# ID: svediakorp-gov101
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1726--1727
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 58,623
# sentences: 1,589
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


856 Grefve 0. Gyllenborgs memorial om gr. Vellingk.
12.
Grefve Olof Gyllenborgs memorial angående riksrådet
grefve M. Vellingk.
(Allegater, fol. 528.)
Protokoll IV, sid. 119.
Ödmiukt Memorial.
Huru betänkeligit och svårt det är at yttra sina tankar
uti alla vicktiga och angelägna ärender, särdeles deräst Ofverhetens
högheet, Rijksens friheet och den allmänna säkerheten
på något sätt synes lijda och förklenas, så är det intet
mindre äfventyrligit at igienom stillatigande försumma den
plicht, som hvar och en undersåtare är skyldig sin Konung,
sitt Fädernesland och hvars och ens tillständiga rättz befrämjande.
Och såsom ett upricktigt och redeligit förtroende emellan
Ofverheteu och undersåtare är et Rijkes styrka och vählgång,
så har och alt otidigt misstroende dem emilian en skadelig
och bedröfvelig efterfölgd. I lika måtto är en allmän enigheet
och samdräcktigheet och en inbördes kiärlek et teckn af
en sanskyllig gudzfruchtan och Gudz välsignelse, men tvedrägt
och oenighet et grufveligit förebud till straff och olyckor.
Om någon nation i hehla värden har förtient beröm af troheet
och ömheet för sin Ofverheet, så hafva Sverigies rijkes
inbyggare i alla tider varit et oförnekneligit efterdöme af en
oskrymtat och oförfalskat huldhet emot deras Konungar. Men
missförstånd, och oenigheet undersåtarne emilian har, Gud
bättre, ofta kastat Svea Rijke uti största fahra och äfventyr.
Vid närvarande tiders vidlyftiga utseende böra de forna tiders
exempel ställa oss för ögonen hvad vår frid tillhörer.
Att hvar och en redelig svensk man vördar och älskar
sin Konung, det lärer med Gudz hielp vid alla tillfällen vijsa
sig; gifve Gud at och en inbördes kiärleek och enigheet sammanknippade
allas hiertan och sinnen uti et förtroligit och
ouplössligit vänskapzbandh.
Grefve 0. Gyllenborgs memorial om gr. Vellingk. 587
Jag menar en sådan vänskap, som grundar sig på dygd
och ähra, gudzfruchtan och rättrådigheet och icke på private afsichter
och saminaubindelser, så at vett och dygd må älskas
och belönas och det allmänna bästa endast och allenast må
skiötas och befrämjas. Det är vähl omöijeligit at uti stora
rijken kunna stängia alla vägar igien för hvarjehanda irringar
och förbrytelser. Men när man straffar den bråtzlige och beskyddar
den oskyldige så blifver all ousko kraftlöös och hvars
och ens rättigheeter styrkte och befästade. Jag skulle nu vid
de närvarande angelägna deliberationer som förehafves vidare
giöra häruppå den application som af mig förväntes, men som
ingen bör döma om en saak, den han icke sielf fullkommeligen
skiärskådat, så kan jag icke heller mig uti sielfva hufvudmålet
utlåta. Likväl såsom jag förnummit, at åthskilligas tankar,
hvilka grunda sig på enskylte berättelser, månde vara, at detta
angifvandet emot Hans Excellence Rikz-Rådet Grefve Weiling
hade kunnat så långt efteråth försichteligare innehållas än vid
denne Rikzdag föreställas, så finner jag för min dehl högst
nödigt till at uplysa hvar och en hvad skiähl, som dertill
kunnat varit eller eij, at noga undersökas hvem som varit
vållande at H. K. Maij:tz höga namn så vähl innom rijket
sorn vid främmande hof så mycket kommit at lida igienom
osanfärdiga berättelser om sådane förslag, hvilka likvähl aldeles
varit emot H. K. Maij:tz både tankar och vilja, så mycket
mehr som ett allmänt ryckte är at åthvarningar äro jämbväll
giorde till främmande hof härifrån, at inga penningelåhn skulle
beviljas på Sveriges Rijkes länder eller inkomster utom Ständernas
vilja och samtycke. Jag tror at hvar och en kunde
aldeles vara försäkrad at H. K. Maij:ts milda och fromma
?emöte gierna sedt at en och annans egen oförsicktigheet, som
emot sielfva sanningen har förlustat sig at uttyda alt till H.
K- Maijrtz desavantage, icke hade nödgat H. K. Maij:t till at
för hehla värden vijsa hvem som fehlat uti dess plickt och
äkyldigheet. Nu såsom H. K. Maij:t så oskyldigt och så publiqt
har härutinnan lidit, så voro och oförsvarligit örn icke H.
Maij:t skulle få en anständig och publique reparation. I
fika måtto såsom detta alt med hvad mehra denne saak angående
hörer till det Secreta Utskåttet, som bör veta rätta
sammanhanget häraf, så är min oförgripeliga mening at detta
ttlahl af Secreta Utskåttet aldrasäkrast kan uptagas och af?iöras.
Igienom sachtmodigheet och betänksamheet utletar
588 Assessor Svedenborgs memorial om gr. Vellingk.
man sanningen och igienom allfvarsamheet och rättrådigheet
förhindras alla skadeliga och fördärfveliga exempell. Stockholm
den 24 October 1726.
O. Gyllenborg.
13.
Assessor E. Svedenborgs memorial angående riksrådet grefve
M. Vellingk.
CAllegater, fol. 1063.)
Protokoll IV, sid. 121.
Min oförgripeliga mening är, at som Hans Excellence
RikzRådet Hr Gref Wellink uti sitt i dag till Högloft. R. o. A.
ingifne memorial begiärer det hans skrifter och documenter
måge lemnäs honom frie i hender och intet af andra öpnas
och revideras, för de skiäl och motiver, som RikzRådet i sitt
memorial anförer, altså som sådant är af ingen ringa vicht
och conseqvence och rörer icke allenast en RikzRådz person
utan jemvel dess correspondence med ministrar och höga personer
utom landz, och man dessutom sellan finner i något
rike skridas til den extremitet, ty holler jag för min delli
säkrast vara at en commission af Riksens Stender under
samma tysthet som Secreta Utskottet anstelles, bestående af
12 personer ifrån R. o. A., men der ibland 4 af Secreta Utskottetz
ledamöter, hvilcka saken skiärskoda men först utarbeta
och med sitt betenckande till plenum inkomma om och
huru vida RikzRådetz och Gref Wellinks skrifter och documenter
böra af deputerade i samma commission öpnas och
igenomses eller intet. Den 25 Oct. 1726.
Em. Swedenborg.
Baron Bålambs memorial om gr. Vellingk.
589
14.
Ofverste, friherre B. Rålambs memorial angående riksrådet
grefve M. Vellingk.
{Allegater, fol. 1163.)
Protokoll IV, sid. 127.
Hörsammaste Memorial.
Ved de skilliaktige meninger, som i går hindrade vår
sammankomst att stadna uti enhälleliget slut, tykte jag efter
mitt ringa begreep tet störste bestridande bestå uti desse
moment i synnerhet. 1. Att Rikzens Ständers Secrete Utskått
sig eij klart nog förklarat utan giort saken mera lönlig
än hon i sig sielf kunde vara, aldenstund RikzRådet ock
General Gouverneuren Gref Weiling sig sielf deröfver utlåtet
ock den uppenbarat; 2. Efter det vore en sak, som eij angick
alliancer, krigs eller fredz plan eller dylikt, utan ett mål redan
längst passerat, men eij till värkställighet brakt, så skulle
Secrete Utskåttet, som utom dess hade nödigare saker att nagelfara,
sig dermed eij sinka, utan det skiutas till en extra commission;
3. Ock som häruti icke alla ville samtyckia, så borde
det skrijdas till votering, helst, såsom orden föllo, ingen lag
vore så som icke kunde ändras.
Till tetta alt af en reen ock nitälskande afsikt för Kånungens
och Rijkzens välltrefnad stadgade ock laga kraft vundne
förordningar samt för vår ädla frihet i sitt rätta skick betraktad,
understår jag mig i ödmiukhet i anledning af 22 §.
i Rikzdagsordningen ved ett tålesaint åhörande heröfver yttra
mina tankar ock oförgripeligen således svara: 1. Rikzens Ständers
Secrete Utskåtz i går opläste extractum protocolli säger
klarligen Hr RikzRådetz Gref Wellings memorial väll innefatta
något det målet angånde, dock icke dess fulla sammanhang,
hvarved åtskillige omständigheter en noga tysthet monde
krafla. Skall nu till äfventyrs någras prasoccuperat tycke att
det vore icke lönliget måhl, eller skall Hr RikzRådetz memorial
såsom från en part kommande, som gior eij målet lönt
°ck till sin befrielse föreställer det såsom ett ting eij kommet
till fullbordan ock värckställighet; skulle, säger jag, desse begge
momenta vara ett starkare deciderande bevijs, än Secrete Ut
-
590 Baron Rålambs memorial om gr. Vellingk.
skåttetz förklaring, som i föllie af sin giorde ed, undfångne
instruction liar lemnat oss en möjlig ouverture, men bijliängt
derved eftertänkelige ord af en nödvändig tysthet, det liemställes
hvar ock en redlig, opassionerad ock för Kånungens ock
landzens bästa troget menandes ompröfvande. 2. Säger Rikzdagzordningens
18 §: Secrete Utskottetz egenteliga syssla vara
att utarbeta ock afsluta de secrete propositioner som Kånungen
Secrete Utskåttet föreställer angående utrikes saker, fredzvärket,
någon krigsplan, alliancer ock flere sådana ärender,
som i anseende till utrikes makter eller NB för Riketz besynnerlige
interesse skull böra hållas tysta. Nu hemställes
ett moget betänkiande om en sådan proposition skickad från
H. K. Maij:t i sittiande Råde till Secrete Utskåttet icke
måste inhålla något hemliget? 3. Häfver Rikzens Ständer med
viss instruction försett Secrete Utskåttet at observera de mål
lönlige böra vara eller eij, som deres ingifne extractum protocolli
nu ock giort. Skulle vij icke då bestrijda och kullkasta
vår egen giorde inrättning i det vi efter vårt tycke villia giöra
tet till uppenbart mål, som lickväll Secrete Utskåttet, bestående
af så många mogne män af tre Stånd, funnit af de
hos sig allena kunnige omständigheter böra vara tysta? 4. Vij
hafva af Secrete Utskottetz förklaring hört, att H. Maij:t af
ett särdeles rykte förleden Rikzdag temmeligen rörtz, men eij
kunnat förr än nu sig deröfver yttra. Häfver då icke Högloft.
R. o. A. (jag talar af redliget sinne efter mitt ringa begreep)
med samtelige Rikzens Ständer största fog att med
försiktighet ock alfvarsamhet drifva denne saken därhän, att
den nådige försorg, som H. Maij:t jemlikt Secrete Utskåttetz
egen utsago visat, i det H. Maij:tz höga försiktighet allena är
att tacka för tet att RikzRådetz Gref Wellings project eij
gått för sig, må af Rikzens Ständer med vederbörlig tacksamhet
ock vördnad blifva erkiänd? 5. Såsom Rikzdags-Ordningens
13 §: är klar, huru kunna vij med trygt samvete det rubba
ock låta tet ankomma på en votering som är mot lagens klara
bokstaf? Skulle man icke 6. förfalla i den förseelse att Ständer
skulle anses för vacillante ock obeständige till att hvad i
dag är faststält i morgon åtra, utan at tala därom hvad ringa
förmon ock säkerhet man kunde sig lofva då ved Rikzens
angelägenheter? 7. Utom den felaktighet at votera emot lagen
föllier den efterfölgd att ehvad af delicat betraktande skulle
af Secrete Utskåttet föreställas, men eij torde i allas öron
Baron Rålambs memorial om gr. Vellingk. 591
ock tycke väll behaga, skulle straxt något kitzliget eller curieust
sinne deröfver kunna påstå votering, som voterande eij behöfde.
8. Skulle vij uti votering kanske eij falla på en rätt
mening ock de andra Stånden sedermera, hvilka ofelbart lära
sig stricte hålla ved lagen ock Rikzdagsordningen, genom pluraliteten
hade helt andra tankar, så nödgades vij ändå till vår
egen förtretlighet ock blygd oss med dem conformera. 9. Yed det
inkast ingen lag så vara som icke kunde ändras, så, utan att
mig utlåta det sådane satzer högstfarlige äre, lemnar jag allenast
Regeringsformens 4 §: at noga öfvervägas, ock så länge
sådant intet är skett kan icke heller enskyltas tankar af ändring
betaga den giorde ock laga kraft vundne lagens kraft ock
efterlefnad. Dessutom 10. är ingen säkrare satz för R. o. A:ns
frihet och regementzstyrelsen eij heller något säkrare ansvar
för något inbrått på vår lag af Öfverheten sielf än ett noga
efterlefvande ock observerande af Lagen hos Rikzens Ständer
sielf. Detta är hvad jag i ödmiuk vördnad ock patriotisk
zele hemställer Rikzens R. o. A. rättvijsast att betrakta.
Stockholm den 26 Octobris 1726.
Broor Rålamb.
15.
Riksrådet grefve M. Vellingks memorial till Riksens Ständer
af den 26 Oktober 1726.
(Secreta Utskottets ader, fol. 491.)
Protokoll, IV, sid. 133.
Hörsamst Memorial.
Till samptlige Riksens Högh Ständer.
Emedan man förspordt, at en och annan af Högh R. o. A.
i anledning af Secrete Utskåttetz i går in pleno på Riddarhuset
ingifne berättelse öfver mitt så förmehnt brått, fallit på
den mening, at något af det emot mig angifne måhlet skall
vara af den natur, at det bör hållas tyst och icke allmänt
för Riksens Högh Ständer uppenbaras, åter böra uti Högh
Secrete Utskåttet afgiöras; nu förutan det at aldrig tillförende
varit förspordt, det Högh Secrete Utskåttet exercerat domareämbetet
uti tvijstige måhl, ehuru vichtige och hemlige de kunnat
592 Grefve Vellingks memorial af d. 26 Okt. 1726.
blifvit skattade; så lärer det finnas nogsamt klart och tydeligit,
at altzingen hemlighet härutinnan består, när man anser
Högl. Secrete Utskåttetz egen första utlåtelse eller protokoll,
hvaruti ingen ting förmähles, utan om de tvenne conceptei,
som skola mig gravera, hvilket jag hörsammast beder måtte å
nvo upläsas, då deraf klarligen lärer befinnas, at det icke i
ringaste måtto angår närvarande tijders conjoncturer, alliancer
eller publique tractater; varandes fördenskull saken icke sa
qvalificerad at dertill något förtijgande fordras, som det icke
heller kan blifva förborgadt, om och när man far allmän lag
sampt beneficia juris et processus till godo niuta, då besvären
måste ju offenteligen upläsas och besvaras.
Vid hvilken beskaffenhet, som hela saken ändå måste
nödvändigt komma i dagzliuset för alle öron och ögon, så är
jag till at conservera min oskyldighet i högsta matton tvungen
at härhoos copialiter bifoga tvenne mina memorialer och
Species facti,1) som jag uti Högl. Secrete Utskåttet inlagt, pä
det de måge för Riksens Högl. Ständer offentligen upläsas och
uti gunst-benägit öfvervägande tagas, då sedan lärer skiönjas
at denne sak eij längre må eller kan blifva hemlig.
För öfrigit beropar jag mig hörsammast uppå mine tvenne
förre till Riksens Högl. Ständer ingifne memorialer, med all
skiählig förtröstan dem lärer täckias låta i anledning deraf
mig vederfaras hvad rätte saken och rättvisan medgifva.
Stockholm den 26 Octobr. 1726.
Mauritz Vellingk.
A.
Riksrådet grefve M. Vellingks memorial till Sekreta Ltskottet
af den 20 Okt. 1726.
(Utskottets acter, fol. 493.)
Protokoll IV, sid. 133.
Hörsamst Memorial.
Till Rijksens Högl. Ständers Secreta Utskått.
När jag i går mitt memorial till samtelige Rijksens Högt
Ständer ingaf, var mig icke bekant hvem som varit min angifvare
uti den mig nu till last på banan brakte saken.
l) Följa här nedan under litt. A, B och C..
Grefve Vellingks memorial af d. 20 Okt. 1726. 593
Som jag sedermera af det hos Ständerne upläste Secreta
Utskåtts protocollet förnummit, at skrifterne kommit från H. K.
Maij:t och Rådet, så kan jag intet underlåta at härigenom
betyga det sådant mig så mycket mehra surprenerar, som H.
K. Maijrt siälf aldrabäst bekant är, i hvad trogen välmening
jag uti denne saken på Dess egen allernådigste anmodan mig
blandat, och således skulle hafva förmodat, at ingen kunnat
vara benägnare än H. Maij:t till at ursäkta om jag härutinnan
på något sätt skulle hafva förgådt mig af en uprichtig benägenheet
at giöra H. K. Maij:t till villies, och det med ett
underdånigt förtroende.
För Rijksens Högl. Ständers Secreta Utskått kan jag
detta så mycket tryggeligare uppenbara, som jag vet det blifver
förtegat; sammaledes bijfogar jag här hos min på svenska öfversatte
speciem facti, deraf jag originalet på fransöska lämnat i
Hr Rijksrådet Baron Cederhielms händer, med begäran den
samma icke at öfvergifva, för än nöden omträngde; samma
speciem facti vijste jag H. Maij:t sielf, men H. Maij:t befallte
mig i nåder at hålla henne tillbaka.
Jag anhåller hörsamst, at jag icke måtte varda tvungen
alla desse och flere omständigheter till min befrielse ofenteligen
för Rijksens Högl. Ständer andraga.
Hvad det angår, at Högl. Rijksens Ständers Secreta Utskått
kunde förmena mig i detta fallet hafva för min person
handlat emot min eds plicht, i det jag låtit bruka mig något
för H. Maij:t at upsättia emot vanliga Cantzlij vägen; så lärer
förmodeligen komma i en benägen consideration, at jag då
nyss liijt in till Sverige var ankommen, at jag min huld- och
trohets-ed ändå icke aflagt, emedan Kongl. Cantzlijet utan
tvifvel af mycket förhinder öfverhopat mig hvarken RegeringzFormen,
Försäkringen eller något annat publiqut document
tillsändt, mindre mig eden affordrat, så at jag hvarken om
det ena eller andra vid min ankomst i rijket var underrättad,
innan jag efter handen sådant mig förskaffade och min ed
först vid mitt anträde i Rådet aflade. Dessutom om jag i
detta fallet syndat, lärer det lända mig så väl som flere förr
torde vara händt, till någorlunda ursäkt, at det skedt endaste
i den tanckan at giöra min nådigste Konung till villies, som
den tiden bevärdade mig med ett så besynnerligt förtroende,
at han kallade mig för fader, jag eij heller förmoda kunnat,
Adelns Protokoll, 1726—1727. II. 39
596 Species facti rörande negociationerna i Preussen.
tänckt, allt detta i den falska inbillningen at jag hade varit
orsaken till hans rappel och afvisning härifrån.
Det är sant at jag hade som redlig patriot kunnat det
giöra, om det så hade behöfts, men orsaken till hans rappel
hänger i sanning så tillsamman som föllier.
Hr Envoyéen Diemer hade, som bekant är, understått
sig (om det var på des Herres befallning eller af egen otidig
nijt vet jag icke) at inlåta sig i correspondence med Franske
Ministrerne vid Ryske håfvet, angående saker som mvcket nära
rörde Sveriges rijke, utan at derom gifva antingen Rådet
eller Cantzliet den minsta kundskap och det aldeles emot 19
articlen i Konungens besvurne Försäkringzskrift vid dess anträde
till regementet.
Hans otillåteliga negociation fant sig uttryckeligen uti
dess bref af den 23 September 1722, som han från Vesterås
skrifvit till Hr Campredon. Detta bref dristade han sig at
publicera vid det tillfället at Hollstenske Ministren Bassewitz
hijt ankom, och sådant giorde han icke allena i Senaten utan
och någon tid derefter till alla 4 Rijks-Stånden; utan tvifvel
hade han flatterat sig at bemelte bref skulle ursäkta honom
at intet hafva sig till något engagerat. Men som Rijksens
Ständer derutaf funno tvärt emot, at sakerne vore redan för
långt komne till at då mera kunna neka eller draga sig därifrån,
blefvo de däröfver så otålige, at de till samman med hela
Rådet enhälligt resolverade, at icke mehr tåla honom i rijket
utan i underdånighet bedia H. Maij:t at laga det han med
godt maneer blefve rappelerad, eller och at han skulle förvisas,
om sådant vägrades.
C.
Riksrådet grefve M. Vellingks memorial af den 24 Oktober
1726 till Sekreta Utskottet.
(Utskottets acter, fol. 497.)
Protokoll IV, sid. 133.
Hörsamst Memorial.
Till Riksens Högh Ständers Secrete Utskått.
I anledning af mitt förra af den 20 sidstledne till Riksens
Högh Ständers Secrete Utskått ingifne memorial föranlåtes jag
Grefve Vellingks memorial af d. 24 Okt. 1726. 597
härmedelst hörsamligen anhålla, det behagade Högh Secrete
Utskåttet låta i underdånighet hos H. K. Maij:t förnimma,
aldenstund H. K. Maij:t funnit betänckeligit at gifva Riksens
Ständer vid förra Rijksdagen dehl af denne saken, hvad som
sedermera måtte vara händt, hvarigenom H. K. Maij:t blifvit
förorsakad nu mera låta honom komma under Secrete Utskåttets
skärskådande, och at fördenskull H. K. Maij:t täcktes
i nåder gifva Secrete Utskåttet de skäl vid handen, hvarigenom
detta drögzmålet föreluppit, på det jag må få tillfälle mig så
väl öfver den ena som andra omständigheten behörigen at
förklara och utlåta. Stockholm den 24 October 1726.
Mauritz Vellingk.
16.
C. von Strokirchs memorial angående riksrådet grefve M.
Vellingk.
(Secreta Utskottets acter, fol. 524.)
Protokoll IV, sid. 145.
Ödmiukaste Memorial.
Såsom ingen i bland os icke utan största smärta och förundran
lärer hafva förnummit både i anledning af de tvänne
Secrete Utskåttets extracta protocolli, som och af de trenne
Hans höggrefvelige Exelenc och Riks-Rådet Mauritz Wellings
ingifne memorial er och förklaringar, jemte des species facti,
som alla Stånden communicerat blifvit, huru som sakens
vichtighet och ömhet hvar och en och alla för en förbinder
på det högsta vara sorgfällig att sina samveten som ock våra
fundamental-lagar oförkränkt i sin obråtzlighet hållas måtte,
samt genom råd och dåd befrija och bijträda, som och utan
anseende till personen brottet strängeligen men och rättvijseligen
så till dygdens gläntzande och belönande samt odygdens
straffande allom till åtvarning lämna, men dock till vårt almenna
välfärds fäste och vår återvundne frihets invärtes försvar
och stängsel, inbördes kiärleck, sämja och förtroende för
vårt högsta ändamåhl billigt achtas bör; detta att beqvämligast
ärnå blifver thet utan tvifvel ther vid hvaruppå vår
598 C. v. Strokirch® memorial om gr. Vellingk.
Regerings-Form sig grundar och i början härligen dicterar, att
os samteliga Riksens ledamöter näst Guds namns ähra åligger,
och som en kädia den ena lenken icke utan den andras men
och skada den ringaste bräck eller anstöt tall eller lider,
nemligen att H. K. Maij:t vid des höghet måtte blifva oförkränkt,
Riksens Råd uti des tilbörlig myndighet understödde,
och Ständerne vid deras rätt och frijhet bijbehålne, på det bud
och lidno ordentelig måge svara emot hvart annat och hufvudet
med ledamöterne till en oskiljachtig kropp förknippas och
förenas.
Såsom nu igenom berörde efterrättelser alla desse trenne
lencker synes lijda skada och meen; såsom först att H. K.
Maij:tz höghet måtte blifva oförkränkt, hvaremot Hans Exelence
och Riks-Rådets Gref Mauritz Weiling uti des species
facti, som uti lofliga Borgare-Ståndet ähr offenteligit upläsit,
hvarutinnan ibland annat berättat, att Hans Exelence fuller
icke nekar hafva conciperat de tvänne af H. K. Maij:t till
Secrete Utskåttet skickade concept, men dett uppå H. K. Maij:tz
anmodan skall vara skedt, der dock Extractum Protocolli af
Secrete Utskåttet säljer att dett sedermera af H. K. Maij:t
aldeles blifvit förkastadt; nu såsom detta är en beskylning,
tvärt emot den dyra H. K. Maij:ts besvurne Försäkrings 5 §,
nemligen: Jag vill eij heller ifrån riket afsöndra något furstendöme,
land, stad, slått eller lähn igenom arfskijfte, donationer
eller NB förläningar; och härigenom altså Hans Exelence
icke allenast giordt sig brotzlig i dett concepter der till formerat,
utan och igenom föreburne uhrsächt, som doch aldeles
intet lika som den icke aflagde Riks-Råd-eden för Hans Exelence
giällande ähr, jemvähl crimen lesae Majestatis sig skyldig
giordt. Hvad dett andra och tredie betreffar att Ricksens Råd
uti tilbörlig myndighet skola blifva understödde och Ständerne
vid deras rätt och frijhet bijbehålne, hvaremot jemvähl svåra
klagomåhl af Hans Exelence emot Secrete Utskåttet igenom
des memorialer föredrages, sig besvärandes att man med honom
förfarit tvert emot all lag och rätt samt R. o. A:ns Privilegier,
som i synnerhet synes röra den 5 §. nemligen: så förordne
Vij och sä att icke någon adelsman skall blifva våldförd, icke
heller, innan han till någon grof missgiärning öfvertygad är,
eller domaren efter lag och process för skiäligt pröfvadt at
giöra sig, för hans brått skull, om des person försäkrad, fängslader
och inmanter, mycket myndre förderfvader å lif eller
C. v. Strokirch® memorial om gr. Vellingk. 599
lern, eij heller hans hus och gårdar, bref och egendom, löst
eller fast i från tagas, NB ransakas, skiöflas, bortgifvas eller i
någon måtto afhendas, förr än han till någon sådan missgiärning,
dermed han lijf, ähra och gods efter lagen förvärkad
häfver, öfvertygad, lagvunnen och dömder är; och Riksdagsordningen
13 § klarligen dicterar detta måhl under laga tiltahl
och afstraffande ställas bör, då med executionen för domen
gångit, där dock aldrig tilförn Secrete Uthskåtet som en domståll
någon sack af dömt, eij heller kan som en domståll
considereras, mycket mindre utom Ständernes frijhets kränkande
nu kunnat giöra. Nu som vid sådant beskaffadt måhl saken
eij bör och kan vij dare för tyst ansees, och de orden uti
Riksdags-Ordningens 18 §: för Riksens besinnerliga intresse skull,
hvar uppå Secrete Uthskåttet försichtelig och med moget betänkande
reflecterad, nu i genom Hans Exelences species facti
alment kunnigt giordt ähr, saken jemvähl ther igenom ett
helt annat uthseende fådt; altså hemställas ödmiukast Högloft.
Riksens Ständer om icke emädan H. K. Maij:ts höghet och
Rijkzens Ständers frijhet förmenes här igenom offentligen vara
prostituerat, jemvähl detta ährende bör och skall hoos Stånden
in pleno förredragas och afgiöras i anledning af RicksdagsOrdningens
18 §, som dicterar att de ährender, som de allmänna
Riksens styrelser pårörer, dijt höra, eller åthminståne om utan
Ständernas frijhets kränkande dom i denna sack vid en Deputation
eller verordnat Commission tillåtas kan, utan samtelige
Stånden att af döma sig förbehålla täckes. Stockholm
den 29 Octob. A:o 1726.
Carl von Strokirch.
17.
Konstitutorial för Vellingkska Kommissionen.
CSecreta Utskottets ader, fol. 401.)
Protokoll IV, sid. 157—159, 164 och 192.
Såsom Riksens Ständers Secrete Utskått uti dess ingifne
extracto protocolli af den 18 sidstledne Octob. har berättat,
det ibland the documenter, som samma dag ifrån K. Maij:t
600 Konstitutorial för Vellingkska Kommissionen.
utur sittiande Råd med Secrete Utskåttet communicerade
blefvit, någre skrifter af åhr 1722 äro fundne, hvilka mycket
gravera Riks-Rådet och General-Gouverneuren H:r Grefve
Mauritz Wellingk, och Riksens samtelige Ständer hafva pröfvat
skiähligt att förordna en Commission, som thenne saken
har att uptaga och afdömma, jämvähl til samma förrätning
utnämt:
Af Ridderskapet ock Adeln:
Praesidenten Gref Gustaf Bonde.
Landshöfdingen Baron Conrad Ribbing.
Assessoren H:r Carl Wattrang.
Revisions-Secretm H:r Erich Erencrona.
Lagmannen H:r Didrich Grönhagen.
Lagmannen H:r Johan Cederbielke.
Af Präste-Ståndet:
Prof. och Theol:® Doct: H:r Jacob Benzelius.
Kyrkioherden H:r Mag:r Aurivillius.
Theol. Lect:n H:r Mag:r Jacob Örling.
Af Bårgare-Ståndet:
Rådmannen H:r Petter Aulsevill.
Bårgmästaren H:r Jacob Ekebohm.
Bårgmästaren H:r Johan Palmborg.
Altså ock på det benämde Commission med behörig eftertryck
themia sin förrätning må kunna utföra, ty blifva förenämde
herrar och män härmedelst af Riksens Ständer authoriserade
och befulmäcktigade at, sedan the aflagt sin dommare
ed, efter Sveriges lag och förordningar uptaga ock i anledning
af de så vähl redan framtedde som till vidare förseglade RiksRådets
och Gen. Gouverneurens Hr Grefve Wellings skrifter
ock papper undersöka*) och afdöma thenna saken. Hvarvid
Justiti® Cancellern Hr Thomas Fehman kommer såsom Actor
at giöra sit ämbete; hafvandes så vähl Commissionens ledamöter
sielfve, som Hr Justiti® Cancellern så med denna saken
at förfara, som de det in för Gud, Konungen och Sveriges
Rikes Ständer villja ock kunna försvara. Datum Stockholm
den Anno 1726.
') Betta och följande ord till meningens slut äro här tillagda efter en afskrift
i Prestestän dets handlingar.
Grefve Spens’ mein. om adels-deputerade till riksdagarne. 601
18.
Grefve A. Spens’ memorial om deputerade af adeln till riksdagarne.
(Allegater, fol. 1065.)
Protokoll IV, sid. 163 och 165.
Om sättet till de Deputerades väljande från provincerne.
l:o. Alle samtelige Ridderskap och Adel, som nu för tiden
höra under Svea Rikes crono, böra sig till en viss province
bekänna och inskrifva låta, antingen till den samma som varit
deras födelseort, eller till någon annan, hvaruti de hafva eller
mena med tiden kunna få någon fast ägendom; och thet förthenskull
på det R. o. A. vid deras väljande ingen må förglömma,
som sig till provincen bekänt häfver, då den samma de qvaliteter
äger, som en adelig deputerad för rikets och provincens
välgång hafva bör.
2:o. Och således blifver uti hvar province en matrikel
uprättad, som sedan alt stilla hos den äldsta utaf R. o. A,
förvaras, då jämväl en lika lydande till lands-contoiret afgifves,
deruti först alla capita, som bo uti samma province, införas,
dernäst alla extra capita, som der hafva någon fast ägendom,
sedan alle som sig hafva låtit till samma province inskrifva,
de vare sig capita eller extra capita, vistandes för deras Beuster
eller andre angelägenheter skull här i Stockholm eller
uti någon annan ort i riket.
3:o. Enär Riksdag utaf H. K. Maij:t och Rådet påbiudes
och utskrifves eller enligt 1723 åhrs Riksdags-Ordning för sig
gå bör, då häfver hvar och en Landshöfdinge uti sitt län att
låta igenom bref och offenteliget afkunnande på predikstolarne
uti höfdingedömet vetta termin till Riksdagen i så god tid,
at alle utaf R. o. A., som hafva gods eller någon fast ägendom
uti samma province, han vare hufvudman vid famillen
eller ej, sig då infinna kan at välja de deputerade, som till
den utskrifne Riksdagen ifrån länet afgå skola.
4:o. Tyckes R. o. Arns församling till ett sådant vahl
borde ske uti någon annan stad uti provincen än der Landshöfdingen
häfver sitt säte, helst emädan då hvarken Landshöfding,
Camererare eller Secretairare, fast än de alla tre vore
602 Grefve Spens’ meni. om adels-deputerade till riksdagarne.
adelsman och dertill ännu uti provincen bofaste män, vid
R. o. Arns sammankomst till de deputerades väljande ej böra
vara tillstädes.
5:o. När R. o. A. sig samlat, då uttager den äldste och
förnämste adelsman matrikelen uppå hela provincens Ridderskap
och Adel, så väl af de närvarande som frånvarande,
hvilken upläses och då rättas i fall någre förändringar sedan
des uprättande igenom något dödsfall eller kiöp skiedde vore.
6:0. Hvarefter alle församlade af R. o. A., sedan de först
varit i kyrkan uti bönen och der anbedit den, som ransakar
allt, hos hvilken intet mörker är, den sanne alsmäktige Guden,
han ville uplysa deras förstånds ögon, at de måge med sine
vahl falla på sådane personer, som allenast söka Guds namns
ära, rikets och sin nästas välgång, då derefter, sedan de
kommit utur kyrkan, upläses Regerings-Formen, K. Maijtts
försäkring, Riksdags- och Riddarhus-Ordningen, med eden
som alla deputerade här skola aflägga, här med till vijsa, det
en deputerads giöremål uppå en allmänn Riksdag ansvar nog
med sig förer, då sedan ett fritt vahl företages, af Grefvar
Friherrar och Adelsmän, efter den methode, som förr på Riddarhuset
vid alla Deputationers väljande brukelig varit; så framt
samma proportion bland länets R. o. A. kan hollas, så väl
af de församlade possessionati, som af alle andra, som sig
hafva till provincen bekänt och inskrifvit, de vare sig här uti
K. Cancellie, Collegier eller uti någon annan tienst i riket,
utan at något annat sedan kommer vid väljandet uti consideration,
än det de Deputerade böra vara ärlige, förståndige, för
Ståndets och rikets välgång bepröfvade väl sinnade och redlige
män.
7:o. Fastställer och förenar sig R. o. A. vid sammankomsten
huru mycket hvar och en utaf de förordnade till
rese-omkostnad och underhöll vid Riksdagen hafva bör, hvilket
uträknas på hvart och ett frälsehemman, rustnings-mark, eller
tunnas hartkorn öfver hela länet, hvaröfver utur Lands-Contoiret
bör meddelas vid anfordran tydelige och riktige förtekningar,
samt ofördröijeligen och i så god tid erläggas och utbetalas,
at de förordnade deputerade eller fullmäktige kunna
sig till Riksdagen infinna.
8:o. Som våhlet vid sammankomsten uti provincen särdeles
lära falla på någre här i Stockholm vistande personer,
som uti K. Collegier eller andre civil- och militair-tienster
Grefve Spens’ mern. om adels-deputerade till riksdagarne. 603
äro, så tilskrifves och kundgiöres straxt sådane deras vahl,
och at provincen N. i anseende för deras skickelighet och
städse välförhollande, dem denne gången til den tilstundande
Riksdag till deputerade utvaldt häfver, hvarpå tillika straxt
anstallt giöres, det äfven samma qvantum af herredags penningar
dem hit per vexel öfverstyres, som de andre af provincen
opkommande till deras underhöll hafva at undfå.
9:o. Upsättes för desse deputerade en fullmakt, uti hvilken,
utom de ordinarie ärender dem blifver förestält, at alt
hvad de skulle giöra emot vår antagne Regerings-Form och
våra Fundamental lagar, inte allenast skall vara null och
aldeles ogiordt, utan ock lända dem till största straff och ansvar,
hvilken fullmakt utaf hela länets närvarande R. o. A.
med namn och sigill stadfästes.
10:o. Äfvenväl medgifves de deputerade uuderskrifne
memorialer öfver alle besvär som vid Riksdagen angifvas och
andragas böra, hvarpå de förordnade deputerade pliktige äro att
deröfver, samt hvad de i öfrigit efter befinnande omständigheter
sielfva finna nödigt at påminna och andraga til Ståndets välstånd,
skaffa svar och besked, samt det till landsorten antingen
öfversända, eller med sig, sedan hela Riksdagen sluten är,
hemföra, då de ock för deras förrättning till sina hemmavarande
medbroder vederbörlig redo at giöra skyldige äro.
ll:o. Så snart alle deputerade utaf en province äro upkomna,
så samla de sig hos den äldsta, som bör hafva fullmakten
med sig, gåendes så alla tilsammans up till Riddarhuset,
deräst de den medgifne fullmakten, sedan de sine namn
af Riddarhus Secretairaren hafva anteckna låtit och poletterne
igen emottagit, qvarlemna,
12:o. När nu alle samtelige desse deputerade vid Riksdagens
utsatte termin sig uppå Riddarhuset hafva infunnit,
så tyckes då intet Grefvar och Friherrar, som utaf provincen
med blefve valde, skola sittia särskilte för sig sielfva på sine
Grefve- och Friherre-bänkar, utan kunna de samma hafva
sina säten alla på en bänk hos sina medcamerater och meddeputerade
af provincen, då sedan bänkarna intagas efter
provincernas rang.
13:o. Ingen deputerad kan under varande Riksdag begiära
permission på några dagar sig at absentera, ej heller
kan han för någon annan orsak än påkommande sjukdom försumma
efter öfverenskommande tid sig til alt utarbetande
604 Grefve Spens’ mern. om adels-deputerade till riksdagarne.
att infinna, mycket mindre kan en sådan deputerad förr än
Riksdagens änteliga slut aldeles bortresa.
14:o. Efter R. o. A. vid alla Deputationer böra vara
dubbelt emot de andre Stånden, så tyckes att om af hela
riket till Riksdagen upkomma vid pass 200 personer af R. o.
A., då antalet skulle efter ofvanstående öfverenskommande
vara mer än tilfyllest, helst emedan af det högvyrdiga Prästeståndet,
som af det lofl. Borgareståndet sällan till 100 personer
af hvart Stånd til Riksdagarne upkomma.
15:o. Till att nu få en rätt proportion huru många fullmäktige
hvar province af R. o. A. kommer att upsända, torde
på detta sättet bäst finnas, enär alle R. o. Arns innehafvande
frälsegods uti hela riket blifve tillsammans lagde, och så hela
denne summan med de 200 deputati dividerad, så utvisar qvantumet
huru många af de adelige frälsehemmanen uppå en
deputatus kommer, hvilken summa sedan igen divideras uti
hvar provinces hela R. o. Arns innehafvande gods, så lärer
qvantumet vidare utvisa huru många deputati provincen kommer
till Riksdagen at upsända.
16:o. Skulle nu det höglofliga R. o. A. behaga efter
fråga
huru många allaredan från Riksdagen äro bortreste,
och kanske större delen af brist och mangel sig här längre
att kunna uppeholla, så lärer otvifvelaktigt finnas, det vid
Riksdagens slut ganska få af de, som från provincerne äro
upkomne, här lära kunna vara tilstädes; nöden har ingen lag,
när de emellan Riksdagarne samlade penningar med en eller
två bondegårdar äro förtärde, så måste, at undvika nöd och
vidare skuld, hemvägen tagas, fast vore en sådan för rikets
välgång aldeles omistelig. Stockholm d. 12 November 1726.
A. Spens.
19.
Grefve G. Gyllenborgs memorial angående förslaget om deputerade
af adeln till riksdagarne.
{Allegater fol. 520.)
Protokoll IV, sid. 169.
Odmiukt memorial.
Såsom ingen ting är farligare ock äfventyrligare för ett
land ock rijke, än dhe gambla brukens ock lagars oförmodeliga
Gr. Gyllenborgs mern. om adels-deputerade till riksdagarne. 605
afskaffande ock nyas introducerande, så måste man så mycket
varsammare dhermed umgå ock noga tillsee, att sådant intet
skier, utan att landetz välfärd dhet oumgängeligen kräfver
ock dliet dheraf en särdeles nytta tillflyter, på dhet att igenom
en oförväntad ombytning dheruti hela rijketz undergång eij
må förorsakas.
Här uti vårt kära fädernesland har i långlige tijder tillbaka
varet brukeliget att samtelige R. o. A. kommit till Rijchzdagarna
antingen sielfva eller ock igenom fullmächtige. Det
samma har ock uti en för 3 åhr sedan af samtelige Rijcksens
Ständer approberad förordning blifvet faststält, ja så att dhen
vijd hvarie Rijckdagz begynnelse skulle jemte RegeringzFormen
ock Kongl. Försäkringen upläsas. Att dhenne vijd
en allmän Rijcksdag, af samtelige Rijcksens Ständer gillad
ock i Rijcksdagz-beslut uprepad förordning, skall nu utan
någon högst trängande nöd ock rijket hotande skada rubbas,
det har ett alt för bedröfveliget utseende, äfven i anseende
till andra förordningars efteriefvande.
Dhet är ingen regeringz-art i heela verlden, som icke har
sina olägenheeter med sig mehra eller mindre. Dhen som har
dhe minsta, dhen är utan tvifvel dhen bästa. Hvad olägenheet
dhet här tills brukade maneret för R. o. A. att till
Rijcksdagarne upkomma, har med sig, dhet veta vij någorlunda,
nembligen att Adelen utmattas igenom så långe resor
ock dryga omkostningar, att sakerne draga uth, med mehra.
Men hvad svårigheeter, oredor, disputer, intriguer ock factioner
i provincierne skulle kunna förorsakas ock åstadkommas,
om Adelen uti provincierne skulle ihoopkomma, ock sine deputerade
till Rijcksdagen upsända, dhet kan hvar ock en bättre
hoos sig sielf eftertänkia, än dhet kan utsättias. Vij behöfva
intet gå längre än till Engeland, efter det så mycket till efterdömelse
åberopas; dhen sorn litet veet huru dher går till med
ledamöters välliande till parlementet, nembligen huru vijd dhet
tillfället i provincierne tracteras ock spenderas, så kan han
hafva en skiälig orsak att fruchta dhet samma misbruuk sig
ock här i rijket torde inrita vijd dhe deputerades välliande. Att
dhetta skiedt i Engeland, ock att efftersom ministeren där
varit sinnad, så har man ock sökt att få ledamöter till parlamentet,
samt, att när ministeren fått pluraliteten af parlamentet
på sin sijda, så hafva de drifvet sakerne hvart dhe
velat, dhet är saker, som dhen Engelska historien är full med.
606 Gr. Gyllenborgs meni. om adels-deputerade till riksdagame.
Dhe som nu äro emot ministerens vuer giöra hvad dhe kunna
å sin sijda at hindra sådane mäns välliande, så att fördhenskull
dheraf existerat partier i landet, hvilket kanskie och
här i rijket med tijden så mycket mehra torde vara att befähra,
som vij inthet finna oss i så förmöget tillstånd, som
dhe, blifvandes då vij så mycket olyckligare, som det då torde
mehra ankomma på dhen som hade stor fast egendom ock
penningar att spendera, än dhen som hade förstånd ock skickeligheet
till sådan förrättning. Att dhetta ju kan hända, dhet
lärer ingen kunna neka. Ty en förordning, ehuru god dhen
kan vara i förstone, så misbrukas dhen ändå med tijden.
Nu frågas fördhenskull om dhen olägenheet ock skada som
hela rijket kan tillskyndas igenom sådana vahl medelst partiers
sammangaddande uti provincierne innan man är rätt
kunnig örn sakerne som vijd Rijcksdagen komma att proponeras,
är något till liknandes emot dhet lilla, som en eller
annan Adelsman i sin inkomst kan lijda, i synnerheet när
honom är fritt lenmat att antingen sielf, eller genom fullmächtig
sig vijd Rijcksdagen inställa? Svaret här på lärer
huar och en snart kunna eftersinna, emedan dhet är en ovädersäijelig
satz att riketz vählgång bör altijd prmfereras för en
enskyltz fromma ock bästa.
Men posito, att sådana olägenlieeter dher vijd intet existerade,
så kan ju ingen neka, att 1 person är lättare att vinna
än fyra, ock att fölliachtigen 100 äro lättare att vinna än
400, samt att när någon mening fått öfvervichten, dhe, sorn
dher utaf äre, lära altijd giöra sådane förordningar, hvarmedelst
dhe kunna sättia sig fasta, fortryckia dhen öfrige Adelen,
samt ändra hvar ock en förordning eftersom dhet med
dheras afsichter kunde komma öfverens. Att villia hindra,
att dhet skulle skie, är så mycket ogiörligare, sorn emedan
dhe representera hela Adelen i rijket, dhe snart torde kunna
skaffa sig dhe öfrige Ståndens bijträde, och att sättia sig up
emot hvad alla Stånden slutet, skulle heta att vara rebell.
När vij således hafva blifvit brachte att säija A, så torde
snart heela rjket få säija B, nembligen att dhet skall blifva
ett parlamente, hvilket ständigt måste uppehållas. Och om
då Adelens omkostnader ock utgifter blifva mindre, än att
sielfva komma till Rijcksdagen, dhet lemnar jag dher hän.
Men dhet kan någon säija mig, att dhe aldrig kunna understå
sig att sådant giöra. Dherpå svaras, kan man nu understa
Gr. Gyllenborgs mern. om adels-deputerade till riksdagarne. 607
sig att giöra propositioner, som äro stridande tvärt emot lagen,
till hvilkens efterlefnad alla ock i synnerheet fullmächtigene i
anledning af dheras fullmachter äro förbundna, så kan man
hafva orsak att fruchta att i anledning dheraf äfven sådane
propositioner skie kunna, hälst emedan altijd lära finnas medhållare
till nyhetens inbringande, hvilcka drifvas dher till nu
af dhen nu af en annan afsicht.
Att dhen af herr Grefve Spens denna saken angående
giorde proposition kommet af en upricktig nijt ock kiärleek
för vårt fädernesland, dher om lärer hvar och en vara nogsamt
försäkrad, men att man kan hafva orsak att fruchta,
att påfölgderne dheraf torde blifva svåra och kanskie med
tiden odugelige för R. o. A., dhet kan ingen med skiähl förundra
sig öfver, hälst när man betraclitar dhe propositioner,
som vijd förledne Rijcksdagar äro giorde om dhem, som äro
possessionati, samt nu giöras, att älsta son skall allena blifva
Grefve, Baron och Adelsman, ock att således giöra cadetter
ock fastställa primogenituren, samt draga alla godzén, under
prastext af familjens conservation, till vissa personer. Jag må
bekiänna, att för mig seer dhetta mycket sälsamt uth, ock
att man skulle kunna deraf inferera, att man ville, så mycket
som möijeliget vore, draga rättigheten att deliberera ock afsluta
sakerne till vissa personer, ock att man lijksom förtryter,
att så många hafva her uti att säija ock man intet
kan giöra dhet med några få allena.
Att således dhetta project länder mehra till Adelens skada
ock nachdel, i synnerheet, samt rijket i gemeen, kan utaf
folliande vijdare bestyrkas. Tiänsterna här i rijket kunna
considereras som hvars ock ens vählfågne egendom. Och när
en eller annan giordt sig till någon befordring värdig, så bör
han utan anseende till personen dhermed ihugkommas, så till
belöning, som andras upmuntring. Att dhe, som blifva deputerade
ifrån provincierne, lära altijd sökia att betiäna sig af
dhetta tillfället att skaffa sig dhen ena ähretiänsten efter dhen
andra, dhet behöfver man aldeles intet tvifla om. Öfverlieten
kan ock så mycket mindre sådant afslå, som dhen till kiärlekens
bibehållande lärer villia villfahra dhe deputerade i
dheras begiäran, så mycket som möijeliget är. När nu tiänsterna
således blifvit åt dhem utdhelte, sålijderju dhen andra
Adelen, som måste stå tillbaka endast ock allenast för dhet
608 Gr. Gyllenborgs mern. om adels-deputerade till riksdagarne.
dhe eij kunna få komma up til Rijckzdagarne, oachtad hvad
merit dhe ock hade,
Sluteligen ock som min fullmacht innehåller, att jag i
alt skall rätta mig efter Regerings-Formen, K. Försäkringen,
samt Ricksdagz-ordningarne, så håller jag före att en sådan
proposition intet bör uptagas eller ventileras, såsom stridande
emot förordningarne, och dhet så mycket mehr, som några
hundrade af R. o. A. intet äro i stånd att betaga sina hemmavarande
medbroder en rättigheet, som dhe i så longlige tijder
ägt ock igenom förordningar blifvit dhem bekräftat. Stockholm
den 11 November 1726.
