# ID: svediakorp-gov100
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1726--1727
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 224,145
# sentences: 10,888
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
FEMTE DELEN
1736-1727
11
FÖRSTA HÄFTET
Maj-Juni 17^7
STOCKHOLM, 1879.
KONGL. BOKTRYCKERIET
P. A. NOBSTEDT & SÖNER.
Pris: 3 kronor.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
FEMTE DELEN
1726-1797
II
STOCKHOLM, 1879.
KONGL. BOKTRYCKERIET
P. A. NORSTEDT A SÖNER.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
FEMTE DELEN
1726-1727
II
TÖRSTA HÄFTET
Maj—Juni 1737
STOCKHOLM, 1879.
KONGL. BOKTRYCKERIET
P. A. NORSTEDT & SÖNER.
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1736—1737
II
MAJ—AUGUSTI 1727
1727.
i)en 2 Maj iu pleno.
Uti H. Exc. Hr Landtm:s frånvaro föredrog Frih. Ernest
Creutz, at en Expedition til K. Maij:t voro at justera, angående
dem som tilgripa oell förskingra publiqve medel.
Therpå uplästes samma, och var thervid icke något at
påminna.
Frih. Ernest Creutz anmälte, at ifrån Bårgareståndet
vore inkommit et Extractum Protocolli angående AdvocatFiscalernes
rang, hvilket Bårgareståndet skickat hit til R. o. Arns
öfvervägande.
Bårgareståndets Extractum Protocolli af den 8 Marti sidstledne
uplästes, hvarutinnan om Advocat-Fiscalernes rang andrages,
om icke det i anseende til de omständigheter, som in
praemissis anföres, det torde vara nödigt om icke oumgiängeligit
at sättia Ombudsmäns- och Fiscals-Embeten på den foten,
at de mera lätthet och större eftertryck kunde giöra sine
Embeten, hvartil Ståndet oförgripeligen synes mäst kunna bidraga,
om de med förbättring på rang ihugkomne blefvo, med
mera som ses af documentet ibland Ståndens utlåtelser.
Afven uplästes ock Prästeståndets Utlåtelse af den 25
sidstledne Aprill öfver bemälte af Bårgareståndet giorde förestälning,
hvilken sak Prästeståndet i noga öfvervägande tagit
och för sin del funnit betänckeligit at gifva anledning til någon
ändring uti det som allaredan af höga Ofverheten uti detta
måhl stadgat är.
Gref Olof Gyllenborg påminte, om icke det kunde remitteras
til Justitim-Deputation at der utarbetas.
Advocat-Fiscalen ifrån Giöt a Håf-Rätt Hr Silfverschiöld:
Det kan ingen neka, at ju embetet är af vicht, efter som Advocat-Fiscalen
skall hafva inseende så öfver Justitise- som
Executions-värcket. Jag nekar intet, at det utom Collegierne
Adelns Protokoll, 1727 II. 1
2 Maj 2. Om förbättring af advokatfiskalers rang.
kan utföras, men huru det kan utföras uti Collegierne, det
lemnar jag til R. o. A:ns gunstiga betänckande.
Hr Adelhielm: Detta strider emot Caracters-Förordningen
och bör afslås.
Frih. Silfverhielm: Ständerne hafva i Caractersförordningen
förbehållit sig det, at de kunna tillägga et embete
större heder, när de finna, at embetet. derigenom med bättre
eftertryck kan utföras.
Hr Adelhielm: Häraf fölljer, att Assessorerne, såsom
hafvande större experiance, helst de til en del sittia i Collegierne
gambla och grå, äfven lära begiära större rang.
Frih. Ernest Creutz: Efter Stånden lagdt handen härvid,
så lärer man ey komma härifrån, utan at det remitteras
til Justitice-Deputation.
Det fants godt, at det remitteras til Justitise-Deputation,
och at Extractum Protocolli therom upsättias skulle.
Uplästes Oeconomice- och Commercie-Deputations Betänkande
af den 9 Marti sidstledne angående Lijnssåendet och Tobaksplanteringen
samt förbud på Humblas införssel ifrån utrikes
orter; pröfvandes Deputation nödigt, hvad lijnssåendet
angår, at alla Landshöfdingar blifva anbefalte at antyda dem,
som kunna få tilstånd at bruka något svediefall, besynnerligen
på de orter, derest stora skogskiärr och onyttige granskogar
finnes, at de det samma endast och allenast få bruka til sådanne
lijn-land, då de kunna större profit deraf hafva än af
annat säde. Skulle uti Skåne, Oster- och Yästergiötland någon
vara försedd med så godt höbohl, at han kunde med någon
fördel detta sädet bruka, så kan det äfven lemnäs til
Hrr Landshöfdingarnes omsårg der på orten at påfinna någre
utvägar til et sådant ätidemåhls ärnående, doch til intet vist
kannetal, utan som hvart och et hemman kan tåla.
Tobaksplanteringen angående, så är Deputation dervid af
den tanckan, at det måste blifva några allmenna planteringar,
hvilka igenom vissa societeter af alla stånd kunna underhållas
och fortsättias, och at hvar och en Landshöfdinge blifver anbefalt
at igenom tiänlige förestälningar upmuntra alla dem
uti dess anförtrodde lahn, som kunna hafva antingen tiänliga
lägenheter til sielfva planteringen eller ock råd och medel den
samma at understödja, doch sådant alt utan något tvång, med
frivilligt påtagande til at angripa detta värcket, som är både
mycket profitabelt för interessenterne som också angelägit för
Om linodling och tobaksplantering. 3
hela Riket; så ock at Landshöfdingarne draga ali möijelig försårg,
at en sådan plantering nästkommande åhr efter en viss
författad methode kunde begynnas, åtminstonne til 20 Tunneland
uti hvart och et lahn, som kan vara tiänligit til sådanne
växter. Och til at med så mycket större eftertryck befordra
denne inrätningen, synes högst nödvändigt at efter fyra åhrs
förlåpp all fremmande tillvärckad tobak må förbiudas at införas,
med mera.
Hvad humblans införsels-förbiudande ifrån utrikes orter
anbelangar, så föreställer Deputation den rätta tiden vara at
förbiuda all fremmande humblas införsel, när man är försäkrad
at uti Riket är tilräckelig provision på god Svensk humbla.
Aldrasidst föreslår ock Deputation at alle sådanne fruckter,
som här i landet kunna växa, kunde antingen aldeles förbiudas
at införas, eller ock på dem en stor tull sättjas uppå
någon viss tijd, nembligen 4 å 5 åhr, då de Svenska trägårdarne
kunna dymedelst tiltaga, och sedan tullen på alla
fremmande fruckter så stegras, at de icke skola kunna utan
största skada införas.
Och blef detta Betänckandet om lijn-sädet aldeles bifallit.
Hr Fritzki: Allenast at med svedjandet ey skier missbruk.
Hvad tobaksplanteriugen angår, så mente någre, at städerne
bäst kunde inrätta tobaksplanteringen.
Men Gref Gyllenborg holt före, at det voro praejudicerligit
för Adelen at släppa thet til städerne, helst efter det
är mycket profitabelt och nyttigt.
Gref Spens: Får ingen plantera utan han skall hafva
privilegium?
Gref Olof Gyllenborg: Intet til salu utan privilegium.
Gref Spens mente, at man ey kunde binda R. o. A. til
at taga privilegium at cultivera sin jord och sällja sin afvel.
Gref Olof Gyllenborg: Tobaksplantagen kan bäst befordras
igenom en societet. Tobakshandelen har mäst varit
härtils för Bårgareståndet och hvaraf de mäst profiterat, ja
alterum tantum. På detta sättet kunna R. o. A. få den handelen
til sig och måste derföre intet giöra någon difficultet.
Frih. Fletwod: Här är ju en Förordning, at hvem som
behagar skall få plantera tobak, då förfaller den, om man
skulle sökia privilegium.
4
Maj 2. Om tobaks odlande i Sverge.
Gref Olof Gyllenborg: Tobaksplanteringen är oumgiängelig
för Riket. Til at lemna det til hvars och ens försårg
är ey tillräckeligit, derföre villja vij inrätta visse Compagnier.
Hvar Landshöfdinge kallar ihop R. o. A. och frågar
dem, huru mycket de villja taga på sig. 20 Tunnor land är
på hvart lahn projecterat. Sedan inrättas et vist spinnerij,
och är nödigt, at man vet det man får sällja bårt den. Och
som härtill fordras penningar, derföre giöres en fond, och
komma så inge flere at interessera uti denna handelen.
Hr Lagerhielm: Förledit åhr har jag proberat at plantera
tobak. Det är et granlaga värck för den, som ey förstår
det; altså böra sådanne karlar förskaffas, som kunna handtera
bladen, elljest är bara iapperij.
Gref Olof Gyllenborg: Här kommer in 12,000 Skieppund
tobak utrikes ifrån. Kunna vij ey få tilräckelig tobak i
landet, så kunna vij ey förbjuda tilförsslen utifrån, och therföre
måste vij vara visse om, at så mycket blifver tillvärckat
som behöfves.
Frih. von Ungern: Det kan man ey försäkra, ty vij
kunna få en sådan väderlek, så at den ey blifver mogen.
Frih. Ernest Creutz: Nyttan kan ey disputeras, och
åker tages ey så stort dertil, allenast 600 Tunneland öfver
hela Riket.
Gref Spens: Societeten är jag intet emot, men jag vill
intet, at någon Adelsman skall förhindras at plantera, ty det
strider emot våra Privilegier.
Frih. Ernest Creutz: Om icke visse taga sig detta an,
så blifver ingen tillräckelig plantering af. Vill någon utom
dess plantera, lärer vähl den blifva af med sin tobak.
Gref Olof Gyllenborg: Hvart Stånd har sitt Privilegium.
Men när nya värck skola inrättas, så måste gifvas privilegium.
Frih. Fletwod: Societeten är god, men vij kunna intet
betaga oss frihet utom thess plantera på vår jord det vij vele
och finna oss nyttigt.
Gref Olof Gyllenborg: Den sorn behagar plantera, kan
ju träda i societeten.
Frih. Ernest Creutz: Det säijes, at när en dör bårt,
så kan skie barnen eller änkian ey villja continuera, och derföre
säija de: lät ingen Adelsman vara betagit at plantera
som vill.
Inrättande af bolag för tobaksodling.
5
Frih. Fletwod sade, at han vill påtaga sig at fournera
hela Jönkiöpings lahn och Halland med tobak.
Hr von Hökerstedt: Andamålet är godt, om det låter
practicera sig. De lära ey kunna förena sig til en societet
öfver hela Riket. Nu är tobaksplanteringen öfver alt tillåten
och kan bäst inrättas i städerne, der de hafva nog gödzel;
äfven vid R. o. Arns sätegårdar; så lärer intet privilegium behöfvas
derpå. Den som gior begynnelse dermed, lärer finna
sin profit deraf. Jag har sålt 10 Lft om åhret och har funnit
mit avantage dervid. Förmånen och fördelen skall föranlåta
hvar ock en härtill. Men blader kan man ey förbiuda at
införas, utan allenast rulltobak och spunnen, ty det behöfves
stora blad til at lägga utan omkring. Villja visse sättia sig
tilsamman, det måge de giöra, men at giöra en lag deraf kan
ey vähl skie. Kommer ingen spunnen tobak in utifrån, lärer
ändemåhlet vähl ärnås. Jag kan ey finna nyttigt, at R. o. A.
skola komma öfverens om at giöra et compagnie, utan hvar
och en må plantera som kan.
Gref Olof Gyllenborg: Alt tiänar til at befordra varhet,
sorn Hr von Hökerstedt sagdt, och at tobaksplanteringen
är nyttig, det är otvifvelacktigt. Men at lemna den på hvars
och ens försårg, ser jag ey vara tillräckeligit, efter den förra
Förordningen ey mer uträttat.
Gref Spens: När den spundne tohaksinförsslen förbiudes,
så vinnes ändemåhlet vähl.
Hr von Hökerstedt: At giöra en viss societet, skulle
mera hindra plantagen, ty i åhr vill jag ey plantera, åt åhret
kan jag villja plantera, och så tvert om.
Gref Olof Gyllenborg bad, at man ville taga saken i
noga öfvervägande, efter det voro et helt angelägit måhl.
Hr Tomm esson: Om efter 3 ahrs förlåpp ingen tobak
får föras in, så lärer vähl plantagen här drifvas.
Hr von Hökerstedt: At förbiuda bladens införssel låter
ey giöra sig, utan det måste reglera sig sielf, och på bladerne
sättjes tullen derefter, at de ey med nytta kunna införas.
Til at förbiuda utrikes blader straxt eller innom vissa åhr,
det hålles betänckeligit, innan man får se, när det kan skie.
Men ju förr ju heldre förbiudes spunnen tobak at införas. Nu
hafva vij en Tull-Societet, som arrenderat Tullen på förra
fundamentet, och derföre har Collegiuro sökt at jämka detta
så, at Arrende-Societeteu ey skall lida, och derföre måste man
6 Maj 2. Bud från Vellingk. Beslut om tobaksbolag.
också se at jämka pålagan på bladen, at det kan svara emot
det, som man mister på rulltobaken.
Gref Olof Gyllenborg: Tullen har mycket litet indragit
på tobaken, föga öfver 7,000 Dal. smt förledit åhr, så lärer
det gå med detta som med Tullarrendet förledit åhr, at då
vij haft skadan, så gripa vij dertil sedan.
Hr von Hökerstedt: Om vij giöra det med tvång, som
Deputation projecterat, så hindrar det vår-planteringen.
Det begiärtes, at detta ährendet måtte hvila til en annan
gång och nästa plenum.
Hr Didron: Det blef faststält, at Riksdagen skulle befordras
til slut, men på detta sättet skier det intet.
Vachtinästaren kom in och berättade, at det vore en der
ute, som begiärte at få tala med Hr Landshöfdingen Creutz.
Fiscalen sändes ut til honom at fråga hvad hans ährende är.
Hr Didron: Och säges, at Hr Landshöfdingen måste
blifva hos oss, om han har något particuliert at tala med
honom.
Frih. Palmqvist: Jag är aldeles ense med slutet om
plantagen, at hvem som vill får plantera, men i synnerhet at
städerne dertill hålles.
Gref Olof Gyllenborg bad, at Betänckandet måtte få
ligga en dag eller något på bordet, han hadde nog sedt, hvad
nytta societeten i Ahlingsåhs giordt.
Fiscalen inkom och sade, at den som vore der ute ifrån
Gref Vellingk hadde två memorialer til Höglåfl. R. o. A., som
han sökte måtte förekomma före middagen, efter han hadde
lika lydande til the andre Stånden.
Det fants godt, at de skulle tagas emot.
Hr Didron frågade, om Extractum Protocolli ifrån R. o. A.
afgåt til the andre Stånden.
Frih. Ernest Creutz: Ja, och två Stånd hafva kommit
redan in, och Bondeståndet lärer äfven nu komma in med sin
utlåtelse.
Fiscalen sändes ut at emottaga samma memorialer.
Sedan continuerades med Memorialet om Tobaksplantagen,
och först angående Societeten.
Hr Weili: Jag har länge väntat på den qvsestion. Jag
vet, at det blifvit utskrifvit för några åhr sedan om tobaksplanteringen,
men det består i bokstäfver. Nu är angelägit at
söka utväg til at bringa det til värckställighet. För min del
Om tobaks odling och förbud af tobaks införsel. 7
tyckes mig, at det ey kan bättre skie, än om publicum giorde
et förskått til hvart lahn, så at de finge en karl, som i orten
lärde dem at plantera tobak.
Frih. von Ungern Sternberg: Arbetet är i sig sielft
intet delicat, bara de lära handlaget.
Gref Olof Gyllenborg: Det voro skadeligit, at Bonden
lärde sig plantera tobak, han skulle då intet giöra annat än
röka tobak. , Det har varit många deliberationer derom, särdeles
i Konung Carl den XI:s tid. Här äro de som hafva
planterat, men tobaksspinnarne villja intet gifva för den, och
altså, om det ey blifver inrättat på en bättre fot, så går det
ey an.
Hr von Hökerstedt: At Landshöfdingen söker at förmå
hvar och en at inrätta planteringen under societeter, kan
jag ey vara emot, allenast ingen blifver utesluten, utan den
som vill utom dess plantera får också frihet at plantera.
Det fants godt, at detta lemnäs til Landshöfdingarnes försorg,
så at de hvar i sit lahn förmå visse af länets invånare
til at anlägga tobaksplantering til någon qvantitet, doch utan
at then, som dessutan behagar idka denne plantage, sådant
betages. Och at Landshöfdingarne giöra sin berättelse åhrligen
til Commercie-Collegium, huru planteringen tiltager, på
det at Collegium kan therefter taga nödige mått; lärandes
Commercie-Collegium sörja derföre at, enär sådant af Landshöfdingen
begiäres, någon må til orten sändas, som kan gifva
underrättelse om planteringen.
Hr Weili mente, at det ofelbart måste falla i städernes
händer, efter Bonden ey kan hålla spinnerij.
Hr Didron påminte, at enär någon ting blifver proponeradt,
att det måtte så tydeligen säijas, at alt kommer til
protocollet, äfven hvad som deröfver discoureras, och at förthenskul
liud lemnäs åt den som talar, at det ord ifrån ord
kan komma i protocollet, på det icke någon sedermera må
hafva tilfälle at besvära sig, at det ey kommit rätt til protocollet.
R. o. A. funno billigt, at när något angelägit och vichtigt
påminnes, at det måtte antingen dicteras eller så tydeligen
säijas, at det kan rätt inflyta i protocollet, och i fall något
under discourserne skulle fcrgripeligit talas, at de, som sådant
höra och hålla sådant för at vara anstöt.eligit, straxt derom
8
Maj 2. Om humletillgången i riket.
påminna, at sådant må komma til protocollet och då straxt
upläsas.
Denna Resolution blef för R. o. A. justerad och approberad.
Beträffande 2:o förbudet af fremmande tobaks införssel;
Så resolverades, at den spundne tobaken må vid begynnelsen
af nästkommande åhr förbiudas, men hvad blad-tobaken
angar, sa enär Commercie-Collegium efter correspondence med
Landshöfdingarne finner, at bladen äfven kunna förbiudas at
införas eller ock böra med så hög tull graveras, at the ey införas
kunna, har Commercie-Collegium at styrcka H. K. Maij:t
dertill, at den anstalt fogas, at theras införssel må aldeles
blifva hämmad.
Det öfriga i memorialet fants vara onödigt, efter det faller
af det som nu resolverat är.
Hvad vidkommer humblans införssel, som Deputation håller
betan ckeligit at nu straxt förbiuda;
Så berättade Hr von Hökerstedt, at det voro enligit
med Commercie-Collegii principe, at man tager 3 eller 4 åhr
at bringa våra humblegårdar i stånd och sedan förbiuder fremmande
humblas införssel.
Hr Weili: Landshöfdingarne borde komma in til K. Maij:t
med sin berättelse om hvad som kan uträttas til huiublegårdarnes
i stånd sättiande.
Frih. Ernest Creutz: Det är redan skiedt.
Hr Weili: Det är stor åtskilnad på orterne, i somblige
orter, såsom på slätten, kan humblegård ey inrättas.
Frih. Otto Strömfelt: Månge Förordningar äro utgångne
om humblegardars inrättande, men så länge debiten ey är på
vahran, så komma våra humblegårdar ey up. Therföre, som
thetta nu ey är någon ny inrätning, utan redan humblegårdar
nog i Riket, kunde en kårtare termin sättias, ty så länge
humbla får införskrifvas, kunna våra humblegårdar ey komma
i stånd.
Frih. Ernest Creutz uprepade detta, och at i Grefve
Wredes tijd varit förbudit all liumble-införssel, men folcket
icke desto mindre haft öhl och svagöhl.
Hr Weili bad, at en åtskilnad måtte giöras imellan orterne.
Hr von Hökerstedt: Commercie-Collegium kan låta gå
ut en publication, huru humblegårdar böra skiötas och rötterne
Beslut om förbud af humleinförsel.
9
förskaffas. Och håller jag före, at införsslen straxt kan förbiudas,
men när missväxt är, då til så stor qvantitet tillåtas,
som man finner landet tarfva.
Frih. Ernest Creutz: När en Province har humbla och
en annan intet, så kan den, för hvilken humbla felar, få samma
af den andra för andre vahror.
Gref Olof Gyllenborg: Straxt kan ey humblan öfver
alt förbiudas, emedan i alla orter ey äro ännu humblegårdar
inrättade, och de då skulle blifva utan humbla, derföre måste
man lemna dem någon tid.
Frih. Ernest Creutz: Det är såsom Hr Grefve Gyllenborg
sagdt, at här uppe är humbla nog, i Östergötland är ock
humbla, äfven vid Wexiö och Jönkiöping, men i Halland,
Elfsborgs lahn och flere orter intet. Doch kunna de vähl få
ifrån de andre lähnen, der humbla växer. Skulle förbudet
hvila på 3 eller 4 åhr, så kan den, som vill profitera, förskrifva
in så mycken humbla, som kan consumeras på 8 åhr.
Men blifver införsslen förbiuden straxt, så lägga de vähl an
humblegårdar.
Hr Weili: Alla, som tala här, lära hafva humblegårdar.
Jag beder, at Placatet af åhr 1688 måtte upläsas, och önskar,
at det måtte blifva så exeqveradt som det lyder, så behöfde
de, sorn sittia på sandbacken, ey lida brist på humbla.
Hr von Hökerstedt: Om vij ey begynna en gång, så
blir det aldrig af.
Hr Spar schiöld: At förbiuda straxt humblans införssel
är ogiörligit, ty man får ey humbla förr än 3 åhr efteråt sedan
humblegården är anlagd.
Hr Didron: Om Landshöfdingarne finna tillräckelig humbla
i lähnen, borde de gifva an sådant i Commercie-Collegio, och
förbudet derefter ställas.
Frih. Ernest Creutz: Landshöfdingarne hafva redan
kommit in med sine utlåtelser.
Gref Lewenhaupt: Om vij lemna dem 2 åhr ännu at
föra in humbla på, så torde det vara bäst, ty sidsta åhret
lära de handlande vähl förse sig med så mycket, at det är
tillräckeligt för det tredje.
Hr von Hökerstedt: Om R. o. A. behaga blifva vid
det som Gref Lewenhaupt proponerat, så lära de audre Stånden
snarast bifalla oss.
10 Maj 2. Prot.-utdrag om lin, tobak, humle o. trägårdsfrukter.
Hr Weili: Riket bör intet komma at lida för sådanne
misstanckar elier prsesuppositioner. Om det voro för Stockholms
stad allena, så voro det så en sak, och då kunde vähl
på de 2 åhren komma så mycket in, at de kunde dermed
hielpa sig det tredie, men uti landet der nedre lärer vara
hungren.
R. o. A. stannade ändteligen i det slut, at ingen humbla
utrikes ifrån må införas i Riket efter den 1 Aprill 1729.
Sedan företogs den qvestion om trägårdsfruchters förbindande
at införas;
Och berättade Frih. Ernest Creutz, at en dehl mena
det de straxt kunde förbiudas at införas, efter som, om vij
ey hafva så mycken frucht, så skola vij kunna lefva den förutan.
Hr Weili: Om de kunde specificeras, som blifva förbudne,
voro så mycket bättre.
R. o. A. resolverade, at alla trägårdsfruckter, utom de
som til Konungens tafel införskrifvas, böra vara förbudne och
efter detta åhrets slut ey få införas i Riket; doch at under
detta förbud ey begripes citroner, pomerantzer och apeldesiner(l)
Hr Weili mente, at det voro bättre at specificera det
som förbiudes.
Gref Piper påminte, at här voro ännu et annat Betänckande
ifrån Oeconomi®- och Commercie-Deputation, som
angår fruchterne samt confecturer, och bad at detta så länge
måtte hvila.
I anledning häraf blef godt funnit, at hvad fruckterne angår,
så anstår thermed, til thess thet senare Betänckandet
förekommer.
Häröfver upsattes sedan fölljande E.vtractum Protocolli
til the andre Stånden, så lydande:
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 2 Maij 1727.
S. D. Uplästes Riksens Ständers Oeconomi®- och Commercie-Deputations
Betänckande angående Lijns-såendet och
Tobaksplanteringen här i Riket samt förbud emot Humblas
införssel ifrån utrikes orter. Och blef Deputations Betänckande
om lijnsädet aldeles bifallit. Men hvad tobaksplanteringen angår,
så funno R. o. A. för godt at lemna det till Landshöfdingarues
försårg, så at de hvar i sit lähn förmå visse af länets
inbyggare til at anlägga tobaksplantering til någon qvan
-
Vellingks mern. om penningförvaltning. 11
titet, doch utan at them, som dessutan behaga idka samma
plantage, sådant betages, och at Landshöfdingarne giöra sin
berättelse åhrligen til K. Maij:ts och Riksens Commercie-Collegium,
huru planteringen tiltager, på det at välbemäite Collegium
kan therefter taga nödige mått; lärandes CommercieCollegium
sörja derföre at, enär sådant af Landshöfdingarne
begiäres, någon må til orten sändas, som kan gifva underrättelse,
huru planteringen bör skie och skiötas. Och at berörde
tobaksplantering må så mycket mera i Riket drifvas och
fortsättias, såsom högst nödig och nyttig, så är R. o. Arns
mening, at ingen spunnen tobak bör efter detta åhrets slut få
utrikes ifrån införas i Riket, utan sådant aldeles förbiudas;
men hvad bladtobaken angår, så, enär K. Commercie-Collegium
efter correspondence med Landshöfdingarne finner, at bladen
äfven kunna förbiudas at införas eller med så hög tull graveras
böra, at the ey införas kunna, har K. Coimnercie-Collegium
at styrckia H. K. Maij:t i underdånighet dertil at den
anstalt fogas, att äfven theras införssel må aldeles blifva hämmad.
Vidkommande humblans införssels förbiudande, hvarom
uti detta Betänckandet äfven förmäles, så hålla R. o. A. före,
at ingen humbla utrikes ifrån må införas i Riket efter den 1
Aprill 1729, och att K. Commercie-Collegium låter utgå en
underrättelse, huru humblegårdarne här i landet böra skiötas
til den växtens befordrande. Men hvad Trägårdsfruckternes
införssels förbiudande angår, så suspenderar R. o. A. sina
tanckar deröfver, till Oeconomi®- och Commercie-Deputation
inkommer med sit ytterligare Betänckande derom, som nu skall
vara therstädes under utarbetande. Hvilket alt med the öfrige
respective Stånden communiceras.
Frih. Ernest Creutz hemstälte R. o. A., om Vellingks
memorialer får upläsas.
Hvilket bevilljades.
Therpå uplästes Vellingks Memorial af innevarande dato
angående subsidier, spannemåhlsmedel och hvad mera han skall
disponerat, hvaröfver han berättat sig den 24 Januari 1724
hafva inlefvererat uti K. Cammar-Collegio ricktig räkning.
Men som räkningen ey så snart skall kunnat der öfverses,
ber han, at Riksens Ständer täcktes kundgiöra K. CammarCollegio,
K. Cammar-Revision och K. Stats-Contoiret, at de
igenom någre af deras ledamöter hos honom låta inhämta
sammanhanget deraf, med mera sielfva memorialet innehåller.
12
Maj 2. Vellingks böneskrift om benådning.
Frih. Ernest Creutz uprepade innehållet deraf och begiärte,
at R. o. A. ville deröfver utlåta sig.
Hr Praesidenten Strömfelt: Räkuingarne har CammarCollegium
infordrat, icke allenast derföre at de bordt komma
in, utan för Husvedels skull i synnerhet. Elljest har CammarCollegium
intet med deras öfverseende at giöra, utan det hörer
til Cammar-Revision.
Hr von Hökerstedt: Det hörer, som Hr Praesidenten
Strömfelt sade, till Cammar-Revision, och den saken får gå
sin gång.
o O
Frih. Strömfelt: Efter Secrete Utskåttet lagdt handen
härvid, och Vellingk beropar sig på några hemligheter, så är
ju bäst, at hans memorial går til Secrete Utskåttet.
Såsom R. o. A. biföllo Hr Praesidenten Strömfelts mening,
så skrefs Resolution på Vellingks memorial, at det remitteras
til Secrete Utskåttet, som härom lärer föranstalta
hvad som nödigt och rättvijst pröfvas.
Vellingks andra Suppliqve af samma dato uplästes, hvarutinnan
han förklarar sig villja heldre låta på Riksens Ständers
egit mildrande och sakens omständigheters innerligare ömhiertade
inseende bero, än at besvära och uppehålla dem med
vidlyftigare utförande af det han elljest skulle tycka kunna
tiäna til at upväcka deras ömma hiertelag.
Frih. Ernest Creutz hemstälte R. o. A., om de behaga
7 O
at taga detta i betänckande och utlåta sig sedan theröfver.
Hr Didron frågade, om de andre Stånden utlåtit sig på
det förra.
Frih. Ernest Creutz sade, at Präste- och BårgareStånden
kommit in med sine svar, och at Bondeståndets nu
förväntas hit.
Frih. Bildstein frågade, om Extractum Protocolli gåt
til communication med de andre Stånden tillika med Basevits
bref.
Frih. Eric Wrangel: Som jag är försäkrad, at R. o. Arns
genereuse sinnen äro icke mindre bögde til mildhet än rättvisa,
så hemställer jag R. o. A., om icke det nu blir rätta qvestion,
på hvad sätt leuteration skall skie.
R. o. A. biföllo denne Frih. Wrangels förestälning.
Hr Didron: Medan vij nu hafva denna saken för oss,
tycker jag, at vij leuterera domen sålunda: at han behåller
Beslut att Yellingk ej skall undergå dödsstraff. 13
sit lif, doch at han sättes på en ort, at han aldrig kan giöra
Riket skada.
Gref Dolma: Sedan R. o. A. behagat fastställa, at leuteration
skall skie, så är nödigt, at man går vidare och tager
i öfvervägande, huru leuteration skall skie. Dervid tyckes mig
at qvestion blifver, om leuteration skall skie efter det af Commissionen
föreslagne lindrande sättet, eller huru det elljest
skall skie.
Gref Tessin: Så mycket jag begriper, lärer allenast vara
två skilgacktige meningar, nembligen om han skall sättas på
en viss ort under förvar, eller på det sättet med honom förblifva,
som Commission föreslagit.
Hr Didron: Här äro tre qvsestioner: l:o om han skall
behålla sit lif, 2:o om han skall mista sin ähra och 3:o om
han skall sätt jas på något slott i förvar.
Gref Tessin: Jag tager det pro ratu, at R. o. A. faststält,
at blodsdom ey skall gå öfver honom, så vida som de
fäststält, at leuteration skall skie, och för min del håller jag
före, at jag ey kan gå ifrån Commissions mitigautier, helst
Commission häfver bästa kundskapen om saken; och altså vill
jag hemställa R. o. A., om icke en sådan fråga kunde formeras,
hvaröfver votering kunde skie.
Hr Didron: -Skola vij gå til votering, så är det första
qvestion, om han skall behålla lifvet. Behåller han lifvet,
så kommer den andra qvestion före, huru han då skall anses.
Frih. Wrangel: Jag förstod ey annat, än at jag fick
R. o. Arns bifall, om icke frågan skulle blifva om sättet, huru
leuteration skall skie. Ty om det skall leutereras eller ey,
det är nu mera intet frågan, utan afgiordt.
Uppå Frih. von Ungern Sternbergs proposition,
frågade Frih. Ernest Creutz, om härskall skie leuteration.
Dertil svarades ja.
Hr Didron: Ja i det målet, at han behåller lifvet.
Frih. Ernest Creutz: Som R. o. A. behagat, at här
skall skie en leuteration, så fölljer, at han skall intet undergå
dödsstraffet.
R. o. A. utlåto sig, a t Vellingk ey skall undergå dödsstraffet,
14 Maj 2. Boneauschiöld, Didron, Tessin, Ungern, Stobée.
Hr Didron: Denne resolution hafva vij nu tagit; altså
tycker mig, at vij skicka den per Extractum Protocolli till the
andre Stånden.
Thetta vann ey bifall.
Frih. von Ungern Sternberg: Jag finner intet annat,
än at qvsestio an, om det skall blifva leuteration eller ey, är
aldeles afgiord. Nu kominer qvmstio quomodo, om det skall
blifva vid den leuteration, som Commission föreslagit, eller om
det skall skie på annat sätt.
Hr Boneauschiöld: Vij vetta huru många omständigheter
domen innehåller; först går den på lifvet, sedan ähran
och så godset. Nu är den första frågan bifallen, derföre föllja
de andre. Bad så, at Hr Landshöfdingen ville gå i ordning
efter dommen.
Hr Didron: Jag har ey annat förstådt, än at R. o. A.
faststält, at vij skola afgiöra den andra saken, och således
blifver den andra frågan, om Vellingk skall föras på den ort,
at han aldrig mer kan skada Riket.
Hr Boneauschiöld: Det Hr Ofverste Didron proponerat,
det blir intet bärta, men naturellement blir det den fiärde
frågan.
Gref Tessin: Hvad Secreteraren Boneauschiöld behagat
säija om de åtskillige qvsestionerne, så kunna de alla inbegripas
i denne här: at om Vellingk skall behålla lifvet och mista
ähran, så vill han intet hafva lifvet.
Frih. Silfverhielm bad, at det måtte gå efter det Hr
Boneauschiöld proponerat, och qvasstionerne derefter formeras.
Hr Palmcreutz mente, at förr än man ginge vidare,
skulle man låta de andre Stånden vetta, at R. o. A. förskont
honom för dödsstraffet.
Men det sades, at saken skulle afgiöras hel och hållen,
innan man gifver de andre Stånden del af R. o. Arns slut.
Gref Dolma: Man måste vetta på hvad sätt domen skall
leutereras.
Frih. von Ungerns Utlåtelse uplästes.
Frih. Ernest Creutz uprepade hans utlåtelse, bestående
deruti, at R. o. A. måtte utlåta sig, om de villja blifva vid
Commissions Betänckande eller gå til något annat.
Hr Stobée: Den qvaestion är redan afgiord, at leuteration
skall skie; altså fölljer på hvad sätt den skall skie, och
således är frågan, om det skall skie på det sätt som Comrnis
-
Hökerstedt och De Briant yttra sig om Vellingks straff. 15
sion sagt, eller om det skall skie på annat sätt. Skola vij
gå ifrån Commissions Betänckande, så måste vij hafva skiähl
dertil. Skola vij hafva skiähl til någon ändring i det Commission
giort, så måste vij löpa igenom alla acterne, förty at
gå ifrån Commissions mitigantier är lika som at säija, at
Commission ey giort rätt i det måhlet.
Hr Bro vald: Min oförgripelige mening är denne, at det
blifver vid den förestälning, som Hr Boneauschiöld giort.
Frih. Ernest Creutz: R. o. A. hafva hördt, at han
ber, at det skall blifva vid det Hr Boneauschiöld proponerat.
En del begiärte votering öfver hvad qvestion skall vara.
Hr Didron: Skola vij votera, så skola vij votera, om han
skall behålla lifvet.
Hr von Hökerstedt: Processen, som Hr Boneauschiöld föreslagit,
är god, och min tancka är således: Commission har dömt
honom ifrån lijf, ähra och gods, och för det fiärde sagdt, at han
skall sittia i all sin tid i tysthet på Ekenäs. Nu tycker jag
för min del, efter man icke kan afgiöra på en gång alla de
måhlén, och man finner Commissionens lindrande omständigheter
kunna tagas i consideration, at frågan blifver, om icke
han bör förklaras ovärdig at bekläda något embete i Sveriges
Rike, ovärdig at föra correspondence, och sittia på et slått
under vacht; men frågas, hvar han skall sittia, så håller jag
före, at han bör sittia under vacht på Vadstena slått.
Hr Didron: Om orten hvar han skall sittia, derom skola
vij komma öfverens.
Frih. Ernest Creutz: Om man skall gå alla de qvsestioner
igenom, som Hr Boneauschiöld menar, så skulle det taga
alt för lång tid. Jag tycker, at qvestion blifver, om han skall
blifva på Ekenäs eller på något slott.
Hr Örnstedt: Först måste vij vetta, om han skall behålla
ähra och gods.
Frih. Hamilton: Någre säija, at han ey får godset igen,
utan om Cammar-Revision finner, at han male verserat, så gripa
de fuller godset an.
Gref Dohna begiärte, at det måtte voteras, om det skall
blifva vid Commissions leuteration.
Hr Silfversparre: Då blifva vij ey vid Commissions
Betänckande, at han skall slippa med lifvet.
16 Maj 2. Om Vellingks straff. Adlerbeth och Lilliestierna.
Gref Lewenhaupt: När en sak är en gång afgiord, så
bör intet det mer röras up eller säijas, at vij samtyckt ey
til det vij samtyckt.
Hr De Briant: Efter R. o. A. slutit, at lifvet honom
skall skiänckas, så bör det blifva dervid; skulle vij ock gifva
honom ähra och gods tilbaka, så skulle det se ut, som vij ey
hadde haft fog at angripa honom, och då blefve vij en vanheder
för utländningarne.
Hr Didron: Om en giordt som en åhrlig man, så måste
han belönas. Men har han någor giort emot, så bör han
straffas. Det är det som är fundamentet til alt.
Hr Adler bet: Det är et regale at gifva honom sin ähra
igen, men i öfrigit är min mening, at han hålles i arrest på
en tid, til dess de andre sakerne inkommit, och jag conformerar
mig med det af Commissionen föreslagne Betänckandet.
Hr Didron: Så länge Ständerne äro tilsamman, så är
den machten hos Ständerne at skiäncka honom sin ähra igen.
Hr Adlerbet: Som Ständerne besvurit Regeringsformen
at bibehålla sin frihet, så hafva de ock besvurit honom at
bibehålla Konungen vid sin rättighet, ibland hvilka jag ock
räknar detta regale.
Hr Lilliestierna: Jag har ey annat förståt, än at
R. o. A. faststält, at det skall skie en leuteration. Skall den
skie, så borde vij examinera alla omständigheter, så vähl ähran
angående som godset, hvilket honom är ifråndömt. Men det
skall blifva alt för vidlyftigt at entrera i sådant; derföre skulle
vara betänckeligit at gå ifrån Commissions förslag. De hafva
fölgt lagens stränghet och äfven på sit samvete yttrat sig om
mitigantierne. Jag kan ey annat se, än at det är rätta qvestion,
om det skall blifva vid Cotnmissions förslag eller ey.
Hr De Briant: Hvad skulle fremmande nationer domina
om oss, ther vij skulle gifva honom alt sit igen, det lärer
draga sådanne conseqvencer, som vij måge blygas före.
Hr Stobée: Justicen är för sig och deruti har Comrnission
giort rätt, men annat är nåd. Om vij villja, så kunna
vij häfva op hela dommen.
Hr von Hökerstedt mente, at man ey skulle gå vidare
i leuteration, än om han skall sittia på Vadstena slått.
Frih. Ernest Creutz: Hr Boneauschiöld påstår, at hvar
omständighet skall särskilt företagas; altså är frågan, om så
skall skie eller ey.
Boneauschiöld, Ehrencrona, Didron och Hamilton. 17
Hr Didron: Villja de ey gifva det bifall, så lät oss votera,
om Vellingk skall behålla ähra och gods, och hvar han
skall sittia, antingen på Bohuus eller Vesteråhs slått.
Frih. Ernest Creutz: Som Höglåfl. R. o. A. intet unanimiter
biföllo den proposition Hr Boneauschiöld giorde, så
har Ofverste Didron giort den qvaestion, at vij skola utlåta
oss i en votering, om han skall behålla ähra och gods och
sittia på Ekenäs.
Hr Didron: Ney, Vesteråhs slått.
Hr Boneauschiöld: Som R. o. A. har tyckt vara en
kortare väg at afgiöra alla 3 qvmstionerne på en gång, så
tyckes frågan böra blifva sådan, at den kan besvaras med ja
eller ney, och sålunda kunna inrättas: Om nembligen Mauritz
Vellingk skall få behålla ähran och godset samt sittia på Ekenäs.
Faller therpå ney, blifver opposition slutet, at nembligen
han skall mista ähra och gods samt sittia på Vesteråhs slått.
Frih. Ernest Creutz: De som villja bifalla Commissions
leuteration, de skrifva ja, de som villja, at han skall mista
ähra och gods och sittia på Vesteråhs slått, de skrifva ney.
Hr Boneauschiöld: Jag supponerar, at det skulle falla
ney, och han således blifva dömd ifrån sin ähra och gods,
så ligger det ju intet Konungen i vägen at gifva honom ähran
igen, och godset går til arfvingarne.
Hr Stobée: At fatta alla de tre målen under en votering
kan ey skie, och den qvestion, om han skall mista ähra och
gods, är onödig, utan qvaestion tyckes vara, om det skall blifva
vid Commissions leuteration eller ey.
Hr T is en st en: Efter här är faststält at votering skall
skie, så vore bäst den ginge för sig.
Hr Brovald berättade, at Ofverste-Lieutenanten von
Tholin, som för opasslighet skull ey kan vara närvarande, har
skickat sit votum hit up och begiärt, at det måtte läsas up.
Hr Didron: Det blir nu faststält, at här skall voteras,
och altså frågas, om icke alla de, som äro i Holstensk tiänst,
skola taga afträde.
Hr Erencrona: Min oförgripelige mening är denne, at
man ey kan votera mer än öfver två qvsestioner. Den första
är, om det skall blifva vid Commissions slut. Svaras på deri
frågan med ja, så står det fast som Commission föreslagit.
Svaras med ney, så blifver då slutet, at han skall sittia på
Adelns Protokoll 1727, II. 2
18 Maj 2. Om Vellingks straff. V. Tholins mern.
något annat slott. Elljest blifva tre särskilte qvaestioner, om
hvilka man kan ey tillika votera. Men om man blifver vid
Commissions slut, undantagandes Ekenäs, så komma vij lätt
ifrån detta.
Hr Didron mente, at man ändå vähl kunde komma ifrån
hvarannan.
Frih. Hamilton svarade uppå Hr I)idrons proposition
och mente, at den som voro i Hertigens tiänst ey borde absentera
sig, helst det går Hertigen intet an hvad Basevitz
skrifvit.
Hr von Tholins Memorial uplästes, hvarutinnan han yttrar
sin oförgripelige tancka och mening uti Mauritz Vellingks sak,
huru man har orsak at i högsta måtto berömma den stora
ömhet och sårgfällighet, som Riksens Ständers Secrete Utskått
betygat til at uptäckia och vid handen gifva det, som Konungen
och Riket til en obotelig skada och nachdel vederfaras
kunnat, och bör jämvähl med all tacksägelse erkiänna den
rättrådighet, med hvilken Riksens Ständers förordnade Commission
uti detta måhlet omgåts, samt är aldeles försäkrad, at
de härutinnan ey annat giordt, än hvad de efter begges deras
samveten med Lag och Förordningar funnit enligit och öfverens
kommande. Och ehuruvähl man i anledning deraf skulle
tycka billigt vara, at det blifva borde vid det slut, som redan
giordt och författat är, så vähl i anseende dertil at man af
Vellingks den 27 nästledne inkomne suppliqve inhämtat, det
han ännu ey vetat ångra och erkiänna sina grofva honom öfvertygade
fel och missgiärningar, utan snarare på et framhärdigt
och malicieust sätt ända än i båtten påstår, det han ännu
vill bevisa sin oskuld, såsom ock at det bör lända honom til
et välförtiänt straff och androm argom och illsintom till exempel
och räddhåga; så är han likvähl för sin del af den
tanckan, at Mauritz Vellingk kan med den nåden anses, at
han för dess höga ålder ändteligen kan behålla lifvet, men i
det ställe utan skonsmåhl mista alla dess gods och egendom,
hvilken dess utan för det emot honom nyligen angifne grofva
försnillande af Cronones medel kommer med seqvester at beläggas,
samt för öfrigit ey tilstädjas at på något annat ställe
tillbringa sin öfrige lifstijd, än på Orebro slått eller någon
fästning, derest honom någre visse rum inrymmas kunde, at
derstädes för Riksens säkerhet skull under noga vacht och
inseende i roo och stillhet sluta sina öfriga lifsdagar. Och
Omröstningspropos. rör. Vellingks straff gillas. 19
sorn honom ändå på detta sätt en stor nåd vederfares, så är
Hr von ± holin jämvähl af den mening, at Vellingk deremot i
alfvarsammaste måtto bör tilhållas at uptäcka och namngifva
alla dem, hvilka på något sätt varit med honom uti dess gierningar
delacktige, eller han vet hafva procurerat och tilskyndat
pensioner af fremmande Herrskaper, det vare sig under hvad
titul och prsetext det vara kan, med mera som ses af documentet.
Gref Dohna prsecaverade, at intet votum måtte emottagas
af den, som ey är närvarande, eller upläsas.
Det sades vara et memorial, som Hr von Tholin ingifvit.
Hr Olthof: Jag tycker oförgripeligen för min ringa del,
at Höglåfl. R. o. A. vid deras leuteration öfver Vellingkens
dom intet kunna gå någon säkrare väg än at hålla sig simplement
vid Commissionens föreslagne mitigantier, och det så
mycket mera, som efter Hr Revisions-Secreteraren Erencronas
nylige utlåtelse Commissionen på deras samveten häfver bordt
gifva tilkiänna berörde mitigantier. Dermed hafva de friat
deras samveten, och hvad nu blir slutit kommer på våra.
Hr Erencronas Utlåtelse uplästes, at förnimma om den
finge bifall.
Frih. TV rede: Här förefalla ju två saker. Först är, om
de initigantia, som Commission anfördt, skola blifva ansedde
eller ey. Det bör först afgiöras. Sedan kommer det öfriga
til at talas om.
Hr Didron: Det skulle se bättre ut, om vij kunde komma
öfverens med hvar andra och intet votera, at han nembligen
sättes på et slått, så at han aldrig kan giöra Riket skada.
Hr von Hökerstedt: Om vi simpliciter bifalla Commissions
leuteration, allenast at dertil lägges, at han skall
sittia pa et slätt, så är saken afhulpen.
Men som R. o. A. intet kunde förena sig härom, utan
votering begiärtes, så upsattes qvcestionerne och justerades.
Hr Didron: Min mening har varit, at om vij slippa votera,
så blir det dervid, at han sättes på ett slått, så at han
intet kan giöra Riket skada.
Hr Maul: Om det svaras med ney, så mister han ähra
och gods.
Hr Didron: Han bör ock vara i arrest all sin lijfstid.
Härtil svarades ja.
20 Maj 2. Om Vellingks anförvandter och Holsteins undersåtar.
Frih. Erich Wrangel: Hvad slut R. o. A. behagar stanna
uti, så är det för sent i dag, efter så inånga gåt bort.
Efter betalning upläste Secreteraren qvcestion, hvaröfver
skulle voteras, nembligen om det skall blifva vid Commissions
föreslagne mitigantier. Svaras ja, så blifver thet thervid. Svaras
ney, så sättes lian under säkert förvar på et Crono-slott
hela sin lifstijd.
Denne proposition uplästes tre gånger och approberades.
. . . : Efter votering påstås och begiäres, så ock emedan
intet namnen på de personer äro angifne, som skola finnas
graverade, altså är det högst nödigt at få vetta namnen på de
personer, på det at intet theras närmaste slächt må få vara
med på voteringen.
Therefter påminte ock Frih. Ernest Creutz, at de,
som äro i så nära skyldskap med Vellingk, at de ey böra votera,
måtte träda af.
Och blef thet af R. o. A. bifallit at så skie borde.
Frih. Ernest Creutz: Det andra, som jag har at påminna,
är den proposition Hr Didron giort, at de, som äro i
Hertigens af Hollsten tiänst, intet skola votera i denna saken.
Frih. Hamilton: Jag frågar, huru Hr Öfversten kan
förklara, at Hertigen har någon del i Vellingks alfair.
Hr Didron beropade sig på Basevitz’ bref.
Frih. Hamilton sade, at det angår ey Hertigens person.
Sedan påminte Frih. Silfverhielm och Bildstein, at
ähra och gods måtte begripas under proposition.
Hr Maul begiärte at införas måtte, at han sättes på et
fast slått.
Frih. Silfverhielm sade, at han å egne och Seres vägnar
måste fråga, om icke det skall blifva dervid, at det tillägges
fast slått och [mister] ähra och gods.
Härtill ropades ja.
Blef altså Resolution, at om det svaras ney, så skall hail
sättias på et fast slått hela sin lifstijd och mista ähra och
gods.
Frih. Ernest Creutz: Hr Didron har giort den proposition,
om de, som äro i Hertigens tiänst, få votera, i anseende
til Basevitz’ bref.
Frih. Hamilton: Så vida som jag har Privilegierne för
mig, och Riddarhuusordningen säger, at jag får sittia på Riddarhuset,
så måste man öfvertyga mig, huru vida min Herre
Vellingks straff fastställes genom omröstning. 21
har någon delli i denna saken, innan jag kan absentera mig.
Det är synd at giöra min Herre sådan orätt.
Hr Didron: Hvad Ofverste Hamilton angår, så har jag
intet med hans Herre at giöra, utan frågar allenast, om de,
som äro i hans tiänst, kunna votera med eller ey.
Frih. Erich Wrangel: Jag underställer i ödmiukhet
R. o. A., om icke denne qvestion kunde blifva tilbaka, och
vij skrida til votering, efter vij länge nog uppehållit oss med
denna saken.
Detta vann bifall.
Hr Didron: Jag är nögd med det R. o. A. slutit, bara
jag sagt min mening.
Therpå skreds til votering;
då Frih. Schwerin gaf skrifteligen in sit votum, som
finnes vid protocollet.
Och efter sluten votering räknades vota, då 168 voro för
ja och 179 för ney, som voteringslistan utvisar.
Hvarigenom blef slutit, at Mauritz Vellingk skall mista
tiänst, ähra och gods samt sittia på et Cronones slått i sin
lifstid.
I anledning häraf upsattes följande Extracturn Protocolli:
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 2 Maij 1727.
Sedan R. o. A. låtit sig föreläsas Mauritz Vellingks ingifne
suppliqve, stannade pluraliteten deruti, at han fuller må
befrias ifrån dödsstraffet, livartil Riksens Ständers Commission
igenom thess afsagde dom förklarat honom skyldig, men bör
icke thesto mindre mista ähra och gods i föllje af förberörde
dom, utan ock uppå något fast slått sättias under säkert förvar
i all sin lifstid.
Sedan hemstälte Frih. Ernest Creutz R. o. A. uppå
någras påminnelse, om icke man kunde låta de andre Stånden,
som hafva sine Deputerade i Secrete Utskåttet, vetta, at man
har här upläsit de två brefven, nembligen Basevitz’ bref och
Vellingks concept til Gollovin.
Thetta blef af R. o. A. samtyckt.
Och skilgdes de så i dag åt.
Såsom resolverat blef, at öfver Advocat-Fiscalernes sökte
förbättring på rangen et Extracturn Protocolli upsättias skulle;
altså fölljer det härhos, så lydande:
22
Prot.-utdrag om advokatfiskalers rang.
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 2 Maij 1727.
S. D. Lät R. o. A. sig föredragas det Låfl. Bårgareståndets
Extractum Protocolli af den 8 Marti 1727, hvarutinnan
til samtelige Riksens Ständers närmare öfverläggande hemställes,
om icke det torde vara nödigt om icke oumgiängeligit
at sättia Ombudsmäns och Fiscalernes ämbeten på den foten,
at de med mera läthet och större eftertryck kunde giöra sina
ämbeten, hvartil det Låfl. Bårgareståndet synes mäst kunna
bidraga, om the med förbättring på rangen ihugkommas. Och
aldenstund det Hög- och Ahrevyrdige Prästeståndet theremot
yttrat sig, at thet håller betänckeligit at gifva anledning til
någon ändring uti thet, som allaredan af höga Öfverheten uti
thetta måhl stadgat är, men thet Arbara Bondeståndet fallit
på then meningen, at allenast sådanne Ombudsmän som Advocat-Fiscalerue
i Håf-Rätterne och Collegierne kunde för deras
del niuta på rangen någon skiählig förbättring; Förthenskul
och emedan thet Låfl. Bårgareståndets förestälning, ehuru
therutinnan nämnes Advocat-Fiscalerne så uti K. Håf-Rätterne
som K. Collegierne, är general, berörande Ombudsmän
och Fiscaler i gerneen, och thet som uti Justitise-Cancellerns
ingifne berättelse angår Landt-Fiscalerne, hvaraf det Låfl.
Bårgareståndet äfven tagit sig anledning til thenna förestälningen,
är remitteradt till Riksens Ständers Justitire-Deputation;
Ty pröfvade R. o. A. för sin del bäst vara, at thenna
qvsestion berörande Advocat-Fiscalernes rangs förbättring, som
icke ännu blifvit i någon Deputation utarbetad, må remitteras
til Justitim-Deputation, at berörde Deputation theröfver med
sit Betänckande inkomma må, efter som ock, i fall them någon
större rang bevilljas skulle, samma utnämnas och determineras
bör.
Actum ut supra.
Den 4 Maj in pleuo.
Uplästes et Extract af Secrete Utskåttets den 10 Aprill
sidstledne häldne Protocoll, hvarutinnan Secrete Utskåttet hemställer
Riksens Ständer in plenis, om icke Probsten Letströms
änkia i Carlskoga, Clara Carlmarck, kunde befrias ifrån den
Lektorers och officerares frihet från herredagspenningar. 23
observation, som Örebro Landscontoir 1723 giort hennes man
för upburen spannemåhl af Carlskoga kyrkjoherberge och berörde
Probst förment sig vara berättigad til, i föllje af sin
den 9 Juli 1703 ärhåldne fullmacht och flere andragne skiähl,
samt enkian således slippa alt åtal för den förflutne tiden, in
til dess observation blef giord.
Hr Silfwer spar re frågade först, om spannemåhlen ifrån
successoren nu vore indragen, och mente, at den, som ey indragit
spannemålen, borde vara Cronan ansvarig.
Hr von Hofsten: Spannemålen togs bårt i Konung Carl
den XlLtes tid, och sedan har han fåt betalning för den af
Cronan; altså har ingen annat vettat, än Probsten varit dertil
berättigad.
Frih. Ernest Creutz: Skulle det finnas, at någon eftersatt
sin skyldighet, så lära vederbörande tala derpå.
Hr Silfwersparre mente, at de böra ersättia det, som
bordt vigilera Konungens interesse.
R. o. A. biföllo Secrete Utskåttets Extractum Protocolli,
att enkian förskonas för denna efterräkningen in til den tiden
observation blef giord.
Sedan justerades Extractum Protocolli angående AdvocatFiscalernes
rang och approberades sålunda, som thet under
den 2 Maij infördt finnes.
Therefter uplästes et Extract af de Besvärspuncter, som
hos K. Maij:t Lindkiöpings Consistorium på nu varande Riksdag
i underdånighet inlefverera låtit och K. Maij:t den 21
Marti til Riksens Ständer remitterat, hvaruti Consistorium under
den 12 § anhåller, at Lectores för Herredagspenningarne
måge blifva förskoute af sine Prebendehemman, som äro af
samma natur som andre Prästers Stömner, de där för denne
afgiften äro befriade efter K. Maij:ts Resolution på Prästerskapets
Besvär vid 1723 åhrs Riksdag § 16.
Öfver hvilken ansökning Besvärs-Deputation projecterat
följande Resolution: At så vida Praebendehemmanen äro Lectorerne
under fri disposition lemnade och sålunda ey annorlunda
kunna considereras än såsom Boställen, så böra the ock lika
som Präste-Stomnerne, likmätigt 16 § på 1723 åhrs Resolution
öfver Prästerskapets Besvär, vara ifrån Herredagspenningarne
befriade.
Hvilken mening och resolution af R. o. A. blef i alla delar
bifallen.
24
Maj 4. Om krigsbefälets herredagspenningar.
Vidare uplästes det upsatte Memorialet til K. Maij:t, at
inge ährender nu mera måtte remitteras til Ständerne.
Och vardt bifallit.
Hr Neugebauer påminte doch, at det borde tilläggas: a
tempore notitise.
Men det fants onödigt.
Uplästes et Memorial af den 2 Maij sidstledne, som de
commenderade Officerarne ifrån de indelte Regementerne ingifvit,
hvarutinnan de anhålla, at som för Officerarne vid Regementerne
är omöijeligit at kunna underhålla de ifrån Regementet
commenderade Officerarne vid Riksdagarne, då Rusthåld
och rotar eximeras, det måtte de gemene vid Regementet
til den commenderade Rytmästarens eller Capitainens underhällande
så nu som hädanefter något vist, til sit qvantum utnämt,
få sammanskiuta til the andre Indelningshafvandes lindring,
när Riksdagen utdrages öfver tre månader och den uti
Riksdagsordningen utnämde tiden. Therjämte påminnes 2:o,
at Krigs-Befälets allmenne Besvär måtte företagas och afgiö—
ras; jämvähl 3:o, at promotorial måtte gå til vederbörande,
dit åtskillige §§ af theras Besvär äro remitterade, at them
skyndesammast utarbeta.
Hr von Hökerstedt sade, at han höllö före, at de gemene
Burssarne borde betala Herredagspenningar, efter det
elliest mera graverar Officerarne at giöra et så stort satnmanskått.
Och sådanne maximer måste tagas, som tiäna til at
bringa gemene man til arbete.
Secreteraren Wulfwenstierna påminte, at i Riksdagsordningen
ey talas om Krigsbefälets kallelse ti! Riksdagen, och
at man menar, det deras Besvär kunde sändas up, äfven som
Ammiralitetets.
Thetta biet' ey aggreerat.
Frih. Ernest Creutz hemstälte, om icke denne ansökningen
kunde remitteras til Militire-Deputation till at tagas
der i närmare öfvervägande.
Men det begiärtes, at hvar § måtte här företagas och afgiöras.
Frih. Strömfelt: Denne ansökningen tyckes mäst röra
Officerarne ifrån Regementerne, och kanskie det torde med
en intercession kunna så mycket uträttas, at intet Öfversten,
utan de andre allenast blifva hulpne.
Borgareståndets dep. om bevilningseftergifter.
25
Hr von Hökerstedt: Det står fuller fast, at Krigsbefälet
intet komma hit som något Stånd, utan som ledamöter
ibland R. o. A.; doch tyckes et sådant expedient kunna tagas,
at de hielpas af de gemene.
Hr Silfverschiöld: Det är ey oskiähligt, at de gemene
contribuera til Officerarnes underhållande såsom en bevilning,
efter Krigsbefälet andraga de gemenas Besvär.
Hr Weili: Sidsta Riksdagen blef sagdt, at de den gången
skulle få, men ey mer, och det i anseende dertil at i
Riksdagsordningen infördes, at Riksdagen ey skulle vara melan
3 månader.
Hr von Hökerstedt: Det är så mycket mera nödigt at
de hielpas, på det at Krigsbefälet ey må afhålla sig ifrån
Riksdagarne, utan R. o. A. hafva Krigsbefälet med sig, sorn
är dess största styrckia.
Ifrån B år g are-Ståndet kom en Deputation, för hvilken Secreteraren
Salau förde ordet sålunda: Bårgareståndet låter
anmäla sin hörsamma hälsning igenom oss sine Deputerade.
Och såsom Bårgareståndet har en och annan angelägenhet at
föredraga R. o. A., så hafva de sit förtroende til Höglåfl.
R. o. A., at de lära taga samma i benägit öfvervägande, och
bedia at det får upläsas.
Derpå uplästes Bårgare-Ståndets Extractum Protocolli af
den 2 Maij sidstledne, hvarutinnan Ståndet utlåter sig, at
Oeconomiae-Deputation har vähl i dess Betänckande, angående
städernes Hernösands, Sundsvals, Hudvigsvals, Söderhamns och
Strömstads Contributions-Contingent, stannat i den tanckan,
at bemälte städer under frihetsåren komma för samma afgift
at befrias, men doch hållit före, at som 85,000 Dal. smt såsom
en ständig afgift skall oförminskad bordt utgå, så skall
Bårgareståndet icke allenast åligga at draga försårg, det hvad
som deraf för de sedan sidsta Riksdag förflutne 4 åhren kan
brista blifver K. Maij:t och Riket ärsatt, utan ock utfinna
medel at ställa förberörde städer til freds, för hvad de efter
1723 åhrs repartition kunna hafva utbetalt, efter som sådant
skall kommit i afräkning på städernes contingent; varandes
samma beskaffenhet med Pitheå. Men emedan, förutan andra
skiähl som Bårgareståndet anfördt, de öfrige respective Stånden
så för afbrände och i ödesmåhl råkade hemman som Bruksgrufvor,
hyttor och hammarvärck niuta eftergift för Contribution
under frihetsåren; ty förmoda städerne såsom medlemmar
26
Maj 4. Om Borgareståndets bevilning.
i Regements-Kråppen muta lika rätvisa och förmån, och i anseende
til sådant alt kan Ståndet ey åtaga sig oftaberörde
afbrände städers contingent för tilkommande tider, mindre
gifva någon ärsätning för det, som ännu sedan sidsta Riksdag
deraf kan innestå, eller samma städer återbetala, hvad utaf
dem under frihetsåhren kan vara utkrafdt, med mindre de andre
respective Stånden äfven villja ärsättia Cronan bristen uti
Contributioner för alla på lika sätt förstörde hemman, och
bruken opfylla den andel i Contribution, som utaf de afbrände
bruken, förr än de förstörde voro, utgåt och betalt blifvit.
Deputation recommenderade denne Bårgerskapets angelägenhet
hos R. o. A.
Frih. Ernest Creutz: R. o. A. tackar det Låfl. Bårgareståndet,
som behagat hedra dem med sin Deputation och gifva
vid banden i hvad slut de stannat. R. o. A. lära taga saken
i öfvervägande och gifva dem sin utlåtelse tilkiänna.
Therpå afträdde Bårgareståndets Deputerade.
Frih. Ernest Creutz uprepade sedan innehållet af Bårgareståndets
Extractum Protocolli, at thet förmenar, det de beliåldne
städerne ey kunna förplicktas at betala contingentet
för de ruinerade.
Hr PraBsidenten Strömfelt: Bårgerskapet har tagit sig
altid på vid hvar Riksdag at betala et vist contingent, och
sidsta Riksdagen togo de på sig 85,000 Dal. samt giorde
en reparation, hvad hvar stad skulle betala. Reparation skrefs
under och tilstältes Cammar-Collegium. Sedermera fant man
vähl, at Sundsvall och flere skiedt för när, i det at dem blefvit
påfördt et vist contingent, ther the likvähl hade frihetsåhr.
Men Cammar-Collegium har intet kunnat gå ifrån BårgareStåndets
egen specification. Doch tyckes det vara betänckeligit
at gravera Bårgareståndet med thenna således existerade
bristen.
Hr von Hökerstedt: Städerne hafva vid förra Riksdagen
skaffat sig inqvarterings-tolagen, som stiger ansenligit,
hvilken var en inkomst, som de ey bordt niuta, och derigenom
kom Cronan i mistning, och när det i Deputation tages i consideration,
lärer vähl finnas, hvar bristen kan fås igen.
Frih. Ernest Creutz hemstälte R. o. A., om icke detta
borde gå till Deputation öfver Contributionsvärcket.
Detta fick bifall.
Krigsbefälets herredagspenningar. Bondedep. 27
Och altså skrefs denne Resolution på Bårgareståndets memorial,
at som Contributions-Deputation ännu ey inkommit
med sit arbete, så må ock detta memorialet äfven remitteras
til berörde Deputation, at der tagas i behörig consideration
och öfvervägande.
Sedan continuerades med Officerarnes Memorial angående
Herredag spenningarne.
Och Frih. Ernest Creutz uprepade åter innehållet deraf
samt General Strömfelts påminnelse.
Hr Didron mente, at de värfvade Regementerne äfven
för denna gången kunde niuta samma hielp, efter det då ey
var faststält, om de skulle komina til Riksdagen, när de reste
hijt.
Frih. Ernest Creutz: Om Conjuncturerne blifva hädanefter
sådanne, at Riksdagarne blifva ey längre än 3 månader,
så frågas, om icke de gemene böra contribuera hädanefter til
Officerarnes underhåld.
Hr Weili: De som underskrifvit memorialet äro mycket
billige, men som alla Förordningar böra blifva beständige, och
vid sidsta Riksdagen blef faststält, at Officerarne tädan efter
ey skulle niuta hielp af de gemene, så tyckes at det bör dervid
förblifva. Doch som, ehuruvähl R. o. A. äro befalte at
komma til Riksdagen, den, som ey vill komma af dem, får
blifva hemma, men desse Officerare intet; altså frågas, om icke
de böra få ifrån första början underhåld.
Frih. Silfverhielm: Här är en Capitain ifrån Calmare
Regemente, heter Hauswolf, som ey är Adelsman. Voro han
ey commenderad, hadde han intet här at giöra och behöfde
ey förtära här sine medel.
Hr Stiernstedt: Min mening är, at här fastställes, at
de gemene skola gifva något til Officerarne, men proportion
lämpas efter tiden.
Frih. Ernest Creutz: R. o. A. lära hördt af discourserne
i hvad mening pluraliteten tyckes stanna, och altså skulle
man gierna villja vetta, ifrån hvad tid underhållet skall räknas.
Hr Didron: Jag tycker en viss summa bör utsättias, och
hvad Officerarne skola hafva. Hr Weili har visat, huru som
Officerarne skola vara här, då de af R. o. A., som det behaga,
kunna vara bårta. Ifrån första dagen de komma hit, måste
de gifva här ut penningar; altså är nödigt at et vist qvantum
utsättes, hvad Officerarne skola få om dagen.
28 Maj 4. Beslut om herredagspgr åt indelta krigsbefälet.
Frih. Ernest Creutz: Jag har tyckt, at det blir första
qvaestion, om icke de äro berättigade at få Herredagspenningar.
Sedan kommer det andra efter om tiden och qvanto.
Frih. Joh. Carlson Strömfelt: Terminus a qvo tyckes
böra tagas ifrån den tiden, när de 3 månaderne äro ändade,
och derigenom vinner man lättare bifall.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation. Undertaleniannen
förde ordet och anmälte Bondeståndets underdån-ödmiuke hälsning
och sade, at Bondeståndet har sändt dem hit med några
Extracta Protocolli at lemna dem til detta Ståndet med ödmiukeste
anhållan, at de ville taga i öfvervägande det förbehåld,
som Bondeståndet giort angående Öfver-Jägmästaren
Birckholtz, och gaf therpå fram berörde Extracta Protocolli af
den 29 April! och 2 Maij sidstledne.
Frih. Ernest Creutz svarade härpå.
Sedan begiärte Bondeståndet, at R. o. A. ville giöra et
rättvist slut i saken om Carlskoga Bergslag. Bondeståndet
ville deröfver gifva in sin utlåtelse och bad, at här måtte i
medlertid anstå med den saken.
Och så afträdde Bondeståndets Deputerade.
Frih. Ernest Creutz: Bondeståndets Deputation gaf in
någre Extracta Protocolli och hadde derjämte med sig en suppliqve,
som de ville insinuera, och sade at framdeles skulle
föllja et Extractum Protocolli. Men som det var en enskylt
suppliqve, så understöd jag mig ey at taga emot den, utan
bad dem behålla den, til dess deras Extractum Protocolli kommer
med. Jag håppas således, at jag giort R. o. A. til nöije.
Härtil svarades ja.
Frih. Joh. C. Strömfelt: Någre här, som jag haft den
ähran at tala vid, mena at terminen, ifrån hvilken det räknas,
at de gemene skulle contribuera til Officerarnes underhåld,
borde vara 3 månader, så at Officerarne, när Riksdagen står
längre än 3 månader, då på den tiden som öfverskiuter få
hielp af de gemene. Och härigenom salveras det vid förra
Riksdagen slutit blef.
R. o. A. biföllo denne Hr General-Lieutenantens förestälning.
Frih. Ernest Creutz: Nu blifver frågan, huru mycket
de skola contribuera.
Om värfvade krigsbefälet och amiralitetet.
29
Frih. Palmqvist: Efter den första satzen är faststält,
och frågan blifver om qvanto, så voro bäst, at faststält blefve,
hvad de skola hafva oni månaden.
Frih. Ernest Creutz: Det tyckes böra regleras hvad
de skola hafva. Om det blefvo 2 styfver om månaden af hvar
gemen, kunde Officerarne vara hulpne.
Frih. Bildstein: Efter detta blifver en frivillig gåfva af
Regements- och Compagnie-Officerarne samt dem som hafva
lön, så kunde man sättia en viss procent för deni, som de
borde betala af sin lön. Men at soldaten ey bör gifva melan
8 styfver in alles.
Det blef godt funnit, at när Riksdagen går öfver 3 månader,
på hvilka Regements- och Compagnie-Officerarne underhålla
sine Herredagsmän, då bör hvar gemen af de indelte
Regementerne gifva til Herredags-Officerarnes underhåld 2
styfver om månaden.
Afven resolverades, at det upläste memorialet får gå til
de andre Stånden.
Och som ifrån de värfvade Regementerne äfven visse
Herredagsmän efter förra vanligheten nu vid denne Riksdagen
sig instält, så fants godt, at the ock äfven skola så mycket
för denna gången niuta, men framdeles intet, efter the til Riksdagarne
ey komma at kallas.
Hr Ridderschantz mente, at af de värfvade borde allenast
de gifva, som villja, ty det länder den til last, som svarar
för passevolanterne, efter som, om karlen ey har sin nödtorft,
så rymmer han eller creperar.
Or Brovald: Hr Öfverste Didron lät förra gången föra
til protocollet, at de värfvade Regementerne ey böra kallas til
Riksdagarne.
Hr Ridderschantz mente, at de nu ey heller kunde
niuta af de gemene, utan den som ville gifva, honom måtte
det stå fritt, men intet deraf giöras någon pålaga.
Hr Major Schantz: Det tyckes vara eftertänckeligit, om
det ena Regementet vill söndra sig ifrån det andra. Det kan
peu å peu dragas af karlen, at han ey kiänner det, och karlen
kan vid lediga stunder förtiäna sig så mycket.
Hr Ridderschantz: Det menar Hr Majoren, men jag
menar ey så.
Hr Brovald: På samma sätt bör ock Ammiralitetet niuta
Herredagspenningar.
30 Maj 4. Res. om krigsbefälets herredagspenningar.
Hr von Utfall: Sorn ifrån Ammiralitetet komina alltid
Deputerade, så frågas, 0111 icke de Officerare, som blifvit Deputerade,
måge, utom det sielfva Staten contribuerar, äfven
niuta af Compagnierne hielp, och de äfven så vähl få contribuera
til Officerarnes underhåld, som' de gemene af landtRegementerne.
Hr Silfversparre: Som Ammiralitets-Officerarne ey
blifva kallade, så kunna de ey niuta underhåld.
Hr von Utfall mente, at Ammiralitetet är af sådan conseqvence,
at de ock borde komma i consideration.
Hr Ridderschantz: Afven så stor rätt har Ammiralitetet
som de andre.
Frih. Silfverhielm: Alla de som äro kallade, de böra
få hielp, men intet de andre.
Frih. Bildsten: Alla de som blifvit kallade, de böra få
underhåld.
2 § i Krigsbefälets berörde Memorial uplästes, och fants
onödig.
3 § fants äfven onödig.
Slutet blef altså thetta, hvilket uplästes och skrefs på
Krigs-Befälets Memorial: At när Riksdagen går öfver 3 månader
och den i Riksdagsordningen utsatte tiden, innom hvilken
de ifrån the indelte Regementerne kallade och befulmächtigade
Officerarne blifvit underhåldne af sine hemina varande
medbroder, så bör hvar gemeen af Regementet gifva til berörde
Herredagsmäns vidare underhåld 2 öre smt om månaden, helst
Officerarne äfven theras angelägenheter vid Riksdagarne bevaka.
Och som ifrån the värfvade Regementer nu äfven visse Officerare
sig instält äfven som ifrån the indelte, så böra ock
the på lika sätt af sine Regementer understödjas för thenna
gängen allenast, efter framdeles icke någre Officerare komma
til Riksdagarne at kallas ifrån the värfvade Regementerne.
De öfrige puncterne gås aldeles förbij.
Hr Stobée mente, at eiljest de värfvade Regementerne
ey heller kunde förnekas at förena sig örn Fullmäcktige.
Therefter justerades Extractum Protocolli af den 2 Maij,
Mauritz Vellingk angående, och blef thet i alla delar gilladt.
sådant som det finnes förut infördt under berörde dato i protocollet.
Sedan företogs om Tull-Deputation och uplästes R. 0. A:ns
den 22 Aprill sidstledne afgångne Extractum Protocolli.
Om Tulldep. Ofr. ståndens utlåtelser.
31
Gref von Fersen berättade, at Weduar sagt, det Bårgerskapet
icke dess mindre förordnat, at han skulle sittia qvar
i Deputation.
Afven uplästes de tre andre Ståndens Utlåtelser: andragandes
Prästeståndet uti dess under den 27 Aprill utfärdade
Extracto Protocolli, at sedan R. 0. Arns Extractum Protocolli
af den 22 dito för Ståndet blifvit upläst, angående den af
K. Cammar- och Commercie-Collegierne begiärte Commissionen
öfver Ofver-Directeuren Erenpreus, har Ståndet för sin del
funnit sig ingen orsak hafva at gå ifrån sin förra häröfver
ineddelte utlåtelse. Och hvad angår Ståndets ledamöter uti
berörde Deputation, så äro dertil sådanne utsedde, som förmodeligen
i ingen måtto kunna för jäfacktige anses, hvilka derjämte
varda upnämde.
Bårgare-Ståndet under den 27 Aprill sidstledne yttrar sig,
at hvad den uti R. 0. Arns hos dem upläste Extracto Protocolli
af den 22 dito omförmälte Commission vidkommer, så
kan Ståndet icke gå ifrån sin förra derom yttrade mening,
sorn är, at den då först kommer at förordnas, sedan TullDeputation
inkommit med den uplysning i saken, som nödvändigt
måste förut gå, då äfven, men intet förr, någon Actor
Officiosus kommer at förordnas, hvarföre ey eller är nödigt
för Deputationen någon dommareed aflägga; uti hvilken mening
Ståndet så mycket mera styrckes, som Deputation eiljest
uti sit öfriga giöroinåhl alt för mycket skulle hindras och uppehållas.
Ståndet häfver ock dragit försorg, at sådanne af dess
ledamöter til Tull-Deputationen förordnade blifvit, som äro
ojäfacktige och ovälduge, hvarvid de omständigheter, som Riksens
Ständer uti sine redan öfver desse måhl yttrade tanckar
å daga gifvit, äro noga i acht tagne och observerade. Sidst
utnämnes och ledamöterne, som Ståndet dertil förordnat.
Bonde-Ståndet under den 29 Aprill sidstledne utlåter sig,
sedan R. 0. Arns Extractum Protocolli af den 22 dito var
upläst, at som Ståndet redan, hvad Öfver-Directeuren Erenpreuses
K. Collegierne giorde tilmälen vidkommer, genom Extractum
Protocolli af den 29 nästledne Marti dess mening afgifvit,
at behörig uplysning i saken borde först inhämtas, och
sedan, men icke förr, en Commission anställas, så förblefve
ock Bondeståndet dervid; varandes i anseende dertill icke nödigt,
at någon Actor nu utnämnes, eller at Tull-Deputationen
dommare-eden aflägger. För öfrigit har Bondeståndet til mer
-
32
Maj 4. Strömfelts och Ehrenpreus’ anföranden.
bemälte Deputation utsedt 6 af sine ledamöter, uppå hvilka
icke något af de anförde jäfven falla kan.
Hr Praesidenten Strömfelt: Collegierne tryggia sig dervid,
at de gåt rätta vägar, och at K. Maij:t approberat deras
förhållande och satt det vite, at den, som talar på arrendet,
skall som en förstörare af den allmenna crediten anses och
för ingen redelig patriot och undersåte hållas samt derföre
för rätta ställas och behörigen straffas; och altså kan vara
lika mycket, hvilka som afgiöra saken. Men det tyckes vara
eftertänckeligit, at l:o, när 5 af R. o. A. afgå, så sittia de
qvar, som varit vid förra Riksdagen aldeles emot betiäningen;
2:o har Weduar velat interessera i arrendet, när Erenpreus
böd 10 Tunnor Guld, och nu skall han sittia och yttra sig
eller dömma i saken.
Vidare sade Hr Praesidenten Strömfelt: Som i denna
saken Collegierne äro ansedde som parter, och det beneficium
är lemnad alla parter, at de få anföra sina jäf emot dommaren,
så bedia vij, at Collegierne få komma in med sine jäf emot
Weduar.
Tiletta fants skiähligt.
Gref Fersen: Det voro önskeligit, at den saken kunde
ju förr ju heldre afgiöras, efter Tuil-Deputation ey kan dess
förinnan företaga saken, innan Deputationens ledamöter äro
ojäfacktige.
Frih. Ernest Creutz: På detta sättet lärer Instruction
för Deputation blifva som den är projecterad uti Tull-Deputation,
och här äro de som mena, at Deputation bör aflägga
sin ed, och at jäfven böra gå til Deputation och Deputation
utlåta sig öfver dem.
R. o. A. pröfvade bäst vara, at jäfven gå til Stånden
in plenis.
Frih. Ernest Creutz: Förra gången, när Collegiernes
Memorial blef upläst, kom Hr Erenpreus och gaf mig et memorial,
som han begiärte måtte upläsas; men som jag bad
honom gifva det in hos Deputation, tog han memorialet tilbaka.
Doch har han sedermera åter gifvit här in det, men
det har ey kommit at upläsas, emedan här varit så mycket
annat at giöra; altså, på det at jag ey må råka i omildt omdömme,
så bör jag ey förtiga, at det är här, och dependera!-
det af R. o. A:ns egit behag, om det skall läsas up eller ey.
Ehrenpreus’ mern. hänvisas till Tulldep. 33
Hr Erenpreus: Såsom en och annan af Collegierne har
förment, at jag igenom det ordet »Smädeskrift», då jag begiärte
communication af K. Collegiernes memorial, skolat villja
förstå något pasqvill, ther doch berörde memorial hvarcken så
kan kallas eller af mig så förstås, emedan det är et underskrifva
docuinent, så förklarar jag ock härmed, det jag härmed
ey annat förstår än en sådan skrift, uti hvilken smädefull
ord och meningar emot mig äro införde, hvilket ock sielfva
skriften visar. Och vill jag ännu härmed skrifteligen hafva
förklarat, det jag aldrig något pasqvill eller smädeskrift dermed
förstådt. Men at det så vida är smädefulla ord, som
jag i det samma, så vida jag minnes, beskylles in för hela
R. o. A. för den, som regeras af en otidig äregirighet och åtrå
til egen nytta, hvars contrarium jag med Guds hielp vid TullDeputation
skall visa, det lärer nogsamt finnas af sielfva memorialet.
Frih. Bror Rålamb: Det som han nu inlägger bör ey
här upläsas, utan komma til Deputation.
Hr Praesidenten Strömfelt: Om jag ey viste, huru angelägen
tiden är, skulle jag bedia at skriften lästes up, men
nu är jag af samma tanckar som Hr Öfversten Rålamb. Det
är underligit, at han explicerar en skrift, som ingen ännu sedt.
Hr von Hökerstedt: Jag beklagar, at jag har haft det
förtroende til honom och sagt honom, at om han lagdt in en
sådan skrift, så lära vij vähl vetta, hvad explication vij skola
giöra derpå, och rädt honom at taga igen den, ty nu kommer
han och straxt gifver mig detta tilbaka igen.
Frih. Rålamb: Vij villja intet höra af det, utan låta
det gå til Deputation.
Hr Prsesidenten Strömfelt och Hr von Hökerstedt
förbehöllo sig at få svara derpå i Deputation.
Erenpreuses memorial af den 25 sidstledne Aprill remit
terades
förthenskul till Riksens Ständers förordnade Tull-Deputation.
Sedan anmälte Hr Löwen, at han hadde et memorial
ifrån Grefvinnan Ulrica Vellingk, och bad, at det måtte fä
upläsas.
Thetta blef af R. o. A. bifallit.
Adelns Protokoll, 1727 II. ^
34 Maj 4. Grefvinnan Vellingks supplik för fadern.
Hr Löwen: Om memorialet ey är så skrifvit som sig
bör, så lärer R. o. A. uhrsäckta det. Hon beder om gunst
och grace för sin fader.
Grefvinnan Ulricce Christines Vellingks Suppliqve uplästes,
hvarutinnan hon med bevekelige ord intercederar och beder
för sin fader Mauritz Vellingk, at straffet af mildhet och medlidande
lindras måtte.
Hr Olthof bad, at Extractum Protocolli, som blefvit expedierat
at gå bårt, kunde i medlertid få dröija, til thess öfver
Grefvinnans suppliqve blifvit resolverat.
Hr Freud enfelt: Sedan det är voterat, är derpå ey
at tala.
Frih. Ernest Creutz: Här blifver den första frågan
som proponeras bör, om Extractum Protocolli, som skulle gå
til de andre Stånden, får hvila.
Svarades ja.
Gref Fersen: Jag beder och förmodar intet annat. Yi
måste ju på alt sätt sökia at bibehålla den Christeliga kiärleken.
Vellingk är dömd efter ali rigueur och strängaste lag.
Vij veta, hvad som passerat med en af Bårgareståndet, sorn
var hårdt dömd. Bårgareståndet kom in och fälte en förbön
för honom, och vij togo den i consideration; altså vill jag
hemställa R. o. A., om icke vij böra hafva et billigt medlidande
med Vellingken.
Hr Löwen: Han begiär ingen justiee utan bara grace.
Hr Didron: Det är det första, som bör proponeras, om
vij kunna blifva enige.
Frih. Bror Rålamb: Jag har allenast i synnerhet at
påminna detta: R. o. A. hafva voterat för 3 dagar sedan i
saken, men sedermera frågades, om Extractum Protocolli skulle
afskickas eller ey, emedan Grefvinnan kommit in med sin suppliqve.
Det är vist, at til at hålla en fulkomlig ordning, så
borde Extractum Protocolli afgå, och efter vij voterat, vet jag
intet, om det icke är betänckeligit at straxt kasta det öfver
ända, Men vare långt ifrån mig, at jag skulle vara emot, at
honom skier nåd. Ständerne, de hafva bevisat, at de bordt
förfara efter lag och rätt. Posito sed non concesso, och kan
skie at, sedan observationerne komma fram, någon Rådsperson
kunde blifva anklagad och dömd at mista sin tiänst, så frågas,
om icke emellan straffet bör vara åtskilnad, och altså blifver
här frågan, om icke Mauritz Vellingk kunde få sin ähra och
Vellingk får behålla ära och gods.
35
sine gods igen, om han kan befria sig ifrån de på honom giorde
observationer; men intet kan han slippa at sittia innom fyra
murar.
Hr Didron: Här är första frågan, om vij kunna utlåta
oss om det memorial, som Grefvinnan gifvit in. Blifva vij
alle enige, så kan det låta giöra sig, elljest går det ey an.
Frih. von Ungern Sternberg: Hvad Hr Öfverste Didron
behagade säija, finner jag i alla delar just, och tohl ingen
emotsäijelse, ty utan et allment consentement kan det intet
låta sig giöra, men om vij allmänt komma öfverens, kan
voteringen intet ligga oss uti vägen at giöra grace åt et bedröfvat
fruentimber, som beder om nåd och ey om rätt för
sin i olyckan stadde fader. Hon söker ey at försvara honom,
utan tager sin tilflycht til R. o. Arns nåd och generosité,
hvilken nåd jag ock önskar at Höglåfl. R. o. A. ville henne
bevillja, så vähl i anseende dertill, at hon som et Fruentimber
om denna grace implorerar, som ock at jag är försäkrad, at
dem sielfva angenämt är at visa marqve af deras grace och
medfödda generosité, ey mindre än af en alfvarsam hand öfver
justicen. Och således hemställer jag R. o. A., om icke hennes
underdån-ödmiuka bön enhälligt af R. o. A. kunde få bifall
på det sättet, at Mauritz Vellingk blifver på et Cronones fäste
och slått till dödsdagar uti säkert förvar och får behålla ähra
och gods.
Frih. Ernest Creutz: Det som Baron von Ungern proponerat
skulle jag tro at samtelige hördt.
Hr Boneauschiöld: Intet lägges mera dertil, än at
det ey skall vara något prasjudicat.
Thetta fants skiähligt, och vann således Frih. von Ungern
Sternbergs proposition et enhälligt bifall.
Uppå Hr Boneauschiölds och Hr Silfwerschiölds
förestälning fants godt, at icke thesto mindre det förra Extractum
Protocolli af den 2 Maij sändes med en Deputation
til the andre Stånden, men at Deputation therjämte berättar,
at som Vellingks dåtter, Grefvinnan Vellingk, inkommit med
en suppliqve och sökt nåd för honom, så har R. o. A. velat
lindra sit förra slut, så som R. o. A. nu resolverat. Hvaröfver
törestälningen til the andre Stånden skrifteligen upsättias skulle.
Hr Didron: Det gior mig ondt, at vij bara för oenighet
skull sidst kommo til votering, ty om det hadde blefvit der
-
36 Maj 4. Föreställning till ofr. stånden om Vellingk.
vid sidst, at han skulle sittia på et slått, så hadde saken dermed
varit afgiord.
Hr Didron: Jag önskar af alt hierta, at vår Herre ville
gifva oss igenom denna saken, hvarom vij nu enhälligt kommit
öfverens, en enighet och upricktigt förtroende ibland oss,
men detta här prsecaverar jag, at ingen til oenighets upväckande
må understå sig at förekasta oss, at den voteringen, som
sidst skiedde, blifvit ändrad, utan, i fall någon voro så obetänckt
och det giorde, den då derföre vederbörligen anses må.
Detta sades vara rätt.
Hr Didron lade detta dertill, at hvad som nu är skiedt
skulle vid andre voteringar icke dragas til exempel.
Detta tants också vara billigt.
Derpå justerades Förestälningen, som til the andre Stånden
skie skulle.
Hr Ornstedt: Efter vij haft denna nåden för Vellingken,
så kunna vij ju kalla honom straxt Grefve.
R. o. A. funno bäst vara at låta thermed anstå, til thess
the andre Stånden först utlåtit sig.
Såsom någre påminnelser giordes vid Förestälningen til
the andre Stånden, så justerades den å nyo och fick bifall, så
lydande:
R. o. A. hafva igenom denne sin Deputation velat gifva
de öfrige respective tre Stånden en vänlig och förtrolig del
utaf det slut, i hvilket R. o. A. den 2 Maij stadnat, angående
leuteration uti den emot Mauritz Vellingk igenom Riksens
Ständers Commission afsagde dommen. Men aldenstund dess
dåtter Grefvinnan Ulrica Christina Vellingk i dag inkommit
med dess böneskrift och bevekelige intercession för sin fader,
at straffet af mildhet och medlidande lindras måtte; Ty hafva
R. o. A. i behiertande deraf igenom enhälligt öfverenskommande
ytterligare funnit sig föranlåtit så vida derutinnan at bemedla,
at den af Commissionen föreslagne leuteration bijfalles, undantagandes
at bemälte Mauritz Vellingk, i stället at få sittia på
dess gård Ekenäs uti dess öfriga lifstijd, skall uppå et Konungens
slått under säkert förvar hållas och honom all correspondence
vara betagen. Doch at detta, som honom nu skier,
icke nu eller i framtiden til exempel dragas måtte.
At gå til the andre Stånden utnämdes:
Dep. till ofr. stånden, Norrköpings benådningsmedel. 37
För Gref Torstenson Gref Stromberg.
Frih. Eric Wrangel.
Frih. Kruus. Frih. Krassau.
Hr Barnekow. Hr De la Wall.
Hr Georg Danckwardt. Hr Celsing.
Hr Löwen. Hr Ädelberg.
Hr von Strömborg. Hr Erenfelt.
Och sedan Deputation fåt skrifteligen med sig thet, som
the andre Stånden föredragas skulle, gick then thermed bärt.
Frih. Ernest Creutz anmälte, at Secreteraren Hiolman
varit här utanföre och låtit kalla ut Riddarhuus-Secreteraren
samt gifvit honom et Extractum Protocolli ifrån Rådet.
Berörde Extract utur Råds-Protocollet af innevarande dato
uplästes, angående en hos K. Maij:t insinuerad underdånig
suppliqve af Christina Bårg, I. Steinhausen och Mårten Reef
ifrån Norköping, hvaruti andrages, at efter sex åhrs förlåpp
hvarcken de eller de Öfrige värckeligen til godo niutit de igenom
Resolution af den 1 Aprill 1720 allernådigst förunte medel,
utan är vid utdelningen deraf, som nyligen öfverståt, icke
en trediedel emellan samtelige stadsens invånare utdelte, varandes
til de öfrige medlen ingen tilgång, ändoch de värckeligen
influtit; hvarföre de ock nödtvungne äro sådant vid handen
gifva och hos H. K. Maij:t bönfalla, at de till värckeligit
åtniutande af desse benådningsmedel måge blifva förhulpne.
Och ehuruvähl K. Maij:t funnit, at detta borde communiceras
med Landshöfdingen och Magistraten at inkomma deröfver
med sine förklaringar; doch som Riksens Ständer vid denna
sak, hvartill ock detta hörer, hafva lagdt handen, så håller
K. Maij:t bäst vara at äfven denna suppliqven låta Riksens
Ständer jämte Extractet tilhanda komma.
R. o. A. resolverade, at thetta remitteras til Riksens
Ständers Secrete Deputation, dit det förra blefvit hänvijst.
Hr Stro kirck: Emedan för Påsk blefvit hitsändt en
communication ifrån K. Maij:t och Rådet angående Dippel,
så begär jag at den må upläsas.
Men som de af Bondeståndet ingifne Extracta Protocolli
skulle upläsas;
Så blef Bonde- Ståndets Extractum Protocolli af den 29
Aprill R. o. A. föreläsit.
38 Ärendenas särskiljande. Jägm. Birckholtz. G-en.-major Morath.
Och sedan blef slutit, at Talemännen med tvenne af
R. o. A. utur hvar Deputation, men en ledamot utaf hvart
thera
the andre Stånden träda i morgon efter middagen tilsamman
kl. 3 och skilja ährenderne åt, hvilka skola afgiöras
vid Riksdagen, eller gå til K. Maij:t och Rådet, eller ock remitteras
til sine behörige orter.
Och sändes Fiscalen til at kundgiöra de andre Stånden
härom.
Yttermera uplästes Bondeståndets Extracturu Protocolli af
den 2 Maij 1727. Och som theruti föreställes om Håf-Jägmästaren
Birckholtz;
Så begierte R. o. A., at Besvärs-Deputation måtte komma
up med sit Betänckande om den saken.
Frih. von Ungern Sternberg sade, at theröfver har
blefvit en särskilt Deputation utnämd uti Besvärs-Deputation,
och berättade, at Deputation lärer komma in med sit utlåtande
innan kårt.
Therefter uplästes Secrete Utskåttets Extractum Protocolli
af den 3 hujus, angående General-Major Moratlis ansökning,
at lika som Hrr Officerarne ifrån Finland få niuta trenne
qvartaler i afräkning på dess innestående lön til understöd
och Herredagspengar, efter som han uppå K. Maijits nådigste
befalning har på Västerbåttens Regementes vägnar vid denne
Riksdagen sig infunnit etz.; Hvilken ansökning Secrete Utskåttet,
i anseende til de af General-Majoren anförde skiähl och omständigheter,
Riksens Ständer föredrager samt derjämte hemställer,
om icke han med bemälte Officerare ifrån Finska Regementerne
må lika anses.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Som klåckan var nu half et, så skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 6 Maij in pleno.
Uplästes Oeconomice- och Commercie-Deputations Betänkande
af den 9 Februari sidstledne, angående det handlande
Bårgerskapets i Stockholm förde klagan öfver försummad fyring
vid Kullen uti Skåne och dykerij-interessenternes brukade
egenvillighet emot förolyckade fartyg, hvaröfver berörde Deputation
sig således yttrat, at hvad den klagan angår, som
skulle fyringen på Kullen förleden höstas icke blifvit under
-
Kullens fyr och dykeri. Åbo läns indelning. 39
hållen som vederbordt, och sådant jämvähl med åtskiilige attester
bestyrckes, så emedan Commissarien Clefwe äfven til
sin oskuld framtedt dylike bevijs, at man således icke kan
vetta, hvilka attester böra äga bästa vitzord, eller huru vida
de med hvar andra kunna concilieras; Ty pröfvar Deputation
för sin del vara nödigt, det häröfver med första en laga ransakning
i orten anställes, i fall vederbörande sådant åstunda
skulle, då med visshet ärfaras kan, om fyren någon tijd varit
försummad och utan eld, samt om sådant härrördt af brist på
kohl, häftig storm eller fyringsmannens vårdslöshet, med hvad
mera som dervid kan vara at i acht tagas, hvarefter vederbörande
sedan komma at anses; varandes nu mera, och sedan
bemälte Commissarie blifvit ifrån detta contract upsagd, samt
Kullens och Falsterbo Fyringar Ofverste-Lieutenanten Coleen
under arrende uplåtne, den misstanckan utur vägen rögd, som
deraf hittils förorsakats, at fyrens arrende af orsak, som förbemält
är, med dykerij-interessentskapet varit combinerat. De
öfrige Besvär, sorn anföres emot dykerij-interessenterne, har
Deputation icke kunnat uptaga, så vida samma värck står
under K. Annniralitets-Collegii enskylte inseende, och således
är et måhl, hvilket i synnerhet synes höra til Riksens Ständers
Landt- och Siö-Militise-Oeconomiae-Deputations skiärskådande,
hvarföre ock Deputation underställer Riksens Ständers godtfinnande,
om icke detta ährende dit kunde remitteras, på det
tilses måtte, på hvad sätt de siöfarandes nytta och säkerhet
härvid i bästa måtto kunde blifva befordrad och i acht tagen.
R. o. A. biföllo i alla delar thetta Deputations gifne Betänckande.
Sedan uplästes Militice- samt Oeconomice- och CommercieDeputationernes
Betänckande af den 25 Aprill öfver den nästledit
åhr uti Abo och Biörneborgs lahn förordnade K. Commissionens
underdånige skrifvelse til H. K. Maij:t af den 30
sidstförvekne September, angående huru begge de ständige Infanterie-Regementerne
der i lähnet med full Indelning och
Lijf-Dragone-Regementet med fördel skall kunna förses af
Cronones behåldne hemmans-räntor i samma lähn, utan afsaknad
på ränte-spannemåhlen til magazinernes behof, jämte
hvad nytta igenom en sådan inrätning elljest vill Cronan til—
flyta. Hvilket ährende K. Maij:t i nåder lemnat til Riksens
Ständers öfverläggande.
Och blef thetta Betänckandet i alla delar bifallit.
40 Maj 6. Om ansökningar af Burguer, Schöneman.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomice-Deputations
Betänckande af den 9 Februari sidstledne öfver fölljande Hrr
Officerares hos Riksens Ständer ingifne ansökningar, nembligen:
Öfversten Carl Johan Burguers, om Expectance på dess
ägande Caractere såsom Öfverste och Coinmendant i Kexholm,
efter derpå erhållen Fullmackt åhr 1719. Dervid påminner
Deputation först, at ingen i anledning af det fundament, sorn
vid Expectantsstatens inrätning efter Riksens Ständers godtfinnande
vid sidsta Riksdag blef tagit, lärer kunna niuta större
Expectancelön än efter Fullmackt på värckelig tiänst. Och
dessutan tyckes Deputationen, det Hr Öfversten lärer hafva
at åtnöija sig med den förmån honom redan genom Öfverhetens
nåd är tilfallen, i det han Öfverste-Caractere ärhållit
jämte Fullmackt på en bestälning, som han utan tvifvel sielf
åstundat, ändoch han viste, at tiiträdandet af den samma den
tiden ovist var.
Uppå Öfverste-Lieutenantens Carl Christopher von Schönemans
andragande, at han tiänt uti samfälte 46 åhr och sin
egendom dervid tillsatt, med anhållan at derföre nu få någon
bestälning eller Expectancelön, til dess någon öpning förefalla
kan. utlåter sig Deputation, at man utaf de afskrefne Fullmackter,
som han vid sin skrift bilagdt, har inhämtat, det han
igenom långlig tiänst och redeligit förhållande giordt sig vählförtiänt;
men emedan lian redan, likmätigt Militise-afräkningsContoirets
berättelse, bekommit först gratial vid hemkomsten
utur Ryska fångenskapen af et halft åhrs lön, sedan åter et
halft åhrs lön, hvilket han tagit i stället för det honom bevilljade
underhållet, och dessutan en benådning til understöd i
dess torftige tilstånd af 200 Dal. smt, så lärer han med rätta
ey kunna pretendera mer, än han niutit; Doch likvähl, efter
han 46 åhrs tijd tiänt och uti en hög ålder och torftigt tilstånd
stadder är, så ankommer det på Riksens Ständers godtfinnande,
om honom i anseende til alt sådant någon särskilt nåd må
vederfaras och något underhåld til uppehälle i dess öfriga kårta
lifstijd bestås, på hvilken händelse den halfva åhrslönen, som
han tagit i stället för det honom i afskiedet tillagde underhållet,
kunde afräknas på dess innestående lön.
Majoren von Henel, som niuter Capitains-expectancelön,
söker äfven så stor expectancelön, at den svarar emot dess
hafvande Caractere. Men emedan med honom finnes vara
samma beskaffenhet som med Öfversten Burguer, hafvandes
Henel, Langman, Pilhielm, Moberg.
41
Majoren jämte den emottagne eller sökte ovisse bestälningen
af Commendant på Arensborg kommit at få denne Caractere,
och sedermera vid expectance-Statens inrätning blifvit efter
det af Riksens Ständer faststälte fundament ansedd lika med
andre, nembligen at niuta expectancelön efter den Fullmackt
han baft på värckelig Capitainstiänst under Västgiöte Femmännings
Regemente til fot; ty ser Deputation intet för sin
del at honom mera kan tilläggas.
Majoren Anton Magnus Langman anhåller, at ifrån dess
hafvande expectancelön, hvaraf han ey kan hafva sit uppehälle,
blifva transporterad til värckelig tiänst etz. Men som all
vidare placering elter den, som vid sidsta Riksdag skiedde,
ophördt, och med tjänsters besättjande efter Regeringsformen
kommer at förhållas; ty lärer han vähl på det sättet vid förefallande
öpning och uppå vederbörandes förslag, som honom
efter dess meriter och förtiänst böra anse, komma hos K. Maij:t
i nådig åtancka och i medlertid nöija sig med sin expectancelön.
Beträffande Ofver-Adjutanten Pilhielms ansökning om expectancelön,
så emedan han sielf begiärt och fåt tiänst under
Civil-Staten, nembligen at i föllje af K. Fullmackt förvalta
Öfver-Inspectionen vid Siötuls-Camrarne i Skåne, doch utan
lön efter dess egit anbud, och det förr än Placeringen vid
Riksdagen 1723 för sig gick, så att han där ey kunde då,
såsom redan i tiänst varande, optagas eller til någon lön placeras;
ty lärer altså förblifva dervid, sedan all Placering ute
är. Elljest, i fall Hr Ofver-Adjutanten ofvannämde tiänst genom
Tull-Arrendet skulle mista, lärer honom stå öppet at
hos H. K. Maij:t i underdånighet söka befordran till någon
annan.
Capitain Nils Moberg, som Hr Öfversten Bengt Ribbing
hos Riksens Ständer recommenderar, befinnes hafva tiänt ifrån
1689 och hela -sidsta kriget igenom til 1721, då han vid Saxiska
Regementets indragning blef i anseende til dess långlige tiänst
med underhåld benådad, hvilket han berättar vara 50 Dal.
smt; anhållandes derföre om Capitains expectancelön, som är
100 Dal. smt. Och emedan han är i et mycket fattigt tilstånd
med hustru och barn och af krigstravailler utmattad samt
blesserad, men deremot af berörde 50 Dal. ringa understöd
hafva kan; Fördenskul lära Riksens Ständer pröfva skiähligt,
det han til något mera eller dubbelt underhåld må förhielpas.
42 Maj 6. Beslut om officerares ansökningar.
Capitain Petter Zimmerman och Fendricken Eric Bång
hafva likmätigt den af Militim-afräknings-Contoiret gifne underrättelse
bekommit afskiedspengar af et halft ahrs lön och
tvenne månaders lön til resepenningar, och tyckas de altså til
det sökte vidare understöd eller Expectancelön ey vara berättigade.
Capitain Jolian Abraham Schoumacher är uti slutet af
Placeringsvärcket opförd ibland dem, vid hvilkas afskied det
forblifver, och Lieutenanten Albrecht von Waldech ibland de
afgående vid Närike och Värmelands Regemente, samt Fendricken
Anders Nordeen sammaledes vid Osterbåttens Regemente,
så at Deputation med dessas ansökningar om Expectancelön
sig ey befatta kan.
Cornetten Anders Johan Wallstenius, som söker at återbekomma
det underhåld honom blifvit tillagdt, men han kommit
at mista, genom det hans hustru under dess svåra siukdom
i stället tagit halft åhrs lön, befinnes vähl icke så egenteligen
kunna vara dertil berättigad; men som han likvähl igenom
långlig tiänst giordt sig förtiänt at sådant en gång ärhålla,
och nu är uti et äländigt och mycket siukligit tilstånd stadder,
och utan understöd nödvändigt måste lida stor nöd med
hustru och barn; så hemställes Riksens Ständer, om icke dess
ansökning af medlidande kunde villfaras; doch at den undfångne
halfva lönen afräknas på dess återstående lön för förra
tiden.
Och blef thetta Betänckandet af R. o. A. bifallit.
Oeconomice- och Commercie- Deputations Betänckande af den
9 Marti sidstledne uplästes, angående tvenne af Vadstena Krigsmanshuus
åstundade byten, hvarutinnan berörde Deputation sig
yttrar; beträffande det första begiärte bytet uppå 2,800 Dal.
smts ränta, som K. Krigs-Collegium för Krigsmanshuset begiär
at få sig tilbyta uti Ostergiötland emot lika ränta i Västergötland,
så kommer Deputationen deruti med K. CammarCollegio
aldeles öfverens, at det bytet icke utan K. Maij:ts
och Cronans skada och nachdel kan skie, hälst emedan en
alt för stor olikhet är emellan Ostgöte- och Västgiöte-räntornes
förvandling, och på den förra orten faller strid och ren
säd, men i den senare mäst svag spannemåhl, som icke kan
bringas til samma pris som god säd. Anbelangande det senare
begiärte byte uppå 18 Tunnelands åkerjord vid Lindköping
emot lika många Tunneland vid Vadstena, så har
Om byten för Wadstena krigsmanshus.
43
Deputationen äfvenledes tagit det i behörigt öfvervägande; Och
aldenstund det befinnes af Bårgmästarens i Vadstena härvid
gifne förklaring, som med K. Krigs-Collegio varit commmunicerad,
nembligen at all den Cronoåker, som vid Vadstena är
belägen, medelst stadsens välfångne Privilegier dels til Magistratens
dels till Bårgerskapets brukande är efterlåten emot
åhrlig afrads-afgift och af varande Bårgare under besitningsrätt
innehafves; skolandes dessutan den säd som vid Vadstena
växer intet vara så god och ren som vid Lindköping, utan
med mycken villsäd eller landhafra beblandad, hvartill ock
det kommer, at Deputationen förnummit, det Cronoåkeren vid
Vadstena stad skall dubbelt mer ränta, än den som vid
Lindkiöping är belägen, och at K. Maij:ts och Cronans inkomster
således igenom et sådant byte skulle komma at förminskas;
Ty kan Deputationen för sin del intet finna något
skiähl at styrckia Riksens Ständer at bevillja samma byte.
Frih. Ernest Creutz: Akeren är fuller förlänter til
Vadstena, men emot afrad. Mister den desse 18 Tunneland,
så säger Sundwall, at staden skall komma at lida, men efter
de emploijeras til fattige krigsmän, tyckes det ey vara så illa.
At de såldt sådanne åkrar, lemnar jag, och huruvida sådant
kan vara tillåteligit, ty det är ju Cronones jord och bör stå
under Cronans disposition. Det är en angelägen sak, at städerne
ey måge få handla och sqvalta med Cronones åkrar.
Sedan tror jag, at Vadstena stad har in emot 500 Tunnelands
åker. Om den fördelas imellan 60 å 70 Bårgare, så frågas,
huru stor afsaknad af de 18 Tunneland de kunna hafva. Hvad
kan Bårgerskapet komma derigenom at lida? Om OeconomiseDeputation
har haft desse omständigheter sig bekant, torde
den fallit på andra tanckar. Jag har ey bordt förtiga at gifva
R. o. A. detta vid handen.
Hr Silfversparre: Städerne borde lefva af sine manufacturer
och intet hafva någon åker.
R. o. A. biföllo Deputations Betänckande, at Krigsmanshuset
ey kan bevilljas at emot thess i Västergötland belägne
räntor få tilbyta sig lika stor ränta i Ostergiötland. Men
hvad det begiärte åkerbytet af then jord, som Grönan äger
uti Vadstena, emot åkerjord uti Lindkiöping, som krigsmanshuset
derstädes innehaft, angår, så, emedan Hr Landshöfdingen
i orten vid detta Betänckandets upläsande ett och annat påmint,
så är R. o. Arns mening, at det måhlet remitteras til
-
44
Maj 6. Adelens besvär föredragas.
baka til Deputation, at Hr Landshöfdingen der må blifva hörd
och sådant kunna tagas i behörig consideration.
Frih. Ernest Creutz anmälte, at H. Exc. Hr Landtm,
recommenderat R. o. A., at deras Besvär måtte företagas och
således R. o. A. ey mindre än de andre Stånden få hugna
sig af K. Maij:ts Resolution deröfver. Hvilken påminnelse
H. Exc. begiärt måtte til H. Exc:s säkerhet föras til protocollet.
Frih. Ernest Creutz berättade vidare, at åtskillige städers
Fullmäcktige inlagdt och begiärt, at Herredagspenningarne
måtte determineras, och at H. K. Maij:t remitterat samma til
Ständerne.
R. o. A. förklarade thess mening vara, at samma ansökning
borde gå til Besvärs-Deputation.
Sedan begynte Secreteraren at upläsa Ii. o. A:ns Besvär.
Frih. Ernest Creutz underrättade R. o. A., at the upsatte
Besvären läsas nu allenast up, på det petita måge therutinnan
vederbörligen justeras, men at resolutionerne sedermera
projecteras i Besvärs-Deputation.
1 §, at Ofrälsemän må jagt och diurfång förbiudas, och
ingen jaga på Adelens ägor, lick bifall.
2 § om skadediurens utödande och sammanskått til den
som skiuter slika odiur.
Såsom Bårgareståndet sände hit och begiärte communication
af de brefven, som här blefvit upläste och ligga i Commission,
nembligen Bassevitz’ til Vellingken och Vellingks concept
til Gollovin, efter de togos åter til Commission igen;
Så frågade Frih. Ernest Creutz, om icke Commission
kunde anmodas att låta Bårgareståndet få dem till sig.
R. o. A. funno dervid ingen svårighet, utan höllö före, at
utskickaden det svaret gifvas skulle, at han kunde addressera
sig til Commission, så lärer Commission låta föllja samma
bref.
Hr Fritz k i mente, at man bordt sidst straxt communi
cera
dem med de andre Stånden.
Frih. Ernest Creutz: Hr Erencrona kom fram och
sade, at om et Stånd begiär part deraf, så kan det ey vägras,
och då de begiärtes, blefvo de hit hämtade och här upläsne,
då ock resolverades, at när de andre Stånden begiära part af
dem, kunna de äfven få communication af dem.
Ofr. stånden få del af Bassevitz-Vellingks bref.
45
Frih. Ernest Creutz frågade, om Bondeståndet skall
också få part af dem, om de begiära det.
Svarades ja.
Riddarhuus-Fiscaien Treffenliielm sändes altså ut at gifva
Bårgareståndets utskickade det svaret, at när de addressera
sig til Commission, lära de få brefven, som här blifvit upläste.
Vid 2 § frågade Frih. Ernest Creutz, om R. o. A.
villja bifalla, at af hvart hemman gifves et vist til them, som
skiuta eller fånga skadediur; doch at det jämkas vidare i Bes
värs-D eputation.
Detta blef af R. o. A. bifallit.
3 §, at Frälsehemmanen måge niuta så många frihetsåhr
af Cronan, som Frälsemannen sielf them ämnar.
Frih. Palmqvist holt före, at om de afbrände hemmanen
få brandstod, så kunna de ey niuta frihetsåhr.
Therefter anmälte Frih. Ernest Creutz, at fyra stycken
memorialer sändes til H. Exc. at underskrifvas.
Gref Gustaf Gyllenborg hemstälte R. o. A., om icke
denne 3 § kunde uteslutas, och man förblifva vid Förordningarne.
Hr Boneauschiöld påminte, at det voro bäst blifva vid
de gamla Förordningarne. Skulle de til en eller annan Province
ey vara applicable, så kunde de som sådant angår anmäla
sig hos K. Maij:t, och sedan K. Collegierne voro hörde,
K. Maij:t theröfver resolvera.
Thetta vann bifall.
Gref Dohn a: Allenast inbyggarne i lähnet höras.
Frih. von Ungern Sternberg: Hela qvestion yppar
sig af differencen med brandstoden. I Södermanland värderas
egendomen, som blefvit förolyckad, och sedan gifver hvart
hemman therefter brandstod. När då hemmanet blifvit uphulpit
på sådant sätt, så behöfves inga frihetsår.
Hr Sparschiöld: Hela § kan stå, allenast dertil lägges
denne exception: doch detta ey til förståendes om de Pfovincier,
hvarest skadan maten blifver, och de afbrände hemmanen
varda på det sättet uphulpne.
Hr Boneauschiöld: praecaverade, at inga inkomster
härigenom måtte dragas ifrån Cronan och Staten.
Hr Weili: Det var et hemman, sorn bran up i Halland.
Brandstoden förslog ey mer än ti! 120 Dal. Men som hemmanet
ligger några mijhl ifrån skogen, så kunde det ey blifva
46
Maj 6. Prestdep. om Vellingks dom.
dermed upbygt igen, utan låg första och andra åhret. Therpå
sade jag til Lands-Caminereraren, at det efter Lands-Bokhållare-Instruction
borde få frihetsåhr, men när Bonden kom til
Lands-Contoiret, fick han inga frihetsåhr, efter iian fåt brandstod.
Ifrån Präste-Ståndet korn en Deputation, för hvilken Biskoppen
Bentzelius förde ordet sålunda: Hög-och Välborne
Herrar, samtelige Höglåfl. Sveriges Rikes Ridderskap och Adel.
Prästeståndet låter förmäla sin hörsamma hälsning och tackar
för den communication, dem skiedde igenom R. o. Arns Deputation,
och har befalt oss anmäla, uti hvad slut de stannat
angående Commissions dom, hvilket går derpå ut, at Mauritz
Vellingk giöres dess ombetrodde Råds-Embete förlustig och
förblifver på sit landtgods Ekenäs samt ther bevakas. För
öfrigit recommenderar sig Prästeståndet uti R. o. Arns gunst
och benägenhet.
Therpå uplästes Pråste-Ståndets Extractum Protocolli af
den I hujus af förberörde innehåld.
Frih. Ernest Creutz: R. o. A. tackar för den benägenhet
Prästeståndet så nu som tilförende behagat visa R. o. A.,
och hvad det slut angår som Prästeståndet stannat uti, så lärer
R. o. A. ey underlåta at taga det för sig.
Deputation afträdde.
Frih. Ernest Creutz: Höglåfl. R. o. A., vill jag förmoda,
lärer hördt Prästeståndets Extractum Protocolli. Nu
får man vidare höra i hvad slut de andre Stånden stanna.
Sedan continuerades med R. o. A:ns Besvär.
3 § blef approberad, sedan den blef jämkad efter LandsBokhållare-Instruction.
4 § om qvittanceböckerne och de uttagne panternes förauctionerande.
Frih. Otto Strömfelt: Jag vet ey annat än at detta
angår R. o. Arns Frälsebönder och Contribution, Skiutsfärdspengarne
och Boskapspengarne samt Mantalspenningarne, som
de betala. Men elljest är felet til all oricktighet, at vij intet
hafva ricktiga qvittenceböcker. Derföre villja vij taga för oss
i Oeconomise-Deputation om qvittanceböckernes uprättande.
Det kan ock icke förbiudas, at någon annan än Cronofogden
må qvittera Räntorne, ty Cronofogden kan blifva siuk och
upbörden får ey stanna.
Beslut om Adelns besvär.
47
Det fants godt, at hvad som handlar om qvittenceböckerne
skulle lemnäs ute, men thet blifva stående, som infördt
är om panterne, att nembligen, om panten ey inlöses inom
nästa ting, eller när then å tinget upbiudes, then tå å Tingstället
til then mästbiudande förauctioneras, och hvad theraf
öfverskiuter skulden bonden tilställes.
Gref Fersen: När det är et executionsmåhl på landet,
och någon skall plickta med gatulåpp, så sätter intet Fogden
ut execution, när tinget står, utan när Bonden skall så, och
således hindras Almogen i sin handtering.
Frih. Ernest Creutz: Gref Fersen har stora skiähl,
men när dommen är fälter, så kan ey domen ställas i execution,
innan dommen gåt til Håf-Rätten, när det kommer på
gatulåpp an.
Det fants godt, at antingen uti Landshöfdinge-Instruction
eller uti Böndernes Besvär skulle härom införas en §, at Bonden
ey må hindras i dess bärgningstijd med executioner eller
jagt och skallande.
5 §, at när någon reparation i Häradet skall skie, antingen
angående Brobyggnader, Tings- och Giästgifvarebyggnader,
almenne skiutzningar eller annat dylikt, R. o. A. eller
theras betiänte tå måge få vara ther tilstädes och giöra sine
påminnelser, blef approberad.
6 §, at Frälsebönderne måtte blifva befriade ifrån CronoBetiänternes
brefbärande.
Hr Prsesidenten Strömfelt: Vid förra Riksdagen blef resolverat,
at på the ställen, ther inge Cronohemman äro, skulle
Frälsebönderne då hielpa til. Therföre är min mening, at §
kunde gå ut, och in speciali casu sökas ändring hos Landshöfdingen
eller i Cammar-Collegio, til at undgå disput med de
andre Stånden.
Hr W e i 1 i upläste 4 § af Resolution på Holländske Adelens
Besvär.
Frih. Strömfelt: Efter här är lag, så kan ju § gå ut.
Frih. Ernest Creutz: Sidsta plenum som här holts
kom man öfverens, at visse Deputerade skulle träda tillsamman
och öfverse Riksdagsährenderne, men efter Bårgareståndet
var mäst nedergångit, altså är nu afskickat til Bårgareståndet
bud therom, och hemställes R. o. A., om icke två af R. o. A.
utur hvarje Deputation måge med de andre träda tilsamman
klåckan 3.
Detta fick bifall.
48
Maj 6. Beslut om Adelns besvär §§ 7 o. f£.
Frih. von Ungern Sternberg: Den påminnelsen giöres,
at de, som få til sig ifrån andra Deputationer remisser, måtte
först afgiöra dem, efter de i Deputationerne elljest ey komma
fort med arbetet.
Detta fants billigt böra skie.
Frih. Strömfelt: K. Cammar-Collegium har låtit sättia
up en specification på alla måhlén, som de fått, hvilka stiga
til 400, men en del äro af den beskaffenhet, at Landshöfdingarne
måste höras deröfver. Men de almänne Besvären skola
de få svar på.
7 §, huru Landtmätarne för geometriska refningar betalas
skola.
Gref Fersen: Oeconomiae- och Commercie-Deputation
har haft den saken före om Landtmätarnes arfvodis-lön och
hördt deröfver Landtmätare-Contoiret, som berättat, at om
de extra ordinarie Landtmätarne få lön efter 1696 åhrs stat,
så kunna de förrätta sådant.
Det fants godt, at denne § går ut, efter härom kommer
ut en särskilt Förordning.
8 §, at Adelens betiänte, som haft upbörd om händer,
böra svara i det foro, hvarunder de i sin tiänst lydt, och ey
antagas i Cronones tiänst, innan de giort redo för sig, fick
bifall.
Frih. Otto Strömfelt mente at tilläggas kunde, at
Adelen måtte hafva praeferencen för andra creditorer.
Men som härom fants klart i Adelige Privilegierne infördt,
så behöfdes thet ey vidare begiäras.
9 §, at den vid Adelsfanan commenderande Officeraren
måtte giöra redo för de tälter, kietlar och tross, som kommo
utur Norje, men Adelen icke igen bekommit.
Frih. Ernest Creutz berättade, hvad som i denna saken
passerat de förra Riksdagarne, och frågade, huru med
Adelsfanan hädan efter skall blifva.
Såsom et memorial derom afgåt til Krigs-Collegii betänckande,
fants godt, at Krigs-Collegium derom påminnes.
Hr Öfverste Rålamb: Krigs-Collegium har ey med Adelsfanan
at giöra.
Frih. von Ungern Sternberg: Som det är vitterligit,
at de oinförmälte Adels-Munterings-sorterne förkommit vid
Strömstad, och det öfriga blefvit förskiämt, så skall tyckas,
at denne § kan gå ut.
Adelns besvär. Insamling till kyrka i England. 49
Hr Fehman: Efter det berättas, at den affairen är remitterad
til Krigs-Collegium, och det påminnes, at den ey hörer
dir, så kunde visse deputeras deröfver.
Det fants godt, at denne 9 § skall gå ut.
Hr Silfverschiöld mente, at derföre borde giöras redo,
och Adelen niuta ärsätning för det som förkommit i Cronones
tiänst.
Frih. Cruse: De blefve 1719 inlagde i Uddevalla.
R. o. A. förklarade yttermera, at denne § skulle gå ut.
10 §, at en viss taxa giöras måtte, hvad Härads-Fogden
och Häradsskrifvaren skola niuta i arfvodi, när de bivista refoch
skattläggningar på Frälset, går ut.
11 §, at thet som vid förra Riksdagen om jus patronatus
blefvit resolverat, at nembligen the, som förmente sig kunna
dem återvinna, skulle få anmäla sig i Håf-Rätterne, utom
Skåne, Halland och Blekingen, som sådant i Cammar-Collegio
sökia skulle, måtte nu blifva i Resolution öfver Adelens Besvär
inryckt, och således komma igenom trycket i dagsliuset,
fick bifall.
Hr Praesidenten Strömfelt påminte, at i Cammar-Collegii
Instruction voro infördt, at slika ansökningar om jura
patronatus skola gå til Commission öfver Reductionssakerne;
men i Commissions öfver Reductionssakerne Instruction voro
intet therom infördt.
12 §, at Socknemännerne måtte, när the hafva nödigt at
talas vid in Oeconomicis, få träda tilsamman i socknestugun
och fri tillgång til Kyrkjoräkningarne och Kyrkioboken, funno
R. o. A. böra stå qvar.
Frih. Ernest Creutz berättade, at H. Exc. Hr Landtm,
sändt den Engelska Prästen til honom med en stambok, til
at therigenom sambla någon hielp til Kyrckans upbyggande i
Engeland.
Och upläste så utur boken ansökningen therom samt bad,
at R. o. A. ville visa sin gifmildhet emot berörde kyrckia.
Therpå gåfvo R. o. A. efter sin lägenhet hvad hvar och
en täcktes.
Frih. Eric Wrangel: Efter R. o. A. sidst voro skilgde
åt, när Deputation kom tilbaka, så bör jag nu berätta, at
Deputation var sidst hos de andre Stånden, och at Prästeoch
Bårgare-Stånden låfvat komma in med sin utlåtelse uppå
Adelns Protokoll, 1727 II. 4
50 Bondeståndets missnöje. Forss kronoqvarn.
den förestälning, som vij giorde dem om den öfver Gref Veilingk
utfalne domens leuteration. Men Bondeståndet vijste
sig något missnögde och yttrade sig så, at de intet kunde gå
ifrån dommen, som Commission fält, så mycket mindre som
de intet fåt del af de brefven här blefvo upläste. Man skulle
dömma therom, sade the, om någon af deras Stånd ville gå
ifrån dommen, som skulle det så kunna anses, som man voro
delacktig uti hans brått.
R. o. A. skilgdes nu i dag åt.
Deu 9 Maj in pleno.
Frih. Ernest Creutz anmälte H. Exc. Hr Landtnäs
hälsning hos R. o. A. och berättade, det H. Exc. recommenderat,
at R. o. Arns Besvär måtte företagas.
Men som så få voro uppe, så uplästes Oeconomice- och
Commercie-Deputations Betånckunde af den 8 hujus, at Forss
Cronoqvarn i Eskilstuna lahn måtte uplåtas Capitain vid
K. Maijrts Lijf-Garde Baron Gustaf Wilhelm von Kiöhler under
Skattekiöp.
Frih. Ernest Creutz understälte R. o. A., om denne
qvarnen får försälljas til Skatte och dermed förfaras efter Förordningarne.
R. o. A. gåfvo härtill sit bifall, och altså skrefs på Betänckandet,
at R. o. A. bevilljade, at denne Cronoqvarn Forss
må till Skatte försälljas, och at thermed efter Förordningarne
förfares.
Hr Rutensparres memorial uplästes.
Hr Silfwersparre mente, at det kunde hafva den conseqvencen,
at efter han påstår, at han godvilligt cederat sin
påst, — — — — — — — — — — —
Det fants godt, at detta remitteras til Hr Landshöfdingen
Ribbing.
Hr Silfwersparre prrecaverade, at detta ey måtte liggia
någon bättre meriterad i vägen.
Hr B ro vald holt före, at man ey kunde contradicera
hvad sorn per pluralitatem slutes.
Sedan uplästes Oeconomice- och Commercie-Deputations
Betånckande af den 8 December 1726, angående Söderköpings
stads bårtmiste och nu återsökte Stapelrättig- och frihet, hvar
-
Söderköpings stapelfrihet. Valdem årsvik.
51
utinnan Deputation faller på den meningen, at K. Maij:ts Resolution
af den 12 December 1723, såsom på goda skiähl grundad
och ländande så vähl til publici som det handlande Bårgerskapets
och Almogens gemensamma nytta, må hafva bestånd
och blifva oförändrad, så at icke allenast Söderkiöpings stad
stapelfriheten må blifva ifrånkiänd, utan ock köpingen och
lastagieplatzen Valdemarsvik för handelens faciliterande skull
blifva den staden underlagd, som uti den förras rätt träder,
aldeles likmätigt högstbemälte K. Resolution.
Afven uplästes et Extract utur berörde Deputations den
19 Januari sidstledne håldne Protocoll, hvaruti berättas, at
Söderkiöpings stads Fullmäcktig Carl Arhenius anhållit, at
de samma stad ifrån långlige tider förunte privilegier om stapelfriheten
och kiöpingen Vallmarsvijk måge blifva orubbade
samt staden dervid bibehållas. Och eburuvähl, enär denne
saken den 8 December nästledne åhl- uti Deputationen varit til
öfvervägande, Deputationen för skiähligt pröfvat, at H. K. Maij:ts
nådige Resolution af den 12 December 1723 skulle blifva oförändrad,
så at icke allenast Söderkiöpings stad stapelfriheten
må blifva ifrånkiänd, utan ock kiöpingen och lastageplatzen
Vallmarsvijk underläggias Norköpings stad; doch likvähl,
som nu vid detta ährendets förehafvande Bårgareståndet anförde
sig icke kunna påminna eller erhindra, at Deputationen
faststält, det Söderköping stapelrättigheten skulle ifrånkiännas,
tvärt emot de för samma stad utfärdade K. Privilegier och
Försäkringar, och fördenskul för exempel skull för andra städer
aldeles deremot protesterade, så at K. Bref och Privilegier
måge blifva orubbade, samt Söderkiöpings stad bijbehållas vid
dess stapelrättighet samt kiöpingen Vallmarsvijk, hvilket jämvähl
Präste- och Bonde-Ståndet bijträdde och påstodo; Så
har fördenskul detta Präste-, Bårgare- och Bonde-Ståndens utlåtande
blifvit til Protocolls fördt, samt för godt funnit, at vid
det af Deputationen öfver detta ährendet författade Betänkiandet
detta trenne Ståndens påstående och Söderkiöpings
stads Full macktiges skrift kunde bifogas.
Hr von Hökerstedt: Det är vid förra Riksdagen med
moget betänckande afgiordt, at Söderköping skulle mista stapelen,
efter de ey kunna komma up i reviren och ey heller
retourer äro både för Norkiöping och Söderköping. Men nu
ser man, at de andre städerne fruckta derföre, at man skall
villja kasta kull städernes Privilegier, som doch ey är Collegii
52 Maj 9. Landsh. 01. Gyllenborg anförtros uppbörd o. exekution.
tancka. Och som R. o. A. remitterat Commercie-Collegii memorial
om städernes beskaffenhet til Oeconomi®- och Cornmercie-Deputation,
at Deputation skulle komma in med sit utlåtande
deröfver, så lärer sådant då visa sig. I medlertid är
Bårgerskapet af den tanckan, at stapelrättigheten ifrån Söderkiöping
ey må indragas för exempel skull, men man bör ey
prsesuppouera, at man skulle villja giöra någon injustice; Altså
hemställes R. o. A:ns godtfinnande, om icke detta Betänckandet
kunde få ligga här oafgiordt, så kunde man föreställa de andre
Stånden orimmeligheten härvid, och at staten graveras,
därest Söderkiöping får stapel, efter man då måste inrätta delen
Siötulsstat.
Det blef godt funnit, at detta Deputations Betänckande
hvilar, till dess Oeconomi®- och Commercie-Deputation inkommer
med sin utlåtelse om städerne i Riket.
Frih. Ernest Creutz berättade, att Vallmarsvijk hörer
under Fågelvijk, H. Exc:s Gref Horns Sätegård, och är indisputabel,
så at hvarcken Norkiöping eller Söderkiöping bestrider
det. Men som H. Exc. kommit ihåg at uti General
Burenschiölds tijd Söderkiöping prsetenderat at äga grunden
af Vallmarsvijks lastagieplatz, och samma disput då aldeles
blefvit afgiord, samt grunden H. Exc. tilärkiänd, så anhåller
H. Exc. at införas måtte, at ägande rätten må vara H. Exc.
förbehållen.
Thetta fick bifall.
Uplästes et Extract utur Oeconorniat- och Commercie-Deputations
den ti hujus liåldne Protocoll, at Landshöfdingen i
Elfsborgs lähn Gref Olof Gyllenborg måtte lemnäs frihet til et
försök och til nästa Riksdag inrätta efter Deputations förslag
så väl upbörden som executionsvärcket i dess lähn.
Gref Olof Gyllenborg: De stora balancer, som finnas
i lähnet, hafva gifvit mig anledning til at begiära detta. Häradsskrifvarne
hafva ock så ringa löner, at de ligga Bonden
til last, och sedan fara de öfver til Norje. Altså är min begiäran
at til försök få i mit lähn giöra en sådan inrätning
och bruka Härads-Cotnmissarier, då jag vill visa, at alt i mit
lähn skall gå ricktigt till. Cronofogdarne hafva sielfva bedt
mig härom.
Hr von Hökerstedt: Hr Landshöfdingen är Konungens
man, och altså tyckes detta kunna honom beviljas, allenast
Begrafningshjelp för lektor Öhrling. Sickla fabrik. 53
samma personer som sittia vid tiänst ey blifva tiänstlöse, utan
brukas i de nya bestälningarne, och at Staten ey graveras.
Det blef bifallit, at Landshöfdingen Hr Gref Olof Gyllenborg
lemnäs frihet at på försök giöra en sådan inrätning, som
han finner lända K. Maij:t til tiänst och til upbördens ricktighet;
doch utan at gravera Staten, eller at Betiänterne,
som nu äro vid bestälningar, derigenom giöres tiänstlöse.
Frih. Ernest Creutz anmälte, at expeditionerne angående
staden Nåendahl och Kymmenegårds Regementes rotering
nu gå bern til H. Exc. Hr Landtm, til underskrift, och fants
ey nödigt at upläsa dem.
Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den 3 Maij uplästes,
angående Prästeståndets intercession för fratnledne
Theologi® Lectorens ifrån Vesteråhs Magister Jacob Ohrlings
efterlemnade Enkia och Barn, at få nödig begrafningshielp,
efter han så vähl vid denne som vid förrige Riksdagen varit
Herredagsman, med flere af Prästeståndet dervid andragne
bevekelige skiähl. I anseende hvartil Secrete Utskåttet icke
undgå kunnat samtelige Riksens Ständers plena detta måhl
föredraga jämte hemställande, om icke merberörde Magister
Öhrlings Enkia en lika summa som andra åtniutit, nembligen
200 Dal. smt till begrafningshielp måtte tillagde och anslagne
blifva.
R. o. A. biföllo thenne Secrete Utskåttets Förestälning,
at Magister Öhrlings änkia må niuta i begrafningshielp Tvåhundrade
Dal. smt.
Uplästes Oeconomice- och Commercie-Deputations Betänkande
af den 17 Marti sidstledne, angående Handelsmannen
Buckholtz' och dess med-Interessenters ansökning, at til befordran
af deras anlagde och påbegynte manufacturie af cattuner,
linne, silkes- och ylletryckerier få et Danvijks-Hospitalet här i
staden tilhörigt hemman benämt Sickla under besitning; varandes
berörde Deputation af den mening, at manufacturieInteressenterne
måtte få kiöpa detta hemman til Skatte och
besitning för en skiählig och af vederbörande K. Maij:t i underdånighet
föreslagen Skattekiöpeskilling, med förbehåld för
Danviken ey allenast af Räntepertzedlerne in natura och alla
de förmåner af fiske och annat mera, som Hospitalet under
arrendetiden varit tilständige, utan ock at samma Ränta hvart
åhr, utan at draga betalningen ifrån det ena åhret på det
andra, ricktigt må betalas och i brist deraf Skatteskillingen
54 Maj 9. Beslut om Adelens besvär §§ 13 o. fl.
för Interessenterne vara til Hospitalet förfallen och besitningsrätten
förlorad, samt at den til hemmanet hörande skogen med
all ömhet och försicktighet samt sparsamt til samma hemmans
bestånd i längden handteras.
Hr von Hökerstedt beklagade, at Magistraten ey förut
sökt at anlägga der et så angeiägit värck.
Hr Weil i: Först har Danviken sina revenuer och sedan
Skatteskillingen til capital.
Hr Leijonmarck: Om värcket intet skulle hafva be
stånd,
så frågas, om Buckholtz då skall få behålla hemmanet
lika fult.
Frih. Ernest Creutz frågade, om Betänckandet far
bifall.
Härtil svarades ja.
Sedan continuerades med Adelens Besvär och begyntes af
13 §, angående thet at R. o. Arns Säterier med the thertil
lydande Frälsehemman måtte bekomma de vägestycken och
broar, som antingen löpa öfver eller ligga närmast in til theras
ägor;
Och resolverades, at samma § skulle blifva ståendes.
14 §, at när någon angifves vara förfallen til knecht, för
det han blefvit undandölgd vid Mantalsskrifningen, eller på något
annat sätt förm enes hafva sig förbrutit, det måtte en så
dan
icke få antastas, innan vederbörande Tings-Rätt i orten
theröfver ransakat och honom thertil skyldig ärkiändt.
Denne § remitterades til Justitise-Deputation, at observeras
i Värfnings-Placatet.
Frih. von Ungern Sternberg: Som jag sitter i Deputation
öfver Besvären, så kan jag icke underlåta att hemställa
Höglåfl. R. o. A., om icke man skulle kunna lemna ute
sådanne Besvär, the ther syfta på någon förklaring öfver Privilegierne,
hvarigenom våra Privilegier ställas åter under censur.
Man borde sättia en bom här före, elljest går man för
vida med Besvären.
Hr Weili mente, at man borde få sökia hielp emot det
som trycker R. o. A.
Frih. Ernest Creutz: Här giöres den påminnelsen, at
om någon Bondedräng tages til knecht, för det han är utesluten
utur Mantalslängden, så bör Adelsmannen vara närmast
at få emplojera den til Konungens tiänst.
Vägar och broar. Mantalsskrifning. Tionde. Skjuts. 55
R. o. A. höllö före, at karlen bör sättas til knecht för
den roten, af hvilken han tages, i fall den är vacant.
15 §, at Frälsehemmanen, som fått frihet, måtte under
frihetsåhren slippa at betala Crono-tijonden.
Frih. Ernest Creutz: Cronotijonden är indelt til sine
visse Stater, och Bonden gifver ey mer än af hvad han får.
Hr Weili: Han skall betala hela tijonden, som bör af
hemmanet utgå.
Det fants godt, at denne § går ut.
Hr Silfverschiöld: Det tyckes, at han bör gifva afsa
mycket, som han tager up och brukar.
Hr Didron: Denne § bör gå ut och är et specielt måhl,
som kan gå till Landshöfdingen och Cammar-Collegium.
16 §, at Håf-Rätterne måtte få betalning at infordra ricktige
inventarier uppå the uti Härads-Kistorne befintelige Acter
och Protocolier och hålla hand theröfver at the icke förskingras.
Frih. Ernest Creutz: Härom är Förordning förut at
Häradshöfdingarne skola komma in med inventarier öfver Documenterne
i Häradskistan.
Det fants godt at ock denne § går ut.
17 § at, när i brist af tilräckelige Cronobönder hållskiut
zen
merendels kommer at stanna på Frälsebönderne, giäst
gifveriet,
som på något Cronohemman kan vara inrättat, må
få uppå Frälsemans begiäran transporteras på et af Frälsehemmanen
straxt der bredevid belägit, at Frälsemannen således
desto bättre må kunna hålla ordning ibland sine bönder til
tlieras lisa och the resandes befordran.
Det blef påmint, at denne § måtte gå ut.
Hr Weili bad, at han må få stå, och sade, at der kan
ligga en Cronogård, som har giästgifveriet, och det andra är
alt Frälse, och då commenderar giästgifvaren på Cronogården
alt Frälsebönderne.
jResolverades: Som detta är et specielt måhl, så går det
ut, och den, som finner sig besvärad, kan sielf gå til K. Maij:t.
Hr Sparschiöld: Så mycket mer bör denne § gå ut,
som någre Frälsehemman, för det de voro giästgifvaregårdar,
blefvit indragne til Crouan.
18 §, at nästkommande Riksdag ey må hållas i Stockholm,
utan på annan ort i Riket.
56 Maj 9. Öfverläggning öfver Adelens besvär.
Hr Boneauschiöld: Som det står i Riksdagsordningen,
at H. Maij:t får förskrifva Ständerne til den ort, sorn H. Maij:t
sielf behagar och nyttigast finner, så är bäst lemna detta på
K. Maij:t och Rådet. Man ser, at Ständerne hafva svårt at
bery innia sig här i staden, mindre kan det skie i andra orter.
Hr Didron bad, at som § är angelägen, det måtte den
hvila, och man få betäncka sig härpå.
Frih. Ernest Creutz förestälte altså, at en del begiära,
at de måtte få tijd at betäncka sig härpå.
Hr Sparschiöld: Det är så mycket mindre betänckande
vid at bifalla denne §, som enär den kommer i Besvärs-Deputation,
så lärer den komma at lemnäs til K. Maij:t och
Rådet.
Hr Boneauschiöld: I Riksdagsordningen står, at Riksdagen
skall hällas på den ort, som H. Maij:t finner godt, och
när det stadgades, lära Ständerne hafva haft den vyrdnaden
för H. Maij:t, at de reflecterat på det som kan vara K. Maij:t
beqvämligast, ty det kan ey altid vara beqvämligit på alla
ställen för K. Maij:t.
Frih : Som tilförende varit brukeligit at uti
de öfrige orterne och städerne i Riket hålla Riksdagar, så
tyckes, at detta så mycket mera kan hädanefter skie, som de
andre städerne på detta sättet kunna blifva uphulpne.
Therpå uplästes 1 och 2 §§:ne af Riksdagsordningen;
Och sedan proponerade Frih. Ernest Creutz, at som
thet synes, at Riksdagen kan hållas på annan ort än i Stockholm,
om icke man fördenskul skulle begiära, at Riksdagen
måtte hållas på en annan ort, men doch lemna til K. Maij:t
och Rådet at determinera orten.
Hr Didron: Om man intet skulle kunna afhålla de Fremmande
Ministrerne ifrån Stockholm, då Riksdagen står, så
håller jag före, at det voro nyttigt, at. Riksdagen för den orsaken
skull hålles annorstädes, at vij kunde vara ther utan
the främmande Ministrerne, andre orsaker at här nu förtiga.
Hr Boneauschiöld mente, at en sådan la:' kunde giöras,
at Ministrerne också måste afhålla sig ifrån Stockholm under
Riksdagarne.
Hr Pal m creutz: Dertil gifver lagen oss icke någon anledning.
Om ort för riksdagens sammanträde.
57
Hr Weili: Vij giöra oss försäkrade om en nådig Kong,
som lärer befalla det Ständerne finna godt. Förr än denne §
skulle gå ut, så begiäres votering.
Hr Boneauschiöld: Först och främst gifver Riksdagsordningen
hvar och en frihet at begiära tijd til at betäncka
sig på. Sedan är til at märcka, det Colleuierne mäste uti
många måhl vid Riksdagarne höras, och om Collegiiledamöterne
äro vid Riksdagen, hvarifrån de ey gierna stängas kunna,
hvilka skola då formera Collegium här och gifva underrättelse
om sak erne?
Gref Tessin: Jag för min del anser denna saken för
sådan, at här äro många skiähl mot och med. Ibland annat
skulle Staten derigenom graveras, om Riksdagen hålles på
annat ställe. Kan skie i consideration af sakens vicht någre
kunde utnämnas, som sättia up skiählen mot och med.
Hr Lilliestierna: Jag säger för min del, at hvad Collegierne
angår och tilgången til acterne, så har man i förra
tider med lika drift hållit sine Riksdagar å andra orter, som
nu här i Stockholm.
Hr Engelbrecht: Jag håller så mycket mer öfverflödigt
at inlåta sig här i disput, som detta ändock går till BesvärsDeputation,
hvarest alla 4 Ståndens Deputerade äro, och kommer
sedan til plena.
Frih. von Ungern Sternberg: Vij kunna ey formera
der et petitum, som ey är här approbera!.
Hr Carplan: Det tyckes vara omöjeligit för oss i Finland
at resa til andre orter, såsom Giötheborg och flere dylika
aflägsne städer.
Det sades, at § kunde gå til Besvärs-Deputation.
Frih. von Ungern Sternberg: Skickas han dit som
et Besvär, så skola vij föredraga den der, elljest vet jag intet
hvarföre den skall sändas dijt.
Frih. Otto R. Strömfelt: Jag vet intet huru denne §
kan komma in i Besvären. Vij hafva Regeringsformen och
Riksdagsordningen at rätta oss efter. Skall denne § komma
fram, så måste den på annat ställe komma in.
Gref Fersen: Härom lärer bäst kunna i Riksdags-Beslutet
införas, ther som Ständerne utsättia termin til nästa
Riksdag.
Hr Sparschiöld: Bara det kommer någorstädes in, så
är lika mycket hvar det skier.
58
Maj 9. Adelns besvär. Om riksdagsort.
Hr Brovald hemstälte R. o. A., om icke qvasstio an först
kunde fastställas, och det öfriga lemnäs til K. Maij:t och
Rådet.
Frih. Eric Sparre var af den meningen, at Ständerne
komma öfverens derom, at nästa Riksdag ey hålles i Stockholm,
men at K. Maij:t med Råds råde utser orten.
Hr Weili: Allenast at det skier i Giöta Riket.
Hr Adlerbeth: Jag för min del finner saken af stor vicht
och angelägenhet, så at man bör taga den i noga betänckande
och låta utarbeta den med rationibus pro et contra, på det
man med moget betänckande må giöra et slut härutinnan, och
då öfverila vij oss intet, och således bifaller jag Gref Tessin.
Hr Palm creutz: Jag tilstår, at Hr Adlerbet har goda
skiähl, men som den saken ey decideras nu hos R. o. A., så
kail den utarbetas i Deputation öfver Besvären.
Hr Lilliestierna: Efter mit enfaldiga begrep och den
kundskap jag i våra Historier äger, så är jus convocandi ordines
regni på hvad ort H. Maij:t behagar et regale, och håller
fördenskul betänckeligit at föreskrifva K. Maij:t någon viss
ort och ställe, ty Ständerne vetta ey, när de skilljas åt, huru
conjuncturerne kunna förändra sig. Men skulle man ändteligen
villja at Riksdagen skall flyttas, kan man gå med et memorial
til K. Maij:t och föreställa den olägenheten, at Ständerne på
en så dyr ort och aflägen måste komma tilsamman, och bedia
K. Maij:t, at han flyttar Riksdagen på en annan ort.
Hr Stobée begiärte, at 1 och 2 §§ af Riksdagsordningen
måtte upläsas;
och altså läste Frih. Ernest Creutz up samma §§.
Hr Silfverschiöld: Der hafva Ständerne förbehållit
sig at utsättia både dag och ort.
Det fants godt, at det begiäres, at K. Maij:t. vid nästa
Riksdag later Riksdagen hållas på annat ställe än i Stockholm
för hvarjehanda angelägna orsaker skull, helst i Giöta Riket.
Hr Schantz: Om § på detta sättet inrättas, så är faststält,
at Riksdagen skall skie annorstädes än i Stockholm.
Men här äro så många skiähl emot. Riksens Collegier böra
vara derhos. At föra alla acter och documenter på annan ort,
hvad skulle det vara för besvär? Riksens Ständer böra ock
öfverse Bancovärcket; det kan ey flyttas, utan måste skie i
Stockholm; de skola ock inventera Banqven, då måste de ju
vara här.
Adelsmans rätt att vara kyrkoföreståndare.
59
Hr Silfverschiöld: Detta är en § ifrån Giöta Riket
och är addresserad till alla Stånden; altså håppas jag, at man
här ey lärer kunna dönima ut den.
Frih. Ernest Creutz: Som R. o. A. ey kommit öfverens
härom, så äro de sorn gifva det förslaget, at den utarbetas uti
Besvärs-Deputation med skiälen mot och med.
Thetta blef bifallit.
19 §, at när någon Adelsman i försafnblingen vill åtaga
sig at vara Kyrkoföreståndare uti deu försambling han bor,
honom sådant må stå fritt, så vida Socknens fria vahl honom
träffar, och han jämte Kyrkoherden och Kyrkjo värd arne få
hafva en nyckel til Kyrkjokistan; såsom ock i alla Kyrkian
och Prästegården rörande måhl biträda Sockneprästen.
Frih. von Ungern Sternberg: Vij böra se oss före,
at man ey prostituerar sig, och at de andre Stånden ey måtte
fatta misstroende til oss, som i går skiedde, då de första §§:ne
uplästes; vid hvilket tilfälle, som 1 § går derpå ut, at ingen
annan än Adelen må få jaga och skiuta, och i den 2 § talas
therom, at skadediuren måtte utödas, så frågade de andre
Stånden, hvilken som skulle skiuta skadediuren, enär bonden
ey får gå i skogen med bössa.
Frih. Otto R. Strömfelt: Det Baron Ungern sade, är
skiähligt, at vij ey giöra alt för många onödige Besvärs-puncter.
Hvad jagterne angår, så är straffet utsatt i Förordningarne
om skogarne.
Hr Rennerfelt: I Finland är vid Härads-Rätterne undersökt,
och almogen har sielf funnit, at Kyrkiomedlen blifvit
illa disponerade; therföre, som bönderne förstå sig ey på räkningarne,
hafva the hedt, at R. o. A. måtte få hafva inseende
therpå och vara Kyrkjovärdar.
Det blef resolverat, at som i Prästerskapets Privilegier
står infördt, at den tredie nyckelen skall den hafva, som Församblingen
dertil välljer, så går denne Besvärspuncten ut, och
den som vill kan enskyit söka sådant förestånderskap.
Frih. Otto Strömfelt: Generaliter är til at märcka vid
våre Besvär, at R. o. A. i de äldste Riksdagarne ey haft mer
än 3 eller 4 §§ i sine Besvär; men sedan 1680 hafva de giort
dem vidlyftige, och de andre Stånden hafva efterfölgt dem
härutinnan och sådant sätter ofta Stånden tilhopa i disput.
60 Maj 9. Borgare- och bonde-dep. om Vellingk.
20 §, at reducerade Säterier, sorn rustas före, måtte, enär
för hela räntan ey rustas och öfverskåttet är utbydt til Frälse,
niuta Säterijs-frihet på den delen som blefvit utbytt.
Ifrån Bonde-Ståndet kom en Deputation, hvilken jämte
ödmiuk hälsning til R. o. A. öfvergaf Bondeståndets Utlåtelse
angående Mauritz Vellingk.
Och uplästes straxt Bonde-Ståndets Extractum Protocolli
af den 6 hujus, hvarutinnan förm ales, at sedan Bondeståndet
låtit sig föreläsa den öfver Maurits Vellingk förordnade Commissionens
afsagde dom af den 26 nästledne Aprilis, såsom ock
välbemälte Commissions därhos fogade skrifvelse under samma
dato, och jämväbl åhördt icke allenast Mauritz Vellingks egen
suppliqve af den 2 hujus, deruti han om lindring anhåller,
utan ock dess dåtters Grefvinnan Ulrica Christina Vellingks
inkomne böneskrift af den 4 dito, har Bondeståndet tagit denna
sak uti öfvervägande, och i anseende til de argumentationer
som dervid andrages, såsom ock på det ähra och dygd, som
hafva Guds välsignelse med sig, må uti vårt land älskas och
handhafvas, men deremot vanart och odygd, som draga Guds
hämd och straff öfver Land och Rike, hatas och utrotas, hvilket
utan en rätvis och alfvarsam disciplins hållande ey lärer
kunna skie, har Bondeståndet än ytterligare förklarat sig at,
til föllje af sin trohets-Eed och plickt samt til sine samvetens
befrielse, för sin del ey annat kunna än bifalla och aldeles gilla
den dom, som den förordnade Commissionen, efter Instruction,
Lag och Förordningar samt bästa förstånd och samvete, uppå
dess dyra aflagde Eed öfver Maurits Vellingk rättvisligen afsagt.
Therefter insinuerade Deputation et annat document, som
nu ey uplästes. Och sidst bad han som förde ordet, at R. o. A.
täcktes låta sig vara högst augelägit at skynda med Riksdagssysslorne,
helst deras medbroder skrifvit dem til, at de ey
kunna längre underhålla dem här.
Frih. Ernest Creutz: De lära erhindra sig, at de i Lögerdags
voro tilsamman, och nu i dag komma vij äfven tilhopa
at skillja ährenderne åt.
Bonden: Skola alla de sakerne, som då uplästes, afgiöras,
så blir på lång tid ey ända på Riksdagen.
Bondeståndets Deputerade afträdde.
Ifrån B år g are-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Secreteraren Sal an förde ordet sålunda: Högvälborne och
Borgare- och Bondeståndens yttranden om Vellingks dom. 61
Välborne Herrar Grefvar, Friherrar, Riddersmän och Adel.
Såsom Höglåfl. R. o. A. för några dagar sedan har igenom en
Deputation behagat communicera Bårgareståndet sit slut angående
H. Exc. Gref Vellingks sak och derjämte begiärt Bårgareståndets
utlåtelse; altså har Bårgareståndet ey underlåta
bordt den samma nu för R. o. A. at förklara.
Derpå uplästes Bårgare-Ståndets Extractum Protocolli af
den 6 liujus af innehåld, at sedan Ståndet låtit sig föredraga
de inkomne skrifter uti den Vellingska saken, jämvähl öfvervägat
den bevekelige intercession, som Fru Grefvinnan Ulrica
Christina Vellingk för sin ålderstigne fader giort; så fant Ståndet,
så i behiertande deraf, som i anseende til de af Riksens
Ständers Commission andragne mitigantier och mildrande omständigheter,
för sin del skiähligt at bifalla den af bemälte
Commission föreslague leuteration, undantagandes at hvad det
angår, som deruti föreslås, at Marnitz Vellingk skulle få sittia
sin öfrige lifstijd på sin gård Ekenäs, så kommer han at förvaras
på något slått, derest guarnizon är, uti tiänlige rum, så
at han under sin höga ålder kan niuta behörig och anständig
skiötzel; doch at honom all hemlig correspondence, hemligit
umgiänge och samtahl varder betagit; skolandes den nåd, som
honom således vederfars, hvarcken nu eller framdeles dragas
til exempel.
Frih. Ernest Creutz: R. o. A. tackar mycket för den
benägenhet, som Bårgareståndet behagat betyga emot R. o. A.
medelst deras angenäma Deputation och communication af deras
utlåtelse, samt försäkrar at altid bemöta deni med lika
vänskap och redebogenhet.
Bårgareståndets Deputerade afträdde.
Frih. Ernest Creutz berättade hvad Bårgareståndet
andragit.
Derpå uplästes Bårgareståndets förberörde Extractum Protocolli.
Äfven uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den
6 hujus å nyo.
Gref Fersen berättade, at han ey kunnat låta giöra anslag
för Tull-Deputatiou, innan det blifver reglerat om Weduar
skall sittia der med.
Frih. Ernest Creutz underrättade Hr Grefven, at Collegierne
komma in til plena med sine jäf.
62 Maj 9. Tulldeputationen. Memorial af Ehrenpreus.
Gref Fersen frågade, om han i medlertid skulle giöra
anslag, och sade, at the haft betänckande thervid, efter de ey
velat gå ifrån R. o. A:ns Extractum Protocolli, at de som
suttit i Deputation skulle absentera sig.
Frih. Otto Strömfelt: Collegierne hafva arnat komma
in, men som man tror, at han lärer godvilligt absentera sig,
så vill man afbida huru han härutinnan gior.
Det fants godt, at Tull-Deputation träder tilhopa.
Hr Didron begiärte, at som Stånden nu resolverat i Gref
Vellingks sak, det måtte ju förr ju heldre deras Extracta Protocolli
gå til Expeditions-Deputation, och therefter Expedition
upsättias.
Thetta fick bifall.
Gref Tessin: Gref Vellingk lärer ey kunna sändas bärt,
innan hans räkningar blifvit öfversedde.
Hr Didron: H. Maij:t utvälljer hvad slått han skall
sittia på.
Hr Fritzki ingaf et memorial ifrån Hr Erenpreus och
begiärte, at det måtte upläsas.
Frih. Otto Strömfelt: Om det läses up, så förbehåller
jag Collegierne at få äfven komma in deremot med sin utlåtelse.
Gref Tessin hemstälte R. o. A., om icke det blef sidst
beslutit, det de memorialer som inkomma i denna saken skola
alla gå til Tull-Deputation.
Hr Erenpreuses Memorial af detta dato uplästes, hvaruti
han demonstrerar angelägenheten af Tull-affairernes utarbetande
och beklagar at dermed så långt på tiden utdrages,
med mera som han vidlyfteligen anförer til bestyrckande af
sin nijt och kundskap i berörde affairer; underkastandes sig
Riksens Ständers protection emot de på margfaldigt sätt och
vijs honom tilskyndade förfölljelser, och begiärar ingen ting
annat än justiee, och at antingen blifva ansedd för en åhrlig
och trogen sin Ofverhets och Fäderneslands tiänare, eller at
straffas efter sin förtiänst, samt ytterst anhåller, at de nu til
Tull-Deputation förordnade ledamöter måtte tilsäijas at sig nu
straxt Tull-Deputationens arbete med all flijt företaga, och at
samma Hrr Deputerade för desse sakers angelägenhet och
mångfaldighet skull ifrån alla andra Deputationers arbete dispenseras
och frikallas måtte.
Presidenten baron Strömfelt för kollegiernas talan. 63
Hr Prmsidenten Baron Strömfelt: Som Hr Erenpreus
ingifver denne skriften upfyld med de svåraste beskylningar
som kunna vara, så beder jag at få komma in med en skrift
deremot. Collegierne drifva vist på Tull-Deputation, men at
det ey gåt fortare, råda de ey före. På mina vägnar har jag
ey tält, utan på Collegiernes och besynnerlig på K. CammarCollegii
vägnar. Skulle de villja lemna mig en half tima, vill
jag refutera honom och visa, at icke et ord är sant. Han
säger at under arrendeåhren har Cronan mist 10 Tunnor Guld.
Han var den som först böd den summan. Viste han, at Tullarne
kunde mera importera, och böd så litet, så hade han
ju velat lucrera af Cronan. Siötullen har förr ofta ey stigit öfver
siu Tunnor Guld, huru skulle den stiga til den summan han
nu nämner? Hvad undersökningen angar, så äro Collegierne
ey emot then, utan vij hafva begiärt, at den skulle skie, och
at Deputation måtte äfven dömma i saken; altsä hafva Collegierne
ey hindrat Deputation.
Frih. Ernest Creutz: Som Prsesidenten Strömfelt begiär
communication, och at Collegiernes förklaring, när den
inkommer, måtte fä upläsas, äfven som nu skiedt med Hr
Erenpreuses memorial, på det att man bär måtte få lius i saken
och ingen misstancka falla på Collegierne, så frågas, om
han får den begiärte communication.
Svarades ja.
Men andre mente, at Erenpreuses memorial kunde gå til
Deputation.
Hr Didron holt före, at de ledamöterne som sittia i TullDeputation
böra dispenseras ifrån andra Deputatiouer.
Gref Fersen: Hvad Ofver-Directeurens påstående angår,
at ledamöterne måtte dispenseras utur andra Deputationer, så
sittia i Tull-Deputation åtskillige, som äro i de andre Deputationerne
och äfven i Secrete Utskåttet, och altså faller det
oss mycket svårt; och voro vähl, at det blefvo afgjordt, huru
vij kunna få vara mera tilsamman.
Frih. Ernest Creutz: Det tyckes vara et annat måhl,
men här frågas, om Praesidenten Strömfelt får communication,
och Collegiernes förklaring får upläsas.
Svarades ja.
Hr Didron: Dermed bör då all skriftväxling vara all.
64
Intercession för advokatfiskalen Ulf.
Det fants godt, at när Collegierne kommit in med sit svar,
så stannar skriftväxlingen dervid, och at alla andra memorialer
i denna saken gå sedan til Tull-Deputatiou.
Gref Fersen begiärte svar och huru han skall giöra med
Tull-Deputations anslag; han hadde ofta giordt anslag, men
de komma ey dit.
Hr Boneauschiöld mente, at Secrete Utskåttets ledamöter
nu kunde esom oftast absentera sig ifrån Secrete Utskåttet.
Gref Fersen sade, at han ville då giöra anslag och tilse,
huru de kunna afhielpa de svårigheter som möta Deputation.
Hr Weilis Memorial om 14 öre Smts-Försukringssedlarne
uplästes och remitterades til Secrete Utskåttet.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 13 Maij in pleno.
Oeconomice- och Commercie-Deputations ytterligare Betänkande
af den 3 sidstledne Marti uplästes, berörande Fredrichshamns
stads desiderier.
Och blef samma af R. o. A. bifallit.
Sedan uplästes Justities-Deputation^ Betänckande angående
Advocat-Fiscalen Ulfs giorde ansökning at få niuta befordring
til någon honom anständig, bättre och fördelacktigare tiänst,
hvarutinnan berörde Deputation hemställer til Riksens Ständers
benägna ompröfvande, om icke de skulle ackta för godt at i
anseende til anförde skiähl och omständigheter fälla för honom
Ulf hos K. Maij:t en underdånig intercession, det kunde han
vid någon förefallande anständig öpning i Håf-Rätterne eller
Collegierne blifva i nåder hågkommen.
Hr Silfwersparre mente, at detta icke voro någon Riksdagssak,
utan han borde sielf addressera sig til K. Maij:t.
Hr Weili: Såsom Fiscals-Embetet är så odieust, at Hr
Ulf ey kan blifva hulpen, så håller jag före, at han och de
andre Fiscalerne borde hågkommas. Han klagar ey deröfver
at K. Maij:t ey hågkommit honom, utan deröfver at Håf-Rätterne
ey fördt up Fiscalerne på sine förslag, ther likvähl the
hafva sådanne sysslor som röra justicen, hvarföre de ock villja
blifva befordrade i Håf-Rätterne.
Frih. Ernest Creutz berättade, at Justitise-Deputations
Betänckande voro bifallit af de andre Stånden.
Beslut att ständerna ej må gifva rekommendationer. 65
Frih. Bror Rålamb: Så vida det är af de andre Stånden
bifallit, så hafva vij svårt at skiuta ifrån oss detta förslaget,
men at giöra en vana af sådant, det är betänckeligit. Jag har
tiänt länge nog vid min påst, meu derföre kan jag intet begiära
recommendation af Ständerne.
Hr Albin Grundelstierna: Som Fiscalerne i Collegierne
ey kunna blifva hulpne, så vore vähl, at man sökte någon
utväg til at hielpa dem.
Frih. Bror Rålamb: Det är fåfängt at i detta måhlet
disputera, efter de andre Stånden öfverröstat oss.
Gref Gustaf Gyllenborg och Hr Silfwersparre förklarade
sig, at de ey kunde bifalla Justitise-Deputations Betänckande.
Hr von Hökerstedt: Betänckandet tyckes vähl kunna
nu bifallas, men at i protocollet införes, det Ständerne ey befatta
sig med recommendationer, efter igenom en sådan befordring
mångå andra kunna komma at lida, som bättre äro meriterade
och ey haft tilfälle at anmäla sig.
R. o. A. biföllo Hr von Hökerstedts proposition, at Justitim-Deputations
Betänckande får bifall, i anseende dertil at
det af de andre Stånden är gilladt, och at, emedan någre af
R. o. A:ns ledamöter fåt recommendation, denne Ulf, såsom
en ofrälseman, äfven må blifva thermed hugnad; doch at det
begiäres at fastställas må, det Ständerne ey befatta sig med
någre recommendationer.
Gref Bengt Frölich mente, at Ständerne ey borde binda
sig händerne at reeommendera någon välförtiänt, allenast det
skier med försicktighet.
Hr Stobée: Om någon skier orätt och gås förbij, skall
han då ey få söka Ständerne?
Detta sades vara en annan sak, och förblef vid thet som
förr resolverat var, at Ständerne ey befatta sig med någre
recommendationer.
General-Lieutenanten Johan Carlson Strömfelt framgaf
et Memorial ifrån en Major, sorn fåt Expectance; men som
frågan voro ifrån hvad tijd den skulle räknas, så hadde KrigsCollegium
förvijst honom til Riksens Ständer.
Hr von Hökerstedt mente, at detta ey voro Riksdagsährende,
utan om Krigs-Collegium ey kunde resolvera i saken,
borde han gå til K. Maij:t.
Detta blef bifallit.
Adelns Protokoll 1727, II- ®
66 Maj 13. Lagerbjelkes och G-ripenschutz’ suppliker.
Och altså tog Hr General-Lieutenanten Strömfelt tilbaka
samma memorial.
Uplästes Ammiralitets-Stats- och Cammar-Rådets Hr Johan
Lagerbielkes Suppliqve med K. Maijits Remiss såsom ock
dess Memorial til Riksens Ständer, at när Frössvijks Säterij i
Östergötland uti Januari månad åhr 1725 här på Stockholms
stads Auctions-Cammar skulle efter K. Krigs-Collegii hefalning
til den tnästbiudande försälljas, har han, som på en slik auction
aldrig varit och således intet kunnat i hastighet begripa
det vanliga sättet til fast egendoms försäljande genom up- och
afslag, kommit emot all tancka och upsåt dervid at förse sig
i så måtto, at sedan upslaget gåt til 15,550 Dal. kint, har han
giort dess rop uti afslaget vid 16,100 Dal. kmt, uti den mening
at afslagssutnman allena utan upslagssummans tilläggande,
som gior tilsammans 31,650 Dal. knit, skulle blifva den rätta
köpeskillingen, hvilken okunnighet han då straxt skall hafva
tilkiänna gifvit och förklarat samt sedermera hos H. K. Maij:t
om nådig förskoning i detta måhl anhållit, hvaruppå K. Maij:t
den 18 Februari samma åhr i nåder resolverat, at bemälte
gods måtte å nyo auctioneras, samt för öfrigit, hvad denna
saken angår, sådant til Riksens Ständers afslutande utsatt.
Och som til föllje af Högstbemälte Resolution berörde Säterij
å nyo genom auction blifvit förslådt til en summa af 17,000
Dal. kmt, så anhåller nu Amrniralitets-Stats- och CammarRådet
om förskoning för differencens ärsättiande, som är imellan
begge desse åfvanrörde summor.
R. o. A. funno skiähligt at bifalla honom, så at CaimnarRådet
befrias ifrån differencen imellan första, och senare auctionssumman;
doch at detta ey drages til exempel för andra.
Gripenschutz' Memorial uplästes, om eftergift på de til
Riddarhuset utfäste introductionspengar til 400 Dal. sint; och
såsom vid inskrifningen man giort reflexion på dess svärfaders
förmögenhet, som skulle falla honom til, .,men igenom et dess
svärfäders testamente gåt honom ifrån; så funno R. o. A. för
godt at lindra samma afgift, så at han slipper med de anbudne
100 Dal. smt.
Gref Dohna: Ibland de til Justitiae-Deputation remitterade
ährender är et bref til Svea Håf-Rätt, som K. Maij:t
remitterat til Ständerne, angående Håf-Räts-Rådets Rosenstedt»
och Thegners tjänsters förvaltande. Kan skie det kunde
få läsas up?
Beslut om Adelns besvär.
67
Det fants godt at med R. o. A:ns Besvär skulle continueras.
Frih. von Ungern Sternberg: Yij hafva haft i Besvärs-Deputation
före den 1 § af R. o. A:ns Besvär angående
jagt och diurfång, och som den 2 § om skadediurens utödande
tyckes strida emot den förra, så holt Besvärs-Deputation före,
at ingen ny lag kunde giöras, utan borde blifva vid förra
Förordningar; altså hemställes R. o. Å., om icke den § kunde
gå ut.
R. o. A. gåfvo dertil sitt bifall.
Vidare berättade Frih. von Ungern Sternberg, at
Besvärs-Deputation tyckt, at den 5 § kunde gå ut.
R. o. A. funno skiähligt, at den kan uteslutas.
Frih. von Ungern Sternberg: 13 §, hvari begiäres,
at Adelens Säterier med dertil lydande Frälsehemman må
igenom en ny och allmen indelning bekomma de vägestycken
och broar, som antingen löpa öfver eller ligga närmast in til
deras ägor, hafva en del i Besvärs-Deputation tyckt giöra en
alt för stor ändring och derföre böra gå ut.
Såsom detta fants bäst kunna jämkas af Landshöfdingarne,
så blef denne § utesluten.
14 §, angående dem, som äro sielfskrefne och komma at
tagas til knecht, för det de blifvit undandölgde i Mantal, går
ut, och kommer i Värfnings-Placatet at införas hvad som theraf
observeras bör.
Angående 20 § resolverades, at som thervid kunna vara
speciele omständigheter och alt sådant hörer til Cammar-Collegii
ompröfvande, så går denne § ut.
21 §, om Rå- och Rörs- samt Ladugårdsrättigheten, som
blefvit indragen, pröfvades gå ut, efter som hvar sak efter sin
beskaffenhet afgiöras bör å behörig ort.
22 §, at Cronobönder, som tappa vid första instantien i
ägotvister och gå vidare, måtte vara sin vederpart ansvarig
så för expenser som alt skadestånd, i fall han söker draga saken
til andra eller flere instantier, och at, då syn skie måtte,
syneomkåstnaden må stanna på succumbenten.
Hr von Post: I den händelsen at han tappat saken vid
första instantien, och åboen vill repondera för expenserne, i
fall han tappar i andra instantien, så borde han få fortsättia
saken, eljest intet.
Andre af R. o. A. mente, at § skulle gå ut.
68
Maj 13. Beslut om Adelns besvär.
Frih. Wrede: Det är likvähl svårt, at en Frälseman skall
dragas i processer och få ingen refusion af Cronobonden.
Frih. Ernest Creutz: Angelägit är at man förkårtar
processerne, allenast man kan få et sådant expedient, at Cronan
icke lider. Här är det projectet, at § kan blifva stående,
til dess han kommer i Deputation til de andre Stånden, då
man kan söka et sådant expedient.
Frih. von Ungern Sternberg: I fall man kan ey komma
öfverens med dem, skall han då få gå ut?
Hr Weil i mente, at han ey kan blifva afslagen.
Det fants godt, at denne § går till Deputation.
23 §, at alla byten hädanefter måtte blifva afgiorde i
Cammar-Collegio innom 3 eller högst 6 månader, sedan alla
Acterne inkommit.
Såsom Oeconomi*- och Commercie-Deputation ingifvit et
särskilt Betänckande om byten, så höllö en del före, at denne
§ kunde imedlertid hvila.
Frih. Rålamb: Cammar-Collegium har visat, hvarföre
byten ey kunnat afgiöras och hvarpå de studzat.
Hr Sparschiöld: § angår elljest de byten, för hvilka
skattläggningarne äro inkomne. Jag vet fyra byten, som äro
sådanne och ändock ey blifvit afgiorde.
Frih. Rålamb: Sådant måste visas i Oeconomia-Deputation,
hvarest Cammar-Collegium får visa sin oskuld.
Hr Sparschiöld: Man beskyller ey Cammar-Collegium,
men theras sysslor äro så margfaldige, och nu måste sökas
något expedient at hielpa byten til slut.
Frih. Ernest Creutz förestälte, om icke § kunde gå ut,
efter de andre Stånden mycket lägga sig emot byten, och
Oeconomias-Deputation inkommit med et å part Betänckande
om byten.
Det blef resolverat, at denne § lemnäs ute.
24 §, at R. o. A:ns bönder måtte slippa fångars förande,
går ut.
25 § uplästes, at R. o. A:ns Kiöpegods-Säterier i Västergötland
och Elfsborgs lahn, som blefvit satte i kneckterote,
måtte slippa knechten. Afven uplästes K. Maijtfs Resolution
af åhr 1720 theröfver.
Och fants godt, at denne § blifver ståendes.
26 §, om sockne- och byskogarnes delning i Västergötland.
Om adeliga provinsmöten och riksdagsfullmägtige. 69
Såsom det berättades at i Skogs-ordningen härom är infördt,
så fants godt, at den § går ut.
27 §, at qvarnstenars utförande utur provincien i Västergötland
måtte förbiudas.
Hr De la Wall: De komma ifrån Värmeland til Lungenäs
och föregifva, at de kiöpa qvarnstenar till sina qvarnar,
men de föra värckeligen ut dem til Norje. Vij hafva i pro
vincien
30 mijhl efter qvarstenar; om det bruket der går ut,
så blifva våra qvarnar öde.
Hr Didron mente, det vähl kunde förbiudas at lora qvarnstenar
öfver til Norje, men ey at sällja dem inrikes til den,
som kommer dit och vill kiöpa dem.
R. o. A. funno godt, at § bör stå.
28 §, at R. o. A. måtte begripas under K. Maij:ts nådige
resolutioner om restantiernes eftergift i Finland för fiendens
infall och under den tiden fienden landet innehaft, pröfvade
R. o. A. böra blifva stående.
2,9 § at R. o. A. i visse lahn måtte emot förestående
Riksdagar få träda tilsamman och öfverlägga om theras angelägenheter,
som the igenom sine Fullmäcktige vilja andraga,
efter de omöijeligen kunna alla komma til Riksdagen.
Gref Gyllenborg berättade, at de andre Stånden velat
förmena R. o. A. at komma tilsamman i socknestämmor, mycket
mera lära de neka detta.
Hr Didron holt före, at den § borde gå ut, och sade,
at de hafva Landshöfdingen; få de ey rätt hos honom, hafva
de Konungen at sökia i sina angelägenheter.
Gref Lewenhaupt: Den som intet har i de aflägsue orterne
någon egendom, han har ingen kiänning häraf och vet
ey, huru svårt det faller dem som der bo.
Frih. von Ungern Sternberg: De andre Stånden giöra
Fullmäcktige och måste derföre komma öfverens om Fullmäcktige,
men vij komma hvilken som vill.
Frih. Wrangel: Denne qvrestion kommer nära öfverens
med den, som här blefvit afgiord, at Deputerade ey måtte
komma ifrån Provincierne, och öfver alt bör vara en likhet,
så at hvad som skier i detta fallet i den ena Provincien bör
vara generalt och skie i de andra.
Hr von Hökerstedt: Jag vill ey gå i detaille af desse
§§, men hvar och en lärer finna dem af den beskaffenhet, at
de böra gå ut.
70 Maj 13. Om adeliga landtdagar och riksdagsfulJmägtige.
Hr Weili: Hvad Hr Cancellie-Rådet Wrangel påminte,
at den saken skulle vara afgiord, då om Deputatis blef resolverat,
så är detta en hel annan sak, ty här begiäres ey
någre Fullmäcktige, utan de sorn komma til Riksdagen hafva
ey flere röster än för sin egen person; men det kan ey vara
någon emot, at någon person bevakar landets och theras rätt,
och som ingen vill påtaga sig sådan last för intet, så måste
de ju få komma tilsammans förut och therom talas vid.
Hr Sparschiöld: Blifva vij hindrade, at vij intet skola
få förtro hvarannan våra angelägenheter at föredraga Ofverheten,
så giöra vij ey här.
Hr Didron: Som detta är en nyhet, så tyckes mig, at §
bör gå ut, elljest villja vij votera deröfver.
Gref Charl Em. Lewenhaupt: Denne § kunde hvila
sä länge, til dess vij få se, om Riksdagen skall flyttas ifrån
Stockholm, då detta kan vara oss lika mycket.
Hr von Hökerstedt: Saken är afgiord, at vij ey villja
vetta af någre Fullmäcktige, utan den som ey vill komma up
får blifva barta.
Gref Lewenhaupt: Detta syftar intet på några Deputerade,
utan at de få träda tilsamman och rädgiöra om landets
angelägenheter.
Hr Didron: Jag är ense med Gref Lewenhaupt, at detta
hvilar, men i det senare intet. Man får ey efter Riddarhusordningen
träda här tilsamman om Landtmarskalck; altså ey
heller förut i landet, ty under prmtext at man handterar
Oeconomica, kunna de rådgiöra om andra saker.
Hr von Hökerstedt: Inge alimenne sammankomster
kunna uti Provincierne tillåtas, utan vid Riksdagen får hvar
och en andraga sin angelägenhet, som är af then beskaffenhet,
at sådant pä Riksdagen rättas bör.
Hr Sparschiöld: Jag håppas, at R. o. A. har så mycket
mindre betänckande at låta stå denne § och låta den komma
under Besvärs-Deputations ompröfvande, som åhl’ 1714 R. o. A.
skickade sine Fullmäcktige, och R. o. A. så vähl som de andre
Stånden måge få komma tilhopa förut och rådgiöra örn
sine angelägenheter, hvad de hafva at söka. Dessutan synes
det vara enligit med 47 § at på det sättet bivista Riksdagarne;
och altså kan R. o. A. ey förmenas at komma tilsamman förut
i orten.
Om adelns besvär och privilegier.
71
Hr Didron: Hvad det angår som 1714 skiedde, så var
då en annan beskaffenhet, ty det skiedde under souverainiteten,
och Konungen var utom Riket; nu hafva vij Regeringsform,
och det är lag, och vill jag blifva dervid.
Hr Lilliestierna: Hvad l:o angår Deputerade, så lärer
det vara en afgiord sak, at R. o. A. ey få skicka Deputatos.
Men deras mening lärer vara, at de skola få komma samman
och vällja en Fullmäcktig, som bedrifver deras angelägenheter;
det lärer så mycket mindre kunna betagas dem, som de skola
sättia up sine Besvär och måste öfverlägga derom, och kan
det dem ey mer vara förbudit än Bönderne och Prästerne.
Hr Didron: Hvar Province har sin Landshöfdinge; då
kunna de angifva sig hos Landshöfdingen och sådant skie i
dess närvaru.
Gref Lewenhaupt: Det begiäres ey annorlunda, än at
Landshöfdingen är derhos, och så begiärte man i Skåne, när
Adelen var der tilsamman, at Laudshöfdingarne ville dervid
infinna sig. ,
Frih. Eric Wrangel: Jag ser ingen nödvändighet til
desse Landtdagar.
Hr Didron: Yij hafva giort et slut, at intet flere skola
skrifva under et memorial än en, mycket mindre böra flere
sammansättia sig om sådanne ansökningar, som man ey vet,
huruvida de kunna vinna bifall.
Frih. Bildstein: Som denne § förorsakar mycken disput,
sä kunde den lemnäs ute.
Frih. Ernest Creutz giorde härom förestälning til R. o. A.
Och blef resolverat at den går ut.
Frih. Ernest Creutz: Det begiäres, at jag än en gång
skall proponera, om § skall gå ut; och altså frågas nu, om
den skall gå ut.
Ropades ja.
Gref Tessin: Jag tror, at det lärer vara et exempel för
R. o. A. i desse senare tider, at man skulle hålla före bättre
vara at intet gifva in någre Besvär; therföre frågas, om alla
Besvären icke kunde gå ut. Det torde tiäna til exempel för de
andre Stånden at ey så hopetals komma in med Besvär, som
tiäna til förminskning af våra Privilegier.
Frih. Otto R. Strömfelt: Jag håller före, at R. o. A.
giöra bättre therutinnan, at de ey komma in med någre Besvär,
särdeles som, sedan vij fåt våra Privilegier, vij kunna
72 Maj 13. Om olämpligheten af besvär.
få i anledning theraf mycket rättat, men risqvera at få uti
resolutionerne öfver Besvären svåra iuterprastationer öfver Privilegierne.
Frih. von Ungern Sternberg berättade, huru om skiutzningarne
blefvit discourerat i Besvärs-Deputation.
Hr Didron: Alla de §§, sorn äro så onödige sorn desse,
kunna gå ut.
Frih. Bildstein mente, man kunde bifalla Gref Tessins
och Prsesidenten Strömfelts proposition och låta alla Besvären
gå ut.
Frih. von Ungern Sternberg: Jag har haft den ähran
i början at säija min mening, at vij skulle se oss före, efter
de andre Stånden kommit fram med så månge onödige Besvär,
at vij ey föllja dem efter och komma in med något oskiäligt.
Men ther man ey niuter execution på Lag och Privilegier, theröfver
kan man besvära sig.
Hr von Hökerstedt holt före, at Besvären borde uteslutas.
Frih. von Ungern Sternberg: Skulle man finna någon
ny lag i vissa måhl nödig, eller om man ey niuter sine Privilegier
til godo, så kunna de addressera sig til K. Maij:t.
Gref Lewenhaupt: Jag tilstår det, at 0111 Lagen och
Förordningarne lefdes efter, så hadde vij intet många Besvär.
Men lät oss taga då det före.
Frih. Ernest Creutz: Som en del instämt med dem,
som varit ense therom, at R. 0. Arns Besvär skulle gå ut,
altså frågas huru de behaga.
Hr Weili: At sluta ut något, som man ey hördt, kan
ey skie, och bad at puncterne måtte få upläsas.
Hr Didron: Jag vet ey annat, än Hr Assessoren sitter
med i Besvärs-Deputation. Här äro andre, som sittia der
också. Yij hafva sagt, at Riksdagen skulle fork artas, derföre
är ju bäst at sluta ut dem.
Gref Gustaf Gyllenborg: Största delen i Deputation
har tyckt, at de skulle gå ut, men de som äro ifrån Skåne
hafva sagt, at man i Deputation ey voro befogad til at sluta
ut dem.
Hr Didron: Hr Weili säger, at det voro mycket, om vij
intet skulle höra hvad som upsat är. Det är mycket, som vij
måste skiuta ifrån oss.
Adeln besluter icke ingifva allmänna besvär.
73
Frih. Ernest Creutz frågade, om alla Besvären skola
gå ut.
Hr Lilliestierna: Jag kan så mycket mindre säija positive
min mening, som jag ey hördt, hvaruti Besvären bestå.
Frih. Otto Strömfelt: Jag tycker oförgripeligen, at vij
ey behöfva gå i speciele öfverläggningar, när vij giöra den
generale qvasstion, om det är nyttigt at komma in med Besvär,
ty af Besvären upväxa disputer imellan Stånden, och
man kan få interpraetationer öfver Privilegierne, som äro oss
skadelige. Men har man at besvära sig theröfver, at Lag och
Förordningar ey efterlefvas, så kan det skie hos K. Maij:t och
Rådet.
Frih. Ernest Creutz: Jag lägger härtil, at vij ey annat
uträtta genom Besvär och förfrågningar än giöra våra Privilegier
tvetydige, som skiedt med Lagen. Therföre är bäst at
vij expresse hålla oss vid orden och påstå at blifva dervid
bibehäldne.
Hr von Hökerstedt: Om vij afstå med våra Besvär,
sfi äro vij bättre i stånd at opponera oss emot de andre Stå,lidens
oskiählige påstående.
Hr Weili: Lät stå det som är nyttigt och tag ut det
andra.
Frih. Ernest Creutz: När man ser på 1680 och 1684
åhrs Resolutioner, äro de sådanne, at de minuera Adelens
Privilegier.
Gref Tessin: Jag vill säija det, at så framt någon i Provincien
skulle hafva något Besvär, så kan sådant jämkas, men
derföre bör det ey gå up som hela Adelens Besvär.
Hr Wennerstedt: Jag är ock af den meningen, at Besvären
gå ut.
Det blef godt funnit, at inge Besvär ingifvas ifrån R. 0. A.
