# ID: svediakorp-gov102
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1731
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 111,572
# sentences: 5,254
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
BIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
SJETTE DELEN
1^31
t
%
STOCKHOLM 1881
KONGL. BOKTRYCKERIET
F. A. NORSTEDT <ft SÖNER
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
SJETTE DELEN
FÖRSTA HÄFTET
1731 sirs riksdags protokoll
♦
STOCKHOLM ISSI
KONGL. BOKTRYCKERIET
P. A. XOUSTKDT & SflRER
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
VI i 1731
19 JANUARI -22 JUNI
Anno 1731 den 19 Januarii
Församblades Ridderskapet och Adeln på Ridderhuset,
som efter H. K. May:ts nådige kallelsebref sig till denne berammade
Riksdagen instelt och efter den vid utblåsningen
den 16 sidstledne skiedde publicationen sine namn antekna
låtit. Och som ingen Fullmechtig för den unga Gref Brahe
var förordnad, icke eller Gref Carl Emil Lewenhaupt ännu
ankommen, så beneventerade H. Exc. Richs-Rådets Gref
De la Gardies Fullm. Cammarherren - Hr Johan Löwen
R. o. A. pä följande sätt:
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar, Frijherrar,
Ridderskap och Adell. Som R. o. A. till följe af H. K. May:ts
utfärdade nådigste kallelsebref nu åter sig församlat til at
med de öfrige Stånden inbördes öfverläggia om det, som kan
lända till Rikets, alles vårt kiäre Fäderneslands välgång och
förkofring; så har iag den äran at betyga min innerliga fägnad
däröfver, at R. o. A. med hälsa och sundhet samt uti
ett frideligit tillstånd kunnat nu komma tillsammans, som iag
och af ett trogit hierta önskar den högste Gudens nådige välsignelse
til de deliberationer, som komma at företagas, af
hvilka vij visserligen en god frucht hafva at förvänta, enär
de uti enighet och samia blifva afgiorde. Men aldenstund
förut nödigt vara vill at förena oss om en Landtmarskalk,
och dess utväljande är det första som efter Riksdagsordningen
kommer at företagas, fördenskull har iag R. o. A. hörsammeligen
hemstella velat, om icke de skulle för godt finna
at nu straxt och utban vidare upskof skrida til det så angelägne
Landtmarskalksvaahlet. Gud gifve, at till detta vichtiga
embetet den måtte utsees och utnämnas, som sig om
Riket giordt väl förtient och om hvilkens nijth för det allmenna
bästa och vår ädla frihets uprätthållande vij hafva
ordsak at vara försäkrade.
Adelns Protokoll, 1731. 1
2
Jan. 19. Horn väljes till Landtmarskalk.
R. o. A. kommo öfverens att straxt skrida till Landtmarskalksvahlet
genom votering; och altså trädde fram till
voteringssedlarnes emottagande:
Sedan voteringen var förbij, räknades vota, och befants
pluraliteten till 517 vota vara för H. Exc. Rikz-Rådet Gref
Arwid Horn.
Thärpå sändes en Deputation, bestående af them som
vota colligerat, till H. Exc. at invitera och hemta H. Exc.
hijt neder på Ridderhuset.
Vid detta tillfället berättade Hr Johan Löwen, at som
H. Exc. Gref Horn vid slutet af 1727 åhrs Rikzdag förbehållit
sig at få förähra en ny Landtmarskalkz-staf till Riddarhuset
för ett monument efter H. Exc., så hade H. Exc. och
hitsändt samma staf.
Then samma blef ochså nu för R. o. A. upvister och
med mycket nöje af R. o. A. emottagen.
Då H. Exc. kom nedre på Ridderhus-gården, gingo följande
af R. o. A. därtill utnämbde emot H. Exc. at möta
H. Exc. vid Riddarhus-porten nedre i huset, nembligen:
Gref Posse. Frih. Cedercreutz.
Hr Tungelfeldt. Hr Bunge.
Hr Zander. Hr Cederstolpe.
Thesse med the öfrige, som till H. Exc. afsände blifvit,
gingo för H. Exc. in i Ridderhus-salen.
Och när H. Exc. kommit fram till Landtmarskalkzstohlen,
tilltalade Hr Johan Löwen H. Exc. på R. o. Arns vägnar
sålunda:
Högvälborne Hr Grefve, K. May:ts och Riksens Råd,
President och Academias-Cantzler. Eders Höggrefl. Exc:s
besynnerliga förtienster om vårt kiära Fädernesland och dess
vid alla tillfällen å daga lagde berömvärde nijt at upräthålla
Riksens Ständers frij- och rättigheter har å nyo föranlåtit
Riksens Ridderskap och Adell at nu tredie gången updraga
Gref Oxenstiernas Fullm.
Frih. von Uxkull.
Frih. Conrad Sparre.
Hr Silfversparre.
Hr von Essen.
Hr Törnschiöld.
Hr De Fritski.
Helsningstal till och af Landtmarskalken.
3
Eders Höggrefl. Exc. det vicktiga och angelägna Landtmarskalkz-embetet,
hvilkens börda R. o. Å. på alt sätt lärer
sökia att lätta. I medlertid har R. o. A. intet kunnat gifva
större prof, än genom detta våhlet, af den besynnerliga högacktning,
kiärlek och förtroende, som den samma hyser för
Eders Höggrefl. Exc. För min del fägnar iag mig, at iag på
R. o. A:ns vägnar har den ähran Eders Höggrefl. Exc. at tillställa
Landtmarskalkzstafven, hvilcken, såsom kommande uthaf
Eders Exc:s liberalitet, lärer jembväl hos våra efterkommande
upväckia samma vördesamma sinnelag, som vij nu för Eders
Höggrefl. Exc:s besynnerliga dygder hafva.
Sedan Hr Löwen öfvergifvit stafven till H. Exc., sade
han vidare:
R. o. A. önskar intet högre, än at denne stafven altid
må komma uti så goda händer som den nu är, och bedier
därjemte den högste Guden, det han täcktes styrkia Eders
Höggrefl. Exc:s krafter och så styra värket, det alt måtte aflöpa
till dess heliga namns ähra, K. May:t till nådigt nöije
och vårt k. Fädernesland till upkoinst och välgång samt Eders
Höggrefl. Exc. i synnerhet till ett odödeligit beröm.
Sidst tackade han ochså å R. o. Arns vägnar H. Exc.,
som behagat förära denne vackra Landtmarskalkz-Stafven hit
till Ridderhuset.
H. Exc. Gref Horn svarade härpå sålunda:
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar, Friherrar och
Herrar, mine högt:de Herrar Bröder.
Det är nu tredie resan, som mig igenom min Gudz nådige
skickelse och det Höglofl. Riksens Ridderskaps och Adels
benägne vahl det angelägne Landtroarskalks-embetet blifvit
anförtrodt. Jag hembär alldraförst och för all ting min nådige
Gud därföre en innerlig och ödmiuk tacksäijellse, därnäst
erkänner iag med skyldigste tacksamhet den heder och
det förtroende, som R. o. A. emot mig betygat; och som de
dymedelst hafva åtminstone trefalt fördubblat mitt nöije, så
önskar iag af hiertat, at iag igenom Gudz nådige bistånd motte
på alt sätt kunna befrämia hvad dem till förmon och nöije
lända kan; och emedan iag håller före den säkraste vägen,
som dit leda bör, vara den, at näst Gudz ähra arbeta på och
eftersträfva vår oskattbare frihets oförryckte bibehållande samt
det allmenna bästas befordran, hvarunder hvars och ens enskylte
beror, så lära de hvar dag, så länge Richzdagen varar,
4 Jan. 19. Landtmarskalkens ed. Talmansval.
ja så länge iag lefver, med Gudz hielp finna och igenkienna
mig på denne vägen. Mine aftagande krafter och tilltagande '
ålder decouragera mig intet, emedan iag, näst Gud, litar på
det redelige och förtrolige bistånd, som iag af deras bekante
nijt för Fäderneslandets välfärd förväntar.
Jag tackar och R. o. A. hörsamst för den förmon de mig
vid slutet af sidste Rikzdag lemnat at få låta förfärdiga och
öfverlefverera en ny Landtmarskalkz-staf, hvilken de nu till
ett så angeläget och hederligit bruk hafva behagat antaga och
gilla. Jag önskar innerligen, at den högste Gud täcktes förläna
mig samt hvar och en Landtmarschalk som den förandes
varder sådan lycka, som vij äre patrioter till, men det Högloflige
Riksens Ridderskap och Adell alskiöns välsignelse,
förmon och lycksalighet af den högste Gud.
Sedan H. Exc. Gref Horn således trädt till Landtmarskalkz-embetet;
Utnämdes
en Deputation till H. K. May.t at notificera,
huru Landtmarskalkzvahlet utslaget, och deputerades därtill
nembligen:
Gref Gyllenstierna. Gref Tessin.
Frih. Rosenhane. Frih. Scheding.
Hr Falkenberg. Hr Grubb.
Hr Didron. Hr Major Rothlieb.
Hr Rosenmuller. Hr Hellenstierna.
Hr Horleman. Hr von Tholin.
Thesse gingo nu up i förberörde ährende till H. K. May:t.
Sedan aliade H. Exc. med upräckte finger Landtmarskalkz-Eeden
efter formuläret, hvilken Ridderhus-Secreteraren
Wulfwenstierna förestafvade H. Exc.
Ridderhus-Secreteraren Wulfwenstierna anmälte, at Prästeståndet
sändt till R. o. A. och låtit veta, at Erkiebiskopen
blefvit af berörde Stånd uthnämd till Tahleman. Äfvenväl
hade Borgareståndet gifvit genom Rådman Torpadius till
kienna, at Borgmestaren Boström blifvit vald till Tahleman i
Borgareståndet.
I anledning theraf funno R. o. A. för godt, at Fiscalen
skulle gå till Präste- och Borgarestånden, eller, i fall de voro
åtskilgde, då till Tahlemännen och betyga R. o. Arns fägnad
Deputationer till K. Maj:t.
5
theröfver, at Präste- och Borgareståndet giordt så godt vahl,
och därjemte låta veta, at R. o. A. valt H. Exc. Gref Horn
til sin Landtmarskalk.
Deputationen kom til baka ifrån K. May:t och Gref
Gyllenstierna sade, att H. May:t låtit anmäla sin nådige
helsning till R. o. A. och tackat i nåder för den deel R. o. A.
behagat gifva H. May:t af det skiedde våhlet, hvaröfver H. May:t
betygat sin fägnad, at de så väl choiserat och valdt H. Exc.
Gref Horn till sin Landtmarskalk. För öfrigit förblifver H. May:t
R. o. A. med all kongl, nåd och ynnest bevågen.
H. Exc. Landtm.: I dag lärer ey mera vara at giöra,
men i morgon lära R. o. A. var^ beredde at utnämna en Deputation
til Deras K. May:ter Konungen och Drottningen;
jembväl Deputerade til de andre Stånden. Jag har och sonderat
H. May:t, och H. May:t tillåter, at de få vara brokota,
när Deputationen går i morgon till K. May:t.
R. o. A. voro härmed väl tillfredz och skilgdes så nu åth.
Den 20 Januarii.
H. Exc.: Som vij i dag komma at afläggia vår underdånige
helsning hos Deras Mayesteter, så kan skie R. o. A.
behaga skicka up och underrätta sig, hvad tid det är Ofverheten
lägligit at gifva oss audience.
R. o. A. biföllo thetta;
Och altså skickade H. Exc. Landtm, up till at förnimma
therom.
Sedan utnämdes uti förberörde Deputation till Deras
Mayesteter:
Gref Wasaborg.
Gref Bonde,
Fullm. Hr Adelhielm.
Gref Spens.
Gref Sparre, Eric.
Frih. Fleming.
Frih. Florn.
Frih. Leijonhufvud.
Frih. Mörner af Mörlunda.
Gref Mellin.
Gref Frölich.
Gref Mörner.
Gref Creutz, Gustaf.
Frih. Wrangel, Herman.
Frih. Fleedvod.
Frih. Stackelberg.
Frih. Örnstedt.
6
Jan. 20. Deputation till Deras Majestäter.
Hr Soop.
Hr Kafle,
Fullm. Hr Åkerhielm.
Hr Ekenberg.
Hr Falkengreen.
Hr Svedenstierna.
Hr Bousquett.
Hr Franck, Petter.
Hr Apelbohm.
Hr Silfverbrandt.
Hr Gyllenhall.
Hr Bergman.
Hr Reenberg,
Hr Ehrenborg.
Hr Ehrenpreus, Nils.
Fallm. Frih. Fleedvod.
Hr Sparrschiöld.
Hr Lagerberg.
Hr Ladau.
Hr Lagerström.
Hr Hielmborg.
Hr Palmhielm.
Hr von Henell.
Hr Sprengport.
Hr Lagerborg.
Hr Isendorph.
Och tå thesse blifvit rangerade, gick H. Exc. Landtm,
up med Deputationen på Slottet.
Therefter, när H. Exc. Landtm, med Deputation kom till
baka, sade H. Exc.: H. May:t vår allernådigste Konung samt
Hennes May:t vår nådigste Drottning hafva mycket nådigt
emottagit Deputationen ifrån R. o. A., och försäkrat R. o. A.
om deras nåd och öma kiärlek för R. o. A., och önskat dem
mycken lycka och välsignelse, och det i mycket nådiga expressioner;
hvarpå iag svarat så godt som iag kunde.
Ifrån Prästeståndet kom en Deputation, som möttes af
en Grefve, en Friherre och fyra af Ridderskapet och Adeln.
Biskopen Lundius förde ordet sålunda:
Högvälborne Hr Grefve, Rikz-Råd och President, så och
vid denne na välberammade Rikzdagen tillförordnade Landtmarskalk.
Hög- och Välborne Herrar Grefvar, Friherrar och
samtlige Sveriges Rikes Höglofl. Ridderskap och Adell.
Hos Eders Exc. Hr Landtmarskalken, så och det Högoch
Välborne Ridderskap och Adeln, som till denna Rikzdagen
församblade äro, låter Clerus Comitialis igenom oss
sine Deputerade anmäla sin allerödmiukaste vördnad och vördsamma
respect; betygandes därhos sin ödmiuka fägnad öfver
R. o. A:ns lyckeliga sammankomst till thenna Rickzdagen, samt
önskandeg af troget hierta, at Gud ville välsigna deras högt
förnäma sammankomst och vid dhe förekommande Riksens
angelägne ährender sådane rådslag förläna, som lända Gud
till ähra, Konungen till nöje och Fäderneslandet till nytta
Deputationer från de andra stånden.
7
och fromma; skolandes det vara Cleri Comitialis högsta åstundan
at kunna bidraga uti alt thet som länder till samma önskelige
ändemåls erhållande. I alt öfrigit recommenderar sig
Clerus Comitialis uti Eders Exc:s höga gunst samt R. o. A:ns
ynnest med stadigt förblifvande Eders Exc:s och samptelige
R. o. A:ns allerödmiukaste och hörsammaste tienare.
H. Ex c. Landtm, svarade därpå, at R. o. A. emottaga
med besynnerligit nöje det Högärvördige Prästeståndets beskickning,
och försäkra dem om deras tacksamhet och villighet
at på alt sätt bidraga till thet allmenna bästa, hvarunder
hvars och ens välfärd beror; önskandes sluteligen Gudz välsignelse
till the förekommande Rikzdagzährendernes lyckelige
afgiörande.
Och thärmed afträdde Prästeståndets Deputation.
Ifrån Borgarståndet kom en Deputation, hvilken på lika
sätt emottogs som Prästeståndets, och förde Rådman Scherping
ordet således:
Högvälborne Herr Grefve, Richz-Råd och Landtmarskalk,
så och Högvälborne Herrar Grefvar, Friherrar och samptelige
Höglofl. Riksens Ridderskap och Adell.
Till Eders Höggrefl. Exc. och Höglofl. R. o. A. är iag
tillika med mine medbroder af H. K. May:ts trogne undersåtare
uthaf Borgarståndet utskickad, at betyga theras hiertans
fägnad öfver Eders Exc:s och samptelige R. o. Arns goda
hälsa och välmågo samt lyckelige försambling till thenna Rikzdagen.
Den högste Guden förläne Eders Exc. nåd och krafter
at uthärda med sitt dryga och höga embete, och välsigne
R. o. A., at the måtte så betrachta och igenom ögna de saker
som förekomma, at sådant slut därpå följa må, som länder
Gud till ähra samt Konungen och Riket till tienst och
fromma. Borgerskapet eller Borgarståndet recommenderar sig
uti Eders Exc:s och R. o. Arns vanlige gunst och benägenhet.
Nu understår iag mig ey at uppehålla Eders Exc. samt R. o. A.
längre med mitt enfaldiga tahl, men utbeder mig at få blanda
några ord af een svänsk poets Nyåhrslyckönskan, och således
önskar iag med honom, att Gud täcktes förläna
Trogna män, som cassan giömma,
Samvetsmän, som folket dömma,
Kloka män, som fatta sluth,
Tappre män, som förat uth.
8 Jan. 20. Dep. till de andra stånden. Bonde-dep.
H. Exc. Landtm, svarade därpå, tackade för Borgarståndets
beskickning, försäkrade Borgarståndet om R. o. Arns
nijt för det aliinenna bästa, och at de lära med all sorgfällighet
handtera alla saker, och önskade lycka till Richzdagens
fortsättiande.
Borgarståndets Deputerade afträdde.
Ehuruväl Bondeståndet ännu icke varit med sin Deputation
hos R. o. A., doch som then lärer komma hit, innan
R. o. Arns Deputerade hunnit till Präste- och Borgareståndet,
så afsändes fölliande af R. o. A. at hälsa på de andre respective
Stånden, nembligen:
Gref Wachtmeisters
Fullm. Bror Rolamb.
Frih. Mörner.
Hr Fritski.
Hr Be Geer.
Hr Cedercrantz.
Hr Wachenfelt.
Gref Bonde, Carl.
Frih. Pahl.
Hr von Essen.
Hr Be la Walle.
Hr Gyllenrahm,
Fullm. Hr Wolfelt.
Hr Lydinghielm,
Fullm. Hr ... .
H. Exc. hemstelte R. o. A., om icke anslag måge giöras
för Krigsbefählet till i morgon klockan 8, efter de som ey
äro på Riddarhuset komma at föllja med Hofstaten i kyrkiau
och komma at anteknas.
Thetta fick bifall.
Sedan proponerade H. Exc., om icke någre kunde utnämnas
till Introductions-Deputation för deras skull, som sig
anmäla och begiära blifva ibland R. o. A. intagne.
Hr Siegeroth frågade, när de blifvit Adelsmän, som
begiära introductionen.
H. Exc. svarade, at de äre blefne af förre Konungarne
adlade, och at en eller tvenne lära vara af det antalet, som
K. May:t vid sidsta Rikzdagen lemnades at giöra till Adelsmän.
Eljest lärer Introductions-Deputationen väl taga i acht
hvad Förordningarne är likmätigt och om alt samman giöra
sin berättelse till plenum.
Electorerne träda neder at välja ut Deputationen öfver
introductionerne.
Yal af Introduktions-deputation.
9
Ifrån Bondeståndet kom nu en Deputation, för hvilken
Talemannen Håkan Olofson förde ordet, betygandes den
menige Allmogens glädie däröfver, at de finna Riksens Ridderskap
och Adell församblade vid en god hälsa och välmågo
vid denne nu berammade Richzdagen, till hvilkens fortsättiande
Allmogen önskar mycken lycka och välsignelse, äfven
som den och utbeder sig R. o. Arns råd och biträde uti sina
angelägenheter, och lofvar at vilja med R. o. A. och de öfriga
Stånden arbeta på Riksens almenna bästa.
H. Exc.: Richsens Ridderskap och Adell tacka Richsens
Allmoge, och fägnar sig däröfver, at de vilja arbeta på Riksens
allmenna bästa. Önskar dem därtill lycka och välsignelse
samt alskiöns välgång, och lofvar lemna dem sitt råd
och bistånd, då the thet åstunda.
Bondeståndets Deputerade afträdde.
Electorerne kommo up och gofvo fram listan på dem,
som de utvalt i Introductions-Deputation, nembligen:
Gref Wachtmeister, Gref Leijonstedt.
Fullm. Bror Rolamb.
Frih. Cronberg. Frih. Stiernstedt.
Hr Kafle, Hr Lagerström.
Fullm. Hr Carl Åkerhielm.
Hr von Schantz, Carl Ludwig. Hr Ridderborg.
Hr Ulfhielm, Hr Fehman,
Fullm. Hr Heder schiöld. Fullm. Hr Ehrenpreus.
Hr Gyllenbåth. Hr Grundelstierna, Julius,
Fullm. för Swedenhielm.
H. Exc.: Som det torde hända, at K. May:t resolverar
at öfvermorgon komma på Sahlen med Ricksens Ständer,
så lärer R. o. A. behaga i morgon komma tillhopa, efter
H. May:t i sådant fäll lärer låta invitera R. o. A., och då
lärer anslag komma at skie till i morgon klockan half tio.
R. o. A. gåfvo härtill sitt bifall, och thermed skilgdes
de i dag åth.
Den 21 Januarii.
H. Exc. Landtm, hemstälte R. o. A., om icke de behagade,
att man nu måtte företaga Ceremoniellet, hvilket ey
10 Jan. 21. Ceremoniellet vid riksdagens öppnande.
varit tillforende faststält, på det at man kan minnas, huru
man skall förhålla sig i Kyrkan och på Rikzsahlen.
R. o. A. gofvo härtill sitt bifall;
Och altså uplästes berörde Ceremonial. Och som uti
Ceremonielet stadgas, at R. o. A. igenom 2:ne Cammarherrar
och de andre Stånden igenom 2:ne Hofjunkare skulle inviteras;
Så
berättade Hr Hofmarskalken von Duben, at de andre
Stånden stundom igenom Cammarherrar och stundom igenom
Hofjunkare blefvit inviterade, och bad at nu faststellas
måtte huru skie skall.
R. o. A. pröfvade bäst vara till en god enighets bibehållande
med de andre Stånden, at ingen åtskillnad uti invitation
giöres, och at Cammarherrarne förthenskull böra ochså
gå till de andre Stånden i förberörde ährende.
Thärföre rättades Ceremoniellet thärefter.
Hvad processen up till kyrkian angår, så berättade
H. Exc. Landtm., at i Rådet voro then så reglerad, at när
H. May:t kior up till kyrkian, så går Hofmarskalken med
Hofstaten näst för K. May:ts vagn emellan Rådet och H. May:t,
men när Rådet träder uthur sina vagnar vid kyrkian, så går
Hofstaten för Rådet och Rådet näst för K. May:t.
R. o. A. hade thärvid intet at påminna.
Såsom uti Ceremoniellet någre stellen blefvit öpne lemnade,
eftersom Richsrådet och Ofverste-Marskalken Gref De
la Gardie låtit formera vissa qvaestioner, som komma at resolveras
öfver, och i Ceremoniellet thärom sedan at införas,
så gick man nu, them förbij.
När Ceremoniellet var upläsit, sade H. Exc. Landtm.:
R. o. A. lära behaga, at min Richs-Råds-stohl står ledig på
Richssahlen ?
Därtill svarades ja.
Vidare: sedan lärer R. o. A. behaga, at iag går för
R. o. A. så nu som förre Richsdagar?
Svarades ja.
Thärefter uplästes Frågorne, som Gref De la Gardie
låtit upsättia, nembligen:
1.
Om vid upgåendet till kyrkian Grefvarne skola följa på
Landtmarskalken, eller de yngre af Adell först, sedan Baro
-
K. Maj:t later kalla stånden på rikssalen.
11
ner och så Grefvarne sidst; samt uti hvad ordning de skola
gå utliur kyrk i an.
2.
Om vid processen uhr kyrkian skall blij som vid sidste
Richsdag, så att H. May:t med Rådet först fara uhr kyrkian.
3.
Om Ridderskapet och Adelen skola gå näst efter H. May:t
uthur kyrkian, eller om Bondeståndet, som till följe af Richz»
dagzordningen bör först träda på Richzsahlen, skall begynna
processen uthur kyrkian och Adelen blij sidst.
Det blef godt funnit, at Grefvarne följa näst efter Landtmarskalken
både up och uthur Kyrkian, sedan Friherrarne och
så Ridderskapet och Adeln; och at, sedan Bonde-, Borgareoch
Prästeståndet gådt i kyrkian, Landtmarskalken träder af
Riddarhuset med R. o. A. uti förberörde ordning up i kyrkian.
Men hvad processen uthur kyrkian angår,1 så enär K. May:t
med Rådet och Hofstaten gådt uthur kyrkian, följer R. o. A.
därnäst, gåendes in på Richzsalen, och sedan dhe andre
Stånden.
Och altså blef therom uti Ceremoniellet infördt, som sedan
sändes till communication med the andre Stånden och
finnes in actis.
Ifrån H. May:t låta två Cammarherrar Gref Leijonstedt
och Friherren von Duben sig anmäla, hvilka möttes af några
uthaf R. o. A.
När the kommo in, sade Gref Leijonstedt: H. K. May:t
låter med en nådig helsning Eders Exc. och R. o. A. veta,
det de komma i morgon at infinna sig klockan 8 i Storkyrkan
och efter förrättad gudztienst at vara K. May:t fölgachtige
up i Richzsahlen.
H. Exc. tackade för K. May:ts nådige invitation, och
sade at R. o. A. skola i underdånighet hörsamma K. May:ts
nådige befallning.
Gref Leijonstedt: Det gifves ochså tillkienna, at R. o. A.
så väl då som om Lögerdagen, när Drottningens födelsedag
infaller, äre brokote.
H. Exc. Landtm, svarade därpå, att R. o. A. skola
rätta sig därefter.
12 Beslut i anledning af Introd.-dep:ns berättelse.
Sedan tillsades, att R. o. A. klockan V2 8 komma prsecise
up på Riddarhuset, och at anslag äfven skie skulle för
Krigzbefählet och extra Capita att församblas i Secrete Utskotts-salen
och sedan gå up på Slottet och efter vanligheten
folia med Hofstaten.
Den 22 Januarii,
H. Ex c. Landtm, begiärte at Introductions-Deputation
motte få giöra sin berättelse om det som thär passerat.
Sedan upläste Frih. Bror Rolamb Introductions-Deputations
berättelse, hvaruthi anföres, det bemelte Deputation
uppå R. 0. A:ns befallning varit tillsammans och inhemtat
deras ansökningar, hvilka dehls begiärt introduction, som redan
längst och för många åhl- sedan varit adlade, dehls fått
H. May:ts nådigste resolution at naturaliseras och på Riddarhuset
här intagas, dehls och ved sidsta Richzdagen och i förledit
åhr fädt H. May:ts resolution at benådas med adelig
skiöld.
I anledning af samma berättelse och the skiäl, som Deputation
anfördt för Öfversten af Nylandz Regementet Hr Carl
Hendric Wrangel, beviljades Herr Öfversten, såsom en mycket
meriterad man, introduction ibland Frijherrarne, näst efter
them, som föruth intagne äre.
Beträffande General-Majoren och Landzhöfdingen Otto
Reinhold von Yxkull, som äfven anhåller at blifva ibland Friherrarne
immatriculerad, men icke har något annat bevijs thertill
at H. Högstsahl. K. May:t skall hafva giordt honom till
Friherre, än at H. May:t kallar honom uti General-MajorsFullmachten
Baron, så ehuru väl sådant eljest ey kan anses
för något giltigt bevis, likväl som det är notoirt — hvilket
H. Exc. Landtm, äfven viddetta tillfället förestälte R. 0. A.
— at uti Konung Carl den XI:s och XII:s tid GeneralMajorer
blefvo Baroner;
så beviljade R. 0. A. välbemelte Hr General-Major och
Landshöfdinge introduction ibland Friherrarne.
I lika måtto samtykte R. 0. A. thertill, at GeneralMajoren
Hr Hendric Magnus Buddenbrok nu såsom naturaliserad
ibland R. 0. A. intages.
Introducendi införas. Riksdagen öppnas.
13
Sammalunda, kommer Hr Majoren Carl Klick uppå sin
faderfaders skiöldebref af den 26 Martii 1654, gratis och uthan
afgift till Riddarhuset, at introduceras.
Afven beviljades Lagman Clo, Cantzlie-Rådet Neresius,
som kallar sig Nerees, och K. Secreteraren Helandt introduction
uppå de Kongl, bref och resolutioner, som hvar för sig
upvist, hvarom Introductions-Deputations berättelse vidare
förmäler.
Vadstena Krigsmanshus- och Charta Sigillata-afgifterne
berättade Hr Öfversten at the alle erlagt, så väl som och,
uthan Majoren Click, utfäst till Riddarhuset thess gebiihr.
Thärpå kallades introducendi up och emottoges af någre
uthaf R. o. A.
När the kommo in, tilltalade H. Exc. Landtm, them
sålunda: Högvälborne och Välborne Herrar. Aldenstund R. o. A.
har blifvit underrättad om deras vackra meriter och förnummit
at the fullgiort det dem ålegat, förthenskull förklarar
R. o. A., at the äro mycket välkomne, och förväntar R. o. A.
af them ett troget bistånd.
Frih. von Yxkull svarade därpå, at de erkände med
underdånig soumission K. May:ts nåd, och tackade för den
ähran som dem nu skier dymedelst at R. o. A. velat uptaga
dem uti sin lustre corp, samt lofvade, at de skola altid så
skicka sig, som ridders- och adelsmän ägnar och bör.
Frih. Bror Rolamb berättade sedan, at han med Deputation
varit hos de andre Stånden och beneventerat dem på
R. o. Arns vägnar, hvarpå de hälsat och tackat för den ähran
som dem vederfohrs.
Therefter proponerade H. Exc. Landtm., at en ung student
vid namn Julien begiärt at få hålla en oration här i
Riddarhus-sahlen på Hennes May:ts Drottningens födelsedag;
Och blef honom samma beviljat.
Som tiden nu var inne, gick H. Exc. Jjandtm. med
R. o. A. up i Storkyrkian, och efter sluten predikan up på
RikzsaKlen at thär afhöra K. May:ts nådiga proposition; hvarest
alt efter vanligheten tillgick.
När de kommo neder, bad H. Exc., at R. o. A. ville
benägit uptaga och uttyda hvad H. Exc.
R. o. A. tackade H. Exc. och förklarade sitt nöje däröfver
i alla delar.
14 Jan. 22. Reglementet om riksdagens förkortande publiceras.
Sedan fantz godt, at Deputerade skola utnämnas till at
i moi'gon med H. Exc. Landtm, gå up till Hofvet och felicitera
Hennes May:t Drottningen till sin födelsedag, och äfven
giöra H. K. May:t en underdånig compliment i samma måtto.
H. Exc. proponerade, om icke R. o. A. ville komma tillhopa
i morgon, och då utnämna berörde Deputerade samt
utsee Electorer, the thär komma at vällja Secrete Utskottet
och Uhrskillgningz-Deputationen, som böra fournera de öfrige
Deputationerne med arbete; imedlertid kunde med de andre
Deputationernes utväljande anstå.
R. o. A. gofvo härtill sitt bifall.
Vidare fantz godt, at af K. Maij:t i underdånighet begiäras
skulle, det Reglementet om Rickzdagens förkortande
skulle nästkommande Söndag publiceras till förekommande af
hvariehanda sollicitationer, med hvilka Riksens Ständer sig ey
befatta kunna, och till then ändan skulle Extractum Protocolli
upsättias och thäröfver inhemtas the audre Ståndens utlåtelse.
Hr Lilliestierna hemstälte R. o. A., om icke det tahlet
som H. Exc. Landtm, förde på Richzsahlen, hvilket var så
moget och berömligit at det förtienar tryckas, må på sådant
sätt giöras publiqt, så som det skiedde ålir 1723 med det
tahlet som Rickz-Rådet Lagerberg då holt.
H. Exc. sade, at han kunde försäkra R. o. A., det han
tycker så litet om sitt egit värk, at han gierna skulle afbedia
detta.
R. o. A. förklarade theras åstundan vara, at berörde Tahl
tryckas måtte.
Här hos följer nu Extractum Protocolli, hvartill R. o. A.
resoluerat, så lydande:
Extract af Protocollet hållit hoos R. o. A. på Riddarhuset
den 22 Januarii 1731.
S. D. Förklarade R. o. A. sig, at de höllö nödigt, at
Reglementet, som den 4 Augusti 1727 utfärdadt blifvit till
Riksdagarnes förkortande, måtte nästkommande Söndag publiceras
på alle predikestolarne här i staden, till förekommande
däraf att sollicitanter och de, som med ansökningar ärna hos
Riksens Ständer inkomma, icke motte anmäla sådane måhl,
som efter samma Reglemente icke böra på Rikzdagen uptagas.
Och dy fantz godt at häröfver inhemta de öfrige respective
Ståndens utlåtelse, på thet, så framt thetta bifalles, af K. May:t
Dep. lyckönskar Drottningen på hennes födelsedag. 15
i Riksens Ständers namn i underdånighet begiäras kunde, det
samma publication skie må.
Den 23 Januarii.
H. Exc. Landtm.: R. o. A. utlåto sig i går, at man
skulle nu i dag nämna uth Electores, the thar Secrete Utskottet
utvälja skulle. Och som det lärer vara bäst, at thetta
alt skier på en dag, så fruchtar vij at denne dagen ey hinner
thertill, altså kunna vij komma om Tisdag hit och då företaga
detta.
R. o. A. biföllo thenne H. Exc. Landtm:s proposition,
och emedan om Måndagen är Pauli omvändelsesdag, befaltes
at anslag till Tisdagen klockan otta skie skulle.
Sedan justerades Extractum Protocolli till de andre Stånden
om 1727 åhrs till Rikzdagens förkortande utgifne Reglementets
publication, och approberades så lydande som det finnes
i protocollet infördt under den 22 hujus.
Therefter blef Deputation utnämd, som skulle gå up till
Hennes K. May.t Drottningen at felicitera Hennes May:t till
sin födelsedag, och deputerades thertill följande, nembligen:
Gref Leyonhufvud, Ch. Emil. Gref Mellin.
Gref Stenbock. Gref Wachtmeister.
Gref Duker, Gref Ekeblad.
Fullm. Frih. Hamilton.
Gref Mörner. Gref Sparre.
Frih. Baneer. Frih. Lieven.
Frih. Fletvood. Frih. Thegner.
Frih. Zulich. Frih. Hård,
Fullm. Frih. Ollonberg.
Frih. Tegenschiöld. Frih. Wrang eli, Carl Hindrich.
Hr Lilliehöök. Hr Lillie.
Hr Anckarfiell. Hr Clöfverfelt.
Hr Bähr. Hr von Essen.
Hr Duries. Hr Gyllencreutz.
Hr Cedercrantz. Hr Lydinghielm.
Hr Planting. Hr Clerck.
Hr Lilliegranat. Hr Silfverstråhle.
16
Beslut om val af deputationer m. m.
Hr Westfelt.
Hr Wallensteen.
Hr Rosensparre.
Hr Stobée.
Hr Elirenswerd.
Hr Hierta.
Hr Gyllenrahm.
Hr Strålenhielm.
Hr Olivecrona.
Hr Wachenfelt.
H. Exc. Landtm, gick därpå up med förberörde Deputerade.
Och medan H. Exc. Landtm, och Deputation var borto,
upropades R. o. A. och deltes polletterne uth.
Sedermera, då H. Exc. Landtm, med Deputationen kommit
tilbaka på Riddarhuset, sade H. Exc., at Deras May:ter
uptogo mycket väl R. o. Arns felicitation och försäkrade dem
om all kongl. nåd.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åth.
H. Exc. Landtm.: Om R. o. A. behaga, at vij nu
begynna, så beder iag, at de med tåhlamod ville höra det iag
nu har at proponera. Det första är, at som iag ey bör
glömma bort den dyra eeden iag giort, hvilken iag skall sökia
at efterlefva, så har jag det förtroende till R. o. A., at de
lära komma ihog det samma och soutinera mig däruthinnan.
Härtill svarades ja.
H. Exc. Landtm.: Ibland annat som min eed mig tilbinder
är at hålla en god ordning. Det måste skie efter
lagen. Och som R. o. A. förra Rikzdagen resolverade, så
böra vij följa den förra Ridderhusordningen, til dess vij få een
ny. Således får intet Memorial tagas emot, innan efter lagen
Uhrskilgnings-Deputation blifvit utnämd. R. o. A. lära påminna
sig, at de förleden Lördag faststelte, at man skulle
skrida först till Secrete Utskottets och Uhrskillgnings-Deputationernes
utnämnande, och at man ey nemner de andre Deputationerne,
innan Secrete Utskottet och Urskillgnings-Deputationen
fournerat materierne till de andre Deputationerne.
Får det blifva därvid?
Härtill svarades ja.
H. Exc.: Så beder iag at få låta de andre Stånden veta
härom, så at vij altid begynna lika och således giöra ett.
Thetta fick bifall.
Den 26 Januarii,
Bänkman utses för att välja elektorer.
17
H. Exc. Landtm.: Sedan bör iag och påminna, at efter
Richzdagzordningen borde våra fundamentallagar läsas up;
men som R. o. A. nu lära vilia at valet skall skie, och alle
vilja höra lagarne och då vara tillstädes, så frågas, om icke
därmed kan anstå till i morgon.
Thetta hlef af R. o. A. samtyckt.
H. Exc.: Allenast läses nu up de ställen, som passa sig
till vårt giöremål i dag.
II. Exc.: Antalet af Secrete Utskottet lärer nu blifva
50 af R. o. A., såsom förra Rikzdagen?
Svarades ja.
Frih. Eric Wrangel mente at Gammar- och Oeconomie-Deputationen
så väl som och Secrete Deputationen kunde
äfven nu väljas.
H. Exc.: Jag har tänkt därpå, men nu lära vij ey mera
hinna med denna gången. Doch påminner iag mig, at Secrete
Deputation lärer nu komma ochså at väljas.
R. o. A. funno bäst vara, at Secrete Deputation nu äfven
väl utnemnes.
Fiscalen Treffenhielm sändes altså till de andre Stånden
at notificera dem, det R. o. A. nu vill träda till Secrete Utskottetz,
Urskillgnings-Deputations samt Secrete Deputations
utväljande.
H. Exc.: Som nu våhlet kommer att skie på det sättet,
at af hvar bänk en uthnämnes, och then uthnämde sedan
träder neder och utväljer Electorerne, så vill iag bedia dem
at ingen må stiga fram eller nämna sig sielf, och at de vilia
sittia på sina bänckar. Får det blifva därvid?
Svarades ja.
H. Exc.: Och at vij ey skilljes åth, förr än valet är skiedt
åt minstone till Secrete Utskottet?
Svarades ja.
Hamilton mente at på bänckarne skulle voteras om
them, som komma at gå ned till at välja Electorerne.
Men som 16 § i 1720 ahrs Riddarhusordning innehåller,
huru procederas skall, så uplästes berörde §;
och utvalde altså
Bänken
1 G-ref Charl Emil Lewen
haupt.
Adelns Protokoll 1731-
Bänken
2 Gref Tessin.
18
Jan. 26. Bänkman för val af elektorer.
Bänken
Bänken
3
Öfverst-Lieutnant Flem-
4
Öfverst Carl Johan
ming.
Wrangel.
5
Hr Cronhiort.
6
Major Stiernstedt.
7
Prmsidenten Strömfeldt.
8 0. 9
Öfverste Ollonberg.
10
Hr
Silfversparre.
11
Hr Hammar schiöld.
12
Hr
Thomesson.
13
Hr Didron.
14
Hr
Bähr. v,1
15
Hr Nierots Fullm.
Gref Fr. Gyllenborg.
16
Hr
Essen. 7^
17 0.18
Major Beck.
19
Hi-
Carl Wattrang.
20
Hr Ehrencrona.
21
rn-
Major Rothlieb.
22
Hr Lagercrantz. >01/
23
Hr
Strokirch, i obi-
24
Hr Freudenfelt. /*'; v
25
Hr
Meijerhielm.
26
Hr Tungelfeldt. >>
27J
Hr
Adlerstedt.
28
Hr Schantz.
29
Hr
Leijonstolpe.
30
Hr Horleman.
31
Hr
Adlercreutz. / It b
32
Hr Stobée.
33
Hr
Bunge.
34
Hr Utfall. / to 1
35
Hr
von Seth.
36
Hr Leijonbielke.
37
Hr
von Carlsson.''‘ V å
38
Hr Gyllenbåth.
39
Hr
LJflienadlerjf
40
Hr von Hökerstedt.
41
Hr
Erenstam.
42
Hr Fägerstråhle.
43
Hr
Axel Löwen. 17
44
Hr Wrangel.
45
Hr
Olof Törne.
46
Hr von Nolcken. 'cfu
47
Hr
Jan von Lange.
48
Hr Click.
Frih. Leijonhufvud hemstelte, om icke Electorerne
kunde blifva tjugu fyra.
H. Ex c. berättade, at de i början af sidsta Rikzdagen
voro tolf, men sedan förstärktes, och hemstelte R. o. A., om
icke man bör följa lagen och de blifva allenast tolf.
Thetta fick bifall.
Therpå framropades Bånkemånnerne, och sedan trädde
the neder till sin förrättning.
H. Ex c.: Nu kan iag ey see, at R. o. A. lärer kunna
taga sig något före, eftersom de lära vilja alla vara tillstädes,
som resolverat är, enär theras lagor(!) upläses, hvilket kan skie
i morgon; altså vilja vij nu hvila oss.
Fiscalen Treffenhielm brachte svar ifrån the andre Stånden;
Och fördenskuld sade H. Exc.: Jag bör berätta R. o. A.,
at vij fådt svar ifrån de andre Stånden, och de tacka för
5 Xiii' 1/73 ^ 1^)6 •
JvrLi+xf t** IÉ--Q. frsndu. />, j
f : 9H/3 3 f £m.<*<!< >'^e tn.-* «-*-»)l zi
Alinor
Lagerström blir bänkman i Adlerstedts ställe. 19
communication och låta veta, at de äfven nu utnämna ledamöter
till Secrete Utskottet; äro ock mycket väl nögde därmed,
at R. o. A. nu allenast nemna ledamöterne till Secrete
Utskottet, Secrete Deputationen och Urskillgnings-Deputationen.
Hr von Scheffen förestälte, huru som Hof-Junkaren
Adlerstedt trängt sig in på deras bänk samt skaffat sig vota
till at gå neder och välja Electorerne; och som han bör sittia
på en annan banck, protesterade the nu theremot.
H. Exc.: Frågan blifver, om han skall kallas up.
Svarades ja.
H. Exc.: Skulle R. o. A. behaga, uthan at prseiudicera Hr
Adlerstedt, at utnämna en annan, som går dit neder för bäncken?
Svarades ja.
På bänken utnämdes altså Hr Lagerström i stellet för
Hr Adlerstedt.
Såsom någre mente at detta voro til at begynna ab executione;
Så
sade H. Exc.: Emedan den occupatioo, hvilken de
från bäukame deputerade fädt, ey bör uppehållas, så har iag
frågat, om icke Hr Adlerstedt kunde komma up, doch uthan
prmjudice, och at en annan går dit neder; när han då kommer
hit up, så får iag föreställa honom det besvär som föres
öfver honom och han försvara sig.
Fiscalen gick med Hr Lagerström neder till de Deputerade
at berätta, det han kommer att vara i Hr Adlerstedts
stelle, och bedia Hr Adlerstedt komma up.
När Hr Adlerstedt kom up, trädde Hr Capitainen von
Scheffen fram och sade: Det är allenast min förfrågan, om
det är tillåtit, at een får gå ifrån sin rätta banck, som han
bör sittia på, och gå till en annan bänck och skaffa sig thär vota.
Hr Adlerstedt: Vid Rikzdagens begynnelse gaf iag mig
an såsom Fullmechtig för Gisler, efter Fullmachten af honom,
men min far, som är 82 åhr gammal, befalte mig nu, at iag
skulle sittia för vår Familia, eftersom han ey orkar vara uppe
i Riddarhuset, och altså tog iag in haus säte. Ingen har heller
sett mili fahr uppe, och altså hoppas iag, det iag ey felat
häruthinnan.
Hr Scheffen: Jag var nedre i Conthoiret och såg i
Upropzlistan, at Hr Adlerstedt sitter för Hr Gisler och har
tagit uth polletten, äfven i dag varit nedre och tagit pollet
för sin fahr, men icke gifvit Gislers pollet ifrån sig.
20
Jan. 26. Dep. utses i Adlerstedts mål.
Hr Adlerstedt tillstod, at han hade begge polletterne,
och sade at han ville lefverera Gislers tillbaka.
Hr Anckarcrantz: I Lördagz var han här på den bänken,
som Gislers rum är, och talte med åtskillige, at vij skulle
nämna honom af vår bänk; men som han fann oss ey hågade
därtill, har han gådt därifrån och satt sig på sin fars
banck.
H. Exc.: R. o. A. lära finna, at vij ey kunna komma
utur någon sak, ey eller uthur denne, uthan at någre träda
tillsamman och gifva sitt betänkiande. Om de skulle vilja
nämna een Grefve, en Friherre och fyra af Adell, till at gifva
oss en rätt berättelse jemte theras betänkande i thenna saken.
Thetta fick bifall, och imedlertid får Hr Adlerstedt ey gå
neder till dhe Deputerade.
Hr Lilliestierna: Sedan man faststält, at Hr Adlerstedt
ey får gå neder till de Deputerade af Bänkarne, skulle
iag tro det voro bäst, at R. o. A. på annat sätt rättade detta
än genom en undersökning, ty det gior sådant oväsende och
elakt omdöme.
Hr Palmstierna: Som R. o. A. är det första Ståndet,
så moste man så mycket mera hafva acht därpå at sådane
strek ey tålas. Det vore af en alt för stor conseqvence at
brigvera vota.
Hr Siegeroth: Mig tyckes, at man för denne gången
kunde gifva honom sin fehlachtighet efter, när han lefvererar
den ena polletten ifrån sig.
H. Exc.: R. o. A. hafva hördt, hvad de begge Herrarne
proponerat. Men här äro åtskillige af den meningen, at de
blifva vid det som resolverat är, at en Deputation underrättar
R. o. A. härom.
H. Exc. proponerade, om icke deputerade härtill skola
uttagas.
Hr Bennet och någre andre mente det kunde blifva därved
at Adlerstedt gifver den ena polletten tillbaka.
Men som R. o. A. ey aggreerade thet förslaget, nemdes
Gref Gyllenstierna, Frih. Leijonhufvud,
Hr Åkerhielm, Hr Siegeroth,
Hr Palmstierna och Hr von Vicken
öfver denna saken.
Adelns drängar. Bönderna och kungens kusk. 21
Hr von Scheffen: Jag beder ödmiukast, at RidderhuusFiscalen
må taga i denna saken.
H. Ex c.: Här är redan en preeliminair resolution, at sex
skola träda till samman och utlåta sig örn saken; ty man bör
fuller först see till, om Fiscalen har causam agendi eller ey.
The Deputerade upropades och trädde sedan neder.
H. Exc.: Desse lära komma in med sitt betänkiande,
om här är causa agendi eller ey. Ar bär causa agendi, så
lärer Fiscalen få omak.
H. Exc.: Om Deputation begiär at få höra de Herrarne,
som sittia på de bänkarne, der Adlerstedt suttit, så tillåtes
väl at kalla neder dem?
Svarades ja.
H. Exc.: Som jag kommer till at få det huset, som iag
bodde uti sidsta Rikzdagen, och det är folk, som iag där skall
tala vid, så vill iag förnimma, om iag kan få stiga dit öfver?
Svarades ja.
När H. Exc. kom up igen, påminte H. Exc., på Ofverste
Posses begiäran, att hvar och een måtte tillhålla sina drängar
att icke vara ostyrige nedre i förstugan, efter olycka vid vachten
skie kunde.
Thetta fautz billigt, och lägges thertill, att vachten må
taga dem i arrest, om de ey låta styra sig.
Ifrån Bondeståndet kommo tvenne af thess ledamöter och
begiärte at få tala med H. Exc.
Och berättade H. Exc., at han viste hvad det anginge,
nembligen at, när Regalierne fördes up och Konungens kutsk
kommit för när på Bönderne, har en bonde slagit till kusken,
och därpå har kutsken betalt honom med piskan, men H. May:t
har tagit mycket alfvarsamt i den saken och satt kusken i
arrest, och nu villia Bönderne at iag skall medla därutinnan.
H. Exc. gick därmed ut at tahla med de samma.
När H. Exc. kom in, sade han, at det Bönderne hade at
tala med honom var om den saken han redan berättat. De
sade de voro förlikte och budo för kutsken, men iag bad dem
addressera sig med en liten Deputation till K. Maij:t och
bedia för honom. Jag tror det får approbation.
Svarades ja.
The Deputerade öfver Adlerstedts sak kommo up, och
Gref Gyllenstierna sade, att på R. o. Arns befallning har
22 Jan. 26. Dep:ns betänkande om Adlerstedt.
Deputation varit tillsamman och funnit måhlet af den beskaffenhet,
som protocollet innehåller.
Därpå uplästes det i Deputationen håldne Protocoll. äfven
Deputationens Betänkiande, som gick därpå uth, at bemelte
Deputationen funnit, at Hr Adlerstedt l:o angifvit sig ved Rikzdagens
begynnelse för Fullmechtige af Gislerska. familien och
alla de andra dagarna där haft sitt säte, samt fölgt procession
för den familien, och i dag ombydt rummet, hvartill han 2:do
ey haft Herr Landtmarskalkens tillstånd, ey eller skiäligen kan
visa, at han därtill haft dess faders bifall, och således förordsakat
en oreda, som bade kunnat förekommas, om Hr Adlerstedt
gådt harved de vägar, som hade varit mindre misstänkte;
doch kan Deputation ey finna, at här just är någon
causa agendi, uthan heldre till förekommande af slike flere
händellser oförgripeligen slutar, at Herr Adlerstedt för en sådan
förordsakat oredighet af II. Exc. Hr Landtm, varnas och
tilltahlas, så mycket mera som det är faststäldt, at hvar och
en bör sittia på sitt rum och säte, än mera då at aldeles
anlita Familia, hvilket uthan Landtmarskalkens tillstånd aldrig
får tillåtas.
H. Exc. sade: Hade Hr Adlerstedt angifvit det hos mig,
at han nu skulle sittia för sin far, hade jag straxt anmält det.
Hr Adlerstedt: R. o. A. lärer hördt, hvad demarche
iag giordt, eljest finnes intet fehl här i annat, än at iag ey
angifvit det hos H. Exc. Landtm. Om det är egalt emot den
tort, som mig skiedt, at iag blifvit rykt uthur Deputationen,
det hemställer iag R. o. A.; men som Deputationen fallit på
den meningen, at iag skall få en reprimende, sä vill iag med
alt tohlamod afbida densamma. Jag har intet haft någon ond
mening med det iag giordt.
H. Exc.: Bifaller R. o. A. Deputationens Betänckiande?
Svarades ja.
H. Exc.: Hvar skall iag tala med Hr Adlerstedt?
Svarades: Här uppe. Doch afträder han, medan R. o. A.
talas vid härom.
Hr Kaulbars: Detta kan aflöpa med en reprimende,
men eljest bör sättias böter därpå, ty det är alt för illa giort
at intrigvera sig till vota.
Frih. Rålamb: Som R. o. A. gifvit sitt iämna ja till
Deputationens betänkiande, at han skall blifva reprimenderad,
så vill man och at honom säijes, det han bör erkänna sitt fehl.
Adlerstedt näpses och gör afbön. Elektorsval. 23
Det sades at lian står och skrattar däröfver.
R. o. A. betygade däröfver sitt missnöje;
Och tog han efter antydning därom nu afträde.
H. Ex c.: Frågan är om det blifver vid Betänkandet?
Svarades ja.
H. Ex c.: Hvad böterne angår, så är lag därpå, och när
Ridderhusordningen tages före, kan det observeras.
En del mente, at han borde giöra R. o. A. afbön.
Men R. o. A. blef ey thärom eense, uthan ropades thertill
både ja och ney.
H. Exc.: Mig är bekant, at han blefvit rådd därtill, at
han skulle giöra någon honnettitet åt R. o. A., men som han
ey funnit sig sielf därutinnan, därföre kan skie det vore väl
at han finge befallning at giöra det?
Svarades ja.
Därhos påmintes, at han bör sittia på bänken N:o 23, in
till des hans far afsagt sig at komma upp på Riddarhuset
denne Rikzdagen.
Adlerstedt inkallades.
När han korn in, sade han: Eders Exc. och R. o. A.
tackar iag aldraödmiukast, som behagat inhemta saksens beskaffenhet
af det upläsne Deputationens Protocoll; och som
de däraf sedt mitt fehl, så beder iag, at de så mycket täckes
tillgifva mig, som mina fehl varit och iagh brotzlig är.
H. Exc. Landtm, bröt härmed af denna saken tillförekommande
af vidale olust, och sade: R. o. A. misshagar det
sora passerat och vela varna honom, at han ser sig noga före
en annan gång och intet viker ifrån sitt stelle på sådant sätt;
hafva och för denna gången velat gifva honom till det som
nu felat är.
- Sedan sändes Fiscalen neder at förnimma hvad det lider
med Electorernes vahl.
The Deputerade kommo up, och Gref Lewenhaupt sade,
at the efter R. o. Arns befallning varit tillsamman och utvalt
Electorerne, varandes de på listan upförde, som fädt pluraliteten.
Gaf så fram berörde lista, hvilken uplästes, och voro
därpå till Electorer upförde, nembligen:
Gref Charles Emile Lewenhaupt. Gref Axell Spens.
Frih. Otto Reinhold Strömfelt. Frih. Cedercreutz, Herman.
24 Elektorernas ed. Val af deputationer.
Hr Öfverste Didron. Hr Landzhöfdinge Ehrencrona.
Hr Öfverste Freudenfelt. Hr Öfverste-Lieutn. Fritski.
Hr Stats-Secreteraren Bunge. Hr Stats-Secret. von Carlsson.
Hr Justitise-Cantzleren Ceder- Hr Commercie-Rådet von Höbi
elke. kerstedt.
Therefter justerades Eden, then som 1726 brukad blifvit,
som the afläggia skulle, och approberades.
Frih. Wrede påminte, at någre af Krigzbefählet från
Finland motte väljas i Secrete Utskottet, efter Defensionsvärket
lärer tagas före i Secrete Utskottet.
H. Exc.: Electorerne lära söria därföre, de fä ju fritt
vahl?
Svarades ja.
Electorerne framkallades och aflade Eeden.
Sedan antydes dem, det de komma nu straxt at träda
neder och välja Secrete Utskottet, innan de skiljes åth, då
de försegla listan, till dess R. o. A. i morgon kommer till
samman, hvartill anslag giöres till i morgon klockan nije.
Skulle de hinna välja Secrete Utskottet, Uhrskillgnings-Deputationen
och Secrete Deputationen, vore vähl; hvar icke, skilljes
de ey åt, förr än Secrete Utskottets ledamöter äro valde.
Härmed trädde Electorerne neder til sin förrättning;
Och de öfrige af R. o. A. skilgdes åth.
Den 27 Januarii.
H. Exc. Landtm.: Som Hrr Electorerne förrättat deras
syssla och gifvit till Hr Wulfwenstierna listorne förseglade på
Secrete Utskottets och Deputationernes ledamöter, hvilka de
utnämt, så är frågan om de skola nu brytas up och upläsas.
R. o. A. begiärte, at så skie måtte;
Och altså upbrötz couvertet och uplästes listorne på dem
som utvalde blifvit till ledamöter i Secrete Utskottet, Secrete
Deputation samt Uhr skollning z-Deputation, som vidare af berörde
listor in actis sees kan.
H. Exc. Landtm.: R. o. A. lära behaga, at Secrete Utskottet
och Secrete Deputation skola afläggia Ederne här uppe
för Ståndet, och thärföre vill iag låta läsa up så väl de som
Eder och instruktion för Sekr. utsk.
25
1723, som och de hvilka 1727 aflades, at R. o. A. få välja
hvilken af dem som de vilja.
Ederne uplästes;
Och sedan frågade H. Ex c. Landtm., om icke R. o. A.
behaga gilla 1726 [ahrs] edsformularer.
Härtill svarades ja.
H. Exc. Landtm.: Och Ederne communiceras med de
andre Stånden?
Svarades ja.
I anledning häraf skrefs på Edzformularet för Secrete
Utskottet och jembväl för Secrete Deputation, at the blifvit
upläste hos R. o. A. och approberade.
Hr Gustaf Palmfeldt holt före, att man skulle begiära,
det inge tydska eller främmande ibland Borgerskapet
måtte komma i Secrete Utskottet, som förr skiedt med Weduar
ifrån Christianstad, hvilken satt i Secrete Utskottet och
nu för sin banqverout gådt till Holland.
H. Exc. Landtm, berättade, at han redan tält med
Borgmestaren Boström härom, och at han lofvat giöra sitt till
at förekomma detta.
H. Exc. Landtm.: Här äro någre som mena, at om vij
skicka til de andre Stånden listan på ledamöterne, som valde
äre till Secrete Utskottet af R. o. A., så lära de andre Stånden
communicera med oss, hvilka de vahlt, och då styrkes
icke allenast förtroendet Stånden emellan, uthan får man och
see, hvilka Borgareståndet utsedt hos sig till ledamöter i Secrete
Utskåttet, och hvad vidare kan stå at giöra.
Thetta fick bifall, och sändes till de andre Stånden listan
på de till Secrete Utskottet af R. o. A. utvalde ledamöterne,
jembväl Ederne för Secrete Utskottet och Secrete Deputation.
Instruction för Secrete Utskottet uplästes;
Och sedan then blefvit således rättad i den 6 §, at i
stellet för thet, at i 1726 åhrs Instruction nämnes om the
fredztractater och alliancer, som 1719 och the följande åhren
slutne blefvo, åberopas the, som 1727 slötes, blef then af R. o. A.
gillad.
I lika måtto uplästes Instruction för Secrete Deputation;
Och inrättades den 3 § således: Terminus a qvo till
desse protocollernes genomseende blifver, likmätigt Regeringzformens
45 §:s anledning, ifrån 1726 åhrs Rikzdagz begynnelse,
där den Secrete Deputationen vid förra Rikzdagen stannade;
26 Jan. 27. EF., EO. och K. Maj:ts Försäkran upläsas.
men följande mening fanns böra gå uth: »doch Deputation
till sin uplysning intet betagit, uthan alldeles lemnad fri tillgång
till alle sedan Högstsahl. H. K. May:ts frånfälle håldne
protocoller».
I öfrigit blef berörde Instruction approberad, hvilket och
skrefs thärpå, och sändes then tillika med Instruction för
Secrete Uthskottet så till the andre respective Stånden.
Ifrån Presteståndet kom Kyrkoherden Arnell och anmälte
igenom Secreteraren Wulfwenstierna, at Prästeståndet
begiär, det Secrete-Utskotts-Eden ey må förr hos R. o. A.
afläggias, innan Präste- och Borgarestånden kommit in med
sine svar, om något voro vid samma eed at påminna.
H. Ex c. Landtm, förestälte R. o. A. detta, och sade at
R. o. A:ns mening ey varit at eden förr skulle giöras.
Hr Westfeldt: Som Rikz-Råden äre skyldige at framgifva
sine protocoller, så vore billigt at Consistorierne framgåfvo
äfven sine.
H. Exc. Landtm.: Man lärer först komma at höra Ecclesiastiqve-Deputation,
och man bör evitera alt hvad som kan
giora skilliachtighet. Blifver icke det därvid?
Svarades ja.
H. Exc. Landtm.: Om de behaga taga sine platzer,
emedan här kommer en angelägen syssla före.
R. o. A. trädde därpå til sina bänkar.
H. Exc. Landtm.: Aldenstund R. o. A. behagat fastställa
at våra fundamentallagar skola upläsas efter Rikzdagzordningens
... § och sedan Riddarhusordningen, så vilja vij
ock giöra begynnelse därmed.
Thärpå uplästes 1720 ahrs Reg ering zform.
Fiscalen Treffenhielm kom tillbaka ifrån de andre Stånden,
och sedan han berättat hvad de svarat;
sade H. Exc. Landtm., at de andre Stånden tackat för
den förtrolige communication, som R. o. A. lemnat dem af
sitt giorde vahl till Secrete Utskåttet, och lofvat vilja gifva
R. o. A. delli af det vahl the hos sig giordt.
Sedan uplästes Konungens Försäkring;
Och när then var ändad, sade H. Exc. Landtm.: Som
det nu är något sent, så lärer R. o. A. vara nögde, at vij
skillias åth, och Rikzdagzordningen och Riddarhusordningen
upläses i morgon;
Och thärmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Ofr. ståndens påminnelser vid Sekr. utsk:ts instruktion. 27
Den 28 Januarii.
H. Ex c. Landtm, berättade, at man ifrån the audre
Stånden icke ännu fädt Secrete Utskåttets Eed och therns
uthlåtelser, om the vid then samma något hade at påminna;
och lät förthenskull upläsa, medan man thärpå väntade,
Rikzdag sordning en.
Sedermera inkom ett Extractum protocolli ifrån Prästeståndet,
hvaruti the vid Instruction för Secrete Utskottet giort
följande påminnelser, nembligen:
l:o At den 6 puncten uti Instruction för Secrete Utskåttet
vid Rikzdagen åhr 1726 och 1727 blifver intagen,
som sålunda lyder: »Skulle uthom dess Stånden in plenis remittera
till Secrete Utskottet några måhl, kommer Secrete
Utskåttet i följe af samma remiss dem att uptaga; men för
öfrigit varder Secrete Utskottet aldeles förbudit at befatta sig
med andra ährender, än dem, som nu nämde äro».
2:o At uti sidsta eller 7 § intagas desse orden: »som
1727 och de fölljande åhren slutne äro».
Berörde Extractum protocolli blef för R. o. A. upläsit
och bifallit af R. o. A.
Therefter uplästes 1727 ålirs Reglemente angående Richzdagens
förkortande.
H. Exc. Landtm, berättade, at Borgareståndet insändt
ett Extractum protocolli, innehållandes de remarqver, som thar
giorde blifvit vid Secrete Utskottets Instruction, och sade där
hos, at Borgarståndet påmint därom, at Expeditions-Deputations
ledamöterne motte utnämnas. Och som de hafva varit
förr sex i berörde Deputation af R. o. A., frågade H. Exc.
Landtm., om det får blifva därvid.
R. o. A. låto vid berörde antahl förblifva.
Borgareståndets påminnelser vid Instructionen uplästes,
af innehåld at Borgareståndet låtit sig föredraga den proiecterade
Instructionen för Secrete Utskåttet, och funnit de vid
slutet af andra § tillagde orden: »åliggiandes Secrete Utskåttet
at sökia all möjelig besparing till statsvärkets lisa»,
vara nödiga och väl påminta. — Näst orden uti 7 § »som
1727» tillägges: »och sedermera» slötes. Ty sedan den tiden
äre förbunder slutne med H. K. May:t af Pohln, såsom Cur
-
28 Jan. 28. Sekr. utsk. o. uti. ministrar. Exped.-dep.
furste af Saxen, såsom och med Republiqven Algier. — Den
6 § uti Instructionen för Secrete Utskåttet vid sidsthåldne
Rikzdag fann väl Ståndet vara aldeles utesluten, men holt
för sin del nödigt, at den bör äfven nu uti Instructionen inryckias,
så lydandes: »Skulle uthom dess Stånden in plenis
remittera till Secrete Utskåttet någre måhl, kommer Secrete
Utskåttet i följe af samma remiss dem at uptaga. Men för
öfrigit varder Secrete Utskåttet aldeles förbudit at befatta
sig med andra ährender, än them, som nu nämde äro, och får
således ey uptaga, mindre afgiöra någre måhl, som till samptelige
Ståndens afgiörande in plenis hört och höra».
R. o. A. förblefvo ved sin förra resolution, hvarmedelst
de eonformerat sig med Prästeståndet.
Såsom the andre Stånden intet giort någre påminnelser
vid Secrete-Utskotts-Eden;
altså aflade H. Ex c. Landtm, och R. o. Arns ledamöter,
som till Secrete Utskottet valde blifvit, nu samma Eed.
Sedan sade H. Ex c. Landtm.: Jag bör mäla an, at uti
Rikzdagzordningen är Secrete Utskottetz ledamöter förbudit
at gå till fremmande Ministrerne. Nu äre åtsldllige budne
till dem, få de icke taga afskied af dem i dag?
R. o. A. gofvo härtill sitt samtycke.
H. Ex c. Landtm, förestälte, om icke Electorerne motte
nu utvällja de sex, som blifva ledamöter i Expeditions-Deputationen.
R. o. A. biföllo thetta;
Och altså trädde Electorerne ned till att giöra samma
vahl.
Imedlertid uplästes K. May:ts allmenna Proposition.
När K. May:ts Proposition var till slut, förestälte
H. Ex c. Landtm., om icke Secrete Utskåttet kunde i morgon
komma tillsamman och om Lördagen R. o. A. in pleno.
Hvilket blef bifallit.
Electorerne kommo up och viste up listan på dem som
de valt till Expeditions-Deputation, hvilken uplästes, och voro
därtill utnämde:
Gref Carl Adolf Gyllenstierna. Frih. Stiernstedt.
Hr Johan FridrichvonSchantz. Hr Gabriel von Seth.
Hr Lars Bemelstierna. Hr von Helandt.
Allm. prop. o. RHO läsas. Beslut om dep:r. 29
Sedan blef godt funnit, at om Lördagen Seerete Deputationen
Eeden aflägger, emedan man icke ännu fädt in the
andra Ståndens utlåtelser, om vid berörde eed är at påminna.
Härmed skilldes R. o. A. i dag åt.
Den 30 Januarii.
H. Ex c. Landtm.: R. o. A. har resolverat, at i dag
skulle interims-Riddarhusordningen upläsas, men först kan
skie at R. o. A. behaga utlåta sig, huru Besvärs-Deputation
skall vällias. 1726 valdes den på det sättet, att Adeln uthur
hvarie province trädde tillhopa här på Riddarhuset på särskilte
stunder och välde två uthur hvar province öfver Besvären.
Om R. o. A. behaga, kunna de om Måndagen träda här
om tillsamman, som sagt är.
Tiletta fick bifall.
H. Exc. Landtm.: Seerete Utskottet var i går tillsamman,
och de önska om Måndagen få äfven vara tilhopa, och
altså kunna R. o. A. då så mycket bättre utvälja sine Deputerade
öfver Besvären.
R. o. A. förklarade sig härmed vara nögde.
Sedan uplästes Ridderhusordninqen til efterrättelse för
R. o. A.
H. Exc. Landtm.: Det voro nu tid, at Seerete Deputation
aflade sin Eed, men vi vänta på Eden ifrån de andra
Stånden.
H. Exc. Landtm.: Om R. o. A. så behaga, kunna vij
låta Electorerne välja ut ledamöther till Oeconomie- och Commercie-,
Justitise- och Militiaa-Deputationerne.
Thetta fick bifall.
Hr Bergenstierna: Här nämnes om Deputationernes
utväljande, men nämnes ey om någon Bergz-Deputation; den
lärer vara så nödig som någon annan, efter visserligen lära
förefalla sådane ährender, bergvärken angående, som äre nödige
at företagas uti en särskilt Deputation.
H. Exc. Landtm.: Någre önska det Cammar- och Oeconomie-Deputationen
motte företaga de måhlén, emedan det är
en combination emellan de värken.
Friherren Erich Wrangel: Jag håller före at det vore
nyttigare och till sakernes befordran mer ländande, om man
30
Jan. 30. Bergsdep. Antal ledamöter i dep:r.
giorde Oecouomie-Deputationen så mycket starkare, så kunde
den dela sig i mindre nthskott och utarbeta målen, och sedan
behöfdes ey så många sammanträden, som sidst skiedde.
Hr Peter Schönström: Bergz-sakerne äre af hel annan
beskaffenhet i många mål än Oeconomie-sakerne, därföre är
nödigt at en särskilt Deputation förordnas öfver bergzsakerne.
Sedan R. o. A. talts vid härom, förmärktes pluraliteten
stanna i den meningen — hvarmed Hr Laudzhöfdingen Eric
Wrangel sig äfven nu conformerade — at det är nödigt
at en särskilt Deputation förordnas öfver thet som kan röra
Bergvärken.
H. Exc. Landtm, frågade för den skull, om det bör
blifva een å part Bergz-Deputation;
Och svarades därtill ja.
Häraf pröfvades nödigt at gifva the andre Stånden dehl;
Och sändes Fiscalen till dem at låta dem veta härom,
jemväl at R. o. A. ärna nu välia uth Deputationerne, men
vill först förnimma de andre Ståndens utlåtelse härom.
Hr Löwen hemstälte R. o. A., om icke Electorerne nu
kunde förstärkas, såsom det skiedde förre Rikzdagen med tolf
ledamöter, eftersom nu varande Electorerne ey lära kiänna
alla, som skola förordnas i Deputationerne.
H. Exc. Landtm, frågade, om det bör blifva vid de
tolf Electorerne som valde äro.
Svarades ja. Någre fåå voro doch häremot.
Hr Peter Schiönström: Man prmsupponerar, at de sorn
valdt Secrete Utskottet lära och kiänna dem, som skola komma
i de andre Deputationerne, och altså är onödigt at förlora
tiden härmed.
H. Exc. Landtm.: Jag förstår ey annat, än iag får svar
på frågan, at de ey blifva flere än de tolf, som redan valde
äro.
R. o. A. höllö onödigt at förstärka Electorerne.
Hr Jon no Hammilton: Förstärkningen har skiedt de
andre Rikzdagarne. Blifver det ey nu så, gifver man alt för
stor myndighet till de tolf Electorerne.
H. Exc. Landtm.: Här säges och vår lag, som är Ridderhusordningen,
stärker den meningen, at de skola allenast
vara tolf. Sidsta Rikzdagen skiedde väl förstärkningen, men
Ed och instruktion för Sekr. dep.
31
frågas, om icke vij giöra klokast, at vij blifva vid lagen, som
nämner tolf.
Thetta fick bifall.
Sedan förestälte H. Exc. Landtm., at Borgarståndet
begiärt trettio två af R. o. A. i Gammar-, Oeconomie- och
Commercie-Deputationen, och frågade, om icke bäst är, äfven
härutinnan at blifva vid lagen, som säijer, at ingen Deputation
skall bestå af flere än tiugu fyra ledamöter uthaf R. o. A.
R. o. A. utleto sig, at berörde antal af tiugu fyra voro
nog tillräckeligit.
Ifrån Prästeståndet kom Notarien Ekman och berättade,
at Borgareståndet har varit hos dem med samma frågan, och
at Prästeståndet gifvit tillkienna, at de ey kunna vara däremot,
at den Deputation blifver starkare, särdeles som handelen
är vidlyftig kring hela riket, och af olika beskaffenhet,
hvar och een jembväl vill andraga sina angelägenheter i Deputationen;
men Prästeståndet vill ey sluta, innan de få veta
R. o. A:ns mening, efter det gierna conformerar sig med R. o. A.
H. Exc. Landtm.: Bör det blifva vid lagen?
Svarades ja.
Notarien gafz altså detta svaret, at R. o. A. ey kunna
samtyckia till berörde förstärkning, emedan det strider emot
Ridderhusordningen.
H. Exc. Landtm.: Nu hafva vij fädt Eden för Secrete
Deputationen och Instruction äfvenväl. Vid Eeden hafva
de andra Stånden ey haft något at påminna, men vid Instruction
hafva de giordt påminnelser.
Präste- och Borgare- samt Bondeståndetz påminnelser
uplästes;
Och biföllo R. o. A. Preste- och Bondeståndetz mening,
att uti Instruction i stellet för de orden, som uteslutne blifvit,
skulle desse tilläggias: »doch Deputationen icke betagit
att gå till förra Protocollerne, enär nödvändigheten det fordrar
till fullkomblig uplysnings och sammanhangs inhemtande af
något sedan sidsta Rikzdag förekommit måhl».
Fiscalen fick befallning at notificera Borgar- och Bondeståndet,
at i Oeconomie-Deputationen blifva allenast tiugu
fyra af Adeln, och at R. o. A. bifallit Präste- och Bondeståndetz
påminnelse vid Instruction för Secrete Deputation.
Sedan framkallades ledamöterne af Secrete Deputationen,
och aliade the Eeden, som them förestafvades.
32 Jan. 30. Om angifvelse!- för Sekr. dep:n.
Electorerne antyddes, at de komma at valia ledamöter
till Justitia- och Militise-Deputationerne samt Cammar-, Oeconomie-
och Commercie-Deputation, jembväl till Bergz-Deputation.
Hr Adlerbeth: Sidsta Rikzdag blef resolverat, at de
som hade at gifva till kiänna något i Secreta Deputation,
som kunde vara passerat antingen emot Regeringsformen,
Förordningar eller rättvisan, skulle få uthan ansvar gifva sådant
Deputationen till kienna, på det Deputationen derom
kunde undersöka, emedan det synes omöjeligit af simple protocollens
igenomläsande, utom acta, för Deputationen at alt slikt
kunna observera; altså underställes R. o. A., om icke hvariom
och enom samma frihet kunde lemnäs till god ordningz och
rättvisans befrämiande.
Hr Ehrenstam påminte, at det skulle sees efter, hvad
sidsta Rikzdag blef resolverat, innan härutinnan något faststelles,
hälst denna saken meriterar nogare eftertanka.
H. Ex c. Landtm, proponerade, om icke R. o. A. behagade
låta see efter, hvad ved sidsta Richzdagen blef resolverat,
och sade, at det lärer snart visa sig, men så mycket
han kan påminna sig, så hafva måhlén först kommit hit up
och sedan blifvit remitterade till Secrete Deputationen eller
andre Deputationer, dit de hördt, eller och gå.dt igenom Uhrskillningz-Deputation.
Hr Lilliestierna: Det skulle vara betänkeligit at befria
den ifrån ansvar, som obefogat angifver något måhl, och
detta synes böra vidare expliceras.
Frih. Ungern: Efter min oförgripelige tanka lära vij ey
förstådt hvad Hr Adlerbeths mening varit, men mig tyckes,
at den lärer vara sådan, at hvar och en skall få gifva an dag
och datum, när något passerat, som han menar vara stridande
emot Regeringsformen och rättvisan, och bedia dem see
efter det, men ey må någon uthan ansvar anklaga någon.
Hr Adlerbeth: Min mening är, at när någon gifver an
för Deputationen, at något passerat emot Lag och Privilegier,
så seer Deputationen ther efter, om thet meriterar remarque;
finnes det ey meritera någon attention, lägges det neder, och
detta alt uthan at giöra Deras Excellentier någon tort.
H. Exc. Landtm.: Så mycket iag påminner mig, så har
Secrete Deputationen gådt igenom protocollen och giordt sitt
ämbete, men när någon kommit med något måhl, som han
Dep. öfver besvär, öfver EHO. Arnells stadslag. 33
velat besvära sig öfver, så har han blifvit remitterad till Seerete
Deputation. Jag beder att vij motte få see efter, hvad
som blifvit resolverat sidsta Rikzdag, och at Secrete Deputationen
underrättar sig äfven härom; ty om Hr Adlerbeths proposition
bifalles, blifver det en ny § i Instruction för Secrete
Deputation, hvaröfver de andre Stånden böra höras.
Electorerne trädde neder i Secrete Utskottz-sahlen till att
giöra aftahl, när de skola komma samman och giöra sitt vahl.
H. Exc. Landtm.: I morgon giöres anslag för R. o. A.
uthur provincierne på visse timar till Måndagen, at välja Deputerade
öfver Besvären.
Fiscalen kom tilbaka;
Och H. Exc. Landtm, berättade, det han brakte det
svaret ifrån de andra Stånden, at de tackade för communication
om Deputationernes utväliande och lära rätta sig därefter.
H. Exc. Landtm.: Borgareståndet bar begiärt Extractum
protocolli om Gammar- och Oeconomie-Deputationens förstärkning;
samma Extractum protocolli kan beviljas dem?
Svarades ja.
Frih. Wrede begiärte, at en särskilt Deputation måtte
förordnas öfver de Finska Besvären;
Men. det fanns godt, at de måge gifva in Besvären i Uhrskillningz-Deputation,
på det man må see af hvad beskaffenhet
de äro och remittera dem dit de höra.
Gref Tessin mente at en Deputation borde ochså utvälias
till Riddarhusordningens fullbordande.
Thetta fans godt, och blifva de förre, som brukades sidsta
Rikzdagen, därvid, kommandes andre att väljas i deras ställe
som borto äre.
H. Exc. Landtm.: Borgmestaren Arnell har skiänkt en
bok eller remarqver öfver Stadzlagen till Riddarhuset, som
skall hafva vacker approbation. Han recommenderar sig och
sitt värk hos R. o. A.
Härmed skilldes R. o. A. i dag åth.
Den 3 Februarii.
H. Exc. Landtm.: Jag vill gierna bedia R. o. A., emedan
iag har en angelägen sak at förrätta, det Gref Lewenhaupt
motte få vara i mitt ställe.
Adelns Protokoll, 1731. 3
34
Febr. 3. Om Sekr. dep:ns uppgift.
R. o. A. gofvo härtill sitt bifall;
Och altså gick H. Exc. Landtm, bort och Gref Lewenhaupt
trädde till bordet.
Sedan förestälte Gref Lewenhaupt, om icke RiddarhusSecreteraren
finge nu berätta, huruvida han funnit vid förra
Rikzdagen vara faststält, at man på det sidst föreslagne sättet
måtte addressera sig till Secrete Deputation.
R. o. A. samtyckte härtill;
Och i följe theraf berättade Secreteraren, thet han efter
R. o. Arns befallning eftersedt sådant uti sidsta Richzdagz
Protocoll, men icke funnit någorstädes en sådan method, som
vid sidsta plenum föreslogs, vara faststält, uthan Feldtskiäraren
Hunters samt Assessoren Herlins, Advocatfiscalen Ulfs och
Magister Kilmarcks Besvär ginge sidsta Richzdag alle igenom
Urskillgningz-Deputation till Justitise-Deputation, och OfverstLieutnanten
Kaulbars Memorial, som inkom hos R. o. A., remitterades
therifrån till Secrete Deputation. Doch hade han
sedt i protocollet sid. 55, det uppå Major Hederschiölds påminnelse
H. Exc. Landtm, proponerat, om icke de, som hade
at klaga, kunde addressera sig hvar till sin Deputation, såsom
the af Justitiestaten till Justitie-Deputation och the af Krigzbefählet
till Landt- och Siö-Militie-Deputationen, och at samma
då blifvit bifallit.
Frih. Erich Wrangel utlät sig, at han ey kunde föreställa
sig, at någon af R. o. A. lärer vilja bäfva up 13 § i
Richzdagzordningen, och giorde sig den förtröstan, at när
R. o. A. fattat rätt hvar annars mening, lära de väl komma
öfverens. Skulle någon, som förmenar sig vara för när skiedt,
ey veta på hvad skiäl resolution, som gådt honom emot, vore
fotad, så mente Hr Landzhöfdingen, att en sådan kunde få
addressera sig till Secrete Deputation och begiära, det ledamöterne
ville see efter skiälen thärtill, och huruvida honom
skiedt för när; men om någon ville klaga, at honom skiedt
orätt, voro en annan sak, och tå kommer en sådan at giöra
thet suo periculo.
Hr Adlerbeth sade at hans mening voro klar nog i protocollet
införd, men han märkte likväl at någre stödt sig därpå.
Han hade ey påmint sig annat, än at vid sidsta Rikzdagen
lexnnades hvariom och enom frihet at addressera sig till Secrete
Deputation, och har med sin proposition ey velat gifva anledning
till att med oskiäliga skrifter komma fram, uthan hans
Sekr. dep:ns förh. t. Justitie- och Urskilnings-dep. 35
mening har varit sådan, som Hr Landzhöfdingen Wrangel gifvit
vid handen. Thet skulle ingen nämnas och ingen skymfas.
Men till at lemna någon till at löpa in med sådane klagemål,
som röra Konungens höghet, det har ey varit hans mening.
Man kunde taga ett temperament häruthinnan. Det kan vara
så, at den som klagar kan hafva skiäl för sig, och resolution,
som gådt honom emot, kan och vara på skiäl grundat och
blifva fastståndande; i sådant fall klagas ey frivole och straffas
ey then som klagar. Till exempel. Een klagar, at honom skiedt
för när, i det en af yngre tiensteåhr blifvit honom föredragen,
men det finnes, at den andre är skickeligare till den beställningen,
på sådant klagemål kan ey följa ansvar.
Ridderhus-Secreteraren Wulfwenstierna deducerade thetta
vidare, och hurusom 13 § i Richzdagzordningen fordrar bevis
af then som klagar, och at, likmätigt Hr Assessoren Adlerbeths
andragne exempel, then som ey frivole klagar, uthan har
skiäl till sitt klagemål, ey kan ansees med straff. Påminte
och angående justitisemål, at R. o. A. hållit betänkeligit för
detta att rubba och uprifva Justitise-Revisions domar, hälst
dominia rerum skulle blifva therigenom incerta, och det är
svårt för Riksens Ständer at examinera alla omständigheter
så noga, som vid en saks afdömmande skie bör; ey till att
förtiga, at domare-eed ey aflägges af Ständerne. Hvarföre
then methoden blifvit brukad, at när Justitim-Deputation vid
inkomne besvär i slike saker tydeligen och klart funnit, at
någon antingen quoad processum eller merita voro för när skiedt,
hafva Ständerne allenast begiärt, at saken uti K. May:ts Justitise-Revision
måtte å nyo uptagas, men sielfve hafva the ey
vidare lagt handen thervid eller domen ändrat.
Gref Fr. Gyllenborg gaf härpå fram ett Memorial;
Hvilket uplästes; hvarutinnan han således yttrar sin mening,
at hvarken honom eller någon annan medlem i Stånden
kan vara betagit at uthan ansvar få gifva dhe Deputerade i
Secrete Deputation vid handen, hvad the sielfva lidit eller
och hvad the förnummit vara skiedt någon annan i Riket, det
vare sig Adelsman, Präst, Borgare eller Bonde, och af dem
antingen munt- eller skrifteligen begiära, at de vid den sakens
igenomseende noga anmärka och skiärskåda, hvad skiäl och
omständigheter hafva brakt Riksens Råd at annorlunda råda,
än Fundamentallag och Regeringsform gifvit vid handen; och
att vid sådane omständigheter Secrete Deputationen ey allenast
36
Febr. 3. Om Sekr. dep:ns uppgift.
må nöja sig med protocollerne, uthan och vara förplicktad at
sielfva acta igenomlöpa, hvaraf kan intagas, om alle den nödlidandes
skiäl äre vordne H. K. May:t vid handen givDe eller
ey. Doch sökes här intet ändring af någon i det som giordt
är, uthan allenast at vinna det ändemål, at där något skulle
finnas vara passerat, som sagt är, stridande emot Regeringzformen
och justitien, at sådant hädanefter ey må skie, förmedelst
en tienlig åthvarning och tillsägelse åt den som därti!
contribuerat. Thetta skall och vara ett medell till Rikzdagens
förkortande, emedan Secrete Deputationen då genast kunde få
anledning gå till de saker, som kunde förtiena någon närmare
attention, och det synes nästan omöjeligit för Secrete Deputationen
at på trenne månader igenomläsa fyra ahrs protocoller
med den anmärksamhet som sådant fordrar.
Såsom R. o. A. voro pro och contra för thenna meningen;
Så påminte Hr Lilliestierna, at man skulle skrida till
votering;
Men R. o. A. ville eljest förena sig tbärom och ey låta
thenna saken komma till votering.
Frih. von Ungern Sternberg: Jag hade sidst den
abran att berätta mina tankar, att medelst thet hvarjom och
enom lemnäs frihet at addressera sig till Secrete Deputation,
så l:o faciliteras arbetet, 2:o kan Secrete Deputationen giöra
så mycket bättre sin syssla och see om vederbörande giordt
sitt embete rätt. Intet är min mening, at de skola få ändring
i thet som skiedt, uthan den som vill hafva ändring moste
sökia det på det sättet, som Rikzdagzordningen innehåller,
nembligen klaga och löpa hazard, om han klagar ohemult. Min
proposition syftar därpå, at arbetet må lättas för Secrete Deputationen.
Om iag lägger in en sedell till Secrete Deputationen
och säijer: »seen efter! den dag och datum har sådant
passerat», så gior Secrete Deputationen sin remarqve, om de
finna skiäl därtill, och på detta sättet kan ingen passage gås
förbij, uthan det tror iag at detta är en frihet, som man brukat
vid förra Rikzdagen, och lär ey behöfvas vidare härom
faststellas, än att det authoriseras, at man får således låta
see efter sådant i Secrete Deputation.
Detta fick bifall, och således lemnäs them, som förmena
något vara förelupit emot Regeringsformen eller Fundamentallagarne,
at få gifva Deputationens ledamöter anledning at
eftersee sådant i protocollet, doch at han ey niuter ändring i
Enskildes anmälningar för Sekr. dep. 37
saken, men vill en klaga och hafva ändring, så moste han
giöra det efter som Rikzdagzordningen innehåller.
Någre mente doch, at ändring borde ochså föllja.
Hr Didron: Om de ey vilja at denne saken skall nu anses
för afgiord, så beder iag at man gior en Deputation, som
arbetar uti saken, at vi få qvsestion reen.
Gref Gyllenborg och flere begiärte, at det motte blifva
vid hans memorial.
Gref Tessin: Som iag för min del troor, at så väl Gref
Gyllenborgs som Baron von Ungerns propositioner gå därpå
ut, at hvar inbyggare må hafva sin säkerhet, och de tyckes
vara enige därom, så begriper iag ey, hvari åtskillnaden emellan
dem består.
Gref Gyllenborg beropade sig på sitt memorial.
Efter begiäran blef Gref Gyllenborgs Memorial å nyo upläsit.
Frih. Eric Wrangell: Hela planen är beskrefven på
första sidan i Memorialet.
Gref Tessin holt före, at qvsestion lärer vara om måhlén
skrifteligen eller mundteligen få andragas hos Secrete Deputationen.
Hr Didron: Det är nödigt, som Gref Gyllenborg säijer,
at expedient sökes, efter Secrete Deputationen ey kan igenomgå
alla protocollerne.
Hr Lars Åkerhielm yttrade sig, at han tyckte här voro
tree qvsestioner, nembligen l:o om man får gå till Secrete Deputationen
och beklaga sig, 2:o om man får giöra det uthan
ansvar, och 3:o om det skall vara åtskillnad emellan justitiae—
och andre mål. Hvad det sidsta anbelangar, så mente han at
det skulle observeras vid justitisemål, som Ridderhus-Secreteraren
Wulf reenstierna påmint, men i öfrigit höllö han före,
at hvar och en måtte få gifva Deputationen anledning at see
efter thet som han förment vara förelupit, som meriterade remarqve,
och när Deputationen funnit saken af den beskaffenhet,
at den bör tagas up, så är det Ständernes sak, och ey
personens som den anmält.
Frih. von Ungern var äfven af den meningen at saken
då är Ständernes, och ey dens, som målet förebrakt.
Hr Blomfeldt: Om Secrete Deputationen delar sig i flere
utskått, så kan den hinna at gå igenom protocollerne, och
Deputationen kan förstärkas.
38 Febr. 3. Om Sekr. dep:ns uppgift och anmälningar der.
Detta sades vara emot Richzdagzordningen, och at de andre
Stånden lära ey bifalla det.
Hr von Hökerstedt: Secrete Deputationen seer noga
efter på sin Eed, 0111 något förelapit emot lag och förordningar,
men nu är här den qvsestion, och mig tyckes, at när en
har en sak, hvaruthinnan han menar at alla omständigheter
ey blifvit K. May:t så vid handen gifne, som skie bordt, det
densamma må i Secrete Deputationen säija: »den saken har
varit den och den tiden före, ser efter, om de och de omständigheterne
blifvit tagne i consideration».
Hvad som vidare sades, kunde ey höras, emedan honom
ey lemnades lind, uthan ropades theremot.
Hr Hökerstedt sade yttermera, at han håller före, at
den ey bör vara ansvar underkastad, som beder allenast Secrete
Deputationen see efter, om de och de skiälen äre tagne
i consideration.
Gref Tessin: Jag tror at Gref Lewenhaupt lärer hafva
at giöra den qvsestionen och underställa R. 0. A., om icke
någre kunde deputeras at upsättia rätta qvmstionerne;
Men Hr Stobée holt före at proposition kunde giöras
straxt.