Gust. Gyllenborg.
20.
Grefve G. Gyllenborgs andra memorial angående förslaget
om deputerade af adeln till riksdagarne.
(Allegater, fol. 524.)
Protokoll IV, sid. 175.
Odmiukt memorial.
Jag beklagar högeligen att mitt sidst ingifne ödmiuka
memorial skall förorsakat så stora disputer emellan dhet Högloft.
R. o. A. Jag veet vähl, att här är ingen ibland dhet
Högloft. R. o. A., som icke förstår ock begriper dhenna saak
mycket bättre än jag. I anseende ock hvar till jag allenast
yttrade min oförgripelige mening, utan något att underställa
eller proponera. Har dhet kunnat haft dhen värkan hoos dhet
Högloft. R. o. A., att dhet gifvit dhem anledning dhenna saken
med dhes påfölgder något närmare att betrachta och eftersinna,
så skall dhet af hiertat mig fägna, ock jag tro dhet lilla omak
jag dher vid haft vara mycket vähl användt. Skulle ock
mitt vählmeenta upsåt af någon annorledes blifva uptaget och
uttydt, så gior dhet mig af hiertadt ondt, men hoppas att i
dhet fallet få niuta till godo hvad den ... § uti Ricksdagzordningen
förmår. Dhet är så nyligen vij äre komne utur
dhet svåra souverainitets-oket, så att någor hvars axlar äro
ännu der af ömma. Yår nådiga öfverheet har ock behagat
förklara ett misnöije dher till. Skulle vij igenom en eller
Gr. Gyllenborgs mern. om adels-deputerade till riksdagarne. 609
annan nyheetz införande gifva anledning till ett ook, som
blefve svårare än souverainiteten, Jag menar om heela R. o. A.,
som består af 1200 familier skulle lemna sig uti discretion af
100 af dheras medbroder, så skulle det tyckias alt för oförsvarligt
vara giordt, åtminstonne af oss som äro fullmächtige.
Jag har ingen i verlden misstänkt, utan tvärt om jag för
min ringa person håller så före, att man bör vara försäkrad,
att hvar ock en af det Högloft. R. o. A. ifrån dhen främsta
in till dhen sidsta, endast ock allenast har sitt afseende på
vår nådige öfverheetz ock kära fäderneslandz bästa ock fromma,
fast man intet altijd kan om vägarne till dhes ärnående hafva
samma tankar och meningar. Och hvarföre skulle man hafva
annat ändamåhl? Vij roo ju alla uti en bååt, alla äre vij i
en krop, antingen adelsmän ifrån provincierne, Landshöfdingar,
eller Collegiers betiänte; går dhet dhen ena illa, så lider ock
dhen andra, lijksom handen vill vara emot foten, eller foten
emot hufvudet. Jag har uti mitt sidsta ödmiuka memorial sagt
min oförgripelige mening om måhlet quaestionis, nemligen att
dhet intet bör uptagas eller ventileras, såsom emot förordningarne
stridande, ock dhervijd förblifver jag ännu ock till dhes
jag kan blifva bättre öfvertygad, ock dhet i anledning af föll—
iande skiähl.
l:o uti den 6 §. af Ricksdagz-ordningen står expressis
verbis, att på Rijcksdagarne skola sig infinna Grefvar, Frijherar
ock Adelsmän, en af hvar familie, som fylt sina 24 åhr.
2:o. Den 7 §. instämmer dher med.
3:o. Den 16 §. säger att hvar familie har en röst uti
Adelståndet, så att dher utaf är klart att Ricksens Ständers
mening ock villie varit, att samtelige R. o. A. skulle komma
till hopa, hvilket ock
4:o kan slutas af dhen 4 §. uti Rijcksdagzordningen, som
lyder på slutet: till hvilken ända vederbörande hafva att utvällia
sina Ricksdagzmän, som då eij mindre än R. o. A. äga
sig infinna.
5:o står ock uti dhen 5 §. af berörde Förordning, att om
något dödzfall skulle tima, så borde sådant strax af vederbörande
kundgiöras, på dhet så många innom dhen försatte
tiden må kunna sig inställa, att Ricksens frijheet förmår af
dhem skyddas och försvaras. Att samtlige Rijcksens Ständer
i dhetta fallet förnämbligast haft sitt afseende på dhet Högloft.
R, o. A., dhet kan man så mycket lättare sluta, som dhe,
Adelns Protokoll, 1726—1727. II. 40
610 Gr. Gyllenborgs mern. om adels-deputerade till riksdagame.
sorn skola vällias till härdagzmän intet kunna på tre a fyra
veckor sig inställa, hvilket ock med Höglofl. R. o. Å. skulle
hända om dhe i provincierne skulle utvällias, ock således
Ricksens Ständer intet hafva dhen säkerheet, som dhe sig af
R. o. A. lofvat.
6:0 visar dhen i långliga tijder varande praxis, att dhetta
varit en rättigheet, som Adelståndet tillkommit, ock skulle
dhen eftergifvas, så lede visserligen R. 0. A. i sin lustre.
Desse äro nu dhe skiähl, som bestyrka, att dhenna proposition
om deputerade är emot lagen och våra privilegier och
rättigheeter.
Att vij nu äre obligerade at efterlefva dhenne lagen, samt
befordra alt dhet som länder till bibehållande af Ständernas
frijheet ock hvart ock ett Ståndz vählfågne privilegier och
rättigheeter, det bevijses af dhesse skiähl:
l:o alla fullmächtigarnes fullmachter;
2:o af Landt-Marschalkens ock Talemännernes ed;
3:o af Secreterarnes eed i Stånden, hvar uti Ricksdagzordningen
utsetties till en norme, hvar efter dhe sig skola
rätta;
4:o skall Rijcksdagz-ordningen jemte Regeringz-formen ock
K. Försäkringen vijd Rijcksdagens begynnelse upläsas, på dhet
ingen må kunna förebära någon okunnigheet;
5:o häfver ock dhet Höglofl. R. 0. A. i anseende utan
tvifvel här till för någon tijd sedan förklarat dhenna lag för
en fundamental-lag.
Att uptaga qusestioner, som strida emot lagen eller ock
våra privilegier med mehra, förbiuda de 15 ock 13 §§. uti
Ricksdagz-ordningen.
Nu säijes, att man vill votera om dhet skall uptagas
eller ej till ventilerande. Dhetta är ett så mycket farligare
prsejudicat, som man intet veet hvarest ett sådant pncjudicat
kan med tijden stanna. Desutan som detta angår en rättigheet
ock förmåhn, som rörer hela R. 0. A., så kan så mycket
mindre någon begiära, att igenom votering stängia sine medbroder
dherifrån, som dhen 17 §. uti Rijcksdagz-ordningen
förmåhr att icke en gång tre stånd kunna votera öfver dhet
4:de, när dhet angår Ricksens Ständers frijheet ock ett Ståndz
vähl förvärfvade privilegier, förmåner och rättigheter. Stockholm
d. 16 Nov. 1726. Gust. Gyllenborg.
Grefve Vellingks memorial af d. 7 Dec. 1726. 611
21.
Riksrådet grefve M. Vellingks memorial af den 7 Dec. 1726.
(Secreta Utskottets ader, fol. 500.)
Protokoll IV, sid. 234.
Hörsamst memorial.
Till samptlige Rijksens Högh Ständer.
Rijksens Högl. R. 0. A. tackar jag hörsammast för undfången
resolution på mitt memorial af d. 26 passato; i följe
hvaraf jag förmodat det Rijksens Högh Ständers commission
skolat alleredan hafva giordt reflexion på min ansökning at,
om icke annars, doch emot anbuden sufficient personel caution
få undslippa det mig nu på 8:de vekan ålagde stränga bevakandet,
hvilket så väll efter de till mig första gången Deputerade
Herrars utlåtelser, som eljest offenteligen på Riddarhuuset,
icke skulle hafva namn af någon arrest utan ett simpelt
bevakande öfver de förseglade papperen.
Men emedan sådant ännu icke kommit till någon värckställighet,
och min lilla öfrige svaga hälsa på detta sättet
utan tillbörlig skiötsell nödvändigt måste afmattas och gå i
grund, så tager jag än ytterligare min tillflycht till Riksens
Höglofl. R. 0. A. med hörsamste anhållan dem tächtes härvid
så begå, at i anseende till mine förr andragne skiähl, arresten
emot personel caution måtte upliäfvas och mig en skiälilig
frijhet förunnas.
Det har väll Rijksens Höglofl. Ständers Commission genom
extractum protocolli af d. 23 passato behagat på min hoos dem
giorde ansökning svara, at de sig öfver mitt entledigande ifrån
vachten icke kunna yttra, innan Hr Justitia Cancelleren såsom
actor först med dess utlåtelse om sakens beskaffenhet inkommit,
men efter man skulle förmoda, det Rijksens Högh Ständers
Secrete Utskått uppå 5 å 6 timars deliberation haft nödige
bevijs i händerne, utan at afvachta några ifrån mig och mina
giömmor hämtande skiähl och documenter antingen här i staden
eller från Ekenäs, innan arresten emot mig blifvit decreterad,
så tyckes mig med alt fog kunna sluta, det sakens beskaffenhet
ingalunda kan vara obekandt, och at således ingen ting
kan hindra Rijksens Högh Ständers Commission at meddehla
mig resolution öfver mitt sökte entledigande och at med detta
612 Grefve Vellingks memorial af d. 7 Dec. 1726.
måhlet måtte utan upskåf kunna fortfahras till undvijkande
at jag under denne långsamme arresten icke måtte aldeles
omkomma och förderfvas. Om för öfrigit något betänckande
skulle vilja hafvas, at mig, såssom på criminel foot för hufvudet
tagen, emot personel caution ingen befrielse skulle kunna
tillstädias, så vill jag doch sans comparaison eller förlijkuelse
berätta, det likväll den lättfärdige Advocaten Zerlachio sådant
emot caution är vederfahrit. Stockholm d. 7 Decembris 1726.
Mauritz Vellingk.
22.
Hertig Carl Fredriks af Holstein bref till Riksens Ständer v).
(Mindre Secreta Deputationens handlingar.)
Protokoll IV, sid. 246 och 263.
Högvählborne, vählborne, högvördige, vählvördige, högtährade,
vählährade, ährlige och redelige, Schverjes Rickets
högtährade och högtälskade samteliga församblade Ricksens
Ständer.
Widh det fägnesamma tillfälle uthaf en åter schnart förrestående
allmänn Ricksdag kunna vij eij underlåta att gifva
dhe sampteliga höglofliga Rickseus Ständer igenom denna vår
thiänstvännliga tillskrifft tillkiänna, hurulunda uppå dhet aldra
ömmesta sätte vidh schluthet uthaf den sidtsta Ricksdagen
igenom den vählvillians fulla fork lärning och försäckring, som
då för tidhen dhe höglofliga Ricksens Ständer igenom H.
K. M:st behagat oss gifva låta, äro tröstade och oprättade
vordtne.
Dhet häfver vårt igenom Dannemarcks så hårda förtryckning
nedertryckte sinne och gemöhte sig åter förtreffligen oppmuntrat
och dhet medh fog och skiähl, när vij versporde att
vij uthi vårt kiära faderneslandt intet borthglömbde vore, uthan
tvertomb oss tillforlåteligen försäckra kunde, att dhet ädela
och vidt och bredt berömbdte schvenska blodet sig för oss uthi
våra kiäreste och dyreste landtsmänns och medhbröders hiertan
intet mindre rörde, än det samma för dhem uthi våra ådror
och innelfvor hela vår lifstijdt sig välfva och röra lärer.
') Förut tryckt, efter afskrift, i Handlingar rörande Skandinaviens Historia
XXXIV, sid. 306- 310.
Hertig Carl Fredriks af Holstein bref till Riksens Ständer. 613
Yårt derförre hysande tacksamme sinnelag låter sig medh
inga ordt nogsamst och tillfyllest uthtryckia; vij villia dherförre
heller hvar redelig patriot och schvensk inbyggare vår
medh ordt icke nog till beskrivande tacksamhet efiter des redeliga
sinnelag och efter dhet hvadh dhes schvenska hierta
hånom sielf derom tilisäjer att vidare uthtryckia öfverlåta.
Naturligt och billigt lärer vist ingen annat schluta kunna,
änn att vår tillgifvenhet för schvenska nationen oprichtig,
fullkomblig och stadig är, hvilcket och hvidh tillfälle och lägenhet
sielfva värcket altidh bevisa och stadtfästa lärer.
Uthi detta fasta hopp förmoda vij och vist, att dhe höglofliga
Ricksens Ständer intet anna änn vähl behaga kann,
om vij återigen vårt hela hierta för dhem yttra.
Sedan den 22:dra Februarij 1724 uthi den medh Russland
schlutene defensive förbundet igenomb en geheimb articul
tillicka fastält vardt huruledes mann å både sidor täncker att
taga sig i vårt Schleswigska restitutionsverck, på dhet att både
vij måtte få vårt igen, som ock att rohligheten i Norden
fastält och den fahrliga stötestenen till all oro och buller så
en gång uthur vägen måtte riiinbt blifva;
Så hafva vij från dhen thidell, medh ett glatt modh näst
gudomelig hielp hoppas att schnart få glädia oss åff en lyckelig
påfölgdt, men dhet häfver härtils synts, som om dhen store
Gudhén, efter sitt aliena visa rådli, vårt tålamodh och förtroende
till sig, ännu längre häfver pröfvat vela, efiter som uthi detta
verdtsloppet schnart en, schnart den andra schvårigheten sig
yppa måst, hvarigenom vår sack intet medh eftertryck förretagas
mindre affgiöras kunna.
Dhet Danska hofvet häfver modet dherigenom så stigit,
att dhet samma ännu nyligen dhen efter ingen billighet schmakande
declarationen låtit höra, att des Konungs M:st oss för
vårt hertigdömme Schleswig intet det ringaste skyldig heller alf
någon vänlig affhandeling höra ville.
Oachtadt alla desa schvåra mothståndt, synes doch lickavist,
som att vårt bedröfvelses oväder intet altstadigt öfver
vårt hufvudt schväfva, uthan sig entelig en gång upklara
skulle, effter som två uthaf dhe största Potentier igenom den
store Gudliens synderliga schickelse äro beredda att oss deras
mächtiga bijståndt låta vederfahra.
Hans Romisk Käijserliga Maij:tt är icke allenast, som
bekandt är, tillträdt till dhet Stokholmiska förbundet, uthan
614 Hertig Carl Fredriks af Holstein bref till Riksens Ständer.
häfver ännu dher till effter des liöchsta rättvisoälskan och
effter den för vår person hysande oskattbare benägenhet medh
vår alldra nådigste Schvermoders käijserliga Maj:tt uthi itt medh
densamma nys oprättade förbundt, i anseende till våra såcker
å nyo och dhet på ett sätt sig förbundet, att vij aldeles orsack
hafva att dhermedh högst förnögdt vara.
Är alltså till vår fullkombliga förnögning ock aff os intet
mehra att önska, än dhet Hans Kongl. M:st och Schverjes
Ricke ville hafva dhen benägenheten och vählvillian, att bevilligia
dhet hvadh som herom dhem på Ricksdagen lärer anbracht
blifva.
Vij hålla oss helt förvisade dhe höglofvliga Ricksens
Ständer effter deras dem inboende gudsfruchtan, medhli
dande
och rättvistälskan, sig ett samvete giöra skulle, att
en bijträdning till min vählfärdt, sampt befrining aff mitt
långa och hårda betryck sampt och till det allmenna bästa,
hos dhem fattas och allena effter blifva skulle, hälst som hela
verden veet, att våra arffländer endast och allenast till Schverjes
thiänst äro upoffrade vordene och icke mindre bekant är
att vij aldrig ricket anmodat att återställa våra såcker ensambt
och allena.
Yij villia intet vidlyftigen anföra huru mycket dhet är
Crohnan Schverje angelägit att konungen i Dannemark icke
ju längre ju mehr blifver i dett ståndt att igenom användtning
aff dhe åhrlige inkombster uthi hertigdömmet Schlesvig,
kunna sättia Schverje som offtast i oro och bekymmer, uthan
vij villia endast och allenast dhe höglofvliga Ricksens Ständers
mogna bepröfvande öfvergifva, huru outhsägeligen oss
schmerta måste, derest vij effter så långt tålamodh och effter
så långt afvachtande aff bettre conjoncturer, ännu vidare fahra
löpa skulle, dhet kunde återigen så vidriga omständigheter sig
yppa att vij då och kanskie enst icke kunde nyttia dhen
hielpen, som vij nu i denna tidhen näst Gudhs alsmächtiga
medhhielp aff dhe begge mächtigste Potentier i Europa visserligen
förmoda och oss säckerligen försäckra kunna.
Hvaraf flyter att aff en ogement stor vichtighet icke allenast
för oss uthan och för Schverjes gloire, ja jag törss säja
interesse vara skulle (effter anledningen aff desse conjoncturer)
så frambt de höglofliga Ricksens Ständer täcktes sådan förfogning
nu oförgripeligen giöra att mann och efter denna heller
Hertig Carl Fredriks af Holstein bref till Riksens Ständer. 615
imellan Ricksdagerna en tillräckelig activitet sig promittera
kunde.
Yij hembställa fördenskull alt detta och vår hela vählfärdt
medh fullkommelig tillförsicht sampteliga höglofveliga Ricksens
Ständers rättfärdige och mognp öfvervägande sampt vänlige
och benägne behiertande, och villia derpå ett så benägit uthslag
affvachta, som vij aff deras billighet och vänskapp os
dhet aldeles förvänta.
Sluteligen önska vij aff all vår innersta hiertans grund
dhet dhen aldrahögsta Gudhén täcktes dhe höglofvliga Ricksens
Ständers öfvervägningar och rådhslag, medh ett nådigt uthslag
till vårt aldrakiäraste Fäderneslandts allmena vählfärdt och
hvar och en des inbyggares enschilte vähltrefnad chrona och
vählsigna.
För dhet öfvriga, medh all kiärleck, ömheth och högacht
ning
stetze förblifvande
dhe Höglofvliga, Schverjes Rickes Ständers
oprichtigste och helt tillgifvenste
gode vänn
Carolus Fridericus.
„ , |26:te Augusti
S. Petersburg d,)6;te Septb;r åhr l726.
23.
Riksrådet grefve M. Vellingks memorial af den 14
December 1726.
(,Secreta Utskottets ader, fol. 503.)
Protokoll IV, sid. 258.
Hörsamst Memorial.
Till samptelige Rijksens Högh Ständer.
Såssom Riksens Högh Ständers Commission nu omsider
genom extractum protocolli af den 3 hujus, som dock icke
förr än den 7 dito om qvällen, sedan jag just samme dag före
middagen afsändt till Rijksens Högl. Ständer mitt sidste memorial
af nästnämde dato, mig tillhanda kom, likmätigt de då
vachthafvande Hrr Oficerares skrifteligen gifne attest, behagat
öfver mine ansökningar om befrij elsen från den stränga arresten
och bevakandet svara, at de till sådant icke kunna samtyckia;
616 Grefve Vellingks memorial af d. 14 Dec. 1726.
doch som l:o om min persons säkerhet ingalunda något tvifvelsmåhl
kan dragas; och 2:do jag till öfverflöd anbudit sufficient
personel caution, sampt 3:o mina svaga krafter och hälsa
måste snart af vanskiötzell under den svåra arresten aldeles
gå i grund; altså och emedan Rijksens Högh Ständer genom
resolution af den 26 passato funnit skiähligit at låta hoos sig
till vijdare öfvervägande komma hvad jag emot Högh Commissionens
ofvannämde resolution torde hafva at påminna; fördenskull
har jag det förtroende till Rijksens Högh Ständers
gunst och benägenhet at dem täckes af christelig och billig
consideration låta vara sig om hiertat, at dette nu redan på
9:de veckan utstådde prässande bevakandet måtte lindras och
uphäfvas, och det så mycket mehra, som förutan de trenne
ofvan berörde kraftige skiählen, nembligen l:o min utgamble
och kraftlöse persons ofehlbare säkerhet at hvarcken vilja
eller kunna komma af fläcken, och 2:o deraf flytande lätthet
at skaffa den sufficienteste personelle caution i verlden till at
vid alla laga tillmählen öfver mina förde rådslag och conduite
vara städze vederredo, sampt pro 3:o min hälsas någorlunda
uprättande igen; hvilka skiähl ingalunda strida emot lag och
lagsens mehning, utan med det lagstiftande förnuftet skattes
aldeles enlige, jag säger, som Riksens Högh Ständers Commission
latit genom dess Deputerade afhämpta alla de papper och
skrifter, de sielfve behagat; men hvad som vijdare vill deremot
anföras till skiähl af mitt bevakande, nembligen at jag
derigenom borde afstängias ifrån något samtahl med en eller
annan; så är det i sanning en ohörd sak och eij heller efter
min mehning uti någon nations lag funderat, at en man, som
icke ens är anklagad för förräderij och högmåhlssaker, mycket
mindre öfvertygad af så grof missgiärning, skall förvägras at
hafva samtahl med någon, ja icke en gång med sine barn och
barnebarn eller huushåldz-betiänter, utan uti tillförordnad vacktz
åhörande och närvaro. Hvilket likvähl beklagligen är mig
handt och vederfahrit.
Jag för min dehl hoppas och är efter mitt innersta samvete
helt och hållit förvissad, at jag uti ögonskienligaste och
sanfärdigste matto skall kunna intyga och bevijsa min oförvijtelige
oskulld och vällmehnte embetes bedrifvande under all
den tijd jag uti högre eller lägre kall varit fäderneslandet till
tienst, då sedan Rijksens Högh Ständer läre sielfve afsee
hvad fahrlige påfölgder och consequence för alla Rijketz trogne
Grefve Vellingks memorial af d. 14 Dec. 1726. 617
män och undersåtare är tillförväntandes af slike hårde en gång
tillåtne förfahrande.
Och i fall man, emot Rijksens Högh Ständers beslut och
constitutorial någon ny sak och anklagande ville med mig
begynna, som intet rörer det först emot mig angifne måhlet,
och hvarföre man begynt mig så hårdt at bevaka; så kan så
mycket mindre någon tilltalilan der öfver mig denne gångengiöras,
som mig sådant intill denne stunden aldrig med ett
ord blifvit kundgiordt, och jag således eij der öfver blifvit
hörd, hvarföre jag icke heller lärer gifva det ringaste svar deremot
ifrån mig, innan det första måhlet i anledning af Secrete
Utskåttetz d. 19 Octobris sidsledne på Ridderhuset ingifne
och upläste protocoll först blifvit afgiordt, Men sedan är jag
nogsamt beredd at på l/2 times tijd, eller kanskie mindre,
kunna bemöta och förläggia alla öfrige emot mig formerande
åtahl, utan den ringaste svårighet.
Det första måhlet är ju för denne gången nog, efter Secrete
Utskåttet funnit det af den vicht och eftertänckelighet,
at det skolat förtiena emot mig en så oförmodelig hård arrest
och bevakande, som dem påläggias, hvilka stämpla och sökia
anställa och å bahnen bringa någon conspiration eller upror
emot Konungen och rijket, hvilket, eller något annat dylikt,
ingen åhrlig man skall nånsin kunna mig med sanning tillvita.
Jag förmodar altså, som och hörsammast beder, at Rijksens
Högh Ständer, såssom högste och rätte machtägande,
täckes gunsträttvijseligen behierta mina mångåhrige och trogne
tienster, min höga ålder och svaga hälsa, den otvifvelachtige
säkerheten om min siukelige person, jämpte de förr giorde
föreställningar, och i anseende till sådant alt, mig i från denne
högst ängzlande arrest entlediga.
I vidrigt fall, och der min billiga anhållan skulle afslås,
grämer det mig i hiertat, at jag vid den händelsen, doch sans
comparaison eller förliknelse, varder ansedd såssom deterioris.
conditionis och mehra vanfrägdad och ähreförgiäten, än den
uti mitt förre memorial omtahlte Advocaten Zerlachius, hvilken
likväll, ehuru han å färsk giärning och in ipso actu var beträdd
med ganska criminelle stycken, emot personel caution
från des arrest befrijades. Stockholm d. 14 Decembris 1726.
Mauritz Vellingk.
618 Grefve C. G. Tessins memorial om konspirations-ryktet.
24.
Grefve C. G. Tessins memorial angående utspridt rykte om
konspiration 1).
(Allegater, fol. 1256.)
Protokoll IV, sid. 282.
Odmiukt Memorial till sampteliga Rijcksens
Höglofl. Ständer.
Jag är i mitt sinne fullkombligen öfvertygad, att hvar och
en ledamot af Rijcksens Högl. Ständer, som sig till nu påstående
Rijckzdag instält häfver, äger en sann ijfver för Konungens
och Fäderneslandets bästa, samt ett oryggeligt upsåth att
enhälligt efter yttersta förmågo arbeta på befästandet och
omskantzandet af en regering under hvilcken framflutne tijders
lopp försäkrar oss om ett lycksaligt vählstånd. Detta lärer
ofelbart vara alles vårt ögnemåhl oansedt under tijden tvenne
eller flere skiljacktige meningar torde finnas om sättet.
Af denna lofvärda och hälsosamma disposition är eij
svårt att dömma och sluta med hvad blödande hierta en hvar
af oss, Konungens trogna undersåtare och redliga Svenska
männ, hört uthspridas ett ryckte, som tillägger vår nation
sådana förvijtelser och tillmählen af lättsinnighet, corruption,
stämplingar och afvogh skiöld, att hvar blodsdråppa i våra
ådror bör af billig fasa stadna. Jag säijer med flit, en hvar
af oss, emedan jag är förvissad fåå eller ingen vara, som eij
förnummit det allmänna tahlet, hvilcket en runn tijd kringspridts
om åthskilliga factioner, hvilcket nu ändteligen en sådan
låga itändt, att man tillväller oss en formlig conspiration emot
Deras Maij:ters vår aldranådigste Konungs och Drottnings
heliga och dyra persohner, med en tillfogad ansenlig nampngifven
lista på dem af trenne åtskilliga Stånd, som i så måtto
eed, plickt och trohet bryta.
Våra framfarne tijders historier läre näppeligen framtee
något bevijs, det nationen någonsin med förräderi befläckat
sitt ährefulla efterdömme, men vähl otaliga exempel af den
huld- och tillgifvenheet, med hvilcken de Svenska, vid alla
') Förut tryckt i Handlingar rörande Skandinaviens Historia VII, sid.
305-310.
Grefve C. G. Tessins memorial om konspirations-ryktet. 619
tillfällen, haft för sin öfverheet lif, blod och egodelar osparde,
så att hela verlden med förundran måst lembna oss Svenskom
det ostridiga loford af ogemeen kiärlek, lydno ock vördnad för
dem, som Gudh och den lagliga ordningen satt oss till hufvud
och försvar.
Den som denna dagsklara sanningen nekar, ansees billigt
sjelf för en skiändelig Rijckzens förrädare, hvars nampn och
åminnelse utplånas bör, emedan dess syftemåhl endast därhän
går att eij allenast sättia undersåtarna i misstroende hoos
öfverheten, utan jämvähl uthsåå ett oenighetsfröö ibland Rijckzens
inbyggare, hvilckets, hela mareken till fördärf, groende
rötter eij så snart stå att uthrotas och upryckas, och så framt
ett således emot sig sjelft igenom inbördes collisioner, hat och
bitterhet söndrat rijke eij aldeles kullstörtes, så lämnas dock
åtminstone hos dem, som med sammanfogad villja och krafter
böra vijnlägga sig om det allmänna vählståndet, sådan illvillia,
att den ena altid anser den andras mått och förslag såsom
hysande någon enskylt skadelig afsickt och söker fölgackteligen
nästan hvar och en att suga ett etterfult gift utur sin medbroders
välmenande upsåt.
Hvad olycka och fördärf slijk misshällighet af sig föder
står lättare att dömma änn med ord att utföra, och torde
innan kort rönas, så framt eij i tid däruppå en högst tarfvelig
boot finnes och Rijckzens Högloflige Ständer i sielfva värcket
vijsa en alfvarsam åliuga och ömhet att bijbehålla de dyra
egenskaper vår nation sig förvärfvat, samt afskudda ända till
det ringesta stoft, som kan befläcka våra trygga samvetens
oskuld.
Sådant ändamåhl att ärnå understår jag mig, drifven af
en reen och ofärgad patriotisk nijt och zéle, att i ödmiukhet
föreslå Rijckzens Högl. Ständer, följande välmente uthvägar,
medelst livilcka man lättast torde kunna afbörda ett slijkt
skiälmiska calumnianters och det Svenska nampnet ovärdige
updicktares skiändeliga belackande:
1. Att Rijckzens Höglofliga Ständer, såsom constituenter
af det Secreta Utskottet, måtte pålägga dess ledamöter att
uppå eed, ähra och samvete förklara, om under deras sammanvaro
något antingen directe eller indirecte blifvit å halmen
bräckt den ofvannämde conspirationen angående, af hvad händelse
sådant skedt, antingen något mundteligen till bestyrckande
däraf är vordet anfört, eller och uthländske eller inhemske
620 Grefve C. G. Tessins memorial om konspirations-ryktet.
correspondencer där till anledning gifvit, samt om någon, han
vare sig eho han vara må, för en sådan grof beskyllning i
Protocollet eller elliest finnes antecknad, och alt sådant, uthan
att undandölja den ringaste omständighet på det rätta kiälle
ådran till det illalucktande vattnet måtte igenfinnas och tillbörligen
tillstoppas, och det så mycket mehra, som de aldrig
äro af oss instruerade det ringaste som nationens heder rörer
att förtiga, eller en däruppå lagd conspirations skamfläck under
tysthets-eeden att förqväfia, mindre sådana enorme saker uti
sine rådslag och protocoller att bortgiömma.
2. Att de, som till äfventyrs kunna gifva närmare lius
i denna saken, måtte af vissa därtill förordnade persohner af
Rijcksens Högh Ständer edeligen afhöras.
3. Att så framt någon anledning finnes, hvaruppå ett
slijkt eftertahl sig grundar, då en särskilt commission af Rijckzens
Högh Ständer måtte uthnämnas och förordnas, som äger
om altsammans noga att inquirera och dem brotzligom på det
skarpesta afstraffa, men att och
4. i vidrigt fall ingen flit måtte sparas att utspana och
utforska uphofsmannen till ett så fördömmeligt ryckte, och
därhos en viss ansenlig summa utsättias till belöning för den,
som förmår första sagomannen att angifva, samt den i brottet
dehlacktige förskonas, i fall han sina missgiärningsbröder
utvijsar.
5. Att allmänt måtte kundgiöras, det den som i frarntijden
kunde beträdas hafva vettat antingen af sielfva conspirationen
eller af de därom inlupne bref eller utur dem
dragne extracter, och sådant icke straxt efter publicationen å
behörig ort tillkiänna gifvit, skall utan anseende till personen
jämväl utan alt skonsmål ansees på samma sätt och med
samma straff, som hade han värckelig varit därutinnan delacktig.
Allt detta synnes oförgripeligen så mycket oumgängeligare
att skyndesammast vä-rckställas, som i vidrig händelse alla
rådhslag till deras tillbörlige värckan och effect dödas genom
misstroende.
Härunder verserar jämväl Konungens säkerhet, undersåtarnas
förtrolighet och trefnad, de oskyldigas och redligas
försvar, hängn och återställande i höga öfverhetens blida ock
nådiga omtancka, hela nationens oskattbara heder, samt Fäderneslandets
osöndrade vidmackthållande.
Grefve C. G. Tessins memorial om konspirations-ryktet. 621
Mig är eij annat öfrigit ann att i ödmiukhet anhålla, det
Rijckzens Högl. Ständer täcktes ansee desse mina ödmiuka
påminnelser såsom flytande utur en reen kiälla, hvars första
springådra är ett redligt och upricktigt Svenskt hierta, som
eij något högre önskar ann att vij obesmittat måtte lämbna
våra efterkommande det dyra arfskapet af mandoms- och trohets-heder
och beröm, som oss våra förfäder till heligt och
evärdeligt förvahr updragit. Stockholm den 14 Januarij 1727.
Carl Gustav Tessin.
25.
Extract af Preste-Ståndets protokoll, hållet den 18 Januari 1727
(angående konspirationsryktet).
(Ståndens Ewtracta Protocolli, fol. 176.)
Protokoll IV, sid. 300.
S. D: Preste-Ståndet beklagar för sin del hierteligen at et
så groft och vederstyggeligit rychte skal vara utspridt, som Cancellie-Rådet
Högvelborne Hr Grefve Carl Gustav Tessins den
14 hujus til samtelige Riksens Högl. Stender upgifne memorial
förmäler; skulle ock fast högeligen önska at uphofsmannen
til en så slem och fördömelig gärning kunde upteckas och
ertappas, och sig sielf til velförtient plicht men androm til
sky och varnagel exemplariter näpsas och afstraffas. Men at the
af velbemelte Hr Grefve och Cancellie-Råd föreslagne utvägar
kunna i alla delar härtil tienande vara, thef kan Preste-Ståndet
för sin del svårligen finna, achtandes fördenskul nödigt
til de öfrige respective Ståndens mogna ompröfvande följande
påminnelser uti trogen velmening at hemstella:
l:o. Är å ene sidan Preste-Ståndets fegnad at af beraelte
rychte förrän thet blef genom velbemelte Hr Grefves
och Cancellie-Råds memorial allmänt giordt, neppeligen någon
thess ledamot något hördt. Men å andra sidan kan eij utan
oro och bedröfvelse förmerkas, thet mervelbemelte Hr Grefve
och Cancellie-Råd om Riksens Högloft. Stenders Secrete Utskott
eftertenckeligen sig utlåtit, lika som skulle ther något
blifvit angående thenna slemheten å bahnen bracht, samt at
thet torde i thess rådslag och protocoller döljas och bort
-
622 Preste-Ståndets protokoll om konspirations-ryktet.
giömas, och at fördenskull thess ledamöter måtte härutinnan
uppå ed, ära och samvete sig förklara. Preste-Ståndet drager
billigt til them alla et större förtroende, än at thet kan låta
någon sådan misstanka hos sig upstiga. The sittia tilförene
uppå en aflagd, helig och dyr icke allenast tysthets- utan ock
trohets- och redelighets-ed, then the visserligen genom en slik
befunnen missgernings fördöljande skulle hafva brutit; hvilket
synes så mycket hårdare them at tillegga, som man snarare
vil sig försäkra, om the ock icke vore med eds pliclit förbundne,
at the doch icke skulle sådana laster nedlägga, utan
såsom rettsinte och redelige patrioter uptecka och til vederbörligit
beifrande angifva.
2:o. Emedan altsammans ännu famlar i et mächta blindt
rychte, kan man icke veta hvilke the vara skulle, som af
visse ther til förordnade personer af Riksens Högh Stender
skulle edeligen af höras; så framt icke några vore som kunde
några sådane personer med tilliteliga omstendigheter namngifva.
3:o. Om nu sålunda eller uppå något annat sig yppande
sett grunden til detta lastbara rychtet skulle blifva utrönt,
så är visserligen nödigt, at thet stelles under laga ransakning
och dom; men så håller Preste-Ståndet före, heldst medan
Riksdagen allaredan så långt uppå tiden utgådt, at man
visserligen häfver orsak at vara med all sorgfellighet omtenkt
uppå thes bringande til slut, at thet kan låta sig göra uti
foro ordinario, och then brotslige lika fult sin begångne missgerning
efter lag och rett få umgella.
4:o. Vore en fast önskelig ting, at rikets allmänna cassa
funnes uti sådant tilstånd, at ther vore något ansenligit at
tilgripa. Men när bristen, ty värr, uppå alla vägar sig yttrar,
så at klagan öfver lönlöst arbete för publico vidt och brett
måste höras, synes betenkeligit, at en så ansenlig summa, som
Högh R. o. A., genom sin communication til Preste-Ståndet
den 14 hujus, nemligen 10,000 daler silfvermynt behagat utsettja,
skulle utaf publico tagas till belöning för then, som kan
angifva antingen upphofsmannen eller den, som utbraclit et
sådant skadeligit rychte. Kunde ock stå til befarandes, at
någon arg och illvillig, af en så stor färventad skenk, sig läte
förleda til oskyldigas meen och skada någon stempling at
sammangadda; men är doch ingalunda emot, at något ansenligit
preemium til berörde endamål utsettes.
Preste-Ståndets protokoll om konspirations-ryktet. 623
5:o. I så beskaffade omstendigheter ser Preste-Ståndet
icke hvad nu vidare står härutinnan til giörandes, än thet,
som Hr Grefven och Cancellie-Rådet i sit memorial sluteligen
andragit, at nemligen allmänt kundgöras måtte, at then uti
brottet delachtige, som sina missgernings-bröder urvisar, skal
för alt straff förskonas, och at then, som i framtiden kunde
beträdas hafva vetat af uphofvet eller grunden til detta smäderychtet,
och sådant icke straxt efter publicationen hos Riksens
Ständer angifvit, skal utan anseende til personen och utan
alt skonsmål, anses på samma sätt och med samma straff,
som hade lian verkeligen varit therutinnan delachtig. Thetta
är som Preste-Ståndet funnit nödigt med de öfrige respective
Stånden uti thenna saken at communicera, förmodandes, at
thet uti sådan velmening uptages, som det hos Preste-Ståndet
af uprichtige och för vår nådiga öfverhet samt fäderneslandet
och hvars och ens bästa högst örne och kärleksfulle hiertan
härflyta månde.
Ad mandatum
Ericus Klint.
26.
Extract af B or g are-Ståndets protokoll hållet vid Riksdagen i
Stockholm den 18 Januari 1121 (angående konspirationsryktet).
(Presteståndets riksdags-acter, F. 23, N. 31.)
Protokoll IV, sid. 301.
Samma dag: Ståndet lät sig än vidare föredraga det memorial,
hvilket Grefven och Cantzlie-rådet högvälborne Hr
Carl Gustaf Tessin under den 14 liujus till Riksens Ständer
inlefverera låtit. Och som man å ena sidan icke utan grämelse
inhämtat thess innehåld, så önskar man å andra sidan
så mycket högeligare, at en så skiändelig hela nationens belackare,
som skall tillagt nationen de svåra beskylningar och
tilmälen, hvarom förbemälte memorial omständeligen förmäler,
matte till sin eviga blygd och nesa, samt sig och andra försmädare
och calumnianter till välförtiänt sträf och varning,
kunna i ljuset framdragas och således tilbörligen umgiälla det
sorn en så grof samvetzlös och vederstyggelig giärning värke
-
624 Borgare-Ståndets protokoll om konspirations-ryktet.
lig förtiänar. Men hvad den föreslagne eftertänckelige undersöckningz-methoden
vidkommer, så emedan den synes röra det
förordnade Secrete Utskåttetz ledamöter, ty kan Ståndet för
sin dehl sig däröfver icke utlåta, innan Secrete Utskåttet fåt
tillfälle at yttra sig hvad det samma kan hafva därvid att
påminna; hvilket dock ofördröjeligen tyckes ske höra. Viljandes
Ståndet sedan så väl angående det utsatte prsemium
för den, som calumnianten uptäcker och bevisar, som alt det
öfrige, hvarom förbemälte memorial talar, sina tanckar yttra
och vid handen gifva. Hvarföre detta med de öfrige respective
Stånden communicerat varder. Actum ut supra.
Ex protocollo
E. Torpadius.
27.
Extract af Bonde-Ståndets protokoll af d. 21 Januari 1121
(angående konspirationsryktet).
(Presteståndets riksdags-acter, 1'. 23, N. 44 a.)
Protokoll IV, sid. 303.
Samma dag: taltes åter om det af Cancellie-rådet högvälborne
Hr Grefve Carl Gustaf Tessin hos Bonde-Ståndet såväl
som de öfrige respective Stånden under den 14 hujus ingifne
memorialet, hvilket Bonde-Ståndet med så mycket större förundran
och grämelse hört sig föreläsas, som ej någon af dess
ledamöter om et sådant ryckte, som därutinnan förmäles vara
utspridt, det ringaste förr än då förmärkt. Önskande BondeStåndet
at den, som förlustat sig uti en så vederstyggelig
missgjärning, til at läggia en så grof skamfläck på en hel
nation, hvars oföränderliga trohet och vördnad för sin öfverhet
är hela verlden bekant, må kunna ertappas samt med blygd
och behörigt straff få sit skändeliga brott umgjälla. Och som
välbemälte Hr Grefve och Cancellie-råd Riksens Ständer där
hos vid handen gifvit, på hvad sätt han förment et slikt förklenligit
och lastbart belackande kunna afbördas, så har BondeStåndet
tagit sådant i öfvervägande och hvad denna saken
vidkommer stadnat uti samma mening, som det högvördig®
Bonde-Ståndets protokoll om konspirations-ryktet. 625
Präste-Ståndet, medelst dess under den 18 hujus aflåtne extraxtum
protocolli förklarat: läggandes allenast detta där til,
at som det vore både önskeligit och nödigt at uphofsmannen til
et så fördömmeligit ryckte måtte kunna utspanas, så ville det
synas, som borde mervälbemälte Hr Grefve och Cancellie-råd,
hvilken ofelbart om et sådant ryckte hört berättas, aldenstund
han funnit sig föranlåten det hos Riksens Ständer återgifva,
til den ändan visa sin sagesman och så vidare man ifrån man,
til dess det änteligen stadnar på sielfva uphofsmannen. Men
där samma påsyftade ändamål på det sättet eij skulle stå at
erhålla, vil fuller vara nödigt at någon belöning utsättes för
den, som merbemälte uphofsman uptäcker och bevisar, dock
at en sådan belöning blifver måttelig och efter almänna cassans
tilstånd lämpad, så at andre rikets angelägenheter ej måge för
medellöshet komma at afstadna. Hvilket Bonde-Ståndet acktat
nödigt de öfrige Riksens Ständer respective at communicera.
Actum ut supra. Ex protocollo
Gust. Heland.
28.
Grefve H. v. Fersens memorial angående ryktet om
konspiration.*)
(Allegater fol. 505.)
Protokoll IV, sid. 314.
Ödmiuk- hörsamt Memorial.
Att Riksens Höglofl. R. o. A. bijfallit herr Grefvens och
Cantzlij-Rådetz Tessins Memorial är en fägnesam uprättelse
för alla ährliga igenom calumnier och försmädelser oskyldigt
angrepne sinnen, och ett säkert öfvertygande bevijs till ett
fullkommeligit alfvarsampt upsåt att eij längre villja lemna
lönliga, samvetzlösa och ähreförgiätne bakdantare ett förmätet
obehindrat uthbrott.
Jag insisterar så mycket mehra i anledning af det, som
således in pleno hoos Höglofl. R. o. A. en gång faststält är,
att en ransakningz-commission öfver denna granlaga saken
måtte förordnas, som sielfva rättvijsan och nödvändigheten
*) Utom de memorial, rörande denna sak, hvilka i det följande meddelas,
inlemnades till It. o. A. ännu ett, nämligen af grefve Olof Gyllenborg (Protokoll
IV, sid. 323); det har icke lyckats utg. att återfinna detta.
Adelns Protokoll, 1726—1727. II. 41
626 Grefve H. v. Fersens memorial om konspirations-ryktet.
sådant kräfva. Ty Sveriges allmänna lagh, det XIX cap. tingmålabalken,
och 1683 åhrs reglemente angående processen ved
krigzrätterne § 21 stadgar tydeligen huru ved händelse af ett
uppenbart ryckte förhållas bör, nembligen att när det är allment
och skilljes ifrån sqvaller, som är ett löst tahl emellan få personer,
så bör domaren å embetes vägnar fast ingen klagande sig angifver,
ransaka l:mo om en sådan missgiärning är skiedt; och 2:do hvilken
dertill brotzlig är. Och på det han derom må kunna ehrhålla
underrättelse, instämmer han dem, som efter all lijknelse
tyckes därutinnan kunna gifva någon uplysning, då han dem
frågar hvad kundskap de derom hafva, sampt tillhåller dem,
om de icke vilja fram med sanningen, att under edh giöra sin
berättelse. När en sådan general-inqvisition är skiedt, fortfarer
domaren, om han någon skiählig anledning där igenom
fädt, med special-inqvisitionen efter omständigheterne. Uppå
denna Sveriges rikes allmenna vedertagna lags oryggeliga grund
påstår jag att öfver det under nu varande Rikzdag utkomne
conspirations-rycktet, som icke en enda persons utan hela
nationens och mången ährlig mans heder, ähra och vählfärd
angår, en oväldig commission måtte constitueras, som efter
förut undfången instruction bör hafva H. K. Maij:ts höghet,
säkerhet och nöje till sitt förnämsta ögonmärke och icke till
det aldra ringaste röra ved alt hvad som det Secreta Utskottet
igenom dess ehrhåldne instruction är anförtrodd, eller bruka
annan än som en reen, rätt och laglig process till saksens
alfvarsamma undersökande. Och som dess egentelige giöramåhl
blifver att efterfråga och ransaka om och när ett conspirations-ryckte
varit utspridt, om sådant skiedt af någon inhemsk
eller utlendsk man, om någon velat leda främmand
hähr å fosterlande sino, och om dett allmänna rycktet angående
det skändeliga pasqvillet kan bestå i sanning eller eij,
med mehra; så tyckes att våra fulmächtiga uti det Secreta
Utskottet eij läre undandraga sig at meddehla oss såsom deras
con sti tuen ter, all underrättelse och beskied uti ett sådant måhl,
som hela nationens heder angår och aldrig under deras instruction
eller aflagde tysthetzedh är begripit, så vida något
sådant dersammastedes kunde vara ingifvit eller omtalt. Hvar
och en i bland oss är nogsamt försäkrad, att desse väre medbroder,
till hvilka vij alt godt förtroende hafva, om något
sådant därsammastädes inkommit och dem anledning gifvit
till slik misstancka och fruchtan, skulle af egen böjelse hafva
Grefve H. v. Fersens memorial om konspirations-ryktet. 627
uptäckt oss det samma; men som de torde haft skiähl att
sakerna bättre måtte mognas eller andre oss obekante omständigheter
dem kunnat liggia härutinnan i vägen, så lärer
det aldrig förmå räknas pleno vid en till nationens heders
reddande så dryg anledning för ett misstroende, mindre för en
beskylning, om uti ährender af den vicht, hvilka mehrendels
uti Secreta Utskottet pläga inflyta, sielfva constituenterne af
sina fulmächtige begiära på nödig fråga richtigt svar. Ett ja
med sina omständigheter förmår gifva stort lius i saken och
ett neij kan icke så svårt falla Secreta Utskottet att lemna,
än mången ibland oss en oskyldig och samvetz-löös förräderijs
tillvijtelse sig att afbörda. Vill man och lemna det till
den åstundade ransaknings-commissionen att utaf Secreta Utskottet
fordra uplysning, efter de der sammastädes förekommande
omständigheter uti alt hvad derutinnan angående conspirations-mählet
någon influence hafva kan, så vida sådant
der sammastedes skulle vara angifvit eller omtahlt, så lärer
hvar och en med sättet giärna vara nögd, allenast ändamåhlet
ernås och sielfva rättvisan meddehlas dem, som villja niuta
sin oskuld till godo.
Ty som det står fast, att ett allmänt ryckte om en conspirations-lista
sä starkt på någon tijd susat i hvars mans
öron, att på hehla vårt Riddarhuus nästan ingen utan affectation
sig därom okunnig säija kan, och således många ährliga
men för förräderij berycktade personer siälfva begiära en commission,
i anledning af Sveriges lagh, Förordningar och härtils
brukelig process, till sin oskuldz betygelse, med förhopning
att igenom den ena omständighetens lagliga utletande efter
den andra komma i harftrån med conspirations-måhlet och få
fatt på någon dess updichtare eller auctoren till dess nu hafde
påfölgd; så förmodas att lika som redan Högloft. R. o. A.
giort, de andre respective Stånden, när de om denne ansökningen
nämbre blifva underrättade, läre finna den uti Gudz,
naturens och Sveriges lagh vara så grundat, att de till en
sadan commissions bijträde och rättvijsans befrämjande sig
icke lära undandraga. Dett är och blifver den endaste utvägh,
hvarigenom H. K. Maij:t vår milde allernådigste Konung
förmår ställas uti den säkre öfvertygelsen, att han kan roligen
hvila uti hvar Svänsk mans trygga skiöte, förtroendes-bandet
emellan öfverhet och undersåtare stärkias och grundfästet af
alt konungzligit välde, som efter försäkringen är kiärlek i
628 Grefve H. v. Fersens memorial om konspirations-ryktet.
undersåtarnes hiertan, få behålla de dersammastedes till fruchthärande
af all trohet och lydno tagne rötter.