Frih. Erich Wrangel: Jag vill ingalunda gifva anledning
til at rifva up det som nu är resolverat; men som här
lästes up den § angående dem som hafva knecntehåld i Västergiötland
på sine Säterier, så frågas om icke den § kan gå
såsom en enskylt ansökning til K. Maij:t.
Svarades ja.
Slutet blef altså detta, som R. 0. A. stannade uti, at
R. 0. A. intet inlägga nu någre; Besvär, utan den, som har
något Besvär, kan enskylt anmäla sådant hos K. Maij:t, om
han finner sådant nyttigt.
74 Maj 13. Memorial till K. M. om Vellingk. Tulldep.
Frih. Ernest Creutz berättade, at Expeditions-Deputation
varit i går tilsamman och ibland annat upsat Memorialet
til K. Maij:t angående Gref Vellingk.
Berörde memorial uplästes til H. K. Maij:t.
Frih. Bror Rålamb berättade, at man i ExpeditionsDeputation
härvid sökt i alla delar at föllja pluraliteten.
Hr Didron mente, at det lärer stå, at Gref Vellingk
skall sittia under vacht, och begiärte therföre, at protocollet
som förra gången holts måtte läsas up.
Frih. Erich Wrangel: R. o. A. lära påminna sig, at
jag drog tilsammans slutet och satte up det. Det samma blef
ock tvenne gånger upläsit samt gillat, och lärer vara deras
finale resolution.
Frih. Gustaf Hamilton: Det som gick til de andre
Stånden var ultimatum.
Therpå lät R. o. A. åter läsa för sig thet upsatte Memorialet
til K. Maij:t;
och blef thet bifallit samt gick til underskrift.
Gref Fersen: Förleden Onsdag efter middagen var TullDeputation
tilsamman, då de funno, at de inga andra dagar
hafva at komma tilsammans på än Tijsdags-, Torsdags- och
Lögerdags-eftermiddagarne; och på thet at arbetet må gå sä
mycket fortare, så hafva de formerat tvenne Utskått och gif—
vit åt hvarthera 3 puncter af Instruction. Flere dagar kunna
vij ey komma tilsamman för de andre Deputationerne skull,
som elljest stanna måste.
R. o. A. recommenderade Hr Grefven at skynda med detta,
så mycket det sig giöra låter.
Uplästes Jmtitice-lJeputations Betänckande af den 24 Aprill
1121 uppå Of ver stens Hr Pehr Silfwersparres Memorial, angående
praescription arfvingar emellan uti ährsätningsmåhl, härrörande
af hvad den ena mera igenom Reductionen kan hafva
bortmist än den andre, hvaruti Deputation sig yttrar, at som,
enär något gods igenom reduction blefvit indragit til K. Maij:t
och Cronan, den som mister då niuter promotorial til vederbörande
executor at utan uppehåld af dess hemulsmans gods
och räntor så mycket seqvestrera, som mot den mistandes
fordran svarar, men deras tvist i ärsätuingsmåhlet remitteras
til behörigt forum, i anledning hvaraf den mistande antingen
sielf eller igenom Fullmäcktig samt uti de sterbhuus, hvarest
omyndige äro, genom Förmyndare och Curatorer sin talan, in
-
Om arfvingars preskription i ersåttningsmål. 75
nan praescription infaller, både kan och bör instantiera, varandes
icke plicktig at vänta dermed, til dess den giorde gravationen
kan förklaras, eller det reducerade godset återvinnas,
utan straxt äga frihet söka sin ärsätning; altså och emedan
en sådan ifrån reductionen härrörande ärsätning och jämkning
arfvingar imellan ey kan anses annorlunda än som ali annor
giäld och skuld emellan private personer, så häller Deputation
före, at en arfvinge i sådaune måhl ingen oinskränckt talan
och rätt til ärsätningssökande af des medinteressenter efterlåtas
kan, helst det synes vara lemnat hvarjom och enom tilräckelig
tid nog, at han innom 20 åhr kan sin talan behörigen
anmäla och äfven dervid niuta de förfall til godo, som i Sveriges
lag utsatte och föreskrefne äro, ey til förtiga, at enär
någon sådan stridighet sig yppar, kan vederbörande dommare
öfver det förekommande mählet efter lag och saksens beskaffenhet
sig utlåta.
Thetta Betänckandet blef af R. o. A. bifallit och sändes
så til Prästeståndet.
Frih. Bror Rålamb berättade, at man uti ExpeditionsDeputation
har haft Oregrunds-saken före, och som någre nya
skiähl ther inkommit, hvilka Bårgmästaren Kihlberg igenom
et memorial anfördt, så har man funnit nödigt at förfråga sig,
om icke saken kunde remitteras tilbaka til Oeconomi®- och
Commercie-Deputation.
R. o. A. resolverade, at detta remitteras tilbaka til Oeconomi®-
och Commercie-Deputation at tilse, huru vida thet
gior någon ändring uti thess förra Betänckande.
Justities-Deputation» Betänckande af den 3 Februari 1121
uplästes, angående K. Svea Håf-Räts förfrågan beträffande
lönernes indragande til helften ifrån Håf-Räts-Rådet Baron
Thegner och Assessoren Rosenstedt, hvilka på några åhr tilbaka
för siukdom skull icke förmåt sine embeten förestå, och
samma löns användande til andra personer, som uti dessas
ställen skulle efter behörigt förslag kunna af K. Maij:t antagas
och förordnas.
Hr Didron: Sidsta gången blef faststält, at vij intet
skulle befatta oss med några recommendationer, utan som efter
Regeringsformen Ständerne ey tilkommer at föreslå någon,
sä böra vij ey befatta oss dermed.
Hr Lilliestierna: Det är en stor åtskilnad at recommendera
och föreslå. Föreslå kunna Riksens Ständer ey mer
76 Maj 13. Hofrättsrådet Thegners o. assessor Bosenstedts vikarier.
än Riksråd och Praesidenter i Collegierne, men recommendera
kan ey vara Ständerne betagit.
Frih. von Ungern Sternberg: Här förefalla tvenne
qvsestioner: l:o huru tiänsterne kunna giöras, och de siuke
ändå kunna behålla sin lön. Håf-Rätten har tyckt, at de siuke
kunde mista halfva lönen. Men Justitise-Deputation har tagit
det expedientet, at Herlin och Gyllenbåth skulle giöra tiänsterne
utan the siukes gravation. 2:o Belangande huru vida Ständerne
äga nämna någre i theras ställen, så är at märcka, at
detta har blefvit i Justitise-Deputation utarbetat, innan den
resolution togs härom, at Ständerne ey måtte gifva någre recommendationer.
Hr von Hökerstedt hemstälte R. o. A., om icke desse
tvenne Assessorers tiäuster kunde blifva besatte utan afkårtniug
på de siukas löner. Men hvilka som skola komma dertill,
hörer Håfrätten til at föreslå.
Hr Didron: Om Ständerne vilja recommendera visse personer
hos K. Maij:t, så lärer hvar och en begiära recommendation
til K. Maij:t; hvad är då vår Regeringsform, som säger
at vederbörande Collegier skola föreslå, och at Konungen äger
taga af de föreslagne den skickeligaste? Har någon merite och
skickelighet, lärer vähl en sådan utom thetta komma hos K. Maij:t
i åtancka. Men om Ständerne villja recommendera, huru skall
Konungen då föllja Regeringsformen?
Hr Stobée: Om här voro vacance, så skulle Håf-Rätten
föreslå, men nu äro två personer, som ärbiuda sig at tiäna
utan lön.
Hr Didron: Directe eller indirecte böra Ständerne ey
niellera sig med sådanne tiänsters besättjande eller recommendera
dertil någon.
Hr Gyllen båth: I anledning af det som R. o. A. behagat
ventilera vid denna qvestion, håppas jag de hafva den justiee
och grace för mig och låta upläsa det memorial jag ingifvit,
som innehåller huru jag sökt komma på förslagen i Håf-Rätten
5 å 6 gånger, men aldrig kunnat äruå sådant, derföre jag ock
funnit mig obligerad at begiära af Riksens Ständer, det så
vähl Håf-Räts- som Cabinet-protocollerne måtte öfverses, och
när Deputations Betänckande upläses, lära Höglåfl. R. o. A.
finna, at jag haft skiähl til at begiära detta.
Hr Didron: Hvad Hr Gyllenbåth anförer är mycket skiäligt,
allenast det bevises, at han sökt hos Håf-Rätten at komma
Assessor Herlin och generalauditör Gyllenbåth.
77
på förslaget. Har lian skiähl, kan han klaga Håf-Rätten an
hoos Ständerne. Men det andra hafva Ständerne ey at giöra
med.
Hr Gyllenbåth: Jag har skrifvit i mit memorial til Justitise-Deputation,
at som mine suppliqver ey blifvit i HåfRätten
attenderade, och jag ey kommit på förslaget, så hafva
mine underdånige suppliqver til H. Maij:t varit fruchtlöse. Anhåller
derföre, at Justitise-Deputations Betänckande må blifva
upläst; sedan underkastar jag mig, hvad R. o. A. finna godt
at giöra med mig.
Hr von Hökerstedt: Ingen lärer vara, som icke önskar,
at Hrr Gyllenbåth och Herlin blifva hulpne, allenast det
går den vägen, som det bör, igenom K. Håf-Rätten.
Hr Boneauschiöld: Det endaste här kan skie, är at
en recommendation går up för dem.
Hr Didron påminte, at man kommit öfverens derom, at
ingen skulle få någon recommendation af Ständerne.
Justities- Deputations Betänckande angående Herlin och Gyllenbåth.
uplästes, uti hvilket Deputation styrcker Riksens Ständer
til at lemna dem en recommendation til K. Maij:t.
Frih. Otto Strömfelt: Sidsta Riksdag blef resolverat,
det en expectant hvar gång, när någon vacance voro, skulle
sättas på förslaget. Alt det man kunde giöra är at låta HåfRätten
vetta, det Ständerne gierna se, at de komma på förslaget.
Thetta fick bifall.
Frih. Otto Strömfelt: Det har elljest den conseqvence,
om Ständerne skulle föreslå en enda person, at de betaga då
K. Maij:t det fria våhlet, som H. Maij:t har, at taga en af
de tre föreslagne.
Hr Silfverschiöld mente, at efter man hörer så många,
som tala för desse, så lärer K. Håf-Rätten ey manqvera at
komma ihåg dem.
Hr Didron holt före, at man skulle med en Deputation
gå til de andre Stånden och giöra dem en förestälning, at det
strider emot Regeringsformen, om Ständerne lemna Gyllenbåtli
och Herlin recommendation til K. Maij:t.
R. o. A. funno godt at låta det förblifva vid Hr Prassidenten
Strömfelts proposition, och at ett Extractum Protocolli
häröfver til the andre Stånden upsättias skulle.
78 Maj 13. Förord för Herlin och Gyllenbåth.
Frih. Ernest Creutz proponerade, om icke det kunde
i Besvärs-Deputation berättas, at R. o. A. villja intet komma
in med någre Besvär, på det at man häraf må giöra sig en
merit.
Thetta vann bifall.
Förberörde Extractum Protocolli, som R. o. A. funnit godt
böra upsättias til de andre Stånden, fölljer nu härhos, så lydande:
Extract
utur Protocollet hållit på Riddarhuset den 13 Maij
1727.
S. D. Uplästes Justitiae-Deputations Betänckande af den
3 Februari sidstledne, och biföllo R. o. A. Deputations therom
gifne Betänckande, at Håf-Räts-Rådet Baron Thegner och
Assessoren Rosenstedt måge under theras siukdom få behålla
sine löner, samt theras embeten förvaltas af tvenne andre thertil
skickelige män. Boch, som Riksens Ständer intet förbehållit
sig uti Regeringsformen at inkomma hos K. Maij:t med
förslag til slike bestälningars besättjande, utan sådant tilhörer
K. Håf-Rätten, sora til hvarthera äger föreslå K. Maij:t frenne
skickelige män, at H. K. Maij:t af the tre en utvällja må;
altså och emedan R. o. A. för thetta, i anledning af the motiver,
som Krigs-Rådet Palmielt andragit uti dess memoria],
hvilket gåt til communication med de andre respective Stånden,
hafva förklarat sig icke villja meddela någon sin recommendation;
Ty finna R. o. A. sig föranlåtne vid detta tilfället at
äfven hemställa de öfrige trenne respective Stånden, om icke
det må vara betänckeligit at anmäla någon i synnerhet hos
H. K. Maij:t til förberörde sysslor, men fast bättre at låta
sådant ankomma uppå K. Håf-Rätten, hvilken nogsamt får
förnimma, det Riksens Ständer gierna se Assessoren Herlin
och General-Auditeuren Gyllenbåth hulpne, och lärer therföre
så mycket mera låta them vid thetta tilfället komma uti behörig
consideration, som the stå på Expectance-Staten, och
utan vidare gravation af Staten både kunna och villja låta sig
brukas til Håf-Rätsrådets Thegner a och Assessoren Rosenstedts
embetes utförande.
Actum ut supra.
Fältskärsgesäliers värjor. Skatteköp i Åbo län. 79
Den 16 Maj in pleno.
Frih. Ernest Creutz anmälte H. Exc. Hr Landtm:s hörsammaste
helsning och berättade, at H. Exc. om en stund lärer
hafva den ähran at komma hit up, ty ehuruvähl han är
ännu något matt, vill han doch visa sin åstundan at vara här
uppe hos R. o. A.
Sedan uplästes Extractet utur Protocollet, hållit uti RådCammaren
den 4 Haij sidstledne, hvarutinnan, i anledning af
åtskillige suppliqver och ansökningar, som inkommit ifrån Cheferne
vid Regementerne, at de Feltskiärsgesäller, sorn varit
vid Regementerne antagne och blefvit dömde för det de burit
värjor ti! 50 Dal. smt eller 10 par spön, måge blifva ifrån
alt straff befriade, emedan de äro så fattige, at de ev mäckta
böterne ärläggia, och der de skulle undergå corporelt straff,
man intet kunde få någre habile gesäller vid Regementerne,
Deras Excellencier hemställa til Riksens Höglåfl. Ständer, om
icke de vid Regementerne varande Feltskiärsgesäller måge tillåtas
at bära värjor, så vähl derföre at deras vettenskap ey
annat kan anses än som en ars liberalis, som ock at de äro
vederlikar med Under-Officerare vid Regementerne, hvilka aldrig
med spö pläga afstraffas, och at man på annor händelse
skulle hafva stor svårighet at få någre habile gesäller utifrån.
R. o. A. funno skiähligt, at the, som til böter blifvit dömde,
förskonas therföre, såsom ock at the vid Regementerne stående
Feltskiärsgesäller, men inge andre, måge hädanefter, och så
länge the vid Regementerne stå, få bära värjor; doch med det
vilkor, at den, sorn gior thermed någon exces, sådan frihet
skall betagen blifva.
Therefter uplästes Oeconomice- och Commercie-Deputations
Betänckande öfver Landshöfdingen Baron Uxkuls inlagde Memorial,
angående huruvida Almogen i Abo lahn måtte få kiöpa
Cronohemman och lägenheter til Skatte i proportion af 4
åhrs räntor, emedan skatterättigheterne therstädes skola ey
vara så profitable som här i Sverige, med mera; yttrandes Deputation
sig, at som Förordningen om Skattekiöpen af den 19
Sept. 1723 uti 4 § tydeligen förmäler, det inga Cronohemman
och lägenheter måge under 6 åhrs Räntor til Skatte försälljas,
så framt ey någre visse omständigheter skulle annat fordra,
och Cammar-Collegium berättat sig vid alla tilfällen tagit så
-
80 Maj 16. Mäklare o. deras courtage. Allmogen i Nyslotts län.
dant i acht, men för öfrigit ey kunna afse någon särdeles olikhet
imellan skatterättigheterne i Finland och Sverige, eller at
dermed annorledes skulle förfaras, så voro Deputation af enahanda
tancka med Collegio, at med Cronohemmanens Skatteköp
i Finland hädan efter, såsom på andre orter vanligit är,
efter Förordningen om Skatteköp af den 19 Sept. 1723 4 §
må förhållas.
Thetta Betänckandet blef af R. o. A. i alla delar bifallit.
Yttermera uplästes Oeconomice- och Commercie-Deputations
Betänckande öfver det Memorial, som Bårgmästaren Boström å
det Låfl. Bårgare-Ståndets vägnar ingifvit, at Mäklare-courtagen,
som uti Mäklare-Ordningen af den 6 Juli 1720 och dess
12 § finnes vara utsatt til 1/i procent för hvardera af contrahenterne
af vexlar och penningelån samt obligationer, måtte
modereras til 1/8clel; Hvaröfver Deputation stannat i den mening,
at det bör förblifva vid V4 procent till nästa Riksdag,
då öfverläggas kan, huruvida denne courtage må kunna blifva
modererad; Och hvad elljest de af Mäklarne anförde besvär
vidkommer, at andre och jämvähl Ståndspersoner sig med mäklandet
befatta skola, til stor afsaknad uti deras näring, så
emedan i Mäklareordningens 1 § stadgat är, at ingen skall
understå sig på något sätt at mäkla, med mindre han är en
edsvuren Bårgare och först häfver in för Magistraten sin Mäklare-Eed
efter formuläret aflagdt, och at i fall någon edsvuren,
det vare sig Skeps-Clarerare eller andre, til mäklande sig bruka
låta och derföre någon courtage upbära, skall, i händelse någon
tvist om en slik handel in för dommaren upkommer, en
sådan persons i detta måhl giorde annotationer icke gifvas
vitzord, och han dessutan plickta med 100 Dal. sint för hvar
gång han sig med Mäklare-Embetet blandar; Ty finner Deputation
nödigt, det åligger Magistraterne i städerne deröfver
alfvarsam hand hålla, det Förordningen må blifva efterlefvad,
och at the, som sig öfver thess öfverträdande besvära, kunna
en promt handräckning gifvas.
Förberörde Deputations Betänckande blef af R. o. A. gi 1—
ladt och bifallit.
Landt- och Siö-Militice-Oecononiice-Deputations Memorial
af den 24 Januari sidstledne uplästes öfver en af någre
almogens ifrån Nyslots lähn ingifven suppliqve, uti hvilken de
föreställa uti hvad för ruinerat tilstånd bemälte landsort skall
vara förfallen, så vähl genom fiendens under krigstiden för
-
Böneskrift af allmogen i Nyslotts län.
81
farande som den allmenna missväxt sedermera efter fredsslutet
landet öfvergåt; skolandes invånarnes armod mer än mycket
derigenom jämvähl vara forökt, at deras Dragone-räntor blifvit
dem, som förr varit Rusthållare, ifråntagne, änskiönt de
lika fult skola hålla dragoner, hvarföre de om lindring eller
ändring i det målet ansökning giöra, så vähl som ock at deras
uti ödesmåhl råkade hemman måge niuta någon understöd, efter
de elljest intet skola stå at uprättas. Hvarhos berättas,
att et missbruk i landet skall på det sättet öfvas, at den
yngste sonen af bondebarnen, enär den äldsta dödt, skall bortdrifva
dess hustru och barn af hemmanet och det tilträda,
hvilket såsom emot gambla plägseden stridande almogen åstundar
måtte blifva afskaffat, och den äldsta sonen altid bibehållas
vid hemmanet, utan den yngstes intrång. Hvad nu
detta angår, så yttrar Deputation sig deröfver, at l:o ey någon
annan utväg är til landets uprättelse än genom den förmån,
som invånarne så der som annorstädes i Finland af en
hugnelig frid så vähl som frihetsåhr hafva vidare at förvänta,
besynnerligen då genom Guds nåd missväxten återvänder;
2:o har Deputation igenom et särskilt memorial styrckt
Ständerne dertill, at alla Rusthållarne af gambla Carelska
Cavalleriet utan åtskilnad kunde blifva bibehåldne vid Rustningen,
på hvilket sätt de, som mist rustningen eller blifvit uteslutne
under Dragone-Esqvadron, kunna blifva delacktige af samma
förmån som deras vederlikar af gambla Carelska Cavallerietz
Rusthållare, innan de kommit under den nya Esqvadronen at
rusta, åtniutit genom de då ännu outbetalte räntornes behållande
;
hvilka begge §§ efter Deputations Betänckande blefvo af
R. o. A. gillade.
Men hvad 3:o frihetsåhren angår;
så förklarade R. o. A., at det hörer til K. Cammar-Collegium,
hvilket lärer i anledning af then i orten håldne Commissions
Betänckande pröfva, om de böra niuta någon prolongation
på frihetsåhren.
4:o. Beträffande den giorde ansökningen, at den äldsta sonen
altid må blifva bibehållen vid Rustningen, utan at af den
yngre lida något intrång;
Så funno R. o. A. med Deputation, at ingen speciel Resolution
deröfver kan Almogen gifvas, utan bäst vara at der
Adelns
Protokoll, 1727 II. 6
82 Maj 16. Örn förkortande af relationerna i rättegångsmål.
utinnan följes det som Förordningarne enligit är, neinbligen
at, om hemmanet är Skatte, förhålles med delningen och besitningen
efter lag, men om det är Crono, at slika förefallande
måhl anmälas hos Landshöfdingen, hvilken åligger at hvad besitningen
af samma Cronohemman angår resolvera arfvingarne
emellan; doch så at Förordningarne om skattskyldig jords delning
altid tages til fundament.
Justitia-Deputation» Betänckande af den 13 Aprili sidstledne
uplästes öfver Svea Håf-Räts Memorial angående en
kårtare inrätning af relationerne uti Rättegångssaker. Ofver
hvilket Justitise-Deputation sig yttrar, at som uti Håf-Rätterne
så vähl som andra Rätter och Domstohiar alle Acter,
som emottagas och det omtvistade måhlet angå, böra ord ifrån
ord upläsas, til hvilken ända alla documenter, som inlagorne
medföllja, kunna efter seriem temporis uti relationen med deras
innehåld efter vanligheten införas och i samma ordning
tillika med inlagorne sedan föredragas; sä kan Justitiae-Deputationen
i anseende dertil samt de flere i Betänckandet andragne
skiähl icke heller finna det vara til Domarens uplysning
nödvändigt, at någon del af documenterne ä nyo skall
uprepas, eller at, sedan inlagorne förut äro blefne upläste, innehållet
deraf å nyo repeteras; utan som det uti detta och
alla andra fall högt nödigt är, at vidlyftigheten uti Rättegången,
hvaröfver allment klagas, må på det möijeligaste sä för
domaren som parten afkortas, och alla giörliga utvägar tagas,
at de rättsökande parter skyndesamligen blifva afhulpne, så
är Justitise-Deputationens mening, at den kårtaste methode
med relationerne vid alla dombstolar ma i acht tagas, så at,
sedan det omtvistade måhlet blifvit i rubriqven infördt, documenterne
efter wdningen, som sagdt är, kärt och tydeligen
til deras angelägnaste innehäld upföres, och inlagorne allenast
uptecknas, at derpå ord ifrån ord så vähl som alt det öfriga
utur Acten läsas.
Hr Grundelstierna senior: Jag har hördt upläsas
detta memorialet och finner de prsecedentia som förut gå vara
nödige, ty en part, när han får se rationes pro et contra anförde,
sä rättar han sig derefter och ser dä huru dommaren
formerar qvsestionerne.
Hr Assessor Plan förestälte at härigenom giöres en
vidlyftighet, som är onödig, ty parterne vetta sielfva sine
Allmogens allmänna besvär. Horn återtager klubban. 83
egne skrifter. Det voro ock intet annat än afcopiera dem i
relation.
Denne saken upskiöts til nästa plenum.
Therefter uplästes de uti Besvärs-Deputationen projecterade
Resolutioner öfver Allmogens Allmenne Besvär.
I §, angående huru vida Indelningshafvaren ma få af Bonden
afradsspannemahlen in natura och Bonden tå vara skyldig
at föra then, samt när Bonden må lösa then med penningar,
med mera.
Gref Bonde: I anledning af denne §, hvarest stadgas, at
Bonden skall vara plicktig til at föra afraden sä långt lagsagun
sig sträcker, sä hemställer jag R. o. A., huru det kan skie i
Finland, efter som lagsagun sträcker sig ther öfver 50 mijhl.
R. o. A. höllö före, at vist mijhltahl bör them föreskrifvas,
som kan skie i theras enskylte Besvär.
Hr Fehman: Angående marckgången, sorn i denne § omtalas,
så är at märcka at, så snart Landshöfdingen utsatt
marckgången, är angelägit at den publiceras, på det at så Indelningshafvaren
som Bonden må få kundskap therom, ty det
har händt, at marckgången blefvit supprimerad.
Frih. Rålamb holt detta äfven nödigt.
Frih. Ernest Creutz: Härom är infördt i nya Landshöfdinge-Instruction,
att marckgången skall tryckas och almen
neligen publiceras.
Det fants godt, at härom uti Instruction för Landshöfdin
garne vidare kunde införas och detta giöras tydeligare.
H. Exc. Hr Landtm, kom nu up och sade, at det har
giort honom hiertelig ondt, at han för sin siukdom måst vara
sä länge bärta och intet kunnat hafva den ähran at giöra sit
Embete. Nu ville han biuda til, om R. o. A. ville hafva tålamod.
Hans bröst tillåter honom ey mycket at tala, derföre
önskade han at få taga hielp, när så behöfves.
R. o. A. betygade sin fägnad öfver H. Exc:s upkomst och
restitution.
Sedan continuerades med Almo (jens Besvär;
och berättade Frih. von Ungern Sternberg, at Besvärs-Deputation
haft mycket at giöra till at jämka et och
annat i denne §, så at det hos de andre Stånden mätte vinna
bifall.
Hvad synen angår som, när missväxt är, hållas skall;
84 Maj 16. Mein. om Vellingk afs. till K. M., ounderskr. af Bondest.
så mente en dehl, at termin til den samma skulle nu utsättas.
Men som hvarjehanda olyekelige händelser säden kunna
öfvergå förr och senare, så fants ey rådeligit at utsättia någon
termin.
Ändteligen blef denne 1 § bifallen, således jämkad, som
den nu finnes i conceptet.
2 §, at Cronotijonden må få lösas ther then efter en viss
tijondesätning i ond och god tijd utgår, blef äfven gillad.
3 § om accisen blef äfven gillad.
4 § om hållskiutzen är ännu ey färdig.
5 och 6 §§:ne, angående then lindring, Bondeståndet söker
i Contribution och extra ordinarie Utlagor för sine barn
och tiänstefolck, som ey fylt 21 åhr, blefvo approberade.
7 §, om then lindring, som Almogen söker för them, som
haft en svår boskapsdöd och med beklagelig missväxt hemsökte
blefvit, vardt i lika måtto gillad.
H. Exc. Hr Landtm, berättade för R. o. A., at han underskrifvit
Ständernes underdånige bref til K. Maij:t angående
deras leuteration öfver Gref Vellingk tillika med de andre Talemännen
utom Bondeståndets Taleman, som det ey underskrifva
velat, och frågade, om icke det kunde gå up til K. Maij:t.
R. o. A. bi föllo samma.
8 §, angående thet missbruk som förelöper i mätande och
vägande, blef gillad.
H. Exc. Hr Landtm, berättade, at begge Keyserlige
Ministrerne nu varit vid Håfvet, och som R. o. A. giort aftahl,
at ingen skulle gå til dem, medan de afhöllo sig therifrån,
så voro nu frågan, om icke, sedan orsaken voro häfven
och de giöra sin upvachtning, detta aftalet också voro häfvit.
Härtil svarades ja.
9 §, huru biblar, postillor, psalmböcker och cathecheser
begiäras, fick bifall.
10 §, om Häradsallmenningarnes inkrächtande, approberades.
11 § örn qvittenceböckerne, 12 § om landtstrykare, trådragare
och hächtm akare, 13 §, huru stöld och tiufverij skall
afstraffas, 14 § om deliqventers och arrestanters förande och
15 §, at almogen måtte få beta sina hästar, när de resa, på
allmenningar och oinstängde utmarcker, blefvo alla bifalne, sådanne
som Resolutionerne i conceptet finnas jämkade.
Res. öfver Allmogens besvär. Borgaredep. 85
Fiscalen Trefenhielm kom ifrån Präste- och BårgareStånden
och sade, at Prästeståndet tyckte det Memorialet om
Gref Vellingk kunde gå up til K. Maij:t, men Bårgareståndet
mente, at man skulle söka til at öfvertala Bönderne.
Såsom man förnummit, at Bondeståndet ey låter förmå
sig härtill, sändes memorialet up til K. Maij:t.
16 § om landskiöp är intet projecterad.
11 §, angående längden och bredden af de 7 laga husen,
som i Prästegårdarne byggas skola, bifölls.
18 §, at Kåpparslagarne ey måtte sättia på theras arbete
järnöron och ringar, biföls then projecterade resolution.
19 §, at Almogen måtte få ut sine Skattebref, blef i lika
måtto then projecterade resolution bifallen.
20 §, at hemmanen måtte giöras lika och alla extraordinarie
utlagor utgå efter öretalet och ey efter hemmantalet, har
Deputation uteslutit, som äfven af R. o. A. approberades.
21 §, at the, som Ref- och Skattläggning på sine hemman
ey fåt, måtte ock niuta förmedlingen til godo. Approberades
then upsatte resolution.
Ifrån Bårgare-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Secreteraren Salan förde ordet, praemisso titulo, sålunda: Bårgareståndet
låter anmäla sin hörsamma tiänst hos Höglåfl.
R. o. A., och som Bårgareståndet utlåtit sig uti en och annan
sak, som deras angelägenhet rörer, så har ock Bårgareståndet
deputerat oss til Höglåfl. R. o. A. med begiäran, at thet måtte
blifva upläsit.
Therpå uplästes Bårgare-Ståndets Extractum Protocolli af
den 13 hujus, hvaruti de uprepa åtskillige skiähl at Sicklahemmanet,
som är ladugård til Danviks Hospitalet, ey må til
skatte försälljas til Buchholtz och Cattunstryckeriet. Men
huru vida honom och Interessenterne i Cattunstryckeriet må
lemnäs at nyttia detta hemmans ägor til blekeplatz, det voro
en sak, hvarom de kunna sig med Danvikens föreståndare förena,
som derutinnan så lära föranstalta, som Hospitalets angelägenhet,
nytta och säkerhet det fördra kan.
Sedan sade Secreteraren Sal au, at Bårgareståndet ey
ville missbruka R. o. A:ns tålamod, utan gaf derpå fram trenne
andra Extracta Protocolli och recommenderade dem hos Höglåfl.
R. o. A.; berättandes ock, at Bårgareståndet låtit för sig läsa
en del af projectet til Contributions-Bevilningen, och begiärte,
86 Maj 16. Borgarnes prot.-utdrag om domen öfver Lemberg.
at Bårgareståndet måtte få giöra sine påminnelser theröfver,
innan then fastställes.
H. Exc. Hr Landtm, svarade derpå;
Och så afträdde Bårgareståndets Deputation.
Sedermera berättade H. Exc. Hr Landtm, för R. o. A.,
at Bårgareståndet ingifvit 4 Extracta Protocolli;
och lät så upläsa B år g are-Ståndets Extractum Protocolli
af den 9 Maij sidstledne, hvaruti berörde Stånd yttrar sin
mening öfver Justitise-Deputations den 17 sidstledne Aprill
gifne Betänckande om rätta förståndet af Riksens Ständers
slut vid sidsta Riksdagen, at Commissionens dom imellan Bårgerskapet
och Bårgmästaren Lemberg i Norkiöping skulle sättias
i värckställighet.
R. o. A. suspenderade häröfver sin utlåtelse, til dess Justitise-Deputations
Berättelse om saken kommer at upläsas.
Vidare uplästes Bårgare-Ståndets Extractum Protocolli af
förberörde, dato, hvarutinnan Bårgareståndet gior åtskillige påminnelser
emot Oeconomi®- och Commercie-Deputations Betänckande,
berörande de Finska skiärböndernes handelsfrihet
på Refvel, och ändteligen stannar i det slut, at samma bör
så vida inskränckas, at allenast den på andra sidan om Hangöudd
boende Almogen må under nu varande trångsmåhl niuta
H. K. Maij:ts höga nådige Resolutioner af den 23 September
och 26 October 1725 til godo, och en sådan frihet sig icke vidare
sträcka än till och med näst instundande Juni månad,
samt at de umgiälder, som denne Almogen förledit åhr i Lifland
betalt för sin dädan hämtade spannemåhl, kunde för det
de nu derifrån föra betalas till Sveriges Crono, och deremot i
Lifland, jämlikt 1721 åhrs med Ryssland slutne fredsafhandling,
för all af samma vahra sående afgift befrias.
Häröfver yttrade R. o. A. sig, at de finna ingen anledning
til at gå ifrån sin i detta måhl redan gifne resolution.
Hr Hestsko: Man kan segla 2 å 3 gånger på Refvell,
förr än man gior en resa til Stockholm, och den frihet Finska
Almogen lemnäs länder til landets conservation.
I lika måtto uplästes Bårgare-Ståndets Extractum Protocolli
af den 13 Maij, angående saken imellan någre af Bårgerskapet
i Ystad och Handelsman Battram från Lybeck, hvarutinnan
Bårgareståndet utlåter sig, at det håller före, det Justiti®-Deputation
bör taga saken å nyo före til närmare skiärskådande
och sedan lemna sit Betänckande öfver alla de måhl,
Finska skärböndernas handel på Reval. Ystads besvär. 87
som derutinnan andragne finnas; jämvähl at executionen på
Bårgerskapet i Ystad i detta måhl blifver inhiberad, til dess
oftabemälte sak med et ändteligit utslag varder afgiord, på
det Bårgerskapet genom första penningeutgiften icke må komma
at lida och råka i ytterligare vidlyftighet, innan de få sit igen,
i fall de skulle finnas oskyldige.
Hr von Hökerstedt: Af Commercie-Collegii dom kan
man få ali uplysning i denna saken.
Hr Fehman: Emedan här lika som klagas öfver en i
Justiti®-Re vision utfallen dom, så är det angelägit at man
tager all nödig underrättelse; men utur dommen, utan at läsa
Acterne, kan man ey få den.
Hr Adlerbeth: Saken är mycket vidlyftig. Här är
K» Maij:ts Revisions dom, som Bårgerskapet i Ystad besvära
sig öfver, men intet har det klagat med sit äfventyr, utan
understält Ständerne allenast saken.
H. Exc. Hr Landtm.: Här blifver frågan, om denna
saken kan uptagas, efter Bårgerskapet i Ystad ey just klagat
öfver Konungens dom.
Hr Palmereutz: Efter två Stånd äro deremot, at Konungens
dommar skola liäfvas, så är betänckeligit at befatta
sig med denna saken.
Hr Lindstedt: Om de suo periculo skulle klaga, måste
det dem tillstädjas.
Hr Erencrona: När detta klagomålet förekom sidsta
Riksdagen, gick det derpå ut, at ingen varit närvarande, och
påstogo Bårgerskapet, at de voro ohörde dömde. Derpå berättade
jag, at — — — — har varit uppe i Justiti®-Revision,
och när de hörde det, så kom saken att stanna. Men
på slutet af Riksdagen korumo de åter in, och om de då förändrade
sit petitum, vet jag ey.
Hr Plan: Om något skulle vara in meritis at påminna,
så stannar det ändå, så länge den qvmstion ey är afgiord, om
man skulle få klaga in meritis öfver Konungens dommar. Voro
något felat i processen, så vore det en annan sak.
Hr Fehman: Det voro nödigt, at sådant afgiordes. Flere
saker lära ock vara, som kommit at hvila, för det två Stånd
varit af differante meningar.
Hr Lilliestierna: Det voro betänckeligit at afskiära
staden Ystad den friheten at få utföra sin sak.
88 Maj 16. Dep. utses öfver Ystadska målet. Skogsordningen.
Frih. von Ungern Sternberg: De mäste här utlåta
sig, at om staden Ystad vill klaga suo periculo, kan det efterlåtas,
elljest intet.
Hr Linden stedt: Jag håller före vara bäst, at någre få
blifva utsedde af R. o. A., som giöra et utkast hvad svar på
Bårgerskapets Extractum Protocolli föllja bör, och hvad skiähl
man haft vid förra Riksdagen til sin utlåtelse.
Hr Ehrencrona: Sedan K. Maij:ts dom utföll, så har
den gåt til execution. Der existerade en tvist, om Battram
skulle hafva sin betalning antingen efter värdiet af vahrorne
eller auctionssumman, ty värderingssumman gick högre än auction,
på hvilket sätt Magistraten kom at betala några hundrade
Daler. Skulle de klaga öfver Execntoren, så borde de
hielpas, och tyckes at Magistraten ey kan betala mer än de
fått på auction. Men detta är intet Riksdags-ährende.
Ändteligen utnämdes öfver denne saken:
Gref Dohna. Frih. Joli. Carlson Strömfelt.
Hr Plan. Hr Joli. Palmfelt.
Hr Lindenstedt och Hr Adlerbeth.
Justerades R. o. A:ns Extractum Protocolli af den 13
hujus öfver Justitise-Deputations Betänckande angående HåfRäts-Rådet
Thegner och Assessoren Rosenstedt, och fick bifall,
sådant sorn det finnes pag. 78.
Sedan hemstälte H. Exc. Hr Landtm. R. o. A., om
icke Secrete Utskåttet kunde Måndagen före och efter middagen
komma tilhopa, så vähl som om Onsdagen, och de öfrige
föremiddagarne tagas til plena.
Hvilket blef bifallit.
Hr Fehman: Förleden Fredags upkom til K. Maij:t i
Rådet ett project til Skogsordningen, men såsom Skogsordningen
är under Ständernes händer, så befalte K. Maij:t mig
lefverera den til Ständerne. Om R. o. A. så behagar, kan den
gå til Oeconomise- och Bergs-Deputationerne, at therutur kan
hämtas hvad nyttigt finnes.
Thetta blef af R. o. A. bifallit;
Och härmed skilgdes R. o. A. nu åt.
Justitiedep. föreslår fängelsestraff för en ohemul klagan. 89
Den 18 Maj in pleno.
Frih. Ernest Creutz sade, at H. Exc. Hr Landtm, låter
förmäla sin hörsamste hälsning och beder, at det ey må
illa uptagas, att H. Exc. ey så bittida kan komma up; har
ock bedt, at Frih. Ernest Creutz måtte få giöra en begynnelse.
R. o. A. låto detta sig vähl behaga.
Och altså anmälte Frih. Ernest Creutz, at expedition
voro upsatt för Hr von Hökerstedt.
Och blef godt funnit, at samma går til H. Exc. HrLandtm:s
egen underskrift. Äfven sändes ock til H. Exc:s underskrift
expedition för Lagerbielke, Magister (Alings änkja och om
skiutzen till Loka kiälla.
Therefter uplästes Justitia;-Deputations Betänckande af
den H Aprill sidstledne öfver Frälsebondens Lorentz Jjorenssons
Besvär emot Ryttmåstaren Paul Rudbeck, angående K. Maif.ts
nådigste Revisions dom af den 18 Marti åhr 1726, förmälandes
Justitiae-Deputation sig hafva dervid befunnit, at Lorens lorensson
intet varit på något sätt befogad med denne sak Riksens
Ständer at besvära, och icke heller befunnit något fel
vara begångit i denna sak, hafvandes i så måtto undersökt,
hvilken såsom Fullmäcktig betiänt denne Porens lorensson
eller, rättare sagdt, dess hustru Karin Akesdotter til skriftens
upsättiande till Riksens Ständer, och befunnit det vara en
här i staden vistande Rådman från Lindkiöping Petter Lindemarck,
hvilken efter han uppå Karin Akesdåtters begiäran uti
Lorens Lorenssons namn underskrifvit och upsatt Besvären,
utan at Lorens lorensson sielf varit tilstädes, som rätta målsägaren
är och efter lag för hustrun äger tala och svara; Ty
pröfvar Justitiae-Deputation för sin del skiähligt honom IAndemarck
böra med 14 dagars fängelse på vatten och bröd afstraffas,
på det andra må taga sig til vara at intet styrcka
enfaldigt folck med ohemula ansökning och klagomåhl öfverlöpa
Riksens Ständer, etz.
Och blef thetta Betänckandet af R. o. A. bifallit.
Militice-Oeconomice-Deputations Memorial af den 10 hujus,
at Schutbynachten Nils Gyllenskruf må få 100 Dal. smts
förhögning på dess förra pension och således åhrligen JOO
Dal. smt, samt berörde tillökning taga sin begynnelse ifrån
detta åhrets början, uplästes och feck bifall.
90 Maj 18. Stockholms skeppsvarf. Tiondesättningen.
Oeconomice- och Commercie-Deputations Betänckande angående
Stockholms stads stora Skiepsvarfs försälljande til Handelsman
Lenman uplästes, och ehuruvähl at Deputation styrker
dertil, at Riksens Ständer måtte lemna Magistraten sit
consens til denna handelen;
så holt doch R. o. A. betänckeligit at föryttra en sådan
publiqve egendom, helst, om varfvet kommer uti en privat
persons händer, alle skepsreparationerne derigenom kunna giöras
svårare och stegras til commerciens tunga och nachdel;
Och ty fants godt, at det något hvilar och tages närmare i
öfvervägande.
Oeconomice- och Commercie-Deputations ytterligare Betänckande
af den 5 Maij angående Tijondesätningen framtogs.
Men emedan Frih. Ernest Creutz sade, at han hadde
ännu mera at gifva Deputation vid handen angående tijondesätningen
i Östergiötland;
så blef thetta Betänckandet ey upläst, utan remitterades
tilbaka til Deputation, at Hr Landshöfdingen Creutz måtte
blifva vidare hörd, jämvähl Regementet som Cronotijonden är
anslagit, och gafs samma Betänckande til Hr Landshöfdingen
Creutz, at sielf stiga up dermed i Deputation.
Militice- samt Oeconomice- och Commercie-Deputationernes
gemensamma Betänckande uplästes, angående Bohuslänska Regementets
i stånd sättiande och Rusthåldsindelningen dersammastädes.
Och blef samma Betänckande bifallit, hvarefter åhrligen
kommer at afsättias til beklädning så mycket, som på hvar
Dragon til monderingshielp kan behöfvas.
Gref Thure Bielke begiärte, att Rusthållarne då. måtte
åhrligen få ut penningarne, efter det voro som et augment för
dem, och säkrare när de åhrligen utfalla.
Hr von Hökerstedt holt före, at det voro hazarderligit
at lemna dem til Rusthållarne, efter ombyte skier med Rusthållarne,
och mente derföre at åhrligen thertil upföres på staten,
så at, när 10 åhr äro förbij, penningarne måtte stå tilreds
för Rusthållarne. Doch är likvähl nödigt, at medlen sättias
under Krigs-Collegii disposition, så kunna de altid nyttias och
utbekommas, när Regementet behöfver anordning.
Hr Pal mfelt: Det är alt nog, at de föras up på staten,
och at K. Maij:t och Rådet befaller, at de ey skola rubbas.
När Rusthållaren prsesterar hästen och karlen, så kan Cronan
nog altid skaffa munteringen.
Bohuslänska rusthållsindelningen. Pingstferier. 91
H. Exc. Hr Landtm, kom nu up.
Hr Bro vald: Emedan Rusthållaren är ansvarig för hela
Rusthållet, och de medlen, som Regementerne anslagne äro,
blifva ofta bårttagne, så håller jag före, at Rusthållarne böra
få taga dem sielfva til sig.
H. Exc. Hr Landtm, uprepade innehållet af Deputation»
Betänckande, at nembligen på samma sätt som vid Infanteriet
skall förhållas vid detta Regementet; men at Gref Bielke
önskar, at Rusthållarne måtte få penningarne för de skiähl
han anfördt; hvaremot Krigs-Rådet Palmfelt menar det vara
nog, at ordres gå til Stats-Contoiret och Stats-Commission,
at de böra intet få röras.
R. o. A. resolverade härpå sålunda: atåhrligen VM:de-del
i staten anslås af den summan, som i proportion på hvar Dragon
vid Norra Sqvadronen til munteringshielp kan behöfvas, och at
penningarne sättias in i Banqven för Regementets räkning under
Krigs-Collegii assignerande på Cheffens disposition, men då beklädningen
skier, jämkas Rusthållarne emellan efter deras indelnings
storlek, så at en likhet dem emellan träffas må. Hvad
de 70 Odess-Rusthållen angår, så böra de igenom frihetsåhr
uphielpas, efter Krigs- och Cammar-Collegiernes föranstaltande.
Och som Regementet nu står under beklädning, så lärer K. Maijt
draga en nådig försårg, at Odes-Rusthållen måge för denna
gången hielpas til en lika beklädning med de andre, på det
Regementet må komma i stånd.
Thenna Resolution blef för R. o. A. upläsen och justerad
samt skrefs sedan på Deputations Betänckande och gick til
communication med de andre Stånden.
H. Exc. Hr Landtm, berättade, at åtskillige så af
R. o. A. som de andre Stånden låtit märcka sig, at få lära
kunna komma tilsamman före Pingesthelgen, hvarföre man
höllö före, at inge plena lära blifva af i morgon eller öfvermårgon.
De som behöfva bereda sig til Pingest villja ock
hafva denne tiden dertil.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde. Men Secrete Utskåttet
kommer i morgon tilhopa, och femtedagen villja de
som resa bärt vara här; therföre giöres anslag til Lögerdagen
efter Pingest, och imedlertid arbeta Deputationerne.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte, at■ Oeconomice-och Commercie-Deputation
inkommit med et Betänckande om Kongs
-
92 Maj 18. Om arrende eller skatteköp af Venngarns kungsgård.
gården Vennegarns uplåtande under perpetuelt arrende eller
Skattekiöp til Riksrådet Gref Gyllenborg.
Och uplästes altså samma Betänckande.
Sedan frågade H. Exc. Hr Landtm., om Gref Gyllenborg
får denne Kongsgården til Skatte eller perpetuelt arrende
på de conditioner, som Betänekandet innehåller.
Hr Gustaf Palmfelt: När något skall abalieneras ifrån
Cronan, så bör det skie antingen för Manufacturie- eller Bergvärck
skull, elljest intet, och qvaestio an bör här först afgiöras,
om det skall abalieneras eller ey, samt visas, om här äro sådanne
considerationer. Skulle de gitta visas, så har jag ey
at säija något häremot, men skall det ändteligen elljest sälljas
til perpetuelt arrende eller Skatte, så bör det drifvas så högt
det kan och gå på auction, då den som högst biuder bör
få det.
Ifrån Burgare-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Secreteraren Salan förde ordet sålunda: Bårgareståndet låter
anmäla sin tiänstlige hälsning och har låtit sig föreläsas det
Memorial, som Oecouomise-Deputation inlagt angående Ahlingsåhs
stads friheter, och har Ståndet icke allenast bifallit det,
utan ock funnit skiähligt at recommendera det til det bästa
hos Högläfl. R. o. A., i synnerhet som de andre Stånden kunna
encourageras derigenom til at äfven anlägga några nyttiga
Manufacturer.
H. Exc. Hr Landtm, svarade härpå;
Och sedan afträdde Bårgareståndets Deputerade.
Hr Didron ingaf et Memorial, hvilket uplästes, hvaruti
han påstår, at Vennegarns Kongsgård må såsom en Rikets
härlighet nära til Stockholm och et lustslått förbehållas Ofverheten,
och förpantningen deraf inlösas; men därest Riksens
Ständer enhälligt skulle besluta, at den skall sälljas til Skatte
eller perpetuelt arrende, det måtte då, efter förutgången besichtning
och värdering öfver så vähl Kongshuset som melioration,
och sedan panteskillingen är till innehafvaren utbetalt,
den på offentelig auction till den mästbiudande til Skatte
eller perpetuelt arrende försälljas, emedan innehafvaren icke
kan visa sig hittat på malmstrek, eller inrättat ther något
Bergsbruk eller Manufacturvärck, som kan gifva honom förmån
fram för andra.
Sedan begiärte Hr Didron, at detta hans memorial måtte
communiceras med de andre Stånden.
Borgaredep. om Alingsås’ manufakturer.
93
H. Exc. Hr Landtm.: Jag vill gierna förnimma, huru
R. o. A. behagar giöra härmed. Jag mente, at inga jäf voro
häremot, men sedan Hr Palmfelt och Hr Didron giort påminnelser
häremot, så kunde detta ährendet med Öfverste
Didrons memorial remitteras til Deputation tilbaka och communiceras
med de andre Stånden.
Hr Stobée berättade, at Deputation kommit in med et
Betänckande, huru Kongsgårdarne skola försälljas, och mer.te,
at om det upläses, så lärer saken blifva klar, helst theruti
förmäles, at innehafvaren måste gifva så mycket som en annan
biuder.
Hr Palmfelt: Det bör auctioneras, om det skall sälljas.
Hr von Hökerstedt bad, at det måtte hvila, til dess
Deputations Betänckande blifver upläst.
Hr Didron: Hvar och en vet, at som ingen Kongsgård
är här nära intil, som Öfverheten kan vara på, men vid denne
är et vackert huus, så är min mening, at Konungen borde få
det framför någon annan.
Gref Dohna: Frågan är om det skall gå under klubban,
ty at det skall blifva perpetuelt arrende af, lärer intet vara
någon qvestion.
Hr Engelbrecht: Så mycket jag kan påminna mig, så
var här et förslag angående förpantningarne, huru de skola i
gerneen inlösas, och således vet jag ey, om man i en particulier
casu kan gå in, utan håller före, at detta remitteras til
Secrete Utskåttet, som lärer tilse, huru den förfatningen kan
gå för sig.
Frih. Ernest Creutz: Sedan jag hördt af Öfversten
Stobée, at et memorial inkommit om Kongsgårdarne och deras
inrätning til publici nytta, och Hr von Hökerstedt påmint, at
detta kunde hvila, til dess den generale satzen blir afgiord, så
hemställer jag Höglåfl. R. o. A., om icke detta kan hvila
imedlertid.
Hr Palmfelt: När den saken tages före, så kommer at
pröfvas, hvilka Kongsgårdar som skola bibehållas, och hvilka
som skola abalieneras. Här äro en hel hop mycket nödige för
Håfvet, en del äro ock bårtförlänte, men hvad Vennegarn angår,
så blifver första qvestion, om det skall abalieneras, och
den andra, om det skall få lösas eller gå under auction.
Ändteligen blef resolverat och skrefs på Hr Didrons memorial,
at R. o. A. för the i thetta memorialet andragne skiähl
94 Maj 18. Om riksdags-ort och -tidens förkortande.
skull finna godt at, in till dess Oeconomise-Deputation inkommit
med sit Betänckande om Kongsgårdarne i gemeen, suspendera
sina tanckar om denne Kongsgården Wennegarn.
Och therpå gick samma til communication med de andre
Stånden.
Gref Gustaf Gyllenborg berättade, at man i Deputation
öfver Almenna Besvären, som fåt betalning at utarbeta
qvsestion, om Riksdagen skulle flyttas ifrån Stockholm til någon
annan ort, vähl velat lägga handen thervid, men som Präste- och
Bårgare-Ständen sagt, at de ey kunde befatta sig dermed, innan
de få Extractum Protocolli hvar ifrån sit Stånd och sådant
i commission, så hemstälte han R. o. A., om icke et sådant
Extractum Protocolli må til Deputation afgå ifrån R. o. A.
Frih. Wrede: Sedan R. o. A:ns Besvär gat ut, hvaribland
var en § om Riksdagarnes flyttande, så har Bårgareståndet
ey velat befatta sig dermed, men Bondeståndet villja.
taga an den proposition. Och som R. o. A. ifrån Giöta Riket
samt Finland hafva begiärt, at Riksdagarne flyttas måtte, holt
han före, at den saken ey kunde förkastas eller läggas neder.
Han mente ock, at detta tiänte til at snart få slut pa Riksdagarne,
hvilket voro så mycket mera angelägit, som ther
Riksdagen drages långt ut, som här i Stockholm skier, kunna
sådanne saker sidst tagas före, ä hvilka största macht ligger,
när de mäste äro bärta, och et och annat blifva resolverat til
deras praejudice.
Frih. Adolph Wrangel: Jag kan säija, at R. o. A.
ifrån Jönkiöpings låhn varit af de tanckar både för smästädernes
uphielpande och andre orsaker, men när jag ser på
Riksdagsordningen, är den klar, och altså hemställer jag til
Höglåfl. R. o. A:ns godtfinnande, om icke det kunde dervid
bero och detta ankomma på K. Maij:t och Rådet.
Frih. Wrede: Skiäblen kunna utarbetas mot och med,
och Konungens macht och myndighet minskas ey, om Ständerne
sättia en viss ort för sig.
H. Exc. Hr Landtm.: Det ser vähl så ut, som man
ey kan vara någon prophet och se hvad som hända kan, men
efter här är resolverat at det skall utarbetas, så frågas, om
icke et Extractum Protocolli må fä gå til de andre Stånden.
Det blef godt funnit, at et Extractum Protocolli går til
de andre Stånden, och at äfven gifves Deputation in cornmis
-
JBondedep. om skjutsen till Loka brunn.
95
sis at tilse och söka något expedient til at afskiära de mänga
ährender, som inkomma vid Riksdagarne.
Hr von Hökerstedt holt före, at den förra qvsestion
mätte lemnäs ute, såsom then ther med Besvären gåt ut, och
at det blifver Deputations faciendum at yttra sig öfver den
senare.
H. Exc. Hr Landtm, frågade, om begge qvsestionerne
skola gå til Deputation öfver Besvären.
Och som det blef bifallit, upsattes fölljande Extractum
Protocolli til ike, audre Stånden, sä lydande:
Såsom hos R. o. A. upkommit den qvestion, huru vida
det må vara nyttigt at hålla Riksdag på någon annan ort än
Stockholm, och R. o. A. pröfvat bäst vara, at samma qvsestion
må af Besvärs-Deputation utarbetas, hvilken ock therjämte
kan sökia något expedient til Riksdagens förkärtande
framdeles och så öfver tliet ena som thet andra mählet inkomma
til Stånden in plenis med sit Betänckjande; Altsa
blifver tiletta med the öfrige respective Stånden til theras
samtyckes inhämtande härmed coniinuniceradt.
Ifrån Bonde-Ståndet koni en Deputation, som anmälte, at
Bondeståndet haft före om skiutzen til Loka kiälla, och at en
skrift af Herredagsmännen ifrån den orten inkommit, hvaruti
de reserverat sine hemma varande medbroder, at de ey måtte
med någon skiutz betungas, utan de, som resa til berörde liälsobrun,
hielpa sig sielfve fort på det sätt som det bäst skie
kan. Och som Bondeståndet förmenar, det Almogen utom
dess egit begifvande icke något nytt och ovanligit besvär kan
påläggas, så har Ståndet funnit nödigt at communicera samma
reservation med de andre respective Stånden med begiäran at
den måtte upläsas.
Therpa blef samma skrift upläsen.
Och sedan H. Exc. Hr Landtm, besvarat Bondeståndets
Deputerade;
afträdde the.
Sedan berättade H. Exc., hvad Bondeståndets Deputerade
föredragit.
Frih. Bror Rålamb sade, at den saken var sidst i Expeditions-Deputation
före, och at expedition sattes up, efter
de tre Stånden voro ense.
Hr Wennerstedt bad, at expedition matte snart fä
gä up.
96 Maj 18. Norrköpings klagomål öfver landshöfd. Creutz.
R. o. A. pröfvade skiähligt, at efter tre Stånd afgiordt saken,
bör det ock dervid förblifva;
och sändes Fiscalen Trefenhielm at berätta Präste- och
Bårgare-Stånden härom.
Extractet utur Råds-Protocollet hållit den 17 hitjus uplästes,
angående Norkiöpings Bårgerskaps klagomåhl berörande Landshöfdingen
Creutz.
Och remitterades til Secrete Deputation, dit det förra gåt.
Frih. Ernest Creutz bad, at om det finnes, det de ohemult
gripit honom an, at de exemplariter måtte straffas. Han
skulle kunna visa, hvad hårda bref de fåt i förra tider, och
som han såg, at de giorde våld på Konungens Tull-Cassa, har
han måst bruka sit embete. Men när man vill hålla dem i
ordning, tåla de det intet.
Hr von Hökerstedt: Det lärer vara svårt för Riksens
Ständer at befatta sig med detta, och aldrig kan här träffas
något slut i desse saker hos Ständerne, utan therom bör undersökas
i orten, och saken lemnäs til K. Maij:t och Rådet.
H. Exc. Hr Landtm.: Medan Norkiöpings Bårgerskaps
klagomåhl är remitterat til Secrete Deputation, så väntar man
dess berättelse.
Hr Adlerbeth holt före, at denna saken ey hörer til
Riksens Ständer, utan bör lemnäs til K. Maij:t at derom föranstalta.
Hr Palmcreutz: Den tyckes böra gå til Secrete Deputation.
Frih. Ernest Creutz: Jag har min förklaring färdig
öfver det förra, men har intet velat missbruka R. o. Arns
gunst och begiära, at den här må upläsas, utan vill gifva in
den i Secrete Deputation.
Det fants godt, at Rådets Extractum Protocolli af den 17
Maij sidstledne går till Secrete Deputation, at den må komma
in ju förr ju heldre med sin utlåtelse theröfver.
Gref Vellingks Suppliqve af innevarande dato uplästes, om
förändring i vachthåldningen öfver honom.
Hr General-Majoren Törnflycht sade, hvaruti åtskilnaden
af vachthåldningen består, och at lian begiärt H. Maij:ts utlåtelse
derutinnan, men H. Maij:t svarat, at han ey vill befatta
sig med den saken. Derpå har General-Majoren vändt sig til
H. Exc. Hr Landtm., då H. Exc. hedt honom lägga in et memorial
therom.
Om Vellingks vakt. Rehausens introduktion. 97
H. Exc. Hr Landtm.: Jag sade, at jag ey kunde tala
härom, innan något inlades.
Hr Didron: Såsom saken är nu gången ifrån Ständerne
til H. Maij:t, så bör Gref Vellingk vända sig till H. Maij:t.
H. Exc. Hr Landtm.: När General-Major Törnflycht
talte med mig, förstod jag ey annat, än ändringen bestod deruti,
at i stället för en Un der-Officerare varit hos Gref Vellingk,
en Öfver-Officerare kunde vara hoos honom. Och som
jag ey kunde tala deruti, sade jag, at någon kunde lägga in
derom; och tror jag mig hafva giordt rätt deruti.
Härtil svarades ja.
Sedan resolverades, at som Riksens Ständer redan afgiort
Gref Vellingks sak, och det som dess bevakande angår beror
på H. K. Maij:ts nådige förordnande, så kunna Riksens Ständer
sig med denna ansökningen icke befatta.
Frih. Bror Rålamb: Jag förorsakas gifva R. o. A. tilkiänna,
at ibland andra, hvilka begiära introduction, är Capitain
Rehausen, som vijst sine qvittencer på Charta Sigillata
och Vadstena Krigsmanshuus-rättigheten. Men som hans fattigdom
är så stor, at han ey kan betala något til Riddarhuset,
så hemställes R. o. A., om icke han kunde förskonas för Riddarhuusafgiften.
R. o. A. resolverade, at Hr Rehausen gratis intagas måtte.
Fiscalen Treffenhielm kom tilbaka och berättade, at Prästeoch
Bårgare-Stånden svarat, at de blifva vid den resolution,
som fattad är om skiutzen til Loka kiäila.
I anledning theraf fant R. o. A., at det så mycket tryggare
kan gå til värckställighet.
Secrete Deputations Berättelse af den 17 hujus uplästes,
angående General-Adjutanten Kaulbars' andragande om Majorstiänsten
vid Generalen Baron Hamiltons anförtrodde Regemente,
hvilken en yngre uti Regementet erhållit, och han til sin största
skada blifvit tilbaka satt. Hvaruti Deputation refererar sammanhanget,
hvad som passerat vid tiänstens föreslående och
förgifvande hos K. Maij:t i Cabinettet, och på hvad skiähl
K. Maij:t resolverat, at Fullmacht på åfvannämde Majorsbestälning
för Ofverste-Lieutenant Rothkirck upsättias skulle.
Och som för öfrigit General-Adjutanten Kaulbars uti dess hos
Deputation ingifne memorial utlåtit sig, det H. K. Maij:t kårt
efter Majorsbestälningens bårtgifvande igenom dess nådigste
Adelns Protokoll, 1727 II. '
98 Maj 18. G-eneraladjut. Kaulbars’ ansökning om en majorstjenst.
resolution tillagdt honom förträdet framför Rothkirck, hvilket
han icke annorlunda kan förstå, än at det är innom Regementet,
och sådant i framtiden torde förorsaka någon tvist, ty anhåller
han om Riksens Ständers utlägning theröfver, emedan han
thervid gior sig om Riksens Ständers equité aldeles förvissad,
och at de sielfva lära finna, huru svårt det honom falla skulle
at stå under en yngre Officerares commando, samt tillika beder,
at Deputation genom en förestälning hos samtelige Riksens
Ständer ville förskaffa honom deras förbön och recommendation
til H. K. Maij:t at i nåder blifva ihågkommen, så snart något
innom Regementet blifver ledigt, som thess egit therhos fölljande
memorial skall vidare vid handen gifva. Men som Secrete
Deputation gierna undflyr at befatta sig med ansökningar,
som icke höra til thess giöromåhl, så hemställer Secrete
Deputation sådant til Riksens Ständers behag och godtfinnande.
Afven uplästes Hr Kaulbars' Memorial.
Sedan sade Hr Kaulbars, at han vähl ey längre varit
här än sedan 1715, men har doch sedan 1703 tiänt i Braband,
som Secrete Deputation intet lärer vettat.
Hr Silfversparre; Här lärer vara Militiae-Deputations
Betänckande i denna saken, om det får läsas up.
Hr General-Lieutenanten Joh. Carlson Strömfelt: Af
Secrete Deputations ödmiuke berättelse til plena lärer R. o. A.
förnummit, huru förslaget til vacancen varit stält, och som
General Hamilton ville gierna vara befriad för et sådant klagomåhl,
så är frågan om hans förslag varit rätt författat eller ey.
Efter begiäran uplästes Militice-Deputations Memorial af
den 17 Januari sidstledne, hvaruti förmäles, at Deputation
håller före, det General-Adjutanten Kaulbars ingen tilökning
på lönen i hemmansräntor kan bevilljas, och beträffande huru
med hedern i Regementet förhållas bör, så är therom uti
K. Maij:ts Förordning af den 29 November 1722 angående
tiänstgiörandet vid Regementerne tydeligen stadgat. För öfrigit
tviflar Deputation intet, at ju General-Adjutanten lärer
vid förefallande öpning efter dess meriter blifva ihugkommen
och befordrad.
Hr Didron: Vij hafva hördt af Secrete Deputations utlåtelse,
att General Hamiltons förslag varit ricktigt, och at
K. Maij:t giordt Rothkircli justiee; altså kan jag ey se hvad
General-Adjutanten Kaulbars begiär. Med sådanne stridigheter
skulle en intet besvära Ständerne.
Pingsthelg. Tvist mellan fältskärer i Stockholm. 99
Hr Kaulbars: Jag har lagt in mit memorial hos K. Maij:t,
men H. Maij:t har remitterat det til Ständerne, och sedermera
har H. Maij:t deciderat om förträdet imellan Rothkirch och
mig således, att jag skall hafva företrädet.
Frih. Dyring: Hasenkamp har Majors indelning vid Norre
Skåningarne, och Öfverste-Lieutenant Fröberg är äldre OfverstLieutenant.
Frih. Strömfelt: Detta är en casus som finnes vid någre
Regementer, och det är intet tvifvel at Hr Kaulbars har rangen
för Rothkirck, men Majorstiänsten tilkommer Rothkirck.
Hr Kaulbars underkastade sig K. Maij:ts nåd och rättvisa.
Och härmed stannade denna saken.
H. Exc. Hr Landtm, önskade R. o. A. en frögdefull
Pingesthelg.
Och sedan R. o. A. tackat samt önskat H. Exc. samma
tilbaka, skilgdes de nu åt.
Den 27 Maj in pleno.
Frih. Ernest Creutz anmälte H. Exc. Hr Landtnäs
hörsamma helsning och sade, at H. Exc. beklagar, det han ey
kan hafva den ähran och vara uppe i dag hos Höglåfl. R. o. A.
I medlertid hemstälte Frih. Ernest Creutz, om icke man
kunde företaga en del memorialer, som ifrån Deputationerne
inkommit.
Och som R. o. A. biföllo thetta;
Så uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomice-Deputations
Betänckande af den 24 October 1726 öfver för detta varande
Artillerie-, nu Stads-Fältskiärens här i Stockholm Hindrich
Herbsts hos Riksens Ständer ingifne suppliqve och ansökning
at få dela lönen och inkomsterne med den nu tiänstgiörande
Regements-Feltskiären Rudolf Grim, uti hvilket måhl Deputationen
jämvähl häfver inhämtat, hvad General-Lieutenanten
och Öfversten för Artilleriet Baron Carl Cronstedt haft at påminna;
yttrandes sig Deputation, at den för sin del intet kan
see, det Feltskiären Herbst til dess nu giorde ansökning om
lönens delning til helften med den tiänstgiörande Grim kan
hafva något fog eller något giltigt skiähl til klagomåhl.
100 Maj 27. Res. öfver ansökningar om expeotanslön.
Och emedan R. o. A. pröfvade Deputations Betänckande
vara på goda skiähl grundat, som ther vidlyftigare utförde äro,
så conformerade ock R. o. A. sig i alla delar thermed.
Dernäst uplästes berörde Militia;-Deputations Berättelse,
angående Adjutanten Sven Lindes hos Riksens Ständer giorde
ansökning om åtniutande af Expectancelön, hvarutinnan Deputation
andrager, huru som vid efterseendet uti 1723 ahrs
placeringsvärck man befunnit, at denna Adjutant Sven Linde
är opförd til Fendrichs Expectancelön vid Västgiöta-Dahls
Infanterie, hvilket som han ey skolat vettat utaf, emedan han
tiänt under för detta Smålands Tremännings-Regemente, så
hemställer Deputation til Riksens Ständers godtfinnande, om
icke han kommer at niuta det honom tillagdt är, ifrån den
tiden han blef til Expectant upförd.
Och blef thetia Betänckandet äfvenvähl af R. o. A. bifallit.
I lika måtto uplästes merberörde Deputations Betänckande
öfver Capitain Wadmam, Lieutenanterne Rennerfelts och Törnbergs
samt Fendricken Sven Hiorts ansökningar om Expectancelöns
åtniutande; Förmälandes Deputation sig icke finna
desse Officerare uti deras ansökning kunna villfaras, emedan
de uti 1723 åhrs placeringsvärck äre under de Infanterie-Regementerne,
där de hafva tiänt, upförde som afgående, hvarvid
Deputation håller före at det lärer komma at förblifva.
R. o. A. biföllo thetta Deputations Betänckande i anseende
til Wadman, Törnberg och Hiort, men Rennerfelt niuter
hvad som honom för är bevilljat.
Sedan uplästes Oeconomice- och Commercie-Deputations
Betänckande af den 20 Aprill sidstledne öfver Consulen Jonas
Alströms uppå dess societets vägnar ingifne Memorial, angående
åtskillige friheter och privilegier för det af honom i Ahlingsåhs
stad uti Västergiötland anlagde Manufacturievärok.
Och fick 1 § bifall.
Likaledes blef ock den 2 § bifallen. Och som Bårgareståndet
recommenderat denne saken och icke haft något at
påminna theremot, at Societeten måtte niuta säte och stämma
på Riksdagar, så lät ock R. o. A. bero vid Deputations Betänckande
öfver det måhlet.
3 och 4 §§:ne blefvo äfven approberade.
Privilegier åt konsul Alström i Alingsås.
101
Öfver 5 § yttrade R. o. A. sig sålunda, at så vida desse
hemman äro af den beskaffenhet, at de kunna utbytas, så samtycka
de til detta bytet.
6 § blef bifallen.
I 7 § utlåter Deputation sig, at den håller före, at Alström
bör få niuta de 2,000 Dal. smt, som han redan fått,
och äfven på 6 åhr ännu bekomma sådanne 2,000 Dal., til at
dermed bringa up Tobaksspinneriet.
Hr Silfversparre mente, at det kunde blifva et förskått,
som af societeten kunde restitueras.
Hr von Hökerstedt: Härom finnes infördt uti den underdånige
remonstration, som gick up til K. Maij:t ifrån Commercie-Collegio,
hvarpå H. Maij:t fant för godt at animera
societeten och bevillja den desse 2,000 Dal. smt utan någon
restitution, helst Riket i framtiden kan hafva deraf stor nytta.
I anledning häraf blef denne § bifallen.
Äfven blef 8 § bifallen.
Yid 9 §, at societeten måtte niuta 400 Dal. smt til påstporto
på 5 åhr;
utlät Hr von Hökerstedt sig, det han tyckte, at så
vida detta blifver en minskning för Cronan, och correspondencen
föres til värckets nytta, så voro nog at värcket fåt de
förberörde 2,000 Dal. sint.
Hr Didron holt före vara bäst at så gifva den ena, at
andra kunna få något med, som begynna nyttiga värck.
R. o. A. förklarade sig, att de ey kunde bestå desse 400
Dal. smt.
Hr Fehman: Som värcket nu måste uphielpas och ey
kan i början hafva så stor nytta af sin inrätning, så bör det
niuta något. Framdeles kan det importera Cronan igenom sin
correspondence mera, och då får Cronan en perpetuel inkomst.
Man måste ock animera andra til att anlägga nyttiga värck,
som då skier, när Ständerne visa sin benägenhet emot dem
som först begynna dermed. År ingen påstfrihet, så spares
correspondencen, och då kan värcket skadas derigenom.
Hr Didron holt före, at detta värcket kunde få så mycket,
som påsten drager in der i Alingsåhs, eller på 3 åhr allenast
400 Dal. smt hvart åhr.
Ändteligen blef bevilljadt, at societeten får 400 Dal. smt
til correspondence på 3 åhr.
10 och 11 §§:ne fingo bifall.
102 Maj 27. Prot.-utdrag om Alingsås. Skeppningen i Mälaren.
I anledning af thef som nu således blefvit resolverat, upsattes
et sådant Extractum Protocolli til de andre Stånden:
Extract utur Protocollet hållit på Riddarhuset den 27
Maij 1727.
S. D. Uplästes för R. o. A. Oeconomiae- och CommercieDeputations
Betänckande öfver Consulen Jonas Alströms uppå
dess societets vägnar hos Riksens Ständer vid denne Riksdag
ingifne memorial, angående projecterade friheter för det af
honom i Alingsåhs stad uti Yästergiötland anlagde Manufacturvärck.
Och förklarade R. o. A. sig öfver den 5 §, det de
icke annorlunda til de 2:ne små byarnes Holmens af l1/* hemman
och Stocklyckans af samma hemmantal utbyte samtyckia
kunna, än så vida desse hemman äro af den natur och beskaffenhet,
at de efter Förordningarne kunna utbytas. I lika
måtto höllö R. o. A. före, at som Societeten nu blifvit igenom
ansenlige förmåner och friheter understödd, det publicum ey
längre kan bestå societeten 400 Dal. smt åhrligen efter Deputations
i den 9 § giorde project til correspondencens förande
än på 3 åhrs tijd. Men i det öfriga blef Deputations Betänckande
i alla delar bifallit.
Afvenvähl uplästes Oeconomiae-Deputations Betänckande af
den 10 Maij sidstledne, angående Skutskiepparnes här uti Stockholm
giorde ansökning at få allena med deras skutor intaga
all den last, som härifrån til upstäderne i Mälaren, nembligen
Orebro, Arboga, Kiöping och Yesteråhs försändes, och at bemälte
upstäders-boer således med deras farkåstar icke måtte
dem dervid giöra något intrång eller någon vahra med deras
fahrtyg härifrån transportera.
Hr von Hökerstedt: Det är bekant, at alla Monopolier
förorsaka stegring och dyrhet, och denna transporten har sit
afseende på Bergslagen, derföre hafva de städerne också blefvit
funderade, och altså kan dem ey betagas denne näringen,
hvarpå de äro funderade, utan böra de fördenskul vara närmaste
dertil. Doch, i fall Skutskiepparne ifrån Stockholm
skulle villja gifva bättre kiöp på frachten, bör man då få
bruka dem, ty man måste jämvähl animera dem här i Stockholm
at ock fara dit, elljest blifva de derifrån, och så framt
de ey få baklast derifrån, kunna de ey gå dijt.
Vid detta tilfället uplästes ock 19 § af Adelige Privilegierne,
som förmår, at enär upstäderne med säkerhet och utan
uppehåld kunna promt och emot billig fracht afhielpa och till
Stockhohns och uppstädernas skeppare. Frakttaxor. 103
städerne afföra de ifrån bruken dit ankomne tillvärckningar,
effecter och afvel, skola deras fartyg vara närmast at fram
för andra dertil brukas.
Hr von Hökerstedt holt före vara bäst at låta härmed
blifva som han sagdt, at nembligen upstadsboerne skulle vara
närmast, så vida de gifva så godt kiöp som andra.
Hr Palm creutz: På det sättet kunna Stockholmsskiepparne
altid sticka sig in och prejudicera de andra.
Hr von Hökerstedt: Efter Deputations Betänckande
hafva de här den friheten at de få gå til en skieppare, som
är antingen här hemma eller i upstäderne, och söka sig bästa
priset; hvarföre må det icke skie i upstäderne?
Frih. Wrede: Om man sätter det på den foten, at Stockholms
skieppare skola få taga fracht, när de villja gifva bättre
kiöp, så sticka Stockholms-skiepparne ut upstädernes, ty de
taga heldre mindre, än de gå toma tilbaka.
R. o. A. biföllo Deputations i denna saken gifne Betänkande.
Frih. Ernest Creutz hemstälte R. o. A., om något
expedient skulle tagas til at förekomma frachtens stegring.
Hr von Hökerstedt: Om man menar at det skal kunna
skie gienom taxor, så förklarar jag, at man ey kan giöra sådaune
taxor, at icke någon kommer at lida, och dessutan måste
skutskiepparne här i Stockholm på detta sättet draga sig ifrån
denna farten.
Såsom R. o. A. åter förföllo uti then förra qvestion;
så frågade Frih. Ernest Creutz, i hvad slut R. o. A.
stannar.
Hr von Hökerstedt: Om taxor skola sättjas, så är angelägit
at man så gior dem, at icke den ena niuter mer än
han bör. Det ena fartyget är capabelt at föra för 20 procent
mindre än det andra; huru skall man då kunna giöra en allmän
taxa? Bäst är låta dem lägga sig på sådanne fartyg, som
äro duchtige och segla vähl, och detta kan ey hielpas annorlunda,
än om man får bruka dem som gifva bästa priset.
Hr Fehman: Man håller före, at man bör taga en vähl
funderad grundsatz, at hvar och en må vara ägare och få disponera
om sin egendom, ty om jag eller en annan har några
hundrade skieppund järn liggande i någon af upstäderne och
vill taga en farkåst ifrån Stockholm at afföra mit järn, så får
jag ey; då säger upstads-Bårgaren, det får du intet giöra. I
104 Maj 27. Tvisten om skeppningen å Mälaren.
medlertid kan järnet på sådant sätt komina at ligga qvar, och
mit giorde kiöp therom at studza. Upstäderne äro för Bergslagen
skull, men intet Bergslagen för upstäderne; de kunna
giöra fartyg, de kunna vara Bergslagens factorer och idka
handtvärck, och hafva således näringsmedel nog. Ju mera
utlagor man lägger på järnet, ju dyrare blir det.
Hr von Hökerstedt: 40 § af Bårgerskapets Besvär är
remitterad, hvaruti städerne i Roslagen, Norrland, Väster- och
Osterbåtten samt Finland begiära, at ingen annan må föra
något berörde städer och bruken imellan, än samma städers
Bårgerskap; och således blifver Stockholm förbudit at gå til
Norrland och flerestädes.
Hr Bergenstierna: Det Hr Justitim-Cancellern och Hr
von Hökerstedt påmint är vähl, men först frucktar jag, at det
som är giordt vid förra Riksdagen och fins i Adelige Privilegierne
ligger oss i vägen. 2:o Skulle upstäderne gå under,
ty af järnförslen hafva de sin förnämsta förtiänst, och när
Stockholmsboerne ruinerat upstädernes seglation, så få de til—
fälle at stegra sin fracht sedan. 3:o Om hösten skulle man
ey få ut järnet ifrån upstäderne, utan det blefve liggande och
Brukspatronerne kommo at lida, emedan ingen ville gierna då
gå ifrån Stockholm och til upstäderne efter last. Det kan
vähl säijas, at städernes förnämsta förtiänst bör bestå i Manufacturier,
men de äro ey så snart inrättade.
Hr von Hökerstedt: Det är resolverat förra Riksdagen,
at upstäderne skola vara närmast, när de gifva billigt pris.
Hr Leijonmarck conformerade sig med Hr von Hökerstedt.
Frih. Palmqvist: Vij måste intet giöra tilbaka det vij
sidsta Riksdagen giort fram.
Frih. Wrede: En taxa bör giöras, och det är säkert, at
om Stockholmsfartygen få taga bakfracht, ruinera de upstäderne.
Stapelstäderne böra segla utrikes. Får Stockholm tränga sig
in i seglation i Mälaren, förfalla upstäderne, ty de hålla intet
länge ut med Stockholmsboerne.
Frih. Bror Rålamb påminte, at denna saken drages så
långt ut igenom enskylta disputer, och sade, at de andre Stånden
resolvera, och at Adelen måste sedan som ciffror föllja
efter, ty ju längre man här disputerar, ju längre drages saken
ut; bad therföre, at qvestion måtte giöras, och therpå svaras
med ja eller ney.
Beslut till förmån för uppstäderna.
105
Hr von Hökerstedt mente, at detta intet voro enskylta
disputer.
Hr Wennerstedt: Det skulle vara för Bergslagen skadeligit,
om den som ville skulle få gå til upstäderne och hämta
järn, ty då skulle Stockholmsboerne gå dit på bästa tiden, och
upstäderne blifva ruinerade. Priset kan altid regleras.
Hr Bergenstierna: Jag vill ey uppehålla slutet, men
tilstår det jag frucktar före, at om de ifrån Stockholm vinna
sit ändemåhl, så gå upstäderne under, och då lider Bergslagen,
ty utom upstäderne hinna Stockholmsboerne ey afföra järnet.
Therföre voro bäst, at upstadsboerne conserveras vid sin förra
frihet, och at Bergs-Collegium och Commercie-Collegium reglerade
frachten.
Ändteligen biföllo R. o. A. Deputations i thenna saken
yttrade mening, at städerne Vesteråhs, Kiöping, Arboga och
Orebro böra bibehållas vid deras tilständige rätt icke allenast
at med deras skutor hit öfverföra alt det, sorn'til samma städer
ankommer och hit til Stockholm transporterat blifver, utan
ock at jämte Stockholms skutskieppare härifrån intaga last,
när de dertil kunna hafva tilfälle, doch R. o. A:ns Privilegier
oförkränckte, och at förenämde städer emot förra K. Resolutioner
icke obilligt stegra hyran, icke oförfarit folck bruka och
ey heller onödigtvijs uppehålla någon med godsets emottagande,
hvaröfver vederbörande Landshöfdingar och Magistrater hafva
inseende. Men i synnerhet håller R. o. A. före, attil K. Commercie-Collegii
föranstaltande lemnäs bör, at frachterne ey
måtte stegras; varandes för öfrigit Stockholms skutskieppare
efter upstadsboernes egit begifvande tillåtit at ifrån desse upstäder
intaga återlast, när stadsens skutor äro afseglade.
Therefter justerades Extractum Protocolli, som upsat var
om Riksdagens flyttande, hvilket finnes under den 18 hujus i
protocollet pag. 95.
Sedan uplästes Secrete Deputations Memorial af den ‘21
Februari sidstledne, angående dem som, sedan de uppå sine
private och enskylte underdånige ansökningar uti hvarjehanda
til Cammar- och Krigs-Expeditionerne uti K. Maij:ts och Riksens
Cancellie hörande måhl erhållit K. Maij:ts nådigste Resolution,
hafva icke dess mindre understådt sig slike deras
afgiorde ansökningar H. K. Maij:t å nyo at föredraga, då de,
utan at blifva derföre med någon näpst ansedde, hafva erhållit
det svar, at de borde sig efter K. Maij:ts förra deröfver ut
-
106 Maj 27. Om förnyade ansökningar i enskilda mål.
färdade Resolution i underdånighet rätta; varandes Deputation
af den tanckan, at emedan det är högst angelägit, det K. Maij:ts
Resolutioner icke mindre uti slika måhl än uti Justitisesaker
böra lända supplicanterne til en oryggelig efterrättelse, på det
K. Maij:ts Resolutioner måge således utan qväljande och kränkning
äga deras tillständige höga kraft och värde, det böra ansenlige
böter, åtminstonne til 200 Dal. smt, eller en deremot
proportionerad kråpspliekt af fängelse vid vatten och bröd, där
de bråtzlige ey årcka botum, för dem utsättias, som ey hafva
försyn uti sådanne private och enskylte måhl, som til in- och
utrikes Expeditionerne uti K. Maij:ts och Riksens Cancellie
höra, at å nyo hos K. Maij:t med samma ansökningar förekomma,
som de tilförende i underdånighet föredragit och derå
K. Maij:ts nådigste Resolution erhållit, med mindre icke slika
supplicanter gitta någre nya och tilförende obekanta skiähl och
omständigheter at andraga, som pröfvas af den vicht, at de
kunna under närmare öfvervägande komma, i hvilken händelse
supplicanterne synas ifrån plicht för domqvahl befrias böra;
Men skulle några supplicanter, förutan det at de utan nya
skiähls producerande hos K. Maij:t iterera deras förr af K. Maij:t
afgiorde ansökningar, jämvähl vara så obetänkte, at de uti
sine suppliqver förtiga den K. Resolution, som de tilförende
på enahanda ansökning undfåt och derigenom giöra försök til
at erhålla et annat utslag i saken; Så emedan deras förbrytelse
är i så måtto svårare än deras, som uti sina itererade
ansökningar vid handen gifva, hvad tilförende deröfver af
K. Maij:t resolverat blifvit; Ty synes böterne i anseende til
en sådan omständighet för dem på det sättet förhöijas kunna,
at den bråtzlige med 300 Dal. smt belägges, eller, der han
böterne ey erläggia kan, med någon deremot proportionerad
kråpspliekt af fängelse vid vatten och bröd afstraffad varder.
Hr Palm creutz påminte, at thetta allenast borde förstås
om definitive Resolutioner.
Och sades thet ey vara annorlunda til förståendes.
Frih. Ernest Creutz berättade, at Secrete Deputation
haft åtskillig anledning til denne förestälningen.
Och emedan R. o. A. funno thetta Secrete Deputations
Betänckande mycket nyttigt, ty vardt thet ock i alla delar af
R. o. A. gilladt.
Sammaledes lät R. o. A. sig föredragas Justitia-Deputations
Betänckande af den 10 liujus öfver Lagmannens i Norre
Beslut ang. lagsagorna i Finland.
107
Finne lagsagu hos Riksens Ständer insinuerade Memorial angående
någre dess lagsagu rörande måhl, samt hvad i anledning
deraf Justitiae-Deputation om de öfrige lagsagur i Finland
funnit nödigt at påminna.
Hr Lilliestierna sade sig vid Justitise-Deputations Betänckande
ey hafva något at påminna, men bad at til Secrete
Utskåttet måtte remitteras then qvaestion, om Notarien kan
bestås, efter Secrete Utskåttet torde finna utväg dertil.
Frih. Ernest Creutz: Uti detta Betänckandet finnes
inryckt, att lagmännen skola bo i lagsagun, men här til dags
hafva de, i anseende til den ringa lönen, fåt bo hvar de velat.
Hr Enanderhielm: Det blir en stor svårighet för lagmännen.
Härtils hafva de fåt bo hvar de velat, allenast de
gifvit Håf-Rätten tilkiänna, hvar de vistats. Jag kan intet
finna någon nödvändighet hvarföre han skall bo i lagsagun.
Skulle något extraordinairt förefalla, så vet Håf-Rätten hvar
han finnes igen, och då kan han fara dit. Konungens tiänst
lider intet, om han bor i lagsagun eller ey.
Hr Palmcreutz: Det är klart af Förordningarne, at de
skola bo i sine Jurisdictioner. Jag beropar mig på 1723 åhrs
Resolution för Bohuus lähn och flere Förordningar af Konung
Carl den XI:te utgifne.
Frih. Ernest Creutz: Lagmännerne blifva brukade ofta
i andre Commissioner, och på de orter de vistas, samt kunna
der giöra Riket nyttigare tiänst, efter de kunna hafva tid
dertil. Exempli gratia i Lag-Commissionen hafva någre tid
efter annan suttit.
Hr Erencrona: Om Cronans tiänst ledo, skulle man ey
tala deremot; men det skier intet, ty om syn skall hållas, vet
han sin termin, och då reser han dit; förefaller något annat,
så skrifver Håf-Rätten honom derom till, och då infinner han
sig.
R. o. A. förklarade sig, at the hade vid förberörde Justitise-Deputations
Betänckande intet vidare at erhindra än
det, at R. o. A. höllö före, at lagmännerne, i anseende til sina
ringa löner, och at de ofta uti angelägne Commissioner och
förrätningar på de orter, der de vistas, blifva brukade, icke
kunna förplicktas at bo uti sine Jurisdictioner, helst de sit
embete på visse tider om åhret kunna lika fult förrätta, och,
i fall någre extraordinaire sysslor skulle infalla, K. Håf-Rätten,
som bör hafva kundskap hvarest de vistas, them tå therom
108 Maj 27. Om lagman Lilliegrens underhåll. Liljeholms brotull.
har at beordra, och the therefter til orten sig at förfoga, utan
at K. Maij:ts tiänst i något måhl therigenom kommer at lida;
Och ehuruvähl Deputation fallit på de tanckar, at den inrätningen,
som Deputation projecterat til Lagmans-rättens underhåld,
ey bör taga sin begynnelse förr än åhr 1728, doch som
Lagmannen Lilliegren med et memorial hos R. o. A. inkommit
och deruti anhallit, at samma uti dess Jurisdiction, hvarest
Tingen icke ännu äro utlyste, måtte i åhr taga sin begynnelse,
helst efter han är en gammal man och icke vet, om han näst
instundande åhr kan vara vid lifvet och då kommo at niuta
något deraf, så har R. o. A. för sin del velat thertil samtycka,
som the ock uti thet öfriga bifallit Justitise-Deputations
Betänckande.
Frih. Ernest Creutz: Som R. o. A. nu äro til en större
myckenhet församblade, har jag äfven den ähran at fullgiöra
den commission, som H. Exc. Gref Horn mig gifvit, och berätta,
at H. Exc. har befalt mig förmäla sin hörsamma helsning hos
Höglåfl. R. o. A. och bedia dem, at de ey villja uttyda det
illa, at H. Exc. ey kunnat komma i dag up.
Sedan uplästes Oeconomice- och Commercie-Deputations
Betänckande öfver Magistratens i Stockholm ansökning om
taxa för öfverfarten vid Lillieholmsbron, jämvähl det Låfl.
Bårgare-Ståndets Extractum Protocolli af den 13 sidstledne
liujus i samma sak, så vähl som Bondeståndets häröfver yttrade
mening.
Hr Erencrona: När bron upbygdes, sågafs bropenningar,
men 1686 biel uppå Adelens Besvär den taxan uphäfven, efter
bron då var betalter. Samma sak är det med Pfittiabron;
der betalas bropengar, men när omkåstnaden, som på bron är
giord, blir betalter, uphäfves brotullen eller modereras. Jag
kan intet finna, at Magistraten kan villfaras häruti, sedan de
sielfva fa disponera om öfverskåtsmedlen, och dessutan voro
det alt för svårt för dem, som hafva någon lägenhet här när
intill, om de skulle betala bropenningar.
R. o. A. förklarade sig, at de ey kunna samtycka til någon
brotuls ärläggande vid Lillieholmsbron, utan som öfverskåtsmedlen
äro lemnade staden, emot det at den skall underhålla
sina byggnader, och staden för detta både bygdt och
underhållit denne bron af sine enskylte medel; Så är R. o. A.
af lika mening med det redeliga Bondeståndet, at Stockholms
Landshöfdingarne Frisenheims och Palmqvists mern. 109
stad, som under Riksdagen haft ansenlig inkomst, bör äfven
nu sörja för samma brobyggnad.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 30 Maj in pleno.
Uplästes Oeconomise- och Commercie-Deputations Betänkande,
angående Landshöfdingen Frisenheims til H. K. Maij:t
i underdånighet aflåtne berättelse om dess i nåder anförtrodde
höfdingedöme.
Och var vid samma intet vidare at påminna, än at uti slutet
af den 5 § berörande frihetsåhren efter den meningen: »doch
at ingen ändring må skie uti de anstalter, som efter den nyligen
liåldne K. Commissionen blifvit faststält», tillägges: »så vida å
vederbörlig ort vid Commissions förrätning intet är at påminna.»
Och detta för den orsaken skull, emedan Commissions förrätning
först bör pröfvas, innan den kan fastställas.
I lika måtto blef den 6 § bifallen, så vida K. Commissionen
icke disponerat desse Jacht-Capparne, och sådant vinner
behörig approbation, då K. Maij:t vid sådan händelse lärer
föranstalta om Jägerij-Statens underhållande.
Och hvad Tobaksplanteringen angår, hvarom i den 7 §
förmäles, så lemnäs på Landshöfdingens försårg at bringa
then i gång uti thess län, på thet sätt som sådant sig bäst
giöra låter, doch utan at något tvång thervid förelöpa må.
Major Segercrantzes Memorial uplästes.
Och blef hans iuskrifningssumma för de therutinnan anförde
skiähl skull modererad til 100 Dal. smt, som betalas
efter et åhr ifrån detta dato utan interesse.
Sedan justerades Extractum Protocolli af den 27 Maij,
som gick ifrån R. o. A. til the andre Stånden, och blef approberadt;
varandes personelt för Hr Lagman Lilliegren resolverat,
at honom för 1727 bevilljas det bestådde underhållet, helst
han thet sökt och skiähl för sig andragit, men the andre Lagmännen
sig ey anmält.
Justitia!-Deputations Memorial af den 16 Marti sidstledne
öfver General-Lieutenanten och Landshöfdingen Palmqvists til
Riksens Ständer ingifne Memorial uplästes;
Och biföllo R. o. A. Justitise-Deputations Betänckande
uti det, som om Cronofogdarnes arfvodislön för deras besvär
110 Maj 30. Båstad och Engelholm. Processens förkortande.
vid utmätningar för private personer förmäles. Men Länsmännen
höllö R. o. A. före ey böra vid sådanne tilfällen mera
niuta än 24 öre smt ora dagen, och Fierdings- eller Nämdemännen
allenast 16 öre smt; doch at de fattige och oförmögne,
som them tillita måste, med en sådan afgift icke besväras.
Uti det öfriga blef thetta Betänckandet bifallit, hvarefter härom
kommer at införas af Justitias-Deputation i taxan som projecteras.
Uplästes Justitice-Deputations Betänckande om Båstads och,
Engelholms sammanfogande under en Jurisdiction;
Och vardt samma af R. o. A. aldeles bifallit.
I lika måtto uplästes Justitice-Deputations Betänckande af
den 27 Marti sidstledne, angående processens förkårtande vid
åtskillige rättegångsmåhl.
Och fick samma bifall, allenast rättas slutet af 1 § således:
»hvaröfver Under-Rätten elljest interlocutorie och upskåfsvijs
sit utlåtande lemnat.» Och vid 5 § observeras det
Låfl. Bårgareståndets påminnelse, efter som icke annorstädes
än uti Stockholm Criminel-målen gå ifrån Cämnärs-Rätten
och til K. Håf-Rätten.
H. Ex c. Hr Landtm, kom nu up på Riddarhuset.
Sedan uplästes Justitia;-Deputations Betänckande angående
någon förklaring öfver 1718 åhrs Förordning om prseliminair
processual- och vitnesmåhls-tvisters afgiörande;
Och blef bifallit, at dommaren, enär han uti någon praeliminair
qvestion sig utlåtit, må straxt derefter företaga hufvudsaken,
utan at afbida de tvenne dygnen, innom hvilka parten
hör förklara, om han med samma utslag är nögd eller ey.
Afven uplästes Bårgare-Ståndets påminnelse, at alla praeliminair-qvasstioner
böra på en gång giöras, och parten icke
komma först fram med en, sedan med en annan til tidens
utdrägt.
Hr Carl H. Wattrang holt före, at parten ey kan vetta
alla prseliminair-qvsestionerne på en gång.
R. o. A. stannade i det slut, at parten bör giöra straxt
de exceptioner, hvilka han på en gång kan anföra, så framt
han vill sig af them betiäna, efter som han intet bör behålla
något för sig til reserve att draga ut tiden med; men skulle
någre under action sig yppa, eller det ena flyta af det andra,
såsom et novum emergens, bör sedermera honom ey betagas
at anföra, hvad han finner lända til sin räts bevakande.
Preliminärfrågor och exceptioner. Bondedep. lil
Sedan uplästes 2 § af Bårgare-Ståndets påminnelse om
exceptione fori et plurium citandorum, hvaruti Ståndet förmenar
at i sådant fall bör äfven förfaras, som om andra praeliminairqvsestioner
sagdt är, besynnerligen när exceptio plurium citandorum
giöres.
Hr Fehman holt theremot före, at det voro angelägit at
hufvudsaken stannar, när exceptio plurium citandorum giöres.
Hr Wattrang: I ägotvister är detta delicat.
Hr Plan var af samma mening och sade, at lasten kan
härigenom stanna mycket på den ena parten, och at Underrättens
dom ofta måst uphäfvas, för det at intet alla vederbörande
blifvit instämde.
Hr Erencrona: Om en blifver instämd, och dommaren
finner at flere skola instämmas, så bör dommaren hafva frihet
at upskiuta saken, til dess alla vederbörande blifva instämde,
dessförinnan kan han ey domina. Afven så angelägit är exceptio
fori, ty om en incompetent dommare dömmer, så är
det null och af intet värde, som giort är.
Ifrån B onde-Ståndet, kom en Deputation, som jämte en
ödmiuk hälsning öfvergaf et Extractum Protocolli ifrån Bondeståndet
med begiäran at det måtte upläsas.
Therpå uplästes berörde Ext.ract utur Bonde-Ståndets den
27 Maij håldne Protocoll, hvaruti Ståndet påminner om Riksdagens
bringande til slut.
Och sedan H. Ex c. Hr Landtm, therpå svarat;
afträdde Bondeståndets Deputerade.
Sedan sade H. Ex c. Hr Landtm.: R. o. A. har vähl hördt
hvad Bondeståndet medbrackte. Det är en sak, som jag har
satt mig före at sielf tala om, men nu vill jag afbida det som
är före.
Altså continuerades med Bårgare-Ståndets påminnelse öfver
Justitia;-Deputations Betänckande.
Och förklarade R. o. A. sig, at de ey kunna attendera
Bårgerskapets påminnelser, utan biföllo Justitim-Deputations
och Svea Håfräts Betänckande.
Böterne, som Justitiae-Deputation projecterat för den som
onödigtvis klagar uti sådanne prseliminair-qveestioner, blefvo
ock af R. o. A. gillade och faststälte.
Hr Fehman holt före ad evitandam calumniam, at Ofverrätten
ey må få desse böter, utan de gå til pios usus.
112 Maj 30. Om besvär, exceptioner och böter.
Beträffande Bårgareståndets påminnelse, at den, som i andre
måhl klagar öfver Underdommaren hos Ofverrätten, måtte
äfven beläggas med böter efter omständigheterne;
Så utlåto R. o. A. sig, at de ey kunde bifalla Bårgerskapet
härutinnan, utan höllö före, at det bör förblifva vid
förra Förordningar.
Hr von Hökerstedt mente, at förbemälte böter, som
Hr Justitiae-Cancellern Fehman velat anslå ad pios usus, kunde
vähl lemnäs dommaren såsom en Rättens ensak.
Hr Wattrang: K. Håf-Rätten skulle gierna vara desse
och andra böter förutan, allenast de kunde få lika lön med
de öfrige Assessorerne och niuta på Konungens stat hvad de
hafva ringare i lön i anseende til sakören och revisionspenningarne.
R. o. A. förblefvo vid det som resolverat var.
Vidare uplästes Bårgare-Ståndets påminnelser och 3 §, at
ehuruvähl den af parterne moverade qvsestionen tyckes til någon
kant röra sielfva hufvudsaken, så bör den qvsestion likvähl
icke få fortsättjas under Ofverdommaren, utan thermed förblifva
efter 1*718 års Förordning.
Hr Enanderhielm mente, at om hufvudsaken på en sådan
qvsestion härrörer, såsom då qvsestio är, om Fullmachten
är giltig, så bör lemnäs dommaren at pröfva, huruvida praeliminair-qvsestion
bör få fortsättias eller ey.
Hrr Wattrang och Plan: Då skulle 1718 åhrs Förordning
förlora sin kraft.
Hr Plan: Om det rörer hufvudsaken, så kommer det,
när hufvudsaken devolverar til Ofverdommaren, at alt der
pröfvas.
Hr Enanderhielm: I Lag-Commission blef resolverat,
at de exceptioner, sorn ingressu litis anföras, de böra först
afgiöras.
R. o. A. blef vid sin förra mening, at inge flere än de
två exceptionerne, nembligen exceptio fori et plurium citandorum,
giöra hufvudsaken studsige.
Vidkommande Bårgerskapets påminnelse at, när Öfverdommaren
communicerar de inkomne Besvären med Underdommaren,
då tillika måtte utsättas, huru vida saken skall
böra hos Underdommaren hvila eller intet;
Beslut om preliminära rättegångstvister.
113
Så kunde ey R. o. A. bifalla samma påminnelse, efter
Dommaren först måste höra parten och kan intet in antecessum
utlåta sig deröfver.
Thetta, som R. o. A. således punctevijs resolverat, blef
sedermera sammandragit i fölljande Extracto Protocolli, så
lydande:
Sedan uplästes Justitise-Deputations Betänckande angående
någon förklaring öfver 1718 åhrs Förordning om preeli—
minair-processual- och vitnesmåls-tvisters afgiörande. Afven
uplästes det Låfl. Bårgareståndets Extractum Protocolli i berörde
sak. Och biföllo R. o. A. Justitiae-Deputations Betänkande,
at så snart en prseliminair-processual- eller vitnesmåhlstvist
af Dommaren, det vare sig i städerne eller på landet är
afgiord och resolution afsagd samt efter parternes åstundan
skrifteligen meddeld, blifva vähl parterne två dygn råderum
lemnade sig at förklara, antingen de dermed äro nögde eller
ey, men at ändå lika fult efter dommarens giorde slut med
hufvudsakens afgiörande straxt må och bör fortfaras, utan at
först afvackta partens utlåtande, om han öfver den afsagde
resolution vill betyga sit missnöije, etz. Och ehuruvähl Justitiffi-Deputation
intet utlåtit sig theröfver, huru vida alle prseliminair-qvaästionerne
böra på en gång giöras, så håller doch
R. o. A. för nyttigt, lika som det Låfl. Bårgare-Ståndet det
giort, at härom äfven uti den förklaring, som öfver 1718 åhrs
Förordning kommer at utgå, något inflyta bör; doch detta således
att parten bör straxt giöra de exceptioner, hvilka han
på en gång kan föredraga, så framt han vill sig af them betiäna,
efter som han intet bör behålla något för sig til reserve
at draga ut tiden med. Men skulle någre under action sig
yppa, eller det ena flyta af det andra såsom et novum emergens,
bör sedermera honom ey betagas at andraga hvad han
finner lända til sin rats bevakande.
2:o Ar R. o. Arns mening, at enär uti någon instämd sak
parten giordt den invändningen, at han under det forum hvarest
han blifvit instämd ey hörer eller der kan tiltalas, eller ock
at andre personer jämte honom böra inciteras och blifva hörde
och deras skiähl i saken anföra, innan något äudteligit laga
utslag i saken kan fällas, och Underdommaren dess resolution
derutinnan gifvit, det må parten, hvilken uti slika prseliminaire
resolutioner succumberat, efter förklarat missnöije öfver samma
resolution och erhållen attest deröfver utaf Underdommaren,
Adelns Protokoll 1727, II. 8
114 Maj 30, Prot.-utdrag om preliminära rättegångstvister.
då innom helften af den tid, sorn uti 1695 åhrs processordning
17 och 18 §§ til sakernes fullföljande och besvärens ingifvande
uti andra lagvadde saker ordinarie är förundt, ifrån
första Instantien straxt uti Håf-Rätten dess besvär öfver slikt
prasliminariter afgiordt måhl supplicando få ingifva, samt, sedan
parterne allena med en skrift hvardera sin nödtorft föredragit,
Håf-Rätten då öfver samma besvär vederbörligit utlåtande
skyndesammast meddela. Och detta så mycket mer som, utom
the skiähl Svea Håf-Rätt för thenna meningen anfördt, thet
som en iucompetent dommare gior anses för null och nichtigt;
hvarjämte alt för äfventyrligit voro at afskiära parten det
beneficium at få söka Ofver-Rätten, om Underdommaren pålagt
honom allena svara i saken, ther likvist flere i samma
sak interesserade äro, och ofta then som actioneras hvarcken
är försedd med så goda skiähl, icke eller så sin sak utföra
kan, som the andre, hvilka i saken delacktige äro, the ther
således lätteligen härigenom torde komma för sina delar äfven
at lida; ey til at förtiga, at som Dommaren sielf kan upskiuta
saken, när han finner at flere böra inciteras, så tyckes ock
sielfva hufvudsaken böra hvila, då parten påstår at flere böra
höras, men Underdommaren honom det afslår, och parten therutinnan
vill hos Håf- och Ofver-Rätten solda ändring. Doch,
på det at icke någon må onödigtvis besvära sig i sådanne
praeliminaire qvsestioner öfver Underdommaren, håller R. o. A.
före, at en sådan bör anses med de af Justitise-Deputation
utsatte böter, och Dommaren ad evitandam calumniam icke
niuta samma, utan the till pios usus användas. Men för öfrigit
finner R. o. A. icke nödigt at låta uti denna förklaringen
inrycka något om böter för den som uti andra måhl klagar
öfver Underdommaren, utan bör thermed efter förra Förordningarne
förblifva.
Hvad 3:o vidkommer det Låfl. Bårgare-Ståndets påminnelse
at, enär den af parten sielf moverade prseliminaire qvasstionen
til någon kant rörer sielfva hufvudsaken, och Dommaren
theröfver resolverat, then missnögde tå icke må ifrån UuderRätten
gå til Hål- eller Ofver-Rätten efter 1695 åhrs Förordnings
24 §; Så håller R. o. A. för bäst vara at gå detta
förbij, emedan det kunde dragas så vida, at parten torde uti
hufvudsaken komma härigenom at lida; varandes thet allenast
nog, enär uti thenne förklaringen införes, at uti inga andre prseliminairmåhl
må tillåtas at gå ifrån Under-Rätten til Håf
-
Om ecklesiastika mål, riksdagsbeslutet och allmänna besvär. 115
Rätten på förberörde sätt, än emot Under-Rättens fälte utslag
uti qvaestionibus fori et plurium citandorum, och at i öfrigit
1718 åhrs Förordning förblifver vid sin fulla kraft.
4:o Förmenar det Låfl. Bårgare-Ståndet, at Ofver-Rätten,
då den besvären communicerar med Underdommaren, bör utsättia,
huru vida hufvudsaken skall hvila vid Under-Rätten.
Men R. o. Arns mening är, at Ofver-Rätten ey kan in antecessum,
och innan den hördt den andra parten, utlåta sig therom,
och at uti förberörde tvenne måhl hufvudsaken nödvändigt
hvila måste, til dess Håf- eller Ofver-Rätten afgiordt det inkomne
besväret.
H. Exc. Hr Landtm.: Sedan denne saken nu är förbij,
vill jag välment hemställa R. o. A., om icke man bör täncka
på Riksdagens slut, ty jag tviflar intet at ju R. o. A. lära
vara så trötta vid Riksdagen som någon annan; och altså
frågas, om icke R. o. A. behaga at låta giöra begynnelse med
det som dertil hörer och fordrar någon tijd, såsom RiksdagsBeslutet,
helst de önska, at när Statsvärcket är afslutit, at
ock Riksdagen må slutas. Ar icke så?
Härtil svarades ja.
Vidare frågade H. Exc., om icke tvenne kunde af R. o. A.
härtil förordnas, och sade, at Beslutet sidsta Riksdag gick til
Secrete Utskåttet och öfversågs först der.
Hr Strokirck påminte om Ecclesiastiqve sakerne, efter
hvar och en voro efter Riksdagsordningen förbunden at låta
sig vårda therom.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. lära vähl tilse, hvilka
mähl som skola afgiöras under Riksdagen, men Riksdags-Beslutet
fordrar tijd.
H. Exc. Hr Landtm, förestälte, om icke R. o. A. behaga
utnämna någon til Beslutets upsättjande, och sade, at
ju mindre antal, ju bättre voro det.
Frih. Ernest Creutz: Som H. Exc. behagat proponera
om Riksdags-Beslutet, och R. o. A. gifvit sit bifall dertill;
altså skulle jag hemställa R. o. A., om de behaga anmoda
Praesidenten Gref Bonde dertill.
Gref Bonde sade, at han voro af Secrete Utskåttet.
H. Exc. Hr Landtm.: Den som är i Secrete Utskåttet
kan bäst passa det efter thet som ther passerat.
I anledning häraf utnämdes Gref Gustaf Bonde och Hr
Erencrona til Beslutets upsättiande.
116 Maj 30. Om uteslutande af parternas skäl ur relationerna.
Hr Strokirck påminte om de målens företagande, som
redan i Ecclesiastiqve-Deputation äro utarbetade.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. lärer vähl pröfva med
de andre Stånden hvad som skall företagas.
Och såsom Bondeståndet påmint om sine Allmenne Besvär;
bad H. Exc., at Deputationerne, som hafva någre §§ deraf
hos sig, ville skynda dermed.
Frih. Rålamb bad, at man ock ville påminna de andre
Stånden om Krigs-Befälets Besvär.
Justitice-Deputations Betånckande af dm 13 Aprill 1121
öfver Svea Håf-Råts Memorial, berörande en kårtare method
och inrätning af relationerne uplästes; hvaruti Deputation utlåter
sig, at den håller före vara onödigt at skiählen på ömse
sidor skola utur skriftväxlingen i relation införas, för de orsaker
skull som af Svea Håf-Rätt anförde finnas, utan det
allenast vara nog at, sedan det omtvistade målet blefvit i rubriqven
infördt, documenterne efter sin ordning kort och tydeligen
til deras angelägnaste innehåld upföras, och inlagorne
allenast uptecknas, at ord ifrån ord så vähl som alt det öfriga
utur Acten läsas.
Hr Erencrona: Det som Justitiae-Deputation funnit böra
observeras i Haf-Rätterne, det beder jag må äfven skie uti
Justitiae-Revision, efter som at införa parternes skiähl är icke
allenast vidlyftigt utan ock onödigt, ty K. Maij:t och Deras
Exc:r reflectera aldrig på transumpter, utan deduction och
contradeduction läsas ord ifrån ord; derföre dristar jag mig at
säija, det större onödighet aldrig kunnat inventeras än den method
en som 1723 togs.
Såsom R. o. A. funno Justitiae-Deputations Betånckande
på goda skiähl grundat, så blef thet i alla delar bifallit, och
äfven godt funnit, at relationerne i Justitiae-Revision på lika
sätt inrättas, så at en likhet uti Justitiae-Revision och HåfRätterne
härutinnan vara måtte.
Sedermera uplästes Justitice-Deputations Betånckande af
den 6 Marti sidstledne öfver tvenne af Öfverste-Lieutenanten
Debesche ingifne Memorialer, uti hvilka han sig besvärar öfver
någon oförrät och lidande, som honom af Generalen Creutz
och Hr Ofverste-Lieutenant Bohrman skall vara tilfogad; yttrandes
Deputation sig, at den ey kan styrcka til at öpna de
vjd 1723 åhrs Riksdag förseglade Placerings-Deputations Acter
o ch handlingar, eller at någon underrättelse derutur må tagas,
Öfverstel. De Besches besvär öfver gen. Creutz m. m. 117
men hemställer Riksens Ständer, om icke af K. Maij:t begiäras
kunde, det en General-Krigs-Rätt måtte förordnas, som Hr
De Besches Besvär emot Generalen Creutz uptager, ransakar
och efter lag och process med dom afhielper. På samma sät
kunde det ock förfaras med det som Ofverste-Lieutenant Debesche
emot Ofverste-Lieutenant Lohrman anfördt, så vida
något sedan deras hemkomst utur fångenskapet dem imellan
föreluppit.
Så uplästes ock Generalen Creutz' Memorial af den 30
Aprill sidstledne i denna saken.
Hr De Besche: Hr Generalen Creutz anförer saken så,
som jag skulle pretendera, at Placerings-Deputations-Acterne
skola öpnas. Det har jag ey giordt, utan ber at mig må skie
justiee emot det at Generalen Creutz icke allenast omildt, utan
ock samvetslöst, ja icke allenast i Placerings-Deputation gifvit
mig an, utan ock hemma i sit huus, hvarest han kallade mig
uti et å part rum och med oanständiga ord angrep, som jag
bevijst in för Placerings-Commission. Och altså ber jag, at
det förhör som holts 1723 måtte få företagas och sedan dömmas
emellan mig och Generalen Creutz. Acten är i KrigsCollegio,
men icke i Placerings-Deputation. För rättvisan skull
ber jag, at General-Krigsrättens ransakning måtte företagas;
han har samvetslöst förfarit, i det at han gripit mig an till
ähra och välfärd och stört mig uti all olycka. Jag beder ännu
en gång, at en General-Krigsrätt må förordnas, som dömmer
oss emellan uppå den ransakningen som är hållen.
Frih. Wrede: Hr Debesche berättar, at han i PlaceringsCommission
blifvit illa handterad af Generalen Creutz. Det
är en sak, som ey lärer finnas bevis till. Sedan frågas, huru
Hr Generalen Creutz kan förplicktas at svara Hr Debesche, när
han på ed och samvete har såsom et vitne allenast utlåtit sig,
och lärer Hr Debesche ey så illa vara ther angifven, som han
påstår, emedan han fåt förbättring på caracteren och pension.
Hr De Besche: Härom är klart bevis i Krigsrättens
acter.
Frih. Wrede: General Creutz lärer ey contestera litem,
när han ey får tilträde til Placerings-Deputations acter.
Hr De Besche bad ock at honom måtte lemnäs reconvention
emot Ofverste-Lieutenant Lohrman, som honom äfven
angripit, säijandes sig hafva tiänt 40 åhl’ såsom en åhrlig karl,
118 Maj 30. De Besehes besvär mot Creutz o. öfverstel. Lohrman.
aldrig för interesse, utan för honeur; men nu har han at tacka
General Crmtz för sin olycka.
Tog afträde.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. hafva hördt JustitiasDeputations
Betänckande och General Creutz memorial; nu är
frågan, huru de anse detta.
En del af R. o. A. höllö före, at Justitise-Deputations
Betänckande kunde bifallas.
Hr Löwen: Det praajudicatet lärer blifva mycket svårt at,
när en Chelf säger sin mening på eed och samvete, han sedan
skall giöras derföre ansvarig.
Hr Didron: Jag tycker för min del, at Justitiaa-Deputations
relation är vähl författad, men låtom oss se oss vähl
öre, at vij ey giöra sådanne praajudicater.
Hr Fritzki: Saken är ju redan ransakad?
Hr Tisensten: Efter detta ey rörer Placerings-Deputation,
så menar jag, at Krigsrätt ey kan förnekas OfverstLieutenanten
De Betche.
Hr Edvard Plan: Man har ey cognoscerat någre specielle
måhl, utan som här kommer en man och begiär Krigsrätt,
så säger Deputation, at den tyckes ey kunna förnekas
honom; doch är General Creutz ey betagit at giöra alla exceptioner
in för Krigsrätten. Man har ey heller sagt hvad
Krigsrätten kan uptaga eller ey, utan Krigsrätten får taga op
och giöra med saken som den finner skiähligt. Men til at
lemna dem tilträde til Placerings-Deputations och Krigs-Commissions
acter, det har man hållit betänckeligit. Hafva de
elljest någre skiähl at anbringa, har man tyckt at hvar och
en af dem kunde lemnäs frihet at andraga samma för Krigsrätten.
H. Exc. Hr Landtm.: Altså blir frågan, om JustitireDeputations
Betänckande får bifall.
Härtil svarades ja.
Extractet af Protocollet hållit i Råd- Cammaren den 2 Maij
sidstledne uplästes, så vähl som Krigs-Collegii och Frih. Schwerine
Memorialer angående en Ingenieurs- och Exercitiemästares
hållande vid hans Regemente;
Och remitterades til Militie-Deputation.
Lagmännerne Hrr Franck och Blomfelt begiärte, at som
förleden Lögerdags resolverades angående Tings-Capparne för
Lagmännen uti Finland, at then nya inrätningen skulle först
Finska lagmansrätterna. Amiral Siöblads sak. Severins. 119
1728 taga sin begynnelse, men Lagmannen Lilliegren fåt den
förmånen at samma för honom 1727 skulle begynnas, det måtte
de nu få niuta lika rätt med honom.
Och resolverades, at det, som efter Justitie-Deputations
Betänckande til Lagmans-Rätternes underhållande i Finland
Lagmännen tillagdt är, icke mindre må taga sin begynnelse
detta innevarande åhr för Hrr Lagmännerne Flanck och Blomfelt
och dem til godo komma, än sådant Hr Lilliegren bevilljadt
är.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 1 Juni in pleno.
I H. Exc. Hr Landtnäs frånvaro förestälte Frih. Ernest
Creutz, om man icke nu måtte företaga Justitim-Deputations
Betänckande.
Och sorn detta blef bifallit;
så uplästes Riksens Ständers Justitice-Deputations berättelse,
angående Vice Ammiralen Baron Carl Siöblads förhållande
och förde conduite uti den inom Ledsund vid Flisseberg
den 27 Juli åhr 1720 emot de der då varande Ryske Galleijerne
förefalne siöaction.
Och hadde R. o. A. vid det slut, som Ammiralitets-Ofver-Rätten
i denna sak giordt medelst dess domb af den 24
September 1724, hvilken H. K. Maij:t efter det uti Råd-Cammaren
den 23 Marti 1726 håldne Protocollet befinnes hafva
låtit ställa uti execution, icke något at påminna.
I lika måtto uplästes Justitice-Deputations Betänckande af
den 19 Januari sidstledne öfver Handelsmannens uti Lybeck
Adde Severins igenom Joli. Lembke giorde ansökning at niuta
betalning för 192 Tunnor hvete, som Bårgmästare och Råd i
Carlscrona skolat utaf Skiepparen Adolph Scharf enbergs in
Decembri år 1718 inbrachte spannemåhlsladning hafva disponerat;
utlåtandes Deputation sig således, at som H. K. Maij:t
igenom resolution af den 9 Februari 1726 pröfvat skiähligt,
at ingen ändring kunde tillåtas uti Landshöfdingen von Otters
resolution af den 27 November 1721, hvarutom Adde Severins
påstådde rätt til lagligit utförande hos dommaren remitteras,
men K. Maij:t therjämte lemnat Adde Severin eller dess Fullmäcktig
frihet at besvära sig öfver Landshöfdingens resolution
120 Juni 1. Häradsh. Strokircks sak. Vexel- och sjörätts-mål.
uti Giöta Håf-Rätt, i fall han finner sig dertil befogad, på
hvilket sätt H. K. Maij:t i nåder lemnat bemälte Sewerin vägen
eller beneficiura instantiarum öppen, at han sin rätt och
talan således både andraga och slut derå afvachta kan; Så
håller Deputation för sin del före, det man härmed på intet
sätt sig befatta bör, aldenstund Sewerin ännu kan på åfvannämde
K. resolution och nåd til godo niuta, så framt han, som
åfvan sagdt är, dertil finner sig vara befogad.
Och som R. o. A. funno thetta Deputations Betänckande
vara på goda skiähl grundat, så blef thet af R. o. A. bifallit.
Sammaledes uplästes Justitice-Deputations Extractum Protocolli
af den 23 Januari sidstledne, angående de af Allmogen
ifrån Södra Möre, Stranda och Handbörds härader i Calmare
lahn svåra och ogrundade angifvelser öfver framledne Häradshöfdingen
Jolian von Strokirch, för hvilken H. Maij:t har i
nåder funnit rättvijst at anbefalla dess Giöta Håf-Rätt at
anse desse ofvannämde angifvare med det straff, som de enligt
lag och Förordningar giordt sig brotzlige til, såsom ock
at låta hos dem utsöka extraordinarie domarens bekostnad.
Men som R. o. A. ey voro ännu så stareke uppe, och det
är nödigt, at denne saken blifver öfver alt bekant, så blef
nu ey något häröfver resolverat.
Uplästes Justitice-Deputations Betänckande öfver en hos
H. K. Maij:t af Svea Håf-Rätt i underdånighet giord förfrågan,
om icke uti Växel- och Siöräts-saker halfparten af den tiden,
som i anledning af 1695 åhrs Rättegångs-process til fullfölljande
uti ordinarie lagvadde saker brukas, må tillåtas. Hvilket
Deputationen finner för sin dehl lända til mycken befordran
af alla Växel- och Siöräts-sakers skyndesamma afgörande,
hvarföre den dervid intet vidare har at påminna än at,
sedan den ena parten sine Besvär emot Rådstugu-Rättens utslag
uti Håf-Rätten ingifvit, och den andra sig deruppå förklarat,
parterne äfven måge til conference inkallas, och at, til
erhållande af en lika proces härutinnan öfver hela Riket, detta
med alla Håf-Rätter må communiceradt blifva.
Hvilket Betänckande vardt af R. o. A. i alla delar bifallit.
Afven uplästes Justitice-Deputations Betänckande öfver
K. Giöta Håf-Räts inkomne berättelse om de måhl, som sedan
förledne Riksdag til den sidsta Augusti nästledne åhr
blefvit dersammastädes förehafde och afgiorde.
Resolutioners extraderande och parters förfrågningar. 121
Och var dervid intet af R. o. A. at påminna, utan blef
fast mera K. Rätten berömd för dess flijt och arbetsamhet,
som K. Rätten vid dess Embetes sysslor låtit förspörja.
Så lät ock R. o. A. sig föredragas Justitice-Deputations
Betänckande, huruledes K. Maij:t och Riksens Collegier, Landshöfdingar
och Embetsmän sig förhålla skola vid dess(!) förfrågningar
på högre ort och resolutioners extraderande til enskylte
parter.
Frih. Ernest Creutz: I Landshöfdinge-Instruction blef
sidsta Riksdag inryckt, at parten ey kan få se Betänckandet,
utan relation allena. Det äro åtskillige saker, som ey voro
rådeligit at låta parterne vetta.
Hr Plan: Betänckandet talar allenast om Oeconomiaämåhl,
hvaruti privati concurrera, och rörer inga andra måhl.
Hr Fehman: Åtskillige som kommit in med sine suppliqver
hafva, sedan de fåt vetta at Konungen fordrat in någon
underrättelse i saken, straxt hegiärt communication af den inkomne
underrättelsen, men det har blefvit dem nekat, efter
Collegierne ey dömt eller resolverat, utan allenast svarat K. Maij:t
efter betalning; och hvad går det parten an?
Hr Plan: Angår det något parten, så bör han höras.
Detta sades ankomma på K. Maij:ts eller Collegiernes
ompröfvande, så at det ey blifver något jus partis.
Hr Fehman: Bara man gior en noga åtskilnad imellan
betänckande och förklaringar.
Hr von Hökerstedt mente, at denna Förordningen ey
voro nödig, emedan parterne altid höras af vederbörande Collegier
och Embetsmän, och hvar och en lärer vetta sin skyldighet.
Hr Plan: Detta är intet nytt, utan en påminnelse at det
må skie.
Hr Fehman: Om man har en Förordning och den blifver
öfverträdd, så är ju intet nödigt at giöra någon ny Förordning
om samma sak, utan hålla hand öfver den som förr giord är; ty
intet behöfver man befästa den förra Förordningen med en ny.
Vij drunkna liksom uti Förordningar.
Frih. Ernest Creutz förestälte R. o. A. detta vidare,
och huru en del höllö före at ey behöfdes giöra någon ny Förordning
härom.
Hr Plan: Någon speciel Förordning huru parter skola
höras vet jag icke vara utkommen, men at mångfaldige orätta
122 Juni 1. Landsh. Cronbergs sak. Två stånd emot två.
resolutioner falla ut, för det at parterne ey blifva hörde, det
vet man. I gemeen är vähl förordnat at de skola höras, men
ey specialis casus utsatt; och altså är detta icke någon ny
lag, utan en påminnelse af den förra.
H. Exc. Hr Landtm, upkom. Och sedan han inhämtat
hvad i denna saken blefvit discourerat, sade han at han vill
förnimma huru R. o. A. behaga, efter man hadde något betänckande
vid at bifalla Deputation, och andra måhl voro at
föredraga, om icke detta Justitise-Deputations Betänckande
kunde läggas på bordet, så at hvar och en måtte få bättre
informera sig therom til en annan gång, och andra saker nu
företagas.
Såsom vid thetta Justitise-Deputations Betänckande var
et och annat at påminna, så blef thenna saken denna gången
upskuten.
Therefter uplästes Memorialet som upsatt var til K. Maij:t
angående General-Lieutenant Cronberg och Magistraten i Upsala.
Och påminte Hr General-Lieutenanten thervid, at R. o. A.
bevilljat honom expenser.
Men H. Exc. Hr Landtm, underrättade Hr GeneralLieutenanten,
at memorialet voro upsatt efter pluraliteten och
resolution af de tre Ståndens tagit.
Frih. Cronberg sade, at han häldre önskade, det saken
måtte gå til Håf-Rätten.
R. o. A. funno likvähl skiähligt, at memorialet borde gå
up til K. Maij:t såsom thet upsatt var.
Sedan anmälte H. Exc. Hr Landtm., at et underdånigt
memorial voro upsatt i Expeditions-Deputation til K. Maij:t
angående Nyslåts lähn;
Som R. o. A. ey holt nödigt at låta upläsa, utan blef thet
af H. Exc. Hr Landtm, straxt underskrifvit.
Vidare anmälte H. Exc., at uti den saken, som rörer Major
Schultz och Ryttmästare Löwen, hade Stånden gåt in partes
och tvenne på hvardera sidan.
Hr Didron mente, at i så beskaffad sak borde man, såsom
uti et criminale, föllja den lindrigaste meningen.
Frih. Otto Strömfelt: Sidsta Riksdagen blef förordnat,
at när två Stånd voro emot de andre tvenne, skulle saken hemställas
K. Maij:t, men nu tyckes at den lindrigaste meningen
bör giälla.
Lotterier. Konventikelplakatet och Presteståndet. 123
Det blef godt funnit, at saken hemskiutes til K. Maij:t
uti bevekelige termer, som kunna nästan hafva samma värckan
som det förriga.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. behagade påminna sig,
at för en tid sedan var et project framme til et lotterie, som
för mycket nyttigt för Riket ansågs, som det ock i sig sielft
är. Nu hafva de andre Stånden tyckt, at samma förslag som
inkommit må gå til Secrete Utskåttet, och altså frågas, huru
R. o. A. behaga härmed giöra.
R. o. A. förklarade sig äfven thermed nögde, och fants
jämvähl godt, at Hr Rosenmöllers förslag til et annat låtterie
får gå samma vägen.
H. Exc. Hr Landtm, hemstälte R. o. A., om icke Justitim-Deputations
Betänckande angående K. Maij:ts Förbud
emot olåflige sammankomster måtte få upläsas, och sade, at
R. o. A. lärer finna den saken af största vicht och förtiäna
attention.
R. o. A. samtyckte dertil, at berörde Betänckande nu
måtte företagas.
I anledning tberaf uplästes Justities-Deputations Betänkande
angående K. Maiflts Placat och Förbud af den 12 Januari
1726 om olåflige sammankomster, hvaruti Deputationen
yttrar sig, at som högst nödigt finnes, at benämde 1726 åhrs
placat om olåflige sammankomster behöfver en så tydelig förklaring,
at både undersåtarne i gemeen kunna det utan hinder
i deras Christendom efterlefva, och domare med embetesoch
samvetstrygghet derefter döma; Altså har Justitim-Deputation
upsat et utkast til en förklaring, hvaruti, til föllje af
hvad som ofvanföre är anfördt, sielfsvåld och oskick förbiudes
och med alfvarsamt straff belägges, men det som Gud befalt
icke hindras, utan befrämjas, allenast at med försichtige mått
och skranckor, så mycket som möijeligit vara kan, alt missbruk
och oordning derifrån utestängias.
Afven-uplästes den projecterade förklaringen, så ock PrästeStåndets
Extractum Protocolli af den 25 Aprill sidstledne och
berörde Stånds theruti åberopade Memorial, uti hvilka PrästeStåndet
aldeles afråda samma förklaring.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte, at Secrete Utskåttet begiärt
anslag til i morgon före middagen. Behaga R. o. A.
samtycka dertill?
Svarades ja.
124 Juni 1. Prestdep. om kyrkogods. Walokers yttrande om konvent.
Vid detta tilfället kom ifrån Pr åste-Ståndet en Deputation,
för hvilken Biskoppen Cameen förde ordet sålunda, prmmisso
titulo: Prästeståndet anmäler thess ödmiuka respect och låter
therjämte i lika ödmiukhet insinuera sine påminnelser emot
thet förslag, som Oeconomie- och Commercie-Deputation ingifvit
til de publiqve räkenskapernes förkårtande, med begiäran
at thet måtte få upläsas.
Therpå upläste Magister Arnell thet Hög- och Ährevyrdige
Pråste-Ståndets Extractum Protocolli af den 27 Maij
1727, at Praebende-, Kyrkio-, Hospitals-, Präste- och Biskopshemman
icke måtte upföras i Cronones Jordebok under Crono,
utan under en general titul af Kyrkjogods och hemman.
H. Exc. Hr Landtm, sade, at R. o. A. lära taga detta
i et moget öfvervägande och lemna Prästeståndet sin utlåtelse,
och bad dem för öfrigit hälsa sit Stånd.
Härmed afträdde Präste-Ståndets Deputerade.
Sedan sade H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. lära hördt
upläsas Prästeståndets skrift, men det lärer ey blifva tid at
taga den saken nu före.
Frih. Otto Strömfelt: Den saken är anhängig i Oeconomie-Deputation.
Om Prästeståndets påminnelse sändes dit,
lärer Deputation se til huru vida herde titulen kan ökas till.
R. o. A. acktade nödigt at remittera samma til Oeconomiae-
och Commercie-Deputation, som har at öfverse inrätningen
af Cronones räkenskaper.
Tberefter continuerades med then förra saken, och bad
H. Exc. Hr Landtm. R. o. A. öfverlägga hos sig, om icke
första frågan lärer blifva, om placatet, som H. Maij:t emot
olåflige sammankomster utgifvit, skall stå.
Frih. Rålamb: Efter detta är en angelägen sak, så tyckes
Betänckandet böra ligga til nästa plenum eller i dag 8
dagar til på bordet.
Hr Lilliestierna: Jag menar att ingen tid lärer vidare
behöfvas til at betäncka sig på, ty sammankomsterne lära
hafva vijst huru de äro farlige, och saken är klar, om man
går til Konung Gustaf den förstes tijd och ser efter hvad
oväsende Kniper Dölling giorde. Min mening är altså, at vij
böra blifva vid K. Maij:ts Placat.
Hr von Walcker: Alt tilhopa synes så mycket mer
syfta på mig, som jag med mit huusfålck och andra i några
åhr hållit sådanne, Gud skie låf, upbyggelige sammankomster.
Förslag till förklaring öfver Konventikelplakatet. 125
Och jag håppas, at ingen skall läggia sig emot det, som Justitiae-Deputation
så vähl utarbetat och tagit så härliga prsecautioner
uti. Gud gifve, at Placatet måtte blifva så ändrat,
som Deputation gifvit vid handen.
Frih. Rålamb: Om R. o. A. simplement säger, at Placatet
skall stå, så kan det skie. Men skall det ändras, behöfves
tijd til hetänckande.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag har med flit så anmält
ährendet, att frågan skulle blifva, om Placatet skall stå. Blifver
man vid Placatet, så äro vij snart skilgde åt, elliest måste
hvar § ventileras.
Hr Plan: I Justitise-Deputation är utarbetat et extract
af de memorialer som inkommit, hvarom här kårteligen är indragit,
ty man har ment, at Justitim-Deputations Betänckande
här ey skulle vinna någon contradiction. Men elljest ser man
gierna, at samma extract utur de inkomne memorialen, hvarpå
detta grundar sig, må blifva upläst, så at hvar och en må
hafva fulkomlig underrättelse om saken.
H. Exc. Hr Landtm.: Hr Assessor Plan gier mig anledning
at giöra den frågan, om här skall mera läsas up.
Härtill ropades ney.
Frih. Wrede: Som ingen ting är angelägnare än denne
saken, så beder jag, at detta Betänckandet må få ligga på
bordet, och at Justitiae-Deputations extract må få hämtas hijt,
på det man må se, hvad anledning Justitiae-Deputation har
haft at gå ifrån Placatet.
Hr von Hökerstedt: Hvad anbelangar den proposition,
at Betänckandet skall ligga på bordet, så kan ingen vara deremot.
Jag har ock vähl inhämtat hvarpå Justitiae-Deputations
observation går ut, men vij hafva hördt af Prästeståndet, hvad
skadelige conseqvencer och irringar häraf är at befara, och
det står hos Gud, om hand deröfver hållas kan, i fall vij limitera
Placatet; altså kan jag ey annat än styrckia til Placatets
bibehållande i sin vigeur. Doch, efter det är enligit
med Riksdagsordningen, at Betänckandet får ligga på bordet,
samtycker jag gierna.
H. Exc. Hr L andtm.: Här frågas, om Betänckandet skall
ligga på bordet, efter Riksdagsordningen är klar i detta fallet.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Hr Öfverste Rålamb mente, at
det skulle til nästa plenum ligga på bordet och då företagas.
126 Juni 1. Bordläggning af frågan om Konventikelplakafet.
Det begiärtes, at det skulle ligga til i dag 8 dagar på
bordet och då företagas.
H. Exc. Hr Landtm.: Skier det i öfvermårgon, så har
man detta i friskt minne, men dröijer man längre, så måste
alt läsas up igen. Kan det i öfvermårgon företagas?
Frih. Wrede: Det är et samvetsmåhl, derföre kan det
ligga 8 dagar.
Hr Celsing var af samma mening.
Hr von Hökerstedt: Om alla skola befatta sig thermed
at lära, så är det betänckeligit. Läroembetet är en särskilt
syssla.
H. Exc. Hr Landtm.: Saken blir intet i dag afgiord,
derföre är fåfängt at gå in uti meritis, utan nu frågas, huru
länge Betänckandet skall ligga här på bordet. En del begiära
til i dag 8 dagar, men då måste alt det, som i dag är upläst,
åter igen upläsas, och R. o. A. komma prsecise kl. 7 up. Skall
det blifva dervid?
Svarades ja.
Hr Didron: Sidsta plenum var Bondeståndet här och
påminte om Riksdagens slut. Derföre vore bäst, at vij om
öfvermårgon giorde slut på denna saken, sorn vij nu haft före.
H. Exc. Hr Landtm.: Lika godt hvad dag vij taga, men
det kan botas thermed at intet annat upläses, än det sorn nu
upläst är, och at inga nya memorialer komma in.
R. o. A. resolverade, at Justitiae-Deputations Betänckande
med de upläste documenterne läggas på bordet för den som
vill läsa dem til i dag 8 dagar och at saken då skall företagas,
men inga nya memorialer tagas emot. Doch får hvar
och en säija sin mening, men hvar och en lärer få säija sin
mening, som iian vill svara för Gud, och sämjer R. o. A. ey,
så skrides til votering.
Hr Leijonmarck: Den som ey kan tala, skall han ey
få skrifteligen gifva in sin mening?
Svarades, at han kan lägga in skrifteligen til protocollet.
Justitiae-Deputations Betänckande af den 4 Maij uplästes,
angående aflinge-egendoms testementerande ifrån efterlemnade
barn eller barnabarn, så ock inventariers uprättande.
Och fick 1 § bifall.
Vid den 2 § påminte Frih. Otto Strömfelt, at åtskil
nad
imellan fast och löst giöras bör, och holt före, at inven
-
Aflingeegendoms testamenterande. Paulins tullbalans. 127
tarium ey kan upgifvas öfver det lösa, utan allenast öfver det
fasta.
Icke desto mindre fick Deputations Betänckande i denne
2 § bifall.
Vid 3 § påmintes det, at det skulle vara för svårt, om man
ey skulle få disponera imellan sine barn om aflinget.
R. o. A. resolverade, at det härutinnan bör förblifva vid
1686 ahrs testaments-ordning.
Vid 4 § resolverades, at den nya af Lag-Commission projecterade
Erfdabalken skall til nästa session tagas up på Riddarhuset.
Sedan befaltes, at anslag til i dag 8 dagar kl. 7 precise
giöras skall, och bad H. Exc. Hr Landtm., at R. o. A.
villja uhrsäckta, om H. Exc. icke kan straxt komma up.
Thermed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 3 Juni in pleno.
Uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänkande
af den 10 Marti sidstledne angående afledne Siö-Tulnärens
i Giötheborg Erich Paulins balance, yttrandes sig Deputationen
således, at vidkommande den innestående löningsfordran,
som enkian efter sin man skall hafva hos K. Maij:t
och Cronan, den hon nu söker få på balancen afskrifva, så
kan Deputation, likmätigt dess i dag afgifne generale Betänkande
om upburne halfva löner, icke finna obilligt, at den
samma må henne jämvähi godtgiöras, enär deröfver först i
K. Cammar-Collegio blifvit liqviderat. Men angående de utom
stat och ordres upförde 20 Dal. sint til skrifmaterialier vid
redogiörandet för Byggnings-Skrifvare-tiänsten i Giötheborg och
Elfsborgs fästningar; så skulle Deputation, emedan sådant
skiedt utom ordres och stat, för sin del hålla betänckeligit at
dertil styrcka, så framt icke deremot kommo i consideration,
at hon mist all sin egendomb genom vådelden, och hennes
tilstånd efter ens och annans intygande skall vara så uselt
och fattigt, at hon dessutan icke skall kunna förmå betalat.
Och beträffande enkans anhållande om den öfverblifvande balancerestens
afskrifvande emot någon liqvid Cronofordran, så
ehuru vähl det mycket betänckeligit är, at de, som hafva Cronans
rena upbörd om händer, skola få betala sine balancer
128 Juni 3. Besl. oin landsbetjenternas löner. Glasbruken i riket.
med Cronofordringar, hvilket vore et farligit praejudicatum;
doch likvähl, som förbemält är, denne enkjas tilstånd så utblåttat
och uselt skall vara, at hos henne ingen annan tilgång
til denne balancens ståppande vara skall; Fördenskul ser Deputationen
ingen annan utväg, huru berörde rest skall kunna
betalas, med mindre henne som en nåd kunde vederfaras att
få kårta den samma emot liqvide Cronofordringar.
Thetta Betänckandet blef af R. o. A. så vida bifallit, at
enkan, i anseende til den vådeld henne öfvergåt och hennes
usla tilstånd, må få afskrifning för det, som hon begiärt för
sin mans innestående lön, och afförde skrifmaterialier få kårta
på balancen; men at man icke måtte emot 1686 åhrs Förordning
giöra något praejudicatum, och Upbördsmän få rescontrera
på sine balancer theras fordringar, helst sådanne som
the af andre sig tilhandlat, håller R. o. A. för bäst vara, at
det öfriga af balancen henne må eftergifvas.
Sedan föredrogs R. o. A. Oeconomie- och CommercieDeputations
Betänckande af den 10 Marti, anbelangande de af
Landsbetiänterne under krigstiden upburne halfva löner.
Och blef Deputationens Betänckande bifallit, det sådanne
balancerade halfva löner måge komma til afskrifning, hvarigenom
jämbvähl vidlyftighet i räkenskaperne förekommes.
Frih. Palmqvist: De böra så mycket mera få detta, som
Betiänterne i krigstiden haft dubbelt arbete.
I lika måtto uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande, angående de här i Riket uprättade glasbruken.
En del af R. o. A. höllö före, at taxa borde sättias, eller
et vist pris på glasen, men andre mente, at på deras vahror
ey kunde sättjas någon taxa, utan af H. Maij:t begiäras, at
Conimercie-Collegium må sökia at uprätta glasbruk på laglige
orter, der skog är, och tilse at goda glas giöras.
Hr Joli. Palmfelt: I Skåne brännes up mera ved än
glasen äro värde.
Hr Grundelstierna: Här behöfves tvepne glasbruk, ty
et sorn gåt ut är man nu i värcket begrepen at uprätta, hvarigenom
bättre pris blifver på glas.
R. o. A. biföllo detta Betänckandet; doch har ConimercieCollegium
deröfver inseende, at glasen til god- och finheten
blifva försvarlige, och at priset ey måtte stegras, äfven som
det ock äger tilse, at flere glasbruk måge å sådanne orter,
Bränvinsbränningen. Borgaredep. om paskill mot Horn. 129
hvarest ymnog skog och andre goda tilfällen dertil äro, blifva
uprättade, hvarigenom både qvantiteten af glas och billigare
pris erhållas kan.
Hr Albin Grundelstierna mente, at i resolution inryckas
kunde, at här i Stockholm äfven kommer at blifva
utom det redan inrättade ännu et glasbruk.
Men som härom ey finnes något omrördt uti Deputations
Betänckande, så ville R. o. A. ey utlåta sig häröfver.
Uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänkande
angående det för myckna Brännevijnsbrånneriets förekommande
och onödige brukande, hvaruti Deputationen underställer
Riksens Ständer, om icke det öfverflödiga brännevinsbrännande,
som här i Riket både i städerne och på landet
föröfvas, bör hämmas, til besparande af den myckna spannemåhl
som åhrligen onödigtvijs förtäres hela landet och särdeles
de fattige til alt för stor olägenhet, medelst hvilket, spannemåhlen
til en obeskrifvelig dyrhet stegras, at de den intet
mächta lösa eller sig förskaffa, och om icke fördenskul til förekommande
häraf en allmen Förordning utfärdas kunde efter
den anledning som Deputation dertill gifver.
Hr von Hökerstedt: Den tiden, när kornet giäller mer
än rågen, får rågen brännas.
H. Ex c. Hr Landtm, kom nu up, och sedan H. Exc. blifvit
berättat, at Oeconomie-Deputations Betänckande angående
Brännevinsbrännerierne blifvit upläst;
frågade H. Exc., huru R. o. A. behaga giöra dermed och
om det nu skall afgiöras, då det måste punctevijs åter upläsas,
elljest lägges det på bordet, at hvar och en kan närmare informera
sig derom.
R. o. A. begiärte, at det nu skulle afgiöras;
och uplästes således å nyo; men som en Deputation lät
anmäla sig ifrån Bårgareståndet, blef denna saken ey afsluten.
Deputation ifrån Bårgare-Ståndet kom in och Secreteraren
Salan förde ordet, säijandes: Bårgareståndet låter anmäla sin
hörsamma helsning och har låtit sig med hiertans bedröfvelse
föreläsas det memorial, som inkommit ifrån Secrete Utskåttet,
angående de smädeskrifter, som en calomnieux menniskia upsatt
emot H. Exc. Hr Landtm., och har Bårgareståndet sökt
at giöra H. Exc. all justiee, samt icke allenast utsatt straffet
för en sådan pasqvillant, utan ock låfvat den som kan finna
igen uphofsmannen 2,000 Dal. sint.
Adelns Protokoll, 1727 II. 9
130 Juni 3. Om paskillen mot Horn. Horn vill aflägsna sig.
H. Ex c. Hr Landtm.: R. o. A. tackar det Låfl. Bårgareståndet,
som behagat gifva dem sin mening tiikiänna. Jag
har mit förtroende til Riksens Ständer, at de giöra häruti,
som de finna justicen och min oskuld kräfja.
Hr Sal an: Bårgareståndet är försäkrat om Eders Exc:s
Riket giorde trogne tiänster, och at et sådant misstroende aldrig
kan falla uppå Eders Exc.
Deputation afträdde.
Sedan sade H. Exc. Hr Landtm.: Det gior mig ondt,
at Bårgareståndet förekommit mig. Men jag hadde redan anmält
det ährendet, om jag ey väntat derpå at R. o. A. skulle
blifva starckare. Här är ett memorial ifrån Secrete Utskåttet,
kan skie R. o. A. behaga låta läsa up det. Jag måste bedia at
jag får taga mit afträde, emedan det rörer mig. R. o. A. lärer
få se en ogudacktig process, och huru samvetslöst folck söka
at svärta mig. Jag tror intet at på någre seculer i Historien
lärer finnas sådant exempel. Förser mig näst Gud till R. o. Arns
bekanta rättvisa och håppas, at de unna mig sin protection
och beskydd.
Therpå ville H. Exc. gå ut.
Men R. o. A. tyckte, at det ey behöfdes, och bådo H. Exc.
blifva qvar.
H. Exc. Hr Landtm.: Om jag går ut, så är vähl processen
renare, at hvar och en får friare sälja sin mening.
Hr Didron: På sådant sätt kunde någon elaksinnad skillja
oss vid Eders Exc., therföre håller jag före att Eders Exc.
blifver qvar.
R o. A. begiärte, at H. Exc. måtte blifva qvar.
H. Exc. bad förthenskul, at det måtte föras til protocollet,
at det är af pur lydna och egard för R. o. A. at jag
blifver qvar, och önskade at ingen måtte utstå sådanne frestelser,
som han måst giöra.
Hr Didron: Det skola vij alla ährkiänna och berömma.
Secrete Utskåttets Memorial af den 29 Maij uplästes, hvarutinnan
Secrete Utskåttet gifver vid handen, huru som II. K. Maij:t
til Secrete Utskåttets förordnande i nåder behagat remittera,
huru med the smädeskrifter förhållas skall, hvilka af en ogudacktig
och ähreförgiäten menniskia blifvit upsatte samt på et
ganska arglistigt sätt på många orter här uti Riket kringsprida
at dymedelst hos nationen enkannerligen svärta Hr Riksrådet,
Prsesidenten och nu varande Landtmarskalk*3!! Grefve Arwid
Sekrete utskottets mern. om paskillen mot Horn. 131
Horn samt hans actioner och förde conduite vid desse tider
beskymfa och illa utföra; Hvilket måhl Secrete Utskåttet
både för andre emellankomne angelägne ährenders skull, och i
förmodan at auctorn til samma lögneskrift och pasqvill imedlertid
måtte kunna ärtappas, tijd efter annan upskutit, men
ändteligen denna saken sig företagit. Och sedan Secrete Utskåttet
omständeligen berättat alla de händelser, som vid detta
pasqvillets utspridande skiedt, hållandes före at med samma
smädeskrifter så mycket eftertryckeligare bör förfaras, som de
icke allenast röra en Riksens Råd til dess heder och ähra,
hvilken om detta Rikets sanskyldiga bästa och interesse altid
sig högst utlagdt och vårdat samt på alt sätt deraf giordt sig
vähllörtiänt, utan ock så för det de under en allmän påstående
Riksdag på et ganska malitieuxt sätt äro utgifne och kringspridde,
til at dymedelst, om möijeligit varit, förföra månge
enfaldige och om närvarande tiders conjuncturer okunnige sinnen,
stickta oenighet sielfva Ständerne emellan samt under
aldeles ogrundade, doch specieuse och arglistigt updicktade
prastexter och beskylningar intryckia hos Ständerne et stort
misstroende till Hr Riksrådet och Landtmarskalken Gref Horn,
pa det dess patriotiske intention, vählgrundade råd och redelige
samt oförtrutne opförande vid närvarande tiders skick icke
skulle vinna någon framgång, hvarvid i synnerhet märckvärdigt
är, det detta fördömelige förehafvande synes vara concerterat
at hindra och aldeles afbryta det då under händer varande
Accessionsvärcket samt bringa dem, som det samma biträdt,
uti vidriga omdömmen så hos nationen som hela verlden, förutan
flere gudlöse påfund, hvilka på et malitieuxt sätt röra
crönte hufvuden, etz; altså underställes Riksens Ständers vidare
godtfinnande, om icke til förekommande af sådanne skadelige
och förderfvelige stämplingar alla desse smädeskrifter,
likmätigt 1665 åhrs Placat angående pasqviller, böra af bödelen
vid kåken här uti staden förbrännas, dem til en publiqve skymf
och nesa, som desse antingen sielfve dichtat och upsatt eller
varit uti råd dem at divulgera och utsprida; vid hvilket tillfälle
igenom en offentelig publication kunde antydas, at de,
som dylike smädeskrifter hafva fåt om händer, skola til föllje
at högstberörde Placat dem genast antingen sielfva supprimera,
nedtysta och utur vägen skaffa, eller också Magistraten å den
orten, der de boendes och vistandes äro, tilställa med berättelse,
huruledes the til samma skrift komne voro, så kiärt dem
132 Juni 3. Beslut ang. smädeskrifterna mot Horn.
är i vidrig händelse at undvika det straff, som högstberörde
Förordning innehåller och förmår: då ock tillika en viss summa
penningar uti publicationen måtte utsättias för den, som sielfva
uphofsmannen til desse smädeskrifter kan uptäckia och framskaffa.
H. Ex c. Hr Landtm, bad, at han, så länge R. o. A.
deliberera härom, må få taga afträde.
Men R. o. A. sade, at här ingen deliberation voro nödig,
efter man snart kunde svara härpå.
H. Exc. Hr Landtm.: Det skickar sig icke, at jag
gior proposition härom.
Frih. Ernest Creutz hemstälte förthenskul R. o. A.,
huru lättfärdigt sådanne smädeskrifter om en så patriotisk och
nitisk herre blifvit utspridde, och sade at han håppas, det
H. Exc. lärer undantaga alla redeliga, samt hemstälte R. o. A:ns
bepröfvande, om icke det bör blifva vid Secrete Utskåttets
betänckande.
R. o. A. biföllo thetta enhälligt, och at en Deputation
går til de andre Stånden och betygar sin sårgfällighet härom.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag tackar R. o. A. allerhörsammast,
som tager mig i beskydd. Om jag giordt sådant,
som jag i smädeskrifterne beskylles före, voro jag värd at
sättias i dårhuset. Ja om jag giort et enda sådant steg, voro
jag värd at undergå det hårdaste straff. Men jag tackar Gud
derföre, at sådant aldrig kommit i mina tanckar, och tackar
R. o. A., som tager mig i beskydd. Det voro långt mera
H. Exc. utstått. Secrete Utskåttet lärer vetta, at jag intet
annat drifvit, än det som länder til Fäderneslandets bästa.
Vill någon komma fram och visa annat, finnes vähl bevijs at
möta sådant med.
Sedan påmintes af R. o. A., at prsemium måtte sättas för
den, som yppar detta och kan gifva an uphofsmannen, och
höllö en del af R. o. A. före, at 1,000 Ducater skulle sättias
til prsemium.
Hvilket fick bifall.
Hr De la Wall och någre flere mente, at de penningarne
kunde tagas af Riddarhuusmedlen.
Frih. Bror Rålamb holt före, at Secrete Utskåttet bordt
gå något längre, och hemstälte R. o. A., om icke smädeskrifterne
skola brännas up på alla orter, der de funnits.
R. o. A. funno skiähligt at så skie bör.
Horn tackar Adeln för skydd. Prestdep. 133
Hr Brovald: I fall någon voro interesserad i thenna
gierningen och kommer och gifver an samma, så borde ban få
pardon och få det utsatte prsemium.
Frih. Ernest Creutz: Här påminnes ock, at den som
först gifver an uphofsmannen skall vara frij och få protection,
fast än han voro interesserad i complotten. Men kommer han,
sedan gierningen blifvit rögd, så är han ey frij.
R. o. A. biföllo thenne Frih. Creutzes proposition.
H. Exc. Hr Landtm.: Här äro åtskillige, som mena, at
Riddarhuset å part skulle sättia 1,000 Ducaters prsemium. Men
det är fullan bäst, at man gior et med de andre Stånden.
Och sedan, som jag har den ähran at vara Directeur vid Riddarhuset,
så måste jag säija, at tilståndet här vid Riddarhuset
intet är sådant, at det tål en sådan utgift.
Thetta blef af R. o. A. bifallit.
Och fick Landshöfdingen Creutz i commission at sättia
härom skrifteligen up det som de andre Stånden föredragas
skulle, efter han ock uppå R. o. Arns anmodan kommer at
föra ordet för Deputation, som i denna saken går til de andre
Stånden.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. behagade påminna sig,
at i begynnelsen af Riksdagen, när Ständerne förordnat sine
Deputationer, så har man här föredragit visse §§ utur Secrete
Proposition, som hörde til de Deputationerne, som Stånden in
plenis förordnat. Nu som man vill hafva slut på Riksdagen
och arbeta på svaret til Secrete Proposition, så begiär Secrete
Utskåttet, at Stånden ville anmoda Deputationerne at afgiöra
de §§:ne ju förr ju heldre, at Deputationerne med sine Betänkande
deröfver inkomma måtte och svaret på proposition kunna
derefter upsättjas.
Ifrån Präste-Ståndet anmältes en Deputation.
H. Exc. Hr Landtm, frågade om icke, i fall de komma
i samma ährende som här varit, han får säija dem at det
varit äfven här före, och at R. o. A. lärer lemna Prästeståndet
sit svar.
Präste-Ståndets Deputation kom in, och förde Biskoppen
Bentzelius ordet sålunda: Högvälborne Hr Grefve, K. Maij:ts
och Sveriges Rikes Råd och Landtmarskalck, Hög- och Välborne
Hrr samtelige Sveriges Rikes Höglåfl. Ridderskap och
Adel. Prästeståndet låter förmäla sin hörsamma tiänst och
tilgifvenhet och har befalt oss berätta, at det memorial, som
134 Juni 3. Beslut ang. smädeskrifterna mot Horn.
Secrete IJtskåttet i går låtit tilställa Ståndet, har i dag blefvit
upläsit, deraf Prästeståndet förstådt på hvad för et svårt
och anstöteligit sätt som H. Exc. har blefvit angripen til sin
heder och sit höga namn igenom et ähreskiändeligit pasqvill.
Och som vij hafva en horreur för det som rörer ens heder och
ähra, mycket mera det som rörer Deras Excellencer, besynnerligen
en så förtiänt herre af Riket som EL Exc. är, så har
Prästeståndet befalt oss säija, at det önskar at en sådan ähreförgiäten
menniskia må blifva uptäckt, och består gierna 2,000
Dal. smt för den som yppar banemannen, äfven som det och
bifaller Secrete Utskåttet, at med smädeskrifterne må förfaras
som uti memorialet uttryckt är. För öfrigit recommendera vij
oss i R. o. Arns benägna åtanka.
H. Exc. Hr Landtm, besvarade dem och sade, at R. o. A.
haft den saken före och lärer med en Deputation låta vetta
sina tanckar. Elljest tackade H. Exc. Prästerskapet, som
velat taga H. Exc. i beskydd, med mera.
Prästeståndets Deputerade afträdde.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. lärer vähl hafva hördt,
hvad Deputation androg. Nu vill jag giöra den förestälning,
at som de två Stånden utlåtit sig til 2,000 Dal. smt, om icke
det kunde blifva dervid, ty authoren slipper intet med 2,000
Dal., utan får vähl gifva ut mera, om han skal få den at tiga,
som har någon kundskap af hans onda giärning.
Hr Didron: Efter H. Exc. är en ledamot af vårt Stånd,
så tycka vij at vij böra öka summan såsom sagt är.
Hr Boneauschiöld mente, at R. o. A. kunde conformera
sig med de andre Stånden och at II. Exc. lika fult låto
det sig behaga, helst H. Exc. hadde sedt R. o. A:ns goda
hiertelag.
H. Exc. Hr Landtm, proponerade, om icke det kunde
blifva vid 2,000 Dal., och sade at det voro honom nog den
benägenheten, som R. o. A. velat visa honom, och at sådant
finnes i R. o. Arns protocoll.
Ändteligen fants godt, at til de andre Stånden skulle sä
jas,
at R. o. A. varit betänckte på 1,000 Ducater; men til at
conformera sig med de andre Stånden, hafva de velat låta
blifva vid 2,000 Dal. smt.
Sedan justerades Extractum Protocolli af den 30 Maij,
som skulle gå til de andre Stånden;
Och vardt bifallit.
Bondedep. om besvär, smädeskrifterna m. m. 135
Ifrån Bonde-Ståndet kom en Deputation, för hvilken Undertalemannen
förde ordet sålunda: Bondeståndet aflägger
sin ödmiuka hälsning, och häfver Bondeståndet med hiertans
ängslan afhördt Secrete Utskåttets bref och förestälning angående
en svår försmädelig skrift som utkommit i landet, som
gior oss mycket ondt, aldenstund vij finna den röra Eders
Exc. Bondeståndet har aldeles bifallit Secrete Utskåttets förestälning.
Och för öfrigit beder Bondeståndet, at R. o. A.
ville taga den saken angående skiutzen til Loka kiälla i consideration,
och at våre Allmänne Besvär måtte blifva företagne,
såsom ock Justitiae-Deputations Betänckande angående Kyrkioherdevahlet
vid Nora försambling i Yessmanland.
H. Exc. Hr Landtm, besvarade dem och sade i synnerhet,
at hvad skiutzen til Loka kiälla angår, så lärer Bondeståndet
intet begripit den saken.
Deputation afträdde.
H. Exc. Hr Landtm.: Bondeståndet utlät sig på samma
sätt som Präste- och Bårgare-Stånden. Sedan talte de om
skiutzen til Loka kiälla, och jag svarade, at de ey begripit
den saken rätt, och at den ey graverade Bondeståndet som de
tyckt. Sedan nämde de och om et Kyrkjoherdevahl, och först
om Besvären.
Frih. Ernest Creutz kom up och justerade det han upsatt
til the andre Stånden angående pasqvillet.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag har så förstådt det, at de
skrifter som finnes annorstädes skola upgifvas och der brännas
up der de finnas; äfven at R. o. A. bifallit de andre Stånden,
at praemium blir allenast 2,000 Dal., ehuru R. o. A. tyckt at
1,000 Ducater kunnat utfästas.
Svarades ja.
Sedan fants godt, at någre exemplar och couverterne samt
alla sigillerne skulle förvaras. Afven at dess namn, som gifver
an uphofsmannen, skall förtigas, allenast han gifver sådanne
omständigheter tilkiänna, at den skyldige kan öfvertygas.
Therpå blef Förestälningen til the andre Stånden så inrättad
som fölljer: R. o. A. hafva med besynnerligit sinnets
rörelse och missnöije måst af Riksens Ständers Secrete Utskåts
upläsne memorial förnimma, huru som en eller flere ähreförgiätne
menniskior mångfaldige, doch af enahanda innehåld
upsatte smädeskrifter öfver H. Exc. Riksrådet och Prsesidenten
samt vår nu varande Landtmarskalck Högvälborne Hr Grefve
136 Juni 3. Protokollsutdrag om smädeskrifterna mot Horn.
Arwid Horn hafva kring Riket utspridt, hvarigenom H. Exc.
uppå et högst eftertänckeligit och lastbart sätt oskyldigt angripes,
och sökes at fördunkla H. Exc:s ey mindre utrikes än
uti vårt k. fädernesland öfver alt bekante nijt och oförfalskade
sårgfällighet för vår allernådigste Konungs och Fäderneslands
sammanbundne och sanskyldige välfärd och bästa. Och ehuru
vähl R. o. A. för sin del intet högre önskar, än at en sådan
lättfärdig och af ähra och dygd förgiäten menniskia kunde stå
nu genast at ertappas, på det den samma under påstående
Riksdag kunde sin lastbara förbrytelse få omgiälla; likvähl i
fall sådant ey stodo at erhålla, så är R. o. A. af den tancka
at aldeles bifalla Secrete Utskåttets mening, doch så at alla
öfrige exemplar af desse pasqviller, som i orterne kunna finnas,
skola uppå hvar sin ort der de finnas äfven af bödelen
uppå kåken förbrände blifva, på det skymfen och vanähran
må för uphofsmannen blifva så mycket större och mera kundbar.
2:o Ehuruvähl R. o. A. varit betänckt på, at et prtemium
af 1,000 Specie Ducater utsättias måtte, hvarigenom
sanningen så mycket snarare framlåckas torde, hafvandes R. o. A.
för sin del hållit före, at en slik summa ey är för stor, utan
vähl använd, om derigenom skiälmar och ähreförgiätne hofvar
kunde uppenbaras och vårt Rike således ifrån et så högst
fördärfveligit ogräs ränsat blifva; Så har doch R. o. A., til at
conformera sig med the öfrige Stånden, velat låta förblifva vid
2,000 Dal smt. 3:o Håller ock R. o. A. nyttigt at kundgiöras
måtte, at dens namn, som förmår angifva och roija en så ond
giärning, skall blifva förtegat, och i fall en sådan voro af
complotten och är den första som sig angifver, skall han icke
allenast få pardon och för alt straff varda befriat, utan ock
undfå det utsatte pramiuin.
Fölljande Herrar och Män gingo med förberörde förestälning
til de andre Stånden, nembligen:
För Gref Brahe Gref Gyllenborg.
Frih. Ernest Creutz.
Frih. Fleming. Frih. Liewen.
Hr Didron. Hr Coijet.
Hr Fritzki. Hr Orncrona.
Hr Panso. Hr Brovall.
Hr von Nolcken. Hr Baltzar.
Borgaredep. om Skånes sädesutförsel. Seulenbergs bref. 137
Ifrån B år g are-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Bårgmästaren Ekebom förde ordet: Högvälborne, Välborne
Sveriges Rikes Ridderskap och Adel. Bårgerskapet låter anmäla
sin hörsamma och mycket vyrdesamma helsning til R. o. A.
Det har fullan Oeconomie- och Commercie-Deputation behagat
uptaga den ansökning, som Skånska städerne giort om spannemåhls
utförssel, och therpå inkommit med et Betänckande, som
utfallit til theras nachdel; men som berörde städer ey blifvit
hörde, utan saken är anhängig i Besvärs-Deputation, är Ståndets
hörsamma ansökning at Besvärs-Deputation måtte få uptaga
och afgiöra samina måhl, och om så behöfves, communicera
dem med Oeconomiae-Deputation.
Therpå gaf Bårgmästaren fram the påminnelser, som
Skånska städernes Fullmäcktige upsatt emot Oeconomie-Deputations
Betänckande, och bad at the måtte komma i gunstig
consideration.
Och sedan H. Exc. Hr Landtm, therpå svarat;
afträdde Deputation.
H. Exc. Hr Landtm, berättade, hvad Bårgareståndets
Deputerade andragit om spannemåhlsutskiepningen, och påminte
R. o. A., at saken voro här afgiord, men at Skånska
städernes Fullmäcktige inkommit med nya skiähl, och at Bårgareståndet
derföre begiärt at saken måtte å nyo tagas up.
R. o. A. remitterade de inkomne påminnelser til Oeconomie-
och Commercie-Deputation.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte, at den olyckelige Seulenbergs
fru bedt at en suppliqve, som hon gifvit in, finge upläsas;
hon hadde ock skickat up therjämte det brefvet, som
hon fät ifrån sin man skrifvit med hans blod, efter han i sit
fängelse i Ryssland ey fåt bleck.
Frih. Eric Wrangel upläste samma bref.
H. Exc. Hr L andtm. berättade, hvad som i denne saken
skiedt, och at Secrete Utskåttet lärer kunna gifva R. o. A.
lius härom.
R. o. A. begiärte at blifva af Secrete Utskåttet härom
underrättade; och emedan det var skrifvit på några blad utur
en psalmbok och svårt at läsa, det måtte samma skrifvas af
til nästa Tijsdag och då upläsas.
Sedan continuerades med Almogens Besvär;
138
Juni 3. Ees. öfver Allmogens Besvär.
och blef then projecterade Resolution uti 22 § öfver Almogens
Besvär, angående the ägor som efter indelningen ifrån
Militiehemmanen bortgångit, aldeles gillad.
I lika måtto 23 §, at Socknehandtvärckare få hafva en
legodräng.
Öfver 24 §, angående Academisehemmanens dagsvärcken,
är et särskilt Betänckande.
Så b lefvo ock the projecterade Resolutioner ne öfver fölljande
§§ gillade, nembligen öfver:
25 § angående betalning för Kyrkjornes och pupillers
myntetecken, samt
26 § angående förklaring öfver 1661 ahrs taxa om dommars
och resolutioners utlösande, etz.
27 §, för hvad orsak ryttare och knecktar måge casseras.
28 §, at värfningar ey kunna uphöra för Garnizons-Regementerne.
29 §, huru monteringspertzedler skola upkiöpas.
30 § är utelemnad.
Öfver 31 §, angående soldaternes släpekläder i Upland
och Stockholms lahn, är ännu ey någon viss resolution i Deputation
upsatt.
Men 32 § angående knecktens hemkalspengar;
33 § angående stofferingspengaine;
34 § om en likhets ärhållande och jämkning i Båtzmanshållet;
35
§ om Båtzmännernes inqvartering, då de äro på arbete
i Stockholm, Giötheborg och Carlscrona;
blefvo alla gillade.
36 § skall vidare öfverses.
Och 37 §, om then oordning som vid Krigs- och Siöfolckets
marcher förelöpa, approberades.
Vid 38 §, at Bergsmännen måtte bibehållas vid sine Privilegier;
sä
yttrade Assessoren Hr Bergenstierna sig, at det
voro klart, af alla Förordningar och jämvähl de Resolutioner,
som Öfverheten gifvit 1719 och 1720, at ingen Bergsmans
egendom bör gå ifrån Bergsmansståndet. Det voro fullan en
limitation skiedd 1723, doch med inga andra vilkor, än at om
det skulle finnas, at skogen vore utbrukad och Bergsmannen
utarmad, och ingen annan Bergsman skulle villja taga emot
hemmanet, skulle en Frälseman eller Ståndsperson det få;
Om bergsmännens privilegier. Dep. otn Horn. 139
allenast han brukar skogen, då den tillväxt, endast och allenast
til sin egen blåsning, men ey til smide, så voro härvid
ingen fara för Bergsmännerne. Elljest hvad försträckningarne
angår, så är therom vähl påmint af Justitise-Deputation, at
Bergsmannen ey skulle få sättia sig i större giäld, än hemmanet
är värdt. Det är vähl vist, at han kan sättia sig i
giäld och betala det andra åhret, men det voro sannerlig vähl
om det kunde förekommas, at Bergsmansegendomen ey ginge
ifrån Bergsmannen, antingen igenom det at de finge lösa in den
igen efter mätismanna ordom, eller at Brukspatron ey finge
försträcka Bergsmannen mer än hemmanet voro värdt.
Det fants godt, at den § skulle åter företagas om Tijsdag
nästkommande.
Frih. Ernest Creutz kom tilbaka med Deputation och
sade: Deputation har varit hos de andre Stånden och communicerat
med dem det slut, hvaruti R. o. A. stannat.. De
låto alle samtelige förmäla sin ödmiuka och hörsamma helsning
och tackade för communication samt låfvade taga det i
betänckande, och tror jag, at R. o. A:ns mening angående de
1,000 Ducaterne torde få bifall, för de skiähl skull som Deputation
androg. För öfrigit låfvade de andre Stånden med
aldraförsta at gifva svar. De öfrige §§:ne voro de ock nögde med.
R. o. A. resolverade at nu härmed anstår, til dess de
andre Stånden kommit in med svar, och sedan går det til
Expeditions-Deputation, at et underdånigt memorial therom til
K. Maij:t upsättes.
H. Exc. Hr Landtm, tackade R. o. A., som så benägit
tagit sig an hans oskuld.
Frih. Ernest Creutz: Det är det minsta, som R. o. A.
kunnat giöra til Eders Exc:s justiee.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 6 Juni in pleno.
Såsom H. Exc. Hr Landtm, var intet upkommen och
Frih. Ernest Creutz var siuk, så begyute Secreteraren, efter
den befalning H. Exc. gifvit honom, at upläsa Justitice-Deputations
Betänckande af den 10 Aprill öfver den uti Giötheborg
under Ammiralens Gref Carl Wachtmeisters prsesidio
håldne och af H. K. Maij:t den 22 October 1725 med de utaf
140 Juni 6. Öfverste G-addes och kapten Nilssons besvär.
Öfversten Gadde och Ammiralitets-Capitainen Nils Nilsson
deremot hos H. K. Maij:t i underdånighet andragne besvär
till Riksens Ständers föredragande upskutne samt sedermera
til Justitise-Deputationen remitterade Commissions-förrätningen
angående et krutskiepp Junge Johan och någre af de Danske
åhr 1719 om hösten vid nya varfvet afbrände och bårtsläpade
fahrtyg samt försvarsvärcket kring om Giötheborg, med hvad
mera. Öfver hvilken sak Deputation sig yttrar, at den härvid
ey bordt undgå berätta, huru som den vid Commissionen
förordnade Actor vid Protocollet den 7 Aug. 1725 vähl förklarat
sit missnöije öfver de Commissionens dommar, hvarigenom
en eller annan utaf åfvannämde angifne personer blifvit
fri dömd; förbehållandes K. Maij:t och Cronan allan til—
ständigan rätt, i fall höga vederbörande skulle finna dervid
något vidare vara at påtala. Doch äre utaf honom sedermera
inge besvär och påminnelser inkomne och andragne, utan alt
berodt vid hvarje dombs innehåld, sökiandes nu Öfversten
Gustaf Gadde och Capitainen Nils Nilsson, i anledning utaf
de af dem igenom deras hos H. K. Maij:t i underdånighet ingifne
besvär andragne och vid den 2 samt 3 §§:ne i Berättelsen
förut uprepade skiähl, at blifva för det dem af Commissionen
pålagde straff, böter och Commissions-omkåstningars
ärsätniug i nåder och rättvisligen befriade; hvarvid H. K Maij:t
ännu icke vidare lagt handen, än at straffet och böterne blifvit
utstälte, til dess at Commissions-förrätningen, som bernalt
är, Riksens Ständer blifvit föredragen. Och emedan leuterationen
uti desse senare måhl angående Öfversten Gadde och
Capitain Nils Nilsson efter Regeringsformen tilhörer H. K. Maij:t;
Ty håller Justitiaj-Deputation för sin del före, det Riksens
Ständer kunna dem til samma nådige leuterations erhållande
H. K. Maij:t hemställa jämte underdånig tacksäijelse, at
H. K. Maij:t allernådigst behagat communicera Riksens Ständer
denne ofvannämde Commissions förrätning, och derhos uti
underdånighet anhålla, at denne saken med det första kunde
blifva afgiord, efter som de klagande synas igenom drögsmåhl
märckeligen komma at lida, etz.
H. Exc. Hr Landtm, kom nu up.
Och straxt derefter infant sig en Deputation ifrån Bondeståndet,
för hvilken Under-Talemannen förde ordet, säijandes:
Bondeståndet afiägger sin aldra ödmiukaste helsning med en
ödmiuk bön, at R. o. A. täcktes företaga sig det memorial,
Bonde- och Borgare-deputationer. 141
sorn Bondeståndet insinuerat angående släpekläderne för Uplands
Regementet. Och för öfrigit har Bondeståndet förnummit,
at Prästeståndet velat återkalla sine Besvär, som i Besvärs-Deputation
blifvit utarbetade. Hvad afseende de dermed
hafva, lemnar man, men vij bedia, at sådant ey måtte
tillåtas, helst för den ena § skull om Prästevahlet.
H. Exc. Hr Landtm, besvarade Bonde-Ståndets Deputation;
Och
dermed afträdde den samma.
Ifrån B år g are-Ståndet kom en Deputation, och förde Secreteraren
Salan ordet sålunda: Bårgareståndet låter anmäla
sin allerhörsamste helsning, och som Bårgareståndet i dag fåt
til sig Oeconomie-Deputations Betänkande angående Wismarske
nederlaget, och Bårgareståndets välfärd derpå mycket beror,
så har man velat begiära, at anstånd hafvas måtte och theruti
ey giöras något vist definitivt slut, innan Bårgareståndet
kunnat komma in och blifva theröfver hördt. Afven begiäres,
at Skånska städernes Fullmäcktige måtte blifva hörde, innan
slut blifver i Besvärs-Deputation om spannemåhlsutförsslen
ifrån Skåne; såsom ock at Bårgareståndet måtte blifva hörde
i Uddevallasaken.
Sedan Bårgareståndets Deputation afträdt, uprepade
H. Exc. Hr Landtm. Bårgareståndets förestälning och sade,
at han svarat, at R. o. A. låtit helsa dem och villja taga de
§§ i öfvervägande och lära i alt hvad de kunna giöra dem til
villjes. När Betänckanderne komma in, kan pröfvas, om man
kan dröija eller intet med de måhlén.
Therefter frågade H. Exc. Hr Landtm., om R. o. A.
behaga bifalla Justitie-Deputations Betänckande, som upläsit
blifvit, om Giötheborgiska Commission, i hvilket fall det går
alt til K. Maij:t.
Och blef samma Betänckande af R. o. A. approberadt.
Sedermera uplästes fölljande underdånige Memorial, som
i Expeditions-Deputation blefvit upsatte til K. Maij:t, nembligen:
l:o
angående thet angifne duelsmåhlet imellan Majoren
Schultz och Ryttmästar Löwen;
2:o om Herredagspengarne för Officerarne, som äro Fullmäcktige
ifrån Regementerne.
Och var thervid intet at påminna, hvarföre ock H. Exc.
skref under dem.
142 Juni 6. Rådets mern. om mera ledighet, pensioner, m. m.
Vidare anmälte H. Exc. Hr Landtm., at et memorial
til K. Maij:t voro upsatt angående Rnsthållarnes af Gref
Thure Bielkes Regemente giorde ansökning om restitution för
öfverbetalning af gevähr; äfven angående Bårgmästaren Witstocks
ansökning om ytterligare privilegier för Fredrichshamn,
och sidst angående Feltmarskalkens Gref Dunkers byte.
Och som R. o. A. höllö onödigt at låta läsa up dem,
skref H. Exc. under samma Memorialer.
Sa paminte ock H. Exc. Hr Landtm., at de, som utnämde
blefvit öfver saken imellan Bårgerskapet i Ystad och
Battram, ville ju förr ju heldre träda deröfver tilsamman.
I lika måtto anmälte H. Exc., at et Memorial voro ifrån
Riksens Råd inkommit, hvarmedelst de addressera sig til
R. o. A. och förmoda, at det blifver välment uptagit och saken
derigenom hulpen.
Lätt så upläsa berörde Memorial af den 18 Maij sidstledne,
hvarutinnan andrages, huru det lärer för Deras Excellencier
falla i längden ogiörligit at, utan någon större frihet
och tijd till at skiöta theras hälsa och efterse theras egne
angelägenheter och välfärd, kunna dageligen några åhr bårtåt
sittja i Rådet, den ena dagen i Utrikes, andra dagen i Cammar-,
Bergs-, Commercie-, Consistorial- och flere dylika saker,
tredie samt femte dagen i svåra Domsaker, fierde dagen i Krigsoch
Ammiralitetssaker, och så vidare; jämvähl hvad svårighet
och ansvar samt möda och arbetsamhet Råds-Embetet med
sig häfver mer än något Embete i hela Riket, hvilket Hrr
Riksens Råd ey annat kunnat än alt sådant Riksens Ständer
berätta, med förmodan at Riksens Ständer den förfatning lära
giöra, at arbetet för Riksens Råd blir drägeligit. I lika måtto
anhålla Riksens Råd at få Riksens Ständers utlåtande, om
icke H. Maij:t med Råds råde emellan Riksdagarne, och när
någon af Riksråderne åstunda afskied ifrån Embetet, at sin
öfriga lifstijd i stillhet och ron Bibringa, måtte få meddela
dem det åstunda afskied, såsom ock om icke en sådan Rådsperson,
äfven som andre meriterade män och undersåtare skier,
kan få en åhrlig lifstidspension samt til hvad qvantum.
H. Exc. Hr Landtm.: Hvad det angår som här anföres
om Praesidenten i Cancelliet, at han bivistar allenast rådslagen
i utrikes saker och förnämare tiänsters förgifvande, så skall
jag ey allenast vara uppe i utrikes saker, utan ock i alla andra
Riksens högt vårdande ährender. Elljest fant den stora
General Baner vill uppläsa ett mern. af Vellingk. 143
Secrete Deputation vid 1720 åhrs riksdag, at det var omöijeligit
för Praesidenten i Cancelliet at åftare vara uppe. Jag
har knapt frihet at äta, innan Ministrerne äro hos mig, och
Praesidenten i Cancelliet bör hafva rent hufvud, måste ock
merendels vara i Cancelliet, på det han kan hafva sammanhanget
af affairerne, men när Riksvårdande ärender förefalla,
så har jag giort aftahl, at de skola skicka efter mig i Cancelliet,
der jag är. Jag håppas de äro nögde dermed.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Det är ock orsaken, hvarföre jag
ey heller kan vara i Justitise-Revision.
H. Exc. Hr Landtm.: Som R. o. A. lära vara benägne
at hugna Rådet och så befinnes som här skrifvit är, så vill
jag gifva det förslaget och hemställa R. o. A., om icke de
behaga remittera detta til Secrete Utskåttet och Secrete Deputation,
som gåt igenom alle Råds-Protocollen, at de komma
in med sit Betänckande och förslag til Plena, så kunna Stånden
sedan så mycket bättre utlåta sig.
I anledning häraf remitterade R. o. A. Riksens Råds
Memorial til Riksens Ständers Secrete Utskått och Secrete
Deputation, att the häröfver måge träda tilsamman och for
dersammast
inkomma till Stånden med theras Betänckande
och förslag uti thenna saken.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag bör mäla an et memorial,
som General Baner vill gifva in. Det skall angå de beskylningar,
som Gref Vellingk fått angående någre penningar i
Brehmen.
En del af R. o. A mente, at det ey borde här upläsas,
utan remitteras til behörig ort.
Frih. Baner: Thet som graverat Gref Vellingk är ingifvit
i alla Stånden, och altså ber han at detta måtte här få läsas
up, som länder til hans exculpation.
Hr von Hökerstedt: Hvad Gref Vellingk kan förklara,
det lemnar han i sit värde. Men det ena och det andra dependerar
af den Commission, som är förordnad i Hamburg.
Frih. Baner: Gref Vellingk har gifvit in i Secrete Utskåttet
den 19 Maij et memorial härom, men som Secrete
Utskåttet icke desto mindre upgifvit och beskylt honom för
alla Stånden, så skulle vara svårt, om han ey skulle få exculpera
sig.
144 Juni 6. Beslut att Vellingks mern. ej får uppläsas.
Hr von Hökerstedt: Det skall inqvireras therom in
loco, och ingen kan lidera sig på en privat berättelse.
Frih. Baner: Det voro mycket svårt, om en som blifver
beskylter publiqvt ey skall få exculpera sig.
Hr von Hökerstedt: Saken är hulpen dermed, at han
gifver in detta uti Commission.
Det sades, at han fåt sit forum och bör hålla sig dit.
Frih. Wrede: Efter Gref Vellingk för alla Stånden är
angifven at hafva försnillat Konungens medel, så får ju hans
exculpation läsas up.
Hr von Hökerstedt: Man har bara gifvit vid handen,
at det synes så och det så, men alt är remitterat til Commission
i Hamburg, som skall undersöka om det ena och andra.
Och när saken är remitterad til forum, så bör then, som
vill gifva in något then saken angående, vända sig dijt.
H. Exc. Hr Landtm.: Skall memorialet läsas up?
Svarades ney.
Sedan uplästes thet Extract, sorn utur R. o A:ns den 1
och 3 liujus håldne Protocoll blifvit utdragit öfver the afgiorde
ährenderne, och sändes till the andre Stånden.
Frih. Baner: Som Gref Vellingk gifvit in et memorial
til Secrete Utskattet i tauckar at det kunde här upläsas, så
har han ock ingifvit lika lydande til the andre Stånden, hvilket
jag här nu anmäler.
Hr Boneauschiöld: Gref Vellingk har haft kundskap
om thet man haft emot honom; hvarföre har han då ej visat
contrarium? Man har intet sagdt något positivt. Sahl. Konungens
bref corresponderar ey med hans räkningar, derföre
måste undersökning skie, och det der ute. Gref Vellingk skall
ju intet dömmas här i dag.
Frih. Baner: Han vill gifva samma kundskap åt R. o. A.
som til Secrete Utskåttet.
Frih. Silfwerhielm: Gref Vellingk kan gifva sig an hos
Commission.
Det begiärtes af Hr De la Wall, at de andre Stånden
måtte få notice, att man har ey velat låta läsa up Gref Vellingks
memorial.
Hr Bon eauschiöld: Skulle hans förklaring läsas up,
så kan R. o. A. ey finna beskaffenheten, utan at Secrete Utskåttets
berättelse läses up. Saken är ju här afgjord.
Res. öfver Allmogens besvär §§ 38 o. ff.
145
Hr De la Wall: Efter denna saken är pressant, och de
andre Stånden lära hafva Gref Vellingks memorial, så vore
vähl, om Fiscalen sändes til dem at säija dem, at här har
man ey velat låta läsa up hans memorial.
