gå till det lindrigaste i sådant fall.
Doch resolverades, at detta skulle differeras, till det 55
Gap. förekommer.
54 Cap.
4 §. I anledning af Hr Weilis påminnelse, som han giorde
ved 2 § i 55 Cap., fans godt, at i stellet för 100 Dahlér skulle
i denna 4 § sättas 80 Dahlér.
55 Cap.
6 §. Uplästes Hr Abraliamsons påminnelse, at man bör
blifva vid de vanlige böterna, hvilka gå till treskiptes, helst
och i Gudz Lag Deuter. 23: 18 förbiudes at bära skiökolön i
Herrans hus.
R.: Sedan plichtepallen är afskaffad, har Lag-Commission
tykt, at kyrkian borde niuta denne afgiften, som hielper kyrkian
och henne icke profanerar; ey heller kan detta kallas
skiökolön.
Svaret approberades.
Eljest resolverades, at i detta capitlet skulle införas en §
angående Borgmester Esbergs påminnelse, huru en ogift qvinna
skall straffas, som tillstår enkelt hor, men mannen, som henne
lägrat, befriar sig därföre med eed.
56 Cap.
2 §. I anledning af Bondeståndets påstående resolverades,
at orden »som personen är till» skulle uti denne § uteslutas.
57 Cap. giordes ingen påminnelse emot.
Härmed skilgdes Riksens Råd och Ständer åt.
340
Lagman Rosenstråles hemmansbyte.
Den 22 Maij.
I H. Exc. Landtm:s frånvaro var Gref Lewenhawpt.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 20 Maij angående Lagmannens Hr Birger
Rosensparres sökte hyte i Skåne. Hvaröfver Deputationen sig
således yttrat, at den befunnit, det H. K. May:t den 4 Junii
1728 i nåder beviljat Hr Lagman Rosensparre emot jemngodt
frällse in natura få utbyta visse hemman, aldenstund den i
Skåne förordnade Indelnipgs-Commissionen därvid intet haft
at påminna, uthan vid den nya indelningen lemnat så vähl de
i bytet begiärte som i vederlag upgifne hemmanen aldeles
ograverade, i anledning hvaraf berörde hemman sedermera blifvit
geometrice aftagne och efter methoden behörigen skattlagde,
hvarvid vederbörande Hr Landzhöfdinge och Landz-Camereraren
intet haft at påminna, och hvad Ofver- Directeuren Nordencreutz
därvid observerat medelst K. Cammar-Collegii Resolution
på Camereraren Törnes däröfver författade Memorial
blifvit nöijsamligen förklarat, varandes och af Cammar-Archivi
räkenskaper och jordeböcker samt vid vederbörande Contoir
undersökt och befunnit, at så väl alla dessa af Lagman Rosensparre
i vederlag upgifna hemman äre och böra för rätt
frällse i bytet considereras, som och at desse hemman hvarken
ibland förbrutne och sakfals-godsen eller ibland de efter 7 §
i 1655 åhrs Reductionsstadga förklarade byten anteknade blifvit;
Fördenskull, och emedan af alle desse omständigheter nogsamt
befinnes, at K. May:ts och Cronans höga rätt vid detta
af Hr Lagman Rosensparre sökte byte på det nogaste blifvit
i acht tagen, och han dessuthan genom sin son vice Häradshöfdingen
Robert Rosensparre till K. May:t och Grönan godvilligt
cederat den åhrlige räntan af een Dahlér nijo öre 123/i6
pgr smt, som honom efter hosgående liqvidation och bytesinstrument
i öfverränta elljest rätteligen tillkommit; Så har Deputationen
för sin dehl intet därvid at påminna, uthan finner
det i anseende härtill för K. May:t och Cronan fördehlachtigt.
R. o. A. biföllo detta.
Uplästes Cammar- och Oeconomie-Deputationens Betänkande
angående landthushållning en och åkerbruket i rijket;
Och approberades l:o Oeconomie-Commissions till K. May:t
aflagde underdånige Betänkiande af den 18 Februarii 1730 om
Betänkande om landthushållningen i rikets län. 341
åkerbruket i Malmöhus och Christianstads lähnen, at ensädet
och vårrågen bör afskaffas, och i det stellet åkrarne och gärden
så inrättas, at der kan sås Larsmässoråg, åtminstone på
de orter, där tillgång till gärdsel finnes; äfven at, till förekommande
af åkrarnes trampande, vallhion öfver alt i Skåne
till allehanda creaturs vachtande hållas, om hvilka vallhion
hela byarna sig sammansättia kunna, hvilket på Herrar Landshöfdingarnes
föranstaltande och betämjande ankommer; och
at de af Oeconomie-Deputation i Betänkandet om Rijor afritade
täcken öfver halmstackar och döser måge i Skåne introduceras;
och sidst, ehuruväl Allmogen i gemen ey är eller bör
vai a tillåtit at bruka flere än ett hemman eller numer, på det
sådant må dess bättre kunna skiötas, så skall doch, hvad Rusthållen
angår, för deras särskilte beskaffenhet skull, hädanefter
som härtills kunna tillåtas, at Allmogen må däraf bebo och
bruka flere numrer, så vida de dem försvarligen häfda och
skiöta.
2:o. Beträffande Östergiötlands åkerbruk och OeconomieCommissions
den 10 Octobris 1730 gifne Betänkande, så påminner
Cammar- och Oeconomie-Deputation, at till landthafrans
utrotande i Vadstena län Allmogen må förplichtas läggia. en
del öfverflödig åker till ängvall och helften af det öfrige i
hvardera giärdet åhrligen beså med Larsmässoråg. Men hvad
torfgräfvandets förbiudning i ängar angår, så emedan på en
dels orter äro så slätta och obördiga ängar, at därpå intet
gräs växer eller de till något kunna nyttias, så håller Deputation
före, at till den vidlyftige åkrens giödande nu i sådane
ängar, doch efter föregången syn och med största sparsamhet,
få torfvas och på åkern föras.
R. o. A. biföllo thetta Betänkandet angående Ostergiöt
land.
3:o. Vid Oeconomie-Commissions Betänkande om Vestmanland
har Deputation ey något vidare at påminna, än här
nedan före om oxars brukande i gemen samt om giärdesgårdarne
i ett särskilt Betänkande är anfördt.
4:o. Ey eller vid Betänkandet om Stockholms län, än här
efteråt under någre allmenne reglor blifver anmärkt om dikningen
samt sniödrifvors bortskaffande af åkrarne,
5:o. Ey eller om Upsala län, än som under de allmenne
förslagen om landthushålningen uprepas.
342 Maj 22. Beslut om landthushållningen i riket.
6:0. Angående Scaraborgs län påminner Deputation, at
vårrågs-sädet bör så där som i andra orter afskaffas, och vid
byar, hvarest stora utsäden äro, åkeren i 2 eller 3 sädes- och
trädes-gärden fördelas och Larsmässoråg brukas; börandes den,
som skipta vill, efter lag äga vitzord och dess grannar förplichtas
uti stengandet participera.
Theone 6 § blef äfven af R. 0. A. bifallen.
Uthom det som Deputation funnit nödigt at således särskilt
för hvar province påminna, hvilket, tillika med det Oeconomie-Commission
anfördt, äfvenväl till flere provincer torde
kunna lempas, såsom om landtbafran, torfgräfvandet, ensädet,
vårråg, flere hemmans brukande af en åboe, halmstackar, och
at den, som vill skipta åkergiärde till Larsmässorågens brukande,
må äga vitzord samt des granne i stängningen participera,
påminner Deputation i gemen:
l:o at tufvor på ängarne om hösten, sedan boskapen dem
afbett, måtte afskiäras med en torilia och midt uppå åkern
föras, utbredas och sönderhackas, men i det stellet på ängen,,
där tufvan städt, sås höfrö;
2:o at i de orter, hvarest oxar ey brukas, Landzhöfdingarne
vid rest- och jorderansakningarne eller eljest underrätta
Allmogen om oxars nödvändighet och nytta, och tillhålla dem
femb åhr ifrån publication, då detta utgår, at hafva föruthan
hästarne åtminstone 2 par oxar på ett helt hemman och ett
par dito på ett halft eller fierdedels hemman;
3:o Berättar Deputation, at oxar kunna skoos och brukas
på samma sätt om vintern som hästar, när särskilte skor giöres
til oxarne, eller, som i Blekingen skier, at straxt när kalfven
är född, undan klöfven eller foten bortrifves den tiocka
hinnan eller skiälen, hvilken är såsom en svamp, medan den
är miuk och innan den torkar fast, då foten blifver lika som
concav och oxen kan på isen taga fäste;
4:o Håller Deputation före, at den dräng, som understår
sig neka sin husbonde at kiöra med oxar, bör första gången
mista halfva, andra gången hela åhrslönen, husbondens ensak,
och, där han tredie gången därmed beträdes, då af Cronobetiente
tingföras och med fängelse eller kropsplicht ansedd blifva;
5:o at snödrifvorne om våren kunna på åkeren bortskaffas
dymedelst, om därpå sås litet grof sand eller kastas litet
giödsell;
Gref Wasaborg söker ersättn. för Ådös indragn. till kronan. 343
6:0 at när åkrar liggia med flera grannars i tegskipte,
tå bör, hvarest diken pröfvas oumgängelige, antingen ofvan
för åkren vid någon högd eller nedanföre, den nästgräntsande
grannen hielpa den andra, proportionaliter till helften, emedan
the 'begge i nyttan äro delachtige;
7:o Till förekommande at säden ey må skadas af masken,
skall på den dagen, som säden sås, densamma besprutas med
starkt hvitlöksvattn och efter några gångors omvändning skyflas
till samman, at däraf taga liten varma till sig; blifvandes
vattnet på det sättet tillredt, at man kokar löken i vattn, så
at saften väl utdrages, hvilket sedan på förberörde sätt brukas;
8:0 at vid bergningen säden ey förspillas måtte, uthan
thärföre åt minstone all våhrsäden med skiäror af åkern upskiäras,
och kläden och täcken i kiärrorne äfvensom vid ladorne
läggas.
Sidst påminnes, at det mycket skulle lända till landtmannens
upmuntring och landts-culturens befordran, om spanmåhlen
blefvo brakt till ett så skiäligt pris, at landtmannen någorlunda
kunde få sitt därpå nedlagde arbete och omkostnad betalt,
och lofvar Deputation inkomma med förslag, huru till
den ändan stora siötullen på utrikes spanmålen skulle vid des
införande så kunna proportioneras efter spanmålens pris i stapelstäderne,
at den fremmande spanmålen i goda åhr ey måtte
till landtmannens stora förfång i sådan myckenhet införas,
som härtils skiedt. Och håller Deputation före, at om thetta
alt faststelles, det till allmen efterlefnad måtte kunnigt giöras.
R. 0. A. biföllo thetta Cammar- och Oeconomie-Deputations
Betänkande.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liqvidationsverket
förordnade Depuiations Betänkiande och Berättelse
af den 11 Maij sidstledne angående det ifrån K. May:t och
Cronan kiöpte Säteriet Adö med de därunder liggiande hemman,
i Södermanland, Villåttings härad och Häljestad sochn
belägen, som uthan kiöpeskillingens restitution skola till K. May:t
och Cronan blifvit indragne, hvarföre Hr Ofverst-Lieutnanten
Gref Anthon Adolph Wasabourg söker at erhålla ersättning.
Hvaröfver Deputationen sig således yttrat, at Riksens Ständer
lära nogsamt finna, at Adö gård blifvit ifrån K. May:t och
Cronan kiöpter och till Militiens förnödenhet åhr 1691 indragen,
därföre arfvingarne likmätigt K. Reductions-Commissions
Bref af den 4 Decembris 1691 skulle niuta lösen 803
344 Maj 22. Beslut om Gref Wasaborgs ersättningsanspråk.
rdlr 9 öre 75/» pgr sint, hvilken summa doch för dem blifvit
förhållen, emedan förbemelte gravationsposter til 17,621 Dahl.
26 öre 16 pgr härflytande af fierdeparten för innehafde donationsgodz
icke till fullo af de till betalning upgifne Finska
godsens räntor blifvit indrefne till Cronans förnöijelse. 'Men
ehuru härmed tillgådt och hvad ordsaken varit, at K. CammarCollegii
ordres af den 25 Augusti 1679 och den 22 Maij 1680
till Hr Landzhöfdingen Harald Oxe om Finska godsens räntors
upbärande till Cronans förnöijelse för berörde gravationer icke
blifvit behörigen verkstält, så synes likväl nog hårdt vara förfarit
med Grefve Gustaf Gustafsons arfvingar, i det icke allenast
godsen således till K. May:t och Cronan blifvit indragne,
uthan och at den därpå giorde ansenlige omkostnad och bygnad
af stenhus både i man- och ladugården blifvit förstördt och
teglet försålt, hvarföre arfvingarne icke niutit någon ersättning
och betalning, hvilket likväl 1655 och 1680 ahrs Rikzdags-Besluter
dem tilläggia; at förtiga, det de uti fateburen
vid Fru Grefvinnan Wilds afresa befindtelige meubler och lösöron
blifvit förauctionerade. Hvilket alt Hr Grefve Wasabourg,
till at nu under denne Rikzdag vinna slut uti sin ansökning,
vill lemna opåtalt, allenast han erhåller de uti K. ReductionsCommissions
Bref til lösn för Adö gård utsatte 803 rdlr 9 öre
7 pgr smt. Fördenskuld har Deputation härmedelst velat
underställa Riksens Ständers godtfinnande, om icke till Hr
Grefven kunde efter dess egit begifvande nu utbetalas berörde
summa 803 rdlr 9 öre 7 pgr emot den skada, som arfvingarne
härvid finnes hafva lidit, och det så mycket mer, som K. May:t
och Cronan föruthan de 175 Dahl. smt, som redan finnes influtit
för det försålde teglet, ännu kan låta infordra de efter
Hr Landshöfdingens berättelse för private personer därföre
innestående medell, samt föryttra det som ännu kan vara öfrigit
af samma tegell, och således till någon del återbekomma
det Hr Grefven efter dess begiäran nu kunde komma at niuta.
R. o. A. biföllo Betenkandet. Därjemte fans godt, at
desse 803 rdlr Specie straxt betalas af Riksens Ständers Conthoir.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liqvidationsverket
förordnade Deputations Betänkiande och Berättelse
af den 17 Maij sidstledne angående kiöpegods- hemmanen Stora
Lundby och Snaggestad, i Södermanland, Lid och Forsa sochnar
belägne, som till K. May:t och Cronan skola uthan kiöpe
-
Begrafningshielp åt herredagsmän.
345
skillingens återstellande blifvit indragne, hvilka Öfverst-Lieutnanten
Hr Grefve Anthon Adolph Wasabourg söker återbekomma
med alla däraf bortmiste räntor. Häröfver har Deputation
stannat i följande slut, at emedan hemmanen Stora
Lundby och Snaggestad blifvit ifrån Grefven Gustaf Gustaf sons
arfvingar till K. May:t och Cronan vederkände och uti kiöpegodz-räkningen
behörigen crediterade för okiöpte räntor och
andra gravationer, som bemelte arfvingar varit skyldige at betala,
ty kan Riksens Ständers Deputation för sin del icke finna,
det Hr Ofverst-Lieutnanten Hr Grefve Wasabourg i så beskaffat
måhl kan desse hemman återbekomma, eller något mera
vederlag därföre åtniuta, än allenast för de 5 Dahl. 19 öre
132/ä pgr smts ränta, som uti kiöpegodz-räkningen öfverstiger
gravationssumman och såsom en underdånig fordran för arfvingars
salderes.
R. o. A. biföllo jembväl detta Betänkandet.
Afven beviljades Gref Wasaborg afskrift af Betänkandet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den 3
Maij, hvaruti det hemstelles Riksens Ständer, om icke, emedan
den begrafningshielp, som plägar beviljas för de under Richzdagen
med döden afgående Herredagzmän, vid närvarande all—
menne tvångsmål nog synes gravera statsmedlen, sådant hädan
efter kunde förekommas, aldenstund de, som vid deras död
städt uti någon verkelig publiqve tienst, ändå niuta enligit
Förordningen ett halft åhrs lön till begrafningzhielp, och beträffande
dem, sorn vid aflidandet ingen lön af publico niutit,
kunde hvart Stånd för sig sörja för sina medcameraters begrafning,
på det den publiqve cassan, så långt giörligit är, må
kunna sparas.
Thetta blef bifallit af R. o. A.
Uplästes Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den
30 Aprilis, hvaruti andrages, at ibland de mål och ährender,
som vid nu påstående Riksdag blifvit till Riksens Ständers
Secrete Utskotts utlåtelse remitterade, har Secrete Utskåttet
funnit åtskillige ansökningar vara giorde om behörig ändrings
erhållande uti den Resolution, som Secrete Utskottet vid förra
Rikzdagen gifvit angående deras löner, som stadt på den Pommerske
och Brehmiske Staten, hvarom en sådan Förordning
under den 3 Julii 1727 till Ständernes Contoirs efterrättelse
blifvit utfärdad, det böra de icke begripas under numrerne af
Reglementet. Skiäl därtill har Riksens Ständers Secrete Ut
-
346 Maj 22. Löner på Pommerns och Bremens stat.
skott tå funnit sig befogat at taga l:o däraf, at Brehmen efter
tractaten gådt Sveriges Crono ifrån, skolandes Konungen i
Engeland sig utfäst dem, sorn någre löningzfordringar hos Cronan
Sverige haft innestående, at förnöija, samt' 2:o i anseende
därtill, at Pommern ey skall contribuera något till Sverige uti
den så kallade lön- och betalnings-afgiften, vederbörande jembväl
af och inom landet tyckes böra sina löner niuta. Men
som nu sedermera befunnitz l:o at, hvad de Bremiske lönfordrande
angår, den Hanoverske Regeringen, efter Hr CammarRådet
Lindcreutz’ berättelse, som med de Bremiske affairerne
haft at giöra, ey kunnat förmås at till deras aflöning erläggia
mera än 5,500 Rdr, då bemelte Regering och sielf de personer
utnämt, som samma summa erhålla skulle, så bar och Riksens
Ständers Secrete Utskått däraf inhemtat, huru litet en så ringa
bevilgning velat förslå för alla dem, som, då landet ännu var
under Sveriges Cronos devotion, på den Brehmishe Staten stådt,
och at, i fall detta Riket skulle sig undandraga bristen at upfylla,
de då skulle stellas uthur alt hopp at någonsin för sine
giorde tienster niuta tilbörlig belöning. Beträffande åter 2:o
deras resterande löner, som stådt på den Pommerske Staten,
så har Secrete Utskottet af de ansökandes inlagde Memorialer
förnummit, huru Konungen i Preussen uti Fredstractaten sig
icke med ett ord skall förbundit dem at förnöija, jembväl och
huru de till Betienternes aflönande destinerade statsmedeli redan
en gång af landet varit uptagne, men uthom dess förvållande
blifvit efter Kongl, ordres så väl til det Pohlniska Hofvets
underhåld som till de Svenska Regementernes förplägning
använde; varandes den under Sveriges devotion ännu behållne,
men igenom det långsama kriget aldeles ruinerade helften af
landet omöijeligen i stånd at andra gången upbringa, hvad förut
af hela odelte landet blifvit utgiordt. Och som bemelte Svenska
del af Pommern dessuthan måst alt sedan 1728 åhrs början
igenom licentens clarerande till V^-part uti redbart mynt för
dess hit förde landsproducter lika med de svenska contribuera
till den fond, som til de innestående lönernes betalning är anslagen,
hafvandes lön- och betalningsafgiften därmed ingen
gemenskap, såsom en till den öfriga Riksens under sine visse
numrer satte giäldz afbördande utsedd särskilt fond, fördenskull
har Secrete Utskottet vid öfvervägandet af thesse föregående
skiäl funnit them förordsaka uti thess vid förra Richzdagen
om de Pommerske och Brehmiske lönfordrande giorde
Öfverläggning om löner på Pommerns och Bremens stat. 347
Förordning then ändring, at hvad Militair-betienterne i Bremen
samt Civil- och Militair-betienterne i Pommern angår, som de
alle tient K. May:t och Cronan Sverige, och det uppå höga
vederbörandes befallning berodt, at de giordt tienst på den ena
eller andra orten, sedes belli jembväl den tiden varit där i
landet, hvarest de mångfaldige, om icke flere besvär utstådt,
än de hemma varande, så skulle skiäligt tyckas, at, uthan åtskillnad
och anseende till orten, uppå lika tienst en lika be'
löning följa bör, helst de i annor händelse skulle uthom egit
förvållande vara olycksaligare än alle andre undersåtare i Riket,
dem likväl Riksens Ständer på de förre Richzdagarne
vist sig högst sorgfällige om at i möijeligaste måtton soulagera.
Men hvad de Bremiske Civilbetienterne angår, af hvilka en
stor del, efter den underrättelse Secrete Utskottet af Hr Cammar-Rådet
Lindecreutz vid handen gifvitz, skola stå i Hannovers
tienst och där uthom dess kunna hafva sin tillräckelige
utkomst, synes det äga en annan beskaffenhet. Hvilket Secrete
Utskottet genom Extractum Protocolli Riksens samtelige Höglofl.
Ständers godtfinnande underställa bordt.
Hr Adlerbeth: I detta Extracto Protocolli står, at de
contribuerat med i licenten, men man vet ey huru det blifver
med licenten. Skulle ingen licent blifva af, så skulle de komma
at få sin betalning af lön- och betalnings-afgiften, till hvilken
de doch ey hafva bidragit.
Hr Fritski: De mästa tiena nu här och hafva här contribuerat,
dessuthan hafva vij och fådt 2 millioner af Hannover
i penningar, när freden slöts.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Hr Adlerbeth: Det är billigt, at de Brehmiske, som äre
här i Svensk tienst, böra niuta sin betalning, men de, som ey
varit här och betalt lön- och betalningsafgiften, böra ey eller
niuta någon betalning här. Det är och bekant, at de Pommerske
Ständerne ey påtagit sig denne afgiften, derföre håller
iag före, at de ey kunna eller niuta betalning af sådan fond,
som vij af våra bevillningar samblat.
Hr Klinckouström: De Pommerske hafva aldrig blifvit
anmodade om at betala här till, och litet skulle det importera.
Hr Isendorph: Min broder häfver satt all sin egendom
till i Svensk tienst och ville gierna komma här i tienst, men
kunde ey komma. Skulle han mista sin fordring, så vore det
för svårt.
348 Maj 22. Löner på Pommerns och Bremens stat.
Hr Lilliestierna: Officerarne och Betiente tyckas böra
hafva sin lön, hvarest de tient, men det kunde tagas i öfvervägande,
huru vida de Pommerske böra contribuera därtill.
Hr Tomsson: I liqvidation kunde afdragas så mycket,
som de bordt contribuera.
Gref Lewenhaupt frågade, om det får blifva vid Betänkandet.
Svarades ja.
Hr Adlerbeth sade, at de ey fattat meningen rätt. Hvar
och en skulle gierna vilja draga af på liqvidation heller än
contant betala, och sade, at till lön- och betalningzafgiften
contribueras ey allenast af betiente, uthan och tienstefolk och
flere.
Frih. von Ungern Sternberg: Vij hafva alla en Öfverhet,
och at de bodt i ett land, hvarest sådan lön- och betalningsafgift
ey varit, bör ey lända dem till mistning. Mig tyckes,
at Hr Lilliestiernas mening kunde bifallas.
Hr Adlerbeth: At minstone kunde efter Hr Tomssons
proposition afskrifvas, det de bordt betala härtill.
Hr Ehrenpreus: Så framt de i Pommern varande undersåtare
skola niuta liqvidationer, så kunde afdragas, hvad som
löper för den afgiften, och de niuta resten.
Gref Fredrich Gyllenborg prsecaverade, at Pommern
måtte och betala lön- och betalningzafgiften så väl som Sverige,
om de Pommerske skole niuta denne förmåhn.
Gref Lewenhaupt: Man talar ey här om provincien,
uthan om Officerarne, som städt där.
Hr Ehrenpreus förklarade vidare dess mening, at han
höllö före, at de löningsfordrande från Pommern borde få sine
liqvidationer här betalte, doch i liqvidation först afdragas hvad
de för de förflutne åhren bort betala i proportion af sine camerater,
men för öfrigit kunde Secrete Utskottet söka at förmå
de Pommerske Ständerne, at där kunde introduceras lön- och
betalningsafgiften.
Hr Falkengren: Jag kan ey se, huru vij kunna samtyckia
till Hr Ehrenpreus project, om icke lön- och betalningsafgiften
utgår öfver hela landet i Pommern, så som här skier.
Det skulle och vara obilligt, om de skulle niuta lika beneficium
med oss, som i 10 åhr här till contribuerat. Därföre kunna
de, som här äro i rijket, först få sin betalning, och sedan,
Adelns beslut om löner på Pommerns och Bremens stat. 349
när fond där ute blifver samlad, de, som där ute äro, af samma
fond betalas.
Frih. Ungern: Alle äre vij lika förtiente och böra niuta
lika grace. Kan skie deras fattigdom är så stor, at de ey
kunna betala tillbaka, därföre kunde samma afdragas. Om
Pommerske Ständerne säija ney, skola de förlora sin rätt?
Hr Falkengren: Ney, men skola de, som intet gifvit,
få nu tillika med oss sin betalning?
Frih. Ungern: Ar deras skuld, at de intet betalt? De
hafva iu intet nekat därtill.
Hr Falkengren: Det torde finnas, at flere af de Pommerske
fådt sin betalning i Ständernes Conthoir, än af de
Svenska; det borde ses därefter.
Hr Lilliestierna: Denne qvsestion kunde hvila, till dess
Secrete Utskottet sökt at förmå de Pommerske Ständer at
påtaga sig lön- och betalningsafgiften.
Hr Klinkouström frågade, huru det skall blifva med
dem, som döde äre.
R. o. A. biföllo, at the som här äro i tienst eller niuta
exspectance och contribuera till fonden för Ständernes Contoir,
men hafva at fordra för giord tienst i Pommern och Brehmen,
böra niuta sin betalning lika med dem, som stå på Svensk
stat; men angående them, som äre thär ute, så suspenderar
R. o. A. sine tankar, till des Secrete Utskottet sökt at förmå
the Pommerske Ständerne at åtaga sig en lika lön- och betalningsafgift,
som här utgår, och Secrete Utskottet däröfver
inkommit med sin utlåtelse till Plena, doch böra de dödas
löningsfordringar niuta lika rätt med the förras, allenast at
så mycket afdrages i liqvidation, som de för sine caracterer
borde betala under de åhren, som denne afgiften har utgådt.
Hr Falkengren påminte, at en Deputation måtte gå till
the andre Stånden och påminna om slut på hans Memorial.
Det fans godt, at Fiscalen skulle gå dit, och altså skickades
han till dem i berörde ärende.
Hr Falkengren gick till de andre Stånden äfven med.
Hr Ruth påminte, at en Deputation må gå till de andre
Stånden och säija, at om de ey vilja bifalla till en Deputation
öfver så angelägen sak, må de vara ansvarige för det skadestånd
Cronan däraf lider.
Uplästes Secrete Utskåttets Extractum Protocolli .af den
3 Maij, huru som i anledning af K. May:ts nådigste Secrete
350 Maj 22. Bet. om reserv- och uppbrottskassorna.
Proposition berörande Krigzväsendet Secrete Utskottet giordt
sig underrättat om beskaffenheten af de vid Svenske Regementerne
till häst inrättade särskilte cassors tillstånd och befunnit
dem vara tveggiehanda: först en så kallad ReserveCassa
af visse sammanskotter, hvarom Rnsthållarne hafva sig
förenat till inbördes hielp och understöd uti karlars och hästars
anskaffande, när krig infaller; den andra kallas en Upbrottsoch
Underhålds-Cassa, som är anlagd till understöd för Cronan
därmed at underhålla karlar och hästar, när ofred påkommer;
varandes til! begge desse cassör grunden lagd vid
1723 åhrs Riksdag genom de dels samma åhr och dels sedermera
Rusthållarne emellan uprättade föreningar så väl angående
afgifterne till hvardera desse cassör, som hvad beträffar
vårdnaden och dispositionen om medlen, hvilket Rusthållarne
med Ständernes samtycke sig förbehållit, där öfver och
H. K. May:t lemnat dess nådige confirmation. Förberörde
Reserve-Cassor angå på intet sätt K. May:t och Grönan, men
Upbrotts-Cassorne tillkomma Cronan så vida, som deras inkomster
härröra af Rusthållarnes bevillningar emot de å Cror
nones sida öfver terminerne förunte vacancer af karlar och
hästar samt förskoning för möten. Äfvenledes tillflyter samma
cassör den afgiften, som erlägges för permitterade karlar. Och
altdärföre, ehuru dispositionen om desse Upbrotts-Cassors medell,
som ofvan förmält är, Rusthållarne förbehållen blifvit,
på det medlen så mycket säkrare måtte handhafvas till deras
rätta ändemål, likväl är det dock i sig sielft en afgift för den
lisa, som K. May:t i nåder förundt Rusthållarne i förberörde
mål, för hvilken ordsaks skull jemväl åhrligen insändas förslag
till Krigs-Collegium på Upbrotts-Cassorne, på det H. K. May:t
altid må blifva underrättat om deras tillstånd. Där och
H. K. May:t efter dess nådigste utlåtelse i Secrete Propositionen
skulle finna någon utväg till berörde Upbrotts-Cassors
formerande, så lärer H. May:t nådigst därvid hafva den ömhet
för ofvannemde faststelte föreningar, at de på intet sätt varda
rubbade, eller at något uthom Rusthållarnes frivillige öfverenskommande
i sådan måtto förordnas må. Eljest gifva de till
Krigs-Collegium inkomne förslag vid handen, det UpbrottsCassorne
vid samptelige Cavallerie-Regementerne i Sverige, inberäknat
det, som vid Äbo läns Lifdragone-Regemente influtit
till och med åhr 1729 uti reda penningar samt utlänte medell
och restantier, sig till ett ansenligit bestiga, som Secrete Ut
-
öfverläggning om reserv- och uppbrottskassorna. 351
skottet funnit nödigt samtelige Riksens Ständer härigenom at
berätta och tillkienna gifva.
Frih. von Ungern begiärte, at Regements-Fullmechtige
måtte få communication häraf.
Afven påmintes af andre, at Rusthållarne måtte blifva
hörde häröfver.
Gref Lewenhaupt: Detta är en sanfärdig relation, hvari
Cassorne bestå, och at praecavera, det Rusthållarne vid sine
rättigheter skola bibehållas.
Hr Lagman Wennerstedt bad, at Rusthållarnes Fullmechtige
måtte få communication af denne berättelsen.
Frih. Posse: Här blef för en tid sedan Militiae-Deputations
Betenkande upläset, men kom at hvila, till dess Defension[s-Deputation]
skulle komma in med denne relation. Nu
är det skiedt, altså frågas, om icke Militise-Deputations Betenkande
kan få bifall.
Hr Riddercrantz bad, at Rusthållarne måtte få communication
häraf at tillse, om det är ense med deras Contracter.
Gref Lewenhaupt: Det hoppas iag at de ey lära tvifla
på, ey eller at Defensions-Deputationen iu berättat saken rätt.
Hr Erencrona: Militiae-Deputationen har faststelt fonden
som oryggelig, hvad Upbrotts-Cassan angår. Det voro eftertenkeligit,
om en bevillning skulle giöras till en ständig skatt.
Upbrotts-Cassan vilja Rusthållarne ey betala något till, men
väl Reservepenningarne. Intet möte eller sammankomst har
skiedt, som icke Rusthållarne klagat däröfver at den föreningen
ey skiedt med deras vilja. De hafva lagt på dem, at där
de ey betala inom en viss tid, skola de gifva dubbelt. När
iag kom till lähnet, kom restlengder in på några 1000 Dahlér;
iag ville låta taga ut sielfva hufvudstolen, men ey vitesböterne,
men därmed voro ey Officerarne nögde; därpå gingo executorialerne
ut, men med hvad svårighet sådant skiedt, det vet
iag bäst. Upbrotts- och Reserve-Cassan säger Deputationen
ey kunna häfvas up, men vitesböterne kunna häfvas up. Böterne
skola ey eller kunna gifvas tilbaka, men de som restera
kunna slippa. Det tyckes mig intet vara någon rättvisa, ty
det som är obilligt uttagit bör återstellas. Föreningen är en
bevilgning; hafva de frihet at bevilja, så hafva de frihet at
uphäfva bevillningen. Rusthållarne kunna ey hinna ut med
alla besvären. 1728 casserades 300 hästar, och de hafva dess
-
352 Maj 22. Beslut om reserv- och uppbrottskassorna.
uthan måst skaffa nya munteringssorter, så at det är en oändelig
utgift; de mäste hafva ey mehr än 45 eller 50 Dahl.
smt på hästen. Upbrotts-Cassan kan ey förstås annorledes,
än at de betala för det ena mötet, som de slippa. Rnsthållarne
kunna ey påtaga sig mer, än at betala för de vacante
karlar och hästar och för möten, och iag beder at man ey
må draga en förening till en lag.
Gref Lewenhaupt: Som detta angående Ostgiötharne
ey har någon beskaffenhet med de andra Regementerne, så
kunde det gå tilbaka til Deputation, men till Upbrotts-Cassan
kan ey betalas för mehr, än det som de slippa. Böter måste
och vara till at bringa dem till at prsestera sin skyldighet,
men at cassan är nödia, det veta vij som sutit i DefensionsDeputation.
Gref Lewenhaupt: Man menar at Ostgiöta Regementet
kunde behålla de afgifter til cassorne, som de andra Regementen
hafva, undantagandes Lif-Regementet; det består i
Marche- och Upbrotts-Cassan för vacante möten och för vacante
hästar och karlar. De böter, som fallit för denne afgiftens
ey promte utbetalning, dem behåller cassan. De 6
Dahl. smt Reservepenningar ombedia ey eller Rusthållaree sig,
men de andre 6 Dahl. smt vela de slippa.
R. o. A. biföllo thetta, och således slippa de the 6 Dahl.
smt, som Rusthållarne utan titul moste nu betala till UpbrottsCassan;
jembväl få the tilbaka the vitesböter, som i cassan
influtit för thet at berörde 6 Dahlér ey blifvit prompt lefve
rerade
till cassan, hvarefter nu afgiften vid Ostgiöta Regementet
kommer at blifva lika som then vid Yestgiöta Rege
mentet
är inrättad.
Hr Åkerhielm bad, at vid Vestgöte Regementet Rusthållarne
måtte få komma öfverens, och bär ey det ena Regementet
efter det andra företagas, uthan en general resolution
fattas om Reserve-Cassorne.
Hr Riddercrantz: Efter här taltes om Lif-Dragonerne
i Åbo lähn och at där en rest skulle vara, så ber iag, som
varit en deputerad där i orten och vet berätta(!), at UpbrottsCassan
lära dhe ey vara emot; hvad Reserve-Cassan angår,
lära de och finna sig uti; men hvad resten angår, så äro rusthåld,
som af fiendtligt öfvervåld alt för mycket lidit, giärdesgårdar
och hus blifvit af brände och ruinerade, icke desto mindre
har ett sådant rusthåld ey niutit tillräckelig frihet. Härads
-
Gravationer mot gref Vellingks sterbhus. 353
rätten har beviljat tijo ahrs frihet, men den har ey blifvit
beståd. 1727 fingo de veta, at de skulle ingen frihet få, uthan
sammanskiuta till en Reserve-Cassa. Föruthan detta hafva
de och utstådt missväxt. Jag beder därföre, at de måtte niuta
förskoning för denne afgiften och icke lika med de behåldne
Rusthållarne anses.
R. 0. A. hemskuto alt thet öfriga, som inkommit cassorne
angående, jemte Militim-Deputations Betenkande till K. May:t,
at thäruthinnan förordna som K. May:t finner säkrast för Cronall
och Rusthållarne.
Uplästes ett Extract utlmr Secrete Utskottets Protocollet
hållit den 17 Maij 1731, hvarutinnan anföres, hurusom General-Lieutnanten
Baron Johan Baneer hos K. May:t i underdånighet
andragit, huru som honom vill påbördas at stå till
ansvar och giöra redo för någre emot thess svärfader frarnbledne
Gref Mauritz Vellingk uti embetesmål och efter dess död
formerade gravationer angående de dispositioner, som bemelte
Gref Vellingk under den tiden han varit Gouverneur i Brehmen
skall hafva fördt, hvaremot General-Lieutnanten åtskillige
skiäl anfördt, hafvandes Secrete Utskottet, i anseende till alla
de i detta Extracto Protocolli uprepade synnerlige omständigheter,
fallit på de tankar, at den emot Grefve Vellingks Sterbhus
i K. Cammar-Revision genom Advocat-Fiscalen därsammastädes
anstälte tiltalan på Grefve Vellingks dispositioner i lifstiden
och därunder förelupne orichtigheter synes på det sättet
kunna uphäfvas, at Grefve Vellingks angifne fordringar hoos
K. May:t och Cronan, som til en del torde svara emot cronogravationerne,
skola, under hvad namn och titul de vara må,
nu och i framtiden äfvenledes vara och blifva dödade samt
tillika med den på Gref Vellingks godz och egendom erhåldne
intekningen uphäfne.
R. 0. A. biföllo theria Secrete Utskottets Betänkande,
och således komma nu at uphöra alla gravationer på Grefve
Vellingk för dess disposition och under händer hafde medell,
äfven som och å Landt-Rcntemestaren Mannerstierna, och
begges deras fordringar hos Cronan;
Hvilken resolution efter R. 0. Arns godtfinnande skrefs på
Secrete Utskottets Extracto Protocolli och sändes til the andre
respective Stånden.
Sedan påmintes om Medailleuren Hedlingers betalning;
Och remitterades det til Deputation öfver Ridderhusakerne.
Adelns Protokoll 1731. 23
354 Maj 22. Om löningsfordringarnas betalning.
Therefter påmintes, at tlie observationer, som ey giöras i
lifstiden, ey inåtte gravera hustru och barn;
Men denne qvestion upskiöts, til thess Secrete Deputationen
och Cammar-Oeconomie-Deputation inkommit med sitt
betänkande.
Uplästes Militice- samt Cammar-, Oeeonomie- och Commercie-Deputationernes
tillika med det förordnade Utskottets
öfver Ständernes Conthoir ingifne Betänkande angående Fonden
til löningsfordringarnes betalning. Hvarutinnan det förslaget
giöres, at the som äga löningsfordringar måtte cedera
och afstå helften.
Hr Ridderschiöld: Det vore för svårt, om de skulle
cedera halfva lönen.
Hr Westfeldt: Emedan Exspectanterne otta åhr suttit
uthan verkelig tienst och låtit sig nöija med sin halfva lön,
altså protestera vij däremot at Exspectanterne skola cedera
sin halfva löningsfordring.
Hr Adlerbeth: Exspectanterne äre tagne ifrån sine tienster,
de hade samma rätt at behålla sin tienst såsom the andre,
men till Statens lisa hafva de måst få exspectance. De
borde hafva prasrogativen och få fulla lönen uth. Yij giöra
folket olustige till at tiena. Det är ochristeligit. at öfvergifva
sin nästa. Ar han ey skickelig till at tiena, så lät honom
niuta bröd till sine dödedagar.
Hr Ridderschiöld: Här förmäles om 1727 åhrs Förordning,
huru man skall få sin betalning, men som ingen vid
Gref Lewenhaupts Regemente fädt något, så ville man gierna
veta, om andre fädt det.
Hr Åkerhielm: Här äre åtskillige som fådt af Skånske
Regementen.
H. Ex c. Landtm.: Här äro åtskillige som mena, at det
Betänkandet lägges på bordet, så få de läsa och se det. Det
ser svårt uth, at alla skola kunna få sin betalning. Hvar
skola penningarne tagas? Yij [hafva] haft ondt vid at få Bondeståndet
til at säija ja här till.
Hr Lilliestierna: Saken lärer kunna straxt afgiöras,
den består i 2 qvEestioner: l:o huruvida de fordrande skola
cedera helften af sin löhn. Jag kan ey finna någon justiee
därutinnan, det står fuller hos hvar och en at giöra som han
vill, antingen at cedera eller vänta efter betalningen, men i
detta senare fallet löper man det äfventyr at aldrig få något.
Prestdeputation om presträttigheterna. 355
Hvad skiälighet är det, at en betient skall cedera sin lön?
Löningarne äro mer privilegierade än andra fordringar, men
här i vårt rijke går det så, at så snart någon brist blifver,
så gripes löningarne an. Man prtetenderar at Officerarne skola
lika fult våga lif och blod; däraf har man, at mången måst
gripa till olaglige medell, som äro emot samvetet. Nu äre vij
komne i ett fridt stånd, och vij böra giöra hvar rätt, det är
at låta hvar och en få hvad han hör hafva. I, gunstige Herrar,
som kommit uthur fångenskapen, vilja I cedera Eder rätt? Det
är glorieust, men om det är just, at man skall bringat därhän,
lemnar man. Tropheerne, som kommit hem, hafva gådt till
de andras betalning; skola vij afstå vår rätt, måste de andre
Stånden afstå sin med, och vij böra ey gå därifrån. Exspectanterne
böra vij vara alla ense om at de niuta ett stycke
bröd, doch at de skiljas därifrån, som ey kunna finnas därtill
så berättigade.
Ifrån Presteståndet kom en Deputation, för hvilken Superintendenten
Stern el förde ordet, som jemte ett ödmiukt och
hörsamt helsnings förmälande insinuerade ett Extractum af
Protocollet hållit i Presteståndet på detta datum angående förordningen
om Presterättigheterne. Berörde Extractum uplästes,
och sedan bad Superintendenten St emel, at som det lärer
'finnas vara det skiäligste och tiena till at vinna tiden, det
samma måtte komma i höggunstig consideration.
H. Ex c. Landtm, svarade därpå;
Och så afträdde Presteståndets Deputerade.
H. Exc. Landtm.: R. o. A. lärer hördt hvad som Presteståndet
läste up. De gingo till de andra Stånden med samma
Extractum och lofvade sedan gifva en afskrift hijt.
Hr Ridderschiöld bad, at en Deputation måtte få gå
till de andra Stånden och bedia dem sörja därföre at Betienterne
få sina löningar.
H. Exc. Landtm.: Det vet Gud, huru gierna-iag önskar,
at det kunde låta sig giöra, som Hr Adlerbeth och Hr Lilliestierna
proponera!, men de som suttit i Deputationen veta huru
svårt det är.
Gref Tessin: Kan skie helften kunde nu betalas och den
andra helften komma under N:o 8.
Gref Lewenhaupt: På det sättet tappa de intet, om
de nu få helften och andre helften under N:o 8.
356 Maj 22. Om löningsfordringarnas betalning.
Hr Adlerbeth: Jag tror intet Exspectanterne pretendera
någon prioritet; lät dem få sin exspectance och niuta lika
rätt i betalningen.
Gref Fredrich Gyllenborg: Jag är af samma mening
som Gref Tessin, nembligen at de löningzfordrande få helften
af sin fordring på de utsatte fyra åhren, men andra helften
under N:o 8, och at Exspectanterne niuta exspectance til thess
the blifva employerade.
Hr Carl Ehrenpreus: Ingen lärer vara af annan tanka
än Hr Lilliestierna, ty det är grundat i Gudz Ord, at arbetaren
bör få sin lön, men här är det svåraste, hvar medell
skola tagas. Som iag märkt, at Hr Lilliestierna lärer hafva
ett godt och lindrigt project, kunna vij icke låta imedlertid
anstå med denne saken?
Hr Lilliestierna: Min mening är, at de fattige Exspectanterne,
sedan de undergådt undersökning, borde underhållas.
Vill någon bevisa, hvarifrån de medlen skola tagas, vill iag
och giöra, det; om räkenskaperna indrifvas och revideras, lärer
tillgång nog finnas.
Hr Ehrenpreus: Det är så eftersedt och utskrapat i
Stats-Conthoiret, så at ingen tillgång lärer vara för Exspectanterne.
Öfverst Didron ingaf ett Memorial;
Som uplästes: at om Vadstena Krigzmanshus-inkomsterne
undersökas måtte och huru de till sitt rätta bruk äro använde.
Hr Ehrencrona: Räkningarne äro inkomne, och uti StatsDeputation
är nog sökt efter tillgång, men ingen ting är at
därifrån vänta; en hop gambla böter äro där anteknade, sorn
intet utgå.
Hr Wennerstedt: Jag påstår, at löningzfordringarne
måtte blifva satte under siette numera.
Frih. Stiernstedt: Här äro Deputerade af hela Armeen,
ett Regemente kan vara nögt at taga emot den proposition,
som Gref Tessin giorde, ett annat intet, därföre kan denne
saken icke nu afgiöras på Riddarhuset, uthan Krigzbefälet bör
träda tillsamman och förena sig om ett vist häruthinnan.
Frih. Ungern: Jag tror, om R. o. A. behagar, kan man
finna utväg at komma ifrån detta. Krigzbefälet begiär at niuta
till godo det som Riksens Ständer utfäst; vilja de andre cedera
helften af sine fordringar, så vilja vij cedera helften af
Beslut om löningsfordringarna.
357
vår lön. Krigzbefälet och den öfrige betieningen hafva Riksens
Ständers utlåtelse, at de böra niuta sin lön.
Det sades, at det voro redan afgiort förra Richzdagen.
H. Ex c. Landtm.: Jag måste då giöra den frågan, om
Baron Ungerns mening får bifall.
Svarades ja.
Frih. Ungern: Den andra qvsestion är, om Exspectanterne
skola afgå 1732. Därtill svaras, at som de fädt Ständernes
försäkring, så lärer den ey kunna rubbas, eller de mista
sin exspectance, förr än de få tienst eller afgå; men som en
del äro däribland, som kunna munstras uth, så bör en sådan
utmunstring skie.
H. Ex c. Landtm.: Frågan är, om Baron Ungern får
bifall.
Svarades ja.
Frih. Ungern: Tredie frågan är om methoden till utbetalningen;
därofver blef och resolverat 1727 och är bäst blifva
vid den methoden.
Thetta sades vara bäst.
Frih. Ungern: Frågan är nu om Fonden.
Det sades, at man bör hålla sig vid Num. 6.
EL Ex c. Landtm.: Här äro åtskillige som begiära, at
man ina blifva vid Num. 6.
Svarades ja.
Hr Fritski: Man skulle sända til de audre Stånden och
begiära, at de ville utsee en sådan fond, at vij kunna få vår
betalning, eljest begiära vij Num. 6.
H. Ex c. Landtm.: Här äro åtskillige som mena, at om
fonden skulle remitteras tilbaka till Deputationerne, men OfverstLieutnant
Fritski har hemstelt, om icke en stor Deputation
kunde gå till de andre Stånden, så kan det skie om Tijsdag.
Svarades ja.
H. Exc. Landtm.: Får icke Deputationen säija, at Betienterne
vilja blifva vid Num. 6?
Svarades ja.
Hr Lagercrantz: Det är billigt, at mina camerater blifva
betalte, men spänna ey bogen för högt. Om 3 Stånd sättia
sig tillsamman, hvad vilja vij giöra?
Gref Fredrich Gyllenborg: Man giorde bättre, at man
gofvo dem ett alternatif: antingen at blifva vid deu fonden,
358 Maj 22. Ees. om löningsfordringarna.
sorn Secrete Utskottet 1727 föreslog och fremmande vahror
betala böra, eller at löningsfordringarne flyttes under Num. 6.
Ändteligen blef i anledning af Baron von Ungern Stenbergs
proposition följande Resolution upsatt:
Extract uthur Protocollet hållit på Riddarhuset den 22
Maij 1731.
S. D. Uplästes Militia- samt Gammar-, Oeconomie- och
Commercie-Deputationernes tillika med thet förordnade Utskottets
öfver Ständernas Conthoir ingifne gemensama Betenkande
angående Fonden till löningzfordringarnas betahlning.
Och hvad beträffar thet thärntinnan giorde förslaget, at the
som äga löningsfordringar måtte cedera och afstå helften af
sin fordring, på thet the så mycket förr kunde komma till sin
betalning och landet slippa at contribuera, så aldenstund redan
så ansenligit vid sielfva liqviderandet afgådt, och andre, som
hafva at fordra af K. May:t och Riket, icke giordt ett sådant
afslag på sine fordringar, Riksens Ständer jembväl vid förrige
Riksdagarne försäkrat Betienterne om sine löningsfordringars
utbekommande, hvilka uthom des böra äga prioritet och förmån,
hvarföre Betienterne — som så länge måst vara i mistning och
merendels uti ett torftigt tillstånd äro, ey till förtiga, at en
del hafva lembnat fattige hustrur och barn efter sig samt sielfva
contribuerat till Riksens giälds afbetalning, hvartill jembväl
the af Militien tagne Tropheer blifvit använde — förvänta, at
Riksens Ständer lära giöra them then justicen och så föranstalta,
at the måtte till fullo få sine fordringar betalte; Förthenskull,
och som vid 1727 åhrs Richsdag af samptelige Riksens
Ständer blifvit beslutit, det alla löningzfordringar skola
till fullo blifva betalte, jembväl faststelt blifvit, huru de löningsfordrande
till betahlningens erhållande skulle rangeras, så finner
R. o. A., at der uti ingen ändring giöras kan. Men som
nödigt är, at en viss fond till the innestående löners afibetahlande
utfinnes och faststelles, så pröfva R. o. A. nödigt,
det förberörde Deputationer och Utskott böra träda tillsamman,
och, sedan visse Deputerade af de löningsfordrande blifvit hörde,
utsee en säker och tillräckelig fond till de innestående löningars
afbetalning. Och hvad Exspectanterne angår, så ehuruvähl
1727 åhrs Förordning förmår, at när de fådt sin betalning,
skall exspeetancen uphöra, doch finner R. o. A. för sin
dehl billigt, sedan en behörig undersökning skiedt, om icke en
del af Exspectanterne kunde uteslutas, at de kunde niuta samma
Förord för ryttmästaren Bråkenhielm.
359
exspectance till godo, till dess de på något sätt knnde blifva
befordrade, i synnerhet som med deras fordringars utbetalande
på tiden längre utgådt, än man förmodat. Hvarföre R. o. A.
tycker, at detta kunde äfven i Deputationerne tagas i närmare
öfvervägande. Hvilket med de öfrige respective Stånden communiceras.
Anteligen upskiöts beskickningen til the andre Stånden
till nästkommande Tijsdag, och skilgdes R. o. A. nu i dag åt.
Den 25 Maij.
I H. Exc. Landtnäs frånvaro Gref Lewenhaupt.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande af den 20 Maij
öfver Ryttmestaren Hans Georg Bråkenhielms ansökning. Hvaröfver
Deputationen således sig yttrat, at den befinner, det uti
Placeringslistan för Smålands Cavalierie af åhr 1723 står Ryttmestaren
Bråkenhielm upförd under den tituln »till Lieutnants
pension», och under titul »af Lieutnants indelning» står Premier-Ryttmestaren
Carl Ridderborg, hvilken post Ryttmestaren
haft vid hemkomsten uthur Ryska fångenskapet, förr än placeringen
skiedde, likmätigt 1722 ahrs K. Krigz-Collegii aflöningslista.
Nu, ehuruväl Deputationen icke kan vara bekant,
af hvad skiäl och ordsaker denne Ryttmestare blifvit från dess
under Ryska fångenskapen hafde indelning utesluten, emedan
Placerings-Deputations acta förseglade äre, så har likväl Deputatiouen
giordt sig underrättad om dess upförande i K. May:ts
och Riksens tienst och fångenskapet och förnummit, det han
sig beskedeligen och väl förhållit, så at Deputationen, i anseende
till dess långlige tienster och utståndne svåre fångenskap,
ey kan underlåta hemstella Riksens Ständer, om bemelte
Ryttmestare, i anseende därtill at han den innehafde Lieutnants-indelning
icke genom något fehl förvärkat, må med något
tillräckeligare underhåld hugnas, till dess han kan blifva
vid Regementet förhulpen till någon honom emot dess tienstetid
svarande indelning, till hvilken ända Deputation för sin del
finner skiäligt, det honom kunde tilläggias uthom de 37 Dahl.
22 öre smt, som honom så.som åhrlig pension bestås, ännu
framdeles 50 Dahl. smt åhrligen i penningar af Vadstena Krigsmanshus-Cassa,
så at underhållet tillsammans, när man på
bemelte de 37 Dahl. 22 öre smt i hemmansräntor räknar för
-
360 Maj 25. Frihetsår för år 1719 afbrända järnverk.
vandlingen, kan ungefär stiga in alles till 100 Dahl. smt och
svara emot en dubbel Lieutnants-pension likmätigt K. May:ts
Bref och Underhåldsstat för Krigzmanshus-Cassan af den 16
Octobris 1726.
R. o. A. biföllo Betänkandet och resolverade, at en underdånig
föreskrift upgår til K. May:t, det Ryttm estaren Bräkenhielm
till Lieutnants-indelningen vid Smålands Cavallerie efter
Rosenbielke måtte hulpen blifva, så framt then ey redan voro
förgifven, men eljest vid första öpning med ständig indelning
ihugkomnas.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commereie- samt BergsDeputationernas
Betånkiande af den 19 Maij angående frihet
för de uthaf fienden åhr 1719 afbrände järnvärken i Roslagen.
Hvaröfver Deputationerne stadnat i det slut at, hvad angår
huru många frihetsåhr desse i Roslagen uthaf fienden afbrände
bruken böra tiiläggias, tyckes vara bäst och tienligast, at så
i detta som alt det öfriga simpliciter förblifver vid sielfva det
först utfärdade K. Benådningsbrefvet af den 19 Julii 1720,
så at desse bruks ägare måge låta sig åtnöija med de däruthinnan
dem tillagde otta frihetsåhr, hvilka skiäligen icke
kunna beräknas för än ifrån 1722 ahrs böljan och således slutas
med åhr 1729. Beträffande därnäst tijondeafgiftens betalning
under frihetsåhren af de masugnar, hvilka, oacktat sielfva hammarne
och bruken voro i aska lagde, blifvit stående och obrände,
så, i öfvervägande af de anförde skiäl och omständigheter,
kunna Deputationerne ey heller annat än för rättvist, christeligt
och billigt pröfva, at bemelte tiondeafgift så väl för blås—
ningarne i de obrände som brände masugnarne i Roslagen böra
uthan någon åtskillnad under de sielfva bruken beviljade 8
frihetsåhren, hvilka på det här ofvanförmälte sättet komma
at räknas, vederbörande aldeles eftergifvas, likmätigt sielfva
Benådningsbrefvets klara innehåll, så at desse olyckelige bruksägare
ey mindre än andre på det sättet ruinerade undersåtare
måge af någon verkelig, fast än emot skadan ey svarande hielp
hafva sig at hugna. Men hvad sidst angår de 2 hambrar vid
Löfstad bruk, som afledne Hr Landshöfdingen De Geer vid
förre Riksdagen tillstådt hafva blifvit för fiendens brännande
någorlunda conserverade, så hemstelles Riksens Ständers egit
godtfinnande, huru vida, i anseende till de bevekande omstendigheter,
som Cammar- och Commercie-Deputation i hosgående
Betänkande vid nästledne Riksdag anfördt, i synnerhet at be
-
Deputation om löningsfordringarnas betalning. 361
melte Hr De Geer och dess förfäder giordt en så stor nytta
så med bergvärks uptagande sorn jernvärks inrättande, jembväl
af egne medell bygt en soknkyrka och underhåller ett hospital,
med mera, samma 2 hambrar äfven under de beviljade frihetsåhr
måge komma at begripas.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. i alla delar bifallit.
Sedan justerades Extractet utliur R. o. A:ns den 22 hujus
håldne Protocoll angående Fonden till Betienternes löningars
betalning, hvilket blifvit inrättat såsom Krigzbefälet förklarat
dess åstundan vara.
Hr Lilliestierna påminte, at om Tropheerne inryckas
skulle, och at expresse nämnas borde, at Exspectanterne måtte
få sin exspectance, till dess de blifva befordrade.
Hr Stiernstedt: Exspectanterne böra ey anses som fremmande,
uthan medlemmar i Riket, för hvilka man bör sörja.
R. o. A. biföllo i alla delar berörde Extractum Protocolli,
såsom thet nu finnes införd! under den 22 Maij sidstledne;
Och sändes en Deputation thärmed till the andre Stånden,
nembligen:
Gref Conrad Sparre.
Gref Ekeblad.
Frih. Kurck.
Frih. Ulfsparre.
Hr Gustaf Hård.
Hr Jägerhorn af Storby.
Hr Ridder schiöld.
Hr Hielmberg.
Hr Westfeldt.
Hr Stålhammar.
Hr Dahlfeldt.
Hr Kruus.
Gref Mellin.
Gref Ducker.
Frih. Stakelberg.
Frih. Duben.
Hr Jägerhorn af Spurila.
Hr Klingsporre.
Hr Ehrenborg.
Hr Lagerborg.
Hr Nisbeth.
Hr Clöfverfeldt.
Hr Lilliestierna. f
Hr Rääf.
Uplästes Hr Ridderhiertas Memorial, där uti han föresteller,
at det voro billigt, at en Ofver-Officerare, som sitter
vid exspectancelön som Lieutnant och Cornett, måtte vara
närmare till Under-Officerare-indelning vid Regementet, fast
han och skall prsestera samma tienst, än en ringare af underbefälet,
som den innehafver och är af mindre meriter, hvilken
362 Maj 25. Öfver- o. under-officerare. Vadstena krigsmanshus.
åter igen så snart kunde till sina förra vilkor som Öfver-Officeraren
blifva till sin rätta indelning förhielpt.
Hr Didron sade detta strida emot Reglementerne.
Frih. B. Rålamb: Atskillige hafva sökt det vid Adelsfanan,
men K. Resolution af 1724 förmår, at Under-Officeraretienster
ey skola besättias med Öfver-Officerare.
Hr Dahlfeld: Jag beder så väl för mig som för de andre
Exspectanterne, at R. o. A. ville låta ett bref afgå till K. May:t
och recommendera Exspectanterne till promotion.
Det sades vara redan gjordt, och man har K. Mayrts
Reglemente till rättelse.
Gref Lewenhaupt: Det äro någre, som bedia, at de
måtte blifva nämde.
Hr Didron: Jag har ingifvit ett Memorial om Krigsmanshuset,
det stå så många penningar i Banqven, och iag beder,
at det må gå till communication med de andra Stånden.
Hr Öfverstens Didrons Memorial uplästes å nyo, hvaruti
han hemsteller till R. o. Arns rättvisa och benägna utlåtande,
om icke vederbörande måge blifva antydde at innan Richsdagens
slut ofelbart inkomma med en omstendelig berettelse
om Krigsmanshusens nu för tiden varande tillstånd samt huru
de därvid influtne medel blifvit till sitt rätta bruk och påsyftade
ändemål använde och hvad däraf kan vara i behåld,
hvarefter och sedan det föregådt, torde Höglofl. R. o. A. äfven
i anledning af befundne omstendigheter bepröfva nödigt at
giöra om detta nödige verk en sådan författning, at mången
utsläpad tienare må kunna blifva försörgd till döddagar.
R. o. A. resolverade, at detta Memorial remitteras till
Secrete Utskottet, hvarest denne saken skall vara anhängig.
Hr Lagercrantz anmelte, at han fädt svar ifrån Landshöfdingen
Hylteen;
Och gaf därpå fram ett Memorial till R. o. A.
Uplästes Landshöfdingen von Hylteens Memorial af den
16 Maij, hvari han beder R. o. A., at de med samnad hand
in för Öfverheten täckes läggia sin underdånige recommendation
och förord til hans underdånige förbön, hvilken han till
K. May:t insändt häfver, at de i Dagströmske Commissionen
och hans olägenhet interesserade Domare icke måge ställas
under anklagan och bestraffande. Härjemte audrager han, at
Riksens Ridderskap och Adell har fädt en angelägen försäkran
både af forna Sveriges Konungar så väl som och af H. K. May:t
Landshöfding Hylténs memorial om förord.
363
vår na regerande allernådigste Herre uti Privilegierne, at de i
högre måhl aldrig skole annorstädes dömas, än i Hofrätterne,
hvarest 13 lagfarne män stadigt sittia, därest voro hans forum
privilegii, och hans välfärd, vid desse honom tillstötte händelser
i denne orten, suckar efter en domstol, hvarest på fyra
personer hans sak ey skall ankomma, täcktes nu Riksens Höglofl.
Ständer, som ser hans betryck och hans skiälige fruktan,
rättvisligen så begå, at han ochså må niuta denne hugnaden
efter lag och privilegier, så vore han ifrån Commissions-bördan
förlossad, hvarest ett minsta förment fel skulle draga efter sig
1000:de-tals Commissions-tractamenter, i stellet man med 100
Dahlér kan utföra hela saken vid en ordinarie domstol. Härjemte
ber han, at R. o. A. behagade hos H. K. May:t recommendera,
at Actores måge få starkare lag och bommar för
sig, så at de ey måge med svårare titlar eller egne afmålningar
någon besvära, än saken verkeligen medgifver.
Landshöfdingen von Psilander ingaf ett Memorial emot
Commissioners förordnande, och sedan det var upläsit, bad han,
at det måtte remitteras till Justitias-Deputationen.
R. o. A. biföllo, at detta må gå till Justitiae-Deputation.
Hr Ehrenpreus: I fall Landzhöfdingen Hylthén emot
förmodan skulle finnas brotzlig, så tror iag, at ingen kan binda
eller gravera honom med en så ansenlig omkostnad, som denne
Commissionen kostat; därföré hemstelles R. o. A., om icke
Justitiae-Deputationen kunde taga i öfvervägande, huru vida
den skiedde intekningen på hans egendom kan uphöra.
Frih. Ungern: Det är svårt at utlåta sig därom, innan
Actor blifvit hörd, hvad skiäl han haft.
Hr Åkerhielm: Med samma skiäl, som suspension häfdes,
så bör detta häfvas, ty execution bör ey gå för dom.
Frih..Ungern: Processen tillåter ey at döma, innan man
hörd t Actor.
Hr Ehrenkrok: Det målet är remitterat till Giöta Hofrätt
at där afgiöras, och är bäst låta det förblifva därvid.
Gref Lewenhaupt: Blifver det därvid?
Svarades ja.
Hr Åkerhielm: Ingen intekning kan skie, utan causa
debendi vises.
Hr Falkengren: Det kunde en föreskrift till K. May:t
upgå, at Giöta Hofrätt gior slut snart i saken.
364 Maj 25. Landsh. Psilanders memorial mot kommissioner.
Frih. Ungern: Vill R. o. A. resolvera, så kunna de giöra
det, men mig tykkes, at Deputationen måste höra Actor.
Hr Åkerhielm: Jag vet intet, huru iag skall tractera
min fiende värre, än at iag skiljer honom ifrån egendom och
tienst. Får icke saken lemnäs öpen, och intekningen skier,
sedan Hofrätten funnit ordsaken billig?
Hr Didron förestelte, at det vore eftertenkeligit at så
uphäfva det, som K. May:t och Commission, hvari en Richzråd
sitter, hafva giordt.
Hr Åkerhielm: Om det än voro 4 Richzråd, så äro de
menniskior och kunna fela.
Hr Ehrenpreus: Denna qvestion kunde remitteras till
Justitiae-Deputation och Secrete Deputation.
Frih. Ungern: Nulliteten består däri, at Commission dömt
honom ohördan; skulle man nu här häfva up intekningen, innan
Actor blifvit hörd, så beginge man en lika nullitet därutinnan.
Hr Ehrenpreus: Hyttens egendom är intet seqvestrerad
och inteknad för den förra Commission, uthan för den senare.
Hr Ehrencrona: Commissionen har ey resolverat till intekning,
uthan Actor har gådt till Domaren och fädt hos en
intekning, men hos den andra intet.
Hr Åkerhielm: Åro vij då icke i stånd äthäfva detta?
Frih. Ungern: Oss hörer ey till at rätta nulliteter, som
skie i Häradzrätter, uthan det hörer Hofrätten och Konungen
till.
Hr Åkerhielm: Som det är erkändt, at det är en nullitet,
så är frågan, om vij ey kunna rätta den.
Hr Fritski proponerade, at till Hofrätten måtte ifrån
K. May:t afgå bref, at den afgiör skyndesammast saken.
Hr Stobée: Af det Memorial, som Hylten gifvit in, finner
iag två omstendigheter, först at Commissions ledamöter
måtte slippa tilltahl, 2:o om Commissionen skall uphöra. Det
senare har Landzhöfdingen von Psilander stabilierat med ett
Memorial, hvilket remitterades till Justitise-Deputation, och
altså lärer Deputations giöromål blifva at eftersee, huru vida
publicum kan gifva efter sin rätt, fast Landshöfdingen gifver
efter den. 3:o Angående intekningen, så är bäst at stanna
vid det, at den saken är remitterad till Hofrätten.
Beslut om Hylténs och Psilanders memorial. 365
R. o. A. remitterade begge Memorialerne till JustitiaeDeputationen,
och afgår recommendation, at Hofrätten gior slut
i saken.
Hr Ehrencrona: Det är obegripeligit, hvad Commission
giordt på 16 månader; med två Bönder och en afdankad Fogde
hafva de amuserat sig ett helt åhr. Gref Cronliielms Commission
gick igenom hela Scaraborgs län och Ammiralitetet,
och gick ey mehr än G/2 åhr därtill, men vij arbetade som
rätta domare. Det är obegripeligit. Blifva ey Commissionerne
hämmade, så giöra vij oss rijs åt oss sielfva. Sedan 1720
hafva de kostat 2 Tunnor Guld. Huru länge skola vij stå
uth med sådant? Vij äro ey capable at löna Betienterne, men
när det går uth på Commissioner, då är penningar nog.
Hr Lagercrona: Jag vill fråga, om det är christeligit
och billigt, at en sådan spansk Commission är satt; den har
varat i 16 månader, får den penningar, sitter den 3 åhr ännu.
Hr Åkerhielm: Är icke det angelägit, at man förekommer,
det Commission ey får penningar mera, och i fall man
är osäker, huru penningarne äro använde, at man med lika
skiäl nu teknar in deras egendom?
Thetta fick ey bifall.
Gref Lewenhaupt proponerade på Hr Akerhielms före
stellning, om Commission skall få mera penningar.
Ropades ney, men af andra ja.
Frih. Ungern: Jag kan ey finna mig i detta. Saken är
remitterat till Justitim-Deputationen, at den skall komma in
med sitt betänkande, om Commissionen skall continuera. Nu
sägs här förut, at den ey skall få penningar, då moste ju
Commissionen uphöra.
Hr Ehrenpreus: Deras mening är, at Commissionen ey
skall få penningar, innan Justitias-Deputationen inkommit med
sitt utlåtande.
R. 0. A. upsköto denne qvsestionen, til dess Justitiae-Deputationen
inkommit med sitt betänkande.
Hr Åkerhielm: Får icke iag fråga? Skall Commissionen
få några penriingar?
Svarades ney; men andra ville blifva vid förra resolutionen.
Doch fans godt, at efter pluraliteten skulle tilläggias, at
Commissionen inga penningar skall få, innan Justitiae-Deputationen
inkommit med sin utlåtelse.
366
Maj 25. Om brännvmsbrännerierna.
I anledning af thef som resolverat blefvit skrefs then Resolution
på Landshöfdingens von Hyltheens Memorial, at R. o. A.
remitterat det till Justitiae-Deputation, som häröfver skyndesammast
inkommer med sin utlåtelse; imedlertid anstår med
penningars utbetalande till Cotnmissions vidare underhåld. Och
som K. May:t befalt dess och Riksens Giöta Hofrätt at afgiöra
thet som angår then af Actore uti Hylthens egendom
sökte intekningen, så upgår ett underdånigt Memorial, at
H. K. May:t täcktes låta å nyo afgå härom thess befallning,
at Hofrätten oförd röij eligen then saken afslnter.
Uplästes Cammar- och Oeconomie-Deputationens Betenkiande
om Bränvinsbr ånner ier ne i Riket.
1 §, angående dem på landet sorn ey få bränna, blef bifallen.
2 §, angående panneafgiften af dem som få bränna på
landet, blef äfven bifallen.
Men Adlerbeth var däremot och tykte at denne utlagan
var för stor.
Uplästes Extractum Protocolli hållit i Råd-Cammaren den
23 Maij 1731 af innehåld, at Hof-Cantzlern von Kochen kom
i Rådet och föredrog Hr Riksrådets, Praesidentens och nu varande
Landtmarskalkens Gref Arfved Horns underdånige Suppliqve,
däri H. Exc. för dess annalkande ålder och dageligen
aftagande krafter beder at entledigas från det honom härtils
nådigst anförtrodde Praesidents-embetet i K. May:ts och Riksens
Cancellie-Collegio, ärnandes däremot vid Råds-embetet
fortfara, allenast K. May:t i anseende till dess långlige underdånige
tienster täckes förunna honom frihet at hädanefter, såsom
härtills, under tiden få vistas på landet at någorlunda
skiöta des hälsa. H. K. May:t utlät sig härvid i nåder, det
H. May:t mycket beklagade, at Hr Riksrådet ville entledigas
ifrån Praesidentskapet i Cancelliet, hvilket han härtills med
stort beröm och patriotisk nit till K. May:ts och Rikets besynnerliga
nytta och nöije förestådt. Hr Riksrådet hade och
denne sin åstundan föruth hos K. May:t i underdånighet anmelt,
då H. May:t på alt sätt sökt öfvertala och förmå honom
at icke nedläggia detta embetet, uthan däruthinnan vidare fortfara.
Men så har H. May:t för de af Hr Riksrådet andragne
skiäl och i anseende till dess underdånige enständige anhållande
velat i nåder därtill samtyckia. Och emedan således
Praesidentskapet i Cancelliet blifver ledigt, så vill K. May:t
Horns ansökan om afsked från kanslipresidentsembetet. 367
däröfver i nådpr inhemta Riksens Ständers välmente råd samt
meddela dem detta alt jemte Hr Riksrådets underdånige Suppliqve
igenom detta Extractum Protocolli.
Sedan uplästes H. Exc:s Gref Horns Suppliqve.
Frih. Dii ring holt före, at det vore betenkeligit at låta
H. Exc. skiljas vid Prmsidentskapet.
Hr Didron: Jag hemsteller, om icke detta kunde gå till
Secrete Utskottet, som vet i hvad stånd de utrikes affairerne
äro.
Frih. Gustaf Palmfeldt: Alla hafva sedt huru berömligen
H. Exc. upfördt sig, och som conjuncturerne äro nu så
delicate som någon sin förr, så är frågan, om icke man kunde
säija, at man finner H. Exc. omistelig och at moyens sökes
til at lisa H. Exc:s arbete.
Hr Celsing mente, at det kunde skie så medelst, att
Cancelliet med en Richsråd ännu förstärkes.
R. o. A. resolverade, at aldenstund R. o. A. finna desse
'tiders conjuncturer vara mycket delicata och Riksrådet Gref
Horn, såsom ägande en stor experience uti statssaker och
ministeren, omistelig vid Cancelliet, så hålla de före, at af
H. K. May:t i underdånighet begiäres, det H. K. May:t täcktes
förmå H. Exc. Gref Horn at än vidare continuera vid Praesidentskapet,
och at giöra sysslan därvid för H. Exc. lättare
håller R. o. A. före at Secrete Utskottet och Secrete Deputation
sammanträda at sökia utvägar thärtill.
Med thenne R. o. A:ns utlåtelse sändes en Deputation till
the andre respective Stånden, nembligen:
Gref Tessin. Gref Sparre, Fullm. Palmfeldt.
Frih. Taube. Frih. von der Pahlén.
Deputation, som varit hos the andre Stånden angående
Fonden till löningsfordringarnes betalning, kom tilbaka, och
sade Frih. C. Sparre, at Stånden låtit helsa och lofvat at
vilja taga den saken i nogare betänkande och komma in med
sitt utlåtande.
Hr Celsing.
Hr Olthoff.
Hr Rutenschiöld.
Hr von Roland.
Hr Sohiönström.
Hr von Nolcken.
Hr Teet.
Hr Bergenhielm.
368 Maj 25. Bondedep. om riksdagens slut o. amiralitetet.
Sedan continuerades med Betänkandets upläsande om bränvijns-accisen.
Och blef 3 §, huru vid bruken, grufvor, manufactorier
samt factorier på landet förhållas skall, bifallen.
4 §, om giästgifveriers och krogars taxerande på landet,
blef likaledes bifallen.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, för hvilken Taleman
förde ordet sålunda: Bondeståndet aflägger sin allerödmiukaste
helsning, och emedan det lider till den tiden, som
K. May:t föreslagit och Riksens Ständer till Riksdagens slutande
utsedt, vij och försumma vårt åkerbruk med det vij gå
här, så bedia vij, at på Rikzdagen må giöras ett godt slut. —
Gaf så fram ett Extract utiiur Bondeståndets i dag håldne
Protocoll, som uplästes, af innehåld, at som Bondeståndets
hemmavarande medbroder högeligen önska, at deras Fullmechtige
här vid Riksdagen med det aldraförsta för deras gemensama
angelägenhet skull med väl förrättade ärender måge*
hemkomma, i synnerhet som deras närvarelse i orterne vid
denne tiden är högst nödig och oumgängelig för deras fattiga
åkerbruks skull, hvarigenom den utarmade Allmogen skall hafva
sin ringa födo och någorlunda kunna afbörda sig dess åtskilige
och mångfaldige utgifter, fördenskull drager Ståndet det
goda förtroende till de öfriga respective Stånden, at de benäget
varda uptagandes, det Ståndet ännu förnyar dess åstundan,
at denne Richsdagen till uuderdånigst följe af H. K. May:ts
nådige befallning må inom denne månadens slut bringas till
ändskap, eller ät minstone till den 4 nästkommande Junii slutas,
i synnerhet som de angelägnaste allmenna ährender nu mera
till större delen lära vara utarbetade, och de öfrige snart nog
kunde komma till slut, där Deputationerne tidigt sammanträda;
kunnandes Ståndet för öfrigit sig ey annat förestella, än at
den öfver Ammiralitets-medlens förvaltning förordnade angelägne
Deputationen lärer inom denne tiden kunna bringa sitt
vichtige giöromål til behörig ändskap, så at Riksens Höglofl.
Ständer innan deras skillsmässo måge fullkomligen därom blifva
underrättade, som och eljest vederbörlig kundskap erhålla om
Räntmestaren Lagersparres förde disposition öfver Riksens
medell, samt huruvida andra däruthinnan kunna vara delachtige,
hvilka på den händelse ey kunna undgå at därföre lagligen
tilltalas och till svars stånda.
Prestdep. om Horn, lönfordringarna och riksdagens slut. 369
Deputation kom tilbaka, som varit hos de andra Stånden
angående H. Exc. Gref Horn, och sade Gref Tessin, at Deputation
har till skyldigt följe af R. o. Arns befallning varit
hos de andre Stånden, hvilka låto anmäla sin helsning och
lofvade inkomma med sin utlåtelse, låto och förstå, at de giorde
ingen svårighet at förena sig med R. o. A.
Ifrån Presteståndet kom en Deputation, och förde Biskopen
Doctor Humble ordet således: Hos Höglofl. R. o. A. låter
Presteståndet anmäla sin ödmiuka och hörsama helsning. Och
som R. o. A. behagat hedra vårt Stånd med 2:ne Deputationer,
så har Ståndet bordt gifva svar på det som proponerat blifvit.
Det första, angående H. Exc. Gref Horn, så fägnar vårt Stånd
sig däröfver at R. o. A. fattat så öma tankar om H. Exc:s
bibehållande vid Praesidentskapet i K. Cancelliet och conformerar
sig därutinnan at en Deputation går up till K. May:t
och beder i underdånighet, det H. May:t täcktes i nåder förmå
H. Exc. at ännu blifva qvar vid Prsesidentskapet, samt at
Secrete Utskottet och Secrete Deputationen sammanträda och
höra H. Exc., på hvad sätt han åstundar at blifva lisad i sitt
arbete. — Gaf så fram ett Extractum Protocolli härom. —
Sedan sade berörde Hr Biskop vidare: Det andra Deputations
förebringande angick Fonden för löningsfordringarne. Däröfver
har Ståndet utlåtit sig, men Extractum Protocolli har ey hindt
renoveras, och har Presteståndet funnit billigt, at Deputationerne
träda tillsammans till at utfinna tillräckelig fond, varandes
Presteståndets mening, at de, som heldre vilja afstå
helften af sin fordring än vänta på fulla betalningen, kunde
därmed hugnas, och at Ständernes Conthoir nu straxt får befallning
och tillåtelse at af then igenom licenten samlade fonden
inlösa theras fordringar, som godvilligt sig thärom anmäla,
doch at imedlertid ingen betages at få sin fulla betalning, som
vill vänta. Men om Exspectanterne öfverlägges vid Deputationernes
sammanträde. Härjemte berättade Hr Biskopen, at
Bondeståndet har inkommit med påminnelse om Richzdagens
slutande, och som de äfven kommit öfverens därom, så itererar
Presteståndet sin vördsamma påminnelse och tillförsel’ sig till
R. o. A., at de lära giöra med Presteståndet och Bondeståndet
ett at fullkomna sitt yttrade löfte.