Det bör jämvähl, om det gambla redeliga Svenska blodet
skall rinna uti våra ådrar, all conspirations skamfläck strykas
af en nation, som aldrig söhlats uti förräderijs vederstyggeliga
orenhet, som altid vågat lif och egendomb för sin Konung och
sitt Fädernesland, och hijt intils i hela världen haft den förmännen,
att aldrig med någon den ringaste otrohetz misstanka
vara belagdt.
Ja alles vår vählfärd hänger därpå, att denna ransakning
med alfvare uptagas och drifvas må, ty intet olyckeligit
krig kan vara oss så skadeligit, sorn en inbördes oenighet i
riket.
Oenigheten förmår giöra grundpelarne af frihet, lycksalighet
och styrkia vacklande och lutande, samt störta alt omsider
hufvudstupat in uti fördärfvelsens grop. Men hvad solid enigheet
kan väntas och förmodas, så länge sinnen så aldeles äro delte
och igenom utspridde ryckten i misstroende satte, att när en
kan hafva lika reent och godt upsåth i anseende till ändamåhlet,
som dess medbroder, men om medlen därtil icke genast
fattar lika tankar, en sådan då blifver hållen och igenom
öhreviskningar förklarat för corrumperat, conspirant, rebell
och en riksförrädare, som hade förtient kläda juhl och stegel.
Denna siukdomen att bota, får sannerligen intet lindrigt
medicament eller någon cura palliativa brukas. Skall det diupt
skurne såret helas, så måste först alt dödt och vildt kiött
med skarpa saker utrifvas, och sedermera dhe emot hvarandra
i bevegning stående laederade dehlarne till ett fulkombligit
läkande tätt samman bindas.
Jag hoppas sielfva redeligheten lägger alt detta hvar och
en så hårt på hiertat, att ingen ibland oss är, den icke önskar,
att ransakningen så vähl som straffet måtte blifva så
eclatant, att hela världen däraf må kunna dömma, att den
illustra Svenska nationen icke degenererat, och att conspirationer
och förräderijer vähl kunna finnas på några smädetungor, men
aldrig uti en enda Svensk undersåtares hierta. Stockholm
den 21 Januari 1727.
H. v. Fersen.
Frih. W. Bennets memorial om konspirations-ryktet. 629
29.
Friherre W. Bennets memorial angående ryktet om
konspiration.
(Allegater, fol. 138.)
Protokoll IV, sid. 317.
Ödmiuk- hörsamt Memorial.
Sedan Riksens Höglofl. R. o. A. den 14 innevarande
månad enhälleligen och till alla dehlar behagade bifalla
Cantzelie-Rådetz herr Grefve Tessins memorial, hvarutinnan
ibland annat han proponerade om icke en commission borde
förordnas till att undersöka så vähl om den berycktade conspirationen
som om uphofsmannen dertill, har man billigt
giordt sig hop att de öfrige tree respective Stånden skulle så
mycket mehra gifva dertill deras samtycke, som detta tycktes
vara det endaste och säkraste medlet antingen att afskudda
nationen ett så skändeligit tillmähle eller och att ränsa den
samma ifrån samvetzlösa och uproriske uppdicktare; men som
emot all förmodan bemälte tree Stånd icke velat härtils aldeles
bijträda och Ridderskapet sampt Adelen är det Stånd, som
igenom en så grof beskylning mäst synnes vara lsederadt, så
hemställes Rijkzens Höglofl. R. o. A. ödmiukeligen om icke
till entskyllan nu och i framtijden åtminstone för vårt Stånd
en commission kunde förordnas af vare egne ledamöter alena
till undersökande huru vida någon af R. o. A. kunde vara
intresserat antingen uti en fördömmelig conspiration eller och
uti dess updicktande. Tvenne skiähl synnes förnämligast styrkia
härtill, först att R. o. A. redan en gång så enhälligt som
rättvist beslutit och faststält att en commission skulle förordnas,
hvilket deras en gång fattade beslut de icke lära kunna
ifrångå, och för det andra att detta är R. o. A:ns enskylte
saak, som rörer Ståndetz Privilegier och häfver derjemte sin
fasta grund uti allmän lagh, Regeringz-Form och Försäkringen;
ty Privilegiernes 5 § säger, att K. Maij:t icke vill låta den
ostraffad blifva, som något tahlar och säger uppå en Adelsman
det som hans heder, ähra, adeliga namn och goda ryckte
angår och honom elliest spåtteligit och till näsa vara kan.
Den besvurne Regeringz-Form en stadgar uti des 2 § att den,
630 Frih. W. Bennets memorial om konspirations-ryktet.
sorn med späkt och med lagom lefva vill, bör försvaras, fredas
och frälsas, men den ostyriga och vrångvisa nepsas och agas,
så at lag och rätt oväldugt må skieppas och rättvijsan såsom
den andre grundvahlen till rijketz vältrefnad styrkias, upprätthållas
och befordras, men ingen olagh öfver rätt lagh gånga.
Försäkringens 6 § utfäster, att K. Maij:t med mildheet och
rättvijsa (hvaraf sig Gudi lof hvar man altid haft att fägna)
vill styra och regera efter Rijksens stadgar, beslut och Regeringz-Form.
Är det nu res privilegii för en enda adelsman,
att dess heder och goda namn eij måtte onäpst blifva kränkt,
så är det så mycket mehra för ett stort antahl deraf, ja för
hela Ridderskapet sak samma att eij låta ett skändeligit
conspirationsryckte blåsa sig såsom ett lätt väder öfver hufvudet
och villigt buga halsen under försmädelsens ok. Om de
andre Stånden intet finna sig igenom detta utspridde rycktet
på något sätt rörde, bör sådant ändoch eij hindra oss att vijsa
vår oskuld, fast mindre kan sådant liggia oss i vägen att
niuta våra Privilegier, allmän lag och dyra försäkringar till
godo, och hemställes fördenskull ännu en gång som i början,
om icke en commission till undersökande härom af R. o. Arns
ledamöter allena kunde förordnas. Stockholm den 28 Januari
1727.
W. Bennet.
30.
Secreta Utskottets utlåtelse om Tessins memorial angående ryktet
om konspiration.
(Utskottets oeter, fol. 33.)
Protokoll IV, sid. 322.
Memorial.
Det memorial som Extraordinarie Cancellie-Rådet Högvälborne
Hr Grefve Tessin til samtelige Riksens Ständer den
14 Januarii sidstledne ingifvit och Secrete Utskåttet den 28
derpå fölliande blifvit communicerat, har Secrete Utskåttet sig
föreläsa låtit och deraf inhämtat hvad Hr Grefven förmäler
om det allmänna talet, hvilket en rund tid skall kringspridts
Secr. Utsk. äng. Tessins mein. om konspirations-ryktet. 631
om åtskillige factioner, och nu ändteligen en sådan låga itändt,
at man tillväller nationen en formelig conspiration emot deras
Maijesteter vår allernådigste Konungs och Drottnings heliga
och dyra personer, med en tillfogad anseenlig namngifven lista
på dem af trenne åtskillige Stånd, som i så motto eed, plicht
och trohet bryta; utförandes Hr Grefven med månge förnuftige
och ovedersäijelige skiähl och motiver hvad olycka och förderf
sådant kunde af sig föda, om icke i tid derpå en högst tarfvelig
both finnes, och Riksens Högloflige Ständer i sielfva värket
visa en allfvarsam åhåga och ömhet att bibehålla de dyre
egenskaper vår nation sig förvärfvat, samt afskudda ända till dett
rigaste stoft, det som kan befläcka våra samvetens oskulld.
Uti ett så beskaffat tillstånd finner Secrete Utskåttet at Hr
Grefven så patriotiskt raisonerat och skrifvit, at den visserligen
aldrig borde räcknas ibland Sveriges rikes troskyllde undersåthare,
som med honom icke i hiertat har en styggelse till så
fördömmelige anslag, hvilka syfta på upror och förstöring af
den invärtes allmänna roo och säkerheten.
Secrete Utskåttets samteliga ledamöter kunna derföre icke
utan rörelser af innerlig sorg och bedröfvelse betyga att detta
så skiendeliga utspridde tahlet och rychtet om Svenska nationens
lättsinnighet och obeständighet uti hulld- och trohet emot
Konung och Fädernesland, dem så högt ängslar och till hiertat
går, at ingen ting i verlden skulle vara dem kiärare, än at
rätta uphofsmannen till en så grof och försmädelig utspridelse
måtte komma för en dag. Men såsom Hr Grefven till detta
ändamålets ernående behagat föreslå sådane uthvägar som enkannerligen
äro opstälte emot Riksens Ständers Secrete Utskått;
altså hafva des ledamöter för deras samvetens tillfredzställande
och till at visa, at de för dett allmänna bästa en så
oskrymtad nijt och trohet hysa, som någonsin af redeliga och
opartiske trogne undersåthare fordras kan, eij mindre kunnat
än inför Riksens Högloflige Ständer förklara det som dem
meenligen och anstötligen synes röra och angå, till den ändan
Hr Grefvens påstående och föreställning ord ifrån ord så
lydande uptagas, nembligen: att Riksens Ständer såsom constituenter
af det Secrete Utskåttet, måtte påläggia des ledamöter
at uppå eed, ähra och samvete förklara, om under deras sammanvaro
något, antingen directe eller indirecte, blifvit å banen
bracht den ofvannämde conspirationen angående, af hvad händelse
sådant skiedt, antingen något munteligen till bestyrkande
632 Secr. Utsk. ang. Tessing mern. om konspirations-ryktet.
deraf är vordet anfördt, eller och utländska eller inhemska
correspondencer dertill anledning gifvit, samt om någon, han
vare sig eho han vara må, för en så grof beskyllning i protocollet
eller elliest finnes antechnad, och alt sådant, utan att
undandölja den ringaste omständighet, på dett rätta kiälle-ådran
till det illa luchtande vattnet måtte igenfinnas och tillbörligen
tillstoppas, och dett så mycket mera, som de aldrig äro af oss
instruerade det ringaste, som nationens heder rörer, at förtiga,
eller en deruppå lagd conspirations skamfläck, under tysthetseeden
at förqväfia, mindre sådane enorme saker uti sine rådslag
och protocoller at bortglömma, med mera memorialet
innehåller.
När man nu vill anse alle desse föregående ord och meningar
och dem jämföra till dett som de synes påsyfta; så
blifver lätt at sluta, dett Hr Grefven till den ändan velat
nämna Secrete Utskåttet och des ledamöter (hvarutom han
ingen i hela skriften nämner) at af dem kunna undfå bästa
kundskapen om denne förmente conspirationen.
Secrete Utskåttets ledamöter hafva aldrig kunnat föreställa
sig, at de af en Riksens Ständers ledamot skulle få en offentelig
påminnelse om deras undersåtelige plicht och trohets
iachttagande och fullgörande, med den förklaring och uttydning
af tysthets-eeden, at den samma eij bör dragas till förderflige
anslag och stämplingars dölliande och förqväfiande.
Vähl må Hr Grefven tro, att vij rätt så vähl som han
veta, dett alle undersåtharues generale instruction består uti
en fast förbindelse till trohet och lydna emot Konung och
Fädernesland, deras bästa at befrämia, men deremot skada
och förderf afböija och förekomma, så at om Secrete Utskåttet
intet haft till sin förrättning någon speciel instruction, hade
ändå den förra varit nog bindande för Secrete Utskåttet till
at förrätta alt dett, som Konung och rike till gagn och nytta
kunnat lända.
Äfven må Hr Grefven tro, at Secrete Utskåttets ledamöter
veta, dett deras aflagde tysthets-eed eij kan eller bör till
dett aldraringaste ophäfva eller förringa huld- och trohets-eedens
kraft emot Konung och rike, emedan både tysthets-eeden samt
huld- och trohets-eeden intet afseende på något annat hafva,
än Gudz ähra, vår evangeliske församlings fromma, samt K.
Maij:ts och Sveriges rikes välfärd, och Ständernes fri- och
rättigheter, ankommandes således på eed och trohets-plicht
Secr. Utsk. ang. Tessins mein. om konspirations-ryktet. 633
utan förgripelse af någon tysthets-eed, at tidigt och oförsummeligen
uptäckia och angifva alla vitterlige stämplingar emot
Konung och rike, emedan efter Sveriges lag, Regeringz-Formen
och flere Kongl, stadgar, stillatigande allena förer med sig
ansvar och sträf till lif, ähra och gods, och giäller intet in
criminibus laesas Majestatis et perduellionis at förebära dett
man ingen instruction haft, utan då bör kiärleken propter
bonum publicum uti trohet visa sig varm och eij förkolnad.
Nu felar intet Secrete Utskåttet någon speciel instruction,
utan den är des ledamöter så tydelig gifven och föreskrifven,
att ingen felachtighet, af en eller annan begången,
må förbigås och nederläggias, utan bör vid ansvar tillgörandes
sådant angifvas, på det dermed efter fundamental-lagen och
förordningar må kunna förfaras; huru mycket mer borde då
Secrete Utskåttet till ett lageligit beifrande och afstraffande
angifva så svåra urbota måhl, som skulle angå conspirationer
och sammangaddningar emot öfverheten och riket, om dett
deraf den minsta kundskap haft eller hafva kunnat.
Och emedan Hr Grefve Tessin hos Riksens Högloflige
Ständer skrifteligen, som ofvanförmält är, påstådt och föreslagit,
at Secrete Utskåttets ledamöter måtte påläggias, uppå
eed, ähra och samvete at förklara l:o om under deras sammanvaro
något directe eller indirecte blifvit å banen bracht denne
ofvannämde conspirationen angående; 2:o af hvad händelse
sådant skiedt, munteligen eller om utländske eller inhemske
breef der till anledning gifvit; 3:o om någon, han vare sig
eho han vara må, för en så grof beskyllning i protocollet
eller elliest finnes antecknad, hvilket 4:o såsom rörande nationens
heder, Secrete Utskåttets ledamöter ej äro instruerade
at förtiga eller under tysthets-eeden förqväfia, mindre 5:o
sådane enorme saker uti sine rådslag och protocoller bortglömma;
altså kan Secrete Utskåttet eller någon annan, som
opassionerat vill öfverväga desse hans eftertänckelige utlåtelser,
eij annat slut deraf göra, än at han vill anfächta det samma
med en inquisitions-process om ett rychte, som han med åtskilige
omständigheter vill beskrifva, men till hvilket han
eller någon annan ännu eij visat någon uphofsman; imedlertid
voro dett uppenbar orätt, som lag säger: på ett löst tahl
och ryckte villia fordra en enda person till eed- och lag-gång;
större orätt skier nu dett Secrete Utskåttet, som består af
iner än 100 personer, och dett af trenne Riksens Stånd, der
-
634 Secr. Utsk. ang. Tessins mern. om konspirations-ryktet.
med at Hr Grefven behagar fordra des ledamöter till eeden,
eller på eeden, liksom han dem dertill med skiähl och liknelser
redan hade skyldige giordt, eij betänckiandes dett som dommare-reglorne
innehålla, att ens mans ovän kan snart komma
enom ett ondt ryckte uppå för afvund och ovillia skull, och
at den skulle heller tilltalas, som sådant rychte förer, at han
det bevisa skulle.
I dett öfrige voro det en mächta god saak, om någon
kunde råka vägen till den rätta kiällan, ifrån hvilken ett så
illastinkande vattn utsprungit, som ett så faseligit ryckte
förorsakat, hvartill hvar redelig och åhrlig man bör hafva all
flit och möda ospard, på dett den sanskyldige måtte med des
lättfärdige anhang såsom förstörare af den allmänna roo och
säkerheten exemplariter afstraffas.
Skyddar och befriar den allmänna lagen alla i gemeen
och hvar oeh en i synnerhet för ohemula tillmählen och förvitelser;
så styrkas Secrete Utskåttets ledamöter i dett hoppet,
at Riksens Högloft. Ständer eij lära låta sin och lagens myndighet
emot dem falla, utan med densamma understödia dett
redeliga upsåth, de hafva, till at efter yttersta krafter och
förstånd befrämia vår nådigste Konungs och vårt K. Fäderneslands
gagn och bästa, samt hvar och ens derunder beroende
enskylte välfärd och säkerhet, på dett igenom detta Hr Grefvens
offentelige upläsne memorial Secrete Utskåttets ledamöter
uti misstroende och ett vidrigt omdömme oförtient och oskyldigt
eij må försättias.
Hvilket alt Secrete Utskåttet, som liierteligen önskar at
blifva förskont för sådane skrifter, som dett samma uti des
goda tanckar till att förrätta Riksens angelägne och högtvårdande
ährender icke ringa hinder och bestörtning tillskynda,
till samtelige Riksens Ständers högt mogne och rättvise bepröfvande
hemställer. Stockholm den 31 Januarii 1727.
På Ridderskapetz På Presteståndets På Borgare
och
Adelens vägnar vägnar ståndetz vägnar
Arvedh Horn, Torst. Rudeen. J. Boström.
p. t. Landtmarschalk.
S. Äkerhjelms memorial om konspirations-ryktet. 635
31.
Krigsrådet S. Äkerhjelms memorial angående ryktet om
konspiration.
(Allegater fol. 1356.)
Protokoll IV, sid. 325.
Ödmiuk hörsammast Memorial.
Så mycket jag vid sidsta Höglofl. R. o. Arns sammankomst
kunde af de då falne discurser aftaga, var ingen som
icke samtyckte der til, at en undersökning måtte skie öfver
den berycktade conspirationen, huru vida någon sådan värckeligen
kunde hafva varit tramerad eller, i vidrigt fall, hvem
som varit upphofzmannen til ett för hela nationen så nesligit
och menligit rychte; men om sättet til samma undersökuingz
värkställande syntes icke alle vara af enahanda mening. För
min del skulle jag vara nögd med hvad medel som hälst
kunde utfinnas til det rätta ändamåhletz erhållande, som är
at ränssa vår för trohet härtils öfveralt kunbara nation ifrån
en så fördärfvelig surdeg och at åter härställa den för oss
nu mera än någonsin tilförende nödige invärtes enigheten,
allenast bemelte medel voro tilräckelige och intet på tiden
ankommande. Jag har för den orsakens skuld varit betänkt
på tvänne utvägar, den ena är, at saken igenom den Kongl.
Hofrätten kunde undersökas och afgiöras, och den andra är
igenom en särskilt commission. Hvad den förra vidkommer,
så är det fuller vist nog, at den Kongl. Hofrätten är ett ordinarium
forum, dijt icke allenast civil, utan jämväl högmåhlssaker
höra, derest icke allenast emelan enskylte personer, utan
jämväl emelan öfverhetzpersoner och undersåtare esomoftast
dömmes, och at denne Rätten nu för tiden består af så förfarne,
lagkloke och rättvise män, at vi böra uti dem hafva
alt förtroende. Sant är det, at man haft exempel på en och
annan commission, i synnerhet den så kallade Troll-commissionen
samt 1680 åhrs commissioner, hvars efterfölgder varit
mycket bedröfvelige; men när man deremot besinnar l:mo
at den Kongl. Hofrätten intet är något forum inqvisitorium
utan allenast judicatorium, 2:do at den samma äger rnackt at
dömma allenast efter allmän lag, der likvist uti denne saken
sadant til äfventyrs torde concurrera, som rörer statzväsendet
636 S. Åkerhjelms memorial om konspirations-ryktet.
och således efter allmän lag icke kan dömmas; 3:tio at den
Kongl. Hofrätten förutan Rikzdagz-älirender med så manga
andra ämbetes-sysslor är öfverhopad, at den samma innan Rikzdagens
slut intet hinner afgiöra denna saken; 4:to at Hofrätten
intet är något supremum judicium utan en annans leuteration
underkastad, hvilket jämväl torde utdraga tiden; 5:to
at saken qvsestionis är af den beskaffenhet, at den hör innan
Rikzdagens sluut afgiöras; 6:to at det är ett så extra ordinairt
måhl som icke kan eller hör af en ordinaire dombstohl afgiöras;
7:mo at det intet rörer en tvist emelan enskylte personer
utan angår hela nationens heder, hvilken af en Hofrätt intet
kan restitueras; 8:vo at nästan dylika saker så vel strax efter
souverainiteten som vid sista Rikzdag blifvit ifrån Hofrättens
dijudication eximerade och stälte under Riksens Ständers
commission, samt der, til hela nationens nöije, väl och lyckeligen
afgiorde; 9:no at man äfven vid denne Rikzdag har hemstält
saker af mindre värde under Ständers commission; 10 at
uti alla andra länder, der conspirationer mera äro i bruk än
här, så snart ett rychte utkommer om conspiration, des undersökiande
intet hemskiutes under någon ordinaire dombstohl,
utan altid under särskilte commissioner; ll:mo at vår faststälte
Rikzdagz-Ordning uti des 13 och 23 § med fulla ord fastställer,
at alt hvad som emot Regeringz-Formen och Ständernas
frihet försökes directe eller indirecte, vare sig emellan
eller under Rikzdagarne skal af någon deputation eller särskilt
commission, som Ständerna kunna förordna, behörigen
ransakas och dömmas; 12:mo at 1680 åhrs commissions och
den så kallade Troll-commissionens svåra efterfölgder så mycket
mindre vid denna projecterade commissionen är at befahra,
som Riksens Ständer äga macht at utvälja dertil sådana ledamöter,
til hvilka de kunna hafva alt förtroende och dem således
instruera, som lag och process enligit är, samt at förbehålla
sig sielfvom leuterationen, hörandes ingens blotta angifvande,
utan icke den samma är med goda skiähl bestyrkt,
lända en ärlig man til mehn; jag säger, när jag sådant
alt besinnat samt således hos mig sielf öfverlagt alla skiähl
mot och med, kan jag intet annat finna, än at det kortaste
och säkraste medlet at komma under väder med denne conspirations-saken
är att ställa henne under en Riksens Ständers
commission, och vil fördenskuld til Högloft. R. o. A:ns
gunstiga ompröfvande hafva uti ödmiukhet hemstält, om icke
S. Åkerhjelms memorial om konspirations-ryktet. 637
de öfrige Stånden kunde ännu en gång beskickas med en
Deputation, som i anledning af General-Lieutnantens Hr
Grefve Fersens vid sista sammankomst insinuerade memorial
kunde remonstrera dem nödvändigheten af en Riksens Ständers
commissions förordnande til undersökande om denne conspirations-saken.
Stockholm den 1 Februarii 1727.
Sam. Åkerhielm.
32.
H. K. Maij:ts förklaring på tlie Memorialer, som H. Keijserlige
och Catholiske Maij:ts Extraordinaire Envoyé Herr Grefve
Fridag ingifvit. Stockholm den 21 Martii 1727 1).
(,Sekreta Utskottets ader, fol. 60.)
Protokoll IV, sid. 482.
Hans K. Maij:t har låtit sig behörigen föredraga the skiähl
och motiver, hvilka extraordinaire Envoyén vid åtskillige til—
fällen så väl för thetta som ock genom thess den e/17 sidstledne
Februarii insinuerade Memorial och thet pro memoria,
hvilket han genom Ryska Ambassadeuren uti conferenceprotocollet
af den 10 hujus låtit införa, vidlöftigt förestält til
at afråda H. K. Maij:t at eij biträda thet Hannoverska förbundet
emedan thet samma eij vore purement defensivt och
skulle strida emot H. K. Maij:ts förra ingångne förbindelser
med H. Maij:t Keijsaren och Hennes Maij:t Ryska
Keijsarinnnan samt at H. K. Maij:t eij derigenom som
förmenes skulle sättias i stånd at befrämja högbemälte
bägge machters interesse utan fast mera förlora theras för
H. K. Maij:t här til hyste förtroende, andragandes extraordinaire
Envoyén äfvenväl, at aldenstund Spanien funnit sig
nödgad at gripa til ett offenteligit defensivt krig, hvarföre och
Gibraltar af berörde crona värckeligen är belägrat; altså höll
sig H, Maij:t Keijsaren i kraft af dess uprichtiga och igenom
samma tractater grundade välvilja för Sveriges Rikes hästa
förbunden at lemna derom en tilförlåtelig efterrättelse på thet
man här skulle vara betänkt på sådane säkre utvägar at H.
K. Maij:ts undersåtares ansenlige handel uppå Spanien och
Portugall eij måtte afbrytas, och theras skiep förbiudas at inlöpa
uti the derstädes belägne hamnar, efter som berörde tvenne
’) Denna oell de två nästföljande bilagorna förut tryckta i Stiernmans
Riksdags-beslut III, 2581 o. ff.
638 K. Maj:ts förklaring på envoyéen Fridags memorial.
cronors interesse för thet tliervid nämde skiählet skulld så
blifva förknippade, at tlie lära hafva gemensamma vänner och
fiender. Hvar till ännu kommer thet genom H. K. Maij:ts
biträde til Hannoverska förbundet H. K. Maij:t skulle gå ifrån
Secrete artickelns innehåld af then med H. Maij:t Keijsaren
och Hennes Maij:t Ryska Keijsarinnan ägande gemensamma
aliancen och således H. K. Höghets återställande uti dess
länder giöras mycket svårare, med mera, som sielfva memorialerne
derom så väl som om det förra vidare innefattar.
Sluteligen förmäler extraordinaire Envoyén uti berörde dess
sidsta pro memoria huru som H. Maij:t Keijsaren til at så
mycket mera öfvertyga H. K. Maij:t om dess för Sveriges
crona hysande uprichtiga sinnelag och om dess upsåt at bidraga
til des etablissement och förmåner, förklarar sig vara
redebogen at concurrera med Hennes Maij:t Ryska Keijsarinnan
til en ny subsidie-tractat, hvarom Ambassadeuren Knes Dolgouroucki
uti conferencen, som holts den 3 sidstledne månad, nämt
häfver, viljandes til den ändan förbinda sig at uti tre åhr icke
allenast betala åhrligen 150,000 svenska rdr af den offererade
summan så framt H. K. Maij:t ville afstå ifrån all ny
förbindelse med Engeland, utan tilbiuder sig ock nu at öka
desse subsidier til 200,000 rdr svenska penningar om åhret
utan at Sveriges crona til något deremot sig förplichtar än
allenast at hålla sig vid förra tractater och förkasta the propositioner,
som theremot äro stridande.
Alt thetia har H. K. Maij:t hos sig uti noga öfvervägande
komma låtit. Men så hafva the emot thess biträde
til Hannoverska förbundet andragne skähl intet format öfvertyga
H. K. Maij:t thet berörde alliance eij vore til alla delar
defensive. H. K. Maijt finner den samma allenast vara inrättad
til inbördes försvar och således til ingen offension än
thens, hvilken skulle vilja angripa någon af bundsförvantarne.
Slika men lösa författningar hafva altid varit ansedde såsom
tienlige och i alla tider brukelige medel til almänna roens
bibehållande. Och som H. Maij:t Keijsaren vid alla tilfällen
gifvit högst berömmelige prof af särdeles åhåga och omsorg
til at befordra ett så hälsosamt ändemåhl, så lefver II. K.
Maij:t sä mycket mer i den säkra förmodan, det H. Maij:t
Keijsaren ingalunda lärer vilja eller kunna misstycka H. K.
Maij:ts uppå cronornes Frankrike och Stora Britannien vänlige
ansökning nu skiedde innocente biträde til Hannoverska för
-
K. Maj:ts förklaring på envoyéen Fridags memorial. 639
bundet som H. K. Maij:ts afseende dervid förnämligast syftar
uppå rolighetens uprätthållande uti Europa och i synnerhet
här i Norden. Samma rena upsåth har H. K. Maij:t ock haft,
enär II. K. Maij:t lät för en tid sedan behörigen anhålla om
H. Keijserlige Maij:ts accession till Sveriges med Ryssland ingångne
defensive förbund, hvilkets kraft och värckan genom
H. K. Maij:ts biträde til det Hannoverske såsom, efter H. K.
Maij:ts mening, i ingen måtto stridande med det förra, på
intet sätt förminskas eller försvagas; försäkrandes H. K. Maij:t
at vid alla förekommande tilfällen gifva H. Keijserlige Maij:t
öfvertygande kännetecken af det fasta beslut til at noga och
fullkommeligen vilja efterkomma de med H. Keijserlige Maij:t
och Hennes Maij:t Ryska Keijserinnan ingångne gemensamma
förbindelser och tillika å daga lägga then särdeles högachtning
och uprichtiga vänskap som H. K. Maij:t för H. Keijserlige
Maij:ts person hyser. H. K. Maij:t förmodar therjämte, thet
sedan H. K. Maij:t nu äfvenvähl står uti gådt förstånd med
cronorne Franckrike och Stora Britannien sig lägenheter lära
yppa til at blifva H. Keijserlige Maij:t och Hennes Maij:t Ryska
Keijsarinnan på et eller annat sätt nyttig och tiena til det,
som dem beliageligit och angenämt vara kan, samt således
långt ifrån at theras til H. K. Maij:t här tils hafde förtroende
skulle förkolna, tviflan H. K. Maij:t ingalunda med mindre
thet samma fast mera lärer förökas, så mycket mer som H. K.
Maij:t til dess förminskning aldrig någon skälig orsak lärer gifva.
Den varning, som H. Keijserlige Maij:t af ömhet för Sveriges
Rikes bästa, genom extraordinaire Envoyén behagat meddela
om H. K. Maijrts undersåtares handel och siöfart på Spanien
och Portugall, uptager H. K. Maij:t med all tacknämlighet;
likvähl som H. K. Maij:t altid underhållit god vänskap med
cronorne Spanien och Portugall, eij heller ärnar lämna them
någon grundad anledning till klagomåhl, så vil H. K. Maij:t
intet förmoda thet högbemälte cronor skola vilja tilsluta theras
hamnar för H. K. Maij:ts undersåtare, i synnerhet när then
theraf timande olägenheten och skadan fast mera theras än
Sveriges inbyggare skulle röra.
Elliest aldenstund H. K. Maij:t här ofvantil redan gifvet
en kraftig försäkring at dess biträde til Hannoverske alliancen
ingalunda förminskar och borttager värckan af dess med H.
Maij:t Keijsaren och Ryssland hafvande gemensamma förbindelser,
så följer ock theraf klarligen thet H. K. Maij:t uti
640 K. Maj:ts förklaring på envoyéen Fridags memorial.
ingen måtto vill skilja sig ifrån secrete artickelns innehåld.
Den samina förbinder H. K. Maij:t at sedan bona officia som
i anseende till Schleswig för H. K. Höghet Hertigen af Hollsten
skulle användas, intet vunnit framgång, man då ville med
H. Keijserlige Maij:t så väl som öfrige uti thetta värcket deltagande
machter öfverlägga och komma öfverens huru thenna
saken utan äfventyr måtte biläggas. Ibland the härvid interesserade
machter räknas jämväl som kunnigt är, cronorne
Frankrike och Engeland; som nu the samma i förmågo af berörde
artickel ifrån thenna öfverläggningen eij kunna uteslutas,
så häfver H. K. Maijrt thef säkra hopp, förmodar jämväl thet
H. Keijserlige Maij:t efter thes högtuplyste penetration sielf
lärer finna thet H. K. Maij:t genom merbemälte thess biträde
til Hannoverske alliancen och vänskapens underhållande med
thesse tvenne machter lärer sättias i stånd at med mera nytta
än härtills kunnat skie, hielpa och befrämja H. K. Höghets
Hertigens af Hollsten bästa och förmån, hvilket ändamåhl H.
K. Maij:t altid lärer vara om hiertat.
I öfrigit betygar H. K. Maij:t thes uprichtige erkäntzlo för
H. Keijserlige Maij:ts benägenhet och låfvärda upsåt at vilja
bidraga til Sveriges Rikes gagn och nytta. Then å H. Keijserlige
Maij:ts vägnar af extraordinaire Envoijén genom här varande
Ryska Ambassadeuren vid conference protocollet lämnade utlåtelse
och tilbud at vilja med Ryska Keijserinnau concurrera
til en ny subsidie-tractat, anser H. K. Maij:t som et särdeles
prof af H. Keijserlige Maij:ts vänskap och goda sinnelag. Ock
som H. K. Maij:t å sin sida lärer låta sig högst angelägit
vara at vid alla sig yppande tilfällen öfvertyga H. Keijserlige
Maij:t om thes fasta upsåt och åhåga at oföränderligen underhålla
och befästa thet emellan H. K. Maij:t och II. Keijserlige
Maij:t varande goda förstånd och til alla dehlar efterkomma
II. K. Maij:ts åliggande förbindelser, så lefver ock II. K.
Maij:t uti then säkra förhopning, at H. Keijserlige Maij:t uti
thes yttrade välmening lärer fortfara, i synnerhet ther II. K.
Maij:t på intet sätt hvarken har eller lärer inlåta sig uti
några engagements, som kunna vara stridande emot the, hvilka
II. K. Maij:t med H. Keijserlige Maij:t ingåt och slutit häfver;
förblifvandes H. K. Maij:tt sluteligen Hr Grefven och extraordinaire
Envoyén med all Kongl, ynnest och nåde välbehvågen.
L. S.
D. N. von Höpken.
K. Maj:ts svar pä ryske ambassadörens memorial. 641
33.
II. K. Maiy.ts svar uppå Hennes Maij-t Keijserinnans af
Ryssland Herr Ambassadeur Extraordinaire och Plenipontentiaire
Prince Dolgerouckis ingifne memorial så vål som hvad
i conferencerne blifvit proponerat. Gifvit Stockholm den 21
Martii 1727.
(Sekreta Utskottets acter, fol. 66.)
Protokoll IV, sid. 482.
Sedan H. K. Maij:t låtit sigh föredragas hvad som förefallit
uti conferencerne med den Ryska Herr Ambassadeuren
samt hördt sigh föreläsas dess memorialer, har H. Maij:t alltsammans
i öfvervägande tagit och funnit enligit med dess
välmente och uprichtiga upsåt att bibehålla en stadigvarande
och oryggelig vänskap med Hennes Maij:t Keijserinnan, dess
Fru, att låta dess Ambassadeur Extraordinaire till svar meddehla,
huru som de försäkringar, som bemälte Herr Ambassadeur
åtskillige gånger giordt emot H. Maij:t uti Hennes Maij:ts
Keijserinnans namn och å dess vägnar om dess fasta och beständiga
vänskap icke annars kunnat än vara H. K. Maij:t
ganska angenähme. H. K. Maij:t och hela den Svänska nationen
hafva också mycket fägnat sigh deröfver att Hennes
Maij:t Keijserinnan så uppenbarligen betygat dess vänskap
och högachtning för H. Maij:t och cronan Sverige i det hon
behagat hijtsända en solenn ambassade och till samma förrättning
utvaldt en förnäm person och en ministre af lång
erfahrenhet. H. Maij:t har haft orsak att ansee detta såsom
ett uppenbart prof af Hennes Maij:t Keijserinnans uprichtiga
upsåt att med sorgfällighet vilja underhålla samt mer och mer
befästa det goda förstånd, som är emellan deras Maijestäter
och begges riken, hvilket är så hälsosamt för ömse undersåtare
och lärer befrämja deras lycksalighet medelst det, att de få
nyttia fruohten af en långvarig fred och rolighet efter ett
olyckeligit och förderfveligit krig.
H. Maij:t och cronan- Sverige hafva ock uti samma afseende
och till att försäkra sig om en så dyrbar skatts framhärdiga
besittning, skyndat sigh att förekomma Hennes Maij:t
Keijserinnan igenom en dylik solenn beskickning straxt efter
Adelns Protokoll, 1726—1727. II. 42
642 K. Maj:ts svar på ryske ambassadörens memorial.
dess upliöijelse på den Ryska Thronen till att dymedelst behedra
början af hennes regemente.
Som nu H. K. Maij:t å den ena sidan med så mycken
sorgfällighet sökt att underhålla vänskapen med Ryssland, så
har ock H. Maij:t och cronan Sverige å den andra likaledes
trodt det vara nödvändigt samt med dess interesse så val
som ock med billigheten enligit att derjämte menagera de
öfrige machter, som äro dess vänner, hvilkas upsåt och tagne
mått syfta på samma ändamåhl, nembligen att bibehålla den
allmänna roligheten i Europa och i synnerhet i Norden.
Detta har varit orsaken, hvarföre H. Maij:t och cronan
Sverige icke hafva kunnat undgå att benägit anhöra de igenom
Hannoverska tractaten allierade machters vänliga tillbud, som
de låtit giöra H. Maij:t om dess och cronan Sveriges biträde
dertill samt deröfver med dem att träda i underhandling,
emedan man efter ett noga och moget öfvervägande med skiähl
befann att därmedelst intet skiedde något som i ringaste måtto
kunde vara anstöteligit emot de med Ryssland slutne tractater
och förbindelser.
Likväl har H. Maij:t och cronan Sverige emot all förmodan
förnummit att Ambassadeuren i stället för att låta giälla
desse så billiga och fredliga afsichter har icke allenast fortfarit
att giöra allahanda föreställningar till att afhålla H.
Maij:t och cronan Sverige ifrån denne accessionen, utan ock
förestält den samma såsom uppenbarligen stridande emot de
slutne tractater och såsom ett fattat upsåt at afbryta det
goda förståndet och vänskapen med Ryssland.
Herr Ambassadeuren lärer likväl behaga besinna, att de
åberopade tractater af åhren 1720 och 1724 äro freds- och
vänskaps-tractater, och som deras ändemåhl oförnekeligen är
att bibehålla den allmänna roligheten, så kan och ingen förbindelse,
som äfven derhän syftar, vara med de samma stridande.
Den Hannoverske tractaten har H. Maij:t länge och
på det nogaste låtit skärskåda, men i stället före att finna den
samma af så förkastelig beskaffenhet som Hr Ambassadeuren
honom behagat tillägga, så har H. K. Maij:t deruti befunnit ett
tydeligit och välgrundat upsåt att försäkra freden i Europa emot
de försök, som en gång kunde förstöra den samma, finnandes
icke det minsta skiähl att misstänka de allierade machter för
något annat upsåt. Det missförstånd, som ännu varar emellan
de Ryska och Engelska håfven, är ännu ett skiähl, som Herr
K. Maj:ts svar på ryske ambassadörens memorial. 643
Ambassadeuren anförer och hvaraf han vill giöra det slut,
såsom skulle alla nya förbindelser, som Sverige vorde ingåendes
med det senare håfvet, vara stridande emot dem, som det
häfver med det förra.
H. K. Maij:t och cronan Sverige beklaga mycket att desse
misshälligheter ännu fortfara och skulle önska att kunna bidraga
till deras vänliga biläggande. Men Herr Ambassadeuren
lärer sielf finna att Sveriges crono icke häfver dehl
uti berörde skillgaclitigheter, hvilka hafva deras ursprung ifrån
de olyckeliga krigztider, om hvilka Herr Ambassadeuren har
behagat förmäla,
H. Maij:t och cronan Sverige skulle fast hällre see, att
den bedröfveliga åminnelsen deraf kunde aldeles utplånas, och
håller sigh vid den förbindelsen, som de sigh sielfva godvilligt
pålagt medelst allmänna amnestien och förgiätenheten.
Hvad det angår att H. Maij:t Konungen af Stora Britannien
förleden sommars sandt en esquadre i Östersiön, så
har högbemälte H. Stor-Britanniske Maij:t sielf gifvit Hennes
Maij:t Keijserinnan orsakerne dertill tillkiänna. Man är försäkrad,
att denne omständigheten lärer öfvertyga Herr Ambassadeuren
om H. K. Maij:ts och cronan Sveriges menlösa förfarande.
De hafva aldeles tryggat sig på tractater och löften och
icke trodt sigh hafva något att fruchta för de anseenliga å begge
sidor giorde utrustningar, mindre velat beväpna sig deremot.
Det vore väl om Herr Ambassadeuren ville utlåta sigh hvadan
den honom communicerade planen härrörer, så framt denne
odaterade piesen skall kunna tiäna till bevijs af de fölgder, som
han därutur behagar sluta. I annor händelse kunde den samma
ansees och skulle värkeligen vara någon illa sinnad menniskias
updichtelse, som bemödar sig att utströ misstroende och oenighets-frö.
Långt ifrån att ingå uti sådane afsichter, i fall de
ock voro på banen, så skulle H. Maij:t och cronan Sverige
fast mera vara de första, som af alla krafter varda sättiandes
sigh däremot,
Med hvad grund kan man då misstänka dem för upsåt
att uppenbarligen handla emot freds- och alliance-tractaterne
med Ryssland?
Om man igenomgår alla forna tiders historier, lärer man
hnna att Sverige alltid låtit sigh angelägit vara sigh sielf med
tapperhet att försvara samt sina vänner och bundsförvanter
Pa ett ädelmodigt sätt att hielpa, dehls då de igenom inbördes
644 K. Maj:ts svar på rvske ambassadörens memorial.
upror och oenighet varit söndrade och af begiärliga grannar
antastade, dehls ock då de varit undertrychte i anseende till
det som dyrbarast är, nembligen religionen och friheten.
Vidare anföres såsom ett bindande skiähl till att bevisa
det de Hannoverske allierades upsåt skall utgå på våldsamheter,
nembligen att de utfäst subsidier emot ett vist antahl
trouppers öfverlåtande uti deras sold. Men det har ju aldrig
varit något tvifvelsmåhl att icke låfligit är till att beväpna sig
till sitt egit försvar. Försichtigheten fordrar sådant och alla
machter uti Europa öfva denne rättigheten utan att man derföre
misstänker dem för något elakt upsåt, och om sådant
skulle giälla, hvad omdöme hade icke Sverige då skiähl att
fälla om andra?
Af allt detta förmodar man att Herr Ambassadeuren nog
tydeligen lärer finna, att Sveriges biträde till den Hannoverske
tractaten är helt compatibel med de förbindelser, som det
står uti med Ryssland, hvilka H. Maij:t och cronan Sverige
heligt lära hålla.
Sedan H. Maij:t på det alldranogaste många månader
låtit skiärskåda och öfverväga alla puncter och meningar uti
denna tractaten, har H. Maij:t intet funnit den samma innehålla
annat än det som är meenlöst och den rättighet man
häfver att sättia sigh i försvarsstånd. Således och icke förr
än efter ett så långt och moget öfvervägande har H. K. Maij:t
beslutit att träda till samma förbund, hafvandes tillika hållit
både för ofrynteligit och obilligt ett så vänligit tillbud att
försaka, som skiedt af tvänne så anseenlige machter i Europa,
med hvilka H. Maij:t i alla tider varit allierad.
Accessionen är skiedd på sådane vilkor som lämbna de
förra alliancer och förbund i deras fulla kraft samt förbehålla
en fullkomlig impartialitet såsom det rätta kiännetechn till
defensive förbund, igenom hvilka det menniskeliga slächtets
sällhet och säkerhet befrämjas.
Vid denne påstående långvarige underhandlingen har man
icke heller förgiätit Hertigens af Holsten angelägenhet, utan
sökt förmå cronorne Frankrike och Engeland den att behierta.
Man har ock gåt med detta påstående så långt, som man giörligen
kunnat. H. Maij:t hoppas med skiähl att see värkan
deraf enär man förmedelst detta nya vänskapsband vunnit
begge cronornes förtroende och H. K. Höghet varder sig fogandes
till dem uti ett så önskeligit och hälsosamt ändemåhl. För
-
K. Maj:ts svar på ryske ambassadörens memorial. 645
denskuld och i stället att detta biträde bör gifva Hennes Maijrt
Keijserinnan den minsta orsak till bekymmer, mindre att Hennes
Maij:t deraf skulle taga anledning att tro sig äfven å sin sida
vara fri för dess förbindelser samt finnas nödsakad att tänka
på sin säkerhet och försvar, som Hr Ambassadeuren behagat
sig förmärka låta, så hoppas man tvärt om att Hennes Maij:t
lätteligen lärer blifva öfvertygad om denne accessions menlöshet
samt fortfara uti dess härtills emot Sverige betygade goda
sinnelag och vänskap.
Sådant hoppas man af Hennes Maij:tz rättvisa och klokhet
samt att häpenhet och misstroende, som icke kunna finna
rum hos ädla gemöten, icke heller lära oroa hennes sinne. H.
Maij:t och cronan Sverige lära vara så vida ifrån att tänka
därpå att förstöra deras grannars rolighet, så att de endast
och allena lära sorgfälligt vinlägga och ombeflita sigh den
samma öfver allt att bibehålla och således medelst ett jämlikt
och oförviteligit opförande aldrig gifva deras vänner skiälig
orsak at klaga det de å deras sida handla emot tractater och
förbund.
För det öfriga uptager H. Maij:t med fullkommen och
uprichtig tacksamhet hvad som Hennes Maij:t Keijserinnan
har behagat vid detta tillfälle å daga lägga till befrämjande
af Sveriges bästa och interesse. Det tillbud, som hon genom
Herr Ambassadeuren behagat låta giöra, att tillika medh H.
Maijit Keijsaren bidraga till en subsidie-tractat, är ett öfvertygande
prof af dess vänskap. Och som H. Maij:t intet lärer
underlåta vid alla tillfallen på alt sätt att vinlägga sigh till
att stedse mer och mer öfvertyga Hennes Maij:t Keijserinnan
huru sorgfälligt H. Maij:t ärnar obrottzligen underhålla samt
mer och mer befästa det goda förtroende, som nu för tiden är
emellan H. Maij:t och Hennes Maij:t Keijserinnan och att i
alla måtto giöra dess förbindelser ett nöije; så tror H. Maij:t
het Hennes Maij:t Keijserinnan äfven så lärer behaga framhärda
uti dess förklarade upsåth, hälst H. Maij:t intet ingådt
eller någonsin ingå lärer i några förbindelser, som i någon
måtto kunde vara stridande emot dem, hvaruti H. Maij:t står
med Hennes Maij:t Keijserinnan.
Herr Ambassadeuren såsom en för inbördes vänskapen och
nyttan välsinnad ministre anmodas att vilja giöra hos Hennes
Haijit Keijserinnan en trogen berättelse om desse H. K. Maij:tz
°ch cronan Sveriges välmenande och billige tankar samt för
-
646 K. Maj:ts svar på ryske ambassadörens memorial.
säkra henne om deras uprichtiga och beständiga upsåt, att
flitigt underhålla vänskapen med Hennes Maij:t Keijserinnan
och Ryssland utan att tillåta det desse nya förbindelser måge
den samma i ringaste måtto försvaga, mycket mindre att de
skola gifva anledning till värkeliga oroligheter och krigzolyckor.
De böra fast mer bidraga till att underhålla en långvarig fred
samt en orubbad och florerande handels befrämjande i Norden.
Den goda tiänst som Herr Ambassadeuren genom så välgrundade
berättelser lärer giöra den gemensamma saken, lärer
förvärfva honom en särdeles heder och förtiänst hos begge
riken, och lärer H. Maij:t städse vara benägen att låta honom
undfå värkelige kiännetechn af dess höga ynnest.
(L. S.)
U.
K. Maj:ts svar till hertig Carl Fredrik af Holstein.
(Secreta Utskottets acter, fol. 76.)
Protokoll, IV, sid. 482.
Vi Friedrich med Guds nåde Sveriges, Giöthes oell
Wändes Konung etc. etc. etc. tilbiude den durchleutigste Furste.
Vår kiärvänligaste frände Herr Carl Fredrich, arfvinge till
Norrige, Hertig uti Schleswig-Holsten, Stormarn och Dittmarsen,
Grefve till Oldenburg och Delmenhorst, Vår kiärvänlige
hälsning samt hvad mera kiärt och godt Vi för then nära
skyldskapen skull förmå med Gud Altzmächtig tilförende.