Fiscalen sändes altså til the andre Stånden at säija dem,
i fall Memorial skulle komma in ifrån Gref Vellingk, at man
här ey velat låta läsa up det.
Frih. Baner: Här äro åtskillige som säija, at det bör
läsas up, men andre ney, aitså begiär jag votering.
Det sades, at Generalen Baner ey kunde begiära votering
såsom en part eller sökande, och at ingen af R. o. A. det
begiär.
Hr Didron: General Baner missbrukar Landtmarskalkens
tålamod alt för mycket.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag trötnar intet dervid.
Hr Didron: Det påminnes af några, at Generalen Baner
bör taga sit memorial tilbaka och det intet ligga här.
Såsom det blef bifallit, så skrefs på memorialet, at
R. o. A. resolverade, at detta memorialet ey skulle upläsas,
utan gifvas tilbaka, efter saken är remitterad til sin behöriga ort.
Sedan continuerades med de projecterade Resolutionerne
öfver Almogens Besvär.
Och uplästes 38 § angående Bergsmännernes Privilegier,
hvilken § approberades;
äfven 39 § angående Förordningens efterlefvande om kiöpekohlen
i Bergslagorne.
40 §, om Bergsmanshemman inbördande efter mätismanna
ordom, går ut, äfven som ock Bårgareståndet tagit ut then §,
som Ståndet therom i sine Besvär infördt.
41 §, at almogen i nya Kåpparbergs-samt järnbergslagen
blifver frikallad för värfning, blef likaledes approberad.
42 § hvilar, til dess Förordningen om landskiöp utkommer.
43 §, at almogen ey må tvingas at taga mera järn på
sit lass, än han vill och begifvit sig till, går ut efter Bondeståndets
egit begifvande, helst detta kommer på öfverenskoinmande
an.
44 § om Fittia brotuls uphäfvande går ut, emedan Cronall
ey kommit ännu til sin betalning för then på brobyggnaden
giorde omkåstnad.
Adelns Protokoll 1727, II. ^
146 Jiuii 6. Res. öfver Allmogens besvär §§ 45—53.
45 §, som innehåller et Besvär theröfver, at utom hästelegan
tages särskilt betalning för fartygen imellan Vesterålis
och Stockholm, uteslutes såsom et specielt måhl efter Bondeståndets
egit begifvande.
46 § om odiurens utödande och et sammanskått för den
som fäller slike.
Vid denna § uplästes Almogens Memorial och påminnelse,
och som Almogen icke ville förstå sig til et sådant sammanskått;
så
frågade H. Ex c. Hr Landtm., om man kan pålägga
Almogen detta emot deras villja.
Fisealen kom tilbaka och sade, at de andre Stånden hafva
svarat, at Gref Vellingks memorial ey voro ankommit, men
när det kommer, skola de bifalla R. o. A:ns mening.
R. o. A. resolverade, at det må förblifva vid Bondeståndets
utlåtelse, allenast tillägges, at invånarne i lähnen lemnäs
frihet at frivilligt och otvungit förena sig derom, i fall de
villja giöra något sammanskått för det som skiutes.
41 § om Boråsboernes handel lemnäs ute efter Almogens
egen begiäran.
48 § om vägare-askan approberades.
Ofver 49 §, om Kyrkjo-Inspectorerne i Skåne och Blekinge,
har Oeconomie- och Commercie-Deputation ännu ey utlåtit
sig.
50 § om scholarne i Carlscrona och Carlshamn hvilar,
emedan vederbörandes närmare utlåtelse införväntas til Besvärs-Deputation.
51 §, at ingen taxa sättias skall på ved, kohl och höö,
som til staden föres, approberades.
52 § om brandstoden i Östergötland approberades.
53 § om Falkenbergs, Laholms och Kongsbackas sökte
stapelrätt lemnäs ute efter Bondeståndets egit begifvande.
Vidare hinte man ey nu med Almogens Besvär.
Sedan sade H. Ex c. Hr Landtm., at man nu ville
stanna med Bondeståndets Besvär och företaga det, som Deputationerne
ifrån de andre Stånden andragit;
Och l:o angående det, at Prästeståndet begiära igen sine
Besvär, sa fants godt at inan äfven häröfver hörer the andre
Stånden, huru vida Präste-Ståndet får taga sine Besvär igen.
Doch höllö R. o. A. töre, at det ey hado någon svårighet,
elljest kunde Deputation yttra sig derom.
Om kon solution saceisens restitution.
147
Angående soldaternes släpekläder, så resolverades, at som
det Årbara Bondeståndet infördt ibland sine allmenne Besvär
uti 31 puncten om soldaternes släpekläder vid Uplands Regementet,
så kan R. o. A. uppå det sedermera uti Ståndens plenis
ingifne memorialet sig icke utlåta, innan den öfver Besvären
förordnade Deputation utarbetat samma sak och deröfver inkommit
med dess betänckande til Stånden in plenis, då de så
mycket tryggare kunna sig deröfver yttra. Hvilket med de
öfrige respective Stånden communiceras skulle.
Berörande Borgerskapets förestälning om Wismarske saken,
så hvilar den i medlertid. Och thet som angår spannemålilsutförsslen
ifrån Skåne är remitteradt til Oeconomie- och
Commercie-Deputation. I lika måtto hvilar Deputations Betänckande
angående Uddevalla, til thess Bårgareståndet inkommit
med thet, som the thervid kunna hafva at påminna.
Tull-Deputations Betänckande af den 7 Aprill sidstledne
angående consumtionsaccisens eller qvarntullens restitution uplästes,
hvaruti Deputation sig yttrar, at som K. CammarCollegium
och Stats-Contoiret grundat theras Betänckande
uppå K. Maij:ts Förordning, och således then samma likmätigt
tyckt den spannemåhl, som af första handen och utur fahrtyget
partievijs kiöpes, samt utan at blifva på nederlag uplagd
kommer til städerne, bruken eller annorstädes at utföras och
ther consumeras, icke bör betala accisen, utan accisfritt passera,
så har Deputationen för sin del icke funnit orådeligit at
styrcka thertill, emedan elljest genom denne accisens betalande
städerne och landsorterne, hvarest mantalspengarne betalas i
stället för husbehofs-accisen, alt för mycket skulle lida; men
theremot finner Deputationen i anledning af K. Cammar-Collegii
och Stats-Contoirets anförde skiähl och eftertänckeliga
omständigheter aldeles nyttigt, at accisrestitutionerne i tullportarne
hädanefter uphöra, för hvad spannemåhl som i städerne,
hvarest huusbehofsaccisen införd är, af 2:dra, 3:die eller
4:de handen kiöpes och utföres, genom hvilken förfatning allehanda
underslef, som elljest Riksens inkomster til stor mistning
och afsaknad förelupit vid the härtils brukelige restitutioner,
aldeles hindras, och ingen af undersåtarne på något sätt
besväras, enär K. Förordningen förblifver i sin kraft och värkan
oförändrat, så at härigenom hvarcken landtmannen eller
någon annan varder förment at få sin accis tilbaka för den
spannemåhl som til städerne införes, utan thermed förfares
148 Juni 6. Om qvarntullen och inantalspengarne.
hädanefter som härtill, at sälljaren samma accis, sorn han i
tullen ärlägger, af kiöparen återbekommer; varandes järn vähl
til at förmoda, det genom åkerbrukets behörige skiötzel mera
spannemåhl kan af landet införas til salu i städerne, än therutur
til landtmannens behof upkiöpes, så at undersåtarne vid
desse accisrestitutioners uphäfvande, hvilka äre befundne för
Rikets inkomster ganska skadeligo, icke lära kunna kiänna
den ringaste gravation.
R. o. A. biföllo thetta Betänckandet såsom vähl grundat.
Ilr von Hökerstedt: Som qvarntullen är i stället för
mantalspenningarne och allenast upbäres i Giötheborg, Stockholm
och Carlscrona, men importerar långt ansenligare, än
inantalspengarne i proportion giöra uti de andre städerne, och
det mästa som gior skilnaden är, at alla de som äta och dricka,
the betala accis, ther som then är introducerad, men elljest,
ther mantalspengar äro, alla som äro under 15 åhr slippa, så
ber han, at Oeconomie- och Comraercie-Deputation må taga
denna saken före til utarbetande.
H. Ex c. Hr Landtm, berättade, at denna saken så uti
K. Maij:ts Secrete Proposition som i Bårgareståndets Besvär
omtalas och redan kommit til Oeconomie-Deputation.
Frih. Erich Oxenstierna sade, at den gåt til TullDeputation,
och at städerne villja ingalunda samtyckia dertill.
Frih. Otto Strömfelt: K. Cammar- och CommercieCollegierne
hafva haft anledning til at föreställa K. Maij:t
nödvändigheten derom. Landshöfdingarne hafva infordrat städernes
svar, de äro alla deremot. Man har fundamentet til
denna satzen i 1655 åhrs Beslut, och at II. Maij:t utnämnt
22 städer, men at Accisen i Carlscrona, Stockholm och Giötheborg
allenast är introducerad. Här betalar R. o. A. lika
med Bårgaren.
Hr von Hökerstedt: Som detta måhlet kommit hitom
restitutionerne, så bör ock det andra här komma i öfvervägande.
Det fants godt, at Tull-Deputation utarbetar den saken
fordersammast.
H. Ex c. Hr Landtm, påminte derom, at R. o. A.
komma öfvermårgon kl. 7 at samla sig prmcise och enhälleligen,
at företaga placatet om sammankomsterne åtminstoune
Kapellanen i Filipstad J. Petrici ansökan. 149
så tidigt, at det kl. 8 må kunna upläsas, som den saken
angår.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 8 Juni in pleno.
I H. Exc. Hr Landtm:s frånvaro blef Prsesidenten Gref
Gustaf Bonde af R. o. A. anmodad at hålla ordning på Riddarhuset.
Och sedan Gref Gustaf Bonde trädt til bordet, frågade
han, om man straxt skall begynna med Placatet om olåflige
sammankomster, eller om man skall begynna med något annat.
Det fants godt, at som den förra saken är mycket angelägen,
och intet alla äro ännu upkomne, så skulle man med
annat begynna.
Altså uplästes Bergs- samt Oeconomie- och CommercieDeputationernes
Betånckande öfver Cappellanens i Philipstad
Johan Petrei ansökning, at icke allenast dess uti Philipstad
utdömde och honom dymedelst ifrån gångne egendom må
blifva honom återlemnad, utan ock hvad samma egendom under
den tiden som den varit utdömd kunnat kasta utaf sig.
I lika måtto anhåller han ock, at församblingen i Philipstad
måtte påläggas dess Cappelan med boställe at förse, och icke
hans egendom, som han skall förmärckt varit i project, dertill
blifva anslagen. Ofver hvilket måhl Bergs-Deputationen sig
först yttrar, at aldenstund grunden i Philipstad otvifvelacktigt
är Crono, och Bergslagens conservation samt det almenna
bästa fordrat den Förfatningen, som där redan giord är; ty
kan Bergs-Deputationen för sin delli ey finna, at derutinnan
någon ändring må skie eller tillåtas, såsom i et måhl därhos,
hvilket af K. Maij:t och Riksens Collegier, jämvähl af H. K. Maij:t
sielf i sittjande Råd och äfven af Riksens Höglåfl. Ständer för
detta är vordet på det nogaste ventileradt och faststäldt; Men
på det denne affairen för bemälte Petraeus må någorlunda
blifva remedierad, emedan man gierna skulle se honom för
dess ålder och många barn skull hulpen, så har Bergs-Deputationen
härmedelst bordt underställa Riksens Ständers benägna
och gunstiga ompröfvande, om icke han i sin och sin
hustrus lifstid kunde lemnäs i dess hafvande och egendom i
Philipstad orubbad, och som Hr Baron och Landshöfdingen
150 Juni 8. Medgifvanden åt Petrinus.
Ribbing äfven gifvit anledning til en annan gård at utses til
ordinairt och ständigt boställe för Capellanerne, hvilken Petraii
måg och förordnade successor i bestälning Becklind, där han
ey längre ville vara i huushåld med svärfadren, måtte nu förut
få tilträda, samt om icke derhos någon af Petreni barn, som
funnes skickelig och ville sig til någon för Bergslagen nyttig'
handtering applicera, kunde efter föräldrarnes död unnas
den välgiärningen at komma, til egendomen och den samina
nyttia, så snart någon nummer af de 50 dertil blefve vacant,
hvarigenom den gambla mannen visserligen vederfares en stor
hugnad, och ändå ingen anledning gifves at det faststälte antalet
af huushåld i Philipstad må för hans barns skull komma
at rubbas och öfverskridas. Berörande elljest de huus och
ägor, som Petraeus klagar sig vara honom ifråntagne til Bergmästarebostället
i Philipstad tillika med räntan som deraf
borde utgå, så finner Bergs-Deputation sådant vara en sak
hvarmed han häfver at gå sina laga och ordenteliga vägar.
Samma beskaffenhet finner ock Bergs-Deputationen vara med
förpantningssumman och skatteskillingen, dem Petrceus för sin
gård i Ränte-Cammaren insatt, emedan de intet lära nekas
honom at återbetalas, så snart han sig angifver och sådant
behörigen söker.
Med detta alt har Oeconomie- och Commercie-Deputation
sig äfven conformerat, yttrandes sig, at som det befinnes, det
Petraei huus och gård, som blifvit utdömd, är af honom och
hans förfäder af stubbe uptagen och upodlader, samt at de
all sin förmågo i förtröstan af en rolig och orubbad besitning
nedlagdt, hvilken omständighet förtiänar et behörigt medlidande;
Så tycker Deputation för sin del det vara både christeligit
samt med rättvisan enligit, at denne Petrceus til någon
sin hugnad på dess ålderdom samt för dess många barn skull,
i anseende til det nedlagde arbetet och omkåstnaden, til et
värckeligit åtniutande af det han är befogad til kunde anses,
samt at vederbörande hade at giöra honom härutinnan en
behörig handräckning.
R. o. A. gillade i alla delar tiletta Deputations Betänkande.
Sedan uplästes Oeconomie- och Comrnercie-])eputations
Betänckande angående dagsvärcken vid Rasaborgs Kongsgård
och Öfversteboställe, öfver hvilket måhl Deputation sig yttrar,
at aldenstund det befinnes, det TT. K. Maij: t af Corn missionen
Skattläggning af Rasaborgs kungsgård.
151
i underdånighet, dertil styrckes, at den uti Indelningsvärcket.
utsatte Ref- och Skattläggningen må ju förr ju heldre för sig
gå och värckställas, då detta bostället Öfversten till en viss
och ständig ränta anslås kunde, och han om dess åtniutande
och behöriga skiötzel sedan antingen genom dagsvärcken af
sine löningshemman, som innom två mijhl der intil belägna
äro, elior genom egit folck draga behörig försårg på samma
sätt som andre Officerare om sine boställen, och ey längre
såsom nu det arreudevijs innehafva; Fördenskul och som Deputationen
för sin del tycker detta lända Almogen där omkring
till mindre besvär och tunga, och Kongsgården lika fult af
de dertil anslagne hemman med nödige och tillräckelige dagsvärcken
blifva försedd; Ty hemställer Deputation till Riksens
Ständers ompröfvande, om icke det bäst och säkrast voro
härutinnan at biträda ofvannämde Commissionens förslag, såsom
den der i orten varit tilstädes och sig om denne sak noga
underrättad giordt, så at merbemälte Ref- och Skattläggning
öfver Rasaborgs Kongsgård ju förr dess heldre må blifva förrättad
och til K. Caminar-Collegii approbation insänd.
Gref Bonde: Det finnes intet, at denne saken varit före
hos de andre Stånden, utan frågas nu, huru R. o. A. äro
nögde med Deputations utlåtelse.
R. o. A. biföllo thetta Betänckandet, men til thess skattläggningen
blifver faststälter, så giöra socknarne nu som förr
dagsvärcken och alternera. Och hvad boställen angår, huru
vida de skola giöra dertill dagsvärcken, så förblifver dermed
efter förra Förordningarne; kommandes det at ehrsättas Öfversten
med hemmansränta, i fall Rasaborg vid skattläggningen
skulle blifva för mindre ränta upförd.
H. Exc. Hr Landtm, kom nu up.
Hr Krigs-Rådet Palm felt förestälte, at det är mycket
betänkeligit at skattlägga de boställen, som äro anslagne til
Indelningsvärcket, helst månge äro, som icke blefvit skattlagde
vid indelningen, utan räntan proportionerad af Landshöfdingen
och vederbörande vid Indelnings-Commission.
I anledning häraf fants godt, at Betänckandet blifver liggande
til vidare på bordet.
Sedan uplästes det i Expeditions-Deputation upsatte Memorialet
til K. Maigit angående Biörckmans sak.
Jämvähl anmältes om Memorialets expedierande berörande
fvringens försummande vid Kullen i Skåne, och slötz, at det
152 Juni 8. Seulenbergska böneskriften. Prestdop.
Besväret, som emot Dykerie-Interessenterne anföres, lemnäs
til K. Maij:ts afgiörande.
Afven anmältes, at Memorialet voro npsatt til K. Maij:t
om Alingsåhs Manufacturie, så ock örn Paulius balance.
Och sorn härvid ey var något at påminna, blefvo berörde
Memorialer af H. Exc. Hr Landtm, underskrefne.
H. Exc. Hr Landtm, hemstälte til R. o. A., om de
skulle behaga at nu företaga Placatet emot olåflige sammankomsterne.
Men som thet begiärtes, at thet måtte företagas som Fru
Seulenbery inlagdt; •
så uplästes först Fru Seulenbergs Suppliqve angående
hennes olyckelige man, huru han i Ryssland blefvit handterad,
och sedan Extracterne utur hans tvenne bref.
H. Exc. Hr Landtm, förestälte, 0111 icke de kunde gå
til Secrete Utskåttet.
Hr Didron: Det vore ochristeligit at lemna honom; man
bör här giöra repressalier.
H. Exc. Hr Landtm.: Ifrån K. Maij:t bar bref afgåt
om honom til Cedercreutz, men han har svarat, at Osterman
och Ministrerne säija, at de intet vetta af Seulenberg.
H. Exc. Hr Landtm.: Om R. o. A. låta det gå til
Secrete Utskåttet, så skola de få saken utarbetad och klar.
Detta blef bifallit.
Hr De la Wall: Ju förr ju heldre.
H. Exc. Hr Landtm.: Secrete Utskåttet har mycket at
giöra och lärer skynda thermed efter möijeligheten.
I anledning af föregående resolution skrefs på suppliqven,
at den remitteras til Secrete Utskåttet, som lärer tilse, hvad
uti denne saken står at giöra, och therom lemna Stånden in
plenis sin utlåtelse.
Sedan företogs Placatet emot olåflige samrnankomsterne.
Hr Didron: Tre Stånd hafva redan afgiort. denna saken.
R. o. A. ville dock utlåta sig theröfver;
och altsa begynte man at upläsa the i Justitia*,-Deputation
giorde Extracter.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte, at Biskoppen lindéen
var här ute, och sade, at som det händt, at en delli af alla
Ständerne varit ute på Carlberg, nembligen de som behagat
fara dit ut, och II. Maij:t mycket nådigt låtit fägna deni, så
hemställes R. o. A., om icke Talemännen skola draga ut och
tacka II. Maij:t i underdånighet derföre.
Om förklaring af Konventikelplakatet.
153
R. o. A. tyckte det böra skie, doch ey förr än efter
middagen.
Altså continuerades med Extracternes upläsande af Justitice-Deputations
Memorial.
Doch som H. Exc. påminte sig, at åtskillige af Secrete
Utskåttets ledamöter af alla tre Stånden önska, at de måtte
i morgon få komma tilsamman i Secrete Utskåttet, så frågade
II. Exc. om det kan låta giöra sig.
Härtil svarades ja.
Ifrån Präste-Ståndet kom en Deputation för hvilken Biskoppen
Norlind förde ordet sålunda: Vid igenomläsandet af
Almogens Besvär, som är oss communicerat, har vårt Stånd
funnit nödigt at giöra någre anmärckningar, särdeles i tvenne
måhl som röra våra Privilegier. Vij äre altså komne hit at
framgifva samma påminnelser, och bedia hörsamst, at de måtte
komma i benägen consideration.
Therpå gaf han fram påminnelserno;
Och sedan H. Exc. Hr Landtm, svarat Deputation;
recommenderade de sig i R. o. A:ns bevågenhet och afträdde.
H. Exc. Hr Landtm.: Prästeståndets Deputerade hafva
anmält här och ingifvit et Extractum Protocolli, at Almogen i
tvenne §§ skall rördt deras privilegier. Men som tiden ey
tillåter at företaga samma, lärer vara bäst upskiuta dermed
til en annan gång.
Härtil svarades ja.
Sedan frågade H. Exc., om det öfriga som sidst lästes
up skall nu läsas, säijandes at det intet var så länge sedan,
at ju de minnas det som voro här; men som kan skie intet
alla varit då här uppe, så frågas, om det skall läsas up, oan
sedt
det legat på bordet för dem som behagat läsa det.
Det holts onödigt at nu läsa up det, som förra gången
blef R. o. A. i denna saken föreläsit.
H. Exc. Hr Landtm.: Skall Placatet til at friska up
minnet läsas up? H. Maij:ts intention har varit at förekomma
å ena sidan, at ingen måtte hindras at hafva sin gudacktig
hetsöfuing
med sina barn och huusfolck, och å den andra at
förekomma alt oväsende och olåflige sammankomster. Huruvida
det ändemåhlet är erhållit, lärer man nu se efter.
Åtskillige af R. o. A. mente, at Placatet voro tillräcke—
igit, och at samrnankomsterne ey borde tålas.
154
Juni 8. Plakatet mot konveutiklar.
Gref Dohna: Placatet finnes in praxi ogiörligit. Deputation
har sedt det af åtskiilige ifrån donistolarne inkoinne
måhl. Om R. o. A. behaga se der efter, lära de finna, huru
slutet ey stännner öfverens med begynnelsen. Kan skie det
kan hielpas med några ord.
II. Ex c. Hr Landtm, läste sielf up Placatet.
Gref Dohna: Efter min tancka och fleras i Deputation
hafva vij tyckt, at detta Placatet behöfde en förklaring, ty
ther förbiudes, at fa eller flere, man eller qvinna, ey måge
komma tilsamman och giöra sin andacht, och man vet således
ey, hvilka sammankomster som äro förbudne, och hvilka sorn
äro tillåtne.
Hr Strokirck: Som af Justitiae-Deputations inkomne
memorial är bevist, hvad friheter och rättigheter som hvar
christen tilkommer, så bör deraf ey något eftergifvas.
Frih. Rålamb: Ar Extractet. som i Justitise-Deputation
blefvit utdragit af de inkomne Memorialen, communiceradt med
de andre Stånden?
Svarades ney.
Frih. Rålamb: Så tyckes mig, at R. o. A. oy kunna
fatta et vist slut, innan det är hos de andre Stånden upläsit.
Frih. Wrede: I fall Justitim-Deputations Extract kominer
at upläsas hos Prästeståndet, lärer det finna, huru innocent
upsåtet är. Och när det då utlåtit sig, böra vij här säija
vår mening.
H. Ex c. Hr Landtm.: Extractet lärer Prästeståndet ey
haft, men Justitise-Deputations Betänckande har Prästesfåndet
icke allenast hördt, utan ock besvärat sig öfver.
Hr Lindenstedt: Som H. Exc. underrättat R. o. A.
om H. Maipts nådige ändemåhl, men Placatet ey är dertil tillräckeligit,
så lärer Justitise-Deputations prsecautioner tiäna
dertil, och är bäst at R. o. A. utlåter sig och berättar det
sedan til de andre Stånden.
Hr Didron: Jag ber at få höra de andre Ståndens utlåtelse.
Svarades, at man borde här utlåta sig på sit samvete
utan reflexion på de andre Ståndens utlåtelser.
Hr Evert Plan: Här äro någre som begiära, at Justitise-Deputations
Betänckande med projectet til Placatet må
upläsas.
Just-deputations och de lägre ståndens prot.-utdrag. 155
II. Exc. Hr Landtm.: Det har jag intet glömt at fråga
om, men fick svar, at det ey behöfdes. Skall det läsas, så
måste Prästeståndets Memorial läsas äfven up. Men af de
discourser som höras, så borde jag giöra den frågan nu, om
detta här gior ändring i Placatet, eller om Placatet skall stå
eller ey. Och säijes at Extracterne, som äro här upläste,
skola communiceras med de andre Stånden.
R. o. A. förklarade sig, at de nu villja afgiöra denna
saken, och blef godt funnit at therom skulle notificeras the
andre Stånden.
II. Exc. Hr Landtm.: Nu är frågan om det som upläst
är gior ändring i det som sidst resolverades, om Placatet
skall stå elier ey.
R. o. A. kunde ey förena sig härom, utan begiärtes votering.
Hr Tungelfeldt begiärte at 1 § i Regeringsformen skulle
läsas up.
II. Exc. Hr Landtm.: Jag måste berätta det sorn mig
gifves vid handen, at de audre tre Stånden afgiordt saken.
Frih. Rålamb: De andre Stånden hafva intet haft communication
af Justitise-Deputations Extract, utan famblat i
mörckret.
H. Exc. Hr Landtm.: Det begiäres, at 1 § i Regeringsformen
skall läsas up. Behaga de höra den?
Svarades ja.
II. Exc. Hr Landtm, läste derpå up samma 1 §, hvaruti
förmäles, at enighet i Religion och den rätta Gudstiänsten
är den första och kraftigaste grundvahlen til et låfligit, samdrächtigt
och vahracktigt Regemente, etz.
Hr Celsing: Detta hindrar ingen ting.
Frih. Otto R. Strömfelt: Efter det är en granlaga sak
och uppå skiählens anförande mot och med ey låter sig decidera,
utan en dehl mena at detta är en samvetssak, så begiärtes
votering.
Det sades, at de andre Stånden redan giordt decision.
Frih. Wrede: Deras pluralitet dispenserar oss icke ifrån
vår plickt at yttra oss på våra samveten.
Efter begiäran uplästes Bårgare- och Bonde-Ståndens
Extracta Protocolli härom, hvaruti Bårgareståndet förklarar
sig at, sedan Ståndet noga öfvervägat, så vähl hvad Justiti;eDeputationen
anfördt, som hvad det Högvyrdige Prästeståndet
156
Juni 8. Plakatet mot konventiklar.
i detta måhl funnit sig föranlåtit at andraga, jämvähl ock det
1726 om olåflige sammankomster utgångne Placatet emot de
anförde omständigheter jämfördt, så häfver Ståndet ey annat
kunnat finna, än at högbemälte af H. K. Maij:t utfärdade
Placat är i detta måhl så tilräckeligit, at det ingen vidare
förklaring behöfver, hvarföre ock Ståndet det samma såsom
et tiänligit och nyttigt medel at förekomma hvarjehanda oredor
aldeles bifaller och gillar.
Bondeståndet åter förklarar sig, at det icke annars kunde
än hålla aldeles betänckeligit Deputationens förslag at bifalla,
förklarandes sig fast mera vara af den tanckan, at K. Maij:ts ofvannämde
om olåflige sammankomster förnyade nådige Placat,
såsom i detta fall högst nyttigt och helsosamt, bör styrckias
och stadfästas.
Hr Celsing: Min tancka har aldrig varit, at vij skulle
införa sammankomster, men Placatet är mycket mörckt och
tyckes vara så til förståendes, at om en ährlig man håller
gudachtighetsöfning med sina barn och huusfolck, och en annan
kommer der in, så skall den antingen uphöra, eller den
andra gå ut derifrån, eller är hail underkastad upsyningsmannens
tiltahl; altså fordras häröfver en förklaring.
Hr von Hökerstedt: Den explication som Hr Celsing
begiär, den tyckes intet vara skadelig, at nembligen den som
kommer in vid sådant tilfälle må hafva samma frihet som
huusfadren; kan icke det giöras tydeligare? Placatet förbiuder
at lära, men icke at hafva gudacktighetsöfning.
H. Exc. Hr Landtm.: Hvad det angår som här gifves
an, så ehuruvähl jag ey vill tala in meritis, håller jag doch
före, at den upsyningsman som så missbrukar sit embete bör
få tiltahl. Men nu är qvaestio, om Placatet skall stå eller ey;
skall det ey stå, så kommer sedan på förklaring an.
Hr Leijonmarck gaf fram sin mening loco Protocolli,
efter han ey kunde tala så högt, at thet höras kunde, hvilket
uplästes, hvaruti han påstår gudelige undervisningssamqväm
vara grundade uti många skriftenes språk, jämvähl af Luthero
och alla rätta lärare försvarade, och förthenskul protesterar
emot alt thet, som tvärt emot Guds ord vill stadgas och påbiudas
til hinder för de Christne at jämte den offenteliga gudstiänsten
under skickelig ordning inbördes lära, förmana och
undervisa hvarannan uti gudacktighetskundskap och den lefvande
Christendomen; och så framt Justitise-Deputations
Adelns beslut rörande konventikelplakatet.
157
Betänckande icke skulle vinna bifall, så menar han bäst vara
at med Placatet och dess verckan må anstå til nästa Riksdag.
Hr Celsing: Som här kommer mycket derpå an i alla
saker, at status qvmstionis formeras rätt, så håller jag före,
at status qvaestionis bör blifva sådan, antingen Justitiee-Deputations
Betänckande får bifall, eller med någon annan clausa
salvator^ skall hielpas.
Hr von Hökerstedt: Skulle man intet kunna ingå votering.
Ilär står ju i Placatet: »til den ändan föräldrar och
huusfäder måge och böra efter then christelige plichten deras
barn, anhörige och tiänstefolck uti sine huus lära och undervisa
samt lära och undervisa låta etz; doch at the sig afhålla
ifrån diupsinnige frågor och lärostridigheter, som anledning
gifva til någon villfarelse.» Nu hemställes, om icke här
bör införas, at en sådan gudstiänstsöfning äfven är tillåten för
en fremmande, som kan vid samma tilfälle inkomma.
H. Exc. Hr Landtm.: Hr von Hökerstedt menar at således
bota och förekomma det at, när uti et huus en läflig
gudacktighetsöfning hålles, och en främmande kommer in til—
fälligtvijs men intet kallad, en sådan ey skall vara skyldig at
gå ut eller med gudacktighetsöfningen uphöras. Så lärer ey
eller Placatet kunna förstås.
H. Exc. Hr Landtm, giorde derpå frågan, om nembligen,
enär någon gior uti sit huus sin gudacktighetsöfning, någon
fremmande tilfälligtvis kommer dervid in, med gudacktighetsöfningen
då må continueras, och den som tilkommer få bivista
samma, utan at underkastas derföre tiltal och ansvar.
R. o. A. höllö före, at detta i Placatet ey förbiudes.
Therpå lästes Resolution up;
Och påminte Frih. Adolph Wrangel, ati stället för
»någon» måtte sättjas »en eller annan».
Hvilket ock approberat blef.
Frih. Erich Wrangel: Jag finner vähl explication nödig,
men på det vij måtte få de andre Stånden at blifva med oss
enige, så är bäst, at Placatet blifver ståndandes, och at bref
ifrån Konungen går til Håf-Rätterue och Cousistorierne härom.
Thetta blef bifallit. Och fants godt, at Extractum Protocolli
therom til the andre Stånden upsättias skulle.
Hr Strokirck: Såsom jag varit sinnad et och annat at
påminna, men så tydeligen igenom andre Memorialer är före
-
158 Juni 8. Adelns prot.-utdrag om konventikelplakatot.
stalt af Guds ord de Christnas oinskränckta macht, så vill
jag allenast upläsa det jag härom upsatt.
Härtill svarades, at saken voro afgiord, och han kunde
lägga sin mening til protocollet.
Och skilgdes så R. o. A. åt.
I föllje at thet som nu således blefvit resolverat, upsattes
thetta Extractum Protocolli til communication med de andre
Stånden.
Extract utur Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 8 Juni 1727.
Såsom R. o. A. redan den lista hujus låtit sig föredragas
så vähl Justitiffi-Deputatious Betänckande angående K. Maijits
Placat och förbud af den 12 Januari 1726 om olåflige sammankomster,
som det Hög- och Ahrevyrdige Präste-Ståndets
Extractum Protocolli af deri 25 Aprilis sidstledne med et Memorial
uti samma sak ifrån välbemälte Ståud, och R. o. A.
utstält denne saken at til i dag företagas; altså uplästes nu
et Extract utaf de til Justitise-Deputatiouen inkomne memorialer
öfver högstbemälte K. Maijits Placat angående olåflige
sammankomster, äfven sielfva Placatet. Och sedan R. o. A.
tagit det ena med det andra i noga öfvervägande, stannade
R. o. A. för sin del uti det slut, at högstbemälte Placat af
den 12 Januari 1726 bör blifva ståendes, men ifrån K. Maijit
afgå bref til Håf-Rätterne och Consistorierne, at högstbemälte
Placat bör så förstås, att så framt, när någon å landet eller
i staden förrättar uti sit huus sin gudacktighetsöfning, såsom
i Placatet tillåtit är, en eller annan fremmande, intet ditsiind,
utan tillfälligtvijs skulle komma dervid in, så må med gudacktighetsöfningen
lika fullt fortfaras, och de samma som tilkomma
få bijvista berörde gudacktighetsöfning, utan att underkastas
derföre tiltahl och ansvar. Hvilket R. o. A. med de
öfrige respective Stånden communicera velat, i förmodan at de
lära äfven finna detta nödigt och härutinnan conformera sig
med R. o. A. Actum ut supra.
Den 10 Juni in pleno.
H. Exc. Hr Landtm, var ännu ey uppe, och altså holt
Frih. Ernest Creutz ordning på Riddarhuset i II. Excis frånvaru.
Engelske kungens intercession för Öfverste!. Klinckowström. 159
Therpå föredrogs Justitia}-Deputations Betänckande angående
Konungens af Stora Britannien til II. K. Maijit giorde
vänlige begiäran och intercession för Ofverste-Lieutenant
Klinckouström, at bemälte Ofverste-Lieutenant må blifva befriad
för lOide-penningens betalande af den egendom, som han
ifrån För-Pommern vill öfverflyttia til högstbemälte Konungs
Churfursteliga arfländer; hvarjämte, och förutan det at Konungen
af Stora Britannien berättar sig hafva låtit en Svensk
Öfverste vid namn von Pliul åhr 1713 samma förmån åtniuta,
så förklarar sig äfven merhögstbemälte Konung å sin sida
vara villig at aldeles uphäfva sådan jus detractus emellan dess
och de til Sveriges Crono lydande Tyska länder, emedan han
på samma sätt sig skall förenat med åtskillige andra machter.
Hvad det förra momentet angår, berörande Klinckouströms befrielse,
så styrcker Justitise-Deputation dertill, at denne sak
H. K. Maijits allernådigste välbehag och godtfinnande i underdånighet
underställes, då H. Maijit lärer i nåder häruti med Råds
råde så sluta, som H. Maijit pröfvar vara bäst och nyttigast.
Men anbelangande det senare måhlet om denne juris detractus
fulkomliga uphäfvande emellan Sveriges Crono och Konungen af
Stora Britannien, så synes vähl dervid förefalla någon större
svårighet, emedan dermedelst skulle icke allenast blifva ändrat,
hvad Förordningar och Privilegier i sådant fall medgifva, hvilka
undantaga ingen ifrån jure detractus, utan torde ock publicum
taga någon afsaknad i dess vid förekommande tilfälle vanlige
ingiälder, särdeles som, i fall denne afhandlingen skulle endast
sträckia sig til de under Sveriges Crono hörande Tyska länder,
det då vore tvifvelacktigt, huru vida någon ifrån de BrunsvigsLiineburgiske
orter begåfvo sig til För-Pommern, som är emot
de förra ett inskränckt land. Icke dess mindre, och så framt
Konungen af Stora Britannien behagade begifva sig dertill at,
jämte det alla hans Tyska Provincier komma härunder at begripas,
hans undersåtare dersammastädes också blefvo tilstädt
intet mindre til hvad ort i Sverige någon af dem kunde falla
lägligit än til För-Pommern at flyttia sitt boo, och Konungen
af Preussen för dess rijke och länder til samma vilkor sig
likaledes ville låta beqväma; Så håller Deputation före, at
Sveriges Crono kunde hafva sin pålitelige säkerhet, om
H. K. Maijit med sådanne vilkor kunde komma i accord med
Konungen af Stora Britannien om denna jure detractus uphäfvande,
hvilket som det doch ankommer uppå et noga skiär
-
160 Juni 10. Om jus detiactus och Öfverste!, Klinckowström.
skådande af alla de dervid hängande omständigheter, altså
varder det samma tillika med det förra ährendet Riksens
Ständers vidare ompröfvande understält.
Hr Fehman: Jag håller betänckeligit at giöra någon ändring
uti en lag, som igenom långligit bruk har vunnit sin
kraft, helst Sveriges Crono snarare skulle lida än hafva nytta
deraf, at en sådan convention giöres. Men örn Konungen och
Ständerne finna godt at befria Ofverste-Lieutenant Klinckouströrn
ifrån denne afgiften, så kan det skie, utan at lagen
thorföre aldeles uphäfves.
R. o. A. suspenderade sina tanckar i anseende til OfversteLieutenant
Klinckouström, in til dess de få vetta, om han är
den samma, som förlopp sin påst vid Dönholmen och Stralssund.
Men at giöra någon sådan convention med Konungen
i Engeland och generaliter befria dem, som gå ifrån Svenska
Pommern och sättia sig neder uti Konungens i Engelands Tyska
provincier, et vice versa, holt R. o. A. betänckeligit, och
mente fördenskul bäst vara at intet giöra någon ändring uti
en så gammal lag.
Sedan uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande
öfver Consulen Jonas Ahlströms sökte perpetuelle arrende
af Kongsgården Höjentorp. Öfver hvilket måhl Deputation
sig yttrar, at ehuruvähl Deputation förnummit, at Riksens
Ständer skall vara i förfatning om Kongsgårdarnes i gemeen
sättiande under et Riket fördelacktigt lotterie, i anseende
hvartil Deputation för dess del ey skulle understå sig at styrckia
Riksens Ständer til något som deremot strider, ehuru Deputation
nogsamt ser, järnvähl märckelige prof deraf allaredan
häfver, at det så vähl til Ahlingsåhs Manufacturies understöd
som Manufacturiernes i gemeen uphielpande kunde vara nödigt,
och genom det goda Fåreslagets utvidgande i Riket saint
Linne-Manufacturietz så och Linplanteringens inrättande med
mera önskeligit; likvähl som Deputation, vid behörigt öfvervägande
af de stora nyttigheter, som det allmenna bästa derigenom
kunde tilflyta, om denne gård emot ett någorlunda
drägeligit perpetuelt arrende kunde merberörde Consul uplåtas,
tor och måste sig föreställa, der denne Kongsgård icke på
förenämde vilkor skulle honom opdragas, det icke allenast
Riket en ganska stor skada taga skulle, utan voro det för
Ahlström, hvilken användt en så stor möda och kåstnad med
de anskaffade utländske fåren och boskapen mycket bedrölve
-
Alströms arrende af Höjentorp.
161
ligit, der han derföre aldeles intet soulagement och hugnad
hade uti en så billig sak at åtniuta, etz; Fördenskull och i betracktande
af alt sådant är Deputation af de oförgripelige
tanckar, som doch Riksens Ständers ompröfvande underställes,
at Kongsladugården Höijentorp med dess tilhörigheter, der
det af Riksens Ständer författade project til Kongsladugårdarnes
samt andra lägenheters sättjande under låtterije skulle
bifallas, aldeles derifrån kunde undantagas och uteslutas, och
den samma Consulen Ahlström under perpetuelt arrende emot
en någorlunda drägelig summa lemnäs.
Afven uplästes Consulen Alströms egit Memorial.
Hr Silfwersparre: Som R. o. A. resolverat, at Kongsgårdarne
skola sättias i et lotterie, så bör dervid förblifva.
Hr Fehman: Publicum lider intet derigenom at Alström
på detta sättet hielpes, efter publicum har sin goda inkomst
af hans inrätningar.
Hr Gustaf Palmfelt: I fall memorialet blifver approberat,
måste det restringeras dertil, at så länge han uppehåller
Manufacturiet och håller det vid macht, så bör han få
behålla Kongsgården Höijentorp.
Hr Wennerstedt: Manufacturier kunna på samma sätt
anläggas i hela Sveriges Rike, men när någre åhr äro förbi,
så är det ute med dem. Kan han icke få arrendera Höijentorp
och nyttia det til sit bästa, utan at man binder arrendet
til schefferiet, som han vill inrätta?
Frih. Ernest Creutz androg några exempel at fåreslaget
här kunnat conserveras.
Sedan R. o. A. discourerat häröfver pro et contra;
sade Frih. Ernest Creutz: Efter den discours här blifvit
förd tyckes, at Höijentorp kan lemnäs til Alström, så länge
han praesterar det han nu utlåfvat och publicum har gagn af
hans manufacturvärck, men intet vidare.
Hr Palmcreutz: R. o. A. lära vetta hvad ansenlig bekostnad
han giordt och hvad ansenlige prof han giordt. Det
voro synd at ey hielpa honom. Yij bifalla allehanda andra
Deputationernes Betänckande.
Hr Palm felt: Så länge Alström til publici nytta prassterar
hvad han uti sit memorial utfäst med Engelsk boskaps
anskaffande och mera, så försäkras han om besitningen af
Höijentorp för sig och sine arfvingar emot et billigt arrende,
som gården pröfvas kunna bära, men intet bör Höijentorp
Adelns Protokoll, 1727 II. H
162
Juni 10. Beslut om Höjentorps arrende.
sälljas til perpetuelt arrende, utan heldre för intet til Manufacturiets
uphielpande honom lemnäs emot förberörde arrendeafgift.
Hr Fehman: Det är bäst, at denna Kongsgården lemnäs
Manufacturie-Soeieteten, efter som Ahlström kan dö utan arfvingar.
Hr Palm felt: Dör han utan arfvingar, bör den som då
kommer at träda efter honom söka Ofverhetens confirmation,
men elljest lemnäs Höijentorp til Alström enskylt och dess
arfvingar, efter som, hvad boskapen och Engelska fåren angår,
det är hans enskylte inrätning.
Såsom det berättades at Consulen Alström var här utanföre,
så sändes Hr Fehman och Hr Palmfelt ut at tala med
honom.
När de kommo in igen, sade de, at Ahlström begiär Höijentorp
intet för Societeten, utan i sit namn, ty elljest kan han
ey giöra hvad han finner godt, utan Societeten kunde ofta hindra
honom. Therföre vill han allena hafva Höijentorp och prasstera
hvad han låfvat. 2:o. Vid händelse af dödsfall vill
han straxt vara omtänckt at det samma ändemålet skall observeras,
och den som han förordnar i sit ställe söka at underhålla
hans inrätning. The sade sig ock förestält honom, at
om hans efterträdare ej praesterar prsestanda, så har publicum
sig sin rätt förbehållen at draga in gården igen.
R. o. A. biföllo Hr Palmfelts mening, och upsattes föll—
jande Extractum Protocolli til communication med de andre
Stånden:
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 10 Juni 1727.
S. D. Uplästes Riksens Ständers Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande öfver Consulen Alströms sökte
perpetuelle arrende af Kongsgården Höijentorp. Och som välbemälte
Deputation berättar, ey mindre än Consulen Alströms
memorial sådant innehåller, at berörde Consul utfäst at införskaffa
icke allenast Engelska får och hålla der et stort schäfferij, så
at han kan meddela andra som det åstunda af samma art,
utan ock utrikes ifrån storboskap, samt förbundit sig at der
med tiden anlägga ett linväfverij och at undervisa folcket
uti de deromkring liggande upstäder och almogen på landet
icke allenast til lijnplantering och tillredning, utan ock sielfva
väfveriet, samt förse dem med godt utländskt linfrö, jämvähl
Berättelse om Ecklefs sak.
163
ock at förmå allmogen med goda exempel til deras åker
bruks
skiötzel och ängars förbättring på åtskilligt sätt, med
mera; Altså och i anseende til de stora nyttigheter, som publico
härigenom kan tilflyta, hafva R. o. A. så vida bifallit
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande, at Kongsgården
Höijentorp må utan någon lösen til Alingsåhs Manufacturies
desto bättre uphielpande lemnäs Consulen Ahlström,
och han få försäkring om besitningen therå för sig och sine
arfvingar, emot billigt arrende som gården pröfvas bära, så
länge han och the til publici nytta praestera hvad nu utfäst
blefvit; men för öfrigit hålla R. o. A. betänckeligit at försälja
perpetuelle arrenderättigheten på denne Kongsgården;
Förmodandes at de öfrige respective Stånden lära härutinnan
conformera sig med R. o. A.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte, at expedition vore
giord angående fyringen vid Kullen i Skåne, och underskref
sedan samma expedition. Äfven underskref H. Exc. memorialet
om Schultz och Löwen.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. behaga påminna sig,
at visse Deputerade skulle arbeta ut Ekelefs sak, och nu äro
de inkomne med sit arbete, men det är nog vidlyftigt.
Frih. Ernest Creutz: Den saken är mycket vidlyftig,
och man bar haft mycket arbete så vid förra som denne Riksdagen.
Ekelef prsetenderar mycket på sin sida, men Com
mission
har gjort honom skyldig. Blir han skyldig, hvad får
man af honom? An om vij skola säija, at vij villja häfva
up denna saken ? Men skulle han hafva något at fordra, så
hemställes R. o. A., om han icke kunde niuta något at hielpa
sig utur Riket med.
Frih. von Ungern Sternberg: Jag har haft den ähran
at sit tia i Deputation. Han har blifvit graverad i Commission
med visse påster, och vij hafva utlåtit oss öfver hvar påst.
Efter vårt Betänckande kommer han at betala ohngefähr 3,000
Dal. smt. Han är i Commission graverad för några Ständernes
Obligationer; man har haft uppe Commissarien Hesselgren
och hördt honom öfver de 61 obligationer, som Ekelef
är graverad före. Han sade, at han ej hade at påminna något
om de 61 obligationer, efter de funnos igen. Endast voro 15
obligationer, som Giörtz äro påförde, hvilka också i Bohus
lähns Lands-Contoirs räkning stå annoterade på Giörtz. Dem
säger man vara de 15 som kommit tilbaka. Det har Depu
-
164 Juni 10. Strokircks reservation om konventikelplakatet.
tation tagit i öfvervägande och hållit före, at Giörtz bör til—
talas före, men icke Ekelef. Det andra, som han skulle tiltalas
före, voro penningarne som stodo hos General-Adjutanten
Löwen. De penningarne hörde Hertigen till. Med mindre
Ekelef får de 4,000 Dal. smt, som han har at fordra, kan
han ey komma utur Riket.
H. Ex c. Hr Landtm, frågade, om R. o. A. behaga,
at acten skall läsas up, eller extractet som therutur är giordt.
H. Ex c. Hr Landtm, anmälte, at Extractum Protocolli
kommo at afgå til de andre Stånden öfver thet, som den 8
sidstledne hujus resolverat blef om Placatet angående olåflige
sammankomsterne;
Och altså justerades berörde Extractum Protocolli, och
var thervid intet at påminna, utan blef thet approberat sådant
som thet finnes under den 8 hujus.
Hrr Lindenstedt och Strokirck påminte, at JustitiseDeputations
Extract måtte communiceras med de andre Stånden.
R. o. A. höllö detta ey nödigt, utan om de andre Stånden
begiära det, kunna the tå få samma.
Hr Strokirck gaf fram sin utlåtelse öfver Placatet om
sammankomsterne;
Och fants godt, at den lägges til Protocollet.
Hr Strokirck sade, at det voro en exception, och begiärte
at den måtte upläsas.
Men som saken var afsluten, ville R. o. A. det icke
tillåta.
Anteligen kom han fram och sade, at som han har låf
at tala, så kunde honom ey vägras at sielf läsa upp den.
H. Exc. Hr Landtm, förestälte altså, at här voro någre
af de tanckar, at Hr Strokirck borde få läsa up den, efter
man förmodar, at den är sådan som kan tagas emot.
Derpå läste han up samma så lydande: Jag tillika med
en och annan detestera all Religions- och Samvetstvång samt
våldsamhet, jämte där nu och i framtiden rönas och erfahras
skulle, at någon sig betiänt at missbruka denna H. K. Maij:ts
Placat om olofliga sammankomster at binda och inskräncka
alla rättsinta Christnas oinskränkta rätt och andeliga frihet
at lära och inbördes förmana hvarannan, som uti Guds ord
grundad och rättsinta lärare stadfäst hafva och klarligen af
upläsne Justitise-Deputations Extract bevijst är; deremot förmoda
vij jämvähl samtelige Höglåfl. R. o. A:ns höggunstiga rätt
-
Prestdep. om riksdagens afslutande.
165
visans befordran, at ved i framtiden härutinnan yppande klagomåhl
samtelige villja detta remediera.
Hr von Hökerstedt: Hr Strokirck har förklarat, at
han detesterar alt samvetstvång, och altså frågas, om det är
tiänligit at emottaga sådan skrift eller tala om något samvetstvång.
Hr Leijonsten sade sig vara af samma tancka med
Hr Strokirck.
Frih. Wrede sade, at han äfven ville också för sin del
prsecavera, at intet ingrep hädanefter, til något samvetstvång
ländande, måtte skie, och mente at Hr Strokircks ord kunde
expliceras.
Derpå sändes en Deputation med Extractum Protocolli til
de andre Stånden, angående Placatet om sammankomsterne,
nembligen:
Gref Bonde. Gref G. Gyllenborg.
Frih. Mörner. Frih. Bildstein.
Hr Mörner. Hr Bommesson.
Hr Bähr. Hr Örnstedt.
Hr Leijonsten. Hr von Kocken.
Hr Brunschiöld. Hr Adelberg.
Ifrån Pr åste-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Superintendenten Doctor Steuch förde ordet sålunda: Til Höglåfl.
R. o. A. låter Prästeståndet anmäla sin ödmiuka vördnad
och helsning; och som Prästeståndet förmodar, at ingen lärer
undra deröfver, at de åstunda til at se et önskeligit slut på
denna Riksdagen, helst som den nu så vida är utdragen, så
håppas ock Prästeståndet, at R. o. A. ey obenägit uptager,
at de häröfver communicera sit ödmiuka och hörsamma betänckande.
Derpå läste Hr Magister Ekman up Prästeståndets utlåtelse,
at Riksdagen måtte slutas den 6 Juli nästkommande.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. lärer ey underlåta at
taga detta i betänckande och lemna sin utlåtelse til Prästeståndet.
R. o. A. längta så mycket som de andre Stånden
at Riksdagen må slutas, allenast det kan skie med Rikets
nytta, och skulle giärna se, om det kunde skie förr ändå.
Denntation afträdde.
166
Juni 10. Ecklefska saken.
Sedan uprepade H. Ex c. Prästeståndets utlåtelse och
huru han derpå svarat, at R. o. A. lära taga saken i öfvervägande
och utlåta sig. H. Exc. sade sig ock försäkrat,
at R. o. A. längta så mycket efter slutet sorn de andre
Stånden.
Hr von Hökerstedt: Om vij få till Tijsdagen öfverlägga
den saken och betäncka oss på de angelägnaste ährenderne
som böra afgiöras, innan Riksdagen slutes?
Frih. Bror Rålamb pårainte, att thet som angår husesynerne
och Officerarnes boställen måtte blifva afgiordt.
Therefter företogs åter Ekelefs sak;
och uplästes allenast Extractet, som Deputation låtit giöra
utur Betänckandet.
Gref Dohna framgaf äfven det öfriga Deputationsarbetet.
Sedan Extractet var upläst, begynte R. o. A. at discourera
om saken och utlät sig sålunda:
Hr von Hökerstedt: Mig synes af den berättelse som
här blefvit upläst, at Ekelef mycket lidit. Men emedan
R. o. A. täncka at hielpa honom, så synes nödigt, at man
brukar den process, som intet kan ligga oss i vägen, nembligen
at R. o. A. giöra honom nåd och uphäfva all process
och action emot honom. Men om han vill hafva pengar, så
får han gå til K. Cammar-Revision, och noga dömas ther hvad
han skall hafva.
Hr Boneauschiöld: Saken är delicat. Jag har gåt
igenom räkningen och har intet betänckande at bifalla Deputation
mening och låta en man lida som denne, hvilken varit
här 9 åhr under arrest och slutit sina räkningar, och intet
låta honom niuta något, det vore betänckeligit.
Hr von Hökerstedt: Jag vill intet han skall komma
at lida. Men jag säger, at i fall han skulle finnas böra betala
ut något, så vill jag att man gifver efter det. Men vill
han hafva at fordra, så lät då vederbörande domare säija det.
Skulle tå domaren finna, at han blifver skyldig, så bör han
vara fri.
Hr Weili: Hvad Hr von Hökerstedt påmint, går derpå
ut, at honom bör skie justiee och ingen nåd.
Hr E. Plan: Jag skulle för min del gierna se och önska,
at honom någon nåd kunde vederfaras, och at han måtte
slippa sin gravation. Men at en sådan grund tages dertil, at
han ej är en persona publica, det förtiänar mera öfvervägande;
Öfverläggning om Ecklefs ansvarskyldighet.
167
ty, hadde Giörtz kunnat fordra räkning af honom, så har
Cronan samina rättighet at fordra räkning af honom. Kunde
saken på en gång blifva afgiord, voro vähl; men de skiählen
som anförde äro kunna intet befria honom. Jag vet ey eller,
om öfver de Besvären, som Ekelef inlagdt, Ständernes Commission
har blifvit hörd och fåt förklara sig.
Gref Gustaf Bonde kom tilbaka med Deputation och
sade: Samtelige de andre Stånden tacka för communication
af R. o. A:ns tanckar. Och Prästerskapet utlät sig, at de
ville taga samma i betänckande och gifva svar. Bårgmästaren
yttrade sig, at han mente, det Placatet ey annorlunda kunde
förstås, än R. o. A. sig utlåtit. Men Bondeståndets Taleman
svarade, at Bondeståndet ey lärer kunna gå ifrån sin
förra mening.
Frih. von Ungern Sternberg: Det har varit det essentieleste
Deputation tagit i öfvervägande, om Ekelef skulle anses
för en persona publica, och om intet annat skiähl kan
bestå, så är det, at Sal. Konungens resolution binder Giörtz
til ansvaret. Giörtz har påtagit sig at giöra räkning, men
ingen annan, och han miste hufvudet.
Hr Plan: Det är intet med den rigueur at förfara, utan
han bör visa om Riksens medel, som han haft under händer,
kommit Cronan til godo; ty hvar och en, som har Cronans
medel under händer, bör giöra redo för them.
Frih. von Ungern Sternberg: Räkning har han giordt
och det är han skyldig til, men intet är han skyldig at svara
för bristen. Deputation har i anledning af räkningen uptagit
hvar påst och utlåtit sig deröfver.
Hr Plan: Allenast vet jag intet, om Commissions ledamöter
fått förklara sig öfver hvar påst, ty Ekelefs inkast
hadde antingen af Actore officioso bordt besvaras eller af Commissions
ledamöter.
Gref Dohna sade, at Commissions ledamöter och Actor
äro hörde.
Frih. von Ungern Sternberg: Lagman Cederholm och
Commissarien Hesselgren samt Fiscalen Ulf hafva varit uppe
för Deputation.
Hr Plan: Jag har såsom actor ey kunnat mindre giöra
än påminna detta.
Frih. von Ungern Sternberg: R. o. A. lära inhämtat
i hvad stånd saken är, kanskie R. o. A. skulle behaga falla
166
Juni 10. Bcklefska saken.
Sedan uprepade H. Ex c. Prästeståndets utlåtelse och
huru han derpå svarat, at R. o. A. lära taga saken i öfvervägande
och utlåta sig. H. Exc. sade sig ock försäkrat,
at R. o. A. längta så mycket efter slutet som de andre
Stånden.
Hr von Hökerstedt: Om vij få till Tijsdagen öfverlägga
den saken och betäncka oss på de angelägnaste ährenderne
som böra afgiöras, innan Riksdagen slutes?
Frih. Bror Rålamb påminte, att thet som angår husesynerne
och Officerarnes boställen måtte blifva afgiordt.
Therefter företogs åter Ekelefs sak;
och uplästes allenast Extractet, som Deputation låtit giöra
utur Betänckandet.
Gref Dohna framgaf äfven det öfriga Deputationsarbetet.
Sedan Extractet var upläst, begynte R. o. A. at discourera
om saken och utlät sig sålunda:
Hr von Hökerstedt: Mig synes af den berättelse som
här blefvit upläst, at Ekelef mycket lidit. Men emedan
R. o. A. täncka at hielpa honom, så synes nödigt, at man
brukar den process, som intet kan ligga oss i vägen, nembligen
at R. o. A. giöra honom nåd och uphäfva all process
och action emot honom. Men om han vill hafva pengar, så
får han gå til K. Cammar-Revision, och noga dömas ther hvad
han skall hafva.
Hr Boneauschiöld: Saken är delicat. Jag har gåt
igenom räkningen och har intet betänckande at bifalla Deputation
mening och låta en man lida som denne, hvilken varit
här 9 åhr under arrest och slutit sina räkningar, och intet
låta honom niuta något, det vore betänckeligit.
Hr von Hökerstedt: Jag vill intet han skall komma
at lida. Men jag säger, at i fall han skulle finnas böra betala
ut något, så vill jag att man gifver efter det. Men vill
han hafva at fordra, så lät då vederbörande domare säija det.
Skulle tå domaren finna, at han blifver skyldig, så bör han
vara fri.
Hr Weili: Hvad Hr von Hökerstedt påmint, går derpå
ut, at honom bör skie justiee och ingen nåd.
Hr E. Plan: Jag skulle för min del gierna se och önska,
at honom någon nåd kunde vederfaras, och at han måtte
slippa sin gravation. Men at en sådan grund tages dertil, at
han ej är en persona publica, det förtiänar mera öfvervägande;
öfverläggning om Ecklefs ansvarskyldighet. 167
ty, hadde Giörtz kunnat fordra räkning af honom, så har
Cronan samma rättighet at fordra räkning af honom. Kunde
saken på en gång blifva afgiord, voro vähl; men de skiählen
som anförde äro kunna intet befria honom. Jag vet ey eller,
om öfver de Besvären, som Ekelef inlagdt, Ständernes Coniin
ission har blifvit hörd och fåt förklara sig.
Gref Gustaf Bonde kom tilbaka med Deputation och
sade: Samtelige de andre Stånden tacka för communication
af R. o. Arns tanckar. Och Prästerskapet utlät sig, at de
ville taga samma i betänckande och gifva svar. Bårgmästaren
yttrade sig, at han mente, det Placatet ey annorlunda kunde
förstås, än R. o. A. sig utlåtit. Men Bondeståndets Taleman
svarade, at Bondeståndet ey lärer kunna gå ifrån sin
förra mening.
Frih. von Ungern Sternberg: Det har varit det essentieleste
Deputation tagit i öfvervägande, om Ekelef skulle anses
för en persona publica, och om intet annat skiähl kan
bestå, så är det, at Sal. Konungens resolution binder Giörtz
til ansvaret. Giörtz har påtagit sig at giöra räkning, men
ingen annan, och han miste hufvudet.
Hr Plan: Det är intet med den rigueur at förfara, utan
han bör visa om Riksens medel, som han haft under händer,
kommit Cronan til godo; ty hvar och en, som har Cronans
medel under händer, bör giöra redo för them.
Frih. von Ungern Sternberg: Räkning har han giordt,
och det är han skyldig til, men intet är han skyldig at svara
för bristen. Deputation har i anledning af räkningen uptagit
hvar påst och utlåtit sig deröfver.
Hr Plan: Allenast vet jag intet, om Commissions ledamöter
fått förklara sig öfver hvar påst, ty Ekelefs inkast
hadde antingen af Actore officioso bordt besvaras eller af Commissions
ledamöter.
Gref Dohna sade, at Commissions ledamöter och Actor
äro hörde.
Frih. von Ungern Sternberg: Lagman Cederholm och
Commissarien Hesselgren samt Fiscalen Ulf hafva varit uppe
för Deputation.
Hr Plan: Jag har såsom actor ey kunnat mindre giöra
än påminna detta.
Frih. von Ungern Sternberg: R. o. A. lära inhämtat
i hvad stånd saken är, kanskie R. o. A. skulle behaga fälla
168
Juni. 10. Adelns beslut om Ecklef.
pa den tanckan och lika som per generosité tillägga honom
något och uphäfVa alt tilhopa.
H. Exc. Hr Landtm.: Här äre någre af den tanckan,
at R. o. A. per grace gifva honom något vist, som han kan
fara sin väg med, och häfva up saken.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Skall man giöra[förslag om
qvanto.
Hr von Hökerstedt: I anledning af calculation skulle
han hafva 9,000 Dal. smt, kanskie han kunde få 4,000
Dal. smt.
Hr Weil i: Det är at considerera, at denne mannen giort
en räkning för 79 millioner.
H. Exc. Hr Landtm, frågade, om det skall blifva vid
4.000 Dal. sint.
Hr Boneauschiöld mente, at han kunde få 2,000 Dal.
smt för hvart åhr räkningen blefvit sluten öfver, som gior
6.000 Dal. smt.
Gref Dohna holt äfven före, at han kunde få 2,000
Dal. smt om åhret, efter han gjordt sin räkning på så
redigt sätt.
Ändteligen blef Resolution thenne, som ock upläsen och
justerad vardt: At R. o. A. finna godt, i anseende til visse
och stora skiähl, at giöra Ekelef en sådan grace, at saken
uphäfves och han för alt tiltal befrias samt ställes på fri fot
och utbekommer utur K. Stats-Contoiret uti et för alt sex
tusende Dal. sint.
Hr Stobée: På den ena sidan finner jag, at han skall
hafva at fordra 9,000 Dal. smt, och således är tliet ingen grace.
Hr Plan: Det står ey fast, at han har at fordra 9,000
Dal. smt. Den räkningen, sorn gifver honom at fordra, borde
censureras. Riksens Ständer hafva vid förra Riksdagen resolverat
i saken; detta kan ey anses utan som en pur grace.
H. Exc. Hr Landtm.: Här menas at det är en grace,
efter det är en mynteteckens fordran, och sedan skall den ey
vara klar, utan detta passerar för grace.
R. o. A. biföllo förberörde Resolution.
Hr Stobée: Efter R. o. A. äro mycket benägne at vara
honom behielpelige, så trågas om icke han skulle kunna befordras
til någon bestälning, emedan han är en skickelig karl.
Adelns protokollsutdrag rörande Ecklef. 169
H. Exc. Hr Landtm.: Detta är en hel annan fråga och
lärer blifva svårare at här afgiöras. Vill han tiana här, så
lärer han väl söka på behörig ort, och thet tå ther pröfvas.
Til the andre Stånden upsattes fölljande Extractum Protocolli
om thenna saken:
Extract af Protocollet hållit på Riddarhuset hos R. o. A.
den 10 Juni 1727.
S. D. Företogs den öfver Ständernes Commissions arbete
förordnade Deputations Betänckande uti de måhl, som
Hålstenska Krigs-Secreteraren Ekelef beröra. Och som samma
Betänckande var mycket vidlyftigt, men derefter fölgde et
Extract öfver det, som sielfva Betänckandet elljest utförligare
och med sine omständigheter närmare uttrycker, så uplästes
berörde Extract, och funno R. o. A. i anseende til vissa och
stora skiähl för godt at giöra förenämde Ekelef en sådan
grace, at saken uphäfves, och han för alt tiltahl befrias samt
ställes på fri fot och utbekommer utur K. Stats-Contoiret uti
et för alt sextusende Dal. smt.
Sedan föredrogs R. o. A., at the val hade den 30 Maij
sidstledne, då Justitise-Deputations Betänckande om Relationernes
inrätning uti Håf-Rätten var före och bifallit blef,
äfven förklarat dess mening vara, at relationerne på samma
sätt uti K. Maij:ts Justitise-Revision böra upsättias, til förekommande
af en onödig vidlyftighet therstädes, efter som icke
mindre ther än uti K. Håf-Rätterne Acta ord ifrån ord läsas,
men at the öfrige respective Stånden dä redan öfver samma
Betänckande sig yttrat, utan at nämna om relationerne uti
K. Maij:ts Justitise-Revision; Och emedan Ståndens Deputerade
uti Expeditions-Deputation haft betänckande at taga
denne omständigheten ad referendum, i anseende dertil at Justitias-Deputations
Betänckande intet therom förmäler, såsom
en sak hvilken icke varit qvsestionis, och det likvähl blifvit
af R. o. A. för nödigt ansedt, at relationerne på et och enahanda
sätt inrättas uti Håf-Rätterne och K. Maij:ts JustitiseRevision,
hafvandes H. K. Maij:t igenom dess nådige bref af
den 21 Aprill 1724 befalt, at enahanda method therstädes
brukas skulle; Ty hemstältes R. o. Ä:ns godtfinnande, om per
Extractum Protocolli de öfrige respective Ståndens samtycke
begiäras skulle, at uti det underdånige Memorialet, som til
K. Maj:t kominer at upgå, äfven må tilläggas, det relationerne
uti K. Maj:ts Justitise-Revision på samma sätt som i K. Håf
-
170 Juni 10. Adelns beslut om rättegångsrelationer.
Rätterne måge hädanefter inrättas, til hvilken ända Secreteraren
redan projecterat et sådant Extractum Protocolli, som
uplästes.
R. o. A. gåfvo härtil sit bifall.
Men sorn Gref Dohn a begiärte, at R. o. A., innan de
fatta något vist slut, ville låta den frågan gå till JustititeDeputation;
Och
R. o. A. funno thet vara bäst, så inrättades Extractum
Protocolli til the andre Stånden således:
Extract utur Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 10 Juni 1727.
Aldenstund uti Justitise-Deputations Betänckande angående
relationernes inrätning vid Håf-Rätterne och domstolarne
intet finnes förmält, huru vida uti the relationer, som i
K. Maij:ts Justitise-Revision författas, bör brukas enahanda method
med the förbemälte, och R. o. A. för sin del åstundar,
at Justitiae-Deputation äfven häröfver sig utlåta må, helst
emedan, då förändringen med relationernes inrättande i K. Maij:ts
Justitise-Revision skiedde, H. K. Maij:t igenom dess nådige
bref af den 21 Aprill 1724 befalt, at samma methode
i K. Håf-Rätten observeras skulle; Fördenskul har R. o. A.
härmedelst velat inhämta de öfrige respective Ståndens godtfinnande,
om icke detta ährendet til Riksens Ständers JustitiseDeputation
remitteras må.
H. Exc. Hr Landt m, påminte R. o. A., huru som Bondeståndet
var här uppe med en Deputation och berättade, at
Prästerskapet ville taga sine Besvär tilbaka, men at Bondeståndet
var thermed missnögdt; och som Gref Gustaf Gyllenborg
berättat, at Prästerskapet i går har uti Besvärs-Deputation
begiärt få Besvären tilbaka, så voro frågan, huru R. o. A.,
finna at härmed må skie.
Frih. Wrede: Prästerskapet kunna vähl få dem tilbaka,
men vij påminna oss, at när Hndenässaken var före, så påstog
Gref Olof Gyllenborg så vähl som Prästerne, at Consistorium
i Skara ey giordt ingrep i Adelige Privilegierne; derföre
beder jag, at den § om Kyrkjoherdevahlet må blifva afgiord,
efter som man i den projecterade resolution klart utsatt,
hvad vid Kyrkjoherdevahlen skall blifva i ackt tagit.
Hr von Hökerstedt holt före, at Prästerskapet ey
kunde nekas at taga sine Besvär igen, lika som R. o. A., men
at den § kunde å part afgiöras.
Presternas besvär. Ulfs befordran. Conrad Sparres byte. 171
Det blef godt funnit, at Prästeståndet får sine Besvär
igen, men at den § om Prästevahlet afgiöres, då et å part
memorial derom inkommer.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte, at när Justitiae-Deputations
Betänckande angående Advocat-Fiscalen Ulf var sidst
före, blef resolverat, det för honom en underdånig föreskrift
til K. Maij:t upgå skulle. Och som den nu voro upsat, lät
H. Exc. upläsa samma.
Hr von Hökerstedt påminte dervid, at ehuruvähl Ständerne
recommendera, så lära doch Collegierne derigenom ey
obligeras at föreslå någon, som de ey finna skickelig, och holt
före at memorialet på sådant sätt borde inrättas, at man
begiär det K. Maij:t täcktes låta Håf-Rätterne eller Collegierne
vetta, det de vid någon förefallande anständig öpning
låta honom komma på förslag.
R. o. A. funno godt att låta det förblifva vid det som
upsat var i Expeditions-Deputation, at nembligen hos K. Maij:t
fälles för honom en underdånig förbön, det han vid någon
förefallande anständig öpning i Håf-Rätterne och Collegierne
må blifva i nåder ihugkommen.
Derpå uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande
af den 5 Maij sidstledne anbelangande Ofverstens
Baron Conrad Sparres byte, hvaröfver Deputation sig således
yttrar, at som Ofver-Directeuren Nordencreutz med dess memorial
af den 18 sidstledne Aprill inkommit och förklarat sig
vid detta byte intet hafva at påminna, så vida desse byteshemmanen
(nembligen Karstorp Frälse-Skattehemman % i
Skaraborgs [lähn] Yijsta härad och Bärebergs sockn samt Holmen
Frälse-Skattehemman 1 i Elfsborgs lähn Vallabögds härad
och Tollsiö sockn, emot Horida Crono-Skatteheinman 1 i
Skaraborgs lähn Vista härad och Malma sockn) äro gamble
Skatte och til föllje af bytesmethoden icke böra undergå någon
skatläggning eller ransakning om deras ägor, hvaröfver i Landtmäterij-Contoiret
inga Chartor finnes; Så har Deputation för
sin del ey heller funnit oskiähligt at styrcka Riksens Ständer
at confirmera detta af Hr Öfversten Conrad Sparre begiärte
byte.
R. o. A. gåfvo til thetta byte sit bifall.
Sedan berättade Gref Dohna, at som, då här var före
et Betänckande, huru vida Öfverste-Lieutenanten Klinckouströni
172
Byten af jord. Transel befordran.
matte slippa at betala 10:de penningen, R. o. A. suspenderade
sina tanckar, til de finge vetta, om han voro den som förlåp
sin påst vid Dönholmen, så kunde han underrätta R. o. A.
med visshet therom, at thenne ey voro den Ofverste-Lieutenanten
Klinckowström, utan en annan man.
R. o. A. funno godt, et Betänckandet skall vidare företagas
til afgiörande.
Och skilgdes åt.
Den 13 Juni in pleno.
Uti H. Exc. Hr Landtims frånvaru förde Frih. Ernest
Creutz ordet.
S. D. Uplästes Oeconomie- och Comrnercie-Deputations Betänckande
angående Fru Roxendorfs ansökning at få til sig
byta Cronohemmanet Kolje ä/s uti Östergötland Bobergs härad
och Elfvesta sockn emot Va Frelsehemmanet Qvinneby i samma
härad. Och som det befans at hemmanet Kolje, hvilket Fru
Schulman updragit K. Maij:t och Cronan i byte, blefvit åhr
1707 skattlagdt, men skattläggningen sedermera icke approberad
och faststäld, jämvähl at uppå det hemmanet, sorn Fru
Roxendorf vil gifva til vederlag, brister 4 Dal. 14 öre smt:s
ränta ; Altså resolverades, at när det äldre af Fru Schulman giorde
bytet blifver behörigen afgiordt och Fru Roxendorf upfylt
bristen af thet, som för hennes sedermera sökte byte felar, så
har Fru Roxendorf at deröfver sökia Riksens Ständers confirmation.
I lika måtto uplästes Oeconomie- och Comrnercie-Deputations
Betånckande, angående de af Cantzeleren Hielmborg
utbytte Cronohemmanen Sanviken Vt och Fågelsång Vs i Opsala
lähn Håbo härad och Hageby sockn, emot Kroby Frelsehemman
V2 i Trögds härad och Valby sockn.
Och blef berörde Betänckande bifallit.
Afven uplästes Justities-Deputations Memorial angående
Krigs-Fiscalen Trancei befordran til en annan här i Sverige
anständig vacance.
Men emedan R. 0. A. redan faststält, at de ey villja meddela
någre recommendationer; ty förklarade ock nu R. 0. A.
sig, at de ey kunna härutinnan bifalla Deputations förestälning;
men som Tranceus skall stå på Expectancelistan, och
Landshöfdingeresidenser. Aflingeegendoms testamenterande. 173
Riksens Ständer vid 1723 års Riksdag hos K. Maij:t anmält
samtelige Expectanterne till en nådig hågkommelse, så lärer
K. Maij:t låta honom niuta all nåd och justiee, enär någon
vacance existerar. För öfrigit blifver det, som angår Trancei
arfvodislön för giordt arbete uti Justitise-Deputation, remitterat
til Riksens Ständers Secrete Utskått.
Så uplästes ock Oeconomie- och Commercie- Deputations
Betänckande beträffande Landsliöfdingeresidencerne.
Och vardt thetta Betänckandet af R. 0. A. bifallit; doch at
med residencehusen i städerne, som härtils blefvit af städerne
underhåldne, hädan efter förblifver som för detta, ther städerne
igenom besynnerlige resolutioner icke äro therifrån befriade.
Hr Fehman mente, at det voro städerne til gravation,
helst Landshöfdingen icke för den ena staden utan för hela
landet och de flere städerne i lähnet bor der.
Men som inge månge städer böra underhålla residencerne,
och de som det giort icke sökt at blifva derifrån frie, så
förblef thet vid then resolution, som redan tagen blefvit.
Sedan företogs til afslutande Justitice-Deputations Betänkande
angående aflingeegendoms testementerande ifrån efterlemnande
barn eller barnabarn, så ock inventariers uprättande,
med mera. Och för bättre minne skull uplästes det å nyo.
1 §•
Hr Fehman: Gud vet om icke det gior en ovillja imellan
föräldrar och barn, och det synes betänckeligit at hindra enom
at disponera om sit aflinge efter behag. Ofta äro orsakerne
sådanne, at föräldrarne blyas vid at gifva up dem.
Hr Plan: Meningen är denna, at det bör i alla delar
blifva vid 9 Cap. Jordbalcken och Testamentsordningen, at
hvar och en äger macht at disponera om sin aflinge; men när
de, som villja testementera bårt något undan sina barn, sielfve
finna sådanne skiähl, som ey hafva grund i lagen, då kan en
dommare kasta et sådant testamente öfver ända, det har ock
skiedt härtils. Men här är en mening, at sådanne testamenten
ey skola giöras. Ingen är plicktig at säija orsakerne, hvarföre
han disponerar så eller så om sin aflinge. Men gifver
han skiähl til barnens förbigående, så böra de cognosceras,
om de äro laglige.
R. 0. A. yttrade sig, at som denne § är redan afgiord
den 1 Juni, så blifver det dervid.
174 Juni 13. Om aflingeegendom och inventariers upprättande.
Hr Fehman: Så blifver meningen denna, at jag får gifva
bårt min aflinge, om jag vill, men intet med någon condition
som är emot lagen.
Det sades, at meningen är som § lyder i Justitiae-Deputations
Betänckande.
Och på det R. o. A. intet måtte komma i disput å nyo
öfver de puncter, som den 1 hujus blefvit afgiorde, ville de
ey samtycka til theras upläsande, utan ginge strax til 4 §,
hvarvid då stannades, varandes innehållet af berörde 4 § detta,
at i fall nya utkastet til Erfdabalken ey kommo vid denna
Riksdagen at approberas och utgå, det måtte då en särskilt
Förordning i medlertid utgifvas om inventariers uprättande
och hvad dervid bör i ackt tagas, på det sätt som Lag-Commission
i samma balck projecterat.
Hr von Hökerstedt hemstälte R. o. A., om icke
detta Justitiae-Deputations Betänckande kunde remitteras til
Lag-Commissionen at observeras uti lagen.
Men det sades, at det borde blifva vid det som förra
gången blef slutit.
Hr Plan: Det är nödigt at saken tages uti nogare öfvervägande,
efter han är angelägen, och kan fuller påminnas, om
något är nödigt, innan expedition skier.
Hr Erencrona: Så vida som vij icke äro alle enige, så
bör saken gå til votering. Och vij böra intet giöra lag efter
hvars och ens visée.
4 § togs altså före.
Frih. Ernest Creutz: Efter denna § beropar sig på
Erfdabalcken, som i Lag-Commission är projecterad, så tyckes
vara nödigt, at man går antingen igenom hela Balken eller
detta Capitlet.
Det tänts godt, at Capitlet allenast upläses; Och sändes
til den ändan efter samma Balck.
H. Ex c. Hr Landtm, kom nu up.
I medlertid, som man väntade på Erfdabalken, gaf Gref
Gustaf Bonde in et Memorial, hvilket uplästes, hvaruti han
anhåller at få emot andra jämngode hemman til Rusthåld utbyta
Säteries-Rusthållet Hässleby, som ifrån dess Familie
blifvit indragit och af honom rustas före, samt et der belägit
Mönsterskrifvareboställe, hvilket ligger i åker och äng med
Hässleby och tilförende derunder hördt.
G. Bondes ansökan om byte af Hässleby.
175
Gref Bonde ville taga afträde;
men så bad R. o. A. honom blifva qvar.
Frih. Ernest Creutz: Man bör billigt göra reflexion
derpå, at Gref Bonde vill cedera sin rätt til at vindicera
Hessleby.
Gref Gustaf Bonde: Qvaestion lärer vara förnämligast,
om Indelningsvärcket rubbas härigenom.
Frih. Silfverhielm: Allenast Öfversten är nögd med
detta bytet, så tyckes det kunna tillåtas.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. hafva förnummit, med
hvad conditioner Gref Bonde begiärt detta bytet, och at intet
Hummern ey eller corporalskapet rubbas. Han vill allenast
frälsa det, som ligger närmast gården, och gifva det, som ligger
derhos, igen och vill derjämte cedera sin prsetension och gifva
Cronan fullt gen fullo.
Hr Fehman: Här äro åtskilige sådanne casus i Oeconomie-Deputation
och der har blefvit sagdt, at en rubning
skier i Indelningsvärcket. Gud vet hvar i den består, när det
blifver samina häst, samma karl och samma nummer. Jag
vet intet hvar i den rubningen består.
Hr Erencrona: Det är enligit med våra Privilegier, at
vij få byta oss til de lägenheter som ligga oss til hands.
H. Exc. Hr Landtm.: Alt som är at befruckta är det,
at flere skulle komma och begiära det samma, men det måste
då vara samma casus. När Cronau intet lider och en undersåtare
blir äfven hulpen, så är ju vähl.
Hr Stobée: Det är billigt som Gref Bonde begiär. Oeco
nomie-Deputation
är för sådanne byten, men Militie-Deputation
är theremot. Och Oeconomie-Deputation lärer komma in med
sit Betänckande theröfver.
H. Exc. Hr Landtm.: Differencen består deri allenast,
at det ena hemmanet heter så och det andra så, men säkerheten
består deri, at Cronan har hemman för hemman och får
fullt gen fullo.
Hr von Hökerstedt: R. o. A. böra ey stå sig i Huset,
de andre Stånden unna R. o. A. knapt et Rusthåld.
28 § af Adelige Privilegierne uplästes, hvaruti lafvas, at
om något Cronohemman eller annan lägenhet ligger en Frälseman
tilhanda och han emot jämngod ränta in natura sig det
samma vill tilbyta, då vill K. Maij:t sådant efterlåta på sätt
och vijs som Förordningen om slike byten förmå och innehålla.
176 Juni 13. G. Bonde medgifves att tillbyta sig Hässleby.
Hr Fehman: Här är frågan, om här är rubning i indelningen,
när det ligger i Compagniet som han gifver igen.
Hr Åkerhielm: Efter här äro åtskillige, som giort ansökning
om samma, så hemställes R. o. A., om icke R. o. A.
skulle villja låta anstå härmed, til dess Deputation kommit in
med sit Betänckande, efter deri äro skiählen mot och med
anförde.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag tror intet, at R. o. A. eller
de andre Stånden lära vara häremot, när Grönan slipper Gref
Bondes prsetension och får fullt gen fullo. Hvart måhl kan
föredragas här särskilt, och den som har så goda skiähl som
Gref Bonde kan få samma resolution som han; altså är
frågan, om Gref Bondes begiäran får bifall.
Härtil svarades ja.
Hr Åkerhielm: Denna saken har varit före i MilitieDeputation.
H. Exc. Hr Landtm.: Det kan jag ey vetta.
Gref Bonde: Ja, hon har varit före der, och jag har fåt
ney, derföre har jag gåt hit.
I anledning häraf upsattes följande Extractum Protocolli
til the andre Stånden, hvilket för R. o. A. upläst blef och biföls,
så lydande:
Extract af Protocollet liållit lios II. o. A. på Riddarhuset
den 13 Juni 1727.
S. D. Uplästes Prsesidentens Gref Gustaf Bondes Memorial,
hvarutinnan han anhåller at få emot andre jämngode
hemman til Rusthåld utbyta Säteries-Rusthållet Hässleby, som
ifrån dess familie blefvit indragit och af honom rustas före,
samt et der belägit Mönsterskrifvareboställe, hvilket ligger i
åker och äng med Hässleby och tilförende derunder hördt.
Och som R. o. A. funno Cronan härvid hafva den förmån, at
den slipper i så måtto den prsetension, som Hr Grefve Bonde
på desse Rusthåld häfver til dess vindicerande, och de hemman,
som Hr Grefven til Rusthåld och Boställe igen upgifver, ligga
uti samma Compagnie; ty månde R. o. A. gifva til detta byte
sit bifall, på sätt och vijs som Hr Grefven i sit Memorial sig
ärbiuder; doch at han fullkomligen praesterar alt hvad Förordningarne
i dy måhl erfordra, hvarom K. Cammar- och KrigsCollegierne
hafva at draga behörig försorg.
Förslaget till Ärfdabalk. Testament, af aflinge. 177
Såsom den nya projecterade Erfdabalken nu var hitkommen,
så uplästes X:de Capitlet i samma Balck;
och blefvo 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 §§:ne approberade.
R. o. A. funno godt, at en särskilt Förordning bör utgå,
och af Justitiae-Deputation så om detta förberörde projecteras,
som om inventariernes uprättande, och hvad dervid bör i acht
tagas, på det sätt som K. Lag-Commissionen i Erfdabalkens
X:de Cap. projecterat.
Extractum Protocolli af den 10 hujus i Ekelefs sak uplästes
och justerades;
äfven angående Alström; och fick bifall.
Sammaledes uplästes Extractum Protocolli angående relationerne.
Hr Erencrona: Fast än H. Maij:t 1724 befalt, at en
likhet skulle hållas i Justitiae-Revision och Håf-Rätterne, så
är det doch intet nytt, utan redan 1684 befalt, och bör ingen
större vidlyftighet brukas i K. Justitiae-Revision än i HåfRätterne
vid relationernes upsättiande.
Sedermera blef thet, som R. o. A. resolverat om aflingeegendomens
testamenterande, uti thet Extracto Protocolli, som
gå skulle til the andre Stånden angående Fru Roxendorfs samt
Cantzeleren Hielmborgs byten, Krigs-Fiscalen Tranoei befordring
och Landshöfdingeresidencerne, sålunda infördt:
Sedan företogs til afslutande Justitiae-Deputations Betänckande
angående aflingeegendomens testamenterande ifrån
efterlemnade barn eller barnabarn, så ock inventariers uprättande,
med mera. Och som R. o. A. redan den 1 Juni sidstledne
bifallit Deputations uti 1 och 2:dra §§:ne yttrade mening, men
uti de måhl som 3 § innehåller tyckt det böra förblifva vid
1686 åhrs Testamentsordning; så uplästes nu den sidsta och
4 §. Och fants i anledning theraf för godt, at en särskilt
Förordning bör utgå, och af Justitiae-Deputation så om detta
förberörde projecteras, som om inventariers uprättande, och
hvad dervid bör i ackt tagas, på det sätt som K. Lag-Commissionen
i Erfdabalkens X:de Cap. projecterat, hvilket Cap.
R. o. A. sig föreläsa lät och i alla delar gillade.
Contributions-Placatet som blefvit projecterat företogs.
Och blef ingressen bifallen.
Afven blef 1 § angående 5 Dalerscontribution af Frälsehemmanen
bifallen.
Adelns Protokoll, 1727 II. 12
178 Juni 13. Kontributionsplakatet föredrages,
2 §, at 4:de penningen af Räntan gifves af Förpantningar,
som för åhr 1700 giorde äro.
En del af R. o. A. höllö före, at af de sedan 1700 giorde
förpantningarne borde äfven gifvas hvar 4:de penning af räntan.
Men § approberades doch, såsom then i Deputation är
projecterad.
3 §, angående Påstbönders, Giästgifvares och Lotzhemmans
contribution, biet' i lika måtto gillad.
4 §, angående contribution af Miöhl- och Såge-qvarnar,
blef approberad. Allenast tillädes, efter Prassidenten Strörnfelts
påminnelse, at de miöl- och sågeqvarnar, som ligga på
Sätegårdens egen grund, äro ifrån contribution befriade.
5 §, angående Bergslagens contribution.
Hr Leijel: Jag vet intet, hvarföre bruken skola gifva
mera nu än förr.
Gref Gustaf Gyllenborg: Efter penningarne stanna i
Bergslagen och de få sit järn så vähl betalt, de dess utan
också, när järnet galt mindre, gofvo lika så mycket och proportionaliter
mera än denne Va partén för järnet, så har man
tyckt i Deputation, at Bergslagen vähl kunde komma ut
dermed.
Hr Fehman: Man kommer intet ihåg, at tackjärnet är
dyrare nu än förr.
Gref Gyllenborg: Intet är det dyrare för den som halsin
egen maas ugn.
Hr Leijel: Om et Sk® järn kåstar några och 50 Dal.,
så har tackjärnet gullit 30 Dal. Sedan giäller en storstig
kohl 16 Dal., altså tager tackjärnet bärt största profiten, men
Brukspatron har minsta nyttan. Bergvärcken kunna ey påtaga
sig större contribution än förr.
Hr Fehman: Det besvärar öfvermåttan Hammarpatronerne,
at sedan bönderne fåt kiöpa alla skatträttigheter, så
får Brukspatron honom ey öfver en väg, om man intet vill
väga up honom.
Hr von Hökerstedt: I anseende dertil at detta är
lemnat til Bergs-Collegium, kunde det blifva så ståendes, helst
efter den, som har egen skog och tackjärn, har ansenlig profit.
Men för öfrigit stannar mästa profiten hos Bergsmannen;
kunde contribution för honom ökas, voro skiähligt.
Hr Leijel: Här skall giöras räkning efter Deputations
Betänckande, när järnet stiger, men hvem betalar Brukspatron
Om bergslagens kontribution.
179
när järnet faller? Ingen gior räkning med en adelsman, som
har en Sätegård, hvad profit han har af den, hvarföre skall
man så giöra räkning med oss? Vij kunna intet underkasta
oss Bergs-Collegii godtfinnande, utan vela utlåta oss som ledamöter
af Ständerne, hvad vij kunna gifva.
Hr von Hökerstedt: Det lärer vara nödigt, at man
söker någon förhögning på contribution i anseende til bristen
i Staten.
H. Ex c. Hr Landtm, förestälte, huru som Hyttorne
blifva graverade, och hemstälte R. o. A., om icke Brukspatronerne
kunde taga på sig detta, bara Bergs-Collegium
jämkar härutinnan med dem.
Hr Leijel ville intet begifva sig dertill.
Hr Krusbiörn: Den, som har egen skog och egen grufva
samt egen tillvärckning, den kan tåla det honom är pålagdt,
men en annan, som ligg’er under stort förlag, han kan ey
tåla det.
Hr von Hofsten: Brukspatronerne villja intet låta det
komma på Bergs-Collegium an, utan villja här vetta, hvad de
skola contribuera.
R. o. A. suspenderade sina tanckar öfver denne 5 §.
6 §, om Arrendatorernes contribution, blef bifallen.
7 §, at i contribution af dem som hafva lön och underhåld
i penningar betalas 20:de penningen, och 10:de penningen
af them som hafva indelt lön, fick bifall.
Hr Lilliestierna förestälte, hvad svårighet som det är
för betiänterne at betala denne contribution.
Gref Gustaf Gyllenborg: Man har tagit alt i öfvervägande.
Det skulle blifva en faselig brist i Staten, om man
skulle frikalla dem.
§ blef approberad.
Vid 8 §, angående Prästernes contribution,
utlät Frih. Strömfelt sig, at han mente, det man skulle
lemna ut det ordet »värckeligen», helst de hafva disposition
öfver Kyrkjoherbergen, och man ey vet, hvad de värckeligen
niuta.
Men som det samma står i 1723 ahrs Placat, så blef det
ock här behållit.
Den meningen, som finnes i denne §, så lydande: »och i
fall desses löner, som i denne § förmäles, ey ricktigt efter
180 Juni 13. Om prestera, torpares och tjenstfolk^ kontribution.
Staten utgå skulle, afräknas contribution uppå den delen, som
innestår och intet utgå kan»,
förmente Hr Praesidenten Strömfelt böra gå ut, emedan
deras lön efter 1652 åhrs stat kan intet gå fult ut, och de
således betala aldrig någon contribution.
Men berörde mening blef doch ståendes efter R. o. Arns
godtfinnande.
Yid P §, angående Kyrkjoherdarnes contribution på landet,
så ock Cappellaners och Klåckares, påmintes, at här voro stadgat,
det tertialen skulle vara fri för contribution och therom
infördt i anseende till Finland, hvarest den flyter in i Cronoherbergen,
och Cronobetiänte tagit 10:de penningen af deras
tertial, hvarifrån Prästerne i Finland begiärt at befrias.
Hr Prmsidenten Strömfelt sade, at Prästerne i Finland
betalt contribution af tertialen, efter den blefvit ansedd för
underhåldsspannemåhl.
Men för likheten skull och efter Prästerne betala contribution
af hvarje 64 hemman, så blef § approberad.
10 §, om Torpares och Giärningsmäns contribution, gillades
sammalunda.
Yid 11 § post verba: »hvilka någon viss tid böra för
contribution förskonas» tillägges: »efter de Privilegier som
värcken förundte äro». Hvad elljest tiänstefolckets och allmogens
hemmavarande barns contribution angår, hvarom äfven
i denna § handlas, så funno R. o. A. för många skiähl skull,
at ingen åtskilnad kan giöras i contribution imellan dem, som
nåt sine 21 åhr, och dem, som derunder äro, efter som sådant
icke allenast skulle förorsaka en stor vidlyftighet i mantalsskrifningen
och räkenskaperne, utan ock giöra thenna inkomsten
mycket oviss för K. Maij:t och Cronan.
Hr Praesidenten Strömfelt holt betänckeligit at gå ifrån
mantalslängderne i contribution, helst deraf skulle förorsakas
mycket arbete för betiänterne och undersökningar om ålderen.
Det fants godt, at man skulle i Deputation försöka hos
de andre Stånden, at de ville låta blifva med tiänstehions
contribution som förr.
Frih. von Ungern Sternberg: De kunde lindras i afbetalniugsafgiften.
Hr von Hökerstedt: Man bör nu icke tala om någon
lindring, utan försöka huru vida man kan begå dem.
Om allmogens och borgerskapets bevilningar. 181
Hr Boneauschiöld: Lön- och betalningsafgiften bör ey
eller diminueras.
Frih. von Ungern Sternberg: Igenom det at folcket
törökes i landet, så lära inkomsterne ändå öka sig.
Hr von Hökerstedt: Bondeståndet bör föreställas, at
om de ey contribuera så at det gior en lika summa emot
förra åhren, så lära de få olägenhet af inqvarteringeu.
Frih. Otto Strömfelt: Så snart vij gå ifrån det gambla
fundamentet och mantalslängderne, så förminskas lön- och betalningsafgiften,
ty det ena fölljer af det andra. Bårgareståndet
lärer giöra ett med R. o. A., som skola få sin betalning af
lön- och afbetalningsafgiften.
Det stannade deri, som sagdt är, at härom försökes med
Bondeståndet i Contributions-Deputation. Och i fall det där
ey kan taga lag, kallas Bondeståndet i Secrete Utskåttet och
disponeras härtill.
Vid 1'2 § påmintes i lika måtto, at ingen åtskilnad i
Contribution för lärogåssarne giöras må, utan härutinnan vara
en likhet med de öfriga tiänstehionen.
13 §. I stället för »Gevärs-Manufacturiebetiänte» sättes:
»Gevärs-Manufacturie-handtvärckare och arbetare».
11 § angående Bårgerskapets contingent.
Gref Gustaf Gyllenborg sade, at de andre Stånden
hafva tyckt, at Bårgerskapet borde taga på sig en summa af
90,000 Dal. smt.
Det fants godt, at det försökes med Bårgareståndet i
Secrete Utskåttet, om icke de kunna förmås at påtaga sig
berörde summa. I medlertid förmoda R. o. A., at det Låfl.
Bårgareståndet, i anseende til Rikets närvarande medellösa
tilstånd samt den ansenliga revenue, som efter den återvundne
friheten Städerne tilfallit, utom andre skiähl, som Deputationen
uti dess Extracto Protocolli til en del anfördt och än vidare
tilläggas kunde, lärer så mycket mera åtaga sig 90,000 Dal.
smt i contingent, som de 1719, tå theras handel och vandel
uti långt slätare stånd var än nu, och de af myn tetecknens
afslag lidit hade, en lika summa sig åtogo, och handelen ifrån
de afbrände til en del dragits uppå the behåldne städerne.
Hr Prsesidenten Strömfelt mente, at de som komma
ifrån sådanne städer, som ey lidit, och sättia sig neder i de
städer, som fåt frihetsåhr, borde betala contribution, efter allenast
de ruinerade städerne äro frihetsåhr lemnade.
182
Juni 13. Om Finlands kontribution.
Hr Praesidenten Bonde sade, at nian har gifvit det förslaget,
at de också måtte slippa, efter det voro at låcka invånare
i de ruinerade städerne.
Det fants godt, at detta gås förbi, och efterlefves K. Brefvet
som Cammar-Collegium fått.
Hr von Hökerstedt: Bårgerskapet drog til sig Tilöknings-Tolagen
sidsta Riksdagen, som stiger ansenligit, och derföre
borde eontingentet för dem nu ökas. Städerne hafva elljest
alt för mycket ifrån Cronan.
Vid 16 § blef ingen påminnelse giord.
17 §, at invånarne i Finland slippa med halfva contribu
tion.
Hr von Hökerstedt: De böra hafva all lisa, men Collegium
häfver varit af de tanckar, at det ey bör blifva generelt,
utan de, som ey mächta betala, de hafva sluppit, när
Landshöfdingen pröfvat deras oförmögenhet.
Hr Erenmalm: Deputation har tagit i consideration
den olyckan landet haft. Friheterne som det niutit hafva ey
varit tilräckelige. Och som invånarne therstädes måste nu
betala sin ordinarie Ränta, så har Deputation velat lisa dem
i det extraordinarie. R. o. A. täcktes hafva et gunstigt medlidande
med dem. De hafva haft 5 åhr missväxt.
Gref Bonde: De äro ganska få, som äro förmögne der.
Härtil dags har man måst examinera, hvilka varit förmögne
eller ey, och de som varit oförmögne hafva sluppit. Men efter
få äro förmögne, kunde de allenast niuta förskoning til helften.
Cotnmission hadde sådan Instruction, at de ey kunde nöijachtigt
hielpa dem, ty den fick intet hafva anseende vid frihetsåhrens
determinerande på den lösa egendomen, som bonden
mist, och när bonden intet har ko och soo, så, kan han ey
komma fort med sit åkerbruk.
Hr Eh renmalm sade, at här i Sverige hadde de fät 9
frihetsåhr, men i Finland föga öfver 6 åhr.
Frih. Strömfelt: Så många frihets-åhr hafva inge flere
än Väddöboerne fåt, som voro i grund ruinerade.
H. Exc. Hr Landtm.: Skulle R. o. A. villja vara underrättade
om detta, så lärer man komma at gå igenom CammarCollegii
och Finska Commissions relationer, men de äro vidlyftige.
Vesterås’ gymnasiilektorers ansökan.
183
Ändteligen förblef thet vid Deputations giorde project, och
fick 17 § bifall, allenast at post verba: »sä komma» tillägges:
»til nästa Riksdag», »invånarne», etz.
18 §, at alla, uti yttersta fattigdom och oförmögenhet
råkade, ey blifva under denne contributionsafgiften begrepne,
etz, approberades.
19 §. Uteslutes thet ordet »vederbörande».
20 § approberades.
Sedan det projecterade Contributions-Placatet således var
igenomgångit, skilgdes R. o. A. åt.
Den 15 Juni in pleno.
I H. Exc. Hr Landtnns frånvaro förde Frih. Ernest Creutz
ordet.
Och uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande
af den 31 Maij sidstledne öfver Rectoris och Lectorum
vid Vesterålis’ Gymnasium ansökning, hvaröfver Deputation
på fölljande sätt sig yttrat, nembligen l:o at hvad Gymnasii
och Scholae-Statens Besvär deröfver angår, at Paedagogus
vid Hedemora Schola skall oafkårtat åtniuta de honom anslagne
20 Tnr spannemåhl åhrligen, der han likvähl med de
öfrige dess vederlikar borde proportionaliter dela och brista i
anledning af K. Maij:ts Förordning, etz.; så finner Deputation
för sin dehl skiähligt at styrckia Riksens Ständer dertill at
låta hädanefter som härtils Paedagogum i Hedemora vid dess
vanlige inkomst förblifva.
R. o. A. biföllo i alla delar denne punct.
2:o. Beträffande det at 24 Tnr Spannemåhl, som til Hospitalet
i Hedemora utan alt skiähl skall uttagas af GymnasiiStatens
andelar i det Kyrkioherberget, utan at K. Maij:ts
Bref sådant biuder och befaller, finner Deputation skiähligt
och rättvijst vara, at desse 24 Tnr hädanefter icke tagas af
den Gymnasio och Scholse-Staten anslagne Kyrkjoherbergespannemåhlen,
utan at Landshöfdingarne uti Vessmanlands
och Kåpparbergs Lähner kunde blifva antydde at correspondera
med Biskoppen uti Stiftet, huru och på hvad sätt Hospitalet
uti Hedemora må kunna blifva försedt med nödigt underhåld
för de där varande fattige (hvartil förmenas vara tilgång uti
Vesteråhs’ och Fahlu Hospitaler, doch hvars och ens rättig
-
184 Juni 15. Vesterås’ gymnasium o. Hedemora kyrkoherberge.
heter härvid förbehåldne), och det til nästa Riksdag, inom
hvilken tijd Landshöfdingen i Kåpparbergs lahn bör vara förtänkt
om desse 24 Tnr spannemåhls ersätning för Hospitalet
i Hedemora.
R. o. A. höllö före, at de 24 Tnr spannemåhl, som Hospitalet
härtils af Hedemora Kyrkjoherberge niutit, böra så
länge förblifva vid berörde Hospital, in til dess någon annan
utväg för Hospitalen blifver utfunnen.
3:o. Vidkommande det at, oansedt den Militien anslagne
Finsta herding ofta skall gifva så ansenlig tijonde som Gymnasii
3 fierdingar, Gymnasium doch måste kiännas vid afkortningarne
allena, hvarföre anhålles, at proportion derutinnan
emellan Gymnasium och Militien må observeras, och at Gymnasium
ey för mycket emot rättvisan må komma at lida etz.;
så är Deputation af samma mening med K. Cammar-Collegio,
som håller före, at ock i detta måhl afkortningarne böra skie
af hvart Kyrkjoherberge särskilt, hvaraf Dahl-Regementet icke
särdeles kan lida, och i fall något för dem skulle brista, kan
sådant efter vanligheten af K. Stats-Contoiret komma att ersättias;
Förmenandes Deputation, at Finsta herding måste
proportionaliter bestå alla af Hedemora Kyrkioherberge utgående
afkortningarne, efter som spannemåhlen där kan falla.
Såsom af K. Cammar-Collegii ledamöter inge ännu voro
upkomne, så lät R. o. A. nu anstå med denne punct.
4:o. Angående Gymnasii- och Scholre-Statens anhållan,
at innehafvarne af Rusteboda och Gåsarfva byar i Hedemora
sockn måtte tilhållas at lefverera sin tijonde til Kyrkjoherberget,
som af ålder skall varit vanligt, aldenstund intet
K. Bref skall stadga at, fast åkrarne äro lagde under staden til
häfd och bruuk, tijonden til någon annan skall lefvereras än
den Kyrkjoherberget häfver at disponera. Hvaröfver Deputation
sig således yttrar, at som förbemälte byar af K. nåd
blifvit, på sätt som ofvanförmält är, til Hedemora stad förlänte,
så synes det och på K. Maij:ts eller Riksens Ständers
förklaring och explication ankomma, huru vida Cronotijonden
af den spannemåhl, som i berörde byar kan falla, bör till
stadsens Kyrkjoherde vidare vara skiänckt och donerat än til
Scriberus, som deruppå haft specielt K. Bref och benådning;
doch emedan nu icke är tilfälle at specialiter i detta måhl
höra alla vederbörande; Ty är Deputationens mening, i fall
de sins emellan icke kunna härom förenas, at denne puncten
Fruarna Frieses och Lorins tvist om ett rusthåll. 185
kunde til H. K. Maij:ts egit nådige afgiörande i sittiaude Råd
hemställas, som, sedan alla vederbörande blifvit hörde, häröfver
lärer förordna hvad rättvist är och med förra Glorvyrdigste
Sveriges Konungars mening, som desse byar til staden
donerat, enligit pröfvas.
Denne § fick af R. o. A. bifall.
Elljest har ock Gymnasii och Scholae-Staten anhållit, at
Consistorium måtte få en frij disposition vid Kyrkioherberget,
och aldenstund sådant finnes vara enligit med 1652 åhrs Stat
samt 1723 åhrs Prästerskapets Privilegier, särdeles i de Kyrkioherbergen,
hvaruti inga andra Stater äga dehl; Fördenskul
finner så vähl K. Cammar-Collegium som Deputation, at
denne begiärte fria dispositionen jämlikt Staten och Privilegierne
ey bör Consistorio betagas; Giörandes Cronobetiänternes
inkast härvid ey något til saken, som skulle ScholaeStaten
ey kunna vetta, huru stor eontribution bör beräknas,
emedan dess contributioner ändå komma på den åhrlige bristen
i löhnen at afräknas.
R. o. A. hiföllo äfven thenne K. Cammar-Collegii och
Deputationens mening.
Sedermera föredrogs Justitia-Deputation ens Betänckande
af den 12:te Maij sidstledne öfver hustru Ingrid Frieses hos
Riksens Ständer giorde ansökning at blifva bibehållen vid
Skatte-Rusthållet Hillingstad eller Hagen kallat N:o 69 under
Ostgiöta Cavallerie-Regemente och Vadstena Compagnie, hvilket
hennes man, framledne Handelsmannen i Vadstena Hans
Lind, på en anstäld auction sig tilhandlat, sedan den förra
åboen enkian hustru Anna Lorin ey skall kunnat de af samma
Rusthåld då för tiden erfordrade recruteringsmedel med mera
behörigen utgiöra och betala, varandes detta Rusthåld sedermera
igenom H. K. Maij:ts Resolution af den 9 October 1724
hustru Anna Lorin tillärkiändt. Och som Justitias-Deputationen
intet annat kunnat finna, än högstbemälte K. Resolution
är så nådig och rättvijs, at parterne böra sig den samma til
underdånig efterrättelse ställa, särdeles som der intet emot
klara lagen och processen finnes vara förelupit; Så har Deputationen
derjämte äfven eftersinnat, huru vida hustru Friese
i anledning af Riksdagsordningens 13 § borde för denna sin anförde
klagan med något straff ansedd blifva, och dervid funnit, at
sedan H. Högstsal. K. Maij:t genom Bref af den 2 Nov. 1716
förordnat, det skulle på vederbörandes ansvar ankomma, om
186
Juni 15. Hillingsta skatterusthåll.
något Rusthäld dädan efter råkade i ödesmåhl, så hafva samma
vederbörande, då det för detta Hillingsta Rusthåld blifvit uti
annotationsrullan antecknadt, at det lutade til ödesmåhl, låtit
det samma efter den tidens brukelige maner anslås til offentelig
auction, vid hvilken hustru Frieses man Hans Lind sig
ibland andra instält och det samma då såsom mästbiudande
för 380 Dal. sint inropat, hvaruppå han sedermera immission
och laga medfart erhållit, så at han med rätta kunnat kallas
bon® fidei possessor, änskiönt förut, innan Rusthållet blifvit
bärtauctionerat, icke skulle varit i acht tagne de steg som
vederbordt. Dessutan berättar ock Generalen Hamilton uti
sit hos H. K. Maij:t häröfver ingifne underdånige Betänckande,
at jämte det Rusthållet lutat till ödesmåhl, och hustru Lorin
varit skyldig en recruteringsrest af 205 Dal. sint, så har äfven
tor samma Rusthäld felats häst, som allena kåstat 400 Dal.
sint, hvilket alt varit orsaken, hvarföre hustru Lurin då icke
kunnat vid Rusthållet conserverad blifva; i anseende hvartil
jämte de flere mildrande omständigheter det synes Deputation
billigt, at hustru Ingrid Friese denna gången kunde för vidare
straff förskonas.
R. o. A. biföllo thetta Justitie-Deputations Betänckande.
Hr Justitiae-Cancellern Fehman holt före, at den som
skrifvit för henne borde efterfrågas, helst annorstädes inga
skrifter böra tagas emot, som icke äre af concepisten underskrifne;
och äfven här, som är det högsta stället hvart en
kan vända sig, borde det samma observeras.
Det fants godt, at detta senare bör observeras om concepistens
underskrift.
Therefter uplästes Justitie-Deputations Betänckande af
den 13 Marti sidstledne om straff för dem, som bårtpractisera
vijn och fremmande drycker, förr än the behörigen bestuckne,
mätte och proberade blifvit;
Och fick af R. o. A. bifall.
Sa uplästes ock Oeconomie- och Coimnercie-Deputations
Betänckande af den 3:die Maij sidstledne om Rassp- och Spinhusets
här i staden inrätning och uprätthållande samt angående
huusfattigas och tiggares underhåld.
Och beträffande 1 §, at härtil skulle af allehanda slags
spannemåhl, gryn, ärter och mjöl samt salt, med hvad mera
som af spannemåhlmätare upmätes, betalas af köparen för
hvar tunna 1 öre kmt;
Om rasp- och spinnhuset i Stockholm. 187
så holt Hr Fehman före, at sälljaren borde betala samma
afgift.
Men Gref David Frölich påminte, at denne afgiften
voro så inrättad, at den på kiöparen, som voro invånare i
staden, skulle stanna, men landtmannen ey thermed graveras.
Och som R. o. A. funno thet billigt, så blef 1 § approberad.
Sammalunda blef 2, 3, 4, 5, 6‘, 7, 8, 9, 10, 11 och 12
§§:ne approberade och the ther nämde afgifter af R. o. A.
samtyckte. Doch bör thet, som förmäles om en viss afgift
af thet som kiöpes, förstås om thet som kiöpes utur första
handen och kommer in til staden til salu, men ey om the
vahror, som sedermera sälljas utur andra i tredie handen och
så vidare i staden.
Gref Frölich sade, at bagare och bryggare endast varit
emot detta förslaget.
Hi' von Hökerstedt: I Giötheborg är en sådan fond
bevilIjad och här lägga de sig deremot. Jag försäkrar på
K. Commercie-Collegii vägnar, at om denne fonden blifver
beviljad, så skall aldrig synas tiggare på Stockholms gator.
Vidare blef ock bifallit, at det som på detta sättet kan
samblas skal! til inga andra usus användas än til Rasspoch
Spiiihuset, och at af hvart Stånd tvenne Deputerade skulle
utses, som hvart fierdedels åhr, eller så ofta nödvändigheten
fordrar, träda tilsammans öfver värckets angelägenheter, dä
Föreståndarena skola vara plicktige för samma Deputerade at
ingifva förslagen på det som influtit, som ock hvad til värkets
underhållande upgåt, hvarom i Deputations Betänckande
ytterligare förmäles.
Hr von Hökerstedt påminte härvid, at som Rasspoch
Spinhuset voro satt under Commercie-Collegii inseende
och Commercie-Collegium skaffat medel dertil, så voro det
fullan vähl, at Deputerade blifva utnämde af Stånden, men
så måste tillika vara Deputerade ifrån Commercie-Collegio,
hvilka tillika kunna öfverlägga om värckets befrämjande, helst
efter Commercie-Collegium har öfverinsichten öfver detta
värcket.
Gref David Frölich: Med fonden befattar CommercieCollegium
sig ey, utan de Deputerade, men med inrätningen
har Commercie-Collegium at giöra.
188 Juni 15. Ofr. ståndens dep. om riksdagens slut.
Frih. Gustaf Rålamb: Allenast der ey skier några
collationer som på barnhuset.
I anledning af Hr von Hökerstedts påminnelse tillädes
denne meningen: »Och som K. Commercie-Collegium efter dess
Instruction har öfverupsichten af detta värckct, så hafva de
Deputerade at ther angifva, hvad som the nödvändigt finna
til värckets befordring».
Hr von Hökerstedt berättade, at Konung Carl den XII
redan 1700 gifvit Magistraten Röstrand til et sådant huus,
och at staten blefvit inrättad för samma värck, men aldrig
någon fattig kommit dit, utan det ena efter det andra af
ägorne bårtsåldt.
H. Ex c. Hr Landtm, kom nu up.
Sedan kom ifrån de 3 Stånden en Deputation, som behörigen
emottogs, och förde Biskoppen Bentzelius för den
samma ordet sålunda: Högvälborne Hr Grefve, K. Maij:ts och
Sveriges Rikes Råd samt Landtmarskalk, Hög- och Välborne
Hrr, samtelige Sveriges Rikes Ridderskap och Adel. PrästeStåndet
hadde den ähran för några dagar sedan at gifva
R. o. A. samt de öfrige respective Stånden tilkiänna sin tancka
om Riksdagens slutande; och som Bårgare- och Bondestånden
nu behagat bifalla vårt Stånd, begiärande at vij ville med
dem samma åstundan uprepa, så är oss anbefalt det samma
at antyda, och för öfrigit bedia vij at få vara uti Eders Höggren.
Exc:s och R. o. Arns benägna åtancka.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. tackar för de 3 respective
Ståndens hedervärda Deputation och lära taga det i
öfvervägande, som Deputation förestält, samt utlåta sig förmodeligen
på det sättet, at de andre Stånden lära blifva nögde.
Biskoppen Bentzelius: Vij skola fägna våra Stånd
dermed.
Deputation afträdde.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A, lära hördt, hvad Biskoppen
Bentzelius här berättade, nembligen paminte det, at
en Deputation ifrån Prästeståndet varit här och begiärt slut
på Riksdagen til den 6 Juli. Nu måste man fuller skicka en
Deputation til dem och låta dem vetta, at R. o. A. önskar at
det må skie och villja åtminstonne med all flijt arbeta derpå.
R. o. A. biföllo thenne H. Exc. Hr Landtm:s proposition.
H. Exc. Hr Landtm.: Rätta termin var för Juhl, och
då, när prolongation skiedde, sades at, när de angelägnaste
Adelns svarsdeputation om riksdagens slut.
189
ährenderne voro afgiorde, så skulle Riksdagen slutas. Och
som nu tre Stånd påmint om slut, så måste vij fuller foga
oss härutinnan.
Hr Palmcreutz: Här äro alt för många angelägne ährender
i Deputationerne oafgiorde.
H. Exc. Hr Landtm.: Vij säija intet så positift, utan
at vij, så mycket som de, önska at komma til slut och villja
giöra alt hvad möijeligit är dertill.
Tiletta blef bifallit; Men skulle något angelägit ährende
stå tilbaka, så lära de vähl dröija, til dess det blifver afgiordt.
Derpå deputerades fölljande at gå til de andre Stånden,
nembligen:
Gref Gustaf Gyllenborg. För Gref Ekeblad
Frih. Bror Bålamb.
Frih. Duwall. Frih. Cedercreutz.
Hr Gyllenanckars fulmäcktig Hr Tungel.
Hr Pett. Hind. Danchvardt.
Hr von Kothen. Hr Gyllenskruf.
Hr Lagerborg. Hr Orncrona.
Hr Adlerstråhle. Hr Nordenborg.
Och sedan Secreteraren upsatt thef som the föredraga
skulle, uplästes och approberades samma så lydande:
R. o. A. låter förmäla sin vän- och tiänstlige helsning hos
det N. N. (Ståndet) samt tackar härjämte för den beskickning,
som det N. N. Ståndet tillika med de tvenne öfrige Stånden
behagat giöra till R. o. A. Och som R. o. A. dymedelst förnummit,
at välbemälte Stånd åstunda det Riksdagen må slutas
den 6 Juli nästinstundande; Så har R. o. A. deröfver
velat lemna til et välment svar, at R. o. A. icke mindre än
de öfrige respective Stånden önskar, at då et godt slut på
Riksdagen blifva måtte, utan vill ock til erhållande deraf använda
all möijelig flit. Och som ingen ting kan mera befordra
det, än at Deputationerne flitigt komma tilsamman och
afgiöra de angelägnaste ährenderne som der återstå, så villja
R. o. A. recommendera samma angelägenhet hos de öfrige
190 Juni 15. Spinnhuset. Borgaredeputation.
respective Stånden, at deras deputerade ledamöter sig dertill
flitigt och tidigt inställa.
Deputation afträdde.
Sedan continuerades med BetänckancLet om Rassp- och
Spinhuset, och biet bifallit at conossementerne beläggas allenast
med 1 Dal. smt, och att Booktryckarne förbiudes at skilja
sådanne formularer til conossementer, som ey förut äro stämplade
och stämpelpenningarne derföre betalte, jämvähl at inga
formularer utrikes ifrån måge införskrifvas, samt at stämplingen
skier af Directeurerne vid Rassp- och Spinhuset utan
vedergiälning.
Berörande den fiärdedelen af desse inkomster, som Deputation
förmenar böra lemnäs til stadsens fattige;
så påminte Gref Olof Gyllenborg, at sorn staden består
icke allenast af Magistrats- utan ock af Ståndspersoner,
och Magistraten ey giordt räkning för fattigmedlen, och thessutan
af Konungen voro til de fattige visse medel anslagne, så
vore vähl, at de som deputeras öfver Rassp- och Spinhuset
kunde öfverse fattigmedelsräkningarne.
Hr von Hökerstedt: Magistraten häfver fåt in det uti
sina Privilegier, at ingen får fråga efter deras räkningar vidare,
än at de lefverera in dem til Cammar-Collegium. I
Konung Carl den XII:tes tid var anstalt giord, huru de fattige
hvar i sin sockn skulle hållas. Elljest blef vid 1723 åhrs
Riksdag begiärt, at fattighuusets räkningar skulle öfverses, och
blef vice Prsesidenten Thegner dertil förordnad. Så länge
Spinhuset var förr i gång, så torde ingen tiggare hijt.
Hr Lindenstedt: Magistraten har bifogat en räkning
vid sit memorial och vijst, at de negotierat penningar.
R. o. A. biföllo ey mindre härutinnan än i alt det öfriga
Deputations Betänckande, med tillökande allenast af detta,
att Commercie-Collegium skulle hafva öfverupsichten, som
förut sagt är.
Gref Gustaf Gyllenborg kom med Deputation tilbaka
ifrån de andre Stånden och sade, at de alle tackat för det
svaret R. o. A. lemnat dem om Riksdagens slutande, samt
at de låfvat flitigt at inställa sig i Deputatiouerne, med förmodan
at de angelägnaste ährenderne til den utnämde tiden
kunna blifva afslutne.
Frih. Rålamb: De togo det liksom pro ratu, at Riksdagen
skall slutas den 6 Juli.
Om Wismars nederlagsfrihet. Wenngarns arrende. 191
Ifrån Bårgare-Ståndet kom en Deputation och Secreteraren
Sal an förde ordet sålunda : Bårgareståndet låter anmäla
sin tiänsthörsamste helsning, och som Bårgareståndet halen
sin angelägenhet at föredraga samt sändt oss hijt med sin
förestälning, så begiära de, at den måtte blifva upläsen för
R. o. A.
Therpå läste Secreterare!! Torpadius up Bårgare-Ståndets
Extractum Protocolli af innevarande dato, angående Wismura
nederlagsfrihet, så vähl som Bårgareståndets särskilte
förestälning therom, hvarutinnan Bårgareståndet sig yttrar, at
om R. o. A. ey skulle finna nog öfvertygande skiähl och motiver
til at biträda Bårgareståndets utlåtelse, så förbehåller
Bårgareståndet sig at innom Riksdagens slut inkomma med
ytterligare och speciale påminnelser öfver Oeconomie-Deputations
Betänckande, emedan detta ährendet är af den beskaffenhet,
at det ingen annorstädes än hos Riksens Ständer bör
eller kan afgiöras.
H. Exc. Hr Landtm, besvarade Bårgareståndets Deputerade;
Och
sedan afträdde de.
II. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. har förnummit hvad
de åstunda, nembligen ändring uti Oeconomie-Deputations Betänckande.
Frih. Wrangel: Detta svarade icke emot deras förra
begiäran at få slut på Riksdagen.
Sedan uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande af den 23 Marti sidstledne, angående Riksrådets
Grefve Carl Gyllenborgs åstundade perpetuelle arrende eller
Skattekiöp af Wennegarns Kongsgård uti Stockholms lahn,
hvaröfver Deputation sig således yttrat, at aldenstund Hr Riksrådet
til denne Kongsgårds erhållande under perpetuelt arrende
eller Skattekiöp icke allenast ärbiuder halfva panteskillingen
oberäknad til K. Maij:t och Cronan, samt ock den andra hälften
med derpå löpande interesse af den stipulerade arrendeeller
åhrlige skattesumman kan efter handen afdragas, utan
ock, sedan en sådan arrendesumma blifvit föreslagen, som uti
ond och god tijd utan någon afskrifning kommer at erläggas,
prsenumerera arrendesumman qvartalsvijs samt gården så til
byggnad som ägor behörigen förbättra; så håller Deputation
i anseende til åfvanbemälte för K. Maij:t och Riket fördelacktige
vilkor och förmåner före, at bemälte gård kunde Hr
192 C. Gyllenborg får arrendera Wenngarn. Hornska paskillet.
Riksrådet Gyllenborg antingen under perpetuelt arrende eller
skattekiöp uplåtas och lemnäs.
Sammalunda uplästes the andre Ståndens utlåtelser;
Och therefter förestälte H. Exc. Hr Landtm. R. o. A.,
huru som the, när saken sidst var före, biföllo Gref Gyllenborgs
sökte perpetuelle arrende, men at Ofverste Didrons
memorial och Krigsrådet Palmfelts inkast giorde therutinnan
halt; begiärandes H. Exc., at R. o. A. nu ville utlåta sig
häröfver.
R. o. A. bevilljade äfven Riksrådet Gref Gyllenborg det
sökte perpetuelle arrendet å Wennegarn på samma sätt som
de andre Stånden det giort.
Hr Didron: Detta tyckes intet vara rätt, efter Cronall
lider och vij hafva alla lika rätt til at få sådant arrende.
H. Exc. Hr Landtm.: Alla Stånden hafva utlåtit sig
häröfver.
Sedan företogs Placatet och Brefvet som upsat var til
K. Maij:t, angående det under Riksdagen updichtade och kring
Riket utspridde pasqvillet emot H. Exc. Gref Horn.
Och som H. Exc. ville gå ut;
anmodade R. o. A. H. Exc. at blifva qvar, efter det ey
voro nödigt at H. Exc. ginge ut.
Derpå uplästes berörde Bref eller underdånige förestålning
til K. Maij:t om förberörde måhl, tillika med den derhos fölljande
Förordning, huru förfaras skall med et under Riksdagen
af en ähreförgiäten menniskia updichtat och kring Riket utspridt
pasqvill, hvilken Riksens Ständer uti ofvannämde bref
underdånigst begiära at K. Maij:t i nåder täcktes låta utfärda.
Och fingo begge delarne bifall.
H. Exc. Hr Landtm, tackade R. o. A., som behagat
taga sig samma an.
Theremot sade R. o. A., at det vore den justiee, som de
bordt giöra II. Exc.
Sedan anmälte H. Exc., at ifrån Expeditions-Deputation
vore upsatt et underdånigt Memorial til K. Maij:t angående
Lijf-Dragone-Regementets fördel i Hemmansräntor; såsom ock
et annat Memorial angående Svea Håf-Räts förfrågan, om icke
uti Vexel- och Siö-Räts-saker halfparten af then tiden, som i
anledning af 1695 åhrs Rättegångsprocess brukas til fullfölljande
uti ordinarie lagvadde saker, må tillåtas.
Dagsverken åt indelningshafvarne i Bohus län.
193
Och som vid berörde Memorialer ey någon påminnelse
giordes, så skref H. Exc. under samma.
Sedan föredrogs Economie- och Commercie-Deputations
Extractum Protocolli af den 12 hujus, hvaruti samma Deputation
förklarar sig, at som den ey kan gå ifrån sit den 3
nästledne Februari gifne Betänckande, angående Indelningshafvarnes
i Boliuus lähn ansökning om dagsvärckens åtniutande
in natura af sina löningshemman, så uplästes förberörde Oeconomie-
och Commercie-Deputations Betänckande angående Prästerskapets
och menige Almogens i Bohuus låhn ansökning om
förskoning för arbetes utgiörande til Hrr Officerarne, som skatten
af dem åhrligen upbära. Och aldenstund Konung Carl
den XLte den 16 Januari 1694 detta måhl således afgiordt,
at den gamla värderingen på pertzediarne der i landet bör bli
ståendes orubbad, såsom den samma har varit alt sedan landet
kom under Sveriges Crono; utlåtandes sig, at fast det icke
är utan, at uti Bohus lähn upföres 3 Daler dagsvärckspenningar
på hemmanet, så fördelas likvähl samma 3 Daler intet
til 6 öke- och 12 drängedagsvärcken, såsom här uppe i Riket,
hvarföre H. K. Maij:t funnit mycket betänckeligit at giöra något
nytt med almogen derutinnan, emedan det ey annars kunde
än förorsaka irring och klagomåhl af almogen; kunnandes Officerarne
och Landtbetiänte ey hafva orsak at klaga, när de
niuta deras lön efter staten; dessutan har högstbemälte Konung
den 18 Nov. 1693 frikallat almogen på Vestra Hisingen
för dagsvärckens posterande in natura vid Bohus ladugård,
så at hvilken som bemälte ladugård anslagen är bör honom
sielf utan almogens besvär bärga och bruka; Fördenskul finner
Deputation Indelningshafvarne icke vara berättigade til dagsvärckens
åtniutande in natura af deras löningshemman, utan
böra de vara nögde med 3 Daler dagsvärckspenningar af hemmanet
efter Jordeboksräntan, helst hemmanen äro svage der
nedre i orten och med dagsvärckens posterande in natura
vid Indelningshafvarnes boställen eller högre stegrande än
Jordeboksräntan innehåller intet kunna utan behörig förmedling
bestå; varandes dessutan löningshemmanen i Bohuus lähn
til största delen ifrån boställen på aflägsne orter belägne, hvilka
med vatten och stora Saltsiön äro omgifne, så at almogen
ogiörligit faller utgiöra dagsvärcken in natura, derest hemmanet
och almogen skall blifva conserverad och icke råka i
olägenhet.
Adelm Protokoll, 1727 II. 13
194 Juni 15. Dagsverken åt Bohus läns dragonregemente.
Gref Thure Bielke påminte vid det som förmäles om
Bohuus ladugård, at den tiden voro inga löningsbönder innom
2 mijhl ladugården anslagne. Och vidkommande det som Deputation
anförer, at löningsbönderne ligga så aflägse ifrån boställen,
så sade han, at man ey begiärt det de som ligga öfver
2 mijhl therifrån skola giöra dagsvärcken. Och hvad olägenheten
angår, så, om Landshöfdingen blifvit förut hörd, så hadde
Deputation funnit beskaffenheten häraf. Få Officerarne inga
bönder at bruka boställen med, så håppas han, at R. o. A.
lära befria dem ifrån ansvar och lära tillåta dem at sällja höö
och fodret, som förr skiedt, ifrån gårdarne, efter de elljest ey
kunna komma ut dermed.
Äfven uplästes Landt- och Siö-Militie-Oeconomice-Deputations
Betänckande af den 6 Juni sidstledne öfver GeneralMajorens
Grefve Thure Bielkes hos Riksens Ständer ingifne
Memorial, så vähl angående de på häst- och fördel indelte
Posthemman vid Bohuus lähns Dragone-Regemente, som innom
2 mijhl boställerne belägne äre, at de måge utgiöra dagsvärken
in natura, eller at andre i deras ställen måge Regementet
anslås med den nya af honom projecterade indelningen, såsom
ock öfver den ansökningen, at Officerarne måge få dagsvärcken
af alla löningshemman i gemeen. Ofver hvilket alt Deputationen
sig således yttrar, at som det finnes å ena sidan skiähligt
vara, så tyckes det å andra sidan, och i anseende til alla
andragne omständigheter intet mindre billigt, at de innom 2
mijhl ifrån boställerne boende löningsbönder i Bohuus lähn äre
plicktige, såsom alle andre löningsbönder i hela Riket, at
giöra dagsvärcken in natura, när de deremot få afräkna de
3 Dal. smt, hvilka, som i andre orter, äre Jordeboken endast
til dagsvärcken uptagne. Men på det likvähl, i anseende
til hemmanens föregifne svaghet i Bohuus lähn, och at 1694
åhrs K. Bref förklarar, at dagsvärcken der nedre ey fördelas
lika som dagsvärcken här uppe, et medium efter hemmanens
beskaffenhet må kunna tagas, så är Deputation i den tancka,
at Bohuus Lähns Militiae-löningsbönder, til at ändå åtniuta
förmån och lindring fram för de i andre Provincier, kunde
slippa med 8 dränge- och 4 ökedagsvärcken, i stället för det
at här uppe giöres 12 dränge- och 6 ökedagsvärcken, dock
at, när brådaste andetiden infaller, de samma lösas som reglementet
föreskrifver. På hvilken händelse löningsbönderne af
desse dagsvärcken kunna hafva fast ringa kiänning, men Offi
-
Uppsagde kungsgårdsarrendatorer.
195
cerarne likvähl någon hielp och understöd til bostälshemmanens
brukande. Hvarjämte ey kan obemält lemnäs, at de
på öarne boende löningsbönder, hvilkas hemman äre så belägne,
at de öfver de ordinarie färjestäderne ey hafva mer än
2 mijhl til boställerne, kunde lemnäs i deras fria viilja antingen
at prestera dessa dagsvärcken in natura, eller i penningar
med förhögning efter reglementet.
Bondeståndet har också ingifvit et memorial i denna saken,
men som dess innehåld är indragit i detta Militie-Deputations
Betänckande, så gicks det nu förbi.
Sedan nu R. o. A. låtit sig föreläsas Oeconomie- och
Commercie-Deputations Betänckande, angående Prästerskapets
och menige Almogens i Bohuus lähn ansökning om förskoning
för arbetes utgiörande til Hrr Officerarne, som skatten af dem
åhrligen upbära; äfven Landt- och Siö-Militiw-Deputations
Betänckande af den 6 Juli sidstledne öfver General-Majorens
Gref Thure Bielkes memorial, at de på häst- och fördel indelte
Posthemman vid Bohuus lähns Dragone-Regemente, som
inom 2 mijhl boställen belägne äro, måge utgiöra dagsvärcken
in natura, såsom ock at Officerarne måge få dagsvärcken af
alla löningshemman i gemeen innom berörde mijhletal;
Blef tiletta senare Betänckandet, hvarmed Militie-Deputation
inkommit, af R. o. A. bifallit.
Gref Thure Bielke tackade R. o. A. å Regementets
vägnar, som behagat vilfara Officerarne i theras begiäran.
H. Ex c. Hr Landtm, anmälte, at et Memorial til K. Maij:t
angående Cancellie-Rådet Cederströms byte voro upsatt, äfven
angående prcescription imellan arfvingar uti ährsätningsmåhl;
och skrefs samma af H. Exc. under.
Therefter uplästes et Extract af Oeconomie- och Commercie-D
eputations den 14 hujus håldne Protocoll, angående de
orichtige Kongsgårdsarrendatorerne, hvilka ifrån arrenderne lagligen
upsagde blifvit. Och oacktat samma arrendatorer således
blifvit upsagde samt de för arrendets ricktighet ingen säkerhet
stålt, skola de doch vid gårdarne taga sig an dispositionen til
K. Maijits och Cronones skada; hvilket måhl Hr Presidenten
Strömfelt Deputation förestält med förfrågan, huru CammarCollegium
och Stats-Contoiret vid så fatte omständigheter, som
i Extractet bredare utföres, sig härutinnan hade at förhålla,
emedan de aldeles intet villja eller kunna vara ansvarige för
det de intet äre vållande til. Och som Deputation detta åhren
-
196 Juni 17. Protokollsutdrag till de andra stånden.
det, angående alla Kongs- och Ladugårdar samt Cronolägenheter
i gemeen, straxt efter Riksdagens början utarbetat och
sit Betänckande deröfver upsatt samt nu sedermera til Riksens
Ständer iugifvit; Altså har Deputation funnit nödigt
detta Hr Prresidenten Strömfelts på K. Caminar-Collegii och
Stats-Contoirets vägnar uti Deputation giorde andragande Riksens
Ständer at föredraga med hemställande, om icke Riksens
Ständer den benägna förfatning täcktes giöra, at K. CanimarCollegium
och Stats-Contoiret må meddelas Förordning, huru
med ofvannämde Cronolägenheters administration skall förhållas,
helst som Cammar-Collegium och Stats-Contoiret säija sig icke
villja eller kunna vara ansvarige hvarcken för arrendet eller
gårdarnes häfd och bruk.
Hr von Hökerstedt: Min oförgripelige mening är, at
efter det lärer blifva förordnat i gemeen, huru med slike kongsgårdar
skall förhållas, och här är allenast frågan om någre
som nu äre ledige, så är ingen annan utväg, än at man har
det förtroende til Cammar-Collegium och Stats-Contoiret, at
de arrendera bårt dem, helst til dem som dervid nu sittia, så
vida de äro säkre och ricktige, och söka dervid K. Maij:ts och
Cronans säkerhet i anseende til arrendatorerne, som ock i anseende
til et skiähligt arrende.
Thetta blef bifallit.
Och skilgdes R. o. A. thermed i dag åt.
Den 17 Juni in pleno.
I H. Exc. Hr Landttms frånvaru holt Frih. Ernest Creutz
ordning på Riddarhuset.
S. D. Uplästes Extractum Protocolli af den 13 Juni,
som skulle gå til de andre Stånden;
Och fants godt, at Justitise-Deputation upsätter Förordningen
om inventariers uprättande.
Afven uplästes Extractum Protocolli af den 15 Juni sidstledne
öfver the måhl, som tå blefvit resolverade och nu skulle
communiceras med the andre Stånden, nembligen:
l:o Om Justitie-Deputations Betänckande af den 12
Maij sidstledne angående hustru Ingrid Frieses hos Riksens
Ständer giorde ansökning, berörande Hillingsta Rusthåld uti
Östergötland.
Knektekontraktet i Kopparbergs län.
197
2:o Justitie-Deputations Betänckande af den 13 Marti
sidstledne om straff för dem, sorn bårtpractisera vijn och fremmande
drycker, förr än the behörigen bestuckne, mätte och
proberade blifvit.
3:o Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande
om Rassp- och Spinhusets här i staden inrätning och uprätthållande,
samt angående huusfattiges och tiggares underhåld.
Allenast tillägges efter thet, som handlar om tvenne Deputerades
utseende af hvart Stånd at träda tilsammans öfver
värckets angelägenheter, fölljande mening: »Och som K. Commercie-Coliegium
efter dess Instruction har öfverupsichten af
detta värcket, så hafva the Deputerade at ther angifva hvad
som the nödvändigt finna til värckets befordring.» Förmälandes
berörde Extractum Protocolli uti ingressen, at thesse
förenämde Betänckander blifvit af R. o. A. bifalne; samt
vidare
4:o Om Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänkande,
sora blifvit upläst, angående Prästerskapets och menige
Almogens i Bohuus låhn ansökning om förskoning för arbetes
utgiörande til Hrr Officerarne, som skatten af dem åhrligen
upbära. Afven at I^andt- och Siö-Militie-Deputations Betänckande
af den 6 Juni sidstledne blifvit upläst öfver General-Majorens
Grefve Thure Bielkes memorial, at de på hästoch
fördel indelte Posthemman vid Bohuus lähns DragoneRegemente,
som innom 2 mijhl boställen belägne äro, måge
utgiöra dagsvärcken in natura, etz., såsom ock at Officerarne
måge få dagsvärcken af alla löningsheinmanen i gemeen innom
berörde mijletal. Och at thetta senare Betänckandet, hvarmed
Militie-Deputation inkommit, af R. o. A. blifvit bifallit.
Och var thervid intet at påminna.
Therefter uplästes et Extract af Protocollet hållit i Riksens
Ständers Landt- och Siö-Militie-Oeconomie-Deputation den
30 Maij 1121 angående Kneckte-Contractet i Kåpparbergs
lahn.
Afven uplästes det upsatte Contractet.
Vid 3 § berättade Major Starenflycht, at han ibland
enskylte Besvären andragit, huru som Häradshöfdingen i orten
utdömt dhe små jordedelar som knecktarne hafva vid hans
Compagnie, men Deras Excellencer hafva resolverat, at så länge
de äro soldater för samma rote, så böra de få behålla dem.
198
Juni 17. Riksdagsmannavalet i Södertelje.
Hr General-Major Thegenschiöld: Det är faststält at
de der uppe skulle få 20 Dal. till, efter de ey hafva boställen.
Nu som månge soldater antingen igenom arf eller gifte fåt
små jordedelar, och dess medarfvingar villja lösa ut dem, så
begiärte jag i enskylte Besvären, at de måtte få behålla dem,
så länge de tiäna, hvilket blef dem bevilljat.
R. o. A. utlåto sig, at detta ey kan införas uti KneckteContractet.
Och för öfrigit blef Contractet för Kåpparbergs
lähn bifallit. Afven berörde Extractum Protocolli som derhos
fölgde.
Sedan anmälte Frih. Ernest Creutz, at när sidst var
före om Cronotijonden, så hadde General-Major Tegenschiöld
et memorial at gifva in, hvilket han begiärte nu måtte upläsas.
Doch blef thermed upskutit til nästa plenum.
Therefter föredrogs K. Maij:ts remiss af den 17 Januari
sidstledne samt Bårgare-Ståndets Extractum Protocolli af den
5 Marti angående Fullmäcktigens ifrån Södertällje stad Olof
Billings Besvär emot thet som förelupit vid Herredagsmansvahlet
therstädes samt besynnerligen emot Bårgmästaren Brandts
upförande, hvilket måhl K. Maij:t remitterat til Ständerne;
berättandes Bårgareståndet therutinnan, at Ståndet långt för
detta ärkiändt och i Ståndet intagit bemälte Billing som en
laga Fullmäcktig för berörde stad; men hvad Bårgmästaren
Brandts upförande anbelangar, hvaröfver jämvähl klagas, håller
Ståndet före at Fullmäcktigen kan sig derom å vederbörlig
ort anmäla, efter som Ståndet sig dermed icke befatta kan.
H. Ex c. Hr Landtm, kom nu up;
Och Frih. Ernest Creutz berättade för H. Exc. hvad
upläst blefvit om Billing.
H. Exc. Hr Landtm.: Efter Bårgareståndet ehrkiändt
honom för god, så lärer det, som giort är, fuller blifva dervid,
och i öfrigit om Billing och Bårgmästaren Brandt hafva något
personelt, så få de in foro söka hvarannan.
Pr åste-Ståndets utlåtelse i denna saken uplästes, af samma
inuehåld som H. Exc:s Hr Landtims proposition.
Och blef af R. o. A. bifallen, kommandes svaret therefter
at inrättas. Men elljest lemnar R. o. A. denne Riksdagen
den qvsestion i gemeen oafgiord, hvilken som skall decidera de
disputer, som upkomma om Herredagsmans-vahl.
Bergsmännens dep. Om brukegares kontribution. 199
Ifrån Bonde-Ståndet kom en Deputation, för hvilken Berglagsgubben
förde ordet sålunda: Hos R. o. A. låta vij fattige
Bergsmän anmäla vår ödmiuka helsning och ödmiukeligen bedia,
at de ville taga i betracktande en ödmiuk suppliqve, som vij
låtit upsättia angående Bergslags-Contribution, hvaremot vij
skola vara R. o. Arns ödmiukaste tiänare. Gaf derpå fram
samma suppliqve.
H. E xc. Hr Landtm, svarade dem, at R. o. A. lärer
taga deras suppliqve uti et rättvijst öfvervägande.
Och thermed afträdde Bergsmännerne.
Hr Adam Jacobson Leijel ingaf äfven et Memorial;
hvilket uplästes, innehållande åtskiliige skiähl hvarföre
Bruken och Hammarvärcken icke skola böra betungas med den
uti det projecterade Contributions-Placatet dem påförde tillökningen
på Contributionen.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. behaga påminna sig, at
frågan har varit, om Brukspatronerne kunde påtaga sig V3-del
högre än förr, och nu har Hr Leijel kommit in och vill visa
skiähl dertill at det ey kan skie.
Hr De Geer: I fall bruken graveras, så stiger järnet, och
det skadar vår järnhandel.
Gref Gustaf Gyllenborg: Contributions-Deputation bar
tyckt, at den, som kunde bidraga mer till Rikets understöd,
borde giöra det; särdeles har man tyckt at de, som hafva egen
skog och malm, kunde gifva något mer.
Åtskiliige af R. o. A. sade, at om det skulle tagas til
fundament, at den som kan gifva skall gifva, så kunde deraf
föllja, at de skulle lägga på Adelen och deras hemman ännu
större Contribution.
Men härpå svarades, at detta ey voro samma sak.
Hr Weili: Jag har varit medi Contributions-Deputation.
Fundamentet til detta är, at Brukspatronerne hafva haft stor
profit på sit järn några åhr bårtåt. Yij vetta at fattigdomen
är hos större delen af undersåtarne, men Riket behöfver hielp.
Skall man intet taga Contribution der Capital fins, hvarifrån
skall då Contribution komma? År någon som lider, at han ey
har så stor intrade som en annan, så kan sådant för honom
modereras.
Hr Fritzki: Jag kan försäkra, at 30 å 40 Brukspatroner
intet hafva bröd i huset.
Hr von Hofsten: Der sittia 3 å 4 om en hammare.
200 Juni 17. Beslut om bergslagens kontribution.
H. Exc. Hr Landtm.: Kan man intet få et temperament
härutinnan? An om de som hafva egen skog och malm
togo Vä-del på sig och de andra intet?
Gref Arwid Posse: Den som har egen skog betalar
sine hemmans Contribution; mina grannar, som sällja kohlen,
gifva ey heller mer. Elden har kommit löös i mit koblhuus
och brändt up alt tilhopa.
Hr Fehman: Jag menar, at af alla Bruksidkare icke
någon begiär til at slippa det besvär de haft af Contribution
sedan förra Riksdagen, ehuru de hafva skiähl at begiära lindring,
men håppas, at de ey blifva mer graverade. Det voro
en bedröfvelig påfölgd, at hvad den ena ey vill eller kan,
skall den andra uppfylla. At dela in Vä-del på dem, som
sittia vid bättre vilkor, skulle hafva sin svårighet; innan derom
blifver ransakat och pröfvat, skulle gå långt ut och månge
disputer yppas. Det skulle ock lända til et prsejudicat vid
hemmans Contribution. De smärre hemmanen måste betala lika
Contribution med de större hemmanen. Man har väl sökt at
jämka samma, men som det äfven giorde olägenhet at mäta
sådant, så hafva de tegat stilla och vidja heldre draga den
lasten.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag har väl intet annat velat
giöra än sökt at persvadera dem, men frågan är, om det skall
blifva vid det gambla.
Svarades ja.
Det begiärtes, at Extractum Protocolli måtte härom afgå
til de andre Stånden: at sorn, förutan alle andre skiähl, R. o. A.
hållit betänckeligit at gravera bruken och järnvärcken för den
orsak skull at järnet dymedelst icke måtte stegras och sådant
skada järnhandelen i gemeen här i Riket, men theremot upbielpes
sådanne järnvärck utrikes; så har R. o. A. pröfvat
bäst vara at låta förblifva vid den vanlige Contribution. Men
med berörde Extracto Protocolli afskickning differerades til
nästa session.
H. Exc. Hr Landtm, förestälte, huru vida det må vara
möijeligit at R. o. A. kan afgiöra i så få sessioner det myckna
som återstår, så framt de ey komma förr tilhopa. Och frågade
R. o. A, om de behaga at man kail begynna kl. 7.
Svarades ja.
Frih. Rålamb mente, at som H. Exc. har esom oftast
proponerat detta, men sådant ey hulpit, så kunde nu tilläggas,
Tider för plena. Konspirationsplakatet. 201
at om de ey komma tilsamman, så skola sakerna lika fullt
företagas.
Frih. Ernest Creutz: När man begynner kl. 7, så kan
vara 5 eller 6 uppe. Sakerne kunna vara så angelägne, at
de ey drista utlåta sig, och ofta äro de ey uppe, som kunna
gifva upplysning i saken.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. lära villja remediera
detta och försäkra hvarannan, at de villja vara uppe. De
begripa nog huru angelägit det är, at de äro flere uppe, så
får man då sakerne både fermare och bättre afgiorde.
R. o. A. utlåto sig, at de villja komma flitigare upp och
säija dem detta, som ännu komma up. Förklarade sig ock,
at de villja blifva tilhopa til kl. 1 hvar dag.
Bergsmännernes Memorial uplästes. Och som Bergsman
för sit hemman gifver contribution och äfven tijonde af järnet
samt flere afgifter;
Så pröfvade R. o. A. bäst vara at låta förblifva vid den
vanlige contribution äfven för Bergsmännen.
H. Exc. Hr Landtm, påminte om Conspirations-Placatets
tryckande, hvartil för detta skall blifvit resolverat.
Hr von Hökerstedt: Placatet är af samtelige Stånden
approberat och af K. Maij:t bifallit, men har kommit at hvila
i Deputation, efter man velat hafva de öfrige §§:ne afgiorde
och låta komma ut det ena med det andra. Jag kan ey påminna
mig alla §§:ne, men de andre Stånden hafva intet velat
samtycka til de senare, utan svarat at de ey viste, huru vida
de voro nu nödige, och villja ey gå vidare än til Placatet. Jag
hemställer altså R. o. A. ödiniukeligen, om icke, medan sakerne
äro nu i annat stånd, sedan R. o. A. om almenna värket
och mera blifvit underrättade, man borde betäncka sig
närmare, innan Placatet gifves ut, ty det ser ovanligt ut, at
rätt som Ständerne skilljas åt, så kommer tillika ut et Placat
som angår en conspiration, ther man likvähl håller före, at
aldrig något sådant varit till. Gud förbiude, at vij skola
misstäncka brafva män. Det vill vara bevis til sådant.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. har förnummit, hvad
Hr von Hökerstedt andragit, och här äro en del som mena,
at emedan det varit utan grund, så skulle man lemna alt sådant;
andre hålla före, at man bör betäncka sig på detta.
Hr Didron: För enighet skull villia vij låta alt sådant
läggias neder.
202 Juni 17. Allmogens besvär §§ 54 o. fi.
Det blef godt funnit, at denne saken npskiutes til en annan
gång.
Sedan continuerades med Allmogens Besvär;
och begyntes af den 54 §, angående indelningen i Halland,
som Landsstatens betiänte therstädes hafva tagit åt sig
uti hemmansräntor, etz. At samma indelning uphäfves, och
alle sådanne hemman indrages med innevarande åhrs ränta til
K. Maij:ts och Cronans fria disposition igen.
Och blef samma punct af R. o. A. approberad.
55 §, om spannemåhlsutförssel ifrån Gotland, blef äfven
bifallen.
Sammaledes 56 §, angående Allmogens ifrån Gottland begiärte
fria handel med theras trävahror.
51 § slutes ut.
58 §, angående synagångers hållande uti Osterbåtten, tå
siöarne äro frusne, blef af R. o. A. approberad.
59 §, om Almogens i Osterbåtten underdånige begiäran,
angående 1 Dal. kmts upbäraude af hvart hemman til Cronoskiutzen,
blef bifallen, at denne inrätning lemnäs til Laudshöfdingens
bemedlande och Almogens öfverenskommande.
Öfver 60 §, at Almogen i Västerbåtten måtte få trenne
frijmarcknader om åhret, förväntas Oeconomie- och Commercie-Deputations
utlåtelse.
61 §, hvaruti Allmogen ifrån Ångermanland, Helsingeland,
Gestrikeland och Medelpad anhålla, at rättegångssakerne ifrån
småstäderne må få fortsättias igenom vad under LagmansRätterne,
hvilken afslås, fick bifall.
I lika måtto blef 62 § bifallen, at vid bruks- eller andre
bergvärcksinrättningar Landtdomare ey behöfves at vara tilstädes
til at thervid bevaka Almogens rätt.
63 §, om Nämdemännens betalning, lemnäs ute efter
Bondeståndets egen begiäran.
64 § är ännu intet projecterad.
65 §, om Almogens giorde underdånige andragande öfver
thet förtryck, hvilket så vähl panthafvarne som the, hvilka
några Cronogods hafva arrenderat, skola på Almogen föröfva,
fick bifall.
66 § om skogarnes delning.
Hr Fehman: Som et project inkommit hos K. Maij:t til
en Skogsordning, så har jag fåt betalning at bära det til Ständerne
såsom en affair, then ther är under Ständernes afgiö
-
Skogsordningen. Presternas rättigheter. 203
rande, och therpå har Oeconomie- och Commercie- samt BergsDeputationerne
varit deröfver tilsamman samt inhämtat Directeuren
Rahms och fleres memorialer; men som det är et
vidlyftigt värck, har Deputationerne tyckt, at man kunde lemna
det til K. Maij:t och Rådet, at, sedan de hördt Collegierne,
utfärda samma til Ständernes vidare fastställande vid nästa
Riksdag. Vid den saken behöfves et rent hufvud, och Ständerne
äro nu amuserade med många andra saker.
H. Ex c. Hr Landtm, proponera de detta;
Och blef bifallit af R. o. A., at Skogsordnicgen lemnäs
til K. Maij:t och Rådet.
Hr von Hökerstedt sade, at den voro aldeles utarbetad.
Men deremot berättades, at åtskillige påminnelser voro
inkomne theremot.
Och altså förblef thet vid then redan fattade Resolution.
Hr Weil i holt före, at den borde communiceras vederbörande
betiänte förut i landsorterne, at de måtte få giöra
sine påminnelser dervid, helst man intet kunde vetta här beskaffenheten
så noga.
Men thetta blef ey aggreerat, efter thet skulle förorsaka
alt för stor vidlyftighet.
67 §, at ingen betalning för attester, som på skogshygge
och svedjande utgifves, icke eller för utvisandet och stämplandet
tagas må, fick bifall.
68 § om sågebräders längd och bredd etz. fick bifall.
69 § om Prästernes rättigheter fick bifall. Och ther Prästerne
skulle påminna vid 1681 åhrs Förordning, at den ey
skall kunna practiseras, kan sådant observeras i orten.
Hvad anbelangar den åhr 1723 utgångne Förordning om
Prästerättigheterne i Skåne, så, emedan thet Besväret, som
emot samma Förordning anfördt blifvit, så sent inkommit,
kan thet ey nu afgiöras, utan kunna vederbörande andraga
sine Besvär hos Gouverneuren, och samma komma i consideration
vid nästa Riksdag. I medlertid blifver 1723 åhrs Förordning
i sin fulla kraft.
Elljest, och som ther conventioner äro uprättade, men
vederbörande thermed ey finna sig nögde, utan en jämkning
kommer at skie, så måste sammankallelsen skie på sådanne
tider, som för Almogen lägligast äro, helst om vintertiden.
204 Juni 17. Allmogens besvär §§ 70 o. ff.
70 §, at mantalslängden må efter mantalsskrifningen för
Almogen upläsas, innan den underskrifves, blef bifallen.
71 §, angående tijondesätningen. Theröfver är et särskilt
Betänckande.
72 § går ut, efter Almogens egit begifvande.
73 §, om diäknepenningarne, remitterades tilbaka til Besvärs-Deputation,
at vidare tagas i öfvervägande.
74 §, om Påls- och Mattismässomarcknaderne i Norkiöping
etz. samt Erichs- och Bertilsmässomarcknaderne i Söderkiöping,
fick bifall.
75 §, angående Almogens Besvär deröfver at Tings- och
Giästgifvarebyggningar blifva af Krögare och Giästgifvarne
mycket illa medfarne och brukade af dem til deras egen tiänst
och nytta, fick bifall, allenast tillädes: »Men skulle belägenheten
vara sådan, at Giästgifveriet icke derifrån flyttas kan,
utan at Frelse- eller Skattemannen måste hafva thet emot sin
villja på sit hemman, kan Almogen ey undandraga sig en sådan
Giästgifvarebyggnad, så vida the för detta ther til förplicktade
varit.»
Elljest påminte Frih. Palmqvist, at i dess lahn skall
detta ey kunna practiseras eller förmenas Skattemannen, som
äro Cronobetiänte, at hafva gästgifverie.
Och remitterades Hr General-Lieutenanten med denne sin
påminnelse til Besvärs-Deputation.
76 §, angående Landshöfdinge-Instructions å trycket utgifvande,
beror therpå, huru vida berörde Instruction kan blifva
faststälter.
77 § angående ståndpenningarne fick bifall.
78 §, angående betalningen för 14 öres-försäkringssedlar
samt inqvarteringar och skiutzningar, är ännu intet upsatt.
79 §, at skattekiöpeskillingen utan moderation bör förblifva
efter 1723 ahrs Förordning, fick bifall.
80 § är ännu intet upsatt.
81 §, om prolongation på frihetsåhren, uteslutes, och hörer
til K. Cammar-Collegium.
82 §, at i Finland ey så stricte nu på någon tid må förfaras
efter husesynsordningen, är remitterat til K. CammarCollegium
och uteslutes.
83 §, om taxan för tiänstefolcket i Abo och Biörneborgs
lähn, fick bifall.
Om kronodagsverke!! af Upsala akademibönder. 205
Öfver 84 §, om Almogens seglation, har Oeconomie- och
Commercie-Deputation ey inkommit med sit Betänckande.
85 §, om Sämskemakarne på landet, är ännu ey färdig.
Hr von Hökerstedt påminte, at uti Alströms resolution
skall flutit in de orden, at hans chefferie skall bestå af Engelska
får. Och som ingen får föra ut ifrån Engeland Engelska
får, så holt han före, at det bör sättias utländska får.
Thetta fick bifall.
Therefter uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande af den 26 Januari sidstledne angående någre
häraders i Upland nu vid Riksdagen giorde ansökning, at Upsala
Academisebönderne lika med Crono- och Skattebönderna
måtte utgiöra dagsvärcken vid Cronoängarnes bärgande. Hvaröfver
Deputation sig således yttrar, at aldenstund det befinnes,
det H. Maij:t Konung Gustaf Adolph uti dess öpne
Bref til Academien i Upsala har skiänckt de uti donationsinstrumentet
nämde hemman af sine arf- och egne gods och
gårdar uti alla visse och ovisse pertzedler, jämbvähl dagsvärken,
hvilken högstbemälte donation af senare Svea Rikes Konungar
är vorden confirmerad och stadfäst; i anseende hvartill
Riksens Ständer vid nästledne 1723 ahrs Riksdag, enär de
desse Academimhemmans natur och egenskap skiärskådat, dem
enhälleligen för åfvannämde dagsvärcken frikallat; Så kan
Deputation i betracktande af så höga och ostridiga actus som
härvid passerade äro, så vähl som det Deputationen icke annat
finner, än at berörde hemman äre skiänkte med Frälsefrihet,
icke afse at Academiashemmanen med Cronoängarnes
afslående och inbärgande måge besväras, utan det aldeles böra
förblifva vid H. K. Maij:ts til dess Cammar-Collegium aflåtne
nådige Bref af den 8 Juni 1724, så at Academiaehemmanen
efter undfångne privilegier ifrån dagsvärckens prmsterande vid
Cronoängarnes afbergande aldeles befrias, och at Uplands Infanterie-Regemente
efter behörig reqvisition gior den handräckning,
som ärfordras vid andetiderne.
En del af R. o. A. mente, at om de skola anses för Frälse,
så borde de betala contribution och hålla Rusttiänsten såsom
Frälse.
Men härpå svarades, at Academien lärer hafva specielt
Privilegium.
206 Dalarnes knektekontrakt. Skeppskonvojer.
Hr vice Presidenten Thegner sade, at arf- och egne
hemman blefvo af Konung Carl den XI:te consoliderade med
Cronet.
Detta Betänckandet upskiöts till härnäst, och at R. o. A.
får underrätta sig härom.
Såsom thet befaltes, at Extractum Protocolli skulle upsättias
til the andre Stånden öfver thet som blefvit i dag resolverat
angående Kneckte-Contractet i Kåpparbergs lahn och
Skogsordningen, så fölljer thet nu härefter:
Extract utur Protocollet hållit hos It. o. A. på Riddarhuset
den 11 Juni 1121.
S. D. Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö-MilitiseOeconomie-Deputations
Extractum Protocolli af den 30 Maij
sidstledne, så vähl som ock det författade Contractet med Almogen
i Kåpparbergs lähn om det ständiga knecktehållet,
och blef samma af R. o. A. i alla delar gillat; kommandes i
öfrigit at dermed så förfaras, som Deputationens förberörde
Extractum Protocolli derom vidare förmäler.
Sedermera togs i öfvervägande, huru vida den projecterade
Skogsordningen måtte vid Riksdagen af Ständerne kunna igenomgås
och fastställas; och emedan den är vidlyftig och fordrar
et noga öfvervägande, men Riksens Ständer nu äro i
värcket begrepne at sluta Riksdagen; Ty förklarade R. o. A.
sig, at de för sin del villja lemna samma til K. Maij:t och
Rådet, at, sedan Collegierne hörde blifvit, vederbörligen utfärdas
til Riksens Ständers öfverseende och fastställande vid
nästa Riksdag. Actum ut supra.
Den 20 Juni in pleuo.
I H. Exc. Hr Landtnäs frånvaro holt Frih. Ernest Creutz
ordning på Riddarhuset och lät upläsa Oeconomie- och Comitier
cie-Deputations Betånckande af den 21 Aprill sidstledne,
sa vähl angående de til Cammar-Collegium ingifne räkningar
öfver de tvenne åhl- 1723 til convoijerande utredde skiepp,
som ock huru med Coufardieskieppens convoijering hädan efter
må förhållas.
Hvaröfver discourerades, at hvad det angår, at Officerarne
som föra convoijen ey måge bruka kiöpmanskap och taga fracht
för sig, så kommer thet på Redarnes och Officerarnes accord
Besvär af Kalmar stifts presterskap.
207
an. Och beträffande det at risqven af fartyget skulle löpa
för Cronans räkning;
Så holt Hr De la Wall före, at Cronan ey bör underkasta
sig någon hazard, helst ingen puissance sådan hazard
står.
Hr Lagersparre: Förr har intet varit för Cronan något
sådant prsecaverat, aldenstund man hållit före, at ingen fara
voro för Cronan, och intet Örlogsskiepp som går med Konungens
flagg kan assecureras. Det vore ock emot Rikets respect.
Hr Cederholm: Cronan har förr alfid bestådt risqven.
Hr De la Wall: Då tog Cronan alla convoijpenningarne
och skieppet gick då intet under kiöpmansflagga.
Hr Cederholm: Man vill intet supponera, at något örlogsskiepp
skall hafva någon risqve.
Hr Lagersparre: Ingen lärer assecurera et Cronoskiepp.
Sedan R. o. A. häröfver discourerat, blef Oeconomie-Deputations
Betånckande bifallit.
Hr Lagersparre mente at tilläggas kunde, det Ammiralitetet
hör hafva inseende deröfver, at Cronan i sin respect
och heder härvid icke i något måhl må komma at lida.
Men R. o. A. lät i alla delar förblifva vid Oeconomieoch
Commercie-Deputations Betänckande.
Therefter uplästes Justitice-Deputations Extractum Protocolli
af den 10 Aprill sidstledne angående Prästerskapets i
Callmare stift anförde Besvär deröfver, Lo at de desse senare
åhren blefvit esom oftast graverade med en tilförende
ovanlig afgift och böter för de ekar eller ekestubbar, som olåf—
ligen huggne blifva. 2:o Bedia de underdånigst at befrias ifrån
de svåra skogseldsböter, som åhrligen falla och uttagas, så at
banemannen allena eller åboen, på hvars ägor elden utkommer,
måtte komma derföre at plickta och icke den oskyldige.
Häröfver yttrar Deputation sig sålunda, at hvad l:o befrielsen
ifrån böter för de ekar, som olåfligen huggne blifva,
angår, så kan Deputation för sin del ey annat finna, än at
Prästerskapet så vähl som andra, hvilka åbo Cronones hemman,
böra ställa sig Skogsordningen til underdånig efterrättelse;
och beträffande det andra, så finner Deputation samma
måhl af den beskaffenhet, at Lagen och Förordningarne äro
jämbvähl härutinnan klara och at Prästerskapet ey mer än
någon annan kan befrias ifrån slika dulgaböter.
R. o. A. biföllo thetta Justitie-Deputations Betänckande.
208 Juni 20. Skogseldsböter. Häradshöfd. Strokirch.
Så uplästes ock Lieutenantens Theodor Adelbergs Memorial
af den 1‘2 Juni sidstledne, hvaruti han hemställer Riksens
Ständer, om icke i anseende til de dervid anförde bevekelige
skiähl och omständigheter en allmän förskoning må skie för
de åhr 1726 timade skogseldsskador, och the samma anses för
alla i gemeen, såsom the ther aldrig voro skiedde.
R. o. A. lemnade detta til K. Maij:ts nådige afgiörande,
som med Råds råde häröfver lärer täckas resolvera efter hvar
saks beskaffenhet.
Hr Justitie-Cancellern Fehman mente, at det voro vähl
om dulgadråpsböter äfven sattes på skogshygge, efter roasteträn
och flere dylika trän blifva skiämde och huggne, och at
en viss district måtte utsättas som bör plickta, om de ey uptäcka
banemannen. Sak samma holt han ock före vara med
näfverflött.
R. o. A. remitterade detta til vederbörandes öfvervägande,
therest Skogsordningen utarbetas.
Ju s ti t i e-Deputat i orts Extractum Protocolli af den 23 Januari
sidstledne uplästes, angående Almogens i Calmare lähn
svåra angifvelser öfver afledne Häradshöfdingen Strokirch, för
hvilka K. Maij:t befalt Giöta Håf-Rätt at anse angifvarue
med det straff, som de enligit Lag och Förordningar giort sig
bråtzlige till.
R. o. A. förklarade sitt nöije öfver thenne H. K. Maij:ts
betygade nådige rättvisa emot berörde Häradshöfdinge och
biföllo samma Betänckande.
Hr Feli man: Det voro alt för bedröfveligit elljest, ja så
mycket mera som mannen är döder, om han ey på sin döda
mull skulle få reparation.
Sedan begynte man at upläsa Oeconomie- och CommercieDeputationernes
Betänckande om Rassp- och Spinhuset i Giöta
Riket, men måste afstanna dermed för de andre sakerne, sorn
föredragas skulle.
Hr Wenn ers ti erna hemstälte R. o. A., om icke, emedan
det Placatet nu är färdigt angående pasqvillet emot Gref
Horn och skall gå upp til K. Maij:t, en Deputation af alla 4
Stånden kunde gå dermed up til K. Maij:t.
Det fants godt, at en Deputation härtil uttagas skall och
äfven sändas til de andre Stånden at notificera dem derom.
Dep. om paskillen utses. Bondedep. 209
Frih. Dyring mente, at Deputation ey förr kunde utnämnas,
innan de andre Stånden giort et med R. o. A. om qvasstione
an.
Derpå frågades, huru starck Deputation skall blifva.
Och som det fants godt, at uti den skulle vara 12 af
R. o. A., så utnämdes dertill:
Gref Brahes Fullm. Gref Ekeblads Fullm.
Frih. Ernest Creutz. Frih. Bror Rålamb.
Frih. Kruse. Frih. von Köhler.
Hr Carplan. Hr Krusbiörn.
Hr Didron. Hr Ridder schantz.
Hr Silfwerschiöld. Hr Drufwa.
Hr Lagerborg. Hr von Schwartzer.
Frih. Wrangel, som nu kom up, berättade, at i Secrete
Utskåttet hafva de andre Stånden utlåtit sig, at de villja
giärna med en Deputation upsända Förordningen om smädeskriften
til K. Maij:t,
Det sades honom, at här voro sammalunda resolverat,
och fants godt at det skier kl. 11. Therföre sändes Fiscalen
til de andre Stånden at notificera dem härom.
Vid detta tiifället månde Hr General-Majoren Schwerin
utlåta sig i vissa termer emot H. Exc. Hr Landtm., som upväckte
missnöije på Riddarhuset, men efter R. o. A:ns godtfinnande
är utur Protocollet uteslutit.
Ifrån Bondeståndet koni en Deputation, för hvilken UnderTalemannen
förde ordet sålunda: Bondeståndet aflägger sin
underdån-ödmiuka helsning och häfver författat et Extractum
Protocolli på 2 §§: l:o angående Contribution af Bergslagen,
hvarvid Bondeståndet beder, at R. o. A. ville considerera den
almenna spannemåhlsnöd, som varit i åhr, och 2:o at de kunde
slippa med V2 Contribution, och äfven tiänstefolcket, sorn är
under 20 åhr, slippa med ringare Contribution.
Frih. Ernest Creutz besvarade dem.
Och derpå afträdde Deputation.
Frih. Wrede utlät sig, at han mente, det man borde i
underdånighet påminna H. Maij:t therom, at ConspirationsPlacatet,
som länder til så månge lederades reparation, måtte
äfven gå ut.
Adelns Protokoll, 1727 II
14
210
Juni 20. Om Konspirationsplakatet.
Frih. Wrangel: Hvad det Placatet om Conspiration angår,
som Baron Wrede tält örn, så är det så mycket mindre
at tvifla, at om H. Exc. varit här, så har H. Exc. ju påmint
derom, efter han det giorde sidst. Och kan det nu fastställas,
om R. o. A. så behaga.
Gref Wachtmeister: Deputation, som nu går up til
K. Maij:t, kan äfven bedia K. Maij:t om detta.
Hr Didron önskade, at R. o. A. måtte blifva enige, och
att man ey måtte förnöta tiden med sådanne saker, efter här
voro fast angelägnare äbrender.
H. Exc. Hr Landtm, kom nu up;
Och altså berättade Frih. Ernest Creutz för H. Exc.,
at R. o. A. ärna sända en Deputation up til K. Maij:t.
Therpå utlät H. Exc. sig sålunda: Jag finner, at R. o. A.
behagat fortfara i deras gunst, och faststält, at den fula pasqvillsaken
skulle gå up til K. Maij:t. Det hugnar mig, at
R. o. A. äro benägne at taga mit oskyldiga partie, så mycket
mera som sökt at ruinera mig. Jag tackar altså
R. o. A. hörsamst för den ynnest och rättvisa, som de behaga
visa mig.
Gref Wachtmeister påminte, at denne Deputation kunde
också påminna om Placatets tryckande angående conspiration.
Hr : H. Exc. har proponerat två gånger härom, och
voro vähl, at det kunde skie.
H. Exc. Hr Landtm, hemstälte R. o. A., om icke denne
Deputation kunde påminna om samma Placats tryckande.
Frih. Wrangel och Hr Didron mente, at en annan
Deputation derom kunde upgå.
H. Exc. Hr Landtm.: Som i denna saken blifver för
sent at höra de andre Stånden, så kunde nu fastställas, at
nästa Plenum en Deputation går up til K. Maij:t och med de
andre Ståndens Deputerade therom påminner.
I anledning häraf resolverades, at nästkommande Torsdag
skall en Deputation gå up, och anmodas de andre Stånden, at
de låta sine Deputerade föllja med up til K. Maij:t och begiära,
at det om conspiration upsatte Placatet må tryckas.
H. Exc. Hr Landtm.: Här äro tvenne angelägna saker,
och jag ville önska, at begge kunde skie. Det ena är at
R. o. A. samt de öfriga Stånden begiärt af Secrete Utskåttet
och Secrete Deputation, at de med deras betänckande och
svar angående Riks-Rådens memorial ville inkomma. Det
Om rådets förstärkning och divisioner.
211
andra angår Krigs-Befählets och Civilbetiänternes fordringars
betalning. Det äro åtskillige af den tanckan, at först bör
tagas före om Rådet.
R. o. A. biföllo samma, doch at det andra sedan tages
före, eller nästa plenum.
Sedan anmälte H. Exc. Hr Landtm., at åtskilliga Memorialer
voro upsatte i Expeditions-Deputation, nembligen
l:o angående Bohuuslänska Indelningen, 2:o angående Mäklare-courtagen,
3:o angående Ofverste-Lieutenanten De Besches
Besvär, 4:o angående Forss Cronoqvarn, 5:o om Finska Skiärböndernes
seglation, 6:o om Riks-Rådets Gref Gyllenborgs
perpetuele arrende och 7:o Memorial för Schutbynachten Gyllenskruf.
Och som inge påminnelser vid thesse memorialer giordes,
så skref II. Exc. under dem.
Deputation gick nu up til K. Maij:t uti förberörde ährende,
angående pasqvillet emot H. Exc. Gref Horn.
Secrete Utskåttets och Secrete Deputations Memorial af
den 17 Juni sidstledne uplästes, angående saratelige RiksRådens
ansökning at arbetet för dem måtte giöras drägeligit,
jämvähl H. K. Maij:t lemnäs frihet at med Råds råde emellan
Riksdagarne, och enär någon af Riks-Råden åstundan afskied
ifrån embetet, at sin öfrige lifstijd i stillhet och roo tilbringa,
meddela den som det åstundar afskied och en åhrlig lifstids—
pension; hvaröfver Secrete Utskåttet och Secrete Deputationen
sig yttrar, at de, i anseende härtill och alla föregående samt
flere skiähl, och särdeles at Riket vid närvarande och tilkommande
tider betarfvar them, som i kiärlek och trohet för Konung
och Fäderneslandet villja och kunna hielpa och understödia.
en god och ordentelig Riksstyrelse, icke något rådsammare
finna, än at Konungens och Rikets Råd nu blifver stärckt
och formerat med 8 personer, hvarigenom först, enär efter
Regeringsformen tvenne Divisioner komma at inrättas, arbetet
för Riks-Råden blifver lindrigare och drägeligare, och därnäst
kan them efter theras åstundan det nöijet vederfaras, at 2 å 3
i sönder kunna få then friheten til at med H. K. Maij:ts til—
stånd på en längre eller kårtare tid, alt som lägenheten medgifver,
skiöta sin hälsa och enskylte angelägenheter; tyckandes
Secrete Utskåttet och Secrete Deputation emellan begge
Divisionerne sysslorne beqvämligast. således kunna fördelas,
at de som sittia öfver Justitiassaker böra äfven sittia öfver
212
Juni 20. Beslut om rådets förstärkning.
Cammarsaker, och de åter som komma at sittia öfver Utrikes-
äfvenvähl sittia öfver Krigssakerne.
Men hvad den förfrågningen angår, om H. K. Maij:t emellan
Riksdagarne må gifva afskied åt dem af Rådet som det
begiära, så håller Secrete Utskåttet och Secrete Deputation
före, att sådant för sine betänckelige orsaker skull ey kan
tillåtas, utan den som vill begiära afskied ifrån sit Rådsembete
må det giöra under påstående Riksdag, då jämvähl
Riksens Ständer sig om pensionen och underhållet kunna utlåta.
H. Ex c. Hr Landtm, bad, at R. o. A. ville öfverlägga
sins emelian härom, så ville H. Exc. sedan se til, huru vida
man kan komma med denna saken.
Therefter, när R. o. A. talts vid härom,
bad H. Exc. R. o. A. taga deras platzer och sade, at
åtskillige äro af the tanckar, att H. Exc. nu måtte giöra
frågan.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm, frågade altså, om R. o. A., i anseende
til de skiähl, som Secrete Utskåttet och Secrete Deputation
andragit, som H. Exc. kan säija äro reele, finna
skiähligt, at Rådet blifver förstärckt med 8.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: På det vij må hafva detta tydeligen
och klart, så frågar jag ännu, om icke det så förstås,
at til de 16 tages 8, så at Råden blifva 24 til antalet.
Svarades ja.
Hr Lilliestierna: Jag håller före, at Secrete Utskåttet
och Secrete Deputation hafva haft goda skiähl, men at antalet
skall ökas med 8, tycker jag vårt medellösa tilstånd ey
villja tåla, utan synes vara nog, om 4 Riksråder blifva til
de 16 som Regeringsformen består.
Hr von Hökerstedt: Efter jag varit med öfver Betänckandet,
så måste jag säija, at om intet de skiählen voro
så kraftige, sorn styrcka til at taga denna utvägen, och man
skulle allenast hafva sit afseende på Staten och intet se på
nödvändigheten, at hufvudvärcket kan komma at studza, om
intet detta förslaget går för sig, så skulle jag äfven vara häremot,
men i anseende til nödvändigheten så måste man styrckia
härtill.
Det förblef vid det som redan resolverat är.
Om rådets divisioner, afsked och pensioner.
213
H. Exc. Hr Landtm.: Nu bör jag giöra den frågan,
om icke Riksens Råd skola arbeta i tvenne Divisioner.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Och at Cammarexpeditionerne
och Justitisemåhlen blifva vid den ena och Utrikes- och Krigs
sakerne
i den andra Division.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Tredie frågan är, om icke de af
Riksens Råd, som villja begiära afskied, böra giöra det vid
Riksdagarne.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Vidare frågas, om icke, enär
någon af Riksens Råd begiär afskied, Ständerne då villja utlåta
sig om pension.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Här äro åtskillige som påminna,
at hvar annan dag i Utrikessakerne hela Rådet måtte komma
tilsammans, och at man åtminstonne må få en dag i veckan,
som de i Inrikessaker träda begge Divisionerne tilsamman.
Svarades ja.
Gref Dohna: Det tyckes böra härmed blifva, som 19 §
i Regeringsformen stadgar.
H. Exc. Hr Landtm.: Nu gifves mig vid handen, at
man, i anseende dertil at Riksdagen skyndar til slut och at
många saker äro oafgiorde, bör skynda med värckställigheten
af det som nu blifvit resolverat; altså frågas, om icke de
Electorerne, som valdt Deputationerne, kunde träda tilsamman
och vällja de 24, som blifva Electorer och skola utnämna
Rådspersonerne.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: De måste vällja sådanna Electorer,
som ey kunna sielfva adspirera Riks-Råds-embetet.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Det påminnes ock, at Electorerne
måtte förstärckas för dem som bårtreste äro.
En del af R. o. A. mente thet ey vara nödigt.
H. Exc. Hr Landtm.: Här äro åtskillige af de tankar,
at det voro vähl, at de som valdt Deputationerne vällja
Electorerne, men at de ey få vällja någon af sig sielfva.
Thetta fick bifall.
214
Juni 20. Om elektorer för rådsval.
H. Exc. Hr Landtm.: Här äro de som önska, at man
måtte complettera antalet af Eleetorerne.
Hr von Hökerstedt: Om en eller annan skulle vara
barta, så kan det ey giöra til saken, utan lära de närvarande
träffa sådanne män, som äro capable.
Hr Cederström: Det strider emot Riksdagsordningen,
om det förbiudes, at de ey skola få vällja af sig sielfva.
Men detta sades vara en annan sak, än then som i Riksdagsordningen
omtalas.
H. Exc. Hr Landtm.: Intet löper man fara at Lagen
skall vara oss emot, ty Riksdagsordningen och Regeringsformen
gå intet i detaille om detta. Men vi komma snarare
härifrån, om vij säija at desse Electorer få vällja Electorer
til at utvällja Riks-Råden, men intet få de vällja af sig
sielfve.
Hr von Hökerstedt: Deputati få välja Electorer af
sig sielfva, men intet af Candidaterne.
Frih. Ernest Creutz kom tilbaka ifrån K. Maij:t med
Deputation och sade, at H. Maij:t fägnat sig deröfver, at
R. o. A. tagit sådanne mått uti denne pasqvillsaken, som
lärer tiäna til at afhålla elakt folck ifrån en sådan grof och
vederstyggelig giärning. Och vill H. K. Maij:t låta värckställa
hvad Riksens Ständer begiärt.
H. Exc. Hr Landtm, tackade R. o. A. för den benägenheten
och justiee de honom visat.
Sedan upläste H. Exc. 12 § af Regeringsformen och
sade: Häraf är vähl klart, at ingen får vara Elector, som kan
vara Candidat, men då blifver den frågan, om de här Electorerne,
som nu skola vällja de rätta Eleetorerne, ey skola få
nämpa någon af sig sielfva til Elector.
Ropades ney.
Hr Ced erström: De borde få vällja af sig sielfva, på
det vij altid måtte lefva efter Lagen och Riksdagsordningen.
Frih. Wrede: Jag för min del finner, at det är så ährligt
folck, at man ey behöfver fruckta för dem, men processen
bör vara sådan, at de vällja Electorer hvarcken af sig sielfva
eller af Candidaterne.
Hr Wennerstedt upläste af Riksdagsordningen, huru
Deputati skola vällja Electorer.
H. Exc. Hr Landtm.: Här äro åtskillige af de tankar,
att ehuruvähl de, som qvar äro af Eleetorerne och skola
Beslut om valet af rådselektorer.
215
utvällja de andre Eleetorerne, kunde vällja Electorer af sig
sielfva til Riks-Rådens utnämnande, doch likvähl villja de
giärna condescendera dertil, at desse Eleetorerne ey måge få
vällja sig sielfva.
R. o. A. funno så bäst vara.
H. Exc. Hr Landtm.: Desse Electorer träda tilsamman
och utvällja de Electorer, som skola utnämna RådsCandidaterne,
men nämna inga af sig sielfva.
Thetta blef af R. o. A. bifallit.
Hr Stobée: Det är likvähl emot Lagen.
R. o. A. låto det förblifva vid förberörde resolution.
H. Exc. Hr Landtm.: En del mena, at man kunde
skiuta up med Electorernes välljande, emedan vij ey vetta
hvad de andre Stånden giöra. Men om de ey gå til 8, så
äro vij doch säkra, at de vilja förstärcka Rådet med några,
och til theras utnämnande måste äfvenväh! Electorer vara.
Therpå upropades Eleetorerne.
Gref Fersen var barta och Frih. Bennet.
Hr Fritzla var siuk, men kommer up, om han kan.
Hr Silvius är siuk.
H. Exc. Hr Landtm.: Om de än voro intet mer än 12,
så hitta de vähl på at vällja de 24 Eleetorerne.
Hr Adlerbeth var bårto.
H. Exc. Hr Landtm.: Blifver icke dervid, at de som
qvar äro förrätta detta här våhlet?
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Här äro de som åstunda, at
de här Eleetorerne straxt träda tilsanunan och utvällja Electorerne,
som skola vällja Råds-Candidaterne.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: En del äro af de tanckar, at
efter ey alla äro uppe och man skulle låta de frånvarande
vetta härom, at det anstår til kl. 3 i dag, och at de då giöra
ifrån sig, så at om Torsdagen de kunna giöra berättelse härom.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Få icke desse Electorer, när
de giort ifrån sig, försegla det samma till nästa session?
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Här äro de som råda dertil, at
man skulle låta de andre Stånden vetta, at R. o. A. stannat
i den meningen, at Riks-Råden förstärckes med 8.
216 Dep. om rådsval. Kommissarien Clefves liqvidation.
Men det påmintes, at som saken voro så angelägen, så
voro bäst, at en Deputation ginge til dem och berättade
dem det.
I anledning häraf fants godt, at den Deputation som varit
hoos H. Maij:t går til de andre Stånden i detta ährendet,
til at vinna tiden.
Therefter uplästes Memorialet, som ifrån Secrete Utskåttet
upkommit om betiänternes löningars betalande.
H. Ex c. Hr Landtm, frågade, om R. o. A. behaga utlåta
sig öfver hvar punct, eller om det skall ligga på bordet.
Men det begiärtes, at de måtte få höra det i en suite.
Sedan det var upläsit, hemstälte H. Ex c. Hr Landtm.
R. o. A., om icke det torde vara bäst, at det lägges på bordet,
så at den som behagar kan examinera detta.
Thetta blef bifallit, och ligger på bordet till nästkommande
Fredag.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 22 Juni in pleno.
Uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänkande
af den 12 Marti sidstledne, angående Commissarien
Erasmus Clefwes Liqvidation öfver thess åhr 1718 giorde beklädningslefverantz.
Riddarhuus-Secreteraren Widfwenstierna gaf vid handen,
at här voro åtskillige documenter vid Riddarhuset, som 1719
inkommit til Secrete Utskåttet, Clefioes fordring angående,
som lära gifva mera lius i denna saken, af hvilka K. CammarCollegium
och Oeconomie-Deputation ey haft part.