Gref Lewenhaupt svarade härpå;
Och sedan afträdde Presteståndets Deputerade.
Adelns Protokoll, 1731. 24
370 Maj 25. Betänkanden uppbrytas och bordläggas.
Hr Ehrencrona påminte, at alt det som ligger på bordet
må brytas up och ligga på bordet, på det hvar och en kan
läsa det och vara i stånd at påminna det som nödigt är.
Thet blef godt funnit, at så skie skulle, doch läses rubriqven
därpå up.
I anledning häraf öpnades Justitise-Deputations Betänkande
om intekningar, Justitise-Deputations Betänkande om
tomtören i Carlscrona, Justitise-Deputations Betänkande om
sakernes afgiörande i K. Justitise-Revision,
Justitise- samt Cammar-, Oeconomie- och CommercieDeputations
Betänkande om ägors delning,
Cammar- och Oeconomie-Deputations Betänkande om hemmans
contribution af Officers-bostellen, Dito om Ammiralitetsoch
Fortifications-räkningarna, 3:o Allmennings-fiskerie, 4:o
om Pommersk frucht,
Bergs-Deputations om snatterie vid bruken,
Militiae- och Oeconomie-Deputations om Kymmenegårdz
läns Infanteries förstärkande,
Cammar- och Oeconomie-Deputations om nederlagsfriheten,
Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående Commercie-Rådet
Hökerstedts Commission ved Crono-Magasinet,
Militiae- och Cammar-Oeconomie-Deputations om Pinkards
ansökning,
Cammar-Oeconomie-Deputations om durchfarten i Finland,
Dito om Abo Academia.
Men tvenne Betänkanden ifrån Secrete Deputationen öpnades
ey, så och ett om Adelsfanan.
Gref Lewenhaupt: Bondeståndet recommenderade ett
Extractum Protocolli angående en Bonde ifrån Christianstads
lahn och Rappelberga by.
Vidare continuerades med Betänkandets upläsande om
bränvinsbränneriet och 5 § berörande städerne, besynnerligen
Stockholms stad, hvarutinnan berättas, at accisen af brännerieme
i Stockholm stiger efter calculation til 112,500 Dahl.
kmt om åhret, och at Bryggare-Embetet budit 72,000 Dahl.
kmt, jembväl at de andre Ståndens Deputerade tykt, at den
summan borde emottagas, men at R. o. A:ns Deputerade hållit
före, at till K. Collegierne lemnäs kunde, thärest BryggareEmbetet
ey vill gå vidare, at lemna detta arrendet till andre
borgare, som något tillräckeligare biuda.
Brännvinsbränneriet i Stockholm.
371
Hr Hökerstedt: Det är eftertenkeligit, at de andre
Stånden vilia gå ifrån R. o. A:ns mening i Deputation, helst
här i Stockholm brännes up 60 å 70 Tunnor spannemål, och
således vore det ey mer än 1 Dahl kmt af hvar tunna; derföre
är bäst lemnat till vederbörande Collegier och K. May:ts
faststellande, helst Tull-Societeten lärer giöra det högsta bud
som skie kan.
Frih. von Hoepken: Jag håller före, at det voro bettre
at taga emot Bryggare-Embetets tillbud på försök.
Hr von Blixen: Man kan fresta på tu eller tri åhr.
Therefter uplästes 0. Grass', A. Åbergs, P. Sundbergs
och I. Nymans Suppliqve, at R. o. A. täcktes, innan Bryggare-Embetets
anbud emottagas, nådgunstigast tillsee, at Embetet
därigenom ey får förvärfva sig rättighet till något fördärfveligit
monopolium och däraf följande olycka, så at ey
allenast Cronan skulle vara förbunden at låta sig nöija med
hvad de behaga gifva, utan och de hafva macht at fördärfva
och utesluta dem af Embetet, som till Cronones afsaknad med
dem ey ville giöra ett.
Sedan resolverade R. o. A., at Hr Capitein von Blixen
måtte i anseende till dess härvid hafde besvär at förmera Crouans
inkomst få hålla en dranck- och en klarpanna.
Afven blef bifallit, at Cammar- och Commercie-Collegierne
sluta och uplåta brenvinsbrenneriet i Stockholm till den mästbiudande
likmätigt R. o. Arns ledamöters utlåtande i Deputation
Memorial.
Thärefter påmintes, at Tull-Societeten måtte höras;
Men thärpå svarades: När Tull-Societeten får sin summa,
så kan den ey mer fordra, uthan öfverskottet kommer Cronan
till.
Som R. o. A. nu skilgdes åt, så differerades thet öfrige
af Betänkandet.
Den 26 Maij.
Närvarande Deras Exc:r Riksens Råd och Ständer.
I H. Exc. Landtnäs frånvaro var nu Gref Lewenhaupt.
Uplästes af Missgiernings-Balken 58 Cap.
Och var därvid intet at påminna.
372 Maj 26. Missg.baiken. Lägersmål. Lögn och förtal.
59 Cap.
6 §. Uplästes Presteståndets skriftelige påminnelse, at
det brott, som där nenmes, nembligen höör med sin hustrus
ogifte syster, eller hustrus med sin mans broder, bör efter Guds
Lag beläggias med lifsstraff.
Efter något discourerande blef öfverens kommit, at K. LagCommissionen
skall infordra samtelige Consistoriernes betenkande
öfver hela detta capitlet.
60 Cap.
1 §. Uplästes Hr Abrahamssons anmerkning, at hvad i
denne § förmäles synes fordra ett närmare öfvervägande. Ty
som annat är at skada någon till lif eller ära och annat är
at vilja någon därtill skada, men ey kunna, varandes det ena
ett svårare brott än det andra, och där ey lika brott är, där
må ey eller lika straff vara, altså är skiäligast, at straffet
lämpas efter brottet.
R.: Här talas intet om den, som har några omstendigheter
at gå på, uthan dichtar up och liuger emot bettre vetande
på en annan och vill bringa en om lifvet. Detta har
och grund i 1727 års Förordning.
§ bifölls.
4 §. Uplästes bemelte Hr Abrahamsons anmerkning, at
afbön bör icke skie, när brottet straffas med kropsplicht, ty
at vederdeloman fullfölgt högsta rätten, men vill han antaga
afbön, så måtte kropsplickten afstana.
R.: Af bönen är till så mycket större reparation för den
som lidit och at han offenteligen tillstår sitt brott. Thetta är
och tagit uthur Förordningen af år 1727 den 22 Junii.
Svaret bifölls.
Sedan påmintes, at orden »såsom personen är till» kunde
gå ut.
Men blef doch öfverens kommit, at de orden stå, ty en
, qvinna kan ey straffas med landsflycht.
61 Cap.
4 §. Uppå Hr Erkiebiskopens föreställning achtades godt,
at efter orden »hyser man» tillägges: »vitterligen».
Frih. Eric Wrangel: Efter iag fruktar, at Deras Exc:r
och Riksens Ständer ey lära komma tillsamman öfver Lagen,
Om lagverket och kyrkoordningen. 373
och Kyrkioordningen är så väl utarbetad af EcclesiastiqveDeputation,
så hemstelles, om icke man kunde lemna till
K. May:t och Rådet at låta Kyrkiolagen gå ut.
Presteståndet svarade, at som denne Ecclesiastiqve Lagen
har sammanhang med den Civile, och den senare ey kommer
nu at utgå, så måste den förra äfven hvila, och Consistorierne
få imedlertid dehl thäraf.
H. Exc. Gref Carl Gyllenborg: Yij hafva ey kunnat
låta trycka Kyrkioordningen i Ecclesiastiqve-Deputation, ty vij
vore een constituerad Commission och borde hafva ordres hvad
vij vidare skulle giöra.
Några af Presteståndet mente, at den kunde utgå af trycket
till allmenn chritiqve, såsom med Lagen skiedt.
Gref Lewenhaupt frågade, om Kyrkioordningen skall
hvila till nästa Richzdag.
Svarades ney.
Hr Ehrencrona: Med Kyrkioordningen är en annan sak
än med Lagen, emedan öfver Lagen ey varit af alla Stånden,
men öfver Kyrkioordningen hafva varit trenne Ståndens Deputerade.
Biskopen Humble: Det är angelägit, at hvar och en får
communication af den, innan den går ut, förr än den antages
som en lag.
Frih. Wrangel: Kunde icke Kyrkioordningen hänskiutas
till K. May:t och Riksens Råd til vidare öfverseende och publicerande.
Hr Ehrencrona: Eftersom omöijeligbeten ligger i vägen
at få Lagvärket uth, så vore bäst at låta Kyrkioordningen
hvila till nästa Riksdag, ty Lagen är fundamentet för den
andra.
Bondeståndet påstod, at de igenomgångne lagbalkar måtte
tryckas och faststejlas.
Gref Lewenhaupt: Får Hr Landzhöfdingen Ehrencronas
påminnelse bifall?
R. o. A. svarade ney, men Preste-, Borgare- och Bondeståndet
ja.
Gref Lewenhaupt: Bondeståndets mening är ju så, at
Kyrkioordningen skulle ju tryckas till nästa Rikzdag till allmen
chritiqve?
Bondeståndet: ja.
374 Maj 26. Beslut om brännvinsaccisen och kontributionerna.
Hr Didron: På det sättet är alt onyttigt, som vij giordt
med Lagen, om den nu ey faststelles.
Deras Excellencier afträdde, äfven sedermera de andre
Stånden, men R. o. A. blefvo qvar.
Sedan Deras Exc:r och de andre Stånden afträdde, continuerades
med Betänkandets upläsande om brännevins-accisen;
Och hvad angår kiällares och krogars taxerande i Stockholm,
hvarom vid slutet af 5 § förmäles, så fick thet bifall.
6 §, angående visse pannors inrättning i de öfrige stapeloch
stora upstäderne samt bränvinets beläggiande med 4 öre
smts accis för kannan, fick äfven bifall.
Vidare projeeterar Deputation, at kiällare, caffehus och
krögerier, som sälja bränvin i minut, böra af Landshöfdingen
i orten tillika med Magistraten taxeras till en viss krögareafgift
för Cronan till 15, 20, 30 å 40 Dahl. smt om åhret och
så vidare efter hvarie stads folkrikhet och däraf följande afgång.
Men R. o. A. höllö före, at desse näringar kunna antingen
igenom auction uplåtas den mästbiudande eller taxeras, och at
de här nämde summor skulle uteslutas;
Hvarefter Betänkandet nu ändrades.
Hvad yttermera om Taxeringslängdernes insändande till
K. Cammar-Collegium innom nästkommande Michaelis och accisens
praenumeration qvartaliter förmäles i Betänkandet, blef
gillat.
7 §, vidkommande alla de öfrige städerne, blef äfven af
R. o. A. gillat.
8 §, at det med Tull-Societeten slutne arrendecoutractet
härigenom ey rubbas, blef jembväl bifallen.
Sidst förmenar Deputation, det emot denne nu åtagne nye
och ovanlige bränvins-accisen så väl hemmans som de personelle
contributionerne, undantagandes slotzhielpen samt lönoch
betalningsafgiften, efter Bondeståndets uttryckelige förbehåld
måtte uphöra in til nästa Riksdag, då Richsens Ständer
åter igen om sättet till contribuerandet hafva tillfälle at närmare
öfverläggia och efter de sig då företeende omständigheter
faststella.
Hvilket alt af R. o. A. bifallit blef, allenast sätties i
stellet för »så väl hemmans som de personelle contributionerne»:
»så väl de personelle som reelle contributionerne, hvilka uti
1727 års Placat nämde äro» etc.
Brännvinsbr. i Stockholm o. Finland. Granatenflychts arrest. 375
Frih. Wrede mente, at i Finland ey kan betagas Adeln
at bränna bränvijn och sälja i städerne, efter de hafva ondt
vid at få försälja sin säd.
Men Betänkandet fick bifall.
Thärefter påmintes, at Tullarrende-Societeten skulle höras
angående accisen här i staden;
Och föreslog Hr Leijonmark, at detta kunde gå till
Collegierne, som höra dem och sluta contractet.
Hr Didron: Brännerierne borde flyttas ytterst i staden
Detta
sades ey kunna skie.
Sedan skrefs på Betänkandet, at det af R. o. A. blifvit
bifallit med the ändringar, som hos R. o. A. giorde blifvit;
och hvad accisen i Stockholms stad angår, så kommer K. Cammar-
och Commercie-Collegierne at uplåta dem til de mästbiudande,
likmätigt R. o. Arns ledamöters utlåtande i Deputations
Memorial. I öfrigit, och som Hr Capitein von Blixen
sökt at till Cronans fördel upbringa accis-summan i Stockholm,
så finna R. o. A. skiäligt, at Hr Capitein nu under arrendetiden
niuter en drank- och en klara-panna frij för accisafgift.
Hr Ehrencrona mente, at det som beviljas Capitein
Blixen kunde hindra värket, och bryggarne säija, at han kan
bränna mera och hindra dem.
Det förblef doch ved förra resolutionen.
Ammiralen Taube berättade, at Ciämners-Cammaren i
går aftons begiärte arrest på en Adelsman, benämd Granatenflycht,
hvilken skall meherät sig i falska mynteväsendet, och
som han vore här på Riddarhuset, så gofvo Hr Ammiralen nu
an det.
R. o. A. hade ey något at påminna härvid.
Frih. Wrede: R. o. A. har behagat faststella detta Betänkandet
angående bränvinsbränneriet, men som det rörer oss
för mycket i Finland, så be vij få komma in med vår utlåtelse
däröfver.
Gref Lewenhaupt: Skall det studsa på denna påminnelsen?
Svarades
ney, uthan förblifver vid det som redan resolverat
är.
R. o. A:ns den 18 Maij sidstledne gifne Resolution på
Capitein Falkengrens Memorial uplästes, hvarmedelst R. o. A.
bifallit, at en Deputation theröfver förordnas må, hvilken ey
376 Maj 26. Två stånd mot två i Falkengrens sak.
kommer at befatta sig med något som Defensionsvärket angår,
uthan allenast har at efterse, huru Grönan fädt valuta för de
stora medlen, som äre utbetalte, och hvad säkerhet Grönan
har därföre, med mera, som Hr Capitein Falkengrens Memorial
innehåller, hvaröfver åstundas Deputations utlåtelse innan
Riksdagens slut.
Här öfver yttrar sig Presteståndet under berörde dato, at
det icke finner nödigt, det en särskilt Deputation förordnas,
emedan denne saken lärer snart vara utarbetad i DefensionsDeputation,
och håller därföre rådeligast, at detta Memorial
går till bemelte Deputation, som jemväl häfver at höra Herr
Capitainen, hvad han kan hafva i detta måhl vidare at påminna,
helst som H. May:ts nådigste vilja är, at Riksdagen
måtte til skyndesamt slut befordras, hvartill och Riksens Ständer
sig hafva utfäst.
Borgareståndet häfver yttrat sig häröfver äfven under den
18 Maij och är af samma mening som Presteståndet.
Bondeståndet har conformerat sig med R. o. A.
Thärpå gaf Hr Falkengren in ett Memorial, hvilket
uplästes, och begiärte så, at denne undersökningen måtte skie
af K. May:t och Rådet.
Hr Örnfeldt: Efter här äro 2 Stånd emot 2 Stånd, och
det är ogiörligit för Defensions-Deputationen at undersöka
härom, så kunde detta remitteras till K. May:t.
Hr Didron: Desse saker äre förut i Defensions-Deputationen
anhängige.
Hr Lilliestierna: Capitein Falkengrens Memorial går ut
på en felachtighet, som skall föreluppit med Lenman, den tyckes
ey höra till Secrete Utskottet, och efter Riksdagen skall slutas,
så är iu bäst låta det gå till K. May:t.
Hr Didron: Defensions-Deputation måste utlåta sig öfver
de §§ som äre dit remitterade, det öfriga kan sedan remitteras
til K. May:t.
Hr Falkengren: I Defensions-Deputation sittia en del,
som sutit i Commission och haft del i Contractet med Lenman
och således ey böra vara häröfver.
Hr Ridderschantz: Ingen borde sittia i Defensions-Deputation,
' som haft del i Contractet eller sitter i Commission.
Hr Ehrencrona: Detta är ett riksvårdande ärende, efter
Contractet skulle vara 3 skiep och 2 galleer färdige, pennin
-
Borgaredep. om Horn, lönfordringarna o. riksdagens slut. 377
garne äre utlefvererade, vij böra intet skiuta up denne saken,
innan vij fått rätt därpå.
Hr Didron: Jag undrar på at Hr Landzhöfdingen så
utlåter sig, som sitter i Secrete Utskottet och vet, at de sakerne
äre före i Defensions-Deputation. Deputation kan få
befallning at aldraskyndesammast komma in med sin utlåtelse.
Ifrån Borgarståndet kom en Deputation, för hvilken Stockholms
stads Fullmechtige Rådmannen Bröms förde ordet sålunda:
Hos Eders Exc. Riksråd, Praesident och Landtmarskalk
samt Högvälborne Hrr Grefvar, Friherrar och samptelige Riksens
Ridderskap och Adell anmäler Borgarståndet sin ödmiuka respect
och helsning igenom denne Deputationen med berättelse,
at som de haft den ähran och haft en Deputation ifrån R. o. A.
angående det at II. Exc. Gref Horn begiärt blifva licentierad
ifrån Prsesidentskapet i Cancelliet, så bäfver Ståndet meddelt
oss ett Extractum Protoeolli därom. — Gaf så fram samma,
hvilket uplästes, hvaruthinnan Borgarståndet bifaller R. o. Arns
härom yttrade mening.
Rådman Bröms: Därnäst har Borgarståndet haft före
den proposition, som skiedde till dem om löningarne, och stemmer
Borgareståndet öfverens med Ridderskapet, at Deputationerne
få träda däröfver tillsamman. Sedan berättade Rådman
Bröms, at Bondeståndet varit hos dem och begiärt, at
Riksdagen må slutas till den 4 Junii, men Borgarståndet nämde
den 22 Junii till at gå på Rikssahlen. För öfrigit har Borgareståndet
i ödmiukhet at påminna och begära, at sorn Cammar-
och Commercie-Deputations Betänkandet om bränvinsbränneriet
är en sak, sorn mycket rörer dera, det de måtte
blifva dessförinnan hörde, innan något faststelles.
Gref Lewenhaupt svarade därpå och berättade, at om
bränvinsbränneriet voro redan afgiort och afgångit ifrån R. o. A.
till de andre Stånden.
Borgareståndets Deputerade afträdde.
Sedan stannade R. o. A. i det slut angående Capitein
Falkengrens Memorial, at det hvilar, till dess Defensions-Deputation
kommit in med sitt Betänkande, och i fall då skulle
finnas, at något ey voro däruti uptagit, som Capitein Falkengrens
Memorial innehåller, kommer sedan det öfriga at remitteras
til K. May:t; och fick Gref Lewenhaupt in commissis
at drifva därpå at Defensions-Deputation kommer skyndsammast
in med sin utlåtelse.
378 Maj 26. Suppliker af baron E. Creutz m. fl.
Uplästes Fru Christina Beata Appelgrens Memorial, hvaruti
hon anhåller at undfå sig och sina omyndiga barn till
understöd någon försträkning på hennes sahl. mans (HofrättsRådets
Lilliemarks) liqviderade löningzfordran.
R. o. A. beviljade, at Enkiefruen må förskåttsvijs få af
Stendernes Conthoir helften af den löningsfordring, som hennes
sahl. man Hofrätts-Rådet Lilliemark efter liqvidation har at
fordra ifrån 1709 till 1718 ahrs slut.
Uplästes Fru Anna Christina Schönbergs Memorial, hvaruti
hon anhåller om någon hielp och undsättning till den skulds
betalning, som hon vid sin sahl. maus (Assessor Ehrenhielms)
begrafning måst giöra.
R. o. A. beviljade, at Enkiefruen må förskåttsvis få helften
af den löningsfordran, som hennes sahl. man Assessor
Ehrenhielm kan hafva ut fordra ifrån 1709 till 1718 åhrs slut.
Uplästes Jungfru Helena Maria Gyllencrantz' Memorial,
hvaruti hon beklagar sig öfver den olägenhet, som hennes faders
framledne Hofrådets Gyllencrantz' Sterbhus skall öfvergådt
genom honom påförde cronogravationer, till hvilkas afbördande
icke allenast hon och hennes syskon måst pantsättia deras
mödernesgodz, utban och hafva creditorerne undsatt Sterbhuset
med penningar, med mera; anhållandes fördenskull ödmiukeligen,
det Riksens Höglofl. Ständer värdes till hennes räddning
nådgunstigast utse medell, hvarmed Sterbhusets fordran må
med första blifva betalt, och til den ändan förordna, at sådant
skie må af the i Halland inflytande medell af siette-penningen
eller restantier och andra extraordinarie inkomster, hvilka uthan
Statens gravation thär i orten förmodeligen kunna vara at
tillgå.
R. o. A. remitterade denne ansökningen till Riksens Ständers
Secr.ete Utskott.
Uplästes Riksrådet Hr Baron E. Creutz’ Suppliqve till
H. K. May.t af den 13 Maij at blifva från den emot Landzhöfdingen
von Hylthén anstelte Commissionen licentierad och
förlofvad, hvilken Suppliqve H. K. May:t behagat den 26 Maij
communicera med Riksens Ständer.
R. o. A. pröfvade bäst vara, at detta remitteras till Justi
tise-Deputation, at berörde Deputation med sin utlåtelse häröfver
inkomma må.
Befrielse från kronogravationer. Hemmansbyte. 379
Den 29 Maij.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Betänkande af den 15 Martn 1731, huru vida de
K. May:ts undersåtare, som intet äro upbördsmän och ey finnas \
i Cronones räkenskaper balancerade, uthan allenast igenom
Cammai-Revisions observationer för de förra åhren till och
med 1714 äro graverade, måge äfvensom upbördsmäns harn
och arfvingar begripas under K. May:ts öfver Regeringsformens
34 § giorde förklaring af den 14 Decembris 1723; Yarandes
Deputationens öfver thetta ährendet yttrade tanka och utlåtelse,
at emedan vid så fatte omstendigbeter, som uti Betänkandet
anförde finnes, samma skiäl, som för Upbördsmennerne
och deras arfvingar blifvit i consideration tagne till deras befrielse
för gravationer, härrörande ifrån de förra åhren, så
mycket mera böra giälla för de i merberörde Betänkande omrörde
kiöpmän, som de ingen cronoupbörd haft om händer,
eller på något sätt sig förplicktat till redogiörande för nederlags-saltet,
de ey eller uti Cronones räkenskaper stå balancerade,
ty finner Deputationen för sin dehl skiähligt, at merberörde
kiöpmän med deras arfvingar och alla andra sådane
undersåtare, som intet äre upbördsmän och ey heller uti Cronones
räkenskaper finnes balancerade, uthan allenast, igenom
Cammar-Revisionens observationer för de förra åhren till och
med 1714 blifvit graverade, måge under ofvannemde K. May:ts
nådige Bref och Förklaring af den 14 Decembris 1723 begripas
och sig af samma förmån som upbördzmännernes barn och
arfvingar hafva at hugna, samt följackteligen de giorde observationer
aldeles uphöra och cessera.
Uplästes Landt- och Siö-Militice- samt Cammar-, Oeconomie-
och Commercie-Deputationernes Betänkande af den 26
Maij sidstledne öfver Riksrådet Hr Baron Strömfeldts hos Riksens
Ständer giorde ansökning at få utbyta ett dess säterierusthåld
Lansiö uti Östergötland och Kinstad sochn emot en
dess säterie-frälsegård Vernäs uti Verna sockn, hvilket ärende
R. o. A. samt Preste- och Borgarestånden till förenämde Deputationer
remitterat. Häröfver yttra sig Deputatiouerne således,
at de för sin del intet see något häremot vara at påminna,
hälst när bytet intet annorlunda beviljas, än på det
380 Maj 29.. Carlskrona amiralitets tomtören.
vilkor, at fult för fullo blifver praesterat och at vederbörande
därå noga ackt hafva för Cronones säkerhet skull om rustningen,
i hvars hand rusthållet vara må, till hvilken ända,
sedan Riksens Ständer behagat till detta bytet bifall gifva,
berörde refning och skattläggning bör austellas. Eljest kommer
och Hr Riksrådet efter dess utfästelse för Militiae-Deputation
at erläggia til Krigzmanshusen en erkänslo af två hundrade
Dahl. sint, sedan bytet för sig gådt.
Thetta blef af R. o. A. bifallit.
Expeditionerne till K. May.t uplästes.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande af den 6 Aprill
1731 angående Carlscrona Ammiralitets igenom Ofver-Commissarien
Liungfeldt vid innevarande Richsdag giorde ansökning
om befrielse för tomtörens erlåggiande till Magistraten därsanimastådes.
Häröfver har Deputationen stannat i följande
slut, at som detta ährendet tillförende är af en Ständernes
Deputation blifvet hanterat, hvars så välmente sorn välgrundade
Betänkande redan uthaf samptelige Riksens Ständer blifvit
ventilerat, så har Justitias-Deputationen ey anstådt sig vidare
med denne sak at befatta, än allenast at henne till Riksens
Ständer referera, med hemstellande, om icke det Lofl. Borgareståndet
i anseende därtill, at likvist sielfva Borgerskapet ifrån
Carlscrona icke visat sig särdeles hugade at bestrida Ammiralitetets
begiäran, skulle kunna beqvämas at samtycka till
sidstledne Rijksdags Justitice-Deputations Betänkande, och om
icke det ährbara Bondeståndet skulle täckas förblifva vid dess
å samma Richsdag giorde första utlåtande, såsom beslutit och
stadfäst den tiden af Riksdagen, när Bondeståndet varit tahlrikare
tillsammans, därlikväl den senare ändringen är skiedd
uti sidsta dagarna af Richsdagen och den tiden, då största
delen af Allmogen lärer hafva varit frånvarande, icke til förtigande,
at det senare yttrandet ey är underskrifvit af Ståndets
Secreterare, uthan af en annan, som, så vida vitterligit är, ey
lärer af de öfrige Ståndens Tahlmän hafva likmätigt Riksdagsordningen
blifvit därtill utsedd.
Äfven uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli i
denne saken.
R. o. A. förklarade sig, at de ey finna skiäl at gå ifrån
sin vid 1727 ahrs Richsdag i denne sak yttrade mening.
Uplästes ett Extract uthur Protocollet i Råd-Cammaren
den 20 Maij sidstledne, hvaruthinnan berättas, det samma dag
Om olagliga giftermål. Underofficerares afsked m. m. 381
Justitiae-Cancellerns Hr Johan Cederbielkes Memorial af den
17 uti innevarande månad blefvit upläsit, i hvilket han i underdånighet
påminner, at som K. May:t uti en dess Resolution
af den 22 Novembris 1727 angående en lägersmålssak emellan
tvenne adelige personer behagat sig i nåder utlåta, det bör
stadgan om olagligit giftermål af åhr 1665 den 7 Martii till
sin värkan hvila, till dess Riksens Ständer vid nästa sammankomst
och Richsdag haft tillfelle samma stadga ytterligare
igenomsee och sig utlåta, huru vida den för en oförändrad lag
bör anses eller ey, det K. May:t fördenskull täcktes Ricksens
Ständers yttrande däröfver infordra, på det Domaren vid slike
måls förekommande kunde erhålla en viss lag at sig uti dömande
till efterrättelse stella; hvaröfver i Rådet resolverat
blifvit, at K. May:t lernnar i nåder detta ährendet till Riksens
Ständers öfvervägan- och utlåtande.
R. o. A. remitterade denne qvsestion till Riksens Ständers
Justitiae-Deputation.
K. May:ts Remiss uppå General-Majorens samt Of verstames
Baron Adlerfelts, Gref Dohnas och Hr Zanders underdånige
Memorial uplästes;
Och hvad Yärfnings-Placatet angår, så remitterades thet
till Militiae- och Justitiae-Deputationernes gemensama betänkande,
men angående Öfver-Officerarne, som stå med UnderOfficerares
löningar, så går det målet till Secrete Utskottet.
Sedan påmintes, at Cammar- och Oeconomie-Deputations
Betänkande om byten måtte fordersammast infordras.
Uplästes Generalernes Baron Hamiltons och Zillichs uppå
samtelige Krigsbefälets vägnar till häst och fot hos K. May.t
ingifne underdånige Memorial, hvaruti de K. May:ts nådige
välbehag och resolverande allerunderdånigst hemstella, om icke,
enär en Under-Officerare pröfvas för hvariehanda ordsaker till
des embetes vederbörlige förvaltning oskickelig, then samma
må vid en generalmönstring, äfven som the gemena, af General-Mönsterherren
dimitteras, hvilket Memorial K. May:t den
14 Maij i nåder remitterat till Rijksens Ständer, såsom hörande
till Krigsbefälets allmenne Besvär.
Hr Åkerhielm och några mente, at de ey kunde så afsättas,
uthan borde niuta Regeringsformen till godo.
R. o. A. remitterade thetta till Militiae- och Justitiae-Deputationernes
gemensama betänkande.
382 Maj 29. Tyska kyrkan i Norrköping. Allmogens besvär.
Ifrån Krigxbefåhlet inkom ett Memorial om begrafningshielpens
beräknande;
Sorn remitterades till Secrete Utskottet.
Uplästes ett Extract uthur Protocollet hållit i Råd-Cammaren
den 14 Januarii angående den ansökning, som hos
K. May:t Probsten och Kyrkioherden Mag:r Reinerus Brockman
uti underdånighet giordt, at till Tyska kyrkians i Norrköping
fullbygnad samt de därvid varande Kyrkio- och Scholaebetienters
aflönande undfå någon tillräckelig fond, hvaröfver
Landzhöfdingen Erich G. Ehrencrona och Consistorium i Linkiöping
deras infordrade underdånige utlåtelser afgifvit; och
som detta ährendet berörer någon bevilgning, så har K. May:t
lemnat det samma uti nåder till Riksens Ständers öfverväganoch
utlåtande.
Hr Landshöfdingen Ehrencrona berättade, at förslaget
går därpå ut, at af hvart mantahl skulle gifvas 1 öre smt på
ett åhr.
R. o. A. remitterade detta till Deputation öfver Allmenna
Besvären.
Uplästes Hr Johan Gripenborgs igenom Hr Bergenstråhle
ingifne Memorial, hvaruti han anhåller om Riksens Ständers
gunstige tillåtelse at kunna erhålla immission i Hårnaka hemman,
emot det han afträder det i vederlag uplåtne Billinge
hemmanet samt behörig caution steller at till nästa Richsdag
fullgiöra alt hvad Förordningarna om Byten förmå och innehålla.
R. o. A. remitterade denne ansökningen till Cammar- och
Oeconomie-Deputationen.
Sedan uplästes de projecterade Resolutioner öfver Allmogens
Besvär, som sidsta gången ey voro färdige, nembligen:
24 §, angående Allmogens i Vester Norland och Vesterbottn
underdånige ansökning at få svedia uthan at sökia sådant
vid Tinget;
Och blef denne § bifallen.
25 §, at Allmogen i Oster- och Vesterbottn måtte få sin
emellan byta och handla med strömming och annan fisk;
Biföls den projecterade resolutionen.
Ifrån Bondeståndet korn en Deputation, för hvilken Taleman
förde ordet: Det enfaldige Bondeståndet aflägger en ödmiukast
helsning hos R. o. A. och vill i ödmiukhet insinuera
några Extracta Protocolli, som de författa låtit. — Gaf därpå
Bondedeputation. Deputation till K. Maj:t om Horn. 383
fram ett Extract af den 29 Maij, at Lagbalkarne måtte komma
uth, äfven ett som angick någre skattekiöp på Tifven, och bad
at R. o. A. ville utlåta sig om Riksdagens slut.
26 §, angående at brandstoden ey annorlunda skall proportioneras,
än efter bondehus, bifölls.
27 §, angående den balances eftergift, som påföres Kyrkiovärdarne
till 1720 i Skåne, Blekinge och Halland, bifölls.
28 §, om fälads-markers skiptande i Skåne och Blekinge
och omkostnadens dragande därvid, bifölls.
29 §, at Allmogen i Blekinge, Småland och Halland måtte
få handla sig till spanmål i Skåne, bifölls. \
30 §, at vissa Rusthållare i Finland måtte få skattebref
på sine rusthåld, bifölls, men i stellet för »rusthåld» sättes
»rustningsstommar», emedan thetta ey bör dragas till augmenterne.
Hr Riddercrantz praecaverade, at detta som här förmäles
i 30 § ey må liggia Rusthållarne i vägen, at de iu måtte
söka ersättning för then räntan the bortmist af sine augihentshemman.
Svarades, at det'vöre en särskilt ansökning.
31 §, at Allmogen ey kan slippa i Upland och Stockholms
läner Fierdingzmans-syslan, bifölls.
Sedan skrefs på documentet, at förberörde punchter blifvit
af R. o. A. bifallne, och at i stellet för »rusthåld», som
nämnes i 30 §, sättes »rusthåldsstommar».
Uplästes Ståndens Utlåtelser angående H. Exc. Gref Horn;
och som i följe thäraf uthaf H. K. May:t kommer at i underdånighet
begiäras, thet H. K. May:t täcktes förmå Gref Horn
at continuera vid Presidentskapet i K. Cancelliet, så blef thet
till K. May:t härom upsatte Talet upläsit.
Hr Samuel Åkerhielm påminte, at som här står, det
H. Exc. voro omistelig, så kunde det tagas ut, efter som det
skulle lända the andre Deras Exc:r till någon nachdel, och i
det stellet kunde sättias, at H. Exc. vore nödig och nyttig.
Talet blef bifallit, sådant som thet finnes in actis.
Thärpå utnämdes Deputerade af R. o. A., nembl.:
Gref Gyllenstierna. Gref Ekeblad.
Frih. von Ottern. Frih. Strömfeldt.
Hr Tomsson. Hr G. Hård.
Hr von Kochen. Hr Schönström.
384 Maj 29. Besvär om städernas spannmålshandel.
Hr Hierta.
Hr Bergengren.
Hr Gyllenhall.
Hr Skutenhielm.
23 § i Allmogens Besvär uplästes, hvari Allmogen sig
besvärar däröfver at vissa städer i riket äro förbundne at kiöpa
sin spannemål i Stockholm, så at dem ey tillåtit är at sig
den samma tillhandla i andra städer i landet, varandes Allmogens
underdånige begiäran, det K. May:t täcktes förunna
sådane städer den frihet at upkiöpa den spanmål de kunna
behöfva i hvilken stad dem kan vara lägligast.
Afven uplästes K. Commercie-Collegii Memorial, hvaruti
berörde Collegium berättar, at det infordrat häröfver Magistratens
och de Handlandes här i staden utlåtelse däröfver,
hvarmed de och inkommit, anförandes icke allenast hvad skada
Stockholms stad i sin handel igenom en sådan desse städers
handelsfrihet hafva skulle, uthan och at det är aldeles stridande
så emot de gamble Stockholms stad förunte och i de
senare tider stadfästade privilegier, som besynnerligen den 9
och 10 § af K. May:ts Resolution på Vester-Norlänske andragne
enskylte Besvären 1723, då en dylik ansökning giordes,
men aldeles afslagen blifvit,
I lika måtto uplästes Stockholms Handlandes häruthinnan
gifne svar, hvaruthinnan sådant alt vidlyftigare utföres.
Gref Frölich deducerade, hvad Allmogens begiäran vore,
at nembligen de Norrländske städerne måtte få gå till Skåne
och hemta spannemål och föra träverke dit igen, hvarigenom
de Norrländske kunna undgå at gå hit och mycket dyrare
kiöpa spanmålen.
Hr von Hökerstedt: Sådane ansökningar hafva de Finske
och Skånske städerne giordt vid alla Richsdagarne, som
blifvit afslagne. Stockholm är stapel för merendels Bergslagen,
hvar skulle Stockholm taga retourer, när de Norrländske städerne
skulle få gå Stockholm förbij? Skulle deras ansökning
vinna bifall, så lära Riksens Ständer framdeles finna, hvad
skadelig effect därpå följa lärer. Det strider och emot Privilegierne
och förra Resolutioner.
Gref Frölich: De hafva intet begiärt mer än at få föra
bielkar och bräder till Skåne och hemta spanmål ifrån Skåne
igen. Städernes Privilegier skola jämkas, och de Resolutioner,
som äro emot dem, äro på enskylte Besvär.
Deputation till K. Maj:t om Horn. Horns tacksägelse. 385
Hr Gustafson Natt och Dag: De Norrländske producterne
kunna räcka äfven till de andre städerne.
Hr Sprengport: Vij böra se efter, om det för Riket är
nyttigt, at Stockholms stad skall må väl och alla de andre
städerne illa.
Hr von Hökerstedt: De andre städerne hafva härdis
ey blifvit ruinerade för denne orsaken skull och lära därföre
ey eller hädan efter blifva ruinerade.
Hr Wennerstedt: Det bör vara dem tillåtit at gå med
sin afvel till hvad ort de vilia i rijket.
Gref Lewenhaupt frågade, om norra och Finska städerne
få tillstånd at föra sine bräder och bielkar till Skåne
och Östergötland.
R. o. A. bifölio thetta.
Deputation kom ifrån K. May:t och sade, at H. May:t
låtit anmäla sin nådige helsning och försäkrat, at Ständerne
giorde H. May:t ett särdeles nådigt behag, at de instämma
med H. K. May:ts egen nådige åstundan; och som H. May:t
finner, at H. Exc. Gref Horns trogna tiänster af Riket förtiena
mycken reflexion, så lärer H. K. May:t och förmå H. Exc.
till continuation vid sin beställning i Cancelliet. För öfrigit
förblifver H. K. May:t R. o. A. med all Kongl, nåd och ynnest
välbevågen.
Tbärefter tillsades, at Cammar- och Oeconomie- samt Militise-Deputationerne
och Utskottet öfver Ständernes Conthoir
måtte samlas klockan 4 i Secrete Utskåtts-sahlen.
H. Exc. Gref Horn kom up och sade, at han förnummit,
hvad excessive heder R. o. A. behagat giöra honom och det
stora förtroende de hafva till honom, och ehuruväl saken nu
är hänskuten till K. May:t, så försäkrar han doch R. o. A.,
at han skall behålla det i ett vördsamt minne.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 29
Maij 1731, hvaruthinnan Ståndet högeligen önskar, at de projecterade
och nu igenomgångne samt till största delen approberade
Lagbalkar måge ved denne Riksdagen allmenneligen
vedertagne blifva, hvarvid så mycket mindre svårighet lärer
möta, som de anmerkningar, hvilka vid desse balkars upläsande
blifvit giorde samt till K. Lag-Commissionen remitterade, förmodeligen
på en förmiddag torde kunna af Deras Exc:r och
Riksens Höglofl. Ständer afhöras och faststellas, då sedan alt,
hvad som i så måtto af desse balkar blifvit approberat, igenom
Adelns Protokoll, 1731. 25
386
Maj 29. Beslut om lagverket.
offenteligit tryck utkomma kan; men beträffande Handelsbalken
så väl som Ecclesiastiqveordningen, som ännu ey äro öfversedde,
kan därmed hafvas anstånd till nästkommande Richsdag,
då samma balk och ordning, på sätt och vis som nu med de
igenomgångne balkar skiedt är, kunna öfverses och af Riksens
Höglofl. Ständer faststellas.
Hr Ehrenpreus hemstelte, om icke Bondeståndet kunde
bifallas och Straffbalkarne äfven igenom gås, efter man eljest
ey kunde see, at detta verket kunde komma ut.
Hr von Hökerstedt: Jag håller det och mycket nödigt.
Hr Wennerstedt: Afven så iag, på det man kunde see,
huru det visar sig in praxi.
Frih. Wrangel: Det som Bondeståndets Memorial innehåller
och Hr Ehrenpreus behagat uuderstödia hoppas iag lärer
bifallas, helst detta arbetet har varit så länge under händer
och af vittra män utarbetat och af Riksens Ständer nu blifvit
igenomhäklat; då hafva vij den hugnaden, at det som landet
så länge längtat efter kunde vinna sin fullbordan.
Förberörde Extractum Protocolli blef bifallit af R. o. A.,
at icke allenast the redan igenom gångne Lagbalkarne måtte
utgifvas, såsom en allmen lag till efterrättelse, uthan och Straffbalken,
sedan then blifver vederbörligen igenom gången nu vid
Richsdageri, kommandes Handelsbalken och Kyrkioordningen
at hvila till vidare.
Det blef godt funnit, at när Stånden äro öfver Lagen tillstädes,
kunna en del Deputationer träda tilsamman öfver sitt
arbete.
Uplästes Fru Anna Catharina Tomeij Memorial, hvaruti
hon andrager sin stora olycka medelst dess mans Capitein
Klingstedts dödelige afgång och därjemte anhåller ödmiukast
at uti hennes elende blifva hugnad med betalningen för des
mans innestående lilla löningsfordran, som efter den däröfver
författade liqvidationen sig allenast till några hundrade Dahlér
smt bestiger.
R. o. A. gåfvo härtill sitt bifall.
Sedan uplästes Hr Christian Hiernes Suppliqve, hvarutinnan
andrages at, emedan han är sinnad at använda yttersta
flijt och förmåga at träda i de af hans sahl. fader redan banade
fotspår och genom medicin® studium bibehålla det namn
och heder, som bemelte dess fader i desse vetenskaper med
största möda och omkostnad sig förvärfvat, Höglofl. R. o. A.
Hiärnes supplik. Betänkande om gärdsgårdar af sten. 387
täcktes då samma hans upsåt genom ett åhrligit stipendium
gunstigast befrämia, på det han genom utländska resor må
kunna fullborda hvad han redan hemma någorlunda lyckeligen
börjat.
R. o, A. remitterade denne hans Suppliqve till Riksens
Ständers Secrete Utskott.
Hvad som denne sessionen passerat angående Baronessan
Helena Wrede är efter R. o. Arns den 12 och 14 Junii fattade
resolutioner utheslutit uthur Protocollet.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 1 Junii.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 3 Maij 1731 öfver Capiteinen Hr Nils
Pabnstiernas förestelning angående giärdesgårdars inrättande
af sten. Häröfver har Deputationen sig således yttrat, at de
detta nödige hnshåldsärendet på det nogaste skiärskådat och
därhos låtit sig föredraga den förordnade K. Oeconomie-Commissionens
om stengiärdesgårdars inrättande till K. May:t den
9 Novembris 1730 aflagde underdånige Betenkande, det Deputationen
erachtat nödigt at härhos capitaliter bifoga, hafvandes
Deputationen befunnit, at merbemelte Commission däruti
mycket berömligen denne saken utarbetat och gifvit vid handen,
huruledes så väl stengiärdesgårdar som jordvallar rätt kunna
anläggias, hvarvid Deputationen icke har något vidare at påminna,
än at af enebuskar, som öfver alt växa och annars till
ingen särdeles nytta äro, kunna giärdesgårdar flätas, på sätt
och vijs som i Scaraborgs lähn och Bleking är brukeligit. Men
emedan Commissionen icke determinerat något vist qvantum,
sorn hvar åboe på helt, halft eller mindre hemman, uthau afseende
om det är crono, frällse eller skatte, bör åhrligen uthaf
ettdera af ofvannemde slags giärdesgårdar förfärdiga, och, innan
sådant faststelt blifver, de slätta landthushållare altid lära
häruti söka någon invändning och undanflyckt til den gambla
vanans bibehållande, så har Deputationen funnit nödigt at
underställa Riksens Ständers välfinnande, om icke på hvart
helt crono-, frällse- eller skatte-hemman, och proportionaliter
de mindre på slättlandet eller i skogsbygden, må hädanefter
åhrligen upsättias antingen otta Fambnar stengård eller tolf
388 Juni 1. En remiss till Sekr. dep. Bohus läns rusthållare.
Famnar jordvall med dike å ena sidan, något litet ifrån sielfva
jordvallen, börandes samma dijke vara ofvantill 3 alnar och i
bottnen 1V2 aln bredt, eller och 24 Fambnar af gran- och
eneqvistar flätad gärdesgård, hvar å Hrr Landshöfdingar hvar
och en i dess anförtrodde lähn böra hafva vederbörligit inseende
och den försummelige ett skiäligt vite föreläggia. Därest
nu Riksens Ständer skulle detta Deputations Betänkiande
täckas faststella, lärer väl vara nödigt, at därom en Förordning
till allmen efterrättelse utkommer, som åhrligen kunde
publiceras vid vintertingen.
R. o. A. pröfvade bäst vara at låta thetta ankomma på
Landshöfdingarnas föranstaltande till slike giärdesgårdars inrättande
i the orter, hvarest det skie kan och sådant nödigt
finnes, då ochså famntalet efter beskaffenheten modereras.
Uplästes Ryttmestaren Johan C. Wallensteens Memorial,
hvarutinnan han andrager om K. Bergs-Collegii den 22
Martii 1727 afsagde dom emellan Rosenqvistiske Sterbhuset
och Rentmestaren Wikman angående Va Aby frälse-jernbruks
revenue i Cronobergs lahn; emot hvilken domb han å Sterbhusets
vägnar intra fatalia anhållit om beneficio revisionis och
i deposition af revisionspenningarne erbudit ett ograverat frällsehemman,
hvilket bemelte K. Bergs-Collegium behagat i anledning
af K. Revisions-stadgan afslå; bönfallandes i så måtto
underdånigst, at Riksens Ständer till all sannings och rättvisans
oinskränkte befrämian nådigst täckes bevilja, det Riksens Ständers
Secrete Deputation må jemväl noga skiärskåda alla i
denne berörde saken ovedersägelige acta samt i anledning däraf
hos samptelige Riksens Ständer inkomma med sitt betänkande
däröfver.
Hr Wennerstedt sade, at thetta vore för Secrete Deputation
ogiörligit och stridde emot Secrete Deputations Instruction;
det vore ett justitisemåhl.
R. o. A. remitterade doch detta till Secrete Deputationen,
at berörde Deputation sig häröfver utlåta må.
Uplästes Landt- och Siö-Milice-Oeconomie-Deputations
Betänkande af den 5 Aprill öfver Rusthållarnes vid Norra
Sqvadron och Bohuslähns Dragone-Regemente genom Allmogens
Fullmechtige vid denne Riksdag hos H. K. May:t ingifne underdånige
böneskrift om någon tillräckelig och större ränta till
rustningens underhållande, hvilket ährende H. May:t efter inhemtat
Krigs-Collegii underdånige utlåtelse i nåder behagat
Besvär mot kammarherren Falkenberg. 389
med Riksens Ständer communicera, hvarpå Secrete Utskottet
det samma till MilitiaB-Deputation remitterat, at samptelige
Ständerne föredragas. Häröfver yttrar sig Deputationen således,
at som kunnigt är, at Norra Sqvadronens Rusthåld bestå
af små och svaga hemman, och det icke nekas kan, at den
hielp, som de af Cronan ey oftare, än den behöfves, undfå till
monderings- och beklädningspersedler, är icke lika till achtandes
emot den förmån at åhrligen få disponera och gagna fulla
rustningsräntor, hvilket Södra Sqvadrons Rusthållare och de
vid andra Regementer i Riket hafva at fägna sig af, så länge
Gud behagar fred förläna, hvarjemte och i öfvervägande kommer,
at Norra Sqvadrons utredning med karlar, monderingar
och hästar måste vara så svarsgode och kostsamme som vid
den Södre Sqvadronen, fördenskull, och på det någon lindring
uti rustningsbesväret dem må vederfaras, kan Deputationen
ey undgå at samptelige Riksens Ständer hemstella, om icke
desse Rusthållare af Bohus lähns Norra Sqvadron kunde förunnas
at, när Sqvadron här näst med nya sadlar bör förses,
då uthaf de i föreningen utsatte och åhrligen i BesparingzCassan
inflytande tre Dahlér smt få för denne gången uttaga
så mycket, som till sådane sadlars med deras tilbehör anskaffande
behöfves.
R. o. A. gåfvo härtill sitt bifall.
Uplästes ett Extract uthur Bondeståndets den 25 sidstledne
Maij håldne Protocoll, hvaruti Bondeståndet intercederar
för Tiverman och Eric Svenson i Bråten och Gatan på Tifven,
at deras besvär emot Cammarherren Falkenberg, som dem
därifrån utdrifva söker, måtte få uptagas i Justitias-Deputation,
men, där det nu ey skulle skie kunna, at de då måtte
få sittia odrifne till nästa Riksdag vid desse hemman, som de
till skatte kiöpa villia.
Sedan uplästes K. May.ts den 21 Januarii näst för v ekne i
denne saken gifne nådige Resolution, så väl som Hr Cammarherrens
Memorial, hvaruti han påstår at få niuta K. May:ts
nådige Resolution till godo, och at desse hemman som hans
frälse anses måtte, emedan de blifvit Sopiskp huset af K. Reductions-Commission
updragne och han af dem igenom laga kiöp
ägare blifvit.
Hr Ehrenpreus: Eftersom Urskilgningz-Deputationen ey
ansedt thetta för ett Richzdagz-ährende, så är väl bäst, at
vij ey befatta oss därmed.
390 Juni 1. Ansökan af officerarne vid Taubiske dragonregem.
R. o. A. förklarade sig, at häruthinnan bör förblifva vid
K. May:ts Resolution.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
14 Maij, at hos Riksens Ständer vid nu påstående Richsdag
häfver Hr . Öfversten Lundblad tillika med Öfverst-Lieutnanterne
von Sehlippenbach och A. Tungelfeldt genom inlagt Memorial
å egne och samtelige deras frånvarande cameraters vägnar,
hvilka vid det Taubiske Dragone-Regementet tienst. giordt,
anhållit, at, som Riksens Ständers Secrete Utskott vid 1723
åhrs Riksdag skall igenom Resolutionen af den 31 Julii samma
åhr tillerkiändt Hrr Officerarne vid ofvannemde Taubiske Regemente
för deras ifrån 1704 åhrs början till den sidsta Junii
1709 innestående lön någon förmån i numera, de då nu måge
lika blifva ansedde med dem, som under K. Förordningen af
den 28 Augusti 1727 blifvit införde, och för deras fordringar
ifrån den 1 Julii 1709 til 1718 åhrs slut erhålla betalning,
aldenstund de icke mindre svårighet af krigztienst, fatigue och
fångenskap, än någon annan, måst uthärda, förmodandes således
at få niuta efter högstbemelte Förordnings anledning den
rätt, som de värfvade Regementerne samt Seconderne af de
indelte är tillagt fram för dem, hvilka af deras här hemma i
landet hafde bostellen åhrligen hafva lönen upburit. I anledning
häraf har Secrete Utskottet giordt sig om ordsaken till
denna dem tillerkiände prioritet underrättat och befunnit, at,
oansedt General-Resolutionerne i synnerhet af den 4 Sept.
1690 innehålla, at för den tid vederbörande agerat på fiendteligit
bottn dem ingen resterande lön bör bestås, K. Cammar-Collegium
doch . uti dess på 1723 åhrs Richsdag afgifne
Betänkande förestält, at sådant till de Taubiske, Hielmiske
ock Meijer/eldiske Regementerne ey lärer kunna appliceras, som
åhr 1707 vid afmarchen ifrån Saxen ey skola blifvit efter deras
undfångue liqvidationer betalte, då likväl alla andra Regementer
skola undfådt alt hvad dem resterat, hvar efter, och sedan
Riksens Ständers Secrete Utskott dem någon förmån i numera i
anledning däraf tillagt, K. Cammar-Collegium med dem öfver
samma deras löningsrestantier liqviderat. Och ehuruväl förenämde
Hrr Officerare således nu anhålla at i betahlningsgraden
blifva med dem lika ansedde, som under K. May:ts nådige
Förordning af den 28 Augusti 1727 angående methode till de
innestående löningsfordringarnes afbördande begripas, doch som
uti Reglementet under den 8:te numera med klara ord finnes
Sekrete utskottets p. u. om Taubiske m. fl. regementen. 391
varda införde Hrr Officerare af de Regementen, som till 1707
uti Saxen ey fädt deras löningsliqvidationer betalte, hvilkom
jemte Herrar Officerare af K. Gardiet och Artilleriet, som
varit fångne i Ryssland, behörig prioritet äfven där tillägges,
då samma numer infalla kan, däremot åter i följe af den på
1727 ahrs Riksdag, utgifne Förordning inga andra löner af den
särskilte licent-fonden komma at betalas, än de som existera
ifrån den 1 Julii 1709 till 1718 åhrs slut, hvilken där utsatte
terminus a qvo har sitt afseende på det Pultaviske slaget, då
större delen af Hrr Officerarne blefvo fångne, men någon del
koinmo at följa med Högstsahl. H. K. May:t Konung Carl
den XII in i Turkiet; Fördenskull har Secrete Utskottet resolverat
at till samptelige Riksens Ständers ompröfvande hernstella,
om icke ofvannemde Hrr Officerare så väl vid det Taubiske
som vid de Hielmiske och Meijerfeldtsche Regementerne
böra för hvad de till den 1 Julii 1709 kunna hafva at fordra
likmätigt Reglementet erhålla sin betalning, då den 8:de numera
infaller, doch at de därvid, efter Riksens Ständers Secrete
Utskotts ofvanåberopade Resolution af åhr 1723, måge
niuta prseference; lärandes åter med deras öfriga prsetentioner
för den senare tiden ifrån den 1 Julii 1709 till 1718 åhrs slut
räknat, så framt de varit fångne eller i Turkiet, komma at
förhållas efter K. Förordningens anledning af den 28 Augusti
1727 lika med alle andre personers där utnämde fordringar,
som i fångenskapen suttit och af licentfonden först böra niuta
sin betalning. Vid detta tilfellet har Secrete Utskottet hållit
före sig icke kunna undgå Riksens Ständer at vid handen
gifva, huru Secrete Utskottet här igenom fådt anledning at
öfverväga, hvarföre just ofvannemde 3:ne Regementet- i synnerhet
en sådan förmån för deras i Saxen obetalte löningar
måge niuta för åtskillige andre, hvilka vid samma tid legat i
Polen och icke eller utbekommit den dem tillslagne lön, men
däröfver ännu innehafva General-Krigz-Commissariatets liqvidationer,
uthan at K. Cammar-Collegium, eftersom de på fiendteligit
bottn agerat, dem emot General-Resolutionerne antaga
eller vederbörande för de åhren det ringaste godt giöra vill,
därlikväl välbemelte Collegium, på sätt som redan förmält är,
tykt samma Resolutioner ey böra liggia de Regementet- i vägen,
som i Saxen, och således äfven på fiendteligit bottn, städt.
Och sorn Secrete Utskottet för sin del hvarken billigt funnit
eller kunnat sig förestella, at med Riksens Ständers mening
392 Juni 1. Beslut om liqvid af officerares löner f. 1700—-09.
vid 1723 ahrs Reglementes uprättande lärer enligit varit, at
det ena Regementet mer än det andra, som, fast än på särskilta
orter, likväl giordt K. May:t och Grönan all trogen tienst
och lika krigzäfventyr på en tid varit underkastade, må utestängas
ifrån en lika belönings åtniutande, och det så mycket
mindre, som de Regementer, hvilka i Pohlen stadt, då med
fienden esomoftast drabbafde] samt mycken afbräck ledo och
dessuthan blefvo totaliter ruinerade, hvarvid Hrr Officerarne
så mycket, om icke mera ondt slitit och utstådt, än till äfventyrs
de andra; Fördenskull, och som under den 8:te numern
i Reglementet af åhr 1723 med klara ord finnes infördt och
stadgat, at jemte de Officerare, som till 1707 i Saxen ey fädt
deras löningzliqvidationer betalte, äfven alle andre betienter
böra under samma numer och med lika preference niuta hvad
de i proportion af det deras vederlikar undfådt hafva at fordra,
hvarmed lormodeligen afseendet varit på de Regementer, som
i Pohlen och annorstädes vid samma tid städt; altså har Secrete
Utskåttet äfven funnit godt Riksens Ständers ompröfvande
at hemstella, om icke till en likhets öfver alt erhållande
samt i anseende därtill, at General-Resolutionerne i detta fall
igenom Reglementet, såsom senare utkommit och af Riksens
Ständer stadfästat, tyckes vara förändrade, Riksens Ständer
skulle för skiäligt finna, at till K. Cammar-Collegium behörige
ordres måge utfärdas, det äfven med Hrr Officerarne, som uti
Pohlen och annorstädes städt, uppå begiäran liqvidera öfver
hvad de ifrån 1700 til den 1 Julii 1709 kunna på sin lön
hafva at fordra, och at de sedan därföre under den 8:te numern,
då den infaller, måge igenom Ständernes Conthoir blifva
efter Reglementets anledning betalte och därföre niuta någon
preference, helst och utom dess med alle andre, som här hemma
i landet vid samma tid tienst giordt, dageligen liqvideras, hvilka
dock ingen kiänning haft af sådane svårigheter, som de förre
utstådt.
R. o. A. biföllo thetta Betänkandet.
Uplästes GammarOeconomie- och Commercie-Deputations
Betenkande af den 3 Maij angående den Svenska nederlagsfriheten.
Hvaröfver Deputationen ytfrar sig således, at den
för sin dehl håller före, at det till den Svenska handelens
upkomst, förkofring och faciliterande ganska ansenligen bidraga
skulle, om nederlagsfriheten extenderades på alle stapelstäderne
i riket, och det till följande varor, nembligen alla ifrån Cadix
Nederlagsfriheten utsträckes. Klagan öfver tullen. 393
och Medellänske Siöen uthur första handen i Svenska fahrtyg
kommande vahror (förfärdigade manufacturer undantagande),
salt och vijn, som hemtas directe ifrån Spanien, Canarieöijarne,
Portugal samt Frankrike, jembväl tobaksblader, och uppå
Ryska vahror, såsom hampa och lijn samt juchter, vax, caviar
och lärefter, som hit med Svenska skiep och till Svenska
Commissionairer komma. Viljandes det inkastet, at alle stapelstäder
ey lära vara i stånd till at rätt kunna nyttia en
sådan nederlagsfrihet, så mycket snarare synas förfalla, som
förmedelst tullens prolongation eller betalande efter handen
för de nederlagsvara', som till inrikes behof försäljas och afsättias,
de uti desse tider försvagade och efter kriget uti sine
svårigheter sig uparbetande städer kunde tillskyndas en merkelig
lindring och lisa uti deras negoce, hvarigenom ibland
andre hielpemedell de sig kunde förkofra och änteligen ernå
krafter och styrka till en väl inrättad nederlagshandels drifvande,
som för hvar och een stapelstad i riket, hvilken den
retteligen nyttia kan, fast angelägen är, och publico ey heller
därigenom något afgår uti dess tillständige tullrättighet, helst
emedan tullen med alla umgiälder enligit nederlagsförordningarne
inom natt och åhr bör vara clarerad och till fullo erlagt
och betalt, men fast snarare häfver publicum i tullinkomsterne
en merkelig förökning, i det, sedan nederlagsfriheten är städerne
förundt, många varor då lära på speculation införas,
som eljest aldrig skulle, där bemelte nederlagsfrihet dem ey
vore förundt, hit i riket inbekomma.
R. o. A. biföllo thetta Betänkandet.
Uplästes Hr Christ. Ehrenhoffs Memorial, hvaruti han
andrager om sitt beträngde tillstånd och beder, det Riksens
Ständer täcktes förhielpa honom till sin ringa löningsliqvidations
fulla åtniutande.
Hr Ehrenpreus betygade om hans fattigdom och at hans
fordring ey stego högre än till 300 Dahl. smt.
Hr Thom nisson mente det voro betenkeligit at giöra ett
sådant preeiudicat.
R. o. A. beviljade honom sin ansökning.
Uplästes Hr P. Schiönströms Memorial, hvaruti han un
dersteller
Riksens Ständers höga och ytterligare betenkande
den last och svåra tull och licent, som våre reelleste varor
sedan sidsta Richsdag varit underkastade; hvilken, om den ey
blifver förmedlad och jämkad, så skulle, uthom at Ryssland
394 Juni 1. Handlanden Polacks besvär.
därigenom avancerade, äfven Luc och Tyskland med oss i sådane
persedlar altid kunna hålla marknad, till förtigande, at
första lefveranten, som varan tillvärkar, en sådan gravation
odrägelig faller.
R. o. A. remitterade detta till Secrete Utskåttet.
Uplästes Justities-Deputation^ Betenkande af den 27 Maij
öfver de besvär Handelsmannen Jacob Polack anfördt emot
K. May:ts och Riksens Ständers öfver Ammiralitetets och Försvarsverkets
förordnade Commissions den 15 Januarii innevarande
åhr fälte utslag emellan Advocat-Fiscalen Eric Odelstadius
å embetes vägnar å ena och bemelte Handelsman å
andra sidan, beträffande ett med K. May:ts och Riksens KrigsCollegio
om åtskillige trämaterialier till de nye i Stockholmske
skiären anlagde fortificationsverken den 22 Aprill slutit Contract,
hvilket Advocat-Fiscalen förmenar Polack så i anseende
till tiden som materialiernes godhet icke hafva behörigen fullgiordt,
men bemelte Handelsman däremot påstår i stöd af sine
undfångne qvittencer böra ifrån tilltal befrias. Hvaröfver Justitiee-Deputationen
sig således yttrat, at den för sin del, äfvensom
K. May:ts och Riksens Ständers Commission giordt,
finner skiäligt, så i anseende till anförde skiäl och lagsens
rum, som de flere, hvilka Commission i dess dom updragit,
det bör Handelsman Polack niuta sitt ingångne contract och
undfångne qvittencer till godo, och de således lända honom
till en fullkomlig befrielse för alt tilltal angående sielfva trävarornes
beskaffenhet och pris, till följe hvaraf han de af honom
påstådde siutusende trehundrade tiugu fyra Dahl. 5 öre
16 pgr sint bör till godo niuta och af Fortifications-Cassan
genast undfå, uti hvilken mening Justitim-Deputationen så
mycket mera styrkes, som Publici credit mycket skulle lida
och undersåtarne afskrämas vid påkommande krigs- eller andra
tillfellen at gå Cronan med uphandlingar till handa, om de å
K. May:ts och Cronans vägnar af dess och Riksens Collegier
slutne contracter skulle vara slike förändringar underkastade,
och de, som med qvittencer visa sig hafva contracterne full—
giordt, genom långsame fiscaliske actioner, uti hvilka flere kunde
vara inveklade, ifrån deras betalning hindras och afstängas,
varandes i detta mål svårt vidare at komma, sedan de traen
och verken, som Advocat-Fiscalen påstår ey hafva hållit sitt
rätta tummetahl, blifvit uparbetade och till en stor del uti
försänkningsverket under vattn lagde, med hvilka dock Byg
-
Riksens Ständers memorial om Kammarkoll. förfalskadt. 395
mestaren edeligen betygat sig hafva giordt en större bygnad,
än det giorde förslaget och uträkningen varit. Hvad de öfrige
beträffar, emot hvilka Advocat-Fiscalen anten redan anstelt
sin embetestalan angående detta träverkets emottagande och
qvitterande, eller framdeles anstellandes varder, så finner Justitias-Deputationen
skiäligt, det bör denne Polacks befrielse
ey hindra Advocat-Fiscalen at emot dem utföra, om han skulle
finna dem uti deras embeten hafva begådt förseende, som fiscaliskt
tilltal och beifrande förtienar, emedan det ey mindre
är angelägit, at Publici medell blifva retteligen och väl anlagde,
än at dess credit hos undersåtarne tillväxer och rotas.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Ciåmnersråttens Memorial om Granatenfiychts arrest uplästes;
Och
var thärvid intet at påminna.
Sedan aumeltes Fendrichen Herlins Suppliqve;
Och remitterades likmätigt de andre Ståndens utlåtelser
till Secrete Utskottet.
Uplästes Secrete Deputationens Memorial, hvari berättas,
huru som vid föredragandet i Rådet är befunnit, at uti Riksens
Ständers den 4 Augusti 1727 daterade underdånige Memorial,
hvaruti Riksens Ständer säija sig hafva fallit på den
tankan, at Cainmar-Coilegium med tvenne extraordinarie ledamöter
åt minstone till nästa Ricksdag måtte förstärkt blifva,
och således sakerne i tvenne Divisioner där komma at afgiöras,
det coma, som städt näst efter »2 ledamöter», har blifvit raderat
och med annat bläck flyttat efter det ordet »åt minstone»,
thäraf meningen blifvit helt annorlunda; hvaröfver
H. K. May:t fuller låtit igenom Cancellie-Collegium undersöka,
men som ingen uplysning härom kunnat fås, har H. K. May:t
funnit för godt at i anseende til de anförde skiäl lemna detta
i det stånd det är till vidare, och kunde man imedlertid få
någon uplysning, så vore väl, men eljest kunde Riksens Ständer
thäraf finna, at denne sak icke är vorden nederlagd, uthan
at man därmed gådt så långt man kunnat. Yttrandes Secrete
Deputationen sig, at den finner för sin del, at K. May:t och
Rådet icke med mera rättvis sorgfellighet och omvårdnad har
kunnat handtera någon sak än denna, så väl som och på alt
uptenkeligit och giörligit sätt till sanningens utletande i nåder
brukat alle tillräckelige mått och utvägar.
396 Juni 1. EE. Gyllenborgs ansökan om presidentsyssla.
Gref Lewenhaupt frågade, om icke det blifver härvid.
Svarades ja.
Hr Lars Åkerhielm: Som man ey kan få igen personen,
men detta är ett skielmstycke, så frågas, om icke man borde
declarera den för en skiälm, kan skie han kunde finnas igen.
Hr L. Åkerhielm: Jag frågar, om den, som ändrat ett
sådant eomina, icke bör anses för en skielm, efter gierningen
är ett skielmstycke; så mycket vet jag, at han ey är under
Yestgiöta Cavalleriet. Gref Cronhielm är till at berömma,
sorn varit så upmärksam och först observerat detta.
Hr Ehrenpreus: Ett comma kan lät transporteras, man
vet ey eller ändemålet, det har ey annat händt häraf, än at
den tredie Cammar-Råden blifvit, med hvilken man är nögd,
därföre är bäst lemna det, som det är.
R. o. A. funno bäst vara at aldeles lemna denne saken.
H. Exc. Riksrådet Gref Carl Gyllenborgs Memorial uplästes,
hvari H. Exc. anhåller, det ville hos H. K. May:t Riksens
Ständer söka at i underdånighet förmå, det H. Exc. måtte
efterlåtas at träda ifrån Rådsbordet till det nu ledige Prsesidentskapet
uti K. May:ts och Riksens Svea Hofrätt.
Hr Didron: Då blifver den platsen besatt i Hofrätten,
men ingen Rådsperson kommer i hans stelle, och altså finge
H. May:t ey niuta till godo Regeringsformen; men får Konungen
en annan i stellet, så kunde H. May:t lemnäs at giöra
häri som H. May:t finner godt.
Hr Fritski: Secrete Deputationen har sedt af Protocollerne,
det H. Exc. är omistelig, och man borde därföre bedia
K. May:t at han ville förmå honom at blifva qvar vid Rådet.
Hr President Åkerhielm: I Justitim-Deputationen haiman
och funnit, det H. Exc. så fördt sig up, at han förtienar
beröm.
Hr Rotlieb: Jag kan intyga, at man i Secrete Deputationen
funnit, det H. Exc. fördt så goda råd och mogna, at
man har ordsak at tacka Gud därföre at vij hafva en sådan
Rådsperson.
Hr Lilliestierna: Det är det minsta man kunde lemna
H. Exc. Praesidentskapet, men som han vist prof i Ministeren,
så voro bäst at remittera detta till Secrete Utskottet och Secrete
Deputationen, at de måtte inkomma med sitt betänkande.
Hr Rotlieb: Yij lära finna Gref Gyllenborg så skickelig
sorn någon.
Om presidentskapet i Svea hofrätt. Borgaredeputation. 397
Hr Didron: Jag menar at de andra Ricksråden äro ochså
skickelige män, och man förorsakar en jalousie igenom sådane
utlåtelser.
Hr Tomsson: Det vore aldrabäst, at Gref Horn begiärte
honom till Cancelliet.
Hr Adlerbeth: H. Exc:s Memorial kunde gå till Stora
Secrete Deputationen. H. Exc. begiär intet för mycket, uthan
för litet.
Hr Lars Åkerhielm: Bör man icke procedera så med
detta som med Gref Horn, och gå till K. May:t och bedia
H. May:t, at han ville förmå Gref Gyllenborg at blifva qvar.
Hr Didron: K. May:ts Extractum Protocolli kom hit,
angående Gref Horn, och är ey samma sak.
Hr Lars Åkerhielm: Vij hafva hoppats, at Gref Horn
skulle blifva qvar, allenast mödan lindras, så at han får vara
på landet ibland, och altså är frågan, om Cancellie-Collegium
kan bestridas med det ena Riksrådet, som dessuthan är i be
rörde
Collegio.
Gref Lewenhaupt: Får icke detta Gref Gyllenborgs Memorial
gå till Stora Secrete Deputationen?
Svarades ja.
Hr L. Åkerhielm: Jag beder, at Justitise-Deputationen
måtte få träda dit med. Och är frågan, hvad Stora Secrete
Deputationen skal giöra. Skola de icke söka at förnöja Gref
Gyllenborg och höra om han vill komma till Cancelliet? Ty
om Gref Horn dör, är svårt at eljest få någon skickelig Rådsperson
till Prsesidentskapet i Cancelliet.
Hr Didron: Han begiär ju intet det.
Hr L. Åkerhielm: Man hade ey skolat giordt det samma
med Gref Horn och tagit mer up än Konungens Extractum
Protocolli gaf anledning till.
Ifrån Borgarståndet kom en Deputation, för hvilken
Rådmannen ifrån Carlscrona Raab förde ordet således: Hos
Höglofl. R. o. A. låter Borgareståndet förmäla sin vördnad och
därhos öfverlefverera ett författat Extractum Protocolli angående
Skånske Städernes angelägenheter, hvarjemte Borgareståndet
vördsammast begiär, at R. o. A. ville yttra sig öfver
Jiirgensons sak, på det han måtte åtniuta Ständernes resolution
till godo.
Gref Lewenhaupt svarade härpå.
Och sedan afträdde Deputation.
398 Juni 1. Gyllenborgs mern. hänskjutes till St. Sekr. dep.
Hr Åkerhielm: Hvad skall Stora Secrete Deputation
giöra?
Hr Didron: Konungen kan besättia Prsesidentskapet och
däri böra Ständerne ey blanda sig.
Hr Ehrenpreus: Jag bär för min ringa del ey fattat
annorlunda, än at R. o. A. remitterat detta till Stora Secrete
Deputationen. Dess giöremål lärer blifva, at som Gref Gyllenborg
begiär afskied ifrån Rådzembetet, och man erhindrar
sig, at Gref Gyllenborg är högstnödig och omistelig, så väl för
annat som besynnerligen i Ministeren, så lärer ändemålet blifva,
at Stora Secrete Deputationen kommer in med sin utlåtelse,
på hvad sätt Gref Gyllenborg kan soulageras och förmås at
blifva qvar i Rådet.
Gref Carl Posse: Jag finner för min del, at när ett
Presidentskap skall besättias, så hörer det K. May:t till i
sittiande Råd, och som Gref Gyllenborg anhåller om det i Hofrätten
nu ledige, så bör han söka det hos Konungen och ey
hos Ständerne; men om dispensation ifrån Rådzembetet böra
Ständerne utlåta sig.
Hr Lars Åkerhielm: Vij hafva redan resolverat, at det
skall gå til Stora Secrete Deputation.
R. o. A. remitterade H. Exc. Gref Gyllenborgs Memorial
til Stora Secrete Deputation.
Hr Riddercrantz: Kan skie det voro bäst, at Gref
Gyllenborg kommer först med denne ansökningen till K. May:t,
såsom Gref Horn och Gref Lillienstedt giorde.
Hr Lilliestierna: Till at komma ifrån denne saken, så
emedan man beropar sig såsom prsejudicat på Gref Lillienstedt,
så kan skie det kunde hvila, till dess Stora Secrete
Deputation kommit in med sitt Betänkiande angående Gref
Horn.
Svarades ja.
Gref Sparre: Aldenstund Ryttmestaren Åkerhielm utlät
sig, at det voro difficultet, hvem de skulle taga, om Gref Horn
dödde, så lärer vara bekant, at Gref Cronhielm hade fullmacht
på Prsesidentskapet i Cancelliet, men måste gå därifrån. Samma
casus hände min fader sidsta Richsdag, då de togo honom ifrån
Carlscrona.
Hr Lars Åkerhielm: När casus existerar, så skola vij
intet disputera thärom.
Horn får tillåtelse att vistas på landet.
399
Det fanns godt, at H. Exc. Gref Gyllenborgs Memorial
hvilar något litet.
Uplästes Stora Secrete Deputations Extractum Protocolli
af den 31 Maij, hvari förmäles, at samma dag blifvit företagen
den af Riksrådet, Praesidenten och nu varande Landtmarskalken
Grefve Arved Horn hos H. K. May:t insinuerade
underdånige begiäran at blifva i nåder entledigad ifrån Prsesidentskapet
uti K. May:ts och Riksens Caucellie-Collegio, hvarvid
samptelige Riksens Ständer för godt erachtat at igenom
underdånig förestellning till H. K. May:t för kort sedan begiära,
det täcktes H. K. May:t i anseende till välbemelte Grefves,
Riksrådz och Prsesidents mångårige och grundade kundskap
uti statssaker och Ministeren samt den granlaga belägenhet
uti hvilken utrikes sakerne nu synes invefvade, hvarigenom
dess afsaknad så mycket högre rönas skulle, söka förmå H. Exc.
at än vidare continuera vid Prsesidentskapet, hvarjemte Riksens
Ständer jembväl behagat anbefalla deras Stora Secrete
Deputation at inhemta H. Exc:s egen mening och tanka, på
hvad sätt och vijs dess arbete nu vid annalkande hög ålder
och aftagande krafter bäst lisas och drägeligast giöras kunde;
H. Exc. Richsrådet, Prsesidenten och Landtmarskalken, såsom
anmodad vid så beskaffade omständigheter sig uti detta mål
at yttra, förklarade sig som des bifogade skriftelige Memorial
vidlyftigare vid handen gifver, och aldenstund Riksens Ständers
Stora Secrete Deputation ey .annat kunnat för sin del,
än gifva med all erkänslan ett fullkomligt bifall till ett så
skiäligt förslag, hvarigenom hvarken ordning rubbas eller någon
vidlyftighet förorsakas; Ty har den funnit godt at igenom
Extractum Protocolli gifva sådant samptelige Riksens Ständer
vid handen samt deras benägne bifall underkasta, om icke
H. Exc. tillstädias måtte efter dess betygade åstundan at få
vistas på dess landtgods, så ofta ey desto angelägnare saker
dess närvarelse fordra.
Gref Lewenhaupt frågade, om Stora Secrete Deputations
Betänkande angående H. Exc. Gref Horn får bifall.
Hvartill svarades ja.
H. Exc. Gref Gyllenborgs Memorial remitterades till Stora
Secrete Deputationen, at then måtte inkomma med sin utlåtelse
thar öfver.
Hr Lilliestierna: Öfversten Didron sade, at det kommer
K. May:t till at besättia Prsesidentskapet; men skulle icke
400 Juni 1. Frågan om BB. Gyllenborg återupptages.
R. o. A. vilja taga i consideration, huru Gref Gyllenborg skulle
hugnäs?. Mig tyckes, at han borde biträda Gref Horn i Cancelliet.
Gref Lewenhaupt: Ar icke saken afgiord?
Svarades ja.
Hr Palmstierna: Vij hafva iu resolverati saken. H. Exc.
Gref Horn har förklarat sig, at han ey åstundar någon bielp
i Cancelliet.
Hr L. Åkerhielm: Om Gref Gyllenborg kommer i Cancelliet,
så lisas H. Exc. så mycket mera.
Gref Lewenhaupt: Stora Secrete Deputationen har kommit
in med sitt Betänkande, på hvad sätt Gref Horn skall
soulageras, och det är bifallit; altså är saken afgiord.
Hr Hökerstedt och Hr Didron mente, at Gref Gyllenborgs
Memorial borde komma ifrån K. May:t till Ständerne.
Hr Didron: R. o. A. måste giöra H. K. May:t den justicen,
at Gref Gyllenborg bör först gå med sitt Memorial till
K. May:t och det sedan komma hit.
Hr Sprengport: Hvarken är det min intention eller andras
at giöra ingrep i K. May:ts rättigheter, men icke dessmindre
finner iag det onödigt, at Gref Gyllenborgs Memorial
skall nu gå den omvägen.
Såsom en del höllö före, at Gref Gyllenborg bordt vända
sig till K. May:t;
Så, sade Gref Lewenhaupt, lärer då resolutionen blifva
sådan, at H. Exc. Gref Gyllenborg har at anmäla sig hos
K. May:t i Rådet.
Hr von Roland: Gref Gyllenborg begiär Ständernes re
commendation
till K. May:t, och altså kan han ey gå till
K. May:t, innan han får svar härpå.
Frih. B. Rålamb: Finner K. May:t, at Gref Gyllenborg
är omistelig i Rådet, så lärer K. May:t giöra så med honom
som med Gref Horn skedde, eljest giöra vij ett steg som oss
ey competerar.