Durchleutigste Furste, kiärvänligeste frände. Det har varit
Oss mycket angenämt at förnimma uti Eders K. Höghets af
den 12 sidstledne Augusti till Oss aflåtne vänlige skrifvelse
then särdeles fägnad, hvilken Eders K. Höghet therutinnan
behagat betyga öfver Vårt beslut till at åter sammankalla
samtelige Riksens Ständer. Vi uptage jämvähl med all tacknemlighet
Eders K. Höghets ther till lagde välmente och trogne
lyckönskan till berörde då instundade mötet och thes handlingars
lyckelige framgång. I anledning af Eders K. Höghets
åstundan och emot Oss å daga gifne förtroende ej mindre än
Vår egen benägenhet och för Eders K. Höghets person hysande
uprichtige välvillia och beständiga affection, håfve Vi
K. Maj:ts svar till hertigen af Holstein.
647
Oss tillika med Riksens Ständer låtit på thet högsta angelägit
vara at befrämia Eders K. Höghets interesse så mycket
thet någonsin utan Riksens äfventyr ske kunnat. Vi lefva
ock i den säkre förhoppning thet Vårt och Riksens Ständers
sorgfällige bearbetande härutinnan näst then Aldrahögstes
nådige bistånd eij lärer vara utan god värkan. Vi hade väl
giärna önskat at vid then underhandling, som om Vårt och
Sveriges cronos biträde till Hannoverske alliancen en rum tid
sedan varit här under händer, cronorne Franckrike och Stora
Brittanien kunnat förmås at samtyckia till en artikels utfästande,
i förmågo af hvilken the samme i anseende till then emellan
Oss varande nära förvantskapen och Sveriges interesse såsom
ock til then secrete artikeln af Vår med Ryssland 1724 slutne
defensive alliance, hvilka förbiuda Oss at taga dehl uti Eders
K. Höghets angelägenheter och befordra thes förnöijelse, velat för
Vår förnyade interposition skull utlåfva och försäkra att med
flit och på bästa sättet concurrera till thet som till Eders K.
Höghets fordersamma satisfaction lända kan. Och ehuruväl
the å Våra vägnar uti thetta måhl giorde åtskillige eftertryckelige
föreställningar icke hint förmå välberörde cronors härvarande
Ministrer at för thenne gången som theras utlåtelser
lyda ingå then af Oss i så måtto föreslagne och högeligen påstådde
artikeln; andragandes bland annat till skiähl, at Eders
K. Höghet ännu icke behagat theras höga herrar principaler
therom at anlita och at Eders K. Höghetz ministers förhållande
emot them varit hitintill så beskaffat, thet the skiälig
orsak haft at thermed eij vara särdeles til fredz och således
therigenom emot theras villia ännu blifva hindrade och af
håldne
at i sielfva värket visa then besynnerlige reflexion the
på Vårt vänlige bearbetande giöra och thet goda sinnelag the
för Eders K. Höghets person och angelägenheter hysa; likväl
hafva bemelte ministrer uppå theras Konungars vägnar therjemte
tydeligen till kiänna gifvit att igenom Vår och Sveriges
cronos accession till Hanoverske tractaten vägen Oss så aldeles
icke tillstänges at bidraga till Eders K. Höghets förnöijelse,
at icke fast mera medelst thetta förnyade vänskapzband med
cronorne Franckrike och Stora Brittanien the goda officiel-,
hvartill Vi Oss till Eders K. Höghetz hästa förbundit, låre
hos them vinna så mycket större kraft och eftertryck, som Vår
accession voro then endaste utvägen, hvarigenom Eders K.
Höghets nytta kunde befrämias, emedan Väre vänlige före
-
648
K. Maj:ts svar till hertigen af Holstein.
ställningar och interpositioner uti thetta måhl altid mera hos
them skola giälla än hvad andra machter till then ändan kunde
företaga. Yid så beskaffade omständigheter lärer Eders K.
Höghet sielf finna thet Vi jämvähl besynnerligen i anseende
till thes interesse och angelägenhet blifvit föranlåtne at icke
afslå merbemelte cronors för en tid sedan giorde vänlige tillbud
at träda till theras uti Hannover slutne defensive förbund,
hvarigenom the för thetta af Oss ingångne förbindelser
uti ingen motto äro försvagade, utan förblifva uti sin fulla
kraft efter som Yi ock tymedelst med skiähl finna Oss komma
i bättre stånd än här tills kunnat skie till at i synnerhet
vara Eders K. Höghet nyttig och bidraga till thes skiälige
förnöjelse, om hvilket Vårt fasta upsåth och för Eders K. Höghet
bärande goda hiertelag Yi städse äro benägne at gifva
Eders K. Höghet öfvertygande kiännemärken; försäkrandes
therjemte thet Yi städze lära finnas redebogne att sorgfälligt
nyttia alle förekommande tilfällen och särdeles thenne Vår
skiedde accession till at förmå theras Maijesteter af Frankrike
och Stora Brittanien at å theras sida vara betänkte på sådane
utvägar, hvarigenom Eders K. Höghets satisfaction utan äfventyr
säkrast och fordersamst måtte kunna åstadkommas. Yi
hålle öfverflödigt vara at här röra något om then fördel, som
Eders K. Höghets interesse therigenom lärer tilflyta, om Eders
K. Höghet jämväl å sin sida bemödar sig at vinna högbemelte
begge machters vänskap och förtroende, med hvilka äfven i
föllie af secrete artikelns innehåld så väl som med begge Keiserlige
håfven och flere theruti deltagande machter kommer at
öfverläggias på hvad sätt Eders K. Höghets förnöjelse må
kunna säkrast värkställas i fall gode officier icke funne rum.
Eders K. Höghets Oss nogsamt bekante uplyste penetration
lemnar Oss intet tvifvelsmåhl med mindre icke Eders K. Höghet
utan vidlyftigt anförande therom sielf lärer pröfva at sådant
en öfvermåttan god värkan nödvändigt måste af sig föda
och saken således therigenom blifva mycket lättare. Vår ej
mindre än Riksens här församlade Ständers liiertelige och uprichtige
önskan är, det sådane medell måtte kunna föreslås och
vid handen gifvas, hvarigenom jemte roens bibehållande uti
Norden Eders K. Höghets sanskylldige vallfärd och förnöjelse
måtte vinna then efterlängtade framgången. Och som Eders
K. Höghet ock så behagat hedra Riksens Ständer med thes
til them under den 26 sidstledne Augusti aflåtne vänlige skrif
-
K. Maj:ts svar till hertigen af Holstein. 649
velse, så kunna Vi efter theras betygade åstundan å nyo försäkra
Eders K. Höghet om theras oförändrade ömhet och högachtning
för thes person och angelägenhet, uti then säkra förmodan
thet Eders K. Höghet aldrig lärer uphöra at på alt
sätt och så ofta tillfälle gifves lemna prof af thes vänskap
och samma tillgifvenhet för Oss, Hennes Maij :t Vår högtälskelige
Gemåhl och Riket, hvarmed Vi befalle Eders K. Höghet
uti Gudz thens Aldrahögstes nådiga beskydd och äre städze
beredvillige at vissa Eders K. Höghet all vänskap och benägenhet.
Gifven Stockholm i Rådcammaren den 27 Martii 1727.
FRIEDRICH.
35.
Mitigantierna i Riksens Ständers Kommissions resolution af
d. 14 April 1727 angående riksrådet grefve M. Vellingk 1).
{Secreta Utskottets ader, fol. 408.)
Protokoll IV, sid. 515 och 568.
Fördenskul finner väl Commissionen, det Hr Grefven och
Riks-Rådet på sätt och vis, som ofvanförmält är, uti des Rådzembete
emot Regeringz-Formen och de flere förr åberopade
förordningar giordt sig skyldig til det derutinnan stadgade
straffet; dock som Hr Grefven och Riks-Rådet emot des enständige
nekande icke blifvit öfvertygad, at han först gifvit
anledning till denne penninge-negotiationen på Wolgast och
Hessen-Casselske domainerne, fast han sedan sig deruti inlåtit,
varandes icke heller samma negotiation kommen til värckelig
fullbordan, at deraf någon skada för Konung och rike timat,
utan genom H. K. Maij:ts förklarade missnöije aldeles afbruten,
Herr Grefven och Riks-Rådet jämväl i Rådet til kiänna gifvit
om den åtniutne pensionen, ehuru väl sådant skiedt efteråt
och icke så tidigt och med de omständigheter, som man bordt;
des utan Hr Grefven och Riks-Rådet på sin ålderdom och
') Kommissionens dom finnes tryckt i »Handlingar nr gr. Engeströms
Bibliothek» II. sid. 28 o. ff. Resolutionen är af samma lydelse, men innehåller
dessutom här meddelade mitigantier.
650 Mitigantierna i resolutionen ang. gr. Vellingk.
sedan hans mästa åhr i rikets tienst äro förflutne, nu mera
för detta och de öfrige målen en långlig arrest utstådt; ty
har Commissionen funnit sig föranlåten til Riksens Höglofl.
Ständers vidare högrättvisa godtfinnande at hemställa, om icke
Herr Grefve Wellingk, i anseende til sådane lindrande skiäl
och omständigheter, dermed kunde förskonas, at han des ombetrodde
Rådzembete blifver förlustig, och antydas at förblifva
på sina landtgodz i Ostergiötland och der i stillhet lefva,
utan at i publique mål och ärender blanda sig med någre
correspondencer och brefväxlingar, så kiärt honom vara vill
at undgå vederbörligit tiltahl och derpå följande laga sträf.
Datum ut supra.
På Riksens Ständers Commissions vägnar
Gustaf Bonde. Jacob Benzelius. P. Aulcevill.
36.
Secreta Utskottets memorial af d. 24 April 1121 angående
riksrådet grefve M. Vellingk 1).
(Secreta Utskottets acter, fol. 82.)
Protokoll IV, sid. 563.
Memorial.
Ehuruvähl Secrete Utskåttets tancka aldrig varit för Riksens
Höglåfl. Ständer at förtiga det som den 20 hujus föranlät
Secrete Utskåttet at å nyo til Hr Riks-Rådet och General-Gouverneuren,
högvälborne Grefve Mauritz Vellingk affärda
någre af dess ledamöter til at än vidare igenomse de i dess
giömo ändå befintelige handlingar; icke dess mindre ock som
välbemälte Hr Grefve ock Riks-Råd sjelf nu behagat gifva
dertill anledning medelst dess den 22 hujus hos Riksens Hoglaft.
Ständer anförde ock sedan communicerade besvär öfver
Secrete Utskåttets förhållande i det måhlet; altså är Secrete
Utskåttet deraf nödsakat dhe dem härtil fåranlåtande orsaker
så mycket tydeligare i dagsliuset at framdraga ock härmedelst
tilkiänna gifva, det Secrete Utskåttet sedan man genom några
') Allegaterna, som ligga till grand för memorialet, äro i detsamma tillräckligt
refererade för att icke behöfva in extenso tryckas.
Secr. Utsk:s mern. d. 24 April 1727 om gr. Vellingk. 651
dess ledamöter uti Hr Geheime-Rådet ock General-Lieutenanten
Friherre Baners närvaro igenomlupit de ifrån Hr Grefven ock
Riks-Rådet Vellingks gård Ekenäs för någon tid sedan hijt
uphämtade skrifter ock dem uti visse acter sammanbrackt,
folierat ock med silke igenom dragit, samt en hvar med Hr
Grefvens ock Riks-Rådets Vellingks signete förseglat, jämvähl
ock Friherre Baner uppå altsammans en underskrifven förteckning
tilställa låtit, samma skrifter ock handlingar til närmare
igenoinseende sig företagit ock deraf samt det som derutinnan
blifvit omrört fåt anledning ock tilfälle at giöra sig
om et" ock annat närmare underrättat, då man äfven funnit:
l:o. Huruledes sahl. Riks-Rådet högvälborne Grefve Erich
Sparre uppå Kongl. Senatens åhr 1712 honom gifne commission
och creditiv af Konungen i Frankrijke upnegotierat en
summa penningar den han genom växlar öfvergiordt til Hr
Grefven och Riks-Rådet Vellingks disposition til fästningzvärcken
i Tyskland ock den Svenska då för tiden uti Holstein
stående arméens förnödenhet, ock at Hr Grefven ock RiksRådet
Vellingk uti en åhr 1724 til Kongl. Cammar-Collegium
ingifven räkning intet högre låtit uptaga samma penningelåhn
än til 200,000 rdr courant ock uti dess bref till Kongl. Senaten
af den 3 Marti 1713 sielf föregifvit, som skulle desse
ifrån Frankrijke komne medlen eij mera varit än 200,000 rdr
lät mynt, nembl. dritlar, men at Hr Riks-Rådet Gref Eric
Sparre åter icke allenast uti bref til då varande Håf-Cantzleren
Friherre von Mullern, daterat Paris den 7. Novemb. 1712,
förmält samma penningelåhn, som han der giort ock til Hr
Riks-Rådet Grefve Wellingk öfvergiort, bestått af 200,000 rdr
banco, hvilka efter dess berättelse då för tiden uti Frankrike
kommit at kåsta öfver 900,000 gyllen eller livres tournois, utan
ock uti ett dess underdånige bref til Hennes Maij:t Dråtningen
ifrån Paris af den 8 Marti 1720 vid handen gifvit, at samma
låhn varit 250,000 rdr, dermed utan tvifvel förståendes courant
mynt, som efter då varande cours lärer utgiordt 200,000 rdr
banco, hafvandes ock H. Maij:t Konung Carl den XII:te, höglåflig
i åminnelse, uti et dess nådige svar till sahl. Hr RiksRådet
Grefve Erich Sparre, dat. Strahlsund den 11/22 Maij
1715, med tydelige ord nämdt, att detta låhn, som han i
Frankrike giordt, beståt af 200,000 rdr specie; och som emellan
rdr banco och courant en mäckta stor skilnad är, så har
Secrete Utskåttet förment mödan värdt vara ock publici tiänst
652 Secr. Utskrs mern. d. 24 April 1727 om gr. Vellingk.
fordra det man sig härom närmare underrättade huru dermed
egenteligen hänger tilsammans ock hvilken, i fall låhnet befunnes
vara 200,000 rdr banco, skulle för en sådan difference
blifva K. Maij:t ock cronan ansvarig.
2:o. Och som den här åfvan omtalte räkningen för bemälte
200,000 rdr courant sluter sig förutan den omrörde ansenlige
difference emellan rdr specie ock courant med et saldo
af 11,218 rdr 37 sk., som K. Maij:t ock cronan borde til
godo komma, för hvilken summa dock framledne Commissarien
Barthold Huswedel uti en annan sluträkning jämte andre
påster blifver ballancerad; så ehuruvähl samma räkning uti
bemälte Huswedels namn finnes vara inrättad och rubricerad,
icke dess mindre ock aldenstund det ifrån Franckrijke öfverkomne
låhnet til Hr Riks-Rådet Grefve Vellingk varit öfverremmitterat
ock han allena deraf fördt disposition samt uti
dess bref til Commissarien Huswedel, hvaraf couceptet uti
acten N:o 11 finnes, sielf tilstådt at han desse medel bona
fide Huswedel anförtrodt, varandes ock den här ingifne räkningen
hvarcken af Huswedel eller någon annan underskrifven;
så vill af desse ock än flere dervid concurrerande omständigheter
synas som torde, enär detta vid vederbörande domstohl
blifver ventilerat, saken så utslå at Hr Riks-Rådet Gref Vellingk
för redogörandet af desse medel ock fölljackteligen för
räkningens saldo af 11,218 rdr med mehra, hvad vid närmare
revision derå kan observeras, blefve K. Maij:t ock cronan ansvarig
ock fä sedan sökia dess man det bästa han gitter.
3:o. Blifver uti et Landt-Räntemästaren Manderstiernas
bref till Hr Grefven ock Riks-Rådet uti acten N:o 7 omrördt
et låhn af 50,000 rdr, som äfven uti Frankrike blifvit giordt
hoos en vid namn Baron Högers, förmälandes ock den då för
tiden uti Franckrijke varande extraordinarie Envoyén Hr Cronström
uti underdånigt bref til K. Maij:t af d. 14 Febr. 1714,
at han samma medel til Hr Riks-Rådet Grefve Vellingk öfversända
jämbvähl uti et annat dess underdånige bref af den 6
Juli 1713, at han föryttrat de 6,000 säcker hvete, som Konungen
af Frankrike til de Svänske då för tiden uti Tönningen
inneslutne troupper förährt, efter fästningen emedlertid råkat
i fiendens händer, ock de derföre influtne penningar likaledes
till Hr Riks-Rådet Grefve Vellingk öfvergiordt. Men som
hvarcken för desse eller de ansenlige medel, som de senare
åhren uti det Brehmiske äro vordne upburne in til October
Secr. Utsk:s mern. d. 24 April 1727 om gr. Vellingk. 653
månads slut åhl’ 1715, då Hannover landet helt ock hållet
sig bemäcktigade, ingen räkning fants vara ingifven, at man
deraf kan se huru alla sådanne ansenlige medel kommit cronan
til godo ock blifvit beräknade; altså, ehuruvähl icke allenast
Hr Riks-Rådet Grefve Vellingk uti dess underdånige bref
til Hennes Maij:t Drotningen af åhr 1719 försäkrat at Brehmiske
Cammaren ock Ränteriet för alt skulle giöra ricktigt,
utan ock Landt-Räntemästaren Mandérstierna uti bref til Kongl.
Stats-Contoiret af åhr 1720 utlåfvat, det han dess räkningar
vid först fallande lägenhet skulle insända; så gifver dock Hr
Riks-Rådet Grefve Vellingk sedermera uti et dess svar af åhr
1725 til K. Cammar-Collegium, som honom om redogiörandet
med mera påmint, tydeligen til förstå, at sådanne räkenskaper
näpligen mehra vore at tilgå sedan Gouvernaments-Cammereraren
ock Cammar-Notarien vore med döden afgångne ock
man eij veta kunde hvar de hafva giort af dem eller om icke
injuria temporum Hannover sig dem de facto tilägnat, som
dess ord lyda.
4:o. Utaf Landt-Räntemästaren Manderstiernas öfver Hr
Riks-Rådet Grefve Vellingks enskylte hushåldning förde ock
ibland desse handlingar befintelige räkningar är att aftaga det
Hr Grefven och Riks-Rådet af dhe Brehmiske statsmedlen
låtit sig åhrligen betala dess tractamente som General-Gouverneur
til 6,000 rdr specie eller uti courant rdr 7,800. —
som Öfverste med Capitainskapet  981. —
Resepenningar
500.—
Wedpenningar
700.—
ock således 9,981 rdr.
hvarje åhr til 1715 åhrs slut; men åhr 1719 har Hr Grefven
ock Riks-Rådet sig hos Hennes K. Maij:t anmält at för 1716,
1717, 1718 ock 1719 åhrens löner hafva i underdånighet at
fordra en summa af 20,760 rdr specie samt för rese-, ved- och
torfpenningar 4,800 rdr, med föregifvande det han för desse
senare åhren icke det ringaste skall hafva åtniutit, der likvähl
uti acten N:o 11 en räkning finnes, som Öfver-Jägmästaren
och Ambtmannen Hadorph til Hr Grefven ock Riks-Rådet
öfvergifvit på de medel, som han vähl för åhr 1715 af posteringsdistrictet
i Verden upburit, men de fölljande åhren 1716 ock
1717 til Hr Grefven och Riks-Rådet samt des enskylte behof
utbetalt, slutandes sig samma räkning med en summa af 7,315
rdr nya dritlar.
654 Seor. Utsk:s meni. d. 24 April 1727 om gr. Vellingk.
5:o. Har den Kongl. Senaten åhr 1712 genom bref til
Hr Grefven ock Riks-Rådet gifvit det förslag, at framledne
Öfversten Goertz efterlemnade ock publico tilärkiände samt
uti Hamburger Cämmerie stående medel måtte uttagas ock
användas til de då för handen varande stora almenna nödtorfter,
men af Hr Riks-Rådet Grefve Vellingk under den 4
November samma åhr fåt det svar, det bemelte medel oacktadt
de alle ändå intet hade kunnat lyftas utur stadsens Cämmerie,
icke dess mindre längesedan blifvit af H. K. Maij:t disponerade
ock til åtskilliga personer ock tarfvor aldeles utassignerade,
där likvähl Commissarien Huswedel uti en af GouvernamentsCammereraren
ock Landt-Räntemästaren Manderstierna uppå
Hr Grefvens ock Riks-Rådets befalning den 2 April 1715 ock
således långt efteråt författad sluträkning ibland annat upgifves
på samma medel vara til cronall skyldig 36,084 rdr.
6:o. Är utaf Landt-Räntemästaren Manderstiernas Hr
Grefven ock Riks-Rådet tilskrefne ock nu uti acten N:o 7
egenhändige inhäftade bref af åhren 1715 och 1716 jämvähl
at inhämta, som skulle Hr Grefven ock Riks-Rådet då för tiden
ock sedan landet cronan Sverige var ifrångångit låtit utbiuda
ock utgifva en ock annan pant-förskrifning på gods och ambter
i Brehmen emot ansenlige penninge-summor ock derå allenast
anamma reverser utan at man sedermera fåt vetta hvilken samma
reverser i händer bekommit eller valuta derföre niutit, jämvähl
ock låtit samma med än flere panteförskrifningar antedatera,
varandes ock af samma bref at förmärcka det framledne
Commissarien Huswedel under dess namn haft en förskrifning
på ambtet Brehmer-Vherde, hvilken på det sättet som
et Manderstiernas bref omförmähler blifvit Huswedel ifrånbracht
ock sedan tillika med en annan panteförskrifning under
Handelsmannen Dunckers namn angifven vara Hr Riks-Rådet
Grefve Vellingk tilhörig, med annat mera som de sub Literis
A. B. C. D. E. F. G. ock II. härhos fölljande bref mycket
eftertänckeligen vid handen gifva. Ock aldenstund vid det
tilfället at förr omrörde ährender förehades, de af Secrete Utskåttets
ledamöter som första gången blefvo deputerade at
igenomse Hr Riks-Rådets Grefve Vellingks skrifter, gofvo vid
handen, at uti Hr Grefvens ock Riks-Rådets giömo här i staden
ännu åtskillige Landt-Räntemästaren Manderstiernas bref funnos,
hvilka, så vida man den gången på dem ingen reflexion giöra
kunde, blefvo där qvarlemnade; altså ock emedan Hr Grefven
Secr. Utsk:s mern. d. 24 April 1727 om gr. Vellingk. 655
och Riks-Rådet i det tilstånd var, som allom bekant är, dy
fann vid så fatte omständigheter Secrete Utskåttet så mycket
mindre betänckeligit at å nyo deputera någre af dess ledamöter,
som samma bref ytterligare skulle igenomse, huru vida
derutinnan eller flere der befintelige handlingar någon närmare
uplysning uti de omrörde måhlén stodo at erhållas, hvilket
eij heller slagit Secrete Utskåttet felt, emedan igenom de nu
å nyo befundne skrifter det förra til en stor dehl bestyrckes.
Häraf lära nu Riksens Höglåfl. Ständer sielfva förmodeligen
finna, at Secrete Utskåttet til det som i förr omtalte
måtto skiedt, haft fulkomligen både fog ock skiähl ock dermedelst
til ingen dehl öfverträdt Regeringzfonnen eller Adelige
Privilegierne som det likvähl beskylles före. Varandes det
ganska svårt ock sensibelt för Secrete Utskåttet at höra, huru
det den ena gången efter den andra blifver oförskylt angripit
för sine redelige ock patriotiske förrätningar, utan at härdis
kunnat niuta någon rätmätig satisfaction, den likvähl Secrete
Utskåttet nu genom Riksens Höglåfl. Ständers rätvisa förmodar
sig böra erhålla emot den, som offenteligen icke haft
försyn at tillägga Secrete Utskåttet en olaga proces uti detta
ofvanförmälte för riket högt angelägne måhl.
För öfrigit finner Secrete Utskåttet för dess dehl det man
om desse förenämde måhlén med mera hvad nödigt vara kan,
bör så vida möijeligit är giöra sig närmare underrättat, ock at
sedan det skiedt altsammans til den Kongl. Cammar-Revisionens
vidare skiärskådande och afgiörande må remitteras. Hvilket
med alt det öfrige Riksens Höglåfl. Ständers egit godtfinnande
Secrete Utskåttet med skyldig vördnad dock underställer samt
huru vida i anseende til det Hr Riks-Rådet Gref Vellingk
härutinnan hotande ansvaret ock gravationen all dess lösa ock
fasta egendom til publici säkerhet emedlertid ock til dess derutinnan
slut ock ricktighet varder träffat, må med seqvester
de non abalienando beläggas. Stockholm d. 24 Aprilis 1727.
På Ridderskapetz och På Preste-Stån- På Borgare-StånAdelens
vägnar dets vägnar detz vägnar
Arwedh Horn Torst. lindeen. J. Boström.
p. t. Landtmarschalk.
656 R. Ständers kommissions missiv med gr. Vellingks dom.
37.
Riksens Ständers Kommissions missiv till Riksens Ständer
med domen öfver gr. M. Vellingk.
(Secreta Utskottets ader, fol. 405.)
Protokoll IV, sid. 563.
Hög- och välborne, högvyrdige och ährevyrdige, edle, högacktade,
samt ährlige och välförståndige herrar och män;
samptelige Riksens Högloft. Ständer!
Riksens Ständers Commission häfver til hörsamt föllie af
undfångne resolution och betalning des domb öfver för detta
Riks-Rådet och General-Gouverneuren Grefve Mauritz Wellingk
således afsäija och publicera låtit, som det här hoos
fölliande exemplar utvisar. Hvarjämte Commissionen eij bordt
underlåta inför Riksens Högloft. Ständer berätta orsakerne,
som förre gången föranlåtit Commissionen utan at publicera
och afsäja domen den samma til Riksens Ständer at referera.
Denne saken emot Grefve Wellingk har i första början
och då den vardt remitterat til Commissions upptagande
och afgiörande för visse skiäl och omständigheter icke såsom
någon ordinarie domsaak genom offentelige anslag med libellens
och exceptionens uppläsande för öppna dörrar blifvit
agerad, icke heller någon formelig relation til parterne extraderad,
utan efter deras begifvande summario processu sedan
så väl Hr Justi tise-Cancelleren Fehman och Grefve Mauritz
Wellingk skrift- och munteligen varit hörde, til sluteligit afgiörande
företagen, derföre Commissionen icke uti form af domb
utan resolution sitt betänckande til samptelige Riksens Ständer
hemstält, och det förnämligast i anledning af rättegångz-ordinantiens
16 §, rättegångzprocessens 11 §, krigz- och siö-articlarnes
företahl så ock Kongl. Förordningarne af åhr 1684 den
14 November, 1688 den 14 Junii, 1699 den 29 Martii, 1714
den 25 Martii med många flere så väl som en derpå grundad
dagelig praxi vid alla öfverrätter (i hvilken qualité Commissionen
förment sig til det ringaste kunna considereras), dermedelst
öfver-rätterne eij allena tillåteligit utan jämväl anbefalt
är, enär de i högmålssaker eij kunna gå ifrån lagens stränghet,
men likvist finna dervid sådane lindrande skiäl och omständigheter,
som tyckes kunna mildra högsta straffet, at då referera
R. Ständers kommissions missiv med gr. Vellingks dom. 657
saken til Öfverheten. Fördenskul har Commissionen uti denne
saken ingen ny eller ovanlig utan aldeles lika process observerat
då Commissionen med mitigantier hemstält den samma
til Riksens Högloft. Ständer såsom högsta macktägande domare,
som ock Commissionen än vidare des nu publicerade domb i
anseende til de förr andragne och åberopade mitigantier, hvilcka
nu uti domen äro uteslutne, Riksens Ständers högrättvisa leuteration
och ompröfvande underställer; och vij med all högacktning
förblifve.
Riksens Högloft. Ständers
ödmiuk-liörsamste tiänare
Stockholm den 26 April Anno 1727.
Gustaf Bonde. C. Ribbing. C. J. Wattrangh.
Erick G. Ehrenkrona. J. D. Grönhagen. Joli. Cederbielke.
Jac. Benzelius. M. P. Aurivillius. Arved Eiung.
P. Aulcevill. Jacob Ekbohm. Joli. Palmborg.
38.
Riksrådet grefve M. Vellingks supplik till Riksens Ständer
af d. 21 April 1721.
{Secreta Utskottets ader, fol. 518.)
Protokoll IV, sid. 565.
Ödmiukast supplique.
Till sampteliga Riksens Högh Ständer.
Det utslag, som den af de Högh Riksens Ständer förordnade
Commissionen behagat författa och i går afkunna öfver
de måhl och ährender, hvilka Justitise Cancelleren välborne
Hr Thomas Fehman emot mig dersammastädes andragit, är
mig och i går genom min fullmächtige kundgiordt.
Och som det finnes emot all förmodan vara till det aldre
svåraste i verlden utfallit, så nödges jag mig så mycket tryggare
och trägnere sökia derutinnan Högh Riksens Ständers
bevågne och ömsinte leuteration, som de Högh Riksens Ständer
af en berömlig nijtälskan för rättvisans befordran förlängst
och genast i begynnelsen af denne sakz företagande bevågit
förordnat och faststält at mig skulle lemnäs aldeles fritt och
öppet at hoos de Högh Riksens Ständer, som högste machtägande,
få angifva hvad jag skulle kunna till mitt ursakande
Adelns Protokoll, 17 26—1727. II. 43
658 Grefve Vellingks supplik af d. 27 April 1727.
andraga, at erhålla derutinnan en skiählig och rättmätig förändring,
hvartill jag i denne sak förmodar at kunna framte
så klare och beveklige skiähl, at jag icke kan tvifla om ett
så ömsint min oskuldz behiertande, at jag ju i ett rätt öfvervägande
deraf lärer frikallas för detta bedröfvelige utslagz bedröfvelige
påfölgder. Men i fall någon skulle tyckia, at denne
ansökning icke kommer öfverens med det påstående på mine
vägnar är vordet giordt, at man begärt rättvijsa och icke
någon nåd, så ville den samma christeligen behierta den åtskillnad,
som är emellan de begge at begära nåd eller begära
leuteration; det förra kan icke förstås, utan i kiänd och ostridig
sak, hvaräst inga lindrande omständigheter finnas, men om
det sehnare anhålles när man intet annat begriper än at man
häfver sådane mitigantia, at det affattade slut kan med rätt
och skiähl lindras och ändras, at detta anhållande kan sålunda
icke strida emot det förra.
Men som det för mig är så mycket ogiörligare nu strax
kunna utarbeta alt det som till denne sakz uplysning hörer,
at det kan i dag med de dertill nödvändigt hörande handlingar
föredragas, som jag ett så vidrigit slut aldrig förmodat, och
derföre mig icke det ringaste på någon påminnelse deremot
kunnat bereda; så är härigenom till de Högl. Riksens Ständer
min ödmiuke begäran, med en otvifvelachtig tillförsicht, at de
Högl. Riksens Ständer ville benägit så väll som rättviseligen
upskiuta sitt yttrande öfver förberörde denne Riksens Ständers
Commissions utslag, i fall det skulle nu i dag blifva hoos de
Högl. Riksens Ständer ingifvit och upläsit, och efterlåta mig
tid och råderum at inkomma med det aldra första med hvad
jag dervid kan skiähligen hafva at andraga, på det at både
mildhet och rättvijsa, som under de Högl. Riksens Ständers
högst beprislige hägn och oöfvervinnerliga beskydd till hela riketz
och alla dess trogne inbyggares gemehnsamme trygghet och
vältrefnad beror och uprätthålles, må och nu i synnerhet till
sin berömlige värckan handhafvas och meddehlas; hvarom jag
gior mig så mycket mehra försäkrad, som jag tilltror mig at
vijsa, vid sakens rätta föreställande, så tydelige och bevekande
skiähl till betygande af mitt ursakande, at de Högl. Riksens
Ständer efter des mogne och milde öfvervägande icke läre kunna
som samvetzgranne rättvisans och fromhetens älskare, annat
derefter sluta och döma, än att jag bör för den uppå detta
oförmodelige utslag befahrande påfölgd befrias.
Grefve, Vellingks supplik af d. 27 April 1727. 659
Hvarföre jag mig och aldeles förvissar om detta nu begärte
korta anstånd till mina skiähls behörige framteende och
min timmelige vällfärdz christeliga bemedlande. Stockholm
den 27 April 1727.
Mauritz Vellingk.
39.
Riksrådet grefve M. Vellingks supplik till Riksens Ständer
af den 2 Maj 1727.
(Secreta Utskottets ader, fol. 522.)
Protokoll V, sid. 11.
Odemiuck-hörsamst supplique.
Till samteliga Riksens Högl. Ständer.
Jag har fast oförmodeligen förnummit, at några brefv och
handlingar blifvit Högl. Ricksens Ständer uti plenis föredragne
angående några subsidier samt spannemåhls-medel, ock hvad
mehra, som jag skall undsat ock disponerat, hvarom Räntmästaren
Manderstiernas till mig aflåtne ock framptede brefv
skohlat förorsakat hvarijehanda vijdrige omdömmen; ty utbeder
jag mig af Ricksens Högl. Ständer den ynnest, at dhe villa
gunsteligen tillåta det jag till betygande af min klara oskuld
därutinnan får ved handen gifva, at jag allredan d. 24 Jan.
A:o 1724, efter Kongl. Cammererare Standelhielms attest ock
quittence af d. 12 Febr. samma åhr inlefvrerad uti Högl. Kongl.
Cammar-Collegio ock under afräcknings-contoret däröfver ingifvne
räckning, hvaraf nogsamt lärer skönnias, at jag med
samma medel som en redlig man förfarit, och därmed intet annorlunda
handlad, än jag det hooss Högsahl. H. K. Maij:t förständigat
och H. K. Maij:t nådigst gillat ock godttyckt, så at jag är
nogsamt försäkrat, at Kongl. Cammar-Collegium lährer ock därved
finna en fullkommlig richtighet; män som den säcken för mångahanda
andra vällbemälte Collegii vichtige förrättningar, särdeles
nu under påstående Ricksdagen, icke lähre kunna komma så hastigt
till slut, at Högl. Ricksens Ständer därom kunna blifva om
dess beskaffenhet fullkomligen underrättade, så förorsackas jag
med all vyrdesam högachtning at bedja det Högl. Ricksens
Ständer behagade låta kundgiöra Kongl. Cammar-Collegio ock
660 Grefve Vellingks supplik af d. 2 Maj 1727.
Kongl. Cammar-Revision samt Kongl. Staats-Contoret, at dhe
igenom några af deras lädemötter hoos mig låta inhämpta
rätta sammanhanget däraf, då jag innom en kort stund skall
gifva dem et så fullkomligt lius ock så grundeliga underrättelser,
at Högl. Ricksens Ständer måge få veta, det jag fölingen
misshandel uti det ena eller andra däraf bör vara misstänckt,
oanset et eller annat därunder förelupit, som jag nu
nödgas sålunda tillkiänna gifva ock tillika lämna till vederbörandes
godtfinnande huru vijda det må för allom kundgiöras,
fast jag hijth intill för publici därunder beroende tiänst och
nytta måst hafva liollat i tillbörlig tysthet. Stockholm d. 2
Maij 1727.
Sampteliga Ricksens Högl Ständers
ödmiuka, hörsamste
ock tjänstskyldigste
ti än are
Mauritz Vellingk.
40.
Riksrådet grefve M. Vellingks andra supplik till Riksens
Ständer af d. 2 Maj 1727.
(Secreta Utskottets acter, fol. 520.)
Protokoll V, sid. 12.
Ödmiuck-hörsamst supplique.
Till sampteliga Riksens Högl. Ständer.
Mig är vordet förständigat at efter upläsandet af min
under den 27 passato ingifne skriftelige ansökning om en bevågen
och mild leutration af den Högl. Riksens Ständers
Commissions emellan Justitia Caneelleren och mig afsagde
domb, skall den påminnelsen blifvit giord, att jag borde mig
ytterligare förklara, om jag dermed tänckte at besvära mig
öfver berörde Högl. Riksens Ständers Commissions domb eller
anhålla om förskoning uti det derutinnan utsatte straff.
Jag vet väll icke uti hvat slut Högl. Riksens Ständer
deröfver stadnat; men till at vinna tijden har jag härigenom
skolat betyga, at mig bedröfver det högeligen, om jag skulle
Grefve Vellingks andra supplik af d. 2 Maj 1727. 661
gifvit den ringaste anledning igenom förbenämde skrift at
misstänckia mig för ett sådant upsått, at jag vore sinnad att
föra någon klagan öfver mehrbemälte Riksens Högl. Ständers
Commissions fattade slut, ex capite male judicati, efter sådant
alldrig kommit i mina tankar, utan har det allenast varit min
oförgripelige mehning att, i följe af Riksens Högl. Ständers
bekante gunstige beslut och mig lemnade frihet derigenom få
tillstånd och rådrum at utur handlingarne sammanhämpta och
anföra de skiähl och påminnelser, som kunde förmå och beveka
Högl. Riksens Ständer, som högsta mackt- och domhafvande,
at mildra och lindra samma domb, hvarom jag så mycket
mehra förmodar mig vara tillåteligit hörsamst at anhålla, som
jag derigenom förmenar tillika at vijsa den vördnat jag bär
för Högl. Riksens Ständer, hvilka torde ändå och utom dess
efter ett ömhiertadt betracktande af de mitigantier, som den
Högl. Ricksens Ständers Commission anfört, uti sin förre med
samptelige Riksens Ständer communicerade resolution funnit
bevekelige skiähl nog at lindra denne sehnare, åtminstone
efter det förslag som uti det förre är andragit, hvarom jag
härmed till närmare förklarande af min förre skrift med allskiöns
tillförsicht beder, i det fasta håpp och den vissa förtröstan,
at et ömsint behiertande af alla tillstötte lindrande
tillfälligheter mehra ynnest visar, än man understår sig at
begära.
Och som jag förhåppas, at dette med de flere af Högl.
Riksens Ständers Commissions uti den först ingifne resolutionen
andragne skiähl läre giöra tillfyllest at beveka Högl. Riksens
Ständer till en ömsint leutration, så förtror jag mig härmed
aldeles uti deras tillförlåtelige ynnest och bevågenhet; hvarvid
jag, som till min höga ålder utöfvadt all min lifstijd igenom
alla mina lifz- och förståndz-krafter efter det pund Gud nådigast
behagat mig förlähna, med min förnämste förmögenhet,
uti min nådiga Ofverhets och mitt K. Fäderneslandz tiänst
under 4 Konungers tijd, ifrån de nedrige till den förnämste,
som man kunnat erhålla, mig så fast och otvifvelachtigt tryggar,
at jag vill heller låta på deres egit mildrande och denne
säckens omständigheters innerligare omhiertade inseende heroo,
än at besvera och uppehålla Högl. Riksens Ständer med vidlöftigare
utförande af det jag eljest skulle tycka kunna tiana
ill at upväcka deras ömma hiertelag, mehra till at hugna
n bedröfva, mehra till at lindra än skiärpa, hvilket och
662 Grefve Vellingks andra supplik af d. 2 Maj 1727.
värkar mehra hooss alla vällsinte, än alla de skiähl och motiver,
som dertill kunna andragas.
Derföre jag och i viss förlijtan derpå förväntar igenom
det medlet et hugneligare slut, än det man igenom alla andra
föreställningar skulle kunna tillvägabringa.
Stockholm d. 2 Maij 1727.
Sampteliga Ricksens Högl. Ständers
ödmiucke hörsamste och tiänstskylldigaste
tiänare
Mauritz Vellingk.
41.
K. Maj:ts bref till Riksens Ständer angående misshålligJieterna
i Rådet.
(Allegater, fol. 6.)
Protokoll V, sid. 360.
Friedrich, med Grndz nåde Sveriges, Giötes och Vendes
konung etc. etc. Wår synnerlige ynnest och nådige benägenhet
med Gud alzmächtig, troman, tienare och undersåtare, samtelige
Riksens här församblade Ständer. Vij kunnom icke utan
med innersta hiertans glädie samt diupesta vördnad för den
altzmäclitige Gudens öfversvinneliga nåd, see och förnimma,
huru som detta Riksens Ständers mothe i så måtto varit välsignat
och Vij ärnådt vårt därmed påsyftade hälsosame ändamåhl,
att Riksens Ständer i frid och samdrägt samt fullkomnelig
frihet fått sinemellan öfverläggia och Oss dess trogne
råd meddela uti så margfaldige Riketz vårdande ährender;
förtröstandes Vij ännu vidare och framgent på samma den
alzmächtige Guden om de önskelige påfölgder, som af de
fattade rådslagen skiäligen kunna förmodas.
Enär Vij jämbföra desse förledne månader, under hvilcka
Vij tryggeligen fått läggia vår omsårg för den allmänna välfärden
uti Riksens Ständers trogna sköte, emot den näst förutgående
tiden, då Vij under den tunga regementz-bördan
med mycken grämelse och vedermöda måst ärfara en stor ovanlig
söndring i Rådet uti de för riket angelägnaste och ömmesta
ährender, en söndring, som på hvariehanda sätt sökt sig att
bibehålla och stärckia samt omsider att upväga och fåfäng
-
K. Maj:ts bref t. B. Ständer om misshälligheterna i Eådet. 663
giöra en i Riksens fundamental-lag grundad pluralitet: så finne
Vij Oss likasom utur en stickande storm vara komne uti ett
stilla lugn och kunna icke med nog tydelige och kraftige ord
utlitryckia däröfver vår fägnad och lisa, samt huru högeligen
det förökt vårt altid hyste kiärlige hiärtelag för våre trogne
undersåtare.
Utaf handlingar och protocoller lära Riksens Ständer
hafva fulleligen inhämtat hela sammanhanget af den förra
för Oss och riket så bedröfvelige som fahrlige belägenheten;
de lära därutur hafva sedt uphofvet och medhollet; ja de lära
och sielfve hafva förspordt hurusom en del af dem, som hollit
Riksens Ständers tidigare sammankallande för onödigt, under
deras ögon och sedan Riksens Ständer biträdt vår och pluralitetens
i Rådet mening, ändå tilbudit at klandra på hvad
som lageligen och vijsligen blifvit beslutit.
Ändoch Vij nu äre fullkommeligen försäkrade att Riksens
Ständer både behörigen låre ansee och rätta dem, som finnas
sig så eftertänkeligen hafva förhållit, såssom ock innan de
åthskillias giöra en sådan författning att en slik för riket
högst vådelig och förklenlig söndring må blifva utur Riksens
Råd alldeles uthrotad; så hafva Vij likväl nu Riksdagens slut
tilstundar och Riksens Ständer komma att hemförlåfvas samt
vij således att sakna deras trogna råd och bistånd, icke kunnat
undgå dem en så dyr och högt vårdande angelägenhet i bästa
måtto att recommendera.
Riksens Ständer läre finna för Oss och dem så mycket
angelägnare vara en sådan fahrlig regements-kroppens siukdomb
att bota, samt att förebygga det densamma icke vidare måtte
få sig insmyga och omsider taga öfverhanden, som elliest
fruchtan värdt, den senare villan skulle blifva värre än den
första, och den som sedt sig nu hafva kunnat vid allmän
Rikzdag bemantla sitt förhållande och undgå att behörigen
blifva ansedd därföre, skulle giöras så mycket dierfvare att
åter gå på sina förra spår och sådane tider och tilfällen moth
all förmodan då yppas kunde, att deras påfunder, som nu
Gudi ährat, varit fåfänge, kunde få en för Oss och riket förderfvelig
framgång.
Vij ärom fullhugade att styra och regera riket efter den
vedertagne Regeriugz-Formen och vår gifne försäkring, samt
efter denne senares 6:te §, att altid instämma med samtelige
Riksens Ständer såssom machtägande, nu och framdeles at
664 K. Majlts bref t. R. Ständer om misshälligheterna i Rådet.
göra sådane beslut, stadgar och förordningar om sig och riket,
som de pröfva tienlige till det allmänna bästa samt deras
säll- och trygghet. Fördenskull draga Yij till Riksens Ständer
det nådiga förtroende att de, förr än de åtskillias, lare
taga sådane författningar, dem vi giärna gille och biträde, som
kunna befrämia trygg- och samhälligheten i rådslagen, bevara
den så högnödige tystheten och förekomma alt som kan försökas
till frihetens förkränkande inn- och uthrikes ifrån; och
att som under Ständernes frånvaro Riksens Råd skola gå Oss
med trogne råd til handa, Riksens Ständer Rådet så inrätta läre,
att Yij och de kunna därvid vara fullkommeligen trygge, såssorn
ock att de läre undanrödia det som varit upphof till hinder,
split och osärnia. Riksens Ständer lära därigenom icke allena
för Oss märckeligen lätta den tunga regenrentz-bördan, utan
ock dymedelst befrämia deras egen jemte hela fäderneslandets
säkerhet och välfärd. Ja då kan man hoppas att genom
Gudz nådiga välsignelse alt lärer gå vähl, försichtigt och ordenteligen
till, samt invärtes styrkia jemte utvärtes heder och
consideration för Svea Riket hoos fremmande mackter alt mer
och mer tiltaga, som nu genom de vid denne Rijkzdagen tagne
gode och välgrundade mått och författningar äre blefne så
märkeligen återstälte. Och Vij befalle samtelige Riksens Ständer
i öfrigit Gud altzmächtig synnerligen nådeligen. Stockholm
i Rådcammaren d. I7:de Julii 1727.
FRIEDRICH.
Gust: Boneauschiöld.
42.
Stora Secreta Deputationens memorial till Riksens Ständer
angående riksrådet baron J. Cederhielm.
(Presteståndets riksdags-acter 1726—1727, F. 21, N. 53.)
Protokoll V, sid. 416.
Sedan Riksens Högh Ständer den 6 Julii sidstledne til
Secrete Utskåttets och Secrete Deputationens vidare skiärskådande
och utlåtande behagat remittera de upsatte remarquerne
vid Råds- och Cabinets-protocollerna, så har denne
St. Sekr. Deputationens mern. om riksr. Cederhielm. 665
Stora Secrete Deputation än ytterligare alla vederbörande
däröfver munteligen hördt och, efter inhämtad noga kuqdskap
om hvart och ett måhls beskalfenhet, til föllje af förberörde
Riksens Ständers remiss och den däruti föreskrefne processen
de remarquer, hvilka varit sådane, at de ej behöfva komma
tilbaka til Ståndens öron, igenom utfärdade memorialer och
åtvarningar til dem, som där uti blifvit nämde, behörigen afgiordt;
men efterföljande, öfver hvilken Stånden komma at
yttra sig, funnit nödigt, jämte Stora Secrete Deputationens
gifne betänkande, till samtelige Riksens Ständers slutelige afgörande
at referera och underställa.
Det har sedan sidsta Riksdagen ingen angelägnare och
rikets välfärd mer rörande sak uti Rådet förekommit, än den
bekante til H. K. Maij:tz och Sveriges rike af Konungarne
uti Frankrike och Engeland skiedde invitatiouen til accessionen
af det så kallade Hannoverska förbundet, hvaraf Riksens nu
församlade Ständer bättre kunnat se och pröfva, huru hvar
och en af riksens Hrr Råd likmätigt lag och Regerings-Formen
stält sine rådslag til H. K. Maj:ts och Sveriges rikes
tilsammans knippade sanskyldige bästa och säkerhet, samt
därvid observerat des eed och åliggande ämbetesplikt. Och
ehuruväl ingen af riksens Hrr Råd bör lända til ansvar, at
de varit af annan mening, än den Riksens Ständer för godt
funnit at bifalla, emedan dem efter Regeringz-Formen fritt
står at säja deras tankar, som de kunna inför Gud, H. K.