R. o. A. biföllo Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande, så vida then underrättelsen, som ifrån Riddarhuset
utur 1719 åhrs Acter, hvaraf vederbörande härtils ey haft någon
communication, skall blifva K. Cammar-Collegio meddelt och
af välbemälte Collegio kommer at tagas i öfvervägande, icke
giöra någon ändring til förminskning uti thenna saken. I medlertid
upföres likvähl uti Staten en sådan ungefärlig summa,
som efter Deputations Betänckande Clefwes fordring kan bestiga
sig til, in til thess then närmare af K. Cammar-Collegio
kan blifva cognoscerad, då välbemälte Collegium hos K. Maij:t
Beslut om Skånska indelningen. Kontribution.
217
therom aflägger sin underdånige berättelse, så at Clefwe til sin
rätt kan blifva förhulpen.
Thenna Resolution blef R. o. A. föreläsen och i alla delar
bifallen.
Sedan företogs Landt- och Siö-Militie-Oeionomie-Deputations
Betänckande angående Skånska Indelningen.
Gref Charl Emil Löwenhaupt påminte, at i fall
vid denne förrätning skalle existera några förfrågningar eller
hinder, at K. Maij:t med Råds råde då må afgiöra samma,
på det at Indelningsvärcket ey må komma at studza; doch at
Collegierne och vederbörande meddela all underrättelse som
kan åstundas.
Frih. Stiernstedt anholt, at det ena Compagniet af
Adelsfahnan, som står i Skåne, måtte äfven få sine löner
therstädes indelte.
Hvilket blef bifallit.
Hr Ingelotz: Hvad Kongsgårdarne angår som här omröras,
så har Deputation communicerat det med Cammar- och
Krigs-Collegierne och funnit, at som Indelningen ey kan bära
sig utom dess, så böra de stå för Rusthåld, som under indelningen
komne äro.
Riddarhuus-Secreteraren erhindrade härvid, hvad som
blefvit sidsta Riksdagen resolverat om Byringe och Lindholmen.
Deputations Betänckande blef af R. o. A. bifallit, så vähl
som ock at Ofver- och Under-Officerarne af det i Skåne stående
Compagniet utaf Adelsfahnan, som ey hafva indelt fördel,
äfven måtte få therstädes sin indelning; lärandes K. Maij:t
med Råds råde täckias resolvera öfver alla the förfrågningar
som ifrån Indelnings-Commission inkomma kunna, på det at
samma indelning må kunna bringas til slut och uti sit behöriga
skick.
Sedan thenne Resolution för R. o. A. upläst och approberad
blifvit, skrefs then på sielfva Betänckandet.
Frih. Wrede anmälte et memorial ifrån en Officerare
vid namn Jordan; men blef nu ey upläsit.
Sedan justerades det upsatte Extr adam Protocolli angående
Contributions-Placatet, som til the andre Stånden afgå
skulle; «
Och uplästes äfven Bondeståndets Extractum Protocolli
af den 17 Juni sidstledne angående Bergslagens Contribution,
218 Juni 22. Om Bondeståndets kontribution.
hvarutinnan Bondeståndet sig dervid förklarar at så mycket
mindre kunna gå ifrån deras uti Contributions-Deputation hafde
Fullmäcktiges dersammastädes giorde utlåtelse, at den som mera
har bör ock mera contribuera, som sådant är med billigheten
enligit; varandes det både kundbart och troligit, at merendels
alla i Bergslagen må vähl, helst de icke allenast hafva fram
för andra orter sine besynnerlige förmåner, utan ock conseqventer
profitablare inkomster.
Hr Fehman holt före vara svårt at säija hvem som är
förmögnare, och at applicera detta generale ad particulare
voro ännu svärare.
H. Exc. Hr Landtm, upkom.
Sedan H. Exc. underrättadt sig om hvad här varit före;
frågade H. Exc., om § som upsatt är i Extracto Protocolli
om Bergslags-Contribution får bifall.
Hr von Hofsten mente, at om en sådan proportion skall
tagas efter förmögenheten, så skulle äfven så Frelsehemmanen,
som bättre voro, komma at beläggas med större contribution.
H. Exc. Hr Landtm.: Secrete Utskåttet har haft Bondeståndet
hos sig och förestält dem om Contribution, hvarefter
sedan Bondeståndet gåt bårt och tagit alt i öfvervägande, så
hafva de kommit igen och gifvit sådant svar, at de intet villja
blifva vid gambla methoden i anseende til tiänstefolcket, utan
begiärt at i anseende till missväxt och flere svårigheter fä
slippa med half Contribution. Sådant lärer vähl intet kunna
låta giöra sig, men vij togo det utiliter up, och man kan
kanskie lindra med dem i afbetalningsafgiften eller lemna dem
längre terminer. Af Bårgerskapet angående tilökningen af
deras contingent hafva vij intet fått praecise svar, doch äro
vij ey aldeles utan håpp.
R. o. A. funno Rikets tillstånd ey kunna tåla någon förminskning
i Bondeståndets Contribution, men huru de elljest
skola kunna favoriseras, kommer at öfverläggas.
Sedan lät R. o. A. sig föredraga the påminnelser, som
ihet Hög- och Ahrevyrdige Prästeståndet samt Lajl. Bårgareståndet
hafva giordt vid det projecterade Contributions-Placatet;
Hafvandes
Högehrevyrdige Prästeståndet vid 2 § påmint,
at i stället för »lära» kunde sättias: »skola».
Men R. o. A. håller före, at meningen är tydelig nog,
om »lära» eller »skohla» lemnäs aldeles ute.
Om Borgareståndets och Presteståndets kontribution. 219
Slutet af 4 § rättas efter Bårgareståndets påminnelse
således: »Men är Mölnaren bärgare i staden och har bårgerlig
nähring, så betalar han utom nähringen äfven för qvarnen».
7 § rättas efter Bårgareståndets påminnelse således: »och
tijondepenningen för dem sorn hafva spannemåhlslön eller indelte
räntor, så vida de niuta räntepertzedlerne in natura och
med förvandlingen».
I stället för den sidsta meningen i den 7 § kan sättas
sålunda: »Hvad Prästerskapets Contribution angår, så blifver
therom i fölljande puncter förmält».
8 §. Tillägges efter Prästeståndets påminnelse: »Men
mindre Academiffi-betiänte, Lectores vid Gymnasierne etz».
12 §, om Handtvärckares läregåssar, har R. o. A. redan
under den 13 Juni sig yttrat.
14 §. Bifaller R. o. A. at i stället för »allenast» sättes
»nu allenast», men om summan har R. o. A. under den 13
Juni sig utlåtit. Det öfrige, at de städer som under frihetsåhren
betalt sit contingent måtte få det tilbaka, är en särskilt
sak, som behöfver vidare öfvervägande och hörer dessutan
ey til Contributions-Placatet.
Och såsom det är conformt med 1723 åhrs ContributionsPlacat,
att Prästerskapet för dess enskylte jord i städerne
bör utom stadsens contingent af Landshöfdingen och Biskoppen
taxeras, och tiden icke tillåter at nu ställa detta under vidare
öfvervägande, så låta R. o. A. förblifva vid Deputations
giorde project.
Det fauts godt, at det upsatte Extractum Protocolli angående
Contributions-Placatet skulle skrifvas rent och sändas
til de andre Stånden, sadant som det fölljer efter protocollet
pag. 177—183, 199 o. ff. så lydande:
Extract utur Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 13 Juni 1727.
S. D. Uplästes hos R. o. A. det projecterade Contributions-Placatet;
och ehuruvähl R. o. Arns Sätegårdar äro uti
den 1 § befriade ifrån all Contribution, likmätigt Adelige
Privilegierne, samt i föllje deraf de på Sätegårdens egen grund
belägne miöhl- och sågeqvarnar icke eller med någon Contribution
besväras kunna, likvähl på det at slike miöhl- och
sågeqvarnar icke måge dragas under den afgiften, hvarom
handlas uti 4 §; så håller R. o. A. före, at en sådan exception i
220 Juni 22. Allmogens, borgerskapets och bergsbrukens kontrib.
berörde 4 § giöras bör, näst efter det som angår väderqvarnarne:
»doch komma under denne afgift icke at begripas de
miöl- och sågeqvarnar, som ligga på Sätegårdens egen grund,
som ifrån Contribution befriad är».
Vid 11 §, post verba »hvilka någon viss tijd böra för
Contribution förskonas», tillägges: »efter de Privilegier som
värcken förundte äro».
Hvad tiänstefolckets och almogens hemma varande barns
Contribution angår, hvarom äfven i denna § handlas, så finner
R. o. A. för många skiähl skull, at ingen åtskilnad kan giöras
i Contribution imellan dem som nåt sine 21 åhr och dem
som derunder äro, efter som sådant icke allenast skulle förorsaka
en stor vidlyftighet i mantalsskrifningen och räkenskaperne,
utan ock giöra thenne inkomsten mycket oviss för
K. Maij:t och Cronan.
Vid 12 § påminnes i lika måtto, at ingen åtskilnad i
Contribution för lärogåssarne giöras må, utan härutinnan vara
en likhet med de öfrige tiänstehionen.
13 §. I stället för »Gevährs-Manufacturie-betiänte» sätties:
»Gevärs-Manufacturie-handtvärckare och arbetare».
14 §. Förmodar R. o. A., at det Låfl. Bårgare-Ståndet,
i anseende til Rikets närvarande medellösa tilstånd samt den
ansenliga revenue, som efter den återvundne friheten städerne
tilfallit, utom andre skiähl som Deputationen uti dess Extracto
Protocolli til en del anfördt och än vidare tilläggas kunde,
lärer så mycket mera åtaga sig 90,000 Dal. smt i contingent,
som de 1719, tå theras handel och vandel uti långt slätare
stånd var än nu och de af myntetecknens afslag lidit hade,
en lika summa sig åtogo, och handelen ifrån de afbrände til
en del dragits uppå the behåldne städerne.
Uti 11 § post verba »så kommer» adde: »til nästa Riksdag
invånarne etz».
19 §. Uteslutes det ordet »vederbörande».
Den 11 Juni.
Uplästes Hr Adam Jacobson Leijels och åtskillige Herredagsmäns
å Bergsmännens vägnar ingifne memorialer, derutinnan
de andraga åtskillige skiähl, hvarföre de förmena Bruken
oell Bergsmännens hamrar och hyttor icke böra betungas
med den uti det projecterade Contributions-Placatet dem
påförde tilökningen på Contributionen. Och som förutan alla
andra skiähl R. o. A. holt betänckeligit at gravera bruken
Val af rådselektorer. Bes. öfver städernas besvär. 221
och desse värcken för den orsak skull, at järnet dymedelst
icke måtte stegras och sådant skada järnhandelen i gemeen
här i Riket, men theremot uphielpa sådanne järnvärck utrikes;
Så pröfvade R. o. A. bäst vara at låta förblifva vid
den vanlige Contributionen af bruken och berörde Bergsmäns
hamrar och hyttor.
Den 22 Juni sålunda som förut finnes pag. 218—19.
Therefter justerades Extractum Protocolli af den 11 Juni
iil the andre Stånden om Kneckte-Contractet med Kopparbergs
lahn och Skogsordningen beträffande, som finnes pag. 206,
hvarvid ey något var at påminna.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag bör berätta, at Electorerne
hafva varit tilsamman i förgår och utnämt dem som skola utvällja
ledamöterne, hvarmed Rådet kommer att förstärckas,
och nu vill jag fråga, om icke, så snart detta brytes up, eden
giöres och the utnämde straxt träda til våhlet; doch som de
andre Stånden ännu ey äro färdige, så hemställes R. o. A.,
om icke detta kan ligga förseglat så länge.
Svarades ja.
Sedan frågade H. Exc. Hr Landtm., om man nu skulle
företaga memorialet om Militair- och Civilbetiänternes löningar.
Men det blef godt funnit, at dermed anstår til i morgon.
The projecterade Resolutionerne öfver Städernes Besvär
företogs;
Och beträffande 1 §, angående huru then oreda må förekomrnas,
som föreluppit imellan Krigs- och Stads-Rätternes
jurisdiction i the städer, hvarest garnizoner äro, så blef then
af R. o. A. gillad och bifallen.
Ifrån Präste-Ståndet samlades neder uti Secrete Utskåtssahlen
visse Deputerade, som låto vetta, at de infunno sig nu
til at gå up til K. Maij:t angående Conspirationssaken.
Och ehuruvähl at H. Maij:t ey var inne i staden, fants
doch godt, at Deputation skulle gå up til Rådet.
Af R. o. A. utnämdes i fölljande Deputation:
Gref Carl Adolph Gyllenstierna. Gref David Frölich.
Frih. Wrede. Frih. Stiernstedt.
Hr von Scheffer. Hr De Besche.
Hr Freidenreich. Hr Dimborg.
222 Juni 22. Dep. om konspirationsplakatet.
Hr Cederstolpe. Hr Erenfelt.
Hr von Blixen. Hr Nordenborg.
Thenne Deputation skulle bära up then upsatte Förordningen
emot et under påstående Riksdag utkommit ryckte om
en här anlagd conspiration och i underdånighet begiära, at som
K. Maij:t för några månader sedan uppå Riksens Ständers
underdånige förestälning förklarade sig i nåder benägen at
villja låta utgå en sådan Förordning, det täcktes K. Maij:t
låta utfärda thenna som Ständerne upsättia låtit.
Ifrån Bårg are-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Secreteraren Salan förde ordet sålunda: Hos Riksens Ridderskap
och Adel låter Bårgareståndet anmäla sin tiänstlige och
hörsamma hälsning; och som Bårgareståndet har haft före et
Betänckande om Manufacturvärckens inrättande, så har Bårgareståndet
velat lemna Höglåfl. R. o. A. deraf part, med
tiänstlig begiäran at theras utlåtelse måtte få upläsas.
Secreteraren Torpadius upläste Bårgareståndets Extractum
Protocolli af innevarande dato, hvaruti föreställes,
huru nödvändigt det är, at nödige Manufacturer och Handt
värck
i Riket blifva inrättade til Handelsballancens erhållande,
och Borgerskapet offererar sig at föreslå en drägelig fond, när
qvsestio an blifvit afgiord.
H. Exc. Hr Landtm, besvarade Bårgareståndets Deputerade,
at R. o. A. lärer taga detta uti öfvervägande och utlåta
sig theröfver, berömde ock Bårgareståndets goda upsåt
och bad hälsa Ståndet.
Gref Gyllenstierna kom med Deputation tilbaka ifrån
K. Maij:t och sade, at H, K. Maij:t låtit förmäla sin nådige
helsning med nådig utlåtelse at villja taga i consideration den
Förordning som Riksens Ständer låtit upsättia, förblifvandes
K. Maij:t R. o. A. med all K. nåd cch protection altid bevågen.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. lära hördt hvad Bårgareståndet
föredragit, men frågan är, om icke man skulle vetta
hvad det blifver för en Manufactur.
Hr von Hökerstedt: Det är angenämt at höra sådant
af Bårgareståndet, dertill lära de hafva anledning af de remarqver
som Commercie-Collegium giort, hvilket äfven tänckt
på en publiqve fond til slika värcks uphielpande; men i fall
den ey skulle kunna erhållas, at visse förfatningar tagas må
-
Borgaredep. om en manufakturfond.
223
ste med en del städer. Finge man något publiqvt capital,
så skulle det mycket befordra värcket. I medlertid lärer vara
nödigt at vetta hvad Manufactur och fond Bårgareståndet
häfver sin speculation på.
Frih. Otto Strömfelt: Som man intet allenast varit
omtänckt om en publiqve fond til Manufacturierne, utan ock
en fond til at befordra myntningen, och man nu har en angelägen
deliberation före om myntet, så frågas, om icke det
kunde blifva en Manufactur- och Myntehielp.
Hr Boneauschiöld: Bårgareståndet täncker til at föreslå
en viss contribution, hvaraf Manufacturvärcken kunde få
til läns visse summor, så at et åhr hielpes thet ena värcket
och et annat åhr ett annat värck, men capitalet betalas ricktigt
igen och tages aldrig bärt, utan blifver en perpetuel fond.
Frih. Erich Wrangel: Man har så mycket mindre betänckande
at säija ja härtill, som man hörer, at de vilja med
en viss fond understödja nya värck.
R. o. A. samtyckte dertill, at en publiqve fond må utfinnas
til slike Manufacturvärck, och berömdes Bårgareståndets
intention.
Derpå fants godt, at en Deputation skulle gå til Bårgareståndet;
Och
satte Secreteraren skrifteligen up Talet, hvilket R. o. A.
föreläsit blef och approberades, så lydande:
Edle och Högachtade samt Ehreborne Herrar och Män.
R. o. A. har med mycken fägnad förnummit den berömmeliga
intention, som det Låfl. Bårgerskapet låtit förmärckia
til at upbringa åtskillige nyttige Manufacturvärck här i Riket
til Handelsbalancens befordrande, och har förthenskui haft så
mycket mindre betänckande at samtycka dertill, at en publiqve
fond dertill måtte utfinnas, som publicum af slike värck
i framtiden finner sin märckeliga nytta. R. o. A. önskar tberföre
ju förr ju heldre at få närmare communication af det
Låfl. Bårgareståndets project til samma fond, som ock hvad
Manufacturvärck dymedelst kommer at inrättas, villjandes
gierna dertil contribuera hvad R. o. A. bibringa kan.
Ifrån Prästeståndet kom en Deputation, för hvilken Biskoppen
Bentzelius förde ordet således: Prästeståndet låter
förmäla sin hörsamma tiänst och helsning och har befalt oss
berätta, det Prästeståndet förehaft et ifrån Secrete Utskåttet
inkommit Betänckande angående en fond til de resterande lö
-
224 Juni 22. Prestdep. om konventikelplakatet.
nernes afbetalning och fägna sig att någon utväg kunnat finnas
samt ansedt den såsom tillräckelig och drägelig och aldeles
bifallit den.
För öfrigit har Prästeståndet låtit sig föreläsas R. o. A:ns
Extractum Protocolli angående olåfiige sammankomsterne, och
begiär jag hövsamst at få upläsa samma.
Derpå uplästes Präste-Ståndets Extractum Protocolli af
innevarande dato, hvaruti Ståndet tycker rådeligast vara, at
ingen vidare förklaring öfver detta K. Placatet må giöras, och
förmodar, at de öfrige respective Stånden, til förekommande
af allehanda missbruk och oreda i Guds försambling, vid sin
förra utlåtelse förblifva lära och til denna Prästeståndets mening
sit benägna bifall gifva.
Biskoppen Bentzelius: Prästeståndet gior sig försäkrat
och ber derom at blifva inneslutit uti Eders Excellences och
R. o. Arns gunst och benägenhet.
H. Ex c. Hr Landtm, besvarade dem;
Och dermed afträdde Deputation.
Sedan uprepade H. Ex c. Prästeståndets proposition och
sade sidst, at Prästeståndets Extractum Protocolli ey kan tagas
före förr än vid nästa session.
Deputation afsändes til Borgareståndet uti förberörde
ährende som sagdt är; hvilken var den samma som i dag var
uppe hos K. Maij:t.
H. Exc. Hr Landtm.: Som det är något sent, lärer
man ey kunna giöra något til Bärgerskapets Besvär.
Och altså stannade man vid 2:dra §.
Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den 28 Marti
uplästes, angående Ofverstens Gref Carl Posses Minister-Tractamente
för dess vid K. Preusiske Håfvet hafde Extraordinarie
Envoijé-bestälning; hvaröfver Secrete Utskåttet sålunda resolverat,
det Öfversten dess åhr 1721 redan förminskade Extraordinarie
Envoijétractamente til 4440 Rdr må honom beviiljas
til den tiden, då han afgåt ifrån Berlin, som skiedde den 30
Januari 1724, hvarigenom, tillika med det honom påförde interesset
med mera, uppå ofvannämde honom debiterade summa
kommer at afgå 3136 Rdr 33 sk., som K. Cammar-Collegium
vid liqvidationens närmare öfverseende och afslutande har at
observera; Men som ändå återstår 1558 Rdr 26 sk., hvilka
Öfversten efter liqvidationen kommer at blifva skyldig, så har
Secrete Utskåttet funnit nödigt det samma til samtelige Rik
-
G-ref Carl Posses ministertraktamente. 225
sens Ständer at berätta, med hemställande huru vida denne
senare påsten må eftergifvas, och huru vida Riksens Ständer
skulle behaga i anseende til de af Öfversten Gref Posse andragne
skiähl och omständigheter at samtyckia, det samma
1558 Rdr 26 sk., lika som de öfrige påsterne, af den ballancerade
summan må kunna afskrifvas.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. har funnit häraf, at
Secrete Utskåttet gjort hvad det kunnat giöra, men som det
har ey kunnat gå längre, så frågas, om det icke kan gifvas
efter hvad Hr Öfversten således skyldig är.
Thetta blef bifallit;
Och altså skrefs på Secrete Utskåttets Extractum Protocolli,
at det var bifallit af R. o. A., at de 1558 Rdr 26 sk.,
som Öfversten Gref Carl Posse uti K. Cammar-Collegii liqvidation
öfver dess Ministertractamente ballanceras före, måge
välbemälte Hr Öfverste eftergifvas.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte, at äfven vore et annat
Memorial ifrån Gref Carl Posse; som uplästes.
H. Exc. Hr Landtm.: Jämte det han föredrager sit beklageliga
tilstånd, så föreställer han, hvad honom blifvit 1719
låfvat, nembligen 6,000 Rdrs tractamente; och altså är frågan om
det samtyckes at K. Cammar-Collegium får liqvidera efter 6,000
Rdr om åhret.
Frih. Adolph Wrangel: Det vet hvar och en sorn kiänner
Gref Posse, at han ey blifvit riker af den beskickningen.
Hr Palmcreutz: Om det står fast, at det blifver honom
låfvat, så bör det hållas.
Hr von Hökerstedt: Jag kan intet bifalla det. At
R. o. A. behagat eftergifva honom resten, som han mer upburit
och blefvit skyldig, nembligen 1,558 Rdr, det är alt vähl;
men som 1723 blef faststält och lemnades honom samt de andre
Öfverstarne sorn voro Ministrer den frihet, at antingen
blifva qvar för Residentslön eller gå hem til sine Regementer,
och han på de vilkoren blef qvar; honom också, emedan det
gick en tid förbi, innan han fick notification therom ifrån Cancellie-Collegio,
blefvit godtgiordt tractamente, in til dess han
fick samma notification, och äfven för den tiden som han låg
i Pommern och resetiden et proportionerligit tractamente, hvartill
ock nu på kiöpet honom gifves efter de 1,558 Rdr; så
kan jag ey styrcka att man skall vidare gå, efter Riksens medel
sådant ey tåla.
Adelns Protokoll, 1727 IL 15
226
Beslut örn gref C. Posses traktamente.
Hr De la Wall: Hadde han ey fått låfven på 6,000 Rdr,
så har han ey gåt dit.
Hr von Nolcken: På 1720 åhrs Riksdag utsattes 6,000
Rdr, och han hade ey gåt dit, om han det tractamentet ey
fått. Halft åhl- derefter skiedde af Stats-Contoiret en rabbat,
men lemnades honom det håppet, at om Riket kommo i bättre
stånd, kunde han få åter 6,000 Rdr. Saken blef i det stånd
til 1723 åhrs Riksdag. Då togs den resolution, at Ministrerne
skulle sättias på Residentefot. Innan den resolution
kom ut till Berlin, var Gref Posse arresterad. Nu voro det
hårdt, om han skulle lida. Cammar-Collegium har liqviderat
med honom på 4,000 Rdr; men som han ey fåt communieation
af 1723 åhrs resolution, så hemställes, om icke honom kunde
tillåtas at få liqvidera på 6,000 Rdr til den tiden honom utur
K. Cancellie-Collegio blef notificerat, at dess tractamente blif
vit
afkårtat til Residentelön.
R. o. A. biföllo thetta och befalte, at Resolution skulle
gå til the andre Stånden med en recommendation.
I föllje theraf skrefs på Gref Posses memorial, at R. o. A.
bevilljat, det Öfversten Gref Carl Posse för de af honom andragne
skiähl skull må, efter den stat som för honom giordes
vid dess afsändning til Preusiska Håfvet, uti liqvidationen öfver
dess Ministertractamente crediteras 6,000 Rdr in til den tiden,
som honom blef notificerat af K. Cancellie-Collegio, at dess
Ministertractamente blefvit afkårtadt til Residentelön. Hvilket
med de öfrige respective Stånden til theras förmodelige bifals
erhållande communiceras.
Hr von Nolcken tackade R. o. A. på Gref Posses vägnar
för den gunsten och justicen de giort Gref Posse.
R. o. A. skilgdes härmed åt.
Den 23 Juni in pleno.
Uplästes Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den
12 Juni berörande den för Helsingborgs stad giorde ansökningen
at slippa den så kallade åhrlige Contributionen. Öfver’
hvilket måhl Secrete Utskåttet sig yttrar, at aldenstund för
denne stad fölljande skiähl strida, nembligen l:o at Helsingborg
uti senaste ofredstiden mycket lidit och i ofredeliga tider
Helsingborg befrias från årlig kontribution. 227
är större fara underkastad, 2:o at denne stadsens Bårgerskap
uti et så utfattigt och nähringslöst tilstånd befinnes, at samma
stad näpligen lärer komma uti sit förra välstånd igen, om den
icke på något sätt under armarne hielpes och uti dess utlagor
lindras; 3:o hafva städerne Malmö, Landscrona, Christianstad,
Halmstad och Varberg, som denne bevilningen sig åhr 1662
äfven ad interim godvilligt åtagit, i anseende til inqvarteringarne
blifvit för denne Contribution befriade, hvilket ock vid Helsingborg
tyckes hafva rum, efter den staden med 800 Dal. smts inqvartering
skall vara besvärad; 4:o befinnes staden Helsingborg i proportion
emot andra städer, som finnes i bättre tillstånd, vara högre
taxerad i denne afgift än de, hvilket vähl i begynnelsen kunde
hafva sina goda skiähl, då staden Helsingborg var uti flor,
men nu uphörer, sedan genom tidernes omväxlingar och olyckor
stadens vilkor sig förändrat; hvartill ock 5:o kommer, at staden
emot befrielse från denne afgift vill eftergifva dess inqvarteringsfordran
af 5,000 Dal. smt för de förflutne åhren; Så,
ehuruvähl Secrete Utskåttet, i anseende til desse ofvannämde
skiähl och omständigheter, samt at denne staden, utom denne
så kallade Contribution, äfven måst utbetala sin andel uti det
allmenna städernes Contributions-contingent, för sin del ey
annat kan finna, än at merberörde stad för denne Bevillningsafgiften,
som med städernes allmenna Contributions-contingent
ingen gemenskap häfver, bör förskonas; icke dess mindre och
som detta angår en eftergift af en Bevilning, som staden sedan
1662 utgiordt; Ty har Secrete Utskåttet til så mycket
större säkerhet nödigt eracktat at referera detta til samtelige
Riksens Ständer samt deras decision och utslag underkasta,
om icke oftabemälte Helsingborgs stad må, i anseende til åfvan
andragne för dem stridande skiähl och omständigheter, för denne
Bevillning hädanefter aldeles varda befriad.
R. o. A. biföllo Secrete Utskåttets gifne Betänckande och
förklarade deras mening vara, at som de andre Skånska städerne
blefvit befriade ifrån den afgiften de sig 1662 åtagit, så bör
ock denne staden niuta samma förmån.
I lika måtto uplästes Secrete Utskåttets Extractum Protocolli
af den 10 Maij sidstledne angående Öfverste-Lieutenanten
von Ollers giorde ansökning, at de honom af Riksens Ständer
bevilljade 1,000 Rdr Banco til dess resa til varma baden ey
måtte honom uti dess löningsliqvidation påföras, utan som
en förähring anses. Hvaröfver Secrete Utskåttet sig således
228 Juni 23. Understöd åt öfverstl. v. öller o. Gyllenskepp.
yttrat, at det för sin del ey annat kan finna, än desse 1,000
Rdr Banco blifvit Ofverste-Lieutenanten Oller som en skiänck
bevilljade och anordnade til den då förestående resan til varma
baden och dess förlorade syns återvinnande; icke dess mindre,
och som samtelige Ständerne deras resolution för bemälte Ofverste-Lieutenant
härutinnan behagat utfärda, och detta således
är en sak som egenteligen ankommer på deras egen förklaring;
Fördenskul har Secrete Utskåttet funnit sig föranlåtit detta
måhl samtelige respective Stånden föredraga, som benägit lära
sig utlåta, om icke desse 1,000 Rdr äro honom von Öller som
en pur skiänck bevilljade och tillagde, så at de ey kunna
honom på dess innestående löningsfordran beräknas och derpå
afdragas.
R. o. A. funno skiähligt, at Ofverste-Lieutenant Oller bör
oberäknat niuta förberörde 1,000 Rdr Banco, och de icke på
hans löningsfordring afdragas.
Sammalunda föredrogs Secrete Utskåttets Extractum Protocolli
af den 6 Juni sidstledne angående Ofverste-Lieutenanten
Gyllenskieps ansökning at med någon penningehielp blifva uudsatt,
hvaröfver Secrete Utskåttet yttrar sig, at det, i anseende
til de af Gyllenskiepp andragne bevekelige skiähl och omständigheter,
ey kunnat undgå samtelige Riksens Ständers ompröfvande
och välbehag underställa, om icke honom en pension af
200 Dal. smt åhrligen til någon understöd må förunnas, samt
at han den samma för innevarande åhr och framgent må få
åtniuta.
Och blef thetta Betänckandet af R. o. A. bifallit.
Therefter uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande af den 3 Maij sidstledne angående ett Rasspoch
Spinhuus inrättande i Giöta Riket, hvaruti Deputation således
yttrar sig, at den för sin del finner ändemåhlet af ett
sådant Straffhuus inrättande vara mycket hälsosamt och nyttigt;
men som til dess anläggande ärfordras icke allenast medel,
utan ock en viss fond at det i längden knnna vid macht
hålla, hvartill huru vida tillgång i Staten kan finnas, Deputationen
icke har sig bekant; Ty har Deputationen härtill ingen
annan utväg kunnat finna och uptäncka, som doch til Riksens
Ständers vidare ompröfvande hemställes, än om icke et sådant
Rassp- och Spinhuus kunde bäst och beqvämligast blifva inrättat
uti Ahlingsåns, samt at Hrr Landshöfdingarne uti Giöta
Riket kunde höras angående fonden til detta husets upkomst.
Spinnhus i Göta rike. G. Bilbergs justerarelön. 229
R. o. A. funno för godt, at et sådant Rassp- och Spinhuus
må inrättas, doch icke uti Ahlingsåhs, efter som Manufacturvärcket
derstädes igenom delinqventers dijtdragande skulle decrediteras,
och til en fond derföre hemställer R. o. A. de öfrige
respective Stånden, om icke uti städerne i Giöta Riket
skulle kunna giöras en lika samling, som för Rassp- och Spinhuset
här i Stockholm skier, och samma af Landshöfdingen
och Magistraten å hvar ort inrättas.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande af
den 31 Maij sidstledne uplästes öfver Ryttmästarens och Inspectorens
af mått och vigt i Giöta Riket Hr Gustaf Bilbergs
ansökning, hvaröfver Deputation stannat i fölljande slut: at
Deputation för sin dehl icke annat kan finna, än at Riksens
Ständer, då de bevilljat Ryttmästaren Bilberg för dess Inspection
öfver mått och vigt 1 öre kint åhrligen af hvarje
matlag i Giöta Rike, icke något hvarcken på Sätes- eller
Prästegårdar undantagit, som gior för trenne åhr, at räkna
ifrån sidstledne Riksdag til den nu påstående, af hvart och et
matlag eller huushäld 3 öre kmt in alles, hvartil han så mycket
mera giort sig förtiänt (och berättigad, som han blifvit
försedd med fullmackt och sysslan värckeligen tillträdt och
förrättat; Och är Deputation äfven af den tanckan, at vederbörande
Upbördsmän må pålagdt blifva samma medel för
Ryttmästaren at upbära och i Landt-ränteriet för dess räkning
insättia.
Frih. Jacob Cronstedt: Dit han ey varit än, bör han
fara och justera måhlet, om de skola gifva honom något.
Hr Bilberg: H. Maij:ts Bref lydde så, at jag skulle få
bära först up det ena runstycket och sedan resa om, men
ändoch har jag varit i en dehl lahn och besynnerligen uti
städerne, efter jag hållit angelägit och landet vara mycket
hulpit, om måhlet är rätt i städerne.
Frih. Cronstedt: Här är frågan, om I icke skola komma
i de lähn I ey varit och justerat målet.
Hr Bilberg: Jo visserlig.
R. o. A. funno skiähligt, at Hr Bilberg bör niuta 1 öre
kmt för hvart åhr; doch i de lähn han ey varit och justerat
mått och vigt, drager Hr Ryttmästaren therom hädan efter
försårg.
Hr Bilberg: Väl förståendes om det continuerar hädan
efter som faststält blef vid sidsta Riksdagen.
230 Juni 23. Om landtstaternas rese- och expensmedel.
R. o. A. förklarade sin mening vara, at Ryttmästaren
Bilberg bör äfven niuta af de lähnen för de förflutne åhren,
hvarest han ey härtils varit.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande af
den 13 Aprill sidstledne uplästes, angående Rese- och Expensemedlen
för Landtstaterne samt deras indelning i hemmansräntor
sedan den 1 Januari åhr 1719. Hvaröfver Deputationen
yttrat sina tanckar således, at ehuru vähl icke någon
Resolution eller Förordning finnes, som gifver Landsstatsbetiänterne
någon uttryckelig rättighet at för åhr 1719 indela
åt sig för sine bestådde resepenningar och andre expensemedel
hemmansräntor, hvarigenom Cronan mist den henne elljest dervid
tilständige gevinst och förvandlingen; Så synes likvähl för
samma betiänter de lindrande ömständigheterne sig yppa: l:o
at K. Cammar-Collegii och Stats-Contoirets förbud af den 14
Juli 1720 icke kan lämpas til det som passerat för åhr 1719;
2:o gior 1696 ahrs stat ingen åtskilnad mellan lön- och resepenningar
samt de öfrige expensemedlen, utan alt tilhopa skall
vara infördt uti the til Högstsal. Konung Carl den XI:te
insände indelningsprojecter til åtniutande i hemmansräntor,
hvilka projecter sedermera hvarcken finnes gillade eller förkastade
vara; 3:o är det troligit, at under de förflutne krigsåhren
varit drygare för Landsbetiänterne att resa, och mera
upgåt til skrifmaterialier än elljest, hvarmed Landsstaten kunnat
taga sig någon anledning och tancka, det de varit berättigade
til hemmansräntors åtniutande, helst emedan Regementsskrifvarne
för slika rese- och expencemedel hafva indelning
på de orter, hvarest indelningarne äre faststälte och tilgång af
hemmansräntor varit; Hvarföre ock Deputation stannat i den
mening, at de Landsstatsbetiänte, som haft indelning uti hemmansräntor
så för lön som resepenningar och expencemedel
til och med 1718 åhrs slut, böra dervid förblifva; men åter
de Landsstatsbetiänte, som sedan 1 Januari 1719 emot Riksens
Ständers Förordning vid Riksdagen 1720 och K. Cammar-Collegii
och Stats-Contoirets förbud olåfligen indelt åt sig någre hemmansräntor,
det vare sig för lön, resepenningar eller expensemedel,
böra ey allenast alla sådanne hemman afstå til Cronans fria
disposition med innevarande åhrs ränta, utan ock genast återbära
all efter marckgången åtniuten förhögning, doch ey längre
tilbaka än ifrån sidsta förbudet den 22 Januari 1722, och
Grefvinnan Elsa Sparres ansökan.
231
deremot hädanefter åtniuta i reda penningar hvad Staten så förr
som sedan åhr 1719 i desse måhlén dem tillägga kan.
Förberörde Betänckande blef af R. o. A. bifallit.
Frih. Jacob Cronstedt påminte, at detta måtte blifva
generalt.
Therefter uplästes then öfver Reductions- och Liqvidationsvärcket
förordnade Deputations berättelse och utlåtande af den
8 Juni sidstledne, angående Grefvinnans Elsa Sparres inkomne
och til denne Deputationen remitterade ansökning at få liqvidera
dess framledne moders Friherrinnans Fru Beata Akesdåtters
samt mormoders gravationer emot så stor andel af dess
kiöpe- och pantegods samt underdånige liqvide Cronofordringar,
som deremot svara kan, och få behålla hvad sedan öfverskiuter,
samt således uti en lika sak och gravation niuta lika nåd och
rätt med dess arfvingar samt flere K. Maj:ts undersåtare. Hvaröfver
Deputation sina tanckar således yttrat, det vid så fatte
omständigheter Deputation intet annat kunnat än vara af
samma tanckar, som Cammar- och Oeconomie-Deputationen vid
1723 åhrs Riksdag samt Cammar-Collegium uti dess underdånige
Betänckande af den 24 Maij 1722 varit, hvilken mening
ock Präste-Ståndet vid förra Riksdagen simplicitet- bifallit,
uembligen det Friherrinnans Beata Akesdåtters arfvingar, sedan
1699 åhrs gravations räkning så märckeligen till dess qvantum
blifvit förminskad, må kunna med K. Maj:t och Cronan få
liqvidera och räkna, såsom andre undersåtare vid slike omständigheter
plägar bevilljas och äfven afledne Friherrinnan
Barbro Akesdåtters efterlåtne anhörige uti detta måhl är vederfarit,
så at den andra systrans arfvingar nu uti enahanda
sak måge komma at åtniuta lika rätt, som dens samarfva^
hvilka redan öfver 29 åhr tilbaka nyttiat hvad de igenom liqvidationen
återfåt; kunnandes, som vill synas, högstberörde
K. Maj:ts Bref af den 26 Maij 1699, såsom på den första
gravation grundat och utfärdat, så mycket mindre ligga Friherrinnan
Beata Akesdåtters arfvingar i vägen, sorn samma
Högstsal. H. K. Maij:t, sedan som saken igenom räkningens förkårtande
kommit uti annat stånd än den tilförende varit, icke
afslagit, utan snarare vilfarit Fru Grefvinnan Sparres ansökning
medelst den til Reductions-Commissionen 1716 den 18
Juni uti nåder meddelte remissen; hvartill kommer också, at
ofta förbemälte Grefvinna ey något af Cronan begiärer än det
allena, som hennes moder för mycket blifvit påfördt, hvilket
232 Juni 23. Nora församlings pastorsval.
K. Tillgifts-Placatet af den 13 Aprill 1700 hvar ock en i
gemeen med utförlige ord och sådan mening tillärkiänner, at
därest någon med visse skiähl kan bevisa sig något vara ifrån
gångit, så skall dess rätt vara honom obetagen sådant at återvinna.
R. o. A. biföllo thetta Betänckandet.
Sedan uplästes Justitice-Deputations Betänckande af den
17 Aprill sidstledne öfver 80 bönders af Nora försambling genom
deras här vid Riksdagen varande Fullmäcktig Pehr Olofson»
hos Riksens Ständer giorde ödmiuke ansökning at få
muta til godo det vahl, som församblingen hållit uppå Consistorii
i Upsala föranstaltande, efter deras förr hafde Kyrkioherdes
Måns Morm dödelige frånfälle, hvilket vahl skall fallit
på Regements-Pastoren Magister Thomas Kijhlmarck, som äfven
i detta måhl hos Riksens Ständer skrifteligen inkommit.
Hvaröfver Deputation stadnat i fölljande betänckande, at Riksens
Ständer kunde af H. K. Maij:t begiära, det H. Maij:t
täcktes i nåder låta det ährendet uti Justitife-Revision sig
ä nyo föredragas, då H. K. Maij:t lärer allernadigst det samma
med et rättvist utslag efter Lag och Privilegier afhielpa; hvarvid
Regements-Pastoren Kihlmarck, som nu jämvähl hos Riksens
Ständer med sine Besvär härvid inkommit, sig tillika
underdånigst anmäla kan.
Afven uplästes de andre Ståndens utlåtelser öfver denna
saken, förklarandes Prästeståndet sig för sin del hålla betänkeligit
at bifalla, det H. Mai,j:ts nådigste Resolution, som i
Cabinettet utfallit, uppå inkommen fulkomlig berättelse och
uti en sak, som efter Regeringsformens 20 § Cabinettet egenteligen
tilhörer, skall dragas under vidare skiärskådande uti
K. Justitise-Revisionen; så skulle och detta förorsaka mera oro
och misshällighet i församlingen och blifva et fast eftertänckeligit
praejudicatum etz.; Hvilken mening ock Bårgareståndet,
för de skiähl skull som Prästeståndet härvid anfördt, bifallit;
Men Bondeståndet åter har stannat uti enahanda mening med
Justitiae-Deputation, som Betänckandet förmäler.
Frih. Lagercrona mente at saken borde komma til
K. Justitiffi-Revision, och sade at den ena hadde tiänt 14 åhr
och den andra 3 allenast.
Hr von Hofsten holt före, at saken hörde til Cabinettet,
och at som H. Maij:t kan taga i Cabinettet en af
de föreslagne, så kunde II. Maij:t i Cabinettet äfven pröfva
Sökande magistrarne Kihlmark och Berg.
233
och resolvera öfver den disput, som imellan församblingens
ledamöter existerat.
Hr Strokirch: Hvad här förmäles i Justitiae-Deputations
Betänckande, at Magister Berg har haft församlingens första
bifall, så är dermed så beskaffat, at Consistorium sände dit
trenne at giöra sine profpredikningar; då kommer Berg dit
och hadde en falsk skrift och satte up fleras namn til. Derföre
har Consistorium låtit tiltala honom, och således har Bergs
vocation varit falsk, och Consistorium recommenderat den (!) samt
ogillat den första kallelsen som Berg hade. Sedan skiedde
våhlet, och föllo de på Kilmarck. Men som det imputerades
Kibnarck at hafva skaffat sig vota, så gick saken til Häradsrätten,
och der blefvo de bönderne, som gåt ifrån sit vahl,
fälte til böter, och Magister Berg äfven sakfälter. Men emedan
saken låg uti Håf-Rätten, och innan den blef afgiord, har
Consistorium dragit saken till Cabinettet.
Frih. Bror Rålamb: Jag talar intet om sielfva saken,
emedan II. Maij:t lärer vara underrättad i dess Cabinet om
omständigheterne. Men som 2 Stånd äro emot Deputations
Betänckande, så bad han, at man ville söka et expedient,
huru expedition kan skie, efter 2 Stånd blifva emot 2 Stånd.
Frih. Ernest Creutz förestälte detta än vidare.
Hr Stobée: Hela qvestion består deri, om en sak som
är anhängig giord vid domstolarne kan afgiöras i Cabinettet.
Frih. von Ungern Sternberg: Den saken, om han var
coupabel eller ey, den var anhängig vid domstolen, men tiänstens
besättjande hörde til Cabinettet. Om Justitice-Deputations
Betänckande bifalles, så blifver saken in statu qvo.
Hr Stobée: Det vore godt, man finge något expedient
at afhielpa den saken, hvarest 2 Stånd äro emot 2 Stånd; i
sådant fall borde de gå til Konungen och Rådet.
Härvid blef påmint, at sidsta Riksdagen togs et sådant
expedient för Expeditions-Deputation, at slika saker då gingo
up til K. Maij:t och Rådet såsom oafgiorde eller hvilade til
nästa Riksdag.
H. Exc. Hr Landtm, kom up; Och oontinuerades med berörde
ährende.
Therpå uplästes 20 § af Regeringsformen, som innehåller
at Kyrkioherdar tillsättias i Cabinettet.
234
Juni 23. Bergs val fastställes.
Hr Weil i beklagade, at de andre Stånden förut hafva
utlåtit sig, och ligga för R. o. A. sådanne hinder i vägen, så
at händerne äro bundne på R. o. A.
H. Exc. Hr Landtm.: Det kommer deraf, at de andre
Stånden avancerat längre med sakerne; det voro önskeligit vij
hinde up dem. Bifalla vij Bondeståndet, så är saken indecis,
men bifalla vij Präste- och Bårgarestånden, så är saken therutinnan
deciderad.
Hr Strokirck: I medlertid är det orätt.
Frih. von Ungern Sternberg: Kihlmarck stog under
inqvisition, och som församblingen stog länge vacant och Berg
äfven hadde vota, så har H. Maij:t försedt församblingen med
Kyrkjoherde och förordnat Berg dertill.
Hr Didron: Uhrskilgnings-Deputation har ey bordt uptaga
denna saken.
H. Exc. Hr Landtm.: Uhrskilgnings-Deputation tilkommer
ey at decidera i någon sak.
H. Exc. Hr Landtm.: H. Maij:t har ment at giöra vähl
och processen är ricktig.
H. Exc. Hr Landtm. Blifver R. o. A. vid samma tancka
som Präste- och Bårgarestånden och vid K. Maij:ts Resolution?
Svarades
ja.
Hr Stobée: Församblingen har föreslagit Kilmarck, och
Berg har malo dolo kommit dertil. Man har ock, på det at
Kilmarck ey måtte komma dertill, giort en process. Hvarföre
har Consistorium ey föreslagit trenne andra?
R. o. A. sade, at saken voro afgiord.
Gref Carl Adolph Gyllenstierna, som sidstasession afsändes
til Bårgareståndet med en Deputation angående fond
til Manufacturvärcken, berättade, at Ståndet lät anmäla sin
helsning, betygade sin fägnad deröfver, at R. o. A. äro af
samma tancka som de angående manufacturerne, utlåto sig at
villj a komma in med förslag til en fond dertill, och hvad
manufactur de täncka kunna upbringas, försäkrade R. o. A.
om sin tiänst och recommenderade sig i R. o. Arns ynnest och
benägenhet.
Secrete Utskåttets Memorial af den 17 Juni sidstledne
uplästes, angående åtskillige om Militair- och Civil-Staternes
innestående löningsfordringars betalning inkomne memorialer,
hvilka gå dels derpå ut at bevisa den enahanda, om icke större
Om en fond till lönefordringars betalning. 235
rättighet, som löningsfordringarne med och framför andra
borde äga, dem likvähl Ständerne i de vid förra Riksdagarne
författade Reglementer för deras Contoir tillagdt prioriteten af
betalningen, dels gifva vid handen et och annat förslag til en
särskilt fond för de löningsfordrande, eller en jämkning imellan
dem och Rikets öfrige Creditorer utaf den redan bevilljade
lön- och betalningsafgiften, så at de straxt tillika med dem
måtte under den fierde nummern begripas och derutinnan participera
til en halfpart eller fierdedel. Hvaröfver Secrete Utskåttet
sig således yttrat, at ehuruvähl Militair- och CivilBetiänterne
med all skiähl och rätt böra i så rättmätige och
privilegierade fordringar värckeligen soulageras och hielpas;
doch som Secrete Utskåttet ogierna vill gifva anledning til
någon förändring uti de betalningsgrader, som Ständerne igenom
theras reglemente en gång faststält; så har Secrete Utskåttet
heldre velat förblifva vid de gifne förslag til en särskilt fonds
inrättande samt undersöka, huru vida de kunna vara practicable
och tillräckelige. Och aldenstund de bestå dels uti en
pålaga af Vj Dal. knit på hvar kanna bräunevijn, som i städerne
brännes, och et öre sint tapperians-accis på hvar kanna
vijn, dels uti halfva licentens ärläggande i redbart mynt af
fremmande undersåtare allena, eller utan åtskilnad både af
fremmande och inhemske; Fördenskul, och emedan alt detta
rörer Bårgareståndet, så har Secrete Utskåttet communicerat
samma med berörde Stånd, som ock inkommit med sine påminnelser,
förmenandes berörde förslag dels vara inpracticable,
dels handelen för svårt tryckande, som vidare af them utföres,
och hafva de altså i det stället gifvit andre förslag. Men som
man nogsamt kunnat förutse, hvad ringa de skulle inbringa
emot det ansenlige qvantum som til löningsfordringarnes förnöijande
tarfvas, så har Secrete Utskåttet gifvit åtskillige förslag
til en fond för löningsfordringarne.
Sedan uplästes Krigs-Befählets Memorial med the giorde
anmärckningarhe vid Secrete Utskåttets Förslag, och företogs
så hvar punct särskilt af Secrete Utskåttets project.
1 §. At för alla fremmande så in- som utgående skiepp
hör erläggas den härtils vanlige licenten fult ut i redbart mynt
utan åtskillnad til de innehafvande vahrorne, antingen de dem
fremmande eller våre egne tilhöra, blef af R. o. A. bifallen.
Hr Ti sensten holt före, at de fordrande kunde få resten
under N:o 4.
236
Juni 23. Om licentens' utgående.
Hr von Hökerstedt förestälte häremot, at man giorde
illa, om man blandar thet ena med thet andra.
R. o. A. förb lefvo vid Secrete Utskåttets förslag och gillade
i alla delar denne §.
2 §. At halfva licenten betalas i redbart mynt för alla
utgående och inkommande vahror uti inhemska skiepp, och
resten med sådanne sedlar, som i licentens clarerande härtils
varit vanlige och 1720 samt 1723 åhrens reglementer utnämna,
doch ingen betagit i stället för sedlar dertil at bruka löningsliqvidationer,
som sådant åstundan.
Thenne § blef i lika måtto bifallen.
3 §. At licentens ärläggande på ofvannämde sätt tager sin
begynnelse den 1 September innevarande åhr, så at K. StatsContoirets
för åhr 1715 utgifne tryckte löningsförsäkringar, så
vähl som 2 öre smts Försäkringssedlarne, hvarmed licenten
till hälften fåt härtils betalas, måge, där sådanne den sidsta
Augusti nästkommande skulle vara at tillgå och uti licenten
anbiudas, icke vidare giälla än andra mynteteckenssedlar.
Thenne § blef äfven af R. o. A. gillad.
Hr Weili: Inga sedlar böra löpa in i Cronans upbörd,
utan Cronan skulle lösa in dem och intet låta kiöpman få
skinna på dem.
Hr Boneauschiöld: När licenten bevilljades, så skiedde
det med en sådan betingning, at den skulle få betalas med
mynteteckenssedlar. Löningssedlar och mynteteckenssedlar hafva
ock sin nummer i reglementet för Ständernes Contoir. Det är
nog at de påtaga sig nu at betala denne delen contant.
Hr von Hökerstedt: Tullen är utom dess reglerad så
hög på alla vahror som den kan vara.
Hr Tisensten: Jag håller före, at det som faller privatos
til borde komma publicum til godo, och löningssedlarne
inlösas med rabbat af Cronan.
Frih. von Ungern Sternberg: Cronan har ingen fond
dertill.
4 §. At med förberörde således projecterade licent uti redbart
mynt och elljest fortfares i trenne åhr, då Riksens Ständer
sig ytterligare vilja utlåta, huru dermed skall förhållas.
Härvid blef påmint at det skulle sättias: »til nästa Riksdag»;
men som Bårgareståndet samtyckt til 3 åhr, låto R. o. A.
thervid bero.
Civila och militära lönefordringars betalning. 237
Hr Weili: Jag har i Eders Exc:s frånvaru ingifvit et
Memorial, på hvad sätt löningssedlarne kunna indragas.
Hr Wennerstedt: Det har varit i Secrete Utskåttet,
och man har tyckt at man nu ey kunde betiäna sig af det förslaget.
Frih. von Ungern Sternberg holt före, at § sä skulle
inrättas, at så med licenten, som Secrete Utskåttet projecterat,
förfaras skall i 3 åhr eller til nästa Riksdag, i fall tiden til
Riksdagen skulle längre utdragas.
Men R. o. A. funno rådeligast at låta stå vid 3 åhr.
5 §. At utaf denne licent i redbart mynt de lönfordrande
komma på föregången behörig liqvidation efter handen, alt som
den inflyter, at undfå deras betalning af Riksens Ständers Contoir,
och at den ingalunda användes til någon annan giälds
afbördande, som ock den för detta bevilljade fond för de öfrige
Rikets creditorer skall efter 1723 åhrs reglemente vara
oförryckt, fick aldeles bifall.
Vid den 6 § påmintes för dem som varit i Turckiet, och
altså blef om them äfven infördt efter R. o. A:ns godtfinnande.
Vidare påminner Krigs-Befälet i sine anmärckningar, at
också de indelte måtte nämnas, emedan alla hafva at fordra.
Frih. von Ungern Sternberg sade, at en dehl indelte
Regementer ey niutit sin halfva lön.
Hr Didron: Vid de indelte hafva varit Second-Officerare,
altså måste de ju hafva efter värfvad fot sin betalning.
Hr Ornstedt: De Finska Regementerne hafva niutit intet,
ty landet stod under fiendens disposition.
Det fants godt, at de indelte Regementerne böra äfven få
det som af den halfva lönen för dem bårttagit är och de
bordt niuta.
Hr Nordenborg: Om de indelte nämnas också i §, så
är saken deciderad.
Ändteligen funno R. o. A. uppå Krigs-Befälets påminnelse
godt, at uttagas skulle desse orden i början af samma §: »de
oindelte», emedan äfven en del indelte hafva på samma sätt
at fordra. Så blef ock . resolverat, at efter de orden »och i
fångenskapen» tilläggas skulle: »samt Turckiet».
Therefter rättades och approberades § så lydande:
»De löningsfordringar, som så Militair- som Civil-Stater
hafva, och i fångenskapen samt Turckiet med dem af de indelte
Regementen ey undfåt den halfva lönen, böra först niuta
238 Juni 23. Om lönefordringarnas betalning.
deras betalning, och sedan de åtniutit lika med de andre,
kommer hela fonden emellan så Militair- som Civil-Betiänte
och de af Prästeståndet proportionaliter och lika at utdelas».
7 §: »Så snart en eller annan fått dess löningsfordran betalt,
uphörer dess expectancelön, och hvad besparing på detta
sättet eller igenom timade dödsfall kan skie, det tilfaller och
öker alt denne fond».
Vid denne § påminte Krigsbefälet, at fast än expectancelönerne
skola uphöra, så snart liqvidationerne äro betalte, det
måtte doch dymedelst rättigheten för Expectanterne at vid existerande
öpningar inkomma vid Regementerne till värckelig
tiänst dem icke betagas; men at likvähl samma rättighet icke
extenderas vidare än til de habile och förtiänte.
Hr Tisensten: När någon expectant avancerar eller dör.
borde expectancelönen falla fonden till, och altså är nödigt at
de så mycket förr avanceras och hielpas.
Frih. von Ungern Sternberg: Besparingen af expectancelönen
angår intet denne qvsestion eller Krigs-Befälets
påminnelse, utan här är qvaestion, om icke prrecaveras bör, at
håppet ey må afskiäras dem at komma i tiänst igen.
Hr Bähr: Som de der stå vid indelt lön få äfven sine
fordringar betalte lika som expectanterne, så kunna expectanterne
ey mer än de förskiutas eller deras expectancelön indragas,
då de fåt ut sine löningsfordringar.
Hr Wennerstedt: Det är vanligit i alla Riken, at när
de fåt sin betalning, så måste de gå dermed bärt. När de
tiänstgiörande gå i fält, sittia de andre hemma.
R. o. A. biföllo förenämde § med Krigs-Befälets påminnelse.
Vid 8 § anhåller Krigs-Befählet, at som der förmäles det
desse liqvidationers afbetalande skall icke längre räcka än til
1718, och de senare åhrens fordringar, nembligen ifrån och
med 171.9, komma således medelst K. Stats-Contoirets anordnande
til föllje af utgången K. Förordning at betalas, det må
fördenskul ordres til skyndesam värckställighet deraf utfärdas.
Frih. Johan Carlson Strömfelt: Hvad Krigs-Befälets
påminnelse vid denne 8 § angår, så häfver en del fått ut
sin lön sedan 1718. Kunde de andre benådas äfven dermed,
voro vähl.
H. Ex c. Hr Landtm.: Det är mera en reservation än
ett påstående som Krigs-Befälet gior.
Om terminus a quo för fordringarnas betalning. 239
Hr von Hökerstedt: En del vill taga fundament till
liqvidationen ifrån 1709. Andre villja gå längre tilbaka. Men
det kan jag säija, att om de villja gå längre tilbaka än til
1709, så förslår fonden intet. Sedan så är til märcka, at
man för den senare tiden lärer kunna få ricktigt, men ey för
den förra, emedan man intet vet hvad Officerarne för 1709
niutit, dä de stodo i fält. 1707 gick jag ut till Lifland at
liqvidera öfver thet, som blefvit. uptagit til arméen i Lifland,
Irnen när Riga gick öfver, tog Ryssen bärt alla hufvudböckerna
och räkenskaperna, och alla couffertarne funnos sedan upslagne
I och papperen på gatorne. Hvar villja nu de hemkomne Officerarne
få attest om sine fordringar? Men de som fåt liqvidationer
i Saxen och ey fåt sin betalning, de synas böra komma
i consideration.
Frih. Stiernstedt: Jag finner Hr von Hökerstedts proposition
mycket billig, men som fonden ey är tillräckelig, så
är bäst at blifva vid de senare åhren sedan 1709.
Hr Boneauschiöld: Man kan sättia, at liqvidationerne
för denna gången skola nu begynnas ifrån 1709.
8 § af Reglementet för Ständernes Contoir uplästes, hvarunder
upföres innestående löningsfordringar för Officerarne vid
K. Maij:ts Lijf-Gardie til fot och Artilleriet, som varit fångne
i Ryssland, jämte Officerarne af de Regementer, som til 1707
uti Saxen ey fåt deras löningsliqvidationer betalte, etz.
Hr Lagerhielm sade, at Cammar-Collegium vill nu intet
låta liqvidera ifrån det de voro i Saxen, til dess de blefvo fångne,
och begiärte, at Officerarne vid Gardiet måtte få liqvidationer
för hela tiden.
HrRidderschantz:De andre Regementerne hafva ey heller
fått. Men jag ville önska vij stogo i Pohlen nu som då,
så kunde vij taga för oss.
Det blef godt funnit, att 8 § rättas således: »Yid desse
liqvidationers författande öfver de löner som af denne fond
nu komma at betalas» etz., och detta för den orsaken skull
at det ey må hetas, at man betagit härigenom Betiänterne,
hvad de kunna vara berättigade till för de förra åhren. Det
öfriga vann bifall, och blifver nu § således: »Yid desse liqvitlationers
författande öfver de löner, som af denne fond nu
komma at betalas, rätta sig vederbörande således, at terminus
a qvo til lönernes crediterande tages ifrån början af Juli månad
1709 och sluter sig med 1718 åhrs utgång».
240 Juni 23. Liqvid af expectanters lönefordringar. Prestdep.
Hr Lagercona: Jag vill säija, efter jag varit brukad
vid General-Krigs-Commissariatet, at när Konungen låg på
sin säng och lät Gyllenkrook giöra indelningen, och Gyllenkrook
frågade hvad han skulle lägga mig till, då sade Konungen:
»lapperi, han tager inga skiäncken,. Har jag fåt en, skall
jag aldrig passera för en åhrlig karl och håller den för ingen
åhrlig karl, sorn säger jag tagit något för mig som ey varit
mig tillagdt.
Hr Krusbiörn: De som hafva klara liqvidationer för
1708 böra ju få sina liqvidationer betalte.
Tketta vardt ey aggreerat, utan blef vid förra resolutionen.
Hr Bahr: Efter det är faststält, at expectanternes lön
skall uphöra för expectanterne som få sina fordringar, så
tyckes at de som hafva pension böra äfven mista pension,
när de få sin betalning.
Frih. von Ungern Sternberg: Det angår ey den saken,
ty de som fåt pension, de lära vara siuklige, at Ofverheten
funnit sig föranlåten at gifva dem det.
Hr Boneauschiöld: Expectancelönen finge de derföre,
at man ey kunde då gifva dem sin lön. Men när lönen blifver
dem betald, så uphörer expectancen. Doch är thet en
annan sak med pensionairerne.
9 § uplästes och fick aldeles bifall: at de, som innom tvenne
ahrs förlopp uti Kongl. Cammar-Collegio icke giöra ansökning
om vederbörlige liqvidationer, böra vara sine fordringar förlustige;
åliggandes K. Cammar-Collegium at utan det ringaste
uppehåld vederbörande Cammererare anbefalla bemälte liqvidation
ofördröijeligen förfärdiga; hvilka alla til Contoiren remitterade
ansökningar böra numerera, och sedan efter nummern
liqvidationen giöra och den samma ti! den sökande aflefverera,
utan at sig understå, vid embetes förlust, antingen utdraga
tiden eller under hvad namn det vara må för sådant arbete
taga någon discretion eller betalning derföre. Och til förekommande
at intet må förebäras, det til merbemälte liqvidationsarbete
längre tid skulle vara nödig, så bör Cammereraren
uti Militiae-Afräknings-Contoiret uti K. Cammar-Collegio anmäla
hvad hjelp han behöfver, då K. Cammar-Collegium sådant
H. K. Maij:t i underdånighet föredrager, sorn i nåder
lärer förordna, at de som til detta arbete antages nödig lön
bekomma.
Oru rådets förstärkning med 4 1. 8.
241
Vid 10 § uplästes Krigs-Befälets påminnelse, som fick
bifall.
Ifrån Präste-Ståndet kom en Deputation, för hvilken Superintendentan
Steuch förde ordet: Til Höglåfl. R. o. A. låter
Prästeståndet förmäla en ödmiuk tiänst och helsning och derhos
berätta, at de tagit det måhlet för sig som angår Rådets
förstärckning och ändteligen stannat i den meningen, at Riksens
Råd kunna komma at förstärckas med fyra personer in
alles. Anbelangande Riks-Rådens afskedstagande, conformerar
Prästeståndet sig med det Betänckande som är inkommit ifrån
Secrete Utskåttet och Secrete Deputation.
H. Ex c. Hr Landtm, besvarade Prästeståndets Deputation
och önskade, at man måtte erhålla det ändemåhlet
som man påsyftat, nembligen Rikets tiänst och nytta.
Prästerskapets Deputation afträdde.
Sedan uprepade H. Exc. Hr Landtm. Prästerskapets
proposition och sade, at han svarade dem derpå, at mau önskar
det man måtte kunna erhålla det ändemåhlet som man söker,
som är Rikets tiänst och nytta och Ständernes säkerhet; proponerade
derpå, om man icke måste vänta, til dess de andre
Stånden gifva svar.
Thetta blef bifallit.
Hr von Hökerstedt: Sedan som Secrete Utskåttet
och Secrete Deputation anfördt alla de skiähl och omständigheter,
som föranlåtit dem at styrcka til at förstärcka Rådet
med åtta Riks-Råd, så kommer Prästeståndet och säijer de
skola ey blifva mer än fyra, men lägger inga skiähl dertill;
derföre borde de gifva skrifteligen in sine skiähl och visa huru
Rikets tiänst skall lika fullt blifva befordrad.
Gref Frölich idem.
H. Exc. Hr Landtm.: Det betänckandet som är inkommit
angår Rikets välstånd och Rikets säkerhet, och det
är intet per faveur. Derföre synes, at det Ståndet, som ey
vill samtycka det R. o. A. giort, borde gifva expedient, huru
begge Divisionerne skola hafva sin gång.
R. o. A. funno detta skiähligt och lemnade til Secrete
Utskåttets ledamöter at upsättia et memorial härom til nästkommande
Tisdag, då en Deputation går til de andre Stånden.
Hr Stobée: Kan skie man skulle först höra huru Bårgareoch
Bondeståndet utlåta sig.
Adelns Protokoll, 1727 II. ^
242
Ungdom och tjenstfolk förbjudes göra lån,
H. Ex c. Hr Landtm.: Det är vähl godt, men intet är
det säkert; utan jag råder dertil, at Deputation går kl. 7 i
morgon dit, så sättes saken in suspenso.
10 § af Secrete Utskåttets Memorial angående liqvidationerne
upskiöts til härnäst.
Afven den ll:te.
Och skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 27 Juni in pleno.
H. Exc. Hr Landtm, var ännu ey uppe.
I medlertid påminte Frih. Ernest Creutz R. o. A., at
det vähl blef sidst godt funnit, at en Deputation skulle gå til
de andre Stånden kl. 7. Men som Prästerskapet begiärt, at
Deputation ey måtte komma förr än kl. 8, då Gudstiänsten
är all, så hemstälte han R. o. A., om icke Deputation kunde
dertill dröija.
Thetta blef bifallit.
Derhos berättade han, at et Extractum Protocolli kommit
ifrån Rådet om deras förstärckning, som äfven Deputation lärer
komma at taga med sig.
Justitice-Deputations Extractum Protocolli af den 14 October
1726 uplästes, hvaruti Deputation utlåter sig, at den
linner Förordningen af den 27 October 1725 så nyttig, som
förbiuder then studerande ungdomen vid academier, gymnasier
och scholar samt them, som stå under enskylt information, at
borga hvarjehanda drycker eller vahror utom theras informatorers
villja och vetskap, at den tycker den samma til förekommande
af mycken vanart, som hos en del ungdom finnes
och med åhren alt mer och mer tiltager, böra igenom en särskilt
Förordning extenderas til alla Ståndspersoners tiänstefolck,
kiöpmansgåssar och läropåikar, och vid lika vite förbiudas
at ingen skall understå sig, utom theras Herrars, Husbönders
och Mästares villja eller vettenskap, dem någre drycker
och vahror borga.
Afven uplästes the andre respective Ståndens Utlåtelse
theröfver.
Och fick Justitias-Deputations Betänckande bifall, utan at
Inspectores thervid nämnas, efter Prästeståndets påminnelse;
Dep. afsändes. Om landsfiskalerna. Jägeristaten. 243
kommandes en Förordning härom ifrån K. Maij:t och Rådet
at utgå.
Sedan företogs Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande af den 27 Marti sidstledne, angående förbud af
fremmande fruckters införsel.
Och blef samma Betänckande bifallit.
Therefter uplästes Memorialet, som af Secrete Utskåttets
ledamöter upsatt blefvit uti R. o. A:s namn til the andre Stånden,
om Rådets förstärckning med åtta ledamöter, och blef sedan
af H. Exc. Hr Landtm, underskrifvit.
Afven uplästes et Extract af Rådsprotocollet, som den 26
hujus hållit år, hvaruti Riksens Råd anhålla, at H. K. Maij:t
täcktes låta upkalla Talemännen för alla fyra Stånden och
recommendera deras angelägenhet, at sådanne mått och utvägar
måtte blifva vid handen tagne, hvarigenom arbetet för
dem kunde lisas och de understundom få hafva sin roo at
kunna se sig sielfva til godo; varandes de vederredo, i fall ey
annars iåto sig giöra, at heldre afstå en del af lönen til
Heres aflöning.
Sedan utnämdes at thermed gå til the andre Stånden:
Gref David Frölich. Gref Ekeblads Fullm.
Frih. Bror Rålamb.
Frih. Köhler. Frih. Stiernstedt.
Hr Pehr Silfwersparre. Hr Tornesson.
Hr De la Wall. Hr Renberg.
Hr Neugebauer. Hr Skutenhielm.
Hr Palmcreutz. Hr von Nolcken.
Justitice-Deputations Betänckande uplästes om LandsFiscalernes
lön samt embetes heder och rang. Afven de öfrige
respective Ståndens Utlåtelser derom;
Och conformerade R. o. A. sig med det Hög- och Ahrevyrdige
Präste- samt Arbara Bonde-Ståndet, at berörde LandsFiscaler
förblifva på then härtils brukelige och gambla foten.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande af den
23 Marti sidstledne uplästes, angående odiurens afskaffande så
vähl här i Sverige som Finland samt Jägerijstatens behörige
inrätning.
244 Juni 27. Om jägeristatens inrättning. Dep.
Afvenvähl uplästes the andre Ståndens Utlåtelser, och fants
theraf Bårgare- och Bondeståndet hålla betänckeligit at låta
Landshöfdingen utan föregången ransakning och dom afsättia
någon Jägerijbetiänt, sorn angifves för oduglig; varandes
theras mening, at när Ofver-Jägmästaren eller Jägmästaren i
orten finner någon underbetiänt vara otiänlig til sysslan, det
han då angifver sådant jämte skiählen hvarföre hos Landshöfdingen,
sorn häfver at pröfva dem och, om han finner nödigt,
befalla Lands-Fiscalen at klaga en sådan an vid vederbörlig
domstohl, på det han lagligen må kunna dömmas tiänsten
qvitt, i fall han det förtiänar.
Frih. von Ungern Sternberg mente, at detta skulle
vara en vidlyftig process, och at en sådan karl icke allenast
för sin försummelse, utan ock för sin oskickelighet, och at han
ey har capaciteten, kan afskaffas.
Hr Palmcreutz holt före at derom kunde ransakas
vid tinget.
Hr Schönberg: Om man sätter af en oduglig, hvar skall
man få skickelige igen? De hafva intet iner än 12 Dal.
smt i lön.
Frih. Ernest Creutz hemstälte R. o. A., om en sådan
utan ransakning kan afsättias. Och lade dertil, at den ringaste
är så angelägen om sin tiänst som en annan om sin.
En del af R. o. A. höllö före, at det vore nog om det
allenast ransakades vid tinget, men intet dömdes. Men andre
mente, at han borde dömmas tiänsten förlustig och sedan afsättias
af Landshöfdingen.
Sedan något blefvit härom discourerat, biföllo R. o. A.
Bårgare- och Bondeståndens påminnelser, at detta bör gå
sina laga vägar, och så okunnighet i bestälningen som försummelsen
anses; börandes Landshöfdingen lemna Jägmästaren
all handräckning. Äfvenväl blef 2:o af R. o. A. godt funnit
efter Deputationens Betänckande, at en Instruction för JägerijBetiänte
upsättes, hvaruti thetta föregående såsom en lag för
them införes. Men som Oeconomie- och Commercie-Deputation
dervid ey kan lägga handen, medan det lider til slut med
Riksdagen, så lärer K. Maij:t draga derom en nådig försårg.
Gref Frölich kom med Deputation tilbaka ifrån de
andre Stånden och berättade, at Deputation har på R. o. Arns
betalning varit hos de andre Stånden med R. o. A:ns Memorial
och Extracto Protocolli utur Råd-Cammaren om Rådets
Uppskof för jemkning stånden emellan.
245
förstärckande med åtta ledamöter, samt at alla 3 Stånden
betackade R. o. A. för den ähran dem skiedt och låfvade at
taga den saken i öfvervägande och inkomma til R. o. A. med
deras utlåtelse.
Vidare beträffande 3:o Jägerijstatens inrätning, så håller
Oeconomie-Deputation före, at inge Ofver-Jägmästare, utan
allenast en Jägmästare behöfves i hvart lähn.
Hr Didron: En del Ofver-Jägmästare hafva så ringa lön,
at de ey kunna komma ut dermed. Och som de böra göra sin
tiänst och conservera skogarne, så borde de niuta tilräckelig lön.
Bårgare- och B onde-Ståndets Utlåtelser uplästes, hvarutinnan
de gå in partes öfver detta måhlet, och Präste-Ståndet
allenast bifaller Deputations Betänckande.
H. Exc. Hr Landtm, kom nu up, och sedan han om
thetta äbrendet sig underrättad giordt;
sade H. Exc.: Det sorn är embrassant är, at det ena
Ståndet icke är det andra likt. Kanskie detta kunde upskiutas,
och talas med de andra Stånden, huru man kan jämka
sig tilhopa med dem.
Thetta fick bifall.
4:o. Angående Kåpparbergs och Gefleborgs samt flere
lahn, hvarest inge Jägerij-Betiänte äro på staten upförde, men
hålles doch nödige, så låter R. o. A. det ankomma på Landshöfdingarne
at persvadera invånarne therstädes til et sammanskått,
hvaraf de lönas kunna.
Vidare hvad 5:o betalningen för odiurens skiutande angår,
så blef thetta, så nu som förr, lemnat til vederbörandes
öfverenskommande i orterne.
Hr von Hökerstedt utlät sig, det han höllö före, at
hvad nu här resolveras ey lärer ligga i vägen för thet som
uti Skogsordningen är infördt, hvilken kommer af K. Maij:t
at utgifvas.
H. Exc. Hr Landtm.: H. Maij:t lärer intet förordna
något emot det som Ständerne nu fastställa.
Hr von Hökerstedt: Det hade varit vähl, om det
ena blefvit emot det andra nu jämfördt.
Hvad angår jämkningen, som Håf-Jägmästaren Gref Spens
föreslagit imellan dem af Jägeristaten, som hafva nog eller
mindre lön, så går det til K. Maij:t efter Deputations Betänkande,
som hörer K. Cammar-Collegium och Stats-Contoiret
deröfver.
246 Juni 27. Jägmästar Hillethan. Om lönefordringars betalning.
H. Ex c. Hr Landtm, förestälte, at tvenne Stånd äre
enige therom at Ofverjägmästaren Hillethan på det sättet
hielpes, som Deputation föreslagit, och frågade om icke det
kunde hemskiutas til K. Maij:t.
Svarades ja.
Hr von Hökerstedt: Hvad Landtjägarelönen angår,
så bestås honom ey mer än Deputation förmält.
R. o. A. hemskuto thenna ansökningen til K. Maij:t; äfven
thet som om Skyttarne i Skaraborgs lähn förmäles.
Ändteligen, och som nu lider till Riksdagens slut och en
stor del har gemenskap med Skogsordningen, så at det ena
emot det andra jämkas bör;
Så funno R. o. A. nödigt at hemskjuta altsammans, hvad
som Jägerijstatens inrätning angår, til K. Maij:t och Rådet.
Secrete Utskåttets Memorial angående fonden och det mera
som hörer til Officerarnes och Betiänternes löningsfordringars
af betalning (!)
Och blef uppå Krigs-Befählets påminnelse godt funnit af
R. o. A., at then 10 § således inrättas, som fölljer: »Så fort
som Liqvidationerne uti K. Cammar-Collegio utfalla, måste the
upvisas uti Ständernes Contoir, och när af de til desse
skuldfordringars betalning anslagne medel något tiliräckeligit
influtit och utbetalningen skie skall, har Riksens Ständers
Contoir, likmätigt dess förra Reglemente, at therom kundgiöra
vederbörande, då alle af them, som sine liqvidationer
upvijst, niuta på sätt som förbemält är et vist procent,
så långt the influtne medlen förslå; kommandes de vid nästa
utbetalningstermin, som sedermera fåt sine fordringar liqviderade,
at undfå äfven så mycket som de förre, så att
alle niuta lika rätt, som til lika betalning berättigade äro.»
Therefter uplästes Frih. Dyrings Memorial, hvaruti han
uppå General-Lieutenanten Baron Horns och dess i nåder anförtrodde
Norra Skånska Regementes vägnar anhåller, at Officerarne
vid bemälte Regemente samt Stabs-Betiänterne, som
vid Calische actionen vistades den tiden, då hela arméen i
Saxen til ultimo Juni 1707 blefvit betalt, och ännu icke undfåt
sine restantier eller någon del deruppå, måtte blifva förhulpne
til betalning efter den uti Saxen uprättade liqvidationen,
och de, som så dyrt sine löner förti än t, icke mera måge
komma at lida än andra deras vederlikar i arméen, af den
Lönafgift beviljas. Om dep:nas oafgjorda betänkanden. 247
orsak at desse voro frånvarande vistande uti en blodig action,
då hvar och en af arméen sin betalning åtnöt.
Det sades, at flere Regementer voro af samma beskaffenhet.
och låto R. o. A. förblifva vid det som förr resolverat
var, att liqvidationerne ifrån 1709 taga sin begynnelse.
11 §. Sedan den föregående således rättad blefvit, tycktes
denne böra gå ut, emedan Ständernes Contoir ey har vidare
at giöra någon publication, än när betalningsterminerne
infalla, men thenna Förordningen under K. Maij:ts namn tiänligast
utgå kan.
Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den 21 hujus
uplästes, at lön- och afbetalningsafgiften på samma sätt och
vijs som vid sidstledne Riksdag bevilljas måtte samt med
samma afgift til nästa Ständernes sammankomst continueras.
Och fick samma R. o. Arns bifall.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte, at en dehl ährender voro
expedierade, såsom l:o angående Hästehemmansräntorne vid
Bohuus lähns Regemente, 2:o angående Landt-Betiänternes
upburne halfva löner, 3:o om Helsingborgs stads befrielse ifrån
de 200 Dal. smt som staden 1662 sig åtagit.
Och fants godt, at det skrifves under af Landtmarskalken,
utan at det upläses.
Frih. Bror Rålamb påminte, at et Extractum Protocolli
måtte afgå til de andre Stånden med aldra första om
Betiänternes löners betalning.
Det blef resolverat, at samma til nästa session upsättias
skulle.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte Justitise-Deputations Extractum
Protocolli angående Värfnings-Placatet.
H. Exc. Hr Landtm.: Som Ständerue remitterat åtskillige
angelägne [måhl] til H. K. Maij:t at afgiöras med Råds råde,
så tycker en del af R. o. A. vara angelägit, at Deputationernes
Betänckande föllja med, til at bespara mödan och at saken
må komma utarbetad up til K. Maij:t, doch at inga Protocoller
eller Ståndens Utlåtelser gå up, och så nyttiar H. Maij:t
Deputationernes Betänckande som Ständerne skohlat giöra
det; doch at H. Maij:t intet är bunden vid slutet, äfven som
Ständerne intet äro bundne dervid, och at Ständerne vid
nästa Riksdag se öfver det sorn af K. Maij:t faststält
blifver.
R. o. A. biföllo thenna H. Exc:s proposition.
248 Juni 27. Dep:nas betänkanden hänvisas t. K Maj:t.
Hr von Hökerstedt: Det voro illa, om det som vij nu
utarbetat intet skulle få gå up til K. Maij:t.
H. Exc. Hr Landtm.: Ja, det vore skada, om det Deputationerne
giordt skulle vara förgiäfves giort, och synes billigt
at Konungen och Rådet samt Riksens Ständer hielpa hvarandra;
altså frågas, om icke Deputationernes Betänckande
kunna gå up med i de saker, som skiutas til K. Maij:t och
Rådet.
Svarades ja, för lius skull i saken; doch at K. Maij:t
har fria händer.
H. Exc. Hr Landtm.: Får icke Värfnings-Placatet gå
samma väg?
Svarades ja.
Hr Boneauschiöld frågade, hvem som skall giöra separation
af de saker, som skola gå up til K. Maij:t.
Det fants godt, at först afbidas de andre Ståndens utlåtelse
om detta förra.
I anledning häraf upsattes följande Extractum Protocolli
til the andre Stånden och uplästes för R. o. A. så lydande:
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 27 Juni 1727.
Såsom de öfrige respective Stånden utlåtit sig, at de
åstunda det Riksdagen til den 6 Juli slutas måtte, hvilket
ock R. o. A. för sin del gierna önska kunde skie, men sådant
på intet annat sätt låter sig giöra, med mindre en stor myckenhet
af de under Riksdagen inkomne ährenderne, hvilke uti
Deputationerne utarbetade blefvit, komma at i underdånighet
upgifvas til K. Maij:t och Rådet at der afgiöras; Altså, och
emedan H. K. Maij:t vid berörde sakers afgiörande kan finna
mycket lius utur Deputationernes i samma måhl gifne Betänkande,
samt the så mycket fordersammare therigenom befordras
til slut och ändskap hos H. K. Maij:t; Ty förklarar
R. o. A. sig, at the för sin dehl intet finna något betänckande
dervid at låta jämte the måhlén som til K. Maij:t upgå äfven
föllja Deputationernes Betänckande. Doch at härjämte
K. Maij:t therigenom äfven så litet bindes som sielfva plena
vid sakernes afgiörande, utan at K. Maij:t samma saker efter
theras rätta beskaffenhet afhielper til Riksens Ständers approbation
vid nästa Riksdag; kommandes likvähl inge Deputationernes
Protocoller, mindre Ständernes Utlåtelser, ther et
eller annat Stånd sig uti förberörde oafslutne saker yttrat, at
Två stånd emot två. Prestdep. om rådet.
249
upgifvas til K. Maij:t, utan at förvaras på sine behörige
ställen.
Hr Stobée mente, at de Betänckande som varit i något
Stånd före ey borde gå til K. Maij:t.
Men H. Exc. Hr Landtm, remonstrerade, at de äfven
borde gå dit, ty saken torde vara så angelägen, at den måste
afgiöras; doch gå intet Ståndens Utlåtelser eller Deputations
Protocoller up.
R. o. A. biföllo thenne H. Exc:s utlåtelse.
H. Exc. Hr Landtm.: Der tre Stånd hafva utlåtit sig,
lärer man sörja derföre, at man får et expedient och föredraga
det fierde saken.
H. Exc. Hr Landtm.: När Stånden stanna i differante
meningar och två Stånd äro på hvarthera sidan, huru skall man
då giöra dermed? Efter Riksdagsordningen bör saken då stå
in statu qvo; men äro någre sådanne, at de tyckas böra af
Ständerne skiutas till Konungen och Rådet, så får man utlåta
sig deröfver, och i medlertid betäncka vij oss derpå.
R. o. A. gillade thet upsatte Extractum Protocolli;
Och altså afsändes thet til the andre Stånden.
Ifrån Pr åste-Ståndet kom en Deputation och Biskoppen
Norlind förde ordet sålunda: Högvälborne Hr Grefve, K. Maij:ts
Råd och Landtmarschalck. Högvälborne, Välborne Sveriges
Rikes Höglåflige Ridderskap och Adel. Prästeståndet har
sändt oss til at förklara deras tancka och mening om RiksRådspersonernes
vahl, som de hafva ment böra utses;
Och läste så med R. o. Arns tilstädielse up Präste-Ståndets
Utlåtelse, hvarutinnan Prästeståndet sig yttrar, at det, i
anledning af R. o. Arns uti sit nu i dag genom thess Deputation
communicerade memorial, och besynnerligen i underdånigst
anseende til H. Maij:ts nådige åstundan, häfver funnit sig föranlåtit
at aldeles conformera sig med Höglåfl. R. o. A., så at
8 Rådspersoner varda tilsatte.
Biskoppen sade, at sedan saken med så många och kraftige
skiähl blefvit bestyrckt, har Präste-Ståndet ey annat
kunnat än conformera sig med R. o. A.
Prästeståndets Deputation afträdde.
Therefter uplästes Memorialet om Rådets för står okande
och äfven thet Extract utur Råds-Protocollet som nedkommit
i therina saken.
250 Juni 27. Rådets löner. Byte för RR. gref Taube.
H. Ex c. Hr Landtm.: Detta är skickat til de andre
Stånden och har haft den värckan, at Prästeståndet så utlåtit
sig härom, som vij nu hördt. De andre Ståndens utlåtelse fä
vij vähl också snart.
Hr von Hökerstedt: Om R. o. A. behaga biträda Deputation
Betänckande angående en viss methode vid brännevinsbrännandet
och en accis, så skall det importera mycket och
stoppa den förökningen, som nu skier i Staten medelst Rådets
förstärkande.
H. Exc. Hr Landtm.: Om R. o. A. villja tillåta det,
så vill jag berätta, at en stor dehl af Riks-Råden villja heldre
gifva något af sin lön til dessas aflöning, än de villja at tiänsten
skall lida.
R. o. A. önskade, at man heldre kunde lägga något till
för Riks-Råden än minska något för dem.
H. Exc. Hr Landtm, sade, at han skulle berätta Deras
Excellencer detta, at han fåt ney, och tackade för afslaget.
Det Hr von Hökerstedt påmint kan härnäst tagas före och
skall afgiöras vid Riksdagen.
Reglementet angående Riksdagens förkårtande uplästes;
Och blef godt funnit, at det lägges på bordet, til at läsas
af dem som det behaga.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande af
den 19 Juni sidstledne uplästes, angående Riks-Rådets, FeltMarskalkens
och Öfver-Ståthållarens Grefve Gustaf Adam
Taubes byte i Stockholms lahn, hvarutinnan Deputationen sig
således yttrat, at Deputation, angående sådanne Landsstaten
provisionaliter tillagde boställen, är af samma tancka med
K. Cammar-Collegio, nembligen at de vähl måge utbytas emot
sådanne vilkor, som i Betänckandet förmäles, helst då tilgång
til andre boställen i landsorten finnes. Och som Riks-Rådet
och Ofver-Ståthållaren therjämte med dess memorial hos Deputation
är inkommen, anhållandes at K. Cammar-Collegium
må tillåtas at gifva honom en interims-immission, så snart
skattlägningen är för sig gången och bytet efter methoden finnes
vara så ricktigt, at K. Maij:t och Cronan fåt fult gen
fullo, då bytet sedan vid Riksens Ständers nästa sammankomst
kan öfverses och fastställas; Fördenskul hemställer Deputation
Riksens Ständers ompröfvande, om icke Riks-Rådet och
Ofver-Ståthållaren i detta måhl sålunda vilfaras kunde, at
Borgaredep. om rådets förstärkning och R. F.
251
Cammar-Collegium må lemnäs frihet til immissionens utfärdande,
så snart K. Maij:t och Cronan finnes hafva fåt fullt
gen fullo, hvarföre bemälte Collegium åligger at vara ansvarige,
men sapira a byte lika fult vid nästa Riksdag öfverses och
Riksens Ständers vidare godtfinnande underställes.
Resolution: Aldenstund Hr Riks-Rädet Gref Taube mist
sine gods uti Liffland och intet deraf återkommit, samt detta
bytet befinnes kunna skie utan K. Maij:ts och Cronans afsaknad
och skada, så månde R. o. A. til det begiärte bytet gifva
sit samtycke, på det sätt som förberörde Betänckande innehåller.
Sedan justerades Resolution för Gref Carl Posse och blef
bifallen.
Så lät ock R. o. A. sig föredraga et Extractum Protocolli
ifrån Besvärs-Deputation med tvenne derhos fölljande
vota angående Riksdagens flyttiande ifrån Stockholm.
Ifrån Bårg are-Ståndet kom en Deputation.
Rådman A ul re v i 11: Bårgareståndet har tagit i noga öfvervägande
alla de skiähl och momenter, som så vähl Secrete
Utskåttet och Secrete Deputation som R. o. A. och sidst
H. Maij:t förestält til Riksens Råds förstärckande. Och til
at betyga den ömhet som Bårgareståndet drager för styrelsens
behörige drift, samt at K. Maij:t må hafva tillräckeligit Råd
och Riket blifva vähl styrt, såsom ock at visa all förtrolighet
emot R. o. A., så har Bårgareståndet samtyckt dertill at 8
vittra och skickeliga män til Riks-Råder utvälljas. Doch,
som våra committenter uti våra Fullmackter infördt, at vij
stricte skola blifva vid Regeringsformen, så förmoda vij, at
R. o. A. lära villja exculpera oss, at vij ey hafva härigenom
brutit Regeringsformen.
H. Exc. Hr Landtm, förklarade, huru som Regeringsformen
innehåller, at Rådet skall sittia i 2 Divisioner, men at
det utan denna förstärckuingen ey kan låta sig giöra.
Bårgare-Ståndets Deputerade afträdde.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. har vähl hördt, at Bärgare-Ståndet
utlåtit sig, at de i anseende til de andragne skiählen
hafva samtyckt til Rådets förstärckande; doch likvähl begiärte
de at R. o. A. ville hielpa til at exculpera dem, at de
ey brutit emot Regeringsformen. Jag svarade dem, at jag
skall föredraga detta R. o. A., men trodde at Regeringsformen
ey kunde härigenom vara bruten, efter den fordrar 2 Divisioner
252
Juni 27. Bondedep. Beslut om riksdagsort.
i Rådet, och de ey kunna hållas i gång utan thenne förstärckningen.
Frih. Wrangel: Elljest kunde man gifva deni det svaret,
at man trodde det de ey giort mera denna Riksdagen än den
förra.
H. Exc. Hr Landtm.: Nu skall man vähl vänta på
Bondeståndets utlåtelse; ty hvad antalet af Råden angår, måste
de äfven säija sin mening, men intet få de vara med i
sielfva våhlet. ,
Det tants godt, at i medlertid anstår med valet til Freddagen,
och at H. Exc. begiär af de andre Stånden at de ville
nämna ut sine Electorer til Freddagen.
Ifrån Bonde-Ståndet kom en Deputation, för hvilken Under-Talemannen
förde ordet: Til Eders Höggrefl. Excellence
och Ridderskapet och Adelen aflägger Bondeståndet sin ödmiuka
hälsning, och häfver Bondeståndet med skyldig vördnad haft
i consideration Secrete Utskåttets och Secrete Deputationens
Memorial samt R. o. A:ns Extractum Protocolli angående 8
Riks-Råds utväljande, hvartill Bondeståndet sitt bifall gifvit.
Hvilket Bondeståndet velat låta R. o. A. vetta.
H. Exc. Hr Landtm, förestälte dem, at Riksens säkerhet
och välfärd sådant fordrar, och sade at nu blifver Regeringsformen
hållen, som fordrar at i 2 Divisioner skall arbetas.
Bondeståndets Deputerade afträdde.
H. Exc. Hr Landtm, uprepade Bondeståndets utlåtelse
och sade sedan, at man lärer intet kunna giöra mera härtil
förr än om Freddagen, då de andre Stånden hafva sine Electores
tilreds.
Hr Didron: Man kan läsa up listan på dem, som valde
äro af R. o. Arns ledamöter til Electores;
men det fants ey nödigt, utan anstår dermed, til dess de
gå straxt till sysslan.
Sedan företogs åter Besvärs-Deputations Extractum Protocolli
om Riksdagens flyttiande från Stockholm.
Och uplästes Secreteraren Ahmans votum, hvaruti han
vijste hvad svårigheter som voro deremot.
H. Exc. Hr Landtm, proponerade, om han nu får giöra
frågan, och den sådan, at det blifver vid lagen och Riksdagsordningen.
Och som R. o. A. gofvo thertil sit samtycke;
Ed för rådsvalet. Anmärkningar mot rådet.
253
så sade H. Exc. Hr Landtm.: Det synes vähl vara
säkrast, at det blifver vid den lagen som giord är.
Svarades ja,
Frih. Adolph Wrangel: Allenast at man gior anstalt,
at de fremmande Ministrerne under Riksdagarne hålla sig härifrån.
När lagen blifver giord, så kunna de ey tycka det illa
vara, och sättes ut, at de innom et vist mijhletal böra vara
nära Stockholm, så framt Ständerne icke samtycka til någon
tractat, då de kallas hijt.
H. Exc. Hr Landtm.: Är icke bäst, at så blifver?
Svarades ja: men föres in i Reglementet.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 29 Juni in pleno.
H. Exc. Hr Landtm.: Sidst R. o. A. voro här, tänkte
jag ey, at vij skulle kunna komma nu tillropa; men som jag
fick förnimma i Secrete Utskåttet, at de andre Stånden ville
vara tilsammans, så förmodar jag, at R, o. A. lära vara nögde,
at vij ock några timar äro här tilsammans at giöra af en
dehl saker. I medlertid, som de andre Stånden, då de utnämt
sine Electorer, lära straxt träda till Riks-Råds-vahlet,
så måste fuller Eden för Electorerne justeras.
Therpå uplästes Eden, lika lydande med then som 1723
aflades;
och var vid then samma intet at påminna.
Och altså sändes then til Präste- och Bårgare-Stånden.
Sedan anmälte H. Exc. Hr Landtm., at remarqverne
öfver Råds-Protocollerne komma i morgon före, och frågade
om R. o. A. villja komma kl. 7 hit.
Dertil svarades ja,
H. Exc. Hr Landtm.: I medlertid, som jag har ock två
remarqver på mig, och det ey skickar sig at jag är här, så
vill jag bedia R. o. A. at Landshöfdingen Creutz får vara i
init ställe.
Thetta vann och bifall.
Så uplästes ock R. o. A:ns Deputerades Memorial, som
igenom läsit Justitim-D eputations relation berörande tvisten
imellan Ystad och Battram;
254 Juni 29. Besvär af kapellaner och allmogen.
Och fick bifall, att Justitise-Deputation i denna saken inkommer
med sit Betänckande.
Uplästes et Extraet utur Deputations öfver Allmmne
Besvären den 19 Juni sidstledne håldne Protocoll, angående
en del Cappellaners ifrån Jämtland inkomne Besvär.
Och hvad l:o beträffar Herredagspenningarne, som til 1723
åhrs Riksdag blefvit af Cappellanerne utfordrade, håller Deputation
före at de icke kunna dem återställas; men at det må
hädan efter lemnäs til Cappellanernes fria villja, om de uti
Herredagsmansvahlet interessera villja och äfven skicka up
någon Fullmäcktig af sine medbroder til Riksdagen, i hvilket
fall de böra betala Herredagspenningar, men elljest intet.
R. o. A. approberade Deputations gifne betänckande öfver
denne §.
2:o Begiära de at få niuta någon del af det, som til
Pastorerne erlägges, för det de betiäna Soldaterne.
Men sådant kan dem icke bevilljas.
3:o Anhålla de, at dem i brist af boställen måtte förunnas
et af Prästeborden vid Annexerne til at bo uppå.
Och som sådant är enligit med Förordningen af den 19
September 1723;
Så biföllo R. o. A. Deputations härom yttrade Betänkande,
med de conditioner som samma innehåller.
4:o Blef ock bifallit, at Landtbönderne, som sittia på
Prästebohlen vid Annexerne, böra så vähl som andre bönder
gifva Cappellanen dess rättighet.
5:o. Den sökte lindringen uti Contributionen är dem uti
Contributions-Placatet redan bevilljad.
Sidst fants godt, at det som härigenom stadgat blifvit må
blifva allment för Cappellanerne uti alla stiften, i anseende till
Cappellanernes slätta vilkor.
Sedan föredrogs R. o. A. 4 § af Almogens Almenne Besvär,
angående giästgifverierne och hållskiutzen.
Och blef berörde § approberad.
Sammaledes 36 § om the enroullerade Båtzmännen i Bohuus
lähn, som hafva hemmansbruk;
Jämvähl den 50 § om Scholarnes i Carlscrona och Carlshamn
underhållande;
Samt i lika måtto then 85 §,. som nu blifver then 55, at
the af Almogen som kunna bereda skin måge thet giöra för
sig och andre til huusbehof; doch at the ey upkiöpa skin och
Förord för Jak. v. Hökerstedt. 2 Kammarrevisionsråd. 255
them bereda eller til salu hålla; jämvähl at Almogen får låta
laga sine fönster af them på landet, som sådant kunna.
Uplästes Secrete Utskåttets Memorial af den 28 hujus, at
Assessoren i Commercie-Collegio Hr Jacob von Hökerstedt l:o
måtte åtaga sig beställningen vid magazinerne och uphandlingarne
etz., samt 2:o få Riksens Ständers underdånige föreskrift
til K. Maij:t at niuta Commercie-Råds caracter, som
kan skie utan Cronans gravation och någon annans förfång,
emedan han i Collegio efter Förordningen ändå behåller sit
vanlige säte och ställe.
H. Ex c. Hr Landtm.: R. o. A. lära finna, at Secrete
Utskåttet välment gifvit detta förslaget, och Secrete Utskåttet
har haft så många prof af hans flijt och skickelighet. Får
det bifall?
Svarades ja.
Och altså skrefs på Secrete Utskåttets Memorial, att
Assessoren von Hökerstedt bevilljas en underdånig föreskrift
til H. K. Maij:t, at han, för the af Riksens Ständers Secrete
Utskått andragne skiähl, må hedras med Commercie-Råds
caracter.
Frih. Johan Carlson Strömfelt begiärte på KrigsBefählets
vägnar, at Höglåfl. R. o. Arns utlåtelse öfver BondeStåndets
Besvär måtte litet hvila och intet gå til de andre
Stånden, innan Krigsbefälet fåt giordt sine påminnelser dervid.
R. o. A. bevilljade thetta.
Cammur-Bevisious Memorial om förbättring med caracter
och rang för de tvenne äldsta ledamöterne uplästes.
Hr De la Wall: Det tyckes vara billigt, om Riksens
Ständer giöra Cammar-Revision den samma justiee som de
andre Collegierne, hvarest de hafva vice Presidenter, Bergsoch
Commercie-Råder.
Hr Lilliestierna: Man tycker, at det är billigt at en
likhet blifver imellan Collegierne, och håller före at Riksens
Ständer kunde så förklara Regeringsformen, at de tvenne äldsta
ledamöterne få den hedern.
Hr Erencrona: Efter vice President ey bestås der efter
Regeringsformen, utan den bestälningen afgår uti hans dödsfall,
så kunde nu allenast blifva en Cammar-Revisions-Råd,
til thess han afgår.
H. Ex c. Hr Landtm.: Får Memorialet bifall?
Svarades ja, utan gravation af Staten.
256 Juni 29. Rådsvalet. Utländske sändebud vid riksmöten.
H. Ex c. Hr Landtm.: Det begiäres, at när ändring skier
med vice Presidenten, at ingen vice President må komma i stället.
Tiletta blef af R. o. A. äfven bifallit.
I anledning häraf skrefs på Memorialet, at R. o. A. bifallit
at tvenne de äldsta Assessorerne uti K. Cammar-Revision
måge niuta namn och heder af Cammar-Revisions-Råd,
doch utan någon tillökning af lön eller befrielse ifrån de vanlige
sysslorne, och at, enär nu varande vice President blifver
befordrad eller afgår, ingen vice President i berörde Collegio
förordnas.
Secreteraren Torpadius ifrån Bårgare-Ståndet lät utkalla
Riddarhus-Secreteraren Wulfwenstierna och berättade, at Bårgare-Ståndet
utvalt sine Electorer, såsom ock at vid Eden voro
intet at påminna.
Thetta berättade Riddarhuus-Secr eterar en för H. Exc.
Hr Landtm.;
Och H. Exc. för R. o. A.
Sedan justerades Extractum Protocolli af dm 23 Juni
sidstledne, som gick til de andre Stånden. Och då man kom
til Hr Gyllenskieps pension;
påminte Hr Didron, at som han varit General-Adjutant
hos Säl. Konungen och voro mycket fattig, det måtte han få
augment på det honom tillagdt voro.
R. o. A. bevilljade honom 400 Dal. smt;
Och altså rättades berörde Extractum Protocolli derefter.
Präste-Ståndet lät vetta igenom Kyrkoherden Arnell, at de
valt Electorerne och hade intet at påminna vid Eden. Doch ville
Electores hafva tid at hugsa sig om til i morgon klåckan 6.
R. o. A. voro ock nögde, at dertil måtte med Rådsvahlet anstå.
Thessutan blef vid berörde Extracti Protocolli justering
påmint, at ingen exception blifva måtte, utan aldeles förbiudas
fremmande Ministrerne at få vara den ort, som Riksdagen
hålles, närmare än 10 mijhl; kommandes, i fall med them om
något vörö at tractera, då Commissarier dit at försändas,
hvarest Ministrerne vistas.
Gref Tessin: Efter det torde vara åtskillige delicate omständigheter
at considerera härvid, så voro bäst at låta detta
gå til Secrete Utskåttet, at der tagas i öfvervägande.
Men häremot svarades, at saken voro redan afgiord.
Afven blef godt funnit, at införas skulle, det Ministrernes
Secreterare ey heller måge under Riksdagen infinna sig.
Lapparnes skolor. C. Gyllenborg och Wenngarn. 257
Och sedan Extractum Protocolli härefter blefvit rättat,
upläsit och approberat;
befaltes, at thet skulle sändas til the andre Stånden.
Sedan lät R. o. A. sig föredraga det Hög- och Ahrevyrdige
Pr äste- Ståndets Extractum Protocolli af den 25 Aprill
sidstledne, hvarmedelst Prästeståndet förklarar sin mening vara
at, för kyrkjornes utblåttade tilstånd skull, måtte med collecterne
til Scholarnes uprättande i Lappmarcken nu mera och til
nästkommande Riksdag anstå, då man får se, huru de medel som
influtit, hvilka förmodeligen til et ansenligit qvantum sig bestiga,
hafva blefvit använde; hvarjämte Prästeståndet förklarar
sig icke kunna afse, hvad medel eller utvägar kunna tagas til det
begiärte Capellets och Scholans upbyggande för Lapparne i
Föhlinge och Lits pastorat i Jämteland, der icke de redan
samlade collecter äfven dertill skulle kunna vara tillräckelige.
Och stannade R. o. A. i samma tancka häröfver som det
Hög- och Ahrevyrdige Prästeståndet.
I lika måtto uplästes Riks-Rådets Gref Carl Gyllenborgs
Memorial, hvaruti han anhåller, at uti Ständernes til K. M:aijt
författade underdånige Memorial med uttrvckelige ord må få
tilläggas, det Wennegarns Kongsgård ey allenast honom, utan
ock dess kära hustru och efter theras död then af theras slächt
och anhörige, som han i lifstiden til sine efterträdare derutinnan
utnämnandes varder, under perpetuel! arrende uplåtes.
R. o. A. gofvo härtil sit samtycke.
Hr Didron: För honom och dess barn.
Men det sades, at Gref Gyllenborgs begiärau redan
fått bifall.
Therpå upsattes Resolution, justerades och skrefs på Memorialet,
så lydande:
At R. o. A. beviljat, det Kongsgården Wennegarn lemnäs
Hr Riks-Rådet Gref Carl Gyllenborg under perpetuelt arrende
för sig, dess Grefvinna och arfvingar, så vida the prsestera
prestanda.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte, at Memorialerne til
K. Maij:t voro i Expeditions-Deputation upsatte, angående Rådman
Billings besvär, äfven om Advocat-Fiscalen Ulfs befordran,
och berättade at de andre Stånden begiärt det Ulf må befordras,
änskiönt han ey kommo på något förslag.
Och altså skref H. Exc. under samma Memorialer, utan
at the uplästes, efter som thet ey begiärtes.
Adelns Protokoll 1727, II. 17
258 Val af rådselektorer. Stockh, amiralitets besvär.
Sidst upbröt H. Exc. Hr Landtm, listan på dem, som utnämde
blifvit til Electorer;
Hvilken uplästes, och voro dertill utnämde:
Gref Arivid Posse
för Gref Horn.
Gref Taube.
Frih. Adolph Herman Wrangel.
För Frih. Hummerhielm
Hr Mauritz von Post.
Hr Johan Teet.
Hr Wennerstedt.
Hr Olof Cederström.
Hr Carl von Kocken
för Wenner sti erna.
Hr Cederbielke.
Hr Adlerheim.
Hr Orncrona.
Hr Marcks von Wurtenberg.
Gref Stromberg.
För Gref Ekeblad
Frih. Bror Rålamb.
Frih. von Ungern Sternberg.
Frih. Stiernstedt.
Hr Carl Wattrang.
Hr Secreteraren Schantz.
Hr Manderström.
Hr Anckarcrona.
Hr Nordenstråhle.
Hr Lagersparre.
Hr von Hökerstedt.
Hr Olof Törne.
Thesse komma kl. 6 i morgon tilsamman at vällja ut the
Herrar och Män, med hvilka Riksens Råd skola förstärckas.
Och härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 30 Juni.
H. Exc. Hr Landtm, absenterade sig nu, efter som remarqverne
öfver Riksens Råds förrätningar skulle företagas.
I medlertid holt Frih. Ernest Creutz ordning på Riddarhuset
och erhindrade Höglåfl. R. o. A., at det sidsta gången
blef aftalt at remarqverne öfver Råden skulle företagas.
Men som remarqverne ginge ikring til underskrift, så, på det
tiden ey måtte fåfängt förflyta, hemstälte han R o. A., om
icke någon annan sak i medlertid kunde företagas.
Therpå uplästes Riksens Ständers Militice-Deputations den
6 Juni upsatte Extractum Protocolli, så vähl som ock deri
projecterade Resolution uppå Stockholmiske Ammiralitetets Fullmäcktiges
vid denne Riksdag å bemälte Ammiralitets vägnar
ingifne underdånige Besvär.
Sekr. Utsk:ts anmärkningar öfver rådet. Beröm åt kungen. 259
Och blefvo 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 §§:ne i alla delar gillade.
Afven ock den 8 och 9:de. Allenast efter de orden: »och
vill fördenskul draga försårg att samma» tiliäges: »lika med
andre stater, som äga fordringar af samma beskaffenhet.»
10 § blef aldeles bifallen.
11 § inrättas sålunda : »När någon Ammiralitets-Officerare
är berättigad til den på chargen bestådde högre lönen, så vill
K. Maij:t at samma lön för honom skall upföras på den staten,
hvarvid berörde Officerare står, utan at han för lönen
skull behöfver flyttas». Det öfriga går ut.
Som remarqverne nu voro upkomne;
Så frågade Frih. Ernest Creutz, om de få företagas.
Hr De la Wall påminte, at Deras Excellenciers Full
mäcktige
och anhörige måtte gå ut.
Men R. o. A. funno det ey nödigt, förr än när deliberation
företages och slutet skie skall.
Frih. Ernest Creutz hemstälte R. o. A., om icke remarqverne
få läsas up alt i en svite, och annoteras de §§ som man
vill sedan skola läsas up igen.
Thetta fick bifall.
I anledning häraf uplästes Secrete Utskåttets Berättelse,
hvaruti auföres, att som Riksens Ständers Secrete Utskått,
til föllje af Riksdags-Ordningen samt undfången Instruction,
ibland andra Riksvårdande ährender jämvähl med all möjelig
upmärcksamhet igenomgåt de Protocoller, som sedan förledne
Riksdag blifvit uti Rådet håldne öfver utrikes saker, och utur
de samma giordt sig underrättadt, huruvida de därstädes företagne
rådslag blifvit förde til det ändemåhl, som Riksens sanskyllige
interesse det erfordrar, samt efter den process som
Riksens Höglåfl. Ständer behagat i dy måhl föreskrifva; Så
har Secrete Utskåttet ey skolat underlåta att thermedelst hoos
Riksens Ständer aflägga en hörsam berättelse om denne dem
anförtrodde förrätningen. I synnerhet har Secrete Utskåttet bordt
lemna Riksens Ständer behörigen del däraf, at bemälte Protocoller
öfver alt gifvit Secrete Utskåttet en hugnelig anledning
at med underdånig vördsam tacksamhet ärkiänna H. K. Maij:ts
egne oföränderliga rättvisa, försicktighet uti alla rådslag och
nådiga ömhet för Riksens välfärd, säkerhet och Ständernes
frihet, så vähl som det milda och sachtmodiga väsende, hvarmed
H. Maij:t oaflåteligen sökt at befrämja och underhålla en
nödig förtrolig enighet uti Rådet, och hvaröfver Secrete Ut
-
260
Juni 30. Tvist mellan ståndens rådselektorer.
skåttet vid de öfver Hrr Riks-Råden giorde remarqvernes inlefvererande
än ytterligare den nådige försäkring erhållit: det
H. K. Maij:t sig högeligen tagnar at förnimma, det Riksens
Ständer äro nögde med dess rådslag och upförande, besynnerligen
i så angelägne måhl; at detta lärer animera H. Maij:t
at än vidare använda alla sina krafter och råd til alt det, som
kan befordra Guds namns ähra, detta Rikets upkomst och välfärd
samt dess inbyggares fri- och säkerhet; H. Maij:t försäkrade
Riksens Ständer, at han til den ändan skall hålla både
lif och blod ospardt, när så behöfvas kan. Och som Secrete
Utskåttet åligger at efter inhämtade förklaringar öfver de remarqver,
som uppå Herrar Riksens Råd kommit at giöras, än
ytterligare taga alla dessa ährender under behörigt öfvervägande;
Så har Secrete Utskåttet ey bordt underlåta i detta
måhl sin skyldighet at efterkomma, och sin mening at yttra
i de måhl som allment kunna bekante giöras, hvilken thermed
Höglåfl. Riksens Ständers egit mogna bepröfvande underställes;
Skolandes Secrete Utskåttet med de öfrige, som erfordra
tysthet och utan Riksens äfventyr icke kunna eller böra blifva
kunnige, så förfara, som hvarje saks egenskap och dervid infallande
omständigheter det erfordra.
I lika måtto uplästes Anmärckningen til the Riksens Råd,
hvilka styrckt H. K. Maij:t til then ansenlige beskickningen til
Ryssland eller något thervid af sin plickt och skyldighet eftersatt.
Electorerne upkommo och Gref Stromberg berättade, at
Präste- och Bårgare-Stånden ey villja per capita utan per
ordines votera och utnämna dem, som K. Maij:t föreställas
skohla til Rådets förstärckande; Men som R. o. Arns ledamöter
ey kunnat samtycka dertill, hafva de bordt förfråga sig
häröfver hos R. o. A.
Frih. von Ungern Sternberg: Som det intet var oss
anständigt at förgifva den rättighet som R. o. A. tillkommer, at
per capita votera, så hafva vij sökt at förmå de andre Stånden
at finna sig härutinnan. Men de hafva intet velat begifva sig
ifrån sit påstående at per ordines votera, och altså hafva vij
satt up de skiählen de andragit och velat underställa dem
R. o. Arns ompröfvande.
Gref Stromberg: Sedan har ock Präste-Ståndet giort
den qvestion, at först 12 och sedan åter 12 skola föreslås
K. Maij:t, på det at the som voro på första förslaget och
blefvo af K. Maij:t förbigångne kunde komma på det an
-
Om votering per ordines eller capita.
261
dra, och man undgå at nämna så många personer. BårgareStåndets
Deputerade svarade intet derpå, utan ville förfråga
sig derom i sit Stånd, men vij sade at vij ey kunde begifva
oss härtill.
Det upsatte Pro memoria uplästes, innehållandes Prästeoch
Bårgare-Ståndens skiähl, at de per ordines böra votera.
Hr Cederström uprepade, huru som R. o. Arns Electorer
derpå svarat, och understälte altsammans R. o. Arns
godtfinnande.
En del af R. o. A. begiärte, at denne saken måtte upskiutas
och fortfaras med remarqverne, helst de andre Ståndens
skiähl böra noga examineras, at man ey måtte giöra något
steg som kunde vara för hastigt giort.
Hr Didron: När remarqverne blifva afgiorde, är H. Exc.
Gref Horn sielf hos oss, och då är bäst at detta här afgiöres.
Gref Charl Emil Lewenhaupt: Det ena så vähl som
det andra bör nu afgiöras, och vij måste ey låta de andre
Stånden vänta på oss.
Frih. von Ungern Sternberg: De andre Stånden hafva
vähl lagen för sig, men vij hafva 1723 åhrs bruk, och Bondeståndet
lärer nu giöra decision; faller det til de andre Stånden,
så förlora vij, men faller Bondeståndet oss bij, äro tvenne
Stånd på hvarthera meningen.
Gref Frölich: Det är bäst at H. Exc. anmodas at
komma hit up.
Frih. Erich Wrangel: Det är ingen nödvändighet at
man skall öfverila sig med detta. Kan icke detta upskiutas
til en annan gång?
Hr Cederström: Det är så mycket angelägnare at vij
taga denna saken i noga öfvervägande, som vij hafva praxis
för oss; och om tre Stånd skulle villja giöra något emot vår
rättighet, så säger Riksdagsordningen at sådant ey bör giälla.
Frih. von Ungern Sternberg: Om saken skall upskiutas,
så bör de andre Stånden sådant notificeras.
Hr Didron: Riksdagsordningen säger, at när en angelägen
sak förekommer, så skall man taga tijd at betäncka sig.
Det fants godt, at denna saken hvilar och at Electorerne
gifva Präste-Ståndets Deputerade sådant tilkiänna, jämvähl at
Bårgare-Ståndet kundgiöres, at som R. o. A. hafva remarqverne
före, så kunna R. o. A. ey nu företaga de upkomne stridigheter
om voteringen; doch säges dem icke at R. o. A. vill
262 Juni 30. Tvist om rådsvalet. Alliansfrågan.
taga detta i betänckande, på det sådant ey må anses som
man condessenderade i något måhl til deras påstående.
Riddarhus-Fiscalen Treffenliielm fick befalning at gå til
Bårgareståndet, efter deras Deputerade gåt bart, och säija dem
detta, jämvähl at detta hvilar, til anslag härom skier.
Derpå ginge en dehl af Electorerne åter ned.
Hr Adlerbeth påminte, at någre af Electorerne måtte
utnämnas til at utarbeta skiählen för R. o. A.
Frih. von Ungern Sternberg: Våra skiähl lära vara
så svaga, at jag frucktar det vij succumtera, helst i alla Deputationer
och Secrete Utskåttet voteras ståndvijs. Doch kan så
skie som Hr Adlerbeth sagdt.
Hr Adlerbeth: Då kunna ock skiählen upsättias öfver
den qvaestion, om 12 allenast skola först föreslås K. Maij:t.
Frih. Ernest Creutz: Det är angelägit som Hr Adlerbeth
sagt; men här frågas om Fiscalen nu kan gå til Bårgareståndet
och berätta, at R. o. A. ey kan utlåta sig i dag om
denna saken, efter R. o. A. redan företagit den angelägna
saken, som alla Stånden kommit öfverens om at företaga. Men
så snan den är sluten, lärer giöras anslag, när Electorerne
skola komma tilhopa igen.
Hr Adlerbeth: I medlertid kunna Electorerne sätta up
skiählen mot och med, så vinnes tiden.
Fiih. Ernest Creutz: Om R. o. A. behaga bifalla det
som Hr Adlerbeth proponerat, så kunde Electorerne sielfva
komma öfver ens under sig och 3 eller 4 träda deröfver tilhopa.
Thetta fick bifall. Och fants godt, at de träda ihop
klåckan 3 efter middagen.
Sedan continuerades med Secrete Utskåttets remarqver, och
uplästes then anmärkningen, som Secrete Utskåttet giort theröfver,
at någre af Riksens Råd, tvärt emot H. K. Maij:ts
jämte Heres giorde påminnelser, sig utom Rådet sammansatt
och förenat om visse Betänckande, hvilka de tilsammans underskrifva
och sedermera uti Rådet hafva ingifvit, beträffande
den bekanta Accessionssaken.
Afven uplästes Riksrådet Cederhielms bref til Gref Vellingk,
som therhos fölgde.
Ifrån Bårgare-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Rådman Aulmvill förde ordet: Hög- och Välborne Herrar,
Sveriges Rikes Ridderskap och Adel. Såsom Bårgareståndet
för angelägne förefalne vichtige ährender ännu ey hindt at up
-
Borgaredep. om licenten o. amiralitetets inqvartering. 263
sättia sine påminnelser, angående licenten samt inqvarteringen
för Ammiralitetet, som påstås af Stockholm, Carlscrona och
Giötheborg, så anhåller Bårgareståndet, at R. o. A. täcktes
innehålla med sin utlåtelse deröfver, til dess Bårgerskapet inkommit
med sine påminnelser dervid. För öfrigit recommendera
vij oss i R. o. A:ns benägenhet.
Frih. Ernest Creutz svarade derpå;
Och sedan afträdde Bårgareståndets Deputerade.
Sedan förestälte Frih. Ernest Creutz R. o. A., hvad
Bårgareståndet begiärt, och at om licenten ey voro ännu afgiordt,
jämvähl at, ändoch om inqvarteringen voro resolverat,
så kunde man likvähl lemna til vidare at communicera R. o. A:ns
resolution med the andre Stånden.
Gref Spens påminte, at om licenten voro resolverat,
hvaraf Officerarne skola få sine löningar betalte.
Hr Anckarcrona: Emedan om inqvarteringen är resolverat,
så beder jag at den resolution må stå, men expedition
kan hvila.
Frih. Ernest Creutz: Resolution hvilar så länge, och
när Bårgareståndet kommit in med sine påminnelser, får man
taga deras skiähl i öfvervägande.
Hr Utfall: Bårgareståndet lärer andragit alla skiähl, som
de haft i Deputation, som utarbetat saken, men Deputation
har ändoch funnit skiähligt at bevillja Ammiralitetet inqvartering.
Hr Weili: Expedition eller communication kan hvila,
som proponeradt är.
Hr Silfversparre och Hr Didron mente, at restitution
borde communiceras med de andre Stånden, som vanligit är.
Hr Lindenstedt: Det lärer ey vara R. o. A. bekant,
at en Deputation af Bårgerskapet varit uppe i Militie-Deputation.
Och som man ser ingen ting kunna andragas, som kan
giöra ändring, voro bäst at R. o. Arns resolution skickades
til de andre Stånden, at Bårgareståndet ey må bringa dem
på sina tanckar.
Hr Weili: När et Stånd begiär, at saken må hvila, til
dess det kommit in med sine påminnelser, så skulle vara betänckeligit
at intet lemna dem det råderummet.
Hr Bone au schiöld: Hvad angår det ena ährendet som
de begiärt anstånd med, nembligen licenten, så har R. o. A.
fat til sig Secrete Utskåttets Memorial derom, och det har gåt
264 Juni 30. Prot.-utdrag afsändes om licenten m. m.
till alla Stånden; dervid kan jag ey se hvarföre de kunna begiära
uppehåld. Ingalunda villia de rubba fonden, men torde
villja dachtinga till '/s-del i stället för en halfpart; och är
således ingen stor sak hvarföre man skulle uppehålla med den
saken.
Hr Ornstedt: Det är en stor sak nog.
Hr Ridderschantz: De lära villja draga oss vid näsan,
til Riksdagen blåses af.
Hr Lilliestierna: Efter saken med nog ventilation blifvit
handterad och afgiord, så tyckes at R. o. A. ey behöfva
gå ifrån sit slut; men på det vij ey måtte stöta Bårgareståndet
för hufvudet, kan et Extractum Protocolli upsättias och man
låta dem vetta, at R. o. A. redan utlåtit sig häröfver.
R. o. A. biföllo thenne proposition.
Sedan upsatte Secreteraren följande Extractum Protocolli
hvilket R. o. A. förelästes och approberades så lydande:
Extract utur Protocollet hållit hos R. o. A. den 30 Juni
1727.
S. D. Uplästes Riksens Ständers Militie-Deputations den
6 Juni upsatte Extractum Protocolli, så vähl som ock den projecterade
Resolution uppå Stockholmiske Ammiralitetets Fullmäcktiges
vid denne Riksdag å bemälte Ammiralitets vägnar
ingifne underdånige Besvär, och blefvo den 1, 2, 3, 4, 5, 6
och 7 §§:ne i alla delar gillade. Afven ock den 8 och 9:de;
allenast efter de orden: »och vill fördenskul draga försårg at
samma» tillägges: »lika med andre stater, som äga fordringar
af samma beskaffenhet». 10 § blef aldeles bifallen. ll:te §
inrättades sålunda: »När någon Ammiralitets-Officerare är berättigad
til den på chargen bestådde högre lönen, så vill
K. Maij:t, at samma lön för honom skall upföras på den staten
hvarvid berörde Officerare står, utan at han för lönen
skall behöfva flyttias». Det öfriga går ut.
Sedan inkom ifrån det Låfl. Bårgareståndet en Deputation,
som gaf tilkiänna at det Låfl. Bårgareståndet ville inkomma
med någre påminnelser vid det som licenten berörer, så vähl
som ock inqvarteringen för Ammiralitets-staterne i Stockholm,
Giötheborg och Carlscrona; begiärandes å det Låfl. Bårgareståndets
vägnar at R. o. A. i medlertid ville innehålla med
sin utlåtelse deröfver. Nu ehuruvähl R. o. A. finnes benägit
at höra hvad det Låfl. Bårgareståndet har at påminna härvid;
doch som R. o. A. redan yttrat sig om licenten och derom
Om alliansfrågan och beskickningen till Ryssland. 265
låtit till de respective Stånden afgå sit Extractum Protocolli;
R. o. A. äfven i dag resolverat öfver the projecterade resolutioner
för Ammiralitetsstaten i Stockholm och thervid giordt
någre anmärckningar, som förut anförde äro; Så har R. o. A.
så mycket mindre underlåta kunnat at gifva theraf the öfrige
respective Stånden dehl, som med Riksdagen til slut skyndas
och tiden ey tillåter ährendernes utdragande, helst förberörde
saker så vähl och moget å sine behörige orter synes vara utarbetade
och vederbörande ther hörde blefvit.
Med thetta Extracto Protocolli sändes til the andre Stånden
en Deputation af fölljande personer, nembligen:
Gref Carl Adolph Gyllenstierna. Frih. Örnfelt.
Hr Zincklair. Hr Witting.
Hr Kalling. Hr Ädelberg.
Hr Erenfelt. Hr von Schivartzer.
Hr Utfall begiärte at, som nu blifvit resolverat för Stockholms
Ammiralitet och med Giötheborgiska Ammiralitetet voro
sak samina, det måtte i Extracto Protocolli som afgår til
Stånden äfven inryckas om Giötheborgiska Ammiralitetet.
Men som R. o. A. ey låtit sig föredraga thet Betänckandet,
som Giöteborgiske Ammiralitetet angår, så kunde thenne
hans begiäran ey villfaras.
Deputation gick nu bärt til the andre Stånden.
Vidare continuerades med Secrete Utskåttets anmärökning,
angående thet som passerat i Rådet, då den 7:de separate
modifications-artickeln var före.
Enär Secrete Utskåttets remarqver voro alla upläste,
berättade Frih. Ernest Creutz, at nu fölljer de remarqver
som Secrete Deputation giordt.
Hr Boneauschiöld begiärte, at Hr Cederhielms bref
måtte åter upläsas, efter det voro en dehl som ey hördt dem.
Men det sades vara onödigt, och at den som ey hördt
dem kunde läsa dem på bordet.
Hr Didron mente, at de lära villja höra den skriften
som de 8 af Riksråden underskrifvit.
Frih. Wrangel: Den är af sådan beskaffenhet, at den
ey kan läsas upp in pleno, efter den rörer Accession.
Hr Didron frågade, om Secrete Deputations remarqver
skola föllja i en svite på Secrete Utskåttets.
Svarades ja.
266 Juni 30. Sekr. Dep:nB anmärkningar mot rådet.
Hr Didron: Jag tror, gunstige Herrar, at jag lät föra til
Protocollet, at vij villja vetta, hvad Ryska Ambassaden nyttiat
Riket. Det ha vij intet än fåt.
Frih. Erich Wrangel: Så mycket och så många omständigheter,
som Secrete Utskåttet kunnat berätta, finnes i
remarqven. De öfrige hafva ey kunnat giöras bekante.
Hr Didron: Jag har i protocollet låtit införa och det
har blifvit resolverat, at Secrete Utskåttet skulle låta oss vetta,
hvad nytta vij hafva haft af beskickningen til Ryssland.
Frih. Erich Wrangel: Efter här giöres den påminnelsen,
at R. o. A. ey fåt den underrättelsen, så måste jag
säija på Secrete Utskåttets vägnar, at åtskillige remarqver äro
giorde, som ey kunna hos Stånden in plenis föredragas, utan
måste på et annat ställe skie. Secrete Utskåttet har ärnat
giöra det hos K. Maij:t.
Therpå fants godt, at Secrete Deputations anmärckningar
öfver de hos K. Maij:t håldne Protocoller öfver Justitia-, Inrikes-
och Cabinetsährender ifrån och med åhr 1723 til Riksdagens
begynnelse åhr 1726 företagas skulle.
Och berättade Frih. Ernest Creutz, at alle anmärckningarne
voro tilhopa bundne och kunna framtes, om så behagas.
Men nu hadde man funnit nödigt at ingifva allenast
de anmärckningar, som Deputation ey funnit vara nogsamt
förklarade.
R. o. A. lät härvid bero;
Och altså uplästes Secrete Deputations anmärckningar
punctevijs jämte Hrr Riksens Råds svar och förklaringar.
Afven Secrete Deputations ytterligare påminnelser vid
Hervar Riksens Råds inkomne svar och förklaringar.
Gref Gyllenstierna kom med Deputation tilbaka ifrån
de andre Stånden och berättade, at de tre andre respective
Stånden låto anmäla sin hörsamme helsning och låfvade villja
öfver de måhlén, som R. o. Arns Extractum Protocolli innehölt,
med sin utlåtelse inkomma.
Såsom klåckan var nu et, och Secrete Utskåttet efter
middagen skulle komma tilhopa, så tilsades, at i morgon skall
begynnas prascise kl. 7 af 2 § utaf Secrete Deputations anmärckningar,
hvarvid man nu stannade.
Och skilgdes R. o. A. i dag åt.
SVERIGES
RIDDERSKAP» OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
FEMTE DELEN
1736-1737
II
ANDRA HÄFTET
Juli-Augusti 17S7
STOCKHOLM, 1879
KONGL. BOKTRYCKERIET
NORSTEDT A SÖNER
Pris: 3 kronor.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
FEMTE DELEN
1726-1737
II
ANDRA HÄFTET
J xiii—Augusti 17-^7
STOCKHOLM, 1879.
KONGL. BOKTRYCKERIET
P. A. NORSTEDT & SÖNER.
1727.
Deu 1 Juli in pleno.
H. Exc. Hr Landtm, absenterade sig äfven i dag, emedan
remarqverne öfver Råds-protocollerne skola företagas.
I medlertid som R. o. A. ey hadde samblat sig, at remarqverne
kunde företagas, framgaf Gref Bengt Frölich et Memorial
och bad, at som Riksens Ständer två gånger haft den
gunsten för honom och recommenderat honom hoos K. Maij:t,
det täcktes Riksens Ständer, til förekommande deraf at med
hielpen ey för långt på tiden utgå må, visa honom den gracen
och så förklara sin förra underdånige föreskrift til K. Maij:t,
at han må niuta fruchten af Ständernes benägenhet.
Therpå uplästes Gref Frölichs Memorial, hvaruti han tackar
för den föreskrift som Riksens Ständer låtit til H. K. Maij:t
för honom upgå, men beder, at emedan hans petitum då var
at i anledning af Regeringsformens 42 § erhålla sin så dyrt
förvärfvade och sedan hemkomsten utur fångenskapen betagna
ansienité och rang igen, med förbättring, jämvähl niuta
efter caracteren expectancelönen, til dess H. K. Maij:t täcktes
gifva honom någon tiänlig beständig post, det täcktes Riksens
Ständer förklara, at theras underdånige föreskrift för honom
til den ändan voro upgången til H. K. Maij:t, at han nu ifrån
den tiden som det skiedt är må igenom K. Maij:tz milda nåd
erhålla det som ofvan förmält är. Hvarom vidare berörde memorial
innehåller.
Sedan frågade Frih. Ernest Creutz, om icke Hr Grefven
kunde niuta sin ansökning til godo ifrån den tiden som vid
denne Riksdag hos Riksens Ständer för honom blifvit resolverat.
Hvilket blef bifallit.
Och altså skrefs på memorialet, at R. o. A. resolverat,
det Hr Grefven må niuta sin ansökning til godo ifrån then
tiden som vid denna Riksdag hos Riksens Ständer för honom
blifvit resolverat.
Uplästes Landt- och Siö-Militie-Oeconomie-Deputations
project til K. Maij:ts Nådige Resolution uppå Schutbynachten
268 Juli 1. Besvär af krigsbefälet. Anmärkningarna mot rådet.
Utfals på Giötheborgiske Ammiralitetets vägnar vid denne
Riksdag uti underdånighet insinuerade besvär.
Och blef den 1 § bifallen, af innehäld at de Officerare af
Siöstaten ey kunna få boställen i stället för de dem bestådde
resepenningar. Afven bifölls den 2 §, at Officerarne af berörde
stat måge få frij inqvartering i Giötheborg.
Krig slefählets Memorial af den 29 sidstledne Juni uplästes,
hvaruti the anhålla, at uti then projecterade resolution
öfver 1 § i Almogens Besvär måtte införas, at när hvarcken
löntagaren kan spannemåhlen behöfva, ey eller bonden den
samma för Marckegångstaxan behålla vill, det bonden då skall
föra spannemåhlen innom lagsagun; jämvähl 2:o at bonden
ey annorlunda, än när han til sit huusbehof betarfvar spannemåhlen,
eller åsämjes derom med löntagaren, skall få lösa
den.
Och som thetta alt af R. o. A. bifallit blef, så skrefs på
memorialet, at R. o. A. bifallit thet samma.
Frih. Ernest Creutz påminte, huru som här den 15
Juni blefvit föredragit Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande angående Rectoris och Lectorum vid Yesteråhs
Gymnasium ansökning, och at General-Major Tegenschiöld då
ville giöra sine påminnelser. Men som man begiärte, det han
ville giöra det skrifteligen och han dermed nu inkommit;
Så uplästes Hr General-Major Tegenschiölds Reservation,
hvaruti han förbehåller sig, at i fall brist skulle blifva i Finstad
kyrkiherberge, hvilket Regementet är anslagit, och de 80
Tunnor spannemåhl ey utgå, som Regementet oafkårtadt bör
derutur niuta, det måtte han då nästkommande Riksdag, vill
Gud, dess besvär deröfver få andraga.
Thetta blef Hr General-Majoren bevilljadt, och vardt för
öfrigit Oeconomie-Deputations betänckande bifallit samt remitterat
til expedition.
Sedan continuerades åter med Secrete Deputations Re
marqver,
och begyntes af 2 §, hvarjämte uplästes Rådets för
klaring
och Secrete Deputations ytterligare amnärckningar theröfver.
Frih. von Ungern Sternberg förestälte, huru som det
blef Electorerne af R. o. A:ns ledamöter i går befalt at sättia
up skiählen til at förmå de andre Stånden at de måtte votera
per capita; men sade at berörde Electorer hafva tyckt,
det man kunde heldre söka at komma öfverens med dem i
Ståndstvisten om rådsvalet. Turkiske agans audiens. 269
vänlighet, och at det kunde skie i Secrete Utskåttet och Secrete
Deputation.
Frih. Ernest Creutz hemstälte R. o. A., om icke det
bäst kunde skie på det sättet.
R. o. A. samtyckte at detta måtte försökas i Secrete
Utskåttet och Secrete Deputation.
Hr Adlerbeth: Om den andra qvestion blefvit ventilerad,
nembligen om 12 eller 24 på en gång skola föreslås.
Detta sades vara en qvestion som ey voro så angelägen,
och mente man vähl kunna komma till rätta med dem therom;
doch fants godt at härom skulle gifvas R. o. A. tilkiänna
i hvad slut de stanna.
Hr Adlerbeth: I medlertid beder jag at Electorerne ey
måtte träda til våhlet, innan det blefvit afgiordt om 12 eller
24 skohla prsesenteras,
Thet blef godt funnit at thetta borde först afgiöras.
Hr Lilliestierna: Det voro önskeligit at Secrete Ut
skåttet
och Secrete Deputation kunde komma öfverens med
de andre Stånden, så at det kunde blifva en ständig lag, och
man framdeles ey råka med dem i disput vid sådant tilfälle.
Svarades at Secrete Utskåttet och Secrete Deputation lärer
gå så långt de kunna med detta.
Frih. Ernest Creutz: Hr Boneauschiöld gifver vid handen,
at H. Maij:t låter R. o. A. i nåder vetta, at den Turckiske
Agan skall få audience, och at H. Maij:t gierna seer det R. o. A.
då komma up, doch at dhe placera sig som de kunna, efter
rummen icke äro store.
R. o. A. erkiände med underdånig vördnad, at H. Maij:t
behagat gifva dem detta vid handen och tillåta dem komma up.
Hr Boneauschiöld berättade, at han ock hade i betalning
at låta de andre Stånden äfven vetta at de få komma up.
Såsom 10 § i Remarqverne var vidlyftig och klåckan half
11, så stannade man nu dervid, och gingo R. o. A. up på
slåttet, til at bijvista Turckiske Agans audience.
Den 4 Juli in pleuo.
I H. Exc. Hr Landtm:s frånvaru holt Frih. Ernest Creutz
ordning på Riddarhuset.
270 Juli 4. Tullfrihet f. Ahlström. Sköfdes sädinförsel.
Uplästes Tull-Deputations Betänckande af den 18 Maij
sidstledne öfver Consulen Jonas Ahlströms ansökning om tullfrihet
på åtskillige för Manufacturiet i Ahlingsåhs nödige inkommande
rå vahror, hvilka med tull ifrån 8 til 20 procent
äro belagde, etz. Ofver hvilket måhl Deputation sig yttrar,
at ehuru vähl man funnit, det Consulen Ahlström haft skiähl
och anledning til dess i detta måhl giorde ansökning, samt at
berörde Manufacturie på alt giörligit sätt bör uphielpas, likvähl
som tullfrihet uti de specificerade pertzedlers införskrifvande
icke kan tillåtas för de i betänckandet andragna skiähl;
så föreslår Deputation och finner det rådeligare, at sedan
Consulen Ahlström hoos H, K. Maij:t upgifvit et vist qvantum
på de pertzedler, som ungefährligen till Manufacturiets
behof och förnödenhet åhrligen betarfvas, och H. Maij:t inhämtat
vederbörande dess Collegiers underdånige utlåtelse, så
vähl öfver sielfva det upgifne qvantum af pertzedlerne, som
deras uträkning på den deraf löpande tullen, K. Maij:t då i
nåder tillåter, at en sådan summa, sedan Vs procent blifvit
afdragen, kunde honom åhrligen af tullmedlen anordnas, så
länge de förlänte frihetsåhren räckia.
Thetta betänckandet blef af R. o. A. bifallit.
Sedan uplästes berörde Tull-D eputations Betänckande af
den 18 Maij sidstledne, berörande Probstens och Kyrkoherdens
Anders Fagerstens ansökning om ändring uti lilla Tulltaxan
för Schiöfde stad vid sädens intullande dersammastädes. Hvilken
sak Deputation efter öfvervägande befunnit vara af then
beskaffenheten, at then samma til K. Cammar-Collegii afgörande
kommer at remitteras.
Thetta Betänckandet vann ock R. o. Arns bifall.
Uplästes Ryttmästaren Jordans Memorial, hvaruti han
andrager, huru han vähl af Militie-Deputatiou är blefven hänvijst
til K. Krigs-Collegium at niuta expectancelön, men som
Deputation sig dervid icke utlåtit, huru vida honom tilkommer
at niuta samma lön ifrån den tiden som dess cammerater,
så anhåller han, at som han vid 1723 åhrs placering icke af
egit förvållande kommit at förgiätas, det måtte honom tillägnas
expectancelön ifrån den tiden som dess cammerater den
undfåt, aldenstund han icke mindre än någon af dem med all
tro och redelighet sin tiänst förestådt, med mera.
Såsom Ryttmästaren Jordan befants vara upförd på
Expectancelistan, och han af förseende förra gången blefvit
Förord f. ryttm. Jordan. Filipstads bergslagsbor. 271
uteglömd, så biföllo R. o. A. at han ifrån 1723 bör niuta expectancelön.
Och skrefs resolution på hans memorial, at
R. o. A. biföllo at Ryttmästaren Jordan, som K. Krigs-Collegium
pröfvat böra niuta expectance och upfördt på den nu
ingifne listan, må få samma expectancelön ifrån 1723 lika
med sine vederlikar, aldenstund han då kommit i förgiätenhet
och han är uti et torftigt tilstånd med många barn.
Frih. Ernest Creutz anmälte expeditionerne til K. Maij:t,
nembligen för Hr von Hökerstedt; äfven angående Wennegarn
samt Hartwig Malmborg, hvilken senare expedition uplästes;
såsom ock expedition angående Ryttmästaren Rudbeck och
Lorents Lorensson, som äfven uplästes. Och sedan sändes
the til H. Exc. Hr Landtm:s underskrift.
Therefter föredrogs Bergs- samt Oeconomie- och Commercie-Deputationernes
Betänckande af den 12 Maij sidstledne,
angående Zegol Hammarströms å egne och 27 stycken
andre ifrån Philipstad utdömde invånares vägnar giorde ansökning
at åter få inflyttia dit igen. Ofver hvilket måhl Deputation
sig yttrar, at emedan vid desse åboers utdömmande
så lag- och ordenteligen tillgåt, som uti Betänckandet vidlyfteligen
anföres, och Deputation jämvähl under en med Hammarström
anstäld examen öfver hvars och ens af de sökande
tilstånd nogsamt förnummit, at de icke varit eller äro af de
vilkor och förmögenhet, at de Bergslagen med något förlag
och försträckning underhielpa kunna, hvarpå doch mäst vid
detta tillfälle är at reflectera; Ty har pluraliteten i BergsDeputation
icke kunnat styrcka till en sådan Commissions förordnande,
som förut i betänckandet omtalas och af Hammarström
begiärd blifvit, efter som den allmenna cassan derigenom
skulle graveras, och man icke bör gifva anledning dertil,
at det som en gång är lagligen giordt skall utan desto vichtigare
och ögonskienligare skiähl blifva rifvit. Men elljest,
som Hammarström med de öfrige 27 ifrån Philipstad utdömde
personer dymedelst mycket lidit, at de måst sine hemvister
derstädes lemna och sedermera varit huusville samt un
i
0.
der den tiden utstådt stor svårighet, hvarföre det vore bade
christeligit och billigt, om de på något sätt kunde hugnas och
ställas tilfreds; Så underställer Bergs-Deputation Riksens Ständers
ompröfvande, om icke, emedan af H. K. Maij:ts nådige skrifvelse
af den 15 December 1720 icke kan slutas, det den determinerade
nummern af 50 huushåld skulle vid existerande
272 Juli 4. Beslut om utdömde Filipstadsbor. (Hierta o. Schog.
vacancer indragas, desse utdrefne Philipstads invånare, och i
synnerhet Zegol Hammarström, som vijst sig hafva i Bergslagen
en ute stående fordring til 8 å 10,000 Dal. kint, kunde
efterlåtas at, så snart någon nummer blefve ledig, då i stället
få i staden inflyttia, och så af de öfrige utdömde de som
kunna finnas för Bergslagen på något sätt tiänlige, hvar efter
annan, alt som vacancer af nummern sig yppa. Ofver detta
ährendet har ock Oeconomie- och Commercie-Deputation, efter
förutgången conference med Bergs-Deputation, sig förklarat at
härutinnan elljest vara med Bergs-Deputation ense, men tyckt
härvid böra inryckas, det rättvijst voro, at desse Philipstads
invånare, som blifvit utdömde och måst lemna sina huus och
gårdar, böra befordras icke allenast till deras pante- och
skatteskillingars återbekommande, utan ock förhielpas at niuta
ersätning för deras bärtmiste huus och gårdar af dem som
dem samma tilträdt, och sådant til det värde som husen voro,
när de dem afträda måste.
Så uplästes ock Pråste- och B onde-Ståndens utlåtelser
öfver denna saken.
Frih. Gripenhielm: Den staden är utdömder, efter Lerbergs
grufva ligger så nära och dervid är ingen skog; och
altså har Deputation ey dristat sig at extendera nummeren.
Deputation har examinerat hvar person som begiär flytta in,
och ibland dem är ingen som kan giöra Bergslagen tiänst
utom Hammarström, som Deputation recommenderat til at få
flytta in, när någon nummer blifver vacant.
Gref Tessin: Jag tycker för min del oförgripeligen, at antingen
böra vij ey blanda oss i den saken, såsom afgiord af
de tre andra Stånden, eller måste vij efter bästa samvete utlåta
oss, då man icke så bör anse det, som satte vij oss emot
pluraliteten. Skulle ock de sökande komma vid nästa Riksdag
och villja hafva augmentation, så kunna vi då sälja, at
vij hafva frija händer.
R. o. A. conformerade sig med de öfrige respective Stånden,
til enighetens bibehållande Stånden emellan; doch med
reservation, at de utdömde Philipstadsboer icke måge understå
sig med någon ansökning om nummerns augmentation och
vidare inflytning framdeles inkomma.
Thenne Resolution justerades och approberades af R. o. A.
Lön- och betalningsafgiften. Anm. mot rådet. Dep. 273
Frih. Ernest Creutz berättade, at General-Lieutenanten
Gierta begiärt et Extractum protocolli öfver det som passerat
imellan honom och Ofverste-Lieutenant Schog.
Och altså uplästes samma.
Hr Lilliestierna mente at det voro svårt at justera
protocollet, då Hr Skog voro bärta och hadde här ingen fullmäcktig.
Men som här ingen ting tillädes eller ändrades, så hade
R. o. A. ey betänckande at låta extradera samma.
Ifrån Prästeståndet kom Magister Ekman och begiärte af
Secreteraren underrättelse, om icke lön- och betalningsafgiften
för i åhr i gemeen betales i anseende til denna långa Riksdagen
til helften allenast, och at bevillningen för de öfriga
åhren blifver på lika fot som den för 1723 och de fölljande
åhren bevilljades.
Thetta blef för R. o. A. proponeradt, och sedan the sig
häröfver utlåtit och förklarat, at lön- och betalningsafgiften sålunda
utgå bör, gafs Magister Ekman samma svar.
Therefter continuerades med Remarqverne; Och som thet
begiärtes at den 8 § skulle upläsas; Så gick man tilbaka och
begynte af berörde 8 §.
Dessförinnan blef godt funnit, at en Deputation skulle
gå til de andre Stånden och påminna om Krigsbefählets Besvärs
afslutande.
Afven påminte Baron Eric Oxenstierna, at Oeconomie-
och Commercie-Deputation måtte aldraförst, och innan
den sig något annat företager, utarbeta det som Officerarnes
husesyner och boställen angår.
Frih. Erich Oxenstierna sade at dermed kommit at
dröija, igenom det at Gref Olof Gyllenborg haft det hos sig
och han rest bort, men nu voro det i et Utskått och skulle
snart blifva färdigt.
Till at gå til de andre Stånden utnämdes:
Gref Arwid Posse För Gref Sparre af Sundby
för Gref Horn. Hr Carl Xlorath.
Frih. Stiernstedt. Frih. von Köhler.
Hr Ulfsparre.
Hr Gripenmarck.
Hr Sigeroth.
Hr Cedercrantz.
274
Juli 4. RE. Cederhielm begär företräde.
Hr Ridder schantz. Hr Gyllenpalm.
Hr von Blixen. Hr Nordenborg.
Denne Deputation gick nu bart.
Sedan begynte Secreteraren at upläsa 8 § af Remarqverne.
Och therefter berättade Frih. Ernest Creutz, at detta
voro afhulpit igenom förestälningen til Rådet. Jämvähl at
utom Hr Åkerhielm Statssecreteraren Barck äfven giordt samma
reservation.
Riddarhuus-Fiscalen Treffenhielm kom in och sade at
Riks-Rådet Cederhielm voro här ute och begiärte at få företräda.
Hr Didron bad at man först måtte få raisonera häröfver.
Frih. Bror Rålamb: Som detta är en ovanlig ting och
man intet vet hvad han kan hafva at andraga, så är nödigt
at vij talas vid härom.
Frih. Ernest Creutz: Får han komma in?
Svarades af en dehl ja och af en dehl ney.
Frih. Ernest Creutz: Han kan intet stå här ute, utan
får man icke bedia honom gå in der nedre?
Hr Didron: Jag håller före, att man skulle skicka til
Hans Excellence och anmoda honom at träda in uti Secreterarens
cammare.
Frih. Bror Rålamb: Vij hafva så mycket mera nödigt
at taga detta i consideration, som vij pläga taga emot RiksRåden;
men emedan vij ey vetta hvad han har at förebringa,
ty kan man ju bedia honom träda neder i Secreterarens cammare.
Hr Stierneld: Jag vet intet hvad conseqvance det kan
hafva at admittera honom.
Hr von Hökerstedt: Det är intet nu sagdt, om H. Exc.
skall få företräda eller ey; men efter saken är ovanlig, så
föreställes, om icke man bör bedia H. Exc. träda in uti Secreterarens
cammare, til dess vij få talas vid härom.
Hr Didron* Lätt oss giöra snart det vij skola giöra.
Derpå blef Cancellie-Rådet Erich Wrangel anmodad at
med någon annan gå ut til IL Exc. och bedia honom träda
neder uti Secreterarens cammare, medan R. o. A. få talas vid.
Hvilket ock skiedde.
Öfverläggning, om företräde bör beviljas.
275
Frih. Ernest Creutz: R. o. A. lära nu täckas at öfverlägga
den saken, om H. Exc. bör admitteras. Och jag önskar
gierna at R. o. A. ville fordersamst utlåta sig häröfver.
Hr Didron: Om vij skola raisonera derom, så ber jag
at det matte gå i ordning, och at hans anhörige, som så nära
med honom förbundne äro, som lagen förmår, måtte taga
afträde.
Frih. Ernest Creutz uprepade denne Hr Öfverste Didrons
påminnelse.
R. o. A. biföllo then samma.
Och therpå tilsade Frih. Ernest Creutz, at the måste
absentera sig som med Riks-Rädet Cederhielm äro i så nära
skyld eller svågerskap förbundne.
Hr Stobée: Per modestie vill jag gå ut, men efter lagen
bör jag ey gå ut, ty vij äro ey så nära slächt, emedan hvarken
har jag haft hans, ey eller han min syster.
Hr Lilliestierna: Om någon har uppenbar ovänskap
eller fiendskap emot H. Exc., så at han ligger med honom i
process, så bör den äfven afträda, efter alt skall gå ordenteligen
till, äfven som den honom anhörig är. Ty skall den
som är slächt taga afträde, så måste äfven hans ovänner taga
afträde.
Hr Didron: Jag tviflar intet at de lära afträda som Hr
Lilliestierna och jag sagdt; och som R. o. A. föresatt sig at
afgiöra den saken man haft före, och den angår samtelige
Deras Excellencer och ey Riks-Rådet Cederhielm allena, så
vet jag ey, huru vida H. Exc. nu kan lemnäs tilträde, särdeles
som det är en ovanlig sak. Men har han något at föredraga,
kan han giöra det skrifteligen.
Detta sades vara rätt.
Frih. Bror Rålamb: Hvad som angår det Hr Lilliestierna
påminte, sä är det billigt, at den som häfver uppenbar fiendskap
eller process må taga afträde, och om någon hadde fiendskap
i sit hierta emot honom, skulle jag ock tro at en sådan
af sig sielf skulle taga afträde. Men om Hr Lilliestierna viste
någon sådan och den ey trädde af, så voro det så mycket
större nesa för honom, om Hr Lillie stier na utnämde honom.
Om det andra är jag ense med Hr Öfverste Didron, så framt
det angår remarqverne. Elljest håller jag före at man skulle
sondera Riks-Rådet Cederhielm hvad han har at andraga; och
det angår remarqverne, så anstår det ey H. Exc. at stå
276 Juli 4. Öfverläggning om företräde för EE. Cederhielm.
här och plaidera, utan när R. o. A. yttrat sig, om det skall
gå til forum eller hvar saken skall afgiöras, kan han der blifva
hörd. Sidst är min mening at sonderingen skier igenom 2
personer.
Hr Browald conformerade sig aldeles med Hr Öfverste
Rålamb.
Hr Lilliestierna: Jag vill svara på Hr Öfverste Rålambs
tahl. At jag skulle utnämna den som har fiendskap
emot Riks-Rådet Cederhielm, så vet jag intet at nämna någon,
men tror at hvar lärer vara så honnet home, at han sielf
afträder, om han finner sig så beskaffad. Men som hvar och
en vid domstolarne, ja äfven hos K. Maij:t, får tilträde när
han begiär det, så håller jag betänckeligit at refusera RiksRådet
Cederhielm, såsom varande en ibland de högsta Riksens
män, den förmån, som den ringaste adelsman förunnes. Det
skulle afskräcka hvar och en at sökia Riksens Ständer. Det
lärer ock vara oss bekant, at sidsta Riksdagen begiärte vår
nu varande Landtmarskalck företräda, och vij hadde intet betänckande
at lemna honom det. Hvarföre skall detta nu annorlunda
skie?
Gref Dohna: Här är, tyckes mig, til at giöra en distinction
emellan et plenum och en domstohl. Til at låta någon
här gå in i en sak och uti meritis, det håller jag betänckeligit,
helst i denne saken som här ey afgiöres. Men til at
höra en Svensk man, hvad ansökning han häfver, det tyckes
mig ey böra vägras honom.
Frih. Bror Rålamb: Derföre får man först underrätta
sig hvad H. Exc. har at anbringa.
Hr Didron: Til at en gång komma ifrån denna saken,
emedan detta är en ovanlig sak, beder jag at Hr Landshöfdingen
Creutz må proponera för R. o. A., om det får bifall
som jag och Öfverste Rålamb proponerat.
Frih. Ernest Creutz frågade fördenskul, om det som
af Öfverstarne Didron och Rålamb är discourerat skall få
R. o. Arns bifall.
Men härtil ropades ja och ney.
Öfverste Hamilton frågade om förr någon Riks-Råd fått
här tilträde.
Hr von Hökerstedt: Det lärer vara onödigt at raisonera
om Riks-Rådet Cederhielm skall admitteras, innan vij
Beslut at först efterfråga Cederhielms ärende. Dep. 277
vetta hvad han har at föredraga, som Öfverste Rålamb proponerat.
Detta sades vara rätt sagdt.
Gref Posse kom med Deputation tilbaka och sade, at
efter betalning har Deputation varit hos de andre tre Stånden.
Prästeståndet har gifvit oss det svaret, at de redan gåt igenom
alle §§:ne af Krigs-Befälets Besvär och gifvit sin utlåtelse til
Expeditions-Deputation. Bårgareståndet hade saken under
händer och låfvade med första komma in, äfven Bondeståndet.
Och om fonden låfvade de äfven gifva svar.
Therefter begynte R. o. A. åter at discourera huru vida
Riks-Rådet Cederhielm kunde admitteras.
Och påminte Frih. Bror Rålamb at Hr Stierneld lärer
vara H. Exc:s systerson.
Men thet befants ey så, och altså absenterade Hr Stierneld
sig icke.
Frih. von Ungern Sternberg: Jag tilstår giärnaatjag
finner denna casum extraordinair. Här säijes at alle skola
få tillträde. Men här äre på Riddarhuset allenast capita familiarum,
derföre böra vij vetta hvarföre H. Exc. kommer hit.
Har han något att sökia, så bör sådant skrifteligen skie, efter
man ey admitterar de sökande. Kommer han som Riks-Råd,
så är sådant äfven en ovanlig sak, och som H. Exc. är extra
caput, så kan han ey eller komma på Riddarhuset. När
H. Exc. hörer härom vara någon disput, tror jag at H. Exc.
torde besinna sig och intet begiära företräda.
Det begiärtes at proposition skulle giöras.
Frih. Ernest Creutz: Här är nu den proposition at giöra,
om man skall skicka 2 neder til H. Exc. at sondera H. Exc.,
hvad han har at anbringa, då man sedan kan taga det vidare
i öfvervägande som hans företräde angår.
Detta blef bifallit.
Hr Stierneld bad at efter Riddarhuusordningen härmed
förfaras måtte.
Frih. Ernest Creutz: Hvad angår det som här rättnu
sades, at H. Exc. Gref Horn hadde tilträde 1723, så påminner
jag mig ey annat, än det skiedde då, när R. o. A. updrogo
H. Exc. direction vid Riddarhuset, hvarpå han kom hit
neder at giöra sin compliment.
Frih. Silfverhielm: Såsom här är redan afgiort, at
någre skola skickas neder til Riks-Rådet Cederhielm, så äro
278 Juli 4. Cederhielms svar till dep. om sitt ärende.
vij af den meningen at dertil tages en Grefve, en Friherre
och två Adelsmän, som gå neder till H. Exc. och förnimma,
hvad han har at andraga.
Dertill utnämdes:
Gref Gustaf Bonde. Frih. Silfwerhielm.
Hr Didron och  7 . .
Gref Bonde frågade, om icke det blifver theras commission
at säija H. Exc., det, innan R. o. A. kunna utlåta sig
om H. Exc:s ansökning, vill R. o. A. vetta hvari den består.
Härtil svarades ja.
Derpå ginge de neder.
I medlertid continuerades med Remarqverne.
Gref Bonde och de öfrige Deputerade kommo up och
berättade at de giordt Riks-Rådet Cederhielm en sådan fråga
som dem gafs i commission. Hvarpå han svarat, at han redan
var occuperad at berätta för Cancellie-Rådet Wrangel hvad
han hadde at andraga. Han håppades at R. o. A. hafva den
opinionen om sin Fullmäcktig, at han intet lärer anbringa
något som icke är tiänligit. Hans ansökning är at få ingifva
et memorial som angår de upläste brefven och remarqverne,
hvarmed han för detta ey kunnat inkomma, innan han fick
höra at de blifvit här publiqve. Han har ock sielf i egen
person velat upkomma, at betyga sin vördnad för R. o. A.
och munteligen recommendera det samma.
Frih. Silfwerhielm lade härtill, at då man frågat om
H. Exc. hadde något munteligen at andraga, så har han svarat:
tvifvels utan, nembligen allena at recommendera saken
hos R. o. A.
Derpå frågade Frih. Ernest Creutz huru R. o. A. behaga
utlåta sig och om han får komma in.
En del svarade, at när de andre remarqverne äre upläsne,
kan han höras in foro.
Hr B oneauschiöld: Jag talar ogiärna i denna saken
och skulle önska at honom kunde skie et nöije; men om man
betracktar saken rätt, så finner man at remarqverne gå an
flere af Riks-Råden, och at här skier intet definitift slut, utan
hvad väg som saken går, så får icke allenast han, utan alle
de andre Riks-Råden, som böra hafva lika beneficier, än an
-
Olika meningar om företräde för Cederhielm.
279
draga hvad de hafva. Tiden är oss angelägnare, än at vij
skola uppehålla oss härmed.
Hr von Hökerstedt: Här äro remarqver giorde af
Secrete Utskåttet och Secrete Deputation. Deröfver hafva
Deras Exc:r förklarat sig. Skall han höras å nyo, så skola
de andra äfven sa höras. R. o. A. hafva ännu ey afgiordt
huru de villja anse saken. De hafva redan en förklaring; skulle
de taga flera emot, innan man får se hvart saken devolveras,
så är det emot lag och process. Skulle saken devolvera til
forum, så få de, äfven som Gref Vellingks sak, der höras, men
skulle saken här afgiöras, så kan man sedan taga i öfvervägande,
om han här skall höras.
Hr Adlerbeth: Efter jag hörer af Assessor Hökerstedt
at Riks-Rådet Cederhielm förklarat sig öfver remarqverne, så
frågas om förklaringen är här upläsen som Riks-Rådet Cederhielm
gifvit in i Secrete Utskåttet.
Hr von Hökerstedt: Härom dagen sades, at berörande de
utrikes sakerne är åtskilligt anfördt som Secrete Utskåttet ey
understådt sig at göra publiqvt; och i anledning deraf är så
mycket eftertänckeligare at höra H. Exc., som H. Exc. torde
komma in med något sorn angår secrete saker.
Hr Adlerbeth: Hr von Hökerstedt säger så, at härskall
vara secrete saker; men i medlertid som Riks-Råden äro Fullmäcktige
af Ständerne, och Secrete Utskåttet refererat saken til
plena och här skall pröfvas om saken skall tagas up och gå til
domstolen, så frågas om R. o. A. icke skola vara plene underrättade.
Jag tager intet på mit samvete at remittera någon
sak hvarcken hit eller dijt, innan jag får all underrättelse och
hördt vederbörandes förklaring. Gud i himmelen dömmer
öfver okunnige saker, men menniskior kunna det ey giöra,
derföre böra vij hafva lius i saken.
Hr von Hökerstedt: Jag tror ingen lärer hafva proponerat
någon olaglig process; ty om vi läsit up några remarqver
utom Deras Exc:rs förklaringar, så voro det ey rätt, men
vij hafva ey kunnat gå til det som är secret. Och här är
frågan om vij skola höra Deras Exc:r, innan saken är remitterad
til behörig ort.
Hr von Blixen: Man borde hålla et godt förtroende
med Deras Exc:r, och huru skulle det se ut, om han går til
de andre Standen. Det har aldrig haft god conseqvence, at
ovänskap kommit imellan R. o. A. samt Rådet.
280 Juli 4. Votering äskas om Cederhielms företräde.
Gref Bengt Frölich: Jag beder at considereras må at
här intet är någon domstohl, och at de öfrige Stånden inkommit
och begiärt at Riksdagen matte förkartas; theiföre
är nödigt at den kårtaste methoden tages.
Frih. von Ungern Sternberg: Som detta drager ut
tiden, efter här blifver hufvudqvaestion om H. Exc. skall
komma in, så hemställes R. o. A., om man skulle skicka ut
och taga emot skriften och giöra H. Exc. en compliment.
Gref Lewenhaupt: Jag tycker at vij kunde förkårta
tiden, om vij låta honom komma in och giöra aftahl at ingen
skall svara honom.
Häremot ropades ney.
Hr Silfwerschiöld: Voro intet bättre at vij skickade
neder och toge hans memorial, men ey läsa up det, utan på
det stället dit saken remitteras.
Ändteligen begiärte Gref Lewenhaupt och någre flere
votering.
Hvilket Frih. Ernest Creutz proponerade.
Hr Kalling bad at svar med ja eller ney måtte föllja
på Gref Lewenhaupts proposition.
Frih. Ernest Creutz proponerade detta;
Men som det contradicerades;
Så sade andra at sådant ey kunde nekas.
Frih Ernest Creutz: Skall det blifva votering?
Häröfver ropades ja och ney.
Gref Lewenhaupt: Gode Herrar. Först och främst är
oförnekeligit, at när 4 eller 5 begiära votering, så kan den ey
nekas.
Hr Wennerstedt: Jag vet vähl at votering ey skall
nekas, men underställer R. o. A. om H. Exc. med den voteringen
kan vara betiänt.
Hr Lilliestierna: Om han är betiänt dermed eller ey,
det lemnar jag, men så äro vij betiänte dermed at vår lag
fölljes, och at tiden ey förnötes, ty i morgon skall Riksdagen
vara all efter de andre Ståndens påstående.
Frih. Ernest Creutz: Til at komma ifrån detta, så är
qvsestion om votering skall skie.
Frih. von Ungern Sternberg: Jag tror at något hvar
lärer vara mån om at tiden ey förloras, och jag tycker at det
alternatif til at taga emot H. Exc:s skrift kunde giöra tilfyl
-
Tvist om voteringsproposition ang. Cederhielm. 281
lest. Kanskie H. Exc. är mera betiänt dermed; eller skall
det gå til votering, så lät oss komma snart härifrån.
Hr von Kocken: Som jag finner at R. o. A. äro skilgacktige,
och en del villja hafva votering, en del intet, så menar
jag, at om Riks-Rådet Cederhielm sådant adverteras, så
torde han sielf finna sig och skicka sin skrift hit up.
Frih. Ernest Creutz: Jag vet intet om R. o. A. hafva
hördt hvad Hr von Kocken sade. Det bestod deri, at han
tviflar ey, at om Riks-Rådet Cederhielm får höra at de äro
skilgacktige, så lärer H. Exc. sielf begifva sig och skicka up
sin skrift samt ey begiära vidare företräda.
Men som dertil svarades ja och ney;
Så fants godt at skrida till votering.
Hr Sigeroth: Hr von Kockens mening biföllo vij alla.
Häremot ropades ney.
Frih. Ernest Creutz: Efter R. o. A. intet kunna förena
sig om detta, så är bäst at man skrider til votering.
Hr Didron: Lät det som Hr von Kocken proponerat blifva
qvsestion som voteras öfver.
Frih. Wrede: Yij giöra här en disput om här skall voteras
eller ey. Disputen är, om H. Exc. skall få komma in
med sit memorial; men om det bifalles, så är ingen votering
nödig.
Frih. Erich Wrangel: Jag tror intet at någon lärer
vara deremot at H. Exc:s Memorial blir emottagit, eller at
någon nekas at förklara sig, och oansedt at man gierna önskat
at han hade kunnat komma in, doch som R. o. A. ey
kunna blifva ense therom, så tror jag at man kan taga emot
hans memorial.
Frih. Ernest Creutz: Som R. o. A. nu vähl ser, at
de utan votering ey komma ifrån detta, och den är begiärd
och bevilljad, så underställes R. o. A., om proposition i anledning
af discourserne så kommer at giöras, nembligen om
Riks-Rådet Cederhielm skall få inträda eller intet.
Hr Didron: Jag tycker at qvsestion bör så giöras, nembligen
om H. Exc:s memorial skall tagas emot, doch H. Exc.
sielf ey lemnäs inträde.
Men häremot ropades ney.
Gref Fersen: Jag vet intet hvarföre denne qvsestion skall
draga ut tiden, då saken tyckes vara af ingen conseqvence;
Adelns Protokoll, 1727 II. 19
282 Adeln besluter g. omröstning gifva Cederhielm företräde.
ty om någon af R. o. A. begiär företräda, skall det nekas
honom at komma in för R. o. A.?
Hr Weili: Yår besvurne Regeringsforms 42 § innehåller,
at största hedern står hos Riksens Råd; jag vet intet, om det
skulle vara hederligit at afskiära honom den hedern at blifva
hörd, som alle lemnäs vid domstolarne.
Votering begiärtes, sora tilförende var resolverat till, och
fants godt at utan tidens vidare utdrägt skrida dertil.
Frih. Ernest Creutz: Som denne dagen nu förspilles
härmed, så underställes R. o. A. om icke de i morgon behaga
komma tilsamman in pleno.
Thetta blef bifallit;
Och altså giordes thertil anslag.
Frih. Ernest Creutz: Efter här nu skrides til votering,
och dermed lärer gå långt ut, så at Riks-Rådet Cederhielm ey
lärer kunna komma in i dag, om then än så utslå skulle at
han får admitteras, så är ju bäst at låta honom vetta, at han
nu ey behöfver hålla sig uppe här, utan kan vänta til i morgon
svar.
Thetta fick bifall.
Sedan voterades öfver then qvestion, om H. Exc. RiksRådet
Cederhielm skulle lemnäs tilträde at få komma in och
sielf aflefverera sit memorial samt det föredraga och recommendera.
Och föllo pro affirmativa Etthundrade siuttijo sex
vota och pro negativa Ethundrade femtijo fem, som af voteringslistan
vidare ses kan.
När voteringen var förbij, sades at H. Exc. nu äfven voro
här.
Men R. o. A. tyckte at de nu voro för få til at admittera
H. Exc., och altså upskiöts thermed til i morgon.
Någre mente at man skulle låta H. Exc. vetta härom.
Men det sades, at H. Exc. lärer nog få härom notice.
Hr Browald holt före at de voro stareke nog til at nu
admittera H. Exc.
Doch som det var så långt lidit på dagen, och en de!
ey fått äta middag, så skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 5 Juli in pleno.
Uplästes Landt- och Siö-Militie-Oeeonomie-Deputations
Betänckande angående General-Lieutenantens Hr Baron Gier
-
Lifdrabanters rang. Införseln från Pommern. 283
tas hos H. Maij:t giorde underdånige ansökning om förbättring
af caractererne för någre Officerare vid K. Maij:ts Lijf-Drabanter.
Hvaröfver H. K. Maij:t den 12 Januari sidstledne i
nåder behagat infordra Riksens Ständers underdånige utlåtelse.
Och blef thetta betänckandet bifallit i så måtto, at thenna
saken lemnäs til H. K. Maij:t, at therutinnan med Råds råde
förordna, som med Regeringsformen och Förordningen om Subordination
enligit är.
Föregående resolution blef för R. o. A. upläsen och af
them approberad.
Therefter uplästes Oeeonomie- och Commercie-Beputationens
Betänckande öfver de mindre Pommerske landsprodueters tullfrihet,
hvaruti Deputation håller före at de Pommerske LandsStänder
vid K. Maij:ts Nådige Resolution af den 15 Febr.
1724, angående spickegiäss, skinkor och mettvurstar, måge
bibehållas, och berörde pertzedler hädanefter för tullens ärläggande
vara befriade. Och som uti berörde betänckande
förmäles, at Deputation, hvad Pommerska fruchtens införssel,
såsom äplen, valnötter och dylikt, angår, är af enahanda tankar
med dess den 9 Marti afgifne betänckande, det all frucht,
som här i landet kan växa, må antingen förbiudas aldeles at
införas, eller ock med hög tull på en viss tijd beläggas;
Så yttrade Frih. Erich Wrangel sig, at han aldrig
tänckt det Betänckandet gåt så vida, at de Pommerske undersåtarne
skulle therigenom utestängas at föra hit sin frucht,
som hos them i landet faller.
Gref Piper sade, at Deputation har varit af den meningen,
at de Pommerske ey eller skulle få föra hit någon
sådan frucht, efter som, i fall dem den friheten lemnades, thet
tå under namn af Pommersk frucht hvarjehanda annan införas
skulle. I Deputation voro åtskillige förestälningar skiedde,
men de andre Stånden hafva intet velat tillåta at någon frucht
må föras hit utifrån; doch kan ey dragas under detta förbudet
det man sielf af sin egen afvel derifrån hithämtar.
R. o. A. funno skiäligt, at de mindre Pommerske landsprodueterne
böra betala tullen som förr.
Hvad fruchtens införssel ifrån Pommern angår, så mente
en dehl, at efter Pommern voro under Svensk devotion, så
kunde Pommern ey utestängas.
284 Juli 5. Beslut huru Cederhielm skall mottagas.
Frih. Ernest Creutz uprepade, at Deputation varit af
de tanckar, at all frucht som här kan växa bör intet få hitföras,
ined mindre thet är ens egen afvel.
Gref Tessin utlät sig at Betänckandet voro mörckt, efter
der står, at de fruchter som kunna växa här ey skola få hitföras,
men intet alla slika fruchter äro upräknade, som växa
här.
R. o. A. biföllo i denna delen Betänckandet.
Frih. Ernest Creutz: Elljest skall jag hafva den ähran
at berätta R. o. A., efter en del ey torde i går varit uppe
när voteringen slöts, at den föll så ut, at ja voro 176 och
ney 155, så at pluraliteten var af den meningen, at RiksRådet
Cederhielm skulle få komma in. Nu hemställes altså
R. o. A., om icke man derföre kunde låta Riks-Rådet vetta,
at han får komma in, och nämna honom tiden, så at R. o. A.
ey måge blifva hindrade.
Detta blef godt funnit, och Fiscalen sändes til H. Exc.
at med vänlig helsning låta H. Exc. vetta, at han kl. half
12 kan komma hit, hvilken tid lärer vara tiänligast för H. Exc.
och äfven för R. o. A.
Sedan hemstälte Frih. Ernest Creutz R. o. A. huru
H. Exc. skulle bemötas.
Hr Didron mente at en Deputation borde möta och taga
emot honom efter vanligheten.
Frih. Eric Wrangel frågade, om icke man också med
all tysthet må emottaga hans memorial och afhöra hans före
stälning,
samt Hr Ernest Creutz sedan svara derpå at R. o. A.
lära taga det i behörigt öfvervägande.
Detta fants godt.
Derpå kom på discours, om memorialet skulle läsas up, i
fall H. Exc. begiärer det, medan han är inne.
Hr Didron bad at R. o. A. ville komma derom öfverens,
och at, om det läses up, ingen må svara derpå.
Frih. Ernest Creutz: Skall det läsas up, om han begiär
det?
Svarades ja, men at ingen svarar eller talar et ord dervid,
vidare än Hr Ernest Creutz, som sagdt är.
Afven fants godt, at H. Exc. allenast kallas Hr Riks-Råd.
Sedan frågades om man skall anmoda honom först at
sittia neder.
Anmärkningarna mot rådet.
285
Härvid påminte R. o. A. sig, at när H. Exc. Gref Horn kom
hit up, stälte han sig här och talte, men satte sig intet neder.
Frih. Ernest Creutz: Kanskie at jagskall straxt bringa
honom i talet.
Det sades vara bäst at. man intet talar med honom, utan
låter honom föredraga sit ährende och så svarar.
Frih. Ernest Creutz: R. o. A. hafva kommit derom
öfver ens, at ingen talar eller svarar honom eller faller honom
i talet, utan at jag talar som jag nu fåt befalning. Men för
mera rättelse skull är nödigt, at hela processen tydeligen mig
föreskrifves.
Therpå blef thetta sålunda reglerat och til protocollet fördt,
at när Riks-Rådet Cederhielm sig anmäler, emottages han af
2:ne utaf R. o. A., nembligen Gref Gustaf Gyllenborg och Hr
Rosenmuller, och på samma sät åter beledsagas ut igen. Och då
han inkommer, lemnäs honom at föredraga hvad han häfver at
anbringa, äfven at ingifva sit memorial, som, i fall han det begiär,
upläses, men elljest intet. I medlertid faller ingen honom
i talet, utan hålla alla sig tyste. Och vid slutet svarar Hr
Landshöfdingen Creutz honom å R. o. Arns vägnar, at R. o. A.
lärer taga alt i behörigt öfvervägande som Hr Riks-Rådet andragit.
Thetta uplästes och fick bifall.
Sedan continuerades med Remarqverne, Rådets förklaringar
och Secrete Deputations ytterligare anmärckningar ifrån
10 § till slutet.
Fiscalen kom tilbaka ifrån Riks-Rådet Cederhielm och berättade,
at Riks-Rådet Cederhielm beöt honom anmäla sin
hörsamma helsning hos R. o. A. och derjämte aflägga dess
hörsamste tacksägelse för den part och dehl han fått af
R. o. Arns slut, och låfvade derefter kl. half 12 inställa sig
här nedre.
Derpå fick Fiscalen ordres at så beställa, det Vachtmästaren
achtar efter, när H. Exc. kommer, och säger derom till.
Hr Gyllenklou: Riksens Höglåfl. Ständers Secrete Deputation
har vähl et och annat observerat uti Råds-Protocollerne,
hvilket blefvit understält Höglåfl. R. o. A:us vidare godtfinnande,
men jag förnimmer intet om saken imellan mig och
Hr Lagman Broman vara uti remarqverne omrördt, hvilket
jag likvähl förmodat hafva meriterat observation. Fördenskul
underställer jag Höglåfl. R. o. Arns godtfinnande, om icke Se
-
286 Juli 5. Tessin yttrar sig om fadern och afträder.
crete Deputation kunde här öfver inkomma med sit Betänkande,
hvarom jag i ödmiukhet anhåller och ödmiukast supplicerar.
Frih. Ernest Creutz: Den saken har varit och är ännu
före kanskie i Secrete Deputation, men jag kan ey yttra mig,
utan om R. o. A. gier dertil sit bifall, så lärer Deputation
komma in med sin utlåtelse.
Och vardt detta af R. o. A. bevilijat; hvilket med de
öfrige respective Stånden communiceras.
Gref Tessin: Jag är förvissad at Riksens Höglåfi. Ridderskap
och Adel ey kunde annars än såsom högst billigt och
skiähligt anse, om jag vid et mig så nära hiertrörande tilfälle
skulle söka at anföra alla de skiähl, som jag kunde tro lända
min til sine sidsta dagar Halkande fader til någon fördel; hvartil
mig förbinder natursens lag och mångfaldige erkiäntzlanvärde
välgiärningar. Men enär jag betracktar, det jag å ena
sidan finner genereuse och af ädelmodighet beprydde Svea
Rikes Ständer, och å den andra seer en gammal och under
Rikets höga tiänsts börda grånad man, som vid sin lefnads
afton endast söker bibehålla det ährliga namn och ryckte, som
hans under 50 åhr Sveriges glorvördigste Konungar betedde
trägne upvachtning förvärfva!, så röner jag hos mig et så hörsamt
och skyldigt förtroende til Riksens Höglåfi. Ridderskap
och Adel, at jag utan den ringaste svårighet finner mig i den
lag, som stadgar mig böra taga afträde, och underkastar altsammans
med fullkomlig förtröstan Riksens Höglåfi. Ridderskaps
och Adels benägne och gunstige afgiörande, hvilket städze
af mig, plicht likmätigt, med oföranderligit sinne vördas skall.
Derpå tog Gref Tessin afträde.
Hr Didron begiärte at få tala, och sedan honom liud
lemnades, bad han at R. o. A. ville hafva tålamod at höra
honom. Sedan sade han: Vij hafva nu hördt alla remarqverne
så ifrån Secrete Utskåttet som Secrete Deputation, och i de
sidsta tycktes mig at det säges, at H. Maij:t skolat gifvit
Gref Tessin till, hvilket jag doch ey kan finna. Skulle det
så vara, så vill jag här föreställa det exemplet, om någon haft
duell med någon annan, och det blefvit publiqvt, så tager ju
Fiscalen i saken, fast än sielfva parterne blefvit förlikte, och
det går aldrig an at lägga neder saken. Altså kan H. Maij:t
ey förgifva den myndigheten som Riksens Ständer gifvit H. Maij:t,
utan Riksens Ständers plickt är at nu fullgiöra hvad dem
Didrons yttrande. Wredes memorial. 287
åligger, om en eller annan skulle hafva förbrutit sig; och det tyckes
mig, om alt skall gå ordenteligen till, at alle remarqverne
böra gå til Secrete Utskåttet och Secrete Deputation, at de
med deras betänekande inkomma för samtelige Riksens Ständer,
på det R. o. A. sedermera så mycket tilförlåteligare kunna
utlåta sig. Detta är hvad jag välment velat påminna.
En del sade at de voro af samma mening som Hr Ofverste
Didron;
Derföre proponerade Frih. Ernest Creutz, at Ofverste
Didron begiär svar på sin förfrågan.
Frih. Wrede framgaf et Memorial och begiärte at det
måtte få upläsas. Han voro ock en ledamot af Riddarhuset.
Hr Didron bad, i fall det får bifall som han nu proponerat,
at det måtte communiceras med de andre Stånden.
Frih. Ernest Creutz förestälte detta vidare.
En dehl svarade ja, en delli ney.
Hr Weili och Hr Stierneld begiärte at Frih. Wredes
memorial måtte få läsas up, innan saken kommer til formelt
slut.
I anledning häraf uplästes Frih. Wredes Memorial, hvarutinnan
det vidlyfteligen anföres, uti hvad puncter som de nu
upläste Secrete Utskåttets remarqver bestå, och hvad samma
anmärckningar elljest angår, voro önskeligit, at man finge se
sielfva Herrar Riksens Råds förklaringar deröfver, så framt
man med den säkerhet som vederbör skall sluta i en så angelägen
sak; tviflandes han icke, at ju Riksens Ständers Secrete
Utskått lärer uptagit det förnämsta som Herrar Riksens Råd
til sin förklaring anfördt; men så torde likväl händt, at deras
mening icke kail skie så just kunnat af dem fattas, och at
dömma om en sak, utan at se den partens egenteliga utlåtelse
som det angår och få jämföra det ena med det andra, det
håller han för sin del mycket betänckeligit. Hvaruppå han
vidare fortfar med sina tanckars utlåtelse öfver de 3 uti Secrete
Utskåttets remarqver omrörde måhlén, nembligen l:o
Ambassaden till Ryssland och den dervid brukade process vid
voteringen i Rådet, hvarvid är til märckia, at hvad sielfva
ambassadens afskickande angår, så aldeustund den uti det af
Riksens Ständers Secrete Utskåt faststälte och i Stånden upläste
svaret til Printz Dolgerucki på dess Memorial är åberopat
såsom et tecken til vänskapen emellan Sverige och Ryssland,
så synes den nu ey vidare kunna påtalas. Och hvad
288 Juli 5. Baron Wredes mern. om rådsremarkerna.
den vid voteringen i Rådet brukade processen angår, så lärer
der tillgå såsom hoos oss och på flere ställen skier, at någre
tala, och at intet votering skier utan när det begiäres, emedan
den som tiger, han samtycker; lärandes ock utan tvifvel om
vederbörande, som i anledning af Förordningen det ålegat at
fa tydelig resolution i så angelägit måhl eller böra jämföra
och collationera expeditionerne med protocollerne, påmint at
hvar och en skulle säija sin mening, deruti ingen kunnat sig
det undandraga eller förment det at giöra. I medlertid, at
villia derutaf inferera något til en eller annans prmjudice,
skulle oförgripeligen tyckas som man på praesumtioner skulle
villja domina någon, med mera. 2:o. Hvad den emellan RiksRådet
Cederhielm och Gref Vellingk hafde correspondence angår,
så kan han intet finna det något anstöteligit; at den ena
embetsbrodren öfverlägger och rådgiör förut med den andra,
innan saker uti et Collegio företages, det är intet något nytt,
och länder jämvähl till sakernes bättre utredande, då man
kommer dem ordenteligen uti et Collegio at företaga och öfverläggia.
At Riks-Rådet Cederhielm och Gref Vellingh det
giort, kan intet vara underligit, hälst emedan man intet annat
matte tro, än hvad de i så måtto giordt är skiedt utaf zele
för Rikets bästa, och at så mycket bättre kunna andraga skiählen
dertil och observera alla dervid förefallande omständigheter.