H. Exc. Gref Gyllenborgs Memorial uplästes å nyo.
Hr Ehrencrona: Efter qvestion är, antingen detta skall
remitteras till H. K. May:t immediate eller gå till Secrete
Deputationen, så vill iag säija däröfver min mening, at mig
tyckes, det vij bäst komma härifrån, om Memorialet remitteras
till Stora Secrete Deputation. Ty om vij remittera Memorialet
till K. May:t, som angår Prmsidentskapet, så veta vij
Bondedeputation om båtsmanshåll ooh värfning. 401
förut, at det är en sak, sorn H. K. May:t ey kan befatta sig
med, emedan Regeringsformen säijer, at Preesidenterne skola
vara uthom Rådet; thärföre är bäst remittera det till Stora
Secrete Deputation.
Thetta blef af R. o. A. bifallit, och altså remitterades
H. Exc. Gref Gyllenborgs ansökning till Stora Secrete Deputationen.
Hr Didron: Det är ey den rätta vägen, ty han har gådt
förbij K. May:t.
Ifrån Bondeståndet korn en Deputation, som ingaf 2 Extracta
Protocolli med begiäran, at de måtte upläsas.
H. Exc. Landtm. Gref Horn kom up.
Thärpå uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 1 Junii angående de här varande Flaggmäns i Ståndet
föredragne Memorial om Cronones Båtzmän etc., påståendes
Bondeståndet på det högsta och sig förbehålla, det sådane
försökte farlige och för Rikets tienst skadelige nyheter med
Båtzmennernes dragande ifrån Rotarne till de trafiqverandes
tienst och de fattige Båtzmänshållarnes ruin och äntelige undergång
ey måtte på något sätt af Riksens Ständer samtyckte
blifva, uthan at de faststelte och vedertagne Contracter angående
Båtzmanshållen öfver alt i rijket beständigt förblifva
uti deras fullkomlige vigeur, så at det alfvarligen förbiudes,
at därutinnan någon rubbning eller ändring till den fattiges
förtryck och undergång må hädan efter på något sätt af en
eller annan försökas och upfinnas.
Uplästes äfven ett af den 29 Maij angående Militim-Deputations
Betänkande öfver General-Lieutnanten Baron Grönstedts
och Hr Öfversten Gref Arved Posses Memorialer angående
de svårigheter som vid värfningar förekomma. Kunnandes
Bondeståndet, sedan de i berörde Betänkande anförde
ömstendigheter blifvit tagne i noga skiärskådande, ey finna
någon ordsak at i dy mål gå ifrån 1727 åhrs Förordning, uthan
påstår, at den samma till alla delar må förblifva i dess fullkomliga
vigeur.
Bondeståndets Deputerade afträdde.
H. Exc. Landtm, frågade, om, enär någon Deputation
ifrån de andra Stånden begiär at dess extracter skola läsas
up, sådant skie kan.
R. o. A. biföllo at thet skie måtte.
Adelns Protokoll 1731. 26
402 Juni 1. Preste- o. Borgarståndens utlåtanden om lagverket..
H. Exc. Landtm, berättade, at som R. o. A. resolverat,
at Lagen skulle tagas före, och de andre Stånden tycktes vara
disponerade därtill, så lofvade de taga det ad referendum; nu
voro här svar ifrån Presteståndet därom.
Presteståndets Extractum Protocolli af åen 1 Junii uplästes,
hvaruti Prästeståndet utlåter sig öfver Bondeståndets
Extractum Protocolli af den 26 Maij angående de igenomgångne
Lagbalkarnes publicerande och efterlefvande, det Ståndet blifver
vid thet en gång giorde aftahl, at Lagbalkarne till nästa
Richsdag hvila, helst man ey hade tid at afgiöra de qvsestioner
och anmerkningar, som till K. Lag-Commissions utlåtande och
förklarande äro hänskutne.
Thärjemte berättade H. Exc. Landtm., at Borgmestaren
Boström har äfven utlåtit sig mundteligen för Cancellisten
Friese på samma sätt, och thärföre frågade H. Exc. Landtm.,
om icke man kan i morgon komma in Pleno.
R. o. A. gåfvo härtill sitt bifall.
Prästeståndets Extractum Protocolli af den 29 Maij uplästes,
at Ständerne måtte komma den 16 hujus på Richssalen
och då sluta Richsdagen.
Borgareståndet begiär termin till den 22, men Bondeståndet
till den 4 Junii och at det då skie må.
R. o. A. utstelte dagen till den 16 Junii.
Frih. Stiernstedt mente man skulle conformera sig med
Borgareståndet, efter ey mer än 30 ärender äro expedierade.
Frih. [Ungern Sternberg]: Lät oss blifva vid den 16.
Yij ligga här på vår depence och vij uppehålla Allmogen ifrån
sitt landtbruk.
Hr Wennerstedt: Jag conformerar mig med Baron Ungern
och Åror det går an, allenast vij intet taga private saker
före.
Gref Lewenhaupt: Det faststelles, at efter Pingst inga
andra saker uptages än Deputationers Betänkande och Extracta
Protocolli.
Detta fick bifall;
Och altså upsattes följande Extractum Protocolli:
Extract uthur Protocollet hållit på Riddarhuset den 1
Junii 1731.
S. D. Lät R. o. A. sig föredragas så väl det Högärevördige
Presteståndets som Lofl. Borgareståndeté och det Ahrebara
Bondeståndets Utlåtelse!- om Richsdagens afslutande, och
Om riksdagens slut. Gustaf Adolfs segelduksmanufaktori. 403
conformerade R. o. A. sig häruthinnan med det Högtehrevyrdige
Prästeståndet, at den 16 hujus må ntsättias till ultimat
termin för Ständerne at upträda på Richssalen och sluta Richsdagen.
Imedlertid är nödigt, at samptelige Deputationerne
med all skyndsamhet fortsättia sine deliberationer till Pingestafton
och tå uphöra, på thet at hvad som utarbetat är må
kunna efter Pingest de följande dagarne Riksens Ständer föredragas,
då inga andra saker än the ifrån Deputationerne inkomne
Betänkande och Extracta Protocolli böra företagas.
Sedan anmältes, at ett Betänkande inkommit ifrån Cammar-
och Commercie-Deputationen angående byten.
Hr Wennerstedt bad at det måtte företagas i morgon,
när de äro samblade.
R. o. A. faststelte, at samma Betänkande företages klockan
9 i morgon.
Sedan fans godt, at de Betänkanden, som liggia förseglade,
brytes up, och äfven så fort de inkomma, så at hvar och
en kan få läsa dem.
Hvad som i denne sessionen passerat angående Baronessan
Helena Wrede är efter R. o. A:ns den 12 och 14 Junii fallande
resolutioner utheslutit uthur Protocollet.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 2 Junii.
Uplästes Sam. Crispin Ulfs Memorial om det gambla Konung
Gustaf Adolphs inrättade Segelduksmanufactoriets uptagande
på Stockholms Barnhus. Hvaruti han anhåller, at
som Riksens Ständer af sin högtberömlig ömhet för Fäderneslandet
förordnat en viss fond till manufacturernes upkomst,
det till detta verks upbringande måtte i nåder lemnäs någon
hielp, som andra verk niutit, det han ey högre söker än till
8000 Dahl. smt nu ved des första uptagande, hvarföre han
behörig säkerhet och caution lemna vill, och at man dem må
få återbetala med 1,000 Dahl. kmt om åhret efter nästa Richsdag,
samt och at få husrummen frije för hyra de första åhren,
efter General-Handtvärkhus-Privilegierne; ty uthan publiqt
biträde skall man ey i desse medellöse tider se sig kunna gå
med denne saken igenom, som likväl så angelägen och högnödig
är.
404 Juni 2. Beslut och deputation om värfningar.
R. o. A. remitterade detta till Carnmar- och OeconoinieDeputation.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputations
Betänkiande af den 10 Maij öfver Hr General-Lieutnantens
Baron Cronstedts och Hr Öfverstens Gref Arved Posses hos
Riksens Ständer ingifne och till Justitiae- samt Militiae-Oeconomie-Deputationerne
remitterade Memorialer angående de svårigheter,
som vid värfningar förekomma, och hvad till bettre
befordran däraf lända kan.
Jembväl uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 29 Maij sidstledne, hvari det förklarar sig ey finna någon
ordsak at gå ifrån 1727 åhrs Förordning om värfningar.
Förberörde Deputations Betänkande blef af R. o. A. bifallit.
Thärefter sändes med Militiae-Deputations Betänkande om
värfningar til the andre Stånden en Deputation af följande
ledamöter:
Gref Duker, Fullm. Frih. Crohnhielm.
Frih. Capitein Hamilton.
Hr Roxendorf. Hr Ofverst-Lieut. Schiönström.
Hr jEhrencreutz. Hr Lindsfelt.
Gref Lewenhaupt: Hr Öfversten Ollonberg frågar, om
icke detta Betänkandet sträcker sig till alla värfvade Regementerne.
Sådant lärer vara uthan tvifvelsmål.
Svarades ja.
Uplästes Ammiralen Ornfeldts Memorial, hvari begiäres,
at som Hr Ammiralen innom några dagar vill inkomma med
angelägne påminnelser öfver Ständernes Defensions- och Militise-Deputationers
afgifne Betenkande om hushåldningens inrättande
vid K. Ammiralitetet i Carlscrona, det måtte detta
Riket så högt vårdande ährendet emedlertid hvila.
Thetta blef af R. o. A. bifallit.
Deputation kom tilbaka och sade, at den varit hos de
tre andre Stånden, hvilka lofvat at taga det Memorialet om
värfningen i betänkande, och oachtat Bönderne gifvit in sitt
Extractum Protocolli förut, så vilia de doch taga i vidare betänkande
denna saken.
Amiral Örnfelts memorial. Betänkande om byten. 405
Uplästes Cammar-, Oeoonomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 24 Maij angående de äldre byten [före och
dem] sedan 1680. Hvaruthinnan Deputationen håller för skiäligt,
at de gambla byten för 1680, så väl som de ännu oafgiorde
kiöpegods-fordringar, böra af Riksens Ständers öfver Reductions-
och Liqvidationsvärket förordnade Commission afgiöras.
Och beträffande den 2 §, huru vida liqvide fordringar af kiöpegods
in natura samt bortmiste räntor i byten sedan 1680 och
till 1718 åhrs slut skola få emottagas, så finner Deputation
äfven för sin del billigt, at uti alla de byten, hvilka sedan
1680 til 1718 åhrs slut kunna vara beviljade och hvaremot
vederlag i kiöpegods äre upgifne, kunna samma kiöpegods,
efter 1723 åhrs Adelige Privilegiers innehåld, såsom rätt frällse
i vederlag antagas, så vida behörig geometrisk refning och
skattlägning däröfver gådt, hvarvid en blott ransakning ey gior
tillfyllest, sorn i ett Hr Generalen Hamiltons hijt remitterade
Memorial nernnes; varandes doch ingen ny refning där å vidare
nödig eller giörlig, om den samma efter de tiders method
redan för sig gådt, aldenstund berörde hemman kunna sedan
vara antingen förbättrade eller förvärrade. Men därest någon
bytesbrist vid slike byten kunde efter behörig liqvidation existera,
finner Deputationen icke, at sådane bytesbrister eller
efterräkningar för den för mycket i bytet upburne räntan kan
med kiöpegodz-fordringar antingen på ränta in natura eller för
upburne räntor ersättias, emedan begge desse slags fordringar
äre af den beskaffenhet, at de efter behörig liqvidation bordt
af Cronau till vederbörande contant betalas, och nu kunna för
långt ringare pris handlas, än värdet af den cronoränta som
utbytes, så at i det målet K. Förordningen af den 4 Junii
1728 synes kunna hafva bestånd, hvarvid doch de fleste af
R. o. A. varit i Deputationen af den tankan, som hosgående
bilaga utvisar. I öfrigit försvinna härigenom icke allenast 4 §
af R. o. A:ns på denne Riksdag ingifne och till denne Deputationen
remitterade Allmenne Besvär, at alla de byten, som
skiedt till åhr 1700, icke måtte någon ny refning undergå,
uthan och Hr Generalens Baron Jolian Hugo Hamiltons hos
Riksens Ständer ingifne Memorial om samma ährende, at bytesbrister
med öfverränta af andra byten måge kunna ersättias.
Frih. Ulfsparre: Jag hemsteller R. o. A., huru billigt det
är, at en del fådt clarera sina bytesbrister med cronofordringar
och at det nu vill förmenas oss.
406 Juni 2. Beslut om byten före 1680.
Hr Ehrenpreus: Jag beder, at thetta måtte få liggia
på bordet, särdeles som det är af stor vicht.
Hr Wennerstedt: Saken är så väl utarbetad, at man
kan nu sluta den, och detta rörer Adelens privilegier.
Hr Adlerbeth: Bäst är at nu afgiöra saken.
Hr Åkerhielm: Jag beder at det måtte få liggia på
bordet, så at den som behagar må få giöra sig om saken underrättad.
Frih. Eric Wrangel: Jag observerar en punct, at nemligen
byten ifrån 1680 skola afgiöras i Reductions-Commissionen.
Det äro byten 100 åhr gambla. Det som kommit i
privatorum händer har gådt uthur hand i hand. Om intet här
sättes en terminus a qvo, ifrån hvilken byten böra öfverses,
så förorsakas däraf en faselig oreda och många processer.
Altså är frågan, om icke byten som äre giorde ifrån Konung
Gustaf den l:s och Konung Eric den 14:s tid måtte lemnäs.
Man kan svara därpå: om Reductions-Deputation får afgiöra
detta, så få en del öfverränta; men det är fond perdu.
Hr Åkerhielm: Om R. o. A. vilja nu afgiöra saken, så
blifva desse qvsestioner, hvaröfver man sig utlåta bör: l:o huru
de gambla byten till 1680 skola considereras; 2:o om kiöpegods
få antagas i byte; 3:o huru vida refning skall skie, där
refning är giord, men icke efter bytesmethoden; 4:o hvarmed
bristen bör fyllas. Hvad det första momentet angår, om byten
för 1680, så tyckes det vara billigt, som Hr Landshöfdingen
sade, at de byten som för 1680 giorde äro böra lemnäs orörde,
men lemnäs Reductions-Commission at eftersee, om Adelsman
lidit, och låta honom få igen det, men ey Grönan, ty det är
en Restitutions- men ey Reductions-Commission.
Frih. Wrangel: Det är Commissions faciendum at taga
up det, hvaruti privati lidit, men jura partium böra vara aeqvalia,
och här är intet till at vinna af Grönan. Har Cronan mist,
så lät det blifva därved, det är Betienternes skuld, och hafva
privati mist, så lät det och blifva därvid i så gambla byten.
R. o. A. stannade i det slut, till at få en richtighet i de
gamla byten och säker possession af frälseegendom, at alle
byten som äre giorde förr och med 1680 måtte faststellas uthan
anseende till hvilken som därvid tappar eller vinner, vare sig
Cronan eller privati, helst emedan samma egendom nu för tiden
kommit uti alla fyra Ståndens possession och gådt i 6, 7 och
10 mans hand å privatorum sida, men å public! sida är [thär
-
Om köpegods få tagas i byte. Nya refningar. 407
med] en sådan beskaffenhet, at en dehl blifvit indelte, en del
till skatte försålde, til at förtiga månge andre omväxlingar,
som de undergåt, och igenom hvilkas rättande den oskyldige
så väl som den skyldige skulle komma at lida, jemte det at
oändeliga processer däraf förorsakas skulle.
Resolution uplästes och approberades.
Hr Åkerhielm: Den andra qvsestion är, huruvida kiöpegodz
upgifne sedan 1718 skola anses för godt vederlag. I
förra tider finge de ey tagas emot; nu, sedan Adelige Privilegierne
säija, at de skola anses som frällse, så lärer intet
hindra, at ju kiöpegods kunna validera i byten.
Frih. Otto Strömfeldt: Sedan 1723 har Cammar-Collegium
aldrig giordt svårighet at taga emot kiöpegods in natura,
men Cronan har indragit kiöpegods, och nu hafva de at
fordra därpå, och de fordringar har Cammar-Collegium ey dristat
sig at emottaga.
R. o. A. biföllo, at kiöpegodz in natura böra antagas i
byte som purt frälse efter Adelige Privilegierne.
° .o •
Hr Åkerhielm: Den tredie fragan är, om de skiedde
refningar skola giöras om. Vij veta at befalning därom skiedt.
Det rörer vår egendom. När en frällseman har bytt, så liar
han gifvit up sin egendom. Det stod i Cronans macht at låta
refva och skattläggia den. Det som är skattlagt efter den
methode, som då var, tyckes böra förblifva därvid, men ransakningar
äre därifrån eximerade, ty om Ländsman och Nämdeman
kommit och värderat hemmanet, det bör ey gillas. Yij
söka intet mer än fult för fullo. Beropade sig på ett exempel,
hvarigenom Oronan kommit at lida.
Hr Prsesidenten Strömfeldt: Jag tillstår, at den frågan,
som nu efter åt giöres, förorsakar mycken disput. 1688 kom
bytesmethoden först uth, och om man considererar, at den ena
bättrat, en annan förvärrat det han bytt till sig, så är svårt
at veta, huru högt egendomen bör rätteligen anses. I 1688
åhrs bref står, at i de byten, som äre giorde sedan 1655, skall,
när Cronan har tagit ett hemman emot och det burit 10 åhr
sin ränta, det blifva därvid; altså kunde nu förordnas, at när
så finnes i byten sedan 1680, skulle därmed äfven så gå.
Hr Palmstierna mente det voro bäst at blifva vid Hr
Prsesidenten Strömfeldts expedient.
408 Juni 2. Om skattläggning efter 1688 års metod.
Frih. Wrangel: Qvaestion är ey, om de hemman, som
äro bytta skola skattläggias, uthan här är frågan om de som
skattlagde äro, efter hvad method hafva de bordt skattläggias.
Hr Ehrenpreus: Som de ref- och skattlägningar, som
skiedt till 1688, skola giöra confusionen, så är bäst at lemna
alla byten som faste till 1688.
R. o. A. stannade häröfver i följande slut, at hvad byten
sedan 1680 till 1718 skiedde angår, och uti hvilka vederlag
upgifvit är, så bör thet hemmanet, hvaraf Cronan niutit 10
ahrs ränta, ey undergå ref- och skattlägning, uthan stå vid
samma ränta i bytet, och således hvarken then deterioration
hemmanen träffat eller then sedermera skiedde melioration
komma i consideration; men skulle thet ey hafva dragit samma
ränta på så många åhr, då bör ref- och skattlägning skie efter
1688 åhrs bytesmethode.
Hrr Tungelfeldt och Leijel: Om någon häfver Reductions-Commissions
attestatum, at bytet är richtigt, bör det
stå därvid.
I anledning häraf lades thenne meningen till: »Kommandes
ey eller de byten, öfver hvilkas fullkomliga richtighet Reductions-Commission
gifvit sin attest, at undergå skattlägning.»
Sedan uplästes och justerades Extractum Protocolli af
den 1 Junii om Richsdagens slut och bifölls, så lydande som
det finnes under den 1 Junii näst föregående.
Råds-Protocollet uplästes af den 28 Maij om Divisionerne
i Rådet;
Men upskiöts för denne gången.
Hr Lars Åkerhielm: Nu kommer den fierde qvestion:
hvarmed bytesbrister kunna fyllas och om det kan skie l:o
med fordringar för reducerad godseränta in natura, 2:o med
slika fordringar, antingen iag äger dem sielf eller får dem af
andra, och 3:o med kiöpegodz-bakräntor. 1655 åhrs Reductions-Stadga
säijer, at kiöpegodsen skulle stå under lösn; altså
tyckes den som mist kiöpegods hafva intet annat at fordra än
penningar, hvaremot ränta in natura ey utbytas får. Dess
uthan tyckes sådane fordringar ey validera för dem, som ey
sielf ägt eller ärft them, ty man kan handla till sig dem med
lucro och för ett ringa pris. An mindre böra fordringar för
bortmiste räntor accepteras i byten emot hemmansränta in natura,
uthan i byte bör Cronan verkeligen få hemman emot
hemman, och den, som har at fordra för bortmiste kiöpegods
-
Hvarmed bytesbrister må fyllas.
409
ränta in natura eller bakräntor, kan sökia sin betalning i Ständernes
Contoir.
Slutet af 1728 ahrs Förordning om byten och 27 § af
Adelige Privilegierne nplästes.
Frih. Ungern Sternberg: Efter Privilegierne anses kiöpegods
sorn frällse; hade iag fädt behålla mitt kiöpegodz, hade
iag kunnat nu gifva Cronan det i vederlag. 2:o Cronan prae
tenderar
ey at behålla något frällse; skulle Cronan nu behålla
kiöpegodset, borde Cronan taga lösen för vårt frällse, som indragit
är.
Hr Åkerhielm: Jag kiöper af Baron Ungern ett hemman
med sådane villkor, at han skall få lösa mig ut igen;,
när iag nu mister gården, så säijer han: du skall få dina penningar,
men när iag ey får penningar, så har iag ey annat at
fordra än penningar.
Frih. Ungern: Fastigheten är emot min vilja borttagen.
R. o. A. biföllo de flestes af R. o. A. i Deputation
yttrade mening om byten.
H. Exc. Landtm, sade, at han varit här uppe två timar,,
men ey kunnat gå fram, medan saken varit under ventilation.
Berättade sedan, at han förnummit, det de andre Stånden ey
tagit före denne saken.
Frih. Wrangel: Huru skall man kunna förmå dem at
gå in i detta? Jag finner, at Ryttmestar Akerhielms skiäl
hafva giordt stor impression hos de andre Stånden. Skulle
icke Hr Ryttmestaren vilja träda up till de andre Stånden
och förmå dem at bifalla R. o. Arns mening?
Prsesidenten Strömfeldt: Cammar-Collegium har ey högre
önskat än at få en lag, hvarefter byten kunde afgiöras, men
ett felar, nembligen 1680 åhrs beslut, som förklarar kiöpegodsen
för theras allodial-egendom.
I anledning af thet som nu om byten slutet blefvit upsattes
följande Extractum Protocolli till the andre Stånden:
Extract uthur Protocollet hållit på Riddarhuset den 2
Junii 1731.
S. D. Låto R. o. A. sig föredragas Ricksens Ständers
Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänkande
angående Bytesverket i gemen förr och efter 1680, hvaruthinnan
l:o benämde Deputation utlåter sig, at then håller före,
at the förr 1680 med Cronan ingångne byten, hvilka tillförrne
hördt till Reductions-Commissionen, böra likmätigt K. May:ts
410 Juni 2. Protokollsutdrag om bytesverket.
Bref af den 30 Januarii 1688 nu äfvenväl afgiöras af then
öfver Reductions- och Liqvidationsverket förordnade Commission.
Hvad nu thetta angår, så hafva R. o. A., till at få slut
och ändskap i the gambla byten, och at innehafvaren, af hvad
stånd han och är, må vara om en oqvald possession försäkrat,
stannat i följande slut, at alla byten, som äre giorde förr och
med 1680, måge faststellas uthan anseende till hvilken därvid
tappar eller vinner, vare sig Grönan eller privati, helst emedan
samma egendom nu för tiden kommit i alla fyra Ståndens possession
och gådt i siette, siuende och tionde mans hand å privatorum
sida, men å publici sida är thärmed then beskaffenhet,
at en del blifvit indelt, en del till skatte försålt, till at förtiga
många andra omväxlingar, som then undergådt, igenom
hvilkas rättande possessoren så af Adell- som Präst-, Borgare-
och Bondeståndet, som nu innehafver en dehl af förberörde
vederlags- eller byteshemman, dels under frällserättighet,
dels under titul af crone eller frälseskatte, skulle giöras osäker
och således then oskyldige som then skyldige komma at lida,
jemte thet at oändeliga processer däraf förorsakas skulle. 2:o
Beträffande the byten, som sedan 1680 till 1718 skiedde äro
och uti hvilka till K. May:t och Cronan vederlag upgifvit är,
så är R. o. Arns tanka och mening, at thet hemmanet, hvaraf
Cronan richtigt niutit tijo åhrs räntor efter bytet, ey bör undergå
refning och skattlägning, uthan stå vid samma ränta
som thar af berörde åhr utgådt, och således hvarken then
deterioration, som thet samma träffa kunnat, eller then thärå
sedermera skiedde melioration komma i consideration. Men
skulle thet ey hafva dragit samma ränta på så många åhr, då
bör ref- och skattläggning skie efter 1688 åhrs bytesmethode,
hvarifrån doch undantagas de byten, öfver hvilkas fullkomlige
richtighet Reductions-Commission gifvit sine attester, hvarföre
the således nu ey böra undergå ny refning och skattlägning,
emedan Reductions-Commissions-attesten nogsamt bytes richtighet
utvisar. 3:o Och som det, at kiöpegods ey kunde enligit
1689 åhrs resolution för godt vederlag erkiennas, varit
hinder till byternes afslutande, så finner R. o. A., at det samma
nu af sig sielf förfaller, emedan 1723 åhrs Adelige Privilegier
förklara kiöpegodsen vara af samma natur som gammalt allodialfrällse.
4:o Anbelangande den qvaestionen, huruvida liqvide
fordringar af kiöpegods in natura samt bortmiste räntor i byten
sedan 1680 till 1718 åhrs slut skola få emottagas, så con
-
Dep. af sändes med ryttmästaren Åkerhielm ss. ordförande. 411
formerar R. o. A. sig med de flästa af sitt Stånd ledamöters
i Deputationen yttrade mening, som Betenkandet bifogat är;
och det så mycket mera, som 1655 åhrs Reductions-Stadga och
dess 24 § tydeligen innehåller och förmår, at de gods, som igenom
ett fullkomligt kiöp äre komne ifrån Cronan, skulle thädan
efter blifva hos ägaren som hans fasta arf och frällse, hvaraf
ovedersäijeligen följer, at kiöpegodsen ey uthan betalning bordt
gå ifrån R. o. A.; och jembväl sielfva rättvisan fordrar, att
där 1689 åhrs Förordning under en envåldskonung icke hade
förhindrat Ridderskapet och Adeln at behålla deras kiöpegods,
til des de enligt förenämde Stadga blifvit utlöste, så vore de
ännu uti rolig possession däraf, och hade bemelte uthan betalning
borttagne kiöpegods ännu ovedersägeligen ägt lika rätt
och förmån som de öfrige kiöpegodsen, hvilka 1723 åhrs Privilegier
för R. o. Arns allodial förklarar och därföre intet därifrån
kunna eller böra uteslutas, at en envåldskonung behagat
uthan betalning den från R. o. A. afhända och dem däruthur
depossidera. Fördenskull, så väl i kraft af Privilegierne, som
det eftertenkelige sätt, hvarmedelst desse gods R. o. A. afhände
äre, förmodar R. o. A., det de öfrige respective Stånden
ey lära kunna vara hinderlige, det R. o. A. åt minstone måge
få med liqvide kiöpegods-fordringar betala deras bytesbrister,
emedan Cronan därigenom icke ett endaste hemman afgår;
och som detta alt tienar till at få slut och richtighet uti de
med K. May:t och Cronan ingångne byten samt till en säker
possession för alla them, som af någon utbytt egendomb äro
ägare, så gior sig R. o. A. det säkra hopp, at R. o. Arns fattade
mening må vinna de öfrige respective Ståndens benägne
bifall.
Sedan fanns godt, at en Deputation går härifrån till dhe
andre Stånden och at Ryttmestaren Åkerhielm, är då följachtig
til dem, hvarefter man hoppas, at R. o. A. låter Ryttmestaren
Åkerhielm känna till at han väl upfördt sig.
Hr Åkerhielm: Jag tackar R. o. A., som hafva förtroende
till mig, iag åtager mig och at förmå dem at accordera
oss den 1 §, men huru det kan gå med den andra och
sidsta §§:ne, kan iag ey försäkra.
Det sades, at han går så långt han kan med dem.
Hr Hofmarskalken Duben: Sedan iag hade i går den
äran at förnimma, det Riksdagen skulle slutas, så inhemtade
iag K. May:ts utlåtelse om dess resa och sade, at det vore
412 Juni 2. Wulfwenstierna tillerkännes full kammarrådslön.
väl, om den kunde skie innan bergningen skier. Därpå frågade
K. May:t, om Stallmestaren Wieiel och iag kunde vara färdige,
och om intet fartygens eqvippering hindrar, så kan K. May:t
komma at resa den 20 hujus.
Cammar-Rådet Wulfwenstierna trädde nu af ifrån Protocollet
och Fiscalen Treffenhielm befaltes at föra det för denne
gången, som efterföljer.
Uplästes Hr Cammar-Rådet Wulfwenstiernas Suppliqve,
hvaruthinnan andrages, huruledes han öfver tiugu ahrs tid varit
Secreterare här vid Riddarhuset samt under bemelte tiensteåhr
en långlig tid så väl arbetat uti Lag-Commission som
uti Ecclesiastiqve-Deputationen, jembväl och sedan sidsta Riksdag
företrädt Cammarråds-embetet uti K. Cammar-Collegio,
i anseende hvaraf, som och i synnerhet dess annalkande ålder
och krafter Secreterare-svsslan vill falla honom för svår, anhållandes
förthenskuld Hans Höggrefl. Exc. Landtm, och samptelige
Höglofl. R. o. A. gunstigt täcktes nu, medan Staten till
afslutande i Secrete Utskottet förehafves, så begå det, til dess
tourén till honom kommer få niuta ordinarie löhn, honom på
extraordinarie staten så stor löhn bestås måtte, som han här
vid Riddarhuset med husrummen niutit, äfven som med Cammar-Rådet
Baron Rålamb tilförne skiedt.
Uppå H. Höggrefl. Exc. Landtm:s härom giorde proposition
resolverade
R. o. A. at ey allenast bifalla Cammar-Rådets
begiäran, uthan och därjemte för skiäligt funno, i anseende
till dess långlige trogne giorde tienster, låta Hr Cammar-Rådet
för sin beställning uti Cammar-Collegio hädan efter niuta
fulla lönen och till vidare föranstaltande härom detta till Riksens
Ständers Secrete Utskått at remittera.
Yid detta tillfället påminte sig R. o. A. Hr CammarRådet
von Grooth, at han likaledes härtills måst benöja sig
med Secreterarelönen uti Cammar-Collegio.
H. Exc. Landtm, hemstälte det Höglofl. R. o. A., at
emedan Cammar-Rådet von Grooth ey allenast vid förre Ricksdagarne,
uthan och nu giordt sig vid påstående Richsdag väl
förtient till R. o. Arns goda åtanka och sin hela löhns åtniutande,
om icke han kunde på lika sätt därmed hugnas.
Hvartill R. o. A. gaf sitt enhälliga bifall.
Atskillige af R. o. A. giorde påminnelse om Hr Grefve
Piper, som för sin Cammarråds-tienst alsingen löhn bestås.
Kammarråden von Grooth och grefve Piper.
413
Men Cammar-Rådet Hr Grefve Piper aflade sin tacksamhet
hos R. o. A., at de behagade sig om honom så gunstigt
erhindra och utlåta, och förmälte därhos, at som Staten ey
tahl någon förhögning, altså voro han väl nögd at ännu vänta,
helst som han ingådt det aftal vid anträdet till dess tienst,
at han intet prsetenderar någon löhn, innan rätta tourén kommer
till honom den at niuta.
R. o. A. tackade Cammarrådet Grefve Piper för sin stora
benägenhet till publici tienst och at ey vilja gravera Staten
med löns åtniutande, som han eljest kunde hafva goda skiäl
till.
Sedan upsattes följande Extractum Protocolli till the andre
Stånden:
Extract uthur Protocollet hållit på Riddarhuset hos R. o. A.
den 2 Junii 1731.
Samma dag uplästes Cammar-Rådets och Ridderhus-Secreterarens
Wulfwenstiernas Suppliqve, hvarutinnan han hos
R. o. A. i ödmiukhet anhåller, at som han öfver 20 åhl- varit
Secreterare vid det Lofl. Riddarhuset och den sysslan nu mera
vid dess tilltagande ålder synes blifva honom för svår, det
täcktes Höglofl. R. o. A., som vid 1727 åhrs Richsdag medelst
underdånig föreskrift banat honom vägen till säte och stämma
uti K. Cammar-Collegio, äfven vid detta tillfellet befordra honora
till löns åtniutande på K. Mayrts och Cronones Stat,
hvarigenom han kan blifva entledigad ifrån förberörde Secreterare-bestellning.
Och aldeustund Cammar-Rådet Wulfwenstierna,
uthom thet han i så många åhr och vid the stora förändringar,
som sig uti Riksens Regering tilldragit, väl och
troligen tient R. o. A., haft mycket at giöra vid Richsdagarne
för de andre respective Stånden, jembväl uthan någon lön siu
åhr sutit öfver Lagvärket och Kyrkio-Ordningen samt sedan
sidsta Richsdag uti K. Cammar-Collegio, fördenskull hafva
R. o. A. icke allenast för sin del funnit skiäligt at bevilja
honom på Cronones Stat full Cammarråds-lön hädanefter, uthan
och härmedelst velat recommendera thenne hans angelägenhet
hos the öfrige respective Stånden till ett benägit bifall.
Yid detta tillfellet, at för Cammar-Rådet Wulfwenstierna
resolverades, påminte sig R. o. A. Cammar-Rådet von Grooth,
som härtils måst låta sig benöija med Secreterare-löhnen uti
K. Cammar-Collegio. Och emedan Cammar-Rådets oförtrutne
och trägna arbete så väl R. o. A. som de andre respective
414 Baronessan Wrede. Fru Riddercrantz.
Stånden är nogsamt bekandt, altså stannade R. o. A. i det
slut, at Cammar-Rådet von Grooth likaledes hädanefter må
undfå full Cammar-Råds-lön. Hvilket jembväl med de öfrige
respective Stånden communiceras till theras bifalls erhållande,
kommandes desse löner at indragas, så snart von Grooth och
Wulf reenstierna vid först fallande öpningar avancera till ordinarie
bestelluinger på Staten.
Gref Charl JEmil. Lewenhaupt ingaf Betenkandet angående
Ammiralitets-inrättningen i Carlscrona och påminte därjemte,
at Biskop Humble varit ifrån de öfrige ledam öterne
däruthinnan skiljachtig.
Hvad som i denne sessionen passerat angående Baronessan
Helena Wrede är efter R. o. A:ns den 12 och 14 Junii fattade
resolutioner utslutit uthur Protocollet.
Sedan kl. emot 1 skilgdes R. o. A. åth.
Den 5 Junii.
Uplästes Justities-Deputations Betänkande af den 28 Maij
öfver den af frambledne Fru Sophia Gyllenstiernas arfvingar
och Sterbhus-interessenter giorde ansökning om förklaring och
limitation uti K. May:ts den 11 Junii 1722 fälte dom emellan
bemelte Fru Sophia Gyllenstierna och dess afledne systersons
Baron och Capiteinen Högvälborne Hr Axel Julius Coijetts
omyndige barn; hemstellandes Deputation till Riksens Ständers
välbehag och godtfinnande, om icke Fru Gyllenstierna eller dess
nu varande arfvingar måge tillåtas at för hennes andel återsökia
af sahl. Hr Baron och Capitein Axel Cojets Sterbhus
de för åhren 1708 till och med 1719 uthaf sahl. Hr Ryttmestaren
Gyllenstierna efterlemnade gods upburne räntor, uthan
at den uti K. May:ts dom af den 11 Junii 1722 införde clausul
och förklaringen af den 11 Martii 1730 må dem härutinnan
på något sätt hindra och i vägen liggia.
Uplästes Hr Gudmund Elmens Memorial, hvaruti andrages,
at Riksens Ständers Justitise-Deputation har fuller uti sitt
Betenkande utlåtit sig, at the räntor, som Coijetske huset upburit
ifrån 1709 till 1719, ey kunna hans principaler betagas;
men aldenstund uti bemelte Betenkande icke förmäles thär om,
at thesse och the förut bestådde räntorne, med mera, som
Coijetske huset niutit och nu komma at afskrifvas på dess for
-
Coijetska och Beokska sterbhusen,
415
dring, böra rescontreras in termino, eller then tid som the influtit,
altså bönfaller han, thet till undvikande af alle vidrige
uttydningar decisionen therom uti Riksens Höglofl. Ständers
Resolution inflyta måtte.
Betänkandet blef af R. o. A. bifallit, och som efter en
richtig liqvidations beskaffenhet alla betalningar böra in termino
rescontreras, så böra och de upburne räntor, allt eftersom
de influtit, på fordringen kortas.
Uplästes Fru Charlotta Speckts Memorial, hvaruti hon
omstendeligen andrager hennes påkomne vedervärdigheter och
således ödmiukeligen anhåller at uthur Riksens Höglofl. Ständers
Contoir straxt få åtniuta hennes sahl. mans, HofrättsRådets
Joachim Ridder crantz, efter liqvidation innestående
underdånige löningsfordran ifrån 1709 till 1718, hvarpå sedan
de utsatte contributioner och centonalen med mera efter liqvidation
afdragas, ey mera än 2,242 Dahl. smt nu återstår af
den fond, som igenom Förordningen af den 28 Augusti 1727
till löningsfordringars afbetalning anslagen är, då hon till
H. K. May:t och Cronan i all underdånighet vill cedera och
aldeles afstå hela den underdånige löningsfordrings-summan
ifrån åhr 1700 till den 1 Julii 1709, som, med contribution och
centonalen inräknat, efter samma K. Cammar-Collegii liqvidation
sig sluter till 2,400 Dahl. smt, på det hon så medelst
må kunna uthur sina många vidlyftigheter sig någorledes utreda.
R. o. A. resolverade, at Enkiefruen må få helften af sin
sahl. mans innestående löningsfordran från 1709 till 1718 förskåttsvijs
af Ständernes Contoir.
Uplästes Hr Becks på Beckiske Sterbhusets vägnar ingifne
Memorial, hvaruti han anhåller, det Riksens Ständer täcktes
genom en högstgiällande intercession hos H. K. May:t then
hela Beckiska husets välfärd rörande saken så bedrifva, at
H. K. May:t nådigst täcktes i kraft af Riksens Höglofl. Ständers
ved Riksdagen 1727 fälte slut låta then samma med alt
hvad thäraf flyta kan skyndsambligen till ett ändteligit afgörande
förekomma, så at Beckiska huset, som med hiertans
grämelse måst se sin efter Guds och naturens lag tillständige
egendom uthan något laga skiäl vara sig ifråntagen, måtte nu
ändteligen stellas åter uti sin efter all rättvisa tillhörande rätt.
R. o. A. biföllo, at en underdånig föreskrift upgår till
K. May:t, at thenne saken må forderligast afgiöras, och, så
416 Juni 5. Fru von Posts och baron Cronbergs ansökningar.
framt Beckiske huset skulle finnas berättigat till godsen, tå låta
thet niuta sin rätt och immission i godsen igen.'
Uplästes Fru Edla Christina Rosenstiernas Memorial och
anhållan, at i ömt behjertande af hennes slätta villkor och
bedröfvelige tillstånd samt hennes sahl. k. mans, GeneralMajorens
Wilh dm Mauritz von Posts, emot 50 ahrs trogne
giorde tienster blifva hugnad med någon dehl, om icke alt, af
hennes sahl. mans löningsfordran efter liqvidation.
Härpå resolverades, at Enkiefruen må få helften af sin
sahl. mans innestående löningsfordring ifrån 1709 till 1718
förskåtsvis betalt af Ständernes Contoir.
Gref Lewenhaupt proponerade, om icke ett promotorial
till H. K. May:t kunde ifrån Ständerne afgå, at Lieutnant
Törnes sak kunde blifva den första i nästa K. Götha Hofrätts
session, som till afgiörande företages.
Thetta blef bifallit.
Sedan resolverades, at inga private saker nu mera skola
företagas.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
31 Maij angående Feldttygmestaren Frijherre Cronbergs ansökning
hos Riksens Ständer at till dess nödtorftige utkomst
få niuta uthom ordinarie lönen samma augment af 1,500
Dahlér smt, som Feldttygmestaren Siöblad och de flere dess
antecessorer in till hans tid skola hafva åtniutit. Hvilket
Secrete Utskottet tagit uti öfvervägande; och ehuru väl det
befinnes, at de förre General-Feldttygmestrarne hvar för sig
upburit detta augment såsom personelt, och at nu varande
General-Feldttygmestaren Baron Cronberg sådant understöd
både förtient och behöfver i anseende till dess långlige krigstienster,
nog svåre blessurer samt medellösa tillstånd, hvilket
han uti dess inlagde Memorial ganska bevekeligen förestäldt,
doch som Secrete Utskottet i anseende till närvarande penningetrångsmål
och brist i ordinarie Staten ingalunda anstå
vill den samma at föröka, ty har Secrete Utskottet medelst
Extractum Protocolli velat underrätta Riksens samptelige Högloft
Ständer om denne sakens beskaffenhet.
R. o. A. beviljade, at Hr General-Feldttygmestaren Baron
Cronberg må niuta såsom personelt thetta augmentet lika med
thess antecessorer, nembligen femtonhundrade Dahl. smt hädan
efter.
Finske regementsdep:des supplik. Säterifrihetens restitution. 417
General-Feldttygmestaren Cronberg tackade thärföre och
bad, at han måtte niuta thetta augmentet ifrån sin Fullmachts
dato.
Men thetta senare blef honom ey beviljat.
Uplästes Hrr Deputerades ifrån Finska Regementerne Sappliqve
till H. K. Magit, hvaruti de underdånigst anhålla at
med någon hielp, som för någre personer allenast icke till särdeles
bestiga kan, genom H. K. May:ts Stats- eller dess och
Riksens Ständers Contoir blifva hugnade, lefvandes de i det
underdånigste hopp, at de så mycket mehr erhålla en nådig
bönhörelse häruthinnan, som ingen af dem underteknade äre
ibland dem, hvilka vid förra Riksdagar denna undsättning i
afräkning på lönen åtniutit, och de eljest uthan skada och
vanheder icke kunna komma härifrån, hvilken olägenhet de i
underdånighet hoppas H. K. May:t icke lära tåla dem öfvergå
skall.
R. o. A. beviljade, at desse Hrr deputerade Officerare
ifrån Finska Regementerne måge nu, som 1727 skiedde, få tre
qvartaler, som afräknas på 1719, 1720 och 1721 ahrs löner.
Öfverste Dyring framgaf en § om såteriesfrihetens restitution
af de säterier, som kommit i ofrällsemäns händer och
dymedelst mist samma frihet, men nu äre komne i Adelens
händer, och begiärte at then måtte blifva införd i R. o. Arns
Besvär.
Berörde § remitterades till Deputation öfver Besvären.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reduetions- och Liqvidationsverket
förordnade Deputations berättelse angående Fru
Grefvinnan A. M. Oxenstiernas och Cammar-Frökeu Margaretha
Magdalena Torstensons under varande Riksdag giorde
ansökning örn Riksens Ständers handräkning at uti K. May:ts
och Riksens Cammar-Collegio erhålla ett fulkomligit liqvidum
emellan K. May:t och Grönan samt det Grefliga Torstensonska
Sterbhuset, på det de sedan måge återbekomma deras till
K. May:t och Cronan indragne egendom. Hvaröfver Deputationen
sig yttrat, at detta är ett purt liqvidationsmål och egenteligen
hörer under K. Cammar-Collegii afgiörande; hemstellandes
Riksens Ständers godtfinnande, om icke de af von der
Lindiske arfvingarne ingifne documenter om ersättning för den
till Torstensoniske huset giorde betalning på kiöpeskillingen
måge lefvereräs til K. May:ts och Riksens Cammar-Collegium,
emedan den saken synes kunna gifva någon uplysning uti den
Adelns Protokoll 1731. 27
418 Juni 5. Beslut om Torstensonska sterbhuset. Lagverket.
af Grefliga Torstensonske Sterbhuset dersammastädes incaminerade
ansökning och på en gång afgiöras, så at det må blifva
ett fullkomligit slut både emellan K. May:t och Cronan samt
begge Sterbhuseu, såsom och arfvingarne sins emellan.
R. o. A. biföllo Betenkandet, och upgår ett Promotorial
till K. May:t, at K. Cammar-Collegium får befallning at fordersammast
afgiöra denna saken.
Uplästes Assessorens Hr Carl Ehrenpreus’ Memorial, hvaruti
han hemsteller til R. o. A:ns gunstige välbehag, om icke
högst angelägit vore nu at faststella, det alla de balkar uti
nya Lagen, som på denne Riksdag upläste och approberade
blifvit, måtte för så ständige uti Riksdagz-Beslutet förklaras,
at ingen på nästa Richsdag må hafva makt däröfver med någon
vidare påminnelse at inkomma; i annor händelse befarar han
ey uthan ordsak, at en och annan emellan Richsdagarne torde
uptänkia sådane inkast beledsagade med egennyttige afsickter
och inrättade efter enskylte processer, hvilka kunde hindra
detta nyttige, högst berömvärde och efterlängtade Lagverkets
utkommande och allmenne efterlefnad, hvarpå likväl i många
åhr så vittra och lagkloka män arbetat hafva. Skulle detta
hans välmente förslag vinna ett gunstigt bifall, så vore nödigt,
at de öfrige Stånden medelst ett Extractum Protocolli detta
R. o. Arns fattade slut tillkienna gifva.
R. o. A. biföllo thetta Memorialet;
Och i anledning thäraf afgick til the andre Stånden ett
sådant Extractum Protocolli:
Extract af Protocollet hållit på Riddarhuset den 5 Junii
1731.
S. D. Aldenstund de på denne Richsdag upläste och gillade
Balkar uti den nya projecterade Lagen till allmen efterlefnad
ey komma at publiceras, och likväl nödigt är, at Riksens
Ständers därvid använde möda och tid ey fruktlöst måtte
förnött vara, eller anledning gifvas at nästkommande Richzdag
å nyo uprifva och in qvaestione komma låta, hvad på denne
Richsdag så moget och välbetänkt faststelt blifvit, på det ett
så nyttigt och berömvärt lagvärk, hvarpå i många åhr af vittra
och lagkloka män arbetat blifvit, en gång efter alles åstundan
måtte i dagsliuset bringas, allmenneligen efterlefvas och vid
domstolarne i ackt tagas; Ty resolverade R. o. A., at uti Riksdags-Beslutet
införas måtte, at de på denne Richsdag upläste
och gillade balkar i den nya projecterade Lagen så fullkorn
-
Beslut om lagverket. Dep. Stockh, borgerskaps företräde. 419
ligen approberes och stadfästes, som de ord ifrån ord där införde
voro, och at ingen äger makt däröfver någre vidare påminnelser
giöra, doch at heinehe balkar uti dömande ey följas,
innan hela lagvärket färdigt blifver, och at vid nästa Richsdag
allenast de påminnelser, som gådt till Lag-Commissionens vidare
utlåtande, så väl som och Handels-, Straff-, Rättegångsoch
Utmätnings-Balkarne då företagas och faststellas. Hvilket
alt med de öfrige Stånden vänligen communicerat varder.
Sedan sändes en Deputation til de andre Stånden med
resolution erne för Hr Beck, dhe Finske Officerarne och General-Feldttygmestaren
Cronberg, och skulle samma Deputation
äfven påminna om förbudet emot humblans införsel!.
Någre af Magistraten och Stockholms Borgerskap begiärte
företräde och emottoges af Ridderhus-Fiscalen. Borginestaren
Bunge förde ordet således: Högvälborne och Välborne Herrar
Grefvar, Friherrar och samptelige Ridderskap och Adell. Emedan
såsom hos det Höglofl. Ridderskap och Adell en sak lärer
inkommit angående någon friare fart, som Norländske Städerne
åstunda, och den saken är af stor conseqvence, hvarigenom
Stockholms stad skulle råka uti ruin, så har Magistraten och
Borgerskapet författat en deduction, som man ödmiukeligen
beder at R. o. A. täcktes taga i gunstig consideration och låta
med allegaterne sig föreläsas, då man ey tviflar på at få
R. o. Arns höggunstige bifall i den saken, hvaremot Magistraten
och Borgerskapet med all respect och vördnad skola gå Höglofl.
R. o. A. tillhanda. — Gaf så fram berörde deduction.
Gref Lewenhaupt svarade härpå;
Och sedan afträdde desse Deputerade ifrån Magistraten
och Stockholms Borgerskap. »
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande af den 29
Maij öfver 4 § uti K. May.ts särskilte nådige berättelse och
proposition angående justiticesaker vid dess Revision och enkannerligen
de sedan senaste Riksdag i landsorterne förordnade
Commissioner. Härvid har Justitiae-Deputationen ey undgå
kunnat Riksens Ständer at föredraga, hvad Deputationen för
sin del härutinnan emot Sveriges beskrefne Lag tycker vara
förelupit. l:o Are desse mål efter angifvandet af den beskaffenhet,
at de Landshöfdingen von Hylten till lif, ära och embete
röra, så at han, såsom en Svensk Adelsman och Landshöfdinge,
enligit Rätteg.-Ord. de anno 1614 14 §, Retteg.-Proc.
1615 38 §, Adelige Privileg. 6 § och Regeringsformen 23 §,
420 Juni 5. Just.depms bet. om Hylténs m. fl. kommissioner.
bör där före uti Hofrätten dömas, ifrån hvilket forum han 2:o
uthan at blifva hörd är dragen, och saken till nu påstående
Commissions afdömande lemnat. 3:o Ar genom K. May:ts
nådige Bref till Giöta Hofrätt af den 15 Aprill 1726, den 1
Martii och den 28 Julii 1727 samt Resolution af den 18 Januarii
samma åhr 1727 faststält, det borde Pål Håkansson
och de flere, som deras klagemål emot Hr Landshöfdingen von
Hylthén vilja bevisa, uthom personell caution, jemväl stella
vederbörlig borgen för all omkostnad och Commissionsexpenser,
ifrån hvilka uppå Lag samt trenne K. May:ts Bref och
en Resolution grundade prmstandis angifvarne vid denne senare
Commissionens förordnande blifvit frijgiorde. 4:o Häfver
K. May:t uppå samtelige Riksens Ständers begiäran Påhl Håkansons
emot Hr Landzhöfdingen von Hylthén vid 1727 åhrs
Riksdag andragne klagemål til den då emellan Pål Håkanson
och Hr Landshöfdingen förordnade Commissionen remitterat,
at där allenast undersökas, emot hvilket Ständernes förordnande
bemelte mål blifvit lemnade til denne Commissionens
slutelige afgiörande. Fördenskull, så i anseende till desse och
de flere vid Råds-Protocollernes igenomläsande befundue skiäl
och omständigheter, har Justitiae-Deputationen funnit skiäligt
styrkia Riksens Ständer at hos H. K. May:t i underdånighet
anhålla, det den i Christianstad nu påstående Commissionen
måtte anbefallas med saksens afdömande sig icke befatta, uthan
den samma till Hofrätten såsom des rätta forum förvisa, hvilken
efter åberopade K. Bref och Resolutioner därmed har at
förfara. Och emedan det är emot Riksrådens myndighet samt
embetets värdighet at föra presidium uti Commissioner i landsorterne,
hvarigenom de i Rådet förekommande högt angelägne
och riksvårdande ährender kunna blifva hindrade och eftersatte,
där dock rättvisan och sanningen genom andra rättsinnige
och bepröfvade män kan utrönas och å daga läggias, gifvandes
Regeringsformen ingen anledning, at Riksens Råd till
sådane sysslor skola brukas, helst parterne genom deras förordnande
i Commissioner med höga dagatractamenter blifva
‘graverade, altså understelies Riksens Ständers godtfinnande,
om icke H. K. May:t i underdånighet kunde anmodas at befalla
Hr Riksrådet Baron Creutz sig ifrån denne Commission
at förfoga. Och på det Riksens inbyggiare så af högre som
nedrigare stånd må hafva at hugna sig af rättvisans oväldiga
skippande, samt den fattige, som rätten mäst tränger söka,
Rikerådinnan v. Dubens ansökning.
421
tillika därifrån på intet sätt afstengias, och däremot den arge
och vrångsinte, sorn rättvisan missbruka, med näpst och välförtient
straff ansedde [blifva], så är väl Justitim-Deputationens
mening, at förenemde angifvare en undersöknings-Commission
af några få personer må beviljas, om de sina klagemål med
skiäl och vittnen kunna bevisa; men så håller doch JustitiseDeputation
ved närvarande Rikets medellösa tillstånd betenkeligit,
det en så kostsam Commission som denne, til hvilken
snart 20,000 Dahl. smt lära vara upgångne, skall underhållas,
när Publicum hos dem, som Commissionen begiärt, i fall de
succumberandes vordo, aldeles ingen tillgång häfver. Fördenskull
synes Justitise-Deputationen bäst och säkrast vara, at
Bönderne och Malmborg få deras talan fullfölja, doch tyckes
vid Undersöknings-Commissionen en del af de ledamöter kunna
brukas, som nu där sittia, så vida intet jäf emot dem skulle
finnas, och at denne Undersöknings-Commission på Publici bekostnad
må hållas och ey på succumberande parter stadna.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Hr Ehrenpreus: Skulle intet R. o. A. finna skiäligt at
faststella, det Häradshöfdingen i orten med uthärads Nämbd
må continuera denne ansökningen.
Detta sades böra lemnäs till K. May:t at förordna härom.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
1 Junii angående Fru Riksrådinnans Margaretha von Dubens
Memorial och ansökning, at som hennes sahl. herre Riksrådet
Baron von Duben skall varit föranlåten at för redbar skuldfordran
emottaga trenne K. Cammar-Collegii liqvidationer tillsammans
på 3,989 Dahl. 10 öre smt, härrörande af fordom Hr
Kongl. Rådets Grefve Bengt Oxenstiernas Minister-tractamente
vid Nimwegiske freden, det Riksens Ständer fördenskull täcktes
tillstädia, det berörde liqvidationer, i anseende till den Ministrerne
tillerkende förmånen i betalningsgraden, måge af Ständernes
Conthoir under den 5:te numera inlösas till något understöd
för henne uti sitt värnlösa enkiestånd. Och ehuru väl
Secrete Utskottet i anledning häraf eftersedt, huru vida den
begiärte 5:te numera kunde vara härtill applicable, och af Reglementet
befunnit, det inga andra fordringar äro där under införde,
än de som existera af läne-bancosedlar och redbare till
Cronan giorde förskåtter ifrån 1709 till 1715, begge inclusive,
äfven som och Richsens Ständers Secrete Utskotts resolution
af den 9 Octobris 1723 inga andra Minister-tractamenten någon
422 Juni 5. Om Duhres föreläsningar och laboratorium.
förmån uti betalningssättet tillagt, än dem, som ifrån 1700
till 1718 ahrs slut härflyta; likväl, och aldenstund Secrete
Utskottet härvid förekommit the af sahl. Hr Richsrådet Baron
von Duben allment bekandte trogne och redelige tienster, han
stedse visat emot K. May:t och Fäderneslandet, hvilka billigt
förtiena den consideration, at de måge komma dess efterlåtne
enkiefrn och barn till godo, och det så mycket mera, som the
i ett beträngt tillstånd äre efterlemnade; fördenskull har Secrete
Utskottet pröfvat för godt genom Extractum Protocolli
Riksens samptelige Höglofl. Ständer thenne saken föredraga
och theras benägne godtfinnande hemställa, om icke Riksrådiunan
von Duben, i anseende till thesse förenämde med flera för
henne stridande motiver och omständigheter, må kunna hugnas
därmed at få denne fordran betalt under N:o 5.
Thetta blef af R. o. A. bifallit, doch uthan exempel för
andra.
Uplästes Cammar-, Oeoonomie- och Commercie-Deputations
Betänkiande af den 31 Maij angående Ultuna Kong sladugård,
som Riksens Ständer Hr Anders Gabriel Duhre under arrende
på visse villkor updragit. Hvaröfver Deputationen stadnat i
följande slut, at l:o Deputationen håller före, at Hr Duhres
mathematiske föreläsningar vid de andragne oinstendigheter
kunna likmätigt Consistorii intygande skiäligen för aldeles onödige
ansedde varda, och den honom härtils till den ändan bestådde
lönen af 300 Dahl. smt åhrligen hädan efter till statsmedlens
formerande indragas och i det stellet till någon annan
Rikets nödtorft med bättre fördehl använd blifva; och hvad
2:o Hr Duhres utlofvade laboratorium mathematico-oeconomicum
vidkommer, så har Deputationen ey obemält lemna kunnat,
at Hr Dulire ey allenast icke fullgiordt det, hvartill han
sig förbundit och hvaruppå K. May:ts och Riksens Ständers
Resolutioner af åhren 1723 och 1727 sig grunda, med förbehåll,
så vida han kungsladugården Ultuna väl brukar och häfdar
och med ungdomens information efter lofven fortfar, uthan
och at sådant fullgiörande af alla dess löften varit honom aldeles
ogiörligit, emedan därtill skola erfordras långt större capital,
än de förmåner han sig betingat, i anseende hvartill
Deputation råder därtill, at Hr Duhre ifrån denne sin obligation
må licentieras. Men hvad de emot Hr Duhre angifne
målen med Ultunaskogens utödande, höets afförande och torparnes
nyttiande på des egne lägenheter samt eugarnes för
-
Duhre och Ultuna. Hans föreslagna indelningsverk. 423
trampande angår, med hvad mera, så har Deputationen funnit
sig ey i stånd at därom här undersökning giöra, uthan förmodar
sådant med en laga husesyn i orten bettre stå at verkstellas,
då och vid samma tillfelle igenom en behörig ransakning,
som begge forderligast böra skie, närmare kunde efterfrågas,
om Hr Dulire mera än han här kunnat säkert visa
sig fullgiordt sina löften och kungsgården som sig bordt rätteligen
häfdat. Beträffande det tredie Hr Duhres förslag med
ett indelningsverks inrättande igenom fördelning af fast egendom
på vissa mestare, tienstehandvärkare och lärogossar, så
har Deputationen ey eller sluta kunnat, at Hr Duhre i detta
mål mer än de föregående fullgiordt eller kan fullgiöra sin utfäste
lofven, och således nu hädan efter uthan publici afsaknad
äfvenledes uti detta mål ifrån dess förbindelse skadeslöst kunna
frikallad varda; doch som Hr Duhre af uprichtig kiärlek och
undersåtelig plicht för det allmeunas upkomst och förkofring
mera sig åtagit, än i dess krafter varit at efterkomma, ty tyckes
och billigt, at honom må hädanefter vara obetagit at uppå
sine redan tillhandlade skatterättigheter, som efter dess berättelse
böra vara tillräckelige för 10 mestare, 20 tiensthandtvärkare
och 50 läregossar, få fullfölja dess gifue förslag, doch
så vida det uthan Publici handräkning eller någon privats förfördelande
kan låta sig giöra, kunnandes han äfvenledes få åtniuta
det vid förra Richsdagen honom beviliade vite af 1,000
Rdr för den, som dess iuventioner förfalskar eller på något
sätt honom ovetande eftergiöra låter.
Hr Didron: Duliren borde vara ansvarig för det han
bedragit Riksens Ständer till at lemna honom kongsgården och
icke hållit det han lofvat.
En del sade, at han intet borde niuta fardag.
Hr Brauner: Landshöfdingen Cronberg nöt ingen fardag.
Skulle Duhre sittia qvar, så ruinerar han gården. Jag vet
intet, om det är bekant, at han gift sig och har gifvit henne
tvåtusende Dahl. kint, them han likväl intet äger, uthan förskrifvit
alt thet han äger till Societeten.
Frih. Wrangel: Som General-Feldttygmestaren Cronberg
ny fick niuta fardag, då gården togs ifrån honom, så tyckes
Duhre intet skie större orätt nu, än General-Feldttygmestaren
Cronberg då skiedde.
Hr Didron: Cronberg borde komma till godo den fardagen,
sorn han ey niutit.
424 Juni 5. Landshöfding Brauners arrende af Ultuna.
Frill. Wrangel: Det tyckes ey kunna allegeras till skiäl,
at Cronberg ey nöt fardag, utan det, at Duhren ey hållit hvad
han lofvat.
Gref Lewenhaupt: Det vill ey stå R. o. A. an at säija
det de hafva låtit bedraga sig, uthau lärer vara bäst at remittera
till K. May:t at afgiöra om fardagen.
R. o. A. biföllo Deputations Betänkande, och hvad fardagen
angår, så hemskiuta R. o. A. den qvestion till K. May:t
och Rådet.
Deputation kom tilbaka och sade, at de varit hos de andre
Stånden och inlefvererat Resolution för Major Beck, hvarpå
de lofvade komma in med sitt betänkande, äfven angående
General-Feldttygmestaren Cronbergs augment och Finska Offlcerarne;
men hvad humblan angår, så har Presteståndet gifvit
in sitt svar och bifall, men Borgarståndet vill komma in med
sin remonstration, Bondeståndet äro enige med R. o. A.
Uplästes Hr Landshöfdingen Brauners Memorial och anhållan,
det han såsom Landshöfdinge i orten måtte få Ultuna
ladugård för vanligit arrende tillträda, så i anseende till hans
slätta villkor, som den stora giästning, hvilken där intet står
at undvika; varandes allment bekant, at i Upsala nästan all
ting måste dyrare kiöpas än på andre orter i riket.
R. o. A. biföllo, at denne kongsgården må på arrende uplåtas
Hr Landshöfdingen Brauner såsom Landshöfdinge.
Resolutionerne om Ultuna uplästes och approberades.
Hr Adlerbeth påminte, at Justitise-Deputations Betänkande
om Justitiae-Revisions-arbetet måtto företagas.
Men detta kom denne gången ey före.
Uplästes ett Extract af Protocollet hållit i Råd-Cammaren
den 6 Maij angående Handelsmannen John Montgommeries
Suppliqve, hvarutinnan han underdånigst an drager, at sedan
Riksens Ständer för godt funnit, det en Commissorial-Rätt
skall förordnas till at uptaga och afdöma de tvistigheter, som
äre emellan honom och Handelsmannen Paul Jurgenson, hafva
honom mött några hinder at å ledamöternes utnämnande å
dess sida sig utlåta kunna, aldenstund tvistigheterne ey skola
angå honom allena, uthan skola med honom trenne Engelske
undersåtare vara lika delachtige däruti, nembligen Norris, Fenwich
och Mould, såsom de där voro hans compagnioner den
tiden, hvilket skall kunna ses af Jurgensens ingifne och nu
under ventilation kommande prmtentionsräkningar, däruti han
Montgomeries och Jurgenssens tvist. Bondedeputation. 425
debiterar Montgomerie, Norris et Compagnie, uppå hvilka allesammans
han och hos Magistraten här i staden begiärt och
erhållit intekning, skolandes af bemelte compagnioner tvenne
ännu här å orten vistas, men den tredie, Norris, längst för
detta sig härifrån begifvit; fördenskull anhåller Handelsmannen
Montgomerie at i nåder blifva förskont med Commissorial-Rättens
ledamöters utnämnande, till des han öfver ofvannemde
och de flere i dess därhos följande underdånige Suppliqve andragne
skiäl och omständigheter R. May:ts nådige utlåtande
erhållit. Hvarpå i Rådet, blifvit resolverat, at som Riksens
Ständer sielfva förordnat, at desse tvistigheter skola af en
Commissorial-Rätt uptagas och afdömas, så kan K. May:t sig
med detta Handelsmannen Montgomeries underdånige ansökande
icke befatta, uthan lemnar det samma till Riksens Ständers
ompröfvan- och utlåtande.
Hr Schutenhielm bad, at thetta måtte remitteras till
Justitise-Deputation.
Frih. Ungern: Vij kunna ey giöra mehr härvid än alle—
gera 17 Cap. Rådstugu-Balken.
Hr Schutenhielm: De äro frånvarande, som äre Montegomeries
compagnioner.
Hr Browald: Som saken är rite afgiord, så bör det blifva
därvid.
Hr Ridderschantz: Jurgensen har tagit stemning på
Montegomerie, nu är frågan, huru han kan svara för the andra,
som äre i Engeland.
Hr Lilliestierna: Sedan en Commissorial-Rätt är faststelt,
så har K. May:t befalt, at de skulle begiära Commissarier,
därpå har han svarat, at han ey kunde utlåta, sig, innan
de blefvo hörde, som äro i Engeland. Det är en processual
tvist, som han får anföra in för Commissorial-Rätten.
R. o. A. funno skiäligt, at thetta förblifver vid thet sorn
i tlienne saken förut är resolverat.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, för hvilken Talemannen
förde ordet och sade: Bondeståndet aflägger sin ödmiukaste
helsning till R. o. A. och vill i diupaste ödmiukhet
hafva recommenderat deras Extracta Protocolli; det första
angår slut på Richsdagen, hvilket uplästes, det andra angår
Giötheborgs privilegier etc,
Bondeståndets Deputerade afträdde.
426 Juni 5. Beslut i Montgomeries sak. Deputation af sändes.
Hr Ehrenpreus begiärte tala i Montegomeries-saken, och
då han fådt liud, sade han: Jag har intet arnat opiniatrera
eller sättia mig emot R. o. Arns resolution, men beder, at som
det säijes mig, at saken anses förr afgiord, det iag får niuta
beneficium protocolli, och säijer min mening. Saken är af större
delicatesse än man tror; lagen säijer, at de fremmande skohla
skyddas lika vid lagen som väre egne, och vår lag säijer, at
ingen mot sin vilja skall dragas under Commissorial-Rätt, likväl
hafva Riksens Ständer förvist Montegomeries sak till Commissorial-Rätt;
men som han har compagnioner, så är qvestion,
huruvida fremmande expediter kunna dragas under andre domstolar
än the ordinarie.
Frih. Ungern: Jag vet ingen lag som skiljer compagnionerne
åt i detta fallet; om de andre äre bortreste, så bör
den, som qvar är, svara här.
Hr Ehrenpreus: Här är frågan, om utländske undersåtare
kunna steilas under annan domstol, än den vår lag och
process medgifver. Jag vill ingen delli hafva däri, men vij
böra betänka, at detta rörer fremmande Puissancers undersåtare.
Hr Schutenhielm: Jag är aldeles ense med Hr Ehrenpreus.
Hr Palmstierna: Yår lag säijer, at ingen skall emot
sin vilja dragas till andra än de ordinarie domstolarne.
Hr von Hökerstedt: Jag kan ey see, at de af Montegornmerie
förebrakte omstendigheter kunna giöra ändring i vår
förra resolution, ty här känner man ey andra än Montegommerie.
Han borde ey handla sig til bruk här och kiöpa egendom.
Hr Palmstierna: Här är intet qvestion om bruk, uthan
löpande räkningar Borgarne emellan, och lagen förmår väl, at
en för alla och alla för en skola i compagnie rätt giöra, men
på andra sidan säijer och lagen, at ingen skall dragas ifrån
ordinarie domstolarne.
Råds-Protocollet af den 6 Maij angående Montegomerie
uplästes å nyo.
Och resolverade R. o. A., at som Riksens Ständer redan
skutit denne saken till en Commissorial-Rätt, så pröfvar R. o. A.,
det de af Montegomerie här andragne omständigheter icke kunna
däruti giöra någon ändring.
Stora sekrete deputations betänkande om C. Gyllenborg. 427
Sedan jasterades R. o. A:ns Extractum Protocolli af den
2 Junii sidstledne angående the med Cronan ingångne byten
och blef bifallit, så lydande som thet under den 2 Junii infördt
finnes;
Och sändes en Deputation med detta Extracto Protocolli
till the andre Stånden, nembligen:
Gref Piper. För Gref Duker
Baron Hamilton.
Frih. Ungern. Frih. Horn.
Hr Hård. Hr Falkengren.
Hr Jägerhorn. Hr von Brobergen.
Hr Spalding, Hr Biörnberg.
Fullm. Gref Sparre.
Hr Capitein Ruuth. . Hr von Schoting.
Thenne Deputationen blef och anmodad at påminna de
andre Stånden om bränvijns-accisen.
Uplästes Stora Secrete Deputations Extractum Protocolli
af den 4 Junii angående H. Exc. Riksrådets Gref Carl Gyllenborgs
inlagde Memorial af den 1 i denne månaden, hvaruthinuan
H. Exc. anhåller för åtskillige considerationer skull,
det ville H. K. May:t Riksens Ständer söka i underdånighet
därhän förmå, det H. Exc. måtte efterlåtit varda at träda ifrån
Råds-bordet til det nu lediga Praesidentskapet uti K. May:ts
och Svea Rikets Hofrätt, med mera, som bemelte Memorial
vidlyftigare innehåller. Hvilket, sedan thet till Riksens Ständers
Stora Secrete Deputation remitterat blefvit, så har berörde
Deputation achtat nödigt at munteligen förestella H. Exc.
Riksens Ständers Stora Secrete Deputations åstundan at förmå,
det H. Exc. ey måtte afläggia en sådan honom till heder ländande
börda, hvaruppå Hr Riksrådet med bindeligaste ordasätt
förklarat sin erkänsla emot Riksens Ständers betedde förtroende,
samt at dess vilja aldrig skulle söndras ifrån deras behag, som
voro dess efterrättelse, men at H. Exc. förmodade däremot
varda satt uti det stånd, at han des embete uthan bedröfvelse
förrätta måtte, samt framdeles blifva brukad uti de sysslor och
förrättningar, uppå hvilka han sin mästa tid och flit auvändt.
Och emedan den Stora Secrete Deputation således efter önskan
fnllgiordt hvad dem ålegat, och Riksens Ständer tvifvels
-
428 Juni 5. Beslut om deputation till grefve C. Gyllenborg.
utan gierna lära see, at Hr Riksrådet vid dess förra Riksrådsembete,
Riket till nytta, förblifver, så hemsteller Deputationen
jembväl, huru och på hvad sätt Riksens Ständers välbehag
kommer H. Exc. at kundgiöras.
Gref Le \v en haupt: På hvad sättskal) detta blifva H. Exc.
kundgiordt?
Hr G. Palmfeldt: Een Deputation kunde gå til H. Exc.
och berätta, at Riksens Ständer fägna sig däröfver at H. Exc.
förklarat sig villig at blifva qvar.
Hr Didron: Om R. o. A. resolverar, at en Deputation
skall gå till H. Exc. Gref Gyllenborg, så ber iag, at inga sådane
Memorialer mera emottagas, ty det är eftertänkeligit, at
Riksråden skola komma och söka sådane tienster.
Hr Ridderschantz: Jag påminner, at den som begiär
afskied måtte få det.
Frih. Wrangel: Yij confundera sakerne; det Öfverst Didron
säijer kan hädanefter observeras, men nu kunde Stora
Deputation sammanträda och afläggia denne complimenten.
Hr Didron: Det är ju nog, at Deputationen lemnat H. Exc.
alt beröm, och iag påstod, at ingen skulle vända sig till Ständerne,
innan han varit hos K. May:t, och at hädanefter ingen
Riksråd må komma in med sådane memorial och söka komma
ifrån Råds-bordet, uthan den som är missnögd måste visa sina
skiäl, och ber at detta må communiceras med de andre Stånden
och faststellas.
R. o. A. stannade i det slut, at en Deputation går af alle
Stånden til H. Exc. Gref Gyllenborg och betygar Riksens Ständers
besynnerlige nöije och fägnad däröfver at H. Exc., som
vist så många prof af dess stora erfarenhet och nijt för Rijket,
vill ännu vidare förblifva vid Råds-embetet, försäkrandes H. Exc.
om deras beständige vänskap och önska, at de vid alla tillfällen
kunna bidraga till H. Exc:s nöije.
Hr von Blixen och Sprengport mente, at man skulle
recommendera H. Exc. Gref Gyllenborg hos K. May:t.
Hr Palmstierna: Det lärer ingen vara, som icke har
det förtroende till K. May:t, at han med all nåd och gunst
lärer bemöta alla Riksråden, och i synnerhet Gref Gyllenborg,
som har så stora partier, men det voro betänkeligit till at lika
som föreskrifva K. May:t, at han skulle hugkomma honom, ty
det skulle se lith som han vore förbigången.
Öfverst Didrons mening uplästes;
Kaptenen Bercks ansökan. Deputation om byten. 429
Men contradicerades af Gref Friedrich Gyllen borg och
andra.
H. Exc. Landtm, kom up och sade, at Secrete Utskottet
begiärt få Torsdagen, då Plena blifver om Lördagen.
Thetta bl ef bifallit.
Hr Landshöfdingen Palmfelt påminte, at Ridderhus-Secreterare-lönen
vid Ridderhuset och Cammar-Rådets von Grooths
i Oammar-Collegio ey måtte till någon annan bortgifvas, innan
säkra medell till full lön i Staten dem anordnas, efter R. o. Arns
resolution.
Thetta hemsteltes till Stats-Commissionens betämande.
Deputationen kom tilbaka ifrån the andre Stånden, och
sade Gref Piper, at de andre Stånden och lofvat taga det
före, som byten angår. Thärjemte har Bondeståndet önskat,
at R. o. A. ey ville söka några byten, så sluppo man det besväret,
som nu hafves.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 3 Junii om Capiteinens Hr Caspar Johan
Bercks sökte byte af en cronoutjord i Christianstads län, Söder
Ossbo härad och Norra Vrams sochu, Söderåhs eller Norra
Vrams allmenning, emot en lika god skog och mark på bondegårdsgrunden
Tyrslätta i samma härad och Qvillinge sockn.
Hvaröfver Deputationen sig yttrat, at den finner sig föranlåten
at så mycket mera styrka Riksens Höglofl. Ständer till detta
bytet, som Cronan därigenom får både bättre och större skogstract
i vederlag, fast Hr Capitein Berch för cronoutjordens
nära belägenhet in till dess sätesgård Gundstorp åstundar detta
byte.
Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Ryttmestaren Bråkenhielm tackade för then recommendation
som R. o. A. lemnat honom till K. May:t.
Hvad som i denne sessionen passerat angående Baronessan
Helena Wrede är efter R. o. Arns den 12 och 14 Junii fallne
resolution utslutit uthur Protocollet.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 11 Junii.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 30 Aprilis 'angående de Pommerske
430 Juni 11. Fruktimport. Landträkenskaperna. Boställsordn
Deputerades ,.hos K. May.t giorde underdånige ansökning at
få till Sverige införa frucht af deras egen afnell. Hvarutinnan
Deputationen håller före, at de Pommerske, som under Sveriget
lyda, måtte allenast hvad äplen angår blifva eximerade ifrån
ofvanbemelte förbud emot utrikes fruclits införsell, och at samma
skiäl och omständigheter, som äro för Pommern, äfven kunna
lämpas till Wismar för dess euskylte territorium, emedan de
likaledes äre Svenske undersåtare och i dess district mycket
litet träfrucht är at aflåta; doch skall därmed, hvad certificationerne
angår, på den händelsen at detta beviljas, böra förfaras
på samma sätt, som de trafiqverande i Pommern utfäst.
Afven uplästes Hr Abrahamsons Memorial, at de edelige
certificationer ey fordras måtte för det äfventyr, som thärvid
är, hälst i en så ringa sak, jembväl at Rugen må niuta lika
frihet med Pommern häruthinnan.
Hr Ehrenpreus: Mig tyckes, at Hr Abrahamsson har
goda skiäl, och at Magistraten i stellet för edelige certificationer
kunde intyga, at det är deras lands product.
Föregående Deputationens Betänkiande blef af R. o. A.
bifallit, så at Svenska Pommern, Rugen och Wismar måge få
föra hit then frucht, som thär faller, och begiäres i underdånighet,
at H. K. May:t täcktes låta utse tillräckelige utvägar
till hämmande af fremmande fruchts införsell antingen igenom
varans confiscation eller penningeböter, eftersom R. o. A. hålla
betänkeligit at förbinda någon till edelige certificationer i thetta
fallet.
Uplästes Cammar- oell Oeconomie-Deputationens Betänkiande
angående landträkenskapers förkortande, med hvad därtill
hörer, samt upbördens richtighet medelst räntepersedlarnes
sammanslående, hvariemte Deputation styrker därtill at cronoräntorne
ey måge bortarrenderas till privatos.
Och blef thetta Betänkandet bifallit, så angående räkenskapernes
inrättande, som och at Cronans behåldne räntor icke
förarrenderas.
Uplästes projectet till K. May.ts nådige förklaring öfver
1130 åhrs Boställs-Ordning;
Och approberades; allenast tillädes i 8 § thesse orden:
»som redan bygt caractersbygning» etc. Afven blef godt funnit,
at en § efter den 11 införas skulle så lydande: »Hvad
bosteilen angår vid Skånske Regementerne och thet thärstädes
stående Compagniet af Adelsfanan, så emedan then orten är
Bondedep. mot häradskommissarier. Faktoristen Pinckardt. 431
i många måhl af annan beskaffenhet, ty blifvej, hvad som i
thenne Förordningen thertill ey lämpas kan igenom en särskiltresolution
stadgat.»
Hr Ehrencrona: Som 1730 ahrs Förordning aldrig blefvit
practicerad, så voro bäst, at desse begge Förordningar droges
tillsamman i en Förordning.
