# ID: svediakorp-gov2484
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 48,694
# sentences: 1,306
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Rikfens Högloft, Ständers
Conftitutions - Utfkotts
Betänkande
rörande
National-Reprefentationen,
med
tillhörande
Handlingar och Protocolk
STOCKHOLM,
Tryckt fess Olof Grahn* i$r»>
Vördfamt Memorial.
Di Conftitutions-Ut Ikottet, till åtlydnad af de
Ifrån de refpedive Riks-Stånden erhållne remis,
fer, nu går att meddela litt yttrande öfver ett
af de vigtjgafte, fäkerligen det mäll granlaga
af de ämnen forn varit anförtrodde till defa
pröfning, får Utfkottet till en början utbedja
lig fina refpeftive principalers benägna urfäkt
och öfverfeende, om det uppehållit deras väntan,
om det blott ofullkomligt lkulle kunna till.
fredsftälla den.
Conftilutions - Utfkottet, forn med Rikfena
Ständer och med Svenika allmänheten lifligt
delat önfknifigarne för vår Statsförfattnings fulle
kommande genom en förbättrad reprefentation,
har likväl vid utarbetandet af detta ämne ic.
ke funnit fig äga det biträde af allmänna upp.
lysningen, det flöd af allmänna öfvertygelfen ,
forn kunde lätta Utfkottet i ftånd att med fäkra
uppgifter förena framläggandet af ett till
alla delar tillfredsllällande och på verkflällbara
grunder uppgjordt förflag. Med erkännande
af visheten af det ftadgande i vår Statsförfattning
fora tillåter att frågor om förändringar
i Grundlagen väckas vid den ena Riks.
dagen för att afgöra» vid den påföljande, får
derföre Utfkottet anhålla, att defs nu afgifvande
arbete matte anfes, fnarare forn ett föremål
till granötning för dea upplyftare delen af
Svenika allmänheten och. forn en beredning
för framtida Rikfens Ständers lyckligare bemödanden,
än forn ett förflag fullt fvarande emot
behofven vid en tillgörande förändring.
Vid företagandet af en fråga, hvilken i famina
moa Ikuile röra fjelfva grunderna för enIkiltas
{fällning inom Samhället, forn den Hulle
förändra, utvidga eller inkränka olika SamhällsClafiers
deltagande i Nationens Lagftiftning,
har Utlkottet anlett defs förila pligt vara att
underföka egenteliga förhållandet med närvarande
Reprelentations-Inrättning och huruvida
den. mer eller mindre fullkomligt, tyckes bör»
uppfylla hufvudändamålet med all Lagftiftning,
det att Reprefentanternes bellut må vara ett
uttryck af Nationens gemenfamma önlkan för
allas gemenfamma väl. 4»
Det har icke kunnat undfalla Utlkottet, att
den redan varande Inrättningen juft igenom fin
tillvarelfe är i befittning af flora fördelar, att
defs uråldrighet gifvit den anfeende, att erfarenheten,
då den upptäckt olägenheterne, äfven
till ea flor del vifat botemedlen, att ändtligen
befkaffenbefen af defs verkan är mera
känd och tyckes faledes medföra en ftörre flkerhet
än hvilken annan, forn byggd på Theoretifka
grunder, fkulle blifva ett nytt förfök
om delfas lämplighet och nytta vid utöfningen.
Utfkottet har icke heller kunnat undgå att fråga
fig, hvar defFa tillföiiåtliga och fullftändigt
uppgifna grunder finnas, och ärtnu mera, hvad
forn kan blifva en borgen för deras ofviklig.
het vid tillämpningen. Det bär visferligen icke
kunnat vara Ucfkottet obekant, att allmän,
na Rättsgrunder kunna gifvas för beftämmandet
af medborgares deltagande i Lagftiftningen,
att fyftemålet för denna verkningskrets är gifvit,
att det är i mon forn fjelfva handlingsfättet
f va rar emot detta fyftemål, forn de förra
kunna fägas vara mer eller mindre lyckligt använde.
Men med allt detta, huru mycket är icke
ännu obeftämdt, i anfeende till den Lagftiftande
Magtens bcftåndsdelar och deras fördelning,
i anfeende till deras förhållande och rättigheter
fins emelian och till den Yerkfiällande Magteo?
Huru mycket deraf måfte icke alltid vara och
förblifva en följd af blott lokala förhållanden ,
forn för hvarje färlkilt Hälle måfte fordra en
färlkild tillämpning, och forn det hitintills hos
de flefta Nationer berott endaft af tiden och
omftändigheterna att beflämma och fallftälla.
Annu gifves icke mer än ett land där National
Reprefentationen, utan affeende på det förut vararande
blifvit uppå belt nya blqtt Theoretiike
grunder inrättad, och ehuru Frankrike fåle.
des i detta forn i många andra fall gått längre
i förfökefe än de öfriga hittills kända Folkflag,
har Utfkottet likväl icke trott, att de der nyttjade
grunder fkulle till alla delar på Sverige
vara användbara, har icke förmodat, att deras
tillämpning-ännu af erfarenheten vifat fig
nog fvara emot ändamålet, för att tillvinna dem
ett odeiadt bifall.
Det är fåledes med full kännedom af det
närvarandes öfvervigt igenom defs blotta tillvarelfe,
och af fvårigheten af ett utförligt befiämmande
af villkoren för det nya Reprefentationsfättet,
forn Conftitutions - Utlkottet trott
lig det oaktadt böra ytterligare underföka, om
den nog allmänt yttrade önfkan för en Reprefentations-förändring,
är blott en följd af förtrytelfen
öfver framfarna tiders händelfer, öfver
viffa Samhälls - ClafTers obilliga uteflutande
ifrån Reprefentation, eller af verkeliga och på
riktiga grunder erkända olägenheter. I detta ,
forn i de flefta dylika fall, har Utlkottet trott
lig med tillförfigt kunna antaga, att ingendera
af delTa orfaker verkat enfamt , att det är deras
förening [om bidragit till ett gemenfamt
refultat. Utlkouet har då anlett fin förila
pligt blifva , att redligt underföka, att redligt
uppgifva, hvad forn kan fynas vara det närvarande
Reprefentations fättets verkeliga förmåner
eller olägenheter, och att derefter underföka
livad forn är eller bör vara de Oreprefenterades
verkeliga rättigheter och anfpråk i detta affeende
och i anleende till det hela,
Utlkottet har icke kunnat undgå att medgifva
, att närvarande Reprefentation uti defs
talrikalfe afdelningar , innefattar de 2:ne Samhällets
hufvudfakligafte Interefien, Jordbruksoch
Handels Induftrien, forn grundlägga det öfriga»
välmåga och beftånd; Att derjemte uti
2;ne af deffa afdelningar bör i fynnerhet Unnas
den förening af kunfkaper och <let deltagande
lör bibehållandet af fakernas varande
ordning , forn för Samhällets lugn, för Regeringens
lagliga åtgärder och för allmänna ärendernas
ordentliga gång, äro ett oundvikligt
behof uti hvarje väl organiferadt Samhälle.
Likaledes har Ut/kottet ej kunnat undgå att
anmärka, att närvarande Stånds-Inrättning, fpridd
ända till de annars minil: gynnade SamhällsClaffer,
måfte tjena att vid nu mera oftare inträffande
Riksmöten göra mera allmän kännedomen
af Samhällets Lagar och allmänna angelägenheter,
att genom ett närmare deltagande
och en förtroligare gemenlkap emellan de väljande
och deras Reprefentanter, göres öfvertygelfen
mera beflämd om de allmänna bördornea
nödvändighet, att änteligen det hittills brukliga
Reprefentations-fättet tjenat, att ifrån våra
Hemmans-ägande Jordbrukare aflägsna förtrycket,
och att förfäkra dem om det anfeendeocfi
den fjelfftändighet , forn de ej äga i något annat
land i Europa.
Med fullt erkännande af
vigten af detta fenare hänfeende, begagnar
Conftitutions - Utlkottet detta tillfälle att yttrs
fin öfvertygelfe , att det är i denna omftändighet,
forn grunden till den känfla af redbarhet
och eget värde bör igenfökas, hvilken få fördelaktigt*utmärker
Sveriges Allmoge och hvilken
derföre, ehvad förändringar kunna inträffa, måfte
alltid med få mycket mera forgfällighet bevaras.
Utfkottet måfte änteligen, med upprepande
af hvad det redan anfört om vigten af en
känd och genom vanan helgad inrättning, tillägga
den erinran, att om menskliga pasfioner
bäti igenom deras inbördes motvigt kunna uppväga
hvarannan, är den inrättning forn redan
länge gifvit och tyckes ännu vidare förfäkra
om möjligheten att uträkna deras gäng och deras
fyftemäl , ej den forn utan noga pröfning
bör förkaflas, att änteligen uti den igenom fe,
nafle Stats - Författningen infördo Nämnd , till
afgörande af de frågor uti hvilka 2.'ne Stånd
liadnat emot hvarannan, den overkfamhet och
det ärendernes flillaftående är förekommit, forn
annars af Stånds - fördelningen kunde befaras.
% t är fåledes blott för Grundlags - Frågor forn
Ståndens fammanftämmande beflut erfordras och
Utfkottet anfer detta vara ett äfven få verkeligt
behof forn visligt fladgande för Grundlagens
orubblighet. Men då Utfkottet fåledes
tror Ug hafva medgifvit allt hvad iom för närvarande
Reprefentations bibehållande kan anförås,
tror det fig äfven fkyldigt att ej dölja
defs brifler,
DefTe äro utan tvifvel af flera flag. Dela
fådane forn bero af Sundens fammanfättning
och af ofullkomligheten i grunderne för Reprefentationen
inom hvart färfkilt Stånd, dela
fådane forn äro orättvifa emot viffa Claffer Med,
borgare i det de utcfiuta viffa betydliga delar
jitaf dem, dels änteligen fådane forn bero af
fjelfva Stånds fördelningen och igenom defs befkaffenhet
och verkningar vifa fig fkadeliga för
Samhället i allmänhet.
Det gifve» onekeligen för alla rådplägande
mera talrike folkfomlingar vitta olägenheter',
forn åtfölja befkaffenheten af hvarje fådan öfverläggning
och forn derföre ära att anfe nattan
hifom oundvikliga. Om detta hufvudfäkligen
betta uti omöjligheten att i fartima moa åt alla
närvarande meddela en lika kännedom af
ärendernas befkattenhet , uti den olikhet i omdöme,
fora naturligtvis måtte följa af olika grader
i kunlkaper och fattningsgåfva , uti den
mängd drittjädrar forn uppkomma utaf mångfaldigt
olika interetten , ändfligen uti fvårighe
ten att under en öfverläggning, fa mm rn fa st af
få mångtaligt fkiijaktige elementer, bibehålla
det lugn och den ordning vid ärendernes be,
handling, förn på en gång äro oundgängeliga
för att förfSkra hvar och en af de rädplägandes
rätt och för möjligheten att tillvägabringa
ett ordentligt refultat- Om fådane äro de olä,
genheter, forn merendels alltid härröra af en
förening af ett fl örre antal perfoner till en rådplägande
förfatnliflg, iå måtte man medgifva,
att delfa fvSrigheter ökas, i famma moa en fådan
Corps blir mera talrik , eller i famma mon
defs Ledamöters antal vöre mera bbeftämdt:
att Samhällets garantie för den en/kiltes deltagande
i Lagfliftande Magtens an feen de, fkulle
blifva mindre påtaglig, i famma mon forn defs
förhållanden fäfom Medborgare förvandlat fig till
dem utaf Embetsman, att ändtligen inflytandet
af grundliga kunlkaper och enikilt upplysning,
blefve få mycket mindre , i famma mon forn
rnalfans kraft vore mera öfvervägande, forn dén
hade ett mera beflämdt enikilt interefle.
Det kan ej h* Iler nekas: Att den inrättning,
forn inom ett talrikt ftänd endaft genom
Födfeln beflämmer Reprefentations rättigheten,
kan gifva anledning till många tvifter om dess
olägenheter eller förmåner; att å ena (idan den
tyckes gifva mycket åt Humpen, utan affeende
på förtjenften eller förtroendet; att å den andra
den tyckes gifva mera oberoende, da den
titefiuter betydenhetens eller magtens inflytanden.
Att den malte verka hufvudfakliga olikheter
uti de Reprefentcrades förhållande tili
lina Reprefentanter, blir emedlertid det fäkrafte
och meft beiiämda refultat man derafgenaft
kan draga.
Lika litet lär man kunna neka, att en
Corps, forn blott beftår af Embetsman, eller en
vits lätthet för en annan Glafs af deffa att komma
i åtnjutande af förtroendets fördelar, eller
ändteligen en vifs olikhet ibland fjelfve de genom
val utfedde befullmäktigade, i anfeende
till antalet af dem forn de reprelentera, äro äfven
få många oformligheter, forn fynas tillkännagifva
verkliga brilter i fjelfva Reprefentations-fammanfättningen
inom hvart färlkilt Ständ.
Uti ds grunder forn beftämt deffa , ligger
äfven en flor del af de anledningar, forn föranledt
det orättvifa uteflutandet af viffa betydliga
Medborgare-Clafler. Det måfte räknas till
en af Reprefentationens verkliga ofullkomligheter,
få vida begreppet om Stat och om en Repre,
fentatif form för dels Lagfiiftning, måfte medföra
det om deltagande i reprefentation för hvarje
actif Medborgare.
Men om fåledes, i förhållande till 2 millio*ners
folkmängd, ett antal af ofta öfver ioco
Reprefentanter (alla Stånden fammantagne} fynes
igenom lin Talrikhet vara nog öfverdrifva,
och om det, oaktadt igenom fjelfva Reprefentations-grundejna
mångas billiga fordringar
vore ouppfyllda, många ojemnbeter och
olikheter inom fjelfva Stånden uppkomna, få
lärer redan deraf fyijas, att brilter gifvas uti
fjelfva grundförfattningen, att klagomålen der.
öfver icke äro utan fkälig anledning. Det blir då
frågan: äro deffa ofullkomligheter de hufvudfakligafle,
blifva de afhulpne endaft igenom
utvidgande af delaktigheten i Reprefentation
* till de ännu oreprefenterade?
y För att befvara den fenare af deffa frågor,
har Utfkottet anfett nödigt att förft föka beflämma
, hvilka äro de hufvudfakliga kännemärken
uppå deffa oreprefenterade, och huruvida
de för lin egendom eller fina perföner äro
af de andra Stånden reprefenterade eller igenom
dem finna fin rätt bevakad? Då all inom
Sverige i enik ild ägo befintelig jord måfte
vara af Krono. Skatte- eller Frälfe-Natur, och
fåledes antingen ibland Bonde-Ståndet eller Ridderfkapet
och Adeln bör finna dem forn vaka
öfver defs befkattning och de onera forn blifva
denfamma pålagde, bär Utfkottet ej kunnat fin„
na, att ägare af fådan jord, ehuru ej fjelf väljande
eller qvalificerade till Riksdagsmän, kunna
lör denfamma hafva något mera att befara,
äa andra Svenika Medborgare, I anfeende åter
till deras pertonella srtfpråk, har Utfkottet ej
kunnat annat än medgifva, att ett utefiutande
agde rum • men fvårigheten har varit att utmärka,
hvilka det egentligen angeck.
Ibland dem tom undertecknat den Inlaga
om delaktighet i Reprefentationen, hvilken vid
början af Riksdagen blef till Rikfens Ständer inlemnad
af åtfkillige få kallade ofrälfe Pofieiflouater
och Bruksidkare, har IJtfkottet igenkänt
flera namn, hvilka, om ej för all deras egendom,
Åtminftone för en del af deras näring och
för deras perfoner, ägde rättigheten både att
välja och kunna väljas, och Utlkottet, forn fåledes
anfett dem berättigade att ingå uti ett af
RiksStånden, har ej trott, att deras anfpråk kunde
eiler borde flräckas längre, än att på ett
flalle vara reprefenterade. De åter igen, hvilka
'blott igenom en ftörre förmögenhet och deraf
följande olika lefnadsfätt och odling, fynas
fkiljde ifråti hvad man kallar Allmoge, äro likväl,
få vida de äiv> jordägande och ej någon
tjenftebefattning eller dylik caracter dem der.
ifrån uteflutit, Utlkottet veterligen icke betagne
rättigheten att välja eller att blifva valde.
Det beror filedes, i Utflcottets tanka, af dem
fjelfve. att ingå uti eller deltaga i valen af det
Stånds Ledamöter, från hvilket de blott fkiljas
igenom tillfälligheter och benämning.
Enär
fåledes ifrån de oreprefenterades antal afföndras
de, forn uti ett eller annat Stånd äro reprefenterade
eller äga rättighet till deltagande i valen
dertill, torde antalet af de ännu återflående befinnas
mycket förminfkadt, men blir derföre ej
opjjdre (vårt att med fäkra kännetecken beflämma.
Utfkottet har trott, att dl definitionen uppå
denna Clafs borde innefatta alla dem, fom,ehu.
ru oberoende och brukande egen jord, eller
ägande en för deras utkomfi tillräcklig näring,
likväl ej kunde komma till delaktighet ival till
något af de andra Ståndens Ledamöter, vore
ofrälfe PofTeffionater af Frälfe-jord, de Smidesägare,
forn ej äro Adelsmän, men forn lik val
lika med fådane Styresmän eller idkare af Fabrik,
näring eller handtverk farn ej åtnjuta Borgarerätt
och privilegier, för fitt Bruk, fin Fabrik, näring
eller handtverk, betala minil få mycket forn i
ordinarie och bevillnings afgifter erlägges för
ett halft hemman, de forn hufvudfakligen kunde
antes fåfom hittills orättvift ifråu Reprefentation
uteflutne. Härtill torde ännu böra läggas
de, forn ehuru under Pr ft - priviligierna, likväl
ej deltaga i något Riksdagsmanna-val, och
följaktligen ej hafva någon andel uti Repre fe n
tationen.
Om nu denna claffification Ikulle
finnas tillfredsflällande, få återfiår alltid federmera
den frågan: huru och på hvad fätt skola
della oreprefenterade komma till delaktighet uti
Reprefentation ? Det har inom Utlkottet kommit
.i fråga, att efter belkafienheten af deras olika
yrken och lefnadsfätt lemna dem tillträde i något
af de andra Stånden, allt efter forn de med
defs hufvudnäring hade mer eller mindre gemenfkap.
Således har det blifvit förflagsvis uppgifvit,
att det hedervärda Bonde - Ståndet ville
ibland fig upptaga fådana ofrälfe ägare afFrälfe
jord, forn fjelfve bruka fitt Säteri eller Hemman,
fådane idkare af bergshandteringen fora
med Bergsman hafva uärmafte gemenlkap; och
änteiigen vifla i ikärgården conftituerade fjelf-'
beroende Filkare. Ibland det vällofl. BorgareStåndet
har likaledes blifvit föreflagit, att al-*
la de Pofleffionater eller Fabriksidkare Ikulle
kunna upptagas, forn antingen förut idkat Borgerlig
näring, eller genom lin befattning hafva
gemenlkap dermed. Det Högvördig^ PrefteStåndet
har önlkat, att ibland Cg upptaga och
till delaktighet i valen befordra dem, forn hitintills
flått under Prell • privilegierne, utan att
äga en fådan rättighet. Sluteligen har man, i
anledning af ett ifrån Högloft. Ridderlkapet och
Adeln remitteradtMemorial i detta ämne, anfett
fådane ftörre Pofleffionater af Säteri och Frälfeegendom
eller Brukshandtering, hvilka hitintills, »•
i anledning af innehafde eller ägande tjenftebefattningar
och caracterer, icke ibland de an-?
dra Stånden kunde upptagas, böra ibland Ridderlkapet
och Adela emottagas och utgöra en ny
del af detta ftand, hvilken genom val Ikulle
få utöfva fin reprefentations-rätt. Oaktadt Ridderlkapets
och Adelns talrikhet, har man anfett
denna förftärkning kunna vara lika fördelaktig
forn billig, och utaf likheten af intereflen och
lefnadsfätt har man förmodat, att förflaget dertill
icke Ikulle möta mångå fvårigheter.
Då nära tre femtedelar af de få kallade
oreprefenterade, enligt en af Utlkottets ledamöters
anmärkning, torde vid en närmare granlkning
befinnas vara reprefenterade, lärer äfven,0
igenom den nu föreflagne utdelning af de öfrige
utaf dem på de åtfkillige Stånden, det
obilliga uteslutande böra sale* förekommit, forn
anan hittills öfverklaga t. Men om ockfå de re.
fpective Stånden Ikulle uti en framtid gilla en
fådan förökning af hittills uteflutne Ledamöter,
om defie Ikulle finna fig nöjde dermed, fä återilär
ändock alltid den frågan: äro Reprefentaiionens
brifter dermed åfhulpne? Ikulle Conftitutions
Utfkottet igenom en fadan fammanflickning
af nytt och gammalt hafva föreflagit en verkeligen
gagnande och emot ändamålet fvarande
förändring?
Då Conftitutions-Utfkottet nu till Rikfens
Ständers ock Allmänhetens granfkning får öfverlemna
bedömmandet af den uppgifna utvägen»
värde, får det endaft för egen del tillägga att
de flefte defs Ledamöter icke anfett den väckte
frågan om en Reprefentations förändring dermed
tillräckligen befvarad, eller det dem af refpective
Riksftånden uppdragne åliggande derigenom
uppfylldt, och att de icke heller anfett
fig kunna förmoda, att närvarande Reprefentations
hufvudfakeligafte och betydligatte brifter
Ikulle, genom ett fådant blott ftillande medel,
vara åfhulpne.
Om, enligt en redan länge känd uppgift,
det är en fanning, att då Lagen bör vara ett
uttryck af allmän villja öfver ett gemenfamt
föremål, är en Corps’s vilja fåfom fådan lika litet
forn den enfkilta mennifkans, den forn i ett
dylikt fall bör komma i fråga, lärer man ockfå
medgifva, att den Lagftiftande Magtens nuvarande
fördelning i fyra Stånd, med färfkilta
Corporations.rättigheter och deruppå grundade
anfpråk , då den 1 mångå fall förorfakar brift
på tillräcklig upplysning vid ärendernes afgörande.
, (ynes egentligen vara gjord blott för
bevakandet och bibehållandet af iärfkilta intereflen,
och att den fåledes fi mycket forn möjligt
tyckts aflägsna den förening til! gexnenfamt
nyttiga ändamil, forn bör vara afligten med all
god Lagftiftning. Utfkottet har
denna Theori af erfarenheten bekräftad, och
har fåledes ej kunnat undgå att erkänna , att
uti Stånds fördelningen lig ftörre delen af anledningarne
till det mifsförftind, det uppehåll
och den oordning i ärendernaB gång, ändtligea
till de Stånds - tvifter , forn fi ofta föndrat Nationen,
fkakat Samhälls - ordningens grundvalar
och kullflörtat Stats-Författningen.
Utfkottets pluralité har i flöd af defla anledningar
anfett Stånds-fördelningen fåfom det
hufvudfakliga felet i vår Reprefentation, och
har derföre tili en början, vid frågan om de
Oreprefenterades anfpråk, anfett fig böra alldeles
åfidofätta den om ett Femte Stånd.
Då intereffen redan äro fkiljaktige, lära ej
olägenheterne deraf afhjelpas igenom deras förökande
medell! en ny Corporation, och om man
derigenom trodde fig hafva förekommit händelfen
af paria vota Stånden emellan, fkulle
man må hända fnart nog finna, att den anftalt
man vidtagit för att befordra ärendernas gång,
fnarare torde hindra deras afgörande.  Täflan
att vara det filia att befluta för att; tillägga
fig anfeendet att hafva afgjort fåken , (kulle
fruktansvärdt nog,, blifva en ny anledning till
uppehåll och mifsnöjen Stånden emellan. Det
är för öfrigt aldrig igenom hjulens mängd uti
ett redan inveckladt konftverk, forn man förbättrar
defs gång, det är igenom bcflämdheten
och kraften af deras verkan, igenom borttagandet
af alla onödiga bifaker , forn det kan få
den Ilyrka forn är enlig med defs fammanfättning
och med defs ändamål.
Det är på deffa anledningar och med be.
traktande af få väl Tbeoriens forn erfarenhetens
anvisningar forn Conftitutions.Utlkottet anlett
frågan om en Reprefentations - förändring
böra afhandla* i hela defs omfattning, och för.
Haget dertill böra byggas, icke på fådana jemk.
ningar forn blott fkulle göra det till ett lappverk
, men på grunder utaf allmän rätt i
förening med allmän fäkerhet.
Sådana
äro åtminftone de villkor forn Utlkottet anfer
oumgängeliga för defs duglighet j fådane de
önlkningar Utlkottet hyfer vid förflagets en
gång inträffande verkflällighet. Men då Utlkottet
betraktar vidden och befkaffenheten af
deffa fordringar, kan det å andra lidan icke
undgå att bäfva för omfattningen af det kall
forn är detfarnma uppdragit, icke undgå att erkänna
otillräckligheten af lin egen förmåga,
otillräckligheten af de hjelpeatedel forn varit
att tillgå, i jemförelfe med dem forn vid utföran
det af ett fådant värf varit af nöden.
Företaget, att efter Theoretifka grunder
uppgöra Förflaget till en Reprefentaripns ■ förändring,
malle nödvändigt bero utaf 2: ne hufvud-affeenden
, det ena uppå rättvifans, det
andra uppå klokhetens och förfigtighetens
föjelkrifter. Det är blott i det förra affeendet
forn några allmänt gällande ehuru icke mångtaliga
grundfatfer torde kunna uppgifvas. Det
är i det fenare forn erfarenheten malle rådfrågas,
forn få oändligt mycket beror af lokala
förhållanden, af Nationens lynne och af de finnens
Hällning bland hvilka förändringen malle
göras,
I följe af defifa fenare omlländigheter anfer
figUtlkottet tillräckligen urfäktadt, om det förbigår
en mängd detaljer, om dofs framllällning
mera kommer att hafva till föremål, att uppgifva
de allmänna fordringarne för en NationalReprefentations
fullkomlighet, än de omlländigheter
forn komma i fråga vid verkllälligheten.
Om Laglliftningens föremål är att uttrycka
Nationens allmänna vilja öfver allmänna
Författningar, rnålle ockfå National-Reprelentationen
i famma mon vara fullkomlig forn den
närmare förenar alla enlkilta interelfen till gemenfamt
nyttiga ändamål.
På detta fatt blifva äfven de rätts - vilkor
iagttagne forn ligga till grund för Medborgares
deltagande uti valet till Nationens befullmägtigade.
Då hvar och en, forn igenom fin förmögenhet
eller fm näring kan. anfes hafva
tillräckligt inierefie uti Sambäjls-Cootractets bibehållande
för att vilja Statens heiland, blir
berättigad att deltaga i valet till Nationens Ombud,
blifva på en gång alla rättmätiga anfpråk
och Nationens talrikafte och vigtigafte interelfen
, igenom en fådan valrättighets utöfning
förenade.
Det förila villkoret vid en Reprefentationsförändring
fkulle fåledes vara: 5’Att alla Svenrika
Medborgare, utan åtlkillnad af Stånd, yr“ken
eller lefnadsfätt ikulle vara berättigade
“att deltaga i valet af Nationens befullmägti“gade
för vården af defs Lagiliftningi Att ut.
“öfningen af denna val-rättighet ikulle endaft
“bero af egenikaperne af bofaft, oberoende
och fullmyndig, forn anfes erforderliga
“iör Samhället , till borgen för bruket af ea
“fådan rättighet,44
Men lika lätt forn Conftitutions , Utlkottet
funnit, att gilla och antaga denna allmänna
rätts-princip, lika många fvårigheter har det
träffat vid Lagfliftande Corpfens ytterligare daning
och beftämmandet ai defs fammanfättning
och förhållanden.
Utlkottet har icke kunnat undgå att finna,
att annat är valrättigheten, annat fättet
att välja och annat återigen villkoren för
att kunna komma under omröftning; Att
hvar och en af defia omöändigheter fordrar en
färikilt underfökning, ett lärikilt beftämmande,
efter de olika grunder man antager för dea
Lagftiftande Corpfens fammanfättning-och verk.
ningsiätt. Då Utfkottet befinnat, att här upp.
kora frågan om den garantie , Samhället ägde
tätt att fordra af dem, åt hvilka det vigtiga
värf att vara defs Lagfliftare fkulle uppdragas,
att denna garantie kunde och borde blifva tvåfaldig,
få väl igenom den Lagftiftande Corpfens
beftåndsdelar, forn deras fördelning och verknings-förmåga
, har Utlkottet äfven mårt medgifva,
ett bär inträffade den punkt der icke
blotta Rätts - grunder erifamt kunde följas, der
det nogare beftämmandet berodde af erfaren,
betens och klokhetens anvisningar.
Det är vfd betraktandet af den mängd
frågor forn detta ämne förutfätter, af de mång*
faldiga underfökningar det erfordrar , af företrädets
beroende af lokala förhållanden och
omfländigheter, forn Conllitutions Utikottetjmed
häpnad infett hela vidden af fitt åliggande,
med mifstroende till egna infigter ftadnat i den
öfvertygelfe att endaft allmänna grunder för
vilha hufvudfrågor, endaft anledningar till ett
jemnförligt bedömmande af olika mera detaillexade
Fardag, fkulle blifva det forn af Conftitu.
tions-Utfkottet borde och kunde för det närvärande
uppgifvas. Ut/kottet har funnit, att annat
är fjelfva Förflagets riktighet, annat defs
antaglighet vid tillämpningenj Att det förra
beror uppå defs öfverensftämmelfe med hvad
forn bör utgöra en Lagftiftnings hufvud-föremål,
att det fenare beror uppå mer eller mindre
ftadgade vanors helgd och allmänna omdömets
derefter antagna riktning, vid den tid då ett
fådant Förling Ikall införas. UtlkotteF forn funnit
att till grund för det förra borde föregå et»
underfökning af villkoren för Samhälls Contractet,
ett betraktande af ämnet endal! under allmänna
fynpunkter efter tideböckernas och StatsLärans
förenade och jemnförda uppgifter och
anvisningar, har återigen i anfeende till de fenare
tagit för afgjort , att deras bellämmande
berodde helt och hållit af lokala förhållanden
och af tänkefätten den tid då verklfäliigheten
Ikuile 'börjas} Att fäledes pröfningen deraf borde
öfverlemnas åt allmänna upplysningen, och
fafcliäilandet åt det derefter liadgade allmänna
omdömet.
Med iagttagande af denna atile ili
na
d och med blott ett flygtigt berörande af de
ämnen, forn närmare' höra till eller bero utaf
tillämpningen, får Utfkottet till uppfyllande
af det åliggande forn blifvit detlämma af Rikfens
Ständer uppdragit, härmedelft förklara, att
det endal! tror fig kunna framlägga och ingå
uti underfökning utaf de hufvudfakligafte frågor
forn vid en National - Reprefentations fatnmanfättning
höra komma under pröfning, och
forn i allmänhet kunna utgöra villkoren för
denfamma.
Ibland delTa blifva viflerligen de frågor
forn förf! malie utredas och beliämmas: hvilka
äro en National Reprefentations hufvud-ändamål,
hvilka äro känneteknen att dels
fammanfättning och verknings-förmåga fiå i enlighet
dermed?
Redan här framföre har ConfiitutionsUtlkottet
tillkännagifva} att det anfåg Lag
-
jftiltningens andsmål vara, att uttrycka Samhällets
allmänna vilja öfver allmänna föremal och'
allmänna behof, att följaktligen Reprefentationens
fullkomlighet hvilar derpå, att få mycket
forn möjligt förena alla enfkilta intereffen till
gemenfamt nyttiga ändamål. För att ännu närmare
beftämma detta, anfer Utfkottet fig böra
tillägga , att Lagftiftande Magtens verkningskrets
icke får endaft infkränkas till den bjudande
åtgärd forn ingår uti Lagens föreflående
och beflutande, men äfven att Lagftiftande
Corpfen malle äga en återhållande kraft,
för att bevara Nationens rätt igenom bibehållande
af de gjorda Lagars helgd. Det är fåfom
Toik af allmänna viljan Tom Lagftiftande
Cörpfen bör föreflå och beftämma de allmänna
villkoren för Samhälls - Contractet och enlkiltes
förbindelfer; Det är fäfom förellällande en del
af Sämb alls-Ma gten, forn lamma Corps bör kunna
hindra att de, åt hvilka verkftälligheten af
Lagens bud och vården af Samhällets allmänna
ärender äro uppdragne, icke öfverträda grän.
forne af un befattning och fatta fin vilj3 i
Hållet för Lagens bud. Huru delfa ändamål
Ikola vinnas, anfer Uclkottet mycket bero uppå
den Lagftiftande C.orpfens fammanfättning,
mycket uppå de denfamma tillagde rättigheter,
intetdera är i något af delfa affeenden likgiltigt,
men för det förila af delfa ändamål torde
likväl belk alfen heten af defs fammanfättning vara
utaf mera inflytande , för det fenare torde det
mera ankomma uppå de denfamma tillagde rättigheter.
Genom de i vår Grundlag innefattade
fladganden, lå i affeende på befkattning
forn Embetsmäns anfvarighet, kan Utlkottet ej
annat än anie den Lagliiftande Magtens rättigheter
på en gång få bevarade och få afmätta,
att Utlkottet för ändamålets vinnande icke har
annan önikan öfrig, än att de alltid måtte bibehållas,
alldrig mifsbxukas.
Men för verkliggörande af denna önikan,
lära alla Fäderneslandets vänner lika med Utikottet
erkänna , att mycket beror på en förbättrad
Reprefentation, att belkaffenheten af
dels fa mm a n f ä t tni ng , defs fördelning och
beft ammandet af den Lagliiftande Corpfens
verkningsfätt, blir af ytterfia vigt.
Sedan man utfträckt valrättigheten, enligt
hvad här framföre är 1'öreflagit , till alla
Medborgare forn kunna med något ikäl antes
berättigade att röfla öfver Statens allmänna in.
terefie, återftå ännu att befvara frågorne, huru
denna rättighet Ikall utöfvas, hvilka böra
blifva villkoren för att kunna väljas? Då antalet
af de väljande relatift till dem forn Ikola
väljas, blir oändligt talrikare, och då Samhällets
allmänna väl fordrar, att de valdes egenikaper
och upplysning måtte få vidt möjligheten
medgifver, rättas efter de ärenders vigt och
omfattning forn de Ikola behandla och afgöra,
blir det ockfå en följd deraf, att förtroendets
grader kunna delas, att den befattning att utfe
dem hvilka i Nationens namn Ikola blifva dels
Lagftif.rre , lika väl forn denna fednare kan åt
vilha dertill lärfkillt befullmägtigade Ombud
Uppdragas, Detta inllämmer fä mycket mera
med Nationens fördel forn det är för dels fäkerhet
en hufvudgrundfats, att maffans activité
bör undvikas, att derföre Nationens farn.
mankallande i flora Folkfamlingar bör få fällan
lorn möjligt påkallas. Då Utfkottet erkändt
riktigheten och vigten af denna grundfats, har
det tillika funnit, att det borde blifva ett miadre
antal perfoners lott ibland de väljande, att
beftämma valet, af Nationens befullmägtigade,
eller att utte dem forn kunna komma under om»
rullning.
Allmänna!! har, få väl inom Utfkottet forn
i alla Ikrifter öfver deffa ämnen det blifvit förellagit,
att genom dertill uifedde Electorer låta
förrätta detta val, och det är onekeligt att
ett fådant valiätt har företrädet af en redan
känd oell på flera Hällen antagen method. UtIkottet
forn ockfå finner denfamma förena både
lätthet vid utöfningen och, den fördel att afgående
Fullmägtige alltid med få mycket mindre
omväg kunde, under en vifs tiderymd, genom
de valde Electorer erfättas, har ockfå intet att
invända emot FÖrflagets lämplighet. Men då
Utlkottet nu mindre har till föremål att beftämma
hvad forn egentligen kan blifva brukbart,
är att uppgifva till nogare pröfning de
åtfkilliga omfiändigbéter forn kunna komma i
fråga, tror Utlkottet fig tillika böra nämna den
af en bland dels Ledamöter uppgifne utväg,
att genom viffa FÖrflags - Liftors uppfattande,
förekomma de märkligafle milstag vid valen,
utan att derföre aflägsna de väljande ifrån en
direct åtgärd vid valet af fina Ombud. Hos en
Nation forn hittills till florie delen directe valt
fina befullmägtigade, torde det vara af något
värde, att, få mycket forn möjligt, bibehålla en
närmare relation emellan] de väljande och den
valde och det torde derföre böra lemnäs åt alimanna
omdömet, att en gång i en framtid beflämma,
hvilketdera valfättet bör äga företrädet,
antingen det Igenom Electorer, eller det
igenom Fö r f 1 a g s - Li ftors uppfattande till de
väljandes efterrättelfe. Till det fenare/kulle då
iordras , att närmare beftämma deras quabficationer
forn /kulle uppfatta fådanc För/lags-Liftor,
antingen detta uppdrag /kulle bero af en
vifs grad förmögenhet eller förtroende. Svårigheten
torde vara , att utröna detta fenare
utan en fär/kilt till detta ändamål anftäld val.
förrättning, och att fördubbla de/Ta vore åter
att fela emot den här fram/öre ftadgade
princip, att få mycket forn möjligt undvika flora
folkfamlingars oftare påkallande.