Elljest skulle det synas, som voro det något eftertänckeligit
at villja utaf ens private correspondence taga skiähl
emot någon; varandes vähl bekant, at Konung Carl XI, fast
en souverain Konung, det aldrig velat giöra, emedan sådant
skulle tyckas hafva svåra och eftertänckeliga påfölgder med
sig, och hvad som i dag practicerades på den ena, i mårgou
äfven skie på en annan. 3:o. Hvad det angår, at några
Riksens Råd på H. Maijits frågan, om det som Secrete Utskåttet
resolverat och upskickat finge deras bifall, svarat, det
de ingen del deruti hade, och den deraf timade frågan, huru
vida Riksens Råd borde höras uti angelägne saker, så är det
en sak, som han tror fuller merendels tilförende varit practicerad,
i synnerhet hvad utrikes saker angår, och nu jämbväh!
kommer, i anledning af det utaf Deputation öfver Allmenna
Besvären projecterade reglementet, at i öfvervägande tagas,
hvaruti alla fyra Ståndens Deputerade stadnat, nembligen uti
den enhällige tanckan, at Rådet borde i alla angelägna saker,
som gingo ifrån H. Maij:t, säija sina meniugar, och det för stora
Boneauschiöld yttrar sig i samma syfte som Didron. 289
skiähl skull. Skall nu detta skie, tyckes ju oförgripeligen,
at jämbvähl Rådet öfver alla nova emergentia, som tilförende
hos Rådet ey varit uti öfvervägande, böra höras, innan något
finalt slutes; allegerandes äfven den raison til Rådets hörande
uti Secrete Utskåttet, at uti bemälte Utskått är allenast tre
Stånds Fullmäcktiger, men Riksens Råd äro Fullmäcktige af
alla fyra Stånden. Och hvad det vidkommer, at någre af
Riksens Råd svarat, at de ingen del däruti hade, nembligen
uti accessionsvärcket, så är det en sak som efter hans oförgripelige
mening dem på intet sätt lärer kunna misstyckas,
äfven som ock intet exempel fattas at sådant tilförende uti
äfven slikt måhl skiedt, såsom anno 1671 uti Alliancetractaten
med Franckrike, då siu Riksens Råd höllö samma alliance för
Sveriges Rike ganska nachdelig, med mera som derom uti
Memorialet härvid argumenteras och andrages; samt underkastar
så detta Höglåfl. R. o. Arns mognare ompröfvande, hvarvid
han sig sluteligen yttrar, at om intet alt skulle tyckas vara
så richtigt, så äro vij alla menniskior, och kan han för sin
del, der han intet på praesumtioner och gissningar vill fälla sit
omdömme, intet, efter sit bästa samvete, finna något vara uti
en ond och elak mening giordt. Tijderna äro eftertänckelige,
vår frihets conservation bör vara vårt högsta ändemåhl, ingen
ting kan den snarare förstöra än inbördes missförstånd; hvarföre
hau hemställer ödmiukeligen, om icke det voro det bästa
til enighetens och förtroendets bibehållande, at man låto alt
detta afstadna, och allenast förestälte vederbörande at beflita
sig om enighet och förtroende inbördes, samt at de taga der
vara uppå at alt ordenteligen hädanefter tilgår.
Hr Boneauschiöld: Det Memorialet som nu uplästes
är vähl skrifvit, och hvad man dermed säija velat vähl utfördt;
men i slutet kan jag ey finna mig. R. o. Arns mening lärer
vara at kunna komma ifrån desse sakerne på et billigt och
lagligit sätt. Billigare och lagligare kan jag ey finna, än projecterat
är af Ofverste Didron; ty hvad det angår, at Secrete
Utskåttet ey skall vara mera än tre Stånd, som Hr Wredes
memorial innehölt, så ventileras alla saker af fyra Stånd, när de
til Secrete Utskåttet och Secrete Deputationen remitterade
varda, emedan Bondeståndet har i Secrete Deputation sina
ledamöter. Secrete Utskåttet och Secrete Deputation lära ock
intet manqvera at höra hvar och en. En del remarqver äro
sådanne, som ey behöfva komma tilbaka för Ståndens öron,
290
Juli 5. ER. Cederhielm erhåller företräde.
utan kunna afgiöras af Secrete Utskåttet och Secrete Deputationen,
men en del lära alle Stånden komina at utlåta sig
öfver, sedan Secrete Utskåttet och Secrete Deputationen tydeligen
yttrat sin mening, huru med dem förhållas skall. Mehr
har jag intet om denna saken at säija, utan annecterar denna
min mening, i hvilken jag vet åtskillige med mig öfverensstämma,
at i fall man på sätt och vijs som vederbör intet handterar
denna saken, så at Riket kan hafva sin säkerhet, så reserverar
jag och de öfrige, som äro af lika mening med mig, oss
at aldrig villja hafva ansvar, om Riket och vår säkerhet i
framtiden någon anstöt lida skulle.
Frih. Wrede hegiärte at hans Memorial måtte få cornmuniceras
med de andre Stånden.
Frih. Erich Wrangel: Som Baron Wrede i sit memorial
tyckes hafva velat påtaga sig at försvara et och annat, så ber
jag at Secrete Utskåttet måtte få del af hans memorial, at
det må få låta sin förklaring föllja med til de andre Stånden,
om det skall gå dit.
Härtil ropades ja.
Frih. Johan Carlson Strömfelt bad at Secrete Deputation
äfven måtte få del deraf.
Yachtmästaren inkom och lätt vetta det Riks-Rådet Cederhielm
nu kom.
Och derpå gingo förberörde 2:ne Deputerade ut at möta
honom.
Då H. Exc. inkom, tiltalte Frih. Ernest Creutz honom
salunda: Som R. o. A. förnummit at Hr Riks-Rådet har åstundat
at få företräda, så har R. o. A. velat lemna Hr RiksRådet
det samma.
Derpå begynte Hr Riks-Rådet Cederhielm sålunda at
tala: Högvälborne Herrar Grefvar, Friherrar och samtelige af
Ridderskapet och Adelen. Riksens Höglåfl. Ridderskap och
Adel hembär jag skyldigast en hörsam tacksägelse för den
benägenhet de täckts visa mig, som har den ähran at vara
en deras ledamot och fullmäcktig i Rådet, at de lemnat mig
tilträde och frihet at få andraga min angelägenhet. Jag skall
beflita mig om kårthet och intet söka at missbruka deras
godhet; men lefver i den vissa förtröstan, at hvar och en sorn
älskar lius och samling lärer hafva litet tålamod, så mycket
mera, som til saken fordras rättrådighet och christeliga sinnen,
hvilka ädla dygder lära visserligen finna hos R. o. A. deras
RE. Cederhielms anförande till sitt försvar. 291
säte. Jag har ock vid sidsta Riksdag haft R. o. A:ns förtroende,
som jag bär i tacksamt minne; gior mig ock försäkrad
at niuta samma nu til godo, och äfven det upmuntrar
mig, at de lära bibehålla mig uti en god åtancka. Men til
at förekomma alla insmygande misstanckar. har jag funnit mig
föranlåten at giöra detta steget, och vill nu skrida utan vidlyftighet
til sielfva saken.
Det lärer vara R. o. A. uti friskt minne, huru som Hr
Justitie-Cancellern för några månader sedan authorizerades af
Riksens Ständer til at genomse och inkomma med sine påminnelser,
sedan han infordrat vederbörandes förklaring öfver
någre bref sorn funnos i Gref Vellingks papper. Det är ock
skiedt med dem som af mig skrefne äro. Jag månde då giöra
en förklaring, som jag trodt varit tillräckelig, helst jag ey annat
vettat, än at saken derpå blifvit nederlagd. Men som det är
här å nyo upläst, så fordrar den ömhet som man bör hafva
om sit ährliga namn, at jag gior nu här min sanfärdiga förklaring.
Jag gior det ock så mycket tryggare, som jag förlitar
mig på hvars och ens rättvisa benägenhet. Och at giöra det
redeligen för alla i gemeen, så vill jag berätta, at innehållet
af min förklaring bestod i 3:ne §§. Den Usta angick JustitireCancellerns
påminnelse och ricktige giorde satzer, huru et
Riks-Råds-embete bör föras. Deruti kom jag, så i samina
grundsatzer som mit förhållande, med honom öfverens. 2:o
Hvad application angår, så giorde han ingen application til
mina bref, utan ville höra mig, och begiärte allenast min förklaring
deröfver. Den har jag ock lemnat honom och 3:o
visat tillfället och afsichten med samma bref. Och efter at
jag skulle giöra reda för hvart och et, så vijste jag dem vara
af den beskaffenhet växlade emellan embetesbröder, at de ey
kunde dragas under rättegångsförhör. Ty l:o voro de skrefne
i embetesförrätningar och gemensamma sysslor; 2:o var skriftväxlingen
ey af mig begynt, utan af Gref Vellingk, och jag
har allenast besvarat honom; doch beklagar jag, at jag dervid
ey kunnat taga så alla ordasätt i acht och så zirckla orden,
som jag elljest giordt, om jag trodt at de skolat komma för
andras öron; men så skall deruti likvähl ey finnas något
ondt, och altså har jag trodt dem ey böra dragas under förhör.
Sedan jag således in genere besvarat Hr Justitiae-Cancellern,
så vill jag ock uprepa hvad jag i synnerhet anfördt
i min förklaring, som jag håppas lärer blifva upläsen, emedan
292
Juli 5. RR. Cederhielms försvarstal.
ingen hemlighet deruti är, mer än 3 eller 4 rader, och den
hör läsas up, innan häri dömmes. I alt fall vill jag yttra
mig öfver några §§. l:o Torde man fråga, hvarföre jag inlåter
mig i brefväxling med Gref Vellingk. Men jag beder, at
här måtte considereras tiderna och beskaffenheten. Han satt i
full embetesmyndighet och skref mig til, och altså fordrade
min skyldighet at svara. 2:o Torde säijas, at det finnes det
vij voro i Rådet uti skilgacktige meningar, och at den ena
passat sina skiähl til den andras. Skulle det vara förgripeligit,
så skulle föllja, at när man i Collegier och Rätter är skilgacktig,
så skulle den ena icke få conformera sig med den andras
mening; men det kan icke hållas för orätt, när man gier
sine skiähl tilkiänna, hvarföre man antager en annans mening.
3:o Kunde synas af brefvet, som hade man varit tilsammans
i särskilt samråd utom Råd-Cammaren. Jag för
min dehl måste tilstå, at jag ey vet någon lag som förbiuder,
at ju de som sittia i et embete kunna sammanträda och talas
vid, tycker det ey eller vara illa giordt, när det skier embetesbröder
emellan; men icke desto mindre kan jag på ed,
ähra och salighet betyga, at vij aldrig haft förr voteringen
något samråd, icke eller efter justeringen. Men som efter voteringen
giordes det inkast, at det voro någon difference i
våra votis, så trädde vij tilhopa til at visa at det så ey var,
och satte up samt underskrefvo i Råd-Cammaren et gemensamt
votum och det derstädes ingofvo; och det var det samma
som expedierades emellan voteringen och justeringen, på hvilken
tijd icke allenast är tillåtit at förbättra sine vota, utan ock at
ändra dem. Detta skiedde ock med den stillhet, utan at någon
talte et ord. Altså, när man vet saken, så lära orden explicera
sig sielfva och visa hvad med det ordet »prseparera» säijas vill.
Således lärer jag förmodeligen hafva förklarat den §; och at
några tillsammans underskrifva et votum, vet jag ey vara förbudit,
men vähl efter förra exempl brukat, som lärer vara mycket
bekant. Och mig tyckes det ey vara så illa, at, när de
äro af en mening, de underteckna det til repetitionens undvikande;
doch underkastas det i vår förklaring R. o. A;ns
samt de andre Ståndens mognare ompröfvande.
En annan § skall vara, at jag funnit nödigt, at saken
skulle communiceras med de Keyserlige Romerske och Ryska
Håfven. Jag tilstår at jag det skrifvit, och var så min mening;
men jag beropar mig på sielfva brefvet, hvari står,
RR. Cederhielms försvarstal.
293
at det skall skie efter tractater och vanligheten. 2:o Beropar
jag mig på Riksens Ständers vid 1723 ahrs Riksdag
giorde plan. Och var mina tanckar, at man skulle desabusera
dem på andra sidan, och betaga ombrage, som de fremmande
machterne lätteligen taga förut, då de om saken ey äro
underrättade. 3:o Yar intet min tancka, at det skulle skie af
någon privat, som voro straffbart, utan i den ordning som
vederbör, som det ock skall finnas i Råds-Protocollet på hvad
sätt jag styrckt dertill at taga de messeurerne; men som en
felacktighet är at anse, om jag ey haft rätt, at negotiation
således skulle anställas; och altså, när man ser at detta ey
skiedt uti et ondt utan godt upsåt, så håppas jag at R. o. A.
lära finna denna § förklarad.
At af skilgacktighet i meningarne skall upvuxit skilgachtighet
imellan personerne, så skulle jag tro, at som det är omöijeligit
at tvinga någon til at bifalla sin mening, helst som coactio
intellectus icke gifves, så håller jag ock orimmeligit, at
någon derföre skulle fatta oenighet til personen som varit af
annan mening; åtminstonne kan jag försäkra, det jag intet häfver
något argt hvarcken til medlemmarne eller arbetarne, tror
ock intet at någon har det emot mig; men om så voro, beklagar
jag det och önskar honom Guds välsignelse. Jag kan
ey heller se at oenighet i Rådet existerat, emedan sysslorne
sedermera gåt fort i sin ordning.
Desse äro de förnämsta anmärckningarne som kunna giöras
utur brefven. De öfrige äro saker som lära anses för
particuliere och kan af förklaringen inhämtas. Skulle jag öfver
de 2:ne andra anmärckningarne giöra et kårt tahl, så är
det öfver et protocoll som i Råd-Cammaren holts den 15 sidstledne
Marti, hvarom jag vill vara så mycket kårtare, som protocollet
är nedsändt och Råden derom ingifvit sine förklaringar.
Men kårteligen gior det saken tydelig, när man distingverar
frågorna. Frågan var om en ändring uti den ena artickeln,
om icke den skulle vara bättre än i utkastet. Derpå var då
så mycket svårare at svara, som oss ey var bekant huru det
utkastet var; och dermed syftades intet på at giöra ändemahlet
eller accession studsande, hvartil vij önskade Guds nåd
och välsignelse och offererade vårt biträde, efter hvars och
ens skyldighet fordrar taga del i det som af Ständerne stadfästes,
utan vij ville säija at vij hade intet del i ändringen.
För öfrigit, det som man mente skulle underkastas Riksens
294
Juli 5. ER. Cederhielms försvarstal.
Ständer, angick ey orten hvart protocollernes reviderande hörde,
utan allenast af hvem Riksens stadgar, när de äro mörcke, böra
förklaras, som vij mente böra underkastas Riksens Ständer.
Hvad ytterst angår beskickningen til Ryssland, så beropar
jag mig på protocollet, som jag menar ey kan hållas hemligit.
Jag hade önskat at en skickeligare kunnat utses dertill äu
jag, men i et ährligit upsåt har jag ey gifvit någon efter, och
har haft dervid den upmärcksamhet som en trogen tiänare
bordt, har ock föredragit den nyttan, jag ment deraf föllja,
på högre ort. Men som det äro saker som syfta på framtiden,
så understår jag mig ey at tala derom; men alt hvad
som på tilkommande tider syftar och bör hållas tyst, visar
det goda ändemåhl som jag haft.
Detta är det som jag skyldigast bordt andraga och tackar
skyldigst derföre at R. o. A. behagat med tålamod höra mig.
Sidst beropar jag mig på min särskilte förklaring och
beder at detta ey så måtte uptagas, lika som jag inhaererade
mine meningar om sielfva accessionsvärcket, som voro de de
bästa. Jag ärkiänner gierna min svaghet och at hos mig finnes
errores intellectus; men endast är(!) at jag velat stadfästa
R. o. A. uti den goda tanckan om mig, at jag har haft et
ährligt hierta. Jag har den ähran at här se många som jag
haft den ähran at vara kiänd af i ungdomen, i felt, i fångenskapen
och elljest i umgiänge, och provocerar til dem alla, at
ingen skall kunna säija at jag låtit leda mig, hvarcken af
egennyttighet eller af egna afsickter, til det som argt varit,
utan behållit et troget hierta för min Konung och Fädernesland.
Derföre är jag, Gudi låf, vid et roligt samvete, och
tryggar mig at uti Höglåfl. R. o. Arns högtansenlige, Gud gifve
uti all enighet samlade och förknippade kropp och ledamöter
lärer intet annat blod flyta, än ädelt och renat ifrån all ondska
och vrångvisa. Och äfven som man vill vara sielf trodd
och hållen för en ährlig man, så lärer ingen hafva andra tankar
om andra. Ytterst förtröstar jag mig vid Guds allvettenhet,
och om han är en rättvis Gud, som han visserlig är,
så skall han på yttersta dagen vitna med mig, at jag aldrig
haft annat än et redeligt upsåt och aldrig umgåts med otrohetstanckar,
mindre strafvärde anslag. Derföre håppas jag at han
lärer boija R. o. Arns hiertan til det som rättvijst och christeligit
är. Ändteligen tryggar jag mig vid Guds faderliga försårg,
som låter alt lända oss til det bästa som oss hända kan,
Wrede, Weili och Boneauschiöld yttra sig. 295
och i den tillförsicht recommenderar jag mig uti samtelige
R. o. Arns gunstige förtroende.
Sidst gaf Hr Riks-Rådet fram et memorial, som han bad
vid deliberation måtte komma i consideration.
Frih. Ernest Creutz svarade uti H. Exc. Hr Landtm:»
frånvaru härpå sålunda: R. o. A. har med all upmärcksamhet
hördt, hvad Hr Riks-Rådet föredragit, och försäkra at de
lära låta alt komma uti et noga öfvervägande.
Thermed afträdde Hr Riks-Rådet Cederhielm.
Sedan sade Frih. Ernest Creutz: R. o. A. hafva vähl
hördt hvad Hr Riks-Rådet låtit föra til protocollet och hvad
jag svarade; önskar nu at det måtte vara R. o. A. til nöije
afluppit.
R. o. A. förklarade sig aldeles nögde med Hr Landshöfdingen
Creutzes förhållande.
En del begiärte at Riks-Rådet Cederhielms memorial måtte
upläsas;
Men som Riks-Rådet ey begiärte det sielf, utan at det
måtte företagas vid deliberation, så holts det vara onödigt.
Frih. Ernest Creutz: Efter Riks-Rådet Cederhielm ey
annat begiärt, än at det skulle tagas emot och läggas ad acta,
men vid deliberation företagas, så vore säkrast at skrifva insinuatum
derpå och låta det ligga til vidare.
Frih. Wrede: Riks-Rådet Cederhielm anholt at den förklaring
som han gifvit til Justitie-Cancellern måtte läsas up.
Men det begiärtes at Hr Boneauschiölds utlåtelse måtte
läsas up.
Derpå uplästes Hr Boneauschiölds utlåtelse;
Och så frågade Frih. Ernest Creutz, om R. o. A. biföllo
Hr Boneauschiölds mening.
Hvartil ropades ja.
Frih. Wrede påminte at ey så snart borde ropas ja, utan
alle höras, och sade vidare, at hvad det angår som Hr Boneauschiöld
ey kan finna sig uti, at Råden äro alla fyra Ståndens
fullmäcktige, men Secrete Utskåttet allenast tre Stånds, så
har jag argumenterat deraf, at Råden böra vid nova emergentia
höras, hvilket man i Besvärs-Deputation äfven funnit nödigt
böra skie.
Hr Weili: Jag har ey den ähran at vara i aliance med
någon af Riksens Råd, men vill fråga hvarföre Secrete Utskåttet
och Secrete Deputation, eller til hvad ända de låtit
296 Juli 5. Adeln bifaller Boneauschiölds mening. Dep.
berätta til plena denna saken. Skola vij säija at Secrete
Utskåttet och Secrete Deputation skall afgiöra saken, så måste
de stegen som böra gå förut observeras. Detta är det jag
såsom dommare vill påminna om, och mig tyckes, innan vij
gå så långt, at R. o. A. böra höra sig föreläsas hvart måhl
å nyo och säija, om det måhlet skall gå dit och det skall
vidare påtalas.
Hr Boneauschiöld: Det är just det som Secrete Utskåttet
och Secrete Deputation skall yttra sig öfver.
Frih. Ernest Creutz: Hvad som angår Secrete Utskåttet,
så kan jag ej yttra mig deröfver, men hvad Secrete Deputation
angår, så kan jag säija at Secrete Deputation ey kunnat annat
giöra än skiedt är, särdeles som den intet häfver i sin instruction
at den skall gifva sitt betänckande; ty der står, at de
måhlén som Secrete Deputation ey är nögd med skola refereras
plena, som lära säija hvart ut de skola taga vägen.
Hr Boneauschiöld: Enär remarqverne gå til Secrete
Utskåttet och Secrete Deputation, så komma de in och så
klart föreställa saken, att den med ja eller ney kan besvaras.
Hr Weili: Min tancka har intet varit at förhindra en
rätt väg. Men efter här äro åtskillige §§ som Secrete Utskåttet
och Secrete Deputation refererat, så menar jag at
Ståndens skyldighet är at gå igenom §§:ne och säija: den §
skall gå tillbaka, den hafva vij lius nog uti, det måhlet villja
vij hafva ytterligare påtalt, och det villja vij giöra af.
Hr Boneauschiöld: Det lärer vara en ogiörlig sak at
säija här hvilka skola gå tilbaka eller ey; men i Secrete Utskåttet
och Secrete Deputation är saken snart utarbetad, så
at plena straxt kunna säija: den § kunna vij stanna vid, men
det finna vij nödigt at vidare låta påtala.
R. o. A. biföllo Hr Boneauschiölds mening, och utnämdes
til at gå til the andre Stånden och gifva them dehl af thet
slut, som R. o. A. stannat uti, fölljande af R. o. A., nembligen:
Gref
Gyllenstierna. Gref Polus.
Frih. Lieven. För Frih. Hummerhielm
Hr von Post.
Hr Stiernstråhle.
Hr Rudbeck.
Hr Erenberg.
Hr Erencrona, Samuel.
Protokollsutdrag om anmärkningarna mot rådet afsändes. 297
Hr von Kothen. Hr Silfwerschiöld.
Hr Carl Ludia. v. Schantz. Hr Gustaf Iserhielm.
Frih. Dyring: Såsom alla remarqverne gå tilbaka til Secrete
Utskåttet och Secrete Deputation, så beder jag at de
remarqver som blifva stående komma up med Riks-Rådens
förklaringar in originali til Stånden in plenis.
Frih. Ernest Creutz hemstälte R. o. A., om icke skrifteligen
för Deputation skulle upsättias förestälningen som den
giöra skall, nembligen at som R. o. A. låtit sig föreläsas remarqverne
och förklaringarne deröfver, så hafva de funnit at
dermed så förhållas bör, som Hr Boneauschiölds proposition
innehåller.
Vid detta tilfället, och som R. o. A. begynte at gå neder
af Riddarhuset, begiärte Frih. Ernest Creutz at de ville
dröija.
Doch gingo de fläste bärt.
Icke desto mindre utdrogs Hr Boneauschiölds proposition
utur protocollet och sattes i form af et Extractum Protocolli
på sådant sätt som befaltes, at afgå til the andre Stånden,
och sedan thet blefvit upläsit och justeradt, approberades thet,
så lydande:
Extract utur protocollet hållit hos R. o. A. den 5 Juli 1727.
Sedan remarqverne, som Secrete Utskåttet och Secrete
Deputation upsatt, voro upläste, så vähl som Riks-Rådens
förklaring, blef förestält, om icke R. o. Arns mening voro til
at komma ifrån denna saken på et billigt och lagligit sätt.
Billigare och lagligare kunde ey finnas än det som redan projecterat
vore, at nembligen remarqverne måtte remitteras tilbaka
til Secrete Utskåttet och Secrete Deputation; de lära
intet manqvera at höra hvar och en af vederbörande. En dehl
remarqver äro sådanne som ey behöfva komma tilbaka för
Ståndens öron, utan kunna afgiöras af Secrete Utskåttet och
Secrete Deputation; men en del lära alle Stånden komma at utlåta
sig öfver, sedan Secrete Utskåttet och Secrete Deputation
tydeligen yttrat sin mening huru med dem förhållas skall, så
at saken med ja eller ney sedan kan besvaras. Detta vann
bifall af R. o. A., och annecterades denna meningen, at i fall
man på sätt och vijs som vederbör intet handterar denna saken,
så at Riket kan hafva sin säkerhet, så reserverar sig
R. o. A. at aldrig vilja hafva ansvar, om Riket och vår sä
Adelns
Protokoll 1727, II.
298 Jernfelts och Siegroths hemmansbyten.
kerhet i framtiden någon anstöt deraf lida skulle. Hvilket
communiceras med de öfrige respective Stånden.
Hr Lilliestierna reserverade sig at lägga in et memorial,
efter han ey fått tala då han det begiärdt.
Härmed ändades denna session.
Den 6 Juli in pleuo.
Frih. Ernest Creutz anmälte, at åtskillige Expeditioner
voro upsatte til K. Maij:t, nembligen:
l:o Angående Lagman Lilliegren och de öfrige Finska
Lagmännen.
2:o Angående indelningen för Skånska Cavallerie-Regementerne.
3:o Angående Gymnasium och Scholm-Betiänte i Vesteråhs.
4:o Angåeude Hof-Räts-Råden Rosenstedt och Thegner;
Af hvilket slutet uplästes, efter de andre Stånden något
expressivare infördt om Herlin och Gyllenbåth.
Och som vid desse Expeditioner ey var något at påminna,
sändes de til H. Exc. Hr Landtrms underskrift.
Therefter uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations
ytterligare Betänckande af den 3 Juli sidstledne om Majoren
Jernfelts och Ryttmästaren Siegeroths byte af Biörnöen och
Långhålmen, hvilket byte Deputation, så i anseende til Cammar-Collegii
berättelse samt Landshöfdingen Funcks den 27
Juni sidstledne giorde utlåtelse, som ock at K. Maij:t och
Cronan får behålla 3 Dal. 11 öre smts ränta mera än de utbytte
hemmanen kunnat skattläggias före, styrcker Riksens
Ständer til at confirmera, så at byteshafvarne, i anledning af
Cammar-Collegii Instruction, uti de begiärte hemmanen måge
kunna immitteras, och detta byte nu aldeles på de vilkor, som
H. K. Maij:ts Bref til Cammar-Collegium af den 7 Marti nästvekne
förmår, blifva faststäit.
R. o. A. gåfvo härtill sitt bifall.
K. Maij:ts Lijfmedici Doctor Nordenheims Memorial uplästes,
hvaruti han anhåller at få behålla den förrätningen sorn
honom updragen blefvit med Barnemorskornas information och
niuta den derföre bestådde pension utom den lön honom såsom
lifmedicus vid Håfvet bestås.
Lifmedicus Nordenheims löner. Kommerserådet Polhem. 299
Hr von Hökerstedt: Det förra hans memorial angick
det, at lönen efter Doctor von Horn skulle bestås på Staten.
Men detta är en annan sak, ty han klagar deröfver at Doctor
Alstrin utvärckat sig Präste- och Bårgare-Ståndens bifall at
han skall få lönen efter von Horn, och nu begiär han at blifva
maintinerad vid samma lön, emedan den nåden K. Maij:t giordt
honom och tillagdt honom half lijfmedici-lön voro en speciel
nåd. Han begiär ey eller vidare at få behålla von Horns lön,
än til dess han får full lijfmedici-lön.
Frih. Ernest Creutz hemstälte R. o. A., om icke det
skulle vara nödigt at höra Doctor Alstrin. Doch, emedan
R. o. A. remitterat denne saken en gång til Secrete Utskåttet,
och han nu kommit in med detta såsom et novum emergens,
proponerades, om icke det skulle kunna remitteras til Secrete
Utskåttet, hvarest Präste- och Bårgare-Stånden hafva
sine Deputerade, och samma ährende ther bäst afhielpas kunde.
Hr von Hökerstedt: Alstrin behöfves ey höras. Nordenheim
har ey heller hos Präste- och Bårgare-Stånden varit
hörd, men här är qvestion, om detta Nordenheim niuter kan
anses för 2:ne löner.
R. o. A. remitterade Hr Nordenheims Memorial til Secrete
Utskåttet, såsom Statsvärcket angående, med förmodan
at Secrete Utskåttet lärer taga det i behörigt öfvervägande
hvad Hr Nordenheim anfördt, och, sedan Hr Alstrin äfven
deröfver hörd blefvit, då resolvera derutinnan efter sakens beskaffenhet.
Fiscalen Treffenhielm bad at få taga detta memorialet
och bära det til de andre Stånden.
Hvilket honom bevilljades.
Hr Manderströms Memorial uplästes angående de för
Commercie-Rådet Polheim indragne 400 Dal. smt och thess
återbekommande.
Hvilket remitterades til Riksens Ständers Secrete Utskått,
som fordersammast behagade underrätta Riksens Ständer om
beskaffenheten häraf.
Uplästes Hr Capitain Georg Christ:r Rosenmullers Memorial
at få inrätta et lotterie här i staden, hvaremot han
erbiuder sig at innom 3 åhrs tijd betala 30,000 Dal. smt af
Riksens giäld, och sedan hvarje tre åhr erläggia en lika summa,
samt dessutan åt de fattige 2 procentum af hvart capital som
300 Juli 6. Lotteriförslag af hrr Ahlberg o.” Rosenmiiller.
kommer at dragas, jämte det at han cederar til Cronan och
Riket alle sine innestående lönings-restantier.
Afven uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af
den 19 Juni sidstledne, hvarutinnan andrages, huru som Secrete
Utskåttet har för sig tagit den af Commissarien Ahlberg
författade plan til et lotterie och den samma noga öfversedt,
samt befunnit den samma grunda sig på sådanne praesupposita,
som omöijeligen kunna stå at i värcket ställas; Och som Riksdagen
snart kommer at slutas, och Secrete Utskåttet för det
medellösa och med så stora Riksens tarfvor öfverlastade Statsvärcket
skull högeligen skulle önska, at någon utväg kunde
finnas til at bringa de ansenlige revenuerne til Cronan tilbaka
igen, som i de förflutne krigsåhren gåt ifrån Staten, hvartil man,
utom det första projectet til det lotterie som der omtalas, ännu
ey funnit något tilräckeligit förslag; Altså refererar Secrete
Utskåttet sig på dess den 20 sidstledne Februari ingifne välmente
memorial. Och hvad för öfrigit det af Capitain Rosenmuller
ingifue projectet af et lotteries inrättande til dess eget
ophielpande angår, så är dervid at påminna, at som lotterier
til ingen annan ända varit af Riken och Stater inrättade, än
at vid trängande nöd under fide publica och Statens credit
samla et vist capital penningar, och på viss tijd, lika som per
anticipationem nyttia undersåtarenas medel til allmenna Statens
behof och publiqve utgifter, samt äro therföre at anses såsom
en enskylt förmån för Riken och Stater, etz.; Så håller Secrete
Utskåttet före, at ingen privat, ehvad skiähl han förebära
kunde, må eller kan efterlåtas at betiäna sig af et sådant
beneficio, som Cronan allena bör vara förbehållit, fast mindre
kan Cronan lemna sin credit til något sådant värck, som en
privat begiärar at inrätta.
Riddarhuus-Secreteraren berättade vid detta tilfellet, at
de andre Stånden intet villja tillåta at 50,000 Dal. smts ränta
må abalieneras ifrån Cronan, och at det förra projecterade
lotteriet fördenskul ey lärer komma at gå för sig.
Hr Stobée: De raisoner som Secrete Utskåttet anfördt
äro mycket solide, men som Capitain Rosenmuller nu offererar
et ansenligit till publicum, så tyckes detta kunna honom bevilljas.
Hr Weili mente äfven at detta honom ey förvägras kunde,
för de andragne orsaker skull.
Kapten Rosenmullers lotteriplan underställes Sekr. utsk. 301
Frih. Ernest Creutz: Efter Secrete Utskåttet yttrat sig
tilförende, och Capitain Rosenmiiller kommer med något nytt,
hvarigenom publicum också skulle profitera, så frågas om
R. o. A. nu äro i stånd at utlåta sig, eller om det skall remitteras
til Secrete Utskåttet.
Gref Gustaf Gyllenborg holt före, at man vähl kan
här utlåta sig deröfver, äfven så vähl som i Secrete Utskåttet.
Men en del mente at det borde gå til Secrete Utskåttet.
Hr von Post: Det är til at påminna, at Capitain Rosenmuller
redan inrättat et lotterie och at en del hafva i landsorterne
insatt theruti sine penningar, men man borde vetta
hvad säkerhet de hafva för sine penningar.
Hr Rosenmiiller sade at ingen i orterne satt in någre
penningar.
Atskillige tyckte det vara en onödig sak at besvära Secrete
Utskåttet med; utan så vida ingen risqverar eller lider,
utan Capitain Rosenmiiller sielf, och Cronan kan hafva nytta
dervid, så mente de at detta kan honom bevilljas.
Hr Silfverschiöld: Om Capitain Rosenmuller kan sättia
caution för de 30,000 Dal. smt som han låfvar Cronan, så
vore det en sak.
Hr Rosenmiiller: Penningarne insättas af låttagarne i
Banqven.
Frih. Ernest Creutz bad at man med denne saken ey
måtte taga bårt den ädla tiden, utan om de ey kunde komma
öfverens, ville man skiuta up den.
Hr Stobée: Mig tyckes saken är så klar, at den kan
vähl här afgiöras.
Frih. Liven: Det kan vara oss indifferant, emedan, om
någon vill risqvera sin plåt, det dependerar af honom sielf.
Men derest Capitain Rosenmiiller ey håller hvad han låfvat
och Cronan vill inrätta et lotterie, så mister Cronan sin credit.
Ändteligen fants godt at remittera Hr Rosenmiillers ansökning
til Secrete Utskåttet.
Hr Rosenmiiller anmälte at han ville gå til de andre
Stånden med sine memorialer, och beklagade at R. o. A. ey
velat favorisera honom; frågade ock om det voro billigt at
man sådant nekar.
302 Juli 6. Deputation. Bet. om finska hushållningen.
Hr Rothlöben ingaf et memorial, och som det nu ey
kom at upläsas, så anmälte han at han ville med lika lydande
gå till de andre Stånden.
Hvilket honom bevilljades.
Såsom Deputation i går ey var hos Bårgareståndet med
R. o. A:ns Extracto Protocolli angående remarqverne, emedan
Bargareståndet var atskilgdt, så gick nu Deputation til berörde
Stånd.
Sedan uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande af den 14 Juni sidstledne om then af H. K. Maij:t
i Abo, Biörneborgs och Tafvastehuus lähner förordnade Commissionens
giorde förrätningar.
Hr Landshöfdingen Stierncrantz bad at thet måtte ligga
på bordet, at han får gifva in sine påminnelser.
Thetta blef bifallit.
Gref Gyllenstierna kom med Deputation tilbaka och
berättade, at de 3 respective Stånden tackade R. o. A. för
dess gunstiga communication och låfvade behörigt öfverväga
det R. o. A. behagat resolvera samt sedan inkomma med sit
betänckande.
Vidare continuerades med förberörde Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande. Och som theruti projecteras,
at Assessoren Erenmalm måtte lemnäs inseendet och in commissis
at sättia thet i värcket som Commission förmält berörande
huushåldningen i Finland;
Så yttrade Hr Landshöfdingen Stierncrantz sig, at
thet är mycket nyttigt at Tiärubränneriet ther bättre inrättas
samt Sågar och Potaskebrännerie och Saltpettersiuderie. Men
hvad det angår at en Ordningsman skall sättias i lähnet, så
voro det en nyhet och afskaffad. Landshöfdingen, som sitter
i lähnet, kan och bör therom bestyra, och landet bör intet
besväras med en sådan ny pålaga at löna honom. Sådant
gior ock en confusion i lähnet emellan Landshöfdingen och
Ordningsman. I Hr Landshöfdingens lähn lära de ey påtaga
sig en sådan afgift.
Hr Ornstedt reserverade sig at han för sin dehl och
sine löningshemman ey må besväras med then omkåstnaden at
löna en sådan ny bestälning i orten, helst efter hvar och en
Landshöfdinge lärer giöra sit embete och sörja för huushåldningen
i lähnet.
Tvist om finske ordningsmäns tillsättande. 303
Frih. Mich. Törnflycht holt före at detta kunde hemskiutas
til K. Maij:t med det andra som föregår i berörde betänckande.
Men som Deputation positive sig yttrat om denne Ordningsmannen,
mente en dehl at R. o. A. borde utlåta sig
theröfver.
Gref Bonde: Om detta betänckandet remitteras til K. Maij:t,
så gifver det K. Maij:t anledning at täncka på en sådan nyhet,
derföre voro bäst at det här afgiordes. I de lähnen jag
var har ingen nämnt eller begiärt en sådan ordningsman.
o
Frih. Stierncrantz: Om Almogen i Abo och Biörneborgs
lähn blifvit hörde, lemnar jag, men af Ofverste Örnstedt hörer
jag, at han ey vill hafva någon sådan man. I Tafvastehuus
lähn har ingen begiärt någon ordningsman.
Hr Lilliecreutz, som varit Secreterare vid Commission,
berättade at detta angår i synnerhet Aland, och at städerne
begiärt en sådan ordningsman.
Hr von Hökerstedt: När det ena går til K. Maij:t,
så kunde detta gå med.
Frih. Cederhielm: Jag kan ey finna annat, än at Hr
Generalmajor Törnflyclits förslag är det bästa, at nembligen
remittera saken helt och hållit til K. Maij:t, i förmodan at
H. Maij:t lärer fatta derutinnan det slut som bäst är.
Hr Boneauschiöld: Jag bifaller detta, och hvem som
behöfver höras lärer blifva hörd. Men hvad angår at ordningsman
skulle i Finland förordnas, så vore til önska at hvar
efterlefde sin instruction, så voro det bästa ordningsman, och
om detta skall bevilljas i Finland, så begiäres det öfver hela
Riket och förorsakar confusion.
Frih. Rålamb: Man borde först förnimma huru de andre
Stånden om detta utlåtit sig.
Hr Didron: Om detta remitteras til K. Maij:t, så bör
det blifva fast hvad K. Maij:t sedan gior, på det samma ey
måtte sedan kastas öfver ända.
Hr Boneauschiöld: Konungen och Rådet lära så handtera
saken, at Ständerne lära vid nästa Riksdag vara nögde
dermed. Men skulle något vara til at förbättra, kan det ey
förmenas Ständerne.
R. o. A. resolverade, at Oeconomie-Deputations Betänkande
remitteras cum toto effectu til H. K. Maij:t, som här
-
304 Juli 6. Klinckowströms förslag om införseln från Pommern.
utinnan förordnar som det för Cronan och landet kan tiänligast
vara.
Hr Weil i berättade at han ingifvit et Memorial, som går
derpå ut, at fogdeembetet och upbörden måtte skilljas ifrån
Expeditions-Fogden, som då kunde vara såsom en ordningsman.
Frih. von Ungern Sternberg påminte, at den qvsestion
voro afgiord och faststält at det ey kan bevilljas, utan blef
allenast Landshöfdingen Gref Olof Gyllenborg tillåtit at på et
prof få giöra den inrätningen.
Hr Hästsko mente at en Förordning borde upsättias
om de tillvärckningar som landtmannen får giöra af sin skog.
Hr Boneauschiöld: Enär den ansökningen giöres hos
K. Maij:t, så inhämtar K. Maij:t Landshöfdingens och vederbörande
Collegiers berättelse, och gior et sådant slut som han
finner för landet och Riket nyttigast.
Frih. Ernest Creutz: Den som har något at andraga,
får gifva in det hos K. Maij:t, som lärer taga det i nådigt
öfvervägande.
Thetta blef bifallit.
Hr Thomesson påminte äfven, at han gifvit in et memorial
om ordningsmänners inrättande.
Hr Klinckouström: Höglåfl. R. o. A. har i går ibland
någre oeconomiemåhl behagat yttra sig angående fruchten och
mindre landsproducterne ifrån Pommern. Men jag beder ödmiukelig
at få giöra en påminnelse dervid. Pommern är en
Svensk province, och det skulle vara dem bedröfveligit, om
de intet skulle få föra hit sine producter. När Sverige har
krig, så kiännes det vid lasten af kriget; huru vill man då
betaga dem denne lilla förmånen. Och om jag har äplen,
hvarföre skall jag ey få föra hit dem?
Frih. C råssö u: Det är et gammalt privilegium som landet
har, at det får skicka hit sine landsproducter.
Hr von Hökerstedt: Efter här kommer at talas om
denne saken, vill jag påminna, det jag har sedt at Deputation
i sit Betänckande styrcker för sin del dertill at de skola slippa
betala tull för spickegiäss och de mindre landsproducterne.
Men nu har R. o. A. tyckt at för dem bör betalas tull; doch
som det litet importerar, utan chagrinen skulle vara större för
dem, så skulle jag vara af samma tancka som Deputation,
helst de betala licenten.
Justitiedeputationens bet. om lagmännen.
305
Hr Boneauschiöld: Det är en annan qvaestion än den
Hr Klinckouström giorde om äpplen. Hvad tullen angår, så
lära de ey sökia ändring deruti eller begiära at de skola slippa
tullen. Men här är frågan, om deras fruchter skola få föras
hit; doch förstås härunder icke ens egen afvel, ty om någon
har en afvelsgård i et annat rike, så kan ey honom förbiudas
at föra hit in sin afvel.
Frih. Ernest Creutz uprepade, at i går blef resolverat
det all Pommersk frucht skulle förbiudas at införas, och hemstälte
R. o. A. om icke den saken kunde remitteras åter igen
til Deputation.
Frih. von Ungern Sternberg: Om denna saken skulle
ändras, så, emedan de andre Stånden bifallit den, måste man
också söka på godt maner at bringa dem til ändra sine meningar.
H. Exc. Hr Landtm, kom nu up.
Hr Klinckouström förestälte hvad Pommern under kriget
lidit, och at man derföre ey borde betaga dem at föra hit
sine landsproducter af äplen och frucht.
Det fants godt at Hr Klinckouström inlägger et memorial
härom, som sedan kan remitteras til Oeconomie- och Commercie-Deputation
och gå til communication med de andre
Stånden.
Derpå företogs Justitie-Deputations Betänckande af den
13 Februari sidstledne öfver samtelige Lagmännens i Sverige
och Finland giorde underdånigste ansökningar hos K. Maij:t,
hvilka H. Maij:t til Riksens Ständer remitterat. Yttrandes
sig Deputation häröfver således:
l:o. At emedan Lagmännerne, som med en så ringa lön
försedde äro, hvilken intet svarar emot deras embetes heder
och värde, skiähligen icke kunna förplicktas at förrätta extraordinarie
sysslor som angå oeconomien, husesyner eller dylikt,
som ey rörer deras embete och justitiseväsendet, utan underhåld
och skiutz efter reglementet, och dem fördenskul ey må
gifvas orsak klaga, at de måste giöra sina embeten med suckan
och til deras timmeliga välfärd blifva ruinerade; så hemställer
Deputation till Riksens Ständers ompröfvande, om icke
H. Maij:t i nåder skulle täckas låta afgå dess nådigste bref
til Stats-Contoiret om detta ährendet, med betalning at, enär
306 Juli 6. Lagmännens ansökningar. Notarier vid deras prot.
Lagmännerne vid slike extraordinarie förrätniDgar brukas, the
tå måge undfå deras underhåld och skiuts efter reglementet,
Thetta blef af R. o. A. approbera t.
2:o. Angående Stämningspenningarne, har Deputation funnit
högstnödigt at författa en fullkomligare taxa för alla öfver-
och underdomstolar samt Executorer i städerne och på
landet.
3:o. Finner Deputation aldeles billigt, at Lagmännen med
påstpenningars ärläggande uti de måhl, som deras embetes
förvaltning rörer, intet böra mer än andra K. Maij:ts embetsman
i deras embetes sysslor betungas; men som K. Maij:ts
och Riksens Cancellie-Collegium drager om slike ährender försårg,
så lärer välbemälte Collegium bäst finna utvägar huruledes
sådant tiänligast kan blifva verkstält, dit samma ansökning
kunde hänskiutas.
R. o. A. biföllo at detta hänskiutes til K. Cancellie-Collegium.
4:o. Angående Häradshöfdings- och Lagmanspenningarne,
så ehuru vähl Justitie-Deputation finner det vara både gagneligit
och nödigt, at en edsvoren Notarius betiänte LagmansRätterne
vid protocollet för många orsaker skull; Likvähl,
emedan det befinnes, at af samma ränta, som den nu är anordnad,
så mycket mindre öfverskått är, som den nu på långt
när ey är tillräckelig till Justitise-Statens aflönande i Sverige
och Finland, utan finnes en stor och ansenlig brist, som med
andra Cronones medel måste fyllas, i synnerhet som denne
räntan i Väster Norrland äfven befinnes hafva blifvit uti visse
districter på militien indelt; Fördenskul ser Justitim-Deputation
ingen utväg genom detta förslag til att villfara Lagmännerne
uti denne i sig sielf elljest billiga ansökning.
Thenna § blef också af R. o. A. gillad.
5:o. Hemställer Deputation til Riksens Ständer, om icke
K. Maij:ts och Riksens Cancellie-Collegium kunde anbefallas
draga den försårg, at, enär någon ny lag, beslut, privilegier,
placat eller resolutioner i Riket utgår, då så många exemplar
upläggas, som äro tilräckelige icke allenast til Håf-Rätterne,
utan ock at de kunna sända et exemplar til alla under deras
jurisdiction stående Lagmän och Häradshöfdingar, på det ingen
okunnighet om lagen vid afdömmandet må kunna förebäras.
Thenne § blef i lika måtto af R. o. A. approberad.
Beslut, om relationen af Dep. öfver reduktionen. 307
Sedan uplästes Bondeståndets Utlåtelse häröfver, äfven
Taxan för Domstohlarne och de flere ställen som ther nämde
äro. Och som der stod at för extracta protocolli i SlåtsCancelliet
skall upbäras 1 Dal. smt, men i rubriqven nämnes
äfven om Lands-Cancellierne, så påmintes at här skulle läggas
till: »Lands-Cancelliet», och lika mycket betalas för extracta
protocolli i Lands-Cancelliet.
Hr Fehman mente det vara nödigt se sig före, at man
intet gior en öppen väg til vidlyftighet, hvarigenom parterne
kunna taga sig tilfälle at begiära conferencer hoos Executoren.
Det fants godt, at taxorne ligga på bordet til nästa plenum,
och at Secrete Utskåttet i morgon kommer tilsamman
och i öfvermårgon plenum igen.
H. Ex c. Hr Landtm.: Sedan vill jag anmäla, om icke
man kan giöra anslag för våra Electorer at försöka, om the
kunna komma öfverens med the andre Ståndens ledamöter,
efter Regeringsformen, som stadgar huru procederas skall. Jag
har håpp at de kunna komma öfverens.
R. o. A. biföllo, at de i morgon kl. 8 måge träda tilsammans.
Sedan uplästes den Relation som den öfver Reductionsoch
Liqvidationsvärcket förordnade Deputation den 28 sidstledne
Juni författat.
Och blefvo den 1, 2 och 3 §§:ne af R. o. A. bifallne.
Hr Didron mente, at det voro svårt, om man kan bevisa
sin rätt, at man ey ändå skall få sit igen, utan vänta
til nästa Riksdag, då man ey heller vet om det kan blifva
faststält.
Vid 4 § förestälte Hr Baron Rålamb, at den termin
som Commission förelagt ey varit tillräckelig, och at derföre
borde förordnas, at de som hafva til at söka skola gifva sig
an innom et åhr och dag, så at sakerne kunna utarbetas til
nästa Riksdag.
H. Exc. Hr Landtm.: Man menar at sidsta termin, inom
hvilken alla skola vara inne, kunde utsättias til 1728
ahrs slut.
Detta fants godt; och sörjes derföre, at publication straxt
skier härom, och at Landshöfdingarne böra inkomma med sine
berättelser huru publication skiedt i orterne.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, för hvilken Undertalemannen
förde ordet sålunda: Hos Eders Grefl. Excel
-
308 Juli. 6. Bondedep. Prot.-utdrag om reduktionen.
lence och R. o. A. aflägger Bondeståndet sin ödmiuka helsning.
Och på det Extractum Protocolli som R. o. A. täckts communicera
med Bondeståndet, angående de anmärckningar som
äro giorde öfver inrikes och utrikes protocollen, fölljer et Extractum
Protocolli ifrån Bondeståndet til ödmiukt svar, hvilket
Bondeståndet velat öfvergifva. — Gaf derpå fram samma Extractum
Protocolli så vähl som åtskillige andre extracter. —
Dernäst har Bondeståndet upsat en specification på åtskillige
måhl som lära vara afgiorde hos de andre Stånden, men här
återstå, och beder Bondeståndet at de måtte blifva afgiorde.
Yttermera dristar Bondeståndet sig föredraga et Memorial, sorn
någre Herredagsmän ingifvit, angående den olyckeliga skogselden
som utkommit i en del landsändar, hvaruti de velat visa,
hvilka böra räknas för banemän och plickta och hvilka derföre
böra förskonas.
H. Ex c. Hr Landtm, svarade härpå;
Och sedan afträdde Bondeståndets Deputerade.
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 5 Juli 1727
uplästes, angående remarqverne, hvaruti anföres, at Bondeståndet
om remarqvernes remitterande til Secrete Utskåttets
och Secrete Deputationens utlåtelse häfver med Höglåfl. R. o. A.
stannat uti enahanda mening, reserverandes sig jämvähl det
samma som Höglåfl. R. o. A.
Sedan continuerades med de öfrige §§:ne i Relation om
Reductions- och Liqvidationsvärcken;
Och blefvo 5, 6 och 7 §§:ne approberade, men den 8 §
remitterades til Secrete Utskåttet.
I anledning af det som i denne saken blefvit resolverat,
upsattes fölljande Extractum Protocolli til the andre Stånden:
Extract utur Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 6 Juli 1727.
S. D. Uplästes den relation som den öfver Reductionsoch
Liqvidationsvärcket förordnade Deputation den 28 sidstledne
Juni författat, och vardt Deputations derutinnan gifne
Betänckande bifallit, allenast påmintes vid 4 §, at en ultimat
termin måtte sättias för de sökande, så at de innom 1728
åhrs slut sine skiähl och documenter andraga, och at sådant
straxt igenom publication kundgiöres, hvarom Landshöfdingarne
med sine berättelser hafva sedermera at inkomma. Jämvähl
blef then 8 § angående Notarien Röbergs arfvodislön remitterad
til Riksens Ständers Secrete Utskått.
Ansökan af kammarrådet Gripenstiernas sterbhus. 309
Föregående extract kom thenna gången ey at justeras.
Sedan uplästes Reductions-Deputations Berättelse af den
15 sidstledne Juni, om den ansökning, som framledne CammarRådet
Gripenstiernas Sterbhuus-Interessenter giordt, at återbekomma
vederlag för de ansenlige försträckningar som de med
Kongl, consens skolat giordt under förpantningsvilkor på godsen
Böringe och Lindholmen samt Valsiö i Skåne.
Hr Lilliestierna: Den som har sig bekant hvad sal.
Caramar-Rådet Gripenstierna lidit, den lärer intet tycka obilligt
vara, at man söker at hielpa vederbörande at få sit vederlag
igen. Och ehuru vähl Deputation ey gifvit sit betänkande
i saken, så synes likvähl deraf theras rätt.
Härpå begiärte Hr Carl Bilberg at svara: Jag missunnar
icke Hr Cammarherren Gripenstierna, om någon lycka
och förmån honom uti detta måhl vederfares. Men som många
finnas, hvilka sine kiöpegods bårtmist, utan at de med några
gravationer varit behäftade, och derföre fåt ordres til StatsContoiret
om deras kiöpeskillings återställande, det doch aldrig
skiedt är; altså, och emedan kiöpegodsen nu mera icke
stå under lösen, utan likmätigt 1723 åhrs confirmerade Adelige
Privilegier äro lika goda med odalfrälse samt under den natur
roligen komma at possideras; varandes i så måtto deras afsaknad
så mycket större, sorn icke allenast mist både sådanne
gods och räntor, utan jämvähl capitalerne eller kiöpeskillingarne
och deras i 30 å 40 åhrs tijd afgående interesser; ty
kan jag för min del icke undgå at påminna, det måtte alla
skie lika rätt, hvarutinnan jag håppas så mycket snarare vinna
Riksens Höglåfl. Ridderskaps och Adels höggunstige bifall,
som jag intet talar för mig, emedan jag hvarcken något igenom
reductionen mist, eller någon sökandes rätt innehafver,
utan endast andrager hvad jag vet i anledning af den syssla,
som mig sedan 1723 åhrs Riksdag vid Riksens Ständers Commission
öfver Reductions- och Liqvidationsvärcket anförtrodd
varit.
Hr Boneauschiöld: Det ses likvähl at Deputation pekat
derpå, at de hafva rätt. Till at gifva dem alt igen, kan
ey skie, men något expedient måtte man söka at hielpa dem.
Och som R. o. A. sedt at Deputation distingverar denna prsetension
ifrån andra och pekar så någorlunda på hvad dem
tilkomma borde, så hemställes R. o. A., om icke detta kunde
310 Juli 6. Borgaredep. om anmärkningarna mot rådet.
lemnäs til K. Maij:t, at han åtminstonne kunde hielpas med
fierdeparten.
H. Ex c. Hr Landtm.: Voro icke det bäst, at det ginge
tilbaka til Deputation, at den förklarar sig om hans fordrings
beskaffenhet?
Hr Er en felt begiärte, at alla de som hafva klara liqvidationer
måtte niuta samma rätt som Hr Gripenstierna.
Gref Dohna mente at Deputation kunde träda i capitulation
med Hr Gripenstierna.
R. o. A. resolverade häröfver: at som Deputation intet
gifvit sit betänckande, utan allenast en relation uti then af
Hr Cammarherren Gripenstierna anhängige giorde saken, och
sådant likvähl nödigt pröfvas, innan R. o. A. sig kan utlåta,
så kommer, efter R. o. Arns välmening, thenna saken at remitteras
tilbaka til välbemälte Deputation, at Deputation sig
theröfver yttra må, huru vida Hr Gripenstiernas rätt och fordring
sig sträckia kan.
Frih. Rålamb: Som Hr Boneauschiöld sade, at Deputation
häfver något specielt sig utlåtit, så måste jag berätta at
vij giordt detta på Riksens Ständers betalning och ey par faveur.
De hafva arbetat ut flere måhl, som ey kommit ännu
fram.
Hr Boneauschiöld förklarade sig, at hans mening ey
varit sådan som Hr Öfversten den uptagit.
Ifrån Prästeståndet kom en Deputation, för hvilken Biskoppen
C anié en förde ordet således: Högvälborne Hr Grefve,
K. Maij:ts och Rikets Råd, President och Landtmarskalck,
Högvälborne, Välborne Herrar Grefvar, Friherrar och samtelige
Herrar af Höglåfl. Ridderskapet och Adelen. Prästeståndet
anmäler sin ödmiuka respect och helsning och har igenom oss
velat communicera med Höglåfl. R. o. A. den tancka och slut
som Prästeståndet stannat i, angående de anmärckningar soin
äro giorde öfver protocollerne, som vij bedia måtte få upläsas.
Derpå upläste Notarien Ekman Prästeståndets Extractum
Protocolli af den 6 eller innevarande dato, hvaruti Prästeståndet
förklarar sig hafva stannat uti sådant slut, at af Secrete
Utskåttet och Secrete Deputation må begiäras, at the til nästkommande
Lögerdag, vill Gud, hvar för sig inkomma til Riksens
Ständers plena med sin tydeliga utlåtelse, om the finna
thesse måhl sådanne, at thet för thenna gången genom en
skriftelig och efter måhlens beskaffenhet uti tienlige termer
HR. gref Meyerfeldts ansökan om hemmansbyte. 311
lempad förestälning til vederbörande utaf Riksens Råd hielpas
kan, eller om the pröfva them samma af sådan beskaffenhet,
at thermed bör gås något vidare; förmodandes Prästeståndet
at kunna uppå thetta sättet erhålla thet slut, som både skyndesammast
och för Rikets säkerhet tildrägeligast vara kan.
H. Ex c. Hr Landtm, besvarade dem;
Och derpå afträdde de.
H. Ex c. Hr Landtm.: Bårgareståndet har ännu ey utlåtit
sig, och termin är mycket kårt. Finge man Bårgareståndets
utlåtelse, så kunde Secrete Utskåttet i morgon komma
tilhopa och då straxt företaga saken. Jag afhåller mig gierna
ifrån denna saken, men saken är i det stånd, at R. o. A.
äro ense.
Det fants godt at Fiscalen skulle gå til Bårgareståndet
at fråga, om de blifva färdige med deras utlåtelse angående
remarqverne, så väntar R. o. A. så länge.
Rik s-Rådet Gref Meijer felis Memorial och K. Maij:ts re
misser
samt Krigs- och Cammar-Collegiernes underdånige svar
til K. Maij:t uplästes, angående Hr Riks-Rådets ansökning at
tå emot vederlag utbyta det vid dess sätegård Näsby uti Danderyd
skiepslag och Täby sockn sammanfogade Rusthållet
X:o 24 af Lif-Regementet och Lijf-Compagniet samt U/2 augmentshemman
lydande til Åkerby Rusthåld N:o 23 af dito
Compagnie; hvaremot Hr Riks-Rådet ärbiuder sig at prestera
fult för fullo samt at rusta för vederlaget.
H. Exc. Hr Landtm.: R. 0. A. hafva nu hördt att
Cronan intet derigenom kommer at lida; men jag bör ey förtiga,
at i Militie-Deputation är detta afslagit Gref Meijerfelt.
Men Gref Meijerfelt lärer svara det samma som Gref Bonde,
at han derföre vänder sig til Riksens Ständer.
Gref Dohna: Oeconomie-Deputation har tyckt at sådanne
byten kunde bevilljas.
Hr Fehman: Man har i Oeconomie-Deputation så noga
undersökt detta och funnit det ingen rubning skier therigenom
> Indelningen, ty här är samma rusthållare, samma karl, samma
häst och samma nummer.
Hr Palm fel t: Det är vist, at det är samma karl och
mundering, men i jorden består åtskilnaden. Vid indelningen
blefvo de reducerade Säterierne icke refvade och skattlagde,
utan å dem sat en provisionel ränta, och altså kunna de bättre
bära sig.
312 Juli 6. Om ER. gref Meijerfeldts hemmansbyte.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag vill säija hvad underrättelse
jag har, at han vill allenast skillja sit frälse ifrån cronot.
Tillåtes det honom, så bör han gifva Cronan så godt igen som
han får.
Hr Palm felt: Bara at Rusthållet intet separeras ifrån
Näsby.
Frih. von Ungern Sternberg: Jag finner för min dehl,
at H. Exc. Gref Meijerfelt begiär allenast at munderingsprmstation
må flyttas på andra hemman, och at han vill lika fullt
rusta. Sielfva fundamentet, som vij böra se uppå, är at Cronan
skall hafva sin mundering, men om munderingen hålles af
det eller det hemmanet, är lika mycket, och den lisa som kan
skie privatis kan man altid samtycka till.
H. Exc. Hr Landtm.: Vederlaget bör icke allenast gifvas
til lika ränta, utan ock til lika godhet uti alt, och det
kommer Landshöfdingen och Öfversten för Regementet at observera.
Derpå frågade H. Exc. Hr Landtm, om thenna transporten
bevilljas Gref Meijerfelt.
Hvartil svarades ja.
Hr Adlerbeth: Bara det blir generalt för alla.
H. Exc. Hr Landtm. Jag gier det rådet, at vij först
handtera detta som et specialt måhl, för de andre Stånden
skull. Komma vij med mera fram, torde vij hindra detta.
Aldrig befordrar det en sak, at jag begiär mycket. Få vij et
specielt, så kan man sedan, när saken är af samma beskaffenhet,
citera hvem som fåt det förut.
Fiscalen kom tilbaka och sade, at hos Bårgareståndet
blefvit svarat at de voro skilgde åt.
Hr Klinckouströms Memorial uplästes, hvaruti han gior
någre påminnelser vid Oeconomie- och Commercie-Deputations
betänckande angående de mindre Pommerske landsproducterne.
R. o. A. funno skiähligt at remittera detta tilbaka till
Oeconomie-Deputation, at der tagas uti behörigt öfvervägande.
Yttermera fants godt, at Riks-Rådet Gref Meijerfelt ocb
de som få byta ut sådanne rusthåld böra efter behag, men
åtminstonne gifva tvåhundrade daler silfverinynt til Vadstena
Krigsmanshuus.
I anledning af thet som således resolverat blefvit upsattes
följande Extractum Protocolli till the andre Standen, hvilket
Öfverste Falkenhagens och byggm. Haganders skatteköp. 313
för R. o. A. uplästes och justerades, samt approberades så
lydande:
Extract af Protocollet hållit på Riddarhuset hos R. o. A.
den 6 Juli 1727.
S. D. Uplästes Riks-Radets och General-Gouverneurens
Gref Meijerfelts Memorial, så vähl som K. Maij:ts nådige Remisser
ocb Krigs- och Cammar-Collegiernes underdånige svar
til K. Maij:t, angående Hr Riks-Rådets ansökning at få emot
vederlag utbyta det med dess sätegård Näsby uti Dandery
skiepslag Täby sockn sammanfogade Rusthåld N:o 24 af LijfRegementet
^och Lif-Compagniet samt lV2 augmentshemman
lydande til Åkerby Rusthåld N:o 23 af detta Compagnie. Och
aldenstund Hr Riks-Radet och General-Gouverneuren ehrbiuder
sig at praestera fult för fullo samt at rusta för vederlaget,
och hvarcken K. Krigs- och Cammar-Collegierne, ey eller Landshöfdingeembetet
och Öfversten af Lijf-Regementet funnit detta
lända Cronan til skada; Fördenskul blefthetta bytet af R. o. A.
bevilljat, doch at räntan icke allenast, utan ock godheten uti
alt vid ref- och skattläggningen considereras, och at Landshöfdingen
i orten samt ChefFen af Regementet thervid bevakar
K. Maij:ts och Cronones rätt; Varandes R. o. A. härjämte af
de tanckar, at Hr Riks-Radet Gref Meijerfelt, äfven som ock
i fall någon annan i anseende til lika skiähl och omständigheter
kunde få Riksens Ständers tilstånd at byta ut rusthåld,
bör til Vadstena Krigsmanshuus gifva något efter behag, doch
icke under tvåhundrade daler silfvermynt. Hvilket med the
öfrige respective Stånden communiceras.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 8 Juli in pleno.
Uplästes Justitios-Deputations Betänckande angående Öfverste
Falkenhagens^ ansökning at framför någon annan få kiöpa
til skatte 2:ne uti Östergötland Bobergs härad och Bränueby
sockn belägne qvarnar, Näs och Hänneforss benämde, hvarå
K. Maij:t igenom bref til dess och Riksens Cammar-Collegium
under den 28 Februari sidstledne tillagdt Byggemästaren Hagander
skatterättigheten.
Och blef Deputations Betänckande bifallit, at hvarcken
Öfversten Falckenliagen eller Hagander kan bevilljas något
Adelm Protokoll, 1727 II. 21
314 Juli 8. Marstrands frihet. Härads skogseldsböter.
skattekiöp, förr än de 6 frihetsåhren, som til bemälte qvarnars
uprättelse förundte blifvit, äro til ända, då desse qvarnar
igenom offentelig auction på tinget försälljas måste och den
mästbiudande til kiöps uplåtas.
Sedan uplästes Bårgareståndets Extractum Protocolli af
den 3 Juni sidstledne, hvaruti Bårgareståndet hemställer de
andre respective Stånden, om icke staden Marstrand, som
1717 fåt 10 ahrs frihet, men i 2 åhr varit under de Danskas
disposition, må niuta 2 åhrs prolongation i stället.
Och som Präste- och Bondeståndet dertil samtyckt, så
biföllo också R. o. A. det samma.
Uplästes et Memorial, dat. den 28 Juni sidstledne, som
trenne Herredagsmän underskrifvit, hvaruti de tacka för den
förskoning som häraderne niutit för de böter, som de elljest
betala måst för den skada som de åhr 1726 utkomne skogseldar
giordt; men bedia derhos, at som derjämte blefvit förordnat
at banemännen upspanas måtte, det inge andre derföre
anses måge än the, som på sådant sätt kommit ut elden, som
i siu särskilte §§ beskrifves.
Afven uplästes de tre andre Ståndens Utlåtelser.
Och biföllo R. o. A. Präste- och Bårgareståndens yttrade
mening, at häraderne niuta förberörde tillgift, utan at sådant
nu eller i framtiden må dragas til exempel; men der rätta
banemannen kunde igenfinnas, hvarom vederbörligen undersökas
måste, bör han umgiälla hvad lag och förordningar i
dy måhl stadga och förordna.
Frih. Lager crona bad at R. o. A. ey ville taga illa up
at han begiär tala. Han voro mycket siuk, så at han ey trodde
sig kunna hafva den lyckan at se R. o. A. mera. Nu ville
han berätta, at det kommit honom bedröfveligit på, at uti
hans liqvidation ey blefvit honom gådtgiordt General-Adjutants-lönen,
der han likväl är här på staten upförd af Gref
Wrede och sedermera fåt confirmation derpå; sedan sluta de
ut 6 ordonanceryttare, medicamentspenningar, som Zierfogel
tagit emot. Och bad att hans memorial må få läsas up och
honom tilläggas hvad han bör niuta.
Frih. Ernest Creutz hemstälte R. o. A., om icke detta,
såsom rörande Statsvärcket, kunde gå til Secrete Utskåttet.
Thetta blef af R. o. A. bifallit.
Hr Åkerhielm: Uti den remissen, som kommit ifrån
K. Maij:t, äro 2:ne qvaestioner, den ena är speciel för General
-
■"'I1
Om baron Lagercronas o. major Rothlöbens löner. 315
Majoren Lagererona. Man vet vähl at han giort tiänsterne,
men generalresolutionerne ligga honom i vägen, hvari stadgas
at han ey skall niuta lön mer än för den förnämsta tiänsten.
Den andra qvestion är generel och angår alla dem som tiänt
i Pohlen och på fiendebåtten.
Det förblef vid förra resolution, at det går til Secrete
Utskåttet.
Majorens Christopher Rothlöbens Memorial uplästes, hvarutinnan
han gior ansökning at, i anledning af Riksens Höglåfl.
Ständers försäkran vid 1723 åhrs Riksdag, få niuta den difference
til godo, som är emellan Ryttmästare- och Lieutenantslönen,
efter som det Compagnie och Ryttmästare-Indelning, som
af Placerings-Deputation honom rättmäteligen blef tillagdt, blef
Ryttmästaren Åkerhielm uppå dess ansökning lemnadt, och
han endast vid hela placeringen ifrån sin indelning är rubbad
vorden.
Sedermera föredrog hans broder, huru som PlaceringsDeputation
lemnat Hr Majoren Valla härads Compagniet, men
Ständerne giorde den ändringen, at de låto Ryttmästaren Åkerhielm
behålla samma Compagnie, med försäkran at Majoren
Rothlöben ey skulle lida; therföre håppas han, at the låta
hans broder också nu niuta differencen.
Thetta blef bifallit.
Derhos begiärte Hr Rothlöben, at som hans broder har
varit i mistning sedan sidsta Riksdag, det måtte honom derifrån
differencen bestås.
Hvilket äfven samtycktes.
I föllje häraf skrefs på Memorialet, at R. o. A. bevilljat,
det Majoren Rothlöben, som fåt Riksens Ständers försäkran
vid 1723 åhrs Riksdag at niuta differencen emellan Ryttmästare-
och Lieutenants-lönen, så at han ey skulle komma at
lida, må niuta samma difference, efter som den sig emot den
indelte lönen och ortens marckgång bestiger, och det af Regements-besparingsmedlen,
ifrån 1723.
Frih. Ernest Creutz anmälte, at Expeditionerne voro
upsatte til K. Maij:t angående Hr Jernfelts och Siegerots byte
samt Cammar-Revisions-Råden.
Hr Silfwerberg: Som Skogseldsböterne blefvit eftergifne
för Småland, så tyckes at äfven flere orter kunde niuta
samma nåd.
316
Juli 8. Elektorernas rådsförslag gillas.
Frih. Ernest Creutz: Som ingen anmält sig ifrån någon
annan ort, så vet man intet hvad anledning man kan hafva
härtill. Ar det någon special casus, så kunna vederbörande
gifva sig an hos K. Maij:t.
R. o. A. höllö betänckeligit at giöra härom någon allmen
förordning, utan hvart specialt måhl måste andragas hoos
K. Maij:t.
H. Ex c. Hr Landtm, kom nu up.
Electorerne låto anmäla sig och begiärte få komma up.
Hvilket dem bevilljades.
Therpå uplästes thet Extractum Protocolli som upsatt
var angående Gref Meijerfelts byte.
Hr Adlerbeth mente at det voro in specie allenast för
Gref Meijerfelt resolverat, at han skulle gifva 200 Dal. smt
til Vadstena Krigsmanshuus.
Men det sades vara allment bevilljat;
Och altså approberades förberörde Extractum Protocolli,
som ses pag. 313.
Electorerne kommo up, och gofvo til H. Exc. Hr Landtm,
pacqvetet förseglat, hvari listan på de til Råd valde var innesluten;
doch voro the ey efter rangen eller matrickeln upförde,
utan alt som Electorerne förent sig om them. Therjämte sade
Gref Stromberg, at Electorerne efter bästa vett och samvete
kommit öfverens om 24 personer, som til 8 Riks-Råds-embeten
K. Maij:t föreslås skola, hvilket theras vahl the nu hemställa
Ridderskapets och Adelens ompröfvande.
Listan uplästes, och voro therpå upförde:
I. Prsesidenten Gref Gustaf 2. Gen.-Lieut. och Landsh.
Bonde. Gref Nils Gyllenstierna.
3. Håf-Cantzeleren Baron von 4. Stats-Secreteraren Baron
Duben. Barck.
5. Gen.-Lieut. Baron Strömfelt. 6. Admiral Baron Wachtmei
ster.
7. Praesidenten Baron Scheffer. 8. Landshöfd. Baron Conrad
Ribbing.
9. Gen.-Lieut. Baron Silfwer- 10. Landshöfd. Baron Creutz,
hielm.
II. Landsh. Baron Törnflycht. 12. Gen.-Major Gref Thure
Bielke.
Dep. Sekr. utsk:ts mern. om Cederlind.
317
13. Landsh. Baron Cronstedt. 14. Gen.-Lieut. och Landsh.
Baron Palmqwist.
15. General Stakelberg. 16. Justitise-Cancellern Feh
man.
17. Generalen Baron Hård. 18. Admiral Ehrenschiöld
19. Admiral Baron von Psi- 20. Gen.-Major Baron Fuchs,
lander.
21. Prsesidenten Baron Ström- 22. Landshöfd. Frisenheim,
felt.
23. General Baron Hamilton. 24. Gen.-Major Baron Mentzer.
H. Exc. Hr Landtm.: Frågan är nu den, om R. o. A.
gillar detta.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Här frågas om icke Electorerne
få gå up med detta til K. Maij:t.
Svarades ja.
Hr Adlerbeth sade at de andre Stånden måste få vetta
at R. o. A. bifallit valet.
R. o. A. sände förthenskul en Deputation af Electorerne
til the andre Stånden at låta vetta, det R. o. A. gillat våhlet
och anmodat Electorerne at bära up den til K. Maij:t.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande af
den 13 sidstledne Aprill om Bytesvärcket uplästes;
Och lades på bordet för them som behaga see thet igenom.
Deputation kom tilbaka ifrån de andre Stånden och sade,
at Prästeståndet har bifallit listan, och at Bårgareståndet hadde
den under händerne samt låfvade yttra sig. I medlertid hafva
begge Stånden bifallit, at Electorerne gå up til K. Maij:t med
then samma.
H. Exc. Hr Landtm.: Här är et Memorial ifrån Secrete
Utskåttet, som är angelägit.
Derpå uplästes samma Memorial af den 7 hujus angående
en misstänkt person, benämd Olof Cederlind, som blifvit ärtappad
och arresterad, hvilken under anstält förhör omsider
en ångerfull och frivillig bekiännelse giordt om någre höga och
svåra måhl, de der en ganska nödig tysthet fordra; Hemställandes
Secrete Utskåttet, om icke en Commission af Riksens
Ständers ledamöter nu straxt måtte förordnas, som denna angelägna
saken utan uppehåld företager och den samma efter
föregången laga process skyndesammeligen med laga dom och
318
Juli 8. Dep. om Cederlinde sak.
utslag afhielper, med mera som berörde Memorial om denna
saken och dess afgiörande omständeligen förmäler.
H. Ex c. Hr Landtm.: Frågan är om detta här bifalles.
Svarades ja.
H. Ex c. Hr Landtm.: Om R. o. A. behaga öfverlägga
sin emellan, hvilka personer de villja bruka.
Svarades at Secrete Utskåttet kan bäst utnämna dem,
så af Dommare som andre skickelige personer.
Frih. Wrangel: Sådanne personer måste utnämnas som
äro här på orten, at, i fall saken ey kan slutas, de efter Riksdagen
kunde afgiöra den.
H. Ex c. Hr Landtm.: Commission lärer giöra sin flit
at sluta saken; men som ofta komma insidentier och Ständerne
ey lära uppehålla sig här för denna saken, så voro vähl,
om sådanne personer toges här til utur Secrete Utskåttet, som
äro här på orten.
R. o. A. bifollo thenna proposition.
H. Ex c. Hr Landtm.: Hvad Actor angår, får icke Secrete
Utskåttet äfven sörja derföre?
Svarades ja.
Gref Spens påminte, at den anstalten måtte tagas, at
den karlen ey kan echappera.
Det fants godt at en Deputation går til de andre Stånden
och kundgiör dem i hvad slut R. o. A. stannat.
Dertill utnämdes:
Gref Tessin.
Frih. Lieven.
Hr von Berckner.
Hr Schutenhielm.
Hr von Utfall.
Hr von Hofstéen.
Gref jVohna.
Frih. Gripenhielm.
Hr Fritzki.
Hr Klinckouström.
Hr Albin Grundelstierna.
Hr von Schwartzer.
H. Exc. Hr Landtm.: Som jag hörer at i Commission
öfver Dahlén och Brodzenius Bondeståndet haft sine Deputerade,
men de öfver Osthofs sak intet velat haft sine Deputerade,
så är frågan om de nu skola invitera Bondeståndet
härtill.
Svarades ja.
Borgaredep. Dep:ns tal för K. Maj:t. 319
Ifrån Bårgareståndet kom en Deputation, för hvilken Secreteraren
Sal an förde ordet. Och sedan han gifvit R. o. A.
sin titul, sade han: Bårgareståndet låter anmäla sin tiänstlige
helsning. Och såsom Bårgareståndet fått igenom en Deputation
part af R. o. Arns utlåtelse öfver Riks-Råds-vahlet, så har
Bårgare-Ståndet det samma igenom läsit och haft dervid intet
at påminna, utan upkommit till at giöra föllje med R. o. A.
up til K. Maij:t. I det öfriga har Bårgareståndet hos R. o. A.
nu velat anmäla, på hvad sätt det menar at fonden til manufacturiernes
uphielpande samblas kan, och opsatt deröfver sina
tan ekar. Gaf derpå fram Bårgareståndets Memorial och sade,
at som man har allenast et exemplar, så beder Bårgareståndet,
at sedan R. o. A. låtit det upläsa, det måtte samma sändas
til the öfrige Stånden och recommenderas.
H. Exc. Hr Landtm, svarade härpå;
Och sedan afträdde Bårgareståndets Deputerade neder i
Secrete Utskåts-sahlen, at ther afbida R. o. A:ns samt Prästeståndets
Deputerade, som skulle gå up til K. Maij:t.
R. o. Arns Deputerade trädde äfven nu neder, och gafs
dem det tahlet som de föra skulle hos K. Maij:t, så lydande:
Såsom Riksens Ständer vid de ährenders afgiörande, som
på denne närvarande Riksdag dem ålegat at til Rikets gagn
och fromma draga försårg om, befunnit huru högst angelägit
vara vill, det alla måhl och ährender, hvilka emellan Riksdagarne
af Eders K. Maij:t med Råds råde komma at afhielpas,
måtte kunna dageligen uti 2:ne divisioner föredragas och afgiöras,
hvilket med det antahl af Rådspersoner som härtils
varit sig ey giöra låtit; altså hafva Riksens Ständer tii det
härmedelst påsyftade ändemåhlets erhållande för nödigt eracktat
att förstärckia Rådet med ännu åtta Rådspersoner.
Eders K. Maij:t lärer i nåder sig detta så mycket mera behaga
låta, som sådant endast har afseende på det allmenna
bästa samt Eders K. Maij:ts och Rikets med alla dess inbyggares
vältrefnad, trygg- och säkerhet, hvarom Eders K. Maij:t
städze til Riksens Ständers stora hugnad en aldrig tilfyllest
berömmelig kongelig och nådig ömhet samt omvårdnad visat.
Och som Riksens Ständer sins emellan öfverenskommit at til
bemälte åtta Riks-Råds-embetens besättiande hoos Eders
K. Maij:t i underdånighet föreslå 24 sådanne män, som Riksens
Ständer funnit dertil värdige och vählförtiänte; Ty varda
320 Juli 8. Res. och Dep. om Cederlind.
de samma uppå hoosfölljande lista Eders K. Maij:ts egit vidare
nådige vahl med all submission underdånigst hemstälte.
Sedermera justerades Resolution på Secrete Utskåttets Memorial
angående Cederlind, och skrefs therpå, at thet blefvit
af R. o. A. bifallit, och at Secrete Utskåttet kommer at utse
så vähl personerne hvilka i berörde Commission brukas skohla,
såsom ock en Actor af dess ledamöter, hvilka här å orten
vistas, at, i fall Commission ey under Riksdagen skulle kunna
slutas, de då efter Riksdagen måtte kunna continuera. Afven
förnimmes hos det Redeliga Bondeståndet, om de villja hafva
i berörde Commission någre af sit Stånd, eller ock låta det
ankomma på de öfrige respective Ståndens Deputerade, såsom
med Commission öfver Osthof skiedde, aldenstund denne Commission
torde komma at subsistera efter Riksdagens slut.
Vid samma tilfälle påminte Gref Lewenhaupt och andre,
at det voro vähl om Commission kunde slutas medan
Riksdagen varar, eller åtminstonne at man måtte ungefärligen
få vetta huru denna saken utslår.
H. Exc. Hr Landtm.: Det lärer komma i Instruction
at observeras.
Deputation gick nu bårt til the andre Stånden med
R. o. Arns utlåtelse om Cederlind.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte at Prsesidenteu Schefer
gifvit honom et Memorial ifrån Svea Håf-Rått at föredragas
R. o. A.
Berörde Memorial af den 5 hujus uplästes, hvaruti HåfRätten
til Riksens Ständers gunstbenägne ompröfvande i ödmiukhet
hemställer, om icke Riksens Höglåfl. Ständer skulle
finna billigt, at antalet af Håf-Räts-Råden kunde åtminstonne
til helften af ledamöterne blifva förökt, så at Håf-Rätten må
komma at niuta en sådan ynnest til goda, som de öfrige Collegiernes
ledamöter dels tilförende och dels vid innevarande
Riksdag til deras befordran vederfaren är.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. har inhämtat de skiähl
som andragne äro til proportion emot andre Collegier.
Hr Weili: Det graverar ey Staten, de hafva mindre lön
i Håf-Rätten än andre Collegier.
Frih. Eric Wrangel: Jag tycker at det är et stort skiähl
för denne ansökningen, at så månge brafva män igenom et
sådant engagement kunna bibehållas qvar innom värcket. Det
Beslut att öka hofrättsrådens antal.
321
har ock 1719 varit afseendet, då Håf-Räts-Råden först blefvo
förordnade.
Hr Adlerstedt: Det är ju vid 1723 åhrs Riksdag förbudit
vid 1000 Dal. sint at gifva Caracterer.
Hr Plan: Der står: »om icke Ständerne begiära det».
Hr Ornstedt: Konungen lärer hielpa dem som meriterade
äro.
H. Exc. Hr Landtm.: De hafva intet tilfälle til avancement,
efter lönen är så liten för Lagmännerne.
Hr Adlerbet: Det lärer finnas huru ofta Justitiestaten
fåt avancera. Om en Lagmanstiänst varit ledig, hafva de ey
fått den, och det äro inga trappor för dem til at avancera.
R. o. A. biföllo at helften af Assessorerne måge få HåfRäts-Råds
caracter.
Hr Adlerbeth påminte för Giöta Håf-Rätt, at Assessorerne
therstädes måtte niuta lika förmån.
Såsom alle Håf-Rätterne hafva lika arbete och lika besvär,
så fants godt at de andre Håf-Rätterne niuta samma
förmån i proportion af theras antahl.
Hr Erencrona: Det måste sättjas ut en viss nummer.
H. Exc. Hr Landtm, frågade om et vist antahl skulle
utnämnas, nembligen 8 i Svea Håf-Rätt och 4 i hvardera de
andre Håf-Rätterne.
R. o. A. biföllo Svea Håf-Räts Memorial för the therutinnan
anförde skiähl skull, så at uti Svea Håf-Rätt åtta
och uti de öfrige Håf-Rätterne fyra Assessorer, som älst äro,
måge niuta heder och namn af Håf-Räts-Råd, på sådant sät
som Regeringsformen innehåller, doch härunder the förre begrepne,
som en sådan förmån redan niutit.
Deputation kom tilbaka ifrån de andre Stånden, och Gref
Tessin sade: Efter R. o. Arns betalning har Deputation varit
hos de tre Stånden och föreläst dem det slut hvar i
R. o. A. stannat. Prästeståndet har fattat et sådant slut,
sorn mycket litet differerar ifrån R. o. Arns, allenast hvad Actor
angår. Bårgareståndet hadde haft saken före, men igenom
Rådsvalet har den kommit at stanna, och låfvade nu at komma
in med sin utlåtelse. Bondeståndet har ock haft saken före
och afgiordt qvasstio an; men det senare hadde de ey då haft
före, utan låfvat yttra sig med första.
Sedan begynte Secreteraren upläsa Bårgareståndets Memorial
om fonden til Manufacturievärckens uphielpande; men
322 Juli 8. Dep:r. Notifikation om K. Maj:ts rådsval.
sorn Deputation kom tilbaka ifrån H. Maij:t, stannade han
efter befalning thermed.
Deputation kom tilbaka ifrån K. Maij:t och Gref Stromberg
berättade, at H. Maij:t låtit anmäla sin nådige helsning
och tackar dem för den reflexion de giordt på dess svåra regementsbörda,
och at de velat lätta den med åtta Rådspersoner,
försäkrade at hafva lif och blod ospardt för Rikets vältrefnad
och låfvade at med det första utlåta sig öfver specification.
Ifrån Bårgareståndet kom en Deputation, för hvilken Secreteraren
Sal an förde ordet sålunda: Bårgerskapet har i dag
låtit sig föreläsa Riksens Ständers Secrete Utskåts Memorial
angående en benämd Cederlind, och har fått R. o. A:ns Betänckande
samt bifallit til alla delar berörde R. o. Arns Betänckande.
Och fägnar sig Bårgareståndet, at denne saken
lärer yppa en sådan skielm, som haft sådaune elacka tanckar;
Hvarigenom ali frid och rolighet lärer styrckas. — Gaf dessutan
fram et Extractum Protocolli af den 6 Juli, angående
huru förhållas skall med Rådmansvalet, och begiärte at det
måtte företagas.
H. Exc. Hr Landtm, besvarade dem;
Och så afträdde Bårgareståndets Deputerade.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. har förnummit at Bårgareståndet
aldeles bifallit R. o. Arns mening angående processen
med denne Cederlind och Commissions förordnande öfver
honom.
Hr Boneauschiöld: H. Maij:t har nådigst befalt mig
berätta, at H. Maij:t låter R. o. A. vetta, det af de til RiksRåds-embetet
föreslagne har H. Maij:ts vahl fallit på desse,
nembligen:
Praesidenten Gref Gustaf Bonde.
General-Lieutenanten Baron Johan Carlson Strömfelt.
General-Lieutenanten Baron Giöran Silfwerliielm.
General-Lieutenanten och Landshöfdingen Gref Nils Gyllenstierna.
Håf-Cantzlern Baron Jochim von Duben.
Landshöfdingen Baron Olof Törnflycht.
Stats-Secreteraren Baron Samuel Barck och
General-Majoren Baron Rutger Fuchs.
De nye riksråden. Manufakturfonden.
323
Hr Boneauschiöld: Stats-Secreteraren Barck skulle
härvid hafva blefvit brukad; men som han sielf blefvit hågkommen,
så har jag fått denna befalningen. Sade sedan vidare:
Vid detta tilfället hadde H. Maij:t gierna kommit ihåg
Generalen Stakelberg, så i anseende til hans långliga tiänster
som hans specielle meriter. Men som han icke kan mistas
ifrån arméen i Finland, så skulle K. Maij:t gierna se, at H. Maij:t
måtte giöra Stakelberg vid detta tilfället til Felt-Marskalck.
R. o. A. hadde intet at påminna thervid, utan betygade
sin underdånige vördnad för K. Maij:t och förklarade sig aldeles
nögde thermed at K. Maij:t gior Generalen Stakelberg
til Felt-Marskalk.
Derpå önskade R. o. A. dem, som K. Maij:t uptagit i
Rådet, samtelige lycka.
Gref Gustaf Bonde: Jag har den ähran at tacka R. o. A.
och samtelige Ständerne för den ähran de behagat giöra mig
och föreslå mig til et så högt kall i riket. Jag önskar at så
kunna skicka mig, at det må lända til Guds namns ähra samt
Konungens och fäderneslandets välgång. Atminstonne skall den
instruction vara inskrefven i mit hierta.
Sedan bad H. Exc. Gref Bonde at han måtte få vara med
i deliberationerne under Riksdagen, på det at han må få så
mycket närmare kundskap om thet som Riksens Ständer finna
godt at sluta och afgiöra.
R. o. A. voro thermed vähl förnögde.
Frih. Eric Wrangel bad at man i Secrete Utskåttet
och Deputation måtte få nyttia äfven de andre Herrarne som
blefvit Riks-Råd.
Thetta blef sammalunda bifallit.
Bårgareståndets Memorial om Manufacturiefonden lästes
til ända;
Och sedan sade H. Exc. Hr Landtm.: Här äro åtskillige
af de tanckar, at man straxt kan giöra frågan.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Får det bifall?
Svarades ja.
I föllje häraf skrefs på Memorialet thenne resolution, sedan
then blefvit behörigen justerad: at R. o. A. samtyckt dertil,
och som thetta förslaget är af en synnerlig vicht och nytta för
Riket, så har härjämte R. o. A. ey undgå kunnat at recom
-
324 Juli 8. Om Skeppsdockebyggnaden i Carlskrona.
mendera samma hos de öfrige respective Stånden til theras
benägne bifalls erhållande.
Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den 19 Juni
sidstledne uplästes, angående Ammiralens Baron Carl Hans
Wachtmeisters skiepsdåckebyggnad vid Carlscrona. Hvarjämte
Ammiralen anhåller, det Riksens Ständer täcktes förunna honom
deras nådige vitnesbörd, at han värcket till Riksens nytta
fullbordat häfver, samt at han och dess arfvingar för alt påkommande
åtahl i framtiden måge varda befriade. Häröfver
yttrar Secrete Utskåttet sig, at det i anseende til andragne
skiähl och omständigheter för sin del tycker skiähligt vara,
det Ammiralen Wachmeister nu mera må, till sin säkerhet i
framtiden samt hugnad och andras upmuntring, erhålla Riksens
Ständers approbation öfver et så angelägit och för Riket nyttigt
värcks fullbordan. Och fast än Rikets nu varande medellösa
tilstånd icke vill tillåta, för Ammiralens vid samma värcks
bedrifvande och fullbordan erviste oförtrutne sårgfällighet,
tagne afsaknad och osparde möda, at till ihugkommelse deraf
nu för tiden giöra någon gratification; så synes likväl det
billigt, at han af den inkomst, som dåckan för fremmande
och coffardieskieps förbättrande kan kasta af sig framdeles,
när den ifrån Cronans arbete ledig är, må kunna tilläggas et
vist qvantum, som skiähligt kan pröfvas at utsättias.
Hr Lindenstedt: Sorn jag har orsak at fägna mig öfver
den approbation som Hr Ammiralen nu lemnäs, så måste
jag betyga at den gratification, som honom derjämte skall tilfalla,
lärer intet kunna erhållas, emedan inga flere än cronoskieppen
kunna repareras i dåckan.
Gref Bonde: Enär detta målet blef remitterat til Secrete
Utskåttet, så minnes jag intet annat, än R. o. A. då giorde
det med de termer, at Secrete Utskåttet skulle tilse at han
får någon gratification; altså voro vähl, om Secrete Utskåttet
kunde utse något annat medel til hans gratification och derom
inkomma med något förslag.
R. o A. biföllo Gref Bondes proposition, och befaltes at
med de andre Stånden communiceras skulle, at som R. o. Aser,
det Ammiralen Wachtmeister på det sättet som Secrete
Utskåttet föreslagit aldrig kan niuta någon gratification, så
går det til Secrete Utskåttet, at utse något annat medel för
honom til någon gratification.
Res. om amiral Wachtmeister. Amiralitetet. 325
I anledning häraf inryckte Secreteraren sedermera i det
Extracto protocolli, som efter befalning til the andre Stånden
upsat var om thet som resolverat blefvit om Ofverste Falkenhagens
sökte Skatteköp, thenne meningen:
I lika måtto lät R. o. A. sig föredraga Secrete Utskåttets
Extractum Protocolli af den 19 sidstledne Juni, angående en
decharge för Ammiralen Baron Carl Hans Wachtmeister, hvilket
bifallit blef. Och som hvad Secrete Utskåttet projecterat
til en gratification för berörde Ammiral, af den inkomsten som
dockan kan kasta af sig medelst coffardieskieps förbättrande
dersammastädes, icke skall på sådant sätt kunna erhållas;
Så månde R. o. A. remittera samma til Secrete Utskåttet,
at utse någon annan utväg til berörde Ammirals gratificerande.
Sedan uplästes Oeconomie-Deputations Memorial, angående
dem som skrifvit och hållit Protocollet i Deputation.
Och fants godt at Secrete Utskåttet fogar den anstalt, at
de som arbetat vid Deputation få sin betalning.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 11 Juli in pleno.
Frih. Ernest Creutz holt i H. Exc. Hr Landtm:s frånvaro
ordning på Riddarhuset.
Uplästes Justitie-Deputations Betänckande af den 26 Juni
sidstledne öfver de besvär som Ammiralitets-Staten i Carlscrona
andragit, angående l:o det intrång som samma stat af Magistraten
i Carlscrona skall tillfogas uti dess förra vanliga Domsoch
Executionsrättigheter, och 2:o at berörde Ammiralitetsstat
skall belastas med Tomtöres-afgift. Öfver hvilka måhl
Deputation i fölljande slut stannar at
hvad l:o sidstberörde måhl om Tomtören beträffar, så kan
Deputation för sin del icke finna, at merberörde ammiralitetsplatzer,
som högstsal. Konung Carl den XI:te låtit en så ansenlig
publiqve stat på et afdelt ställe tilläggia och jämvähl af
samma stat blifvit intagen, innan Bårgerskapet sig i staden
nedersatt, kunna kallas stadsens grund, hvaraf fölljer, at icke
eller Magistraten kan vara berättigad några tomtören deraf at
upbära.
2:o. Anbelangande det intrång, som skall tilfogas Ammiralitetet
uti dess Domsrättighet och efter föregående angifvande
326 Juli 11. Besvär af Amiralitetsstaten i Carlskrona.
allenast i sådanne måhl och tvister skola bestå, sorn af hushyre-contracter
kunna upkomma; Så håller Deputation före
at, när hyresmannen och den som hyrer ut dess buus begge
äre af Ammiralitets-staten samt bo innom de afskilgde ainmiralitetsplatzerne,
och tvist af hyrecontractet dem emellan upkommer,
sådant då vid Ammiralitets-Rätten slitas bör. Sammaledes,
när någon af Bårgerskapet hyrer hos en Ammiralitetsbetiänt,
inom berörde ammiralitetsplatzer, på det denne senare
emot högstbemälte K. Förordning icke måtte förlora dess elljest
tilständige forum, för det han dess buus förhyrt och bortlegdt.
Men hyrer någon Ammiralitets-betiänt hos Bårgerskapet och
på stadsens grund, då förfares med de deraf upkommande tvister
efter merhögstbemälte K. Förordning af den 27 Juli 1724.
3:o. Beträffande det intrång som skall hända Ammiralitets-Staten
uti dess Executionsrättighet, i synnerhet uti dess
Contributions och Cronoutskylders indrifvande vid Aminiralitetet,
så ser Deputationen icke något hinder i vägen, at ju executionen
kan lemnäs berörde Ammiralitets-Collegio at indrifva Cronones
utskylder och andra afgifter vid Ammiralitets-staten,
allenast sådant skier i rättan tijd och under plickt af behörigt
redogiörande derföre, samt at Ammiralitets-Collegium blifver
H. Majit och Cronan ansvarigt för alt uppehåld och den brist,
som i så måtto genom någon efterlåtenhet och försummelse
tima kunde.
Ammiralitets-Secreteraren Hr Lindenstedt: Ammiralitets-Statens
ansökning grundar sig l:o derpå, at AmmiralitetsStaten
måste flyttia härifrån til Carlscrona och der med stor
bekostnad planera den platzen; 2:o hafva de bodt der 4 åhl',
innan staden anlades och någon bårgare der var, och lik vähl
häfver Magistraten sedan sökt sig tilstånd at få upbära tomtören,
och det på det sättet, at de sökte K. Maijit i Lund och
förestälte huru de skulle utvidga staden, och i stället för 2
blifva 3 Bårgmästare, och så finge de 1,000 Dal. hvar i lön,
och fond dertill sökte de af tomtören. Nu har jag at erkiänna
den justiee som Justitie-Deputation giort Ammiralitets-Staten;
och det är sant at det skier Ammiralitets-Staten en grace,
men det äro ännu två gator som höra Aminiralitetet till, hvilka
äro utom linien på cliartan; äfven Beckholmen, hvarest vij
hafva våra baraqver, såsom ock Ammiralitetshuset. Och sorn
Deputation har utlåtit sig, at den tracten som står på chartan
skall blifva fri, som då var anslagen Ammiralitetet, så är nö
-
Carelska sqvadronen. Lilliecreutz’ o. Grripenstiernas mern. 327
digt at tilläggas må, det äfven de tomter, som äro ifrån första
början apterade til Ammiralitetet, böra vara frie för tomtören.
Detta fick af R. o. A. bifall.
Och sedan resolution blefvit upläsen och approberad, skrefs
på Betänckandet, at R. o. A. bifallit Betänckandet. Qch som
dessutan, särdeles vid den så kallade Ammiralitets-platzen
närmast belägne tvänne gator, tomterne ifrån första början af
Ammiralitets-Staten skola vara uptagne, apterade och ändteligen
bebygde; Så fants derjämte skiähligt, at alla de tomter,
som ifrån första början äre af Ammiralitets-Staten intagne
eller bebygde, ifrån tomtöresafgiften befrias, helst K. Maij:t
kiöpt öen och frijskiänkt tomterne til alla vederbörande, samt
Ammiralitets-Staten långt förr än Bårgerskapet sig der nedsatt
häfver.
Frih. Ernest Creutz anmälte at Secreteraren Lilliecreutz
ingifvit et Memorial angående Commission i Finland.
Och fants godt, at det fölljer up til K. Maij:t med Betänckandet.
Hr Lilliecreutz sade, at han vördar det slut som R. o. A.
giort, men som en del ey fattat Commissions rätta mening,
hadde han upsatt samma Memorial.
Det sades at samma fölljer med up til K. Maijit.
Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den 4 Juli
sidstledne uplästes, angående Carelska Sqvadrons inrättande
til 6 Compagnier, sedan en del Rusthållare, hvilka varit ärnade
til Kymmenegårds Infanterie-Regementes complettering, fåt
förblifva vid deras gamla rustningsrättighet.
Och fick Secrete Utskåttets yttrade mening om theuna
Sqvadrons inrätning af R. o. A. bifall. Hvilket ock straxt
skrefs på berörde Extractum protocolli.
Hr Gripenstiernas Memorial uplästes, hvarutinnan han anhaller
at R. o. A., i betraktande af hans långvariga lidande,
gunstigast behagade remittera hans sak til afgiörande hos
K. Maijit och Rådet, hvarest samma ansökning tilförende är
ventilerad vorden.
Det blef godt funnit, at den saken, som Cammarherren
Gripenstierna hos Riksens Ständer giort anhängig, må hänskiutas
til K. Maijits nådige afgiörande med Råds råde.
H. Exc. Hr Landtm, kom nu up.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, för hvilken Undertalemannen
förde ordet således: Hos Eders Exc. och R. o. A.
328
Juli 11. Rappholts hammarverk Molkom.
aflägger Bondeståndet sin ödmiuka helsning. Och som höga
vederbörande ey komma at afgiöra Bondeståndets enskylte Besvär
förmedelst det at Almogens allmenne Besvär hos de
andre Stånden ey blefvit afgiorde, så beder Bondeståndet ödmiukelig,
at R. o. A. ville befordra dem til slut, at de kunna
komma på trycket. Dernäst, som Ofver-Jägmästaren Birckkoltz
vill resa bårt utur riket, och vij då ey vetta huru vij
kunna få rätt på honom, så lemna vij til R. o. Arns öfvervägande,
om icke han borde tagas i säkert förvar eller ställa
personel borgen. Yij hafva lagdt in Memorial om samma sak.
H. E xc. Hr Landtm, besvarade Bondeståndets Deputerade
;
Och derpå afträdde de.
H. Ex c. Hr Landtm, uprepade sedan hvad Almogens
Deputerade an dragit, och H. Exc. sade det han svarat, at
R. o. A. [o:icke] har hördt af Birckholtz’ resa eller tror at han
täncker på någon bårtresa.
Justitie- och Bergs-D eputationernes Betänckande af den
10 Marti sidstledne uplästes, angående Secreteraren Thomas
Baltzar von Rapholtz ansökning om dess 2:ne härdars conservation
vid Molkoms hammarvärck i Nyed sockn. Ofver
hvilken ansökning Deputationerne sig yttra, at de för deras
delar ey annat kunna finna, der någon inskränkning i Nyed
pröfvats oumgiängelig til värckens conservation i längden, än
hade då, likmätigt 34 cap. B.B. L.L. och 9 cap. uti St. L:n,
Kongl. Bergsförordningarne af åhr 1649 samt K. Maij:ts den
13 Aprill 1721 Hammar-Commissionen meddelte Nådige Tnstructions
4 §, ingen inskränkning vid Molkom såsom det aldra
äldsta bordt skie, och at altså berörde Molkoms hammare
synes böra blifva i sit förra stånd orubbad, til 680 skieppunds
åhrligit smide. Men hvad för öfrigit anbelagar, at Secreteraren
Rappoltz söker blifva hos Riksens Ständer recommenderad at
vid dess härvaro under påstående Riksdag få åtaga sig för
dess hammar 8 Skieppund hammarskatt, som är allenast 120
Skieppund tillökningssmide emot den förra och gambla hammarskatten;
så, aldenstund det måhlet til Deputationerne intet
blifvit remitterat och derhos hörer til allmenna huushåldningen
i Bergslagorne, så kan han sig derom på vederbörlig ort anmäla.
Elljest hafva Deputationerne funnit sig föranlåtne at
jämte alt det öfriga Riksens Ständer underställa, om icke vid
sådanne Commissioner den methode hädan efter kunde obser
-
Om Bratts supplik o. besvär öfv. Hammarkomm. o. Bergskoll. 329
veras, at antingen de Committerade, eller åtminstonne Bergscollegium,
på de Committerades inkomne undersökning, böra
öfver hvart värcks utgående eller inskränckning lemna dess
aparte utslag, och icke, som nu skiedt, straxt hos H. K. Maij:t
med dess betänckande öfver altsammans inkomma, innan någon
af hammaräganderne vet, huru och på hvad sätt dess egendom
är vorden ansedd, och således vägen blifvit dem igenstängd at
annorstädes än på Riksdagarne deras angelägenhet och besvär
andraga; jämväbl om icke i anledning häraf H. K. Maij:t
skulle i nåder täckas, utan anseende til det som redan i desse
måhl kan vara åtgiordt, å nyo uptaga och efter beskaffenheten
samt inhämtat Kongl. Bergs-Collegii ytterligare utlåtande afgiöra
alla de gravamina, som en eller annan af hammar-possessorerne,
anten i Nyed eller annorstädes, kunna finna sig befogade
at emot berörde Hammar-Commissions förrätning eller
Bergs-Collegii derå grundade Betänckande anföra, emedan de
af den orsaken, at resolutionerne för deras värck ännu ey hunnit
at blifva expedierade, til denne Riksdagen sådant ey
kunnat giöra, och til nästkommande Riksdag lärer vara för
långt för dem at bida, och at i medlertid ingen förändring
skier uti de anstalter, som til underdånigste föllje af H. K.
Maij:ts allernådigste coufirmation under den 27 Juli nästledit
åhr kunna redan vara giorde.
Afven uplästes Actuarien Bratts å dess broders Brukspatronen
Lars Bratts vägnar ingifne suppliqve samt de andre
Ståndens utlåtelser.
Och förklarade R. o. A. sig, det de bifalla the andre Ståndens
utlåtelser i themia saken, at för then härvid brukade
processen Hammar-Commissions förrätning kommer at ändras,
och hammarvärcken uti Nyeds sockn at förblifva uti det stånd,
som de voro innan Hammar-Commissionen begynte samma sin
förrätning; hörandes vid slike undersökningar ey allenast alla
vederbörande(l), utan ock dem lemnäs del af Commissionens slut,
på det de således måge efter allmen lag och process niuta
sine beneficia juris, processus et instantiarum til godo.
Extractum Rrotocolli til de andre Stånden uplästes och
approberades, angående den relation som Deputation öfver Reductions-
och Liqvidationsvärcket ingifvit, samt Öfversten
Falckenhagens skattekiöp och Ammiralen Baron Wachtmeisters
gratification.
Adelns Protokoll, 1727 II. 22
330 Juli 11. Dep:r mellan stånden. General Silfwerhielrns supplik
Hr Didron mente at det voro vähl, om R. o. A. ville
skicka en Deputation til de andre Stånden och recommendera
Bårgare-Ståndets project til manufacturiefonden.
H. Exc. Hr Landtm, sade at de andre Stånden hedt
at man ey måtte skicka Deputationer Stånden emellan, så för
tiden som bårttages, som ock at i Prästeståndet äro så få,
när de skicka Deputationer ifrån sig.
R. o. A. låto härvid bero.
Secreteraren Boneauschiöld: H. Maij:t har nådigst befalt
mig at berätta först för R. o. A. och sedan för de andre
Stånden, at Riks-Rådet Silfwerhielm är inkommen med et petitum
til H. K. Maij:t, och samma har H. Maij:t funnit nödigt
at communicera med Riksens Ständer och höra deras utlåtelse,
med hvilken H. Maij:t sedan är nögd at conformera sig.
Riks-Rådet Silfwerhielrns Suppliqve til K. Maij:t uplästes,
hvaruti han anhåller, det H. K. Maij:t allernådigst täcktes bibehålla
honom vid Arméen, hälst han aldeles är nögd med sit
härtils hafde Regemente och någon generals-lön, sorn honom
enligit 1696 ahrs Stat tillika i nåder kunde tilläggas; då han
icke vidare någon Riks-Råds-lön kan eller vill begiära, hvarmed
H. Maij:t efter dess nådigste behag någon annan förse
kan; viljandes han likvähl aldrig undandraga sig, så åfta någre
särdeles ährender i Rådet förefalla och H. Maij:t honom dertil
i nåder behagar kalla, utan drögsmåhl sig at infinna och
med oförtruten flijt rådslagen bijvista.
Hr von Hökerstedt: Det lärer ingen vara af andra
tanckar, än at det är mycket skiähligt som H. Exc. anhållit
om, och jag tycker at det kunde bifallas.
Frih. Dyring: Jag vet intet om jag rätt förstått hans
Memorial. Mig tyckes at han vill behålla Regementet och
blifva Riks-Råd. Här äro Gref Duher och Gref De la Gardie,
de hafva ju inga Regementer.
Hr Didron: Det voro vähl at han kunde blifva vid Arméen
och at Generalerne ey gingo så ifrån Arméen.
Hr von Hökerstedt: Det voro mycket svårl, om
H. Exc. ey skulle få behålla H. Maij:ts fullmackt. Han kan
vid vissa tilfällen blifva kallad i Rådet.
Hr Didron: Jag kan ey se annat, än at H. Exc. bör
behålla sin fullmackt som han fåt.
Hr Stobée: Jag finner intet annat, än at det ser så ut,
sorn han vill behålla Regementet och vara vid Arméen. Vill
General Fuchs undanbeder sig rådsembetet.
331
han behålla Riks-Råds-embetet, kan ingen betaga honom det;
men at han skulle behålla begge delarne, är betänckeligit.
H. Exc. Hr Landtm.: Det voro vähl, om R. o. A.
behagade betäncka sig härpå. I medlertid, som Doneauschiöld
skall tilbaka igen til K. Maij:t, så får han föredraga hvad han
häfver yttermera i befalning.
Hr Boneauschiöld anmälte at han äfven hadde et
Memorial ifrån II. Exc. Riks-Rådet Fuchs, som H. Maij:t
velat i nåder höra Riksens Ständers utlåtelse öfver.
Suppliqven uplästes, uti hvilken Hr Riks-Rådet underdånigst
anhåller, det H. K. Maij:t allernådigst behagade för
denna gången vända sina nådiga ögon på någon annan utaf
the af Riksens Ständer föreslagne til then honom i nåder updragne
Rådsbestälningen.
Hr Boneauschiöld: H. Maij:t har fast ogierna hördt
detta här, at General-Major Fuchs ey velat emottaga Riks-Rådsembetet,
helst H. Maij:t kunnat förvänta sig goda råd och godt
understöd af honom. Men så kan II. Maij:t ey neka honom
sin begiäran; endast har H. Maij:t velat förnimma, om
II. Maij:t af de 16 skall taga en i hans ställe.
II. Exc. Hr Landtm, förestälte detta;
Och fick bifall.
Hr Silfwersparre mente at begge delarne kunde gå til
de andre Stånden, efter de få här approbation.
Gref Thure Bielke: Hr General Fuchs har hedt mig anmäla
hans begiäran och tacka derföre, om R. o. A. behaga
bifalla hans begiäran.
Svarades ja.
Hr Palmfelt mente at man borde tacka Hrr Generalerne
som villja blifva vid Arméen. Och som Riks-Rådet Silficerhieltn
ey vill hafva lönen, mente han at det ey borde afslås
honom.
Hr Stobee: Hvad H. Exc. Silfwerhielm angår, så ärtil
at anse ändemålet hvarföre man giort denne förstärckningen,
som var at få en fyllnad i Rådet och begge Divisionerne i
gång; men at vara Råd och sittia vid Arméen, mente han
vara en nyhet.
Hr Didron: Gref Duker och De la Gardie lära villja
begiära äfven sine Regementer, om detta skier.
332 Juli 11. Generalerna Silfwerhielms oell Fuchs’ suppliker.
Hr Didron removerade det samma och sade: Om detta
accorderas Riks-Rådet Silfwerliielm, så begiär Gref Buker det
samma oell at få sit Regemente igen.
Hr von Hökerstedt: Om en af Deras Exc:r kommer
til Riksens Ständer och säger: »jag finner mig i det tillstånd,
at jag cederar min lön til en annan», så finner jag det intet
vara illa giordt, när han utom dess intet drar sig undan at
utan Riks-Råds-lön infinna sig, när han blifver påkallad.
Detta blef ey aggréerat, utan ropades häremot ney.
Gref Dolma: Jag underställer R. o. A. mina tanckar
angående Baron Fuchs och tycker det vara skiähligt at anmoda
Gref Bielke, som aflagdt hans ödmiuka tacksägelse, at
betyga R. o. Arns helsning med R. o. Arns fägnad öfver dess
förtroende til dem, och at försäkra det R. o. A. gierna söker
at bibehålla honom dervid.
Thenna Gref Bolmas proposition fick bifall.
H. Ex c. Hr Landtm.: Så får då Gref Bielke tilstånd
at hälsa och försäkra honom om R. o. A:ns ynnest och berätta,
at han, för de skiähl skull som han andragit, hvarföre
han ey ville blifva vid Riks-Råds-embetet, får bifall?
Svarades ja.
Hr Didron mente at Konungen måtte också tackas för
det förtroende K. Maij:t visar R. o. A.
Ilr Dyring: Jag för min del ser intet, at vij kunna komma
utur denna saken angående Riks-Rådet Silfwerliielm, utan at
vij skrida til votering.
Gref Frölich: Efter K. Maij:t remitterat detta til Riksens
Ständer, så är bäst at man hemställer det K. Maij:t.
Hr von Hökerstedt: Om R. o. A. ey förena sig, kan
ey nekas votering. Men som Deras Exc:r kl. 3 äro upkallade
til K. Maij:t, så, i fall votering blifver, kommer det at
studza.
H. Ex c. Hr Landtm.: Det är så som Hr von Hökerstedt
säger. Jag har ock måst uppå Secrete Utskåttets och
Secrete Deputationeus anmodan låta giöra anslag till kl. 3,
då de komma såsom i Stora Secrete Deputation. Derföre
gifver jag det förslaget, om R. o. A. behaga betäncka sig
härpå til nästa session, och då kan det gå til votering, om
intet expedient finnes.
Thetta fick bifall.
Utsockne frälsets rotering. Taxan för domstolarne. 333
H. Ex c. Hr Landtm.: R. o. A. lärer behaga, at Secreteraren
Boneauschiöld anmäler R. o. Arns underdånige tacksägelse
hos H. K. Maij:t och i hvad slut R, o. A. stannat.
Svarades ja.
Hr von Hökerstedt: När Boneauschiöld går til de andre
Stånden, berättar han i hvad slut R. o. A. angående RiksRådet
Silfwerliielm stannat.
H. E x c. H r L a n d t m.: Han berättar, hvad General Fuchs
angår, i hvad slut R. o. A. stadnat, och at R. o. A. upskutit
sina tanckar angående Riks-Rådet Silfwerliielm.
Tjandt- och Siö-Militie-Oeconomie-Beputations Betänckande
angående utsockne Frälsets rotering uplästes.
Hr Weili beklagade, at ingen varit i Deputation som
haft kundskap om landet, och uprepade det som passerat i
saken förra Riksdagen.
Hr Palmereutz: Deputation bygger på 2:ne alternativer.
Hvad manskapsutskrifningen angår, så menar Deputation at den
ey skall stå fast, men hvad penninge-utskrifningen angår, så vore
det så en sak. Bad at det måtte ligga på bordet til härnäst.
Hvilket blef bifallit.
Elljest holt han före, at en del bordt gå til OeconomieDeputation.
Hvad landet ey dragit under souverainiteten,
mente han dem nu ey böra påläggas.
Det fants godt at Betänckandet lägges på bordet til Lögerdagen.
Hr Adlerbeth påminte at åtskillige saker voro upläste,
men ey kommit til slut. Ibland dem voro Taxan för Domstolarne.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag har ment at nu företaga
den.
Gref Thure Bielke sade at han varit hos General Fuchs,
och efter han för sin siukdom skull ey kan komma up, har
han bedt honom tacka för den grace, som R. o. A. nu å nyo
giordt honom, och försäkrar H. Maij:t om sin underdåniga
lydna och R. o. A. om all trogen tiänst, samt at han skall
upoffra sit lif och blod til Rikets tiänst.
Taxan uplästes för Bommare och Executorer.
Hr von Hökerstedt hemstälte, om icke det kunde lemnäs
til K. Maij:t och Rådet at, sedan Håf-Rätterne och vederbörande
Collegier hörde blefvit, deröfver författa visse taxor
til nästa Riksdag.
334 Juli 11. Krigsbefälets besvär. Silfwerhielms o. Fuclis suppliker.
Frih. von Ungern Ste inberg mente at det voro betänckeligit
at höra Domstolarne, efter det angår dem, och holt före,
at K. Maij:t kunde taga rese-reglementerne och förra förordningar
för sig och giöra deröfver en förklaring.
Det fants godt at detta lemnäs til K. Maij:t och Rådet,
som lärer i nåder för sig taga de förre resereglemente! och
taxor samt derefter låta inrätta en billig taxa för domstolarne
och de öfrige, hvilken ställes til efterlefnad til nästa Riksdag,
då den af Riksens ständer vidare kan öfverses och fastställas.
Thenne resolution uplästes och approberades af R. o. A.
Såsom Förordningen om Mått och Vigt nu kom in ifrån
Oeconomie-Deputation, så fants godt at den lägges på bordet,
at hvar som behagar kan giöra sine påminnelser, när den
företages.
Sedan igenomginges de §§:ne som återstodo af KrigsBefählets
Besvär;
Och blef slutet af 13 § nu bifallit, at utjordarne, som
äro af sådan beskaffenhet at the ligga innom något hemmans
ägor, böra the(!) tå lemnäs den som hemmanet äger till skattelösen
framför alla andra, emot räntans ärläggande in natura
til indelningshafvaren.
Hr Boneauschiöld kom tilbaka och berättade, at han
varit hos de andre Stånden och upläst Generalerne Silfwerliielms
och Fuchs Suppliqver. Hvad den första angår, så vela de hafva
tijd at betäncka sig derpå, men hvad den senare beträffar, så beklaga
de at han ey velat antaga sig samma embete, efter de
försäkrat sig derom, at han efter sin goda talen skolat giort
Riket god tiänst, och hoppades at K. Maij:t lärer sörja derföre
at han för sin modestie ey må lida.
R. o. A. förklarade sig vara af samma tanckar.
För öfrigit hafva de andre Stånden lemnat til K. Maij:t
att taga af de 16 en i stället efter General Fuchs. Hvad
General Fuchs angår, mente Hr Boneauschiöld, at Bondeståndet
ey behöfde hafva del deraf, efter de ey hafva at giöra
med Rådsvalet, men som General Silfwerhielm begiär Generals
lön, så påminte han at det borde communiceras med Bondeståndet.
Det fants godt at dermed anstår, til qvmstio an först
blifver faststäld,
‘fil Öfver 38 § uplästes Militie-Deputations Betänckande om
påstgången eller brefbärandet i de indelte Regementerne.
Prästeståndet yrkar på Depmas upphörande. 335
Och approberades i alla delar.
Vid 42 §, angående Hattegallonerue, proponerade Hr
Kaulbars, om icke Krigsbefälet skulle aldeles slippa galonerne.
Frih. Rålamb: De andre Ståndens Deputerade sade, at
det lärer vara en sak som ej vinner gensäijelse hos dem.
II. Ex c. Hr Landtm, förestälte, om icke denne § kunde
skiutas up, och försökas med de andre Ståndens Deputerade
i Secrete Utskåttet, om icke Officerarne måtte få bära hattegaloner.
Thetta blef bifallit.
I lika måtto biföllo R. o. A. resolution öfver 43 och
44 §§:ne i Krigsbefälets Besvär.
Vid 48 § uplästes Deputations Betänckande af den 25
Aprill sidstledne.
Och biföllo R. o. A., at vid slutet af berörde § tillägges:
»Men hvad de Ryttare, Dragoner och Soldater, såsom ock Båtzmän
vidkommer, hvilka i städerne äga och bebo fast egendom,
så må dem icke vara förment at idka det handtvärck som de
kunna hafva lärdt, enär de, likmätigt 19 § uti K. Maij:ts Nådige
Resolution af den 13 Juli 1719 på Städernes Besvär, ärlägga
et skiäligt och efter dess förtiänst lämpat contingent til
Bårgerskapets understöd i den allmenna contribution.»
Den 55 § funno R. o. A. för godt at utelemna.
Expeditioner ne anmältes angående Consulen Alströms sökte
Tullfrihet på visse til Alingsåhs inkommande råvahror.
Item angående Cronohemmanens försälljande til skatte i
Abo lahn.
Jämvähl om Paulins Enkias ansökning at blifva befriad
för dess afledne mans balance.
Såsom ock om Zegol Hammarströms ansökning at få flyttia
in och bebo sin egendom i Philipstad.
Professor Alelander kom ifrån Prästeståndet och lät kalla
ut Secreteraren, och gaf tilkiänna, at som termin nu voro
förfluten innom hvilken Riksdagen bordt slutas, men Prästeståndet
intet ser sådant kunna skie, med mindre Deputationerne
uphöra, så hafva de hållit före, at Deputationerne ey vidare
än i morgon sammanträda måste, och at Talemänneu kunna
sammanträda och förena sig om utblåsningen, samt hos
K. Maij:t sådant i underdånighet anmälas.
Sedan Secreteraren berättat detta för R. o. A.;
336 Uddevallas besvär. Rådets protok. o. expeditioner.
Säde II. Ex c. Hr Landtm.: R. o. A. lära vähl behaga
öfverlägga detta här. Det är fuller intet mera än et Stånd
som detta yrcka. Yij hadde meent i dag komma tilsamman.
Det blef godt funnit at detta upskiutes til nästa plenum.
Fru Christina Mörners Suppliqve uplästes, at hennes man
Guardicoren Johan Klingsporre, som icke allenast i krigstjänsten
tilsatt all sin egendom, utan ock af undfångne blessurer
mist sit vett och förstånd, måtte benådas med någon åhrlig
pension.
R. o. A. biföllo thetta och remitterade samma til Secrete
Utskåttet.
Och skilgdes härmed R. o. A. i dag åt.
Den 13 Juli in pleno.
Frih. Ernest Creutz anmälte, att fölljande Expeditioner
voro upsatte til K. Maij:t, nembligen:
l:o Angående Glasbruken i riket.
2:o Angående Skutskiepparnes ansökning i Stockholm.
Och sändes thesse Memorialer sedan til H. Exc. Hr
Landtmms underskrift.
Uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänkande
af den 5 Maij sidstledne öfver Uddevalla stads ansökning
at blifva ifrån 16 öre smts förhögningen på hvart
skieppund utgående järn i tullen befriat.
Och blef Betänckandet af R. o. A. bifallit, at en sådan
undersökning skie må, som therutinnan förmäles, och altsammans
sedan underställas K. Maij:ts nådigste godtfinnande,
som, efter inhämtad K. Bergs- och Commercie-Collegiernes
underdånige betänckande, i nåder determinerar hvad som kan
lända til erhållande af rätta ändemåhlet härvid, som är at
balancera järnhandelen städerne Giötheborg och Uddevalla
emellan til deras samt bergslagens conservation.
Afven uplästes et Extract utur Oeconomie- och CommercieDeputations
den 5 Maij håldne Protocoll, angående then reconvention
som Rådman Knape förbehållit Uddevalla för the insimulationer
Bårgmästaren Neresius tillagdt berörde stad.
Och hvad det angår at Knape begiär få utföra sin sak
emot Bårgmästaren Neresius, så mente en dehl af R. o. A.
at saken kunde förvisas til forum; men ändteligen stannade
Karaktersförbättring för afskedade.
337
R. o. A. i det slut, at R. o. A. icke befatta sig med then
saken.
Uplästes Secrete Deputations Memorial och förfrågan af
den 10 Juli sidstledne, om icke det, som vid sidsta Riksdagen
blifvit förordnat om Expeditionernes collationerande emot RådsProtocollerne
af Håf-Cantzeleren, bör så förstås, at et slikt
collationerande måste månatligen skie uti K. Maij:ts och Riksens
Cancellie-Collegio, tillika med det samma när Expeditionernes
Annotatiousböcker och deras Diarier, til föllje af
Cantzlie-Ordningens 2 § och IO:de nummer, collationeras och
jämföras, så at Stats-Secreteraren, likmätigt Regeringsformens
28 § och Cantzlie-Ordningens 14 § och 6:te nummer, kan
skyndesamt, ricktigt och i god ordning fullborda och utfärda
Expedition erne efter rådslagen jämlikt protocollerne, samt vara
ansvarig för alt hvad med deras contrasignerande utfärdas.
Och vardt samma af R. o. A. bifallit.
Sedan uplästes Secrete Deputations Memorial af den 10
Juli sidstledne, huru vida de, som vid deras erhåldne afskied ey
begiärt eller fåt någon förbättring på caracteren, i den tankan
at kunna komma i tiänst igen, måge få en slik förbättring
sedermera och när de förklara sig intet villja åter träda
uti tiänst.
Hr Didron: Detta borde lemnäs til K. Maij:ts egit afgiörande,
helst andre derigenom kunna praejudiceras.
Hr Landshöfdingen Creutz: Saken består deri: om en som
fåt afskied, utan at han begiärt afskied, skall få caracter, när han
sedan söker den och förklarar sig ey villja mer träda i tiänst igen.
Frih. von Ungern Sternberg: Här talas om dem sorn
hädan efter få afskied, men ey om dem som låt förut, och
som caractererne ey böra profaneras, så håller jag före at
man bör vara sparsam med caracterer.
Hr Adlerbeth: Jag bifaller Hr Major von Ungerns mening
så mycket mera, som de så länge sedan kunnat giöra
detta och sökt sig förbättring. Men hvad Starck vid Gardet
angår, så är det af en sådan beskaffenhet, at den casus måste
afgiöras.
Det sades at H. Maij:t med Råds råde kunde afgiöra det
som Starck angår.
Frih. Rålamb: Fast än en som blifvit indragen säger at
han ey vill tiäna, så kan hända at Riket behöfver hans tiänst,
338 Juli 13. Tvisten melian Fehman o. Laudsdshöfd. Creutz.
och altså, om han får caracter, skulle härigenom kunna skie
en confusion.
Frih. von Ungern Sternberg: Om den som fat afskied
skulle få caracter, så skulle det lända de andre til
praejudice och de tiänstgiörande få sittia utom dörren.
R. o. A. funno skiähligt, at alla sådanne, som icke sielfve
begiärt, utan fåt afskied utan caracters förbättring, ey kan nu
mera hevilljas någon förbättring på theras caracter, likmätigt
40 § i Regeringsformen.
H. Exc. Hr Landtm, kom up.
Hr Tornesson: Här står, at den som fåt afskied och
intet begiärt det(!) och ser så ut som voro han oduglig at tiana;
men frågan är rätteligen, om den, som vid någon corps indragande
måst gå af och då intet fåt någon caracters förbättring,
kan betagas at få caracter, om han ey fåt det vid indragningen.
Gref Lewenhaupt: Det finnes en åtskilnad i afskieden,
ty i en del står at de skola komma i consideration igen,
men i andre står den clausulen ey.
Detta blef upskutit, at saken måtte tagas i närmare öfvervägande,
på det ingen må komma at lida.
Secrete TJeputations Memorial uplästes angående den upvuxne
stridigheten imellan Justitie-Cancellern Fehman och 13r
Landshöfdingen Creutz.
Hr Boneauschiöld: När jagi går aftons var hos K. Maij:t,
så befalte H. Maij:t, at jag skulle upläsa en af Riks-Rådet
Silfiverliielm ingifven Suppliqve. Sedan befalte H. Maij:t mig
upläsa den i Rådet och derefter äfven hos alle Riksens Ständer
och förklara K. Maij:ts nådige utlåtelse.
Derpå upläste Hr Boneauschiöld General Silfwerhielms
Memorial, at han måtte blifva endtledigad ifrån Råds-embetet
och få förblifva vid dess Regemente, til dess K. Maij:t finner
för godt at disponera om dess lycka vid Arméen.
Sedan sade Hr Boneauschiöld vidare, at H. Maij:t har
mycket ogierna förnummit at Hr Riks-Rådet afsagdt sig detta
embetet, efter som K. Maij:t förmodat af honom trogna och
goda tiänster; och som han sielf begiärt detta, har H. Maij:t
ey kunnat afslå honom det, utan sådant bevilljat; förmodar
ock at det intet lärer vara Riksens Ständer emot, at K. Maij:t
hugnar honom vid tid och tiifälle på annat sätt. Nu har
Silfwerhielm undanbeder sig rådsembetet.
339
H. Maij:t velat förnimma, om icke II. Maij:t får taga af de
öfrige 16 en i hans ställe til Riks-Råd.
II. Exc. Hr Landtm, proponerade, om icke R. o. A.
äro nögde dermed at General Silfwerhielm får afsälja sig Rådsembetet,
och huru H. Maij:t gierna vill vid tiifälle hugna honom
vid Arméen.
R. o. A. gåfvo härtil sit samtycke.
H. Exc. Hr Landtm.: General Silfiverliielm har sagdt
mig, at han meent mycket vähl och vill blifva vid Arméen.
R. o. A. låto thervid bero.
Hr Boneauschiöld påminte, at så med General Silfwerhielm
som General Fuelis kunde skie.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. lära äfven samtycka,
at II. Maij:t får af de öfrige taga någon i stället igen.
Hr Adlerbeth påminte om icke någon af Justitie-Staten
kunde tagas i Rådet, helst H. Maij:t uti sådanne saker behöfver
subleveras och justitien är angelägen.
Frih. Ernest Creutz: Det som Hr Adlerbet beha
gat
berätta är mycket vähl. Men i det förslaget som upgick
äro af alla mitiers; och den tilförsicht böra vij draga
til K. Maij:t, at han lärer vädja deraf som H. Maij:t finner
bäst och nyttigast för Riket.
R. o. A. förklarade sig thermed nögde.
Hr von Hökerstedt: Electorerne hafva sökt at vädja
sådanne personer som nödige äro i Rådet, och K. Maij:t har
nu et fritt vahl.
Härtil svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Innan raan går til saken angående
Justitie-Cancellern och Landshöfdingen Creutz, så bör
jag berätta att Stånden påmint at man skulle skynda med
Riksdagens slut. I går taltes äfven i Secrete Utskåttet
derom, så vähl som när Talemännen voro tillropa, och äro
dhe af den tanckan, at denne veckan kunna Deputationerne
continuera, och om Måndagen blifver sidsta dagen för Deputationerne,
då de få komma in plenis.
R. o. A. gåfvo härtill sit samtycke.
Frih. Rålamb påminte at Oecononrie-Deputation måtte
komma in med Betänckandet om Officerarnes Boställen och
Husesynsvärcket.
Gref Piper sade at de för den saken skull om Måndagen
villja komma tillsamman.
340 Juli 13. Beslut om expectanternas behandling.
Hr Gyllenbåtli: Eders Exc. var så nådig och låfvade
mig resolution på mit Memorial angående expectance. Jag
har så vähl meriterat det som andra.
Hr von Hökerstedt: Det har varit före i Secrete Utskåttet
och Stats-Deputation. Men i anseende dertill at visse
äro förordnade at se öfver Expectantslistan, så hadde den
saken kommit at studza. på desse ställen, och vill vara nödigt,
at de til Expectautslistans öfverseende förordnade inkomma
med sin berättelse, hvilka som komma at niuta expectancelön,
då detta om Hr General-Auditeuren kan äfven resolveras.
R. o. A. funno godt, at när det företages om Expectanterne
i gemeen, så skall också Hr Gyllenbåts Memorial
företagas.
Hr Carlheim: Collegiernes ledamöter hafva i föllje af
K. M:ts nådige bref och befallning varit tilhopa angående CivilExpectanterne,
och det samma värcket hafva de giort färdigt;
men Praesidenten i Stats-Contoiret har tagit til sig samma at
formera en stat deröfver; och ehuru vähl vij begiärt det tilbaka
igen, hafva vij doch ey fåt det; orsaken til uppehållet
vet jag intet.
Hr von Hökerstedt: Hvad angår at listan skall vara
lefvererad til Stats-Contoiret, så kan ey staten upsätjas, innan
som listan blifver först faststäld. Men som listan ey kan
här in pleno vähl igenomgås, helst det skall vara et anseuligit
antal och fonden för Expectanterne ey lärer förslå dertil,
utan de bäst meriterade komma derigenom at lida, så voro
bäst listan kunde provisionaliter igenomgås af Secrete Utskåttet,
då voro det sedan lättare för plena.
Gref Tessin: Civil-Expectanternes antal lärer ey gå til
100, och det voro et stort arbete at igenomgå alla deras
Suppliqver eller de Extracter som de deputerade Collegiernes
ledamöter giort. Collegiernes Deputerade hafva tyckt, at
Stats-Contoiret kunde giöra uträkningen, at man kunde se
huru högt summan sig bestiger, på det alt må kunna så
mycket säkrare afgiöras.
Hr von Hökerstedt: Det kan giöras et project af
Stats-Contoriet; men bäst är at detta går til Secrete Utskåttet.
Hr Adlerbeth: Det är på Eder egen proposition skiedt,
at Collegierne skulle sammanträda och komma in til plena.
Skall det nu gå til Secrete Utskåttet, så tager det alt för
Beslut om Deprnas upphörande.
341
lång tid bart, och Collegierne tyckas böra gifvit in sit arbete
til plenum.
H. Exc. Hr Landtm.: Efter Secrete Utskåttet har med
statsvärcket och fonden at giöra, så frågas, om icke det kunde
gå til Secrete Utskåttet och sedan komma up til plena.
Hr Adlerbeth: Bara Stats-Contoiret får ordres at
komma in, så att Collegierna få med et vehiculum komma in
til Ständerne och säija huru saken hänger tilsamman.
Gref Tessin: Mig tyckes, at efter visse af Collegierne
varit tilsammans, at det är en genare väg, at Stats-Contoiret
sätter up en plan, och at det går så ifrån Collegierne, ty dervid
äro någre allmenna förfrågningar, som plena komma at
resolvera öfver, såsom huru vida de skola niuta expectance
ifrån sidsta Riksdag, och sedan, om icke Riksens Ständer skulle
villja pålägga Magistraterne at äfven upföra Expectanterne
på sine förslag.
H. Exc. Hr Landtm.: Ar icke bäst at Collegierne
komma in til plena, och at plena remittera det til Secrete
Utskåttet, och sedan kommer Secrete Utskåttet in til plena.
Thetta fick bifall.
Frih. Rålamb: Jag har elljest att påminna, at som
til General-Major Fuchs giordes en compliment, om icke i
samma måhl kunde complimenteras General Silfwerhielm.
Detta sades vara billigt;
Och sändes Hr Ofverste Rålamb dijt, hvilken förer sit
tahl efter det som R. o. A. sielfva utlåtit sig.
H. Exc. Hr Landtm, berättade at han tält med Prä
steståndet
i Secrete Utskåttet om gallonerne, och at de låfvat
taga saken före och biträda R. o. A. samt Bårgareståndet.
Krigsbefälet tackade H. Exc. Hr. Landtm, här före.
Fiscalen Treffenhielm sändes til the andre Stånden at
notificera, det R. o. A. är af den tanckan, efter de andre
Stånden påmint om slut på Riksdagen, at man gior det practicabelt
på det sättet, at Deputationerne vända igen om Måndagen,
som är den 17 Juli, så at man sedermera kan uti
plenis och Secrete Utskåttet afgiöra de angelägnaste sakerne
sora utsatte blifva.
II. Exc. Ur Landtm.: Efter Hr Adolph Wrangels begiäran
vill jag anmäla, at han har et Memorial angående et
byte som han söker; men som det ey kan nu upläsas, så
frågas om icke det sedan kan här företagas, då man lycktar
342 Juli 13. Tvisten mellan Fehman o. landsh. Creutz.
det man begynt, och örn icke Iian får i medlertid anmäla det
hos de andre Stånden.
Svarades ja.
Sedan uplästes å nyo Secrete Deputations Memorial om
den upvuxne stridigheten imellan Justitie-Cancellern Fehman
och Landshöfdingen Creutz.
Och när Memorialet nu var upläst, frågades 0111 allegaterue
äfven skulle upläsas.
Hvilket doch fants onödigt, efter alt var infördt i Memorialet.
Frih. Eric Wrangel önskade att det måtte komma til
composition desse herrarne emellan.
Gref Lewenhaupt: Hvad som Hr Landshöfdingen och
Justitie-Cancellern hafva privat sin emellan, kunna de förlikas
örn; men processen angående, så är det en publiqve sak, huru
vida uppå et sådant bref kan anställas en inqvisition.
Frih. Eric Wrangel: Jag är af samma mening, och
at det kan rättas snart af Secrete Deputation, sorn processen
angår.
Hr Fehman: Det har ey annars kunnat vara än bedröfveligit
för en åhrlig man at blifva angifven för förgripelse,
särdeles hos Riksens Ständer. Under den tiden som saken
legat i Secrete Deputation och mången kunnat ment mig vara
til sådant skyldig, har jag varit i ängslan in till dess jag nu
blifvit tröstad, och har Deputation funnit sig befogad at lemna
mig det vitnesbörd, at min förrätning varit enlig med lag och
förordningar. Samma Deputation har ock funnit för godt at
lägga detta dertill, at jag med försicktighet detta handterat.
Dertil har jag haft håg och villja. Jag har vunnit den största
satisfaction som jag åstundar, så framt samma Secrete Deputations
utlåtelse kan vinna den ingress hoos R. 0. A., at de
villja vara persvaderade derom och tro at jag ey velat eller
haft upsåt at gå emot min ed och instruction, utan giort det
en redelig och trogen Konungens tiänare bordt. Har jag den
hugnaden, så är jag föranlåten at förlåta, eftergifva och förglömma
hvad min person angår. Embetet lemnar jag Riksens
Ständer at disponera örn som dem behagar; men hvad mig
angår, vill jag eftergifva felet och glömma bärt det.
Frih. Ernest Creutz contesterade at han aldrig sedt eller
hördt et ord af Memorialet, fast han har den ähran at
Fehman och Creutz yttra sig och afträda.
343
sittia i Secrete Deputation. Omständigheterne lära de funnit
af hans Memorial. Nu vill han intet mer nämna om saken,
utan hvad R. 0. A. finna godt, skall vara honom en lag; men
förlåta och eftergifva finner han intet komma här till pass,
utan han soumitterar sig Riksens Ständers ompröfvande. För
öfrigit bad han, at Hr Justitie-Cancellern ock ville jämte honom
taga afträde, och at hans utlåtelse ey må ligga honom i
vägen, i fall ingen composition blifver.
Hr Fehman: Det samma förbehåller jag ock mig, så
framt det ey kan blifva en general amnestie, at min utlåtelse
då ey må ligga mig i vägen.
Derpå afträdde de begge.
Hr von Hökerstedt: Sedan Secrete Deputations Memorial
är upläst, så har man hördt at en och annan proponerat
förlikning. Vid det samma menar man böra komma i
consideration at publici rätt ey må lida. Hvad detta senare
angår, så emedan Borgerskapet i Norkiöping tyckes hafva
kommit at lida, så håller Secrete Deputation före, at den sa
ken
kan remitteras til behörigt forum. Det finner jag ock
billigt. Hvad Landshöfdingen och Justitie-Cantzleren angår,
så finner man, at den oenigheten härflyter mycket af den processen
som är tagen i Rådet, och det tyckes vara svårt, om
sakerne ey sättas på den foten, at en redelig man kan vara
fri för undersökning på et chartiqve, hvarom en förestälning
kunde skie. Men som abusen skiedt uti Rådet, så hemställes,
om icke R. 0. A. behaga at Secrete Deputation kunde förekalla
sig både Justitie-Cantzleren och Landshöfdingen Creutz,
och skie en composition dem imellan, så at de kunna begge
vara nögde.
Hr Weili: Om man korteligen ser saken an, så är den
så beskaffad. När det Memorialet, som Justitie-Cantzleren
Fehman besvärade sig öfver, kommit i Justitie-Cantzleren Felimans
händer, innan han viste at det varit på publiqvt ställe
ingifvit, så medan han sväfvade i den ovissheten derom, så
har han gifvit det den caracteren som finnes i protocollet; men
sedan har han intet nämnt något injurieust. Och som här är
godt folck i begge gårdarne, så voro bäst en förlikning kunde
arbetas dem emellan.
Hr Didron: Man borde först vetta örn de äro nögde med
förlikning.
344 Juli 13. Åt Sekr. dep. uppdrages att förlika Fehman o. Creutz.
II. Exc. Hr Landtm.: Justitie-Cantzleren har så utlåtit
sig, at lian voro til frids dermed och ville förlåta och bårtglömma
det som förelupit; men Landshöfdingen Creutz har
lemnat saken til R. o. A.
Hr Boneauschiöld: Kan skie Landshöfdingen Creutz voro
äfven så benägen at förlåta och glömma bärt det som passerat.
Hr Erencrona: Det är det bästa expedientet, at Secrete
Deputation söker at förlika dera. Saken är intet af annan
beskaffenhet än den kan förlikas, och då kunde Secrete Deputation
inkomma med sin berättelse derom.
Hr Cederström: Man kan nu straxt höra om de villja
förlikas. Secrete Deputation har ändå nog at giöra, och den
kommer at höra Rådet.
H. Exc. Hr Landtm.: Det kan ey väl skie här, efter
det de andre Stånden måste äfven utlåta sig huru vida förlikning
skie må, och i Secrete Deputation äro alla Ståndens
Deputerade. Voro icke therföre bäst at saken går til Secrete
Deputation, at den icke allenast söker at förlika dem i anseende
til det som går deras ämbeten an, utan ock, i fall någon
förtiänt påminnelse i anseende til publicum, så kunde
Secrete Deputation äfven då föreställa honom sådant och draga
försårg at det rättas.
Frih. Wrangel förklarade sig vara af samma tancka.
Gref Lewenhaupt: Allenast det gifves plena tilluänna
huru detta är rättat.
Hr Adlerbeth: Efter Secrete Deputations berättelse finnes
inge embetesförseelser vara passerade, hvarigenom publicum
lidit, utan om något voro passerat, voro det der uppe i Rådet
skiedt.
Hr von Hökerstedt: Allenast påminnes, at det sorn
angår Bårgerskapet i Norköping måtte blifva afgiordt.
H. Exc. Hr Landtm.: Det lärer K. Maij:t och Rådet
reglera.
H. Exc. Hr Landtm.: Här äro åtskillige af den tanckan,
at Hr Erencronas förslag är det bästa, och at Secrete Deputation
får in commissis at reglera det som länder til säkerhet
pro futuro.
Themia proposition blef af R. o. A, bifallen.
Norrköpings borgerskaps klagan hänskjutes till K. M. 345
I anledning theraf upsatte Secreteraren fölljande Extractum
Protocolli, så lydande:
Extract af Protocollet hållit på Riddarhuset hos Ridderskapet
och Adelen den 13 Juli 1727'.
Såsom R. o. A. at Secrete Deputations Memorial, som
nu upläst blefvit, förnummit, at den tvistige saken, som imellan
Justitie-Cancellern och Hr Landshöfdingen Creutz upkommit,
icke är af någon annan beskaffenhet, än at dhe förlikas
kunna och det ena med det andra uphäfvas; Altså harR. o. A.
rådeligast funnit at anmoda Secrete Deputation, det berörde
Deputation ville för sig kalla desse parter och tilse, huru
en vänlig composition dem imellan må träffas. Men som
det angelägit är at icke någon på ounderskrefne skrifter må
ställas under inqvisition, så tilkommer det Secrete Dtskåttet
och Secrete Deputation at inkomma med sit betänckande, huru
och på hvad sätt sådant hädanefter bäst må kunna förekommas,
såsom ock at förfara med hvad som Riksens Råd härutinnan
röra på lika sätt som med de öfrige anmärckningarne
förordnat är. Hvad elljest angår Bårgerskapets i Norkiöping
under Riksdagen anförde klagomåhl, at de icke i alla delar
niutit til godo Konungens Resolution, som utfallit på JustitieCancellerns
der nedre i orten hafde förrätning, så lemnäs til
K. Maij:t at med Råds råde låta sådant behörigen undersökia
och rätta.
Hvilket för R. o. A. uplästes och justerades.
Sedan ginge General-Majorerne Törnflycht och Adlerfelt
ut at läsa det för Justitie-Cantzlern Fehman och Landshöfdingen
Creutz och låta dem höra R. o. Arns resolution.
Gref Lewenhaupt påminte at de andre Stånden måtte
få communication huru detta slutits.
Hr Boneauschiöld: Sedan jag föredragit de andre Stånden
angående Silfverhielm, så gofvo de mig i commission at aflägga
deras underdånige tacksägelse, och önskade at H. Maij:t
ville uttaga så i General Fuchs, som Silfwerliielms ställe någon
af de nämde, och förklarade mycket nöije deröfver, at
H. Maij:t vill komma i håg så General Silfwei-hielm, som General
Fuchs.
Frih. Bror Rålamb: Jag har uträttat thet af R. o. A.
mig anbefalte värf til Hr Gcneral-Lieutenanten Silfwerliielm.,
Adelns Protokoll, 1727 II. 23
346 Juli 13. Borgarståndets mern. om licenten.
och betygat at R. o. A. voro okiärt, det Hr General Lietitenanten
intet funnit sig i tbet skick och stånd at emottaga den
af H. Maij:t opdragne grace, och at R. o. A. önskar, det Hr
General-Lieutenanten deremot ved tilfälle måtte i annat vinna
thet som kunde skie efter haus förtiänst och nöije. Theremot
förklarade General-Lieutenanten sin hörsamma vördnad och
respect för R. o. Arns så benägna ynnest och utlåtande, yttrandes
sig vidare, at såsom han från sin ungdom användt
sitt sinne och håg för militairståndet, så ville han ock, så
länge hans krafter förmådde, dervid förblifva, och såsom hans
stadigvarande zele och nijtälskan har vunnit både kundskap
och benäget loford hos R. o. A., så försäkrar han ock til sin
yttersta stund ey skola underlåta med all ömhet, trohet och
oförtruten fiijt sökia at sig bijbebålla i R. o. A:ns om honom
benäget fattade tanckar och ynnest, hvaruti han alt vidare
med all vördnad sig anförtror.
Bårgareståndets Extractum Protocolli uplästes, angående
Deputationernes uphörande.
H. Exc. Hr Landtm.: Det vil jag säija, at Secrete Utskåttet
intet lärer kunna mista Måndagsföremiddagen.
Sedan uplästes Bårgareståndets Memorial angående Li
centen. Och föreslår Bårgareståndet 2 alternativer: antingen
at licenten ärlägges på den foot, som Bårgareståndet igenom
sit memorial vid handen gifvit och funnit vara tilldrägeligast,
eller ock at en annan fond til de fordrandes afbetalande upfinues,
antages och bevilljas, som alle Stånden draga en jämlik
börda vid, då Bårgareståndet, till at visa sin redebogenhet
derutinnan, ey vill undfalla at proportionaliter dertil bidraga.
Men der intet the samma skulle behagas, så lära de audre
respective Stånden icke kunna misstyckia at Bårgareståndet i
den händelsen förbehåller sig at då aldeles uphäfva den licent,
som det 1719 sig godvilligt åtagit, efter som en frivillig bevilning
kan af dem som den samma bevilljat, när omständigheterne
så fordra, återkallas, och de öfrige respective Stånden
emot et Stånds villja eller samtycke icke kan påtvinga det
samma en sådan börda, hvaruti de ingen proportionerad andel
draga. Derföre ock Ståndet sig thermedelst förklarar, at det
intet antager sig någon licent på annan fot, än det igenom
sit memorial redan vid handen gifvit, utan i vidrigt fall, och
der annat skie skulle, då deremot qvam solennissime protesterar,
och på det kraftigaste förbehåller at ey låta sig på
-
Adeln och de andra stånden. Fehman och Creutz. 347
börda någon tunga, som de andre Stånden icke kiänna en lika
och proportionerlig last utaf. Anhållandes fördenskul, at denne
protest och reservation må uti de öfrige respective Ståndens
protocoll införde varda, på det, i fall Bårgerskapets tilbud ey
antagit blifver, det då må varda utan skuld för den olägenhet,
som berörde dess förslags förkastande nu och i framtiden kunde
draga med sig.
Hr von Hökerstedt: Det går derpå ut, at det som
R. o. A. bevilljat, nembligen hela licentens betalande af fremmande
skiep och halfva på inhemske, skall vara emot deras
privilegier, och at ingen kan pålägga dem mer än de 1719
påtogo sig. Men förhögningen i tullen kommer ey ett Stånd
allena til last, utan alle Stånden, och hvad som en Bårgare
betalar i tull, sträcker sig til alla som kiöpa. Dessutan handlar
ey Bårgerskapet allena, utan efter privilegierne äfven månge
af the andre Stånden. Derföre tyckes mig, at med licenten
bör blifva som här förr är resolverat.
R. o. A. biföllo tiletta.
Hr Boneauschiöld: Här är ingen likare proportion än
äfven denne, emedan Bårgerskapet är bara första utläggaren, och
den som consumerar mycket contribuerar mycket härtill, och
den som consumerar litet contribuerar altså litet.
Hr Adlerbeth mente at man skulle upsättia några skiähl
häremot, som kunde gå til de andre Stånden.
Riddarlius-Fiscalen kom tilbaka och berättade, at han efter
R. o. Arns betalning varit hos de andre Stånden, och at
Prästeståndet låtit anmäla sin hälsning och tyckt at terminen
skulle förkårtas, men ville litet öfverlägga derom. Bårgerskapet
gifver sit extractum protocolli, men Bondeståndet conformerade
sig med R. o. Arns tanckar.
H. Exc. Hr Landtm, påtog sig at villja tala med någre
af Präste- och Bondeståndet, at de blifva ferme vid sin resolution
om licenten. Och i medlertid talar man ey om hvad
här nu blifvit resolverat.
Frih. Michael Törnflycht och Adlerfelt kommu in
och berättade, at Justitie-Cancellern Fehman och Landshöfdingen
Creutz anmäla sin respect och tacka för den ynnest
dem är visad, ock äro begge nögde med det dem föreläsue
extracto protocolli, allenast förbehålla de sig at vid Secrete
Deputation få andraga vidare thet som kan hielpa til förlikningen,
och särdeles Landshöfdingen Creutz hvad han vid de
348
Bro- och vågpenningar. Baseborg.
orden »förlåta och bårtglömma tliet som felat är» kan hafva
att påminna, hvilka ord Hr Landshöfdingen ey vili antaga.
R. o. A. skilgdes nu härmed åt.
Den 15 Julii anno 1727.
Såsom Riddarhus-Secreteraren Herr Wulf reenstierna för
dess k. frus nyligen tijmade dödsfall ey kunde sielf vara tilstädes,
altså anbefaltes Fiscalen Treffenhielm at föra protocollet; då
S. D. företogs och uplästes Bärgs-Deputations Betänkande
angående Bro- och Vägarepenningarne, hvaruppå jämväl
trenne Stånds inkomne Utlåtelser blefvo upläste;
Och sedan proposition af Hr Baron och Landshöfdingen
Creutz formerad var samt R. o. Arns godtfinnande hemstält;
Yttrade sig det Högloft. R. o. A. at bijfalla detta Deputations
Betänckande.
Sedan uplästes Cammar- och Oeconomie-Deputations Betänckande
angående Dagsvärken vid Raseborgs kongsgård;
Hvilket, sedan det var til ända och en stund däröfver
discourerades, fick enhälligt bijfall.
Der uppå fölgde Cammar- och Oeconomie-Deputations
Betänckande om Mått och Vicht, som uplästes; och sedan det
var til slut, företogs jämväl til upläsande den däröfver giorde
Förordning, jämte 2:ne Memorialer angående samma måhl, det
ena af Hr Teet och det andra af Hr Bilberg underskrifva.
Frih. von Ungern: Detta Betänckande har för åtta dagar
sedan blifvit lemnat på bordet, derföre synes, at öfver
detta Betänckande nödige påminnelser väl kunnat giöras. Men
som uti Besvärs-Deputationen om mått och vicht är åtskillige
gånger omtalt och till slut påyrkat, altså voro nu nödigt och
angelägit denna sak at afgiöra.
Frih. Stiernecrantz: Hr Teets Memorial, som nu uplästes,
tyckes böra gå till Cammar- och Oeconomie-Deputationens
närmare öfvervägande.
Frih. Eric Oxenstierna: All oreda har bestått uti sielfva
orichtigheeten af mått och vicht, derföre har man funnit nödigt
at inrätta cubic mått, som sal. Stiernliielm, äfven en stoor
mathematicus, för skiäligt funnit; dessutan äro Hr Teets skiähl
tilförne uti Deputation alla noga öfvervägade och ventilerade.
Om likhet uti mått och vigt. Kubikm&tt.
349
Hr Stobée: Det kunde vara lijka mycket, om måttet är
rundt eller fyrkantigt, men en bonde kan snarare probera en
fyrkantig än en rund tunna.
Frih. Ernst Crentz proponerade, om detta Betänckande,
jämte Förordningen som nu häröfver upsatt är, får Högloft.
R. o. A:ns bijfall.
Svarades enhälligt ja. Men R. o. A. fan därjämte för
skiäligt med de öfrige Stånden detta slut at communicera, på
det et så angelägit ärende måtte innan Riksdagens slut kunna
afgiöras och til K. Maij:t i underdånighet upskickas, särdeles
som Bondeståndet vid denne påstående Riksdag så mycket
påmint och anhållit om en lijkhets ärliållande uti mått och
vichter öfver hela Rijket.
Extractum Protocolli häröfver upsattes til de andre Stånden
och justerades samt approberades så lydande:
Extract af Protocollet hållit på Riddarhuset hos Högloft.
R. o. A. den 15 Julii 1727.
Uplästes Oeconomie- och Coinmercie-Deputations Betänkande
om mått och vicht, samt den däröfver giorde Förordning,
hvilket alt R. o. A. hos sig i noga öfvervägande tagit,
och funnit skiäligt b:te förordning för sin dehl at bij falla samt
med de öfrige respective Stånden at communicera, på det detta
angelägne ärendet må innan Riksdagens slut kunna afgiöras
och til K. Maij:t befordras, särdeles som Bondeståndet vid
denne påstående Riksdag så mycket påmint och anhållit om
en lijkhets erhållande uti mått och vichter öfver hela Rijket.
H. Ex c. Landtm, kom nu upp, och sedan H. Exc.
låtit R. o. A. veta, hvad angelägenhet varit at anmoda Hr
Baron och Landshöfdingen Creutz i dess ställe låta det Högloft.
R. o. A. veta och föredraga åtskillige af Riksens Ständers
Deputationer inkomne utarbetade angelägne måhl, hemstälte
H. Exc. Landtm. R. o. Arns behag, om Cammar- och Oeconomie-Deputations
Betänckande angående Bytesmethoden och
ett Bytes-Contoirs inrättande skulle nn i dag å nyo upläsas.
Hvilket R. o. A. holt före vara onödigt, och svarades ney
til upläsningen.
IL Exc. proponerade, huruledes ett Memorial voro ingi
fvit af Hr Ofver-Directeuren Nordencreutz, angående Skattlåggningsmethoden;
Hvilket
R. o. A. begärte måtte upläsas;
Som och så skedde.
3ö'0 Juli. 15. Byteskontor. Skaltläggn. Landtniätares löner.
H. Exc. Landtm, begärte at få det Ilöglofl. R. o. Arns
utlåtelse, om Betänckandet angående Bytes-ContoireU inrättning
får bijfall.
R. o. A. besvarade det med ja.
Hr Nordencreutz anmälte om Landtmätarnes tillökning
på lönen;
Hvilket måhl blef remitterat til Secrete Utskåttet.
Betänckandet örn Byten jämte Hr Nordencreutzes Memorial
om Skattläggningarne blef communicerat med de andre
Stånden.
H. Exc. hemstälte Höglofl. R. o. A. at påminna sig örn
Riksdagens slutande, emädan Borgareståndet inkommit at de
villja continuera till Torsdagen, men Präste- och Bondeståndet
giöra ett med oss där uti, at om Måndag kunna Deputationerne
sluta sine sessioner; understälte således Höglofl. R. o. A.,
om så gott syntes, kunde alla 4 Talemännen träda tilsammans
och vidare öfverlägga här om.
Detta blef bijfallit.
H. Exc.: Hvad jag fått i commission at beställa om Fonden
til Löningsfordringarnes afbetalning, så ville H. Exc.
nu gifva svar där om. Präste- och Bondestånden hafva försäkrat
at blifva vid den redan faststälte meningen, så at nu
mehra förmodeligen ingen fara lärer vara om denne saks värkställighet.
R. o. A. tackade H. Exc., som har täcks draga en så stor
och berömlig omsorg för denne deras angelägenhet.
Hr von Ungern påminte om man icke kunde giöra hos
de andre Stånden en föreställning om Licenten;
Men R. o. A. funno detta nu intet vara nödigt.
Reglementet om Riksdagens förkårtande. blef å nyo upläsit.
t och 2 §§ approberades,- den 3:die lijkaledes.
Vid den 4:de påminte P'rih. Creutz, at han för sin dehl
holt före vara bäst at, enär någon sak blifver ifrån H. Maij:t
remitterad til Ständerne, där då intet må utsättas H. Maij:ts
egen mening, och kunde slutet således af denna § gå ut.
H. Exc. Landtm, proponerade ytterligare här om.
R. o. A., efter öfverläggande, stannade i det slut, at
H. Maijrtt intet meddelar sitt betänkande förut, och at i
slutet af denne § sättes i stället, at Collegiernes betänkande
bör Ständerne communiceras.
Reglemente om riksdagens förkortande.
351
5:te §. Öfver denne § upsatte Frih. Eric Wrangel skrifteligen
sin mening;
Som sedan proponerades och blef gillad, nembligen at i
stället för de orden: »och K. Maij:ttz nådige förordnande med
Råds råde etc.» bör sättas: »till K. Maij:tts med Råds råde
vidare öfverseende, om sådant Ständernes intension och fattade
beslut enligit är, hvilket sedermera värkställes til nästa
Riksdag, då Riksens Ständer det samma ytterligare kunna
öfverse och efter beskaffenheten gilla eller ändra».
6 §. Hr Boneauschiöld tykte at denne § kunde gå ut,
efter som ordinarie Staten ey får ryggas och förändras emellan
Riksdagarne, och extraordinarie Staten sluter Stats-Deputationen.
Benificier, gratialer och pensioner ordineras mehrendels
vid Riksdagarne; gior någon där emilian ansökning hos
H. K. Maij:t, så remitteras det til Collegiernes utlåtande, om
och huru sådant sig låter giöra.
Frih. Eric Wrangel: Ingen Stats-Deputation tyckes
böra ändra hvad som vid Riksdagar beslntes.
Hr Boneauschiöld: Detta är äfven remitterat til Secrete
Utskåttet, at där taga nödige praecauteler.
Hr Stobée: Hvar til är då Stats-Deputationen nödig
emellan Riksdagarne?
Hr Hökerstedt: Angående Stats-Deputations hållande
emellan Riksdagarne, så är den ganska nödig för den extraordinarie
Staten skull, som skall lämpas efter coujuncturerue.
Hr Blomfelt: Förr var uti Stats-Contoiret ingen å part
Prmsident, som nu, förr var där man en Stats-Commissarius,
nu 2:ne, förr en Secreterare, nu 2:ne; derföre holt han före
at Stats-Contoiret kunde reglera extra Staten.
H. Exc. Landtm, understälte R. o. Arns godtfinnande
och proponerade, at ingen ändring emellan Riksdagarne må
skee vid den ordinarie Staten, utan orubbat förblifva vid Ständernes
slut.
Detta blef enhälligt bijfallit.
Lijkaledes, uppå II. Exc:s proposition, at denne § skall gå
ut utur Reglementet.
H. Exc. lät därpå upläsa listan på Hr Deputerade, som
äro förordnade i Commission öfver arresterade Studenten Zederling,
som voro:
352 Juli 15. Komm. öfver studenten Zoderliug.
H. Exc. Riks-Rådet Hr Wattrang.
Grefve Gustaf Bonde.
[Ir Ehrenkrona. Hr Grönhagen.
Hr Cederbielke. Hr Ehrenstam.
Af Prästeståndet:
Hr Doctor Barchius. Hr Aurivillius.
Probsten Ström.
Af Borgareståndet:
Borgmästaren Ekebohm. Borgmästaren Nerecius.
Borgmästaren Palmborg.
Af Bondeståndet
äro och 3:ne af dess medell förordnade.
Hr Ehrenkrona förmälte at inom 8 dagar med denna sak
komma til slut, som väl redan kunnat skee, om denne arresterade
pärsonen Zederling, hvilken tilförne hetat Olof Uddelius,
icke hade på Cämners-Rätten en sak, hvarest han oftast
blifver upkallad.
H. Exc. Landtm, proponerade angående Defensions-Deputations
Betänkande.
R. o. A. resolverade, at detta inkomne Defensions-Deputations
Betänkande måtte blifva liggandes framme på Riddarhusbordet,
på det en hvar desto bättre det vidare igenomläsa
kunde och giöra sine skriftelige påminnelser där vid.
Der uppå blef Präste-Ståndets Extractum Protocolli upläsit,
hvaruti de bijfallit, det alla Deputationerne måge nästkommande
Måndag uphöra.
Sedermera blef upläst Prästeståndets inkomne Extractum
Protocolli angående Fahlu-saken, uti hvilket Prästeståndet sig
yttrat bäst at vara denne sak till H. K. Maij:t och Rådet
i underdånighet upskicka, at där afgiöras.
R. o. A. biföllo Prästeståndets mening häruti.
H. Exc. proponerade, om icke Bondeståndet kunde få
dehl och kundskap om, uti hvad slut R. o. A. stannat angående
Fahlu saken;
Hvilket R. o. A. fan vara nödigt.
Bränvinsbränneriet. Wismars nederlag. Adlerfelt. 353
Sedan blef Cammar- och Oeconomie-Deputations Betänkande
upläst, angående Rrännevijnsbrennerijet.
Frih. Creutz påminte at denne sak förr varit före, samt
då resolverat at ligga på bordet til igenomläsande.
Frih. von Ungern: Mig tyckes at uti de 2:ne första
paragrapherne är alt för stor inskränckning med brännevijnsbrännande.
Under upläsandet anmälte sig en Deputation ifrån Borgareståndet.
Hr Rådman Aulaevill: Ehuru väl Borgareståndet
icke gärna faller R. o. A. besvärlig, så föranlåtes
likväl Borgareståndet begära, det Höglofl. R. o. A. täcktes
låta för sig taga och til slut bringa saken om Wismariske
nederlaget, efter den är mycket angelägen.
H. Exc. bad hälsa Borgareståndet tilbaka samt lofvade
proponera vidare härom.
Hr Secreteraren Boneauschiöld förestälte, huru nödvändig
nederlagsfriheten voro för Wismar;
Och blef där på anmodat af R. o. A. at om denna sak
gå til Bondeståndet och muntligen giöra härom föreställning;
Tog där på afträde.
Continuerades med Betänkandet angående Brennevijnsbränneriet.
Sedan det var til ända, resolverades, at denne sak skall
ligga på bordet til nästa plenidag, at hvar och en som åstundar
då kan giöra sine påminnelser.
Uplästes Secrete Utskåttets Extractum Protocolli angående
Hr General-Major Adlerfelts ansökning om sitt ministerstractament
vid afskickningen til Dannemark.
Vid slutet däraf kom Hr Secreteraren Boneauschiöld
tilbaka ifrån Bondeståndet med svar, at saken om Wismariske
nederlaget voro afgiord i Bondeståndet, men Ståndet likväl
låfvade innehålla med extractum protocolli, til des de andre
respective Stånden sig häröfver yttrat.
H. Exc. Landtm, understälte, om icke Hr Secreteraren
Boneauschiöld kunde här om gå til Prästeståndet;
Som beviljades.
H. Exc. proponerade vidare om Riksens Ständers Secrete
Utskåts Extractum protocolli för General-Major Adlerfelt.
Frih. Eric Wrangell: Detta är nu et exempel om det
vij för en stund sedan taltes vid, nembligen at Stats-Deputa
-
354 A. H. Wrangels byte. Nya lagen. A. P. Thomesson.
tion emellan Riksdagarne ey må förändra hvad Ständerne beslutit,
som med Hr General-Majoren skall vara skedt.
II. Ex c. proponerade och begärte R. o. Arns utlåtelse;
Och blef Secrete Utskåttets Extractum protocolli til alla
delar bijfallit.
Lijkaledes Hr General-Majorens å parte ingifne och där
på upläste Memorial om samma måhl.
Frih. Adolph Herman Wrangells Memorial, angående det
med K. Maij:t och Cronan begärte bytet, uplästes;
Och blef bevilljat.
Hr Baron och Landshöfdingen Creutz berättade saken
vara färdig at föredragas angående Ofverste Gyllenklo och
Lagman Broman;
Men efter klåckan var redan öfver 12, differerades den til
nästa plenidag.
Den 18 Juli in pleno.
II. Exc. Hr Landtm, var ännu ey uppe, utan Frih. Ernest
Creutz holt i medlertid ordning på Riddarhuset.
Justitie-Deputations Betänckande af den 30 Januari sidstledne
uplästes, huru med nya lagens författande snarast må
komma til slut, samt hvad inrätning til et så angelägit värcks
skyndesammare befordran skall kunna giöras.
Och blef af R. o. A. i alla delar bifallit.
I lika måtto uplästes Ofverste-Lieutenantens Hr Axel
Patrick Tomessons Memorial och ansökning, det Riksens Ständer
täcktes recommendera honom hos H. K. Maij:t i underdånighet
til förbättrings åtniutande på sin nu efter fullmackten
ägande caracter.
Hr Marcks von Wurtenberg begiärte at detta Memorialet
måtte ligga på bordet, särdeles som här voro äldre Ofverste-Lieutenanter
och betänckeligit at dela ut caracterer.
Hr Tom messon mente at han för sine 40 åhrs giorde
tiänster hadde meriterat förbättring, helst han ey voro caracteriserad
Ofverste-Lieutenant, utan hadde värckeligen fullmackt
på Ofverste-Lieutenant.
Frih. von Ungern Sternberg holt före, at Hr OfversteLieutenanten
i anseende til dess långlige tiänster kunde be
-
Om karaktersförbättring för afskedade. 355
villjas en sådan förbättring, och at sedermera kunde fastställas
något vist på Secrete Deputations Memorial.
Hr Tornesson bad R. o. A., at efter han tiänt Konungen
i 40 åhr troligen och vähl och vid Bender i Calabaliqven
giort Qvartermästare-tiänsten vid Drabanterne, det de ville
hugna honom med en gunstig resolution.
Hr Adlerbeth: Detta synes kunna specialiter bevilljas
Hr Tommesson, men intet generaliter, efter som månge Officerare
finge 1719 afskied och en del länge och vähl tiänt. Men
elljest voro ock secrete raisoner hvarföre en del finge afskied.
Uplästes Memorialet ifrån Secrete Deputation, huru vida
förbättring på caracteren må meddelas dem, som förut fåt afskied
utan caracter.
Hr Didron: De som ey begiärt eller fåt förbättring vid
afskiedet borde niuta det.
Men som häremot påmintes, at Placerings-Deputation
utsat hvilka som skulle niuta förbättring, så holts det betänckeligit.
I anledning häraf upsattes fölljande Extractum Protocolli
at communiceras med de öfrige respective Stånden, hvilket,
sedan det blefvit upläsit, approberades så lydande:
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. den 18
Juli 1727.
S. D. Föredrogs Riksens Ständers Secrete Deputations
Memorial af den 10 Juli sidstledne, huru vida de, som vid
deras erhåldne afskied ey begiärt eller fåt någon förbättring
på caracteren, i den tanckan at kunna komma i tiänst igen,
måge få en slik förbättring sedermera och när de förklara
sig intet villja åter träda uti tiänst. Och utlät R. o. A. sig,
det de för sin del ey kunna finna thetia vara något skiähl
för then, som redan afskied fåt, til någon caracters förbättring,
at han vill afsäija sig at vidare begiära någon tiänst; Men
som Regeringsformens 42 § lemnar K. Maij:t at med Råds råde
hugna en och annan efter förtiänst med caracter, hvilkom
någon annan varit föredragen; Så lärer ock K. Maijt på
samma sätt låta dem, sorn afskied fåt utan caracter, niuta
all nådig justiee.
Sedan uplästes Secrete Deputations Memorial, angående
den resolution som Lagman Broman den 7 Januari 1726
utvärckat i Kongl. Justitie-Revision, som uphäfver de resolutioner,
hvilka Öfversten Gyllenklou emot honom vunnit så vähl
356 Juli 18. Lagman Broman o. öfverste Gylleriklou.
i Slåtz-Cancelliet som Svea Håf-Rätt, berörande 150 Ducaters
betalning för en af Hr Öfversten Sigerot til Gyllenklou
utgifven revers.
Frih. Ernest Creutz: Utaf detta lärer R. o. A. fått
vetta beskaffenheten, och hemställes huru R. o. A. behaga
förordna härutinnan.
Hr Fehman: Secrete Deputation har intet längre kunnat
gå än som protocollet gifver anledning till. Men som inga
anmärckningar häröfver blefvit Rådet communicerade, som i
det öfriga skiedt, och något utom protocollet kan vara som
gifver uplysning — ty utur et blott protocoll kan ey alt
finnas, utan af actis och documenterne —; så hemställes derföre
om icke detta borde communiceras Rådet, til Hr Gyllenklous
räts erhållande och at vinna Riksens Ständers ändemåhl, at
ingen tiug är lemnat eller försummat til rätta sakens beskaffenhets
inhämtande.
Frih. Ernest Creutz: Detta är såsom en remarqve,
och har man svårt at yttra sig, innan Rådet förklarat
sig. Derföre kan skie detta kan communiceras med Riksens
Råd.
R. o. A. biföllo at så skie måtte.
Frih. von Ungern Sternberg: Secrete Deputation lärer
kunna af sig sielf inhämta Rådets förklaring öfver remarqven.
Såsom Memorialet är addresserat til samtelige Stånden,
så fants godt at communicera R. o. A:ns resolution med de
andre Stånden.
Frih. Rålamb: Här sades at af protocollet ey kan inhämtas
alt, utan af acterne. Nu kan Secrete Deputation ey löpa
igenom alla documenterne, men in codice rationum böra ju
alla skiählen indragas.
Hr Fehman: Den ödmiuka påminnelsen som jag giorde
bör ey tagas så up, som ville jag til det ringaste röra något
som Secrete Deputation giordt; men mit afseende har varit på
communication med Riksens Råd. Den håller jag före de
böra hafva så i denna saken som de öfrige, i fall Riksens
Ständer skall kunna gifvas närmare underrättelse än af protocollet.
Jag har haft så mycket mera skiähl härtill, som i
det öfriga man finner det hafva uträttat så mycket, at de
remarqver, som i anledning af protocollerne äro giorde, hafva
aldeles försvunnit.
General Adlerfelts ministertraktamente.
357
Hr Adlerbeth mente at Secrete Deputation borde sedan
gifva sit betänckande i saken.
Thetta fick bifall.
Och skrefs på Secrete Deputations Memorial, at R. o. A.
resolverat, det Secrete Deputation communicerar denna remarqven
med vederbörande Herrar Riksens Råd och inhämtar
deröfver theras förklaring samt inkommer sedan til Stånden
in plenis med sit Betänckande om altsammans.
Extractum Protocolli, som til communication med the andre
Stånden upsat blefvit öfver thet som then 15 Juli resolverades
angående General-Major Adlerfelt, uplästes och justerades.
Hr Didron påminte dervid, at man bordt se Kongl. Cancellie-Collegii
bref, på det man ey måtte fåfängt och utan
skiähl gifva bärt något, helst här voro så måuge som hadde
at fordra och finge tilfälle at begiära sådant.
Såsom Secrete Utskåttet pröfvat altsammans och funnit
detta billigt, så approberades berörde Extractum Protocolli,
så lydande:
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. den 15 Juli 1727.
Sedan så vähl Riksens Höglåfl. Ständers Secrete Utskåts
Extractum Protocolli af den 1 sidstledne Juli, som ock Hr
General-Major Adlerfelts egit Memorial blef upläsit, angående
dess ministertractamente på afskickningen til Dannemarck
åhr 1720, hvarvid honom blifvit anslagne 6,000 Rdr,
men sedermera deruti en förminskning skedd, och Hr General-Majoren
dymedelst i skuld fördiupad; Fant R. o. A. för
skiähligt at härutinnan til alla delar bifalla Riksens Ständers
Secrete Utskåts Betänckande, at Hr General-Majoren ey allenast
bör godtgiöras 4,000 Rdr tractamente, til Kongl. Cancellie-Collegii
notification honom blef meddelt, utan ock för den
tijd Hr General-Majoren varit förorsakad resa hit til Sverige
och emedlertid måst hålla sin huushåldning i Dannemarck;
Kommandes med honom på samma sät at liqvideras som för
Öfversten Hr Grefve Posse är vordet bevilljat. Actum
ut supra.
Och underskrefs detta af Fiscalen loco Secretarii, efter
Fiscalen den 15 sidstledne Juli hållit protocollet i Secreterarens
frånvaro.
Uplästes Kongl. Cammar-Collegii underdånige Betänckande
til II. K. Maigit af den 6 Juli sidstledne, huru vida Ryttare
35S Juli 18. Soldaters frihet fr. domarepenmngar.
och Soldater måge vara befriade ifrån Iläradshöfdings- och
Lagmans- samt Tingsgiästningspenningame.
Afven uplästes 46 § af Militie-Deputations Betänckande
öfver Krigsbefälets besvär.
Frih. Rålamb: Cammar-Collegium tager sit fundament
af 1604 åhrs Riksdags-Beslut; men då stodo Regementerne ey
på den foten. Sedan har Konung Carl den XI:te åhr 1685,1688
och 1692 gifvit ut sine befrielsebref, och sorn der förordnas i
brefven til Stålhammar om Ryttare och Knecktar, och Stålhammar
hadde et Regemente Knecktar, så ser man at H. Maijt
ey velat mer gravera det ena Regementet än det andra. Mer
har jag ey at säija.
Hr Silfversparre: Prästen tager af Kneckten; skola
Justitiebetiänte också taga af honom, hvad skall han lefva af?
Frih. Ernest Creutz: R. o. A. lära inhämtat at Cammar-Collegium
är deremot at Ryttare och Knecktar skola slippa
desse afgifter; men Militie-Deputation håller före at de böra
slippa dem.
Frih. Ernest Creutz: Får Militie-Deputations Betänkande
bifall?
Svarades ja.
Hr Weili: Det är en Cronones revenue som är Justitiestaten
anslagen; räcker det nu mera ey till, så måste Cronan
det ärsättia.
Hr Lindenstedt: Det som här stadgas om Ryttare och
Knecktar, det bör förstås äfven om Båtzmännerne.
R. o. A. biföllo Militie-Deputations Betänckande och funno
skiähligt at Ryttare och Knecktar samt Båtzmän blifva frie
för desse afgifterne.
Frih. Ernest Creutz berättade at K. Maijt i går sändt
et bref neder til Stora Secrete Deputation, med nådig betalning
at Stora Secrete Deputation skulle deraf giöra den
usage som vederbör; och som K. Maij:ts nådige skrifvelse är
stäld til samtelig^ Stånden, så har Stora Secrete Deputation
ey kunnat underlåta at låta läsa up det in plenis.
Gref Charl Emil Lewenhaupt påminte at H. Exc. Hr
Landtm, borde vara härvid tilstädes.
Frih. Ernest Creutz uhrsäcktade H. Exc. IIr Landtm,
och sade, at H. Exc. har förklarat sig i första början, at
han ey ville vara öfver det som angår Rådsremarqverne.
Landtmarsk. anmodas komma tillstädes.
359
Hr Fritzki itererade Gref Lewenhaupts påminnelse.
Det blef altså godt funnit, at H. Exc. skulle anmodas at
komma up;
Och til den ändan sändes en Deputation af 6 personer
til H. Exc., at förklara det R. o. A. gierna önskar at H. Exc.
måtte vara härvid tilstädes.
Medan bud var efter H. Exc., så uplästes å nyo resolution
sorn Militie-Deputation projecterat öfver 46 § af Krigsbefälets
Besvär;
Och som theruti stod, at Ryttare och Knecktar i anseende
til Lagmans-, Häradshöfdings- och Tingsgiästningspenningarne
ey annorlunda kunna anses än Adelens Råå och
Rörs torp, som aldeles äro frie ifrån denne afgift, fants godt
at den meningen skall lemnäs aldeles ute.
Afven fants godt at intet nämnes Ryttare- och Knecktesamt
Båtsmanstorp, utan Ryttare, Knecktar och Båtzmän som
intet hemmansbruk hafva skola vara frie.
Therefter justerades 46 §, och skrefs thenne Resolution
på Kongl. Cammar-Collegii Memorial, at R. o. A. förklarat
sig at de hålla före, det Ryttare, Dragoner och Knecktar, så
vähl som Båtsmän, the ther intet hemmansbruk hafva, böra
hädanefter slippa at betala Lagmans-, Häradshöfdings-, Tingsgiästnings,
Matlags- eller de så kallade Domarepenningar, likmätigt
then 46 § af Militie-Deputations projecterade resolution
på Krigsfälets Besvär; hvarutinnan likvähl tlienna meningen
tyckes böra utelemnas: »för hvilken orsak de i det måhlet ey
annorlunda kunna anses än Adelens Rå och Rörs torp, som
aldeles äro frie ifrån denne afgift.» Och eliuruvähl de öfrige
respective Stånden redan yttrat sig öfver berörde 46 §, så
liar man doch ey underlåta bort at gifva dem del af thetta
Kongl. Cammar-Collegii Betänckande, i förmodan at the
skyndesammast lära sig häröfver utlåta.
H. Exc. Hr Landtm, kom up, och sade sedan: Orsaken
hvarföre jag afhållit mig i dag at förrätta mit embete
här uppe lärer vara R. o. A. bekant; men efter de åstunda
at jag skall vara här uppe, så har jag instält mig, och begiär
intet bättre än at kunna giöra R. o. A. til behag.
Frih. Ernest Creutz berättade at han anmält det, som
kom i går til Stora Secrete Deputation, och gifvit tilkiänna
at Secreteraren Boneauschiöld kommit med et ytterligare bref
ifrån K. Maijt till Riksens Ständer.
360 Juli 18. K. Maj:ts bref om misshällighet i rådet.
K. Maijts Nådige Bref af den 17 Juli til samtelige Riksens
Ständer uplästes, hvaruti ibland annat H. Maijt föreställer
den misshällighet som varit i Rådet och förklarar i nåder,
det K. Maij:t drager til Ständerne det nådige förtroende, at
de förr än de åtskilljas lära taga sådanne förfatningar, dem
K. Maij:t gierna gillar och biträder, som kunde befrämja tryggoch
samhälligheten i rådslagen, bevara den så högnödiga
tystheten och förekomma alt som kan försökas til frihetens
förkränckande in- och utrikes ifrån; och at, som under Ständernes
frånvaru Riksens Råd skola gå K. Maij:t med trogna
råd tilhanda, Riksens Ständer Rådet så inrätta måtte, at K. Maij:t
och de kunna vara dervid fulkomligen trygga, såsom och at de
lära undanrödja det som varit uphof til hinder, spiit och osämja.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. behagade öfverlägga angående
detta H. Maij:ts Nådige Bref.
Hrr Didron och Silfversparre mente at det borde gå
til Stora Secrete Deputation, och den komma in med sit betänckande.
Frih. Bror Rålamb var af samma mening, efter Stora
Secrete Deputation har sig alla omständigheterne bäst bekante.
Doch bör den komma in med sit betänckande til
plena.
H. Exc. Hr Landtm, proponerade detta.
Och vann thet samma bifall.
Hr Didron beklagade at H. Maij:t skall finna sig föranlåten
til at uti sådanne termer skrifva Riksens Ständer till.
Hr Browald bad at Deputation måtte giöra en underdånig
reflexion på H. Maij:ts bref;
Hr Adlerbeth: och hafva Regeringsformen och Försäkringen
til fundament.
H. Exc. Hr Landtm.: Bevare Gud för annat!
Gref Tessin: Jag har i ödmiukhet at påminna, at Stora
Secrete Deputation vid samma tilfälle finge igenomgå det protocoll
som i går holts i Råd-Cammaren.
Hr Didron: Man tviflar intet på at ju Secrete Deputation
lärer giöra hvad den bör giöra.
H. Exc. Hr Landtm.: Stora Secrete Deputation lärer
vähl begiära del af flere protocoller, om den behöfver dem.
Gref Tessin: Det är intet min tancka at de ey skola
annars begiära protocollet än om de behöfva det, utan jag
menar at de böra begiära neder det och igenomgå det.
Konungens bref om den af RR. Tessin visade sidvördnad. 361
H. Exc. Hr Landtm.: Här påminnes, at som detta är
H. Maij:ts egit bref, så skulle en Deputation thermed gå til
the andre Stånden, fast än elljest inge Deputationer nu mera
gå Stånden emellan, på det at tiden ey må dymedelst förspillas.
Tiletta blef bifallit.
Sedan uplästes II. Maij:ts Bref af innevarande dato til
samtelige Riksens Ständer, hvaruti K. Maij:t i nåder andrager
hvad Riksens Stäncter genom theras Secrete Deputation anmärckt
om den sidvördnad, som Riksrådet och Ofverste-Marskalken
Gref Tessin uti et dess Ofverste-Marschalcks-embete
rörande måhl emot K. Maijt yttrat, hvilket K. Maij:t uppå
förbön, och til at befrämja enigheten i Rådet, som en Christen
tilgifvit, och vill det ännu låta vara förgiätit, så at välbemälte
Riks-Råd det icke af K. M:t skall til ondo räknas eller honom
vid dess Råds-embete til hinder vara. Men som, hvad Ofverste-Marskalcks-embetet
vidkommer, samma är af en sådan
beskaffenhet, at dervid dageligen kan förefalla det som kunde
gifva tilfälle till vidare olust och besvär, och K. Maij:t, til
at undvika sådant, gierna skulle se, det K. Maij:t hädanefter
dervid kunde betiäna sig af någon annan utur Hrr Riksens
Råds medel, af hvilken sådan olägenhet intet stodo at befruckta;
altså drager K. Maij:t til Riksens Ständer det nådiga
förtroende, at Riksens Ständer, sedan det som händt och all—
raent både inn- och utrikes kunnogt är, så mycket häldre lära
råda K. Maijt at dispensera merbemälte Riks-Råd ifrån Ofverste-Marskalcks-embetet
och at dervid betiäna sig af någon
annan, som K. Maij:t är försäkrad at Riksens Ständer giäma
lätta den K. Maijt åliggande svåra regementsbördan genom
det som kan vara K. Maij:t uti det enskylta lefvernet til beqvämlighet
och lisa, etz.