Hr Gustaf Palmfeldt gaf fram ett Memorial, hvaruti
han yttrar sig, det lian håller före, att enär någon finner sig
föranlåten at besvära sig uti något, som ey kan rättas annorstädes
än hos Riksens Ständer, men skulle vilja för thet vidhängde
ansvaret skull gierna giöra sig föruth kunnig och försäkrad
om samma måhls egenteliga och rätta sammanhang, det
den samma då må hafva frihet at anmäla sådant sitt ährende
hos Secrete Deputationen och begiära af den den uplysning
och underrättelse som han åstundar, uthan at detta steget må
ansees som något besvär eller klagan; och därest han då af
de underrättelser, lian där får, finner sig befogat at angifva
något, som skiedt emot lagen och Ständernes rättighet, så
åligger den samma sedan at giöra det skriftligen in för Ständerne,
eller mundteligen in för Ståndets protocoll, och det vid
det ansvar, som den 13 § i Richzdagzordningen förmäler.
R. 0. A. funno sig ey eller nögde med detta föreslagne
expedientet.
Hr Peter Schiönström: Ständerne hafva kommit at
öfverläggia om friheten, och altså moste vij intet dömma hvarannan.
Ungern Sternbergs mening om Sekr. dep. gillas.
39
Frih. von Ungern Sternberg: Om vij rätt explicera
oss, så blifva vij ense. l:o Kommer i consideration, om det
skall vara tillåteligit till at gifva in något till Secrete Deputation;
2:o om methoden därtill, och om det skall skie således,
at man gifver in dag och datum och Memorial, men intet anförer
någre skiäl; 3:o frågas, hvad effecten är, uembligen at
inga onyttiga protocoller behöfva läsas. Sedan ser Deputationen
efter målet, men den som det ingifvit har intet at giöra
därmed. Ey eller kan det communiceras honom, huru det befunnes,
ty det är Deputationen förbudit.
Det begiärtes at acta måtte äfven få biläggias;
Doch som thetta emotsades;
Så hemstälte Hr Schiönström R. o. A., om icke man
kunde förblifva vid Gref Gyllenborgs Memorial uthan distinction.
Men thetta fick ey bifall.
Frih. Otto Reinhold Strömfeldt: Mig tyckes at qvsestionen
är rätt proponerad af Baron von Ungern, och detta är
en granlaga sak, thärföre böra vij see oss väl före, så at hvad
vij sluta ey blifver stridande emot Rikzdagzordningen, ty denne
saken dependerar ey af oss allena, uthan af alla Stånden.
Påminna kan hvar och een hos Secrete Deputationen, men ey
controvertera thär, mindre bör någon giöfa lönlige insimulationer.
Häröfver discourrerades vidare. Och som thet sades, at
uppå en sådan påminnelse borde väl Secreta Deputationen
giöra sin remarqve, när saken funnes af then beskaffenhet,
men ingen ändring eller rättelse följa, med mindre en vill behörigen
klaga och med sitt äfventyr;
Så utlät Hr Sparschiöld sig, at han håller före, det
Secrete Deputationen borde remittera saken dit som den kan
blifva ändrad, efter thet eljest ey gagnar den, som målet insinuerat.
Såsom R. o. A. ey blefvo ense om thenne saken;
Så upläste Frih. von Ungern Sternberg sin mening,
som han skrifteligen upsatt, så lydande:
På det vij måtte komma uthur denne saken, så tyckes
mig, at här äro trenne mål, som vij skola komma öfverens
om. Nembligen det första är, om icke det är tillåteligit at
vid Secrete Deputationen gifva an, hvad man förmenar en och
annan vara för när skiedt; det andra angår modum och det
40 Febr. 3. Val af Justitie- m. fl. deputationer.
tredie effecten. Om det första så tror iag at vij alle äre ense,
at man har frihet at uthan ansvar gie Secrete Deputation anledning
till hvad man förmenar een och annan vara handt,
som bör observeras. Hvad modus eller sättet angår, så förmenar
iag bäst vara, at skrifteligen under nambn angifves dag
och datum till Secrete Deputation. Effecten häraf är denne,
at ey alla onödiga protocoller behöfvas läsas, och at Secrete
Deputation efterseer, om lag och förordningar vid det angifne
målet äro efterlefvade; och om någon i sitt voto eller eljest
afvikit från lag och förordningar, så gior Secrete Deputation
efter eed sitt embete, uthan at den, som det angifvit, därmed
vidare något har at giöra.
Gref Fridrich Gyllenborg påminte, at vid 2 § tilläggias
måtte: »jemte acta»;
Men fick ey bifall, uthan föregående Friherr von Ungern
Stenbergs mening och utlåtelse blef i alla delar approberad
och gillad.
H. Ex c. Landtm, kom nu up och lät upläsa listorne på
ihe Deputerade till Justitice-, Militiae-, Bergs- samt Gammar-,
Oeeonomie- och Commercie-Deputationerne, sorn af Electorerne
blifvit utnämde, såsom och listan på ihe Deputerade öfver Allmenna
Besvären, som R. o. A. uthur provincierne utnämt.
Gref Gustaf Gyllenborg anmälte, at han för Västernorrland
har låtit uptekna sig till Besvärs-Deputation, efter
Landzhöfdingen Grundel bedt honom därom, och sade at han
hoppas, at det ey är R. o. A. emot.
R. o. A. gofvo härtill sitt samtycke.
Sedan justerades ett Extractum Protocolli af den 30 Januarii
sidstledne, som til de andre Stånden upsatt blifvit, af
innehåld:
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. på Ridderhuset
den 30 Januarii 1731.
S. D. Stannade R. o. A. i föliande slut, berörande det
Lofl. Borgareståndets förklarade åstundan om Oeeonomie- och
Commercie-Deputations förstärkning, att som, likmätigt Riddarhusordningen,
uti ingen Deputation utom Besvärs-Deputation
böra flere af R. o. A. vara än tiugu fyra, och Deputation
har thessuthan nog tillfälle at få uplysning uti the thär förekommande
saker, ey till at förtiga, at livar och en af Ståndens
ledamöter kan vid sakernes afgiörande in plenis påminna
thet han nödigt finner, så kunna R. o. A. icke samtyckia till
Prot.-utdrag om depmas förstärkning och om Sekr. dep. 41
berörde förstärkning, uthan hålla före, at så thenne som the
flere Deputationerne böra bestå nu af lika antahl som the förra
Rikzdagen voro starka. Hvilket med the öfrige respective Stånden
communiceras.
Sidst resolverades, at anslag för Secrete Utskottet till i
morgon giöras skulle;
Och fölier nu Extractum Protocolli, som till the andre
Stånden kommer at afgå, så lydande:
Extract uthur Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 3 Februarii 1731.
S. D. Stannade R. o. A. för sin del i det slut, det hvar
och en må lemnäs frihet at uthan ansvar gifva Secrete Deputation
anledning at eftersee uti Protocollerne thet som man
förmenar en och annan vara för när skiedt och böra observeras,
och thet på sådant sätt, at dag och åhretahlet, när samma
sig tilldragit häfver, ingifves till Secrete Deputation, under
thess namn, som målet anmäler, till undvikande theraf, at
Secrete Deputation ey må besväras thärmed at igenomläsa alla
Protocollerne, som onödige vara kunna, men Secrete Deputation
icke thesto mindre kunna eftersee, om Regeringsformen,
lag och förordningar blifvit efterlefvade; skulle tå någor finnas
i sitt voto eller eljest hafva afvikit thärifrån, gior Secrete
Deputation sitt embete, uthan at den som målet angifvit däruti
vidare blandas.
Den 6 Februarii.
H. Ex c. Landtm, förestälte, at ett angelägit Extractum
Protocolli voro ifrån Secrete Utskottet upkommit, och frågade,
om R. o. A. behaga, at det må läsas up;
R. o. A. gofvo thertill sitt bifall;
Och altså uplästes Extractet uthur Protocollet hållit i Secrete
Utskottet den 4 Februarii sidstledne, hvarutinnan förmäles,
at Secrete Utskottet låtit samma dag upläsa den 49 § i K. May:ts
Secrete Proposition angående inrikes ährenderne, uti hvilken
H. K. May:t förklarat sig hafva velat communicera med Riksens
Ständer Lag-Commissionens inkomne skrifvelse, på det
Riksens Ständer måge hafva kundskap med hvad flit den förordnade
Lag-Commission sökt at öfversee och utarbeta den
allmenna lagen, samt hvad bemelte Commission eljest därvid
42 Febr. 6. Sekr. utsk:ts förslag om lagverkets behandling gillas.
haft at påminna; Och som Riksens Ständers Secrete Utskått
förmenar K. May:ts nådige ändemål bäst kunna erhållas på
det sättet, at samtelige Riksens Råd och Ständer på en viss
thärtill utnämd termin efter fiorton dagars förlopp eller längre,
då imedlertid hvar och en fädt kiöpa sig hos Secreterare!!
Wilde exemplar af lagbalkarne och dem igenom gådt, träda
på Riddarhuset tillsamman, och där låta för sig upläsa berörde
lagbalkar, då K. Lag-Commissionens ledamöter äro thärvid
tillstädes at gifva uplysning och besvara the påminnelser, som
kunna giorde blifva, samt tbäröfver antingen straxt resolveras
och sådant jänkas, eller om påminnelserne skulle vara vichtigare,
remitteras till Lag-Commissionens vidare och skyndesammare
betänkande, så at Lagen, som så många åhr varit
under revision och efter Riksens Ständers längst för detta
förklarade åstundan nu blifvit färdig, må kunna varda vedertagen,
eller åt minstone på en viss tid sättias in praxi och
försökias; Altså har Secrete Utskåttet bordt hemställa detta
till samptelige respective Stånden och recommendera denna
aDgelagne saken, at sådane mått måtte blifva tagne härutinnan,
hvarigenom H. K. May:ts påsyftade ändemål uthan vidlyftige
omgångar befrämias kan, och detta nyttige lagvärket
icke komma at afstanna och fruktlöst liggiande blifva; hvarjemte
Secrete Utskottet med respective Stånden in plenis communicera
velat en afskrift af förberörde Kongl. Lag-Commissionens
skrifvelse.
Sedan uplästes Lag-Commissionens underdånige relation
till K. Magit af den 22 Decembris 1730 om Lagvärket, som
finnes in actis.
Thärefter frågade H. Ex c. Landtm., om R. o. A. behagade
gilla thet af Secrete Utskottet giorde välmente förslag
om processen.
Hvartill svarades ja, och fandts godt, at första sammanträdet
skier den första Martii.
I anledning thäraf skrefs på Secrete Utskåttets Extractum
Protocolli, at Secrete Utskåttets välmente förslag blifvit af
R. o. A. antagit samt första sammanträdet utsatt till den 1
nästkommande Martii, hvilket communiceras med the öfrige
respective Stånden.
Prästeståndets Extractum Protocolli af den 30 Januarii
1731 uplästes, hvaruti begiäres, det ingen uti Deputationen
öfver Almenna Besvären motte insimuleras, uthan at personen
Beslut om Besvärsdep. o. personl. angrepp. 43
nämnes, samt at ingen må uti sådant fall där något säija,
nthan han kan och må det bevisa, såsom och at den som angripes
motte få däraf behörig cominunication och sig däröfver
förklara, emedan det är ochristeligit, om någon skulle till sitt
goda namn och rykte angripas och icke få tillfälle at visa sin
oskuld; till hvilken ända Presteståndet och skulle för sin
dehl tycka vara bäst, at där hålles behörigt protocoll, så at
hvad en eller annan till säkerhet uti slika mål påstå kan må
blifva vederbörligen anteknat.
Ridderhus-Secreteraren Wulfvenstierna berättade, det han
hördt at Bondeståndet beropar sig häremot pk 9 § i K. May.ts
Försäkring ;
Och altså uplästes berörde §, hvarutinnan K. May:t lofvar
at alt, hvad hvar och een af patriotisk zele för det allmenna
hästa talar, ingalunda skall lända honom till meen eller
förfång.
Sedermera uplästes 23 § i Rikzdagzordningen, som innehåller,
at om then ena Rikzdagzmannen antastar then andre
med oanständige och förklenlige ord eller åthäfvor, då de uti
rikzdagzährenderne tillsammans äro, skall sådant straffas efter
Ståndets godtfinnande, hos hvilket förbrytelsen skier, antingen
med penningeböter, offentelig afbön eller säte och stämmas
förlust vid then Rikzdagen, alt efter som sakens beskaffenhet
fordrar.
R. o. A. stannade häröfver i det slut, at som den 23 §
i Rikzdagzordningen förbiuder den ene Rikzdagzmannen at
antasta den andra på oanständigt vis vid deras sammanträden,
så vill och vara nödigt, at om någon frånvarande giöres någon
tillvitelse, at honom thäraf communicatiou lemnäs, och at han
sin oskuld på behörigt stelle visa må, samt then skyldige thärföre
ansees; dock bör en sådan communication ey hindra Riksens
Ständer at uti sådane mål förordna thet, som allmenneligen
kan nyttigt och nödigt pröfvas, uthan at blanda sig i
thet som personelt vara kan; varandes R. o. A. äfven ense
med det Hög- och Ahrevördige Presteståndet, at till then ändan
protocoll i Besvärs-Deputationen hållas må.
Thetta R. o. Arns slut blef vederbörligen justerat och af
them approberat och communicerat per Extractum Protocolli
med the öfrige respective Stånden.
H. Exc. Landtm.: Här äro någre af den tankan, at det
voro väl, at när Deputationerne utarbetat något och thet in
44 Febr. 6. Beslut om Sekr. dep. och de andra stånden.
plenis blifvit faststält, det sådant måtte straxt tryckas och
giöras publiqt till förekommande af vidriga omdömmen om våre
förrättningar.
* R. o. A. funno thetta väl kunna skie och gåfivo thärtill
sitt bifall.
H. Ex c. Landtm.: Som iag har angelägit at conferera
med någre, så behr iag, at R. o. A. ville tillåta, at Grefve
Lewenhaupt må förrätta mitt embete på en stund.
R. o. A. samtykte thärtill;
Och altså afträdde 11. Ewe. Landtm.
Thärpå proponerade Gref Lewenhaupt, om icke Extractum
Protocolli öfver thet, som förleden Onsdag blef resolverat
på hvad sätt man motte addressera sig till Secrete Deputationen,
finge justeras;
Och altså uplästes thet och approberades, sådant som
thet förr under den 3 Februarii i Protocollet infördt är.
Hr Lilliestierna praecaverade, at Rikzdagzordningen
och Instructionen för Secrete Deputationen ey måtte härigenom
rubbas.
Detta sades vara rätt.
H. Ex c. Landtm, kom up, och giorde frågan, om berörde
Extractum Protocolli skall communiceras med de andre Stånden.
Hr Westfelt mente, at det ey behöfde communiceras
med the andre Stånden, utan voro nog, at hvar och en på
Riddarhuset viste, det han kunde addressera sig till R. o. A:ns
ledamöter i Secrete Deputationen.
H. Exc. Landtm.: Här äro åtskillige, som gifva mig anledning
at giöra frågan sedan, efter i Secrete Deputationen
sittia af alla fyra Stånden, om icke det bör gå till communication
med de andre Stånden.
Härtill svarades ja.
Hr Roxendorf: Dock med den cautelen, at om vij ey
få bifall af de andre Stånden, at vij icke dess mindre få addressera
oss till våre Deputerade.
H. Exc. Landtm.: Vij vilia först afbida svar från de
andre Stånden och hoppas få ja.
H. Exc. Landtm.: Som intet är at föredraga, så kan
skie vij skilias åth, och nästa plenum få vij veta, hvad de
andre Stånden utlåta sig, jembväl kommer då at läsas opp
deras namn, som varit öfver Ridderhusordningen, samt andre
att sättias i stellet för de afgångne. Sedan lärer, om R. o. A.
Beslut om garnison i Varberg o. Marstrand.
45
så behagar, kunna dröjas med våre sammankomster in plenis,
till thess Deputationerne utarbetat någre saker.
Hr Garl Hindr. Grundelstierna berättade, at Bondeståndet
varit uppe hos K. May:t med en Deputation, och mente
at man borde få veta i hvad måhl.
H. Ex c. Landtm, sade at han til nästa plenum vill underrätta
sig därom.
Härmed skildes R. o. A. nu i dag åth.
Den 9 Februarii.
H. Ex c. Landtm, berättade, at H. K. May:t behagat
communicera med Secrete Utskottet ett bref, som till K. May:t
inkommit ifrån Krigz-Collegio, men som det angår sådane mål,
som ey höra till Secrete Utskåttet, uthan till Plena, så har
anslag blifvit giordt till plenum i dag, helst efter visse anstalter
moste giöras med posten.
Förenämde Krigz-Collegii bref af den 27 Januarii sidstledne
uplästes, hvarutinnan andrages, huru som Elfzborgz läns
Regemente, som alt sedan nästledne åhrs början legat i garnison
uti Vardberg och Marstrand, nu kommer at aflösas uthaf
Scaraborgs läns Regemente, med mera; Och som K. May:t
under den 29 Januarii nästledit åhr i nåder behagat förordna,
at Garnisonerne i Vardberg och Marstrand böra underhållas
och alla åhr aflösas af Elfzborgz, Scaraborgs och VästgiöteDahls
Regemente, och Elfzborgz Regemente därmed giordt begynnelse
vid förledit åhrs början, så finner väl Krigz-Collegium,
at Scaraborgs Regemente nu bör efter besättningzlistan giöra
aflösningen; Men emedan i följe af Regeringzformens 26 § och
1723 åhrs Riksdagzordningz 21 § ey något upbrått bör skie
under Rikzdagen, innan Richsens Ständers samtycke och godtfinnande
blifvit inhemtat; Ty har Collegium K. May:t sådant
i underdånighet skolat föredraga, som, sedan Richsens Ständer
häröfver blifvit hörda, i nåder lärer finna nödigt at om thenna
aflösningen gifva behörige ordres.
H. Exc. Landtm, sade, at i Rådet ey varit härvid något
att påminna.
R. o. A. förklarade sig, at de ey eller hade thervid
at påminna, och tackade för den nådige communication som
Ii. K. May:t behagat lembna dem thäraf.
46 Febr. 9. Borgaredep. Ny kyrkolag.
Thärpå sändes Fiscalen Treffenhielm till dhe andre Stånden
at notificera them i hvad slut R. o. A. härom stannat.
Sedan lät H. Ex c. Landtm, upläsa the andre Ståndens
utlåtelser, hvaruti the bifallit Secrete Utskåttets förslag om
then reviderade Lagens föredragande för Riksens Råd och
Ständer.
Ifrån Borgareståndet kom en Deputation, som emottogs
på vanligit sätt, för hvilken Rådmannen Scherping förde ordet,
förmälandes det Borgareståndet förledne Lördagz afsändt en
Deputation till H. Exc. samt R. o. A. med ett Extracto Protocolli
och ödmiuk begiäran, at H. Exc. samt R. o. A. täcktes
giöra en gunstig reflection uppå den angelägenheten, som i
samma extracto protocolli förestältes, berörande en Tull-Deputation,
som Borgareståndet tyckt vara helt angelägen; men
som R. o. A. gådt neder af Ridderhuset, har Borgareståndet
sändt samma extractum protocolli till Secreteraren Wulfvenstierna;
icke desto mindre och i skyldig respect för H. Exc.
samt R. o. A., har Deputation nu instelt sig och i ödmiukhet
begiära velat, at H. Exc. samt R. o. A. täcktes taga samma
i benäget öfvervägande.
H. Exc. Landtm, svarade därpå, åt R. o. A. lärer taga
detta i öfvervägande och gifva svar;
Och därmed afträdde Borgareståndetz Deputerade.
Thärefter lät H. Exc. Landtm, läsa upp ett Extractum
Protocolli hållit i Secrete Utskåttet den 8 Februarii 1731, hvaruti
berättas, at then till Kyrkiolagens öfverseende af Riksens
Ständer förordnade Ecclesiastiqve-Deputation samma arbete
fullbordat, och thäraf till Secrete Utskottet, jemte thess relation,
fyra exemplar ingifvit; hafvandes Secrete Utskottet om
sättet til! thetta angelägne värkets företagande fallit på de
tankar, at när berörde kyrkiolag någon tid legat på bordet
hos hvartera Ståndet, at hvar och en, som behagar, then samina
fådt igenom läsa och sine anmerkningar thervid författa, någon
viss dag, sedan then allmenna Lagen blifvit öfversedd, och
hvarom då närmare kan öfverens kommas, kunde utnämnas,
på hvilken Riksens Ständer uti Ridderhus-salen träda till
samman och merberörde kyrkiolag där låta för sig upläsas,
aldeles på samma sätt som med den allménna lagens företagande
redan öfverenskommit är.
I lika måtto uplästes Ecclesiastiqve-Deputations Memorial
af den 18 sidstledne Januarii angående Kyrkioordningens
Sekr. utsk:ts förslag om kyrkolagen gillas.
47
revision, hvariemte Riksens Ständers godtfinnande hemställes,
om icke, efter Biskopz och Superintendentens ämbete är alldeles
ett och enahanda här i Riket, Superintendents-namnet
kunde aldeles uthelämnas, och alla the som stift hafva at förestå
kallas Biskopar samt på lika sätt till thet ämbetet invigas;
dock uthan at någon ändring i lönen eller andre inkomster
giöres. 2:o Yttrar Deputationen sig om Bönedagarne,
att den tyckt en bönedag kunde fördelas till hvart fierdedels
åhr; och 3:o berättar Deputation, at then icke kunnat fullgiöra
åtskilligas i theras Memorialer förklarade åstundan, at alla
religionsstadgar, som eljest svårligen stå at finna, måtte å nyo
och tillsammans tryckas samt biläggias vid Kyrkioordningen.
H. Exc. Landtm, hemstälte R. o. A., om de behaga
skiuta up sitt svar på desse frågorne, som af EcclesiastiqveDeputation
giorde äre;
Och fick härutinnan bifall.
Sedan sade H. Exc. Landtm., at nu blefve frågan, om
icke Kyrckioordningen kunde läggas på bordet, och sedan företagas
på thet sätt, som Secrete Utskottets Extractum Protocolli
innehåller.
Thetta blef af R. o. A. bifallit.
Hr Ehrenfelt holt före, at efter ey alle i EcclesiastiqveDeputationen
varit ense, så kunde en Deputation sättias, som
öfverseer thetta arbetet.
H. Exc. Landtm.: Så mycket iag hördt, lärer det ey
gå an at Deputation sättes öfver Deputation, men skulle någre
ställen vara, så kunna de utarbetas och förfärdigas, om R. o. A.
så behagar.
Härtill svarades ja.
I anledning af thet som således resolverades skrefs på
Secrete Utskottets Extractum Protocolli, at Secrete Utskottets
gifne förslag om Kyrkioordningens företagande och fastställande
blifvit gillat; och hvad eljest de momenta angår, som
Ecclesiastiqve-Deputation i sitt Memorial af den 18 sidstledne
Januarii anfördt, så suspenderar R. o. A. sin utlåtelse thärom
till vidare, tå man gådt igenom Kyrkioordningen;
Och sedan berörde påskrift blifvit för R. o. A. upläsen
och gillad, sändes berörde document till communication med
the andre Stånden.
S. D. Uplästes det JLoji. Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 6 Februarii sidstledne, hvaruti bemelte Stånd
48 Febr. 9. Om tulldep. Strömrensningar i Blekinge m. m.
förklarar sig pröfva nödigt, at en Tull-Deputation nu ofördröjeligen
förordnas må, som kan taga i öfvervägande så väl
hvad tull- som accisväsendet angår; Men som thesse måhlén
i anledning af K. Mayrts Secrete Proposition angående inrikes
ährenderne äro en dels remitterade till Cammar-, Oeconomieoch
Commercie-Deputation, en dels till Secrete Utskåttet, och
R. o. A. intet kunna med säkerhet yttra sig öfver thenna
thet Lofl. Borgareståndets proposition, innan the få veta, i synnerhet
hvad som berörde Deputations faciendum blifva skulle,
och speciele målen upgifvas; Så har R. o. A. för sin del velat
anmoda det Lofl. Borgareståndet at upgifva målen in specie,
som förmenas i Tull- och Accis-Deputationen höra uptagas;
Hvilken deras tancka och mening R. o. A. med Lofl. Borgareståndet
samt de öfrige respective Stånden communicera velat.
H. Ex c. Landtm.: Som iag har något at conferera med
någre personer, så ber iag at R. o. A. tillåta, att Gref Lewenhaupt
får förrätta mitt embete.
R. o. A. gofvo härtill sitt bifall.
Och altså afträdde II. Exc. Landtm.
Extractet af Protocollet hållit i Råd-Cammaren af den
20 Januarii 1731 uplästes, hvarutinnan berättas, at så väl
Ammiralitets-Collegium genom bref af den 12 Nov. sidstledne,
som ock den öfver Försvarsvärket förordnade Commissionen, medelst
skrifvelse af den 4 Januarii nästledne i underdånighet gifvit
vid handen, huruledes den inrikes ekevärkshandelen till K. May:ts
och Cronans nytta märkeligen skulle befrämias därigenom, at
någre visse strömmar i Blekingen och Småland, och i synnerhet
Lyckeby ström samt strömmen, som ved Carlshamn löper
uti stora siöen, kunde komma at upränsas och således beqvämlige
giöras till utförsell af det eke- och furuvärke, som faller
i tracterne up åt bemelte strömmar, hvilket eljest sielfva ogiörligheten
på somlige ställen förbiuder at utförskaffa, föruthan
den nytta och förkofring städerne Carlscrona och Carlshamn
samt inbyggiarne omkring berörde strömmar uti deras handel
däraf skulle tillflyta, i det at en ymnigare tillförseli kunde
blifva af allehanda slagz furuvärke, såsom spijror, balkar, sparrar,
bräder med mera; Och som K. May:t häröfver i nåder
vill inhemta Riksens Ständers tanka och mening, besynnerlig
emedan Landzhöfdingarne och de flere ifrån Småland och Blekingen
lära nu vara här tillstädes, ty förväntar H. K. May:t
härutinnan Riksens Ständers mogna råd och utlåtelse.
RR. Gref Nils G-yllenstiernas löningsliqyid. 49
Tiletta remitterades till Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputation,
thärest de, som härom kunna gifva uplysning
af respective Ståndens ledamöter, anmodas at sig anmäla.
Rikz-Rådet Gref Nils Gyllenstiernas underdånige Suppliqve
med K. May:ts nådige remiss uplästes, hvarutinnan Hr
Richz-Rådet andrager, at såsom den honom åkomne svåre passion
nödgar honom med H. K. May:ts nådigste tilstädielse at
giöra en resa till utrikes aflägzne orter, at därstädes sökia
emot en pinsam siukdom boot, men därtill fordras oumgängeligen
en stor och anseenlig kostnad, altså behr han underdånigst,
det H. K. May:t i nåder täcktes låta honom såsom en
försträckning undfå några medell till samma resas fortsättiande.
Hr P. Schiönström: Jag tycker at Gref Gyllenstiernas
proposition är billig, när man kommer i hog, huru hielpsam
han varit emot väre fångar i Ryssland.
Hr Ridderschantz: Här äro vij af den meningen, at
H. Exc. kunde få sin liqvidation betalt.
R. o. A. gåfvo härtill sitt bifall.
Gref Gustaf Gyllenborg holt före, at det stridde emot
Ständernes Reglementes 1 §.
Hr Lagercrantz: Jag beder ödmiukast at H. Exc:s begiäran
motte komma i consideration; iag tycker at R. o. A.
borde fournera honom penningar och intet afslå honom sin
begiäran i det stånd han är.
Gref Lewenhaupt: Det är iu beviljat?
Svarades ja.
Gref Gustaf Gyllenborg påminte at 1727 åhrs Reglemente
motte upläsas.
Men efter R. o. Arns godtfinnande skrefs på Suppliqven, at
R. o. A. resolverat, det Gref Nils Gyllenstierna villfares i des
underdånige begäran och får sin löningzliqvidation utbetald.
H. Exc. Landtm, kom nu upp och sade: Som iag förnimmer
huru benägne R. o. A. varit emot Ricks-Rådet Gref
Nils Gyllenstierna, så vill iag på hans vägnar afläggia hans
hörsamma tacksägelse.
Fisealen kom tillbaka;
Och H. Exc. Landtm, anmälte, at de andre Stånden
bifallit Krigz-Collegii bref om arbetzmanskapets aflösning uti
the thär nämde orter, allenast hafva the begiärt at i aviserne
om ombytet införas måtte.
Hvilket R. o. A. äfven fann böra skie.
Adelns Protokoll 1731. 4
50 Termin för ansökningar hos Ständerna. Dep. om EHO.
H. Exc. Landtm.: I dag är intet mera att föredraga,
men om något blifver färdigt i Deputationerne, så giöres anslag
till plenum, elljest skier ey anslag förr än till Lördagen.
Härmed skildes R. o. A. i dag åth.
Den 13 Feforuarii.
H. Exc. Landtm.: Efter förra vanligheten bör ett anslag
skie och termin sättias för Sollieitanterne. Richzdagzordningen
nämner en månad ifrån Rikzdagens begynnelse, men
som iag förnummit, så önska de andra Stånden, at terminen
kunde räknas ifrån den 30 Januarii, då Uhrskillningz-Deputationen
först satte sig, till denne månadens sluth.
R. o. A. biföllo thenne H. Exc:s proposition;
Och altså upsattes anslaget, som härom skie skulle, hvilket
uplästes och approberades samt sändes till communication
med the andre Stånden, så lydande:
Det varder härmed kundgiordt, at de, som hos Riksens
Högloft. Ständer vilja giöra någon ansökning, moste innom
den 1 nästinstundande Martii månad inkomma, och icke uti
en skrift sammandraga flera mål af olika beskaffenhet, som
icke kunna till en Deputation förvisas, hvarjemte de sökiande
alfvarligen åtvarnas, at de ställa sig till rättelse det åhr 1727
uthkomne Reglemente till Riksdagarnes förkortande, så at de
icke besvära Rikssens Högloft. Ständer med sådane mål, som
efter förbemelte reglemente icke böra hos them anmälas.
H. Exc. Landtm.: R. o. A. hafva faststält, at man
skall taga före Riddarhusordningen. Om the behaga underrätta
sig om, hvilka som afgådt af them, som vid förra Riksdagarna
suttit öfver Ridderhusordningen, så kan samma Deputation
sedan förstärkas.
Thärpå uplästes listan på förra Deputationen öfver Ridderhusordningen
;
Och som tio af Deputationens ledamöter feltes, så fans godt,
at Electorerne träda tillsamman och välja andra i theras ställen,
observerandes thärvid, at i berörde Deputation blifver rätta proportion
emellan Grefvar, Friherrar och Ridderskapet och Adeln.
H. Exc. Landtm.: Riksens Ständers Commission öfver
Reduetions- och Liqvidationsvärket är inkommen med en berättelse.
Frågan är, om icke den får läsas up.
Thetia fick bifall;
Beslut om förstärkning af Reduktionskommissionen. 51
Och uplästes förthenskull samma berättelse, hvaruthinnan
Commissionen anförer, huru som then efter Ständernes sidste
förordnande utgifvit till them, hvilka fädt afslag, the fäldte
resolutionerne, men öfver en dehl vähl utlåtit sig och satt sitt
conclusum i protocollet, men ey kunnat vidare därmed gå, innan
Riksens Ständer förordnat en Deputation, som går igenom
samma mål.
H. Ex c. Landtm.: Som R. o. A. lära gierna see, at denne
angelägne saken bringas till slut vid denne Ricksdagen, så
frågas, om icke uti visse måhl, som ännu återstå, kunde adjungeras
Commission någre ledamöter, som igenomgå detta med
de förra Commissions ledamöter.
R. o. A. funno detta nödigt.
H. Ex c. Landtm.: Andra frågan är, om de skola blifva
tolf eller sex.
Det fans godt, at Commission förstärkes med sex af R. o. A.
och proportionaliter af de andre Stånden.
H. Exc. Landtm.: Om R. o. A. behaga, kunna Electorerne
nämna uth dem, sedan vij fådt svar af de andre Stånden.
Thetta fick i lika måtto bifall.
Thärefter upsattes följande Resolution och approberades
så lydande:
Såsom then öfver Reductions- och Liqvidationsvärket förordnade
Commission uti thenne thess berättelse sielf gifvit
anledning tliertill at Deputerade af Riksens Ständer visse måhl
komma at öfversee, altså finner R. o. A. för godt at uthnämna
härtill sex ledamöter af sitt Stånd; Förmodandes at de öfrige
respective Stånden lära äfven förordna härtill Deputerade från
sig, hvilka alla komma at förstärka denne Commission eller
Deputation till benämde giöremåls uptagande, och sedan conjunctim
med Commissionens ledamöter hafva at inkomma med
sin ändtelige utlåtelse, till befordran af hvar och ens rätt vid
denne nu påstående Rikzdag; Hvarjemte är och nödigt, at de
Deputerade afläggia eed, såsom Commissionens ledamöter thet
giort, at troligen och uprichtigt handtera desse sakerne, så at
hvarken Cronan eller privatis må skie för när. Hvilket alt
med de öfrige respective Stånden communiceras.
Borgareståndets Extractum Protocolli af den 6 Februarii
sidstledne uplästes, hvaruthinnan berörde Stånd utlåter sig,
l:o at det til förekommande af menlige ryckten finner tienligit,
at det som vid Rikzdagen förelöper och är af sådan be
-
52 Febr. 13. Prot.-utdrag fr. Borgarst. Besvärsdep. Böter.
skaffenhet, at det kan giöras bekant, må genast giöras publiqt,
doch at hvar gång föruth målet in plenis föredrages. 2:o
Håller Borgareståndet före, at fatalierne till skrifternes inläggiande
och emottagande uti Uhrskilgnings-Deputation böra räknas
en månad ifrån den 30 Januarii. 3:o Berörande Prästeståndets
begiäran, at ingen uti Besvärs-Deputation må insimuleras,
utan at personen namnes, samt at ingen må där något
säija, uthan at han kan och må det bevisa, med mera,
så är Borgareståndet af den mening, at därmed förhålles efter
Richzdagzordningens klara innehåld, och at protocoll uti Besvärs-Deputationen
hålles, hvarvid Ståndet förbehåller sig at
hafva sin egen protocollist.
Riddarhus-Secreteraren Wulfwenstierna underrättade
R. o. A., at Borgareståndet med then omrörde protocollisten
syftat på thet, som understundom blifvit practicerat, at nembligen
Ståndets Secreterare varit tillstädes, när Borgareståndets
Besvär blifvit förehafde i Besvärs-Deputation, och där
hållit lika som ett contraprotocoll eller annotation till Ståndets
underrättelse.
R. o. A. lemnade detta till Besvärs-Deputations egit reglerande.
För öfrigit befaltes, at anslag för Besvärs-Deputationen
skulle giöras till nästkommande Måndag förmiddagen, och till
Måndagen eftermiddagen för Electorerne at utvälja Deputerade
öfver Ridderhusordningen i theras stelle som afgådt.
H. Exc. Landtm.: Nu lära väl R. o. A. gierna see, at
Deputationerna fournera Plena med arbete.
Hr Crusbiörn: De som äro i Oeconomie-Deputationen
lära komma at absentera sig, när de skola vara i BesvärsDeputationen.
Frih. von Ungern Sternberg utlät sig, at BesvärsDeputationen
är så stark, at de kunna vara borta därifrån.
Hr Carl Gustaf Roos’ Memorial uplästes, af innehåld, at
den borde böta etthundrade Dahl. smt till de fattige, som icke
intagit sitt stelle, när Landtmarskalken slagit tre slag i bordet,
och at intet må proponeras, förr än hvar och en är på sitt
behörige rum.
R. o. A. tyckte böterne vara för stora.
H. Exc. Landtm, hemstälte R. o. A., om icke Memorialet
kunde remitteras till Deputationen öfver Ridderhusordningen.
Thetia fick bifall.
Justitiedep. begär del af rådsprot. fr. Sekr. dep. 53
Doch sorn thet påmintes, at Riddarhusordningen ey kan
komma så hastigt uth, och at emedlertid voro nödigt, at något
expedient sökes till at bringa alle till at hålla ordning på Riddarhuset;
Så
sade H. Exc. Landtm.: Jag tror imedlertid, at
R. o. A. lära vara så goda och intaga sina säten, när iag beder
dem därom.
R. o. A. svarade härtill ja, och kom således härvid at
bero.
H, Exc. Landtm.: Här är intet mer at föredraga, men
kan skie R. o. A. behaga vänta, om vij få svar ifrån de andra
Stånden, särdeles huru vida man får gå med memorial
till Secrete Deputation.
I anledning häraf blefvo R. o. A. en stund tillsamman.
Men som ifrån de andre Stånden intet kom svar;
Sade H. Exc. Landtm.: Som iag seer, at en stor del
äro bortgångne, och intet inkommit ifrån de andre Stånden,
klockan ochså är tolf, så kan skie vij skiljas åth.
Thetta fick bifall, och härmed ändades thenne session.
Den 18 Februarii.
H. Exc. Landtm, anmälte, at ett Extractum Protocolli
voro inkommit ifrån Justitice-Deputation, och lät upläsa samma
af den 16 hujus: hvaruthinnan Deputation berättar-, huru som
den till åtskilliga dit remitterade sakers behörige afgiörande
för nödigt funnit at uthur Rådzprotocollerne inhemta, hvad angående
samma saker förelupit och däruthinuan kan infördt
vara, och begiär fördenskull, at den anstalt fogas motte, det
Justitias-Deputation, när sådant nödigt är, må få tillgång till
Rådzprotocollet, at kunna däraf taga den underrättelse, som
vid de där förehafvande måhl erfordras.
Sedan uplästes af Ridderhusprotocollet thet som 1726 i
dylika mål blifvit faststält;
Och biföllo R. o. A., at Riksens Ständers Justitice-Deputation
till uplysning om the thar förekommande måhlén lemnäs
part af Rådsprotocollerne på sådant sätt, at tvenne af Secrete
Deputations ledamöter gå med protocollet up i Justitiae-Deputation
och låta thär upläsa thet som åstundas, jembväl lemna
Justitiie-Deputationen at extrahera thärutur, hvad berörde
54 Febr. 18. Förstärkning af Keduktions-kommissionen.
Deputation nödigt pröfvar, såsom thet vid sidsta Richzdagen
skiedde.
Listan uplästes på dem, hvilka Electorerna i theras ställe,
som afgådt hafva, den 15 hujus utvaldt till Deputation öfver
Ridderhusordningen, nembligen:
Gref De la Gardies Fullm. Gref Polus' Fullm.
Hr Johan Löwen. Hr Capitein von Kochen.
Gref Carl Leijonstedt.
Frih. Claes Rålamb. Frih. Leijonhielms Fullm.
Major von Schantz.
Frih. Michael Törnflycht. Frih. Sack.
Hr Krigz-Rådet Reuterholm. Hr Assessor von Hofsten.
Hr Krigz-Fisealen Lang.
I lika måtto uplästes listan på dem af R. o. A., som utsedde
blifvit til at förstärka den öfver Reductions- och Liqvidationsvårket
förordnade Commission, nembligen:
Gref Lilliestedts Fullm. Frih. Petter Dankwardt.
Hr Sven Cederström.
Hr Theet. Hr Johan Carl Rotlieb.
Hr Lagerstolpe. Hr Celsing.
Prästeståndets Extractum Protocolli af den 13 hujus angående
den af Borgareståndet begiärte Tull-Deputation uplästes,
hvaruthinnan Prästeståndet yttrar sig, at det funnit så
mycket skiäligare at bifalla R. o. Arns under den 9 sidstledne
hujus yttrade tankar, som Prästeståndet äfven kunnigt är, at
det förnembligast som angår Tull- och Accisväsendet är allaredan
remitterat till Riksens Ständers Cam mar-, Oeconomieoch
Commercie-Deputation och därsammastädes i ett särskilt
utskått företagit; men skulle Prästeståndet blifva underrättat
om något sådant giöromål, som i berörde Deputation ey skulle
kunna afhielpas, uthan fordra någon vidare anstalt, så vill
Ståndet, tå sådant anmäles, sig däröfver närmare utlåta.
H. Exc. Landtm.: Ifrån Bondeståndet är intet svar ännu
inkommit, men om Bondeståndet nu skulle conformera sig med
Borgareståndet, så blifver saken in statu qvo.
Om Tulldep. Riors inrättande.
55
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänkande om
Riors inrättande i Sverige uplästes, jembväl then underrättelsen,
som om riors nytta, bygnad och bruk igenom OeconomieCommissionens
föranstaltande blifvit af trycket utfärdad.
H. Ex c. Landtm, sade sedermera: R. o. A. hafva nu
hördt af det som upläsit är riornes nytta. Nu är frågan,
om de behaga utlåta sig eller villia betänkia sig.
R. o. A. svarade, at de ville straxt utlåta sig härom.
H. Exc. Landtm.: Frågan blifver då den, om de behaga
bifalla Deputationens Betänkiande.
Svarades ia.
Gref Gustaf Gyllenborg holt före, at ria och loga borde
räknas för fem b åhrs bygnad.
H. Exc. Landtm.: Här äro åtskillige af den meningen,
at en ri-bygnad skulle räknas för femb åhrs bygnad i stellet
för fyra åhrs, som Deputation föreslagit.
R. o. A. funno thetta skiäligit.
Gref Carl Frölich: Efter rior skola byggas, så moste
Landshöfdingarne vara de första som giöra begynnelse därmed.
Detta blef äfven bifallit.
I följe af thet, som således blifvit resolverat, skrefs på
förberörde Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Betänkande, at thet blifvit upläst på Ridderhuset och bifallit,
allenast at berörde ri-bygnad i stellet för fyra åhr, som Deputation
föreslagit, räknas för femb åhrs bygnad, till mera
upmuntring, och at Landshöfdingarne giöra första begynnelsen
med ri-bygnaden, jembväl sörga därföre, at någre, som veta
handtera rior, skaffas till lähnen.
Och sedan thenne Resolutionen blifvit för R. o. A. upläsen
och approberad, sändes then till communication med the
andre respective Stånden.
Thärefter berättade H. Exc. Landtm., at the af R. o. A.,
som äre utnämde till at sammandraga R. o. Arns Besvär,
hafva begiärt, at the öfrige ville ingifva the besvär, som the
hafva vid thenne Ricksdagen at inläggia.
Sedermera uplästes Präste- och Borgareståndens Extractum
Protocolli, på hvad sätt the som behaga kunna gifva Secrete
Deputation uplysning och tillfälle att see efter ett och
annat i Rådsprotocollerne.
Major Henels Memorial uplästes, hvaruthinnan han gifver
R. o. A. tillkienna, huru som han med K. May:ts och Riksens
56 Henels »Det florerande Sverige». Byske ministerns fest.
Ständers samtyckio uplagt och i trycket frarngifvit en och
annan tractat, och jembväl författat ett värck kallat »Det åhr
1729 florerande Sverige»), hvaraf han offerera)- R. o. A. til
kiöps en dehl exemplar, som finnes uti Ridderhus-Conthoiret.
H. Ex c. Landtm, sade detta vara en efterrättelse, att
exemplaren finnes hos Ridderhus-Fiscalen Treffenhielm.
R. o. A. skilgdes härmed i dag åth.
Den 22 Felbruarii.
H. Exc. Landtm, frågade, om R. o. A. behagar, at den
resolutionen får justeras, som sidst föll på Justitim-Deputationens
förfrågan om communication af Rådsprotocollerne.
Och som R. o. A. gofvo thärtill sitt bifall;
Så uplästes samma Resolution, och blef then i alla delar
gillad, såsom den under den 18 Februarii i Protocollet införd
är.
H. Exc. Landtm.: De Deputerade öfver Ridderhusordningen
hafva nu gådt igenom den samma, så at man är i tillstånd
at föredraga den. Frågan är därföre, om den skall läsas
up ända igenom och sedan §-vis till decision.
Det fans gådt, at Riddarhusordning en skulle uti en svite
upläsas;
Och altså giordes begynnelse därmed.
Och som H. Exc. Landtm, fick anledning at giöra en
föreställning till R. o. A., sade han: Jag påminner mig, at
Ryska Envoyéen lärer gifva en stor festin, och däribland är
iag och någre af Ridderskapet och Adeln budne, men som
vij, hvilka äre i Secrete Utskåttet, ey råda om oss sielfva, så
är frågan, om vij få gå dit eller ey. Jag eviterar så mycket
iag kan den hedern; när han var hos mig och bad mig därom,
och iag sade honom, at det var oss förbudit at omgås med
Ministrerne, så sade han, det han ville giöra den dyraste eed,
han kunde afläggia, at han ey skulle tala med någon af oss
om statssaker.
H. Exc. Landtm.: Få vij lof at gå dit?
R. o. A. gofvo thertill sitt samtycke.
H. Exc. Landtm.: Det skulle eljest see ofreundtligt uth.
Sedan continuerades med Ridderhusordningens upläsande
till slutet.
RHO. upläses och bordlägges. RR. Gyllenstierna död. 57
Gref Fersen begiärte, at den motte ligga någre dagar
på bordet.
H. Ex c. Landtm, frågade, om den kunde liggia någre
dagar på bordet, at hvar och en får betänkia sig på den samma
så mycket bättre.
Det blef godt funnit, at den skulle liggia på bordet till
nästa plenum och då företagas.
H. Exc. Landtm.: Som här nu är intet mera färdigt
at föredragas R. o. A., uthan iag hoppas, at Deputationerne
lära komma in om Lördagen med något, så lära vij få nu
skiljas åt.
Thärpå skilgdes R. o. A. i dag.
Den 21 Februari!.
H. Exc. Landtm.: Som det är handt, sedan R. o. A.
voro här sidst i deras pleno, at den högste Guden har behagat
hädankalla Rikz-Rådet Gref Nils Gyllenstierna, så har
hans Enkegrefvinna begiärt, at iag ville berätta härom för
R. o. A., och tillika afläggia hennes hörsamma tacksäijelse
för den ynnest och den genereusité, R. o. A. behagat visa
hennes sahl. Herre, då de förklarade, at han skulle få uth sin
fordring. Ehuru väl hon nu ey kommer at nyttia samma, så
försäkrar hon, at hennes tacksamhet är lika stor, och recommenderar
sig i R. o. Arns ynnest och gunst.
Gref Lewenhaupt hemstälte R. o. A., om icke de skulle
behaga at skicka till Fru Grefvinnan att på R. o. Arns vägnar
condolera hennes sorg.
R. o. A. biföllo thetta och utnämde härtill:
Gref Gyllenstiernas Fullm. Frih. Ornstedt.
Frih. Eric Wrangel.
Hr Gyllengrip. Hr Nummers.
Hr Schiönström och Hr Stobée;
Hvilka klockan tree eftermiddagen gå till Fru Grefvinnan uti
förberörde ährende.
H. Exc. Landtm.: Vid sidsta R. o. Arns session blefvo
tvenne Ståndz utlåtelser upläsne om addressen till Secrete
58 Febr. 27. Slut om Sekr. dep. Bondeståndet o. reduktionen.
Deputation; så framt R. o. A. så behaga, så kan Bondeståndets
utlåtelse, som sedermera inkommit, nu upläsas.
I följe häraf uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli
af den 22 hujus, hvarutinnan Bondeståndet bifaller R. o. Arns
Extractum Protocolli af den 3 ejusdem, huru vida hvar och
en uthan ansvar må anmäla sina besvär hos Secrete Deputation;
doch achtar Bondeståndet nödigt, at Secrete Deputation
icke desto mindre fortfarer med protocollens behörige igenomläsande.
H. Ex c. Landtm.: Alle Stånden äre merendels ense i
sine utlåtelser, och detta tienar till underrättelse för dem, som
sig anmäla vilja hos Secrete Deputation.
Hr Grönhagen: Man befarar, at någre, som varit i Urskillgnings-Deputation
och fått thär afslag, lära angifva sig
sedan i Secrete Deputation.
H. Exc. Landtm.: I Urskillgnings-Deputation hålles en
annotation; af den kan ses hvilka där anmält sig.
Sedan uplästes Preste-, Borgare- och Bondeståndens utlåtelser
om Reductions- och Liqvidations-C'ommissions förstärkning,
hvarutinnan de tvenne förre Stånden conformera sig aldeles
med R. o. A:ns mening, men Bondeståndet förklarar sig
således, at som Ståndet tillförende och vid oästledne Richzdag
sig aldeles afsagt ifrån deliberationerna öfver Reductionsoch
Liqvidationsvärket, finnandes för sin del rådligast och bäst
at förblifva vid det som i dy mål så dyrt faststält är, så at
Indelningzvärket på intet sätt rubbas eller förändras, altså
kan Bondeståndet ey heller denne gången sig därmed befatta
och några Deputerade af dess ledamöter utsee till denne sakens
öfverseende.
H. Exc. Landtm.: Således lärer den Deputation eller
Commission snart komma at träda tillhopa. Nu vill iag påminna
R. o. A., ,at Måndagen var utsatt till den reviderade
Lagens företagande; men som då är postdag och Råden lära
vara hindrade, så kan skie därmed kunde anstå till Tisdagen
eller Odensdagen.
Thet blef godt funnit, at Lagen nästkommande Onsdag
företagas skulle.
H. Exc. Landtm, proponerade, om icke Råden då kunde
inviteras och sex skickas up till Rådet af R. o. A., förr än
de andre Stånden komma, efter Riksens Råd äro af en corp
med R. o. A.
Lagverket. Nya RHO. föredrages.
59
R. o. A. besluto, at tolf skulle gå up af R. o. A. at invitera
Rådet, jembväl at anslag giöras skulle till klockan half
åtta, på det de andre Stånden kunde komma up på Riddarhuset
klockan åtta och straxt därefter Ricksens Råd.
1 lika måtto resolverades, at anslag för Reductions- och
Liqvidations-Deputation skulle giöras till Måndagen klockan
åtta.
H. Ex c. Landtm.: Om R. o. A. behaga, så kan nu
Riddarhusordningen föredragas, emedan den har legat på bordet
sin tid ut. Imedlertid beder iag at Gref Lewenhaupt må
• förrätta mitt embete.
Thetta fick bifall.
Hr Grundelstierna begiärte at den motte ännu få liggia
på bordet åtta dagar.
R. o. A. ville intet lemna härtill sitt samtycke.
Hr Lilliestierna: Man hade väl skolat see på den, men
man sitter i Deputationerne och har ey haft tid thertill.
H. Exc. Landtm.: Här svaras, at om någon remarqve
giöres, så går den tillbaka till Deputation.
H. Exc. gick härmed bort och Gref Lewenhaupt trädde
därpå till bordet.
Sedan uplästes 1 § i Riddarhusordningens 1 Artikel. Och
som vid slutet af samma § finnes thenne meningen: »eftersom
the, hvilka icke låta sig immatriculera, ey böra emot förra
Förordningar niuta Adelige Privilegierne till godo»;
Så påmintes, at thetta tycktes vara för vida extenderat
och icke komma an på ett Ståndz förordnande allena, eftersom
the förre Förordningarne allenast innehålla, at en sådan
icke skall niuta säte och stämma på Riddarhuset och böta
trettio Dahl. smt til Ridderhuset.
För mera lius skull uplästes 1696 ahrs Förordning härom;
Och sedan remitterades thetta tilbaka til Deputation öfver
Ridderhusordningen, at thär närmare öfversees.
2 § uplästes.
Frih. Eric Wrangel holt före, at Introductions-Deputation
borde eftersee, om någon per male narrata utvärkat sig
K. May:ts skiöldebref.
Theremot påmintes, at det skulle see svårt uth, om man
skulle här ställa Konungens utgifne skiöldebref under Deputatious
examinerande.
Såsom häröfver discourerrades pro et contra;
60
Febr. 27. Förslaget till RHO. granskas.
Så yttrade Hr Hinric Falkenberg sig sålunda: Jag
säger det, at först i Ridderhusordningen tyckes oförgripeligen
böra införas the vägar, som then bör taga, som vill blifva
Adelsman; därom är min oförgripeliga mening, att han bör
mäla sig an hos Konungen, men innan adelsbrefvet utfärdas
under K. May:ts hand och signete, tyckes oförgripeligen, att
först hos R. o. A. böra hans meriter examineras, på det ingen
per male narrata må få uth adelsbref.
Gref Carl Tessin: Jag vet intet, om det iust skulle
vara anständigt, at han först skulle mäla sig an hos K. May:t
och at R. o. A. skulle sedan examinera hans meriter; uthan
thet tyckes vara anständigare, om han först mälte sig an hos
R. o. A. och the lemnade honom en underdånig föreskrift till
K. May:t. Eljest är min mening, at som thenne saken är delicat,
at then kunde gå till Deputation at thar ventileras.
Hr Westfelt: Här frågas, om vij böra efterlefva Regeringzformen
eller ey.
Gref Carl Frölich: Bäst är at § går tillbaka till Deputation
och inrättas efter Regeringzformen.
Gref Lewenhaupt frågade, om § får gå tilbaka till Deputation.
Härtill svarades ja.
Hr Lilliestierna holt före, at detta ey behöfver gå tilbaka
till Deputation, uthan kunde in pleno afgiöras, på det
man motte komma till slut med Ridderhusordningen, som varit
så länge de förre Richzdagarne under utarbetande.
Frih. Eric Wrangel: Jag märker at den disputen, som
upkommit om denne §, bringar oss i åtskillige meningar, och
håller före vara bäst at blifva vid honom, såsom then är af
Deputation inrättad.
R. o. A. ville ey låta thervid bero; och som discoursen
äfven föll therpå, huru vida vid annat tillfälle, än vid kröningar,
Adelsmän giöras måtte;
Så yttrade Gref Tessin sig således: Qvsestion synes ey
vara här om rättigheten at giöra Adelsmän, som ostridigt hörer
Konungen till, uthan frågan är om sättet, huru procederas
skall vid introduction; och skulle iag vara af den tanka, at
det voro anständigare, at den som söker blifva Adelsman först
anmäler sig hos R. o. A. och söker deras underdånige föreskrift,
än at H. K. May:ts tillvärkande skiöldebref skulle
komma under någon examen, men underställer, om icke bäst
Konungens rätt att adla och Adelns att introducera. 61
är at låta denne qvsestion gå tillbaka till Deputationen, som
kan tillsee, at den på något sätt ey må stöta an emot Regeringsformen.
R. o. A. pröfvade bäst vara, at § remitteras till Deputationen
och Deputationens skiärskådande, och inrycker then så,
at then ey stöter emot Regeringsformen.
Hr Lilliestierna holt före at tiden drages för långt ut,
om denne § remitteras till Deputationen.
Frih. von Ungern Sternberg: Jag är säker därpå, at
ingen af Höglofl. R. o. A. är, som icke gierna önskar, at vij
nu måge giöra en sådan Ridderhusordning, som kan vara både
oss och efterkommande nyttig och gagnelig; men som sådant
fordrar noga eftertanka, och denna punct, som nu omtalas, är
ibland de eftertänckligaste — ty här handlas om Konungens
höghet och myndighet, om Regeringzformens efterlefvande och
enighetz bibehållande med de öfrige respective Stånden — så
kan iag för min del på intet sätt så hastigt därom säija mina
tankar, uthan önskar at Höglofl. R. o. A. ville remittera denne
punct till Deputation tilbakas.
Gref Lewenhaupt: Skall den remitteras till Deputation?
Svarades ja.
Hr Lilliestierna var däremot och sade, at igenom en
sådan methode kunde ey blifva slut på Riddarhusordningen,
eftersom, när Deputationen kommer up med sitt arbete, åter
påstås kan, at de påminnelser, sorn då blifva giorde theremot,
skola gå tilbaka till Deputationen igen.
Frih. Wrangel: När saken sedan kommer före, så kunna
vij blifva sams. Min proposition gick ey ut på at kränka
Konungens regale och ey eller at binda Ständerne händerne,
om någon meriterad söker adelskap. Med Regeringzformen
tyckes stämma näst öfverens, at Konungen väljer sielf den
som han finner bäst värdig till en sådan förmån.
Hr Wennerstedt: På den sidan har man begifvit sig
dertill, at detta går til Deputation.
Hr Lilliestierna: Här är man af de tankar, at som
denne qvsestionen intet har någon svårighet, så vilja vij afgiöra
den här uppe.
Anteligen blef denne § remitterad till Deputationen med
de villkor, at den inrättas efter Regeringzformen.
Hr Blomfelt: Jag contesterar at iag har vördnad för
Höglofl. R. o. A:ns rättigheter, men sedan den §, om det skulle
62 Febr. 27. Förhållandet mellan RHO. och RF.
giöras flere Adelsmän, är inkommen i Regeringsformen, så kan
ey ett Stånd förordna därom; altså bör Deputationen ta det
i adit, at man ey gior något emot Regeringzformen och de
andra Stånden kunna kasta omkull. Sedan tycker iag, att
det, som sidsta Rikzdagen blef faststelt i Ridderhusordningen,
bör stå qvar.
Frih. von Ungern Sternberg: Hvad det angår, som
nämdes om de andra Stånden, så är ey qvestion nu därom,
ey eller hvad förra Rikzdagen blef faststelt, men likväl moste
iag säija at iag håller före, at det ey kan lemnäs under de
andras discretion at augmentera numera i Ridderhuset.
Hr Lilliestierna: lag seer at vij ey komma ifrån denne
saken och begifver mig at den går till Deputationen, då om
undersökningen af Konungens bref och det mera, som i § omröres
och eljest här blifvit påmint, hvilket iag förmodar lärer
kommit i protocollet, tages alt i noga betänkande.
Frih. von Ungern: De som behaga kunna mäla sig an
hos Deputationen.
Hr Hökerstedt: Den qvsestionen om undersökningen
bör ey gå dit, utan om numera.
Häremot svarades ney.
Gref Lewenhaupt: Får § gå till Deputationen tilbaka?
Svarades ja.
Sedan uplästes 3, 4, 5 och 6 §§;
Och blefvo the alle approberade.
7 § uplästes, angående fremmandes naturalisation.
Hr Peter Schiöliström holt före, at fremmande Grefvar
och Friherrar, som sökia här introduction, ey böra ibland Grefvar
och Friherrar intagas, utan ibland Adeln.
Hr Lilliestierna var af samma mening.
Frih. E. Wrangel utlät sig, at hans mening vore, at
man ey behöfde införa något theroin i Ridderhusordningen,
efter thär står at han skall hafva R. o. Arns föreskrift, och
sådant vore thärigenom salverat, emedan om han ey vill undergå
de villkor, som de honom föreskrifva, så lemnäs honom
ey naturalisation.
Hr Lilliestierna mente, at det borde intet cognosceras
af R. o. A., efter det är ett regale. I Lifland hålla Grefvar
eller Friherrar sig ey för goda at komma på deras Ridderhus
som Adelsmän.
Om fremmande grefvars och friherrars naturalisation. 63
Frih. Rålamb: Jag vill intet inlåta mig i den discoursen
huruvida vij stöta andra Härskaper och Puisancer för hufvudet,
uthan som R. o. A. förre Richzdagen faststält, at den som
blifvit Grefve har blifvit intagen till Grefve, och den som blifvit
Friherre intages ibland dem, så frågas: hvarföre skola vij
nu kasta omkull det?
Frih. von Ungern: Så obilligt som det tyckes vara, at
een, som på ett eller annat stelle uthom landz hade för penningar
kiöpt sig grefligt eller friherligt stånd, skulle vid inträde
uthi Riddarhuset få säte framför alle andre, så eftertänckligt
tyckes mig och det vara, at Höglofl. R. o. A. genom
en faststelt lag skulle betaga sig den förmån at giöra grace
och som Friherre eller Grefve intaga then, om någon skulle
komma och begiära blij naturaliserad, som beviste at han från
långa tider, ja någre hundrade åhr, vore af friherrlig eller greflig
ätt och stånd och hade så väl personelle meriter som reelle
i anseende till fäderneslandet. Therföre är min oförgripelige
tanka, at lagen så giöres, at den ey må vara tili hinder, när
tillfälle skulle existera, at man ville och borde giöra grace åt
någon, och at man in speciali casu utlåter sig.
Gref Lewenhaupt: Det vore väl vij blefvo ense, ty det
är snart middag och de gå bort af Ridderhuset.
Hr Törner mente, at det kunde efterses, hvad vid förre
Richzdagen blifvit slutit härom.
Gref Tessin: Deputationen har på intet sätt rördt vid
de §§, som blifvit faststelte på förra Richzdagen, så framt
R. o. A. ey in facto gådt därifrån, såsom vid Landtmarskalksvahlet.
Hr Lilliestierna: Så vida det som vid sidsta Richzdagen
blef faststelt ey kommit till execution, så lära vij nu
kunna yttra oss därom. Sker proposition, kunna vij utlåta
oss därom.
Hr Åkerhielm: Jag har sedt vid Introductions-Deputationen
åtskillige deliberationer i protocollet härom; thärföre
hemstelles, om icke Ridderhus-Secreteraren kundé få sökia ut
de ställen till härnäst.
Gref Tessin: Jag finner ingen inconvenience, uthan tyc-*
ker at en fremmande Grefve kan väl här intagas som Adelsman.
Ty det är bekant, at een för 4,000 Gyllen kan få
Grefvebref där ute; skall den få komma in och skinta undan
sig väre Adelsmän?
64 Beslut om fremmande grefvars o. friherrars naturalisation.
Gref Lewenhaupt: Skola de, som äre Grefvar eller Friherrar
utrikes och komma hit samt sökia naturalisation, först
tagas in som Adelsmän på Riddarhuset?
Svarades ja.
Hr Ridderschantz begiärte, at hela veckan kunde användas
till Riddarhusordningen.
Frih. Cedercreutz begiärte at tilläggias motte i resQlutionen:
»hädanefter».
Andre ville hafva ut thet ordet »först».
Proposition uplästes altså å nyo med svaret därpå;
Men Frih. von Ungern protesterade emot samma resolution
och bad at qvaestion motte hvila till härnäst, efter de
fläste gådt bort och så få vore nu uppe.
Theremot svarades, at the hade at skylla sig sielfva som
gådt bort.
Hr Lilliestierna begiärte, at det ordet »först» skulle
gå uth.
Theremot ville Gref Lewenhaupt, at hans proposition
skulle blifva stående, som hans ord lydt.
Frih. von Ungern holt före, at det voro af elak conseqvence,
at man nu, sedan de mäste äre borta, vill så prsecise
afgiöra denne qvaestion.
Hr Lilliestierna kom fram och hemstälte R. o. A., om
icke det voro R. o. Arns mening, at det ordet »först» skall
slutas uthur resolutionen.
Thertill svarades ja.
Frih. von Ungern beropade sig därpå, at förra Rikzdagarne
voro denne § faststeld, och mente därföre, at 30 personer
nu ey kunna ändra den.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 3 Martii.
Förestälte H. Ex c. Landtm., at det är nödigt, det
R. o. A. öfverläggia om sättet, huru man skall förhålla sig
vid det at Lag-Commissions arbete kommer i dag at föredragas
Riksens Råd och Ständer, säijandes, det man mente
sidst, at Deputerade kunde af R. o. A. allena skickas up til
Deras Exc:r at invitera them hit neder på Ridderhuset; men
som the andre Stånden torde blifva missnögde, frågade H. Exc.,
Etikett och ordning vid lagverkets företagande.
65
om icke thet voro bäst, at Deputerade gå ifrån alla Stånden
up och anmoda Riksens Råd at komma hijt neder öfver Lagen.
R. o. A. funno thetta vara bäst.
H. Ex c. Landtm. Får iag icke nu låta de andra Stånden
veta, at de få komma hit up?
Svarades ja.
H. Exc. Landtm.: De andre Stånden sittia på vänstra
sidan och R. o. A. på högre?
Svarades ja.
Därpå sändes bud till de andre Stånden;
Och imedlertid, medan man på dem väntade, utnämde
R. o. A. följande at vara the andre Ståndens Deputerade följachtige
up till Rådet, nembligen:
Gref Wachtmeisters Fullm. Gref Taube.
Frih. Bror Rålamb.
Frih. Ungern von Sternberg. Frih. Ankarstiernas Fullm.
Hr Ridderschantz.
Hr Sölfverbrand. Hr Elof Steuch.
Hr Lagerstolpe.
H. Exc. Landtm.: Vid sådane acter pläga alla fyra
Ståndens Secreterare vara med. R. o. A. lära finna det, at
de böra sittia här vid bordet, som vanligit är?
Svarades ja.
H. Exc. Landtm.: Så länge vij vänta på de andre Stånden,
så vill iag inhemta R. o. Arns utlåtande, om icke denne
methoden kan brukas, nembligen at capitlet först helt och
hållit läses up, och sedan giöres påminnelser vid hvarje punct,
som kan vara något at observera vid, alt eftersom puncterna
följa i sin ordning.
R. o. A. voro med denne methoden nögde.
H. Exc. Landtm.: När någon påminnelse blifver giord,
lära Lag-Commissions ledamöter sökia at förnöja den, som
giordt påminnelsen, och därefter lärer iag giöra frågan, om
puncten, sådan som den af Lag-Commission är projecterad, får
bifall. Skulle någon qvestion gå til votering, lärer voteringen
skie i sådan ordning, at R. o. A., som bäst kan gifva de andre
Stånden lius i saken, först utlåta sig, sedan Presteståndet,
så Borgarståndet och sidst Bondeståndet. Har Rådet då nå
Adelns
Protokoll, 1731. 5
66
Mars 3. Beslut om lagverkets granskning.
got at läggia till någonthera meningen, så lära the giöra sine
påminnelser. Komma Stånden ey öfverens, remitteras qvaestion
till Lag-Commission igen. Ar icke detta bäst?
R. o. A. biföllo i alla delar thetta förslaget.
Sedan påmintes, at Lag-Commissions ledamöter måtte
vara inom skranket;
Men det blef godt funnit, at de blifva uthan för skranket
och hafva sina stolar där näst in till.
Frih. Eric Wrangel berättade, det han med de öfrige
R. o. Arns Deputerade varit hos frambledne Riksrådet Gref
Nils Gyllenstiernas Grefvinna och aflagt R. o. Arns condolencecompliment;
och att bemelte Grefvinna anmält sin hörsama
helsning och tacksägelse för den ynnest R. o. A. visat henne,
samt recommenderat sig i R. o. Arns ynnest och vanliga gunst.
Thärefter fans godt, at någre af R. o. A. taga emot de
andre Stånden, när the komma, och äfven föra neder them,
när the gå bort.
Prästeståndet inkom, Borgareståndet därnäst och sidst
Bondeståndet, sedan the blifvit af R. o. Arns Deputerade på
vanligit sätt emottagne.
När Stånden intagit sina stellen, förklarade H. Exc.
Landtm. R. o. A:ns fägnad öfver the öfrige respective Ståndens,
sine älskelige medbröders välmågo, och at se them här
försambiade i thet angelägne ährendet at öfverläggia och rådgiöra
om then i så många åhr påarbetade och högst efterlängtade
nya Lagen.
Sedan proponerade IL Exc. Landtm., om icke, medan
Ricksens Ständer lära finna nödigt, at Riksens Råd häruthinnan
biträda them, Riksens Råd kunde igenom visse Deputerade
inviteras hit neder på Ridderhuset.
Och som thetta blef enhelleligen bifallit;
Så utnämdes härtill otta af R. o. A. samt fyra af hvarthera
the andre Stånden;
Och gingo the thärmed i samma ährende bort.
Thärnäst sade H. Exc. Landtm., at han borde underrätta
sig af Riksens Ständer, huru vid detta tillfället procederas
skulle, och om icke hvarthera capitlet i then projecterade
lagen upläsas skall, och, när capitlet är upläst, the påminnelser
giöras, som någon kan hafva thärvid at föredraga,
uppå hvilka påminnelser af Lag-Commissions ledamöter straxt
svaras, som lära visa, hvad skiäl de haft till sin mening.
Alla stånden och Eådet samlade på Riddarhuset. 67
Thärpå vill H. Exc. Landtm, fråga, om Lag-Commissions mening
bifalles; hvartill om ja svaras, anses § för bifallen. Men
blifver dispute, så lärer R. o. A. komma först at yttra sig,
och så de andre Stånden, hvart efter annat, eller kan puncten
gå tilbaka til Lag-Commission.
Samptelige Stånden gillade thenne methoden.
Vidare proponerade H. Exc. Landtm., om icke de andre
Stånden skulle behaga at låta deras Secreterare ochså träda
fram til bordet och hålla hvar sitt protocoll;
Hvilket ochså blef bifallit.
Deputation kom tillbaka ifrån Rådet och sade, at Deras
Exc:r Riksens Råd låto anmäla sin skyldigaste helsning till
Riksens Ständer och tackade för den benägne invitation, som
de behagat giöra dem, samt lofvade at rättnu komma hit neder.
Thärpå anmodades ledamöterne i denne Deputation at möta
Deras Exc:r, när de kommo hit, och följa dem ut igen, när
de träda af.
Thesse gingo så neder mot Deras Exc:r.
Och när Deras Exc:r Riksens Råd kommit up och intagit
sine vanlige rum;
Holt H. Exc. Landtm, ett vackert kort tahl, hvarutinnan
han först tackade på Riksens Ständers vägnar Deras
Exc:r Riksens Råd, för det de behagat på Stäudernes anmodan
infinna sig, at de af Lag-Commission utarbetade lagbalkarne
måge upläsas och afgiöras samt den så länge efterlängtade
Lagen komma at utgå, till det påsyftade goda ändemålets
erhållande, som voro at hvar och en domare måtte få en klar
och tydelig lag at rätta sig efter, och således rättvisan befordras,
men all olag och orättvisa förekommas; och sedan önskade
H. Exc. Landtm., at den högste Guden ville förläna
härtill sin vählsignelse samt utrusta alla domare med rättrådighet
och alle sökande med billighet.
H. Exc. Gref Gustaf Cronhielm svarade härpå å Rådets
vägnar och tackade för invitation. Och sedan holt H. Exc.
såsom President i Lag-Commission följande tahl:
Riksens Höglofl. Ständer monde vid sidsta Rikzdag besluta
och förordna, det med nya Lagvärkets utarbetande skulle
så skyndas, at det nu vid denne Rikzdag kunde af Riksens
Ständer behörigen företagas, till öfverseende och stadfästande,
såsom orden i sielfva Riksdagsbeslutet lyda. Och som LagCommission
fördenskull har med all flit och åhuga det hör
-
68 Mars 3. Gref G. Cronhielms tal om lagverket.
sammast sökt at efterkomma och fullborda, på sätt och vijs
som Riksens Ständer hafva förnummit och inhemtat uhr LagCommissionens
hos H. K. May:t underdånigst ingifne och sedan
Riksens Ständer meddelte Memorial, så skulle det lända
Lag-Commissionen till merkelig tröst och hugnad, om det nu
blefve af Riksens Ständer med ynnest och välbehag ansedt
och uttydt, ty arbetet har sannerligen varit icke mindre svårt
och besvärligit än långvarachtigt och bekymmersamt. Och
ehuru väl det kunde synas icke så hafva varit, aldenstund
verket ey är stort och vidlöftigt, uthan litet och kort, så är
doch kortheten just det som särdeles har förorsakat möda och
omhugsande, ja så, at man ofta har måst använda några timars
tid till at påfinna ett enda laggilt och lämpeligt ord, eftersom
det och heter: Lex brevis estö et imperiosa. I öfrigt,
om Lagen ey skulle kunna utgå och publiceras, förr än den
samma varder aldeles fullkomlig, så lära förmodeligen Riksens
Ständer sielfva finna, at det så mycket mera ähr en omöijelig
sak, som, ehuru kloka, vittre och lagfarne män därpå arbeta
kunna, måste the likväl alla tillstå, at de ingalunda äre infallibiles
och ofelachtige. Hvilket alt hörsamligen understelles
Riksens Ständers mognare bepröfvaude, äfven som och LagCommissionens
samtelige ledamöter lemna och innesluta sig
uti Riksens Ständers gunst och välbevågenhet, önskandes ganska
troligen, at Gud ville framgent låta sin nåd och välsignelse
vara så rijk och väldig vara öfver Riksens Ständer, som
vår nit och tillgifvenhet är trogen och oföränderlig.
Här uppå uplästes först Företalet för Giftmåla-Balken,
och sedan
1 Capitlet i Giftmåla-Balken.
Vid 6 § påminte Hr Öfverste Harn milton, at mannen
ey må träda i ächtenskap, förr än han häfver fyldt 24 åhr.
Cammar-Rådet Wulfwenstierna svarade som en ledamot
i Lag-Commission härpå och gaf ordsaken vid handen,
hvarföre K. Lag-Commission statuerat, at mannen må äga frihet
at gifta sig, när han är 21 åhr, nembligen därföre, at han
då efter Erfdabalken 19 Cap. 1 § är myndig.
H. Ex c. Landtm, frågade, om Ständerne äro nögde med
svaret.
Dhe svarade därtill ja.
För öfrigit giordes vid detta capitlet ingen påminnelse.
Giftermålsbalken. Häfd, äktenskap, vigsel.
69
2 Capitlet.
Vid 10 § utlät sig Biskopen Barchius, at denne § löper
emot Kyrkioordningens 15 Cap. 14 §, hvarest expressis verbis
står, at om någon lockar en mö till lägersmål under ächtenskapslöfte,
tå skall han efter Guds bud vara förplichtad at
taga henne till ächta; tyckte fördenskull, at föräldrarnes nekande
sådant icke bör hindra.
Hr Lilliestierna påstod, at den som förnedrar åhrlig
mans barn bör uprätta henne, fast än hans föräldrar neka därtill.
Biskopen Humble påminte, at häfd under ächtenskapslöfte
är redan ächtenskap in för Gud, som med Kyrkiones
band fullkomnas bör.
Härtill svarades, at Lag-Commission funnit nödigt at inrätta
denne § således, på det at icke någon må lägra mö till
at därigenom tvinga föräldrarne at samtyckia till ett giftermål,
som eliest aldrig skie skulle; dessuthan stå de orden
straxt efter åt: »eller goda skiäl därtil styrka».
Hr Stobée holt före, at Domaren bör hafva lag för sig,
och intet stellas under hans arbitrage.
Prästeståndet tyckte at tilläggias skulle: »eller Domaren
pröfvar goda skiäl därtill styrka».
Frih. Wrangel sade § vara klar nog.
K. Lag-Commissions ledamöter mente det följa af sig sielft,
at ingen annan än Domaren kan pröfva skiälen.
Sedan häröfver något blifvit discourerat, pröfvades nödigt,
at desse orden: »eller goda skiäl därtill styrka», skulle således
ändras: »eller Domaren pröfvar goda skiäl därtill styrka».
Vid 12 § pröfvades nödigt i anledning af Hr Kyrkioherden
Norbergs påminnelse, at föliande tvenne måhl skulle till
K. Lag-Commissions utarbetande remitteras:
l:o om den vigsell skall gillas, hvilken förrättas af den,
som intet är präst; 2:o hvad straff en sådan skall hafva.
3 Capitlet.
Vid 1 § sades, at 4 vittnen voro för mycket ;
Hvartill svarades, at Lagen talar i denna § om det som
ordinairt bör skie.
§ fick altså bifall.
Vid detta tillfället frågade Hr Lilliestierna, om icke
den som lägrar en mö under äcktenskapslöfte, innan han är
70
Mars 3. Giftermålsbalken. Förlofning.
21 åhr, må få taga henne, elnedan det åhret utsattes i 6 § af
1 Capitlet.
Svarades at H. K. May:t vid så fatte omständigheter kan
dispensera i anledning af slutet i benämde 6 §.
Fick altså denDe § bifall.
4 Capitlet Giftmålabalken.
Vid 4 § hemstälte Hr Ärkiebiskopen till Ständernes ompröfvande,
om icke straff bör utsättas för dem, som af lättsinnighet
förlofvat sig och sedan begiära skillnad.
Därtill svarades, at sådant observeras uti nya Kyrkioordningen.
Vid 7 § uplästes en påminnelse, at i denne § följande
mening införas inåtte: »Kommer han till sig igen och begriper
at här uti har varit svek, så bör han det inom tvenne dygn
med vittnen motsäija, eljest stånde förlofningen».
Lag-Commissionen förklarade sig, at den hållit betänkeligit
at utsättia här några fatalier, hvarigenom vägen kunde
öpnas till en uppenbar illusion af lagen; fördenskull ankommer
det på Domarens ompröfvande, huru vida denne haft tid at
betänka sig.
H. Exc. Landtm, frågade, om Ständerne äre nögde med
svaret.
Därtill svarade de ja.
Vid 8 § uplästes en skriftelig påminnelse, at vid de orden
»åhr och dag» kunde tillsättias: »uthom laga förfall, sorn
Domaren må pröfva».
Härtill svarades: I denne casu består brottet i sielfva
öfvergifvandet, och altså har ey laga förfall rum, ey eller kan
man obligera fästemöen at vänta på honom längre än ett helt
åhr, när han emot hennes samtycke egenvilligt reser ifrån
henne, hvarigenom hennes lycka kan förspillas, och nog vises
det han har ingen upriktig kiärlek för henne.
§ vant bifall.
5 Capitlet.
Yid 3 § giorde Hr Weili den påminnelsen, at beviset
måtte stanna på den andra makan.
Men § blef enhelleligen bifallen.
Skilsmessa. Vigsel på sotsäng. Morgongåfva. 71
6 Capitlet.
Vid 1 § giorde Hr Weili den påminnelsen, at vid ordet
»arflös» borde »aldeles» tilläggias.
Men det pröfvades onödigt, ty uti orden »giöra henne
arflös» är intet undantagit.
7 Capitlet.
Vid 2 § uplästes Prästeståndets påminnelse, at uti denne
§ är utelemnat, det alle trenne lysningarne böra skie på en
söndag, när fästeman eller fästemö ligger på sotesäng, likmätigt
Kyrkiolagens 15 Cap. 18 §.
Härtill svarades, at Lag-Commission liar hållit betänkeligit
at införa denne casum, emedan mången skulle giöra sig
siuk och skaffa sig attest därpå samt således i hast bringa
sig till vigsel, emot hvilken eljest torde vara laga jäf. Thessuthan
tyckes ändemålet till ett rätt ächtenskap här icke finnas,
uthan går det allenast ut på participation i egendomen, arfvingarne
till praejudice.
Hr Lilliestierna biföll Presteståndets påminnelse med
utlåtelse, at han finner den samma reel och grundad i Kyrkioordningen.
Men § blef bifallen.
Doch förbehölt sig Prästeståndet, at detta mål måtte vid
Kyrkioordningens reviderande företagas, emedan mången som ligger
på sotesängen torde giöra sig samvete däröfver at vigsell honom
förvägras, i synnerhet om bruden är hafvande, hvilken han
genom vigsell vill uprätta, innan han kan dö med godt samvete.
Vid 8 Capitlet var intet at påminna.
9 Capitlet.
Vid 2 och 7 §§ giorde Hr Weili den påminnelsen: l:o
at af 9 och 10 Cap. i gambla lagen skall finnas, det brudgum
icke är skyldig at gifva morgongåfvo, men häremot vises af
de citerade capitlen, at mannen skall gifva hustru sino morgongåfva;
2:o at om morgongåfva gifves, bör det skie dagen
efter vigslen, som förr varit vanligit, så framt icke namnet
skall ändras.
Därtill svarades, l:o at på landet i bondebröllop altid varit
practicabelt, det brudgummen utfäst morgongåfvan, innan
de gådt i kyrkian at vigas; 2:o är tryggast at morgongåfvan
72 Mars 3. Giftermålsbalken. Abrahamsons m. fl:s anmärkningar.
gifves föruth, ty brudgummen kan i hast få ordres till upbrott,
innan tillfälle gifves at utnämna morgongåfva.
Vid 4 § giorde Frih. Ungern den påminnelsen, at det
voro bäst låta förblifva med morgongåfvan efter gambla lagen.
Därtill svarades, at morgongåfva)), thar hon ey varit utfäst,
har altid blifvit proportionerad efter boets villkor, och
altså har man funnit nödigt at i den nya. lagen utsättia
en viss proportion därtill, helst efter den summan, som i
gambla lagen nämnes, ofta kan öfverstiga hela egendomens
qvantum, då intet för barnen öfrigit blefvo, för hvilke man
härjemte bör sörja.
Riksens Ständer biföllo så väl denne som de öfrige §§:ne
i detta capitlet.
10 Capitlet Giftmålabalken.
Uplästes Hr Abrahamsons anmerkning öfver 1 §, at denne
§ strider emot lagen i Cap. 6 Giftmålb. LL., så väl som emot
äldre lagar, såsom Cap. 7 Giftrub. Ostgiötl,, som ey tillåta
giftorätt, för än de natt sammanlegat.
Härtill svarades, at om mannen skulle dö straxt efter
vigslen, så vore det obilligt at därföre neka hustrun sin giftorätt.
Ständerne biföllo §.
Ofver 2 § uplästes Hr Abrahamsons observation, at åbygnad
på annars jord eller i annans vattn sättes här som fäst
egendom, men efter Cap. 31 Edsörsb. LL. och Resolution på
Adelns Besvär 1668 hålles det för lösöron, kunnande Hr Abrahamsson
intet finna, at utilitas publica fordrar at giöra härvid
någon ändring i sielfva lagen.
Härtill svarades, at som åbygnaden ey kan skilias ifrån
sielfva grunden eller jorden, med mindre at den därigenom
fördärfvas, i synnerhet bruk och andre sådane värk, så kan
åbygnaden, hvaruti samma värk egenteligen består, ey annat
än behålla natur af fast egendom.
Ständerne voro nögde med svaret.
Sedan uplästes Hr Palmstiernas anmerkning vid denne 2 §,
at skillnad emellan Stadzrätt och Landzrätt måtte uphäfvas
och en likhet öfver alt vara.
Härtill svarades, at sådant ey väl kan låta sig giöra i
anseende till landets cultur, som igenom iordens klyfning i alt
för många delar, där broder ey skulle få dubbel lott emot sy
-
Giftorätt. Fast och lös egendom. Presterskapets privilegier. 73
ster, merkeligen skulle komma at lida, till at förtiga andra
vicktiga skiäl. Men i staden kunna många bo i ett hus tillsammans
och drifva sin handel, och ju flere borgare i staden
äre, ju bättre är det.
Ständerne voro nögde med svaret.
Ofver 4 § uplästes Presteståndets anmerckning, at denne
§ löper emot den 13 § af Prästerskapets Privilegier åhr 1723,
så lydande: »Eljest skall och vara efterlåtit, at prestenkorne
uti arfskiftet efter sine män måge dela godset, löst och fast,
hvarest det är belägit efter Stadzlag, så at hustrun tager halfparten
emot barnen etc».
Afven uplästes Hr Abrahamssom anmerkning häröfver af
följande innehåld: Giftorätt emellan man och hustru af presteståndet
på landet sättes här efter Stadzrätt. Uthaf Privilegio
har presteänkia at uti arfskifte efter sin man dela egendomen
efter Stadzrätt, doch med förbehåld så vida hon ey gifver sig
i förachteligit ächtenskap; men ey finnes, at då en prestehustru
på landet dör, skall hennes arfvingar vid arfsskiftet dela egendomen
med mannen efter Stadzlag, och prestens villkor således
blifva sämbre än en bondes; det fordrar ey utilitas publica, ey
eller kan det privilegium, som är restringera! till hustrun, extenderas
in på hennes arfvingar mannen till förfång i allmen
lag, med mindre han sig därtill begifver.
Härtill svarades, at Presteståndets Privilegier kunna ey
annorlunda förstås, än i 4 § utsatt är, hvilket och härtils
varit en stadig praxis, ty Privilegierne tala här ey om annat,
än det som hörer under communionem bonorum och lagen i
gemen tillägger man och hustru rättighet uti, men ey om det,
som hvarken Landz- eller Stadzlag gifvit mannen eller hustrun
rättighet uti sin emellan, nembligen arfvejord å landet, eller
jord före ächtenskapet förvärfvad.
Denne § differerades, emedan Presteståndet begiärte at få
betänka sig till nästa session.
Vid 5 § uplästes Hr Abrahamsons anmerkning af följande
innehåld: Ex decreto juris naturalis följer, at så mycket hvardera
makan ägt i penningar, hvarföre fast egendom kiöpes,
så mycket bör och hvardera äga i den fasta egendomen, som
för begges penningar kiöpes. Efter Landzrätt har man två
delar och hustrun en tredie del i penningar; efter Stadzrätt har
mannen helften och hustrun helften i penningar. Det är hvarderas
giftorätt efter Svexuges Lag och synes ey böra någondex-a
74 Mars 3. Lands- och stadsrätt. Mans och hustrus giftorätt.
betagas, ehvad deras penningar användas till. H. May:t Konung
Carl XI liar i sitt Bref till Rådet af den 29 Martii 1682
uti saken emellan Gref Königzmark och hans svägerska Grefvinnan
Wrangel förklarat, at giftorätt grundar sig på Sveriges
Lag, fast mannen under ächtenskap kiöpt godz uti Indien eller
annorstädes, och lägger det i samma bref därtill, at som lagen
är ursprunget och grunden till hustruns laga fång, ehvart hon
och kommer, så bör och hennes jus dictera och säija, hvad
och huru mycket hon bör hafva och kan få af egendomen, men
intet egendomen determinera hennes jus. Uti detta, såsom på
billigheten grundat, synes ey nödigt at tillåta någon ändring
til den ena eller andra makans förfång.
Ofver denne § begiärte Borgareståndet at få utlåta sig
vid nästa session;
Hvilket beviljades.
Vid 6 § uplästes Hr Abrahamsonspåminnelse så lydande:
Uthaf mans eller hustrus flyttiande ifrån staden till landet
eller ifrån landet in i staden giöres här en förändring uti
giftorätt, som man och hustru förut haft. Ex decreto juris
naturalis följer, at ingen bör betagas dess en gång väl och
lagligen förvärfvade rätt och rättighet, med mindre den samma
sin rätt förvärkar eller sig därifrån begifven, och som flyttning
aldrig varit förbudin, ey heller kan förbiudas, så kan därföre
ingen betagas dess en gång lagligen förvärfvade rättighet.
Härtill svarades: Som ingen flyttning eller ändring af
ståndet lärer skie uthan begges samtycke, så underkastar hustrun
sig då den lagen, hvarunder de sedan komma at höra;
och fast hustrun efter Stadzrätt äger helften, så har mannen
efter Landzrätt större frihet at hågkomma och förbättra hennes
villkor genom testamente, hvartill han då har friare händer
än i staden, och således kan en skickelig och dygdig hustru
hafva mera fromma än afsaknad. Dessuthan vinner hustrun
vid morgongåfvan, i det hon får behålla den, fast än hon barn
häfver, hvilken hon eljest miste efter Stadsrätt, när barn till
äro. Det skulle och vara svårt och förorsaka mycken confusion,
om giftorätten skulle determineras efter forum contractus.
E. g. Een tienstedräng och en tienstepiga, som äre komne ifrån
landet, men nu tiena i staden, gifta sig under sin tienstetid,
men sättia sig sedermera neder på landet och bringa sig där
till förmögenhet. Intet kan med giftorätten i sådant fall gå
Flyttningar mellan land o. stad. Fastighets försäljning. 75
efter Stadsrätt, och som med giftorätten emellan föräldrarne
går, så delas och arfvet barnen emellan.
Paragraphen blef bifallen.
11 Capitlet Giftmålabalken.
Ofver 1 § utlät sig Frih. Rålamb, at ingen man må förpanta
eller sälja sin hustrus fasta gods, hvarken med eller emot
hennes fria villja, emedan en man kan dels med lockande dels
med tvång förmå henne till bifall.
Härtill svarades, at man intet kan så binda händerne på
en ägare, emedan omständigheterne kunna så fordra, at man
och hustru hafva nödigt till begges deras nyttia at försälja
eller förpanta egendomen.
Ständerne voro nögde med svaret, och denne § fick bifall,
så väl som de öfrige i detta capitlet.
H. Ex c. Landtm.: Som klockan är nu in emot 1, så
lärer det behaga Riksens Herrar Råd och Ständer, at vij skiljas.
Thärpå gingo Theras Exc:r Riksens Råd bort, beledsagade
af de därtill Deputerade.
H. Ex c. Landtm.: Det lärer väl finnas nödigt, at vij
nu hädan efter samblas utan ceremonier, emedan de taga bort
tiden för oss.
Det fans godt, at Stånden sammankallas genom anslag.
Sedan afträdde de andre Stånden, beledsagade af R. o. A:ns
Deputerade.