Lättrft
blir utan tvifvel, att låta förmögenheten tillika
med vi/Ta tjenfte-befattningar tjena till grund
för beftämmandet af dem forn /kulle uppgöra
Förflags - Liflorne* Men frågan vore, huruvida
detta blefve för Allmänheten lika tillfredsftällande.
Det är förft efter ett noga öfvervägande
af de/fa fvårigheter forn man bör finna om
icke valfättet igenom Electorer torde böra äga
företrädet.
Efter valfättet kommer närmaft frågan om
villkoren för att kunna väljas- Men
denna beror åter af flera andra och förft, huruvida
ibland National-Reprefentationen bör göra»
sfféende på fordna corpo^ations-rältigheter, huruvida
en del af Nationens befuilmägtigade böra
vara fjelfkallade eller ej? Då Utfkottet förmodat
affigten vara, att låta Nationens Lagftiftare
få mycket forn möjligt förefalla och bevaka
Nationens allmänna, icke enfkilta Corporationers
InterefTen, har Utlkottet icke heller kunnät
förmoda, att valen fkulle grundas uppå uträkningar
om deffa fenares förhållanden. Utfkottet
har tvertom förmodat, att då ingen vore
utefluten forn hittills ägt, eller nu mera kunde
anfes vara berättigad till valrättighetens utöfning,
borde icke heller något förbehåll i an.
feende till någon vifs Corporation kunna äga
rum. Det enda undantag Utlkottet härvid trott
kunna göras, har varit i affeende på jordbruJtande
hemmans-ägare, fåfom utgörande den tal
rikafle
delen af Nationen.
Frågan för dem
kunde icke blifva, att uteflutas ifrån valen,
men de böra derjemte förfäktas om, att icke förlora
fin rätt att väljas- och det borde derföre fradgas,
att alltid i ett vifst förhållande till de öfrige
Nationens Ombud, en Bonde eller Jordbrukande
hemmans-ägare fkulle väljas. Men då
för öfrigt all fråga om Corporations - fkilinaders
bibehållande vid valen, i Utfkottets tanka, bör
uteflutas, har deremot det för Utfkottet varit
både fvårare Och betänkligare att fladga fin
opinion ; anfeende till den andra frågan, om
de fjelfkallade Ledamöter.
Den torde hufvudfakeligen bero uppå den
riktning man anfer fig kunna och vilja gifva
den Lagfiiftande Corpfens iUfkilliga fördel
-
riingar och uppå fättet att beftamras deras olika
rättigheter och verkningsfätt. Då i affeende
härpå Utlkottet förbehåller fig att längre
fram närmare lå uppgifva fina tankar, torde i
förbigående endaft böra anmärkas, 3tt då å ena
fidan födfelfts rättigheter vid deltagandet i Lag.
ftiftningen, fynes gifva allt för mycket åt flum.
pen, lemnäs återigen igenom blott val, allt för
mycket åt ögonblickets intryck och föränderliga
omfländigheters inffytelfe. För den ftadga
och jämnhet i grundfatfer forn äfven vid Lagfliftningen
är ett Samhällets verkliga behof,
äfven forn för den fjeifiländighet forn bos Lagv
fliftaren bör gifvas, ej blott i anfeende till de
Styrandes men äfven i anfeende till mängdens
ofta obilliga eller mifsräknade påflåenden, fy»es
ett lika oberoende å ömfe fidor vara af
vigt och förtjena en nogare granikning. Emedlertid
gifves ett annat i alla Samhällen fladig,
varande, ehuru i mer eller mindre grad märkbart
intereffe, forn derföre vid val-rättighetens
utöfning och béftämmandet af villkoren för att
kunna väljas måfle komma under öfvervägande.
Det är förmögenhetens och ägande
rättens, forn tyckes fordra, att i famma mon
man erläo-ger mera i Ikatt till Staten, i famma
mon böra rättip-heterne till valet af Defs Lag--
O O
fiiftare okas, och den forn lagligen förvärfva!
fin egendom derigenom njuta fäkerhet, att ej
defs egendom måtte honom orättvift beröfvss.
Varnande efterdömen hafva bort hos alla Nationer
genom feönare tiders händelfer djupt intrycka
vigten af ägande rättens helgd, och al.
la tiders erfarenhet, få väl forn fakernas nöd.
vändiga förhållande bevifar, att ingen nation
defsförutan Kunnat uppftiga till välmagt och
ära. Det är fåledes ej blott för enlkiltas, men
för Samhällets allmänna väl forn deltagandet i
Statens Lagftiftning malle till en vils grad rättas
efter deltagandet i Statens allmänna bördor;
Det är på della grunder forn roll - rättigheten
och rättigheten att kunna komma under om.
röftning, böra uträknas ej blott efter Folkmängden
men efter den afgift hvar och en erlägger
för Samhällets beftånd. Det är på fådant lätt
forn de ::ne grunder uppkomma forn böra iagttaga*
vid röft-beräkningen, nemligen; Folkmängd
och Bevillning. Då denna fednare
närmare uttrycker förmögenhetens förhållanden
och defsutom är lättare att beräkna, torde det
böra blifva denna forn vid befkattnings-beräk.
ningen endaft bör komma i Fråga Då vid ali
omröfiuing i det förra affeendet röfi - beräkningen
(kulle fke efter jord, men minimum och
maximum deraf endaft utgöra en röft , efter
hvar och ens perfonale och hvar och en obefutten
mans röft-rättighet vara bevarad, få fnart
han erlade fkatt i jemnförelfe till ett fjerdedel®
eller ett halft hemman, men antalet af Reprefentanter
uträknas i förhållande till Mantalskrifna
perfoner, få vore äfven hvar och ens enfkilta rått
derigenom iagttagen. Men för rättigheten att
töfta i affeende på den andra beräknings-grunden
fkulle erfordras en vifs Bevillnings - afgift;
Så att val-rättigheten icke lkulle fträckas utöf.
ver en utfatt gräns, äfven forn anfalet af Reprefentsnter
fkulle uträknas blott efter ett vifst
förhållande till Bevillnings Summan, Befiämman
-
det af få väl det ena forn andra af defTa villkor
lär väl komma att bero af varande omftändigheter
då förändringen fkulle göras och af
det ftörre eller mindre antal fådane Reprefentanter
forn man ville hafva uti den Lagftiftande
Corpfen. Endaft förfiagsvis torde böra nämnas,
att Utfkottet fäftat uppmärkfamhet vid det
uti en tryckt lkrift uppgifne förhållande af En
fullmägtig för 10,000 perfoners Folkmängd
och En för ro,ooo Rdr. Bevillning. Kan hända
torde denna fenare proportion i mon utaf
Bevillningen böra ökas, få att då Bevillningen,
fedan denna uträkning var gjord, är fördubblad,
ikulle det ockfå blifva för 20,coo i flället för
10,00© R:dr. Bevillning forn E n fullmägtig fkulle
{kickas; Kan hända vöre det ockfå i detta offe
en de fäkraft;, att för denna Clafs Reprefentan.
ter endaft faftftälla ett vifst antal i förhållande
till de öfriga, och låta beräkningen derefter
rättas, i mon af Bevillningens förändringar.
Det är förft fedan grunderne för röft-beräkningen
vore fåledes närmare ftadgade, forn man kan
blifva i ftånd att utltaka fjelfva villkoren för
dem forn fkola kunna väljas. Oändligt mycket
har i detta ämne blifvit ömfom föreflagit och
förkaftadt. Man har allmänt anfett Samhället
böra äga en garantie genom tina Fullmägtiges
enfkilta intereffen , för deras vård om det allmännas;
Men man har alltid ftadnat i ovifsheter,
då det kom an på att faftftälla det fatt på
hvilket denna garantie fkulle fokas, eller den
grad af förmögenhet, forn dertill fkulle erfordras,
och man har ömfom fordrat den af de valde,
ömfom af de väljande ; Farhågan att blattfiälla
Samhället för fkakningar eller att utefluta för*
tjenflen, har likväl merendels gjort denna ga*
räntie otillräcklig eller vådlig. Kan hända
torde den redan, genom de föreilagne erne oli.
ka röftberäknings-grunderne tili en flor del vara
vunnen, och kan hända torde derigenom äfven
de llridiga pållåenderne på det lätt kunna
förenas, att inga villkor behöfde utfättas för
dem forn lkulle väljas efter Bevilinings-berakningen,
men att för dem forn lkulle väljas i grund a£
Folkmängden borde en vifs förmögenhet i
jord eller motfvarande behållen näringsinkomft,
blifva ett oumgängeligt villkor.
Den garantie Samhället har att föka och
att fordra af lina Laglliftare, beror likväl ej
allenaft på huru de blifvit valde, men kan hända
ännu mera på den Laglliftande Corpfens
verkningslätt, i följe af dels fördelning och
rättigheter. Då återkommer man förft till frågan
angående de omtalte fjelfkallade Ledamöter
fåfom en del af reprefentationen.
Det har vilferligen icke kunnat vara Ut*
Ikottet obekant att i det land där det reprefentativa
regeringsfättet hittils haft det längfta
bellånd och vifat de lyckligafte följder, är
Laglliftande Corpfens fördelning grundad på ea
genom födfeln och Embets-rättigketen uppkommen
olikhet i reprefentation, och Utlkottet har
deruti igenkänt anledningen till ett nära dylikt
förflag, forn af en defs förra Ledamot, Herr BergsRådet
Sto c kenftröm, blifvit uppgifvit- Men
dä Utlkottet erkänner vigten af de lkäl forn
Englands efterdöme ger åt ett fådant reprefentationsfätt,
får det likväl tillika anmärka, att
dervarande Laglliftande Corps’» fammanfättning
blifvit danad, icke} efter Theoretifka gtunder,
men efter ett uråldrigt Reprefent3tions-fätt, forn
hittills aldrig i opinionen förlorat fitt anfeende,
forn omftändigheterne och erfarenheten mera i
förhållande till Nationens rättigheter än fjelfva
Reprefentations - grunderne, fmåningora'förbättrat.
Utlkottet, forn icke mifskänner den
fördel en Nation bör hafva deraf, att defs Regeringsfätt
fåledes efter hand utbildas, i fynnerhet
då med detfamma det vinner förmågan
att tillväga bringa den National-anda, forn utgör
EngeKka Syfiemets hufvud företräde, kan
likväl å andra lidan ej annat än medgifva, att
det är i fynnerhet Regerings-fättets verkningar
forn hufvudfakeligen bidraga till en fådan National
andas daning; att der de förra ej kunnat
tillräckligen pröfvas och den lenare ej hunnits
tillfkapas, är det efter varande omftändigheter
man malte beräkna, ej blott de utvägar forn
man (kulle vilja, men äfven dem lorn man fer
lig kunna vidtaga.
Då man i fynnerhet
tyckts yrka en Reprefencations-förändring, för
att aflägsna de Stånds.tvilier och förekomma
den föndrmg och det mifsförftånd, forn hitintills
få ofta hotat med Samhällets upplösning,
torde det lika litet kunna anfes för confequent
forn enligt med ändamålet, att utaf de fyra
Stånden, ehuru med en eller annan tillfats, for.
mera erne Stånd, hvilka åtminftone Ikulle hafva
anfeendö af (om ockfå de ej i verkligheten
gjorde det} att upplifva och bibehålla den Hull
-
nåd emellan de privilegierade och oprivilegie»
rade, forn man velat mildra eller åtminftone till
fina påföljder utplåna. Vöre det icke att fåledes
nogare utmärka punkterne till anfall och
förfvar , och vore det icke att hos de ena con.
centrera behofvet af det fenare, hos de andra
möjligheten till det förra? I en tid, då hvarje
hvälfning medför nya pällåenden, då ett jämnande
af förmåner är ett lika allmänt forn ofta
mifstagit yrkande hos mängden, (kulle väl en
fålunda befiämd fördelning af den Lagfiiftande
magten kunna blifva varaktig, lkulle den Hutas
a morlunda än med oordning och anarchie3
eller Defpotifm?
Det är fåledes, utan att mifskänna den
Nations lycka forn i en redan beffämd och af
tiden och utgången gillad och rättfärdigad fördelning
af deu Lagfiiftande magten, har funnit
de frågor på ett till fre ds fl ä 11 a n d e fatt afgjorda
forn ännu fyffelfätta de flefla öfriga, det är fnarare
under fullt medgifvande af en fådan Statsförfattnings
företräden, forn Conftitutions - Utfkottet
likväl anfett lig nödfakadt att tvifla på
möjligheten af defs införande och tillämpning
under en olika linnenäs Hällning och då nyheten
af förföket, under erkändt behof af flöd
uti allmänna omdömet, troligen lkulle finna fig
motverkadt af detfamma, Utfkottet har trott,
att vid frågan om en ny inrättning borde ockfå
endaft fådana grunder tagas i betraktande,
hvilka härledda utur fakernas Natur och nödvändiga,
antingen forn en följd af mennilkans
arbets
arbetsförmåga eller af defs fatt att jfatta och
Verkflälla beflut, Ikulle ingå, antingen uti vilkoren
för Ägande Rätten eller för fättet att
föreflå och beflämma Samhälls - ordningens förbindeller,
Utlkottet har fåledes trott fig finna
deffa anledningar till en olika fördelning af
Reprefenttition uti 2:ne redan nämnda, mea enkla
och oundvikeliga fkillnader, forn i hvarje
Samhälle mer eller mindre ikola gifvas emellan
Förmögenhet och Folkmängd och i följe
hvaraf Utlkottet redan föreflagit en olika grund
för röft - beräkningen vid valet af Reprefentanterne
, nemligen: efter Folkmängd och Bevillning.
De fåledes valda Reprefentanter Ikulle
lätteligen efter denna anledning delas i 2ine delar,
hvaraf den fednare ikulle vara den minfl
talrika men förena förmögenhetens och odlingens
5 den förra återigen mera talrik, njuta popularitetens
och tilltagfenhetens fördelar,  De
fkulle ockfå fåledes hvardera förehålla Nationens
2 ne hufvudfakligaffe, men ofta fkiljaktiga
, ehuru alltid lika vigtiga interesfen, nemligen
det ena forn ägande mycket att förlora vid
en rubbning af fakernas varande ordning, kan
finna fin fäkerhet blott i Lagarnes kraft och
lugnets bibehållande: Det andra åter forn
uppkommande af mängdens fordringar, ofta lifvadt
af ögonblickets intryck, otåligt vid alla lidanden,
benäget till förändringar, men vid en
väl afpafTad motvigt, ärnadt att tolka de talri
kafle Sambälls Clasfers behof, äfven ofta nog
ikuile framföra allmänna röffens omdömen och
Uttrycka defs fordringar, i enlighet mqd deffa
(c)
olika verkfamhets-grunder för den Lagftiftande
tnagtena s.ne fördelningar, har Utikottet ockfå
anfett att dera* inbördes rättigheter och befattning
borde beftämmas. Då Utikottet icke trott
fig kunna föreflå den Reprelentations-fördelning,
forn genom delarnes olika fammanfättning
och belkaffenhet uträknade deras riktning och
förhållanden j har Utikottet icke heller kunnat
annat än anfe det olämpeligt, att åt arne färfkilta
delar af Reprefentation gifva ett och famina
uppdrag, att genom en fådan fammanblandning
af göromål göra motfägelfen nödvändig,
där fora endaft medverkan och ett gemenfamt
bidragande vore af nöden. Utikottet har trott,
att uti denna, äfvenfom all annan Samhälisbefattning,
ikulle beflämmandet af göromålen
och deras fördelning i ett efter iakernas Natur
lämpadt förhållande, göra ärendernas gång mera
fäker och fättet för deras af (lutande mera fullkomligt.
Utikottet har äfven funpit lig äga
anledningen till denna fördelning uti de 2;ne
olika åtgärder forn erfordras för Lagens tillfkapande-
beftående den ena uti att föreflå den
andra att befluta den. Utikottet har trott, att
den förftnämnde af della befattningar borde
tillkomma den corps, hvilken mera talrik och
närmare i ftånd att känna alla behof och önfkningar,
Ikulle äga både mera vilja och förmåga
att framföra dem; Att den fenare åter igen borde
tillkomma den, forn mindre böjd för förändringar,
mera i behof af en ffadgad fakernas
ordning, (kulle med förfigtighetens långfarnhet
pröfva . med kunlkapernas och erfarenhetens
granlkning bedömma hvarje Förllag och på
-
flående. Då kännetecknet äf en god Lag*
Hiftning måfie vara det, att ingen onödig Lag
blir gjord, att hvarje allmänt och verkeligt behof
blir iakttagit, har Utlkottet fmickrat hg att
genom en fådan åtgärdernes fördelning vid Lagen»
görande, ändamålet få mycket redigare
fkulle vinnas. Utlkottet' har förefiäilt fig, att
den magt forn får hg uppdragit att föreflå Lagen,
ehuru inlkränkt till blott denna befattning,
blir alltid igenom denfamma ganlka betydlig,
och blir det ännu mera i mon forn def*
Förflag rättfärdigas, genom klokheten eller nyttan
af deras föremål; och Utlkottet har fåledes förmodat
, att denna del af Lagfiiftande Corpfen
deruti Ikulle äga, både en källa till anfeende
och ett band på litt förhållande. Deremot har
Utlkottet anlett den magt forn Ikulle befluta
Lagen, föranledd igenom litt interesfe att icke
antaga fkadeliga eller öfveiflödiga förflag, återigen
igenom lin Hällning och litt behof af allmänna
omdömets bifall vara nödfakad att icke
afflå 'något fiadgande, forn allmänna opinionen»
fordringar eller ett verkligt behof påkallat.
Utur Hand att vinna popularitet utan genom
visheten af lina beflut, Ikulle denna Corps i
fjelfva inlktänktheten af lin befattning finna
en anledning mera att med noggrannhet afväga
både litt bifall och litt afflag. Det borde likväl
vara denna Corps tillåtit, att inom fig öfverlägga,
att uppgifva Ikälsn till .fina beflut,
reen det Ikulle icke vara honom tillåtit att ytterligare
beledfaga dem med någon contrapfopolition
eller egentligt Förflag, och intet beflut
inom denfamma finge taga» utan igenom
votering; ty Lagen bör göras med befiämdt uttryckt
vilja. Denna Corps, fåfom mindre talrik
och fåfom emottagande redan beredda och utarbetade
mål, fkulle icke behöfva att, annorlunda
än efter defs egit godtfinnande, låta dem af något
litt Utlkott vidare öfverfes. Deremot Ikulle alla
förflag forn hos den föteflående delen af Lagftiftningen
framlfältes, innan de kunde komma
under vidare pröfning, (få framt de anfågos
värda uppmäikfamhet) alltid förut af ett Utlkott
granlkas och beredas.
Ett tillfälle gifves likväl, då denna , emellan
della båda delar af Lagftiftande Corpfen,
fåledes ftadgade ordning borde helt och hållit
omvändas, och det är vid frågan om befkattningen.
Det vore orätt, om den minil talrika
delen af Nationen fkulle befluta den • det vore
vådligt om de minil förmögne Ikulle uppgöra
den. Här fordrar naturen af fåken att
förflaget dertill bör af de förra granlkas, och
igenom dem framllällas men endall af de fenare
b eli ut as. Jemte det, att rättvifan ligger
deruti, att hvad forn igenom de flefla bidrag,
ehuru kan hända i oändligt fmå delar för hvar
och en, Ikall utgöra den flörfla Summan,
blir af dem läftftäldt forn förellälla den talrika11
e delen af Nationen, Ikall ockfå denna rättig*
het att enläm befluta besättningen, gifva mera
vigt åt de Förflag forn af lamma gren af
Lagftdtningen framllällas och gifva denfamma
den conttolierande eller återhållande kraft forn
vi antagit böra vara en af Lagftiftande Magtens
hufvud tillhörigheter,och hvilken fåledes.
genom den enås rättighet att framftälla be/kaltnings
projectet och den andras att be/luta derom,
vore båda delarne af Lagftiftningen förbehållen.
Hufvudgrunden för deffa bida Corpfers inbördes
förhållanden , /kulle fåledes ligga uti
bibehållande af fkiljaktiga befattningar
dem emellan, men uti omvändt förhållande
i anfeende till Lag/tiltning och Bef
kat t ning. Ut/kottet tror deffa 2:ne grundfat/er
förtjena uppmärklamhet och af framtida
Lagftiftare icke utan noga pröfning böra förkaftas.
Förhållandet i anfeende till medlens
redovisning /kulle likväl ej tili alla delar derefter
lämpas. Gran/kningen af deras Förvaltning
borde göras af ett gemenfawt Utskott ifrån bå.
da Corpferne, med ett efter deras talrikhet läm
padt antal af Ledamöter, men någon anklagelfe
endall kunna göras hos den forn har rättigheten
att befluta öfver be/kattningen, då deremot
denna anklagelfes förvandlande till beflut,
/kulle enda/l bero af den andra grenen af Lagfiiftningen,
forn torde kunna utmärkag med namn
af den Öfra Kammaren. _ Det är att vänta
mera uppmärkfambet och mera luft att gran/ka
hos den mäft talrika Corpfen , då deremot hos
den andra det torde vara alt hoppas mera varfamhet
vid be/lutet och mera ansvarighet der.
före inför opinionen. Utur Hård att dölja fa
cta,
/kulle denna Corps endaft lufva rtt pröfva
verkligheten deraf och befkaftenheten af deras
förhållande till Lagens ftadganden.
För' att fiuta beftämmandet af hvad forn härer
till den Lagftiftande Corpfens organifation ,
torde böra tilläggas, att den talrikafte delen
deraf borde hvartannat år till en tredjedel om
bytas* men den andra elier den öfra kammaren, i
moa forn den tillmer eller mindre del heliod af
ijelfkallade Ledamöter, endal! till en femte eller
fjettedel hvart tredje eller fjerde år. Det
ikulle äfven i Utikottets tanka icke vara vådligt
om denna lidllnämnde till någon mindre
del beliode af fjelfkallade Ledamöter, vare lig
i kraft af Födfeln eller af deras Embetsbefattning.
Men Utlkottet anfer att något beliämdt
om fördelarne eller olägenheterne deraf fvårligen
torde kunna fägas, förrän allmänna opinion
i detta affeende blifvit fcadgad och lällt
Sitt Domflut. Deremot anfer Utlkottet det vara
enligt med den nu föredagne organifation af
Lagftiftande Corpfen, att den årligen minil i 6
veckor Ikulle vara tillfammans. Utlkottet tror,
att periodilka men långt ifrån hvarannan Ikiljda
fammankomfler, Ikulle under en fådan den Lag.
fliftande Magtens författning, antingen göta
den till intet, eller till en af delia nyheter forn
båda Ikakningar inom Samhället- då deremot
vanligheten af defs tillvarelfe Ikulle minfka både
uppmärkfamhet hos Allmänheten och luften
för nya förfök hos den Lagftiftande Corpfen.
Sedan dennas inbördes förhållanden ,få lode»
äro utftakade, återliår att nämna några ord
om dem forn ikulle gifvas emellan denfaroma
och den verkliällaude magten.
Det enda Tom af den nu föreflagne fördelning
af den Lagftiftande Magten fkulle kunna befaras,
vöre kan hända, att de båda Corpferne kunde
förena fig. den ena för att föreflå, den andra
för att befluta författningar, forn fkulle infkränka
eller till intet göra den verkftällande
Magten» rättigheter eller verknings - förmåga.
Ehuru föga fannolik en fådan förening ockfå
kan lynäs, bör likväl ett medel deremot gifvas,
och detta fkall lätteligen finnas uti det uppehållande
veto, forn fkulle vara det enda hvilket
fkulle tillkomma den verkftällande Magten,
I kraft af detfamma fkulle denna gren af Samhällsmagten
hafva rättigheten att göra föreftällningar
emot ett den Lagftiftande Corpfens
beflut och att uppfkjuta verkftäliigheten deraf,
till defs den talrikafte delen af Lagftiftningen
blifvit till två tredjedelar och den Lagftiftande
Corpfen till 3 femtedelar eller 4 fjettedelar förnyad.
Detta vore ett fatt att vädja till Nationens
röft, utan att förändra hvarken den
Lagftiftande magtens rättigheter eller förhållanden.
Men vid frågan om Samhällets allmänna
behof, är det ej blott folket forn känner dem,
forn har fordringar att anföra eller olägenheter
att begära afhulpne, det är kan hända ännu
oftare och fäkeriigen med mera kännedom forn
deffa behof eller olägenheter infes och bedömmas
af den Magt, fora har den dagliga
vården af Samhällets allmänna ärender. Det
bör derföre vara denfamma tillåtit, att till
antagande * framftälla Lagar och Författningar,
att meddela dem åt den del af Lagfliftningen
forn annars hade rättigheten att föreflå
dem och forn, vi för ett ögonblik vilje kalla
Andra Kammaren, farot att fedan, i fall de ej
af denfamma gillades, låta genom Deputerade
både ifrån Regeringen och Andra Kammaren,
fkäien å örofe fidor inför Öfre Kammaren anfö.
ras, hvilken i följe deraf, och fedan en enlkildt
öfverläggning inom denfamma föregått , fkulle
äga att affäga bet]utet. På famma fatt fkulle
äfven förhållas, i händelfe Regeringen hade
~ O o
invändningar att göra emot något af Andra
Kammaren uppgifvit förflag. Innan ett fådant
kunde till öfverläggning förekomma hos den
». O C O
Ofra, fkulle det alltid förd meddelas Regeringen,
forn fkulle vara berättigad att, när den få
för godt funne, låta anföra fina fikä 1 för eller emot
detfamma. Utom denna fkulle Regeringen
i affeende till Lagens görande ej hafva någon
vidare rättighet .än litt fufpenfiva voto. Mera
fkulle ej heller behöfvas för Nationens väl och
Regeringens fäkerbet, Endal! vid Grundlagsfrågor
fkulle erfordras den verkftällande Mag.
tens uttryckeliga fanction, och i anfeende tili
dem borde i enlighet med det fladgande i vår
Conftjtution nu är infördt, noga iakttagas, att de
förförda gången endafi kunde med en gillande
pröfnin g af den Öfra Kammaren anfes och
förd fedan den blifvit till femtedcdel r
förnyad, famt den Nedre Kammaren helt och
hållit omvald, borde efter å båda dallen å nyo
fkedd iöredrapmino-, kunna till beflut lörvandlas.
O O ^ ^
G norn ett fådant dadgande fkulle ockla möjligen
afyftade inkiäktningar af den ena myndig,
beten på den andras rättigheter i det närmade
förekommas. Till detta ändamåls finl
-
komligare vinnande återllår fedan ej mera,
an att älven förja för bibehållandet af de
igenom della färlkildta inrättningar åfyftade eller
föreflagne forn,?r, 0<*b enligt ett kändt talefätt,
det är af en liten gnilla forn ofta en
lior vådeld kan uppkomma, är det lika fannt,
att i Samhälls.ordningen och vid vården af defs
angelägenheter, är det ofta af ett i början och
till utleendet föga betydligt öfverlkridande af
former, forn man fmåningom vant lig att förakta
Lagarne, att fatta lig öfver deras förelkrifter.
Det Fotk forn för hvarje af delTa, äfven
till deras minlla delar, har den mäll noggranna,
kan hända en till och med vidlkeplig aktning,
är ockfå det forn för utöfningen af fina
rättigheter, för vården af enlkildtas och det allmännas
läkerhet, har den fullkomligalie och
oryggligalle borgen. Att befälla en fådan aktning,
och under allmänna ärendernas framlkridande
gang tillfätta en väktare öfver delTa
formers iakttagande, är fåledes i alla Stats-författningar
af vigt, men torde vara det ännu
mera i den nu föreflagna. Svårigheten är 'en.
dall deh, att finna en Corps, eller tilllkapa en
myndighet, forn utan att motverka de andras
lagliga åtgärder, eller ingå i deras befattning,
men ägande rättigheten att bevaka formernas
bibehållande, lkulle äfven kunna utverka deras
iakttagande. Inom Conllitutions. Utfkottet har
likväl al en Ledamot den förmodan blifvit väckt,
att möjligheten dertill lkulle gifvas, uti en
Corps, hvilken, fkilld från ali täflan med Statens
öfriga myndigheter, igenom fin fammanfättning
och lin befattning (kulle vara lika lkick
-
Jig forn danad tili väktare öfver Lagarne och Öfver
bibehålla ödet af lagliga farmer. Man har
vid detta tillfälle kallat ögat tillbaka på forntidens
ftiftelfer och ibland Greklands Republiker
trott fig finns der» inrättning, torn (kulle tvara
emot affigten, och forn, dä den tillika införde
den gradation uti befordringar, det förlängande
af utfigter till belöning och anfeende, forn
för Embetsmannen blefve den förfrälTligafie
uppmuntran och för Samhället den fä kr atte bogen
för defs välförhållande, fknlle tillika göra
en ladan Corps, fammanlätt af fidaue Medi. armar,
både mera Skicklig att vara de lagliga
formernas bevarare och att förfä kia Samhället^
att dea ej (kulle firäcka lin åtgärd öfver fört*,
malet af fm inrättning. Det är utf Atheus ,Aréopag
forn man trott tig igenfinna den fa ruma ,
och dä denna Corps Var fammanfatt af de Statens
Styrsman, forn efter flutad befattning med
vården sf defs allmänna Ärender, inträdt u»
rättvifans helgedom och Domare - magtens utöfning,
har man vågat hoppas, att Sveriges Höglia
Domfiol, förvandlad till en Senat, ortigifven
af alla hedren* och oberoendets fördelar,
men infkränkt till blött Domare . befattningen ,
(kulle, farom» Mätt af de Statens högfia civile
Ena betsmän, forn utan anmärkning frånträdt allmänna
ärenderncs förvaltning eller af de den
Lsgfiiftande Corpféns förut varande Medlemmar,
forn genom Medborgares förtroende blifvit 2,'ne
gånger invalde uti defs föreflåendc och en gång
uti dels Lsgfiiftande Förfamling, lika få väl igenom
fitt Iöihållande forn fia faminanf2ttning
ivsr a emot den Grekelands Damfiol, forn. annil ^
då Fofterlandet förlorat både fin frihet och fjelffiändighet,
igenom fitt uppförande bibehöll fitt
anfeende. Man har förmodat, att genom ett lika
enkelt forn naturligt uppdrag, denna Corps
ikulle fattas i författning att bevaka formernas
iakttagande, utan att kunna öfverfkrida gränfen
af fina rättigheter, och man har i detta affieende
föreflagit att alla publika Akter och
Författningar af hvad namn forn hälft, fladie ,
för att blifva gällande, förft hos högfta Dom■fiolen
inregiftreras, men forn icke Ikulle, ägg att
yttra fig öfver deras föremål eller innehåll,
utan endaft ätrde att underföka om de beböri
O
ge
former vid deras förefiående och beflutand^
blifvit iakttagne, och forn endaft, i händelfe nå-*
gon fådan form blifvit uraktlåten, Ikullé äga att
dervid göra anmärkning och att neka Aktens införande
uti fina Protokoll, till defs att den
förfummade formaliteten blifvit i ordentlig väg
återftälld och fåken fåledes kommit i fitt lagli.
ga fkick, Man har uti denna inrättning trott
fig finna mångå fördelar och föga olägenheter,
och Conftitiuions-Utfkottet, forn icke velat helt
och håliit förkafta denna, af en defs Ledamot
gjorda framftällning, har anfett den förtjena att
atminftone närmare fälla Allmänhetens uppmarkfamher.
Då Couftitutions . Utfkottet nu härmed får
•* fiuta fitt yttrande öfver vilkoren för en R.eprefentations-förändring,
återftår för detfamma endaft
att tillägga, att hvad fättet och detsljerne angår,
har det ej kunnat annat än finna, att det eria
malle bero af omftändigheterna och ögnablicket,
och att de andra malle ankomma på en
mängd, dels Statiftilka, dels Economilka och Politiska
förhållanden. Utfkottet, forn funnit detta
omfatta fådane kunlkaper och underfökningar ,
lom ginge lika mycket öfver defs förmågä, forn
gränfen af defs arbete, vågar endaft hos fina
refpefliive Principaler anhålla, att defs arbete
måtte bedömmas, icke efter defs värde, men efter
affigten att i kraft af fitt åliggande icke fäga
annat än forn var enligt med öfvertygelse
och forn åtminltone för det närvarande Skulle
förblifva olkadligt.
Sin plikt likmätigt barConftitutions-Utlkottet
anfett fig lkyldigt att icke undandraga Allmänheten
någon af de upplysningar forn kommit
till defs kunikap, och får Således jemte fitt eget
yttrande, öfver de allmänna grunder forn vid
eri Reprefentations-förändring borde iakttagas,
härhos bifoga alla de färlkildta yttranden och
förflag, forn inom. Sjelfva Utlkottet blifvit af.
gifne, och hvaröfver medföljande Protokolls
Utdrag lemna tillräcklig upplysning. Ibland
delfa finnas många af verkeligt värde och många
forn innehålla utförliga detaljer, hvilka åt.
minftone jemnförelfevis kunna tjena till grund
för ett omdöme om verkfiällighetens möjlighet.
Utikottet forn anfer lig förvilfadt, att Svenika
Nationen och Rikets Ständer och Laglliftare icke
igenom ett obeftämdt men ifrigt begär efter
förändring, Ikola lata förleda fig, att med en
brådlkande Ikyndfamhet verkllälla, hvad forn
förft blir egenteligen lyckligt och nyttigt, när
det utföres i följe af ett på verklig ölvertygelfe
och på riktiga kundfkaper grundadt och
befiämdt bifall, tror likväl, att framläggandet
af alla deffa färlkildta meningar och tillfället att
under en längre tiderymd granlka och jemnföra
dem, dels fins emellan, dels med de nya forn
deraf och under tiden kunna alfiras, fkola tjena
att vägleda allmänna omdömet, och ftadga
den opinion, utan hvars biftånd eller befiärad.
liet alla ändringsförfök blifva antingen förtidiga
eller Ikadliga.
Utikottet vågar emedlertid uppmana alla
Svenika Medborgare, att under granfkningen
af det närvarandes brilfer och vid upptäckten
af möjliga ofullkomligheter, icke glömma farn
tidens behof, icke förgäta att ‘de olägenheter,
forn af förfäders inrättningar kunna härflyta,
äfven af dem med tålamod burits, och att om
fednare tiders mifsöden gjort bördan deraf kän.
barare, är det endal! genom lamma ihärdigheti
lamma National.anda, forn under ännu vadell
-
__ 46 —
*-
gare omftändigheter utmärkt Svenika Folket,
forn vi kunne hoppas, att lika med våra förfä- *
der öfvervinna fvårigheterne och en gång i en
framtid dela deras ära.
Stockholm d. 24 Martil 1810,
Claös Fleming. __ — A. J. Silfversparre.
A. G. Silfverstolpe. A. G. Mörner.
d. Pont. Gahn.
Carl von Rosenstein. Carl G. Nordin.
Sv. Wykman C:son *•
Dan. Eberstein. T. G. Gahn. C. G. Broms.
J i»
Anders Jansson Hyckert. Nils Håkansson.
Jon Jonsson.
J/’. D. Valerius,
Utdrag af Rikfens Högloft* Ständers
Conftitutions-Utlkotts Protocoll
den 5 Decemb* 1809*
s. D. IX i anledning af åtfkilliga Remisfer,
Conflitutions-Utfkottet till öfverläggning
företog den redan vid Riksdagens början
väckta fråga om Ofrälfe — Bruks - och Jordägares
reprefentations-rätt, famt National*
reprefentationens förbättring i allmänhet,
ingaf och uppläfte Herr Bergs-Rådet m. m.
von Stockenftråm ett fa lydande Di&amcnt
Länge hafva jordägande Ståndsperfoner,
Brukspatroner famt Fabriks- och Näringsidkare
på Landet, med ftörfta fkäl yrkat,
att få deras Röfträttighet fåfom Medborgare
gällande vid Allmänna Riksmöten, få väl
till medverkan uti Lagftiftning, forn Be.
fkattning, jemte andra Riksvårdande Ären*
ders afgörande.
Denna vigtiga Fråga, forn man aldrig
förmått med något ikäl belfrida, har dock
.allt hitintills blifvit lemnad utan något
bebjertat affeende. Det fynes alltfå blifva
förbehållit närvarande Ständers uppmärkfamma
åtgärd och välvillja, att med uppoffrande
af egen uteflutande rätt, mera grundad
på häfd än billighet, mera på fordna
Regenters Syftemål, än Nationens egit fria
och otvungna Bell ut, antaga fig defla förorättade
och lidande Jämnlikars fak, och
befordra dem till en upprättelfe, värdig
Tidehvarfvets framlkridande Upplysning,
famt enlig med. Rikfens Ständers rättvifa
och billiga tankefätt.