Det blef doch godt funnit, at Förklaringen går särskilt uth
uthan at dragas tillsamman med 1730 åhrs Förordning.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, för hvilken Taleman
förde ordet sålunda: Till Riksens Ridderskap och Adell
aflägger Bondeståndet ödmiukst helsning. Och som vid sidsta
Ricksdag efter Landshöfdingen Gref Olof Gyllenborgs föreställning
blef faststelt, at Härads-Commissarier skulle antagas
i Elfsborgs län, af hvilka Bondeståndet blifvit emot K. May:ts
försäkring förolämpat, så har Bondeståndet författat ett Extractum
Protocolli, och beder Bondeståndet at ett Extractum
af Häradshöfdingens bref måtte upläsas; det vore den största
välgierning Bondeståndet kan vederfaras, at det slipper desse.
Sedan afträdde Bondeståndets Deputerade.
Hr Palm felt: Det kan man ey säija, at det är emot
K. May:ts Försäkring. Härads-Coinmissarierne hafva sin nytta
med sig och balancerne äro igenom den inrättningen försvunne.
Det voro önskeligit, at det voro i gång öfver alt. Det står
K. May:t fridt at låta upbära sina räntor på det sättet som
H. May:t pröfvar bäst.
Sedan uplästes Militice-Deputations Memorial af den 24
Maij sidstledne öfver Krigsbefälets vid denne Riclisdag ingifne
allmenne Besvär för de i Sverige indelte Regementerne;
Och blef thet af R. o. A. bifallit.
Men Hr Öfversten Didron påminte emot thet som Deputation
sig yttrat öfver 21 § af Krigzbefälets Besvär, at
Öfverstarne måtte få söka till det manufactoriet, thärest finnes
bästa klädet.
Doch blef berörde § bifallen.
Thärefter begiärtes, at Militiae- samt Cammar-OeconomieDeputations
Betänkande öfver Factoristen Pinckardts ansökning
at få et värfvat Regemente till beklädning måtte upläsas;
Men åtskillige påminte, at thermed måtte anstå, til thes
the Deputerade öfver Ridderhussakerne inkommit med sin berättelse.
432 Juni 11. Krigsbefälets besvär. Tessins o. Palmfelts byten.
Icke th|s mindre blef berörde Militice- sarnt CammarOeconomie-Deputationernes
Betänkande om Pinckards ansökning
uplast;
Och bifallit, at han må få hela Artillerie-Regementet till
beklädning efter General-Lieutnantens enständiga påstående.
Sedan nplästes den projecterade K. May.ts nådige Resolution
oell förklaring öfver dlie måhl Krigzbefålet af de indelte
Regementerne andragit.
Hr Lilliestierna påminte vid 3 §, at löningzfordringarne
för åhl' 1719 och de senare åhren ey böra komma under
Ständernes Contoirs, fonden, efter Ständerne garanterat
allenast för de förre åhren, men desse fordringar hörde till
Stats-Contoiret.
Frih. Bennet mente, at det voro bättre, at det lemnades
till Stats-Contoirets betalning.
Hr Wennerstedt: Vid sidsta Riksdag blef then distinction
giord, at 1719, 20 och 1721 åhrs fordringar skulle betalas
af Stats-Conthoiret och fordringarne för de förre åhren af Ständernes
Contoir, elljest blifver giälden så mycket större för
Ständernes Contoir at betala.
Thenne § differerades, till thess om Fonden för löningsfordringarne
förekommer.
Alla the öfrige §§:ne blefvo af R. o. A. bifallne, doch
förklarade R. o. A. sig vid den 19 §, at the höllö före, det
Trumslagare hädan efter befrias för sine egne personer ifrån
mantalspenningarne.
Gref Tessin begiärte, at hans byte måtte få företagas,
efter det voro först inkommit vid Riksdagen, och den först[a]
ansökning [han] har haft hos R. o. A.
Uplästes altså Militice- och Cammar-Oeconomie-Deputa
tionernes
Betänkande angående Ofver-Hofintendenten Gref Tessins
ansökning at få utbyta säterie-rusthållet Norsholm under
Ostgiöta Cavalleriet och Majorens Compagnie;
Och blef thetta bytet af R. o. A. beviljat.
Hr G. Palmfeldt: Jag hade intet trodt, at R. o. A.
velat samtycka till sådane byten, i anseende till den svåra
påfölgd som the för Indelningsvärket hafva; doch som R. o. A.
ey finna något betenkande härvid, beder iag och at få byta
ut mitt rusthåld Enskiede.
R. o. A. gofvo härtill sitt samtycke.
Lönefordringars betalning.
433
Gref Tessin tackade R. o. A. och bad få gå till de andre
Stånden, efter målet är där anhängigt;
Hvilket honom beviliades.
H. Exc. Landtm, kom up.
Uplästes Militice-, Cammar- och Oeconomie-Deputationernes
samt then af S. Utskottet öfver Ständernes Contoir förordnade
Deputations gemensama Memorial, hvaruthinnan berättas,
at väl ingen viss tid kan utsättias, då numer 8 infaller, men
så hoppas man doch, at därmed ey lärer utgå längre än 3
eller 4 åhr, och at alle lönfordrande åtminstone innom 8, högst
tio åhr kunna vara betalte. Härtill skulle och mycket bidraga,
om Richsens Ständer behaga tillåta, l:o at de, som efter denne
dag vilja för sine fordringar ifrån den 1 Julii 1709 till 1718
ålirs slut taga helfton i ett för alt, måge af de redan i cassorne
varande behåldningar uthaf Licentfonden och det som
vidare efter handen inflyta kan, så långt medelen tillräcka,
undfå promt förnöijelse i den ordning, som Riksens Ständer
vid sidsta Richsdag föreskrifvit, så at de, som varit fångne
och i Turkiet, niuta preference, och ibland dem först och främst
nödlidande i gemen, såsom fattige enkior, omyndiga barn, subalterner,
förafskiedade för ålder samt de hvilka genom olykshändelser
till sin välfärd lidit; 2:o at en viss summa äfven af
fonden, aldraringast till 150,000 Dahl. smt, kunde få åhrligen
användas till löningsliqvidationers inlösande af them, som vilja
låta sig nöija med halfparten och cedera den andra helften;
3:o at Exspectanterne hos K. May:t på det bevekeligaste recommenderas
till befordran, och at en noga undersökning skier,
hvilka äro af den beskaffenhet, at de icke längre böra vara
Exspectante-staten till last, uthan antingen något gamble, at
af dem längre fram föga någon tienst står at förvänta, hvilka
således kunde till underhåld förhielpas, eller och sådane, som
komma at få ständig tienst, eller bruka mindre anstendige näringzmedell,
eller at ibland dem någre finnas, som på ett eller
annat sätt expectancelönen förvärkat, hvilken undersökning
kunde skie på nästinfallande mönstring vid de värfvade Regemente^
och på nästa regementsmöte vid de indelte Regementer
öfver Militair-Expectanterne, men af Hofrätterne, Collegierne
samt Landshöfdingarne hvar i sin ort öfver Civil-Expectanterne,
och af Consistorierne öfver Clerecie-Exspectanterne, samt
sedan till K. May:t insändas, som i nåder pröfvar, huru med
Expectanterne, i anseende till de omstendigheter som ofvan
Adelns Protokoll, 1731. 28
434
Juni 11. Lönefordringars betalning.
anförde äro, må förhållas, eller hvilka böra afgå, hvaremot de
öfrige, sorn blifva vid deras exspectancelön bibehåldne, muta
den samma, till dess de åter till värkelig tienst befordras, men
eljest uthom dem inge flere hädan efter på Expectance-staten
upföras; 4:o at de ännu utestående 325,455 Dahl. 2 öre sint
Ständernes Contoirs medell blifva genom eftertryck elig och alfvarsam
anstalt indrefne, och at ingen vidare prolongation, än
den redan till detta åhrs slut förundt är, må tillåtas för dem,
som dessförinnan om sine liqvidationer på behörige orter sig
icke angifvit, ehvad de och kunna invända eller förebära. Hvilket
alt genom en allmen Förordning kunde giöras kunnigt.
Hr Ofverst-Lieutnant Wennerstedt: Det skulle synas
mycket obilligt, om de skulle cedera helften af sin lön, emedan
för en del allenast på halfva lönen är liqviderat.
Det sades, at ingen trugas därtill, utlian den, som vill
taga halfparten och ey vänta, blifver härmed hulpen.
Hr Adlerbeth: Jag prsecaverar, at de som gamble äro
ey stötas ifrån expectaucen, innan de få underhåld.
Det sades, at Betänkandet voro så till förståendes.
Hr Wennerstedt: Här frågas, om icke de penningar
som äre inne kunde utdelas til de här varande.
Gref Fersen: Så snart Deputationernes Betänkande blifver
bifallit, så skier utdelning; därigenom får Deputation öfver
Ständernes Contoir instruction, och därefter giöra de utdelningen.
Hr Wennerstedt mente, at de som höra under de förra
numrerne borde cedera äfven som Officerarne.
Föregående Deputationernes Betänkande blef af R. o. A. i
alla delar bifallit.
Hr von Törne: Vid denne saken, som varit före om liqvidationer,
tror iag at intet alla lära vara underrättade thärom,
at nemligen det af fonden sidsta Richsdag 10,000 Dahlér faststeltes,
som skulle gå till de nödlijdande, och såleds gås nu
ifrån det som då faststeltes.
H. Ex c. Landtm.: Deputationerne hafva allegerat skiälen
till sitt betänkande, och det är bifallit.
Sedan uplästes 3 § uthur Krigzbefålets Besvär, angående
the löningars betalning, som innestå för 1*719 och de senare
åhren.
Hr Stiernstedt: De torde blifva bäst hulpne, om Licenten
continuerar tillika med num. 8.
Lönefordringars betalning.
435
Hr Lilliestierna: Dessa fordringar sedan 1719 äro intet
så stora, det kan vara kan skie een Tunna Guld; skall man
nu vänta till Nummer 8 infaller, så vore det för svårt.
Hr Wennerstedt: Om vij ey få någon förbätring på
vår fond, så kunna vij blifva vid det Reglementet, som förra
Richzdagen faststeltes.
Frih. Benet: De fordringar, som äro sedan 1719, de blifva
betalte af Stats-Contoiret uthaf restantier, som kunna indrifvas,
och andra medell, som ey äro uptagne i Staten.
Hr Hökerstedt: Jag tror det lärer vara nyttigt, at
R. o. A. behaga underrätta sig, huru vida restantierne äre anslagne
förut eller kunna utgå.
Thetta remitterades till Secrete Utskottet.
Hr Lars Åkerhielm deducerade vidare hvad Licenten
importerat, och at det voro möijeligit, det löningzfordringarne
kunde inom berörde tid blifva betaldte för de förre åhren, och
at de, som hafva at fordra för 1719 och de följande åhren,
kunna sedan på ett åhr under Num. 8 få sin betalning.
Hr Wennerstedt: Licenten är beviljad till dem i Turkiet
och fångne;
Men den sades till alles afbetalning vara beviljat.
Gref Fersen: Den prseferencen, som är tillagd dem som
varit i Turkiet och eljest fångne, behålla de, när de vilja cedera
helften.
o
Hr Åkerhielm: Här är ingen annan ordning giord i betalningen;
skulle de fångne vilja hafva sin fulla betalning,
måste de vänta till Num. 8 faller in.
Hr Landshöfdingen Palmfeldts Memorial uplästes, at få
byta ut dess rusthåld Enskiede emot dess frälsehemman Uppinge;
Hvilket
byte af R. o. A. beviljades.
Gref Fersen: I Saxen blef för en del Regementer, som
thär stodo, ey liqviderat, thärföre har vid förra Richsdag blifvit
resolverat, at the skulle niuta liqvidation och sin betalning;
men som en del Regementer ey äro tå nämde, nembligen the
som stodo vid Calix, och de äro utheslutne, hvaremot the som
stodo i Saxen stodo på en god fot, men de andre sleto mycket
ondt, så beder iag, at samma Regementer nu måtte hugkommas.
Frih. Stiernstedt: Det är oförnekeligt, at vij som stodo
i Saxen finge til 1706 åhrs slut vår betalning, men de som
436 Juni 11. Revisionsärendens behandling. Rådets divisioner.
stodo i Pohlen, de finge intet uthan stryk; det är ey mer än
billigt, at de få äfven sin betalning.
Gref Fersen: Som iag blifvit här nu underrättad, så lärer
den qvsestion redan vara afgiord uppå Secrete Utskottets
föreställning.
Sedan uplästes K. Senatens Extractum Protocolli af den
28 Maij sidstledne angående Divisionerne i Rådet.
Afven uplästes Justitice-Deputations Betänkande, på hvad
sått Revisions-ålit ender ne ännu skyndesammare, ån här tils
skiedt, kunna afhielpas, och hvad ordning därvid hör brukas.
Hr Didron: Jag begiär, at detta Betänkandet må liggia
på bordet till vidare. Först giöres åtskillnad emellan saker
af större och mindre angelägenhet. Om iag ey har mehr än
tijo R.dahl., så är den saken mig så angelägen, som ens annors
sak om hundrade R.dahl. är honom angelägen.
Hr Palmstierna: Till at undvika den svårighet at skilja
sakerne åth efter hvar ens saks mindre eller större vicht,
voro väl, om Rijksens Ständer ville låta alla saker komma
under femb Richsråd.
Hr Didron: Det står i Regeringsformen, at siu skola vara
af Råden öfver sakerne.
Hr Palmstierna: Ar icke bäst at antaga det förslaget,
som Råden sielfva gifvit?
Frih. Wrangel: Justitise-Deputations Memorial innehåller
någre granlaga saker, som fordra R. o. A:ns betänkande;
det är äfventyrligit at giöra förändring i saker, hvarpå ens
välfärd beror; kan icke detta liggia litet på bordet?
Hr Ehrencrona: Jag kan ey finna annat, än Betänkandet
är väl utarbetat. Skillnad kan både giöras och finnas
väl emellan angelägna och mindre saker, när methoden observeras,
som Justitise-Deputationen föreslår. Nedre Revisionen
kan skilja dem åth, de mindre sakerne kunna föredragas, när
Rådet ey äro till antalet siu, och de vichtigare kunna företagas,
när de äro siu. Men det skulle tyckas vara eftertänkeligit,
om, när fyra eller femb äro tillstädes och de äro differente,
saken skulle upskiutas och acten lefvereras til en eller två af
de öfrige Deras Excellentier, ty då skulle på den enda persons
votum bero pluraliteten. Därföre är bäst, at sakerne skilljas
åt och at Revisions-Secreterarne ey föredraga andra saker, när
Deras Exc:r äro så få, än sorn då kunna afgiöras. Det är
betänkeligit at lefverera ut acterne till at igenomläsas, bäst
Generalauditören. Kommunikationer. Gamla och nya saker. 437
är, at ingen utlåter sig, som icke varit öfver saken. I öfrigit
kan iag ey vara emot den tillökning på lönen, som JustitiaeDeputationen
föreslagit till Revisions-Secreterarne, ty de förtiena
den väl.
Hr Wennerstedt: Jag håller äfven före, at det är betänkeligit
at låta någon få ut acterne.
Hr von Hökerstedt: Det voro billigt, om Staten kan
tålat, at Revisions-Secreterarne få tillökning, men mig tyckes,
at man ey bör säija, at de skola få det af den besparingen,
som blifvit af Rådens förminskning.
Hr Lars Åkerhielm: Vij sparde 300 Dahl. smt på
Duhren, läggia vij 300 Dahl. smt till, så är det därmed giordt.
Hr Palmstierna: Detta är den sidsta § i Betänkandet,
lät oss afgiöra de förre angelägnare puncterne.
R. o. A. biföllo det sidsta alternativet i Senatens Extracto
Protocolli, och at i Justitiae-Revision Protonotarien seconderar
Protocolls-Secreteraren.
Hr Ehrencrona: Vidare belangande den qvaestion, om
icke Råden, när de äro fyra eller femb, få afgiöra vissa saker,
så skiljas målen åth i Nedre Revision, som Justitim-Deputation
sagt, och mindre saker kunna afgiöras af femb eller
sex Riksråd, då fyra af Råden äro enige. Men hvad ordinarie
revisionsmål angår, så måste man följa 1614 och 1615 åhrs
Rättegångs-Ordinantie och Process och siu vara öfver sådane
saker.
R. o. A. biföllo Hr Landshöfdingens Ehrencronas yttrade
mening, och hvad General-Auditeuren angår, så [ejmedan det
varit vanligit, at General-Auditeuren föredragit de besvär, som
inkommit emot General-Krigsrättens domar och resolutioner,
hvilka han sielf öfvervarit, så blifver det äfven så hädanefter
men om någon jäfvar honom eller begiär at han skall afhålla
sig, så gior han det.
2 §, om communicationer med mera, fick bifall.
Hr Ehrencrona deducerade vidare, at det ey går an at
taga fram 2/3 nya och 1/3 gambla saker, och sade, at i Revision
liggia många gambla saker, som ingen frågar efter. Han
finner omöijeligheten för Revisions-Secreterarne at observera
thet som Deputations Betänkande innehåller. Men om någon
part pousserar på slut, så böra de gambla hafva prseferencen,
med mindre icke nyare saker fordra ett skyndesamt afgiörande.
438 Juni 11. Revisionssekret. löner o. rang. Riksdagens slut.
Frih. Ungern: Då skulle så många stöta till, at de nya
sakerne skulle blifva gambla med.
3 § fick bifall.
Hr Ehrencrona: Hvad angår at General-Auditeuren
skall hielpa Revisions-Secreterarne, så borde vij höra Revisions-Secreterarne,
om de vilja hafva hans hielp.
Hr Adlerbeth: Revisions-Secreterarne hafva begiärt at
få hielp af General-Auditeuren til at föredraga små saker.
Hr Ehrencrona: Ordinarie Revisions-saker lärer han ey
påtaga sig. I Cancellie-Ordningen står hvad General-Auditeurs-sysslan
är. Doch, han kan få hielpa Revisions-Secreterarne,
när de begiära det och han har tid, men får ey rang
eller lön med dem.
R. o. A. remitterade till Secrete Utskottet det som angår
lönens förbättrande för Revisions-Secreterarne.
H. Exc. Landtm, frågade, om icke R. o. A. vilja gripa
sig an och komma up klockan sex i morgon på Riddarhuset.
Och som R. o. A. det bejakade, så befaltes at anslaget
skulle giöras till klockan sex.
Hr Didron påminte, at Talemännen måtte gå up till
K. May:t och begiära slut.
Men thetia upskiöts till i morgon.
H. Exc. Landtm, förestelte, om icke Talemännen med
någre af hvart Stånd kunde träda tillsamman och skilja de
angelägnaste ährenderne åt.
R. o. A. pröfvade thet vara nödigt.
I anledning af thet som R. o. A. resolverat om arbetet
i Justitiae-Revision, upsattes följande Ecctractum Protocolli till
the andre Stånden:
Extract af Protocollet hållit på Riddarhuset den 11 Junii
1731.
S. D. Uplästes Justitias-Deputations Betänkande angående
sättet, huru berörde Deputation finner Revisions-ährenderne
ännu skyndesammare, än härtills skiedt, kunna afhielpas, och
hvad ordning thärvid bör brukas, hvarvid R. o. A. stannade
i följande slut: Beträffande den 1 §, at Rådet bör sittia uti
tvenne Divisioner och Råds-ährenderne samt dagarne till theras
afgiörande på det sättet fördelas, likmätigt thet sidsta alternativet,
som finnes uti Extractet uthur Råds-Protocollet af den
28 Maij, at Måndagen hela Rådet kommer tillsammans, och då
angelägnare utrikes- samt alla andra till hela Rådet hörande
Protokollsutdrag om justitierevisionen. 439
ährender föredragas, af hvad expedition det vara må; Tisdagen
cammarsaker på Justitiae-Divisionen och på andra Divisionen
krigsährender; Onsdagen: på Justitiae-Divisionen justitiae-saker,
då uti Krigs-Divisionen General-Auditeuren föredrager justitiaemåhl
i krigssaker, och i fall de ey skulle vara tillräckelige,
kunna krigssaker företagas; Torsdagen: på Justitise-Divisionen
justitiaesaker och uti Krigs-Divisionen mindre utrikessaker, som
ey höra till hela Rådet, och krigssaker; Fredagen: på JustitiaeDivisionen
justitiaesaker och på den andra Divisionen inrikes
civilährender. Och aldenstund justitisesakerne icke alla äro af
enahanda beskaffenhet och vicht, så at til theras afslutande
nödvändigt erfordras siu Richsråds öfvervaro, så enär Riksens
Råd icke kunna vara siu tillstädes på Justitise-Divisionen,
hvilket doch icke uthan oumgängelige orsaker och laga förfall
bör skie, som i Protocollet anföres, då kunna sakerne af mindre
vicht, sedan de af Revisions-Secreterarne blifvit i Mindre Revision
urskilde, afslutas af femb eller sex Riksens Råd, då
fyra öfver saken äro enige, såsom supplicationsmål, Hofrätternes,
Collegiers och Consistoriernes betänkande, promotorialer,
förfrågningar uti criminale mål, som för vissa omständigheter
skull K. May:t allernådigst benådar, syskonebarns giftermål,
leijdebref, tillstånd om lof på viss tid för Justitiae-Betiente,
Vicariers förordnande vid Hofrätterne och Domstolarne och
flere sådane ährender. Men öfver de måhl, som(!) parterne erhållit
beneficium revisionis, samt öfver fataliers och heders restitution,
jembväl svåre criminelle mål eller vichtige supplicationssaker,
däröfver böra åtminstone altid siu sittia, och de,
som begynt en sak öfvervara, den samma afsluta, uthan at en
då och en annan gång en annan fyller antalet vid omröstandet.
Och på det icke så många hinder, som härtill skiedt är, måge
liggia Riksens Råd i vägen med extra förrätningar, så håller
R. o. A. före, at Deras Exc:r, så mycket som skie kan, måge
blifva förskonte ifrån sådane Commissioner, hvarigenom de ifrån
sessionerne uti Rådet hindras; börandes justitiaesaker icke indragas
på andra Divisionen vidare än föruth sagt är, icke eller
uti samptelige Rådet. — Vidkommande den 2 § i JustitiaeDeputations
förberörde Betänkande, så bifalles Deputations
mening, at vid communicationer Ofverrätter, Collegier, Landzhöfdingar
och flere vederbörande må en tillräckelig viss tid
efter sakens och ortens beskaffenhet föreläggias, innom hvilken
de med sitt utlåtande inkomma böra, eller, så framt thet för
440 Juni 11. Protokollsutdrag om justitierevisionen.
hvarjehanda laglige hinder ey skie kan, då gifva K. May:t sådant
i underdånighet tillkenna, när svaret inkommer, och sedan
lika fult vid hvart ahrs slut inkomma med sina berättelser,
huru K. May:ts befallningar äro blefne efterlefvade. Så böra
och 2 Diarier hållas, som Justitiae-Deputation projecterat, och
ifrån Hofrätt- och Ofverrätterne inkomne förfrågningar framför
supplicationsmålen, där thessa icke äro thesto angelägnare,
föredragas och expedieras, och till then ändan användas till
thesse och suppliqvemålens företagande visse timar eller särskilte
dagar, när ährendernes myckenhet och beskaffenhet sådant
kräfver. — Hvad som i 3 § förmäles om the inkommande
suppliqvers företagande i Nedre Revision och efterseende, om
målet hörer efter Sollicitants-Placatet till K. May:t samt huruvida
prestanda äro fullgiorda, med mera, huru med suppliqvers
communicerande och angående de suppliqver, hvilka ey antagas
böra, förfaras skali efter K. May:ts Bref til Cancellie-Collegium
af den 17 Decembris 1728, så väl som och om deposition
och caution, när fataliers restitution sökes, och om böter
och expenser för supplicanter, när han afslag får uti desse
eller flere mål, så väl som och för concepisten, och om thess
namns undersättiande, innan skriften antages, jembväl om oafgiorde
ordinarie revisionsmåls upförande på en lista, och theras
utnämnande, som nästa session komma at föredragas, rned
mera, huru thärmed förfaras skall, bifaller R. o. A., med mera,
samma § innehåller. Men som Riksens Stat ey tåhl at förbättra
General-Auditeurens villkor, och här frammanföre är
honom tillagt Onsdagen till justitiaemåls föredragande, varandes
uti Cancellie-Ordningen hans syssla beskrefven, så ser R. o. A.
ey, at General-Auditeuren kan brukas till revisionssakers föredragande
på det sätt som Justitiae-Deputation föreslagit, uthan
om Revisions-Secreterarne skulle begiära någon hielp af honom
vid vissa tillfellen, kunna Deras Exc:r thärom befalla honom
eller någon af Expedition och Protocolls-Secreterarne. Kommandes
till Råds-Protocollernes jousterande en eftermiddag at
användas i vekan. — 4:to Finner R. o. A. icke, at GeneralAuditeuren
bör mera hädanefter än härtills afhålla sig ifrån
Besvärens refererande enrot de General-Krigzrätternes domar
och resolutioner, hvilka han sielf öfvervarit, med mindre parten
skulle jäfva honom, eller eljest begiära, at han måtte afhålla
sig ifrån refererandet. — 5:o Bifaller R. o. A., hvad som Justitim-Deputation
föreslår om Protocoliets förande och ren
-
Kungs- och Biskops-husen i Göteborg. Mölendahl. 441
skrifvande. — Sidst remitterar R. o. A. till Secrete Utskottet
then påminnelsen, sorn angår tillökningen på Revisions-Secreterarnes
löner, jembväl om General-Auditeuren icke må muta
lön lika med Expeditions-Secreterarne, men större heder kan
nu ey tilläggas honom, än lian redan har.
Hvad som i denna sessionen passerat angående Baronessan
Helena Wrede är efter R. o. A:ns den 12 och 14 Junii fattade
resolutioner utslutit uthur Protocollet.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 12 Junii.
Uplästes Gammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 20 Maij om Kongshusets underhållande
i Giötheborg. Hvaröfver Deputationen sig således yttrat,
at den finner billigt at sig härutinnan aldeles conformera med
K. Cammar-Collegii gifne utlåtelse, så at staden Giötheborg
må nu som tillförende af egne medell reparera och underhålla
det därstädes' belägne Kongs- eller Landshöfdinge-residencehuset.
Thetta Betänkandet blef bifallit af R. o. A.
Uplästes Gref Fredrich Gyllenborgs Memorial at få utbyta
ett säterierusthåld Thiursåker benämd uti Stockholms län och
Hammarby sokn emot lika godt vederlag inom samma Compagnie.
R. o. A. beviliade detta bytet.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 5
Junii angående Såfvedals härad med Mölendahls ström samt
fyra gårdar i Mölendahl, som blifvit staden Giötheborg af
Konung Gustaf Adolph donerade, så väl som berörde stads
prsetenderade skattebref på de i den orten belägne hemman.
Afven uplästes Herredagzmannens Anders Larssons Suppliqve
om samma sak.
R. o. A. resolverade, at detta hemskiutes till K. May:ts
nådige afgiörande med Råds råde, som lärer bibehålla hvar
och en vid sina frij- och rättigheter.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 20 Maij, angående Biskopshuset i
Giötheborg. Hvaröfver Deputationen sig således yttrat, at den
är uthaf enahanda tankar med Riksens Ständers Oeconomie
-
442 Juni 12. Gränspost i Carelen af dragoner.
och Commercie-Deputations vid sidsta Riksdag samt K. Cammar-Collegii
sedermera till H. K. May:t yttrade underdånige
betänkande, doch så, at Magistraten i Giötheborg först och
främst antingen med en jämngod tomt eller i penningar gifver
vederlag för den biskopshuset tillförende tillhöriga plats, som
d<e berättas hafva försåldt — så framt icke Magistraten kan fulleligen
bevisa, det de ey därföre upburit kiöpeskillingen, eller
den kommit staden till godo — och at det sammanskott, som i
ofvannämde lahn af alla Ständerne frivilligt kommer at giöras,
användes antingen till ett nytt hus’ upbyggande för Biskopen
i Giötheborg eller inkiöpande af något annat.
Thetta blef bifallit af R. o. A.
Uplästes Landt- och Siö-Milice-Oeconomie-Deputations
Memorial af den 31 Maij angående Rusthållarnes af Carelske
Dragone-Sqvadron anförde besvär öfver gräntseposteringen af
femtijo Dragoner med mera.
Afven uplästes Frih. Conrad, Sparres Memorial i samma
sak.
R. o. A. biföllo detta Betänkandet, och huru vida posteringen
skall bestå af någon del Infanterie, och Sqvadron få
namn af Regemente, doch uthan Statens gravation, hänskiutes
till K. May:t.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betånkiande af den 3 Junii angående Fru Mårta Roxendorf
s begiärte byte af hemmanet Kölja i Ostergiötland. Hvaröfver
Deputationen stannat i följande slut, at som K. Cammar-Collegium
gifvit Deputationen vid handen, at hvad angår
l:o den bristande vederlagsräntan af 4 Dahl. 14 öre 20 pgr
smt, som Fru Roxendorph vill ersättia med den af Fru Lagerfeldt
sig tillhandlade kiöpegodsräntan, så håller K. Cammar-ColIegium
före, at desse af Fru Lagerfeldt kiöpte och af
Fru Roxendorf redan åhr 1727 till bytesbristens ersättande
upgifne 4 Dahl. 14 öre 20 pgr smt kiöpegodsränta kunna i
bytet antagas, och beträffande 2:o skattläggningen på det begiärta
hemmanet Köllja, så är den samma den 30 Januarii
1727 af K. Cammar-Collegio faststäld. Vidkommande 3:o Lieutnant
Lods lifstidsfrihet på bemelte hemman Köllja, så berättar
K. Cammar-Collegium, at å Fru Roxendorfs vägnar hennes
son Lieutnanten Roxendorf så väl munt- som skrifteligen in
för K. Collegio betygat, at bemelte Lieutnant kan i anseende
till des blindhet och eländige tillstånd i dess lifstid få blifva
Fru Boxendorfs och kamrer Hederschiölds bytesansökningar. 443
orubbad vid hemmanet, allenast at Fru Roxendorf imedlertid
fingo behålla fria dispositionen öfver dess till vederlag upgifne
frälsehemman Qvinneby. Och hvad anbelangar det, at efter
Landtmäterie-Contoirets vid skattlägningen öfver Qvinneby
vederlagshemman sedermera yppade observationer ännu skall
brista 1 Dahl. 17 öre smts ränta, så har ofvan bemelte Lieutnant
Roxendorf in för K. Collegio sig förklarat, at han ännu
vill samma brist upfylla, som altid emellan Richsdagarne kan
skie, allenast bytet nu af Riksens Ständer blifver faststält,
begifvandes sig därhos at ey niuta någon immission i Kölia
hemmanet, för än nästbemelte brist för Qvinneby blifver betalt.
Härvid kan Deputationen för des del ey finna någon anledning
at gå ifrån K. Cammar-Collegii i detta mål yttrade
och här ofvantill anförde betänkande, helst som Lieutnant Roxendorf
å dess moders vägnar ingen immission i hemmanet begiärer,
så länge blinda Lieutnanten Lodli det i pension häfver,
eller förr än de bristande 1 Dahl. 17 öre smts ränta behörigen
ersatte varda, hvarå K. Cammar-Collegio åligger at hafva inseende.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkiande af den 3 Junii angående Herr Camereraren
Anders Hederschiölds hyte. Hvaruthinnan Deputationen förklarar
sig, at den för dess del icke finner något hinderligit i
anseende till de skiäl och omständigheter, som K. CammarCollegium
i dess Extracto Protocolli anfördt, hvarhos Deputationen
kan berätta, at Camereraren Hederschiöld uppå Deputationens
förestellning eftergifvit och till Cronan afstådt de i
detta byte öfverskiutande 18 öre 1377/so Pgr smts ränta, så at
altsammans synes nu hafva dess richtighet och Cronan hafva
fådt fult gen fullo, föruthan de 18 öre 1377/80 pgr smts ränta,
som frivilligt blifvit eftergifne.
Thetta Deputations Betänkande blef af R. o. A. bifallit.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 3 Junii om IJållskiussens förstärkning
ifrån Sotholms hårad till Fittia giästgifvaregård i Stockholms
låhn. Hvaröfver Deputation stannat i föliande slut, at Fittia
bör i detta fall af Sotholms härad med skiuss understödias
och K. May:ts nådige Resolution i så måtto hafva bestånd,
men som Sotholms härad skall vara ifrån Fittia långt aflägse
och en del hemman på öjar belägne, så tycker Deputation vara
444 Juni 12. Fittja gästgifveri. Slottshjelpen.
bäst, at med desse hemmans åboer om en viss och drägelig
penningeafgift till Giästgifvaren kunde öfverens kommas, doch
så at hvar och en åboe må hafva frihet at häldre hålla hästar
än betala penningar, alt som honom godt synes, hvarföre Deputationen
och håller före, at Giästgifvaren i Fittia äfven bör
af Sotholmsboarne förnöijas för den skiuts han å deras vägnar
redan skall hafva praesterat; hvilket alt kunde lemnäs till Hr
Landshöfdingens betämiande och jämkande dem emellan, som
sedan K. May:ts egen nådige approbation kan uuderstellas.
Thetta blef bifallit af R. o. A.
Ammiralen Örnfeldt anmälte, at han ville gå med sine
påminnelser till the andre Stånden angående Ammiralitetzvärket;
Hvilket
bifölls.
Hplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
30 Aprill sidstledne angående lön- och betalningsafgiftens continuerande
till nästa Riclisdag;
Hvilket af R. o. A. blef bifallit.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
25 Maij, hvaruthinnan berättas, at Secrete Utskåttet låtit sig
föredraga så väl Riksens Ständers förordnade Bygnings-Deputations
som Öfver-Intendenten Gref Tessins Memorialer angående
K. May:ts nya slotsbygnad, hvaraf Secrete Utskåttet
ey annars finna kunnat, än at å ena sidan medlen blifvit tilbörligen
och med all sparsamhet till deras ämnade bruk använda,
och å den andra intet å sido satt, som kunnat lända
till verkets ordenteliga och skyndesamma drift, hvilket Secrete
Utskottet så mycket nödigare achtat Riksens Ständer medelst
Extractum Protocolli at referera, som något hvar af Riksens
inbyggiare mer eller mindre af sitt till detta angelägne och
riket prydande värket bidragit, och Secrete Utskottet för sin
del ju icke tviflar, det Riksens Ständer lära finnas benägne
med en sådan fruchtbar afgift at fortfara, helst i vidrig händelse
all härtills anlagd omkostnad kommo at blifva fåfäng
och förgiäfves.
R. o. A. beviljade till nästa Richsdag en lika Slottshjelp,
som härtills utgådt.
Uplästes Secrete Utskottets Memorial af den 4 hujus om
de 5 pro centen och theras continuerande samt den af Cornmercie-Coliegio
projecterade taxan på de varor, som samma
5 pro centen komma at betala.
Lön- oell betalnings- samt femprocents-afgifterna. 445
Afven anmäl tes Hr Wilhelm Grubbs, Baillets, Alms och
Blads memorial emot the 5 pro centen, men blef ey upläsit,
uthan blef Secrete Utskottets Betänkande af R. o. A. bifallit,
och godt funnit, at det kommer äfven som och taxan och
knechten at tryckas.
Hr Lilliestierna: Jag betygar, at iag ey är emot manufacturers
uphielpande och understödiande, hvartill bör vara
en tillräckelig fond, men iag finner intet, at sättet eller fonden
är tillräckelig till ändemålet. Sättet angående, så har iag
under mine resor sedt, huru theras upkomst varit, at nembligen
en hop skickelige Fabriqveurer satt sig nedre och dem
inrättat. Men aldrig har iag hördt, at någre manufactorier vunnit
upkomst igenom betiening och Directeurer, uthan af Handtvärkares
myckenhet, som varit i orten, the thär hafva haft af
publico sin upmuntring. Jag finner ey, at 5 pro centen är
tilräckelig, uthan som hvar och en har sin nytta däraf, så bör
intet ett Stånd uthan hela Rijket därtill contribuera. Man
har hördt, hvad stor summa Ahlingsås fordrat, och tror, at
medlen äro väl disponerade, men härlils har man ey sedt, hvad
säkerhet man kan hafva hos Ahlström, om han faller ifrån.
Aldrig komma våra manufacturer up, förr än vij förskrifva in
en hop Handtverkare och gifva dem liberum exercitium religionis.
I Kong Carls den XI tid tiibudo sig en hop reformées;
om vij tagit emot dem, så hadde vij nu ey behöft raisonera
härom. Hvad fonden vidkommer, önskar iag till ett
slut, och Gud vare mitt vittne, at iag det gior af nijt för det
allmenna bästa, at Ständernes redeliga ändemål ey måtte blifva
frustrerad.
R. o. A. sade, at saken voro redan afgiord.
Hr Ehrenpreus: Jag anser R. o. A:nS beslut för så
fast, at det ey behöfver ventileras mehr om fonden och dess[e]
5 pro centen. Men hvad säkerhet för medlen angår, så voro
det för vidlyftigt at nu tala därom; den som tviflar kan läsa
Deputations berättelse, som ligger på bordet, så lärer han finna
all richtighet därved.
Hr Adlerbeth; Jag finner at qvsestion, om 5 pro centen
böra stå, vara afgiord, men här bör tagas till fundament, som
sidsta Richsdagen faststeltes, at därmed böra allenast beläggas
varor, som vid de inrättade fabriqver kunna giöras, och detta
ey dragas till fabriqver, som ey äro till och kan skie ey på
många åhr komma up, men i taxan talas om alle utländske
446 Juni 12. Femprocentsafgiften. Deputation afsändes.
vahror, och altså äre här språng giorde ifrån det, som sidst
Tolef beslutit. Här äro åtskillige taxor, och bör faststellas
hvilka varor som skola beläggias med 5 pro cent; därföre
håller iag före, at taxan bör öfverses, huru vida hon är practicabel
eller ey.
Hr Hökerstedt sade, at af Commercie-Collegio voro
allenast en enda taxa giord, och talte eliest om den dispute,
som varit med Borgerskapet.
Hr Ehrenpreus: Borgareståndet säijer, at af sådane varor,
som införes och giöres här, bör betalas 5 pro cent, men
ey af de, som kunna här giöras och likväl ey värkeligen här
tillarbetas, men bevillningen skiedde för de fabriqver, sorn
kunna här inrättas.
Hr Capitein Falkengren: Som alla bevilningar grunda
sig på vissa conditioner, så bör Borgareståndet niuta justiee.
Hr Ehrencrona: Om vij vele vara goda huushållare, så
böra vij hielpa oss, och icke allenast beläggia sådane varor,
som införes, men här giöras, med 5 pro centen, uthan och de
varor, som här ey kunna giöras, med 10 pro centen och mera,
til at hämma öfverflödigheten.
R. o. A. låto förblifva vid den resolution, som redan nu
tagen var. v
Hr Ehrenpreus: Ar icke detta på det sättet nu afgiordt,
at den af Commercie-Collegio projecterade taxan tillika med
knechten är faststeld?
Hr von Ertman: Alla desse 5 pro centen hafva vij om
10 eller 15 åhr ingen nytta af.
Hr Ehrenpreus: Det förslaget, som Lilliestierna gifvit,
är och ett nyttigt förslag, men ey de tempore at nu tala om.
Hr Adlerbeth: Så länge taxan ey är upläst och vij ey
veta hvad den innehåller, så kan den ey faststellas.
R. o. A. remitterade den qvestion till Secrete Utskottet,
huru vida Handtvärkare af fremmande religion kan förunnas
liberum exercitium religionis.
H. Exc. Landtm. Gref Horn lät ursächta sig för sin opasslighet.
Och betygade R. o. A., at det voro dem oldärt, det H. Exc.
voro opasslig.
Gref Frölich begiärte at Secrete Utskottets Extractum
Protocolli om Banqvens öpnande måtte upläsas.
Kommerserådet Hökerstedt och kronomagasinerna. 447
Therefter sändes till the andre respeetive Stånden at påminna
om löningsfonden och liqvidationerne, nembligen:
Gref Carl Frölich. Gref Cronhielm.
Frih. Duben. Frih. Siöblad.
Hr Hård. Hr Lillieswerd.
Hr Lillie. Hr Sprengport.
Hr Bråkenhielm. Hr Toll.
Hr Cedermark. Hr Rösengrip.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
11 Maij angående den af Commercie-Rådet von Hökerstedt
förrättade commission vid Cronomagasinerne, hvarutinnan Secrete
Utskottet hemsteller till Ständernes godtfinnande, om icke
bemelte Commercieråd för des härvid giorde tienst må kunna
hugnas med någon vedergiällning i contant.
Hr Adlerbeth förestelte, om icke detta kunde remitteras
till Secrete Utskottet, dit de andre Stånden det hänskutit.
Hr Ehrenpreus: R. o. A. lärer förmodeligen af Secrete
Utskottets Extracto Protocolli hördt, med hvad flit och nijt
Commercierådet Hökerstedt giordt denna sysslan.
Hr Didron: Han har giordt ansenlig besparing, och det
voro ey mer än billigt, at han niute någon belöning.
Men detta contradicerades.
Hr Wennerstedt: Yij uppehålla oss för länge, Secrete
Utskottet har sig bäst bekant hvad arbete han haft, och är
bäst remittera detta till Secrete Utskottet.
Men thetta van ey bifall.
Hr Browald: Det är billigt, at han får recommendation
till Secrete Utskottet.
Hr Ehrencrona: Det lärer vara samptelige Herrarne af
R. o. A. bekandt, huru som vid vår ankomst ett rykte lopp,
som skulle en elak disposition vara förd vid magasinerne. Det
har föranlåtit Defensions-Deputation at underrätta sig därom
och taga det i ögnesikte. Det är skiedt, räkningarne äro öfversedde
och magasinerne visiterade och således alt försvarligit
handlat. Nu har Hr Hökerstedt begiärt, at Secrete Utskottet
ville referera det till Plena, at hans oskuld måtte blifva bekant,
men ey i afseende på belöning; men Secrete Utskottet
har lagt det til, at han borde någorlunda recompenseras. Till
448
Juni 12. Om belöning åt Hökerstedt.
man det allmenna väl, så måste på redelige trogne tienster
följa en anständig belöning.
Gref Lewenhaupt frågade, om icke han bör befrias för
det ogrundade rycktet, som gådt om honom?
Svarades ja.
Hr Ehrencrona: Ingen styfver mera än 3,000 Dahl. smt
har Hr Hökerstedt haft i händerna, uthan contracterne hafva
slutits i Cammar-Collegio, och uphandlingen har Commissarien
Möller giordt.
Frih. Bennet: Hr Hökerstedt har aldrig begiärt någon
recompense, men Secrete Utskottet har funnit, at han borde
hafva den.
Hr Ehren preus: Så framt R. o. A. vilja med de öfrige
Stånden vara försäkrade, at vij skola hafva trogne och redelige
betienter — — —
Men Hr Ehrenpreus fick ey tala ut, emedan af denne sa
ken
upväxte ett stort buller.
Hr Ehrenpreus: Desse orden äro, som föranlåtit Secrete
Utskottet at recommendera Hr Hökerstedt till någon belöning,
at Regeringsformen säijer i 37 §, at som straff och belöning
äro tvenne band till det allmenna värkets sammanfogande och
förknippande, så bör den, som fullgiordt sin embetesplickt,
hafva heder och belöning at förvänta, men den otrogne eller
försumlige näpst, vanära och straff, efter förtiensten, uthan
skonsmål at undergå.
Hr von Vicken: De som vilja gifva honom recompense,
de måge gifva honom af sine egna medell och ey af publiqve.
Frih. Bennet: Denne saken håller oss för länge uppe,
iag tror, at om Hr Hökerstedt voro här, skulle han sielf begifva
sig därifrån; lät oss kalla in honom och tacka honom
för sin goda förvaltning.
Gref Lewenhaupt: Skall Hr Hökerstedt få någon recompense?
Häremot
ropades ja och ney.
Hr Hökerstedt lät veta, at han ey begiär någon recompense.
Hr Lagercrantz: Han borde recompenseras af besparingen.
Hr von Hökerstedt inkom och sade: Det är mig ingen
ting okiärare, än at R. o. A., som hafva så många saker at
bestyra om, skulle blifva uppehåldne af den gunsten, som Se
-
Borgaredeputation. Göteborgs privilegier. 449
crete Utskottet gifvit anledning till, angående min recompense.
Förr än som R. o. A. skola hafva den minsta olust däraf, så
är iag nögd, om iag får ingen ting, men det bör iag berätta,
at H. K. May:t behagat anbefalla mig åtskillige extraordinarie
förrättningar, hvarigenom iag förlorat mycket i min välfärd.
Det står ey mig an at begiära något, uthan berätta, at iag
giordt Riket til tunnor guld tienst med Hr Landshöfdingen
Palmfelt, och efter här giöres svårighet, så är iag nögd at
mitt arbete blifver väl ansedt, men iag kan ey utstå vidare
med samma förrättning.
Gref Lewenhaupt: Jag har commission at tacka honom
på R. o. A:ns vägnar för sin stora möda han haft.
Hr Lilliestierna: Hvad R. o. A. behagat resolvera, lemnar
iag, här har ropats ja och ney, iag begiär i anledning af
Richsdagsordningen votering.
Hr von Hökerstedt afträdd e.
Hr Riddercrantz: I anseende till det stora beröm, sorn
Hr Hökerstedt är tillagt, at(!) man kunde hugna honom med något,
och icke allenast honom, uthan och andre, som väl giort.
Det sades, at saken vore afgiord.
Deputation kom til baka och Gref Frölich berättade, at
de öfrige Stånden anrnelt sin helsning och lofvat företaga angående
5 pro cent, såsom och at hugna Krigsbefälet i det, som
här är resolverat.
Ifrån Borgareståndet kom en Deputation, för hvilken Rådman
Scherping förde ordet således: Till Högloft. R. o. A. äre
vij ifrån Borgareståndet utsände till at öfvergifva ett Extractum
Protocolli hållit i Borgareståndet, med ödmiuk begiäran,
at det måtte upläsas.
I anledning häraf uplästes Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 11 Junii angående thet Memorial, hvilket
Herredagsmannen ifrån Giötheborgs och Bohus lähn Anders
Larsson ingifvit, hvaruti åtskilligt skall anföras, som rörer
Giötheborgs stads privilegier.
Sedan sade Rådman Scherping: Så är och oss gifvit
in commissis — men vij bedie, at det ey tages illa up, ty det
skier af nijt och zele för Rikets och Konungens tienst och
nytta — at som i Borgareståndet finnes så mycket af Deputationernes
arbete, och man ser ey annat, än man måste gå
ifrån det som halfgiordt, så bedie vij, at R. o. A. ey med
ogunst uptager, at Borgarståndet utbeder sig, at termin till
Adelns Protokoll, 1731. 29
450 Juni 12. Om riksdagens förlängning. Prestval.
Riksdagens slutande måtte prolongeras till den 22 hujus. Borgareståndets
Fullmechtige tro sig ey väl kunna komma hem,
om de icke kunna berätta, hvad slutit är. Femb dagar lära
ey giöra stort. Yij veta intet ännu, huru vida vij slippa contribution
eller ey. H. May:t lärer ey vilja, at hans resa skall
förebäras och sådane riksvårdande ärender sättias tilbakas.
Gref Lewenhaupt svarade härpå;
Och Deputerade afträdde.
Sedan uprepades Borgareståndets begiäran. at Richsdagstermin
skulle prolongeras till den 22 hujus.
Hr von Vicken påminte, at Talemännen komma efter
middagen tillsamman at skilja riksdagssakerne åt, då de kunde
talas vid härom.
Frih. Hamilton: Om Riksdagen skall slutas den 18, så
lära många saker studza, såsom om Officerarnes löningar etc.
Hr Lilliestierna: I Gammar- och Oeconomie-Deputatiou
äro' åtskillige Förordningar utarbetade, såsom Skogsordning,
Tienstehionsordning, och den 3:die om Ofverflödigheters afskaffande,
thärföre torde termin kunna utsättas till vekans slut.
o
Hr Lars Åkerhielm: Här äro så manga saker, som
liggia på bordet oafgiorda, och flere ännu i Deputationerne.
Det må intet komma an på tre eller fyra dagar.
Frih. Yxkull begiärte, at den saken måtte hvila till Måndagen,
medlertid träda Talemännen i dag tillhopa.
Hr Lars Åkerhielm: Vij skilias ey åt, innan sakerne
äro afgiorde, men vilja afbida först, huru Talemännen komma
härom öfverens.
Såsom uti Besvärs-Deputationen Resolutioner öfver åtskillige
puncter af R. o. A:ns Besvär blifvit opsatte, så blefvo de
nu för R. o. A. upläsne, nembligen:
1 §, om dulgaböters uphörande för olofligt skogzhygge eller
skogseld;
Hvilken approberades af R. o. A.
2 §, om undersökning, när nya vägar och broar giöras
skola, bifölls likaledes.
3 §, at vissa strömmar och floder giöras navigabla, bifölls.
4 §, om restantiernes eftergift hos frälseböndren, bifölls.
5 §, om säteriesfrihetens återbekommande i vist fall, approberades.
6 §, om Reduction och Liqvidation, approberades.
Resol:er å Adelns, Presterskapets och Allmogens besvär. 451
7 §, at Commissioner ey måtte brukas, uthan sakerne gå
till ordinaria fora, approberades.
8 §, om markegångstaxernes uprättande, approberades.
9 §, at Skånske Adeln må föryttra vissa varor af sin afvell
i Danmark, approberades.
10 §, om Jägeriestatens inrättande, approberades.
11 §, om oxehandeln i Skåne, approberades.
12 §, om bytens sökande med Cronan, approberades.
Afven uplästes de i Besvärs-Deputation projecterade Resolutioner
öfver Presterskapets Besvär, nembligen:
1 §, om förhör efter predikan, och approberades.
2 §, huru långa bröllop, barnsöhl och graföhl hållas måge
på landet, approberades.
3 §, angående förbud emot skiutande i bröllop, i barnsöhl
och andra samqväm, approberades.
4 §, om kyrkiobygnad, approberades.
5 §, om collecter, approberades.
6 §, om K. Placaters aftryckande, approberades.
7 §, om Capellanernes lindring, approberades.
8 §, om barns eller arfvingars afvitring af eckia eller enkling,
approberades.
Vid 9 §, om prästeval, voro R. o. A. dissentientes, och
blef för godt funnit, at utom de 3:ne, som Consistorium skickar
till församlingen, skulle församlingen thessuthan, om then sådant
åstundar, få begiära at höra en eller annan välförtient
man, då Consistorium det icke vägra måtte. Afven pröfvades
en masugn böra considereras lika med tvenne hemman i prestevahlet,
och i regale giäld på samma sätt förfaras, allenast
at thar voteras på 3:ne och at voteringen hör följa med till
K. May:t. Hvarefter denne § hos R. o. A. ändrad blef.
I lika måtto uplästes af de på Allmogens Besvär projeeterade
Resolutioner:
32 §, angående dieknepenningar, som gillades af R. o. A.
och nemnas i 1624 åhrs Bijafsked.
33 §, at Allmogen i Bergslagen må få handla med hvilka
städers kiöpmän i landet dem lägligast faller, bifölls af R. o. A.
34 angående interesses beräknande på gambla fordringar,
bifölls, allenast post verba: »enär öfver deras skuld blifver
liqviderat och den samma igenom laga dom är vorden faststeld»,
tillädes: »ifrån hvilken tid, då fordringen blifvit faststäld,
interesset begynner at löpa».
452 Juni 12. Tyska kyrkan i Norrköping. Statsbristen.
Sedan uplästes ett Memorial till K. May.t angående Tyska
Kyrkian i Norköping;
Och beviljade R. o. A. den afgiften till bemelte kyrkia,
som Besvärs-Deputation projecterat.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
11 Junii, hvaruti andrages, at som Secrete Utskåttet varit föranlåtit
at eftersinna alla giörliga medell och utvägar till fyllande
af den sig befindtelige ansenlige bristen på statsmedlen,
så har ibland annat jemväl det uti öfvervägande kommit, huru
som Riksens Ammiralitets- och Vadstena Krigsmanshus-Cassor
hafva uti Riksens Ständers läne-Banco stående ansenlige capitaler
emot 4*4 pro cento åhrligit interesse, men hvaremot för
Riksens uti läne-Banqven låntagne capital måste betalas sex
pro cento interesse åhrligen, hvilket så vida icke synes vara
någon rätt hushåldning å K. May:ts och Cronans sida, som
nu den publiqve statscassan måste, i följe af förskrifningar
samt K. May:ts och Ricksens Ständers försäkringar, såsom
debitor till Banqven betala sex pro cent för dess lånte capital,
men bemelte Riksens tvenne andre publiqve cassör åtniuta åter
af Banqven såsom creditorer allenast 4V2 pro cent åhrligit
interesse. I betrachtande hvaraf, och i anseende till förbemelte
brist uppå statsmedell, Secrete Utskottet ey undgå kunnat
samtelige Riksens Ständers ompröfvande at underställa,
om icke berörde Ammiralitets- och Vadstena KrigzmaushusCassors
uti läne-Banqven stående capitaler kunde med Banqvens
samtycke afgifvas uti afbetalning för Cronones lånte
capital därstädes, sorn för sex pro cent åhrligit interesse löper,
och Riksens Ständer behaga däremot til merbemelte Krigsmanshus-cassor
för detta capitals richtiga återbetalning lemna
lika guarantie, som Banqven därvid häfver, jemte kraftig försäkring
at det belöpande interesset å 4V2 pro cent uthaf Stora
Siötuls-medlen här i Stockholm vid behörige betalningsterminer
hvarje åhr promt undfå uti samma myntesorter, som capitalerne
lyda uppå, på hvilket sätt af desse capitaler kan komma
Statsvärket till godo en och en half pro cent åhrligen, som
nu för tiden Banqven åtniuter.
Thetta blef bifallit af R. 0. A.
Vid denne session resolverade R. 0. A., at hvad som angående
Baronessan Helena Wredes sak passerat skulle utheslutas
uthur Protocollet, hvilken resolution ochså den 14 hujus
Carlstads våg. Bohus läns rusthåll. Lieven. Henel. 453
blefvit uprepad, och ty är här förbijgångit thet som i dag förelupit
uti samma sak.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åth.
Den 14 Jnnii.
Uplästes Bergs-D eputations Betänkande angående en förlikning,
som emellan Assessoren i K. May:ts och Riksens Commercie-Collegio
Hr Bengt von Hofsten, såsom Fullmechtig för
Bruks-Patronerne i Yermeland, å den ena sidan och Borgmestaren
Leonhard Johan Ringer, såsom Fullmechtig för staden
Carlstad vid innevarande Richsdag, å den andra sidan är
vorden trälfad, angående en viss bro- och vägare-penningeafgift
för det ifrån Carlstads våg samt lastagieplatserne Allster
och Skattkiärr utgående stångjern.
R. o. A. biföllo thenna föreningen, men vite blifver etthundrade
Dahl. sint för then, som thäremot bryter.
Uplästes Militice-Deputations Betänkande öfver Rusthållarnes
vid Norra Sqvadron och Bohusläns Dragone-Regemente
hos K. May:t ingifne underdånige böneskrift om någon tillräckelig
och större ränta till rustningens underhållande, hvarutinnan
Deputation hemsteller Riksens Ständer, om icke desse
Rusthållare af Bohusläns Norra Sqvadron kunde förunnas, at
Norra Sqvadron härnäst med nya sadlar bör förses, då uthaf
de i föreningen utsatte och åhrligen i Besparings-Cassan inflytande
tre Dahl. smt måtte få fcr den gången uttagas så
mycket, som till sådane sadlars med deras tillbehör anskaffande
behöfves.
Thetta blef bifallit af R. o. A.
Richsrådets Gref Hans Hinrich von Lievens Memorial
uplästes, at han efter förutgången jorderefning och skattlägning
måtte få utbyta ett halft hemman, belägit i Stockholms
lahn och Sollentuna härad, som af Regements-Presten vid LifRegementet
innehafves uti Munneby och Eds sokn, emot full—
gvltigt vederlag uti nästa häradet, hvarest Lif-Regementet är
indelt.
R. o. A. samtyckte til thetta bytet.
Major Henells Memorial om recommendation och dubbel
exspectance uplästes;
454 Juni 14. Städernas riksdagsmannaval.
Och fick bifall, eloch at thetta om exspectancen ey drages
till exempel.
Uplästes Justities-Deputationens Betänkande af den 30
Aprilis sidstledne angående Camereraren Adam Heldings ansökning,
at H. K. May:ts Resolution af den 6 Junii 1721, hvarigenom
frambledne Ryttmestaren Hr Svante Rosenstråles enkia,
Fru Sigrid Märtha Rosenholm, som trädt uti ofrällse gifte,
pröfvas hafva förvärkat sitt fädernes arfvegodz Catharinseholm
med underliggande hemman och lägenheter till sina barn af
förra giftet, måtte förklaras icke böra liggia afledne Inspectoren
Mårthen Westerlings Sterbhus i vägen vid dess betalnings
utsökande uthur berörde godz, som till honom för ett
till henne giordt lån med capital och interesse till 28,469 Hahl.
8 öre kopparmynt blifvit förskrifvit och pantsatt, och å hvilken
egendom laga medfart fölgd är.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande angående en
viss methode till Richsdags-Fullmechtiges vahl, så väl i synnerhet
för Stockholm som för alla städer i gemen uti hela
riket.
Vid 8 § påminte en del, at det voro för många Magistratspersoner.
Frih. von Ungern: Här är samma proportion som de
förr haft.
§ fick bifall.
Hr Lilliestierna: Mig tyckes vara nog två Radmann
allenast af Magistraten, och iag kan ey bifalla Justitias-Deputations
Betänkande.
Men Hr Lilliestierna fick ey bifall härutinnan.
9 §■
Hr Lilliestierna; Det är bekant, at de förmögneste äro
fremmande, thärföre tror iag, at man ey kan utesluta dem.
Hr Ehrenpreus och flere förestälte, hvad farlig conseqvence
det hade med sig at taga fremmande till Herredagsmän.
Afven uplästes det som angår de öfrige städerne.
R. o. A. biföllo Justitice-Deputations Betänkande, uthom
det at R. o. A. pröfva skiäligt, at i the andre städerne utom
Stockholm bör vara ett så fridt vahl, at Magistratspersoner
få väljas till Herredagsmän eller intet, doch böra Magistratspersonerne
uti våhlet viritim concurrera med Borgerskapet och
Skatteköp i Halland. Finska krigsbefälets besvär. 455
voteringen skie med sedlar; hvarefter the andre §§:ne inrättas,
som häremot kunna i något stridiga vara.
Uplästes Ryttmester Bl&Jields Enkias Suppliqve om begrafning
shielp.
Och aldenstund denne Ryttmestare nu dödt under påstående
Richsdag, så remitteras denne ansökningen til Secrete
Utskottet, som utser begrafningshielp för honom.
Uplästes A. Bengtsons, Jöns Persons och Torkel Anderssons
på Crono-Allmogens vägnar i Halland Memorial af den
3 Junii, hvarutinnan de andraga om skattekiöpen i Skåne
och Halland, och at deras Landshöfdinge i orten har väl på
Allmogens anhållan sökt förestella K. Cammar-Collegio, at
intet hinder kan vara i vägen för skattekiöpens afslutande i
Halland; och emedan de härvarande Fullmechtige på deras
trägne ansökningar ändoch ey kunnat något af skattekiöpebref
utbekomma, altså anhålla dhe aldraödmiukast, det K. Cammar-Collegium
måtte utban längre uppehåld låta utlefverera
the skattekiöpebref, hvilka deras hemmavarande medbroder dem
ombetrodt at uttaga, helst ved samma skattekiöps richtighet
förmodeligen intet är at påminna.
R. o. A. hemstelte detta till H. K. May:ts och Rådets
afgiörande.
Uplästes Militice-Deputations Memorial af den 31 Maij
sidstledne, samt den projecterade Resolution och förklaringen
öfver Krigzbefaleis ifrån Finland ingifne Besvär;
Och blefvo the af R. o. A. bifallne, sedan thet, som i
9:de puncteris begynnelse om contribution af boställshemmanen
förmäles, uthgådt, emedan efter K. Förordningen af den 2 Aprill
1687 Officerarebostellen befrijas för hemmans-contribution, när
Officeraren them sielfver bebor, hvarvid thet förblifver; och
äfven i 12 § post verba: »sedan tharom behörigen blifvit undersökt»,
tillädes: »och liqviderat».
Uplästes Bergs-Deputations Betänkande öfver de besvär,
som någre af Fahlu stads Borgerskap vid denne Richsdagen
andragit emot Föreningen, hvilken den 11 Octobris 1720 emellan
Fahlu Bergslag och Staden [är] blefven träffad och af H. K. May:t
den 13 Januarii 1721 stadfästad.
R. o. A. finna skiäligt at til alla delar bifalla thetta Betänkandet,
så at l:o den emellan Fahlu Bergslag och Stad åhr
1720 ingångne och af H. K. May:t åhr 1721 i nåder confirmerade
samt af trycket utgångne Föreningen bör blifva i alla sina
456 Juni 14. Falu bergslag och stad. Riksdagsmannaval.
clausuler ståendes; 2:o at voteringen vid Herredagsmansvahlet
i Fahlun bör skie efter grufvedelarne och icke per capita för
de af Bergs-Deputationen därvid andragne skiäl; 3:o at den
vid 1727 ahrs Richsdag af Bergs-Deputationen projecterade
och af Justitiae-Deputationen för nyttig erkände Förordningen
om oenigheters och oroligheters hämmande och förekommande
vid Stora Kopparberget bör med det aldraförsta uthaf trycket
till allmen efterlefnad publiceras.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande angående yppighets och öfverjlödighets af skaffande.
1 §, angående modeller på mans- och fruentimmerskläder,
blef bifallen; äfven thet som om stiufkiortlar thar förmäles;
allenast fans godt, at then meningen, hvaruti hemstelles Hennes
May:t Drottningen at efter egit nådigt välbehag förordna
om thet som thes hoffruentimmer angår, skulle gå ut och
Förordningen blifva general.
Hr Ehren preus holt före, at thet som om styfkiortlar
förmäles skulle lemnäs uthe, såsom af ringa vicht.
2 §, hvaruti upnämnes de sijdentyger som få införas, blef
äfven bifallen.
3 §, angående förbud emot nippors och annan granlåts
införande i riket, blef bifallen, och tillädes af R. o. A. denne
meningen: »Föres sådant i riket in, vare varan confiscabel och
öfverträdaren till etthundrade Dahlér sint förfallen».
4 §, at uddar och spetzar etc. ey måge få införas, som
här giöras kunna, blef äfven bifallen.
5 §, at sammeter, plyser, lurfvige sillkesfoder och dylika
dyrbara sidentyger, som äro af enahanda färg och här i rijket
kunna tillvärkas, måtte få bäras af dem, som K. May:t i Förordningen
angående moden på klädedrächter i nåder tillåtandes
varder, doch sådant icke ute ifrån införas, blef jembväl bifallen.
6 §, at hermeliner, zoblar och svarta räfvar med andra
dyrbara fodervärk ey böra få bäras af andre än dem, som
K. May:t i nåder på näst föregående sätt determinerar, bifölls.
7 §, at utrikes med trå eller silke sydde och stoppade
kiortlar, echarper, förkläden, västar, sängtäcken, Marseillereller
andra kläder måtte förbiudas vid etthundrade Dahl. smt
vite för hvart stycke, och däremot alt, hvad däraf inrikes tillvärkas,
fridt få bäras och brukas, bifaller äfven R. o. A., til
-
Betänkande om yppighet och öfverflöd. 457
läggiandes: förbiudet och etthundrade Dahl. smts vite, varans
confiscation.
8 §, angående vagnars och hästars hållande.
Hr Didron hemstelte R. o. A., om icke chaiserne skulle
beläggias med afgift.
Hr Ehrenpreus: Som i chaiserne ey är någon yppighet
och man ey vinner då ändemålet at afskaffa vagnar, så skulle
man låta chaiserne vara frie.
Hr Didron: Hvarföre skola vij betala contribution och
de andre ey?
Gref Piper: Detta är iust icke någon contribution, uthan
ett medell til at styra öfverflödighet.
Gref Tessin: Detta kan ey kallas contribution, man betalar
ey så mycket för sin vagn som för ett hemman. Kiöpet
på höet och eqvippage kan blifva bättre härigenom hos oss,
som bruka vagnar hädanefter, som förr.
Hr Didron: En lika afgift borde betalas på landet.
Men thetta van ey bifall.
R. o. A. stannade öfver denne 8 § i sådant slut, at ehuru
väl Deputationen föreslagit, det alle chaiser med tvenne hiul,
som drages af en häst, motte i städerne till nödvändigt behof
få brukas uthan afgift, så håller doch R. o. A. före, at den
som brukar chaise med tvenne hiul bör betala om åhret tre
Dahl. smt. Hvad afgiften för vagnarne angår, så fanns godt,
at alle uthom Riksens Råd och deras Enkiefruer skola betala
denne afgift, och caractererne upföras efter 1714 åhrs projecterade
Förordning och såsom i Deputations Betänkiande står,
men samma rangordning åberopas ey, efter den ey är authoriserad.
Äfven bifölles the exemtioner, som finnas efter åth,
uthom thet som thär 4 § finnes, at ålderstegne, bräcklige och
siuklige personer skola vara ifrån themie afgiften frie, hvilket
R. o. A. funno böra gå uth, efter det tienar till at illudera
Förordningen.
9 §, om öfverflödighets hämmande i mat och dryck, blef
äfven bifallen.
Hr Didron: Jag håller före, at det vore nog, om förre
Förordningar efterlefves, och at i dageligit lefverne ey kan
observeras hvad här föreskrifves.
Vid 10 §, om öfverflödighets afskaffande vid begrafningar,
påminte Hr Ehrencrona, at ey förbiudas måtte at notificera
sin vän ett dödsfall.
458 Juni 14. Borgaredeputation. Baronessan Wrede.
Hr Carl Ehren preus påminte äfven, at Fiscalerne ey
måtte få gå i huset, efter där kunde vara en sorgbunden enka
eller hafvande qvinna, som kunde blifva skrämd däraf och få
slag.
§ bifölls, allenast pröfvade R. o. A. godt, at thenne meningen
skulle uteslutas: »till hvilken ända i städerne så väl
som på landet Cronobetiente, Fiscaler eller Upsyniugsmän obehindrat
bör lemnäs tillträde i sorghuset at afterse, om Förordningen
i så måtto öfverträdes», och at i stellet skulle sättias:
»börandes thesse vitesböter tillfalla angifvaren at upmuntra
hvar och en at sådane yppigheter angifva».
Vid 11 §, om barndop, och 12 §, om bröllop, giordes inga
påminnelser.
I 13 §, om tienstefolkets kläder, post verba: »men med
de ringare tienstepigor», tillädes: »så väl som Allmogens döttrar,
hvilka äro hemma i föräldrarnas hus, hvarest the icke hafva
sin vissa gambla drächt, synes böra förhållas efter 1720 åhrs
K. Förordning» etc.
14 §, om utrikes meubler och husgeråd, biföls.
I 15 §, at införslen straxt må förbiudas utifrån och det
som inkommit är få till nästa Richsdag bäras, ändrades meningen
således: »Men det, som redan däraf är uti riket inkommit,
kunde stämplas och till nästa Richsdag få inom riket
handlas och brukas, och det, som af de nu förbudne hrokota
tygen är till kläder förfärdigat eller inom nästa Richsdag förfärdigas,
stämplas och sedan brukas och förslitas.
Ofver 16 § resolverades, at Tullsocieteten bör niuta sitt
Contract till godo, i fall genom detta förbudet någon afsaknad
för Societeten i tullinkomsten blifva skulle.
17 § bifölls. Afven 18 §, at beslagaren och angifvaren
tillfaller helften af böterne och andra helften nästa Hospital,
doch thetta utom the böter, som finnes i 8 § 5 p. angifvaren
allena förbehåldne.
Sedan skrefs på Betänkandet, at thet blifvit bifallet med
the ändringar, som finnes i margine på Betänkandet.
Ifrån Borgareståndet kom en Deputation, för hvilken Rådman
Raab förde ordet således: Hos Högloft. R. o. A. låter
Borgarståndet anmäla sin vördnad och därhos lemnar sitt utlåtande
igenom Extractum Protocolli om H. Exc. Riksrådet
Gref Gyllenborg. Om lottsväsendet i gemen och inqvarteringen
ber Borgarståndet at R. o. A. ville suspendera sina tankar,
Expedition på ti'e stånds beslut. Dep. om bränvinsaccis m. m. 459
till thess Borgarståndet i morgon kan komma in med sin utlåtelse.
Dessuthan beder Borgarståndet, at R. o. A. täcktes
företaga Brukspatron Biörkmans sak, som Borgareståndet recommenderat.
Borgareståndets Deputerade afträdde.
Sedan R. o. Arns Deputerade, som varit hos H. Exc. Gref
De la Gardie angående Baronessan Wrede, kommo tilbaka,
blef resolverat, at hvad som finnes om theone saken i Protocollet
skulle uteslutas, som och observerat är; och äfven blef
fäststelt uppå Gref Tessins proposition, at hädan efter intet
Stånd må läggia sig uti sådane saker emellan privatos.
Hr Hökerstedt påminte om en Deputation till Prestoch
Bondestånden at öfvertala dem till at giöra ett med R. o. A.
uti det som angår bränvinsaccisen.
Frih. Wrangel: Det skiälet lägges därtil, at om accisen
ey beviljas, blifver en brist i Staten.
Afven påmintes om byten, om Husesyns-Förordningen och
om fonden till löningsfordringarnes betalning.
Hr Åkerhielm: När Talemännen voro tilhopa, så sades
at Expeditions-Deputation skall hafva en sådan instruction, at
när tre Stånd utlåtit sig och ett ey, men de tre Stånden ey
äro ense, så skall ingen expedition skie.
R. o. A. funno detta skiäligt och enligt med instruction
för förra Deputation.
I anledning häraf fans godt, at Deputation skulle hos de
andre Stånden äfven påminna thärom, at thär trenne Stånd
utlåtit sig, thet herde äfven måtte yttra sig.
I Deputation til the andre Stånden voro:
Gref Tessin. Gref Ekeblad.
Frih. Mörner. Frih. Horn.
Hr Hård. Hr Krusbiörn.
Hr Klingsporre. Hr Carplan.
Hr Samuel Erencrona. Hr Hierne.
Hr Hedenstierna. Hr von Henell.
Thesse gingo nu bort till the andre Stånden at påminna
om förbenämde fyra mål.
Hr Carl Ehrenpreus förestelte R. o. A., huru som Uddevalla
och Yermelands Bergzlag besvärat sig öfver de sexton
460 Juni 14. Uddevalla järntull. Biljarder. Rekommendationer.
öre smt, som måste betalas af järnet, som går ifrån Uddevalla,
och begiärte, at Bergs-Deputatiou måtte få afläggia sitt betänkande
thäröfver och thet målet remitteras till K. May:t
och Rådet, efter som Uddevalla eljest går öfver ända.
Gref Douglas: Den saken är i Bergs-Deputation och är
‘communicerad med Giötheborgs Fullmechtige, som då ännu ey
inkommit med svar.
Härpå föll nu ingen resolution.
H. Exc. Landtm, kom in.
Sedan uplästes listan på målen, som skola afgiöras vid
Richsdagen och hvilka som skola gå till K. May:t.
Therefter resolverade R. o. A., at Billiarder få hållas och
betale etthundrade Dahl. smt, hvaraf Fechtmestaren Porat får
sexhundrade Dahl. smt, om afgiften sig så högt bestiger, men
K. May.t tager praecautioner, at ungdomen ey försummar sin
tid med detta spelet.
Uplästes de andra Ståndens Extracta Protocolli om Thure
Sandelins recommendation till justitiariatet i Philipstad.
Hr Didron: Jag håller före, at tre Stånd hafva ingen
macht emot 1727 åhrs Reglemente och det förr är resolverat
af aila Stånden at recommendera till tienster hos K. May:t.
Hr Ehrencrona: Man kunde igenom en Deputation svara
de andra Stånden, at ehuru gierna vij bifalla dem, så kunna
vij intet, efter det strider emot lagen.
Frih. Eric Wrangel: Ar icke bättre vij tiga och låta
de andra giöra hvad de vilia.
Hr Ehrencrona: Efter Landshöfdingen Wrangels proposition,
at det voro bättre at intet svara därpå, så är bäst
blifva därvid.
R. o. A. biföllo Hr Landshöfdingen Wrangels proposition.
Hr Didron: Jag vill ingen dehl hafva i sådane recommendationer.
Deputation kom tilbaka ifrån de andre Stånden och Gref
Tessin sade, at de anmält sin helsning, och Presteståndet
utlåto sig, at de redan haft före om byten och bränvijnsaccisen.
Hvad det angår, at det herde Ståndet måtte utlåta sig,
där tre redan sig yttrat, ville de sådant gierna efterkomma,
önskandes, at de hos R. o. A. oafgiorde målen, hvaröfver de
andre Stånden sig yttrat, äfven måtte af R. o. A. företagas.
Sedan resolverades, at Assessoren Ulric nämnes nominatim
i recommendation till K. May:t för Expectanterne;
Om riksråds val till Landtmarskalk och riksdagens slut. 461
Jemväl at Secrete Utskottets Betänkande örn Ammiralitetet
skall i morgon upläsas, så och Resolutionerne på Besvären.
H. Exc. Landtm.: Som i början af Richsdagen blef något
resolverat om Landtmarskalksvahlet, så kan skie R. o. A.
till at påminna sig samma nu vid slutet behaga låta läsa up
det samma.
Därpå uplästes General Fuchs' Memorial med påskriften,
at ingen Richsråd må nästa Richsdag til Landtmarskalk väljas.
Hr Lars Åkerhielm tackade H. Exc., som velat gifva
dem tillfälle till at påminna sig detta.
Hr Lagman Silfversparre begiärte, at saken om Harald
Stäkes bortmiste gods måtte gå till K. May:t och Rådet.
Hvilket bifölls.
Frih. Ungern påminte, at efter ey så många måhl nu
äro oafgiorde, det Richsdagen måtte slutas.
Hr Åkerhielm: Om vij skulle vara här eftermiddagarne
och skiuta up Richsdagen på ett par dagar, så lära alla saker
blifva afgiorde, som utarbetade äro i Deputationerne.
R. o. A. resolverade, at Talemännen i morgon gå up och
begiära utblåsning till Torsdagen, till at komma på Salen om
Lördagen;
Och gick thärom till the andre respective Stånden detta
följande Extractum Protocolli:
Extract uthur Protocollet hållit på Ridderhuset den 14
Junii 1731.
S. D. Resolverade R. o. A., at de andre respective Stånden
notificeras skulle, det R. o. A. hålla före, at Talemännen
för alla Stånden böra i morgon förmiddagen träda up till
K. May:t och begiära i underdånighet, det Richsdagen afblåsas
må nästkommande Torsdag, så at Ständerne om Lördagen
kunna komma up på Richssahlen och sluta Richsdagen. Hvarutinnan
R. o. A. förväntar de öfrige respective Ståndens bifall.
Vidare blef beslutit, at i morgon arbetas hela dagen, och
Secrete Utskottet kommer äfven tillsammans.
H. Exc. Landtm.: När iag i går upvachtade H. May:t,
så påminte H. May:t om slut på Richsdagen.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
462 Förord för Söderhamns riksdagsman o. Torstensons sterbhus.
Den 15 Junii.
I H. Exc. Landtnäs frånvaro Gref Lewenhaupt.
Uplästes Fullmechtigens ifrån Söderhamn Peter Schaijs
ödmiuka Suppliqve, det taktes R. o. A., äfven som de öfrige
tre Stånden det giordt, i anseende till de af honom andragne
motiver, bevilja honom en gunstig recommendation och föreskrift
till befordran.
R. o. A. biföllo thess begiäran på lika sätt som Borgareståndet
det giordt.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande öfver förafskiedade
Lieutenantens Peter Lindroths anförde besvär, at han
ifrån dess Corporals-indelning vid K. May:ts Lif-Regemente
till häst blifvit skilgd, hemställandes Deputation till Riksens
Ständers välbehag, om icke denne Lindroth jemte dess undfångne
Lieutnants-caracter jembväl kunde benådas med dubbel
Lieutnants-pension och underhåld, som med förvandlingen efter
1726 åhrs Stat bestiger sig till etthundrade Dahl. smt af Vadstena
Krigsmanshus-medlen i sin lifstid, och ifrån det at han
uthur sin indelning blef depossiderad.
R. o. A. funno skiäligt at tillägga Lindroth allenast enkel
Lieutnants-pension.
Uplästes Grefvinnans Fru Anna Margareta Oxenstiernas
och Cammar-Fröken G. Torstensons Memorial, at i fall den
återstående korta tiden ey skulle tåla, at det Grefl. Torstensonske
sterbhusets ersättningsmåhl kunde af Riksens Ständer
blifva afgiordt, det då måtte hänskiutas till K. May:ts och
Rådets afgiörande efter K. Förordningar och målets sanskyldige
beskaffenhet.
R. o. A. beviliade, at denne saken må upgå till K. May:t
och Rådet med en föreskrift, at desse sökande, som klaga sig
varit så länge i mistningen och ifrån theras ägendom stängde,
måtte skie rätt.