H. Ex c. Landtm.: Här gifves tillkienna, at i natt har
Capitein Witting rymt uthur sitt fängelse, och nu borde man
straxt publicera med trummeslag efter honom, men som R. o. A.
äre här församblade, så har man ey velat giöra det uthom
deras samtycke.
R. o. A. hade däremot icke något at påminna och skilgdes
härmed i dag åth.
Den 6 Martii.
II. Exc. Landtm.: Som klockan är öfver half tijo och
vij ey äre starke nog, så vilja vij begynna med någre Memorialer.
Thärpå uplästes Major Henells Memorial, hvaruti han anhåller
at få låta trycka de redan utnämde och bekandte De
-
76
Mars 6. A. Gieses Adeliga Societet.
putationerne, emedan som åtskillige, så af R. o. A. som de
öfrige respective Stånden, honom därom skola hafva anmodat.
R. o. A. lemnade honom tillstånd därtill för sin dehl.
Uplästes Secreteraren Albertus Gieses Memorial, at then
af honom med K. May:ts allernådigste permission inrättade
Adelige Societeten, hvilken medelst hvariehanda emellankomne
händelser icke kunnat bringas up i det stånd, som arnat varit,
uthan kommit at stadna, måtte medelst Högiofl. R. o. Arns
handräkning åter uphielpas och fortsättias, hvilket föruthan
honom ogiörligit synes, thär ey någon högt uplyst och myndig
Herre utsees, som directorium thäröfver sig åtaga täcktes.
H. Ex c. Landtm.: Det första lärer vara, at han recommenderar
sin bok, »Tydska Språkmestaren» kallad, som torde
vara braf, at de ville kiöpa den, det andra kunde remitteras
till K. Cancellie-Collegium.
R. o. A. remitterade honom med sin ansökning till K. Cancellie-Collegium.
H. Exc. Landtm.: Nu bör iag berätta, at åtskillige
Memorialer äre inkomne ifrån Deputationerne, men som R. o. A.
satt sig före at afgiöra Ridderhusordningen, så vore väl, at
sådant skie kunde. Dock som de andre Stånden torde komma
föruth, så kan skie R. o. A. behaga först taga före någre
Betänkande och sedan Ridderhusordningen.
R. o. A. biföllo, at någre af Deputationernes inkomne Betänkiande
motte företagas;
Och altså uplästes Gammar-, Oeconomie- oell CommercieDeputationens
Betänkiande af den 25 Februarii sidstledne angående
Pärlefiskerierne i Riket, hvarutinnan Deputationen, i anledning
af the skiäl som thärvid anföres, så som och at Cronan
på en så inskränkt fot, som dess pärlefiske nu för tiden står,
däraf ingen fördel hafva kan, icke håller orådeligit, at pärlefisket
på skatte ägor åter blefvo K. May:t och Cronan tillerkändt och
för regale förklarat, hälst skatteäganderne sielfva, som största
delen äre bönder, ey heller vetta därmed rätteligen at omgå,
utan genom okunnighet och musslornes otidige öpnande det
samma fördärfva, med mera. Och hvad beträffar de ordsaker
som föranlåtit Riksens Ständer åhr 1723 at uphäfva Förordningen
af åhr 1691, berättar Deputationen hafva varit den viktigaste,
nembligen at pärlefiskeriet i den framfarne tiden föga
inkomst af sig kastat, hvilket dock synes hafva härrördt af
den därvid brukade dispositionen at stå under betiening. Där
-
Perlfisket å skatteegor tillerkännes åter kronan. 77
emot, när pärlefången komma i det stånd, at de samptelige
kunna vissa arrendatorer uplåtas, lärer intet kunna fela, at iu
Cronan däraf en god och viss åhrlig inkomst har at förvänta,
i anseende hvartill samma bevekande skiäl, som för den förra
ändringen varit, nu strida för denne senare, nembligen at Cronan
hvarken under betieningen, ey eller nu det ringaste af
detta värk haft, men likväl någon inkomst genom dess bortarrenderande
erhålla kan, etc. Och dy lemnar Deputationen
till Riksens Ständers egit närmare ompröfvande, om icke 1723
åhrs om Pärlefiskerien utgångne Förordning må kunna uphäfvas,
då de af K. Cammar-Collegio förestälte svårigheter äfven
blifva uhr vägen rögde, och detta verk såsom ett regale i sitt
rätta stånd må kunna sättias. Hvad eljest angår det af K.
Cammar-Collegio imedlertid uti cronoströintnarne intenderade
försök genom Pärlefiskaren Berner, så håller Deputationen för
des dehl mycket nödigt, at med samma försök, så snart giörligit
är, vidare fortfares, och at K. Cammar-Collegium till den
ändan genom correspondence med vederbörande söker at öfverkomma
visse förståndige pärlefiskare, de där äga kundskap,
huru pärlor rätteligen böra fiskas och nptagas, hvilken vetenskap
K. Cammar-Collegium i dess Instruction för Berner redan
gifvit vid handen, kunnandes samma personer äfven på
lika sätt som Berner med instruction försees, at uti flere trovärdige
personers närvaro i alla crono- och skattemän tillhörige
strömmar, så vida 1723 åhrs Placat nu blifver uphäfvit, giöra
försök, huru pärlefången, efter strömmarnes särskilte belägenhet,
på bästa och fördelacktigaste sättet må stå at inrättas
med den försiktighet, at de med tiden äfven kunna hafva bestånd,
etc. Och enär häruthinnan ett vist sätt till fiskandet
upfinnes och om beskaffenheten af pärlefången i hvarie landsort
säker efterrättelse inkommer, tviflar Deputation intet, at
iu efter K. Cammar-Collegii förslag detta värket genom förpachtning
och arrende för Grönan kan giöras någorlunda fördelacktigt.
H. Exc. Landtm, frågade, om R. o. A. behaga nu utlåta
sig eller om de vela betänka sig.
Och som R. o. A. förklarade sig, at de ville nu straxt
utlåta sig;
Så frågade H. Exc. Landtm., om Betänkandet får bifall.
Thärtill svarades ja.
78 Mars 6. Beslut om ödeshemmans upptagande m. m.
Hr Blomfeldt begiärte, at det motte liggia på bordet;
Men det sades vara onödigt.
Hr Weili: Allenast at Adelns Skattebönder ey här under
begripas.
Därtill svarades, at inga eller få frälsehemman voro i de
orterne, där pärlefången äro.
Hr Blomfelt begiärte, at 1723 ahrs Placat om denne saken
motte läsas up.
R. o. A. yttrade sig, at det bör förblifva vid det som nu
är resolverat;
Och altså skrefs på Betänkandet, at det i alla delar blifvit
af R. o. A. bifallit.
Sedan uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Memorial af den 25 Februarii sidstledne angående
Ödeshemman, såsom ock K. May.ts och Riksens Cammar-Collegii
genom trycket utgångne och thärhos fogade Kundgiörelse
uti samma mål af den 27 Novembris 1730, hvilken Deputationen
tagit i behörigt öfvervägande; och ehuruväl Deputationen
icke funnit något särdeles vid berörde Kundgiörelse i
gemen at ändra eller tilläggia, emedan de däruti beskrefne
utvägar till ödeshemmans uptagande af hvariehanda natur äro
väl grundade och synes vara tillräckelige samt till alle förefallande
casus lämpelige, så har dock Deputationen i anseende
till the thärvid anförde skiäl och omständigheter fallit på de
tankar, at med ett eller annat ord rodia den uti 3 § af merberörde
K. Cammar-Collegii Kundgiörelse anmärkte tvetydigheten
och däraf befarade olägenheten aldeles utur vägen, på
det sättet, at, hvarest tahlas om indelte Crono- och Skattehemman,
vid de orden »slike ödehemman» sättes: »slike ödeseller
i skattevrak råkade hemman», samt bättre neder om oindelte
skattehemman, vid de orden »i ödesmåhl», ombytes, och
insätties: »i skattevrak», då hvar och en vet eller bör efter
lag hafva sig bekandt, hvad skattevrak är, hvaraf och efter
hvilka åhrs förlopp det existerar; Hållandes jembväl Deputationen
före, at det mycket skulle bidraga till ödeshemmans
uptagande, at Landshöfdingarne hvar i sin ort måge, efter infordrade
underrättelser ifrån alla fögderier, en gång om åhret
låta å alla predikestolarne i lähnet kundgiöra, hvilka och huru
många ödeshemman i samma lahn finnas, samt af hvad natur,
och hvarest de äro belägne, på det bördesmännen samt hvar
och en som därtill lust häfver må däraf kunna få en tidig
Om förlängande af fatalierna för löneliqvidationer. 79
underrättelse. Hvilket Deputationen till Riksens Ständers egit
närmare bepröfvande hemställer med mera.
Gref Frölich mente, at urminnes öde ey borde förstås
härunder.
Frih. Wrede påminte, at tilläggias motte: »efter orternes
beskaffenhet»;
Hvilket approberades.
Förberörde Betänkande blef af R. o. A. bifallit, allenast
tilläggias och rättas meningen uti 1 § af Förordningen således:
»innom en viss förelagd tid, lämpad efter orternes beskaffenhet,
låta uptaga etc.»; hvilket med the öfrige Stånden communiceras.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Betänkande af den 5 Martii sidstledne, angående the
sedan den i K. Förordningen af den 28 Aug. 1727 utsatte
tiden om liqvidationers erhållande på innestående löner hos
Grönan å vederbörlig ort giorde ansökningar, öfver hvilket måhl
Deputationen stannat i den mening, at de uti högstbemelte
K. Förordning upsatte och nu mera förflutne fatalia kunde i
anseende till the uti Betänkandet anförde omständigheter, och
at publicationerne i landsorterne så sent gå för sig, prolongeras
till slutet af innevarande åhr således, at alla de till K. Krigsoch
Cammar-Collegierne allaredan inkomne eller hädanefter
inkommande ansökningar om löniugsfordringar kunde uthan åthskillnad
och vidare undersökande om ordsakerne till drögsmåhlet
antagas, och vederbörande med liqvidationer på deras
innestående löhner efter handen och behörigt numererande
efter dag och datum, som de inkommit, försees, och på den
händelsen sådant vinner bifall, at då en förordning därom med
aldraförsta utfärdas, som ofördröijeligen å alla prädikestolar
publiceras,, så at hvar och een, som vederbör, med slika ansökningar
inom den föresatte tiden må kunna inkomma, vid
förlust af all vidare rätt och talan.
H. Ex c. Landtm, frågade, om R. o. A. behaga utlåta
sig nu häröfver.
Härtill svarades ia.
H. Ex c. Landtm.: Får Betänkandet bifall?
Svarades ja.
I följe häraf skrefs på Betänkandet, at thet af R. o. A.
blifvit bifallit.
80 Mars 6. Bondeståndets protest i afs. å riors inrättande.
H. Exc. Landtm.: Här är ett Betänkande angående ett
particuliert måhl, nembligen Baron Fägerschiölds ansökning i
en dylik salt, och som det lärer vara resolverat theröfver med
det förra, som fatalierne i gemeen äro restituerade, så lärer
ey behöfvas at läsa up det.
R. o. A. funno det nu mera onödigt, sedan denne qvestion
blifvit generaliter afgiord.
Uplästes Militice-Deputations Betänkande af den 23 Februarii
sidstledne öfver Regements-Commissariens vid för detta
Nylands Cavallerie Olof Hollings och afledne Regements-Commissariens
under för detta Ahlbedilska Dragone-Regementet
Daniel Hedenberges enkias Maria Lisa Karlsteens ansökningar
om liqvidation öfver theras praetenderade löningsfordringar för
Ryska fångenskapstiden. Hvarvid Deputation stannar i den
meningen, at som Regements-Commissarierne, oacktat de af
supplicanterne anförde skiäl at för Underofficerare vederlikar
intet kunna anses, likväl altid blifvit ansedde lika med Underofficerare,
som ey någon innestående löhn eller liqvidation däröfver
få pretendera, så tyckes de fördenskull därmed böra
låta sig nöja, hälst, om desse Regiments-Commissarier skulle
bevilias liqvidationer öfver deras löningsfordringar, de flere
vilia niuta samma rätt, till Rikets så mycket större gravation.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 22
Februarii sidstledne öfver Cammar-, Oeeonomie- och Commereie-Deputationens
Betänkande angående Rijors inrättande, hvaruti
Bondeståndet sig utlåter, at i anseende till de omständigheter,
som thäruthinnan andrages, så väl som månge flere betänkeligheter,
samt i synnerhet den befarande olyckan af vådeld,
som igenom rior ofta opkommit samt huus, säd och skog torbrandt,
häfver Bondeståndet till de öfrige respective Stånden
den goda tillförsickten, det de benäget lära uptaga, at Bondeståndet
sig icke åtaga kan sådane riors inrättande och upbyggande,
samt at det samma sig aldeles förbehåller at i dy mål
giöra och låta, hvad det på hvar ort i riket för sig och landets
cultur finner bäst och nyttigast vara.
H. Exc. Landtm, proponerade, om icke en Deputation
kunde skickas nästa plenum till Bondeståndet, att underrätta
dem om nyttan af rior och at det just ey är något tvång.
R. o. A. bifölio thetta;
Ceremoniel. Stiftskollekter till kyrkbyggnad. 81
Och altså skrefs på Bondeståndets Extractum Protocolli,
at thet blifvit resolveradt, det Bondeståndet igenom en Deputation
närmare underrättas om nyttan af riorne, och at detta
ey är något tvång, uthan lemnat till Landshöfdingarnes goda
föranstaltande, thar sådant skie kan.
H. Exc. Landtm.: Förr än vij gå neder, vill iag förnimma,
huru de behaga, om nya Lagen kan om Onsdagen
komma före.
R. o. A. funno thet nödigt böra skie.
H. Exc. Landtm.: Då kan det skie uthan ceremoniel,
och Stånden komma half åtta hit up, och till Rådet sändes
allenast bud up, när man vill hafva dem hit neder.
Tiletta fick bifall.
H. Exc. Landtm.: Det lärer vara så, at den som är
borta, han får nöja sig med det som slutes.
Härtill svarades ja.
Sedan blef godt funnit, at Rådet skal emottagas med en
Deputation nedre i farstugun vid porten, men ey de andre
Stånden vid detta tillfället, efter de ey komma hit en corps,
uthan eljest samblas här.
Prästeståndets Extractum Protocolli af den 18 Februarii
sidstledne uplästes, hvaruti föreslås, huru vissa stift måtte
kunna sammanslås till Collecters samlande, så att, när en
kyrkia till des reparation behöfver en större summa, än i stiftet
genom en i nåder anbefald collect. kan sammanbringas,
H. K. May:t då ville uppå vederbörandes underdånige anhållan
i nåder befalla, at till hennes behof skall collect insamblas
allenast uti de stift, med hvilka det stiftet, i hvilket hon är
belägen, efter then thäruti nämde repartition är conjugeradt.
Men när så händer, at en kyrkia är aldeles afbränd eller eljest
i grund ruinerat, då kan och bör denne fördelningen intet
hindra vederbörande att hos K. May:t underdånigst anhålla
om en collect öfver hela riket, efter förra vanligheten.
Hr Ehrencrona berättade, at för bofällige klockestaplar
samblas collecter, och mente at sådane collecter borde afskaffas
och hvar och een sockn hålla sin egen klåckestapel.
R. o. A. remitterade thetta till Besvärs-Deputationen, at
thär öfverläggias om thenna saken.
Uplästes then öfver Peductions- och Liqvidationsvärket
förordnade Deputations Extractum Protocolli af den 2 Martil
sidstledne, hvaruti Deputation eller Commission underställer
Adelm Protokoll, 1731. 6
82 Mars 6. Reduktionskommission. Religionssaker.
Riksens Ständers ompröfvande, l:o huru vida Riksens Ständer
för godt finna, at Deputationen skall afläggia eeden efter det
därvid bifogade formulär; och 2:o om det skall uti denne Deputation
eller Commission voteras per capita, såsom uti en
Corn mission, eller per ordines och stånd vis, såsom uti andra
Deputationer är brukeligit, emedan Riksens Ständer uti dess
Resolution af den 13 sidstledne Februarii behagat nämna både
Commission och Deputation.
R. o. A. gillade thet bilagde Edzformularet och pröfvade
häst, at sorn thetta är en förstärkning af then förra Commission,
at then kallas Commission och thär voteras per capita.
H. Exc. Landtm.: H. May:t låter anmäla hos R. o. A.,
att här kommer arbetsmanskap at marchera til Stockbolmsskiären,
at där aflösa det manskapet som där arbetat öfver
vinteren. Afven kommer ombyte at skie på Carlscrona siöcastell
och Landscrona fästning.
R. o. A. hade därvid intet at påminna.
Uplästes Militice-Deputations Betänkande af den '26 Februarii
sidstledne öfver Rusthållarnes af östra Västmanlands
ock Vassbo Compagnier genom deras Fullmechtige Major Jernfeldt
och Ryttmestaren Ekenberg giorde ansökning at få hafva
deras förråds- och besparings-cassa-medell innom compagnierne;
Och
lades på bordet till nästa plenum.
Sammaledes uplästes Justitiw-Deputationens Betänkande
af den 6 Martii 1731 angående religionssaker;
Och lades på bordet för dem som behaga läsa det.
H. Exc. Landtm, proponerade, om icke det voro häst
at taga en å part dag till plenum, då intet annat förekomma
må än Ridderhusordningen; ty eljest, om det skier på andra
dagar, så komma de andre Stånden förr än R. o. A. at
utlåta sig öfver dhe ifrån Deputationerne inkomne Betänkanderne.
R. o. A. funno H. Exc:s förslag mycket godt och beslöto
at Torsdagen klockan åtta komma tillsamman öfver Ridderhusordningen
;
Och härmed ändades denne sessionen i dag.
Giftermålsbalken. Afvitring och lysning.
83
Den 10 Martii.
Komrao Präste-, Borgare- och Bondestånden nedre på
Riddarhuset;
Och sändes Ridderhus-Cancellisten Friese up till RikzRådet
Gref Cronhielm, att H. Exc. måtte anmoda Deras Exc:r
Rijksens Råd at infinna sig på Riddarhuset öfver Lagen.
Imedlertid utnämde R. o. A. åtta och hvarthera the andre
Stånden fyra af sina ledamöter, hvilka mötte Deras Exc:r
Riksens Råd efter vanligheten.
När Theras Exc:r Riksens Råd kommit up och intagit
sine stellen;
Uplästes 12 Capitlet Giftmåla-Balken.
Vid 1 § giordes den påminnelsen, at i folie af K. Stadgan
af åhr 1669 33 § bör afvitringen skie förr än lysning tillåtes;
Och androgo Biskoparne Barchius och Humble åtskillige
skiäl, hvarmed de ville visa sådant nödigt vara.
Thärtill svarades, at Lag-Commission tyckt, at lysning
väl må skie innan afvittringen, eljest vore fåfäng, i fall någon
thera af contrahenterne antingen skulle åtra sig eller blifva
hindrade ifrån ächtenskapets fullbordan.
Ständerne voro nögde roed thetta svaret.
Vid thenne § berättade Biskopen Humble, huruledes åtskillige
Häradzhöfdingar icke vilja för laglig erkenna någon
annan afvitring, än den de sielfva förrättat, men understundom
låta den sysslan ankomma på Nembden, hvaraf man stelles i
ovisshet, om man skall kunna trygga sig vid Nemdens afvitring
eller intet.
Svarades, at uti Erfdabalken, hvarest handlas om afvitring,
förmäles det man intet är plichtig at taga Domaren till skiftesman,
uthan afvitringen kan skie af andre gode männ.
1 § vant bifall.
Äfvenledes den 2 §.
Ben 3 § blef och efter någon discours, huruvida Konungen
måtte förkorta den här utsatte tiden, aldeles bifallen.
13 Capitlet.
Vid 1 § uplästes Hr Abrahamsons anmerkning, hvarutinnan
han påminner, huru som i denne § sägs, at då ächten
-
84 Mars 10. Äktenskapsskilnad för hor eller förlöpning.
skapsskillnad skier för höör, förvärkar den brotzlige helften af
sin giftorätt, men då echtenskapzskilnad skier för det, at den
ena makan ondskefull förlöper den andra, sägs i den 4 §, at
den brotzlige förvärkat hela sin lott i boet; och som giftorätt
emellan man och hustru i hvaranuans egendom är en påfölgd
på ächtenskapet, och då enthera thet så förbrutit, at skillnad
thärpå fölgt, härtills lag varit, at den skyldige förvärkat sin
giftorätt i den oskyldigas egendom, hvilken then oskyldiga
jemte sin giftorätt i den oskyldigas egendom behållit, så at
den skyldige allenast behållit thet öfriga, så skall ey kunna
utfinnas, hvad ordsak må vara at häruthinnan träda ifrån den
härtils brukelige lagen, och än mindre hvarföre malitiosa desertio
skall draga med sig svårare efterfölgder än höör, där
doch begge äro ächtenskapzbrott, och det ena så skadeligit
som thet andra.
Härtill svarades, at lagen i det 11 Cap. Giftmålab. LL.
säljer, at när kona gior höör, har hon förvärkat alt thet hon
var gift och gifven till. Nu visar 5 Cap. ejusdem tituli, at
hustru giftes till hvar tredie penning i lösöron och aflingejord,
hvaraf slutes, at hon mister all sin giftorätt i boet, efter lagen
ey gior thar åtskillnad emellan illata, uthan anser boet samfällda
ty af illatis kan ey tagas någon grund, emedan then
skulle vara oviss och för Domaren icke uthan största möda
kunna utredas, besynnerligen när thet på tiden ankommit och
the en lång tid varit gifta, innan then ene sig försyndat. Doch
som det skulle vara för svårt at betaga den skyldige alt och
således födan, är honom i denne nya lagen lemnat helften äf
thes del i boet, men then som reser uthur riket och desererar
sin maka kan väl mista alt.
Häröfver blef sedan vidlyftigt discourerat, och tyckte en
och annan så väl af Presteståndet som de öfrige, at bäst vore,
det man blefve i detta målet vid gamla lagen.
I synnerhet utlät sig Hr Lilliestierna, at man ingalunda
bör gå därifrån, så framt icke reele och essentiele ordsaker
det fordra, och yttrade sig äfven, at hordomssynden nu
tager öfverhand, hvilken icke nogsamt straffas kan, och at den,
som den synden öfvar, ingalunda må hafva någon förmån,
hvilket skulle skie, om den brotzlige allenast förlorade hälften.
Präste- och Borgareståndet utlåto sig, at de ville taga
denne saken i närmare öfvervägande uti deras plenis;
Som beviljades;
Hor. Arfskifte. Möbler gifna i hemföljd. 85
Men Höglofl. B,. o. A. samt Bondeståndet biföllo §.
Vidare frågades vid denne §, om then, som hor bedrifvit
och af sin maka fådt förlåtelse, sedermera, när thenne senare
sig med hor försyndar, bör niuta skillnad, så vida then påstådt.
Svarades, att skillnad bör tillåtas.
I anledning af Hr Biskop Humbles och Hr Doct. I. Benzelii
vid 6 § giorde berättelser om det svek och bedrägerie,
hvilket en och annan brukat samt därigenom ächtenskapzskillnad
erhållit;
blef öfverenskommit, att K. Lag-Commission skulle till
detta capitlet projectera en §, hvarigenom må förekommas
samma bedrägerie.
I öfrigit blef thetta capitlet gillat.
14 Capitlet.
Vid den 1 § blef öfverenskommit, at efter de orden »bote
then brotzlige femtijo Dahlér» skulle tilläggias: »af sin lott i
boet».
15 Capitlet
vant bifall.
16 Capitlet.
Vid 1 § yttrade sig Hr Kyrkioherden Arnell, at uthi
denne § synes vara någon contradiction, ty det där står, at
son eller dotter skall vid arfskifte fylla det som förnött är af
hemfölgd, och åter at den nytta skall ev räknas, som barnet
af hemfölgd haft. Om nu een son eller dotter får meubler i
hemfölgd af föräldrar, hvad nytta skall däraf hafvas, om de
ey få nötas.
Härtill svarades af K. Lag-Commissions ledamöter, at
man nog ventilerat denne saken i K. Lag-Commission, och at
pluraliteten stannat i then meningen som § nu är inrättad,
hvars rätta mening och innehåld är, at om meublerne, som i
hemfölgd gifne äro, finues ey vara förnötta, så bäras de till
arfskifte! åter sådane som the tå äro, och anses intet sedan
nyttan, hvilken barnet, som them i hemfölgd fick, af theras
nyttiande haft, ty thet kan vara lika mycket, om de blifvit
brukade i föräldrarnes eller i barnets hus. Men om the äro
förnötta, kunna the ey gå till skifte, thärföre fordrar billig
-
86 Mars 10. Arfskifte. Värdering af möbler.
heten, at the tå skola i penningar- beräknas, doch icke som
the voro när the kiöptes eller gåfvos uth i hemfölgd, utan
sättes ett billigt prijs på them. Eliest och thär the skulle
beräknas, såsom när the kiöptes eller vid heinfölgdens utgifvande
voro värde, och en annan skulle thäremot vid arfskiftet
få så mycket i reda penningar, skulle thet barnet komma at
lida, som sin hemfölgd i meubler fädt, hvilka föräldrarne ofta
gifva bättre och pretieusare, till at hedra sig sielfva, än barnet
them betarfvar. Thessutan har man tykt, at man måste
låta tiletta ankomma på föräldrarnes egit behag, och så vida
the ey sättia prijs på slike meubler i hemfölgd gifne, kunna
the ey eller så högt beräknas.
Sedan discourerades vidlyftigt, om sådane meubler skola
värderas efter deras beskaffenhet, när son eller dotter fick dem,
eller efter det värde, som de äga när arfskiftet skier;
Och remitterades denne § till K. Lag-Commission, at ytterligare
utarbeta densamma.
Vid 17 Capitlet
var ingen påminnelse.
Erfda-Balken 1 Capitlet
vant bifall.
2 Capitlet.
Vid 1 § påmintes af Pråste- och Borgarestånden, at de
kunna sig öfver denne § nu icke utlåta, emedan densamma
dependerar af 4 § i 10 Cap. Gfiftmb., öfver hvilken § förberörde
Stånd förbehölt sig än ytterligare at få inkomma med
sine anmerkningar.
Härpå svarades af Lag-Commissions ledamöter, at uti 10
Cap. Giftmb. handlas om giftorätten, men här huru arf delas
skall.
3 Capitlet.
Vid 2 uplästes Hr Abrahamssom anmerkning af fällande
innehåld: I detta capitlet utslutes den dödas samsyskon
at ärfva med fader och moder, hvilket väl är enligit med Stadzlagen,
men stridande emot Landzlagen. Arfsrätt in på halfsläckt
sträcker sig ey vidare efter allmen lag än in på den
dödas halfsyskon, men här extenderas arfsrätt vidare in på
Arfsrätt för helslägt och halfslägt.
87
halMächt, och där halfslächt är i lika grad med helslächt,
giöras de till samarfvingar. Så framt den dödas skyldeman å
sidone hade antecedenter någon rätt i den dödas egendom, så
kunde hel- och halfslächt, som äro i lika grad, då dödzfall
existerar, giöras till samarfvingar. Men som ingen arfsrätt
har rum, för än något till arfsrätt lemnäs, och då den döde
uthan testamente dödt, tages af prsesumta voluntate defuncti
grund, till hvilken qvarlåtenskapen må falla, hvilket är in på
dem, sorn honom skyldast och kiärast må vara. Nu som ett
starkare förtroende är emellan dem, sorn äro hvar annan med
ett dubbelt blodsband förbundne, än emellan dem, som allenast
med ett enkelt blodsband äro hvarannan skylde, så följer däraf,
at helslächt är närmare att ärfva än halfslächt, fast än de
äre i samma grad skylde, ty som kiärleken blifver lium, sedan
stiuffar eller stiufmor tillkommit, och begynner därmed att aftaga
emellan helsyskon och halfsyskon, hvilket och ordsak är,
at tå helsyskon taga tre delar, taga halfsyskon en fjerdedel,
hvilket dem lemnäs i afseende på det dageliga omgänge de i
fäders eller moders hus sin emellan kunnat haft, så förkålnar
förtroendet mer, ju längre den halfva skyldskapen sig utsträcker.
Därföre kan ey heller synas nödigt at införa halfslächt
vidare uti arfsordning, än som lagen det utsatt. Men skulle
pröfvas nödigt, at halfslächt vidare till arf släppes, än härtils
varit, så lärer förmodeiigen vara nog, at de niuta förmån för
fjermare helslächt, men ey at tillåta, det de måge vara samarfvingar
med helslächt, fast än de i lika grad kunna vara
skylde; ey heller at halfsyskons barn måge utesluta den dödas
farfar och farmor, eller morfar och mormor, som i den 3 och
4 § är utsatt.
Härtill svarades ad l:m, at som det blodsbandet, hvilket
är emellan syskon, kommer af föräldrarne, och syskonen uti
ätteräkningen igenom föräldrarne tangera hvarannan, barnen
ochså af föräldrarna hafva sitt lif och varelse, så har man
funnit billigast, at föräldrarna böra taga arfvet, när the begge
lefva, och utesluta sine barn, then dödas samsyskon, hvilket
ochså är enligit med then Saxiska Landträtten. Men är enthera
af föräldrarna död, träda barnen till arfs med then af
föräldrarna som lefver, och tage af sitt samsyskons qvarlåtenskap
så stor del, som theras döde fader eller moder taga bordt,
om then lefvat, hvarigenom en rätt proportion emellan then
af föräldrarne, som lefver, och barnen, som således komma at
88 Mars 10. Arfsrätt för helslägt o. halfslägt.
ärfva sitt syskon, är utfunnen. Ad 2:m, at halfslechten i denna
nya lagen admitteras vidare till arf med helslechten, än uti
then gambla, så föruthan at H. K. May:t uppå Svea Hofrätts
förfrågan har förklarat, at halfslechten bör äfven vid andra
tillfällen, än 9 Gap. Erfdab. innehåller, niuta sin del, när then
är i lika grad med helslächten, och uti echtenskapsmål ingen
åtskillnad giöres emellan hel- och halfslächt; så emedan thet
ovedersäijeligit är, at halfslechten iu är lika när i blodet som
helslechten, fast halfslechten är ab uno latere och helslechten
ab utroque latere cum defuncto junctus, ty böra de och vara
samarfva, och hvar få sin del efter som han med then döda
i skyldskapen förbunden är, helst emedan alt som bloden löper
igenom ättelederne, så är skyldskapen, och som skyldskapen
är, så måste med arfvet gå, och defunctus ey bör prsesumeras
hafva haft annan voluntas, än then som på billigheten och
blodsbandet sig grundar, när han per testamentum ey yttrat
sin yttersta vilja. Men hvad portion halfslechten niuta bör
med helslechten, det förmäles här i detta capitlet, nemligen
ingen annan än then, som igenom communem stipitem, i hvilken
hel- och halfslechten tangera hvarannan, them tillfaller.
Svaret bifölls.
Sedan berättade Hr Cammar-Rådet Wulfwenstierna, at
K. Lag-Commissionen funnit nödigt, at uti 2 § efter desse
orden: »sins stelle och rätt», bör denne mening inflyta: »Åro
ey flera till än ett af sam- eller halfsyskon, eller therus barn,
som arf med moder tager, niute moder helften, där hon eljest
efter Landzrätt ey mer än tridiung taga skulle».
Denna tillsatz blef bifallen.
Afven blef alt thet öfriga i thetta capitlet bifallit.
Vid 4, 5 och 6 Cap. var intet at påminna.
7 Capitlet.
Vid 4 §, efter en vidlöftig discours uti Stånden, giorde
H. Exc. Landtm, denne qvasstion, om den, som faller ifrån
den rätta evangeliska läran, skall föresättias en viss termin,
inom hvilken han kan återkomma och få tillträda sitt arf, där
han sig ångrar och får Konungens nåd.
R. o. A. voro af then meningen, at en viss termin honom
föresättias bör, på det, om han sig ey bättrar, nästa arfvingar
måtte få tillträda arfvet och thet ey lemnäs ut han skiötzel.
Ari; vid affall från evang, läran. Keligionsmål. 89
Preste- och Borgareståndet höllö betenkeligit at föreskrifva
en viss termin.
Såsom Stånden voro uti differente meningar härom;
Fördenskull blef denne qvsestion upskuten till nästa sammankomst.
Härmed skilgdes Riksens Råd och Ständer i dag åt, och
blef aftalt, at de härnäst klockan half otta skulle komma tillsammans.
Den 11 Martii.
H. Exc. Hr Landtm.: Efter aftahl äro vij sammankomne
att företaga Ridderhusordningen. Men som det är betänkeligit
at begynna därmed, innan vij blifva starkare, så
kan skie vij kunna imedlertid låta läsa up några Memorialer
som inkommit.
R. o. A. gofvo härtill sitt bifall.
Och altså uplästes Justitice-Deputations Betänkande om
Religionssakerne af den 6 Martii 1731.
Sedan frågade H. Exc. Hr Landtm., om thet får bifall.
Hvartill svarades ja.
Gref David Frölich: Som detta tyckes vara en så angelägen
sak, efter det angår Religion och vår Christeliga lära,
och iag hördt at någre vilja läggia in Memorial däremot, vij
ochså nu äre så svage, så beder iag, at det motte hvila till
des Ridderhuset blifver numereusare.
/ . o .
Gref Gustaf Gyllenborg: Jag veet intet hvad påminnelser
skola kunna giöras emot Betänkandet, ty det går därpå
ut, at man l:o tackar K. May:t för dess nådige omsorg, och
sedan beder man, at K. May:t ville befordra de anhängige
sakerne till slut.
H. Exc. Hr Landtm.: Detta Betänkandet har legat sedan
sidsta plenum på bordet; om vij dröja med des afgörande,
lära de andre Stånden förekomma oss. Det blef iu
faststält sidst, at det skulle liggia på bordet till nästa plenum
och då afgiöras.
R. o. A. sade, at så blefvit resolverat.
Hr Grundelstierna mente, att H. Exc. sagt, at det
kunde hvila till Kyrkioordningen företages.
Men R. o. A. påminte sig, at H. Exc:s ord ey så lydt.
90 Mars 11. Horn vill afträda. Riddarhusordningen.
Ändteligen, sorn en och annan begiärte, at denne saken
motte hvila;
Så sade H. Exc. Hr Landtm.: Som här förnimmes vara
Memorialer upsatte om denne saken, så kan skie vij låta liggia
det till Lögerdagen. Betänkandet tyckes vara så billigt, så
at vij håppas det lärer väl ändå vinna bifall.
I anledning häraf upskuto R. o. A. den saken till Lögerdagen
nästkommande.
H. Exc. Hr Landtm.: Här begiäres nu, at Ridderhusordningen
skall tagas före. Det gior mig ondt, att vij ey äro
starkare.
Därtill svarades, at de hafva at skylla sig sielfva, som
bårto äro.
H. Exc. Hr Landtm.: Frågan är, om Ridderhusordningen
skall tagas före.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. har sedt, at iag absenterat
mig, när Ridderhusordningen varit före, och det för goda
skiäl skull, särdeles som några §§ röra Landtmarskalken.
Altså ber iag få äfvenväl nu blifva borta,, medan Ridderhusordningen
faststelles.
R. o. A. begiärte, att H. Exc. motte blifva qvar.
H. Exc.: Så beder iag då att få absentera mig, när den
§ om Landtmarskalken förekommer.
Thärpå företogs Riddarhusordningen.
Och bad H. Exc., at en ville tala i sender, så kunde
man lättare komma uthur sakerne; sade och, at ingen Riddersman
bör falla den andra i talet.
Sedan uplästes 1 § samt den ändringen sorn Deputation
öfver Ridderhusordningen giordt uti slutet af samma §;
Och var thärvid intet vidare at påminna, än at laga förfall
ansees motte; och förthenskull blifver slutet af berörde §
således: »Eftersom the, hvilka icke låta sig immatriculera,
skola för den första Riksdagen, sorn the uthan bevislige laga
förfall låta förbigå, uthan at söka introduction, böta till Ridderhuset
100 Dahl. smt, för then andra Richzdagen dubbelt,
och thar the sin skyldighet häruthinnan vid tredie Richzdagen
ey fullgiöra, lärer K. May:t då, uppå R. o. A:ns underdånige
begiäran, återkalla then nåden som them skiedt.
Vidare uplästes 2 § med then uti berörde § skiedde ändringen;
-
Introduktion. Böter. Af gifter. Naturalisation. 91
Och approberades samma, så at § nu blifver sålunda:
»Vid börian af Richzdagen förordnas förthenskuld en viss Deputation
af R. o. A., som, innan introduction skier, låter för
sig upvisa Skiöldebrefven eller K. May:ts Resolutioner, och
undersöker, huru hvar och een betalt de afgifter, som föruth
erläggas böra, med mera som thärtill hörer.
3, 4, 5 och 6 §§:ne blefvo förra gången approberade, men
uplästes dock nu för sviten skull.
7 § uplästes, såsom then blifvit rättad efter R. o. Arns
sidsta resolution. Och som thär förtnäles, att om någon fremmande
Friherre eller Grefve blifver här naturaliserad, then tå
ey annorlunda än som Adelsman här skall intagas;
Så förestälte Hr Lagercrantz, at R. o. A. binda sig
händerne, så at thär någon meriterad man kommo hit in,
kunna R. o. A. ey giöra honom grace.
Gref Fredrich Gyllenborg sade, at den saken voro
afgiord.
Frih. von Ungern Sternberg: Det voro få qvar, när
den saken var före, och de voro fuller af den meningen, men
iag och någre flere protesterade däremot, man afgiorde saken,
då de fleste voro bortgångne. Intet vill iag gifva anledning
til at rifva up det samma, men om R. o. A. behaga låta upläsa
Protocollet och taga de discourserne som då fördes i betänkande,
så torde hvar och en bättre finna sig härutinnan.
Hr Silfversparre: Förr voro här Classer på Riddarhuset,
men nu är lika hvar han sitter, efter alla hafva lika
rätt.
Såsom om denne saken berörande dhe fremmandes introduction
ibland Adeln syntes en disput vilia yppas;
Så frågade H. Exc. Hr Landtm., om icke den saken voro
afgiord.
Thertill svarades ja.
Och altså stannade thet thervid.
Hr Lilliestierna utlät sig för öfrigit, at han mente, at
thet blefvit äfven resolverat, at uteslutas skulle hvad som förmäles
therom at ingen skall blifva naturalizerad, innan R. o. A.
lemnat honom sin föreskrift.
Secreteraren Wulfwenstierna deducerade hvad med
föreskriften påsyftas, nembligen att Introductions-Deputation
skall undersöka om thens bevis, som söker blifva naturalizerad,
92 Mars 11. G-refvars o. friherrars säten. Fremmande tjenst.
och at thärmedelst förekomma, at Ridderhuset ey må fyllas
med fremmande nationer.
Thenne § blef altså approberad af R. o. A.
8 § uplästes.
Hr Lilliestierna: I anledning af det som resolverat är,
at de fremmande, som komma in, skola sittia ibland Adeln,
och at här säijes, det samma skall förordsaka någon jalousie,
då de Svenske, som blefvit Grefvar, komma att sittia ibland
Grefvarne, så vore nödigt at en likhet söktes.
Häremot sades, at den fremmande considereras allenast
som en Adelsman på vårt Svenska Riddarhus.
Hr Lilliestierna betygade, at han ey talade af någon
passion, och förestälte, harn som man efter aldren sitter i
Collegierne och på andre Ridderhus, uthan afseende om the
äro Friherrar eller Grefvar, och mente at ingen borde hålla
sig för god at sittia ibland Adeln, fast än han blifvit Friherre
eller Grefve.
Gref Gustaf Gyllenborg: Denne saken afgiordes 1719
igenom Föreningen, då Classerne uphofvos; och eljest så finnes
i Ricksdagz-Besluterne Grefvarne och Friherrarne först nämde
och sedan Adeln. Skulle de sorn blifva Friherrar eller Grefvar
sittia på sina förra stellen, så skulle det förordsaka en
confusion, och Biskoparne då i Besluten komma at nämnas
för them.
H. Exc. Hr Landtm, frågade, om R. o. A. bifalla §
sådan som den är upsatt.
Thärtill svarades ja.
Hr Lilliestierna och en eller annan voro thärmed ey
tillfredz.
Hr Blomfelt holt före, at om en sådan distinction skulle
giöras, blefve tvenne slagz Grefvar och Friherrar på Riddarhuset.
Hr Lilliestierna påstod, at § måtte remitteras till Deputation
öfver Riddarhusordningen.
Thäremot ropades ney.
Dock som tiletta kom å nyo in qveestione, lät H. Exc.
R. o, A. talas vid härom.
Sedan sade H. Exc. Hr Landtm.: Sorn R. o. A. nu
discourerat thärom, så frågas, om icke saken är afgiord med
thet svaret iag fädt. '
Thertill ropades ja och ney.
Landtmarskalksval. Horn vill afträda.
93
H. Ex c. Hr Landtm.: Efter en del ey äro nögde härmed,
så kan skie R. o. A. behaga skiuta opp denna saken
och imedlertid underrätta sig therom. Therföre kunde thetta
remitteras till Deputation, huru härmed hädan efter blifva skall.
Thetta fick bifall.
Gref Tessin frågade, om icke Deputations faciendum
blifver at allenast komma in med en simpel berättelse.
H. Ex c. Hr Landtm.: Det Deputationen skall giöra,
lärer ey vara annat, än at komma relative in med thet som
passerat i saken.
Härtill svarades ja.
2:dra Artickeln uplästes uthur Riddarhusordningen.
1 § differerades till des den 8 § i föregående Artickel
blifver afsluten, efter som the med hvar andra gemenskap
hafva.
2 och 3 §§.ne approberades.
Vid 4 § påminte Hr Jonne Hamilton, at thet ey motte
förbiudas then, som är i fremmande herres tienst, at vara
fullmechtig för en annan familia.
Ex c. Hr Landtm, uprepade detta och förestälte, at
som thet ey är förbudit them, som äre i fremmande herrars
tienst, at intaga sine egne säten på Riddarhuset, så tyckes
ey heller, när the äro extra capita, them kunna vägras at vara
fullmechtige för andra.
R. o. A. funno för godt, at the orden uthur § uteslutas
skulle: »som sådant förbiuda»;
Och altså rättades § straxt därefter.
5, fi, 7, 8, 9, 10, 11 och 12 §§:ne approberades i alla
delar.
Vid 3:die Artickeln var intet at påminna.
När 4:de Artickeln, om Landtmarskalkens vahl och dess
syssla i gemen, företagas skulle, ville H. Exc. Hr Landtm,
taga afträde;
Men som R. o. A. begiärte at H. Exc. ville blifva qvar>
Så giorde H. Exc. häruthinnan som the begiärade.
Därpå uplästes 4 Artickeln.
1 § approberades.
Sedan uplästes 2 §, hvilken nu blifvit inrättat på ett
fritt vahl, sedan the orden »uthom Rådet», som vid förra
Richzdagen tillädes, blifvit uteslutne.
94 Mars 11. Tvist om ER. få väljas till Landtmarskalk.
Gref Fredrieh Gyllenborg begiärte, att Protocollet
måtte blifva upläsit, som holts vid förra Richzdagen, när denne
saken var före.
H. Exc. Hr Landtm, påminte R. o. A., at han sielf
vid förra Richzdagen gifvit anledning därtill, at berörde ord
»uthom Rådet» måtte införas, och berättade hvad som nu
gifvit anledning till ändringen.
Såsom icke thesto mindre begiärtes, att förenämde Protocoll
motte upläsas;
Så blef resolution som den 10 Decembris 1726 härom utfallit,
R. o. A. föreläsen; förmälandes Protocollet, att H. Exc.
Hr Landtm, proponerat, det till at slippa votering voro bäst
att sättia rent uth, at ingen Richz-Råd får blifva Landtmarskalk,
så sluppo man detta, och at det samma blefvit bifallit
och i § the orden »uthom Rådet» tå införde.
Hr Didron påstod, at R. o. A. ey borde binda sig händerne,
uthan hafva ett fritt vahl.
Gref Fredrich Gyllenborg: § är afgiord vid förra
Richzdagen, och således är onödigt at ventilera detta nu mera.
Frih. von Ungern Sternberg: Hvad det angår, at
denne § skall vid förra Richzdagen vara afgiord, så bör thet
ey liggia oss i vägen, emedan man med Ridderhusordningen
då ey kom till slut, och vij gå nu igenom den å nyo och faststella
thet vij finna godt och ändra thet vij finna oss hafva
skiäl till. Een del af de föregående §§:ne blefvo vid förra
Richzdagen faststälte, men icke desto mindre hafva vij nu
giordt ändring i them.
Gref Tessin: Jag skall berätta R. o. A., at när § togs
före i Deputation öfver Ridderhusordningen, så stodo de orden
där: »uthom Rådet»; men vij kunde ey ansee det som en faststält
sak, eftersom R. o. A. ipso facto gådt därifrån vid det
nu skiedde Landtmarskalkzvahlet.
Hr Jonne Hamilton begiärte at thess Memorial motte
upläsas.
Och altså uplästes 1 § thärutur.
Men som § ey angick just denne qvsestion, uphörde man
thärmed.
Såsom R. o. A. om thenne qvsestion ey blefvo ense;
Sade H. Exc. Hr Landtm. Jag vill giöra den frågan,
om det skall blifva fridt vahl, så får man höra huru rösterna
falla.
Horn afträder före voteringen.
95
H. Ex c. Hr Landtm.: Jag frågar altså, om det skall
blifva fritt vahl.
Härtill svarades ja, men af en dehl ney.
Gref Fredrich Gyllenborg begiärte votering.
Thäremot ropades ney, men så påmintes dock, at votering
ey nekas kunde;
Och altså bevilliades voteringen.
Hr Lagman Wennerstedt: Jag menar at qvestion ey
oestår däri, om vij skole hafva fridt vahl, uthau huru vida
någon inom eller uthom Riddarhuset skall komma under våhlet;
ty fritt vahl hafva vij väl ändock, fast än våhlet restringeras
innom Riddarhuset.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag vill påminna om qvestion
och tror, att om våhlet skulle bindas inom Riddarhuset, så
skulle några Extra Capita, som voro vackre män, blifva uteslutne;
men som här är frågan, om de orden, som blifvit uteslutne
uthur §, skola stå qvar eller ey, så är rätta qveestion,
om Rådet skola slutas uth och ey komma under våhlet.
Detta sades vara rätta qvestion.
H. Exc. Hr Landtm.: På det man i voteringen kan
svara med ja eller ney, så blifver frågan, om Råden skola blifva
uteslutne och intet komma under Landtmarskalkzvahlet. Den
som vill at de skola uteslutas, den gifver ja ifrån sig, och de
som vilja låta dem komma under våhlet, de skrifva ney.
Härefter upsattes qveestion, hvaröfver voteras skulle, och
förelästes R. o. A. samt approberades.
Och ehuruväl at the som begiärt voteringen påstodo, at
thärmed upskiutas moste till härnäst;
Dock som andre ey ville tillåta samma upskåf;
Så lät H. Exc. Hr Landtm, voteringen för sig gå, hvarvid
följande af R. o. A. emottogo voteringssedlarne, nembligen:
Gref Wasaborg. Frih. Stackelberg.
Hr Johan Carl Rothlieb. Hr Pauli.
Hr Sigeroth. Hr Palmstierna.
H. Exc. Hr Landtm, satt och sielf uppe, till dess man
gådt igenom största delen af Upropslistan, men giorde sedan
sin uhrsäkt och gick bärt, efter han var buden till måltids.
96 Domstolar i religionsmål. Samvetstvång. Svärmeri.
Sedan voteringen var ändad och absentes å nyo upropade,
räknades vota, och voro Ja etthundrade två och Ney etthundrade
tiugu en, som vidare af voteringslistan sees kan.
Härmed ändades thenne session nu i dag.
Den 13 Martii.
H. Ex c. Landtm, bad, at hvar och en ville taga
sina platzer, och sade sedan, at ett Betänkande voro ifrån
Justitias-Deputation, som har legat på bordet sedan sidsta
plenum;
Och lät så upläsa Justitice-Deputationens Betänkande af
den 6 Martii sidstledne, angående de vid K. May:ts JustitiaeRevision
sedan sidsta Riksdag förehafde Religionssak er.
Thärpå uplästes Hr Lagererantz’, Hr Abraliamssons och
Hr Carl Hindr. Grundelstiernas Memorialer, som alla gå thärpå
uth, at icke något samvetstvång må tillåtas.
Gref Gustaf Gyllenborg: Justitiae-Deputationens mening
har aldrig varit, at man skulle låta det komma an på
Consistorierne, utan at slike religionssaker skulle gå till Hofrätterne,
och detta har Deputationen tykt vara en kortare väg.
Hr Lilliestierna: 1687 ahrs process för Consistorierne
innehåller, at religionssaker skola gå till K. May:t ifrån Consistorierne;
därvid nr bäst at låta det förblifva. Samvetstvång
vill man ey hafva, men intet vill man öpna dörrar och fönster
för qväkeri och svärmerie.
Gref G. Gyllenborg: Det har man tyckt lända mer till
at förekomma samvetztvång, at Hofrätterne och intet Prästerne
få döma i religionssaker.
Hr Lilliestierna: Konungen kan dispensera i straffet,
men Hofrätten intet.
Hr Adlerbeth: Justitiae-Deputationen har tyckt, at Hofrätterne
kunde bäst afhielpa sådane saker, ty man har exempel,
at eljest går alt för långsamt därmed till. Medan saken
emot Corporalen Carm ligger oafgiord, så fortfar han med
injurie!- emot Prästerskapet; och hvad det angår at Hofrätterne
ey kunna dispensera i saken, så refererar Hofrätten saken
till Konungen, och där kan skie dispensation efter omstäudigheterne.
Just.-dep:ns betänkande om religionsinålen bifalles. 97
Hr Lilliestierna holt före, at en sådan sak, som rörer
våra trosarticlar, kan ey höra till någon annan domstohl än
Consistorierne och K. May:t.
Hr Adlerbeth beropade sig därpå, at een Commission
nu sitter öfver Tollstadii sak.
Ridderhus-Secreteraren Wulfwenstierna berättade hvad
method som Ecclesiastiqve-Deputationen projecterat.
Gref G. Gyllenborg: Man har funnit, at Consistorium
i Abo på en lös grund instämt och declarerat Erichsönerne
för kiättare, och altså gå sådane saker säkrast till Hofrätterne.
Hr Adlerbeth: Angående arresten, hvarom i Deputations
Betänkande förmäles, så lära R. o. A. ey fattat rätta meningen.
Om JDippel voro här, skulle han få fritt passera och
utsprida sine ogudachtige satzer? Aldrig har Justitise-Deputationen
velat, at någon skulle tvingas till vår lära, men om
någon sår ut ett ogräs och förvillar vår religion, monne han
icke bör tagas i arrest?
H. Exc. Landtm.: Behagar R. o. A., at iag gior frågan
nu, om Justitise-Deputationens Betänkande får bifall?
R. o. A. voro därmed till freds.
H. Exc. Landtm, frågade altså, om Betänkandet får
bifall.
Thärtill svarades ia och ney.
Hr Ehrencrona: Jag finner ingen särdeles difference
emellan Memorialerne och Justitiae-Deputationens Betänkande.
Memorialerne, the gå därpå uth, at intet samvetstvång skall
vara. Justitise-Deputationens Betänkande går ey eller uth på
något samvetstvång, uthan vill, at den, som utsprider villfarande
meningar och förförer andra, öfver honom skall anställas
en inqvisition, ransakning och dom. Inqvisitionen skall
skie in loco af Domaren; finner Underdomaren, at det rörer
läran, så befattar Underdomaren sig ey därmed, uthan skiuter
saken till Hofrätten. När det kommer till Hofrätten, så säijer
1687 åhrs Förordning om proeessen vid Domcapitlen, at om
målet rörer religion, skall det refereras K. May:t, och således
har Justitise-Deputationens mening ey varit, at ett samvetstvång
skulle blifva. Jag tycker, at Justitise-Deputationens
Betänkande ey må disputeras, uthan kan bifallas.
Hr Lagercrantz: Min mening har ey varit at gripa an
Justitiae-Deputationens Betänkande, uthan allenast at förekomma,
at det ey må komma an på Prästernes capriser.
Adelns Protokoll 1731. 1
98 Mars 13. Österbottens o. Hallands rot. Kymmenegårds först.
Hr Grundelstjerna: Det tyckes vara nödigt, at en Deputation
sättes thäröfver.
Men detta vann ey bifall och sades vara emot vanligheten.
H. Exc. Landtm.: Får Justitiae-Deputationens Betänkande
bifall?
Thärtill svarades ia.
Militice-Deputationens Betänkande af den 18 Januarii 1131
uplästes, angående ett till Deputationen remitterat Extract
utur K. May:ts Secrete Proposition, beträffande l:o en ständig
rotering i Osterbottn; 2:o at Båtsmans-socknarne i stellet för
det contingent, som åhrligen betales, måtte utgiöra Båtsmänn
in natura; samt 3:o de tvenne socknar Paldamo och Satkamo
roteras till soldater; 4:o om Kymmenegårds läns Bataillons
förstärkande uthur Carelen och af the så kallade Grotenfeldska
eller ödes läns Dragone-stommarne; 5:o handlas om Båtsmansroteringen
i Halland, i anledning af 14 § i K. May:ts Secrete
Proposition.
Frih. Wrede sade, at i Adelens Allmenne Besvär voro
infördt, at de motte få ändring uti indelningen i Kymmenegårds
län.
H. Exc. Landtm.: Frågan är, om Betänkandet får bifall.
Frih. Jonne Hammilthon uprepade vidare Frih. Wredes
påminnelse.
General-Majoren och Landshöfdingen ifrån Halland Baron
Bennet berättade, det han blifvit upkallad i Militise-Deputationen
och visat där, at ey mera af utsoknet kan gå uth, än
128 Båtzmän, samt at de komma at kosta inemot 10,000 Dahl.
smt om åhret; utlät sig och, att han höllö före, det vij väl få
båtsmän, när vij behöfva, för de penningarne. Desutan mente
han, at Adelens Privilegier rubbas, om utsoknet inroteras till
Båtsmän.
H. Exc. Landtm.: Frågan blir då, om Betänkandet i
anseende till Halland får bifall.
Thärtill svarades ja.
H. Exc. Landtm.: Angående den delen af Osterbottn,
så frågas, om icke Betänkandet jembväl får bifall.
Svarades ja. Men beträffande det, som följer till svar
på 4 § i K. May:ts Nådige Proposition om Kymmenegårds
Regementet, så upskiöts thet till thess Adelns Besvär komma
före.
F. Gyllenborgs mern. om r&dens antal och staten. 99
I anledning af thet sorn således blifvit resolverat, skrefs
på Betänkandet, at thet blifvit i alla delar af R. o. A. bifallit,
uthom thet som rörer 4 § af K. May:ts Secrete Proposition,
beträffande Kymmenegårds Regementets förstärkning med ödes
läns Dragone-stommarne och uthur Carelen. Hvarom emedan
uti Allmenna Besvären skall vara något infördt, som rörer roteringen
i gemen thärsammastädes, så hvilar den 4 §, till thess
samma sak i anledning här af förekommer.
Gref Fridrich Gyllenborg framgaf ett Memorial;
Som uplästes; hvaruti han andrager, at som han i Besvärs-Deputationen
befunnit Riksens Ständers gemensamlige
åstundan vara at blifva ifrån ytterligare contributioners erläggiande
under fredstiden befriade; varandes Bondeståndets
uti theras Besvär thärom giorde underdånige påstående till
Secrete Utskottet remitterat, som man intet tviflar vid så
fatte omständigheter lärer taga sådane mått och steg, sorn äre
compatible med Rikets sanskyldige interesse och undersåtarnes
nytta och välfärd; likväl, och aldenstund det kunde hända,
at Secrete Utskåttet torde faststella den nummer och antal
af Herrar Riksens Råd, som Riksens Ständer vid senaste Riksdag
då funnit nödigt at utsättia, så underställer han R. o. A.
samt de öfrige respective Stånden, om icke nu straxt voro
nödigt denne sak at företaga, och ändteligen sig utlåta, om
och huru vida flere Rikz-Råder än de uti 1720 åhrs Regeringsform
finnes utsatte, till de förefallande Rikets vårdande ährenders
afgiörande böra antagas, Secrete Utskåttet till nödig efterrättelse,
med mera som uti berörde Memorial så om detta
som det föregående ytterligare andragas; stannandes ändteligen
i den mening, det inga flere Riksens Råd böra på Staten upföras
eller antagas, än nu är, och at vid deras afgång, som
öfver den uti ofvannemde Regeringsform faststelte nummern
finnes, ey mera må besättias, uthan aldeles förblifva vid hvad
som uti bemelte Regeringsform därom stadgat är; underställandes
vidare Riksens Ständer, at om ordinarie Staten af ordinarie
medlen kunde bestå och något öfverskått vore at tillgå,
om icke thet tå vore både christeligit och billigt, at de Officerare,
som för Fäderneslandets roo och fred vågat lif och
egendom, at de däraf kunde få något på sina liqvidationer
betalt.
Sedan gaf välbemälte Hr Grefve tilkenna, at han ville
gå till de andre Stånden med dylika Memorial.
100
Årfdabalken. Arfsrätt för oäkta barn.
H. Exc. Landtm.: Här begiäres at detta Memorial motte
liggia på bordet.
Thärtill samtycktes väl först, doch blef sedermera påmint,
at det kunde remitteras till Secrete Utskåttet.
H. Exc. Landtm.: Secrete Utskåttet har intet med detta
något at giöra.
Hr Hökerstedt: Detta hindrar ey Secrete Utskåttet i
sitt arbete at sökia all besparing.
Hr Gustaf Palmfelt holt före, at Secrete Deputationen
borde yttra sig, huru vida den finner antalet af Riksens Råd
vara tillräckeligit.
Gref Gustaf Gyllenborg sade, at Justitim-Deputationen
kan och fournera skiäl i denne saken.
Gref Fredrich Gyllenborg påminte, att hvar och en
måtte hafva frihet at inkomma med hvad han har at påminna.
R. o. A. remitterade thetta Memorialet till then öfver
Rådsprotocollerne förordnade så väl som Justitim-Deputation,
at inkomma med theras betänkande om thenne saken.
Hr Lilliestierna: Som ey någon qvsestion giöres ifrån
Secrete Utskåttet om denne saken, så kan detta liggia till
nästa plenum eller vidai-e.
Men thet förblef vid förberörde resolution;
Och thärmed skilgdes R. o. A. i dag åth.
Den 17 Martii.
H. Exc. Landtm, lät giöra sin uhrsächt, att han ey
kunde komma up, efter han var opasslig;
Och altså förde vid denne sessionen Gref Charl Emil
Lewenhaupt ordet.
Och när Deras Exc:r och Riksens Ständer sig församblat;
Uplästes 8 Cap. af Arfde-Balken.
Öfver 8 § jemförd med den 7 uplästes en anmerkning,
som gick därpå uth, at emedan föräldrarne äro de som synda
och i följe däraf förvärka sin rätt till arf, men ey det oskyldiga
barnet, så tyckes föräldrarna så mycket mindre böra
ärfva sådane i lönskeläge födde barn, som barnen efter thenne
lagen intet få ärfva föräldrarna.
Bouppteckning, inventering och testamenten. 101
Därtill svarades l:o, at horungar ey böra niuta arfsrätt
med ächta barn eller sättas med dem i paralell. Skulle och
horunge få ärfva fader sin, så skulle mången lättferdig kona
igenom lägersmål komma till egendom, i thet hon, när barnet
sedan dödde, finge ärfva thet som barnet efter fadren i arf
tillfallit. Men som 2:o föräldrarne dragit försorg för barnets
upfostran i barndomen, så bör föräldrarna tillfalla thet arf,
hvilket thet barn, som i hordom eller lönskeläge [blifvit] födt,
efter sig lemnat, såsom i det 8 § stadgas.
Riksens Råd och Ständer biföllo thesse §§:ne, såsom the
af Lag-Commission äre projecterade.
<9 Cap.
1 §. Uplästes Hr Lilliegrens påminnelse eller förfrågan,
om icke den egendomen, som testementerad är, skall och förtekningen
vara underkastad.
Svarades: Emedan i denne § står, at alt sammans i boet,
både löst och fast, sådant som det vid dödztiman var, skall
upteknas, ty är och klart, at om något är förtestamenterat,
bör och thet uti inventario opteknas.
Vid denne § påminte Hr Weili, at Häradshöfdingarne
och Nemdemän ey böra uteslutas ifrån uptekningens förrättande.
Därtill svarades, at arfvingarne kunna anmoda hvem de
hälst behaga, och at Häradshöfdingar och Nämdemän i denne
§ icke uteslutas, om vederbörande dem anlita vele.
Vid slutet af denne §, hvarest så står: »men lyder arfvet
under Stadsrätt, tå skola Borgmestare och Råd nämna tvenne
eller flere redelige män som thet förrätta»;
frågade Borgareståndet, om med de nemde tvenne eller
flere redelige männ förstås Magistratens medell.
Svarades ja.
Afven frågade bemelte Stånd, om denne § uphäfver Förmyndare-Cammaren
här i Stockholm.
R.: Ney, emedan Lagen intet kullkastar ett så specielt
privilegium.
Sedan utlät sig Prästeståndet, at denne § icke måtte kullkasta
den frihet, som Ståndet äger vid inventeringar i prästesterbhus,
i kraft af 1723 åhrs Resolution på Presterskapets
Allmenna Besvär.
102 Mars 17. Årfdabalken. Bouppteckningsböter till de fattige.
Hvilket bifölls, och därjemte resolverades, at uti Företalet
till Lagboken skulle införas, at hvad särskilte Privilegier
och Resolutioner på Ståndens Besvär innehålla såsom exceptioner,
icke voro igenom denne allmenne Lagen häfvit.
1 § bifölls.
Vid den 5 § påmintes, at jemte de Fattige borde och
Hospitaler nämnas.
Därtill svarades, at K. Lag-Commissionen tykt vara nog,
när man generaliter nämt de fattige; ty därest hospitaler äro,
där äro och de fattige, men där inga hospitaler äro inrättade,
där tillfalla böterne andra fattige i sochnen.
Biskopen Humble frågade, om en enkia skall vara förplicktad
at uptekna egendomen, när hon efter aftal sitter qvar
i boet uti enkiostånd.
R.: 1 § i detta Cap. förmår, at inventarium skall författas,
ehvad förord giorde äro.
Vid denne 5 § påmintes, at det för en enkia vore mycket
svårt at mista fierdedelen, thär hon ey i rättan tid låto uptekua
egendomen, och at arfvingarna skulle lida för mycket,
om helften af samma fjerdedel skulle tillfalla de fattige.
Här öfver blef nu vidlyftigt discourerat och omsider öfverenskommit,
at § skulle sålunda efter the orden »i samfält
bo äger» inrättas: »och den taga arfvingarne, där de til! drögsmålet
icke vållande äre; finnes the till drögsmålet vållande,
falle då hvar 10:de penning af den förbrutne andelen till de
fattige etc».
10 Cap.
Vid slutet af 2 § och thesse orden: »håfve then fordrande
roacht at sökia alla arfvingarne eller hvilken thera han hälst
vill», giordes den påminnelsen, at den ena arfvingen icke bör
för ali giälden svara, uthan samtelige arfvingarne därvid höras,
och hvar för sin del giöra betalning proportionaliter.
Därtill svarades: Såsom creditor icke har at fordra af
någor uthaf arfvingarne, uthan af then som ärfves, så har creditor
och rätt till betalning af hans egendom, ehvarest den
finnes; och aldenstund creditor bör få sin betalning, altså lemnar
lagen honom rätt at hålla sig till hvem af arfvingarne som
han vill, och det till straff för dem, som delt arfvet, innan
de betalt giälden.
Arfskifte och gäld. Fatalietid för lagsökning. 103
Vid 3 § utlät Biskopen Humble sig, at om det så händer,
at arfvet efter laga uptekning voro skiftat emellan tvenne
bröder, och giäld yppar sig sedan, då den ene förstört sin
egendom, så skulle det synas vara orätt, om den andra skall
betala för sig och sin broder.
Därtill svarades, at Lagen talar om tvenne slags giäld,
nembligen vitterlig och ovitterlig. Om vitterlig giäld talas i
2 § af detta Cap. således, at om någon skiftar arf, förr än
all vitterlig giäld gulden är, så får creditor sökia för hela
giälden hvilken thera han vill af arfvingarna, som med orätta
tagit arf, när de viste, at giälden icke var gulden. Om ovitterlig
eller okunnig giäld talas i 3 § således, at arfvingarne
skola med svornom eede bära thet arf åter, med mera. När
thet nu så händer, at allenast en af arfvingarne har arfvet i
behåld, så är then samme saklös, när then återbär thet han
niutit tillika med räntorne, och vidare kan af honom ey fordras.
Kyrkioherden Nordberg: Om tvenne bröder ärfva 200
Dahl. tillsammans, och den ena förstör sin andel, skal då den
andra betala för sig och honom?
Svarades: ja, om giälden var vitterlig, när de ärfde, men
om den då var okunnig, betalar han allenast så mycket han
emottagit; och ingen kan ärfva, innan giäld gulden är, ty creditor
har i then giäldbundnes egendom ett jus qvsesitum och
bör först hafva thär uthur sin betalning. Annars, om thetta
ey giälla får, skulle många bedrägerier skie, crediten til meen
och undergång.
Denne qvaestion blef nu intet afgiord, uthan resolverades
at Ständerne skulle den samma närmare öfverväga i deras
plenis.
Vid 3 § uplästes en skriftelig påminnelse, at efter the
orden »tå skola arfvingarna etc.» måtte tilläggias: »inom 3
månader och icke öfver, sedan giälden kunnog blifvit, lagsökas
och stämning på dem tagas å det Ting eller Rådstugu i den
ort där arfvet fallit; blifva de till giälden fälte, så skola de»
etc. »med svornom ede».
Därtill svarades, at det är svårt läggia creditorerne några
fatalier före, efter man ey kan veta alla omständigheter som
infalla. Thessuthan är preesumtio för creditoren, at han ey
lärer tiga stilla, uthan sökia sitt, och eljest hafva arfvingarna
remedium processus at tillita Domaren, som kan efter omständigheterna
föreläggia creditoren tid at tala.
104 Mars 17. Årfdabalken. Ny värdering och jämkning.
På tillfrågan utlåto sig Ständerne, at de voro nögde med
svaret.
Vid det 11 Cap. giordes ingen påminnelse.
12 Cap.
Vid 5 § påmintes, at Lagen så väl borde nämna systers
barn som broders barn.
R.: Systrarne äga ingen taga lott, och altså ey eller deras
barn; därföre nämnes här allenast broders barn.
Svaret vant bifall.
Vid 10 § påmintes, at föräldrarna böra icke mer kosta
på det ena än det andra barnet.
Därtill svarades således: Lag-Commission har tykt, at
man så mycket mindre bör binda händerne på föräldrarna
häruthinnan, som det länder Konungen och Riket till fromma,
at föräldrarna hålla sina barn till at lära nödige vetenskaper,
och måste man tro, at föräldrarna lämpa sig härutinnan efter
som the finna mer eller mindre skickelighet hos thet ena barnet
än thet andra, och som theras råd och lägenhet vara kan,
hvilket alt står i deras egit behag.
Ständerne förklarade sig nögde med svaret.
13 Cap.
Vid 1 § uplästes den anmerkningen, at vid de orden:
»doch så, at hvar sin hufvudlott behåller, och ey å nyo skiftes»,
kan införas: »och åligger kiäranden samma sitt besvär nästa
rådstugudag i staden och vid första ting å landet därefter andraga,
och straxt ny värdering och jämkning begiära samt
saken fullfölja innan den därpå följande rådstugudag eller ting;
eljest stånde det förra skiftet eller värdering».
Denne påminnelsen besvarades således: Som Domaren remitterar
dem till jämkning, så, i fall the ey komma öfverens
vid jämkningen, faller af sig sielft, at then missnögde lärer
sökia sin rätt; men at sättia fatalier här för honom är betänkeligit
och onödigt, eftersom Domaren, thär arfvingarne ey
blifva sams, då måste döma på de förr inkomne skrifterne.
Skulle then som jämkningen begiärt, sedan the varit under gode
män tillsamman och ey kommit öfverens, dröja och icke sökia
Domarens utslag, så får den, som slut hafva vill, begiära Domarens
utslag i den redan incaminerade saken.
Ständerne förklarade sig nögde med svaret.
Om arfving sin talan försummar. Borgen. 105
14 Cap.
Vid 2 § giordes följande påminnelser: l:o at efter orden:
»Häfver rätter arfvinge uthan laga förfall sin talan försummat»,
borde införas: »innan åhr och dag, sedan han fädt vissan kundskap,
at sådant arf är honom tillfallit».
Svarades, at i det nästföljande 15 Cap. 4 och 5 §§ förklaras,
huru arfvinge sin rätt och talan försumar.
2:o Vid the orden i bemelte §: »falle thet arf till Konungen»,
påmintes, at efter Adelige Privilegierne af åhr 1723
§§ 25 och 26 bör fast jord ey gå uhr slächten, eller ifrån
Adelen till Cronan.
R.: Privilegierne äre här ey rörde, emedan de innehålla
exceptionem a regula communi.
3:o Påmintes, at om någor mala fide trädt til arfvet, så
fordrade sielfva billigheten, at då rätter arfvinge förekommer,
ehvad han haft laga förfall eller ey, må han sitt arf återtaga
af den som det mala fide innehafver; och i anledning thäraf
discourerades än ytterligare om det arf, hvartill rätter arfvinge
sin talan försummat, skall tillfalla Konungen eller någon
annan uti slächten fiermare, än den som eljest ärfva borde,
hvilket senare tycktes billigt vara;
Fördenskull resolverades, at efter orden »sin talan försummat»
skulle införas: Ar ey andre arfvingar till efter then
döde, tå falle etc».
I öfrigit blef § bifallen.
15 Cap.
1 §. Därvid påmintes, at emedan det är svårt at få
borgen, så kunde i det stället någon annan utväg finnas, såsom
eedegång eller dylikt.
Svarades: K. Lag-Commissionen har tykt, det en sådan
arfvinge bör sättia borgen, på det man må vara viss om at
han skall sättia sig här neder.
Hr Rådman Scherping påminte, at Städernes Privilegier
och Resolutioner icke måtte prsejudiceras af slutet i denne §.
Därtill svarades, som förr sagt är om Privilegierne.
I anledning af de orden »barn eller bröstarfvingar» i denne
§ frågade Hr Lilliestierna, hvarföre syskonebarn och andra
slächtingar skola uteslutas.
106 Mars 17. Årfdabalken. Utländske arfvingar.
Därtill svarades, at bär talas icke om svensk man, uthan
om fremmande, och är det faveur nog, at barnen få ärfva,
när de vilia sättia sig neder i riket.
§ fick bifall.
Vid 2 § giordes den påminnelsen, at vid de orden: »kommer
han ey innan natt och åhr», måtte inryckias: »ifrån den
dag han därom veta fick och kundskap erhållit; men försummar
han sedan, uthan at visa laga förfall, vare des rätt till
arfvet förlustig, och den närmaste inländske innan 3 å 6 månader
efter ortens belägenhet a die notitise sin rätt lagligen
at bevaka lemnat».
Härtill svarades: Lag-Commissionen har ey kunnat räkna
desse föreskrefne fatalier a tempore notitise, emedan här vore
svårt at cognoscera om bevisen till sådan notitiam, efter arfvingen
skulle hafva them utrikes ifrån, om hvilkas richtighet
och tillförlåtelighet man hade svårt at här få någon säkerhet.
Och hvad de tre eller sex månader angår, inom hvilka inländsk
arfvinge skulle få tala, när den utländske sin rätt försummat,
så tyckes han hafva tillräckelig tid nog, när han har
ett åhr och tre månader.
Sedan blef öfver ens kommit, at efter orden »tage tå han
halft och halft Konungen» skall införas: »thär inrikes arfvinge
ey till är».
I öfrigit blef § bifallen.
Vid 5 § påmintes, at tiugu åhr vore för lång tid, emedan
en så lång termin kan förordsaka mycken oreda.
Därtill svarades, at K. Lag-Commission funnit billigt at
här utsättia samma termin som ved skuldfordringar.
Sedan resolverades, at ved slutet af thenne 5 § skulle
desse orden tilläggias: »där han ey laga förfall visar», emedan
han på den händelsen ey bör mista sitt arf, fast än flere än
tiugu åhr äro förbij.
Vid 7 § och desse orden: »Flytter han hit i landet igen,
tage thet arf, som sedan faller», frågades: Huru kan en stängias
ifrån den rätt, som naturen och lagen enom en gång tillägnat;
ty i afseende till och för arfvet kommer han iu i landet
igen at bo och förblifva? Hvad skulle honom eljest beveka
och förmå at bortflyttia uhr utrikes i inrikes land? Kan vara
han för födan och tienst är uthur landet gången, at förvänta
och i ovisshet lefva; om något sedan skulle existera och falla,
Testamenten. Äktenskapsförord. Vittnen. Testamente af mö. 107
lärer intet vara något fullkomligit motive eller drifvande ordsak
till inflyttande hit i riket igen.
Därtill svarades: Begynnelsen af 7 § talar om them, som
blifva qvar utrikes, hvilka Lag-Commission ansedt lika med
them, som utlänningar och fremmande äro, och om theras rätt
är förmält i 2 §. Men meningen i then senare delen af 7 §,
thär som talas om, at han flytter hit i landet igen, är then,
at han, som en gång öfvergifvit sitt fädernesland och blifvit
thärföre ansedd som fremmande, åter skall få svensk mans
rätt, tå han flytter in igen, och altså få taga thet arf, såsom
en svensk, hvilket sedan faller.
Ständerne voro nögde med svaret.
16 Cap.
Vid 1 § uplästes följande frågor: Om förord för ächtenskap,
som kallas pacta antenuptialia, pacta reciproca, förlikningar
och transactioner dant legem, äro species testamenti,
huru därmed procederas och förhålles. E. g. Mann och hustru,
antingen de hafva barn eller intet med hvarannan, transigera,
at den som den andra öfverlefver besitter altsammans, in till
dess han eller hon med döden afgår, eller så länge en enkling
eller enkia är; sedan gånge altsammans barnen emellan uti
delning, och det om det lösa iemte morgongåfvan, men intet
om det fasta, saivo jure privilegio et hsereditario til Landzrätten
at förstå.
Härtill svarades, at när rätt skillnad giöres emellan pacta
antenuptialia, sådane som the efter thenne projecterade lagen
förut äre beskrefne, och testamenten, så förfaller denne scrupel.
Hvarmed och Ständerne voro nögde.
Vid slutet af denne § utlät sig Hr Öfversten Hammilton
at til testamentets richtighet bör fordras vittnens underskrift,
Därtill svarades: ja, om vittnen äre at tilgå, men eljest
må ett testamente icke ogillas, när det finnes med egen hand
vara skrifvit och underskrifva.
Svaret fick bifall.
Öfver 2 § utlät sig Hr Lilliestierna, at mö icke bör
giöra testamente uthan förmyndares samtyckio, emedan hon
eljest lätteligen kan blifva bedragen.
Denna observation gaf anledning til åtskillig discours, som
icke slutas kunde, förrän Ständerne ständvis voterade, då Hög
-
108 Årfdabalken. Testamentens ändring. Regementsräkningar.
lofl. R. o. A. voro skiljachtige, men de öfrige Stånden biföllo
at § blifver stående.
Vid 3 § påmintes, at testamentens ändring och återkallan
ey annorlunda bör skie, uthan in för Domaren giltige skiäl
därtill visas, särdeles i sådane testamenter därest transactioner
och pacta rum hafva och de af tvenne eller flere underskrefne
finnas.
Här till svarades, at friheten till at få ändra testamentet,
så länge en lefver, kan ey inskränkas eller bindas till något
forum, uthan som voluntas är ambulatoria usqve ad mortem,
och testamente ey annat kan kallas än ens yttersta vilja, så
bör ändringen, när then skier med godt förstånd och uthan
förledande, hållas för giltig. Testamenten böra och icke confunderas
med mutuelle transactioner emellan myndigt folk å
begge sidor, hvarvid Domaren altid bör hålla den lidande
skadeslös.
Den 20 Martii.
Hr Gref Lewenhaupt giorde H. Exc. Landtnäs ursächt,
som sig absentera moste för sin opasslighet.
Sedan påminte Hrr Fritski och Didron, at Ridderhusprotocollet
motte upläsas och justeras.
Gref Lewenhaupt frågade, om Protocollet skall läsas up.
Thärtill svarades ja.
Afven fans godt, at det motte underskrifvas af någre uthaf
R. o. A., såsom thet skier i Secrete Utskåttet. Doch som nu
voro andre angelägne saker at föredragas, upskiöts härmed
denne gången.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Betänkande af den 5 Martii sidstledne, huru vida Stora
Siö- och Småtulls- samt andre Betiente, hvilka några Cronones
medel om händer haft eller disposition däraf tillhördt,
men under förflutne krigztid, emot då giord disposition och
uthan tillstånd, deras halfva löner upburit och derföre uti
räkenskaperne äre balancerade, måge därå niuta afskrifning
eller icke; Pröfvandes Deputation för sin del skiäligt, at som
med desse är lika beskaffenhet, som med de af Landsstaten,
hvilka, efter Riksens Ständers förordnande, vid sidsta Ricksdag
fådt afskrifning, det må och alla ofvannämde Betiente, som
Afskrifning af balanserade löner. Instruktionsdep. 109
för deras i så måtto disponerade halfva löhner äro balancerade,
niuta därå afskrifning och för alt vidare åtahl därföre vara
befriade, så at Cammar-Collegiuin eller Cammar-Revisionen
ey må hafva af nöden hvar specialem casum i dy mål K. May:t
at referera; och hemställer samma till Riksens Ständers vidare
godtfinnande.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Uplästes välbemelte Gammar-, Oeconomie- och CommercieDeputationens
Betänkande af den 5 Martil sidstledne, angående
methoden till Regements-råkningarne för de värfvade
Regementerne, hvilken method, som thärhos följer, sedan thess
beskaffenhet och inrättning är beskrefven, Deputation för sin
del finner skiäligt at then må gillas och approberas, och hemställer
sådant till Riksens Ständers vidare godtfinnande.
Och resolverades, at det lägges på bordet för dem som
behaga läsa det.
51 § af Allmogens Allmenne Besvär uplästes, hvarutinnan
andrages, at ibland de många angelägenheter, hvilka Riksens
Ständer till skiärskådande och afgiörande lära förekomma,
skulle den menige Allmogen för sig och de öfrige Riksens undersåtare
förmena nödigt vara, at Riksens Ständers uppå sidsta
Ricksdag förklarade åstundan angående Instructionernes öfverseende
för alla Collegier, så väl som för Hrr Landshöfdingarne,
motte behörigen värkstellas, och det igenom en af Riksens
Ständer därtill utsedd Deputation, hvarjemte i underdånighet
hemställes, om icke berörde instructioner, sedan de således
öfversedde blifvit, motte till trycket befordras, på det at hvar
och een, samt i synnerhet den enfaldige och oförfarne allmogen,
däruthaf någon uplysning ärhålla motte, hvarthän den samma
med sine ansökningar sig vända skall, samt hvaruthinnan alla
undersåtares, så högre som nedrigares, sanskyllige rätt består,
hvilken § Besvärs-Deputation under den 16 Martii sidstledne
funnit godt at uti Ståndens plenis föredraga, med hemställande,
om icke en särskilt Deputation däröfver förordnas må,
till at bringa desse instructioner till stånd.
Och blef af R. o. A. bifallit, at en Deputation förordnas
till thesse Instructioners öfverseende, så at de sedermera efter
approbation kunna utgifvas i trycket innan Ricksdagens slut.
Ifrån Borgareståndet kom en Deputation, för hvilken Rådman
Scherping förde ordet sålunda: Till det Höglofl. R. o. A.
äre vij utsände ifrån Borgareståndet, med ödmiuk anhållan,
110 Mars 20. Begrafningshjelp åt en borgmästare.
at som en Borgmestare med döden afgådt ifrån Södertelje,
det motte han erhålla begrafningshielp, särdeles som han har
varit en vacker man och giort sin syssla väl samt är en fattig
man. Vid förra Riksdagen hafva de, som således afgådt,
nintit tvåhundrade Dahl. smt, och nu förmodar man, at R. o. A.
äfven lära hielpa denna mannen sammaledes.
Gref Lewenhaupt svarade härpå, at R. o. A. vill taga
den saken före och utlåta sig däröfver;
Och thärmed afträdde Borgareståndets Deputerade.
Sedan uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
härom af detta dato, hvaruthinnan Ståndet för sin dehl af
stats-extra-utgiftsmedlen vill hafva beviljat tvåhundrade Dahl.
smts begrafningshielp til bemelte Borgmestares anhörige, at
the thärmed på anständigt sätt måge kunna befordra den dödes
lekamen till sitt hvilorum; förmodandes at the öfrige respective
Stånden lära äfven gifva därtill ett benägit bifall
samt låta sådant till Secrete Utskåttets anstaltande hänskiutas.
Frih. Wrede: Då motte R. o. A. hafva niutit det samma
vid förra Richsdagen.
Det sades vara så skiedt.
Hr Wennerstedt: Det har blifvit eftersedt, och man har
funnit, at vid förra Richsdagen så skiedt.
Gref Lewenhaupt: Får det bifall?
Svarades ja.
Cammar- och Oeconomie-Deputationens Betänkande af den
5 Martii sidstledne uplästes, angående flere åboer och tienstefolck
på hemmanen.
Frih. Wrede mente, at generaliter borde tillåtas i Finland
flere åboer.
Hr Ridd er oran ts påminte, at inga flera tienstefolck
borde tillåtas på ett hemman, än 1723 ahrs Förordning inne
håller,
så länge någre ödeshemman finnes.
Hr Erencrona: Jag finner detta Betänkandet vara väl
utarbetat, men ett har iag att påminna, nembligen detta, at
när allmogen finner, at den ey får klyfva sina hemman, så
har den tagit sig före at bygga månge torp och backestufvor,
och dem har Landzhöfdingen ey macht at låta utrifva, besynnerligen
på skatte ägor, efter ägorne höra dem till. Bonden
blifver en lathund, och det ruinerar landet; det äro 4,000 torp
och backestufvor i Östergötland på skatte och crono ägor, och
däraf blifver ondt efter tienstefolk.
Åbor och tjenstfolk. Torps byggande. lil
1686 ahrs Resolution på Adelns Besvär och 21 § uplästes,
hvarutinnan förbiudes skattebonden at byggia torp.
Hr Landzhöfdingen Erencrona sade, at de väl kallas
backestugur, men giöra ändå dagzvärken.
Det fans godt, at Hr Landzhöfdingen Erencronas påminnelse
skulle remitteras tilbaka til Deputation.
Hr Westfeldt frågade, om det skall vara en frällseman,
som har allenast ett skattehemman at boo på, förment at få
bygga torp.
Hr Riddercrantz holt före, at i Skiärgården kunde den
ey förmenas at hafva fiskaretorp vid stränderne.
1 § remitteras tilbaka till Oeconomie-Deputationen, med Hr
Ehrencronas påminnelse, då flera kunna giöra sine påminnelser
om thet som nödigt finnes.
2 § approberas.
3 § approberas, så at det blifver vid 1677 åhrs Förordning
med de därom utgångne förklaringar.
I anledning häraf skrefs följande Resolution på Betänkandet,
sedan then blifvit för R. o. A. upläsen och af them
approberad: At nembligen 2 § i thetta Betänkandet blifvit
approberad, jembväl och then 3 §, så at 1677 åhrs Förordning
emot skattskyldig jords delning blifver i sin fulla vigeur med
the thäröfver utkomne förklaringarne; men som vid den 1 §
een och annan af R. o. A. förklarade sig hafva något at påminna,
särdeles at det missbruk hämmas, som nu tagit öfverhanden,
med torp och backestufvors upbyggande å skatte- och
cronejord, hvarigenom förordsakas brist på tienstefolck samt
skogarne och hemmanen ruineras; så pröfvade R. o. A. för
bäst, att berörde 1 § går till baka till Deputation, att detta
thär kan tagas i öfvervägande, jemte thet mera, som inkomma
kan igenom särskilte memorialer af them, som hafva något
vid thenna § at påminna. Hvilket alt med the öfrige respective
Stånden communiceras.
Gref Friedrich Gyllenborg förestälte, at såsom största
delen af R. o. A. ey hafva sig bekant, huru sidsta voteringen
angående Landtmarskalksvalet uthföll, så begiär han, at de
nu motte blifva thärom underrättade.
Härtill svarades ja.
Hr Stobée: Såsom denna proposition rörer Ridderhusordningen,
så hemstelles, om icke R. o. A. behaga at Ridderhusordningen
må hvila, och det som är afgiort considereras
112 Mars 20. Om upprifvande af beslutet om RR:s val t. Landtm.
sorn vore det aldrig giordt, på det at vij motte få enighet
ibland Ståndet och icke uppehålla oss med hvarjehanda disputer.
Hr Riddercrantz: När Höglofl. R. o. A. den 6 Martii
vore tillsamman, så berättade H. Exc. Landtm., att nya Lagen
skulle företagas om Onsdagen, och dagen thärefter Ridderhusordningen,
samt bad, at de ville då komma tidigt tillsamman
och gifva in sine påminnelser, så att ingen sedan motte hafva
at tala på det som slutes. Nu som de, hvilka intet kommo
tillstädes, intet hafva at tala på det, som slutit blifvit, så
tyckes mig, at de som varit tilstädes ey böra tala på det som
är faststält och slutit. De hade tidig part däraf, at Ridderhusordningen
skulle tagas före, och iag håller före, at det voro ett
farligit prseiudicat at rifva up det som är afgiort med votering.
Hr Stobée förklarade, at dess proposition gick därpå
ut, at Ridderhusordningen motte hvila, efter den förorsakar
mycken ovilia och tager bort mycken tid; men skulle det komma
på den qvsestion an, om sidsta voteringen skall stå, så protesterade
han däremot, särdeles som Ricksens Råds Fullmechtige
voterade med; men vilja R. o. A. låta Ridderhusordningen
liggia såsom oafgiord, så är han nögd.
Gref Lewenhaupt: Nå vij icke alle vårt ändemål, när
Ridderhusordningen annulleras ?
Hr Siegeroth: Här sades, at Richs-Rådens Fullmechtige
voterat med, men nije voro borta.
Såsom en del af R. o. A. påstodo, at voteringen borde
stå, och andre voro thäremot;
Så begiärte Hr Stobée, att proponeras motte, om de få
votera, om förra voteringen skall stå eller ey.
Hr Falkengreeu: Här talas om, huruvida Deras Exc:r
Richs-Råden kunna komma at väljas till Landtmarskalcker
eller ey. Därpå svarar iag således: Den tilbörliga vördnad
man äger för Deras Exc:r Ricks-Råden samt deras höga kall
och autoritet hindrar mången at säija sin mening, hälst när
den är stridig emot den lagda planen. Häraf hafva vij ännu
ingen skada haft, ty vij böra tacka Gud, at sakerne under
H. Exc:s Gref Horns förvaltande manieras till lyckeliga slut;
men det är icke någon casus conseqvens, at altid så evärdeliga
går, därföre är det betänkeligit at stadfästa sidsta voteringen,
som skiedde, då minsta delen Capita voro tillstädes,
och likväl kommer at giälla hos oss och våra efterkommande
Yrkanden att RHO ina förklaras hvilande. 113
för en ovedersägelig lag. Men aldenstund öfver detta ährendet
ved sidsta Richsdagen bl ef fattad och infört en mening, som
nu sidsta gången icke varet hinderlig at iu Deras Exc:r kommet
till Lan dtmarskalksvåhlet, synes altså vara säkraste vägen
uphäfva voteringen och låta ved samma mening heroo.
Hr Riddercrantz förestälte, at vid Landtmarskalksvahlet
hafva Rådens Fullmechtige voterat med, och ingen exception
blefvet emot them giord.
Hr Didron: Jag proponerar det, at denne Ridderhusordningen,
som nu blefvit utharbetad, ey skall giälla, uthan
anses såsom ogiord, och ingen Ridderhusordning giöras förr
än nästa Richsdag, då man kan hafva bettre tid därtill, särdeles
som man seer, at den förorsakar så stor animositet hos
R. o. A. och tager bort mycken tid för vårt arbete.
Hr Erenpreutz: Den qvaestion, som af Gref Gyllenborg
är moverad, tyckes intet gå uth på det, som Öfverst Didron
moverade, uthan qvaestion är den, om sidsta voteringen är så
laglig, at hon skall stå eller ey.