Af få god och ädel bevekelfegrund,
har det äfven blifvit Conftitutions-Utlkottet
anförtrodt, att föreftå en emot Tidens kraf
och på jemnlika Rättigheter grundad Representation
och det blir fåledes en plikt
för mig, att med känila af Sanning och
Rättvifa, efter bäfta vett och öfvertygelfe,
afgifva mitt yttrande i detta grannlaga
ämne»
Frågans befvarande fynes innefatta
2:ne hufvud-delar:
l:o. Huruvida närvarande fammanfättning
af Fyra Stånd är billig, god och
fullkomlig, eller i annat fall, huru den
bäll bör ändras och förbättras3 lamt
2:o. Hvilka Medborgare enligt farn-*
hällsordning och en klok Ityrelfe, böra äga
rättighet att deltaga vid Riksdagsmålens afgörande,
famt huru en lådan rätt bäll
Ikall utöfvas.
Svenika Reprefentationen, fådan den;
nu befinnes, äger vifferligen flere Seclers
tillvarelfe, forn talar i defs förfvar 3 men
det oaktadt kan dock med Ikäl påltås, att
den är i hög grad felaktig 3 och att det fåledes
icke är utan grund, hvad man längs
påftått: Att de Fyra Riks-Stånden alltid
varit Rikets obeltänd.
Efter fäkra hiftorilka uppgifter, hafva
defla Stånd, ifrån det urgamla Odal-Stån*
dets upphörande, tillkommit, till en del af
fig fjelfva, utan något Svenika Folkets uppdrag,
förft igenom den högre Adelens och
Cathollka Prelaternes föreningar, hvilka då
en tid aliena utöfvat Nationens Rättigheter*
och federmera vid flutet af det Fjortonde
Seculum, igenom Regenters mellankomft,
forn till egna affigters befrämjande, tillökat
de 2:ne öfriga Ofrälfe-Stånden. Dervid förlorade
äfven de 2:ne förftnämnde, det dem
enlamt förbehållna inflytandet på Ärendet'
ne, hvaremot de öfrige Stånden uppftegö
med dem till lika magt och anieende. Men
ockfå Uppkom derifrån det aflägsnande Stånden
emellan, grundat på flere orfaker, få*
lorn olika och firidiga intereflen: olika
Belkattning af Svenika Jorden: olika Perfonliga
Rättigheters tillägnande, m. m.,
forn hvar för fig icke fällan haft uppå Statens
Frihet och Välfärd, de mell ikadeliga
följder.
En behändig täflan om Väldet blef
en olyckelig Värkan däraf, och utbråtten
röjdes, ftundom emellan Stånden inbördes,
itundom ock emellan flere eller färre däraf
famt Regeringarne, hvilka dock merendels
föfftodo att till flut flg däraf begagna j men
emedlertid klefve ärenderne för hvar gång
lidande eller författa i Ovärkfamhet, forn
qväfde och återhöll de nyttigafte företag
och bemödanden.
Ståndens mångtalighet och dermed förenad
vidlyftighet i målens handterande,
har icke eller litet föranlåtit deras långfamma
gång, jemte ofta uteblifvit beflut. Ett
af Riksftåndens, åtminftone till en tid ägande
mindre kännedom och ejpfarenhet i bety*
deligare fåker, för att kunna med erforderlig
Ikyndfamhet och kännedom oberoende
vägleda fig fjelft, har likaledes bidragit där*
till* äfven forn hvarje Stånds olika fatt att
fe och betragta föremålen, deras begär att
hvar för fig råda, i förening med ett enviffc
förfvar af en gång fattade meningar, ej
fällan haft på Rådstagens gång en både
hinderlig och menlig värkan.
Således har, i Hållet för det nyttiga
och goda, forn borde vinnas af en på öfver,
tygelfe grundad fkiljaktighe>, icke fällan
handt, att befluten endaft haft till bevekelfe-grund
hämdens och mötfägelfes - andans
ingifvelfer. Tideböckren framvifa på detta
förhållande, nattan beftändiga vedermälen.
Sjelfva den få kallade frihetstiden, nemligen
ifrån 1720 till 1772, innefattar en omväxlande
kedja af Ut- och Inlänfk inflytelfe:
af Regenters fträfvande efter mera utvidgad
makt,Wfamt af Ständernes beftändigt ombytta
tänkefätt och grundfatfer. De hafva någon
gång förenade, då alltid varit flärke,
kraftfulle och rättvifej men delade och oenfe,
forn merendels inträffat, fvage, vacklande
och beroende. Rätta föremålet för deras
värkningar, forn bordt vara Frihetens
förfvar, Statens lugn och en befordrad allmän
fällhet, hvilken endaft kan vinnas igenom
Ordning och Lagbundna rättigheters
forgfälliga vård, hafva minft kommit i beräkning.
Egoismen och Sjelfvåldsandan har
beklageligerv ftället få ofta fått beherrlka
Sveriges Lagftiftare.
Ett lika förhållande ha» äfven utmärkt
våra närmafte tider. Regements - förändringen
1772 är ännu till fina orfaker i frilkt
minne, och hvilken kan anfvara för, att den,
linder ett fortfarande lika förhållande, icke
ännu en gång (kulle kunna förnyas? De
påföljande Riksdagarne hafva åtminftone icke
varit lugnare, och de 3 fednafte utmärka
lig i fynnerhet af ftridigheter och ett
underblåft Stånds - hat. Ibland olyckeliga
värkningar däraf må endaft nämnas: En
obillig grundlags påtrugande 1789: Defs
vidare bekräftelfe igenom ett olagligt BiafIked
1792, famt Realifations - grundens förändrande
af 3:ne Stånd 1800, tvärtemot
fumtelige Ständernes enhälligt antagne principe,
och i likhet dermed underfkrifne Riksdagsbeflut.
Huru lkulle man äfven kunna föreftälla
fig ett annat förhållande med våra
närvarande Riksftänds felaktiga famrnanfättning?
må endaft en blick kallas på fåken
fådan den är, och erfarenheten för öfrigit
få tala; få fkall man fnart blifva öfyertygad,
att alltfammans ligger uti fakens oföränderliga
natur.
Fyra aldeles främmande
Folk-Claslex famlas hvarje gång.
fkilljde i lefnadsfätt, näringsfång och yrken.
En olika uppfoftran, odlings-grad och fmak
hos många, gör ett afftånd helt naturligt.
Det blir alltfå endaft ett fådant nedlåtande,
forn Likars rätt alltid af hvar förnuftig
och religieufe man kräfver, icke den jämnande
förtroligheten, öfverenftämmelfens och
föreningens förila och nödvändigafte vilkor,
forn kan äga rum. Däraf uppftår redan en
liknöjdhet, och jag vågar tillägga en köld,
forn icke kan förebyggas. Kommer äfven
härtill, hvarje Corps färfkilda Interesfe, och
på huru mångfalldigt lätt är det icke modificerat,
lå har man derifrån en ny hufvud
orlak till kallfinnighet och tvedrägt.
Inga förelkrifter eller Lagar kunna begräntfa
de affteg forn fig därifrån härleda, och om
de än fkulle finnas, om de ock vifligen
Ikulle omfatta hela vidden af Statens väl,
hvad fvag förmåga uti värkftälligheten fkulle
de icke äga, emot den Ipända kraft
och omtanka lorn få mäktigt värkar till enfkillda
Stånds fördelars förfvar, till egna upoffringars
hindrande och tili ingågna, kanfke
tvungna, men för det allmänna högfl
gagneliga förbindelfers upphäfvande. Egen
förläkelfe är få fvår att underkafla fig, och
vanan att endaft tänka för fig fjelf, är en
medfödd fvaghet. Däraf händer, att den individuela
förmånen få ofta flår antingen i
värkelig eller ock aparentlig ftrid med den
allmänna, och om än vigten odh nödvän»
digneten af den fednares fordringar både
kan infes och medgifves, blir det dock för
mängden knappt möjeligt, att åtlkilja litt
egit ifrån Statens Interesfe. En få hög och
ren medborgerlig känfla af rätt, är endaft
fattlig och kan utöfvas af Philofophen, och
huru infkränkt är icke det värkeliga anta»
let däraf?
Det är faledes äfven klart, att alla des»
fa nu uppräknade och fammanvärkande om»
ftändigheter, varit och lkall i evighet blifva
oöfvervinnerliga hinder för de fyra Riksltåndens
förtroligare förbindelfe, och att
det onda forn därifrån härleder fig, omöjligen
kan afhjelpas utan att Stånden till litt
antal förminlkas, och att fammanfättningen
däraf få värkflälles, att flridigheterna antingen
upphöra eller komma på ett nyttigt
fått motvärka hvarandra.
Jag tror mig ock därföre hafva all an’
ledning att fråga: Bör man då längre fe
vådan af en fådan felaktig Reprefentation
och aldeles icke föka att förbättra den ? Skall
man tvärtom, obekymrad öfver följderne,
och endaft förfigtig uti undvikandet af en
påfordrad fjelfförfakelfe, ännu mera förfvaga
den redan föråldrade och odugeliga Lagftiftningen,
medelft flere nya beftåndsdelars
tilldanande? Skola fmå Fra&ioner, af fklllda
Corpfer beftändigt få tillfälle att likfom
krigare bråttas om väldet och ömfcm förhöra
hvarandra i eller ock, att i hatets och
hämdens ytterlighet, öfverlemna allt till en
endes godtycke? Eller kanfke bör ett förloradt
lugn, en ofäker trygghet, ännu en gång
nödga en till forglöshet bragt Nation,, ehuru
nyfs befriad ifrån defs bojor, att med
den olyckeliges förtviflade hänryckning, öfverlemna
fig, ifrån ofällheten af ett mifsvårdadt
befkydd, ägnat egna Bevarare, till
ytterligheten af den ofries all beröfvade
Rätt? — Nej! det bör blifva förbehållit
en ljufare tid, att med fåker kännedom af
orfakerne till Sveriges framfarna olyckor,
och under begagnandet af ett gynnande ö*
gonblick, då Svea Lagftiftares öfverläggningsrätt
är lika fri forn oväldug, famt fäkerligen
icke eller motvärkas af en vis och
hägnande Regering, att grundlägga en förbättring
i Reprefentationen, forn Ikall bereda
kommande Slägters fällhet.
Men en fak af få mycken vigt bör icke
göras till hälften: Icke de lidandes upprättelfe
allena hafvas till föremål. Omtankan
bör fträcka fig till allt: omfatta få väl
perfonernes rätt, forn Organifarionens hela
fammanbang.
Att fåledes vara öfvertygad om cle 4
Ståndens felaktighet, juft för det de äro alltför
många och likväl vilja tillöka det 5:te
vore ju att mera fe på individuens rätt än
allas gemenfamma nytta, mera att tillfridsftälla
ögonblickets fordran än fträcka
åtgärden till framtidens välgörande följder?
Men äfven häröfver tordt? en ytterligare
kort granlkning behöfvas.
Med kännedom af orfaken till närvarande
föndring emellan Riksftånden, blir
frågan om detta onda på något fätt kan
undanrödjas eller förminlkas igenom ett
nytt Stånds tillökning , eller om icke det egna
Interesfet tvärtom Ikall därigenom mera
okas? — Här förekommer en ny flock
medlemmar, förfedde med egna Samhällsrättigheter
att förfvara, egna förhållanden i
Staten att iakttaga, famt egna Näringsomforger
att bevaka 3 att i förening med ett
perfonligt värde, forn Innehafvarne både
känna och fäkerligen veta att i allt göra
gällande. Ett fådant Stånd lkulle ofelbart
få Väl i öfverläggningar forn bellut utöfva
defs hela rätt, och följden däraf blifva,
att ännu flere meningar vid ärendernes öfverläggning
uppkomme, hvilkas fammanjämkande
^klefve fvår om icke aldeles omöjelig.
Under en fådan tanke • förbiftrirjg, månne
det älven kunde förmodas att 3:ne Stånds
förenade Rött, i de fall där pluralitet gällde-,
Ikulie uttrycka det klokafte och rättafte
beflutet; eiler är det icke fnarare att befara
därigenom den ftörfla ofäkerhet och orättvifa?
Jag hyfer åtminftone mycken tvifvelaktighet
om detta 5-dubbla Reprefentationsfättets
duglighet, och alla de lyten det har,
är äfven tillämpelig på en Lagftiftning fördelad
uti 3:ne Stånd eller Clasfer. — Men
ordningen fordrar, att jag nu äfven korteligen
omrörer Reprefentationens förenande uti
en enda Lagftiftande Corps.
Denna makt bör, för att rätt uppfylla
fitt ändamål, hafva egenfkapen att hvarken
för trögt eller för häftigt värka, och man
kan antaga, att båda ytterligheterna äro lika
fkadeliga. Uti ett enda Stånd löper allt
få fort till fitt mål, utan att igenom något
hejdas. Befluten följa immediat på öfver*
läggningarne, och lika häftigt kan en återkallelfe
af det beflutna äga rum. Sådane
följder har öfverilningen, brådfkan och oberoendet
med fig hos en enda Corps. —
Det bevifar äfven vådan af en lälunda concentrerad
makt. Om den fördes till öfverdrift,
hvad bevarade väl då Regeringsfättet;
och om den förfvagades, hvad fåkerhet
återftode väl för friheten? Jämvigten
12
emellan en enda Lagft/ftande Corps och
den värkftällande makten, Ikall defsutom
alltid blifva fvår att bibehålla. Med en
Behärlkare i den förra, eller en Inkränktare
i den fednare, (kulle en total upplösning
vara att befara. Det bevifar att ett enda
Stånd lkulle kunna blifva antingen för mycket
,oinfkränkt och enväldigt, eller ock för(lappat
och kraftlöft.
Der Lagfliftningen alltfå är förenad
utan att igenom något återhållas, hafva
verkningarne ingen gräns 5 och af alla tiders
exempel har man fedt, att beflut, ut- -  gångna omedelbart ifrån ett enda Hälle, varit
fattade utan principe, för ha (tade och ofta -  rakt ftridande emot gällande Samhälls-Lagar.
Det är ock derföre med ftörfta fkäl,
forn en upplyft Ledamot äf Ridderfkapet
och Adelen föreflagit 2:ne Stånd eller Kamrar
i likhet med Engelfka Öfver - och Under-Hufen,
och mig torde tillåtas, att med
inftämmande deruti, få tillägga några få
reflexioner, för att än ytterligare beftyrka
förmånen af en fådan Reprefentation.
Den förila fördelen deraf lkulle blifva
Riksdags - Ärendernes fkyndefammare gång, „
med bibehållande ändock af den nogafte
granlkning och beredning, forn alltid är
nödvändig och bör förutgå, om Befluten
. 1
ikola blifva goda och rättvifa. Detta för*
hållande är få naturligt, då öfverläggnin*
gar och upplysningar utan uppehåll kunna
både meddelas* pröfvas och bevaras. —
En icke mindre betydelig förmån är
ock vidare den, att i alla mål, då 3 Stånds
mening hitintills ägt afgörande Rätt, och
fåledes det 4:de ftadnat uti overkfamhet,
kan en fådan enfidig öfvervigt icke få rum.
Förtryck Stånd emellan förekommes alltfå,
och möjeligheten af oförrätt och hämd,
grundad i Ståndshat och afund, hvilken i
framfarna tider få ofta vifat fin olyckeliga
verkan, medell!; 3Jne Stånds förening emot
det 4:de, blir derigenom undanröjd. De
händelfer då ikiljaktighet lkulle kunna uppkomma,
böra äfven emellan 2:ne rätt fammanfatta
Stånd blifva fälllynta, och hvilket
förhållande i Engellka Parlamenten bält
upplyfes. Det är och blir alltfå en hufvudfakelig
förmån och fäkerhet för ett fullftändigt
och fäkert afgörande, att Delarnes
förening nödvändigt erfordras, och det vinnes
endal! i 2:ne fkiljda Kamrar, h varell
ingendera möjeligen kan beherrlka den andra.
Alla Bellut böra fåledes få den ftörfta
inöjeliga fullkomlighet5 och i de fall, då förening
uti omdömen och derifrån uppkomna
Relultat, icke kan vinnas, är det ett fä*
kert bevis på Frågans tvifvelaktigt och
oviffa belkaffenhet , lamt fåledes mycket
lyckeligare, att den till en annan tid b vilar,
än att genaft med ett ofäkert och kanIke
förhaftadt flut afgoras.
•ro fl/vTJ • j ] • ■ • ■ . ; .'
v; Hen {lelia uppräknade fördelar vid
fördelningen af Reprefentacionen i 2:ne
Kamrår, - är,o icke de enda. Det är äfven
af ftörfta betydenhet, att Medborgare af alla
Claffer derigenom få, tillfälle träffas, umgås
och närmare förena fig, till gemenfam förtrolig
öfverläggning. Hvilken infer icke
det goda deraf, emot förhållandet i många
delta Stånd? Jag tror mig böra repetera
den fanning, att alla de enikildta Motiver,
Intereffen och Ändamål, hvilka ifolerar
Perfoner och Folk-Claffer, forn hindra eller
motverka de bålla affigter och förlätter allt
i ftrid, bör i 2:ne Kamrar ej äga ruin.
Deremot Ikall en fådan både rätt fördelad
och rätt åtnjuten Reprefentation, .endal!
framalftra rena Patriotilka begrepp, fom
upplyfte och ftyrde af en ädel täflan böra
åftadkomma mogenhet i öfverläggningar,
famt kraft och enhet i beflut. Återförde
till Sveriges urgamla, och i en okonftlad
men naturlig Stats-Rätt grundad Författning,
i följe hvaraf ingen fjelfbefuten Medborgare
var beröfvad lin Röfträttighet vid
Allmänna Riksmöten, och med fullkomlig
utöfning deraf, på ett, emellan fornålderns
enkelhet och fednare tiders konftigt fördelta
fammanfättning, rätt afvägt fatt, bör afven
den gamla Redligheten, Öfverensfiämmel-,
fen och Välvilljan Lagftiftarne emelian, åter
upplifvas, famt Ryra Rvådflagen.
Af få gillande fkäl har jag trodt mig
böra antaga den på långlig erfarenhet riktig
befundna Sats: Att Lagftiftningen i en
Fri Monarkifk Stat, hvarken bör p töfva s
af mångå i fördelta Corpfer lkilda Stånd,
eller beftå af en enda tillhopa verkande
Förfamling. Den uppnår tvärtom fin högfl
möjeliga fullkomlighet, då behörigen ut*
fedde Perfoner fördelas i 2:ne Stånd eller
Kamrar, forn hvar för fig öfverlägga och
afgöra, men icke annorlunda än gemenfamt
kunna frambringa ett Ständers kraftägande
Beflut.
Med denna förutfatta och faftftållde
grund, får jag nu äfven uppgifva mitt
Förflag till de båda Ståndens fahlman fattning,
hvarvid dock följande omlfändigheter
förut böra komma under öfvervägande:
1:0. Såfom en hufvudprincipe antager
jag, att de nu varande Stånds Reprefentan
ter blifva vid deras Riksdagsmanna • Rätt
bibehållne, famt att äfven de hitintills ore*
prefenterade Faftighets- och Bruksägare jemte
divcrfe Närings-Idkare efter ett billigt uträknadt
förhållande, må tilläggas rättighet,
att fända fina Ombud till Riksdagarne.
£:o. Anfer jag äfven högft nödigt,
att den Öfre Kammaren lkall, få vidt Ike
kan, utgöras af f^elfvalde Ledamöter; hvar*
emot den Nedre bör beftå af Medborgare,
valde på hitintills brukligt fä;t, eller med
den förändring och tilläggning, forn i anfeende
till Nya Reprefen tan ters tillökning,
hädanefter kan blifva faftflk^d.
3:o. Att en vifs befuttenhet, vare fig
i Jord - eller Bruks-Ägendom, eller ock Fabriks-
och Närings-'Värde, uttryckligen fladgas,
lorn den Perfon minil bör äga, hvilken
kari väljas till Riksdagsman, lamt att
detta vilkor äfven bör fträcka fig till fjelfvalda
Ledamöter,
4:o. Likaledes tror jag det vara mycket
nödvändigt, att en fladgad och mogen
ålder noga iakttages; och fåledes ingen får
komma till Riksdagen eller inträda i någondera
af Kammaren, forn icke uppnådt minil
25 år.
5:o, Till undvikande af allt för mångå
och öfverflödiga Ledamöter, valde till
Riks*
Riksdagärne, hvilket endafl (kulle leda tili
ökad koftnad och tyngd för Landet, utan
att medföra någon verkelig nytta Uti Ärendernes
bättre gång, (ynes Borgare * Ståndet
f a-dra någon forminfkning, äfven forn det
antal uti Bonde-Ståndet, font nu Under 3 &
4 Riksdagar per medium fig infunnit, tyc^
kes böra dervid bibehållas, men ock blifva
det högfta forn får påräknas, och det få
mycket häldre, font de hitintills Uteflutne
Medlemmar, i propprtion derefter böra tili
ett Visft antal beftämmas, hvadan deras rätt
har ett ofldljaktigt fammanhang med de re*
dan varandes nummertal
6:0» Af famma Ikäl bör afven Ridder*
fkapet och Adelen forminfka fig till en fern*
tedel af alla nu exifterande Slägter, hvari*
genom de närvarande vid hvarje Riksmöte,
komme att utgöra omkring 235 å 240 per*
loner, och lynes detta få mycket mera Vara
det rätta, forn vid fortgången af alla de fenafte
Riksdagarne, och äfven deribland deri
närvarande, knappt få många Ledamöter qvar*
blifvit och till flutet deltagit i målens afgö*
rande.
7:o» För Ridderfkapet och Adelert bör
afven gälla förelkriften i anfeende till valda
Riksdagsmän, nemi. att hafva fyflt 25 år
2
— i8 —
£amt att vara ägare till minil 2 eller kanlke -  3 hela hemman, eller 2 å 300 lk:pd flängjerns-fmide;
25 ä 40 lk:pd koppars tillverk- ”
ningg 600 ä 1000 lk:pd jern-förädling, och
lå i proportion al andra fabriks-tillverkningar.
En följd deraf lkulle äfven blifva, att
i händelfe innehafvaren at Capitis rättigheten
icke agde nu upräknade poflesfion, borde
den närmaft i ordningen af lamma namn
och Ätt förfedd dermed, träda uti den äldres
rum och öfvervara Riksdagen, famt i
de fall du fullmagt utfärdades, lamma förbindelie
obferveras.
8:o. Den föreflagne förminlkningen af
réprelentation uppå Kidflarhufet lkulle bäll •
vid den Riksdagens början, då förändringen
verkftäldes, kunna medell! låttning för
fjg gä. Skälet forn i fynnerhet talar derföre,
häldre än att medelll val i Provincerne
utfe för Adelen Riksdags - Ledamöter,
är förnämligaft: att fjelfberättigandet då förfvinner,
och att defsutom antalet al befuttne
Adelsmän är i hvarje landsort mycket olika,
hvarigenom den ena och andra Provincen,
forn dock kunna hafva mycket vigtiga
och Ikiljaktiga angelägenheter att bevaka, *
lkulle komma att deputera den ena många *
och den andra få Ledamöterj då deremot i*
genom den föreflagne låttningen reprefenta
-
— i9 —
tionen blir på Ätterne jemt fördelad, och
hvarje Slägts Hufvudman får defs tour förvarad,
få vida han innehafver den förefkriine
poffesfion och aldren, att fjelf begagna
fin Capites rättighet, hvilken annars
går till närmalie befuttne af lamma namn.
9:o. Den föreilagna lidmaden af fjelfkallad
rätt till den Öfre lamt pä val
beroende utnämning till den Nedre
Kammaren är af mycken betydenhet, lamt
öfverensllämmer alldeles med Ensrellka Con
O
ftitutionen.
Om någonliu ett obehörigt inflytande
af verkftällande makten, vid Riksdagsmans-valen
kunde äga rum, få motvägas
följderne deraf fullkomligen, igenom
den Öfre Kammarens oberoende. Det är åter
byggt på mängden af Ledamöternes fjelfftändighet
lamt de i deras händer varande
egendoms-befittningar af alla Ilag. Deraf ökas
den varma*folterlands-känllan, hvilken
både i arf och genom en vårdad uppfoftran
blifvit de Hellas förbindande lått 5 och ett
utur deffa fynpunkter betraktadtStånd, Ikall
i alla tider obeltrideligen blifva frihetens läkr
alle flöd.
Ordningen leder mig nu,
1:0. Till den Förfta Kammarens
organilation.
Efter hvad redan, är .narndt, borde den
endalt utgöras af fjelfvalda Ledamöter, nem*
ligen Ridderlkap och Adel behörigen förminikade,
Ärkebifkop, Bifkopar, Super-Intendent
och Pador primarius i Stockholm. Det
ankommer döck på etc närmare efterliqnan*
de om icke det valda Präfterikapet ifrån Lands*
orterne till vanligt antal, äfven kunde inta*
gas på Riddarhufet, för att icke Ikilja ett
Stånd, forn både i grund af defs upplysning,
vigtiga kall och värdighet, nu innehafver
det andra rummet bland Rikets Ständer,
få mycket mera lorn derigenom emellan
båda Kamrarne deltes lika rätt, då i hvardera
inginge 2:ne af närvarande Riks-Stånden.
Om den projc&erade låttningen på Riddarhufet
för en enda gång (kedde, kunde
den ordnings-tour lorn dervid faftftäldes, federmera
för en längre tid eller allde! blifva
gällande. Äfven vore vid verkflälligheten
deraf tillräckligt, att de 5 äldfla Grefveliga
Ätterne emellan fig låttade om tourén, emedan
alla de öfriga Slägterne, med i akttagande
af en utfatt ordning i fammanhang
dermed kunde för hvar Riksdag beflämmas.
Det är ock lätt infedt, att om en femtedel
af hela Riddarehufct hvarje gång tourvis
inftällde lig, blefve difference - talet uti progresfionen,
emellan de för hvarje Riksdag
i fclåttacle Slägters numror 4, hvilket baft
upplyfes af följande Progresfons-talla:
N;s r, 6, II, 16, 2r,?6, 31, 36, 41, 46, och få vid. till flutet.
2, 7,12,17,22,27,32,37,42,47, dito dito
i, 8,13.18.» 23» 28 , 33 , 38 , 435:48> dito dit®
4, 9, 14,19,24,29,34,39,44,49, dito dito
5j 25’ 3°j 35’ 4'^j 45’52s dito dito
Häraf följer: l:o. att om vid anftälld
Jåttning emellan de 5 äldfte Grefveliga Ätterne,
till ex. N:o 3 förft utföll, borde denna
nummer jemte N:ris 3, 13, 18, 23, 28,
33 och få vidare, äga fäte och flämma vid
den förila Riksdagen; och på lamma lätt
hvar och en af de öfriga Serierne efter den
ordning deras förila numror utfallit. 2:o
Att vid Progreslions-tallans uppftällande bör
förbigås alla utdöda Ätter, och dennärmaft
derintill ännu exifterande numren intagas i
Hållet uti progresfionen. 3:o. Att om under
tiden det Ikulle befinnas, att någon 1'åfom
utgången anledd Slägt ännu exifterade, eller
ock att tillökningar uti Clallerne medell!
nya Familier Ikulle tillkomma, borde en fådan
gammal eller ny Ätt indelas på den
Riksdag forn tillhörde dels närmaft intill belägne
nummer, och om denj hade litt rum
lika nära 2:ne, kunde den få åtfölja lin närmalle
granne till vänlfer, 4:o Att i fall uti
någon Slägt, brill uppå enj rätt till ålder
och poliesiion qvalificerad Reprelentantjkul
-
le förefalla, borde i likhet med nyfs anförde
3:dje punkts förelkrift förfaras, få att den
närmaft intill belägne Slägten då finge fig
uppdragit att Riksdagen bi vi fia; och 5:o
Att alltid vid det 6 Riksmötet, eller i händelfe
endal! af ordinarie Riksdagar, hvart 30
år, Ridderlkapet och Adelen mangrant förfamlades,
för att■ verkftälia en ny låttning,
på enahanda fått för de följande 5 Riksdagarne.
Härefter räknadt, Ikulle den förfta Kammaren
komma att beftå af ungefärligen följande
antal Ledamöter:
En femtedel af Ridderlkapet och Adelens
famtelige Ätter, hvilka kunna räknas utgöra
240 Perf.
Hvartill kommer Ärke-Bilköpen,
Bilkopar, Superintendenten och
Paftor primarius i Stockholm 14 —
Summa Ledamöter 254 —
Det är dock troligit att af Adelen till
det minfta 40 i 50 Äcter uteblifva, hvilket
Ikulle i famina mån förminlka. det utfatta
beloppet; hvaremot örn Kyrkoherdar ifrån
Provincerne Ikulle lemnäs inträde, och hvilka
för det närvarande utgöra omkring 3o
.perioner, få komma ofvannämde förminlk
-
ning att någorlunda evfäctas; men i alla falt
iynes denna Kammare vara tillräckeligt, om
ej öfverflödigt iörfedd med Ledamöter.
2:o. Den Nedre Kammaren t
Till någon del ankommer beloppet af
perfoner häruti på frågan om Prefte-Ståndets
intagande uti denna elier den Öfre Kammaren,
och i förmodan af det fednare, kunna
de icke här komma uti någon beräkning.
Således återftår Borgare, bönder och nya
RepreTentanter forn böra utgöra Ledamöter
1 den Nedra Kammaren.
Jag tror att man träffar den billigafte
grunden till utftakande af Riksdagsmäns antal,
bland Borgare, Bönder och jordbrukande
Ståndsperfoner, om bevillnings-utgifterne
dem emellan jemföras och få tjena till rättelfe.
Då finnes för 1808, efter den i N:0
2 af blandade ämnen intagne ifatiftilka Tabellen,
att
Bonde St. har contr. Rd, 514,692 och ärer 150 Riksdagstid
Städerne dito ao8)S75 höi få 60 dito
De nya oreprefenterade
Jordägarne 197,624 dito 60 dito
Summa Ledamöter utom Bruks
och
Närings-idkare 270
Dock bör obferveras härvid, att uti
bevillnings-fumman för Bonde • Ståndet äro
äfven Ståndsperfoners och Adelens landbön»
ders famt torpares contributioner intagne,
få vida de blifvit betalte af åboerne fjelf.
va, och af den anledningen fynes äfven va*
ra rättvift, att de hitintills oreprefenterade
Jordägare få välja några flere Riksdagsmän
än forn blifvit här frammanföre påräknade;
äfvenfom Bruks- och Närings - idkare jemte
flerehanda Manufa&urifter, iäfom innehafvande
från jordbruket alldeles olika och
Ikillda handteringar, böra få komma uti fer»
fkild confideraiion.
Af fådan anledning böra väl äfven
della nya Reprefentanter delas i anfeende
till valfättet i 2:ne Clalfer, nemi. Jordägan»
de,forn väljas efter hemmantalen,och Bruksägare
jemte Näringsidkare, forn väljas
efter deras tillverkningars värden.
De förftnämdes antal af Riksdagsmän
Ikulle lämpe liga!I kunna utfättas efter Länens
olika ägande Ståndsperfoner jemte öfriga
invånare, ej hörande till något annat
Stånd, ehuru kjelfva valen fedan inom
hvart Län kunde verkflällas efter ägande
hemmantal.
Länens Fullmägtige häraf blefvo då
forn föijer:
Folknummer af
Stiindsperfoner
Stockholms Län (kulle hända
äger
28084
Upfala .
dito
26943
Södermanlands dito
22900
Öftergöthlands dito
43542
Gottlands
dito
17755
Calmar?
dito
31812
Blekinge
dito
28443
Jönköpings
dito
17402
Cronobergs
dito
10095
Chriftianftads
dito
14730
Malmöhus
dito
24391
Hallands
dito
9228
Götheborgs
dito
31808
Elfsborgs
dito
20820
Skaraborgs
dito
23828
Örebro
dito
24725
Carlftads
dito
22871
Weftmanlands
dito
27546
Kopparbergs
dito
21384
Gefleborgs
dito
31354
Welternorrlandsdito
15469
Wefterbottens
dito
18193
Reprcfentanter
Samma Ståndsperlons Jordägare 64
Brukspatroner, Manufa&urifter och Fabriksidkare
fkulle äfven bäft kunna Länevis
vcrkftälla deras Riksdagsmäns val; och ora
trin grund tages vifta Ikeppund ftångjernsfmide,
forn berättigade att landa en Reprefentant,
äfvenfom röft-rättigheten derefter
Ikulle räknas, få bleive verkitälligheten både
lätt och enkel.
För att äfven kunna uppgöra ett bilr
ligt och rätt förhållande emellan den på
jordegendom och brukshandtering grundade
reprefentationg få torde hemmantalens .hamma
och vardén böra jemföras med ett tili lika
värde eftimerat Imide. Antager man då
att 150 Riksdagsmän af Bonde-Ståndet, jemte
64 Ståndsperfoner, eller tilllammans 214
Reprefentanter, innehafva 43755 hemman
Ikatte och krono, få belöper det 204 hemman
på hvar vald Riksdagsman, hvilka öfver
hufvud anfedda till 3000 Rd., lemna
ett tillhopalagdt värde af 612000 Rd., {varande
emot livar Riksdagsman lorn väljes.
På lamma grund, om 20000 Ikeppund
ftångjerns tillverkning räknas till värde efter
3000 Rd. per I00:de lk:pd, forn är {varande
emot närvarande conjun&urs mifsfördelaktiga
Hällning, få uppkommer en fumma
lior 600000 Rd., hvilken i det närmafte
öfverensflämmer med 204 hemmans värde;
hvarföre ock fynes vara billigt, att 20000
Ikepp. ftångjerns berättigar att välja en Riks
-
dagsman; det vill fäga, att för Rikets hela
f aide, 400000 fkepp., böra 20 {lyckén Re
prefentanter
få utfes»
För röftberäkningen vid valen bör ett
värde uppå hvar lort tillverkning • beflämmasj
dock med afdrag af få flor del, forn
icke beiaftar tillverkarens förlagt och om
dervid ett fkepp. {fångjern räknas fvara emot
en röft, få är lätt med utfättande af
värde derå, få väl forn uppå alla andra
produiåioner, att faftflälla en billig proportion
till rättelfe dervid.
Jag torde exempelvis få föreflå en Tariff,
hvarefter åtlkilliga kända och mäll betydeliga
artiklar kunna beräknas, få väl till
värde forn röfträttighet, och till flut i anledning
häraf uppgifva Reprefentanternes antal,
lorn ifrån en fådan Calcule bör uppkomma:
-
28 —
Fröjed till voterings * grund vid Riksdags,
mans-val för Bruksägare, Jern-manufadurifter
och di veide Fabriks-idkare.
j» n
-t a> —
se -e 53
ts p: -t-
K <m CTC/2
•—• -1 —, Os
HO *• n1
p- ^ rå
Q- fö *-«
Wk g* 3
HL g; *"*3
o ~ o
5? n J
p cT 5
i? c II; w
0-" 0 p
^3, PL, ’*n
0 C
I-s i.
p i
“3 2 »
"1 . .
0 °s.a3’
C/5 3- f* ^
Tl - ^ n
d? 0 rj *-n
p ä r
"-.3 & *
2*o
= 2 s <r
Rötter
Rd.B:co
400202
Skepp, efter en Röft perfkepp,
Specie
forn räknas till 7? Rd, B;o
400OCO
300COOO
40000
Sk;pd gröfre jcrnförädling, k
2 R dal, öfver llångjernets
värde
10666
8or,co
3000
Sk;pd jernplåtar å 7* Rd. dito
3000
22500
2000
dito ankare å 20 Rd. dko
5333
40000
3000
dito flåt å 3| Rd. dito
1500
! 1250
4000
dito fpik \ 11 * Rd dito
6000
45GOO
JQOOO
dito tackjern- till affalu ifrån
Stånds perfons masugnar å
éooo
2| Rd.
3333
25000
Sk:pd garkoppar k 60 Rd,.
4S,;QO
360C.QO
3000'dito uffmidd koppar ål2Rd,
48co
3600Ö.
2000: dito förädlad til mesfingå^oRd
8000
60OQQ
5coojdito tunnor alun & 15 Rd,
leooo
75000
6oq0'Centner krut å 2§ Rd.
20OQ
15000
Finare jernförädl ingar, m. fl, andra fa-
bricationer borde ännu tillkomma, roen
det fordras dertill en närmare fpeci-
fication
och kännedom af deras avan-
titet och vardén, för att rätt beräkna,
hvarföre de oin grunderne antagas, lätt
kunna
ti Iläggas, äfven forn de nn här-
ofvan upptagne Articiar böra till ver-
kel. belopp och rälta värden närmare
beftämmas.
Summa af ungefär!, åri, ProduCtioner
50-632
3769750
Således, när 20000 fkepp. ftångjernsfrnide
å 7 och en half Rd. per fkepp., eller
ett värde af Rd. 150000 Banco, blir räknadt
fvarande emot en val-berättigad Reprefernant;
få Ikall med tillämpning häraf till
ofvanutförde liela röftetalet 502632 väljas
25 å 26 Riksdagsmän ifrån denna Medborga
re-clafs; dock är att förmoda, Vid ett nogare
beräknande af alla forter tillverkningar,
att detta antal uppgår mink till 30 personer,
om ej deröfver.
Härefter fkulle Nedra Kammarens fam*
teliga Ledamöter komma att utgöra:
Af Bonde-Ståndet, hvaröfver det icke bör
få tillökas 150
Af Städernes Borgare dito 60
Jordägande Ståndsperfoner 64
Bruksägare, Jernmanufacfurifter och
diverfe Fabriksidkare 30
Summa Perfoner i Nedra Kammaren 304
Detta öfverensflämmer ock i det närmake
med den här frammanföre uppgjorda
Calcule, och hvarefter alla valen famt grunden
för de nya Reprefentanternes Riksdagsmanna-rätts
beftämmande blifvit hämtad.