Gref Carl Tessin: Jag är försäkrad at min fader lärer
ärkiänna begynnelsen med all underdånig soumission. Men
hvad slutet angår, så emedan det lärer komma ey allenast min
fader utan ock mig oförmodeligit, beder jag at dermed må
upskiutas, til dess min fader får komma in med hvad han kan
hafva at andraga.
Hr Didron: Vij hafva hördt H. Maij:ts nådige skrifvelse.
Hvad det förra angår, at H. Maij:t förlåtit Gref Tessin, så
har jag dervid ey at påminna, men hvad Ofverste-Marskalks
Adclns
Protokoll 1727, fl. ^
362 Juli 18. Tessin yttrar sig och afträder på anmodan.
embetet angår, så tycker jag för min del, at det är mycket
billigt hvad H. Maij:t begiär, särdeles som i Regeringsformen
är K. Maij:t lemnad fri disposition öfver Håfstaten.
Gref Tessin: Jag begiär intet at anföra några skiähl
som kunna vara med eller mot, men väntar af R. o. A. rättvisa
samt K. Maij:ts nåd, at min fader må blifva hörd, som
den ringaste skier, innan slut blifver i saken.
Det begiärtes at Gref Tessin måtte afträda.
Gref Tessin: Jag vet så vähl som någon annan af
R. o. A. at lyda lagen och arnar nu taga afträde.
Hr Adlerbeth: Som denne saken har samma beskaffenhet
som den förra, så tyckes mig at den kan remitteras til
Secrete Utskåttet och Secrete Deputation.
H. Ex c. Hr Landtm, uprepade det;
Och fick bifall.
Järn vähl lemnades Hr Riks-Rådet Gref Tessin at ther
lägga in thet som H. Exc. hos Ständerne finner sig befogad
at ingifva; men har han hos K. Maij:t något at andraga, kan
han utom dess giöra det.
Gref Dohn a begiärte at det som Gref Tessin dicterat
måtte gå til de andre Stånden.
Det fants godt at uti resolution införes hvad som derpå
beslutit blifvit.
Gref Tessin skickade in och begiärte at få gå til de
andre Stånden.
Hvilket honom bevilljades.
Sedan uplästes resolutionerne som här utfallit på K. JIaij:ts
nådige bref;
Och tå the blefvit approberade, skrefs på thet förra, at
R. o. A. resolverat at det remitteras til Riksens Ständers
Stora Secrete Deputation, som om denna saken har bästa
kundskapen, på det at berörde Deputation med sit Betänckande
må inkomma til samtelige Stånden in plenis.
På det senare skrefs äfven, at det remitteras til Riksens
Ständers Stora Secrete Deputation, hvarest Hr Riks-Rådet Gref
Tessin, utom det at honom ey är betagit at andraga hos
K. Maij:t sielf hvad han i underdånighet finner nödigt, kan
inkomma med sine påminnelser, hvarefter berörde Deputation
har at afgifva til Stånden in plenis sit Betänckande i denne
saken.
Dep. General Stackelbergs befordran och lön. 363
Med förberörde K. Maij:ts bref och R. o. Arns derpå gifne
utlåtelser gingo nu til the andre Stånden fölljande af R. o. A.,
nembligen:
Gref David Frölich. Gref Ekeblad,
Fulm. Frih. Rålamb.
Frih. Liwen. Frih. Cloot.
Hr Renberg. Hr Erencrona.
Hr Fritzki. Hr Liungfelt.
Hr Anckarcrona. Hr Giötherliielm.
Hr Wagenfelt. Hr von Strömborg.
Extractum Protocolli ifrån Rådet af den 11 Juli uplästes,
angående General Stakelbergs Feltmarskaicks-fullmackt och
lön, hvaruti förmäles, at som ingen Feltmarschalckslön blifvit
på någon tijd tilbaka på Staten upförd, så vore detta en sak
som ankommo på Riksens Ständers utlåtande, til hvilken ända
detta genom Extractum Protocolli remitterades til Riksens
Ständers Secrete Utskått; i medlertid kornrno med Fullmachtens
expedierande at hafvas anstånd.
Det fants godt at detta med en recommendation går til
Secrete Utskåttet.
Hr Stobé: Här säges, at här äro äldre Feltmarskalckar
som hafva ingen Feltmarskalckslön.
Hr Didron: Det är ingen äldre som icke häfver Riksråds-lön.
Hr Boneauschiöld: Det är bäst at detta går til Secrete
Utskåttet. Det lärer ey vara rundare än det bör.
R. o. A. förklarade at de gierna se Hr Feltmarskalken
hulpen, och til den ändan remitterades detta til Riksens Ständers
Secrete Utskått. Afven betygade R. o. A., at de önska
det H. K. Maij:t täcktes hugna Feltmarskalken Stakelberg
med Friherre-värdighet.
Ifrån Bår gare- och Bondeståndet kom en Deputation:
Högväiborne, Välborne Grefvar, Friherrar samt Ridderskap
och Adel. Bårgare- och Bondestånden låta anmäla sin skyldigste
och hörsamste hälsning, och hafva gifvit oss i befalning
at recommendera den bekanta Fahlu-saken, at vid denne Riksdagen
måtte blifva slut der i. — Upläste derpå et Extractum
Prnt.nnnlli hållit, hos Båraareståndet af innevarande dato, som
364 Juli 18. Dep. i Falusaken; två stånd emot två.
förmäler at Fahlu-saken på intet annat ställe än hos Riksens
Ständer vidare uptagas kan, och at Ståndet förblifver vid sin
för detta yttrade mening, at convolutet i Oeconomie- och
Commercie-Deputation ännu vid denne Riksdag öpnas bör,
och räkningarne äfven öfverses, på det sättet som bemälte
Deputation i sit Betänckande förmält. Och som detta är et
riksvårdande ährende, så skall det intet böra lemnäs oafgiordt
för dess vidlyftighet skull.
H. Ex c. Hr Landtm, svarade derpå, at R. o. A. lära
öfverlägga härom och utlåta sig.
Deputation afträdde.
H. Ex c. Hr Landtm.: R. o. A. lära hördt, at Bårgareoch
Bondeståndet påstå at Fahlu-saken måtte afgiöras. Och
som R. o. A. samt Prästeståndet faststält at den saken skall
gå til K. Maijrt och Rådet, så är frågan om icke det bör
blifva dervid.
Svarades ja.
Hr Lilliestierna: Efter R. o. A. behagat resolvera häruti,
så understår jag mig ey at söka ändring deremot, men
beder at R. o. A. ville considerera af hvad angelägenhet denne
saken är, efter som elljest vid nästa Riksdag lärer inkomma
klagomåhl.
H. Exc. Hr Landtm.: Först och främst är funnit, at
saken kan intet säkrare väg gå, än om den går up til K. Maij:t
och Rådet med begge Deputationernes Betänckande, som varit
emot hvarandra och gifva lius i saken. Der sitter ock RiksRådet
Lagerberg, som med de andre lärer vara i stånd at
råda H. Maij:t, och vid en annan Riksdag kunna då Stånden
lättare se öfver den. K. Maij:t lärer ock, efter han förnimmer
at Ständerne gierna villja hafva den afgiord, snart taga
den före.
Hr von Kocken: Här existerar en svårighet, efter 2:ne
Stånd äro emot 2:ne Stånd, och jag kan ey se huru H. K. Maij:t
med Rådet kan lägga handen dervid.
Det fants godt at man skulle söka förmå Bårgare- och
Bondeståndet til at låta saken gå up til K. Maij;t och Rådet.
Hvarom H. Exc. anmodades.
Resolution för Feltmarskalken Stakelberg uplästes och
fick bifall.
Uplästes Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den
28 Juni sidstledne, hvaruti andrages, huru som Secrete Ut
-
Tjenster åt fremmande magter. Regeringsrådet Neugebauer. 365
skåttet funnit nödigt, til förekommande af skadelige oredor,
som deraf orsakas kunna, enär infödde Svänske betiäna fremmande
Herrskap såsom Sändebud och Ministrer här i Riket,
eller ock låta bruka sig af utrikes Ministrer vid deras cancellier
och de dervid förefallande ährender och förrätningar, at
en viss förordning deröfver författas måtte, och til befordran
deraf låtit upsättia project til samma förordning; hvilket til
samtelige Riksens Ständers vidare godtfinnande hemställes.
Afven uplästes ock berörde Project til K. Maij:ts Nådige
Förordning, at inga infödde Sveriges undersåtare måge innom
Riket betiäna något fremmande Herrskap såsom Sändebud
och Ministrer, ey eller låta bruka sig af någon här varande
fremmande Minister vid dess cancellie och ministere rörande
ährender och förrätningar;
Och blef samma af R. o. A. bifallit.
Sammalunda uplästes Secrete Utskåttets Extractum Protocolli
af den 7 Juli sidstledne, angående Regerings-Rådet Neugebauers
Memorial o:n en rest på dess fordran, som han påstår
vara ettusende samt några och sextijo Ducater, hvilken han
söker at nu utbekomma; hemställandes Secrete Utskåttet til
Riksens Ständers egit godtfinnande, huru vida Regerings-Rådet
i så beskaffade omständigheter som derutinnan anföres, samt
i anseende dertil at han in på 15:de åhret måst varit utan
bestälning och intet interesse för dess förskått begiärer, nu
må kunna dess påstådde fordrans rest utbekomma, eller med
någon del deraf blifva til vidare hugnad och understödd.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag har tält med inånga och
hördt at han utlöst många fångar och sökt at soulagera mången.
Får han icke sin fordring?
Svarades ja.
Hr Celsing och Hr Tommesson betygade detta med
honom, och sade Hr Tommesson at Hr Neugebauer en gång
löst ut 8 stycken.
Det skrefs altså på documentet, at R. o. A. bevilljat, det
Regerings-Rådet Neugebauer må få resten af denne sin fordring
betalter, efter som ock åtskillige af R. o. A. vetta derom
at intyga, det Regerings-Rådet ranzonerat Svenska fångar, då
han var i Constantinopel.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
366 Perlfiskerierna regala. Vermlands tjärubränning.
Den 20 Juli in pleno.
Uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänkande
af den 9 Juni sidstledne angående Pärlefiskerierne i
Riket, hvarutinnan Deputation sig yttrar, at ey orådeligit skulle
vara, det Pärlefisket på skatte ägor åter blifver K. Maij:t och
Cronan tillärkiänt och för regale förklarat, hälst skatteäganderne
sielfva, som til största delen äre bönder, ey heller häraf
sig någon särdeles vinst giöra kunna, som minsta delen af
dem veta at rätt härmed umgå, och dessutan mera tid och
arbete synes til en sådan osäker fördels efterletande skola användas,
än den ringa fynden ofta förtiänar och åkerbruket
samt deras öfrige säkrare handtering tåla kan; och hvad de
orsaker beträffar som föranlåtit Riksens Ständer åhr 1723 til
at uphäfva Förordningen af åhr 1691, så har denne den vichtigaste
varit, at pärlefiskerierne i den framfarna tiden föga
inkomst af sig kastat, hvilket Deputationen förmenar mera
härrört af den dervid brukade dispositionen at stå under beläning,
hvartil tullens förvaltande i de förflutne åhren för et
klart bevijs tiana kan, än af någon särdeles brist på goda
pärlemusslor.
Frih. Ernest Creutz förestälte, om icke 1723 ahrs
Förordning kunde så vida limiteras, at pärlefiskerien på skatte
ägor kunde förblifva regale som förr, efter 1691 åhrs Förordning.
R. o. A. biföllo Betänckandet. I föllje hvaraf Pärlefiskerierne
som ligga intil skatte ägor böra nu som förr, efter
1691 åhrs Förordning, hållas för regale, och de antingen igenom
arrendatorer eller på något annat sätt drifvas Cronan til
nytto, hvarom Kongl. Cammar-Collegium har at föranstalta.
Theune Resolution uplästes för R. o. A. och approberades.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande af
den 8 Juni sidstledne uplästes om Tiärubränneriet i Värmeland;
Och
fick bifall.
I lika måtto uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande af den 2 Juni sidstledne om den här i
Riket förfalna Tiäruhandelens uprättaude; yttrandes Deputation
sig, at den, i anseende til de af städernes Fullmäcktige an
-
Om tjäruhandelns främjande genom ett bolag. 367
förde skiähl skull, tycker bäst vara, at med den intenderade
Tiäru-Societetens inrättande kunde hafvas anstånd, samt den
saken lemnäs in statu qvo til nästa Riksdag, til dess man
kunde få se huru tiärubränneriet här i riket tiltager; men
så skulle det åligga Kongl. Commercie-Collegio at genom flitig
correspondence medlertid söka at giöra sig noga underrättadt
om de mått som, denne handelen angående, af andra kunna
blifva tagne, så at Riksens Ständer vid deras nästa sammankomst
måtte kunna få så noga som tidig underrättelse, til at
derefter kunna inrätta sine derom vidare giörande rådslag.
Hr Weili: Jag skulle önska jag hadde någon som talte
emot mig, men emedlertid, utaf den kundskap jag fåt 1704 och
1705, då jag var Compagniets Upsyningsman, så vet jagat då
betaltes 60 Caroliner utrikes för en tunna tiära och beck.
Då hadde Compagniet krafter at låta tiäran ligga stilla, när
hon ey galt; men nu vet jag at hvar menniskia kladdar i den
handelen och at tiäran ligger utrikes i vrak. De store städerne
äro för Compagniet, men de små deremot.
Hr von Hökerstedt: Jag kan försäkra R. o. A., at
Riksens tiänst har föranlåtit Collegio at styrcka K. Maij:t til
et Compagnies uprättande. Vij böra altid rätta oss efter våra
grannar i handelen. Nu är det tydeligen vijst, at om Ryssland
och Sverige giöra ett, så äro vij mästare af tiäruhandelen,
och om vij sättia tiäran lika som Ryssland i en hand, så
hafva vij stor nytta deraf. På 800 Tunnor tiära har jag förlorat
7,000 Dal. kmt. At Bårgerskapet säger det de ey hafva
någon förlust, härflyter deraf, at de äro allenast Commissionairer
för de fremmande; men det är vist, at under vintermånaderne
så giäller tiäran derute 24 å 25 pund, och när vår tiära
kommit til Amsterdam, faller tiäran ifrån 25 til 17 å 18 eller
eller 16 pund; det gior hela åhret 2 Tunnor guld, som Riket
förlorar. Ryssarne hafva betiänt sig af vår försummelse. Utlänningen
har här igenom kiöpmän, ja af landtmannen sielf,
låtit upkiöpa för et ringa prijs tiäran, ja ock uti Holland,
och sedan behåller han den til vintertiden, då den stiger der
ute. Skulle Riksens Ständer låta bero til nästa Riksdag med
denne angelägne saken, så säger jag at det är för Riket högst
skadeligit. Vij hafva den kundskapen som vij behöft, och at
skogarne äro utödde veta vij, och mera uplysning behöfva vij
ey. Collegium häfver igenom Landshöfdingarnes conduite bracht
tiäran til större tillvärckning än förr, och igenom en Societet
368 Juli 20. Beslut om tjäruhandeln. Rådsembeten.
skulle det än vidare kunna skie. Vill man låta Vestervik
och Calmar tala så högt i sin egen sak, så blifver det aldrig
någon societet af. Och som Assessoren Weili berättade, så
är det ock beskaffat.
Hr Weili: Summan är det, at skogarne utödas och vår
retourvahra går ut för et ringa pris.
Frih. Stiernstedt: Commercie-Collegium måste vara
obligeradt til at så laga, at landtmannen får i proportion sin
betalning som tiäran der ute giäller, och sedan at småstäderne
måge få träda i Societeten.
Hr von Hökerstedt: En sådan proportion skall sättias,
så at kiöparen och landtmannen hafva en billig vinst begge.
Frih. Ernest Creutz: Som det skulle vara beklageligit,
om landet skulle igenom upskof til nästa Riksdag lida, så
hemställes, om icke det kunde hänskiutas til K. Maij:t at
med Råds råde föranstalta härutinnan sorn Rikets nytta
fordrar.
Det sades at qveestionen måste afgiöras af Ständerne.
Hr von Hökerstedt: Efter Deputationen varit af den
tanckan at det skulle hvila til nästa Riksdag, så torde det
giöra saken studsande; derföre skulle man anmoda H. Maij:t
at afgiöra denna saken och sättja det i värcket på prof til
nästa Riksdag.
R. o. A. resolverade, at som Riket igenom thenna sakens
upskof til nästa Riksdag torde komma at lida, så hemskiutes
denna saken cum toto effectu til K. Maij:t, med underdånig
begiäran, at H. K. Maij:t täcktes med Råds råde ju förr ju
heldre härutinnan så förordna, som det finnes lända K. Maij:t
och Riket til bästa nytta och inkomst.
Thenne Resolution uplästes för R. o. A. och blef af them
approberad, samt gick therpå til communication med de andre
Stånden.
Sedan uplästes thet af Expeditions-Deputation upsatte
underdånige Memorial til K. Maij:t om Råds-embetens besättande
efter General-Lieutenant Silfwerhielm och GeneralMajor
Fuchs, hvaruti Riksens Ständer, jämte thet the med
all underdånig vördnad erkiänna, det K. Maij:t intet velat
utan communication med Riksens Ständer härutinnan något
fastställa, förklara sig, at ehuru vähl Riksens Ständer gierua
sedt, det berörde Generalspersoner velat thenne H. K. Maij:ts
nådige kallelse vedertaga, i anseende til then goda och trogna
Reglementet till riksdagens förkortande. Bondedep. 369
tiänst man af them i Rådet förmoda kunnat, så finna doch
Riksens Ständer sig aldeles thermed nögde, om H. K. Maij:t,
efter dess nådige utlåtelse, af de öfrige som på förslaget
nämde äro utvälljer 2:ne andra i de således ledige varande
rummen. Hvarhos Riksens Ständer underdånigst önska, at
H. K. Maij:t täcktes hafva General-Lieutenanten Silfwerhielm
och General-Major Fuchs i nådigt minne, och så vähl för deras
berömvärde trogne tiänster, som vid detta tilfället förklarade
modestie, vid tid och tilfälle på något annat sätt
them allernådigst hugna.
Och var thervid intet at påminna.
Gref David Frölich berättade, at han uppå R. o. Arns
betalning har med de öfrige Deputerade varit hos de andre
Stånden och communicerat dem 2:ne K. M:ts Bref jämte
R. o. Arns utlåtelse, hvarpå alla 3 Stånden biföllo R. o. Arns
utlåtelse, och skall H. Exc. Hr Landtm, fåt tiibaka högstbemälte
K. Maij:ts bref.
Frih. Eric Wrangel: Man har funnit vid närmare efterseende,
at 6 § i Reglementet til Riksdagarnes förkårtaude,
som sidsta session ströks ut, lärer böra stå qvar, helst Ständerne
i 1 § betaga sig at lutdela gratialer, pensioner etz., men
i den 6 förbehålla sig at kunna indraga och ändra, om något
skulle vara för mycket gifvit eller til någon orätt. Och voro
för mycket lemnat, om de ey skulle hafva beneficium revisionis.
Hr von Hökerstedt: Det är enligt med den instruction
som för Stats-Contoiret är utfärdad, och den methoden är
nödigt at man ey går ifrån.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, för hvilken Undertalemannen
förde ordet; och sedan han aflagdt Bondeståndets
hälsning, sade han, at såsom nu snart med Riksdagen skrider
til slut, så har Bondeståndet författat et Memorial hvarutinnan
de velat recommendera deras Secreterare. — Och gaf
så fram Memorialet, hvilket uplästes, hvarutinnan Bondeståndet
föreslår, at til K. Maij:t måtte för Secreteraren Gustaf Heland
upgå en underdånig intercession, at han vid någon anständig
öpning må blifva i nåder ihågkommen. — Sedan sade Undertalemannen
vidare: Som Bondeståndet har ingen af deras anhörige
at tala före, så bedia de nu ödmiukelig, at denne deras
begiäran måtte komma i öfvervägande.
H. Exc. Hr Landtm, besvarade dem;
370 Juli 20. Om kontributionens förhöjning för bergslagen.
Och så afträdde Bondeståndets Deputerade.
Sedan frågade H. Ex c., om icke 6 § i Reglementet får
stå qvar.
R. o. A. gofvo thertill sit bifall.
Therefter justerades Extractum Protocolli af den 15 Juli
angående Reglementet til Riksdagens förkårtande, och rättades
samma efter thet som jämvähl nu resolverat blefvit samt approberades,
så lydande som det bak efter protocollet finnes.
Hr Fehman: De af R. o. A., som äro bruksägare och
hafva i Bergslagen sin egendom, hafva redan andragit, huru de
finna sig besvärade af trediedels-förhögningen i Contribution,
livartil Contributions-Deputation gifvit anledning; de hafva
at hugna sig deraf, at R. o. A. på de remonstrationer som
giorde äro häfver giort en benägen reflexion. Men som det
torde vara til befara, at de andre Stånden ey så begripit denna
saken, så är deras ödmiuka begiäran, om icke R. o. A. skulle
täckas tillåta och bevillja, at en Deputation må gå til de
andre Stånden och gifva dem en impression, hvad det egenteligen
varit som bevekt R. o. A. at giöra en sådan reflexion.
Contribution har man efter en frivillig bevilning sig åtagit,
och man har hördt, at när man velat förmå de andre Stånden
at giöra tilökning, hafva de svarat att man kunde intet obligera
dem öfver villigheten. Bergslagen undrager sig intet
det som vanligit varit, men tycker sig lida, om man skulle
gravera dem med en förhögning.
H. Ex c. Hr Landtm.: Får det bifall som Hr JustitieCancellern
föredragit?
Svarades ja.
Frih. Stiernstedt: Kan skie man brukar likvähl sådanne
termer, at Bårgareståndet ey må taga tilfälle at draga sig
undan licenten.
Frih. Rålamb: Man har så mycket mera orsak at yrcka
här på, som de andre Stånden skynda på at ContributionsPlacatet
må snart expedieras.
Frih. Adolph Wrangel: Det är til befara, at om en
jämkar projectet i det ena, torde det påföllja något mer.
Det fants godt, at det skulle extraheras och upsättas en
förestälning til de andre Stånden i anledning af Justitie-Can--  cellern Fehmans förestälning.
H. Exc. Hr Landtm.: Som det lider snart til Rikdagens
slut, så måste jag påminna det jag länge har glömt. Här
K. Majit medgifves göra 20 till 30 adelsmän. 371
äro åtskillige som hafva hos K. Maij:t sökt adelskap, den
saken har varit före för en tid sedan; altså vill jag fråga, om
icke R. o. A. behaga at samtycka dertil och hvad antal blifva
skall.
Hr Didron mente, at efter så många familier voro utgångne,
så kunde 24 nu få den nåden.
Hr Lilliestierna: Jag för min del talar af det fundament
som vid sidsta Riksdag giordes, at Adelens antahl ey
måtte giöras för stort. Men på det K. Maij:ts ändemåhl må
vinnas och doch R. o. Arns antal ey växa för stort, så tyckes
mig at 12 allenast kunde blifva för denna gången benådade
med adelskap.
Hr Weili: Som det är et regale och en jouvel, som Ofverheten
är gifven i handenne, at beneficera sine undersåtare
med, och händerne aldrig varit så bundne på Ofverheten, så
skulle jag tycka at man ey må restringera antalet för mycket.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag vill intet lägga mig ut för
denna saken, men det äro så brafva karlar som söka det, och
H. Maij:ts embarad lärer blifva alt för stor, om et så litet
antal fastställes. Thess utan är det en tröst, i fall antalet
skulle blifva mer än 12, at så månge familier äro utgångne.
Hr von Hökerstedt: Här är en och annan, som menar
at man skulle lemna H. Maij:t at taga imellan 20 eller 30,
så låter det bättre.
Hr Blomfelt: Jag underkastar R. o. A., om icke det är
et politicum at draga in de vittraste och bästa männen på
Riddarhuset, så har man ey så stor afvund, och derföre kunde
man lemna H. Maij:t at giöra emellan 20 eller 30 til Adelsmän.
Frih. Wrede: I anledning af Regeringsformen bör man
utnämna et vist tahl.
Hr Weili: Baron Wrede beropar sig på Regeringsformen,
den villja vij alla observera. Yij lefva alla vid en Gud och
en tro, men ey alla vid en tid. När Regeringsformen giordes,
var Riket i annat tilstånd, då fick hvar och en som var adelig
vederlike blifva Adelsman. Skulle man nu, sedan så måuge
åhr passerat, binda K. Maij:t til ett för ringa antahl, så voro
det ey vähl, utan bäst nämnas 20 eller 30.
H. Exc. Hr Landtm.: Ar det icke så, at H. Maij:t får
giöra 20 til 30 Adelsmän, men ey deröfver?
Svarades ja; och observeras den proportion, at helften
tages af civil- och helften af militairstaten.
372 Juli 20. Adlande. Domarepenningar. Galoner.
Häröfver upsattes fölljande Extractum Protocolli til the
andre Stånden, så lydande:
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 20 Juli 1727.
S. D. Månde R. o. A. taga uti öfvervägande, huru som
åtskillige ofrälse män äro, the ther giort sig til adelig skiöld
och privilegier värdige; Men som the ey kunna niuta en sådan
theras Stånds förbättring, efter som Riksens Ständer vid 1723
ahrs Riksdag styrckt K. Maij:t til at intet giöra flere Adelsmän
än 10 eller 12, och samma antahl icke varit tilräckeligit
til at någorlunda hielpa them som til en slik nåd giort sig
meriterade; Ty är R. o. A. af then meningen, det K. Maij:t
än vidare hemställas må til at giöra ännu 20 å 30 Adelsmän
af them, som K. Maij:t för theras särdeles skickelighet och
lärdom samt tapperhet eller besynnerliga och nyttiga tiänster
för de värdigaste skattar och utvälljer, helften af militair- och
helften af civilstaten. Hvilket med the öfrige respective Stånden
communiceras.
Frih. Wrangel mente, at de som äro fremmande adel
och possessionati äfven måge komma in på Riddarhuset.
Resolution på Cammar-Collegii Memorial justerades, at
Ryttare, Knecktar och Båtzmän slippa betala Lagmans- och
Häradshöfdings- samt Tingsgiästningspenningarne.
I lika måtto justerades 42 § af Krigsbefälets Besvär,
hvaruti Krigsbefälet tillåtes at bruka Hattegaloner samt broderade
och galonerade Hästemonderingar och Schabraqver, så
när de tiänst giöra som ther utom;
Och fick bifall.
Hr Ro sen mö 11 er påminte at Bondeståndet måtte få
svar på sit Memorial om Secreterarens vedergiälning;
Men som i Riksdagsordningen står, at samtelige Ståndens
Talemän hafva at utsättia den vedergiälning som Bondeståndets
Secreterare skall få, så upskiöts dermed.
Bårgmästarens ifrån Giötheborg Neresii Memorial af den
18 hujus uplästes, hvaruti han åberopar sig sit förra hos Riksens
Ständer ingifne Memorial om de 16 öre smts förhögning
på järntullen för Uddevalla, hvilken han påstår måtte blifva
ståndande, såsom oumgiängelig til balancens underhållande
desse begge städer emellan; men som dess då giorde berättelse
derom icke torde vara tydelig nog, vill han nu samma
än vidare bestyrcka med et bifogat transumt utur Bårgmä
-
Borgmästaren i Uddevalla Neresii mern. 373
staren Silentz och Bagges egne förklaring, den de åhr 1722
såsom Fullmäcktige för Uddevalla uti K. Collegierne ingifvit,
förutan det at han åberopar sig berörde stads Fullmäcktiges
vid sidstledne Riksdag yttrade utlåtelse in för protocollet uti
Difference-Deputation, at de sig denne tulldifferencen villigt åtagit;
förmenandes ändteligen, at om igenom desse 16 öre smts
uphäfvande uti tullen handelen skulle tvingas till Uddevalla,
eller och de samma bringas uti controverse, så kan ju intet
annat föllja, än at Giötheborg måste blifva osäkert om alt sit
värck och ändteligen förfalla.
Hr Weili: Jag påminner mig, at 1723 blef Uddevalla
bevilljadt at nyttia stapelstadsrätten, emot det de påtogo sig
16 öre smt af hvart skeppund järn; och altså, så länge de
villja niuta stapelen, böra de ock behålla de 16 öre.
Hr von Hökerstedt: Det calculerades, i anledning af
det som de Deputerade gofvo vid handen, alla omkåstningar,
och då träffades et sådant medium, nembligen 16 öre smt, och
då påtogo de sig det. Sedermera har man ey hördt at de
klagat, och man ser at ansenlig utskiepning gåt derifrån; altså
tyckes mig at det borde blifva in statu qvo som saken nu är.
Hr Boneauschiöld: Så snart Uddevalla slipper desse
16 öre smt, så snart går Giötheborg i grund.
Frih. Eric Oxenstierna: 1719 hafva desse 16 öre smt
blifvit Uddevalla pålagde, på det at Giötheborg, som måste
giöra större omkåstningar på järnets dittransporterande, skulle
kunna hålla marcknad med Uddevalla. Men som Rådman
Knape nu angifvit, at omkåstningarne falla Uddevalla svårare
och drygare än Giötheborg, sedan skeppundet med 16 öre smt
blefvit graverat för Uddevalla, efter den kundskap som Deputation
vid förra Riksdagen haft, hvarpå berörde proportion
då tagen blefvit; så har Deputation nu sökt at giöra sig underrättad
om sielfva fundamentet och i anseende til omkåstningarne
imellan Kärsberg velat giöra en sådan proportion, at
järnet skulle kåsta lika i Uddevalla som Giötheborg. Men
som man ey funnit hvad omkåstnaden rätteligen må vara,
emedan Fullmäcktigerne differera i sine calculationer, så har
man tyckt at en undersökning skulle skie i orten härom.
Hr von Hökerstedt: Inqvisition har besvär med sig, derföre
är bäst låta blifva vid det som giort är.
Hr von Hofsten: Det är til at märcka, at när Uddevalla
fick sine privilegier igen och desse 16 öre smt pålades,
374
Juli 20. Om jerntullen i Uddevalla.
då skiedde det ey för det at Uddevalla fick sine privilegier
igen, utan til at hålla balancen imellan desse städer, i anseende
til omkåstningarne. Skulle Uddevalla vara mer graveradt,
så bör sådant rättas, men är det mindre graveradt än
Giötheborg, så är Uddevalla benägit at påtaga sig differencen.
Derföre måste undersökas derom, och de 16 öre sint pålades
allenast til vidare.
Hr Weil i: Deras egit begifvande bör ey disputeras.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag förnimmer at denna saken
har varit här före och blefvit afgiord.
Frih. Ernest Creutz: Oeconomie-Deputations Betänkande
blef liär upläsit för två sessioner sedan, då voro intet
månge uppe, som är beklageligit, och fick Betänckandet bifall.
Hvad ändring nu kan skie efter Bårgmästar Neresii Memorial,
underställes R. o. A. Det kan jag berätta, at det var förra
Riksdagen et skiähl at H. Maij:t har en inkomst af tullen;
skulle det finnas at Uddevalla kan betala större tull, voro
vähl, men intet tyckes at de kunna slippa med mindre.
H. Exc. Hr Landtm.: Nu blifver frågan, om R. o. A.
behaga tid til at öfverlägga, huru vida Neresii Memorial gior
ändring i den resolution som för detta fattad är, eller intet.
Hr von Hökerstedt: Uddevalla fick sin stapelrätt, at
Vermelands Bergslagen ey skall vara bunden til Giötheborg,
men intet för de 16 öre smt skull. Och min mening är, at
det bör blifva vid det som giort är.
Hr von Lindenstedt: Efter denne saken på två Riksdagar
är afsluten, så är ju bäst at det blir dervid, så at om
Uddevalla vill behålla sin stapelrätt och utskiepning, måge de
ock betala de 16 öre smt.
H. Exc. Hr Landtm.: Skall jag giöra den frågan?
Svarades ja.
H. Exc.: Får det bifall?
Svarades ja.
Hr Lilliestierna: Yij praecavera, at enär en sak är resolverad,
at den ey må rifvas up igen.
H. Exc. Hr Landtm.: Huru skall jag contantera, Eder,
Hr Lilliestierna? Jag har ju velat låta läsa up slutet af Betänckandet,
och här äro ju nova emergentia; skola de ey attenderas?
-
Ofr. ståndens dep:r om riksdagens slut,
375
Hr Weili: Så länge domen ey är underskrefven, så får
jag ändra min mening. Och så länge härifrån ingen expedition
skiedt til de andre Stånden, kan det samma skie här.
Professor Melander lät anmäla sig ifrån Prästeståndet och
begiärte få tala med H. Exc.
Derpå gick H. Exc. ut och talte med honom;
Och när H. Exc. kom in igen, sade H. Exc., at han hade
i commission at föreställa, det Prästeståndet åstundar at H. Exc.
och Talemännen måtte gå up och begiära af Konungen slut
på Riksdagen.
R. o. A. funno godt, at Talemännen i morgon efter middagen
fara ut til K. Maij:t och upvachta H. Maij:t samt begiära
slut på Riksdagen.
Professor Melander inkallades och sade: Til Eders Höggren.
Excellence och Höglåfl. R. o. A. har jag at anmäla Prästeståndets
ödmiuka och hörsamma helsning, och tillika at
berätta, det Prästeståndet velat förnimma, om icke Talemännen
i dag måge träda up til K. Maij:t efter middagen och begiära
slut på Riksdagen, samt Torsdagen eller Fredagen föreslås
Bertil; varandes Prästeståndets ödmiuka förmodan, at R. o. A.
lära understödia det samma.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag har in commissis at låta
vetta, at R. o. A. äfven äro af samma tancka, at begiära af
K. Maij:t slut, hvartil K. Maij:t lärer sielf behaga nämna dagen,
och håller R. o. A. före at det kunde skie i morgon efter
middagen. Då håppas jag vij skola komma med förnögdt
svar tilbaka igen.
Professor Melander afträdde.
Secreteraren Satan kom äfven ifrån Bårgareståndet och
lät kalla ut Riddarhuus-Secreteraren, och recommenderade at
det Betänckandet måtte företagas som angår Magistratspersonernes
vahl och föreslående vid vacancer.
Bondeståndets Undertaleman kom in och gaf fram et Extractum
Protocolli om Riksdagens afsl utande, som ses in actis.
H. Exc. Hr Landtm, besvarade dem och sade, atH. Maij:t
ey är i dag hemma och at R. o. A. tyckt det kunna bäst
skie i morgon efter middagen, och bad helsa Bondeståndet.
Therpå afträdde Bondeståndets Deputerade.
Sedan proponerade H. Exc., om icke man skulle skicka
til Bårgareståndet och låta dem vetta, at de tre Stånden fal
-
376 Juli 20. Beslut om jerntullen i Uddevalla.
lit på den meningen at Talemännen i morgon måge fara ut
til K. Maij:t och begiära slut på Riksdagen.
Såsom R. o. A. biföllo thet;
Så sändes Fiscalen til Bårgareståndet at berätta, det
R. o. A. samt Präste- och Bondeståndet stannat i det slut,
at i morgon efter middagen fara ut til K. Maij:t och begiära
slut på Riksdagen.
Therefter justerades resolution på Bårgmåstar Neresii
Memorial och approberades, så lydande: At som vid 1719 och
1720 ahrs Riksdagar blifvit faststält efter behörigt och noga
öfvervägande, til en jämlikhet i handelen imellan Giötheborg
och Uddevalla, at Uddevalla skulle betala 16 öre smt mer i
tull för järnet än Giötheborg, så finner R. o. A. sig icke hafva
nu någon anledning at giöra derutinnan en ändring, helst Cronan
i dess inkomster derigenom märckeligen skulle komma at
lida.
Militie-Oeconomie-Beputations Extractum Protocolli af
den 14 Februari sidstledne uplästes, angående Regements-Räkningarnes
reviderande, hvarom 52 § i Krigsbefählets Besvär
handlar.
Och fick samma R. o. Arns bifall.
Öfversten Baron Rålamb föredrog, huru som man uti
Expeditions-Deputation i går förehaft Öfverste-Lieutenantens
Gref Bengt Frölichs Memorial och Ståndens derpå gifne utlåtelser.
Men som Riksens Ständer den 11 Aprill låtit upgå
för Hr Grefven en underdånig intercession til K. Maij:t och
derutinnan uti generale termer anhållit, det K. Maij:t täcktes
hafva Hr Grefven uti nådigt minne och låta honom til befordran
niuta dess förtiänst, skickelighet och enciennité til goda,
likmätigt Regeringsformen och Kongl. Förordningarne; och Hr
Grefven i dess senare Memorial andrager, at dess petitum,
hvarpå förenäinde Riksens Ständers intercession fölgde, var
sådant, at han måtte erhålla sin dyrt förvärfvade och sedan
hemkomsten utur fångenskapen betagne enciennité och rang
igen med förbättring, jämvähl at niuta efter caracteren expectancelönen,
hvarföre, och på det dermed ey måtte på tiden
utgå, Hr Grefven anhållit, at Riksens Ständer täcktes så förklara
theras underdånige föreskrift, at then til then ändan
vore upgången til K. Maij:t, at han ifrån den tiden, som det
skiedt är, igenom H. K. Maij:ts milda nåd kunde erhålla det,
som ofvan förmält är; hvarpå hos Riksens Ständer resolverat
Öfverstelöjtnanterna Frölich och Wennerstedt.
377
blefvit, at Hr Grefven må niuta sin ansökning til godo ifrån
den tiden, som vid denne Riksdag hos Riksens Ständer för
honom blefvit resolverat; altså, och emedan Expeditions-Deputation
ey kunnat finna hvad Riksens Ständers rätta mening
uti denne dess senare resolution varit, helst, hvad det angår
at Hr Grefven begiärt at erhålla sin enciennité och rang,
Deputation sig icke föreställa kan, at Riksens Ständer velat
härmedelst giöra någon ändring uti den resolution, som K. Maij:t
imellan Öfverste-Lieutenant Wennerstedt och Hr Grefven utgifvit,
efter som then enas eller andras rätt och preference
icke pröfvad är, och beträffande det at Hr Grefven, som af
Placerings-Deputation blifvit satt til et Compagnie vid Västgiöte-Dahls
Regemente, nu begiärar få efter sin caracter expectance
och, som hans ord lyda, förbättring, sådant strider
emot Förordningen, som förmår, at ingen skall få annan expectance
än den han värckeligen giordt tiänst före; hvaremot
Deputation ey understådt sig något at expediera, innan den
får vetta huru vida Riksens Ständer härutinnan dispensera
velat; Ty har Expeditions-Deputation funnit sig föranlåten at
häröfver begiära Riksens Ständers vidare förklaring.
Hr Wennerstedt påminte huru som för några månader
sedan en tvist var emellan Gref Frölich och hans broder, och
då Gref Frölich begiärte at komma på expectancelistan, resolverade
R. o. A., at det voro en sak som hörde K. Maij:t
till; han missunnar ey Gref Frölich sin lycka, utan önskar
honom [fast heldre] mer än mindre, men beder at hans broder
ey må komma at lida.
Gref Frölich mente at här ey voro så resolverat som
Hr Wennerstedt sade.
Handelsman Feif kom hit och lät vetta, at Bårgareståndet
önskar at utblåsningen måtte skie den 31 Juli, så at de den
1 Augusti kunde komma på salen och Riksdagen slutas.
Men R. o. A. förklarade sig, at de blifva vid den meningen
at H. Maij:t nämner dagen sielf.
Sedan begynte R. o. A. åter at talas vid om Gref Bengt
Fröliclis ansökning;
Och yttrade H. Exc. Hr Landtm, sig, at han trodde
det R. o. A. samt de öfrige Stånden lära så förstå sin recommendation,
at H. Maij:t pröfvar Hr Grefvens meriter; elljest
lära Ständerne komma at pröfva dem. Men det säges,
Adelns Protokoll, 1727 II. 25
378 Juli 20. Kronofordringar. Sten Stures godsbyte.
at Hr Grefven har sökt Öfverste-caracter och at H. Maij:t
afslagit honom det.
Gref Frölich: Derföre har jag sökt Riksens Ständer.
Riddarhuus-Protocollet af den 8 Marti uplästes, denna
saken angående.
Sedan förklarade R. o. A. sig, det de hålla före at det
bör förblifva vid den underdånige intercession, som redan den
11 Aprill til K. Maij:t upgåt.
Och blef thenne resolution upläst och approberad.
Som H. Ex c. Hr Landtm, begiärte at gången måtte
blifva ren;
proponerade Hr Didron, at den som står på gången borde
gifva en Ducat.
Secrete Utskåttets Memorial uplästes, angående åtskillige
fordringars betalning för giorde förskåtter och lefverantzer til
K. Maij:ts Croning, hvilken skuld sig ungefärligen til 150,000
Dal. smt bedrager.
Och blef samma Memorial af R. o. A. bifallit, at Secrete
Utskåttet af Statsmedlen låter giöra anticipation til åfvannämde
summas utbetalande uti 1, 2 å 3 åhr, som tilståndet
sig foga vill.
Uplästes General-Majorens Sten Arfwidson Stures Memorial
angående et godsbyte med K. Maij:t och Cronan, som
Högstsal. H. K. Maij:t Konung Carl den XI allaredan ahr
1684 och 1686 dess framledne fru moder, Friherrinnan Fru
Märta Kurck i nåder skall efterlåtit för några henne ifrånreducerade
donationsgods i Finland emot updragit vederlagsgods
här i Sverige, hvilket byte nu öfver 40 åhrs tid skall legat
under afgiörande uti Kongl. Cammar-Collegio; anhållandes uti
ödmiukhet om Riksens Ständers rätvisa ordres til K. CammarCollegium,
at detta bytet på förbemälte sätt utan längre uppebåld
måtte afgiöras, och et formelt bytesbref för honom kunde
til H. K. Maijrts underskrift af Kongl. Collegio blifva upsatt.
Hvilket Memorial af R. o. A. blef bifallit.
Öfversten Örnstedt betygade at Regementet har häraf
styrcka.
Sedan fants godt, at Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande om boställen och alle räntornes förarrenderande
i Riket skall läggas på bcidet, så at den som behagar
kan läsa dem igenom.
Värfvade regementenas besvär.
379
Lagman Dimborgs Memorial uplästes, angående 1,000
Dal. smts Commissions-omkåstningar och 750 Dal. smt resterande
lön, som han begiär.
Och fants godt, at Secrete Utskåttet bör inkomma med
sin utlåtelse theröfver.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Deu 21 Juli in pleno.
I H. Exc. Hr Landtnäs frånvaro holt Frih. Ernest Creutz
ordning på Riddarhuset.
Och föredrogos R. o. A. de återstående §§:ne af de värfvade
Regementernes Besvär, samt huru Bårgareståndet vid 10 §
ville hafva denne meningen tillagd in fine: »Och när i städerne,
därest guarnizoner liggia, förefaller något publiqvt arbete
til stadsens gemensamma nytta, böra städerne få betiäna
sig af soldater dertill, emot 6 öre smt om dagen, oafkårtat
hvad soldaten af Cronan niuter».
R. o. A. förklarade sig, at de icke kunna bifalla thenne
Bårgareståndets påminnelse.
Vid 11 § vill sammaledes Bårgareståndet, at tilläggas skall
in fine: »Börandes antingen en Fullmäcktig af staden vara tilstädes
vid brödmönstringen, eller vederbörlige copier lemnäs
Magistraterne i städerne af munsterrullarne, dem til rättelse
vid inqvarteringen».
R. o. A. funno godt, at det bör förblifva vid förra vanligheten,
så at Magistraten allenast får qvartalsvijs sine inqvarteringsrullar.
Kunnandes Magistraten utom dess, i fall
någon underrättelse behöfves, den erhålla af Landshöfdingen
eller den som brödmönstringen förrättar.
Vid 14 § har Bondeståndet giort denne påminnelsen, at
som K. Maij:t uti dess nådige Resolution på Almogens Besvär
af åhr 1723 19 § försäkrat, at alla de som värckeligen äga
hemmansbruk skulle blifva utur krigstiänsten lösgifne, med
mera, så har ock Bondeståndet på det kraftigaste förebehållit
sig, at en sådan Kongl. Förordning må hafva bestånd, och at
den, som med ricktige attester visar sig hafva sådanne skiähl,
at lian bör från krigstiänsten löösgifvas, må ock derifrån dimitteras;
hvarjämte, och på det alt underslef härvid måtte
förekomrnas, har Bondeståndet hållit nödigt at förordnas måtte,
380 Juli 21. Värfvade regementenas besvär.
det, i fall någon skulle understå sig genom oricktige bevis sökia
någon löös, bör en sådan sielf vara til krigstiänsten förfallen,
så framt lian dertill är dugelig och i det stånd at lian
dertil kan antagas. I annor händelse bör han ställa karl för
sig, och den som han oskiäligen sökt at få lösgifven icke desto
mindre förblifva i sin tiänst.
Såsom K. Maij:ts Resolution, som åberopas, ey kan vidare
extenderas än til den tiden som den utgafs, och de sorn
då ey sökt sig lösa hafva at tilskrifva sin egen försummelse,
at de ey niutit en sådan nåd; de värfvade Regementerne också
alt för mycket skulle komma at lida, om de alt jämt skulle
vara underkastade en sådan afgång; Så finner R. o. A. at
denne Bondeståndets påminnelse ey antagas kan.
Vid 15 § uplästes Militie-Deputations Memorial af den
21 Marti sidstledne, angående inqvarteringen, som de värfvade
Regementerne anhålla at få in natura, och dervid fri lius och
värma, eller och en skiählig förhögning på inqvarteringstaxan,
som ey skall vara til de upstegrade hyrornes betalning tilräckelig,
samt at den samma så vähl som qvarter in natura
kunde lämpas efter caracteren och ey efter lönen. Deputation
yttrar sig theröfver således, at then håller före at ingen ändring
bör tillåtas uti taxan eller inqvarteringen i penningar,
utan allenast Generalen eller Öfversten få två camrar, en
Öfverste-Lieutenant och Major en cammar, en Capitain och
Regementsqvartermästare en cammar, utom tliet som 1720 åhrs
Inqvarteringsordning består; men at i öfrigit må i alla delar
förblifva vid förberörde inqvarteringsordning. Hvad inqvarteringen
i Strahlsund angår, så afgiöres samma af K. Maij:t
i Rådet; och beträffande at inqvarteringen må bestås efter
caracteren, så håller Deputation före, at Krigsbefälet ey kan
therutinnan villfaras, om ey annorlunda med Bårgerskapet kan
blifva öfverens kommit.
Deputations Betänckande fick af R. o. A. bifall. Men
som de Öfver-Officerare, som stå vid Regementerne med Under-Officers
indelning, icke kunna komma ut med Under-Officers
inqvartering, så fants godt, at de böra niuta lika inqvartering
med dem som hafva Fendrichs indelning.
Vid 20 § föredrogs Prästeståndets påminnelse;
Och fants godt, at ther uteslutes thesse orden: »tillika
med the andre lähnen».
21 § blifver qvarstående efter Prästerskapets påminnelse.
Ofr. ståndens påminnelser vid Kontributionsplakatet. 381
Afven uplästes the påminnelser, som vid ContributionsPlacatets
7 § Präste- samt Bondeståndet giort, at nembligen
af pensioner, gratialer och benådningar lika contribution som
af lönerne betalas bör.
Men som R. o. A. hafva för detta bifallit §, som den är
projecterad af Contributions-Deputation, hvilken tvifvels utan,
i anseende dertil at pensionerne ey stiga öfver halfva lönen,
har utsatt contribution för pensionairerne och gratialisterne
til 20:de penningen; så förblifva R. o. A. vid denne sin förra
mening.
9 § vill Prästeståndet hafva således ändrad, som deras
Extractum Protocolli af den 1 Juli innehåller.
Men R. o. A. hålla före, at i stället för »Prästebordsränta»
sättes »Prästebord», och at § förblifver i öfrigit som den är
projecterad.
Ofver 12 § har R. o. A. samt Prästeståndet sig utlåtit,
at de hålla före, det Lärogåssar ifrån 15 til 18 åhr intet
kunna slippa med half contribution; och kommer Bondeståndet
at nu ytterligare förklara sin mening, om dem en sådan lindring
kan förunnas, sedan almogens barn och tiänstefolck af
samma åhr ingen lindring niutit;
Förblifvandes R. o. A. vid sin förra mening.
Vid 14 § berättades, at Bårgerskapets contingent blifver
efter projectet allenast 83,600 Dal. smt, i anseende dertil at
Prästerskapet biträdt Bårgareståndets mening.
Och blef af R. o. A. äfven bifallit at summan blifver
83,600 Daler silfvermynt.
Vid 19 § samtyckte R. o. A., at efter Präste- och Bondeståndets
påminnelse utgiöres halfva contribution för i åhr ey
förr än först i November, och den andra helften Tommesmässotiden.
Sedan anmältes at expedition til K. Maijrt angående Ekelefs
sak voro färdig.
Och som thervid ey var at påminna, sändes then til II.
Exc. Hr Landtm:s underskrift.
Frih. Ernest Creutz berättade at här voro inkommit
et Betänckande angående Bårgmästaren Lemberg, som de andre
Stånden utlåtit sig öfver. Och som honom ey anstode at
blifva härvid tilstädes, medan tliet samma företages och af
-
382 Juli 21. Borgm. Lemborg o. borgerskapet i Norrköping.
giöres, så hemstälte han R. o. A., om icke Gref Lewenhaupt
må hålla ordning i H. Exc. Hr Landtm:s frånvaru.
R. o. A. gofvo bärtil sitt bifall;
Och altså trädde Frih. Ernest Creutz af och Gref Lewenhaupt
til bordet.
Therpå uplästes allenast slutet af Justitie-Deputations
Betänckande angående Bårgmästaren Lemberg och Bårgerskapet
i Norkiöping, sorn går therpå ut, at saken med alla dess
omständigheter skulle föredragas K. Maij:t, så at Coramissionens
dom kunde uti H. Maijits Justitie-Revision å nyo uptagas,
och sedan de där interesserade parter å både sidor fulkomligen
blifvit hörde, rättvisligen skiärskådas och lagligen
afgiöras, samt i fall det skulle befinnas at af Bårgmästaren
Lemberg äre sådanne embetesfel begångne, som förtiäna up'märcksamhet,
det de då behörigen och alfvarligen beifras måtte.
Hr Adlerbeth: I sig sielf fant Justitie-Deputation at
Lemberg hadde vähl förtiänt mista tiänsten, helst svåra måhl
vore emot honom; men i anseende dertil at man hållit betänckeligit
för Ständerne at lägga handen vid denne saken in
meritis, så har man tyckt at den skulle gå til K. Maij:ts Justitie-Revision.
Ståndens utlåtelser i denna saken uplästes, som gå therpå
ut, at the ingen orsak finna at gå ifrån theras vid förra Riksdagen
yttrade mening, at den i orten anstälte Commissionens
dom, såsom grundad uppå Lag och Kongl. Förordningar, måtte
i alla delar sättias uti värckställighet och behörigen exeqveras.
Hr Lilliestierna begiärte at till Protocollet för honom
införas måtte, det han bifaller Justitie-Deputations Betänckande,
helst han suttit i Justitie-Deputation och viste beskaffenheten,
som han höllö onödigt at uprepa, efter 3 Stånd hafva giort
pluralitet och slut i saken.
Gref Lewenhaupt frågade, om R. o. A. bifalla de tre
andre Stånden.
Härtil svarades ja.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande af
den 7 Juli sidstledne uplästes, öfver Fendricken Herlins ansökning
at Sergeantbostället ey måtte lemnäs under Akers
bruk, och at han måtte få skatterättigheten på 2 halfva Cronohemman
Merlänna til hielp och understöd.
Hr Wattrang: Här lära vara de som kunna vetta, at
när Lenmans Fregatter skulle gå ut och det betaltes at skaffa
Åkers bruk. Dep. om brukens kontribution.
383
stycken, så kunde andre ey giöra det, men jag praesterade
helften då och helften skulle de sedan få. Derpå, och i anseende
dertill at jag påtagit mig styckelefverantzen, lät K. Maij:t
afgå et nådigt bref för mig om styckebrukets understödjande.
Läste så up samma Kongl. Bref therom.
Frih. Ernest Creutz: Den ena tyckes kunna blifva hulpeu
och den andra med. Vill H. Maij:t giöra Fendricken någon
nåd, så kan det skie, men doch at Wattrang får behålla
sine hemman.
Hr von Hökerstedt: Här är af 2:ne Commissioner befunnit,
at desse hemmanen äro för Akers bruuk oumgiängelige;
och som Tyghusen måste fourneras med stycken ifrån Aker
och Stafsiö, så är ju högst angelägit at de bruken conserveras.
H. Exc. Hr Landtm, kom nu up.
R. o. A. funno skiähligt, at Cammar-Rådet Wattrang bör
bibehållas vid Meerlenna hemman, hvaruti han redan fåt immission
uppå Kongl. Collegiernes och Riksens Ständers vid
sidsta Riksdag giorde underdånige förestälningar; kunnandes
Fendricken Herlin anmäla sig hos K. Maij:t, som lärer hugna
honom med en besitningsrätt af något annat hemman, i fall
K. Maij:t finner honom dertil vara förtiänt.
Sedan uplästes Förestålningen som til the andre Stånden
gå skulle angående Contribution af Bruken och Hyttorne;
Och fick bifall, såsom den finnes bak efter protocollet.
Och med then samma gick fölljande Deputation til the
andre Stånden, nembligen:
För Gref Brahe
Frih. Ernest Creutz
Frih. Liwen.
Hr De Geer.
Hr Silfwerström.
Hr Fehman.
Ilr Rudenschiöld.
Gref Posse.
Frih. Kurck.
Hr Wattrang.
Hr Fritzki.
Hr Lagersparre.
Hr von Hofsten.
Defensions- och Militie-Deputationernes Betänckande angående
någre förändringar vid Ammiralitets-Collegio uplästes;
äfven Ammiralernes Gref Wachtmeisters och Baron Ornfelts
samt Commendeuren Utfals Memorialer i samma sak.
384 Juli. 21. Om Amiralitetskollegium.
I lika måtto uplästes 27 § i Regeringsformen om Ammiralitetet
samt den 18 § i Regeringsformen om Prsesidenterne.
Frih. von Ungern Sternberg mente at Ammiralens
Gref Wachtmeisters Memorial kunde bifallas.
Hr von Lindenstedt: Utaf Deputationernes Betänkande
lärer man finna at här äro åtskillige qvaestioner, och
först synes här böra afgiöras om Collegii flyttande. Det kan
icke nekas at mycket kan vara nyttigt, i ty intet är så godt,
at icke det kan förbättras. Men de förändringar, som skiedt
på 15 åhr vid Ammiralitetet, hafva mer skadat värcket och
blefvit i hastighet giorde. Altså är så mycket nödigare at nu
öfverväga den saken, antingen til en del at fastställas, eller
remitteras til K. Maij:t och Rådet, helst efter Ammiralerne
och Commendeuren Utfall dertil gifva anledning. Commendo
blifver betagit Ammiralerne. I Commissariatet sitter en Ammiral,
han kan med resor och elljest blifva hindrad, altså
skulle alt komma at dependera af Öfver-Commissarien, huru
vill han inrätta arbetet?
Frih. Örnfelt: Det har varit det som jag velat säija,
som Hr Lindenstedt anfördt. Jag vet intet hvad Ammiralen
skall commendera, om han ey har commendo öfver Yärfvet.
Han är der onyttig. Efter detta projectet skulle vara 2:ne
som hadde särskilte instructioner. Skulle intet det dageligen
förorsaka disputer? Jag håller före at det är bäst låta detta
gå til K. Maij:t och Rådet.
Hr von Hökerstedt: Denna saken finner jag af den
vicht och vidlyftighet, at den lärer vara svårt (!) tala in meritis.
Jag skulle vara af den tanckan at lemna hela saken
till K. Maij:ts och Rådets afgiörande, sedan vederbörande blefvit
hörde. I Regeringsformen står, at i Rådet bör vara en
stadigt af Siömilicen; det har ey kunnat härtils skiedt, efter
Gref Sparre varit i Carlscrona. Den förfatningen tyckes mig
vara nödig at nu tagas, at Gref Sparre blifver här och en
President i Carlscrona.
Frih. Örnfelt: Til den ändan har varit äfven nu af Siöstaten
upförde på Riks-Råds-förslaget, at K. Maij:t måtte
kunna af den staten taga in någon i Rådet.
Hr Lilliestierna: Jag är ense med Hr von Hökerstedt,
allenast som vij böra föllja Regeringsformen i det ena, så böra
vij ock föllja honom i det andra. Och emedan der står, at
en bör af Siöstaten vara i Rådet, så hafva Ständerne haft
Presidenten i amiral.-koll. RR. Sparre.
385
det ändemåhlet i sit förslag, då de upfördt ledamöter af samma
stat. Här äro så många herrar af Ammiralerne, så at en
vähl kan komma i Rådet.
Frih. Wrangel: I Regeringsformen står, at så länge de
Prmsidenterne lefva, som äro Riks-Råd, få de förblifva vid
sine Presidentskap; men vij äro intet visse om Gref Sparre
har fullmackt på President.
Frih. Örnfelt: Han har äfven en sådan fullmackt på
Prsesidentskapet som dess antecessor. Och dessutan blef beslutit
på sidsta Riksdag, at han skulle föra presidium i Carlscrona.
Hr Weili: De af R. o. A., som voro sidsta Riksdag här,
lära påminna sig at jag dref samma qvaestion, at en siöman
borde vara hos K. Maij:t. Då kom General-Adjutanten Ankarcrona
in med et Memorial, och då blef undersökt om Gref
Sparre var President; och fants at han ey var Prassident,
utan commenderad Ammiral. Då blef ingen föreslagen til förstärckning
i Rådet. Nu tyckes mig oundvikeligit vara, at antingen
skall Gref Sparre blifva i Carlscrona och en annan i
Rådet, eller måste en annan Prassident vara i Carlscrona.
Frih. Erich Wrangel: Här taltes om at H. Maij:t kunde
taga en af Ammiralerne in i Rådet. Jag tror för min del, at
H. Maij:t har det i tanckarna, men kan skie H. Maij:t åstundar
först vetta Ständernes utlåtelse, huru det blifver med Gref
Sparre. Ty om en annan President blefve i Carlscrona, så
är Gref Sparre här i Rådet.
Hr Adlerbeth: Yij villja vetta hvad löner han niuter.
Frih. Ernest Creutz kom tilbaka med Deputation och
sade, at Deputation har varit hos de tre respective Stånden,
och at de låto helsa och försäkrade taga det i moget öfvervägande,
som R. o. A. föreställa låtit angående Bergslagens
Contribution, och lära gierna förena sig med R. o. A. i det
som giörligit är.
Hr Anckarcrona: Som jag har varit en ledamot i Defensions-Deputation,
så vet jag at man med desse måhlén i
5, ja på 6:te månaden arbetat, och i Utskåttet äro sådanne
män som varit i Commissariatet i Carlscrona, alle hafva unanimiter
funnit detta vara det bästa medlet utom Gref Wachtmeister
och Ammiralen Örnfelt. Nu vill jag hemställa R. o. A.,
hvilken som skall få bifall, Deputation eller några particulieres
vota.
386 Juli 21. Beslut att amir.-koll. förblir i Carlskrona.
Frih. von Ungern Sternberg: Skiälen skola öfvervägas.
Det är betänckeligit at giöra en hastig förändring med
et så angelägit värck, som af sahl. Konung Carl den XI:te
moget och vähl blefvit inrättadt.
Frih. Örnfelt: Hvad Hr General-Adjutanten Anekarcrona
berättat, at de arbetat i 5 månader och at hela Deputation
varit enig, så kan skie det kan finnas at flera varit som icke
i alla delar varit enige. Til Deputation var allenast remitterat
om Collegii transport, men det som angår Collegii inrätning
har aldrig varit remitterat til Deputation. Utskåttet som
handterat denna saken har haft 5 eller 6 sessioner högst, och
detta utarbetades på 7 timars tid. Den gambla inrätningen
hadde sin goda nytta, til dess ändringen skiedde. Kriget och
de många separationerne-äro orsaken til Flåttans ruin, och på
15 åhr hafva vij varit underkastade sådanne förändringar, at
aldrig öfver 2:ne åhr et stått fast.
Frih. Erich Wrangel: Jag tviflar intet på at Deputation
med sårgfällighet utarbetat detta och låter aldrig afskräcka
mig af tiden, at ett värck stått så eller så länge; men tror at
det voro nyttigt, at när R. o. A. utlåtit sig om de §§:ne som
K. Maij:t ey kan afgiöra, såsom l:o om Collegii säte och 2:o,
om en å part President skall blifva, så kunde det öfriga liemskiutas
til K. Maij:t och Rådet.
Detta blef af R. o. A. bifallit.
H. Exc. Hr Landtm.: Altså gior jag den frågan först,
om icke Ammiralitets-Collegium blifver i Carlscrona.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Den andra frågan är, om der
skall sättias en President. Saken är sådan: Blifver Gref
Sparre här, så äro här 24 Råd, och då blifver en President
i Carlscrona; men skall Gref Sparre blifva i Carlscrona, så
blifver här allenast 23 Råd.
Hr Lindenstedt: Vid sidsta Riksdag är saken så ventilerad,
at den då blef afgiord.
H. Exc. Hr Landtm.: Det tviflar ingen på hvad då
skiedde.
Hr Öfverste Rålamb: Vid denne 2 §, nembligen om
Prsesidentskapet i Carlscrona, skulle jag önska at man funno et
medel. År Prsesidentskapet med en viss lön Gref Sparre
tillagdt, och det finnes nödigt at en President skall vara i
Presidentskapet i amiralitetskollegium. 387
Carlscrona, så måste H. Exc. blifva der såsom Riks-Råd.
Staten får ey graveras.
Hr von Hökerstedt: Här bör komma i consideration,
at Regeringsformen är klar, at åtminstonne skall vara en sidman
i Rådet. Hvad Gref Sparre angår, så har det förra
Riksdagen varit före och vijstes då, at han ey är med fullmackt
försedd på Prsesidentskapet. Om Gref Sparre blifver
här i Rådet, så niuter han sine taffelpenningar och kommer
at föra commendo, om flåttan skulle gå ut. Tages en President
til Carlscrona, så menageras differencen på Riks-Rådslönen.
Och altså tyckes mig, at saken här bör så afgiöras,
at Gref Sparre ey skall komma at lida, och at en President
tages til Carlscrona; och det är intet emot Regeringsformen.
Om Gref Sparre skulle vara i Carlscrona, så är det så mycket
större svårighet at få begge divisionerne i gång uti Rådet.
Frih. Hamilton: Den som commenderar Flåttan, den
bör ock föra Presidentskapet i Collegio; och vij se icke så
mycket pä taffelpenningarne som på hans tiäust.
Hr von Hökerstedt: Så tror jag inrätningen är i
Frankrike och Engeland, at Chefen har intet med Flåttan at
‘giöra, förr än han stiger om bord at gå ut.
H.'Exc. Hr Land tm.: Frågan är den, om det skall
blifva en enskylt President i Carlscrona.
Härtil ropades af en del ja och af andre ney.
Frih. Wrede: Efter förra Riksdagen blefvit ventileradt
om Gref Sparre, så bör det protocollet läsas up. 2:o När
Riks-Råden kommo in med sit Memorial, så begiärte de, at
som Gref Sparre voro President i Carlscrona och Gref Meijerfelt
General-Gouverneur i Pommern, det måtte derföre skie
förstärckning. Och altså, sedan Rådet nu är förstärckt, hindrar
det at Gref Sparre blifver i Carlscrona intet, at ju Rådet
kan sittia i 2 Divisioner.
Frih. Eric Wrangel: Det som Rådet anföra var mer
til at uhrsäckta hvad sorn skiedt, nembligen at de ey kunnat
sittia i två Divisioner, än at dermed fastställa at Gref Sparre
skulle hädan efter blifva i Carlscrona.
H. Exc. Hr Landtm.: Vilja de hafva protocollet up, så
kunna de få det, men det står anfördt i Deputations Betänckande,
och man tager det så, som det förra Riksdagen
var så.
388 Juli 21. Beslut om särskild president i amiral.-koll.
Såsom R. o. A. ey kunde förena sig huru med Prsesidentskapet
i Carlscrona blifva skulle, så blef godt funnit at man
skulle skrida til votering.
H. Ex c. Hr Landtm, bad at de intet ville gå bärt.
Frih. Wrede: Ar saken afgiord förra Rikdagen, så vet
jag intet huru den nu kan ställas under votering.
Hr Blomfelt: Den 12 § i Regeringsformen förstår jag
så, at man kan efterlefva den i de andre Collegierne här
i Stockholm; men sedan R. o. A. faststält at AmmiralitetsCollegium
skall blifva i Carlscrona, så ser jag intet huru den
som är Prsesident i Carlscrona kan vara här i Rådet.
Hr Ridderschantz: Jag lemnar til R. o. A., huru vida
det kan voteras, om en ährlig man skall blifva vid sin tiänst
eller intet. Har någon at tala på H. Exc. Gref Sparre, så
kan den tala honom till.
Hr Tornesson bad at 1723 åhrs protocoll måtte upläsas.
H. Exc. Hr Landtm.: Här är ingen som contesterar,
at icke så skiedt på förra Riksdagen som sagdt är.
Emedan det påstogs, at af 1723 åhrs Protocoll efterses
måtte hvad då angående Gref Sparre passerat;
Så uplästes Protocollet som deri 8 Augusti 1723 hållit är.
Sedermera, och som det fants godt at voteringen skulle
för sig gå;
Så frågade H. Exc. Hr Landtm., i fall voteringen folie
så ut, at det blifver en k part President, om icke Gref
Sparre, efter Deputations Betänckande, får behålla sit tractamente.
R. o. A. funno det skiähligt.
Therefter upsattes qvcestion hvaröfver voteras skulle, hvilken
H. Exc. Hr Landtm, sielf upläste;
Och sedan den blefvit justerad, begyntes med voteringen,
hvilken så utföll, at 170 vota voro pro affirmativa, at en särskilt
Prsesident i Ammiralitets-Collegio blifva skulle efter Deputations
Betänckande, men pro negativa allenast 91, som vidare
af voteringslistan in actis sees kan. Varandes Extractum Protocolli
i denne saken at finna bak efter Protocollet.
A. G. Duhres besittning af Ultuna ladugård.
389
Den 22 Juli in pleno.
Uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänkande
af den 19 Juni sidstledne angående Anders Gabriel
Duhres ansökning om en vidare och säkrare besitningsrätt af
Ultuna Kongsladugård.
Afven uplästes de tre andre respective Ståndens Utlåtelser.
Hr Feh man: Jag tror at detta är et exempel utan exempel,
at han icke allenast gior sig til en träl för publico, utan
ock skiäncker bårt det han kan förvärfva. Jag lemnar derföre
til R. o. A., om icke gården borde lemnäs honom på
några åhr utan afgift, och tror at R. o. A. lära så mycket
mer bifalla Deputations Betänckande, som det blef honom låf
vat
1723 at få tre åhrs frihet.
Hr Stobée: Societeten borde niuta samma frihet efter
Buhre.
Hr Silfversparre: När Dulire dör, får publicum taga
i consideration hvad nytta Societeten bringar publico til
lmod
a.
Frih. Otto Strömfelt: Jag har i Oeconomie-Deputation
intet varit tilstädes, när denne saken varit der före, men påminner
allenast at efterses må, huru vida han prsesterar
hvad låfvat är, och at det står under Cammar-Collegii och
Cancellie-Collegii inseende, jämvähl at han får detta arrendet
med den condition, så vida han prsesterar det han låfvat.
Detta fick bifall.
Hr Grundelstierna: Härtil dags har han intet prsesterat,
utan bara månglat ut höö och annat som fallit vid
gården.
R. o. A. biföllo Betänekandet, at gården för det derutinnan
nämde arrendet lemnäs Anders Gabriel Buhre, emot de
conditioner som therutinnan förmäles, på dess lifstijd, så vida
han prsesterar hvad han sig åtagit, hvaröfver, så vähl som
det öfriga detta värcket angående, K. Cammar-Collegium och
Cancellie-Collegium äga hafva inseende.
Thenne resolution blef för R. o. A. upläsen och af them
approberad.
Oeconomie- och Commercie-Beputations Betänckande af den
19 Juni sidstledne uplästes, öfver Landshöfdingen Baron Ernest
390 Juli ‘22. Tiondesättningen i Östergötland.
Johan Creutzes ingifne Memorial angående tijondesätuingen uti
Östergötland;
Och blef af R. o. A. bifallit.
Hr Rydingstverd förestälte, att Gryt och Skielvijks
socknar, som bestå af skiärgård, måtte få betala penningar
för Cronotijonden.
Men som härom ey tants omrördt i Betänckandet, så vilie
R. o. A. sig ey häröfver in specie utlåta.
Hr Manderström: Med R. o. A:ns gunstige tillåtelse vill
jag berätta, i hvad för bedröfveligit öde min svärfader Påhlheim
råkat. Förleden Riksdag indrog Secrete Utskåttet 400
Daler af min svärfaders lön. Deras instruction lydde så, at
de ey skulle befatta sig med personelstaten, icke desto mindre
skiedde sådant. Vid denne Riksdagen har han sökt ändring
derutinnan, och Uhrskilgnings-Deputation bar remitterat hans
ansökning til Secrete Utskåttet, men Secrete Utskåttet hav
resolverat, at det ey kunde gå ifrån det som resolverat var
förra Riksdagen. Derpå kom jag in til Plena med et memorial
och förestälte, om icke det borde gå til plena, efter det
ena Secrete Utskåttet ey kan uphäfva det som det förra giort.
Och så resolverades, at Secrete Utskåttet skulle komma in
med sin berättelse derom. Prästeståndet har derpå utlåtit
sig, at som Riksdagen lider til slut och Secrete Utskåttet har
mycket at giöra, så vill det ey befatta sig dermed. Således
är min svärfader vägen betagen til at få ändring. Derföre
vill jag föreslå et medel hvarigenom det kan rättas, nembligen
at igenom en Deputation til de andre Stånden föreställes, at
saken må rättas in integrum, och han anklagas och dömmas,
om han giordt illa.
Hr von Hökerstedt: Den resolution som Cammarherren
Manderström sig åberopar, den anförer klarligen, at detta
Secrete Utskåttet ey kan ändra det som förra Secrete Utskåttet
giordt; men villja plena vetta orsaken til det Secrete
Utskåttet giort, så kan befallas at de skiählen upgifvas hvarpå
sådant fölgdt, elljest kunna intet samtelige Ständerne ändra
det som Secrete Utskåttet giort, utan at de blifva underrättade
om skiählen hvarpå resolution sig grundar.
H. Exc. Hr Landtm, kom up och frågade, om icke
denna saken må gå til Secrete Utskåttet, och det underrätta
Ständerne om det som skiedt 1723 och om orsakerne dertill.
Tiletta fick bifall.
Polhems ställning. Om riksdagens slut. Bondedep. 391
Frih. Ernest Creutz berättade at voteringen i går slog
så ut, at ja blefvo 170 och nej 91, så at H. Exc. Gref
Sparre blifver här i Rådet och i Carlscrona en särskilt
President.
Sedan justerades Extractum Protocolli som i thenna sak
berörande Ammiralitetet afgå skulle under den 21 Juli;
Och fick thet bifall, sådant som thet finnes bak efter protocollet.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag bör berätta, at jag med de
öfrige Talemännen har efter Riksens Ständers godtfinnande upvacktat
K. Maij:t på Carlberg och begiärt at vetta dagen, när
Ständerne få komma up på salen och taga et underdånigt
afskied. H. Maij:t tackade Gud, som styrt sakerna der hän,
at nu til slut kommer, och sedan tackade H. Maij:t mycket
nådigt Ständerne, som arbetat sakerne derhän, så at H. Maij:t
och Riket kunna finna sin säkerhet, och låfvade om 2 eller
3 dagar låta Ständerne vetta dagen och sedan at låta invitera
Ständerne på Rikssalen då dagen infaller.
Sedan justerades Extractum Protocolli af den 20 Juli
til de andre Stånden angående åtskillige ofrälsemäns förbättrande
med adelig skiöld.
Afven justerades Extractum Protocolli af den 20 Juli
angående Gref Bengt Frölich.
Derpå ville Gref Bengt Frölich föreställa sin angelägenhet,
men som en Deputation kom ifrån Bondeståndet, måste han
stanna.
Deputation ifrån Bondeståndet inkom och begiärte at de
återstående §§:ne af theras Besvär måtte blifva afgiorde. Öfvergaf
jämvähl et Extractum Protocolli af detta dato, angående
Prästegårdsbyggnaden, hvarjämte then berättade, at Prästeståndet
har haft en Deputation hos Bondeståndet och velat
at Bondeståndet skulle förklara alla prästehemman lika som
för deras egne; men som det faller Bondeståndet betäncke•igit,
så har Bondeståndet ey velat utlåta sig, innan det får
vetta R. o. Arns utlåtelse theröfver.
Deputation afträdde.
Gref Bengt Frölich: Höggunstige och särdeles noble
Iler rar. Jag har den ähran til Eder alla med veneration och
förtröstan at tala. Man vet uti det almänna lefvernet, at det
är en ährlig man, som håller det han låfvar och ey tager til—
kaka det han gifvit, hvarföre ock ingen ting i verlden kan
392
Juli 22. Gref B. Frölich talar i sin sak.
föra mig att tvifla uppå den nåd, som samtelige Riksens Ständer
enhälleligen mig giort och beslutit, utan jag tror, at det
som här i detta Ståndet allena af några få sedermera kan
vara anrördt och passerat, lärer vara endast skiedt til den
ändan, at vidare probera uti hvad fast förtröstan och contenance
iag står; försäkrar mig altså derföre i ödmiukhet, at
Riksens Höglåfl. Ständer aldrig lära gä ifrån det som de en
gång enhälleligen gifvit. Jag vill ock i ödmiukhet härvid visa
den modestie, som elljest ingen af mig lärer kunna pretendera,
i det jag ponerar om jag aldrig hadde förtiänt den grace
som samtelige Riksens Ständer mig giort; jag lägger ock det
bärtil, om jag aldrig kunde förtiänat, så lärer för den allmenna
säkerheten skull ju det doch måtta stå fast, som samtelige
Riksens Ständer enhälleligen beslutit och mig en gång
gifvit, hvilket de aldrig uti något måhl lära ändra eller taga
tilbaka. Ar altså denna saken mera Riksens Ständers egen
sak än min. Jag förnöijer mig att jag har skrifteligen samtelige
Riksens Ständers beslut och håller mig dervid, som det
heter: littera scripta manet. Jag lefver i den ödmiuka förtröstan,
at samtelige Riksens Ständer, emot hvem det ock
vore, lära maintinera hvad de hafva giort. Hvad OfversteLieutenant
Wennerstedt angår, så har jag in för samtelige
Riksens Ständer i ödmiukhet andragit, huru jag imellan Riksdagarne
igenom dess senare befordran blef prsejudicerad. Jag
har allena för mig sökt hos Riksens Ständer ändring och fåt
den förbättring, som samtelige Riksens Ständer mig gifvit. De
andre, som äfven vähl igenom honom blefvit prayudicerade.
få giöra hvad dem täckes, det går mig intet an. H. K. Maij:ts
2:ne allernådigste bref til Riksens Ständer hafva utvijst, huru
det städt til imellan Riksdagarne uti Rådet. Såsom Riksens
Ständer äga macht at ändra hvad som skiedt är, så hafva de
ock det giordt, och håppas jag allerödmiukast, at det utan den
aldraringaste ändring lärer blifva dervid, mig til en nådig hugnad.
Jag har legat här och ruinerat mig hela Riksdagen;
efter tiden är kort, låter jag Gud tala i hvar christen menniskias
hierta, det jag ey kan giöra.
Frih. Ernest Creutz påminte, at de publiqve sakerne
ey måtte igenom sådanne private måhl stanna.
Hr Ornstedt: Man borde hielpa honom med mera pension,
men det andra får blifva som det är.
Allmogens besvär. Arrenden af rikets räntor. 393
H. Exc. Hr Landtm.: K. Maij:t lärer hielpa honom
som det är begiärt den 11 Aprill efter hans merit, och at
inga andra skier för när.
Sedermera uplästes thet Memorial, som Secreteraren upsat
angående then ändringen som kommer ut giöras uti den 18 §
af Almogens Besvär, berörande huru the försäkringssedlar,
som kyrckior och puppiller hafva för Myntetecken, skola blifva
inlöste; jämvähl uplästes sielfva resolution.
Och blef then af R. o. A. bifallen, samt för godt funnit
at Memorialet går omkring til the andre Stånden.
Hvad Prästegårdsbyggnaden angår, hvarom Bondeståndet
uti theras nu i dag insinuerade Extracto Protocolli af thetta
dato förmält, så förmoda R. o. A., at Prästeståndet lärer
finna sig nögdt med §, som then upsat är. Och biföllo R. o. A.
Bondeståndets begiäran i så måtto, at § uti Almogens Besvär
om Prästegårdsbyggnaden blifver som then är upsatt i
Besvärs-Deputation.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänekande af
den 28 Juni sidstledne om Räntornes i Riket förarrenderande
uplästes, hvaröfver Deputation sig således yttrat, at den är
af samma mening som Kongl. Cammar-Collegium, CammarRevisionen
och Stats-Contoiret, at, när emellan Riksdagarne
en eller annan sig skulle anmäla, som i de provincier uti
hvilka det sig låter giöra åstundade arrendera någre Cronan
behåldne räntor, vederbörande Collegier, doch under K. Maij:ts
nådigste approbation och stadfästelse, til nästa Riksdag, på
de för Cronan drägeligaste vilkor, måtte få derom aecordera
och sluta, då erfarenheten af et sådant försök närmare kunde
utvisa, hvad mått och utvägar härutinnan vidare med säkerhet
och fördel för Riket skulle kunna tagas; men tijonde- och
hammarskatsjärnet, jämvähl kopparräntorne i bergslagorne förmenas
icke böra ställas under arrender, ey heller tyckes nu
postmedlen med nytta kunna bortarrenderas, innan man fram
bättre får se, huru högt de kunna under förvaltning igenom
en god huushåldning värckeligen stiga, sedan de ansenligen begynt
at tiltaga.
Hr Weili: Det lyder mycket vähl, och voro önskeligit
at det stodo til at värckställa. Men hvad är orsaken til ballancerne?
Om Landshöfdingen höllö Cammereraren til at
giöra sin syssla, så tror jag at slike ballancer ey kunde komma
at så stå inne.
Adelns Protokoll, 1727 II. 26
394 Juli 22. Beslut om bortarrenderande af rikets räntor.
Frih. Strömfelt: Det är intet meningen at det öfver
hela Riket skall practiceras, utan här är qvsestion, 0111 icke i
sådanne orter, der det låter giöra sig, Collegium, under
H. Maij:ts approbation, kunde få giöra et försök til nästa
Riksdag dermed.
Hr Bergenstierna: Det som andragit blifvit är på så
goda skiähl grundat, at hvar och en lärer vara öfvertygad at
det är nyttigt. Ibland annat hafva Riksens Ständer varit
omtänckte at huushåldningen må blifva förbättrad. Det ändemåhlet
obtineras härigenom, ty man vet at bonden ofta intet
har utsäde, hvaraf fölljer missväxt och dyr tid; utom dess,
när dyr tid infaller, så måste den fattiga fara och fika omkring
och hinner icke ändå nära sig. Kommer det på arrende
löst, så måste arrendatoren nödvändigt vara sårgfällig derom
at bonden rätt brukar sin åker och kan hafva sit utsäde, och
tyckes således detta kunna sättias på et försök, såsom Hr
Praesidenten Strömfelt förestälte.
Frih. Ernest Creutz: Konungen är först säker om sina
revenuer och man får ricktig räkning.
H. Exc. Hr Landtm.: Behaga R. o. A. bifalla förslaget,
på det sättet som Praesidenten Strömfelt sagdt, i de
orter der det låter giöra sig, på försök till nästa Riksdag?
R. o. A. gofvo thertil sit bifall; men om sielfva inrätningen
måste vidare öfverläggas.
Frih. von Ungern Sternberg: Collegii förestälning
borde tryckas, at hvar och en kunde se huru nyttigt arrendet
är.
R. o. A. ville först afvänta de andre Ståndens utlåtelse.
Sedan konnno R. 0. A. öfverens, at de Tijsdagen, som
är Jacobsmässedagen, komma kl. 10 up på Riddarhuset.
Justitie-Deputations Betänckande af den 10 Aprilis sidstledne
uplästes, öfver den hos Riksens Ständer af Embets- och
Handtvärcks-Societeterne här i staden giorde ansökning, at
1672 åhrs Förordning öfver Stockholms stads styrelse må
blifva en fundamentallag vid förefallande öpningar af Rådmanstiänster
som ey med litterate personer böra besättias, så
at en skickelig Embetsman ibland Bårgerskapet må vara så
när då til befordran som en Kiöp- eller Handelsman. Hvaröfver
Deputation sig utlåtit, at den håller före, det Embetsoch
Handtvärcks-Societeterne kunna så vida i sin begiäran
villfaras, at i fall någon af dem hadde lust til at blifva brukad
Stockholms stads styrelse, v. Köhlers o. Tigerströms mern. 395
i stadsens publiqve tiänster och dermedelst vinna någon vidare
befordran, den samma bör gå igenom de grader vid ErnbetsCollegium,
som Förordningen öfver Stockholms stads styrelse
af 1672 och dess 21 § innehåller, med mindre han annars,
eller dem förutan, för sin särdeles befundne skickelighet och
erfarenhet skulle dertil för värdig och meriterad anses, som vid et
ordenteligit vahl bepröfvas bör; doch at icke härvid hafves
afseende på något lika antahl emellan de Handlande samt
Embetes- och Handtvärcks-Societeterne, utan endast på hvars
och ens skickelighet och förtiänst.
Sedan uplästes Bårgare- och Bondeståndens Extracta
Protocolli i denne saken.
Och biföllo R. o. A. at thermed förhållas bör efter 1672
åhrs Stockholms Styrelse.
Baron Georg Reinhold von Köhlers Memorial uplästes,
theruti han andrager, det Kongl. Cammar-Collegium infordrat
af Sterbhuset behörige räkenskaper för de Regementsmedel
och upbörder alt ifrån åhr 1709 til 1716 inclusive, vid hvilka
dess sal. fader framledne General-Lieutenanten Baron Fredrich
von Köhler tiänt; anhållandes atthe måge blifva frie förklarade
ifrån thesse okunnige räkenskapers praesterande.
R. o. A. bevilljade, at General-Lieutenantens Baron Fredrich
von Köhlers Sterbhuus må befrias ifrån redogiörande och
räknings ingifvande för the Regementsmedel och upbörder,
som han i dess lifstijd haft ifrån åhr 1709 til 1716 inclusive
vid sine i nåder anförtrodde Regementer; och thet så vähl
för the uti thetta Memorial andragne skiähl skull, som ock
at den ringa qvarlemnade egendomen skall hafva varit med
inprotocolleringar graverad, men sedermera blefvit med dertil
upnegotierade penningar infriad af sonen, Ofverste-Lieutenanten
Georg Reinholt von Köhler, hvilken så mycket mindre
bör ställas uti någon vidlyftighet och process, som han 20
åhr varit utrikes i Cronones tiänst och först åhr 1722 utur
Ryska fångenskapet hemkommit, samt om sin faders dispositioner
ingen kundskap äger, utan blott och allena pä förberörde
sätt inlöst egendomen, at dess fru moder måtte hafva
taak öfver hufvudet.
Sedan uplästes Major Tigerströms Memorial, deruti han
aflägger sin tacksägelse, at han uhr en långsam arrest på fri
fot är lemnad vorden, och derjämte supplicerar at han åter i
anständig employ måtte blifva uptagen, och i medlertid til sit
396 Kontribution. Exspektanterna. Prestgårdsbyggnad.
elendes lindring niuta några qvartalers utbetalning af sine
underdånige restantier på lönen under sidstledne krigstijd.
Och resolverades, at hvad lönen beträffar, så emedan
Ständerne nu utfunnit en fond til Officerarnes betalning, och
liqvidationerne få härigenom credit, så lärer han kunna få
den som avancerar honom penningar derpå.
Den 25 Juli in pleno.
H. Ex c. Hr Landtm, anmälte, at et Missive til K. Maij:t
voro upsat med Contributions-Bevilningen.
Och sedan det var upläst, underskrefs berörde Missive af
H. Exc. Hr Landtm, på R. o. Arns vägnar.
Sedan resolverades, at et Extract.um Protocolli skulle afgå
til de andre Stånden och dem hemställas, om icke thet som
Expectanterne angår må remitteras til Riksens Ständers Secrete
Utskåt, at Secrete Utskåttet må öfverse samma och
therom lemna Stånden in plenis sit betänckande.
Och ty upsattes fölljande Extracturn Protocolli therom,
hvilket uplästes och approberades, så lydande:
Extract af Protocollet hållit på Riddarhuset den 25
Juli 1727.
Såsom til Stånden in plenis nu inkommit så vähl samtelige
Collegiernes Memorial om Civil-, som Kongel. Krigs-Collegii
enskylte Memorial om Militair-Expectanterne, med förteckningar
på them therjämte, och Riksens Ständers Secrete Utskått,
som med Statsvärcket samt Ständernes Contoir och
fonden har at giöra, bäst kan öfverse samma och therom
lemna Stånden in plenis sit betänckande; altså har R. o. A.
velat hemställa de öfrige respective Stånden, om icke thet
som Expectanterne angår må til then ändan, som sagdt är,
remitteras til Riksens Ständers Secrete Utskått.
Therefter föredrogs R. o. A. et pro memoria ifrån Expeditions-Deputation,
hvarutinnan berättas, huru som i stället
för den meningen, som finnes i slutet af 12 § i Almogens Besvär
om Prästegårdshusen, så lydande: »men i the Stift, som
almogen åtagit sig all prästegårdsbyggnad och then oqvalt hålla
villja, blifva thervid så länge allom åsämjer», har man i Expeditions-Deputation
funnit at thenne meningen efter det Högoch
Ahrevyrdige Prästeståndets samt Låfl. Bårgareståndets
Upsala akademibönders dagsverken. Bondedep. 397
sedermera gifne utlåtelser införas bör, såsom conform med
4§ i Prästerskapets Privilegier: »men hvad prästegårdsbyggnad
som almogen uti somlige orter genom conventioner sig åtagit,
åligger them at fullgiöra, så vida the skiähligen theröfver sig
icke besvära.»
Och blef samma ändring af R. o. A. bifallen.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande af
den 26 Januari sidstledne, angående någre Häraders i Upland
nu vid Riksdagen giorde ansökning, at Upsala Academisebönderne
måtte lika med Crono- och Skattebönderne utgiöra
dagsvärcken vid cronoängarnes bärgande.
Afven uplästes Präste- och Bårgareståndens Utlåtelser
theröfver, hvarutinnan the bifalla Deputations Betänckande,
at berörde Academimbönder måtte ifrån dagsvärckens posterande
vid cronoängarnes afbärgande aldeles befrias.
H. Exc. Hr Landtm, förestälte, huru som Präste- och
Bårgareståndet bifallit Betänckandet, och frågade huru R. o. A.
behaga giöra.
Hr Silfversparre mente at böndernes talan voro
billig, och fast än thet i betänckandet deducerades at desse
hemmanen voro Konung Gustaf Adolphs Frälse och under
frälserättighet gifne Academien, så voro the likvähl sedermera
förklarade för Crono.
Kyrkjoherden Arnell lät kalla ut Secreteraren och gaf
tilkiänna, at Prästeståndet hadde i alla delar bifallit R. o. A:ns
mening angående Praasidentskapet i Carlscrona.
Hvilket, då Secreteraren inkom och sådant för H. Exc.
berättade, H. Exc. det samma R. o. A. kundgiorde.
R. o. A. biföllo Oeconomie-Deputations Betänckande angående
Academiseheminanens dagsvärcken;
Hvilket ock skrefs på sielfva Betänckandet.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, som, näst det
at den aliade Bondeståndets allerödmiukaste helsning, berättade
at Bondeståndet låtit sig föreläsas et Betänckande
angående mått och vigt; men som det kommer Bondeståndet
svårt före, har Bondeståndet låtit författa et Extracturn Protocolli.
Gaf derpå fram samma;
Hvarutinnan Bondeståndet för de deruti andragne skiähl
skull aldeles protesterar emot den af Oeconomie- och Commercie-Deputation
projecterade förordningen om mått och
vigt, at samma som en ny lag ey må emot Regeringsformens
398 Juli 25. Bondeståndets protest rörande mått och vigt.
innehåld almogen påträngas, förbehållandes sig Bondeståndet
på det aldra kraftigaste at aldeles få förblifva vid 1665 åhrs
Förordning samt 55 § af 1720 åhrs Resolution uppå Almogens
Almenne Besvär, så at icke allenast det landtförderfvelige rågandet,
skakandet och stoppandet må aldeles afskaffa?, utan
ock en likhet uti måhlet öfver alt erhållas, til hvilken ända
en rätt justerad tunna och en half tunna kunde hafvas vid
hvar kyrkia eller i hvarje sockn, hvarefter bondens brukelige
skeppor och andre mätiskiäril kunde inrättas, med mera som
af sielfva documentet ses kan.
Sedan påminte en annan Herredagsman, at om Kongsgårdarne
måtte blifva afgjordt, särdeles det som Johannisbergs
dagsvärcken angår.
Deputation afträdde.
H. Ex c. Hr Landtm, uprepade Bondeståndets proposition,
och att det voro bättre at sällja bärt små Kongsgårdar
til skatte eller perpetuelt arrende, och at Cronan måtte niuta
dagsvärcken.
Sedan lät R. o. A. sig föredragas 31 § af Almogens Besvär,
hvarutinnan Almogen ifrån Upsala och Stockholms lähner
anhålla, det de måtte blifva förskonte före at oftare än hvart
fierde åhr gifva sine Soldater Släpekläder.
Afven uplästes Präste- och Bårgareståndens Utlåtelser
therom, hvarutinnan the falla på den meningen, at Knechten
ey oftare än hvart fierde åhr bör få släpeklädning.
H. Ex c. Hr Landtm, deducerade denna saken och frågade,
om R. o. A. behaga utlåta sig efter sakens beskaffenhet,
ehuru vähl det blifver vid det som de mäste Stånden giort.
Hr von Seth: 1682 åhrs Kneckte-Contract innehåller,
at alla rotar skola gifva hvart åhr släpekläder åt Kneckten,
hvaremot han skall arbeta hos bonden för skiählig betalning.
Och Kneckten bör ey lida derföre at bonden ey vill bruka
honom på arbete. En sådan klädning är ock nödig för honom,
när han blifver commenderad på cronoarbete.
Frih. von Ungern Sternberg: Det kommer Cronan til
gravation, när Kneckten intet har kläder.
H. Ex c. Hr Landtm.: H. Maij:t har igenom Contractet
sökt at jämka detta emellan Kneckten och Roten, och
frågan blifver, om det skall blifva vid Contractet, så at Kneckten
får släpekläder hvart annat åhr, eller om det skall blifva vid
Om nya släpkläder åt soldaterna hvart annat eller 4:de år. 399
de andre Ståndens utlåtelse, at han får släpekläder allenast
hvart 4:de åhr.
Hr Didron: Jag tycker för min del, at R. o. A. lära
bifalla det K. Maij:t resolverat, at Kneckten får släpekläder
hvart annat åhr.
Hr Adlerbeth: Jag och flere här blifva vid det som de
andre Stånden resolverat, och då har Roten och Soldaten et
vist at rätta sig efter.
Frih. von Ungern Sternberg: Man måste så laga, at
publicum blifver betiänt.
Hr Adlerbeth: Kan han icke bruka släpekläderoe, när
han går på Cronans arbete, och elijest hålla sig sielf kläder?
H. Ex c. Hr Landtm.: Frågan blifver nu den, huru
R. o. A. behaga utlåta sig. Blifva de vid K. Maij:ts resolution,
så måste vij giöra en förestälning til de andre Stånden,
eller om de bifalla de andre Stånden.
R. o. A. biföllo H. K. Maij:ts mening, och at en förestälning
härom skier til de andre Stånden.
I anledning häraf upsatte Secreteraren fölljande Extractum
Protocolli:
Extract utur Protocollet hållit på Riddarhuset den 25
Juli 1727.
S. D. Lät R. o. A. sig föredragas den 31 § af Almogens
Besvär, hvarutinnan Almogen ifrån Upsala och Stockholms
lähner anhålla, det de måtte blifva förskonte före at oftare än
hvart fierde åhr gifva sine soldater Släpekläder. Men som l:o
Rotarne i desse lahn hafva uti det åhr 1682 uprättade
Kneckte-Contractets 7 § åtagit sig at gifva sine Knecktar
åhrligen en släpeklädning af valmar, nembligen räck och
byxor jämte 2 par svenska skor, hvaremot soldaten skulle
hos bonden arbeta för skiälig betalning; och 2:do berörde
Rotar, derföre at de nu icke villja nyttia Soldatens arbete,
så mycket mindre kunna undandraga sig at gifva honom släpekläder
efter berörde Contract, som 3:o Cronones rätt och interesse
therander beror, at Soldaten får nödige kläder och
icke står blått och bahr, när han kan blifva commenderad på
Cronones arbete; fördenskui, och emedan 4:o Rotarne i Södermanland,
som åhr 1682 voro med Upland uti et contract, vid
den separation som åhr 1686 imellan lähnen skiedde, hafva
uti deras speciale contract påtagit sig at gifva Kneckten åhrligen
en släpeklädning, änskiönt, som orden i reglementet lyda,
400
Juli 25. Om utbyten af militiehemman.
de ey skulle behöfva Kneckten til sit arbete, hvilket ock uti
merendels alla provineier i Riket practicabelt är, therest
Knecktarne få af sine Rotar åhrligen släpekläder; Ty hålla
R. o. A. före, at det bör härmed förblifva efter K. Maij:ts
den 4 November 1725 vid det nya tryckta Contractet införde
nådige Resolution, medelst hvilken Kneckten, i anseende dertil
at honom efterlåtes arbeta hvar han vill, kommer allenast
at få hvart annat åhr rack och böxor, men hvart åhr et par
skor, och detta äfven för den orsaken skull, at K. Maij:t å
Cronones sida elljest icke kan finna sig nögd, eller tillåta at
i detta fallet någon ändring skie må uti 1082 åhrs KneckteContract;
ey til at förtiga, at om Knecktens vilkor i thetta
fallet giöres sämre än förr, lärer knecktelegan så mycket
högre stegras och upstiga. Hvilket med the öfrige respective
Stånden communiceras, i förmodan at the lära taga thesse
anförde skiählen i billigt öfvervägande för publici här under
beroende interesse skull.
Sedan företogs 9 § af Krigsbefälets Besvär, hvaruti
stadgas at Militiehem manen ey måge utbytas.
Sammalunda uplästes Militie-Deputations Betånckande
therom.
Frih. Bror Rålamb berättade, at de andre Stånden utlåtit
sig i saken och intet velat admittera vidare at det skall
ställas in qvmstione, utan allenast refereras för R. o. A. huru
slutet härom blifver.
Hr Stobé: Ehuru vähl de andre Stånden faststält detta,
så bör det doch ey expedieras, efter det röret Adelige Privilegierne.
Gref Fersen idem, och deducerade detta vidare, sade
ock at inge många indelningar voro faststälte.
Hr Adlerbeth: R. o. A. lärer intet gå igenom med
dem. Doch, ehuru det förbiudes, kan likvähl in speciali casu
lagen limiteras.
Frih. Wrangel: De andre Stånden kunna ey explicera
R. o. Arns Privilegier, utan at R. o. A. äger deri sielf
en röst.
Frih. Otto R. Strömfelt: Jag ser at största fundamentet
är, at man beropar sig på förra indelningen och den
clausulen som finnes i indeluingsvärcket. Men så vet man
likvähl, at vid Lif-Regementet har en fåt et utbyte af högstsal.
K. Maij:t Konung Carl den XII:te.
Manufakturfonden. Frigifn. ur krigstjenst. Thomessons mern. 401
H. Exc. Hr Landtm, upläste 2 § af Resolutionernepå
Krigsbefälets Besvär til häst vid 1723 åhrs Riksdag, hvaruti
K. Maij:t befaller Collegierne at hålla hand deröfver att indelningsvärcket
må blifva till alla delar orubbadt.
Hr Ingelotz: Igenom det at man fåt byta ut Rusthåld,
så äro Compagnierne i Skåne så ändrade, så at vij nog sedt
hvad byten haft för nytta med sig; der äro ock sielfva boställen
uttagne.
H. Exc. Hr Landtm.: Intet ser jag huru vij kunna
komma utur denna saken på annat sätt, än at vij fresta på
hos de andre Stånden, at vij få ut puncten.
Thetta fick bifall.
Gref Fersen hemstälte R. o. A., om icke Krigsbefählet
skulle begiära at § måtte gå ut, på det at detta må vinna
mindre svårighet hos de andre Stånden.
R. o. A. funno detta expedientet mycket godt.
Hr Kruse: Vij hafva det i våra ordres ifrån Regemen
terne,
at vij skola påstå det, at indelningen skall blifva orub
bad;
och altså lärer Krigsbefälet ey understå sig at samtycka
til detta förslaget.
Det fants godt, at Krigsbefälet til i morgon kl. 7 träder
häröfver tilhopa.
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 18 Juli angående
fonden til manufacturhielpen uplästes.
I lika måtto uplästes 14 § af de vårfvade Regementernes
Besvär. Afven Bondeståndetz påminnelse.
Och biföls at de som voro hemmansbrukare, när de skrefves
ut til Soldater, måtte slippa utur krigstiänsten, efter 1723
åhrs Resolution.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 26 Juli in pleno.
I H. Exc. Hr Landtnns frånvaru holt Frih. Ernest Creutz
ordning på Riddarhuset.
Hr Öfverste-Lieutenanten Tomessons Memorial föredrogs
R. o. A., at han måtte få Öfverste-caracter.
Och resolverades, at Hr Öfverste-Lieutenanten har med
denne ansökning at anmäla sig hos K. Maij:t, som lärer giöra
Hr Öfverste-Lieutenanten all nådig justiee.
402
Juli 26. Durchfart ifrån Päjänä.
Sedan justerades Resolution som på Baron Köhlers Memorial
den 22 kajus utfallit.
Therefter uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betånckande af den 7 Juni sidstledne, om durchfartens inrättande
ifrån Päjänä sion til saltsiön vid Biörueborg.
Och blef samma Betänckande bifallit af R. o. A.
Utskåttets Betänckande af den 6 Marti sidstledne, angående
de af Ofver-Jägmästaren Birckholtz med någre provincier
i riket slutne Contracter om Rofdiurens utrotande och
utödande, uplästes. Afven uplästes Ofver-Jägmästaren Birckholtz
Memorial, och de andre Ståndens Utlåtelser, hvarutinnan
de enhälleligen bifalla Betänckandet, och tillägges derjämte af
Bårgare- och Bonde-Ståndet, at Ofver-Jägmästaren Birckholtz
bör sätta behörig caution för de medel, som han efter detta
bifalne Betänckandet kommer til almogen at återställa.
Frih. von Ungern Sternberg: Det höres af de andre
Ståndens utlåtelser, at de bifallit Betänckandet och skiärpt
det. Hvad R. o. A. angår, så är dem ey betagit at giöra honom,
Birckholtz, någon grace. Dessutan har man i Deputation
discourerat derom, huru vida man kunde dömma honom här,
hvarest man är sielf part och sitelf dommare.
Hr Adlerbeth var af samma tancka, at det bör liqvideras
med honom och han å behörig ort dömas.
Hr Lind enstedt: När saken var före i Utskåttet, så
declarerade Gref Gyllenborg i Utskåttet, at Adelen i Upland
ey påstår at han skall betala något tilbaka. Därunder lära
ock deras Frälsehemman vara begrepue.
Hr Adelhielm: Gref Gyllenborg har intet fullmackt på
hela Adelens vägnar at gifva efter något, utan allenast på
sine egne vägnar, äfven som jag på mine egne vägnar underskrifvit
detta.
Frih. von Ungern Sternberg: En del i Södermanland
med mig hafva eftergifvit sin fordring hoos Birckholtz.
Frih. Ernest Creutz: Efter en stor del äro af R. o. A.
som gifvit efter sine fordringar, så blifver frågan, om Ridderskapet
och Adelen i de öfrige provincierne villja giöra det
samma.
Svarades, at de här varande ey kunde bevillja något för
de hemma varande.
Om öfverjägmästare!! Birckholtz’ ansvar.
403
Hr Lindenstedt: Om R. o. A. gifva efter sin rätt och
för sine Frälsehemman, så lära de ey kunna gifva bårt andras
rätt.
Frih. von Ungern Sternberg: Det är betänckeligit til
at gifva efter, men det är ock betänckeligit at bruka en olaglig
process. Här är ju ingen befullmäcktigad af de hemma
varande at klaga, och altså, när de klagande eftergifva sin
rätt, så lära de hemma varande, som acqviescerat för detta,
vara dermed nögde.
Hr Lilliestierna: Deputation lärer giordt Birckholtz
för när, i det at den ey bestådt honom något för sit besvär,
utan allenast för jagttygen.
Frih. von Ungern Sternberg: Det som nu är qvsestion
angår vårt Stånd, och fast de andre Stånden yttrat sig, hindrar
det ey R. o. A. at giöra en act de generosité. Doch
sträcker detta sig ey till de provincier hvarest han ey jagat.
Hr Didron: Det är intet Birckholtz' skuld, at han ey
kunnat prsestera det han låfvat, ty han råder ey derföre at
väderleken så fogat sig. Jag tycker at det vore vähl, om
R. o. A. gåfvo honom efter det som han kan blifva skyldig.
R. o. A. förklarade sig villja sådant för sig och sine bönder
eftergifva;
Och i anledning theraf upsattes Resolution för Birckholtz
samt uplästes.
Hr Adelhielm mente at R. o. A. ey kunde gifva bårt
sine Frälsebönders rätt och den fordring som dem tilkommo.
Afven holt Hr Palmcreutz före, at man ey kunde gifva
bårt de hemma varandes rätt.
Frih. von Ungern Sternberg svarade derpå och förestälte,
at de ey hadde fullmackt at fordra något för de hemma
varande af Birckholtz, samt at Birckholtz intet hadde at betala
med, etz.
Hr Falkengren sade at han ey kunde eftergifva något
för Småland.
Hr Jahan Palmfelt gaf också vid handen, at H. K. Maij:t
skall uppå Almogens Besvär ifrån Cronobergs lähn resolverat
angående Birckholtz.
I anledning af the nu giorde påminnelser ändrades förberörde
resolution uti vissa delar, och vardt slutet sådant som
fölljande Extractum Protocolli innehåller:
404 Juli 26. Ees. för Birckholtz. Krigsbefälet.
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 26 Juli 1727.
S. D. Lät R. o. A. sig föredraga Utskåttets Betänckande
öfver de emot Ofver-Jägmästaren Birckholtz andragne Besvär;
och stannade R. o. A. i det slut, att det i anseende til Uplands
och Stockholms lähner samt Östergiötland bör förblifva
vid den fordring, som Ofver-Jägmästaren Birckholtz och Almogen
nu vid Riksdagen kommit öfverens om. Doch hvad
den l:na Dal. smt angår, som bemälte Öfver-Jägmästare för
andra åhret upburit och åtagit sig at återbetala til Stockholms
lähn, så har R. o. A. för sig och sine frälsebönder velat
eftergifva honom hvad them theraf tilfalla borde. Men
hvad de öfrige lähnen anbelangar, som med Öfver-Jägmästaren
Birckholtz stridige äro, så finner R. o. A. med en ren process
enligt vara, at the med hvarannan böra härom uti hvarje landsort
boos Landshöfdingen liqvidera, och hvad stridigt är til lagligit
afgiörande uti Kongl. Cammar-Revision förvisas, men det
ostridige efter uprättad liqvidation återbetalas, helst det vill
falla svårt at nu utlåta sig, innan nogare examinerat blifver
hvad bemälte Ofver-Jägmästare rätteligen bestås eller han
återbetala bör. Doch häfver R. o. A. förklarat sig, at de i
gemeen för sig och sine gods ingen återbetalning af honom
begiära, utan honom det samma eftergifva. Hvilket alt med
de öfrige respective Stånden coniinuniceras, i förmodan at de
lära finna R. o. Arns utlåtande angående liqvidation billig och
med Lag och Kongl. Förordningar enlig.
Sedermera justerades R. o. A:ns Resolution angående
Släpekläderna;
Och fick bifall, som den finnes pag. 399—400.
Krigsbefåhlets Memorial uplästes, at 9 § i theras Besvär
om Militiehemmanens utbytande måtte hvila.
Men som thet påmintes, at bättre voro at § helt och hållit
ginge ut;
Så trädde Krigsbefälet neder at talas vid therom.
I medlertid föredrogs Abraham Dahlens Suppliqve, at
Riksens Ständer täcktes låta upgå til K. Maij:t en underdånig
intercession, at han måtte blifva restituerad til heder och ähra,
på det honom nu mera icke något måtte i vägen ligga, med
mindre han må kunna med ähran förvärfva sig och de fattige
sina et nödtorftigt uppehälle.
Beslut om Abr. Dahléns supplik.
405
Afven uplästes the andre Ståndens utlåtelse uppå Dalens
ansökning. Och befants theraf, at the äro villige til at villfara
honom therutinnan.
Hr Lilliestierna: R. o. A. lära påminna sig, at i början
af Riksdagen hadde Brodzenius inlagdt en skrift och han
sökt at förvärfva sig H. Maij:ts nåd. Nu, emedan R. o. A.
behagat giöra en ända på Dalins lidande, så voro vähl at
äfven så skiedde med Brodzenius.
H. Exc. Hr Landtm, frågade huru R. o. A. behaga
giöra med Dalén.
Frih. Palmqvist begiärte at dommen måtte upläsas.
Hr Adlerbeth holt före at detta skulle simpliciter skiutas
til K. Maij:t, som äger at restituera heder och ähra.
Hr Didron: Man har exempel på denne Riksdag at de
giort mycket större skiälmstycken, och de hafva intet kommit
til Marstrand.
Hr Didron: Prangs namn blef på galgen satt; skall
Dalén få grace, så bör Prång äfven så skie.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. lära finna det, at saken
är executiv, när 3 Stånd utlåtit sig. Men frågan är huru
R. o. A. villja utlåta sig öfver denna ansökningen.
Hr Kaulbars mente at man borde vara alfvarsam i sådanne
saker, på det man må slippa sådant en annan gång.
Frih. Wrede: Jag har intet varit här sidsta Riksdagen,
men som bödelen brändt up hans skrifter, håller jag före at
man skulle skiuta ifrån sig det, lika som man ey viste af
denna ansökningen.
Hr Linden stedt: I fall han får restitution, kunde införas
at det ey skall lända i framtiden til exempel.
Frih. Ernest Creutz: Tre Stånd hafva resolverat derutinnan;
hvad R. o. A. vill resolvera, tyckes intet hafva någon
värckan. Och som 3 Stånd yttrat sig för Dahlén, kunde
man säija at expedition skier derefter, men R. o. A. vill ingen
del hafva i saken.
Thetta fick bifall, och fants godt, at H. Exc. skrifver
icke dess mindre under expedition til K. Maij:t.
Krigsbefälet kom åter up igen, och ingaf sit Memorial
om den 9 § i theras Besvär; anhållandes at berörde § måtte
aldeles uteslutas, på thet at intet hinder mätte ligga i vägen,
at ju theras Besvär kunde blifva upgifne til K. Maij:t.
Och blef samma Memorial af R. o. A. bifallit.
406 Juli 26. Brodzenii supplik. Insamling för Kungsholms kyrka.
Frih. Ernest Creutz: Vid detta tilfället at saken varit
före om Dahlén, så har man, så af detta som flere exempel,
at enär dommen är satter i execution, så komma de in med
sine böneskrifter och begiära intercession. Deraf frucktar man
at någon torde taga sig skadelige tilfällen til at giöra ondt, i
tanckar at vinna Ständernes intercession. Derföre hemställes
R. o. A., om icke det slutet kunde giöras, at man intet tager
emot sådanne criminalisters ansökningar, som til sådanne neslige
straff dömde äro och exeqverade blifvit.
R. o. A. bifollo thenne förestälningen.
Hr Lind en st ed t holt före at tilläggas borde: »som söka
förstöra Ständernes frihet och underminera fundamentallagen.»
Hvilket äfven blef approherat.
Frih. Bror Rålamb: Det är vähl at vij intet intercedera
för sådanne, men som i Regeringsformen står, at Konungen tilkommer
at gifva dem sin heder igen, om de nåden förtiänt,
så måste det pröfvas om de meritera den nåden eller ey.
Frih. Ernest Creutz: Det examinerar Konungen, utan
at Ständerne taga del deri.
Sedan uplästes Brodzenii Suppliqve, at han måtte slippa
utur Marstrand, hvilken K. Maij:t remitterat per Extractum
Protocolli til Ständerne, efter som tlie honom dömt hafva.
Och funno R. o. A. skiähligt, at denne ansökningen hänskiutes
til K. Maij:t, som efter saksens beskaffenhet med Råds
råde lärer häröfver sig utlåta.
Uplästes Kongsholms hjrkias Föreståndares böneskrift, det
Riksens Ridderskap och Adel täcktes unna och bevillja en
allmen Collect åhrligen öfver hela Riket för merhem alte Kongsholms
eller Ulric® Eleonor® kyrkia, till dess de nödige och
oumgiängelige byggningsomkåstningar til samina kyrkias reparation
och fullbordan kunna någorlunda blifva colligerade
och insamblade.
R. o. A. gofvo härtill sitt bifall.
H. Ex c. Hr Landtm.: Som experiancen visar at collecterne
litet förslå, så hafva de gifvit in en bok, som de
bedia at R. o. A. ville skrifva in uti hvad de behaga gifva dertil.
1 anledning häraf skref hvar och en in så mycket som
han gifva ville til berörde kyrkias uphielpande.
H. Exc. Hr Landtm, tackade hörsamst R. o. A. på församblingens
vägnar, hvaruti han äfven är en ledamot.
Om husesynerna på militieboställen.
407
Therefter sändes Krigsbefälets Memorial, med påskriften
at R. o. A. bifallit, det 9 § må uttagas utur Besvären, til de
andre Stånden, och fölgde derhos Kyrkio-Föreståndarnes ansökning
om collecterne til Kongsholms kyrckian.
Militie- samt Oeconomie- och Commercie-Deputationernes
Betånckande af den 17 sidstledne Juli uplästes, angående de
sedan förra Riksdagen på Militieboställen förrättade husesyner
och dervid af Synerätterne emot 1723 åhrs Husesyns-Förordning
begångne felacktigheter samt de af Collegierne gifne förslag
til berörde boställens uprättande.
I lika måtto föredrogs Krigs-Befåhlets påminnelser.
Och blef Betänckandet bifallit, allenast tillädes i anledning
af Krigsbefälets påminnelse uti 3 § och 2:dra momentet
post verbo »tilbaka» thenne meningen: »under den tid Officerarne
sielfve eller igenom Fullmäcktige disponerat sine boställen.
»
Afven tillädes, efter R. o. Arns godtfinnande, ett och annat
i 4 §, hvarefter slutet sålunda lyder: »I anseende hvartill
billigt och rättvijst är, at hvad som under det namnet af Bostälsinnehafvare
blefvit utnött eller ännu står in seqvestro
må hvarjom och enom återställas. Men skulle samma knecktefrihetspenningar
allaredan i Pöllje af 1723 åhrs Husesyns-Förordning
blifvit disponerade, står sådant nu mera ey til at ändras;
doch böra the Officerare, som ännu äro åboer och hafva
praesterat full byggnad, niuta ärsätning för den utbetalte knecktefriheten
uti nästa syn, eller tå the boställerne afträda».
I stället för det at i 5 § står, at Betiänterne som antagas
til 1724 åhrs husesyners öfverseende skola aflönas af
reservemedlen, som vid något Regemente bäst kunna umbäras,
sättes, efter Krigsbefählets påminnelse, at de skola aflönas af
samtelige Regementernes reservemedel.
Hr Presidenten Baron Otto R. Strömfelt: Den Deputation,
som har suttit öfver Cammarvärcket, har sedt huru
som Cammar-Collegium är öfverhopadt med många sysslor,
och har derföre tyckt at husesynerne på Officerarnes boställen
kunde lemnäs til Krigs-Collegium; men vore något som angår
Räntorne, så vill Cammar-Collegium intet undandraga sig at
sammanträda med Kongl. Krigs-Collegio. Men för öfrigit be^er
jagj icke något måtte nu fastställas om de sysslor som
conjunctim skola höra til Krigs- och Caromar-Collegierne, helst
408 Juli 26. Instruktioner för Landshöfding, och Kammarkoll.
efter det hindrar begge Collegierne, utan samma tagas i öfvervägande
i anledning af et inkommit särskilt Memorial.
Frih. Eric Wrangel frågade om Laudshöfdinge-Instruction
voro färdig, efter som det är begiärt at den må tryckas.
Gref Piper sade at Gref Gyllenborg tagit den til sig och
ey giort den färdig.
Såsom den ey är utarbetad eller färdig, och ey är tid til
at nu öfverse den, han också behöfver ändring, altså fants
godt at skiuta den til K. Maij:t, med underdånig begiäran at,
sedan K. Maij:t hördt Collegierne, K. Maij:t må låta gå ut
den, och den vid nästa Riksdag då vidare fastställas.
Hr von Kocken påminte at också Cammar-Collegii Instruction
måtte tagas före, öfverses och tryckas.
Det sades at Cammar-Collegii Instruction består af 12
sexterner.
R. o. A. funno godt at äfven hänskiuta Kongl. CammarCollegii
Instruction til K. Maij:t med den påminnelsen at, nälden
är öfversedd, den då må tryckas, och det ju förr ju heldre
efter möijeligheten.
Hvad som således om begge thesse Instructioner nu blefvit
resolverat, vardt sedermera författadt uti fölljande Extracto
Protocolli:
Extract af Protocollet hållit boos R. o. A. den 26 Juli 1727.
Aldenstuud Instruction för Landshöfdingarne icke kommit
vid denne Riksdagen at behörigen öfverses, och det nödigt
är at den må til allas efterrättelse å trycket utgå, fördenskul
har R. o. A. velat hemställa the öfrige respective Stånden,
om icke man i underdånighet må hegiära, thet K. Maij:t täcktes
inhämta Collegiernes påminnelser öfver berörde Instruction
och then med Råds råde utfärda låta, til Riksens Ständers vidare
fastställande vid nästa Riksdag. Afven pröfvade R. o. A.
bäst vara, at Kongl. Cammar-Collegii Instruction, som uti
Oeconomie- och Commercie-Deputation är upsatt och för thess
vidlyftighet skull icke kan nu igenom gås, må til K. Maij:t i
underdånighet upgifvas med de påminnelser, som inkomne äro
eller inkomma kunna; varandes R. o. Arns mening, at i underdånighet
begiäres at, sedan vederbörande Collegier deröfver
hörde äro, K. Maij:t med Rådet den öfverse täcktes och den
samma ju förr ju heldre efter möijeligheten til trycket befordra,
alt till Riksens Ständers vidare fastställande vid nästa
Riksdag.
Res. om husesyner på militieboställen.
409
Therefter uplästes then projecterade resolution och förklaringen
öfver åtskillige måhl uti de för detta utgångne K. Förordningar
och Reglementer om Husesyner på Boställen samt
deras häfd och byggnad.
Och blef then i § aldeles gillad.
Vid slutet af then 2 § tillädes efter Krigsbefälets påminnelse
theone meningen: »Skulle Bostället bestå af Vt-dels och
mycket ringa hemmantal, och icke eller hafva säteriesfrihet,
tå måste et sådant boställe anslås åhrlig byggningshjelp af
reservemedlen».
3 § approberades aldeles; äfven then 4 §.
Vid 5 § har Krigsbefälet begiärt, at den byggnad som i
1681 åhrs Husesynsordning räknas för 3 åhrs må åtminstonne
giälla för 5 åhrs byggnad.
Men R. o. A. ville ey gifva sit samtycke dertil, utan förblefvo
vid 5 § såsom then är projecterad.
I slutet af 6 § tillägges: »Men hvad Caractershusens upbyggande
angår, så, enär Officerarne med verificerade räkningar
bevisa, at de dertill användt de medel som til samma behof
anslagne äro, böra de ifrån vidare ansvar frikallas».
I 7 § post verba: »skola äfven de medel som indelningshafvaren
påföres för den skyldige åhrlige nybyggnaden, så
ofta de samma til sådan byggnad åhrligen icke kunna upgå
eller behöfvas», tillädes: »jämte Säteriesfriheten», etz.
8 § approberades i alla delar.
Som tiden nu var förleden, stannade man vid 9 §.
Den 27 Juli in pleno.
Företogs åter den projecterade resolution om Husesynerne
på Militie-Boställen, och begynte man nu af den 9 §, hvarvid
man förra gången stannade.
Vid berörde 9 § var intet vidare at påminna, än at i
stället för »öfveuste Befälhafvaren» sättes allenast »Befälhafvaren»,
och näst efter thesse orden: »tå måste Lands-Cammereraren»
tillägges: »eller Lands-Secreteraren».
Den 10, 11, 12, 13, 14 och 15 §§:ne blefvo i alla delar
approberade.
Adelns Protokoll, 1727 II.
27
410 Juli 27. Falusaken. Lappskolor. Instruktioner.
Gref Bengt Frölich påminte at Fahlu-saken måtte
företagas.
Men det kunde doch nu ey skie.
Frih. von Ungern Sternberg holt före, at som den
saken voro vidlyftig och intricat och kunde ey nu afgiöras, så
voro bäst at låta den gå til K. Maij:t och Rådet.
Hr Erenpreuz: Om man tager Commissions arbete och
Deputationernes Betänckande före, så lärer den snart kunna
afgiöras.
Hr von Hökerstedt: Jag vet ey huru man nu vill
uprifva en sak som förr är afgiord.
Sedermera justerades R. o. Arns Extractum Protocolli af
den 29 Juni angående Lap-Scholarne.
Och var thervid ey något at påminna.
Afven uplästes Extractum Protocolli af den 26 Juli, berörande
Landshöfdinge-Instruction samt Cammar-Collegii Instruction.
Hr Praesidenten Baron Strömfelt: Sidsta Riksdagen befaltes
at Cammar-Collegii Instruction skulle efterlefvas tils nu
på prof. Nu är den jämkad. Skulle den nu sättias ut til
nästa Riksdag, så går thermed alt för långt på tiden ut. Jag
beder therföre hörsammast at den måtte här företagas och
fastställas, så at hvar och en måtte här få giöra sine påminnelser,
och Instruction sedan fastställas, efter som Cammarvärcket
är en så angelägen sak.
R. o. A. förklarade sin mening vara, at det skulle förblifva
dervid, at berörde Instruction går up til K. Maijt, som
redan resolverat är.
Hr Palm creutz sade detta vara et Riksdagsährende,
som borde vid Riksdagen afgiöras.
Sedan förfrågade Secreteraren sig om expedition för Consulen
Ahlström, efter som et tvifvelsmål^ i Expeditions-Deputation
sig yppat, om Ahlström skall få Höijentorp under
perpetuelt arrende utan lösen, eller therföre afstå sin panteskilling,
efter Oeconomie-Deputations Betänckande.
Uplästes Bårgareståndets Extracta Protocolli af deri 4 och
26 Juli sidstledne, hvarutinnan berörde Stånd utlåter sig at
Consulen Ahlström bör utan lösen få besitningsrätten på Höjentorps
kongsladugård och den samma behålla emot en viss
arrendesumma.
Ahlström lemnäs perpetuelt arrende af Höjentorp. 411
Hr Fehman holt före at gården ey på annat sätt, än
så vida Ahlström prtesterar prsestanda, bör honom uplåtas
under perpetuelt arrende, och erhindrade a t Consulen Ahlström
med den condition var nögd, då han var här ute, vid hvilket
tilfälle han ock låfvade at så upamma någon, at det intet
skulle vara något tvifvelsmåhl at ju värcket skall hållas i
ricktig gång. Mente det Bårgareståndets mening skall ey heller
annan vara, än at, i fall det ey prsesteras som låfvat är, besitningen
uphörer, ty man måste laga så, at skadan ey är hos
publicum och at et nyttigt och godt värck ey må cessera.
Frih. Ernest Creutz proponerade, om icke de andre
Stånden kunde gifvas notice derom, at Hr Ahlström utlåtit
sig här, at han voro nögd med det at gården under en sådan
clausul honom uplåtes.
Hr von Hökerstedt: Aldenstund Alström ey gifver
något för besitningsrätten, så bör besitningen föllja Manufacturvärcket
åt och den nödige inrätningen.
Derpå upsattes härom Extractum Protocolli til de andre
Stånden, hvilket uplästes och approberades så lydande:
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 27 Juli 1727.
S. D. Uplästes hos R. o. A. det Låfl. Bårgareståndets
Extracta Protocolli af den 4 och 26 Juli sidstledne. Och som
derutinnan tyckes intet nog vara betingat, at Höijentorps kongsgård
ey må dragas ifrån Manufactur-Societeten, och Consulen
Ahlström med dess efterträdare förbindas at prsestera det som
han för sig och dem efter Oeconomie-Deputations berättelse
sig åtagit, hvilket likvähl så mycket nödigare vara vill, som
gården honom utan lösen lemnäs, och Consulen Ahlström, emot
det at han har samma gård under perpetuelt arrende, hos
R. o. A. icke allenast utfäst at sielf prestera prestanda, så
i anseende til arrendet som de utfäste nyttige inrätningar, utan
ock, til förekommande deraf at icke något igenom dess dödelige
frånfälle må blifva eftersatt, vill vara omtänckt om en
sådan efterträdare som det samma giöra skall, emedan Cronan
på annat fal! har sig sin rätt förbehållen at draga in gården;
Fördenskul har R. o. A. velat communicera detta med de öfrige
respective Stånden, i förmodan at de äfven lära sörja för
publici säkerhet i detta målet, i anseende hvartil ock R. o. A.
för sin deh! förklara sig villige utan panteskillingens afkårtande
lemna honom och dess efterträdare perpetuele arrende
-
412 Juli 27. Om förslag till generalauditörstjensten.
rättigheten på denne Kongsgården, så at, der han ey straxt
kan få sin panteskilling tilbaka, han då åhrligen må komma
at indraga den samma med dess interesse af arrendesumman
som utsatt varder.
Frih. Otto R. Strömfelt: I Bårgerskapets Extracto
Protocolli står, at Cammar-Collegium skall sättia arrendet på
Höijentorp, men vij hafva ännu ingen viss norm til skattlägningen;
altså beder jag hörsammast, at det Betänckandet som
inkommit härom måtte upläsas.
Såsom det samma var vidlyftigt, så upskiöts thermed til
nästa plenum.
Secrete Deputations Memorial af den 30 Juni sidstledne
uplästes, hvaruti Deputation samtelige Riksens Ständers godtfinnande
hemställer, om icke hädanefter K. Maijrts och Riksens
Cancellie-Collegium må föreslå til General-Auditeurs-bestälningens
besättjande, emedan General-Auditeurens syssla
är af den beskaffenhet, at han uti åtskillige måhl hos K. Maij:t
i sittjande Råd kommer at föredraga samt expedition derefter
at utfärda; hafvandes jämvähl ock samma bestälning ifrån alla
tider haft sin dependence af K. Maij:ts och Riksens CancellieCollegio.
Hr Adlerbeth frågade på hvad Stat han står.
Hr Gyllenbåt: På Cancellie-Staten.
Frih. Ernest Creutz: Som General-Auditeuren föredrager
i Rådet lika som Stats-Secreterarne, så lärer han komma
på lika sätt at föreslås K. Maij:t af Cancellie-Collegio.
Hr Adlerbeth frågade hvem som föreslår Revisions-Secreterarne.
Hr Cederström sade at Cancellie-Collegium föreslår Revisions-Secreterarne
hoos K. Maij:t.
Hr von Hökerstedt: Man kan ey tvifla at ju Cancellie-Collegium
bör föreslå dem, efter de stå på dess stat,
och hvad General-Auditeuren angår, så tyckes mig at Deputations
Betänckande kan få bifall.
Hr Adlerbeth: Hvart Collegium föreslår gierna af sine
ledamöter, hvars frägd de kiänna, men som General-Auditeurens
och Revisions-Secreterarnes äro Justitimbestälningar, menar
jag at Svea Hål-Rätt kunde träda tilsamman med Cancellie-Collegio,
när förslag til desse tiänster giöras skall.
Beslut om förslag till generalauditör och revisionssekreterare. 413
Hr von Hökerstedt: Justitie-Cancellern och RevisionsSecreterarne
kunde träda tilsamman med Cancellie-Collegio,
när General-Auditeuren föreslås.
Hr Palmcreutz: Hvad Revisions-Secreterarne angår, så
är om dem ey nu någon qvestion, ty de höra under CancellieOrdningen.
Hr Cederström: General-Auditeuren står på CancellieStaten
och Högsta Ombudsmannen har föreslagit honom.
Hr Weili: Det lära alla Collegier vara så vähl besatte
och med vackra subjecta, at de lära vetta deras skickelighet
som under dem sortera, men ingen kan bättre kiänna sådanne
än Håf-Rätterne, de kunna bäst dömma om sådanne personer
som böra thertil komma i consideration. Theras förrätningar
komma ey immediate in hos K. Maij:t, utan hos Öfver-Rätterne.
Hr Didron: K. Maij:t lärer också vähl kiänna dem som
värdige äro och har dessutan 2 Råd i Cabinettet.
Hr Adlerbeth: Jag conformerar mig gierna dermed, at
Justitie-Cancelleren och Revisions-Secreterarne träda med Cancellie-Collegio
tilsamman, när förslag til desse tiänster giöras
skall; men hemställer R. o. A., om icke allenast de böra komma
i consideration til sådanne bestälningar, sorn tracterat justicen
och dess mestier.
R. o. A. stannade i det slut, at Kongl. Cancellie-Collegium
vähl har at föreslå General-Auditeuren; doch at Justitie-Cancellern
och Revisions-Secreterarne biträda välbemälte Collegio,
och at sådanne personer komma dervid i consideration, som
äro vane vid och kunnige i just.itiesaker samt til den sysslan
skickelige.
Hr Adlerbeth mente at på samma sätt borde förhållas
med Revisions-Secreterarnes vahl.
Hr Palmcreutz: Det hörer ey hit om Revisions-Secreterarne.
Hr Adlerbeth: Jag hemställer det til R. o. A:ns godtfinnande.
Hr Cederström: Det tyckes vara billigt, at på samma
sätt förhålles med Revisions-Secreterarne.
R. o. A. höllö före, at på samma sätt med RevisionsSecreterarnes
föreslående förfaras bör som med General-Auditeuren.
Och fants godt, at hvad R. o. A. således härom resolverat
skulle communiceras med the öfrige respective Stånden.
414 Juli 27. Om Horns förblifvande vid sina embeten.
Therefter uplästes Stora Secrete Deputations Memorial af
den 24 Juli sidstledne, huru som Riks-Rådet, Praesidenteu och
Landtmarskalken Hr Grefve Arwed Horn vid handen gifvit,
det han i anseende til åtskillige andragne skiähl vili i diupaste
underdånighet anhålla, det H. K. Maij:t medelst et nådigt
afskied täcktes honom ifrån dess härtils förestådde embeten
lösa och befria, etz. Men aldenstund Hr Riks-Rådet,
Prsesidenten och Landtmarskalken efter föregångne samtal och
discourser behagat uppå enständigt anhållande återtaga dess
underdånige skrift härom til H. K. Maij:t och tillika accordera
Secrete Utskåttet och Secrete Deputationen det bifall at,
så vida hälsan och krafterna tillåta, ey villja sig undandraga
ifrån en trogen vårdnad och försårg til at förrätta de honom
i nåder anförtrodde embeten, allena honom måtte förunnas
den friheten at under tiden få uppehålla sig på sine gods för
dess hälsas skiötzel, såsom ock att utom Hr Riks-Rådet Grefve
Baner en af Riks-Råden måtte honom til hielp och understöd
i Cancellie-Collegio förordnas, hvartil Hr Riks-Rådet Baron
von Duben föreslås; Fördenskul har Secrete Utskåttet
och Secrete Deputationen för sin dehl emot desse af Hr Grefven,
Riks-Rådet och Landtmarskalken betingade skiählige vilkor,
sedan han ifrån det förnämsta, och hvilket utan Rikets
större afsaknad nu för tiden ey kunnat samtyckias, sig begifvit,
så mycket mindre något at påminna, som Hr Grefven
och Riks-Rådet derjämte försäkrar at under dess frånvaro med
H. Maij:ts nådige tilstånd skola genom tidig correspondence
med Cancellie-Collegio altid giöra sig om de riksvårdande sakerne
så underrättad, at K. Maij:ts och Rikets tiänst ey skall
försummas, utan vid tilfälle, och enär omtränger, sig oförsummeligen
til angelägne rådslags bivistande inställa. Icke
heller funno Secrete Utskåttet och Secrete Deputationen det
förorsaka någon svårighet, at Hr Riks-Rådet von Duben begiäres
til hielp i Cancellie-Collegio, emedan Hr Riks-Rådet
von Duben lika fullt kan vara pä de ordinarie dagarne i den
förordnade Råds-Divisionen tilstädes. Dessutan kan han alla
eftermiddagar vara oförhindrad til at biträda Cancellie-Collegium
i the ther förefallande sysslor, så at Regeringsformens
28 §, som jämte Prassidenten allena utnämner en Riks-Råd
til bisittiare, ey på något sätt härigenom kommer at rubbas.
Frih. Ernest Creutz: R. o. A. lära nu hördt hvad förestälning
Secrete Utskåttet och Secrete Deputation giordt H. Exc.,
Dep. till Horn. RR. v. Duben. Rådsremarkerna. 415
och huru H. Exc. låtit förmå sig att continuera vid sine förra
höga embeten. Man håppas altså intet annat hafva giordt
än det som lärer vinna Höglåfl. R. o. A:ns bifall.
Förberörde Memorial blef af R. o. A. i alla delar bi
fallit.
Therjämte vardt ock godt funnit, at en Deputation af
4 utaf R. o. A. skall gå til H. Exc. Landtm, och tacka
H. Exc. derföre, at H. Exc. velat låta sig förmå at continuera
vid sine höga embeten i Rådet och Cancelliet.
Härtil deputerades:
För Gref Brahe Frih. Crassau.
Frih. Ernest Creutz.
Hr Didron. Hr Stobée.
Det blef ock godt funnit at communicera R. o. A:ns ut
låtelse
med de andre [Stånden];
Och til den ändan skrefs resolution på Memorialet, med
denne tilökningen: »Förmodandes R. o. A., at de öfrige respective
Stånden lära härutinnan biträda R. o. A.»
Hr Riks-Rådet von Duben kom fram och tackade hörsamst
Höglåfl. R. o. A. för det goda förtroende de behagat emot
honom betyga, och contesterade at det myckna arbetet, som
dervid lärer förefalla, intet skall falla honom för svårt för
den brinnande åhåga skull som han häfver at tiäna K. Maij:t
och Riket.
R. o. A. tackade H. Exc. Riks-Rådet von Duben, som
velat åtaga sig thenne sysslan och biträda Kongl. CancellieCollegium.
Frih. Ernest Creutz: R. o. A. lära erhindra sig, at
när remarqverne blefvo här upläsne, så stannade R. o. A.
samt de öfrige Stånden i det slut, at Stora Secrete Deputation
skulle företaga samma remarqver. Och hvad Stora Secrete
Deputation funno sig kunna afhielpa, det skulle intet vidare
komma hit up eller för de andre Stånden; men de remarqver,
sorn funnos af den beskaffenhet, at de ey kunde förklaras och
blifva ther afgiorde, skulle komma hit up, då sådant betänkande
skulle fogas therhos, at saken med ney eller ja måtte
kunna afgiöras. Til föllje deraf har Stora Secrete Deputation
varit tilsamman och värckstält hvad dem blefvit in commissis
gifvit och anbefalt, och samma Deputation har för sin del
416 Juli 27. Bondedep. Om BB. Cederhielms straff.
funnit, at intet mer än två måhl äro som komma at för Riksens
Ständer refereras, det ena angår Riks-Rådet Cederhielm och
det andra Riks-Rådet Gref Tessin. Men alle de öfrige måhlén
har Stora Secrete Deputation funnit utvägar at så afgiöra, at
det förmodeligen lärer vara til R. o. Arns nöije och hela
Rikets säkerhet.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, för hvilken
Undertalemannen förde ordet och efter aflagd helsning ifrån
samtelige Bondeståndet gaf tilkiänna, det Bondeståndet med
vördnad bifallit det Memorial, som Stora Secrete Deputation
communicerat Bondeståndet, angående H. Exc. Gref Horns lisa
och lindring vid sine embeten.
Frih. Ernest Creutz berättade dem hvad härom voro
slutit hos R. o. A., och bad dem hälsa det Redelige Bondeståndet
ifrån R. o. A.
Bondeståndets Deputerade afträdde.
Frih. Ernest Creutz: R. o. A. lära hafva hördt hvad
Bondeståndets Fulmäcktige anförde, nembligen at de bifallit
Stora Secrete Deputations Memorial angående Gref Horn och
Riks-Rådet von Duben.
Sedan uplästes Stora Secrete Deputations Memorial af
den 26 hujus angående Riks-Rådet Baron Cederhielm, hvaruti
Stora Secrete Deputation underställer samtelige Riksens Ständers
godtfinnande, om icke med vidare lagsökande och process
emot Hr Riks-Rådet Cederhielm, för dess deruti anförde begångne
förbrytelser, må innehållas; doch at honom uti det stället
antydas borde sig hädanefter ifrån Håfvet och dess Rådsembete
afhålla, samt hvarcken igenom hemlige correspondencer
eller andre stämplingar sig något sådant företaga, som til
H. K. Maij:ts och Sveriges Rikes skada eller osäkerhet lända
kan. Men så framt Riksens Ständer desse måhl til en Commissions
afgiörande häldre skulle villja utställa, sedan RiksRådet
således från sit embete är skilgd, så bör samma Commission
berörde sak efter Lag, Kongl. Förordningar och Regeringsformen
afdömma och med honom derefter sedan låta
förfara.
Therefter sade Frih. Ernest Creutz: R. o. A. lära
hördt af hvad tanckar Secrete Utskåttet och Secrete Deputation
äro. Och som saken är af stor vicht, så hemställes
R. o. A. om de behaga talas vid härom.
Yttranden af Bror Bålamb och Lilliestierna.
417
Hr Bro vald begiärte at Riks-Rådet Cederhielms anhörige
måtte taga afträde.
Hr Didron: Det är billigt och just efter lagen, som
Corporal Browald påminner, men jag tror at denna saken
kan lätt blifva afgiord och at vij lära bifalla Stora Secrete
Deputations Betänckande.
Frih. Bror Rålamb: Til at fly vidlyftighet med opnämnande
af åtskillige angelägne ährender och fasta grunder, som
kunde harved concurrera, vill jag allenast ödmiukast och oförI
gripeligen thetta föreställa. Såsom Ständernes heder och ömhet
ofelbart theruti består, att all våld anses l:o med alfvarsam
och lag likmätig stränghet; 2:o at med berådt mode
skiedde förbrytelser icke med flathet öfverfaras, så at, såsom
Dommare-reglorne säija, icke et ondt tages och giöres thet
helften thermed värre, utan såsom lagen kräfier altid förbättring,
bör ock then til förbättring drifven varda; 3:o at
vara nitisk för Ofverheten uti sådan trohet, som aldrig åtskilljer
sig ifrån Rikets och landsens bästa; 4:o at Rådsembetet
deruti består, at thet i anledning at 8 Cap. KB. LL.
och Regeringsformen låter sig vårda om Konungens och Riksens
höghet, Ständernes rätt och välstånd, håller lönt hvad
ej uppenbaras bör, styrcker undersåtarne til lydno och trohet,
inga sådanne rådslag företaga, hvarigenom Ständerne kunna
underkufvas, deras frihet förkränckias och Riket sättias i
osäkerhet; Fördenskul, så i anledning af H. K. Maij:ts eftertänckelige
yttrade utlåtelse i sin nådige sidsta skrifvelse, uti
hvilken Riksens Ständers så ömma och högstvårdande behiertan
med alt skiähl begiäres, som ock efter Stora Secrete
Deputationens nu helt moget gifne utlåtande, tycker jag för
min del och oförgripeligen, thet Höglåfl. R. o. A. med öfrige
Riksens respective Ständer intet kunna finna någre medel och
mått på lindrigare sätt kunna tagas, än thetta hvad then
Stora Secrete Deputationens Betänckande nu ved handen
gifver med det första momentet, och länder så vähl vederbörande
til all möijelig heders conservation, som ock både nu
och i framtiden til Rikets trygghet och theraf fölljande
H. K. Maij:ts säkerhet.
Hr Lilliestierna: Deputations Betänckande är vidlyftigt,
saken delicat, angår en Riks-Råd och en undersåte som bör
muta lag och proces til godo. Och som jag tror at icke en
lärer vara här som vill giöra emot Regeringsformen, hvilken
418
Juli 27. Om RR. Cederhielms straff.
förmår at hvar och en bör niuta lag och rätvisa til godo, så
tycker jag, at man bör examinera hvar och en omständighet,
at man kan vetta rätta sanningen, och at oss bör lemnäs tid
och råderum att öfverse Deputationernes Betänckande, åtminstonne
två dagars råderum.
Frih. Ernest Creutz: Som Hr Lilliestierna sade at
man bör examinera hvar och en omständighet, att man kan
vetta rätta sanningen, sä håppas jag at R. o. A. lärer hafva
den goda opinion om Stora Secrete Deputation och giöra dem
den justiee, at de tro at Deputation härvid uptäckt all sanning
och sakens sammanhang.
Hr Lilliestierna: Jag vill ey förmoda at Hr Landshöfdingen
Creutz eller Höglåfl. R. o. A. lära så uptaga mine
ord, som jag skohlat beskylla Stora Secrete Deputation at
den ey uptäckt sanningen; utan som här äro åtskillige omständigheter
som Deputation berättar sig ey kunnat uptäckia,
så har jag tänckt at förbehålla mig at blifva underrättad örn
alla omständigheterne, innan jag kan säija min mening i saken.
Derföre säger jag, at på det man måtte få sanningen och en
grundelig underrättelse, har jag bedt at Deputations Betänkande
måtte lemnäs på bordet.
Hr Didron: Bara man förstår Hr Lilliestiernas mening.
Menar han at underrätta sig om Deputations Betänckande
och de omständigheter som der införas, så kan det å nyo upläsas;
men menar han andra måhl än i Deputations Betänkande
finnes, så måtte han säija hvaruti de bestå. Elljest
blef det faststält sidst in pleno, at Stora Secrete Deputation
skulle få föreställa saken, at man här straxt med ja eller
ney kunde afgiöra den, hvilket jag ock finner nu kunna skie.
Hr Lindenstedt: Jag skulle hålla oförgripeligen före,
at ingen lärer vara som icke anser denna saken för mycket
angelägen och delicat. Deputation har gifvit up 2:ne alternativer.
At utlåta sig deröfver tror jag att ingen med godt
samvete lärer nu kunna giöra, innan han vidare öfverlagdt
saken hos sig, och derföre tycker jag at man må få råderum
at betäncka sig. Skier upskåf til i morgon, så kunde man
ock nu läsa up det Betänckandet som angår Tessin.
Men detta contradicerades.
Hr Stierneld: Jag vill nu intet annat säija än det sorn
står i 16 § af Riksdagsordningen, och beder at den må
upläsas.
Yttranden af Didron, Lindenstedt, Hamilton, Boneauschiöld. 419
Derpå uplästes samma, hvarutinnan står, at om saken är
af noga vicht och man begiär tid at betäncka sig, bör sådant
ey vägras.
Frih. Ernest Creutz: Derpå är här nu den frågan, om
R. o. A. behaga nu afgiöra saken.
R. o. A. kommo ey öfverens härom.
Frih. Ernest Creutz: Deputations Betänckande lärer
R. o. A. hördt, och det består af 2:ne alternativer. Det ena
är, at Riks-Rådet Cederhielm afhåller sig ifrån Rådet, och
det andra går derpå ut, om R. o. A. behaga at saken skall
gå til domstohlen. Den som är af den första meningen, han
svarar ja, men den som vill at saken skall gå til en domstohl,
han svarar ney.
Såsom en del sade at de nu ey vilja utlåta sig och mente
at denne proposition giordes för bittida;
Så förklarade Frih. Ernest Creutz, att han ville ey
at de nu skulle svara ja eller ney härtill, utan så vida saken
nu finge afgiöras.
Frih. Jon. Hamilton mente, at om saken upskiutes och
Riks-Rådet Cederhielm finnge communication af Betänckandet,
sä kunde hända at Riks-Rådet Cederhielm torde underkasta
sig Deputations Betänckande.
Svarades at detta ey kan komma på honom an.
Hr Boneauschiöld: De discourser, man hördt, gå
derpå ut, at man vill hafva saken upskuten. Jag skall ock
gierna conformera mig med hvad slut R. o. A. behaga giöra.
Men saken kommer nu ey hit frisk och första gången, utan
vij hafva ju haft här alle remarqverne och hördt dem oss
föreläsas; derpå blef Stora Secrete Deputation anmodad at
gifva ett sådant Betänckande, at det med ja eller ney kunde
besvaras. Nu hafva vij fått Betänckandet, det innehåller
2:ne alternatifver; vij kunna ju snart komma derifrån, om
första alternatifvet proponeras och dertil svaras ja eller ney,
så kan man snart höra hvad utslaget blifver. At giöra här
något annat slut än redan giort är, med de audre Ståndens
communication, det låter sig ey vähl giöra.
Hr Didron: At gifva Riks-Rådet Cederhielm communication,
som Ofverste Hamilton sade, at han måtte kunna
komma in med Memorial, dertil vill jag svara, at det är intet
maner at gifva honom anledning dertil, utan här måste saken
afgiöras.
420
Juli 27. Om RE. Cederhielms straff.
Frih. Hamilton: Om Riks-Rådet begiär at komma under
laga dom, så kan det ey nekas.
Detta sades honom ey kunna nekas; men som han har
gifvit in så många memorialer, så har Stora Secrete Deputation
nog haft uplysning om saken.
Hr Lilliestierna: At svara på Secreteraren Boneauschiölds
förestälning, så är det väl intet utan, at ju saken är
R. o. A. vähl bekant och at vij vetta hvar i remarqverne
bestå. Men som saken är remitterad til Deputation, at ther
utarbetas, och Deputation kommit in med sit Betänckande, så
vill man nu vara underrättad huru vida rationes äro så giällande,
at sådant slut derpå kan föllja, som Deputation föreslagit.
Hr Weili: Här är ingen som tviflar at ju Deputation
vähl utarbetat saken, efter den commission Deputation fått,
men här äro 2:ne alternativer, och nu är saken hemstäld
R. o. A., at de måtte säija hvilket de bifalla. Huru kan
någon fatta saken så straxt, at man kan säija hvilket thera
är det bästa? Skulle man då intet få tid at betäncka sig?
Riks-Rådet Cederhielm torde sielf komma in och säija: jag
är nögd med det eller det alternatifvet.
Gref Fersen: Jag för min dehl kan intet finna huru
R. o. A. skall kunna nu votera i den saken; ty om vij skola
votera, så voro det om det första alternatifvet. Men om
Riks-Rådet Cederhielm begiär justiee och dom, huru kunna
vij afskiära honom det som den ringaste i riket niuter?
Det begiärtes at slutet af Betänckandet måtte upläsas.
Hr Adlerbeth: Så länge den qvestion ey är afgiord,
om saken skall få hvila til i morgon, så är onödigt att upläsa
Betänckandet. Jag håller mig stricte vid Riksdagsordningen.
Frih. Ernest Creutz: Det kan läsas up til så mycket
större underrättelse. R. o. A. kan sedan göra hvad de finna
godt.
Hr von Hökerstedt: Det kan jag ey neka til, atom
man begiär det saken skall hvila til i morgon, bör sådant
skie; men til hvad ända skall saken ligga på bordet? Om
någon som ey är ledamot i Stora Secrete Deputation vill
hafva vidare underrättelse än Deputations Betänckande inne
-
Yttranden af Fersen, Hökerstedt, Adlerbeth, Strokirch. 421
håller, så måste den gå til acta. Och om än han skulle dertil
få tilträde, som doch ey kan låta giöra sig, så kunde han ey
på 8 dagar gå igenom acta. Skall plenum vänta derpå? Men
hvad det angår, at här säges at man vill betäncka sig på
etdera af alternatifverne, så hemställer jag R. o. A., om icke
saken finnes af den beskaffenhet åtminstonne, at den bör undergå
en Riksens Ständers Commission. Det lärer ingen vara
som det icke lärer finna. Skulle det skie, så lärer vara en
sådan ransakning här förestäld, så at man deraf lätt kan
finna, at Riks-Rådet bör afhålla sig ifrån Riksråds-embetet
til vidare. Och altsa kan mati häraf lätt finna conclusion.
Om R. o. A. bifaller at Riks-Rådet Cederhielm skall afhålla
sig ifrån Riksråds-embetet och at en Commission skall förordnas,
sa, om Riks-Rådet Cederhielm finner sig nögd med
det förra, så kan sedan delibereras om det senare. Det lärer
ock alt kunna visa sig, at intet kan uträttas dermed, om RiksRådet
skulle begära Commission.
Hr Adlerbeth: Ingen ährlig man och patriot lärer hafva
annat upsåt med upskåfvet, än at man med betänckande måtte
kunna utlåta sig. Derföre beder jag at få råderum til i
morgon, då skall jag efter mit pund utlåta mig. Och som
detta är en domsak och angår en Riks-Råd, och i Dommarereglorne
står, at en Dommare ey skall förhasta sig, så lärer
mig detta så mycket mindre kunna nekas.
Hr Strokirch: Ingen kan hindra at saken må upskiutas.
Om jag rätt mins, sa förbehölt Riks-Rådet Cederhielm sig, at
hans memorial skulle vid sakens afgiörande upläsas, och då
gaf R. o. A. sit bifall dertil. Och detta är så mycket nödigare
at det skier, på det at man måtte kunna jämföra det
ena emot det andra. 2:o Hemstälte Hr Strokirck, om icke
det voro lagligit at en Commission skulle förordnas, sora denne
saken afgiör. Och eliuruvähl åtskilige omständigheter äro,
som giöra Riks-Rådet Cederhielm nu misstänckt, så mente
han at det til största delen torde härröra deraf, at sakerne
sig sedermera ändrat. Han önskade af alt hierta at accession
måtte vara lyckelig, men förut skall ey hafva varit så lätt at
finna sig derutinnan. Om det skulle finnas, så torde de andre
hafva arbetat til biträde för accessionen på Hannoverske sidan.
Han trodde at Deras Exc:r af en upricktig zele lära giordt
det och sökt at få biträde på sin sida, och altså vet han ey
huru Riks-Rådet Cederhielm kan nu så graveras.
422 Juli 27. ER. Cederhielms och Tessins mål uppskjutas.
Frih. Ernest Creutz: Riks-Rådet Cederhielm blifver
intet graverad för sin mening och votum, men han blir graverad
för andra steg, som äro giorde utom voteringen.
Hr von Hökerstedt: Om Hr Landshöfdingen behagar
giöra den frågan, om Betänckandet skall ligga på bordet; finna
R. o. A. saken af den beskaffenhet, så kan det då blifva
dervid.
Frih. Ernest Creutz: Finna R. o. A. at med denna
saken skall aDstå til i morgon?
Svarades ja, och intet längre.
Altså utsattes saken til i morgon kl. 9, at då åter igen
företagas.
Frih. Bror Rålamb: Jag beder at Memorialet angående
Gref Tessin må också upläsas, på det at, om R. o. A. villja
hafva tid at betäncka sig deröfver, det också kan sedan utställas
til i morgon, och begge desse sakerne då afgiöras.
Såsom thetta fick bifall;
Så uplästes Stora Secrete Depui ations Memorial af den
26 hujus angående H. Exc. Gref Tessin, och i synnerhet dispensationen
ifrån dess Öfverste-Marskalks-erabete, som går
derpå ut, at H. K. Maij:t, som nådigst åstundat at til förekommande
af vidare olust och besvär få betiäna sig af någon
annan Rådsperson vid Ofverste-Marskalks-embetets förvaltning,
bör härutinnan skie et beliageligit nöije, helst det ey
kommer, efter H. K. Maij:ts nådigste utlåtelse och så beskaffad
eftergift, at lända Riks-Rådet til ondo eller kräncker
dess genom långe och trogne tiänster af riket elljest förtiante
heder och låford, hvarmedelst Hr Grefven och Riks-Rådet såsom
en gammal och ålderstegen man äfven vähl varder kiännandes
en märckelig lisa igenom en så nådig dispensation
ifrån det trägna och sysslofulla Ofverste-Marskaicks-embetet,
aldenstund Hr Grefvens och Riks-Rådets svaga kropskrafter
och mäst alt jämt continuerande siukdom ey kunna tillåta
honom med den trägna omsårg och upvachtning, som både
bestälningen fordrar och hans åstundan elljest vara skulle,
merbemälte Ofverste-Marskalcks-embete at skiöta och bestyra.
Hvarjämte Stora Secrete Deputation för sin del skulle tycka
at Hr Grefven och Riks-Rådet lemnäs kunde at niuta och
behålla all den i Staten bestådde penningelöhn, men at de
öfrige förmåner, som föllja Ofverste-Marskalcks embetet, til
-
C. G. Tessins yttr. Hemmansbruka krigstjenst. Rekrytering. 423
falla den Rådsperson som H. Maij:t dertil i nåder utvälljandes
varder.
Sedan Memorialet var upläsit, framkom Cancellie-Rådet
Gref Tessin och talade sålunda: Riksens Höglåfl. Ridderskap
och Adel lärer gunstigast behaga erhindra sig, det jag ännu
aldrig, enär någon sak som angåt min fader blifvit ventilerad,
fullit medelst et vidlyftigt tahl Riksens Höglåfl. Ridderskap
och Adel besvärlig, utan städze med all resignation och vördnad
understält altsammans deras benägne ompröfvande och
afgiörande. Sådant häfver jag mig jämvähl vid detta tilfället
föresatt at giöra, och det så mycket mera, som jag är förvissad
det Riksens Höglåfl. Ridderskap och Adel så i detta som i
alla andra måhl lära med ömhet eftersinna alla de påfölgder,
som deraf i anseende til andra K. Maij:ts embetsmän samt
hvar och en tiänsthafvande undersåte flyta kunna, och jämvähl
på det sårgfälligaste undvika, at ey något steg skier,
som kunde synas ey vara med Regeringsformen och Försäkringen
så aldeles öfverens stämmande.
Hr Didron förbehölt sig at i morgon giöra sin påminnelse
vid det Gref Tessin förestälte.
Och så skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 28 Juli in pleuo.
Anmältes at Expeditionerne voro upsatte: l:o om Rasaborgs
Kongsgård, 2:o om Bårgmästaren Lemberg i Norkiöping,
3:o om nya Lagens utarbetande och 4:o om Grefvinnan Elsa
Sparres liqvidation.
Hr Ridderschantz förestälte hvad skada och afgång
det skulle förorsaka i de värfvade Regementerne, om hernmansbrukarne
skulle slippa ifrån krigstiänsten, efter Bondeståndets
påstående.
Men R. o. A. lät förblifva vid sin förra resolution, at
nembligen de, som för 1723 och när de blefvo skrefne haft
hemmansbruk, skola slippa, men de som senare fåt någre
hemmansbruk, icke.
Sedan begiärtes af Krigsbefählet, at det projecterade Reglementet,
hvarefter de värfvade Regementerne til vidare uti
fredstider skola recruteras, måtte få til K. Maij:t och Rådet
upgifvas, at der företagas, och, sedan K. Maij:t hördt veder
-
424 Juli 28. Bondedep. om Cederhielm o. Tessin. Dep. t. Landtm.
börande, afgiöras och fastställas til Riksens Ständers öfverseende
vid nästa Riksdag.
Och som R. o. A. dertil samtyckte;
Så skrefs fölljande Resolution på Militie-Deputations
Extractum Protocolli af den 6 Juni 1121, som fölgde med
Reglementet, sedan then för R. o. A. blefvit upläsen och
approberad: At R. o. A. resolverat, at det projecterade reglementet
må til K. Maij:t och Rådet upgifvas, med underdånig
begiäran at, sedan vederbörande hörde blefvit, K. Maij:t
täcktes företaga samma och med Råds råde det afgiöra och
fastställa samt utgå låta.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, för hvilken
Undertalemannen förde ordet sålunda: Bondeståndet aflägger
sin aldraödmiukaste helsning, och til att vinna tiden med
denne Riksdagen och de många saker som inkomnit, så har
Bondeståndet tagit för sig den saken angående Riks-Råden
Cederhielm och Tessin; hvaruti Bondeståndet stannat i den
meningen som Extractum Protocolli innehåller.
Gaf derpå fram samma Extractum Protocolli af den 21
Juli; Hvilket uplästes; hvaruti Bondeståndet bifaller, at Gref
Tessin dispenseras ifrån Öfverste-Marskalcks-embetet, och
yttar sig, att den som honom succederar må niuta lönen samt
de öfrige förmånerne hvilka föllja embetet åt. Och hvad
Riks-Rådet Cederhielm angår, så håller Bondeståndet för bäst
vara at blifva vid det senare alternativet, at saken emot
honom af en Commission afgiöres; hemställandes derjämte til
de öfrige respective Ståndens mognare ompröfvande, om icke
det torde vara nödigt at giöra sig om Riks-Rådets person
försäkrad.
Sedan påminte Undertalemannen, at Carlskoga-saken
måtte blifva afgiord.
Och dermed afträdde Bondeståndets Deputerade.
Deputation, som i går utnämd blef, gick nu til II. Exc.
Hr Landtm, at aflägga tacksäijelsen, såsom i går resolverades.
Och som Hr Landshöfdingen Creutz fölgde med Deputation,
trädde Gref Carl Bielke i medlertid til klubban här
på Riddarhuset.
69 § af Ahnogens Besvär uplästes, angående 1681 ahrs
Förordning om Prästernes upbörd.
Dep. till Horn. ER. Cederhielms mern. 425
Och sorn Prästeståndet villja hafva ändring i denne §
och blifva vid 1617 åhrs Förordning, höllö R. o. A. före
bäst vara, at Bondeståndet gior sielf en förestälning til
Bårgareståndet therom, at förmå det til at bifalla denne
puncten.
Frih. Ernest Creutz kom tilbaka med de Deputerade
och sade: Efter betalning har Deputation varit hos H. Exc.
Hr Landtm, och icke allenast betygat det bekymmer som
R. o. A. fick öfver det at H. Exc. velat nedlägga sine embeten,
utan ock den glädien at H. Exc. velat låta öfvertala
sig at continuera thervid. H. Exc. betygade sin fägnad öfver
den höga ähran som Riksens Ständer behagat giöra honom,
och önskade intet högre än at han kunde visa sin åstundan
at tiana sin Konung och Fädernesland, och at hans tunga
kunde så uttala som hans hierta är opfylt med estime och
kiärlek för R. o. A.
Derjämte berättade Frih. Ernest Creutz, at Riks-Rådet
Cederhielms son voro der ute och velat gifva honom et Memorial;
men som Landshöfdingen ey anstådt at emottaga det,
har han velat hemställa R. o. A., 6m han kunde få komma
in och gifva öfver det.
Efter R. o. A:ns godtfinnande kallades Baron Cederhielm
in;
Då han framgaf Memorialet och berättade at han gifvit
et lika lydande til de andre Stånden.
Frih. Ernest Creutz berättade för R. o. A., at Baron
Cederhielm voro här med et Memorial, som han velat i går
ingifva, men tiden har varit honom för kårt. I medlertid har
H. Exc. ingifvit et lika lydande hos de andre Stånden.
Frih. Ernest Creutz sade sedan til Baron Cederhielm,
at R. o. A. lära låta läsa Memorialet för sig och taga saken
uti behörigt öfvervägande.
Baron Cederhielm afträdde.
Hr Didron: R. o. A. påminna sig, at vij giorde i går
aftahl at kl. 9 skulle saken företagas. Nu är min och fleres
mening at Stora Secrete Deputations Memorial bör läsas up,
at man måtte hafva det i friskt minne.
En del mente sådant vara onödigt.
Hr Blix begiärte at Riks-Rådet Cederhielms Memorial
först måtte läsas up.
Adelns Protokoll, 1727 II. 28
426 Juli 28. St. Sekr. dep:ns o. Cederhielms mern.
Hr Didron: För den orsaken skull blef Betänckandet i
går lagdt på bordet, at det skulle i dag läsas up, och det är
conformt med Riddarhuusordningen.
Derpå uplästes Stora Seorete Deputations Memorial angående
Riks-Rådet Cederhielm.
Sedan berättade Frih. Ernest Creutz efter begiäran, at
en Deputation ifrån Bondeståndet varit här och gifvit in et
Extractum Protocolli, men tog det tilbaka och låfvade sända
in et exemplar, hvaruti de l:o bifallit Deputations Betänckande
angående Gref Tessin, allenast at den tilträdande skall få lönen.
2:o Angående Riks-Rådet Cederhielm, så har Bondeståndet
bifallit det senare alternatifvet, och hemstält Ständerne
om icke man skulle taga säkerhet om hans person.
Therpå uplästes Riks-Rådet Cederhielms Memorial, hvaruti
han begiär del af thet som graverar honom uti Stora Secrete
Deputations Betänckande.
Frih. Ernest Creutz: Jag kan ey rätt säija hvad han
menar, men det tyckes som han ville hafva communication af
berättelsen så vähl som Betänckandet. Vill han det hafva,
så bör jag ey förtiga, at när Justitie-Cancellern communicerade
honom sine påminnelser, så har han kommit in med sin förklaring.
Sedermera äro remarqverne upgifne til Rådet, Råden
hafva kommit in med sine förklaringar. När remarqverne lästes
här up och remitterades til Stora Secrete Deputation, så
har Stora Secrete Deputation hördt Rådet här i saken. Sedermera
har han ock kommit in med 2:ne Memorialer til Stora
Secrete Deputation. Således har Riks-Rådet haft tilfälle at
blifva hörd. Mig tyckes, at när saken blifver här sluten, får
han part af slutet, såsom af en dom. Hvad R. o. A. behaga
utlåta sig, det står hos dem.
Gref Bengt Frölichs Memorial uplästes, som går derpå
ut, at Riks-Rådet Cederhielm må tagas i arrest och sedan
undergå laga dom.
Secreteraren utkallades til Magister Ekman, och frågade
berörde Magister honom, om Riks-Rådet Cederhielm ingifvit
här något Memorial. H. Exc. hadde sändt till Prästeståndet
och bedt dem upskiuta med saken, til dess de finge et Memorial
som han inlagdt på Riddarhuset; therföre frågade Prästeståndet,
om något annat voro hitkommit och emottagit, än
det som H. Exc. i går ingaf.
ER. Cederhielms meni. om afsked.
427
När Secreteraren inkom, berättade han härom för R. o. A.,
och at han svarat det intet annat Memorial voro inkommit
än et, hvari Riks-Rådet begiärt communication af Deputations
Betänckande. Nu i det samma har Riks-Rådets son kommit
och anmält et Memorial ifrån Riks -Rådet.
Hr Didron: R. o. A. har vähl hördt hvad Landshöfdingen
Creutz förestält, at Riks-Rådet Cederhielm ingifvit så många
skrifter. Altså villja vij nu afgiöra saken. Sedan kan han
komma in med sit Memorial på samma sät som med Gref
Vellingk skiedde.
Frih. von Ungern Sternberg: Jag finner intet betänkande
at Memorialet tages emot.
Det fants godt, at Memorialet skulle tagas emot och Baron
Cederhielm få komma in med det samma.
Baron Cederhielm kom och gaf fram et Memorial til
R. o. A., och äfven et bref til Landshöfdingen Creutz, och
begiärte at Memorialet måtte läsas up, säijandes at det voro
intet emot Deputations Betänckande, eller något som hindrar
at det ju kan läsas up.
Afträdde.
Hr Didron: Secreteraren Wulfwenstierna berättade hvad
Prästeståndet sagdt, at Riks-Rådet Cederhielm i går gifvit in
sit Memorial til de andre Stånden; således har han giort emot
Riksdagsordningen, som förmår at ingen skall gå til de andre
Stånden, innan han anmält ährendet i sit egit Stånd.
Frih. Bror Rålamb: Jag bekiänner vähl at det är något
emot Riksdagsordningen, men delictum maius absorbet
minus.
Hr Stierneld: Jag tror at Riks-Rådet Cederhielm skickat
hit Memorialet, men det lärer vara försummat af den som burit
fram det.
Riks-Rådet Cederhielms Memorial samt dess Bref til
Landshöfdingen Creutz uplästes, varandes Riks-Rådets begiäran
uti berörde Memorial, at Riksens Ständer, i fall de ey pröfva
hans tiänst vara nödig eller nyttig, ville gunstigast tillåta, at
han med nådigt afskied må blifva försedd, hvarjämte han ock
anhåller om et åhrligit underhåld til sin och de sinas någorlunda
utkomst.
Frih. Bror Rålamb: Jag har vähl ärnat at tala om
det första Memorialet, men lemnar det nu å sido, och hemställer
i anseende til detta senare steget som H. Exc. behagat
428 Juli 28. Öfverläggning om ER. Cederhielm.
giöra, om icke han kunde med den faveur anses, efter han
någorlunda tyckes ehrkiänna de steg han giordt för vida, at
Riksens Ständer kunde vara förnögde med det de redan visat
sin alfvarsamhet, och(!) i anseende til hans fångenskap i Ryssland
samt förra goda förhållande, hvarom de fångne kunna
bevitna. Jag säger intet at han ju förtiänt at så anses som
Secrete Deputation gifvit vid handen, men om icke, efter han
fallit til böneboken, honom simpelt afskied kunde bevilljas.
Hr Didron: Jag säger at det är emot vår fundamentallag,
att så svåra förbrytelser skola eftergifvas, som Stora
Secrete Deputation gifvit oss vid handen at han begåt, och
det kan hafva faseliga conseqvencer, om de som förbryta sig
icke blifva alfvarsambligen afstraffade, helst, efter vår fundamentallag,
ähra och dygd böra belönas och brått och förseelser
alfvarsamligen straffas. Detta är min oförgripelige och patriotiske
mening, som jag tror at alla som hafva afsky för
sådant lära bifalla.
Hr Fritzki: Om R. o. A. ville ändteligen samtycka til
hans afskied, så måste det skie som en benådning, i anseende
dertil at han vähl förtiänt blifva ansedd efter Stora Secrete
Deputations Betänckande; doch at han afhåller sig ifrån Håfvet
och intet för sin person kommer på Riddarhuset.
Hr De la Wall: Afven måste han afhålla sig ifrån Stockholms
stad.
Frih. Bror Rålamb: Vid den förestälningen jag giorde
förgat jag några omständigheter. Jag hoppas at hvar har den
tanckan, at jag har et opassionerat och nitälskande hierta för
Konungen och Fäderneslandet; och altså vare långt ifrån mig
at styrcka annorlunda til hans afskied, än at det såsom en
benådning anses skulle. Och efter han varit sub reatu, så
skulle det bäst vara, at han ey mellerar sig i publiqve sysslor,
intet är på Riksdagar och intet vid Håfvet infinner sig.
Hr Didron: och at han afhåller sig ifrån alla fremmande
Ministrers omgiänge och correspondence.
Hr von Hökerstedt: Jag hemställer R. o. A., om icke
det är nödigt at vij få höra Riks-Rådet Cederhielms Memorial,
at man rätteligen må förstå den obligation han vill sättia
sig uti.
Riks-Rådet Cederhielms Memorial uplästes å nyo för
R. o. A.
Bondedep. om prestgårdsbyggnader. Strokircks mern. 429
Hr von Hökerstedt: Jag finner intet för min del, at
han directe tilstår de förgripelige steg han giordt, oansedt
det tyckes involvera någon ehrkiänsla. Doch som hans begifvande
tyckes i det närmaste komma öfverens med Secrete
Deputations första alternativ, så hemställer jag Höglåfl. R. o. A.,
om de behaga at det på detta sättet skier, at H. Maij:t af
gunst och nåd lemnar honom dimission, och at han afhåller
sig ifrån Håfvet och alla publiqve saker.
Hr Boneauschiöld bad at det som Hr Rålamb och
Fritzki samt Hökerstedt sagdt måtte läsas up, och deraf giöras
et slut som R. o. A. kunde förena sig om.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, som hälsade och
begiärte at R. o. A. ville igenomläsa et project ifrån Expeditions-Deputation
angående Prästegårdsbyggnaden och the therom
ingångne conventioner. Prästerskapet beropar sig vähl på en
förening i Vässmanland, men gitter ey visa up någon förening,
och altså förmodar Almogen at få lefva så i det stiftet som i
de öfrige efter Förordningen; äfven sades så vara i Dalarne.
Och derpå gaf Deputation framt et Extraetum Protocolli
af den 28 Juli sidstledne, hvari Bondeståndet yttrar sig, at
om sådanne conventioner, sorn icke eller äro confirmerade, skulle
vara af deras förfäder ingångne, at då deras efterkommande
icke skola vara förbundne dem at fullgiöra, icke eller at de
andre Ståndens mening lärer vara at pålägga et Stånd en
tunga, som samma Stånd allena och icke något annat graverar,
emedan ingen annan får kiäunas vid Prästegårdsbyggnaden än
Almogen; hvarföre Bondeståndet påstår, at § må blifva som
den är projecterad.
Bondeståndets Deputerade afträdde.
Hr Carl von Strokirck ingaf et Memorial i Riks-Rådet
Cederhielms sak och begiärte at det måtte få upläsas.
Hr von Hökerstedt bad, at innan Hr Strokircks Memorial
nu upläses, det måtte thef justeras som han i går talte.
Hr Strokirck begiärte at dess Memorial måtte upläsas.
R. o. A. förklarade at de ville afgiöra saken utan interruption.
Och altså blef Hr Strokircks Memorial ey upläst.
Hr Weili: Jag tycker för min del, at ju längre vij komma
in uti detta, ju flere qvsestioner blifva här. Jag tyckte i går
at de voro nögde med Stora Secrete Deputations Betänckande,
och jag finner intet som kan ändra det slutet. Der står at
430 Juli 28. Om RR. Cederhielm och Tessin.
Riks-Rådet Cederhielm skall hålla sig ifrån Rådet och ifrån
all correspondence. Får det icke blifva dervid?
Frih. von Ungern Sternberg: Så mycket jag förmärker,
så lärer ingen qvestion giöras derom at ju det bevilljas
honom afskied, bara vij förena oss om conditionerne. Många
ord behöfves icke. Han säger att han vill afhålla sig ifrån
alla publiqve sysslor; är icke det derunder begripit?
Frih. Ernest Creutz: Efter det lärer intet vara något
tvifvelsmåhl, at han ju får afskied med de conditioner som
sagde äro, så kunde man projectera et utslag härutinnan.
Hr Didron prsecaverade at han ey heller må resa utur
landet.
Det sades och vara rätt och nödigt.
Sedan frågades, om icke Riksdagarne begripas under pu
bliqve
saker, så at han bör afhålla sig ifrån Riksdagarne.
Hvartil svarades ja.
Frih. Ernest Creutz hemstälte R. o. A., om icke man
skulle skicka til de andre Stånden och låta vetta, at R. o. A.
emottagit Riks-Rådet Cederhielms Memorial och nu delibererar
derom; hvarmed då R. o. A. kommit til slut, skola de gifva
de andre Stånden del af sin utlåtelse.
Och som thetta blef samtyckt;
Sändes härom bud til the andre Stånden.
I medlertid, medan resolution upsattes angående RiksRådet
Cederhielm, blef godt funnit, at Stora Secrete Deputations
Memorial angående H. Exc. Gref Tessin skulle företagas.
Hr Cancellie-Rådet Gref Tessin yttrade sig dervid således:
Jag har den ähran at å min faders vägnar förklara,
det han med all vördnad skall anse det slut, hvarutinnan Riksens
Höglåfl. Ridderskap och Adel i denna saken behaga stanna,
och finner sig i medlertid billigt at hafva ärnått det af honom
högst eftertracktade Riksens Höglåfl. Ständers Stora Secrete
Deputations bifall öfver dess förrättade trogne och långlige
tiänster; förmodar också, at Riksens Höglåfl. Ständer vid detta
tilfället lära gunstigast behaga erhindra sig, at han ey blifvit
igenom något brått förklarad sit Ofverste-Marskalcks-embete
förlustig, utan at den Höglåfl. Stora Secrete Deputation endast
föreslår derutinnan böra skie H. K. Maij:t et bebageligit
nöije, och at min fader til lisa på dess ålderdom må ernå en
nådig dispensation ifrån åfvannämde embete. För öfrigit lärer
han på sin återstående lifstid med lika nijt som härtils an
-
Carl Tessins yttrande om fadern.
431
vända all förmågo och alla krafter till K. Maij:ts och Riksens
Höglåfl. Ständers tiänst och nöije.
Härmed afträdde Cancellie-Rådet Gref Carl Tessin.
Frih. von Ungern Sternberg: Sielfva qvaestion lärer
vara R. o. A. bekant, och ingen lärer vara på Riddarhuset
som icke vill giöra H. Maij:t et nådigt nöije. Men som Stora
Secrete Deputation lemnat Riks-Rådet Gref Tessin om sine
trogna tiänster et godt vitnesbörd, så hemställes R. o. A.,
om icke man skulle så laga, at Gref Tessin ey må hafva at
klaga, och fördenskul låta honom behålla de öfrige douceurer
som man velat betaga honom.
Hr Didron: Det är mycket genereust af Baron Ungern,
men den som kommer i stället, hvad skall den hafva?
Derpå uplästes slutet af Stora Secrete Deputations Betänckande,
at Hr Grefven och Riks-Rådet lemnäs kunde at
niuta och behålla all den i Staten bestådde penningelönen,
men at de öfrige förmåner, som föllja Ofverste-Marskalcksembetet,
tilfalla den Rådsperson som H. Maij:t dertil i nåder
utvälljandes varder.
Hr Didron: Om den som efterkommer intet niuter de
douceurerne, så får K. Maij:t ingen Ofverste-Marskalck, ty
ingen lärer villja giöra tiänsten för intet.
Gref Lewenhaupt: Härigenom skier K. Maij:t et nöije,
och den, som kommer efter Gref Tessin, lärer intet så länge
hafva at vänta på, til dess han får altihopa, efter Gref Tessin
är en gammal herre. I medlertid får den en ansenlig tiänst,
som kommer härtil.
Frih. Bror Rålamb: Jag tror at den, som tager emot
Ofverste-Marskalks-tiänsten, lärer intet pretendera lönen, utan
vara nögd dermed att Gref Tessin, som länge och vähl tiänt,
får behålla lönen.
Hr Didron: R. o. A. äro så genereuse, de gifva så mycket
bärt; vij hafva än intet fåt räkning för Ambassaden til
Ryssland.
Hr Wennerstedt: Differencen lärer intet stiga til 6
eller 700 Rdr, som Gref Tessin skulle få behålla utom det
Deputation tillagdt honom. Och skulle man villja gifva den
som efterkommer desse douceurer, blifver det intet en gravation
öfver 6 eller 700 Plåtar.
Frih. Stiernstedt: Til at giöra K. Maij:ts nåd så mycket
mera ecclatant, hemställes R. o. A., om icke Gref Tessin
432
Juli 28. Ees. om ER. Cederhielm.
må få behålla namnet af Öfverste-Marskalck och vacht för
sin port, så länge han lefver.
Hr Weili: Jag tycker för min dehl, at vij giöra oss mer
möda än vij behöfva. Vij villja skaffa den som efterkommer
douceurer, och vij vetta intet hvem som kommer dertil; kanskie
den kan komma efter, som säger at han ey vill hafva
något ifrån Gref Tessin.
Hr Didron mente at man gifver så mycket bärt, at Riket
ey kan tåla det.
Hr von Hökerstedt: I Tafelpenningar niuter ÖfversteMarskalken
4,050 Dal. smt, Öfver-Intendents-lönen lärer vara
3,000, fackelpenningarne äro 600 Dal. och vedpenningarne bestås
honom för 100 famnar utom Riksråds-lönen.
Frih. Wrangel kom up med projectet til resolution för
Riks-Rådet Cederhielm och sade, at han gierna önskat at (!)
måtte hafva träffat pluralitetens mening, men voro något att
ändra, kunde det skie. Läste så up samma.
I stället för at ther stod at Riks-Rådet Cederhielm, skall
afhålla sig ifrån Riksdagarne, sattes at han afhåller sig ifrån
alla publiqve sysslor, ehvad namn de hafva.
Berörde Resolution uplästes å nyo och approberades, så
lydande som then här fölljer:
Riksens Ridderskap och Adel hafva låtit sig föredraga
så vähl Riksens Ständers Stora Secrete Deputations Betänkande
beträffande Hr Riks-Rådet Baron Josias Cederhielm,
som ock bemälte Hr Riks-Råds i dag insinuerade Memorial,
hvarmedelst han anhåller om et nådigt afskied och et åhrligit
underhåld. Och emedan Riksens Ständers Stora Secrete Deputation
uti samma sit Betänckande samtelige Riksens Ständers
godtfinnande understält, såsom det första alternativet, om
icke med vidare lagsökande och process emot Hr Riks-Rådet
Cederhielm må innehållas, doch at honom i det stället antydas
borde sig hädanefter ifrån Håfvet och dess Rådsembete afhålla,
samt hvarcken igenom hemlige correspondencer eller
andre stämplingar sig något sådant företaga, som til H. K. Maij:ts
och Sveriges Rikes skada eller osäkerhet lända kan; Fördenskul
hafva R. o. A. så mycket benägnare velat anse Hr RiksRådets
ansökning afskiedet beträffande, och bifallit at det
samma må af H. K. Maij:t af nåde meddelas, med alla de
vilkor som uti första alternativet af förberörde Stora Secrete
Öfverläggning om Tessins löneförmåner. 433
Deputations Betänckande äro anförde, samt at han afhåller
sig ifrån alla publiqves sysslor, af hvad namn de vara må.
Med förestående Resolution sändes nu Fiscalen Treffenhielm
til de andre Stånden.
Sedan företogs åter Gref Tessins sak;
Och sade Hr Silfwersparre, at de mäste på hans sida
äro af den tanckan at bifalla Stora Secrete Deputations Betänckande.
Hr De la Vall: Feltmarskalken Gref Ducker har allenast
7,000 Dal. smt och Gref Tessin 14,000.
HrLindenstedt: Jag har intet förstådt annat afH. Maij:ts
egit nådige Bref, an at H. Maij:t allenast velat dispensera
Gref Tessin ifrån Ofverste-Marskalcks-embetet, men intet begiärt
at privera honom ifrån hedern eller något som OfversteMarskalcks-embetet
åtfölgt. Skulle vij gå vidare, så ginge
vij emot H. Maij:ts Bref och giorde Gref Tessin tort; ty han
har i så manga ahr och til tramledne Konungarnes nöije förestått
sit embete. Den som succederar en så gammal herre
lärer intet räkna det för besvär at tiäna utan lön och douceurer.
Hr Didron: Lät oss se hvar det skall tagas, som den
skall hafva som kommer i stället; skall någon giöra tiänst,
så måste den hafva betalning derföre. År Riket i det tilstånd,
at man kan gifva så mycket bårt?
Frih. Hamilton: Här blifver 2:ne frågor. Den första är,
om Gref Tessin skall niuta sin heder och douceur som Öfverste-Marskalck,
och den andra, om den som succederar skall
få någon lön.
Frih. Rålamb: I gemeen, hvad den proposition angår som
Hr Didron gior, så kan jag vähl säija at jag är af samma
mening, men efter vij ey vetta hvem som H. Maij:t tager i
stället til Öfverste-Marskalcks-embetet, så är bäst at vij låta
falla den qvaestionen hvad successoren skall hafva.
En och annan mente at Gref Tessin och dess successor
kunde sielfve komma öfverens om douceurerne.
Gref Lewenhaupt: Det voro förtretligare at Gref Tessin
skulle dependera af successorens villja, derföre tyckes mig at
det bör blifva vid Secreteraren Lindenstedts proposition.
Hr von Hökerstedt: I Deputations Betänckande står,
at hvad i penningar faller skall Gref Tessin niuta, det är tafelpenningarne,
Öfver-Intendents-lönen och fackelpenningarne.
434 Juli 28. Om Tessins afsked ss. öfverstemarskalk.
Det öfriga är allenast 100 famnar ved, de stiga högst til 300
Dal. smt eller 1,000 Dal. kmt, hvad gör det til saken? Skulle
den som efterkommer intet låta nöija sig utan desse 300 Dal.
smt, så är det intet så stort, om man skall bestå honom dem,
och då gå vij intet utom Deputations Betänckande, bara i anseende
til desse 300 Dal. smt.
Hr Didron: Hela qvaestion är det, om icke den som
efterkommer bör niuta lön, fast än Gref Tessin skall få behålla
sit.
Det sades, at den som får Ofverste-Marskalcks-embetet
ey skulle efter Deputations Betänckande komma at niuta mer
än högst 500 Dal. smt, om Betänckandet bifalles.