Hr Lilliestierna: Jag har bordt de åthskillige propositioner,
som giorde äre. Gud, som kiänner niurar och hiertan,
han vet at iag fruchtar, at om sakerne med sådan animositet
skohla handteras, så lärer intet godt däraf folia. Men som
den angår vår posteritet, så måste vij taga nödige mått härutinnan.
At låta Ridderhusordningen hvila till nästa Richsdag,
har stor svite med sig, ty om vij giöra den ena dagen och
kasta det den andra öfver ända, så komma vij aldrig till slut,
och at kasta kull voteringen, har äfven stor conseqvens med
sig. Hvar och en lärer erhindra sig omständigheterne vid
sidsta voteringen; man begiärte då votering och, när den blifvit
beviljad, upskof. Jag var och ibland dem. Men som Ricksdagzordningen
säijer, at när votering begiäres, bör den beviljas
och gå för sig, så fast än at en del gick bort, bör det ey
bryta voteringen. Huru enigheten må vinnas och alla ställas
till fredz, som skie bör, emedan de äre alle ledamöter i en
kropp, ser iag intet, om man ey vill hielpa saken til slut på
det sättet, at de som ey voterat i saken blifva upropade och
få votera äfven med.
Thetta van ey eller bifall.
Frih. Conrad Sparre påminte, at l:o Ricks-Rådens
Fullmechtige vid Landtmarskalksvahlen förr aldrig blifvit
utheslutne, ey eller gifver Richzdagzordningen anledning där
Adelns
Protokoll 1731. 8
114
Mars 20. Tvist om Kiddarhusordningen.
till; 2:o har ingea påståt sådant, när voteringen gick för sig;
3:o hafva nijo Richs-Råds Fullmechtige varit borta, och således
är pluraliteten utom dem.
Hr Stobée: Vij äro här af den meningen, at det expedientet,
som Hr Lilliestierna gaf, motte antagas.
Thäremot ropades ney.
Hr Lars Åkerhielm: Så framt det är oss angelägit at
komma till slut härmed, så är nödigt at vij utlåta oss, l:o
om vij vilja taga an Ofverste Didrons proposition; skulle den
ey behagas, så proponeras 2:o, om icke Hr Lilliestiernas expedient
antages.
14 och 16 §§ i Richsdag sordning en uplästes.
Hr Åkerhielm mente, at man skulle utlåta sig särskilt
öfver hvar omständighet i Hr Ofverste Didrons proposition.
Gref Lewenhaupt: Voro icke bäst, att alt, hvad som
är giordt vid Ridderhusordningen, blifver annullerat och intet
mera påtalas denne Richsdagen?
Hr Stobée sade, at här voro två qvasstioner, nembligen
l:o om haus proposition, som Öfverst Didron continuerade,
får bifall, eller 2:o Hr Lilliestiernas, och uprepade vidare sin
proposition.
Hr De Fritski yttrade sig, at han höllö före, at man
skulle lemna denne § om Landtmarskalksvahlet såsom ogiord
till nästa Ricksdag, och utan at den drages till exempel, men
resten af Riddarhusordningen continueras.
Thetta vann doch ey bifall, uthan andre ville, at hela
Ridderhusordningen skulle hvila, eljest intet.
Thärpå begiärtes votering.
Men andre ville ey admittera votering, och sades at saken
vore afgiord igenom votering.
Gref Lewenhaupt bad at man skulle betänkia sig, särdeles
som en del påstå sin votering och andra vilja kasta den
omkull.
Frih. von Ungern Sternberg sade, at hos honom voro
de nögde, at hela Ridderhusordningen hvilar eller höfves til
nästa Ricksdag.
Hr Erencrona: På det at man ey måtte amussera sig
uti denne saken med onödige discourser, så tyckes vara bäst,
at hela Ridderhusordningen kommer at hvila till nästa Richzdag,
och at då företages den qvestion, om någon Ricks-Råd
skall blifva Landtmarskalk eller ey.
Huruvida Riksråd må bli Landtmarskalk.
115
Hr De Fritski: Det bör tilläggas, at ingen Landtmarskalk
skall väljas, innan den § blifvit afgiord.
Hr Åkerhielm: 1723 och 1727 afgiordes den qvestion
uthan votering; hvarföre kan det icke så nu skie?
Gref Lewenhaupt förestälte, hvad conseqvence det hade
at häfva den skiedde voteringen.
Hr Åkerhielm: Voteringen kan kallas så mycket mindre
complet, som tvåhundrade protesterade emot voteringen, och
2:o Riksråds Fullmechtige voterade med, samt 3:o ingen nämde
dem som sutto vid bordet, och 4:to intet alle gåfvo sielfve
fram sine voteringssedlar, utban de, som suto ved bordet, togo
emot dem, men så har det ey skiedt förra Riksdagarne.
Frih. von Ungern Sternberg svarade därpå och förestälte,
at 223 voterat i saken, at den dagen ey valdt flere
uppe på Ridderhuset, at det skulle vara eftertänkeligit at supplera
den förra voteringen igenom de frånvarande, at Rådens
Fullmechtige ey är förbudet at votera med i sådane saker och
at denne saken ey kan hetas angå dem enskylt.
Hr Åkerhielm: Den som protesterar, han förbehåller
sig sin frihet.
Frih. von Ungern Sternberg: På det sättet kunde ingen
sak blifva afsluten. Mig tyckes, at det Gref Lewenhaupt
proponerade är det bästa, at nembligen alt det, som är giordt,
hvilar till nästa Richsdag.
Hr Eren preutz: Här äro en och annan af mine camerater,
som tycka, at om intet R. o. A. skulle behaga samtyckia
till Hr Lilliestiernas proposition, uthan blifva vid Hr
Landzhöfdingen Ehrencronas och låta Ridderhusordningen hvila
till nästa Richsdag, så förbehålla de sig, at denne qvsestion
då föruth afgiöres.
Hr Didron mente, at det vore något anstöteligit, at man
skall votera, huru vida någon Riks-Råd må komma under
valet, förr än Landtmarskalken väljes, särdeles som Riksdagsordningen
säger, at det första, som skall giöras, är at välja
Landtmarskalk.
Gref Lewenhaupt hemstälte R. o. A., om de behaga
bifalla Hr Landzhöfdingen Erencronas expedient, nembligen
at hela Ridderhusordningen hvilar till nästa Riksdagen, och
lade sedan uppå andras påminnelse till, om Ridderhusordningen
då först skulle tagas före och afgiöras, innan till Landtmarskalksvaiet
skrides.
116 Årfdabalken. Testamenten af ärfdt och förvärfdt.
Hr Åkerhielm: Skulle vij begynna vår Riksdag då på
det sättet, så skulle det gå vidlyftigt uth; thärföre är mitt
förslag, at tre eller fyra kunde då sättas i valet, och the lotta
sin emellan till Landtmarschalk, eller och at vij nu afgiöra
then §, at ingen Riks-Råd blifver tå Landtmarschalk.
Hr Carl Ehrenpreutz proponerade, om icke den § kunde
opskiutas och alla de öfrige §§:ne afgiöras.
Emedan R. o. A. icke blefvo härom eense;
Så frågade Gref Lewenhaupt, om icke denne saken får
upskiutas till nästa plenum; imedlertid kan man öfverläggia
och finna något expedient härutinnan.
Hr Åkerhielm samtyckte därtill, allenast at denne proposition
ey företages, när få äre uppe.
Gref Lewenhaupt: Kunna vij icke nästa plenum komma
alla bittida up?
Hr Åkerhielm: Min mening är, at efter vij ey komma
ifrån denne saken, at vij komma up om Fredagen enhelleligen
tilsaminan och då afgiöra den.
Det blef altså resolverat, at anslag giöres om Torsdag,
at R. o. A. enhelleligen komma kl. nije tilhopa öfver Ridderhusordningen
nästkommande Fredag.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åth.
Den 24 Martii.
Församblades Riksens Råd och Ständer öfver nya Lagen;
Och giorde Gref Carl Emil Lewenhaupt H. Exc.
Landtims uhrsäkt, at han nu ey kan vara uppe.
Sedan företogs 17 Cap. af Ärfde-Balken, hvarvid man
sidst stannade.
Vid 3 § upiästes Lagman Lilliegrens påminnelse, som
går därpå uth, at han menar, det byrdkiöpt jord bör anses
för aflingejord och kan testamenteras; men om arfvingarne
inlösn lemnäs kan, steller han därhän.
R.: Skillnad bör giöras emellan purt aflinge och den jord,
som i börd kiöpt är. Och som slächten altid äger rätt at
börda arfvejord, så följer och, at när den bördad är, bör och
ingen disposition genom testamente arfvingar till prmjudice
giälla, uthan allenast om värdet och förbättringen.
Ständerne voro nögde med svaret.
Hvad o. huru mycket må i testamente gifvas. 117
Vid 4 och 5 §§ påminner sammaledes Hr Lilliegren,
at begge desse §§ kunna concilieras och lämpas fogeligen under
ett afseende, så vida de stå i så måtto dit, och all aflingeiord,
ärfde eller förvärfde lösöron på landet och af ärft eller
förvärft, rörligit eller orörligit gods i staden, testamenteras
hvar siette penning. Vidare fortfares efter § 5 i alt, helst
man ändrat det andra Capitlet i Arfdebalken Landzlagen.
Confer i nya Lagen det 3 Cap., ty enahanda rätt, enahanda
lag bör hädanefter vara uthan distinction, och således medelvägen
hållas, som stämmer öfverens med mqviteten och naturlige
lagen.
R.: Bägge desse §§ kunna icke fogas tillsammans, emedan
den ena handlar om Landsrätt och den andra om det som
efter Stadzrätt kan testamenteras.
Svaret bifölls.
H. Exc. Landtm, kom nu up.
Vid berörde 5 § påminte Borgmestaren Esberg, at i anledning
af 1669 års Förordning icke nekas må ächta makar,
som inga barn hafva, att uprätta testamentum reciprocum af
alt deras aflinge.
R.: Genom 1686 års Testaments-Förordning är den anförde,
så väl som flere föruth utkomne förordningar angående
testamenten, uphäfven. Dessuthan har Lag-Commission tyckts
bäst vara at låta förblifva vid thet som här är projecterat,
emedan en ringa del allenast blifver öfrig för arfvingarne, hälst
then efterlefvande makan får på sin egen del helften i boet
och sin fördel, samt igenom testamente, thär inga barn äro,
kan få helften af then dödas andel i boet, ey til at förtiga
at, om hustru efterlefver och inga barn äro, hon då ochså får
sin morgongåfva.
Denne påminnelsen gaf anledning til vidlöftig discours,
som stannade omsider däruti, at Borgareståndet begiärte få
betänkia sig häröfver, huru vida testamenta reciproca måtte
tillåtas.
Probsten Rönbeck utlät sig, at han höllö före, det en
Prästman må tillåtit vara at efter Landzrätt testamentera till
sin hustru den aflingejord som han häfver på landet.
R.: Hvad Prästeståndet angår, så synes billigt, at som
de ärfva efter Stadzrätt och med giftorätten them emellan
går efter Stadsrätt, så böra de och rätta sig i testamenten
efter Stadsrätt.
118 Mars 24. Årfdabalken. Åtal å testamenten.
Prästeståndet yttrade sig, at det vill taga denne 5 § i
nogare öfvervägande uti deras pleno.
Men Höglofl. R. o. A. biföllo samma punct.
Vid 6 § giordes den anmerkningen, at af denne § följer,
at då en man upsätter sin yttersta villia, kan han väl testamentera
ansenligit åt sin hustru, men alsintet åt sine barn,
uthom den ordenteliga arfslott, som dem lagligen tillfaller, och
kan han altså merkeligen förvärra sine barns tillstånd, men
aldrig til det ringesta förbättra; hvilket synes mycket svårt,
besynnerligen då en man är så olyckelig, at hans barn af
förra giftet fädt sedermera en ogen stiufmoder, som uthom
dess kan nog förminska deras villkor; och vore det den efterlefvande
hustrun ingen stor svårighet, om testamentet toges
af oskipto, då hon efter Landslag skulle mista allenast en
tridiung och efter Stadslag en hälft af det som i lagen utsattes;
henne kunde och därmedelst ey skie orätt, ty om hon
begår sig väl emot sin man och stiufbarn, blir hon väl af honom
ihogkommen, men begår hon sig illa, är hon icke en gång
det värd, som henne tillfaller.
R.: Det är naturligit, at den som vill gifva något, han
skall gifva af sitt egit.
6 § fick bifall.
I anledning af den 4 § frågade Hr Weili, om det skall
vara förbudit at giöra testamente åt utländsk man.
R.: Ney, men om iag i mitt testamente vill gå utländsk
arfvinge aldeles förbij, kan iag giöra det.
4 § bifölls, tillika med Prästeståndets begiäran, at den,
som beredt sig på några påminnelser, och har dem för sig
skrifteligen, måtte dem till Cammar-Rådet Wulfwenstierna ingifva,
emedan Ständerne eljest onödigt vis hindras.
18 Cap.
Vid 4 § uplästes Hr Lilliegrens anmerkning, at om den
närmaste arfvingen försummar at tala å testamentet, eller föga
förstår det giöra, eller är intalter at lemna det, eller ey har
förmågan eller villjan at uthföra saken som sig bör, det en
annan i slächten til honom närmast må testamentet påtala,
i anseende til den fördehl honom kunde i framtiden därigenom
tillfalla, om den förre påtalte och vunno testamentet.
R.: Såsom en fiermare icke har rätt at tala på arf, så
länge den närmare är till, så kan och en fiermare icke giöra
Om förmyndares förordnande.
119
åtal på något testamente, när den närmare därmed sig åtnöija
låter eller sin rätt icke lagligen bevakat; eliest skulle på klander
å testamenten ingen ända blifva.
§ vant bifall.
19 Cap.
Vid 2 § giorde Lagman Gref Gyllenborg den anmerkningen,
at vid slutet måtte tilläggias: »thar icke Konungen
förklarar henne för myndig».
Men som Lag-Commission viste med åtskillige skiäl, at
det är bättre, at mö står under förmyndare, af hvad ålder
hon och vara må;
Så bifölles § sådan som den är projecterad.
Vid 3 § påmintes, at enkia måtte hafva förmyndare, till
dess hon fylt tiugu fyra åhr.
R.: Aldenstund enkia är förmyndare för sina egne barn,
så vore det orimligit, om hon sielf skulle hafva förmyndare,
men om hon intet kan vårda godz sitt etc., tå bör hon under
förmyndare ställas, som 4 § innehåller.
3 § bifölls.
Uti 4 § i stellet för ordet »han» skall sättias »then»:
»tå bör then under förmyndare ställas».
20 Cap.
Vid 1 § påminte Gref Gyllenborg, at om fader träder
i annat gifte, så borde han intet vara sine barns förmyndare;
ratio: ty fadren kan giöra barnen af förra giftet mycken orätt
genom hustruns persvasioner.
R.: l:o. Ingen är närmare at vara förmyndare än fadren.
2:o. Han måste afvittra barnen, innan han får träda i annat
gifte. 3:o. När fäder är förmyndare, upfostrar han sine barn,
uthan at gravera deras arf, men förmyndare måste hafva betahlning.
4:o. Måste fader taga näste mödernes fränders råd
uti de mål, som barnens välfärd angå. Och altså är bäst
låta förblifva thärvid at fadren blifver förmyndare för sine
barn.
Ständerne voro nögde med svaret.
Vid 2 § sades, at »nästa fädernes fränder» kunna uteslutas,
efter förmyndares råd nämnes, emedan fädernes fränder
blifva förmyndare.
120 Mars 24. Förmyndares pligter och skyldigheter.
R.: Det kan hända, at nästa fädernes frände för åtskillige
ordsaker skull icke kan vara förmyndare.
§ bifölls.
Uti 4 § ville Hr Weili at böter skulle utsättas för den,
sorn uthan ordsak vägrar at emottaga förmynderskap.
R.: Därtill svaras i 5 §, som bifölls.
Sedan blef öfverenskomma, at uti 8 § efter the orden
»förestå kan» skall tilläggias: »icke eller uthländsk man».
21 Cap.
Dervid var intet at påminna.
22 Cap.
Vid slutet af 4 § tyckte Hr Weili, at förmyndare må
få handla till sig den omyndigas gods efter värdie, helst och
emedan han eljest ey altid kan hafva tillfälle at försälia det.
R.: At förekomma misstankar och underslef, är bäst at
förmyndaren intet kiöper något af dess pupils egendom.
Capitlet bifölls.
23 Cap.
1 §. Lilliegrens påminnelse, at räkningen skall inrättas
per debet och credit.
R.: Det följer af sig sjelf, om räkningen annars skall vara
richtig.
§ fick bifall.
Vid 3 § pröfvades nödigt, at i stellet för »haft» sättes
»häfver»: »och gifve ut alt hvad han om händer häfver».
Så blef och öfverens kommit, at uti 4 § skulle för »vetvilling»
sättas »vanvettig».
Jorde-B alker. s
Vid Cap. 1, 2 och 3 giordes inga påminnelser.
4 Cap.
Uplästes Borgareståndets påminnelse vid 2 §, at thet ordet
»allmennelige» måtte utslutas, såsom onödigt, hälst de
orden »vid öpna dörar» tyckes giöra tillfyllest.
R.: »Allmenneliga vid öpna dörar» är med flit insatt, på
thet intet missbruk därvid må förelöpa, utan upbuden till
allas efterrättelse kungiöras.
Köp, börd och. lösen af jord och hus.
121
Efter något discoureraude achtades godt, at uti themie 2
§ sättes för »allmenneliga»: »offenteliga».
Vid 5 § giorde Hr Palmstierna en anmerkning angående
bruk;
Som dock giorde ingen ändring i thenne §.
Afven påmintes vid denne §, at hvad thar stadgas voro
något nytt, och at salus publica ey fordrade, thet kiöparen
skall besväras med hembud, helst then som räntan äger, ey
mindre än bördeman, vid upbuden å tinget har at bevaka sin
lösningsrätt.
Härtill svarades l:o, at hembudet kan lätt skie, emedan
man vet, hvilken som äger räntan, men man ey altid kan veta
bördeman. 2:o Ar nödigt, at jorden och räntan consolirleras,
på samma sätt som förordningarna det påbiuda om cronogodz,
och Rusthållare äger rätt at kiöpa sitt augmentsbemman til
skatte. Thessuthan är bättre och honom, sorn kiöper, till
mindre omkostnad, at han får förut veta, thet han ey får behålla
samma jord.
H. Exc. Landtm.: Första frågan är, om hembud skall
skie.
Ständerne fannö thet nödigt.
H. Exc. Landtm.: Andra frågan är, af hvem thet skall
skie, antingen af kiöparen eller säliaren.
Ständerne biföllo 5 §, sådan som then af Lag-Commission
är projecterad.
Uti 7 §, i stellet för »vetvilling» sättes »vanvettig».
5 Cwp.
Vid i § påmintes, at hvad som stadgas i thenne § synes
vara ett medell at afstängia bördeman ifrån lösn, ty när han
intet är mechtig at inlösa aflingejorden eller husgeråd och afvel,
som under kiöpet är begrepen, måste han gå qvitt sin börd
till arfvejorden.
R.: l:o Böra säljarens partes altid vara favorabiliores;
2:o därigenom blifva godsen ey så mycket styckade; 3:o kan
ju bördemannen sedan sälja det han ey vill behålla af aflinge,
husgeråd eller afvel; 4:o blifver bördemans villkor härigenom
bättre, emedan han får lösa aflingejorden med, hvarigenom
arfvegodset ofelbart blifvit förbättradt och framdeles kan bättre
underhållas.
§ hlef bifallen.
122
Mars 24. Jordabalken. Batt till börd.
Uti 6 § ville Hr W e i 1 i at efter orden »för sig och ingen
annan bördar» skulle införas: »och at han vill det behålla».
R.: Orden äre tagne uthur 1720 ahrs Bördsförordning och
äre uti sig sielfva klara.
§ vant bifall.
6‘ Cap.
Vid 2 § uplästes Hr Abrahamssom anmerhiing sålunda:
Här införes, at då jord tillfaller fader eller moder uti bakarf
efter sitt barn, och fader eller moder den sedan vill sälja,
må then lösa den i börd, som närmast är at ärfva honom som
säljer. Detta är aldeles nytt, ey eller stämmer det öfverens
med primi acqvirentis intention, som är för sin, men ey för
en annan families conservation, hvaraf all rättighet till bördlösen
härledes; uthan där bördlösen skall hafva rum, tyckes
fast billigare uti Cap. 2 Arfdebalken Södermannalagen vara
stadgat, som iu förmår, at då fader ärft efter sitt barn dess
mödernes gods, eller då moder ärft efter sitt barn dess fädernes
gods, och fader eller moder sedan vill sälja det, som i
bakarf är ärft, äro thet afledne barnets skyldoinän å den sidan,
hvarifrån godset kommit, närmast at lösa det i börd, men ey
säljarens skyldeman, ty at det aldrig varit hvarken deras fädernes
eller mödernes arfvejord.
Svarades: Södermannalagen kommer här så mycket mindre
till pass, som efter then samma en sådan ärfd egendom, hvilken
i thenne af Lag-Commission projecterade 2 § omtalas,
skulle gå i trenne arf, innan then kunde anses för arfvejord,
men efter then Christophorianiske lagen aflingejord, tå then
en gång i arf gådt, anses för arfvejord. Thessuthan vet samma
Christophorianiske lag icke af flere slags jord än aflinge- och
arfvejord; det förre får icke bördas, men väl det senare. Hvem
som nu är berättigad at börda, sätter och lagen expresse ut,
nemligen den som närmast är at ärfva. När nu sonens fädernes
jord gådt genom arf till modren, så är samma arfvejord
gången ifrån den förra slächten. Säljer modren sedan samma
jord, så måste hennes slächt iu den få börda, som äro berättigade
at ärfva samma jord. Eljest skulle den få börda,
som ingen rätt har at ärfva, sedan jorden gådt uhr theras
slächt. Thet händer och dageligeu, at igenom giftermål går
then jord, som döttrarna ärfva, till en annan slächt.
§ bifölls.
Frågan om Riddarhusordningen återupptages. 123
Uti 3 § efter »2 och 3 Gap.» tillägges: »Årfdabalken».
4 §. I stället för »vetvilling» sättes »vanvettig» på tvenne
stellen.
7 Cap.
Därvid giordes ingen påminnelse;
Icke eller vid det fr Cap.
7 Cap. 6 §. Tryckfelet rättas, at i stället för »öfrige»
sättes »ofrie», vid. Borgareståndets Protocoll p. 69.
Härmed skilgdes Riksens Råd och Ständer i dag åth.
Den 26 Martti.
I H. Exc. Landtm:s frånvaro förde Gref Lewenhaupt
ordet. Och sedan han påmint R. o. A., at de sidst skilgdes
åth i den tankan, at de skulle sökia expedient till at komma
ifrån hvar annan uti then qvsestion berörande then skiedde
voteringen, jembväl berättat Memorialer thärom vara inkomne,
lät Hr Grefven upläsa först Majorens Friherren von Ungern
Sternbergs, sedan Cantzleren Hielmborgs och sidst Häradzhöfdingens
Abrahamssons Memorialer, af thet innehåld som the
in actis finnas, och sedermera blef uppå begiäran slutet af
Frih. von Ungern Sternbergs å nyo för R. o. A. upläsit.
Thärefter anmälte Assessoren Hr Carl Ehrenpreutz, at
han välment satt up sina tankar till att få ett expedient i
denne saken, och bad at han måtte få upläsa samma;
Hvilket och skiedde, innehållandes thess Memorial åtskil—
lige skiäl, hvarföre Landtmarskalksvalet ey skal böra sträcka
sig till Riksens Råd.
Gref Lewenhaupt sade, at frågan vore, om Memorialet
får bifall.
Men som Hr Ludvig Riddercrantz äfven upsatt ett Memorial
i denne saken, blef thet nu upläsit.
Sedan frågade Hr Palmstierna, huru man ansedt then
skiedde voteringen, om pluraliteten uthfallit för Ja, såsom thet
skiedde för Ney, och ville thärmed visa, at om voteringen utfallit
efter theras önskan, sorn nu vilja hafva then häfven, så
hade the väl låtit sig nöja medh then samma.
Hr Stobée holt före, at de som intet voterat böra få
gifva sine vota i saken.
124 Mars 26. Tvisten om Riddarhusordningen fortsattes.
Hr Schechta begiärte, at Protocollet, som holts vid
förra Richzdagen öfver den skiedde voteringen, Gref Vellingk
angående, måtte upläsas.
Frih. Jone Hamilton: Hr Elirenpreus’ Memorial går
därpå uth, at ingen Richz-Råd må väljas till Landtmarschalk.
Hr Ehren preus bad, at R. o. A. ville i kiärlek och
förtroende sökia at komma ifrån hvar annan och undvika de
svåra orden, som kasta omkull och annullera voteringen.
Protocollet af åhr 1727 den 4 Maij uplästes uppå Hr
Ofverst-Lieutnants Schechtas begiäran, hvar uthaf befants,
det då sålunda blifvit discourrerat, at den angående Gref Vellingk
skiedde voteringen ey kunde häfvas utan ett albnent
cousentement, och at thärpå blefvit beslutit, thet then ändringen,
som tå skiedde, ey skulle dragas till exempel.
Hr Falkengreen utlät sig, at den voteringen angick då
alla Stånden;
Men theremot sades, at så ey var.
Hr Adlerbeth: Det är nogsamt bekant, at sidsta Rikzdagen
blef slutit, det ingen Richz-Råd skulle blifva Landtmarskalk,
men icke desto mindre valde vij ett Richz-Råd denne
Richsdagen till Landtmarskalk. Nu är den qvestion afgiord
genom votering, at det skall blifva fridt vahl. Skulle vij nu
faststella genom en lag annorlunda, så kan den lagen äfven
så ändras, som nu skiedt, om R. o. A. finna därvid sin convenience.
Här äro rationes mycket väl af Hr Elirenpreus anförde,
som äre thäremot at en Rikzråd skall väljas, men det
kunde och vara skiäl med. En votering är skiedd, och eftertänkeligit
är at uphäfva en votering, som kan vara ett elakt
prseiudicat. Skulle icke därföre vara bäst, till at vinna tiden,
och at R. o. A. lika fort med de andre Stånden uti Richzdagzährendernes
afgiörande avancera måge, det, såsom Baron Ungern
sagt, man lemnar Riddarhusordningen till nästa Richzdag
och då voterar, om en Richzråd skall blifva Landtmarskalk
eller ey.
Såsom thetta ey vann bifall, uthan contradicerades;
Så sade Hr Adlerbeth: Om någon behagar gifva honom
skiäl däremot, så ville han svara därpå och låta sedan alt
ankomma på R. o. A:ns decision.
Hr Ehrenpreutz' Memorial uplästes å nyo.
Huruvida Kiksråd må bli Landtmarskalk.
125
Hr Riddercrantz: Som detta är stridande emot en
laglig votering och därutinnan sökes at öfver ända kasta den
samma, så tror iag ey, at det får bifall äf Höglofi. R. o. Å.
Härtill ropades ja och ney.
Hr Riddercrantz: Det är iu bekant, at R. o. A. den
6 Martii kommo öfverens, at Riddarhusordningen skulle Torsdagen
därefter företagas och alle enhälleligen därtill sig infinna;
jembväl at, då den qvsestion om Torsdagen angående Landtmarskalkzvahlet
var före, och sedan till votering blifvit resolverat,
så vore någre af R. o. A., som fruchtade at voteringen
skulle gå dem emot, som begiärte upskåf, och ehuruväl de då
gingo hort, så kommo dhe sedan upp igen och voterade; således
hafva de begifvit sig i sin rätt. Hade voteringen annorledes
slagit uth, så hade de den försvarat, men som den
gick dem emot, kallas den nu olaglig, särdeles som ey alle
voro tillstädes. När Secrete Utskåttet, bestående in alles af
100 personer, och thäribland 50 personer af R. o. A., äger
makt at afgiöra och sluta de angelägnaste ährenderne, så hafva
väl 200 eller 300 kunnat afgiöra denna saken, i synnerhet sorn
de svarade Landtmarskalken föruth, at hvad de närvarande
sluta, det skulle de frånvarande ey få klandra, hvilket är enligit
med Rikzdagzordningen. Ifrån Rikzdagzordningen, som
lemnar hvar och een fritt vahl, kunna och the, som äro Fullmechtige
för andra, så mycket mindre gå, som theras fullmachter
säya, at de skola ställa sig Regeringsformen och Rickzdagzordningen
till noga efterrättelse. Ändteligen, till at komma
ifrån denne saken, projecterade han, at i Riddarhusordningen
kunde sålunda införas, at hvad Landtmarskalksvalet angår, så
kommer därmed at förhållas efter Rikzdagzordningen.
Hr Ehrenpreus: Hr Riddercrantz tyckes vilia imputera
mig, at iag i mitt ödmiuka Memorial vill kasta i kull voteringen.
Det har iag ey tänkt på, men velat gå så lindrige vägar, så
at R. o. A. skulle med samia och enighet kunna komma till
samma ändemåhl, som vij tycka vara tienligt för vårt almenna
hästa. Det vore och alt för långt ifrån oss at vilia rifva up
den qvsestion, huru vida voteringen voro laglig eller ey.
Hr von Nolcken: Angående Hr Hofrättz-Rådets Ehrenpreutz’
Memorial, har iag för min dehl oförgripeligen något at
påminna, allenast till at gifva honom anledning sin mening
tydeligare till at förklara, och fast än det åtskillige plausible
skiäl innehåller, så tycker mig dock, at det därjemte grundar
126 Mars 26. RHO. Om Riksråd må bli Landtmarskalk.
sig allenast på många suppositioner, som ännu intet äro aldeles
klara och beviste. Ty hvad l:o det vidkommer, at friheten
uti Landtmarskalkzvahlet torde komma at lida, när en
Richz-Råd kan blifva Landtmarskalk, i det at pluraliteten altid
skulle för en Richs-Råd utfalla, så är sådant äfvenväl hos
många inom Riddarhuset at befruckta, hvarest familier torde
finnas, som kunde skaffa äfven så många vota tillsammans som
en Richz-Råd. 2:o Seer iag ej heller, huru en Aristocratie
vid närvarande författningar stöde till at befaras, där Rådet
är Ständerne ansvarigt, och vore fast mera den frågan till
giöra, om icke tvärt emot en Olygarchie med tiden torde sig
insmyga. 3:o Hvad den influence angår, som en Riks-Råd
som vore Landtmarskalk kunde medelst des authoritet hafva,
till at hindra dhe emot Rådet opkommande besvärs och klagemåls
rättande, så finner iag heller intet, at någon därigenom
härtills blifvit afskräkt sine väl grundade besvär at ingifva,
hvilket ochså med så mycken större säkerhet skie kan, så
länge Secrete Deputationens giöromål däruti består slike saker
at optaga. Fördenskull är iag af den oförgripelige mening, at
det bäst vore at behålla ett fritt vahl uti Landtmarskalks väljande,
såsom Baron Matthias von Ungern Sternberg uti sitt
Memorial det vid handen gifvit.
Hr Lars Åkerhielm: Den sorn protesterat emot voteringen
har förbehållit sig sin rätt, men den som gådt bort
har försummat sin rätt.
Hr Lilliestierna förestälte, huru som R. o. A. nu trenne
Richzdagar haft en Richz-Råd till Landtmarskalk, hvilken användt
de honom af Glud och naturen föriänte stora gåfvor till
Fäderneslandetz fromma och Ständernes frihets befordrande,
jembväl at Riket nu är försedt med sådane Richz-Råd, som
gifvit prof om sin zele för det allmenna bästa, och at det skulle
icke allenast visa en alt för stor otacksamhet emot H. Exc.
vår nu varande Landtmarskalck, uthan kunde och posteriteten
så döma, som vore man nu hvarken nögd med honom eller de
öfrige Riksens Råd, thär man ey låto inflyta något i Protocollet,
som kunde annorlunda öfvertyga posteriteten härom;
understälte fördenskull R. o. A., om icke R. o. A. skulle vilja
låta föra till Protocollet, tliet allas theras mening varit at ey
med denne qvestion röra Landtmarskalken eller Riksens öfrige
Råd, uthan emot H. Exc. Landtm, och Herrar Riksens Råd
förklara all kiärlek och förtroende, och at the kommit till at
Fuchs’ mern. att besluten om RHO må upphäfvas. 127
ventilera thenne qvasstion för andre vicktige ordsaker, särdeles
som thet, hvilket och Hr Ehrenpreutz' Memorial innehåller,
varit ett rart exempel at en Rickz-Råd blifvit Landtmarskalk.
R. o. A. förklarade sig alle enige med Hr Lilliestierna.
Hr Lilliestierna: Hvad sielfva saken angår, så är här
ingen qvestion om voteringens laglighet eller olaglighet, uthan
iag tror, att vårt afseende går därpå uth, at vij vilia söka
enighet oss emellan. Af de upläste Memorialerne har iag ey
annat funnit, än att qvsestion är, huru vida Riddarhusordningen
må hvila till nästa Rikzdag. Yore icke bäst at låta Riddarhusordningen
hvila? Men thär vij ey komma therom öfverens,
kan öfver then qvsestion voteras. Emporterar då pluraliteten,
at Riddarhusordningen skall hvila, så blifver thärvid, men
emporterar den ey, så får Hr Ehrenpreutz5 Memorial bifall.
Hr Clas Rålamb: Jag underställer R. o. A., om icke
Ridderhusordningen må få hvila, på det andra saker af importan
ce kunna företagas.
Såsom R. o. A. härom ey blefvo ense;
Så uplästes General-Majoren Fuchs' Memorial, så lydande
ord ifrån ord, som följer:
Hörsamst Memorial.
Såsom Höglofl. R. o. A. under deliberationerne öfver Ridderhusordningen,
och i synnerhet Landtmarskalksvahlet rörande,
nu vid någre sammankomster stannat och uppehållits uti skiljachtige
meningar, hvarigenom the rätta Riksens vårdande
ährender merkeligen tilbaka sättias, och thet som bedröfveligast
är, at många af een sådan hos Höglofl. R. o. A. upkommen
misshellighet torde sig fägna; ey till förtigande, at the öfrige
respective Stånden dymedelst förekomma Höglofl. R. o. A. uti
the angelägne Richzdagzähreudernes både öfvervägande och
resolverande; Altså har iag ey underlåta kunnat Höglofl.
R. o. Arns benägne ompröfvande at understelia, om icke, till
at vinna enigheten så vähl som Richzdagens nyttiga ändemål,
thet vore bäst, at hvad som af Ridderhusordningen redan under
deliberation varit må förklaras såsom aldeles oafgiordt och
till nästa Rikzdag upskiutas; doch at vid samma Rikzdag ingen
Richz-Råd må till Landtmarschalk uthväljas, uthan nu
föruth förklaras, at om någon gifver sitt votum til en Richz
-
128 Mars 26. Beslut att Riddarhusordningen skall hvila.
Råd, thet samma skall för ogilt ansees. Stockholm den 26
Martii anno 1731.
Rutger Fuchs.
Frih. Otto Reinhold Strömfeldt: Jag betygar, gunstige
Herrar, at iag icke ambierar och söker at blifva RichzRåd
eller Landtmarschalk, emedan mina skuldror äro alt för
svaga sådana tunga hedersbördor at bära; således förmenar
iag mig uthan misstanka och omilda omdömen i denne sak
kunna tahla. Vij hafva, Gudi lof, uti en berömlig enighet,
som är styrkan af vår timmeliga välfärd, begynt vår Richzdag,
som hos väre allierade och inhemiske vänner förordsakat glädie
och fägnad, men hos utländske och inländske illsinte upmärksamhet
och eftertanka. Nu, då två trediedelar af den till en
Richzdag ärnade och utsatte tiden äre förflutne, och vij som
mäst äre i verket begrepne Rikets vårdande ährender at afsluta,
upvexer hos oss en aldrig till fyllest beklagelig oenighet
vid tillfälle af Ridderhusordningens öfverseende. Hvad uträttas
därmed? Vij disputera emellan oss öfver en sak, den först 4
åhr härefter skall tiena för lag. Dhe andra Stånden däremot
afgiöra och sluta det mästa af det, som ved denne Richzdag
decideras bör, och tillsända oss deras författade resolutioner,
mera at deras pluralitet skall efterlefvas, än at de våra meningar,
fast än uti gemensamma Ståndens deliberationer, behöfva.
Vij hålla oss uppe uti formaliteter för framtiden och
försumma icke allenast realiteten af det som nu bör skie, uthan
lemna och decisionen och utslaget däraf till de andre Stånden.
Jag är fördenskull, af trogen ömhet för den dyra enighetens
bibehållande och Richzdagzährendernes tilbörliga skiötzell, med
Hr General-Lieutenanten Fuchs af enahanda tanka, nembligen
at hela Ridderhusordningen och dess reglerande till nästa Rikzdag
motte uthsättias, och endast nu in antecessum som ett
öfverenskommande i Protocollet införas, at ved nästa Richzdag
ingen Landtmarschalk uthom Ridderhuset får väljas, och alla
vota, uti hvilka några Riksens Råd nemnes, för ogiltige förklaras
och casseras. Hvarigenom förmodeligen ändemålet å
både sidor till de söndrade sinnens högstnödige förenande, såsom
min uprichtige och endaste önskan, lärer kunna åstadkommas
och erhållas.
Hr Lars Åkerhielm ville at ett förbehåld skie skulle, at
den, som väljes till Landtmarskalk nästa Richzdag, intet skall
Men Riksråd må ej väljas till Landtmarskalk.
129
hafva varit Richz-Råd och ey eller den Richzdagen blifva
Richz-Råd.
Gref Lewenhaupt frågade, om General Fuchs' Memorial
får bifall.
Thertill svarades ja;
Och fick således samma Memorial bifall.
Frih. Ornstedt ropade likvähl på fritt vahl.
Hr Didron påminte, at härmed alla tvistigheter motte
uphöra, och ingen förekasta then andra något, som angår thenne
voteringen, antingen then varit laglig eller ey, utan all enighet
och förtroende couserveras Ståndet emellan.
Sedan skrefs på förberörde General-Major Fuchs’ Memorial,
at thet blifvit af Höglofl. R. o. A. aldeles bifallit, jemväl
godt funnet, at thet nästa Richzdag, innan Landtmarskalkzvahlet
skier, till efterrättelse upläsas skall, och blef Resolutionen
af Gref Lewenhaupt underskrefven, sedan then för
R. o. A. blefvit upläsen och af them approberad.
Thärefter skickades tvenne af R. o. A. till at anmoda
IL Exc. Landtm, at komma up på Riddarhuset.
Imedlertid uplästes Frih. Scheidings och Flemmings Memorial,
at visse öfver Reduction och Liqvidationsvärket under
souverainitetstiden utkomne Förordningar måtte aldeles uphäfvas.
Gref Gustaf Gyllenborg begiärte, at detta Memorial
motte liggia på bordet, om den qvasstion eljest skall tagas up,
och förklarade sig, at han höllö betänkeligit at röra sådane
saker.
Frih. Bror Rålamb begiärte, at Frih. Scheiding skulle
explicera sig, om han klagar på Uhrskillningz-Deputation, efter
han ey varit nögd med Uhrskilluingz-Deputationens resolution,
uthan nu gådt till Plenum.
R. o. A. resolverade, at förberörde Memorial skulle läggas
på bordet till vidare.
The Deputerade kommo tillbaka ifrån H. Exc. Landtm.,
och berättade Frih. von Ungern Sternberg, at H. Exc.
Landtm, beklagat, det han vore oklädd och kunde nu ey hinna
up; imedlertid hade han tackat hörsammast för R. o. A:ns
benägne kallelse och sagt, at han fägnade sig så mycket thäröfver
at R. o. A. kommit väl öfverens och ifrån den upvuxne
stridigheten, som hade han blifvit nu förste gången Landtmarskalk.
Adelns Protokoll, 1731. 9
130 Mars 26. Häradsskrifvare o. fogdar i Halland. Tullkappar.
Gref Lewenhaupt proponerade, om icke Cappelmestaren
Roman kunde få hålla sin passionsmusiqve här på Ridderhuset.
R. o. A. gofvo här till sitt samtycke.
Sedan uplästes Gammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationens
Betänkande öfver Hr General-Majorens och Landzhöfdingens
Baron Wilhelm Bennets förslag och begiäran: l:o
om Häradzskrifvarnes uti Hallandz höfdingedöme vedergiällning
å ett öre smt af hvart matlag för Allmogens qvittenceböckers
förfärdigande och utskyldernes debiterande därutinnan, samt
2:o att ett eller två trediedels öre smt motte Häradzfogdarne
därsammastädes bestås i förslelösn för hvarie dahl. smt, som
i plåtar och runstycken upbäres. Hvaröfver Deputation yttrar
sig, at den ey kan styrka Riksens Ständer till at bestå Häradzskrifvarne
förberörde projecterade ett öre smt, hälst det
voro en ny tunga och besvär för Allmogen, och beträffande
försslelönen för Häradzfogdarne, håller Deputation före, at
därmed kunde förblifva efter förra Förordningarne.
R. o. A. biföllo i alla delar Deputations Betänkande.
I lika måtto uplästes Gammar-, Oeconomie- och CommercieDeputationens
Betänkande angående tullkappars tagande af mäld
vid qvarnarne, att mått och vigt föruth böra regleras, och det
som angår tullkapparne lemnäs till K. May:t, som, så snart
en viss förordning om mått och vigt är faststäld vorden, i
nåder lärer låta bringa detta om tullkappars tagande af mälden
till behörig värkställighet.
Hvilket af R. o. A. blef bifallit.
Sedermera uplästes Cammar-, Oeconomie- och CommercieDeputationens
Betänkande angående visse strömmars uprånsande
i Blekinge och Småland, i synnerhet Lyckeby ström,
Nätrabys ström samt strömmen, som vid Carlshamn löper ut
i stora siöen, och således giöras beqvämlige till utförsell af
det eke- och furuvärke, som faller i tracterne up åt bemelte
strömmar. Hvaröfver Deputationen sig således utlåter, at som
nödvändigheten fordrar, det föruth någon skickelig person blifver
sänd till orten, at besiclitiga och aftaga landets situation
samt strömmarnes belägenhet och giöra en beskrifning på de ^
stellen som behöfva at upränsas, jemte förslag öfver den därtill
nödige bekostnaden, så håller Deputationen för angelägit
vara, at denne saken må i underdånighet K. May:t föredragas
på det sättet, at förenämde resa och besichtning må ju förr ju
Strömrensningar. Allmogens handel på Reval. 131
heldre verkställas, samt förtäringen och omkostnaden härtill
lagas af den summan, som uti detta ahrs statsproject till skogarnes
besichtningars fortsättiande uthsatt varder.
Gref Piper begiärte at få Betänkandet tilbaka, emedan
de fädt närmare uplysning om Lyckeby ström.
Detta fick bifall, och fans godt at begiära igen de Memorialer,
som till de andre Stånden blifvit ingifne, desse strömmar
angående, på det Oeconomie-Deputationen må komma in
med nytt betänkande härom.
R. o. A. skilgdes härmed nu i dag åth.
Den 27 Martii.
Gref Lewenhaupt holt i H. Exc. Landtm:s frånvaru nu
ordning på Ridderhuset;
Och lät upläsa Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande om handeln på Revel uthaf Allmogen i
Finska skiärgårdarne. Yttrandes Deputationen sig däröfver
således, det häfver K. May:t medelst nådig skrifvelse till dess
och Riksens Cammar- och Commercie-Collegier dat. den 27
Junii 1727 i anledning af Riksens Ständers giorde föreställning
på förledne Riksdag kundgiort, det Allmogen i Finska
skiärgårdarne, som bo på andra sidan om Hangö udd, skulle,
i anseende till deras då varande stora trångmål på spanmål,
än ytterligare till godo niuta den dem åhr 1726 förundte frihet
at handla på Reval med ved, träkiäril, färsk och salt fisk
samt siälspeck, och därifrån återtaga spannemål, penningar,
boskap eller hästar, samt at en slik handelsfrihet till en så
lång tid extenderas, som allmogens uthblottade tillstånd det
kunde ehrfordra, och den efter tidernas beskaffenhet framdeles
regleras. Nu, som denne sak är till denne Deputation remitterad,
och frågan egenteligen blir den, om en sådan handell
ännu längre skal continuera eller ey, så fordras nödvändigt
vederbörande Landshöfdingars underrättelser om landets och
des invånares tillstånd nu för tiden, förr än något härtill kan
giöras. Altså, och emedan man ey häfver och torde långt
draga på tiden, för än man dem inbekomma kan, så är Deputationen
ey i tillstånd sig häröfver at utlåta, uthan hemsteller
Riksens Ständers ompröfvande, om icke detta ährendet
kunde i underdånighet hemskiutas till K. May:t, at, sedan
132 Mars 27. Jernhandteringen. Konvojkommissariatet.
vederbörande äro hörde, därom föranstalta, som till landets
nytta och upkomst bäst tiena kan.
R. o. A. biföllo thetta Betänkandet.
Sedan uplästes Bergs-Deputations Betänkande af den 1‘2
Martii sidstledne, angående Råd- och Handelsmannens i Uddevalla
Jöns Kocks andragande, att till Järnmanufacturvärkens
upkomst i riket nödigt voro, det ägarne af slike verk lemnades
tillstånd at uthaf kiöpetackjärn sielfva låta utsmida och bereda
sådane ämnen, som till manufactursmide äro tienlige. Ofver
hvilket mål med mera, som uti Betänkandet så angående thetta,
som Kållerö Manufactorie in specie anföres, Deputation efter
K. Bergs-Collegii infordrade utlåtelse är med välbemelte Collegio
äfven af den tankan, at, i anseende till the thärvid anförde
skiälen, häruthinnan i gemen ingen ting kan med säkerhet
blifva förordnat, uthan tycker bäst vara, at sådane förekommande
mål, som detta, kunde lemnäs till K. Bergs-Collegii
afhielpande, helst merbemelte Collegium af dess vanlige
omsorg för berg- och manufacturvärkens upkomst och uprätthållande
ey lärer underlåta at taga dhe vidh hvarie mål befintelige
omständigheter i öfvervägande och däröfver efter beskaffenheten
sig utlåta.
Och blef thetta Betänkandet af R. o. A. bifallit.
Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänkande
af den 15 Martii sidstledne angående Convoy-Cornmissariatet
uplästes. Hvarvid Deputationen stadnar i det slut, at
aldenstund det förnimmes, at hvarken de inkomne förklaringarne
öfver observationerne vid 1722, 1723, 1724 och 1725
åhrens böcker ännu äre behörigen afgiorde, eller med revision
af 1726, 1727 och 1728 åhrens räkenskaper någon början giord
blifvit, hvilket skall härrördt däraf, at Assessoren uti Cammar-Revisionen
Grefve Olof Leijonstedt, under hvars conthoir de
samma äre indelte at revideras, skall tillika med dess subaltern
varit efter K. May:ts nådige ordres hela åhret 1730 sysslesatt
ved statsvärkets öfverseende, som honom ett ouphörligit
arbete förorsakat, så at han vid des ordinarie embetesförrättningar
ey fädt läggia handen, föruthan det bemelte Assessor
äfren varit deputerad vid Ränte-Cammar-värket och StatsCommissionen;
Så har vid så fatte omständigheter Deputationen
häruthinnan intet vidare kunnat åtgiöra, uthan för sin deli!
nödigt achtat, på det med desse convoyräkningar måtte komma
till skyndesamfc slut, det Cammar-Revisionen antydes til! at
Prestdeputation om Wittes död.
133
draga försorg, hvarmedelst ey allenast de inkomne förklaringarne
må med det aldraförsta blifva afgiorde, uthan och de
böcker, som däraf ännu oreviderade äre, under revision tagne;
så at balancerne, där någre existera skulle, måge kunna i tid
infordras, och intet genom tidsens utdrägt lemnäs oindrefne,
såsom med flere andre balancer härtils skiedt, K. May:t och
publico till skada.
Ifrån Preståndet kom en Deputation, för hvilken Biskopen
Schröder förde ordet sålunda: Hög- och Välborne Herrar, samptelige
Högloft. Riksens Ridderskap och Adel. Sedan i thesse
dagar en ifrån Calmare stift hijt kommen Riksdagsman, Probsten
Witte, efter en långsam, svår och smärtefull siukdom samt
undergången operation på sin kropp är afleden ifrån sitt elände,
lemnandes efter sig ey allenast hemma ett fattigt huus, uthan
och här en ansenlig skuld hos Apothekarne, Läkiare och andre,
så är till Riksens Ridderskap och Adel Prästeståndets ödmiuke
och hörsamme begiäran, at til denne sahl. mans begrafning
må blifva en så tillräckelig hielp beviljad af publiqve medell,
så at hans skuld må och blifva thäraf betald. Presteståndet
väntar så mycket mera ett benäget bifall, som sådant är Gudi
behageligit, och andre Richsdagsmän, the thär afsomnat, sådant
vederfarit är.
Gref Lewenhaupt svarade därpå, at R. o. A. lära taga
thetta i öfvervägande och gifva svar.
Thärmed afträdde Prästeståndets Deputerade.
Sedermera uplästes Presteståndets Extractum Protocolli
af den 26 hujus;
Och blef thet af R. o. A. bifallit samt remitterat till Secrete
Utskåttet, som har at utnämna summan och vidare föranstalta
härom.
Slutet af Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande uplästes å nyo.
Gref Gustaf Gyllenborg påminte, at hädanefter Betienterne
i Cammar-Revision motte dispenseras ifrån extra
förrättningar, att de kunna giöra så mycket mehr sitt arbete
ifrån sig.
Detta fanns skiäligit.
Hr Didron påminte äfvenväl, at dhe, som försumma sin
skyldighet med räkningarnes inlefvererande, indrifvande och
reviderande, motte vara Cronall ansvarige, och ett anseenligit
134 Mars 27. Tvisten mellan Jurgenssen o. Montgomerie.
vite them föreläggas, hvarmedelst de kunna förmås at hvar
och een fnllgiöra sin skyldighet.
Hr Tommesson påminte öm räkningar för Magazinerne
och Ammiralitetet.
Frih. Otto Reinhold Strömfeldt: Det vore en god
sak, at sådane mått kunde tagas, hvarmedelst räkenskaperne
kunde komma in. Yitet är ey tillräckeligit, uthan lät den,
som ey innom rätta tiden inkommer med sin räkning, suspenderas.
Hr Palmstierna holt före, at en sådan borde mista
tiensten.
Frih. Strömfeldt: Lands-Camereraren får ey sin lön,
innan han giordt räkning för förra åhret, och altså har Cronan
tilgång af hans löhn.
R. o. A. biföllo förberörde Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande, och thärjemte blef godt funnit,
att ett extractum protocolli om the vid thetta tilfället
skiedde påminnelser skulle utfärdas.
jBorgareståndets utlåtelse angående Jurg ensson och Montgomerie
uplästes.
Sedan uplästes ett Extract af Borgareståndets Protocoll
liållit den 6 Martil, at Ståndet i anseende till de af Handelsmannen
här i staden Paul Jurgenssen andragne skiäl funnit
för godt at för sin del bifalla, det må en Commission, bestående
helften af lagfarne och helften af handlande herrar
och män, varda förordnad, som de emellan Handelsmännen
Paul Jurgenssen och Jon Montgomerie upkomne tvistigheter
uptaga, skiärskåda och likmätigt lag och förordningar afgiöra,
på det ett skyndesamt utslag må utfalla uti denne saken, som
vederbörandes välfärd så nära rcrer, och icke genom en lång
och kostsam process igenom instantierne bringas på margfaldiga
omkostningar och andre olägenheter, som förmedelst en
skadelig tidsens utdrägt kunde förorsakas; dock den obetagit,
som förmenar sig hafva skiäl at besvära sig öfver Commissions
utslag, at hos H. K. May:t sielf i underdånighet sådant anmäla;
Förmodandes Ståndet, at de öfrige respective Stånden
lära så mycket benägnare äfven gifva härtill sitt samtycke,
som ändemålet är at härmedelst afkorta en kostsam och vidtutseende
process, hvilken kunde störta parterne uti yttersta
olägenhet, och hvar välsint rättsökande ey annars kan än med
ett skyndesamt rättvist utslag åtniöias; hvartill jembväl kom
-
Borgarståndets utlåtelser.
135
mer, at den som icke finner sig nögd med Commissionens utlåtande
har äfven så öpen väg at sådant hos H. K. May:t i
underdånighet andraga, som saken ginge den ordinarie vägen
igenom instantierne.
Hr Carl Ehrenpreus förestälte, huru betänkeligit det
voro at lemna en part at draga sådane saker directe till Ständerne,
och läste up af 1727 ahrs Reglemente förbudet thäremot,
deducerade och vidare, huru som Montgommerie tagit
intekning i Paul Jurgenssens egendom, och K. Hofrätten uppå
Jurgenssens besvär resolverat, jembväl at H. K. May:t förklarat,
det Hofrätten giordt hvad som med Förordningarne
voro likmätigt, hvarefter Jurgenssen gådt till K. May:t och
begiärt Commissorial-Rätt; men som ingen kan få Commissorial-Rätt
uthan begge parternes samtycke, och Montgomerie
ey ville därtill consentera, Jurgenssen ey eller var nögd därmed
at Montegommerie ville begifva sig ifrån sina beneficia
iuris et instantiarum och låta saken gå till Hofrätten, at summario
processu uptagas, så kom saken at gå till CiänmersCammaren.
Nu voro altså frågan, så framt R. o. A. vilja
befatta sig med denne saken, om icke slutet blifver det, at
Hofrätten kunde få befallning at summario processu uptaga
denna saken.
Hr Ehrencrona: Det är angelägit, at man låter upläsa
K. Mayrts Förklaring af den 6 Julii nästledit åhr, som innehåller
processen, huru förhållas skall, enär en gior banqverout.
Däri lärer stå, at parterne skall vara tillåtit at låta uptaga
saken uti en Compromiss-Rätt.
Frih. von Ungern Sternberg mente, at detta voro nyttigt,
at Ständerne blifva underrättade och fingo veta, hvad för
en handel Engelsmännen drifva här, som Jurgenssen lofvar
vilja uptäcka.
Gref Gustaf Gyllenborg: Förordningen angår den, som
spelar banqverout, men detta är en annan sak.
Hr Palmstierna: Hvad Hr Baron von Ungern sade, det
kan vara nyttigt, men här är allenast ett justitisemåhl, som vij
skola utlåta oss öfver, och det tyckes vara eftertänkeligit, nälen
begiär Commissorial-Rätt, at draga sakerne ifrån sitt rätta
forum.
Frih. von Ungern Sternberg: Här talas om, at det
voro betänkeligit at bevilia en Commissorial-Rätt, men när
man anser hvad chicane som möter en vid domstolarne, så
136 Mars 27. Borgaredep. för Jurgenssen.
troi- iag det vore väl at låta sakerne gå igenom CommissorialRätter.
Hr Ehrenpreus: Huru vida Commissorial-Rätter skulle
befordra sakerne till slutli, det lemnar iag, men iag tycker, at
när en part begifven sig till at låta saken gå summario processu,
så kan man ey mer begiära. Den qvestion är redan
remitterad till oss i Secrete Handels-Deputation, om icke emellan
de handlande så skie kunde.
Hr Wennerstedt understeller R. o. Arns ompröfvande,
til at vinna tiden, om icke denne saken kunde remitteras till
Justitise-Deputation, då R. o. A. kunde så mycket mera trygga
sig vid des betänkande.
Frih. B. Rålamb: Hvad det angår, at saken skulle remitteras
till Justitias-Deputation, så hemställer iag R. o. A.
huru det låter giöra sig; Jurgensson vill sielf bestå Commission.
Här kan iu resolveras därom och vij veta, hvad angelägne
mål vij hafva i Justitias-Deputation at utlåta oss öfver.
Hr Lilliestierna: Sielfva rättvisan obligerar mig at
tala, och det kan iag säija, at den som har en rättfärdig sak
vill gierna hafva den till slut, men Montegomerie skyr därföre
at få slut i saken. Jag skulle hålla före, at Hofrätten måtte
adjungera sig någre beskiedelige männ af Commercie-Collegio
och afgiöra saken.
Hr Ehrenpreus: Jag är intet emot Hr Lilliestiernas
förslag, men det blifver ett prasiudicat för alla andra handlande.
1730 ahrs Förordnings 8 § uplästes.
Hr Lilliestierna: Om Riksens Ständer ey see därefter,
huru man motte stänga den fremmande ifrån vårt rike och
handel, så lära de mycket litet hafva giordt denna Riksdagen.
Gref Gustaf Gyllenborg begiärte votering uti denne
saken angående Montegomerie och Jurgensson, och mente at
ingen kunde gå längre än låta saken summario processu afgiöras
i Hofrätten.
Ifrån Borgareståndet kom en Deputation, för hvilken Rådman
Scherping förde ordet sålunda: Till Höglofl. R. o. A.
äre vij deputerade till at i ödmiukhet berätta, huru som en
borgare Paul Jurgensson ingifvit en skrift och begiärt Borgareståndets
intercession, at han måtte niuta en kortare process
emot Montegomerie, andragandes at han söker allenast at
Kommissorialrätt eller hofrätt.
137
vinna ett sk ynde sam t slut, säijer och, at han ey begiär annat,
än at hvad de sluta mot eller med må gå till K. May:t. Den
ordinarie Dommaren och den tour sakerne böra gå har han
alt förtroende till, men tror likväl, om han niuter en sådan
Commissorial-Rätt, at den består af helften Domare och lagfarne
män och helften Handlande, the thar veta, hvad eoustume
som emellan de handlande brukas, at han lärer få ett bättre
utslag. Han klagar at han är svårt handterad af Montegomerie.
Hvad han kan bevisa, det kommer på hans egit äfventyr, och
Coinmissorial-Rätten begiär han på egen bekostnad, samt lofvar
at uptäcka ett och annat, som kan vara landet till nytta.
Yår commission går ey vidare än at recommendera hans ansökning
hos R. o. A.
Gref Lewenhaupt sade, at R. o. Å. hade nu densaken
före.
Borgareståndets Deputerade afträdde.
Gref Lewenhaupt hemstelte R. o. A., om denne saken
måtte remitteras till Justitias-Deputationen, som Presteståndet
det giordt.
Hr Riddercrantz: Det tyckes vara en grace för Jurgenssen,
när han får ett Promotorial, at saken i Hofrätten
blifvit prompt afgiord, men som Baron von Ungern och Lilliestierna
nämt om de fremmandes handel, så lämnar iag, huru
vida i anledning däraf saken kan höra hit, eljest hörer den
ey hit.
Hr Lilliestierna: Det blifver en ostridig sanning och
kan visas med åtskillige praeiudicater, at höga Öfverheten och
följachteligen Riksens Ständer kunna förordna Commissioner
öfver vissa saker. Denna saken är anhängig i Ciämners-Rätten
och borde där afgiöras, men som Borgareståndet tvenne gångor
recommenderat saken, så tyckes mig at en lidande undersåte
bör hielpas. I Hofrätterne äre, Gudi klagat, alt för många
saker, och ingen lärer vilia draga flere saker dit, när han kan
slippa dem.
Hr Lagercrantz: Det blifver ett elakt prseiudicat; vij
hafva exempel, at Commission i Skåne har sutit åhr och dag
med sin förrätning.
Hr Erland Broman: Jag underställer R. o. A., örn icke
saken bör vara R. o. A. så mycket mera angelägen, som den
icke allenast angår Jurgenssen, uthan månge af oss, som äre
Jurgenssens creditorer.
138 Mars 27. Jurgenssen beviljas kommissorialrätt.
Hr Ehrencrona: Montegomerie och Jurgenssen, de äre
däruti ense, at de vilia begge förkorta processen och gå instantierne
förbij, men den ena vill gå till Hofrätten och den
andra till Commissorial-Rätt. Saken är ingen Riksdagssak,
thärföre har Uhrskilnings-Deputationen efter 1727 åhrs Reglemente
ey velat befatta sig därmed. Det vore ett svårt praeiudicatum,
om vij skulle taga up en sådan sak. Min mening
är, at R. o. A. allenast simpliciter remittera denne saken till
K. May:t, at de motte få ett promotorial antingen till Hofrätten,
eller, om K. May:t så godt finna skulle, till en Commissorial-Rätt.
Frih. von Ungern Sternberg påstod, at det vore en
Riksdagssak, efter hon först varit hos K. May:t, och önskade,
hvad praiiudicatet anginge, at alle saker kunde bringas till
slut på sådant sätt.
Hr Adlerbeth: Jag har så mycket mindre betänkande
at bevilja Jurgenssen en Commissorial-Rätt, som när en begiär
en extraordinarie Rätt, så har Hofrätten ey något betänkande
at lemna parten den.
Hr Didron: Hvad Hr Ehrencrona anfördt om 1727 åhrs
Reglemente, så vill iag svara därpå: när iag ey niuter rätt,
hvart skall iag gå med mine ansökningar? Det tyckes at reglementet
betager then lidande tillfälle at få klaga sin nöd, och
detta borde ändras.
Hr Schiönström: Efter H. May:t resolverat i saken
och afslagit honom Commissorial-Rätt, så bör Justitise-Deputationen
see efter, huru vida honom en sådan rätt kan beviljas.
Som R. o. A. ey blefvo härom ense;
Frågade Gref Lewenhaupt, om Borgareståndets Extractum
Protocolli får bifall.
Thärtill svarades ia.
Gref Gustaf Gyllenborg begiärte votering, men begaf
sig dock, allenast at det ey drages till conseqvence i någon
annan sak.
Gref Fredr. Gyllenborg: Vij äre intet i stånd at gå
ifrån lagen eller favorisera then ena mer än then andra, och
iag vill ey vara ansvarig för conseqvencen, som däraf följer.
Öfversten Jonne Harn mil ton: Om här beviljas Commission,
så praecaverar iag ock, at vij altid få Commissioner,
och då behöfves ey ordinarie Domare.
Öfverstlöjtn. Fahl ströms sak med öfverste Gyllenclou. 139
Hr Lagman Wennerstedt: I anledning af Gutå Gyllenborgs
och Ofverste Hammiltons til Protocollet förde mening,
at intet detta skulle lända till prmiudicat, så tyckes mig för
min dehl, at aldrig R. o. A. lärer låta betaga sig at meddela
råd och justiee till dem, som sådant begiära.
Sedan skrefs på Borgareståndets Extractum Protocolli, at
Paul Jurgenssen bevilies uppå Borgareståndets recommendation
then begiärte Commissorial-Rätten på egen bekostnad, till
ett skyndesamt sluts erhållande i thenne saken, hvarom upgår
ett underdånigt Memorial till K. May:t.
H. Ex c. Landtm, kom up och sade, at han har varit
en stund här uppe, men som saken om Jurgenssen varit begynt,
har han ey velat interrumpera.
Presteståndet gaf tillkienna, at om Onsdag klockan tree
hålles predikan öfver Probsten Witte uti S:ae Catharinas kyrkia.
Uplästes Öfverste-Lieutnanten Ludvig Fahlströms Memorial
af den 13 Februarii sidstledne, hvarutinnan han andrager,
huruledes H. K. May:t genom nådig Resolution den 7
Januarii 1726 förklarat dess svärfader Lagman Erland Broman
aldeles frij och entledigad för Öfversten Gyllenclos tilltahl
angående 150 Specieducaters betalande, som frambledne
Öfversten Siegeroth af honom skall hafva emottagit, samt i
stellet lemnat Öfversten frihet at emot Siegeroths arfvingar
fullfölja sin förmente rätt det bästa han förmådde. Men sedan
Öfversten Gyllenclou åhr 1727 thenne saken hos Riksens Ständer
andragit, har, uppå theras underdånige remonstration,
H. K. May:t genom bref den 20 Octobris samma åhr befalt
Landshöfdingen Ehrencrona at lemna Öfversten Gyllenclo behörig
handräkning till berörde 150 Ducaters utbekommande.
Men som hvarken Öfverst-Lieutnant Fahlström, som framledne
Öfversten Siegeroths rätta arfvinge, eller thess svärfader varit
närvarande, när Riksens Ständer theras remonstration och begiäran
om ändring i H. K. May:ts resolution låtit afgå, thar
likväl Sveriges Lag och Förordningar samt Riksens Ständers
egen begiäran till H. K. May:t den 4 Augusti 1727 om parternes
tillbörlige hörande sådant fordra och innehålla; altså,
och emedan sådane skiäl och bevis nu mera skola vara i händer,
som iemte lifliga vittnen förmenes kunna intyga Öfversten
Gyllenklos pretention icke vara af så ren beskaffenhet, som
han Riksens Ständer förebrakt, uthan allenast ett depositum;
fördenskull anhåller han, det Riksens Ständer, uthan hinder
140 Mars 27. Beslut om öfverstlöjtn. Fahlströms sak.
af theras 1727 giorde remonstration samt H. K. May:ts i anledning
däraf gifne befallning, ville låta denne sak å nyo företagas
och skiärskådas, då han förmenar sig icke därvid komma
till at lida.
Hr Rotlieb sade, at Fahlström har ey blifvit hörd.
Hr Ehrencrona: Det har aldrig varit vanligit, at parterne
hos Ständerne fådt libellera, ty här är allenast en revisio
actorum.
Gref G. Gyllenborg: Om Ofverst-Lieutnanten Falström
har några nya skiäl, så kan han anmäla sig hos K. May:t.
Frih. von Ungern Sternberg mente, at det vore fruktan
värdt, at K. May:t ey lärer befatta sig med saken, med
mindre Ständerne lemna Fahlström sin föreskrift.
Hr Adlerbeth: Sidsta Riksdagen trädde Justitise-Deputationen
tillsamman med Secrete Deputationen öfver denne
saken, och fans ingen difficnltet at iu saken borde vara så
som den blifvit afdömt i Hofrätten. Aro här nya skiäl nu,
har iag ey hördt, men iag fruktar, at det har för stor conseqvence
at nu söka ändring.
Ifrån Borgarståndet korn en Deputation, för hvilken Schelpin
g förde ordet: Till Eders Grefl. Exc. och Höglofl. R. o. A.
nionde Borgareståndet ingifva ett Extractum Protocolli, hvarutinnan
Borgareståndet begiärt een Tull-Deputation, då Höglofl.
R. o. A. behagade så svara, at när man får veta i hvad
mål, vill R. o. A. sig däröfver yttra. Nu har Borgareståndet
inlefvererat til Cammar-Rådet Wulf reenstierna ett Extractum
Protocolli, hvari målen äre nämde, och altså recommenderar
Borgareståndet samma, särdeles som de ey annat finna, än at
samma Deputation är nyttig och nödig.
H. Exc. Landtm, svarade därpå;
Och så afträdde Borgareståndets Deputerade.
Sedan sade H. Exc. Landtm., at det Extractum Protocolli,
som Borgareståndet talte om, ligger här och kan straxt
tagas före, enär R. o. A. stannat i ett vist slut om OfverstLieutnanten
Fahlströms sak.
Hr Ehrenpreus: Om R. o. A. igenom ett Memorial yttrar
sig, at Ständernas förra slut ey skall liggia honom i vägen,
så kan han gå med sin ansökning til K. May:t.
I anledning här af resolverades af R. o. A., at som Riksens
Ständer igenom thet slut, som vid sidsta Richsdagen
skiedde, ey velat betaga Hr Ofverst-Lieutnanten Fahlström de
Borgarståndet begär en Tulldep., som beviljas. 141
beneficier, som 1692 ahrs Förordning om sakers uptagande på
nya skiäl de sökande lemnar, så har Hr Ofverst-Lieutnanten
at i underdånighet addressera sig med sin ansökning tili
K. May:t.
Hr Wennerstedt mente, at detta ey borde dragas till
praeiudicat för andra, som söka ändring i Ständernes resolutioner.
Hr Ehrencrona: Det kan ey vara farligit praeiudicat,
ty man betager eljest parterne det beneficium, som de äro
berättigade till.
Sedan berättade H. Ex c. Landtm., at interessenterne
uti Linne-Fabriqven söka interessenter och upgifvit exemplar
at utdelas, och recommenderade så samma nyttiga värk.
Borgareståndets Extractum Prococolli af detta dato uplästes,
at Probsten Witte måtte beviljas dubbel begrafningshielp,
nemligen 400 Dal. smt.
Men R. o. A. blefvo vid sitt förra slut, at Secrete Utskåttet
hade at utnämna summan.
Thärefter uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 11 Martii om Tull-Beputations förordnande.
Afven uplästes Presteståndets Extractum Protocolli af den
20 ejusdem samma angående.
Frih. Strömfeldt holt före, at en Tull-Deputation kunde
accorderas dem, doch med föliande conditioner, nembligen: l:o
at ingen ny Tulltaxa skall föras in, så länge tullarrendet vahrar,
eljest voro det at uphäfva arrendet; men ett project till tulltaxan
för den senare tiden kunde väl giöras; 2:o at i Tulltaxan
inga varor införes at förtullas efter angifvandet, uthan
at alla varor förtullas efter sitt skiäliga värde; 3:o at när
någre manufacturer här inrikes upkomma, de utrikes ifrån
inkommande vahrorne med högre tull belastas motte, till theras
utestängande.
H. Ex c. Landtm.: Behaga R. o. A., at iag gior nu
frågan ?
Svarades ia.
H. Ex c. Landtm.: Så blifver frågan, om icke en sådan
Tull-Deputation kan bevilias, med de pra?cautioner, som Prsesidenten
Strömfeldt anmält.
Svarades ja.
Härmed ändades thenne sessionen.
142 Mars 31. Jordabalken. Ågotvister o. laga syner.
Den 31 Martii.
Församblades åter Riksens Råd och Ständer öfver then
nya Lagen.
Och uplästes 9 Cap. i Jorde-Balken.
Därvid var intet annat at påminna, än at uti 1 §, hvarest
står: »löse tå jorden åter», skulle thet ordet »jorden» uteslutas.
Afven i 2 thärest står: »som genom kiöp eller skipte sig
then iord sedan tillägna vilia», uteslutes »jord».
Vid det 10, 11 och 12 Cap. giordes ingen påminnelse.
13 Cap.
Hr Cammar-Rådet Wulfwenstierna gaf tilkenna, at
uti 2 § i stellet för ordet »uplägger» skall införas »uptager».
14 Cap.
Borgmester Esberg hemstälte vid 1 §, om det icke vore
nog, at syn hålles af halfva Nämden, emedan de äro domföre
och det länder parterne till en alt för stor gravation, om hela
Nämden brukas.
R., at K. Lag-Commission häruthinnan icke understådt
sig at gå ifrån den gambla Lagen, emedan detta är en angelägen
sak, som angår ens egendomb.
§ blef bifallen.
Vid 3 $ och orden »Uthärads-Nämbd» berättade Hr Lagman
Lilliegren, at uti Finland hafva Lagmännen sin ordinarie
Nämbd.
Därtill svarades, at det blifver efter orternes beskaffenhet,
och at sådant intet är emot Lagen.
Vid denne § utlåt sig Häradshöfdingen Flach, at det är
svårt, det man icke får vädia emot Lagmans-syn, och at Riddare-syn
är alt för kostsam, hvarföre han holt bättre vara,
om det stadgades, at Lagman vid sådane tillfällen associerar
sig 2:ne Häradshöfdingar, som synen förrätta.
Därtill svarades, l:o at Häradshöfdingarna dessuthan hafva
nog at giöra, 2:o kunna de, i synnerhet i Finland, bo 40 å
50 mihl ifrån hvarandra, 3:o kunde de öfvervotera Lagmännen,
4:o skulle processen därigenom förlängas. Dessuthan, och om
Om städsel, lega och fardag.
143
några andra qvsestiones juris förekomma, kunna de til Hofrätten
remitteras.
Vid detta tillfället frågade Hr Lagman Blomfeldt, om
en Cronobonde må bevilias syn, när den, som på Laudshöfdingens
vägnar är närvarande, ingen syn åstundar.
R., at detta är hulpet med det som står i 2 § 10 Cap.
Hela detta fiortonde Capitlet fick bifall.
15 Cap.
blef ochså bifallit.
16 Cap.
Vid 3 och 4 §§ påminte Hr Cammar-Rådet Wulftvenstierna,
at benämde §§ skola uti en sammandragas.
Vid 2 § förelästes Hr Wellis påminnelse, hvaruti han
påstår, at städiorätten icke skall sträckas in på enkian, emedan
hon icke är uti contractet nämd, och jordäganden genom
denne § skulle lida merkelig minskning uti dess tillständige
rättighet, aldenstund en ung enkia kunde falla på de tankar
at lefva ogift och således i många åhr för en ringa städiepenning
besittia grunden.
R,: Bonden gifver städia så väl af sin hustrus som sin
egendom, därföre vore obilligt, om hon icke skulle få niuta
städiau till godo, medan hon enkia sitter; 2:o kan man intet
föreställa sig, at en enkia skulle utslå ett ärligit giftermål
endast för städierättens skull.
Sedan gaf Hr Landshöfdingen Ehrencrona anledning till
en vidlyftig discours, om bondens andra hustru skall niuta
städierätten till godo, när mannen dör, aldenstund hon intet
var gift, när städian gafs;
Och vardt omsider öfverens kommit, at emellan förste,
andre eller tredie hustrun giöres ingen åtskillnad, uthan när
hustrun mannen öfverlefver, niute hon en sådan lifstidsstädia,
til dess hon träder i annat gifte.
Blef altså 2 § af samptelige Stånden bifallen, sådan som
then af Lag-Commission är författad.
Sedan blef öfverens kommit, at den 6 § sålunda slutas
skulle: »I de orter, sorn med upsägniugen och afflytningen annorlunda
förehålles, rätte hvar sig efter vanligit bruk».
Vid 17 § uplästes Hr Wellis påminnelse, at bonden i sådan
händelse, som § omförmäler, må återfå sin utgifne städja,
144 Mars 31. Byggningabalken. Vägar. Hägnad.
eftersom han ey kommer till at nyttia de förmåner, hvilka han
sig thärigenom betingat.
R., at i fall någon landtbo på det sättet rubbas i sin besittning,
bör han niuta tilbaka så mycket af städian, som för
honom i den stipulerade tiden återstår, doch bör lifstidsstädia
ey rubbas.
Ständerne voro nögde med svaret, och blef öfverenskommit,
at 16 och 17 §§ skulle sammandragas och af them giöras
én §, hvilken Lag-Commission så har at inrätta, at i fall någon
landtbo på thet sättet, som thär förmäles, rubbas i sin
besittning, han må få tilbaka så mycket af städian, som för
honom i then stipulerade tiden återstår; doch bör lifstidsstädia
i thessa fall ey rubbas.
17 Cap. Jorde-Balken.
Vid 3 § frågade Häradzhöfdingen Flach, om icke begrafningsomkostningar
böra hafva praeferencen för afradsgiäld.
R.: Därom är stadgat i Handels-Balkens 17 Cap. 4 och
Ständerne biföllo §.
Vid 18 Cap. var intet at påminna.
Bygninga-B alk.
Vid 1, 2 och 3 Cap. giordes ingen påminnelse.
4 Cap.
Vid 1 § uplästes Bondeståndets skriftelige påminnelse, at
vägarne icke måtte giöras bredare än tillförende, emedan det
på många stellen vore både ogiörligit och skadeligit.
Ständerne achtade nödigt at upskiuta denne saken, till
dess Caminar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationen, som
har Giästgifvare-Ordningen under händer, däröfver med sitt
betänkande inkommer.
5 Cap.
Vid den 4 och 5 §§ uplästes Preste ståndets följande påminnelse,
at det må blifva allmänneligen förbudit, det ingen
om våren uti den äng, där flere hafva delar uti, må insläppa
Byggningabalk®!!. Åker och äng.
145
sin boskap, hälst ängen och vallen, medan iorden af kiälskott
ännu är blöt, tager af boskapens trampande en merkelig skada.
R.: Förbudet kan tagas hos Domaren, då annor tillgång
till bete kan gifvas, men ett allment förbud kan i anseende
til visse byars beskaffenhet icke giöras.
§ blef bifallen.
6 Cap.
I anledning af Hr Majoren Wredes påminnelse achtades
nödigt, at uti 2 § skulle sättias: »åt minstone fyratio fambnar».
7 Cap.
blef bifallit.
8 Cap.
3 § i stället för »sägs» »sagt är», Borg.st. prot. p. 78.
Achtades nödigt, att till slutet af 5 § skulle införas: »uthan
jordäganden gifver ther lof till».
Vid 9, 10, 11 och 12 Cap. var intet at påminna.
Härvid stannade man denne gången, och afträdde Deras
Exe:r Riksens Råd samt de andre tree Stånden, men R. o. A.
blefvo tillhopa.
H. Exc. Landtm, proponerade, om icke, emedan R. o. A.
så väl som the andre Stånden faststält, at en Deputation skall
förordnas öfver Instructionerne, Electorerne finge i dag eftermiddagen
träda tilhopa och utvälja them som thärtill brukas
skola.
R. o. A. biföllo thetta, och förente sig thärom, at tolf
böra af R. o. A. vara i thenna Deputation.
H. Exc. Landtm, påminte sedermera, hurusom Stånden
faststält, at en Tull-Deputation skall förordnas, och frågade
om den vid samma tillfälle får utnämnas.
R. o. A. gofvo äfven härtil sitt bifall och beslöto, at sex
af R. o. A. därtill skola utses.
Hr de Fritschi hemstälte R. o. A:ns godtfinnande, om
af Collegierne och Landshöfdingarne någre få väljas i desse
Deputationer.
R. o. A. förklarade, at ibland the andre få och någre af
Collegierne och Landshöfdingarne väljas i förberörde Deputationer.
Adelns Protokoll, 1731.
146 Protokollsjustering. Krigsbefälets löningsliqvider.
Thärefter berättade H. Exc. Landtm., det han giärna
låtit giöra anslag till plenum, thar icke blifvit begiärt, at the
i morgon i Deputationerne måtte få arbeta.
Härmed skilgdes K. o. A. nu åt.
Den 3 April.
Sedan Gref Lewenhaupt giordt H. Exc. Landtm:s uhrsäkt;
Begyntes
med Protocollernes upläsande, eftersom förr blifvit
resolverat.
Men som alle resolutioner, hvilka hos R. o. A. fattas,
straxt blifva upläsne och justerade, och Protocollernes iustering
tager bort mycken tid, så blef beslutit at ey oftare något
Protocoll upläsas och jousteras skulle, än när någre angelägne
saker förevarit och det begiäres at Protocollet skall justeras.
Thärpå uplästes ett Extractum af Protocollet hållit i Militice-Deputationen
den 16 Maij sidstledne, hvaruti andrages,
hurusom Deputation, vid det man under öfvervägande förehaft
de puncter uti Krigsbefählets Allmenna Besvär, hvaruthinnan
Krigsbefählet anhåller om deras löhningsliqvidationers betahlning,
har funnit nödigt at underställa Riksens Ständer, om
icke ett sammanträde kunde bevilias Militiae- samt Gammar-,
Oecouomie- och Commercie-Deputationerne tillika med Secrete
Utskåttets mindre utskått öfver Ständernes Conthoir, på det
bemelte Deputationer motte under gemensamt öfverläggiande
kunna till samptelige Ständernes vidare ompröfvande och faststellande
söka någon tillräckeligare fond til alle slike löningsfordringars
betahlning, hvar till Militise-Deputation för sin dehl
allena ey är i stånd at sig utlåta.
Och blef thetta af R. o. A. bifallit.
Bergs-Deputations Memorial och Betänkande af deri 19
Martii sidstledne uplästes, angående förekommande af ståhls
införsell utrikes ifrån, som Råd- och Handelsmannen i Uddevalla
Jöns Kock uti ett dess ingifne Memorial hållit före, till
de inhemska stålvärkens vid makt hållande och upkomst, vara
nödigt. Ofver hvilket måhl, sedan Deputation hördt K. Bergsoch
Commercie-Collegierne, den sig sålunda yttrar, at aldenstund
Deputation äfven har sig bekandt, det allenast en ringa
qvantitet fremmande ståhl åhrligen uti riket inkommer, som
Stålinförsel. Järnköp och stämpling. Val af dep. 147
till några besynnerliga nödvändigheter brukas, hvaremot utha!
det Svenska stålet stora partier utskieppas, så är Deputation
för des del härutinnan af samma mening, som K. Bergs- och
Commercie-Collegierne, at nembligen det vid närvarande coniuncturer
ey lönar mödan, igenom förbud eller eljest, förekomma
ståls införsell utrikes ifrån; men skulle man frambdeles
befinna, at något ansenligare qvantum däraf i riket blefvo
inbringat, så lärer K. May:t, uppå Collegiernes därom inkommande
underdånige berättelse och förslag, i nåder däremot
taga sådane utvägar, som kunna pröfvas vara tienligast och
säkrast.
Thetta Betänkandet blef äfven väl af R. o. A. bifallit.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Bergz-Deputations
Memorial och Betänkiande, daterat den 19 sidstledne Martn,
berörande Majorens Välborne Hr Albrecht Schönströms ansökning:
l:o at Bruksägarne på Hedströmmen må lemnäs frihet
at kiöpa tackjern ifrån Nora och Lindes bergslager; 2:o
att Bergsmennerne i Torgsåckers och Afvansiö sochnar måge
tillhållas at uprätta och uptaga deras ödelagde hyttor; 3:o at
Masmästarne vid hyttorne äfven motte sättia deras namn på
tackjernet; och 4:o at Vägarne i städerne böra i deras vågböcker
antekna hvar stångjernsstempel, och icke, som härtils
skiedt, införa en stor del jernposter under namn af diverse
sorter. Hvaröfver Bergs-Deputation sig således yttrar, at Deputation
för dess dehl ingen ting finner at påminna öfver de
anstalter, hvilka K. May:ts och Riksens Bergs-Collegium, efter
dess däröfver infordrade utlåtelse, uti föregående mål dels redan
giordt, dels verkstella tänker, uthan förmodar, det lärer
Hr Majoren Schönström äfven vara därmed tillfreds, och hemställer
altsammans till Richsens Ständers nogare bepröfvande.
Och blef thetta af R. o. A. bifallit.
Såsom vid Cammar- och Oeconomie-Deputationens Betänkiande,
hvilket för detta blifvit upläsit, angående methoden
till Regements-räkningarne för de värfvade Regementerne, intet
var at påminna, så biföls det, uthan at det vidare uplästes.
Listan på dem, som Electorerne valt uti Instructionernes
Deputation och Tull-Deputation, uplästes;
Och som därvid blef påmint, at för månge af Herrar
Landshöfdingar och Collegiernes ledamöter voro uti Deputationen
öfver Instructionerne;
148 April 3. Instruktions-dep-.ns sammansätta. Mern. f. Alingsås.
Så uthlät Hr Wennerstedt sig, at det blifvit resolverat,
då man om Deputationen öfver Instructionerne förente sig, at
Collegiernes ledamöter och Landshöfdingarne skulle äfven få
vara däröfver.
Men som förberörde påminnelse ändock pågiordes;
Sade Hr Hökerstedt: Kan skie det voro aldrabäst, at
inga af Collegii ledamöter voro därhos, uthan at hvart Collegium
kommo in med sine påminnelser till Deputationen.
Gref Lewenhaupt: Här äro någre som mena, at man
antingen skulle taga een uthur hvart Collegio, eller och ingen.
Hr Hökerstedt itererade sin förra påminnelse.
Hr Wennerstedt: Hvar och en har frihet at gifva in
sina påminnelser, och Instructionerna komma at öfverses in
pleno.
Gref Lewenhaupt: Skall det blifva vid election?
Svarades ney.
Sedan frågade Gref Lewenhaupt, om någre af Collegiernes
ledamöter få sittia med i Deputationen.
Svarades ney.
Hr Wennerstedt: Det blef iu sidst resolverat, at någre
skulle vara med af Collegierne.
Gref Lewenhaupt: Här frågas efter någras påminnelse,
om Landshöfdingarne skola sittia därmed.
Svarades ney.
Gref Tessin anmälte, at Älingsåhs Directeurerne inkommit
med ett ödmiukt Memorial till Riksens Ständer, och gaf
så fram samma Memorial samt begiärte R. o. A:ns tillstånd
at få gifva in lijka lydande hos de andre Stånden.
Thetta fick bifall; och emottogs samma Memorial at föredragas
R. o. A. vid lägligit tillfälle.
Uplästes Justities-Deputations Betänkande af den 23 Martil
sidstledne uti den af K. Svea Hofrätt den 11 Decembris 1725
dömde och därifrån till K. May:ts Justitiae-Revision inkomne
samt sedermera af H. K. May:t till Riksens Höglofl. Ständer
remitterade sak emellan Cammarherren Baron Eric Sparre och
frambledne Fru Friherrinnan Jacobiana Lilliehöks samptelige
Sterbhus-Interessenter, härrörande af Cammarherrens moders
frambledne Friherrinnans Fru Sigrid Horns caution för Ofverste-Lieutenanten
Baron Christer Horns den 5 Octobris 1686
uti Riksens Ständers Banco giorde låhn, hvarföre Ekebyholms
sätesgård och gods af honom pantsatt blifvit; hvilken Ban
-
Ekebyholms pantsättning och Hornska sterbhuset. 149
qvens pant som medcautionisterne Friherrinnornes Lillieliöks
och Carin Båths arfvingar och sterbhusinteressenter, Cammarherren
Sparre ocommunicerad, hafva försåldt, sedan H. K. May:t
uppå deras ansökning i nåder dem beviljat at til Banqvens
afbetalning samina Ekebyholms gods ifrån publiqve gravationer
med liqvide cronofordringar få inlösa, så påstår Cammarherren,
det bemelte Lilliehökiske sterbhusinteressenter, hvilka i så måtto
skola trädt i principal-debitorens stelle och skola tagit panten
in solutum, böra nu allena för Bancolåhnet ansvarige vara,
och därföre ersättia dhe 18,000 Dahl. kint, som Cammarherren
skall blifvit nödsakat för sin Fru moders caution i Banqven
at betala med interesse, hvilket Fru Friherrinnans Lillieliöks
sterbhusinteressenter bestrida med mera; Hafvandes H. K. May:t
Riksens Ständer hemstält, om och huru vida H. K. May:t må
hafva fria händer denna sak at afgiöra, uthan anseende på
den af Högstsahl. K. May:t Konung Carl den XII:te den 31
Martii 1704 utgifne Resolution, at Ekebyholm borde för K. Mayits
räkning indragas. Ofver hvilket mål Deputation yttrar sig
vara af de tankar, at aldenstund uthaf de till K. May:t inkomne
Revisions-acter ey kan intagas, at någon sin desse
parter emellan denne qvaestion blifvit moverad, om och huruvida
Ekebyholms gård och gods varit med rätta till K. May:t
och Cronan indragit eller ey, uthan visa fast mera så acterne
som rubriqven på Hofrättens dom af den 11 Decembris 1725,
uthi hvilken af Ammiral-Lieutnant Horns sterbhusinteressenter
ändring sökes, at status controversiae dem och Cammarherren
Sparre emellan egenteligen varit, om och huru vida bemelte
sterbhusinteressenter i anseende därtill, at de skolat till Banqvens
och Creditorernes betalning begiärt och fådt af H. Högstsahl.
K. May:t och Cronan inlösa Ekebyholmsgodset med cronofordringar,
böra allena vara ansvarige för Christer Horns i
Banqven giorde låhn och fördenskull återställa till Cammarherren
Sparre de af honom såsom medcautionist för berörde
låhn i Banqven betalte 18,000 Dahl. kmt; Fördenskull, och
ehuruväl Justitise-Deputationen med underdåning vördnad erkenner
den omvårdnad och sorgfällighet, som H. K. Mayit i
nåder behagat hafva, at utleta denne sakens rätta sammanhang
och beskaffenhet, dock likväl, och som Justitise-Deputation för
sin del icke allenast finner det ganska betänkeligit at uptaga
och utlåta sig öfver någon qvestion, hvilken hvarken instämd
eller agerat varit, och hvaröfver ey eller någon på Cronans
150 April 3. Hornska sterbhusets tvist om Ekebyholm.
vägnar eller dess rätts innehafvare haft tillfälle sig at förklara,
uthan och tycker det något äfventyrligit vara för den allmenna
trygg- och säkerheten at uprifva ett så länge sedan afgiordt
måhl, hvaruti ey eller alla acta stå at igenfås, särdeles som
den senare Domaren hvarken i sitt samvete eller med ansvar
kan belastas, när han lemnar orördt och oskiärskådat hvad
dess företrädare afgiordt och slutit; Dessuthan synes, som K.