Uplästes Revisions-Secreterarens Edvard Plans på frambledne
Hr Prcesidenten Stierncronas sterbhus vägnar giorde ansökning
at få emot så goda och innom Compagniet belägne
frällsehemman utbyta de uti Broby varande rustnings- och
militiae-hemman, belägne uti Stockholms lähn, Lyhundrade härad
och Söderby sokn.
Hemmansby ten. G-yllenstiernas besvär. Uddevalla järntull. 463
Och som Hr General Silfverhielm förklarade sig, at
han härvid ey hade något at påminna, när fullt vederlag thäremot
gifves;
Så beviljades thetta bytet af R. o. A.
Uplästes Camrnar- och Oeconomie-Deputations Betänkande
angående Lagmannens Hr Daniel Sparschiölds med K. May:t
och Cronan i underdånighet sökte byte;
Och blef thetta Betänkandet af R. o. A. bifallit.
Uplästes Gammar- och Oeconomie-Deputations Betänkande
angående Regements-Qvartermestaren Matthias Reutercronas
i underdånighet sökte byte af Homansgården i Segersta emot
Böxetomten, begge i Scaraborgs län, Gudhems härad och Segersta
sokn;
Och blef thetta Betänkandet af R. o. A. bifallit.
Uplästes Deputationens öfver Reductions- och Liqvidationsverket
Betänkande öfver de besvär, som Öfversten Baron
Gyllenstierna andragit emot Commissionens den 11 Novembris
1729 fälte resolution angående det til K. May:t och Cronan
indragne kiöpegodshemanet Tongstad i Vestmanneland, Tyende
härad och Kiärrbo sokn belägit, hvilket hemman Deputation
finner icke hafva bordt Hr Öfversten Gyllenstierna uthan lösn
ifrån gå, och at han därföre är berättigad till vederlag, eftersom
det på Militien blifvit indelt.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Uplästes frambledne Landshöfdingen Focks Enkiefrus Margareta
Dorothea von der Pahlens Memorial, at hon nu måtte
utfå sin sahl. mans innestående löningsfordran till tvåtusend
ottabundrade Dahl. sint sig bestigande.
R. o. A. beviljade Enkiefrun, at hon måtte få ut helften
af denne fordringen förskottsvis af Ständernes Conthoir.
Uplästes Hrr Assessorernes Olof von Törnes och Bengt
von Hofstens Memorial, at deras å Vermelands Bergslags vägnar
giorde ansökning, om förminskning på den till omkostningarnes
jämkande Giötheborg och Uddevalla emellan vid transporten
af järnet till bägge desse städer förhögde tullen på
utgående järnet från Uddevalla, må hänskiutas cum toto effectu
till H. K. May:t, at af H. K. May:t i nåder uptagas och sluteligen
afgiöras;
Och blef thetta Memorialet af R. o. A. bifallit.
Uplästes Justitice- samt Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationernes
gemensamma Betenkande öfver Hr
464 Juni 15. Ägodelning i by. K. förordningar antagas.
Ofver-Directeur Nordencreutzes Memorial angående ägodelning
i by grannar emellan vid förmedlade och oförmedlade hemman.
Hvaruti Deputationerne styrka därtill, det en förklaring
utgå måtte, at på det man så mycket mera i framtiden må
kunna hafva en beständig och tillförlåtelig grund till hemmanens
proportion sins emellan i by vid förefallande jordetvister,
det måtte i de orter, där räntan är fundamentet till ägodelning
i by, uti Jordeböckerne den gambla räntan altid annoteras tillika
med den nya förmedlade räntan, hvilken senare, ehuruväl
den fuller framgent altid blir beståendes såsom grund till utlagorne,
så niuter doch det förmedlade hemmanet efter gamla
räntan alla de in- och utägor, som det haft eller hafva bordt,
innan förmedlingen skiedde.
Thetta Betänkandet blef bifallit af R. o. A.
Uplästes Justities-Deputations Betänkande öfver de sedan
sidste Richsdag utkomne K. Förordningar, hvarvid Deputation
berättar, at den igenomgådt the sedan sidsta Richsdag utgifne
Förordningar, som följa, och som den icke funnit något vid
samma Förordningar at påminna, så hemsteller Deputation
Riksens Ständers ompröfvande, om icke de samma till följe
af 4 § i Regeringsformen måge för en allmen, samtyckt och
ständig lag antagne blifva;
Och resolverades öfver hvar och en som följer, nembligen:
l:o Förordning af den 3 Martil 1121, at K. May:ts consens
behöfves ey sökas till ächtenskap med sin afledne makas
syskonebarn,
höllö R. o. A. onödigt at nämna i Richsdags-Beslutet.
2:o Förordningen af den 3 Martii 1121, at the som söka
befordran till någon ringare beställning, den de ey uthan sin
rangs och caracters afsäijande kunna erhålla, måge afsäija sig
sin rang och caracter,
kommer ey eller i Beslutet at införas.
3:o Förklaring af den 9 Junii 1121, angående theras
straff, som tillgripa och förskingra Cronans medell, men them
ey förmå ersättia.
Thenne fann R. o. A. böra i Beslutet nämnas.
4:o Förordning af den 20 Junii 1121, angående ett under
Richsdagen updichtat pasqvil, nämnes ey i Beslutet.
5:o — af den 22 Junii 1721, angående theras straff,
som vanryckten och lönligit förtahl updichtat,
nämnes i Beslutet.
K. förordningar, som antagas för lag.
465
6:0 — af den 23 Junii 1727, angående tiden inom hvilken
en arfvinge, sorn genom Reduction rnistat något gods, må
tilltala sine medarfvingar om jämkning och ersättning,
nämnes i Beslutet.
7:o — af den 4 Augusti 1727, huru begrafningar, som
Domaren pröfvar i stillhet skola skie, böra förrättas etc.,
nämnes i Beslutet.
8:0 Par dons-Placat af den 17 Nov. 1727, för dem som
rymt ifrån värfvade Regementen,
nämnes ey i Beslutet.
9:o K. May.ts Resolution af den 6 Martii 1728, om Länsoch
Fierdingsraäns vedergiälning för deras förrättningar vid
private executionsmål,
nämnes i Beslutet.
10:o Förordning af den 12 Aprill dito, angående prseliminarie
processuale och vittnesmåls-tvister, nämnes i Beslutet.
ll:o Förklaringen af den 7 Junii 1728, öfver Förordningen
om yppighets och öfverflödighets afskaffande,
nämnes i Beslutet.
12:o Resolution af den 27 Octobris 1729 angående jurisdictionen
uti de mål, som Stockholm stads Politie- och Brandtordningar
samt deras verckstellighet angår,
nemnes i Beslutet.
13:o K. May.ts Bref till Reuterations-Råtten af den 15
Aprill 1730, at Under-Officerarne, som äre Adelsmän och i
deras tienstgörande begå något brott, som rörer dem till ähra
och lif, böra vid Ofverrätterne anklagas och dömas,
nämnes i Beslutet.
14:o — af den 27 Maij 1730, angående fataliers förkortande
uti vexel- och siörättssaker, när K. May:ts beneficium
revisionis thäruthinnan sökt och beviljat varder,
nämnes i Beslutet.
15:o — af den 27 Maij 1730, angående dem, som assignera
på Yexelbanqven, när de ingen eller ringare avance hafva,
nämnes i Beslutet.
16:o Men vid Förordningen af den 2 Augusti 1727, om
processens förkortande i åtskillige förefallande tvistigheter om
rättegångsmål, påminner Justitise-Deputation, at däruti skola
de orden vara uteslutne: »måtte därifrån afstängias», hvilka
likväl stå i Riksens Ständers Bref, hvarefter Förordningen utfärdad
lemnad, och som sielfva meningen därigenom skall vara
Adelns Protokoll, 1731. 30
466 Juni 15. Justitiekanslerns einbetsförvaltn. Bro- o. vågpgr.
ofullkommelig, hemsteller Deputation till Riksens Ständer, på
hvad sätt sådant rättas må.
Men R. o. A. funno Förordningen klar denna meningen
föruthan, thärföre ey behöfves, at then thäruti inryckes, och
resolverade, at Förordningen skall nämnas i Richsdags-Beslutet.
17:o Afven gior Deputation vid K. May:ts Förordning
af den 20 Octobris 1121 —- hvarmedelst förklaras, at alla ståndspersoners
tienstefolck skola begripas under Resolutionen af den
24 Nov. 1725, som förmår, at de af den studerande ungdomen,
som stå under enskylt information, ey måge borga allehanda
drycker och vahror utom deras informatorers vettskap och vilja
—-den påminnelsen, at som förbudet är at borga något åt en
yngling, så borde och intet mindre vara vid ansenligit vite förbudit
at åt en sådan försälja något och i synnerhet starka
drycker.
Men R. o. A. funno bäst vara at låta det förblifva vid
förberörde Förordning uthan denne clausul.
18:o Om Förordningen af den 19 Januarii 1128, 6 Julii
1130, 11 Novembris 1130 och 12 Novembris 1130 har Deputation
afgifvit särskilta Betänkanden.
Thessuthan resolverade R. o. A., at 1130 ahrs Bostellsordning
med the thär öfver nu vid Riclisdagen utkomne förklaringar
skulle nämnas i Richsdags-Beslutet.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande öfver den berättelse,
som Justitice-Cancellern Cederbielke till Riksens Ständer
ingifvit om sin embetesför vältning yttrandes Deputation
sig, at den med nöije erfarit den flit och vaksamhet, som Hr
Justitiae-Cancellern vid dess embetesförrättningar brukat, hvarföre
Deputation honom till vederbörlig heder och beröm hos
Riksens Ständer anmäla velat.
R. o. A. förklarade sig, at härvid ey voro något at påminna.
Sedan uplästes och Justitice-Deputations Extractum Protocolli
angående Justitice-Revisions-arbetet, som finnes under
den 14 sidstledne hujus;
Och approberades.
Hr Ehrenpreus påminte, at i Riksdags-Beslutet införas
måtte, det de Förordningar, sorn ey äro af Ständerne uphäfne,
böra giälla, på det Domaren ey måtte råka i confusion och
mena dem ey vara approberade, efter de ey nämnas i Beslutet.
Deputation om värfningsförordningen. Borgaredeputation. 467
Uplästes Bergs- samt Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationernes
Betänkande angående bro- och vågarepenningar,
som Nora och Lindes jemte flere bergs- och upstäder
pretendera uthaf de omkring boende Bruks-Patroners
och Bergsmäns stång- och tackjern;
Och blef samma Betänkande bifallit af R. o. A.
Uplästes General-Lieutnant Cronstedts, Öfversten Gref
Arved Posses och General-Major Adlerfeldts Memorial berörande
ändring uti K. May.ts sidsta nådige Vårf ning s-Förordning
och at en Deputation måtte skickas ifrån R. o. A.
till de öfrige Stånden at påminna om denne angelägne sakens
afgiörande innan Richsdagens slut.
R. o. A. beviliade, at en Deputation härom till de andre
Stånden afgå måtte, och utnämdes därtill följande, nembligen:
Gref Oxenstierna, Gref Arved Posse.
Fullm. Sparre.
Frih. Kurck. ~ Frih. Cronhiort.
Ifrån Borgarståndet kom en Deputation, för hvilken Stockholms
stads Fullmechtig Rådman Bröms förde ordet och öfvergaf
en skrift, som berörde stads Fullmechtige ingifvit hos
Borgarståndet, hvarpå Borgarståndet, i anseende därtill at städerne
i gemen ganska mycket lida igenom det tillåtne frijmesterskapet,
eftersom det hindrar embeternes och berömblige
konstnärers upkomst och förkofring, recommenderar till de öfrige
respective Stånden, at för ofvannemde ordsaker skull detta
alt för fria frimesterskapet må varda uphäfvit. Dess uthan
sade Rådman Bröms, at Borgarståndet fädt notification om
terminen till Richsdagens slutande och kunna ey annat än bifalla
det, som Högloft. R. o. A. funnit för godt, at nembligen
utblåsningen skier om Torsdag och Stånden komma på Salen
Lördagen. Därnäst hafva Borgareståndet begiärt, at BesvärsDeputation
måtte eftermiddagen i dag och i morgon träda tillhopa.
Och sluteligen recommenderade Borgareståndets Deputerade
sig och afträdde.
Hr Gyllenhall.
Hr von Henell.
Hr Rosensparre.
Hr Mannercrona.
Hr Ekenstierna.
Hr Westfelt.
Hr von Brobergen.
Hr Iserliielm.
468 Juni 15. Kammarherren Törnschiöld. Deputationer.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
1 hujus angående de equipage- och tractaments-penningar, som
Cammarherren Törnschiöld upburit till dess afskickning til
H. K. May:ts Herr fader i Hessen Cassell, men sedermera
blifvit debiterad före, emedan afskickningen ey för sig gådt.
Hr Törnschiöld androg, huru som han af Högstsahlig
K. May:t blifvit brukad i högst angelägne ährender och giordt
nyttige tienster samt mist sine gods i Ingermanland, och recommenderade
sin angelägenhet.
R. o. A. gofvo för sin del Hr Cammarherren aldeles efter
denne cronofordringen, hvarföre den ey afräknas på Hr Cammarherrens
löningsfordring.
Deputation afgick nu till the andre respective Stånden med
Generalernes Memorial om värfningarne, äfven angående Cammarherren
Törnschiöld samt om inqvarteringen för Ammiralitets-Staten
i Stockholm, och at påminna, det de ville komma
in med sin utlåtelse om fonden för Officerarnes löner.
Uplästes Secrete Deputations Betänkande l:o angående
de medell, som vid Statens opgifvande icke fullkomligen blifvit
observerade; 2:o angående K. Rentemestaren Lagersparres balance
och om icke den torde härröra af en honom lemnad för
frij disposition med mera, berörde Betänkande innehåller.
R. o. A. remitterade thetta Betänkandet till K. May:t och
Rådet.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, som öfvergaf ett
Extract uthur Protocollet hållit hos Bondeståndet den 11 Junii
sidstledne angående 1723 åhrs Förordning om interesse på borgande
varor, och recommenderade Bergzlagens angelägenhet,
så at Bergzmännerne måtte slippa at betala interesse för den
skuld, som för åhr 1723 blifvit giord och ey med laga dom
inom den tiden faststelt blifvit.
Uplästes Riksens Ständers Secrete Deputations Memorial
angående de publiqve medlens disposition, samt huru nödigt
vara vill, det sådane utvägar upfinnas, hvarigenom alla de,
under hvilkas förvaltning sådane publiqve medell äro, sättias
i det stånd, at de icke allenast, enär K. May:t fordrar däröfver
redo, en sanskyldig underdånig efterrättelse måge kunna
meddela, uthan och innan en viss förelagd tid, och det vid
hårdt ansvar, med deras räkenskaper till vederbörande inkomma,
då icke med reviderandet alt för långt på tiden ankomma må,
uthan äfvenledes de erhålla en terminum ad qvem, ifrån hvil
-
Sekr. dep. om förvaltning af allm. medel o. om rådsprot. 469
ken alla räkenskaper böra vara igenom sedde och till slut
brakte, och om tiden af vederbörande öfverskrides, aldrig redogiöraren
må blifva mera publicum vederhäftig, och alia gravationer
för honom, ehvad namn de och hafva kunna, uphöra;
och i fall K. May:t och Cronan skulle hädan efter på något
sätt komma at lida, upfylle och ersätte då den alt, som varit
ordsak at observationerne icke blifvit utfärdade och medlen
därföre innom den utsatte tiden indrefne.
R. o. A. remitterade thetta till K. May:t och Rådet.
Uplästes Secrete Depntations relation angående dess förrättning
och de vid Rådsprotocollen giorde anmer lening ar, hvari
berörde Deputation intygar om den uthur protocollerne prisvärde
flit, tro och sorgfällighet, hvarmed Riksens Råd stält
sine rådslag H. K. May:t till nådigt nöije samt Riket till gagn
och välstånd. Thärjemte föreställer Secrete Deputationen l:o,
at inga justitisesaker måge dragas under samtelige Rådens deliberation,
med mindre det icke voro några grofva crimina publica
och slika missgierningar, som föröfvas af någon menighet,
men icke de justitisemål, hvilka röra någon enda eller få personer,
antingen de immediate hos K. May:t andrages eller ifrån
Hof- och Ofverrätterne H. May:ts skiärskådande hemställas;
2:o att den Rådsperson, som för siukdom är hemma stadd, bör
förskonas ifrån sin menings eller voterings meddelande öfver
sådane mål, där samma Rådsperson ey varit jemt tillstädes
vid acternes upläsande och i ordinarie revisionssaker ey bivi—
stat parternes conference eller discourserne i Rådet; 3:o at
vid vacancen af högre tienster och förnämare embeten skickelighet,
förtienst och en betygad sanskyldig nijtälskan jemte
åldern i K. May:ts och Rikets tienst altid måtte mera åstadkomma
en beforderlig ihågkommelse, äuskiönt man om bestellningens
erhållande ey sig anmält, än att den, som giordt
ansökning, men likvist mindre förskyllan och meriter äger, skall
på sin ansökning blifva befordrad fram för andra, hvilka kunna
vara af en bekant större värdighet och bepröfvad mera erfarenhet
til K. May:ts och Rikets tienst. 4:o På det alla hos
K. May:t förefallande Riksens angelägne ährender ey måtte
upskiutas och nederliggia, sedan de blifvit uti Rådet företagne,
men at sakerne med så mycken skyndesammare drift måge
förehafvas och afslutas, så tyckes till den ändan nog angelägit
vara, at vederbörande, som ährenderne skola föredraga, böra
därom ordenteligen påminna, eller ansvar därföre hafva, där
470 Juni 15. Om besättande af högre embeten.
något ärende af eu sådan deras efterlåtenhet skulle blifva oafslutit
eller aldeles hvila; men i fall Riksens Herrar Råd vid
därom skiedde påminnelser gifva befalning at med ett sådant
måls föredragande borde anstå, då kunna vederbörande, sedan
de vid protocollet sine nödige påminnelser giordt, vara uthan
ansvar, för det sakerne till föredragande och laga fordersamt
slut ey blifvit befordrade.
Vid 3 § påmiute Hr Samuel Åkerhielm, at den, som
vill hafva en tienst, bör giöra Konungen den hedern och sökia
H. May:t thärom; äfven höllö hail före bettre vara, at tiensten
stodo länge vacant, på det de frånvarande kunde hafva tillfälle
at anmäla sig.
Hr Didron: Regeringsformen är helt klar, går det därefter,
så är det alt väl.
Hr Lars Åkerhielm: Regeringsformen säger, at ingen
skall flyttas emot sin vilja, altså bör den söka, som vill hafva
tienst.
Hr Didron: Den som vill ey taga emot tiensten, när han
får den, bör ey få något mera.
Hr Blomfelt: Jag är ey emot Secrete Deputationen, men
när Konungen går efter listan på Betienternes ålder i tiensten
och meriter, och en får tiensten som ey har sökt den, så tyckes
at han ey får refusera och skicka Fullmachten till baka.
Hr Adlerbeth: När det blifvit resolverat i Rådet efter
tourén och merit, så kan han få notification, innan Fullmachten
gifves ut.
Hr Didron: Han bör ey få refusera tiensten, ty Konungens
vilja och Riksens tienst befordras därigenom, at den
kommer till en sådan bestellning, som kan väl förestå den.
R. o. A. höllö detta betenkeligit, emedan det strider emot
Regeringsformen, som säijer, at ingen bör flyttas emot sin vilja.
Hr Palmstierna: Listorne äre ey tillräckelige, uthan
thet synes böra förblifva efter Regeringzformen och förmannen
höras.
Hr Lars Åkerhielm: Det är intet mer än billigt, at
den, som vill hafva något, begiär det. Expeditions-Secreteraren
kan gifva dem tillkänna, som äro candidater; söker han
ey, så skylle sig sielf.
Hr Ehrenpreus: Beställningen borde stå tre månader
vacant, då kunde alla få veta om vacancen, och blifver en besparing
i Staten och lönen för vacancen.
Sekr. dep:ns förslag om embeten bifalles. Deputation. 471
Hr Didron: När H. May:t avancerar en hit eller dit, så
säijer den, han vill ey gå dit, men när H. May:t finner en
skickelig, skall han ey gå dit?
Detta contradicerades och sades vara emot Regeringsformen.
Frih. Wrangel: Det förslaget, som Praesidenten Åkerhielm
gifvit, torde vara hehageligit, om mindre tid tages. Kunde
icke tiensten stå obesatt sex vekor i Sverige och tre månader
i Finland?
Hr Lilliestierna: Det lärer vara svårt at faststella nå«
got i gemen; de förnämare tienster torde vara af den beskaffenhet,
at de straxt skola besättias, men hvad de ringare, som
komma an på Collegiernes och Cheffprnes förslag, angår, så
kunde Praesidenten Åkerhielm bifallas i anseende till dem.
Det sades, at här talas allenast om dhe beställningar, som
förgifvas i Rådet.
Hr Ehrenpreus: Skulle de ey stå vacante, så torde
hända, i fall H. May:t ville lemna bestellningen åt en frånvarande,
at den ey vore nögd med den. K. May:t och Rådet
truga ey någon besteilning på någon. Sedan har detta den
nyttan, at de närvarande ey få taga bort beställningarne för
de frånvarande.
Hr Didron: Alla de som få Fullmacht böra ey få refusera
den. Giöra de det, så är det ey rätt.
Frih. Ungern: Sidsta Richsdag var R. o. A. af den mening,
at tiensterne incm en viss tid skulle bortgifvas. Sättes
tid ut, så öfverlöpes Ofverheten, och mången reser fåfängt
hit up.
Gref Lewenhaupt: Får Deputations Betänkande bifall?
Svarades ja.
Major Leijonadler: H. May:t är nådig och vill befordra
alla efter merit, men känner ey så noga alla; altså är mångas
begiäran, at tiensten må stå tre månader vacant.
Secrete Deputations Betänkande fick bifall i alla delar.
Deputation, som varit bos de andre Stånden, kom nu tiibaka
och berättade angående Värfnings-Placatet, det Prestestånd
et conformerat sig med R. o. A. Borgareståndet hade
utlåtit sig, men vill taga saken vidare före. Bondeståndet lärer
blifva vid dess förra mening, och angående Cammarherren
Törnschiöld, så lofvade de taga den saken i betänkande. Angående
fonden för löningsfordringarne hafva redan alla fyra
472 Juni 15. Talmannen anhålla hos K. Maj:t. om riksd. afslutn.
Stånden resolverat däröfver, allenast det kommer till expedition.
R. o. A. resolverade, at Expeditions-Deputation skall träda
tillhopa och expediera det sorn angår Officerarnes löners betalning.
H. Exc. Landtm, kom up och sade: Jag bör berätta
R. o. A., at i folie af det, sorn här blef resolverat, så har iag
giordt den anstalt, at Talemännen för de andre Stånden äro
nu här; om R. o. A. behaga, så gå vij nu up och beställa så
som de i går resolverade, efter H. May:t. och Drottningen ärna
åka uthorn staden.
Gick så med R. o. Arns samtycke up till K. May:t.
Följande Expeditioner till K. May.t uplästes, nembligen
angående Handelsmannen Polacks sak, angående fonden till
Rasp- och Spinnhuset och angående den öfver Landshöfdingen
von Hylthén förordnade Commission.
Hr Rid der c rantz begiärte, at Betänkandet angående den
processen, som Finska Kyrkian har med Tydska Kyrkian, må
förseglas och liggia till nästa Richsdag.
Hvilket bifölls.
Sedan uplästes Ståndens Utlåtelser angående Richsrådet
Gref Gyllenborg;
Och utnämde R. o. A. tolf af sine ledamöter at gå till
II. Exc., jembväl sändes bud til the andre Stånden härom.
Prsesidenten Baron Strömfelt upsteg och giorde föliande
förestellning: Jag hörer, at här är en eftertenkelig skrift inkommen
af en underbetient emot Gammar-Collegium, som torde
gifva impressioner hos Riksens Ständer emot ett oskyldigt Collegium,
och därföre beder iag, at samma skrift må läsas up,
och skie justiee.
Uplästes Cammarförvanten Singelmans Memorial, hvaruti
han beskyller icke allenast Camereraren Nordenflycht före at
hafva gådt ifrån generale resolutionerne, då han 1706 liqviderat
öfver Riga stads praetenderade fordringar samt 1723 den
saken vidare utarbetat, uthan och the i Cammar-Collegio then
tiden varande ledamöterne för at hafva icke behörigen i acht
tagit K. May:ts och Cronans interesse, medelst det de fordringar,
sorn Cronan thäremot hos staden äger, icke blifvit rescontrerade,
hvarutom han icke skall vid vacancer blifvit efter sine
meriter ihugkommen, med mera, som han uti mycket svåre
termer emot berörde Camererare och sielfva Collegium anfördt.
Singelmans mern. mot Kammarkoll. Strömfelts försvar. 473
H. Ex c. Landtm, kom tilbaka och sade, at fyra Taleman
varit uppe och bestält sin commission. H. May:t tog det
mycket nådigt up och svarade på svenska och försäkrade dem
om sin nåd emot det som Riksens Ständer visat H. May:t
på denne Riksdagen. Sedan nämde H. May:t ochså, at om
Lögerdag väntar H. K. May:t Riksens Ständer på Salen.
Hr Prtesidenten Strömfeldt continuerade vidare således:
R. o. A. lära uthur den upläsne suppliqven hafva hördt, huru
svårt Singelman angripit Collegium; ordsaken lärer förmodeligen
vara, at han blifvit förbigången vid Cammererare-tienstens
förgifvande, hvartill de herrarne, som då suto i Collegio,
hafva haft sina skiäl. Collegium fägnar sig sannerligen däröfver
at saken nu kommit under Ständerne, och tror at de
lära taga ett oskyldigt Collegium i försvar. Collegium underkastar
sig alt ansvar, om det är skyldigt till det, hvarföre
han angifvit Collegium, men icke ett ord af hans insimulationer
skal! bestå; ty 1706 slöt Liqvidations-Commission en
liqvidation öfver Rigas fordringar, och det alt på specielle resolutioner,
den liqvidation var som en obligation i theras händer.
När Nystadska freden var sluten och Fullmechtigen kom hit,
skref H. May:t och ville veta,' af hvad beskaffenhet den liqvidation
var och om de 300 mannen af Riga bordt prmsteras.
Men som Konung Gustaf Adolph har 1630 förklarat, at om
staden ville taga på sig en licent, skulle den slippa de 300
man, hvarföre och Liqvidations-Commission skrifvit Konungen
till och styrkt till deras befrielse. Cammar-Collegium svarade
altså, at de 300 mannens prestation blifvit förbytt i licenten,
och at Riga stad hade en liqvidation öfver sin fordring. Sedermera,
när till fordringens betalning efter K. May:ts befallning
i Stats-Commission skulle utses medell, så yppades en scrupel,
om icke Cronan ägde någre fordringar till rescontrering.
Därpå anböd Singelman sig till at visa sådant, och oansedt
' de Rigiske hafva af sine documenter skickat hit afskrifter, vidimerade
först af Gref Carl Bielke och Legations-Secreteraren
Morian, sedan efter Ryska Keysarens betalning af Osterman,
så heta de nu af Singelman charteqver. Därpå låto Deras
Exc:r extrahera speciem facti till at undgå communication af
haus elaka skrifart. Och läste så Hr Prsesidenten up hvad som
var resolverat i Rådet, säijandes sedan, at Cammar-Collegium
ser gierna, at man får något till at rescontrera, men har ey
haft en sådan papperslapp, som sedan funnits uti corpore pri
-
474 Juni 15. Beslut om Singelman och Kammarkollegium.
vilegiorum. Detta har Singelman 1727 ingifvit, och sedermera
har han i alla desse åhren arbetat på, hvad observationer han
kunde giöra. Imedlertid har han ey satt pennan på papperet
vid Contoiret och doch fädt vackra penningar. Det skulle vara
Cammar-Collegio kiärt, om han kunde finna ex alio capite till—
felle at rescontrera något, men iag beder, at vij måtte få communication
af Singelmans skrift, och vij hade önskat, at Justitise-Deputation
fädt handtera denne saken; doch som tiden
det nu ey tillåter, så hemstelles R. o. A., om icke hela saken
kunde remitteras till K. May:t, då vij vilia stå till svars för
vårt giöromål, men utbedia oss at niuta en laga reconvention
emot Singelman.
R. o. A. funno detta rätt och skiäligt.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, för hvilken Taleman
förde ordet således: Till Eders Höggrefl. Exc. och R. o. A.
afläggier Bondeståndet allerödmiukast helsning och vill hafva
recommenderat åtskillige Extracta Protocolli, besynnerligen det
första angående 5 pro centen, som R. o. A. behagat faststella;
det andra, angående accisen, som fattiga landtman måste här
i Stockholm betala i tullporten, och drager Bondeståndet det
goda förtroende till R. o. A., at man blifver därifrån förskont.
Det tredie angår öfverflödighetens hämmande.
Sedan påminte Bondeståndets Deputerade om Härads-Commissarierne,
at de måtte afskaffas i Elfsborgs lahn.
H. Exc. Landtm, svarade härpå;
Och därmed afträdde Bondeståndets Deputerade.
Therefter tillsades, at Secrete Utskottet klockan fyra kommer
tillhopa.
Hr Ehrencrona: Singelman är inkommen till Secrete
Utskottet med en vidlyftigare och smädefullare skrift. Det
föranlät Secrete Utskottet at upkalla Riksråden Lagerberg,
Lieven och Baneer, sorn suttit i Commission öfver Rigiska
saken, då man fann, at Singelman förmenar, det de 300 mannen,
brudskatten och kröningzgiärden skola kunna rescontreras.
Vij funno det berömligit, om han kunde gå igenom med den
saken, och honom blef tillagt sexhundrade Dahl. smt än vidare
till det han fådt. Prsesidenten Strömfeldt förklarade sig
doch i Secrete Utskåttet, at det skulle vara Cammar-Collegio
kiärt, om han kunde finna något at rescontrera, men at Singelman
ey bordt så angripa sitt Collegium, doch utlät [han] sig,
at om Singelman kunde finna något sådant, så ville Collegium
Dep. till RR. Gyllenborg. Bonde- och Prest-deputationer. 475
ey i det högsta drifva sin satisfactiön, därföre har Secrete
Utskottet skutit den saken till K. May:t och Rådet. Yij få
ey stöta honom för hufvudet, efter det äro apparente fordringar,
såsom för brudskatt och cröningshielpen.
Hr L. Åkerhielm: Skall hail, derföre at man förmodar,
det han kan giöra något godt, få vara så ovettig, som han
vill?
Hr Ehrencrona: Accessorium hör följa principale; om
han hade aldrig så rätt, så bör han ey slippa oslekad.
R. o. A. hänskuto denne saken till K. May:ts och Rådets
afgiörande.
Hr Åkerhielm: Emedlertid är nödigt, at bans ovett ey
må vinna någon ingress hos oss, til des vij vidare få see utslag
i saken.
R. o. A. förklarade sig, at de ey lemna hans beskyllningar
något rum hos sig.
Som the andre respective Stånden hit skickat sine Deputerade,
så trädde nu R. o. Arns Deputerade af, at gå med
Deputation till Riksrådet Gref Gyllenborg och betyga Riksens
Ständers besynnerliga nöije och fägnad thäröfver at H. Exc.,
som visat så många prof af dess stora erfarenhet och nijt för
Riket, ville än vidare förblifva vid Råds-embetet, försäkrandes
H. Exc. om theras beständiga vänskap med önskan, at the
vid alla tillfellen kunna bidraga till H. Exc:s nöije.
Ifrån Presteståndet kom en Deputation, för hvilken Superintendenten
Stern el förde ordet och öfvergaf ett Extract uthur
Protocollet hållit hos Presteståndet den 14 sidstledne Junii,
recommenderandes thet till R. o. A:ns mogna öfvervägande.
Hvarefter, tå H. Exc. Landtm, besvarat Deputation,
afträdde Presteståndets Deputerade.
Sedan uplästes berörde Extractum Protocolli, hvaruti förmäles,
huru som Presteståndet öfverlagt, på hvad sätt richsdagsährenderne
måtte så kunna bedrifvas, at Riclisdagarne ey
alt för långt måtte utdragas emot then i Richsdagsordningen
utsatte terminen, och pröfvat nyttigt at genom Extractum Protocolli
hemstella the andre respective Ståndens benägne ompröfvande,
om icke till Richsdagens skyndesamma afslutande
mycket skulle bidraga, om med Allmer,na Besvärens ingifvande
vid nästkommande Richsdag och så framgent så procederas,
at Bondeståndets, som äntå tillförende och hema i orten äro
reglerade, blifva ovägerligen alla på en gång insinuerade den
476 Juni 15. Beslut om tid för allm. besvärs ingifvande.
ottonde dagen, sedan Riksens Ständer vid theras ankomst varit
på Rikssalen, Borgerskapets fiorton dagar thärefter, Presteståndets
tre vekor och R. o. A:ns en månad thäruppå, så at,
när en månad efter Ständernes varande på Richssalen är förfluten,
inga allmenna Besvär må af Besvärs-Deputation, eller
på annat sätt än förmält är, emottagas.
Thetta förslaget biet' af R. o. A. bifallit.
Uplästes Defensions-Deputations Memorial af den 3 sidstledne
Junii och Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
10 ejusdem, hvaruti Secrete Utskottet yttrar sig, at det för
sin del finner högst nödigt och för Cronones interesse angeläget,
at den af Defensions-Deputationen projecterade nya Commission
kunde komma at gå för sig i Carlscrona samt den
förra här i Stockholm fortfara;
Hvilket af R. o. A. blef bifallit.
I lika måtto uplästes Defensions- samt Militioe-Deputationernes
Betenkiande angående Ammiralitetsverkets förvaltning
i anseende till hushåldningen.
Hr Ehrencrona: Jag skulle intet utlåta mig om detta,
emedan Ammiralitetsverket är ett haf, thar iag ey haft tillfälle
at få smak däraf, i det iag med Gref Cronhielm var på
en Commission i Carlscrona. Amrairalitetet har varit många
förändringar underkastat, sedan det flyttades ifrån Stockholm
1689, och 1690 förordnade Konung Carl den XI en Commission,
som skulle reglera Ainmiralitets-Cammarvärket; den holt
före at Cammarvärket skulle skiljas ifrån Collegio. 1692
approberade Konungen det. 1711 fans vid Gref Cronhielms
Commission, när man nagelfarit alla förrätningarne, at då Förordningarne
och Regleraenterne blifva fölgde, så är alt redigt.
1711 råkade fuller Ammiralitetsverket i ett slätt tillstånd, men
mäst af de starka krigsoperationer och af penningebristen; ty
Deras Exc:r moste gifva ut creditifsedlar, hvarpå penningarne
måste negotieras, och 1715 combinerades AramiralitetsstatsConthoiret
med Collegio. Ofverheten var ey benägen at ändra
samma resolution, men nödgades det doch giöra, och separerade
så 1717 Collegium ifrån Commissariatet. Nu blifver här
första qvestion, om denne inrättningen skall åter öfver ända
kastas. Regeringsformen säijer, at det skall förblifva vid 1692
åhrs inrättning. Skulle några goda förslager kunna finnas til
värkets förbättrande, så kunde de emottagas, men iag fruchtar
at denna förändringen är skadelig. 1730 den 7 Aprill har
Kommission i Carlskrona. Amiralitetets förvaltning o. stat. 477
H. K. May:t resolverat, at Ammiralitets-Collegium skulle hafva
öfverupsichten öfver Commissariatet, och i ansende til de skiäl,
som Ofverste Stobée och Biskop Humble samt Rådman Rab
bifogat, så finner iag mig ey annat kunna än bifalla deras mening.
Det kan och intet skada, at de tvenne Cammarråden
vidare continuera i sin syssla, i synnerhet som en upsickt bör
hafvas på de många skrifvarne. Men nu folier och den qvestion,
hvad stat de skola hafva. Jag finner intet, at de kunna
niuta så mycket som Cammar-Råden i Cammar-Collegio, hvarest
är hufvudverket. Ammiralerne hafva ey mehr än sextonhundrade
Dahl. smt, vice Ammiralen har ey mehr än ettusende
Dahl. smt, Krigsråden hafva här på denne dyra orten ey mehr
än femtonhundrade Dahl. smt; det högsta de kunde få nu ad
interim, emedan denne tiensten är dem anförtrodd, voro femtonhundrade
Dahl. smt.
Hr Didron: Hvad det angår, at Hr Landshöfdingen
Ehrencrona säijer, at han bifaller Öfversten Stobée och Biskopen
Humbla, det lemnar iag, men at Hr Landshöfdingen
säijer, at värcket skulle gå huller om buller öfver ända igenom
förändringen, det kan man ey tåla; vij öfrige i Deputationen
hafva yttrat oss på våra samveten.
Hr Palmfeld: Som det lider till slut på Richsdagen, och
denne saken är af vicht, så at den ey hör komma an blott på
ett ja eller ney, så voro bäst at låta detta gå till K. May:t
och Rådet, at utse den bästa utvägen.
Thetta fick bifall.
Hr Ehrencrona: Doch at lönen determineras för Cammarråden
för Statsverkets afslutande skull.
Hr Palmfeldt: Sedan sidsta Richsdag hafva CammarRåden
vid Ammiralitetet blifvit förordnade och de fädt adertonhundrade
Dahl. smt. Här har varit vanligit, at när en fådt
Fullmacbt, så har han niutit den lön, som på Staten finnes.
Kan skie de som nu äro kunde niuta adertonhundra Dahlér
och successorerne femtonhundrade Dahlér. Det står hos R. o. A.
och Riksens Ständer at approbera lönen, efter det är en ny
tienst och stat. Skulle de ey få mer än femtonhundrade Dahlér,
så äre desse de förste, som stått på Staten och mista den
lönen Staten består.
Hr von Hofsten: Efter det proponeras, at den förra
saken må gå till K. May:t och Rådet, så kan iag ey underlåta
at berätta, at detta varit hänskutit förra Riksdagen till
478
Juni 15. Beslut om Amiralitetet.
Konungen och Rådet, och altså torde vara bäst, at de separata
vota upläses och sedan saken definitive här afgiöres.
R. o. A. sade, at saken redan vore afgiord och detta hänskutit
till K. May:t och Rådet.
Hr von Hofsten: Om lönen nämner intet Memorialet,
ey eller kan det väl här afgiöras.
H. Exc. Landtm.: Det är bekant, at vid sidsta Richsdagen
blef bifallit, at Cammarråder skulle vara vid Ammiralitetet,
det öfriga blef hänskutit till Konungen.
Frih. Cronhielm: Det äro många, som intet niuta de
löner, som de hafva Fullmacht på.
Hr Natt och Dag: Deputationernes betenkande har gådt
. därpå ut, huruvida Commissariatet skulle combineras med Collegio,
altså tyckes mig, at detta först bordt afgiöras.
Hr Lagercrantz: Såsom Cammarråden hafva K. May:t$
Fullmacht och lönen dem dari tillägges, tyckes de böra få den
samma.
Hr Falkengren: Så många Fullmachter iag sedt, så äro
de inrättade på lönen, som i Staten bestås eller thädanefter
bestådd varder.
Hr Hökerstedt: Härmed är så tillgådt, at när de komma
till tiensterne, så skiedde det med den conditionen, at de skulle
få den lön. Efter deras giöromål blifver annorledes, i fall
Deputations Betänkande gillas, så kunde det remitteras till
K. May:t at gifva dem en sådan lön, som voro proportionerad
emot deras giöromål.
Hr Ehrencrona: Femtonhundrade Dahlér äro och penningar.
Jag talar intet af jalousie emot någon, min förnämsta
raison är at förekomma jalousie emellan Collegii ledamöter.
Ammiralen har ey mera än 1600. Desse äro nya embeten,
och dem kan tilläggias så stor lön, som man nu finner godt.
Jag kan för mitt samvete skull ey tiga.
Hr von Hofsten: Jag beder, at om inrättningen först
måtte afgiöras.
R. o. A. sade, at den saken voro afgiord; och ändteligen
skuto R. o. A. äfven det, som Cammar-Rådeus lön vid Ammiralitets-Collegium
angår, till K. May:ts och Rådets afgörande,
som lärer proportionera deras lön efter caracteren och
theras arbete, samt then nya inrättningen, som K. May:t och
Rådet lärer faststella. Thärjemte fans godt, at och up till
{
Rosenackers löneliqvid. Hielmborgs byte. 479
K. May:t följa skulle General-Majoren von Rosens Memorial
och Ammiralen Örnfeldts Påminnelse.
Sedan upsattes följande Extractum Protocolli till the andre
Stånden:
Extract af Protocollet hållit på Riddarhuset den 15 Junii
1731.
S. D. Uplästes Defensions-Deputations Memorial af den
3 uti denne månaden samt ett Extract uthur Protocollet hållit
i Riksens Ständers Secrete Utskott den 10 Junii sidstledne,
och biföllo R. o. A., det den af Deputation projecterade nya
Commission må komma at gå för sig i Carlscrona samt den
förra här i Stockholm fortfara. I lika måtto uplästes Riksens
Ständers Defensions- samt Landt- och Siö-Milice-OeconomieDeputationers
Betänkande angående Amni i ralitets värkets förvaltning
i anseende till hushåldningen. Och som Riksens Ständer
nu äre i verket begrepne at sluta Riksdagen och denne
saken fordrar ett närmare öfvervägande, än tiden nu vill tillåta,
så finner R. o. A. bäst at låta det gå tili K. May:t och
Rådet, som lära utse det som bäst vara kan härutbinnan, blif—
vandes äfven den qvsestion, om Cammar-Råden vid Ammiralitets-Collegium
skola hafva femtonhundrade eller adertonhundrade
Dahl. smt, till K. May:ts och Rådets afgiörande lemnat,
som lära proportionera theras lön efter caracteren och theras
arbete samt then nya inrättningen, som K. May:t och Rådet
lära faststella. Hvarjemte följa och up General-Major Rosens
och Ammiralen Örnfeldts Påminnelser.
Uplästes Fru Lovisa Rosenackers Memorial, at hon uti
sitt nödlidande tillstånd måtte få sin äfledne mans Majoren
Melchior Rosenackers löningsliqvidation å 800 Dahl. smt samt
sin son Fendrichen Rosenackers å 400 Dahl. smt betalte.
Och beviljade R. o. A., at Enkiefruen må förskottsvis få
helften af desse fordringar betalte.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åth.
Den 16 Junii.
Uplästes Gammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande angående Cancellerns Hr Gabriel Johan Hielmborgs
sökte byte;
Och blef samma bifallit af R. o. A.
480 Juni 16. Beslut om skattläggningar. Landtmäterikontoret.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Memorial, at Riksens Ständer täcktes hos H. K. May:t
igenom en benägen föreskrift anmäla extraordinarie Canceliisten
uti Cancellie-Collegio Anders Gerhard JAlliestierna, som blifvit
brukad till Protocollets förande och expeditionernes förrättande
vid ett Deputations Utskott, at han vid någon förefallande och
honom anständig öpning måtte komma på ordinarie staten till
löns åtniutande.
R. o. A. beviljade, at Hr Lilliestierna anmäles hos
H. K. May:t till nådig ihugkommelse, doch uthan andras pnejudice.
Uplästes CammarOeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande angående Majoren Bengt Lilliehöks sökte
byte;
Och funno R. o. A. skiäligt, at detta bytet må för sig gå,
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betenkiande angående skattlägningarne i gemen och en
general skattlågningsmethod, hemstellandes Deputation Riksens
Ständers godtfinnande, ora icke det kunde lemnäs till K. May:ts
nådige välbehag at anbefalla så väl Hofrätterne som Landshöfdingarne
at tillhålla Häradshöfdingarne och Cronobetiente
vid skattningar och flere oeconomiske förrättningar at bruka
samma trohet, varsamhet och accuratesse som vid justitisemåhl,
och at det på skattlägningsmennernes egen omkostnad må ankomma,
om någon inkommande skattlägning skulle befinnas
så ofullkomlig, at den i orten måste å nyo förrättas och omgiöras.
Vid samma tillfälle begiärte Ofver-Directeuren Nordencreutz,
at hans och betientérnes lön vid Landtmäterie-Conthoiret
måtte förbättras, för det mykna arbetet skull sorn Hälft)
refal ler.
Hr Abrahamsson: Som byten och förmedlingar sökes för
privatorum nytta, så borde de betala något till en sådan fond.
R. o. A. biföllo Cammar- och Oeeonomie-Deputations Betenkande,
och hvad Ofver-Directeurens samt de öfrige betienternes
vid Landtmäterie-Conthoiret giorde ansökning om theras
löners förbättring angår, så remitteras den till Secrete Utskottet,
som lärer tillse, huru de kunna hielpas.
Uplästes Secrete Deputations Extractum Protocolli af den
12 hujus angående Ryttraestaren Wallenstens ansökning at få
resning uti den emellan Rosenqvistiska Sterbhuset och Ränt
-
Hemmansbyten. Knektehållet i Skarab, o. Elfsborgs län. 481
mestaren Wikman i Bergs-Collegio den 22 Maij 1727 afsagde
domb, hvilket K. May:t honom den 1 Julii 1730 afslagit, emedan
han inga nulliteter i domen visa kunnat;
Och blef bemelte Deputations Betänkande bifallit.
Uplästes Secreteraren Leijonmarks Supliqve om Secreterare-lönens
åtniutande vid K. Cammar-Collegium efter Hr
Cammar-Rådet von Groth.
Hvilket blef af R. o. A. bifallit.
Uplästes ett Extract af Cammar-Collegii den 15 Junii
1731 håldne Protocoll angående Vadstena Hospitals-hemmanets
Dufvedahls med därunder liggande miöhl- och sågqvarnar utbytande
af Öfversten Clas Gustaf von Delvigli;
Och blef tiletta bytet af R. o. A. bifallit.
Hr Gyllen hall begiärte, at en utfattig Fru Catharina
Hilderschiöld, som har allenast trehundrade Dahl. smt at fordra,
måtte få ut samma fordring i Ständernes Conthoir;
Och beviliade R. o. A. i anseende till Catharina Hilderschiölds
utfattiga tillstånd, at hon nu straxt måtte få helften
af sin afledne sons Ryttmestaren Svante Trasts hos K. May:t
och Cronan innestående lön utbetalt, emot det hon den andra
helften afstår och cederar. Och som hela fordringen ey högre
skall sig bestiga än till ungefärligen trehundrade Dahl. smt,
så förmoda R. o. A., at de öfrige respective Stånden lära äfven
härtill gifva sitt bifall.
Häröfver afgick Extractum Protocolli till the andre respective
Stånden.
Uplästes Militice- Deputations Betänkande angående Ryttmestaren
Akerhielms Memorial, at kiöpegods-säterierne samt
rå och rörs hemmanen i Scaraborgs län måtte befrias ifrån
kneckthållet. Hvilket Deputation fuller finner billigt, men som
sådant ey kan skie uthan rubning af Indelningsvärket, hvilket
igenom 1720 åhrs Regeringsform, K. Resolution på Allmogens
och Krigsbefälets Besvär vid 1723 åhrs Richsdag är förbudit,
så yttrar Deputationen sig, at den ey ser, huru desse säterier
kunna aldeles uteslutas uthur roteringsvärket, men hemsteller,
om icke alle i länet oinroterade hemman böra komma säterierne
till hielp, på det sättet at the thäraf åtminstone kunna
få then åhrlige knechtelönen och legan i proportion af then i
orten varande taxeringen.
Hr Assessor Sop begiärte, at det och måtte extenderas
till de säterier, som äro på lika sätt inroterade i Elfsborgs län,
Adelns Protokoll, 1731. 31
482
Juni 16. Beslut om bergverken.
och de niuta samma rätt, när Cammar-Collegium finner them
af lika beskaffenhet.
Betänkandet blef bifallit af R. o. A., och som i Elfsborgs
län skall vara lika beskaffenhet med kiöpegods-säterierne, så,
enär thet så af K. May:ts och Riksens Cammar-Collegio befinnes,
håller R. o. A. före, at de böra på samma sätt som
thetta Betänkandet innehåller hielpas.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputation
Betänkande angående Hr Majorens Albrecht Schiönströms
förestellning om bergvärken i gemen och innehålla:
1 §, at torp ey böra få hädanefter anläggias uthan föregångit
bepröfvande af Härads-, och, där bergslag och bruk äro
belägne, af Bergztingsrätterne, som sedan af Landshöfdingen
kommer at ratificeras, och at de böra sparsamt och icke uthan
särdeles angelägenheter tillåtas, samt icke skattläggas uti landsorterne
utan Cammar-Collegii, och uti bergslagsorterne och där
bruk äro inrättade uthan K. Bergs-Collegii bepröfvande, enligit
K. May:ts Bref till Cammar-Collegium af den 4 Decembris
1728.
Hr Åkerhielm: At taga up torp på allmeuningar tillåtes
ey, icke eller bör det tillåtas i bergslagen uthan Collegiernes
tillstånd. Hvad römåssar angår, så i fall någon taar up dem,
böra de ey slcattläggias.
R. o. A. biföllo thenne §, så väl som och, at om oduglige
måsar uptages på egne skatte eller frällse ägor, thet the ey
måge skattläggias.
2 §, at det ena verket ey må på något sätt prejudicera
thet andra, fast mindre at något hammarvärk må giöra blåsningarne
och de ädlare värken förfång uti kohlhandelen, och
at eho som kiöper skatterättigheten af något hemman, bör
föra kohlen till det värk, hvartill de tillförende finnes disponerade
och anslagne, blef bifallen.
Bifölls 3 §, at bruksägarne icke kunna få lösa Cronones
behåldne dagsvärken.
4 §, angående det at vägarpenningar i städerne måtte
jämkas, och i det stellet at ståndspersonerne härtills hafva
måst betala 12 öre, men de andra allenast 4 öre kmt för Sk^,
de hädanefter blifva lika för alla, hvaröfver Deputation sig
yttrar, at K. Commercie-Collegium bör häröfver höras och uti
hvar speciali casu, som förefalla kan, efter omständigheterne
Resolutioner å allmogens besvär.
483
härom undersöka och sig här öfver utlåta, doch at städernes
privilegier på intet sätt rubbas.
R. o. A. biföllo thetta.
5 §, at 1723 års Förordning, som tillägger de ädlare och
manufacturvärken preference till skattekiöp af cronohemman
fram för åboen, jembväl måtte extenderas till jernbergslagen;
så ehuruväl Collegierne sig utlåtit angelägit vara, at och jernvärken
måge understödias och få den förmohnen at till skatte
kiöpa cronohemman framför åboen, efter det skulle lända dem
till styrkio, både af skog samt dagsverken och annan betiening,
doch så at de ädlare och manufacturvärken därtil måge
äga främsta rättigheten, därnäst jerngrufvorne, hvilka altid
såsom en moder til jernvärken blifvit ansedde och därföre af
denne förmånen äfven tillförende giordts delachtige, sedan hyttorne
och sidst stångjernshamrarne; så har doch Reputation för
dess del stannat i dhe tankar, at i detta mål kunde vid den
om skattekiöpen åhr 1723 den 12 Septembris utfärdade K.
Förordningen förblifva.
Hr Bergenstierna: Jernvärken böra hielpas, efter som
eljest de utrikes jernvercken arbeta sig up. Konungen har sin
tiond, sin hammarskatt, contribution och mera sådant af bruken.
R. o. A. funno skiäligt, at bruken och jernvärken böra
äga then förmån at få kiöpa cronohemman till skatte som här
förmäles fram för åboen, när slike hemman finnes lända bruken
till styrkia och vara thärifrån omistelige, doch at åboen
ey drifves af hemmanet.
Uplästes Bergs- samt Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationers
Betänkande, at frällse hambrar måtte
befrias från hammarskatts betalande;
Och fick bifall.
Sedan uplästes följande §§ af deprojecterade Resolutionerne
på Allmogens Besvär, nembligen:
35 §, om Jägeriebetiente på de skoglösa orterne,
approberades.
36 §, at Allmogen i Gestrike- och Helsingeland, så väl
som Medelpad och Ångermanland, när the af ett trä kunna
få tvänne sågestockar, måtte få såga samma, fast än bräderne
till ändan ey skulle blifva så brede, som 1683 åhrs Förordning
utsätter, och the inrikes få föras och försäljas.
R. o. A. biföllo thenne §.
484 Juni 16. Beslut om skånska och finska rusthåll.
37. §, om dulgeböters afskaffande, när olofligt skogshygge
föröfvas, hvartill ingen baneman upspanas kan, bifölls.
38 §, angående Allmogens i Blekingen anförde besvär
öfver skantsvärkspenningarne till Carlscrona och Carlshamns
casteller, bifölls af R. o. A.
39 §, angående restantierne i Finland och Osterbottn till
1726 ahrs slut, bifölls.
40 § bifölls, angående Rust- och Dragonehållarnes ansökning
at befrias ifrån reservepenningarnes betalande; och
som i Skåne härtills ey varit cassör, i anseende därtill at
indelningen ey varit faststäld och Indelnings-Commission kostat
Rusthållarne ansenligit, varandes munteringen ey ännu anskaffad,
så resolverades, at de befrias till nästa Richsdag från
afgiften till Rusthållarnes enskylte cassa.
Härom afgick ett sådant Extractum Protocolli till the
andre respective Stånden:
Extract uthur Protocollet hållit hos R. o. A. på Ridderhuset
den 16 Junii 1731.
S. D. Resolverades, at som i Skåne ey blifvit ännu cassör
vid Cavallerie-Regementerne inrättade och indelningen ey varit
för detta thär faststeld, jembväl i anseende därtill, at Indelnings-Commission
kostat Rusthållarne ansenligit, så väl som
och at munderingen ey ännu är anskaffad för Regementerne,
så samtycker R. o. A. därtill, at Rusthållarne thärstädes befrias
till nästa Richsdag för afgiften til deras enskylte cassa.
Frih. Wrangel berättade, at Deputation var i går hos
H. Exc. Gref Gyllenborg och aflade hos H. Exc. Ständernes
compliment för det H. Exc. resolverat sig at blifva qvar i
Rådet, hvarpå H. Exc. gaf dem ett skrifteligt svar;
Som nu uplästes och finnes in actis.
Hr Landshöfdingen Wrangel påminte, at någre måtte
gå till Bondeståndet, hvarest om byten är före, och lösa up
några svårigheter och scrupler, som de hafva, då man torde
kunna vinna dem.
Thetta fick bifall, och utnämdes därtill födande, nembligen:
Gref Gyllenstierna, Frih. von der Pahlén.
Fullm. Frih. E. Wrangel.
Hr Sparschiöld.
Hr Ehrenfelt.
Hr Palmstierna.
Hr Hierta.
Gyllenborgs svar. Deputationer. 485
Hr Riddercrants ingaf ett Memorial, som uplästes,
hvaruti han föresteller den stora svårighet, som Rusthållarne
vid Lifdragone-Regementet i Finland möter, i det en god del
efter fredsslutet funnit deras rustningsstommer aldeles öde,
dels hafva och augmenterne under det fiendtlige öfverväldet
samt de månge sedermera påföljande missväxtåhr blifvit så
ruinerade, at dem en lång tids frihet till deras uprättande måst
beviljas, hvarmedelst Rusthållaren kommit i mistning af augmentsräntan,
men lika fullt måst prsestera alla prestanda.
Och i anseende därtill beder han, at åtminstone de Rusthållare,
som af öde uptagit sine rusthåld eller eljest funnit
dem för sig efter fredsslutet uti ett förlammat och ruinerat
tillstånd, jembväl de, hvilka i ofvansagde måtto i många åhr
varit i mistning af augmentsräntorne, måtte befrias för at betala
den rest uthaf afgifterne till Förråds-Cassan, som till nu
varande tid hos dem kunde innestå och de i anseende till berörde
tryckande omständigheter ey förmådt härtills erläggia.
Thetta blef af R. o. A. bifallit.
Deputation gick nu bort till Bondeståndet i förberörde
ährende.
Sedan continuerades med Resolutionerne öfver Allmogens
Besvär.
Och blef then 41 § bifallen, angående then begiärte frija
seglation i Halland.
Ifrån Borgareståndet kom en Deputation, för hvilken Rådman
Scherping förde ordet således: Jag kommer uti ödmiukhet
till at berätta för Eders Exc. och Höglofl. R. o. A.,
at Borgareståndet har haft Lofl. Defensions- och Siö-MilitiseDeputationernes
Betänkande före angående Ammiralitetsvärket
samt bifallit Deputationernes giöremål; däröfver är och ett
Extractum Protocolli insendt till R. o. A. Nu säger iag för
min egen räkning och ber, at som man häfver det förtroende
till R. o. A., at de lära söka at befordra Guds ähra och Konungens
och Rikets välfärd, det R. o. A. ville afgiöra den saken,
då får iag den delen däraf, at alla lära see, at vij som redelige
män handterat denne saken i berörde Deputationer. Gaf
thärpå fram ett Extractum Protocolli med Borgmestarens ifrån
Vennersborg Daniel Lenbergs Memorial och recommenderade
det hos R. o. A. i alt det som rätt och rättvist är; berättade
och thärjemte, at the eljest hafva fådt in commissis at recomraendera
Skånske Städernes angelägenhet, äfven at påminna
l
486 Juni 16. Resolutioner å allmogens besvär.
i lika ödmiukhet, at R. o. A. täcktes innehålla med deras utlåtande
om Auctionsverket här i Stockholm, till thes Borgareståndet
inkommit med sin utlåtelse thäröfver; sammalunda
om Fahlu stad.
Sedan Borgareståndets Deputerade afträdt, continuerades
med 42 § af Resolutionerne på Allmogens Besvär;
Hvilken § bifölls, angående Allmogens i Norra och Södra
Vikens fögderie och Bohus län giorde ansökning at få sälja
sina oxar till Norrige.
43 § bifölls, angående indragne skatterättigheter i Finland
och Osterbottn.
44 § bifölls, om Lagmaus-sakörens fördelande.
45 § bifölls, angående Allmogens å crono och skatte i
Småland så väl som Elfsborgs och Callmare läner giorde ansökning
at få hugga så många tolfter timmer, som K. Förordningarne
efter hemmantalen dem tilläggia, uthan at dem
till last räknas, det de uthur ett trä kunna få flere längder
än en, och at Jägeriebetiente ey måge få lagföra Almogen för
sådane bräder, som af skattändarne sågade äre.
46 §, om fri inqvarterning för Båtsmennerne, som commenderas
på arbete till Stockholm, Carlscrona och Giötheborg,
bifölls.
47 § bifölls, angående Allmogens i Finska skiären underdånige
begiäran, at utländske måtte få föra salt till de Finska
städerne.
48 § bifölls, om mått och vichts jousterande i Giötha
riket emot the af Allmogen till den ändan utbetalte penningar.
49 § bifölls, angående Allmogens i Halland ansökning at
få idka seglation på de Skånske städerne.
Vidare gick man nu denne gången ey med Allmogens
Besvär.
Hr Ehrencrona: Jag behöfver ey tala för ett arbete,
som talar för sig sielft, jag menar Lagvärket, det har varit
i tiugu åhrs tid under en President. Hvad möda som varit
at compilera denna Lagen uthur förra Lagar, Recesser och
Besluten och at sättia den i lagstihl, lära Riksens Ständer
sielfva funnit af de upläsne balkarne. Handelsbalken har Ständerne
låtit hvila, de öfrige, som ey äro utgifne, lära snart
kunna vara färdige. Nu är fuller de balkarne, som vid Riksdagen
äre igenomgångne, upskutne till nästa Richsdag, så at
vij ey få fägna oss af deras publication, men så är en tacklös
Tacksägelsedep. till RR. Cronhielm, Lagerberg o. Diicher. 487
gierning altid tung. Hvad arbete H. Exc. Gref Cronhielm och
de andre ledamöterne hvar efter annan haft, bör kommas i
tacksamt minne, och det kan ey mindre vara, än at vij igenom
en Deputation afläggia vår tacksägelse hos Gref Cronhielm
och bee honom continuera därvid och bringa detta värket till
slut.
R. o. A. biföllo thenne Hr Landshöfdingen Elirencronas
förestellning.
Hr Ehrencrona: Det är väl intet uthan, at iu ett sådant
arbete skulle straxt bemötas med någon tacksamhet, men för
den nu varande statzbristen skull kunde därmed upskiutas och
imedlertid man låta slå en guldmedaille för Gref Cronhielm.
R. o. A. funno äfven thetta skiäligt.
Hr Ehrencrona: När värket kommer till slut, böra alla
de andre äfven hugkommas, som sluteligen lagt handen därvid.
Detta fick ochså bifall.
I anledning här af utnämdes en Deputation till Gref Cronhielm
at tacka H. Exc. för des hafde möda vid Lagvärket
och eljest, samt bedia honom därvid continuera, hvaremot Riksens
Ständer skola visa honom des erkänslo.
R. o. A. berömde Ricbsrådet Lagerbergs så vid Statsvärket
som andre Commissioner erviste stora flit och zele för
Cronans tienst och bästa.
Samma Deputation fick altså i commission at giöra Riksrådet
Lagerberg äfven en compliment för des oförtrutna flit
och möda samt bedia honom continuera vid Stats-Commission
och Pommerska Commission.
Frih. Wrede påminte, at äfven till Gref Duker, som
sitter i Krigz-Collegio, måtte giöras en beskickning.
Och resolverades, at förbenemde Deputation skulle äfven
gå till H. Exc. Feldtmarskalken Gref Ducker och tacka honom
för des omsorg vid krigsväsendet, med begiäran, at han därvid
fortfara ville.
Till samma Deputation utnämdes följande, nembligen:
Grefve Oxenstierna, Fullm. Grefve Bonde, Fullm.
Öfverst Conrad Sparre. Capitein Fredr. Sparre.
Frih. Ollonberg. Frih. Thegner.
Hr Stiernmark.
Hr Stålhammar.
Hr Freudenfeldt.
Hr Leijonadler.
488 Juni 16. Dep. om gamla byten, lotsväsendet m. m.
Hr Gustaf Ruth.
Hr Palmcreutz.
Hr von Brobergen.
Hr Sandelhielm.
Thärefter utnämdes en Deputation till the andre respective
Stånden at gifva dem del af thet, som uti förberörde mål
blifvit hos R. o. A. resolverat, i förmodan at the lära thet
och så bifalla.
Frih. Wrangel kom tilbaka med R. o. Arns Deputerade,
som blefvo skickade till Bondeståndet, och sade: Efter höggunstig
befallning hafva vij varit hos Bondeståndet och sökt
på det bevekeligaste sättet at förestella dem nödvändigheten
af deras bifall till R. o. Arns påstående om de gamble byten.
De voro i verket at sluta af samma och gåfvo nog attention
på vår förestellning, lofvade och, at det skulle blifva oss till
nöijes. Men som, då vij voro hos Bondeståndet, en Deputation
var hos dem af Prest- och Borgarestånden, så ginge vij äfven
till dem och recommenderade denne saken, och hoppas R. o. A.
lära vara nögde därmed.
R. o. A. låto sig thetta alt väl behaga.
Ifrån Borgareståndet kom en Deputation, för hvilken Rådmannen
Raab förde ordet och öfvergaf Borgareståndets Utlåtelse
om lotsväsendet i riket, hvilket Borgareståndet i bästa
måtton hos R. o. A. recommenderar.
Afträdde.
R. o. A:ns Deputerade, som blefvit skickade till de andre
respective Stånden angående complimenterne till Gref Cronhielm,
Duker och Lagerberg, kommo tillbaka och sade, at de
proponerat R. o. Arns behag hos de andre Stånden, som tackade
för alt jemte sin helsnings betygande och funno alt vara
godt och väl; doch ville de talas thärom vid och gifva svar.
Ifrån Borgarståndet kom en Deputation, för hvilken Borgmestaren
Stoltz förde ordet således: Till Eders Exc. och
Höglofl. R. o. A. låter Borgareståndet förmäla sin vänliga och
hörsama helsning och låter veta, at de samtykt at en Deputation
går till Gref Cronhielm, Gref Duker och Lagerberg at
betyga Ständernes erkäntzlo för deras arbete. Därhos tycker
Borgareståndet, at man borde betyga någon erkänslo emot de
öfrige af Lag-Commissions ledamöter.
Afträdde.
H. Exc. Landtm, uprepade Borgareståndets svar;
Tiondesättningen i Vermland, Nerike o. Sörmland. 489
Och fants godt, at Ständernes Deputerade mötas åt klockan
fyra eftermiddagen.
Hr Ehrencrona: Skulle man icke kunna anmoda Riksråd
Lagerberg äfven continuera vid Mynte-Deputation?
Svarades ja.
Uplästes Cammar- och Oeconomie-JDeputations Betänkande
om tijondesättning en, hvaruti Deputation styrker därtill, at
tijondesättningen för Nerike och Yermeland nu gillas och faststelles,
allenast at några få däruthinnan af förseende införde
rå och rörs hemman blifva däruthur uteslutne. Hafvandes
Deputation intet at påminna vid den af Nerike och Vermelands
Infanterie-Regementet vid sidsta Riksdag giorde ansökningen
om en sådan repartitions författande af denne faststälte
tionden indelningshafvarne emellan, at dem först i afräkning
anslås deras egen bostelstijondespanmål och sedan fyllnaden
hos visse bönder och åboer, uthan tycker at en slik reparation
för indelningshafvarne väl kunde och borde inrättas i alla
orter, hvarest en viss tiondesättning är eller blifver. Beträffande
tijondesättningen i Södermanland, så tycker Deputation,
at det bör förblifva i Nyköpingz län vid den gambla där inrättade
tijondesättningen. Och hvad then öfriga delen af lähnet,
nembligen Gripsholm, Räfsnäs och Eskilstuna läner, angår,
så är väl ett tijondeproject för Akers, Daga, Selebo, Osteroch
Yester-Rekarnas härader författat och af Cammar-Collegio
approberat, men aldenstund altsammans efter K. May:ts
nådige Bref af den 17 Augusti 1727 bör ankomma på vederbörandes
egit begifvande, och invånarne giordt det förbehåld
at i missväxtåhr betala spanmålen med tijo Dahl. kint tunnan,
som för Cronan ey kan antagas, så håller Deputation före, at
detta tijondesättnings-värket ey på annat sätt af Riksens Ständer
lärer kunna faststellas, än med förbehåld, så vida invånarne
vilja vara nögda at i missväxtåhr betala spanmålen med
femton Dahl. kmt tunnan och intet mindre, men at imedlertid
efter samma tiondesättnings-project tijonden till vidare upbäras
kan. För öfrigt håller Deputation före, at Cammar-Collegium
kunde påminnas at genom ytterligare correspondence med Landzhöfdingarne
bringa tijondesättningen till richtighet i the orter,
thär then af invånarne åstundas.
Afven uplästes Bondeståndets och Presteståndets Extracta
Protocolli härom.
490 Juni 16. Beslut om tiondesättningen.
Hr Ehrencrona: Det är en svår sak at komma till rätta
med i Östergötland. I en del härader hafva de ett vist contract,
at de i ond och god tid betala tunnan med otta Dahl.,
och där är tijondesättningen så dryg, at de komina at gifva
fyra tunnor på hemmanet; på en del är tijonderäkning, såsom
i Vadstena lahn. Deducerade så, hvad olägenheter som vid
tionderäkningen och proftröskningen är, och sade dess mening
vara, at tijondesättningen ey kan gå tillbaka uthan Allmogens
ruin.
Frih. 'Wrangel: Jag är ey emot, at Betenkandet må få
bifall, men en omstendighet är, som är nödig at taga i acht,
at i anseende till Presterskapets tertial man ey kan påtvinga
dem tiondesättning.
R. o. *A. biföllo Cammar- och Oeconomie-Deputations
Betänkande, doch Presterskapet i anseende till dess tertial
sin rättighet härvid förbehållen. Och hvad Gripsholm och
Elskilstuna läner angår, så i fall the ey vilja förblifva vid
tijondesättningen på de villkor, som thetta Betenkandet innehåller,
få the hädan efter räkna som förr.
H. Exc. Landtm, gick bort, och emedlertid trädde Gref
lewenhaupt til bordet.
Hr Adlerbeth påminte, at om Gripsholms lähn ey får
betala tijo Dahlér för tunnan i ond och god tid, så vilja de
ey blifva vid tiondesättning.
Hr Åkerhielm påminte och, at de som ey vilia hafva
tijondesättning böra betala efter markegången och ey få betala
tunnan under femb Dahl. smt i missväxtåhr.
Hr Stobée: R. o. A. har i dag varit så gratieuse och
vist sin tacksamhet emot någre af Richsråden. Jag hade vid
samma tillfälle velat giöra en förestellning om H. Exc. Gref
Horn, men i H. Exc:s närvaro ville iag ey giöra det, at det
ey skulle hetas: den sorn går obuden till, han går otackad
ifrån. Nu har iag velat bemstella R. o. A., om icke det skulle
vara billigt, at H. Exc. Gref Horn må hugkommas med något
tacksamhetstekn.
R. o. A. funno detta mycket billigt.
Hr Ehren pre us förestelte, hvad möda och besvär som
Gref Lewenhaupt äfven haft i H. Exc. Landtm :s frånvaro.
Det blef godt funnit, at Gref Lewenhaupt skulle derföre
hugkommas.
Belöningar åt Landtmarekalken och Riddarhusets tjenstemän. 491
Hr Hökerstedt: Jag har förnummit, at de andre Stånden
hafva afgiordt det som bränvinsaccisen angår, och at Bondeståndet
har mäst conformerat sig med R. o. A. Presteståndet
har äfven giordt det samma, allenast har det faststelt en viss
summa för Stockholms stad, men som det gior stor difference
i Statsverket, så hemsteiles R. o. A., om icke någon kunde
sändas at tala med Hr Erkiebiskopen härom.
R. o. A. anmodade Hr Commercie-Rådet Hökerstedt at
sielf tala med Hr Erkiebiskopen.
Hr Lilliestierna: Jag vill läggia detta till det, som
Hr Ehrenpreus androg, och underställa R. o. A:ns gunstige
godtfinnande, om icke fembhundrade Ducater borde tilläggas
Gref Lewenhaupt.
Härtill ropades ja.
Gref Lewenhaupt tackade R. o. A. för den grace, de
vilja visa honom, och bad, at man måtte få continuera med
riksdagssakerne och lemna detta; sade och, at summan voro
alt för stor, som man för honom nämt.
R. o. A. tilläde Hr Grefven femhundrade Ducater.
Hr Stobée: Till at visa ett tekn emot H. Exc. Gref
Horn, så torde i anseende til detta medellösa tillstånd, då ingen
stor fond är at taga af, R. o. A. behaga låta giöra en
stempel och slå några gullmedailler för H. Exc.
Hr Ehrencrona: Det är alt för ringa.
Hr Ehrenpreus: II. Exc. har intet afseende på någre
penningar, uthan till at betyga vår vördnad kunde vij låta
giöra en medaille, som marqverar, at han varit tre gånger vår
Landtmarskalk, och slå femb eller sex medailler och gifva
honom.
Hr Ehrencrona: Om vij låta slå en medaille, kostar
stempeln tvåtusende Dahl. smt; är det icke hederligare, at vij
läggia några tusende Dahlér till?
Hr Ehrenpreus: Man skulle hemstella H. Exc. at giöra
valet, och iag tror, at H. Exc. heldre valde det, som lände
til dess honeur.
Hr Ehrencrona mente, at man i stellet för medailler
skulle gifva H. Exc. tolf tusende Plåtar, somt i åhr och somt
ett annat åhr.
Tiletta fick bifa1!.
Sedan blef godt funnit, at Ridderhus-betienterne måtte
efter vanligheten vid Richsdagens slut hugkommas, och bevil
-
492 Juni 16. Holsteinska arfsdelningen. Bränvinsaccisen.
jade R. o. A. Cammar-Rådet Wulfwenstierna tvåhundrade Ducater
af Ridderhusmedlen, Ridderhus-Fiscalen Treffenhielm
femtio Ducater, Cancellisten Frese äfvenvähl trettio Ducater,
Riddarhus-Vachtmestaren och den andre, som varit honom till
hielp, hvardera trettio Plåtar.
Therefter uplästes Expedition till K. May.t om H. Exc.
Gref Horn;
Och var därvid intet at påminna.
Hr Enanderhielm ingaf och upläste ett Memorial om
arfsdelningen emellan Hennes May:t Drottningen och Hertigen
af Hollsten och begiärte, at en Commission af de härvarande
herrar och män må förordnas at utarbeta saken till nästa
Richsdag, samt at det som är liqvid måtte befordras till delning.
Hr Ehrenpreus: Som Revisions-Secreteraren Nordenstråhle
är Drottningens Fullmechtig, så ber iag, at han må få
ögna igenom det och se, om han har något at påminna. Jag
säijer ey at hindra den begiärte Commission, men andrager det
allenast i den meningen, at han bör höras.
Det sades, at Nordenstråle voro siuk på landet.
Hr Enanderhielm: Drottningen har skutit det för detta
till Riksens Ständers afgiörande.
Det fans godt, at det skulle communiceras med Hr Nordenstråle.
Hr Hökerstedt kom tillbaka och sade: Jag har varit
och tält med Erkiebiskopen om bränvinsaccisen, hvarpå Erkiebiskopen
gick straxt in och föredrog ärendet i Ståndet, var
länge inne och korn ut och sade, at han ey kommit till slut
därmed, men lofvade giöra sitt bästa.
Uplästes Militice-Deputations Betänkande öfver 18 § af
Allmogens Besvär, angående siömanskapets inqvartering och
en viss fond därtill, hvartill Skieppare, Styrmän, Matroser,
Skiepzgossar och Passagerare på inhemske och fremmande
fabrtyg bidraga skulle efter en taxa, som thär utsatt finnes.
Uthaf hvilken fond först Rotebåtzmännen, som på arbete äro
commenderade till Carlscrona, Stockholm och Giötheborg, skulle
niuta sin inqvartering och thärnäst Ofver- och Under-Befälet
samt the öfrige betienterne och Volonteurs-Compagnierne vid
Stockholm och Giötheborgs-Esqvadrerne, på sådant sätt som
then projecterade Taxan innehåller.
Thetta Betänkandet blef bifallit af R. o. A.
Sjömanskapets inqvartering. Hökerstedt® belöning. 493
Sedermera fans godt, at det som här blifvit resolverat
om H. Exc. Gref Horns honorario skulle communiceras med
the andre Stånden.
Såsom Stånden utsatt olika terminer till förbudet emot
humblans införsell, så holt R. o. A. för bäst vara, at termin
blifver den 1 Augusti nästkommande.
Therefter braktes på discours om Commercie-Rådet von
Hökerstedts hugkommelse.
Hr Riddercrantz sade, at han ey kan säija, at den saken
blef afgiord sidst, uthan, medelst det en Deputation kom
in, har kommit at hvila; han bade tält med många af de andra
Stånden, som sagt, at de varit prseoccuperade emot Comercierådet
Hökerstedt, men sedan de sedt noga efter alt, hafva de
måst tillstå, at han kunnat giöra sig någon profit vid sin commission,
om han velat, men ey giordt det, ty de hafva sedt
efter i Taxorne och funnit, at han kiöpt spanmål för ringare
pris, än den gullit; han har och sedt efter, huru magasinshuset
blifvit bygdt.
Hr Stobée: Efter Hr Commercie-Rådets Hökerstedts giöromål
är så noga undersökt och richtigt befunnit, så skulle därpå
följa en skiälig belöning.
Gref Sparre: Det har den conseqvence med sig, när
Cronan sluter om entreprenade med någon, at Entrepreneuren
får penningar, men Cronan lider, ty det heter altid, at alt är
väl giordt, men finnes ofta annorlunda efter åt. Magasinshuset
har man sedt innan och uthan. När Hr Hökerstedt får decharge
och discretion, om huset faller sedan ned, hvem skall
vara Cronan ansvarig? Lenmans skiepp voro väl målade, men
när det fans, at skieppet är intet godt, så säijes: hvad skall
man få?
Hr Adlerbeth: Hvad Commercie-Rådet Hökerstedt angår,
så vet man, at han haft många publiqve sysslor; han har suttit
vid Statsverket och giordt en stor decouvert i Lagersparres
sak och vid alla tillfellen vist sig som en redelig patriot. Vill
intet Cronan hugkomma them som signalera sig, så får den
intet någon som griper sig an.
Hr Mannerstedt: Commercie-Rådet Hökerstedt har fådt
en kongsgård, för han skulle giöra bly, men det blef intet
bly af.
Gref Lewenhaupt: Får saken hvila?
494 Suppliker. Riddarhusmedalj. Östergötlands rotering.
Hr Ehrenpreus: Lät oss remittera denne saken till
K. May:t och Rådet.
Thertill ropades ia;
Men Gref Sparre var däremot.
Härmed skillgdes R. o. A. i dag åth.
Den 17 Junii.
Uplästes Assessoren Johan Gabrielsons Frus Maria Gyllenkroks
Suppliqve om sin sahl. mans innestående löns utbekommande.
Äfven Fru Christina Biörnbergs angående dess mans Capitein
Lars von Brinkens löningsfordran.
Så och Hr Jågerhorns, at Majoren Johan Magnus Svinhufvuds
enkia Fru Anna Ahlfeldt må få berörde sin sahl. mans
innestående lön.