Majit och Riksens Ständer försvara, och sällan hända plägar,
at månge personer öfver en sak kunna stanna uti enahanda
slut med hvar andra; dock, enär Stora Secrete Deputationen
anser huru en och annan af Hrr Riksens Råd, så inom som
utom rådsbordet, vid denne högvigtige sakens öfverläggande
och afgörande sig har förhållit, så befinnes det Hr Riks-Rådet
och Baronen Josias Cederhielm ifrån början til ändan har på
ett ganska eftertänkeligit sätt sig därvid i synnerhet upfördt
och skickat, i ty, sedan H. K. Maij:t med Råds råde igenom
des nådigste til honom, som då vistades på ambassaden uti
Petersburg, aflåtne skrifvelse af den 20:de Novembris 1725
låtit underrätta Hr Riks-Rådet, at H. K. Majit icke kunnat
neka de Franske och Engelske Ministrerne, Grefve Brancas
och Hr Points den begiärte conferencen, och at commissarierne
å K. Majits sida därtil redan blifvit utnämde och förordnade,
samt därjämte allernådigst förklarat, at samma efterrättelse
666 St. Sekr. Deputationens mern. om riksr. Cederhielm.
til den ändan voro honom lämnad, på det han däraf måtte
kunna gifva vederbörande Ministrer vid det Ryska Keijserlige
hofvet behörig del, med nådig försäkran til Hr Riks-Rådet
at villja jämväl för äfven samma orsaks skull i nåder underrätta
honom om hvad vidare uti denne saken förefaller, til at
dymedelst i sielfva värket visa K. Maj:ts reciproque förtroende
til Hennes Maj:t då varande Ryska Keisarinnan; så har Hr
Riks-Rådet, som allenast hade in comissis at simpliciter gifva
vederbörande Ministrer vid det Ryske Keiserlige hofvet del
om conferencernes begynnelse emellan våre och de allierade
cronornes Ministrer, i det stället lämnat Ryske Ministéren,
som des egenhändige bref til H. K. Maj:t af den 17 Decembris
1725 utvisar, en sådan försäkring, som i sielfva värket skulle
hafva förbundit K. Maj:t til mycket mera, än Hr Riks-Rådet
hade i befallning, och den där icke annat kunnat än försättia
riket uti en skadelig dependence af Ryska hofvet samt förvägra
H. K. Majit med högbemälte makter at träda uti förbund,
i fall H. K. Majit densamma hade aggreerat, hvilken
försäkring Stora Secrete Deputation håller betänkeligit här at
uprepa, men är dock längst för detta af Secrete Utskåttet
uti en särskilt remarque til Hr Riks-Rådet införd, hvaruppå
Stora Secrete Deputation sig nu beropar. Sedermera har Hr
Riks-Rådet efter des återkomst ifrån ambassaden, uti rådet,
som åtskillige des därsammastädes förde discourser och i synnerhet
5 stycken des egenhändige til afledne Grefve Mauritz
Weiling skrefne och ibland des förseglade paper här i staden
igenfundne bref klarligen vid handen gifva, på hvarjehanda
eftertänkelige samt för en råds-person oanständige och otilbörlige
manér sökt uti löndom med Grefve Weiling at anlägga
sådane konster, innan med denne accessions-saken skreds til
votering uti Rådet, hvarigenom densamma icke skulle komma
så snart til ända, utan tiden därmed utdragas, emedan Hr
Riks-Rådet uti ett af förberörde des bref til Grefve Weiling
daterat den 5 Junii 1726, som var just den tiden enär ofvannämde
riksvårdande ährende uti Rådet förehades, med tydelige
ord tilstår, det han då vore begrepen at upsättia ett annat
så kallat videtur eller betänckande, och det i samma afseende,
som det förra, nämligen at åstadkomma opskof i denne saken
til des all nödig underrättelse voro erhållen och hofvet i
Petersburg fått del af beskaffenheten om denne saken; imedlertid
kunde de förente makternes Ministrer afspisas med com
-
St. Sekr. Deputationens mern. om riksr. Cederhielm. 667
plimenter, berättandes därjämte, at Grefve Gyllenborg lärer
påstå det man förut anmodat Hr Stade uti Regensburg at
underrätta dem om rikets och Ständernes mening däröfver.
Bemälte Hr Grefve, så väl som Hr Riks-Rådet Baron Lagerberg
och han skulle til det högsta påstå, at intet kunna utlåta
sig, innan man rådslagit om des frågor och väl skiärskådat
Herrenhusiske tractaten med alla de anmärkningar, som däröfver
i Wien, Haagh och här öfver hvar artikel äro författade.
Uppå Hr Riks-Rådets, Grefve Tessins giorde påminnelse skulle
man därjämte anhålla om Cancellie-Collegii protocoll. Och
på sådant sätt förmodade Hr Riks-Rådet Cederhielm, at man
dagen därefter icke skulle kunna skrida til ett ändteligit slut,
men på all händelse skulle han intet underlåta efter all skyldighet
at efterkomma Grefve Wellings, som där kallas des
kiäre och hedervärde faders, befallning at behålla des votum,
i fall man intet kommo til omröstande; men i vidrig händelse
detsamma upvisa.
I lika måtto har Hr Riks-Rådet Cederhielm uti ett annat
odaterat bref til Grefve Weiling projecterat ett nytt förslag til
opskof uti denne saken, med fölljande ord: at som qusestionen
om måndagen skulle företagas, ville Hr Riks-Rådet Cederhielm,
om bröderna så finna godt, framgifva Grefve Wellings
tankar, elliest skulle han tycka vara bättre ännu at dröja
därmed och til at vinna tiden allenast påstå, det frågan och
protocollet måtte communiceras med de frånvarande riksens
Råd, innan någon resolution däruti tages; hvilka påfund at
utdraga tiden också af Hr Riks-Rådet blifvit i värket stälte,
som råds-protocollerne uti utrikes ährenderne, och i synnerhet
af den 27:e Maj, pag. 680 samt den 13:e Junii 1726, med
mera nogsamt intyga. Ja Hr Riks-Rådet Cederhielm har
härvid icke låtit bero, utan på ett dylikt hemligit sätt uti ett
annat des bref til Grefve Weiling, som är utan dato, upfunnit
ett ytterligare förslag til opskof uti accessions-saken, i så måtto,
at sedan han gifvit Grefve Weiling tilkiänna, det man i 2:ne
dagar å rad haft starkare kamp och strid och at ändteligen
des videtur samma dag kommit före samt votum blifvit afsagt,
men conclusio ej anförd, utan utsatt til torsdagen, då flere
vota skola upläsas; så har han därjämte styrkt Grefve Weiling,
det han på fölljande sätt skulle til H. K. Majit och
Rådet berätta sin åstundan vara, at som slike angelägne ährender
förnimmes hafva varit före, och ehuruväl uti accessions
-
668 St. Sekr. Deputationens mern. om riksr. Cederhielm.
måhlet ett betänkande för mer än en vecka sedan varit
upsatt, i mening at saken då skulle förekomma, men sedan
någre visse omständigheter blifvit bekante, som til rikets välfärd
ännu kunde påminnas, skulle han begiära få del af deliberationen,
innan slut därutinnan giordes, på det behörig,
trogen påminnelse kunde än giöras, det, som troddes lända til
Fäderneslandets bästa, hvilket man orsak hade at tro ej skola
villja sacrificeras för ett litet opskof om 2 eller 3 dagar. Sammaledes
har Hr Riks-Rådet uti ett annat bref utan dato lika
som betygat sin fägnad däröfver, at dagen efter skulle de få
något nytt fram igän från Ryssland, som gofvo anledning til
än skarpare föreställningar och bevis, at intet bör skyndas
med accessionen, den han af hat, och för det hon emot des
afsikter stridt, där kallar lumpne accessionen. Och oansedt
af alt detta skulle kunna slutas, det Hr Riks-Rådet icke som
en opartisk rådgifvare och skiljoman sig härutinnan upfördt,
så blifver dock sådant ännu så mycket mera därigenom bestyrkt
enär fölljande omständigheter considereras, at Hr Riks-Rådet,
efter des egne brefs lydelse, har uti tysthet och utan at de andre
Riks-Råden, som voro af annan mening, däraf fått det ringaste
veta, låtit preparera de frånvarande at biträda des mening,
på det vota skulle blifva på hans sida så mycket mer nombreuse,
i ty han uti ett bref til Grefve Weiling berättat, det
man märker ett knep vara före, at giöra deras vota mindre
vigtige och nombreuse därigenom, att de alla icke skola vara
rätt med hvar andre conforme, hvarföre de här varande kommit
öfverens at undertekna hosgående mening; önskandes, at
den måtte vara Grefve Weiling, sin kiära batscha, så behagelig,
at han kunde uti främsta rummet hedras med des namn; de
andre föllja sedan därpå, allenast återstodo Hr Riks-Rådet Grefve
Tessin, dit Hr Riks-Rådet Grefve Gyllenborg då skulle resa at
preparera honom, hvilket ock så vida sedermera blifvit efterkommit,
at ett sådant votum utaf 8 rådspersoner den 16 Junii 1726 uti
Rådet är vordet inlefvererat, oaktat H. K. Maj:t uppå Hr RiksRådets
Grefve Tessins i Rådet giorde påminnelse, at villja med
hvar andra träda tilsammans och upsättia ett sådant votum, förut
allernådigst förestält, at det icke utom Rådet skie borde, utan
Hrr Riks-Råden hvar och en för sig där skulle yttra sine
tankar; hafvandes också Hr Riks-Rådet Cederhielm varit så
sorgfällig at förminska antalet på de öfrige Hrr Riks-Rådens
vota, som voro af annan mening, det han likmätigt ett des
St. Sekr. Deputationens mern. om riksr. Cederhielm. 669
bref til Grefve Weiling, endast til den ändan då rest til framledne
Hr Riks-Rådet, Grefve Eric Sparre at höra. des rätta
tanka, emedan han förmodade, det han kanskie voro annorlunda
än le diable boiteux honom uti pennan fattat; föregifvandes
därjämte, som skulle bemälte Grefve måst låta släpa
sig hit till staden, allenast ad complendum numerum. Desutan
har Hr Riks-Rådet icke haft försyn at skymfeligen
skrifva om de öfrige Riks-Råden, som voro för accessionen,
och berömma dem, som giorde ett med honom, då han uti ett
des bref til Grefve Weiling fägnar sig öfvermåttan, at hafva
vunnit des bifall, som mera giäller, än hundrade andras, och
uti ett annat uti fölljande utlåtelser utbrister: att den gamle
ärlige Henning Rudolph Horn, oaktadt han med mycken
distinction blifvit uthämtat, har dock blifvit fast och oryggelig
uti sin förra ärliga mening, hvaremot de andre riksens Råd
beskylles förehaft ett knep enär om accessionen discourerades
och voterades, och sielfve saken, hvilken H. K. Maij:t och de
öfrige riksens Råd ansågo för riket både hederlig och nyttig,
kallas den lumpne accessionen, den Hr Riks-Rådet uti des
förklaring uppå Hr Justitias-Cancelleren Fehmans memorial
öfver detta ordet, med så stygga färgor af hat och bitterhet
afmålat, såsom skulle detta vara en ting, hvaraf ingen
nytta lofvas kunde, men största oreda itändas torde, samt
hvarå man altid finge mycket at flicka och sömma; gåendes
Hr Riks-Rådet uti förberörde des förklaring så vida, at, sedan
han upräknat hvad tienster han K. Majit och riket giordt,
och därjämte berättat, det han ändå måste bedröfvad förspörja
illfundigheten vara växt til mod och kraft at lägga lyte å lyt—
löse ting, och at han otvifvelaktigt undgått ovillja och förvitelse,
om han kunnat fatta andra tankar; så refererar Hr
Riks-Rådet däraf sannolikt vara, at de, som mena sina anslag
därigenom kunna hindras, dikta och underblåsa det konstgrepet
at giöra rådslagen i sådane personers mun misstänkte och
oviktige, hvilket han af andras och besynnerligen Rathpensionariens
Jean de Witts exempel söker bevisa, hvarigenom Hr
Riks-Rådet sina medlemmar i Rådet synes svåra insimulationer
hafva tillagt, som skulle de illa utfördt och hatat honom,
som varit af annan tanka, samt diktat och underblåst konstgrep
at giöra rådslagen i des mun misstänkte och ovigtige, för
det de fruktat at deras anslag igenom honom och dem, som
varit af samma mening, skulle hindras.
670 St. Sekr. Deputationens mern. om riksr. Cederhielm.
Om H. K. Maj:ts egen höga nådige giorde proposition uti
Rådet den 16 Junii 1726, det Riksdags-terminen skulle anticiperas
och Ständerne sammankallas, har Hr Riks-Rådet understått
sig uti ett des bref til Grefve Weiling med ganska eftertänkelige
ord at raisonera, då han skrifvit: därpå skiedde en
proposition om Ständernes sammankallelse för närvarande conjuncturers
delicatessers skull, quae, qualis, quanta? hvarmed
altid något sådant, som på inga giltiga skiäl sig grundar eller
är af föga vigt plägar förstås, och uti samma mening här
tyckes vara anfördt, emedan Hr Riks-Rådet med fölljande
fråga och ordspråk än vidare sådant bestyrkia velat, då han
strax där til lägger de orden: hvad orsak sedan man, utan at
värdigas höra dem, afgiordt det förnämsta? latet anguis, ni
fallor, hvilket ordspråk gemenligen icke för någon hemlighet,
som Hr Riks-Rådet uti förberörde des förklaring vill uttyda,
uptages, utan för en listighet och arghet, hvarföre man sig
akta bör. Om den högnödige tystheten uti rådslagen har Hr
Riks-Rådet sig så litet vårdat, oaktat hans dyra eed och den
14 § uti Regerings-Formen förbinder honom at hålla alt lönligit,
som ej uppenbaras bör, samt K. Maj:ts påbud af den
9:de Decembris 1696 och Riksens Ständers vid sidsta Riksdagen
giorde förordning til tysthetens bibehållande uti Rådet
af den 4 Septembris 1723, för den, som däremot skulle bryta,
utsatt högsta straff vid förlust af lif, ähra och gods, at Hr
Riks-Rådet låtit Grefve Wellings utskickade, som varit utom
Rådet, se och läsa så väl des egit votum uti accessions-saken,
som Grefve Wellings, förr än det uti Rådet blifvit inlagt, på
hvilket sätt de största arcana regni äro divulgerade, hvilket
alt af des egit tilstående uti ett des bref til Grefve Weiling
intagas kan, därest orden så lyda: betänkandet är öfvermåttan
vackert, efter mitt begrep, och utskickaden skall kunna vittna,
at jag uti mitt beredde voto til måndagen just uptagit samina
puncter, at det voro onödigt, för landet obeqvämt och för riket
mera skadeligit än nyttigt. Och fast än Hr Riks-Rådet uti
des den 15 sidstledne Julii til denne Stora Secrete Deputation
ingifne ytterligare memorial yrkar detsamma, som han
vid slutet af sin förklaring uti Riksens Ständers förordnade
commission öfver Grefve Weiling andragit, at det skulle gifva
androm en illack efterdömelse och anledning mot forna inrikes
prsejudicata och annor folcks lag, at draga utur privat-vänners
och ämbetes-bröders förtrolige bref och raisonementer något
St. Sekr. Deputationens mern. om riksr. Cederhielm. 671
til deras men, som icke ärnat dem divulgera och missbruka
til någons förfång, i anseende hvartil lian förmenar sig, för
hvad han uti hastighet skrifvit, icke kunna tiltalas eller vidare
graveras; så synes dock vara en hel annan beskaflenhet med
desse ofvannämde än med andre private bref; ty förutan det
förberörde bref innehålla sådane måhl och ährender, som angå
publici säkerhet, samt uptäckia någre ämbetes-förseelser, hvaraf
i framtiden hvarjehanda skadeliga påfölgder kunna förorsakas,
så framt de uti tid icke förekommes, så äro de också uti
största förtroende med framledne Grefve Mauritz Weiling
växlade, hvilken, efter Riksens Ständers öfver honom fattade
commissions dom af den 26 April innevarande år, ibland andre
brott befinnes utaf Ryska hofvet nutit årlig pension af 3,000
nibler, och endast för den orsaken sig här uppehållit; varandes
därjämte af förberörde bref någorlunda at sluta, det Hr RiksRådet
för samma hof hos sig hyst en större ömhet, än en
svensk råds-person anstådt, i ty han uti des bref af den 5 Junii
1726 icke velat, det något uti accessions-värket skulle afslutas,
innan högstbemälte Keiserlige hof däraf fått del, hvarom han
äfvenväl förut vid des vistande uti Petersburg, utom och emot
H. K. Maj:ts nådigste befallningar, lämnat Ryske Ministéren
större försäkring, än vara bordt, hvarigenom han ock hos den
Ryska Ministéren synes hafva vunnit det stora förtroende, at
han, efter des egit brefs innehåld, förut fått veta, hvad dagen
efter ifrån Ryssland til hinder af accessions-värket inkomma
skulle, som ock det icke utan orsak lärer skiedt, at sedan Hr
Riks-Rådet uti des den 15:e Augusti 1726 ingifne voto förment,
det man skulle upskiuta med accessionens afslutande til
Ryske Ambassadeurens, Knes Dolgorouckis ankomst och väl
bemälte Herre thesförinnan hit anlände, så har bemälte Knes,
som Hr Riks-Rådet uti des den 26 Januarii sidstledne uti
Rådet ingifne skriftelige promemoria fol. 1 sielf berättar, icke
allenast blifvit af då regerande Ryska Keisarinnan anvist at
hafva til Hr Riks-Rådet förtroende, utan ock uti des dem
emellan plägade private besök, efter Hr Riks-Rådets egne ord,
fol. 5, förtroligare emot Hr Riks-Rådet än någon annan sig
yttrat, ehuru väl Hr Riks-Rådet, likmätigt des egit tilstående
fol. 1, intet haft i commission at något tala med den Ryska
Ambassadeuren, utan honom vissa commissarier äro vordne
anordnade, med hvilka han kunnat om sina värf conferera.
Ändteligen, sedan H. K. Maj:t och Rådet, efter en uti Rege
-
672 St. Sekr. Deputationens mern. om riksr. Cederhielm.
rings-Formen grundad pluralitet, samt Riksens Ständers Secrete
Utskått funnit godt och nyttigt, at med de här varande främmande
cronornes Ministrer fastställa ofta nämde accessionsvärk,
och detsamma samtelige Riksens Ständers plenis den 15:e
Martii sidstledne blef föredragit, har Hr Riks-Rådet Cederhielm
likväl understått sig samma dag uti Rådet ingifva ett
skrifteligit memorial, och så väl däruti som igenom des da
förde discourser beskylla Secrete Utskåttet, som skulle det vid
berörde saks afslutande brukat en emot lag, fundamentalsatzerne
och laga praxin stridande process, samt fördenskull
påstått, det samma dags protocoll då strax till Riksens Ständers
plena skulle remitteras, som samtelige Riksens Ständer
utaf den af Secrete Utskåttet däröfver redan ingifne och för
dem upläste remarquen med mera nogsamt lära sig påminna,
däruti Hr Riks-Rådets ofog til alt detta honom tydeligen af
Secrete Utskåttet blifvit under ögonen lagt, hvarmedelst Hr
Riks-Rådet til det yttersta velat igenomtränga med sina afsikter
och upväcka ett skadeligit missförstånd emellan Riksens
Ständer och des Secrete Utskått, fastän däraf lätteligen hela
rikets välfärd och den högst nödige inbördes ro, enigheten och
säkerheten kunnat äfventyras. Hvarjämte denne Stora Secrete
Deputation icke bör underlåta at berätta, det så sorgfällig Hr
Riks-Rådet uti dylike skadelige sakers bedrifvande varit, så
litet har han efter des plikt och skyldighet, likmätigt den 14
§ uti Regerings-Formen, vid des vistande uti Petersburg vårdat
sig om H. K. Maj:ts och Sveriges rikes höghet, utan därsammastädes
åtskillige förklenlige steg giordt, dem han med
inga giltiga skiäl kunnat förklara, förutan hvad mera, som i
anledning af de uti Secrete Utskåttet och Secrete Deputation
igenomgångne råds-protocollerne och handlingarne befinnes lända
honom til gravation; fördenskull och emedan Hr Riks-Rådet
Cederhielm synes hafva på sätt och vis, som förberördt är,
vid des Ambassadeurs-beställning uti Petersburg öfverträdt H.
K. Maj:ts honom gifne allernådigste befallning, samt åtskillige
steg dersammastädes giordt, som emot H. K. Maj:ts och rikets
höghet strida, den han, efter den 14 § uti Regerings-Formen
likväl i akt taga bordt, hafvandes han jämväl hemligen med
afledne Grefve Weiling utom Rådet anlagt sådane konstige
anslag, hvarigenom den då under deliberation i Rådet varande
accessions-saken, efter des ordentelige lopp, icke skulle komma
til slut, utan om möjeligit varit, aldeles öfverändakastas, hvar
-
St. Sekr. Deputationens mern. om riksr. Cederhielm. 673
med han ock så vida gått, at sedan Riksens Ständers Secrete
Utskått densamma behörigen afgiordt, har han utan skiäl
understått sig Secrete Utskåttet beskylla, som skulle det hafva
därvid brukat en emot lag och fundamental-satzerne samt laga
praxin aldeles stridande process; hvartil ock kommer, at Hr
Riks-Rådet, emot des eed och 14:e § uti Regerings-Formen
samt K. Maj:ts placat af den 9:e Decembris 1696 och Riksens
Ständers Förordning af den 4 Septembris 1723, angående
tysthetens bibehållande uti Rådet, har för en främmande person
utom Rådet upvist des votum, som han uti ett riksens
högst vårdande ährende skulle ingifva; ty borde väl desse
måhl, efter den 13:e § uti Riksdags-ordningen af den I7:e
Octobris 1723, af någon därtil förordnad commission formeligen
afdömas, hälst om Riksens Ständer sådant skulle behaga.
Men som en del af dem äro af sådan beskaffenhet, at de icke
allmänt kunna blifva kunnige, utan likmätigt förberörde § uti
Riksdags-ordningen allena til Secrete Utskåttets afgiörande
höra, Hr Riks-Rådet jämväl redan så vidlyftigt både skriftoch
munteligen sig öfver hvart och ett måhl förklarat, at med
skiäl intet af honom där til synes kunna läggas, hvilket i
någon måtto skulle förändra sielfva saken, som utaf ofvannämde
des skrifter för allas ögon i dagsliuset framdragen är;
altså i anseende til desse och flere befintelige skiäl och omständigheter
underställer denne Stora Secrete Deputation samtelige
Riksens Ständers godtfinnande, om icke med vidare lagsökande
och process emot Hr Riks-Rådet Cederhielm för desse
des begångne förbrytelser må innehållas, dock at honom uti
det stället antydas borde sig hädanefter ifrån hofvet och des
Råds-ämbete afhålla, samt hvarken igenom hemlige correspondencer
eller andra stämplingar sig något sådant företaga, som
til H. K. Maj:ts och Sveriges rikes skada eller osäkerhet lända
kan. Men så framt Riksens Ständer desse måhl til en commissions
afgiörande hellre skulle villja utställa, sedan RiksRådet
således från sitt embete är skild, så bör samma commission
berörde sak efter Lag, Kongliga Förordningar och Regerings-Formen
afdömma och med honom därefter sedan låta
förfara. Stockholm den 26 Julii 1727.
Uppå Riksens Ständers Stora Secrete Deputations vägnar
Ernst Johan Creutz. Torst: Rudeen. J. Boström.
Håkan Olufsson.
Adelns Protokoll, 1726—1727. II.
44
674 St. Sekr. Deputationens mein. om gr. N. Tessin.
43.
Stora Secreta Deputationens memorial till Riksens Ständer
angående riksrådet grefve N. Tessin.
(Presteståndets riksdags-acter 1726—1727, F. 21, N. 55.)
Protokoll V, sid. 422.
Hörsamt memorial.
Den Secrete Deputationen har vid Råds-protocollernes
genomläsande fast ogärna förnummit, det Hr Grefven, RiksRådet
och Öfverste-Marschalken Nicodemus Tessin den 4 Januarii
1726 sig uti eftertänkelig måtto emot H. K. Maij:t vår nådigste
Konung försedt, hvarföre Deputationen däruppå till följe af
sin erhålldne instruction behörig anmärkning giordt, och den
samma med välbemälte Hr Grefve, Riks-Råd och ÖfversteMarschalk
communicerat, och så snart Hr Grefven och RiksRådet
med sin förklaring deröfver inkommit, har Secrete Deputationen
den tillika med sielfva anmärkningen, ibland de
flere vid Råds-protocollernes genomlöpande författade anmärkningar
till Riksens samtelige Högloft. Ständer inskickat och
upgifvit, då Riksens Högloft. Ständer remitterat bemälte anmärkning
jämte de öfrige till Riksens Ständers Secrete Utskott
och Secrete Deputation, att under nampn af Riksens Ständers
Stora Secrete Deputation efter inbördes sammanträde och öfverläggning
inkomma deröfver med deras gemensamma utlåtelse
och betänkande.
Mädan nu detta måhl således uti denne Stora Secrete
Deputationen varit under öfvervägande, har det i nåder behagat
H. K. Maijrt den 18 sidstledne Julii samtelige Riksens
Ständer att tillskrifva och förständiga, huruledes H. Maij:t
uppå förbön och till att befrämja enigheten i Rådet Hr RiksRådet
och Öfverste-Marschalken dess begångne sidvördnad uti
detta dess Öfverste-Marschalks-embete rörande måhl som en
christen tillgifvit, och vill det ännu låta vara förgiätit, så att
det icke af H. Maij:t skall Riks-Rådet till ondo rächnas eller
honom vid dess Råds-embete till hinder vara; men som hvad
Öfverste-Marschalks-embetet vidkommer, det samma är af en
sådan beskaffenhet, att dervid dageligen kan förefalla det som
kunde gifva tillfälle till vidare olust och besvär, och H. MaijJ
St. Sekr. Deputationens mein. om gr. N. Tessin. 675
till att undvijka sådant gierna skulle see, det H. Maij:t hädanefter
kunde betiäna sig af någon annan utur Hrr Riksens Råds
medel, af hvilken sådan olägenhet intet stöde att befruchta;
alltså drager H. Maij:t till Riksens Ständer det nådige förtroende,
att Riksens Ständer, sedan det som händt och allmänt
både in- och utrikes kunnogt är, så mycket hällre lära
råda H. Maij:t att dispensera Riks-Rådet ifrån ÖfversteMarschalks-embetet,
och att dervid betiäna sig af någon annan,
som H. Maij:t är försäkrad, att Riksens Ständer gärna lätta
den H. Maij:t åliggande svåra regements-bördan genom det
som kunde vara H. Maij:t uti des enskyllte lefvernet till beqvämlighet
och lisa, förväntandes H. Maij:t härom Riksens
Ständers trogna råd och föranstalltande.
Denne H. K. Maij:ts nådigste skrifvelse hafva Riksens
Ständer i lika måtto till Stora Secrete Deputationens betänkande
remitterat och därjämte för godt funnit, att mer oftanärnde
Hr Grefve, Riks-Råd och Öfverste-Marschalk skulle
härvid få giöra dess påminnelser så vähl hos H. K. Maijt
sielf, som hos Riksens Ständers Stora Secrete Deputation; i
anledning hvaraf den Stora Secrete Deputationen låtit Hr
Grefven, Riks-Rådet och Öfverste-Marschalken veta, det han
kunde ingifva hvad han hade att påminna, hvilket han ock
förleden lördag efterkommit, då Hr Grefvens, Riks-Rådets och
Öfverste-Marschalkens härom hos H. K. Maij:t i underdånighet
inlagde och till den Stora Secrete Deputationen remitterade
skrift äfven blifvit inskickad. Uti begge desse skrifter har
Hr Grefven, Riks-Rådet och Öfverste-Marschalken andragit,
att den af honom för en rund tid sedan af öfverilning begångne
fehlachtighet förlängst voro af H. K. Maijrt tilgifven
och bortglömd, och söker fördenskull i den förra sin tillflycht
och hägn uti den rättvisa, som H. K. Maij:t så ospard tilldehlar
hvar och en Sveriges rikes inbyggare, med anhållande,
det han så vida måtte niuta densamma till godo, att H. K.
Maijit tächtes i nåder förklara sig nögd med dess långliga och
trogne tienster och in till dess dödzstund låta honom behålla
de heders-steg och de värkelige förmåhner, till hvilka H. K.
Maij:t och dess glorvyrdigste förträdare på den K. Svänska
thronen behagat honom kalla, samt beropar sig i den senare,
angående Öfverste-Marschalks-embetets afstående, såsom ett
riksvårdande embete, på Regeringz-Formens och Kongl. Försäkringens
klara och tydeliga innehålld, lefvandes i den under
-
676 St. Sekr. Deputationens inem. om gr. N. Tessin.
dånigste förtröstan, att H. K. Maij:t i nåder för godt pröfvar
att förklara, det H. K. Maij:t aldrig ägdt om honom en så
oblid tanka, som skulle han medelst något med upsåt och af argt
hierta bedrifvit brått giordt sig K. Maij:ts nåde och dess kall
förlustig; hvaremot han som en sin Konung lydno skylldig
undersåte, enär han, som förmält är, finner sig allmänt frikallad
för sådane fehl, med hvilka hans samvete inför den
alltzvåldige och alltseende Guden alldrig varit orenat, skall
söka på allt sätt att fullgiöra H. K. Maij:tz nådigste åstundan.
Nu på det den Store Secrete Deputationen med så mycket
större säkerhet må kunna sig häröfver yttra, har man å nyo
Rådsprotocollerne genomsedt och befunnit huruledes, sedau Hr
Grefven, Riks-Rådet och Öfverste-Marschalken den 4 Januarii
förledit åhr sig emot H. K. Maij:t förgådt, H. K. Maij:t den
10 Jan. derpå följande sig i nåder utlåtit, det H. Maij:t hvarken
vill eller kan decidera uti denne saken, utan beder Hrr
Riks-Råden ville öfverlägga derom och ett sådant rättvijst
slut deruti fatta, som de för H. Maij:t och Riksens Ständer
på Riksdagen kunna försvara, emedan H. Maij:t drager det
förtroende till dem begge, att de icke lära tåla, det den Kongl,
digniteten, som de H. Maij:t updragit, blifver vahnhedrad
medelst en oanständig animositet, hvilket icke är K. Maij:tz
sak allena, utan rikets och hvar trogen undersåtares. Vidare
har H. K. Maij:t den 31 Januarii, då Hr Riks-Rådet och
Prsesidenten Grefve Arved Horn tahlt för Hr Riks-Rådet
Grefve Tessin och dess supplique ingifvit, deruppå svarat, att
H. Maij:t, som en christen allaredan förlåtit honom, men huruvida
H. Maij:t, som en konung kan pardonnerat, där ville H.
Maij:t betänka sig närmare på; sedermera ock när välbemälte
Hr Grefve, Riks-Råd och President tillika med Rådet den 28
Februarii intercederat för Hr Riks-Rådet, har H. K. Maij:t
sig i nåder utlåtit, att som hela Rådet iutercederar för honom,
och det kan främja ett godt förstånd och samdrächtighet emellan
dem, så vill H. Maij:t intet mer tänka derpå, utan låta det i
nåder vara förlåtit.
Detta med mera har den Stora Secrete Deputationen uti
noga öfvervägande tagit, och ehuruväl H. K. Maij:t, som med
Råds råde, likmätigt Regeringz-Formen, äger det höga regale
af jure aggratiandi, på ofvanförmälte sätt aliernådigst tillgifvit
Hr Riks-Rådet Gref Tessin dess emot II. K. Maij:t af hastig
öfverilning begångne förgripelige sidvördnad; doch som denne
St. Sekr. Deputationens mern. om gr. N. Tessin. 677
H. K. Maij:tz nådigste tillgift grundat sig på de öfrige Hrr
Riksens Råds intercession och förbön och haft sitt afseende,
som Råds-protocollet i förberörde måtto klarligen utmärker,
på enighetens och samdrächtighetens bibehållande i Rådet,
hvilket H. K. Maij:t såsom sine egne höge ords bästa uttydare
genom högstbemälte Dess nådige skrifvelse till Riksens Ständer
ytterligare på det sättet förklarat, att H. K. Maij:t för samma
orsak skull icke allenast samma Hr Riks-Rådets förgripelse
värkeligen tillgifvit, utan vill jämvähl det ännu i nåder låta
vara förgiätit, så att det icke skall rächnas välbemälte Hr
Riks-Råd till ondo eller honom vid dess Råds-embete till
hinder vara; men likvähl därjämte nådigst åstundat, att till
förekommande af vidare olust och besvär, få betiäna sig af
någon annan Råds-persohn vidh Öfverste-Marschalks-embetets
förvaltning; fördenskull kan den Stora Secrete Deputationen
vid så fatte omständigheter icke annat finna, än att H. K.
Maij:t ett behageligit nöije härutinnan skie bör, hälst det eij
kommer efter H. K. Maij:tz nådigste utlåtelse och så beskaffad
eftergift att lända Hr Riks-Rådet till ondo, eller kränker dess
genom långe ooh trogne tienster af riket elljest förtiänte heder
och loford, hvarmedelst Hr Grefven och Riks-Rådet, såsom
en gammal och ålderstegen mann, äfvenvähl varder kiännandes
en märkelig lisa igenom en så nådig dispensation ifrån det
trägna och syslofulla Öfverste-Marschalks-embetet, alldenstund
Hr Grefvens och Riks-Rådets svaga kroppskrafter och mäst
allt jämt continuerande siukdom eij kunna tillåta honom med
den trägna omsorg och upvachtning, som håde beställningen
fordrar och hans åstundan elljest vara skulle, merbemälte
Ofverste-Marschalks-embete att skiöta och bestyra; och skulle
den Stora Secrete Deputationen för sin dehl tycka att Hr
Grefven och Riks-Rådet lämnas kunde att niuta och behålla
all den i staten bestådde penningelöhn, men att de öfrige förmåhner,
som följa Öfverste-Marschalks-embetet, tillfalla den
Råds-persohn, som H. Maij:t dertill i nåder utväljandes varder.
Hvilket allt till samtelige Riksens Högloft. Ständers närmare
godtfinnande hemställes. Stockholm den 26 Julii 1727.
På Riksens Ständers Stora Secrete Deputations vägnar.
Ernst Johan Creutz. Torst: Rudeen. J. Boström.
Håkan Olufsson.
678
Adelns i Östergötland besvär.
44.
Adelns besvär 1).
A.
Eidderskapet och Adelens ifrån Östergiötland underdånige besvär
vid 1726 års Gud gifve bjckeliga Eikzdag.
(Besvärs-Deputationens handlingar.')
l:o.
Som åtskillige säterijer finnes, för hvilcka prtesteras munderingar,
men hvad der uti den indelte räntan öfverskiuter är
ifrån Kongl. Maij:t och cronan af R. o. A. utbytt; altså bönfaller
R. o. A. underdånigst att de för sådane utbytte öfverskått
i de hemman, som kunna vijsas i många åhr tillbakars
varit säterije, måge niuta fullkomlig säterijes-frijhet och intet
därföre graveras, som här tills skedt med alla de onera af
immediate cronohemman utgå.
2:o.
Emädan inga säterier få byggas å nyo, ty bönfaller R. o.
A. få niuta de hemman under säterijes-frijheet, som äro uti
deras säterijer belägne och de ifrån cronan löst till frällsse,
i synnerheet då ett sådant hemman ännu är rotefritt och, där
det indelt voro till solldate- eller båtzmanhåld, frällssemannen
och ägaren antingen kan gifva förslag huruledes indelningen
på intet sätt derigenom eller till vijdare H. K. Maij:t och
Ricksens Ständers förordnande och gottfinnande kan lida och
blifva mindre.
3:o.
Anhåller R. o. A. underdånigst, att deras frällssebönder
må i fredeliga tijder blifva befrijade för hallskiutzen till hälften
emot skatte- och cronobönderne i anseende så där till att
frällssebonden är med flere dagzvärcken och skiutzningar än
de senare besvärad, som att frällsset i alla dylijke måhl bade
för souverainitetz-tiden och efter den samma een lijka triheet
åtniutit.
') R. o. A. beslöt den 13 Maj 1727 att icke ingifva allmänna besvär.
(Se Protokollen V, sid. 73.) De enskilde besvär, som inlemnats från adeln i
åtskilliga provinser, meddelas här.
Adelns i Östergötland besvär.
679
4:o.
Lijkaledes anhåller R. o. A., att deras frällssebönder måge
af cronobetienterne niuta prompt betalning för de cronokiörtzlor
de vid ett och annat tillfälle kunna giöra och det i förmågo
af Kongl. Resolutionen den 29 November 1680 §: 39.
5:o.
R. o. Arns frällsehemman i Östgiöta Bergzlagen, Skärgården,
Ydre och Kind, hvilcka efter de med Kongl. Maij:t och
cronan slutne samt stadfäste contracter och Kongl. Resolutioner
i många åhr tillbakars fått betala deras cronotijonde med 8 daler
kint tunnan, hafva sedan sidsta Rikzdag måst erlägga för hvar
tunna 15 daler kmt eller och utgifva säden in natura, hvarmedelst
åboerne blifva utarmade och hemmanen måste förfalla i
ödesmålil om ingen nådig lindring härutinnan bekommes, hälst i
de orter äro så svaga sädeshemman, att allmogen måste mäst
all säd till sitt underhåld annorstädes ifrån sig tillhandla och
förskaffa, och cronotijonden, i anseende därtill att landtmannen
fått betala den samma med penningar, som sagt är, blifvit så
högt på hemmanen satter så att den vid een ny tiondetaxering
skulle blifva mindre, hvarigenom indehlningen jemväl skulle
kunna lijda, med hvad mera; hvarföre anhåller R. o. A., att deras
frällsebönder på bemälte orter måge blifva vid de med allmogen
slutne contracter i nåder bibehåldne och maintinerade.
6:o.
R. o. A. liar tid efter annan försport huru som åtskillige
gifvit förslager, de där syntz lända till rikzsens nytta, och
till samma förslagers värckställande upburit anseenlige penningesummor,
men därmed intet kunnat nå det ändamåhl man
påsyftat eller praestera hvad de lofvat, hvarigenom är händt
att riket och undersåtarne haft altzingen nytta för de penningar
een och annan privat upburit, till förekommande af hvilcken
skada i framtijden R. o. A. tycker vara nödigt örn K. Maij:t
i nåder täckes resolvera, att ehvem som hädanefter, lian vare
sig inhemsk eller främmande, sorn understår sig någon ansenlig
penningepost af publico eller undersåtarne att upbära, men
kan däremot intet fullgiöra hvad lian lofvat, den samma må
därför exemplariter straffas.
7:o.
Den skada rijket åhrligen till några tunnor guld därigenom
lijder, att dess redbaraste vahror utskieppas och af
680
Adelns i Östergötland besvär.
främmande införes i stället dels sådane saker, som af invånarne
aldeles kunna umbäras, dels sådane som här kunna förfärdigas
och arbetas samt i landet växa, synes på intet annat sätt
kunna botas än igenom förbud det intet af dylijka saker och
fruchter må hit i riket införas, hvarföre underställer Eders
K. Maij:tz nådigste välbehag R. o. A. underdånigst, om det
icke för thet allmänna bästa skulle vara högst nödigt antingen
att beläggia sådane vahror med een så hög tull, att utlänningen
dem intet kan här uti landet med någon vinst afsättja, eller
förbiudas, att intet af det som här i rijket kan tillvärkas
må ifrån andra länder införas, mindre sådane fruchter, som
igenom Gudz välsignelse här i landet växa kunna, såssom der
något åhr een missväxt infölle, landet och invånarne kunna
vara dem förutan.
8:0.
Atskillige utgångne och publicerade Kongl. Förordningar
upmuntra hvar och een i synnerheet att angifva hvad metall
och malm, som finnes i landet, men är ganska svårt att få
någon malmletare, som emot betalning kan undervisa den det
upfinner om det är godt eller ondt; ty anhåller R. 0. A. underdånigst,
att een sådan malmletare i hvart län må förordnas.
9:o.
Dem af R. 0. A., som hafva lägenhet både af malm, skog
och strömmar att upsättja stångjärns-hambrar och där till
villja använda sitt capital, möter den svårigheet, att de eij få
såssom de gambla bruken betiena sig af Utöö malm till
blandning eller kiöpa tackjern i fall egen malm med tijden
eij skulle kunna förslå, hvaraf händer, att nästan inga nya
bruk kunna anläggas, och som föga någon malm kan bestå
utan blandning och Utöö malm är där till för alla tillräckelig
nog, altså anhåller R. 0. A. underdånigst, att de som lägenheet
till nya stångjärnshamrars uprättande hafva, måge i detta måhl
med de gambla bruken niuta lijka förmån.
10:o.
De förra Kongl. Resolutioner, att någon i länet boende
capabel man måtte förordnas som uti Landzhöfdingens frånvaro
hans vices förträda kan, bönfaller R. 0. A. att H. K. Maij:t
nådigst täcktes confirmera, så att de hädanefter altid må efterlefvas.
Adelns i Östergötland besvär.
681
ll:o.
Likaledes anhåller R. 0. A. underdånigst, att jemlikt Kongl.
Resolutioner hvar och een häradzhöfdinge må för lagmannen
uti lagsagun, då han thet påfordrar, visa huruledes liäradskistorne,
de därvid hörige acta och protocoller samt häradzmedlen
äro beskaffade och hädanefter förvaras, ökas eller
disponeras.
12:o.
Det synes nödigt, att alla vägar i rijket nu, emädan den
stora Guden oss benådar med frijd, uprödjas efter lag, minst
till 6 alnars bredd, på det allmogen vid infallande krigztijd
måtte komma fram med sine skiutzvangnar, fourage och gärd
samt att de nödvändigaste emällan kyrckorne och landzvägarne
nu i förstone af sochnemännen med samnad hand upbrytas och
bringas i fullkomligt stånd, hvarefter hvar för ägo sine kunde
framgent hålla dem vid macht; ty anhåller R. 0. A. att Kongl.
Maij:t sin nådigste befallning härom låter utgå.
13:o.
Ibland det som landtmannen mycket trycker och utarmar,
äro skade- och odiurens öfverflödande, hvilcka på intet bättre
sätt tyckes kunna utödas än om 1664 års taxa för dem, som
odiuren fälla, blefvo sålunda förhögd att den, som utom skall,
hvem det hälst vara må, fäller eller fångar een biörn, bekommer
jemte det han sielf behåller skinnen 10 daler smt, för
een biörnunge 4 daler, een varg 6 daler, een vargunge 2 daler,
een räf 1 daler och een räfunge 16 öre smt, hvilcka penningar
jembväl utbetales för de af bemälte skadediur, som uti allmän
skall fångas, skiutes eller dödas, och böre penningarne sedan
efter hela skallelagetz öfverenskommande dem emilian fördelas
eller utaf dem disponeras, såssom de bäst finna och skiäligt
pröfva, och som häradetz sakörsmedell här till intet förslå,
mindre kunna andre räntor för minskning skull i statzvärcket
därtill angrijpas, altså kunde af hvart helt hemman utan åtskillnad,
af hvad natur det är eller hvem det possiderar, betalas
allenast 4 öre sint åhrligen och proportionaliter af de
mindre, hvilcka penningar häradzhöfdingen upbär vid tingen
jemte häradzräntan sedan de af häradzskrifvaren fått förteckning
på hemmanen i häradet och sedan förvarar i häradz
-
682
Adelns i Östergötland besvär.
kistan till dess någon upvijsa/ skinnen med een oflådd fot af
förenämde odiur, samt 2:ne vittnen ärhålier att han sielf tagit
eller låtit taga af samma skin, då den samma straxt bör niuta
ofvannämde betalning och foten där emot afskiäres att ett
skinn intet må flere gånger upvijsas eller ifrån andre orter
införas, här öfver utbedja sig R. o. A. Kongl. Maij:tz nådigste
förordning.
14:o.
Som Herr Öfver-Jägmästaren Bircklotz med sine till landzorten
ankomne nya jachtetvg eij skaifat den nytta man förmodat,
men förmodeligen upburit af länen mehra pennningar
än de kåstat; altså påstå R. o. A. underdånigst, att icke
allenast samma jachtetyg måge i länen förblifva till invånarnes
allmänna nytta och eenskylte disposition utan och, där någon
skulle finnas, som ännu eij betalt den för ett ålir af hvart
helt hemman lofvade 1 daler smt, att den då må samma rest
till häradskistan lefverera till een begynnelse och fond till utbetalningen,
hvar om uti näst föregående § förmält finnes.
15:o.
R. o. A. har förnummit att vid somblige kyrckjor skall
finnas mycken oreda med kyrckioräkningar och kyrckiomedlen,
hvilcket synes bäst hädanefter kunna förekommas om Kongl.
Maij:t nådigast täcktes stadfästa de förre Kongl. Förordningar,
att adelen i församblingen och sochnemännen måge hafva hvar
sin nyckel till kyrkiokystan och kyrckioherden den tredje.
16:o.
R. o. A. anhåller jembväl underdånigst, att jemlikt förra
resolutioner inge sochnestämmor utom deras eller deras betiäntes
communication förut pålyses eller må anställas.
l7:o.
Hvad som tillförende angående hofpredikanter är förordnat
förmode R. o. A. i underdånigheet att få till godo niuta samt
efterlefvat blifva; så att een besutin adelsman, som råd och
lägenhet där till häfver, altid må kunna uti sitt buus uppehålla
een rätt disciplin och gudzfruclitan så för egne sorn
tiänstefolck, i synnerheet då elackt väder, vägelag och een lång
kyrc.kioväg samt svag hälsa eller ålderdomb förbiuda deni
Adelns i Östergötland besvär.
683
uppå landet boende att bevista den ordinarie gudztiänsten,
alldenstund R. o. A. såmedelst på intet sätt villja eller böra
minska sina herrar kyrckioherdars rättigheter och förmoner.
18:o.
Alldenstund förmedelst privilegier och Kongl. Maij:ts nådige
resolutioner det är tillåtit att de utom R. o. A. utaf de
öfrige ståndzpersoner, som härtills eller hädanefter kunnat
blifva ägande utaf ett eller annat frällssehemman och lägenheet,
skole dem för sig och sine erfvingar få behålla, nyttia och
bruka, altså förmode R. o. A. underdånigst, det samma rättigheet
i anseende till ståndetz styrckio, som på annor händelse
märckeligen skulle aftaga, icke lär sträckja sig till säterijen
mindre flere än som sagt är, ett eller annat hemman; utan
när någon ofrälsesman befinnes att äga eller hädanefter sig
tillhandla flere än tvenne hela frällssehemman, resten då må
stå nästa adelsman fritt att, utan afseende till hvad lagfart
ther å förvärfvad voro, få återlösa med så många penningar,
som ofrälsesmannen därföre utgifvit häfver, eller där någre
hemman under een köpeskilling voro begrepne, då att de, som
under återlösen stå, böra inlösas efter laga värdering.
19:o.
De säterijes-frijheter, som under sidsta krigztijden för
missbyggnad etc. blifvit utstrukne eller emädan rätta ägare
varit frånvarande uti rikzsens angelägne tiänster eller långvarigt
fångenskap hos då fienderna, hvilcka altså icke haft
tillfälle att så skiöta sina säterijer och egendomb, som de gärna
åstundat, anhålla R. o. A. underdånigst måtte i nåder åter
fastställas enär de, som hemkomne äre, eller deras arfvingar
villja och förmå åter att bygga säterijet innan den tijd, som
hvar och een Herr Landzhöfdinge efter skähl och omständigheter
uti landzorten dem föreskrifva kan.
20:o.
Där under souverainitetz-tiden några observationer öfver
ladugårdz- eller rå och rörs-rättigheter skulle vara giorde och
frälssemannen sine skahl däremot i Kongl. Cammar-Collegio
angifvit, men innan slut där öfver skedt, häfver ladugårdseller
rå och rörs-rättigheten blifvit hemmanen ifrån tagen, sä
anhåller R. o. A. underdånigst, det täcktes H. K. Maij:t nå
-
684
Adelns i Östergötland besvär.
digst förordna och Herrar Landzhöfdingar måtte få befallning
att bijbehålla R. o. A. vid den förra ladugårdz- eller rå och
rörs-rättigheten till dess Kongl. Cammar-Collegium sitt utslag
meddelt häfver.
21 :o.
Enär något af R. o. Arns frällsehemman igenom olyckelig
vådeld afbrunnit, då sker att åboen antingen afvijker eller
måste ägaren sielf låta bygga gården å nyo igen samt bortmista
thet åretz räntor eller åtminstone gifva åboen utom den
ordinarie brandskatten utaf häradet tre å fyra års frijheet
både för räntor och alt annat, under hvilcken tijd icke allenast
een sådan olyckelig bonde utan och frällssemannen blifvit sökte
för alla andra utaf åboen och gården utgående cronoutskylder,
contributioner samt utlagor; fördenskuld bedie R. o. A. underdånigst
att i anledning utaf förra Kongl. Resolutioner och Förordningar,
då de med tingzattest bevijsat håfve olyckan samt
eftergiften, blifva lijka lång tijd för utgifter förskonte och benådade
på cronones sijda.
22:o.