Senaten i dess bref af den 2 Martii 1704 tagit det för en
afgiord sak, at Ekebyholm varit en Ofverste-Lieutn anten Christer
Horn tillhörig egendom, och at det således ey bordt för
Kolkas gravation indragas, men så tyckes dock acta icke oskiäligen
gifva anledning, det bemelte Ekebyholm ey varit Christer
Horns för mera än 4,948 Dahl. sint, uthan at det öfriga hördt
dess fader K. Rådet Bengt Horn till och för dess gravationer
indragit varit, hafvandes bemelte Christer Horns rättighet i
Ekebyholm blifvit indragit så för dess moderfader Hr Lars
Sparres gravationer, som för K. Rådets Bengt Horns gods i
Finland, dem Christer Horn, Executions-Commission oveterligen,
skall försåldt, så att, änskiönt Kolkas gravation ey hade
existerat, det synes ändå hafva bordt til Cronan vederkiännas;
Ty finner Justitire-Deputation, i anseende så till desse som
flere in actis befindtelige skiäl, i ett så beskaffat mål säkrast
och tryggast vara at i underdånighet anhålla hos H. K. May:t,
det H. K._ May:t, uthan at häfva ofta bemelte Sahl. K. May:t
Konung Carl XII:tes Resolution af den 31 Martii 1704, ville
i nåder afgiöra den emellan Ammiral-Lieutnanten Horns Sterbhusinteressenter
och Cammarherren Sparre varande och till
K. May:ts decision inkomne sak och däruti ventilerade qvsestion
i anledning af de inkomne Revisionsacter, och sådant
Riksens Högloft. Ständers närmare ompröfvande hemställer.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Afven uplästes Justitice-Deputationens Betänkande af den
23 Martii sidstledne öfver Lagmannens Simon Lilliegrens
Memorial angående Notarier för Lagmans-Rätterne med mera.
Ofver hvilket Memorial, hvad angår Notariers förordnande vid
Lagmans-Rätterne, Deputation sig yttrar, det kan Deputationen
i anseende till de därvid anförde skiäl för sin del ey annat
finna, än at förblifva bör vid det som Riksens Ständer redan
häruthinnan faststäldt och förordnat hafva vid sidstledne Richsdag,
Lagman Lilliegreen likväl obetagit at af egne medell löna
och antaga Notarium till Protocollernes förande, doch at han
Lilliegreens mern. om notarier vid lagmansätter, m. m. 151
för deras inlefvererande uti K. Hofrätten och Landskistan bör
K. Förordningarne likmätigt vara ansvarig. Beträffande Lagman
Lilliegreens föreställning om Lagmennernes brukande vid
förefallande Commissioner, så finner Deputationen högst billigt
vara, at sådane blifva Lagmännen fram för andra uti deras
jurisdictioner updragne; hemställandes fördenskull Riksens Ständers
ompröfvande, om icke hos H. K. May:t kunde i underdånighet
anhållas, det vid extraordinarie förrättningar i orterne,
när de högst nödige finnas skulle, sådant hädanefter alt framgent
i acht tagas motte. I öfrigt är Deputationens oförgripelige
mening, at Lagman Lilliegreens vid handen gifne förslag
till processens förkortande hänskiutes till K. May:ts förordnade
Lag-Commission, at där tagas uti behörigt öfvervägande. Sidst
angående det, at till Domarens och parternes efterrättelse motte
utsättias, hvad som egenteligen bör ansees för nulliteter, så
aldenstund Lag-Commissionen blifvit anförtrodd en ny Rättegångs-Förordning
at uprätta, ty håller Deputationen före, det
onödigt är at nu föruth härutinnan något ytterligare stadgas
och förordnas.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Stats-Secreteraren Cederström komned ifrån H. K. May:t
och sade, at H. May:t har befalt honom at förmäla dess nådige
helsning och tillika öfverlefverera H. May:ts nådige skrifvelse,
hvarpå H. May:t förväntar Riksens samptelige Ständers
svar och utlåtelse.
H. K. May:ts Nådige Bref till samptelige Riksens Ständer,
dat. den 2 hujus, uplästes. Hvaruti K. May: ti nåder andrager,
at ehuruvähl sedan sidsta Riksdag åtskillige omständigheter
en och annan gång hade fordrat dess närvaro uti thess
i Tyskland belägne arfländer, så har likväl den ömhet, K. May:t
hos sig hyser, at ey gierna vilja skilja sig på någon tid ifrån
thess Rike, härtills afhållit K. May:t at nyttia samptelige
Riksens Ständers vid förbemelte Riksdag till en sådan resa
lemnade bifall. Men aldenstund de Riksens Ständer tvifvelsuthan
nogsamt bekandte ordsaker, så väl som nödvändigheten
uti K. May:ts arfländer personligen at giöra någre angelägne
anstalter och författningar, som eljest skulle komma at stå
tilbakars, nu för tiden ey vilja tillåta K. May:t at följa ofvanbemelte
dess egen kiärleks fulla böijelse, den K. May:t för
Riket drager, och således med utresan längre upskiuta; Fördenskull
håller H. K. May:t sig fullkomligen försäkrad, det
152 April 3. Kungens bref om sin resa till Hessen.
Ständerne denne gången, äfven som tillförende skiedt, lära
vara nögde, det K. May:t en slik helt angelägen resa till Hessen
motte uthan vidare upskof kunna anträda, och således på
någon tid begifva sig uthom Rikets gräntsor, enär den nu påstående
Ricksdag blifvit till lyckeligit slut bräckt. Hvarjemte
K. May:t äfven hemsteller Ricksens Ständer, att om them
skulle nyttigt och rådeligit synas, at Hennes K. May:t thess
högtälskelige Gemåhl kunde tillika med H. K. May:t giöra
denna resa, lärer sådant lända K. May:t till en besynnerlig
fägnad och ganska stort nöje, samt merkeligen öka den upriktiga
erkiäntslo K. May:t redan häfver och alt framgent uti
ett tacksamt minne lärer behålla för all den kiärlek, nijt och
tillgifvenhet, Ständerne ifrån K. May:ts uphöjelse på thronen
vid alla tillfällen emot Hans och Hennes K. May:t å daga
lagt och påskina låtit. Dock, så framt denne K. May:ts hiertelige
önskan skulle finnas af den beskaffenhet, at Ständerne
häldre åstunda skulle Hennes K. May:ts beständiga närvarelse
här i Riket, eller och andre ordsaker denne Hennes K. May:ts
resa skulle hindra, så häfver H. K. May:t till Ständernes patriotiske
och nitälskande öfvervägande hemställa velat, om
icke under H. K. May:ts frånvaro uthom Riket Högbemelte
Hennes K. May:t thess högtälskelige Gemåhl kunde gifvas dehl
och kundskap af de riksvårdande angelägenheter, som förekomma
kunna, på sätt och vijs som Riksens Ständer sielfva
det för Rijket och theras egen nytta, trygg- och säkerhet
pröfva bäst och tildrägeligast vara. Imedlertid lärer K. May:ts
med Riket så nära och fast förknippande interesse upmuntra
K. May:t at skynda med thess återresa, så mycket någon
sin möijeligit vara kan och omständigheterne det tillåta, som
K. May:t och på thet högsta lärer låta vara sig om hiertat
at städse nyttia alla tillfällen till at befordra Rikets anseende,
förmån och förkofring.
H. Exc. Landtm.: Jag vill gifva välment vid handen,
at hvad resan angår, så lärer det intet hafva någon svårighet,
efter Ständerne vid sidsta Ricksdagen gifvit därtill sitt bifall
och resepenningarne angående hemskutit det till Secrete Utskåttet.
Men hvad de andre omständigheterne angår, så hemställes
R. o. A., om icke de skulle behaga at låta det gå till
Secrete Uthskottet- och Secrete Deputationen, som då kallas
Stora Secrete Deputationen, som sedan kommer in med thess
betänkande och berättelse till Plena.
Stor sekr. dep. Hedlingers medalj. Dagströms skrift. 153
Thetta fick Bifall, och altså skrefs på K. May:ts Nådige
Bref följande Resolution, at R. o. A. pröfvat bäst vara at
öfver detta H. K. May:ts Nådige Bref Secrete Utskåttet och
Secrete Deputation framträda(!) under namn af Stora Secrete
Deputation och med sitt betänkande och utlåtelse till Ståndens
Plena inkomma, så at Riksens Ständer thärpå sedan kunna
lemna H. K. May:t theras underdånige svar.
Sedan gick Stats-Secreteraren med thetta K. May:ts Bref
och R. o. Arns Resolution till the andre Stånden, då H. Ex c.
Landtm, bad honom förmäla R. o. Arns underdånige tacksägelse
för det nådige förtroende H. May:t visat R. o. A.,
och säija, at Ständerne lära med det första inkomma med sitt
underdånige svar till K. May:t.
Medailleuren Hedlingers medaille upvistes, som han giordt
öfver Ridderhuset.
H. Exc. Landtm.: Som iag stämt en man till mig, med
hvilken iag har angeiägit at giöra, så ber iag, at R. o. A.
tillåta Gref Lewenhaupt at giöra mitt ämbete.
R. o. A. gofvo härtill sitt samtycke;
Och altså gick H. Exc. Landtm, bort och Gref Lewenhaupt
trädde till bordet.
Thärpå uplästes Justitice-Deputationens Betänkande af
then 16 Martii sidstledne berörande förafskiedade Ofverst-Lieutnanter.
Olof Johansson Dagströms författade smädefulle skrifter,
som dem hvilka för delachtighet och efterlåtenhet uti theras
embetesplickt thärutinnan blifvit angifne(!!) Och hvad thäruthinnan
beträffar Landzhöfdingen Baron von Hylteen, så kan
Deputation i anseende till the andragne skiäl och åberopade
Lagsens rum icke finna bemelte Landshöfdinges suspension
ifrån tiensten vara uppå en laga process grundad; och emedan
K. May:ts Försäkring af åhr 1720 11 § tydeligen innehåller,
det ingen på någon tid bör sättias ifrån tiensten uthan
föregången laga ransakning, ey heller uthan laga dom däruthur
sättias; altså, på det K. May:tz och Riksens embetsmän och
tienare måge vara försäkrade at hädan efter uthan föregången
laga ransakning icke blifva ifrån deras tienster suspenderade,
finner Justitiae-Deputation skiäligt at styrkia Riksens Ständer
därtill, at hos H. K. May:t i underdånighet anhålla, det ey
allenast ett slikt suspenderande ifrån tiensten hädanefter icke
må tillstädias, uthan och at Landshöfdingen Baron von Hylthéen,
hvilken hvarken såsom part varit någon ransakning i
154 April 3. Landshöfdingen v. Hylténs suspension.
detta mål understäld, eller angående suspensionen fädt sig förklara,
motte uti embetet åter insättias, till des K. May:t uti
des Justitise-Revision afgiordt sielfva af Actore emot honom
angifne hufvudmålet, då Landshöfdingen antingen lärer komma
at niuta sin oskuld till godo, eller och umgiälla hvad hans
brott synes förtiena, på det at hvad i detta mål med Hr Landshöfdingen
von Hyltéen är passerat ey må framdeles till exempel
dragas.
Thärefter uplästes och Häradshöfdingen Peter Abrahamssom
Memorial och påminnelse emot nästberörde Justitice-Deputations
Betänkande af innevarande dato, som går thärpå
uth, at som sielfva hufvudsaken, hvarpå både suspensions och
remotions laglighet efter hållen ransakning beror, är ännu hos
H. K. May:t oafgiord, så håller han för sin dehl före vara
bäst, till ett skyndesamt och rättvist sluts erhållande, at uthan
söndring lemna så det ena som det andra under H. K. May:ts
rättvisa afgiörande, därest det anhängigt är, aldenstund ey
mindre suspension än remotion beror därpå, antingen Hr Landshöfdingen
sig i sitt embete förbrutit eller ey.
Hr Gust. Fridrich Rothlieb talte därpå, at Abrahamsson
fädt communication af Justitiae-Deputations Betänkiande, innan
det blifvit in pleno upläsit, och nu straxt kommit in med
påminnelse däremot; förestälte och, at det som voro med Hr
Landshöfdingen Hylteen händt rörde Ständernes frihet och den
allmenna säkerheten.
Ridderhus-Secreteraren Wulf reenstierna berättade, at Häradshöfdingen
Abrahamsson kommit til honom och begiärt fä
läsa Justitise-Deputations Betänkande i denne saken, och at
han därpå sagt, at det voro i Contoiret, hvarpå Hr Abrahamsson
gådt dit och läsit det, helst som för detta ey skall varit
någon ledamot af Ståndet förment at få see the Betänkander,
som ifrån Deputationerne inkommit till Plena.
Hr Åkerhielm: Så olagligt som Abrahamsson fädt communication
af Justitise-Deputations Betänkande, så olagligt är
och det, at han nu kommit in med sitt Memorial.
Hr Didron mente, at vid 1723 åhrs Riksdag, då Landshöfdingen
Hylteen fädt see ett Betänkande, blefvit förbudet
at lemna någon part af Deputationernes Betänkande, förr än
det blefvit upläsit.
Hr Lagercrantz bad, at R. o. A. ville taga sin säkerhet
i acht.
Abrahamssons mern. Betänkandens förseglande o. bordläggn. 155
Hr Didron: Här är frågan, huru Abrahamsson fådt communication
af detta Betänkandet.
G-ref Tessin: Det tyckes vara så mycket eftertänkeligare,
at han, Abrahamsson, fådt communication af Justi ti ce-Doputations
Memorial, som berörde Deputation giort tysthetseed.
R. o. A. funno godt, at Hr Abrahamssons Memorial gifves
honom tillbaka, och befalte at ingen skulle få läsa Deputationernes
Memorialer, innan de blifvit först för Stånden upläste,
hvarföre de skola hädan efter förseglade upsändas till
Stånden.
Hr Rotlieb frågade, om Hr Abrahamsson gifvit in något
Memorial till de andra Stånden;
Och fick därpå till svar, at intet sådant Memorial blifvit
till dem ingifvit.
Gref Tessin holt före, at en lista skulle läggias på bordet
föruth, hvaruti målen specificeras, hvad som skall tagas
före;
Men det fans godt, at Betänkanderne förseglas i Deputa
tionerne
och hitsändas, samt lägges på bordet föruth, innan
de föredrages.
Hr Lagercrantz bad, at den qvsestion måtte afgiöras,
om Justitim-Deputations Betänkande får bifall.
Det blef godt funnit, at Betänkandet skulle läggias på
bordet, at hvar och en får läsa det, som sådant åstundar.
Gref Ferssen holt före, at alle angelägne mål, som upläsas,
kunde liggia på bordet, på det man ey måtte precipitera
sig i angelägne måhl.
Hr Wennerstedt biföll alldeles det Gref Ferssen sade,
men hemstälte R. o. A., om icke en viss tid kunde sättias,
när de skola åter igen företagas.
Hr Lagercrants: Skulle man intet få see Rådets Protocoller
i Dag ströms sak?
Gref Fridrich Gyllenborg: Kan skie R. o. A. behaga
at Protocollet, som den 24 holts i Rådet, skall vara här, när
denne saken tages före igen.
Hr Hökerstedt: Aldrig tror iag, at Rådsprotocollerne
skola hämptas hijt, uthan vij moste fidera oss på JustitiaeDeputationen.
Frih. Wrede utlät sig, at man borde få see Commissions
Protocoll.
156 April 3. Om rådsprotokollens helgd o. Jnst.-dep.
Hr Stats-Secreteraren Cederström kom tilbaka och berättade,
at han varit på K. May:ts nådige befallning hos de
andra Stånden, och at de hafva alla i underdånighet tackat
för communication och lofvat bidraga det som länder till
K. May:ts nådiga nöije.
R. o. A. sade, at de äfven vilja bidraga till K. May:ts
nådige nöije alt hvad dhe kunna åstadkomma.
Gref Fridrich Gyllenborg begiärte, at Rådsprotocollerne
måtte hämtas hit, när saken skall afgiöras.
Hr Wennerstedt: Jag vill blifva licentierad från min
eed, om Protocollerne skola tagas hit up.
Gref Lewenhaupt: Det tyckes, som man nogsamt skulle
kunna fidera sig på Justitiae-Deputationen.
Gref Gyllenborg: Hvarföre skola Rådsprotocollerne mera
nekas oss nu än 1723?
Gref Lewenhaupt: Får det icke blifva vid thet som
resolverat är, at saken får hvila till nästa plenum?
Gref Tessin: Jag tillstår giärna, at i desse Protocoller
ey lärer vara någon hemblighet, som icke väl kan sees, men
lemnar till Höglofl. R. o. A., om icke det voro ett farligit
prseiudicat, at man vid andra tillfällen skulle äfven få begiära
part af Rådsprotocollerne.
Hr Hökerstedt: Det står iu i berättelsen, af hvad tankar
Rådet varit. Och hvad nyttar det R. o. A. at veta, hvilka
som varit af samma tankar eller contraire; det hörer till Secrete
Deputationen.
Gref Lewenhaupt: Får det icke blifva vid det som resolverat
är, at Betänkandet lägges på bordet?
Gref Fridrich Gyllenborg begiärte votering.
Hr Lilliestierna: Jag har det goda förtroende till Justitiae-Deputation,
at om något varit märkvärdigt, så hade de
väl observerat det, och Secrete Deputationen lärer intet underlåta
at gifva R. o. A. del thäraf, om the finna något at rein
arqvera.
R. o. A. biföllo Hr Lilliestierna.
Thärefter uplästes thet som den 27 sidstledne Martii blifvit
om Tull-Deputationen resolverat, och afgick under thetta
dato ett Extraetum Protocolli till the andre Stånden så lydande:
-
Prot.-utdrag om Tulldep. Arkiater Bromells begrafningshjelp. 157
Extract af Protocollet hållit på Ridderhuset den 3 Aprill
1731.
Såsom R. o. A. efter det Lofl. Borgareståndets åstundan
har funnit för godt at samtycka till en Tull-Deputation, dock
med det uttryckeliga förbehåld, at l:o det slutne Tullarrendet
icke må thärigenom rubbas, eller then Tulltaxan, som nu kan
blifva uprättad, förr sättias i verkställighet, innan arrendeåhren
till ända lupit; 2:o at inga vahror införes i Tulltaxan
at förtullas efter angifvandet, uthan efter theras skiäliga värde,
som för them utsättias bör; samt 3:o at, när någre manufacturer
här inrikes upkomma, de utrikes ifrån inkommande vahrorne
med högre tull belastas måtte till theras utestängande;
Altså, och emedan R. o. A. till samma Tull-Deputation redan
utnämt sex af sitt Stånd, ty resolverades, at igenom Extractum
Protocolli skulle gifvas the andre respective Stånden dehl häraf,
jembväl at R. o. A. och så förordnat tolf af sine ledamöter
till Instructionernes öfverseende; och thetta alt, på thet berörde
Deputationer ju förr iu heldre måge kunna begynna med
samma arbete. Actum ut supra.
Archiatern Bromells Enkias Suppliqve uplästes, hvarutinnan
hon ödmjukeligen anhåller om hielp till hennes sahl.
mans begrafning.
R. o. A. funno godt, at en Deputation skulle gå till de
andre Stånden i thenne saken och recommendera hennes ansökning,
som the giordt för sina döda.
Hr Ehrenpreus påminte, at Borgareståndet, när dhe
sökte för sin Borgmestare, äfven som och Presteståndet, när
de begiärte hielp för en af theras Stånd, hade utnämt summan,
och hemstälte R. o. A., om icke de skulle behaga at
nämna en summa af trehundrade Dahl. smt.
Hr Lilliestierna: Min oförgripelige mening är, at det
bör vara en proportion. Prästen fick fyrahundrade Dahl., altså
tycker iag, at Hr Bromells Enkia bör få sexhundrade Dahl.
smt eller etthundrade Ducater.
Thetta fick bifall;
Men Hr Wennerstedt påminte, at det voro nödigt, at
detta remitteras till Secrete Utskottet.
R. o. A. skilgdes härmed åth.
158 Byggningabalken. Oloflig trädhuggning.
Den 7 Aprill.
Infunno Deras Exc:r Riksens Råd och Ständer sig på
Ridd erhuset;
Och uplästes 13 Cap. Bygninga-Balken.
Vid 1 § påminte Hr Abrahamson, det thar står, atom
någor hugger bärande trä på skattfrelse jord, niuter Frälseman
samma rätt som Konungen; men sådant skall ey vara grundat
hvarken i Förordningar eller Privilegier, uthan lända allenast
til förminskning i Konungens och Cronans rättighet.
Härtill svarades, at samma rätt, som Cronan äger på
crone och croneskatte, äger och Frälseman på frälse och frälseskatte.
Denne § blef bifallen.
§ 2. Hr Weili påminte, at Jägerie- och Skogzbetiente
måtte af de böter, som här nämnas Konungens ensak, niuta
sin andel, äfven som för annat olofligit hygge.
Svarades: Lag-Commission har tagit anledning härtill af
gambla Lagen 34 Cap. KB. LL., at plicht, som faller för brott
i Konungens parker, skall vara Konungens ensak. Eljest thär
Jägeriebetiente hafva några speciele Resolutioner, niuta the
them til godo.
Ständerne biföllo thenne §.
Vid 4 § påminte Hr Weili, at hvar och en af Synemennerne
bör i sådant fall böta tijo Dahl. och därtill med
från embete sitt afsättias, ty the, som en gång förledt Befallningshafvanden
med falsk berättelse, äga sedan intet vitzord.
Svarades: The böta tijo Dahl. bvarthera, doch tyckes the
ey första gången kunna sättas ifrån embetet; men skulle the
en annan gång thermed beträdas, så följer af sig sielft, at the,
såsom icke trovärdige, böra ey bibehållas vid sådant embete.
Ständerne gillade § sådan, sorn then af Lag-Commission
är projecterad.
Vid 5 § påminner Hr Weili, at här förelägges Adelen
at plantera åter, hvad the på egne ägor fälla låtit. Afseendet,
som härvid är, grundar sig i theras egit bästa, och förthenskull
voro thäremot intet at påminna, thär man ey befruchtade
komma under Skogzbetienternes inseende, hvaraf ett efter
-
Återplantering. Privilegier. 159
tänkeligit besvär them tillskyndas. Till undvikande thäraf
tyckes honom vara rådeligast at lemna Adeln och andre, som
skog äga, frihet at sielfva om återplanteringen emellan theras
bönder och folk förordna. Ty man prsesumerar skiäligen, at
hvar befordrar sin enskylte nytta, och om någon vill fördärfva
eller vårdzlösa sin egendom, thet må han ju saklöst giöra.
Hr Lilliegranat var af samma tanka, helst R. o. A.
icke pålägges i Adelige Privilegierne en slik återplantering.
Svarades, at Lag-Commission har häruti fölgt förra Förordningar,
som förmå, at så väl then ena som then andra bör
fullgiöra häruthinnan sin skyldighet.
Rådman Scherping begiärte på Borgerskapets vägnar,
at § måtte stå.
Hr Bergenstierna: Det är väl befalt i gambla Förordningar,
at sådane träen skulle återplanteras, men är intet efterkommit,
ehuru nyttigt det voro. Om ey planteras nye i
stellet, så blifva vij destituerade af ekeskog. Derföre tyckes,
at hvar och en, som vill Rikets bästa, bör ey undandraga sig
det. Sannerligen är det icke ett ibland de nödigaste anstalterne.
Bondeståndet berättade, at Hr Selon huggit etttusende ekar
och utödt sin ekeskog.
Hr Ehrencrona: Jag kan ey annat finna, än detta är
causa communis, ty R. o. A. äro ey allena ägare af frälset,
uthan och många af de andre Stånden. Skulle vij förhindra
och afskiära oss vår rättighet at nyttia våre skogar, det vore
betänkeligit. Jag vill önska, at Cronans blefve så häfdade
och achtade som privatorum. Goda hushållare böra ey lida för
slösares skull.
Hr Lilliestierna: Det lärer ey vara nytt, atén Frälseman
är skyldig at plantera, men iag vill ey, at det skall vara
bot därå, om han ey gior det. Yij böra ey mindre än de
andre Stånden befordra oeconoinien. Efter det står i 1 §, at
Frälseman har Konungens rätt, så kan han ey betala böter
till sig sielf, om han ey planterar.
Det svarades, at Frälsemannen niuter samma rätt som
Konungen till böterne, när någon hugger trä på hans frällseeller
skattejord, men fast han hugger på egen skog och ey
böter därföre, kan han doch komma at böta, thär han ey
planterar trä i stellet igen.
Borgareståndet begiärte votering;
160 April 7. Byggningabalken. Om trädplantering o. svedjande.
Men som detta förmentes strida emot Privilegierne, så
kunde votering ey tillåtas.
Hr Ehrencrona upläste uthur 25 § i Adel. Privilegierne,
at Adeln får giöra sig sitt godz så nyttigt som han kan, och
mente thärföre, at Adeln till ingen plantering kunde förplichtas.
Scherping: Det som uplästes angår ey denna saken;
han hade hördt af Hr Bergenstierna, huru nödvändig som ekeplanteringen
är så af Adeln som andre.
Hr Erkiebiskopen: Presteståndet vilia ey disputera R. o. A.
sina Privilegier, men tycka allenast, at saken är nyttig.
5 § ändrades så: »Alle, the thär bärande trä å skatteeller
cronejord hugga, skola plantera för hvart trä tu af samma
slag, etc.»
Vid 6 § påminner Bondeståndet, at qvistarna eller riset
nödvändigt mäste upbrännas, i synnerhet vid kolningar, så
framt eliest något arbete i bergzlagerne skall kunna bringas
till ända och fullbordan; och tycker Bondeståndet fördenskull,
at i denne § det ordet »qvistar» borde uteslutas, på det arbetaren
ey måtte aldeles fördärfvas och komma at bortplichta
alt hvad han arbetar.
Hr Ehrencrona: 1. at ny skog får växa up igen, 2.
at mulbete blifver, brännes qvisten up.
Härtill svarades, at så framt det tillåtos at bränna up
riset, så lärer därigenom mycket olagligt svediande förelöpa.
H. Ex c. Landtm.: Här äro åtskillige af den tankan,
at lagen bör stå som han står och vara klar, men vissa omständigheter
kunna komma i Skogsordningen.
Thetta blef bifallit.
14 Cap. uplästes, om svediande.
Vid 3 § frågade Hr Weili, hvem then förvärkade löhnen
skall tilldelas, och örn thet icke utsättias borde, efter then ey
lärer kunna räknas bland treskiptes sakören.
Svarades, at den går till treskiftes.
Vid 5 § påminte Lars Larson ifrån Vestra Jernbergslagen,
at thär man ey i bergslagorne får svedia på de stellen,
som tåla eldens öfverlöpande, lider Bergsmannen i anseende
till skogen een alt för stor och obotlig skada, sorn vill bevisas
med 5 skiäl:
Lars Larssons anm. om svedjande i bergslagen. 161
at l:o på de stellen, som förr varit svediat, är och blifver
skogen nästan jämnkohlför och behöfves icke utblädas. Den
skogen, som till växten något mindre är, behöfves äfvenväl
uti mihlan, på det sättet, at den lägges emellan den grofva
veden, så väl som och tunt uthan på mihlan, om den samma
eljest ey skall upbränna.
2:o Ar nu för tiden mera björkskog tillväxt, än i förra
tider varit, sä at fällen sällan jemt öfverbrinna, sedan löfvet
i dem affallit är; blifvandes veden, som då i riset ligger, sur,
och smälter däraf i kohlandet till V3 eller 74-del bort.
3:o Moste dubbelt mera arbete användas, när man skall
qvista och undan sig kasta riset, innan man med veden framkomma
kan, hvilket rijs sedan ligger och röter rotspirorne i
marken, så at på många åhr ey blifver annat än ahlbuskar,
till kohlved aldeles odugelige, och hvad sedermera vexer, ut
breder
sig af det rutna risets fetma i stackuta och qvistfulla
träen; men där elden får öfverlöpa, blir marken upfriskad,
telningarne af roten utsprukne samt skogen längre, föruthan
det at han därigenom vexer fortare samt blir dubbelt drygare
till kohlning.
4:o Sedan det blifvit svediat, sås råg därefter, hvar igenom
folket har sin födo och foder bekommes för boskapen;
föruthan det at man därigenom har mulbete om sommaren
och på somlige stellen höö, til dess skogen får sin växt igen,
hvaraf mera boskap födas kan och mera giödsel erhållas till
at upgiöda den öfver alt i bergslagen magra åkren med, som
eljest blir utöknad, til bergslagens undergång och förminskning
i tijonden i desse orter. Dessuthan, när boskapen ey får af
marken sin födo i brist af muhlbete, måste den taga till skogen,
som på de stellen bevittnas, hvarest svagt bete är, hvarigenom
den unga skogen på många åhr ey kommer uthur fäbetet,
till skogens alt för stora skada och fördärf.
5:o Angående det at af somlige föregifves, det biörkskog
växer, sedan det blifvit svediat, så bevitnar likväl förfarenheten,
at därefter växer både tall, gran och biörk, alt som
landtmån är till, varandes doch biörkskogen vid tackjernstillvärkningen
bättre, i det man i full hyttegäng af 15 eller 16
Tunnor biörkkohl kan få ett Sk® tackjern, hvartill på lika
hyttegång 19 eller 20 Tunnor grankohl behöfvas; men at svedia
på lehrjord, sandbackar och mycket bergacktige stellen är aldeles
skadeligit, som förfarenheten nogsamt utvisat.
AcLelns Protokoll 1731. ^
162 April 7. Byggningabalken. Svedjande. Skogseld. Böter.
Hr Laurelius frågade, om det lemnäs dem frihet at
svedia i Finland.
Thet sades, at Lagen bör blifva general, men i Skogzordningen
utnämnes, hvar de få svedia, och rättas thet efter
ortens beskaffenhet.
Ständerne biföllo hela Capitlet.
15 Cap. Bygninga-JBalken uplästes.
4 § pröfvades böra gå aldeles ut, emedan det tyckes vara
för svårt för husbonden, at han ey allenast skall böta tije
Dahl., thar han ey häfver noga upsicht thärpå at tienstefolk
och vallhion ey måge eld i skog bära och then uptända, uthan
och giällda halfva skadan, om någon timar tliäraf.
Hr Ehrencrona: Hvad denna nya Lagen angår, så kan
iag och många andra säija, at han är rätt concis och väl hopfattad,
så at det vore väl, at han kunde komma ut; men iag
fruchtar, at han skulle blifva inpracticabel i anseende till de
höga böterne, och at sakörs-längderne skulle blifva upfylte
med böter, ty i stellet för 40 mark är nu satt 40 Dahl. Jag
vill nämna uthom andre böter de som finnes i 35 och 60 Cap.
Missgiernings-B., där står, at för oqvädinsord, kindpust eller
hårdrag skall en plichta femb Dahl. Nu vet man, at ved alla
samqväm vankar mäst sådant, och altså skulle boten för sådant
kunna stiga till 30 eller 40 Dahl. smt och en snart mista
sin egendom. Derföre tyckes böterne böra modereras, så fort
man går igenom Capitlen. Jag vet väl, at myntet var i gambla
tider i större värde, och at en mark då kunde svara emot en
Dahl. sint nu, men så måste man rätta sig efter tillståndet
och laga så, at böterne ey ruinera folket. Det är nesligit at
blotta sin kropp, som skie måste, när med penningar ey bötas
kan. Merendels äre nye lagar utkomne, och icke desto mindre
äro böterne ey förhögde. Det kan svaras: den som lefver i
frid kan slippa böta, men det är at considerera, at vij icke
lefva i fullkomlighetenes stånd; thärföre bör Lagen vara möjelig,
ty det är det förnämsta reqvisitum. Altså tyckes mig,
at vij böra så moderera böterna, så at Lagen blifver drägelig
och at ingen tager skada till sin välfärd. Beropade sig för
öfrigit på det som Domare-Reglorne innehålla om sakören,
och hemstälte, om icke Lag-Commission kunde få in commissis
at reglera böterne, så fort man går igenom Capitlen.
Böternas öfverseende. Afgärda bys rätt.
163
Hr Erkiebiskopen: Undantagande sådane brott, som taga
så öfverhanden, at böterna böra skiärpas.
H. Ex c. Landtm.: Frågan blifver då den, om icke LagCommission
kunde projectera och jämka böterne.
Rådman Scherping: Borgarståndet tycker, at Lag-Commissionen
har giordt vähl, att den satt anseenlige böter på
sådane måhl, så at det ey blifver för godt kiöp på kiäppslängar,
ty det kan träffa en hederlig man.
Det fans godt, at Lag-Commission gior en lista på böterne,
som kommer at upläsas för Riksens Ständer till faststellande
eller ändring.
I 5 ^ fans godt, at i stellet för thär står: »spada och
vattukäril», skulle sättias: »spada eller vattukäril».
Vid 16, 17 och 18 Capitlen giordes inga påminnelser.
10 Gap.
Vid detta capitlet påminte en af Presteståndet, at thetta
capitlet måtte uteslutas, efter härtils varit så många trätor
bohlbyr och afgiärdabyer emellan, och svårt är at veta, hvilket
som är afgiärdahemman, särdeles tå afgiärdahemmanet finnes
så väl som bohlbyen igen i the äldsta Cronans räkenskaper,
och billigheten fordrar, at afgiärdahemmanet i proportion emot
sin skatt bör niuta del i skogen.
Men Riksens Ständer funno skiäligt, at Capitlet bör stå
qvar.
Vid 4 § påminner Hr Abrahamson, at denne § strider
tvärt emot 28 Cap. § 6 Bygn.-B. Östg.-L., som förmår, at
sådant skifte ey annorlunda må skie, än efter som hvart och
ett är skattlagt. Eliest, och thär skifte ey skier efter skatten,
skall följa ödesmål på afgärdaby, Cronan till afsaknad i dess
inkomster.
Härtill svarades, at odalby har dubbel rätt i skogen, förr
än skifte skier, nembligen at hugga till hustarf och äfven till
salu, hvilket senare afgiärdaby ey har lof till; thärföre bör
odalby vid skiftet få dubbelt emot afgiärdaby.
Riksens Ständer gillade §, sådan som then af Lag-Commission
är projecterad.
Riksens Råd och de andre Stånden gingo bort, men R. o. A.
blef qvar.
164
Romans musik. Påiklof åt Landtmarsk.
Sedan Rådet och the andre Stånden afträdt, giorde H. Ex c.
Landtm, följande föreställning till R. o. A.: Som den större
Secrete Deputationen lärer blifva färdig till i morgon med
det som den är af Riksens Höglofl. Ständer committerat, altså
blifver frågan, om icke vij kunna komma tilsamman i morgon.
Thetta fick bifall, och resolverades, at anslaget giöres till
prsecise 9.
H. Ex c. Landtm.: Hvad R. o. A. behagat här faststella,
det går til communication med de andre Stånden?
Svarades ja.
Sedan sade H. Exc. Landtm., at Capellmestaren Roman
tackar för det han fått hålla här musiqven och beder få hålla
musiqve här om Palmsöndag.
R. o. A. samtyckte detta.
Therefter begiärte H. Exc. Landtm., at han i nästkommande
veka kunde få blifva borta öfver Påskhelgen, at H. Exc.
kunde få skiöta sin hälsa; vili ändå, om Gud gifver hälsan,
komma förr igen.
R. o. A. gofvo härtill sitt bifall.
Vidare resolverades, at ingen må komma i morgon up,
som ey hörer till R. o. A., och at dören då slutes igen.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 8 Aprill.
H. Exc. Landtm.: Som klockan lärer vara en fierdedel
öfver 9, så är frågan, om R. o. A, behaga at vij begynna.
Svarades ja.
H. Exc. Landtm.: Jag förmodar, at de lära alle vara
här. Skulle vij icke därföre få sluta dören till, och om någon
kommer therefter, så kan han släppas in.
Det fans godt, at dören skulle slutas;
Och Hr Didron påminte, at om någon vore här, som ey
hade säte och stämma på Ridderhuset, at den måtte absentera
sig.
H. Exc. Landtm.: Riksens Höglofl. Ständers Större
Secrete Deputation har, i följe af de ordres och den commission
den fådt, utarbetat det som angår K. May:ts utresa och
St. Sekr. Depms meni. om kungens resa till Hessen. 165
inkommit med sitt Betänkiande, som är här nu förseglat. Behaga
R. o. A. at det brytes up?
Svarades ja.
Thärefter, som en och annan kom in, så tillsades, at ingen
nu mera finge klappa på doren, medan thenne saken förehafves.
H. Ex c. Landtm, berättade, at ett exemplar voro till
hvart Ståndet, och frågade om man skulle dröija, till dess
R. o. A. utlåtit sig, eller om de skola straxt sändas till them.
Såsom thet blef godt funnit, at de andra Stånden skulle
nu straxt få hvar sitt exemplar;
Så sändes Cancellisten Friese därmed till dem, med förmälan
därhos, at R. o. A. lära skynda med sin utlåtelse och
lemna dem däraf part.
Thärpå uplästes thetta Större Seerete Deputations Memorial
af den 6 hujus angående K. May.ts till Riksens Ständer
giorde nådige förestälning genom Bref af den 2 uti innevarande
månad om Högstbemelte H. K. May.ts utresa til dess
arfländer i Tyskland. Hvilken Större Seerete Deputationen
funnit innebära 3:ne till åtskiliande måhl, nembligen först
H. K. May:ts nådige åstundan at efter vähl ändat Riksdag
anträda bemelte resa; hvarvid den Större Seerete Deputation
så mycket mindre svårighet finner vara, som samptelige Riksens
Ständer redan uppå senaste Riksdag sig förklarat, det
bör H. K. May:t härutinnan skie ett nådigt nöije, och dessuthan
sedermera den bedröfveliga omständigheten tillstött, at
H. K. May:ts Herr Fader H. DurchleuchtighetLandtgrefven uthaf
Hessen Cassell med döden aflidit, hvilken beklagelige händelse
synes så mycket mera fordra vår nådigste Konungs närvarelse
uti de H. K. May:t medelst bemelte dödsfall ärfteligen tilfalne
länder. Det andra angående det, at H. K. May:t därjemte
nådigst förklarar det skola lända sig till en besynnerlig fägnad,
i fall Riksens Ständer nyttigt och rådeligit pröfvade, det Hennes
K. May:t vår allernådigste Drottning jembväl kommo samma
resa at förrätta, förmenar den Större Seerete Deputationen
ansenligen skola öka afsaknaden och bekymbret samt dubbelt
såra de ifrån alla tider trogna Svea undersåtares hiertan, i
fall Hennes K. May:t vår allernådigste Drottning jembväl och
tillika skulle inom våra gräntsor saknas, hvarföre, och ehuru
nogsamt de äro försäkrade om H. K. May:ts nådigste längtan
at snart åter frögda Riket med dess höga och liufva närvä
-
166 April 8. Om riksstyrelsen under kungens resa.
reise, tyckes doch uti Hennes K. May:ts dyra person Rikets
undersåtare äga en dyrbar pant, som icke allenast fördubblar
vårt hopp om H. K. May:ts snara, gifve Gud, lyckelige återkomst,
utan och synes blifva under sielfva frånvaron den säkraste
och tillförlåteligaste uttydare af H. K. May:ts nådige
tankar om Rikets styrelse i gemen samt hvar och en inbyggares
trefnad, säkerhet och rättniutande i synnerhet. Och ty
underkastas Riksens Höglofl. Ständers benägne ompröfvande,
om icke rådeligit vara torde at medelst Deputerade i underdånighet
anhålla, det täcktes H. K. May:t medelst sitt kraftiga
förord vara dem behielpelig till at förmå, det Hennes
K. May:t nådigst ville gilla detta öma och kiärleksfulla prof
af Riksens Ständers oföränderliga tillgifvenhet. Ofver det
tredie, som H. K. May:t i nåder hemstält Riksens Ständers
patriotiske och nitälskande öfvervägande, i fall Hennes May:ts
afresa med H. K. May:t för hvarjehanda ordsaker skull ey
giörlig voro, om icke då under H. K. May:ts höga frånvaru
Hennes K. May:t kunde gifvas del och kundskap af de riksvårdande
angelägenheter, som förekomma kunna, på sätt och
vijs som Riksens Ständer sielfva för Rikets och deras sammanknippade
nytta, trygg- och säkerhet pröfva bäst och till—
räckeligast vara, yttrar Större Secrete Deputation sig för sin
del intet finna betänkande därvid, uthan fast mera högst nyttigt
och gagneligit vara, i fall Hennes K. May:t täcktes under
Konungens bortovarande hedra Riksens Råd och de därtill
stadgande beslut med dess höga närvara samt åtaga sig samma
regerings välde och eftertryck, uti H. K. May:ts namn, som
voro H. K. May:t sielf tillstädes, på det alla förefallande ährender
således uthan ringesta upskåf och tidspillan kunde efter
den ordning, sorn vår besvurne Regeringsform föreskrifver, företagas,
rådplägas och afslutas samt skyndsambligen utfärdas
under Hennes K. May:ts höga handskrift, med anmerkning at
sådant skiedt i H. K. May:ts dess Gemåls och Herres frånvaru.
Underkastandes alt detta sluteligen Riksens Höglofl.
Ständers mognare och benägna skiärskådande.
Sedan ingaf Gref Friedrich Gyllenborg ett Memorial
samma sak angående;
Hvilket, sedan thet af H. Ex c. Landtm, anmält blifvit,
uplästes och finnes ibland acta.
H. Ex c. Landtm, frågade, om R. o. A. behaga än en
gång låta läsa för sig Större Secrete Deputations Memorial,
eller om han får giöra frågan.
Beslut om kungens resa och riksstyrelsen.
167
Och aldenstund R. o. A. begiärte, at H. Exc. Landtm,
ville giöra frågan;
Så tillsporde H. Exc. Landtm. R. o. A., om Större
Secrete Deputationens Memorial får bifall.
R. o. A. biföllo i alla delar samma Memorial.
H. Exc. Landtm, önskade, at detta må skie i en lyc
kelig
stund.
I lika måtto uplästes projectet till Svaret till K. May.t;
Och fick äfven bifall.
H. Exc. Landtm.: Större Secrete Deputationen har och
så projecterat ett Tahl, som skall föras till Drottningen; det
bör vara skrifteligit, ty det är bindande, hälst det hålles i
alla fyra Ståndens namn.
Samma Tahl till Drottningen uplästes;
Och fick bifall, så lydande som thet in actis finnes.
H. Exc. Landtm.: Nu bör iag fråga, om icke uti en så
stor sak det är anständigast, at Riksens Råd och Ständer
kallas hit up och alla skrifterne för dem upläsas.
Svarades ja.
H. Exc. Landtm.: Man menar at det är bäst, at Rådet
averteras härom, utan at man först skickar en Deputation till
de andra Stånden, och förnimmer theras vilja härom.
Hr Öfverste Didron mente, at det blifver ondt efter rum;
Men R. o. A. sade, at de villia packa sig tillsamman.
H. Exc. Landtm.: När Rådet varit här på Riddarhuset,
lära de komma at fara föruth härifrån och vara hos K. May:t
och Drottningen, då Ständernes Deputation kommer dit up?
Svarades ja.
H. Exc. Landtm.: Och iag får den äran at föra an
Deputationen ?
Svarades ja.
Gref Fersen påminte thärom, at nu, medan R. o. A.
sitter på sina bänkar, then Deputation måtte utnämnas, som
skall gå up till K. May:t och Drottningen.
Thärpå sattes up Extraetum Protocolli till the andre
Stånden, hvilket justerades och approberades så lydande:
Extract,af Protocollet hållit hos R. o. A. på Ridderhuset
den 8 Aprill 1731.
Samma dag uplästes för R. o. A. så väl det Memorial,
som Större Secrete Deputation under den 6 hujus upsatt angående
H. K. May:ts utresa til dess Tydska länder, samt på
168 April 8. Val af dep. t. K. M:t och ofr. stånden.
hvad sätt styrelsen imedlertid här hemma föras skall, som
och det upsatte underdånige Svaret till K. May:t, jemte det
Tahlet som till Hennes K. May:t Drottningen kommer att
hållas. Och som R. o. A. intet hade thärvid at påminna,
uthan förklarade sig i alla dehlar thärmed nögde, så fans godt
at gifva the öfrige respective Stånden thär af dehl, förväntandes
R. o. A. the öfrige Ståndens utlåtelse häröfver.
Sedan utnämdes följande Deputerade:
Gref Tessin. Frih. Carl Strömfeldt.
Hr Silfverström. Hr Hederschiöld.
Hr Sprengport. Hr Stiernerantz.
Thesse finge i commission at öfvergifva till the andre
Stånden föregående Extractum Protocolli och thärjemte invitera
them till at komma up på Riddarhuset.
Så skickades och Marskalken Duben at gifva tili kienna
hos Konungen och Drottningen, at Ständerne vilia komma up
med en Deputation till Deras May:ter.
Vidare utnämdes the som skola följa med IT. Exc. Landtm,
up på Slottet, nemligen:
Gref Gyllenstierna. Gref Wachtmeister,
Fullm. Frih. Rolamb.
Gref Posse. Gref Ferssen.
Frih. Zulich. Frih. Ungern Sternberg.
Frih. Albedihl. Frih. Stakelberg.
Hr Jägerhorn. Hr Rotlieb.
Hr Kaulbars. Hr Hökerstedt.
Hr Åkerhielm. Hr Siegeroth.
Hr Falkengren. Hr Fritski.
Hr Ridder schiöld. Hr von Flach.
Hr Ridderborg. Hr Carl Wennerstedt.
Hr Lodh.il i Hr Gadde.
Hr Schiönström. Hr Lilliegranat.
H. Exc. Landtm.: Jag vill förnimma, om R. o. A. tycker
om processen huru man tänker förhålla sig på Slottet.
Dét skickar sig intet at iag läser up Brefvet till K. May:t,
uthan iag håller ett kort tahl tili K. May:t, och sedan läser
Bondest. p. u. om landshjelpen o. Alingsås’ manuf. 169
Stats-Secreteraren Cederström np Brefvet. Men Tahlet till
Drottningen läser iag sielf up.
R. o. A. förklarade sig nögda thärmed at så skier.
H. Exc. Landtm.: Får iag icke i R. o. A:ns samt de
andre Ståndens namn beklaga, at Hennes K. May:t Drottningen
varit opasslig, och önska, at den högste Gadén ville
hielpa Hennes May:t till hälsan igen?
Svarades ja.
H. Exc. Landtm.: Här påminnes, medan R. o. A. äro
så starka tillsamman, at Electorerne måtte sörja därföre, at
Deputerade väljes öfver Instructionerne.
Sedan utnämdes the som skola gå up och invitera Rådet,
nembligen:
Gref Sparre. Frih. Ornstedt.
Hr Soop. Hr Strik.
Hr Wichel. Hr Ladou.
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 27 sidstledne
Martii uplästes, om landshielpen af 5 pro centen, hvaruti Bondeståndet
yttrar sig öfver Borgareståndets genom Extractum Protocolli
af den 18 sidstledne Februarii giorde förklaring och
upsäijelse af landshielpen med innevarande åhrs slut och af
5 pro centen för innevarande åhr ock framgent, med mera.
Varandes Bondeståndet af de tankar, at som det å ena sidan
nogsamt finner, huru nödigt vara vill at uptaga och befordra
Manufacturerne uti vårt utarmade Rike, såsom, näst Guds
mäcktiga bistånd, det endaste medlet till dess uprätthållande
och förkofring samt den allmenne penningenödens afböjande,
så förmodar och Bondeståndet å den andre sidan, at de fabriqver,
som Consulen Ahlström vid Ahlingsåhs berömligen
anlagt, lära redan vara brakte uti ett så godt tillstånd, at de
i anseende till desse redan erhåldne förskåtter lära tämmeligen
kunna bära sig och ey vidare behöfva den så kallade
allmenna landshielpen, uthan förmenar Bondeståndet, det Landshielps-Deputationen
borde nu visa, hvad Ahlingsåhs Manufacturer
af den beviljade fonden åtniutit sedan sidsta Riksdag,
samt hvad säkerhet Riket därföre kan äga; hafvandes Bondeståndet
dessföruthan vid sidsta Riksdagen alldeles och inständigt
nekat och aldrig jakat till denne afgiften, uthan de andre
170 April 8. Ständerna och Rådet mötas på Riddarhuset.
öfrige respective Stånden den samma sig åtagit och Bondeståndet
påtvingat, hvarföre och Bondeståndet den samma sig
nu alldeles afsäijer för innevarande åhr och alt framgent. Hvad
den så kallade 5procenten vidkommer, finner väl Bondeståndet,
at denne afgiften länder en del af det Lofl. Borgareståndet
till mycken tunga, så at det vore önskeligit, om bemelte
Stånd kunde i desse tider därföre befrias; dock likväl, som
Borgareståndet vid sidsta Riksdag en sådan afgift sielfva föreslagit,
och funnit högstnödigt, at de fabriqver, hvilka i landet
begynnas och lända till en allmen förkåfring, måtte på ett
sådant sätt uphielpas, dock at denne pålagan i begynnelsen
icke borde gå högre än till 5 pro cent; Så tycker Bondeståndet
nu mera vara betänkeligit at, tvärt emot det af Borgareståndet
då påsyftade hällsosamma ändemålet och alle förnuftige
nationers maxime, nu samtyckia till Borgareståndets begiäran,
at merberörde 5 pro cent uphäfvas måtte, uthan är
Bondeståndets välmente tanka, at med denne afgiften, efter
den vid sidsta Riksdag giorde författning, framgent, och till
dess våre inrikes manufacturer blifvit brakte i behörigt stånd,
bör continueras, med mera, som sielfva documentet ibland
Ståndens Utlåtelser härom innehåller.
R. o. A. remitterade berörde Extractum Protocolli till
den Secrete Handels Deputation.
Gref Tessin kom tillbaka med R. o. A:ns Deputerade
och berättade, at de trenne respective Stånden anmält sin
hälsning och tacksäijelse för gunstig communication och lofvade
infinna sig. Så väl Präst- som Borgareståndet har sagt,
at de lika som R. o. A. afgiordt detta ährendet och bifallit
Betänkandet, men Bondeståndet hade det då under händer,
efter de nyss fädt det till sig.
H. Exc. Landtm, frågade, om icke, när Riksens Råd
och Ständer kommit hit, frågan på en gång bör giöras, och
det icke ståndsvis, uthan till alla tillika, efter det marqverar
mer enighet och Präste- samt Borgareståndet redan bifallit
Betänkandet.
R. o. A. höllö bäst vara, at H. Exc. Landtm, således
som sagt är gior frågan.
Prästeståndet kom nu up och möttes efter vanligheten.
Afven Borgare- och Bondeståndet.
Sedan de satt sig, sade H. Exc. Landtm.: Tillfället till
thetta Riksens Ständers sammanträde är alla Stånden bekant,
Beslut ang. kungens resa o. dep. t. DD. Maj:ter. 171
altså är fuller nödigt, at en Deputation går up till Rådet och
inviterar dera hit.
Thetta blef aggreerat;
Och gick altså en Deputation af alla Ståndens ledamöter
till Råden at anmoda dem komma hit uti en dem bekant sak.
Sedermera, när Deras Exar Riksens Råd, hvilka möttes
på vanligit sätt, kommit up;
Glaf H. Ex c. Landtm, till kienna, att tillfället till detta
sammanträdet voro ett K. May.ts Bref af den 2 Aprill; och
lät så upläsa högstbemelte Bref om K. May:ts utresa med mera.
Thärefter berättade H. Ex c. Landtm., at detta H. May:ts
Nådiga Bref har blifvit af Riksens Ständer remitterat till
Större Secrete Deputation, och at then däröfver inkommit med
ett Memorial, och lät äfven upläsa samma Memorial.
När thet var skiedt, frågade H. Exc. Landtm., om samptelige
Herrar Riksens Råd och samptelige Riksens Ständer
gilla thetta Större Secrete Deputationens Betänkande.
Thärtill svarade the sampteligen ja.
H. Exc. Landtm, önskade, at den högste Gud ville gifva
sin milda nåd och välsignelse härtill.
Äfvenväl uplästes Svaret till K. May.t;
Och sedan frågade H. Exc. Landtm, om det får bifall.
Hvartill och svarades ja;
Och så skrefs thet af Landtmarskalken och Tahlmännen
under.
Sidst uplästes Tahlet som till Hennes May.t Drottningen
kommer at hållas;
Hvilket äfven blef bifallit.
Och thärpå gingo Theras Exc:r Riksens Råd bort af Ridderhuset
åt Slottet.
Sedan sade H. Exc. Landtm.: Jag vill gierna förnimma
samptelige Riksens Ständers tankar, om icke iag skall gå up
med Deputation.
Svarades ja.
H. Exc. Landtm.: Därnäst, om icke iagi Riksens Ständers
namn skall beklaga Hennes May:ts siukdom och önska
Hennes May:t en skyndsam och god restitution.
Svarades ja.
Thärmed gick H. Exc. Landtm, och Ståndernes Deputerade
i förberörde ährende up till IL. K. May.t och Hennes
K. May.t Drottningen.
172 Deras Maj:ters svar framföres till Ständerna.
När H. Ex c. Landtm, kommit med Deputation tilbaka,
sade han, at H. May:t Konungen förklarat dess nådige nöije
öfver Riksens Ständers underdånige svar, och där hos med
hvad ömt hierta H. May:t reser bort uthur Riket, försäkrandes
vilia giöra sitt bästa till at så snart möijeligit är komma tillbaka;
imedlertid tackade H. May:t för den benägenhet de altid
visat K. May:t och besynnerligen denne Riksdagen.
Ytterligare berättade H. Exc. Landtm., at. Hennes
May:t Drottningen förklarat sitt nådige nöije öfver Riksens
Ständers olfert och tilbud, och utlåtit sig, at hon underkastar
sig K. May:ts och Ständernes behag, försäkrandes Riksens
Ständer om sin nåd och at hon lärer gifva dem ncijachtige
prof thäraf. Därhos önskade Hennes May:t, at Ständerne
så ville begå, at H. May:t måtte i höst kunna komma tilbaka
igen.
H. Exc. Landtm.: Det återstår nu ey mehr, än at vij
önska den högste Gudens välsignelse till det som skiedt är.
Därtill säije den högste Guden amen.
Härmed skilgdes Ständerne åth och ändades thenna sessionen.
Den 10 Aprill.
Expeditionen till K. May.t uplästes, angående termin till
Liqvidationernes utsökiande i K. Krigs- och Cammar-Collegierne',
Och var thärvid intet at påminna.
Afven uplästes Expeditionen angående Jurgensson och
Montegomerie;
Och var ey eller därvid at påminna.
Cammar-, Oeconomie- och Commercie- samt Landt- och SiöMilitice-Oeconomie-Deputationernes
Betänkande af den 30 sidstledneMartii
uplästes, angående Capitein Casper Johan Berchs
sökte byte i Skåne och Kiärrberga by i Qvidinge sochn, hvarutinnan
förmäles, hurusom benämde Capitein, emedan han allena är
ägare af alla där liggiande frällsehemman, allenast N:o 33/g-dels
och N:o 5V4-dels i samma by, hvilka skola vara Ofverstesätet
Tommarp anslagne, har till undvikande af ali förorsakande
olägenhet och disput, i anseende till den odelte skogen
och ägornes samman blandande om hvar andra, hos K. May:t
C. J. Berchs jordabyte beviljas. Hylténs sak. 173
underdånigst anhållit at få utbyta dessa Kiärrberga cronohemman
N:o 3 och N:o 5 emot jämngodt vederlag uti Starrby
sochn och TJgglars by. Ofver hvilket mål Deputationerne stannat
uti följande utlåtelse, at i anseende till så beskaffade omständigheter,
som vidlyfteligen anföres, skulle Deputationerne
tycka vara skiäligit och Adelige Privilegierne likmätigt, at
detta Capitain Berclis sökte byte ännu må vinna sin framgång
och verkstellighet, och indelningsvärket, sedan samma byte
fullkombligen blifvit reglerat och afslutit, i det målet ändras,
dock uthan at det samma behöfver omskrifvas, så att vederlagshemmanen
i stellet för Kiärrberga N:o 3 och N:o 5 Öfversten
till fördel indelas, jembväl till arbete under Tommarp
anslås, hvilket kan blifva anteknat och infördt bredevid förenämde
hemman uti indelningsvärket, hvarvid så mycket mindre
kan vara något betänkande, som Riksens Ständer för detta
beviljat andra at få utbyta indelte hemman, när det befunnits,
at samma byten hvarken ländt til indelningens rubbning eller
Cronan till minsta skada och afsaknad, hvilket doch Riksens
Ständers närmare ompröfvande Deputationerna hemställa.
Detta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Hr Ridderschantz holt före, at det ey måtte vara androm
förment at äfven få byta uth slike hemman i Skåne.
Gref Lewenhaupt proponerade, om icke den saken, som
legat på bordet angående Hylteen, finge nu företagas;
Och som R. o. A. därtill gofvo sitt samtycke;
Sade Gref Lewenhaupt: De som äre slächt med Landshöfdingen
Hylteen, de lära väl komma i hog, hvad Richsdagsordningen
innehåller.
Gref G. Gyllenborg: De som varit i Gommission, hvilka
klagas öfver, böra och så komma at taga afträde.
Hr Lagercrantz: Som det lärer vara mig, på hvilken
påminnelsen angående slächtskapen syftar, emedan iag tält
emot den orättvisa som är förelupen vid Landshöfdingen Hylteens
suspenderande, så har iag velat gifva tillkienna, at min
hustru är allenast cousin med Landshöfdingen Hylteen. Riksdagsordningen
innehåller väl, at när någon sak förekommer,
som rörer någon i synnerhet, skola dess närmast anhörige taga
afträde, men iag beder ödmiukast, at det må tagas i consideration,
om denne lagen kan röra mig. Dessuthan har iag
aldrig tält för Hylteen, uthan för sielfva saken. Och som Regeringsformen
och K. May:ts Försäkring är bruten, så finner
174 April 10. Om Landsh. Hylténs suspension o. Dagströms paskill.
iag nog anledning at tala därpå. All respect och beröm äro
Gref Lewenhaupt, Assessor Soop och Ofverst-Lieutnant Trolle
värde, sorn intet hafva del i denne suspension. För det öfriga,
om R. o. A. befaller, at iag skall taga afträde, vill iag det
efterkomma, men hemsteller R. o. A., om icke de, som suttit
i Commission, hvilka emot eed och samvete suspenderat Hylteen,
skola gå ut med. Jag underställer ochså R. o. A., hvad
conseqvence deras våldsamma och theras oloflige procedure
kan hafva för influence i den nu påstående Commission.
Hr Carl Ehrenpreus: Jag häfver ett praeiudicat, at
om min hustru är syskonebarn med parten, kan iag vara competens
judex, och fördenskull, om Ofverst-Lieutnantens fru är
allenast syskonebarn med Hylteen, så kan han ey jäfvas.
Hr Lagercrants: Ridderhuset är upfylt med så justes
herrar och män, at iag ey tviflar på ett rättvist slut, och
tager med alt nöije afträde, om så behagas.
Hr Didron: Är här någon, som är så när slächt, som
Förordningarne innehålla, så lärer han taga afträde, och om
någon är som sutit i Commission, och härigenom blifvit rörd,
men ey förklarar sig, så gior han sig skyldig; thärföre håller
iag före, at de böra få communication däraf, som nu blifvit
rörde.
Hr Siegeroth: Ingen af Hylteens nära slächt, ey eller
af Commissions ledamöter, som härigenom blifvit rörde, lära
nu vara tillstädes.
Gref Lewenhaupt: Skall den ena Commissions ledamot
gå ut, så lärer den andra skola gå ut med, till dess det blifver
afgiordt, hvem som haft rätt; och ville Hr Grefven därföre
taga ochså afträde.
Hr Lagercrants förklarade sig, at han ey mente dem,
som varit i Commission af contrario voto och emot suspension;
ursäktar och Hr Generalen Cronman, som fördt presidium,
men de som varit juris periti sade han böra lida för det som
skiedt.
TJplästes Justitice-Deputationens Betänkande af den 16
sidstledne Martti så väl öfver förafskiedade Ofverste-Lieutnanten
Olof Johan Dagströms författade smädefulla skrifter,
som dem, hvilka för delachtighet uti theras embetesplicht thärutinnan
blifvit angifne. Vid hvilken sak Justitise-Deputationen
efter förutgången relation anförer, det Riksens Ständer med
Just. dep:ns bet. om Hyttens återinsättande i embetet. 175
undersåtelig vördnad och innerlig glädie kunna see och erfara
K. May:ts nijt och sorgfällighet så för dess höga väldes behörige
hägn och försvar, som för rättvisans, Ständernes frihets
och välfärds oförkränkte bibehållande, sorn det och å deras sida
äfven är en besynnerlig hugnad at af K. May:ts Nädige Proposition
angående de vid K. May:ts Justitise-Revision sedan
senaste Riksdag förehafde domsaker förnimma, det ingen af
Riksens undersåtare är funden uti Dagströms vederstyggelige
gierning hafva haft någon delachtighet. Och som JustitiseDeputationen
så väl däraf som Richsdagsordningens af åhr
1723 13 § samt K. May:ts uti des särskilte Proposition lem~
nade nådige anledning funnit sig föranlåten at efterse, hvarföre
Landshöfdingen von Hylteen ännu ifrån dess embetes förrättande
afhålles, och af de i förr omrörde mål passerade acta
och protocoller, som blifvit infordrade, funnit suspensionssaken
af sådan beskaffenhet, att Justitise-Deputation för de därvid
anförde skiäl och åberopade Lagsens rum icke kan finna Landshöfdingens
Hr Baron von Hylteens suspension ifrån tiensten
vara uppå en laga process grundad; altså, och emedan K. May:ts
Försäkring af åhr 1720 11 § tydeligen innehåller, det ingen
på någon tid bör sättias ifrån tiensten uthan föregången laga
ransakning, ey eller uthan laga dom däruthur sättias; fördenskull,
på det K. May:ts och Riksens Embetsmän och Tienare
måge vara försäkrade at hädan efter utan föregången
laga ransakning icke blifva ifrån deras tienster suspenderade,
häller Justitise-Deputationen för skiäligt, at Riksens Ständer
böra hos H. K. May:t i underdånighet anhålla, det ey allenast
ett slikt suspenderande ifrån tiensten hädan efter icke må till—
städias, uthan och at Landshöfdingen Baron von Hylteen, hvilken
hvarken såsom part varit ransakning i detta mål understäld,
eller angående suspensionen fädt sig förklara, måtte uti
embetet åter insättias, till dess K. May:t uti dess JustitiaeRevision
afgiort sielfva af Actore emot honom angifne hufvudmålet,
då Landshöfdingen antingen lärer komma at niuta sin
oskuld till godo, eller och umgiälla hvad hans brott synes förtiena,
på det at hvad i detta mål med Hr Landshöfdingen
von Hylteen är passerat ey må framdeles til exempel dragas.
Stats-Secreteraren Hr Cederström inkom och anmälte
H. May:ts nådige helsning samt öfverlefvererade K. May.ts
Nådige skrifvelse till samptelige Riksens Ständer af den 9
hujus, hvilken uplästes, hvaruti K. May:t förmäler sig hafva
176 April. 10. Kungens bref om sin resa o. riksdagens slut.
med särdeles nådigt välbehag inhemtat uthur deras till K. May:t
aflåtne underdånige svar, huru de icke allenast förklarat sig
därmed nögde, at K. May:t straxt efter nu påstående Richsdags
lyckelige slut må anträda den för K. May:t helt angelägne
utresa till dess i Tyskland belägne arfländer, uthan och
tillika betygat deras trogna önskan, det Hennes K. May:t,
Konungens Högtälskelige Gemål, under H. K. May:ts frånvaro
må åtaga sig regeringen och Riksens styrelse med samma myndighet,
som vore H. K. May:t sielf tillstädes, med mera, som
K. May:t sig däröfver allernådigst förklarar. Och ehuruväl
K. May:t ingalunda vill gifva någon anledning at förkorta
Riksdagen, innan samptelige Riksens Ständer det sielfva för
sig och Riket nyttigt och nödigt finna, så kan doch K. May:t
för denna gången ey undgå at gifva Riksens Ständer tillkienna,
det K. May:t gierna skulle önska, at Riksdagen så tidigt måtte
slutas, at K. May:t vid instundande Maij månads utgång kunde
komma at anträda dess utresa, på det K. May:t efter dess
fattade upsåt kunde med Guds hielp till hösten vara här tillbakars,
hvilket eljest svårligen lärer låta sig giöra, om med
Richsdagens slut och K. May:ts utresa längre, än ofvan förmält
är, utdrages och på tiden ankomma skulle, hvaraf den
olägenhet för K. May:t nödvändigt följa måste, det K. May:t
då emot dess vilia blefve förorsakad at fördröja därute öfver
vinteren. K. May:t drager fördenskull till Riksens Ständer
det nådige förtroende, at de till detta K. May:ts gode ändemåls
ernående lära finnas villige och benägne at bidraga, samt
till den ändan sådar.e mått taga, som därtill tienlige vara
kunna.
Frih. Bror Rolamb: Af detta K. May:ts Nådige Bref
seer man, at K. May:t skyndar med sin utresa, jemväl H. May:ts
öma hiertelag at befordra sin återkomst till at fägna så väl
Hennes May:t Drottningen som sine trogne undersåtare; och
altså hemställes, om icke vij kunna gifva Secrete Utskåttet i
commission at utsee fonden till K. May:ts resa, och 2:o låta
Secrete Utskåttet med Secrete Deputationen träda tillsamman
och öfversee och skilia åt the angelägneste saker ifrån the
mindre angelägne, så at Riksdagen kunde slutas den 20 Maij.
Gref Gyllenborg mente, at termin kunde sättias till
slutet af Maij månad.
Hr De Fritski holt före, at ingen viss dag kunde sättias
till Riksdagens afslutande, efter här äro så månge angelägne
Om remiss till Sekr. utsk. 1. dep. med bönder. 177
saker, som böra afgiöras, och man ey vet huru snart man kan
komma med dem till ändskap.
Gref Friedrich Gyllenborg: Kan skie större Secrete
Deputation kunde äfven öfverläggia om denne saken.
Frih. Bror Rålamb: Det som angår penningarna till
K. May:ts utresa hörer till Secrete Utskåttet.
Gref Gustaf Gyllenborg mente, at det voro bättre
det skiedde i större Secrete Deputationen, efter där sittia af
Bondeståndet och de eljest torde säija: den som beviljat får
contribuera därtill.
Hr Hökerstedt påstod, at det som angår fonden till
K. May:ts utresa hörde till Secrete Utskottet efter thess Instruction,
och yttrade sig vidare at han höllö före, at R. o. A.
äro benägne till at giöra K. May:t ett nöije uti det, som
K. May:t i dess Nådige Bref begiärt.
Frih. Wrede: Yij ifrån Finland resa så lång väg, vij
måste hafva slut i våra saker, men vij vilia skynda så mycket
mera på at det skall gå fort.
Hr Ehrencrona: Det blifver ett svårt praeiudicat, om
Secrete Utskottet skall conjungera sig med Secreta Deputationen.
Vij veta hvad som passerade 1719 och 1720, nembligen
at Bönderne ville truga sig in i Secrete Uthskottet. På
detta sättet kunna de komma in i Secrete Utskåttet och få
tillfälle at påstå sin förra prsetension at få sittia öfver Statsvärket.
Frih. Ungern var af samma mening som Hr Ehrencrona,
at fonden bör utses af Secrete Utskottet, och mente at man
angående termin så svarar, at Riksdagen skall vara sluten i
Maij månad. Kan skie Deputationerne kunna komma in och
gifva vid handen, hvad som nödigast är at afgiöra.
Gref Lewenhaupt: Det tager för lång tid bort för Deputationerne.
Frih. Ungern Sternberg: Om det faststelles, at det
nödigaste skall allenast tagas före, så blifver väl snart slut
på Richsdagen.
Hr Lilliestierna: Öfver qvsestio an och fondens beviljande
håller iag före at Bondeståndet bör höras. Thärföre
kan K. May:ts bref remitteras till Secrete Utskottet och Secrete
Deputationen, och det så mycket mera, som en contribution
torde komma at beviljas. Det andra målet, hvar penningarna
skola tagas, det går till Secrete Utskottet. Man bör
Adelns Protokoll, 1731. 12
178 April 10. Om riksdagens slut. Anslag åt kungen o. drotta.
och icke allenast vara betänkt på resepenningar för K. May:t,
utan ock, som Hennes May:t kommer at beträda regeringen
och mera handpenningar för henne fordras, så lärer komma
at considereras, om Hennes May:t skall få tilökning på handpenningarne.
3:o Hvad Riksdagsterminen angår, så lärer ingen
vela resa härifrån med oafgiorde ährender, men på andra sidan
vilja vij giöra K. May:t ett nöje, och altså kunde Deputationerne
få ordres at intet annat taga före än publiqve ährender.
Gref Tessin: Jag kommer temmeligen öfverens med det
Hr Lilliestierna sagt. Förre Richsdagen voro öfver 4,000 saker
incaminerade, nu allenast 600. At opskiuta en hop private
mål voro betäukeligit, då skulle mången komina at lida, efter
de annorstädes ey kunna afgiöras. Therföre är min mening,
at ingen termin kan sättias, uthan hvar gior sin flit at hielpa
Richsdagen till slut.
Gref Fersen: Qveestio an tyckes Bondeståndet bör hafva
part af, men hvar penningarne skola tagas, tyckes höra till
Secrete Utskottet.
Hr Bergenstierna: Hvad Konungens resa angår, så är
den därtill redan samtyckt af alla Stånden, och skulle det ankomma
på någon bevilning, så borde Bondeståndet ochså höras,
men nu kommer det ey därpå an, uthan huruvida någre medell
därtill finnes i publiqve cassan.
Hr Didron holt före, at om Drottningens enpointement
borde tagas i öfvervägande, såsom Hr Lilliestierna påminte.
Hr Lilliestierna mente, at alla voro af den tankan, at
Hennes May:t hogkommes därmed.
R. o. A. funno detta mycket skiäligt.
Frih. Strömfelt: Den första qvaestion lärer vara faststält,
at den går till Secrete Utskåttet, och lärer vara nödigt,
at de andra Stånden få thäraf dehl, at så är här resolverat.
Hvad terminen till Richsdagens slut angår, så är stadgat i
Richsdagsordningen thärom, och tre månader utsatte till Richsdagen,
hvilka långe sedan äre förflutne. Och som H. May:t
utsatt terminen till sin resa till Maij månads slut, så kunde
vij skilia ähreuderne åt och dessförinnan sluta de angelägnaste.
Gref Fersen: Månge saker äre i Deputationerne, som
äro private och ey löna mödan at uppehålla Richsens Ständer
med.
Hr Ehrenpreus: Richsens Ständer lära sökia till at giöra
K. May:t ett nöje. Een del inkomne mål torde kunna vara
Presteståndets prot.-utdrag. Sekretess. 179
af den beskaffenheten, at de kunna remitteras till K. May:t
och Rådet, men rätta Richsdagsährenderne måste afgiöras hos
Ständerne.
Hr Törnschiöld sade, at Secrete Deputation blifver färdig
till slutet af Maij.
Presteståndets Extractum Protocolli uplästes orri liichsdagens
slut, hvarutinnan Presteståndet för sin del gierna åstundar,
at Richsdagen i giörligaste måtto må slutas vid den så
i Richsdagsordningen som i senare Reglementet determinerade
tiden, och man förmodar, at de öfrige respective Stånden lära
äfvenväl vara därom angelägne; altså skulle och Presteståndet
önska, at de publiqve och angelägneste ährenderne motte i
Deputationerne företagas och afgiöras.
Frih. Rålamb begiärte, at 2:ne plena utom Onsdagen
måtte blifva i vekan och Deputationerne vara flitigare.
Hr Ehrenpreus: Efter K. May:ts Bref ey rörer om någre
penningar, så kunde det remitteras till Större Secrete Deputation
och den komma in med sin utlåtelse, hvart det ena och
andra skall gå.
Gref Fersen: Hvad qvmstio an angår, så kunde det
med ett Extracto Protocolli berättas de andre Stånden, at vij
beviljat H. May:t resepenningar.
Gref Tessin: Det skulle då see ut, som den qvestion
blefvit här ventilerad, men den har blefvit ventilerad på förra
Riksdagen och är en då afgiord sak.
Gref Fersen: Förleden Richsdag blef också faststält
om resan; men som vij nu icke dessmindre utlåta oss därom,
så kunna vij iu giöra detsamma om resepenningarna, ty om
resepenningarna måste skie expedition till K. May:t.
Gref Tessin yttrade sin mening, at en Deputation går
till the andre Stånden och säijer, at som Riksens Ständer bifallit
H. May:ts resa, så är R. o. A. af den meningen, at Secrete
Uthskottet utser fonden därtill.
Hr Lilliestierna mente, at Plenum borde få veta, huru
många resepenningar Konungen bestås.
Hr Ehrencrona deducerade, huru betänkeligit det voro
at giöra sådant publiqt.
Härmed sades, at en summa därtill voro redan nämd i
aviserne.
Hr Lilliestierna: Jag kan ey see, at det är en sådan
hemlighet, som bör cacheras för Riksens Ständer. Vij böra
180 April 10. Prot.-utdrag om riksdagens slut och anslag.
så determinera resepenningar, at vij och vår posteritet kan
hafva heder däraf.
Hr Hamm ilton: Hvad som angår att summan skall blifva
kunnig in Plenis, så är tid nog, när Secrete Utskottet utsatt
fonden, at då tala därom.
Anteligen stannade R. o. A. i följande slut, hvarom till
de andre Stånden upsattes Extractum Protocolli, hvilket uplästes
och approberades, så lydande:
Extract af Protocollet hållit på Ridderhuset den 10 Aprill
1731.
Samma dag uplästes K. May:ts Nådige Bref, at med Riksdagen
skyndas måtte, så at K. May:t må vid slutet af Maij
månad komma at resa uth och Riksdagen blifva dessförinnan
sluten, och förente R. o. A. sig därom, at Richsdagen ultimo
Maij skall blifva sluten. Till befordran däraf fans och godt,
at Deputationerne ey mindre än Plena böra klockan siu komma
om morgonen tillsammans, och tvenne plena hållas utom Onsdagen,
då Lagen förehafves. Och som till H. K. May:ts utresa
resepenningarna utses böra, så pröfvade R. o. A. bäst
vara, at Secreta Uthskottet får detta in commissis. Börandes
Secrete Utskåttet äfven vara betänkt därpå, at Hennes K. May:t
Drottningen under H. May:ts frånvaru, och medan Hennes
May:t förer riksstyrelsen, må anslås en tillökning på dess
handpenningar. Hvilket alt med de öfrige respective Stånden
communiceras.
Med samma Extracto Protocolli deputerades fölljande af
Thesse gingo nu bort till the andra Stånden.
Sedan continuerades med Landshöfdingen von Hylteens
sak. Och som Landshöfdingen Stierncrantz samt Cammarherren
Gref Fredrich Gyllenborg ingifvit hvarthera ett Memorial
Landshöfdingen Hylteen angående, så uplästes the, äfven
och ett Memorial som Commendeuren Gustaf von Groth ingaf,
hvilka finnes in actis.
Frih. Ornstedt frågade, om ingen af Commissions ledamöter
skrifvit i denne saken.
R. o. A.:
Hr Didron.
Hr Lagerborg.
Gref Tessin.
Frih. During.
Hr Lilliestierna.
Hr Freudenfeldt.
Justitiekanslerns berättelse i Hylténs sak.
181
Hr Ehrenpreuts herastelte R. o. A., om icke det voro
nödigt, at Jnstitise-Cancellern giorde en berättelse, hvad som
passerat i denne saken.
R. o. A. pröfvade thet nödigt;
Och altså kom Hr Justitise-Cancellern Cederbielke fram
och sade, at som Riksens Höglofl. R. o. A. behagar befalla
honom at afläggia sin ödmiuka berättelse, så har han satt up
ett pro memoria. Läste så up det samma, som innehölt, huru
med Landshöfdingen Hylteens sak tid efter annan gådt.
Gref Tessin kom med Deputationen tilbaka och berättade,
at de varit hos de andra Stånden, och at de samptelige
låtit anmäla sin skyldiga helsning. Presteståndet har lofvat
gifva svar med första. Borgareståndet har sagt, at hvad resepenningarne
för K. May:t angår, så hade de redan ventilerat
den qvsestion och enhelleligen lemnat det till Secrete Utskåttet;
de audre §§ lofvade de straxt företaga. Och Bondeståndet
sade, at de skola taga saken i behörig consideration och gifva
svar.
Sedermera berättade Justitice-Cancellern, at K. May:t den
4 Martii befalt, det saken skulle företagas, men som acta voro
i Justitiae-Deputationen och i Secrete Deputationen, har intet
därtill giöras kunnat. Sedermera i går och förgår och äfven
i dag har H. K. May:t tagit saken i öfvervägande, och hoppas
Justitiae-Cancellern, at den till middagen blifver afgiord.
Hr Lars Åkerhielm: Om det som olagligen skiedt rättas
för V4 tima, är det ändå väl.
Hr Falkengren: R. o. A. lära gifva mig bifall, at större
delen af vår frihet består uti vår Lag och Regeringsformens
bibehållande. Fördenskull faller af sig sielft, at den som är
olagligen suspenderad bör restitueras igen, eljest kan den ey
få reparation, och reparation bör här gå föruth, innan remotionsdomen
skiärskådas.
Hr Ehrencrona: Det lär ingen vara, som icke lärer
misstycka och ogilla den processen, som är brukad emot en
Konungens Embetsman, ty den är oerhörd och abominabel.
Och ehuruväl, när en olaga process är brukad, domen faller
af sig sielf, docklikväl, som H. K. May:t skall vara in procinctu
at afgiöra saken, så tyckes mig, at man skulle i underdånighet
begiära af H. K. May:t, det, i fall saken ey vore
afgiord, den nu måtte blifva ofördröjeligen afgiord, och tviflar
iag intet, at ju K. May:t så väl qvoad processen som merita
182 April 10. Prestdep. om Tollstadius.
lärer afgiöra saken, som med lag och rättvisan kan enligit
vara.
Ifrån Presteståndet kom en Deputation, för hvilken Biskopen
Humble förde ordet sålunda: Höglofl. Riksens samptelige
Ridderskap och Adell hembär Presteståndet en vördsam
och tienstlig tacksäijelse för gunstig och benägen communication
af det slut, hvaruti de stanat på det bref, som H. K. May:t
Ständerne i nåder tillskrifvit; och som det innehåller åtskillige
mål, så hafva på vårt Stånds vägnar vij den äran at berätta,
det vårt Stånd conformerat sig i alla delar med Höglofl.
R. o. A.
Gaf sedan fram ett Extractum Protocolli om Tollstadii
sak, som uplästes, hvaruti Prästeståndet berättat, huru sorn
the erfarit, at månge eljest välmenande här i Stockholm skola
såsom något sällsamt aptaga, at med afgiörandet af the på
Kyrkioherden i Skiepshollmen Mag. Eric Tolstadius angifne
mål angående bijlärande i religionen så långt på tiden utdrages;
skolande bemelte personer snart råka i tvifvelsmål, hvarvid
the sig i trones kundskap hålla skola. I anledning häraf
[har] Presteståndet allment samtykt, at som detta ährendet
enkannerligen rörer then Presteståndet anförtrodde siälavård,
och alle rättsinnade så inom Riket som af våre trosförvanter
utom lands lätteligen kunde anse thet såsom någon thetta
Ståndets vårdzlöshet, om ey thetta ährendet efter så lång tids
utdrächt nu blifver skyndsamt afgiordt, så skulle the andre
respective Stånden per Extractum Protocolli hörsamst och
tiensteligen anmodas at foga den benägne och eftertryckelige
anstalt, at then öfver bemelte Kyrkioherde Tolstadius förordnade
Commission måtte för ofvan anförde och flere ordsaker
skull taga sig thetta ährendet till så skyndesamt afgiörande,
så at vår Svenska försambling kunde hafva then glädie, at
samina ährende äfven af H. K. May:t blefve efter Höglofl.
JustitiaB-Deputations redan bifalte Betänkande och åstundan
innan theone Richsdagens slut rättvisligen afgiort.
Sedan continuerade Hr Biskopen, säijandes: Vårt Stånd
har så mycket större förtroende till R. o. A., at de lära låta
sig denne saken angelägen vara, som vij haft den gloire, at
vår rena Evangeliska lära blifvit här drifven oförfalskad, ja
så at våre Konungar ey spart sitt blod at försvara then samma.
Och som vij böra vara angelägne icke allenast om våre kroppar,
uthan och än mera om våre siälar, så lära R. o. A.
Borgaredep. om kungens resa. Hylténs sak. 183
eftertänkia, huru angelägit det är, at denne saken må komma
till slut, efter hela landet blifvit förvirrat igenom denne Commission.
Och har vårt Stånd, såsom uprichtige försvarare af
religionen, velat till sitt försvar i framtiden påminna härom.
Gref Lewenhaupt svarade härpå;
Och därpå afträdde Presteståndets Deputerade.
Justitire-Cancellern Hr Cederbielke sade, at härmed
hänger så tillsamman, at K. May:t icke en uthan åtskillige
gångor låtit giöra påminnelse hos Prsesidenten Scheffer om 4* >
slut i saken, och nu lärer domen ofördröjeligen inkomma hos ‘ ‘ ^7 -
K. May:t.
Hr Bergenstierna: Saken blef afgiord för Juhl. Doch
som någre qvasstioner infallit i processen och domen blifver
vidlyftig, så har därmed ey förr kommit till slut, men nu lärer
domen kunna komma at publiceras och underställas K. May:t.
Ifrån Borgareståndet kom en Deputation, för hvilken Borgmestaren
Stobeus förde ordet sålunda: Högvälborne och Välborne
Herrar Grefvar, Friherrar och samtelige Ridderskap och
Adell. Hos det Höglofl. R. o. A. låter Borgareståndet anmäla
sin vördsamma och förtrogna helsning och har updragit oss
at gifva tillkänna det, så snart K. May:ts Bref kom Borgareståndet
tillhanda, har Borgareståndet committerat sina Deputerade
at öfverläggia i Secrete Utskottet om K. May:ts resepenningar.
Sedan har Borgareståndet kommit öfverens, at det
ährendet angående Hennes May:ts Drottningens handpenningars
förökande må komma till Secrete Utskåttet at hänskiutas.
Vidare angående de 2:ne plenidagar, har Borgareståndet äfven
funnit för godt, at de hvar veka hållas, och at Deputationerne
klokkan siu komma tillhopa. Men om Riksdagsterminen har
Borgareståndet ey kommit så hastigt at utlåta sig, uthan vill
nästa plenum däröfver gifva svar.
Gref Lewenhaupt svarade därpå;
Och sedan afträdde Borgareståndets Deputerade.
Sedermera discourerades om Landshöfdingen von Hylteens
sak;
Och utlät Hr Ehrencrona sig således: Ehuru olaglig
processen är, så tykker iag, efter saken är incaminerad hos
K. May:t och lärer komma till slut, det bäst är, at man skrifver
K. May:t till, at om saken ey vore kommen till slut, det
den då straxt och fram för alle andre må företagas.
\
184 April. 10. Landtmarskms påsklof. Adelns besvär.
Hr Falkengreen: Så framt remotionsdomen skulle af
K. May:t confirmeras, så vore publici satisfaction borta, som
består däri, at den olaga suspension må häfvas.
Gref Lewenhaupt: Första frågan är om suspension;
hvad domen angår, så afbidar man Konungens slut i saken.
Som det sades, at Justitim-Deputationens Betänkande voro
af det innehåld;
Så uplästes slutet af Justitice-Deputations Betänkande.
Gref Tessin: Jag för min del tycker, at efter JustitiaaDeputationen
säijer, at det icke allenast gådt orätt till i processen,
uthan och är handlat emot allmenna säkerheten, så
bör sådant rättas, fast än det voro på V4 tima.
Gref Lewenhaupt: Får Justitise-Deputationens Betänkande
bifall?
Svarades ja.
Hr Lilliestierna: Det är ey nog, at här rättas det som
olagligen skiedt, uthan iag tycker, at den som har ohemult
förklarat en Konungens Embetsman emot lag och process böra
suspenderas, den bör och därföre ställas under laga tilltahl
och ansvar.
Detta sades vara rätt.
Gref Tessin: Det tyckes och vara nödigt at taga sådane
prmcautioner, at Actores och Fiscaler måtte varnas at bruka
sådane termer, at de intet måge angripa någon till heder och
ära, innan den blifvit öfvertygad.
Det begiärtes, at en Deputation motte gå till de andre
Stånden och notificera dem, i hvad slut R. o. A. stannat i
denne saken;
Men som thet var försent, lemnades det till härnäst.
Gref Lewenhaupt berättade, at H. Exc. Landtm, skrifvit
honom till, och lät upläsa samma;
Hvarutinnan H. Exc. gifver tillkienna, at en honom öfverkommen
heshet har förhindrat honom i dag, ehuru gierna han
och det åstundat, at kunna förrätta sitt Landtmarskalksembete,
och beder at Hr Grefven behagade det hos Riksens Höglofl.
R. o. A. på det bästa ursächta. samt berätta, at H. Exc.
i följe af deras benägna tilstånd lärer begifva sig på landet
och där dröja til Måndagen efter Påsk, då H. Exc., så vida
Gud hälsan förlänar, ja och förr, om det honom möjeligit
blifver, lärer infinna sig här igen, emedan det importerar honom
alt för mycket at ju förr ju heldre instella sig at tiena
Lyckönskningar. Orationer. Ees. i Hylténs sak. 185
Riksens Höglofl. R. o. A. Medlertid önskar H. Exc. dem en
lycklig och välsignad Påskehälgd.
Frih. Hamilton: R. o. Arns Besvär äro utarbetade; få
de straxt gå till Besvärs-Deputation, uthan at upläsas här
fö ruth?
Gref Gustaf Gyllenborg: Praxis har altid varit, at
de blifvit in pleno först föredragne.
Det fäns godt, at de böra först läsas up in pleno hos
R. o. A.
Hr Didron: Om Lördagen är Konungens födelsedag, altså
måste en Deputation uthnämnas at då gå up till K. May:t.
Hr Ehrenpreus: Efter H. Exc. Landtm, har behagat
på ett sådant höfligt sätt at notificera oss så väl om sin resa
som at önska oss en god helgd, så hemstelles, om icke Gref
Lewenhaupt kunde committeras at beklaga, at vij måste sakna
H. Exc., och önska honom en god hälgd och lycklig resa.
Detta blef bifallit och Gref Lewenhaupt thärom anmodad.
Hofjunkaren Baron Strömfeldt och Strålenhielm beviljades
at orera på Ridderhuset.
Sedan tillsades at Electorerne skulle komma klockan siu
tillhopa om Måndagen.
I lika måtto beviliades Commendeuren Groth at gå med
sitt Memorial til de andre Stånden och lemna them part däraf
angående Landshöfdingen Hylteens sak.
Hr Stobée påminte thärom, at resolutionen måtte upsättias
angående Landshöfdingen von Hylteen och straxt justeras.
I följe häraf författade Secreteraren Resolutionen, och
sedan then blifvit upläsen och approberad, skref Secreteraren
på Justitias-Deputations-Betänkandet, at thet blifvit upläst på
Ridderhuset och bifallit, samt at R. o. A. pröfvat skiäligt, att
de Coiumissions-ledamöter, som så olagligen suspenderat Landshöfdingen
Hylteen ifrån tiensten, böra därföre stellas under
laga tilltahl och ansvar, jembväl at sådane mått tagas, det
Actores och Fiscaler ey måtte missbruka sitt embete med
obeskiedeligit skrifvande till den anklagandes förklening, innan
han blifvit lagligen thärom öfvertygad. Hvilket med the öfrige
Stånden communiceras.
186 Exp. om Ekebyholm. Ekehielms supprimerade mern.
Den 13 Aprill.
Expeditionen uti frambledne Hr Christer Horns sak angående
Ekebyholm uplästes;
Och var thärvid ey något at påminna.
Cammarherren Baron Eric Sparre begiärte part af Justitiae-Deputationens
och Rådens Extracter;
Men samma beviliades honom icke, uthan allenast afskrift
af förberörde underdånige Memorial, som till K. May:t i denne
saken upgår.