Hr von Hökerstedt: Jag finner intet reelt som disputeras
om, utan allenast om 100 famnar ved. Men som det
skulle vara svårt, om den som efterkommer ey skulle hafva
någon douceur, så tyckes at detta kunde lemnäs til K. Maij:t
at med Råds råde jämkas dem imellan.
Thetta vann ey heller bifall.
Hr Didron: Riks-Rådet Gref Tessin har sorgekläder etz.
Skulle den som efterkommer ock ey få det, så har han då
intet. Villja Riksens Ständer läggia så mycket til för honom,
så är det vähl.
Frih. Wrede: Bara rena qvaestion giöres, om icke RiksRådet
Gref Tessin behåller hvad han härtils niutit.
Hr Celsing: Som här är qvestion om en Kongel. nåd,
som jag håller före at R. o. A. skulle hafva nöije til at mera
utvidga än inskräncka, så tyckes mig, at den som efterkommer
kan så mycket mera vara nögd med at giöra tiänst utan lön,
som här äro så många Officerare som giöra tiänst för ringare
lön än deras caractere.
Hr Cederström mente at Gref Tessin kunde lemnäs
sine förmåner och R. o. A. visa all hurtighet och generositet,
så at den som efterkommer äfven niuter hvad honom bör, och
at det lemnäs K. Maij:t at antaga hvilken H. Maij:t vill til
Ofverste-Marskalck med alla de förmåner som embetet åtföllja.
Hr von Hökerstedt: Jag hemställer R. o. A. at betäncka,
hvad nöije man skulle giöra K. Maij:t, om H. Maij:t
skulle antaga någon Ofverste-Marskalck som niuter ingenting.
Frih. Wrangel: Hr Cederströms proposition var den, at
Gref Tessin behåller hvad han niutit och at man letnnar K. Maij:t
frihet at välja til det embetet hvem H. Maij:t vill, jämvähl
St. Sekr. Dep:ns bet. om Tessin bifalles. 435
at efterträdaren får lön och samma douceurer på Staten, efter
Gref Tessin ey länge lärer lefva eller Staten graveras härigenom.
Frih. Anders von Duben: Jag önskar af alt hierta, at
H. Exc. Gref Tessin må få behålla de små aggrements som
han har utom Staten, särdeles som det består allenast i 400,
högst 450 Rdrs värde om åhret. Men at den som kommer i
stället skulle tilläggas samma aggrements, så är min ödmiuka
påminnelse, at som de 300 Rdr, som Ofverste-Marskalken har
för lius och fackelpenningar, tages af de 120,000 Dal. smt, som
Riksens Ständer bestå til tafelpenningar för Håfvet, och den
summau ey tål at vidare tillägga någon annan aggrement deraf,
särdeles som Riksens Ständer lemnat den summan således til
Marskalkens disposition, at han skall vara derföre ansvarig at
den skall vara åhrligen tilräckelig til tafelens underhållande;
altså är min ödmiuka påminnelse, at så framt man vill tillägga
den som kommer i stället desse lius- och fackelpenningar
å 300 Rdr, at de ey tages af berörde medel.
Hr Didron: Den unge Gref Tessin har låtit föra i Protocollet,
at hans Hr fader ey begiär mer än Stora Secrete
Deputation föreslagit. Yillja nu R. o. A. lemna Gref Tessin
alla douceurer, så är jag för min dehl ey deremot, bara at
den samma som kommer i H. Exc:s ställe må niuta samma
lön och förmån som Gref Tessin har haft. Men jag tycker at
det graverar Staten, och derföre har jag ey underlåta bordt
att föreställa R. o. A., om icke det bör blifva vid Deputations
Betänckande.
Hr Erencrona: Jag har intet annat at säija, än at
Ofverste Didron sagdt mäst alla mina ord förut, och lägger
det thertil, at om vij skola löna en Ofverste-Marskalck dessutan,
så gravera vij oförsvarligen Staten.
Frih. Ernest Creutz frågade förthenskul, om Stora Secrete
Deputations Betänckande får bifall.
Thertil svarades ja.
Och så skilgdes R. o A. i dag åt.
Den 29 Juli in pleno.
Justitie-Deputations Betänckande af den 20 Aprill sidstledne
uplästes, angående de Besvär som å Bergsmännernes uti
436
Juli 29. Besvär emot Robsoms sterbhus.
Philipstads Bergslag och Carlskoga vägnar utaf Herredagsmännen
Lennart Tössenson i Forssby och Carl Pehrson i Brattbäcken
andragne blifvit emot Bruks-Patronens Jacob Robsoms
arfvingar och sterbhuus-interessenter, med påstående at til
föllje af deras välfångne privilegier få tilbaka åt Bergslagen
inlösa skatterättigheterne af de hemman som de bebo, hvilka
den 23 Marti 1680 skola blifvit til framledne Assessorens
Magnus Cronströms enkiefru Sigrid Ekehielm til skatte försålde
och utaf hennes arfvingar den 17 Juni 1703 uppå bemälte
Bruks-Patron Robsom transporterade. Häröfver utlåter
Deputation sig sålunda: at den finner först och främst det
vara en ostridig sak, at denne bergslag så i de äldre som
yngre tider, både på allmenna Riksdagar och elljest, med många
fördelacktiga privilegier, försäkringar, confirmationer och resolutioner
dels af framfarne glorvyrdigste Konungar, dels af General-Bergsembetet
och dels sedermera genom Bergs-Collegii
försorg är vorden försedd och benådad. 2:o Berättar Deputationen,
at den intet kan styrcka Riksens Ständer at ärkiänna
ofta omrörde hemman ifrån Robsomska arfvingarne til bergslagen
emot lösen, utan synes skiähligt, det de dervid, såsom
deras välfångne egendom, varda bibehåldne. Men emedan bemälte
arfvingar icke kunna denne egendom med större rätt
besittia än Fru Ekehielm ägt i sin tijd, och benämde fru, enligit
med Cammar-Collegii Bref af den 16 Januari 1683, sig
förklarat, det hon ingen af åboerne tänkte at drifva ifrån hemmanet,
så länge den ricktigt aflade sine utskylder, jämvähl at
hon förnämligast sökt med denne skatterättighets inlösen förhindra
andra Brukspatroners intrång af inkräckter uti besitnings-räntorne
til hennes värcks prsejudice; påbiudandes derjämte
åtskillige Förordningar, at skogen vid bergsmanshyttorne
intet får användas til annat än til sielfva hyttornes förnödenhet,
och at Bruks- eller Hammar-Patronerne böra låta sig
nöija med deras egen skog, efter som ock annars skogen snart
skulle blifva utödd och hyttorne förfalla, K. Maij:t och Cronan
til stor skada; Dy acktar Deputationen det äfven intet mindre
vara skiäligt, at icke allenast de klagande i förmågo af sine efter
privilegier ägande bergsmansrättighet måge förblifva orubbade
uti sin besitning af hemmanen, så länge de betala sina ordinarie
utskylder, dem de utgiordt medan de voro aldeles under
Cronan, hvilka utskylder ey böra förvandlas och ärläggas i
kohl, som nu klagas öfver skie emot förra vanligheten, alden
-
Justitiedepms bet. om bergsmännens besvär. 437
stund sådant intet litet skulle förorsaka skogarnes undergång;
utan ock at åboerne skola allena få nyttia till hyttornes vid
mackt hållande den dertil hörande skogen, och Robsomske arfvingarne
deremot ey vara tillåtit den samma hvarcken med
hygge eller kohlning til deras järnvärck at använda; börandes
de låta sig nöija, när de ricktigt bekomma utlagorne, och få
derjämte alt det åhrligen tilvärckade järnet för sig uphandla;
doch så at det betalas efter det i orten gångbara prijs, utan
något egenvilligt förminskande til ägarenas skada, elljest håfve
åboerne tilstånd det annorstädes at afsättia. Och ther som
åboerne härtils vore skiedt i detta eller något annat för när,
så stånde dem fritt at genom Bergs-Collegii biträde vederbörligen
sökia den lidne skadans ärsätning, som ock i det öfriga,
i fall desse skatterättigheter af Robsomske erfvingarne utom
börd bortsälljas skulle, Bergslagen bör vara närmast dem at
inlösa.
Afven uplästes de andre Ståndens utlåtelser i denna saken
och Gref Fredrich Gyllenborgs Memorial.
Hr Swedenborg: Hvad som angår Justitie-Deputations
Betänckande, så finner jag det så vähl vara utarbetat, med
skiählen pro et contra, at det tyckes litet vara deremot at
kunna anföras, såsom först at hyttelagorne behålla sine kohl
vid sine hyttor, och at kohlen intet drages under hamrarne,
antingen igenom räntornes förvandling eller kiöp; 2:o at så
länge Bergsmännen prestera det de böra prsestera, blifva de
vid hemmanen orubbade, efter som Fru Ekehielm på den condition
fått kiöpa hemmanen. Men 3:o hvad angår det målet,
at Robsom skall obligeras betala Bergsmännerne deras tillvärkade
tackjärn för det priset som det i orten går och giäller,
det synes vara för svårt, efter han betalt sielfva skatterättigheten,
och Justitie-Deputation ärkiänner at han bör äga samma
skatterättighet i anseende til de actus som vid kiöpet och
sielfva transporten äro passerade; derföre tyckes mig bäst vara,
hvad priset på tackjärnet angår, at det regleras uti BergsCollegio
efter billigheten, hvilket ock i detta fallet enligit är
nied Präste-Ståndets utlåtelse.
Hr Bentzelstierna: Hvad Justitie-Deputation behagat
yttra sig om sielfva skatterätten, thet synes hafva bestånd.
Konung Carl den XI:te har ock på det sättet resolverat. De
actus voro passerade 1680. Sedan togs saken åter före, och
Bergs-Collegium sade, at der som en fullmyndig Konung giort
438 Juli 29. Beslut om Robsomska skatterättigketerna.
en dispensation uti en lag, så borde det förblifva dervid. Sedan
lades bönderne 500 Dal. smts vite före, om de tala deremot,
Skogen, den bör intet dragas ifrån hyttorne, men priset
kan ey förblifva efter Justitie-Deputations Betänckande, efter
det går in i förlagsförordningarne.
R. o. A. stannade i det slut, at Robsoms arfvingar bibehållas
vid skatterättigheten; doch at skogen och kohlen ey
dragas under hammarvärcket, utan nyttias til blåsningarne.
Men hvad priset på tackjärnet och det mera angår, kommer
sådant af K. Bergs-Oollegio at regleras, så framt de sig ey
förena kunna. Blifvandes åboerne vid hemmanen bibehåldne,
så länge de praestera prsestanda så til Cronan som til Skatteägarne.
Thenne resolution uplästes för R. o. A. och approberades
i alla delar af them.
Bergs-Deputations Betänckande af den 7 Marti sidstledne
uplästes, angående Bruks-Patronen Westmarcks ansökning om
begge härdarnes bibehållande vid dess hammar Trångforss i
Vässmanneland. Hvaröfver Deputation stannat i fölljande slut,
at som häraf befinnes, att hvarcken Hammar-Commissionen
eller sedermera Kongl. Bergs-Collegium giort någon särdeles
reflexion på de contracter, som Hammar-Patronen Westmarck
med visse af almogen om deras kohltilvärckningar ingåt och
äfven vid Commissionen producerat, til föllje hvaraf den således
föraccorderade kohllefverantzen skall kunna bestiga sig
til 1,000 stigar åhrligen, där likvähl många värck endast på
kiöpekohl äre funderade, och de hafva deras tilräckeliga fournering;
Fördenskul underställer Deputationen Riksens Ständers
ompröfvande, om icke vid så fatte omständigheter Kongl. Bergscollegium
kunde beordras at vid denne Trångforss hammar
låta anställa en ny undersökning, at höra vederbörande af almogen
öfver deras med Westmarck ingångne och här uptedde
contracter, och tilse om de det utfäste qvantum af kohl i afseende
på deras skogar åhrligen kunna praestera, och det sa,
at inge äldre, ädlare och angelägnare värck derigenom varda
praejudicerade, samt om icke Kongl. Bergs-Collegium sedan
uppå den inkomne nya undersökningen, igenom formelle resolutioner,
til Westmarck må lemna dess yttrande, hvarmed om
han ey skulle vara nögd, han då kunde saken hos H. K. MaijJ
andraga och der i underdånighet slut afvackta, hvarvid H. MaijJs
under den 27 Juli förledit åhr öfver Hammar-Commissionens
Brukspatron Westmarcks ansökan om Trångfors. 439
förrätning uppå Kongl. Bergs-Collegii underdånige Betänckande
utfärdade nådige confirmation ey synes böra liggia i vägen.
I lika måtto uplästes the andre Ståndens utlåtelser härom.
Hr Bentzelstierna: 1680 blef en Commission anstäld
öfver de värcken som lågo i Bergslagen. Då blefvo formelle
resolutioner utgifne. Sedan skulle ock en Commission skie
efter Konung Carl den XII:tes befalning, men kom ey förr
än 1721 och 1722 at för sig gå, dervid brukades all möijelig
accuratess, skogen blef afmätter och afdelter och Trångfårs
kom til 90 Sk®. Commissions Betänckande blef ock sådant,
at som en del andre värck skulle läggas öde, så skulle ock
vid Trångfårs en härd läggas öde. Agaren var med, såg hvart
trä, Commissions protocoll uplästes för honom. Collegium fant
sedan at en inskränckning kunde skie, K. Maij:t biföll det
också, men ingen expedition finnes skiedd för det at Riksdagen
inföll. At nu en Commission skall åter hållas, lärer
ey vähl låta giöra sig, mindre något fundament nu emot förra
vanligheten tagas, eller man grunda sig på några contracter
med bönderne, ty bönderne kunna flytta af hemmanen och
andre komma i stället; altså kan deraf ey tagas något fundament.
Sålunda har Bruksägaren blefvit nog hörd.
Hr Fehman: Ar det klart, att någon kommit at lida
utan at han blefvit hörd, så är det skiähligt at det bör rättas.
Men är ock det skiedt, at alla som vederbordt äro hörde, så
tyckes slutet ey kunna grunda sig på något som skall vara
lemnat och intet tagit i ackt. Och derföre tyckes at det ena
Ståndet bör secundera det andra, at det som ey fåt en grundelig
rättelse må få det, och det ena Ståndet kan ey illa up
taga,
om det andra Ståndet gifver dem vid handen det som
ey varit så bekant.
Hr Bentzelstierna: Det blef på prädikestolen pålyst,
at de skulle hafva sine documenter vid handen. När Commission
kom i orten, blef det sagdt at de skulle komma tillhopa,
fullmachterne examinerades för dem som ey voro sielfva
tilstädes. Westmarck var sielf der och blef hörd, protocollet
uplästes för honom. Om det intet äro laga actus, vet jag intet.
At de sedan skulle hafva sine beneficia juris, så var
tanckan at procedera lika som 1687, nembligen extradera resolutionerne,
men intet fingo de gå til Konungen. Yillja Riksens
Ständer at nu så skall skie, så är vähl, Bergs-Collegium
är intet deremot.
440 Juli 29. Beslut om Westmarcks sak.
Hr Erenpreus: Det är allment kunnigt, at Bergs-Collegium
har uti sin Instruction och Bergsordningarne, at huushåldningen
i Bergslagen är Collegio så tillägnad, at skogarne
stå immediate under dess disposition, at Collegium kan säija:
de och de skogarne skola betiäna det värcket och de och de
det värcket; altså kan jag ey se, huru det samma nu skall
betagas Bergs-Collegio, så framt intet sådanne skiähl äro deremot,
at de skola låta vårda sig om ädlare värcken. Nu äro
på den tracten flere hamrar, än at de kunna conserveras; altså
fordrar huushåldningen, at Collegium bör inskränckia smidet
för dem. Men är der någon som har ädlare värck eller äldre
privilegier, så är det en annan sak. Bonden har ock intet
mackt at disponera om värcken, utan det bör ankomma på
Bergs-Collegii disposition huru värcken skola med kohl förses.
Frih. Otto Strömfelt: Utom formaliteten som här blifvit
omtalt, så är eftertänckeligit at giöra här et prsejudicat,
at sådanne contracter med Almogen skola tagas til fundament.
Gref Douglas: Deputation har funnit det, at dommen
aldrig blefvit communicerad parterne, at härden skulle läggas
öde, utan i hemlighet häfver ägaren fåt vetta det, at Betänkandet
skulle gå til K. Maij:t. Och altså har han kommit til
Deputation. Derföre har Deputation stannat i den meningen,
at resolution bör extraderas och parten få hos K. Maij:t besvära
sig deröfver, om han finner sig med samma missnögd.
Hr von Hofsten: At icke alla äro hörde vid Commission,
det lärer ingen disputera. Jag vet ock ingen som klagat
mer än trenne öfver Commissions förrätning, nembligen Rappoltz,
Westmarck och Hr Swedenheim. Det lärer vara nödigt
at hammarvärcken indragas. I Värmeland har ingen varit
missnögd mer än Hr Rappoltz. Den saken hafva nu alla fyra
Stånden afgiordt, at hammarvärcken skola lemnäs in statu
qvo som de voro för Commission, och resolution extraderas,
då den som ey är nögd får söka K. Maij:t. och Rådet. Det
som bör skie på et bör skie på det andra stället; men jag
håller före at ingen ny undersökning bör skie, utan resolution
på den skiedde undersökningen extraderas.
Sedan anmältes fölljande Expeditioner, nembligen 1:0 angående
Major Rothlöbens ansökning, 2:o angående Nora oell
Lindes städers bro- och vägarpenningar, 3:o om Landsstatsbetiänternes
rese- och expensemedel.
Bappoltz. Hemmansbrukares krigstjenst. 441
Hvilka Expeditioner sändes til H. Exc. Hr Landtnäs underskrift.
Therefter uplästes Ståndens utlåtelser angående Rappoltz.
Och som denna saken är af samma beskaffenhet som Rappoltz',
så upsattes resolution i conformitet af thet som R. o. A.
i berörde sak resolverat, så lydande som then finnes i fölljande
Extraeto Protocolli, hvilket til the andre Stånden afsändes:
Extract af Protocollet hållit hos R. o. A. på Riddarhuset
den 29 Juli 1727.
S. D. Lät R. o. A. sig föredraga Bergs-Deputations
Betänckande angående Bruks-Patronen Olof Westmarck. Och
som, i fall thet fundament til hammarvärckens bibehållande
eller utdömmande skulle tagas af någre med Almogen slutne
contracter om kohl, det skulle rubba bergsoeconomien, helst
K. Bergs-Collegium likmätigt dess Instruction och Bergsförordningarne
äger therom disponera; altså holt R. o. A. för
nödigt, at sådant intet bör inryckas i någon expedition. Men
elljest, som af någre blefvit vid denne Riksdagen klagat öfver
Bergs-Commissions förrätningar, så i fall vederbörande icke
redan skulle vara hörde, som likvähl af Kongl. Bergs-Collegii
ledamöter påstås redan vara skiedt, har berörde Collegium at
höra dem hvad de emot samma förrätning kunna hafva at andraga,
och theröfver sedan at meddela parterne sin resolution,
så at de, sorn deraf finna sig besvärade, kunna deremot hos
K. Maij:t andraga sine besvär och niuta alla beneficia juris
til godo. I medlertid, och ther som någon klagar, bör alt
förblifva in statu qvo som thet var förr Commissionens förrätning.
Hvilket med the öfrige respective Stånden R. o. A.
för sakens angelägenhet skull funnit nödigt at communicera, i
förmodan at the lära härmed conformera sig.
Resolution öfver 14 § i Krigsbefälets Besvär uplästes,
såsom den blefvit upsatt i Expeditions-Deputation, angående
hemmansbrukares lösgifvande ifrån krigstiänsten.
Härvid påmintes huru afgången skulle blifva ehrsatt vid
Regemeuterne.
Hr von Seth sade at Cronan består 30 Dal. smt på
hvar karl.
Gref Arwed Posse förmente at Officerarne ey kunna
ehrsättia manskapet, som således afgår, för 30 Dal. smt på
karlen, och förbehölt dem at niuta något mera.
R, o. A. biföllo thenne § såsom then upsat är.
Adelns Protokoll, 1727 II. 29
442 Juli 29. Horns tal. Prestgårdsbyggnader.
Therefter uplästes Missivet som fölljer med Krigsbefälets
Besvär up til H. K. Maij:t.
Och blef thet i lika måtto af R. o. A. gillat.
H. Exc. Hr Landtm, kom nu up och förde fölljande
tahl til R. o. A.: Jag aflägger hos R. o. A. min skyldige tacksägelse
för den hedern de i går behagade giöra mig, at de
igenom visse Deputerade låto mig vetta, at det voro dem behageligit
at jag skulle continuera med mine embeten. Orsaken,
hvarföre jag begiärt att blifva therifrån dispenserad, har intet
varit at jag velat skona mig, utan för det at jag måtte få
skiöta min helsa och niuta någon ro vid slutet af min lefnad.
Men som dhe velat at jag skall continuera, så skall jag efter
mit yttersta förstånd söka at tiäna mit k. Fädernesland, så
länge hälsan och krafterna det tillåta. Särdeles tackar jag
dem före at de velat lafva mig at under tiden få vara ute på
landet. Jag skall ändå intet söka skona mig, utan, när så
fordras, inställa mig til angelägne rådslags bivistande, och i
medlertid så begå thet med Cancellie-Collegio, at jag må hafva
notice om alla riksvårdande ährender och Rikets tiänst ey
försummas.
R. o. A. tackade H. Exc., som velat låta förmå sig til
at continuera vid sine förrige bestälningar, och önskade H. Exc.
en beständig hälsa och välmåga.
Sedan skrefs på Stora Secrete Deputations Memorial angående
H. Exc. Gref Tessin, at det voro bifallit af R. o. A.,
och sändes til de andre Stånden.
Afven justerades och approberades det Extractum Protocolli,
som under den 27 hujus upsat blefvit, hvarutinnan
R. o. A. förklara sig, at de hvarcken villja emottaga någre
böneskrifter af någon sådan, som, för det han sökt at underminera
Riksens Ständers frihet eller anledning gifvit til ändring
uti regeringssättet och fundamentallagen, är dömd til
neesligit och ährerörigt straff, enär domen vunnit vires rei judicatu(l),
mindre sielfva ändra något af sådanne domar, eller om
ändring uti en eller annan måtto vid så beskaffade tilfällen
hos K. Maij:t anhålla.
Sedermera föredrogs Bondeståndets Extractum Protocolli
af den 28 Juli, som i går inkom, angående Prästegårdsbyggnaden.
Och förblef R. o. A. vid sin den 25 Juli 1727 therom
yttrade mening.
Tid för riksdagens slut. Kungsgårdarnes förvaltning. 443
H. Exc. Hr Landtm.: H. Maij:t har låtit mig vetta
igenom Secreteraren Boneauschiöld, at H. Maij:t har fäststält
dagen, när vij skola komma på salen, nembligen i dag 8 dagar
til, som är den 5 Augusti. Jag beder förthenskul, at R. o. A.
ville imedlertid precise komma up på Riddarhuset, så at man
måtte kunna afgiöra de återstående angelägnaste målen.
Erih. Bror Rålamb: Stånden beklaga sig i ExpeditionsDeputation
deröfver, at deras angelägenheter ey kuuna komma
före.
R. o. A. låfvade villja precise kl. 7 vara uppe på Riddarhuset.
Uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputationernes Betänckande
beträffande Kongs- och Ladugårdarnes samt andre
lägenheters förvaltning.
Afven uplästes Bondeståndets utlåtelse.
1 §, angående Kongsgårdarnes reef- och skattläggning,
fick bifall.
Frih. Otto R. Strömfelt: Det är mycket vähl at detta
bifalles, men emedan den refningen ey kan värckställas innom
2 åhr, så frågas hvad fundament i medlertid skall tagas till
arrendet.
Såsom deröfver är et å part Betänckande ingifvit, så suspenderade
R. o. A. i medlertid sina tanckar, til dess det förekommer.
Hr Hestsko: I Finland äro ödeshemman som ey kunna
komma up, med mindre de blifva refvade och skattlagde.
R. o. A. utlåto sig, at sådant kan i Cammar-Collegio angifvas.
Hr Stal frågade om Uplands-methoden kan practiceras
öfver alt.
Frih. Strömfelt: Ja, och här är ingen confirmerad eller
bättre method.
Hr Nordencreutz: I Deputations Betänckande står, at
Uplands-methoden skall brukas i alla provincier vid kongsgårdarnes
skattläggande öfver hela Riket. Men det torde vara
nödigt at sådant ey aldeles blifver fäststält, utan at Kongl.
Cammar-Collegium jämkar den emot de andre methoderne.
Thetta blef af R. o. A. bifallit.
2 §, at hvar tunna spannemåhl, som i skattläggningen
finnes utsatt, skall beräknas til 4 Dal. smt i ond och god tid.
Thetta priset sades vara något högt.
444 Juli 29. Beslut om kungsgårdarnes förvaltning.
Frih. Strömfelt: När man considererar de förmåner
som dervid lindrigt äro considererade, så tyckes at det bör
blifva dervid.
Hr Adlerbeth mente at man skulle taga V4-parts förhögning
til fundament, lika sorn Deputation sig yttrat om Cronones
räntors förarrenderande.
Frih. Otto Strömfelt: Den V4-parten lärer här blifva
tillagd för säteriesfriheten.
Hr Weili mente at detta voro för högt i en del provincier.
Sedan R. o. A. således discourerat örn denne §, blef then
aldeles bifallen såsom Oeconomie-Deputation then upsatt.
3 §, om V4-parts-tilökningen för säteriesfriheten, approberades.
4 §■
Frih. Otto Strömfelt: Deputations tancka har varit,
at man skulle sällja för 3 procent Vs-del af räntan och thermed
lösa igen förpantningarne. Men som det är en abalienation
ifrån Cronan och är stridande emot Sveriges lag, så frucktar
jag at de andre Stånden ey bifalla det.
H. Exc. Hr Landtm, proponerade förthenskul, om besitnings-
och skatterättigheten af Kongsgårdarne då får auctioneras
bårt til den mästbiudande.
Frih. Eric Wrangel: Detta lärer vara det bästa och
säkraste.
R. o. A. utlåto sig öfver denne 4 §, at de finna det första
ther anförde alternativet vara det bästa, nembligen at sedan
Kongl. Cammar-Collegium faststält hvad åhrlige arrendet blifver,
försälljes besitnings- och skatterättigheten igenom auction
til den mästbiudande, då första insätningen blifver den summan,
som svarar emot 6 åhrs ränta.
5 §, angående the dagsvärcken som Arrendatoren kommer
at niuta.
Hr Prsesidenten Strömfelt: Man har sedt at Bondeståndet
vill intet gå längre än til Jordeboks- och Mantalsdagsvärcken.
Men det är bekant at vij hafva .Tordeboks-,
Mantals- och Hielpe-dagsvärcken. Skulle bonden slippa desse
sidsta, så voro det til at ruinera Kongsgårdarne. Missbruken
kunna skaffas af, och här kommer at regleras, huru många
hielpedagsvärcken hvart hemman skall giöra.
Om kungsgårdsarrenden och dagsverken. 445
Hr Adlerbeth: I Grimsholms lähn hafva de intet haft
hielpedagsvärcken, utan de hafva giordt jordeboks- och mantalsdagsvärcken,
och fåt afkårtning i räntan derföre.
Hr Adler felt: Detta speciale är intet at taga til fundament,
om hielpedagsvärcken finnes i 1684 och 1685 åhrs reglemente.
H. Exc. Hr Landtm.: Det lärer vara bäst at CammarCollegium
undersöker hvar hielpedagsvärcken skola giöras, och
reglerar huru många dagsvärcken Arrendatoren niuta skall.
Frih. Otto Strömfelt: Hielpedagsvärcken äro de äldste
som gåt ut, särdeles i Lifgedinget, af orsak at Kongsgårdarne
ey kunna skiötas utan Almogens hielp. Men när 1655 åhrs
Förordning om dagsvärcken utgick, så kommo bara jordeboksoch
mantalsdagsvärcken då i consideration. Hielpedagsvärcken
behöfvas ey allestädes.
R. o. A. biföllo hvad om dagsvärcken finnes förmält i
Deputations Betänckande; doch bör Kongl. Cammar-Collegium
undersöka hvarest hielpedagsvärcken böra giöras, och reglera
huru många hielpedagsvärcken böra arreudatorerne emot betalning
uplåtas efter Deputations Betänckande.
Hr Adlerbeth påminte at et vist mijhletal borde utsättas,
så at the som ther innom belägne äro skola vara skyldige
at giöra sine dagsvärcken in natura, men de fiermare
slippa med penningar, efter som igenom fram- och återresan
elljest dagarne gå bårt för almogen.
Det sades vara i et å part Betänckande utsatt 2 mijhl.
Och altså upskiöts denna qvaestion om mijletalet, til thess
samma Betänckande förekommer.
6 och 7 §§:ne biföllos i alla delar.
8 § går ut, såsom hafvandes sit afseende på det senare
och nu ogillade alternativet at försällja Kongsgårdarne til tertialsgods.
9 §, post verba, at ved och kohl för Ofverhetens kiök och
våningsrum städze hålles i beredskap, adde: »af Almogen i
afräkning på deras utlagor». Men elljest är R. o. A:ns mening,
at denne § intet bör förstås om andre kongsgårdar, än
dem som H. Maij:t undantager och utnämner för sit nöije och
theras belägenhet, hvilka, så framt H. Maij:t dem icke sielf
vill låta bruka, ställas under temporelt arrende, men intet til
skatte försälljas; börandes de öfrige lägenheterne intet komma
446 Juli 29. C. Strokircks p. m. om RR. Cederhielms sak.
under en sådan clausul, utan husen försälljas tillika med jorden
som uti skatte kiöparen uplåtes.
10 § kommer uppå näst föregående påminnelse at gå ut.
11 § approberades.
Hvad som således om Kongsgårdarne blefvit resolverat,
skall communiceras per Extractum Protocolli med de andre
respective Stånden.
Prästeståndets Extractum Protocolli af innevarande dato
angående Riks-Rådet Cederhielm uplästes.
Sedan utlät Hr Carl von Strokirck sig, at som han
intet vill falla R. o. A. besvärlig, så har han kårteligen upsat
et Pro memoria;
Och läste så up det samina, så lydande: Det som både i går
och i förgår, i anledning at' Stora Secrete Deputations förekomne
Betänckan, uti Hr Riks-Rådets Baron Cederhielms sak af mig
så munt- som skrifteligen Höglåfl. R. o. A. uti underdånighet
förestält blefvit, vill jag ödiniukeligen förmoda samtelige det
goda förtroende til mig hafva, at altsammans af et enfaldigt(l)
och utan några biafsickter, efter den anledning som Riksdagsordningen
hvar och en Herredagsman tillägger, efter mit ringa
pund, af förstånd och bästa samvete mino härflutit är. För
öfrigit anhåller jag allenast i underdånighet, at hvad vid denna
sak förelupit hvarcken mig eller någon annan til praejudicat
nu och i framtiden lända måtte, och at desse få rader, tillika
med mit i går ingifne Memorial, samtelig til godo, sorn deraf
behaga taga part och andehl, i protocollet blifver infördt.
Hr von Hökerstedt: Efter tiden är förfluten, så kan
ruan nu ey taga detta i öfvervägande; men efter Hr Strokirch
nu itererar det han förr andragit, så måste så vähl det som
han munteligen som skrifteligen anfördt tagas först i consideration.
Frih. Bror Rålamb: Han lärer allenast i den meningen
giordt detta at villja explicera sig och vähl uttyda sine ord,
sorn någon torde hafva stött sig uppå.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag, som har afhållit mig för
vissa skiähl skull, vill fråga: är saken afgiord?
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: Har han giordt något förbehåld
förut, så får han iägga in nu, elljest lärer det nu vara för
sent.
Om val af nye riksråd.
447
R. o. A. förklarade sig, att som saken voro afgiord, så
kunde nu hans reservation ey emottagas.
Hr Adlerbeth: Hr Strokirck hadde satt up Memorialet,
men det kom ey at läsas up, efter saken kom i annat stånd,
sedan Riks-Rådet Cederhielm kom sielf in; och nu är hans
reservation ey nödig. Elljest är det hvarcken honom eller någon
annan betagit at giöra reservationer, när sakerne afgiöras.
Hr von Hökerstedt påminte, om icke Riks-Råder borde
utvälijas i theras ställe som afgåt.
Såsom Bårgareståndet ey inkommit med sin utlåtelse, så
ville ey R. o. A. utlåta sig härom förr än nästkommande
Tijsdag.
H. Exc. Hr Landtm, hemstälte, om icke Electorerne
kunde om Måndag träda tilsamman och giöra våhlet efter
Generalerne Silfwerhielm och Fuchs.
Frih. Rålamb: Jag tror at R. o. A. ey lära finna någon
vidare election nödig, emedan här äro 16 öfrige af dem som
K. Maij:t blefvit föreslagne.
Gref Lewenhaupt: Den proceduren voro tvärt emot lagen,
ty Generalerne Silfwerhielm och Fuchs anses såsom de
aldrig varit valde til Riks-Råd, men efter nu är vacance, så
måste skie nytt vahl och Electorerne intet taga någon af de
redan nämde.
Hr von Hökerstedt: Efter 24 äro nämde hos K. Maij:t
och 2 andra skola nu vädjas i Generalerne Silfiverhielms och
Fuchs ställe, så voro bäst, til at vinna tiden, at så vähl i
theras som Riks-Rådet Cederhielms ställe måtte välljas af de
redan nämde.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag vill råda eventualiter, at
som pä den ena sidan man söker vinna tiden och på den
andra at föllja lagen, altså tror jag, at det är bäst at H. Maij:t
tager först ut de tvenne som komma i stället för General
Silfwerhielm och Fuchs. Sedan, när Bårgareståndet har kommit
in med sit svar om Riks-Råd Cederhielm och H. Maij:t
låtit vetta hvem H. Maij:t utsedt, kunna Electorerne få part
deraf och giöra nytt vahl om Måndagen efter Riks-Rådet Cederhielm.
Hr von Hökerstedt: Det är vähl att man lefver efter
lagen, men här frågas, om icke det kunde skie på det sättet,
at Electorerne träda tilsamman och giöra våhlet.
Thetta fick ey bifall.
448 Om Bohus läns och artilleri-regementena.
H. Exc. Hr Landtm.: Det är bäst at H. Maij:t låter
oss vetta, när våhlet är skiedt, och at Electorerne då träda
tilsammans och hafva fritt vahl. I medlertid talas med de
andre Stånden at de komma bittida tilhopa om Måndagen.
Det fants ändteligen godt, at plenum blifver om Måndagen
och Secrete Utskåttet om Tijsdagen.
Gref Thure Bielke gaf in et Memorial, hvaruti han
gifver R. o. A. tilkiäuna, at som de tre andre Stånden ey
velat bevillja Officerarne vid Bohuslänska Regementet at niuta
dagsvärcken in natura, så håppas han at ingen lärer gravera
honom med det ansvar, som Kongl. Förordningarne Ofverstarne
pålägga om Boställens cultur och rätta bruk, därest de ey så
skulle kunna cultiveras vid hans i nåder anförtrodde Regemente,
som vid andra hvilka dagsvärcken til godo niuta; anhällandes
til sin och alla bostälshafvarnes säkerhet vid det Regementet,
at detta hans reservatum må R. o. Arns Protocoll bilagdt
blifva.
R. o. A. höllö före at Gref Bielke hadde rätt härutinnan.
Gref Thure Bielke begiärte sedan at få gifva lika lydande
til de andre Stånden.
Hvilket honom bevilljades.
Och härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 31 Juli in pleno.
Uplästes Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den
7 Juli sidstledne, angående General-Krigs-Commissarien Cederstolpes
af Kongl. Krigs- och Commercie-Collegierne erbåldne
tilstånd at få bekläda Artillerie-Regementet. Hvaröfver Secrete
Utskåttet sig yttrar, det i anseende til de andragne omständigheter
bäst finnes, at Cederstolpe, sorn skyldig är efter
Contractet prsestera beklädningen, men dertil aldeles oförmögen
är, utan at erhålla något af sine fordringar, det samma at
kunna fullgiöra, må få så stor summa af Ständernes Contoir sub
N:o 4 förskåtsvis, som til de resterande beklädningars fullbordande
efter bepröfvad upgifven summa kan svara, hvilka
penningar komma at lemnäs til General-Lieutenant Cronstedts
disposition, som åligger draga försårg samt tilhålla lefveranterne,
det samma resterande beklädningar för Artillerie-Manskapet
ofördröijeligen varda färdige efter det med dem slutne
Kongl, arfskiftet. Auditörerne Sylvin och Eccard. 449
contractet, och at inge medel förr i lefveranternes händer måge
lemnäs, innan det skiedt.
Thetta Betänckandet blef af R. o. A. bifallit.
Therefter uplästes then öfver Kongl. Arfdelning ssaken förordnade
Deputations Memorial af den 7 Juli sidstledne, berörande
arfdelningen emellan Hennes K. Maij:t vår allernådigste
Drotning och H. K. Höghet Hertigen til Slessvig-Hollstein.
Yttrandes sig Deputation, at ehuruvähl Deputation åstundat
och varit sorgfällig at kunna uti detta måhl med deras Betänc.
kande hos Riksens Ständer inkomma, så har likvähl ogiörligheten
legat i vägen, så i anseende dertil at Deputation först
måst höra så vähl Assessoren von Brats som Assessoren Nordenstråles
och Lagman Enanderhielms påstående och utlåtande,
innan Deputationen til öfvervägande denna sak företaga kunnat,
som ock i anseende til Hr Lagmannens giorde förestälning,
det han sig häröfver ey förklara kunde, förr än han bekommer
Assessoren von Brats utlåtelse angående lösöronen med
det öfriga, som förbemält är, och han sedermera fåt pläga
communication med H. K. Höghet. Förmodandes altså Deputationen,
det lära Riksens Ständer af alt thetta nogsamt
förmärckia, det Deputationen giort alt hvad möijeligit varit til
at fulgiöra dess anförtrodde förrätning, och alt derföre med
vanlig benägenhet uptaga den möda och sårgfäilighet, som
Deputationen användt i detta måhl.
Resolutio: Såsom denna saken vid Riksdagen ey kunnat
blifva afgiord, utan således står i sit förra stånd, så lemnar
R. o. A. til K. Maij:t at med Råds råde therom föranstalta.
Uplästes Hr Sylvius Memorial, hvaruti han anhåller, det
Riksens Ständer honom til nådig och rättvijs uprättelse befordra
täcktes.
Hr von Eccard: Emedan jag ock kan visa, at jag vid
4 Regementer varit Auditeur och 1705 blef Ofver-Auditeur
samt förrättat den tiänsten utan någons jäf; har ock mist all
min egendom i Lifland, min hustrus egendom i Strahlsund;
sedan har jag ock i Strahlsund giordt General-Auditeurs-tiänsten;
altså protesterar jag emot alt det som kan lända mig
til prsejudice och accepterar alla General-Auditeur Sylvius skiähl
för mig.
Frih. Ernest Creutz: Det är en å part sak, och skulle
General-Auditeuren något vara för när skiedt, kan han gifva
s'g an hos K. Maij:t.
450
Juli 31. Beslut om balanskommissionerna.
Sedan uplästes Justitie-Deputations Memorial angående
Sylvius ansökning at blifva bibehållen fram för någon annan
vid General-Auditeurs-bestälningen, som lian i Skåne förrättat.
R. o. A. förblefvo vid sin den 18 Marti sidstledne fälte
resolution, at ehuru gierna de skulle se Ofver-Auditeuren Sylvin
hulpen och soulagerad, så kan doch honom ey mer än
100 Dal. smts augment bestås efter Justitie-Deputations Betänckande.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande angående
Balance-Commissionerne i orterne uplästes.
Afven Präste- och Bondeståndets utlåtelser om thesse
Commissioner.
Hr Fehman mente at Cammar-Collegium kunde fä tilstånd
at låta skrifva af hvad sorn Landshöfdingarne ey kunna
få in, til undvikande af omkastningar och slike opereuxe Commissioner.
Frih. Otto Strömfelt: Det äro 2:ne slags ballancer,
nembligen restantierne som innestå hos Almogen; skola de
indrifvas, så lärer litet af åhrlige räntan komma in; och hvad
Fogdarnes balancer angår, så emedan de uti räkenskaperne
upförde äro, lära de vähl kunna utan Commission utredas.
Hr De la Wall: Commission blef i Västergiötland uphäfven,
sedan Fogdarne blefvit til en del skyldige dömde.
Det sades, at som inge medel til 1720 åhrs Commissioner
voro anslagne af Ständerne, och ledamöterne begiärte betalning
och underhåld. men fingo intet, så separerade de sig af
sig sielfva.
Frih. von Ungern Sternberg: Det kan mycket vähl i
lähnet uträttas af Landshöfdingen igenom correspondence med
Cammar-Gollegio, och i Närike hafva de sagdt at alt är så
noga indrifvit, at Commission ingen ting finner til sit underhåld.
R. o. A. funno godt at Balance-Commissionerne uphöra,
och at Landshöfdingarne låta öfver de restantierne, som Fogdarne
och Upbördsmännen påfördt Almogen, giöra extracter
och skicka dem til Tings-Rätterne, at der i Lands-Cammererarens
eller af Landshöfdingen förordnad Fuilmäcktiges närvara
undersökas, så at förnimmas må, om sådanne restantier
hos Almogen innestå, i hvilket fall Almogen lemnäs til vidare
okrafd, eller om Upbördsmännen och Fogdarne derföre häfta,
då Landshöfdingen häfver at bringa sådant til ricktighet ellet
Regeringsrådet Sandberg. Riksrådsutnämningar. 451
i Kongl. Cammar-Collegio och Cammar-Revision at angifva.
Men om någon province skulle villja hafva en sådan Commission
och bestå omkåstningarne dertil, kan sådant dem icke
förvägras, som sedan kan ehrsättias af det som kan indrifvas;
doch at detta kommer på vinst och förlust an och skier utan
Cronans vidare gravation.
Förberörde Resolution blef för R. o. A. upläsen och i alla
delar gillad.
Sedan uplästes Secrete Utskåttets Extracturn Protocolli af
den 7 Juli sidstledne, angående Regerings-Rådet Sandberg, som
skall hafva fått tilsäijelse af H. K. Höghet Hertigen af Hollstein
om 1,000 Rdr åhrligen, jämvähl 1723, då han satt i Secrete
Utskåttet, fåt en prsesent i ducater af Basevitz.
I lika måtto uplästes allegaterne) nembligen Basevitz bref
til Gref Vellinglc af den 2 Marti 1725 samt Justitie-Cancellern
Fehmans inlaga i Commission och Sandbergs förklaring
eller pro memoria.
H. Exc. Hr Landtm, kom nu up; och som uti Sandbergs
pro memoria förmäles, at Basevitz skall hafva tält med
H. Exc. Gref Horn om afseendet med Sandberg, och at H. Exc.
skall svarat at lian ey sågo något som hindrade sådant, så
utlät H. Exc. Hr Landtm, sig nu, at hvad det angår, at
Sandberg skrifvit det Basevitz tält med mig, så vill jag ey
stort tala härom, utan det åligger honom at bevisa sådant.
Jag har aldrig vettat af detta, och kan contestera at jag ey
mins det någon tält med mig therom, hvilket är så mycket
säkrare, som jag aldrig vettat at Sandberg niutit något af
Hertigen.
Hr Boneauschiöld: H. Maij:t har befalt mig berätta
för R. o. A., at til de 2:ne Riks-Råds-embeten, hvartil General-Lieutenant
Silfwerhielm och General-Major Fuchs blefvit
utvalde, men de sig undanbedit, har H. Maij:ts nådige tancka
fallit på Generalen Hård och Gref Thure Bielke. Elljest har
H. Maij:t befalt mig berätta, at H. Maij:t tänkt härvid på
Prsesidenten Strömfelt och Prsesidenten Scheffer. Men som
Prsesidenten Strömfelt är omistelig ifrån Cammarvärcket och
bedt at få blifva dervid, och äfven Prsesidenten Scheffer begiärt
at få blifva vid Håf-Rätten, så har H. Maij:t ey kunnat annat
än bifalla dem härutinnan.
R. o. A. förklarade sig nögde med det valet K. Maij:t
giort och önskade Deras Exc:r lycka.
452
Juli 31. RR. Lilliestedt president.
Sedan berättade H. Ex c. Hr Landtm., at Gref Lilliestedt
skrifvit honom til, och at H. Exc. ingifvit det uti Secrete
Utskåttet. Hvaröfver som Secrete Utskåttet sig yttrat;
Så uplästes Secrete Utskåttets Memorial af den '29 Juli
sidstledne angående Riks-Rådets Grefve Johan Lilliesiedts ansökning
at på sine gambla dagar få uppehålla sig på sine gods
i Pommern, och at honom måtte anförtros det ledige varande
Prassidentskapet i Wismarske Tribunalet, hvilken bestälning
ingen lön på Staten är anslagen. Hvaröfver Secrete Utskåttet
sig utlåter, styrckandes dertil at Hr Riks-Rådet må dispenseras
ifrån Råds-embetets förrättande och med dess förra lön
anträda Prsesidentskapet i Wismarske Tribunalet; hvilket doch,
såsom en casus extraordinarius, ey bör dragas til exempel,
hvad Prsesidentskaperne uti inrikes Collegierne angår.
Thetia Secrete Utskåttets Betänckande blef af R. o. A.
bifallit.
Hr Didron praacaverade at icke någon Riks-Råd må
komma efter Gref Lilliestedt til Tribunalet, när han afgår.
H. Exc. Hr Landtm, sade at det är praacaverat och
bör icke skie.
H. Exc. Hr Landtm, berättade, at en del sagt honom,
at de andre Stånden, til at vinna tiden, villja lemna H. Maij:t
til at vällja ännu af de förra then som skall komma i RiksRådet
Cederhielms ställe.
Men R. o. A. funno godt, at Electorerne böra giöra et
nytt vahl och hafva thervid fritt vahl.
I anledning af thet som således blefvit resolverat skrefs
på Secrete Utskåttets Memorial, at Betänckandet blefvit bifallit,
och samtyckt, at med det samma som Electorerne vällja
ut personerne i Riks-Rådet Cederhielms ställe giöra de äfven
våhlet efter Riks-Rådet Lilliestedt, som R. o. A. önskar för
deras dehl kunde skie utan uppehåld.
Sedan continuerades med Acternes upläsande angående
Sandberg, och uplästes et Transumt af Ständernes Commissions
Extracto Protocolli, hvaruti Commission berättat om
denna saken til Secrete Utskåttet.
Hr Stobé: Secrete Utskåttet, till hvilket det är remitterat,
borde komma in med sit Betänckande i saken.
Gref Dohn a: Det är säkrast och tryggast at det går til
ordinarie domstohl.
Om val af riksråd. Ständernas kontor.
453
H. Exc. Hr Landtm.: I dag kommer Stora Secrete
Deputation tilhopa. Det torde vara säkrast at den gifver sit
råd i denne saken. År tid dertil, så kunde de sluta saken,
elljest kan den gifva sit välmente råd derom.
R. o. A. remitterade detta til Stora Secrete Deputation,
som utlåter sig om denne saken.
Therefter justerades Extractum Protocolli angående Kongsgårdarnes
arrende och fick bifall.
Secrete Utskåttets Memorial om Ständernes Contoirs tilstånd
uplästes;
Och påminte Hr Lilliestierna vid 6 §, at det skulle
vara för svårt, om man intet skulle få betalning för Myntesedlarne.
Gref Bonde: Åro de i privatorum händer och de för
sent gifvit an samma, så böra de intet hafva någon rätt mer;
men äro de i publiqve cassorne, så lära de vara angifne.
Hr Lindenstedt holt före, at tilläggas måste, at den
som deponerat Myntetecken i Rätterne bör niuta betalning
och försäkring för dem.
Gref Bonde: Om någon deponerat och försummat at fråga
efter dem, så må den, som försummat sig, således lida.
Hr Adlerbeth: Den som ey efterlefvat förordningen
bör skylla sig sielf, och derföre gifves förordningar ut, at de
skola efterlefvas.
Gref Bonde: Skulle någon förmena sig igenom laglige
och giltige skiähl kunna uhrsäckta sit uteblifvande, har en
sådan sig hoos Landshöfdingen i orten at angifva, som deröfver
inhämtar K. Maij:ts nådige utlåtelse.
R. o. A. biföllo thetta Secrete Utskåttets Memorial i alla
delar-, med den i 6 § tillagde exception, som Gref Bonde här
proponerat.
Hr Boneauschiöld: Sedan jag hadde för Präste- och
Bårgarestånden berättat, hvilka K. Maij:t i valet fallit uppå,
och de tackat i underdånighet för communication, så lemnade
jag dem part af Secrete Utskåttets Memorial angående Gref
Lilliestedt. Derpå svarade de, at de upläsit det och bifallit
samma; men som R. o. A. lagt något till, låfvade de taga det
vidare före. Bondeståndet hadde intet tagit Memorialet före.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte åtskillige Expeditioner
til K. Maij:t, såsom l:o angående processens förkårtande uti
åtskillige rättegångsmåhl, 2:o om Kneckte-Contractet för Kåp
-
454 Juli 31. Fehman o. Creutz. Wismars nederlagsrätt.
parbergs lahn, 3:o Missivet med Regementernes Besvär och
4:o om Ofver-Jägmästaren Birckholtz.
Och sora expedition var giord efter pluraliteten af Stånden,
så bevilljades Hr Birckholtz et Extractum Protocolli ifrån Riddarhuset
öfver thet som hos R. o. A. passerat honom angående.
H. Exc. Hr Landtm.: Som här är kårt tid och ey mer
än 4 Plena lärer kunna blifva, emedan man lemnat eftermiddagarne
i dag och i morgon til Secrete Utskättet, så är frågan,
om vij icke i morgon före middagen kunna komma hit.
Svarades ja.
Gref Carl Bielke berättade at Secrete Deputation reusserat
så vähl, at Justitie-Cancelleren och Landshöfdingen Creutz
blefvit förlikte med hvarannan.
R. o. A. förklarade sit goda nöije häröfver.
De Wismarske Deputerades Memorial af den 18 Juli
sidstledne uplästes, angående Nederlagsrättigheten.
Och som deruti funnos åtskillige vicktige skiähl andragne,
så pröfvades godt at hemskiuta hela saken cum toto effectu
til K. Maij:t och Rådet.
Gref Dohn a önskade at H. Exc. ville tala med de andre
Stånden härom och förmå dem härtill.
Men som det fants godt at sända en Deputation til the
andre Stånden;
Så skrefs Resolution på Memorialet, och utnämdes at gå
thermed til the andre Stånden:
För Gref Torstenson Gref Piper.
Frih. Erich Wrangel.
Frih. von Ungern Sternberg. Frih. Stiernstedt.
Hr Ulfsparre.
Hr Ekfelt.
Hr Lilliestierna.
Hr von Kothen.
Hr Gyllenanckar.
Hr Wattrang.
Hr von Schantz.
Hr Lindenstedt.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Memorial uplästes,
angående Cainmar-Collegii förrätningar sedan sidsta Riksdag.
Och förklarade R. o. A., at de med hugnad hördt det
Kongl. Cammar-Collegium vähl förrättat sit embete.
Kammarkollegii décharge. Slottsbyggnaden. 455
H. Exc. Hr Landtm, frågade om hela Betänckandet får
bifall.
Svarades ja.
Secrete Utskåttets Memorial af den 11 Juli sidstledne uplästes,
angående Riks-Rådets och Ofverste-Marskalken Gref
Tessins Memorial om Slåtzbyggnaden. Hvaröfver Secrete Utskåttet
sig yttrat och hemstält til Riksens samtelige Ständer,
huru vida dem nu skulle täckias at giöra til berörde slåtsbyggnad
en allmen åhrlig bevilning, samt om icke på den händelsen
bästa utvägen dertil kunde vara denne, at alla de uti
Förordningen af elen 24 December 1723 om lön- och betalningsafgiften
nämde personer gifva en fjerdepart emot bemälte
afgift, som skulle ungefärligen bedraga sig til de reqvirerade
100,000 Dal. smt åhrligen, hvilken afgift likvähl, för den missväxt
ocb dyra tiden skull, som landet härdis varit besvärat
med, icke mätte taga sin begynnelse förr än tilkommande åhr
1728, då, i fall Gud, sorn man förhåppas, skulle förläna en
god åhrsväxt, H. K. Maij:t låter påbiuda merberörde afgift,
at därmed på fyra åhr continuera; doch med det uttryckeliga
förbehåld och beslut, at sådan bevilning efter de fyra åhrens
förlåpp aldeles skall uphöi-a. Uti det öfriga, på det både
byggnaden må lämpas efter tillståndet och medlens tillräckelighet,
som ock Riksens Ständer derom all god redo och säkerhet
hafva kunna, så underställer Secrete Utskåttet Riksens
Ständers ompröfvande, om dem icke skulle behaga at förordna,
det den nödigste byggnaden således först må företagas och
förrättas, at Slottet kommer under taak, samt det öfriga sedan
så fullfölljes, som nödvändigheten mäst finnes fordra, jämvähl
at visse Deputerade utaf Stånden kunde utses, som äro
bemma här i staden, at hafva inseende så vähl öfver berörde
byggnad, som ock huru medlen, hvilka dertil kunna anslås,
''arda disponerade och använde.
Hr von Hökerstedt påminte, at marmorn som behöfves
måtte tagas af Marmorbruks-Societeten.
Gref Tessin sade at den Svenska marmorn är brukad
yid slåtzbyggnaden, men om man skulle behöfva i et eller anDf>t
rum utländsk marmor, så mente han at man ey kunde
sa binda händerna på Achitecten, helst en grön spisel och bohl
ey skicka sig i de präcktigaste rummen.
Hr von Hökerstedt: Det lärer altid finnas åtskillig slags
farmor, at det kan så lämpas med adjousticen, at den kan
456 Juli 31. Om bevilning till slottsbyggnaden.
brukas. Kan man behålla penningarne i landet, så är det
vähl.
Gref Tessin: Det är vähl; men hvit marmor kan här
ey finnas, och altså kan et eller annat rum eximeras.
Gref Tessin: I anledning af de orden som finnes i Memorialet,
att visse Deputerade skola hafva inseende så vähl
öfver byggnaden, som ock huru medlen varda disponerade, kan
jag ey undgå at föreställa, at hvad medlen angår, så lärer
den som har inseende öfver byggnaden gierna vara nögd med
at berörde Deputerade see öfver contracterne; men at de
skola hafva inseende öfver byggnaden, det lärer ey vähl låta
giöra sig, efter så månge icke lära förstå architecturen. Dessutan
tyckes vara nog, at desseinerne visas Ofverheten och der
approberas.
Hr von Hökerstedt: Det är intet meningen at de skola
hafva at giöra med architecturen, utan de hafva allenast inseende
at det angelägnaste blifver först färdigt giordt och at det
bästa priset erhålles.
Gref Tessin: Det kan hända at Architecten vill begynna
på den ena ändan och Deputation vill begynna pa en annan
ända; då blifver disput dem emellan.
Frih. Erich Wrangel: Om det ey extenderas vidare
än til Contracternes slutande och penningedispositionen, så at
imellan den som bygger och de Deputerade blifver ett samråd
och byggnaden lämpas efter tilgången på penningarne, så tyckes
intet vara härvid at befara.
Hr von Hökerstedt: De Deputerade kunna bidraga
dertil, at det nödigste blifver först giordt. Til at giöra alt
innan och utan, det lärer intet så snart låta giöra sig.
Hr Lilliestierna: Den som har inseende på byggnaden
bör vara Ständerne ansvarig at slåttet är i det stånd som utföst
är, men at en Deputation skall hafva til at giöra dermed,
håller jag ey nödigt.
Gref Tessin: Öfver-Intendenten är ansvarig för sine
desseiner, de kunna exeqveras, och byggmästaren är skyldig
att föllja desseinerne, men byggnaden svarar handtvärckaren
före.
Frih. Erich Wrangel: Jag menar at det befordrar myc"
ket de andre Ståndens bifall, ty derpå hafva de grundat den
benägenheten som de visat til at bidraga til slåtzbyggnadeDi
at de få hafva sine Deputerade dervid; doch at deras facien
-
Beslut om bevilning. Wahra ve. Postverket. 457
dum extenderas ey vidare än til medlens disponerande och
contracternes slutande.
Sedan R. o. A. således härom discourerat, blef Secrete
Utskåttets Betänckande af R. o. A. bifallit; doch, i fall Bondeståndet
skulle finna drägeligare at contribuera bärtil efter
hemmantalet, samtycker R. o. A., at så af Frelset som Skattet
och Cronot må härtil gifvas en Dal. smt för hvart helt hemman,
Säterien oberäknade; kommandes R. o. A. så vähl som
Prästeståndet och Bårgerskapet samt andre Ståndspersoner at
betala 1/4-part emot det som de i lön- och betalningsafgiften
erläggia. För öfrigit är R. o. Arns mening, at man til denne
slotsbyggnaden så mycket möijeligit är och helst nyttiar den
Svenska marmoren, äfven at Ståndens Deputerades upsicht
ey vidare sträcker sig än til medlens disponerande och contracternes
slutande.
Frih. Eric Wrangel, som med Deputation varit hos de
andre Stånden, berättade at han bestält det som honom blef
anbefalt angående Wismarske nederlagsfriheten. Han har ock
låfvat de andre Stånden at sända dem de Wismarske Deputerades
Memoria], efter han ey kunde upläsa det hos dem för
vidlyftigheten skull, utan allenast R. o. Arns mening deröfver;
hvarpå de andre Stånden låfvat, at så snart de läsit igenom
samma Memorial, villia de yttra sig deröfver.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 1 Augusti Tijsdags föremiddagen in pleno.
Berättades för R. o. A., det Oeconomie- och CommercieDeputation
yttrat sig uti et Betänckande, at Räntemästaren
Wallrave måtte bestås de 20 Dal. smt, som han åhrligen för
skrifmaterialier och expenser afskrifvit, jämvähl at de andre
Stånden samtyckt dertil;
Och ty bevilljades samma äfven af R. o. A.
Uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänkande
af den 12 Maij sidstledne angående Påstmästarnes i
Riket giorde ansökningar.
Och fick Deputations Betänckande bifall, at ingen tilök—
ning på Påstbetiänternes löner, theras contoirsexpenser eller
påstföringsbetalningen skie kan; jämvähl at thet som angår
Påstväsendets förbättring i getneen, antingen på et eller annat
Adelm Protokoll, 1727 II. 60
458 Aug. 1. Söderköpings stapelrätt. Lenmans husköp.
sätt, må af Ofver-Påst-Directeuren utarbetas til Kongl. Cancellie-Collegii
vidare skiärskådande och nästa Riksens Ständers
sammankomst; doch at i medlertid ingen förhögning på något
sätt uti påsttaxan giöres. Men hvad vidkommer at Postbetiänte
måtte få hafva någon annan bitiänst til sin bättre utkomst,
så förblifver vid resolution som nu är projecterad på Städernes
Besvär, och håller R. o. A. betänckeligit at resolvera Öfver
thet som Bårgareståndet vill hafva tillagdt, emedan therom i
Deputations Betänckande icke förmält finnes.
Sedan berättade Riddarhuus-Secreteraren, huru som uti
Expeditions-Deputation påminnes, at expedition må skie om
Söderkiöpings stads stapelrättighet och frihet. Men som förra
gången, när saken var före, R. o. A. förklarade at de hälst
sågo det expeditionen hvilade, til dess man finge se, hvad generalitet-
kunde blifva förordnat om visse städers utdömmande,
och det Betänckandet om städernes utdömmande ey inkommit,
så förfrågade Secreteraren sig nu om expedition för Söderkiöping.
R. o. A. funno godt at expedition nu må skie, efter som
thetta senare Betänckandet ey inkommit, ey eller nu kan afgiöras
vid denna Riksdagen. Doch förbehålles H. Exc. Gref
Horn dess rätt, som förr är resolverat.
Therefter föredrogs R. o. A., at de andre tre Stånden bevilljat
Handelsmannen Lenman at få af staden kiöpa tomten
på Södermalm, hvarest Skiepsvarfvet anlagdt är, och det på
sådant sätt som Oeconoinie- och Commercie-Deputations Betänckande
innehåller, hvilket den 18 sidstledne Maij hos R. o. A.
upläst blef.
Och som derpå hos R. o. A. då icke resolverat blef, efter
R. o. A. ville vetta til hvad usus den var gifven, så ändoch
R. o. A. härom sedermera icke fåt beskied, månde doch R. o. A.
bifalla samma Betänckande lika med de andre Stånden, i anseende
dertill at et så nyttigt värck af Handelsman Lenman
der anlagdt blefvit och kommer at underhållas. Likväl vill
R. o. A. för öfrigit hafva prsecaverat, at jord och tomter samt
flere lägenheter, som til städerne och visse usus gifne äro,
icke måge dragas therifrån, med mindre Konungen der^il sit
samtycke gifver och det til publici ofelbara tiänst skier.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande af
den 5 Juni sidstledne angående Tobaksspinnerierne och Tobaksplanteringen
i Riket uplästes. Hvaruti Deputation håller
Tobaks-odlingen och -spinnerierna. Jägeristaten. 459
före, at den Hannoverske och Pommerske tobaken aldeles
måtte förbiudas efter 1730 at införas, jämvähl at nederlagsfriheten,
som Spinnerierne i tre åhr på deras tobak åtniuta,
måtte uphäfvas, emedan den tyckes ligga upkomsten af inrikes
tobaksplanteringen i vägen.
Hr Ofver-Directeuren Erenpreus holt före, at detta ey
förr än den 1 Aprill kunde taga sin begynnelse 1730, efter
Tullarrende-Contractet då exspirerar.
Betänckandet fick med Hr Erenpreuses påminnelse bifall.
Hr von Hofsten: Det taltes i går om vahror, som med
högre tull skulle beläggas til handelsbalancens hållande, men
då taltes intet om denna terminen. Blifver någon förminskning,
så kunna Arrendatorerne få afskrifning.
R. o. A. förblef vid sin redan tagne resolution.
Therefter företogs åter Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänckande öfver odiurens afskaffande så vähl här i
Sverige som Finland samt Jägerij-Statens behörige inrätning.
Och uplästes thet extractet som Secreteraren låtit giöra utur
Ståndens utlåtelser theröfver.
Beträffande Jägerijbetiänternes aflöning i Finland samt
the odugligas afsättjande, med mera, så conformerade R. o. A.
sig med Bårgareståndets utlåtelse.
Vidkommande then Instruction, som för Jägerijbetiänte
upsättias skall, så förklarade R. o. A. bäst vara, at H. Maij:t
sörjer therföre at samma instruction upsättes.
Anbelangande Deputations förslag, at när the nu varande
Ofver-Jägmästarne med döden afgå, thet tå sådanne bestälningar
indragas och lönerne lemnäs til Jägmästarne, så hemskiuta
R. o. A. detta til K. Maij:t, doch at the, som nu äro
vid bestälningarne, på intet sätt rubbas, utan, i fall någon ändring
finnes nödig, at den skier så fort som någon afgår.
Hvad det angår at Landshöfdingarne skola så söka at
jämka Jägeristaten, at uti de lahn, der ingen Ofver-Jägmästare
eller Jägmästare är, de måge kunna få någon lön åt en Jägmästare,
etz., så emedan denne § är af samma beskaffenhet
med näst föregående, så heiuskiutes detta til K. Maij:t.
Berörande thet sammanskått, som af livart matlag giöras
skulle til them som fälla odiur, så är therom resolverat på
Almogens Allmenne Besvär.
Vidare föreslår Deputation at, efter Jägerij-Staten är
mycket olika indelt, det kunde lemnäs til K. Maij:t at, efter
460
Aug. 1. Jagt- och Skogs-ordningen.
inhämtade vederbörandes förslager, förordna på hvad sätt någon
besparing i en del lähn kunde skie och andre lähns Jägerijbetiänte
theraf hielpas; men R. o. A. finna bäst at denne
§ går ut, helst det ey skali låta practicera sig at löna det ena
länets betiänte af den i Staten et annat län anslagne lönen
och revenuen.
Hvad angår then lönen, som Landtjägaren på Oland Utter
har, så biföllo R. o. A. Bårgareståndets mening angående
Utter och remitterade Hr Hillethan til K. Maij:t.
Om de 13 Cronoskyttars indragande i Scaraborgs lähn,
bifaller R. o. A. Bårgareståndet; doch som vid Skogsordningens
öfverseende bäst kan pröfvas, huru vida någon ändring
här nödig är, så lemnade R. o. A. til K. Maij:t at jämka och
ändra thenna staten, som bäst och nyttigast finnes.
Hvad Svartsiö diurgårds casserande beträffar och besparingen
dervid, så holt Hr Prsesidenten Strömfelt före, at
detta bör komma på K. Maij:ts vidare förklaring an, helst
K. Maij:t utlåtit sig, at han vill låta förbättra samma diurgård.
R. o. A. biföllo Hr Prsesidentens mening och remitterade
Hr Schönberg til Secrete Utskåttet.
Om de 12 i Elfsborgs lähn på Staten bestådde Skyttars
indragande och 6 Skyttars transporterande deraf på Dahlsland,
bifaller R. o. A. Bårgareståndets mening; doch om H. K. Maij:t,
när Skogsordningen utfärdas, skulle finna en sådan ändring
nödig, lemnäs detta til K. Maij:t.
Vidare föreslår Deputation, att Heideridarelönen i Elfsborgs
lähn kunde delas til helften med Heideridaren pä Dahlsland,
som ingen lön häfver, hvarmed den nu varande utgambla
Heideridaren i Elfsborgs lähn skall vara nögd, särdeles som
hans son, hvilken är en beskedelig jägare, af Landshöfdingen
fåt tillsägelse at med sådanne vilkor få tiänsten efter sin fader.
Bårgareståndet är aldeles emot delningen och håller äfvenvähl
före, at det af Landshöfdingen til Heijderidarens son
giorde löfte intet bör attenderas, emedan det är stridande emot
Förordningen om caracterers förbiudande at meddela survivancer
på tiänster; therföre, när tiänsten blifver vacant, skall
den, utan något anseende til denna försäkran, böra besättas
med en person som dertil kan pröfvas tiänligast, helst, efter
H. Maij:ts Förordning, med någon af de reducerade Officerarne.
Borgareståndets protest om licenten. Krigsbefälet uppträder. 461
R. o. A. biföllo Bårgareståndet härutinnan och lemnade
thet som fördelningen angår til K. Maij:ts nådige bepröfvande,
när Skogsordningen utfärdas.
Om Jagt- och Fiäderlapparne är redan afgiordt i Almogens
Besvär, och altså går denne § ut.
Sidst påminner Bårgareståndet, at vederbörande Collegier
måtte få befalning at til Riksens Ständers approbation vid
nästa Riksdag öfverse och förbättra alt, hvad härtils om jachter
och odiurs utödande är stadgat, samt projectera en efter
denne tidsens beskaffenhet lämpad förordning om alla dylika
måhl.
R. o. A. biföllo Bårgareståndet och förmodade at de andre
respective Stånden ey lära vara deremot, at H. Maij:t låter
öfverse de förra Förordningarne och förbättra samt utfärda
dem, at öfverses vid nästa Riksdag.
H. Ex c. Hr Landtm, gaf tilkiänna, at et hinder möt
Expeditions-Deputation, då expedition skulle skie om Officerarnes
löners betalande och licenten.
Frih. Bror Rålamb berättade detta vidlyftigare, och huru
som Bårgareståndet protesterat emot expedition om licenten,
hvarvid det brukat til skiähl, at tre Stånd icke kunna pålägga
det fierde något som voro dem til gravation, med mera
de anfördt, och huru som sådant torde en annan Riksdag
hända et annat Stånd, om nu så skie skulle med Bårgareståndet.
H. Ex c. Hr Landtm.: I går hafva vij förestält Bårgareståndet
alla de vichtiga skiähl vij haft, at de borde vara
nögde med det som resolverat är, och då rådde man dertil,
at en Deputation af Krigsbefälet måtte gå til dem och giöra
Bårgareståndet en förestälning härom.
Detta blef af R. o. A. bifallit.
Hr Adlerbeth mente at det voro onödigt at Deputation
går til Bårgareståndet, efter det stannar alt i contradictoriis.
Icke desto mindre gick Krigsbefälet nu bärt til bemälte
Stånd, och fants äfven godt, at de också gå til de andre
Stånden uti detta ährendet,
H. Ex c. Hr Landtm.: R. o. A. lära påminna sig, at i
begynnelsen af Riksdagen blef resolverat, at Håf-Staten skulle
gå fram för Rådsvagnarne, men nu bedia de, at de måtte få
gå immediate för Konungens vagn, och när de kommit til kyr
-
462 Aug. 1. Tiondesättningen. Löjtnanten vid Lifdrabantema.
kian och Rådet stigit utur vagnarne, går Håf-Staten fram för
Råden, så at Råden gå näst för H. Maij:t.
Thetta blef af R. o. A, bifallit.
Sedan uplästes Memorialet som i Expeditions-Deputation
upsatt blefvit anqående Tijondesåtninqen:
Och blef bifallit.
I lika måtto uplästes Secrete Deputations Memorial af
den 10 Juli sidstledne, huru vida Lieutenantstiänsten vid
K. Maij:ts Lijf-Drabanter, hvilken uti de senare tider Öfversteheder
och rang blifvit tillagd, må uti Rådet eller Cabinettet
förgifvas.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag vet det Lieutenanterne hadde
rang med Capitainer af Gardiet, men i Malmö finge de rang
med Ofverstar. Ar någon ändring skiedd med rangen sedermera,
vet jag ey, men lönen ser jag skall gå til 1696 åhrs
Stat.
Hr Stobé: Som de anses såsom Ofverstar, bör tiänsten
förgifvas i sittjande Råd.
Hr Eren preutz: Hvad Eders Excellence behagat tala
om, så bestod corpsen då af annat folck.
Det gafs det förslaget, at man skulle sättia så, at så
länge Lieutenanterne vid Drabanterne hafva Öfverste-rang, så
gifves tiänsten bort i Rådet efter 40 § i Regeringsformen.
Thetta fick bifall.
Krigsbefålilet kom tilbaka och sade, at Präste- och Bondestånden
hafva försäkrat at blifva vid sine meningar. Bårgareståndet
har ock låfvat at taga Krigsbefählets förestälning i
betänckande och komma in med sin utlåtelse theröfver.
Frih. Ernest Creutz: Mig är anbefalt af Secrete Deputation
at anmäla angående Ofverste Gyllenklous sak, som
blifvit remitterad dit, at den saken har blifvit der noga examinerad;
men efter det är et justitisemåhl, skulle Secrete Deputation
önska, at Justitim-Deputation kunde i morgon efter
middagen få träda tilsaminan med Secrete Deputation.
R. o. A. gåfvo dertil sit samtycke.
Uplästes Oeeonomie- och Commercie-Deputations Extractum
Protocolli af den 23 Juni sidstledne angående de oricktige
Kongsgårds-Arrendatorerne. Häröfver har Deputation
stannat i fölljande slut, at l:o de Kongsgårdar, hvilka de
oricktige Arréndatorerne nu afträda, kunna bårtarrenderas så
länge och på så lång tijd, som Riksens Ständers nu författade
Kungsgårdsarrenden.
463
resolutions värckställighet om sådanne gårdar i gemeen nödigt
erfordrandes varder, och det til goda huushållare och säkre
män, som anten ställa nöijacktig borgen, eller preen ura erera
arrendesumman, utan at någre andre casus fortuiti, än som
krig och päst kunna bestås och blifva gode giorde. Men deremot
ställes icke arrenderne under auction til den mästbiudande,
utan Cammar-Collegium och Stats-Contoiret, som nogsamt
hafva sig bekant, dels af inkomne skattläggningar, dels
ock af de differente arrendesummorne, hvad sådanne Kongsgårdar
på det högsta böra af sig kasta, måste uplåta desse
Kongsgårdar för et skiäligt modererat arrende, at hvarcken
K. Maij:t dervid tager någon skada, eller Arrendatorerne igenom
alt för högt stegrande blifva ruinerade. 2:o Håller Deputation
före, at de Kongsgårds-Arrendatorer, hvilka efter upsägningen
hafva clarerat deras återstående arrende, böra skiähligen
få förblifva vid sine förra contracter, doch skola de ey
niuta de deruti bestådde casus fortuitos til godo utom krig
och päst. Däremot kan Kongl. Cammar-Collegium och Stats
Contoiret den höga arrendesumman något för den tilkommande
tiden moderera, emedan för K. Maij:t drägeligare och säkrare
är at få en något så när mindre summa ricktigt ut, än at det,
som högre utfäst är, vid auctionen genom hvarjehanda afkortningar
genom missväxt och andra casus fortuitos skall blifva
åhrligen förminskad och afskrifven. Hvaremot ock desse Arrendatorer,
som för de framflutne åhren någre sådanne afskrifningar
solda, och hvilka bärtil af Kongl. Collegio och StatsContoiret
icke äre afgiorde, dem böra afstå och fulla betalningen
praestera.
Frih. Otto Strömfelt: Detta Betänckandet blef då upsatt,
när det faststältes, at Kongsgårdarne skulle på 2 åhr
arrenderas för lotteriet skull. Men som i går blef faststält,
at de skola arrenderas eller sälljas til perpetuelt arrende, så
har Deputation fallit på de tanckar, at, til dess skattläggning
kan skie, Collegium hör moderera förra arrendet och arrendera
hort dem.
R. o. A. biföllo den 1 §.
Men hvad den 2 § angår, så kommer den således at jämkas,
at de som sittia uti sine Arrende-Contracter böra för den
förflutne tiden niuta de afskrifningar til godo, som contracterne
äro likmätige; doch komma berörde contracter at nu
cessera, och med dem at slutas sålunda som 1 § innehåller.
464 Aug. 1. Kronoarrenden. Undenässaken. Lönerestantier.
Börandes de Arrendatorer, sorn förutan laglige afskrifningar
ricktigt clarerat den öfrige arrendesumman för den förflutne
tiden, vara närmast til de lägenheter som komma at uplåtas
til temporelt arrende. Men de som til skatte eller perpetuelt
arrende komma at försälljas, uplåtes den vid auction mästbiudande,
efter R. o. Arns yttrade förra utlåtelse öfver det
Betänckandet som perpetuelle arrenderne angår.
Hr Prsesidenten Strömfelt: Huru skall det blifva med
förpantningarne? Skall den som har förpantning vara närmast
til skatte och perpetuelle rättigheten?
Hr Boneauschiöld var häremot, efter som auction eli—
jest voro fåfäng; doch holt han före at det bör ställas fast,
at den som får gården skall lösa in förpantningen.
Frih. Strömfelt sade at ingen annan än Cronan fårlösa
in förpantningarne. Dessutan hafva Ständerne 1720 förordnat,
at til en fond för Ständernes Contoir skulle förpantningarne
biudas ut till den tnästbiudande. Nu är altså frågan, om den,
som vill biuda öfver för grunden, skall ock kunna obligera
den andra at gå ifrån sin förpantning.
R. o. A. stannade i det slut häröfver, at de Kongs- och
Ladugårdar, som sälljes til perpetuelt arrende eller skatte,
böra uplåtas til den som högsta budet på auction gior. Skulle
någon annan hafva derutinnan förpantning, bör den vid sin
förpantning bibehållas, til dess Cronan sielf förpantningen inlöser.
H. Ex c. Hr Landtm.: De 3 andre Stånden påminna
om expedition i Undenäs-saken, och altså måste det fuller
skie; doch brukas dervid den varsamheten, at det intet stöter
an emot R. o. Arns Privilegier.
R. o. A. samtyckte dertil at expedition skier, doch skall
den här upläsas, innan den upgår.
H. Exc. Hr Landtm, berättade, at Bårgmästaren Palmborg
varit här ute och tält med H. Exc. om Militie- och Civil-Betiänternes
restantier och gifvit det förslaget, at 4 af
R. o. A. träda tilhopa med 4 af Bårgareståndet, då man menar
at de lära kunna förlikas. Hemstälte fördenskul, om icke
härtil kunde uttagas någre.
Dertil utnämdes Gref Thure Bielke och Frih. von Ungern
Sternberg samt Secreterarne Boneauschiöld och Carlson.
Resolutioners extraderande till parter. 465
Hr Adlerbeth: Jag har förstått af någre, at de lära
villja accordera af något; altså tror jag at det är nödigt at
man ey går ifrån det som de tre Stånden utlåtit sig.
Thenne Hr Adlerbeths föreställning vann bifall.
Justitie-Deputations Betänckande af den 27 Aprill sidstledne
uplästes, huruledes K. Maij:ts och Riksens Collegier,
Landshöfdingar och Embetsman sig förhålla skola vid theras
förfrågningar på högre ort och resolutioners extraderande til
enskylte parter.
Hr Fägerstierna: Det är billigt at hvar och en blifver
hörd, men at Collegiernes och vederbörande Landshöfdingars
Betänckande skall få extraderas och lemnäs til parterne, det
skulle giöra alt för stort uppehåld. Man har det af exempel,
at när parten får communication, så vänder han så up neder
på saken, at partens utlåtelse åter måste communiceras med
Collegierne och Embetsmännen, och när deras förklaring kommer
in, vill han åter hafva communication af den, och således
kan Konungen aldrig få beskied om saken. Til at gifva parterne
communication af Betänckandet, gifver tilfälle til nya
påminnelser, så at sakerne gå in infinitum.
Hr Swen Leijonmarck: Det måste giöras åtskilnad
imellan pure private måhl och dem som egenteligen röra Cronans
rättighet, hvarutinnan altid en privat indirecte skulle
kunna giöra åtahl. Om sådant skulle altid blifva communicabelt
med alla dem som förmente sig hafva at tala, så skulle
tiden til Cronans räts alt för stora prrejudice på längden och
på tiden ankomma och aldrig kunna slutas. Fördenskul, och
som detta rörer Cronones och publici rätt, så hemställer jag,
om icke alla Kongl. Collegierne böra häröfver blifva hörde,
huru vida och på hvad sätt denne nu projecterade communication
i Cronones ährender kan låta sig giöra eller intet, innan
detta fastställes.
Gref Gustaf Bonde: Jag säger för min dehl, at i stället
för det at detta projectet skulle förkårta, så gior det sakerne
mycket vidlyftigare, så at de komma aldrig til slut. Ty
om Landshöfdingen blifver refuterad af parten, så måste fuller
Landshöfdingen åter svara derpå. Derföre är frågan, om icke
det kunde förordnas, at ingen Embetsman skall komma in
med något Betänckande, innan han hördt vederbörande, och
äfven at han införer partens skiähl.
466 Aug. 1. Resolutioners extraderande. Pommerns städer.
Gref Dohna: När alla blifva hörde, så kan saken så
mycket snarare afgiöras.
Gref Bonde: Det kunde åtminstonne läggas till, at parten
får Betänckandet, när han begiär det, eller K. Maij:t och
Rådet finner det nödigt.
Hr von Hofsten: Som ingen får part af Deputationernes
Betänckande vid Riksdagarne, så borde ock samma proces
observeras i anseende till Collegierne.
Såsom Bårgareståndet nämt ,5 öfver licenten, så nämdes
Hr Gripenhielm ännu til de öfrige af R. o. Arns Deputerade.
Bårgareståndets Utlåtelse öfver Justitie-Deputations Betänckande,
huruledes K. Maij:ts och Riksens Collegier, Landshöfdingar
och Embetesmän sig förhålla skola vid theras ämbetesförrätningar
på högre ort och resolutioners extraderande
til enskylte parter, uplästes. Vid hvilket Betänckande Bårgareståndet
funnit nödigt at giöra fölljande påminnelser, såsom
l:o at samma frihet, som enskylte personer förunnes, til at få
läsa de Betänckande som Riksens Collegier eller andre Embetesmän
til H. K. Maij:t i underdånighet afgifva, må fast
mera förunnas Stånden, hela menigheter, städer och societeter,
då deras angelägenheter äro under öfvervägande, efter som
sådant angår långt flere, än en enskylt persons rättighet, och
ty så mycket mera bör vara tillåteligit; 2:o at vederbörande
äfven ma erhålla del af de Memorialer, som Riksens Collegier
och Embetsman finna nödigt af sine subalterner at infordra,
emedan de förre äfven derigenom kunna bekomma uti sakerne
desto mera lius och uplysning. För det öfriga har Bårgarestandet
aldeles bifallit Betänckandet, såsom til hvarjehanda
oredors förekommande ganska nyttigt.
R. o. A. biföllo simpliciter Justitie-Deputations Betänkande,
utan något sadaut additament som Bårgareståndet påmint
om.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Memorial eller
Betänckande uppå de Pommerske städernes Deputerades ingifne
Memorial uplästes.
Och fick bifall.
Hr von Hökerstedt holt före at det borde, äfven sorn
Wismarske saken, gå til K. Maij:t och Rådet.
Betänckandet blef simpliciter bifallit.
Och så skilgdes R. o. A. i dag åt.
Resolutioner & städernas besvär.
467
Den 2 Augusti Onsdags föremiddagen.
Frih. Ernest Creutz anmälte at Städernes Besvär nu
komma at företagas. Doch bad han at, när klåckan voro 9,
et Memorial ifrån Secrete Deputation måtte få företagas, efter
det voro högst angelägit.
Såsom R. o. A. gåfvo bärtil sit bifall;
Så uplästes nu ike projecterade Resolutionerne på Städernes
Besvär, tillika med de andre Ståndens Utlåtelser theröfver.
Vid 1 § påminner Bårgareståndet i sine anmärckningar,
at i stället för thesse orden: »så vida Kongel. Förordningarne
det medgifva och tillåta», måtte sättias: »likmätigt Förordningarne
och processen».
Hvilket af R. o. A. bifallit blef, så vähl som ock at efter
theras påminnelse i slutet af berörde § tilläggas måtte: »doch
böra sådanne resolutioner af Regements-Auditeuren contrasigneras,
lika som det efter Landshöfdinge-Instruction skier af
Lands-Secreteraren i Lands-Cancelliet».
2 §, angående Handtvärckarne på landet, blef aldeles
gillad.
3 § går ut, efter Bårgareståndets egen begiäran.
4 § om Finska seglation likaledes.
Vid 5 § begiär Bårgareståndet, at ock införas måtte, det
alla Kongel. Stadgar, Förordningar, Bref och Resolutioner commercien
angående samlas måtte och utkomma;
Hvartill R. o. A. äfven samtyckte.
Vid 6 § recommenderar Bårgareståndet til benägit bifall
de påminnelser, som det giort emot Oeconomie-Deputations
Betänckande om Frimästarne.
Men R. o. A. förklarade sig, at de intet finna skiäl til
at giöra någon ändring uti then resolution som öfver thenna
6 § upsat är, utan biföllo then samma i alla delar.
7 § biföls, helst efter Förordningen(l) och Bakugnstaxau
ey ka,n giöras färdig vid denne Riksdagen.
Vid 8 § uplästes Bårgareståndets påminnelse angående
Städernes andel i accisen.
Men R. o. A. funno ingen anledning til at giöra någon
ändring uti § sådan som den är projecterad.
9 och 10 §§:ne biföllos aldeles.
468 Aug. 2. Sandbergs sak. Sekr. dep:ns mern. om rådet.
Frih. Ernest Creutz berättade at Stora Secrete Deputation
i går haft Regerings-Rådets Sandbergs sak före, och
som den fordrar tid, så har Stora Secrete Deputation fallit
på de tanckar, at hela den saken hemskiutes til K. Maijits
nådige föranstaltande.
R. o. A. biföllo at then saken må gå then vägen.
Sedan uplästes Secrete Deputations Memorial af den 1
Augusti sidstledne, hvaruti Deputation l:o påminner, at en
Riks-Råd ey bör ibland dem, som han kommer i Rådet til de
förnämare tiänster at föreslå, sielf nämna och votera på någon
af dess anhörige innom de närmaste uti Lagen och Förordningarne
utsatte skyldskaps- och svågerskapsgrader, utan har
han at låta en sådan dess anhöriges förtiänst och befordran
ankomma uppå de öfrige Herrar Riksens Råds öfvervägande
och det underdånige förslag som de derom til H. K. Maij:t
afgifva. Hvarföre ock nödigt är, at vederbörande Herrar Riksens
Råd afträde taga, när något uti Rådet eller K. Maij:ts
Cabinet til deliberation och afslutande företages, som deras
närmaste anförvanters saker och angelägenheter angår.
Thenne § fick af R. o. A. bifall.
2 §, at Riksens Råd icke tillåtas bör at uti Riksdagsährender
draga och utleta utur Ståndens särskilte meningar
och Ståndens utgifne extractis protocolli någon pluralitet, eller
derefter öfverväga och sluta, hvad i så måtto för et Riksens
Ständers gemensamt slut och decisum anses bör, samt at Herrar
Riks-Råden fördenskul ey böra sig med andre vid Riksdagarne
af Riksens Ständer uptagne måhl befatta, än sådanne,
sorn Riksens Ständer genom behörige och uti samtelige Ståndens
namn utfärdade expeditioner antingen afgiordt, eller ock
til H. Maij:ts afsiutande med Råds råde ifrån sig slutit. Men
alle öfrige Riksdagsährender, som i nästberörde måtto af Riksens
Ständer hvarcken blefvit vid Riksdagen afslutne eller til
K. Maij:t hemskutne, komma til den näst derpå fölljande
Riksdagen at hvila och oafgiorde förblifva.
Thenne § fick äfven R. o. A:ns bifall.
3 §, angående Protocollernes justering, blef likaledes bifallen.
4 § — at, enär en Frälsemans Säterij eller rå och rörs
hemman befinnes med Kneckte- och Båtzmanshåld vara besvärat,
för hvilket det efter Privilegierne bör vara fridt, och
tillfälle gifves, at en sådan Frälseman kan utvisa något annat
Riksdagsärenden. Rotering. Städernas besvär. 469
hemman, det vare sig Crono, Skatte eller Frälse, som är roteringsfritt,
men likvähl af den egenskap at det kan och bör
inroteras, sådant intet förvägras må, utan efterlåtas; doch
allenast med det förbehåld, at begge, så vähl det som slipper,
som det som antager roteringen, äro belägne innom et Compagnie
— biföllo R. o. A,
Frih. Ernest Creutz hemstälte R. o. A., om icke de
skulle täckas hänskiuta denne § til K. Maij:t och Rådet, på
det man ey måtte råka i contrast med de andre Stånden
therom.
R. o. A. biföllo vähl §, men funno godt at hemskiuta den
till K. Maij:ts nådige afgiörande med Råds råde.
En del begiärte, at den resolution som derpå faller måtte
blifva tryckt til allas efterrättelse.
Det begiärtes at 1 § måtte å nyo upläsas;
Men som den var redan faststäld, så förblef det dervid.
Sedan continuerades med Städernes Besvär;
Och uplästes vid 11 § then ändringen Bårgareståndet begiårt
uti denne §;
Men § blef af R. o. A. aldeles bifallen.
12 §, om vedergiälning för Rådmännen och Notarierne
som bivista Siötuls- och Accis-Rätterne, går ut, efter Bårgareståndets
egen begiäran.
13 §. Slutet går ut, efter lärogåssar nu betala full contribution,
och för öfrigit bifalles thenne §.
14 och 15 §§:ne gå ut, efter Bårgareståndets egen begiäran.
Frih. Ernest Creutz berättade, at han med flere måste
ifrån Stora Secrete Deputation gå up til K. Maij:t med Stora
Secrete Deputations utlåtelse öfver de remarqver som ey vidare
komma at föredragas Stånden.
Frih. Erich Wrangel trädde i medlertid til klubban.
16 §. R. o. A. biföllo §, sådan som den är projecterad
i Deputation, men i fäll Expeditions-Deputation skulle tycka
at Bårgare-Ståndets påminnelse ey strider emot sielfva realiteten,
utan kan jämkas in i projectet, samtycker R. o. A. äfven
dertill. Elljest blifver § som den nu är upsatt, allenast
at i stället för »Tullbetiänterne» sättes »Småtulsbetiänterne».
17 §, om licenten, beror ännu under ventilation och gås
här förbi.
470
Aug. 2. Fremmande varors införande.
18 § fick bifall; men kan Bårgareståndets mening jämkas
in, efter den ey förändrar realiteten, så samtycker R. o. A.
dertill.
19 §, angående främmande vahrors utestängande.
Dervid uplästes äfven Bårgareståndets påminnelse samt
Oeconomie- och Commercie-JDeputations Betånckande af den 11
Juli.
Frih. von Ungern Sternberg: Ingen lärer vara emot,
at icke man bör stänga ut de vahror som här kunna tillvärkas,
men man måste laga så, at man icke gior de inrikes
handtvärckarne till tyranner för landet. Derföre har man tyckt,
at det voro bäst at lemna detta til Konungen och Rådet, som
lära så förordna, som pröfvas nyttigast vara.
Hr Weili: Alle förslag skrifvas i Stockholm, och här
torde Handtvärckarne kunna prsestera detta, men i landsorterne
borde de hafva sine staplar. Så länge de det ey hafva,
så om kiöparen ey skulle utrikes ifrån få föra in slike varor,
hvar skulle man då få dem i orterne? Altså kan intet förbud
skie, innan Handtvärckarne hafva sin stapel i orterne;
och kunde visse pertzedler förbiudas.
Hr Prsesidenten Strömfelt: Oeconomie-Deputation har
haft sit förnämsta afseende derpå, huru angelägit det är at
få balancen i handelen; fast än vahrorne skulle i början falla
oss litet dyrare, så böra vij tåla det och söka at hålla penningarne
qvar i riket. Missbruket är hos Handtvärckarne,
men at man skall gå ifrån hufvudmaximet, det menar jag ey
vara rådeligit. Man kunde föreskrifva Handtvärckarne, at de
skola förlora sin frihet, om de ey prestera prestanda och äro
skiählige i priset. Debiten är den angelägnaste, och derom
bör giöras anstalt at sorterne fås i orterne til kiöps.
R. o. A. stannade i det slut, at denna saken hemskiutes
til K. Maij:t med underdånig begiäran, at H. K. Maij:t täcktes
häröfver höra vederbörande Collegier och på tiänligit sätt
utestänga de sorters införssel, som Manufacturierne och Handtvärckarne
här inrikes tillvärcka kunna till den qvantitet som
för Riket är tillräckelig. Hvarjämte H. K. Maij:t täcktes låta
taga sådanne mått, at slike här inrikes giorde vahror ey måtte
stegras.
Rådman Aulcevill kallade ut Secreteraren och lät vetta*
at Bårgareståndet äro ense thermed at 2:ne Riks-Råd nu
Städernas besär. Om riksrådsval.
471
komma at välljas, en efter Riks-Rådet Cederhielm och en efter
Riks-Rådet Lilliestedt.
R. o. A. låto helsa Bårgareståndet och tackade för denna
noticen.
Sedan sändes Fiscalen til Prästeståndet och Bondeståndet
at påminna om deras utlåtelse härom.
Therefter anmältes fölljande Expeditioner, som äro up~
satte till K. Maij:t, nembl.: l:o om Ammiralitets-sakerne och
Praesidentskapet i Carlscrona, 2:o at Upsala Academiae-Bönderne
slippa bärga cronoängarne, 3:o angående H. Exc. Hr
Landtm. Gref Horn och 4:o angående begrafningar som skola
skie i stilhet.
Superintendenten Doctor Humble lät kalla ut Secreteraren
och berättade, at Prästeståndet låtit vetta, at deras tancka
voro at 4 skulle utvälljas til Riks-Råd, och 3 deraf prsesenteras
K. Maij:t i Riks-Rådet Cederhielms ställe, hvaraf när
K. Maij:t uttagit enthera, skall den fierde sättias up til de
två öfrige, och förslaget ligga, til dess någon Rådsperson afgår,
då K. Maijrt kunde upbryta samma och taga en deraf.
Men i medlertid tyckia de ingen böra komma i Gref Lilliestedts
ställe, efter det voro Staten till gravation, om någon
skulle komma at niuta lön så länge han lefver.
När Secreteraren inkom, berättade han för R. o. A. härom.
H. Exc. Hr Landtm.: Ju närmare de hålla sig til Regeringsformen,
ju bättre är det.
Sedan föredrogs R. o. A. den 20 § af Stådernes Besvär,
angående förpassningen;
Och fick samma § bifall.
Den 21 § biföls sammaledes.
I 22 § begiära Magistraterne fri påst.
Men resolution biföls therpå såsom then är projecterad.
23 § går ut, efter Bårgareståndets egen begiäran.
24 §, om Wismars stads nederlagsfrihet, är ännu intet
färdig.
25 § bifalles aldeles.
26 §, om execution på Magistratens laga kraft vundne
•lommar, går ut.
27 §, angående Städernes Båtsmän, biföls; jämvähl Bondeståndets
påminnelse, at när Almogens Båtsmän i fredeliga tider
brukas på sådant arbete, det de då måge niuta de förmåner
s°oi Städernes Båtsmän i denne § betingas.
472
Aug. 2. Sydsvenska provinsernas rätt.
28 §, om olåflige hamnar i Södermanland, går ut.
Öfver 29 § är Deputations Betänckaude ey ännu inkommit.
Vidare hindte man denna gången intet med Städernes
Besvär.
Sedan skickade Prästeståndet hit och lät vetta, at de
samtyckt till 2:ne Riks-Råders utvälljande.
Och altså sändes bud til de andre Stånden med begiäran,
det Electorerne måtte träda tilhopa och förrätta våhlet.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, och begiärte Stenhop
at Skåne, Halland och Blekingen måtte blifva considererade
som alle andre provincier och niuta lika rätt och förmån,
samt slippa at hålla kietlar, järnstörar, hackor, spadar,
kaar, sår och ämbar, samt praestera dagsvärcken, framskaffa
ved med mera til Saltpettersiudarne.
Glaf therjäinte öfver et Extractum Protocolli ifrån Bondeståndet;
Och
så afträdde Bondeståndets Deputerade.
Berörde Extractum Protocolli uplästes;
Och remitterades förberörde ansökning och besvär til
K. Maij:t, med Råds råde at afgiöras.
Therefter uplästes Militie-Deputations Betånckande angående
Frälse utsockne hemmanens rotering til Båtsmän i
Halland.
Afven upläste Hr Weili et Memorial som han upsatt
emot Hallandske roteringen.
Järn vähl blefvo the andre Ståndens utlåtelser theröfver
R. o. A. föreläsne.
Hr Weili: Efter som Bondeståndet utlåtit sig, at med
Båtsmanshållet i Halland må förblifva vid det som härtils
varit brukeligit, således, at de i fredstider slippa rotering och
utskrifning på manskap, men deremot ärlägga åhrligen de
vanlige utskrifningspenningar, likmätigt Hallandske Contractet,
så af katte och Crono som Frälse; så ifall vij skulle prestera
Båtsmän, så påstå vij at vij få tilbaka de 5 Dal. sint,
som äro upförde i den ordinarie räntan i utskrifningspenningar,
och dertil med slippa de 2 Dal. smt, hvilket stiger til
en ansenlig summa på 6 hemman.
Hr von Lindenstedt: Hr Assessor Weili har gjort så
til, när han anfördt de skiähl, hvarigenom han menar at kunna
befria utsockne frälset. Hvad det angår at det skulle kåsta
Befrielse från rotering och från reservkasseafgifter. 473
Cronan så mycket, så har Almogen aldrig giort et sådant
påstående om de 5 Dal. smt, utan tvert om hafva de påtagit
sig undergå rotering, om de sluppo indelningen.
Hr Weili: Jag talar ey för Almogen, men Stenbof har
varit hos de andre Stånden och begiärt slippa de 5 Dal. smt.
Hr Åkerhielm: Så vida 3 Stånd befriat utsockne frälset
för rotering, så är vähl häremot ey at tala, men ingen province
är som icke gifver manskap til Cronans tiänst. Bohuus
lähn gior ut 900 man Dragoner, 2 Compagnier RoteringsBåtsmän
och 3 Compagnier Enroulleringsmanskap. Skåne
gior ut 2,000 man. De skiählen har Deputation haft som
Betänckandet innehåller. Men skall Frelset i Halland slippa,
så villja vij här uppe påstå samma förmån som de der nedre.
Hr Weili mente, at det voro bättre at samla penningarne
än hafva det lilla antalet af Båtsmän.
Hr Lindenstedt: Det voro et skiähl till at häfva all
rotering öfver ända.
H. Exc. Hr Landtm.: Frågan är om icke Halland slipper
rotering, men, när krig blifver, undergår utskrifning och i medlertid
betalar penningar.
R. o. A. stannade i det slut, at utsockne frälset i Halland
slipper rotering och i fredstider betalar utskrifningspenningar,
men i krigstider undergår utskrifning in natura, då K. Maij:t
och Riksens Ständer så godt finna.
Landt- och Siö-Militie-Oeconomie-Deputations Memorial
af den 21 Marti sidstledne uplästes, angående 1726 åhrs Reserve-Cassa.
Hvaröfver Deputation sig yttrar och hemställer
till Riksens Ständer, om icke, i anseende til en sådan allmen
missväxt både i Sverige, Skåne och Finland, torde pröfvas
skiähligt., at alla Rusthållare i gemeen vederfares den lika lindring,
at de varda för 1726 åhrs reserve-cassa-utgifter förskonte,
på hvilken händelse de, som redan något betalt, kunna
det tilbaka bekomma eller afräkna för 1727; men at hvad de
til Cronones eller Upbråts-cassorne för indragne möten, vacante
karlar och hästar, undslupne mönstringar och dylikt böra
praestera, erlägges, emedan desse afgifter, hvilka en dehl provinciers
Rusthållare jämbvähl lofva at afbörda sig, ey kunna
räknas vara dem til last, när Cronan deremot eftergifvit hvad
de elljest i föllje af förordningar och reglementer äre skyldige
at undergå och påkåsta; doch lärer dem ey kunna vägras at
Adelns Protokoll, 1727 II. 31
474 Lagman Freidenreichs lön. Göteborgs tjenstfolkstaxa.
til deras nödtorft få emot pant och interesse betiäna sig af
samma Upbråts-cassae-medel.
Thetta Betänckandet blef af R. o. A. bifallit.
Vid thetta tilfället påmintes om thet Reglemente, som för
Lif-Regementet blifvit upsatt angående cassce-medlen;
Och blef samma hänskutit til K. Maij:t och Rådet.
Hr Tegenschiöld begiärte at Militie-Deputations Betånckande
angående Dal-Regementets enskylte Besvär måtte
gå til K. Maij:t och Rådet.
Hvilket blef bevilljat.
Sedan uplästes et Extract af Secrete Utskåttets Protocoll
hållit den 3 Juli sidstledne, angående Lagman Freidenreichs
ansökning om full löns åtniutande; hvaruti Secrete Utskåttet
hemställer till Riksens Ständer, om Lagman Freidenreich hädan
efter må niuta lika lön med de andre Lagmännen och få det
som för honom brister, så vida så stort öfverskått blifver af
Häradshöfdings- och Lagmans-Räntan, sedan Kongl. Håf-Rätterne
med alle de öfrige Justitie-Betiänterne åtniutit hvad dem
efter Staten tilkommer.
R. o. A. biföllo thetta Secrete Utskåttets Betänckande.
Och härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 3 Augusti Torsdags föremiddagen in pleno.
Hr Henell begiärte at få låta på sin bekostnad trycka
och utgå en förteckning på alla ledamöterne som in Plenis
varit samt uti Deputationerne.
Hvilket honom bevilljades.
Uplästes General- Lieutenantens och Landshöfdingen Palrnqvists
Memorial samt Taxan för tiänstefoleket i Gefle stad.
Och som han berättar at han hördt vederbörande, och de ey
haft at påminna dervid;
Så lät R. o. A. dervid bero.
Stockholms stads Magistrats Memorial af den 27 Marti
sidstledne uplästes, angående den ansökning, som Danviks Hospitalets
Föreståndare nu ingifvit, om dels någre Danvikshemmans
utan offentelig auction uplåtande til skatte, dels ock beträffande
visse hemmans försäljande til drägeligare ränta än
åboerne hitintils blifvit påförd; varandes Magistratens begiä
-
Danviks hospital. Klinckowströms decimal. Allmogens besvär. 475
rån, at Politie-Collegio måtte efterlåtas hos H. K. Maij:t til
dess nådige förordnande i underdånighet sådant at föredraga.
R. o. A. funno godt, at detta hemskiutes til K. Maij:t och
Rådet, som, sedan vederbörande hörde blifvit, härutinnan lärer
förordna såsom det för Danviks Hospitalet bäst och nyttigast
finnes.
Frih. Ernest Creutz: R. o. A. lärer påminna sig, at
Hr Klinckouström för sin bror begiärte at slippa betala decimalen
för den egendom han drager ut vid sit afflyttande ifrån
Pommern, och at man ey då viste om det var han som gick
ifrån Rugen. Men som det intet är Hr Klinckouströms bror,
ville man vara derom underrättad. Nu finnes at det ey var
han, altså beder han at få resolution.
En del af R. o. A. mente, at han ey kunde slippa decimalen.
Men som Konungen i Engeland giort Öfversten Phuel en
lika grace, som gick hit, och Konungen i Engeland begiär nu
detta för Klinckouström, som är lika fullt besutten i Pommern,
så fick detta bifall, doch utan at dragas til exempel.
Ifrån Bårgareståndet kom Bårgmåstaren ifrån Oregrund
som lät kalla ut Secreteraren och berättade, at de opbrutit
listan och voro nögde med Riks-Råds-vahlet.
Uplästes 69 § af Almogens Besvär och den nya § som
sedermera blifvit inrättad;
Hvilken blef gillad;
Och sändes Baron von Ungern, Hr Rydingsicerd och Hr
Adelhielm til Bondeståndet dermed, at förnimma huru vida
the thermed ville vara nögde. Thesse fingo också i commission
at tala med Bondeståndet om Bytes-Contoiret.
Gref Bengt Frölich påminte derom, at H. Exc. Hr
Landtm, måtte kommas i håg med något som svarar emot dess
möda han haft vid Riksdagen.
73 §, om diäknepenningarne, uplästes; äfven Prästeståndets
påminnelser thervid.
Och blef § approberad, efter som inge andre än de som
sittia på skattlagde hemman kunna betala diäknepenningar.
Hvad det angår, at detta måtte extenderas til Dahlsland
och den delen af Calmare lahn som sorterar under Lindkiöping,
så kan nu deröfver ey resolveras, utan kunna vederbörande
derom anmäla sig hos K. Maij:t och Rådet.
80 §, om afradspriset i Finland, uplästes;
Och fick bifall.
476 Aug. 3. Byteskontoret. Finska kronobonden. Städernas besvär
Riddarhus-Secreteraren Wulfwenstierna berättade vid detta
tilfället, at 3 Stånd afgiordt den saken, hvarom Feltmarskalcken
Stakelberg inlagt et underdånigt Memorial, som blefvit
remitterat til Oeconomie-Deputation, berörande uttäckten och
huru cronotijonden imellan Prästerskapet och Milicen i Finland
utdelas skall.
Och som 3 Stånd giort piuraliteten, så låto R. o. A. dervid
förblifva till nästa Riksdag.
Sedan continuerades med Städernes Besvär.
Öfver den 29 § var ey ännu något Betänckande inkommit.
30 och 31 §§:ne biföllos aldeles.
32 §, om Judarnes fördrifvande, går ut.
33 § approberades.
34 § lemnäs ute.
35 §, at Städerne skola underhålla sine Magistrater, blef
af R. o. A. gillad, helst uti Städernes Privilegier skall vara
infördt, at de böra hålla staqvetterne, och städerne dessutan
hafva åtskillige inkomster förutan åker och äng etz, fast än
de mist sine andelar af Accis-och Bakugnspenningarne. Dessutan
är i Tullarrende-contractet Societeten förbehållit at niuta
i detta måhlet alla de förmåner och förordningar til godo,
som hvar en haft i sin betiäuing.
Frih. von Ungern Sternberg: Efter R. o. A.ns befalning
hafva vij varit hos Bondeståndet, De låfvade taga den
nya projecterade 69 § i betänckande och sade sig villja gå
til de andre Stånden och söka deras bifall. Vij talte också
med dem om Bytes-Contoiret, och äfven om det samma hafva vij
varit hos Präste- och Bårgareståndet, hvilket de sammaledes
låfvade taga uti consideration. Eljest utlät Prästeståndet sig,
at om Electorerne skulle gå up till K. Maij:t, at då helften
allenast af dem kunde gå up, efter de äro så få i sit Stånd.
36 §, om boskapstullen i Finland, går ut.
37 § approberades.
38 § approberades. Och hvad Bårgareståndets påminnelse
angår, så kan deröfver nu ey resolveras, emedan den ey
varit i någon Deputation.
Electorernes vahl til de 2:ne Riks-Råds-embeten up lästes;
Och var dervid intet at påminna, utan fants godt at communicera
samma med de andre Stånden, men helften allenast
af Electorerne går thermed up til K. Maij:t.
Rådsval. Om ersättning åt Landtmarskalken.
Frih. Ernest Creutz: Jag skall ock hafva den ähran
at berätta R. o. A., at här proponeras, i anseende til det stora
besvär som H. Exc. II. Landtm, haft, om icke man borde
täncka på at domagera vår Landtmarschalck. Bifalles det, så
kan det slut man här stannar uti communiceras med de andre
Stånden.
Hr Erencrona: Mig tyckes att vårt Riddarhuus ey är
suffisant at ersättia H. Exc. den omkåstnad H. Exc. baft, ty
man vet att II. Exc. haft 2 å 3 bord, och at alle fåt betiäna
sig deraf, jämvähl at sådant skiedt till alla Ståndens heder.
Altså bör thetta skie af publiqve medel och communiceras med
de andre Stånden.
Thetta blef af R. o. A. bifallit.
Frih. Eric Wrangel: Efter här äro åtskillige af den
meningen, at jag skall sättia up några rader derom, så voro
vähl, om R. o. A. ville utlåta sig til en viss summa, eller
skall jag lemna rum för summan och sättia up förestälningen.
Åtskillige af R. o. A. höllö före, at som Commissarierne,
som slutit alliancetractaterne, fåt hvarthera 10,000 Rdr, så
kunde ey Landtmarskalken få mindre än 30,000 Rdr.
Hr von Hökerstedt: Jag tror at summan lärer giöra
saken mången svår; det torde vara bäst at någorlunda lempa
summan efter cassans tilstånd. H. Exc. lärer taga villjan för
förmågan.
Hr Boneauschiöld: Hvad Commercie-Rådet Hökerstedt
påmint, är vähl grundat, först på vårt tilstånd och för det
andra på Gref Horns generosité. Men som detta skall skie
publico nomine, och H. Exc. har det berömmet at han nu i
synnerhet giort vähl, altså, om det skulle komma bruit ut om
en så knapp recompense, vet jag ey huru det skulle se ut.
Om tilståndet skulle tåla 20,000 Plåtar, voro H. Exc. vähl
nögd dermed.
Hr Didron: Jag tycker för min del, at R. o. A. måste
vara betänkte derpå, at douceuren blir ecclatant. och at H. Exc.
må få 30,000 Rdr. Om vij haft en annan Landtmarskalk, kan
skie han kunnat få 50,000 Rdr af andra Puissanser.
R. o. A. funno godt, at H. Exc. bör få 20,000 Rdr af
publiqve medel.
Hr Erencrona: Vij måste ackta oss för prsejudicat, der
likvähl en annan hvarcken kan hafva så mycket arbete eller
sa stor omkåstnad.
478 Aug. 3. Beslut om ersättning åt Landtmarskalken.
R. o. A. förklarade, at detta ey bör dragas til exempel
för någon annan. Och blef godt funnit, at det som R. o. A.
resolverat skall communiceras med de andre Stånden igenom
en Deputation.
Gref Gustaf Bonde kom up med domen öfver Cederlind
eller Uddelius.
Och sedan Commissionens Missive blefvit upläsit;
Uplästes Riksens Ständers Commissions dom och nu i dag
fälte utslag öfver denne Student Olof Uddelius, som nu sig
kallar Cederlind, hvilken, sedan han et groft högmål angifvit, hatunder
den skiedde ransakningen andra höga och grofva måhl,
med mera, sielf bekiänt, men åter dess berättelser merendels
ändrat och återkallat; Varandes Commissionens ändteliga slut
detta, at Olof Uddelius, som med så många bofstycken och
bedrägerier är beträdd, sig sielf til välförtiänt straff och andre
sådanne varnartige til sky och varnagel, med 5 gatulopp afstraffas
bör och sedan föras til Marstrand, at der i sex åhrs
tijd arbeta, och, der han under samma tid icke skulle visa en
märckelig bättring i sit lefverne, då än vidare dersammastädes
förblifva.
Frih. Ernest Creutz: Som R. o. A. anmodade CancellieRådet
Wrangel at sättia up det som för Ii. Exc. Hr Landtm,
blef resolverat, så är thet nu färdigt.
Therpå uplästes samma, och blef thet bifallit, så lydande:
R. o. A. hafva, uti et billigt eftersinnande så vähl af de
mångåhrige och stora tiänster, som Hr Riks-Rådet och nu varande
Landtmarskalken Gref Arwid Horn giordt K. Maij:t och
Riket, som ock i synnerhet vid denne nu, Gudi ährat, vähl
öfverståndne Riksdagen, vid hvilken han utaf en berömlig nijt
för det allmenna bästa sin egen hälsas och välfärds skiötzel
å sido satt och all omkåstnad til Ståndens heder ospard haft,
fallit uppå de tanekar at gifva Hr Riks-Rådet något tecken
af en upricktig ärkiäntzla, i den säkra förmodan, at de öfrige
Riksens Höglåfl. Ständer lära hysa för välbemälte Hr Riks-Råd
et lika kiärt sinnelag, och fördenskul låta sig behaga at sådant
uti samtelige Ständernes namn och af publiqve medel, såsom
en någorlunda ärsätning för dess giorde depenser, skie måtte;
föreslåendes R. o. A. dertil en summa af 20,000 Plåtar, hvilken
lilla gåfva de finna mera proportionerad til Rikets cassas närvarande
tilstånd, än til den högacktning som Riksens Ständer
bära för Hr Riks-Rådet.
Kommissionens dom öfver Uddelius-Cederlind. 479
Sedan anmältes Expeditionen som til K. Maij:t upgå skall,
med förslaget efter Riks-Råden Lilliestedt och Cederhielm.
Och sändes samma til H. Exc. Hr Landtm:s och Talemännens
underskrift.
Sedermera företogs saken om Studenten Uddelius.
Och hemstälte Gref Dohna, om icke han borde få brännemärcke
i pannan.
Assessoren Hr Carl Wattrang mente at det voro svårt
för Riksens Ständers Plena at leuterera i en sak, hvarutinnan
de intet hafva alla omständigheterne sig bekanta. Commission
har allenast relaterat måhlet, men dömt efter bästa samvete sino.
Gref Lewenhaupt: Har Commission sådanne ordres at
domina, utan at Plena skola få leuterera?
Hr Wattrang: Riksens Ständers Plena har bifallit Secrete
Utskåttets project, at Commission skulle summario processu
uptaga och afgiöra saken, och derefter har Commission
ock rättat sig. Vij hafva ärnat at referera måhlet, men när
vij funnit at det skulle hafva sådanne conseqvencer, at det
skulle skada Riket och prostituera mången ährlig man, så har
Commission ey velat referera det.
Frih. Ernest Creutz: Som Gref Lewenhaupt säger, at
dommen kommit til Ständerne, och det til at leutereras, efter
de ey bårtgifvit leuteration, så påstås at han bör få brännemärcke
och ähran skiäras af honom.
En del ville ock at protocollen i denna saken skulle
brännas up.
Frih. Dyring: Hela Nation är härigenom blamerad.
Hr Lilliestierna: Om Ständerne ey böra få vetta, hvilka
de äro som denna skiälmen nämnt, så fölljer at sådanne protocoller
böra antingen upbrännas eller annuleras nu och i framtiden.
Det förra håller han bäst.
Frih. Ernest Creutz: R. o. A. har hördt hvad här
blefvit påmint angående protocollen. Men innan vij komma
til den puncten, så är nödigt at de först yttra sig om sielfva
dommen, om den skall skiärpas eller leutereras. En del säija,
att som denne elaka karlen sökt att belacka mången ährlig
menniskia, så borde han få et brännemärcke i pannan.
Hr Adlerbeth: Så mycket jag hörer, så äro målen så
grofva hvarföre han blefvit dömd, så at i fall han skolat blefvit
dömd efter Guds och Sveriges Lag, så har han bordt undergåt
samma straff. Högmåhl fölljer lifsstraf på. Commission har
480 Aug. 3. Öfverläggning om Uddelii straff.
gåt försicktigt till värcka. Skulle han hafva brännemärcke, så
borde han blifva en evig fånge i Marstrand, elljest intet.
Hr Cederström: Denne karlen har giordt ganska illa,
så at bevare oss Gud för at plaidera för honom; men är icke
bäst säija, at vij blifva vid Domarens utslag? Ty skola vij
skiärpa straffet, så måste vij taga up alla acta och läsa dem.
Det tillåter ey Riksdagens slut. Dessutan måste alt straff
vara til förbättring och ey til förvärring, och sidst bör det
komma i consideration, at Dommaren, han vet måhlet, säger at
han skall löpa gatulåp och vara i Marstrand, sedan at om han
ey visar bättring, skall han ey komma derifrån.
Hr Praesidenten Strömfelt: Hvad angår den proposition,
om det skall blifva vid domen eller den leutereras, så finner
jag, at Commission som samvetzmän och försichtige domare
giordt det de bordt; men vij böra considerera hvad publicum
igenom denne skiälmen lidit. H. Maij:t gaf sin nådige förklaring
straxt förut, at han ville sofva trygdt i sine undersåtares
skiöte, men när alt var entamerat, så kom denna skiälmen
fram. Jag vill här intet andraga något in specie som skiedt.
Hr von Hökerstedt: Skall han hafva brännemärcke, så
fölljer at han bör blifva en evig fånge; det finner jag ock rätt,
ty han är skadelig; efter 6 åhrs förlåpp lärer han ey blifva
bättre, utan han bör utrotas utur societeten.
Hr Presidenten Strömfelt: Jag beder at H. Maij:ts nådige
Placat ma upläsas, der H. Maij:t sätter jus talionis på en
sådan giärning och förordnar, at den som gifver en således an
skall undergå sielf samma straff.
Hr Erencrona: Det är sant och vist, at om Dommaren
han skall dömma, så bör han först vetta namn på saken; sedan
bör han applicera lagen. Men när vij fåt namn på måhlet, så
hafva vij intet funnit måhlet, utan en pur lögn och updicktelse.
Derföre, när vij sågo at intet voro ondt giordt och intet stämplat,
så hafva vij ey kunnat determinera något straff.
Hr Wattrang: Han har lugit mäst på sig sielf.
Hr Erencrona: Hvad som föranlåtit den skiälmen härtil,
så ser man at hans håg lekt på penningar, ty när han fåt
höra at et Placat voro utkommit om et pasqvil, så har lian
tänckt at få igenom sine practiqver penningar. Och altså har
han lugit på sig sjelf och ment, at han skulle få penningar,
om han kunde gifva an det och gifva någre liknelser dertil.
Deputation till K. Maj:t om rådsvalet.
481
Electorerne eller the Deputerade gingo nu up til K. Maij:t,
at öfverlefverera förslaget eller listan på dem som utnämde
blifvit til de 2:ne ledige Riks-Råds-embeten.
Frih. Ernest Creutz: Skall det blifva vid dommen?
Svarades ney.
Frih. Ernest Crentz: Skall han blifva i all sin lifstijd i
Marstrand?
Såsom R. o. A. ey kunde förena sig härom, och om han
skulle få brännemärcke;
Så förestälte Frih. Ernest Creutz, huru kårt tiden är
för R. o. A. at afgiöra de återstående Riksdagsährenderne.
Hr von Hökerstedt: Om R. o. A. gå så vida, at de
säija han skall få brännemärcke, så är jag rädd at de andre
Stånden slå af det at han skall blifva en evig fånge. Jag
håller före det förnämsta är, at han må blifva en evig fånge,
och at brännemärcket uteslutes.
Gref Tessin: Jag för min del vet ey, om det kan binda
händerna på oss, at vij supponera en resolution hos de andre
Stånden. Jag håller före, at om den qvaestion giöres, antingen
han skall få brännemärcke eller ey, så lärer snart föllja svar
derpå.
Hr Lindenstedt: Nog finner jag at han förtiänt mer,
men som alt straff bör vara til förbättring, så finner jag bäst
at blifva vid domen.
Hr Tomson: Om han skal sittia i Marstrand, så kan
han practicera sig derifrån och sedan hållas för öhrlig karl;
derföre bör han hafva brännemärcke.
Hr Prassidenten Strömfelt: På det vij ey måge uppehålla
oss med saken, så voro bäst at taga et expedient, at vij
komma härifrån.
Deputation, som angående H. Exc. Gref Horn varit hos
de andre Stånden, kom tilbaka och sade: Uppå den undfångne
befalningen håfve vij varit hos de andre Stånden och anmält
det ährendet som oss var gifvit in commissis. De låfvade
alle at taga det i öfvervägande och inkomma med svar derpå.
Hr Lilliestierna: Så mycket jag inhämtat af Commissions
dom, så finner jag det varit en högmålssak, och at han
borde alfvarsamligen afstraffas. Altså frågas, om han icke
skulle piskas af Bödelen vid kåken, skickas til Marstrand och
der arbeta i all sin lifstid.
482 Aug. 3. Beslut om Uddelii straff. Horns tacksägelsetal.
Ändteligen stannade R. o. A. i det slut, at Commissions
dom gillas, doch med den tilökning, at denne Uddelius skall
få brännemärcke i pannan och vara i all sin lifstid i Marstrand,
såsom ock att Protocoliet uti Commission aboleras.
Hvilket slut med de öfrige Stånden communiceras.
Hr Blomfelt: Som så förfarne och samvets-domare tracterat
denna saken och efter ed och samvete samt lag och förordningar
afdörnt den samma, och jag ey vet af sakens egenteliga
beskaffenhet, så beder jag, til mit samvetes befrielse, at
i Protocoliet införes, at jag blifver vid Commissions dom, och
det så mycket mera, som alt straff bör lända til förbättring.
H. Ex c. Hr Landtm, kom nu up och aflade sin tacksägelse
sålunda: Jag tackar R. o. A. på det hörsamste, som
behagat hågkomma mig med en så ansenlig gåfva. Orden
tryta mig til at betyga min tacksamhet. Jag skall taga Gud
till hielp och giöra min Konuug och Fädernesland all den tiänst
som i min förmågo står. Det surprinerar mig och är alt för
mycket hvad man tillagdt.
Frih. Ernest Creutz svarade härpå och försäkrade
H. Exc. Hr Landtm, om den högacktning som R. o. A. hafva
för H. Exc., jämvähl at de heldre velat öka än minska summan.
H. Exc. Hr Landtm.: Åtminstonne skola de hafva obligerat
en trogen tiänare.
Therefter företogs de återstående §§:ne af Städernes Besvär
;
Och resolverades at den 39 §, om förhögningen i accisen,
uteslutes, efter Bårgareståndets begiäran, och jämkas den S §
i Expeditions-Deputation efter den 39 §.
40 och 41 §§:ne approberades aldeles.
H. Exc. Hr Landtm.: Här äro åtskillige af de tanckar,
at som tiden är mycket kårt, skulle, jämte det at i morgon
giöres anslag för Plena, äfven Secrete Utskåttet hela dagen,
så före- som eftermiddagen, vara tilhopa, och eftermiddagen
de mindre saker företagas.
Thetta fick bifall.
Deputation kom ned ifrån K. Maij:t, och berättade Gref
Stromberg, at H. K. Maij:t tackar samtelige Ständerne för
det förtroende de draga til H. Maij:t och håppas at äfven i
detta måhl träffa det som länder dem til välbehag. Derjämte
lät H. Maij:t förmäla sin nådige hälsning.
Städernas besvär. Bådsutnämningar. Konungens resa. 483
42 §, angående then af visse Städer påstådde Seglation,
approberades.
43 §, angående Prästernes rättighet af Strömmingsfiske,
hlef äfven bifallen.
Hr Secreteraren Boneauschiöld: H. Maij:t har nådigst
befalt mig berätta, at af de 6 föreslagne har H. Maij:ts nådige
vahl fallit på Hrr Landshöfdingarne Baron Cronstedt och
Baron Creutz.
R. o. A. tackade H. K. Maij:t underdånigst, som behagat
låta them vetta härom, och önskade begge desse Riks-Råden
mycken lycka.
H. Exc. Hr Riks-Rådet Baron Creutz: Jag ärkiänner
med största vördnad den stora och höga gunst, som R. o. A.
med de öfrige respective Stånden mig visat, i det at jag blifvit
2:ne gånger upförd på förslaget och nu igenom Guds försyn
och H. Maij:ts nåd uphögd til et ibland de högsta embeten
i Riket. Jag skall ärkiänua sådant in til grafven, och
den instruction skall vara skrifven i mit hierta at giöra alt
til Guds namns ähra samt Konungens och Fäderneslandets
nytta.
R. o. A. önskade dem lycka och välsignelse.
Riks-Rådet Creutz begiärte tilstånd at få gå up til
K. Maij:t och tacka H. Maij:t.
Hvilket honom bevilljades.
H. Exc. Hr Landtm, upläste H. K. Maij:ts Bref till
samtelige Riksens Ständer af den 2 Augusti sidstledne, at som
för H. Maij:t högst angelägit vore at giöra någon resa utom
Rikets gräntzor til Hässen, så finner H. Maij:t sig föranlåten
at anmoda samtelige Riksens Ständer om deras samtycke dertill;
försäkrandes derjämte, det K. Maij:t sig deraf icke annorledes
betiäna vill, än at detta Riket deraf skall hafva dess
nytta och förmån.
H. Exc. Hr Landtm.: Det kunde hända så, at H. Maij:t
hehöfde resa dit, och H. Maij:t arnar intet giöra det utan
Riksens Ständers vettskap och bifall. Får det bifall?
Svarades ja.
Hr Lilliestierna: Som R. o. A. lemnat H. Maij:t sina
tanckar angående dess resa, så i fall H. Maij:t ärnar företaga
en sådan resa, lärer i Secrete Utskåttet komma at fastställas
en ansenlig summa, så at H. Maij:t kan föra en stat som sig
bör och hafva en ansenlig suite med sig.
484 Aug. 3. Rådmäns presidium i rätter. Licenten.
Thetta fants billigt, och gafs Secreteraren Boneauscliiöld
i commission at föredraga detta de andre Stånden.
Hr Lilliestierna: Efter Eders Exc. betygat en så högst
bepriselig omsårg för allas välfärd, så lärer Eders Exc. täckas
nu befordra till expedition det som angår Militair- och CivilBetiänternes
löningars betalning.
Härom sades komma uti Riksdags-Beslutet at införas.
Hr Gyll enbåt påminte för Expectanterne.
Hr Adlerbet påminte, at de Deputerade borde giöra sin
berättelse, huru vida de kommit öfverens med Bårgareståndet
om licenten.
Det sades de lära komma skriftelig derom in.
Sedan uplästes 44 § af Städernes Besvär; jämvähl Bårgareståndets
påminnelser, hvaraf then förnämsta går therpå
ut, at Rådmännen måtte få företräde för Controleurerne och
Småtulnärerne, när de komma at sittia uti Siötuls- eller AccisRätter.
Hr von Hökerstedt: Controleuren förstår siötulsväsendet,
men det förstår ey en Rådman, och den bör ju föra
praesidium, som har bästa kundskapen om saken. Controleurerne
hafva haft fullmackt af Cammar-Collegio, men Rådmännen af
Landshöfdiugarne.
R. o. A. förklarade sig, at de ey kunde bifalla Bårgareståndets
påminnelser, och approberade den upsatte § i alla
delar.
45 §, om lilla Tulltaxans reviderande, går ut.
Derefter uplästes det som ifrån de Deputerade inkom angående
licenten.
Gref Thure Bielke sade, at Bårgareståndet ey heller
är nögdt med detta och at det litet voro ändrat af de Deputerade.
H. Exc. Hr Landtm, fick bud åtkomma up til H. Maij:t
och gick bårt.
I medlertid trädde H. Exc. Riks-Rådet Creutz til klubban
och hemstälte R. o. A., om icke, efter Bårgareståndet
utlåtit sig på detta sättet, man kunde taga dem på orden och
låta det blifva dervid.
R. o. A. förklarade sig häröfver, at de antaga detta Bårgareståndets
begifvande, så lydande: l:o Denna fonden stiger
til 3 Tunnor guld åhrligen, och at, i fall den vid 1728 ahrs
slut ey skulle finnas stiga till 3 Tunnor guld Svenska silfver
-
Licenten. Freidenreichs lön. Besvären från Carlskrona. 485
mynt, Konungen och Rådet då förordnar, at af alla Svenska
undersåtares varor i Svenska skiep betalas en fierdedel med
redbart mynt, eller så mycket, at fonden stiger til 3 Tunnor
guld åhrligen, som nu utfäste äro; jämvähl 2:o, at med fonden
continueras, til dess alle de fordrande för lönerne, som utsatte
äro at betalas, fåt sin fulla betalning; samt 3:o, att detta
af samtelige Stånden fastställes och tager sin begynnelse ifrån
den 1 September 1727, efter Secrete Utskåttets Memorial;
och 4:o kommer til expedition, innan Riksdagen slutes, och uti
Beslutet at inryckas. I annor händelse förbehåller R. o. A.
sig, at expedition må skie efter det sorn nu förut af 3 Stånd
är faststält.
Thenne Resolution blef för R. o. A. upläsen och af them
approberad.
Frih. Bror Rålamb: Som intet är ifrån de andre Stånden
inkommit om adelsskapet som en delli söka, och det mäst
tyckes bero på R. o. A., så är frågan, om icke introduction
kunde skie.
R. o. A. ville låta härmed anstå til i morgon och afvänta
de andre Ståndens utlåtelser.
Lagmannens på Gotland Hr Freidenreichs Memorial uplästes
;
Och bevilljades honom 600 Dal. sint i lön lika med de
andre Lagmännen i Riket, som han kommer at niuta af Lagmans-
och Häradshöfdings-Räntan på Gotland och ifrån 1726
inclusive tager sin begynnelse; men den andra puncten kunde
R. o. A. för sin del ey bifalla.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 4 Augusti Fredags föremiddagen iu pleuo.
Uplästes Bårgareståndets Extractum Protocolli af den 31
Juli sidstledne öfver Justitise-Deputations Betänckande af den
26 nästledne Juni angående de besvär, som Ammiralitets-Staten
i Carlscrona andragit emot Magistraten dersammastädes
berörande l:o Doms- och Executionsrättigheterne samt 2:o
Tomtöresafgiften.
Och förklarade R. o. A. sig, at de icke finna någon anledning
at gå ifrån sit redan i detta måhl giorde slut.
486 Aug. 4. Två stånd mot två. Betalningsafgiften.
Therefter justerades Extractum Protocolli af den 3 hujus
om licenten eller fonden til löningarnes betalning;
Hvilket sändes til the andre Stånden.
Oeconomie- och Cornrnercie-Deputations Memorial uplästes,
angående Öregrunds stads Fullmäcktiges Bargmästaren Kihlbergs
å nyo ingifne relation om berörde stads våg- och bropenningar;
yttrandes Deputation sig, at den ey kan gå ifrån
dess förra den 3 nästledne Maij aflagde Betänckande.
Afven uplästes Bårgmästaren Kihlbergs förberörde relation
therom.
Secreteraren Wulf reenstierna vijste ock up, at i anseende
till Nora och Linde voro resolution ock expedierad, at i sådant
fall skall betalas våg- och bropenningar;
Och uplästes samina Expedition.
Hr Adler b et deducerade, huru det skulle vara oanständigt,
om man ey skulle vara sig altid lik.
Hr Erenpreus: Hvad den resolution angår, som Ständerne
gifvit angående Nora och Linde, så vill jag säija, at
man betalar der i Örebro, sammaledes här våg- och bropenningar
för järnet.
Hr Ad lerb et och flere påminte, at denna saken berörande
Öregrunds bro- och vägarpenningar matte sta in statu
qvo till nästa Riksdag, efter ther äro 2 Stånd emot 2 Stånd.
R. o. A. biföllo thenne Hr Adlerbets mening.
Sedan justerades Extractum Protocolli om lön- och betalningsafgiften,
som blifver halt i ahr, tre fierdedelar tilkommande
åhr och sedan går fyllest ut.
Hr Manderström: När jag nyligen hadde den ähran
at berätta för R. o. A., at min svärfaders Commercie-Rådet
Pollieims lön blefvit indragen tvert emot Instruction, så voro
R. o. A. så gunstige och resolverade, at det skulle ga til Secrete
Utskåttet, men de andre Stånden voro deremot. Nu,
ehuru vähl H. Exc. sökt at få detta fram i Secrete Utskåttet,
så har doch sådant ey skie kunnat. Altså beder jag ödmiukeligen,
at saken här må företagas.
R. o. A. samtyckte härtil;
Och altså uplästes Hr Manderströms Memorial.
Sedan funno R. o. A. för godt at tillägga Hr CommercieRådet
de 400 Dal. smt som för honom 1723 indragne blifvit,
så at han för innevarande åhr och framdeles kommer utom
Polheims lön. Kollegiernas mern. om resolutioner m. m. 487
sine förrige 800 Dal. smt at niuta förberörde fyra hundrade
Dal. silfvermynt dertil.
Vidare continuerades med Städernes Besvär;
Och uplästes 46 §. Hvilken bifallen blef.
47 §, at Cronones Betiänte och Ståndspersoner ey kan
förbiudas at hafva Commissioner för Järnvärcken etz. och betiäna
them med Commissions handel som them therom tillita,
begiär Bårgareståndet må gå ut.
Men R. o. A. funno nödigt at han må stå qvar.
Praesidenten Strömfelt gaf in et Memorial ifrån Kongel.
Collegierne emot thet Betänckande, hvarmed Justitiae-Deputation
inkommit, huru och på hvad sät K. Maij:ts och Riksens
Collegier, Landshöfdingar och Embetsman sig skola förhålla
vid förfrågningar på högre ort och resolutioners meddelande.
Samma Memorial uplästes, och yttra Collegierne sig sluteligen
derutinnan, at Riksens Höglåfl. Ständers höga godtfinnande
lata de sig i detta som alt annat altid vara sig för lag',
den de med hörsamhet och lydno skola efterlefva, men förmoda,
at som Riksens Ständer ey mindre för rätvisan äro
ömhiertade, än för sysslornes rätta skiötzel, drift och framgång
hågade, sådanne mått och utvägar lära tagas, hvarigenom
begge delarne kunna erhållas, villjandes Collegierne vara uhrsäcktade,
så framt detta Höglåfl. Justitie-Deputationens Memorial
til alla delar skulle bifallas, om påfölgden vid nästa Riksdag
blifver den, at Collegierne icke som sig bordt och de högeligen
åstundat kunnat de dem anförtrodde mångfaldige angelägne
sysslor skiöta och i sin rätta ordning med tilbörlig skyndesamhet
afgiöra.
Hr Riks-Rådet Baron Creutz förestälte denna saken
vidare.
Hr Erenfelt sade at den voro afgiord.
Frih. Otto Strömfelt: Om saken är afgiord, är mig
obekant, men som Justitie-Deputation sagt at vederbörande
skola höras, så hadde Collegierne också bordt höras, innan en
sadan lag giöres; och som det ey skiedt, så beder jag hörsamst,
at R. o. A. nu villja taga Collegiernes Memorial i betänckande.
Justitie-Deputation har ey nämt hvad Sollicitants-Placatet
Innehåller.
Hr Adlerbet: Hvad angår at Collegierne säija, at referentis
votum skall läsas, det vore ovanligit; men sedan saken
är afgiord, så är Deputations mening, at Collegierne då borde
488 Aug. 4. Öfverläggning om kollegiernas mern.
låta parten få vetta slutet. Håf-Rätterne gifva ju ut resolution
i de saker som angå privatorum rätt, men Collegierne intet.
Exempel at uprepa voro odieuse, men jag ville önska
at jag slipper det; i medlertid hafva undersåtarne härtils ey
funnit sin säkerhet vid den processen som i Collegierne blifvit
brukad.
Frih. Otto Strömfelt: Jag vet nog den regelen: audiatur
altera pars; men här gifves oss en lag som vij omöijelig
kunna efterlefva. Til exempel. I R. o. Arns Protocoll står:
»Den som mist sine råå och rörs rättigheter med orätta, skall
få igen dem.» När då Cammar-Collegium skall giöra en förfrågan
derom, så skulle man efter denna lagen communicera
det med alla som sökia råå och rör, efter det är en causa
communis.
Hr Adlerbeth: Det samma är et publiqvt måhl, och
der behöfva de ey höras.
Det fants nödigt at Justitie-Deputations Betänckaude skall
åter företagas.
Ifrån Bondeståndet kommo någre Bönder, som påminte
om arfvodislön och recommendation för Bondeståndets Secreterare
Heland.
Och gafs dem det svaret, at Talemännen och Secrete Utskåttet
lära sörja derföre.
Hr Riks-Rådet Baron Creutz hemstälte, om icke JustitieDeputations
Betänckaude, efter Collegierne, som intet förut
blefvit hörde, kommit in med nya skiähl, kunde remitteras til
K. Maij:t och Rådet.
Frih. Strömfelt: Hvad Riksens Ständer behagat fastställa,
det skall vara oss en lag, men vij reservera oss, at
den som gifvit anledning til detta Betänckandet må vara ansvarig
derföre.
Hr Adlerbet mente at detta voro för mycket sagdt, helst
at vid en Riksdag man har frihet at säija sin tancka efter
bästa förstånd; och vore vähl, det Collegierne ey hlefvo ansvarige
för de oredor, som förorsakats deraf at de ey hördt
vederbörande.
R. o. A. förklarade sig at de blifva vid sin förra resolution.
Hr Presidenten Strömfelt begiärte at få gå til de andre
Stånden med Collegiernes Memorial.
Bondedep. Kallelse till rikssalen.
489
Hvilket bevilljades. Doch skrefs resolution på Memorialet:
At som R. o. A. redan för detta utlåtit sig öfver JustitieDeputations
Betänckande och det faststält, så låter R. o. A.
dervid förblifva.
Hr Didron: Såsom Hongel. Collegierne inkommit med
en förestälning, som värckeligen meriterar at tagas uti nogare
öfvervägande, helst Justitie-Deputations Betänckande gior
en ändring uti det vid 1723 åhrs Riksdag faststälte Sollicitants-Placatet,
som Stånden varit förut obekant, och här på
Riddarhuset, när saken slöts, äfven vore contradictioner; så
håller jag rådeligst, at denna saken cum toto effectu må gå
til K. Maij:t och Rådet, at der det som bäst och rådeligast
är må utsökas.
Gref Bengt Frölich förbehölt sig, at ingen må giöra
något försök til at ändra det som 4 Stånd en gång slutit.
Hr von Hökerstedt: Jag beder at få blifva hörd, och
kappas at det Collegierne hemstält R. o. A. ey må komma at
anses som man ville kasta kull det Riksens Ständer giort, och
therföre borde man förskona Collegierne för en sådan beskyluing,
helst Collegierne håppas, at det ey illa uptages, när Collegierne
gifva tilkiänna hvad de välment finna at påminna,
besynnerligen då ingen expedition skiedd är. Jag bedyrar vid
Gud, at om det skall blifva vid denna processen, så finner jag,
så sant mig Gud hielpe, at det länder til största uppehåld;
ty om någon har at klaga at han ey blefvit hörd, som ingen
giort hvarcken förr eller vid denne Riksdagen, helst Collegierne
fåt det vitnesbörd, at ingen haft at klaga på deras förrätningar,
så kan en sådan, som har at klaga, ju gifva sig
an hos Konungen och Rådet.
Ifrån H. Maiy.t anmälte sig 2:ne Cammar-Herrar.
Och giugo 6 af R. o. A. ut at möta dem.
Sedan bemälte Cammar-Herrar Hrr Manderström och
Franck kommo in, sade the: H. Maij:t låter anmäla sin nådige
helsning och antyda R. o. A., at de i morgon efter sluten
Gudstjänst ville vara H. Maij:t fölgacktige up på Riks-Salen.
Hr Riks-Rådet Baron Creutz tackade H. Maij:t för dess
nådige kallelse och låfvade at R. o. A. i morgon skola infinna
sig.
Frih. Palmqvist: Jag bifaller Hr Didrons utlåtelse, at
detta hemställes de andre Stånden för de inkomne nya skiälen
skull.
Adelns Protokoll, 1727 II. 32
490 Aug. 4. Beslut om kollegiernas mern.
Hr Lilliestierna: Hr von Hökerstedt sade, at det skulle
giöra uppehåld, om så procederas skulle som Justitie-Deputations
Betänckande innehåller; men i fall så voro, så finner jag
likvähl, så sant mig Gud hielpe, intet annat, än at rätvisan
derigenom bäst blifver befordrad; och är det bättre et litet
uppehåld än få et elakt slut. Collegierne lära vähl finna expedient,
at i fall någon söker oskiähligt uppehåld, at hämma
sådant.
Frih. Strömfelt: Rätvisan bör sökas, men alla kunna
ey finna medlen dertil, utan man tager sig ofta onödige speculationer.
De som sittia vid värcket lära bäst finna, huru
denna processen kan värckställas. Collegierne och Konungens
Embetsmän stanna i appologier och skriftväxlingar härigenom
med parterne.
Hr Lilliestierna mente at detta ey voro speculationer,
utan grundat i Guds och verldslig lag.
Hr Weili: När det observeras att vederbörande blifva
hörde i Collegierne, så vet jag ey hvad mer behöfves.
Hr Adlerbet föreslog, om icke någre kunde träda neder
och söka något expedient härutinnan.
Men R. o. A. ville ey admittera detta, utan blefvo vid
det som resolverat är förut i denna saken.
Frih. Stiernstedt, som blefvit skickader til de andre Stånden
om licenten, kom tilbaka och berättade, att Bårgareståndet
skrefvit på R. o. A:ns Extractum Protocolli en resolution
och revocerat det förra, och altså höllö de Deputerade betänckeligit
at gå til de andre Stånden, efter Bårgareståndet
revocerat sin utlåtelse.
Therpå uplästes Bårgareståndets påskrift, hvaruti Bårgareståndet
utlåter sig, at som Ståndet af R. o. A:ns Extracto
Protocolli finner, det R. o. A. vida gåt ifrån Bårgareståndets
project, altså, emedan Bårgareståndet förmodar, det R. o. A.
samt Krigsbefälet intet lära villja befordra detta värcket med
hela Rikets handels ruin, sedan de funnit Bårgareståndet hafva
offererat det högsta som kunnat låta sig giöra; Ty hemställer
Bårgareståndet än vidare til R. o. A. samt Krigsbefälet, om
de icke skulle villja antaga hvad Bårgareståndet i sit sidsta
project ärbudit, utan vidare restrictioner och obligationer. I
annor händelse håller sig Bårgareståndet aldeles vid dess för
detta ingifne protest och reservation.
Beslut om licenten och om Sekrete utskottet. 491
R. o. A. utlåto sig häröfver således: At som det Låfl.
Bårgareståndet intet velat efter R. o. Arns yttrande begifva
sig til det, hvarmedelst de fordrande kunna finna sin säkerhet,
och tiden tillåter ey vidare jämkning, så håller R. o. A. säkrast
vara at blifva vid det tre Stånd redan i denna saken
faststält, och at detta derefter i Riksdags-Beslutet införes.
Tbenne resolution skrefs på berörde document, och så
sändes en Deputation af 12 personer til Pråste- och Bondeståndet
dermed.
Uplästes Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den
3 Augusti sidstledne, hvaruti Secrete Utskåttet andrager, det de,
fast än Ständerne om Lögerdagen sluta Riksdagen, lika som
det 1723 skiedde, på några dagar kommo therefter tilhopa, at
afsluta och expediera de saker som Secrete Utskåttet lagdt
handen vid, såsom ock at remittera the öfrige til sine behörige
orter, som alt kan vara bestält uti näst ingående vecka, jämbvähl
ock at de saker, som redan af Secrete Utskåttet äro utarbetade
och Plenoruro godtfinnande hemstälte, men dersammastädes
för Riksdagens slut nu ey kommit at företagas, kunde
til H. K. Maij:ts med Råds råde afgiörande uplåtas och hemställas;
doch skulle sådant Stånden in plenis föredragas, i
förmodan at de ey lära hafva något at påminna härvid, efter
som detta til publici tiänst ofelbart länder, och til fullgiörande
af Secrete Utskåttets ed och instruction, som Secrete Utskåttet
sig til rättelse ställa bör.
Thetta blef af R. o. A. bifallit. Doch få inga nya saker
företagas.
Frih. Wrede: Det torde vara någre saker som varit i
arbete och ey blefvit afslutne i Secrete Utskåttet, men bordt
föredragas Plena; om de upgifvas til K. Maij:t, så frågas, om
det skall anses som hade Riksens Ständer afgiordt dem.
Hr Lindenstedt: Det som är slutit skall dragas in i
Beslutet, och derföre kan ey något slutas derefter.
H. Exc. Hr Landtm, kom up och sade, at ingen ny sak
far tagas före, sedan Ständerne varit på salen, men det är
ingen ovanlig sak at giöra ifrån sig thet man lagdt handen
vid och remittera the oafgiorde til sin behörige ort; annat kan
man ey taga före.
Secrete Utskåttets Extractum Protocolli uplästes å nyo.
H. Exc. Hr Landtm.: Detta angår icke annat, än at
Secrete Utskåttet vill giöra färdigt det som de bordt giöra.
492 Aug. 4. Sekrete utskottets mern. om allianserna.
Hr Engelbrecht mente, at det ey voro orådeligit at
Plena blefvo underrättade om måhlén.
H. Ex c. Hr Landtm.: Jag håppas at Secrete Utskåttet
aflagdt så goda prof, at Stånden lära funnit at de ey må våga
något härvid, ty det är ingen i Secrete Utskåttet, som icke
är örn therom at alt går rätt till.
R. o. A. biföllo Secrete Utskåttets Extractum Protocolli
1 förberörde måhl.
Hr Tisensten: Skulle det intet vara möijeligit, at Plena
finge höra af sådanne saker?
Uplästes Secrete Utskåttets Memorial och berättelse af den
2 Augusti sidstledne angående Fredstractaterne och Alliancerne,
särdeles de som 1719 och de fölljande åhren slutne äro. Hvaröfver
Secrete Utskåttet sig yttrar, at som det befinnes at härvid
et och annat är at påminna, i det åtskillige puncter och
stycken af ofvanberörde förbund och tractater dels ey blifvit
fulkomligen efterlefvade och fullgiorde, dels at et och annat
vore händt och förelupit, som mot bemälte tractaters tydeliga
innehåld är aldeles stridande, så har Secrete Utskåttet öfver
alt sådant en omständelig berättelse opsättia låtit. Men emedan
vid närmare skiärskådande af denne berättelse befinnes,
det alle slike antingen contraventioner eller non adimpleta äre
af den beskaffenhet, at de ey vähl kunna giöras allment bekante,
så vida man hos de respective främmande Mackterne
ey vill förorsaka olust och missnöije, hvilket Secrete Utskåttet
håller före, i föllje af den til allmenna rolighetens bibehållande
nyligen giorde förfatning, böra uti giörligaste måtton undvikas;
Ty har Secrete Utskåttet nödigt eracktat Riksens Höglåfl.
Ständer sådant behörigen at förständiga, och deras godtfinnande
hemställa, om icke, i anseende til det som nu anfördt är, torde
vara tiänlig- och rådeligast bemälte upsatte berättelse hos
H. K. Maij:t i underdånighet at insinuera, med underdånig
begiäran, H. Maij:t täcktes låta den samma i nådig consideration
komma, samt vid gifne tilfällen och alt, som conjuncturerne
det kunna medgifva, genom tiänlige medel och förestälningar å
behörige orter därhän arbeta låta, at hvad af de med fremmande
Machter slutne Tractaters värckställande ännu återstår
af dem må behörigen upfyllas och fullgiöras; men hvad
å någon sida kan vara deremot handlat och brutit må skiähligen
ändras och förbättras.
G. Cronhielms mern. Licenten.
493
Förberörde Secrete Utskåttets gifne Betänckande blef af
R. o. A. bifallit.
Gref Gustaf Cronhielms Memorial uplästes, hvaruti H. Exc.
anhåller at Riksens Ständer, i anseende til hans 40 åhrs giorde
trogne tiänster och annat extra arbete, med mera, täcktes förunna
honom at få vistas på landet, när honom det åstundar,
til at skiöta sin hälsa och välfärd.
Hr Didron: Secrete Utskåttet kunde komma häröfver in
med sin utlåtelse; men elljest menar jag, at Riksens tiänst
ey lärer tillåta sådant, at en Riksens Råd får absentera sig
när han vill. Det är bäst at H. Maij:t gior så med H. Exc.
Gref Cronhielm som med de andre Riks-Råden, at han får
vissa tider resa på landet, som de andre.
Hr Lindenstedt: Det tyckes vara något för ampelt af
Gref Cronhielm begiärt, men det kan således modereras, at det
ey är R. o. A. emot, at han anmäler sig hos H. Maij:t härom.
Frih. Eric Wrangel: Som det är faststält at Rådet i
2 Divisioner skall arbeta, och Secrete Utskåttet lärer komma
in med förslag, så at Råden kunna få någon hvila ibland, så
lärer Gref Cronhielm då niuta det samma som de andre RiksRåden.
H. Exc. Hr Landtm.: Det är ock et annat petitum i
Gref Cronhielms Memorial. Jag vet och det är bekant hvad
han 1720 led. Han hadde intet sökt Prsesidentskapet i Cancellie-Collegio,
utan blef af Hennes Maij:t dit flytt ifrån Commercie-Collegio;
men som Ständerne begiärte at jag skulle
träda tilbaka til Cancelliet och han ey fick gå til Prsesidentskapet
igen i Commercie-Collegio, så kom han då mycket at
lida.
Det senare Gref Cronhielms petitum uplästes.
H. Exc. Hr Landtm, berättade huru det 1720 skiedde,
at H. Maij:t begiärte det H. Exc. Hr Landtm, skulle gå tilbaka
til sine ämbeten, och at H. Exc. då talte för Riks-Rådet
Gref Cronhielm.
Hr von Post: Deputation har varit hos Prästeståndet med
R. o. A:ns utlåtelse om licenten. Prästerskapet utlät sig, at
ehuru vähl de förment sig kunna hafva betänckande at bifalla
den meningen som R. o. A. stannat uti, så sågo de likvähl
gierna, at Deputation ginge til Bårgareståndet med samma
R. o. A:ns utlåtelse.
Thetta fick bifall.
494 Aug. 4. Förord för baroniseringar.
H. Exc. Hr Landtm, påminte derom, at sorgen i morgon
efter vanligheten aflägges.
H. Exc. Hr Landtm.: Här är en man som är meriterad,
som R. o. A. lära alla kiänna, det är Landshöfdingen
Frisenheim, han anhåller at blifva hugnad med Baron. Nu,
ehuruvähl det intet är emot Regeringsformen, så vill H. Maij:t
doch anmäla det.
R. o. A. gofvo härtil sit samtycke och förklarade, at de
ock gierna se at Ammiral Erenschiöld blifver Baron.
Härvid sades ock, at de intet hafva barn.
Gref Stenbock påminte för General Löwen.
Gref Dohn a: Tiden är kårt, och H. Maij:t gifver oss så
god anledning at komma ihåg meriterade tiänster; här är General
Marschalck.
Såsom här mältes an General-Majorerne Marschalck och
Löwen, så sade H. Exc., at han ville påminna för GeneralLieutenant
Gyllenkrook och General Armfelt, och H. Maij:t
lärer giärna giöra R. o. A. til behag härutinnan.
Sedermera giordes påminnelse af Ofverste Didron och
flere för General-Major Tegenschiöld och Öfverste Ornstedt.
Och blef äfven thertil samtyckt af R. o. A.
Riks-Råd Cederliielms Suppliqve och K. Maijits remiss
derpå uplästes.
H. Exc. Hr Landtm.: R. o. A. lära förnummit hans
petitum: l:o at han må få sin lön i åhr, och 2:o at han må
få niuta pension.
Frih. Bror Rålamb mente at här voro K. Maij:ts Förordning,
sorn man hadde at rätta sig efter.
R. o. A. biföllo at han må niuta lönen för i åhr.
H. Exc. Hr Landtm.: Efter Riksens Ständer velat at
det skulle gå denne vägen, at han skulle få et nådigt afskied,
skulle han icke kunna hugnas med pension?
Hr Didron: Den som vähl tiänt bör få pension. Men
som Riks-Råd Cederhielm på sådant siitt kommit ifrån embetet,
så lärer honom ey kunna bevilljas pension. Det skulle
ock gravera Staten. Dessutan är här afgiordt förut, at han
ey skall få pension, då Cancellie-Rådet Wrangel frågade derom.
Frih. Eric Wrangel: Hans petitum var först at han
skulle få afskied, och det andra underhåld. Det ena bevilljades
honom, men det andra intet.
H. Exc. Hr Landtm.: Skall han få pension?
Beslut om RE. Cederhielms lön. Licenten.
495
Såsom R. o. A. stannade derom in contradictoriis;
Så bad Frih. Rålamb, at man måtte få se Ståndens
utlåtelse.
H. Exc. Hr Landtm, frågade om saken ey kan afgiöras
utan votering, och sade att denne dagen behöfves til angelägne
saker.
Hr Didron: R. o. A. lärer påminna sig at saken blefvit
här afgiord, såsom Frih. Wrangel sagt.
Hr Stierneld: Jag begiärte låf, när saken var före, at
Riks-Råd Creutz at få påminna angående underhållet för RiksRåd
Cederhielm. Men som då kommo angelägne saker före,
och åtskillige tyckte at det vid lägligare tilfälle kunde talas
om, så lät jag dermed bero.
Gref Spens kom tilbaka med Deputation och sade, at
Prästeståndet förklarade sig, at de skulle giärna önska at man
kunde förmå Bårgareståndet til at blifva vid R. o. A:ns sidsta
utlåtelse. Bondeståndet blef aldeles vid sin första utlåtelse.
Bårgerskapet fingo vij intet rätt svar af. Thessutau sades,
at Prästeståndet begiärt at Clericie-Betiänte måtte äfven nämnas
i R. o. A:ns Extracto Protocolli, efter som Prästernes innestående
löner äfven komma af thenna fond at betalas.
R. o. A. förklarade sig, at R. o. Arns mening aldrig varit
annorlunda, än at Prästerne äfven skulle få sin innestående
lön lika med Militair- och Civil-Betiänterne betalt af denna
fonden. Men Prästernes bårtmiste vederlag kan ey dragas
therunder.
I anledning häraf infördes i förberörde Extracto Protocolli
äfven om Clericiet.
H. Exc. Hr Landtm.: Som R. o. A. lära komma at
anträda marchen i morgon ungefärligen kl. 8, så böra vij ju
vara här uppe praecis kl. 7?
Svarades ja.
Sedan uplästes R. o. A:ns utlåtelse i Riks-Rådet Cederhielms
sak til de andre Stånden den 29 Juli.
H. Exc. Hr Landtm.: Som det är en ogiörlig sak at
uppehålla sig med detta, så är frågan, om icke man kan remittera
det til K. Maij:t.
H. Exc. Hr Landtm.: Vill man skicka up med det som
resolverat är, så kan det skie.
Ändteligen förklarade sig R. o. A., at Riks-Rådet Cederhielm
må för innevarande åhr niuta Riks-Råds-lön; men hvad
496
Aug. 4. Rådets fördelning i divisioner.
det sökte underhållet vidkommer, så hemskiutes samma underdånige
ansökning til K. Maij:t och Rådet.
Och skrefs samma resolution på Riks-Rådets Memorial.
H. Ex c. Hr Landtm, upläste Secrete Utskåttets Memorial
af den 3 hujus angående 2:ne Divisioner uti Rådet.
Hvarutinnan Secrete Utskåttet underkastar Riksens Ständers
godtfinnande, om icke det skulle vara billigare och nyttigare,
at Justitia;- och Inrikes Civil-Expeditions-ährender, såsom med
hvarandra närmaste gemenskap hafvande, kunde uti en Division
eller af den ena helften af Rådet bestridas, och Krigssamt
Utrikes värf och ährender af den andra helften, til hvilken
ända Secrete Utskåttet också välment velat föreslå efterfölljande
fördelning sielfva personerne imellan, nembligen:
Till Justitia- samt Inrikes Civile ährender:
RR. Gref Gustaf Cronhielm.
RR. Gref Gustaf Adam Taube.
RR. Gref Clas Ekeblad.
RR. Gref Carl Gyllenborg.
RR. Baron Olof Törnflycht.
RR. Baron Cronstedt.
RR. Gref Nicodemus Tessin.
RR. Gref Hemg Rud:ph Horn.
RR. Baron Lagerberg.
RR. Gref Gustaf Bonde.
RR. Baron Carl Gustaf Hård.
RR. Baron Creutz.
Til Krigs- och Utrikes ährender:
RR. och Praesidenten i Cancellie-Collegio Gref Arwed Horn,
på sätt som af Riksens Ständer 1723 den 4 September och
under nu påstående Riksdag om Hr Riks-Rådet är vordet resolverat.
RR. Gref Meijerfelt, när han här vistas.
RR. Gref Carl Gustaf Ducker. RR. Gref De la Gardie.
RR. Gref Axel Baner. RR. Gref Liewen.
RR. Gref Clas Sparre. RR. Baron Johan Strömfelt.
RR. Gref Nils Gyllenstierna. RR. Baron Joh. von Duben.
RR. Baron Samuel Barck. RR. Gref Thure Bielke.
R. o. A. biföllo, at den ena Division bör handtera Krigsoch
Utrikes- och den andra Justitia- och Civil-Expeditionerne.
Afven voro ock R. o. A. nögde ined Rådens placering i Divisionerne.
Beslut om Cronhielm. Om friherreskap. 497
Och altså skrefs på förberörde Secrete Utskåttets Memorial,
at thet blefvit bifallit af R. o. A.
Hr Adlerbet påminte, at när stora och angelägna måhl
voro, det begge Divisionerne då måtte träda tillsamman.
Detta sades vara innehållet af berörde Memorial;
Dessutan berättade H. Ex c. Hr Landtm., at bägge Divisionerne
äro örn Måndagarne tilsamman.
Sedan frågade H. Exc. Hr Landtm., huru det skall
blifva med Gref Cronhielms begiäran at få vara bårto.
R. o. A. förklarade sig, at som Riks-Råden nu blefvit
förstärckte och igenom den skiedde inrätningen lära finna en
större lisa, så niuter Riks-Rådet Gref Cronhielm härigenom
hvad han sökt lika med de andre Riks-Råden efter Förordningen.
H. Exc. Hr Landtm, frågade sedan, huru det skall
blifva med det senare Gref Cronhielms petito.
Frih. Erich Wrangel: Här äro de, som anse detta senare
icke som något petitum, utan at han andragit de omständigheterne
at understödja sit petitum med at få vara på landet.
Therefter justerades Resolution för Gref Cronhielm, och
fick bifall, som han här förut finnes införd.
H. Exc. Hr Landtm.: Skall intet falla mer svar på
Gref Cronhielms Memorial?
Svarades ney.
H. Exc. Hr Landtm.: Här äro någre som påminna för
General-Lieutenanten Cronman, at ock han må blifva Baron.
H. Exc. Hr Landtm.: Meningen lärer vara så, at de
addressera sig til K. Maij:t, dhe som söka Friherreskap, och
R. o. A. förklarar, at de gierna see dem hugnade med en sådan
nåd, som här nämde äro.
Hr Erencrona: Det är bäst at ingen person nämnes,
utan at de addressera sig til K. Maij:t och at H. Maij:t gior
then nåden them sorn thet förtiänt.
Såsom åtskillige blefvo hos R. o. A. nämde til Friherreskap,
så funno R. o. A. at de bara angifva sig hos K. Maij:t,
sorn lärer benåda dem dermed, som finnes til en sådan heder
giort sig värdige och förtiänte efter den 44 § i Regeringsformen.
Thenne Resolution blef för R. o. A. upläsen och aldeles
gillad.
Resolution för Riks-Råd Cederhielm uplästes och fick bifall,
så lydande som then förut finnes införd pag. 495—6.
498 Beslut om Gyllenklou. Landssekreterames sportler.
Någre mente at Ståndens utlåtelser skulle föllja med up;
Men H. Exc. Hr Landtm, sade at sådant vore ovanligt,
och at förra expedition vore derefter skied och til K. Maij:t
upgången.
Härmed skilgdes R. o. A. nu åt.
Den 4 Augusti eftermiddagen.
Var Riks-Rådet Creutz i H. Exc. Hr Landtm:s ställe.
Uplästes slutet af Secrete Deputations och Justitie-Deputations
gemensamma Memorial angående Hr Gyllenklous sak,
hvaröfver Deputationerne sig yttrat, at de finna uti denna saken
hvarcken nulliteter eller domvillo af K. Håf-Rätten eller SlotsCaucelliet
vara begångne, hvarföre detta måhl ey eller emot
Förordningen af den 16 October 1723 hade bordt i K. Maij:ts
Justitie-Revision uptagas, aldenstund Lagman Broman, så
framt merita skulle kunna röras, bordt på ordenteligit sätt sökia
K. Maij:ts Justitie-Revision innom fatalierne; och fördenskull
bålla Deputationerne så mycket mindre för betänckeligit at
styrkia Riksens Ständer dertil at i underdånighet anmoda
K. Maij:t, det H. K. Maij:t i nåder täcktes låta Öfversten
Gyllenklou niuta de förr åberopade K. Håf-Rättens och SlotzCancelliets
laga kraft vundne resolutioner värckeligen till godo,
som Deputationerne för sin dehl finna dem vara på goda skiähl
grundade och med rätvisan enlige.
Tiletta Betänckandet blef af R. o. A. bifallit.
Sedan uplästes Secrete Utskåttets Memorial af den 12 Juni
sidstledne angående Lands-Secreterarens i Gefleborgs lähn Johan
Melchior Hyphofs andragande, huru sorn Lands-Secreterareembetet
i Väster-Norrland skall vara åtskillige eftertänckelige
besvärligheter underkastadt. Hvaröfver Secrete Utskåttet sig
således yttrat, at hvad Lands-Secreterare-lönen angår, så kau
den icke tillökas, utan måste den förblifva vid Staten. Men
emedan för ofvan andragne skiähl skull thet synes billigt, at
någon hielp må Lands-Secreteraren bestås, fördenskul har Secrete
Utskåttet till Riksens Ständer hemstält, om icke LandsSecreterarne
i gemeen den hielp kunde bevilljas, at Almogen
förplicktas för hvar särskilt Resolution, som icke skrifves pa
sielfva Suppliqven eller Memorialerne, til dem betala 6 å 8
öre smt, och Ståndspersonerne efter Förordningen; doch at
Löners betalning. Införsel af ylletröjor och vin. 499
ingen af Almogen, som är af hundbär fattigdom, må i brist
af betalning hindras i dess rätt.
R. o. A. bevilljade thetta, och skrefs samma resolution på
Memorialet.
I lika måtto uplästes Secrete Utskåttets Memorial af den
2 Augusti sidstledne, at en viss summa af 40 eller 50,000 Dal.
smt åhrligen af den bevilljade fonden til löningarnes betalning
må anslås til sådanne personers understöd och hielpande, som
icke se sig kunna utan sådant bistånd utkomma, då desse 40
å 50,000 Dal. smt kunde således disponeras, at, enär någon
slikt nödstäld uti Ständernes Contoir sig angifver och vill på
sin liqvide löningsfordran något skiäligt låta heldre falla än
vänta, Ständernes Contoir då måtte vara tillåtit efter öfverenskommande
honom deraf promt förnöija, doch at sådan cession
in för Protocollet skier, och deras reversale derpå tages, som
anticipationen åtniutit.
Thetta förslag blef af R. o. A. bifallit.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betånckande af
den 11 Juli sidstledne uplästes, om Tröijväfverierne och Yllefabriqverne
i Riket. Hvaruti Deputation sig yttrar, at den
hemställer til Riksens Ständer, om icke all utrikes införssel af
reggarnströijor nu straxt måtte förbiudas, helst Stockholms
Bårgerskap uti et til Deputationen om tullförhögningen i gemeen
gifvit utlåtande låtit förstå, det utländska tröijor på någon
tid utrikes ifrån icke blifvit införde.
R. o. A. gofvo härtil sit samtycke och biföllo Deputations
Betänckande.
Sammaledes uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betånckande af den 11 Juli sidstledne angående fremmande
drycker. Hvaröfver Deputation sig utlåter, at ehuruvähl
vijner äro för oss oumgiängelige, äro doch en del helt
umbärlige, och kunna icke allenast saknas, utan böra jämvähl
aldeles förbudne blifva; hemställandes fördenskul til Riksens
Ständer, om icke de så kallade Ungerske vijner, Champagneoch
Bourgognevijn, Italienska vijner samt flere andre onämde,
jämvähl de uti bouteiller härtils inkomne vijn och liqveurer
vid confiscation och böter måtte förbiudas ifrån nästkommande
ahrs begynnelse at införas, och i det stället inga andra vijn
61 salu hafvas och hållas, än dem man ifrån ålder varit van
at uti riket inkomma låta, såsom Renska och Mosler, de ordinarie
Franska hvita eller röda, Spanska och Portugisiska samt
500 Aug. 4. Om riksdagsbeslutet. Landssekreterarnes sportler.
så kallade säckar; lärandes förmodeligen derigenom et ansenligit
besparas, i det stället elljest införsslen af desse ofvannämde
kostbarare mer befrucktas till- än aftaga.
Thetta Betänckandet blef också af R. o. A. bifallit.
H. Exc. Hr Landtm, kom up;
Och uplästes projectet til Riksdags-Beslutet.
Och blef thet bifallit af R. o. A., sedan något therutinnan
blefvit ändrat, som af sielfva conceptet är att se.
Och som efter then 8 § upräknas the utkomne Förordningarne
och theribland Nådåhrs-Förordningen, så påmintes at
Justitie-Deputation communicerat sine påminnelser med Secrete
Utskåttet angående thenne Förordningen.
HrLindenstedt holt före, at de Förordningar, hvilka
vähl blifvit i Deputationerne öfversedde, men ey in Plenis föredragne
och examinerade, så kunna de ey införas i Beslutet och
antagas för lag, men vähl efterlefvas til nästa Riksdag.
Detta fick bifall;
Och ändrades § derefter.
Gref Dohn a mente at Riksens Ständer giorde vähl, om
de låto upgå til K. Maij:t de påminnelserne som i Deputationerne
giorde äro, at tilses måtte, om icke nyttige förklaringar
i anledning deraf utgå kunna.
R. o. A. funno godt, at bemälte anmärckningar kunna
upgå, doch at alt lemnäs til K. Maij:ts och Rådets godtfinnande.
Sedan sade H. Exc. Hr Landtm., at här påminnes, det
om Tullarrendet och Slåtsbyggnaden i Riksdags-Beslutet införas
måtte;
Och fants godt, i fall fonden är bevilljad til Slotzbyggnaden,
at äfven therom må inflyta något i Riksdags-Beslutet.
Hr Weili mente at om Tullarrendet ey behöfves införas
i Riksdags-Beslutet.
Men på det at samma värck må få så mycket mera credit,
så fants godt at therom en § införas skulle;
Hvilken ock upsattes och approberades, så lydande sorn
den fins i conceptet til Riksdags-Beslutet.
H. Exc. Hr Landtm, tog nu afträde och bad at sådant
ey måtte illa upptagas.
Hr Riks-Rådet Baron Creutz trädde therföre til klubban.
Frih. Palmqvist erhindrade, at som här i hans frånvaro
blefvit resolverat, at Lands-Secreterarne skola få i sportuler 8
öre smt för hvar Resolution af Almogen, så stridde sådant emot
Tjensters tillsättande före riksdag. 501
Landshöfdinge-Instruction. Han ville doch intet hindra det,
utan allenast bordt gifva an det, at annorlunda fins stadgat i
Landshöfdinge-Instruction.
R. o. A. förklarade, at det skulle blifva vid LandshöfdingeInstruction,
och altså ändras den förra nu i dag tagne resolution
detta angående.
Gref Dohn a: Innan Beslutet skickas til de andre Stånden,
tinner jag nödigt gifva vid handen, l:o at mig tyckes nyttigt,
at 3 månader för Riksdagen alla ledige tiänster besättias, och
at inge hålles vacante til Riksdagen. Skulle hända at någon
tiänst blefve ledig vid Riksdagens begynnelse, skall den besättias,
innan Ständerne gå på salen.
Hr Freudenfelt: Står det i Regeringsformen?
Gref Lewenhaupt: Få vij icke sättia något til?
Gref Dohn a: Min tancka är sådan, at de tiänster, som
emellan Riksdagarne blifva vacante, böra besättias 3 månader innan
Riksdagen begynnes. Existerar någon vacance innom de 3
månaderne, så skola de besättias, innan Ständerne gå på salen.
Hr Riks-Rådet Creutz frågade om det skall få bifall.
Frih. Stiernstedt: Det är betänckeligit at binda händerne
på K. Maij:t.
Gref Lewenhaupt conformerade sig med Gref Dolma och
mente, at en Deputation skulle gå til de andre Stånden och
giöra dem en förestälning härom.
R. o A. gofvo härtil sit bifall.
Hr Didron mente at ingen viss tid borde föresättias,
utan thermed blifva efter Regeringsformen.
Det sades vara likmätigt Regeringsformen, at tiänsterne
skola besättias.
Hr Adlerbeth: Här är lag, att hvar 14 dag skall vara
Cabinet och tiänsterne der besättias; altså är detta tilräckeligit.
Gref Lewenhaupt: Gref Dolmas mening är ingalunda
emot Hr Adlerbeths, utan här är qvestion, om icke de tiänster
som blefvit vacante böra bårtgifvas förr än Riksdagen utblåses.
Härtil ropade somblige ja, somblige ney.
Ändteligen stannade R. o. A. i det slut, at de tiänster,
sorn imellan Riksdagarne blifva ledige, måtte ofelbart besättias,
mnan Riksdagen tager sin begynnelse, och at de öfrige respechve
Ståndens utlåtelse häröfver inhämtas skulle.
Therefter frågades, om thetta skall föras in i RiksdagsBeslutet.
502 Aug. 4. Tjensters tills, före riksdag. Bang i riksdagsbeslut.
Men det fants godt, at. therom upgår et å part memorial
til K. Maij:t.
Hr Celsing: Vij lemna oss til Konungens nåd och rättvisa,
och detta går up igenom et å part memorial.
Resolution uplästes och justerades.
Therpå upsattes et Extractum Protocolli til the andre
Stånden, hvilket uplästes och approberades så lydande:
Extract utur Protocollet hållit på Riddarhuset den 4 Augusti
1727.
S. D. Stannade R. o. A. för sin del i det slut, at et
underdånigt Memorial skulle til H. K. Maij:t upgå, at de tiänster,
som imellan Riksdagarne blifva ledige, måtte ofelbart besättias,
innan Riksdagen tager sin begynnelse, och at de öfrige
respective Ståndens utlåtelse häröfver inhämtas skulle.
Med detta Extracto Protocolli gick en Deputation til de
andre Stånden at giöra them en behörig förestälning härom.
Hr Riks-Rådet Creutz frågade, om nu Beslutet, som vore
här upläst, finge gå til de andre Stånden, efter Deras Exc:r
vänta på det och äro tilsamman at höra det sig föreläsas.
Svarades ja.
Hr Didron påminte at titulen måtte rättas i RiksdagsBesiutet,
och Adelen jämte Krigsbefälet nämnas fram för Prästerskapet.
Men det fants intet rådeligit at nu movera den qvestion.
Som Fiscalen var neder i Introductions-Deputation, så
anmodades Hr Lilliecreutz at gå med Riksdags-Beslutet til de
andre Stånden.
Hvilket han ock giorde.
Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den 4 Augusti
uplästes, angående General-Förråds-Cassan. Hvaröfver Secrete
Utskåttet sig yttrar, at hvad samma General-Förråds-Cassa
och Stat angår, så har Secrete Utskåttet vähl lemnat til
H. K. Maij:t dess underdånige svar therom; men hvad angår Caractererne
för Directeurerne dervid, så tycker Secrete Utskåttet
vähl för sin del, det Baron Eric Oxenstierna kunde hugnäs
med caractere af Krigs-Råd, och Cammereraren Gotherberg,
som en gammal och habil betiänt, erhålla lika rang med Cam
mererarne
i K. Collegierne.
Thetta fick bifall, och upgår et underdånigt Memorial
härom til K. Maij:t.
Generalförrådskassan. Kanslijunkare.
503
Hr Ertman: Doch at detta ey skier andra til prsejudice
framdeles vid värckelige avancer.
Hr Didron påminte derom, at man en gång afsagdt sig
at recommendera någon, och mente at detta skulle simpliciter
remitteras til K. Maij:t.
Hr Erencreutz: Om denne caracteren dem bevilljas, bör
det skie utan praejudice af andra vid avancementer.
Detta fants billigt.
Hr Riks-Rådet Creutz sade, at K. Maij:t har remitterat
det som angår Förråds-Cassan och Oxenstierna samt Gotherberg
til Riksens Ständer.
Hr von Kocken: H. Maij:t har remitterat detta til Riksens
Ständer, altså måste K. Maij:t hafva svar.
Hr Pal mfelt: Om jag får låf att föreställa R. o. A.
saken, så är detta ey emot Regeringsformen, utan är en ny
tiänst, som existerat sedan sidsta Riksdagen, det är en betiäning
och en ny tiänst som Ständerne giöra och Secrete Utskåttet
har projecterat lön derpå.
Resolution justerades och fick bifall så lydande: at R. o. A.
bifallit Secrete Utskåttet, at et underdånigt Memorial härom
til K. Maij:t upgår, doch utan prsejudice vid avancementer
för andra.
Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den 2 Augusti
uplästes, angående Cancellie-Junkare-bestälningen och huru
länge the som thertil antagne blifvit få thervid förblifva.
Hr Adlerbeth mente, at de som antagne äro och blifvit
bepröfvade böra employeras, och håller betänckeligit at någon
skall afsättjas ifrån sin bestälning.
Hr Cancellie-Rådet von Kocken sade at detta ey voro
någon bestälning, och at de giöra ingen tiänst, utan allenast
söka at giöra sig skickelige til Cancellie-bestälningar igenom
ausculterande.
Hr Riks-Rådet Creutz: Det är mera som et stipendium.
Oni visse åhr sättas, så giöra de sig meriterade at få prolongation;
och det vore svårt, om et vackert subjectum ey skulle
blifva uphulpet, derföre at en annan skulle hafva bårta hela
tiden lönen.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, för hvilken Undertalemannen
förde ordet, säijandes: Bondeståndet aflägger
sw aldraödmiukaste helsning. Och såsom Riksdags-Beslutet
är Bondeståndet communicerat, som beropar sig på åtskillige
504 Aug. 4. Bondedep. Kommission öfver försvarsverket.
Placater och Förordningar, så kan Bondeståndet ey samtycka
til Beslutet, innan de sedt Förordningarne, i synnerhet Värfvare-Placatet;
Bondeståndet har giort åtskillige påminnelser
dervid, såsom om lön- och betalningsafgiften.
Man underrättade dem at Förordningarne voro här nu ute
lemnade, och fants godt at om lön- och betalningsafgiften skulle
införas i Beslutet til Böndernes försvar för sine hemmavarande
medbroder, at Bondeståndet sökt at undandraga sig samma.
Bondeståndets Deputerade afträdde.
Gref Dohna kom tilbaka och berättade, at Deputation
efter R. o. Arns betalning besökt de 3 andre Stånden, helsat
dem och föreläsit dem R. o. Arns Extractum Protocolli. Prästeståndet,
jämte sin helsnings förmälande til R. o. A., sade
at de voro svage at yttra sig, men funno saken angelägen och
låfvade giöra slut. Bårgareståndet giorde sammaledes, men
Bondeståndet låfvade ock ändteligen gifva svar.
Sedan taltes åter om Cancellie-Junkare-lönen;
Och frågades om Betänckandet får bifall.
Det fants godt, at K. Maij:t så om Cancellie-Junkarue,
som om Auscultanterne i de öfrige Collegierne, hvilka åhrligen
niuta något på Staten, förordnar med Råds råde som bäst och
nyttigast pröfvas.
Hr von Utfall mente at det borde vara Auscultanter i
Krigs-Collegio och Ammiralitets-Collegio, och att äfven therom
skulle förordnas.
Men det sades vara en ny sak, som ey kunde nu afgiöras.
Uplästes Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af innevarande
dato angående Commissionen öfver försvarsvärcket til
lands och siös. Hvaröfver Secrete Utskåttet sina tanckar yttrar,
at ehuru vähl denne Commissionen kominer efter Secrete Utskåttets
ärnade underdånige project til H. K. Maij:t at bestå
af sådanne ledamöter, som derföre icke någon ä part lön eller
vedergiälning åtniuta, likvähl, som Commission doch skall bestå
af 3:ne Stånds ledamöter och underbetiäningen jämvälil
måste skie med K. Maijits och Riksens bekostnad, så har Secrete
Utskåttet bordt detta til samtelige Riksens Ständers onipröfvande
hemställa, samt tillika berätta, det Commissiors
giöromåhl generaliter skall blifva at examinera försvarsvärckets
nu varande tilstånd, gifva förslager til en fördelacktig huushåldning
dervid hädan efter för Riket, och skaffa tilförlåtelige
RR. Creutz’ meni. Kammarkollegii instruktion. 505
fundamenter til de åhrlige statsreqvisitionerne, med mera hvad
häraf kan dependera.
Frih. Örnfelt: En sådan Commission bör vara i Carlscrona.
Hr Lindenstedt: Ätminstonne, när den varit här, så kan
den flytta sig til Carlscrona.
R. o. A. biföllo Secrete Utskåttets förberörde Extractum
Protocolli, och Konungen och Rådet lärer finna hvar den är
nödig.
Riks-Rådets Hr Baron Hårds Memorial af den 31 Juli
sidstledne uplästes, hvaruti han anhåller, at som nu med honom
blifvit den nådige ändring sein bekant är, det måtte af
Riksens Högiäfl. Ständer honom något efter behag tillagdt
blifva för de åhren han suttit i mistning af de 2,000 Dal. smt
som för honom indragne blefvo, hvilket gior en summa af
16,000 Dal. smt för alla åhren.
Hr Riks-Radet Baron Creutz: Ehuru han kunde hafva
at förvänta de 16,000 Dal. smt, så vet han Rikets tilstånd och
beder allenast at få litet, eller 4,000 Dal. sint.
R. o. A. bevilljade II. Exc. uti et för alt 4,000 Dal. smt,
om hvilkas betalning Secrete Utskåttet kommer til at föranstalta.
Thenne Resolution uplästes för R. o. A. och blef af them
approberad.
Oeconomie- och Commercie-D ej> u t a ti o n s Betånckande af den
10 Juli sidstledne uplästes, öfver den af H. K. Maij:t för dess
Cammar-Collegio den 16 October 1723 utfärdade Instruction,
jämvälil huru sysslorne vid bemälte Collegium med bättre
skyndesamhet må kunna afhielpas och til slut befordras.
Hr Didron: Bara Collegium föreslår, så är alt godt, men
intet böra Ständerne nämna någon person dertil.
Hr Riks-Rådet Baron Creutz: Det vore önskeligit, at et
expedient funnos til at hielpa af sakerne der i Collegio; men
til at reglera detta hos Ständerne lärer vara svårt; derföre
torde vara bäst at hemställa alt til K. Maijits och Rådets
föranstaltande.
Hr Praesidenten Strömfelt: Jag hörer med största fägnad,
at R. o. A. vill taga de utvägar hvarigenom sakerne
kunna hielpas fort i Collegio. Det upmuntrar mig och mina
camrater. Det endaste som jag påminner är, at det är en sä
ganska myckenhet med sysslor. Och fast än man i CammarCollegio
hindt afgiöra elfva saker hvar dag, så hafva vij ändå
Adelns Protokoll, 1727 II. 33
506 Aug. 4. Reglementet till riksdagens förkortande.
samkat på, oss 1200 saker, utom 20,000 gamla mölingar. 1723
begynte Riksens Ständer reglera Oeconomievärcket, sedan kappas
jag at vij giort af de publiqve sakerne så mycket möijeligit
varit. Men det particuliere hafva vij ey hindt så skiöta,
at ju någon haft at klaga. Derföre hafva vij sökt det expedientet.
Bara R. o. A. samtycker at det skall blifva 2:ne
Divisioner, så är jag nögd; alt det öfriga må gå til K. Maij:t
och Rådet.
Thetta fick bifall.
Det påmintes, at H. Maij:t lärer sörja derföre at intet
skier emot Regeringsformen; men förmodas at K. Maij:t lärer
ändoch taga thef. i acht.
5 och 6 §§.ne approberades.
Therefter uplästes Resolution och fick bifall samt skrefs
på Memorialet, så lydande: at fölljande puncter blifvit bifalne,
nembligen 1, 2, 3, 5 och 6; äfven at 2 Divisioner blifva i
K. Cammar-Collegio, med så många ledamöter som projecteras
i 4 §; doch at K. Cammar-Collegium med sit förslag til K. Maij:t
inkommer, och at K. Maij:t dem tilsätt.er samt vidare om inrätningen,
hvarom berörde § handlar, med Räds råde förordnar.