Det händer esomoftast att R. o. A. icke mindre än ståndzpehrsoner
så utaf militair som civil samt andre besutne män
så utaf det högvyrdige Präste-Ståndet som det lofl. Borgareoch
det redelige Bonde-Ståndet, hvilcke hafva något hemman
och landzbruk, råka uti vidlyftige processer med dem, som
kunna bruka Kongl. Maij:ts och cronones hemman, antingen
indelte på militien och landtstat eller pensions och immediate
cronan behåldne hemman, hvilcke rättegånger till större dhelen
begynnes och härflyta utaf trätodryga åboer vid sådane hemman
och lägenheter, hvilcken ehuru ögonskienlig orättvisa
dee under tijden hafva att påstå lijkväl draga saken ifrån den
ena till den andra instantien af orsak att processens utförande
een så illsinnad part lijtet eller alsintet kostar, emädan vederbörande
domare äro plichtige att gifva domar och appellationer
alt gratis och betiänterne skylldige att vara med och utföra
saken på cronohemmanetz vägnar, och änskönt slutet utföllo
så att cronohemmanetz åbo förlorade saken jemväl sedan han
dragit den, som sagt är, alla instantier och in till höglofl. KonglHåfrätten,
ja under tijden till den höga Kongl. Justitise-Revisionen
igenom, och således utarmat häfver den andra parten,
Adelns i Östergötland besvär.
685
så står lian doch ingen vijdare fahra eller besvär, hvilcket
synes både svårt ock eftertänckeligit; fördenskuld underställer
Eders K. Maij:ttz nådigste ompröfvande R. o. A. underdånigst
om icke till att förekomma all vijdare olägenheet och på det
den ena icke må hafva tillfälle, som här tills kunnat skee,
med orättmätige och vidlyftige processer att förföllja, ja aldeles
utblotta den andra undersåtaren, Eders K. Maij:t i nåder förordna
och anbefalla täcktes, det må een åbo uppå cronoliemman
utan atskillnad, som sedan han igenom första domarens
utslag blifvit öfvertygad att hafva orättvisligen begynt någon
ägotvist, vara sin vederpart ansvarig så för expenser som allt
skadestånd i fall han söker draga saken till andra eller flere
instantier, såssom och då saken vid första dombstol icke utan
laga föregången syn och ransakning kunnat blifva afgiord, syneomkastnaden
till synerättens medells underhållande då- må
stadna på den succumberande parten; hvilcket förestående alt
jembväl skulle kunna afskräckja mången att med onödige besvär
antingen hos Eders K. Maij:t, dess domare eller executorer
uti landzorten innehålla och afstå, hvarmed jembväl trätor och
missförstånd undersåtarne emilian, hvarpå landetz oro och
fördärf föllja, kunna förekommas samt rättvijsa och kiärlek
styrckas.
23:o.
R. o. A. hafva så för detta som sedan sidsta Rikzdag i
underdanigheet sökt och af Eders K. Maij:t samt framfarne
regerande Konungar, glorvördigst i åminnelse, blifvit i nåder
bevilljade att utbyta de till deras säterijen nära belägne cronohemman,
varandes skattläggningar och ransakningar uti landzorterne
jämbväl föregångne, men sedan alla dylijke och de
flere därtill hörige acter kommit till höglofl. Kongl. CammarGollegium,
hafva någre sådane bytes-acter förmedelst bemälte
Kongl. Collegii andre höga vichtige och angelägne embetzsysslor
icke kommit att föredragas; altså underställe Eders K. Maij:tz
nådigste ompröfvande R. o. A. underdånigast om icke Eders
K. Maij:t i nåder täcktes tillåta l:o att alla sådane bytes-acter
för 1723 års Rickzdag nu mehra böra afslutas efter de inkomne
ref- och skattläggningar och undersökningar uti landzorterna,
utan at någon vijdare påminnelse därvid må giöras, och 2:o
att alla byten sedermehra eller hädanefter böra vara vid Kongl.
Cammar-Collegium afgiorde innom een viss tijd sedan acterne
686
Adelns i Östergötland besvär.
därom där inkomma, nembligen 3 a liögst 6 månader därefter,
på det alla byten emällan Rikzdagarne måge vid påfölljande
Rikzdag utaf Eders K. Maij:t i nåder blifva stadfäste oell
gillade.
24:o.
Det händer esomoftast att utaf R. o. A. några, ja väl 4
ä 5 stycken eller flera arfvingar ärfva tillsammans ett lijtet
säterije, som kan bestå utaf 2 liela hemmantal, högst 3 a 4,
livi leka undertiden icke kunna öfverenskomma att lösa hvar
andra ut, utan hvar och een vill bruka och behålla sin delli,
då säterijetz ägor, i synnerlieet skog och andre dylijke appertinentier
blifva minskade, ja sielfva gården lemnäs obygd och
åkren etc. illa häfdas, sä att sedan de både utarmat sig sielfva
inbördes och blifvit oförmögne att byggia gården, de då antingen
försällja gården till främmande och utom börden eller
bo där till dess att för missbyggnad skull säterijes-frijheten
aldeles utgår och utstrykes; fördenskuld underställe Eders K.
Maij:tz nådigste vällbehag R. o. A. underdånigast, om icke
Eders K. Maij:t af prijsvärd nåd och ömheet för Ståndetz
styrckia och vallgång samt landetz bättre eultur i nåder täcktes
så förordna, att den, som äger största dhelen uti ett så
lijtet säterije, den må vara arfvinge eller intet, allenast den
sednare har forvärfvat sig uppå sitt kiöp laga stånd och fasta,
jembväl må vara berättigad att gifva den mindre dlieläganden
therutinnan lösen efter laga värdie eller sa mycket, som han
den i arf tagit häfver.
Uppå Ridderskapet och Adelens vägnar uti Östergötland
Daniel Sparrschöldh. E. Rydingsvärd.
B.
Rijksens Hugl. Ständer föredragas i ödmiuckhet följande besvär aj
Ridderskapet och Adelen uti Jönköpings Lalin.
CRiksdags-acta 1727.)
nenna § remit- Ros Rijksens Högh Ständer finna R. o. A. uti Jönköpings
tetat3ionenDBCom' lahn sig föranlåtne at besvära och ödmiukt tilkännagifva,
uPoranYngSen0gs'huruledes de med icke ringa grämelse tijd efter annan för
-
Adelns i Jönköpings län besvär.
687
märkt och sedt den högtskadeliga vårdzlöshet, med hvilken
mången landtman och särdeles den ringare hopen folck omgå
och handtera så väl deras egne som andras skogar och åtskilige
slag nyttiga trän, lika såsom de hade upsåt at i deras
tijd störa och fördärfva alt hvad namn af skog eller trä bära
mande, utan at kasta sina tankar på tillkommande tijder och
posteriteten; ty fällor eller de så kallade svedjeland huggas
utan anseende til orten eller slaget af skogen, icke allenast på
de ställen, hvaräst ordinair och gemen skog, går-trän eller
qvistige tallar växa, utan och aldeles uppå moomark eller
mojord och der som några ämnen til timmerskog är, ehuruväl
uppå de orter hvaräst denna senare slags skog icke finnes,
löfskogen dock får sätja emellan, hälst den valman at fälla
och svedja är hos de fläste inrotad lika som en obotelig siukdom,
så at det synes såsom mången bonde tror sig icke kunna
lefva der han eij får falla, svedja eller bränna skog, hvaraf
är händt at på sådane platzer och vid de hemman, som til—
förene varit ansenlige och stora skogar, nu icke tinnes tarfveligit
gärdzlefång, utan åboerne (efter thet at allmänningarne
til större delden af oacktsamhet upbrände äro) måste kiöra 2
a 3 mihl bort och kiöpa, ja på åtskilliga sätt sig skaffa hvar
timmerståck, som behöfves, fastän de dock hetas bo i skogsbygden.
Det åhrliga löfgiörandet skier också uppå ganska skadeligit
sätt, i dy man [icke] låter folck upklifva uti löfträn, at de
samma som bestigas kunna, qvista antingen till hälften eller
vidare, utan hela träet måste fällas och nederhuggas fast det
och vore aldrig så tiokt, åfta allenast för två löfkiärfvar skul,
ty hufvud- och armtiocka trän skattas så ringa, at de åhrligen
hundrade tusendtahls vid löfgiörningarne fällas och liggia uti
skogarne på många ställen så tätt tilhopa, at hvarken folk
eller fänad kan utan skada öfver dem framkomma, hälst på
sådant sätt mehra åhrligen fälles, än landtmannen förmår at
hemkiöra och upbränna. Men de lätjan mindre betungar än
desse, som på förr omtalte sätt giöra deras löf, skicka fuller
folk up uti trän, dock icke til den ändan at dem qvista låta,
utan at trän afhugga mit uppå stammarne, hvilken qvarstående
stubbe sedan väl åter igen utslår och gifver qvistar at giöra
löf af, några gånger efter annan, så länge til des rötan som
förorsakatz af den åfvan instigande vätan sig tärdt igenom
träet in til barken; men imedlertid giöres igenom sådant
688
Adelns i Jönköpings län besvär.
björkeskogen obrukelig både til värke, ved och vidare nytto
samt löfdragande i framtijderne.
Andre äro äfvenledes så förhatelige uppå den mindre och
yngre eller spädare löfskogen, som boijas kan, at de icke åtnöija
sig med qvistarne omkring träet, utan med deras löfhackor
afstumpa topparne, på det hela löfståndet skall tilfyllest
fördärfvas. Detta grymma och högtskadeliga skogzödande
öfvergår icke allenast biörk, ahl och asp, utan och de uti
lagen förbudne och uppå många orter helt rara ekar, lönnar,
askar, linder, almar och flere sådana, til hvarjehanda värcke
och redskap mycket nyttiga och eij allestädes växande trän.
hvilka mången illa huushållande landtman, efter de til en
dehl uti lagen äro lysta i helgd, sig icke fördristar at fälla
och nederhugga, men i det stället giöres det, som häfver lika
värkan och föder samma skada af sig, i dy man qvistar icke
sådane trän, at dermedelst befordra deras växt, slätthet och
stammarnes raknad eller uprättstående, utan som landtmannen
säger, sneder de gamla och lämnar alnslånga grenar vid stammen,
hvilka emedan de mycket långsamt slå nya til löfgiörande
tiänliga qvistar, så blifver änteligen eketoppen nederhuggen med,
til stammens fulkomliga förskiämmande, hvaraf kommer at
om någorstädes et af de förenämde träslagen finnes, så är det
fult af stora växtar och knölar, livaräst de afhuggne och
mehrendehls bortruttnade grenarne sitja, som efter de icke i
begynnelsen och då de unga varit blifvit tätt in til tvärt
afhuggne, draga likaså som den öfversta öpna och barsta ende
ändan af träet vatn och röta in i stammen, och giöra densamma
otiänlig til al ting, förutan til bränneved, hvarjämte
äfven de unga trän af hvad förbuden sort de och träffas kunna,
strax i deras bästa växt afstympade och topphuggne blifva, at
de således aldrig komma til någon högd, utan varda eij annorledes
än odugelige stubber. Hvilket slätta och hårda förfarande
med löfskogen har förorsakat det, at mer än många
både frälsis- och ofrälsismän, oansedt det kan hända de
hafva någon vedebrand och nödtorftig gärdzlefång, doch uppå
egne ägor icke finna så stor biörk, som de kunna förfärdiga
en vagnsaxul eller kiälka af, utan måste åhrligen fara annorstädes
bort och hos dem, som bättre huushållare varit, trävärket
kiöpa.
R. o. A. uti Jönkiöpings lähn lida fördenskul igenom
detta almänna skogarnes fördärfvande mycket, ty om än någon
Adelns i Jönköpings län besvär.
689
funnos, som ville inrätta en bättre ordning och billigare sparsamhet
med sina skogar, så kunna likavähl frälssis-böndren
til sådant icke öfvertahlas, utan så snart någon jordägande
förbiuder sin frälssisbonde detta åfvanberörde egenvillige, vårdzlöse
och högstskadelige förfarande med skogen, säger bonden
sig up ifrån hemmanet, föregifvandes sig hällre vilja boo såsom
torpare hos skatteböndren eller annorstädes, hvaräst dem frijhet
lämnas at lefva och skogen til deras nytta använda på
sådant sätt, som de af förfäderne lärdt, än at begynna något
nytt, som de eij äro vana vid.
Måste altså R. o. A. der i orten med eij ringa missnöije
och bedröfvelse åhr efter annat see deras skogars bortskiämmande,
utan at kunna hindra hvad dem således skadar och
misshagar, ty bonden beropar sig på gammal vahna och allmänt
bruk och förr än någon jordägande låter sitt frälssehemman
liggia obrukat utan åbo, så är han nödgad at lämna
bonden i förr besagt måhl sin fria vilja. Nu är det väl icke
utan, at ju skogen uppå många ställen, hvaräst rätt skogbygd
finnes, til en dehl bör undanröijas, både för betesmark skul,
til gräsväxtens befrämjande och mera dylikt, men här är
allenast klagan, at de som hafva liten, ringa och nästan sagt
altzingen skog, giöra lika stora skogzhyggen och fällor med
dem, som hafva öfverflödig skog, och bägge folkslagen låta som
förberört är sig icke åtnöija at svedja och bortbränna granskog,
rijse- eller går-tallar, samt eneskog, utan timmerskogen, ehuru
grof, mogen och skiön han ock vara månde, måste samma öde
underkastad vara, änskiönt (som mången förnuftig huushållare
lärer bevittna kunna) at hvaräst rätt momark är, eller sådan
jord, uti hvilken timmerskogen vil hafva sin växt, der blifver
aldrig någon god betesmark, ehuru ofta den ock afbrännes,
emedan samma jordmåhn består mera af sand och stengrus
än matjord, uppå hvilken förenämde jordmåhn gräset aldeles
icke får någon trefnad, utan växer kort och stubbot, ja knapt
högre än en fingerledz längd, men icke dess mindre varda som
sagt är både timmer- och löfskogarne aldeles utödde, hvaraf om
et sådant skogens förstörande längre varar, eij annat hända kan,
än at enär något förfallit hemman upbyggas skal, då häfver
uppå flere än många ställen hvarken jordäganden eller åboen
icke en enda ståck at lägga i väggen, utan måste den för contante
penningar kiöpa; och om någon, det vare sig frälssiseller
ofrälssisman, skulle vara så lyckelig och finna ett malmAdelns
Protokoll, 1726—1727. II. 45
690
Adelns i Jönköpings län besvär.
Härutinnan är
almänne lagen
hvarjom och
enom til
rättelse.
streck, så kan hvarken finnaren, jordäganden eller annat folck
det samma uptaga och til riketz nytta eller det almänna bästa
i stånd bringa, endast af brist uppå skog, varandes nog bevijsligit,
at af de få uti Jönkiöpings lahn uptagne bärgvärk åtskilige
äro, som icke kunna komma til deras fulkomliga drift, endast
för skogsnöd skull. I anseende til hvilket alt hos Rijksens
Högl. Ständer R. o. A. uti Jönkiöpings lälin ödmiukeligen
anhålla, det hos H. K. Maij:t Rijksens Ständer i underdånighet
täcktes så begå, at uti hvart och et lahn en skogz-commission
må förordnat blifva, bestående utaf vissa personer af alla 4
Rijksens Ständer, som ransakar och efterseer skogarnes tilstånd,
at sedan en ordning må blifva giord, hvilka härader böra få
fälla och svedja skog utom deras hank och stör, eller inhägnade
hagar, ängiar och giärden, och hvilka, som ingen fällning
efterlåtas kan vidare än til ängiars och giärdens rödjande, och
at alt timmer-skogz svedjande samt desse här upräknade egenvillige
sätt at löfskogen ruinera må vid någon större plikt
och böter än de, som i lagen utnämde äro, förbudne blifva,
hälst emedan desamma i anseende til rijksens nuvarande oeconomiska
tilstånd hos mångom för altzintet straff räknade varda,
efter de så ringa äro; ty om de icke förhöijas, eller åtminstone
fördubblas, vinna de ingen reflexion eller fruktan, hvarjämte
Häradzdomare och Nämdemän synas böra vid vissa böter anmanas
och påläggas at icke så oförsvarligen och med förackt
värdera de oloflige skogzhyggeu, då någre sådane förrättningar
deni anförtros; ty man kan framtee, at uti Jönkiöpings lähn
hafva nyligen nämndemännerne efter vahnligheten oloflige
skogzhyggen besicktigat och 115 af åvärkaren huggne samt
bortförde granar inför tingzrätten allenast för 3 daler kopparmynt
värderat, hvilket äfven rätten gillat och dervid beroo
låtit.
2:o. Bönfalla Rijksens Högl. Ständer R. o. A. uti Jönkiöpings
lähn ödmiukeligen det Rijksens Ständer täcktes höggunstigt
bifalla och H. K. Maij:t underdånigst förmå at
allernådigst förunna R. o. A. uppå dem, som giöra åvärkan i
Adelens säterijers eller frälssehemmans skogar, at vinna samma
och lika stora böter, som åvärkarne uppå cronoskogar och
allmänningar beläggas med, ty när någon adelsmans fullmäcktig
eller betiänt komma klagande för rätta och begiära de
böter, som i Förordningen uppå hvar och en stubbe utnämde
äro, blifver dem svarat, at sådane allenast förstås vid oloflige
Adelns i Jönköpings län besvär.
691
skogzhuggen uppå cronoskogar och allmänningar, men icke tilkomma
någon frälssisman at åtniuta.
3:tio. Det hafva väl hvar efter annan Sveriges glorvyrdige
i åminnelse forna Konungar uti alla tijder genom mer än
många utgifne förordningar lämnat efterverlden nogsamma tekn
af deras Konungsliga nijt och åhuga, at så väl til rijketz heder
och prydnad, som undersåtarnes nytta, hägna och i förbud
hålla alla til föda och kläder dugelige vilda diur och foglar
ifrån bortskiutande på cronones enskylta ägor, men deremot
tillåtit, särdeles i de äldre tijderne, åtskilligt annat folk at
skiuta emellan foglelekarne och ramledagarne, samt de förbudne
tijderne både diur och foglar, hvilket allmänna skiutande
haft den efterfölgd med sig, at högloflig i åminnelse Drottning
Christina under hennes regering och sedermera Konung Carl
den XI:te i des högloflige regementz-tijd funnit de vilda matediuren
uti rijket aldeles utödda blifva, och fördenskul igenom
öpna Förordningar af åhren 1647 och 1664 låtit afsälja och
förbiuda alt oprivilegeradt folk at bruka hvarken hög-, medeleller
neder-jakten; dock alldenstund Konungar och öfverhetzpersoner
äro dödelige, så gifver och dagelige erfahrenheten vid
handen, at äfven deras stadgar och förordningar lijka såsom
föråldras och merendehls aldrig niuta den värkan, kraft och
eftertryck, som de antingen vid lagstiftarens lifstid eller då de
nyss utgifvitz, haft hafva. Ty har ock det allmänna jagandet
uti Jönkiöpings lähn så öfverlmnden tagit och diuren aldeles
utödde, ja hiort, rådjur, tiädrar, hahrar och orrar öfver alt
helt rare och i många härader icke tilfinnandes, hvarken på
frälssis- eller ofrälssis-mark, emedan både öfver- och underofficerare,
ryttare och knektar, bönder, torpare och bondedrängar
jaga, skiuta och löpa med byssor i skogen, utan anseende til
skogzägaren, så väl i förbudne som oförbudne tijder, icke skonandes
foglarne på äggen och ungarne medan de ännu följa
modren. Men då det någon enda gång händer, att Adelens
betiänte på deras ägor träffa officerare, så svaras at de ock
äro Adelsmän eller Adels vederlikar och således privilegerade
på jakt, icke vettandes hvem ägorne eller skogarne tilhöra,
oansedt största dehlén fraga hvarken efter privilegier eller
jordäganderne, utan jaga och skiuta i alla tijder och på all
mark, som mäst de hinna, och då någon tingstämder blifver,
heter det at hundarne uptagit diuret på sådan skog ock mark,
som han fått låf at jaga på, men enär en sådan förbudz
-
Hvad af denne
§ införas kan i
Adelns besvär,
är redan
observerat.
692
Adelns i Jönköpings län besvär.
brytande officerare, så länge han haft lust och velat chicanera
eller bry den klagande, på hvarjehanda sätt genom tijdens förhalande
at sistera och många flera slijka undanflyckter, blifver
vidare tiltalt, lägger han de i lagen nämnde nu för tijden
ringa och oansenlige böterne uppå tingzbordet och jagar doch
sedan lika såsom förr. Och änskiönt en dehl af Adelen icke
skulle missunna utan giärna förgynna de officerare, som vettige
och beskedelige vara månde, at under tijden för deras egne
personer sökia någon roo och tijdfördrijf igenom skiutande uti
Adelens skogar, så vore dock en slijk genereusitet så mycket
mera onödig, som åtskillige herrar officerare, fastän de sielfva
icke äro älskare utaf jackt, likaväl utsända 4, 5 å 6 soldater
til skogz med byssor, hvilka fara omkring bade i förbudne och
oförbudne skogar, utan at Adelens skyttar, skogvacktare och
andra betiänte tora säija dem något ord emot, ja mången
bonde och bondedräng lämnar gårdz-bruket och sitt ståndzarbete
å sijda, löpandes bittida och sent med sitt krypeskytteri,
hvarigenom diuren både uppå Adelens ägor och andra skogar
aldeles utrotade och utödde äro, som eij annorledes vara kan, ty
denna ovanliga myckenheten vargar och andra odiur förtära
vintertijden alla diur de öfverkomma, och äfven det samma giöra
menniskiorna så väl vinter- som sommartijden. Fördenskul hos
Rijksens Högl. Ständer giöres ödmiuk ansökning at hos H. K.
Maij:t Rijksens Högl. Ständer täktes i underdånighet så begå, at
l:o vijd ansenliga böter och näpst officerarne måtte blifva
förbudne at olåfvandes jaga uppå andra skogar och markar,
än allenast antingen på deras egne frälssehemmans eller och
om det så vara skulle uppå almänningarne;
2:o. At äfven vid eftertryckelig plickt och straff ingen
soldat eller ryttare må få hafva eller bruka några byssor eller
skiutgevähr emellan compagnie-möterne, regementz-möter och
munstringar, då han sitt tienstegevähr, om honom så lyster,
ifrån och til sammelplatzen bära må;
3:o. At, (undantagandes i de norra orterne i Dahlarne,
Jämtland, Herredahlen, Öster- och Västerbotn, Finmarken,
Hälsingeland, Rosslagen, Wästgiöte-Dalils bergslagerne och i
skiärgårdarne) ingen bonde, torpare eller bondedräng vid ansenliga
böter och straff må sig fördrista at hålla uti sina
huus och nästen byssor och skiutgevähr, ty så länge bonden
får hafva byssa uti huset, så niuta hvarken privilegerade eller
oprivilegerade personer någon fred uppå deras vilda och i
Adelns i Jönköpings län besvär.
693
skogarne befintelige matediur, hälst dagelige förfarenheten i
alla stånd vid handen gifver, at ännu ingen lag och Kongl.
Förordningar, ehuru månge tijd efter annan utgifvitz, varit
mäcktige at skydda och befrija enom för tiufvar och krypeskyttare,
emedan den, som utgår på olofligit skytteri aldrig är
så dumb och enfaldig och blifver ståendes i skogen på det
stället han skutit, til dess skyttar eller skogvaktare komma
och honom träffa; varandes altså helt fåfängt at sätja plikt
och böter på olofligit skytteri, så länge bönder och hvar ock
en som lyster får bära byssor, hvilken frijhet böndren sig tijd
efter annan utvärkat under titul och namn eller föregifvande
at de odiuren uti rijket igenom skiutandet utöda vilja, som
dock är-, eller åtminstone bör vara hos hvar ock en eftersinnande
menniskia lijka så otroligit som omöijeligit, fast än
bondeståndet mera för et skeen, än almän nytta skul, velat
betiäna sig uti 1723 åhrs Rijksdags-besvär af det ordet: utöda.
Ty sedan odiuren kommit til den myckenhet, de nu finnas uti
rijket, så lärer hvarken bonde eller Adelsman, ja fastän alla
4 Stånden sätte sig tillropa, dem med skiutande utöda kunna,
aldenstund de åhrligen igenom ynglande och ungars kastande
i de stora skogarne til 10 dubbelt större antahl sig föröka,
än de om åhret utskiutas kunna, men skal uppå ofta berörde
skadediur någon förminskning skie, så måste den ofehlbart
komma och giöras igenom tiänlige vargegårdars inrättande, uti
hvilka, om de allenast rätt byggas och skiötas, hela skåckarne
och så många uti följe äro, kunna på en gång fångas, och
således värkeligen utan byssor och skytteri utrotas;
4:to. Att R. o. A. må til deras välfångne privilegiers
skyddande ärhålla den frijheten och låta nederskiuta hvad
hundar, som uppå deras ägor jagande träffas, samt at om deras
betiänte, som dock sällan skie lärer kunna bemäktiga sig
några krypeskyttz-gevähr, sådant utom böterne får confiscabelt
vara.
4:to. Emedan som förnimmes prästerskapet, ehuruvähl
mycket få, vilja neka, hindra och icke tillåta at R. o. A. uti
de socknar, hvaräst de sielfve boendes äro, träda med soknemännerne
uti soknestugan tilhopa, då någon finnes, som häfver
en eller annan angelägenhet med soknen at öfverlägga, utan
föregifva det ingen sammankomst uti soknestugan bör skie
utom prästens tillåtelse och närvaro, hvaraf följer at på sådant
sätt Adelen med soknen, som kunna vara sinnade at stiga
Skall införas
sorn den är
ändrad.
694
Adelns i Jönköpings län besvär.
Hörer til
Contributions
värket.
tilsammans uti soknestugan, då prästen vil resa uti bröllop,
på barns-öhl eller annan giästning, efter prästens läglighet
vänta måste; til hvilket egenvilliga förfarande eller soknestugornes
lika som enväldiga nytjande, aldenstund man icke
finner hvarken prästeståndetz privilegier af åhr 1723 eller
någon annan Kongl. Förordning gifva, anledning, ty anhålles
ödmiukeligen, at hos H. K. Maij:t Rijksens Högh Ständer behagade
underdånigst så laga, at R. o. A. må fritt och utom
någon prästmans låf och tilstånd obehindrad med soknarne
uti soknestugurne, enär enthera så nödigt pröfvar, ti lhopa träda
få, hälst det synes såsom om en enda bonde åstundade med
Adelen i soknen eller de andre soknemännerne något almänt
att tala, rådslå eller förebringa, sådant honom som en soknens
ledamot med rätt och fog icke vägras bör, efter som soknen
sielf medelst egen möda och omkåstnad soknestugan til menighetenes
nytta bygt. Kunnandes prästerskapet likaväl giöra
de ordinarie soknestämmorne, fast än soknens inbyggiare träda
tilhopa och hålla extraordinarie soknestämmor, då de det nödigt
ärakta.
5:o. R. o. A. uti Jönkiöpings lähn hafva väl icke mindre
än alla andra rijksens inbyggiare giordt sig en fägnad och
nöije at uti desse knappa och medellösa tijder H. K. Maij:t
och cronan af deras godz och egendom efter yttersta förmågo
och hvars och ens vilkor biträda kunna, och fördenskul utan
anseende til de ringa inkomster som falla af landzgodzen i
samma province sig underkastat den uppå Rijkzdagarne åhr
1720 och 1723 beviljade 5 daler silfvermyntz contributionen
af hvart helt frälssehemman, med och emot försäkran, at en
jämkning och proportionelle författning skulle giöras emellan
dem af R. o. A. som äga den förmåhnen at af deras landgodz
upbära spanmåhls-ränta, och dem som eij hafva af egendomen
någon förvandling, såsom Adelen uti Jönkiöpings lähn och
flera andre orter; men emedan R. o. A. uti samma höfdingedömme
nu i samfälte 6 åhrs tijd vid contributionernes utbetalande
måst draga lika lass och tunga, med de läliner, som
hafva både större seminanter och högre inkomster, utan at
til innevarande datum niuta någon den ringaste frukt och
fördehl af den omtalta och dem låfvade proportionelle inrättningen
öfver contributionen; ty bönfalla R. o. A. ifrån åftanämde
lähn ödmiukeligen, at en sådan proportion härutinnan
må tagas, at enär et hemman af spannemåhlsränta gifver 5,
Adelns i Jönköpings län besvär.
695
desse svaga och af ringa penningeräntor bestående hemman då
få betala 3 daler silfvermynt, och denne proportion sedan,
ehvad contribution som skulle af Ständerne framgent beviljas,
altijd blifva i akt tagen. Lefvandes Adelen uti Jönkiöpings
lähn uti den ödmiuka förhoppning at Rijksens Högh Ridderskap
lärer täckias högrättvijsligen bifalla denna ansökning, då
man drager uti billigt öfvervägande, at ett helt hemman uti
Upland, Wässmanland och Södermanland etc. gemenligen betalar
uti åhrlig afrad 12, 15 til 20 tunnor spanmåhl, men et
hemman deremot uti Småland, Wästergiöttland och Blekingen
etc., som nog bekant är, til det högsta gifver ägaren 30 daler
sölfvermyntz ränta.
6:o. Såsom Adelen med deras frälssehemman icke ringa Denne § biifver
skada tilfogas medelst det, at de vägstycken och broar, som almanAdelen
eller deras bönder tilslagne äro at underhålla och förbättra,
blifvit indehlte icke efter hvart och et hemmans belägenhet,
utan således, at många hafva 2 å 3 mihlen ifrån
den jord de beboo, sina broar och vägestycken at rödja och
flika, uppå skoglösa orter, fastän de sielfva hafva skog nog
och kunna doch af den samma sig icke betiäna, utan måste
deremot see, at annat folk som hafva sina broar och vägestycken
uppå frälssemanna ägor, igenom vårdzlöst skogzfällande
dem skiämma, uthugga och föröda; så giöres en ödmiuck ansökning,
at hvart och et säteri med de dertil lydande frälssehemman
må igenom en ny och allmän indehlning bekomma
de vägestycken och broar, som antingen löpa öfver eller liggia
närmast in til deras ägor, på det at hädanefter en hvar kan
nytja den förmån man äger samt af lyckan och naturen undfått
och icke see andra förstöra hvad dem eij tilkomma,
7:mo. Ehuruväl här uti Stockholm och annorstädes, hvar- Bonna § kati
äst några af R. o. A. uti städerne boendes äro, ofta händer Eiåderskapet1
at af Adelen så väl som andra stånd blifva valde til kyrkio- besvär?utan
råd och kyrkiones föreståndare, som ock förmodeligen hvarken thetblsomrstadlärer
vara det liögvyrdige läro- eller predijkoståndet uti någor Its privilegier'
måtto till men och förfång, eij häller lända Gudz hus och
församlingen til någon skada; så har dock samma loflige och
vid åtskilliga tillfällen mycket nyttige seed och vahna alt härtils
uppå landzbygden icke gängse varit, emedan kanhända
eij många af Adelsståndet antingen för lång kyrkioväg det
dervid hafvande besväret eller ock andre orsaker skul sig den
sysslan antaga velat, hvilken (utom det, at alt hvad til Gudz
696
Adelns i Jönköpings län besvär.
namns äro, hans huses underhållande och til en god ordnings
bidragande eller understödjande uti Gudz församling höra
månde, är och bör vara hvar ock en christens skyldighet at
befordra och icke räknas för något besvär eller möda), likväl
hafva de ovedersägeliga nyttigheter med sig, at prästerskapet
uti församlingarne åtminstone kunna åtniuta mera hielp, råd
och bistånd af en Adelsman, än af en enfaldig bonde, som
undertiden kommer at blifva kyrkiovärd eller sexman, derhos
kan mången god, from och välmenande prästman särdeles den,
der råkat ut för hårda och halsstarriga sinnen uti församlingen,
oftare än eljest undgå alla vidriga omdömen, som vrångvijst
folck om prästernas disposition öfver kyrkiomedlen, prästegårds-
och kyrkiobyggnader med hvad mera fälla och utsprijda,
ja Gudz huus och kyrkiorne blefvo också, om någon förnuftig
man af Adelsståndet eller annan ståndzpersohn, deräst ingen
Adelsman i soknen boendes voro, denna sysslan sig åtaga
ville och vara kyrkiones föreståndare, i detta måhlet bättre
betiänt, hälst hans authoritet och anseende hos den ringare
hopen och åtminstone hos sina egna landbönder torde under
tijden uträtta mera än både kyrkiovärdar och sexmännerne
någonsin giöra kunna; der det också hände, at Adelsmannen
för sine egne angelägenheter skul icke altijd flngo vara tilstädes,
så står dock at förmoda det en af honom vid kyrkioconventet
constituerad fullmäktig ofelbart voro så nyttig, som en af de
förra kyrkiones betiänte; i anseende hvartil Rijksens Högh
Ständers höga ompröfvande hemställes, örn icke, hvilken af
R. o. A. som af nijt och vördnad för Gudz hus kyrkioföreståndare-embetet
sig åtaga vil, uti den församlingen han boendes
är, det samma fritt och obehindrat giöra kan och må,
sä vijda socknens fria vahl honom träffar, samt likmätigt
Prästerskapetz privilegier de anno 1723, 23 §, jämte kyrkoherden
och kyrkiovärdarne en nyckel til kyrkiokistan emottaga
få; hörandes i alla oeconomiska eller verldzliga kyrkian och
prästegårdarne rörande måhl sokneprästen biträda.
Denna § kan eij 8:vo. Emedan Cronofogdarne för deras mångfaldiga emsvarätYch
Ir betes sysslors skul, omöijeligen hinna att fara omkring uti de
dagra ytter- dem anförtrodde fögderier och sielfva af allmogen upbära de
hMnaimogens åhrlige cronoutskylderne, utan måste betiäna sig af deras
“skohia61 skrifvare, hvilka, efter bonden icke altijd är vid penningar
debiteras. o . . o
stadd, hälla penninge-möten, om icke hvar månad, dock mehrendehls
hvar annan, då bonden under tijden stundom 2 å 3 daler
Adelns i Jönköpings län besvär.
697
och ibland mindre på afräkning betalar, som skrifvaren fuller
säger sig vilja föra til räkningz, men ehuru det tilgår, så
måste bonden, enär liqvidationen hålles, ofta klaga sig skie
orätt och förnär, som en dehl kan hända härflyter af skrifvareg
oricktighet eller egennytta, och understundom af hastighet
och förseende, men förnämligast kommer deraf, at bonden
icke förstår läsa quittencet, utan (som säges) få quittence på
halfparten penningarne, då han hela summan betalt, hvilket
merendehls stadnar uti balance på bondens pung. Altså at
förekomma en sådan oreda, medelst hvilken frälsseböndren
mycket lijdande blifva, så anhålles hos Rijsens Högh Ständer
ödmiukast, at den anstalten må blifva giord, det Cronofogdarne
få order at åhrligen til de af Adels-Ståndet som sådant
åstunda, under namn och signete upgifva, hvad crono-utlagor
Adelsmannen med dess frälsse-bönder komma at ärläggia, på
det at hvem som af Adelsståndet vil sielf crono-utlagorne
igenom egne betiänter upbära och häradzfogden tilställa låta,
må på en gång få quittence både för sig och sina bönder.
9:o. Såsom nogsamt bekant vara lärer, hvad ansenlige År förr
penninge-summor Hr Öfverjägmästaren Birkholtz af rijket up- a,glordt
burit
och huru liten eller altzingen nytta sådant contribuerande
af sig födt, åtminstone uti Jönkiöpings lähn, så utbedja
hos Rijksens Högh Ständer R. o. A. uti samma province ödmiukeligen
sig den förmåhnen at hädanefter ifrån samma
besvärliga utgift befriade blifva, hälst nu mera ingen af dem
til denna bevilning sig finna vill.
10:mo. Såsom uti rijket här tils varit brukeligit at marke- Denna § är
gångz-taxan uti hvart och et lähn blifvit giord af Landz- su°ningames
höfdingen i orten och magistraten i städerne, så häfver äfven a rån råLandalandtmannen
af sådant varit underkastad åtskillige besvärlig- ^nstructSn.3
heter och inconvenientier; fördenskul hos Rijksens Högl. Ständer
finner sig R. o. A. uti Jönkiöpings lähn högst föranlåten
at giöra ödmiuk ansökning, det en sådan förordning i det fallet
må blifva giord, at markegångz-taxan härefter som tilförene
väl må giöras hos Landzhöfdingen, men igenom vissa depute
rade
af hvart och et Stånd, hvarvid Borgerskapet uti den
staden, hvaräst Landzhöfdinge-sätet är, icke hvar gång böra
vara tilstädes utan ombytas med andra städer.
ll:vo. Emedan utaf den af H. K. Maij:t uppå Rijksens
Högh Ständers underdånigst giorde ansökning åhr 1723 allernådigst
förnyade Tienstehionsförordningen (ehuru liälssosam och
698
Adelns i Jönköpings län besvär.
nyttig den upsatt och inrättad vara månde) åtskillige besvärligheter
landet tilstöta, ty har man sådana velat tikännagifva,
med ödmiuck anhållan at öfver och uti samma måhl någon
boot och ändring af Rijksens Ständer vinnas må:
Deputation
l:o. Ehuruväl uti förordningen tydeligen nog utsatte finnas
icke kunna 5 de böter och laga plickt, til hvilka både huusbönder och
besvuren, tiänstefolck förfallne äro, som öfverskrida vid städjandet och
folketz aflönande de uti förordningen nämnde och för hvar
ock en province utgifne taxorne; så får dock ingen husbonde,
som förordningen efterlefva vill något tiänstefolck, så framt
den icke biuder och gifver folket i stillhet öfver taxan antingen
skintröija, skinbyxor eller skiortor och annat dylikt, hälst
mer än många husbönder, som haft trångmåhl af folk, redan
vänt dem den vahnan, derföre de ock icke blygas eller draga
fruktan då de sig utbiuda at begiära mera än taxan innehåller,
hvarvid en dehl äro så skamlöse och påstå hela klädningar
utan den dem förordnade löhnen, fast än sådant skier
gemenligen under 4 ögon antingen af dem sielfva eller annat
folck, som dem uttinga, och hvilken husbonde, som en gång
nekar och sig undrager at vilfara deras begiäran, åberopandes
sig förordningen, den samma sky folket före at begifva sig i
tiänst hos. Nu såsom detta missbruket och förordningens
öfverträdande synes så mycket svårare vara at kunna ändra,
som nog bekant är, det alt hvad talas, skier och förelöper
emellan tvänne ensamma personer, aldrig kan vinna något bevijs,
så hafva fuller åtskillige välmenande sinnen kastat sina
tankar uppå hvarjehanda tiänlige läkedomar för denne högst
skadeliga siukan. Men såsom eij många ting i verlden kunna
upfinnas, hvilka icke träffa objectioner eller motstridande skiäl,
så har man allenast velat tvänne andra, the ther minsta motsäijelserne
synas hafva, såsom enthera, om uti hvart härad
eller ock häradz-jurisdiction, en viss man blefve förordnad
under titul af oeconomus, utan hvilkens disposition och anordning
intet tiänstfolk skulle få taga huusbonde, icke häller
husbonde tiänstefolk, utan samma man åhrligen försee hvar
ock en uti den jurisdiction han vore satter, med nödiga legohjon
och derföre hafva så väl af liusböndren som tiänstehjonen
en viss penning för sitt besvär i stället för löhn, uppå hvilket
sätt en dehl förmena at alla de förbudne och skadelige underslef
och handlingar husbönder och tiänstefolk emellan kunde
hämmas, eller ock som andre hålla före, at en åhrlig edegång
Adelns i Jönköpings län besvär.
699
måtte inrättas, nembligen at Häradzhöfdingarne skulle vara
vid hvar mantals-skrifning tilstädes, och efter det de der
altijd närvarande prästerne förmant både hög och låg, så väl
husbönder som tiänstehion, at besinna sig och betrakta edens
vickt, låta dem besvärja, at de icke mera utlåfvat, men tiänstefolket
deremot, at de icke mera begiärt få och taga vilja, än
förordningen innehåller, hvilka bägge projecter huru vida de
til denna almänna siukdomens botande tiänlige äro, underkastas
i största ödmiukhet Rijksens Högh Ständers höga oinpröfvande;
2:o.
Såsom den stora Stockholms stadz tiänstehjonstaxa Detta l&ter icke
är och blifver dageligen öfver liela rijket mer och mer bekant, sk t7luga ’lg'
så gifver den ock uti åtskillige landskaper tiänstefolket anledning
att til provinciernes icke ringa skada rymma deras
födelses-ort och begifva sig til Stockholm samt andre orter,
hvaräst lönerne som drygast och störst utbetalas, ja så snart
en Adelsman häfver någon långsam förrättning i Stockholm,
som kan honom uppehålla til dess legofolketz tiänstetijd skrijder
til slut, så är omöijeligit at få behålla någon betiänt efter
hvar ock en vil blifva qvar. Altfördenskul emedan de landskapernes
fulkomliga cultur och bruk, som minsta löningzstaten
hafva, otroligen komma igenom sådant arbetzfolketz
förminskning och aflöpande at lijda, ty giöres hos Rijksens
Ilögl. Ständer ödmiuck ansökning at deröfver må et eftertryckeligit
förbud vid plikt utsätjas, nembligen at den dräng
och pijga, som öfvergifver sin landzort och far annorstädes
bort at tiäna för den högre lönen skul, den samma skal antingen
blifva belagd med vissa penningeböter eller ock at en
sådan dräng til soldatesquen och pigan til spinhuset må förfallen
vara;
B:o. Aldenstund största dellien af tiänstefolket uppå netta annes eij
landzbygden, ehuru väl de doch underhåldne och förplägade töras,'utMiBrer
blifva, häller vilja tiäna hos allmogen än hos Adelen och andra ägande kunna
ståndz-personer, förnämligast för den orsaken at de få sitja underhafvande
til bordz lika nackegilla med bonden och honom afprässa
hvad dem lyster, så händer deraf at Adelen åfta eij utan
mycket besvär kunna få legofolck, och ofta af alla de bondehemman
en adelsman under tijden äger icke en enda bondedräng
bekomma kan. Alt fördenskul anhålla R. o. A. ödmiukeligen
at dem må förunnas den förmåhnen och frijheten att få
pålägga sina frälssebönder, som hafva flere söner eller döttrar,
700
Adelns i Jönköpings län besvär.
än som på hemman-tahlet efter förordningen bestås, och derföre
äro nödgade at låta barnen annorstädes taga tiänst, det
de sådane först deras herrskaper, emot den för hvart ock et
Går ut etter landskap utsatte lönen, hembiuda, förr än de låta deras söner
Lieutuantens och döttrar träda hos androm uti tiänst, hälst den jordägande
samtycke, ^dglen med rätta synes hafva förträdet framför alla andra
husbönder til deras egne bondebarn, som på godzén upfödde
äro, så vida herrskaperne dem hafva vilja, och folket få deras
rick tighet;
Kan eij inforas 4:to. Emedan den oseden är uti många landzorter och
almänna särdeles uti Jönkiöpingz lähn inrijtad, at bondebarnen både
Be,,T‘r söner och döttrar lika såsom de oförnuftige diuren, sedan föräldrarne
dem til verlden skaffat samt med möda och besvär
upfödt och barnen komma til de åhren och växt at föräldrarne
något bistånd, nytta och hielp af dem hafva kunna, öfvergifva
föräldrarnes hus och fika bort uti annars mans tiänst, lämnandes
föräldrarne ensamma, ehuru åldrige de ock vara månde,
allenast som spörjes efter de icke äro nögde med kläder och
föda hemma hos föräldrarne, utan vilja hafva lön, hvarigenom
landetz och hemmanens tilbörliga häfdande märkeligen kommer
at lijda och mången bonde, som i desse knappa tijder intet
tjänstefolk bekomma kan, måste ifrån hemmanet afvijka; altförty
bönfalles Rijksens Ständer ödmiukeligen, det en sådan
ordning må förfogas, at de bönder, som hafva flere barn än
Tiänstehions-ordningen förmäler, skola städze behålla hemma
hos sig til hemmans-bruketz förnödenhet samma antahl af
deras barn, men de som äro öfrige låta annorstädes tiana, och
på det den ena må skie lika rätt med den andra, kunna
barnen ombyta sinsemillan hos föräldrarne, så at den som et
åhr tiänt borta för lön, kan det andra åhret tiäna föräldrarne
utan lön, allenast för kläder och mat, men de som aldeles
öfvergifva föräldrarne, vara förfallne til krigztiänsten och de
närmaste värfvarne, samt föräldrarne, om de äro skulden derth,
sielf sagda ifrån hemmanens bruk;
Kan bäst be- 5:o. Såsom enär någon af Adelen antager sig lacqvejer
taochSenfhuI-ar eller drängar och efter Stockholms-sättet gifver dem nya kläbonde
sieif. liverier, för hvilka de tiäna skola uti tu åhr, en hoop
tiänstefolk, särdeles de som eij mera än på et åhr blifvit
stadde, äro så vårdzlöse, arge och illsinte, at de uppå det
ena åhret, som de kläderne bruka, desamma bortfläka, sönderslita
och aldeles fördärfva, at för någon annan dräng som
Adelns i Jönköpings län besvär.
701
efter kommer, de helt obrukelige blifva; så giöres hos Rijksens
Högh Ständer ödmiuck ansökning at uppå sådant otilbörligit
förfarande med kläder och lieverier någon boot må utsatt
varda och husböndren af penningelöhnen så långt den förslår,
få sökia sin betalning.
6:o. Aldenstund uti Tiänstehions-ordningen eller de til
den samma hörande taxor väl finnas vissa löner utsatte för
drängarne, nembligen för en fullväxt dräng, som kan giöra
sina sysslor efter ortens beskaffenhet och en sämre dito, men
om pojkar intet ord nämnt är, hvad de hafva skola, antingen
ingen lön utan allenast kläder eller ock bägge dehlarne, så är
det missbruket mångenstädes inkommit, at ingen dräng ehuru
odugelig han ock är, vil bära namn af sämre, utan påstår och
fordrar den största i Förordningen utförde löhnen, hvaremot
pojckar framkomma så små, at de icke en gång kunna sadla
en häst, ja eij förmå at upbära et ämbare vatn, och kalla sig
sämre drängar, samt begiära den för sådant folk nämnde
lönen, hvilka landtmannen af hvarje stånd, särdeles uti de
landskaper som ännu efter krigbranden icke hint at blifva til—
fyllest populerade, måste aldeles vara nögde med och taga
hvad han får i brist och mangel af folk; ty begiäres ödmiukeligen
at någon ändring uti åfvanbesagde måhl föranstaltas,
som kanhända fogeligast torde sig giöra låta om uti Tiänstehions-förordningen
utfördes något vist för pojkar och alla
tiänstehion särdeles uppå landzbygden tilhöllos at skaffa af
deras kyrkioherdar uti de församlingar de födde blifvit extraderade
attester utur kyrkioböckerne öfver deras ålder, som
hvart och et tiänstehion borde vara förpliktat åhr efter annat
at förvara och der det tiänst söker upvijsa, utom hvilka attesters
framteende ingen husbonde sig fördrista skulle vid böter
något tiänstehion antaga.
12:mo. Hos Rijksens Högh Ständer anhåller jämväl R.
o. A. uti Jönkiöpings lähn ödmjukeligen det i höggunstig åtanka
komma måtte, livad ansenlig omkåstnad som vid Rijksens
Ständers allmänne sammankomster til Rijksdagarne hela rijket
giöra måste, hvilken kunde för hvarjom och enom märkeligen
lindras i fal Rijksens Högh Ständer täktes gunstigt bifalla
och H. K. Maij:t underdånigt förmå at låta Rijksdagarne äfven
skie alternativement såsom uti gamla tijder händt, stundom i
Norrkiöping, undertiden i Vesterås, Giöteborg, Jönkiöping,
Upsala och stundom i andre städer uti rijket, hvilket om det
Tienstehions
ordningen
är klar.
År förut
infördt.
702
Adelns i Jönköpings län besvär.
skedde icke allenast hade en nyttighet med sig, utan åtskillige
och förnämligast den, at samma land eller province, uti hvilken
Riksdagen holtz, sparde en god dehl af herredagz-penningarne,
som nu utgifvas måste, men vijda större Rijksens almänna
nytta befordrades igenom sådant Rijksdagarnes ombytande, i det
landzstäderne uti rijket, hvar efter annan, kunde uti största och
fleurissantesta tilstånd upbringas, men Stockholm deremot icke
heller lidande blefvo, som eij allenast häfver den nåden at hysa
Deras K. Maij:ter med hofstaten och de Kongl. Collegierne, utan
och alla til rijket anländande främmande potentaters Ministrer,
hvilka stora förmåhner den starka Stokholmiska commercen
oomtalt åhrligen tilskynda staden eller invånarne capitale och
fast oräcknelige penningar, som landz-städerne til ingen nytta
komma.