Deffa mina på öfvertygelle fäftade vördfemma
tankar, får jag tili Högloft. Utfket
-
tets närmare upplyfta ompröfvande öfverlemna,
med anhållan, att örn det anförda
lkulle förtjena något affeende, de mätte fa.
i Protocollet intagas; och då Rikfens Hcgl.
Ständer redan vid Regerings - Formens raftftäilande,
äfven hafva bifallit fjelfva frågan
om de oreprefenterade Ståndsperfonemes inträde
och rölfrättighet vid allmänna Riksmöten;
men verftällighetqn deraf förutfätter
en be tydell g förändring uti nu varande R:ksftänds
organisation; få vågar jag .ock oförgripeligen
tro, att den andra lika hufvudfakeliga
frågan, om förändring ifrån 4 till
endaft 2:ne Stånd, nu bör komma under en
afgörande pröfning och beredning, till antagande
och iaftftällande vid näfta Riksdag,
famt att emedlertid Rikfens Högloft. Ständer
denna gång hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäler, att oreprefenterade Jordbrukare,
Brukspatroner, Jcrnmanufacturiftcr
och Större Fabriksidkare, efter den grund
forn fäftftälles, måtte till näfta Riksdag blifva
kallade att inträda uti åtnjutandet af deras
på rättvifa lig grundade Riksdagsmanna
- rätt.
Sv. Stockenström.
Lades på Bordet, Ut fupra.
Ex Protocolto
D. Walerius,
Utdrag af Rikfens Högk Ständers
Conftitutions Utfivotts.Pro
-
tocoll ck 22 Dec. 1809.
S. D. J“lerr Lagmannen Silfusrfparre uppläfte
och inlemnade till Protocollet följande Anförande
angående Reprefentations frågan;
Då detta ämne redan vid Riksdagens början
hos de refpective Stånden förehades, blef det
behandlat på ett fatt, forn ingalunda motfade
den allmänna röften, hvilken ifrån längre tid
tillbakas och i fynnerhet f a väl nyfs före forn
under loppet af denna Riksdag, tillerkänt våra
hitintills oreprefenterade Medborgare rättighet
till deltagande uti Rikets Lagftiftande
magt. I fammanhang härmed har på ett oemotffåndligt
öfvertygande fatt blifvit ådagalagdt
behofvet och nödvändigheten äf’ en få.
dan National - reprefentationens organifation,
lorn kan gifva åt allmänna fakernas gång en
bättre riktning, än forn med grundadt hopp
ftår att förvänta, få länge olika mångfaldigt delade
intereffen ofta kunna vända Lagffiftarens
uppmärkfamhet helt och hållet ifrån det, forn
borde vara egenteliga föremålet för deras befattning.
Endaft ftora och ovanliga händelfer
kunna för ett ögonblick gifva utfeende af enhet
åt deffa efter fakens natur eljeft hvarannan
behändigt motarbetande delar, hvaraf Folk
-
reprefentationen hos ofs beftår. Den utgöres
icke af en verkande och en motverkande kraft
till upprätthållande af det hela. Den är fnarare
att anfe forn en ofattltnanhängande hopa»
fogning, .'om uti fig innefattar ämnet till fjell»
förftöring, få lnart den lemnäs åt fin egen.
verkan, och icke genom någon Våld farn yttre
kraft fammanhålles. Så hafva defle oiägenhe»
ter varit mindre märkbara de tider, då FoD
kets Reprefentanter föga varit annat an medel,
hvaraf ftundom Envåldsmagteit betjenat fig efter
godtycko, ftundom utländlka Magter un»
eter frihetens larf, till utförande af fine aflig»
ter; men nu, då man fäkert utan öfverdrift kan
låga, att Folkets Reprefentanter ärö mera ärt
någonfin fig fjelf lemnade, utan all ladan in*
flytelfe, vifar fig ock briftfälligheterna i den»
na organifation tydligare. Konungs och Ständers
förhållande till hvarannan, hvardera få»
forn ett helt betraktade, är onekeligen uti vår
nuvarande Statsförfattning upprättadt på grunder,
vida öfvert!ättande hvad vi förut ägtj
men om denna inrättning, lorn rätt fÖrftådd
och rätt handhafd, lakerligen förvarar åt Folket
all den frihet, förn är förenlig med tide*
hvarfvets befkaffenhet, utan att Ikada den Verk*
ftällande Magtens oumgängeligä kraftfullhet,
Ikall lända Riket till åfyftadt gagn, böra de
Drifter 1'orgfälligt botas, hvilka icke otydeligen
vifa fig uti fjelfva fammanfättningert af
Folk-reprefentationert, forn dels ett fordom ötatt
forflått interefte, dels fördomar, kanlke
toil det mälla Humpen tilldanat, forn åtminfi©*
ne
~— '33
“ ne aldrig varit beräknad efter Landets behof,
och alldeles icke ftår tillfamman med närvarande
tidehvarfs upplysning. Deftomera ett
Folk återfått af fin tillftändiga frihet, med dello
ftörre omtanka bör det löka att undanrödja
de faror, lorn hota den uti inbördes mifshälligheter,
hvilka direfte eller genom ariarchiéns
förvillelfer eljell oundvikeligen Ikola kalla
Landet åter under ett defpotifk ok. Hvilket
fält för en lagftridigt herlklylten Regering, för
en Ariftocråtiik brottflig ärelyilnad hos individuer,
för vinglare eller för' Demagogilke enthoufiafter,
att hvardera, efter line ferikilte affigter,
begagna den gamla regeln: Di vide et
t impera.
Ibland ett föndradt, och det forn ännu värre
är, i fjel va fin reprefentatiöns - inrättning
föndradt folk, huru lätt ville det icke blifva
för deffe lyftne, deffe vinglare, deffe förförare,
att till verkftällighet bringa deras brottfliga
andag, de behöfde dertill hvarken genie
eiler penningar; en måttlig erfarenhet ikuile
Vara en farn t tillräcklig att lära dem infe och
nyttja de m del, hvilka likafom fjelfve erbjuda
hg att göra dem i egne eller under länte
namn till Fäderneslandets förtryckare.
, Då ingen kan neka, att vid Riksdagarne
uti de mångå Stånds - afdelningarne, hvilka
* Hiftorien lärer ofs hafva ofta gifvit våra farnznankpmfter
ut leende af fyra mot hvarannan
i ftrid varayde färlkildte Nationer, ligger ett
I
— 34 —
oenighetsfrö, forn den illafinnade lättingen kart v
begagna, atminftone till tidsutdrägt och uppmärkiamhetens
vändande till olämpeliga före- *
mål, derigenom den nödiga och nyttiga Verklämheten
förlpilles, och intfiguen får ledighet
att nyttja de för denlämma gynnande tillfällen,
forn lig kunna yppa. Da nu möjligheten
af fådarte olyckor ligger för öppen dag, äf det
icke äfven tid att löka hämma deras utbrott?
Jag tager fåledes för afgjordt, att en förbättrad
reprefentation, och med detfamma väre
hittills oreprefenterade Medborgares intagande
i Lagftiftningep, utgör alla vältänkandes uppriktiga
öllikan, men med fullkomligafte öfvertygelfe
om nödvändigheten af en ladan forbät- 4
tring, med det llörlta nit för ernående af detta
ändamål, kunna dock begrepen om medlen
dertill vara ganfka ikiljaktige. Utan att äga
den förmätenheten, att tro mig uti ett få granlaga
ämne kunna gifva några tillfredsftällande
upplysningar, anfer jag likväl min ovilkorliga
plikt vara, att, iåfom Ledamot af detta
Utfkott, förlt inför detfamma och federmera inför
Rikfens Höglofl. Ständer öfver detta ämne
uppgifva mina tankar. Af hvad jag ofvanföre
haft den äran att nämna ar lätt att finna, det
min mening lika litet kan Vara, att de hittills
oreprefenterade fkulle blifva hos de fyra Ståndet
inflickade, hvilket defsutOm intetdera Ståndet
torde medgifva, forn att de lkulle komma
att utgöra ett femte Stånd, derigenom jagfruk- -  tar, att villervallan och den redan nog Hora
fvårigheten att bringa några fåker till flutligt
afgörande lkulle ökas, i ftället för att m i nikas.
Jag kan ej förehålla mig, att en lälunda farn*
manfatt Corps Ikulle vara användbar till något
annat, än att, utan all Hags bellutande rätt,
formera ett Val-Collegium enfamt med den befattning,
att hvart Stånd för fig välja ett visit
antal Ledamöter, forn famlade till en enda
Corps, innehade Rikfens Ständers rättigheter,
hvaraf äfven följer att de fern Stånden alltid,
efter förrättadt Val, genail borde åtlkiljas. Jag
nämner detta fåfom det enda lätt, hvarå mig
tyckes att fern Stånds afdelningar ikulle kunna
emplojeras; men nämner det endaft fåfom i förbigående,
emedan i allt fall ett fådant projeft
förmodligen icke fkulle vinna bifall; defsutom
vore det icke att anie annorlunda än forn ett
paillatif. Med någon lindring i fymptomerna
vore fjukdomen lika fullt qvar i kroppen. NäIlan
på lamma fått anfer jag ddt förllaget, att
inrätta National-Reprefentationen i trenne Stånd
i llället för fyra; föga vunnes dermed, och
hvilketdera Ståndet borde väl utgå? Medgif
fjelfva Ståndsrätten fådan den nu är, och de
hafva den lika helig alla fyra. Icke annorlunda
an att denna åtlkillnad vid Riksdagarna
fammanfmälter i den allmänna Medborgsman*
na-rätten kan denna tvift flitas och man komma
till ett antagligt famt nyttigt refultat.
Skillnad emellan hög och låg, rik och
fattig, lärd och olärd, m. m., hvilka fkillnader
nödvändigt i alla hyffade Stater malle finnas,
Ikall alltid medföra farlkildte förhållanden
Medborgare emellan uti famfundslefnaden
i allmänhet; m&n Stånden, i affeende på deras
deltagande endaft fåfom fådane uti Lagftiftningen,
måfte nödvändigt antingen alla bibehållas
vid hvad de nu äro, eller alla gemensamt antaga
en fä dan fonn , 1'om vifar fig närmare leda
till Fäderneslandets fanna väl. Detta kan
aldrig få namn af uppoffring.
Statsförfattningar äro blott conventionella
anftalter, vidtagne till befordran af det allmänna
bälta, åtminftone böra de vara det.
Att loka detta ändamål är hela Samfundets
rättighet, för hvilken alla tillfälliga inrättningar
måfte vika och kunna ej få namn af rättigheter.
Icke fåfom fådane kunna dylike inrättningar
åberopas 3 men få vidt defle conventioneila
anftalter icke äro i ftrid med de moralifka
begiepen om godt och ondt eller ftöra
perfonlig frihet och egendomsrätt, eller innefatta
betydliga hinder för allmänna fakernas
gång, i hvilket fall de fkulle alldeles förfela
ändamålet med famhällslifvet j är formen af en
Statsförfattning, och i fynnerhet af fjelfva re-prefentationen,
en näftan likgiltig fak. Den
bör ej lättfinnigt Öfverändakaftås, äfven om
den Ikulle utmärkas af någre felaktigheter, titan
tid och omftändigheter, böra lifvakt as, då
allmän ölvertygelfe, grundad på en al.lmännai
re upplysning, oundvikligen till allmänt häfta
påkallar någon förändring.
Nu fynes den tidepunkt hafvå inträffat,
då behofvet, underllodd af allmänna rollen,
allvarligen hos ofs kräfver en fädan förbättring
i fjelfva reprefentations-fättet 3 och hviU
*■ ket få mycket mindre bör mota några hinder,
forn det icke itår i något oJkiljaktigt famman
*
hang med fådane inrättningar i Staten, .forn
hafva affeende på en verkelig ägande rätfe, 11*
tan rörer endaft de conventiqnella aniftaitenie,
forn till ftörre delen blott tillfälliga Hände lier
föranlåtit, i aaileende till iammanfättningen af
Rikets Lagfliftande Corps. Konungens och
Folkets inbördes rättigheter, perfonligä friheten,
de färikildte Folk-klaiTernes förhållande
till hvarannan, egendomsrätten och andre allmänna
eller iärfkildte förmåner efter gällande
Lagar och Författningar rubbas härigenom pä
intet vis, endaft att lämpligare och till ändamålet
bättre tjenande Lätt för Folkreprefentationen
vid Riksmöten är härvid i fråga: och
med förutfättande af de hittills oreprefentera
*
des allmänt erkända rätt att deruti deltaga,
Lör väl vid en i fammanhang dermed ound
viklig
förändring man hälldre vidtaga helt och
hållit det medel man anfer för det häfta, än
att genom, om jag få måfäga, lappverk blott
tili en ringa del, kanfke ock alldeles intet
vinna den förbättring, forn önfkas.
Härmed vill jag likväl ingalunda åfyfta
en fådan inrättning, der hela Folkrep relen tationen
fkulle beftå blott af en enda Corps. Flere
Länders erfarenhet har lärt ofs, att i fådant
‘ fall denna Corps förr eller fenare gör inkräkt
w
ningar på executiva magtens område, hvarutaf
merendels följer en ftrid, forn leder till den
ena eller andra af defla- magters ftörtandc och
Landets förderf. Att förekomma detta har e
-
mahanda erfarenhet vifat, det hittills något
kraftigare medel icke funnits än Folkreprefentationens
inrättande i 2:ne äfdelningar ,■ af hvilka
Ledamöterne uti den ena genom deras ålder,
rikedom eller färfkildta anieendc i Staten,
fkulle äga en återhållande' kraft, få fnart
den andra afdelningen eller ock Regeringen
iörmärkes vilja öiverlkrida gränforne af deras
magt.
Med tillämpning af ofvannärhnde anmärkningar
uppå förevarande fråga.vågar jag fåle.
des hemilälla, om icke häfta och tilläfventyrs
enda verkflällbara lattet att låta flere af varehittills
oreprei en terade Medborgare komma i
åtnjutande afen förmon, font, med affeende å
Landets väl, tyckes Vara dem allmänneligen
tillerkänd , vore det att hela Folks.reprefentationen
inrättades i tvenne afdclningar. Benämningen
vöre lika mycket. Jag vill exempelvis
kalla dem öfre Och Nedre Kammaren,
eller kanfke hälld re Förde och Andre Kammaren.
Denne fiftnämnde fkulle då egentligen äga
Jamina befattning , forn de' fyra Riks-Stån'-  den nu hafva till iirendernes utarbetande och
befluts fattande, likväl att Utfkotten borde belfa
af Ledamöter ur båda Kamf arne i ungefär,
lig proportion af deras beffämda antal, 1'om
torde blifva vid pafs Fdel eller * : del i Förila
emot Andra Kammaren, Förfle Kammarens lamtycke
Ikulle fordras till utgörande af ett Rikh
ns Ständers Beilut. Inftämde den Förfle Kam.
maren icke uti den Andras mening, fkulle vägrandet
väl kunna beledfagas med anmärknin
-
gar, men icke med något nytt eller förändrat
Lördag, forn endaft fkulle bero åf Andra Kammaren,
och tror jag att i öfrigt Regerings-Formens
och Riksdags - Ordningens fö re Av ritter,
fkulle utan fvårighet kunna tillämpas vid en
ladan förändring af reprelentationen och det
till äfventyrs med 11 örre lätthet, än under hvad
annan ikepnad de hittils, oreprefenterade uti
Lägftiftrjingen blefve intagne. Att detta flcall
fee tager jag för afgjordt, då både Allmänna
röften och Riks-Ståndens utlåtande fynas deruti
öfverenskämma.3 men om ofvannämnde fördelning
af Reprefentationen Amile vinna lika
allmänt bifall, återftär dock att bedamina. fättet
att utfe Ledamöterile och till huru {lort antal
de böra iig vid Riksrn,öten infinna. Om i
alfeende på fiftnämnde omftändighet populationen,
fåfom jag förmodar, bör tagas till grund
för beftämmandet af Ledamöternes antal i Andra
Kammaren, torde närmalt inftämma få väl
med ändamålet forn med redan exifterande
inrättningar här i Landet, att valen förrättades,
genom Eleftorer, fålunda, att till exempel
för hvarje gÖO.de perfoner förft valdes
Socknevis en Eleftor. En förfamling af mindre
folkmängd kunde i allt fäll få välja en Eleftor.
Leffe Eleftorer fammänträdde derefter Häradsvis,
och valde till exempel för hvarje 2000:de
perfoner. en Eleftor. Utaf deffe Härads-Eleftorer
valdes åter famlade inom hvarje Län vid
Landshöfdinge-Reiidencet, Ledamöter till Andre
Kammaren en för hvarje 3 å lOOCO:de perfoner.
Härvid anmärkes, att inom Socknarna
fkulle få välja hvar och en deritädes boende
och mantalsfjcrifven Mansperfon, till myndige
år kommen, forn utan att vara flat-eller legohjon
, eller eljeft uti privat tjenff, äro fjelfve
Jordägare eller ock Innehafvare af Jordbruk
eller annat ljelfberoende Näringsfång, enär
derföre enligt debetfedel betalas lika mycket
Krono-atfkylder loin för ett fjerdedels mantal:
krögeri - och värdshus-idkande famt brännevins
brännerier under ofvannämnde näringsfång icke
innebegripnej men ej borde väljas på någon,
forn icke vox-e jordägare och boende inom förfamlingen,
och åtminftone en vara af BondeStåndet,
få vidt någon jordägande Bonde inom
Socknen funnes. Hvad Städerne i allmänhet
beträffar, läi er väl någon färfkildt förefkrift
i öfverensftämmelfe .med ofvannämnde
principer böra lemnäs. Städerne Stockholm,
Götheborg och Carlscrona, famt hvar och en
annan Stad, lorn har 3 å 10,ODO Innevånare,
torde böra njuta egen valrätt till Ledamöter i
Andra Kammaren, i proportion af folkmängden,
famt Stockholm och Götheborg anfes i
affeende på val af Ledamöter till Förde Kammaren
forn tvenne lärlkillde Län, Sockne - Eleclorerne
lkulle till Härads - Electorerne ej få
välja någon, fern, enligt Bevillnings - taxeringen,
icke kunde vifas hafva värdet af 200:de
tunnor fpannemål uti inkomft till döt minda,
dock torde någon jemnkning böra äga rum i
anfcende till de norra Provincerna. jag anfer
för vigtigt, att deffe Härads-Elcftorer, hvilka
fkulle förrätta valen till National-Reprefentan.
terne, innehafva en vifs betydligare förmögen,
het. Deremot tror jag vara ofkadligt, att i
allmänhet lladga ett fådant vilkor för rättigheten
att blifva Ledamot af Andra Kammaren3
likväl torde ena hälften eller kanlke något mera
bland dem ovilkorligen böra vara Jordägare
, famt ibland dem tagas i vjfs proportion
eller åtminftone alltid en af hvardera utaf de
fyra Stånden, men den andra hälften borde
kunna väljas utan åtlkillnad af Stånd, Adelsman,
Ståndsperfon, Prell, Borgare eller Bonde,
och, utan afseende på förmögenhet, endall efter
Electorernes förtroende.
Hvad åter angår tillfättandet af Ledamöter
uti Förila Kammaren, få här jag ofvanföre
nämnt någre af de Ikäl, hvarföre jag tror den
böra hafva förnämligalt en återhållande kraft,
och den egenteligen riktad emot förfök af ingrep
uti verkltäifande magtens rättigheter.
Denna magt bör derföre äfven här äga direct
inllytelfe. För att likväl gifva Förila Kammaren
en vils grad af oafhängighet, anfer jag
Ledamöterne deraf böra innehafva deras platser
för lifstiden, åtminllone de , forn Konungen
utnämner. Tillfättandet torde kunna förellås
Ulunda, att Konungen utnämner af Rikets Herrar
eller Högre Embetsman ett lika antal forn
Bilkoparne utgöra, hvilka alltid Ikulle vara
Ledamöter af Förila Kammaren. De öfrige väljas
af Härads-Electorerne 2:ne eller g:ne i hvarje
Län, med en inkomll af minil 400 tunnor
fpannernåls värde, dock något mindre för de
norra Provincerne, hvilket utrönes af Bevillnings-taxeringarne,
med tilläggning af föregående
årets Markegångs räknevärde; Vid
hvarje val till Riksmöte underföker Electorer- „
■ ne om de
talslkrifne inom Länet och att kunna anfes till p
> nyfsnämnde förmögenhet j i hvilket fall de, få
r länge fig få förhåller varda bibehållne, men i
, annan händelfe förrättas nytt val. Ledamöter
> ne i Andra Kammaren njuta refe- och dagtrak
J
tamente af Länet, men icke de af Förila Kam*
maren.
I I öfrigt torde tillåtas mig nämna, att då
jag här utfatt antal af perloner, eller belopp
I af fummor, har fådant Ikedt endall exempelvis,
emedap beltämmandet deraf nu blott ungefärligen
lärer kunna låta lig göra, intill dels närmare
grunder kunna erhållas efter Bevillning^- v
i Förordningens föranledande. Endall vifTa all
männa
grunder för verkllälligheten af repre- *
fentations - fättet tror jag nu kunna förefkrifvas,
hvarvid torde böra förutfättas, att bela
Laglliftande Corpfen tillfammantagen ej bör utgöra
mindre än goo och ej utöfver 400 perfoner:
att i Förila Kammaren vore Landt-Marfkalken
och i Andra Kammaren en Taleman,
båda efter Regerings-Formens förelkrift till fatl
te, Ordförande: att i Belkattnings' - frågor, då
Hamrarne voro af olika meningar, en Nämnd
likaledes efter Grundlagens föranledande formerades
till vederbörligt antal af Ledamöterne
i båda Hamrarne uti famina proportion, *
forn iakttages vid Utfkotts-valen. Hvad mera M
af detaillerna, font i Analogie med RegeringsFormen
och Riksdags-Ordningen kan behöfva
proviforilkt föreiknlvas, anfer jag få mycket
mindre äfventyrlig*:, att det i execution lernnas
till Regeringens åtgärd, forn utom det,
att alltlämman icke förr än vid Riksmötet kunde
definitift för framtiden bellutas, förblifva
både Konung och Folk förbundne af Grundlagarne,
forn blott nu i frågan om reprefentations-iättet
fordra någon färlkild tillämpning,
hvilken likväl på intet vis är {hädande emot
Regerings-Fonnen, ty denna förutfätter väl på
några Rällen efter närvarande Ikick, men fordrar
icke reprefentationens fördelning i färfkildte
Stånd.
Ibland de flere och till en del vifferligen
icke obetydlige anmärkningar, lorn kunna göras
emot denna eller hvad hällft annan förändring
af Reprelentationen, torde det tillåtas
mig att här blott nämna en enda. Den angår
förvaltningen af Banken, hvilken ftälld under
de lärfkillclte Ståndens garantie och vård fynes
fordra grannlaga behandlande, för att icke
i en framtid, efter en förändrad Reprefentation,
kunna genom mifstydning blifva anfedd
fåfom en Riket tillhörig difponible egendom;
men enär, efter den här föreflagne inrättning,
alltid ett visft antal af de Folk - kläder, forn
utgöra de fyra Riks-Stånden, måfte blifva till
inträffande Riksmöten valde, 1'å kunde deffe
perfoner anfes berättigade att färlkildt taga
befattning med Bankens vård. Denna inrättning
bibehöll derigenom få mycket mer fin
form och egenlkap af Bolag, och den vanliga
nyfsnämnde benägenheten att anfe Banken låfom
en för Riket efter behag difponible egen
-
— 44 —
dom Ikulle till flor del förekommas. Likväl **
lemnar jag derhän, om några Sörre betänklig,
heter vid en ladan arrangement Amile lig yp- *
pa, och hvilka jag ej förefcr, då jag nu kanjfke
nog iiahigt framkallat denna idée.
Sluteligen och hvad angår tiden att bringa
till verkftällighet den förändring i Reprefentationen,
hvarigenom de hittills Oreprefenterade
fkola komma i åtnjutande af en förmon,
forn man mältan kan fäga blifvit dem
högtideligen lofvad både genom den Allmän- *
na rollen och Riks - Ståndens utlåtande; få anfier
jag dermed icke utan en uppenbar obillig- *
het kunna längre uppfkjutas. Trenne Riksstånd
hafva näftan uttryckligen beftämt en
fådan rättighets åtnjutande vid näfta Riksmöte,
och att det fjerde Ståndet hyfer famina känfla
för billighet och rättvifa", derom kan man ej
tvifla. Men fättet för en fådan förändring är
ännu obellämt. Att Rikfens Ständer vilja fullfölja
hvad de på ett dem och tidehvarfvet får
hedrande fatt begynt, kan väl icke fattas i «.
fråga; men då alla detaillerna afkverkftällig- *
heten icke lära möjligtvis på en gång kunna
omfiiftas; då en mängd uppgifter och kunne
-
elom af färlkildte omltändigheter erfordras,
hvilka vid detta Riksmöte icke lära kunna
medhinnas att famla3 få förefer jag ingen annan
utväg att vinna ett ändamål, forn vifat
fig ligga både Rikfens Ständer och hela Svenika
Allmänheten få mycket om hjertat, än att
Rikfens Ständer, fedan de ftadgat deras befiut
Om grundläggningen för det fätt, hvarå i farnmanhang
med ofvannänande deras yttrade öttlkan,
National - Reprefentationen vid Riksdagarne
inrättas, bör i underdånighet uppdraga
åt Kongl. Maj:t att, i öfverensitämmelfe dermed,
beförja om verkflälligheten, på fätt den,
efter en fådan grundläggning forn nyfsnämndt
är, lämpligalt och bält Ike kan, intill defs,
enligt hvad jag äfven här frammanföre haft
den äran nämna, vid då inträffande Riksmöte,
att def, forn med denna angelägna och grannlaga
fak gemenlkap åger, ytterligare kommer
under Ikärfkådande för att vinna den flutelis-a
O
fanftion, forn erfordras i ett ärende, hvilket
fälter hela Nationens uppmärkfamhet och Ikall
uppfylla defs väntan att fe detta bevis af fann
medborgerlig anda ännu närmare fammatlknyta
föreningsbandet emellan alla Kläder af Medborgare,
och derigenom gifva Europa ett nytt
vedermäle af tänkefätt, värdige tidebvarfv^U
upplysning, och af de ädelmodiga Patriotifkä
kandor, loin alltid lifva Svenika Män.
Lades på bordet. Ut fupra.
Ex Protocolkj
J. D. Walerius.
1'
STOCKHOLM,
Tryset hys Olaf Grah*, igi»,
Utdrag af Riksens Höglofi. Stånders
Constitutions - Utskotts Protocoll
den 6 Februarii 1810.
* S. D. Fngaf Herr Kammarherren m. m. Grefve
Mörner till Protocollet ett så lydande Didamen:
(_)nekeligen år det en af de saker, som, med
någon erfarenhet af Riksdags-årenders gång, falla
måst i ögonen, den, att vår Representation till sin
beskaffenhet och sina grunder, år felaktig. Det år
också derföre ojemnförligt låttare att iiptåcka bristerne,
.och att ådagalägga de deraf hårrörande olågenheter,
ån att såga, huru de ena och andra,
genom en med Theorie och Nationens lynne öfverensstämmande
förändring, må kunna afhjelpas.
« Manga nog, hafva före mig utvecklat det orimliga
i Theoden, och det skadliga i Praktiken,
som hårrör deraf, att Svenska Nation alltid skall
** föreställas af fyra Stånd, och genom deras medverkan
eller jämkning allena, erhålla sina lagar
och riktningen för sin styrelse. För mig skall
det vara nog, att vidröra närvarande Representations
beskaffenhet, endast så vida som den kan
komma att ingå i dé 2:ne frågor, som vid undersökningen
af detta ämne, synas mig varaafhufvudsakelig
vigt att besvara, nemi. Hvad som
bör vara ändamålet med en NationalRepresentation,
och Huru den till detta
ändamåls vinnande bör vara beskaffad?
Sedan dessa 2:ne frågor åro i allmänhet besvarade,
återstå 2:ne andra, kan hända ännu svårare,
► nemi. den, Huru dessa allmänna grunder
skola låmpas på Sverige, och den, Huru
i
en förändring dår skall kunna verkställas1?
Kanske torde till någon del besvarandet af *
dessa senare kunna låttas, om man lyckas att utreda
de förra; kanske torde också, i synnerhet vid *
den sista, medlen icke annars, ån igenom ognablickets
mojligheter, kunna fullkomligen beråknas.
Emedlertid skall jag vara nojd, om jag i ett eller
annat afseende formår kasta något ljus i dessa
ämnen, och anhåller derföre, att mitt Forsok endast
såsom sådant, och endast under denna synpunkt
må bedömmas!
Otvifvelaktigt år det allmånna och våsendtliga
åndamålet med en National Representation,
att allmånna viljan blir kånd, att Representanternes
beslut må vara ett uttryck af Nationens gemensamma
önskan, för allas gemensamma vål. v
Otvifvelaktigt vinnes detta ändamål, når allas enskilta
behof blifva så förenade med det Helas,
att ingen forman åt sina enskilta afsigter gifva **
en öfvervägande kraft, att det enskilta interesset
blott för så vida kan blifva hördt, som det öfverensståmmer
med det allmånna, d. å. med Nationens
verkeliga fordel. Men detta en NationalRepresentations
allmånna ändamål, år likväl icke
det enda, som i ett representativ Regeringssätt
med densamma åsyftas. Såsom Lagstiftande, skall
den icke blott vara uttrycket af Nationens allmänna
fordringar i afseende på de grunder, efter
hvilka den vill styras, men i Europas senare
Stats-Författningar år också denna Lagstiftande
Magt i synnerhet derföre Nationen uti dess Representanter
förbehållen, att de skola tjena den- *
samma till en borgen och ett försvar, att icke de
O 7
gjorda Lagar måtte öfyertrådas, att icke Regen»
tens vilja må kunna såttas i stallet för Lagens
bud. National-Representation måste derföre såsom
Lagstiftande, i afseende på allmänna stadganden, hafva
e n bjudande k r a f t, och i afseende på Regeringens
särskilta åtgärder, hafva en återhållande
kraft, som hindrar de Styrande, att öfverskrida
de grånsor, som för deras verkningskrets åro bestämde.
— t Europas närvarande Samhålls - Författningar
har således National-Representation fått
det dubbla föremålet, att å ena sidan göra Lagarne,
att å den andra tjena till motvigt för bevarandet
af deras helgd. Det år i det förra afseende!,
som rättigheten att granska Lagarne och
att föreslå nya, blifvit densamma förbehållen, och
i det senare, som råttigheten att ensam bevilja
medel til Stats-kostnadernes bestridande, och att
taga kunskap om dessa medels förvaltning, afven
blifvit samma Lagstiftande Magt tillagd. Dess
åtgärd r det förra fallet år förekommande eller beredande,
i det senare, hindrande eller återhållande.
Den tjenar i det förra, att bestämma grunderna
för Samhålls.Contraölet, att jåmnka villkoren efter
Samhällets behof och tidernas förändringar,
i det senare, att bevaka utöfningen af de således
föreskrefne grunder och upfyllandet af dessa
villkor, samt ingår i detta afseende mera i sjelfva
Styrelse-befattningen. Samhällets fordran i det
förra afseendet år, att ingen onödig Lag blir
gjord, at alla de stadganden, som något allmänt
behof påkallar, blifva iagttagne och föreskrefne.
Samhällets fordran i det senare afseendet går derpå
ut, att Lagen må aga sin fulla kraft, att Regeringen
vid dess vård icke må öfverskrida grånsorne
för dess tillämpning. Fullkomligheten af
Sämhålls-Magtens organisation i det förra afseertdet,
beror derpå, att Lagar endast ur allmänna
synpunkten ? för det Helas vål» icke ur ensidiga
afsigter eller för enskilta interessen , blifva gjorda.
Fullkomligheten af samma organisation i det senare
afseendet, hvilar derpå, att då Regeringen
åger all nödig, både verknings- och tvingande
kraft, för att bibehålla Lagarnes helgd, men elen
Lagstiftande Magten, utan att directe kunna blanda
sig i dess åtgärder, må aga en nog motvågande
kraft, för att hindra ett inbrott uti, eller en
villkorlig förändring af Lagens föreskrifter. Det
problem, som man liknat vid det att kunna upgora
Cirkelns fyrkant, och som uti fordna Statslärans
systemer bestod deri, att göra Lagen
ensam rådande öfver alla, har nu så vida
nalkats närmare tillämpningen, att man ser villkoret
för dess verklig-görande, men utan att annu
kunna absolute upge alla omständigheter för upfyllandet
deraf. Då det nu tyckes vara reducerat
derhän , till att kunna upföra en riktig gränslinie
emellan den Verkställande och Lagstiftande
Magten, år ännu, så val i anseende till den sertares
organisation, som bådas rättigheter, mycket
oafgjotdr. I det hela år således kan hända foga
uträttat för det närvarande; men i dessa ämnen,
som bero uppå moraliska upgifter öfver Slågtets
allmänna hushållning, och sättet af dess ledning,
lår det vara nog, om med omårkeliga steg man
småningom, ehuru långsamt, kan nalkas målet,
och då man känner villkoren för det råtta, lår
man böra anse sig lycklig , allt som man i mer
eller mindre mon hunnit nalkas det. Det år under
denna synpunkt, som vi skole söka utreda
den andra frågan, Kuru en National-Re
<
presentation, med afseende på dessa
villkor, bör vara beskaffad?
* Rousseau har ansett det representativa Systemet
för oförenligt nied Friheten, och har sagt,
att Engelska Folket förgäfves trodde sig vara
fritt, att det agde friheten blott under den tid,
som det valde sina Representanter, att sedan detta
val var gjort, förföll det åter till sitt intet.
Jag tror mig finna, att Rousseau hår förblandat
utöfningen af den Lagstiftande Magten rned
sjelfva Friheten, då den förra icke år, eller kan
och bör vara annat ån en borgen för den senare.
Då Samhällets första och hufvudsakeliga ändamål
icke år annat, ån införandet af ett Rätts tillstånd,
hvarigenom hvar och en blir skyddad för orått,
kan också den ens kil te Medborgarens Frihet
endast bestå deruti, att innom den gråns och med
* de villkor Lagen utstakat, kunna obehindrat göra
allt, hvad han för sin förmon eller utkomst finner
nödigt eller nyttigt; och den Lagstifiande
Magtens åtgärd består deruti, att försäkra Medborgaren
om full utöfning af denna frihet, dels
derigenom, att ingen Lag blir gjord, som obilligt
inskränker dess verkningskrets, dels derigenom,
att den Styrande Magten får en riktning, sorn
icke tillåter den, att villkorligt behandla enskiltas
rättigheter, eller att öfverskrida gränsen för
sin befattning. Derföre, att hela Samhället icke
personligen deltager i denna Lagstiftning, blir vis
Å
serligen ingen hvarken mindre fri i sitt verk
*
ningssått, eller mindre säker om åtnjutandet af
den borgerliga Friheten, och lika så litet som den
senare kan skiljas ifrån hvarje Medborgare i Sam
-
hållet, lika så litet år det ovillkorligen nödigt,
att den förra skall af hvar och en personligen utéfvas.
Med den omfattning Europas Stater fått
för det närvarande, år detta så mycket lyckligare,
som i annat fall ingen Stat skulle kunna gora
anspråk på Friheten, och de skulle nödsakas ifrån
början bygga sin Stats förening på andra villkor,
ån dem Theorien gillade.
Om Rousseau gifvit akt uppå, att den allmänna
viljan icke år annat, ån en abstraction af
de enskiltas uti vissa punkter öfverensstämmande
interesse, hade han lätteligen fnnnit, att detta colle&iva
interesse kan lika val kannas och iagttagas
af en Corps dertill valde Befullmågtigade,
som af hela Nation personligen. Hela frågan hvilar
endast derpå, att de colledliva interessen.
som utgöra de hufvudsakligaste foreningspunkterne
för Synhållets enskilta viljor, blifva uti dess
National-Representation i ett motsvarande förhållande
uptagne och inforlifvade. Dessa interessen
grunda sig på Samhällets allmännast kånda behof,
och riktigheten af Nalional-Representations sammansättning,
kan blott efter denna sénare måttstock
bedåmmas. Härvid år dock frågan endast
om de allmänna behof, hvilka som en följd af
menniskans natur, af dess med okad odling utvidgade
allmänna fordringar, och af Samhålls-inråttningens
ändamål, åro i Sakernas närvarande
ordning att anse såsom oskiljaktige ifrån hvarje
Borgerligt Samhälles trefnad och bestånd.