Sedan anmälte Secreteraren Prästeståndets påminnelse vid
Reglementet til Riksdagens förkårtande, at nembligen inga re
misser gifves ifrån K. Maij:t;
Och fick bifall.
Afven fick § uti Reglementet til Riksdagens förkårtande
bifall, att parterne ey få Ståndens utlåtelser.
Och upsattes theröfver et Extractum Protocolli til the
andre Stånden, sä lydande:
Extract af Protocollet hållit på Riddarhuset den 4 Augusti
1727.
S. D. Upläste Riddarhuus-Secreteraren en §, som Expeditions-Deputation
gifvit anledning til böra införas uti Reglementet
til Riksdagarnes förkårtande, så lydande: »Såsom Stånden
uti sina deliberationer icke ringa hindras af the sökande,
så måste ingen gå til Stånden Uhrskilgnings-Deputation förbij,
icke eller Ståndens utlåtelser lemnäs berörde sökande, utan
the directe insändas til Expeditions-Deputation till förekommande
af hvarjehanda oreda, som man funnit deraf förorsakas».
Afven föredrog Secreteraren, huru som det Hög- och Ahrevyrdige
Prästeståndet giordt den påminnelsen vid berörde reglemente,
at inge private saker mätte ifrån K. Maij:t reinit
-
Städernas besvärspunkter.
507
teras til Ständerne, efter som de, hvilka äro Riksdagsärender,
ändoch af Ständerne uptages, men elljest förskiutas böra. Och
blef berörde § så vähl som det Högährevyrdige Prästeståndets
påminnelse bifallen.
Sedan continuerades med Städernes Besvärspuneter;
Och uplästes den 48 § samt approberades såsom den
blefvit upsatt.
49 §, om Mineral- och Metalstrek, bifalles aldeles.
50 och 51 §§:ne approberades.
52 §, om Bergsmanshemmanen, går ut efter Bårgareståndets
begiäran.
53 § approberas.
54 §. Uplästes äfven Bårgareståndets påminnelse, och
fick § bifall såsom then upsatt var.
Vid 55 § gior Bårgareståndet fölljande påminnelser, at in
principio § måtte sättias i stället för »Skånska städerne»: »städerne
i Malmöhus lähn».
Hvilket biföls.
Sedan at uteslutas måtte: »deras välfångne rättigheter»,
och sättas: »gamla vana och bruk».
Hvilket äfven biföls.
Vidare begiäres at den meningen måtte uteslutas: »Städernes
Bårgerskap ingen skada, .utan fast mera nytta eller fördel
skola deraf hafva samt —»
R. o. A. ville låta thetta ankomma på Expeditions-Deputation
at efterse, huru vida thetta skie kan.
I stället för de orden: »behörigen up ta ga och bevaka», påminner
Bårgareståndet at ändras och tilsätties: »at under behörig
militair vacht och säkerhet för Betiänterne, samt Cronones
tulpenningar, hvarom Landshöfdingarne på Tull-Betiänternes
ansökning draga nödig försorg, vederbörligen låta uptaga
och bevaka etz».
R. o. A. höllö före at den påminnelsen ey kan antagas,
utan § bör förblifva som den härutinnan är projecterad.
I stället för det at i § står: »så kiärt dem i annor händelse
är», begiäres at sättas måtte: »så kiärt vederbörande i
annor händelse är».
Hvartill af R. o. A. blef samtyckt.
I lika måtto påminnes at vid slutet må sättas: »när marcknadsterminen
i städerne eller på landet infaller på någon söneller
stor helgedag».
508 Aug. 4. Städernas besvär. Klädesväfverierna.
Hvilket blef af R. o. A. bifallit, såsom likmätigt Förordningarne.
56 §, om uphandlingar för Cronan.
Härvid uplästes Bårgareståndets påminnelse.
Hr Erenstam påminte för Ekmans klädeväfverij och
sade, at det ey haft sedan 1723 mer än 3 Regementer på 4
åhr, i det stället Pinckart och Buckou hafva 7 å 8 Regementer.
Och som R. o. A. funnit för godt, at Riddarhusets penningar
skulle skickas uti Ekmans värck, och det blefvit destituerat
af all lefverants, så holt han före, at det voro vähl at
R. o. A. voro betänkte på til at redressera sådant.
Hr Riks-Rådet Baron Creutz betygade, at der arbetas
rätt vackert kläde, och at Ekman har en qvantitet kläden.
Och som härom ey kan införas i §, så hemställes, om icke til
samma manufacturvärcks opbringande ett underdånigt Memorial
til H. K. Maij:t npgå må.
Hr Leijonmarck: Om i proportion af väfstolarne Regementerne
indelas, så voro det billigast.
Hr von Seth: Här äro åtskillige fabri q ver i Riket. Imellan
dem är giord en repartition, och visse Regementer tildelte
hvarthera, som Krigs-Collegium projecterat och K. Maij:t approberat.
Men om Öfversten får bättre kiöp och bättre vahra
hos någon annan, så häfver han frihet, at sökia dit och contrahera
med honom.
Hr Lindenstedt: Om Deras Exc:r Gref Horn och Creutz
recommendera detta värcket, så lärer det kuuna hielpas.
R. o. A. stannade i det slut at igenom et underdånigt
bref recommendera detta värcket hos K. Maij:t, och förmoda
R. o. A., at Öfverstarne lära finna dervid sin räkning och
hålla sig til detta värcket.
Härjämte recommenderas R. o. A., at de ville sielfva bära
och kiöpa af det som vid detta värcket tillvärckas;
Hvarpå ock prof för R. o. A. blef upvijst.
För öfrigit fick 56 § bifall såsom then upsatt är.
51, § blef af R. o. A. bifallen, utan at thet tillägges som
Bårgareståndet begiärt, helst R. o. A. tinner samma ey nödigt.
58 § approberas.
59 § går ut.
60 § bifalles, utom Präste- och Bårgareståndets påminnelser.
Gripsholms arrende. Städernas riksdagsmannaval. 509
61 §t om Kyrkiotijondens försäljande, blef nu icke afgiord,
utan skall vidare ses efter om något förut härom är
förordnat.
62 §, om Skånska spannemåhlens utskieppande til utrikes
orter, approberades.
63 §, om Arfskaper och Inventariers uprättande i Prästehuus.
R. o. A. biföllo at Inventarium må förseglat inlefvereras
til Magistraten, men eljest förblifver § som den är upsatt.
64 och 65 §§:ne approberades.
Sedan androgs Oeconomie- och Commercie-Beputations Extr
actum Protocolli om Håf-Junkaren Adlerstedts ansökning at
blifva bibehållen vid Gripsholms arrende.
Och biföllo R. o. A. på lika sätt och med lika vilkor som
de andre Stånden det giort, at Håf-Junkaren Adlerstedt må
blifva närmast til förberörde Kongsgårds arrende.
Sidst föredrogs Fendricken Herlins Memorial.
Och biföllo R. o. A. Präste- och Bårgareståndets meningar,
at berörde Fendrich må få besitningsrätten på de 2:ne
halfva Cronohemmauen Lida i Fougdö sockn, så framt de ey
äro disponerade.
Härmed skilgdes R. o. A. nu åt.
Den 5 Augusti Lögerdags föremiddagen.
Uplästes Stockholms och någre flere städers Bårgerskaps
Memorial af den 1 Augusti 1727. Hvarutinnan de andraga,
huru som Riksens Ständer hafva vähl i anledning af det Låfl.
Bårgareståndets påstående behagat samtycka, det Bårgareståndet
såsom et oeconomicum tilhöra skall hvad Städernes
Fullmäcktiges habilitets och Fullmackters skiärskådande angår,
med den påminnelsen, at Bårgerskapet först til bemälte Fullmäcktiges
vahl en rätt ordning föreskrifva skall, hvarefter
Bårgerskapet och Magistraterne i städerne skola hafva sig at
rätta; Men såsom sådant ännu icke skiedt, och uti en del
städer emellan Magistraterne och Bårgerskapet några misshälligheter
regerande äro, så kunna de på Städernes Bårgerskaps
vägnar, så länge sådanne misshälligheter oafgiorde äro
och den omrörde ordningen ved Herredagsmansvahlen icke regulerad,
ey samtyckia dertil, at inseendet af Herredagsmän
-
510 Aug. 5. Ystad och Battram. Introduktioner.
nernes Fullmachter, så vähl sorn andra måhl hvaruti Magistraterne
och Bårgerskapet kunna oenige vara, skall tilhöra
Ståndet allena såsom et oeconomicum, efter det merendels af
Magistratspersoner bestående är.
R. o. A. stannade i det slut, at såsom Riksdagen nu går
til ända och denna saken ey kan afgiöras, så kommer den at
öfvervägas nästa Riksdag, och detta såsom et reservatum at
biläggas Riddarhuus-Protocollet.
Therefter föredrogs saken angående Ystad och Battram.
Och fants godt, at then euin toto effectu går til K. Maij:ts
Justitie-Revision at hielpas och rättas, i fall någon å then
ena eller andra >idan skulle hafva lidit, utan at någon tillförende
utfallen dom eller resolution må ligga i vägen.
Frih. Bror Rålamb hemstälte R. o. A. på IntroductionsDeputations
vägnar, om icke Capitain Drenteln och ÖfversteLieutenanten
Riihel måge gratis introduceras, aldenstund thoras
vilkor äro helt slätta och the hafva länge och vähl tiänt.
Och som R. o. A. dertil samtyckte, så kommer sådant i
Introductions-längden at observeras.
H. Ex c. Hr Landtm, kom up och anmälte, at en delli
saker voro som ey blefvit afgiorde af R. o. A., och hemstälte
R. o. A., om icke, i anseende dertil at de andre Stånden yttrat
sig öfver dem, man om Måndagen kunde taga dem före
hos R. o. A.
R. o. A. gofvo dertil sit bifall.
Och derpå uplästes listan på samma ährender, hvilka til
antalet voro fiorton, utom hvilka inge flere skulle företagas.
Vid detta tilfället påmintes också om Expectanterne.
H. Exc. Hr Landtm, hemstälte R. o. A., om icke de
som H. Maij:t benådat med adelig skiöld och värde nu kunde
introduceras.
R. o. A. gofvo dertil sit samtycke;
Och altså inkallades Introducendi, hvilka efter vanligheten
emottogos af någre Deputerade.
Och när de inkommit, uplästes listan;
Och önskade H. Exc. Hr Landtm, dem lycka och förklarade
på R. o. A:ns vägnar, at de voro mycket vählkomne.
Hr Marcks von Wurtenberg svarade på Frih. Burguer
von Rittersteins vägnar och tackade för den gunsten R. o. A.
behagat visa dem.
Riksdagens afslutning. Rådmansvalen i Stockholm. 511
Sedan kommo 2 Herhålder, som stälte sig vid barieren;
och när R. o. A. voro färdige at gå up i kyrkian, begyntes
med upropet, och gingo the så före H. Exc. Hr Landtm., som
förde R. o. A. up i stadsens Storkyrckia uti predikan, ther
H. K. Maij:t sig äfven infant. Hvarifrån R. o. A., efter förrättad
Gudstiänst, med de öfrige Stånden uti vanlig process
marcherade up på Rikssalen, och alt efter vanligheten tilgick
samt de tilkomne Riks-Råden sine eder aflade.
Sedan R. o. A. kommit neder igen på Riddarhuset, tackade
H. Exc. Hr Landtm, den Högste Guden, som hulpit
R. o. A. och de öfrige Stånden så vida, at de nu giort ifrån
sig på Rikssalen, och bad at R. o. A. benägit ville uttyda
hans karta tahl, säijandes at han ey kunnat besvära sit minne
med mera.
R. o. A. tackade H. Exc. och betygade sit nöije deröfver
at alt gick så vähl.
Thermed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 7 Augusti Måndags föremiddagen in pleno.
H. Exc. Riks-Rådet Hr Ernest Creutz: Här äro åtskilige
måhl, som hos de andre Stånden blefvit afgiorde, som
H. Exc. tyckte man skulle företaga, doch intet nytt, och H. Exc.
Landtm, bad mig anmäla, jämte hans hörsamma helsning, hans
nhrsäckt at han ey kan nu komma up.
Therpå uplästes slutet af Justitie-Deputations Betänckande
angående Flans Olofson Ström och Rådman Leijel;
Och fick samma Betänckande bifall, helst de andre tre
Stånden dertil äfven samtyckt, at till H. K. Maij:t upgår et
underdånigt Memorial, at H. K. Maij:t allernådigst täcktes denna
saken å nyo uptaga, och, sedan vederbörande dervid blifvit fulkomligen
hörde, den samma med lagligit utslag afhielpa.
Justitie-Deputations Betänckande af den 12 Juni sidstledne
uplästes, angående en sådan methode, som vid förefallande
Bårgmästare-, Rådmans- och Secreterare-vahl tiänligast
kunde finnas at practiceras här i Stockholm.
Och biföls Betänckandet med de af Präste- och Bårgareståndet
giorde påminnelser.
Militie- samt Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande
af den 17 Juli sidstledne uplästes, angående Fac
-
512 Aug. 7. Ryska familjernas ansökan. Värfningsplakatet.
toren Weduars ansökning, at honom och dess medinteressenter
uti det åhr 1724 vid Cimbrishamn uptagne Silfver- och Blymalmstreket
måtte til Skatte tå inlösa några Militiehemman
til detta bergvärcks understöd;
Och blef samma Betänckande af R. o. A. bifallit, sa at
de til lösen begiärte tvenne hemman aldeles uhr indelningen
uteslutas, och andre i stället i ersätning tages af de ograverade
Cronohemmanen i Glasax och nu vid Indelnings-Commission i
Skåne indelas.
Oeconomie- och Commercie-Deputations utlåtelse af den 30
Marti sidstledne uplästes, öfver Capitainens Alexander Moraths
på samtelige Ryska Familiernes vägnar giorde ansökning. Hvaröfver
Deputation sig således yttrar, at den för sin del finner
det endaste och bästa medlet at förhielpa dem til sådant vederlag,
som de tued skiähl kunna pröfvas berättigade till, vara
detta, om Riksens Ständer skulle täckias dess til Reductionsoch
Liqvidationsvärcket förnrdnade Commission tillika anförtro
och updraga at undersökia och öfverse, hvad arf och egne gods
hvar och en af desse nu mera Svenska Familier kan ved sidst
a Fredsslutet hafva ägt och därigenom kommit at mista och
förlora, samt på hvad sät de deremot med andra gods til vederlag
måge blifva hugnade.
R. o. A. biföllo thetta Betänckandet.
Sedan uplästes Justitie-Deputations Extractum Protocolli
af den 15 Maij, med påminnelserne vid Värfnings-Placatet.
Och blef 1 § bifallen.
Men hvad den 2 § angår, berörande den som i dryckenskap
sig värfva låter, fant R. o. A. bäst vara at låta förblifva
vid 1678 åhrs Resolution af den 10 Januari, så at de, som i
dryckesmåhl sig värfva låta, icke måge under hvarjehanda
prsetext therifrän dragas.
3, 4 och 5 §§:ne blefvo bifalne.
Ofver 6 § stannade R. o. Å. i det slut, at om den Roten
är vacant, hvarvid karlen sig uppehåller, sä bör Roten hafva
prseferencen til karlen, men elljest bör värfvareu, som honom
upspanat, få behålla den; efter som elljest värfningarne giöras
för K. Maij:t och Cronan alt för svåre, och man ey kan pr®-  tendera af värfvaren, at han i Konungens tiänst och pä sin
bekostnad skall spana up löösdrifvare för de vacante Rotarne
i Compagniet vid Landt-Regementerne.
Döbels hemmansbyte. Frisenheims introduktion. 513
7 § biföls. Therjämte acktade R. o. A. nödigt, at förbiudas
måtte fremmande at insmyga sig i Riket och värfva
samt utpracticera manskap, och at K. Maij:t therom må låta
inrycka en mening uti Placatet samt äfven at determinera straffet
derå.
11 § fick bifall.
Vid 12 § uplästes Bondeståndets påminnelse;
Men kunde ey antagas, utan criminelle måhlén böra efter
förra förordningar ransakas i orten och ransakningen skickas
til Regementet, at ther afdömmas.
För öfrigit fants godt, at när Officeraren som är pa värfning
får spaning på någon lösdrifvare, så bör han söka nästa
Cronobetiänts assistance och Cronobetiänten giöra honom handräckning
med karlens inskaffande til Landshöfdingen. Skulle
han thervid visa sig försummelig eller låta karlen komma utur
vägen, skall han therföre vara til krigstjänsten förfallen eller
prestera karl i stället igen. Och bör Landshöfdingen öfver
hvar och en karl, som för lösdrifvare angifven blefvit, undersöka
och meddela den värfvande Officeraren sin resolution, äfven
som ock manskapet för Landshöfdingen visas bör, innan
det utur lälinet bårtgår.
Öfver föregående resolution, som för R. o. A. uplästes
och approberades, upsattes et Extractum Protocolli til de andre
Stånden, hvilket finnes in actis.
Sedan alt blifver justerat, drages detta hos K. Maij:t tilhopa
i en Förordning.
Ifrån Bondeståndet anmälte sig 4 stycken med et Extractum
Protocolli angående et byte, som Professor Döbel begiärt
i Halland.
Men R. o. A. kunde ey befatta sig härmed, efter ährendet
ey varit förr incaminerat.
Sedan proponerades, om Landshöfdingen Frisenheim måtte
introduceras nu.
Och som en del mente at andre thess anciennité therigenom
kunde betagas;
Så fants godt, at Introductions-Deputation träder öfvermorgon
tilsamman, och at de som dä hafva resolutioner angifva
sig.
Hr Riks-Rådet Creutz anmälte, at Präste- och Bårgareståndet
inkommit med Extracto Protocolli angående Gref Horns
20,000 Rdr;
514 Aug. 7. Eckles. dep:ns mern. Skolordningen.
Och fants godt, at som här nu är pluralitet, så skulle
Secrete Utskättet anmodas at föranstalta om betalningen.
Ecclesiastiqve-Deputationens Memorial af den 17 Juli sidstledne
uplästes, hvaruti Deputation berättar Riksens Ständer,
at hvad första delen af Instructionen anbelangar, så emedan
t lie närvarande Prästeståndets Deputerade berättat, at Consistorierne
5 brist af någon föreskrefven method icke varit omtänckte
at vid denne Riksdag gifva någon omständelig berättelse,
hvad uti hvart och et stift förelupit och uträttat blifvit,
altså har Deputationen nu ingen vidare undersökning derom
giöra kunnat.
Til föllje af den andra delen, angående de inkomne Memorialerne
och i synnerhet de af Commercie-Rådet Sylvio och
Cammereraren von Walcker ingifne projecter til et Consistorium
Generade Mixtum etz., så liar Deputation för åtskillige emellan
komne hinder skull icke hunnit med at deröfver til Riksens
Ständer författa något Betänckande, derföre det ährendet till
nästkommande Riksdag synes komma at utställas.
De öfrige Memorialerne häller Deputationen före böra remitteras
dels til H. K. Maij:t, dels ock til K. Maij:ts och Riksens
Cancellie-Collegium, likmätigt närgående förteckning.
Om Scholqe-Ordningen föreställer Deputation, at K. Maij:ts
och Riksens Cancellie-Collegium mä bemälte Scholaeordning
sig företaga och efter inhämtade vederbörande Consistoriel^
och Faculteters betänckande til nästa Riksdag något projectera
och utarbeta, som till dess nödvändige förbättring erfordras.
Beträffande Consistoriernes redogiörande för deras förrätningar
etz., så fölljer Deputationens project, huru och på hvad
sätt det synes kunna i värcket ställas.
R. o. A. biföllo thetia Memorialet.
Hr Carl von Stro kirck hemstälte R. o. A., om icke
nödigt voro at, emedan senaste Placatet är så vida godt funnit,
at det skall vara i sin vigueur, men deremot Prästeståndet
befalt at de skola tilse huru de giöra sin flit, det skall inryckas,
at det sättes på et prof.
Detta sades vara en ny qvestion, sorn icke bör omröras.
Riksens Stånders förordnade Deputations Betänckande af
den 19 Maij sidstledne uplästes, angående K. Maijits och Riksens
Ständers til det återstående Ständernes Commissions arbetes
afslutande Deputerades förrätningar;
Och blefvo 1, 2 och 3 §§:ne bifalne.
Dep:ns bet. om Ständernas kommission.
515
Vid 4 §, angående utskiepniugarne, berättade H. Exc.
Gref Gustaf Bonde, at en Engelsk kiöpman Wikman contraherade
med Uphandlings-Deputation om Sålläder at lefverera
det för et vist pris. Derpå fick han så många hundrade
Sk® järn, och hans obligation var, at han skulle sällja lädret
för Myntetecken. Men när han kom tilbaka och Konungen
var död samt Deputation all, så sålde han bäst han kunde
sit solläder. Nu säger han och andra äfven så: hadde Deputation
ståt, så hade jag såldt mit läder för Myntetecken,
efter jag då kunnat employera Myntetecknen. Men på andra
sidan så var järnet tagit af privatis, och de komma och fordra
betalning af Cronan. De af dem sorn fåt Myntetecken, de
hafva intet at fordra, men de som hafva ar fordra för järn,
de skola få sin betalning utur Ständernes Contoir. Det torde
vara bäst at blifva vid Deputations utlåtelse.
R. o. A. biföllo Deputations Betänckande, at denne undersökningen
om utskiepningen uphäfves.
5 och 6 §§:ne biföllos, och stannades vid den 7 §.
Therefter anmältes fölljande Expeditioner til K. Maijä:
l:o Angående Tijondesätningen.
2:o Angående General-Lieutenant Kiölers Sterbhuus befrielse.
3:o Om Giästgifvare-Ordningens förbättrande.
4:o Om Prästerskapets prioritet i löniugsspanneraålens upbärande.
Så anmältes ock, at Håf-Junkaren Adlerstedt och Pastor
Liitkeman begiärt orera här på Riddarhuset.
Hvilket dem beviljades.
Och skilgdes härmed R. o. A. i dag åt.
Den 8 Augusti Tijsdags föremiddagen.
Uti H. Exc. Hr Landtm:s frånvaru holt H. Exc. RiksRådet
Creutz ordning på Riddarhuset;
Och begyntes af 7 § i Deputations Betänckande öfver
Ständernes Commissions arbete; hvilken § blef af R. o. A bifallen,
så vähl som den 8:de och 9:de. Men som af detta Betänckandet
flere §§ återstå, och det är vidlyftigt, stannades
vid den 10 §.
516 Aug. 8. Anmärkningar mot statssekter Åkerhielm.
Och sändes bud til Bårgareståndet, at förnimma om de
utlåtit sig öfver detta Betänckandet, efter som R. o. A. i annor
händelse helst vill låta det gå up til K. Maijit.
I medlertid uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betånckande af den 17 Juli sidstledne angående Hr Cammarherren
Swante Creutz byte.
Och fick samma Betänckande bifall.
Uplästes Secrete Deputations Memorial angående de giorde
remarqverne på Stats-Secreteraren Åkerhielm, för det han tilskyndat
Sonström rang och caracter af Öfver-Commissarius.
Hr Riks-Rådet Creutz: Secrete Deputation har giort
denne anmärckningen efter sin ed och instruction. H. Maij:t
skickade up til Rådet och lät fråga, om Sonström skulle få
Öfver-Commissarie-rang, och då styrckte Rådet H. Maij:t dertil
at Sonström ey skulle få samma rang.
II. Ex c. Hr Landtm, korn up.
Hr Riks-Rådet Creutz continuerade och sade: Sedan har
saken blifvit föredragen i Rådet, och allegerades de omständigheterne
för Sonström, at ingen voro som Cronan hadde så
stor säkerhet som hos Sonström, och der han ey finge OfveiCommissarie-caracter,
sä lärer näpligen någon villja antaga sig
en så trägen bestälning. Derpå fick Sonström Ofver-Commissarie-caracter;
men efter han står i Staten allenast för Cotnmissarius
och det tyckes strida emot Caracters-Förordningen,
så hemställes R. o. A., hvad de behaga giöra här med.
Prästeståndets Extractum Protocolli af den 31 Juli uplästes,
hvaruti Ståndet fäller på den meningen, at Secrete
Deputation skall giöra til Hr Stats-Secreteraren en tiänlig
förestälning at bruka ali behörig varsamhet vid ährendernes
föredragande.
1 och 2 § af Förordningen om Caractererne uplästes.
Gref Bengt Frölich mente, at det som sökes emot Regeringsformen
borde ock anses såsom Regeringsformen innehåller.
R. o. A. höllö före, at denne saken kunde skiutas til
K. Maij:t, at dermed förfara efter lagen.
Hr Adlerbet: Efter denne saken liar sine besynnerlige
omständigheter, helst H. Maij:t, då Sonström intet fick Räntemästare-tiänsten,
velat lika som hugna honom härmed i stället,
så kan then nu i lindrigaste måttan afgiöras, efter sorn
Afskedsdep. till K. Maj:t. Instr. f. Exped.-dep. 517
elljest Råden torde sättas i ansvar, efter det står, at den som
befordrar saken skall vara therföre ansvar underkastad.
Häremot sades, at detta i anseende til Deras Exc:r voro
afgiordt, och återstår allenast huru Stats-Secreteraren Åkerhielm
skall anses.
Sedan hemstälte H. Exc. Hr Landtm. R. o. A., om icke
nu i dag kl. 3 R. o. A. ville gå up och taga afskied af Ofverheten,
hvarvid de som äro långvägade brukas, och komma
de alla at gå up i svarta kläder.
I anledning häraf utnämdes til at vara H. Exc. Hr Landtm,
fölgacktige up til Ofverheten:
Gref Gyllenstierna.
Gref Frölich.
Frih. Hummerhielm.
Frih. Stiernstedt.
Hr Gyllenclou.
Hr Teet.
Hr Ridder schantz.
Hr Ridderborg.
Hr von Utfall.
Hr De Briant.
Hr Weili.
Hr Stenholm.
Gref Mellin.
Gref Spens.
Frih. Burenschiöld.
Frih. Köhler.
Hr Bähr.
Hr Modée.
Hr Brunschiöld.
Hr Stobée.
Hr Lindenstedt.
Hr Freidenreich.
Hr Adlerbeth.
Hr Fredenstierna.
H. Exc. Hr Landtm, bad at R. o. A. ville i dag eftermiddagen
skrifva under Beslutet, äfven i morgon, då ock Stånden
taga afskied sin emellan.
Hr Lilliestierna hemstälte R. o. A., om icke, i fall
något förseende voro skiedt, en förestälning kunde skie til
Stats-Secreteraren Åkerhielm och den saken dermed slutas.
R. o. A. hemstälte det som angår Stats-Secreteraren Åkerhielm
til H. K. Maij:ts nådige välbehag.
Instruction för Expeditions-Deputation uplästes;
Och fick bifall, allenast kommer den 7 § at beropa sig
på den hosföljande listan.
Gref David Frölich hemstälte R. o. A., om en sak
tages up och strider tvert emot Regeringsformen, om icke den
518 Aug. 8. Om konvojer. Domstolstaxan. Dippels sak.
skall anses såsom stridande emot ens privilegier, och om icke
det är tvert emot Regeringsformen.
Detta sades ey kunna nu ställas in qvsestione.
Bårgareståndets Extractum Protocolli af den 8 Juli uplästes,
angående Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande
om Convoijen; hvaruti berörde Stånd vid samma
Betänckande gior fölljande påminnelser: l:o At det är impracticabelt
at låta assecurera något cronofartyg, och at thet
thesslikest skulle alt för mycket besvära handelen, om Convoij-Commissariatet
skulle bestå hela risqven. 2:o Emedan
Bårgerskapet sielfva utgiöra de medel, som til convoijen destinerade
äro och til siöfartens betäckning användas böra, ty
är Ståndet af den tauckan, at dispositionen deröfver bör anförtros
vissa af Bårgareståndet, som dertil utvälljas kunna,
hvilka sedan förestå Commissariatet och vid Riksdagarne giöra
derföre behörig redo och räkning, så at ingen annan, utan de
handlandes dertill deputerade Fullmäcktige sig med berörde
Cominissariats och convoijmedelens disposition befatta.
R. o. A. biföllo 1 §, at Cronones skiep ey kunna assecureras.
Hvad den 2 § angår, om convoijmedlens disposition, så
kan then påminnelsen, som Bårgareståndet uti förberörde dess
Extracto Protocolli under den 8 Juli giort, föredragas vederbörande
Collegier som komma att upsättia Instruction för Convoij-Commissariatet,
och der tilses hvad som bäst och nyttigast
vara må.
Sedan anmältes, at Talemännen vähl utsatt til föredragande
Justitie-Deputations Betänckande om Taxan för Domstolarne;
Men som den nu ey kan afgiöras, så förblef R. o. A. vid
sin förra resolution, at den går til Konungen och Rådet.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte, at et Extractum Protocolli
af den 4 Augusti vore ifrån Prästeståndet inkommit angående
Dippel. Men såsom de andre Stånden icke inkommit
med sin utlåtelse, så hemstälte H. Exc. R. o. A., om de ville
utlåta sig om thetta, elljest kommo det på Dippels conduite
an; och ther han bär sig illa åt, så kiöres han utur Riket.
R. o. A. funno godt at häuskiuta denne af Prästeståndet
anhängige giorde saken angående Dippel til K. Maij:t och
Rådet.
Hvaraf de andre Stånden del gafs.
Klädesordn. Expectanterna. Brännvins- o. qvarntulls-acciser. 519
61 § i Städernes Besvär, om Skånska kyrkjotijondens försälljande,
uplästes, med den senare theröfver författade resolution.
Och blef samma resolution af R. o. A. bifallen.
H. Exc. Hr Landtm, anmälte, at en, Didrichson vid
namn, begiär en recommendation af R. o. A. til H. K. Maij:t
at blifva hulpen.
R. o. A. förklarade sig, att de ey kunde befatta sig med
hans ansökning.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag har det underdånige förtroende
till K. Maij:ts rättvisa, at H. Maij:t lärer hielpa honom
til det han kan vara förtiänt, och kan säija at R. o. A.
lärer gierna se at han blifver hulpen efter sin merit.
Listan på måhlén som gå til K. Maij:t eller hvila til nästa
Riksdag eller ock aldeles låggas neder uplästes;
Och fick bifall.
Hr Adlerbeth påminte allenast, at det som angår Klädeordningen
och är utsatt at läggas neder måtte gå til K. Maij:t.
Desse listor och specificationer blefvo af R. o. A. gillade,
allenast fants godt, at det som om Klädeordningen är i Justitie-Deputation
utarbetat och här utsatt ibland de måhlén
som skola nederläggas måtte upgifvas til K. Maij:t och Rådet.
Såsom tiden nu ey tillåter att examinera de inkomne expectantslistorne,
så finna R. o. A. bäst at upgifva dem til
K. Maij:t och Rådet, at der öfverses och fastställas.
Afven håller R. o. A. före, at Oeconomie-Deputations Betänckande
angående det för myckna brännevijnsbrännerijets
förekommande och dess beläggande med tilbörlig accis må remitteras
til K. Maij:t och Rådet, at afgiöras och värckställas
til nästa Riksdag.
Sammalunda det som angår qvarntulsaccisens inrättande
i stället för mantalspenningarne uti de öfrige städerne utom
Stockholm, Carlscrona och Giötheborg.
Hvilket med de öfrige respective Stånden communiceras.
Hr Gyllenbåth: Det som angår Expectanterne går nu
vähl up til K. Maij:t; men som jag hadde den nåden och nöt
den justicen, at jag 1723 blef upförd til expectance, men endast
och allenast uppå — — — — miste samma, så beder jag ödmiukeligen,
at jag må niuta min expectance ifrån 1723.
Hr von Hökerstedt: Det är svårt at kunna specialicera,
men det synes som han blefvit praejudicerad. Skulle
520 Aug. 8. Stockholms slusspgr. Öregrunds ansökan.
R. o. A. icke täckas anmoda H. Exc. at tala för honom, at
han måtte niuta expectance ifrån 1723, så lärer han kunna
få det.
Hr Erencrona: Bet är samma sak med flere.
H. Exc. Hr Landtm.: Om R. o. A. begiär at jag skall
giöra det, så vill jag det giöra, allenast han anmäler det hos
de andre Stånden.
R. o. A. höllö före, at detta bäst kunde omtalas i Secrete
Utskåttet.
Hr Lars Liungfeit begiärte att få anmäla sig i Secrete
Utskåttet om expectance;
Och fick R. o. A:ns samtycke dertill.
Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänckande af
den 7 Juli uplästes, angående Stockholms stads Magistrats förslag
til byggningars underhållande och reparation af slussar
och broar, med mera. Hvaröfver Deputation sig yttrat, at
Magistraten icke kan villfaras i dess begiäran på annat sätt,
än at den förra taxan uppå slusspenningarne til Va-del må
törökas, i anseende til den förestående stora reparation som
å samma värck måste giöras; ägandes Magistraten tillika
med Bårgerskapet att disponera om stadsens enskylte medel,
på det sätt som 51 § i 1720 ahrs Regeringsform förmår och
innehåller, hvarefter öfverskåtsmedlen til stadsens upräthållande,
prydnad och förbättring böra användas.
R. o. A. biföllo thetta Deputations Betänckande.
Uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänkande
af den 3 Maij sidstledne, öfver Fullmäcktigens från
Öregrund Bårgmästareu Erich Kihlbergs ansökning om Recognitions-tullens
åtniutande af de näst in til belägne järnbruken.
Hvaröfver Deputation sig yttrar, at den för sin del ey
kan finna, at någon ändring uti H. K. Maij:ts så vähl sorn
K. Cammar-Collegii resolutioner bör tillåtas, helst som uti
K. Maij:ts allernådigste gifne frihetsbref endast och allenast
nämnes om Porttullen, hvilket ey vidare, än sielfva orden lyda,
kan extenderas; varandes dertil med denne K. Maij:ts och
Cronones rättighet nu uti Tullarrende-Societetens händer, hvars
betingade vilkor vid contractet skulle rubbas, om detta Öhregrunds
stad skulle gifvas bifall.
Thetta Betänckandet blef af R. o. A. bifallit. Och son)
Prästeståndet äfven bifallit samma, men the 2:ne andre Stånden
stannat i contrair mening, och här således äro 2 Stånd at
Lunds och Jönköpings mern. Amiralitetet i Carlskrona. 521
hvarthera meningen, så förblifver således saken i det stånd
den var före Riksdagen.
Företogs Fullmäcktigens ifrån Lund Rådman Somelii Memorial
angående betalning för 770 Dal. smt, som staden för
några åhr sedan förskutit til Konung Carl den XILtes håfhåidning
der å orten.
Och blef samma Memorial remitterat til Secrete Utskåttet.
Sedan tilsades, at de som äro Deputerade til at taga afskied
af Deras Maij:ter måste komma kl. 3 tilhopa här på
Riddarhuset.
Uplästes Oeconomie- och Commercie-Deputations Betänkande
af den 12 Juli sidstledne, angående Jönkiöpings stads
ansökning. Hvaröfver Deputation sig utlåter, at hvad vägestycket
samt varbryggan angår, så hafva Deputations ledamöter
stannat uti skilgacktige meningar, i det 2:ne Stånd, i
anseende til General-Majorens och Landshöfdingens berättelse,
at medlen till dess uprätt- och underhållande blifvit tagne af
öfverskåtsmedlen, jämbvähl at varbryggan är anlagd förvägen
och icke för vallen skull, hållit före, den samma jämvähl hädanefter
på lika sätt som förr af Staden böra byggas och vid
macht hållas, men åter 2:ne Stånd förment publicum härtil
böra contribuera och bestå, så vida vägen och varbryggan är
på Cronones grund, och vallen af varbryggan har sin styrcka
och conservation, och at staden med dess underhållande icke
bör besväras. Hvilket alt Deputation til Riksens Ständers
mognare ompröfvande velat underställa.
Beträffande åter vindbryggan, så emedan det befunnits, at
Slättet bestådt helften til dess byggnad och underhållande,
och den andra halfva delen Staden, så tycker Deputation för
dess del bäst vara, at med bemälte vindbryggas bygg- och
underhållande på lika sätt hädanefter må förfaras, jämvähl att
vinden må förblifva på den sidan, som den är anlagd och nu
står.
Therefter uplästes the andre Ståndens utlåtelser häröfver;
Och biföllo R. o. A. Bondeståndets mening.
Ammiralitets-Secreteraren Hr Lindenstedt: R. o. A.
lära påminna sig, huru som the biföllo Justitie-Deputations
Betänckande, at AmmiralUets-Staten skulle vara befriad ifrån
tomtören i Carlscrona. Nu har Bondeståndet ändrat sin förra
mening, och altså vill jag hemställa R. o. A., om icke devillja
hafva den gracen för Amrairalitetet, efter det uptagit den
Adelns Protokoll, 1727 TI. 34
522 Aug. 8. Exp.dep:ns instr. Manufakturfonden.
platzen, innan någon Bårgare var der i staden, och låta giöra
deni en beskickning och bedia Bondeståndet, at de ville antingen
blifva vid sin förra resolution eller låta saken gå til K. Maij:t
och Rådet.
R. o. A. funno godt, at Fiscalen skall gå dit och säija,
at R. o. A. önskar gierna at de ville giöra en thera delen af
detta som nu proponerat blifvit.
Bårgareståndets Extractum Protocolli af den 8 Augusti
uplästes, angående Expeditions-Deputations Instruction, hvilken
Bårgareståndet i alla delar gillar, undantagandes hvad 7 § angår,
i hvars ställe bemälte Stånd håller före at denne meningen
skulle införas:
»Alla de måhl, som tilförende blifvit hos H. K. Maij:t afgiorde,
men sedermera vid denne Riksdag kommit hos Riksens
Ständer under vidare skiärskådan, doch icke kunnat af
dem gemensamligen afslutas, böra blifva liggande til nästa
Riksdag.»
R. o. A. förklarade sig, at de blifva vid sin förra utlåtelse,
helst emedan, om H. K. Maij:t finner nya skiähl, H. Maij:t
på dem kan afhielpa de tilförende i Rådet, men hos Ständerne
oafgiorde sakerne. Hvar ock icke, och der Konungen ey finner
skiähl at gå ifrån sin förra resolution, förblifver saken af sig
sielf in statu qvo.
Uplästes Bårgareståndets Extractum Protocolli af den 4
Augusti sidstledne angående Manufactur-Fonden.
Och fick 1 § bifall, at et vijte af 1,000 Ducater sättes
tför den, som gifver förslag til landshielpens angripande til andre
usus.
2 § sammaledes, om försäkringen, som publicum bör få af
de societeter som få hielp af denne fonden.
3 § rättas efter det som förra gången blef resolverat, at
then Deputation träder tilsamman med Commercie-Collegio och
conjunctim afgiöra desse måhlén.
Vid 6 § fants godt, at Secrete Utskåttet nämner ut Deputerade
eller Fullmäcktige för R. o. A.
I lika måtto blef bifallit efter Bårgareståndets påminnelse,
at så snart någon manufactursort eller handtvärckstillvärckningspertzedel
efter handen varder inne uti Riket i sådan ymnoghet
tillvärckad, som kan synas blifva tillräckelig, det skall
Riksens Commercie-Collegio åligga at gifva sådant H. K. Maij:t
i underdånighet vid handen, på det slike utrikes ifrån inkom
-
Dep:ns bet. om ständernas kommission.
523
mande sorter och pertzedlar måge med 5 procent eller mer
förhögning i tullen efter omständigheterne belagde varda.
Sidst lemnar R. o. A. til K. Commercie-Collegii och de
Deputerades bepröfvande, om Ahlingsåhs må niuta alt hvad
til nästa Riksdag genom thenna fonden kan inflyta.
Skulle någon af R. o. A:ns deputerade Fullmäcktige afgå,
utvälljes någon annan i thess ställe af Riddarhusets Directeurer.
Härmed skilgdes R. o. A. i dag åt.
Den 9 Augusti Onsdags föremiddagen in pleno.
Riks-Rådet Frih. Ernest Creutz anmälte, at Hr Cederstolpe
hadde et Memorial angående expectance som han söker;
men som R. o. A. hadde utlåtit sig, at de intet ville emottaga
något nytt, sedan de varit på salen, härvid också voro den
svårighet, at de andre Stånden ey lära yttra sig theröfver,
om änskiönt R. o. A. thet giöra skulle, så hemstälte H. Exc.
R. o. A., huru de behaga giöra härmed.
R. o. A. förklarade sig, att de nu ey kunna emottaga
samma.
Sedan continuerades med Deputations berättelse öfver Ständernes
Commissions arbete ifrån 10 §;
Och fick samina § bifall.
11 och 12 §§:ne approberades sammaledes.
Vid 13 § utlät R. o. A. sig, at de hålla före, at i fall
något voro oafgiordt Görtz angående, så kunna Cancellie-Collegium
och Cammar-Collegium träda tilsammans och föredraga
det K. Maijrt, hvarefter hvad tillgiordt blifvit kan vid nästa
Riksdag Riksens Ständer berättas.
14 § var intet at påminna vid.
Hvad 16 § angår, så biföllo R. o. A. Bårgareståndets
häröfver yttrade mening.
Slutet approberades, at Commission uphörer.
För öfrigit blef Betänckandet bifallit, med de anmärckningar
som thervid nu giorde blefvit.
Therefter berättade H. Exc. Riks-Rådet Baron Ernest
Johan Creutz, sorn härtils varit Directeur vid Riddarhuset,
huru som H. Exc. Riks-Rådet och Feltmarskalken Gref Nils
Gyllenstierna åhr 1714 utlåfvat för sin introduction ibland
524 Aug. 9. Eftergifter för Gyllenstierna, Rudenschöld m. fl.
Grefvarne trehundrade Dal. sint at framdeles vid lägligare och
bättre tider til Riddarhuset betalas; hvilken clausul H. Exc.
uti Inskrifningsboken för then orsaken skull infördt, efter som
H. Exc. igenom värfningar gåt i förskått för Cronan och hade
hos K. Maij:t och Cronan therföre at fordra. Sedermera, då
Myntetecknen kommit i gång, bar vähl H. Exc. tilbudit Riddarhuset
betalningen i Myntetecken, men Directeurerne hafva
ey velat taga emot samma, utan hållit före vara bättre at låta
fordringen til vidare stå obetald. Och ehuru vähl Förordningarne
förmå, at interesse bör betalas på de utfäste påsterne,
doch aldenstund H. Exc. Gref Gyllenstierna ey annorlunda förskrifva
sig, än at vid läglig tid betala samma summa, så tyckes
som H. Exc. velat reservera sig at vara fri för interesse.
Efter H. Exc. Gref Gyllenstiernas död, och då H. Exc. Gref
Horn, vår nu varande Landtmarskalk, hvilken är sal. Felt
marskalkens
Gref Nils Gyllenstiernas måg, blifvit Directeur vid
Riddarhuset och om denne balancen kundskap fåt, har H. Exc.
ofta tält om denne skulden och äfven i dag offererat at betala
penningarne. Men som för interesset skull härmed kommit
hit intils at anstå och Höglåfl. R. o. A. nu är närvarande,
har man ey dristat sig at lägga härvid handen, innan man fåt
inhämta häröfver R. o. Arns utlåtelse.
R. o. A. förklarade sig häruppå, at som H. Exc. Gref
Horn haft så vähl förut som vid denne Riksdagen mycken
möda och besvär för Ståndet och dess Riddarhuus, så voro
deras villja, at berörde trehundrade Dal. smt med interesset
afskrifves, hvilket Riddarhuus-Cammereraren vid räkningarnes
afslutande skulle observera.
Biskoppen Doctor Rudéens Memorial af den 2 Augusti
1121 til Hrr Riddarhuus-Directeurerne uplästes, hvaruti Hr
Biskoppen begiär, det Riddarhuus-Directeurerne behagade medelst
deras intercession förmå Höglåfl. R. o. A. at befria honom
för de 100 Dal. smt, som efter förskrifningen återstå för
dess Families Rudenschiöldarnes introduction ibland R. o. A.
Afven uplästes Hrr Directeurernes skrifvelse af den 1 December
1124 till Hr Landshöfdingen Creutz, hvarutinnan Directeurerne
begiärt, at Biskoppen måtte lemnäs okrafd för desse
100 Dal. smt til nästa Riksdag, då den sökte afskrifningen
skulle R. o. A. hemställas, och Directeurerne förmodade at
Hr Biskoppen kunde vinna bifall.
Horn förärar adeln en landtmarskalksstaf.
525
Sedan föll häruppå then resolution, at R. o. A samtycker
dertil, at desse ethundrade Dal. smt, som Biskoppen Rudéen
söker förskoning före, måge i Riddarhuusräkenskaperne afskrifvas,
tillika med det interesset som uplupit på samma 100
Dal. smt; doch at thetfa ey drages til praejudicat för andra.
Erih. Rålamb påminte, at de som skola introduceras
måtte antingen sielfva eller igenom constituerade Fullmäcktige
låta inskrifva i boken och ingen exception sedermera giälla.
Assessoren Bergenadlers Enkias Fru Maria Leijondahls
Suppliqve uplästes, om eftergift af de 200 Dal. smt, som bemälte
Assessor til Riddarhuset för sin introduction utfäst, med det
uplupne interesset.
Afven uplästes Landshöfdingens bref om Sterbhusets
slätta tilstånd, och Directeurernes svar derpå.
Och resolverades, at Enkian Maria Leijondahl må befrias
för sin och sine omyndige barns andehl, men den anparten, som
sonen, Cammereraren Bergenadler, åtagit sig at betala, kan ey
eftergifvas.
Hr Didrich Eundenstiernas Suppliqve uplästes, at i anseende
til dess medellösa tilstånd blifva förskont för de 100
Dal. smts ärläggande til Riddarhuset, som han åhr 1720 för
dess introduction ibland R. o. A. låfvat och utfäst.
Baron Kruse och Commissarien Schantz, Håfmarskalken
D ii ben samt flere betygade at han ingen ting äger.
Resolutio: Såsom åtskilige af R. o. A. intygat om Hr Ofverste-Lieutenant
Eundenstiernas medellösa tilstånd, altså samtycker
R. o. A. dertil, at hvad honom för dess introduction i
Riddarhuusräkningarne påföres må afskrifvas, hvilket Riddarhuus-Cammereraren
har at observera.
H. Exc Hr Landtm, kom nu up och utlät sig sålunda:
Som jag förnimmer at jag har hos R. o. A. en ny obligation,
i det R. o. A. behagat at ställa ordres om de af min svärfader
Gref ATils Gyllenstierna för dess introduction utfäste
300 Dal. smt; altså, och emedan R. o. A. ey tröttas vid at
giöra mig godt, så tackar jag hörsamst derföre och ber, at
efter den Landtmarskalks-Stafven som här finnes är så gammal,
at den får ligga som en antiqvitet, och at jag får låta
giöra en staf, efter som Marskalksstafvarne vid Håfvet äro
alla nya, och at denne får vara et monument efter mig.
H. Exc. Riks-Rådet Baron Ernest Creutz svarade härpå,
at R. o. A. äfven vid detta tillfället velat visa et prof af sin
526 Aug. 9. Baron Wrangel blir riddarhusdirektör.
tacksamhet emot H. Exc:s möda och besvär, och tackade på
R. o. Arns vägnar H. Exc. Hr Landtm., som så vähl ansedt
detta och så gunstigt behagat utlåta sig.
H. Exc. Hr Landtm, tackade yttermera och önskade
dem brafva Landtmarskalkar, som kunna giöra dem bättre
tiänst, men bättre intention skall ingen kunna hafva.
Derpå proponerade H. Exc. Hr Landtm., om man icke
skulle kunna skicka til de andre Stånden och låta dem vetta,
at de kunna komma och taga afskied.
Tiletta fick bifall.
Sedan bad H. Exc. Hr Landtm., efter han ey mår vähl,
at R. o. A. ey villja tycka illa vara, om han ey kunde så föra
sit tahl som sig bör vid afskiedstagandet emot de andre Stånden.
Såsom Riks-Rådet Creutz varit å Friherrarnes vägnar
Directeur vid Riddarhuset och ey mer än en Riks-Råd kommer
at blifva vid Directionen, så nämdes Cancellie-Rådet Frih.
Wrangel til Directeur vid Riddarhuset i H. Exc. Hr RiksRådet
Creutzes ställe.
Hr Cancellie-Rådet Wrangel tackade för det förtroende
R. o. A. behaga visa och låfvade thervid söka R. o. Arns samt
theras Riddarhuus’ bästa.
Frih. Eric Wrangel: Jag skall i ödmiukhet berätta
R. o. A., at Cammereraren Bergenadler och hans mohr skolat
giort en ödmiuk ansökning at blifva befriade ifrån Riddarhuusafgiften.
Assessoren Bergenadler, som fick adelskapet, var en
braf och meriterad man, men så mycket som han var habil,
så mycket fattig var han, och barnen ärfde allenast giäld efter
honom. Man har här et Giöta Håf-Räts attestatum om
Sterbhusets oförmögenhet. Kunde sonen, Cammereraren Bergenadler,
skie den gunsten, at eftergiften kunde sträcka sig
äfven til honom och hela skulden eftergifvas, voro det vahl.
R. o. A. stannade häröfver i fölljande slut: At såsom
det intygas, at Assessoren Bergenadler länge och vähl tiänt,
jämvähl at dess Sterbhuus efter hans död blefvit för en caution,
som han åhr 1690 uti Riksens Ständers Banco för dess
svåger Assessoren Axel Behmer ingåt, sedermera exeqveradt
och uti et blodt och medellöst tilståud försatt; altså bevilljade
R. o. A., at både capitalet och interesset, som framledne
Assessoren Bergenadler finnes i Riddarhusets räkenskaper för
dess introduction balancerad före, må afskrifvas, och Sterbhuset
derföre okrafdt lemnäs.
Eftergifter för Bergenadler o. Palmencrona. Afskedsdep. 527
Sedan bevilljades, at som Palmener oniske Familien gåt ut
och ingen egendom är at tilgå, det resten för dess introduction
må afskrifvas.
Fölljande af R. o. A. utnämdes at gå til de andre Stånden
at taga afskied, sedan deras beskickning först varit hos
R. o. A.:
iför Gref Ekeblad Frih. Bror Rålamb, som förer ordet
för Deputationen, helst Frih. Ernest Creutz giort Landtmarskalksembetet
i H. Exc:s ställe och är nu Riks-Råd samt
således ey kan brukas i denne Deputation.
Gref Renstierna.
Frih. Kruus. Frih. Gripenhielm.
Hr Karplan. Hr Gyllenanckar.
Hr Gustaf Ruut. Hr Hilletan.
Hr Hellenstierna. Hr Schantz.
Hr Gyllenbåth. Hr Psilanderhielm.
Ifrån Prästeståndet kom en Deputation, för hvilken Biskoppen
Camen förde ordet således: Högvälborne Hr Grefve,
K. Maij:ts och Rikets Råd, Praesident och Landtmarskalk. Högoch
Välborne Grefvar, Friherrar och samtelige Herrar af Riksens
Höglåfl. Ridderskap och Adel. Den högste Guden vare
evinnerlig ärad, som nu har låtit vår långa, besvärliga och
högst angelägne Riksdag ändteligen komma til et godt och
önskeligit slut. Hans helga namn vare prisat, som så styrt
de rådslag som varit förde på denne Riksdag, at ehuru svåre
conjuncturerne varit, hafva de ändå så utslagit, at vårt k.
Fädernesland, som i sin olyckstijd varit som en föracktad lampa
i de stoltas ögon, det är nu satt i det anseende, at de största
machter i Europa hafva deröfver lika som täflat at komma i
dess vänskap. Vid hvilket vahl som de mått äro tagne, til
hvilka en öm kiärlek för fäderneslandet hafva gifvit öfvervichten,
altså har fruchtan icke allenast tilflutit vårt k. fädernesland,
utan nyttan har ock sträckt sig til allmenna fridens
bibehållande i Europa, hvarmedelst mycket blod blifvit
bespardt och våra religionsbröder äro befriade för et fiendteligit
infall. Thetta har Gud giort, hvarföre Hans namn vare prisat.
Och som Gud brukat Eders Exc. som ett dyrt redskap til et
så angelägit värck, så ärkiänner Prästeståndet och hvar rede
-
528 Aug. 9. Afskedsdeputaticner fr. ofr. stånden.
lig Svensk man med dem den oförtrutna flit, den patiance, nijt
och kiärlek, som Eders Exc. vid alla tilfällen, men i synnerhet nu
behagat visa, hvilket varit Eders Exc. så om hiertat, at Eders
Exc. tilbaka satt sin egen ro och sin enskylta välfärd til at
befordra den almenna välfärden. Yij, som haft den lyckan at
vara närmare vitnen härtill, vij skola icke allenast förvara sådant
i et godt minne, utan ock berätta det för våra hemmavarande
medbroder, så at vij med dem skola behålla Eders
Exc. uti en ährefull åminnelse. Den högste Guden uppehälle
Eders Exc. vid hälsa och sundhet, Guds namn til älira och
Dess försambling till styrkio, vår nådige Konung til råd och
hela Eders Exc:s höga Fatnilie til glädie. I lika måtto aflägger
Prästeståndet hos Höglåfl. R. o. A. en ödmiuk och skyldig
tacksäijelse för den gunst och benägenhet samt förtroende,
som R. o. A. icke mindre på thelina Riksdagen än tilförende
betygat emot Prästeståndet. Det har i synnerhet glädt oss,
at det Höglåfl. R. o. A. varit så högt bekymrat, at vår rena
Evangeliska lähra måtte blifva oförkränckt, hvaruti the efterfölgt
sine förfäders exempel, som vågat iijf och blod derföre,
och aldrig velat tilstädja at ordets glants skulle blifva fördunklat,
väl besinnandes, at deraf blifver landet grönskande
af all andelig och timmelig välsignelse. Sidst önskas at R. o. A.,
som med sine kloka och mogna råd bidragit til Rikets bästa,
the måtte med alle landsens inbyggare niuta fruckten och
nyttan deraf, och at frid och lycka må blifva i vårt Svenska
Jerusalem, godhet och trohet grönskas, och then inbördes enigheten
ibland oss, hvilken Gud låfvat bekröna med långt lif
och välsignelse til evig tid.
H. Exc. Hr Landtm, svarade derpå, säijandes: R. o. A.
tacka den högste Guden, som igenom Sin nådige försyn fört
denne långsamma Riksdag til et godt slut. De bedia Gud, at
deras rådslag måtte lända Gud til ähra och Riket till nytta
och gagn, de tacka. Riksens Prästerskap för all den vänskap
och förtrolighet som de visat dem. Jag för min del lärer aldrig
glömma bärt den obligation, som jag har det Högvördige
Prästeståndet, så länge jag lefver, och önskar kunna vara mit
Fädernesland och deras Stånd till tiänst. R. o. A. lära framhärda
i en förtrolig vänskap med det Högvördige Prästerskapet
och önskar dem all lycka och välsignelse. De bedia och
Gud, at de måtte vähl och med hugnad mötas åt nästa Riksdag.
Prästeståndets Deputerade afträdde.
Dep:s och Landtmarskalkens tal.
529
Ifrån Bårgareståndet kom en Deputation, för hvilken
Bårgmästaren Neresius förde ordet, som, sedan han gifvit
R. o. A. sin titul, sade: Bårgareståndet har igenom oss, deras
utskickade, velat hos Höglåfl. R. o. A. betyga deras hierteliga
fägnad at se denna Riksdagen vara kommen til slut, och jämte
gratulation til et lyckeligt slut tacka för det förtroende som
R. o. A. dem visat. Bårgareståndet önskar intet högre, än
at vij tillika måtte få röna fruckten och värckan af de förtroliga
rådslagen som man har plägat. De påminna sig ock
den höga försårg, som Eders Exc. dragit för Fäderneslandet,
hvilket de skola hafva ständigt i sit minne, och reeommendera
sig uti Höglåfl. R. o. Arns vanliga benägenhet, önskandes at
hvar och en af Höglåfl. R o. A. måtta finna de sina uti et
behageligit tilstånd.
H. Exc. Hr Landtm, svarade härpå.
Och så afträdde Bårgareståndets Deputerade.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation. Undertalemannen
förde ordet: Med många ord vill det enfaldige Bondeståndet ey
uppehålla Eders Hiiggrefl. Exc. och Höglåfl. R. o. A., utan
hembär Eders Exc. och R. o. A. en allerödmiuk och skyldig
tacksäijelse för ali den höga nåd och gunst, som Eders Exc.
och R. o. A. om Bondeståndets välfärd dragit, i synnerhet at
Bondeståndet får resa hem med den ädla freden. Bondeståndet
ber, at R. o. A., de ville hafva den nådiga omvårdnaden
om Bondeståndet som tilförende, och försäkrar efter ali möijelighet
at visa sin troplicktigste skyldighet. Gud välsigne och
bevare Eders Exc. och R. o. A. för ali den omsårg de dragit
lör Sveriges Rikes välfärd.
H. Exc. Hr Landtm.: Vij giöra et med Eder at tacka
iierren Gud, som hulpit oss med sin nåd. För det öfriga
hignar det R. o. A. at höra det, och Gud vet ock det, at
R. o. A. sökt at hielpa det Redeliga Bondeståndet. R. o. A.
önskar dem lycka och välsignelse, och at de samtelige måge
finna sin k. vårdnad i et godt tilstånd, och at vij måtte få
hugneligare saker på nästa Riksdag.
Bondeståndets Deputerade afträdde.
Derpå gingo R. o. A:ns Deputerade til de andre Stånden
at taga afskied af dem igen.
Assessoren Dr enmalms Memorial af den 12 Juni 1727
nplästes, hvaruti han anhåller at i anseende til åtskillige andragne
skiähl blifva befriad ifrån den svåra afgift af 200 Dal.
530 Aug. 9. Ansökningar af Ehrenmalm, Frölich, Lagercrona.
smt, sora honom uti dess frånvaro för introduction vid Riddarhuset
blifvit pålagdt, och ey med större afgift graveras äu
dess vederlikar, samt således få ärläggia lika stor summa med
dem, nembligen 60 Dal. smt.
Hr Grönhagen: Om de få giöra sådanne försök emot
Introductions-Deputations taxering, så kommer Riddarhuset alt
för mycket at lida.
H. Exc. Hr Landtm.: Han är en skickelig och snäll man,
har suttit några åhr fången, blef Secreterare hos mig, och jag
hadde alt nöije af honom. Fattig var han, han är Assessor i
Finland, måste nöija sig med en knap lön, och altså tror jag,
om R. o. A. bevisa honom någon generosité, at det vore vähl.
Resolutio: I anseende til de anförde skiähl och omständigheter
bevillja R. o. A., at Hr Assessoren Erenmalrn må slippa
med 60 Dal. smt, lika som andre dess vederlikar, och dy har
Riddarhuus-Cammereraren uppå de Hr Assessoren pro iutroductione
påförde 200 Dal. smt at afskrifva differencen, som
är ethundrade fyratijo Dal. smt, så vähl som ock det interesset,
som uppå samma 140 Dal. smt uplupit.
Gref David Frölich: Vid det tillfället, at R. o. A. varit
så gunstige och eftergifvit hvad som någre pro introductione
utfäst, så tager jag mig den friheten at berätta, at min
fader icke lemnat oss en halföre til arfs. Icke dess mindre,
som min äldsta broder skrifvit in pro introductione, så hafva
Riddarhuus-Directeurerne skickat en räkning til Executoren i
orten, och til at undvika executionen, så lade bror min och
jag så mycket tilhopa och betalte räkningen. Nu, jag vill intet
undandraga mig at betala min portion, men så hemställer jag
R. o. A., om vij skohla obligeras at betala för de andre syskonen.
Hvad R. o. A. behaga häri resolvera skall lända oss
till rättelse.
II. Exc. Hr Landtm.: Gref Frölich förklarar sig så, at
han och dess bror vill gierna betala sine delar, men slippa at
betala för de öfrige theras syskon.
Hr Kaulbars: På det sättet komma 40 ä 50 som begiära
eftergift.
H. Exc. Hr Landtm, frågade, om R. o. A. behaga samtycka
dertill.
Svarades ney.
Gref Frölich förklarade sig nögd at det blir vid det som
de betalt, och altså begiär han ingen förskoning.
Riddarhussekreterarens o. fiskalens belöning. 531
Frih. Lagercrona: Jag måste besvära R. o. A. til at få
et slut i det jag begiärte sidsta Riksdagen. När jag skulle
1718 introduceras ibland Friherrarne, skickade jag min son up
at begiära introduction och gaf honom i commission at utfästa
200 Dal. smt til Riddarhuset. Derpå kom han tilbaka och
sade, at Introductions-Deputation ville hafva 400 Dal. smt,
men jag sade at han kunde ändteligen utfästa 300 Dal. smt;
doch hafva de der skrifvit in för mig 400 Dal. smt i Inskrifningsboken.
Nu beder jag at slippa det ena 100 Dal. smt,
som jag ey utlåfvat.
1723 ahrs Protocoll uplästes denne saken angående.
Frih. Lagercrona: Sorn jag har ey gifvit ordres at skrifva
in så mycket, så håppas jag at jag slipper de 100 Dal. smt.
Jag har ey sökt at blifva Baron, utan då Hummerhielm skiedde
den nåden, ville Konungen at jag skulle blifva äfven Baron.
300 Dal. vill jag gifva, mer bör ingen lägga på mig, ty General
Cronberg har tagit mina bancosedlar til 140,000 Dal.
ifrån mig. Jag har Konungens växlar, men fåt ingen betalning
derföre, är utblåttad och står i skuld öfver öronen. Gud
vare mit vitne dertil, huru jag blifvit handterad.
H. Exc. Hr Landtm.: 400 Dal. smt är Hr GeneralMajoren
pålagt, men 300 Dal. vill han gifva, doch utan gravation
af det öfriga. Får han bifall?
Svarades ney.
Sedan proponerades, om icke Riddarhuus-Secreteraren
Wulf reenstierna måtte efter vanligheten tilläggas något til ärkiäntzlo
för dess hafde stora besvär och arbete under denna
Riksdagen.
Och som han vid förra Riksdagen niutit 500 Dal., pröfvade
R. o. A. skiähligt, at han nu borde bekomma ettusende
Dal. smt, i anseende dertil at med Riksdagen denna gången så
långt utgåt.
Men som Secreteraren sielf sade, at cassan så stor summa
icke tåla kan;
Så faststältes en summa för Secreteraren denne gången
af åttahundrade Dal. silfvermynt at betalas af Riddarhuusmedelen.
Sammaledes blef i anseende til Secreterarens flijt, skickelighet
och capacitet bevilljat, at R. o. A. låter för honom afgå
til H. K. Maij:t dess underdånige intercession at vid förefallande
tilfällen blifva i nåder ihugkommen och befordrad.
532 Aug. 9. Kommerserådet Thams gåfvobref.
Secreteraren aflade sin ödmiukaste tacksägelse för den
höga gunsten, sorn R. o. A. honom behagat visa.
H. Exc. Hr Landtm.: I fall Secreteraren kommo bart,
lära Riddarhuus-Directeurerne sörja derföre, at en annan Secreterare
blifver antagen, som R. o. A. kunna vara nögde med.
För Riddarhus-Fiscalen blef bevilljat 500 Dal. smt i anseende
til dess ringa ordinarie lön.
Therefter uplästes Commercie-Rådet Thams Gåfvobref,
hvarmedelst han til Riddarhuset 10,000 Dal. silfvermynt i Ständernes
Obligationer under vissa vilkor förährat, som sielfva
documentet vidare innehåller.
Och blef godt funnit, at et tacksäijelsebref til CommercieRådet
afgå skulle.
Sedan föredrogs R. o. A. det af Riddarhuus-Cammereraren
ingifne Extractet af 1726 åhrs Riddarliuus Special- och
Ballance-Råkningar, efter hvilket för Riddarhuset utestår
31,053 Dal. 19 öre smt. Och begiärtes, at de som til Riddarhuset
skyldige äro för sine introductioner ville det promt betala.
Afven uplästes thet af Cammereraren under den 17 Juli
sidstledne ingifne Summariske Förslaget uppå Riddarhusets inkomst
och utgift pro anno 1727, hvarutinnan behåldningen upgifves
til 14,803 Dal. 23 öre 15 p:r smt, hvilken summa består
af Hr Commercie-Rådet Thams til Riddarhuset förärte 4 st.
Ständernes Obligationer, the ther utgiöra 10,000 Dal. smt,
jämvähl uti Riddarhusets Myntetecken, Myntesedlar och Försäkringssedel
på 1,031 Dal. 16 öre och uti Riksens Ständers
Banco i Plåtar 3,772 Dal. 7 öre, hvilken behåldning doch under
Novo Conto tillökt blefvit, så at i stället för 14,803 Dal.
23 öre 15 p:r den bestiger sig til 15,048 Dal. 15 öre 15 p:r
silfvermynt.
Hr Riks-Rådet Creutz hemstälte R. o. A., om icke för
Riddarhus-Manufacturievärcket kunde upgå et underdånigt Memorial
til K. Maij:t, at det måtte få giöra lefverantz til flere
Regementen
Thetta blef af R. o. A. bifallit.
H. Exc. Hr Landtm, gick litet neder.
Hr von Hökerstedt: Vid förra Riksdagen committerades
mig och flere at emploijera Riddarhuusmedlen. Och sorn
intet tilfälle var at sättia dem i någon handel, så uprättades
detta manufacturiet; det har tagit sig öfvermåtton, och ligger
Riddarhusets räkenskaper och manufakturverk. 533
anslagit deruti et ansenligit capital til 6 å 7 Regementer, förutan
fina kläden. Yij hafva ock måst negotiera dertil penningar
ibland. Hvad reparation angår imellan Factorerne, så
är svårt at få ändring derutinnan, men vij skulle vara mäst
betiänte dermed, om R. o. A. ville taga kläde för sig och sit
folck derifrån och Öfverstarne handla med det värcket kläde
till Regementerne. Skulle R. o. A. täckas recommendera detta
värcket hos K. Maij:t, voro vähl. Det drifves elljest såsom
et privat värck. Och Öfverstarne som handla der kunna hafva
sina douceurer.
Gref Spens mente, at Regementerne kunna taga så snart
vid detta värcket som vid et annat, helst om de ey få det så
godt annorstädes som här.
Hr Riks-Rådet Creutz: Skulle R. o. A. behaga at det
får gå af en underdånig recommendation til K. Maij:t angående
detta värcket?
Svarades ja.
Herrar Öfverstarne förbehöllo sig doch härvid, at de ey
villja gifva den friheten ifrån sig at söka dit som de få bästa
klädet och priset.
Deputation kom tilbaka ifrån de andre Stånden, och sade
Frih. Rålamb, at Deputation förklarat R. o. A:ns tacksamhet
hos de andre Stånden, för det at de visat all ömhet och försicktighet
vid Riksdagsäbrendernes afgiörande och de angelägne
saker som afslutne blefvit, det man ock önskade måtte lända
til Guds namns ähra och vår Öfverhets tryghet. Och sedan
Deputation önskat dem lycka på hemresan, så bekräftade samtelige
Stånden det hvad de här igenom sine Deputerade behagat
förklara.
R. o. A. tackade de Deputerade för sit besvär.
Hr von Hökerstedt: Efter R. o. A. hadde den gunsten
förra Riksdagen för mig och förordnade mig til Directeur vid
Manufacturvärcket, så beder jag at blifva licentierad derifrån,
efter jag nu fått flere sysslor. Håppas alla skola lemna mig
det vitsord, at jag natt och dag arbetat dervid. De andre äro
interessenter, men jag kunde intet taga del deri, efter Manufacturisterne
då haft tilfälle at protestera emot mig, när någre
saker imellan desse värcken kommit uti K. Commercie-Collegio
före. Så snart vij i höst hindt giöra räkning, beder jag at
blifva licentierad derifrån.
534 Aug. 9. Hökerstedt, Lagercrona, Palmenberg, Treffenhielm.
R. o. A. samtyckte til Hr von Hökerstedts licentierande,
och at Directeurerne måge taga någon annan i stället, om
Hr von Hökerstedt ey kan öfvertalas at blifva qvar.
Hr Tornesson hemstälte R. o. A., om icke det voro nyttigt
at en bod uprättades, hvari kunde säljas stycketals ifrån
Riddarhuus-Manufacturiet, och at till hvart lahn kunde sändas
neder, at Ridderskapet och Adeln kunde kiöpa för sit folck
deraf.
Hr von Hökerstedt sade, at det voro dessein at uprätta
här en bod, i synnerhet af de fina kläderne, och det i föllje
af Förordningarne, som lemnar Manufacturisterne den friheten.
I provincierne hafva de redan tagit prof deraf, och debiten
sökes på alt sätt.
Frih. Lagercrona bad, at lian måtte få bestyrcka sin
talan dermed, at han måtte få visa Inskrifningsboken;
Som ock skiedde.
Men som R. o. A. icke ville samtycka til hans befrielse,
utan förklarade, at summan för Hr General-Majorens introduction
bör vara 400 Dal. smt efter Inskrifningsboken;
Så begaf Hr General-Majoren sig äfven härutinnan.
Extractum Protocolli härom finnes in actis.
Fendricken vid Kongl. Gardet Hr Carl von Ceumerns Suppliqve
uplästes, hvaruti han anhåller, at som framledne Landshöfdingen
Baron von Palmenberg debiteras i Riddarhuusräkningarne
för 343 Dal. smt i capital och interesse för dess introduction
ibland Friherrarne, men straxt efter introductionen
med döden afgåt, dess son Håf-Junkaren von Palmenberg, i
hvilkens anseende sådant skiedt, då nästan samma tid vid
callebaliken uti Turckiet också är omkommen, och nu af manlige
bröstarfvingar inge öfrige äro, hvilka denne förmånen af
Friherresätet kan til! godo komma, Fendrickens tilstånd oell
svaga vilkor ey eller tillsäija at betala denna giälden, hvaruti
han, som en dotterson af oftabemälte Hr Landshöfdinge, aldrig
haft någon del eller kunnat hafva den ringaste nytta utaf, det
täcktes R. o. A., i benägit anseende dertil, bemälte fordring
höggunstigast eftergifva.
R. o. A. funno godt, at Hr Ceumern eller afledne Hr Landshöfdingen
Palmenbergs arfvingar lemnäs okrafde för desse introduetionspenningar,
och at de i räkenskaperne afskrifva^
måge, så framt Riddarhuset ey skulle efter den transport, sorn
afledne Commissarien Hedman til denne skuldens clarerande
Introduktionsafgifter fastställas. G-åfvor. 535
gifvit Riddarhuset på en fordring hos Hr General-Majoren Gref
Carl Bielke, ey skulle kunna komma til sin betalning.
Therefter uplästes Fru Catharina Trejfenhielms Suppliqve
at i anseende til dess 24-åhriga enkiestånd och medellöshet
blifva befriad för de 40 Dal. sints introduetionspenningar med
uplupit interesse, som hon för dess sal. mans Ryttmästaren
Anders Treffenliielms introduetion blifvit fordrad före.
R. o. A. bevilljade, at desse fyratijo Dal. smt med det
uplupne interesset måge afskrifvas, och dy beordras Riddarhuus-Cammereraren
sådant vederbörligen at i ackt taga.
Frih. Eric Wrangel: Det har varit proponerat om en
viss taxa för dem som blifva introducerade, men jag vet intet
om den blefvit faststäld; altså hemställes, om icke hvar och
en som introduceras borde betala 300 Dal. silfvermynt. Jag
säger för min del, at det fastställas må, at ingen som introduceras
må gifva derunder, men vähl mer; doch, om någon skulle
vara vähl förtiänt, at honom skiänkes introduetion; och at
penniugarne betalas straxt förr än de introduceras.
Thetia fick af R. o. A. bifall.
Hr Stobé mente at en distingtion skulle giöras emellan
Grefvar och Friherrar.
R. o. A. funno det billigt och faststälte, at en Grefve betalar
1,000 Dal. smt och en Baron 600 Dal. smt.
Frih. Wrangel: Efter jag finner R. o. A. så vähl disponerade
för Riddarhuset och man sedt ett låfvärdigt exempel
af Commercie-Rådet Tham, många andra jämvähl torde
blifvit deraf upmuutrade at gie någon föräring til Riddarhuset,
så hemställes R. o. A., om de icke skulle behaga at gifva något
til Riddarhuset, antingen när en Stambok prsesenteras eller
elljest, sä kunde byggnaden fullfölljas vid detta vackra palait,
sedan vij fåt vår frihet igen, och man få rum här på Riddarhuset
och slippa at hyra rum för Deputationerne; eller om
R. o. A. på något annat sätt vill giöra et sammanskått.
H. Ex c. Hr Landtm, kom nu åter up igen.
Hr Fritski mente at R. o. A. kunde gifva en Plåt af
hvart Frelsehemman.
Men detta aggreerades ey.
Frih. Eric Wrangel: Min proposition går ey ut på något
tvång, utan allenast at lemna R, o. A. et tilfälle til liberalitet,
och det kommer på hvars och ens behag.
Thetta fick bifall.
536 Aug. 9. Riddarhusets kamrerare, fiskal o. kanslist.
Riddarkuus-Cammererarens Memorial uplästes, hvaruti
han begiär, at han måtte få en Skrifvare til hielp med åhrlig
lön af 300 Dal. smt, til de gambla balancernes indrifvande.
Hr Riks-Rådet Creutz : Han har åtskilliga gånger giort
ansökning om detta, men Directeurerne hafva haft betänckande
at villja giöra någon förhögning i staten, särdeles som medlen
äro ringa. Derföre har dermed anståt, til dess R. o. A.
nu kommit tilhopa.
H. Exc. Hr Landtm.: Oss har felat macht, men i fall
Directeurerne se, at det lönar mödan och at han prsesterar det
han låfvar, så kan skie R. o. A. lemna det til Directeurerne
at bestå honom en Skrifvare til hielp.
Hr Palmqvist: Det torde vara så godt at lemna honom
en skrifvarelön nu, så är det giort.
Frih. Rålamb : Om Cammereraren kan befordras, så
kan skie at man kan få någon som gior tiänsten för billigare
lön.
R. o. A. stannade i det slut angående den af Cammereraren
sökte Skrifvaren, at det lemnäs til Directeurerne at
pröfva, huru vida det lönar mödan at bestå en Skrifvare härtill
och det kan prsesteras som Cammereraren låfvat, hvaröfver
Directeurerne hafva at resolvera som för Riddarhuset
bäst och nyttigast pröfvas.
Elljest förklarade R. o. A., at de gierna se så Cammereraren
som Fiscalen befordrade, efter de intet komma på något
förslag, at de vid någon anständig vacance kominas ihåg.
Frih. Eric Wrangel påminte, om icke det som af
Riddarhuusmedlen voro utlagdt til skrifmaterialier, ved och
lius måtte ehrsättias af publiqve medel.
Thetta pröfvades skiähligt och remitterades til Secrete
Utskåttet.
Sedan kom på discours hvad Cammereraren nu skulle
niuta;
Och sade H. Exc. Hr Landtm.: Sidsta Riksdagen har
R. o. A. tillagdt Cammereraren 300 Dal. smt, får det icke
blifva 400 Dal. smt?
Thetta fick bifall.
Och bevilljades äfven Cancellisten Friese 300 Dal. silfvermynt.
Understöd. Matrikel. Lutkemans föredrag. Reduktionsverket. 537
H. Exc. Hr Landtm.: Friesen vill gierna hafva tillökning
på lönen; men det äro någre som mena, at thet är bättre
at han får befordring.
Svarades ja.
H. Exc. Hr Landtm.: De fattige finge sidst 400 Dal.
smt, hvad skola de nu få?
Det sades, at som Riddarhuus-Cassan är svag, så kunde
de få allenast 100 Plåtar, och derjämte kunde hvar och en
gifva efter råd och ännu något til de fattige.
Derpå gaf H. Exc. Hr Landtm, til de fattige 5 Specie
Ducater och sade, at den som behagar, han gifver något til
dem.
I anledning häraf gåfvo något hvar til de fattige, hvilka
penningar Fiscalen Treffenliielm emottog.
Och som Hr Schulmans Memorial uplästes, hvaruti han
anhåller om hielp;
Bevilljades honom i proportion af desse medel som samlas.
Dessutan låfvade H. Exc. Hr Landtm, at gifva honom
en klädning.
Härjämte fants godt, at Matrickelen tryckes af Riddarhuusmedlen
i 8:o-format, och at den Andra och Tredie Classen
combineras samt continueras med en nummer.
General-Majoren Frih. Mellin anmälte, at han mist sin
tiänst igenom indragning, och begiärte at blifva hugnad på
annat sätt.
Men som han nu ey kunde här hielpas, så lemnades honom
at gifva in sin Suppliqve med Expectanternes, sorn gå til
K. Maij:t.
Sedan lemnades Kyrkjoherden Lutkeman frihet at hålla
publiqve lectioner i Secrete Utskats- eller Secrete Deputationsrummet,
och nästkommande Lögerdag föremiddagen får han
orera här på Riddarhuset efter sin begiäran.
Vidare föredrogs R. o. A., om icke Riks-Rådet Törnflycht
må continuera vid Reductions- och Liqvidationsvärcket, som
förr.
Hvilket blef bifallit.
Vidare frågades, emedan Ecclesiastiqve-Deputation kommer
at continuera, om icke de samma förblifva i berörde Deputation,
som varit der härtils, och en annan bör förordnas i
berörde Deputation, sedan Riks-Rådet Cederhielm kommit at
afgå ifrån thenne Deputation.
Adelns Protokoll 1727, II. 35
538 Aug. 9. Bckl. m. fl. dep:r. Biddarhusbyggnaden.
R. o. A. samtyckte dertill, och anmodades Gref Thure
Bielke härom; äfven som ock de öfrige ledamöterne komma at
contiuuera vid samma arbete.
Yttermera frågades, om icke bodar här vid Riddarhuset,
til at draga theraf huushyra, kunna byggas, doch så fasta, at
de kunna bära flygelen, när then kommer att updragas, efter
den lindrigaste dessein.
R. o. A. höllö före, at de böra byggas efter den dessein
som svarar emot huset.
Vidare fants godt, at Introductions-Deputation träder i dag
och i morgon tilsamman at justera Introductionslistan och immatriculerar
dem som ännu angifva sig.
Hvad ledamöterne i Expeditions-Deputation angår, så önskade
R. o. A., at de ville continuera dervid, som härtils blifvit
thervid brukade; men härom talas vidare i Secrete Utskåttet
med the andre Stånden, dijt detta remitteras.
H. Ex c. Hr Landtm.: I Secrete Utskåttet håppas vij
att vij lära i dag eller i morgon blifva färdige. Staten var
sluten, innan vij voro på Salen, och flere angelägne saker med.
Till de fattige föll igenom samblingen 52 Ducater och 5
Specie Caroliner.
H. Exc. Hr Landtm, tog nu afskied:
Högvälborne, Välborne Herrar Grefvar, Friherrar och Herrar
af Riksens Ridderskap och Adel, mine Högdtärade Bröder.
Aldenstund denne svåra och långsamma Riksdagen nu
ändteligen igenom den högste Gudens välsignelse så vida avancerat,
at vij kunna taga afskied af hvarandra, så åligger oss
at aflägga en vördesam tacksäijelse hos deu store Guden, som
oacktat alle svårigheter hulpit oss, at man förmodar at vår
Öfverhet och Fäderneslandet lära kiänna frucht och nytta, och
dernäst bedia, at han täcktes välsigna de rådslag, som här äro
förde, med allskiöns lycka och framgång. Dernäst åligger mig
at aflägga en hörsam tacksäijelse hos R. o. A. för all deD
vänskap, heder och biträde, som de visat mig och på så många
sätt hugnat. Jag tilstår, at jag ey giort mera än min skyldighet
fordrat, men blefvit varse at de velat recompensera intention.
Den har varit så upricktig och god, at jag är försäkrad
ingen kunnat hafva den bättre. Jag önskar R. o. A. allskiöns
lycka och välsignelse och dem som skola resa bårt en lycklig
resa, jämvähl at de måtte finna sin k. vårdnad uti et godt
och önskeligit tilstånd. Mig sielf recommenderar jag i R. o. Arns
Landtmarskalkens och Adelns afsked. 539
benägna ynnest alt framgient och beder, at dhe uhrsäckta mit
kårta tahl och äro försäkrade, at mit hierta är bättre än jag i
något tahl kan uttrycka, och at jag måtte få tilfälle at så
kunna tiäna dem, sora jag gierna skall söka at giöra det.
Hr Riks-Rådet Frih. Creutz svarade härpå således: Ehuru
svårt och mödosamt et arbete är, blifver det tilbaka lagda i
förgiätenhet, när ändan är lycklig och utgången kröner värcket.
Det förra går jag förbij, men til det senare feliciterar jag
Eders Exc. Eders Exc:s modestie tillåter mig ey at anföra
det beröm, som Eders Exc. förtiänt. R. o. A. finner sig förbundit
at aflägga en ödmiuk tacksäijelse hos Eders Exc., som
medlat alla saker derhän, at de fåt en god och lycklig utgång.
R. o. A. önskar, at Eders Exc:s möda måtte blifva recompenserad,
så at Eders Exc. måtte få finna sälla fruckter deraf.
För öfrigit recommenderar sig R. o. A. i Eders Exc:s benägenhet
och önskar, at Gud täcktes förlänga Eders Exc:s lifs—
tijd och styrcka dess hälsa, så at Eders Exc. måtte länge lefva
och vähl må til hela Rikets förmån och R. o. Arns besynnerliga
fägnad. — Jag vänder mig ock billigt för mit particuliere
til Höglåfl. R. o. A., sedan jag igenom Guds tilskyndan liar
blifvit befordrad til Riks-Råds-embetet och intet mer har den
ähran at komma såsom en ledamot eller Directeur af Riddarhuset
at bivista R. o. Arns Riksdagar. Jag ärkiänner med
skyldig vördnad all den gunst mig är vederfaren, hvilken skall
vara i et tacksamt minne förvarad. Den högste Guden låte
R. o. A. altid vähl gå samt blifva den starckaste grundpelare
för vår ädla frihet. I öfrigit utbeder jag mig den gunsten at
altid blifva bibehållen i R. o. Arns gunst.
H. Exc. Hr Landtm.: Jag uptager med all tacksamhet,
at R. o. A. så benägit ansedt mina förrätningar vid Landtmarskalcks-embetet,
och lärer aldrig glömma bårt, at de tvenne
gånger skaffat mig tilfälle at tiäna dem. Den högste Gud välsigne
dem och låte dem alla gå vähl.
R. o. A. betygade öfver alt sit nöije och skilgdes härmed
åt.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
FEMTE DELEN
1726-1727
II
TREDJE HÄFTET
Bilagor.
STOCKHOLM 188G
KONGL. BOKTRYCKERIET
P. A. NORSTEDT & SÖNER
Pris: 2 kr. 50 öre.
SVERIGES
RIDDERMAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
FEMTE DELEN
1726-1737
II
TREDJE HÄFTET
Bilagor.
STOCKHOLM, 1886.
SOXGL. BOKTRYCK ERIK T.
P. A, NOJIPTKUT A SUXKR,
Bilagorna till Adelns Protokoll vid Riksdagen 1726—1727
äro redigerade efter förut angifven plan. Undertecknad liar
sökt att göra denna på Adelns enskilda bekostnad utgifna
publikation till ett så fullständigt helt som möjligt, hvars
sammanhang icke borde störas genom uteslutande af en eller
annan till omfånget jemförelsevis ringa men till innehållet
märklig bilaga, endast på den grund att densamma varit tryckt
i något äldre samlingsverk. De utan jämförelse flesta af dessa
akter hafva aldrig förut varit offentliggjorda.
Sekreta Propositionen i inrikes ärender meddelas enär
densamma vid denna riksdag föredrogs, åtminstone delvis, i
Adelns plenum. Riksens Ständers Kommissions förut tryckta
dom öfver riksrådet grefve Vellingk (se noten sid. 649) har
på grund af sitt betydliga omfång uteslutits, hvaremot mitigantierna
i Kommissionens resolution här blifvit upptagna.
Adeln beslöt väl att icke ingifva några allmänna besvär
vid ifrågavarande riksdag, men de enskilda, från flera landsorter
inkomna, hvilka finnas i behåll, äro af tillräckligt stort
intresse för att här upptagas.
Alla bilagorna äro tryckta efter original eller afskrifter i
Riksarkivet.
Stockholm i November 1886.
Carl Silfverstolpe.
BILAGOR
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1736—1737
Adelns Protokoll, 1726—1727. II.
36
1.
Kongl. Maij:ts nådiga Allmänna Proposition till samtelige nu
församblade Rijkzens Ständer.
(Allegater, fol. 1. Orig.)
Protokoll IV, sid. 14.
Ju större den nåd ock kiärlek är som K. Maij:t altid
hyser för samtelige Rijkzens Ständer, ju mehra fägnar sig
K. Maij:t där öfver, att uppå Dess till dem i nåder afgångne
kallelse de här in för Dess Kongl, thron sig så tahl-rijkt
ock uti önskelig vählmågo infunnit hafva; hvarjämte K.
Maij:t i synnerhet har orsak att hugna sig däraf, att igenom
den store ock alsmäcktige Gudens nåd och vählsignelse de nu
äga den förmåhn ock lycksalighet att kunna mötas ock samblas
såsom nu sker uti den fred ock rolighet, uti hvilken de sednast
ifrån hvarannan skildes. Den samme nådige Guden förläne
ock att uti ett lijka lyckeligit ock önskeligit tillstånd nu
få vistas tillsammans och trogne råd med hvarannan pläga
till Hans stora nams ähra ock hela landsens välfärd ock
trefnad.
K. Maij:t hade i Nåder giärna sedt att till denne sammankomst
den efter Ständernes eget öfverenskommande ock beslut
vid deras sednaste sammanvarelse utsatte tijden kunnat afbijdas.
Men när Rijksens Ständer närmare varda inseendes
de orsaker och omständigheter som föranlåtit K. Maij:t samma
tijd något att förkårta, så lära Rijksens Ständer sielfve blifva
öfvertygade om angelägenheten af de skiäl, som sådant förorsakat.
Hvad som angår Fäderneslandets tillstånd i gemehn ock
först i anseende till dess grannar ock andra utrijkes mackter,
sa lära de därom författade särskilte berättelser gifva Rijkzens
Ständer utförligen vid handen huruledes K. Maij:t altsedan
deras sednaste sammanvarelse låtit sig på det högsta angelägit
vara att icke allenast med Dess grannar lefva uti ett godt
548 Kongl. Maj:ts Allmänna Proposition.
nabovänlegit förtroende ock detsamma alt mehr ock mehr att föröka,
utan ock att bijbehålla ock befästa Sveriges äldre ock nyare
vänskaps- ock inbördes försvars-förbindelser med andre anseenlige
mackter i Europa samt således sättia sig sielf ock Dess rijke så
med den ena som den andra uti godt förstånd ock förvärfva deras
vänskap ock förtroende. K. Maij:t har också största orsak att
hembära den nådige Guden en innerlig tacksägelse, som täckts
välsigna de rådslag K. Maij:t härtills tagit till den hälsosamme
fredens vidmackthållande ock tviflar derhos intet att ju icke
densamma nådige Guden således lärer vidare förläna dess välsignelse,
att Ständernes företagande ock de trogne råd, som
K. Maij:t af dem vid nu varande sakers skick förväntar, måtte
lända till den ädla ock så dyrt kiöpte fredens vidare befästande
samt till befrämjande af hela landets trygg- och säkerhet nu
ock i framtiden. Ock som desse K. Maij:ts hyste välmente
afsickters erhållande jämbväl mycket beror på Rijkets inre
Författningar, har K. Maij:t ock tillijka för Rijksens försvarsvärck
till lands ock vattn den Kongl, försårg dragit, att hvad
det förra eller land-mackten angår så väl de indelte regimenter,
hvilka genom rusthåld- ock rotarnas utblåttande under det
långlige kriget voro råkade i ett ganska slätt tillstånd, som
ock de värfvade regimenter icke allenast samtelige till manskap
äro vordne aldeles completterade ock till en dehl jämbväl
förstärckte, utan ock med nye monderingar mehrendels öfveralt
allaredan försedde, hvilket ock de ännu öfrige lijkaledes snart
blifva kunna; varandes också inrättningen af förråds-cassorne
i anledning af Rijkzens Ständers egen vid sidsta Rijkzdag i
underdånighet vid handen gifne berömlige plan, medelst K.
Maij:ts nådige ock oförtrutue försårg så vida bracht att till
arméens rörelse ock sammandragning, om ock när så nödvändigheten
fordra skulle, icke allenast ett anseenligit allaredan
uti cassorne är influtit ock att tillgå, utan ock ännu
o '
till att förmoda det ock hädanefter uti dem så mycket mehra
lärer inflyta som värcket i början varit en ock annan svårighet
underkastadt ock fördenskuld eij förr än nu nyligen till sin
mogenhet komma kunnat.
Ock hvad det sednare eller siömackten beträffar, så äro
sedan sidsta Rijksdag dels åtskillige skiepp, fregatter ock
galeyor vordne byggde, dels ock någre garnble, som en sådan
påkostnad värde varit, så reparerade att de, om så påträngia
skulle, nu kunde giöra tiänst. Den under glorviirdigst i
Kongl. Maj:ts Allmänna Proposition.
549
åminnelse Konung Carl den XII:te uti Carlscrona anlagde ock
på begynte så kallade dåckan är ock numehra bracht uti ett
så fullkombligit stånd att tvenne de störste och anseenligaste
skiepp, som elliest intet utan med största svårighet ock omkåstnad
hade städt at repareras, därutinnan nyligen äro vordne
så godt som aldeles nye giorde.
Ock hvad sielfva milicen vidkommer, så har K. Maij:t
fuller vid de däröfver anstälde generale munstringar låtit utmunstra
hvad uti krigs-tider allenast för nöd skull har måst
antagas ock mindre dugeligt funnits, samt däremot sökt så
mycket möijeligit varit att föröka antalet.
På hvilket sätt som nu Rijksens Ständer kunna giöra sig
försäkrade att finna försvarsvärcket ock krigsmackten i långt
bättre tillstånd än vid förledne Rijksdag; så förmodar ock
K. Maij:t hvad som angår Rijkzens invärtes huusliåldning,
handtering och hvarjehanda näringsmedel, men i synnerhet
handelen och siö-farten, ock däraf flytande en större Rijksens
indräckt ock tillgång på egne medel ock hvarjehanda andra
nödige förråd, att ock Rijksens Ständer med intet mindre
nöije finna läre huru märckeligen så det ena som det andra
under denne ännu så kårta tid af fred ock rolighet genom den
Högstas nådige välsignelse sig förkåfrat ock åhr ifrån åhr tilltagit
häfver.
Om alt detta ock hela Fäderneslandets så in- som utrijkes
tillstånd sedan nu Rijksens Ständer icke allenast här i
kårthet äro vordne utan ock igenom de utförligare relationer,
hvilka K. Maij:t om hvart ock ett desse högvicktige riksvårdande
ährender särskilt i nåder föranstaltat häfver, ännu närmare
hint giöra sig underrättade, så förmodar K. Maij :t att
till föllje däraf ock Rijkzens Ständer efter ett moget ock noga
förutgångit rådplägande med hvarannan inbördes ock därå
fattadt slut sedan sina underdånige tanckar yttra lära på hvad
sätt Rijkzens Ständer hålla före den ädla freden framdeles må
kunna bijbehållas, inrijkes huushåldningen alt mehr ock mehr
förbättras, handelen och siöfarten på en ännu fördelacktigare
foth sättias, till K. Maij:ts ock hela Sveriges Rijkes samt alle
dess inbyggares säkerhet och fromma.
Hvartill K. Maij:t önskar dem af alt sitt hiärta den
stora alsmäcktige Gudens milderijka nåd ock välsignelse samt
förblifver för det öfrige Rijksens Ständer samt ock synner
-
550
Sekreta Utskottets ed.
ligen med all Kongl, nåd ock ynnest väl bevågen. Datum
ut supra.
FRIEDRICH.
D. N. von Höpken.
2.
Sekreta Utskottets ed.
(Utskottets ader, fol. 1.)
Protokoll IY, sid. 22 och 26—27.
Jag ... . till Secrete Utskottet utnämbd och befullmächtigad
lofvar och svär vid Gud och Hans helga Evangelium,
att såsom mig sådane angelägne Riksens ährender ther
förtrodde blifva, som för K. Maij:ts och Rikets säkerhet med
all redelighet och tysthet afhandlas böra; altså skall jag uti
thenne min förrättning intet afseende hafva på något annat
än Guds ähra, vår rena evangeliska församlings fromma, samt
K. Maij:ts och Sveriges Rikes välfärd och Ständernes fri- och
rättigheter nu och i framtiden; the ährender, som ther förekomma,
skal jag efter yttersta förstånd och bästa samvete
utan påfund och arga list skärskåda och öfverväga samt inga
andre rådslag föra eller bifalla än de som Öfverhetens och
undersåtarnes sanna och sammanbundne interesse styrka och
befordra, så att jag intet af alt sådant skall utur acht låta
för någon tillförende åtniuten förmon af hvem det vara må,
icke heller för räddhåga, gunst, skyldskap, svågerskap, vänskap,
hat eller afund, nytta eller skada skull. Mindre har
eller skall jag sjelf eller genom andre taga eller taga låta
gåfvor, skänker eller pensioner för; mig, mine barn eller anhörige;
och som jag nu icke är engagerad uti främmande
herskaps tienst, så skall jag under denna min förrätning eij
heller engagera mig uti någon sådan tienst eller hafva afseende
på något engagement för mig, mine barn eller anhörige, nu eller
i framtiden, hvarken in- eller utrikes. Jag skall icke eller
med någon, som eij är af detta Utskottet, om de saker, som
der förhandlas, tahla eller discourera, mindre de discourser
eller hvad där förehafves och afslutes, någon eho den vara
må, hög eller låg, inhemsk eller utlänsk på något uptänkeligit
Sekreta Utskottets instruktion.
551
sätt uppenbara, utan hvad tyst vara bör in till min död i
tysthet behålla. Skulle och Secrete Utskottet tillåta at giöra
visse måhl kunnige, tå skall jag eij eller vidare gå med mine
discourser och berättelser än oss emilian uti Secrete Utskottet
på åfvannämbde sätt aftalt är, skolandes jag i öfrigit rätta
mig efter Regeringzformen och Rikzdagzordningen samt den
instruction, som för Secrete Utskåttet författad blifver. Och
detta alt så sant mig Gud hielpe til lif och sjähl.
3.
Instruction för Riksens Ständers Secrete Utskått vid Riksdagen
1726.
(Utskottets ader fol. 11.)
Protokoll IY, sid. 45—50.
Aldenstund i förmågo af Riksdagzordningens 18 § visse
ärender blifva Secrete Utskåttet anförtrodde; alt derföre hafva
Riksens Ständer för gott funnit fölljande måhl til Secrete
Utskåttets utarbetande och afslutande at lämna:
limo.
De secrete propositioner som K. Maij:t Secrete Utskåttet föreställer
angående utrikes saker, freds värcket, någon krigsplan,
alliencer, och flere sådane ährender, hvilke i anseende til
utrikes machter eller för Rikets besynnerliga interesse skull
böra hållas tyste och som Secrete Utskåttet af alle vederbörande
högre och lägre, som om thesse saker någon kundskap
hafva, äger macht att inhämta all nödig underrättelse och
uplysning; så har jämväl Secrete Utskåttet at til sig fordra
Råds- och Cancellie-Protocollerne öfver the utrikes sakerne
samt correspondencen samma ärender angående med mera; och
ther vid desse acters igenom läsande någon felilachtighet af
en eller annan skulle finnas vara begången, får sådant ingalunda
förbijgås eller nederläggas, utan måste thet vid ansvar
tilgiörande för Secrete Ustkåttet behörigen och fodersammast
angifvas, samt der med efter Fundamental-lagen och Förordningarne
förfaras.
552
Sekreta Utskottets instruktion.
2:o.
Hörer i lika måtto statsvärcket til Secrete Utskåttet; men
ther någon ansenlig förhögning eller förminskning och indragning
i staten nödig finnes, bör Riksens samtelige Ständers
samtycke och bifall ther til inhämtas; åliggandes Secrete Utskåttet
at sökia all möjelig besparing till statsvärckets lisa.
3:o.
Krigs- och Ammiralitets Collegiernes berättelser om fästningarnes,
arméens, flåttans och siömilicens tilstånd komma äfven
väl til Secrete Utskåttet.
4:o.
Sammalunda har ock Secrete Utskåttet at låta öfversee bancovärcket
samt alt hvad til dess richtighet, styrcka och bibehållande
lända kan, vederbörligen befordra.
5:o.
Lijkaledes hörer Ständernes Contoir under Secrete Utskåttets
öfverseende, doch således at det som eij fordrar en högnödig
tysthet, varder refererat in pleno.
6:0.
Skulle utom dess Stånden in plenis remittera till Secrete
Utskåttet någre måhl, kommer Secrete Utskåttet i följe af
samma remiss dem at uptaga; men för öfrigit varder Secrete
Utskåttet aldeles förbudit at befatta sig med andra ährender
än them, som nu nämde äro, och får således eij uptaga,
mindre afgiöra några måhl, som till samtelige Ståndens afgörande
in plenis hört och höra.
7:o.
Sammalunda har ock Secrete Utskåttet at tilse huruvida
fridstractaterne och aliancerne, särdeles the som 1719 och the
följande åhren slutne äro, hafva blefvit å the fremmande
machternes sida efterlefvade och fulgiorde, och så framt ther
-
Utdrag ur Råds-Protokoll ang. Adelsfanan. 553
vid skulle finnas at Sveriges crono ochJ) undersåtare icke
niutet thet till godo hvad för dem på förberörde sätt blefvit
stipuleradt och the finnas berättigade til, så bör sådant in
för Stånden in plenis berättas.
4.
Utdrag ur Råds-Protokoll i Krigs-Arender d. 25 Augusti och
15 September 1726 angående Adelsfanan.
{Råds Protokoll, fol. 741 och 792.)
Protokoll IV, sid. 58.
Torsdagen den 25 Augusti 1726.
Uti Rådcammaren i Stockholm, närvarande
Hans K. Maij:t
jämte
Deras Excellencer Riksens Råd
Hr Gref Gust: Cronhielm.
Hr Gref Tessin.
Hr Gref Ducker.
Hr Gref Taube.
Hr Gref II. R. Horn.
Hr Gref Liewen.
Hr Gref Ekeblad.
Hr Baron Lagerberg.
Hr Gref Gyllenborg.
l:o om Adels-fanan, och huru den kunde på det sättet
inrättas, att Adelen där af skulle mindre besvär och rijket
större nytta hafva.
Efter något discourerande om icke för hvarje rusttiensts
mark kunde erläggas 6 öre kmt och antingen detta ärende
kunde gå till R. 0. A. allena, eller och till alla Stånden;
Fans vara bäst, att om det samma eij införas något uti
den Secrete Propositionen, utan andrages allenast hos R. 0. A.,
') Orden: crono och förekomma ej i handskriften men blefvo sedermera
d. 8 Oktober på Borgareståndets förslag tillagda (Jmfr Protokoll IV, sid. 90),
hvarföre de här införts.
554 Utdrag ur Råds-Protokoll ang. Adelsfanan.
såsom ett mål, hvilket det Ståndet mäst rörer och angår, till
att förnimma om de det villja uptaga, då det sedan kan communiceras
med de öfrige Stånden.
Hvar till Hans Maij:t gaf des nådige bijfall och samtycke.
Torsdagen den 15 September 1726.
Uti Rådcammaren i Stockholm, närvarande
Hans K. Maij:t
jämte
Deras Excellencer RiksRåden
Hr Gref Cronhielm.
Hr Gref Tessin.
Hr Gref Meyer felt.
Hr Gref Ducker.
Hr Gref Taube.
Hr Gref H. II. Horn.
Hr Gr. Cl. Sparre.
Hr Gref Ekeblad.
Hr Baron Lagerberg.
Hr Gref Gyllenborg.
Hr Baron Lagerberg påminte, som det blifvit godt funnit,
när Secrete Propositionen förehades, att uti den samma eij
skulle införas om Adelsfanan, utan det ärende först andragas
hos R. o. A. till att förnimma om de det ärna uptaga, då det
sedan kunde communiceras med de öfrige Stånden; Altså
kunde detta gifvas Landtmarskalken tillkänna, på det R. o. A.
må yttra sig där öfver förr än de andra Stånden få del och
kunskap där af.
Det fans godt, att detta ärende medelst extract af det
Protocoll, som d. 25 Aug. sidstl. uti detta mål är fördt, gifves
R. Rådet och Landtmarskalken Gref Arv. Horn ved handen,
på det i anledning där af denne sak hos R. o. A. må kunna
ventileras.
Sekreta Deputationens instruktion.
555
5.
Instruction hvarefter de Deputerade til revision af Rådets
Protocoller hafva sig att rätta 1).
(Secreta Utskottets ader, fol. 303.)
Protokoll IY, sid. 73.
1.
Såsom til föllje af Regeringzformens 45 §: och Riksdagsordningens
13 §: Ständerne åligger at efterfråga huru Riksens
Råd sedan senaste Riksdag stält sine rådslag till K. Maij:ts
goda nöije, Rikets upkomst, vältrefnad ock förkåfring ock sig
sielfve til välförtiänt heder ock beröm; altså hafva de af
Ständerne här till nu deputerade till den ändan en fri tilgång
så vähl til sielfva Rådsprotocollerne angående inrikes sakerne
som Cabinetsprotocollerne och komma Riksens Råd til föllje
af Regeringzformens 14 §: at vara Riksens Ständer ansvarige
ock giöra hvar för sig redo för deras rådslag, votering ock
förhållande; dock at ingen olyckelig utgång, som mot deras
votering, förmodan, tancka ock på skiähl grundade mening
hända kan, dem må tilräknas, särdeles om värckställigheten
af goda rådslag icke ärnåt sit påsyftade ändemåhl igenom
dess vållande, som det ålegat ock varit anbefalt at utföra
och förrätta.
2:o
Så framt vid förbemälte protocollens genomseende denne
Deputation emot förmodan skulle finna uti Råds-Revisionsoch
Cabinetsprotocollerne invärtes huushåldningen ock styrelsen
innom Riket angående antingen något rådslag emot Rikets
sanskyllige intresse vara fördt eller ock något förelupit emot
Regeringzformen, Lag ock Förordningar samt hvart ock et
Stånds eller enskylte personers privilegier, frij- ock rättigheter,
så lärer den eller de af Rådet ock vederbörande, som förmenes
sådant råd gifvit eller ock elljest deruti någon del hafva, eij
undandraga sig det at förklara. Ock i fall Deputationen ändå
dervid eij skulle finna fulkomlig uplysning ock nöije, så hör
') Eden för Sekreta Deputationen 1726 var lika lydande med samma
Deputations ed 1723. (Se Protokoll II, sid. 69.)
556
Sekreta Deputationens instruktion.
sådant in pleno refereras at ther med vidare förfaras må som
13 §: i Riksdagsordningen innehåller.
3:o
Terminus a quo til desse protocollernes genomseende
blifver likmätigt Regeringzformens 45 §:s anledning ifrån 1723
åhrs begynnelse, ther then Secrete Deputation vid förra Riksdagen
stannade, dock Deputationen til sin uplysning intet
betagit utan aldeles lemnadt frij tilgång til alla sedan högstsahl.
Hans K. Maij:ts frånfälle håldne protocoller.
4:o
Aflägger Deputation sin tysthetseed at hålla tyst hvad
de sins emellan discourera ock raisonera om måhlén måge
komma in pleno at företagas eller ock intet. Skolandes den
som något utsprider, hvilket lönt vara bör, förklaras för ovärdig
at vidare bijvista någre rådslag eller någon tiänst i Riket
bekläda. Stockholm den 4 October 1726.
6.
Riksrådet Friherre J. Cederhjelms relation om sin ambassad till
Ryssland 1).
(Allegater, fol. 334.)
Protokoll IV, sid. 76.
Hörsamt Memorial.
Mig är vordet berättadt, huru som uti Höglofl. R. och
Arns högtanseenliga församling man påstådt af mig böra
fordras räckenskap för beskickningen till Ryssland.
Jag tviflar intet at ju den som giordt propositionen lärer
förnulftigt kunna betäncka, at efter min hemkomst jag tlierom
redan måst ingifva underdånig berättelse hoos Hans K. Maij:t
i sittiande råd, hvarifrån jag månde vara affärdad; han lärer
och vähl vetta den makten tillhöra öfverheten, som lickvähl
icke underlåter at communicera. altsammans med Riksens
Höglofl. Ständer uti deras valde Secrete Utskått, men hvad
annan afsickt kan hafva varit vid berörde påminnelse ut
’)
Tryckt i Skand. Samfundets Handl. XXXIV, sid. 141 o. ff.
Cederhjelms relation om sin ambassad till Ryssland. 557
ställer jag billigt till theras eftertancka, som närvarande
bättre kunnat märcka tillfället, ordasätten och gemötsrörelserne,
hälst när man dermed jämförer annat dertill fogat
murmlande om stora penningar. I betraktande af bemälte
omständigheter kunde man vähl låta det talet gå oberördt
förbi; men som deraf kan födas menliget rykte, och det, liksom
giftet snart sprida sig kring hela kroppen i Stånden och
rijket, så är jag nogsamt förvissad, then rättvisan mig icke
lärer afskiäras, at thenne min korta förklaring ochså må
blifva offenteligen uppläsen. Jag omfamnar med fägnad och
tacksamhet all then anledning, som gifves, at för min förrättning
få giöra thet beskied, som än vidare kan äskas, när,
hvaräst och in för hvem Riksens Höglofl. Ständer behaga at
thet skie skall. För min persson skulle jag önska, om sakernes
beskaffenhet tillåter, at inför samtelige Riksens Höglofl. Ständer
fä lägenhet at giöra them behörigt nöje.
Jag hoppas kunna bevisa mig redeligen hafva efterlefvat
deras å sidstledne Riksdag författade plaan, Hans K. Maij:ts i
conformitet deraf mig meddelte nådige instruction och min
lydaktige uudersåtelige plicht, utan at eftersättia något af det,
som jag förstådt och trodt tiena till Hans K. Maij:ts min
nådigste Konungz samt rijkets roo, vählgång och säkerheet.
Jag har i all min tid af reen kiärleek för fäderneslandet
haft möda, lijf och ägendom ospard till dess tiänst och häldre
lidit skada, än förfördelat min nästa. Inskiänckes mig deremot,
genom Guds tillstädielse, en vidrig belöning, så lärer
han ändoch omsider framdraga oskulden i dagzliuset, och
imedlertid blanda vädervärdigheten med liuf tröst af obefläckat
samvete, med hvilket jag Vidi tryggeligen kan bedyra, at som
jag med skyldigste vyrdnad erkiänner Höglofl. Riksens Ständers
till mig på sidsta riksmöte betygade synnerliga ynnest och
förtroende; så har jag och efter bästa vett och begrep troligen
giordt hvad jag förmodat kunna lända till bibehållande af
samma gunst och benägenhet; ju oförmodeligare den lyckan
mig hände, hvartill jag då blef upphäfven, ju meer brinnande
har alt sedan min nijt och åtrå varit at icke giöra mig deraf
ovärdig. Jag väntar mig och det vittnesbördet af alla dem,
som plägat med mig långligt umgänge, at aldrig någon egennyttig
försökelse hoos mig uppvägit lustan till troheet och
ärliget namn. Detta skall och med Guds hielp aldrig förduncklas
af giärningarne med mindre svarta afvunden och
558 Cederhjelms relation om sin ambassad till Ryssland.
illviljan, lyckans vanlige följeslagare, finna utväg med listigt
påfund at giöra sanningen misstänckt genom personers förolämpande.
Jag ärnar likvähl intet dermed låta mig afskräckia, utan
lefver i fast förtröstan på den mächtiga arm, som härtils varit
min enda hielp under trälsamt släp och arbete, at ehuru ringa
sådant eljest må skattas, det dock icke skall förlora lofordet
af redligt ursprång och uppsåt, eller om alt sådant förtages,
ingen skall kunna mig afhända egenskapen af en sund och
trogen rijkets medlem, som skall följa mig i grafven och blifva
mina barns dyrbaraste arfskap. Deruti understår jag mig täfla
om jämlikheten med den yppersta, änskönt i annat jag icke
förhäfver mig öfver den ringaste.
Hvarcken hoot eller bestickning har någonsin förmådt afleda
mig från rätta stigen. Det är ett allmänt bruk at höga
mackter gifva främmande Ministrer någon föräring vid förbunds
slutande och afskiedstagande, till teken af särdeles högaktning
för deras herre och nation. Andra Sveriges sänningebud har
det blifvit räcknadt till heder och distinction; har nu Guds
försyn också velat tillskynda mig någon ersättning å samma
ort, hvaräst jag mycket tillsatt och utstådt, så är thet likvähl
skiedt på så lofliget sätt, at thess uteblifvande eljest måst
upptagas för skymph och orätt, som utaf Berlinska exemplet
bestyrkes. Anskiönt på then grunden än mera kunnat meenlöst
emottagas, så växer doch gärna ropet therom som snöbållen
i kringlöpandet. Beder jag altherföre tiensthörsamligen
at then som therpå talat, må rättvisligen tillhållas förklara i
hvad mening han thermed utbrustit, på thet eljest både embetets
och egen heder icke må oförskylt fläckas af mörcka
och tvetydiga utlåtelser. Hvad änteligen angår rådslagen och
mine underdånige betänckande i synnerhet, så skola the med
Guds hielp altid behålla smaken af troget väldmenande hierta,
fast än icke then förmånen att blifva lika aktade med deras,
till hvilka jag gärna afstår förträdet i vijsdom och anseende.
Hvarjämte billigt bör ihogkommas at ingens rättsinnige ifver
och ömheet för rijkets bästa må dragas i tvifvelsmåhl, fast
kunde än meningarne om vägen thertill vara delte. Skulle
man therföre kläda skått af omild uttydelse och efterställning,
så kunde vähl den i rådförandet högstnödige frij modigheten
snardt blifva nederslagen af fruktan at sedan stå blåttad af
tillförlåteliget ryggvärn; men samvetsron öfver trogen åhåga
Cederhjelms relation om sin ambassad till Ryssland. 559
och tillgifvenhet måste icke desto mindre af sielfva menniskiofienden
lemnäs obetagen. Och näst thet jag förthenskull i stilla
belåtenhet hemskiuter hela ährendet till behörigt opartiskt
ompröfvande under Riksens Högloft. Ständers mognare insikt
och betäncjande, så underkastes thet jämbvähl en treggiehanda
så ofehlaktig som oväldig domstohl, nemligen Gud, som ransakar
innersta hiertat, blifver deruti säkraste vittnet om hvars ens
sanna uppsåth; den kloka världen, som noga känner tidens
och värckets belägenhet, lärer fälla obedrägeligit omdömme,
huru rådslagen therefter kunna hälsosammast blifva lämpade,
och äfven thet samma bör förväntas af posteriteten, som bäst
och eftertryckeligast kommer at röna påfölgderna. Gifve Gud
thet må skie till theras beröm, som nu lefva och efterkomma,
at landet må förkåfras i Herrans fruktan, grönskas i fred, samt
tilltaga i manlig styrcka, under vaksam och trofast endräktighet.
Till samma allmänna landsens glädie önskar jag Guds
nåd och mächtiga beskydd öfver samtelige Högloft. Riksens
Ständer, och innesluter mig i theras bevågne omtancka och
hägn emot all insmygande lönlig och uppenbar vrångvisa.
J. Cederhielm.
7.
Kongl. Maiy.tz Secrete Proposition till Riksens Ständer, angående
de ährender, som höra till Riketz huushåldning och invärtes
väsende. Gifven Stockholm i Rådcammaren den 9
Septembris 1726 *).
(Riksdags-acta. Orig.)
Protokoll IY, sid. 80 och 97.
Det är K. Maij:t en särdeles glädie och förnöijelse att nu
åter vid denna Riksens Ständers allmänna sammankomst hafva
tillfälle att icke allenast gifva dem dehl af riketz nu för tiden
varande tillstånd, i anseende till des invärtes oeconomie och
huushåldning, samt af alt hvad sedan sidsta Rikzdag blifvit
derutinnan värckstält till följe af de då fattade slut och afhandlingar,
utan ock med dem att öfverlägga om hvarjehanda
*) För att icke stympa denna akt, meddelas den bär i sin helhet, ehuru
endast §§ 5, 6, 8—10, '12 och 16 blefvo pä Riddarhuset föredragna.
560 K. Maj:ts Sekreta Proposition.
vicktige måhl, hvilcka K. Maij:t af des ömhet och omvårdnad
för riketz bästa pröfvar nödigt än ytterligare till Riksens
Ständers öfvervägande att lembna. Och på det Riksens Ständer
om alt måtte så mycket omständeligare blifva underrättade,
har K. Maij:t anbefalt samtelige Collegierne, igenom hvilckas
händer K. Maij:ts nådige befallningar gångne äro, att hoos
K. Maij:t inkomma med berättelser om alt hvad liördt till
hvardera Collegii giöremåhl, och af dem i följe deraf blifvit
förrättat och föranstaltat, hvilcka berättelser K. Maij:t funnit
för godt att in originali meddela Riksens Ständer till den
ändan, att de deraf så mycket nogare måge inhämta närvarande
beskaffenhet af riketz allmänna huushåldning, bergvärck, handel,
siöfahrt, manufacturer, med mehra, på hvilcka styckers rätta
administration och förvaltning de publiqve inkomsters handhafvande
och formerande till rikets upkomst och förkofring
samt hvars och ens enskylte välfärd förnämligast beror. Följa
fördenskul härhoos Cammar Collegii, Bergs Collegii, Commercie
Collegii och Cammar Revisionens relationer Riksens Ständer
tillhanda, hvaraf de behagade förnimma hvad för ährender så
väl af hvardera Collegio särskilt, som gemehnsamt af flere, dels
på K. Maij:ts befallning värckstälte blifvit, dehls till Riksens
Ständers eget afgiörande äro vordne utsatte. Hvarjemte K.
Maij:t efterföljande puncter i synnerhet vill hafva till Riksens
Ständers mogna råd och betänckande andragit och recommenderat.
l:o.
Emedan vid riketz närvarande tillstånd, sedan genom så
månge härlige provinciers förlust des inkomster så märckeligen
blifvit förminskade, att stats väixket omöijeligen sig bära kan,
det högst nödigt är att taga i öfvervägande på hvad sätt inkomster
och utgifter emot hvarannan någorlunda kunna svara,
så att Cronan efter hand eij må alt mehr och mehr i skuld
förfalla; så har K. Maij:t. till att erhålla ett så hälsosamt
ögnemåhl, redan för 2 åhr sedan för oumgängeligt skattat att
förordna några af Riksens Råd jemte några andra redelige och
förståndige männ, hvilcka under namn af Deliberations Deputation
skulle med hvarannan sammanträda och öfverlägga om
medell och utvägar, hvarigenom Riksens inkomster måtte kunna
vara till utgifterne tillräckelige, och deröfver till K. Maij:t
inkomma med deras underdånige tanckar och förslag, hvilcka
sedan kunde Riksens Ständer vid deras nästa sammankomst
Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition. 561
föreläggas. För arbetetz vidlyftighet skull har berörde Deputation
eij ännu aldeles kunnat blifva dermed färdig, men det
lärer likväl innan kort kunna skie; och så snart det till K.
Maij:t inkommer, vill K. Maij:t gifva Riksens Ständer deraf
dehl till deras vidare öfvervägande och godtfinnande. Och
som statsvärcket, Riksens inkomsters noga efterseende och
förbättrande, och hvad mehra deraf dependerar, är i alla välbestälte
riken den förnämsta grundvahl, hvarpå landets vältrefnad,
bestånd, värn och beskydd heroor; så har K. Maijrt
detta ährendet fram för alt velat Riksens Ständer recommendera;
lärandes Riksens Ständer utur den Secrete Propositionen
angående krigsväsendet finna hvad ansenlig brist sig företeer
vid försvarsvärcket, krigsmacktens och flottans utredande i
händelse af upbrott, magazinernes providerande, artillerie, ammunition,
och dylikt mehr; och att änskiönt till sådane behof
nu i några åhr dehls mehr, dehls lika summor, som 1696 och
de florissanteste åhren, då riket några tunnor guld mehr inkomst
hade än nu, anslagne varit, har dock därmed fast mindre
än de tiderna kunnat uträttas, hvartill förnämbligast orsaken
är, att myntet blifvit förhögt, och alla Cronones inkomster i
förhögt mynt inflyta; men deremot alt det, som till magaziner,
fästningar, skepzbygnad, artilleriet och sådant mehr behöfves,
mehr än dubbelt nu dyrare är än då var, hvilcket visserligen
fordrar Riksens Ständers mogna eftersinnande.
2:o
Riksens Ständer hafva vid deras sidsta. sammankomst sig
till afgiörande företagit det angelägne ährendet om stora siöoch
små-tullarnes förarrenderande i hela riket, sedan 1722 åhrs
Statscommision gifvit dertill des underdånige förslag och K.
Maij:t i anledning deraf infordrat deröfver Ammiralitets-, Cammar-,
Bergs- och Commercie Collegiernes samt Cammar Revisionens
och Stats Contoirets betänckande; och hafva Riksens
Ständer stadnat i det beslut, att lemna stora siötullen under
hetterling till nästa Riksdag; till följe hvaraf K. Maij:t anhefalt
Collegierne och Stats Contoiret att, till förekommande
af hvarjehanda underslef, tillhålla vederbörande tullbetiente
att med all .trohet och flit fullgiöra deras eed och embetes
plickt, varandes jemväl därefter alla de förslag, som OfverHirecteuren
Ehrenpreus så väl vid nästledne Rikzdag som
sedermera ingifvit till siö-tulls-inkomsternes förökande och
Adelns Protokoll, 1726—1727. II. 37
562 Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition.
lurendräijeriernes afböijande efter Collegiernes infordrade betänckande
af K. Maij:t afgiorde. Men sedan bemälte ÖfverDirecteur
i förledit åhr 1725 giordt en resa till största delen
siötullscamrarne i riket, har han emot slutet af åhret gifvit
Cammar-Collegio och Stats-Contoiret vid handen, huru han
på samma resa giordt sig underrättad om orsakerne, hvarföre
stora siötullarne eij kunde importera så mycket som var förmodat,
i synnerhet för lurendräijerier skull, dem en svårligen
kunde förekomma, ehvad flit man dertill använde; gifvandes
han fördenskul det förslaget, att som lurendräijerierne mehrendels
skee till lands, skulle det bäst vara, att så väl siö— som
små-tullarne af någon som dem arrenderade blefvo i en hand
bevakade, hvartill han sig anböd jemte vissa associerade af
borgerskapet i hvarje stapelstad först på ett åhr, tillbiudandes
emot vissa vilkor att vilja arrendera stora siötullarne jemte
små-tullarne vid stapelstäderne med tobackz-, salu-, huusbehofzoch
tapperians-acciserne; stora siö-tullarne emot en arrendesumma
af tijo tunnor guld, och de senare för så stor summa,
som efter medii uträckning på 5 åhrs importancer blifva kunde,
med mera. Aldenstund nu Riksens Ständer vid sidsta Rikzdag
hade faststält, att tullarne in till nästa Rikzdag skulle förblifva
under betiening, kunde Cammar Collegium och StatsContoiret
angående detta ährendet med Öfver-Directeuren sig
eij inlåta, men i anseende till de föreskrefne instructioner att
beflita sig om Cronans revenuers förökande, dristade de sig eij
heller detta att förtiga, fördenskul gofvo de K. Maij:t altsammans
i underdånighet tillkiänna, med hemställande, hvad
reflexion vid då beskaffade tidernes tillstånd och omständigheter
på detta förslag och tillbud giöras kunde. K. Maij:t fann Sig
deraf föranlåten att öfver detta angelägne ährendet infordra
så väl Cammar-Collegii söm Svea Håfrätts, Krigz-, Ammiralitets-,
Cancellie-, Bergs- och Commercie-Collegiernes samt
Cammar-Revisionens och Stats-Contoirets gemensamme betäckande,
hvaruppå de tillsammanträdt och tagit ährendet i öfvervägande,
och sedan de altsammans noga skiärskådat och skiählen
mot och med granneligen öfverlagt, som Cammar-Collegii
berättelse till alla omständigheter vidlyfteligen gifver vid handen,
äro bemälte Collegier till K. Maij:t inkomne med deras
underdånige utlåtelse, styrkandes till en nödig ändring med
tullarne genom ett generalt tull-arrendes inrättande, tillika
bifogandes ett project på hvad sätt sådant aldrabäst skulle
Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition.
563
kunna låta sig giöra, hvilcket gick derpå ut, att arrendesumman
till tijo tunnor guld för stora siö-tullen skulle sättias till 5,000
lotter, hvar lott af 200 dahlér silfvermynt, hvilcka lotter på ett
visst sätt skulle praenumereras, men för småtullarne skulle
betalas en sådan summa, som man kunde komma öfverens om.
Och sorn K. Maij:t äfven befann, att sådant tullarnes generale
förarrenderande lände till rikets inkomsters högt omträngande
förökning och säkerhet, samt handelens och manufacturernes
styrckia och befordran, jemte lurendräijeriernes förekommande,
med mera, särdeles som Collegierne vid handen gofvo, att
tullarne åhrligen snarare af, än tilltogo, och Kongl. Maij:t ingalunda
tåla kunde att des och Cronans inkomster och tullar
till 4 å 5 tunnor guld åhrligen förminskas skulle, så har K.
Maij:t efter alle dervid noga öfvervägade omständigheters
anledning, med Råds råde gifvit till ett sådant förslag des
samtycke och bifall, samt anbefalt Cammar-Collegium, att
jemte Commercie-Collegium och Stats-Contoiret om värckställigheten
foga all skyndesam anstalt, hvilcket bemälte Collegier
och Stats-Contoir och straxt efterkommit, och contracter med
vederbörande under K. Maij:ts nådige ratification slutit till en
summa för stora siötullen af tijo tunnor guld och 30,000
dahlér silfvermynt, samt för små-tullarne femb tunnor guld
och 30,000 dahlér silfvermynt, hvilcket tagit sin begynnelse
ifrån den 31 Martij innevarande åhr. Såsom nu härigenom
eij allenast handeln i riket kommit att sättias i en jämn
gång samt den säkraste vägen banad till manufacturernes
upkomst och befordran i riket, utan ock, att stora siötullsinkomsten
genom den betingade prasnumerationens praesterande
altid förut inflyter och utgifterne vid Statsvärcket till hielp
kommer, hvaraf man redan haft goda prof; så har K. Maij:t
en sådan ändring Riksens Ständer velat härmed i nåder
vetta låta.
3:o.
Riksens Ständer lare af Kongl. Cammar-Collegii berättelse
omständeligen förnimma, hvad bemälte Collegium, angående
de i från 1719 åhrs begynnelse innestående ballancers och
restantiers, så i gemehn som i synnerhet landt-räntornes indrifvande,
till följe af K- Maij:ts och Riksens Ständers derom
afgångne befallning häfver söckt att värckställa, och igenom
åvad metliode och vederböranderne föreskrefne reglor det förmenes,
att alla räntor åhrligen skola kunna ricktigt i ränterieme
564
Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition.
inflyta, och derigenom förekommas, att inga sådane restantier
och ballancer hädanefter skola komma att existera. Nu
vill Kongl. Maij:t väl eij tvifla att ju alla vederbörande med
trohet och flijt efter hvars och ens embetes plickt lära giöra
sin skyldighet, så att K. Maij:t och Cronan eij måge råka i
mistning af de dem åhrligen tillständige ingiälder, riket och
publico till största otienst och skada; likväl och emedan för
hvarjehanda svårigheter och infallande omständigheter skull,
det omöijeligen är till förväntandes, att en sådan ricktighet
vid Cronones åhrlige inkomster kan stå att erhållas, och omskiönt
det kunde skie, skulle de ändå eij så just inflyta till
den tid, då de ofta för riketz angelägne behof som mäst voro
af nöden; så har K. Maij:t funnit Sig föranlåten Riksens
Ständers mogne ompröfvande att hemställa, om det icke vore
nyttigt och rådeligit, att sedan K. Cammar- och flere Collegier
deröfver blifvit hörde, alla K. Maij:ts och Cronones räntor
och revenuer i gemehn, hvarunder ock post-intraderne komma
att räcknas, kunde bortarrenderas, som det med fördehl i
Konung Gustaf Adolphs och Drottning Christinae, jemväl och
sednare tider skedt är, och det på samma sätt, som nu med
siö-tullen och små-tullarne förmodeligen till Riksens Ständers
nöije och bifall blifvit föranstaltat. Derigenom kunde Cronan
icke allenast hafva visshet om sina inkomster, utan ock niuta
förskott igenom prsenumerationer, och deremot alla afkortuingar
och afskrifningar förekommas, samt klagomåhl öfver innestående
räkenskaper och balancer förhindras, jemväl ock en stor
dehl af betienter besparas, när de efter hand afgå. Det kunde
fuller tyckas, att detta förslag häfver sina svårigheter med sig,
i anseende dertill, att arrendatorerne skulle sökia allmogen att
förfördela, och sålunda gifva orsak till besvär och klagomåhl;
men när man i Cammar-archivo efterseer, lärer man där igen
finna så väl conditionerne och contracterne med arrendatorerne,
som allmogens tid efter annan under de 50 å 60 arrendeåhren
öfver arrendatorerne inkomne klagomåhl, såsom ock huru
samma klagomåhl blifvit botade och afhulpne, så att man
medell i händer häfver alla nödige prsecautiöner emot almogens
förfördelande att kunna taga.
4:o.
Ibland andre ährender, som Riksens Ständer vid sidsta
Rikzdag hafva till K. Maij:ts förordning upgifvit, har ock det
Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition.
565
varit, huru till magazinernes förseende med spannemåhl så väl
för garnizonernes förnödenhet, som till allmogens bispringande
vid infallande dyr tid, all uti riket inkommande stora siötull
af spannemåhl skulle in natura efter tulltaxan erläggas och
till magazinerne lefvereras; hvarjemte blef föreskrifvit, på hvad
sätt sådant till undvikande af uppehåld för de handlande och
skepparne värckställas skulle. I anledning af denne Riksens
Ständers föreställning och godtfinnande, månde K. Maijrt igenom
Des nådige bref anbefalla Cammar- och Commercie-Collegierne
samt Stats-Contoiret att ofördröijeligen låta denne förordningen
komma till värckställighet; men när bemälte Collegier vid
värcketz inrättning begynte låta lägga handen, vijste sig icke
allenast den eftertänckeligheten, att omkostningarne, som dervid
skulle giöras, biefvo ansenligare än man sig förut förestält,
utan ock hvarjehanda andra svårigheter, hvilcka uti CammarCollegii
berättelse omständeligen finnas anförde; fördenskul
bemälte Collegier och Stats-Contoir till K. Maij:t inkommo
under den 21 Novembris 1723 med en underdånig föreställning,
om icke med fullföljandet af hvad som således härutinnan voro
förordnat, kunde anstå till Riksens Ständers nästa sammankomst,
då alt detta i vidare öfvervägande tagas kunde; men som
K. Maij:t fan betänckeligit att skrida ifrån Riksens Ständers
i dy måhl afgifne mening och tillåtelse, ty befalte K. Maij:t
att med berörde tulls upbärande förfahras skulle aldeles efter
de förre ordres. Sedermera inkom den öfver Statsvärcket förordnade
Commissionen till K. Maij:t med 2 bref af den 26
Martij och den 11 Aprilis 1724, hvaruti densamma inständigt
anhöll, att för Riksens därunder beroende nytta skull, tullen
för utan ifrån inkommande spannemåhl måtte ifrån den 1
derpå följande Maji, på sätt som för detta skedt, blifva uti
penningar upburen, men att samma medell, som sålunda upbures,
måtte blifva oförryckte och använde till spannemåhls
upkiöpande för magazinerne, så att således med mera nytta
det af Riksens Ständer påsyftade ändamåhl kunde erhållas.
Och' emedan K. Maij:t, i anseende så väl till berörde Statscommissions
enständige påstående, som till de af Collegierne
förut anförde skiähl och omständigheter, då blef föranlåten
att gifva dertill Des nådige bifall, så befalte K. Maij:t Cammar-Collegium
att om värckställigheten förfoga behörig anstalt;
hvarefter ock vid Maij månads begynnelse 1724 spannemåhlstullens
upbärande in natura kom att uphöra, och i des ställe
566 Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition.
tullen i penningar att affordras såsom tillförende, och till
magazinernes fournerande att användas, hvilcket K. Maijrt
härmed velat Riksens Ständer till kiänna gifva.
5:o.
Emedan man af en beklagelig erfahrenhet sedt, att i de
framflutne åhren, sedan sidsta Rikzdag 3 å 400,000 tunnor
spannemåhl mehr eller mindre åhrligen tillika med åtskillige
andre ätande vahror, som riket behöft, äro ifrån fremmande
orter inkomne, hvaremot åter åhrligen nästan två millioner
dahlér silfvermynt måst utgå, hvilcket man eij så alldeles allena
kunnat tillskrifva missväxten och boskapsstörtningen, som på
somblige orter i landet varit, utan till en stor dehl landetz
slätta bruk och en fehlacktig huushåldning; så har det billigt
varit högst nödigt, att eftersinna tienlige medell och utvägar,
hvarigenom landthuushåldningen måtte stå att förbättras och
så kunna inrättas, att riketz inbyggare, näst Gudz välsignelse,
därmedelst måtte blifva i stånd satte att mehrendehls kunna
försörja sig sielfva och vid infallande hård tid hafva något
förut samblat eget förråd att pålita, och eij altid till så stor
myckenhet, som härtill skiedt, behöfva dyrt kiöpa spannemåhl
och andra lifsmedell af de fremmande. Till att ernå ett så
hälsosamt ändamåhl, har K. Maij:t med särdeles välbehag och
nöije ansedt Des Cammar-Collegii derom ingifne förslag, och
altså förordnat någre af Riksens Råd, såsom ock någre i landetz
huushåldning och oeconomien god och grundelig kundskap
ägande personer, att biträda Cammar-Collegio, och under namn
af Oeconomie-Commissionen med hvar annan öfverlägga huru
det påsyftade ögnemåhl måtte med nytta och fördehl kunna
befordras till värckställighet. Samma Commission har ett så
angelägit ährende sig företagit och alla Landshöfdingar i riket
meddelt sina tanckar öfver åtskillige dertill hörande måhl,
hvilcka uti Cammar-Collegii berättelse finnas anförde, och begiärdt,
att de deröfver efter öfverläggande med några gode och
förståndige huushållare i lähnen, måtte inkomma med deras
utlåtelse. Men såsom en dehl allenast äro därmed inkomne
och en dehl ännu uteblifvit, ährendet des utan fordrar sin tid
innan alt, som vederbör, kan blifva utarbetat; så har Commissionen
ännu eij hindt dervid fullkomligen lägga handen, dock
har K. Maij:t i nåder anbefalt, att samma Commission skulle
om det, som dervid kan vara giordt, hoos Riksens Ständer
Kongl. Maj :ts Sekreta Proposition.
567
aflägga des berättelse. Och emedan uti de af Commissionen
med Landshöfdingarne communicerade puncter åtskillige för
riket högstnödige ährender finnas, vill K. Maij:t deröfver förvänta
Riksens Ständers betänckande och utlåtande.
6:o.
Sedan staden Giötheborg vid nästledne Rikzdag anhållit,
att den inrättning, sorn åhr 1721 skedde med qvarntulls- och
huusbehofsaccisens upbärande därsammastädes, måtte åter uphäfvas,
fan K. Maij:t, efter infordrat Des Cammar-Collegii
betänckande, för godt medelst Des nådige svar af den 25 Maij
1725 att förklara, det staden deruti eij kunde villfahras, utan
att med qvarntullens och huusbehofz-accisens erläggande därtill
vidare vid den skedde inrättningen måtte förblifva; men till
förekommande af den skada, som denne staden i des handel
tager genom den olika methode, hvilcken i de andre näst där
in till belägne stapelstäder brukas, där mantals-penningar i
stället för accisen betales, höll K. Maij:t för rådeligit, att
qvarntulls-accisen uti alla stapelstäder måtte inrättas på lika
sätt som i Stockholm, Giötheborg och Carlscrona nu skeer, så
att en likhet öfver alt således erhållas måtte, hvarföre K.
Maij:t befalte, att Des Cammar-Collegium om inrättningen
häraf med vederbörande Landshöfdingar skulle eorrespondera,
och sedan deras, jemte mägistraternes och borgerskapetz utlåtelse
deröfver voro inhämptat, hoos K. Maij:t inkomma med
deS underdånige betänckande. K. Cammar-Collegium har i
följe af samma nådige befallning latit des bref afga till alla
Landzhöfdingar, af hvilcka en dehl under deras ankomne svar
insändt vederbörande magistraters och borgerskapz utlåtelser,
hvilcka till största dehlén skola enhälligt undanbedia sig berörde
qvarntulls- och accis-inrättning, för åtskillige anförde
skiähl och orsaker skull, med anhållan att få blifva vid förra
methoden med mantahls-penningarnes erläggande, och en dehl
förment, att med detta ährendet kunde hafvas anstånd till
nästa Rikzdag, på det Riksens Ständer måtte hafva tillfälle
sådant i öfvervägande att taga och efter beskaffenheten sig att
utlåta. Men som en dehl Landzhöfdingar eij ännu skola vara
med sine svar inkomne, och man af de redan insände städers
utlåtelser förnummit svårigheten med berörde qvarntulls- och
accis-inrättning, innan sådant på en allmän Rikzdag blifver
öfverlagt och jämkat; så har vid det ährendet något vidare
568
Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition.
eij kunnat åtgiöras, utan vill K. Maij:t hafva lemnat till Riksens
Ständers öfverläggande och utlåtelse, huruvida den ena
eller andra methoden må pröfvas vara beqväm ligast. Och
emedan detta är en K. Maij:t och Cronan tilständig inkomst
och revenue, så förmodar K. Maij:t, att Riksens Ständer lare
tillsee, det K. Maij:t och Cronan härvid i des tilhörige rättighet
eij må komma till korta.
Hvad accis-restitutionerne angår för den spannemåhl, som
utur städerne Stockholm, Giötheborg och Calscrona åter utföres,
hvarom Förordningen af den 20 Junij 1719 stadgar; så
har Cammar-Collegium i des berättelse omständeligen anfördt,
hvad dervid förelupit är, och för hvad eftertäuckelige omständigheter
skull K. Maij:t på Collegiernes och Stats-Contoirets
samt Stats- Commissionens föreställning månde åhr 1725 bifalla,
att med samma restitutiouer här i Stockholm och på
andra orter till nästa Rikzdag måtte uphöra; fördenskull lare
nu Riksens Ständer efter egit godtfinnande sig yttra, hvad författning
de finna nödigt att härvid ytterligare tagas måtte.
7:o.
Kongl. Cammar-Collegium har uti des berättelse vidlyftigt
och omständeligen anfördt, med hvad omsorg och accuratesse
det vårdat sitt giöremåhl vid riksens mynt, såsom ett
mycket granlagat och öhmt värck, och dervid andragit åtskilige
ährender, såsom om mynträkningarne, om huushåldningen
vid myntet, om banqvens tillstädjelse att förmynta richsdahlers
species, hela, halfva och fierdedehls, såsom ock 2000
marck silfver till 5-öres-stycken, om kopparmyntningen till
plåtar, jemväl ock till runnstycken. Riksens Ständer lära
deraf utförligen förnimma det värcketz egenteliga beskaffenhet,
och i hvad tillstånd det sig nu för tiden befinner; men som
K. Maij:t af myntet eij haft på några åhr den ringaste inkomst,
ehuru det dock är ett dyrbart regale, och betienterne
dervid åhrligen niuta af Statsmedlen deras löhn, och således
kosta Cronan till några 1000 dahlér silfvermynt; så skulle K.
Maij:t gierna see, att Riksens Ständer måtte sådant taga i
behörigt öfvervägande och därjemte reglera det så kallade
remedii-beräcknandet, med mehra, om hvilcket någon tid tilbaka
en tvist varit emellan K. Cammar-Collegium och Banqven,
hvarom bemälte Collegium vid påfordran lärer gifva
Riksens Ständer vederbörlig underrättelse.
Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition.
569
8:o.
Såsom det för riket högstnödigt är, att den förfallne tiäruhandelen
åter må uphielpas, och samma vahra hållas i ett
skiähligt och fördehlacktigt pris hoos de fremmande, har K.
Commercie-Collegium eij kunnat afsee något säkrare medell
dertill än att Sverige, som tillika med Ryssland är mästare
af den handelen i Europa, tager derutinnan med Ryssland
enahanda mått, och fördeuskul sätter denna handeln under en
societet. Bemälte Collegium är alltså med dess underdånige
betänckande deröfver hoos K. Maij:t inkommit, och till alla
besvärs förekommande, som öfver det förra tiäru-compagniet
fördes, hvilcket var allenast i några fåå persohners händer,
hållit före, att hvar och en af riksens inbyggare borde uplåtas
uti en sådan societet att interessera. Sedan nu K. Maij:t i
anledning så häraf, som af Cammar- och Bergs-Collegiernes
samt Stats-Contoirets efter dem härutaf meddelte communication
inkonme föreställning, anbefalt samtelige Landzhöfdingarne
att förnimma och till K. Maij:t berätta, huruvida och under
hvad vilkor man i hvarje landzort voro beredd uti en sådan
societet att inträda, och såsom det af Landzhöfdingarnes deröfver
insände svar och utlåtelse!- befunnitz, att en dehl äro för societeten
och en dehl densamma bestrida, har K. Maij:t varit föranlåten
att å nyo infordra förbemälte Collegiers betänckande
öfver ett så angelägit ährende, hvarmed, aldenstund de ännu
eij äro inkonme, så håller K. Maij:t för nödigt, att Riksens
Ständer sielfve nu vid deras sammanvaro sådant ifrån dem
infordra och deruti ett vist slut fatta. Vid hvilcket tillfälle
berörde Collegier äfvenväl läre yttra sig öfver ett förslag i
synnerhet, om tiärubrännandet i Wärmeland, som Landzhöfdingen
Baron Ribbing hoos K. Maij:t ingifvit och till Collegierne
blifvit remitterat,
9:o.
Att en ny Förordning om det stämplade papperet eller
så kallade Charta Sigillata till samma inkomsts förmehrande
skulle författas, det har redan vid 1720 åhrs Rikzdag varit
för godt funnit; dertil hafva ock åtskillige projecter och anmärckningar
vid Ständernas sidsta sammankomst varit ingifne,
men sorn Riksens Ständer då eij hinte med att sielfve giöra
derutinnan något slut, så blef samma ährende ibland andra
570
Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition.
till K. Maij:t upgifvit, att efter Regeringz-Formen dermed förfahra
och förordna. K. Maij:t har till följe deraf det till samma
förordning författade project låtit sig föredraga; men som K.
Maij:t förmärckt, att de af Collegierne till projectets öfverseende
committerade persohner vid åtskillige måhl och omständigheter
eij varit af enahanda mening, har K. Maij:t
funnit för godt att remittera detta ährendet till samtelige Collegiernes
vidare skiärskådande på det Riksens Ständer sielfve
vid denne deras sammankomst måtte derutinnan kunna fatta
ett vist slut. Imedlertid har K. Maij:t låtit till alla Collegier,
Håfrätter och Landzhöfdingar des nådige befallning afgå att
tillhålla alla vederbörande att noga efterlefva och i ackt taga
hvad i den förra om Charta Sigillata utgångne förordning af
1686 stadgat och påhudit är, till des en annan af Riksens
Ständer kan blifva faststäld och publicerad.
10:o.
Såsom skogarne i riket äro billigt till räcknandes ibland
des dyrbaraste skattar, och utom hvilcka Bergvärcken icke
kunna hafva bestånd, och fördenskul för all ting böra conserveras,
så att de genom förbudit svediande, onödigt timberfällande,
barcks och näfvers tagande samt skadeligit tiärubrännande,
icke måtte utödas, så har K. Maij:t anbefalt des
Cammar- Bergz- och Commercie-Collegier samt Cammar-Revision,
att deröfver med hvar annan sammanträda och noga derom
öfverlägga. Bemälte Collegier hafva till följe der af tagit detta
angelägne ährendet i öfvervägande och en viss Skogz-ordning
projecterat till K. Maij:ts och Riksens Ständers vidare ompröfvande
och godtfinnande, hvilcken projecterade Förordning
K. Maij:t vill med Riksens Ständer communicera så snart
hon ifrån berörde Collegier till K. Maij:t åter inkommer.
Angående ek- ock bok-planteringens anställande i Giötheborgz
och Bohus samt Elfsborgz lälin och Halland, hvaröfver
K. Maij:t upsickten Directeuren Rahm i nåder anförtrodt, har
K. Maij:t allaredan, i anledning af Collegiernes betänckaude
en särskilt Förordning under den 13 Februarij 1725 låtit utgå,
och hvad skogarnes planterande och planteringens befordran i
gemehn anbelangar, äro Collegierne betänckte, att dertill äfven
en särskilt förordning med det aldraförsta må utarbetad varda.
K. Maij:t skulle elliest i gemehn vara af den tancka, som K.
Maij:t äfven förnimmer hafva varit Oecouomie-Commissionens
Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition. 571
mening och project, att hvad allmänningarne och crono-parckerne
angår, böra de af crono-betienterne bevakas; men hvad
sockne- och byskogarne anhelanger, borde hvar och en åboe,
på de orter där sådant skie kan, sin vissa district tilldelas,
efter man af förfahrenheten sedt, att så länge sådane skogar
fått vara i privatorum och hvart och ett hemmans vård och
skiötzel., in till des skogz-commissionerne för krigetz begynnelse
dem för parckar eller allmänningar förklarade, har man
funnit dem hafva haft härlige och skiöna skogar, men sedan
på 20 å 30 åhr tilbaka blifvit aldeles ruinerade, hvarpå man
så väl annorstädes, som särdeles i Skaraborgz lähn, beklagelige
prof häfver till landetz och publici största skada.
ll:o.
Den deliberation, som i anledning af K. Commercie-Collegii
inkomne föreställning åhr 1724 varit på K. Maij:ts nådige
befallning företagen emellan bemälte Collegium och Cammar-
och Bergz-Collegierne tillika med Stats-Contoiret och
Banqvens fullmäcktige, angående kopparhandelen i riket och
plåt-myntningen, hvarom Cammar-Collegii berättelse är mycket
utförlig och omständelig, finner K. Maij:t vara ett ömt och
granlagat ährende, som rörer hela riketz välfärd; fördenskul
hemställer K. Maij:t till Riksens Ständers mogna ompröfvande,
huruvida närvarande tidz omständigheter kunna tillåta eller
fordra, att gå derutinnan vidare, och hvad mått och utvägar
dervid bäst och rådeligast kunna vara att vid handen taga.
12:o.
K. Maij:t har i anledning af hvad Riksens Ständer vid
sidsta Rikzdag vid handen gifvit angående pärlefiskerierne i
riket, igenom Des nådige Förordning af den 20 Septembris
1723 stadgat och förordnat, att hvar och en som är laglig
possessor till någon sådan ström, som för detta varit för regal
förklarad, skall, äfven som det skedt för åhr 1691, öfver densamma
äga en frij och oturberad possession, dock de strömmar
undantagne, som Cronau enskylt tilhöra och komma att stå
under Cammar-Collegii upsickt och inseende. Men såsom detta
pärlefiskerie med ingen nytta för Cronan drifvas kan eller
någon arrendator dertill finnas, så framt skattebönderne, som
ligga in till någon ström, hvaruti pärlemusslor finnas, skola
äga rättighet dem att uppfiska, i förmågo af ofvanomrörde K.
572 Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition.
Maij:ts Förordning, aldenstund ingen redo dervid hållas kan,
när strömmen stycketals emellan skatte- och cronobönder skall
vara delt; ty hembställer K. Maij:t till Riksens Ständers utlåtelse,
på hvad sätt härmed kommer att förhållas.
13:o.
Aldenstund vid alla de föregående Rikzdagar besvär förde
äro öfver den olikheten, som finnes angående prästerskapetz
rättigheters upbärande öfver hela riket, i ty att i somblige
lähn följes 1681 ahrs K. Förordning, i somblige åter beropas
på gammalt vahnligit bruk och sedvana, i andra åstundas, att
en viss af K. Maij:t gillad förening efter hvarje orts beskaffenhet
kunde så fastställas, att både prästerskapet och åhörarne
i alla delar hade att rätta sig därefter utan någon förtydning;
hvilcket alt förorsakar i gemehn en stor både olikhet
och ovisshet, som dageligen nya besvär ock klagomåhl på
bägge sidor af sig föder, det af de håldne commissionerne i
Finland och Västerbottn och flerestädes är befunnit; ty hembställer
K. Maij:t till Riksens Ständer, om icke till förekommande
af all ytterligare split och osämja, den Förordningen
som vid sidsta Rikzdag uti resolutionen på samtelige allmogens
besvärs 49 och 50 §§ lofvat är om prästerskapetz rättigheters
upbärande, må vid denna Ständernes sammankomst blifva förfärdigat
och till allmän efterrättelse utkomma.
Det spörjes åtskillige klagomåhl föras öfver de emellan
prästerne och allmogen på endels orter giorde föreningar, i det
allmogen eij vill eller förmenar sig vara skyldig att förblifva vid
och efterlefva sådane föreningar, som de eller deras förfäder för
den orsaken skull ingådt med deras siälesörjare, att de med
dem varit så helt förnögde, att de gierna gifvit dem mehr än
de elliest kunnat och bordt giöra, hvilcket samma prästmäns
successorer påstå på lika sätt fult ut bekomma, omskiönt
åhörarne med dem eij äro så förnögde, som de med de förre
varit. I anseende till sådant skulle K. Maij:t tycka bäst vara,
att inga slike föreningar borde tillåtas, utan heldre, att en
allmän Förordning måtte fastställas, hvarefter så väl prästerskapet
som deras åhörare öfver alt kunde sig rätta; dock
åhörarne alltid obetagit, att till deras siälesörjare gifva hvad
de des utom sielfve af kiärlek och egit bevåg vilja deni
meddela.
Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition.
573
14:o.
Sedan Riksens Ständer vid deras sidsta sammankomst
hade beslutit, att tvenne Commissioner skulle förordnas till
Finland, den ena till Abo och Biörneborgz samt Tafvastehus
lähn, den andra till Nylandz, Nyslotts och Kymeuegårds
lähn, att undersöka om landetz tillstånd, rätta de oredor, som
under krigztiden sig där inritat, och söka efter giörligheten
att inrätta och befrämja landetz välgång och bästa, till hvilcken
ända visse instructioner för dem blifvit af Riksens Ständer
författade, äro samma Commissioner i förledne åhr dit
öfver gångne, den ena till Nyland under Prsesidenten, Grefve
Gustaf Bondes, den andra till Abo under Praesidenten Baron
Cederhielms praesidio, med de dem härifrån medgifne ledamöter,
till hvilcka de i förmågo af instructionen vissa persohner
af hvardera Stånden i sielfva lähnen sig adjungerat.
Den förra är allaredan sluten och hit tilbaka kommen, den
sednare lärer i desse dagar, uppå K. Maij:ts dertill gifne tillstånd,
sig tilbaka infinna, till att här sluteligen afgiöra hvad
efter förrättade inqvisitioner och undersökningar kan återstå.
Desse Commissioner äro efter hand boos K. Maij:t inkomne
dels med berättelser och föreställningar om tillståndet i landet,
dels med förfrågningar om åtskillige måhl och ährender till
deras efterrättelse, på hvilcka alla de ock efter infordrat vederbörande
Collegiers betänckande hafva erhållit K. Maij:ts svar
och resolution, hvarom uti K. Cammar-Collegii berättelse vidlyftigt
och utförligen förmäles, hvilcket alt K. Maij:t i bästa
måttan recommenderar till Riksens Ständers genomseende och
öfvervägande.
15:o.
Det hafva elliest så väl Commissionerne som Landzhöfdingarne
i Finland tid efter annan till K. Maij:t inkommit med
berättelser och bevekelige föreställningar om hela landetz betlagelige
tillstånd, hungers-nöd och brist på sädeskorn, förorsakat
af missväxt och boskapz-siukan, anropandes K. Maij:t
om hielp och bistånd uti deras elände.
K. Maij:t har låtit sådant gå sig ganska öhmt till hiertat
°oh söckt efter möijeligheten på hvarjehanda sätt att understödja
det arma folcket, dehls igenom låhn utur magazinerne
i Stockholm och Finland, hvilcka icke derigenom blifvit mäckta
574
Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition.
blottade, dehls igenom visse friheters förunnande åt borgerskapet
i Abo och Helsingfors, som ville och kunde någon
spannemåhl införskrifva, dels igenom en viss dock inskränckt
frihet för allmogen i Finska skiärgården att till nästa Rikzdag
få idka handeln på Reval, med mehra. Men såsom till
befahrande är, att alt sådant lärer eij kunna vara tillräckeligit
att rädda det arma landet utur en förestående undergång,
så framt eij några eftertryckelige medell vid hand tagas till
des uphielpande; så vill K. Maij:t hafva recommenderat till
Riksens Ständers mogna och skyndsamma öfvervägande, hvad
mått och utvägar de kunna finna deras ussle medbroder i den
provincen i en sådan nöd att bispringa.
16:o.
Emedan vid den sidsta Rikzdagen åtskillige besvär inkommit
öfver den oreda, som sig tilldraga skall igenom hvarjehanda
skiljacktigheter uti mått och vigt så väl som sielfva mätningzsättet,
och Riksens Ständer, hvilcka önska, att enahanda mått
och vigt öfver hela riket måtte blifva inrättat, då eij sielfve
haft nog tid och råderum öfrig att deröfver författa någon viss
förordning, utan detsamma till K. Maij:t lemnat; så har K.
Maij:t anbefalt Des Cammar-Collegium att med Bergz- och
Commercie-Collegierne sammanträda och detta angelägne ährendet
i noga öfvervägande taga samt deras betänckande deröfver
yttra, på det en viss förordning i detta måhl måtte kunna
projecteras, som sedan af Riksens Ständer kunde öfversees och
likmätigt Regeringz-Formen vedertagas. Collegierne hafva till
följe deraf efter åtskillige plägade deliberationer öfver ett så
granlaga ährende till Riksens Ständers vidare öfverseende och
approbation projecterat en sådan Förordning om mått och vigt,
som af Cammar-Collegio' lärer Riksens Ständer föreläggas,
önskandes K. Maij:t, att Riksens Ständer måtte densamma
till öfvervägande företaga, på det en gång icke allenast enahanda
mått och vigt öfver hela Riket måtte kunna erhållas,
utan ock att en likhet i sielfva mätningz-sättet till förekommande
af hvarjehanda dervid här till dagz förelupne oredor
och skadelige missbruk måtte kunna träffas.
Elliest som vid sidsta Rikzdag kommit på förslag, att i
stället för en, tre särskilte Inspectorer öfver mått och vigt i
hela riket kunde förordnas; så har K. Maij:t i anledning af
Des Cammar-Collegii föreställning och till Riksens Ständers
Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition. 575
vid denne deras sammankomst vidare godtfinnande gifvit härtill
Des nådige bifall; varandes altså tvenne Inspectorer öfver
mått och vigt, en i Svea riket, en annan i Götha riket, redan
till vidare* förordnande, men den tredie i Finland ännu eij
tillsatt.
l7:o.
Såsom Riksens Ständer hafva uti deras vid sidstledne
Rikzdag författade beslut för nödigt funnit, att innan de tillförene
utarbetade och upsatte lagbalckar till allmän efterrättelse
utgifvas och kundgiöras, de yttermera borde jämkas efter
de senare utgångne Stadgar och Förordningar, och K. Maij:t
förmedelst Des constitutorial af den 25 Septembris 1724 anbefalt
den under Rikz Rådetz och Prsesidentens Grefve Gustaf
Cronhielms prsesidio förordnade Commisionen att samma Riksens
Ständers beslut behörigen efterkomma och fulborda; altså
har samma Commission straxt deruppå under händer tagit
förberörde projecterade lagbalckar och befunnit dervid så mycket
mera arbete fordras, som uti dem mycket igenom de senare
Förordningar kommit att ändras, och det ena med det andra
därefter bordt järnekas och rättas. Och ehuruväl Commisionen
uti möijeligaste måtto varit sorgfällig att kunna bringa detta
vidlyftiga värcket till slut, dock som ledamöterne uti Commissionen
varit af sine ordinarie embetes-sysslor och andre tillika
anbefalte förrättningar så sysslosatte, att Commissionen dertill
mehra tid eij kunnat använda än en förmiddag i veckan,
utom det, att några af ledamöterne dess emellan sammanträdt
och igenomgått det som i Commissonen förekomma skulle,
på det alt så mycket nogare måtte varda i ackt tagit och i
behörig ordning bräckt; hafvandes Commissionen jemväl efter
K. Maij:ts nådige befallning igenom lupit hela Kyrckio-.ordningen
och deröfver giordt sine påminnelser, som till den af
Riksens Ständer förordnade Ecclesiastiqve Deputationen blifvit
afsönde; så har Commissionen vid balckarnes öfverseende eij
vidare kunnat hinna, än att giftmåla-, erfda- och jordebalckarne
blifvit så färdige, att de nu till Riksens Ständers
approbation och fastställande kunna upgifvas och derpå till
trycket befordras, kunnandes sedermera och till näst deruppå
följande Rikzdag, de återstående balckarne utarbetas och således
det liögnödige och länge åstundade lagvärcket efter handen
utgå, som uppå en enda Rikzdag näppeligen lärer skie
kunna.
576 Kongl. Maj:ts Sekreta Proposition.
18:o.
Hvad riksens inkomsters disponerande och utdelande vidkommer,
som hörer under K. Stats-Contoiret i förmågo af
Regeringz-Formen, så lare Riksens Ständer sådant förnimma
utaf de berättelser, hvilcka berörde Stats-Contoir för några
förflutne åhr ingifvit, och sedan de K. Maij:t i sittande Råd
blifvit föreläsne, återtagit och förseglade aflefvererat till Riddarhuset,
att där till Rikzdagen och till Riksens Ständers öfverseende
förvahras.
19:o.
Hvad för ansenlige omkostningar använde blifvit till de
åtskillige Commissioner, som i de förflutne åhren här och där
i riket varit förordnade, derom lärer K. Stats-Contoiret boos
Riksens Ständer aflägga des berättelse.
20:o.
Huru Riksens Ständers Deputerade deras giöremåhl och
anbefalte sysslor förrättat, lära Riksens Ständer finna utaf den
berättelse, hvilcken berörde Deputerade derom hoos K. Maij:t
ingifvit och K. Maij:t till Riksens Ständer in originali afgifva
låter.
21:o.
Den Commissionen, som sedan sidsta Rikzdag blifvit förordnad
till politie-väsendets inrättande i Stockholms stad,
lärer jemväl sielf hoos Riksens Ständer inkomma med berättelse
hvad dervid kan vara åtgiordt, och huruvida densamma
därmed är kommen.
22:o.
Sidst vill K. Maij:t de ährender, som Collegierne dehls
uti deras berättelser, dels på K. Maij:ts till dem afgångne
nådige befallningar till Riksens Ständers godtfinnande och utslag
hembstält, allesammans i gemehn hafva hoos Riksens
Ständer i bästa måttan recommenderat; och drager K. Maij:t
i det öfrige till Riksens Ständer det nådige förtroende, att de
af berömlig sorgfällighet för riketz allmänna bästa läre till
des vidare upkomst och välstånd låta sig vara angelägit K.
Maij:t med sådane råd och författningar att biträda, som till
ett så hälsosamt ändamåhls erhållande kunna lända; förblif
-
Sekr. Utskottets extr. protocolli om gr. Vellingk. 577
vandes K. Maij:t samtelige Riksens Ständer med all kongl,
ynnest och välvilja städze bevågen. Datum ut supra.
FRIEDRICH.
S. Barck.
8.
Extract utur Protokollet hållet i Riksens Ständers Secreta
Utskott den 18 Octoh. 1726 om riksrådet grefve M. Vellingk.
(Utskottets ader, fol. 13.)
Protokoll IV, sid. 107.
Samma dag resolverades at genom et extractum protocolli
föredraga samtelige respective Stånden in plenis hurusom Riksens
Ständers Secrete Utskott i anseende därtill, at ibland de
documenter, som i dag ifrån H. K. Maij:t och Rådet med
Secrete Utskottet blifvit communicerade, någre skrifter af åhr
1722, de dock hvarken röra någon public tractat eller alliance
eij heller på något sätt närvarande tijders conjuncturer, äro
fundne, de där mycket gravera Hr Rikz-Rådet och GeneralGuverneuren
Grefve Wellingk, funnit sig föranlåtit och nödsakat
at giöra sig försäkrat om Hr RikzRådetz skrifter och
documenter så väl här i staden som på des gård Ekenäs i
Östergötland samt till den ändan genom vissa deputerade af
deras medel låtit de papper, som uti des Rgemente här i
staden finnas kunna, förseglat, varandes äfven om de öfrige
pappers förseglande som på Ekenäs äro till finnandes behörigen
föranstaltat, hvarjämte och den författning giord är, hvarigenom
merbemälte Hr RikzRåd all correspondence och lönligit samtal
med ehvem det och vara må till vijdare måtte betagit blifva,
till hvilken ände tvänne officerare af Kongl, guardiet blifvit
förordnade at hoos Hr RikzRådet vara tillstädes, lärandes
Secrete Utskottet eij underlåta framdeles at berätta samtelige
respective Stånden hvar uti sielfva målet, i anseende hvartill
man blifvit föranlåten desse steg at giöra, egenteligen består,
så vijda tystheeten det kan tillåta. Actum ut supra.
Ad mandatum
Carl von Grooth.
Adelns Protokoll, 1726—1727. II.
38
578 Grefve Vellingks memorial af d. 19 Okt. 1726.
9.
Riksrådet grefve M. Vellingks memorial till Riksens Ständer
af d. 19 Okt. 1726.
{Sekreta Utskottets ader, fol. 484.)
Protokoll IV, sid. 108.
Hörsamst Memorial.
Rijksens Högl. Ständer nödsakas jag hörsamst berätta,
hurusom mig i går genom en Deputation utur Secreta Utskåttet
blifvit kundgiordt, at för 4 åhr sedan ett penninge- låhn varit
före, hvilket H. K. Maij:t då ämnat giöra af Konungen i
Preussen på Wolgastske tullen, hvaruti jag i så'måtto skall
varit blandad, at 2:ne concepter af min hand finnes, hvilka
jag på H. Maij:tz nådige begäran upsatt, och dem H. Maij:t
sedan egenhändigt ville afskrifva, hvarföre Rijksens Ständers
Secreta TJtskått blifvit föranlåtit at låta försäkra sig af mina
papper och skrifter. Som jag nu gifvit bemälte Deputation
alt nödigt lius i saken och ibland annat, at detta penningelåhn
skohlat skie på en föreslagen förpantning i Hessen, och
ingalunda condescenderat till den andra på Wolgast, så beropar
jag mig hörsamst deruppå.
Och aldenstund jag utur en dödelig siukdom mig börjar
något at repa, altså eij krafter nog äger mig vidlöftigt häröfver
att yttra, så har jag allenast at berätta, det jag redan för 4
åhr sedan, då äfvenväll om detta penningeiåhn under hand
blef tahlt, upsatt en förklaring, hvilken jag hoos Riksens Högl.
Ständer då ämnat ingifva, men uppå H. K. Maij:tz inständige
nådige begäran tillbaka hållit. Doch som jag icke des mindre
blef varnader, at då varande Hessiske Envoyeen Hr Diemar
hade i sinnet att betiena sig af bemälte concepter till min
nachdehl, lemnade jag vid min afresa till Medevi samma förklaring
H. Excellence RijkzRådet Hr Baron Cederhielm i
händer, hvilket han vid tillfrågan lärer kunna bevittna och
intyga.
Nu emedan så väll Regeringz-Formen som K. Maij:tz
nådigste Försäkringz-skrift, Adelige Privilegierne och Sveriges
allmänna Lag förunnar hvar och en undersåtare, och i synnerhet
R. o. A., sampt dem som rijksens höga ämbeten bekläda,
den förmåhnen, at man aldrig får begynna med någon af
Grefve Vellingks memorial af d. 19 Okt. 1726. 579
executione, eller någon angripas, innan han om någon missgärning
är öfvertygad, så förorsakas jag af Rijksens Högloft.
Ständer med all tillförsicht hörsamst begära, att jag icke allenast
ifrån en sådan arrest, som mig ålagder är, må varda befrijad,
till des saken är behörigen undersökt och jag mig
fått försvara, utan och at mina skrifter och papper så länge
måge lemnäs orörde, och det så mycket mehr, som aldeles
ingen fahra är, det jag skulle kunna på något sätt undandraga
mig, aldenstund jag är så matt af ålderdom och sjuklighet, at
jag icke förmår komma uhr min kammare. Jag är och utom
des försäkrad, at enär Rijksens Högl. Ständer blifva om rätta
sammanhanget underrättade, emedan detta är en sak som är
passerad mellan II. K. Maij:tz höga person och mig allena,
at Rijksens Högl. Ständer lära finna min oskuld.
Det lärer förmodeligen vara för den allmänne frijheten
skull nödigt, at Rijksens Högl. Ständer nu strax täckies förfoga
den anstalt at mig intet våld på något sätt må vederfaras,
emot Regeringz-Formen, Försäkringzskriften, Adelige
Privilegierne och all lag, emedan sådant icke skulle blifva så
lätt at bota och rätta, sedan det en gång skiedt. Och det
synes hafva sina hemlige orsaker, hvarföre en sak, som för 4
åhr sedan passerat, nu äfven vid detta tillfället framhafves,
deraf nogsamt kan skiönjas at angifvaren, eho han vara må,
oförsvarligen dermed så länge drögt, i fall härutinnan något
criminelt af mig skulle varit begångit.
Som jag har ingen annan än Rijksens Högl. Ständer at
taga min tillflycht till, så är jag aldeles försäkrad, de lära
låta mig vederfahras den rättvijsa, som järn väll den aldra ringaste
undersåtare vederfahres. Stockholm den 19 Octobr. 1726.
Mauritz Vellingk.
10.
Extract utur Sekreta Utskottets Protokoll den 24 Oktober 1726
angående riksrådet grefve M. Vellingk.
{Utskottets ader, fol. 15.)
Protokoll IV, sid. 115 och 133.
Hos Riksens Högl. Ständer har Riks-Rådet och GeneralGouverneuren
högvälborne Hr Grefve Mauritz Wellingk sig
580 Sekr. Utskottets extr. protocolli om gr. Vellingk.
däröfver besvärat, at Riksens Ständers Secrete Utskott skall
med honom emot K. Maij:ts Försäkring, Adelige Privilegierne
och Sveriges allmänna Lag begynt förfara, innan han om någon
missgiärning är öfvertygad, och det uti en sak, den han väl
till en del nämner, men icke rätteligen beskrifver; förmälandes
tillika, som skulle Secrete Utskottets deputerade angående
Wolgaste tullen sig för honom hafva utlåtit, hvilket dock
ingalunda sålunda är, utan denne utlåtelsen eller orden hafva
kommit ifrån Hr Grefven och Riks-Rådet sielf.
Secrete Utskottet har så väl i anledning af des berättelse
den 18 Octobris, som Riksens Ständers begäran af den 20 dito,
härmed bordt inkomma och hvad besvären angår vid handen
gifva, at Secrete Utskottet ingen skuld häfver uti den Hr
Grefven och Riks-Rådet öfvergångne olägenheten, utan sådant
är skiedt genom hans egit förvållande, sorn i eftertänckelige
måhl och saker sig blandat och till deras utförande i sielfva
värcket handen lagt, tvärt emot Regerings-Formen, Riks-RådsEden
och flere Förordningar; hafvandes Secrete Utskottet för
sin del giärna sedt och önskat, at aldrig något sådant varit
förelupit, som skulle förorsakat det samma till at giöra de
emot honom nu brukade steg. Hvilket alt af födande korta
berättelse närmare kan inhämtas.
H. Maij:t häfver den 18 förledne Octobris uti Rådet beslutit
till Secrete Utskottet någre angelägne documenter under
ett förseglat paquet at nedsända, hvilket Stats-Secreteraren
Baron Barck öfvergifvit, med förmälan, at H. Maij:ts nådige
utlåtelse vore, att som vid förre Riksdagen ett rychte upkommit
om någon penninge-negociation och det samma H. Maij:t
mächta oroat och bedröfvat, som då eij var i stånd at kunna
berätta Riksens Ständer beskaffenheten, utan de skrifter, som
det ärendet angingo, voro sedan ankomne i H. Maij:ts händer;
ty ville H. Maij:t de samma nu med Secrete Utskottet communicera,
på det därutur saksens sanskyllige beskaffenhet
kunde erfaras.
Desse skrifter häfver Secrete Utskottet sig föreläsa låtit
och till alla delar och omständigheter öfvervägat, samt, med
korta ord till sägandes, befunnit dem alt för nära röra rikets
Regerings-Form, allmänna rätt och frihet; felandes därtill så
mycket mindre bevis, som Hr Grefven och Riks-Rådets Wellingks
tvänne egenhändige concepter vore de öfrige documenterne
bilagde, hvilckas innehåld at referera tystheten och den ed man
Sekr. Utskottets extr. protocolli om gr. Vellingk. 581
därpå aflagt, samt andre härvid tillstötande omständigheter
eij tillåter.
Secrete Utskottet har vid detta tillfället nogsamt påmint
sig den vördning, som Riks-Råds-ämbetet efter Regerings-Formen
vidhänger, och däremot den skyldighet, som dem tillhörer,
hvilkom det höga ämbetet anförtrodt är, om de sielfva en
sådan vördning villia värdeligen behålla och åtniuta.
Samma skyldighet består däruti at ibland annat föra sine
rådslag till Konungens och Ständernes rätt och välstånd, och
inge skaddige rådslag företaga; Råds-eden förhinder dem ock
därtill at efter bästa förstånd råda det, som Gudi är behageligit,
K. Maij:t och riket är nyttigt, och icke för enskylte afsichter
skull meddela lönlige rådslag eller sättia K. Maij:ts
höghet, Ständernes rätt, frihet och välstånd å sido; ja Regerings-Formen
förbinder icke allena något hemligen eller uppenbarligen
förehafva eller stämpla, utan ock at ingen hos H.
Maij:t allena skall föredraga och utfärda hvad som med Råds
råde hade bordt afgiöras, och skall för den samma ingen giltig
ursächt vara, at sådant varit honom anbefalt, emedan K. Maij:ts
villie aldrig är, at något emot des dyra Försäkring och Regerings-Formens
innehåll skall utfärdas.
Det är nog at i denne saken har Hr Grefven och RiksRådet
giordt hvad han kunnat, men at där uppå ingen påfölgd
liändt, det har man H. Maij:ts stora försichtighet at tillskrifva,
som sedermera aldeles förkastat hans projecter.
Då nu Secrete Utskottet befunnit at en sådan giärning
låg för ögonen och at därvid mycket var felat, har det med
största sorgfällighet därom varit betänkt, huru härmed vidare
skulle procederas. Man har alt väl vettat at efter en ordentelig
process bör ransakning föregå dom och execution, men
då criminelle måhl hända och förekomma, och särdeles då de
angå höga och svåra måhl, har det varit och hädanefter blifver,
så framt brott och förbrytelser eij skole ostraffade lämnas, efter
lag och en därpå grundad laga process tillåteligit at försäkra
sig om dens person, handlingar eller ägendom, som uti eftertänckelige
måhl på hvarielianda sätt brottzlig kunde finnas.
Här har varit så mycket mindre betänkiande at försäkra
sig om Hr Riks-Rådets papper och skrifter, som däraf torde
vidare anledning gifvas till mera, som i denne saken vore
obekant; och så länge och intill dess igenomseendet skier, fordrade
angelägenheten, at de förordnade officerare, hvarom H.
582 Sekr. Utskottets extr. protocolli om gr. Velliogk.
Maij:t förut i underdånighet är blefven notiftcerad, borde vara
tillstädes och hindra de förseglade papperens förryckande och
hemlige samtal och correspondencer med andra. Men om något
afvikande har man ingen fara eller fruchtan hafft.
Och ehuruväl sakens förberörde omständigheter hafva så
stareke bevis med sig, som efter all process öfvergå all annor
laga bevisning, den där kunde ankomma på vittnen eller andre
laga skiäl och sannolike prsesumtioner, emedan här finnes en
uppenbar och klar giärning för ögonen, så at i anseende därtill
ingen ransakning varit nödig; dock likväl och till öfverflöd
har Secrete Utskottet härvid brukat den försichtigheten och
eij skridit till detta ofvannämde förfarande, förr än det genom
sine Deputerade först hördt Hr Grefven och Riks-Rådet och
tillika för honom låtit upvisa des tvenne original concepter, och
då han dem tillstådt och vedkiänts, hafva de Deputerade fullgiordt
sin commission. Detta är hvad Secrete Utskottet i
denne saken in processu giordt och förmoda att Riksens Ständer,
af hvilcka Secrete Utskottet äro lemmar och ledamöter,
intet annat, efter den Instruction och den ed, som Secrete Utskottet
aflagt, utan ansvar kunnat giöra, om någon af dem suttit i
des ställe, efter man eij kunnat eller bordt understå sig at
nedläggia en sak, som så högt angår det allmänna Regeriugsvärcket,
utan hafva samtelige Secrete Utskottets ledamöter
hållit och till det yttersta hålla det för deras högsta plicht
at förvara och försvara så väl Konungens höghet, som Ständernes
rätt och frihet, så at ingentera genom något deras förvållande
nu eller i framtiden må blifva vacklande eller hvariehanda
äfventyr underkastade; i anseende härtill Riksdagsordningen
mycket hälsosamt stadgar, at örn något emot Regerings-Formen
och Ständernes frihet, af hvem det vara må,
antingen emilian eller under Riksdagarne directe eller indirecte
försökt vore eller försökes, skall sådant utan uppehåld till
straff och both befordras.
Secrete Utskottet, som utan enskylte afsichter, således
som sagt är, i alt detta föregående sig skickat och förhållit,
går det mycket till sinnes, at däröfver skall svåre klagomål
höras, det Secrete Utskottet skall förfarit med Hr Grefven
och Riks-Rådet emot Regerings-Formen, Adelige Privilegierne
och flere Kongl. Förordningar; där likväl Regerings-Formen,
Adelige Privilegierne och Kongl. Försäkringen samt Riksdagsordningen,
dem Secrete Utskottet beskylles före hafva öfver
-
Sekr. Utskottets extr. protocolli om gr. Veilingk. 583
trädt, just äro den lagen, som det sig till rättesnöre stalt, och
hvilken man heligt hållit och obrottzligen efterfölgt.
Elliest har Secrete Utskottet eij kunnat förbigå at förmäla
det Hr Grefven och Riks-Rådet den 20 hujus inkommit
till Secrete Utskottet med en skrift och därvid bilagt det documentet,
som han uti des memorial till Riksens Ständer sig
åberopat och han kallar species facti, hvarutinnan dock sakens
rätta beskaffenhet och som den in facto består, icke uptages.
Hvarjemte han anförer en och annan omständighet till sin
ursächt i denne saken, och ibland annat, at hvad han i detta
fallet kunde förmenas hafva handlat emot sin eds plicht, så
är detta den tiden passerat då han eij aflagt Råds-eden, med
mera, som des skrift innehåller. Hvilcket alt Secrete Utskottet
finner kunna komma i behörigt öfvervägande enär
saken till afgiörande företages. I det öfrige lärer Secrete Utskottet,
i föllie af Riksdags Ordningens 13 §., så väl som 1 §.
af Secrete Utskottets Instruction, därom föranstalta, at denne
saken, som för visse omständigheter skull bör hållas mycket
tyst, sedan Hr Grefven och Riks-Rådet Wellingk fullkomligen
blifvit hörder, må utan uppehåld uptagas och afgiöras. Actum
ut supra.
Ad mandatum
Carl von Grooth.
11.
Riksrådet grefve M. Vellingks memorial till Riksens Ständer
af d. 25 Oktober 1726.
(Secreta Utskottets acter, fol. 487.)
Protokoll IV, sid. 115.
Hörsamst Memorial.
Till Riksens Höglåflige Ständer.
Ehuruväll jag med alt skiähl förmodar at Riksens Högloft.
Ständer redan läre hafva giordt en mogen reflexion uppå
mitt förre hörsamste memorial af den 19 hujus, så tvingar mig
doch så väll mitt närvarande tillstånd, som den kiärlek jag
oaflåteligen bär för allmänue vällfärden och mitt kiäre Fädernesland,
än yttermehra i lijka hörsamhet at föreställa:
584 Grefve Vellingks memorial af d. 25 Okt. 1726.
Det jag aldeles intet undandrager mig till at vara ansvarig
inför Riksens Höglofl. Ständer, för alt hvad emot mig
kan vara eller blifva angifvit.
Jag tilltror mig hafva så rena händer och så rent värck,
som någon annan medlem i rijket, hvilket jag och nogsamt
är i tillstånd at kunna bevijsa, om mig mine bevijs lemnäs
och icke betagas.
Men aldrig tror jag at Riksens Höglåfl. Ständer lära låta
den valman inrijta och det ovanlige steget på mig statueras,
at en deras i så vichtige ährender brukad mans skrifter och
papper skola undersökias och derutur hämtas skiähl till dess
fällande; hvilket vore en art af den i hela verlden bekante
fahrlige Spanske Inquisitionen. Och ehuru väll jag utan betänckiande
eller någon min fahra kan tillåta, at mina skrifter
och papper lades hela verlden för ögonen, så lära doch Riksens
Höglofl. Ständer finna, at sådant vore et alt för betänckeligit
prsejudicatum; ty den som något emot en eller annan
angifver, måste ju sielf bringa bevijs och skiähl fram, men
ingalunda först hämta dem utur den anklagades giömmor.
Skulle sådant låta sig giöra, synes den allmänne och hvar
redelig mans säkerhet blifva bruten, ty så snart någon illvillig
förmådde bringa enom uppå en sanlijk misstancka, vore han
ju utan resource, till all sin timmeliga vällfärd, heder och
reputation förlorad, och öpne vägen blefvo lemnad till alt för
fahrlige procedurer, hvilka skulle fräta omkring sig som kräfvetan
och gifva anledning till otrolige oredor, de där på slutet
så snart skulle träffa den oskyldige, som den skyldige.
Sådant har icke ens blifvit i den aldra starkaste souverainitets
tijden öfvat.
Man har derpå icke mehr än ett endaste exempel, och
det var sådant, at jag tror mången skulle håde då och sedermehra
önskat at det aldrig skedt.
En svänsk man blef derigenom fäld, som både förr giordt
och sedermehra kunnat giöra Fäderneslandet store och eftertänckelige
tienster, hvartill han hade ogemelm skickelighet,
erfahrenhet, hierta och åhåga.
Jag kunde mycket hafva at säija till Riksens Höglofl.
Ständers uplysning i detta vichtiga måhlet, om mina svaga
krafter tilläto mig utföra det så vidlöftigt, som skie borde.
Jag beder nu allenast en gång för alla, at Riksens Höglofl.
Ständer tächtes så väll för min som för deras egen heder
Grefve Vellingks memorial af d. 25 Okt. 1726. 585
och säkerhet skull afböija alt hvad som kan lända till förstörande
af den allmänne roen och hvars mans skiählige säkerhet
nu och i framtiden, samt således utan uppehåld giöra
en sådan författning i denne saken, som de sielfva för publici
bästa tienligast finna.
Med sådane saker fordras mehra betänkande, än at således
angripa en redelig man, som sin nådige Konung och
kiäre Fädernesland troligen tient och som aldrig i verlden
varit så förgäten af sin ähra och plicht at hafva emot dem
tordt någon afvog penna.
Men det gläder mig at måhlet är kommit till Rijksens
Höglofl. Ständers skiärskådande, som efter den macht och
myndighet dem tillkommer, äro altid ömhiertade at befrämja
hvad rätt och skiähligt är, och icke tillåta uti sådane måhl
som detta, at execution skall gä före undersökningen; ty underkastar
jag mig aldeles denne machten, med fullkomligt förtroende,
det Riksens Höglofl. Ständer lära ju, efter nu mehra
inhämptad rätta beskaffenhet af det mig tillagde måhlet, sielfva
gunstbenägit finna den anbefalte arresten, bevakningen och förseglingen
vara helt onödige och böra uphäfvas.
För öfrigit, som af alt det i Secrete Utskåttet kan vara
emot mig inkommit, ingen ting skall finnas, som hvarcken
skadat eller någonsin kan skada riket, efter alt består uti
ogiorde och aldrig tili någon värckställighet brachte saker,
hvilka och nu mehra icke behöfva blifva hemlige, så anhåller
jag hörsammast, att Rijksens Höglofl. Ständer täcktes så väll
detta, som och hvad jag genom tvenne mine memorialer och
species facti varit nödgad uti Secrete Utskåttet at ingifva,
låta sig föredraga, och offentligen upläsa; då de sedan efter
rättvijsan och sakens befundne sammanhang kunna giöra i
detta måhlet hvad de för skiähligt pröfva. Stockholm den
25 Octobr. 1726.
Mauritz Vellingk.