I öfrigit önska uti Rijksens Högl. Ständers nåd och höga
gunst R. o. A. uti Jönkiöpings lähn sig städze inneslutna
vara. Stockholm den 22 Februarii 1727.
Uppå R. o. A:ns vägnar uti Jönkiöpings lähn.
Adolph Hermon Wrangel.
C.
Underdånigt memorial
på Ridderskapets och Adelens vägnar
uti Sehar åbor gs lähn.
(Besvärs-Deputationens ader.')
Såsom intet högre trycker störste dehlén af R. o. A. uti
Scharaborgs lähn, än at de på kiöpe-säterijerne måste vara
knechtehållet undergifne, tvert emot deras knechtecontract af
åhr 1684 med Hr Landzhöfdingen i orten ingånget, hvilcken
gravation ingen af Adelen uti de öfrige landzorterne här i
rijket äro betungade, undantagandes några fåå uti Elfsborgs
lähn, och såssom detta är aldeles stridande emot Adelige privilegiernes
.... som förmå det Adlens säterijer för alla onera
måtte vara befrijade, af hvad namn de och vara må, fördenskull
R. o. A. uti åfvannämbde lähn, som med knechtehållet
på deras säterijer äro besvärade, i diupaste underdånighet an
-
Adelns i Skaraborgs län besvär.
703
hålla, at få niuta deras adeliga privilegier och contract till
godo, hällst som här igienom ingaledes någon ny fördehl sökes
utan allenast den förmålm underdånigst begiäres, som de öfrige
deras medbroder och riddersmänn uti rijket erhållit; och på
det intet regiement eller nummern af rotarne skulle derigienom
förminskas, lärer på åtskillige oindehlte bondehemman uthvägar
nog finnas, så vähl uti lähnet såssom och besynnerligen uti
bägge de näst omgränsande lahn, att tillgåå, om det skulle
efterfrågas, så att indelningen på detta sättet blir intet rubbat
utan allenast något jämekad, emedan antahlet af rotarne eller
soldaterne härigienom eij förminskas, ty om detta besväret skulle
så continuera, kunde säterijets frijhets-förmåhner, som allenast
af ett hemman eller mantahl bestå, alsintet svara eller förslå
emot den last, som det häfver af soldaten. Hvarföre hemställes
allerunderdånigst E. K. Maij:tz allernådigste bijfall, att
en billig jämkning och lijkheet härutinnan kunde skie, hellst
och emedan nummern af slijke knechtar på säterijerne i hela
lähnet intet öfver 27 stycken skola sig bestiga.
2:o. I anledning af E. K. Maij:tz Secrete Proposition
angående skougarna, besynnerligen uti Scharaborgs lähn, anhålla
Adeln dersammastädes i underdånigheet det en dehlning
uti de mindre allmänningar, sochne- och bye-skogar kunde
skie och allernadigst beordras, hellst man förnummit hvad
skadelig fölgd den så kallade Skougs-coiiimissionen uti detta
åfvanberörde Scharaborgs lalin förorsakadt, sedan skougarna
dersammastädes blefvo samfällte och till allmänningar förklarade,
sa at nu för tiden ingen fullkomlig timmerstock uti
afvannämbde häradz- och socline-allmänningar utan med mödo
skall kunna finnas, derest lijckvähl i förtiden och i mannaminnet
capital skoug bade till timmer- och såge-stockar voro
till finnandes, jämvähl diurstand- och fougell-lekar sig uppehöllo,
som nu försvunnit medelst skougarnas vårdslösa utödande;
oacktat all den flijt och mödo vederbörande jägeriebetiänter
sig der vijd giordt, sådant att förhindra, så äro de
dock eij så många, att medan föret påståår der nedre i orten
öfver allt kunna hålla upsicht och ordning; fördenskull om
intet möijeligit voro, at hvad Skogs-commissionen uti bemelte
lähn uträttadt, aldeles kunde blifva uphäfvit och gå tillbaka
uti sitt förra stånd, så anhålles då underdånigst at åtminstone
få dehlning uti slijke små allmänningar efter hemman-tahlet,
sa at hvart och ett hemman må sedan vachta deras små
704
Adelns i Skaraborgs län besvär.
skougs-tracter, och den sin skougs-tract vårdzlöst föröder,
borde förutan laga plicht aldrig bekomma någon skoog mera,
då förmodeligen man innan kort skulle ögonskenligen skönja,
att oftabemelte små skogar skulle dageligen tilltaga och tiana
till en så stoor conservation för lähnet.
3:o. Såssom intet meer än en ort benämd Lungnåhs uti
Scharaborgs lahn är, hvarest qvarnstenar uthuggas och uti
bemälte lähn en myckenhet qvarnar, altså anhålla R. o. A.
dersammastädes uti underdånighet att hädanefter må blifva
förbudit utur provincien utföra och försällia någre qvarnstenar,
som nu på några åhr har skiedt, att en stoor qvantitet blifvit
till Noriet öfversända, hvilcket för provinciens invåhnare en
stoor dyrhet förordsakadt; och förmenes, om den handelen i
tid eij förekommes och hämnas, lärer innan kort qvarnstenar
fela och qvarnarna i lähnet blifva ödelagde, hvarigienom cronones
ingiällder så vähl som ägarens egen nytta med tiden
komma mycket att lida, och så mycket mera som de åboer
omkring Lungnåhs, hvilcka den handelen drifva, eij skola derföre
apart vara skattlagde, och cronan ingen fördel utaf denne
handelen häfver, utan alt uti några privata händer stannar
till provinciens märckeliga afsaknadt och omsidor ruin.
4:o. Nästan af samma beskaffenheet förevetter det och
med kallck och lijmsteen, som eij mer än deromkring Lungnåhs
och Kinnekulla finnes till någon öfverflöd, men åboerne
på några åhr så stegrat lijmmet, att den öfveralt i provincien
blefven en dyr vahra, som i förra tider eij kostadt meer än
en styfver skieppan på orten, när man sielf låtit afhämtan,
och 3 styfver skieppan när åboerne densamma i bygden låtit
föra omkring, men nu på sielfva orten tages både 3 och 4
styfver skieppan och 6 å 7 styfver när den föres af ägaren
omkring, hvilcket är mycket obilligt för en så öfverflödig inrijkes
vahra, som eij kan tryta, och borde altså den ingalunda
förhöijas till högre prijs än den i förtiden varit; anliålles
altså underdånigst at Hr Landzhöfdingen i orten samma oumgängeliga
vara kunde till ett billigt prijs taxera på sielfva
orten, men hvad det angår, då de sielfva föra sitt lijm omkring
i lähnet, kan det eij så just taxeras utan ankommer på
accord efter vägen och mihltahlet, och så mycket meer som
och desse åboer eij heller för deras kallck och lijmhandel äro
skattlagde eller derföre till cronan gifva någon afgift, kunna
altså eij lida någon skada af en skiählig taxa.
Adelns i Skaraborgs län besvär.
705
5:to. Adels-ryttaren samt hästen anhålles i underdånigheet
medan freed på ståår att aldeles slippa, men efter det
som sidst in pleno proponerades att gifva något vist till någon
cassa af hvart marcketahl, tyckes att ännu blifva svårare,
utan lärer något beqvämare förslag för R. o. A. dertill kunna
upfinnas så at när det behöfves, kan snart både karl och häst
vara i stånd igen.
6:to. Sökes i underdånighet en ändring derutinnan att
böuderne, som liggia på hållskiuss när, vid eller uti städerne,
eij må tillåtas att taga dubbla penningar, hvilcket allena tillkommer
borgarne i slijka städer, men om borgarne sielf eij
villia hålla skiussen, böör eij bönderna taga dubbla slusspenningar,
och tyckes oförgripeligen vara obilligt att den ena
bonden böör hafva derutinnan bättre villckor än des granne,
som boor allenast 1/2 eller 1/4 mihl ifrå den andra, hvilcket
härtill de resande (som) neder ifrå orterne, så vähl till Ricksdagarne,
som des emellan, mycket incommoderar, besynnerligen
uti Westeråhs, Kiöping ock Enkiöping samt Nykiöping
etc. Och är oss aldeles ovetterligit hvad foog och skiähl de
här till kunna hafva.
7:o. Oansedt uti allmogens besvär lärer vara påmint
angående måhlet, så anhålla och Adeln och Ridderskapet uti
Scharaborgz lähn, att och detsamma måste så vähl där som
uti de näst gräntzande provincier lijka stort öfver alt inrättas,
på det sättet at och rågen uti måhlet är begrepen och hädanefter
hvarcken råge eller kappe brukas, utan struket måhl
öfveralt, då mycket underslef i handell och vandell kunde
hemnäs.
8:o. Anhålla och R. o. A. uti lijka underdånighet, at
med den påbegynte commissionen öfver ballancernes uthredande
och räckenskapernas öfverseende måste fortfaras, och att
deras instruction i så måtto kunde inrättas att bemälte commission
som andra dommare frijare händer lemnäs at efter
lag och förordningar förbrytelserna, derest någon skulle finnas,
sielfva kunna afstraffa låta, och eij annorstädes för deras
giöremåhl vara ansvarige än inför E. K. Maij:t uti sittiande
rådh samt Höglofl. Riksens Ständer, som andra commissioner
här i rijket vahrit vahnlige.
På Ridderskapet och Adlens vägner uti Skarabårgs lähn
Conrad Sparre.
Adelm Protokoll, 1726—1727. II.
706
Adelns i Halland besvär.
D.
Adelns i Halland besvär.
(Besvärs-Deputationens handlingar.')
Ödmiukt memorial till Rijksens
Höglåfl. Stender.
Inför Rijcksens Höglåfl. Stender nederlägga samptelige
R. o. A. uti Halland efterskrefne ödmiuka ansökningar, nembligen:
l:o.
Att uti rust-tiensten må tillåtas förmedling äfven
som i rentan och persedlarna skier när ett frällsehemman blir
förmedlat, hafvandes och i gamble tijder vid månge frällsehemman
i Halland varit skogar och fisken, som varit i rusttiensten
anslagne till visst hardt-korn eller rustningz-marcker,
och således uti dhe gamle rust-tienstz-lengderne observerade
och införde, men sådane härligheter med tijden, som allt förändrar,
bortgångne, skogarne för öfver hundrade åhr sedan
utdöde, och så alldeles borta ifrån hemmanet, att intet trä i
manna-minne har varit där, och fiskena igienom sand både
ifrån hafvet, igienom sandbanckar och flygsand alldeles onyttige
blefne, men icke dess mindre är hijt intill derföre rustat af
den ordsak, att landz-betienten, som sammansättningarne haft
under händer, sagt sig icke understå giöra någon ändring,
hvarvijd det tijd efter annan blefvit stående, hällst man i
dhe förra tijder icke vettat, hvart ändring skulle sökias. Ty
anhålles ödmiukeligen, att vederbörande, som för sådane bortgångne
skogar och fisken hijt intill rustadt, måge igienom
öppen resolution befrias, antingen hemmanen äre förmedlade
eller eij, och dhe hemman, som äre förmedlade, eller hädanefter
förmedlade blifva, äfvenvähl niuta förmedling uti rusttiensten;
ty när ett crono- eller frällsehemman förmedlas, så
graveras intet bonden med flere perzedlar eller penningeränta,
än skattläggningen pålagt, varandes allt för svårt att rusta
och contribuera för den persedlen, jag intet äger eller har
någon nytta af.
2:o. Som uti Adelige Privilegiernes 21 §. intet är utsatt
huru ofta sammansätning vijd adels-rustningen skall skie, och
i Halland i många åhr ingen sammansätning varit, ehuru
träget man derom i landzorten anhållit, livillket en stor oreda
Adelns i Halland besvär.
707
ibland frällse-ägarne förordsakat, alltså anhålles ödmiukeligen,
att sammansätning må skie hvart tredie åhr, emedan ändringar
med frällse gemenligen skier hvart åhr, isynnerhet igienom
kiöp ifrån den ena possessoren till den andra.
3:o. Att provincien Halland må, hvad sallpetersiuderijet
angår, niuta en lijkhet med andre Sveriges provincier efter
instructionen, så att allmogen måge slippa den odrägelige kostnaden
dervijd med kietlars, brennevedz- och månge dagzverckens
anskaffande.
4:o. Efter 1648 åhrs contract hafva crono-allmogen i
Halland, innan landet alldeles afstodz till Sveriges crono, till
att slippa utskrifning och flere sådane crono-besvär, godvilligt,
utom deras vahnlige jordebooks ränta, påtaget sig 20 daler
smt contant och 6 lass ved till fästningarne, och trenne dagzverke;
sedan åhr 1651, då en dehl af förenämde crono-hemman
under titul af allodial-frällse kommo i privatorum hender, har
frällse-bonden en tijd samma 6 lass ved, efter dhe jempte
terminskatten och dagzvercks-penningarne blefvit cronan förbehålldne,
betalt med 6 marker smt, efter cronoverdering, sedan
är derpå räknad gevinst åhrligen, lijka som på andre jordeboks-perzedlar
efter Thomosmässe marckegång, då för någre
åhr sedan åhrligen gevinsten uphofs och i stellet jordeboksperzedlerna
i hehla lähnet anslogz till en viss summa penningar
i ond och god tijd, betalte frällsebonden af nya frällset
eller kiöpegodzen desse 6 lass ved åhrligen med 2 daler smt,
men nu är åter det uphäfvet, och bonden graveras med åhrlig
gevinst efter markegången inpå andra åhret, sedan han en
gång veden betalt efter cronovärderingen, så att bonden intet
vet när han clarerat sitt debet; anhålles allt derföre ödmiukeligen,
att det må bli ved dhe 2 daler smt åhrligen för samma
6 lass ved, antingen marckegången stijger öfver eller under.
5:o. Emedan någre bönder i Halland sampt giestgifvare
och frällsefougdar äga frällsehemman, dertill dhe i förmågo
af Adelige Privilegierne icke äre berättigade; alltså anhålles,
att dhe dhem måge afstå till en frällseman efter mätismanna
ordom, alldenstund deras gamble åtkombster och kiöpebref
oftast ingen köpeskilling eller penninge-ränta exprimera!, dertill
med torde en dehl eij kunna vijsa sine laglige åtkombster;
än torde här vijd möta den svårheten, att underdomaren vijd
penningarnes posterande, der köpeskillingen är utsatt, invender
sig intet kunna tillåta någon lösen tvert emot ett for
-
708
Adelns i Halland besvär.
melt skiöthe- och fastebref, som förmenes äga en lagvunnen
dombs kraft; hvarföre till att evitera processer i sådane måhl,
understelies ödmjukeligen, om icke domaren må befallas att
resolvera öfver lösen, utan anseende till någon lagfart eller
fastebref i en sådan possessors hand, som i förmågo af Adelige
Privilegiernes 27 § icke är berättigat att äga frällsemanna rätt.
6:0. Alldenstund vijd senaste 1723 ahrs Rijksdag intet
slut utfallit öfver jura patronatus, alltså anhålles, att till
undersåtarnes lijsa behörig ransakning deröfver må skie vijd
ordinarie häradz-tingen af Häradz-höfdingarne i landzorten uti
någon actoris officiosi och Consistorii fullmecktiges närvaro,
på det den Adelsman, som kan bevijsa sin rätt efter Kongl.
Resolutioner och Privilegier, må och niuta den till godo.
7:o. I lijka ödmiukhet anhålles, att en frällseman, hvars
hemman äre så belägne, att i brist af tillräckelige cronobönder,
dess frällsebönder oundvijkeligen måste undergå siusslaget till
en giestgifvare på ett cronohemman, må hafva den frijlieten,
att transportera giestgifverijet på ett af sine egne hemman
straxt der vijd beläget, att han således dess bättre kunde
hålla ordning ibland sine bönder till deras lijsa och den resandes
befordran.
8:0. Emedan Halland är af den situation och beskaffenhet,
att dess inbyggiare alldrig, ja icke i bästa åhren, kunna
föda sig af sin egen åhrsvext, utan nödgas åhrligen hempta
deras brödkorn i Skåne, derest dhe obligeras att kiöpa det i
städerne på det dyresta, alltså anhålles att Adelen i Halland,
som tränga till att kiöpa säd, måge nu som i forna tijder
hempta och kiöpa den på landet i Skåne af adel, officerare,
prästerskapet och bönder, och elljest byta med dhem, hvad dhe
kunna lia att aflåta emot spannemåhl.
9:o. Der någon Adellsman af tvång eller annan ordsak
sållt skattemanna-retten på något insockne frällsehemman,
som dageligen giordt och än gior arbete till säterijet, så anhålles,
att sådan rätt icke må nu längre än i forna tijder sig
extendera, nembligen allena till besitningz-retten; ty elljest
skulle ett sådant hemman alldeles emot sälljarens upsåt förbyta
sin insokne natur, Adelsmannen till allt för stor afsaknad,
liellst i desse tijder, då insocknet är underkastadt större
crono-gravationer än tillförene.
10:o. Att den, som possiderar odahl-frällse-godz och
arfvejord, i synnerhet säterij, eller nära säterij belägne inn
-
Adelns i Halland besvär.
709
eller utsockne frällsehemman, icke må tillåtas att igienom byte
abalienera dem till oskyllde och fremmande, emedan sådant
endast skier till att afskiära bördemannen conservera arfvejorden
vijd familien; ty om en sådan lägenhet sälljes, kan
bördemannen observera sin rätt, men igienom byte går arfvejorden
så tacite alldeles bort och bördemannen eller arfvingen
sällan belåten med vederlaget eller surrogato.
ll:o. Att en creditor, som har sitt vissa hypotheque uti
någon fast egendomb på landet, icke må vijd påkommande
disputer emellan honom och pantägaren dragas ifrån det foro,
hvarest panten är belägen, utan differencerne dem emellan in
foro rei sitaa först ransakas och dömmas, via juris obetagen.
12:o. Som ofta hender, att en frälsebonde sälljer sin År redan
skatterätt utom börd, ty anhålles, att Adelsmannen och reiraf &ahrsUtl
frällse-ägaren till samma hemman må, lijka som cronan till Regiers n™’
cronoskatte, vara berättigad sådant frälseskatte inlösa, och
frällsebonden skylldig att först tillbiuda huusbonden skatterättz-lösen,
och domaren i orten förbiudas att bevillja någon
lagfart derå innan en sådan frälsebonde först upvijsar husbondens
och Adelsmannens tillstånd att sällja sådant frälseskatte
till hvem han vill utom börd.
13:o. Sorn dhe ordinarie häradz-tingen i somblige härader Finnes redan
0,0 -i -j o a > r -1 -i . . ' -1, . vara resolverat
pasta hehla 3, 4 a 5 veckor, hvangienom allmogen 1 synner- hur siver uti
het mycket hindras icke mindre ifrån sitt egit arbete än frällse- menne besvär
ägarens tienst, hällst när bonden måste dageligen upvackta Kongl2 bei™m
dag från dag och vecka från vecka i osäkerhet, hvilken dagHoirätteifskan
dess sak må komma före; alltså anhålles det domaren må be- deröfver?
fallas, att när arbetet så ansenligit är, och sakerne så många
samblade till ett ting, att han icke tilltror sig dhem på någre
få dagar att afgiöra, han då igienom anslag någre dar förut
bör inkalla parterne till en viss dag, när han den eller den
saken företaga tencker, att icke den fattige rättsökiande må
igienom så långvarig upvacktning vijd tingen antingen utmattas
eller och afskräckias till att sökia rätten.
14:o. Som till ett rijkes och republiques oeconomie icke
ringa mackt der på ligger, att ungdomen updrages i studier
och boklige konster, och det faller icke mindre en stor dehl
af Adelen änn dhe öfrige stånden i desse medellöse tijder alltför
kostsambt, att hålla private prseceptorer åt sine barn, som
ofehlbart måste skie, när skolarne i rijket icke hålles i noga
upsickt, der till med är mycket svårt att få capable subjecta,
710
Adeina i Halland besvär.
sorn villja antaga conditioner hoos privatos, emedan dhe alldrig
så snart kommit till Acaademien som dhe gienast i synnerhet
i vår ort, sökia ordination till capellanier; alltså till
att rätt gagna den ömhet, som så vähl H. K. Maij:t, som
alla Sveriges Stender berömmeligen hysa för ungdomens education,
understelles, om icke någre visse lärde menn kunde
förordnas, som jempte probsten in loco ålirligen eftersåg och
igienom publique examina noga erforo icke allena scholsebetienternes
flijt och förhållande, utan och om methoden till
informationen, sambt huru det förordnade underhålld och dhe
förlänte beneficia rätteligen distribueras.
15:o. Att en skiählig moderation må skie uti contributionen
på dhe smärre frällsehemman, som ränta allena 10, 12,
16, 18, 20 och till 30 daler sint emot dhe större hemman om
40, 50, 60, 70 daler sint och deröfver, så att dhe senare betalda
mehra och dhe förra mindre i proportion af räntan; ty
som possessorerne äro alla undersåtare under en crona, sa synes
dhe och böra draga lijka last till cronans understöd.
16:o. Att Adelens insockne tårpare, som icke äga öfver
3 ä 4 skieppelandz acker, måge slippa alla cronoutlagor, hällst
dhe äre bygde på säterijetz egne ägor, hvarföre rustas.
17:o. Att en Adellsmau må tillstädias att bryta så många
frällse-hemman till tårp och fiskare-stugur, som han har lägenhet
till nära siökanten, och att dhe manspersoner, som deruti
komma till att boo och idka fiskerij, måge på någre ålir att
dhe bli rotade slippa alla cronoutlagor, undantagande mantahlspenningar,
emedan dhe elljest intet kunna bestå, eller bringas
till sådant fiskerij, men få dhe någon frijhet, sökia dhe dijt,
och då populeras landet till cronans större nytta i frambtijden.
18:o. Een dehl af kiöpegodzen i Halland äre så beskaffade,
att kyrkior äga deruti någon smör-ränta, 1/a, 1 å 2 lisp.,
som bonden ährligen i contant betalilar till kyrkiovärden, och
ehuruvähl frällsemannen äger contant ränta 3, 4 å 5 dubbel
ränta emot kyrkian, lijkväl i anseende till smör-räntan, städier
kyrkio-inspectoren bort hemmanet och gior förändringar med
åbo, frällse-ägaren alldeles ocommunicerat, hvilcket förordsakar
en allt för stor oreda och skada för frällseägaren, sorn pa
sådant sätt intet kan ha behörig vård om liemmanetz bibehållande,
bygnad och det mehra, och kyrkio-inspectoren frågar
alldrig vijdare derefter, utan lembnar den försorgen åth frällsemannen;
alltså anhålles i ödmiukliet, att vijd så beskaffade
Adelns i Halland besvär.
711
omständigheter frällseägaren, som för ett sådant hemman contribuerar,
rustar och elljest prassterar alla onera, som för ett
annat frällsehemman, må tillstädias en full disposition ensammen
och kyrkio-inspectoren anbefallas sig dermed icke
befatta, allena i rächningen uptaga åhrlige räntan och städian,
när den existerar, hvillken städia med kyrkoherdens bijträde
kan vijd hvarje ombyte med åboen accorderas efter beskaffenheten,
och den andelil kyrkian tillkomma bör, af frällse-ägaren
upbäras och lefvereras till kyrkiovärden emot quittence, så
att kyrkians hvillkor kan der igienom förbättras och icke förvärras.
19:o. Uti den förnyade Landtmätare-instructionen de a:o Remitteras tu
1725, 2 §. är befallt, att när ett hemman för skattlägningz 0ecommércie°h
skull aftages, böra alla hemmans-ägor afmätas, som uti byelagdewå^kauvara
liggia i skift med hvarandra, och att vijd sådant tillfälle Sen^lpriT’
Landzhöfdingen skall låta Cronans Befallningzman tillhålla
alla åboerne i byen att upvijsa sine tegor, sampt vara Landtmätaren
behielpelige uti det, som till en fullkomlig mätning
behöfves; så tillätes och uti 26 §. af förbemälte instruction,
att Landtmätaren private personers nödvendige mätningar emot
betalning må förrätta, när Landzhöfdingen det tillåter, och att
en viss förordning lär göras frambdeles hvad Landtmätaren
vijd slike private förrätningar skall för dess arbete niuta till
underhålld och resekostnad; som nu ofta hender att icke mindre
ett frällse- än ett cronohemman i byalag kommer för skattlägning
skull att mätas, då Landtmätaren bör hehla byelagetz
ägor geometrice aftaga, som förordsakar ett stort arbete, och
instructionen icke exprimera!- huru Landtmätaren skall vijd
sådant tillfälle förnöijas, befarandes man, att Landtmätaren
fordrar af requirenten betalning för hehla arbetet, som allt för
svårt skulle falla för ett hehlt, hallft eller 74-dels uti en
hehl by beläget crono- eller frällsehemman, som den gången
allena sökes förmedling på; alltså anhålles ödmiukeligen om
en nådig underrättelse, huru Landtmätarnes betalning på sådan
och flere hendellser proportioneras skall, antingen styckevis
efter hemmantahlet, eller så många dagar han på det till
skattlägning begiärte liemmanetz mätning anvenda kan, och
huru stor des dag-tractamente skall vara, att det icke må bero
på des egen discretion att begiära så mycket han sielf vill.
20:o. Adelen och Ridderskapet i Halland hafva icke Proponeras i
mindre än andra ståndzpersoner uti Halland mycket fägnat öfyerPBe3vUren.
712
Adeina i Halland besvär.
sig öfver den vijd senaste 1723 ahrs Rijksdag författade och
ntgångne nådige förordning till tienstefollketz sielfzvålldz hemmande,
men som allt hvad deruti är högst berömmeligen stadgat
till huusbondens faveur och nytta, angående tienstejohns
legande, upsägning och lönande, högst beklageligen vändes till
huusbondens större skada och afsaknad, i dy den huusbonde,
som nu steller sig Kongl. Förordningen till efterrättelse med
drängars och pijgors lönande efter taxan och legande i den
föreskrefne tijden, måste nu ofta bli utan nödigt tienstefollck;
ordsakerne kunna allt för vähl begrijpas, men icke stå till
att bevijsa, mindre förekommas. Understelles alltderföre Ricksens
Högh Ständer, om icke samma förnyade Tienstejohnsordning
kunde till någon dehl ändras angående löhnen, upsägningz-
och legotijden; ty hvad nytta, lydna och hörsamhet
skall eller kan en huusbonde vänta af ett tienstejohn, som
han, i frucktan att bli förlägen, nödgas hembligen sökia öfvertaga
med goda ord och löften af det, som lagen vijd svåre
böter förbudet, Gud är bäst bekant, om det icke skier.
21:o. Uti 9 §. af Adelens allernådigst förunte Privilegier
äre utsochne frällsehemman befriade för siussresor och det
mehra, som der upräknas, doch till att understödia hålls-siussen
när det omtränger; hvaraf man icke obilligt slutar, att frällsebonden
så mycket mehr synes böra vara frij ifrån ordinarie
siusslaget vijd giestgifvare-gårdarne, när ingen nöd fordrar,
utan tillräckelige cronohemman liggia så nähra giestgifvaregården,
att dhe kunna så mycket beqvämeligare underhålla
siussningen, som dhe intet äro besvärade med arbete åt någon
annan, der lijkvähl frällsebonden, fast han utsockne är, bör oftast
och hvarje vecka giöra arbete och kiörslor för huusbonden;
hvarföre anhålles ödmiukeligen, att frällsebonden må igienom
öppen befallning frijkallas för ordinarie siusslaget vijd giestgifvare-gårdarne,
der tillräckelige cronohemman äre på 1/16
eller lj mijhl nähra giestgifvare-gårdarne, på det sådan fördehlning
med siusslaget icke må bestå af crono-betienternes
sielfsvåld, som taga sig anledning af dhe senare orden i förberörde
9 §. om hålls-siussen.
22:o. I lijka ödmiukhet anhålles, att i provincien Halland
antingen en qvarne-commission må förordnas, eller och
att tingz-retterne måge hafva frija hender att med Hr Landzhöfdingens
approbation uti vederbörande undersåtares närvaro
undersökia och skiärskåda hvillka och huru många qvarnar i
Adelns i Halland besvär.
713
hvarje sochn och district skattas nödige, hafvandes [af] den svåra
och ogemena tårckan dhe framflutne åhren, i synnerhet 1718,
1719 och 1720, då dhe gamble skatlagde odahlqvarnar i brist
af vatn stadnat på 2 ä 3 månaders tijd, allmogen sedan dhe
sa måst föra deras melld 3 a 4 mijhl, varit nödtvungne upsökia
nya qvarnstellen i beckar och renlar, som aldrig tryta
vatn, och derföre äre landet mycket nödigare än mångå gamble
qvarnar, som doch klandra derpå, hvillket redan förordsakat
trätor och processer, som än stå oslutne i förventan af ett vist
reglement för domaren.
23:o. Ehuruvähl månge Kongl. Förordningar lembnat R. o.
A. den samme förmohnen öfver sine betiente och upbördzmenn,
som cronan öfver sine, så att onödigt skulle synas derom giöra
någon ansökning, hellst dhe alltijd tillförrene varit förbundne
att stå till rätta och svara i det foro, hvarest dhe sin tienst
och upbörd haft, oacktad någon, innan dess fehlacktigheter blefve
kunbara, antingen gienom avancement eller elljest flott ifrån
den orten; lijkvähl, som [i] dhe senare Adelige Privilegiernes 18
§. de anno 1723 icke vidare nembnes om sådane Adelens betiente,
som blifva något skylldige på renta och upbörd, änn
allena tillägger Adelsmannen praeferencen i dess egendomb framför
andra creditorer, som icke hafva någon privilegierad rätt,
men icke om dess lagförande, som i dhe förra Kongl. Förordordningar,
alltså på det det icke må stå i domarens behag att
vijsa en Adelsman till en sådan dess betientes senare forum
domicilii eller att föllja honom efter, hvarest han stadnar i
rijket, anhålles ödmiukeligen att en sådan betient, som är
befunnen oricktig och blefven skylldig på sin upbörd och förde
disposition öfver ens annars godz och bönder må undergå ransakning
och domb i det lähn och ort, hvarest han haft upbörden
och niutet sin löhn derföre. Sveriges fundamental-lag säger:
der gierningen är giord, skall mannen dömmas, och böta der
han bor.
24:o. Angående attesten på inlefvererade frällse-skattläggningar
till Landz-Contoiret.
25:o. Om Säteri-rusthåll.
26:o. Angående fardag öfver bördkiöpte Strö-frällse 1).
’) De tre sista punkterna äro i afskriften endast rubricerade.
714 Adelns i Nylands och Tavastehus län besvär.
E.
Ridderskapets och Adelns i Nylands och Tavastehus län besvär
deli 10 Oktober 1726.
{Besvärs-Deputationens handlingar.)
Underdån-ödmiukt Memorial,
Ehuruväl högvälborne Hr Baron och Landzhöfdingen Stierncrantz
uppå begäran genom allmän antydan velat låta sammankalla
samptelige it. o. A. af des höfdingedömme allena till
den ända at utvällia sig deputerade och fullmechtige till den
påbudne Rickzdag, emedan dhe eij äro af den förmögenheet, at
dhe af hvar familia förmå eller kunna komma till denne
Rijkzdag, men det blifvit genom omilda menniskiors påtahlan
contramenderat och tilbaka satt; fördenskull har undertecknade,
sedan vij corresponderat med våpa medbroder, härmedelst
skolat inkomma och ödmiukeligen andraga våra högste angelägenheter
nembligen:
l:mo. Beklaga sig samptelige R. o. A. af Nyland och
Tafvastehuus lähn högeligen att dhe vijd 1723 åhrs Rijkzdagh
i deras frånvaro och emot dhe Finska Ständers bevillningh
äro pålagde och betungade med svåre contributioner, löhn- och
betalningz-afgifter, och ändoch man vijd den här i landzorten
håldne Kongl. Commissionen vijst med ehrhåldne laga attester
af dombstolarne vår oförmögenheet och att vare gårdar och
hemvister varit af fijenden ruinerade, som ännu eij kommit i
fult bruuk och stånd, sampt at vår lösa ägendomb är gienom
fijendens infall, fångenskap och flycht bortkommit och åtgångit,
därtill och kommit och oss träffat svåra missväxt-åhr, som alt
är lageligen bevijst, så har doch den Kongl. Commissionen
emot des instruction eij kunnat oss därifrån befrija; fördenskull
ansökie och bedie underdån-ödmiukeligen at varda befrijade
för berörde contribution, särdeles och i synnerheet för
löhn- och betalningz-afgiften af characteurer, i synnerheet å
den som eij vunnit nogon förbättring å caracteurer, efter som
det är svårt och oskiäligt at betala för det man giordt sig
meriterat till ett hedersnampn, därmed man bör förvärfva
något mehra gådt men icke plichta med penningars utgift för
merit och dygd eller ehrhållen nåd.
Adelns i Nylands och Tavastehus län besvär.
715
2:o. Det har samptelige R. o. A. af Nylandz och Tafvastehuus
lähn 1723 genom underdån-ödmiukt memorial §: 2 besvärat
sig öfver den odrägelige tijonde-afgiften, som särdeles i
Nyland frellse- som skatte- och cronohemmanen betungas med
öfver deras utsäde, sampt öfver dhe höga och svåra mantahlen
frällse-gårdarne påföres, däröfver Kongl. Maij:t nådigst resolverat
d. 26 Octob. 1725 och remitterat detta måhl till Hr
Landzhöfdingen i orten, som eij någon boot härå kunnat skaffa,
eij heller den i orten öfverståndne Kongl. Commissionen, oansedt
därom doch blifvit ansökt; fördenskull ansökes ödmiukeligen,
att tijende-afgiften måtte proportioneras efter utsädet
och at mantalen äfven måtte förmedlas efter befintelig jord
och appertinentier.
3:o. Har jembväl uti förberörde memorial §: 6 blifvit
klagat och ansökt, att emedan här i landzorten een heel gård
eller helt mantahl icke äger utsäde eller andre appartinentier
emoth 1/2, ja 1/4 gård i Sverije, at därutinnan med ränttornes
utbetalande måtte een lijkheet träffas, hvilcket Kongl. Maij:t
remitterat nådigst til! Ständernes sammankomst; hvarföre bedie
vij och at detta måtte i consideration komma; men så vijda
att detta skulle röra indelningzvärcket, at doch een och hvar,
som härutinnan lijdit, måtte uti cronones extraordinarie utgifter
och contribution niuta någon lindring.
4:o. Ansökes i lijka ödmiukheet at handelen å Revall
efter högstbemälte Kongl. Maij:tz nådigste Resolution och dito
§: måtte fastställas, efter som vij eij begäre annat dijt föra
än veed, trävärcke, salt och färsk fisk och därifrån efter högstbemälte
tillåtelse allena hempta spanmål, hästar, hampa, lijn
och lijnfröö, som för denne landzort är aldeles nödig och oumgengelig
efter som åftast missväxt-åhr på spanmål denne landzort
infaller, ja åfta så att lijn och hampefröö utgåt i hela
landet, det dhe sig från andre landzorter sedan måtte anskaffa,
5:o. Så har och R. o. A. tilförene ansökt §: 13 att deres
och försambliugens vota och skiälige kallelse vid prästers tilsättiande
i församblingen måtte giälla och i acht tagas, däröfver
Kongl. Maij:t i mehrhögstbemälte resolution anvijst Adelén
till deras i nåder förunte privilegier och 7 §, men biskopparne
och Consistorium sådant oachtat icke tillåta församblingarne
at vallia sig en körckiovächtare, mindre nogon präst; dy bedie
vi ödmiukeligen at här uti en förordningh måtte stadgat blifva
Gås förbij
emedan thetta
är afgiort uti
et särskilt
betänckande.
716 Adelns 1 Nylands och Tavastehus län besvär.
och att Adelens och församblingens vahl och kallelse måtte
considereras och i acht tagas.
6:0. Det är vähl i Kongl. Maij:tz Körckiolag förordnat,
at körckiomedlen skall i kyrckian uti en kista förvaras, hvar
till körckioheerden, körckiovärden och en af körckiones sexmän
hör hafva hvar sin nyckel, men huru det efterlefves utvijsar
ährfarenheten i så måtto, at en dehl kyrckioherdar tillsättia
efter behag en sådan körckiovärd, som tillika med pastoren
så disponerar körckiomedlen at icke een daler finnes i kyrckian
och aldrig vijst nogon redogiörelse därföre och, som mehra är,
angripit körckiones möbel och zijrater, dem förskingrat och
försålt, som nogsamt är bevijsligit; hvarföre vore önskeligit
at en af Adelen i sochnen eller, där den icke finnes, nogon
en annan hederlig och troovärdig ståndzperson i häradet eller
sochnen skulle hafva direction öfver körckiomedlen, för livilcken
körckiovärden måtte vara förplichtat at åhrligen giöra redo
och rächning för kyrckians inkomster och utgifter, då skulle
värckeligen rönas och finnas den nytta, som det med sig hade
och at kiörckiorne och Herrans huus icke blefvo så utblåttade
som dhe äro.
7:o. Såssom Landzhöfdingen i dess höfdingedömme beträder
ett så högdt, och förnämt ämbete, som skall handhafva
rättvisan och hela landetz economie, ja och representera Kongl.
Maij:ttz egen person i dess värdigheet uti befallandet, hvilcket
synes mycket föringas i det Landzhöfdingens vicarier skola allena
administrera ett sådant högt embete, ty aldrig hade det 1
forna tijder varit hört att R. 0. A. af en lieel provincie hafva
aflagt sin hyldningzeed för en Secreterare eller Cammarerare
allena i vråer och att en regementz-officerares vijd recreuteringar
approberande och casserande af manskap och annat
befallande skall dependera af ringare personer än dhe sielfve
äro; man vill förtiga hvad för klagan i gemeen där öfver är
och huru det administreres; dy är vår underdån-ödmiuke begäran
att enär Landzhöfdingen rees ifrån höfdingedömmet antingen
efter Kongl. Maij:tz befallning eller med permission utur
lähnet, ded då kunde någon förnemblig ståndz-persohn, som
boor i höfdingedömmet, antingen han vore i tienst eller eij,
men doch hade een generals eller regementz-officers characteur
och qvalificerat at förrätta ett så högdt embete, at een af slijka
personer kunde af Kongl. Maij:tz befullmechtigas att förrätta
Landzhöfdinge-embetet i ordinarie Landzhöfdingens frånvaru,
Adelns i Nylands och Tavastehus län besvär. 717
på det ett så högdt ämbete altid måtte behålla dess värdigheet,
8:0. Det har Kongl. Maij:t af högstbemälte resolutions
8 § anvijst R. 0. A. af Nyland och Tavasteliuus lahn deras
ansökiande örn eftergift å gamble hallander och restantier till
den i orten anbefalte Kongl. Commissionen, men som berörde
Commission detta måhl icke uptagit, dy i anseende till det
vare angelägne skrifter med all annan ägendom är genom fijendens
infall bårtkommit, anhålle vij yttermera att slijke gamble
ballancer måtte ouppåtalt blifva och i förgiätenheet lämbnas.
9:o. Sammaledes påminne vij yttermera ödmiukeligen att
ehrsättningen för oredusebla och indragne kiöpegodz måtte omsider
med dess återgiäldz-ränttor föliia och een och hvar
återkomma tili sin bårtmista ägendom.
10:o. Emedan en och hvarstädes hoos alle Stånd finnes
halfvuxne drängiar, ja många, som eij kunna med sitt arbete
förtiena sig maten eller födan, mindre någon löhn, men äro doch
opförde i mantalslängden i fruchtan för det sådanne påikar eij
skohla antechnas för löösdrifvare; fördenskull ausökes at contribution
kunde modereras till helften emot een full dreng,
jembväl tienstefolckz contribution modereras i gemen där nogot
skulle bevillias, emedan vij eij kunna eller förmå gifva tienstefolcket
så stor löhn som i Sverije.
H:o. Och såssom Kongl. Maij:t redan åhl- 1721 genom
allmän publication och påbud i Sverije nådigest anbefalt at
alle flychtingar ifrån Finland skulle förfoga sigh hem till sine
landzorter, så är doch een stoor deel af gement folck qvar
blifven, utan har till öfverflöd i desse framflutne åhren som
och i åhr förafskiedade dragouner och soldater af Finsk nation,
friska att arbeta, jembväl annat ungt folk dels hembligen begifvit
sig till Sverije dels blifvit förpassade tvert emot Kongl.
Maij:tz Förordningar i dy måhl, hvarigenom en stoor brist är
på tienstfolck här i Nyland kommit. Dy anhålle vij underdån-ödmiukeligen
at det måtte stadgat och påbudit varda, at
alt tienstefolck ifrån Finland, som sig i Sverije uppehålla,
måtte förplichtas vid hårt straff at begifva sig till sina förre
hemvister igien ock at ingen vijd anseenligit vijte må understå
sig dem hysa eller behålla på det att och detta land ma
komma i bruuk och stånd igien.
I2:o. Det har mäste dellien af R. 0. A. efter deras underdånigste
plicht i denne framflutne krigztiden tient Kongl.
718 Adelns i Nylands och Tavastehus län besvär.
Maij:t dels under landtmilitien och een deel under ammiralitetet,
hvarigenom dhe kommit i olägenheet i fångenskap, deras
hustrur och harn å een långsam flycht, deras egendom i löst
och fast af fijenden skiöflat och ruinerat, så at dhe och deras
hustruer och harn nu sittia desmedelst i största älende och
fattigdom!), oansedt dhe och deras änckor och harn hafva
underdånige fordringar hoos Kongl. Maij:t för resterande löhner
och upbrachte prijsar, däraf Kongl. Maij:t eij ringa nytta haft,
men dhe eller deres barn ännu icke ett stycke bröd; fördenskull
bedie vij underdån- och ödmiukeligen, at krigzbetienternes
resterande löhner och andehlar för upbrachte prijsar för slijke
betienter här i Finland, i anseende till deres lijdande och stora
trångzmåhl, kunde utan längre förhalande hetalt blifva och
där det för alle eij vore tillräckeligit, at doch änckior och
faderlöse barn åthminstone först måtte få hvad dem tilkommer,
på det deras tårar och klagan eij ma draga vijdare straff
öfver land och folck, det man befarar så frampt dhe eij blefvo
hulpne.
13:o. Såssom någre Ålänningar tagit sig den oseden alt
sedan fredzslutet och seglat med sina fahrkåster hijt till Nyland,
men i synnerheet till Tenala sochn och drifvit een
ocristelig handel, därmed dhe taga vedlast af allmogen och
behålla först halfva lasten i fracht, dess utan skall redaren
hålla dem hela vägen med maat och dricka, gifva dem till
gåfver een tunna råg, een koo och derbredevijd drifva dhe landzkööp
och upkiöpa boskap, fåhr, smöör och humbla, därigenom
man den olägenheet häfver at dhe, som ifrån flychten hemkommit,
icke ännu kunnat få betarfvelig afvell på sina gårdar
och hemman, utan måste och een och annan desinedelst lijda
brist i sina huushåld på lijfzmedel och uppehälle sampt öfverföra
oförpassat tienstefolck och förrymmare; och som detta alt
sträfver emot Kongl. Maij:tz Förordningar i dy at cronones
skog blifver uthuggne och utödde, så är och alt landzkiöp
emot handels-ordinantien med mehra förbuden. Hvarföre och
i förmogo af alt sådant förmode och bedie vij att desse måtte
genom förnyad förbudh ifrån en slijk sträf bar handel blifva
förbudna at komma till denne ort, efter som dessutan finnes
skutor i orten, som kan afföra hvad een och hvar har at
föryttra.
14:o. Det har af uhrminnes tijder Kimmitto och Tenala
sochnar såssom grannar förbyt sins emellan salt fisk och
Adelns i Nylands och Tavastehus län besvär.
719
spanmål till deres huusbehof allena i skiäregården, hvilcket
tullbetienterne vill förmehna och förbiuda, som doch icke synes
sträfva emot förordningarne om den ena grann byter sig een
tunna spanmål emot fisk som han kan aflåta, det eij kan
ansees för nogot landtkööp; men så vijda detta dem emellan
eij skulle tillåtas, begiäres ödmiukeligen att i Tenala vijd
Lindoo kunde utsättias och bevillias een marcknadzdag å den
30 Sept. emedan desse begge socknar eij af förberörde vahror
kan umbära den andre.
15:o. Beklaga sig R. o. A. och alle i gemen ifrån Finland
öfver den taxa Magistraten i Stockholm gior å den inkommande
veed ifrån denna landzort, hvilcket skiäligen disputeres;
man vill förmoda att vij dependera allena utaf vår
Konung och Öfverheet, men icke utaf Stockholms Magistrat;
så betar och ingen Öfverheet eens frija disposition om dess
vählfångne ägendomb, hvarföre är sälsamt, oskiäligt och orimmeligit,
att Magistraten i Stockholm skall vara autoricerat
att beläggia nogon inkommande vahra med taxa, särdeles och
i synnerheet å den här ifrån Finland kommande, som så långt
och med en så stoor hazard föra vår vahra till sahlu, så
frågas och hvij icke Magistraten kan åläggia taxa å andre
utländske och inlendske inkommande vahror eller å een aln
kläde etc. och annat kram, som man i staden måste kiöpa,
därvid man doch finner, at hvar och een rår om sitt godz
och ägendom, dy måste jag och kunna disponera det som mig
tilhörer, än skiönt det vore ved Stockholms bryggia. Dett är
ju en gammal lag och allmän sedvana, att den, som icke vill
gifva för mitt godz det jag begär, så får han låta det fahra,
efter som jag måste råda om mitt godz och en annan om sina
penningar; och så vijda een och hvar eij vill lijda nogon
våldsamheet och röfverij på sin ägendom, lärer man hafva
återhåld framdeles at föra nogon veed till Stockholm, därmed
att bringas i förtreet och olägenheet, som är at våra fahrkåstar
blifva förde ifrån ena stället från broon till den andra
och således utdraga och förhala tijden så at ofta blifvit een
resa så medelst försatt, säl Haren eij till ringa skada och afsaknad,
hvarföre anhålles och begiäres underdån-ödmiukeligen
att denne veed-taxa måtte blifva uphäfven, afskaffat och förbuden.
16:o. Emedan Storfurstendömmet Finland är så vidt afläget
ifrån Sverije och Stockholm, at Ständerne icke utan
720 Adelns i Nylands och Tavastehus län besvär.
svårheet och stoor omkåstnat, ja åfta med lijfzfahra kan
komma till dhe allmänna Rijksens Ständers sammankomster
i Stockholm, det dhe doch hvar för sig giärna önska; så är
i förra tijder så i glorvyrdigste i åminnelse Konung Gustaf
Adolfs och sedan glorvyrdige i åminnelse Konung Carl Gustafs
tijd åhr 1657 afta i Abo och annorstädes efter påbud och befallning
de Finska Ständer kommit till sammans, där beviliiat
och slutit hvad som till Rijksens tienst, understöd och det
allmänna bästa angåt och vidkommit; hvarföre är vår oförgripelige
önskan, at där Hans Kongl. Maij:t och Rijksens
Ständer så behagar, det och oss vijd sådanne händelser och
när Rijksens tarfver så fordrar kunde tillåtas Ständernes
sammankomst här i Finland uti en af Kongl. Maij:tz höga
mäns närvara, som angelägenheterne kunde proponera, villiandes
vij då i ali giörlig måtto efter all undersåtelig plicht och
förmögenheeth understödia och hielpa i alt hvad som Rijket
och dett allmänna hästa fordrar och därföre våga lijf och
blod. Datum Tenala i Nyland den 10 Octobris 1726.
Uppå samptelige Ridderskapetz och Adelens vägnar uti
Nyland och Tafvastehuus Lähn,
C. Henr. Ekestubbe. D. WulfCrona.
Lars Hinrich Hästsko.
F.
Ridderskapets och Adelns i Kymmenegårds, Nylands och
T av astelius län besvär.
(Besvärs-Deputationens handlingar.)
Stormäcktigste Allernådigste Konung.