Gref Friedrich Gyllenborg begiärte, at en Deputation
måtte skickas till de andre Stånden angående Landshöfdingen
Hylte ens sak.
Sedan berättade Gref Leijonhaupt, at Hr Ekehielm besvärat
sig däröfver, at hans Memorial ey blifvit upläsit, sora
han i Landshöfdingen Hylteens sak ingifvit, men Hr Grefven
påminte R. o. A., at han frågat tvenne gångor efter Memorialet,
och at det sades, at Eiscalen Treffenhielm tagit det til—
baka; doch som det nu är här, frågade Hr Grefven, om det
får läsas up.
En del af R. o. A. mente at det kunde läsas up.
Hr Ekehielm: Jag erkeuner den nåd och gunst, som
R. o. A. behaga visa mig, med all vördnad och respect, at
R. o. A. ville tillåta at mitt Memorial får läsas up, hvilket
angår den communication, som Häradshöfdingen Abramsson
fädt af Justitias-Deputationens Betänkande och strider emot
den 14 § i Riksdagsordningen. Men det är nu onödigt, sedan
saken är afgiord, at vidare tala därom. Hvad den omständigheten
angår, at iag skolat tagit mitt Memorial tillbaka, så är
väl vist, at när mitt memorial skulle upläsas, så kom StatsSecreteraren
Cederström up, och då tog iag mitt memorial igen,
i mening at skrifva thet rent, som var maculerat, men sedan
gaf iag fram memorialet igen, doch blef thet ey upläsit. Det
skulle hafva en farlig conseqvence, om det ey skulle blifva
upläsit, som gifves in.
Ridderhus-Secr eteraren sade, at man ey sedt, det Memorialet
blifvit lagt på bordet igen.
Gref Lewenhaupt: Efter här menas, at ett Memorial
skolat blifvit supprimerat, så lärer R. o. A. påminna sig, at
Ryttmästar Biåkenhielms klagoskrift.
187
iag två gångor påmint och frågade efter memorialet. Man vill
intet hafva några misstankar på sig. Skola vij läsa upp Hr
Ekehielms Memorial?
R. o. A. holt thetta onödigt, efter han sielf ey begiär det
nu mera.
Sedan utnämdes Deputation at gå til de andre Stånden
och notificera dem, i hvad slut R. o. A. stannat angående
Landshöfdingen von Hylteen, nembligen:
Gref Carl Ad. Gyllenstierna. Frih. von Otter.
Hr GyUenhall. Hr Lillie.
Hr Bergengren och Hr Sprengport.
Ryttmester Hans Georg Bråkenhielms Memorial uplästes,
hvarutinnan han beklagar sig däröfver, at han åhr 1722, då
han hemkom uthur Ryska fångenskapen, är vorden oförmodeligen
förafskiedat med Ryttmester-caractere och en ringa pension
allenast till 37 Dahl. 22 öre 14 Vs pgr smt åhrligen, anhållandes
för de andragne skiäl skull, at Riksens Ständer täcktes
recommendera honom hos K. May:t, at han måtte komma
under Smålands Cavalleriet igen uti verkelig tienst vid första
vacance och imedlertid niuta mera underhåld.
Frih. Bror Rålamb: Urskilgnings-Deputationen har ey
kunnat antaga hans Memorial eller remittera det till någon
Deputation, efter Reglementet legat oss i vägen. Men sorn
han nu vändt sig till Riksens Ständer, så kan iag säija, at
han är commiseration värd; han har fördt ett vackert och
stilla lefverne i sitt fångenskap och har i Narven och Ingermanland
mistat all sin egendom.
Hr Ridderschantz1: Det borde inqvireras, hvarföre han
blifvit satt ifrån tiensten.
Frih. Bror Rålamb: Han var siuk och ey tillstädes, när
placeringen skiedde.
Hr Ridderschantz: General Silfverhielm, som då hade
Regementet, borde gifva underrättelse, hvarföre han sattes ifrån
tiensten.
Frih. Knorring: Efter Placeringsvärket är secret, så
lärer General Silfverhielm ey kunna veta härom.
188 April 13. Beslut om Byttmästar Bråkenhielm.
Hr Thomesson: Ryttmestar Bråkenhielm kunde få recommendation
till K. May:t och bättre expectance, tils han
blifver hulpen i verkelig tienst.
Hr Ridder schantz: General Silfverhielm bör höras.
Gref Frölich: Denne ansökning kan gå till JustitiaeDeputationen.
Hr Ridderschantz: Ingen Ofverste har mist sitt embete,
men vij som äro subalterner hafva måst tåla det.
Hr Wennerstedt: R. o. A. lära vara benägna at hielpa
Ryttmestaren, men Placerings-Deputations-Documenterne få ey
röras. Jag hemsteller R. o. Arns gunstiga ompröfvande, om
icke den kunde remitteras till Secrete Utskåttet, at han måtte
få bettre pension.
Frih. Bror Rålamb conforinerade sig härmed.
Gref Lewenhaupt: Får det gå till Justitiee-Deputationen,
så kan General Silfverhielm höras där?
Detta blef bifallit, och skrefs på Memorialet, at R. o. A.
pröfvat skiäligt at remittera det till Justitias-Deputationen.
Justitice-Deputations Betänkande af den 18 sidstledne
Martii uplästes, öfver den af Majoren Hr Anthon Magnus
Langman giorde ansökning om Riksens Ständers föreskrift till
H. K. May:t om löhns åtniutande. Hvarvid Deputationen, sedan
Majoren sina bevekande skiäl andragit, sig således yttradt,
at aldenstund Majoren Langman, då han mundteligen hörd
blifvit, har uppå Deputationens förestellning, huru vida dess
ändemål vore at sig besvära öfver det han, på sätt som af
honom angifvit och ofvanförmält är, blifvit förbigången, har
sig förklarat, det hans mening icke vore sig öfver något at
besvära, uthan at sådant allenast anförts såsom ett bevekande
skiäl att till någon tienlig indelning kunna hos H. K. May:t
af Riksens Ständer anmäld och befordrad varda; Fördenskull,
och ehuru Deputation gierna skulle önska, att Majoren Langman
i anseende till dess långlige tienst och uthärdade fångenskap
samt fattige och medellöse tillstånd kunde med någon
honom anständig beställning hugnad och benådad blifva, så
kan doch Deputation för sin del icke finna, at Riksens Ständer,
emot 1 § uti K. May:ts och Riksens Ständers ytterligare
Reglemente angående det som hädanefter i acht tagas skall
till Riksdagarnes förkortande af den 4 Augusti 1727, sig med
ett så beskaffat mål kunna befatta.
Rekommendation för major Langman. 189
Hr Langman: R. o. A. taktes behierta, at detta är en
extraordinaire sak. Jag var åhr och dag längre i fångenskapet.
När lag kom hem, var Placeringen så godt som sluten, nu har
iag gådt alt sedan med en ringa expectance. Beder ödmiukeligen,
at R. o. A. ville låta mig niuta någon gunst och lemna
mig sin högstgiällande föreskrift till K. May:t. Jag har blifvit
nog föreslagen vid vacancer, men ey fådt; nu ropar iag af
pure nöd, och som iag har den äran at vara en ledamot af
R. o. A., hoppas iag de taga sig mitt lidande an.
Frih. Bennet: Jag har kiänt Major Langman, och han
har tient med stor distinction.
Frih. Bror Rålamb och andra betygade det samma.
Gref Lewenhaupt: Major Langmans sak är af en besynnerlig
beskaffenhet, ty han har varit längre ute, och altså
kan Riksdags-Reglementet ey liggia honom i vägen.
Frih. Bennet: Jag tycker at han borde recommenderas
hos K. May:t.
Hr Åkerhielm: Jag håller före, at Major Langman och
Ryttmestaren Bråkenhielm böra bägge hielpas till tienst.
Hr Bråkenhielm förklarade sig nögd därmed, at hans
sak gådt till Justitise-Deputationen.
Gref Lewenhaupt: Major Langmans sak kan ey vara
till prseiudicat för någon i riket. Hvad Ryttmestaren Bråkenhielm
angår, så, om han hielpes, skulle många komma, som
ville komma i tienst igen. Altså får iu Major Langman en
förskrift till K. May:t, at han blifver emploierad?
Detta fick bifall.
Gref Lewenhaupt: Och Ryttmestaren Bråkenhielm är
remitterad till Justitiee-Deputationen?
Svarades ja.
Hr Langman tackade för den benägenhet R. o. A. behagat
visa honom, och önskade icke allenast dem uthan och
deras barn alskiöns välgång i många leder.
Hr Westfeldt: Det lärer fuller Högloft. R. o. A. nogsamt
vara bekandt, at vid sidsta Placeringen äro vordne så
månge Officerare satte till Expectanter vid Regementerne till
den ändan at, enär någon afgång skiedde, de då skulle blifva
befordrade. Och som nu expectancen uti samfälta siu ålirs tid
continuerat och man mycken liten frucht däraf sedt, at Exspectanterne
äro vordne vid Regementerne emploierade, men
därest de under varande tid blifvit ihogkomne, hade en stor
190 April 13. Rekommendation för expectanterna till K. M.
besparing kunnat skiedt, anhålles altdärföre i ödmiukhet, det
vij måtte blifva ihågkomne, åberopandes oss på våre Adelige
Privilegier, i det vij fram för andre borde föredragas; välvetandes
Höglofl. R. o. A., det vij så väl som andre våre vederlikar
hafva måst vågat vårt lif och blod till Riksens tienst,
ja uti vår tienst och varande svåra fångenskap tillsatt all vår
egendom, hvarigenom vij råkat i största armod och fattigdom,
och vij nu altså för våre ringa och trogne tienster most varda
för hufvudet stötte, förhoppandes oss så hafva tient, som ärlige
och redelige undersåtare, hvaröfver Gud är domare, och
vare våre förmän vittnen, huru vij oss i vår varande tienst
upfördt; ja ty värr, det mäst till beklaga är, det vij, som hafva
den lyckan att vara ledamöter af Höglofl. R. o. A., måste,
oss till nesa och Höglofl. R. o. A. till största vanheder, för
våre ringa och trogne tienster varda nödtvungne at gå och
tiggia våre brödbitar för hvars mans dörrar; Fördenskull täcktes
Höglofl. R. o. A. vår usellhet behierta, och söka något moyen,
hvarigenom vij till tienster kunna blifva befordrade. Vij
lefva fördenskull i den säkra förtröstan, det lärer Höglofl.
R. o. A. för rättvisans skull visa oss den gunst och bevågenhet
och så föranstalta, det vij vid första öpningar kunna blifva
ihogkomne, på det Riket och undersåtarne ey må vidare betungas
med den svåra Contributionen, som till dato till Expec,-  tanternes aflöningar varit anslagen.
Sidst sade Hr Westfeldt, at han haft Compagnie, men
miste det när Regementet blef reducerat, och frågade, om han
icke borde få compagnie igen.
Thetta sades vara billigt.
Hr Ridderschantz: Capitein Westfeldt har varit under
Albedihls Regemente och sedermera varit uthan tienst alt sedan
Regeihentet gick under.
Gref Lewenhaupt: Här menar man, at man kunde recommendera
alla Expectanterne en general.
I anledning häraf fans godt, det en underdånig föreskrift
för Expectanterne till K. May:t upgår.
Uplästes Commercie-Rådet Hr Christof Polheims Memorial
af den 10 Martil sidstledne, hvaruti han anförer, huru han
thenna Riksdag hos Riksens Ständer giordt ansökning at återbekomma
de 1200 Dahl. smt, som han för åhren 1724, 1725
och 1726 på eftertänkeligit sätt skall kommit at mista genom
det at Secrete Utskåttet vid 1723 åhrs Riksdag, dess Instruc
-
Polhems klagoskrift. Om liqvidationerna. 191
tion oachtat, hans lön till 400 Dahl. smt åhrligen skall hafva
förminskat. Och som Riksens Ständers Urskilgoings-Deputation
ey kunnat emot Reglementet till Riksdagarnes förkortande
samma thess Memorial emottaga, så andrager han till ändrings
erhållande härutinnan, uthan at sig i någor måtto öfver välbemelte
Deputation besvära, föliande skiäl och omständigheter:
l:o at han hvarken söker någon ny lön eller förbättrande af
den gambla, uthan allenast at återbekomma hvad af thess lön
han förmenar ey bordt honom ifråntagas; 2:o at han ey eller
anhåller om betalning för någon fordring, den han antingen i
Riksens Ständers Contoir eller annorstädes kunde utsökia; 3:o
at hvarken någon Domstol eller något Collegium i hela Riket,
ja icke ens K. May:t sielf skall kunna sig med denne saken
befatta, hvarföre och hvar undersåte ju oumgängeligen bör hafva
något forum, hvarvid han kan klaga sin nöd och till sin rätt
förhulpen varda. Hvarjemte anföres, at om emot alle desse
skiäl skulle invändas, at thetta allaredan sidsta Riksdag blifvit
en gång afgiordt, då Riksens Ständer resolverat, at han
frambdeles altid skulle niuta hvad honom tillförende varit bestådt,
så förmenar han oförgripeligen, at sådant ey vore annat
än at med det samma vilia beskylla Riksens Ständer, som
hade de velat gilla och stadfästa, hvad ett Secret Utskått emot
dess Instruction hade handlat och aldrig skall kunna eller böra
gillas. Skolandes och Riksens Ständer medelst berörde theras resolution
sidstledne Richsdag allenast afgiordt, hvad som för framtiden
var rättvist, och således skall ännu återstå, at the thenna
gången sig yttra öfver det framfarna för åhren 1724, 1725 och
1726, hvilket honom icke skall kunna ifråndömmas, med mera.
R. o. A. remitterade detta till Secrete Utskåttet.
Hr Manderström mente at det voro betänkeligit, at
Secrete Utskåttet, som har sin Instruction, ändrat Staten.
Afledne Assessorens Ehrenhielms Enkiefrus Fru Anna
Catharina Siönbergs Suppliqve uplästes, men lemnades till härnäst.
Hr Westfeldt: Här giöres en ödmiuk förfrågan, om icke
Höglofl. R. o. A. skulle finna nödigt vara, det Protocollet måste
blifva upläst, på hvad sätt samptelige Ständerne beslutit, det
liqvidationerne skulle blifva betalte, och at Ständernes Contoir
måtte blifva anbefalt at gifva förtekning på de liqvidationer,
som äro betalte, jempte huru hvar och en åtniutit sin richtighet,
och huru Ständernes befallningar blifvit efterlefvade, i
192 April 13. Om liqvidationerna. Licenten. Dep.
det at de från fångenskapet och utliur Bendern hemkomne
Officerare undfådt framför andra deras liqvidationer betalte,
hvarföre anhålles i ödmiukhet, det nu, innan Riksdagen slutas,
en fond må blifva giorder, på hvad sätt liqvidationerne kunna
blifva betalte, välvetandes Höglofl. R. o. A., huru svårt vij
genom vårt svett och blod förtient desse penningar.
Frih. Conrad Sparre: Militim-Deputation har begiärt
sammanträde med Deputationen öfver Ständernes Contoir, och
när det är skiedt, vilia de öfverläggia, hvad tillgång som finnes
till liqvidationernes betalning.
Hr Fritski: Som Ständernes Contoir står under Secrete
Utskåttets inseende, så lärer Secrete Utskåttet informera sig
om fonden och Conthoirets disposition.
Hr Thom esson: Det bör af en å part Deputation efter
ses,
huru liqvidationerne äro betalte och hvilken som fådt
betalning af Ständernes Conthoir, samt huruvida reglorna äre
thärvid observerade.
Vid detta tillfället taltes därpå at en åtskillnad funnes
uti den tryckte förordningens exemplar om licenten, i ty uti
en del står »främmandes» och uti en del »främmande» varor.
of . o •
Hr Åkerhielm: Secrete Deputation, som gar igenom
Rådsprotocollerne, lärer hafva observerat, hvadan den åtskillnaden
kommit.
Hr Wennerstedt berättade, at Secrete Deputation ey
haft anledning af Rådsprotocollerne till at see därefter.
Hr Didron bad R. o. A., at upläsas måtte, hvad uti hvart
och ett mål blifver resolverat, så at resolutionerne måtte kunna
behörigen justeras.
Gref Gyllenstierna kom med Deputation tillbaka och
sade, at Stånden hälsat och tackat för communication af
R. o. A:ns fattade resolution i Landshöfdingen Hylteens sak
samt lofvat taga saken i öfvervägande och gifva svar så väl
om Landshöfdingen Hylteen som Bromells Enkias begrafningshielp,
hvarom vij äfven påmint.
Sedan uplästes resolutionen för Major Langman.
Hr Ehrenpreuts mente, at man i Protocollet skulle observera,
at Reglementet till Riksdagens förkortande ey ligger
R. o. A. i anseende till Major Langman i vägen, at ju de
kunna låta för honom upgå en recommendation till K. May:t.
Hr Westfeldt: Det bör ingom betagas at niuta lika rätt.
Major Langmans sak. Expedition om licenten. 193
Gref Lewenhaupt: Där som äro lika skiäl, där bör vara
lika rätt.
Detta sades vara rätt.
Gref Lewenhaupt: Hr Sprengport, som varit med i
Deputationen, påminner at Prästeståndet begiärt at få commuoication
af Landshöfdingen Stiernecrantz' och Gref Friedrich
Gyllenborgs Memorialer i Landshöfdingen Hylteens sak.
Det fans godt, at alla Memorialierne communiceras med
de andre Stånden.
Sedan uplästes resolutionen för Major Langman å nyo.
Frih. Fuchs påminte, at sättias skulle, det Major Ljungman
måtte hielpas till sådan indelning, som andre hans vederlikar
fådt.
Hr Mannercrona: Jag har ey något emot Major Langman,
men som iag sielf haft compagnie och har nu allenast
Regements-Qvartermestare-indelning, så skulle iag lida, om
Major Liangman skulle få förr compagnie än iag.
Ändteligen och sedan ett och annat ord blifvit jämkat,
skrefs följande Resolution för Major Langman på JustitiasDeputationens
Betänkande, at R. o. A. resolverat, at som Hr
Majoren Langman sednare hemkommit uthur fångenskapet, än
de andre Officerare, och icke kunnat bevaka sin välfärd vid
Placeringen, dessuthan efter åtskillige förnäme Herrar Officerares
intygande med all distinction tient, ey til at förtiga,
at en besparing vinnes vid des expectancelön, thär han blifver
emplojerad, så beviljade R. o. A. i anseende til de besynnerliga
anförde skiälen, at Hr Majoren nu hugnas med en underdånig
föreskrift till K. May:t, at han måtte blifva hulpen till
någon tienlig indelning, som honom anständig vara kan.
Gref Lewenhaupt förestälte sedermera, hvad påminnelse
som blef giord om Officerarnes löningsfordringar, och hemstälte
om icke Baron Sparres project kunde bifallas, at nembligen
Militise-Deputationen träder tilhopa med Deputationen öfver
Ständernes Contoir thärom.
Hr Lilliestierna: Här berättas, at en bokstaf skall blifvit
tillsatt i Förordningen om licenten, och som det voro ett
elakt stycke, tror iag at ingen lärer vilja handtera denne
saken med nonchalance, uthan här bör effersees, om Ständernes
beslut och resolutioner äro rätt expedierade; och altså
hemstelles, om icke en Deputation må förordnas at eftersee,
huru härmed tillgådt.
Adelns Protoltott 1731. C3
194 April 13. Dep. att kontrollera exp. om licenten.
Frih. Otto Strömfeldt: Jag hoppas at ExpeditionsDeputationen,
som Riksens Ständer 1727 förordnade, lärer
kunna i alla delar försvara sine expeditioner och visa theras
richtighet, och beder at man ey måtte rubricera målet, som
man hade giordt något elakt stycke; men eljest är iag ey däremot,
at en Deputation sättes, som ser efter denne saken.
Gref Lewenhaupt: Här begiäres, at en Deputation må
sättias öfver denne saken.
Thetta blef bifallit, och blifver helften civil- och hälften
militairpersoner thärtill af R. o. A.
Gref Carl Frölich berättade, at Allmogen i sine Besvär
begiärt, at redo måtte giöras för vissa medell;
Och thärpå uplästes 100 § thärom, som ifrån BesvärsDeputationen
inkommit till Plenum.
Hr Hökerstedt: Min mening är, at i anledning af Bondeståndets
påminnelse begiäres, at Secrete Utskåttet gifver på
tienligit sätt Plena vid handen, innan Ständerne skiljas åth,
huruvida så val subsidiemedlen som andre beviliade publiqve
medell blifvit till deras usus rätteligen disponerade..
Gref Lewenhaupt: Skall den Deputation, hvartill blifvit
resolverat, väljas genom Electorerne?
Een del mente, at de kunde straxt här utnämnas, men
pluraliteten fann billigt, at the väljas af Electorerne;
Och blefvo tolf personer deputerade.
Ändteligen blef thetta resolverat, hvilket under Extractum
Protocolli befaltes communiceras med the andre Stånden, och
approberades, så lydande:
Extract uthur Protocollet hållit på Ridderhuset hos R. o. A.
den 13 Aprill 1731.
Samma dag resolverades, at icke allenast af Riksens Ständers
Secrete Utskått begiäras skulle, det Secrete Utskåttet
ville med första sökia tillräckelige utvägar till liqvidationernes
betalande, och at den öfver Ständernes Contoir uthur Secrete
Utskåttet förordnade Deputation tillika med Militise-Deputation
ey allenast efterser, hvad som af de därtill anordnade
medell redan influtit, uthan ock huru de äro vordne disponerade,
samt en ytterligare säker fond upfinnas kan, hvarom till
Stånden in plenis berättas. Och som en skillnad finnes uti de
tryckte exemplaren, i ty at en del innehålla »främmande» och
en del »främmandes» varor, ty finner R. o. A. skiäligt, at en
särskilt Deputation till detta målets närmare undersökiande
Om rådets förstärkande. Prest- och Borgar-dep. 195
förordnad varder, hvilken efterser, om then senare utkomne
Förordningen är till alla delar likmätig med Ståndens resolutioner
i den saken, eller något feel därvid är förelupit, till
hvilken Deputation R. o. A. af sitt Stånd vill 12 personer
afgifva.
Hr Westfeldt: Här begiäres, at de tages, som ey sittia
i andra Deputationer.
Thetta blef äfven bifallit.
Gref David Frölich: Som iag hörer, at en del begiära,
det Electorerne måtte giöra våhlet, en del vilja, det skall skie
här, så måste iag säija, det iag har alt förtroende till Electorerne,
men hemsteller R. o. A., om de skulle vilja gifva bort
sin macht och icke välja sielfva ut desse Deputerade.
Gref Lewenhaupt: Ar icke saken afgiord?
Svarades ja.
Dock påmintes, at sådane måtte tagas till Deputerade,
sorn sielfva hafva fordringar.
Ifrån Borgareståndet kom en Deputation, för hvilken Borgmestaren
Stoltz förde ordet sålunda: Högvälborne och Välborne
Herrar Grefvar, Friherrar och samtelige Ridderskap och
Adell. Till Höglofl. R. o. A. äro vij utskickade ifrån Borgareståndet
at låta veta, det Borgareståndet bifallit och samtyckt
Höglofl. R. o. Arns utlåtelse angående Landshöfdingen
Hylteen, och för öfrigit recommenderar sig Borgareståndet i
Höglofl. R. o. Arns vanlige gunst och benägenhet.
Gref Lewenhaupt svarade;
Och sedan afträdde Borgareståndets Deputerade.
Therefter uprepade Gref Lewenhaupt till Electorernes
undérrättelse, hvad som om Deputationen blifvit resolverat, at
nembligen Electorerne böra taga hälften af civil och hälften
militair, och sådane personer som ey sittia i andre Deputationer.
Gref Lewenhaupt berättade, at en angelägen sak vore
inkommen, nembligen Secrete Deputations samt Justiti£e-Deputations
Betänkiande om den qvestion, huruvida Rådet skall
förstärkas, och frågade, om det icke får liggia på bordet, efter
det voro sent at taga den saken före.
Men efter begiäran uplästes thetta Secrete Deputations och
Justitice-Deputations Memorial.
Superintendenten Sternell kom med en Deputation ifrån
Presteståndet och förde ordet således: Högvälborne och Väl
-
196 April 13. Sekr. utskottet och plena. Tulldep.
borne Herrar af Högloft. Ridderskapet och Adeln. I anledning
af Höglofl. R. o. A:ns Deputation och gunstige beskickning
har Presteståndet jemte ödmiuk helsning gifvit oss i commission
at öfvergifva 2:ne Extracta Protocolli, till ödmiukt svar
uppå de förestellningar, som R. o. Arns Deputerade till Presteståndet
giort.
Gfaf thärpå fram samma, hvilka uplästes, nembligen ett
angående Landshöfdingen Hylteen och ett angående Archiatern
Bromells Enkias begrafningshielp;
Och sedan Gref Lewenhaupt svarat thärpå efter vanligheten;
Afträdde
Prästeståndets Deputerade.
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 27 Martiz
1731 uplästes, angående'fernb-pro-centen.
Gref Lewenhaupt: I morgon borde vara plenum öfver
Lagen, men som de andra Stånden begiärt, at Deputationerne
måtte arbeta i morgon, så vill iag förnimma R. o. Arns mening.
Hr Hökerstedt berättade, huru de tyckt i Secrete Utskåttet
at arbetet kunde fortskyndas i Deputationerne.
Gref Gyllenborg och Gref Frölich utleto sig, at Secrete
Utskåttet ey kunde giöra ändring i det som Plena resolverat.
Gref Lewenhaupt: Skall det blifva plenum för Lagen
i morgon?
Svarades ja, och thärom skickas bud till de andre Stånden.
I anledning häraf sändes Ridderhus-Fiscalen Treffenhielm
härom till de andre Stånden.
Preste- och Bondeståndets Extracta Protocolli af den 8
och 10 Aprill uplästes, det ingen medinteressent uti Tullarrende-Societeten
må komma at bivista den tillförordnande Tulloch
Accis-Deputationen.
Men det sades, at ingen voro, som hade del i arrende;
skulle någon vara, så lärer den anmäla sig sielf.
Electorernes vahl till Deputerade öfver Collegiernes och
Landshöfding arnes Instructioner uplästes och voro följande:
Gref G. Gyllenborg. Gref Carl Frölich.
Frih. Af. Ungern von Sternberg. Frih. Carl Cronstedt.
Instruktionsdep. Bondeståndets p. u. Bygn.balken. 197
Hr Gyldencreutz.
Hr Lars Åkerhielm.
Hr Öfverst-Lieutnant Lager- Hr Bernhard Cederholm.
Gref Carl Frölich begiärte at R. o. A:ns Besvär om
Lögerdagen företagas måtte.
R. o. A. biföllo thetta och faststelte, at intet annat då
skulle tagas före än Besvären.
Hr Hökerstedt: Det påminnes at Lögerdagen är K. May:ts
födelsedag.
Hr Westfelt begiärte, at Deputationen till K. May:t
nämnas måtte;
Men upskiötz till nästa plenum.
Det påmintes ochså, at den Deputation, som kommer at
efterse skiljachtigheten i Licentförordningen, måtte utnämnas;
Men thärmed upskiötz, till dess de andre Stånden gifvit
till samma Deputation sitt bifall.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åth.
Trädde Riksens Ständer åter tillsammans på Ridderhuset
öfver den projecterade Lagen;
Och sedan Deras Exc:r Riksens Råd uppå Ständernes
anmodan sig infunnit;
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 13
Aprill sidstledne, hvaruti Bondeståndet itererar Bergzlagens
vid den 6 § i 13 Cap. Bygn.-B. giorde ansökning angående
toppars och qvistars borttagande, nembligen at efter hvar och
en ohrts beskaffenhet, efter förra vanligheten, antingen få afbrenna
eiler låta liggia sådane toppar och qvistar, så väl som
och at vid Skogzordningeus upstellande vederbörande ifrån
hvarie ohrt måge omstendeligen blifva hörde, så at det som
för den ena ohrten kan vara möjeligit och nyttigt, men för en
annan nästan omöijeligit och skadeligit, ey måtte som allmenn
regell faststellas, samt en noga åtskillnad giöras emellan stora
skogzdelar samt sumpige, torre och stenachtige skogztracter,
med hvad mera som i detta mål i acht tagas bör. I
crantz.
Hr Nils Adelstierna.
Hr Nordencreutz.
Hr Blomfelt.
Hr Secreteraren Adlerheim.
Den 14 Aprill,
198 April 14. Bondeståndets p. n. om Bygn.balken o. skogsordn.
lika måtto, hvad de sidsta orden i denne § vidkommer, nembligen
at vid 6 markers both torre traen, vindfällen, rijs och
stubbar efter handen utrödias skola, så finner äfvenväl Bondeståndet,
i anseende till flere ohrters beskaffenhet, det vara en
ogiörlig sak at sådant kunna värkstella, och beder fördenskull,
at sådane omständigheter i Skogsordningen måtte observeras
och en noga åtskillnad giöras emelian de orter, hvarest sådant
kan skie eller ey. I lika måtto anhåller Bondeståndet, som
på många stellen med tijonde och skatt för skogen belagder
är, at hvad den 2 § af det 14 Capitlet i denne Balken förmår
och innehåller om. svediande ey måtte blifva allment, uthan
sådant efter hvarje orts beskaffenhet och den förra vanligheten
i Skogzordningen lämpas och inrättas, besynnerligen där inga
bruk äro, och därest skogzägaren bor långt ifrån städerne, så
at han ingen ting af skogen till salu kan aflåta. I öfrigit förmodar
Bondeståndet, at desse och flere Capitel, som angå skogen,
ey må hafva någon kraft och uti dömande giälla, innan
berörde Skogzordning kan behörigen uprättad blifva, hvilket
Bondeståndet gierna skulle önska kunna skie vid denna Rikzdagen.
I annor händelse hoppas Ståndet at i desse och dylike
måhl blifva handhafd vid förra vanligheten, in till dess
en sådan Skogsordning kan utkomma och blifva behörigen faststäld.
Riksens Ständer remitterade desse Bondeståndets påminnelser
till Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputationen,
hvarest Skogsordningen är under utarbetande.
Thärefter begynte man nu at upläsa 20 Cap. BygningaBalken,
hvarest man sidst stannade.
Vid 6 § pröfvades nödigt, at i stellet för »först i Maij»
skall sättias: »första dag i Maij månad».
Sedan frågades, hvad förstås med »oskattlagd qvarn», 5 §.
R.: Den som intet är skattlagd, men frälse odalqvarnar
varda därunder intet begrepne, utan undantagas exjureprivilegiorum.
Någre vore på den tankan, at efter ordet »qvarn» skulle
tilläggias: »thar man ey må för tull mala»; men andre höllö
det betänkeligit och biföllo § som han är inrättad.
Een del sade, at efter orden »femb dahlér» skulle tilläggias:
»andra gången tijo, och tredie gången blifver qvarn
utdrifven».
Qvarnar. Loflig och oloflig jagt.
199
Doch blef efter något diseourerande faststelt, at § intet
ändras, och Capitlet bifallit.
Vid 21 Capitlet var ingen påminnelse.
22 Cap.
I 3 § är tryckfel och rättas så: i stellet för »betala värdete
»betale värdete.
23 Cap.
Vid 2 § uplästes Hr Wellis påminnelse, at en åtskillnad
skall böra giöras, om ett eller flere diur fälles olofligen, ty
eljest skulle på en jackt så många diur kunna skiutas, at
theras värde öfverstego böterne.
Härtill svarades, at § är i Lagen helt klar och visar uttryckeligen,
hvad för hvart och ett diur bötas skall, som olofligen
fälles.
Riksens Ständer gillade förberörde af Lag-Commissiouen
projecterade §.
Vid 6 § påminner Hr Abrahamson, at thet som thar
införes, at then som iagar på annans ägor bör hafva förvärkat
bössa, nät och redskap, så och jakthund, är nytt, och synes
vara nog, det sådant efter förra förordningar allenast tages
till vidermäli, at den brotzlige med böter belägges, helst som
vilda diur och foglar äre in libertate naturali och höra ingen
till, förr än de blifva fångade.
Härtill svarades, at Lag-Coramission har funnit nödigt, at
sådant borde hållas för förvärkat, efter de förra böterne tycktes
vara för ringa och man ansedt- thetta för bästa medlet at
skaffa hvar och en fred på sina ägor.
Vid 2 § hemstelte Probsten Frodell, om det icke skulle
billigt vara, at man på sina ägor i rättan tid finge fånga eller
skiuta hare eller fogell, säijandes, at om man hade på sitt
svediefall sådt rog, och en hare vängde sig dit och åto up
brädden, skulle det vara obilligt, om man intet skulle få skiuta
eller fånga honom med snara och därigenom freda sin rog,
hvilket är och borde vara en inculpata conservatio sui.
R. o. A. sade, at hvad som i nya Lagen och denne §
stadgas är icke nytt, uthan en lag enlig med gambla Förordningar
och i synnerhet 1664 åhrs Stadga.
200 April 14. Bygningabalken. Jagt.
Däruppå yttrade åtskillige af Preste-, Borgare- och Bondestånden
deras mening, det de höllö före, at harar, orrar och
hierpar måtte efterlåtas hvarjom och enom at skiuta i laga
tid, men ey med giller fånga, doch begiära de intet at skiuta
högdiur och anstella jachter, som tillhörer H. K. May:t samt
Ridderskapet och Adeln.
Een af Bondeståndet ifrån Småland lade därtill, at om
man ey skulle få skiuta hara och fogell, skulle betagas ungdomen
tillfälle at vänja sig vid at handtera bössa och gevähr,
hvilket skulle hafva med sig icke ringa skada för Riket, så
väl i krigstider, som eljest i anseende till odiuren.
Gref Gustaf Gyllenborg: Som detta påståendet strider
emot Konungens och Cronones rätt och äfven R. o. Arns Privilegier,
så kan man ey gifva efter detta.
Rådman Sch er pin g: Det kan icke hållas för något inbrott
i Privilegiera, när man vid tillfälle skiuter en hare eller
sätter snara för honom i giärdzgården, igenom hvilken han
plägar gå in på åkren; och Borgerskapet lefver thärföre i den
ödmiuka förhopning, at the ey mindre än Ridderskapet och
Adeln få skiuta harar och foglaf på sin mark samt sättia snaror
och fällor, och således niuta samma frihet häruthinnan
som Ridderskapet och Adeln.
Men som åtskillige voro af den tankan, at giller och snaror
äre mycket skadelige;
Yttrade sig en del af Präste- och Borgarestånden, det de
icke åstunda at med snaror fånga harar och fogell, uthan begiära
allenast at få skiuta hare eller fogel i laga tid, när tillfälle
gifves.
Cammar-Rådet Wulfwenstierna sade, at Ridderskapet
och Adeln allena lemnäs sådan frihet i tberas Privilegier.
De andre Stånden svarade, at det lärer intet vara emot
R. o. Arns Privilegier, ty i anledning af dem hafva Ridderskapet
och Adeln lof at fälla högdiur, hvilket de andra Stånden
icke begiära.
Gref Gustaf Gyllenborg: Yij hafva besvurit Regeringsformen
och at vij skola styrka K. May:ts rätt, och altså kunna
vij ey betaga Konungen sin rätt och regale.
Probsten Frodell: Yij skola styrka Konungens och älven
vår rätt, och nu talas allenast om harar och foglar, som Gud
och naturen gifvit allom rätt at nyttia.
Konungens och Adelns jagtprivilegier. 201
Hr Weil i: I andre land är brukeligit, at ingen får skiuta
mehr än Konungen och Ridderskapet och Adeln.
G-ref Lewenhaupt frågade, om denne qvsestion får skiutas
till K. May:t och Rådet.
Men härtill ville Preste- och Borgareståndet ey samtycka,
uthan sade, at Riksens Råd och Ständer kunde nu förordna i
denna saken, som billigheten fordrar.
Pråste- och Borgarestånden tykte, at man igenom votering
kunde snarast komma ifrån denne saken.
Men R. o. A. ville ey samtyckia till votering.
Hr Ehrencrona: Den 2 § i 23 Cap. Bygn.-B. finner iag
ey vara någon ny lag, uthan en gammal, utdragen af 1647
och 1664 åhrs Skogsorduingar, Adelige Privilegier och gambla
Lagar, i följe hvaraf ingen mer än Konungen och Ridderskapet
och Adeln varit berättigade at fälla och skiuta harar och
foglar. Andras sådant, så skulle inom ett eller två åhr intet
lefvande creatur finnas. Jag vet ey eller, at någondera af de
andre Stånden äger denna rättighet af något privilegio, uthan
deras påstående strider directe emot förbenämde lagar och
förordningar. Om detta privilegium tages ifrån Adeln och
lemnäs allom, så är det ey något privilegium. Det är en eftertänkelig
sak och har elak svite med sig, om man skulle
votera öfver våra gambla Privilegier, och det är prrecaverat i
Riksdagsordningen, at thet ena Ståndet ey får votera öfver
ett annat Stånds privilegier.
Hr Dub: Man vill ey votera öfver Adelens Privilegier,
ty man talar ey om Frälset.
Hr Scher pin g: Det skulle vara oss okiärt, om någon
skulle tro, at vij skulle vilja kränkia R. o. Arns Privilegier,
ty ingen vill förmena dem at nyttia sina privilegier, uthan här
talas om en lag, som står under ändring, och som mycket i
den gambla Lagen och förra Förordningar är ändrat, så kan
och detta rättas. Den som gifver skatt för sin jord, skulle
han ey få skiuta en hare eller orre därpå? Intet ödes de uth
däraf, när man ey skiuter i olaga tid.
Hr Hamilton: Intet hemman är skattlagt för skiuterie.
Hr Hammarhielm: Yij höra at I vilia intet röra våra
Privilegier, men I vilja hafva lika Privilegier med oss. Skall
det skie, så vilia vij hafva lika Privilegier med Eder.
Hr Ehrencrona: Jag tycker at vij lätt komma ifrån
denne §, när vij taga våre förre Förordningar till fundament.
202 April 14. Bygningabalken. Jagt.
1647 och 1664 var ingen souverainitet, men icke dess mindre
voro Ständerne enige at förbehålla Cronan sin rätt. Det voro
betänkeligit at tillåta en colono at skiuta hare och fogell, helst
det är ett regale, som i hela Romerska Riket och flerestädes
ingen uthan Ofverheten och Adeln är tillåtit.
En Bonde ifrån Småland anholt trägit, at de måtte få
skiuta harar och fogel på den orten.
Hr Adlerbeth: Bondens barn försumma mera igenom det
de löpa i skogen och skiuta, än de hafva nytta däraf. Det
har varit ett regale, som Cronan altid haft, och 1723 är på
Allmogens Besvär resolverat, at de skola få bära bössor, men
ey skiuta andre än odiur.
Taleman: Det är bettre bonden brukar sin plog och sin
åker, och ingen har bedt denne mannen ifrån Småland at tala
för oss.
Det sades af Borgareståndet, at Taleman äger ey votum,
och at Ståndet ey var ense med honom.
Gref Lewenhaupt proponerade, om hela Capitlet får gå
ut och det förblifva vid 1664 åhrs Skogzordning.
Men thetta fick ey bifall.
Hr Ehrencrona: Jag vill först fråga, om något Konungarike
i hela veriden finnes, hvarest hvar och en får fridt skiuta.
Den andra frågan blifver, om en åbo kan pretendera större
rätt än dess nyttiande, hvarföre hemmanet är skattlagt. Nu
är det ey skattlagt för jacht och skiuterie, så kunna vij ey
gifva efter det Cronan tillhörer, som till denna dag varit en
ständig lag. Officerarne på bostellen äga ey eller den machten
at skiuta, huru kan då en annan colonus få en sådan frihet?
Vij kunna ey betaga Cronan sin rättighet.
Biskop Humbla: Det som talas om gambla Förordningar
är ey tillräckeligt, efter man i mycket går ifrån dem. Konungens
rätt vill man ey eller gå in uti, nembligen at anstella
jachter med högdiur och sådant. Men qvaestion är, om iag
råkar en hara i mina ägor och skiuter honom, om iag skall
böta 5 Dahl. för den. På samma sätt skulle iag ey få draga
min nät i mitt fiskevattn. Sielfva rättigheten till alla skapade
diur är allmen och hörer icke ett Stånd allena till. Gud tar
sin välsignelse bort, om man så inskränker friheten at nyttia
den, men usurpatio juris är, at Cronan äger anstella jakt på
Cronans ägor och R. o. A. på sitt frällse. Det rubbar hvarken
Konungens eller Adeliges Privilegier, at man skiuter en
Konungens och Adelns jagtprivilegier.
203
hare eller fogel på sin skattejord eller cronojord, som raan
åbor.
Med denne utlåtelsen conformerade sig äfven Borgareståndet.
Hr Ehrencrona: Hvar skulle han skiuta?
Biskopen Humbla: På sina ägor, och de kallas mina
ägor, som iag brukar, så länge iag har jus usurpativum.
Hr Plan: Ager icke Cronan rätt at jaga på skattejord?
Om bonden skiuter ut alla diuren, hvad skall Kongen då jaga
efter ?
Svarades, at Konungen jagar mäst efter högdiur, och at
hara och fogell ey utödes, om man skiuter någon gång däraf.
Vid detta tillfället inföll en af Borgareståndet och sade:
Än om man skiuter fogelén i luften, hvars ägor är det?
Svarades: Dens, på hvars ägor han faller ned.
Borgmestaren Bilmark: I en by kunna vara tijo hela
hemman, af hvilka ett allena är frällse. Skulle frälseman få
skiuta på allas ägor, tyckes ske de andre orätt.
Hr Landshöfdingen Wrangel: Jag vet intet, om någon
qvsestion existerar om Privilegiernes jemkande, ty det är skiedt
1723. Jacht vet iag ey vara någon annan än Konungen förbehållen,
som Konungen delt med R. o. A.
38 § i Resolution på Almogens Besvär ahr 1723 uplästes.
Hr Ehrencrona: Om man går till alla Rikzdagz-Resolutioner
100 år tillbaka, så kan man ey finna at de andra
Stånden pretendera! en sådan rättighet som de nu giöra.
Frih. Wrangel: Jag beropar mig på Regeringzformen,
som förmår, at vij skola styrka Kongens rätt. Däröfver kunna
vij ey votera. Vilja de andre Stånden hafva något särskilt
privilegium, så få de söka Konungen därom och vij då giöra
väre påminnelser därvid.
Taleman: Bondeståndet håller före, at det bör vara Cronan
som ett regale förbehållit, lika som at hugga ek och bok,
och Konungen kan lemna det til hvilken han vill. Bondeståndet
blifver vid 1664 åhrs Skogzordning, allenast de orter, som
förr fådt skiuta, lemnäs lof därtill hädanefter.
Hr Hammarhielm: Preste- och Borgareståndets ledamöters
fullmachter lära ey gifva dem frihet at tala härpå.
Gref Lewenhaupt: När 2 Stånd äro emot 2 Stånd, som
här nu äre, så blifver saken in statu qvo.
204 Ståndstvist. Lyckönskningsdep. till konungen.
Erkiebiskopen begiärte, at det skulle få gå till deras Stånds
Plena; mente at man kunde finna något expedient, som voro
R. o. A. behageligit.
Vid detta tillfället upväxte en tvist emellan någre af R. o. A.
samt någre af Preste- och Borgarestånden;
Hvaröfver Preste- och Borgarestånden sig besvärade, beklagandes
därjemte, at sådant passerat, och äfven i Deras
Exc:rs Riksens Råd närvaro.
Och sedan Deras Exc:r Riksens Råd afträdt, gingo härmed
the andre Stånden bort.
Vidare har man här om ey infördt, uthan rättat sig vid
renskrifningen efter R. o. Arns fattade resolution.
Sedan proponerade Gref Lewenhaupt, om icke Cappellmestaren
Roman kunde få Långfredag hålla musiqve; han vill
lemna R. o. A. at disponera om penningarne, som falla till de
fattige.
R. o. A. gofvo härtill sitt bifall;
Och Skilgdes härmed nu ifrån hvarannan.
Den 17 Aprill.
I H. Exc. Landtims frånvaro anmälte Gref Le wenhaupt,
at R. o. Arns Deputerade öfver Besvären hafva sammandragit
några besvär i R. o. Arns namn, som nu komma at upläsas
till R. o. A:ns approbation och sedan at gå til Besvärs-Deputation.
Men som det begiärtes, at Deputationen, som skulle gå
up till K. May:t och felicitera H. May:t till sin födelsedag,
måtte först uttagas, så upskiöts med Besvären emedlertid, och
utnämdes följande i berörde Deputation, nembligen:
Grefve Wasaborg.
Grefve Mörner.
Frih. Horn.
Frih. Stiernstedt.
Grefve Mellin.
Grefve Creutz.
Frih. Hamilton.
Frih. Fuchs.
Frih. Ollonberg.
Hr Strijk.
Hr Pauli.
Hr Krusbiörn.
Hr Tomsson.
F, Gyllenborgs mein. om förolämpningar mot stånd. 205
Hr Hammarhielm.
Hr Nisbeth.
Hr Lilliegren.
Hr Lagerberg.
Hr Lilliestierna.
Hr Mareks von
Hr Tjagererantz.
Hr Hellenstierna.
Hr Gyllenschepp.
Hr Gustaf Ruut.
Hr Ingelots.
Hr Nordenadler.
Wurtenberg.
Gref Fredrich Gyllenborg gaf in ett Memorial, sorn
han begiärte måtte upläsas, af den 17 April 1731;
Hvaruti han andrager, hurusom den kiärlek och enighet,
hvarmed Riksens Ständer hvarandra omfattat, har giordt, at
de med samblat råd arbetat på alt hvad till det allmenna
bästa och hvars och ens säkerhet har kunnat lända, hvilket
på det högsta har fägnat icke allenast honom, uthan och alle
andre rättsinte, som intet annat hafva uti ögnamärke än publici
och hvars och ens enskylte däraf flytande nytta och förmån.
Men så gagneligit som enigheten Stånden emellan ved
alla tillfällen finnes, så skadeligit däremot vore det, om något
missförstånd skulle sig yppa dem emellan, hvilket letteligen
kunde hända, därest en eller annan af Ståndens ledamöter
skulle antingen med några hastiga utlåtelser gifva vid publiqve
sammankomster ett helt Stånd ordsak till missnöije, eller och
vilja bestrida något, som deras generale privilegier anginge.
Hvarföre så till förekommande häraf, som och till befrämiande
däraf at hvart och ett Stånd en gång må vara säkert, at dess
välfångne allmenne privilegier och rättigheter ey måge hos de
andre Stånden hädanefter komma under den minsta ventilation,
såsom och på det man med enighet må så sluta Ricksdagen,
som den i Herrans namn begynt är, och den önskelige nyttan
af sammankomster erhållas, som man sig förestält, nembligen
Konungens nöije, landets upkomst och inbyggiarenas välstånd,
trygg- och säkerhet; fördenskull är hans välmenande tancka,
hvilken han i ödmjukhet understeller Ricksens Ridderskap och
Adel samt de öfrige respective Stånden, om icke det vore
rådeligit, at de sins emellan öfverenskomma, at eho det vara
må som emot det ena eller andra Ståndet brukar anstötelige
utlåtelser, som dem eller och deras generale privilegier och
rättigheter röra, bör dymedelst hafva giordt sig förlustig af
dess säte och stämma på Riksdagen, så framt på åtvarning
af Ståndets Tahlman han sig ey straxt rättar.
206 April 17. Om ståndstvister och förolämpningar.
Gref Lewenhaupt: Det torde vara bäst, at vij giöra
aftal oss emellan, at ingen så gior.
Men det sades, at det ey är nog, emedan detta rörer icke
allenast R. o. A. uthan och de andre Stånden.
Hr To mm esson påminte om Deputation, som sidst resolverades
til at utnämnas;
Men som de andre Stånden ey ännu beviljat en sådan
Deputation, differerades detta imedlertid.
Gref Lewenhaupt: Gref Gyllenborg beder mig fråga om
hans Memorial får bifall.
Frih. Yxkul: Det vore betänkeligit at så generaliter bifalla
det samma, men det vilia vij komina öfverens om, at
om någon griper an ett annat Stånd, så skall det komma för
hans egen räkning.
Hr Carl Ehrenpreutz: Gref Gyllenborgs Memorial har
en god intention, men iag tror det skulle irritera, helst det
ordet, at man vil giöra en sin talan förlustig på Riksdagen,
var sidst stötestenen. R. o. A. kunde förena sig at väl och
beskiedeligen omgås med hvarannan, som de Gudi lof giordt.
Men hvad den yppade tvisten med de andre Stånden angår,
så, emedan de andre Stånden voro förste aggressores, så borde
de nu giöra första steget.
Hr Ehrencrona: Jag kan ey hafva något at säija emot
thetta memorialet, allenast at the andra Stånden äfven begifva
sig thärtill, och at först varning skier, och at then som bryter
mister sitt votum allenast then Richsdagen.
Hr Ehrenpreuts: Jag fruchtar allenast före, at de andre
Stånden lära minna oss på, hvad som passerade har.
Det begiärtes, at denne saken måtte hvila.
Hr Hökerstedt: Jag har hördt, at de andre Stånden
varit aggressores. Giöra vij detta steget, så seer det så ut
som våre ledamöter förgåt sig.
Hr Riddercrantz: Man kunde utsättia Torsdagen till
Lagen, och den som förer ordet för Deputation kunde söka at
förmå Bondeståndet til at blifva vid sin mening, men de andre
Stånden vela vij intet låta härom veta.
Hr Ehrencrona: Yij vela intet giöra något steg, uthan
tiga, till dess vij få see, hvad de andra Stånden giöra. Komma
de fram med något, så kunna vij vijsa, at det som här påstods
strider emot Privilegierne och förra Förordningar samt
1668 åhrs Resolution på Prästerskapets Besvär.
Adelns besvär. Byten. Kammarkollegium. 207
Hr Riddercrantz: Min proposition strider ey häremot,
men kunde hafva sin nytta.
Gref Lewenhaupt: Onsdagen är en utsatt dag till Lagen.
Skola vij taga någon annan dag härtill, så måste Stånden vara
ense härom.
Hr Gyllenhal!: Man kunde skicka en Deputation till
de andra Stånden härom och vid samma tillfälle betyga R. o. Arns
tacksamhet emot Bönderne, för det de voro skiälige. Talemannen
har beklagat sig, at de andre Ståndens ledamöter söka at
öfvertala Bönderne till at biträda deras mening.
Det fandts godt, at alt upskiutes och anstår med Lagen,
till dess rätta dagen kommer.
Sedan uplästes the besvårspuncter, som i R. o. A:ns namn
upsatte blifvit.
Hr Erenpreutz: De kunna upläsas och läggas på bordet,
at hvar och en får betänkia sig thäröfver.
Frih. Hamilton: Alt kommer sedan ifrån Besvärs-Deputationen
hit upp.
Hr Wennerstedt: Det som kan afgiöras, det giöra vij
af, men det som är något betänkande vid kan upskiutas.
Gref Lewenhaupt uprepade detta;
Och fick samma bifall.
Hr Lilliestierna begiärte, at det som resolveras at läggias
på bordet måtte lämnas acces till.
Thetta fanns skiäligt.
1 §, angående processen vid bytens sökande, fanns böra
stå.
2 §, om arbetets fördelning i Cammar-Collegio och private
sakers afhielpande.
Hr Lilliestierna: Det är svårt at faststella här något
vist. Jag har den äran at vara med visse Deputerade utnämd
till at öfversee Cammar-Collegii arbete och kan intyga, at
det är af den obeskrifvelige myckenhet, som ingen kan tro.
Cammar-Collegium ser gierna, at något expedient sökes till
arbetets fortskyndande; om detta kunde lemnäs till Deputation
öfver Instructionerne, voro bäst.
Frih. Hamilton: Det remitteras ifrån Besvärs-Deputationen,
och vederbörande höras däröfver.
Hr Wennerstedt: Jag är ense med Hr Lilliestierna.
Hr Lilliestierna: Bäst är, at § remitteras till Instructions-Deputationen.
208 April 17. Kollegiernas arbetsordn. Skattläggn. Allmänn.
Frih. Hamilton: Det remitteras ifrån Besvärs-Deputationen.
Gref Lewenhaupt: Får § liggia på bordet?
Detta blef bifallit.
Hr Westfeldt: Som man i Collegierne ey kan få på
fem eller sex åhr svar, så bör något expedient sökias at hielpa
detta.
Gref Lewenhaupt: Det är iu det som sökes vid Instructions-Deputationen.
3 § om sakernes afgiörande i Hofrätterne och Collegierne
efter nummern och åldern.
Hr Carl Ehrenpreutz: Det kan iag ey lemna obemält,
at Svea Hofrätt funnit därvid så många inconveniencer, så at,
om Riksens Ständer fastställa det, at ingen senare inkommen
sak skall företagas, innan the äldre äre afgiorde, så lärer det
mer hindra än befordra sakernes afgiörande.
Hr Lilliestierna: Det som angår Hofrätterne går till
Justitise-Deputationen.
Frih. Hamilton: Alle §§:ne remitteras ifrån BesvärsDeputationen
till sine behörige Deputationer.
Hr Riddercrantz: Det skadar ey, at § står där. Ar
något hinder, hvarföre den ordningen ey kan observeras, kan
sådant föras i Protocollet.
Gref Lewenhaupt: Här äro någre af den meningen, at
§ så rättas: »så framt icke parterne sielfva äre skulden till
uppehållet eller andra hinder i vägen liggia».
Hr Lilliestierna: Vårt faciendum är nu intet at entrera
i någon sak till dess besynnerlige omständigheter, uthan allenast
at förklara, örn det skall blifva ett richsdagsbesvär eller ey.
R. o. A. förente sig thärom, at 3 § på sådant sätt, som
Gref Lewenhaupt proponerat, skall inrättas och blifva stående.
4 §, at the sedan 1700 afstådde eller utbytte hemman ey
måge skattläggias, uthan i bytet anses efter sin förra ränta,
blef ståendes.
5 §, at härads-, sokne- och byallmenningar måtte delas,
och skogarne i Elfsborgs och Scaraborgs låhn, som igenom
Skogs-Commission blifvit förklarade för allmenningar, sättias
i sitt förra stånd igen, blef och ståendes.
6 §, om Dulgaböterne för skogshygge i Skåne, står.
Hr Qvickfeldt: Böterne äre anslagne Jägeriebetiente, och
tagas de bort ifrån dem, så måste de få annan lön i stellet igen.
Adelns besvär.
209
7 §, at, innan nye vägar och broar vid Tingen resolveras,
först därom från predikstolarne inåtte kundgiöras, står.
8 §, om frihet för Fiskerierne, går ut, efter den saken äi
i Cainmar- och Cornmercie-Deputationen före.
9 §, om Ost- och Vestindiske handelen.
Hr Ehrenpreutz: Denne proposition är berömmelig, och
kan iag berätta, utan at blessera min eed, at den qvsestion är
under utarbetande i Secrete Utskåttet, hvarföre denne § kunde
stå qvar i Besvären.
Det blef godt funnit, at så skie skulle.
10 §, at strömar och floder måtte giöras navigable, står.
11 §, angående Dykerie-Inspectorens privilegies och instructions
lämpande, så at Adeln må få bärga och komma de förolyckade
farkostar til hielp, som stranda på deras frälsegrund,
står.
12 §, at Förordningen om ekevärkets utförsel måtte ändras.
' Hr Hökerstedt berättade, at Commercie-Collegium härom
afgifvit sitt Betänkande till K. May:t, som lärer komma at
gå till Cammar- och Oeconomie-Deputation.
R. o. A. förklarade, at denne § kunde blifva ståendes.
13 §, at någon kunde blifva anbefalt till at i acht taga,
hvad inrätningar som så till mineral- och bergvärken som eljest
uti strömar giöras kunde, står.
14 §, at Jägeriestaten i Sverige måtte sättias på en annan
fot, och äfven i Finland Jägeriestat inrättas, står.
15 §, om oxestallningen och oxehandeln i Skåne, står.
16 §, at Ridderskapet och Adeln i Skåne och Halland
måtte få öfverföra till Kiöpenhamn giödde halfvar, lamb, höns,
kalkon, gås, smör, ost och trägårdssaker, står.
17 §, at Adeln må inom rikes få förpassa sina betiente
och bönder, uthan at de behöfva af någon annan pass taga,
hvarigenom frällsebönderne i Halland, som när(!) de gå till
Skåne at tröska, kunde slippa at uttaga pass vid Lands-Cancelliet,
står.
18 §, at Jura Patronatus i Giöta Riket och Skåne måtte
afgiöras i Giöta Hofrätt, står.
19 §, at Cronoskulderne, härrörande af sidsta krigets svårighet
och då påbudne giärder, som hos Adelens bönder innestå,
måtte eftergifvas, står.
Adelns Protokoll, 1731. 14
210 April 17. Adelns besvär. Mantalsskrifvare. Protokoll.
20 §, at Frälsebönderne i Finland måtte muta tillgift för
de restantier, sorn till och med 1726 innestå, blifver ståendes.
21 §, om Markegångstaxornes inrättande, står.
22 §, om Contributionens uphörande, står.
23 §, at svage Kneckterotar i Finland måtte få hielp,
står.
24 §, om Säteriesfriheters återbekommande, som för missbygnad,
eller medelst det gården kommit i ofrälsemans hand,
blefvit indragne, står.
25 §, om Rå- och Rörs- samt Insokne-frihetens återbekommande
på de hemman, som ifrån sätegården varit afsöndrade,
men kunna återvinnas eller återläggias, står.
26 §, om Knektehållets afskaffande, som därunder blefvit
dragne(!) och at Skatterättigheten på reducerade gods, som någon
mist, måtte ägaren återställas.
Härvid hemstältes R. o. A., om icke detta rörer Indelningsvärket,
som är faststält, och § således bör gå ut.
R. o. A. funno nödigt, at det första i § står, men det
senare om skatterättigheterne går uth.
27 §, at, när Landshöfdingen är hindrad, han må anförtro
sysslan till en eller flere skickelige män i lähnet, särdeles at
bivista jorderansakningar, mantalsskrifningar, utskrifningar med
mera.
Hr Ehrencrona: Det är omöijeligit för Landshöfdingen
at bivista mantalsskrifningarne, ty de skie på en gång; därföre
förordnade iag några som bivistade mantalsskrifningen. Men
så kommo de förordnade personer och mantalsskrifvarne icke
öfverens, uthan kommo tre eller fyra skrifningar i stellet för
en at skie, och iag hade aldrig kommit därifrån, om iag intet
uphäfvit den methoden och skrifvit Mantalsskrifvaren till, at
han skulle allena förrätta skrifningen och svara därföre. Den
ene ville fram och den andra tilbaka. Därföre är bäst det låta
förblifva vid förra vanligheten.
Landzhöfdingen Frih. Törnflycht: Om en god förordning
är, skall den för ett missbruk häfvas? Mantalsskrifvaren
har sin lön och provision af mantalen, därföre gior han väl sin
tienst, och iu flere mantal som skrifne blifva, ju iner stiger
hans provision.
Hr Ehrencrona: Aldrig kan iag fidera mig på en annan.
Men at giöra sådan inrättning och sättia liksom tre eller fyra
höfdingar i ett lähn, det skulle förorsaka mycken confusion.
Instruktioner. Reduktion. Kommissioner. Befordringar. 211
Gref Lewenhaupt frågade om § skall stå.
Det fans godt, at den lägges på bordet, at R. o. A. få
vidare betänkia sig därpå.
28 §, at Protocoller i Lands-Cancellierne föras måtte.
Frih. Törnflycht androg, huru ogiörligit detta är för
Lands-Secreterarne, och sade, at då måste särskilte protocollister
hållas.
DifFertur och läggies på bordet.
29 §, at vederbörande måtte blifva anbefalte at handhafva
K. May:ts Resolutioner.
Härvid påmintes, at hvar och en är ansvarig, som ey bandhafver
K. May:ts Resolutioner;
Och altså fans godt at § går uth.
30 §, at Cronans behåldne Ränta må i Jordeboken utföras
i penningar, står, men elljest är det under arbete i Cammar-
och Oeconomie-Deputationen.
Herrar Officerarne prsecaverade härvid, att detta ey måtte
dragas til indelningen.
Det sades, at denne saken är i Cammar- och OeconomieDeputationen
under arbetande, och at alt lärer där tagas i
consideration.
Hr Pauli: Om de visse af de större räntepersedlarne
gingo ut in natura, så kunde de andra små persedlarne föras
up i penningar.
Det fants godt, at § går uth, helst saken ändå är i Cammar-
och Oeconomie-Deputationen till utarbetande.
31 §, at Collegiernes och Landshöfdingarnes Instructioner
måge tfyckas, står.
32 §, at Reductions- och Liqvidationsförordningarne måtte
öfverses, huruvida de med Richsdagsbesluterne och andre publiqve
acter äre conforme, står.
33 §, det Commissioner måtte uphöra och sakerne gå til
de ordinaria fora, jembväl at ingen må missbruka sitt embete
till andras förolämpande, står.
34 §, om tiensternes utdelande efter tiensteåhren och meriter,
och at så uti det civil- som militairståndet en jemnlika
nåd, ynnest och rättvisa skie må.
Hr Ehrenpreutz: Jag fruchtar, ehuru god intention varit,
at detta kan anses som skulle H. May:t beskyllas för at ey
hafva observerat Regeringsformen; och på det K. May:t ey må
få anledning till så vidrige tankar, vore bäst at § går uth.
212 April 17. Besvär. Tjenste-tillsättningar och -föreningar.
Gref Lewenhaupt: Får § gå ut?
Affirmatur, och förblifver vid Regeringsformen.
Hr Ekehielm begiärte, at § måtte liggia på bordet till
härnäst.
Gref Lewenhaupt: Skall § gå ut?
Affirmatur.
Hr Ekehielm ropade allenast ney.
Gref Fredrich Gyllenborg: För prseiudicat skull bör
§ liggia på bordet, ty det bör ey afslås, när en begiär tid at
betänkia sig på.
Det fants godt, at § lägges på bordet och i medlertid utstelles.
Sedan gick Deputationen up til K. May:t.
35 §, at Secrete Deputationen måtte anbefallas at efterse
af avancements-listorne, huruvida tiensterne i civil-, militairoch
prestestånden blifvit retteligen utdelte emellan Richsdagarne
och om vederbörande vid förslagen giordt det dem
ålegat, etc.
Hr Fritski sade, at Secrete Deputationen ey hinner därmed;
man hade Regeringsformen, och den som förmenar sig
hafva orsak at klaga kunde sielf angifva sig.
Hr Ridderschantz bad at Hr Ehrenpreutz' utlåtelse
öfver 34 § måtte upläsas;
Som och skiedde;
Och i anledning däraf resolverades, at denne 35 § bör
gå ut.
36‘ §, at i Banqven, Ständernes Contoir, Commissariaterne
och Magasinerne de som sittia i andra tienster ey brukas måtte,
uthan de som ingen tienst hafva, och med de förre nu ombyte
skie.
Det begiärtes at denne § måtte hvila.
Hr Tungelfeldt: Hvad Banqven angår, så har den sina
Privilegier.
Gref Lewenhaupt: Efter det aftal, som R. o. A. giordt,
så bör § liggia på bordet, emedan sådant begiäres.
Det fants godt, at denne § ligger på bordet.
Hr Lilliestierna biföll, at han må liggia på bordet,
men tykte det at § är billig, berättade at en man har 1200
Dahl. smt i Ständernes Contoir och 1500 Dahl. smt som
Krigs-Råd.
Bankolån. Öfverflöd. Riksdagsort. Adelsdeputerade. 213
37 §, at Banqven åter igen öpnas måtte och låna ut penningar.
Hr Fritski: Detta bör gå til Secrete Utskåttet med påminnelse,
at det kommer in och underrättar Plena om tillståndet.
Det sades at § bör gå till Besvärs-Deputation och därifrån
remitteras til Secrete Utskottet.
I anseende härtill fants godt, at then blifver ståendes.
38 §, huru fast egendom bortpantas må och af slächten
inlösas, står.
39 §, om öfverflödighets afskaffande i kläder och meubler
hos Ridderskapet och Adeln, står.
Vid denne § påmintes, at ehuru fint kläde som tillvärkas
kan i rijket, så bör det få bäras.
Hr Lilliestierna: Ibland andra angelägenheter, som äro
före i Cammar- och Oeconomie-Deputationen, är och remitterat
tijt om yppigheters förekommande. Till befordran däraf kunde
detta remitteras dijt.
Det sades, at § remitteras dijt ifrån Besvärs-Deputationen.
40 §, om Riksdagarnas flyttande ifrån Stockholm, och at
R. o. A. måtte skicka Deputerade till Riksdagen, såsom the
andre Stånden.
Hr Carl Ehren preutz: Detta hörer ey til almenna
Besvären, ty det angår R. o. A. allena, och kan liggia på
bordet.
Frih. Otto Reinhold Strömfeldt: Hvad Riksdagens
flyttande angår, så äro stora skiäl emot och med. Men iag
håller före vara bäst, at R. o. A. per deputatos komma till
Richsdagen, och man kan väl finna medel til deras underhåld,
eliest ruinera Rikzdagarna Ridderskapet och Adeln, och sakerne
handteras lika väl.
Hr Lilliestierna: Hvad den qvestion angår, så är iag
öfvertygad, at de som projecterat denne § haft ett godt upsåt,
syftandes på at conservera Ridderskapet och Adeln, som mera
af- än tilltager i sin förmögenhet. Men man har ansedt den
qvestion såsom farlig för R. o. A., thärföre lemnar Riksdagsordningen
hvar och en frihet at komma till Richsdagen. Den
som ey vill komma hijt kan blifva borta. Jag tror at det
kunde bana vägen till R. o. A:ns undergång, om man skulle
hindra någon at bivista Richsdagsdeliberationerne. Denne §
kunde väl liggia på bordet till vidare omhugsande, men som
214 April 17. Om adelsdeputerade vid riksdagen.
sidste Richsdagen blef faststelt, at den skulle anses för R. o. A:ns
ovän, som den qvasstion uprepade, så bör den ey omröras.
Frih. Hamilton sade: ingalunda, och talte thäremot, men
kunde ey fattas till protocolls.
Frih. Strömfeldt: Det som skiedde första gången var
därföre at ingen plan var giord, ty det är svårt at utlåta sig,
innan qvaestio qvomodo är faststelt. Pohlen skickar iu Deputerade,
och det har ey skadat deras frihet.
Hr Lilliestierna: Denne saken innehåller tvenne omständigheter:
l:o at Riksdagen flyttes. Däremot är iag intet.
All conseqvance, som befares, härrörer däraf at Riksdagen
hålles här i Stockholm. Cessante causa cessat effectus. Hvarföre
skall Ricksdagen ey kunna hållas så väl i de andre provincier
som här?
Gref Lewenhaupt: Får § liggia på bordet?
Hr Lilliestierna: Till eviga tider.
Det fants godt, at § hvilar.
Hr Lilliestierna: Denne qvaestion bör aldrig mer tagas
up, det går den yngre Adeln an, vij lära på slutet blifva kiörde
på dören, och därpå går det uth.
Gref Lewenhaupt bad, at man ey ville giöra partier i
Riddarhuset; man kunde hantera saken med kallsinnighet.
Hr Ehren preutz: Jag tror intet at R. o. A. lära vara
i stånd at yttra sine tankar; men är icke det bäst, at det
får arbetas ut, som Prassidenten Strömfeldt sade? Aldrig någon
sin har R. o. A. funnit sig illa af det man betänkt sig.
När den saken kommer före härnäst, sä få vij då taga före
det som passerat på förre Riksdagen.
Hr Lilliestierna: Hafva vij sagt a, få vij säia b därtill.
Det rörer Adelens frihet.
Gref Lewenhaupt: Bevare oss Gud! Om det rörde Adelens
frihet, så skulle iag aldrig tala därom. Men får icke §
liggia till härnäst?
Hr Flach påminte, at förra Riksdagen blifvit faststelt,
at saken aldrig skulle dragas in qvsestione.
Gref Lewenhaupt: Får § liggia på bordet til härnäst?
Detta blef bifallit.
Gref Lewenhaupt: Här har påmints om Deputations
utväljande, som skulle se öfver Ständernes Contoir. Får det
skie?
Förbud mot humleinförsel. Lagercronas supplik. 215
Det biet godt funnit, at Electorerne komma klockan tre
tilhopa om Trediedagen til at utvälia samma Deputation.
Sedan berättades, at i går vid musiqven fallit tvåhundrade
Dahl. smt til de fattige, och frågades, hvilka som skulle få
dem.
Svarades: Fattige Officerare, men öfver utdelningen skulle
härnäst resolveras.
I dag otta dagar till blifver plenum.
Gref Lewenhaupt önskade R. o. A. en frögdefull hälgd;
Och därmed skilgdes R. o. A. nu åt.
Den 24 Aprill.
1 H. Exc. Landtnäs frånvaro förde Gref Lewenhaupt ordet.
Och uplästes ti § af Allmogens Besvär om förhud emot
fremmande humblas inf örsell;
Hvarpå then af Besvårs-Deputationen therom upsatte Resolutionen
approberades, så at ingen humbla efter then 1 Junii
må införas.
Resolutionen uplästes och approberades.
Sedan uplästes General-Majorens Lagercronas Suppliqve;
Och androg han vidare munteligen, huru som det skulle
vara alt för svårt, om han skulle mista sin General-Adjutantslön,
thärföre at han haft then på värfvad stat och Generalresolutionerne
förmå, at the värfvade Regementen, som städt
på fiendebottn, intet äga at fordra något för det som ey utgådt.
General-Lieutnant Gyllenkrok kan bevittna det, at då
Gyllenkrok hade skrifvit up- hvad Armeen skulle hafva i Saxen,
så sade Konungen: »Altid får Lag er crona, han behöfver intet»;
således vore klart att han ey fädt ut sitt.
Hr Westfeldt: Jag hemställer R. o. Arns gunstige godtfinnande,
huruvida Hr General-Majoren kan begiära för 1704,
1705 lön, när alle andre allenast få ifrån 1709.
Hr Lundblad: I Saxen blef hela Armeen betald.
Gref Gustaf Gyllenborg: Hr Generalen lärer veta, at
en termin blefvit satt till alla private måls ingifvande. Hvarföre
har Generalen försumat den?
Hr Lagercrona: Denne saken var 1727 anhängig giord
hos Ständerne.
Gref Gyllenborg upläste § af 1727 åhrs Reglemente.
216 April 24. Krigsbefälets mern, om lönefordringar.
Det påmintes, at General Lagercrona måtte taga afträde,
medan härom slutes:
Därpå gick han ut.
Gref Lewenhaupt: Huru skall det blifva med General
Lagercrona?
Frih. Bror Rålamb: Jag tycker oförgripeligen, at så vida
man vet, at de andre Officerarne få ingen liqvidation förr än
ifrån 1709 och Pultaviska slaget, så vet iag intet huru vida
honom kan förunnas liqvidation för längre tid tilbaka.
Hr Gyllenhall: Som saken ey gådt igenom Uhrskilgnings-Deputationen,
så kan Riksens Ständer sig därmed ey
befatta.
Gref Lewenhaupt: Får General-Majoren Lagercrona då
det svaret, at R. o. A. kan ey befatta sig härmed?
Det blef slutet, at resolutionen så inrättas, att R. o. A.
ey kan emot 1727 åhrs Reglemente denne saken uptaga.
Sedan uplästes Generalernes Frih. H. Hamiltons och Zulichs
uppå Krigsbefälets vägnar ingifne Memorial af den 24
April, hvaruti de anhålla, at fram för alt annat måtte bringas
den plan och thet värk till slut, hvarigenom theras dyrt förvärfvade
och innestående löningar måtte kunna komma at betalas.
Frih. Conrad Sparre berättade, at Militim-Deputationen
begiärt sammanträde med Ständernes Contoir, men som Ryttmestaren
Åkerhielm giordt en föreställning och thärpå bleffvit]
oss flere giöremål committerade, så har det förordsakat, mera
vidlyftighet.
Hr von Seth: Först blef resolverat, at Militie-Deputationen
skulle sammanträda med Cammar- och Commercie-Deputationen
och Deputationen öfver Ständernes Contoir, sedan
blef intet nämt om Oeconomie-Deputation.
Det fants godt, at Militise-Deputationen ofördröijeligen
sammanträder med then öfver Ständernes Conthoir förordnade
Deputation, at bringa thenne saken til) slut, jemte thet the
öfverse, huru alt vid värket blifvit disponerat, och at thet
som blifver slutit om fonden till löningsfordrandes betalning
tryckes ofelbart innan Riksdagens slut.
Med detta Memorial och R. o. Arns utlåtelse begiärtes at
en Deputation till de andre Stånden afskickas måtte;
Som och bifölls.
Hr Wennerstedt mente, at man då kunde tacka Bondeståndet,
för det de voro sidst så ståndacktige och enige med
Dep. och tack till Bondeståndet. Fritskis mern. 217
R. o. A., och föreställa dem, huru deras interesse med R, o. Arns
är förknippat.
Detta van ochså bifall.
Uplästes Ofverst-Lieutnantens Johan de Fritskis Memorial
af den 13 April, hvaruti han berättar, huru som Riksens Ständers
Contoir förklarat sig ey vara i stånd at inlösa liqvidationerne
öfver de Pommerskas återstående löningsfordringar,
emedan Secrete Utskåttet sådant skall förbudit, hvaremot han
andrager åtskillige skiäl och omständigheter och anhåller, det
Secrete Utskåttet måtte updragas desse af honom och androm
anförde skiäl till närmare öfvervägande och skiärskådande företaga,
så at härutinnan innan Riksdagens slut må vinnas ett
ined Riksens Ständers berömliga rättvisa öfverensstemmande
slut och utslag, och han därigenom blifva delachtig af hvad
Riksens Ständers Contoir androm kan komma at meddela.
R. o. A. remitterade detta Memorialet till Secrete Utskottet,
hvarest denne qvestion generaliter är incaminerad igenom
remisser ifrån Urskillgnings-Deputation.
Jembväl uplästes Capiteinen Eldstiernas Memorial af den
24 April, hvilket är af samma innehåld som det föregående;
Och remitterades till Secrete Utskottet, hvarest denne
qvsestion generaliter är incaminerad igenom remisser ifrån Urskilgnings-Deputation.
Sedermera påmintes af en del, at den Deputation, som
förordnad blifvit, måtte se öfver dispositionen i Ständernes
Contoir;
Doch förblef vid förra resolution, och bemelte Deputation
får sin instruction, hvad den skall giöra.
Gref Lewenhaupt: Det påmintes, at det strider emot
förra aftal, om man skal nu tala med Bondeståndet om disputen
med Prest- och Borgarestånden, men som detta skier
en passent till Bondeståndet, at man tackar dem för det de
vilja bibehålla oss vid våra Privilegier, så kan skie det kan
intet skada.
Hr Buddenbrock: Jag håller före, at man ey nämner
härom.
Gref Gustaf Gyllenborg: Deputationen kunde sluta
sitt tahl därmed, at som R. o. A. hafva ett combinerat interesse
med Bondeståndet, så hoppas man at de lära bifalla
dem.
218 April 24. Dep. Betänkande af Just.dep.
Deputationen gick bort till de andre Stånden, nembligen
Gref Oxenstiernas Fullm. Gref Creutz,
Baron Conrad Sparre,
Baron Fleming, Baron Stiernstedt,
Hr Ekenberg, Hr Langman,
För Winblad Hr Plifeif, Hr Rotkirck,
Hr von Gerdten, Hr Hedenstierna,
Hr Stobée, Hr Lagerborg,
at communicera resolutionen om fonden till löningsfordringarne
med de andre Stånden; thärjemte skulle Deputationen tacka
det Redeliga Bondeståndet, som vid alla tillfällen visa sig för
det allmenna bästa och bibehållandet af hvars och ens privilegier
och rättigheter.
Uplästes Justitia}-Deputationens Betänkande af den 9
Aprill angående Hr Ofverst-Lieutnant Gref Bengt Frölichs
besvär, at han vid Öfverst-Lieutnants-beställningens besättiande
vid Vestgiöthe-Dahls Regemente är förbigången. Hvaröfver
Justitiae-Deputationen sina tankar således yttrar, at af det,
som det(!) passerat uti K. May:ts Cabinett uti Rådcammaren
den 11 och 15 Jauuarii 1728, då Ofverste-Lieutnants-bestellningen
vid Yestgiöta-Dahls Regementet efter Hr Öfversten
Baron Rålamb blef af H. K. May:t bortgifven, häfver JustitiaeDeputationen
intet funnit Hr Öfverste-Lieutenanten Grefve
Frölich vara därtill nämd eller föreslagen, icke eller någon
suppliqve af honom vara därom ingifven. Dessuthan häfver
Deputationen af Riksens Ständers Placeringslista, i hvilken
Hr Baronen Fleming ibland de äldste Capiteiner vid K. May:ts
Lifgardie upföres, intagit, at Hr Grefve Frölich, oachtad at
lian då redan hade Öfverste-Lieutnants caractere, blifvit satt
den 19 Julii 1723 till Capiteins indelning vid merberörde Västgöte-Dahls
Regemente, i betracktande hvaraf det icke heller
synes billigt, at han skulle gå förbij Hr Öfverste-Lieutnanten
Wennerstedt, som vid placeringen var förordnad till Major och
dessuthan till den 1728 ledigvarande Öfverste-Lieutnants-tiensten
var föreslagen. Och hvad eljest Hr Grefvens erhåldne
caractere beträffar, så tyckes den ey annorlunda kunna anses, än
efter [hvad] K. May:ts Förordning om caracterers förbindande
af den 20 Sept. 1723 medgifver, i synnerhet som Hr Grefven
Betänkande om öfverstelöjtnant B. Frölich. 219
ingen annan merite för sig allegerat, än sitt aderton åhrs fångenskap,
hvilket väl förtienar medlidande och ihogkommelse;
men högstbemelte Förordning påbiuder i 6 §, at skickelighet
och verkeligen giorde tienster till Fäderneslandets nytta böra
vara grunden till hvars och ens befordran och framsteg, hvarmed
40 § i Regeringsformen äfven öfverensstemmer. Härtill
kommer, at de af Hr Grefven och Ofverste-Lieutenanten Frölich
åberopade Riksens Ständers hos K. May:t för honom giorde
underdånige intercessioner sig intet vidare sträckia, än at han
må niuta sin förtienst, skickelighet och anciennité til goda,
likmätigt Regeringsformen, som Copian af den 11 Aprilis 1727
utvisar. Och hvad den af Hr Grefven bilagde ansökning at
efter caracteren få niuta expectancelön angår, hvartill Riksens
Ständer den 1 och 6 Julii skola gifvit deras bifall ifrån den
tiden, som vid den Riksdagen hos Riksens Ständer för honom
blifvit resolverat, så finnes uti Expeditions-Deputationen efterrättelse,
at trenne Stånd, nembligen R. o. A. den 20 därpå följande,
Presteståndet den 26 och Borgareståndet den 31 i samma
Julii månad åter resolverat, at det skulle förblifva vid den
underdånige intercession, som redan den 11 Aprilis då nästledne
till H. K. May:t för honom upgådt, så at Justitim-Deputationen
[o. i anseende] till alt detta och at Baron Fleming förmenas
hafva länge tient, bivistat åtskilliga actioner, blifvit blesserad,
suttit i långvarigt fångenskap samt haft Ilögstsahl. H. K. May:ts
fullmakt sedan åhr 1711 på Capiteinstiensten vid K. Lifgardist,
med mera, icke kan finna, det Hr Grefven och OfversteLieutnanten
Frölich haft skiäl eller fog att klaga, det honom
något vore emot Regeringsformens 40 § och Riksens Ständers
för honom afgångne recommendationer för när skiedt, mindre
at anhålla, det någon ändring uti Baron Jöran Flemmings befordran
till Ofverste-Lieutnants-bestellningen vid VestgiöteDahls
Regemente må giöras. Och ehuruväl Hr Grefven och
Ofverste-Lieutenanten Frölich i förmägo af Richsdagsordningens
13 § skulle för denne dess klagan på något sätt ansedd
blifva, dock som han sig åberopat Riksens Ständers recommendationer
och således förmodat at däraf niuta någon besynnerlig
förmån, så häfver Justitise-Deputationen i anseende till
denne och flere omständigheter ey velat till den i Lagen utsatte
rigeur för denne gången någon anledning gifva. Hvilket
alt Riksens Ständers godtfinnande ödmiukeligen hemställes.
220 April 24. Betänkandet om Frölich bifalles.
Gref David Frölich: Som detta angår min bror, så
tager iag mig ey vidare däraf, uthan honom må gå efter justicen,
än at iag allenast beder, at sorn Ofverst-Lieutnant
Flemming fådt förklara sig, me'n min bror intet, at detta Betänkandet
må liggia på bordet till nästa plenum.
Hr Didron: Vid den begiäran, at det må liggia på bordet,
har iag ey at påminna, men eljest vill iag tala i saken.
Hr Ridderschants: Gref Frölich och Baron Ferning
borde taga afträde.
Hr Didron: Det är ey Riksdagsordningen likmätigt, efter
saken ey är af importence.
Hr Ofverst-Lieutnant Wennerstedt: Hvad denne Gref
Frölichs sak angår, så lemnar iag den i sitt värde och önskar
honom alt nöije, men iag förklarar, at iag för min del är aldeles
med H. May.ts förordnande förnögd.
Det sades at Wennerstedt såsom Major har bättre rätt
än Gref Frölich, som är Capitein vid Regementet.
Gref Gustaf Gyllenborg: Justitise-Deputationen har
ey försedt sig därutinnan, at den ey gifvit Gref Frölich communication,
ty han var den som besvärade sig, och altså borde
Femming hafva communication, eljest skulle det gå in infinitum.
Hr Ridderschantz: Qvsestion bör vara, huru det skall
anses, at här klagas öfver Konungens Fullmakt.
Gref Lewenhaupt: Det påminnes, at parternes anhörige
måtte taga afträde.
Hr Ridderschantz: Jag påminner än vidare, at Gref
Frölich matte taga afträde, efter Baron Ferning är utgången.
Gref David Frölich: Jag beder at Betänkandet måtte
få liggia på bordet, så at min broder måtte få komma in med
någre skiäl allenast.
Hr Didron: Det bör observeras, om K. May:t har giordt
efter Regeringsformen. Har H. May:t det giordt, så bör den
som klagar olagligen därföre ansees.
Gref Lewenhaupt: Får Justitise-Deputationens Betänkande
bifall?
Svarades ja;
Och blef altså Justitise-Deputationens Betänkande af
R. o. A. bifallit.
Landshöfding^-instruktion. Öfverstlöjtn. Starenflychts sak. 221
Hr Didron påminte, at Riksens Ständer ey måtte befatta
sig med någre recommendationer, helst man ser, hvad villervalla
det i denne saken förorsakat.
Detta sades vara faststelt förut.
Sedan uplästes ett Instructions-Deputationens Extractum
Protocolli af den 23 Aprill 1731, hvaruti Deputationen begiär,
at samptelige Landshöfdingarne efter gemensamt sammanträde
och öfverläggiande behagade fordersammast till Deputationen
inkomma med de påminnelser, som vid 1723 ahrs projecterade
och af H. K. May:t tils vidare i nåder faststelte Landshöfdinge-Instruction
kunna vara at andraga, på det samma instruction
jemte de öfrige innom den til Riksdagens slut utsatte
terminen måge behörigen öfversedde blifva.
Thetta blef af R. o. A. bifallit.
Een och annan förmente vara bättre, at Landshöfdingarne
särskilt komma in med sine påminnelser till Deputation.
Hr Ehrenpreus: Höglofl. R. o. A. har låtit för sig upläsa
R. o. Arns Besvär, och som då resolverades, at visse §§
skulle läggas på bordet tills nu, så hemstelles i ödmiukhet,
om icke de nu kunde afgiöras, eljest komma vij ey ifrån dem.
Men som det påmintes, at Ofverst-Lieutnant Starenflychts
sak måtte företagas;
Så uplästes Justities-Deputationens Extractum Protocolli
af den 6 Aprill sidstledne angående Hr Ofverste-Lieutnanten
Starenflycht, hvilken andragit, huruledes han uti trettio siu
åhr varit uti K. May:ts tienst så in- som utomrikes, och vid
alla tillfällen sig så upfördt, at ingen, eho han vara må, skall
honom någon brotzlighet eller felachtighet kunnat tilläggia,
uthan tvärt om skall han altid ägt sine förmäns och commenderandes
goda låf samt Öfverhetens egne nådige vittnesbörder,
som de åtskilige erhålne Fullmachter skola intyga, beropandes
sig i synnerhet på den sidsta af den 7 Decembris 1717, i
hvilken han blifvit benådad med Öfverste-Lieutnants-bestellning
och indelning vid Hellsinge beständige Infanterie-Regemente,
den han sedermera och in till denne stunden ey skall
giordt sig mera förlustig än andra hans vederlikar, som inga
antecessorer vid Regementerne hafva haft, de där alla skola
besittia och nu innehafva de dem uppå K. Fullmachter indragne
Öfverste-Lieutnants-beställningar; och skiönt han i förmågo
af Placerings-Deputationens förordnande åhr 1723 måste afstå
Ofverste-Lieutnants-indelningen åt Hr Öfversten Numers, för
-
222 April 24. Öfverstl. Starenflycht återfår sitt mern.
menar han sig dock, så snart Hr Öfversten avancerade, i anledning
af K. May:ts åhr 1719 den 22 Maij och flere utgångne
Nådige Bref hafva bordt under K. May:ts nådige ratification
den åter få tilträda, men beklagar at af H. K. May:t Hr Öfverste
Grubb emot all hans förmodan blifvit därmed benådad.
I anseende hvartill, så väl som de flere af honom andragne
skiäl och omständigheter, han anhåller, at Riksens Ständer
täcktes sådant H. K. May:t i underdånighet understella, till
bevekande, som orden lyda, at låta honom det vederfaras, som
hans för detta så uti K. Generalitetet som Riksens Ständers
Placerings-Deputation pröfvade förtienster honom förvärfvat.
Därjämte häfver bemelte Öfverste-Lieutnant Starenflycht den
1 hujus inkommit med ett annat Memorial, däruti han berättar,
at såsom H. K. May:t uppå hans underdånigste föreställning
häfver sedermera af sin högstbepriselige kongl, nåd och rättvisa
i nåder behagat försäkra honom, det han till sitt soulagement
skall vid första förefallande öpning af någon ÖfversteLieutnants-indelning
vid ett annat Regemente ihogkommen varda,
så kan han nu icke annat giöra, än vid en så hög och mild
kongl, försäkring acqviescera och fördenskuld sitt insinuerade
ödminka Memorial uthur Justitise-Deputationen återbegiära, i
den underdånigste tillförsicht och förtröstning till H. K. May:t,
at han dess högstbemelte allernådigste försäkran till godo niutandes
varder. Nu häfver väl Justitias-Deputationen vid denne
af Öfverste-Lieutenanten Starenflycht giorde anhållan om sin
förre skrifts återfående för sin del intet at påminna, men som
den passerat Urskilgnings-Deputationen och blifvit upförd ibland
de öfriga richsdagsärender, [hvilka] nu skulle komma at afgiöras,
så häfver Deputationen i anseende därtill icke kunnat till Hr
Öfverste-Lieutenantens ansökning gifva sitt samtycke, innan
Deputationen först därtill erhållit Riksens Ständers utlåtelse
och bifall.
R. o. A. gofvo härtill sitt bifall, och resolverades uppå
Hr Ehrenpreuts föreställning, at om någon begiär sitt Memorial
igen, det han må få det tilbaka uthan vidare förfrågan af
Deputationen hos Riksens Ständer.
Gref Lewenhaupt: Det giöres den påminnelsen: såframt
icke någon blifvit angripen däruti.
Hr Starenflycht: I anledning af K. May:ts nådige försäkring
om befordring har iag begiärt mitt Memorial igen, och
på det iag måtte hafva en nådig Konung, eljest hade iag låtit
Dep. om lönfordringarna återvänder. Bondedep. 223
saken gå sin gång till min prasferences bibehållande fram för
Ofverste Grubb.
Gref Lewenhaupt hemstälte R. o. A., om icke ett angélägit
Memorial ifrån Cammar- och O economie-Deputationen
kunde läsas up;
Och lick thärutinnan bifall.
Hr Gref Fredrich Gyllenborg bad, at de andre sakerne,
som legat på bordet, måtte afgiöras.