Det år en ganska riktig anmärkning af
Rousseau, att då Lagen bor vara ett uttryck af
allmän vilja ofver ett gemensamt föremål, år en
Corps’s vilja såsom sådan, lika litet som den en
-
skilta menniskans, den som i ett sådant fall bor
komma i fråga. Det år blott så vida, som en sådan
Corps’s vilja nalkas det allmänna Stats-Interesset,
som den får riktighet. Men det blir också
af dessa skål mera synligt, hvarföre den StatsRepresentation
vore felaktig, dår allt af vissa särskilta
Corpser skulle Ståndsvis afgöras, dår allmänna
viljan ej kunde blifva annorlunda uttryckt,
ån genom deras inbördes jämkning. Om hos de
ena af dessa Corpser eller Stånd, i allmänhet
skulle fattas uplysning, kännedom af allmänna
årender, och nog kraftigt interesse uti bibehållandet
af allman ordning; om hos det andra en besynnerlig
förening af Embetsmanna- och Skråinteressen
infördt småaktighet i synpunkter och
egoism i deras bedömande; om hos det tredje,
Embetsmanna-Privilegier och hierarchiska grundsatser,
utgjorde deras förnämsta ognamårke; om
ånteligen hos det fjerde, en talrik samling af olikartade
ämnen, gåfve der anledning till en besynnerlig,
men oberäknelig förening afenskilta kunskaper
och enskilt ärelystnad, af Medborgerlighet
och Aristocratie, af nit för allmänt vål och af
esprit de corps; om, säger jag, dessa åro de allmänna
felaktigheter som skulle vidlåda inrättningen
af fyra sådana Corpsers särskilta åtgärd vid
Lagstiftningen, månne icke resultatet deraf skulle
oftare blifva en följd af deras inbördes strid, ån
af Samhällets allmänna behof, och månne icke
således Lagen vid en sådan Lagstiftning skulle
snarare blifva ett uttryck af särskilta Stånds, ån
af Samhällets vilja och önskningar? Att vid en
sådan inrättning tillägga ännu en Corps eller ett
Femte Stånd del uti Lagstiftningen, skulle i min
tanka foga hjelpa saken. Det skulle lagga Decisionsråtten
hos ett af Stånden, men det skulle
kan hånda snarare oka ån minska inflytelsen af
den esprit de corps, sorn utgjorde hufvudfelef i
Lagstiftningen; ty det år en af erfarenheten bestyrkt
sanning, att hvarje Corps blir mera innom,
sig f5renad,jo mera den för sin magt eller sitt
anseende såsom sådan har att befara. Det år
också aldrig genom hjulens mångd i ett redan
invecklat konstverk, som dess gång kan hjelpas;
det år genom bestämdheten och kraften af deras
verkan, genom borttagandet af alla onödiga bisaker,
som det åter kan bringas i ordning, och
återfå en riktigt afmått styrka. Montesquieu
har anmärkt, att det år uti de vackraste konstverk,
som man ser det minsta antalet driff(ådrar.
Han har åtminstone rått deruti, att det år deras
riktning, icke deras talrikhet, sorn bestämmer deras
nytta, och att deras varde beror derpå, huruvida
de svara emot sitt ändamål.
För att nu, efter dessa allmänna grunder,
komma till en närmare tillämpning deraf, lärer
man forst bora se till, hvilka åro de allmänna
behof, som kunna anses såsom oskiljaktige ifrån
närvarande inrättning af hvarje Borgerligt Samhälle,
och genom hvilken i följe häraf utråknad
sammansättning af National-Representation, man
kan hoppas att gifva den en riktning, svarande
enrot ändamålet ?
I Europeiska Samhällens närvarande författning
kunna de göromål, hvarmed hvarje Medborgare
i mer eller mindre mon kan anses sysselsatt,
delas i 3:ne hufvudsakeliga grenar, nemi,
sto Landt-Culturen, eller deras arbete, som
igenom jordens odling framskaffa fodo-åtnnen.
2:0 Naturämnenas förädling och utdelning
efter nienniskornas åtskilliga behof, eller
Manufaktur-, Handtverks- och Handels-Industrien,
samt 3:0 F 0 rs t å n d s 0 dl i n g en eller det
arbete, hvilket, lemnande den physiska menniskan,
har afseende på dess förnufts förmögenheten,
och genom samlande af kunskaper och uplysnings
utbredande i hvarjehanda ämnen, har
till föremål, att gora menniskan skicklig til! de
åtskilliga vårf hon har att utföra, samt gifva
. O
henne handledning vid valet eller utförandet deraf.
Utaf dessa åtskilliga göromål och deras olika
ändamål och riktning, upkomma lika mångfaldiga
behof eller fordringar, hvilka för verkställigheten,
elier en obehindrad fortgång af det ena eller
andra, begära utrymme och verkningskrets. För
trefnaden af hela Samhället blir således nödvändigt,
att vid dess Lagstiftning, de fordringar som
af dessa irenne särskilta odlings- och arbetsgrenar
e •
upkomma, i den mon de aro grundade på verkelig
billighet och behof, må blifva iagttagne och
vinna behörigt afseende. Att de äga ett tillräckligt
antal Förespråkare uti National-Representa*
tion, år således ett af hufvudvillkoren för dess
annalkande till fullkomlighet.
Men jemte de behof som upkomma af goromålens
fördelning innom Samhället, gifvas ännu
andra allmänna behof, som gifvit anledning till
sjelfva Samhålls-inråttningen, och som för dess
bestånd utgöra ett icke mindre nödvändigt villkor.
Dessa åro behofven af ordning, af personlig
och egendoms säkerhet, af allmänt lugn.
Dessa behof, som gåfvo anledning till Samhällens
inrättning, kunna alla innefattas under begrepet
af Rättvisans handhafvande, eller af Lagarnes
helgd. Det år detta föremål sorn visar, att en
kraftfull och verksam Regering år icke mindre ett
behof, och ett af de ou.mgångeliga villkoren för
Samhällets bestånd , ån en val organiserad Lagstiftning.
Men då det vöre omöjligt att regera,
om Lagen innehSlle föreskrifter, oforeolige med
grunderne för Samhålls-inråttningen, år det också
derföre nödvändigt, att i detta afseende Lagstiftningens
esprit måste vara enlig med detta Samhålls-inråttningens
hufvudföremål. Det blir då
en nödvändighet för Samhällets allmänna val, att
beskaffenheten af den Lagstiftande Corpsen må
kunna tjena till borgen, att inga anti-sociala Författningar
måtte vidtagas', eller sådana grundsatser
beskyddas, som åro stridande emot allmin ordning.
Då den allmänna fordelningen af Samhällets
göromål, och dess deraf följande behof gifvit
anvisning till National-Representations beståndsdelar,
ån det Samhällets allmänna ändamål, som
bor bestämma riktningen af samma National-Representations
sammansättning, och de forhållanden
som bora gifvas emellan den Lagstiftande och
Verkställande Magten. Det år den förra som
skall utstaka villkoren för möjligheten af det stora
ändamålets vinnande, allman rått och allmänt val;
det år den senare som skall vaka ofver verkställigheten
af de således utstakade villkors kraft.
För en verkeligen nyttig sammansättning af
den Corps som skall stifta Lagen, och på detta
sått uttrycka Nationens allmänna vilja, år det således
icke nog, att den till sina beståndsdelar år
sammansatt af Personer, hvilka hafva del uti nå
-
got af de 3'ne hufvudgöromål, som utgöra en
Nations allmänna interessen, men det år också
nödigt, att igenom valet af Personer, och igenom
den riktning, som år den Lagstiftande Corpsen
gifven, Samhället må aga en borgen, att då hvar
och en för sitt yrke söker utverka de fördelaktigas
te viilkor.det stora hufvudåndamålet. allmän
rått, allmänt val innom Samhället, ej må uraktlåtas,
och att således den Lagstiftande Magfens
stadganden icke må rubba allmän eller enskild
säkerhet, och dess controll på den Verkställande
Magtens åtgärder icke blifva stridande emot bibehållandet
af allmän ordning och lugn. Den
blir det på 2:ne sått, antingen då den år så overksam
, att den mera kan anses som ett verktyg ån
som ett band för den Verkställande Magten , eller
då den så öfverskrider sina grånsor, atc den
hindrar den lag-likmåtiga befattning, och gör således
Riksstyrelsen och Lagarnes verkställighet
omöjlig. Ingendera af dessa afvågar har någonsin
varit eiler kan möjligen blifva det genast förklarade
ändamål, hvartill en Nations Befullmågtigade
sagt sig vilja sträfva, men under mångfaldigt
olika förklädningar och benämningar, har
man olyckligtvis sett dem blifva ett af de mål*
vid hvilka de stadnat, och genom hvars fullföl»
jande de tjent att kullkasta den Regering eller
den Samhällsordning, som var utsatt för sådana
afvikelser. För att förekomma detta, blir således
nödvändigt, att Samhället i anseende till valet
af de Personer, som skola utgöra dess Befullmågtigade
och föreställa den Lagstiftande Magten,
må äga en borgen i deras förhållanden och ställning
innom Samhället, att de äga ett kraftigt
interesse för bibehållandet af allman ordning,
och ti llråckl ig t o ber of ode, för att bibehålla
Lagens kraft emot den Verkställande Magtens
möjliga inkråktningar. Hvad de Befullrnågtigades
antal angar, i anseende till Nationens grnehufvudyrken,
år ånnu vidare att marka, att det år
med Vettenskaperne och med den deraf följande
uplysning, sorn, efter hvad man långesedan anmärkt,
med Handeln och med Industrien, de fordra
icke särskildta biträden, eller ett särdeles understöd,
de begära endast att ej förtryckas, och
når dem lemnäs frihet, att i en obehindrad men
ordentelig gång, framskrida till sin utveckling,
fordra de blott allmänt beskydd, icke särskilt uproårksambet.
Det blir derföre i afseende på det
Samhällets allmänna interesse, som har.Förståndsodlingen
till föremål, mera af vigt, att den egenskap,
hvilken för alla menskliga foretag år af
nöden, nemi. klokheten och kännedom af de
årender man skall bedömma, ån egentelig så kallad
lårdom, kommer att utmärka Nationens Ombud.
Då den senare visst icke bör uteslutas, kan
å andra sidan icke heller för densamma en särskilt
titel till företräde medgifvas, eller det blifva
en nödvändighet, att för denna Class Medborgare
tillskapa någon särskilt Class Representanter. Att
så mycket som möjligt, försäkra åt de uplystare
af Allmänheten, delaktighet i Lagstiftningen, och
att gifva denna behof utaf, och interesse förFörstånds-odlingens
framsteg och utveckling, blir på
.en gång det säkraste medel att befordra den, och
det som bast instämmer med Nationens allmänna
fördel.
Ännu år vid sammansättningen af en Natiönäl-Representation
en omståndighet att marka,
som förtjena!' verkelig upmårksamhet. Den består
deruti, att menniskan i allmänhet år merendels
missnöjd med det närvarande, att Samhällsordningen
afven fått dela detta gemensamma öde, och
att ehuru ingen vågar uppenbart höja sin röst
emot ordningens bibehållande, åro dock alla fallne
att klandra Stats-Forrattningen, och i synnerhet
allmänna årendernes gång. Denna mennisko-naturens
åtföljande böjelse till missnöje, jemte det
den af tingens stallning understödjes, som ofta
medföra oundvikeliga olågenheter, hårrör afven
deraf, att Samhålls-ordningen lagger band på enskiltas
passioner, att då den år stiftad för att
undvika Natur-tillståndets våldsamheter, måste den
underkasta menniskan vissa inskränkningar, och
att dessa som hindra den illasinnades tilltag, blifva
afven för den dygdige ibland mindre behaglige,
då han betraktar Sämhålls-inråttningen sorn
en anstalt, hvilken med mycken kostnad och
många upoffringar endast söker leda menniskorne
till ett mål som de dessförutan, i följe utaf sira
egen fordel, borde hafva sökt. Då fantasien lemnär
sig åt målningen af ett lyckligt Natur-tillstånd,
glömmer den alltför ofta dess verkeliga
omöjlighet, och om den erkånnes, blir likväl inbillningen
igenom denna målning mera retlig för
hvarje af de olågenheter, som innom Samhället
kunna erfaras. Det år således gifvit, att ej hlott
för den, som af oreda och våldsamheter kunde
hafva allt att vänta, eller som åtminstone dår
måste söka sin enda tillflygt, men äfven förden,
sorn i allmänhet år vån af ordning och moralitet.
— 14 —
]can Samhålls-inrättningen ibland, dels genom
sina ofullkomligheter, dels genom jemnforelsen _
med ett högre ideal, synas mera som en boja
som tynger, ån som ett stöd som upråtthåller »
menniskan, under dess fremskridande till det gemensamma
målet, Slågtets förädling.
Når man nu till denna allmänna granskningslust
lagger de enskilta anledningar till missnöjen,
som i mer och mindre nion, men alltid till någon
del måste gifvas under all slags Styrelse,
finner marn lätteligen, att anledningarne till opposition
emot Regeringens verkan och afsigter, åro
gifna uti sjelfva sakernas natur; att der icke Magten
kan nedsysta dem, skola de mer eller mindre,
men alltid till en betydlig del utgöra sjålen
af Nationens Befullmågtigades allmänna mening.
Sjelfva egenliårleken ger en ny borgen hårföre,
då man så lått inledes att tro sig vara öfver dem
i kunskaper och skicklighet, hvars förhållande *
och åtgärder man funnit skål att klandra. Det
år i sig sjejft intet ondt uti denna den Lagstiftande
Corpsens naturliga fallenhet, men det år
angelågit, att den ledes derhän, att blifva oskadelig.
Det år Regeringen, hvilken närmast kanner
behofvet af årendernas oafbrutna gång, hvilken
derföre i bibehållandet af ordning och lugn
har det närmaste interesse, äfven som den måst
direfta åtgärd. Det år derföre nödigt, att afven
Regeringen får en tillräcklig motstånds-styrka, för
att afhålla den Lagstiftande Magtens anfall. En
sådan försvarskraft åter kan och bör icke bestå i k
blotta i Lagen förvarade rättigheter, att afslå eller ^
hindra Lagstiftande Magtens tilltag. Möjligheten
att afvärja dem, hvilar lika mycket på den Lag
-
stiftande Corpsens sammansättning, som på de den
Verkställande Magten tillagde Prasrogativer. Det
blir derföre en nödvändighet, att den Verkställande
Magten må kunna uppå den Lagstiftandes
sammansättning hafva något inflytande, eller åtminstone
deruti något deltagande. Svårigheten
består blott uti att bestämma graden och gränsen
derföre. [England hafva enligt Neckers anmärkning,
sjelfva Representationens ofullkomligheter
gifvit en utväg för den Verkställande Magten till
deltagande uti den Lagstiftandes öfverlåggningar,
som icke genom Constitutionen år åsyftad, men
som icke dessmindre blifvit en af de hufvudsakeligaste
utvägar till jemnvigt emellan dessa båda
delar af Samhållsmagten. Denna utväg hårrör
ifrån den ofta flertaliga Representationsrätt, som
blifvit tillagd Köpingar och Orter, sorn nu åro
obetydliga både i folkmängd och förmögenhet.
Då denna sakernas ställning sätter Regeringen i
tillfälle att verka på de Väljande, försäkrar det
äfven altid Ministern om möjligheten, att alltid
få såte och stämma i Underhuset, och att således
kunna öfvervara och leda dess öfverlåggningar.
Denna Representations olikhet har kan hända i
England i annat afseende vanslågtats till missbruk
och till brist på energie hos dess Lagstiftande
Magter; men om i vissa fall, af en kanske ofta
oundvikelig nödvändighet, och af en åtminstone
alltid tvetydig beskaffenhet, det torde kunna sågas,
att den Lagstiftande Magten ger alltför myc,
ket vika för de Styrandes vilja och ingifvelser,
gifves det likväl ämnen af så allmänt interesse,
af så ostridig beskaffenhet, att den Lagstiftande
Magten icke skulle kunna undandraga sig att
— 16 —
■vara Tolk af allmänna opinion, och att Ministern
sjelf mäste erkänna sitt felsteg, och vika »
ifrån Stats-förvaltningen. Om å ena sidan allmänna
opinionen vid ett sädant tillfälle visar sig *
bjudande ofver båda, år det å den andra onekeligt,
att det år Stats-Författningen som danat denna
opinion, att det år den som upråtthåller dess
Frihet och möjligheten af dess inflytande. Kanske
torde detta vara i sammandrag allt, hvad man
för en Stats-Forfattnings verkeliga nytta kan
väga önska?
Frågan om en National-Representations beskaffenhet,
för att upfylla det med densamma
åsyftade ändamål, synes således böra delas i flera.
Den om naturen af deras beståndsdelar; den om
deras öfverlåggningssått och sammansättning; den
ånteligen, om deras förhållande inbördes och till
den Verkställande Magten. Det år omöjligt, att
vid en Afhandling om en National-Representa- ^
tions beskaffenhet, icke mer och mindre vidröra
alla dessa frågor. Den senare skall likväl vid
detta tillfälle endast så vida behandlas, som den
har' gemenskap med de förra.
I anseende till den första, låra utan tvifvel
Samhällets åtskilliga interessen då blifva närmast
- t*
förenade uti Lagstiftningen, når ingen Class af
Medborgare år ifrån Val-rättigheten utesluten, når
de egenskaper af bofast och af oberoende,
som åro nödige för att ge Samhället en tillräcklig
garantie för bruket af denna rättighet, blifva
de enda erforderlige, för att få deltaga uti Valet
af Nationens befullmågtigade Ombud. Då de «
Medborgare, som sysselsatta sig med Stads- eller
Landt
-
Landtmanna-Industrien, utan tvifvel åro talrikast»
* blifva också dessa Samhållets hufvudyrken de,
för hvilka den Lagstiftande Corpsens Ledamöter
4 komma att hysa det måsta deltagande. 1 anseende
til dem, år således ingen svårighet. Men vidi
frågan om den garantie, Samhållet ytterligare kati
fordra, för ernåendet af dess allmänna ändamål,
rått och säkerhet för alla, blir saken mera
invecklad, och svårligen lår den kunna i allmänhet
afgöras, utan hänseende eller tillämpning till
något visst Land.
Ibland de innom vårt Fädernesland senast
utkomne Skrifter, tyckes man nog allmänt vara
af den tankan, att genom Eleöorer låta förrätta
Valet af Riksdags-Fullmågtige. Jag vet att
denna idée är tagen utur de senaste republicanska
Författningar. Men jag frågar, om den I
Sverige skulle blifva antagelig, om den icke dår
* skulle blifva ett nytt skål, att göra den foreslagne
Representations-foråndringen mindre angenäm?
Utan tvifvel skall den stora mängden af
dem, som i långliga tider varit vane att representeras
Stånds-vis, frukta för att något förlora,,
om de skulle afstå denna rättighet, och om då
tillika de icke mera dire&e skulle välja sina Ombud,
månne de icke skulle anse sig hafva förlorat
allt, och fatta misstroende både till sina Ombud
och till Stats-Författningen? Närman antager,
att ingen Class Medborgare får vara utesluten
ifrån Representation, blifva visserligen
A Folkmängd och Förmögenhet hufvudsake„liga
grunderne för Valrätten, och i samma moa
den mera blir utvidgad, i samma mon blir det
3
mera nödigt att bestämma dess bruk. Men skall
och kan icke detta ske på annat sått, ån igenom ►
Eleftorers tillsättande*? Necker har
ett annat, som i mitt tycke forenar samma för- *"
möner med mera popularitet; det år, att personer
af en viss ansenligare förmögenhet, innom hvart
Distriöl skulle samlas, och utse ett visst antal
Candidater, som skulle komma under omröstning
till att blifva Nationens Representanter, allt efter
förhållandet af det antal Fullmågtige, som hvart
Distrikt skulle skicka, så att för En som skulle
valjas, alltid skulle vara Fem att välja uppå.
Denna således upgjorda Förslags-Lista skulle
tjena till anvisning för de Väljande, och så val
de som upgjort Listan, som alla andra hvilka
dertill vore berättigade, skulle få deltaga i Va- w
let, med intet annat förbehåll, ån att blifva innom
Listan. Om således Val-friheten icke vore
oinskränkt, kunde det åtminstone icke sågas, att
den vore helt och hållit förlorad, och då de som
upgjort Förslags-Listorne, voro utar alla Stånd,
kunde man ej såga, att något vore förfördelat.
Inskränkningen i anseende till de Väljandes Valfrihet,
vore i de flesta fall ingen annan ån den,
som igenom sakernas natur ändock skulle ägt
rum. Den skulle endast igenom en sådan anstalt,
med mera lätthet för dem sjelfva, och med
mera nytta för det Allmänna, vara bestämd. Om
Förslags-Listorne för hvarje Hårad eller Distrikt
forblefvo förseglade, til dess de Väljande voro
samlade, och tiden emellan Förslagets upsåttande
och Valet vore så kort som möjligt, skulle de*
flesta oråttrådigheter och konster vid Valen förekomrnas.
De som upgjort Forslaget, vore i en
slags ansvarighet inför Nationen, och skulle, för
att af den våljande Menigheten erhålla bifall,
nodgas rådfråga allmänna fortroendet.
Att således sattet af Valens förrättande skulle
igenom denna utväg kunna lätteligen beståmmas,
anser jag icke omöjligt; men i anseende till den
Lagstiftande Corp,sens beståndsdelar, och för Samhällets
garantie deraf, återstår annu ett annat vigtigare
och mera granlaga amne att utreda. Om
det i allmänhet år menniskonaturen medfodt att
klandra det närvarande, att vara missnöjd, om
icke med/Samhåilsordningen, åtminstone med Styrelsen
, blir denna fallenhet af ännu mårkeligare,
och ofta vådeligare följder, når de samma skulle
kunna utverka en förändring, som hafva dervid
« minst att förlora, måst att vinna. Detta händer
så vål, om pluraliteten af den Lagstiftande Corp„
sen år till större delen sammansatt af Personer,
hvars stallning innom Samhället vore sådan, sorn
äfven i fall sjelfva Lagstiftande Corpsens ofverlåggningssått
vore så inrättat, att Sfvervigten genom
list eller våld vore för ett sådant parti lått
vunnen. Det år då, sorn under namn att oka*
Folkets magt, man oker endast des Fullmågtiges;
det år då, som ibland en talrik Församling, ett
mindre antal genom enhet i afsigter och list i
anläggningen, så ofta lyckas att beherrska de
öfriga, och det år då ånteligen, som Anarchie eller
Despotism sluteligen beredes.
j Det år derföre Folkets hogsta interesse, att
ej allenast forse sina Fullmågtige med tillräcklig
*magt, för att upfylla det dem updragna kall,
men också att hos dem sjelfva förekomma missbruket
af magt. Man måste aldrig glömma, att
dessa Fullmågtige, ehuru Nationens Ombud, icke
hvar för sig åro annat ån Enskilte, hedrade med
ett större fortroende, att både deras colleötiva och
deras enskilta interesse skall förena sig deruti,
att utvidga grånsorne af sin befattning, att derföre
Samhällets val, oskiljaktigt ifrån ordningens
bestånd, hvilar derpå, att äfven dessa Fullmågtige
blifva nödsakade stadna innom de skrankor,
som tillhora deras verkningskrets.
Erfarenheten har i detta afseende intygat,
att intet år vådeligare, ån den Lagstiftande Corpsens
förening i en enda rådplågande och beslutande
Församling. Öfverilning i beslut, öfverraskning
i deras beredande, tilltagsenhet hos den
Lagstiftande Magten, svårighet för den Verkställande
att emotstå dess anfall, och sluteligen allas
kufvande af en mågtig eller illslug Faölion, åro
de följder, som af en sådan sammansättning åro
oundyikeliga. Frankrike har erfarit dem, och
dess efterdöme måste ännu långe varna Europas
Nationer för ett dylikt misstag.
Den Lagstiftande Corpsens delning i flere
särskilt rådplågande Församlingar, blir således en
af de hufvudgrunder, som man kan anse som afgjorda
för beskaffenheten af dess sammansättning.
IVlen såttet huru denna delning skall ske, blir icke
derföre mera bestämdt. Det gifves egenteligen i
detta afseende ej mer ån 2:ne hittills kånda sått
af den Lagstiftande Magtens Organisation. Det
ena, som händelsernas gång danat i England,
som erfarenheten långsamt derstädes förbättrat;
det andra, som alstrat uti en Tänkares speculation,
blifvit mer och mindre fullkomligt infördt
uti Frankrike och de dermed förbundna Stater.
Det förra af dessa Systemer synes vara bygdt på
den grundsats, att menskliga passioner kunna bast
igenom deras inbördes motvigt upvåga hvarannan,
och att det år den Class af Medborgare,
som genom sin stallning och sin förmögenhet har
det närmaste interesse i bibehållande af sakernas
närvarande ordning, som bör utgöra en särskilt
del af Lagstiftande Magten, och tjena till motvigt
emellan denna och den Verkställande. Detta,
sorn man kallat Jemn vigts-Systemet, har igenom
sin varaktighet i flere tidehvarf, och igenom Engelska
Folkets välstånd och anseende, vunnit en
rättvis upmåvksamhet. Det andra , som ännu icke
af erfarenheten kunnat så noga bedömmas, år
grundat på en i abstraölion sinnrik jemnförelse
emellan Samhålls-styrelsen och menskliga själens
förrättningar, och har till grundsats, att det år
ett misstag, att för ett och samma göromål tillsätta
flere Corpsers Befullmågtigade, eller, som
år detsamma, att gifva åt en eller flere af dem
enahanda rättigheter och göromål; men att det år
igenom ett noga åtskiljande af deras olika befattning,
som man kan ernå det ändamål, hvilket
Sieyes anser för hufvud-problemet för ali Lagstiftning,
det, att förena Enhet i verkan med
Delning i magt. Sieyes har kallat detta: le
Systeme du concours, Förenings-Systemet, i motsats
emot det Engelska, som han kallar: le Systeme
des equilibres Systenus, och har trott, att då man
inskränker den befattning, som tillhör hvarje del
af den Lagstiftande Magten till en viss af de åtgärder.
som fordras till Lagens tillskapande, skulle man
också förekomma all inbördes strid, och att då hvar
och en af de medverkande Corpser endast under
I
22
en viss förm kan bidraga till Lagens daning,
skulle man derigenom så mycket båttre försäkra >■
möjligheten af ett bestämdt resultat. Han har
erkåndt, att riktigheten af denna supposition hvi- *
lade derpå, huruvida hvar och en af de Lagstiftande
Corpser bl ef innom de, för dess befattning
föreskrefne grånsor, och har derföre trott sig bora
tillskapa en särskilt Corps till Vaktare ofver Constitution,
hvilken han gifvit namn af jfurie Constitutionnaire.
DenåriSieyes plan mera möjlig
att införa, och mera oumbärlig, ån i något annat
Regeringssätt. Om den Corps, som har rått att
föreslå Lagarne, och som i Sieyes plan föreställer
tankan och behofvet, skulle vilja påtruga
den ett beslut, åt hvilken, i likhet med omdömet,
beslutande Ratten år ensam förbehållen, v
eller om de båda skulle förena sig emot den
Verkställande Magten, och vilja inkräkta på dess
område, eller om denna skulle vilja störa deras
förrättningar, och hindra dem i fortgången af deras
arbete, så år obehörigheten af allt detta i
samma titon mera lått att ådagalägga, sorn hvar
och en af de agerande Corpsers befattning år mera
åtskild, och mera bestämd; men i samma moa
de åro amadé att hafva inbördes mindre motstånds-styrka,
blir också mera nödigt att en Magt
finnes, som kan hålla hvar och en innom gransen
af sin befattning, och vaka öfver Constitutionens
vidmagthållande.
Uti det Engelska, eller det så kallade Jemnvigts
Systemet, år en sådan excentrisk controll
hvarken enlig med inrättningens esprit, eller möjlig
att införa. Det år igenom det inbördes veto
sorn år så val de båda afdelningarne af den Lag
-
st i Frände som den Verkställande Magten förbehållet,
som den controll är ärnad att upkomma,
hvilken skall upråtthålla Constitution, och det år
igenom en noga uträknad jemnvigt uti deras inbördes
rättigheter och inflytelse, som den säkerhet
skall beredas, hvilken skall trygga Stats-Forfattningens
bestånd. En Qfver-Domare ofver dessa
Magter skulle blifva, antingen ensam rådande
eller ett intet, och det vore lika svårt att bestämma,
når casus för dess åtgärd borde inträffa,
som att utsätta gränsen för densamma. Den Väktare
öfver Constitution, som Sieyes y-ott sig
sakna i Europas hittills varande Stats-Författningar,
år således ej heller hvarken nödig eller möjlig
att dår införa.
För att dömma om värdet af det System
Sieyes föreslagit, torde böra undersökas, om äfven
den Väktare han åmåt Stats-Författningen,
år tillräcklig för sitt ändamål, om den kan förses'
med tillräcklig kraft för att upfylla det, utan att
sjelf blifva förtryckande, och om de olika göromål
han tiliagt hvaije del af Nationens Ombud,
åro eller kunna så noga åtskiljas, att ej den ena
kan inkräkta på den andras rättigheter? Hvad
erfarenheten i detta afseende ådagalagt, talar ej
till Systemets fördel; men så måste man också
medge, att det ännu aldrig blifvit till sin hela
vidd efter Sieyes plan infördt eller försökt, och
att så vål de omständigheter, under hvilka man
antagit delar deraf, som de förändringar, som med
detsamma blifvit gjorda , åro af en beskaffenhet,
att göra Systemets ursäkt, om det förfelat sitt ändamål.
En jemnförelse emellan detsamma och
det så kallade Jemnvigts-Systemet, torde således
bättre uplysa saken och närmare svara emot afsigten.
Det senare, eller det i England införda Regeringssättet,
har till ovillkorlig grund, att fordelningen
af Nationens Representanter skall vara
grundad i en ärftlig olikhet afStånd, att den ena
delen eller Ofverhuset skall hafva ett hufvudsakeligt
interesse uti bibehållandet af sakernas närvarande
ordning. Onekeligen ligger fördelen af
detta Regeringssätt deruti, att den gäng sakerna
skola taga, år så lått uträknad, så nära förenad
med de Rådandes hufvudsakeligaste fordelar, att
då den ena delen af den Lagstiftande Corpsen föreställer
Nationens mångfaldiga, men föränderliga
och så till sågandes ögonblickliga behof, föreställer
den andra dess stadigvarande allmänna
ecb oföränderliga interesse för ordning, för allmän
säkerhet, för stadga i ärende,nas gång. Det
år lyckligt, når tiden befåstat ett sådant Regeringssätt;
några få modificationer hade kanske
kunnat göra det ämne fullkomligare, men i det
Hela lår intet vara som hittills gifvit ett mera
tillfredsställande resultat, och hos den Nation, som
skördat frukterne deraf, kunna hvarken otidiga anfall
af den ena delen af den Lagstiftande Corpsen
emot den andra, eller en obillig afund emot den
del af Nationen, som genom födseln har såte t
Ofverhuset, blifva en anledning till Regeringssättets
omstörtning; men då det kommer an på
att nyskapa en Representation, blir vål en sådan
delning så möjlig att införa, och om den skulle
antagas, kan den blifva beståndande?
Vid sinnenas närvarande ställning, då vid
nästan hvarje skakning uti någon Europeisk Stat*
det icke ar fråga om mindre, ån ett jemnande af
rättigheter och förmoner för alla Medborgare; då
de som hafva intet, och de som hafva litet, begynt
gemensamt kasta afundsfulla ögon på dem. som genom
födseln eller egen skicklighet kommit i besittning
af årfda eller fårvårfda fordelar, då vid taflan att
dela dem, ägande rätten till och med kommit i
fråga, och ingen aktning visats för mer eller mindre
billiga, eller af åldern stadgade företrädesrättigheter,
då hemställer jag till hvars och ens
mogna öfvervägande, huruvida det skulle vara
möjligt, huruvida det skulle vara försigtigt, att
tillskapa den Lagstiftande Corpsen af 2:ne delar,
af hvilka den ena alltid skulle vara färdig till
anfall, den andra i behof af forsvar1? och bland
hvilka den förra skulle äga alla popularitetens
fordelar, då den senare inskränkt till åberopande
af föråldrade eller bestridda rättigheter, ej skulle
kunna vänta sig något stöd eller medhåll, annat
ån hos Regeringen eller hos de få, som voro nog
uplyste att inse, det ordningens bibehållande vore
innerligen förenad med denna Corps’s bestånd.
Jag frågar, om det vore försigtigt, att således
sätta dessa 2:ne Stridsmän med så olika krafter
midt emot hvarandra, om derigenom de söndringar
skulle förekommas, som hittills man förgäfves
önskat att afhjelpa?
Den plan Sieyes upgjort, år deremot grundad
på likhet i de Lagstiftande Coipsernes be*
ståndsdelar, och på olikhet i deras befattning,
och synes i detta afseende mera öfverensstämmande
med tidehvarfvets esprit. Likväl, ehuru
Sieyes i anseende till den tidepunkt, då han
den författat, icke kunde antaga ett annat System,
finner jag ej, att det vore emot dess hufvud-afsigt
stridande, om uti den Lagstiftande Corpsens
sammansättning funnes en garantie, att icke dess
beslut kunde blifva stridande emot ordningens bestånd.
Olågenheten af Sieyes’s plan synes mig
Vara hufvudsakeligen, att den Lagstiftande Corpsen,
som icke har något veto öfver sina beslut,
kunde derigenom få tillfälle fatta sådane, som
kunde öfverändakasta Regeringssättet, att det vöre
i sådant fall, som den Corps, hvilken skulle
vara Vaktare öfver Constitutionens helgd, skulle
mellankomma med sin åtgärd. Men håraf följer
åter en annan olägenhet, den, att denna Corps,
som skulle aga domsrätt öfver hela Styrelsemagten,
skulle snart blifva Herre öfver densamma,
och att således det odelade en Endas inflytande
(a Ef ion uniquej som Sieyes velat undvika, hår
skulle åter inträffa. Faran eller vådan deraf
synes mig i synnerhet derföre vara att frukta,
emedan enligt Sieyes plan, en sådan Corps alltid
skulle vara förhanden, och sysslolös vid alla
andra tillfallen, endast hafva att afvakta dem,
då han kunde eller borde utöfva sin domsrätt.
Med den gång vi ej kunna undgå att tillerkänna
menskliga passionerna, låf man ej kunna hoppas,
att dår missbruket år så lått, det skulle kunna
uteblifva. Jag tror således, att i den beståndi
g a til 1 var e 1 s en af en sådan Corps, som ärnad
till Väktare för Constitution, kunde snart
komma att befalla öfver densamma, ligger ett hufvudsakeligt
fel, utaf den plan Sieyes upgjordt.
Men jag tror tillika, att sjelfva idéen till en sådan
Corps, ick,e medför nödvändigheten af dess
beständiga tillvarelse. Jag tycker mig tvärtom
finna» att idéen af en Constitutions Nämnd eller
Jury, derföre vann så mycket bifjjl, att man förenade
samma begrep dermed, som med en vanlig.
Jury, att gora Lagen ensam närvarande, att endast
för hvarje särskilt casus tillkalla Domaren.
Jag vågar tro, att möjligheten af en sådan inrättning
afven skulle kunna gifvas, att Systemets
värde deruppå beror. För att bedomina detta,
fordras att ingå i detaljen af hvarje dels sammansättning,
och af den Stats-Författning, efter hvilken
de skulle handla, samt i följe deraf tillse,
huru en controll skulle vara möjlig.
Utaf alla de Författare, som innom vårt Fädernesland
meddelat Allmänheten sina tankar om
en förbättrad Representation, år i min tanka ingen,
som lemnat så allmänt nyttiga upgifter, som
Författaren til Blandade Ämnen. Ehuru jag för
min del icke med honom till alla delar instämmer
uti tillämpningen deraf, kan jag dock ej
annat ån erkänna det för en sinnrik och användbar
idde; att i följe af de 2:ne grunderne för ali
Representation, Folkmängd och Egendom,
låta välja Nationens Befullmågtigade på 2:ne olika
grunder, efter Folkmängden och efter Bevillningen.
Jag tror att man deruti har en lått och naturlig
grund för den Nadonal-Representations 2:ne
afdelningar, som jag i likhet med Sieyes’s plan,
vill nämna den Föreslående ''eller Tribunatet,
) och d e n B e s 1 u t a n de eller Lagstiftande.