Vid denna af E. K. Maij:t allernådigst anbefallte Ständernas
sammankomst finner R. o. A. af Kymmenegård, Nyland
och Tafvastehuus lähner sig högst förbunden att prijsa
den stora och allzvålldiga Guden som bekrönt E. K. Maij:tz
högstlåfvärde regering med mycken lycka, välsignelse och förrnåhn
samt uppehållit E. K. Maij:t ock det Kongl, huuset
vid en högstönskelig hälsa och all Kongl, välmågo; hvarjemte
vij icke mindre för vår deel med underdånig vördnad
Adelns i Kymmenegårds, Nylands och Tavastehus län besvär. 721
erkenna den höga vårdnad ock omsorg E. K. Maij:t dragit
för des rijkes, vårt kära fäderneslandz välfärd, trygg- och
säkerheet; hvaraf vij taga så mycket större deel som det förflutne
långsamma och förödande krijget intryckt i synnerhet
hoos oss så diupa såår att de icke utan en nährande ock
vederqväckiande frijd stå med tijden att heelas ock botas.
Och som vij nu vid detta tillfälle få i underdånighet träda
fram för E. K. Maij:tz höga thron, vare underdånige besvär
att nederläggia, så täcktes E. K. Maij:t med nåder ansee hvad
vij till vår conservation ock uprättelse ärom högstnödsakade
med diupeste soumission att andraga, varandes icke någre af
E. K. Maij:tz trogne undersåtare mehra beträngde ock i ett
uslare tillstånd stadde än vij uti denne förstörda och illa medfarne
orten.
Yij skulle nu billigt i anseende till den hugneliga frijdens
åthniutande lämna i förgätenheet all den nöd, jämmer ock
vedermöda, som det för några åhr sedan öfverståndne svåra
ock blodiga kriget oss tillskyndade; men som vårt närvarande
mödofulla väsende tagit derigenom sin första uprinnelsse, kunna
vij icke förbijgå att omröra hura som vi alt ifrån krijgetz
börian intill denna stund varit uti ett stadigt afftagande, hvaremot
plågorne sig på mångahanda sätt hoos oss ökt och förmehrat,
ty sedan vij de första åhren alt in till 1713 varit
underkastade otaliga besvär ock plågor af giärder, contributioner,
durchmarcher, och förutan svåra recreuteringar har våra
bönder esomoftast måst tåga i fällt, oss uti vår näring till
mycken skada och förderf; så i det stället vij tänckte att för
alt sådant kunna niuta ett säkert beskydd och försvar, vardt
icke dess mindre landet af en grym fiende plötzligen intagit
och vij med förlust af all vår egendomb störte uti en bedröfvelig
flyckt, som var så mycket mehra tryckande som den
samma påstod uti 8 åhr, ock vij under samma tijd månge
ödetz vidrigheeter måste ehrfara, att eij förtiga det ock de
ibland oss finues, som vid Ryssarnes härjande ock brännande
här i Sveriget andra gången blefvo plundrade. Vid fredens
änteliga ehrhållande började fuller vårt håpp att stiga, i mening
det olyckan nådt en önskelig ända, hvilcket dåck vida slog
feelt, i det vij vid återkomsten till landet måste beklageligen
finna våra huus ruinerade, åkrar och ängiar skoggångne, fiskerierne
bårtskiämbde, våra bönder uthplågade, ingen tillgång
på hästar, boskap och creatur; ja det som värst var, att den
Adelns Protokoll, 1726—1727. II. 47
722 Adelns i Kymmeneg&rds, Nylands och Tavastehus län besvär.
ena icke kunde hielpa den andra, utan alla lijka illa nödställte;
däck läto vij icke ändå modet alldeles falla, utan
tänckte genom den Högstas välsignelsse att kunna komma till
någon förmåga ock nya krafters återhemptande, uti hvilcken
förliåppning vij det ena åhret effter det andra framhärdat, men
hijttills, Gudi klagat, förgiäfves, hälst en långvaracktig missväxt,
som nu uti 5 ahrs tijd å rad helt bedröfveligen conti nuerat,
oss alldeles utmattadt, hvarjemte olycka och siukdom på hästar
ock creatur äfven hindrat våra gårdars cultur ock uprättelse
utur det iråkade svåra ödesmål. Hvad nu detta icke hunnit
at giöra vår lefnad tung och besvärlig, så hafva desse åhrens
contributioner icke ringa ökt bördan, hvarvid höglåfl. Rijksens
Ständer vid deras bevillning icke giordt den ringaste
reflection på våra hafde olyckor, utan hafva vi med dem
såsom långt förmögnare kommit at utgiöra samma ock enahanda
contributioner, de för oss varit så anseenligen stora, at
vij uti vår välmackts tijd dem större icke förmåt att draga;
vij hade lijkväl tänckt att lijka som den friska ledamoten
plägar draga för den siuukas heelande all ömheet ock skiötzell,
på det den så mycket förr måtte komma sig före ock
sedan vara de andra lemmarna till gemensam hielp, det de
lijkaledes hade sig åtagit att hålla i tyngsta ändan så länge
ock till dess vij hunnit at repa oss och kunnat komma i
något bättre stånd; men emedlertid hngnar det oss, det vij
till att så mycket mera betyga vår undersåteliga zele och troheet
liafvom fåt upoffra till rijksens tienst det endaste som
undan fienden blifvit bärgat och af en förstörande flyckt oss
öfrigt varit lämnat. Af alt sådant har nu vårt elände stigit
till en så hög grad, att dess smärtefulla klänning icke står
att beskrifvas, kunnandes vij den till alla dess omständigheeter
icke utan blyggsell uptäckia, emedan våra villckor i
all sanning sämre äro än allmogens, hvilcka så slätta ock
ringa de ock månde vara, däck icke kunna komma uti någon
parallelle med vår uselheet; ty ehuru svårt det månde vara
för bonden at svälta ock nähra sig af en ovahnlig spisning,
som i hungersåhr måste tillgripas, så är det däck långt svårare
för en deel af oss, som skola participera uti det förnämbsta
Ståndet i rijket, att vara så diupt i fattigdomb och armod
insänckte, att man för sig och de sina äfven måste klaga
öfver brist på nödtorftigt uppehälle; ock hvad som än mehra
grämer en ock annan, är det att icke kunna lämna sina barn
Adelns i Kymmenegårds, Nylands och Tavastehus län besvär. 723
den upfostran och education, som deras Stånd kräfver, utan
nödgas med ängslan låta dem växa till uti en bedröfvelig
okunnigheet, så at denna ortens R. o. A., som lijkväl haft
sådanne förfäder, hvilcka varit rijket både till lustre och förmåhn,
icke kunna giöra sig det håppet om deras efterkommande,
utan att deras familier måste således gå under och
blifva i mörckret.
Som vij nu således, Allernådigste Konung, af svåra krigzåhr,
en långsam flyckt, många åhrs missväxt ock andra tillstötte
olyckor blifvit skillda från all vår egendomb, och vi
icke kunna afse medell ock uthvägar, hvarigenom vij skulle
kunna komma till någon förmögenheet så länge missväxsten
och contributionerne icke uphöra, så anhålla vij underdånigst:
l:o. Det E. K. Maij:t i nåder täcktes befria oss för
frälssehemmanscontributionen jemte löhn- och betalningzafgiften,
hälst våre hemman äro i ett så slätt stånd att de föga mera
i dessa förflutna hungersåhren af sig kastadt än uti contributioner
ock uthlagor upgådt, hvarigenom vi icke af dem kunnat
hafva någon understöd uti vårt stora trångzmål, som dock
högeligen varit oss af nöden; och som
2:o en stor deel af våra frälssebönder skulle högeligen
betarfva någon frijheet till hemmanens uprättning, men förmedelst
vår tårftigheet hafva vi icke kunnat effterlåta den
åhrliga räntan, hvarföre de icke heller lijkmätigt Förordningarne
fädt åtniuta någon frijheet på E. K. Maij:tz och cronones
upbörd, hvaraf handt det bonden hvarcken mäcktadt att betalda
till cronan eller till frälssemannen det som af hemmanet
bort uthgå, i det stället där han af cronan haft frijheet, har
han då kunnat betala räntan till huusbonden; i anseende hvartill
vij det för en special nåd skulle med ali underdånighet
ärkenna, om E. K. Maij:tt i betracktande af vår nöd och att
de generale Förordningar icke uti ett af fienden förderfvat
land så stricte kunna fölljas, allernådigst förunnar åboerne
uppå slijka förlammade och ödeliggande frälsehemman så många
frijheetzåhr för cronones extraordinaria, som effter tingzrättens
ompröfvande finnes vara nödige till slijka hemmans uprättande,
utan afseende till det frälssemannen af sin ränta
kunde bonden eftergifva; och ehuruväl det i förstonne vill
synas som vore det en mycken afsaknad för publico, så är
däck nyttan större som i längden deraf kunde härflyta, medelst
det hemmanen blefve uti ett gådt stånd bräckte ock böndren
724 Adelns i Kymmeneg&rds, Nylands och Tavastehus län besvär.
således förmögne att sedan så mycket ricktigare prsestera deras
crono-uthlagor;
3:o. Emedan detta landetz R. o. A. nu mehra ock sedan
reductionen dem öfvergådt besittia heelt ringa frällsegodz, utan
hvad de till större deelen innehafva äro slijke reducerade
gårdar, för hvilcka de af Kongl, benådning fådt rusta; fördenskull
är deras underdåniga anhållan, som possidera cronosäteri-rusthåld,
att som E. K. Maij:t dem nådigst i det öfriga
bibehållit vid säteries-frijheeten, det de vid contributioners
utgiörande, hvarifrån till bättre tijder förväntes en nådig förskoning,
mätte vinna samma consideration som andra allodialfrälse-säterier.
4:o. Alldenstund åthskilliga af oss icke förmåt, ehuru
högdt de ock hafva sig angripit, att afbörda sig dessa åhrens
hemmans- och folckzcontributioner samt löhn- och betalningzafgifften,
varandes icke heller all tijonden betalt, ock de således
hafva att befara för hvad som resterar en svår execution i
huuset, hvarmedelst det endaste lärer tillgripas ock dem afhändas,
som däck till dageligit bruuk nödvändigt behöfves;
fördenskull fly de i diupeste underdånigheet till Eders Kongl.
Maijitz ogemena nåd, att hvad som uppå dessa åhrens contributioner,
löhn- och betahlningzafgifften samt tijonden än kan
restera allernådigst måtte efftergifvas, varandes E. K. Maij:tt
ock rijket icke så mycket betient med dessa restantiers indrifvande
som ju de deraf taga en långt större afsaknad, i
nådigst betracktande at slijke oförmögnes egendom allenast består
uti ringa huusgeråd, kläder och dragare, som äro dem så
omisteliga som deras huushåldning elliest icke kunna bestå,
utan måste genom en sådan ynckelig boetz rubbning förfalla
till en ändtelig undergång.
5:o. Beträffande tienstefolckz contributionen, så emedan
af gammalt i anseende till penningebrist dem icke större löner
blifvit bestådde, än som till nödvändige kläder upgådt, hafvandes
ock altijd varit vant dem med klädespersedlar att
aflöna, och tillåter än mindre nu landetz medellösa tillstånd
deras löner att förhöija, hvarigenom som de icke hafva något,
hvaraf de kunna contribuera, så kommer huusbonden att stå
för betalningen så framt han skall få folck i sin tienst; i anseende
hvartill anhålles underdånigst det R. o. Arns tienstefolck
för vidare contributioner lijka nådigst måtte förskonas.
Adelns i Kymmeneg&rds, Nylands och Tavastehus län besvär. 725
6:0. Uppå R. 0. A:ns uti Nyland och Tavastehus lahn
vid senaste Rijkzdag giorda underdåniga ansökning, att alla
gambla restantier måtte lämnas i förgiätenheet, har fuller E.
K. Maij:t nådigst resolverat, att en Commission af vissa utaf
hvart Stånd skulle förordnas, som om ballancernes beskaffenheet
skulle undersöka samt till huru mycket de samma sig
kunna bestiga; men så täcktes E. K. Maij:t allernådigst considerera
att dessa restantier härröra ifrån långliga tijder och
att det fiendtliga infallet sedermera emellankommit, hvarigenom
äfven den egendomb, hvarmed sådant skulle betalas,
stadnade i fiendens händer, så att således oförgripeligen högsta
rätten icke synes mehr än en gång kunna hafva rum, hälst
sedermera så många andra slagz olyckor oss tillstött, hvarjemte
och våra qvittencer, räckningar samt liqvidationer och
andra angelägna skriffter oss vid så besvärliga flyttningar förkommit;
vij giöra oss alt derföre i underdånigheet förvissade
det E. K. Maij:t allernådigst bijfaller att alla sådanne restantier
och balancer blifva afskrefne och vederbörande nu mehra
derföre lämnas otilltalte.
7:o. I anseende till den nu för tijden i orten befintliga
stora spanmåhlsbrist så ock vår icke mindre stora medellösheet
föranlåtes vij i underdånigheet att implorera det E.
K. Maij:t af ogemen nåd täcktes undsättia de nödlidande af
oss med spanmåhls låhn uthur magazinerne eller ock af det
som härifrån till orten torde öfversändas, hvilcket nästkommande
höst heelt villigt skulle återställas, varandes någras
trångzmål så stort att de icke hafva till födan och än mindre
till våhrutsädet; hvarföre och till att befordra tillförsslen af
spanmål utifrån anhålles
8:0 underdånigst det så väl landet i gemeen kunde effterlåtas
tullfritt att få hempta spanmåhl ifrån Rowell, som och
utläningarne det att giöra, ock att de senare finge den af
fahrtygen tunnetahls försällja, efter som den elliest kommer
att stå landtmannen alt för dyr ock kåstsam.
9:o. Det innehåller den 19 §. uti E. K. Maij:tz R. 0. A.
nådigst förunte Privilegier, det de hafva frijheet att uthskieppa
till uthrikes orter hvad dem gådt synes af sina åhrliga inkomster,
ehvad nampn de hafva kunna; i anledning hvaraf vij fuller
högeligen önskatt till någon vår sublevation at kunnat uthskieppa
på Rewel ved, timber, bräder och annat trävärcke,
men icke förmåt det att giöra med någon vår fördeel, deels
726 Adelns i Kymmenegårds, Nylands och Tavastehus län besvär.
derigenom, att de uti skiären vahnliga tullplatzerne icke varit
inrättade, utan vi således med stor kåstnad skohlat förskrifva
ifrån stapellstäderne besökare att visitera lasten, deels ock at
så väl den stora som den lilla tullen derföre måste erläggias,
varandes den i synnerheet på veden, hvaraf vi hafva bästa
förrådet, så excessive stor, att när man räknar arbetet vid
vedens fällande och uphuggande, reseomkåstnaden fram ock
tillbakars, tullens erläggiande å denne och de svåra umgiälderna
å den Rewelska sidan, blifver icke någon vinst öfrig, utan
snarare skada och förlust; hvarföre giöra vi oss i underdånighet
förvissade, at som tullplatzarne nu mehra i skiären äro
upbygde och med tullnärer försedde, det våra fartygh och båtar
kunna der få så vid fram- som återresan undergå visitation
jemte tullens erläggiande, hälst E. K. Maij:t nådigst förundt
allmogen, som segla på Rewel, samma förmåhn, jämbväl det
E. K. Maipt nådigst efterlåter det med förtullandet får förblifva
vid den inländska tullen allena som tillförenne vant
varit, på det denne handell som E. K. Maij:tt nådigst velat
förunna Rijksens R. o. A. till nähring och förkåfran, icke
heller på vår sijda måtte blifva frucktlös, hälst som dessa
ringa trävahror äro de endaste, hvarmed vi å denna orten
hafva att handla; i synnerhet som vi af de importantare revenuer
såsom järn med mera äro destituerade.
10:o. Alldenstund några af de utur fångenskapen hemkomne
officerare icke ärhållit som deras vederlikar förbättring
uppå caracteren, deels derigenom att de för deras medellöshet
skull icke kunuat vid senaste Rikzdag och den håldne Placeringz-Deputation
sig anmähla, dehls ock att de så seent kommo
ifrån Ryssland at samma Deputation redan var hållen; ty
supplicera de underdånigst att E. K. Maij:t nådigst täcktes
soulagera dem med en slik förmån i nådigst consideration at
de icke mindre än deras camerater hafva utstådt enahanda
fatiguer och lijka svår fångenskap.
ll:o. Till föllie af den emellan E. K. Maij:t och riket
samt Ryssland slutne fredztractaten skulle alt det ifrån Finland
under fiendtliga åhren bårtförde manskap återställas,
hvilcket fuller till största delen redan är elfterkommit; dåck
som en ock annan saknas i orten, hvilcka ännu icke återkommit,
förutan de många små barnen, som blifvit omdöpte,
så vore det att ärkenna för en stor Kongl, nådevälgiärning
om E. K. Maij:t nådigst skulle täckjas anbefalla Hr Envoyén
Adelns i Kymmenegårds, Nylands och Tavastehus län besvär. 727
Cedercreutz i Pettersburg att giöra sig noga informerad om
slike qvarblefne samt befordra deras lösgifvande, varandes
många Svenska som Ryssen medelst tvång bruukat emot Callmuckerne
ock af dem blefvo till fånga tagne, hvilcka vid fredzslutet
icke kunde komma lösa, så vida ofreden emellan Calmuckerne
och Ryssarne då än påstod, som dåck nu mera
blifvit ändad, så att Ryssland således borde draga försorg om
deras utkomst, varandes i synnerhet bekant at Styckjunkaren
Renat, Adjutanten de Besche, Prästen Ahlberg ock Capitein
Sims enckia 1720 af dessa Callmucker blefvo till fångne
tagne.
12:o. De officerare, som varit uti fångenskapen, beklaga
alt för högt det deras rusthåld dem emedlertid undangådt ock
at främmande förmådt sig deraf besittningzrättigheten; hvarföre
deras underdåniga begiäran är, at vid påkommande krig,
som dåck Gud nådeligen afvände, ock de äro i fällt eller elliest
kunna blifva commenderade utur landet, det E. K. Maij:t
nådigst täcktes giöra den förordning, att så framt icke någon
fullmäcktig af en sådan frånvarande officerare vore constituerad,
som dess rusthålldz bästa bevakade, eller ock att han sin fullmackt
missbrukade genom efftersättiande af dess försorg för
rusthålletz conservation, det vederbörande Herrar Landzhöfdingar
på den händelsen kunde injungeras at låta sig derom
vårda samt till monderingens vidmackthållande augmentz-räntorne
använda, ock att icke effterlåtas måtte utom en sådan
officerarens vettskap ock tillstånd derå någon immission meddela,
hvarcken uppå fullmäcktigens kiöp- eller pantebref, i
fall han rusthållet ville förpanta eller försällia, icke heller det
inrymma till någon af officerarens släckt ock anhöriga, mindre
till någon främmande under hvad skien eller prffitext det ock
vara kunde, utan att rusthållet således obråtzligen hålles honom
till handa; hvarom de giöra sig så mycket mera i underdånighet
försäkrade, som de uti et sådant fall äro uti E. K. Maij:tz
ock ricksens tienst utom rijket och förmedelst deras bårtovarande
icke kunna sielfva hafva tillfälle att om deras
rusthåld föranstalta, som andra rusthållare hemma i landet;
hvarjemte
13:o. R. o. A. i gemen, som äga rusthåld, lefva i den
underdåniga tillförsikt det de icke betungas med någon hastig
svår recreutering, utan att dermed anstår så mycket möijeligit
är till förmögnare tillstånd, och att något mindre rustningz
-
728 Adelns i Kymmenegårds, Nylands och Tavastehus län besvär.
hästar än vanligit varit och sådanne som i landet kunna falla
ock vara at tillgå måtte gillas ock för goda antagas.
14:o. I betracktande att brandstad på det sätt som för
detta blifvit practicerat icke kan utgå, i det att eldskadorne
vissa åhr på så många ställen tima ock sig tilldraga, så at
änskiönt brandstad af Häradzrätten tilldömes, äro dåck vederbörande
oförmögne den att utbetala i anseende till myckenheten
af de skadelidna, som på et åhr kunna concurrera, utan
kommer dermed att utdragas på tiden så att, i det stället vid
slika tillfällen en skyndsam hielp erfordras till skadans ärsättning,
gå några åhr bårt innan den utfaller, ja händer och offta
för emellankommande hinder att den lämnas alldeles obetalt,
varandes gambla brandstudzdomar hos en ock annan, som intill
denna stunden icke blifvit fullgiorda eller effterkomne; så emedan
det skulle falla långt drägeligare som och vara en säkrare
tillgång om något vist åhrligen uti penningar uti hvarje härad
effter mantalet till brandstudzhielp kunde upbäras, säterierna
äfven derunder begrepna, som vid slijka olyckeliga tillfällen
skulle af samma hielp äfven blifva dehlacktiga; fördenskull
der E. K. Maij:t härtill skulle gifva dess nådiga bifall, så
underställes lijka underdånigst om icke samma medell af
kyrckians sexmän kunde upbäras ock uti häradzkistan förvaras,
då ock nödigt vore att samma medell komme att stå under
Häradzrättens disposition, som effter ompröfvande hade at utassignera
till den, som lidit skadan alt effter den varit stor
eller liten.
15:o. Såsom uti dessa lähnen äro ringa nähringzmedell,
varandes åkren det endaste hvaraf landtmannen skall subsistera,
hvilcken, när den genom missväxt slår feelt, honom all
inkomst ock förtienst betages; så emedan den Kongl. Commissionen,
som om dessa lähners tillstånd undersökt, lära
ibland andra förslag till landetz upkomst i underdånighet
gifvit E. K. Maij.-t vid handen det potaska skulle här i
orten kunna tillvärckas af de till stor myckenhet varande
biörck- och ahlskogar, allenast kunnigt folck som dermed
viste att umgå vore härutinnan lähnens invånare till hielp
och undervisning; fördenskull täcktes E. K. Maij:t allernådigst.
låta landet med slijka personer försee samt lika nådigst dem
bestå en skiälig löön af publique medell nu i förstonne ock
till dess de sielfva i orten blefve härom underrättade ock för
-
Adelns i Kymmenegårds, Nylands och Tavastehus län besvär. 729
färne, varandes ock detta i fall denna bränning med fördehl
kunde fortsättias äfven för publico så mycket angelägnare,
som allmogen härigenom kunde komma till någon förmögenhet,
E. K. Maij:tz räntor så mycket ricktigare sig att afbörda.
16:o. Ehuruväl vij ingen ting högre önskat, än att hvar
ock en för sin familie kunnat uppå E. K. Maij:tz nådiga
kallelse vid den nu påstående Rijkzdag sig infinna, så har dåck
vår medellöshet oss derifrån afhällit, så att vij genom full—
mäcktige således hafva måst härmedelst i underdånighet andraga
våra besvär ock angelägenheter; ock som vi ännu på
någon tijd icke lära komma till den förmögenheten att vi i
gemen vid Rijkzdagarne oss kunna inställa; så på det icke
samma svårighet hädaneffter måtte oss tillstöta, som nu till
denna påstående Rijkzdag dem af Nyland ock Tavastehus lahn
händt, hvilcka voro sinnade att komma tillsammans uti Hellsingforss,
deras Rijkzdagzbesvär att anföra ock upsättia, men
blefvo derifrån hindrade af Herr Baron och Landzhöfdingen
Petter Stierncrantz, medelst återkallande af den termin, som
uppå åthskilligas anmodan till deras sammankomst af honom
blef publicerad, hvaraf skiedde att de icke fingo tillfälle att
höra hvarandra uti de måhl, som en ock annan i synnerhet
kunde hafva vid denna Rijkzdag i underdånighet E. K. Maij:tt
att föredraga; ty anhålles underdånigst det R. o. A. uti dessa
lähnen måtte emot förestående Rijkzdagar obehindrade få träda
tillsammans på rum ock ställe, som dem lägligast finnes, att
inbördes med hvarandra om deras Rijkzdagzälirender kunna
öfverläggia ock conferera, hvarutinnan E. K. Maij:t dem så
mycket mehra nådigst täcktes villfara, som det de öfriga Stånden
icke är betagit utan tillåteligit, varandes det R. o. A.
här å orten så mycket mera nödigt, som de elliest icke kunna
inhemta hvarandras angelägenheter ock fattigdomen hindrar
att de icke kunna här vid Rijkzdagarna sielfva komma tillstädes.
Utom föregående allmänna besvär plågar R. o. A. af
Kymmenegårdz lähn i synnerhet:
l:mo. Den svåra gräntzvackt, som Kymmenegårdz esqvadron
dragouner alt ifrån fridzslutet till närvarande tid hafva
måst hålla, som fallit rusthållarne så mycket mera besvärligt
som manskapetz utredning med kåst, drickzpenningar, släpekläder,
de å nyo åffta har måst anskaffa, och fourage under
730 Adelns i Kymmenegårds, Nylands oell Tavastehus län besvär.
-dessa dyra åhr varit mäckta kåstsamt, liafvandes denne orten
för en slijk tunga så mycket mera väntat en nådig förskoning
som den varit närmast fienden ock således mäst ruinerad, förutan
det at icke något annat regemente af de näst derintill
liggiande kommit detta till aflösning ock hielp, utan således varit
de endaste, som här med hafva måst uthärda, hvilcket som det
nu mera faller odrägeligit ock icke möijeligit, att dermed längre
kunna uthålla, hälst som de längst aflägne rusthållarne på 12
mijhl väg hafva måst till gräntzen anskaffa höö och fourage;
så är deras underdånigsta ansökning at för samma gräntzvackt
nådigst blifva förskonte, det E. K. Maij:t så mycket
mera nådrättvist lärer pröfva som af andra regementer ock af
dem som liggia i guarnizonen uti negden tillgång finnes, hvilcka
samma vackt kunde emottaga ock äfven af detta besväret
blifva deelacktiga.
2:o. Hvad ogement stort besvär, kåstnad ock tidspillan
den så kallade Langela nya vägens inrättning R. o. A. tillskyndat,
är otroligt, varandes den Adelsman, som i denna
sommar allena har måst derå nederläggia 150 dagzvärcken,
ock ehuru väl E. K. Maij:t nådigst låtit afgå breef till Herr
Landzhöfdingen Frisenheim att öfver samma arbete med vederbörande
liqvidera samt slijka deras fordringar uppå crono
uthlagorne
gåtgiöra; så är dåck sådant ännu icke effter
kommit;
nu som denna vägen l:o är en ny väg, af hvilc
ken
2:o landet och än mindre R. o. A. icke någon nytta
häfver, utan 3:o endast anlagd för deras fördel ock beqvämlighet
som uti Friedrickshamn ock Willmanstrand handla med
tiära, i befrucktan att der bonden skulle föra tiäran den
förra vägen, som af gammalt varit ock är närmare gräntzen,
det han skulle den till Ryssarne försällia, som nu härigenom
förekommes; hvarföre ock 4:o oförgripeligen skulle synas det
de handlande, för hvars skull denne vägen således är giord,
borde förnämbligast kenna häraf lasten, hälst 5:o landet nogsamt
sysslesättes af egne vägars vidmackthållande, som härigenom
alldeles förfalla, hvartill erck 6:o kommer att de af R. o. A.,
som hafva ödelagde gårdar ock hemman samt ingen manshielp
har måst för en dyr dagzpenning främmande dertill
leija; altså täcktes E. K. Maij:t allernådigst befria R. o. A.
samt deras bönder för denna vägens byggnad, så mycket mera
som de härigenom uti deras gårdars uprättande ock hemmans
Adelns i Kymmenegårds, Nylands och Tavastehus län besvär. 731
bruuk alt för mycket blifvit hindrade, väntandes de sig lijka
underdånigst betahlning för deras hijttills derå giorde arbete.
3:o. Med monderingens completerande vid detta lähnetz
dragoune-regemente påyrckas så starckt, att vij hotas vid förlust
af rustningzrättigheten sådant med det alldra första att
ersättia, ändåck vij förmodat att med oss någorlunda lindras
skulle, som utom vårt förvållande råkat i oförmögenhet, och
drögzmålet till defectens ersättiande icke kan tillskrifvas någon
vår tredsko eller motvillighet, varandes dessutan åthskillige
dragouner, som kommo utan mondering härifrån Sverige, så att
deras rusthållare icke hafft att hugna sig af den nåd, som dem
öfrigom vederfors, hvilckas dragouner blefvo dermed försedde;
i betracktande hvaraf E. K. Maij:t nådigst täcktes förunna
rusthållarne all möijelig dilation, så att de, som heela kriget
hållit uth med rustningen och der vid tillsatt all deras egendom,
icke måtte nu i fridztijder stötas ifrån rusthållen.
4:o. Efter en så kallad förening skall betalas till dragounen
uti åhrlig löön 36 daler kmt; men som rusthållarne
icke förmå att stå ut dermed ock man icke kan afsee orsaken,
hvarföre dragounerne vid detta regementet skola niuta en så
stor löön, hälst den icke högre beräcknas uti reglementet för
Nyländska Dragoune-regementet än till 18 daler kmt, som
äfven för denne orten varit projecteradt; så anhålles i underdånighet
det E. K. Maij:t allernådigst täcktes förordna det
dragoune-lönen för detta regementet äfven måtte förblifva vid
18 daler kmt, alldenstund rusthållarne å ingen ort kunna vara
så fattiga, som i detta lähnet, och dragounerne icke kunna
klaga när de få så mycket som deras vederlikar i ett
annat lähn.
R. o. A. af Nyland och Tavastehus län påminna i underdånighet
l:o att ehuruväl den underdåniga ansökning, som vid
senaste Rijkzdag af dem giordes angående tijondens förminskning,
så vida den å några hemman i skiäregården är så odrägelig
stoor, att den öfvergår sielfva utsädet, blifvit medelst
E. K. Maij:tz nådiga resolution och den 2 §. förvijst till vederbörande
Hr Landzhöfdinge, det de dock härutinnan icke kunna
blifva hulpne utan igenom E, K. Maij:tz ytterligare nådiga
förordnande; hvarföre anhålles nu derom lijka underdånigst
och fastän de nogsamt kunna föreställa sig det tijondesunnnan
såsom faststäld och till vissa stater och usus anslagen, icke
får minskas, dåck som en stor disproportion finnes i dett att
732 Adelns i Kymmenegårds, Nylands och Tavastehus län besvär.
det ena hemmanet är deraf för mycket graverad ock ett annat
återigen borde beläggias med mera, så kunde sådant jämkas
och dem emellan reparteras, så att ändå icke någon afgång
skulle blifva, utan sielfva tijondesumman den samma som
tillförenne. 2:o. Emedan en deel af frälsehemmanen äro besvärade
af för stora mantahl och således hafva förmedling af
nöden, som utan refning icke låter giöra sig, hvartill E. K.
Maij:t gifvit dess nådiga bifall uti Adel iga Privilegiernas 20 §;
fördenskull och som i Nyland och Tavastehus län icke mera på
staten bestås, än en ordinarie landtmätare, varandes lönen folden
extraordinarie, som för detta och för fiendens infall varit
honom till hielp, sedermera indragen, hvarigenom detta arbetet
stadnat, hälst den ena nu för tijden varande ordinarie landtmätaren
så sysslesättes af publique ährender, att han icke en
gång hinner det alt behörigen att afgiöra; altsa begiäres underdånigst
det en extraordinarie landtmätare allernådigst måtte
bestås och antagas till arbetetz desto skyndsammare fortsättiande.
Detta är nu, Allernådigste Konung, hvad vår åliggiande
nöd uti diupeste underdånigheet oss föranlåtit E. K. Maij:t
att föredraga; ock som förenämbde måhl äro af den beskaffenhet,
att de concernera vår välfärd, upkomst och förkåfran, så
lefva vij uti den underdånigsta tillförsickt att E. K. Maij:t af
dess högst bepriseliga nåd och Kongl, miskundsamhet oss med
en nådig bönhörelse hugsvalar, i synnerhet som vij elliest förfalla
uti ett ^å diupt elende, att vi derutur svårligen kunna
uprättas, der dåck E. K. Maij:tz och rijketz sanskylliga interesse
kräfver, det denne gräntzort kunde komma till styrckia
och förmågo, så att dessa provincier, som vid Gudz vredes
straff af krig mäst anfacktas och qvälljes, måtte så mycket
mera vara i stånd att dermed kunna uthärda; emedlertid täcktes
den allzvalldige Guden alt framgeent välsigna E. K. Maij:tz
dyra regementz-åhr med den sälla roligheten, på det vij icke
åter å nyo måtte blifva vår farlige granne till roofz, hafvandes
vij icke heller ännu fått smaka fredens söttrna i anseende till
våra andra vedervärdigheeter och plågor; hvarföre dess bibehållande
är oss så ganska högt angelägen och omistelig.
Jemte det vij förplickta oss att såsom trogne och rättsinte
undersåtare hålla för E. K. Maij:tz och dess rikes, vårt kära
fäderneslandz bästa lijf, blod och vår ringa egendom ospard,
önske vij af devote hiertan E. K. Maij:tz och riketz beständiga
Adelns i Kymmenegårds, Nylands och Tavastehus län besvär. 733
lycksaligheet ock vältrefnad, framhärdandes intill vår dödzstund
med diupeste soumission
Stormäcktigste Allernådigste Konung
E. K. Maij:tz
allerunderdånigste och troplicktigste
undersåtare och tienare
Uppå Ridderskapet och Adelens Uppå Ridderskapet och Adelens
af Kymmenegårdz lahn af Nyland och Tavastehus lahn
vägnar vägnar
Carl Creutz. E. Adlercreutz.
45.
Riksens Ständei-s Beslut. Dat. Stockholm d. 5 Aug. 1727.
Trvckt hos Stiernman, 3: 2G62 -2668, men utan underskrifter. Originalet
i Riksarkivet har följande adliga underskrifter:
J. A. Meijerfeldt. C. G. Diicher. M. J. De la Gardie.
A. Baneer. Hans Hinrich von Liewen. Claes Sparre.
S. Lagerberg. Carl Gyllenborg. Gustaf Bonde.
J. C. Strömfelt. N. G. Giildenstierna. J. v. Duben.
O. Törnflycht. S. Barck. C. G. Hårdh.
T. G. Bielke. Ernst Johan Creutz.
Arvedh Horn.
p. t. Landtmarschalk.
6. George Oxenstierna. 10. C. A. Gyllenstierna.
18. Carl G. Mellin. 19. P. G. von Kochen på grefve Polus vägnar.
22. David Frölich. 26. A. Spens.
29. Por gref Reenstierna And. VOll Duben.
38. C. Franc på grefve Clas Sparres vägnar.
41. På Hans Escellents greff Ekeblads vägnar: Bl’OOP Rålamb.
46. Knuth G. Sparre. 48. G. F. Kurck. 54. G. Mörner.
57. C. Ribbing. 58. A. IL Wrangel. 61. B. W. v. Liwen.
62. Carl Gustaf Creutz. 65. Aug. Leijonskiöld.
68. A. J. Gripenhielm. 69. H. D. Schoultz.
71. Axel Mack Dougall. 76. H. J. Krausse.
77. Carl Rehbinder. 80. B. Giildenhoff. 83. Berndt Mellin.
90. C. G. Cronhiort. 91. E. D. Taube.
92. C. Stuart. 93. Anders Lagercrona.
734 Adelns namnteckningar under riksdagsbeslutet.
94. För Friherre Hummerhielm: Wilh. M. VOn Post.
95. J. Burenskiöld. 96. Magnus Palmquist. 98. C. G. Faltzburg.
102. C. B. Clodt. lil. J. Giertta. 114. Johan Leijonhielm.
128. Bengt Horn. 129. J. F. Örnfelt. 130. G. R. v. Köhler.
134. J. C. v. During. 138. P. Adlerfelt. 143. Sten Arfvidsson Sture.
147. På Hr Lilliehöks vägnar af Fårdahla: Malcolm Hamilton.
149. E. M. Ulfsparre. 151. Lennartt Bonde. 155. Johan Hårdh.
156. Carl J. Stiernstedt. 159. För Hr Kagge: W7 Karpelan.
167. På Hr Lilliehöks vägnar af Kåhlbäck: G. S. Ruuth.
170. Gustaff And. Örnflycht.
172. På leiutnant Stråhles vägnar: B. P. Schechta.
177. L. E. Ståhlhanske. 180. Carl Gustaf Oxie.
182. För Ulfsax: Pehr Hierta. 183. P. Silfversparre.
188. Hans Hierta Bengtson. 198. Reinholdt Lode.
201. C. Schulman. 202. G. Strich. 206. Benjamin Magnus Rääf.
209. A. M. Langman. 2M). J. C. Ramsay.
214. Lorentz Jegerhorn af Storby. 215. C. Törnskiöldh.
218. Hend. Blåfiell. 221. And. G. Gylldenklou.
227. Axel Patrick Thomesson. 228. Leonhard Gustaf Hjulhammar.
229. På Hr Baron Strömbergs vägnar fullmäehtig: Isaac Hederschiöld.
230. Gustaf Friedrich v. Schwalch.
231. För Hr Stiernflycht sorn fullmäehtig: Carl Hind. Watrangh.
232. B. Leijonstierna. 233. Ab. Falkengreen.
234. Gustaf A. Lagerfeldt. 235. För Hr Örnwinge: P. Stierncrona.
236. Carl M. Delavall. 238. Adam Gladstein.
244. Carol Johann Friedrich von Chemnitz. 248. J. F. v. Didron.
250. N. Wijnbladh. 253. E. Aminoff.
254. Jacob Mörner uppå Crusenstiernas vägnar.
255. Johan Bähr. 260. Ståhlhammar. 261. D. Gyldenstolpe.
262. F. von Qvanten. 263. Carl G. Bergengreen.
268. För Snoilsky: Carl M. Fleetwood.
270. På Capitain Lindströms vägnar: W. Ehrenstolpe.
271. Jean E. Teet. 272. B. J. Teetgreen. 280. Carl v. Nurners.
285. J. F. v. Kaulbars. 286. C. E. Rosenacker.
295. Adolph G. von Post. 297. B. Runth.
299. På Hr Sehiecktas vägnar: Frantz von Gardemein.
303. Julius Modée. 309. Carl M. Reiher. 312. P. Örnestedt.
313. G. A. Starenflycht. 317. G. Silfwerström.
320. Carl v. Schönfelt. 322. G. J. Lagerhielm.
324. J. Bergenhielm. 325. C. C. Thumb v. Weingarten.
326. C. L. Beck. 327. Jean Her. von Heisen. 329. J. G. v. Rohr.
Adelns namnteckningar under riksdagsbeslutet. 735
339. J. Sneckenberg. 346. Christer Leijonsteen.
347. F. J. Ehrenstrahl. 348. Thomas Rudebeck.
349. Arfwed Hägerflycht.
350. För Hr Gripenvall: Pehr von Psilander.
351. J. Leijonbergh. 353. Erich G. Ehrenkrona.
354. Jall. Gab. Gyllencrona. 355. H. von Brobergen.
357. And. Fegerstierna.
364. Mag. von Kothen, fulmäktig för Lydinghielm.
366. J. D. Grönhagen. 370. För Hr Sahlfeldt: J. C. M. Blix.
375. G. von Kothen. 377. S. J. Wennerstedt. 384. Carl Gynterfelt.
385. P. Hillethan. 391. För Stiernhof: Pehr Mannerstedt.
399. O. Cederström. 403. Joli. And. Strokirch. 404. P. Mannerstedt.
405. Carl von Grooth. 409. Christopher Freudenfeldt.
417. För Hr Sackenschiöld: Adam Weili. 418. P. Lagermarck.
431. P. Leijonsparre. 440. N. A. Ridderswerdh.
442. B. Ehrenstolpe. 445. För Hr Lagerbohm: Joli. Psilanderhjelm.
448. H. J. Smidt. 450. A. Stiernclo. 453. C. L. v. Schantz.
460. Carl Iserhielm. 461. Conrad von Brunjean.
465. N. Brunscliiöldh. 469. Joli. Hellenstierna. 479. P. Kalling.
481. Lars Liungfelt. 482. Jahan de Frietzskij.
585. Joh. Lagerbielke. 488. Sani. Stierncrona.
495. Gabriel Hielmborg. 502. Christian Georg Danckwardt.
504. Chr. Ehrenhoff. 509. J. H. Knipercrona.
510. Lars M. S. Tisensten. 513. Jacob von Ertman.
514. E. Gustaf Treffenhielm. 515. L. Ridderborgli.
524. M. von Neugebauer. 526. H. Bunge.
533. Peer Jacob von Eccard. 534. E. Skutenhielm.
537. David de Brijant.
541. På Hr Ulfhjelms vägnar: Gustaf G. v. Schantz.
549. Carl Ridderstolpe. 553. Jean von Utfall. 555. Sven MaulL
556. För Cedersparre: Joli. Rudenschöld. 557. N. Gyllenschruuf.
560. Willi. Lindenstedt. 564. T. Ankarcrona.
569. Joh. von Wallwijk. 571. A. Flygarel. 576. J. Tigerström.
579. O. R. Ladau. 582. B. Rudenschöld. 584. S. Blomfeldt.
589. M. Friedenreicli. 593. Caspar Gyllenbååt.
594. Georg Bernard Panso. 600. Albin Grundelstierna.
605. Swante Dimborg.
615. För Assessor Adlerbaum: Paul G. Ehrencrona.
621. Nils Örncrona. 625. Johan Pihlhielm. 627. J. v. Hökerstedt.
635. A. J. v. Henel. 636. George v. Sternlew. 637. J. Adlerbielcke.
642. Carl J. Ehrenfalck. 643. L. Ehrenstam.
736 Adelns namnteckningar under riksdagsbeslutet.
647. Hind. Wagenfelt. 651. J. Gr. Bergenstråhle.
652. Jac. Nordencreutz. 654. Joh. Ekenstierna. 656. C. Drysell.
658. Georg Fridrich von Walden. 662. Joh. Stenholm.
670. H. F. Standaerhielm. 672. Gudin. Adlerbeth.
673. Joh. von Bratt. 679. Otto Magnus Wolffeldt.
682. C. von Olthoff. 685. Isack Browald. 690. Rubzoff.
706. Abr. Bruncrona, 718. E. M. v. Nolcken. 715. Ch. S. WiebelL
Innehållsförteckning
till Fjerde och Femte Delarne af Ridderskapets och Adelns RilcsdagsProtokoll
från och med år 1719.
Sid.
Protokoll: Fjerde Delen (från den 6 September 1726
till den 29 April 1727)  1—587.
Femte Delen (från den 2 Maj till den 9
Augusti 1727)  1—539.
Bilagor: A. Intagna i Protokollet:
Baron E. Creutz's hälsningstal till R. o. A  IV, sid. 1.
Densammes tal till Landtmarskalken grefve Ä. Horn » » 3.
Landtmarskalkens tal till R. o. A  » » 3.
K. Majds remiss om val af herredagsmän i Borgare
Ståndet
» » 91,
K. Majds mundtligen till en deputation afgifna svar
angående konspirationsryktet  » » 374.
K. Majds skriftliga svar om samma sak  » » 375.
Baron E. Creutz's tal till H. K. Maj:t med begäran
om en Förordning till hämmande af konspirationsryktens
utspridande  » » 375.
K. Majds svar derpå
» » 376.
De trenne ofrälse Ståndens utlåtelse om alliance
verket
» » 452.
K. Majds svar i anledning af Riksens Ständers utlåtelse
om alliance-verket  » » 461.
C. Lilliestiernas memorial i anledning af öfverste
Didrons beskyllning att han i Vellingska frågan
förgripligt yttrat sig mot Sekreta Utskottet  » » 578.
Landtmarskalkens afskedstal till R. 0. A  V, » 538.
Baron E. Creutz’s afskedstal å R. o. A:ns vägnar
till Landtmarskalken
» » 539.
B. Särskildt tryckta:
1. K. Maj:ts Allmänna Proposition  » » 547.
2. Sekreta Utskottets ed  » » 550.
3. Sekreta Utskottets instruktion  » » 551.
Adelns Protokoll, 1726—1727. II. 48
738
Innehållsförteckning.
4. Utdrag ur Rådsprotokoll i krigsärender angående
Adelsfanan  V, sid. 553
5. Sekreta Deputationens instruktion  » » 555
6. Riksrådet friherre J. Cederhjelms relation om sin
ambassad till Ryssland  » » 556
7. K. Maj:ts Sekreta Proposition uti inrikes ärender » » 559
8. Extract ur Sekreta Utskottets protokoll den 18
Okt. 1726, angående riksrådet grefve M. Vel
lingh
» » 577
9. Riksrådet grefve M. Vellingks memorial till Rik
sens
Ständer af d. 19 Okt. 1726
» » 578
10. Extraet ur Sekreta Utskottets protokoll den 24
Okt. 1726, angående riksrådet grefve M. Vellingk
» » 579
11. Riksrådet grefve M. Vellingks memorial till Rik
sens
Ständer af d. 25 Okt. 1726  » » 583
12. Grefve O. Gyllenborgs memorial om riksrådet
grefve M. Vellingk  » » 586
13. Assessor E. Svedenborgs memorial om densamme » » 588
14. Friherre B. Bålambs » » » » » 589
15. Riksrådet grefve M. Vellingks memorial till Rik
sens
Ständer af d. 26 Okt. 1726
» » 591
Dit hörande akter:
A. Riksrådet grefve M. Vellingks memorial till
Sekreta Utskottet af d. 20 Okt. 1726  » » 592
B. Species facti (rörande negotiationerna i
Preussen)  » » 594
C. Riksrådet grefve M. Vellingks memorial till
Sekreta Utskottet af d. 24 Okt. 1726  » » 596
16. C. von Strokirchs memorial om riksrådet grefve
M. Vellingk  » » 597
17. Konstitutorial för Vellingkska Kommissionen  » » 599
18. Grefve A. Spens memorial om deputerade af
adeln till riksdagarne  » » 601
19. Grefve G. Gyllenborgs memorial angående samma
fråga
» » 604
20. Densammes andra memorial angående samma
fråga
» » 608
21. Riksrådet grefve M. Vellingks memorial till Rik
sens
Ständer af d. 7 Dec. 1726
» b 611
22. Hertig Carl Fredriks af Holstein bref till Rik
sens
Ständer
b » 612
23. Riksrådet grefve M. Vellingks memorial till Rik
sens
Ständer af d. 14 Dec. 1726...  » » 615
24. Grefve C. G. Tessins memorial angående utspridt
rykte om konspiration  b b 618
25. Extraet af Preste-Ståndets protokoll d. 18 Jan.
1727 angående samma sak...  » » 621
Innehållsförteckning.
739
26. Extract af Borgare-Ståndets protokoll d. 18 Jan.
1727 angående samma sak  V, sid. 623.
27. Extract af Bonde-Ståndets protokoll d. 21 Jan.
1727 angående samma sak.  » » 624.
28. Grefve H. v. Fersens memorial om samma sak b b 625.
29. Friherre W. Bennets b b b b b b 629.
30. Sekreta Utskottets utlåtelse om grefve Tessins
memorial angående ryktet om konspiration— b b 630.
31. Krigsrådet S. Åkerhjelms memorial om samma sak b b 635.
32. K. Maj:ts förklaring på H. Kejserl. och Katolska
Maj:ts envoyé, grefve Fridags memorial..  » » 637.
33. K. Majlis svar på ryske ambassadören prins
Dolgorukis memorial
» » 641.
34. K. Majds svar till hertig Carl Fredrik af Holstein » b 646.
35. Mitigantierna i Riksens Ständers Kommissions
resolution angående riksrådet gr. M. Vellingk » » 649.
36. Sekreta Utskottets memorial af d. 24 April 1727
angående densamme  » » 650.
37. Riksens Ständers Kommissions missiv till Rik
sens
Ständer med domen öfver riksrådet grefve
M. Vellingk
8 8 656.
38. Riksrådet grefve M. Vellingks supplik till Rik
sens
Ständer af d. 27 April 1727  » » 657.
39. Densammes supplik till desamma af d. 2 Maj 1727 » » 659.
40. » andra » b b b b » » » 660.
41. K. Majits bref till Riksens Ständer angående
misshälligheterna i Rådet  » » 662.
42. Stora Sekreta Deputationens memorial till Rik
sens
Ständer angående riksrådet baron J. Cederhielm
8 8 664.
43. Densammas memorial till desamma angående
riksrådet grefve N. Tessin  » » 674.
44. Adelns besvär:
A. R. o. A:ns i Östergötland
» » 678.
B. » » i Jönköpings län  » » 686.
C. 8 b i Skaraborgs län  » » 702.
D. 8 b i Halland
8 b 706.
E. b b i Nylands och Tavastehus län b b 714.
F. b b i Kymmenegårds,Nylands och
Tavastehus län  8 8 720.
45. R. o. A:ns namnteckningar under riksdagsbeslutet » » 733.