Deputationen, sorn varit hos de andre Stånden med Krigsbefälets
Memorial om fonden till löningsfordringarnes betalning,
kom tilbaka, och sade Baron Sparre, at de andre Stånden alle
låfvat taga saken före och komma in med sin utlåtelse, besynnerligen
Prästeståndet, som förklarade sig, at det funnit
denne ansökningen billig och lofvade bidraga hvad the kunde
thärtill. Thärjämte berättade Baron Sparre, at Deputationen
tackat Bönderne på sådant sätt som befalt var, och at Bönderne
tackade R. o. A. tilbaka, som vela hafva förtroende till
deras redelighet och enfaldighet, utlofvandes sig skola sådant
altid ihogkomma.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, för hvilken Talemannen
förde således ordet: Hög- och Välborne Herrar Grefvar,
Frijherrar och samptelige Ridderskapet och Adeln, Nådige
och Höggunstige Herrar. Bondeståndet aflägger sin ödmiuke
helsning, och såsom Bondeståndet vid sidste Riksdag ey hade
begrep om de skiöne Manufactorier som anlägges, men Bondeståndet
nu fådt begripa, at de äro nyttige och gagnelige, hvarföre
Bondeståndet tackar Gud, och beprisar Borgareståndet,
som upfunnit fonden af 5 pro cento til deras uphielpande, så
hemsteller Bondeståndet, om icke slike Manufactorister kunde
tagas i K. May:ts hägn.
Och gaf därpå [fram] ett Extractum Protocolli samt recommenderade
sluteligen sig i R. o. Arns välvilja och afträdde.
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 10 Aprill uplästes,
hvaruti andrages, at sedan som Bondeståndet under den
27 uti nästledne månad haft den äran at lemna de öfrige respective
Stånden dess enfaldige och oryggelige mening angående
den så kallade 5-pro-centens bibehållande, så länge och in till
dess Manufacturierne i riket, i anledning af det Loll. Borgareståndets
vid sidsta Riksdagen gifne och af Riksens Höglofl.
Ständer då faststälte och gillade förslag, kunna bringas i behörigt
stånd, samt däruthinnan aldeles afsagt sig den så kal
-
224 April 24. Bondeståndets p. u. om femprocentsfonden.
lade landshielpen, hvilket förbehåld Ståndet för sig ännu på
det kraftigaste förnyar och itererar, har hos Bondeståndet
vederbörande Directeurs af Alingsåhs Manufacturvärk ingifne
Memorial blifvit upläst, och Ståndet ibland annat däruthaf
med särdeles hugnad aldeles öfvertygat blifvit om den oförnekelige
nyttan, som igenom inrikes manufacturers inrättande
och i gång bringande vårt utarmade land med säkerhet kan hafva
at förvänta, så at detta nu mera, näst Guds mechtiga bistånd,
är det endaste medlet til Rikets uphielpande uthur dess medellösa
och utblottade tillstånd samt uparbetande till beständig
styrko och välmåga, hvilka Manufacturer jembväl redan til en
god del uti Ahlingsåhs vunnit en hugnelig förkofring, och kommit
i det goda skick, som Ahlingsås-boden här i staden, hvilken
Bondeståndet med nöije funnit fournerad med alle inrikes
kostelige fabriqver, nogsamt och ögonskienligen utvisar, jemte
det mera, som nedre i orten lärer med så mycket större till—
förlåtelighet kunna ses och öfvertygande prof gifva om det
kosteliga värkets nödvändighet och ofelbara nytta, som en del
af Ståndet för detta haft alt sådant i sielfva manufacturiestaden
Ahlingsås uti behörigt ögnesichte. Och som Bondeståndet
således i anseende til alt detta nu mera är öfvertygad
om den oförfalskade nijt och åhuga, som vederbörande anbringa
till Rikets äntelige bringande utur den härtills det samma tryckande
penningenöden medelst detta nyttiga värkets anläggande,
som en schola til manufacturernes i gång bringande, samt så
många personers närande och underhållande inom landet, hvarom
detta enfaldiga Ståndet vid sidsta Riksdagen, såsom då okunnigt
och ey så väl som det Lofl. Borgareståndet underrättat
om dylika värk och deras ofelbara förmån för hela landet, ey
kunde giöra sig en så fördelachtig förhopning, hvarföre och
Ståndet för dess del nu högeligen önska skulle, at än flere
däruthaf kunde bevekas at taga exempel och på dylikt sätt
sökia befrämia det allmenna bästa; så drager och Ståndet til
samptelige de öfrige respective Stånden det goda förtroendet,
at de icke allenast lära på alt sätt sökia befrämia och i behörigt
stånd bringa sådane och andre nödige och nyttige manufacturvärk
och fabriqver, uthan och hafva den benägne försorg,
att ey allenast de välsinnade och patriotiske Svea Rikes inbyggiare,
hvilka hit in tils bemödat sig om dylike till landets
förkofring ländande berömlige värks anlägning och fullbordan,
måge igenom en viss Förordning tagas i K. May:ts och samp
-
Alingsås’ manufakturer.
225
telige Riksens Högloft. Ständers nådige och huggunstige hägn
och beskydd emot alle de förklenlige omdömen och falska rykten,
som uthaf missgunstige kunna utspridas, uthan och at de
välsinte undersåtare, som hädan efter torde visa dylik hug
och vilja till at anläggia och befordra sådane berömlige och
för landets bästa oumgengeliga värk, jembväl måge hafva at
hugna sig uthaf samma upmuntran och nådige protection, så
at den, som visar sig en rättsint patriot och arbetar för landets
uphielpande och almenna nyttan, må ihogkommas med
heder och beröm, och de där sådant hindra och förstöra vilja,
blifva utmärkte med straff och vanheder. Ståndet gior sig så
mycket mera försäkrat om de öfrige Ståndens samtycke till
alt detta, som välment är, som de sielfva nogsamt äro öfvertygade,
huru oförnekeligen alt sådant länder till det allmenna
bästas befordran och förkofring.
Hr Westfeldt: Emedan en så ansenlig summa är använd
till Ahlingsåhs, så är frågan, om icke Deputerade skulle
skickas till at see efter, om värk et är i sådant stånd.
Hr Hökerstedt: De som äre förordnade at disponera
medlen, de hafva upgifvit en räkning till K. May:t, som är
remitterat till Riksens Ständer, och altså behöfs ey någre Deputerade
afsändas till Ahlingsåhs, uthan det lärer kunna visas,
at alla prsecautioner äro tagne och säkerhet för alle medlen.
Hr Lilliestierna: Jag tror at Bondeståndets mening är
god och at hvar och en bör hielpa up manufacturerne. Men iag
reserverar mig, at innan man gior någre steg om de 5 pro
cent, at vij in pleno blifva underrättade, om vederbörande full—
giordt sin skyldighet och huru medlen äre disponerade.
Hr Hökerstedt: Det finnes alt af relation, som är i
Secrete Utskåttet, och det lärer gifva Plena underrättelse därom;
i medlertid hoppas iag, att Plena hafva förtroende till the
Deputerade öfver thetta värket.
Hr Lilliestierna: Vij skola med upräkta händer tacka
dem så mycket mera, när vij fådt kundskap om det vij begiärdt
och sedt at alt gådt väl till.
Frih. E. Wrangel: Oansedt iag ey uthan Secrete Utskåttets
tillstånd understår mig at gå i detaille häraf, så kan iag
likväl säija, at den summan, som är beviliad Ahlingsåhs, är
upburen, och lärer altså importera Riksens Ständer, at de veta
det värket har stält säkerhet för fonden, men intet lära de
vilia gå så vida in i thenna saken, at the see, huru en minut
Adelns Protokoll 1731.
226 April 24. Frågorna om Alingsås o. femprocenten uppskjutas.
är disponerat, uthan lär vara nog at se, huru penningarne efter
10 åhr blefve betalte af Ahlingsåhs-värket. Dock, om ingen
fond blifver för andra nyttiga värk, såsom i Helsingeland och
vid Yedevog och flere, så kunna the ey bringas i gång, och
thärföre vill Deputationen underställa Riksens Ständer, om
icke sådane värk behöfva gripas under armarne.
Hr Lilliestierna: Tvifvelsutan importerar det Riksens
Ständer at få reda för penningarne och see för ögonen nyttan,
men än har man ey sedt någon särdeles nytta. Kan skie i
Ahlströms bod kunna vara 20,000 Dahl. smt varor, det kan
intet stort säija, vij vilia veta, huru penningarna äro employerade.
Det lärer intet vara Riksens Ständers tanka at få sina
penningar igen, uthan at få hugna sig däraf, at Manufacturerne
måtte komma i gång igenom then af Ständerne beviljade fonden.
Hr Hökerstedt: Det har varit Riksens Ständers tanka
at hielpa up Manufacturierne, men fonden skulle conserveras
för framtiden, och af tvenne Inventarier, som öfver Ahlingsåhs-värket
blifvit uprättade, finnes huru värket tiltagit, och
däraf finnes säkerheten.
Frih. Hamilton: Har någon underrättat sig, om värktygen
äro så mycket värde, som de äre upförde före?
Frih. Ungern: Detta Manufactorievärket häfver länt penningarne
på den condition, at det skal betala dem igen. Ofverst-Lieutnant
Lagercrants har sagt mig, at inrättningen är
beröm värd, det skulle vara svårt at obligera dem til at giöra
räkning.
Hr Lilliestierna: Det buller, som de 5 pro-centen giordt
Stånden emellan, det är ordsaken hvarföre iag vill underrätta
mig härom.
Frih. Wrangel: Penningarne äro intet skiänkte och gifne
dem, uthan det är ett låhn, och när man har säkerhet för
lånet, kan man ey fordra mera af dem.
Hr Didron: När Deputationen kommer up, så få vij lius
i saken.
R. o. A. upskuto denne saken, til dess Deputationen kommer
in med sin berättelse.
Frih. Wrangel: Den discoursen, vij haft om Rikets säkerhet
för de penningarne Alingsås Manufactorievärk fådt till
låns, har ledt oss ifrån rätta qvestion, nembligen om icke
Bondeståndets Extractum Protocolli får bifall.
Om oordning i räntekammarverket.
227
Men därtill svarades, at man ville vänta därmed så länge
till dess Deputationens Betänkiande kommer in.
Hr Törner: Det som Bondeståndets Extractum Protocolli
angår har intet at giöra med det som här varit ventilerat,
och altså hemstelles, om Bondeståndets Extractum Protocolli
får bifall.
R. o. A. funno bäst vara at låta det hvila, till dess Utskottet
kommer in med sitt Betänkiande.
Gref Lewenhaupt: Skal det hvila så länge?
Svarades ja.
Hr Wennerstedt: Bondeståndets Extractum Protocolli
har ingen gemenskap med Ahlingsås Manufactorie. R. o. A.
lära vara de första, som vilia söria för Manufactorierne, så
at Riksens medell kunna blifva i riket; derföre underställes
R. o. A., om icke de skulle täckas bifalla Bondeståndets Extractum
Protocolli. Om säkerheten för de förre penningarne
lärer Secrete Utskottet gifva oss säker underrättelse. Men
här är nu frågan, om icke de 5 pro cent böra faststellas.
Hr Hökerstedt: R. o. A. lära påminna sig, at Bondeståndets
intention är, at de 5 pro cent böra faststellas och
stickas i nyttiga manufacturvärk. Det voro önskeligit, at vij
föregingo andre Stånden med godt exempel härutinnan. Hos
ingen nation har Manufacturier upkommit uthan publiqve fond.
Grefve Lewenhaupt: Skall denne saken företagas strax?
Svarades ney.
Grefve Lewenhaupt: Så får Bondeståndets Extractum
Protocolli liggia på bordet?
Svarades ja.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 13 April sidstledne, angående den oordning
och de oredor, som vid K. May:ts och Riksens Räntecammare
under Räntemestaren Daniel Lagersparres tid förelupit, samt
huru de samma för framtiden måge hämmas och förekommas.
Hafvandes Deputation, sedan den samma till alla delar och
omständigheter hos sig uti öfvervägande komma låtit alt hvad
uti detta Betänkandet anföres samt det ena med det andra
noga skiärskådat och bepröfvat, funnit, det så väl K. CammarCollegium,
Cammar-Revision och Stats-Contoiret som de Deputerade
vid Ränte-Cammar-värket härutinnan vist en berömlig
sorgfällighet till sådane måtts och utvägars uptäckande och
påfinnande, hvarmedelst ey allenast all irring och fara vid
228 April 24. Räntekammaren och transportsedlarne.
Ränte-Cammar-medlens förvaltning i framtiden förmodeligen
kan förekommas, uthan och gior jembväl Deputationen sig det
säkra hopp, at enär förenämde K. Collegiers och de Deputerades
i detta mål gifne mogne förslag samt den af H. K. May:t
därom faststelte Förordning dat. den 11 Augusti förledit åhr
1730 blifver värkstäld och alfvarsam hand däröfver hållen, så
lärer ingen confusion eller oreda med Ränte-Cammar-medlen
vara at befara, eftersom och K. Stats-Contoiret kan nu vara
i fullkomligit stånd till at collationera och bepröfva RänteCammarens
dagerapporter, månadsförslager ock summariske
räkningar samt kunna uti tid ändra och rätta, om något sådant
vore å färde, som skulle förorsaka någon oreda, äfventyr
och osäkerhet uti Ränte-Cammar-värket. Fördenskull har och
Deputationen för sin del vid samma projecter samt H. K. May:ts
därpå grundade nådigste Förordning af den 11 Augusti 1730
intet at påminna, uthan i det stellet med underdånigste vördnad
erkienner den öma och nådige försorg, som H. K. May:t
icke mindre härutinnan til dess och Riksens ingiälders säkra
administration, än uti alla andra mål til det allmenna bästas
befrämiande har i nåder täckts å daga läggia; lefvandes äfven
i den underdånige tillförsikt, at där med Banco-Transportsedlarne
någon svårighet i framtiden skulle sig tildraga, hvarom
uti tredie puncten af Betänkandet samt K. Förordningens andra
punct förmäles, det H. K. May:t, sedan Collegiernes betänkande
blifvit infordrat, därom lärer så förordna, som både
för Riksens medels säkerhet och vederbörandes beqvämlighet
bäst och nyttigast pröfvas.
Gref Fredrich Gyllenborg begiärte för Bruks-Patronernes
skull och den svårighet som dem möter vid Transportsedlarne,
at detta Betänkiandet måtte få liggia på bordet.
Hr Wennerstedt uprepade vidlyftigare, hvad svårighet
som Bruks-Patronerne skulle hafva, om det giordes den ändringen,
at Räntmestarne ey få taga emot andre sedlar än
Transportsedlar, ty då kunna Bruks-Patronerne ey blifva hulpne
och få penningar i orterne för sine sedlar, som de gifva på
sine männ i Stockholm. Skola alla Memorialer liggia på bordet,
så blifver aldrig slut på dem.
Hr Hökerstedt: Med Transportsedlarne låter det ey altid
giöra sig, och det har man redan funnit. Hvad Betänkandet
eljest angår, så är det godt, och i det öfriga kunde
samma få bifall.
G. Gyllenborgs mern. om ändring i adelns besvär om reduktion. 229
Gref Lewenhaupt frågade, om R. o. A. behaga faststella
Betänkandet, utom det som angar Transportsedlarne.
Svarades ja.
Gref Lewenhaupt anmälte, at Expedition om Landshöfdingen
Hylten voro upsatt;
Och biel slutet af samma Expedition upläst;
Och var därvid ey at påminna.
Gref Lewenhaupt: R. o. A. behagade faststella, at tvenne
plenidagar skulle vara. Kan skie vij kunna få Tisdagen därtill
och Lögerdagen, och Onsdagen Lagen tagas före.
Detta blef bifallit.
Sedan pämintes, at Adelens Besvär måtte företagas.
Gref Gustaf Gyllenborg upläste sitt den 23 Aprill
angående Reductionsvårket och den ena § i Adelns Besvär upsatte
Memorial, af det innehåld, at som han förleden Lögerdags,
då Riksens Höglofl. Ridderskaps och Adels Besvär voro
före, ey hade den ähran at vara tilstädes, men likväl sedermera
förnummit, at ibland andre puncter, hvilka då förehades, äfven
en varit angående Reductionsverket, och at bemelte punct af
en del så blifvit förstådd, som den anginge allenast at få slut
i de fyra måhlén, som vid 1723 åhrs Riksdag blifvit faststelte,
af en del åter, at alt, hvad af Högstsabl. Konung Carl den
XI uti Reductions- [och] Liqvidations-värket vore förordnat,
skulle öfverses och efter Rikzdagzbesluterne jämkas; Fördenskul,
och som det å ena sidan skulle vara både christeligit
och önskeligit, at de fyra målen, som vid 1723 åhrs Richzdag
blifvit faststelte, måge kunna bringas ju förr iu hellre till slut
och ändskap, så skulle det å andra sidan vara ganska äfventyrligit,
om alt, hvad högstbemelte Konung Reductions- och
Liqvidations-värket angående stadgat och förordnat, skulle nu
underkastas censur och öfverseende, sedan en stor del af de
tiders acter äre förkomne, emedan undersåtarne i Riket därigenom
skulle inveklas med hvar andra uti oändelige trätor
och disputer; Ty har han i ödmiukhet Riksens Höglofl. Ridderskap
och Adell velat understella, om icke denne puncten
så inrättas, at R. o. A. i underdånighet anhålla, at det arbete,
som den förordnade Commission öfver Reductions- och Liqvidationsverket
i anledning af dess undfångne instructioner
giordt, må vid närvarande Rikzdag till slut kunna befordras,
och utvägar utses till deras förnöijande, som därvid kunna
komma at få till fordra, på det de, som finnes hafva lidit,
230 April 24. Adelns besvär ändras efter Gyllenborgs mern.
måge blifva soulagerade, och sedermera vid ansenligit vijte förbudit
blifva at på ett och annat sätt vidare angående Reduction
och Liqvidation röra, på det undersåtarne i Riket måge
en gång kunna blifva säkra om den lilla egendom de kunna
innehafva och intet altid vara nye försök underkastade, hvilket
intet annat kan af sig kasta än oenighet och misstroende
så emellan R. o. A. sielfva som de andre respective Stånden,
som dock på alt sätt bör sökas at dämpas och förekommas;
beropandes sig för öfrigt på det svar, som Häradshöfdingen
Hr Abrahamson ingifvit på Ofverstens Hr Baron Soheidings
Memorial Reductionsverket angående.
Gref Lewenhaupt: När en § är afgiord, så får ey en
allena rifva up saken sedermera.
Atskillige påstodo, at den § i R. o. A:ns Besvär bör
gå ut.
Hr Erenpreus: När R. o. A. i Lördags var här, blef
faststelt, at visse §§ i R. o. Arns Besvär skulle upläsas, men
ey faststellas. Hvad R. o. A. faststeller på Deputationens
Betänkiande, det är betänkeligit at rifva up, men detta är af
en annan beskaffenhet och är ingen afsluten sak.
32 § i R. o. A:ns Besvär uplästes, om Reductionsverket.
Hr Ehrenpreutz: Jag håller före, at man giorde försichtigare,
om § inrättades efter Gref Gustaf Gyllenborgs Memorial.
Gref Gyllenborgs Memorial uplästes å nyo;
Och fick af R. o. A. bifall.
Frih. Hamilton påminte, at emot det man gifver efter
hvad man lidit igenom Reduction och Liqvidation, så måste
och inga gravationer ifrån Reduction giöras eller observationer
för de gamble tiderne.
Detta sades vara häfvit igenom Regeringsformen och behöfves
ey vidare nu omröras.
Sedan skrefs, efter R. o. Arns befallning, på Gref Gyllenborgs
Memorial, at det blifvit bifallit och at § i Besvären inrättas
efter hans Memorials innehåld.
Hvarefter samma resolution för R. o. A. uplästes samt
approberades.
Härmed skiigdes R. o. A. i dag åth.
Frimästarnes besvär. Revision. Meyerfeidts byte. 231
Den 27 Aprill.
Anmältes the Expeditioner som voro upsatte till K. May.t.
Och sedan uplästes Cammar-, Oeconomie- och CommercieDeputations
Betänkande af den 15 Martil sidstledne angående
samptelige Frijmästarnes i Stockholm hos Riksens Höglofi.
Ständer giorde ansökning; hvaröfver Deputationen sig utlåtit,
at den tycker för dess del, det Riksens Ständer kunna så
mycket mindre taga sig an detta Frijmestarnes klagemål, som
Förordningarne i desse måhl äre så tydelige och klare, at Frymästarne,
enär något skulle skie dem för när, kunna hos vederbörande
sig anmäla, hvarest de efter sakens art och beskaffenhet
kommo at niuta berörde Förordningar till godo.
R. o. A. biföllo thetta Betänkandet.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 1 Aprill sidstledne, angående de många
lösa räkningars indragande under hufvudboks slut;
Och blef thetta Betänkandet af R. o. A. bifallit, och thärjemte
påmint, at K. Cammar-Revision måtte skynda med sitt
revisionsarbete, så at räkningarne måtte blifva reviderade innom
then termin, som Förordningarna innehålla. Till befordran
hvaraf R. o. A. håller nödigt, at K. Cammar-Revisionens
ledamöter motte dispenseras ifrån andra extraordinarie förrättningar.
Uplästes Landt- och Siö-Militice- samt Cammar-, Oeconomie-
och Commercie-Deputationers Betänkande af den 6
Aprill sidstledne öfver ett af Hr Riks-Rådet och General-Gouverneuren
Gref Meijerfeldt sökt byte med augmeutshemmanet
Sticklinge under rusthållet Elle i Täby sokn af K. Lifregementet
och Öfverstens Compagnie. Hvaröfver Deputationerne
sig således yttra, at dhe finna för sin del emot detta bytets
beviljande så mycket mindre något at påminna, som Hr RikzRådet
och General-Gouverneuren, hvilken bytet söker, sielf
är rusthållare, och Eneby hemman nära vid rustningzstammen
belägit samt af lika storlek och hemmantal med augmentshemmanet
Sticklinge, och således tyckes lända Elle rusthåld till
styrkia, hvarhos doch K. May:ts och Riksens Cammar-Collegio
åligger at noga tillsee, det Indelningzvärket härigenom intet
till förminskning skier, uthan at Cronan för dess säkerhet om
232 April 27. Landtm:ns återkomst. KR. Strömfelts byte.
rustningen alla förmåner af skog och mark med mera får fult
gen fullo, efter hvilka befundne omständigheter detta bytet
emot en erkändslo till Krigzmanshuset af femtijo Dahlér smt
kunde hos Riksens Ständer vid nästa Rikzdag till faststellande
föredragas.
General Silfverhielm, såsom Ofverste af Regementet,
sade at Officerarne och vederbörande lära blifvit hörde häröfver.
R. o. A. biföllo thetta Betänkandet och bytet.
Hr Adlerbeth: Jag har at påminna det, at R. o. A.
måtte alle niuta lika rätt sorn Gref Meijerfeldt.
Thetta sades vara billigt, när saken är af samma beskaffenhet.
Gref Gustaf Gyllenborg förklarade sig så nu sorn
förra Rikzdagen vara emot alle sådane militisehemmans utbytande.
H. Ex c. Landtm, kom nu up, och tackade Höglofl. Riksens
Ridderskap och Adell, för det de tålt, det han varit litet
borto på landet, och betygade sin glädie tbäröfver, at han nu
sågo them i godt tillstånd, försäkrandes thärjemte, at thet
voro honom kiärt, om han kunde giöra dem någon tienst.
Rikz-Rådet Baron Johan Carlson Strömfelts Memorial af
detta dato uplästes, hvaruti han andrager, huru som han hos
Riksens Ständer vid förra Rikzdagen insinuerat ett Memorial
och begiärt at få utbyta ett dess säterie-rusthåld Lansiö uti
Ostergiötland och Kimsta sokn emot en dess säterie-frällsegård
Vernes benärnd, som ligger i Verna sokn, hvarvid Hr
Rikz-Rådet skall hafva bifogat vederbörandes attestata däröfver,
at bemelte byte aldeles ingen olägenhet, confusion eller
irring förorsaka kan; men som däruppå intet resolverat blefvit,
så anhåller han nu om Riksens Ständers benägne samtycke
till detta byte.
Landzhöfdingen i Ostergiötland Hr Erencrona berättade,
at det V2 hemman i Lansiö hade Konung Carl den XI beviljat
at utbyta, och sade, at det som Rikz-Rådet vill gifva i
stellet igen ligger närmare.
General Hamilton, såsom Öfverste för Östgiöta Cavalleriet,
intygade, at vederlaget ligger i samma compagnie.
Resolverades häröfver sålunda af R. o. A., at aldenstund
Hr Rikz-Rådet Strömfeldt varit siuk och ey kunnat ingifva
thenna ansökningen uti Uhrskilgnings-Deputatiou, Hr General
Tröjväfveri-societetens ansökan.
233
Hamilton, såsom Öfverste af regementet, samt Hr Landshöfdingen
Ehrencrona jembväl utlåtit sig, at vid detta bytet så
mycket mindre skall vara at påminna, som vederlaget ligger
i compagniet och corporalskapet, ty finner R. o. A. för godt
at remittera thenna ansökningen til Militiae- samt Cammaroch
Oeconomie-Deputationerne, at the häröfver måge inkomma
med sin utlåtelse.
H. Exc. Landtm.: R. o. A. hafva i sidsta pleno skickat
en Deputation till de andre Stånden, angående fonden till deras
löningars betalning. Nu som här äro någre, som skynda
på at man må få svar ifrån dem, så kunde Cancellisten Friese
sändas till de andre Stånden at påminna härom; jembväl om
det som angår förbudet emot fremmande humblas införsell.
R. o. A. gofvo härtill sitt bifall;
Och altså sändes Cancellisten Friese till the andre Stånden
i berörde ährender.
Uplästes Gammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkiande af den 18 Martil sidstledne angående Tröijeväfverie-Societetens
hos Riksens Ständer giorde ansökning. Hvaröfver
Deputationen sig sålunda yttrar, at Deputationen har
till den ändan eftersedt, hvad som Riksens Ständer vid sidsta
Rikzdag angående detta ährendet beslutit samt K. May:t däruppå
i dess utfärdade Förordning af den 17 Octobris 1727 i
nåder stadgat, kunnandes Deputationen för sin del väl icke
annat finna, än at högstbemelte Förordning är i sig sieif tydelig
och klar samt har sin öfvertygande nytta med sig till
Tröijeväfveriernes här i rijket bibehållande och upkomst. Men
ehuru hälsosam en sådan och all annor lag i sig sielf vara må,
så tyckes doch, at den förlorar sin påsyftade kraft och blifver
aldeles fruktlös, så framt den igenom eftertryckelige medell
och anstalter ey blifver till sin behörige verkstellighet framhafd
och befordrad, i anseende hvartill och Deputationen för
sin del finner skiäligt, at ey allenast vederbörande Embetsmän
och Cronobetiente böra häröfver hafva ett noga och alfvarsamt
inseende, uthan ock den brotzlige genom ett vist förelagdt
straff måste förplichtas till lydno och hörsamhet i detta mål,
tyckandes Deputationen för dess dehl, at i detta fall på lika
sätt förfaras kunde, som uti K. May:ts Nådige Förordning af
den 3 Junii 1720 om öfverflödighets afskaffande i dess 4 §
stadgat finnes, så at eho af Ryttare-, Dragone-, Soldate-, Båtzmans-
och Torparehustru!- samt Tienstepigor med alles deras
234 April 27. Om utlänska ylletröjor och kattuner.
vederlikar skulle beträdas at bära andra tröijor, än dem som
här i riket af reggarn och ull förmedelst stickande och välvande
tillvärkas, böra uthan all nåd och förskoning straxt
gripas och med otta dagars fängelse på vattn och bröd afstraffa^,
samt den emot Förordningen brukade tröijan confisceras,
hvaraf beslagaren eller angifvaren två tridiedelar och
en trediedel de fattige tillfaller; doch härvid till achtandes,
at emedan det torde falla en och annan af ofvannemde qvinspersoner
för svårt och kostsamt af Tröijeväfverie-Societeten
tillhandla sig sådane tröijor, i synnerhet när de sielfva kunna
vara i stånd till sitt nödvändiga behof af ull och reggarn dem
eller andre af linne sielfva at förfärdiga, hvilket iu med mindre
och drägeligare kostnad synes kunna skie; Altså, i anseende
till en sådan slika qvinspersoners därunder beroende
förmån och lindring, kunde högbemelte K. Förordning af åhr
1727 i så måtto förklaras, at berörde qvinspersoner eller deras
vederlikar ey därigenom betagit är at få bära hvad de sielfva
eller andre här i riket af ylle och linne bevisligen tilvärka,
hvilket ey allena skulle tyckas hafva den värkan med sig, at
vederbörande blifva upmuntrade til at lära umgås med yllestickande
och väfvande samt fatta därtill hog, uthan och Tröijeväfverie-Societeten
sättias uthur stånd at tvinga den fattige,
sorn ey är af den förmögenhet at kunna för prisets dyrhets
skull tilhandla sig sådane tröijor, helst som det synes vara
naturligit och skiäligit, at den enas fördel ey bör så högt befrämias,
at den andras skada och afsaknad därigenom ofelbart
må följa.
Sammalunda uplästes Hr Commercie-Rädets Silvii Memorial,
hvaruti han styrker därtill, at hvar och en måtte få
bruka cartun, emedan thet inrikes nu tryckes och är godt at
slita.
Gref Gustaf Gyllenborg mente, at straffet kunde förmedlas
i stockstraff, på det husbönderne därigenom ey måtte
lida, at deras tienstehion, som sig förbryta, sättias i fängelse.
Hr Åkerhielm: Det är godt, på det at matfadren och
matmodren skohla see sä mycket mera efter sitt folk och hålla
dem till at efterlefva Konungens Förordning.
Hr Adlerbeth: Folket borde få slita ut sina kläder, efter
de ment, så vida som intet straff stod i förra Förordningen,
det de skulle få bära samma.
Vatten- och bröd-straff f. dem som bära utlänska tröjor. 235
Häremot sades, at Förordningen blifvit mången gårig upläsen
och at de bordt rätta sig därefter.
Hr Åkerhielm: Om man skulle lemna dem någon viss
tid till at bära sådane kläder, så förfalla imedlertid våre inrikes
fabriqver.
H. Ex c. Landtm.: Här äre åtskillige förslag; en dehl
mena, man skulle gifva dem tid ett åhr eller tu, andre at
kläderne skohla stemplas, men mäste delen vilja, at Betänkandet
skall straxt bifallas.
Hr Hamarhielm: Mig tyckes, at ingen åthskillnad bör
giöras emellan Bondehustrur och Torparehustrur.
H. Ex c. Landtm, frågade, om Hr Silvri Memorial får
gå till Deputationen.
Hr L. Åkerhielm: Det voro betänkeligit at tillåta tienstepigan
bära cartun, efter våra hustrur kunna bära det.
H. Exc. Landtm.: På det sättet får Hr Silvii Memorial
ey bifall, uthan menar man, at cartunet får debit nog ändoch.
Hr Wennerstedt: Straffet är för svårt, Skall min piga
sättias otta dagar på vattn och bröd, så mister iag henne 14
dagar.
Hr Adlerbeth: Här äro någre af den tankan, at aldenstund
pigorne kiöpt sig sine kläder långt förr än Förordningen
utkom, så kunde hvar och en gifva an de kläder, som de kiöpt,
och förekommas at de ey måtte kiöpa förbudne tyger hädan
efter.
Hr Hökerstedt: Om det är en piga, som kiöpt sig sådant,
innan Förordningen utgick, så äro de 100 däremot, som
kiöpt sig sådant emot Förordningen; sådane böra ey få någon
lindring.
Frih. von Ungern Sternberg: Jag vet intet, om det
löner den tiden vij employera härpå, ty om denne Förordningen
ey mera efterlefves än den förra, så är saken härmed ey
mera hulpen.
H. Exc. Landtm.: Så blir frågan, om icke Betänkandet
får bifall.
Svarades ja.
Frih. von Ungern: Det är nödigt, at en viss tid utsättes.
R. o. A. resolverade, at termin blifver till detta ährets
slut, så at med 1732 ahrs början ingen må bära sådane förbudne
kläder.
236 April 27. Om adelsdeputerade vid riksdagar.
Hr Fritski: Det är nödigt, at Cronobetiente med straff
anses, som ey hålla hand öfver Förordningen.
R. o. A. funno godt, at the i sådant fall med 40 Dahl.
smts straff anses böra.
I följe häraf skrefs en sådan Resolution, at Betänkandet
af R. o. A. blifvit bifallit, så at efter 1731 åhrs slut inga
sådane förbudne kläder få bäras, börandes äfven i Förordningen
straff utsättas af fyratijo Dahl. smt för vederbörande
Upsyningsmän i städerne och Cronobetiente å landet, som ey
hålla hand öfver Förordningen, uthan see igenom fingren med
öfverträdarne.
Gref Fredrich Gyllenborg: Den 40 § i R. o. A:ns
Allmenna Besvär, angående Deputerades väljande af R. o. A.
till Riksdagarne, blef efter R. o. Arns öfverenskommande lagd
på bordet. Det vore väl, at den nu kunde tagas före. Min
mening är, at den bör gå uth.
Förberörde § uplästes, af följande innehåld: »Till K. May:ts
nådigste välbehag hemsteiles i diupaste underdånighet, huru
vida Riksdagarne hädanefter åt, som i forna tider skiedt och
brukeligit varit, måge efter tidernes beskaffenhet samt R. o. Arns
jämnlikhet vid resors omkostnad och dylikt äfvenväl på andra
stellen i riket hållas än i Stockholm, och at R. o. A. uthaf
sitt Stånd finge skicka deputatos äfven som de andra, då de
sedermera de modo procedendi kunna sins emellan öfverenskomma».
H. Exc. Landtm.: Ar icke bäst, at § går ut, efter man
ey kan blifva ense om den?
Hr Åkerhielm: Han bör så mycket mera gå ut, som
han ey hörer till R. o. A:ns Allmenna Besvär.
H. Exc. Landtm.: Jag vill giöra tvenne frågor, efter
den anledning iag häfver, först om Deputatis, nembligen om
icke den § bör gå uthur Besvären.
Svarades ja.
Hr Carl Ehrenpreutz: Det är ganska väl och nyttigt,
at R. o. A. behaga taga sådane §§ uthur deras Besvär, och
tyckes mig, at en sådan qvestion aldrig på vårt Ridderhus
bör moveras.
Hr Lars Åkerhielm: För evige tider vilja vij aldrig
taga på oss någon träldom, thenna saken oroar oss vid alla
Riksdagar; det är största delen af vår frihet, at vij få komma
på Richsdagarna.
Om adelsdeputerade och riksdagsorten. 237
H. Ex c. Landtm.: Nu blir den andra frågan om Richzdagens
flyttande till annan ort.
Hr L. Åkerhielm påminte, at vijte måtte sättas för den,
som rörer den förste §:n deputerade angående.
H. Ex c. L andtm.: Saken är iu afgiord, at § går ut,
och iag vill välment säija, hvad min mening är, at den saken
kan aldrig taga lag, uthan at hela R. o. A. enhelligt förenar
sig härom.
Thetta, sades vara rätt.
Hr Åkerhielm: Få vij då förena oss, at han ey må
komma fram denna Riksdagen.
H. Exc. Landtm.: Det lärer intet löna mödan för någon
at komma fram därmed.
Hr Lilliestierna: H. Exc. har vid detta tillfellet, så
väl som vid andre, gifvit prof af sin uprichtiga intention, och
mig tyckes, at det borde komma tydeligen till Protocollet, at
den qvestion ey må tagas före, eller saken blifva afgiord, med
mindre R. o. A. är ense därom.
H. Exc.: Jag menar iag har R. o. Arns svar därpå at
det blifver därvid.
Således stannade R. o. A. i det slut öfver denne qvestion,
at denne § om deputatis bör så mycket mera gå uth,
som R. o. A. finna det, at denna saken angående deputatos
ey kan uthan hela R. o. Arns enhelleliga samtycke faststellas
och afgiöras.
Resolutionen uplästes och approberades.
H. Exc. Landtm, frågade, om Riksdagarne skola flyttias
ifrån Stockholm.
Frih. Duben: Vij hade nödigt ett document i OeconomieDeputationens
fierde utskott ifrån Cammar-Collegio, och som
det kom något at dröija därmed, kom Presidenten Strömfeldt
in och giorde Collegii ursächt och berättade, at Collegium hade
1500 remisser, som skulle besvaras angående riksdagsärenderne.
Nu hemsteller iag, huru vida, i fall Ricksdagen skulle hållas
på annat stelle, man skulle få nödige underrättelser af Collegierne,
uthan at hela archivum skulle föras med.
Hr Ehrenpreutz: Hvad denne andre qvaestionen angår,
så skulle iag vara snart benägen at säija ja. Men åtskillige
dubia hafva fallit mig in. l:o Har R. o. A. altid haft den
hugnaden at see H. K. May:t och Rådet vid Ricksdagarne;
nu blifver frågan, om H. May:t och Deras Exc:r, när Riks
-
238 April 27. Frågan om riksdagsort uppskjutes.
dagen flyttas til annan ort, skola där på Rikets gravation
underhållas eller lefva på egen depence. 2:o See vij af erfarenhet,
at öfver alle mål måste Collegierne höras; skall det
skie igenom correspondence, så drages Rikzdagen thärmed uth;
skola documenterne hemtas med, så blifver det för kostbart,
och alle sysslor skulle i Collegierne komma at stanna. Kan
någon häfva de svårigheter, så är iag nögd, om Riksdagen
hålles i Umeå eller i Lund.
Hr L. Åkerhielm: De gamble tiderne visa oss nog, at
det gådt an.
Hr Wennerstedt: 1727 blef denna saken sluten och
lemnat till K. May:t och Rådet, och nu blifver frågan, om
R. o. A. vilia begiära af K. May:t och Rådet, at Richsdag
hålles på annat stelle.
H. Exc. Landtm, hemstälte, om icke den qvestion kunde
hvila till nästa plenum, och imedlertid upsöker Wulf reenstierna
det som passerat.
Thetta fans godt.
Ifrån Borgarståndet begiärtes, at R. o. A. ey vilja skiljas
åt, efter Borgareståndet vill komma med en Deputation.
Militice--Deputations Betänkande af den 26 Februarii sidstledne
begyntes at upläsas, angående Rusthållarnes af östra
Yessmanlands och Vassbo Compagniernes genom deras Fullmechtige
Majoren .lemfelt och Ryttmestaren Ekenberg giorde
ansökning at få hafva deras förrådz- och besparings-cassamedel
innom Compagnierne.
Gref Gustaf Gyllenborg: Det kunde anstå, til dess
Rusthållarne förent sig härom, efter de varit tillsamman.
Frih. von Ungern Sternberg: Detta kan ey komma
på en Deputation an.
H. Exc. Landtm.: Får detta Memorialet läsas up?
Svarades ja.
Altså uplästes Militice-Deputations Betänkande, hvarutinnan
Deputationen sig yttrar, at den frågan är allenast af Deputationen
uptagen, som de hijt remitterade Memorialer äfven endast
gifva anledning till, huruvida Rusthållarne må vara tillåtit
at hafva cassamedlen inom Compagnierne, enär de skulle
pröfva sådant för sig nyttigare vara at det åstunda, hvarvid
man allenast behöft at gå til det med H. K. May:ts nådige
stadfästelse af den 22 Julii 1724 utfärdade Föreningsinstrument,
som fuller gifver vid handen, at de den tiden kommit
Om rusthållares förråds- och besparingskassor. 239
öfverens, at cassan skulle blifva här i Stockholm, men at de
ock därhos i den af Hr Majoren Jernfeldt åberopade 3:die
punctens 5 § uttryckeligen förbehållit sig en frij disposition
öfver cassorne; hvaraf Deputation altså tycker klart vara, at
det står i Rusthållarnes frija vilja at antingen låta deras cassamedell
på en ohrt samblas och förvaras, eller i hvarie Compagnies
district, där de inflyta, till deras bettre beqvämlighet,
som däraf med låntagande emot säker pant vilja sig betiäna,
äfven som Rusthållarne vid Södra och Norra Skånska Cavallerie-Regementerne
uppå deras underdånige ansökning af
H. K. May:t i nåder beviljat är. Och aldenstund de medell, som
för vacante hästar och karlar eller eftergifne möten med mera
af Rusthållarne betalas och under namn af Upbrottscassamedell
höra Cronan till, böra likmätigt ofvannemde § i en cassa
med Rusthållarnes enskylte eller så kallade Recruterings- eller
Reservecassmmedell inflyta och där tillsammans under deras
Deputerades förvaltning förblifva; Fördenskull, och på det
desse till K. May:ts och Cronones tienst af Rusthållarne beviljade
utgifter, som således stå under en upbörd och förvaltning
med deras enskylte casssemedell, icke måge något äfventyr
vara underkastade, kunde Krigz-Collegium, som efter Riksens
Ständers förordnande vid sidste Richsdag bör hvart halft
åhr inbekomma förslag på upbrottscassamedlen, blifva opdragit
at hafva ett vakande öga och inseende därå, huru förvaltningen
af desse medell med säkerhet och nytta genom vederbörande
Opbördsmän och Cassse föreståndare i orterne må skie,
så at Rusthållarne, som af en ren nijt för Riksens tienst
sådane utgifter sig åtagit, måge kunna see, at de värkeligen i
deras cassör äre at tillgå til det behof, som de efter föreningarna
utsedde blifvit, och icke i osäkerhet råkade eller förskingrade,
då de äfven genom den opsicht och omvårdnad, som
af Krigz-Collegio hålles öfver desse medell, kunna förvänta
en merkelig nytta och säkerhet, hvad deras egen enskylte cassa
angår, i det at, när Upbördzmännen genom Krigz-Collegii föranstaltande
tillhålles at vijsa, huru den contante behåldningen
svarar emot de till Collegium insände förslager, och hvaruti
utlåningarne af Cronans medell bestå nu mera, så kunna Rusthållarne
samma anstalt, uthan at behöfva besvära sig med
ansökningar därom hos vederbörande Landzhöfdingar och Ofverstar,
beqvämbligen niuta till undersökning, huru med deras
enskylte medell tillstår, hvarmedelst deras egit jemte Cronones
240 April 27. Rusthållares kassor och fullmägtige.
interesse på en gång befordras samt deras ingångne och af
H. K. May:t faststelte förening med mera eftertryck handhafves,
dem till en säker fond och tillgång, när krig påkouma
kunde och någon afgång på deras hästar och monderingar sig
tilldrager.
Sedan uplästes Fullmeehtigarnes Directeurernes öfver Lijfregements-Cassan
Memorial samma sak angående, hvaruthinnan
the anföra sina skiäl thäremot.
Hr Didron sade, at Defensions-Deputation har haft före
om Cassorne, och bad at imedlertid härmed dröijas måtte.
Men detta sades vara en särskilt cassa.
Hr Ceder bielke: Detta är en särskilt cassa, och som
Rusthållarne hafva förbehållit sig at taga denna saken under
ventilation, så förmodar man at R. o. A. lära låta det komma
på dem an at reglera detta, som angår deras egne medell.
Frih. Hamilton: Det Memorialet, som är inlefvererat,
det säijer, at Deputation har grundat sig på de tvenne Memorialer,
som Hrr Ekenberg och Järnfelt ingifvit, men Deputationen
har grundat sig på de Fullmachterne, som Rusthållarne
gifvit Major Jernfelt och Ekenberg.
Frih. Silfverhielm: Sedan det har blifvit företagit, så
har här blifvit resolverat af Rusthållarne, at de andre i landzorterne
skulle höras. Men som de hafva giordt vissa Fullmechtige,
lära de vara i stånd at utlåta sig på samma sätt
som Compagnierne.
Frih. Ungern: Här är samptelige Rusthållarnes petitum,
som begiära sin cassa tillbaka. Jag hoppas at Rusthållarne
få sina penningar till Compagnierne och at Directeurerne ey
kunna sättia sig thäremot.
Hr Cederbielke: Hvad det angår, at Directeurerne satt
sig emot Rusthållarnes godtfinnande, så hänger därmed således
tillsamman, at en dehl Rusthållare hafva skrifvit under sådane
reqvisition er, men de mäste intet; och altså, som här skall
vara ett enhelligt öfverenskommande, så begiärte vij, som Directeurer
voro, part däraf; och at Rusthållarne en dehl behagat
i sina Fullmachter nämna därom, at de skulle få sine
cassör tillbaka, det är det, som kommer under Rusthållarnes
ventilation.
Hr Silfverhielm: Jag hade något at öfverläggia med
Rusthållarne och lät lysa på, at Rusthållarne skulle enhelleligen
infinna sig; då kommo de ifrån Vassbo Rusthållarne och
Uppbrotts- och besparingskassorna. 241
begiärte få sin cassa tillbaka till Compagniet, och så giorde
de Compagnie ifrån Compagnie, somblige skrefvo under alle,
somblige corporalsvijs, somblige 60 å 70; dem gaf iag in i
Krigz-Collegio.
Hr Cederbielke: Rusthållarne hafva ey vetat, at då om
cassorne skulle företagas, eller Directeurerne fådt giöra sina
reelle påminnelser.
Frih. von Ungern: De reelle påminnelserne vilia vij ey
veta af; komma cassorne till Compagnierne, så behöfva vij ey
stå under förmyndare.
Hr Wennerstedt: Detta hörer egenteligen till Rusthållarnes
afgiörande. Skånske Regemeuterne, Ostgiöta och Smålands
Cavallerie hafva sine egne cassör, den nåden hoppas iag
lära och oss hända.
Hr L. Åkerhielm: Så mycket som iag funnit, så är
första qvaestionen denne, huru vida cassorne skola dragas till
Compagnierne; den andra qvaestionen är, huru vida det hörer
Ständerne till at utlåta sig därom. De cassorne, som höra
Rusthållarne till, lära Ständerne ey kunna befatta sig med,
uthan sådant ankommer på Rusthållarne; men de penningar,
som höra Cronan till och ey Rusthållarne, hörer Ständerne till
at utlåta sig om. Och således kan den första qvaestion, som
angår Besparings- och Förråds-cassan, remitteras till Rusthållarne,
men ey det, som angår Upbrotts- och Hielpe-cassan.
Gref Lewenhaupt: Contractet, som är giordt med Rusthållarne,
innehåller, at cassorne skola stå under Rusthållarnes
disposition.
Det sades vara annorlunda med Lifregementet än med
Skåningarne.
Frih. Posse: Uhrskilgnings-Deputation har ansedt detta
som en rikzdagssak, och Militiae-Deputation har giordt en distinction
och sagt, at Besparings-cassan kunde Rusthållarne
disponera om, men Upbrotts-cassan kunde stå under KrigsCollegii
upseende.
H. Exc. Landtm.: Sedan R. o. A. äre underrättade om
qvaestionen, så synes frågan blifva, om icke Rusthållarnes cassör
böra bero på deras disposition.
Svarades ja.
Adelns Protokoll, 1731. 16
242 April 27. Besparings- o. uppbrottskassorna.
H. Exc. Landtm.: Men om Upbrotts-cassan kan upskiutas,
till dess Defensions-Deputation inkommit med sitt betänkande.
Detta fick äfven bifall.
Sedan skrefs på Betänkandet, at R. o. A. finna skiäligt,
at som Reserve-cassan hörer Rusthållarne enskylt till, så beror
disposition på dem sielfva, men hvad Upbrotts-cassan angår,
så suspenderar R. o. A. därom sina tankar, til dess Defensions-Deputation
inkommit med sitt betänkande, så väl som
och Justitise-Deputation.
Militice-Deputations Betänkande om Ostgiöte-Cassorne uplästes
och lades på bordet.
H. Exc. Landtm.: Nu blir fuller frågan, hvad anslag
som skall giöras. Det borde vara för Lagen. Men som iag
hördt, at vid sidsta sammanträde varit någon dispute, så har
iag sökt at applannera den saken till R. o. Arns nöije; och
som iag haft godt hopp, men ännu ey är så säker därpå, så
är frågan, om icke med Lagen kan upskiutas och R. o. A.
komma tilsamman. " Frågade om han får giöra härmed som
han finner bäst.
Svarades ja.
Hr L. Åkerhielm: I fall det ey går an at giöra anslag
för alla Stånden, så kunde man bruka något skiäl och säija,
at man har en angelägen sak, som man begynt och vill continuera.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde och lemnade detta
till H. Exc:s omsorg.
H. Exc. Landtm.: Här äro penningar samblade vid Passionsmusiqven,
om R. o. A. behaga utnämna någre till at dela
ut dem.
Öfverst Didron mente, at man kunde lemna penningarne
till H. Exc. at gifva ut dem till de torftige.
Men H. Exc. bad, at någre härtill utnämnas måtte.
H. Exc. Landtm, gick litet ut;
Och emedlertid proponerade Gref Lewenhaupt, om icke
2 af R. o. A. kunde utnämnas, som satte up en lista på dem,
som skulle få desse penningar.
Gref Gyllenborg: Öfverst Hamilton och Major Wachenfeldt
kunde härtill brukas.
Thetta blef bifallit, och the sätta up en lista, som läses
up in pleno till R. o. Arns approbation.
Tvisten om lagen. Insamling. Rättegångssaker. Supplik. 243
H. Exc. Landtm, kom åter in, och sorn klockan var
öfver tolf, frågade han, om de få skillias åt.
Hvilket blef bifallit;
Och altså ginge R. o. A. härmed bort.
Den 28 Aprill.
Uplästes Justities-Deputationens Betänkande af den 13
Aprill sidstledne öfver Lagmannens Gref Carl Adolph Gyllenstiernas
ingifne förslag angående hvad han förmenar kunna
lända till rättegångars förkortande och justitiens fortgång på
lättare och beqvämligare sätt samt med mindre kostnad och
tidsspillan hädan efter, än som härtils skiedt är.
R. o. A. pröfvade bäst vara, at thetta remitteras till LagCommission.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande öfver en uthaf
Capiteinen Gustaf Westfelt ingifven skrift med åtskillige påminnelser
om rättegångssakers skyndesamma befordran till slut,
med mera; Hvaröfver Deputation stannat i den mening at
hemställa Riksens Ständers ompröfvande, om icke ofvanberörde
af Capitein Westfeld ingifne skrift kunde till Lag-Commission
hänskiutas, at vid den nu under händer hafvande nya Lagen
blifva uti behörigt öfvervägande tagit, och däruthinnan förordnat,
hvad som med billigheten och rättvisan samt undersåtarnes
välfärd pröfvas öfverens komma.
R. o. A. remitterade detta till K. Lag-Commission.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande af den 6
Aprill nåstförledne öfver ett af Majoren Baronen Mathias Alexander
von Ungern Sternberg ingifvit Memorial, berörande processen
och de missbruk som Advocaterne föröfva.
Detta blef bifallit och remitterades- til K. Lag-Commissionen,
at där ved Rättegångz-Balkens utarbetande tagas i behörigt
öfvervägande.
Uplästes någras uthur Ryska fångenskapen hemkomne
Underofficerares på egne och des medcammeraters vägnar ingifve
Supliqve, däruti de andraga den nöd och fattigdom,
hvaruti hvar och en af dem varit stadd, jembväl de mångfaldige
strappager, sohn de till fäderneslandets tienst giort, samt
det svåra fångenskap de uthärdat, bönfallandes at af R. o. A.
deras ussla tilstånd, som dem igenom trogen tienst för fä
-
244 April 28. Förbud af spel o. dobbel. Kuratorer för slösare.
derneslandet påkommit, må blifva behiertat, och dem nådigst
beviljat deras underdånige löningsfordran, så at de en penning
till hvars och ens hugnad, uprättan och förnöijelse åtniuta
måtte.
R. o. A. remitterade denne Suppliqve till Riksens Högloft.
Ständers Secrete Utskott, som lärer tillse, huru vida desse
Underofficerare kunna med något hielpas.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande af den 1 sidstledne
Aprill öfver H. K. May.ts ytterligare nådigste Förordning
af den 12 Novembris 1730 om spel och dobbel; hvarvid
Deputationen intet annat haft at påminna, än at, ehuruväl
alla förbrytelser i gemen, som begås på sön- och helgedagar,
synes vara sabbatsbrotts-plicht undergifne, antingen därom uti
Förordningarne förmält varder eller intet, likväl, som det förnimmes,
huru som sådant skiljachteligen skall vid domstolarne
practicerat varda, så styrker Justitise-Deputationen Riksens
Ständer därtill at uti en förklaring öfver samma Förordning
den skillnaden emellan sön- och helgedagar eller och andra
dagar blefve observerad, samt om icke till samma påsyftade
ändemåls erhållande billiard- och trycktaffel-spel på kiällare
och-, coffeehus, hvilka skola dageligen tilltaga, kunde på lika
sätt nominatim förbudne varda, eftersom erfarenheten medgifver,
at intet allenast åtskillige bedrägerier därigenom drefne
varda, uthan och de äre intet mindre än de förenämde större
spelen högst skadelige.
Hr Ehrenpreutz mente, at alla spel på krogar och kiällare
borde förbiudas.
En del höllö före, at billiard ey borde förbiudas på vissa
hus, som ey voro misstänkte.
Gref Lewenhaupt frågade, om billiarder få blifva qvar.
Svarades ney.
Betänkandet blef altså bifallit, och fans godt, at förbudet
giöres så generelt, at alt spel och dobbell, af hvad namn det
vara må, förbiudes på kiällare, coffee- och publiqve huus.
Hr Lilliestierna mente, at curatorer ey kunde förordnas
för then, som är till mogna ålir kommen, emedan det skulle
gifva slächten anledning at betaga enom sin fria disposition.
Hr Wennerstedt: Det lärer vara R. o. bekant,»at
i alla välbestälte regementen är så förordnat, at curatorer sättias
för den, som förslöser sin egendom, men när han bättrar
sig, så kan han få disposition om egendomen igen.
Öfverstl. Wennerstedts byte. öfverstl. Frölichs prejudice. 245
Resolverades, at § om curatorers förordnande för slösare
förblifver efter nya Lagen.
I anledning häraf skrefs följande resolution, at Betänkandet
blifvit af R. o. A. bifallit, och med curatorers förordnande
för slösare förblifver efter then nya Lagens 4 § i 19 Cap.
Erfd-B.
Uplästes Ofverst-Lieutnanten I. Wennerstedts Memorial,
hvaruti han andrager, huru som H. K. May:t likmätigt Adelige
Privilegiernes 28 § i nåder beviljat honom ett byte på
någre Cronones immediate hemman emot lika ränta af ograverade
Frällsehemman, alla belägne uti Östergötland, hvilka
upgifne frälsehemman redan äre refvade och skattlagde, samt
största delen af cronohémmanen; anhållandes fördenskull ödmiukast,
det honom måtte beviljas immission i så stor del af
de åstundade cronohemman, som hans redan refvade och skattlagde
frällseränta utgiör, hvarvid Cronones inkomst intet det
ringaste kommer at lida, då han imedlertid och till nästa Riksdag
hoppas at hela bytet till Riksens Ständers vidare approbation
skall aldeles vara färdigt.
Landzhöfdingen i Östergötland Hr Ehrencrona sade, at
hemmanen voro refvade och skattlagde, och at vederlagshemmanen
voro bättre än Cronones samt hafva skog.
Suppliqven remitterades till Cammar-, Oeconomie- och
Commercie-Deputation.
Gref Lewenhaupt anmälte ett Memorial, som Gref David
Frölieh ingifvit angående den prasjudice, han förmenar dess
broder Gref Bengt Frölich vara tillfogad, i det at Baron Fleming,
som haft Capiteins-indelning vid Gardet, fådt ÖfverstLieutnants-indelningen
vid Vestgiöta-Dals Regementet, hvarest
Öfverst-Lieutnant Gref Bengt Frölich står som Capitein.
Gref Gustaf Gyllenborg holt före, at de ey böra få
så komma in med sina ansökningar.
Uplästes Gref David Frölichs Memorial, hvaruti han i
anledning däraf, at Riksens Ständers Justitise-Deputation skall
uti dess Betänkande i synnerhet tagit till skiähl, det hans
broder Öfverst-Lieutnanten Gref Bengt Frölich ingen annan
merite för sig allegerat, än sitt 18-åhrige fångenskap, jemväl
och at hans broder 1723 efter Placeringslistan först blifvit
Capitein, med det mera, finner sig föranlåten till en fullkomlig
och sanfärdig underrättelse at l:o utförligen vid handen gifva
dess broders meriter; och 2:o beträffande Hr Öfverst-Lieut
-
246 April 28. Öfverstlöjtnant Fröliehs förmente prejudice.
nanten Baron Fleming, som åhr 1728 avancerade till ÖfverstLieatnants-indelningen
vid Yästgiöte-Dals Regemente, hvarest
hans (Gref Fröliehs) broder allenast med Capiteins-indelning
ännu står, så skall bemelte Capitein af Lifgardet avancerat
till Öfverst-Lieutnants-beställningen ved detta Regemente, hvarest
en 6 åhr i tiensten äldre Öfverst-Lieutnant med Compagnies
indelning står, och den således yngre Öfverst-Lieutnanten
dymedelst komma at commendera den äldre i Regementet,
föruthan det at han fram för den äldre Öfverst-Lieutnanten
fädt Öfverst-Lieutnants-indelning och den äldre måst
blifva ved sin Capiteins-indelning; skolandes detta vara det
endaste och första exempel, som han vet kan andragas, med
mera som Memorialet innehåller. I anseende härtill förmodar
Hr Grefven, at därest Riksens Ständer skulle behaga remittera
denne saken tillbakas igen till Justitias-Deputation, lärer
bemelte Justitias-Deputation efter inhemtad klarare berättelse
om dess broders meriter och det mera finna tienlig utväg,
Öfverst-Lieutnant Baron Flemings lycka obetagen, at dess broder
äfvenväl må niuta dess meriter och verkeligen giorde tienster
til! Fäderneslandsens nytta samt Riksens Ständers välgrundade
resolutioner efter deras klara och tydeliga innehåld
värkeligen till godo, men för öfrigt skulle hvarken dess broder
eller Hr Grefven härmed sökt eller söka at tala på H. May:ts
höga giöremål i sig sielft.
Hr Didron: Jag tror, at alla vij, som äro här och vilja
conservera vår frihet, böra vara äfven öma om at conservera
K. May:t vid sin höghet, enär H. May:t giordt det som är med
Regeringzformen enligit.
Detta sades vara rätt.
Hr Ehrenpreus: Jag har tykt, at Gref David Frölich
bordt af Justitias-Deputationens Betänkande finna sig(!) och aldraminst
bordt gripa K. May:t så eftertänkeligen an. Men på
det vij måtte komma härifrån, så ber iag, at Gref Lewenhaupt
må fråga Gref David Frölich, om han vill suo periculo klaga.
Hr Didron: Om någon af oss blifver angripen, så får
han satisfaction, men Konungen får aldrig någon satisfaction.
Hr Ridder schantz: Det är bedröfveligit, at när Konungen
gior någon nåd till en Officerare, som vid Gardet sätter
ali sin välfärd till, skall det blifva skrik däröfver.
Beslut om nedläggande af ståndst vi sten om jagten. 247
Hr Hamilton: Det har ey mehr än en Capitein ifrån
Gardet avancerat till Ofverst-Lieutnant, sedan Konung Carl
den XII dog.
Hr Didron: När H. May:t har giordt efter Regeringsformen
och sin Försäkring, så bör ingen tala därpå.
Hr Ridderschantz: Den ena menar hafva den meriten,
en annan den, hvem skall skilja oss åt?
Hr Didron begiärte svar på sin proposition och sade,
at ingen menniskia i Sverige är, som icke får satisfaction,
hvad skall Konungen få för satisfaction?
Hr Ornstedt: Sidst blef han skonter, efter JustitiseDeputationen
bad för honom.
Frih. Ungern: Det brödren Gref David Frölich giordt
kan ey anses för giordt af Gref Bengt Frölich. Kan skie
Gref David har ey fullmacht at tala för honom.
Hr General-Major Fuchs: Gref Bengt Frölichs sak är
ju redan i Justitiae-Deputationens Betänkande afgiord och Betänkandet
bifallit af R. o. A. Men Gref David Frölichs Memorial
kan remitteras till Justitim-Deputationen at förnimma
dess tanka, huruvida han med straff skall ansees eller ey.
Hr Didron: R. o. A. lära giärna see, at K. May:t får
satisfaction.
Sedan här om blifvit discourerat, stannade R. o. A. i det
slut, at Memorialet remitteras till Justitiae-Deputation, som
har at utlåta sig, huru detta Memorialet skall ansees.
Ofverst-Lieutnant Wennerstedt begiärte at blifva hörd
i Justitiee-Deputationen.
Hvilket bifölls.
Frih. Ungern: Hvad skall de höra Hr Ofverst-Lieutnanten
öfver?
Hr Wennerstedt: Jag skall visa, at det ey är såsom
Gref David Frölich skrifvit.
H. Ex c. Landtm, kom up och ursächtade, at han drögt
för dess siukdom skull; berättade sedan, at den tvisten, som
den 14 sidstledne Aprill upväxte, tå nya Lagen var före om
jakt och diurfång, på det sättet kan komma at stanna, om
samma punct qvsestionis ey vidare omtalas, när Stånden komma
öfver Lagen åter tillsamman, uthan de Memorialer, som de
andra Stånden vilja gifva thärom in med skiälen till theras
påstående, remitteras efter theras åstundan till Lag-Commission.
248 Hedlingers stämpel öfver Biddarhuset.
Sedan R. o. A. härom vidlyftigt discourerat och äfven
låtit för sig upläsa Protocollet af den 14 Aprill;
Förklarade R. o. A. sig nögde därmed at så skie må.
Thärpå skickades Fiscalen Treffenhielm till the andre
Stånden at förnimma, om icke Stånden i morgon kunde komma
öfver nya Lagen tilsamman;
Och som berörde Fiscal, då han återkom, berättade, at
de andre Stånden varit därmed nögde, at anslag till i morgon
skie måtte;
Så fick Secreteraren därom befallning.
Sedermera blef uppå Hr Ryttmestaren Akerhielms föreställning
af R. o. A. godt funnit, at hvad som för öfrigit så
väl denna dagen som förut i Protocollet influtit om then upvuxne
disputen med the andre Stånden skulle slutas uthur
Protocollet, och altså är ey mera därom infördt, uthan thet
öfrige förbigångit vid renskrifningen.
Gref Tessin: Medailleuren Hedlinger har varit hos mig
och hedt mig offerera R. o. A. den stempeln han giort öfver
Ridderhuset, och som iag har någon kundskap i de saker och
kan säija, at han är en habil man, så kan skie R. o. A. finna
godt at remittera detta till Herrar Ridderhus-Directeurerne at
tillsee, hvad han kunde få därföre.
Hr Ehrenpreutz berömde Medailleurens habilité och
sade, at fremmande Puissancer sökt at få honom härifrån.
H. Exc. Landtm, frågade, om icke det kunde remitteras
till Stats-Conthoiret, efter Ridderhus-cassan är svag.
Hr Ehrenpreutz mente, at om inga penningar voro vid
Ridderhuset, kunde R. o. A. då giöra ett sammanskott.
Detta fick bifall, och sades, at hvar och en som behagar
får sedan låta slå i silfver, teen eller koppar sådan medaille
och bruka dertill denna stämpeln.
Så blef och godt funnit, at om Tijsdag samblingen för
Hedlinger skie skall.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 29 Aprill.
Kommo alla fyra Stånden åter tillsamman på Ridderhuset
öfver nya Lagen; och sedan Deras Exc:r Riksens Råd sig
äfven infunnit;
Byggningabalken. Prester o. klockare befrias från skallbud. 249
Proponerade H. Ex c. Landtm., om icke det 24 Cap. i
Bygninge-Balken nu kunde upläsas.
Thärpå begiärte Hr Erkiebiskopen på Prästeståndets väg
nar,
at det föregående 23 Cap. i Bygninga-Balken måtte remitteras
till K. Lag-Commissionens ytterligare öfvervägande,
hvarest Prästeståndet vill ingifva någre små påminnelser angående
berörde capitel;
Det samma begiärte och Borgare- och Bondestånden.
R. o. A. gofvo här till sitt bifall;
Och uplästes således 24 Cap. Bygninga-Balken.
Yid 2 § uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli, at
alle, som creatur äga, måge skallbud lyda.
Afven förelästes Hr Abrahamsons påminnelse, at oskattlagde
Torpare icke måtte befrias för skallebud emot förre Förordningar.
Till det första svarades, at uti 15 § i 1664 åhrs Förordning
om jachter och diurefång blifva Prester, Klockare och
inhysesfolk undantagne.
Till Hr Abrahamsons påminnelse svarades, at så vida sådane
Torpare ey annorlunda anses än som drängiar och sielfva
gården jemte alle hemman därunder äga skallbud lyda, så må
Torpare vara frie, helst som de ofta ey hafva någon som achtar
hus och hem.
Sedan häröfver blifvit discourerat;
Giorde H. Ex c. Landtm, qvsestion och frågade, om Prester
och Klockare skola vara frie för skallebud;
Då R. o. A. samt Preste- och Borgarestånden svarade
därtill ja, men Bondeståndet påstod, at efter indelningzhafvaren
intet är frij för sitt bostelle, så måste och Prester samt Klockare
skallebud lyda.
Vidare frågade H. Ex c. Landtm., om Torpare skulle
frikallas.
R. o. A. samt Preste- och Borgarestånden besvarade fråsan
med ja, men Bondeståndet med ney.
Medan denne discoursen förehades, påminte H. Ex c.
Landtm., at gången måtte hållas reen, och Hr Landzhöfdingen
Ehrencrona, at de som icke höra till Riddarhuset, ey eller
äre Deputerade till Rikzdagen, måtte taga afträde.
Thärföre anbefalltes Ridderhus-Fiscalen at tillse, det sådant
måtte behörigen efterkommas.
250 April 29. Byggn.balken. Om torpares frihet från skallbud.
Bondeståndet påstod, at Torpare ingalunda måtte ifrån
skall befrias, och een ibland dem sade, at rätt så snart taga
odiuren Torparens som Adelsmans ko.
Hr Landzböfdingen Ehrencrona holt före, at Torpare
icke kunna befrias, om skall annars skall kunna hållas, ty i
många soknar äre flere Torpare äu Bönder; och tyckte därföre
billigt vara, at helften af Torpare vid gården måtte hvar
sin gång lyda skallbud, men om där icke är iner än en Torpare,
så måste han gå med hvar annan gång.
Hr Lagman Wennerstedt conformerade sig med Hr
Landzhöfdingen, men sade, at Kohlare och Hyttedrängar måtte
eximeras, ty annars lider bergzlagen en alt för stor skada.
Bondeståndet sade ney därtill och påstodo, at med dem
är samma beskaffenhet; utlåto sig och någre, at skallen måtte
uphöra, om de andre intet vilja gå med.
Frih. Örnstedt mente, at med sådane skaller ingen ting
uträttas; doch påstod han intet, at de skola därföre afskaffas.
H. Ex c. Landtm, frågade, om Hr Landzhöfdingen Elirencronas
utlåtelse gior någon ändring i Ständerr.es voto angående
Torpare, och om icke det måhlet kunde remitteras till K. LagCommission.
R. o. A. samt Preste- och Borgareståndet svarade ja.
25 Gap. Bygninga-Balken.
Vid 1 § berättade Cammar-Rådet Wulfwenstierna, at
K. Lag-Commissionen vill litet ändra denne puncten och giöra,
en åtskillnad thäremellan, om en hel gård eller allenast ett
eller annat hus brinner up.
Vid 3 § frågade Hr Weili, huru kroppsplichten uträknas
skall för iegohion, som eldsskada vullit.
R.: De skola sittia på vattn och bröd efter omständigheterne
och brottet.
Svaret bifölls.
Vid denne 3 § påminte Borgmestaren Stoltz, at där införas
måtte, at de böra plichta, som ovarsamt omgåts med
elden, fast än ingen skada däraf kommit;
Och blef denne påminnelsen remitterad till Lag-Commis
sion.
Vid 4 § frågade Borgmestaren Eckerman, om icke flere
häraden måge efter förre vanligheten och öfverenskommande
Eldskada och brandstod. Väg- och bro-byggnad. Böter. 251
gifva hvarannan brandstad, och icke af denne § obligeras at
gå ifrån deras förra accord.
Därtill svarades, at conventioner bryta lagen.
5 §. I anledning af Bondeståndets påminnelse blef slutit,
at § skulle så inrättas, at efter orden »Frällsemäns Sätes- och
Ladugårdar» införes: »så Och Prestegård»; hvaraf följer, at de
sidsta orden utgå: »Prestegård vare för brandstad frij».
6 §. Hr Landzhöfdingen Wrangel hemstelte, om icke
denne § kunde till en del utgå, emedan omständigheterne i
orterne variera och Sexmännen på somlige orter upbära brandstuden.
R., at § kan stå, ty i 4 § sägs, huru skadan värderas,
men intet på hvad sätt penningarne insamlas. Så tyckes och
billigt vara, at Landzhöfdingen har kundskap därom, på det
Allmogen icke för mycket måtte graveras med brandstod.
I öfrigit fick detta Capitlet bifall.
26 Cap. Bygninga-Balken.
Vid 2 § yttrade Bondeståndet sig, at vägarne ey behöfves
så breda;
Doch lemnades det målet oafgiordt, till dess Cammar-,
Oeconomie- och Commercie-Deputation inkommit med sitt betänkande
angående Giästgifvareordningen.
Vid detta tillfellet påminte åter Landzhöfdingen Ehrencrona,
at böterne i nya Lagen äro alt för stora.
II. Ex c. Landtm, svarade, at K. Lag-Commission skall
efter Ständernes öfverenskommande moderera böterne.
8 § vid slutet påstod Borgmestaren Stoltz, at alla de
som äga hus och tomter i städerne måtte rodia och hålla väg,
så långt stadsens ägor räckla.
Hr Celsing yttrade sig, at de, som bo i staden och hafva
ägor uthom staden, böra rodia, men de som allena äga hus,
de hålla gatan vid macht uthan för huset.
Häröfver controverterades en stund;
Och blef § bifallen, emedan de, som genom privilegier
ifrån vägrödning befrias, icke därtill af lagen obligeras.
Vid 11 § påmintes af Borgmestaren Hoffman, at Magistraten
i städerne måtte på samma sätt sorn Häradzfogden å
landet få låta vägestycken bättra för lego och taga then uthaf
honom som tredskas.
252 April 29. Prestgårdsbyggnader och stall. Klockarstuga.
Denne påminnelsen bifölls, och skall § därefter rättas i
K. Lag-Commission.
Afven blef i anledning af en annan påminnelse öfverens
kommit, at § i begynnelsen skulle således ändras: »Hvar som
häfver ogill väg eller bro, och icke kommer å sattan dag, då
han till vägrödning och brobygnad kallat varder, bote etc».
27 Cap. Bygninga-Balken.
Vid 2 § uplästes Prästeståndets påminnelse, at nembligen
efter de orden: »som särskilt thar om stadgat är», måtte tilläggias:
»doch särskilte föreningar undantagne».
Därtill svarades: Hvad som igenom föreningar blifvit faststelt,
det anses som stadgat.
Vidare giordes af Presteståndet vid §:s slut den anmerkning,
at Presten synes längre böra hafva nyttiat de hus, sorn
han bygt, än sex åhr, om han ingen vedergiällning för sin
kostnad niuta skall;
Och remitterades det målet till Lag-Commission, hvarest
Presteståndet kunna ingifva sina påminnelser thärom.
Sedan uplästes Hr Abrahamsons vid denne 2 § giorde påminnelse,
hvarutinnan han yttrar sig, det honom synes, at nu
som tillförende, och förra Förordningar förmå, den distiuction
böra giöras, om prestegården tarfvar flere hus än sochnens eller
ey, och thär prestegård tarfvar flere hus, skall Presten efter
Husesynsordningen vara skyldig dem at byggia och uppehålla,
ehvad skog finnes vid prestegården eller ey, skolandes, där
han vid afträde finnes hafva giordt öfverbygnad, vara skiäligt,
at den tilträdande honom det ersätter, men tarfvar prästegård
ey flere hus än sochnens hus och Presten ändå bygt andre
hus, det skall ey annorlunda än en öfverflödig bygnad kunna
anses, hvarmed den tilträdande emot sin vilia ey kan belastas.
Lag-Commissions ledamöter yttrade sig, det de tykt vara
för svårt at påläggia Prästen åhrlig bygnad, då han icke vill
för sin beqvämlighet hafva flere hus än de som bygde äro.
Denne qvestion remitterades äfven til Lag-Commissionen.
Sedan uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli, at de
icke vilja hålla stall i prestegården, ey eller klockarestugun.
Prästeståndet svarade därpå, at på 2:ne Rikzdagar voro
resolverat, det Allmogen skola hålla stall i prestegården;
Tvist om prestgårds stall och presthus i stad.
253
Och uplästes hvad som åhr 1719 resolverades på Presterskapets
Allmenna Besvär jemte Resolutionen på Bondeståndets
Besvär vid 1727 åhrs Riksdag angående stallet.
Men Bondeståndet protesterade däremot med mycken häftighet
och påstod, at som stallet voro utom the siu laga husen,
så borde sochnen thärmed ey besväras.
H. Ex c. Landtm, förestälte dem, huru angelägit det är,
at de sörja för sine siälesörjares välmågo, och at Presten måste
hafva stall, efter han skall hafva hästar at fara till kyrkia
och i soknebud med.
Talemannen för Bondeståndet svarade därpå, at Presten
tager väl skiäl förr han reser i soknebud.
Presteståndet inlät sig intet med Bondeståndet i någon
discours däröfver vidare, än at dem föresteltes, det stallet voro
oumgiängeligit.
Omsider frågade H. Exc. Landtm. Stånden, om stallet
skall byggas af soknen.
Hvartill R. o. A. svarade ja.
Borgareståndet var af samma mening, efter thet blefvit
på tvenne Rikzdagar faststelt.
Blef altså stallet i § stående.
Ater påmintes, at de som icke höra till Ståndet måtte
taga afträde;
Hvilket och straxt skiedde.
Hvad Klockarestugan angår, så fandts godt, at den skulle
uteslutas, ehuru Presteståndet påstod, at det måtte vid förra
vanligheten förblifva.
Vid 3 § uplästes Presteståndets påminnelse, at Presterskapets,
Academi®-, Gymnasii- och Scholmbetienters samt deras
enkiors och omyndige barns hus och gårdar, som de sielfva
bebo uthan at bruka någon borgerlig näring, måtte i denne §
lika med Frelsemäns hus och gårdar frikallas för prestehusens
byggande i städerne.
Sammalunda uplästes Borgareståndets påminnelse, at uti
denne § lärer vara nödigt at uthnämna, huru många samt hurudana
hus Kyrkioherdar, Capellaner och Scholaemestare i städerne
på deras embetesgårdar bör bestås, likmätigt Resolution
på Allmogens Besvär 1727.
Sedan påstodo Borgmestarne Stoltz och Eckerman, at
Professores, Lectores och Scholsebetienter böra byggia prestehusen
i städerne;
254 April 29. Tingsbyggning. Husesyn.
Hvaraf förorsakades en vidlyftig discours.
Ändteligen blef resolverat, at denne 3 § så ändras skulle:
»I staden böra hus och gärdar för Presterne byggas af thein,
sorn thar byggia och bo och icke redan äro thärifrån genom
privilegier undantagne».
4 §. Hr Wellis påminnelse uplästes, at en Tingzbygning
borde bestå af en sal och fyra camrar.
R.: Man har tykt, det man icke borde så mycket betunga
Allmogen.
Ständerne biföllo svaret.
5 §. Uppå Borgmestaren Stoltz’ påminnelse samtyktes,
at efter ordet »soknen» tillägges: »eller staden».
28 Cap. Bygninga-Balken.
Vid 1 § uplästes Hr Abrahamsons påminnelse, at man
icke bör besvära Skattebonde med husesyn hvart tredie åhr;
Af hvilken mening och Borgarståndet var.
R.: I § talas intet om en ordentelig husesyn, uthan allenast
om en oeconomisk besichtning, hvilken är nödig därföre,
at hemmanet ey må fördärfvas igenom husens nederrötande
och vahnhäfd, som i tid bör förekommas, på det ränttagaren
må altid hafva sin fulla säkerhet i skattejorden.
Däruppå hemstälte Hr Landzhöfdingen Ehrencrona, om
icke § kunde så inrättas, at besichtning eller husesyn icke oftare
skie må, än tå vahnhäfd och missbygnad förnimmes, eller
och ombyte skier, i hvilket fall besichtning och husesyn hållas
bör så å skatte som crono.
Ständerne funno sådant billigt och remitterade § till jemkning
uti Lag-Commissionen.
Vid 3 § uplästes Hr Abrahamsons påminnelse, at åtskillnad
giöras bör emellan de hemman, som skog äga, och de
som intet hafva, samt at därefter bör den åhrlige bygnaden
beräknas.
Därtill svarades af Lag-Commission, at sådan åtskillnad
voro alt för svår at giöra, om hemmanet äger timmerskog eller
icke; dessuthan böra allmenningarne komma dem till hielp,
som ingen skog äga.
Ständerne voro med svaret nögde.
Sittmans fordran. Skiften i Halland, Skåne och Blekinge. 255
Den 4 Maij.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 1 Aprill öfver Majorens Hr Gustaf Allert
von Sittmans ansökning om resten af betalningen för 36 Läster
hafra, som dess frambledne fader Ofver-Krigz-Commissarien
Allert Sittman till Kongl. Arméen försträkt. Hvaröfver Deputationen
sig således yttrar, at de ey finna sådane skiäl af
Hr Majoren von Sittman vara andragne, som kunna förorsaka
Deputationen at för sin del styrka Riksens Ständer till någon
ändringz giörande uti hvad K. Cammar-Collegium i stöd af
General-Resolutionerne och flere därvid andragne reelle omständigheter
under den 24 Martii 1729 häruthinnan resolverat
och H. K. May:t den 11 Februarii sidstledne i nåder confirmerat,
helst sådant skulle blifva ett eftertänkeligt och för
Riket skadeligit prsejudicatum vid flere fordringar af lika beskaffenhet.
Thetta Betänkandet blef af R. o. A. bifallit.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkiande af den 1 Aprilis angående allmenne fäladsmarkers
skiptande och opbrukande i Halland. Hvaröfver Deputationen
i följande slut stadnat, at de för sin del önska, at det, såsom
ländande till landets bettre cultiverande och åkerbrukets befordran
i Halland samt däraf flytande fördelar både för publico
och private hushållare, måtte hos Riksens Högloft. Ständer
vinna benäget bifall. Men beträffande det af Hr General-Majoren
och Landzhöfdingen giorde förslaget, at den, som vill
skifta byelag tillhörige fäladsmarker, skall undslippa alla omkostningar
på delningen, och de allena stadna på dem, som
icke skipta vilja, så är Deputationen af den oförgripelige mening,
at när någon skipta vill, böra samtelige jordäganderne
därom tillsäijas och proportionaliter bestå omkostnaderne på
delningen efter öre och örtug i bohlbyen. Vid detta tillfälle
har och Deputationen ey lemnat obemält, at Riksens Ständers
öfver Allmenna Besvären förordnade Deputation har den 30
nästledne Martii behagat till denne Deputationen remittera den
75 § af Allmogens vid denne Rikzdag ingifne Allmenne Besvär,
hvaruti förmäles, at som på åtskillige orter åboerne i en by
eller och flere byar tillsammans äro delachtige uti skog och
256 Maj 4. Skiften. Tull å Böhmiska dricksglas.
mark, uthan at dem emellan någon särskild delning skiedd är,
så anhåller Allmogen i Skåne och Bleking underdånigst, at
enär någon af sådane åboer åstunda skulle, at dess andel måtte
därifrån uhrskilias samt ifrån det öfriga afsöndras, det sådant
ey allenast måtte honom tillåtas, uthan och at de öfrige åboerne,
som uti sådan skog och mark delachtige äre, jembväl
till den nödige omkostnaden därved måge proportionaliter bidraga
samt deras andel prsestera, helst och emedan en dylik
delning ganska mycket skall lända till skogarnes conservation
och befredande samt Allmogens tillika med det gemena bästas
upkomst och förkofring. Och emedan denne ansökning är af
enahanda beskaffenhet med det, som Hr General-Majoren och
Landzhöfdingen Bennet angående Halland förestält, sorn ofvantill
är andragit, och Allmogen i Skåne och Bleking just begiära
det samma, som Deputationen angående Halland här
ofvanföre till Riksens Ständers välfinnande hemstält, nembligen
at den som vil skipta odelt byemark må därtill hafva lof, och
at omkostnaden, som därvid kan förefalla, må proportionaliter
på hvar och en däruti interesserande byeman komma at stadna;
så förmenar Deputationen, at detta icke allenast i Halland
samt Skåne och Blekingen, uthan jembväl i de öfrige lähnen
i hela riket, hvarest oskipt utmark finnes, kunde vid vederbörandes
anhållan på ofvannemde sätt tillåtas.
R. o. A. biföllo äfven thetta Betänkandet.
Uplästes Gammar-, Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 1 Aprill sidstledne angående Glashandlarens
i Lund Christian Störmers hos Riksens Ständer giorde ansökning
om någre ifrån Böhmen inskrefne dryckesglas förtullande.
Hvaröfver Deputationen sig utlåtit, at den för de anförde skiälen
skull finner vara skiäligt, at bemelte Glashandlare Störmer
må få efter 1719 åhrs Tulltaxa förtulla dess två och en half
kistor inbekomne dryckesglas, och altså få tilbaka hvad han
däröfver måst deponera vid Landzcrona stads Stora SiötulsConthoir,
doch uthan at detta må blifva praejudieat vid andra
dylika tillfällen; kunnandes i öfrigit General-Tullarrende-Societeten
så mycket mindre säija något af deras inkomster härigenom
afgå, sorn de vid contraherandet med K. May:t och
Cronan intet bordt refiectera uppå den tulls upbärande, som
en till införsell aldeles förbuden vahra i taxa påförd blifvit.
R. o. A. biföllo thetta Betänkandet.
Major Jernfeldts Memorial om Reserve-cassorne uplästes.
Rusthållarnes mern. Oordentlig redovisning i Skåne. 257
Gref Gustaf Gyllenborg bad, at det måtte få liggia,
till dess Deputationen kommit in med sitt betänkande därom.
Frih. Eric Oxenstierna mente, at Rusthållarne ey kunde
disponera om Upbrotts-cassan, efter det voro Konungens medell,
och de samblades för sådane prestanda, som Rusthållarne
böra hålla, men emot en viss afgift slippa.
Hr Jernfeldts Memorial remitterades till Secrete Utskottet,
och gafs honom lof at gå till de andre Stånden därmed.
Gref Gustaf Gyllenborg och Lagman Wennerstedt
talte därpå, at Hr Majoren tillvidt dem at hafva giordt emot
Richzdagsordningen, medelst det så många skrifvit under Memorialet;
och som R. o. A. voro bekant, det Rusthållarne hafva
vid alla Richzdagar fådt träda tillsamman och gifva sina prostulata,
thärföre the ey giordt emot Richzdagzordningen, så
begiärte de, at Majoren Jernfeldts Memorial ey måtte gå till
de andre Stånden.
Det förblef doch vid förberörde resolution.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
5 Aprill, hvaruti andrages, det K. May:t i anledning af Riksens
Ständers underdånige begiäran vid sidsta Rikzdag i nåder
gifvit Secrete Utskottet vid handen, huru i någre Herredagzmäns
närvaro i hvar province efterfrågat och undersökt är så
väl om de medels disposition, hvilka på samma Richzdag äro
till några lähn af publico förskutne till spannemåls upkiöpande,
såsom och om den spannemåls återbetalning, som in natura
uthur magazinerne på samma sätt försträkt blifvit, samt at
alle lähn, som sådane förskått åtniutit, äre med theras underdånige
berättelser inkomne till H. K. May:t, som them sedan
till Cammar-Collegium remitterat. Vid the öfrige lähnen skall
ingen ting vara at påminna, men emedan i then relation, som
Undersöknings-Commissionen i Malmöhus lähn ingifvit, åtskillig
oreda och orichtighet anföres vara förelupen icke allenast i
förenämde spannemåls-, uthan och i kyrkiomedlens med mera
disponerande, har H. K. May:t behagat remittera bemelte relation
till Cammar-Revisionens skiärskådande och afgiörande.
Thetta har gifvit Secrete Utskottet anledning at om samma
relations innehåld giöra sig närmare underrättad, och som thärutaf
nogsamt befinnes, at sådan både otrohet och egenvillig
disposition härvid blifvit brukad, hvarigenom publicum torde
stanna i ansenlig skada och mistning, altså håller Secrete Utskottet
högst nödigt, at thesse af Undersöknings-Commissionen
Adelns Protokoll 1731. 1*7
258 Maj 4. Westfelts yttrande om oordningen i Skåne.
i Malmöhus lahn anförde mål till ett rättvist och skyndesamt
slut ofördröjligen böra befordras, men finner så mycket större
svårighet för Camraar-Revisionen at thetta verkstella, som,
thar undersökningen skall retteligen fortsättias, ganska många
personer thar vid komma at höras, hvilka i orten boende äre,
thar casus existerat och bäst kan vara bekant, så at Secrete
Utskottet tycker saken icke kunna i Cammar-Revisionen uthan
efter lång tidsens utdrächt och med största obeqvämlighet
ransakas och afhielpas, i stellet at den redan där i orten förordnade
Commissionen, om den därtill blefve fullkomligen instruerad,
skulle förmodeligen snart nog sådant kunna uträtta,
helst bemelte Undersökningz-Commission redan så berömligen
thärtill banat vägen. Fördenskull hemsteller Secrete Utskottet
til samptelige Stånden at häruthinnan determinera hvad the
nyttigast och bäst pröfva.
Hr Westfelt: Uthaf det Extracto Protocolli, som upläsit
är, finnes, at K. May:t remitterat detta till CammarRevision,
therföre finner iag bäst at låta thet gå then vägen.
Hvilket han vidlyfteligare utförde.
Hr Ehrenpreus: Jag tillstår, at iag ey utan bestörtning
sedt, at Capitein Westfelt upläsit af ett papper sin mening,
det måtte vara förut prsemediterat, och altså är nödigt, at
Capitein Westfelt gifver tillkenna, hvem som uptäckt för honom,
i hvad slut som Secrete Utskottet stannat, på det at
den må därföre vederbörligen ansedd blifva.
Frih. Ornstedt påminte äfven om det samma.
R. o. A. funno skiäligt, at Capitein Westfelt bör säija,
hvilken som gifvit honom härom underrättelse, eller vara sielf
ansvarig.
Gref Lewenhaupt frågade, om Capitein Westfelt skall
kallas fram.
Hr Westfeldt: Jag förmodar, at ingen kan förneka mig
at skrifva min mening, och hvad denna saken angår, så har
iag hördt i Skåne talas därom. Hade någon sagt mig, at Secrete
Utskottet stannat i sådant slut, försäkrar iag, det iag
skulle straxt säija, hvilken det varit.
Hr Didron: Det kan vara lika mycket, hvad honom angår,
men Secrete Utskottet lider härved.
Frih. Ornstedt bad, at han måtte gifva fram sin skrift.
Hr Westfeldt sade, at han rifvit sönder den.
Skånska undersökningskommission o. Kammarrevision. 259
Hr Ehrencrona: Det kunde aldrig skrifvas straxt emot
Betänkandet, uthan måst vara förut skrifvit. Får iag tala i
hufvudsaken, skall iag visa, huru obilligt han contracarerar
Secrete Utskottet. Denne saken är omöijeligit at företaga i
Cammar-Revision af ordsak, at Tull-Inspectorer, Ländzmän,
Häradzfogdar, Kyrkio-Inspectorer och flere concurrera i denne
saken, och hvar skall leda saken ifrån sig. Altså ser man,
at Hr Westfelt varit illa informerad, då han skrifvit sitt Betänkande.
Detta är ett oeconomiemål. Cammar-Revisionen
har sagt, at det är intet möijeligit på sex åhr afgiöra den
saken, om intet det skier in loco.
Gref Lewenhaupt: Blifver Secrete Utskottets Betänkande
bifallit?
Svarades ja.
Hr Grundelstierna: Här äro åtskillige, som fråga, hvilka
som skola bestå den Commission.
Gref Carl Frölich: Det är resolverat, at inga Commissioner
skola hållas.
Frih. Wrede: Commissionerne äta up oss, ty de kosta
Cronan alt för mycket och uträtta litet.
Gref Lewenhaupt: Blifver det vid Secrete Utskottets
Betänkande?
Svarades ja.