Och beviljades desse enkior för deras fattigdoms skull,
at de måtte få nu straxt förskotts vijs helften af sine afledne
mäns resterande löner ifrån 1709.
I lika måtto beviliades Fru Koch, at hon må få ut helften
af sin sons löningsfordran.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputations Memorial om
recommendation för Auscultanten i Commercie-Collegio Edvard
Carlson, som blifvit brukad i Cammar-Oeconomie-Deputations
Utskott vid Protocollet och expedition.
Och beviljades, at han anmäles hos K. May:t til nådig
ihugkommelse, aoch uthan någon anuans prasjudice.
Uplästes Fru Maria Ankarskiölds Suppliqve om hielp till
dess sahl. mans Ryttmester Blåfiälls begrafning;
Och beviljades henne tvåhundrade Dahl. smt af Ridderhusmedlen.
Så blef och godt funnit, at stempeln, sorn Medailleuren
Hedlinger giordt öfver Ridderhuset, må lånas till Myntet för
dem, som vilja låta slå samma medaille.
Uplästes Hr Johan Tranfelts Suppliqve at få betalning
för sin löningsliqvidation;
Och remitterades samma Suppliqve till Secrete Utskottet.
Uplästes Militice-Depulations Betänkande öfver 52 § uti
Allmogens Besvär, berörande Ostgiöta Allmogens ansökning at
blifva förskonter för de siu Dahl. 12 öre smt, sorn nästledne
Königsmarks, Creutz’ o. Wennerstedts byten. 495
åhr till Infanterie-Regementets beklädning påbudne blifvit af
hvar Rohta. Hvarutinnan Deputation berättar, at emellan
Landshöfdingen och Öfversten å den ena samt Allmogens Fullmechtige
å den andra sidan voro så öfverens kommit, at så
ofta Regementet af Cronan blifver beklädt, skall hädan efter
hvar Rohta i ett för alt därtill contribuera tretton Dahl. 16
öre kmt, utom de femb Dahl. kmt, som af knechtens lön innehålles,
hvaremot Rohten slipper skinkläderne och de flere smärre
liveriespersedlerne, som Cronan annorstädes knechtarne består,
och skulle på detta sättet de påbudne siu Dahl. 12 öre stadna,
och hvad därpå upburits återställas, doch at de femb Dahl.
kmt hattepenningar, som redan utbetalte äre, lemnäs obetalte
hemstellandes Deputation till Ständernes godtfinnande, om icke,
så framt samma afhandling bifalles, ett formelt slut i orten
bör med Allmogen härom uprättas och underskrifvas till
K. May:ts nådige stadfästelse.
Detta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Föredrogs Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande
angående Grefvinnan Königsmarks ansökning at få possession
af V4-dels-cronohemmanet Brandsta N:o 18, som Fru Grefvinnan
utbyta vill emot dess frälsehemman, hemställandes Deputation
Riksens Ständers välbehag, om icke Fru Grefvinnan
må lemnäs immission thäruthinnan, så snart ref- och skattlägningarne
af K. Cammar-Collegio blifvit approberade och
Cronan fådt fult gen fullo, doch detta till Riksens Ständers
närmare skiärskådande och bytets faststellande vid nästa
Richsdag.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande angående
Cammarherren Grefve Svante Creutz' sökte byte af cronohemmanet
Tolarp i Scaraborgs lähn, Vilske härad och Gåla
sokn, och cronohemmanet Giåla Storgården ibidem, vid hvilket
byte Deputation ey haft något at påminna, uthan hemstelte,
om icke det må vinna bifall och varda faststelt.
Detta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande angående
Hr Öfverst-Lieutnant Wennerstedts giorde ansökning at
emot dess revers få immission i så stor del uti de af K. May:t
till utbyte beviljande cronohemman i Östergöthland, som emot
dess därstädes upgifne och redan refvade och skattlagde frälls^-  hemman svara kan. Hvaröfver Deputation sig således yttrar
496 Juni 17. Uddevalla jerntull. Hylténs o. Cronmans sak.
at när Hr Ofverst-Lieutnanten praesterat fullkombligit vederlag
och sielfva bytet blifvit i K. Cammar-Collegio jemkat och afslutit,
så at K. May:t får fult gen fullo, lärer immission kunna
beviljas till Riksens Ständers närmare utlåtande om sielfva
bytets faststellande vid nästa Richsdag.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Borgareståndets Extractum Protocolli af den 16 Junii
uplästes, at tvisten emellan Uddevalla och Giötheborg om tullens
förhögning på jernet, som går ifrån Uddevalla, måtte hvila
till nästa Richsdag;
Och fick bifall hos R. o. A.
Uplästes Justitice-Deputations Betenkande, huruvida de
Commissions ledamöter, som suspenderat Landshöfdingen von
Hylthén ifrån embetet, måge i anseende till hans intercession
befrias för fiscaliskt tilltahl. Yttrandes Deputation sig, at
emedan hela Riket och alla dess invånare för den allmenna
trygg- och säkerheten skull böra taga liäruthinnan del, och
på det andra Domare måtte afskrämas at så framfara, så kan
Deputation ey styrka Riksens Ständer at eftergifva publici
rätt eller afträda ifrån det den 16 Martii sidstledne giorde
yttrandet; doch håller Deputation före, at General-Lieutnant
Cronman för de andragne skiäl skull kunde ifrån alt fiscaliskt
åtahl befrias.
Hr Rotlieb: Man bör intet se igenom finger med sådant,
och iag förklarar det, at iag ey eller har kunnat befria General-Lieutnant
Cronman.
Hr Lars Åkerhielm: Generalen Cronman är så god
och håller till godo med sina medbroder.
Hr Samuel Åkerhielm: Han är en gammal herre, har
tient med distinction; om R. o. A. behaga gifva honom detta
efter, så lärer han uptaga det för en grace.
Hr Lars Åkerhielm: Yij kunna ey giöra nåd, innan
lian blifver dömd.
Gref Lewenhaupt: General Cronmans fehl består mäst
i processen, af honom kan man ey vänta så stor förfarenhet
i processen.
Hr Rotlieb: Man får ey giöra mer skilnad för honom
än de andre.
Hr Lars Åkerhielm: Så snart vij befria General Cronman,
så synes som vij fälla de andre.
Göteborg och Uddevalla. Belöning åt Horn. 497
Hr Lilliestierna: General Cronman laar addresserat sig
till Riksens Ständer och begiärt blifva befriad.
Hr L. Åkerhielm: Domaren kan befria honom.
Hr Lilliestierna: Jag finner det, at R. o. A. lära ey
kunna giöra någon åtskillnad emellan honom och de andre,
uthan tycker, at man kunde säija, at General Cronman kan
vända sig till K. May:t med sin ansökning, som lärer taga
den i nådigt öfvervägande.
R. o. A. biföllo Justitim-Deputations Betänkande, men
hvad General-Lieutenant Cronmans ansökning at blifva befriad
ifrån tilltal angår, så kan han, sedan saken är behörigen undersökt
och afgiord, vända sig med sin ansökning till K. May:t,
som lärer taga den i nådigt öfvervägande.
Hr Ehrenpreus: Det kan ey annat än bedröfva oss, at
den saken emellan Uddevalla och Giötheborg ey skulle blifva
remitterad till K. May:ts och Rådets afgiörande, och at R. o. A.
behagat ändra den resolution, hvaruti de förr stannat, at den
skulle gå till K. May:t och Rådet. Fruchten och nyttan däraf
lärer visa sig, nembligen at Yerinelands bergslag däraf alt för
mycket kommer at lida.
Gref Lewenhaupt: Skall det blifva vid den förra resolution,
at denne saken går till Konungen och Rådet?
Svarades ja;
Och i anledning häraf upsattes ett sådant Extractum Protocolli
til the andre Stånden:
Extract uthur Protocollet hållit på Riddarhuset den 17
Junii 1731.
S. D. Uplästes det Lofl. Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 16 sidstledne hujus, hvaruti berörde Stånd förklarar
sig vara af den meningen, at saken, berörande the upvuxne
skiljachtigheter emellan Giötheborg och Uddevalla städer
angående tullförhögningen, må hvila till nästa Richsdag, och
resolverades, at som then saken icke allenast, tå Talemännen
och the Deputerade varit tilsammans at skilja ährenderue åth,
blefvit upförd till at hänskiutas till K. May:t och Rådet, uthan
och R. o. A. sedermera couformerat sig med samma slut, så
låter R. o. A. vid sin en gång häruthinnan fattade resolution
förblifva.
Sedermera blef vidare faststelt, hvad i går var före, om
H. Exc. Landtm:s hugkommeise; och upsattes till the andre
respective Stånden följande Extractum Protocolli:
Adelns Protokoll, 1731. 32
498 Juni 17. Prestvalet i Söderby. Preste-dep. och -besvär.
Extract uthur Protocollet hållit på Riddarhuset den 17
Junii 1731.
S. D. Resolverade R. o. A., at som H. Exc. Ricksrådet
och Prsesidenten Grefve Arved Horn nu tredie gången varit
Landtmarskalk och under denne förrättningen haft mycket
besvär och omkostnad, det måtte till betygande af Riksens
Ständers tacksamhet emot H. Exc., som så trogit vid alla
tillfällen låtit sig vårda om det allmenna bästa, H. Exc. niuta
af statsmedlen tolftusende Plåtar, helften 1731 och den andra
helften 1732. Hvilket R. o. A. med de öfrige respective Stånden
vill hafva communicerat till theras benägne bifalls ehrhållande.
Sammaledes utnämdes och en Deputation at gå till de
andre Stånden med berörde föreställning om H. Exc. Gref
Horn, och fick thenne Deputation äfven in cominissis at påminna
om the andre Ståndens utlåtelser i någre mål, hvaröfver
the sig ey yttrat.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande öfver Söderbys
och Carlkyrkias Församlings hos Riksens Ständer inlagde Besvär
angående prestevalet därsammastädes.
Gref Fredrich Gyllenborg begaf sig uti denne saken
och afsade sig sin talan.
Och resolverades, at som Cammarherren Hr Grefve Gyllenborg
för sin dei afsagt sig sin tahlan, i anseende därtill at
H. K. May:t giort pluraliteten för Hambrceus, och JustitiaiDeputation
styrker till Hambrwi bibehållande vid pastoratet,
doch at Akerblad anmäles hos K. May:t till nådig hugkommelse,
så låter R. o. A. härvid förblifva, utan at gå nu in
meritis.
Ifrån Presteståndet koni en Deputation, för hvilken Biskopen
Schröder förde ordet således: Näst hörsamste hälsning
från Presterskapet är Presterskapets hörsame begiäran,
at efter det är nu sidsta dagen på Richsdag och det äre tre
§§ oafgiorde af de i Besvärs-Deputation projecterade Resolutioner
öfver Presterskapets Besvär, det måtte de företagas och
faststellas.
Sedan Presteståndets Deputerade afträdt, uplästes desse
återstående puneter af Resolutionerne på Presterskapets Besvär,
nembligen:
den 10:e, om Capellanernes påskemål af brukzfolck och
factoriebetiente;
Inteckningsförordning. Bilbergs besvär. 499
den ll:e, om befrielse i städerne för båtsmansbåilet, stadsens
contingent etc.;
och den 12:e, om fylleries och dryckenskaps hämmande.
Och blefvo desse tre §§:ne af R. o. A. bifallne.
Uplästes Cammar-Collegii Extractum Protocolli af den
16 hujus angående Gref Meijerfeldts bytes faststellande, emedan
thet, som i Contoirets Memorial är påmint, ändå i acht tages
vid bytets iousterande;
Och blef tiletta af R. o. A. bifallit.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande angående
K. May:ts den 11 Novembris sidstledne ålir gifne Förordning
om Intekningar, hvaruthinnan Deputation sig yttrar, at intekningar
kunna skie så väl i lös som fast egendomb och äga
förmånsrättighet, jemväl at den som vill besvära sig öfver
Häradsrättens fälte resolution, antingen intekningen beviljas
eller afslås, bör tre veckor därefter andraga sina besvär hos
Hofrätten vid dess vidare talans förlust.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Ryttm estaren Hr Bilberg beklagade, at han i går ey
var tillstädes, när § om mått och vicht gick honom emot i Allmogens
Besvär; den samme vore grundad på sådane skiäl,
som Deputation ey skall kunna bevisa; han hade Ständernes
resolution at grunda sig på; bad at den § måtte gå till K. May:t,
så framt R. o. A. ey behaga låta Protocollerne för sig upläsa
om det som förra Richsdagarne passerat.
Hr Lundblad: Ryttmestaren Bilberg är redan öfvertygad
i Besvärs-Deputation därom at han ey giordt sin skyldighet
vid jousteringen, och borde innehålla med sådane ord.
Hr Bilberg: Jag ber, at det ey må skie mig orätt; det
finns ey at lag på 3 åhr allenast blifvit antagen och at iag
för V3 öre smt skulle justera mått och vichter. Deputation
är förförd af orätt berättelse.
R. o. A. gofvo honom det svaret, at saken vore afgiord.
Hr Bilberg bad at R. o. A. ville giöra nådig reflexion
på hans skiäl, eller låta den saken gå till K. May:t och Rådet.
Hr Blom feld: Vår tid tillåter ey at vij uppehålla oss
härmed, vij tappa ey därpå at saken går till K. May:t och
Rådet.
Men det sades at saken vore afgiord, och R. o. A. ville
ey tillåta, at saken måtte gå til K. May:ts och Rådets decision.
500 Juni 17. Städernas besvär. Eiddarbussaker. Hedlinger.
Uplästes de projeeterade Resolutionerné på Städernes allmenne
Besvär.
I §, angående embetesgesäller, som gifva sig under krigstiensten
och idka sitt handvärk i garnisonerne etc.,
har Borgareståndet begiärt motte få gå ut;
Och förblifver altså thärvid.
Vid 2 §, om sågqvarnar, 3 §, om reconvention på tullbetiente,
4 §, om rätt mått på tunne- och kappegods, 5 §>
om controleuringen i vågen, 6 §, om Norrländska hafsfisket,
7 §, om ståndspersonernes handell, var intet af R. o. A. at
påminna vidare, än at i stellet för de orden i denne 7 §: »emot
vissa onera realia», sättes: »emot en viss afgift».
8 §, om de Pommerskas minuthandel, går uth, efter Borgareståndets
begiäran.
9 §, om fribref, som Commercie-Collegium utgifver, approberades.
10 §, om prsesidiiförandet i Accisrätterne, approberades
af R. o. A.
II §, om skiepsvärke af cronoalimenningarne, approberades.
12 §, om Manufactoristernes minuthandel, och 13 §, om
Apothecarnes handel med specerier och Medicinal-Taxans öfverseende,
gå ut, efter Borgareståndets Deputerades begiäran.
14 §, "at Cronobetiente ey måge befatta sig med handel,
Commissioner eller factorier.
15 §, angående Finska småstädernes ansökning at få nyttia
sokne-allmenningarne, approberades.
16 §, om prsesidiiförandet i Rådhusrätterne, går ut, efter
Borgareståndets egen åstundan.
77 §, om Auctionsverket, differerades af R. o. A.
18 §, om Sala och Hedemora marknader, approberades.
19 §, om lefverantzerne till K. Håfvet, approberades.
Vidare gingo R. o. A. icke denne gången med Städernes
Besvär.
Gref Tessin berättade, at Deputerade öfver Ridderhussakerne
varit tillsamman, men som Riksdagen nu löper till
slut, så hemstelte han R, o. A., om icke en viss dag kunde
utnämnas till de sakernes företagande, och om icke det kunde
skie om Måndagen, sedan man varit på Richssalen, särdeles
som de röra R. o. Arns egne angelägenheter.
R. o. A. samtykte enhelleligen härtill.
Sandelhielm. Deputation. Kallelse till rikssalen. 501
Hr Lars Åkerhielm prmcaverade, at man då ey måga
in i andre affairer.
R. o. A. förklarade, at de ey vilia taga sig då andra saker
före.
Gref Tessin berättade, at etthundrade tiugu Ducater influtit
för Medailieuren Hedlinger, och hemstälte, om icke af
Ridderhusets medlen summan kunde fyllas till tvåtusende
Dahl. smt.
R. o. A. upskuto detta alt til Måndagen.
Hr Falkengren hemstelte R. o. A., om icke de medeln,
som sidsta Richsdagen blefvo bestådde Camereraren Sandelhielms
Afräknings-Contoir til liqvidationernes utfärdande, måtte
äfven hädanefter till nästa Richsdag bestås;
Och tick bifall.
Frih. Wrangel berättade, at han med R. o. Arns öfrige
Deputerade har varit hos de andre Stånden om den vedergieldning
som man ärnat H. Exc. Landtm., hvarpå Presteståndet
utlåtit sig, at det ey voro dem mindre om hiertat at
visa någon tacksamhet emot H. Exc. Gref Horn, än som
R. o. A. Borgarståndet har lofvat svar och instämt med
R. o. A. i alt som det finner bidraga till Gref Horns nöije.
Bondeståndet har önskat, at medlen måtte räckia till. De
hafva tält om Rentemestaren Lagersparre och mente, at stora
penningar skulle inflyta, om processen ginge fort. Therjemte
har Bondeståndet recommenderat högeligen, at Härads-Commissarierne
i Elfsborgs län måtte afskaffas. Om yppighets
afskaffande har Presteståndet redan gifvit in sin utlåtelse. Borgareståndet
hade det nu för sig. Men Bondeståndet har redan
yttrat sig därom. Vidare berättade Frih. Wrangel, at hvad
Värfnings-Placatet angår, så vilia Bondeståndet ey gå ifrån
deras redan giorde utlåtelse; Presteståndet har yttrat sig däröfver,
och Borgareståndet hade det under händer.
Ifrån K. May.t kommo två Cammarherrar, nembligen Hr
Brunjohan och von Mengden, som inviterade R. o. A. till Lördagen
klockan otta i kyrkian och sedan på Rikssahlen.
Gref Lewenhaupt tackade för K. May:ts nådige invitation
och sade, at R. o. A. med all underdånighet skola den
hörsamma.
Cammar-Rådet Hr Clas Rålamb framgaf ett Memorial
angående Prcesidenten Strömfelt och dess sökte transport till
Svea Hofrätt, hvilket uplästes, och sade sedermera, at han
intet annat ändemål härvid häfver än Rikets bästa.
502 Juni 17. Presidenten Strömfelts douceur.
Hr Didron: Man bör lemna detta till K. May:t.
Hr Lars Åkerhielm: Här frågas, om icke Prsesidenten
Strömfeldts arbete är värdt en erkäntsla.
Hr Didron: Om han går till K. May:t, kan H. May:t
gifva honom transport.
Frih. Ungern Sternberg: Det odrägeliga arbete, som
är i Cammar-Collegio, måste nöta ut honom; man skulle giöra
honom någon douceur.
Hr Åkerhielm: Man kunde lemna Prsesidenten Strömfeldt
Svartsiö kongsgård uthan afgift.
Hr Didron: Jag unnar honom alt godt, men Rikets tillstånd
tål ey at recompensera alla välförtiente män.
Frih. Wrangel: Om Prsesidenten Strömfeldt söker transport
ifrån Cammar-Collegio, så är klart, at han ey kan giöra
det till annan ända, än at hvila sig, ty han har en oförtruten
nijt och en svag hälsa, det kan ingen pretendera at han skall
sacrificera sig. Vilja Riksens Ständer at han skall continuera
där, så måste något vara, som skall lätta hans villkor, hvilka
ey äro de bästa.
Gref Tessin: Det är svårt at obligera en embetsman at
blifva qvar. Han anser det för en större recompense at komma
till Hofrätten än at få en kongsgård. Det är Konungens rätt
at gifva bort tienster, men om R. o. A. betyga sitt nöije om
hans välförhållande, så kan det mycket bidraga till hans desseins
faciliterande.
R. o. A. förklarade sig här till mycket villige.
Hr Rotlieb: Han förtienar tacksamhet mer i gärning än
orden.
Gref Tessin: Om Ständerne täcktes, uthan at sättia den
condition därhos, lemna honom kongsgården uthan arrende,
skulle det se bättre ut.
Hr Åkerhielm: Skulle han icke kunna få kongsgården
fri på sin lifstid personelt?
Hr Didron: På det sättet kommer Feldtmarskalk Stakeberg
och vill och hafva en kongzgård. Prsesidenten Strömfeldt
är en meriterad man, men vårt tillstånd tillåter ey sådane
gratificationer.
Hr L. Åkerhielm: Konungen vinner mehr på dagsvärken,
som dragits in vid Svartsiö, än arrendet förr importerat.
Gref Tessin: Det är ganska angelägit, at vij komma ifrån
denna sak, emedan denfne] är den sidste dagen af vår Riebsdag.
Prestdep. om amiralitetet. Borgaredep. om bro- o. vågpgr. 503
Som vij ignorera, at Prsesidenten Strömfeldt sökt någon transport,
så kunde Riksens Ständer bevilja honom konungsgården
medan han sitter vid Cammar-Collegium; kan skie Konungen
flyttar honom i dag eller morgon, så förfaller det af sig sielft.
Hr Didron: Det skulle vara mig kiärt, om han finge aldrig
så mycket, men tilståndet tillåter det ey.
Hr Stobée: Voro icke bäst, at Memorialet tages tilbaka,
som hade det aldrig varit in qvsestione?
Ifrån Presteståndet kom en Deputation, för hvilken Biskopen
Barchius förde ordet således: Hos Richsens Ridderskap
och Adel låter Presteståndet genom oss sine Deputerade
anmäla sin vördsamste helsning. Och efter Presteståndet funnit
Ammiralitetets inrätning efter det project, som Defensionsoch
Militise-Deputationerne giordt, vara så väl utarbetat, och
det är så högst angelägit, at den saken blifver afgiordt, altså
har Presteståndet ey kunnat underlåta at yttra sina tankar,
som iag får lof läsa up. — Läste så sielf up samma, som
gick därpå ut at Deputationernes Betänkande måtte blifva
bifallit af Riksens Ständer, och inrättningen vid Ammiralitetet
därefter komma at skie. — Sedan sade Hr Biskopen: Eljest
har iag och in commissis af vårt Stånd at vyrdsamst gifva
R. o. A. vid handen, at det conformerat sig med R. o. A.
angående den erkändzlo, som Landtmarskalken bör niuta för
sin möda och den patriotiske nijt, han visat vid alla tilfellen.
Gref Lewenhaupt svarade härpå;
Och Presteståndets Deputerade afträdde.
Thärefter kom åter på discours om Praesidenten Strömfeldt.
Hr Ehrencrona: Jag ber R. o. A., at de ey ogunstigt
uptaga, det iag säijer mina tankar at komma ifrån den saken.
Jag tror, at ingen är, som icke vill unna Praesidenten Strömfeldt
en erkändslo för sin vaksamhet för Rikets sanskyldiga
tienst. Men här äro tvenne qvaestioner. Den första är, om
han skall niuta något; däri lära vij alla vara ense. Den andra,
hvad han skall niuta. Een del finna betenkeligt at donera bort
kongsgården; efter hans död skulle hans arfvingar begiära den
ochså. Därföre torde vara bäst, at vij lemna honom denne
kongsgården, så länge han är Praesident i Cammar-Collegio.
Frih. Bennet: Ingen bör efter honom niuta samma dou
ceur.
Ifrån Borgareståndet kom en Deputation, för hvilken Borgmestaren
Melander förde ordet och öfverlefvererade ett Ex
-
504 Juni 17. Beslut om Strömfelt. Bondedeputation.
tractum Protocolli af detta dato angående bro- och vägarpenningar.
Och som Borgareståndet anser detta måhlet såsom
af stor angelägenhet för en del bergsstäder, så ber Borgarståndet,
at R. o. A. ville taga det i gunstig consideration.
Sedan sade han, at Borgareståndet recommendera det som angår
frijmesterskapets indragande, at det måtte på något sätt
ändras.
Praasidenten Strömfeldt kom in och betygade, at han
ey viste af hvad tillfälle här förekommit det som honom angår;
han hade sökt at blifva transporterad ifrån Cammar-Collegio,
emedan det är bättre at han skilger sig vid sysslan, än sysslan
vid honom; Gud viste med hvad besvär och möda han arbetat;
han har varit i otta åhl- i Cammar-Collegio och önskar,
at den, som efterkommer, måtte stå ut sä länge med ett så
svårt arbete; han söker ey at lucrera af Cronan; recommendation
törs han ey utbedia sig, emedan han hoppas, at H. May:t
gior honom nåd och justiee.
Gick därpå bort igen.
Gref Lewenhaupt: Skall det blifva vid Prsesidentens
egen begiäran?
Svarades ja.
Hr Åkerhielm: Får han icke en penning, nemligen ettusende
Ducater?
Gref Lewenhaupt: Får han de ettusend Ducaterne?
Svarades ja, någre få ropade häremot ney.
Borgareståndets Extractum Protocolli af den 17 Junii
uplästes, om städernes bro- och vägarpenningar.
Frih. Oxenstierna ville visa, at de tvenne Förordningar,
som omtalas, voro intet emot hvarannan.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, för hvilken Taleman
förde ordet, som gaf svar igenom Extractum Protocolli
om H. Exc. Gref Horn; äfven ett Extractum Protocolli om
Lagersparre, och någre andre Extracta Protocolli, och bad
därjemte, at de måtte slippa Härads-Commissarierne i Elfsborgs
län, eljest blifver han af sine camerater försmädad, när
han kommer hem. Om accisen i tullportarne påminte han och,
at den måtte uphäfvas, och sade, at Capitein Blixen kunde
gifva förslag, huru accisen skulle kunna inrättas på bättre sätt.
Gref Lewenhaupt svarade härpå, at R. o. A. lära taga
alt i öfvervägande, så vida tiden tillåter;
Och härmed afträdde Bondeståndets Deputerade.
Om häradskommissarier. Deputation afsändes om byten. 505
Gref Tessin: De andre Stånden komma in med sine angelägenheter,
men hafva ey utlåtit sig om byten; skola vij
intet påminna dem om byten?
I anledning häraf skickades en Deputation till the andre
Stånden af tiugu fyra ledamöter, nembligen:
Gref Tessin. Gref Bonde,
Fullm. Frid. Sparre.
Gref Ekeblad. Gref Mörner.
Frih. Yxkull. Frih. Lybecker,
Fullm. Ulfsparre.
Frih. Thegner. Frih. Kurck.
Hr Ulfsparre. Hr And. Ollonberg.
Hr Gyllenadler. Hr Giös.
Hr Strålenhielm. Hr Carl Ehrencrona.
Hr Renberg, Fullm. Fletvod. Hr Lilliecreutz.
Hr Adlermark. Hr von Brömsen.
Hr Hielmberg. Hr Ehrencreutz.
Hr Rosensparre. Hr Silfverschiöld.
Hr Lagerberg. Hr Fågerstråhle.
Afven proponerades, om icke Härads-Commissarierne kunde
indragas i Elfsborgs län, efter de på prof äre antagne till denne
Riksdag; och detta till at vinna Bondeståndet, som är så mån
om at blifva af med dem.
Gref Gyllenborg: Sedan min bror fick Härads-Commissarierne
där i lähnet, äre indrefne trettio två tusende Dahl.
smt, som eljest kan skie städt inne; altså hafva de sin goda
nytta.
Frih. Wrangel: Jag ber, at R. o. A. ey ville förgiäta
den commission vij fingo af Bondeståndet till at påminna, at
de ville häfva up den inrättningen med Härads-Commissarierne.
Bondeståndet kallade dem frätande matskar.
Gref Lewenhaupt: Skola Härads-Commissarierne gå ut?
Svarades ja.
Gref Gyllenborg: Vilja de samtyckia till byten, så vilja
vij samtyckia til detta, eljest intet.
Gref Tessin: Den Deputation, som går till de andre
Stånden, tyckes och böra få in commissis at, i fall om byten
nu ey blifver afgiordt, uthan det ährendet skall hvila till nästa
506 Juni 17. Deputationer. Horns tacksägelse.
Richsdag, den då gior det förbehåld, at 1728 ahrs Förordning
om byten ey skall sättias i execution.
Uplästes Expedition till K. May.t om löningsfor äring arne
och Exspectanterne;
Och var därvid ey något at påminna, kommandes en särskilt
Expedition at upgå angående Pommerske och Brehmiske
Betienternes löningsfordringars betalning.
H. Ex c. Landtm, kom up och sade, at som tiden är
angelägen och kort, så vill han och vara kort, oansedt saken
voro så angelegen, at han borde vara vidlyftig. Han hade förnummit,
hvad ynnest R. o. A. honom visat, men honom feltes
ord at förklara sin tacksamhet däremot; altså ville han allenast
försäkra, at så länge en blodsdroppa är varm hos honom,
så skall han vara tacksam.
Sedan proponerade H. Exc. Landtm., om icke man ville
arbeta in Pleno så mycket man kan, och Secrete Utskottet
kunde komma ihop, efter det är oumgängeligit, at Secrete Utskottet
måste komma tilhopa efter middagen.
Det blef godt funnit, at R. o. A. komma efter middagen
in Pleno, och äfven Secrete Utskottet tillsamman i dag efter
middagen, och om Lögerdagen kommer R. o. A. klockan sex om
morgonen tilhopa.
Frih. Bror Rålamb berättade, at han med de andre
Ståndens Deputerade varit hos Riks-Råden Gref Cronhielm,
Gref Dyker och Lagerberg och giort dem de complimenterné
som Deputation fädt i befallning, hvarpå Gref Cronhielm och
Lagerberg, utom dess de munteligen svarade, lemnat theras
skriftelige svar, som uplästes för R. o. A. och finnes in actis.
Gref Däker har allenast munteligen tackat för den ähran, som
R. o. A. behagat visa honom, och lofvade at intet manqvera
at draga behörig försorg om det som till dess embete tillhörer,
samt recommenderade sig i R. o. Arns gunst, tackade och mycket
för löhnens förökning.
Såsom -II. Exc. Gref Cronhielm i sitt svar förklarat, at
han häfver till Riksens Ständer den tienstelige tillförsicht, at
de täcktes til det bästa tänka på hans barn, af hvilka han
vid detta tillfellet nämt sin måg Capitein af Gardiet Baron
Gustaf Köhler, som redan för 18 å 20 åhr sedan varit äldsta
Ryttmestare af Yestgiöta Cavalleriet, och sin son Gref Lars
Cronhielm, som i 15 åhr varit uti fremmande länder, så påmintes
af någre, det Gref Cronhielms måg Baron Köhler och
Förord för Cronhielms son och måg samt Horns son. 507
dess son Gref Lars Cronhielm måtte vederfaras justiee och få
föreskrift till H. K. May:t.
H. Ex c. Landtm.: Frågan blifver då, om icke R. o. A.
skulle finna det billigt, medan i stellet för det, som de andre
Stånden arnat Gref Cronhielm, han ville see sin son och måg
befordrade. Det kunde skie genom underdånig intercession till
K. May:t.
R. o. A. biföllo, at en underdånig intercession må till
K. May:t upgå för Capitein Baron Köhler och Grefve Lars
Cronhielm.
Hr Ridder crantz: Som vår Landtmarskalks son unga
Gref Horn haft här vacht vid Riddarhuset, så hemstelles R. o. A.,
om icke de skulle täckas recommendera honom til Fendrich
vid K. Gardiet.
Thetta fick äfven bifall.
Ifrån Borgarståndet kom en Deputation, för hvilken Borgmestaren
Stobaeus förde ordet således: Borgareståndet har
committerat oss at vördsamst berätta, det Borgareståndet har
haft i öfvervägande det ährendet, sorn Höglofl. R. o. A. låtit
föredraga, och bifallit R. o. A. angående de tolftusende Plåtar,
som för H. Exc. Landtm, komma at upföras på Staten till at
betyga någon tacksamhet emot den stora möda och omkostnad
som H. Exc. haft. För öfrigit recommenderar sig Borgarståndet
så väl i H. Exc:s som R. o. Arns gunst.
H. Exc. Landtm, svarade härpå;
Och Borgareståndets Deputerade afträdde.
Sedan sade H. Exc. Landtm.: Jag kan ey ännu undgå
at tacka R. o. A., som procurera mig så mycken ynnest. Den
högste Gud late mig kunna svara däremot.
Öfversten Gref Arved Posse berättade, at H. May:t
velat giöra unga Gref Horn till Fendrich, men at H. Exc.
sielf förhindrat det.
H. Exc. Landtm.: Om R. o. A. så behaga, är nog at
R. o. A. låta H. May:t veta, at de gierna se honom befordrad,
när tiden och tourén till honom kommer, och för öfrigt bad
H. Exc., at han sielf måtte få i commission at bevaka detta.
R. o. A. gofvo Öfversten Grefve Posse i commission at
tala med H. K. May:t, at unga Gref Horn må blifva Fendrich
och få först vacante blifvande Fendrichs-lönen.
H. Exc. Landtm, tackade för den stora gunsten, som
R. o. A. behagat giöra hans son.
508 Juni 17. Dep. om byten. Riksdagsbeslut. RR. Lagerberg.
Hr Ridderschiöld: De stora och nyttige tienster, som
sahl. Feldtmarskalken Gref Magnus Stenbock giordt, de lära
vara bekanta. Han har 2:ne söner här i riket, den ena är
Ryttmestare vid Skånska Regementet, den andra är vid Gardet.
Skulle icke det vara billigt, at de kunde kommas i hog
med förbättring af deras caractere?
R. o. A. remitterade denne saken till K. May:t, som lärer
hugkomma hvar och en efter merit och skiekelighet.
Deputation kom tillbaka ifrån de andra Stånden och sade,
at de lofvat afgiöra det sorn byten angår. Bönderne hadde
sagt, at de afgiort samma måhl, men när Deputation lät dem
förstå, at R. o. A. ville hielpa dem af med Härads-Commissarierne
i Elfsborgs lähn, så hafva de lofvat at hielpa det,
som byten angår i någre mål.
Conceptet till Richsdags-Beslutet uplästes och approberades,
hvaruthinnan termin till nästa Richsdag utsattes till medium
Januarii 1735.
Hr Ehrencrona: Som Richsrådet Lagerberg arbetar i
Rådet och dessuthan arbetar i Stats-Commissionen, men vill
hädanefter absentera sig ifrån statsverket, så kan iag ey annat
än hemställa R. o. A., om icke han i anseende därtill, at Riket
har stor nytta där af at han continuerar vid Stats-Commission,
han kunde niuta en tillökning af tretusende Dahl. smt
på sin lön. Jag har förundrat mig öfver hans arbete.
H. Exc. Landtm.: Hans capacitet och hans flit talar
för saken; iag tror, om han får brukas vid Stats-Commissionen,
så gior han mycket större nytta än detta.
Som R. o. A. funno Richsrådet Lagerberg omistelig i
Stats-Commission, Pommerske Commission och Mynte-Commission,
men han söker at blifva därifrån förskont, så tyckte
R. o. A., till at upmuntra honom till at continuera härvid, at
honom åhriigen borde bestås tretusende Dahl. smt, så länge
han sitter i Stats-Commission, hvilket med de öfrige Stånden
befaltes at communiceras.
H. Exc. Landtm.: Det som R. o. A. varit så gunstige
och ärnadt Gref Lewenhaupt, det lärer fuller komma at tagas
af Ridderhusmedlen?
Svarades ja.
H. Exc. Landtm.: Till at fylla bristen i Staten är ett
förslag inkommit till Secrete Utskottet, hvarigenom en liten
fond kan vinnas på det sättet, at den som avancerar och intet
Beslut om tjenst 1/2 år utan lön. Bes. om Strömfelt. 509
haft tienst förut skulle tiena [ett] halft åhr uthan lön, hvilket
lärer giöra tolf eller femtontusende Dahl. smt.
Frih. Bennet: Fogdar och Ländsmäns-tienster, de kunna
ey stå vacante.
Hr Ehrencrona: I Secrete Utskottet såg man det, at
sådane Cronobetiente ey kunna förstås härunder, ey eller Underofficerare.
R. o. A. biföllo, at uthom de ringare betiente, som upbörd
hafva, samt Ländzmän alle betiente, hvilka tillförende ey haft
någon lön och komma i tienst, böra de sex månaderne ey niuta
lön, till Statens besparing.
Sedan justerades Resolution för P[residenten Baron]
Strömfeld och approberades, så lydande:
Extract af Protocollet hållit på Ridderhuset den 17 Junii
1731.
S. D. Erhindrade R. o. A. sig det myckna arbete, som
Prsesidenten Baron Strömfeld så uti K. Cammar-Collegio som
vid andra förrättningar haft och med största beröm utfördt,
särdeles den nyttige tienst, som Hr Prmsidenten K. May:t och
Cronan giordt vid hvarjehanda inrättningar, och funno förthenskull
R. o. A. skiäligt at till en erkändslo däraf tilläggia Hr
Prsesidenten Baron Strömfeldt ettusende Ducater Specie af
statsmedlen. Hvilket med the öfrige respective Stånden till
theras benägne bifalls erhållande communiceras.
Thärefter begiärtes, at R. o. A. måtte få vara in Pleno
i dag och i morgon eftermiddagen.
Hr Ehrenpreus: Om R. o. A. taga eftermiddagarna ifrån
oss och intet gifva Secrete Utskottet Fredagen och Lördagen
eftermiddagarna, så blifva många angelägne saker oafgiorde
i Secrete Utskottet,
Hr Hökerstedt: Det äro höga packar i Secrete Utskottet,
som ey äro ännu justerade; intet kunna Riksens Ständer
skiljas åth, innan de äro justerade.
Hr Gyllenhall: Secrete Utskottet kan komma tillsamman
lika fullt.
H. Exc. Landtm.: Ledamöterne af Secrete Utskottet
hafva de andre Richsdagarne ofta gådt nedre i Secrete Utskottet,
och vij hafva låtit dem veta, när någre angelägne saker
förekommit in Pleno. Kan icke nu äfven så skie?
Thetta fick bifall;
Och härmed skilgdes R. o. A. nu åt.
510 Tiondesättn. o. Presteståndet. Adelns o. Allmogens besvär.
Den 17 Junii a meridie.
H. Ex c. Landtm, berättade, at han förmärkt, det Presterskapet
voro mycket emot tijondesättningen, och sade, at
han ey annat förstådt, än at Presteståndet ey vore därunder
begrepne; befalte fördenskull, at Cammar- och OeconomieDeputations
Betenkande skulle hämptas up, at man finge se
närmare efter huruledes Presteståndet, som fogat sig med
R. o. Å. i anseende til byten, kunde thärutinnan stellas till
freds.
Imedlertid uplästes de återstående projeeterade Resolutionerne
öfver Ii. o. A:ns Besvär, nembligen:
den 13 §, om yppighets och öfverflödighets hemmande;
14 §, om svaga Rotars i Finland förbättring i soldatehållet;
15
§, om sokne-allmenningars delning i Scaraborgs lähn;
16 §, om säteriesfrihets restituerande å the säterier, som
mist friheten för det de kommit i ofrällse mans hand;
17 §, om strandade fahrtygs bärgande å frälsegrund.
Hvilka alla blefvo af R. o. A. bifallne.
Therefter uplästes Resolutionerne öfver Allmogens Besvär,
nembligen:
49 §, at Allmogen i Halland måtte få idka seglation på
de Skånske städerne;
50 §, om drängarnes på Oland utskrifvande till Kongsgårdarne
därsammastädes;
51 §, at den, som äger sämie-rätten på något hemman i
Jönköpings och Callmare län, må vara närmast at lösa thet
till skatte.
Och blefvo thesse §§ approberade.
52 §, angående Allmogens Besvär öfver accisens erläggiande
i tullporten i Stockholm, Götheborg och Carlscrona.
Hr Adlerbeth förmente, a‘t resolutionen öfver denne § ey
kunde blifva sådan, som then i Besvärs-Deputation är inrättad,
och at accisen ey borde betalas i tullporten.
Cammar-Rådet Wulfwen stier na deducerade, hvad skada
som K. May:t och Grönan skulle taga, om ey accisen erläggies
i tullportarne, och berättade, at accisen importerar fyradubbelt
emot förr, innan denne inrättningen giordes, samt at det skulle
Kapten v. Blixen uppmanas att yttra sig om accisen. 511
vara oinöijeligit at bevaka accisen vid qvarnarne, uthom det
at betieningen skulle blifva större och gravera Staten. Thessutan,
när accisen erlägges vid tullen, så komma dä så fremmande
och utländske, som resande och alla, som förtära spanmålen,
at bidraga til denne afgiften, som eljest ey fås igen
och intet contribuera till vår Stat.
Gref Carl Frölich: Denne § har gifvit oss mycket besvär
och har varit äfven i Cammar- och Oeconomie-Deputation
före. Det voro önskeligit, om någon kunde gifva bettre förslag;
hvar och icke, är bäst at blifva vid § som den är inrättad.
Hr Adlerbeth: Så länge landtman skall sättia pant i
tull, så stannar accisen på Allmogen, och i städerne är detta
den principaleste revenuen, som bör stanna på staden. Efter
Cammarrådet Wulfwenstierna berättar, at här äro utlänningar
och andre, som ey fås igen, så lät den utländske spanmål betala
vid Siötullen, men vår inländske vara frij för accisen.
K. Caminar-Collegium kan väl uphitta medell, hvarigenom afgiften
kan för K. May:t och Cronan på annat sätt blifva säker
och drächtig.
Såsom Bondeståndet begiärt, at Capitein Blixen skulle
höras i detta mål accisen angående, altså kallades han nu fram
och till,spordes om han hade något godt förslag.
Hr von Blixen sade, at han giordt ett förslag désinteresserat
angående bränvijnsaccisen och baft därföre nog förtret.
Skulle han nu utlåta sig i denne saken, finge han mera ovänner;
mente doch, at han torde kunna gifva något förslag häruthinnan,
ehuru väl han ey är någon förslagsmakare.
Hr Lilliestierna: Huru Capitein Blixen har vist sin
redelighet vid bränvinsaccisen, lärer vara bekant; han har
giordt så mycket som en enskylt person kan giöra; han berättade,
at han kunde gifva förslag, men fruchtar förföljelse.
Om han ville säija sitt förslag, så kunde han vara försäkrad,
at hvar redlig man skulle beskydda honom.
Hr Blixen; Jag tackar skyldigst för den grace och förtroende
man häfver till mig. Det är klart och vist, at landtman
drager denne accisen och ey borgaren; men som vij sluta
vår Ricksdag, låter det ey giöra sig at nu tänka på en annan
methode. Får denna saken gå till K. May:t och Rådet, vill
iag gifva up mitt förslag där; finnes det nyttigt, så kan det
antagas, hvar icke, kan accisen stå in statu qvo.
512 Juni 17. Beslut om accisen. Strömfelts tacksägelse.
H. Exc. Landtm, gick nu neder i Secrete Utskottet och
Gref Lewenhaupt trädde till klubban.
Hr Hökerstedt: Qvarntullen är ett surrogatum för mantalspenningarne,
det bör stanna på borgaren; men igenom det
at i Stockholm, Götheborg och Carlscrona qvarntullen blifvit
betald i tullporten, så hafva de Stånden, som äre frie för
mantalspenningarne, kommit i desse städerne at lida. Det
borde vara lika öfver hela riket. Billigheten tyckes fordra,
at landtmannen bör slippa betala accisen; skulle han sättia
pant därföre, får han ändå betala den; men som Cronan skulle
komma at lida, så är svårt at gå ifrån detta sättet. Doch
har man tänkt, at man skulle låta Borgerskapet i proportion
af consumtion betala ett vist, och bemstelles R. o. A., om icke
denne saken kunde lemnäs till K. May:ts och Rådets bepröfvande
at sättias i värket på prof till nästa Richsdag.
Frih. Hamilton: Stånden hafva afsagt sig accisen.
Prsesidenten Strömfeld: Denne saken är af en stor vicht,
vij hafva funnit inconveniencen. Den som skulle betala, han
betalar intet, och accis-restitutionerne, de draga alt för mycket.
Här voro till at söka en utväg, huru kiöparen måtte betala
och ey säljaren; är icke bäst låta detta gå til K. May:t och
Rådet ?
Thetta fick bifall och blef efter R. o. Arns godtfinnande
§ så ändrad: »Fördenskull vill K. May:t härmedelst hafva anbefalt
Gammar- och Commercie-Coliegierne at fordersammast
inkomma med sitt förslag till K. May:t, at K. May:t med Råds
råde sedan må taga sådane utvägar, hvarigenom säljaren kan
innom åhrets slut slippa at betala accisen.»
Therjemte blef godtfunnit, at Hr von Blixen höras skulle,
här denne saken företages, och där han kan gifva något sådant
förslag, som vinner sin framgång, at han då måtte ihogkommas,
helst han ändå har cederat de honom lemnade bränvinspannor.
Sedan uplästes efter befallning Resolutionen för Prcesidenten
Strömfeld angående de honom tillagde ettasende Dueater.
Hvarpå Prcesidenten aflade sin tacksäijelse, säijandes vidare:
Jag vet at andre vid min post hafva intet blifvit fattige.
Skulle någon tycka, at iag fädt det iag ey bordt, så renuncierar
iag alt. Gud vet, at iag tient Riket uthan interesse,
och iag beropar mig på hvar och en, om någon kan säija at
Fältmarskalken Stackelbergs douceur. Borgaredeputation. 513
han gifvit mig något. Det endaste som hugnat mig är, at iag
likväl ser, det R. o. A. behagat väl uptaga min välmening.
Jag syftar intet på något annat, än bibehållas i deras benägenhet,
och om detta än skulle refuseras mig af de andre Stånden,
så vördar iag ändå R. o. Arns gunst.
Hr Lilliestierna: Jag talar ey på det som är resolverat,
men beder, at R. o. A. ville komma ihog den stora
Feldtmarskalken Stale elber g.
Ifrån Borgareståndet kom en Deputation, för hvilken Borgmästaren
Jernstedt förde ordet således: Högvälborne och
Välborne Herrar Grefvar och Friherrar. Till Höglofl. R. o. A.
låter Borgareståndet förmäla sin ödmiuka helsning och respect
och gifver vid handen, at Borgarståndet har förehaft Cammaroch
Oeconomie-Deputations Betenkiande om öfverflödighets afskaffande
och stannat i den utlåtelse, som hosgående Extractum
Protocolli innehåller. — Gaf därpå fram samma Extractum
Protocolli af den 16 hujus, som uplästes. — Och sade sedan,
at Borgareståndet hoppas, det R. o. A. gunstigast behierta,
hvad Borgarståndet däruti anfördt, samt recommenderade sig
uti R. o. Arns ynnest och benägenhet och afträdde.
Hr Sprengport påminte vidare för Feldtmarskalken StaIcelberg.
Det samma giorde och Hr C lick.
Gref Lewenhaupt: Här begiäres, at iag skall giöra den
proposition, om icke Feldtmarskalken Stakelberg skall få ettusende
Dahl. smt om åhret.
Svarades ja.
Hr Adelhielm: Man borde först höra dem, som sittia
öfver Statsverket, innan vij giöra sådane liberali teter.
Hr Didron: Jag beder för Guds skull, at vij nyttia denne
dagen til at afgiöra nödige saker. Lät oss afgiöra denne qvestion
om Feldtmarskalk Stakelberg. Han är en braf man, men
helt fattig, han commenderar i Finland och på gränsen, och
komma så många till honom, at han betarfvar det han får.
Gref Lewenhaupt: Skall Feldtmarskalken Stakelberg då
få de ettusende Dahl. smt åhrligen?
Svarades ja.
I följe här af upsattes ett sådant Extractum Protocolli
till the andre Stånden:
Extract uthur Protocollet hållit på Ridderhuset den 17
Junii 1731.
Adelns Protokoll, 1731.
33
514 Juni 17. Generallöjtn. Cronstedts arrende af Johannisberg.
S. D. Beviljade R. o. A., det Feldtmarskalk Baron Stalcelberg
måtte få ettusende Dahl. smt åhrligen till sitt bord, i
anseende därtill at han är på en gränseort och General Chef
i Finland samt behöfver undsättning. Hvilket med de öfrige
respective Stånden till theras benägne bifall communiceras.
Thärpå sändes en Deputation ifrån R. o. A. til the tre
andre respective Stånden angående the Richsrådet Dagerbergs
tretusende Dahl. smt, Feldtmarskalk Stakelbergs ettusende Dahlér
och Prsesidentens Baron Strömfeldts ettusende Ducater, sorn
R. o. A. them tilläggia velat.
Hr Mannerheim: Som Riksdagen nu snart skyndar till
ända och Cammar- och Oeconomie-Deputations Betenkande
om kongzgårdarnes förarrenderande ey hinner upläsas, så beder
iag, at General-Lieutnant Cronstedts Memorial må upläsas;
hvar och en lärer veta hans nijt och zele för Rikets tienst.
Det begiärtes af en del, at hela Betenkandet måtte upläsas;
Men
som det sades vara för vidlyftigt och Hr Landzhöfdingen
Gustaf Palmfeldt äfven giordt hosföljande skriftelige
påminnelse emot samma Betenkande;
Så uplästes nu allenast General-Lieutnant Baron Cronstedts
Memorial angående Johannisbergs kongzgårdz arrende'
Och biföllo R. o. A., at Hr General-Lieutnanten må blifva
vid förpantningshafvarnes utlösande den sidsta och äfven efter
utlösningen vara närmast at behålla denna kongzgården under
arrendet emot de villkor, som Riksens Ständer då finna godt
at determinera, do'ch at thär ey mera bygges, än gården tarfvar,
och Hr General-Lieutnanten får K. Cammar-Collegii tillstånd
till, och at ingen öfverbygnad prsetenderas, thär Hr General-Lieutnantens
arfvingar få behålla them under arrende;
sorn sagt är.
Hr von Fick en förestelte, om icke, efter andre få, hvar
Richsråd matte få ettusende Plåtar taffelpenningar.
Gref Lewenhaupt: Skola Richsråden få ettusende Plåtar?
Svarades ney.
Hr Celsing: Jag beder, at proponeras måtte, på hvilka
stater bristen stanna skall, när medeln ey hinna till.
Gref _ Tessin, Frih. Cedercreutz och Hr Palmfeld kommo
up ifrån Secrete Utskottet, och förde Gref Tessin ordet således:
Vij hafva i commission at berätta R. o. A. på Secrete
Utskottets vägnar, at där blifvit omtalt, huruledes Riksrådet
Sekr. utskottets förslag om taifelpgr åt ER. Bonde. 515
Gref Bonde råkat i en fast större depense, än han varit engagerad
till. Och sorn Secrete Utskottet å den ena sidan intet
vill föröka staten, ey eller giordt det, så häfver det å andra
sidan velat hemställa detta R. o. A. Men om Secrete Utskottet
skulle få projectera något, såsom svarande emot H. Exc:s
depence i anseende till de utrikes Ministrarne, så har man tält
om tretusende Dahl. smt, men har doch intet kunnat faststella
något.
Hr Didron: När H. Exc. Gref Horn är på landet, så
komma de fremmande Ministrerne till Gref Bonde; äro de vid
måltidstiden hos honom, kan han ey låta dem gå bort; därföre
borde vij läggia honom något till at hålla bord med.
Gref Lewenhaupt: Skall Gref Bonde få tre tusende
Dahl. smt?
Ropades ja.
Men någre voro däremot och ville, at alla de andre Richsråden
skulle då muta ochså ettusende Plåtar hvarthera.
Gref Lewenhaupt: Så länge vij äre ibland Adeln, så
kan det gå an, at vij gifva bort det vij ey äga, men skulle
desse Herrarne komma till Secrete Utskottet och berätta, at
de andre Riksråden skola få ettusende Plåtar hvar, så fruchtar
iag, at deras reputation lider.
Hr Krusbiörn: Jag för min del skulle af alt hierta önska,
at man kunde visa den liberalitet som erfordras, men som man
ey vet, huru Rikets tilstånd är på medel, så är min åstundan,
at Secrete Utskottet ville underrätta oss, om Rikets tillstånd
är sådant, at vij kunna giöra sådane offerter; och om medlen
ey hinna till, bör man veta, för hvilken det skall brista.
Frih. Hamilton: Man kunde så mycket mera bifalla Secrete
Utskottet, som de lära finna, at Secrete Utskottet ey
tillagt Gref Bonde en sådan aggreement, om icke Secrete Utskottet
funnit det nödigt. Det är i hela Europa vanligit, at
de som hafva till at giöra med fremmande Ministrer niuta
taffelpenningar.
Gref Lewenhaupt: Får icke Secrete Utskottets Deputerade
säija, at vij vilja taga det i öfvervägande?
Det sades: skall den ena få, skall den andra få.
Een del begiärte votering samt at Richsrådens Fullmechtige
måtte taga afträde;
Och upväxte ett stort missnöije och oväsende på Ridderhuset.
516 Juni 17. Oväsen sorn stillas af Horn. Allmogens besvär.
H. Exc. Landtm, kom fördenskull up uthur Secrete Utskottet
och förestelte, at man borde söka till at ^kiljas val
åt, at i morgon voro Bönedagen och at man skulle fruchta Gud.
Frih. von Ungern Sternberg: Här borde efterfrågas,
hvad här är passerat.
H. Exc. Landtm.: Lät oss lyckta vår Riksdag så, at
vij hafva Gud med oss, och läggia bort all animositet, och
den, som kan betaga den, bör få största meriten. Huru skulle
det stå oss an, at sådant kommer ut i hela Europa? Tanken
på, at vij intet äre två Nationer eller tre, uthan vij äre en
Nation och ett Ridderskap. Saken är ey så svår, at vij ju skola
komma uthur den. Gud låte ingen förr blifva ond förr än iag.
Gref Tessin: Jag förklarar på Gref Bondes vägnar och
hoppas, at H. Exc. ey lärer desaggreera samma, at H. Exc.
ey begiär desse penningarne.
Deputation kom tilbaka ifrån the andre Stånden, och Frih.
Conrad Sparre sade, at de låto anmäla sin helsning, och Presteståndet
lofvade straxt taga före de tre målen, som Deputation
androg, låto ochså veta, at hvad byten angår, så hafva de
giort af det ährendet, hoppas till R. o. Arns nöije. Bondeståndet
sade, de kunde ey veta, hvar medell skola tagas till
de många tillökningarna. Presteståndet påminte, at det måtte
företagas, som angår 1681 åhrs Förordning, och om frimesterskapets
afskaffande påminte Borgareståndet.
Öfversten af Gardet Gref Arved Posse berättade, at
H. May:t efter R. o. Arns åstundan giort unga Gref Horn till
Fendrich.
H. Exc. Landtm.: Jag tackar R. o. A. för mig och son
och skall plantera i min son en vördnad och tacksamhet emot
Ridderskapet och Adeln.
Sedan continuerades med upläsandet af de projecterade
Resolutionerne öfver Allmogens Besvär.
Och blefvo 53 §, om frimarknaderne i städerne i Finland,
54 §, om skogarne i Yestergiötland och then Allmogen
ådömde plichten,
55 §, om kyrkiojordarne i Skåne,
56 '§, om markgång på spanmålen och skattehöet i Abo
och Biörneborgs län,
51 §, om ett tarfveligt svediande i bergslagen,
58 §, om en skiälig taxa på de till Fahlu grufva nödige
materi alier,
Riddercrantz reservation. Generalitetets memorial. 517
59 §, om bergsmansjords inbördande,
60 §, om strömingsfisket i Finland efter Sten Stures Bref,
61 §, om Finska Allmogens seglation på Stockholm,
62 §, at bergslags-allmogen må få handla med hvilka städers
kiöpmän i landet dem kan vara lägligast, af R. o. A. bifallne.
Afven blef 63 §, om Allmogens handell med Bergsmännen,
bifallen, men den meningen i slutet, som förmäler om thet af
Konungen i Dannemark giorde förbudets uphäfvande, går ut.
Hr Riddercrantz kom sedan fram och giorde emot den
föregående 60 § följande påminnelse: at som han för sin del
intet annat kan finna, än at samma resolution at fridt få fiska,
föruthan de tvenne fridagarne i vekan under andras strand,
hvarföre de äro skattlagde, är stridande emot så väl R. o. Arns
Privilegier som åtskillige K. Resolutioner, jembväl gambla vanligheten
och bruket uti landsorten samt och emot sielfva skiäligheten
och billigheten, emedan efter Sveriges Lag den som
äger land äger ock strand, och sådane hemman jemväl äro skattlagde
för sitt fiskerie så väl som för sin åker, så påstod han
för sin del, at den § kunde blifva ändrad, så framt någon skulle
vilia extendera och förtyda honom ifrån hafsstranden och allmenningar
till sielfva skiärsgårdar och enskylte ägor. Och
som denne puncten ganska oförmodat honom förekom, och
sidsta stunden var nu inne, at Riksdagen skulle afslutas, så
förbehölt Hr Riddercrantz sig at vid nästkommande Richsdag
med bättre skiäl och omständigheter visa, huru Allmogen vid
denne Richsdag sig till en ovanlig förmån en sådan resolution
för sig utvärkat.
Uplästes ett af Generalen Silfverhielm och General-Lieutnant
Zulich på Generalitetets vägnar underskrifvit Memorial
emot den projecterade 1 § öfver Allmogens Besvär, uti hvilken §
förmäles, at vid Generalmunstringen Munstrings-Commissarierne
skola vara skyldige i Krigs-Collegio at angifva, om någon Ryttare
eller Soldat blifver casserad uthorn de skiäl, som i berörde
§ äre anförde, hvaremot Generalitetet påminner, at Munsterherren,
som sitter i Konungens stelle, ey bör underkastas
chritiqve af Munstrings-Commissarien, at Generalitetet vid Defensionsverket
fast angelägnare saker anförtrodde äro, at Rusthållaren
och Roten, som förmenar sig lida, har öppen väg at
klaga, at tiden skall utvisa, at Armeen ey kan hållas i stånd,
om Munsterherren ey lemnäs vid dess förr bestådde myndighet,
med mehra.
518 Juni 17. Tynnelsö. Tiondesättningen. Landthjelpsdep.
I anledning här af höllö R. o. A. före, at den förre resolution
i berörde § går ut och thenne thar i stellet införes:
»K. May:t vill, at vid Generalraunstringarna skall noga efterlefvas
förenämde des nådige resolution, och Allmogen thar emot
icke skie i någon måtto förfång.»
Det öfrige tykte R. o. A. kunde gå ut.
Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den 11 sidstledne
Junii uplästes, at Ofverstinnan Fru Woynerowska måtte
i afräkning på dess mans till Konung Carl den XII giorde
anseenlige penningeförskotter få Tymmelsö gård och de åhr
1725 där tillagde hemman och lägenheter, hvaruti hon då blef
immitterad, tillika med Lindö torp och skog, till arf och egit.
Och blef samma af R. o. A. bifallit, doch, om hon vill
abalienerat, at Cronan förbehålles lösen.
Sedan blef godt funnit, at i Ridderskapets och Adelns i
går gifne Resolution öfver Camrnar- och Oeconomie-Deputations
Betänkande om tijondesättningen post verba: »doch Presterskapet
i anseende til thess tertial sin rätt förbehållen etc.»,
skulle sättas: »tertial af åhrsväxten».
Uplästes Secrete Utskottets Memorial af den 15 hujus angående
then ved sidsta Riksdag förordnade Landthielps-Deputations
förrättning och Ahlingsåhs Manufacturvärkets tillstånd
samt Consuln Ahlströms erviste flit i landthielpsmedlens
användande till flere nyttige värks upkomst, en viss summas
anslående till nödige handtvärkares införskaffande samt andre
sådane tillfällen, som till manufacturernes befordran sig yppa
kunde, för hvilka medell vid Ständernes sammankomst kommer
at giöras behörig räkning, jembväl i hvad stånd räkningarne
för landthielpsmedeln nu äro.
Thetta Memorial blef bifallit af R. o. A. till alla delar.
Uplästes Stockholms Magistrats underdånige förestellning
och K. May.ts därpå fölgde nådige Remiss emot den sökte
frijheten för Vester-Norländske, Finska och Österbottniske
städerne om fri seglation till Skåne och inrikes orter förbij
Stockholm.
Frih. Strömfeldt: Vid de förra Richsdagar och esomoftast
hafva desse städer sökt en utrikes handell. Jag tror,
at R. o. A. ey vilja uphäfva Stockholms stads privilegier.
Tages handeln ifrån Stockholm, så blir i Lybeck bättre kiöp
på tiära och bräder, än hos oss sielfva. Därföre skulle iag
oförgripeligen hålla före, at som detta är en res privilegii,
Dep. om Sthlms privilegier. Stats- o. Kevisions-sekreterarne. 519
hvaraf Stockholms stad sitter i possession, Stockholm ochså
ofelbart blifver ruinerad och en bondeby, om man tillåter detta
försöket, så bör man ey consentera därtill.
Hr Bergenstierna: Ofver tvåhundrade åhr har Stockholm
haft den friheten, at de handlande ifrån desse ohrter ey
fådt gå Stockholm förbij. När man ser efter, torde de Norrländske
och Österbottniske städer hafva ringa nytta däraf, om
sådant skulle dem tillåtas, men en stor skada vore för residencestaden
Stockholm. Skulle de i Vesterbottn och Österborn
få gå neder till de andre orterne, så utödde de trähandelen,
thar vij likväl böra conservera skogarne. Furuskogen
vexer ey på fyra å fembhundrade åhr, sorn man ser på safven.
H. Exc. Landtm.: Får icke Prmsidenten Strömfeldts och
Hr Bergenstiernas föreställning bifall?
Svarades ja.
Sedan sändes en Deputation till Borgareståndet at låta
dem veta, thet R. o. A. till at bibehålla ett godt förtroende
har sökt at conservera Stockholms stad vid sine privilegier,
och at R. o. A. äre mycket öma om at bibehålla hvars och
ens privilegier.
Samma Deputation fick och in commissis at berätta Presteståndet,
det R. o. A. bifallit de projecterade resolutionerne på
Presterskapets Besvär, nembligen 10 §, om Capellanernes påskemål
af bruksfolk och betiente, 11 §, om Academi®-, Gymnasiers
och Scholse-betienters frikallande ifrån visse stadsens
onera, 12 §, om fylleries och dryckenskaps afskaffande.
Frih. Strömfeldt sade, at om förenämde städer finge
segla Stockholm förbij, så skulle i tullindrächten skie en stor
minskning och Societeten komma at lida.
Såsom uti Secrete och Justitice-Deputationernes Memorial
af den 12 Aprill sidstledne angående Gref Friedrich Gyllenborgs
Memorial, det inge flere Richsråd, än nu äre, måge på
Staten föras eller antagas, hvilken qvsestion för detta är afgiord,
någre puucter äre införde, som skola böra i Rådet observeras,
så uplästes samma §§, nemligen l:o at Stats- och
Revisions-Secreterarne måge åtskilja de saker, som höra till
Rådet, ifrån dem, som uppå Collegiers och andra embetsmäns
verkstellighet ankomma, med mera berörde § innehåller.
Blef af R. o. A. bifallen, helst som det är enligit med
Sollicitants-Placatet.
520
Juni 17. Beslut om föredragningen i rådet.
2 §, at Stats-Secreterarne utom K. May:ts speciale nådige
befallning icke föredraga uti Rådet det, som efter den
20 § i Regeringsformen till Cabinettet hörer.
Thenne § höllö R. o. A. före böra gå uth.
3 §, at de som föredraga, till följe af Cancellie-ordningen
och K. May:ts Bref till Cancellie-Collegium af den 17 Decembris
1728, förut noga tilse, huru vida Collegierne eller andre
vederbörande först böra höras, och i sådan händelse, efter
hvarie måls rätta beskalfenhet, antingen inhemta vederbörandes
förklaring och underrättelse, eller, om saken i Rådet genast
kan till afslutande förehafvas, då i Rådet den föredraga, på
det hvarken Rådet genom sakernes remitterande uppehälles
eller och Collegier och Embetsmän icke måge med onödige
remisser besväras och hindras, bifölls af R. o. A.
4 § bifölls, at vederbörande ey föredraga något, som icke
hörer till deras expedition, eller at the interrumpera hvarannan,
under det sakerne til afgiörande upläsas, så vida inga sådane
ährender kunna förekomma, hvilka ey tåla minsta drögsmål.
5 § biföls likaledes, at vid ansvar till giörandes de som
föredraga förut noga underrätta sig ey mindre om sielfva saken
med alla dess omständigheter och hvad däruthinnan tillförende
passerat, än om de därtill hörande Förordningar, med mera,
på det all nödig uplysning straxt må hafvas vid handen och
tiden ey behöfva utdragas med samma saks å nyo föredragande
en annan gång.
6 § bifölls, at när en sak blifvit begynt at föredragas
och alla nödige efterrättelser till dess slutelige afgiörande äro
till hands, den då bör uthan intenmption afgiöras och icke
längre under någon förevändning upskiutas, uthan genast, medan
hon är i friskt minne, afslutas, kunnandes, om en eller
annan i Rådet icke straxt skulle finna sig, de öfrige ändoch
yttra sina tankar, och de andre sedan vid nästa session säija
sin mening.
7 § bifölls, at emedan arbetet uti begge Divisionerne kommer
at studsa, när samtelige Rådet träder tillhopa, inga andra
saker förehafvas i samtelige Rådet, ey eller ifrån Divisionerne
dit händragas, än sådane ährender, som Regeringsformens 19
§ uttryckeligen föreskrifver.
8 §, at Justitim-Division allenast så ofta må företaga sig
inrikes civilmål, som justitiseärenderne det kunde tillåta, och
Rådet och dess divisioner. Deputation.
521
de öfrige inrikes civilärenderne föredragas på den andra Division
tillika med utrikes- och krigssakerne.
Häröfver har R. o. A. yttrat sig i det Extracto Protocolli,
som angick Justitise-Revision.
9 §, at allenast en eller flere eftermiddager i veckan utses
till Protoeollernes jousterande.
Härom finnes infördt i berörde Extracto Protocolli.
10 §, at uthom Stats-Commission inga af Riksråden måtte
besväras med sådane Commissioner eller förrättningar, hvarigenom
de ifrån sessionerne i Rådet hindras.
Härom finnes äfven uti förberörde Extracto Protocolli.
15 §. Skulle igenom siukdom eller dödzfall hända, at
begge Divisionerne af få personer hvarthera icke kunde hållas,
så kunna vissa Råds- och justitire-saker, hvilka ey äro af thess
vichtigare angelägenhet, afgiöras lika väl uti femb som siu
Riksråders närvaro, när fyra i deras meningar sammanstemma,
helst fyra ändoch giöra pluraliteten, om dhe och hade varit
siu tillstädes.
H. Ex c. Landtm.: Om Råden äro femb, så frågas, om
icke de böra vara fyra, som giöra pluraliteten.
Svarades ja.
Frih. von Ungern Sternberg och Deputation, som varit
hos de andre Stånden med R. o. Arns Resolution om Norländske
seglation och de 3 §§:ne af'Presterskapets Besvär,
kom nu tilbaka och sade, at Deputation var mycket kiärkommen;
han förestelte them thäremot, huru nära som byten rörde
R. o. Arns privilegier.
Sedan discourerades åter om den upläsne 11 §;
Och sade Hr Stats-Secreteraren Cederström: Det är
svårt för Stats-Secreteraren at skilja åt, hvilke som äro vichtige
saker eller ey.
H. Exc. Landtm.: När han har något dubium därvid,
kan han förfråga sig i Rådet. Alt det han kan gior han, men
när han har dubium, förfrågar han sig i Rådet och sätter de
dubieuse målen på en lista.
R. o. A. höllö före, at slika saker kunna afgiöras, således
som i denne § sägs, men när Stats-Secreteraren har något
tvifvelsmål, förfrågar han sig i den Division, antingen Råden
tå voro femb eller siu tillhopa.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
522 Städernas besvär. Deputation om boställsordningen.
Deu 18 Juim.
Bönedagen efter aftonsången församblades R. o. A. till
at afgiöra några angelägne ährender, efter som Ständerne i
morgon skola på Rikssahlen. .
Uplästes de återstående Resolutionerne på Stådernes Allmenne
Besvär, nembligen:
20 §, om tran, skiälspeck och råhudars försäljande i
Stockholm;
Och fick bifall af R. o. A.
21 §, at Norrländske städerne måtte få försee K. Hofvet
med vildt, bifölls.
22 §, om tullhus och staqveternes upsättiande i städerne,
bifölls.
23 §, om fonden till Rasp- och Spinnhuset.
Härvid giorde Commercie-Rådet Gyllengrip den påminnelsen,
at förra fonden borde continuera längre än till den 1
Julii, efter termin voro för kort till at dessförinnan giöra den
nya inrättningen.
Men som H. May:t redan skrifvit ut om nya fonden, så
förblef thet vid then i § nämde termin, nembligen den I Julii,
och approberades altså thenne §.
24 §, at Finska och Österbottniske städerne måtte blifva
befriade för den så kallade inrikes vågtullen af koppar och
jern, som härifrån afsändes, bifölls.
25 §, om tobaksspinnerierne, bifölls.
26 §, at städerne i Finland och Österbottn måtte befrias
för resterande båtsmans- och mantalspenningarne pro anno
1722 och 1723, bifölls.
27 §, om bredden på 7 alnars bräder, bifölls.
28 §, om tullen på slike bräder, bifölls.
29 §, om städernes giärningsöron, bifölls.
30 §, angående städernes betientes betalning för private
executioners förrättande, bifölls.
Sedan sändes en Deputation till de andre Stånden at påminna
om theras utlåtelse öfver Bostells-Ordningen och om
byten samt Feldtmarschalk Staltelbergs tillökning, nemligen:
Djeknepgrna. Humleinförsel. Bördesmans rätt till lösen. 523
Gref Dukers Fullni.
Frih. Hamilton.
Frih. Posse.
Hr Hellenstierna.
Hr Hierne.
Hr Hierta.
Hr Hård.
H. Ex c. Landtm, kom nu up och öfverlade med R. o. A.
om något sorn hörde till processen i Kyrkian och på Rikssalen,
som efter R. o. A:ns befallning är utelemnat, och gick
sedan neder igen.
Thärefter uplästes uthur Presteståndets Extracto Protocolli
af den P2 Jxmii sidstledne, hvad Presteståndet påmint
vid den 32 § i Allmogens Besvär om dieknepenningarne;
Men R. o. A. förblef vid sin förra i detta mål fattade
resolution.
Äfven uplästes uthur Borgareståndets Extracto Protocolli
af den 5 Junii hvad Borgareståndet påmint emot 3 § i Allmogens
Resolution angående förbudet emot utlänsk humblas
införsell.
Och förklarade R. o. A., at det ey gior någon ändring i
R. o. Arns resolution. *
Vid 15 § påminner Borgareståndet, at hvad här stadgas
om bördesmans rätt til lösn måtte för the af Borgareståndet
anförde skiäl skull remitteras till K. Lag-Commission.
Men R. o. A. ville thärtill ey samtycka, eller tillåta någon
ändring i R. o. A:ns häröfver fattade resolution.
Deputation kom tilbaka ifrån the andre Stånden och sade,
at Presteståndet var ey tilhopa. Borgareståndet har svarat,
at det ville taga Feldtmarskalken Stakelbergs tillökning i öfvervägande
och då taga före Boställsordningen. Bondeståndet har
sagt, at det vore afgiordt hos dem, allenast ville de taga i
öfvervägande, om Feldtmarskalken Stakelberg kunde niuta någon
tillökning.
Ifrån Bondeståndet kommo tvenne Bönder, som helsade
och begiärte, at Förordningen om mått och vikt måtte blifva
faststäld, the thar sedan afträdde.
Vidare ville Wulfwenstierna läsa up Ståndens Utlåtelser
angående de projecterade resolutioner öfver Allmenne Besvären,
at skiljacktigheterne kunde observeras och Stånden jämka sig
tillsamman;
524 Juni 18. Om Amiralitetskoll. och generalkommissariatet.
Men som R. o. A. tykte, at de andre Ståndens påminmelser
voro för vidlyftige nu at igenom gå, så fannö R. o. A.
bäst at låta det komma på Expeditions-Deputatiou an.
Hr Major Stakelberg påminte, at de andre Ståndens
Utlåtelser om Ammiralitetet måtte upläsas.
Hr Falkengren: Saken är remitterat till K. May:t och
Rådet, och det voro till at visa misstroende til Konungen och
Rådet, om man icke skulle låta det blifva därvid.
Frih. Stakelberg: General-Major Rosens Memorial är
intet upläsit, till Konungen hafva vij alt förtroende. Jag begiär
ingen ändring i R. o. Arns resolution, men till theras uplysning
kan det Memorialet läsas up, och för min säkerhet i
framtiden begiär iag det.
Gref Lewenhaupt: Jag hade önskat för min dehl, at
begge Deputationernes Betenkande kunnat upläsas och afgiöras,
och tror det varit nyttigt, men efter det gior larm och vidlyftighet,
så är bäst blifva vid det som resolverat är. Får iag
taga annat före?
Svarades ja.
Frih. Bennet: Het säijes, at saken om Ammiralitetet är
afgiord. I går kom Preste- och Borgareståndet och begiärte,
at saken måtte afgiöras. Därpå hafva vij ey svarat ett ord.
Här har gådt ett tahl, som Ammiralitetet skolat försnillat C?onans
medell; ser det icke så ut, som vij skulle vilja supprimera
den saken?
Frih. von Rosen: Jag frågar, om icke Richsdagzordningen
innehåller, at den, som begiär, at dess Memorial skall
få läsas up, bör få bifall.
Svarades: Aldrig i någon afgiord sak.
Frih. von Rosen sade, at han då ville för sin säkerhet
låta det flyta in i Protocollet.
Anteligen bifölls, at Memorialet måtte upläsas;
Och därpå blef det R. o. A. föreläsit, gåendes därpå ut,
at General-Commissariatet måtte uphäfvas och dess giöromål
läggas under Collegium, efter som en Collegial disposition med
medell och uphandlingar skall vara för Riket säkrare än en
disposition af tvenne personer i General-Commissariatet, med
mera, som copian af samma Memorial, hvilken finnes ad acta,
vidare innehåller.
Ammiralen Ornfeld; Alla saker, som angå uphandlingar,
gå up i Ammiralitets-Collegio och approberas och remitteras
Remiss till Kongl. Maj:t.
525
därifrån till Commissariatet; sedan följes Resolution på Borgerskapetz
Besvär, och skier auction, då Collegii ledamöter äre
tillstädes; lefverantzen besichtigas af Collegio, och sedan följer
betalning efter stat och anordning. Vilja vij taga up 1730
åhrs Resolution, så ses däraf, at Collegium häfver öfverupsicht
nog,; och efter General Rosens Memorial är upläsit, så beder
iag, at min förklaring må få läsas äfven up.
Frih. von Rosen: Hr Ammiralens påminnelser hafva varit
i Deputationerne, men vij hafva funnit nödigt, at värket
bör subordineras.
Frih. Örnfeldt: Commissoriatet är subordinerat Collegio,
och hvad materialierne angår, så stå de under Collegii disposition.
Hr Åkerhielm: R. o. Å. lära hördt, hvad vidlyftiga
disputer häraf förorsakas. Tiden tillåter intet, at vij uppehålla
oss härmed. Skulle icke det kunna blifva därved, at den saken
får gå till K. May:t och Rådet?
Gref Lewenhaupt frågade, om icke den får gå till
K. May:t och Rådet.
Thärtill svarades ja.
Hr Bro vald: År icke bäst at låta de andre Stånden veta,
at saken skall gå till K. May:t och Rådet?
Thetta pröfvades nödigt.
Åfven resolverades, at General Rosens Memorial skulle
följa up till K. May:t och Rådet.
Hr Sprengport: Jag är i mitt sinne öfvertygad, at Deputationerne
på sitt samvete yttrat sig så i denne saken, som
de funnit det för K. May:t och Riket nyttigt, och conformera!-  mig med General-Major von Rosen.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Erotocolli om en
Commissions i Carlscrona och en ny Commissions i Stockholm
öfver Ammiraliteterne thärstädes förordnande.
Afven uplästes Defensions-Deputations Memorial af den
17 hujus samt projectet till de ledamöter, som föreslås at brukas
i de tvenne Commissioner, som öfver Ammiralitetet i Carlscrona
och Stockholm komma at förordnas.
Frih. Örnfeldt: Jag kan så mycket mera tala i denne
saken, som mig ey angå de föreburne orichtigheter, ty iag valda
ey vid Commissariatet, och hvad dispositioner iag fördt i
Giötheborg, lärer vara Riksens Ständer bekant. Riksrådet
Lagerberg lärer intet gå til Carlscrona, han har så mycket här
526
Juni 18. Amiralitets-kommissionerna.
at giöra, at han ey hinner med mera; önskeligit vore han
kunde brukas där. Gref Wachtmeister och Cammarrådet Dahlman
hafva varit i en contrair mening och sittia i Collegio. Här
äro och tvistigheter om husbåldning och räkenskaperne. Till
sådane saker äro förr brukade ledamöter uthur Cammar-Collegio
och Cammar-Revision; i det inkomne förslaget nämnes
Prester ifrån Halland. Skall det blifva en Commission af
Stånden, så blifver den kostbar, och om ändteligen så skall
vara, så kunde man taga af de närmaste vid Carlscrona, och
frågan är, om icke H. K. May:t må utnämna ledamöterne.