Denna benämning utmärker de fundlioner jag ville
gifva dem. Den förstnämnde föreställer begäret
och tankan, som efter behofvens olika intryck,
med mer eller mindre <kål, men alltid med liflighet
och deltagande, i likhet med dessa menni
-
28 —
skans böjelser, yrka tillfredsställandet af de åtskilliga
fordringar, som utgöra Samhällskroppens når- -  varande eller tillkommande behof. Uti denna del
af Representation år angelågit, att alla de Sam- *
hålls-Classer deltaga, som i kraft af sin befattning
hafva nårmaste gemenskap med Samhällets
allmänna interessen, Åkerbruk, M an ufac turer
och Handel, allmän Uplysning och
växande Odling. Denna Representations afdelning
bor derföre vara talrikast, och medgifver
äfven mindre stränga föreskrifter x anseende till
deras ålder, som dertill kunna väljas. Denna
afdelning bland Nationens Befullmågtigade bor
ensam äga rättigheten att föreslå Lagarne, och
utan dess bifall kunna inga nya pålagor utskrifvas,
eller den förra Bevillningen fortfara. Hos v
denna Corps, (som jag för kortheten skull vill
kalla Tribun a te t) måste Regeringen framställa
sina behof, och sina Förslag till Lagar, och äger
denna Corps att granska och undersöka deras beskaffenhet,
samt deröfver lemna sitt yttrande;
men han har intet veto ofver den Verkställande
Magtens Förslag, äfvensom denna intet ofver
Tribunatets. Det år inför den andra delen af
Representation, som skulle få namn af den Lagstiftande,
och som skulle verkeligen vara der,
som de skola båda anföra sina skål emot och med
en Författning, och det år efter denna inbördes
discussion emellan viljan och behofvet, som den
Lagstiftande Corpsen lik omdömet skulle fatta sitt
beslut, och göra Lagen. Jag tror likväl ej, att
denna Corps, enligt Sieyes5s plan, bör vara in- +
skrånkt vid att gifva detta sitt beslut tillkänna blott
igenom svarta eller hvita kulor. Jag medger
I
alltför gerna, att det alltid må voteras. Lagen
bor göras med en bestämdt uttryckt vilja. Men
jag tror, att likasom det tillkommer omdömet, att
icke blott gora Syllogismen, men äfven att profva
anledningarne till densamma, likaså bor det
i en sådan Författning tillkomma den Lagstiftande
Corpsen, att motivera skålen till sitt bifall
eller afslag. Det bor således vara dess Ledamöter
tillåtit att tala ofver ämnet, sedan de afhört
discussion emellan Tribunatets och Regeringens
Deputerade, och det bor vara hela Corpsen tillåtit
att, om han så behagar, på dessa anledningar
låta författa skålen till sitt beslut. Men beslutet
måste altid innehålla endast det ämne som år föreslagit,
utan någon tilläggning eller förändring,
och om sådant önskas, måste det helt enkelt återförvisas
till den som det upgifvit. Det bör ej
heller någonsin vara den Lagstiftande Corpsen
tillåtit, att föreslå någon Lag eller Författning,
endast att gifva sitt yttrande öfver dem, som till
dess pröfning hemställas. Uti ett noga iakttagande
af dessa skillnader, ligger ett utaf de hufvudsakeligaste
Constitutions bolverk. Ett annat icke
mindre vigtigt och kraft ägande, år i min tanka
det, att en väsendtlig skillnad bör göras emellan
Lagföråndringar och nya Lagar. Det år
min oförgripeliga men fasta öfvertygelse, att ett
Folk år båttre tjent med stadga i sitt Lag-System,
ån med en utsökt fullkomlighet i hvarje mindre
del deraf. Jag anser det äfven vid nu i fråga
varande Stats-Författnings System, som ett hufvudsakeligt
medel att försäkra dess bestånd, att
noga bestämma ett olika sått att tillväga gå vid
nya Lagars tillskapande för oförutsedda händel
-
Ser, och vid afskafFande eller förändring af de
förut varande. I det förra fallet må den Lagstiftande
Corpsens bifall, till hvad endera af
Samhålls-Magtens grenar hegart, göra Lagen; i
det senare, må ingen varande Lag kunna förändras
eller afskaffas, sådane economiska Författningar,
som af Regeringen efter behag kunna utfärdas,
häri dock ej inbegrepne, annat ån igenom
ett gemensamt bifall både af Regeringen, Tribunatet
och den Lagstiftande Corpsen. I annat fall
blir allt projeö till Lagföråndring hvilanda, till
dess att '{Tibunatet, sedan motion derom gjordes,
blifvit till två tredjedelar förnyadt, och den Lagstiftande
Corpsen till hälften.
Då Tribunatet åger ensamt att bevilja medel
till Statens underhåll, bör det också aga rättighet
att taga kunskap om dessa medels förvaltning,
och att under vissa allmånnna titlar bestämma
användandet deraf. Men Tribunatets anmärkningar
emot Förvaltningen blifva ej gällande
till vidare afgörande inför Domaren, utan den
Lagstiftande Corpsens bifall. På samma sått bör
val Tribunatet kunna anklaga en Minister, men
Lagstiftande Corpsen bör ensam kunna ställa honom
inför Råtta, och anhållan om dess entledigande
bör ej kunna ske utan i förening med den
Lagstiftande Corpsen. Då frågan år om undersökning
om allmänna medlens förvaltning, bör
altid en tredjedel af Ledamöterne i den Committé
som får detta updrag, vara utaf den Lagstiftande.
Vid all fråga om beskattning, bör den först meddelas
Lagstiftande Corpsen, hvars afslag gör den
till intet, men som deremot ingen ting kan bevilja,
utan måste lemna det åt Tribunatet, som
i detta enda fall, har beslutningsrått, ty beskattning
är icke annat än fyllandet af ett allmänt
behof, och den har gemenskap med Lag-författningen
endast igenom formen för dess upbårande.
Ifrån Tribunätet borde intet Stånd vara uteslutit,
äfven som ingen Person för sitt Stånds skull
ovillkorligen admitterad. Likväl skulle, utom i
Städerna, viel Förslags-Listornes upsårtande, alltid
ibland de 5 Candidater finnas 2:ne Bönder, och
det vara Författarne af Forslaget tillåtit, att insätta
flere om de så önskade, men att i annat fall,
utan åtskillnad af Adel, Prester, Ståndspersoner
eller Borgare, upföra den de trodde skickligast
och måst vård allmänna förtroendet. I anseende
till Valsättet och de Väljandes egenskaper, instämmer
jag till större delen uti hvad Författaren
till Blandade Ämnen uti sin N:o 2 anfort, och
tror detta för öfrigt vara Detaljer, som i förhand
icke med en viss precision kunna bestämmas.
Men i anseende tillden Lagstiftande Corpsens
sammansättning, torde jag behöfva ingå
i en nogare utveckling af ämnet. Jag tror
att blott en viss högre Bevillnings Summa af
minst 30 (kanske fo) R:dal. Banco, borde kunna
berättiga att vara ibland de Väljandes antal, och
jag tror, att för att vara Förlagsman till ett sådant
val, borde utsättas ännu en högre, minst
dubbel Bevillnings afgift. För att gifva ånna
mera stadga åt Lagstiftningen, skulle jag äfven
för min del önska, att någon del deraf agde en
ärftelig rått till såte och stämma. Om ibland
dem af Ridderskapet och Adeln, som skulle befinnas
åga minst 3000 ILdalers inkomst uti fast
Egendom, som skulle blifva stadigvarande Leda
-
möter af Lagstiftande Corpsen, och 50 st. utvaldes,
hvars Egendom sedermera blefve Fideicommiss,
samt deras Söner i samma ordning berättigade
till såte oi h stamma i Lagstiftande Corpsen,
med det förbehåll likväl, att de alltid, tills
de fyllt sitt 35 år, skulle varit i någon civil eller
militair tjenst; månne ej detta skulle gifva
stadga och anseende åt denna Corps. Då något
rum blefve ledigt, innan den som dertill vore
berättigad hunnit till 35 år, skulle Konungen äga
att utse den, som tilldess skulle trpfylla detsamma.
Utaf de öfriga två tredjedelar (ty i stället för
116, ville jag han skulle bejitå af 150 Personer)
borde efter min tanka endast en fjerdedel hvartannat
år utgå, då jag deremot skulle vilja, att af
Tribunatet åtminstone en tredjedel hvarje år skulle
ombytas, likväl med förbehåll för Ledamöterne
af detta senare, att kunna genast å nyo inväljas,
då deremot de utgående utur den Lagstiftande
Corpsen, icke förr ån den påföljande gången
borde kunna åter insättas. För Tribunatet borde
icke mer ån 25 års ålder utsättas, då Candidaten
vid densamma kunde erhålla förtroende; men till
den Lagstiftande Corpsen borde minst 35 års ål»
der erfordras, innan man kunde komma i fråga
till Ledamot derstädes. Efter detta utkast skulle
grunderne till Svenska National- Representation
kunna innefattas uti några få allmänna stadganden,
då allt det öfriga blefve ämne för reglementariska
författningar.
1:0 Alla Svenska Medborgare, utan åtskillnad
af stånd, yrken eller lefnadssätt, skulle vara
berättigade
berättigade att vålja Nationens BefuIImägtigade
* till vården af dess Lagstiftning.
2:0 Sorn rostågande Svenske Medborgare
■* skulle anses hvar och en oberoende och fullmyndig
fri Man, som af egen förmögenhet eller
arbete förmår skaffa sig underhåll.
3:0 Rättigheten till deltagande i Valet af
Nationens Representanter skulle okas i samma
mon, som man erlågger större afgift till Staten.
Grunderna för beräkningen af det antal Personer,
som skall deltaga i Lagens tillskapande, skulle
således håmtas af det dubbla förhållapdet, Folkmängd
och Bevill nings-afgif t. För hvarje
antal af 10,000 väljande Medborgare, skulle skickas
en Fullmågtig, och för hvarje 20,000 R:da*
lers bevillning, likaledes en Fullmågtig.
4:0 Svenska Nationen , öfvertygad om vådan af
en enda, på en gång föreslående och beslutande
* Församling, skulle förklara, att vid Lagstiftningen,
äfven som vid all annan Samhålls-befattning,
bör icke ett och samma updrag gifvas 2:ne
BefuIImägtigade, men hvar och ens åtgärd så bestämmas,
att de förenas till ett gemensamt ändamål!
1 följe deraf, skulle Nationens Representanter,
efter grunderne af förenämnde Val-rått,
blifva delade i 2tne afdelningar, den ena, sorn
åger att föreslå Lagen, den andra, som åger
att besluta den.
5:0 Då Svenska Nationen uti sin Öfverhet måste
vörda den, hvilken har den stadigvarande omsor
*
gen för vården af dess allmänna årenaer, skulle
v den också erkänna, att det år Regeringen, sorn
år närmast att kånna behofyen för Styrelsen af
3
det Hela, att således den afven bor hafva del
uti Lagens tillskapande. I följe deraf åger Regeringen
rått att föreslå Lagar, afven som Nationen,
att b&sluta dem. Då Lagstiftande Corpsen,,
bifallit ett Lag-proje£l, kan Regeringen blott för
en viss tid suspendera det.
6:0 Till borgen för Lagstiftningens enhet i
grundsatser, skulle en del af denna Corps vara
sammansatt af Ledamöter, som genom arf derstädes
agde såte och stamma. De skulle en gång
för alla våljas bland Ridderskapet och Adeln af
dem, som hafva en viss grad förmögenhet i fast
Egendom, och denna sedermera blifva Fideicommiss,
samt rättigheten till såte och stamma i
Lagstiftande Corpsen sedän fortsåttas från Man
till Man, alltid uppå åldsta Sonen. Når en ått
utgår, skulle Konungen ensam åga att igenom en *•
annan fylla dess rum.
7:0 Svenska Folket skulle förklara, att då-,
det vördar Förfådrens stadgar, anser det Lagens
varaktighet som ett ej mindre behof, ån dess full- •
ltomlighet. I följe deraf skulle stadgas och oryggeligen
fastställas ett olika sått att tillväga gå,
vid nya Lagars tillskapande för nya behof, eller
vid afskaffande eller förändring af gammal Lag.
Öfver de förra skulle Lagstiftande Magten på
g|ord framställning genast fa besluta; till de sednare
borde ett gemensamt bifall af båda Lagstiftningens
grenar och af Regeringen erhållas. I anseende
till Grundlagar, borde detta ändock ej
blifva gällande, utan sedanden Föreslående delen *•
af Nationens Ombud blifvit till två tredjedelar
förnyad, och den Beslutande till hälften , samt båda, v
det oaktadt, på nytt förklarat sitt bifall.
— 35 —
8:o Da Folkets rått år <att sig beskatta,
skulle också dess rättighet 'att derom besluta,
ofoi;ånderligen; bibehållas. I detta enda fall tillkommer
beslutnings-råtten den talrikaste delen af
Nationens Ombud. De egenteligen så kallade
Lagstiftande, aga endast pröfningsrått. Likväl
kan intet Projekt till beskattning utan igenom dem
till antagande framställas.
9:0 Båda delarne af Representation skulle
gemensamt gonom Deputerade öfverse Stats-Verkets
tillstånd och förvaltning; men anmärkningar
dervid endast kunna göras hos den Föreslående
delen af Representation.
to:o Svenska Nationens Representanter, såsom
dess gemensamma Ombud, skulle äfven lånas
af Statens gemensamma medel. Endast de
som med arfsrätt innehafva såte och stämma, vare
härifrån undantagne.
11:0 Statens Embetsman, ansvarige inför
Folket, skulle äfven kunna af dess Ombud anklagas,
och skulle det i sådant fall tillkomma den
Föreslående delen af Representation (som vi hädanefter
tills vidare skole kalla Tribunatet) att
väcka frågan. Så vål pröfningen deraf, som den
af allmänna medlens förvaltning, skulle, efter
gjord och motiverad anmälan, tillkomma den Lagstiftande
Corpsen.
12:0 För hvarje hos Tribunatet väckt fråga,
sorn finnes vård pröfning, skulle ett Utskott
af ett ringa antal personer tillsättas, för att deröfver
göra sin berättelse, innan den till ytterligare
pröfning, eller till antagande hos den Lagstiftande
Corpsen kunde framställas.
13:0 Utaf Tribunatet skulle hvarje är en
tredjedel ombytas; utaf den Lagstiftande Corpsen
blott en fjerdedel hvartannat år. De förra sk/jlle
kunna åter inväljas; de sednare först sedan ett
jVal föregått, sedan de utgingo.
14:0 Båda delarne af Representation bord®
alltid på samma gång vara tillsammans. Det
skulle bero af Regeringen att kalla dera , men
de skulle alltid en gång om året, minst 6 veckor,
och icke ofver 3 månader, vara i verksamhet,
15:0 Sättet, huru Ledamöterne i dessa Corpser
väljas, skulle bero af ett särskilt, enligt hår
frammanföre upgjorde grunder, härom upsatt och
lika gällande Reglemente. Dessa hufvudpunkter,
som endast åro årnade att närmare bestämma mina
i hast och i oordning framkastade ideer, torde
tjena att närmare ådagalägga de således inrättade
Myndigheters inbördes motvigt och förhållanden.
Tribunatet skall naturligtvis hafva populariteten
på sin sida, och åga igenom sin rättighet att föreslå,
en förmåga till anfall, äfvensom igenom
sin rättighet att bevilja, en ånnn betydligare kraft
att återhålla; men bordet icke blifva farligt, då
Lag-förändringar åro försvårade, då aldrig det
kan gifva sina förslag ett anseende af beslut, då
det således icke skulle hafva rått till en verksam
utgård. Den Lagstiftande Corpsen åter, skulle
uti sin rättighet att afslå, hafva ett vapen emot
den andras anfall, och uti sin rättighet att göra
framställningen af utskyIdema, en föreningspunkt,
som skulle gifva honom stöd af Regeringen.
Denne åter, skulle i dessa båda Corpsers noga
bestämda befattning, och uti den Lagstiftande
Corpsens möjeliga behof af bistånd, finna sin så
-
“ 37 —
kerhet. Likväl synes mig en coalition emellan
•» Regeringen och den Lagstiftande Magten vara
foga att befara, då den förra icke kan vinna
J opinion annat ån igenom visheten af sina beslut,
och då dess anseende således derpå beror. Den
blir tnågtig i nion af sin vishet, den blir intet,
så snart den blindt forenar sig med den ena eller
andra af de i Styrelsen eller Lagstiftningen deltagande
Myndigheter. För mig synes såledesmenskliga
passionerna hår bora taga den riktning, sorn år
måst enlig med det allmänna interesset. Det år
blott i de fall, då en spänning skulle stiga till
den höjd, att man ej mera frågade efter Lagens
stadganden, utan en eller flere ' af de Befallande
ofverskrede grånsorne af sin befattning, som missbruk
kunna aga rum, och Constitutionens bestånd
vara i fara. Da inträffar behofvet af en Väktare
ofver Constitution, och då inträffar afven tillfället
för dess åtgärd. Det återstår derföre att föreslå
möjligheten af en sådan, och huru den skulle organiseras.
Jag har redan nåmndt, att jag trodde hufvudorsaken,
hvarföre denna upgift, når den af
Sieyes gjordes, vann så mycket bifall, låg deruti,
att likheten af namnet, då han kallade den
jfury Constitutionnaire, eller Regerings Nämnd,
gjorde att man af denna inrättning väntade sig
samma förhållande och samma Verkan, som af en
vanlig Jury, eller en sådan Nåmnjl, som i England
i alla Criminalmål dömmer om brottets tillvarelse
och beskaffenhet. Jag anser också för mia
*- del, att upfinningens fullkomlighet beror uppå,
huru vida den nalkas denna inrättning.
I följe häraf, blir således forsta grundsatsen
för denna Corps, att den icke utom vid förefallande
Casus skall finnas förenad, och den andra,
att dess befattning aldrig sträcker sig till pröfningen
af nyttan eller skadan af någon allmänna
Styrelsens åtgärder, men endast till bedömmandet
af deras förhållande till varande Lagar. En inkräktning
af magt, kan, efter min tanka, enligt
nu föreslagne System, icke aga rum, utan att
Lagen krånkes. Ett sådant försök skulle då börjas
med, antingen att den Lagstiftande Corpsen
och Regeringen förenade sig, för att inskränka
Tribunatets rått att föreslå Lagar, eller dess rått
att bevilja, eller också, att Tribunatet och den
Lagstiftande Corpsen, förenade sins emellan,
skulle besluta sådane Lagar, som skulle satta Regeringen
utur stånd att verka. Då den sistnämndes
verkningssätt och förmåga måste genom Lagen
vara bestämd och försäkrad, blir en författning
stridande deremot, en Lagförånöring, äfven
som i det förra fallet, sjelfva åtgärden, den må
vara hvilken som hålst, på samma sått blir ett
Lagbrott. Det blir således öfver bestämda Casus,
stridande mot Lagens bokstaf, som den i fråga
varande Nämnden skulle äga att döma. Dess
befattning komme att inskränkas till pröfningeh
af förhållandet af ett visst faölum till en gifven
Lag. Dess åtgärd skulle då först börjas, når en
af Samhålls magtens hufvuddelar påkallade den.
Till dess, osynlig och skingrad, skulle denna
Gorps vara utur stånd inkräkta någon magt; men
4å den afsagt sitt beslut, skulle ingen slags afgift
få upbåras, eller något påbud utgifvas, förr
ån det Lagbrott Nämnden anmärkt, vore rättat
— 39 —
och afhjelpt. Befunnes felet hos Regeringen
f skulls den eller de Embetsman, som contrasignerat
dess befallningar, personligen derföre an
*
svara, och till en början genast entledigas. Befunnes
felet hos någon af Representations delar,
skulle deu för den gången helt och hållit fornyas,
och i händelse den Lagstiftande Magten
deri deltagit, och de <jo, som hafva årfteligt såte
och stamma derstädes, icke till Protocollet emot
ett sådant steg reserverat sig, skulle de vara för
alltid sitt såte och stamma forlustige, och Nämnden
aga att invälja 50 andra, som med lika rått
"Liefve dår röstägande. Den Ledamot af någon
Corps, som vackt en emot Constitution tydeligen
lagstridig fråga, skulle dessutom derföre personligen
ansvara. För att försäkra möjligheten af den
föreslagna Jury’ns tillkallande, skulle omsörgen
deraf tillhöra Justitiae Ombudsmannen, men an
*
målan derom göras i Högsta Domstolen, som
skulle aga att emot en sådan kallelse göra föreställningar,
och som skulle dertill kunna vägra
sitt bifall. Endast i det fall, då antingen båda
delarne af Nationens Representanter gemensamt,
eller Regeringen för sin del, begärde Nämndens
sammankallande, skulle det, efter gjorde föreställningar
af Högsta Domstolen, om han dertill funne
anledning, likväl icke vara densamma tillåtit, atf
vägra sitt bifall till Nämndens sammankallande.
Men ifrån den dag denna vore kallad, och till
dess den kommit tillsammans, skulle Justitise Om
*
budsmannen i allt hVad som angeck dess våljan„
de och kallelse, ovillkorligen åtlydas. Då Nämnden
kommit tillsammans, skulle Justitise Ombudsman
tillika med en af Högsta Domstolens Leda»
moter för densamma göra sin berättelse öfver orsaken
till dess kallelse; men sedan skulle Justitise
Ombudsmannen icke vidare deltaga i öfverlåggningarne,
utan vara skyldig att på 30 mils afstånd
skilja sig derifrån.
Denna Nämnd, som innom 14 dagar bör
kunna vara samlad, skulle bestå utaf vissa, i Landsorterne
utsedde Ledamöter, som i följe af förut
till annat ändamål gjort Val, blifvit dertill bestämde.
I anseende dertill lemnar jag till närmare
pröfniug, antingen de skola tagas utur den,
för hvarje Socken i Blandade Ämnen N:o 3 föreslagne
Lagstiftande Magt, eller i fall Valen
skola ske genom Eleflorer, utur deras antal, eller
änteligen enligt det nu upgifne System, ibland
Eörslagsmånnen. Jag skulle tro, att Nämndens
Ledamöter i alla fall borde tagas utur denna
Class, såsom den där har det måsta och kraftigaste
interesse i ordningens vidmagthållande, och
för min del skulle jag önska, att dervid endast
Lomme i fråga de Förslagsmån, som kunde välja
till Lagstiftande Corpsen Den ibland dem, sorn
vid sistnämnde Val-förrättning blefve af de öfrige
utsedd tili Preses, skulle också vara sjelfskrifven
Ledamot i Regerings-Nåmnden, för den tid sorn
sträckte sig till nästa ombyte af Ledamöter; men
en sådan Ledamot skulle icke derföre mer ån någon
annan hafva hvarken, lön eller befattning,
innan kallelse till sammanträde för Nämnden intråftåde.
Jag medger gerna, att denna excentriska
co-ntroll kan synas ett medel till Stats-Författningens
omstörtning, och jag år långt ifrån, att i
denna eller de öfriga delarne påstå Systemets ofel-.
barhet-. Men jag utbeder mig att få utveckla de
skål, som synas tala till dess forsvar.
Den så kallade Nämnden, spridd ofver hela
Landet, kan svårligen finna en föreningspunkt
förr, ån den kommer tillsammans. Någon möjlighet
för densamma att dessförinnan aga inflytande,
synes mig således ej böra förutsättas, och
då dess Ledamöter ej kånna hvarannan, synes ej
heller hos dem böra upsiå något begår att inträda
i en verkningskrets, hvars utgång de ej kunna
förutse, hvars förmoner ej kunna vara frestande,
då ingen Regerings befattning vore dermed
förenad, då Nämnden endast skulle aga att
gifva sitt yttrande öfver ett visst faélum eller en
viss Lag, i anseende till bådas förhållande till
Grundlagen. För Justities Ombudsmannen synes
mig icke heller någon ting vara at vinna vid
sammankallandet af en Corps, med hvilken han
sedermera hade ingen befattning, från hvilken han
på ett tåmeligen långt afstånd skulle vara skild.
De varande Myndigheterna i Samhället, så val
af den Lagstiftande som den Verkställande Magten,
synas mig ej borde önska sammankallandet
af en Corps, som skulle gifva dem föreställningen
af en Öfverherre, och hvars domslut de svårligen
skulle kunna förutse. Det vore således
blott i nödfall, som detta beskydd skulle anropas
af den svagare eller förtryckte, och det vore mera
arnat att på afstånd återhålla ingrep emot Lagens
stadganden, ån att egenteligen straffa förbrytaren»
Min önskan vore då upfylld, når det förra ändamålet
vanns, utan att det senare någonsin be-'
höfdes.
— 42 —
För att gifva mera fullkomligliét at det nu
föreslagna System, skulle jag annu igenom Valet
af Hogsta Domstolens Ledamöter, vilja gifva det
en garantie mera.
Det har gifvits ett Land, dår Dömande
JVlagtens anseende öfvevlefvat både Statens sjelfständighet
och Stats-Forfattningens bestånd. Med
beundran har man omtalt denna inrättning, men
ingenstädes har man lyckats eller ens försökt infora
den, och Athéns Areopag har blifvit snarare
ansedd som ett ideal, ån som ett monster, hvilket
kunde följas vid rättvisans utdelande. Ligger
det likväl icke uti menskliga Naturens sträfvande
till ett mål för sina bemödanden, uti de önskningar
efter hvila och anseende, som med en tilltagande
ålder utveckla sig under en tillrygga lagd
bana, en anledning att kunna så begagna dessa
anlag, att de genom ett öpnat tillfälle till en emot
åldern afpassad, och ändock ej obetydelig verksamhet,
skulle på en gång sysselsatta och tillfredsställa
begären ? Är icke Domare-befattningen
i hogsta Instantien af den egenskap, att sedan
målen åro beredda vid Under-Domstolarne,
och ytterligare utredas af en Föredragande, det
fordras mera naturlig urskillning och ofvat omdöme,
ån djup juridisk kunskap, för att afdöma
dem, och blir icke ett ofta förnyadt förtroende
vid Lagstiftningen, och en oklandrad förvaltning
af Statens allmänna årender, den säkraste borgen
för Domarens oVåld och uplysning? Kan icke
ånteligen sjelfva tjensten omgifvas med ett sådant
anseende, med sådane villkor, att den blir ett
mål, äfven för den högst upsatte Embetsmans
önskningar?
I Athén var det Archonterne, som efter slutad
tjenstetid och oklandrad förvaltning, intogo
sitt såte i Areopagen. Skulle ej vidtagandet
af en dylik utväg, i anseende till sådane Medborgare,
som blifvit utmärkte antingen igenom
ett flere gånger erhållit fortroende till delaktighet
i Lagstiftningen, eller genom en oklandrad förvaltning
af Statens hogsta Embeten, nu för tiden
afven kunna tjena till borgen för Domstolens up.
lysning och rättvisa, och med tiden gifva densamma
råttmåtiga anspråk på Areopagens anseende?
Det år onekeligt, att vår närvarande Constitution
lorenar på ett förträffligt sått hos Hogsta
Domstolen, den ansvarighet inför opinionen och
det oberoende af Styrande Magten, som borde
vara syftemålet med inrättningen, då man ej ville
eller kunde införa den gradation som jag nu föreslagit;
men om den skulle antagas, mamre den
ej skulle hafva ett fördelaktigare inflytande på det
Hela, månne den ej skulle vara af våsendtelig
nytta, både för Lagstiftningen och för den Verkställande
Magten? Huru mången dygd har icke
gått förlorad, huru mångå bemödanden hafva icke
uphört, når man hunnit det mål, efter hvilket
intet mera syntes vara att ernå? Skall icke, under
fortgången af de verksammaste och vigtigaste
Statens Embeten (Lagstiftningen utgör en gren
deraf, ehuru tillsatt på annat sått) det vara en
upmuntran för den dygdige, och ett band äfven
för den måst ärelystne, då efter en lyckligt tillrygga
lagd bana, han ser annu et mål öfrigt,
som i en afpassad verksamhets-krets, förenar både
hvilans och anseendets förmoner ? och om utöfning
af dygd gör den i längden till en vana, omun
-
der denna synpunkt, den kan anses som en fortsatt
vana att handla efter gvunderne af rått och
sant, skall ej denna vid en viss ålder tjena till
borgen för den återstående lefnadens enstämmighet
? Jag ville således, att de Embetsman som
genomgått en sådan pröfvotid, icke mera skulle
kunna såttas ifrån det rum de således ffirvärfvat,
men att de också forst efter en viss ålder och
tjenstetid skulle kunna erhålla det, samt att deras
tillsättande skulle vara ett sammansatt resultat af
den Lagstiftande och Verkställande Magtens profning.
Jag ville således, att forst efter fyllda
år, skulle man kunna erhålla rum uti Rikets
Hogsta Domstol, att, för att komma på Förslag
dertill, skulle man minst 2:ne gånger hafva blifvit
invald i Tribunatet, och en gång i Lagstiftande
Corpsen, eller i minst tio år hafva beklådt
Embeten, afStats-Råd, S t a t s-M in i s t er eller
Stats-Secreterare, utan att grundad anklagelse
ågt rum, och jag ville ånteligen, att
bland dem, som på dessa villkor kunde blifva
Candidater till ett ledigt rum i Hogsta Domstolen,
skulle Tribunatet vara skyldigt upgifva en
Lista af minst 5, men efter behag af obestämdt
flere Personer; Lagstiftande Corpsen äga rått
deraf utse 3:ne, och Konungen sluteligen deribland
välja En. Den som erhållit ett sådant rum,
skulle vara berättigad att till och med fyllda 70
år, såsom Rost-ägande intaga det, att sedan som
honoraire Ledamot bevista ofverlåggningarne, men
att till slutet af sin lefnad alltid som Pension bibehålla
hela Lonen. Med egenskapen af Ledamot
i Hogsta Domstolen, skulle följa titeln och
rang af Excellence, utan afseende på hvad Stånd
ajan tillhörde, och en sa tilMckellg Ion, att den
fortjente Embetsmannen kunde anse sig verkeligen
belönt. På dessa villkor, skulle man val behöfva
frukta, att de, som i en så lång tid vunnit
allmänna förtroendet, skulle uphöra att gora
sig deraf fortjente, och når denna Corps vunnit
stadga och anseende, skulle ej dess esprit likna
Athéns Areopag, skulle icke i denna esprit finnas
en ny säkerhet för visheten af dess beslut?
Om menskliga naturens grunddrag alltid blifva
desamma, om det som forenar menniskans interesse
med dess pligt, merendels blir en borgen
för dess dygd, monne vi ej skulle kunna hoppas
på möjligheten af denna inrättning, och monne
den icke skulle blifva inseglet uppå den Samhålls-inråttnings
säkerhet och bestånd, som skulle
införa en sådan gradation uti befordringar, och
som således skulle veta att begagna menniskans
doldaste begår som ett band uppå dess förhållande
, anda till en långt framskriden, och åtminstone
val stadgad ålder? Med detta förbehåll
skulle kanske Högsta, Domstolens politiska in flytande
annu mera kunna utvidgas, och den åsa
råttigheten till lörestållningar vid inbrott uti Coustitution.
Den skulle således kunna vacka de tillsatte
Myndigheters upmårksambet, åfven som allmänna
opinion, men den skulle ej i något annat
fatl kunna uppehålla Regeringens åtgärder, ån då
frågan vore om tillkallandet af Regerings-Nämnden,
och kallelsen dertill, oaktadt Högsta Domstolens
tillstyrkande, icke korn att åga rum. Då
skulle Högsta Domstolen åga rått förklara sig
inaftiv, och utge en Kungörelse om orsakerne
dertill, samt ej förr åter tråda i verksamhet, åa
4®  ■
Regerings-Nåmnden vore sammankallad. Skulle
man ater anse hela inrättningen af denna Nämnd
O y
för öfverflödig eller skadelig, och således förkasta
den, så förföile naturligtvis alla Högsta Domsto-y
len i detta afseende tillagde befattningar; men
den borde han alltid bibehålla, att alla Lagstiftande
Magtens beslut skulle före Kungörelsen densamma
meddelas, och han äga rättighet att dervid
göra anmärkningar, dock utan annan verkande
kraft. Han skulle i detta afseende kunna
vara Tolk af opinion, i fall Lagstiftande Corpsen
någon gång hade glömt den, men han skulle
lik denna, vara skild ifrån all vidare direft eller
verksam åtgärd.
Härmed bör jag nu sluta denna, visserligen
redan för vidlyftiga, ehuru i detaljen ofullständiga
Afhandling. Utan att vara intagen för Sy- *
stemets fullkomlighet, och långt ifrån att påstå
dess ofelbarhet, torde jag likväl få medgifva, att v
vissa saker undantagne, (”såsom frågan örn Regerings-Nåmnden)
hvilka min afsigt varit att
blott pröfnings-vis framställa, har jag ej kunnat
påfinna ett båttre. Detta må dock endast vittna
om svagheten af min egen förmåga, icke om min
öfvertygelse, att ju ett fullkomligare kan gifvas.
Om jag lyckats att väcka några nya idéer, om
jag gifvit anledning till några gagnande jemnför&lser,
så år mitt ändamål vunnit, och jag skall
anse mig lycklig, om man vill bedömma mitt
Försök efter min välvilja, icke efter dess värde.
Det återstår visserligen ännu en fråga, som *■
jag redan i början framställt, och som år föga eller
intet vidrörd, den, om sättet att lämpa detta
till Sverige, och om sättet at der verkställa ea
— 47 —
Repfesentations-foråndring; men då jag får åberopa
mig hvad jag i detta afseende då också nämnde,
att jag trodde det sednare endast genom ogonblickets
mojligheter kunna bestämmas, torde jag
Vidare få tillägga, att hvad en närmare tillämpning
af de nu anförde grundsatser angår, anser
jag den hora till sådane detaljer, som dels åro
mig okände, som dels vore alltför vidlyftigt att
hår anföra, att hvad sjelfva Representations-föråndringen
angår, kan den icke äga rum annat
ån på 2:ne sätt; antingen att som en följd af en
på allmän uplysning grundad allmän önskan,
den foretages efter ett på allmänt godkända grunder,
och på riktiga kunskaper och upgifter stadgadt
beslut j eller att den blir en följd af en sådan
våldsam brytning, då någon af närvarande
* Representations grenar ville undandraga sig Statens
allmänna bordor, eller våldföra någon af de
> andras rättigheter. I det förra fallet vore en
förändring en följd af en utvidgad och lång.
samt vunnen erfarenhet, och blott under ett
sådant villkor skulle jag anse den för verkeligen
lycklig, för säkerligen nyttig. 1 det sednare fallet
vore den ett nodhjelpsmedel, oundvikeligt, om
Samhällets uplosning ej annorlunda kunde forekommas,
i längden möjligen gagnande, allt efter
som det vore mer eller mindre välberäknat, men
utsatt för många vådor, underkastadt många missnöjen.
Jag behofver således e| såga, hvad som
år min egenteliga önskan, nemi. att hvad sora
* bor vara uträknat till allas högsta fördel, ej
matte behöfva nyttjas som ett värn emot någras
*■ ovilja eller ..tilltagsenhet. Men jag tror, att då vi
alla ej j?£ra eller kunna önska annat, ån ett sakta
— 48 —
framskridande till en båttre sakefnas ordning,
bora alla våra bemödanden sträckås derhän, att ,
bereda den, och våra arbeten, såsom bidragande
till detta stora ändamål, endast i och för det sam- *
ma underkastas Riksens Ständers och Allmänhetens
profning, till bestämmande af de forras åtgärd
, sedan de hunnit inhämta den senares måst
allmänna och stadgade vilja.
Lades till Handlingarne rörande Representationsfrågan.
Ut supra.
Ex Protocollo.
J. D. Valerins. .
STOCKHOLM,
tryckt liss Joh. Peter Lindh, 1 g i 0.
ii
Utdrag af Rikfens Högk Stan»
ders Conftitutions Utlkotts Protocoll
17 Febr. igio.
s. D. Återtogs öfverläggningen angående 'Re♦
prefentations-frågan, hvarvid Herr Profefforen
Do&or Wykman uppläite följande;
Kännedomen af egne ofullkomligheter borde
vifferligen göra mig mållös, fedan jag afhört
flere Herrar Ledamöters yttrande öfver
den nu till öfverläggning företagne både vigtiga
och rygtbara reprefentations-frågari. Styrkan
i framftällningen af (kälen gifva fänninge»
en vigt forn tilltvingar den bifall, och jag
fkulle i andra omftändigheter icke kunna annat
eller mera än blott föka en föi’ening emellan
de olikheter, forn förete fig i en del af
deffe Herrars Förllag. Men' utan att högakta
*. det gamla ända till defs fvagheter och fel,
ty hvem måfte ej medgifva dem, äfven i vår
-nu antagne och på 4 Stånds representation grundade
Conftitution, troj jag dock hvarken tide»
A
punkten till föreflående af en alldeles ny med ,
förkaftan de af den famina vara inne, eller uppgifvande
af förflag1 dertill vara den mig genom v
remifs af Reprefentations-frågan från plenis å- n
lagde fkyldighet. Att framställa felaktigheter
eller fördelar af andre Nationers fig förelkrefne
Reprefentation och Styrelfe-Lagar, är defsutofti
ötver mina kunfkaper, hvilket äfven fkulle'förfvåra
valet emellan della, om nu derom
vore fråga. Att Frankrikets Kejfare kan med
den der varande Reprefentation utöfva cn naftali
oinfkränkt magt, och Minifteren i England
äfven med fin Reprefentation genomdrifva
näftan hvad plan forn hälft, är hvad jag
tyckt mig äf erfarenheten hafva funnit. Allt
bör åfyfta derhän, att genom både Reprefen- *
tatipn och Regerings - Form bidraga att gifva
Konungen all magt att hevila litt Folk väl- *
gerningar, och icke betaga honom något annat
än rättigheten att förtrycka det. Med al- *
la de ofullkomligheter forn kunna tillvitas vållin
varande Conftitution, och forn efter defs
egen förelkrift kunna rättas, har detta varit
lyftemålet vid dels författande al detta Utfkofct,
och defs antagande af Ständerne, ehuru
flor häftighet tidépunktens kraf dervid äli filade.
Ändamålets vinnande, Folkets fäll het, beror
af Konungens vishet och vilja, och jag anfer
denna Conftitution, verkftälld af en ladan
Styresman, ganlka användbar för detta ända- *
mål. ^
Det är fannt att Conftitution och Reprcfentation
ej iiro det lamma. Mea de ftå dock.
i den närmafte förening med hvarannan, och
en total förändring af den fednare kullkaftar
åtminftone Rikdags - Ordningen, Rikets andra
Grundlag, delfa Ständers fnart 8 månaders arbete.