Hr Ridderschantz: Yäl må det blifva en UndersökningsCommission,
men saken dömes i Camar-Revision.
H. Exc. Landtm, kom fram och frågade, om saken voro
afgiord.
Hvartill svarades ja.
Hr Fritski: Commission ransakar, och Hofrätten dömer
sedan.
H. Exc. Landtm, upläste sielf slutet af Secrete Utskottets
Extracto Protocolli och sade, at det ser ut, som Commission
skall böra afgiöra saken. P'rågade thärpå, om Commission
skall äfven giöra af saken.
Svarades ja.
Hr Stobée: Som iag varit en ledamot i Commissionen,
så vill iag berätta, at Commission ey är domför, och understeller
altså R. o. A., om icke denne Commissionen kan allenast
undersöka saken och den sedan afdömas i K. CammarRevision;
och så tyckes böra skie med alla Commissioner hä
-
260 Maj 4. Skånska kommission o. Kammarrevision.
dan efter, så at de ey vidare gå, än allenast undersökia sakerne,
men tlie sedan gå till sina fora.
Hr Erenpreutz: Jag vill intet tala mera, efter R. o. A.
samtyckt, at Commissionen skulle döma, men när iag eftertencker,
hvad för stort inissnöije Riksens Ständer förklarat
emot Commissioner, och iag ey eller vet, huru vida den, som
denne saken närmast rörer, kan vara nögd därmed at hon
drages ifrån Cammar-Revision, så hemsteller iag R. o. Arns
gunstige bepröfvande, om icke det kunde härmed gå såsom Hr
Öfversten Stobée föreslagit.
H. Ex c. Landtm.: Får iag fråga än en gång, så frågar
iag, om Hr Stobées och Hr Ehrenpreus’ meningar få bifall.
Svarades ia.
Hr Fritski begiärte, at så framt saken drages ifrån Coramission,
det Cammar-Revision då afgiör den skyndsammast.
I anledning häraf skrefs följande Resolution på Secrete
Utskottets Extractum Protocolli, sedan den blifvit upläsen och
approberad, at R. o. A. resolverat, det Commission allena har
at bringa ransakningeu til slut, men at thet, som ey i orten
kan afgiöras vid the thär varande domstolar, sedermera efter
K. May:ts nådige förordnande, så snart som Commissions acta
inkomma, afgiöres uti K. Cammar-Revision straxt och ofördröijeligen.
H. Exc. Landtm.: I sidsta pleno voro R. o. A. så gunstige
emot Medailleuren Hedlinger, at de förklarade sig, det
de ville låta samla något åt honom; altså är frågan, om därmed
skall begynnas. Det voro önskeligit, at det voro tillräckeligit,
och at man kunde hielpan vidare af Riddarehusmedlen,
men det gifver mig och de öfrige Directeurerne tillfelle
at begiära, det R. o. A. ville nämna någre till at see öfver
Ridderhus-ährenderne, och taga därtill sådane, sorn äre vane
vid processer, räkningar och manufactorier.
Hr Grundelstierna: Här vid kan iag ey lemna obemält,
at penningarne vid Ekmans värk alla anlägges, hvarom Manufactoristen
Smidt har inlagt ett Memorial.
H. Exc. Landtm.: Frågan är, om de vilia uppehålla sig
nu härmed, eller nämna uth Deputerade.
R. o. A. funno godt, at Electorerne välja ut dem, och
sedan remitteras Smidts Memorialer till dem.
Beslut om Biddarhusdep. Hedlinger. Slottsbyggnaden. 261
H. Exc. Landtm.: Här äro åtskillige, som mena, at ju
flera de äro, ju långsammare går det, och at tolf kunna vara
nog.
Thetta blef bifallit.
Hr Adlerbeth: Räkenskaperne böra öfverses, och huru
Manufacturiet är drifvit, jembväl öfverläggias, huru det skall
drifvas framdeles.
H. Exc. Landtm.: Det är väl, och min önskan voro, at
vij finge dem, som kunde stå oss bij efter Riksdagen.
Hr Hökerstedt: Ifrån Deputerade öfver Manufacturiet
kommer en relation, som kan gå till dem, som utvalde blefvo,
hvaraf de lära få see, at värket blifvit efter all möijelighet
drifvit.
H. Exc. Landtm.: Det äro skiäl som styrka dertill at
Electorerne skynda med våhlet.
Frih. Rålamb: Jag påminner allenast det, at inga som
hafva at giöra vid Direction eller Ridderhussakerne blifva vid
electionen.
Detta fans skiäligit.
H. Exc. Landtm, berättade, at Ridderhuset har och
processer och vunnit en sak i Giöta Hofrätt, men som Directeurerne
sökt K. May:ts Justitise-Revision, hemstelte H. Exc.
Landtm. R. o. A., om icke en underdånig recommendatiou för
denne saken kunde till K. May:t upgå.
R. o. A. approberade detta.
Sedan förente R. o. A. sig at klockan fyra eftermiddagen
träda tillsamman här och förära Medailleuren Hedlinger något
för den giorde stämpeln.
Men som H. Exc. Landtm, förestälte, at det lärer blifva
för sent i dag, efter man skall gå up och see, huru bygt är
på nya Slottet;
Så differerades det till Torsdagen eftermiddagen.
Memorialet till K. Magit om Riddarhussaken uplästes och
approberades.
Frih. Bror Rolamb påminte, at Capitein von Böns sak,
som voro före hos K. May:t, icke måtte hindras af Riddarhussaken
i K. Justitias-Revision.
H. Exc. Landtm.: Detta lärer intet hindra de sakerna,
som begynte äro.
R. o. A. låto förblifva vid conceptet, som gillat blifvit.
262 Maj 4. Slottshjelpen. Riksrådens antal.
Gref Tessin berättade, at han inlagt sin relation om
slottsbygningen, som K. May:t remitterat hit, hvilken innehåller,
huru arbetet blifvit drifvit, såsom och en räkning för
medlen, och hemstelte, om icke de begge kunde remitteras till
Secrete Utskottet; imedlertid voro frågan, om icke Slottshielpen
skulle continuera.
R. o. A. biföllo Gref Tessins förestellning;
Och thärpå inviterade Hr Grefven them som behaga, at
gå up i dag och see på nya slottsbygnaden.
Sedan företogs Riksens Ständers Secrete och Justitice-Deputationernes
gemensama Betänkande af den 12 Aprill sidstledne,
at inga flere Riks-Råder nu för tiden, ey heller framdeles,
och så länge det uti Regeringsformen faststelte antalet
af sexton är fullt, böra eller kunna få antagas.
H. Exc. Landtm.: Som detta Betänkandet har legat så
länge, så är tid på at iag gior frågan.
Hr Didron begiärte, at man måtte få raisonera om then
saken.
Hr Adlerbeth: Justitiae-Deputation har ett project under
händern, huru sakerne i Justitiae-Revision skola gå fortare.
Det sades ey kunna hindra denne sakens afgiörande.
Hr Didron: R. o. A. lider mäst därigenom, örn ingen
försterkning blifver, men de andre Stånden lida intet, ty de
äro af R. o. A., som komma i Rådet.
H. Exc. Landtm, frågade igen, om han får giöra frågan.
Hr Didron bad at den skulle hvila.
Hr Åkerhielm: Hvilar den, så afgiöra de andre Stånden
saken.
I anledning här af frågade H. Exc. Landtm., om Deputationernes
Betänkande får bifall.
Thärtill svarades ja, men någre ropade ney.
Hr Lilliestierna: Jag lemnar Deputationernes Betänkande
i sitt goda värde, men finner ibland annat, huru Deputationerne
föreslagit, det 5 af Deras Exc:r skola vara domföre.
Nu hemsteller iag Höglofl. R. o. Arns mogna bepröfvande, om
intet det skulle vara betänkeligit at gå ifrån den gambla processen.
Det är väl Hofrätterne igenom K. May:ts resolution
tillåtit, at femb få vara domföre, men om sådant kan practiseras
i Justitiae-Revision, hvarest så stora saker förekomma,
det hemsteller iag R. o. A., och håller betänkeligit at giöra
femb domföre. Rådet kan ändå bestå allenast af sexton.
Riksrådens antal och antal domföre.
263
Hr Adlerbeth: Det och andra flere måhl äro, som Justitiae-Deputationen
vill komma in och separatim utnämna, i
hvilka måhl femb böra thar sittia, men öfver rätta Revisionsmål
böra ey mindre än siu sittia.
Hr Lilliestierna: Jag menar at detta kunde så länge
hvila.
Hr Rotlieb: Det står uttryckeligen: i måhl af mindre
angelägenhet kunde femb allenast vara öfver sakerne.
H. Exc. Landtm, frågade, om den § allena får hvila.
Frih. Ungern: Det äro ännu någre saker, som röra det
vij hafva i Justitise-Deputation. Kan skie det är nödigt, at
man får höra det andra med.
Gref Gustaf Gyllenborg: Qvasstio an kan afgiöras.
Hr Ehrenpreus: Jag skulle gierna veta, om JustitiseDeputationen
grundar sitt betänkande på sexton eller tiugufyra
Råd.
Frih. Ungern von Sternberg: Det går intet ut därpå,
uthan huruvida i anledning af K. May:ts proposition femb
kunna sittia i vissa saker.
Hr Ehrenpreus: Om det så är, at denne qvestion ey
har afseende hvarken på sexton eller tiugu fyra Rådspersoner,
så kan iag ey see, hvarföre saken nu ey kan afgiöras.
H. Exc. Landtm.: Jag måste giöra frågan så, ty sättet
kan R. o. A. betänka sig på, men frågan är, om icke saken
är afgiord.
Svarades ja.
Hr Riddercrantz: Som skiälen tyckes väga lika emot
hvar andra, så håller iag före, at R. o. A. hafva den minsta
ordsaken at vara emot tiugu fyra, och gior således ett med
Öfverst Didron. De andre Stånden sökia så mycket emot
vårt Stånd, så tyckes, at vij kunde blifva vid denne förmånen
för oss. Sidsta Richzdag blef faststelt, at Råden skulle vara
tiugu fyra; om besparing söktes i annat, så kunde den vinnas
så stor, at Råden kunde därmed underhållas.
Hr Ridderschantz: Vid sidsta Richzdagen skiedde förändring
vid flottan, iag tror till 17,000 Dahl. smt; skola vij
intet få höra, hvad nytta det haft med sig?
Hr Grundelstierna: Efter i Memorialet står nämt om
Richs-Rådens opasslighet, så är min frågan, om icke de siuka
264 Maj 4. Votering angående Rådets antal.
få taga afskied med halfva lönens behållande, på det sakerne
ey måtte komma at studza igenom theras siukdom.
Men thetta fick ey bifall, uthan upväckte ett stort sorl.
H. Exc. Landtm.: Om iag blifver hörd, skola de komma
väl härutur, och är frågan, hvad vij nu skola giöra, efter
R. o. A. äro af skiljacktige meningar.
Det sades: votera.
Hr Didron: Om vij komma öfverens, at det skola blifva
flere Riks-Råd, så behöfs ingen votering.
Hr Ridderschantz bad at saken måtte hvila;
Men det sades, at man bör rätta sig efter pluraliteten.
Hr Ehrenpreutz: Jag beklagar, at vij ey höra hvad som
talas; och hvad angår votering öfver denne saken, så kan ingen
vara däremot, men vij taga bort vår ädla tid, ty mig är
sagt, at de andra tre Stånden bifallit Betänkande.
Hr Didron: Om de andre Stånden afgiort saken, så är
det för deras räkning, men iag säijer ändå ja till Rådets förstärkande,
och det rörer R. o. A. mäst.
H. Exc. Landtm.: Efter intet alle äro af en tanka, är
icke bäst, at det går till votering?
Detta blef bifallit.
H. Exc. Landtm.: Frågan blifver nu om antalet i Rådet,
men om sättet huru sakerne skola där afgiöras, det blifver in
integro, till dess Justitiae-Deputationen kommer in med sitt
betänkande.
Hr Ehrencrona: Jag är intet däremot at Rådet förstärkes,
men här är qvaestio, som först bör afgiöras, om R. o. A.
vilja contribuera till sådane utgifter.
Hr Ehrenpreus: Det följer ju klarligen, at om pluraliteten
obtinerar, så måste de iu tänka på hvar man skall taga
at löna flere Råd med, aldenstund statsmedlen ey äre därtill
tilräckelige.
R. o. A. skredo till votering, och blef frågan thenne, om
Deputationernes Betänkande angående Rådens antal får bifall.
The, som vilja bifalla thet, svara med ja, men the, som vilja
hafva förstärkning, svara ney.
Ifrån Borgarståndet kom en Deputation, för hvilken Rådmannen
ifrån Stockholms stad Hr Scherping förde ordet sålunda:
Till Eders Höga Exc. och Höglofl. R. o. A. äro vij
ifrån Borgareståndet utsände till och i ödmiukhet öfvergifva
Borgaredeputation. Byggningabalken. 265
någre Extracta Protocolli, och bedia at de måtte komma hos
Eders Exc. och R. o. A. i gunstig consideration.
H. Exc. Landtm.: R. o. A. lära ey underlåta at taga
det före, så snart det sig giöra låter.
Rådman Scherping: Eljest hafva vij i comtnissis at
understella R. o. A:ns gunstige godtfinnande, om icke, emedan
allenast ett eller annat capitel återstår af Bygninga-Balken och
Borgareståndet ey funnit sig färdige med sine anmerkningar
vid Handels-Balken, ehuru man beflitat sig at arbeta därpå,
i morgon upskiutas kunde med Handels-Balken, och Missgiernings-Balken
då tagas före.
H. Exc. Landtm.: R. o. A. lärer och taga detta i öfvervägande
och utlåta sig emot det Lofl. Borgareståndet.
Deputationen afträdde.
Sedan förklarade R. o. A. sig, at efter Borgareståndets
begiäran måtte med Handels-Balken upskiutas och i morgon
Missgierningz-Balken företagas.
Extracta Protocolli, som inkommit ifrån Borgarståndet,
blefvo ey upläste, uthan allenast svaret på General Hamiltons
Memorial.
Sedan voteringen var ändad, räknades vota, och voro ja
tvåhundrade trettije nije och ney etthundrade tiugu otta, i följe
hvaraf pluraliteten befinnes hafva bifallit Deputationernes förberörde
Betänkande och fastställ, at Riks-Rådens antal ey
skall förstärkas, uthan blifva vid sexton efter 12 § i Regeringsformen.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åth.
Den 5 Maij.
Församblades Riksens Råd och Ständer åter på Ridderhuset
öfver nya Lagen.
Och uplästes 29 Cap. i Bygninga-Balken.
Vid 2 § har Bondeståndet genom Extractum Protocolli
påmint, at det må förblifva vid den 52 § i 1727’ åhrs Resolution
på Allmogens Besvär, så at Allmogen uthom Tingshusen
icke må besväras at byggia någre Giästgifvarehus på frällseeller
skattegrund, påståendes, at denne § måtte aldeles gå utb,
266 Maj 5. Byggningabalken. Gästgifveriet Städerna.
så at Allmogen ey må förplichtas at byggia Giästgifvarehus,
ehvad de äre på frällse-, crone- eller skattegrund.
Här föreställes, at Allmogen icke kan ifrån en sådan bygnad
befrias, där icke häradet med Giästgifvaren eller ägaren
öfverenskommer, at han sielf skall byggia.
Frih. Wrede påstod, at Allmogen måtte byggia, ty där
Giästgifverie är på ett frällse, kan Frällseman doch ey därmed
betungas, icke eller kan man, i synnerhet uti Finland, förmå
någon Giästgifvare at byggia, helst emedan man där å orten
ey uthan största svårighet kan förmå någon at åtaga sig Giästgifvezöet.
Taleman för Bondeståndet påstod, at Gästgifvaren i anseende
till sin stora profit af öhl, vijn och bränvijn bör byggia
och icke betunga Allmogen därmed.
Sedan härom något blifvit discourerat,
remitterades denne § till K. Lag-Commissionens ytterligare
utarbetande.
Vid 4 § giorde Borgareståndet den påminnelsen, at Giästgifvarne
måge efter 1664 ahrs Giästgifvareordning allenast till
salu hafva Spanskt och Franskt vijn samt bränvijn, och at
denne § därefter skulle ändras, på det at Stadzkiällarne, som
äre skyldige at altid vara försedde med hvarjehanda sorter af
vijn, ey måtte emot deras privilegier komma at lida.
Häremot förestelte Lag-Commission, at Giästgifvarne i
städerne äre gemenligen vijnskiänkare, och at det kommer på
stadens enskylte disposition an at förordna skiänkerie där Giästgifvaregård
är.
Uppå Borgareståndets påminnelse blef i denne § post verba
»sälja vijn och öhl» tillagt: »kanne- och stopetals».
7 §. Borgmestaren ifrån Orebro påminte at straff borde
utsättias för de resande, som uppehålla dem, som skiutza skola.
Men Ständerne låto denne § förblifva, såsom den af LagCommission
fattad är.
30 Cap. Bygninga-Balken.
Vid 1 § uplästes Hr Abrahamsons påminnelse af följande
innehåld: Huru byggias skall i städerne, lemnäs till en särskilt
stadga, men som Bygninge-Balken ey mindre finnes i
Stadslagen än i Landslagen, synes den och kunna här införas,
särdeles det sorn till alla städer kan lämpas.
Missgerningsbalken. Smädelse mot Gud. 267
Men Lag-Commissions ledamöter förestelte thar emot, at
en olika beskaffenhet är med bygningar i städerne och med
dem på landet, emedan bygningarne i städerne ofta måste ändras
för stadsens regularitet skull, och thessuthan är thetta
ett oeconomicum.
Riksens Ständer funno bäst vara, at sådant lemnäs till
en särskilt stadga.
När Bygninga-Balken var sluten, påminte H. Exc.
Landtm., at Missgiernings-Balken nu kommer at företagas,
emedan Ständerne bifallit det Lofl. Borgareståndets begiäran,
at Handels-Balken hvilar, eftersom Borgareståndet ännu ey
fådt tillfälle at öfver Handels-Balken med dess påminnelser
inkomma.
Thärpå uplästes 1 Cap. Missgiernings-Balken.
Vid 1 § berättade Cammar-Rådet Wulfwenstierna, det
Lag-Commission funnit skiäligt, at orden »varda halshuggen
och i håle bränd» måtte uttagas och i stelle sättias: »mista
lifvet».
Afven berättade Cammar-Rådet, at Lag-Commission håller
orden i 3 § »träder till en villfarande» onödige.
Ständerne förklarade sig nögde med benämde ändringar.
Sedan uplästes Hr Abrahamsons påminnelse vid 1 §, at
som thär säijes, at then, som af upsåt lastar Gud, hans Ord
och Sacramenten, skall undergå lifsstraff, hvilket härledes af
Guds Lag för Israeliterne Lev. 24, så bör fördenskull, där
det till grund tages, den skillnad, som giöres Num. 15 emellan
det, som skiedt af öfverdåd, hvilket med lifsstraff blifvit belagt,
och det som skiedt af ovetenhet, hvilket med offer blifvit
försont, äfven här observeras, på det at den, som af ovettenhet
sig häruthinnan försyndar, ey må dödas, uthan undervisas,
ty brottet är förnemligast emot Gud, och han vill ey någon
syndares död, uthan at han omvänder sig och lefver. Dessuthom
skall vara högst angelägit, at fast än någon upsåteligen
in statu tentationis utlåter sig i försmädelser, at det ey uptages
såsom af öfverdåd sagt, ty om Gud tillåter, at menniskian
föres i frestelse, så frelsar han och henne efter sin barmhertighet
uthan blods utgiutande ifrån ondo. Därföre lika som
Christus sade Petro, at då Satan begiärt sålla honom som
hvete, har han för honom bedit, det hans tro ey skulle varda
om intet, så skall vara rådeligare at undervisa en sådan och
268 Maj 5. Missgerningsbalken. Affall från Evangeliska läran.
för honom bedia, än blod at utgiuta. Vidare säges i denne
§, at då någor obetänkt och af hastighet sig häruti försyndar
och sådant ångrar, skall han böta etthundrade Dahl. smt;
men som brottet är allenast emot Gud, och efter Davids vitnesbörd
sådant offer ey behagar Gud, uthan allenast ett bedröfvat
och förkrossat hierta, så synes vara säkrast at låta
därvid bero, ty Gud är sielf mechtig at rätta sin ähra.
Cammar-Rådet Wulfwe nstiern a berättade, at Lag-Commission
icke kunnat lemna denna påminnelsen rum.
H. Ex c. Landtm, frågade, om Ständerne bifalla § i den
projecterade Lagen.
Därtill svarades allmenneligen ja.
Vid 3 § uplästes Hr Abrahamsons "påminnelse emot the
orden, at om någon faller ifrån vår rätta Evangeliska lära till
en villfarande och ey låter sig rätta, den skall förvisas Riket
och ey niuta arf eller jus civitatis. Denne casus håller Hr
Abrahamson före neppeligen vara at förmoda, med mindre at
någon är illa underrättad i den Evangeliska läran; men där
sådant skulle sig tilldraga, synes honom kunna i öfvervägande
tagas, om icke rådeligast voro at följa Pauli lärdom i 2 Epist.
till Timoth. Cap. 2, som så lyder: »Herrans tienare skall icke
vara trätosam, uthan liuflig vid hvar man, lärachtig, den de
onda lijda kan med sachtmodighet och straffa dem som emotstå,
om Gud vil en gång gifva dem bättring till at förstå
sanningen och besinna sig ifrån diefvulens snaro, af hvilken
de fångne äro efter hans vilja».
Cammar-Rådet Wulfwenstierna sade, at K. Lag-Commissionen
funnit denne anmerkningen af samma beskaffenhet
som den förra.
§ blef af Ständerne bifallen.
Sedan uplästes Hr Abrahamsons anmerkning vid den 4 §,
hvarest stadgas, at där någon utsprider villfarande lärosats
och efter varning därined icke afstår, skall han förvisas Riket.
I anledning thäraf frågar Hr Abrahamson, hvilken skall döma
däröfver, då tvist blifver, om lärosatsen är villfarande eller
ey och på begge sidor hvar söker sin mening med Gudz ord
at bestyrka. Och om thet svaras efter 1 Cor. 2: 15, at den
andelige dömer all ting och varder af ingom dömd, så skall
först komma på bepröfvande af andans fruchter efter Gal.
5: 22, hvilken är andelig. Sedan lyder instruction så, Gal.
6 at, om någor menniskia råkade falla i någon synd, skola
Spridning af villomeningar. Trolldom och vidskepelske. 269
de som andelige äre uprätta honom med sachtmodigom anda
och se uppå sig sielf, at de icke frestade varda, men icke ett
ord skall thar förmälas om landsflyckt, och än mindre, at det
är ett salighetsmedell. Ar meningen denna, at där någor har
en mening, som är stridande emot våra symboliska böcker,
må han den för sig allena behålla och ey utsprida, så frågas,
huru en sådan må till rätta hielpas, då han ey må med andre
därom tala. Så skall och vid detta capitlet vara förbijgånget,
huru samvetstvång bör straffas.
Riksens Ständer ansågo denne anmerkning lika som de
tvenne förra af den beskaffenhet, at den icke kan giöra någon
ändring uti §.
2 Cap. Missgiernings-Balken.
Yid 1 § gaf Cammar-Rådet Wulfwenstierna till kienna,
det Lag-Commissiou tänker således ändra denne §, at i stellet
för där står: »han skall halshuggas och i båle brännas», sättes:
»miste lifvet. Får någor död häraf, tå skall man steglas och
kona halshuggas och i båle brännas».
Stånderne voro nögde med samma ändring.
Sedan uplästes Hr Abrahamsons anmerkning vid den 1 §,
hvaruthinnan stadgas, at den, som skadar annan med trulldom
til kropp eller egendom, skall mista lifvet, men Hr Abrahamson
påminner, at i sielfva Lagen står, at den som förgiör annan
med trulldom, så at den får död af, skall mista lifvet;
Hr Abrahamson håller det billigt, at den som skadar annan
till lif eller egendom bör straffas, alt som skadan är större
eller mindre; men at här säijes, det för ali skada, som med
trulldom giöres, skademannen bör med lifsstraff beläggias, skall
fordra ett närmare öfverläggiande, och som det är trulldom,
då någor medelst diefvulens hielp gior det, som öfveigår menniskioförmåga,
så frågas, hvad för bevis kunna förebringas, at
något skiedt medelst diefvulens tillhielp. Den angifnes egen
bekennelse skall ey vara tillräckelig, ty då det som giordt är
ey kan af vissa principier deduceras, at det med diefvulens
tillhielp är giordt, så skall af den angifnes bekännelse intet
slut kunna giöras därpå at döma honom till döden. Inga indicia
skola heller kunna förebringas, som icke äre fanatica,
och så mycket mindre för sannolika at hållas, som naturens
värkan är mera förborgad än bekant. Uthaf Den Helige Skrift
skall ey heller vid förefallande casus något vara at argumen
-
270 Maj 5. Missgerningsbalken. Svordom. Gudstjenst.
tera, ty, då något måhl förekommer vid en domstohl, är ey
qvestion om de måhl, som i Skriften stå, uthan om det mål,
som rätten föredrages. Fördenskull menar Hr Abrahamson,
at säkrast lärer vara at afstraffa den, som illa gior, alt efter
som han skada giordt, och ey utgiuta blod, för det at sådant
kallas trulldom, som aldrig kan bevisas, ey heller antagas, med
mindre någon är af praejudicier intagen.
Lag-Commissions ledamöter utlåto sig, at de hålla före,
at den som brukar trulldom förtienar det utsatte straffet.
Ständerne gillade detta capitlet.
3 Cap. Missgiernings-Bdiken.
1 §. Hr Äbrahamsons påminnelse uplästes, hvari han
påminner, at böter sättes på den, som brister ut i eeder oöh
svordom, men ingen åtskillnad giöres, som i 1687 åhrs Stadga
finnes, om sådant skier af vanart, bitterhet och ondsko, och
om däraf kommer oväsende och oliud eller ey, thär likväl Gud
i sin Lag för Israeliterne Levit. 5: 4 säijer sielf, at en menniskia
väl händer at svärja, och fördenskull i afseende på menniskiosvaghet
sätter därpå en lindring försoning; ty alt straff
bör cum recordatione imbecillitatis humanse sättias, och lärer
ey mindre nödigt vara vid denne förbrytelse det i acht at taga.
Ständerne biföllo § sådan som den af Lag-Commission är
inrättad, allenast ändrades slutet således, at post verba »gior
någor mened» uttogs: »thärom skills i Rettegångs-Balken», och
insattes igen: »in för Rätten, bote fyratijo Dahl. och vare
ährelös»; och blef uppå K. Lag-Conmiissionens förestellning resolverat,
at vid slutet af denne § skulle tilläggias: »Gior någor
mened in för Rätten, bote fyratijo Dahl. och vare ärelös».
Vid 3 § påminner Hr Abrahamson: det här förtydes, at
den som sällan kommer till kyrkian, gior föracht af den allmenna
gudstiensten, skall aldeles intet följa. Och som Gud
påtrugar ey någon sitt ord, uthan vill hafva en frivillig gudztienst,
därföre han ey heller bundit sig till någon ort, uthan
låter sig allestädes finna, så skall den gå bäst till kyrkian,
som lika som Simeon Luc. 2: 27 af andans tilskyndelse kommer
dit. Men nu är så, at den som ey på sattan stund infinner
sig i kyrkian, den blifver i stellet före at gå i kyrkian
beledsagad in i corps de garde, hvilket allenast här, men ey
i andre Evangeliske församblingar hos våre trosförvandter skall
practiceras.
Sabbatsbrott. Angifvelse för förräderi. 271
Ständerne biföllo § med utlåtelse, at ordning bör vara i
församlingen.
Vid 4 § påminte en af Borgareståndet, at åtskillnad
bör vara i böterne, som den skall erläggia, hvilken kommer
drucken i kyrkia, och den som gior där oliud i sitt fyllerie.
Men härtill svarades, at i § äre tvenne casus, som lika
anses, nembligen l:o om en kommer drucken i kyrkian och
2:o om han gior där eljest oliud.
Vid 6 § och de utsatte böter för sabbatsbrott påminner
Hr Abrahamsson, at Augsburgiske Bekiännelsen innehåller, det
hvarken sabbatens eller någon annan dags begängelse är af
nöden till saligheten. Och som menniskian är af samma natur
på sön- eller högtidsdag, som på någon annan dag, och det,
som på den ena dagen brytes, ey häfver skadeligare efterfölgd
med sig, än det, som på en annan dag brytes, uthan giärningen
och skadan är enahanda, ehvad dag det vara må, på hvilken
något brytes, så synes honom, at böter för sabbatsbrott, såsom
till annat ey ländande, än at utarma den, som med något brott
beträdes, skiäligen kunna afskaffas, och at man bör låta förblifva
vid almenna böter, narn vitia erant, donec homines.
Cammar-Rådet Wulfwenstierna svarade, at K. LagCommission
icke funnit skiäligit at utesluta det vanliga straffet
för sabbatsbrott.
Ständerne biföllo §.
4 Cap.
Uplästes Hr Abrahamsons anmerkning vid 4 §, hvarest
stadgas, at om någor angifves för förräderie, men kan ey öfvertygas,
så skall angifvaren äntå vara frij, då han uthan svek
och arghet det angifvit. Om detta skulle blifva stående, förmenar
Hr Abrahamson då vara bestält med den allmenna säkerheten.
Konung Carl XI har i Hofarticlarne af åhr 1687
§ 7 utsatt, at då någor vet, seer eller hörer något å gånge
eller tal vara, som rörer Konungens säkerhet, bör han i tid
det uppenbara, och thär han ey vittne eller fulla skiäl häfver,
bör han bruka en rätt försichtighet at yppa de bekante omständigheter,
at däraf kan anledning tagas at uthan angifvarens
fara utleta saken. Där står angifvaren under fara, men
nu sättes han uthom fara, med mindre svek och arghet finnes,
hvilket ofta under skenhelighet kan fördöljas.
272 Maj 5. Missgerningsbalk*!!. Angifvelse för förräderi.
Härtill svarades, at i Hofarticlarne står expressis verbis,
det angifvaren skall vara frij, när han uthan svek angifvit;
eljest skulle ingen understå sig at angifva något, så länge han
intet vist vet at den, som angifves, är brotzlig.
Frih. Bror Rålamb sade, at denne saken är mycket
betänkelig, ty får man uthan ansvar angifva någon, så kan
snart en oskyldig man blifva angripen.
Så utlät sig och Hr Celsing.
Cammar-Rådet Wulfwen stier na svarade, at om man
ser på orden i §, så lärer finnas, at de icke äro så till förståendes,
som man tager dem; ty man behöfver allenast i sådant
fall gifva omständigheterna vid handen.
Hr Ehrencrona sade det vara svårt at skillia åt, om
angifvaren giordt det af svek eller intet, och at orden, som
the i § nu lyda, äro farlige, ty ens ovän kan snart bringa een
i ondt ryckte, och kan ingen ting vara svårare, än när en
åhrlig man blifver angifven för crimen perduellionis. Därföre
tyckte Hr Landshöfdingen, at § således kunde inrättas, at angifvaren
vare frij, om han har skiäl och omständigheter med
sitt angifvande.
Hr Lilliestierna var af samma tankar och sade, at
man har friska exempel, at en med sitt hufvud fädt unigiälla
sitt angifvande. Therföre skall den, som vill angifva sådant,
böra giöra det med skiäl och bevis, men om han intet det
gior, vare den angifne frij och angifvaren straffas.
Hr Ehrencrona sade, at ett reciproqt straff bör ntsättias
för angifvaren, ty jus talionis grundar sig på Gudz och verldzlig
lag.
Hr Didron påstod, at angifvaren bör vara frij, när han
är uthan svek, ty eljest dristar han sig ey at angifva något,
ehuru stor faran kunde vara både för Konung och Riket, och
om han ey angifver sådant, så blifver han och straffad. Mente,
at om förräderie voro å färde, kunde den, som vet sådant,
säija, at han märkt sådant å färde vara och har hördt det,
men kan ey angifvat, efter han ey har skiäl till at bevisa sådant
med, och i sådant fall tyckte Hr Öfversten at han ey
bör straffas.
Efter något discourerande remitterades denne § till K.
Lag-Commissionens ytterligare jämkande.
Vid 8 § giordes anmerkning, när 5 Cap. 1 § förehades,
hvarom här efteråt förmäles.
Lasteligt tal mot kung, regeringssätt m. m.
273
5 Cap. Missgiernings-Balken.
Vid 1 § uplästes Hr Abraliamsons påminnelse, så lydande:
Här står, at den sorn lasteliga talar emot Konungen skall halshuggas,
men hvarföre den limitation, som i Cap. 9 Konunga-B.
LL. finnes, nembligen om han ey kan det fulltyga, skall gås
förbij, är ey at uträkna, med mindre det vises, at Sveriges
Lag är härutinnan obillig.
Cammar-Rådet Wulfwenstierna svarade, at Lag-Commissionen
redan projecterat en sådan ändring i denne §: »Hvar
som af argt upsåt försmädeligen talar eller skrifver emot Konungen
eller Drottningen eller den, som till efterträdare i regementet
förklarad är, eller och emot Rikets styrelse, miste lifvet».
Frih. Wrangel påminte, at Riksens styrelse måtte här
uteslutas;
Hvilket och Riksens Råd och Ständer funno godt skie
böra.
Preste- och Borgareståndet utlåto sig, at »argt upsåt»
kunde gå ut, emedan de orden eljest torde gifva anledning till
ursäckter och undanflyckter;
1 synnerhet tyckte Hr Professor Melander, at »argt»
borde uteslutas, ty ett sådant upsåt kan aldrig vara godt.
Hvilken Hr Professorens anmerkning allmenneligen bifölls.
Sedan discourerades, om icke i stellet för »Rikets styrelse»
borde sättas: »emot thet faststelte regeringssättet»;
Och blef omsider öfverens kommit, at därom skulle införas
uti föregående Cap. 8 §, hvartill en sådan ändring projecterades,
at efter ordet »befordra» införes: »ett oinskränkt välde,
eller ett annat regeringssätt, än det Riksens Ständer faststelt
hafva»; och resolverades, at begge desse §§ skulle remitteras
till K. Lag-Commission, som har at jämka ofvannemde projecterade
ändringar, hvilka af Ständerne blefvo antagne.
2 §. Vid slutet af denne § utlät sig Hr Rådman Scherping,
at i öfvervägande tagas kunde, om icke straffet borde
skiärpas och i stellet för »femtijo» Dahlér utsättas »ett hundrade»
samt »tre veckors» för »fiorton dagars» hächte.
Men som Deras Exc:r Riksens Råd voro nögde med §;
Altså blef denne anmerkningen icke antagen.
Sedan hemstälte Hr Lilliestierna, om icke i denne §
någon åtskillnad giöras borde emellan thet som rörer ens Rådspersons
embete och thet som uthom embetet är, och efter hvart
Adelns Protokoll, 1731. 18
274 Missgerningsbalken. Smädelse mot RR. Falska myntare.
och ett brott straffet proportioneras; ty om någor i private
mål rörer en Rådsperson på något sätt, hvilket letteligen
torde kunna skie uti en process, voro det alt för hardt, om
den brotzlige skulle straffas till lifvet. Denne anmerkning bestyrkte
och Hr Lilliestierna med en af Högstsahlig Konung
Carl XI utgifven Resolution de anno 1680 på R. o. A:ns
Besvär, som vid detta tillfället uplästes.
Borgmestaren Swede holt före, at som 9 Gap. i Konunga-Balken
är klart, så kunde nu blifva därvid.
Sedan vidlyfteligen blifvit discourerat, öfver Hr LMliestiernas
påminnelse, blef § genom votering bifallen;
Doch vore någre af R. o. A. nthaf samma tankar som
Hr Lilliestierna;
Hvarföre han och påstod, at R. o. A. uti deras pleno måtte
taga denne qvestion uti närmare öfvervägande, helst emedan
han förmente, at större delen af R. o. A. torde finna hans
påminnelse skiälig.
6 Cap. Missgiernings-Balken. ,
Därvid giordes ingen påminnelse.
7 Cap.
Hr Didron beropade sig därpå, at i hela verlden mista
falska myntare lifvet.
Vid 1 och 4 §§ uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli,
at straffet och plichten bör icke som personen är till
uthan allenast efter brottets beskaffenhet lindras eller förökas.
Härtill svarades, at meningen voro ey, at den ena skall
få större och den andra mindre straff, uthan hvar och en skall
straffas efter brottet, fast än den ena med gatulop och den
andra med fängelse, alt som omständigheterne medgifva.
Riksens Ständer gillade hela capitlet, sedan i 1 § blifvit
tillagt, at then som slår eller giuter falskt mynt skall vara
ährelös uthom thet i § utsatte straffet.
Härmed skilgdes Riksens Råd och Ständer åth.
Den 8 Maij.
Uplästes Expeditionen angående Majoren Langman;
Och var thärved ey något at påminna.
Riddarhusdeputation. Generallöjtnant Cronmans ursäkt. 275
Såsom Electorerne utvaldt Deputerade öfver Ridderhussakerne,
så uplästes listan på dem och voro de fölljande:
Sedan uplästes Expeditionen angående Magister Tolsta
dius.
Uplästes General-Lieutnant Cronmans Memorial af den 2
Maij sidstledne, angående den under hans prsesidio förordnade
Commissionens förfarande emot Hr Landzhöfdingen Baron Samuel
von ITyltheen, hvaruti han ibland annat andrager, det han
uti thenne honom nådigst anbefalte och alle andre embetesförrättningar
haft och genom Gudz nåde endast hafva skall
thet till ändemål, som then Högstas alira och sielfva rättvisan
till K. May:ts och Riksens Höglofl. Ständers åstundade nöije
kan befrämia; men at blifva ansvarig för ett begångit fehl uti
processen eller rättegångs ordentelige utförande och ledande,
det hoppas han och med vördnad beder at Riksens Ständer
täckes från honom afvända, etc.
Hr Ridderschantz: Höglofl. R. o. A. lära finna skiäligt
at befria General-Lieutnant Cronman, efter han altid hållit
sig väl och aldrig giordt något steg hvarföre han kunnat förtient
reproche.
Hr Lagercrantz: Här är till at considerera, om icke
Landzhöfdingen Hylten, som bör hafva satisfaction, borde häröfver
höras, men som General-Lieutnant Cronman såsom en
soldat ey förstådt sådane saker, utan fölgt de Hästås vota, så
tyckes mig, at han bör befrias och ansvaret redundera på de
öfrige.
Hr Weili: Det bör ey uhrsäkta honom, at han ey förstådt
denne syslan, ty hvar och en bör föruth bepröfva sin
skickelighet och ursäkta sig, om han ey kan giöra sysslan.
Frih. Bror Rolamb: Det är ingen ibland oss, som ey
kan ursäkta General Cronman, ty den bästa domaren kan fela,
och Regeringsformen ursäktar honom. Men som H. May:t re
-
Gref Tessin.
Gref Ferssen.
Frih. Otto R. Strömfeldt.
Hr Carl Ehrenpreus.
Hr Lagerstolpe.
Hr Berndt Cederholm.
Hr Nerées.
Frih. Conrad Ribbing.
Hr Ehrenstrahl.
Hr Adam Leijel.
Hr Carl Bilberg.
Hr Ankarcrona.
276 Maj 8. Landshöfding Hyltén och Generallöjtn. Cronman.
dan lagt handen härvid och afgiort saken, så. bör han lägga
in hos K. May:t därom, helst Justitise-Cancellern har ordres
at eftersee, huru vida han är coulpabel.
Hr Carl Ehrenpreutz: Jag är af samma mening, l:o
at R. o. A. har svårt at utlåta sig härom, 2:o kan man ey
veta, huru vida Landzhöfdingen Hylteen begiär reconvention.
Hr Ehrencrona: Till at komma ifrån denna qvaestion,
är bäst, at detta Hr General-Lieutnantens Memorial accompagneras
med en underdånig recommendation till K. May:t,
och det i anseende till de motiver, som General Cronman andragit,
med underdånig begiäran, at, sedan Landzhöfdingen
Hylthén blifvit hörd, H. K. May:t då täcktes i nåder anse
förberörde motiver.
Hr Lilliestierna: Det är betänkeligit at inkomma med
en recommendation på General Cronman, sedan man låtit upgå
till K. May:t en förestellning om de fehl, som i Landzhöfdingen
Ilyltens sak förelupit, ty en Domare kan ey fälla dom emot
dom, och således kunna vij ey styrka till någon ändring.
Hr Ehrenpreus: Jag håller före, at detta kunde remitteras
till Justitice-Deputation, eljest torde vij beskyllas före
at döma folk oskyldigt, om vij afskiära Landzhöfdingen Hylteen
dess reconvention.
Gref Lewenhaupt: Ständernes resolution ligger K. May:t
i vägen at befria Generalen Cronman, om icke Ständerne recommendera
hos K. May:t hans ansökning.
Hr Lagercrantz: Om saken får hvila, så vill iag skaffa
Landzhöfdingen Hylteens utlåtelse och förmå honom at gifva
efter sin rätt emot General Cronman.
Det blef bifallit, at saken imedlertid hvila skulle.
Uplästes Rådmannens E. Slobergs och Sundblads å Borgerskapets
vägnar i Fahlun till Borgareståndet hår sammastädes
den 4 Maij insinuerade Memorial, angående de anmälte Besvär,
som bemelte Borgerskap redan upsatt och anfördt emot
den åhr 1720 den 11 Octobris skiedde förening emellan BergzRådet
Svab, såsom då varande Bergmestare vid värket, och
Lofl. Grufverätten å den ena samt Borgmestare och Råd å
den andra sidan, som och af Baron och Prassidenten Hr Otto
Reinhold Strömfeldt, såsom Landzhöfdinge i orten, underskrefven
är, med mera; anhållandes de fördenskull ödmiukeligen,
at som det icke allenast skulle lända Fahlu stadz Borgerskap
uthan och hela Bergzlagen till en oundvikelig undergång, som
Falu borgerskaps besvär. Gref G. Gyllenborg. 277
vöre för hela Riket mer än skadelig, om berörde förening
skulle stå, det därföre til förekommande däraf, i anledning af
förenämde 11 punct uti Rikzdagzordningen, Borgareståndet ville
behierta det fattige Borgerskapets tilstånd i Fahlun och så
begå hos de öfrige trenne respective Stånden, det meroftanämde
Collegier måge forderligast träda tillsamman och med sine anmerkningar
till Bergz-Deputation inkomma, på det nyssnämde
Deputation öfver denne sak sitt betänkande sedan får upsättia
och därpå komma till Oeconomie- och Commercie-Deputation
till behörigt företagande.
Afven uplästes Borgareståndets Utlåtelse af den 4 Maij,
at Ståndet drager til K. May:ts och Riksens Collegier det goda
förtroende, at de lära så skyndesambligen med sitt utlåtande
i denne saken inkomma, så at den inom Riksdagen med ett
ändteligit slut må kunna afhielpas, hvilket Borgareståndet hos
samptelige respective Stånden i bästa måtton anmäler.
D:o resolverades af R. o. A., at ett Extractum Protocolli
till K. Collegierne härom afgår, så at saken innan Riksdagens
slut må blifva afgiord.
Uplästes Besvärs-Deputations Extractum Protocolli af den
6 Maij, at Städernes samt Allmogens Fullmechtige ifrån Vesterbottn
andraga, huru som de hafva förnummit, det Lagman
Gref Gustaf Gyllenborg skall vara sinnad at innan kort anträda
dess resa dit till orten at där förrätta sine Lagmansting;
men som Hr Grefven blifvit af theras Landshöfdinge
Baron Grundel anmodad at vid Riksdagen bevaka länets angelägenheter,
och Hr Grefven förthenskull uti thenne Deputation
öfver Allmenna Besvären nödig är, till förtiga at Hr Grefven
äfven är en ledamot uti Justitise-Deputation med de flere, så
förklarade Fullmektigarne sig, at de gierna åstunda, det Hr
Grefven måtte för denne gången licentieras ifrån Lagmanstingets
förrättande och någon annan därtill blifva utsedd, förmenandes
at Borgmestaren i Uhmå Hr Tavonius skulle därtill
kunna brukas; och som thenne Deputationen funnit beskaffenheten
vara sådan, som Fullmechtigarne andragit, så har
den ey undgå kunnat at till ett benäget bifall anmäla detta
hos respective Stånden in plenis, med hörsamt hemstellande,
om icke thärom till H. K. May:t ett underdånigt memorial
afgå kunde.
278 Maj 8. Lagmannen gref G. Gyllenborg befrias från ting.
Hr Lilliestierna: Hvad dispensation angår, så kan därtill
samtyckas, men huruvida Tavonius skall brukas, det hörer
Hofrätten till.
Hr Ehren preus: Riksens Ständer hafva förklarat sitt
missnöije och vilja, at inga Borgmestare skola brukas till at
hålla Lagmansting, emedan vid Lagmanstingen cognosceras
Häradzhöfdingarnes domar, och det tyckes, at Häradzhöfdingarne
därigenom lida. Den, som begiär slippa hålla tinget,
kan förena sig sielf med någon annan, ty Hofrätten kan ey
tvinga någon at giöra tienst för en annan.
Hr Lilliestierna: Man kunde lemna Gref Gyllenborg
vittnesbörd, at han är hindrad i Deputationerne, och sedan kan
han gå de vägar som vederbör.
Gref Lewenhaupt: Får Betänkandet bifall?
Svarades ja.
H. Ex c. Landtm, kom up.
Hr Lilliestierna: Så vida är Betänkandet bifallit, at
Gref Gyllenborg dispenseras ifrån Lagmanstingets hållande,
men om en annan Domare skall förordnas i hans stelle, thet
hörer Hofrätten till.
Hr Öfversten Hamilton: De andre Stånden lära bifalla
Extractum Protocolli.
H. Exc. Landtm.: Det äro 68 mili! dit up.
Hr Ehrenpreutz: Saken kan blifva afgiord på det sättet,
at Gref Gyllenborg blifver dispenserad, men Hofrätten utser
någon tienlig Domare i stellet.
Frih. Bror Rålamb: Det kunde bifallas, allenast at ey
blifver något praejudicat, at en Borgmestare får brukas till
Lagmanstings hållande.
Det blef bifallit af R. o. A., at Lagmannen Gref Gyllenborg
för denne gången dispenseras ifrån Lagmanstingets hållande,
och at K. Hofrätten förordnar antingen Borgmestaren
Tavonius eller någon annan skickelig man thar i orten till at
förrätta Gref Gyllenborgs vices.
Uplästes Landt- och Siö-Milice-Oeconomie- samt Cammar-,
Oeconomie- och Commercie-Deputationernes Betänkande af den
14 Aprill öfver Capitain Anthon Wilhelm Andersons hos Riksens
Ständer ingifne Memorial, som den 8 Martii sidstledne
ifrån Uhrskilgnings-Deputation blifvit dit remitterat. Hvar
-
Kapten Anderssons memorial. Lotserit i Varberg. 279
öfver Deputationen sig således yttrar, at som Expectance-staten
vid sidsta Rikzdag är faststäld och benådningar med pensioner
utdelas af H. K. May:t, sedan vederbörande Collegier blifvit
hörde om personernes tillstånd och förtienster, så at inga andra
lära hos H. K. May:t till någre benådningar anmälte blifva
än de, som i anledning af Reglementer och Förordningar sådant
förtient; altså, och efter Capitein Anderson ey eller någre
specielle casus upgifvit, kunna Deputationerne ey see, hvad
härvid är til giörandes, besynnerligen som en allmen undersökning
i alla stater, och om den äfven skall sträckia sig till
befordringar, torde blifva så onödig, som den vore mycket
hinderlig, om icke aldeles ogiörlig, at vid denne påstående
Rikzdag medhinna. l
R. o. A. biföllo thetta Betänkandet.
TJplästes Landt- och Siö-Milice-Oeconomie- samt Cammar-,
Oeconomie- och Commercie-Deputationernes Betänkande af den
14 sidstledne angående Lotsar i Warberg. Hvaröfver Deputationerne
stannat i följande slut, at ehuruväl staden Varberg
anförer det såsom största hindret till lotseriets inrättning därsammastädes,
at för Lotsarne ingen lön bestås, hvarmed Cronan
icke eller, i anseende till det som K. Ammiralitets-Collegium
därvid påminner, lärer kunna graveras, så förmoda Deputationerne
likväl, at ständige Lotsar i Varberg lära stå at
erhållas, om där, såsom i andra siöstäder, hvarest lotserie
inrättat är, betalas penningar både af fremmande och stadsens
egne fahrtyg, då äfven den författning kunde giöras, at alla
utgående skieppare, som hos Commendanten måste visa, at
hamnpenningar blifvit erlagde, med det samma opgifva qvittence
på lotzpenningarne, som efter Lotzordningen och den vanlige
Taxan böra clareras. Hvarjemte det och likmätigt K. Ammiralitets-Collegii
mening torde bidraga till saken, at ofvanomrörde
och så kallade Skrifvareklippan, som af Commendanterne
skall blifvit nyttiad, men dem doch ey hvarken på lön
eller eljest anslagen är, blefvo Lotsarne till hemvist och nyttiande
öfverlåten. Likaledes vill det lända Lotsarne till utkomst,
at icke flere, än högstnödige äre, antagas; och skulle
man hålla före, at i Varberg, där icke särdeles fart är, kan
vara nog en Lotz med en Lärodräng, doch, om Borgerskapet
skulle åstunda och kunna underhålla flere, att därutinnan dem
frihet lemnäs.
R. o. A. biföllo äfven thetta Betänkandet.
280 Maj 8. Hofrätterna. Vermlands timmerutförsel.
Justities-Deputationens Betänkiande angående K. Hofrätternes
förrättningar uplästes;
Och fandts godt böra liggia på bordet.
Hr Ehrenpreus: Det lärer vara nödigt, at det ligger
på bordet, särdeles sorn där tagas åtskillige mått och något
är förbigångit, som torde vara angelägit at påminna. Imedlertid
skattar iag mig lyckelig, at K. Svea Hofrätts arbete blifvit
Riksens Ständer föredragit. Hade K. Rättens ledamöter icke
varit så hindrade i Deputationer och Commissioner, hade långt
mera kunnat uträttas.
Uplästes Cammar-, Oeconomie- och Commercie- samt BergzDeputationernes
Betänkande af den 30 Martil angående den
skaddige och olofliga timberutförslen ifrån Vermeland och dess
förekommande samt angående trävarors nobiliterande, som ansenligen
kunde bidraga til undervigtens i handeln stoppande.
Här öfver yttra sig Deputationerne således, at hvad det förra
om timberhandelen vidkommer, så emedan af Riksens Ständer
på förleden Riksdag det ährendet blef lemnat till K. May:ts
egit afgiörande, hvarpå H. K. May:t, sedan vederbörande Collegier
blifvit hörde, i nåder för godt funnit at genom en allmen
trykt Förordning af den 16 Junii 1729 förbiuda all timberhandell
på Norrige samt däremot påläggia städerne at af
Allmogen emottaga alt furu-, gran- och talltimber, hvilket alt
kan uthur bemelte tryckte Förordning närmare ses, altså
hafva Deputationerne ey vidare härvid kunnat tillgiöra, än at
däröfver höra vederbörandes utlåtelser, så väl deras i städerne,
som och Allmogens, hvilka på denne Rikzdag såsom
Fullmechtige här tilstädes äre; hafvandes de allesammans med
högbemelte K. Förordning, såsom till alla delar fullkommelig,
utlåtit sig vara rätt nögde och altså därvid ingen ting särdeles
haft at påminna; vid hvilka omständigheterne Deputationerne
för deras del hålla före, at härvid intet något vidare
lärer återstå, än at Riksens Ständer hembära K. May:t en
underdånig tacksägelse för den ömhet, K. May:t altid, jembväl
i detta mål, för dess trogne undersåtare hyser. Och beträffande
det senare, om trävarornes nobiliterande, så har man förnummit,
at så väl K. May:ts och Riksens Cominercie-Collegium
yttrat dess betänkande häröfver uti dess underdånige Bref till
K. May:t om Handelsbalancen, som och K. May:ts och Riksens
Cammar-Collegium genom dess senare underdånige Bref till
K. May:t; kunnandes doch Deputationerne om detta senare
Carlskoga bergsmäns besvär mot J. Kobsams arfvingar. 281
målet sig icke utlåta, så vida välbemelte Collegiers afiagde
Betänkande ey til desse Deputationerne, uthan förinodeligen
till någon annan lära blifvit remitterade.
R. o. A. biföllo thetta Betänkandet.
Hr Cederholm begiärte, at det måtte liggia på bordet;
Men saken sades redan vara afgiord.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande af den 27 Aprill
sidstledne öfver de vid sidste Rikzdag åhr 1727 förehafde och
nu åter hos Riksens Ständer ingifne samt ifrån dess Uhrskilgningz-Deputation
hit under den 13 Martii nästvekne remitterade
Besvär, som Herredagzmannen Lennart Tossingson i
Forssby så å egne, sorn och [såsom] Fullmechtig å Bergzmännens
uti Carlsskoga sokn vägnar, emot frambledne BruksPatronen
Jacob Robsams arfvingar och sterbhusinteressenter
anfördt beträffande påstådd inlösen af de uthaf dem åboende
hemman, hvilka den 23 Martii 1680 blifvit af Cronan till
framledne Assessorens Magnus Cronströms enkia Fru Sigrid
Ekeliielm till skatte försålde och sedermera af hennes arfvingar
den 17 Junii åhr 1703 uppå benämde Bruks-Patron Robsam
transporterade, däraf åter sedermera Vs-del uthaf besagde BrukzPatrons
enkia, nu mera afledne Anna Grubb eller Norin, till
dess stiufdotter Magdalena Robsam äro medelst kiöp afstådde,
och hvarå nu äfven talan giöres jemte påstående af ändrings
erhållande uti de Bergsmännen sedan sidsta Rikzdag vid Bergzoch
Hammartings-Rätten den 24 och 27 Maij 1728 ådömde
böter, med hvad mera öfver de af bruksinteressenterne dem
tillfogade intrång i hemmanens skog till hytteblåsningens förmente
nachdel klagas, hvaröfver efter erhållen communication
Abraham Robsam sig således yttrat, som acta utvisa. —
Häröfver har Justitiae-Deputationen stadnat i detta slut:
l:o. Aldenstund vid sidstledne Rikzdag åhr 1727 det
målet angående då påstådd inlösen af de i Carlsskoga sokns
bergzlag belägne hemman, hvilka den 23 Martii 1680 blifvit
af Cronan till frambledne Assessorens Magnus Cronströms
enkia Fru Sigrid Ekehielm för 800 Rdr köpeskilling till skatte
försålde och sedermera af hennes arfvingar den 17 Junii åhr
1703 uppå bemelte Brukz-Patron Robsam transporterade, varit
af den då förordnade Riksens Ständers Justitim-Deputation
handterat och till alla sina omständigheter, som då blifvit klagat
öfver, medelst afgifvit Betänkande till Riksens Ständer
under den 20 Aprilis afgiordt; Fördenskull vill det icke anstå
282
Maj 8. Carlskoga bergsmäns besvär.
Justitise-Deputation at därvid ytterligare läggia handen. Doch
som Riksens Ständer vid senaste Rikzdag ey blifvit därom
ense, huru vida det Robsamske huset må bibehållas vid sin
erhåldne skatträttighet af förberörde hemman eller förplichtas
at taga lösen, uthan befinnes ey allenast däruthinnan hafva
varit skiljaehtige, uthan och uti det öfrige, som då varande
Justitiae-Deputations Betänkande sig grundar uppå, skridit til
ingen så tydelig och positiv utlåtelse, at Riksens Ständers då
förordnade Expeditions-Deputation medelst dess underdånige
skrifvelse till H. K. May:t ey närmare sig kunnat utlåta, än
at Stånden dock skola hållit så före, at åboerne böra blifva
odrifne vid sina hemman, hvad de efter förordniDgarne skyldige
äro, och at skogen som kohlen icke måtte dragas ifrån
berörde hemmans blåsningar, hvarigenom Justitim-Deputations
öfver Carlskoga Bergzmäns anförde klagan gifne utförlige Betänkande
ey kommit till alle sine omständigheter at vinna ett
fast slut; Altså, i anseende till de hos Riksens Ständer häröfver
ytterligare gifne Besvär, pröfvar denne Justi ti ae-Deputation
för skiäligt at styrka Riksens Ständer till at å nyo sig
företaga Justitiae-Deputations vid sidstledne Rikzdag öfver alle
desse mål afgifne Betänkande, och så medelst tillse, huru vida
Riksens Ständer må kunna sig härom till ett uttryckeligit utlåtande
i hvarje punct och omständighet närmare förena, på
det härutinnan till vederbörandes rättelse i framtiden må ett
ändteligit slut falla.
2:o. Hvad åter angår den Vs-del af alla åhr 1680 ifrån
K. May:t och Cronan till Bofors bruk under skattemannarättighet
kiöpte och i Carlsskoga sokns bergzlag belägne hemman,
såsom Bohult V4, som och 73-del af Bregården tillika med
trediedelen af hela hemmanet Knutzbock, Vs af Vs^s-hemmanet
Lerängen samt Vs-del i halfgärdzhemmanet Ostra Kärna, som
afledne Brukz-Patron Jacob Robsams enkia Anna Grubb eller
Norijn sedan sidste Rikzdag till sin stiufdotter Magdalena
Robsam försåldt, och hvarföre nu Fullmechtigen å Carlskoga
Bergzlagz vägnar påstår at få de samma, såsom uthom börd
afhända, till Bergzlagen åter inlösa; så, ehuruväl at Häradzrätten
medelst dess den 20 Octobris förledit åhr fäldte utslag
finnes hafva förklarat Magdalena Robsam för närmast i börd
efter fadren Jacob Robsam, som kiöpebref och fasta längst
för detta erhållit, at få inlösa skatterättigheten af förberörde
åboende bergzlagshemman, hvarå äfven Brukz-Patron Abraham
Om inlösen af Robsams hemman och böter. 283
Robsam uti sin å dess faders sterbhusinteressenters vägnar
till Justitias-Deputatiou ingifne förklaring sig stödier; dochlikväl,
som däremot synes komma i consideration följande omständigheter:
l:o at denne trediedel af desse till Magdalena Robsam
försålde hemman tillfallit Anna Grubb eller Norijn efter
dess man afledne Brukz-Patron Jacob Robsam såsom ett aflinge,
hvarutinnan han 2:o ägt sin giftorätt, hvilken 3:o successive
in uppå bemelte Anna Grubbs eller Norins descendenter
kommit at transporteras, i fall desse lägenheter ey i
hennes lifztid blifvit medelst kiöp afstådde, hvaraf således 4:o
tyckes vilja följa, at hvarest en ey kan äga någon arfsrätt,
där finner ey heller någon bördes-talan rum, besynnerligen uti
aflingejord, hvilken 5:o i anledning af 1 § uti K. May:ts nådige
Förordning om Bördzrätt på landet af den 27 Junii åhr 1720
är ifrån en slik bördestahlan fri och utesluten; altså, emedan
emot berörde Häradzrättens utslag intet finnes någon appellation
varit erlagd, ey heller något besvär däröfver vidare, än
nu skiedt, någorstädes förr anfördt; fördenskull, och i anseende
till föregående skia! samt at Deputation, innan K. May:t
häröfver sig utlåtit, ey kan läggia handen, föranlåtes JustitiseDeputation
at styrka Riksens Ständer at hos H. K. May:t i
underdånighet anhålla, det H. K. May:t ville denne sak sig i
nåder företaga, och, sedan vederbörande äro hörde, så däruti
förordna, som med lag, en laga process samt saksens beskaffenhet
enligit pröfvas.
3:o Så hafva och sidst hos Riksens Ständer Carlsskoga
Bergsmän sig däröfver besvärat, at Bergs- och HammartingsRätten
skall efter ett åhr 1725 vid vijte föresatt förbud den
24 och 27 Maij 1728 belagt dem med ansenlige böter, så väl
för det de, uthan Robsamske sterbhusinteressenternes förut
skiedde utsyning på skogen, låtit tillverka kohl på sine hemmans
skog till blåsningarnes drifvande, som och för det en del
af dem åhr 1725 blifvit beträdde at hafva till fremmande försålt
det åhret tackjernstillverkningen, hvarvid de jembväl blifvit
pålagde at för hvarje Sk® tackjern, som till kohlning pröfvatz
upgådt, till Robsamske arfvingarne betala 1 Dahl. 4 öre
kmt jemte expenser, som med de deras Fullmechtige Anders
Tingius ålagde böter af 20 Dahl. smt för ohöfligt skrifvande
in för rätta giöra tillsammans 280 Dahl. 1 öre smt eller 840
Dahl. 3 öre kmt, hvilken summa meroftanämde åboer, oachtat
de skolat sökt däremot appellera, måst likafult utbetala, an
-
284 Maj 8. Beslut om Carlskoga hemman och tackjernspris.
hållandes alt därföre häruthinnan om ändring, i anseende till
det Riksens Ständer vid sidstledne Richsdag detta måhlet förehaft,
och H. K. May:t, i anledning af hvad då därvid blifvit
tillgiordt, genom nådig skrifvelse under den 6 Martii 1728
sådant förständigat dess och Riksens Ständers Bergs-Collegium
jemte nådig befallning at däröfver en alfvarsam hand hålla,
det ingen däremot något förfång eller mehn må skie. Men
emedan klaganderne befinnes hafva däremot hos K. May.ts
och Riksens Ständers Bergz-Collegium inkommit med sine besvär,
hvarest saken än under behörigt afgiörande hvilar, fördenskull
kan Justitiee-Deputation vid en så beskaffad omständighet
icke afsee, det Riksens Ständer må sig därmed förut
befatta, uthan achtar däremot skiäligit, at Riksens Ständer
hos H. K. May:t därom i underdånighet täcktes anhålla, det
kunde Bergz-Collegium antydas at med det forderligaste denna
sak afsluta och därvid så noga tillsee, hvad i processen härvid
kan vara förelupit, och huruvida det kan vara bevisligit, at
åboerne måste sitt tilvärkade tackjern för mindre pris, än
marckgången i ohrten ährligen skall varit, till Robsamske arfvingarne
försälja, på det således Carlskoga Bergzmän, hvilka
sin ränta till Cronan nu finnes utgiöra, till dess öfver Robsamske
arfvingarnes förr innehafde förpantning uti K. CammarCollegio
blifver behörigen liqvideradt, ey måge till K. May:ts
skada i framtiden på det ena eller andra sättet, hvad den till
hytteblåsningarnes meen ålagde och nu öfverklagade utsyning
uppå skogen vill med sig föra, emot billigheten blifva undertrykte
och utblottade.
H. Exc. Landtm.: R. o. A. lärer väl blifva vid den
utlåtelsen, som de voro sidsta Richzdagen.
Svarades ja.
Hr Lilliestierna ville at det skulle liggia på bordet.
H. Exc.: Jag menar iag har svar på det förra.
Svarades ja.
H. Exc. Landtm, frågade, om Justitias-Deputationens
Betänkande angående börden får bifall.
Hr Törne mente at därmed skulle gå såsom ordinairt
med skatterättigheterne efter Förordningarna, och sade at Robsam
hade samma rätt som Fru Sigrid Ekehielm.
Gref Gustaf Gyllenborg: Om vij litet jemka oss till
de andre Stånden, så blifva de ense med oss. Jag håller
före at de få börda, doch efter thet som en annan biuder.
Thetta fick bifall.
Smädelse mot riksråd. Tre stånds beslut.
285
Hr Landzhöfdingen Erich Wrangel: Efter iag ey har
haft communication af detta Betänkandet och det rörer mitt
embete, så beder iag, at mig måtte lemnäs communication
däraf.
Det sades at detta voro ett Betänkande inkommit vid
förra Rikzdagen och lärer således ey särdeles röra Hr Landzhöfdingens
embete.
Hr Landzhöfdingen begaf sig därtill at saken måtte afgiöras.
Hvad tackjernets pris angår, så blef R. o. A. vid sin
förra utlåtelse.
Hr Lilliestierna: R. o. A. lärer ehrhindra sig, at när
Stånden voro tillsamman öfver Lagen, blef af mig påmint emot
straffet för den, som förgriper sig emot någon Riks-Råd. Nu
hemstelles altså R. o. A., om de behaga låta voteringen därom
gå för sig, och om icke denne saken kunde om Tisdagen företagas.
Det sades at 3 Stånd redan afgiort saken.
Frih. Wrangel: Jag vet intet huru vida tiden kan tillåta,
at vij uppehålla oss med votering, ey eller huru vida det
hielper at votera, när 3 Stånd afgiort saken.
Hr Lilliestierna sade, at Taleman allenast med någre
Bönder sagt ja, men eljest voro de så därom skiljacktige, som
i de andre sakerne; men uthom alt thetta, så voro ey Adeln
betagit at utlåta sig om denne saken. Han hade och kundskap,
at de andre Stånden lära taga saken å nyo före. Eljest
mente han, at pluraliteten af de andre Stånden ey kunde föreskrifva
R. o. A. i en sådan sak, som angår lif och välfärd.
Frih. Wrangel: Kan skie vij förena oss thärom och bifalla
Hr Lilliestiernas mening.
Hr Adlerbeth: Hvad den § angår, så var det väl resolverat,
at den skulle stå, som den då lydde, men om någon
allegerar emot en Riks-Råd något cap. om våldzvärk uti enskylte
rättegångsmål)], så kan han derföre ey mista ähran och
lifvet.
Hr Ehrencrona: Den differencen kan hielpas med ett
ord, och otn det sättes: »när någon Ricks-Råd uti eller för
embetet angripes etc.», så är saken klar.
Detta blef bifallit, och fanns enhelleligen godt, at detta
skulle igenom en Deputation communiceras med de andre
Stånden.
286 Maj 8. Tillvitelse mot riksråd. Bondedeputation.
I anledning af förberörde resolution upsattes följande Extractum
Protocolli till the andre Stånden:
Extract af Protocollet hållit på Riddarhuset den 8 Maij
1731.
Såsom R. o. A. sidstledne den 5 hujus, då Lagen förehades,
icke blefvo ense om det uti Missgiernings-Balkens 5 Cap.
2 § utsatte straffet för then som tillviter Konungens och Riksens
Råd, en eller flera, thet å ära theras går, och R. o. A.
nu i dag förent sig thärom, at thetta ey bör dragas till någre
private måhl, hvilka allmen lag äro underkastade, uthan förstås
om then oförrätt, som tillfogas Riksens Råd uti eller för
embetet skull; hvarföre R. o. A. håller före, at berörde § således
ändras bör: »Tillviter någor Konungens och Riksens Råd,
en eller flere, thet å ära theras går, uti eller för ämbetet skull,
och gitter thet ey fulltyga, miste lifvet etc»; Altså blifver
thetta med the öfrige respective Stånden communicerat, i förmodan
at the lära bifalla thenna ändringen. Actum ut supra.
Hr Lilliestierna; Jag håller och före, at det borde utsättias
äfven i lagen straff för den, som talar på Riksens Ständers
giöremål.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, för hvilken Taleman
förde ordet således: Bondeståndet aflägger sin ödmiukste
helsning hos Höglofl. R. o. A., och har Bondeståndet författat
3:ne Extracta Protocolli, som vij bedia måtte upläsas och tagas
i nådig consideration;
Gaf så fram berörde Extracta Protocolli;
Men doch blefvo the tå ey upläsne, uthan Bondeståndets
Deputerade afträdde.
Sedan uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den
8 Maij, at de måtte slippa contributionerne;
Hvilket remitterades till Secrete Utskottet.
Afven ett Extractum Protocolli af samma dato, hvaruti
Ståndet intercederar för Allmogen uti Scaraborgs lähn, som
föröfvat olofligit svediande och hygge, för hvilket vederbörande
Häradzrätter en del af Allmogen sakfelt, och de öfrige, som
därutinnan delachtige äre, äfvenväl befruchta, at de antingen
med böter eller i brist däraf med corporalt straff torde blifva
belagde; anhållandes Bondeståndet, at de öfrige respective
Stånden täcktes därtill bidraga, at desse fattige åboer i Scaraborgs
lähn, hvilka i så måtto uthaf en blott okunnighet sig
förgripit, måtte för alt ansvar och tilltahl därföre blifva för
-
Akademi-fäktmästaren Porats memorial. 287
skonte och befriade, samt dem hädanefter tillåtas at till sitt
uppehälle och utlagors behörige prmsterande få nyttia och bruka
deras skogar, som de helst gitta och kunna, emedan de för
dem äro skattlagde, och i vidrig händelse ey annat sig förese
kunna än största fördärf och undergång.
R. o. A. remitterade detta till Cammar-, Oeconomie- och
Commercie-Deputation.
An uplästes ett Extractum Protocolli af den 27 Aprill
om Bohus låns Dragonerne;
Hvilket upskiötz, till dess saken förekommer.
Lenart Tostenssons i Carlskoga sokn ingifne Memorial
uplästes;
Men som saken var afgiord, så biet' ved det som var
slutit.
Hr Ridderschantz begiärte, at han måtte få gifva fram
ett Memorial från Fechtmestaren Porat.
Berörde Memorial uplästes, hvaruti Fechtmestaren Porat
beder Riksens Ständer at i nådgunstigt behjertande af så väl
bans egen som dess sahl. faders i denne metier giorde långlige
tienst, samt at han vid Academien i Lund hvarken kan finna
sitt nödtorftige uppehälle, eller har tillfelle medelst ungdomens
undervisande sig till Rikets och deras tienst så bruka låta,
som han gierna önskade, till förtigande af andras vedervilja
och misshag, han därsammastädes till denne exercice måst förspörja;
det Riksens Ständer nådgunstigt täcktes honom till
deras Fechtmestare antaga, och jemte den löhn, som han i
underdånighet förmodar Riksens Ständer honom åhrligen lära
tilläggia, och så förunna honom här i Stockholm, hvarest mästa
riksens ungdom samlas, få hålla en publiqve fechtschola, i
hvilket fall han sig och villigt underkastar at efter Riksens
Ständers godtfinnande informera uthom särskilt vedergiällning
ett vist antal af ungdom, som äre i torftigt och medellöst tillstånd,
förmodandes at därvid genom en flitig upvachtning giöra
den nytta och tienst, at denne ädle fechtarekonsten nu vidare
här blifver å nyo i flor brakt, och han ey framdeles skattas
ovärdig af den nåd och höga gunst, som Riksens Ständer honom
härutinnan visa täckes; hvarigenom han och sielf kan
hafva den hugnad at, innan åldren annalkas, lemna något dugeligit
subjectum efter sig och få i sitt kiära fädernesland bröd
och uppehälle för den konsten, som uthom lands allestädes
288 Ees. om Porat och Carlskoga bergsmän.
närer och försörjer dem, hvilka däruti rätt kundskap till en
behörig undervisning vunnit.
Hr Ridderschantz: En så berömd man borde hielpas,
at så väl af Gardet som Collegierne kunde de som hafva lust
få öfva sig, men när han icke har något at lefva af, så kan
han ey subsistera. Det skulle gifva mången tillfälle at lära
denne vetenskapen, hvarigenom han sig sedan nära kunde.
Frih. Hamilton: Jag håller före, at honom kunde bestås
500 Dahl. sm t.
Frih. Rålamb och andre sade, at Staten ey får graveras.
R. o. A. remitterade hans Memorial till Secrete Utskottet.
Sedan justerades Resolutionen på Justitice-Beputationens
Betänkande emot Robsam, och skrefs på Betänkandet, at 2 §
i samma Betänkande blifvit af R. o. A. bifallen, jembväl at
R. o. A. pröfvat nödigt, at Bergs-Collegium får befallning at
afgiöra saken angående böterne, hvarom i 3 § handlas, men i
öfrigit och vidkommande Robsams skattekiöp samt jernpriset,
så förblifver R. o. A. vid det slut, hvaruti R. o. A. åhr 1727
stannat, såsom på goda skiäl grundat, the thär i 1727 åhrs
Betänkande öfver thenne saken anförde äre; doch Bergzmänuen
förbehållit, när skatterättigheten uthom börd säljes, at efter
thet, som kiöparen thärföre gifvit, få skatterättigheten af thesse
hemman inlösa.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åth.
Den 11 Maij.
Major Ramfelts Bref till R. o. A. öpnades och uplästes,
af den 19 Aprill 1731.
Hofrätts-Rådet Clerk från Jönköping berättade angående
Råstarid, som Ramfeldt vill återvinna, at Hofrätten refererat
saken till K. May:t och där ligger den oafgiord.
R. o. A. beviljade, at en föreskrift må upgå till K. May:t
för honom, at Giöta Hofrätt må få svar på den förfrågning,
hvarmed Hofrätten angående Råstarid hos K. May:t för många
åhr sedan inkommit.
Uplästes Beputationens öfver Reduetions- oell Liqvidationsvärket
berättelse och betänkande angående de hemman, som
medelst framledne Fru Friherrinnan Beata Akesdotters åhr
1699 erhåldne accord K. May:t och Cronan tillfallit för hennes
Grefvinnorna Sparres ansökan.
289
andel uti des sahl. faders Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken
Högvälborne Hr Baron Åke Axelsons cronogravationer för upburne
räntor af Friherrskapet, ja och fierdeparterne af dess
innehafde donationsgodz, hvilka hemman Högvälborne Fru Grefvinnan
Elsa Sparre å egne och Fru Grefvinnan Beata Sparres
vägnar söker återbekomma, emedan samma gra^tioner efter
Riksens Ständers godtfinnande och H. K. May:ts tillstånd skola
med underdånige fordringar vara clarerade. — Hvaröfver Deputationen
stannat i följande slut, at aldenstund Riksens Ständer
genom dess Betänkande af den 24 Julii 1727 tillåtit Fru
Friherrinnan Beata Akesdotters arfvingar at med K. May:t
och Cronan liqvidera och räkna, såsom andra plägar beviljas,
och äfven Fru Friherrinnan Barbro Akesdotters efterlåtne anhörige
uti detta måhl är vederfarit, at de uti enahanda sak
måtte komma at åtniuta lika rätt, det H. K. May:t genom
Bref af den 12 Augusti samma åhr gifvit dess och Riksens
Cammar-Collegium tillkenna, sorn hade om värkstelligheten
däraf behörigen at föranstalta, och till underdånigst följe däraf
jembväl behörige liqvidationer blifvit uprättade, hvaruti Fru
Grefvinnorne Elsa och Beata Sparre påföras deras sahl. Fru
moders och modermoders andel uti Hr Richs-Rådet och Ofverste-Marskalken
Åke Axelsons cronogravationer till 17,125
Dahl. 17 öre 13107/160 Pgr sint, hvaremot afföres lika stor summa
af deras hos K. May:t och Cronan hafvande underdånige fordringar,
så at de för samma gravationer till Cronan afstådde
godz finnas vara aldeles därifrån befriade, och så vida Fru
Grefvinnorne, likmätigt välbemelte Riksens Ständers Betänkande,
böra niuta lika rätt med deras samarfva Fru Friherrinnan
Barbro Akesdotters arfvingar, vill däraf följa, at Riksens
Ständer därmedelst tillerkiendt Fru Grefvinnorne de här ofvanföre
specificerade och nu därigenom befriade hemman, at gravationerne
med underdånige fordringar blifvit clarerade och betalte;
Fördenskull kan Deputation icke annorledes ansee detta
mål, än såsom af Riksens Ständer redan afgiordt, till följe
hvaraf desse hemman synas böra Fru Grefvinnorne återstellas;
men där någre af dem voro så disponerade, at de intet kunna
få de samma tilbaka, at de då framdeles därföre niuta vederlag,
lika som alla andra, hvilka hafva lika rätt till sine bortmiste
godz.
R. o. A. biföllo thetta Betänkandet.
Adelns Protokoll 1731. 19
290 Maj 11. Krigsbefälets mern. om fältmarskalksembetet.
Uplästes ett Memorial, som uppå Krigsbefälets vägnar
Generalen H. J. Hamilton och Generalen Silfverhielm underskrifvit,
daterat den 11 Maij, hvaruti de andraga, at uti alla
Republiqver och Furstendömer, hvarest en sådan krigzmakt
underhålles, at thärvid jembväl är betiening af Feldtmarskalk,
niuter samma ämbete then löhn, sorn emot thess dignitet och
värdighet svarar, men i thetta Konungarike Sverige, hvars
förnämsta anseende och styrka både uti sig sielf sorn hos hela
verlden består i en beständig krigzmackt, tienar Feldtmarskalken
uthan lön. Krigzbefälet har i många åhr tilbakars så af
theras löhn som egendom contribuerat till andra vida förökte
staters aflönande, och likväl erfarit, at thet högsta embetet
ibland them sielfva aldeles ingen löhn tildelt blifvit. Som
förthenskuil Riksens Ständer nu behagat reducera thet vid
sidsta Riksdag förökte Richsrådz-talet ifrån tiugufyra till sexton
personer, hvarigenom således en ansenlig besparning blifver,
altså har i anseende härtill som thet föregående, samt at eljest
intet embete i hela riket beträdes, som icke har sin tilldelte
lön, Krigzbefälet ey undgå kunnat at af Riksens Ständer hörsammast
begiära, det nu varande H. Exc. Riksrådet och Feltmarskalken
Grefve Carl Gustaf Haker må jemte thess Richsråds-löhn
niuta för Feltmarskalks-embetet lika lön med Prsesidenten
i K. Cancellie-Collegio, samt at efter thess afgång then
succederande Feltmarskalken i Riket en viss och ständig lön,
uthom then lön han tillförende innehafver, äfven på Staten
åtniuta må, och thet åt minstone till så mycket, som Prsesidenterne
i K. Collegierne, hvilka med Feltmarskalken äga lika
rang, anslagit är. Härvid är och Krigzbefälets hörsama anhållan
och påstående, at Riksens Ständer nu täckes förklara
och faststella, at enär Feldtmarskalks-embetet blifver ledigt,
thet samma må besättias efter ancienniteten af Generalspersonerne,
och icke till någon uthom Riksens Armée förgifves;
men i fall then äldsta eller närmsta ey skulle äga krafter och
förmögenhet ett så högt och viktigt Riksens embete at företräda,
at tå någon annan af Generalspersonerne, som thärpå
följer, utnämnas och befullmechtigas må.
R. o. A. biföllo thetta Memorialet.
Expeditions-Deputations Extractum Protocolli af den 8
Maij uplästes, angående Deputationernes sammanträde öfver
fond till lönefordringarne.
Deputation. Osthof. Om pensionsskala för embetsman. 291
Deputation afgick till de andre Stånden med Krigsbefälets
Memorial samt at påminna om fonden för löningsfordringarne.
Hr Lilliestierna påminte, at Deputationen måtte äfven
föredraga den ändringen, som sidst skiedde uti MissgiärningsBalken
5 Cap.
Men thet sades, at en annan Deputation kunde giöra thet.
Extractum Protocolli härom uplästes och approberades.
Hr Sprengport påminte om svar ifrån Borgareståndet
om Brunswiks-humblans utestängande.
R. o. A. biföllo, at härom äfven måtte påminnas.
Hr Lilliestierna understelte R. o. Arns ompröfvande,
huru den skall anses, som talar å Ständernes giöremål, och
uprepade, huru Osthof skickade in någre smädeskrifter emot
Riksens Ständers slut.
Gref Gustaf Gyllenborg mente, at Lag-Commission
kunde utarbeta något therom.
Uplästes Hr P. Schiönströms Memorial af den 11 Maij
angående ålderstegne Embetsmåns pension eller gratialer, andragandes
härvid, at som ett anseenligit öfverskott åhrligen
torde blifva på nådeåhrs-medlen, hvilkas natur och egenskap
synes fordra, at de till sådane usus blifva använde, så kunde
en viss summa däraf till några och tiugu men högst trettio
tusend Dahl. smt till detta behof blifva utsatt, som därifrån
aldrig borde rubbas, uthan blifva därtill oförrykt hållen, och
äfven aldrig öfverskridas, på lika sätt, som det förhålles med
andre gratialer och benådningar samt pensioner. Sådane gratialer
eller lifstidsunderhåld för gamble välförtiente män och
tienare tycker han oförgrijpeligen på efterföljande sätt kunna
faststellas, at de, som hafva i lön vid deras embeten 6,000
till 3,000 Dahl. smt inclusive, bekomma uti lifstidsunderhåld
halfva lönen, men de som hafva ringare lön synes med helften
däraf ey vara särdeles hulpne, uthan tyckes en sådan proportion
kunna tagas, at den som häfver i lön
1,800 och 1,500 Dahl. smt bekommer
1,200,
1,200 och 1000 » » »
800,
900, 800 och 700 » » »
600,
600, 500 och 450 » » »
400;
men de, som ännu ringare lön vid bestellningarna hafva, synes
med hela lönens åtniutande kunna blifva benådade. Som nu
besittningen af det embete, som en hvar efter stånd och ämne
kan hafva erhållit, bör vara så säker, at man intet uthan en
292 Maj 11. Om embetsmäns afsked med pension.
dodelig förändring eller något brotzligit upförande emot edz
och embetes plicht må kunna sättias däruthur, så voro och
aldeles intet hans mening och tanka at föreslå något, som
kunde giöra den ringaste ändring uti denna säkerheten, uthan
bör det ankomma på sådane gamble betienters, som ofvanförmält
är, egen fria vilia, om de vilia preferera ett stilla lefverne
för en svår och trälsam embetessyssla, då krops och
sinnens krafter till des vederbörlige skiötande och förvaltande
ey mera äre öfrige. På detta sättet kunde uttröttade embetsman
af andre för det allmenne välsinte personer aflösas, hvilka
med en ny styrka kunde underhielpa ämbetsbördan. Man fingo
då se, at arbetet skulle skynda under händerne och ärenderne
ey uti flere tider sucka efter ändskap. En trogen embetsman,
som ey vore i stånd vidare än till välmening at giöra publici
tienst, kunde då med nöije nederläggia embetsbördan, och de,
som genom vackra och nyttiga vetenskapers inhemtande giordt
sig till befordran förtiente, skulle och kunna hafva hopp at
vinna deras syftemål och giöra Riket nyttige och goda tienster,
uthan at under en rundelig väntan och förbidande, som oftast
skiedt och skier, förlora både sig sielfva samt lust och åhåga,
hvarmedelst äfven publico betages den nytta och fördel, som
det sig eljest af dem med skiäl hade lofva kunnat.
Hr Ehrencrona: Detta förslaget synes både godt och
nyttigt, men huruvida någon fond kan fiunas af nådåhrsbesparingarna,
synes Secrete Utskottet böra eftersee.
Gref F. Gyllenborg: Bara at eftersee, om fond är eller ey.
Gref C. Frölich: Alla tienster kunde stå ett halft åhr
vacante.
Men detta van ey bifall.
Andre mente, at hvar och en som avancerar borde betala
härtill V8 pro cent.
R. o. A. remitterade Hr Schönströms Memorial till Secrete
Utskottet, som undersöker, om fonden af nådåhrsmedlen kan
vara härtill tillräckelig, och sedan underrättar Riksens Ständer
thärom, då Riksens Ständer om qvsestione an vilia sig utlåta.
Hr Weili: 1 Lagen finnes ey om them som tala å Ständernes
giöromål, uthan om den som bakdantar en för Ständerne.
Det fans godt, at detta företages i Lag-Commission.
Hr Westfeldt påminte om Exspectanterues befordring.
I anledning häraf resolverades, at följande Extractum Protocolli
till de andre Stånden afgå skulle:
P. u. om officers-exspectanters befordran. 293
Extract af Protocollet hållit på Riddarhuset den 11 Maij
1731.
S. D. Blef påmint af Herrar Officerarne, som stå på exspectance,
huru som vid sidsta plasseringen en myckenhet Officerare
äre vordne satte till Exspectanter vid Regementerne
till den ändan at, enär någon afgång skiedde, de då skulle
blifva befordrade; men som nu exspectancen uti samfälte siu
åhrs tid continuerat och the mycken liten frucht däraf skola
sedt medelst Exspectanternes emplojerande vid Regementerne,
hvarigenom likväl, och så framt de under varande tid blifvit
ihogkombne, en stor besparing uti exspectantemedlen kunnat
vinnas, så anhålla de altderföre i ödmiukhet, det de måtte
blifva ihogkomne, åberopandes sig Adelige Privilegierne och
the härom utgångne K. May:ts Nådige Bref samt Höglofl.
R. o. A:ns egit vittnesbörd, med förmälan huru de så väl som
andre theras vederlikar hafva måst vågat lif och blod till Riksens
tienst, ja uti theras tienst och varande svåra fångenskap
tillsatt all sin egendom, hvarigenom the råkat i största armod
och fattigdom, och nu altså för deras trogna tienster måste
varda för hufvudet stötte, thär the likväl förhoppas sig hafva
tient som ährlige och redlige undersåtare, hvaröfver Gud är
domare och theras förmän måtte vittne vara; skolandes det
mäst vara till beklaga, det the, som hafva den lyckan at vara
ledamöter af Höglofl. R. o. A., måste sig till nesa och Höglofl.
R. o. A. till största vanheder för theras ringa och trogna tienster
varda nödtvungne at gå och tiggia theras brödbitar för
hvars mans dörrar; i anseende till hvilket alt the hoppas, at
man lärer behierta theras usellhet och söka något moyen, hvarigenom
the till tienster kunna blifva befordrade; som the och
lefva i den säkra förtröstan, det lära Riksens Ständer för
rättvisan skull visa them then gunsten och bevågenheten och
så föranstalta, det de vid första öpningar kunna blifva ihogkomne,
på det Riket och undersåtarena ey må vidare betungas
med den svåra contributionen, som till dato till Exspectanternes
aflöningar varit anslagen. Och aldenstund thet är billigt,
at Exspectanterne niuta thet till godo, som K. May:ts
Nådige Circulairebref af den 23 Januarii åhr 1724 innehåller,
så beviliade R. o. A., at ett underdånigt Memorial till K. May:t
upgå måtte, at the i följe thäraf efter merit och skickelighet
lika med sine tienstgiörande vederlikar måtte hulpne blifva.
294 Maj 11. Lön- och betalnings-afgiften och bondeståndet.
Härmed gick Deputation till the andre Stånden, nembligen:
-
Thesse fingo och med sig ett Extractum Protocolli ifrån
Ii. o. A. angående 5 Cap. i Missg.-B.
Uplästes SecJ-ete Utskottets Extractum Protocolli af den
30 Aprilis af innehåld, at Secrete Utskottet sig företagit den
ansökning, som menige Allmogen vid nu påstående Ricksdag,
så å egne som deras tienstefolks vägnar, uti deras ingifne All—
nienna Besvär ibland annat giordt angående befrielse för lönoch
betalningzafgifteus erläggiande, helst det för dem nästan
skall vara ogiörligit at längre kunna uthärda med så många
utskylder, dem de vid de förflutne Richsdagarne af underdånig
tro och välmening sig åtagit, med mera. Ved hvilket måls
öfvervägande Secrete Utskottet nogsamt funnit, huru, i fall
Allmogens ansökning härutinnan skulle aggreeras, alla de goda
författningar, som Riksens Ständer på de förre richzdagarna
giordt till creditens återuphielpan- och styrkande, skulle på
en gång gå öfver ända, helst Ständernes Conthoirs förnemsta
upbörd till gieldens afbörddhde härtils bestådt af lön- och
betalningzafgiften, igenom hvilkens hädan efter rubbande eller
förminskning Contoiret aldeles skulle sättias uthur stånd at
kunna fortfara med den ännu återstående Riksens skulds betalning,
hvarunder likväl så många nödlidandes välfärd och
äfven publici egen nytta beror. Och sorn det dessuthan skulle
vara ganska obilligt, om de längre tilbaka satte creditorer,
hvilka redan i tijo åhrs tid contribuerat till de föregående numrernes
betalning, i hopp at för sine fordringar framdeles på
lika sätt blifva förnögde, nu skulle igenom den fonds hädan
efter indragande, hvaraf Contoiret haft sin största styrka, gå
den förmån qvitt, som de yngre creditorerne niutit; så har
Secrete Utskottet för sin del hållit betenkeligit, om lön- och
betalningzafgiften skulle uphöra, och ty för godt funnit at igenom
Extractum Protocolli gifva Riksens Höglofl. samptelige
Ständer thetia vid handen samt theras ompröfvande understella,
om icke merbemelte afgift än vidare bör continuera efter
Gref Gyllenstierna.
Frih. Horn.
Hr Falkengren.
Hr Ankarcrantz.
Hr Nordenadler.
Hr Stiernmark.