Frih. Rålamb: Riksens Ridderskap och Adel hafva bifallit
Justitise-Deputations Betenkande, at inga Riksråd skola
brukas at presidera i Commissioner. Man vet, at en Deputation
blef skickad till Gref Lagerberg at anmoda honom at
sittia i Stats-Commission, i Pommerske Commission och i
Mynte-Commission. Vij hafva sökt at förebygga, at Richsråden
ey skola presidera i Commissioner.
Det sades af en del, at desse intet borde vara Ständernes
Commissioner.
Frih. von Rosen afsade sig at vara i Commission.
Frih. Ornstedt: Hela Deputation har begärt, at General
Rosen måtte sittia med i Commission.
Hr Blom feld: Jag beder, at sidste § måtte upläsas uthur
Betänkandet och at Ammiralitets-Collegii ledamöter taga afträde.
Hr Ehren preus: Om Ständerne resolvera, at en Commission
skall förordnas, så fölier iu, at ledamöterne skola af
Ständerne utnämnas, men hafva tvenne Stånd skutit saken
til K. May:t, så bör den gå dit, och då böra ledamöterne af
K. May:t nämnas.
Gref Sparre: I detta projectet, som Secrete Utskottet
upsatt, så äro Gref Wachtmeister och General von Rosen nämde
till ledamöter; de äro svågrar, och Landshöfdingen Palmfeldt
är igenom cousiuage med dem allierad.
Hr Rotlieb: Sedan Adeln och Bondeståndet hafva remitterat
denne saken till K. May:t och Rådet, altså är intet
mer än billigt, at K. May:t väljer personerne.
Hr Fritski: Efter det skall blifva en Ständernes Commission,
så måste Ständerne fuller nämna ledamöterne. Gref
Wachtmeister och Cammar-Rådet Dahlman samt de, som äre
i Ammiralitets-Collegio, kunna ey vara i Commission ledamöter.
Delade meningar. Votering äskas. 527
Hr Riddercrantz: Man finner väl, at en Commission
bör förordnas dit, men H. May:t förordnar ledamöterne och
får frihet at taga en Richsråd till at föra presidium.
Gref Lewenhaupt: Får Secrete Utskottets project bifall?
Ropades
ja och ney.
Hr von Essen: Efter Richsråd Lagerberg ursächtat sig,
skulle icke Prsesidenten Åkerhielm kunna väljas härtill?
Thetta fick bifall.
Hr Åkerhielm tackade för det förtroende, som honom
vises, men bad, at det ey ogunstigt uptages, at han ursächtar
sig därifrån, ty han har varit två terminer ifrån Hofrätten,
måste nu resa dit, och siöfarten ifrån Finland är svår och
osäker, at man ey altid kan komma tilbaka, han är och fremmande
i Cammar-saker.
Hr C. Ehrenpreus: Bara vij giöra fundamenterne richtige,
så komma vij snart härifrån; hafva Ständerne behagat
faststella Commission, så följer, at Stenderne skola nemna ledamöterne.
Lät oss höra, huru de andre Stånden resolverat.
Hr Stobée: Det lärer vara faststelt, at en Commission
skall hållas i orten, nu är här qvestion bara om ledamöterne.
Commission behöfs ey så stark; om de vore siu allenast och
däribland Cammarmän, så vore nog.
Gref Lewenhaupt: Får icke det blifva vid Deputations
förslag?
R. o. A. blefvo härom ey ense, uthan en del begiärte votering.
H. Exc. Landtm, kom in, och sedan han litet sutit qvar
och hördt på den disputen, som härom var, bad lian, at R. o. A.
ville tillstädia, at han får gå hem och laga om sig till i
morgon.
Hvilket som thet beviljades, fog II. Exc. afträde.
Frih. Örnfeldt: Jag hörer här så mycken disput, det
är nödigt, at det blifver en Commission, men beder, at en
Cammarkarl och en Justitiarius nämnes och at Commission ey
må blifva så stark. Siu kunna giöra mera gagn än flere, särdeles
när de hafva kundskap i sakerne.
Hr Falkengren: R. o. A. lära påminna sig, at iag gaf
anledning, at det skulle undersökas om Ammiralitetets förvaltning.
Det voro önskeligit at få veta, huru Deputationerne
befunnit alt sådant. Hoppas, det lärer ey vara onyttigt det
528 Juni 18. Bränvinsaocisen. Borgaredep. om religionsfrihet.
iag påmint. Jag hemsteller allenast till R. o. A., om det är
plausibelt at votera, sedan Riksdagen är afblåsen. Mig är lika
mycket, huru det går; hvarken skadar eller nyttar det mig.
Som det berättades, at ett Stånd gådt på hvardera sidan
om bränvinsaccisen;
Så fanns godt, at man skulle sökia at förmå Presteståndet
til at blifva vid den 1 Julii, så at den nya inrättningen därifrån
kommer at taga sin början och accisen därifrån at löpa,
eftersom eliest det är en minskning för Cronan, om därmed
skulle utdragas till den 1 Octobris efter Borgareståndets mening.
Ifrån Borgareståndet kom en Deputation, för hvilken Borgmestaren
Stoltz förde ordet näst behörig helsning således:
Som vij förehaft i Borgareståndet ett ärende, som angår Rikets
angelägenhet och bästa, så hafva vij upsatt vår mening.
— Upläste därpå ett Extractum Protoeolli af detta dato, at
till vårt utarmade lands upkomst och förkofring samt manufacturernes
uphielpande och capitalers indragande må så väl
här i riket som i andre välbestelte republiqver tolereras visse
religioner. Sedan berättade berörde Borgmestare, at Borgareståndet
conformerat !sig med R. o. A. angående Richsrådet
Lagerbergs tretusende Dahl. smt och Prsesidenten Strömfeldts
ettusende Ducater.
Afträdde.
Hr Lilliestierna begiärte liud och sade sedan: Jag har
fädt gunstigt bifall till at tala, anledning därtill är Borgareståndets
förestellning. Intet bettre medell kan gifvas till mali
ufacturernes upkomst, än at man lemnar en frij tillflyckt för
dem af Reformerte religion, som vilja komma hit in; de hafva
redan för många åhr sedan sökt at få komma hit, gifve Gud
det då skiedt, saken är i sig sielf temmelig klar.
Härtill ropades ja.
Frih. Cronstedt, Stiernstedt och Cedercrantz protesterade
aldeles häremot och beropade sig på Regeringsformen.
Hr von Essen äfven så.
Hr Olthof bad, at en Deputation måtte gå till Bondeståndet
härutinnan.
Hr Leijonmark: Jag samtycker ey eller till frij religionsöfning,
och besynnerlig nu i desse tider, när man förnimmer
så många nya secter sig insmyga och vår Lutherska
Beslut om de reformertas religionsöfning.
529
religion står i fara samt vij äro i verket begrepne at lära vår
egen ungdom manufacturier.
Hr Benzelstierna, Hr Schiönström och Bergenhielm
conformera sig med Frih. Stiernstedt och blifva stricte
vid Regeringsformen.
Hr Danckward ense med Hr Leijonmark.
Hr Friedrich Gyllenborg: Om denne friheten extenderas
vidare än till dem, som äre af den Engelska kyrkian,
så protesterar iag aldeles häremot.
Frih. Carl Leijonhufvud protesterade äfven emot den
fria religionsöfningen.
Hr Tungelfeld: Efter Borgareståndet kommit in med
en sådan proposition, at fremmande religioner skulle tålas här
i landet, så protesterar iag i högsta grad häremot, och detta
till at bevara min siäl och fria vår posteritet ifrån siälefara.
Hr Törner: Emedan qvsestio an uti denne saken om
toleration af fremmande religioner i riket till at därigenom
indraga både capitaler och manufactorister lärer vara afgiord,
så tycker iag, det kommer mehr an på qvsestio qvomodo, då
man allenast tillåter Reformerte religionen och kyrkian af Engeland,
men at Catholiker och alla andra religionssecter därifrån
uteslutas, såsom och Borgareståndet sielf uti sitt Extracto
Protocolli säger, at vissa religioner allenast tillåtas måtte. Om
sedan saken hemstelles till K. May:t, lärer förmodeligen denne
toleration af Reformerte religionen så kunna anstellas, at ingen
fara dänned vara skall.
Hr S. J. Leijonmark: Den Reformerade religionen tycker
och iag änteligen kunna tålas, doch uthan at Reformerade
få bekläda några embeten här i Riket, men inga andra, ehvad
namn de hafva.
Hr Didron: De Reformerte hafva samma Gud som vij.
Gref Lewenhaupt: At lemna öfver alt en fri religionsöfning
skulle vara betenkeligit. Kan skie vij kunde lemna
dem en viss stad at vara uti.
"
Ändteligen blef uppå befallning fölljande Extractum Protocolli
till the andre Stånden upsatt, at en Deputation thärmed
måtte gä till them:
Extract uthur Protocollet hållit på Riddarhuset den 18
Junii 1731.
S. D. Resolverades på det Lofl. Borgareståndets föreställning,
at till de Svänska Manufactoriernes ophielpande och
Adelns Protokoll, 1731. 34
530 Juni 18. Försök att upprifva beslutet om religionsöfningen.
fremmande capitalisters indragande i riket motte lemnäs frij
religionsöfning åt dem, som äre af den Reformerte religion och
Engelska kyrkian, uti en stad allena och ey vidare, ey eller
till andra religioner, hvarom så väl, som hvad eljest till thetta
nyttiga värkets befrämiande tiena kan, H. K. May.t med Råds
råde föranstaltar till nästa Richsdag.
Hr Philip Schechta förklarade at han vore thäremot
och vill vara uthan ansvar nu och i framtiden.
Baron Kurck var och häremot och sade, at han för sin
del tycker detta vara mycket eftertenkeligit at nu på slutet
af Riksdagen föra en sådan frij religionsöfning in i vårt land,
hvarigenom vår Lutherska lära, för hvilken så mången redelig
Svensk man satt lifvet till, ofelbart med tiden kommer at lida,
och tycker, at vij borde blifva vid våra religionsstadgar.
Hr Hellenstierna var och häremot och påstod, at Deputation
ey måtte gå bort til de andre Stånden, innan saken
blifver vederbörligen afsluten.
Hr Cederström protesterade och emot denne fria religionsöfningen
och sade, at det strider emot religionsstadgarne,
samt begiärte votering.
Hr Hofcancellern von Kochen: Denne saken kunde vara
i sig sielf god, men iag håller betenkeligt at i en sådan hast
afgiöra den, som är af så stor vicht, och just nu, då vij äre
begrepne at sluta Richsdagen, och tyckes mig altså detta ey
vara de tempore.
Hr von Erdtman begiärte votering.
Hr Mannerstierna begiärte ochså votering.
Hr Didron: Det står hvar och en fridt at säija sin mening
till Protocollet.
Hr Gyllen grip: Jag conformerar mig med Hr Cederström.
Gref Frölich: Här bör ingen nekas votering, men sedan
en sak är sluten, så är frågan, om votering kan beviljas.
Häremot sades, at saken ey kan anses för vara sluten,
så länge om then disputeras och ingen votering deciderat thäruthinnan.
Hr Schechta: Jag håller det för olagligt, om nu skier
något, efter vij intet få votera, och vill at denne saken skall
skiutas up till nästa Rijksdag.
Hr Gyllencreutz: Yij gå ifrån våre fundamenter, vij
tagit, så i anseende till religion, som hvad oeconomien angår.
Hvad det förra angår, så beropar iag mig på Justitiee-Depu
-
Bondeståndets beslut om religionsöfn. Adelns deputation. 531
tations Betänkande i religionssaker, och beträffande det senare,
så strijder det emot den maximen vij nu tagit at informera
vårt egit folk och ungdom i manufacturerne, hvilken hugen
därtill förgår, när fremmande taga brödet från them.
Icke desto mindre gick med förberörde Extracto Protocolli
till de andre Stånden en Deputation af följande ledamöter
:
Gref Oxenstiernas Fullm.
C. Sparre.
Frih. Hamilton.
Hr Gyllenhall.
Hr Olthoff.
Hr Giös.
Hr Bilt, Fullm.
A. Ollonberg.
Grefve Mellin.
Frih. Cronhiort.
Hr Dahlfelt.
Hr Adlerberg.
Hr Silfverstråle.
Hr Lilliestierna.
Samma Deputation kom doch straxt tilbaka, efter en Deputation
ifrån Bondeståndet mötte dem med ett Extractum
Protocolli af detta dato samma sak angående.
Berörde Extractum Protocolli uplästes, hvaruti Bondeståndet
förklarar dess mening vara, at de uthaf fremmande
religion, som vilja inkomma och bo i riket, antingen de äre
Handlande, Manufactorister, Fabriqveurer och Handtvärkare,
eller eljest drifva något til rikets upkomst nyttigt verk, måge
här i landet niuta sin fria religionsöfning, doch at deras barn
och efterkommande upfostras i den rena Evangeliska läran.
Hr Ammiralen Örnfeldt brachte därpå den förra saken
angående Ammiralitetet på discours och sade: Hvad angår de
påminnelser, som iag giordt, så har iag giordt dem efter min
ed och samvete, men har för min person ey något emot Commissions-ledamöterne,
om R. o. A. behaga bruka dem.
Therpå fick uppå Gref Lewenhaupts proposition Secrete
Utskottets Extractum Protocolli och förslag till Commissionsledamöterne
bifall af R. o. A.
Hr Falkengren prmcaverade, atingen måtte till ledamot
brukas i Commission, som häfver delachtighet uti Ammiralitetets
disposition.
Hr Mannerheim idem med Hr Falkengren.
532 Amiralitetet. Reduktionsverket. Advokatfisk. Silfverschiöld.
Hvad den andra saken om Ammiralitets-inrättningen angår,
så förblifver vid förra resolution, at den går till £. May:t
och Rådet.
Sedan frågade Gref Lewenhaupt, örn R. o. A. bifalla
Bondeståndets Extractum Protocolli på sådant sätt, at religionsfriheten
restringeras till en viss stad.
Hr Törner: Bondeståndet kan så mycket mindre bifallas,
som det practiceras öfver hela Sveriges rike, hvad Bondeståndets
Extractum Protocolli innehåller.
Som tiden var nu förleden, skilgdes R. o. A. åt, och upskiöts
denne qvestion till i morgon.
Den 19 Junii.
Uplästes Assessoren och Commissarien i Ständernes Conthoir
Hr Hed [en]grans Suppliqve;
Och remitterades till Secrete Utskåttet, som lärer tillsee,
at han med en skrifvare kan blifva hulpen.
Föredrogs Justitice-Deputations Betenkande angående Advocat-Fiscalen
Silfverschiölds giorde ansökning om en benägen
föreskrift till K. May:t i anseende därtill, at han blifvit vid
sex ledige assessorater förbigången.
Och resolverades, at en underdånig intercession upgår till
K. May:t, at han må blifva hulpen efter sin ålder och merit
vid första öpning.
Uplästes den öfver Reductions- och Liqvidationsvärket förordnade
Deputations Memorial, hvaruti den berättar: l:o Deputation
af det öfversedde arbetet funnit, at efter förslaget
vid förra Richsdagen alla sakerne i Commission ey kunnat till
denne Ricksdagen afgiöras; 2:o at 230 ansökningar blifvit af
Commission expedierade, däruti de sökande fådt afslag förutban
tiugu mål, däruti vederbörande säges haft fog at klaga öfver
mistning och nu af Deputation blifvit öfversedde samt Riksens
Ständers godtfinnande understelte. Men de återstående målen,
som äro 150, bero dels på ytterligare bevis, dels de till communication
lemnade relationers återstellande och en dels på
utarbetande hos Camererarne vid Contoiren. 3:o Understelies
Ståndens godtfinnande, om icke Commission hädan efter må
lemnäs frihet at utgifva resolution äfven till dem, som kuqna
få något at fordra, fast execution däraf blifver upskuten, til
Dep. Arfskiftet med H. af Holstein. Sthlms auktionsverk. 533
dess Ständerne det faststelt och fonden till ersättningen utsatt;
4:o at den sorn nu gior Notarie-sysslan må den lön och underhåld
bestås, som Ständerne vid förra Richsdagen beviljat, til
dess den ordinarie Notarien Röberg kan komma till helsan
igen.
Thetta Memorialet blef af R. o. A. bifallit.
Thärefter sände R. o. A. en Deputation till de andre
Stånden at påminna om byten, frällsehamrarnes befriande för
hammarskatten och öfvergifva förenämde relation med R. o. Arns
resolution därå, och blefvo thärtill utnämde:
Gref Gustaf Creutz. Frih. Carl Gustaf von Duben.
Hr Ekestubbe. Hr Ollonberg.
Hr Henell. Hr Nordenflycht.
Uplästes Hr Enanderliielms på H. K. Höghets Hertigens
af Hollstein vägnar ingifne Memorial, at en Commission måtte
förordnas af någre i Cam mar- och Justitim-saker erfahrne herrar
och män at utarbeta det till nästa Richsdag, som angår afdelningen
emellan Hennes May:t Drottningen och Hertigen, och
öfver de controverterade målen gifva deras betenkande samt
sedan lemna det till Riksens Ständers egit slut och decision,
men at det, som efter inventarier och eljest redan befinnes
vara liqvid, må imedlertid befordras till laga delning emellan
dhe kongl, arfvingarne.
Thetta blef hänskutit till H. K. May:t och Rådet, at befordras
till slut innan nästa Richsdag igenom en Commission.
Sedan resolverades at till K. May:t och Rådet hänskiuta
det som Stockholms Auctionsverk anbelangar. Och som Directeur
Bunge på sine och afledne Directeur Camens Enkias
vägnar biuder 25 pro cent af behållningen, om han får behålla
det, så begiäres, at samma summa må komma till Rasp- och
Spinhuset, antingen Bunge eller Staden får auctionsverket,
och det äfvenväl, i fall summan skulle kunna bringas högre.
Uplästes Introductions-Deputations relation om dem, som
nu komma at introduceras på Riddarhuset, och hvad the till
Riddarhuset utfåst, nembligen:
Riks-Rådet Sven Lagerberg.
Richs-Rådet Johan Carlson Strömfeldt.
534 Juni 19. Introducendi. Gref Putbus.
Richs-Rådet Olof Törnflycht.
Richs-Rådet Carl Gustaf Hård.
Till hvilkas introduction R. o. A. gåfvo sitt samtycke.
Ricks-Rådet Samuel Barch,
Richs-Rådet Jacob Cronstedt,
Richs-Rådet Ernst Johan Creutz
förbehålles theras rätt och introduction till en annan gång för
de skiäl skull, som Deputations Protocoll innehåller.
Hvad Gref Mauritz Otto Putbus angår, så sade StatsSecreteraren
Cedercreutz, at H. May:t befalt honom anmäla
K. May:ts nådige helsning och recommenderade denne saken;
H. May:t har intet velat gifva honom sin resolution till naturalisation,
innan han sonderat Introductions-Deputation, och
då Deputation intet fann någon svårighet, lemnade H. K. May:t
honom sin nådige resolution.
Resolverades: Såsom H. May:t reeommenderat saken, så
blifver han antagen, och anser R. o. A. ingen annan merit här
än H. K. May:ts höga resolution.
Hr Lilliestierna: Det nekar dem ingen at niuta introduction,
men vij vele talas vid om deras säte.
Hr Stobée: Det är frågan, om han just kan sittia på
Gref-bänkarne.
Ofver denne qvsestion föll nu ingen resolution.
Härjemte androg Deputation, hurusom Feldtmarskalken
Berendt Otto Stakelberg häfver igenom Öfversten Sinekler ingifvit
ett Memorial och giordt ansökning at, i betrachtande af
dess med så mycken mödosamhet betygade trogne tienster för
Cronan och Rijket samt i synnerhet nu varande trånge villkor,
[han] måtte för vidare afgift till Ridderhuset för dess ved förre
Richsdagen skiedde introduction ibland Friherrarna gunstigast
befrias, sedan han efter Riddarhus-Fiscalens attest deponerat
den 5 Junii 1730 200 Dahl. smt utom Vadstena Krigsmanshusoch
Chartse Sigillatae-afgifterne, förhoppandes, at som de fleste
af R. o. A. lära hafva sig bekant hans tillstånd, det lärer
sådant hos R. o. A. förtiena en gunstig reflexion.
R. o. A. beviljade, at hvad sorn i Ridderhusets räkenskaper
påföres Feldtmarskalk Stakelberg till rest för dess introduction
ibland Friherrarna må afskrifvas.
Fältm. Stackelberg. Deputation. G-ardesofficerarnes rösträtt. 535
Sedan uplästes thet som angår theras introduction, hvilka
blifvit Frijherrar;
Och beviljades följande introduction:
Justitiae-Cancellern Thomas Fehman efter Bref af den 7
Maij 1728.
von Mengden, hvars Friherrebref af den 12 Julii 1653
utgifvit af Drottning Christina.
Friherre von Friesendorff efter Bref af den 16 Septembris
1705.
von Giedda, Nils, efter Bref af den 14 Januarii 1730.
von Kochen, Johan Hindrich, efter Bref af den 14 Junii
1731.
Åkerhielm, Samuel.; efter Bref af den 14 Junii 1731.
Löwen, Axel, efter Bref af samma dato.
Stael von Holsten, Georg Bogislaus, efter Bref af samma
dato.
von Buddenbrok, Hindric Magnus, efter Bref af samma
dato.
von Rosen, Gustaf Friedrich, efter Bref af samma dato.
Thärefter upnämdes Adelsmännen, nembligen:
Fock, Hindrich Johan, efter K. May:ts Remiss af den 12
Junii 1731.
von Willebrand, Ernest Friedrich, efter Bref af den 15
April! 1676.
Ofverst-Lieutnant Loos’ stiufbarn Michael Emstech och
Margaretha Emstech efter Remiss af den 12 Junii 1731.
Baron, Simon Daniel och Hindric Johan.
Deputation kom tillbaka, som varit hos de andre Stånden,
och sade Gref Creutz, at Deputationen giordt påminnelse hos
de andre Stånden om deras utlåtelse angående byten och fådt
till svar, at det vore hos Preste- och Bondeståndet afgiordt.
Reductions-Deputations relation lofvade de och vilja taga i
öfvervägande och thärom sig utlåta.
Herrar Officerarne af Gardet, som voro nu alle på vacht,
skickade up Baron Cronhiort och förbehålla sig sine vota, i
fäll på Ridderhuset skulle i något mål komma till votering.
R. o. A. gåfvo härtill sitt samtycke.
Hr Riddercrantz: Samptelige Officerarne af Gardet
bedia ödmiukeligen, at R. o. A. vilja hafva den gunsten för
536 Juni 19. Gardesofficerares adelskap. Introducendi.
dem och intercedera för Lieutnant Törne, at han måtte blifva
nobiliterad i anseende till dess 27 ahrs giorde tienst och fångenskap,
hälst han är den endaste af Officerarne vid Gardet,
som ey är Adelsman.
R. o. A. förklarade sig villige at recommendera honom
hos K. May:t, hvarefter han niuter uthan någon afgift introduction
på Ridderhuset. Och fick Secreteraren Klinckouström
i commission at anmäla thetta hos K. May:t.
Sedan continuerades med introductionerne, och upräknades
the följande af them, som ibland Adell intages:
von Corbmacher efter Bref af den 22 Octobris 1690.
von Brehmer efter Bref af den 8 Julii 1705.
Ridderboll, Johan, efter Bref af den 10 Octobris 1719.
Trolin, nu Trollenfeldt, Anders, efter Bref a.f den 17 Februarii
1720.
Edenhielm, Gillis, efter Bref af den 4 Augusti 1727.
R. o. A. hade vid föregående herrar och mäns introduction
intet at påminna.
Hastferd, Hrr Johan och Gustaf Berendt, sökia at komma
ibland Frijherrarna, hvarom Deputations berättelse vidare innehåller.
Hr L. Åkerhielm: De hafva ey remiss som Baroner
ifrån Konungen och begiära allenast blifva introducerade som
Adelsmän.
Frih. von Ungern Sternberg: Af Remissen lärer kunna
intagas, at H. May:t gierna sågo at de blefvo Baroner. R. o. A.
hafva giordt en Officerare af Gardet grace; om de vilja giöra
denne af Lif-Regementet, så budo lian ödmiukeligen thärom.
R. o. A. ville ey samtyckia därtill, at Hastferderne skulle
som Baroner komma på Ridderhuset.
Frih. Rålamb: Om Hastferd detta disputeras, så är han
nögd at blifva intagen som Adelsman.
Detta senare beviliades.
von Stauden. Claes och Adolph Magnus.
Hr Lilliestierna: Hvad de producerade attester angår,
som Deputation omtalar i sin berättelse, så lära de ey giöra
tillfyllest eller visa, at desse äre af samma familie.
I anledning häraf giordes svårighet vid theras introduction,
särdeles emot Majoren Adolph Magnus von Stauden.
Hastfehr. Introduotionsdep:ns hemställan. 537
Frih. Stiernstedt: Major Staudens person går mig ey
an, men här äro så många attestata, som intyga, at de äro
nobiliterade, och vij hafva examinerat hans skiäl i Deputation.
Det blef godt funnit, at von Stauderne hafva först at anskaffa
K. May:ts Remiss.
Maidel, Georg Johan, efter Remiss af den 12 Junii 1731,
var intet at påminna vid.
Wergin, Bernhard, efter Remiss af samma dato.
Gref Sparre berättade, at dess Herr far har process
med Öfverst-Lieutnant Wergin, som löper in i thenne qvestion,
och bad at han måtte remitteras till K. May:t.
Men denne protesten einottogs ey, uthan Ofverst-Lieutnant
Wergin admitterades till introduction.
Saltza, Everdt Friedric och Jacob Ludvig, komma in uthan
afgift till Riddarhuset.
Wrangel, Otto Wilhelm, admitteras äfven uthan afgift.
von Segerbord äfven så uthan afgift.
von Böhn, Alexander och Ludvig, introduceras.
Hertel, Gotfridl Ulric, introduceras.
Brummer, Johan Wolmar, introduceras.
De Frese, Christian, admitteras uthan afgift.
Törnros admitteras uthan afgift.
Och som förenämde herrar och män ey äro i sin rätta
ordning här satta, så komma de sedermera at rangeras.
Sedan uplästes slutet af Introductions-Deputations berättelse,
hvari förmäles, at som Deputation voro kunnigt, det åtskillige
i rijket välförtiente män och undersåtare hafva i underdånighet
hos K. May:t anhållit om adelig skiöld och värdighet,
och R. o. A. vid förra Richsdagar sielfve hafva behagat utnämna
ett vist antahl af dem, som en sådan heder niuta kunde,
ty har Deputation ey bordt underlåta at vid detta tillfelle utbedia
sig R. o. Arns benägne utlåtande til Deputations efterrättelse.
Hr Lilliestierna hemstelte R. o. A., om icke Landshöfdingen
Ribbing i Giötheborg och Öfversten Maidell borde
anmälas hos K. May:t at hugkommas med Frijherre-värdighet;
äfven Öfverste Didron, sorn har fådt H. Mayrts försäkran vid
förra Richsdagen at blifva Baron.
Det sades, at dhe borde sielfva anmäla sig hos K. May:t.
Gref Tessin: Den rätta processen är fuller denna, at de ,
som vilja blifva Grefvar eller Friherrar böra ad dressera sig
538 Juni 19. Beslut om exspektansstaten. Mörner. Törnflycht.
till K. May:t, emedan det är regale, sorn hörer H. K. May:t
till.
H. Exc. Landtm, påminte, at åtskillige nemdes sidsta
Richsdag och giorde ansökning om sådant på Riddarhuset, men
at R. o. A. sedan låto det alt ankomma på H. K. May:t.
Detta sades vara rätt, och altså låto R. o. A. härvid nu
hero.
Hr K lin eko ust rom kom igen och hade K. May.ts Remiss
för Lieutnant Törne.
Öfverst-Lieutnant Baron Mörner berättade, at han nu
vid Regementet tient 39 åhr, men har allenast Capitens indelning,
och bad at få ett Commendautskap eller Ofverst-Lieutnants
indelning.
R. o. A. biföllo, at en recommendation må till K. May:t
för honom upgå.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
14 Junii 1731, hvaruti Secrete Utskottet hemsteller Riksens
Ständer, om icke det kunde lemnäs till K. May:t och Rådet
at företaga Exspectance-Staten och efter noga undersökning
samt därom plägad correspondence med vederbörande reglera
och observera låta, det l:o inga andra af exspectancelön måge
blifva delachtige, än de som äre torftige och nödlidande; 2:o
at exspectancelönerne emellan Militair- och Civil-Betienterne
proportioneras efter likheten uti caractererne; 3:o at de af
Civilstaten allena till löns åtnjutande upföres, som äre vederlikar
med Ofver-Officerare; och 4:o at åldrige och bräkelige
Militairpersoner, som derföre ey vidare förmå tiena publico,
ifrån exspectancestaten till pensioners åtniutande befordrade
varda.
Thetta blef af R. o. A. bifallit.
Men som Hr Seth mente, at detta stridde emot det, som
alla fyra Stånden redan faststelt om Exspectanterne;
Så resolverades, at om något skulle finnas häruthinnan
directe strida emot den expedition, som till K. May:t upgådt,
jämkas thetta thärefter i Expeditions-Deputation.
Sedan sändes någre af R. o. A. neder at följa them up
som introduceras skulle.
H. Exc. Landtm, berättade imedlertid, at H. May:t har
äfven tillbiudit General-Major Michael Törnflycht at komma
uti dess broders Richsrådets Gref Olof Törnflychts Grefvebref,
Introducendi välkomnas. Riksdagens afslutning. 539
och hemstelte, om icke, när han gior klart och betalar afgifterne,
han äfven niuter introduction.
R. o. A. giorde häremot ingen påminnelse.
Introducendi konimo nu in och trädde innom skranket.
H. Exc. Landtm, holt thärpå ett kort tahl till them,
gratulerade them till then nåden, sorn H. K. May:t them visat,
och förklarade, at R. o. A. med alt nöije dem emottager, samt
önskade dem lycka och välsignelse.
Hr Lagerberg, Fulhnechtige vid detta tillfället för H. Exc.
Gref Lagerberg, svarade thärpå;
Och sedan trädde de till sina ställen.
Thärpå gick H. Exc. Landtm, med R. o. A. up i Kyrkian
till at afhöra Richsdagspredikningen, therest H. K. May:t
och Riksens Råd sig äfven infunno, och efter sluten predikning
for H. K. May:rt med Riksens Råd först uthur kyrkian, och
thärpå ginge R. o. A. samt the öfrige Stånden uppå Richssalen,
hvarest Richsdagsbeslutet uplästes och efter vanligheten
tillgick.
När R. o. A. kommo åter ned på Riddarhuset, tackade
de IL Exc. Landtm, för det vackra talet H. Exc. hållit på
Riehssalen.
H. Exc. Landtm, bad R. o. A., at de ville hålla till
godo hans korta tal, och sade, at dess minne är så förfallit,
at han måste draga ihop det och kom intet at gå i detaille
af det han eljest ärnat; bad at de vilia tyda alt väl ut detta.
R. o. A. betygade sitt nöije och tackade H. Exc. Landtm,
än vidare.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åtli.
Den 21 Juuii.
H. Exc. Landtm, anmälte, at Lieutnant Törne af Gardist
vill afläggia sin ödmiuka tacksägelse hos R. o. A., för
det at R. o. A. recommenderat honom hos K. May:t, så at
han blifvit i Adelsståndet antagen.
Hr Törne kom fram och aflade sin tacksägelse;
Och önskade H. Exc. Landtm, på R. o. A:ns vägnar
honom lycka och bad honom vara välkommen.
H. Exc. Landtm, anmälte, det Ofverst-Lieutnant Mörner
påminner därom, at R. o. A. lofvat vilja intercedera för honom
hos K. May:t, och sade, at han nu har gifvit in sitt Me
-
540 Juni 21. Res. för Mörner. Afskedsdep. till öfverheten.
morial. Om R. o. A. behaga comnjittera H. Exc. at tala för
honom hos K. May:t, at han måtte få Coimnendantskap eller
Öfverst-Lieutnants-indelning, ville H. Exc. det gierna giöra.
Frih. Mörners Memorial uplästes;
Och som R. o. A. gierna ser Hr Ofverst-Lieutnanten hulpen
på ettdera sättet af dessa, så anmodade R. o. A. H. Exc.
Landtm, at hos K. May:t i R. o. Arns namn uti underdånighet
recommendera Hr Ofverst-Lieutnanten till nådig hugkoramelse,
så snart möijeligit är;
Hvilken resolution skrefs på Hr Ofverst-Lieutnantens Memorial.
Sedan utnämdes tlie som skulle vara H. Exc. Landtm,
följachtige up till Öfverheten at å R. o. A:ns vägnar taga ett
underdånigt afskied, nembligen:
Gref De la Gardies Fullm. Gref Gyllenstierna.
Hr Löwen.
Gref Mellin. Gref Frölich.
Gref Tessin. Gref Ekeblad.
Gref Duker, Fullm. Hamilton. Gref Leijonstedt.
Frih. Zulich.
Frih. Stierncrantz.
Frih. Ollonberg.
Frih. Creutz, Fullm. Duben.
Hr Meijerhielm.
Hr Skutenhielm.
Hr Numers.
Hr Strijk.
Hr Kulbars.
Hr Gyllenhall.
Hr Ridderborg.
Hr Bergenhielm.
Hr Schönström.
Hr Bråkenhielm.
Hr Dahlheim.
Hr Klick.
Hr von Böhn.
Hr Wrangel.
Hr Korbmacher.
CeK
Frih. Cronberg.
Frih. Albedihl.
Frih. Bennet.
Frih. I^agercrona.
Hr Rosenacker.
Hr Browald.
Hr Krusbiörn,
Hr Stålhammar.
Hr Ekestubbe.
Hr Hård.
Hr Marks von Wurtenberg.
Hr von Tholin.
Hr Toll.
Hr Fock.
Hr Silfverström.
Hr Hertell. •' '
Hr Saltza. llH<j
Hr Lindhelm. I8ti~
Hr Maidel.
Hr Dankwardt.
Baron Salomon von Otter väljes till Riddarhussekreterare. 541
H. Ex c. Landtm, ^sade sedan, at lian ville giärna förnimma,
om R. o. A. vilja välja Secreterare efter Wulfwenstierna,
och at Wulfwenstierna beder at få muta lön sex månader
ännu vid Riddarhuset, emedan honom dess förinnan ingen
lön på Cronones stat bestås, jembväl i medlertid och husrummen
till Påsk, emedan han bringar Richsdagsacterne här i
ordning.
R. o. A. gofvo sitt gunstige bifall härtill och förklarade,
at de nu vilja välja Secreterare i stellet efter Wulfwenstierna.
Assessoren Hr Adlerbeth berättade, at han och haft
den ähran at anmäla sig hos H. Exc. Landtm, och sökt Secreterare-bestellningen
vid Ridderhuset, men som han betänkt
sig närmare, så, på det ingen måtte falla på honom vid valet,
har han bordt gifva detta tillkienna, och reconnnenderade sig
för öfrigit i R. o. A:ns gunst.
Sedan begiärtes, at de som söka Riddarhus-Secreteraretiensten
ville anmäla sig; och som de kommo fram, lät R. o. A.
dem upläsa de inkomne Suppliqverne till at höra deras röst.
Hr Ehren preus påminte, at i fall någon skulle med
candidaterne vara så nära anhörig, som Richsdagsordningen
innehåller, at den vill absentera sig.
R. o. A. funno billigt, at så skie bör.
Thärpå gick voteringen för sig, och fick Legations-Secreteraren
Baron Salomon von Otter tvåhundrade tiugutre, Assessoren
i Abo Hofrätt Hr Lilliestierna etthundrade åttatijo en,
Advocat-Fiscalen vid Giöta Hofrätt Hr Lilliecreutz fyratijo
nije vota, sorn vidare af voteringslista!! in actis ses kan.
Den 22 Junii.
H. Exc. Landtm, frågade, om icke R. o. A. vilja vara
underrättade om voteringen, som i går gick för sig.
Frih. Broor Rålamb upläste thärpå v otering slistan;
Hvaraf befans, at pluraliteten fallit på Baron von Otter,
som fördenskull Landtmarskalken på R. o. Arns vägnar med
Fullmacht förser.
Sedan föredrogs Hr Lilliestiernas och Hr Lilliecreutz'
ansökning om rekommendation till K. Magit.
Hr Weili: .Tåg har så mycket större ordsak at protestera
däremot, at Hr Lilliecreutz skall få recommendation, som
542 Juni 22. Weilis protest mot rek. för Lilliecreutz.
l:o, när min far gifvit mig transport, han protesterat däremot,
hvarpå sådant för mig kom at stanna, och min far dog; 2:o
begiärte iag at få recommendation til at blifva Secreterare i
Giötheborg, och som då sades, at det stridde emot reglementet,
så hoppas iag, at alla niuta lika rätt, och protesterar således
emot Hr Lilliecreutz' recommendation.
Hr Lilliecreutz: Det förekommer mig underligit, at Hr
Weili missunnar mig den gunst och nåd, som R. o. A. dels
i går, dels nu vela giöra mig. I Giötha Hofrätt har iag ey
protesterat emot honom, uthan begiärt samma post, och som
Hofrätten fann mig värdigare, så förde de mig på förslaget.
Frih. Wrede: Som Hr Lilliestierna ey är uppe, så kan iag
säija, at iag förnummit, at han ey lärer begiära nu mera någon
föreskrift, uthan väntar uthan dess at niuta K. May:ts nåd.
Hr Lilliecreutz utlät sig äfven nu på samma sätt.
Hr Lilliestierna kom därpå up och sade: Jag hörer,
at Hr Weili protesterat emot en recommendation, som mig beviljades.
Hade iag varit uppe, så hade iag straxt skolat betaga
honom det besväret at protestera emot mig, men iag har
ingen competence med Hr Weili, uthan tackar för den gunsten
R. o. A. velat giöra mig och väntar H. K. May:ts nådige
egen hugkommelse och tager till H. May:t min tillflyckt, samt
lefver i den förtröstan, at H. Exc. Landtm, lärer styrka
H. K. May:t till at hugkomma mig som en trogen tienare.
Hr Weili: Jag har ey protesterat emot Hr Assessor Lilliestierna.
Hr Lilliestierna: Jag förtror mig och aldeles till K. May:t
och hoppas, at H. K. May:t lärer hugkomma min underdånige
tienst, och desisterar min ansökning om recommendation.
Hr Riddercrantz: Efter .Lilliestierna varit så considerat
och ey velat besvära R. o. A. med någon intercession, så kan
skie man kunde lemna Hr Lilliestierna den hugnaden, efter
han varit soldat, at få bära galon på sin hatt.
H. Exc. Landtm.: R. o. A. lära giärna see, när tillfellet
blifver och tourén kommer till dem, at iag och flere påminna
för dem hos K. May:t.
Svarades ja.
Hr Lilliestierna: Om iag får bära galon på min hatt,
efter iag varit soldat, som Öfverst Nummers vet, så försäkrar
iag, at iag skall giöra det.
Lilliestierna, Instruktion för Exp.-dep. Riddarhusbyggnaden. 543
Thetta blef honora beviljat, och efter begiäran utfärdades
följande Extractum Protocolli:
Extract uthur Protocollet hållit på Ridderhuset hos R. o. A.
den 22 Junii 1731.
S. D. Proponerades, om icke Assessoren Lilliestierna,
som skall tient under milicen, kunde i anseende därtill niuta
den distinction at få bära gallon på sin hatt, såsom Officerarne.
Och som R. o. A. därtill samtykte, altså blifver detta
uthur Protocollet extraderat.
H. Exc. Landtm.: Som Expeditions-Deputation nu kommer
at continuera med sitt arbete och R. o. A. skiljas nu i
dag åt, så bör iag fråga, om icke Expeditions-Deputation får
rätta sig efter samma Instruction, som 1727 för ExpeditionsDeputation
utfärdades.
Thetta fick bifall.
H. Exc. Landtm.: Det begiärs och, at Herrar Deputerade
öfver( Riddarhussakerne måtte få continuera efter Riksdagen
till at sättia verket på en bettre fot, än det nu råkat.
R. o. A. gåfvo härtill sitt samtycke.
Öfversten Brunners Suppliqve uplästes, om eftergift på
thet som han till Ridderhuset för sin introduction skyldig är.
Hvilket R. o. A. honom beviliade.
Hr Didron mente, at han kunde och borde betala.
Men R. o. A. förskonte honom därföre.
Uplästes Öfverst-Lieutnaut Hr De Fritchis Memorial,
hvaruthinnan han, drifven af en ogemen åtrå och längtan at
se Riddarhuset en gång färdigt, gifver följande förslag: l:o
at den nu förordnade Deputation til Ridderhusräkningarnes
öfverseende finge in commissis at med alt eftertryck infordra
Ridderhusets utestående fordringar; 2:o at det i BarnängsKlädemanufacturiet
iustukne capitalet antingen kunde ater indragas
och(!) på ett fördelachtigare sätt, än hit in till, fruchtbart
giöras; 3:o at af hvarje säterie, ladugård och berustadt
säterie åhrligen sex mark kmt, af hvart helt frällse- och skattehemman
24 öre och af hvart oskattlagt torp en half mark kmt
beviljades; 4:o at de af R. o. A., som inga fastigheter äga,
sig till någon skiälig afgift beqväma; 5:o at Officerarne af
Adelståndet gifva 24 öre kmt af hvart bostellshemman, och
6:o alla Rusthållare af Adelståndet en Dahl. kmt för hvar
häst de under rustetiensten äga.
544 Juni 22. Beslut om stamböcker för Riddarhusbyggnaden.
Hr Stobée: Det förslaget, som är upläst, är mycket godt
och skulle draga ansenligit, men iag vet intet, om man kan
bejaka detta för våra frånvarande medbroder.
Hr Adlerbeth: Det är och många, som interessera i Ridderhuset,
som intet äre possessionati, och därföre menar man,
at denne contribution skulle gå per capita.
Hr Ehrencrona: Det låter sig intet giöra, at vij sittia
nu och läggia på de hemma varande contribution; när execution
kommer på dem, så protestera de däremot. Efter det
ser svårt ut at gå i land härmed, så kunde Landshöfdingen
sammankalla dem i orterne och höra hvad de vilia contribuera
till Riddarhusets bygnad, nembligen de som hafva gods af godsen
och de andra af sina löner.
Frih. Ungern: Det lära vara många, som bo i städer och
ey sortera under något lähn. Vij hafva nu sluppit all contribution;
skulle vij påbörda dem något sådant, torde det ey väl
kunna anses. Riksdagen är nu sluten, vij kunna til nästa
Riksdag giöra aftal härom med våra medbroder.
Hr Fritski: Detta angår intet de andre Stånden, och
det vij som närvarande äro besluta måste de hemma varande
låta sig behaga.
Hr Ehrencrona: Jag tycker vij kunna komma til det
förslaget, som gifves på detta sättet, at en Stambok nedsändes
till hvar Landshöfdinge, så kunna Landshöfdingarne låta dem
skrifva in hvar i sitt län, hvad de vilja gifva. Een gammal
Öfverst heter Foch, som har inga barn, har tält med mig, han
lofvade, at han skulle låta immatriculera sig. Den mannen är
raisonabel och lärer giöra en god begynnelse.
Frih. Ungern Sternberg: Ridderhus-Directeurernekunde
fatta en methode härtill.
H. Ex c. Landtm.: Bifalles Hr Ehrencronas förslag, at
hvar och en gier af frij vilja?
Svarades ja, och stannade R. o. A. i det slut, at Ridderhus-Directeurerne
sända en Stambok till Landshöfdingarne, och
at Landshöfdingarne sedan låta hvar och en skrifva in, hvad
han vill gifva till Ridderhusbygnaden.
Öfverstens af Adelsfanan Baron Broor Rålambs Memorial
uplästes, angående Adels-rusttiensten.
Hr Lars Åkerhielm: Jag håller före, at sammansättning
bör skie, men at man eljest kunde blifva förskont med
munstring och möte till nästa Richsdag.
Om adelsrusttjensten. Prestdeputation. 545
Frih. Stiernstedt: I fall Regementet skulle munderas,
vill då R. o. A., at munteringen skall blifva sådan, som Hr
Öfversten nu föreslagit?
R. o. A. funno bäst vara, at det blifver med Adelsfanan
som härtils till nästa Richsdag.
Ifrån Presteståndet kom en Deputation, för hvilken Biskopen
Barchius förde ordet således: Yij hafva ordsak at
innerligen tacka den store och nådige Guden, som icke allenast
har låtit oss i fred och rolighet försam bläs till at hålla
Richsdag denne gången, uthan och hulpit oss så vida, at vij
nu i Jesu namn få skiljas åt. Som vij alla ro i en båt, så
bör oss och alla med ett hierta tacka Gud hvar gång han
hielper oss väl til lands. Ty vij skulle väl eljest nu ha stödt
på många farliga klippor, om icke Gudz hand hade hållit i
styret, som allena kan stilla stormen och näpsa hafvet; därföre
böra oss alla kyssa och vörda den handen, när vij nu få
sättia vår fot på landet och gå hem hvar och en till sitt igen.
Näst det at vij således alla med tacksägelse till Gud uplyfte
våra hiertan och händer till himmelen, innan vij skiljas åt och
taga afskied ifrån hvarannan, så bör oss och tacka hvarannan
inbördes för kiärligt och förtroligt samråd, biträde och bistånd
under vårf riksdagsarbete, befalla hvarannan i Guds händer
och önska hvarannan alt godt. Presteståndet finner fördenskull
det nu vara sin plicht och skyldighet at hos Riksens
Höglofl. Ridderskap och Adell afläggia dess vördsamste och
hörsamste tacksägelse för all den gunst och bevågenhet, som
det af Riksens Höglofl. Ridderskap och Adell vid denne Riksdag
niutit häfver. Enskylte timmelige förmåner och fördelar
har vårt Stånd icke sökt, mycket mindre vunnit, ty det häfver
sin endaste afsicht haft på det allmenna bästa. När vij få
muta våre välfångne privilegier till godo, så äro vij för vår
•del nögde och hielpa gierna till at andra niuta det samma.
Men at vij taga något illa vid oss, när någon rörer vid vår
ögnesten, som är vår rena Evangeliska religion och lära, det
måste ingen förtänka oss före. Yij hafva väl och hördt talas
om ett stycke Böndagsarbete, som skall hafva gådt ut därpå
at kränka den samma. Men Gud skie lof, at det intet är
communicerat med vårt Stånd. Gud skie lof, vij hafva och
hördt, at alle rättsinnige af de andre Stånden hafva förklarat
sitt missnöije däröfver. Gud skie lof, vij hafva och en Konung,
som sin eed tänker at hålla. Därföre gifva vij oss tillAäéln»
Protokoll, 1731. 35
546 Juni 22. Presternas protest mot religionsfrihet.
freds och lite aldeles på den Herren, som har lofvat sin försambling,
at och helfvetes portar icke skola blifva henne öfvermechtige.
Hos Eders Höggrefl. Exc. låter och vårt Stånd
inläggia sin aldraödmiukaste tacksäijelse för all den möda och
besvär, som Eders Höggrefl. Exc. uthaf patriotisk nijt och zele
vid denne Richsdag haft häfver. Det kan väl icke annars
vara, än at den dryga börda, som Eders Höggrefl. Exc. burit
häfver, måste lemna öma skuldror efter sig. Men Gud är
mechtig till at stärka och förnya Eders Höggrefl. Exc:s hälsa
och krafter. Han skall och efter vår trogne önskan uppehålla
Eders Höggrefl. Exc. ännu i många åhr och låta Eders Höggrefl.
Exc:s höga namn hos hela efterverlden blifva oförkränkt
uti everdelig välsignelse. Gud vare med oss alla. Gud hielpe
hvar och en af oss väl hem till sitt igen. Det står i Guds
hand, hvem som af oss lefver till nästa Richsdag. Den som
dessförinnan i en salig stund får läggia sina ögon till, han
kommer vist i lugnet och vet af ingen storm. Gud låte emedlertid
alt gå väl och sin välsignelse vare öfver sitt folk.
H. Exc. Landtm, tackar för all den möda, som det Högehrevyrdige
Presteståndet giordt sig vid den öfverståndne Riksdagen
till at befordra K. May:ts och Rikets tienst, och hugnar
det R. o. A. mycket, at Presteståndet visat dem stort förtroende;
the önska at det måtte altid continuera och lära på
sin sida söka at underhålla framgent ett godt förtroende med
Presteståndet. Jag för min dehl tackar ochså för all den heder
och vänskap, det Högehrevyrdige Presteståndet visat emot
mig, och lofvar vid alla tillfellen vara dem till viljes och tienst,
och hvad iag ey kan giöra dem till godo, skall iag bidia den
högste Guden upfylla.
Härmed afträdde Presteståndets Deputerade, beledsagade
uthaf R. o. Arns ledamöter, som them införde.
Sedan utnämde R. o. A. tolf till at gå till de andre
Stånden och taga afskied, nembligen:
Gref Wachtmeister, Grefve Piper.
Fullm. Frih. B. Rålamb.
Frih. von Ungern. Frih. Stiernstedt.
Hr Jägerhorn. Hr Schechta.
Hr Bagercrantz. Hr Ridder schantz.
Hr Carl von Schantz. Hr Woltemat.
Hr Adlerbeth. Hr Strålenhielm.
Adelsdep. utses. Borgarståndets afskedsdep. 547
Ifrån Borgareståndet korn en Deputation, för hvilken Rådman
ifrån Stockholm HrScherping förde ordet således: S. T.
Gud skie lof, nu är vår Richsdag öfverstånden, så at Riksens
Ständer få skiljas åt, sedan de budit hvar annan farväl. Gud
vare lofvat, nu återstår ey mehr än sagt är. Fördenskull är
iag med mine medbroder ifrån Borgarståndet upkommen till
at giöra det samma och biuda ett ödmiukt fara väl. Men förr
än iag slutar mitt tahl, utbeder iag' mig den friheten at få gå
til min Gud med lof och tacksäijelse, at Riksens Ständer med
ro och enighet fådt vara tillsamman-till at företaga Riksens angelägenheter
och dem afhandla. Gud alsmechtig läte det vara
skiedt till Guds äro och Konungens och Rikets tienst och nytta,
hvarom iag så mycket mindre tvifla bör, som man förspordt
hvars och ens vilja varit därhän syftande. Eders Exc. och
R. o. A. hembäres en ödmiuk tacksäijelse för all den nåd och
gunst, som Borgareståndet åtniutit. Därnäst aflägger Borgareståndet
särskilt tacksäijelse för alt det besvär, Eders Exc.
haft. Gud gifve deras händer voro så fulle med håfvor, som
deras hierta med vördnad för Eders Exc., så skulle intet fela
tillräckelige tacksamhetstekn; men som det är öfver alt bekant,
at Eders Exc. intet älskar förgylte händer, uthan är nögd med
ett godt hierta, så lofvar och Borgarståndet at utsprida H. Exc:s
beröm nu och framgient. Borgarståndet lofvar och ey vilja
glöma den sorgfällighet, som Eders Exc. låtit spöria till bibehållande
af enighet Stånden emellan, eftersom intet skadeligare
är, än när lemmarne i en kropp gnabbas och stötas, hvilket
tvi dey, du fördömde ande, om du någon sin skulle söka, så
hoppas vij med Gudz hielp dina anslag med trogne böner och
Fader vår till intet giöra. Sluteligen hembäres Eders Exc.
och R. o. A. en ödmiuk tacksäijelse för troget arbetande därhän,
at Sveriges inbyggiare fådt kiänna fruchten af freden
medelst contributionernes uphörande. Herren förläne trogne
upbördsmän, som förstå rätt at giömma och väl at utdela, på
det Riksens Ständer ey motte se sig samla penningar i en
iholig pung. Gud förläne, at embetsmännen så rådslå öfver
Herrans folk, som vet sig vara frij, frije efter naturen och
frie af lagen, så at alla måste skiönia välgång och minst
känna af träldom och besvär. Jag slutar som iag begynt:
Gud skie lof, nu är Richsdagen ändad. Gud hielpe hvar hem
till sitt. Skulle Gud behaga, at flere Richsdagar komma at
hållas, för än Gud gior ända på all ting, så regere Gud alles
548 Juni 22. Bondeståndets dep. och rek. för sin sekreterare.
hiertan och sinnen så at skaffa om Konungens land och rijke,
så at man måtte kunna giöra räkenskap i sitt egit samvete,
i stadigt betrachtande at vij skola stellas in för den öfverste
domaren, hvarest lärer frågas efter, huru vij åtlydt hans bud.
Utvälg du, alsmechtige Gud, sådane mann, som du vill hafva
i alla Stånd, var dem sielfvom förskräckelig i deras samveten,
om någon biuder till at komma til Richsdagen för onda afsichter,
at rättsinte ey måtte darra och bäfva. Det är mitt
ödmiuka tahl, som iag beder at R. o. A. ville med gunst och
nåd anse, och lemna mig den gunsten, at iag får lefva under
Eders Exc:s och R. o. Arns hägn och försvar.
H. Exc. Landtm, svarade härpå, tackade Borgarståndet
för deras viste zele för det allmenna bästa och försäkrade dem
om R. o. Arns benägenhet, samt önskade dem, som skola resa,
mycken lycka på sin hemresa.
Borgareståndets Deputerade afträdde.
Ifrån Bondeståndet kom Talemannen med en Deputation
och tog afskied af R. o. A., tackade för all den gunst och
godhet, som H. Exc. Landtm, och R. o. A. visat Bondeståndet,
och at H. Exc. Landtm, samt R. o. A. så mycket låtit sig
vårda om Rikets välfärd och jembväl uptagit det enfaldiga
Bondeståndets påminnelser med tåhlamod. De önskade därföre,
at Gud täckts giöra de plägade rådslagen lyckelige och
uppehålla H. Exc. och R. o. A. vid allskiöns välmågo.
H. Exc. Landtm, svarade därpå och betygade R. o. Arns
ömhet för Konungens och Rikets tienst samt Bondeståndets
bästa, och tackade dem därföre at de haft förtroende till
R. o. A., samt önskade dem en lyckelig hemresa.
Taleman: Efter Eders Exc. hulpit oss till en berömlig
Secreterare för Bondeståndet, så ber Ståndet, at han kunde
blifva befordrad till någon anständig beställning. — Gaf thärpå
fram ett Memorial om det samma, som uplästes.
Och så afträdde Bondeståndets Deputation.
Thärpå tillsades, at som the andre Stånden nu beskickat
R. o. A., så skulle R. o. A:ns Deputation gå till de andre
Stånden.
Hr Ridderschantz: Prästerne borde hafva svar på det
de anförde om bönedagsarbetet.
Häraf upkom nu en qvestion;
Och altså sade H. Exc. Landtm.: Frågan är, om man
skall på något sätt röra det, som Presteståndets Deputerade
Om svar å presternas protest. Barnängens manufakturer. 549
anförde, och som man ey kan tro, at det ment R. o. A., efter
här ey blef något slutit hos R. o. A. i den saken, uthan Borgareståndet
kom med den proposition, så äre somblige af den
tankan, at man ey skulle röra något därom, men skulle något
nämnas därom, så kunde man säija, at hvad religion angår,
så försäkrar R. o. A., at de lära maintinera den i alla delar.
Härvid stannade nu detta.
Och upläste Öfversten Baron Bror Rålamb det tal, som
han hos de andre Stånden hålla ville — hvarmed R. o. A. voro
nögde —
samt gick så bort med de öfrige Deputerade till at å
R. o. A:ns vägnar taga afskied hos de andre Stånden.
Uplästes Deputations öfver Riddarhus saker ne ingifne Memorial
samt allegaterne därtill, nemligen först thet Memorial,
som Herrar Deputerade till Ridderhussakernes öfverseende hafva
upsatt öfver Barnängs-Manufactorieverket, hvarutinnan
l:o påminnes thärom, at hos H. K. May:t i underdånighet
begiäras måtte, det H. K. May:t i nåder täckes låta gilla och
stadfästa ett vist profstycke af kläde eller boy till beklädningarne
så väl till des art och godhet på klädeshallen, som färdigt
är, samt till des godhet och färg med längd och bredd för hvart
stycke, hvilke profstycken måtte å bägge änder förseglas samt
vid klädeshallen och i K. Krigs-Collegio förvahras, hvarefter
sedan alt framgent så den ena som den andra fabriqveuren
ina arbeta samt ali tvist och dispute å(!) en gång för alla
betagas, som eljest på annat sätt aldrig står at förebyggas,
uthan lärer annars immerfort den ena fabriquanten genom allehanda
bearbetande och utvägar underslå sig den andras lefverantzer
samt följachteligen hvar annan ruinera;
2:o at H. K. May:t i nåder täckes vijdare faststella och
befordra den redan anno 1725 skiedde repartitioneu på Regementerne
manufacturierne emellan här i rijket, så framt icke
H. K. May:t i nåder för R. o. A. såsom ägare af detta värk
skulle någon besynnerlig nåd låta vederfaras genom flere Regementen
anslående at beklädas af detta manufacturievärk,
hvarom behörig och underdånig ansökning giöras kunde.
3:o Föreställa Herrar Deputerade, at som nyttan och vinsten
med fijnare klädestillvärkningar är olika stor emot gröfre,
så skola jemväl så många Ajna stolar böra upställas och drifvas
som capitalet och förlaget tillsäger, samt så många grofva och
ey flere hållas, än till Regementernes beklädningar efter en
550 Juni 22. Riddarhusdep:ns mern. om Barnängens manufakt.
tillförlåtelig calculation fordras, medan man til deras drifvande
mehrendels undfår helften af leverancesumman, hvarmedelst
värket till stor del lisas i förlagerne. Men vid stoftfabriqven
i Leijonankarske huset skall allenast fijna och tunnare
yllne tyger böra arbetas samt vid begge värken Svensk
ungdom antagas och inöfvas. Och som vid en slik manufactur
nödigt och angelägit vara skall till menagets erhållande och
nyttas giörande af gröfre ullsorter, utskott af klippningar och
stumpegarn med mera, altså skall och en tris-väfstohl vid
Barnängen böra inrättas till slike sorters förarbetande, som
eljest onyttigt vis förspillas, hvilken vahra i Bergslagen finner
sin goda afgång.
4:o Påminna Herrar Deputerade, at hela verket, som i
det nu varande tillståndet ey kan som sig bör upkomma, må
af publico och manufacturfonden blifva understödt, på samma
sätt och vilkor som Ahlingsåhs-verket, åtminstone med 100,000
Dahl. smt efter handen, hvarunder det ey synes kunna hielpa
sig, emedan Banqven däraf först måste betalas, hvars interesse
fräter mycket på vinsten, och till 25 stohlar öfver hufvudet,
utom de grofva commisskläderne, fordras vid pass 2,000 Dahl.
smts förlag för hvar, och mehr, enär rätt arbetas; kunnandes
för denne fond värket till publicum, liksom Ahlingsås, genom
richtige inventarier och tillgång af ägendomb altid lemna säkerhet
nog för summan.
5:o Hålla Herrar Deputerade före, at den vid Barnängen
nu varande lama disposition genast ändras må, förklarandes,
at både Herrar Deputerade och Herrar Directeurerne af värket
finna högstnödigt, at directionen inom värket och värkets drift
betages Ekman, hvars upförande ey längre skall gagna detta
värk, som och eljest hvarjehanda gensträfvoghet visar emot
Hrr Directeurerne och värket; kunnandes i stellet någon annan
därtill skickelig person med långt mindre bekostnad antagas,
som under en drift och inseende kunde förestå begge värken
så väl vid Barnängen som i Leijonankarska huset, hvartill
Ekman och blijr skyldig, om han än ville neka, emedan han
i detta fall, änskiönt varande interessent, dochlikväl tiänar
för åhrlig lön såsom betient, hvilken ey som vederbordt skiött
värket, och i öfrigit efter prsejudicata i andra compagnier,
rederier och bolager måste låta sig commenderas af 3/4-clelar,
när han allenast pretention i V4-part häfver.
Anmärkningar mot direktören Ekman. 551
6:0 Är Hrr Deputerades mening, at Directeuren Hans
Ekmans böcker och räkenskaper, under interessentskapstiden
håldne, revideras, och dess förde disposition noga observeras,
om och all ting som vederbort blifvit besörgt och interessentskapets
gemensama nytta befrämiat; hvarförinnan ingen rich tig
liqvidation med honom skall kunna ingås, emedan han skall
böra häfta för hvad rättmätigt kunde blifva til des gravation
observerat. Och ehuruväl Herrar Deputerade med Hrr Directeurerne
af värket häruti redan författat anstalt och i följe
däraf gierna skulle önska något omständeligare kunna andraga,
så låter sådan revision likväl icke så straxt giöra sig, förr
än bättre fram, emedan tiden nu är för kort. Imedlertid skall
likväl detta ey hindra, at ju bemelte Ekman genast kan sättas
uthur directionen af värket, och hafva Herrar Deputerade samt
Herrar Directeurerne communicerat Directeuren Ekman ett
Extractum Protocolli och dess förklaring åstundat, huru värket
kommit at aftaga, men ey annat af honom till svars kunnat
ärhålla, än des calculation innehåller, så at Hrr Deputerade
af honom ey rätt lius och tillförlåtelig underrättelse kunnat
undfå, hvilket man altså väntar framdeles igenom bemelte revision
öfver dess disposition och böcker.
7:o Hafva och Herrar Deputerade befunnit nödigt, at Magasinerne
böra å nyo i någor af Hrr Directeurernas närvaro
inventeras, allt efter stycketahl och nummer, och tillika redskapen
efterfrågas och igenomses samt Manufactorieböckerne
jembväl föras, och undersökning hållas, huruvida alt har gådt
rich tigt till, med mera som till interessentskapets gemensama
säkerhet lända kan.
8:0 Skall ali god inenage och hushåldning vid värket hädanefter
böra befordras, hvarföre Directeurerne borde hafva
specialem curam, varandes ibland annat, som Hrr Deputerade
för deras delar finna värket mycket gagneligt, såsom l:o at
färgeriet bibehålles och idkas vid värket, hvilket härstädes är
det största och kostbaresta i hela rijket; 2:o at en valkqvarn
på någon belägen ort vid nägden därom acqvireras och uprättas;
3:o at så många drängar, gossar och qvinfolk, som till
arbetet behöfvas, spisas vid verket eller dylik inrättning förfogas,
som i slikt fall vid bruken nyttias, hvarigenom arbetslönerne
måge blifva lättade; och skall till sådant kosthåld så
mycket större lägenhet härstädes vara, som ängar och betesmark
för 5 å 6 miölkekor finnes och trägårdar vid handen
552 Juni 22. Beslut om Barnängens manufaktur.
äro; 4:o skola de förn ernsta grader i tillverkningen väl böra
besörjas, såsom ull-sorteringen, -spinning och -beredning samt
nödigt folk därtill anskaffas; samt 5:o ett vist reglemente af
Hrr Directeurerne författas och verckstellas, hvarefter directionen
och betieningen under richtig upsicht hädan efter må
styras, och arbetet drifvas så väl med räkenskaper, correspondence
och disposition, som alt annat.
9:o Och ändteligen hafva Deputerade ey kunnat underlåta
at erhindra, hurusom desse begge värken nu tilhöra R. o. A.
till större delen och resten jemväl dem tillfalla torde, samt
huru debiten och afsättningen synnerligen af de finare vahrorne
endast och allenast befordrar värkets skyndesama upkomst,
hvartill de Cramhandlande, som borde vara slike värks afnämare,
förnimmes alsingen böijelse och lust hafva, så at
man på allehanda andra medell och utvägar till verkets afsättning
måste vara betänkt. Fördenskull hafva Herrar Deputerade
sådant hemstält R. o. A., med förmodan, hvar och en
af Höglofl. R. o. A. lärer kiöpa och bära de varor till kläder,
som härstädes nu tillvärkas, samt efter egit tycke och behag
låta beställa, hvad i ylle kunde vara nödigt, som kläden, perpetuel!,
droijet, kiersting, boy, fyrlod, calmink, chalon, rask,
barcan, camlott och andra stofter, jembväl och at R. o. A.
kraftigt bidraga till landshielpzförhögningen på införslen af
slike vid desse fabriqver arbetade vahror_ till afsättningens befrämjande,
på det manufacturiet under så god anstalt och hielp
efter hand må finna sin upkomst.
R. o. A. biföllo hvad Herrar Deputerade uti 1, 3, 4, 5,
6, 7 och 8 §§:ne andragit, men remitterade den 2 § tilbaka til
Herrar Deputerades, närmare öfverläggande. Och uppå den
påminnelsen, som 9 § innehåller, yttrade sig R. o. A., at de
hålla för bäst vara till debitens befordrande, at icke allenast
en bod måtte upsättas här i staden, hvaruti godset som tillvärkas
kan försäljas, då R. o. A. äro benägne at där kiöpa,
hvad de behöfva för sig och sitt folk, uthan och at vissa partier
kunna sändas till marknaden.
Vid den 2 § i Deputations Memorial, som handlar om
Ridderhusets fordran hos Lars Persson, för detta RiddermarcJc,
förestelte H. Ex c. Landtm., om icke, emedan Assessoren
Soop haft så mycken möda och besvär vid den processen han
å Ridderhusets vägnar fördt emot Lars Person och dess expromissorer,
det voro billigt, at han niuter en recompense.
Soops belöning. Riddarhuskamreraren Adlerstolpes balans. 553
R. o. A. funno det skiäligt och låto det ankomma på
Herrar Ridderhus-Directeurerne at determinera summan.
Hvad Ridderhusets medell och räkenskaper angår, så gior
Deputation först en utförlig berättelse om beskaffenheten af
den balance, som afledne Ridderhus-Camereraren Donat Adlerstolpe
finnes häfta före til 8,296 Dahl. 7 öre 7/iö Pgr smt,
och yttrar sig sedan, at Deputation är af den tankan, at innan
enkian efter dess ansökning någon afskrifning beviljas, bör
hon med sielf sins eede betyga icke allenast sin oförmögenhet
at betala denne balance, uthan och at hon icke vet någon tillgång
därtill eller hvarest de medlen af dess afledne man blifvit
emplojerade.
R. o. A. funno skiäligt, at enkian bör tillhållas at afläggia
en sådan eed.
För öfrigt blef uppå Hr Landshöfdingen Baron Wrangels
påminnelse resolverat, at i början vid hvarje Richsdag skall
en Deputation förordnas at gå igenom Ridderhusräkningarne.
Till at förekomma slike orichtigheter i framtiden föreslår
Deputation, at l:o, jemte det Ridderhus-Camereraren steller
för sig sufficient caution, R. o. A. nu täcktes förena sig därom
at genom Herrar Directeurernes försorg allment kundgiöra
låta, det hvar och en som skall betala några penningar till
Ridderhuset, det vare sig för introductioner, hyror eller annat,
bör insättia dem för Riddarhusets räkning i Riksens Ständers
Yexelbanco och den därpå tagne bancoattesten lefvereras till
Ridderhus-Camereraren, hvilken då därå meddelar qvittence
och nämner bancoattesten, samt när den är daterad, i qvittencet;
hvarjemte antydes, at eho som på något annat sätt
betalar någre Ridderhusmedell till Camereraren står sin egen
hazard at å nyo betala dem, i oförmodelig händelse de skulle
förskingras och intet komma Ridderhuset till nytta, eftersom
och intet Camererarens qvittence på andre betalningar, än de
som således för Ridderhusets räkning i Banqve blifvit insatt,
skall anses för giltigt.
R. o. A. biföllo i alle delar denne §.
2:o At när någon genom Konungens nåd har blefvit adlad
eller naturaliserad och angifver sig i Introductions-Deputationen
at blifva introducerad, tillsäijes densamma af berörde Deputation,
det han först måtte i Banqven för Ridderhusets räkning
insättia introductionspenningarne, lika som med Chartaa Sigillatse-
och Vadstena Krigsmanshus-rättigheterne skier, hvar
-
554 Juni 22. Beslut angående Riddarhuskamreraren.
igenom hindras, at sådane Ridderhusets medell icke åhr efter
åhr komma at såsom obetalte i räkningarne balanceras.
Thetta expedientet blef äfven af R. o. A. bifallit, jembväl
at arrendet af Smålands hemman i Banqven insättas, så vähl
som och hushyrorne af sielfve hyresmännerne.
3:o Om någon i landsorterne för äldre eller senare åhrens
restantier, vare sig för introductioner eller annat, skulle antingen
insättia medell i något Landtränterie eller genom execution
af hvariehanda egendom blifva hemsökt och penningarne
därföre i Ränteriet insatte, förmenar Deputation Camererarens
skyldighet vara at allenast informera sig, på hvad sätt medlen
ifrån en och annan ort kunna beqvämligast stå at remitteras
därifrån hit till Stockholm och sådant Herrar Directeurerne
tillkenna gifva. Hvarefter vederbörande Herrar Landshöfdingar
kunna anlitas at öfverstyra penningarne, på hvad sätt remisserne
kunna åstadkommas, anten genom Banqvens transportzedlar,
såsom det bästa och säkraste medlet, eller egenom säkre
assignationer, hvilka intet sändes till Camereraren, uthan till
Herrar Directeurerne, som genom Camereraren låta betalningen
för assignationerne utsöka och genast i Banqven insättia; och
där remisser skie genom transportzedlar, begiäres förut af Hrr
Landshöfdingar, det de, innan de sändes ifrån orten till Hrr
Directeurerne, at de transporteras af Räntemestaren på Riddarhusets
räkning i Banqven, hvarefter qvittence, sedan penningarne
i Banqven blifvit insatte, till orten återsändas.
Thetta blef ochså af R. o. A. approberat.
4:o Föruthan det som här ofvan fcrmält är, at Camereraren
åligger uti qvittencerne beropa sig på insättningsattesterne
af Banqven, utliom hvilka intet dess qvittence skall
anses för gilltigt, så tyckes Deputation till så mycket större
säkerhet därjemte nödigt vara at antingen hos Riddarhus-Secreteraren
eller Fiscalen upvisas hvart och ett qvittence, som
Camereraren utgifver jemte Banco-attesten, hvarpå qvittencet
är meddelt, då han allenast jemte sitt namns underskrift sätter
på samma qvittence: »annoterat», men pålägges intet vidare
räkningsgiörande eller ansvar därföre, än at han hvart qvartal
upgifver till Hrr Directeurerne en underskrifven upsats på alla
de qvittencer han således annoterat och underskrifvit, och at
äfven förordnat blifver, det intet Camererarens qvittence skall
för giltigt anses, utan en sådan Secreterarens eller Fiscalens
annotations-påskrift, hvilken doch synes lijkare kunna tilhöra
Om förvaltningen af Riddarhusets medel.
555
Secreteraren än Fiscalen, eftersom Secreteraren tillika med
Camereraren underskrifver alla assignationer, som af Ridderhusmedlen
på Banqven utassigneras.
R. o. A. pröfvade bäst vara, at Secreteraren håller denne
annotation och at utassigneringen skier uthaf en af RidderhusDirecteurerne
och Camereraren. Men i det öfrige biföls puucten.
5:o. Till at så mycket mera vara förvissad om Riddarhusmedlens
säkerhet, tycker Deputation, at Camereraren åt
minstone hvart fierdedels åhr bör till Herrar Directeurerne ingifva
pertinent förslag, som visar Ridderhusets indrächt, utgift
och rätta behållning i Banqven, så inrättat, at sidsta qvartalsförslaget
om åhret skall stämma öfverens med åhrscassaräkningens
saldo i Banqven; kunnandes således Herrar Directeurerne
hafva tillfelle at uti Banqven hvart qvartal låta efterse,
om Bancoräkningen stemmer öfverens med förslagernes, och
vid åhrets slut med cassaräkningens behåldning, samt i vidrig
händelse tidigt bevaka Ridderhusets tillstendiga rättighet.
R. o. A. biföllo thenne § och förordnade, at när collationeringen
skier i Banqven, Secreteraren då skulle vara därhos
och om behåldningen attestera, som sedan legges till verification
vid räkningen.
Beträffande Riddarhusets utestående fordringar, så gifver
Deputation, till at komma till slut med Ridderhusets restantier,
ett sådant förslag, at Ridderhus-Camereraren tillika med
Ridderhus-Fiscalen, hvilken senares syssla tilförende varit at
jembväl draga försorg om gambla balancers infordrande så
skyndesamt som skie kan, extrahera räkningar för hvar och
en Riddarhusets debitor, med uträknat interesse på de fruchtbare
capitaler til den tid räkningen extraheras, hvilket interesse
sedan kommer at continueras till betalningstiden, och at samma
räkningar sedan öfversändes uti Herrar Directeurernes bref
till vederbörande Herrar Landshöfdingar, med anmodan at efter
yttersta möijeligheten förmå de skyldige inom en viss förelagd
termin, hvaraf den längste tyckes kunna blifva ett åhr, skulden
för Ridderhusets räkning här i Banqven låta insättia och
betala samt Bancosedlarne till Ridderhus-Camereraren emot
sådant qvittence, af honom och Secreteraren underskrifva, som
förbemelt är, aflefverera. Hos dem, som intet kunna förmås
således godvilligt betala, måste väl anhållas, at Herrar Landzhöfdingar
genom execution låta utsöka, hvad som erhållas kan;
men åter de, som med giltige attester kunna visa sig vara i
556
Juni 22. Beslut om Biddarhusets balanser.
så slätt tillstånd, at de icke förmå betala, och Herrar Landshöfdingarne
sådant sielfva äfven betyga, eller och de familier,
af hvilka ingen är till finnandes, de kunna, sedan beskied
därom inkommer, till nästa Riksdag på en särskilt lista upföras
och omständigheterne för hvar och een annoteras, då den kan
R. o. A. föredragas, som förmodeligen då lärer för sådane
deras debitorer bevilja afskrifning.
R. o. A. biföllo, at således med desse balancer förfaras
må.
Vidare, och som den största svårigheten synes vara, at
ibland de gamble debitorerne finnas åtskillige namn, som man
icke vet om, eller hvarest personerne eller deras arfvingar äro
till finnandes, så synes Deputation ingen annan utväg vara,
än at ett extract af 1710 åhrs bok utdrages på de gamble
balancerne och upläses på Ridderhuset, då Höglofl. R. o. A.
in Pleno är tillsammans, på det man må om samma debitorer
få någon kundskap, men tbe, som man på thet sättet ey kan
få uplysning om, kunna sedan extraheras, jemte summan, som
hvar och en finnes vara skyldig, med uträknat interesse till
thetta åhrets slut på de fruchtbare capitaler, af hvilka extracter
skrifves så många exemplar, at ett däraf kan sändas till hvar
Landshöfdinge i hela riket, och äfven till Pommern, och därjemte
af dem begiäres underrättelse, om eller huruvida någon
kundskap kan erhållas om de specificerade personer eller deras
arfvingar, och, därest någon finnes, at de då på ofvan anförde
sätt sökes om betalning, samt de, som finnes vara antingen
aldeles oförmögne till at betala eller och aldeles intet stå at
igenfinnas, måge nästa Richsdag kunna komma till afskrifning
eller och visa sådane omständigheter, at de ey böra betala;
kunnandes Herrar Directeurerne anmodas at genom vederbörande
Ridderhusbetiente låta detta utarbeta, helst betienternes
öfrige sysslor emellan Richsdagarne intet äre så trägne,
at icke de desse gamble restantier, på sätt som förbemält är,
kunna extrahera och expediera, så at till nästa Richsdag hos
R. o. A. om rätta beskaffenheten af desse gamble restantiers
egentelige beskaffenhet kan utförlig kundskap framtes.
R. o. A. biföllo och häruthinnan Deputations yttrade mening,
och balancelistan lägges på bordet för dem, som i desse
dagar vilia se den.
Yttermera berättar Deputation, at Ridderhus-Directeurernes
räkningar finnes igenom Herrar Directeurernes goda
Thams donation till collegium illustre.
557
föranstaltande vara reviderade till 1729 åhrs slut af Bokhållaren
Bossardt;
Och resolverades, at Herrar Ridderhus-Directeurerne låta
förnöja honom derföre af Ridderhusmedelen.
Sidst berättar Deputation om Ridderhus då varande cassans
tillstånd, at nembligen utom de 40,000 Dahl. smt, som
stå i Manufactorievärket, är till diverse personer utlånte emot
interesse å 6 pro cent och större delen på panter 11,376 Dahl.
31 öre 8 smt, hvarpå är obetalt interesse 1,796 Dahl. 18 öre 19
pgr, men contant behållning i Yexelbanqven till den 15 Junii
5,226 Dahl. 25 öre 184/s utom de gamble balancerne samt de restantier,
som härröra af de senare åhren ifrån 1710 till och
med 1729 åhrs slut, sig bestigande till 12,768 Dahl. 31 öre 4Vs
pgr smt, och det som af Lars Persons balance kan inbekommas,
samt 393 stycken i kistan befindtelige devalverade Myntetekn
och tvenne stycken försäkringssedlar på devalverade Myntetekn
och sedlar, den ena på 104 Dahl. 12 öre och den andre
på 902 Dahl. 18 öre smt, hvilka till licentens clarerande genom
Mäklare kunna försälias till högsta pris.