Att nu ftrax efter denfanrmas af Konungen
fkédde antagande och anbefallande till
allmännelig efterlefnad föreflå en lådan total
förändring, och endal! finna den tjenlig för 5
år, eller till näfta lagtima Riksdag, tror jag icke
rådelig!. Jag kan i få fatta omftändigheter
för min enlkildte del, icke anfe mitt anbefaldte
yttrande i denna tidpunkt böra fträcka lig
till ett förkaftan de af den fedan antagne Re-*
prefeiltätionén. Jag bör yttra mig Öfver deras
Reprefentatiöns-rätt, forn yrka fig vara i miftning
deraf, ej örn upphäfvande af deras förn
redan äga den} få vidt det ena icke gör det
andra till en nödvändighet, det jag ej kan linna.
Hvilka aro då defte forn yrka en ladan
faknad National rättigheter ? Jo Bruksidkare
Och Poflesfionater på landet. Af denne Klais
Medborgare äro dock, enligt de upplysningar
jag kunnat inhämta, öfver tre femtedelar redan
i de förut varande 4 Stånden, deltagande
i Reprefentationen, forn viflerligen bevaka de
borrtovarandes rätt. Men de öfrige, heter det,
äga dock icke Reprefentation. Jag har genom
ijrgifvit och i detta Utlkott på bordet lagd
Motion härvid anmält flere, nemligen dem lorn
höra under Prelle-Privilegierne, och hvilke fåiöm
ej deltagande i något Riksdagsmanna-val
äro i lamma belägenhet, och för dera yrkat
en lika förmon forn defte begära. Skulle icke
defte irenne Klåften Medborgare, utan att itö
-
** den förra Reprefentation, utan att kullkafta
hvad genom få mycket arbete och befvär blifvit
forn Grundlag vid denne Riksdag antaget,
kunna få litt rum bland de öfrige Stånden?
Att alla de forn höra till de nämnde Informations-verken
böra i Prefte-Ståndet intagas, fäger
fig fjell, och om af de öfrige, l:o Brukspatroner,
forn ej äro Adel eller Borgare, kanfke
‘8, 9 eller 10 valde af Bergslagerne, vare
lig elter villa orter, eller vide för hvart 20,
30 eller 40000 lkepp. tillverkning eller mera,
fingo inträde i det Vällofl. Borgare - Ståndet,
med hvilket de enligt litt yrke lynäs mig Hå
å någon förbindelfe, tror jag detta vara lika
litet till detta Stånds prtejudice, forn det ofvannämnde
bör af Prefte-Ståndet illa anfesj äfven
forn 2:6 ett lika antal fa kallade ofrälfe
Poftesi onater, eller på lin höjd en från hvart
Län vald, om de af det Hedervärda BondeStåndet
upptoges, med hvilket de hafva gemenfamt
näringsfång och enahanda fak att bevaka,
lkulle de, långt ifrån att vara detta
Stånd till något men, tvärtom blifva med line
kundlkaper upplyfande och gagnelige. Härigenom
vinnes åtminftone ändamålet med minfta
förändring. Vår nuvarande Reprefentation kan
hafva lise fvårigheter, men månne alla deffe
häfvas genom en föreflagen ny? Vi finna i Engellka
Parlamenten oppoiitioner, partier och
ftridigheter. Vi finna dem till äfventyrs äfven
annorftädes, utom der defpotismen inkräktat
på mennifkans rättigheter, och ehvad organifation
äfven hos ofs, utom denna, hvarifrån
den Högfte bevare Svea Land, lkulle uppftå,
komma vi vifferligen att med alla andra Nationer
dela gemenfamt öde. Snart genom 4
fekler har Sveriges Reprefentation Ikedt ge-_
norn 4 Stånd. Riket har derunder ftigit till
fin höglia höjd och åter fallit djupt ned, hvartill
felet, efter min tanke, legat icke i Reprefentationen,
utan i Adminiftrationen af den
lorn fört Riksftyrelfen , och ehvad Reprefentation
forn hällt, ehuru 'jag medgifver det, till
äfventyrs bättre än vår närvarande, lärer det
komma att förhålla lig på famma fatt. Nation
har, forn fagt är, genom flere fekler blifvit van
vid den närvarande. Den har vid nu Ikedue
Regements-förändring blifvit med allt fkäl bibehållen
och af konungen ftadfäftad. Jag tror
famma fkäl gälla ännu. Jag tror att om ändring
Ikall i en framtid Ike, bör den ber?das genom
upplysning, forn verkar fäkert men långfamt.
Måtte ej egenkärleken tilltro lig äga den allmänneligen
lika, forn de Herrar och Män,
hvilke för mig talat i fliken. Jag önlkar deras
Skrifters i detta ämne utgifvande af Trycket,
och hoppas allt för en framtid af den
Grundlag forn blottar felaktigheter och förvifer
mörker och hemligheter, men jag- tror att
dertill behöfves tid och att den ej ännu är inne.
Emedlertid då en rättlkafFens och laglig,
icke en förnedrande underdånighet, är Svenika
Nationens lynne, Ikola bland deffa Riksstånd
ej faknas Män, forn med öfvertygelfé
om egen redlighet, Ikola inför jin Konung med •
frimodighet mera frukta att fkada, än att mifshaga
honom, och derigenom bereda fäderneslandets
fällhet med den Reprefentation ©ch
Conftitution vi aga, lika lätt forn med en an.
nan, intill defs i en framtid upplysningen
hunnit bereda och mogna en bättre, hvilket
jag ej tror ike få häftigt, derföre, ej eller nu
få häftigt böra tillftyrkas, då vi nyis gifvit
ofs med möda och befvär den forn blifvit antagen,
och ingen nöd tvingar till en förändring,
forn för det närvarande Ikulle , kanike
mottagen med mifsnöje, medföra oberäknade
följder, och i händelle af ett å nyo fönderflitande,
vifa ois blott vålnaden af den lycka vi
ägt att hoppas., med bibehållande deraf, om
vi icke genom 'ett brådftörtande nit lör ett aflägfnät
bättre , kanike ftadnat vid träldomens
beroisme.
Herr Riddarhus - Secreterare!’. Sitfvwjlqlpe utbacl
iig jemväl Utikottets tillftånd att få
upplåta fina tankar i denna vigtiga fråga:
1. Jag tror att Reprefentationen bör förändras
för rättvifans, för allmänna lugnets,
för Statens fjelfftändighet ikull.
För rättvifans ikull; ty idéen Stat och re.
prefentativ form innefattar, att alla aftiva Med.
borgare prefenteras.
För allmänna lugnets ikull ty den fanna
principen har redan hos mängden få öfvergått
till fördom, att den ej kan emotftås. Alla hilt.
der verka blott en ftarkare brytning,
4 För Statens fjelfftändighets fkull ^ ty med
den fonn, 1'om nu är, fynes mig despotism eller
, anarchie ej kunna motvägas, en utländlk Magts
inflytelfe ej uteftängas; fynes mig Slaten af fina
egna Ständer alltid lätt kunna låförfvagäs,
att lion faller för den förila inkräktaren, om
hon ej i ögnablicket frälfas genom revolution.
2. I hvad män heror Statens ftyrka af defs
reprefentation ?
I en Monarchiik Stat hör Konungen vara
ganlka magtägände. Lagen är hans kontrakt
med Nationen; men hvad kan binda honom
vid dels efterföljd?
Endaft den allmänna
•* viljan. Men Ständer äro den malla forn bör
uttrycka den allmänna villjan, hos fig concenx
trera denfamma, och derigenom göra henne lika
flark forn Monarkens villja, hvars alimagt
lälunda motväges. Monarken fträfvar till despotism,
men hans bemödande, när den allmänna
villjan af Ständer rätt uttryckes, måfte vara
förgäfves. En god Reprefentation håller lälunda
Staten i jemnvigt, och gör henne derigenom
flark.
3. Den häfta Reprefentation är den forn
liogafl uttrycker allmänna villjan. Om man
lmde att organifera ett nytt Samhälle, vore
■+ denna klara regel den enda nödiga ledare för
Reprefentationens fammanfättning. Ett Råd af
* Coloniens Husfäder lkulle tillräckligt bevaka
Lagarna mot Regentens driftiga tillgrep. Men
våra Stater äro föråldrade, alla intereflen in
-
vecklad; och i ftrid fins emellan, en enig Na- „
tional-anda näftan omöjlig oftare än vid crifer,
Och revolutions-begäret för ögnablicket få na- *
tur ligt-, fedan de gamla inrättningarne upplöft
lig fjelfvé, och den Stat forn ej rätt fkyddar
ftna medlemmar ej heller af dem kan vara älIkad.
Nu kan ingen Reprefentation bildas,
dom noga uttrycker allmänna villjam Alla bemödanden
blifva endaft approximationer. Enkel
theoretilk regel kan ej enfam gälla. Den
malle användas och pröfvas i de minda detaljer,
för att ai mängden rätt kunna fattas, och
till en verkfam öfvertygelle förvandlas. Så utarbetad
är den icke ännu. Derföre må ingep
fmickra lig med hopp att i förila fteget göra
ett fullkomligt och varaktigt arbete. Allt måile
Ike fmåningom, och ett Hags revolutionstillftånd,
under fortlkridandet till ändamålet, s
fortfara af lig fjelft. När faledes revolutionstillftåndet
icke kan alldeles llutas, malle man
vid alla inrättningar föka att leda den gälande
malbin, få att den ej kommer till ett våldfaint
utbrott, ej till öfverfvämning åt någon fida,
hvarifrån elen ej få lätt kan afledas.
4. Vår nuvarande Reprefentation uttrycker
högft ofullkomligt den allmänna villjam Men
ännu fynes mig omöjligt, att inrätta en Reprefentation
forn rätt uppfyller detta ändamål.
Det enda man torde kunna efterfträfva lärer
vara jemnvigten mellan den ariftokratilka och
den democratilka andan, få att bägge till litt
flöd behöfva Monarken, och Monarken för fm
fäkerhet behöfver underhålla bägge.
5. Under den innevarande Revolutions-pexioden
hafva ftrödda idéer, till och - med under
form af häftiga begär till en Reprefentations-förändring
blifvit framkallade. De yttrades
förff af dem lorn anfe lig oreprefenterade,
och, enligt tidehvarfvets penninge - efprit, ropades
på obillighéten att blifva beikattad ohörd.
Derefter väcktes privilegii-hatet, forn,
förenadt med det förra milsnöjet, yrkade en
fullkomlig omlkapning. Ur delfa bägge grunder
hafva alla förllag fedan utgått, till defs
jemnknings-andan ändteligen påhittade, att med
de gamla materialerna och nya tillfatfer bygga
ett hus loin ikulle fynas nytt. Under della
allegorifka karakters drag tror jag kunna igenkännas
alla förllag till upprättande af Femte
Ståndet, National-förfamling i en Kammare,
eller på arithmetilka och belkattnings- grunder
i två, famt fluteligen de nuvarande Ståndens
fammanlinältande till två.
6. Femte Ståndet?
Huru linna beftäm
da
karaktersdrag på defs medlemmar? Månne
knappar eller häktor i råcken? Till hvilket-,
dera Ikulle då den Patron höra, forn möjligtvis
vid HindersmälTo-marknaden brukar knappar,
men vid Riksdagen häktor?
Månne e
gendomens
natur? Ali jord kan ju af alla
belittas, och famina perfon kan ju äga jord af
flerfaldig natur
Ikulle han då höra till flera
Stånd?
Denna fråga innefattar ännu fle
ra
betänkligheter, forn äro öfverflödiga att anföra
, när man fluteligen befinnar, att en Stat,
forn är nog illa befvärad att fönderflitas a£
fyra Stånds intereflen, endaft fkulle plågas vär- fc
re af fem, och att den demokratifka andans
derigenom vunna cfverlägfenhet, lkulle leda •
till fullkomlig anarchi, forn alltid Hutas mod
defpotifm, under inhemfk eller utländlk Monark.
National-Förfamling i en Kammare? Staten
fkulle då beftå aftvå krafter: Konungen med
Lagen och Svärdet, Folket med Maflans kraft
att efter behag göra och upphäfva Lag. lle1'ultatet:
anarkie, defpotifm.
National-Förfamling i två Kamrar? — Troligen
det enda rätta reprefentations-fätt för en
Monarkilk flor Stat. Men efter hvad grunder
Reprefentationen bör väljas, och fördelningen
i tvenne Kamrar göras, är det fvåra proble- *
met att upplöfa. De arithmetifka, antingen
efter folkmängd eller befkattning, äro vifferligen
ej de rätta. Någon öfvervigt malte fkänkas
åt det ftarkafte intereffet i Statens lugna
beftånd, och om möjligt vore, åt det högfta
odlade^förftåndet.
Att' fammanfmälta de nuvarande Stånden
till två, vore att behålla den gamla briftfälliga
fammanfättningen, men tillika gifva desfa
två Stånd ny ftyrka, att verka i deras fkadliga
dire&ioner. Den fvårafte flitning fkulle <
deraf blifva én följd, och å ena lidan ariftokratien
{träfva till öfverlägfenhet, å den andra
denfamma blifva få förhatlig, att Ståndsillfkan
gåfve den demokratifka andan en kraft,
t
'  XI - '
» Hvilken Monarken fvårligen lkulle kunna återhålla.
*
7. Uträkningen med en Monarkilk Stat,
hvars Reprefentation är delad i tvenne Kamrar,
är följande:
Monarken har det gifna intereffet at vara
få mäktig forn han möjligtvis kan vara: hans
önlkan bör man anie ya.ra defpotifm . , om
han är elak, för att efter behag få vara egenlinnig:
örn han är duglig, för att kunna obe.
hindradt göra väl *). Hela fkillnaden ligger
i fättet att fö ka och utöfva defpotism j men
juft deffa former, ärö å ena lidan. anledningfen
att bedöma Monarkens bättre eller lamse affigter,
å den andra kontrollen på hans för
*
måga.
Folk-Reprefentanterne (Commune, Underhus,
eller hvad man behagar kalla dem) hafva
det gifna intereffet att inlkränka Monarkens
magt, och utvidga nienighetens, till den grad,
att Lagen blifver lämpad efter ögonblickets
behof.
•) Månne jag här behöfver förklara, att på detta Hälle'fråga
ej kan vara om någon perfon , man om Monarkens
naturliga tendance? Min öfvertygelfe är att ideen, Mo.
, nark, inbegripet denna tendance, och att den ej ute
blifver
hos någon perfon forn upphöjes till Monark, med
mindre juft detta uteblifvande bevifar att han aldrig der
*
till bordt upphöjas.
Med famma allmänhet talar jag
i näfta period om Folkförfamlingens tendance. Der gäller
likväl ej famma modification forn i affeende på Monarken
.— den perfonliga dugligheten, Maflans villja är
alltid laglöshet. V
Bägge delfia magter fyfta till Statens upp- %
lösning. Det behöfves något forn fammanbinder
dem. Detta är mellanmagten, lorn här må «
kallas den ariftokratifka fÖfver hulet). Den uppfyller
fitt ändamål, i den mån den -af bägge
är oberoende, i den man den för litt eget be*
ftånd underftödjer bägge, och bägge, hvardera
för fin fäkerhet, lemnar denfamma fitt fiöd.
På detta vis uppkommer möjligen en jämnvigt»
g.
De tvenne förila äro befländiga beftåndsdelar
af hvar och en flor Stat. Der finnes
alltid den Monark., forn vill bli defpot,
alltid ett folk, forn gerna ville fatta fig öfver
Lagen. Hvad deffa bägge Reprefentationer v
angår, är deras organifation ej lä fvår. Men
mellanmagten är det omöjliga att nu, fåfotn
pofitift rätt och godt, uppfinna. Emedlertid
hvilar derpå möjligheten af nuvarande Staters
och derås frihets beftånd.
g. En fådan mellanmagt, organiferad blott
efter ideen,, borde vara fammanfatt af de farn*
hällets medlemmar, hvilka genom förmögenhet,
verkelig odling, och ett ftadgadt anfeende,
lika litet bero af Regenten , forn af andra
omiländigheter, men af Allmänheten njuta full
aktning och förtroende. De böra Vara rätteligen
få kallade Magnater, fjelffiändiga, lika iå *
mycket genom tillfälliga omiländigheter, forn t
genom karakter och kundikaper, det vill fäga,
perfoner hvilka klokaft, både i följe af
Söritånd och intereffe, infe vigten af Statens
äppehållande-: och då af fådana perfoner, iuom
hvart Samhälle endaft ett inlkränkf antal
kan finnas, böra dp vara en till lin Reprefentations-rätt
privilegierad Corps, forn Händigt
finnes, utan att vara underkaftad ombyte af
perfonal. Men i vära moderna Stater kan en
fådan Corps blott karakterifas, ej uppfokas.
I Sverige är den omöjlig att nu fammanfätta.
Vi återkomme derföre här till den förut yttrade
meningen, att allt hvad man kan försöka
är en approximation. Såfom fådant må följande
föreflås:
10. Det förila och hufvudfakligafte affleget
ifrån princip är, att Ofra Hufets Ledamöter
måfte väljas °). Som de nödvändigt fkulle blifva
fämre, om man utfökte oombytliga Magnater,
måfte man medgifva deras väljande,
men dervid göra fådana vilkor, att de matte
komma att handla efter den åfyftade principen.
Dofta vilkor fynas mig böra vara:
Ålder. Jag önfkade att ingen finge väljas
till Ledamot af Öfverhufet, forn ej fyllt
40 år.
Lefnadsfätt. Under denna rubrik kunde
många vilkor innefattas. Vigtigt vore kan
!*)
Enda medlet att beftämma perfoner, Tom utan val kunde
blifva Öfverhus Ledamöter, vore efter Embeten, fifom
Prelidenteri viffa Collegier, Bifkopar, I.andshöfdingar
m, tn, Saken bör dock noga betänkas, och i de»
man man beftämmer viffa Embetsman dertill, bör antalet
af de valda, och dem forn Konungen nämner, modi.
fiiräs Äfven må man akta fig att derigenom fanäionera
kjelfva Embctena, hvilka kanjke noder en aanan tiri
hurde helt och hållit aökaffa».
Ike, att en fådan perfon börde äga fatt
landegendom. Vigtigt vore, att han borde
vara, eller hafva varit gift. Vigtigt
vore, att han varit, men ej mera vore,
i Statens tjenft. Vigtige kunde vara kända
ock erkända kundlkaper. Della och
flera vilkor under denna rubrik, böra noga
öfvervägas, innan någon ting deröfver
.beftämmes.
. Förmögenhet. Jag tvekar om någon vifs
förmögenhet bör utfättas för den lorn lkulle
kunna väljas till Ledamot af ett Öfverhus
, eller om man bör inlkränka fig
till en vifs förmögenhet hos de väljande.
Äfven denna fråga'må noga betänkas. Här
gäller: det är fvårt att undvika ett ondt,
utan att falla i ett annat.
Jag antager för gifvet, att ingen fåfom
vilkor fätter i fråga hvad mart nu kallar
Stånd.
Ytterligare medel att göra ett valdt Öfverhus
approximando enligt med princip är,
att det väljes både af Nationen och Konungen:
dock bör Nationens öfvervigt i valet vara betydlig.
Jag föreflår derföre 100 Ledamöter
valda af Nationen, och 25 valda af Konungen
°). Vidare: Konungen må vid hvarje
Eller ock, och Kanfke bättre, kunde de af Nationen
valdas antal infkränkas till go 20 kunde då i följe af
Embete blifva fjelffkrifne. Äfvenledes kunde deras antal
forn Konungen lkulle nämna inlkränkas till 15. och i
'defs hälle de to, font erlade den höglia ikatt till Staten,
räknadt öfver hela Landet, vara ljelflkrifue.
Riksdag välja nya eller fortfätta fina förut
nämnda Deputerade, efter behag. Af Natio
nens ombytas allenaft en femtedel vid hvarje
Riksdag. Sedan inrättningen är i full ordning,
blifver Tulunda hvar Ledamot qvar under
fern Riksdagar. Detta medför ftörre omtanka
hos de valda att värdigt uppfylla fina
rum, och erfätter till någon det att de ej ära
permanenta.
11. Underhufet bör beftå af 400 Ledamöter.
En femtedel deraf Ikall vara fjelfägande
Bönder. De öfrige må kunna väljas af hvac!
annan K lafs man behagar. De böra väljas om
till hvarje Riksdag.
12. Bägge Hufen böra väljas genom Ele&orer.
15. Som Reprefentationens förändring troligen
ej kan upplkjutas få länge, forn till defs
en jämnare fkattläggning blifvit införd, hela
Landet refvadt, alla nödiga ftatiftifka upplysningar
inhämtade, bör det förila valet förrättas
efter en proviforilk method. Sättet att utarbeta
och fuccesfive införa en riktig och varaktig
method, bör ej gifva mycket hufvudbry,
allenaft den nya formen en gång är införd.
En kraftig ftyrelfe, Ständer, lorn allvarligen
villja ändamålet, lkola lätt fullkomna, hvad
lorn i början blott är ett ,Utkaft. Hela framgången
af detta företag beror deraf, om national-andan
derigenom väckes. Vaknar den, få är
det lätt att fullkomna arbetet. Vaknar den ej
få kan ej olyckan bli börre än den redan är.
Jag vill föreilå följande tvenne proviforifka
methoder:
Förila Methoden:
a) Hvart belt hemman räknas till ett visft
antal röker, till ex. 4.
b) Man räknar vanligen en härd ediot et helt
hemman. För en härd bör derföre räknas
lika många röker.
c) Stadsegendom 1 jord beräknas på famina
fatt. Hus beräknas efter de inom käderne
förut gällande grunder. Likafå Borgerfkapets
röker i afleende på deras rörelfe.
Andra invånare i kader erhålla rök i !mån
af den lkatt de till Staten erlägga, varandes
Ikatten för hemmantal jemnförelfe.
grunden.
cl) Manufakturer på landet, Hyttor, andra
Metallverk än Jernbruk, Grufvor lorn tillhöra
enikilda: alla deras röker beräknas
efter ofvannämnde grund.
e) Böra derefter alla individuer forn äro fullt
fui juris äga en perlonlig rök, utom de
röker de äga för fin poffesfion? — Behöl»
ver noga betänkas. Jag tviflar derom.
f) När man utrönt huru många röker ,på
detta lätt kunna utgöras, låter man ett
1 visk antal röker välja 5 Elektorer, af 5
Klaffer, nemi..*
En,
fen ? forn «j får hafva mindre behållen in-'
korali, än fora fvarar emot 150 tunnor
fäd *).
Två, fora ej få hafva mindre än ioo.
Två, fora ej få hafva mindre än 50.
g) 50 fålundä valda Eleftorer fammanträda
för att välja 6 Reprefentanter, hvaraf en
till Öfverhufet, och 5 till Underhufet.
Bland de fiftnämnde Ikall vara en fjelf.
ägande Bonde _ ej mer.
h) Städerne välja för lig.
Anm.: Genom Qvalificationen af Eleäorerna
har jag fokt bereda, att valen fkulle
fprida fig till alla Folk-klaffer. Om för hopens
klentrogenhet man fkulle behöfva be,
flämma, att Underhufet fkulle få ett visft an*
tal Adelsmän, Prefter, Borgare, Bruksidkare,
m. m., hvilket jag dock ej tror, få fkulle en
fådan förefkrift höra till Eledorernas Inltru*
(dion.
Andra Methoden
Skiljer fig ifrån den förfta endaft deri,' att bag.
ge Hulén väljas af olika Eleftorer, De perfo11
er forn ägde en vifs beftämd förmögenhet
valde Eledorer, forn fedan fkulle välja Ofver,
hufets Ledamöter. De forn ägde derunder ^
B
‘D Den här utfatla formögenhéteri karl rrlojligtvis för ' fört»*
liga orter vara för liten, för andra aler för flor. Detta
kan likväl , om fråg3 fkulle blifva om förflagets utförande,
lämpas eftzr ieeal-ornftäiKiighetsrna, utan att fyfts*
niet rubbas. 3
valde Eleftorer för Underhufet. Om å ena lidan
det fynes mera ledande till ändamålet, att k
Ledamöterne väljas af olika Elettorer, blifver f
å den andra fjelfva valet af della Eleftorer
fvårare att inrätta, och calculen öfver röftande
aldrig fåker.
14. Hufvudvinften af denna reprefentations
r förändring, IkyndfamhetJ i aftäirerna,
fkulle förfelas, om ej Hulens rättigheter få
beftämdes, att Underhufet erhölle propofitions
och bellutande rätte Öfverhulet propofitionsrätt,
plikt att utlåta fig öfver Konungens, eller
Underhufets proportionel-, innan de i Underhufet
få argöras, och ledan Underhufet beflutat,
gilla beflutet, innan det 1'åfom en Lag
kan till Konungen framläggas, eller upplkjuta
detlamma till näfta Riksdag. Frågas, huru ofta
detta upplkof kan itereras? '
Bihang.
Af de bägge förellagne Methoderne att utgöra
Repreientationen har jag allenaft utarbetat
den förila, hvarvid jag någorlunda kunnat
vägleda mig af de Statiftifka uppgifter, forn varit
möjlige att erhålla. Men innan jag ingår
i detaillen, vill jag förd: göra redo lör mitt *
förfarande i affeende på röftberäkningert.
Jag har alldeles icke haft affeende derpå,
att perlonalen af Repreientationen kunde i nå*
got beftämdt förhållande blandas af de färlkild*
ta Stånd, hvaraf den för det närvarande ut*
göres* Derigenom att valen för Städerrte och
för Landet blifvit åtfkiljda5 är blandningen af
Reprefentanter för Samfundets tvenne mäll: fhil;'*
äkfciga yrken, väru-produftiorten och varu-an»
Vändningen, beförjd* Om åter Ländmanna-yrken
fins emellan äro ganika fkiljaktiga, fåfom
Landtbruk och Bergsbruk, fyrtes mig att lo»
cäl-omftändigheternä ofelbart lkola verka att
delia fädkildta yrken erhålla fina färlkildta
Repreferttanter. Naringärné ärO dert nätUrliga
grunden för Stårtds-fördelnitigert. Adels- och
Prefte-Ståndert äro conVentiönella inrättningar*.
Det förra, när man derifrån aflkiljer värdigheten,
är genom någon näring bundet med Staten,
och det är denna näring hvarigenom det
reprefertteras: värdigheten behofver ingen po*
litifk Reprefentation. Prefte-Stårtdet beftår af
Embetsmän: det reprefenteras antingen fåfönt
jordägande, eller fåfom förvaltande jord vid
böliällen: Embetet behöfver ej reprefenteras*
När fåledes ingen naturlig grund finnes att
föllja Stånds-fördelningert, kunde fådant endaft
föranledas af den klokhet, att få Vidt möje-ligt
Vore jämka den nya inrättningen efter dert
gamla. Men jag fruktar högeligen, att då ingen
annan grund dertill finnes, fkullé af den*
na jämnkning följa mera ondt ärt godt* Alla
bibehållna fåfänga anfpråk fkullé ofelbart verka
på karakteren af National-Reprefentatiorten,
och om icke de gamla oenighets frön fullkomligen
bibehålies, (emedan jag tror, att Våra
Nuvarande Stånds-intereflen genom föreningen
i ett rum väl mildrades, men ej utöddes,) få
fkulle troligen åtminftone denna förfamling få
en.obeilämd karaktere genom olikheten i de
corporationers lynnen, hvaraf den blefve lammanfatt.
Vid nogare efterfmnande har jag beftämdt
fattat den tanka, att man vid valet af Reprefentanter
ej bör inrätta detfamma efter folkmängden.
Rättigheten att vara aktif Medborgare
fynes mig ej tillhöra andra, andem hvilka
antingen fålom Jordägare eller annars Näringsidkare
föra ett beftämdt lefnadsfätt, Och
derigenom äro med Staten förbundna. Capitaliften,
Embetsmannen, Dagsverkaren m. fl. hafva
iåiom fådane intet beftämdt allmänt intereiTe,
utan ftå under ordres antingen af en befallande
magt, eller af en omväxlande conjunctur.
För öfrigt bör man lky flora folkfamlingar,
och framför allt undvika att den lättaft
förledda, retade eller corromperade mängden,
blelve i deffa folkfamlingar rådande. Ja,
flere husfäder, fäftade på en gifven ort vid ett
gifvit lefnadsfätt, utgöra den väljande mängden,
deftomera kan man vara fåker att valen
beftämmas af rena affigter och med mogen öfverläggning.
Af ladan grund har jag fammanfattat
val-förflaget, fåfom hosföljande Tabell
utvifar, efter följande principer:
tro Utgöras röfter efter hemmantal; hvart
helt hemman räknas till 4 röfter. I de orter'
der hemmanen äro klufne i mindre delar, få
hemmans-åboerne, likafora vid Fräftval, fain
-
mariräkna fina röfter efter fin poflesfion, mea
hela hemmanet beräknas aldrig till mera än
4 röfter.
2:o Af ålder räknas en härd fvarande mot
ett hemman 3 likafå en flock vid kniphamrar
eller fpikhamrar, en ftål-ugn och la vidare.
Efter denna princip har jag för härd, flock
©ch ugn äfven räknat 4 röfter.
5:0 När efter erhållen uppgift, på heminantal
och jernverk efter denna beräkning,
omkring 270,000 röfter uppkommo, återftod
ännu att beräkna röfter för hyttor,, kopparverk,
mesfingsbruk, alunbruk, krutbruk, fvafvel- och
vitriol-verk, m. fl. fabriker af många Ilag på
landet5 men då jag dertill faknade nödige uppgifter,
beräknade jag för dem en rund fumma
af omkring 50000 röfter, hvarigenom taiet af
300000 röfter uppfylldes. Den ofäkerhet i uppgiften,
forn härvid röjes, minlkar högft obetydligt
förflagets användbarhet. -Skulle det röftantal
här blifvit fupponerat vara för ftort tilltagit,
kan möjligtvis det forn för Städerne blifvit
beräknadt vara för ringa, och fkulle någonfin
fråga uppkomma om förflagets användning,
kunde lätt det ena jämnkas i det andra.
4:0 jag har faknat all redig uppgift för
ätt kunna beräkna röfter i Städerne. Grunderne
till denna beräkning är ofvanföre faftftällda,
och när jag antagit antalet af röfter
för Städerne till 6000Q, har jag följt den prin*
$ipen, att efter nuvarande val-grunder, Sta*
derne utgjort omkring 80 Reprefeptanter,
5:0 Sättet, huru bägge Kamrarne fedan farnmanfättas,
fynes af Tabellen, Att utmärka diftrikter
för val-förrättningar m. m, är lätt när
man begynner yerkftälligheten. Alla detailler
af detta Ilag behöfva ej utarbetas för att
pröfva fyftemet: fedan detta är gifvit föijer
lätt det öfriga af lig fjelft',
En\Qt fammanfättningen af den ftora'«Kammaren
fynes föga vara att invända. Defto flera
inkaft kunna göras emot fammanfättningen
af den mindre. Likväl äro defTa inkaft af mycket
olika natur. De kunna famlas under tvenne
Klafler. Den ena, att denna. Kammare för
mycket väger åt Monarkens llda. Den andra,
att den för mycket gynnar demokratien. Skäl
för det förra inkallet anföras; att den myckenhet.
Embetsman deri blifvit infatte, behöfva
medhåll af ett blott ringa antal af de valda
Ledamöterna, för att flora jämnyigten och öfvergå
till Monarkens interefle. Skäl för det
fednare äro, att då ett Hort antal Ledamöter
äro valde, och valda af famma Ele&o.rer forn
utfett den flora Kammaren, fkall pluraliteten
här alltid hafva famma interefle forn Communen,
På bägge lidor hafva fkälen någon grund;
men jag har föreftällt mig, att ett refultat
fkulle uppkomma af de ftridiga ämnen forn
lämmanfätta denna Kammare, hvarigenom vådan
på bägge fidor förekommas. Man bör ej
tvifla, att icke de valda Ledamöterne till den
-
tia Kammare äro, om icke alltid de Ikickligå.-  fte, åtminftone i allmänhet de mäft aktningsvärde
Män i orterne -ELectorerne kunnat utiökai
Om deffa kunna vara af olika öfvertygélfe,
böra de dock hafva lamma ändamål. Om
dem bör äfven märkas, att de äro valda för
fem Riksdagar, och fåledes ej på alldeles ofäker
fot, De juridilka Embetsmän jag infört
böra likafom Bilk opar och Profefforer, genom
kunfkaper och en vetenlkaplig bildning, yrka
Och bibehålla grundfatfers anfeende i en famling,
der haltiga bellut ej kunna äga rum, och
hvars göromål är att granlka och återhålla, ej
en politif verkfamhet. Tio Ledamöter, Reprefeutanter
för Landets höglia penninge - interesfe,
ikola uttrycka egennyttans höglia fordringar;
och Regentens önfkningar framburna af
femton af honom nämnda Ombud, Ikola tjena
till en kraftig vägledning vid befluten, men
efter min öfvertygelfe, aldrig förmå att dik*
tera deni.
Detta förflag behöfyer ej medföra någon
annan ändring i Regerings-Formen än i några
obetydliga formaliteter. Att här uppgifva dem
är öfverflödigt. Vid verkfiälligheten falja de
af fig fjelfve i ögonen, Men deffa formaliteter
fkulle genom denna Reprefentation mycket
förkorrtas. Riksdagsmöten lkulle oändligt mycket
haliigare afgöras. Äfven Ständerne fkulle
fluteligsn göra fm åfyftade nytta, om en
beltändig beredning nedlättes, forn utarbetade
alla mål innan de Ständerne förelädes, få att
2\
<Je af Standerfte endaft behöfde pröfvas och afgöras.
Freftelferne för Ständer att gå utom
fin gräns vore derigenom i det mätta undanröjda,
och redighet i de allmänna ärenderna
möjlig 5 lamt energie i ftyrelfen att hoppas.
Upland och Södermanland, hemman
10852å4röft.per hem. 43408
Folkm. jernv. 158 härd. 632 44040
282279
Tillägg för hyttor
kopparv., mesfmgsbr.,
fabriker, alunverk,&c.
Nerike
Folkm.
100428
hem. 2756
jernv. 116
tillägg
Vellman -  land
Folkm.
84808
hem. 2888
jernv. 332
tillägg
9024
464
Velter
göthland
hem. 11797 47188
Folkm. jernv. 60 240
414195 tillägg
11552
1328
5290
9488
1050
47188
5515
13870
1535
Dalarne hem. 1797
Folkm. jernv. 209
124816 tillägg •
7188
836
8924
995
Småland hem. 10089 40356
Folkm. jernv. 237 948 a-iznä.
207012 tiliägg —
4720
^Transport 184159
330 66
70 14
355 71
105 21
65 15
305 61
"l230~246
Öitergöth-
land
hem. 5470
Folkm.
jernv. 163
162859
tillägg
Verme-
land
hem. 1709
Folkm.
jernv. 460
140100
tillägg
Geftrjkl,
och Hel-
Ängland
hem, 2177
Foikm.
jernv. 137
39083
tillägg
Transport 134159 1230 246
21880
652
22532
2565
165 55
6336
1840 3676
995 65 13
1006 70 14
W-«_» fy
Medelpad,
Ångermanland,
Vefter,
bottn, Herjedalen
hem. 3573 14292
Folkm. jernv. 129 516 14308
166125 tiUägg ' * 1645 HO 22
Halland,
Bohus och
Blekingen hem. 4013 16052 v
Folkm. jernv. 11 44 16096 „
140794 tilläs®- 1890 120 24
Transport 263328 1760 352
—- 27 _
Transport 263828 1760 352
Gottland hem. 1098 4392
fFolkm, tillägg 455 30 6
32988
Skåne hem. 7035 28140
Folkm, tillägg 3185 210 42
270439
3ÖQ000 2000 400
På Städerne räknas öfverhufvud,
(hvilket kommer att be^
ro af närmare utredning) 60000 400 80
360000 2400480
«r Ofvanftående Tabell vifar huru ett antal
af 240 Electorer kunna utväljas. Af della fami
manträda 30 i hvart diftrikt, få att öfver hela
Landet go fådana Eleftors - fammanträden
uppkomma, Innan defla åtlkiljas, välja de
hvar och en 6 Ledamöter, 1 till den lilla och
5 till den flora Kammaren, och af de Afta fem
alltid en Bonde,
Den flora Kammaren kommer fåledes att beftå
g gånger 80 Ledamöter, eller 400
Till den lilla Kammaren ära fålunda
valda Ledamöter
. Sjelffkrifne Ledamöter i denna
K ammar e:
3.0 De forn erlägga den höglia Ikatt till
Staten
10
Transport 90
T
2S —
Transport 90*
12 Bjtkopar _ 12
2 Prefidenter i Hof-Rlitterna 2T
1 Preftdent för Kammarverket 1
Rikfens Ständers Juftitie Ombudsman 1
2 Profefforer ifrån hvart UniverGtet, hvaribland
1 Juris Profetior från hvardera 4
15 af Konungen nämnda Ledamöter 15
125
te Och Amile ofvanbemälte Herrar LedamöTjrs
nu uppläfte Anföranden läggas till de öf- >
ga detta äran.» rörande Handlingar. Ut fupra.