Vidkommande the af Commercierådet Tham till ett Collegium
illustre förärte 30,000 Dahl. kmt, så är för dem genom
Herrar Directeurernes goda försorg länebancosedlar uphandlade,
och tycks Deputation icke allenast med de medlen därvid kunna
förblifva till vidare, uthan och Herrar Directeurerne anmodas
at på samma sätt, såsom det nu för tiden säkraste medell,
söka at giöra så väl de af desse 30,000 Dahlér åhrligen fallande
interesser som de öfrige Ridderhusets behåldne och inflytande
medell fruchtbara.
Hvilket Betänkande blef af R. o. A. bifallit.
Frih. Rålamb kom med Deputationen tilbaka och sade,
at samptelige Stånden anmält sin ödmiuka helsning och tienst.
Hr Ruth berättade, at här voro Öfverst-Lieutnant Wergin
sidst introducerad, men som han ey skall vara af Adell,
så protesterade han däremot.
Frih. Ungern: Det lärer nu ey vara tid till at undersöka
om den qvestion, och skulle vara oanständigt, om någon gåfvo
sig ut för at vara af Adell, som ey är, i sådant fall kunde
Introductions-Deputation undersöka därom.
Frih. Rålamb: Sedan K. May:t remitterat honom till Introductions-Deputation
i sådane termer som skiedt, så kunde
man ey undersöka vidare därom.
558 Juni 22. Virgins adelskap. Nye grefvars och baroners säten.
Hr Wolfeldt: Jag har i Lifland kändt honom och dess
andre broder och kan bevittna, at de voro aitid där håldne
för Adelsmän.
Hr Peter Schiönström: I Olearii resebeskrifning namnes
Werginius af Pommersk Adell.
Hr Sparschiöld: Saken är afgiord, och om någon disputerar
Wergin sitt adelskap, så bör det vara Wergin förbehållit
at tala den till, som det honom bestrider.
Gref Tessin: Det är intet ovanligit, at den som vill
naturaliseras skall skaffa bevis om sitt adelskap.
R. o. A. låto bero vid introduction, som Ofverst-Lieutnant
Wergin niutit, och lemnade undersökningen till nästa
Richsdag.
Hr L. Åkerhielm: Man bör veta, om detta skier för
private afsichter eller af zele för Riddarhuset.
Det sades at saken voro afgiord.
Hr Åkerhielm: Om det voro iag, så förbehöllo iag mig
reconvention efter lag.
Hr Ofverst-Lieutnant Hamilton: Som en del af Noblessen
förbehöllo sig vid introduction at talas vid thärom,
huruledes Grefvarne och Baronerne skola blifva placerade, altså
hemsteller iag Riksens Ridderskap och Adeln ännu en gång,
huruledes våra Grefvar och Baroner skola vara placerade.
Hr Åkerhielm: Så länge vij ey hafva någon lag, som
ändrat den förra, hvilken säger, at den, som blifver Grefve,
skall taga sitt säte ibland Grefvar, och den som blifvit Frijherre
få sitt säte ibland Friherrar, så lefva vij efter den lag
vij hafva, och när Ridderhusordningen kommer at slutas, så
kan därom stadgas för framtiden.
Härvid stannade denne qvsestion.
Frih. Hamilton hemstelte R. o. A., om icke Capitein
Brinkman måtte blifva Adelsman.
Hr Didron bad, at man ey vill gripa in i det som hörer
Konungen till.
Frih. Ungern: Det hörer K. May:t till at nämna personerne.
H. Ex c. Landtm, deducerade, at det beror på alla fyra
Stånden till at förklara, om flera Adelsmän giöras måge.
R. o. A. ville ey befatta sig härmed.
5:te § af Deputerades öfver Bidderhussakerne Memorial
uplästes, hvari Deputation utlåter sig, at den håller för råde
-
Beslut om en särskild Riddarhuskamrerare. 559
ligit, det en ä part Camererare antages för lika löhu som gamla
Staten innehåller, nembligen fembhundrade Dahl. sint om åhret,
hvilken nya Camererare kunde af Herrar Directeurerne förses
med instruction i anledning af thet som frammanföre är anfördt.
ir
Afven uplästes Fiscalen Treffenhielms Suppliqve om thenne
Camererare-tiensten.
Hr Ehrencrona: Som denne saken är ej afgiord, om
det skall blifva särskilt Camererare eller ey, så är bäst at låta
detta gå till Ridderhus-Directeurerne och de Deputerade öfver
Ridderhussakerne.
R. o. A. gåfvo thärtill sitt bifall och förklarade, at där
någon tages härtill, så måste den vara af Adel och ställa
caution.
Frih. Conrad Sparre: R. o. A. hafva behagat giöra åtskilige
generositeter, och som iag ser Hr Gyllenskiep här, så
kan iag ey underlåta at intercedera för honom om åhrlig pension.
R. o. A. beviljade General-Adjutanten Gyllenskiepp åhrligen
af Ridderhusmedlen etthundrade Plåtar, af hvilka han
utbekommer hvad som sig belöper för den förflutne tiden af
innevarande åhr och sedan månadtligen hvad honom tillhör.
Sedan resolverades, at Deputation öfver Ridderhussakerne
skulle sörja därföre at Uedlinger får sin förnöijelse af Ridderhusmedlen
för det sammanskåttet ey hinte till.
Uplästes Major Henels och Palmcreutz Supliqve, hvari de
söka Camereraretiensten vid Riddarehuset;
Och remitterades till Herrar Ridderhus-Directeurerne och
Herrar Deputerade öfver Ridderhussakerne.
Sedan resolverade R. o. A. i anledning af föregående Deputations
Betänkande, at utom Fiscalen skulle blifva särskilt
Cammererare vid Ridderhuset, men personen utses af Ridderhus-Directeurerne
och Deputerade öfver Ridderhussakerne, och
regleras lönen af them.
Uplästes Öfverst-Lieutnant Nils Fehmans Suppliqve, det
hos H. K. May:t R. o. A. täcktes förhielpa honom at få niuta
frälsefrihet på ett litet säterie i Upland, som han sig tillhandlat
i hopp at blifva nobiliterad.
R. o. A. förklarade sig, at de ey hade härvid at påminna.
Upläste Hr Majoren Henell en des egen Suppliqve om
eftergift af de för dess introduction utfäste 150 Dahl. smt
560 Juni 22. Suppliker af Henel, Thomson, Leijonmarck m. fl,
samt uplupit interesse, i anseende till dess slätta tillstånd och
flere andragne omständigheter, särdeles at han igenom de uplagde
tractaterne mycket kommit til korta.
R. o. A. eftergofvo Hr Majoren thet, som han för dess
introduction är till Ridderhuset skyldig, och upsättes ordres
om afskrifningen.
Thessuthan skiänkte R. o. A. Majoren Henel, uppå dess
ansökning och giorde förestellning om dess utiråkade olägenhet,
så mycket som svarar emot fyrahundra trettijofyra mark Lybsk
in banco till en dess vexels betalning, och skall ordres upsättas
om theras utbetalning af Riddarhusmedlen.
7:o Angående det en del af them, som til Riddarhuset äro
skyldige, påstå prsescription, så höllö R. o. A. före, at ingen
prsescription bör i thetta fallet giälla.
8:o Differerades till nästa Richsdag- theras ansökningar,
som för fattigdom skull begiära afskrifning på hvad the till
Ridderhuset skyldige äro.
Uplästes Ofverstens Hr Axel Patrik Tomsons Memorial
af den 22 Junii 1731, at som han ey fädt fult ut sin dubbla
Ofverst-Lieutnants-pension, som 1723 honom skall blifvit tillagd,
uthan därpå kommit at innestå 100 Dahl. smt åhrligen,
det måtte han samma utbekomma af Vadstena Krigsmanshusmedlen
vid Gröna Dragonerne, hvarest skall vara tillgång åtminstone
ifrån detta ahrs början och alt framgient.
Thetta blef till H. K. May:t af R. o. A. i underdånighet
hänskutit.
Gref Tessin: Här äre åtskillige, som begiärt afskrifningar
och bilagt Landshöfdingens attester.
R. o. A. remitterade them til Herrar Deputerade öfver
Ridderhussakerne.
Sedan beviljade R. o. A. Hr Törnros, som arbetat vid
Ridderhus-Conthoiret, fyrahundrade Dahl. smt.
I lika måtto beviljades Ofverst-Lieutnanten Baron Gyllenhof
och General-Auditeuren Sylvin till någon hielp i theras
beträngde tillstånd trehundrade Dahl. kmt hvarthera af Ridderhusmedlen.
Och fanns godt, at till de fattige skulle tvåhundrade
Dahl. smt utdelas efter Herrar Deputerades öfver
Ridderhussakerne föranstaltande.
Så blef och uppå frambledne Hr Landzhöfdingens Leijonmarks
arfvingars ingifne Suppliqve och förestellning resolverat,
at som arfvingarne nu för Ridderhusets räkning insättia de
RR. Bondes memorial. Landtmms afsked. 561
sextijosiu Dahl. 3 öre smt, som uti interesse uplupit på de
af välbemelte Hr Landshöfdinge utfäste etthundrade Dahl. smt
introductionspenningar till åhr 1695, då samma 100 Dahl. smt
betaltes, så skulle arfvingarne för den öfrige resten, som them
för the senare åhren och Hr Landzhöfdingen pro introductione
påföres, blifva befriade, doch uthan prsejudicat för andra.
Elljest tillsades R. o. A. at eftermiddagen komma up och
skrifva under Riksdagsbeslutet.
Gref Tessin uprepade then utlåtelsen, som han den 17
hujus giorde å H. Exc:s Riks-Rådets Gref Gustaf Bondes vägnar,
och gaf fram ett Memorial ifrån H. Exc.;
Som uplästes, hvarutinnan H. Exc. betygar, det han med
särdeles bekymmer och sinnens rörelser förnummit, huru som
skulle den 17 sidstledne uppå en till dess fördel ifrån Secrete
Utskåttet skiedd proposition någon olikhet af meningar sig yppat,
hvar igenom en till angelägnare sysslor omistelig och betarfvad
tid kommit at löpa R. o. A. uthur händerna. Som
nu sådant torde hos någon upväckia den tankan, som hade
H. Exc. sielf pä något sätt därtill anledning gifvit, så har
II. Exc. trodt sig plichtig med få och efter tidens kostbarhet
lämpade ord söka sådan misstanka at förtaga samt därjemte
förklara, det han i alla sina lifsdagar, så under mindre som
mera benägen lycka, stedse skall äga den förtienst at veta
förena dess nöije med Riksens Höglofl. Ständers behag, hvilkas
vilja och skiön H. Exc. sig gierna underkastar.
R. o. A. berömde H. Exc. för des så genereuse utlåtelse.
H. Exc. Landtm, tog nu afskied,
Adelns Protokoll, 1731.
36
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
SJETTE DELEN
1T31
ANDRA IiÄFTET
Bilagor.
STOCKHOLM, 1887.
KONGL. BOKTRYCKERIET.
P. A. NORSTEDT « SUNES.
Med föreliggande häfte, som innehåller Bilagorna till Adelns
Protokoll vid 1731 års Riksdag, är sjette Delen af »Sveriges
Ridderskaps och Adels Riksdags-Protokoll från och med år
1719» afslutad. Protokollen för såväl denna som 1734 års
Riksdag upptagas till en icke obetydlig del af samtliga Ständernas
gemensamma öfverläggningar ä Riddarhuset angående
den nya Lagen. Det har icke varit nödigt att här meddela
några till dessa öfverläggningar hänförliga akter, hvarföre
så väl nu föreliggande Bilagor, som de snart utkommande
Bilagorna till 1734 års Protokoll kunnat inskränkas till ett
mindre antal än de, som i föregående band meddelats.
Bilagorna äro tryckta efter original eller afskrifter i Riksarkivet
med undantag af N:o 3, Landtmarskalken grefve
Horns tal till K. Maj:t vid Riksdagens öppnande, hvartill
konceptet finnes bland densammes »Riksdagstal» i K. Biblioteket.
Stockholm i Mars 1887.
Carl Silfverstolpe.
BILAGOR
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1731
Adelns Protokoll, 1731. II.
37
1.
Project till Ceremoniellet
på 1731 ahrs Rijkzdag, huru med processen till och ifrån
Store kyrckian samt upp och neder ifrån Rijkzsahlen
förhållas skall.
(Allegater, N. 6.)
Protokoll VI, sid. 10.
Sedan Rijkzdagen blifvit utblåst under pukor och trompeter
genom härolden, som förut uti des vanlige habit praesenterar
sig hoos Kongl. Maij:t uti sittiande Råd at där emottaga
befallning om publicationen, blifver lijkaledes genom en
härold under pukor och trompeter dagen förut kundgiort, at
samtelige Rijksens Ständer skola träda på Rijkzsahlen, då
Stånden blefve där till inviterade genom tvenne Cammarherrar;
samma dag om morgonen klockan 7 ringes första gången i
stadsens Store kyrckia, och inemot klockan half 8 begynner
Bonde-Ståndet, där efter Borgare-Ståndet och så Präste-Ståndet
at gå till kyrckian, så at de samtelige klockan 8 kunna vara
i kyrckian; då sammanringes och continueras till des Hans
Kongl. Maij:t kommit i kyrckian. Klockan 8, när det begynner
ringa samman, begifver sig Ridderskappet och Adelen up till
kyrckian, hafvandes fram för sig Landtmarskalcken med Landtmarskalckz-staf
i handen, framför hvi leken gå de tvenne tillordnade
härolder, blifvandes af Håfintendenten och Håfqvartermästaren,
hvilcka de förre frenne Stånden vid deras ankomst
emottagit och placerat, hvar till de anordnade ställen at intaga
anviste. Vid hvarie Ståndz inträde i kyrckian röras
orglerne, men när Håfmarskalcken med des suite, som går näst
för Rådet och Hans Maij:t, ankommer, böriar musiquen, som
continuerar till des Hans Maij:t satt sig.
Vid processen up till kyrckian gå näst efter Landtmarskalcken
grefvarne först, sedan friherrar och så Riddarskapet
och Adelen, hvar i sin ordning.
570
Projekt till Ceremoniel.
När Ridderskapet och Adelen uti forberörde ordning gått
ifrån Riddarhuset up till kyrckian, averterar därom Håfmarskalckeu
i god tijd Öfverste-Marskalcken, som i underdånighet
sådant anmäler hoos Hans Kongl. Maij:t, då processen
ifrån Kongl. Slåttet begynnes på följande sätt:
Håfmarskalcken med marskalckz-staf i handen går förut
och näst efter honom extra capita som gå emellan Håfmarskalcken
och Håfstaten, sedan föllia hela Håfstaten, de som
äro Adel, Hofjunckare förut och sedan Cammarherrar, hvilcka
alla äro i fyrkanten församlade.
Där efter gå de tvenne härolder, som stått en på hvar
sijda dörren emellan rundelen och fyrkanten, fram för ÖfversteMarskalcken,
hvilcken uti sin Rådzhabit med Öfverste-Marskalckz-staf
i handen går allena fram för de öfrige RijkzRåden,
som i deras Rådz-habiter tvenne tillsammans föllia, de
yngre för ut och sidst de älste, då Hans Maij:t kommer med
crono, scepter och mantel, som upbäres af de på ordinarie
staten stående Cammarherrar, således at den äldste härer upp
släpet mit bak, och på bägge sijdor bäres mantelen af den
Cammarherren, som är näst i ålderen och den andre, som hoos
Hans Maij:t den dagen har vacht, blifvandes i lijka måtto af
de i quartalet tiänstgiörande Cammarherrar så månge som behöfves
tillordnade att låta up vagnsdörren, när Hans Maij:t
skall stiga in och uth, såsom och at öpna dörren till Kongl,
stohlen i kyrckian vid Hans Maij:tz in- och utträde. Efter Hans
Maij:t föllia Cheferne af Lijf-corps, Lijf-guarde, Lijf-regementet
och Lijf-dragonerne och stiger Hans Maij:t vid store Borggårdz-porten
in uti den Kongl, vagnen, som är med 4 pär
hästar bespänd och kiöres af Stallmästaren, då och äldste beridaren
gior förrijdare-tiänst på främste par-hästame, alla
hästarne föras vid handen af 8 underofficerare vid Kongl.
Guardet, hvilcka hafva sig till liielp lijka många lijf-kuskar utur
Kongl. Maij:tz stall, som bära det stora statsliveriet.
Framför Kongl, vagnen gå hädanefter Håfjägmästaren,
Håfstallmästaren med hvar annan efter rangen. Men som
Håfjägmästaren Grefve Spens har Håfmarskalcks rang, så
niuter han den samma nu till godo. På sijdorne närmast till
vagnen gå Cheferne af Corps-gardet, Lijf-regementet och Lijfdragonerne
samt Cainmarherrarne, som burit up den Kongl,
mantelen. Omkring vagnen marcherar Kongl. Maij:tz Lijfcorps
i vanlig mondering.
Projekt till Ceremoniel.
571
Näst efter vagnen gå Kongl. Maij:tz pager, af hvilcka
tvenne stå fram på vagnen, oell sist gå laquayerne, alle samteligen
klädde uti det store statsliveriet.
De af Lijf-corps, sorn gå omkring Hans Maij:t in i kyrckian,
blifva stående på ömse sijdor om gången ända utföre.
Emellan dem stå Kongl. Maij:tz pager och laquayer, hvilcka
så snart Gudztiänsten är all, gå ut och skola ställa sig utan
för kyrckian at sedan åter tillbakars föllia efter Kongl, vagnen,
på sätt som förbemält är.
Kongl. Maij:tz Lijf-guarde upmarclierar om morgonen uti
så god tijd, at de äro upstälte när Ständerne begynna gå till
kyrckian emellan klockan 7 och 8, så lagandes att posterne
så vid kyrckan som vid Kongl, slåttet blifva på sine vanlige
ställen tijdigt utsatte, och giöres allt i från drabante-sahlsdörren
och neder till Store kyrckian på bägge sijdor en så bred
gata, som giörligit vara kan. Speel och trommor röres när
Hans Maij:t åker förbij, då och samptlige officerarne salvera,
men eij förän Hans Maij:t kommer mitt för dem, i synnerhet
med fähn orne, på det eij hästarne för den Kongl, vagnen måge
skrämas. När Ständerne gå förbij pnesenteras för dem gevär
och bör Kongl. Guardet så länge bli qvarstående, till dess
samptelige Ständerne äro ifrån Rijkz-sahlen nedgångne.
Håfmar skal eken, som går först ut ifrån Kongl, slåttet,
stadnar nedan före med des suite till des Rijkz-Råden satt sig
en hvar i sine vagnar med 1 par hästar bespände, hvilcka hålla
vid hörnet af Ridderholms-kyrckio-muren och corps de guarde,
uti en sådan ordning, nembligen först Ofverste-Marskalckzvagnen,
därnäst yngste Rijkz-Rådz-vagnen och så tillbakars up
till den älldste Rådz-vagnen, blifvandes alla Rådz-vagnarne
efter gifven specification på förenämbde sätt af tvenne ifrån
Kongl, stallet tillordnade betiänte förut rangerade och tillsagde
att kiöra gränden emellan General Creutzes huus och
Ridderholms kyrckian, så att de komma utföre emellan kyrckiomuren
och corps de guarde mitt emot Grefve Bengts huus, och
hålla där i hörnet som förbemelt är, hvarest Rijkz-Råden
komma at stiga i sine vagnar. Och när det är skiedt, förfogar
sig den ena stallbetiänten up till Stora kyrckian at där
uppå platzen emellan slåttet och kyrckian åter igen så rangera
vagnarne, att de i lijka ordning som till kyrckian kiöra tillbakars
fram för den Kongl, vagnen; och när de komma up
till slåttet hålla de på samma ställe, så att Rijkz-Råden kunna
572
Projekt till Ceremoniel.
stiga ut där de stego i vagnarne och kiöra sedan upföre samma
väg tillbakars bakom Riddarholms kyrckian, som de kommo
fram, hållandes sig där bakföre så länge stilla, till dess samptelige
Stånden äro upgångne till Rijkz-sahlen, då de sedan
kunna kiöra hvart hvar och en blifver befalt; i lijka måtto
håller den Kongl, vagnen vid återkomsten, sedan Hans Maij:t
utstigen är, uppe vid Cantzlie-backen till des Ständerne äro
förbigångne, och föres sedan neder till Kongl, stallet.
När Rijkzsens Råd ankomma till store kyrckiogården
stiga de ut vid stora trappan på norre sijdan och stanna där
till des Hans Maij:t är utstigen, då emedlertijd Håfmarskalcken,
som under vägen gått med des suite emellan Rådetz
vagnar och den Kongl, vagnen träder Rådet förbij in i kyrckan
och går fram i choret, rangerandes sig på både sijdor om altaret,
så at det är fritt, hvaruppå Rijkz-Råden träda in i
kyrckan och intaga de främste bänckarne på bägge sijdor näst
efter de Kongl, stohlarne, i sådan ordning att de (äldste) Råden
komma till att sittia närmast till Konungen, som sätter sig i
den Kongl, stohlen på högra sijdan, och bredevid den samma
ställa sig Cheferne af Corps, Garde, Lijf-regementet och Lijfdragonerne
samt Cammarherrarne som burit upp den Kongl,
manteleu; de 4 härolder som gått tvänne för Landtmarskalcken
och tvenne för Öfverste-Marskalcken, ställa sig vid ingången
till choret, tvenne vid Hans Maij:tz stohl och tvenne vid den
Kongl, stohlen gent öfver, vid ändarne af de Kongl, stohlarne,
så att de eij vända ryggen till Hans Maij:t. Så snart Konungen
satt sig ändas musiquen och begynnes Gudztiänsten.
Enär Gudztiänsten är till ända, börjas musiquen, då Håfmarskalcken
med des suite förfogar sig utur kyrckian och
stannar ved store trappan till des Rijkz-Råden anförde
utaf Öfverste-Marskalcken, som har de tvenne härollder fram
för sig uti samma ordning, som de gingo in, kommit ur kyrckian
och satt sig hvar och en i sin vagn, då Håfmarskalcken
föllier där uppå fram för Kongl. Maij:tz vagn och continueras
i så måtto processen up till Kongl. Slåttet, så at Rijkz-Råden
stiga på samma ställe ut, där de stego in uti vagnarne, kiöra
bakom kyrckian och hålla där stilla som förbemelt är, till
des Ständerne äro upgångne. Vid store borggårdz-porten stanna
Rijkz-Råden och afvachta Hans Maij:tz ankomst, då Håfmarskalcken
med des suite, som går framför den Kongl, vagnen,
träder Rådet förbi up till de Kongl, rummen, stadnandes uti
Projekt till Ceremoniel.
573
fyrkanten. De tvenne härolder, som gå fram för ÖfversteMarskalcken,
stanna på bägge sijdor om dörren till rundelen,
hvarest Öfverste-Marskalcken med Rijkz-Råden träda in fram
för Hans Maij:t och efter Hans Maij:t de medfölliande Chefs
och Cammarherrar.
När Hans Maij:t är gången utur kyrckian, begifva sig alla
fyra Stånden därifrån upp till Rijkzsahlen, hvarest de af Håfintendenten
och Häf-qvartermästaren blifva på sine tillordnade
ställen placerade, gåendes utur kyrckian först Landtmarskalcken
med Ridderskapet och Adelen, uti then ordning
som the gåt up i kyrckian, sedan Prästeståndet, så Borgareståndet
och sidst Bondeståndet, alle up på Riksalen at ther
intaga the them tillordnade rum och ställen.
De härvarande främmande Ministrer placerar vice Ceremonie-mästaren,
Rådz-fruerne en Cammarherre och det öfriga
fruntimbret den tillförordnade Håf-junckaren uti de uppå
lächtarne därtill utsedde ställen, så lagandes att Rådz-fruerne
komma på den ena lächtaren främst, och sedan det öfrige fruntimbret
placeras efter rangen, men så att inge andre än de
som böra, blifva inlåtne.
När Ständerne på Rijkz-sahlen hafva intagit sina ställen
går Hans Maij:t dijt upp med samma suite och i samma ordning,
som till och ifrån kyrckian.
Hans Maij:t i des Kongl, skrud sätter sig på thronen,
bakom hvilcken sig ställa de förenämbde Chefs och Cammarlierrarne,
som buret up den Kongl, mantelen.
Rijksens Råd träda på ömse sijdor till deras stohlan
Landtmarskalcken häfver en stohl något framför andre hörnet
vid ingången till Ridderskapetz och Adelens bäuckar på högre
sijdan; de andre Ståndens tahlemänn ställa sig gent öfver på
andra sijdan, och de 4 härollder stå tvenne på hvar sijda fram
om gången. Kongl. Maij:tz Lijf-corps stå uti samma ordning, som
de inkommo, gången ända utföre; men Kongl. Maij:tz pager och
laquaijer blifva utanföre, på det ingen trängsel må förorsakas.
När alt uppå Rijkz-sahlen således är i sin ordning, äskar
Öfverste-Marskalcken liud, hvaruppå Konungen sielf, eller om
honom så gott synes, Prsesidenten i Cantzliet börjar tahlet
till samptelige Ryksens Ständer. Däruppå låter Konungen
upläsa den allmänna propositionen. Sedan träda Ständernes
thalemän fram, först Landtmarskalcken och så de andre thalemännen,
hvar efter annan, då Öfverste-Marskalcken där till
574
Projekt till Ceremoniel.
täcken gifvet, och afläggia inför Hans Maij:t tacksäijelsse för
kallelsen.
När det är alt slutit, går Håfmarskalcken med dess suite
åter neder till de Kongl, rummen i fyrkanten.
Ofverste-Marskalcken med Rijkz-Råden och Hans Kongl.
Maijrt med dess suite går i samma ordning neder in uti
rundelen.
Därefter begifver sig Landtmarskalcken med Ridderskapet
och Adelen neder, samt Präste-Ståndet, Borgare- och BondeStånden
hvar på deras vanlige rum och ställen.
2.
Introcluktions-Deputationens berättelse of d. 21 Jan. 1731.
1Allegater, N. 306.)
Protokoll VI, sid. 12.
Uppå R. o. A:ns befallning häfver Introductions-Deputationen
varit tillsammans ock inhämtat deras ansökningar, hvilka
dels anmodat om introduction, som redan längst ock för många
åhr sedan varit adlade, dels som fått Hans Maijrtz nådigste
resolution at på vårt Riddarhus naturaliseras, dels ock ved
sista Riksdagen ock i förledet åhr fått Hans Maij:z resolution
at benådas med adelig sköld.
Öfversten af Nylands regemente herr Baron Carl Hindric
Vrangel, i mangel af egna documenter, som under krigstiden
bort kommet, häfver inför Deputationen opvist sin faderbroders
sal. Rikzrådets Greif Wrangels originale sköldebref af friherre,
uti hvilket, så som Hans Kongl. Maj:t högstsalig i åminnelse
K. Carl XI anförer sig villia för sal. Rikzrådetz Gref Vrangels
förtienster tilläggia honom friherre-värdighet, äfven som
han tillförende hade med samma heder benådat Herr Öfverstens
fader, men bemelte H. Öfverste såsom sonen, dels då
varit et barn, sedermera i krigstienster vistat, som ock et svårt
fångenskap utstått, ock i fredztiden varit dels i Finland dels
annorstädes, at om sin salige faders immatriculering kunna
söria, ty anhåller han nu om R. o. Arns gunstige bevilliande
hertill. I öfvervägande af först berörde omständigheter finner
Deputationen oförgripeligen denne H. Öfverstens giorde be
-
Introduktions-Deputationens berättelse. 575
giäran billig, at i föllie af R. o. A:ns faststälte förordning nu
intagas såsom den yngste Friherre.
Herr General Majoren ock Landzhöfdingen Otto Reinhold
von Yxkul anhåller äfven väll att blifva för Friherre imrnatriculerat.
Något sköldebref ock autentiqt document kan H.
Landzhöfdingen intet opvijsa, men anförer det för et gällande
skiäl, at Hans högstsalige M:t Carl XII i sin gifna fullmakt
till General-Majors värdighet kallar honom vällborne H. Baron.
Deputationen har denne saken noga öfverlagt, finnandes den
väll för sin del just intet kunna de anförde orden af Friherrenamn
i fullmakten antaga för et fult bevijs, aldenstund vetterligit
är undertiden kunna ved fullmakters utfallande ske en
liten irring, ock altså intet understår sig heruti giöra et positift
decisum, utan hörsamst hemskiuter R. o. Arns gottfinnande
hermed, huruvida R. o. A. täckes detta ansee, helst som han
ock i långliga tider med ali trohet och nijt tient Sveries
crona, ock nu jemväll bekläder ett ansenligt ämbete.
Herr General Major Hindric Magnus Budenbroc häfver
af Hans Maj:t vår nu regerande Kånung erhållit dess nådigaste
resolution af d. (24 Sept.) 1729 at blifva naturaliserad i vårt
Riddarehus efter lian står i Hans Kongl. Maj:tz och cronans
tienst här i riket. Såsom detta är enligt med Kongl. Resolution
af 1668 den 14 Septembris §. 1 ock Adel. privilegierne
1626 §. 10, samt R. o. A:ns giorde förordning, så är Deputationens
oförgripelige mening, at han kommer nu bland Adelns
rum at immatriculeras.
Herr Maior Carl Klick häfver ock opvijst sin farfaders
sköldebref af d. 20 Mars 1654, men icke heller blifvet i Ridderhuset
inskrifven, ock altså oförgripeligen nu kommer at introduceras
efter R. o. A:ns faststälte författning. Hvad Riddarliusetz
gebur ock på sista Rikzdag giorde taxa vidkommer,
anförer Hr Maioren väll sitt fattige tillstånd så till sina egna
villkor, som till det slätta tillstånd af hans indelning genom
åtskilliga ödes hemman, ock altså oförmögenhet at kunna aflägga
bemelte tillbörlighet och derföre ödmiukast anhåller om
R. o. Arns gunstige benägenhet, att detta ernå gratis; hvilken
begiäran, som Deputationen efter reglementet eij tillkommer at
herved decidera, utan det referera till R. o. A., altså, som Hr
Maioren sig åberopar många vara ibland R. o. A., hvilka
kunna om hans tillstånd vitna, underställes detta hörsamst till
R. o. A:ns eget godtfinnande.
576
Introduktions-Deputationens berättelse.
Herr Cantzlie-Rådet Neresius liafver fått Hans Maij:tz
nådiga remiss af den (8 Maj 1730 x) till recommendation
hos R. o. A. att optagas till adelsman. Deputationen har eij
annat kunnat än stanna i de oförgripelige tankar, at såsom
han bekläder et viktiget hedersställe ved Rikzens Cantzlie, så
at en titel af ehreborne ock vällaktad eij med dess ämbete
qvadrerar, äfven ibland det stadfästade talet 30 af adelsmän
ved sista rikzdag 25 introducerades, ock altså ännu någre
öfver äro, kan Hr Cantzlierådet under Adelns rum optagas
och införas.
Förleden Rikzdag den 8 Augusti 1727 fick Herr Secreteraren
Gustaf Heland Hans Maj:tz nådigeste recommendation
ock resolution at blifva adlat, men som lian då förhindrad af
sin beställning ved Bonde-ståndets protocols-förande eij kunde
komma at introduceras, jemväll som tillförende förmält ännu
öfrige tal äro ibland den Rikzdagen faststälte adelige numrer,
tycker oförgripeligen Deputationen ock honom denne hedern
kunna bevillias.
Detta med alt det öfriga hemställer Deputationen hörsammast
i det Högloflige R. o. Arns benägne vidare godtfinnande.
Stockholm den 21 Januarij 1731.
3.
Landtmarskalken, grefve A. B. Horns tal till Kongl. Maj:t
på Rikssalen vid Riksdagens öppnande.
{»Horns Riksdagstal» i K. Biblioteket.)
Protokoll VI, sid. 14.
Stormäcktigste Alldranådigste Konung!
Eders Kongl. Maij:tz trogne undersåtare af Riksens Ridderskap
och Adel, som vid denne efter lag, aftal och Eders
Kongl. Maij:tz nådigste kallelse anstälte riksdag sig inför den
kongl, thronen infinna, skatta sig billigt därutinnan högst
lycksalige, at de see och förnimma deras alldranådigste Konung
och Dråtning vara stadde vid en god hälsa, Fäderneslandet
uti en god fred och rolighet sampt des inbyggiare uti sämja
och enighet. De tacka den Store Guden med ödmiuke och
') Enligt Stiernmans Adels-Matrikel.
Landtmarskalkens tal till K. Majit vid riksdagens början. 577
devote hiertan för en så stor sällhet så väl som för all den
nåd, som Han sedan förledne Riksdag Fäderneslandet har tillskyndat
i det han så mildeligen har välsignat de mått, som
Eders Kongl. Maij:t då med des och Riksens trogne Ständer
taget så väl med omsorg och varsamhet at bota de efter det
långvarige kriget öfverblefne inrikes olägenheter, som den försicktige
rådplägning at vällia de tillförlåteligeste och gagneligaste
uthrikes vänner och förbundzbröder sampt at bibehålla
et gådt förstånd med alla.
Huru svåre desse sysslor varet, kunna sig Riksens Ständer
så mycket bätre påminna, som de dem under deras vistande vid
sisthåldne Riksdag sielfve såsom trogne inbyggiare hulpet lätta;
den tiden är nu återigen förhanden, på hvilken Eders Kongl.
Maij:tz rådplägningar med dem taga sin början.
Därnäst ehrkiänna Ridderskapet och Adelen med diupaste
vörduad den ömhet, som Eders Kongl. Maij:t har betyget för
Ricksens fundamental-lagars och Ständernas däri grundade
oskatbare frihetz oförryckta bibehållande, i föllie hvaraf Eders
Kongl. Maij:t har användt ali omsorg och möda at föra styrelsen
i desse förflutue åhren efter de rådslag och förfatningar,
hvarom Eders Kongl. Maij:t och Riksens Ständer hvid sista
Riksdag sig förente, under Guds nådige välsignelse, och som
af densamma allena ali trefnad och förkofring uppå et land
och rike flyter, så har och Eders Kongl. Maij:t i föllie af den
dyra plickt, som konungarna af Gudi pålagd är, lätet des
förnämsta omsorg vara at gudzdyrckan medelst den rena lärans
oförkränckte bibehållande och gudacktighetennes rätta öfning
på alt sät måtte hägnad och befrämiad, men däremot all falsk
och förförisk lära förqvafd och utestängd blifva, så at den
sedan reformationen här i riket blomstrande och uti den Augsburgiske
bekännelsen, hvars hundradåhrige solemne åminnelse
vij icke längesedan haft den lyckan at begå, författade rena läran
om försoningen igenom Christinn, kan igenom Guds nåd ifrån
dessa våre tider på våre efterkommande varda fortplantad. Yij
förene med Eders Kongl. Maij:t alles våre trogne böner och
hopp om en så stor lycksalighets ehruående.
Den faderliga vårdnad, som Eders Kongl. Maij:t har behagat
draga för god ordnings vidmackthållande uti Guds försambling
är så prisvärd som nödvändig, och alldenstund på ungdomens
upfostran i gudsfrucktan, gode seder, bokelige konster sampt
flere nyttige öfningar, hvarigenom de kunna giöras beqveme
578 Landtmarskalkens tal till K. Maj:t vid riksdagens början.
at vid manbare åhr tiena Gud och Fäderneslandet, både desse
och de tillkommande tiders välgång beror, så giöra Eders
Kongl. Maj:ts trogna undersåtare sig det säkra hopp at denne
berömmelige omsorgen i anseende till des stora angelägenhet
intet lärer uphöra så länge någet däraf återstår, sampt at de
oredor, som vid tillfällen antingen hos lärare eller åhörare sig
yppa, måge efter sacktmodiglietz-andans sinne med lämpa,
dock rätvisligen varda botade.
Hvarest frid och rätfärdighet kyssas, där är landet lycksaligt.
Friden såväl allmän som enskylt håfve vij härtills
igenom Guds nåd fått niuta; det vore önskeligit at ock rätvisan
i alt vårt väsende fått råda, men orätvisan lärer med
des dierfhet och konster mången gång hafva förorsakat Eders
Kongl. Maij:t mycket besvär, enär densamma har böriat igenom
oendelig skriftväxling upresa för sig likasom vallar och i stället
före at gifva Gudi ähran och sanninge rum, söckt misbruka
till så strafvärde som fåfänge undanflyckter de förmåner, som
lagen skäligen lemnat på det oskulden icke måtte öfverihlas
och snärias, och at detta odiur måtte alt mer och mer förlora
des krafter och hädanefter fåfängt sampt till egen blygd och
sträf utsputa des etter, hvilket med Guds hielp står at förmodas,
där Eders Kongl. Maij:ts regeringstid blifver nampnkunnig
igenom det loflige värks fullbordan, uppå hvilket i så
månge åhr med ali sorgfällighet och flijt är blifvet arbetat,
och nu till des entelige fullkomlighets ehrnående Eders Kongl.
Maij:t och Riksens Ständer lärer för ögonen läggias.
Emedan et obeväpnadt och öpet rike gemenligen låckar
fienden innom des gräntz, men god och tidig förfatning afskräcker
och utestänger densamma, så har och Eders Kongl.
Maij:t låtet sig högst angeläget vara at återställa och, så mycket
ricksens medel det tillåtet, förstärckia krigsmackten till land
och vatn; den ömnigt tillväxande Sveries ungdom lärer därtill
gifva vidare råd och ämne; enär deras naturlige böijelse
till mandom och tapperhet igenom krigsöfning blifver uparbetad,
så lära de giöras skickelige at vid tillfällen med Guds
hielp försvara Fäderneslandet och besökia des fiender.
Eders Kongl. Maij:ts omsorg för rikets välfärd i anseende
till uthrikes mackter har icke varit mindre vaksam och syslesat;
de tvenne större förbund, som skilliacktige afsickter och
interessen näst för Riksens Ständers senaste sammankomst
tillvägabrackte, hafva sedermera bibehållet sådan jämnvickt i
Landtmarskalkens tal till K. Maj:t vid riksdagens början. 579
Europa at ehuru stor liknelse åffta varit till buller och krig,
så äre dock de hotade fälttåg förbytte uti vänlig underhandling
och allmänne sänningebuds-möten. Således hafva
de höge hufvuden i Christenheten sökt giöra deras regementztid
märckvärdig igenom frid, hvarutinnan Eders Kongl. Maij:t
sine allierade så mycket villigare biträdt, som fridens och
rolighetens bibehållande har varit Eders Kongl. Maijrts oförryckte
ögnemärke.
Alldenstund likväl de lycksalige tider i detta jordiske
vanskelige väsendet fåfängt väntas, som äre aldeles frie ifrån
äfventyr och olägenhet, så hafva och de närvarande sine besvärligheter
som med skiäl giöra Eders Kongl. Maij:t.s sinne
upmärcksampt, hvilke dock med förente hiertan och samhällige
råd lära igenom Guds nåd och bistånd kunna häfvas och
öfvervinnas; härtil gifver närvarande sammankomst et beqvämliget
tillfälle sampt Eders Kongl. Maij:ts trogne undersåtare
af Riksens Ridderskap och Adel en önskelig anledning
at, tillika med de öfrige Eders Kongl. Maij:ts och Riksens
trogne Ständer, deras ällskelige och värde medbroder, underdånigst
i föllie af Eders Kongl. Maijrts nu upläste nådige
proposition med förenad rådplägning kunna öfverläggia alt
det som länder till Eders Kongl. Maij:ts och Fäderneslandets
allmänna bästa, hvarunder hvars och ens enskylte beror. De
draga till Eders Kongl. Maij:ts bekante nådige hiertelag det
underdånige förtroende at Eders Kongl. Maij:t icke allenast
därhvid lärer på alt sät vara dem biståndig, utan och med
sorgfällighet och eftertryck hielpa, värckställa och uthföra det,
hvarom Eders Kongl. Maij:t sig med dem förenandes varder,
därtill önskande allskiöns välsignelse af den högste Gud.
4.
Kongl. Maiy.tz Allmänne nådige Proposition till samtelige Riksens
Ständer på innevarande åhrs Riksdag. Gifven Stockholm
i Rådcammaren den 15 Januarii 1731.
(Allegater N. 28.)
Protokoll VI, sid. 28.
Det länder Kongl. Maj:t til et besynnerligt nådigt nöije
och välbehag at, uppå des nådigste kallelse, nu åter igen se
580
Kongl. Maj:ts Allmänna Proposition.
Riksens samtelige Ständer inför des thron enhälleligen församlade.
Kongl. Maij:t och Riksens Ständer hafva jemväl största
orsak at hembära den Högste Guden en innerlig tacksäijelse,
som hitintills så nådeligen behagat styra värket och välsigna
Kongl. Maijrtz regering och rådslag, at Riksens Ständer icke
mindre nu, än i de näst framfarne åhren, uti ett fredsamt och
roligit tillstånd kunna här möta hvarannan; varandes Kongl.
Maij:t ingenting mera om hiertat, än at med Riksens Ständer
ytterligare rådgiöra och öfverlägga, huruledes rikets välstånd
och samtelige des inbyggares säkerhet, vältrefnad och sällhet
alt mer och mer må befrämjas.
Framför alt annat har Kongl. Maij:t låtit sig därom vårda,
at föra och befästa sin regering först med den store Gudens
alfvarsam ma dyrkan och den Oss en gång så nådigt förlänte
rena evangeliska lärans vaksamma och kraftiga handhafvande
vid des sanskylliga lius och klarhet, och sedan med des lag
och rätts ovälduge skippande, och lärer Kongl. Maij:t sådant
framgent låta vara ett sitt förnämsta ögnamärke.
Därnäst har Kongl. Maij:t, hvad utrikes sakernes allmänna
belägenhet i anseende till Kongl. Maij:t och des rike anbelangar,
velat gifva Riksens Ständer vid handen, at som Kongl. Maij:t
funnit rikets fred och säkerhet i synnerhet ankomma på en
fullkomlig vänskap och ett godt förtroendes bibehållande så
med des grannar, som med andre utrikes machter, och enkannerligen
med dem, med hvilka Kongl. Maij:t står uti förbund,
hvartill ock Riksens Ständer vid sidst förflutne Riksdag i
underdånighet styrkt hafva; så har ock Kongl. Maij:t på det
högsta låtit Sig angelägit vara at vid alla förekommande tillfallen
därefter lämpa' des rådslag och därmedelst sökt at befordra
rikets anseende, trygghet och välgång. Och aldenstund,
då Riksens Ständer sidsta gängen skildes åth, fredsvärket med
Hans Maij:t Konungen i Pohlen var ännu oafgiordt, ty har
Kongl. Maij:t nyttiat de omständigheter, som sig yppat till
fredens återställande med hoghem:te Konung, såsom Churfurste
af Saxen, så at densamma till begge paciscerandes nöije blifvit
till slut bragt, äfvensom ock Kongl. Maij:t, sedan den tiden, i
anledning af Riksens Ständers inrådande, åstadkommit en afhandling
med republiquen Algier till des trogne undersåtares
handels och siöfarts förkofring, med hvad mera som Kongl.
Maij:t i dylika mål till rikets fördel och fromma uti desse
ahren funnit nödigt at låta föranstalta.
Kongl. Maj:ls Allmänna Proposition.
581
Hvad vidare rikets defensionsvärck och därvid giorde författningar
beträffar, så emedan icke allenast des hägn och försvar
utan jemväl heder och anseende hos fremmande mackter,
allierade och grannar till en stor del ankommer uppå en väl
inrättad krigsmackt och en tillräckelig örlogsflåtta; fördenskull
har Kongl. Maij:t dragit den nådiga försorg, hvad krigsmackten
till lands vidkommer, at icke allenast de indelte regementerne
genom Riksens Ständers biträde blifvit bräckte till den fulla
styrka, som de efter staten och indelningzvärket böra vara,
utan ock at de på värfvad fot stående äfven äro aldeles complette,
och således hela arméen så i anseende till sielfva styrkan
och antahlet, som des beväliring, beklädning och utredning
uti ett fullkomligt godt stånd. Men som en armée, ehuru tahlrik
och väl inrättad den ock vore, icke rätteligen kan nyttias med
mindre nödige penninge-medel äro i beredskap; så har ock
Kongl. Maij:t sörgt därföre at den medelst Riksens Ständers
egen gifne försicktige och berömlige plan inrättade Generalkrigs-förrådscassan
så väl som upbrottscassorne vid cavallerieregementerne
märkeligen blifvit ökte och förkåfrade, så at numera
en anseenlig hielp och bistånd till arméens rörande och
sammandragande är at tilgå när så påfordras och omtränga
skulle. Kongl. Maij:t har ock låtit Sig om hiertat vara, at försätta
Riksens fästningar och gräntzelius å alla orter uti behörigt
försvarsstånd. Så är ock artilleriet, med hvad därtill hörer,
väl försedt, samt felt-artilleriet på en mäckta god foot inrättat;
hvartill kommer, at gevährsfactorierne, saltpetter-siuderie-värket
och krutbruken så vida äro bräckte, at krigsmackten på till—
räckeligit gevähr och krut icke kan lida brist. Riksens rustkammare
tyghus och archlier befinnes jemväl i det tillstånd,
at sedan arméen och fästningarne fått deras fulla gevähr och
bestyckning med mera, ännu ett anseenligit förråd är at tillgå
vid hvarjehanda tillfällen och påkommande afgång.
Samma fördelacktige beskaffenhet är ock med Riksens så
väl hufvud- som garnisons-magasiner.
Hvad Riksens örlogzflåtta angår, så äro sedan sidsta Riksdag
åtskillige skiepp, fregatter och galerer vordne tillbygde,
och de förre så reparerade, at, enär så behöfves, de kunna
giöra tienst; varandes jemväl Riksens siömilice i sitt fulla
stånd.
Jemte ofvannämde för riket högstangelägne författningar,
har Kongl. Maijrt eij mindre under desse senare åhren, sedan
582 Kongl. Maj:ts Allmänna Proposition.
Riksens Ständers sidsta sam man varu, än tillförene under hela
des regementstid haft en besynnerlig omvårdnad om Riksens
invärtes styrsel, hushåldning och handtering, såsom huru landsculturen
måtte alt mer och mer förbättras, bergvärken på alt
möijeligit sätt uptagas samt i god gång och drift sättias, handelen
och siöfahrten befrämjas, manufacturerne uphielpas och
förkåfras, jemväl hvarjehanda andre till den invärtes oeconomien
hörande angelägne stycken efter yttersta giörlighet befordras.
Ofver hvarje ett af desse här nu anförde mål och
deras egentelige beskaffenhet och omständigheter lära Riksens
Ständer utaf de däröfver giorde särskilte berättelser blifva närmare
och fullkomligen underrättade.
Som nu Kongl. Maij:t vid alt detta intet annat ändamål
haft än rikets säkerhet och upkomst, samt des inbyggares beständiga
välgång; så drager Kongl. Maij:t till Riksens Ständer
det nådige förtroende, at de jemväl å sin sida läre gifva Kongl.
Maij:t anledning till at än vidare få fägna Sig af deras oföränderlige
och tillförene vid alla tillfällen betygade upricktige
samt patriotiske sinnelag, hvilket skier då Riksens Ständer,
efter ett samdrächtigt och noga öfverläggande med hvarandre
inbördes, meddela Kongl. Maij:t deras trogne råd, huru den
ädla och för riket oskattbare freden framdeles må kunna bibehållas,
försvarsvärket än vidare stärkas och den invärtes hushåldningen
till alla delar ju längre ju mera förbättras. Till
hvilka högstangelägne riksvårdande sysslor Kongl. Maij:t Riksens
Ständer ali nåd, bistånd och välsignelse af Gud altsmäcktig
innerligen tillönskar. Och förblifver Kongl. Maij:t
Riksens Ständer samt- och synnerligen med all Kongl, nåd
och ynnest framgent välbevågen.
FRIEDRICH.
O. Cederström.
Lagkommissionens relation om Lagverket.
583
5.
]jagkommissionens underdåniga relation om Lagverket.
(Afskrift i Borgareståndets Acta Comitialia I, N. 37.)
Protokoll VI, sid. 42.
Stormechtigste Allernådigste Konung.
Till underdånigst folie af Eders Kongl. Maij:ts allernådigste
befallningar samt til skyldigste fullgiörande af Ricksens
Högloft. Ständers förklarade åstundan så väl uti deras
till Eders Kongl. Maij:t aflåtne underdånige skrifvelse af den
22 Julii 1727, som samma ahrs Ricksdagz-beslut, häfver Eders
Maij:ts Lag-commission på de förordnade tvänne förmiddagar
om vekan och des utan andre ledige stunder, med all flit och
0 förtrutenhet söckt i giörligaste måtton at fullkomna den anbefalte
syssla med Lagvärckets ytterligare öfverseende och utarbetande,
så at Lagen på instundande Ricksdag måtte blifva til
stadfästande företagen. Och ehuruväl Lag-commissionens ledamöter
både af deras ordinarie embetz-sysslor och af andra dem
anbefalte commissioner och förrättningar varit ganska myckit
hindrade, och detta angelägna värck hade fordrat sådane personer,
som endast och allena vid så vicktigt och eftertäncksamt arbete
kunnat utan hinder af andre sysslor lägga handen och ej
blifvit nödsakade derpå styckevis använda några få afbrutne
stunder, så är det doch nu så vida kommit, at sielfva lagen,
bestående i siu bal ekar, nembligen Giftermåhls- Arfda- JordaByggninga-
Handels- Misgierningz- och Straif-balckarne äro af
Eders Maij:ts Lag-commission utarbetade och med Eders Maij:ts
nådiga tillstånd igenom trycket efter hand utgångne, på det
hvar ock en skulle förut hafva tilfälle at giöra sig om deras
innehåld underrättade, och Ricksens Ständer nu vid denne instundande
Ricksdag kunde så mycket bettre och med mindre
tidsspillan Lagen til öfverseende och stadfästande företaga, hvarföre
ock bemälte balckar blifvit så väll med alla Håfrätter,
Collegier, executorer, dombstolarne på landet och magistraterne
1 de största städer i riket, som ock med Consistorierne communicerade.
Men hvad de projecterade Utsökningz- och Rättegångz-balkar
angår, så har Lag-commission vid deras närmare
Adelns Protokoll, 1731. TI. 38
584 Lagkommissionens relation om Lagverket.
och behörige öfverseende funnit så många svårigheter, förmedelst
de uti senare tider inritade misbruk och omsvep i processen
så väl uti domsaker, som executions-måhl, at samma misbruk
svårligen kunna på en gång afskaffas och rättas; des utan kan
rättegångz-sättet, huru den Nya Lagen vid förefallande måhl
och tilfällen brukas och dertill lämpas skall, icke väl föreskrifvas
och författas, innan sielfva Lagen först blifver vedertagen
och kommer i bruk, i synnerhet som processen ock uti
vissa måhl i den nu författade Nya Lagen utsatt är, som uppå
des fastställande först ankommer, innan processen vid rättegångz-
och executions-måhl i gemen derefter inrättas och
jämkas kan. Fördenskull är Lag-commissionens underdånige
och oförgripelige tancka och mening, at, enär sielfva Lagen är
öfversedd och approberad, kan processen och execution derefter
på det sättet både säkrare och beqvämeligare författas, at
emedan en ganska stor myckenhet är af de uti rättegångz- och
utsökningz-ährender åhr ifrån åhr utgångne resolutioner och
förordningar, hvaribland ätski llige äro genom senare författningar
blefne ändrade, ty synes det vara både för dommarens
bättre minne och hvar ok en rättsökandes efterrättelse högst
nödigt, at de under tvänne generale förordningar, nembligen
rättegångz- och executions-stadgar, blifva sammandragne och
af Eders Maij:t i nåder authoricerade, hvilket arbete fordrar
icke allenast noga ehrfarenhet, utan är ock af den beskaffenhet,
at der de, som dertill brukas skola och til antahlet ej tyckes
böra vara flere än tre eller fyra, icke blifva ifrån andre sysslor
ledige, så länge det arbetet påstår, och tillika med någon
vedergällning understödde, lärer detta angelägna värck ej kunna
til så fordersamt och nöjachtigt slut bringas, som Eders Kongl.
Maij:ts och Ricksens Ständers påsyftade ändamåhl fordrar,
helst det icke vill möijeligt synas, at desse ährender, som kräfja
mycken uppmärcksamhet och eftersinnande, kunna skiftevis
med andra sysslor under händer hafvas; hållandes Lag-commission
dessa förordningar til en ständig Lagz ehrhållande vara
så myckit mehra oumgiängelige, som de ändringar, hvilka til
den i processen alt för högt stegne vidlyftighetens afkortande
förmodeligen giorde varda, kunna genom sådane förordningar
försökas, och sedan uti Lag-balkar med större säkerhet författas,
när man genom förfarenheten pröfvat, at det för en
ständig och i det närmaste oombytelig Lag kan och bör hållas.
Hvilket alt Lag-commissionen icke underlåta bordt Eders
Lagkommissionens relation om Lagverket. 585
Kongl. Maij:t härmed i underdånighet at berätta. Förblifvandes
med diupaste vyrdnad til dödsstunden
Stormechtigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maij:ts
allerunderdånigste troplichtigste undersåter och tienare
Gustaf Cronhielm.
Johan Cederbielke. Olof Nordenstråhle.
Edvard Plan. Bernhard Cederholm.
Johan Rosenstolpe. J. Wulf renstierna.
J. Boström. P. Aulcevill.
Joli. Jusleen.
Stockholm den 22 December 1730.
6.
Riksens Ständers Kommissions öfver Reduktions- och
Liqvidationsverket berättelse.
(.Afskrift i Borgareståndets Acta Comitialia I, N. 48.)
Protokoll VI, sid. 50.
Hörsamt Memorial.
Sedan vid sidstledne Riksdag Riksens Höglofl. Ständers
förordnade Commission öfver Reductions- och Liqvidationsvärcket
berättade uti hvad stånd de ährender, som Commissionen
likmätigt Riksens Höglofl. Ständers vid 1723 ahrs Riksdag
utfärdade constitutorial under händer lämnade 4 målen dä voro,
såssom i fall l:o någon måst afstå sine kiöpegods och derföre
ännu icke niutit någon köpeskilling eller vederlag, eller och
2:do mist sine pantegods utan erhållen panteskilling, jämväl
om 3:o befinnas skulle, att någon måst afträda sin ägendomb
på tillkommande och sedan förklarade gravationer, och att han
således antingen orätt eller och aldeles utan titul lidit; 4:o
Om någon upgifvit ograverad vederlag, att därmed utbyta antingen
reducerade eller andre crono-gods, och cronan qvarbehållit
både godset och vederlaget, doch att till afgång för cronan
586 Reduktions- ock Liqvidations-komrnissionens berättelse.
icke något måtte fastställas förr än det vid Riksdagen af samtelige
Riksens Ständer voro skiärskådat och gillad, som närgående
constitutorial af den 17 October 1723 N:o 1 vidare
innehåller; så hafva Riksens Höglofl. Ständer vid nästledne
Riksdag till Commissionens största hugnad behagat förklara
deras höggunstiga nöije öfver hvad Commissionen till den tiden
efter högsta giörlighet förmått utträtta, och därhos uppå deras
förordnade Deputations afgifne betänckande för godt funnit
att för Commissionen utfärda låta hosföljande dess Resolution
af den 4 Aug. 1727 öfver vissa måhl, som Commissionen sig
till efterrätelse ställa skulle; till hörsammast följe däraf lätt
Commissionen den 7 December 1727 en publikation å trycket
utgå, därutinnan till hvars och ens efterrättelse allmänneligen
kundgiordes, att en ultimat termin voro af Riksens Höglofl.
Ständer beviljad till 1728 ahrs slut, innom hvilken tid de, som
förmente sig hafva uti de förra kundgiorde målen genom reductionen
och liqvidationen lidit, måtte kunna sine skiähl och
documenter hos Commissionen ingifva eller i annor händelse
skylla sig sielfva om de sin rätt vederbörligen icke bevakat;
och som Commissionen eij altid kunde veta livaräst de, som
sine ansökningar ingifvit, äro att finna, icke heller hvilka med
fullmächtige här å orten försedde voro, så skulle alle vederbörande,
likmätigt Riksens Höglofl. Ständers förordning, behörigen
rätta sig efter de anslag, som på Commissionens rum
till comparition utsatte blefvo; för öfrigit skulle hvar och en
jämväl åligga noga att i acht taga det ansökningar icke giöras
måtte uti andre, än de 4 målen, som de förra därom utgångne
publicationer innehålla; hvilket antydande blef så vähl med Hr
Riksrådet Fältmarskalcken och Öfverståthållaren Grefve Taube,
som alla Hrr Landshöfdingar i Sverige och Finland genom
circulare bref communicerat, och behörige exemplar däraf
öfversende med begiäran, att de till alla vederbörandes efterrättelse
måtte kungiorde blifva; hvarefter en stor dehl med
deras ansökningar inkommit, som sedan till vederbörande
Cammererares utarbetande blifvit remitterade, men någre däraf
hafva alenast målen anmält, men tid till deras utfärdande sig
förbehållit; och hvad arbetet i synnerhet innom värcket angår,
så har Commissionen därvid brukat den methode, som Commissionen
uti dess förra relation vid sidsta Riksdag förmält,
samt i anledning af den 2 § uti Riksens Höglofl. Ständers
för Commissionen utfärdade Resolution, enär sakerne så varit
Reduktions- och Liqvidations-koramissionens berättelse. 587
utarbetade, att vederbörande kunnat få communication af
Cammererarnes giorde relationer, genom behörige anslag på
Commissionens rum vederbörande viss tid förelagt att sig uti
Commissionen infinna, och för dem, sorn antingen varit vistande
här i staden eller annorstädes boende, en viss derefter lämpad
tid förelagt att öfver Cammererarens relationer inkomma med
hvad de dervid kunde hafva att andraga; till föllje hvaraf en
dehl sig anmält och med deras påminnelser inkommit men en
del hafva haft Cammererarens relationer hela åhret hos sig,
innan de dem återlefvererat, och några dem aldeles hos sig
qvarbehållit, oachtadt de därom blifvit af Commissionens utskickade
påminte, samt genom extracta protocolli dem ytterligare
viss tid förelagd blifvit, en dehl hafva sig och icke efter
Commissionens anslag anmält, eij heller har Commissionen
vetat hvaräst de voro boendes, och åtskillige hafva och uti
deras ansökningar alenast återbegiärt hvad ifrån dem reducerat
blifvit, utan att nämna godsen och hemmanen, samt under
hvad titul de dem ifrångångne äro, hvarföre Commissionen
blifvit föranlåten extracta protocolli till hvar och en att utfärda
med antydan, att de hvar för sig deras ansökningar
behörigen deducera och documentera skulle samt visa livad de
i anseende till de af Riksens Högloft. Ständer Commissionen
lämnade 4 målen genom reductionen eller liqvidationen förmenar
sig för när skiedt vara, som hoosföljande extractum
protocolli af den 23 Martij 1730 och den därpå tecknade
specificationen n:o 3 vid handen gifver; hvilket de sökandes
egit uteblifvande förorsakat Commissionen stort hinder uti de
inkomne sakers afgiörande, men icke dess mindre har Commissionen
användt all möijelig flit med de öfrige sakernes
skyndesamme afgiörande och funnit de ährender, som uti specificationen
11:0 4 uptecknade äro, vara af den beskaffenhet,
att de återbegiärte godsen, likmätigt utgångne Riksdagsbesluter
och Kongl. Förordningar, blifvit indragne, och hvaröfver
större dellien af de sökande redan undfåt behörige
resolutioner, enär de efter Commissionens anslag sig därtill
anmäldt hafva, men en dehl äro åter af det utseende, att.
vederbörande tyckes vara berättigade till vederlag och ersättnings
ärhållande, hvilka Commissionen låtit till protocolls föra
och till Riksens Högloft. Ständers egit vidare onipröfvande
hemstält, samt deni med actor communicerat att inkomma,
om lian å Kongl. Maij:ts och cronones vägnar något hade att
588 Reduktions- och Liqvidations-kommissionens berättelse.
ärhindra, som den protocollet medfölljande specification utvisar.
Och som Cammarförvandten Schylman, hvilken tillförende
varit förordnad till actor här vid Commissionen, med
Hr Cammar-rådet Lindcreuts var förrest till Hamborg uppå
den därstädes förordnade Commissionen, och nödvändigheten
fordrade, att en annan actor uti dess ställe och under Schylmans
frånvaro blefvo antagen, med hvilken Commissionen i
sådanne måhl communicera kunde, så blef Commissionen föranlåten
genom skrifvelse af den 11 Martij 1728 af Hr JustitiseCancelleren
Cederbielke begiära, det någon uti Cammarförvandten
Schylmans ställe måtte förordnat blifva, hvarpå Hr
Justitiae-Cancellern genom svar af den 7 September därpå
fölljande vid handen gaf, att Bokhållaren Lund uppå Kongl.
Maipts och Riksens Cammar-Collegii förslag till actor vore
efter Schylman antagen, med hvilken sedan Commissionen
communicerade de ansökningar, hvarvid Commissionen tyckte
Kongl. Maij:t och cronan något skulle komma att afgå, som
och sedermera med dess påminnelser i någre mål inkommit,
men för dess långsamma siukdom nu på en tid eij något arbete
kunnat förfärdiga, och alldenstund han uti dess ingifne memorialer
eij annat anfört, än hvad Commissionen ex actis
tillförene inhämtat, som eij kunnat förorsaka någon ändring
uti det slut Commissionen tillförene fattadt, så underställes
Riksens Höglofl. Ständers egit ompröfvande och godtfinnande,
om icke de ährender, som han ännu sig icke utlåtit öfver,
lika väl under Riksens Höglofl. Ständers närmare skiärskådande
tagas kunna. Dessutom har och Commissionen, enär någon
synts vara berättigad att få hos cronan något fordra, försökt
att tillika ifrån alla Contoiren inhämta underrättelse om densamma
för andra gravationer häftade, men förmärckt därmed
för andra Contoirens sysslor så långsamt tillgå, att samma
underrättelse icke kunnat afväntas; och som det icke egenteligen
är denne Commissionens giöromåhl att underrätta sig om
deras gravationer, som efter Riksens Ständers approbation
kunde få något att fordra, utan synes det vid alla mål böra
observeras, hvad Förordningarne i sådanne fall innehålla, så
har Commissionen sådanne attester ifrån Contoiren uti alla
måhl icke funnit nödigt mera att infordra.
Närmare kan Commissionen uti så beskaffade måhl, som
till dess utarbetande förviste äro, icke gå med sin berättelse
till specialia, utan har Commissionen, hvad arbetet innom
Reduktions- och Liqvidations-kommissionens berättelse. 589
värcket angår, författadt och vid dess protocoller bilagt en a
part relation, hvaraf, så vähl som sielfva protocollerne, den
Riksens Ständers Deputation, som öfver Commissionens arbete
lärer förordnad blifva, varder finnandes hvad hinder oeh svårighet
Commissionen mött vid detta arbetets förehafvande,
särdeles därigenom, att Cammererarne, som länge tient vid
Reductions- och Liqvidationsrvärcket och bästa kundskap ägt,
hvarmed de kunnat Commissionen gå tillhanda, äro alle genom
döden afgångne, och Commissionen således länge måst sakna
det bistånd, som man utur Contoiren haft nödigt förmoda,
doch att Riksens Högloft. Ständer af protocollerne lärer finna
det Commissionen ali möijelig flit till desse mycket invecklade
och vidlöftige sakers utarbetande haft ospard, och att Commissionen
efter dess underdånige skyldighet samt dess dyra aflagde
eds lydelse därpå arbetat, att hvarken Kongl. Maij:t och
cronan måtte afgå och andra tilläggas, så framt därtill klara
och fullgiltige skiäl icke finnas, eij heller att någon dess enskyllte
rätt blifvit afskuren, förtegad och undertryckt. Hvarföre
Commissionen gior sig så mycket säkrare hopp att Riksens
Högloft. Ständer med ynnest och benägenhet detta Commissionens
mödosamma arbete anseendes varder, som den nytta ofelbart
deraf fölljer, att Kongl. Maijits och cronans ägande rättighet
till dess godz efter Riksdagz-besluter och därigenom faststälte
stadgar och förordningar blifver befästad, och de omdömmen,
som uti slike mål så in- som utrikes vida utspridde blifvit,
icke hafva så tillförlåtelig grund haft, som mången af okunnoghet
sig föreställa kunnat, sielfva klaganderne och därjämte
kunna få veta huru med indragandet af deras ägendom ägenteligen
förevetter och för hvad skiähl och orsaker godsen dem
frångångne äro, hvarom många härtills icke haft tillräekelig
kundskap.
Stockholm den 8 Februarij 1731.
O. Törnflycht.
Edvard Plan. B. Cederholm. L. Ehrenstam.
Joli. von Bratt.
Herm. Schröder. M. P. Aurivillius.
J. Salan. E. Torpadius.
G. Silfverström.
590 Justitie-Deputationens betänkande om religionssaker.
7.
Justitie-Deputationens betänkande angående religionssaker.
{Justitie-Deputationens Acter, N. 1.)
Protokoll VI, sid. 82, 89, 96.
Riksens Högloflige Ständers förordnade Justitise Deputations
betänkande angående dhe vid Kongl. Maij:tz Justitia Revision
sedan sista Riksdag förehafde religions-saker; gifvit Stokholm
den 6 Martii A:o 1731.
Det häfver Hans Kongl. Maij:t uti dhes nådige särskilta
berättelse och proposition af den 15 Januarii sistledne Riksens
Ständer i nåder förständigat huru som så väl Consistorium i
Stockholm, som Ammiralitetz- och Landz-Consistorierne uti
underdånigheet vid handen gifvit, det åtskillige med kiätterske
och smädefulla meningar uppfyllte skrifter här i riket blifvit
kringspridde, hvillka hoos en del för nyheeter benägne sinnen
insteg och bifall vunnit, så att dhe uppå svenska öfversatte
här i Stockholm blifvit utbudne och försålde, hvarföre Hans
Kongl. Maij:t till förekommande af all villfarelse samt bibehållande
af vår vedertagne rena evangeliske lära blifvit föranlåten
genom bref af den 27 Junij 1728 samtelige Consistorierne
i riket att påminna och anbefalla att tillhålla Prästerskapet,
så väl uti offentelige predikningar och christendomsförhör,
som vid särskilte undervisningar, idkeligen och grundeligen utaf
Gudz heliga ord drifva och styrka den lärans sanning, som
genom bemelte skrifter bestrides, och då tillika med gudelig
nijt och all christelig försichtigheet, utan öfverihlning och
obetänkt ifver och häftigheet, samt utan offenteligit smädande
af predikstolen uppå villfarelsernes upphofsman och deras
hädskefulla utnemnande ställa åhörarena för ögonen de ifrån
den himmelska sanningen ledande vägars och villfarelsers farligheet
och förderf, samt noga utforska dem, som sådanevilloskrifter
om händer hafva och med deras lönlige utspridande
umgå, eller och skiäligen misstänkas att hafva af villfarelserne
någon smitta undfått, och sådane genom enskyllte undervisningar
och förmaningar med sachtmodigheet och Gudz ordz
Justitie-Deputationens betänkande om religionssaker. 591
rena lärdom öfvertyga örn samma villosattzers farliga gift och
den siälavåda, hvaruti de sig derigenom störta, jemte trogen
åtvarning att dermed redeligen afstå och de förföriske skrifterne
ifrån sig gifva, samt dervid äfven föreställa dem, hvad
innerlig sky Kongl. Maij:t för sådane villfarelser och skrifter
drager, och med hvad nijt Hans Kongl. Maij:t vill, att de håde
utur sinnen och händer afsk a Ifås och till afgrunden, thädan de
sitt ursprung hafva, förkastas måge; jemväl huru onådigt och
alfvarsamt Kongl. Maij:t efter religionsstadgan ock Kyrkolagen
samt de sedermera emot svärmerijer utgångne Förordningar
och dhes till Riksens Ständer gifne försäkran, varder
dem anseendes, som slike villfarelser hysa och Gudz dyra församling
här i riket dermed förarga och orena, men der någon,
sedan slike varningar först af dhes siälasörjare och sedan af
Consistorio till honom äro skedde, skulle i sin förföriske villfarelse
fortfara, samt merbemelte skrifter hoos sig qvarhålla
och till andras förledande utsprida, att densamma vederbörligen
angifves och laga ransakning och domb underställes samt med
det straff belägges, sorn Kongl. Maij:tz stadgar och försäkring
föreskrifva. Hvillket alt Kongl. Maij:t, genom bref till alla
Håfrätter och Collegier samt Öfverstathå 1 laren och Landzhöfdingarne
i Malmöhus och Christianstadz lahn under berörde
dato upprepat, med vidhängd nådig befallning, att dhe, hvar
på sin ort, hålla en noga och försichtig achtsamheet, huruvida
någon under deras uppsicht stående betient skulle hafva för
de förföriske skrifter tycke och mer eller mindre deraf förförd
vara, samt då en sådan enskylt alfvarligen förmana och tillhålla
de förderfvelige skrifter ifrån sig gifva och sine villfarelser
att afstå, efter som å annor händelse med en sådan betient,
sedan ofvan förmälte varningzgrader äro förutgångne och ingen
bättring påföljer, efter lagsens strängheet utan skonsmål
kommer att förfaras. Och som kyrkoherden vid Skepzholms
försambling Erich Tollstadius blifvit af Consistorio Holmensi
angifven att vara af de nyss uppkomne och utspridde biläror
besmittad, så har Kongl. Maij:t förordnat en af lärde, lagfarne
och väl bepröfvade män bestående Commission, som eij
allenast om det emot kyrkoherden Tollstadius skiedde angifvande,
efter det undfångne constitutorialetz innehåll, undersökt,
utan och låtit sig angelägit vara att med försichtigheet upptäcka
och angifva dem, som med de förföriske skrifternes utspridande
umgått; dess utan har Hans Kongl. Maij:t låtit uti
592 Justitie-Deputationens betänkande om religionssaker.
hvar stapelstad förordna en beskiedelig och tillförlåtelig man,
som alla inkommande böckers öppning i packhuset skall bijvista
och noga der på acht gifva, att inga förbudne böcker
uti riket måge införde varda; hafvandes Hans Kongl. Maij: t
lemnat Riksens Ständer anledning att öfverlägga och Kongl.
Maij:t vid handen gifva hvad de, utom det, som tillförende
stadgat .blifvit, skulle efter omständigheeterne finna nödigt och
nyttigt än vidare härutinnan att förordnas.
Nu ehuru väl en del af Consistorierne uti deras till Hans
Kongl. Maij:t insände relationer i underdånigheet förmeent de
utspridde villosatzerne på det sättet bäst kunna utrotas, om
Hans Kongl. Maij:t genom ett alfvarsamt förbud och förnyad
religionsstadga skulle yttra sin kongl, vrede och hämd emot
dem, som, sedan de beviseligen blifvit varnade, ändå skulle
sig understå, antingen i predikningar, samtal eller elljest, att
föreställa, bifalla eller enskylla några förföriske emot Gudz
ord och våra symboliske böcker stridande meningar, samt i
nåder anbefalla någon theologisk facultet eller Consistorium
att författa och af trycket utgå låta en tractat, hvarutinnan
sådane irrige meningar, samt skiälen mot och med, kunde upptagas,
jemväl hädanefter förbiuda, det inga andra på främmande
språk skrefne böcker på Svenska måtte öfversättjas, än
dhe allenast, som af våra rene bekante och af allom gillade
lärare äro utarbetade; likväl emädan af de öfrige Consistoriernes
afgifne underdånige berättelser erhålles, det de förgiftige
lärosatzerne i större delen af riket äro alldeles okunnige och
att få allenast äro dem tillgifne, och Kongl. Maij:t i nåder
försäkrat att öfver de förr utkomne religionsstadgar en noga
och alfvarsam hand hålla, så synes något allment förbud eller
refutation och vederläggning af dhe kiätterske meningar icke
ännu hafva varit nödige, emädan intetdera kunnat skie utan
villfarelsernes uppräcknande, och dhe, som tillförende hoos få
allenast varit bekante, genom förbudet och tractaten blifvit
allment kunnige giorde, hvaraf mången, som nu med ingen
falsk lärdom är besmittad, antingen af fattat tycke för nyheeter,
förståndzomogenheet och mindre kundskap i christendomen,
ifrån vår evangeliske lära kunnat blifva förförder,
men sent eller alldrig stådt der till att omvändas och ifrån
den en gång antagne irrige meningen att rättas, lärandes, när
de förre religions-stadgar samt de angående böckers uppläggande
och införsell utkomne resolutioner och förordningar,
Justitie-Deputationens betänkande om religionssaker. 593
jemte livad här ofvan omrört och stadgadt finnes, noga efterlefves
och i acht tages, intet upprepande deraf behöfvas; fördenskull
finner Justitise-Deputationen de af Hans Kongl. Majit
till bilärors och svärmerijers förekommande giorde och här
ofvan omrörde anstalter och författningar hafva varit de försichtigaste,
christeligaste och tillräckeligaste, så att Riksens
Höglåfl. Ständer hafva stor orsak, att eij allenast med undersåtlig
vördnad och tacksägelse ärkiänna Kongl. Maijitz för
vår rena evangeliske lära betygade nijt och sorgfälligheet på
sätt, att ingen oförvunnen kommit emot lag att lida, utan och
i fall dhessa villfarande meningar framdeles skulle emot förmodan
vinna mera framsteg, att då ett så högtvårdande
ärende uti Kongl. Maijitz vaksamma styrsell lemna, att med
Rådz råde, efter förekommande omständiglieeter, således stadga
och förordna, som till kiätterska och falska lärosattzers utrotande
samt bibehållande af vår vedertagne rena lära kan
bäst och nyttigast pröfvas.
Och som, då någon för bilärors hysande och utspridande
blifvit i Consistorio förhörd och brottzlig funnen, Consistorium
sin ransakning och betänkande immediate till Kongl. Maijitz
Justitise-Revision insänt, hvarifrån för orternes aflägsenheet
svar eij så snart kunnat ärliållas, som med Cornetten Erickson
och dhes broder är händt, hvillka föregifvas en stor villo i
församlingarne i Österbottn hafva åstadkommit, jemväl skola
de saker, som angå förföriske lärosattzers utspridande och
Gudz huus samt predikoembetetz försmädande vid verdzlige
domstolar länge blifva oafgiorde liggande, som skall vara hänt
med Corporalen Carni, öfver livillken Rådstugurätten i Vesterås
åhr 1729 thes resolution afsagt, och Kongl. Maijit och Riksens
Svea Håfrätt understält, hvarest intet slut i samma Carms
sak skall vara fallit, blifvandes genom slike uppehåld de bråttzlige
i sine villfarelser styrkte och dem såmedelst tillfälle lemnat
sine giftige lärosattzer att utsprida; altså är Justitise-Deputationens
oförgripelige mening, att när ett Consistorium finner
sig föranlåtit någon saak att referera, att då relationen till
Håfrätten försändes, och att den anstalt fogas, att slike Consistoriernes
relationer framför alla andra criminelsaker föredragas,
och der saken finnes vara af den beskaffenheet, att den
anklagade bör tagas i förvahr, att Håfrätten straxt sådant
anbefaller, så att dhen bråttzlige icke må få tillfälle sitt villosogräs
vidare utså: jemväl att hoos Hans Kongl. Majiit i
594 Justitie-Deputationens betänkande om religionssaker.
underdånigheet giöres ansökning örn promotorialer och slut, så
väl uti Carins och Erichsönernes saker, som enkannerligen och
om giörligit voro under påstående Riksdag uti det emot Kyrkoherden
Tollstadius skiedde angifvande.
Hvillket alt Riksens Höglåfl. Ständers mognare och liögtupplyste
bepröfvande underställes. Actum ut supra.
På Justitiae-Deputationens vägnar
Broor Rålamb. Daniel Justenius. M. il. Bröms.
Jars Månsson.
8.
Åtskilliga memorial angående landtmarskalks-val. x)
A.
Friherre M. A. von Ungern-Sternbergs memorial.
CAllegater, N. 36.)
Protokoll VI, sid. 123.
Så liögnödigit som det varit att det på vårt Riddarhuus
några veckor bortåt gådt uti enigheet ock sammdrächtigheet
till, så bedröfligt är ock det, att nu emilian R. o. A. upvuchsit
en stoor misshelligheet öfver den sidsta voteringen. Orsaken
härtil lärer förmodeligen ingen annan vara, en att en innocent
saack fädt en ellak ferg. Till att giöra dhetta så mycket
klarare, vill jag uprepa hvad som uti denna saacken passerat,
dock förut välmeent erhindra, huru som då R. o. A. den 27
Februari genomgingo några §:r uti Riddarhuusordningen, ok
man kom till den, som angick the fremmandes naturalization
ock säte på Riddarhuset, månde ungefärligt 40 eller 50, sedan
dlie mäste klockan 12 vore bortgångne, ock oachtat man begerte
det med slutet måtte anståå till nästa plenum, afgiöra
then helt annorlunda, en som then vid 1727 åhrs Richsdag
af samtelige R. o. A. blefvit afsluten; påståendes att dlie sorn
gådt bort för en slut i säcken blefvit, hade att skylla sig
*) Det af friherre R. Fuchs rörande samma fråga inlemnade memorial,
som af Ståndet bifölls, finnes infördt i Protokollet för d. 26 Mars (sid. 127—128.)