Ex Protocollo
y. D. Walerius\
29
. Utdrag af Rikfens Högloft* Ständers
Conftitutions Utikotts Protocoll
cL 21 Martii Igio.
S. D. Ingaf och uppläjle Herr Lagmannen Silf.
verfparre följande anmärkningar i anledning af
de uti. Utfkottet förehafde öfverläggningar om
Eeprefentations-Frågan.
Hvad jäg i detta ämne, under hopp om Utfkotfets
benägna öfverfeende med det felaktiga
och öfullftändiga, förut vågat framlägga till
^defs upplyfta bedömande, innefattar egentligen
v blott ett Utkaft, i affeende på det praötilka i
förevarande fråga; men faknar milian helt och
HiSHit det grundliga och vetenfkaplfga utredande,
forn bordt föregå, dereft min förmåga
flätt i vederbörligt förhållande till min välmening.
Denna brift har likväl blifvit fullkomligen
afhulpen genom de förträffliga afhandlingar,
hvarmed ifynnerhet tvenne Ledamöter
federmera riktat Utikottet, rörande'detta
vigtiga och granlaga ärende, hvilket jag få--  ledes tror nu vara i det närmafte få vida ut-,
redt-, forn det för närvarande möjligtvis kan
blifva. Jag har begagnat defia lärorika upplysningar
och äger den tillfridsftällelfen, att
fe min öfvertygelfe till det mälla inftämma
.med deffe upplyfte Män; men en nogare granfkning
af mitt ofulllländiga utkaft har likväl gifvit
mig anledning till följande anmärkningar,
rätte Ifer- och tilläggningar, dem jag lika femi det.
föregående ttnderkaftar Utlkottets vidare om*
pröfvande, och hvilka jag anhåller måtte få.“
forn en Bilaga åtfölja mitt förut ingiföe anfö«v
rande.
Att börd ellef egenfkapert af ett Stånds
Medlem Ikulle medföra en i begrepet om Sam»
hällsinrättning grundad rättighet, till deltagande
i Lagftiftände magten, är uti det af Herr
Silfverjlolpe till Utfköttet ingifne anförande på
det mall öfveftygande fatt vederlagdt. Intet
Stånd fkall, under förfäktande af motfatfett och
under åtnjutande af uppå oriktiga grunder fotade
rättigheter kunna uppfylla defs verkligi
beftämmelfe i Staten. Om blott en olika beräkning
äf utlkyldernä af tillräcklig ätt admit-''
terä den enä Jordägaren till deltagande i Lågfliftningen
och uteltänga den andra: om, med*
lika Ikicklighet i ett näringsfång, den ena Medborgaren
njuter lkydd och färfkildta förmåner
af bkråinrättningar, under det en annan icke
ens tillätes utöfningen af fitt yrke; örn fjälar
vårdens välgörande ändamål förfelas; om fjelfva
den rättlintes tröllegrunder förgiftas genom
mifstroende och afund, härledande lig från begrepet
om otjenligheten för detta äktninsväfdä
Stånd, att, fåfom något hufvudfakligt och med
exclufiva förmåner, yrka deltagande i fådanö
värf, forn äro främmande för defs egentliga befattning;
fkall Stats-kroppen alltid, få länge
della mifsbruk fortfara, blifva i mer eller min*^
dre mån lidande; äfvenfå Ikall Ikillnaden i
börd, hvilken med eller utan färlkild benämning
igenfinues i ibart fagt älla Stater, och
hvars erkännande tyckes nilian lorn en inflinA
ligga i fjelfva mennilkolynnet, aldrig lända
tili dels förnämlta moralilka och polititka nytta)
till en motvigt af den förderfligalle af all
ariliocratie, den mercantila och pecuniäira, fä
länge man i den Stånds-lkillnad, forn uppkommer
af börd, blott fer dennes eget ariftpkratiIka
Ifräfvahde att fåfom rättighet förfvä.ra det
deltagande i Lagliiftningen, lorn fördomar och
händelfer tillfälligtvis lagdt i denna Corporations
händer. Det är af alla della Ikäl jag trott
Folkreprefentationen böra inrättas utan articulerande
af några Stånds benämningar annorlunda,
än få vidt det kanbehöfvas, tillförekommande
det deffe Kläder af Medborgare icke
måtte alldeles uteftängas från ett deltagande,
forn deras läge i Staten gör både nyttigt och
nödvändigt.
Jag har i öfrigt anfett populatiorten vara
den enda rätta och värdiga grunden för beflämmandet
af Ledamöternes antal i Andra
Kammaren, fåfom den der egentligen fkulle
föreftälla folket. Alla tillkonlilade, alla mennilkovärdet
förringande anfpråk på deltagande
rätt i Lagftiftande Magten lkola nödvändigt
uppväcka hat och afund. Ifrån det fpäda barnet
till den ålderltegne, från tiggaren till millionairen,
hafva alla lika anfptåk på ikydd af
Staten. Alla delias rättigheter äro inför Lagen
lika heliga. Denna individuella rättighet,
lika för alla, är ändamålet för Lagliiftningen,
följaktligen äfven för Reprefentationen; och
bör fåledes äfven vara enda grunden för den
-
famina. Jag kan ej medgifva, att i-detta af*
leende den fnillrike författaren har en llörre
rätt än den, forn knappaft kan läfa innantill,
icke medåldersmannen framför barnet i vaggan,
ännu mindre den rike framför den fattige.
1 örnedrande för menlkligheten vore ett
annat förhållande. Hvar och en infer likväl
lätteligen, att denna individuella rättighet till
lika beikydd af Lagen, ej medför en möjlig-,
hel. icke ens rimligheten af' ett lika individuel
deltagande i Laglliftande Magten. Vid
dennas organifation fordrar ordning och fåkerhet
vifsa vilkor för denfammas utöfning, och
fåledes en färlkild qualilication för deltagande
rätt i valen; men della vilkor medföra ingen
egentelig rättighet åt perfoner; de äro blott
att anie forn en borgen för deras förhållande,
för deras nit att iakttaga Folkets bälta. På
ladan grund äro upplysning, en ftadgad ålder
och förmögenhet att ante fåfom de egenfkaper,
hvaruti man bör tro fig finna de bälta fåkerhetsmedel
emot mifsbruk i Laglliftande Magtens
utöfning. Klokhet, erfarenhet och oberoende
må då med lkäl antagas fåfom den fäkrafte
borgen för uppfyllandet af ofvannämnde
plikter emot Samhället; men att, då vid val
af Ledamöter till en Laglliftande Corps göres
ett behörigt affeende på kunlkaper, på en vils
ålder, och på en betydiigare förmögenhet,
man fkulle, i affeende på denna villja draga
den flut lats, att rikedomar äfven borde medföra
en larlkild rättighet i röltberäkningen,
hvaraf en jämnfyrelfe korn att äga rum emel*
• . ■ t Ian
lan penningevärde och mennilkovärde; anfer
■* jag innebära en detta fiftnämnde djupt förringande
vådlig princip, hvilken kunde leda till
t glömlka af det, forn bör vara förnämfta ögnamärket
för all Lagftiftning: hvarje enfkild perfons
likå rått, fåfom enda fanna medlet att
befordra allmänt väl.
Då jag här nämnt en vifs ftadgad ålder,
fåfom ett nödvändigt villkor för att kunna
blifva Ledamot af Lagftiftande Corpfen, bör
jag erkänna att jag alldeles förglömt denna
omfländighet i mitt förra anförande. Den är
likväl af höglia vigt, och ju mer man efterfmnar
tidell varfvets och den uppväxande ung,
domens lynne, deltomera lärer nödvändighetén
vifa lig att, genom utfättande af en mognare
ålder för rättigheten att deltaga i Lagftiftningen,
mota en till vådeliga följder för mennifkorätt
och friheten ledande riktning i tänkefätten.
En Regering, forn, under ledning af
ett vidt omfattande genie redan i flere Lagfliftningens
grenar gifvit det öfriga Europa de mäft
lärorika efterdömen, har nogfamt infett nödvändigheten,
att under det krigifka lynne,
forn tidehvarfvets händelfer uppväckt och ännu
underhållet, förekomma de eftertänkliga
mifsbruk, forn eljeft i medborgerliga fammaalefnaden
vore att i en framtid befara, lamt
t derföre icke allenaft med forgfällighet på alla
Rällen, der ej egenfkapen af en krigs-theater
k gjordt allt annat förhållande oundgängligt, fubordonnerat
alla andra authoriteter under den
C
— 34 —
' efter Grundlagens etablerade lonner inrättade
Borgerliga Adminiftrationens öfverinfeende oell "
ftyrelfe; utan ock ilrån deltagande i Lagftil- ^
tande Magten visligen uteftängt den ålder, lorn,
oberäknadt en denlamma alltid vidlådande häftighet,
ikulle genom närvarande tidehvarfs nattan
epidemilka finnesart lätteligen vandägtas
till billdande af ett janitfchar - Syftetne, iika
vådligt för Regenten 1'om för den medborgeliga
friheten, medell! en inrotad ovillja mot alla
former, ett fjelfsvåldigt mennifkoförakt och
en brottslig liknöjdhet för Medborgares få väl
lidande forn rättigheter. Att en ladan finnesart
llår i närmalle fammanhang nied föreftällnmgen
om en oinfkränkt befallande rätt och
en deremot 1'värande blind lydnad, det vill *
fäga: begrepet om endaft Heirar och Trälar ,
är lika oitridigt, forn att den, ty värr, i en *
nog allmänt rådande ton hos ungdomen af alla
Kläder, karakteriferar vårt tidehvarf, i fynnerhet
i utfigten af det tillkommande, om icke
ett klokt förutfeende 1'öker att förebygga
det .onda. Ibland de kraftigafte medel härtill
anfer jag det Ikulle vara om 55 års ålder förelkrefs,
fåforn den, hvarunder ingen ägde
rättighet att blifva vald Ledamot uti Lagftiftande
Corpfen.
Jag tror icke vara nödigt att, i affeende
på Förfte Kammaren föreda 40 års ålder, få- *
forn villkor för att blifva Ledamot derftädes.
En ftadgad ålder är lika nödig i den Andra *
forn i den Fört ta Kammaren, och den jämnare
gång i ärendernes behandlande, forn man bör
önfka i denna afdelning, anfer jäg förrtämligåft
Ikulle ftå att vänta utaf Ledarn öternes permanance
i deras befattnings Jag tror till och
med, att det icke Ikulle vara nödigt att föreikrifva
någon yifs ålder för de Ledamöter, forn
af Konungen borde utnämnas, emedan det förmodligen
ganlka fällan inträffade, att någon
under 55 ärs ålder dertill blefve Utfedd, och
en eller annan yngre Ledamots deltagande få
ttiycket mindre kunde anfes ikadligt, forn det
Embetsmannä-änfvar vårt nuvarande Regeringsfätt
etablerädt nödvändigt, Ikall i en framtid
hillda en kunnig och aktningsvärd Embetsmanna-Corps,
vida Ikilld ifrån hvad under en
defpötifk liyrelfe merendels utmärker defs verktyg
genom våld, egennytta, olkicklighet, eller
lagftridig myndighet. Men hvad jag anfer mig,
innan jag ilutar della anmärkningar, böra närmare
beftämma, är orfaken, hvarföre jag projekterat
Bilkoparnes intagande i Förila Kammaren.
Det har fkedt mindre i afiigt att derigenom
befordra Regeringens inflytelfe uppå
denna afdelning, ehuru jag äfven anfer detta
fåfom en gagnande omftändighet, än för att
gifva åt Ijelfva Ståndet en få mycket kraftigare
conliltence i Staten; ty jag anfer förMika
vigtigt, att Prelte - Embetet forn att DomareEmbetet
ager en fäkerhet för litt fjelfbefldnd,
forn hvarken beror af en Regerings nycker eller
af Folkets och tänkefättens ombytlighet.
Båda della Hags Embetsmäns befattningar hafva
ett få lika förhållande till enlkildte perloners
välfärd, interelfen och behof, att hvad
Grundlagen förefkrifver i vida fall om den e
-
nas oberoende af både Lagftiftande och Lag»
ikipande Magten bör äfven gälla om den andra;
och är det, lorn angar Prällerfkapet i detta
hänfeende af en ännu granlagare befkaffenhet,
fåfom rörande ett inbördes förtroende,
och fådane relationer, hvaröfver ingen magt
på jorden äger någon granlkningsrätt, utan att
våldföra mennifkans individuella heligalle rättigheter.
Att latta Präfterlkapet uti en belägenhet,
hvarigenom det Ikulle medell! en alltför
precaire exiltence bringas uti ett fådant beroende
af höglia Magten, eller af tillfällige
Jiändelfer, forn kunde verka på det ovillkorliga
förtroende, hvilket utgör helgden af deras
befattning i Samhället, vore emot dettas Medlemmar
ett oförfvarligt behandlande, och jag
har derföre trott det vara nyttigt, att Bifkoparne
äfven i egenlkap af väktare öfver della
i ljelfva verket mera Allmänheten , än dem
fjelfve tillhörige rättigheter, böra halva Säte
i Förila Kammaren bland Folkets Reprefentanter.
Då jag uti mitt förra anförande yttrade
den förmodan, att de hittills oreprefenterade
Ikulle vid nälla Riksdag,smöte komma i åtnjutande
af den delaktighet i Laglliftningcn, lorn
blifvit dem lofvad, har jag, kan hända, mera
rådfrågat min egen önfkan än möjligheten.
Jag infer likväl icke annu en ablolut ogörlighet,
att, på fått jag då nämnt, Rikfens Höglofl.
Ständer, i fall de lå för godt linna, kunna
pålkynda vcrkllälligheten af det högtidliga
löfte de Belle Riks - Stånden i detta affeende
gifvit; men jag finner ock nogfamt, att detta
ämnets vigt och grannlagenhet icke torde medgifva,
att det löretages till flutligt afgörande',
innan Allmänhetens Dom likafom i förväg fanftionerat
Bellutet. I fådant fall hoppas jag att
de anmärkningar jag nu framftällt och hvarmed
jag, oaktat deras ofullftändighet, kanlke alltför
länge tröttat Utfkottets tålamod, Ikola få
en närmare och mera upplyfande utveckling
af lamina Ikickliga hand, forn öfver förevarande
fråga redan meddelat Utlkottet ett arbete,
hvilket med tankarnes grundlighet förenar
utförandets behag. Jag vågar tro, att om ocklå
en del af hvad jag här anfört lkulle tyckas
vid förila påfeendet icke egentligen höra till
fåken, Ikall likväl ej något deraf vid närmar»
pröfning finnas vara alldeles främmande till
ämnet, tagit i hela defs omfattning. Om jag
vinner nyfsnämnde min önlkan, Ikall jag anfe
det forn ett prof af perfonlig vänfkap och lorn
ett fmickrande bevis, att delfia mina tankar förtjenat
något affeende.
Herr Öfverben, m. m. Gahn af Co/qhoun in*
lemnade nedanftående Memorial, med an*
hållan att detfamma, ehuru ej af honom
fjelf författadt, måtte för hans räkning i
Protocollet intagas.
Ödmjukt Memorial!
Oen forgfällighet, hvarmed Rikfens Ständer
vid detta möte omfattat en mängd vigtiga fö,
remål för Samhälls-ordningen, har uti en .eke
ringa mån underhållit Nationens hopp om läggandet
af fådane grunder för defs återvunna
Lagftiftnings-rätt, att denna rätt blir för alla
tider behäftad, att den kan utöfvas till en lika
redbar nytta för alla Medborgare, På frihetens.
fäkra verkan till allmänt gagn, äfven,
forn på defs varaktighet, Rödjer fig nu allas
väntan.
Med omtankan rigtad på defla båda före-,
mål upptäckes genaft, att de icke ftå att vinna
utan genom alla Folk Klaffers förening
till ett famfält interefle, genom införandet af
en fakernes ordning, hvilken gör Fofterlandskänftan
hos alla lika möjelig, hos mängden ofelbar.
Det famfälta Intéreflet kan ej exiftera
utan genom en lika rättighet för alla, att obehindrat
och i mån af infigt använda line
krafter till vinnande af utkomft eller förkofran
, icke heller kan utan denna rättighet nå
-
-39 —
gon fann och liflig känfla för Samhället upp
*
tändas hos defs Medlemmar.
Ett demonftratift bevifande af deffe påftåenden
lärer icke nu mera vara erforderligt, fedan
den allmänna röden gifvit tillkänna, att
en full öfvertygelfe om deras fanning' hyles af
mängden bland Sveriges Inbyggare. Uti fjelfva
Riks-Stånden har ock redan frågan om rättigheters
jämnande Medborgare emellan vunnit
åfeende. Det är egenteligen blott fättet
och medlen att vinna detta ändamål, lorn der
varit Ikärfkådade yr olika fvnpunkter.
Sveriges Lagftiftande magt utgöres af Kon
*
ungen och Folket gemenfamme, Folkets talan
föres fedan urminnes tider af Medborgare,
/ delade i Kläder, dels genom häfd, dels genom
ur denna häfd uppkomne privilegier.  Genom
beftämda privilegiers tillvarelfe hafva StåndsCorporationerne
blifvit befäftade på ett fatt,
att de, oaktadt en i långliga tider förd klagan,
hittills icke kunna upphäfvas. Ännu ingen
gång hafva Folkets Ombud fammanvarit
utan att de känt, om än icke alltid erkänt, olägenheterna
af denna deras fönderdelning.
Allt det ofammanhängande loin röjts i den allmänna
magtens företag, de täta fkakningar våra
häfder omförmäla, allt detta har varit en
* följd af Stånds.inrättningen. Men det egente.
liga urfprunget igenfinnes uti Intereffernas da
1
ning genom privilegier, ty då fjelfva Folket
varit af fkiljaktiga intereffen, hafva och defs
Reprefentanter muff vara det, och de tviliighe.
ter forn fynts äga verkelighet enekil vid Riksdagarne,
hafva icke annat varit än utbrotten
af en ftändigt underhållen ftrid.
Ur privilegiers upphäfvande Ikall fåledes
den förila möjligheten till en förening uppftå.
Innan detta föregått kan man ej tänka fig en
Folk-reprefentation, forn med kraft ikulle belfrida
Lagftiftningen, forn ikulle göra Lagen
till ett lika klart, och lika gagneligt rättefnöre
för alla Medborgare.
Benämningen af privilegier innefattar hufvudfakligen
2:ne ilag af uteflutande rättigheter.
Det ena tillhör perfoner och yrken, det
andra egendom. Vid detta Riksmöte har ett
vigtigt fteg blifvit tagit till jemmtnde af det
lenare privilegii-Haget, i det att all jord, af
hvad natur forn hälft, kan hädanefter af hvarje
Svenik man inköpas och beiittas. Men jordens
olika egenikap har, till bevarande af ägande
rätten, måll' förblifva tills vidare orubbad.
De olägenheter forn häraf böra uppftå ,
när en reprefentations - förändring ikall efter
allmänt giltiga grunder uppgöras, är hvad forn
ännu återftår att häfva. Delia olägenheter torde
i förväg behöfva göras för en hvar fynbare,
innan man ingår i pröfning af iättet huru
de billiga!! ikulle kunna undanrödjas.
Det är ej min affigt att påftå, det ett jemnande
af Jordens natur är alldeles oundvikeligt
för en god Reprefentations införande i
Sverige. Men d?t lärer ej kunna nekas, att
— 41 —
genom enhet i Landets bördor en mera odelad
national-anda fkulle uppkomma, och om
detta ändamål finnes vigtigt, bör tillfället af
Ständernes reorganifation, fåfom det ypperfta,
kanfke det enda forn någonfm erbjuder lig till
detta ändamål begagnas.
Om jordens natur
i alla tider förblefve få fkiljaktig den nu är,
fkulle till äfventyrs, oaktadt acquifitions-rätten
till all Hags jord är en hvar upplåten, en egen
Hags afund till innehafvarena af Säterier
blifva en följd af fjelfva reprefentations-förändringen,
och de privilegierade Egendomsherrarpe
komma att i opinionen intaga rummet efter
de upplöfta Stånden. Det kunde lätt hända,
att malkan af Nationen en gång anfåge
dem mindre berättigade än andre Jordägare
att vid Riksdagar röfta. I den mån den allmänna
vilijan arbetade på deras utellutande, i
famma mån tvungos deffe Polfesfionater till
motftånd, och deras inflytelfe vid Riksdagsmanna-valen
fkulle då verka en lkadelig öfvervigt
i refter, till defs de nödgades vika för
mängden, hvaraf ett inbrott i ägande rätten,
än mera lkadligt för Samhället, blefve att befara.
Utom den fördel forn ofelbart fkulle härflyta
af en mer concentrerad national-anda,
kunde med jord-jemnandet äfven förbindas en
annan, härledd från de grunder hvarpå detta
jemnande uppgjordes. Ett nödvändigt villkor
för Samhällets lugn är, att ägande rätten, fådan
den en gång kommit till ftadga, blir utan
minfta rubbning bibehållen. Ur denna grund
kail hos ofs den privilegierade jorden icke be.
laftas med de onera forn utgöras af ali annan
jord, få framt icke en compenfation utfinnes,
hvilken håller den få kallade Frälfejorden
qvar .uti defs en gång tillkomna värde. Om
fåledes de onererade egendomarne ' någonlin
Ikulle vinna deltagande i bördor af de frälfta,
måfte de förre tillköpa fig en fådan förmån af
de fednare, ända till det belopp, att en full
erfättning är af della vunnen. Men då det
blefve alltför betungande att häftigt aflluta
detta köp, bör det famina göras fmåningom
och efter en uträkning forn gör utgiften min>
dre kännbar och icke hinderlig för Landtörn,
karens induftrie.
Vid denna jperation, forn härvid komme i
fråga, borde ett för alla Medborgare gemenlamt
och lika allmänt intereffe fäftas, och detta
interefle torde kunna utfinnas i den utrikes
Statsfkuldens öfverflyttning på den nu privilegierade
jorden. Mitt födlag i fådant affeende
är följande:
Urno Den privilegierade Jorden pålägges
en lika grundlkatt med ali annan jord,
o;do All Kronojord, äfvenfom Kronofkatte
''af hvilka den förftnämnde lkall löfås till Ikatte)
Ikall gifva årligen en tunna fäd, utom den
ordinarie ränta denfamma åligger att utgöra.
Denna fäd lkall på offentelig auction förfäljas,
likväl ej under det faftftälda markt gångsprifet,
hvilket Kronan vore förbunden att för famma
läd betala.
— 43 —
5:tio De fålunda influtne medel fkola användas
till amorterande af den utländfka lkul,
den, famt defsutom bokföras i Riksgälds-Contoiret
för den nu privilegierade jordens räkning,
uppå hvilken räkning de fedennera få»
forn befcändiga annuiteter fkola tjena till er
fättning
för den åtagna grundvatten j
men
till allt detta hör:
4:to Att en refning af all jord i Riket
Ikall genaft begynnas, oph hela Landet indelas
i 12 diftrikter af lika florlek. Om denna
refning uti det ena Länet efter det andra förrättas,
bör den kunna vara verkftälld inom
en tid af 20 år. Bedrifves den med riktig
* fart, torde ej mer än 10 år dertill åtgå.
j 5:to Då förft, när ett Diftrikt genom refning
hunnit blifva afdelt, lkall den privile-'
gierade jorden inom detfamma börja betala
grundränta. Denna Ikall till lika belopp med
räntan af Kronofkatte erläggas, med undantag
likväl af den tunna fäd forn af Kronofkatte årligen
bör till Comper.fationen utgå. RiksgäldsContoiret
fkall då afgifva en uträkning på iden
annuitets - fordran forn hvar och en inom det
upprefvade Diftriktet äger hos Kronan i följe
af lin utbetalta Ikatt, men å hvilken fordran
Staten ej utbetalar några Intereflen förrän ref*
ningen hunnit blifva allmän öfver hela Riket.
Deremot fkall i annuitets - räkningen årligen,
J tilläggas den af ägarena till förut privilegierad
jord påtagna grundfkatten, och fedom refningen
öfverallt för fig gått (hvilket o vilkor
-
ligell bör vara gjordt inom loppet af 20 år,)
fkall den ny-onererade jorden årligen af Kronan
utbekomma 5 procents ränta, både å de
förila annuitets-fordringarne, och å de famxnanlagde
kapital, hvilka fedan refningens början
i Statskaifän influtit. På detta fatt ikall
den hittills privilegierade jorden, efter 20 års
förlopp, uppbära intereffen af ett i mån af desfe
tillikott förökadt kapital emot det forn är
infatt, hvarigenom ägarena vunnit full erfättning
för det onus de fig åtagit. Men lika orubbelig
forn dede fordringsägares rättighet är
att lyfta nämnde intereffen, lika väfendtlig är
ock för Staten den rättigheten, att behålla kapitalerna
orörda, till defs de med Rikets fördel
kunna fmåningom åter utbetalas, hvilket
ej inträffar förrän den utländika fkulden hunnit
efter denna plan alldeles förvandlas uti
fkuld till ägarena af Säterie och Frälfe.
Till beftyrkande af möjligheten att utgöra
de medel forn erfordras till vår nu varande
utrikes Statsfkulds öfverflyttning, äfvenfom till
bevis på Compenfationens riktighet, bifogas
härvid ilere i fådant affeende upprättade Statiftiike
Tabeller.
I fammanhang med den ofvan åberopade
nyttan af jord-utikyldernes jemnande , när vår
Reprefentation en gång ikall förändras, tror
jag mig äfven böra yrka att en fullkomlig likhet
i prerogativer Städerne emellan , måtte införas,
och då reprefentations-förändringen förutfätter
vilkoret af Stånds-privilegiernas upp
-
— 45 -—•
hafvande, förfvinner derigenom all olikhet i
onera på Stadségendomar och Stadsjord, för
► hvilka ingen Compenfation behöfves, emedan
ägande rätten ej kan anfes rubbad i affeende
på en befittning, lorn icke har farlkild natur
utan i följe af ägarens ftånd. Likaledes böra
alla Skråförfattningar återkallas, få att en hvar
får fritt utöfva hvad handtverk han behagar.
I kraft af denna förmån för de husägare forn
hittills icke idkat borgerlig näring, böra deras
Stadsegendomar onereras till lika belopp
med dem lorn tillhöra verkeliga Borgare.
Sedan Nationen, på det fått här är föreflagit,
fått enahanda intereiTen, blir det en na
*
turlig följd, att opinionen Ikall gilla en förändring
i Reprefentationen, forn ftadgade, att
; Folket utur fin hela malka finge välja fine Ombud,
utan affeende på namn, ftånd eller yrken.
Men nu förekomma de vigtiga frågor
ne;
Huru Ikall den nya Reprefentationen bält
kunna utgöras och under hvad form bör den
fammanträda? Af delfia båda problemer vill
jag förlt föka att upplölä det fenare.
De refultater af en ftyckad verkningskraft,
af en långfam ärendernes gång, af en knappt
till ernående förening i många mål, forn af
Ständernes fördelning på 4 Kamrar härflutit,
* öfvertyga tillräckeligen om olämpelighcten at'
Jt ett femte Stånds upprättande för de hittills o
reprefenterade Klalfer af Nationen. Då delias
rättighet Ikall för förila gången göras gällande,
bör famma tillfälle begagnas till ett full,
komligt rättande af hvad lorn redan nog läll" „
ge funnits vara felaktigt.
Den enklafte och naturligafté form vöre *
väl den af en enda Kammare för 1’amtelige
Folikets Ombud, fedan enhet uti intereffen
blifvit införd och vunnit ftadga. Men uti en
ladan förfamling, förfedd med all den magt
forn urfprungligen tillhör heln*Nationen, händer
ofelbart att ett parti, antingen genom utmärkta
talanger eller ock genom penningar,
fkaffär fig en öfvervägande pluralitet, fträfvar
feder tuera att intränga i Styrelfe'- magtens befattning,
difponerar egenmäktigt öfver Lagar
och egendom famt fiuteligen utöfvar difpotismen,
förft till Regentens fall och fedan till v
fjelfva Nationens. Det är denna våda forn tidigt
påkallar defpctismen från Regentens fida, v
forn gör att frihetens fackla utfläckes näftan i
ramma ögonblick den begynt tändas.
Ett fådant öde hafva flere fria Nationer
undergått, när deras Statsförfattningar ej inneburit
en jemnvigt mellan de Lagftiftande och
Lagfkipande autoriteterna. En mellanmagt mellan
deffa båda är fåledes hvad lorn erfordras,
på det de kunna balancera hvarannan ■, den
lkall moderera Lådas verkningskraft och lika
underhålla bådas nyttiga inflytelfe på det hela.
Om fåfom en följd af deffa fatfer, för
delningen
i 2 autoriteter, Konungens oberäknad, v
Ikulle finnas vara mäft tjenlig äfven för de w
Svenika Ständerne, få inträder nu frågan: huru
en Reprefentation uti denna fonn kunde hos
ofs bält utgöras?
Den egenteliga allmänna Kammaren för
Folkets Ombud är här den lättafte att tiillkapa.
Sedan alla Stånds prerogativer upphört
och ett allmänt interefle hunnit i en punkt
förena alla Kläder, blir det allenalt en bifråga,
hvilka forn kunna väljas till Reprefentanter
uti ett Land forn Sverige, der förmögen
heten är liten men någorlunda jämt fördelad,
är lkickligketen det forn mäft IkafFar förtroende
och aktning.
Således lärer principen af
allmänt förtroende af alla antagas fåfom grund
för reprefentations-rätten. Öfver proportionen
af den Andra Kammaren torde fnarare olika
meningar kunna hyfas. Erfarenheten fkall derutinnan
lämna den fäkrafte regeln. Hvad jag
fåledes här ämnar antaga ar blott förflagsvis,
men likväl byggdt på den fatfen, att en alltför
talrik förfamling agerar för långfamt, och
att en till antalet för mycket infkränkt kuncle
corromperas, eller åtminftone blifva derföre
mifstånkt af Nationen. Min upphällning af det
hela är följande:
Den Allmänna Kammaren bör beflå af
400 valda Reprefentanter. Af della får ingen
vara yngre än 25 år, och (kola alltid deribland
1O0 fådarie Bönder finnas, forn med egen hand
bruka egen jord, lamt de öfrige 500 vara af
hvad annat Stånd forn hälft. Bonden forn i följe
häraf är den enda Medborgare i Staten,
hvilken äger excluflv reprefentations-rätt, fkall
derigenom föras till den högre bildning, hvarförutan
han ej kan känna fitt interefle förbundet
med den nya formens bibehåll ani de.
__ 4S —
Valet till delfia 400 Reprefentanter Ikall
förrättas inom en beftämd tid före hvarje Riks- -  mö-te, och böra dertill hvarje gång Eleäorer
utfes och väljas. i
De väljandes röfter böra beräknas i proportion
af ägande jord eller en deremot fivarande
lika afgift till Staten, när denna afgift 1
4 år varit erlagd. Jordägaren räknar 4 röfter
för hvarje mantal, och för de mindre hemmansdelarne
gäller ett proportionerat förhållande.
Vid Ele&ors-valen iakttages, i likhet
med valen till Reprefentanterne, att en fjerdedel
utgöres af Bönder font bruka egen jord.
Efter en allman refnings verkftällande öf- „
ver hela Riket, böra alla härader jernnäs till
likhet i mantal. Då blir hvarje härad anfedt
fåfom ett färfkildt mindre diftrikt, inom hvilket
de flefta röfterna beftämma dem forn Ikola
blifva Eleftorer Så fnart inom ett fådant diftrikt
Electorer äro utfedde, böra delfe begifva
fig till det ftörre diftriktets hufvudftad, för att
hos den der refiderande Landshöfdingen uppvifa
fine Conftitutorialer. Sedan famlas de enfamme
i det rum Landshöfdingen för dem utler,
och välja genaft ibland lig en Ordförande
lamt fyra Protocollifter, hvilkas åliggande det
alldraförft blifver att uppfatta ett Inftrument,
forn innefattar, att de dertill blifvit valde, äf- w
ven forn lämtelige Eleftorernes ful Intägter. Ordföranden
uppgifver fedan det antal af Repre* w
fen t anter forn af diftriktef bör väljas, och böra
-
‘ra Reprefentanterne då utan upphof genom
omröftning utnämnas lamt i Protocoljet införas.
Sluteligen afiemnas till hvarje vald Ledamot
ett Protocolls - utdrag underteknadt af
famtelige Eleftorerne.
Näll efter denna förrättning utfes på lika
lätt ett lika antal fupplianter , för att intaga
deras rum forn under Riksdagen antingen äfiede
eller ock af laga orfaker hemrefte. Deffe
fupplianter finge inom tig den nummer forn
flerheten af röfter beftämde.
När della båda
Val äro fulländade, böra PrOtocoIlen deröfver
tryckas, famt inom i4 dagar från alla predikllolar
inom diftriktet vara uppläite.
Mindre lätt lärer det blifva, att utfinna
eli allmän grund för formerandet af d-n Kammare,
lorn är ämnad till medlare mellan Konungens
magt och de egenteliga . tändern .:><•
Det gifves ej i Sverige en enfam Medborgareklafs
lorn äger att fannolikt, oberoende af
Regenten, förenadt med en högre upplysning
än de öfrige Klafierne. Födfels uppfoftrans eller
förmögenhetens anfpråk på ett utmärktare
rum i Samhället, tillhör i vårt Land alltid individuen,
aldrig en färlkild Corps.
I följe häraf är min tanka, att den Kammare
man hos ofs ville förlikna med det Engelfka
Ofverhufet, borde för att i beftämmelfe
på det närmafte kunna likna det fiftnämnde,
fammanfättas af Medborgare, valde till eir del
— 5® —
af Folket, till en del af Regenten. Jag föreflår
derföre att den feall utgöras af 124 perfoner,
hvaribland 12 böra vara Bönder, forn *
bruka egen jord, (nemligen en Bonde från
hvarje diilrikt), och 12 perfoner tillfatte af
Konungen. De öfrige väljas ur alla andra
K laller af Medborgare.
För att göra Folke s Ombud i detta Öfverhus
mer oberoende oåde af Konungen och
af Underhufet, borde de utdelas i fem delar,
hvaraf blott en elei vid hvarje Riksdag utginge
för att af nyvalde Ledamöter remplaceras.
Derigenom blelve efter de 5 förila Riksdagarnes
förlopp, hvarje medlem af denna Kammare
under 5 Riksdagar bibehållen vid fm be- <
fattning; och på det aldrig mera än 20 Ledamöter
på en gång kunde komma att omby- v
tas, borde, i händelfe någon medlem af de
qvarblifvande delarne med döden afginge, den
förila Ledamoten inom den afgående delen genalt
och utan val intaga den aflednas Hälle-__
Len för en Reprefentant i Öfverhufet erforderliga
åldern lkuile kunna beftämmas till
minil 35 år. Hvad angår valet af deffa On>
bud, hvilka böra hafva ett lika antal fupplianter,
lå bör det förrättas af famina Eledorer
lorn välja till Underhufet, men valet till
Öfverhufet bör göras förlt, hvarefter Underhufets
Reprefentanter, genaft och vid famma ^
Sesiion verkftälles.
Det bör bero af Konungen allena att efter
godtycko tilliätta de 12 Ledamöter af Öfverhufet,
forn der på hans vägnar lkola fitta.
De {ålunda valde Reprefentantsrne lkola
på den dag Konungen utfatt, fig vid Riksdagsorten
infinna, och i fall någonuteblifver,
inträde förda fupplianten i hans Hälle, med
orubbad rättighet att hela Riksdagen bevifta.
Att Styrelfemagt eller den få kallade Laglkipningen
Ikall tillhöra Konungen allena, och
bör Ständernes befattning aldrig kun.sa fträcka
hg längre än till Lagftiftningen, hvarvid Konungens
fanäiou behöfves, och till belkattningen,
hvilken är Ktändernes enfak. Emellan
de båda Kamrarnes prerogativer bör vara
den ikillnad, att den Allmänna Kammaren eller
Underhufet äger både propofitions- och
beflutande rätt, men att Öfverhufet endaft äger
propofitions - rätten, famt rättigheten att
upplkjuta och åter-remittera hvarje mål en
gäng, och villa mål_fom grundlags-frågor två
till tre gånger. — På detta fätt ligger den ver.
keliga Lagftiftnings - magten i Underhufets
hand, och uti Öfverhufets förmågan att moderera
och tänka Ärenderne efter Konungens
och Folkets ömfefidiga behof eller önlkan. .
Till hela denna upphällning hör, att en
beftändig Lag och hushålls-beredning nedfättes,
hvilken emellan Riksdagarne äger att utarbeta
alla de frågor forn af Ständerne lkola
granlkas eller afgöras. Denna Beredning bör
beftå af ett beftämdt antal af Landets valda
Ombud, men fä att Underhufet har en dubbel
Reprefentation emot öfverhufet. Konungen
må till Ledamöter deraf beordra få mån
-
— 52  '
ga Embetsman honom godt fynes. Beredningen
äge ej någon beflutande magt. Defs åliggande
bör vara, att vid hvarje qvartals flut
utgifva från Trycket få väl hvad den fammä
under den tiden utärbetat, forn de frågor,
hvilka äro närmad: att under påföljande qvartal
tagas till pröfning.
N:o i.
I.
Påråknad Utgift
Länens Namn.
.
Mantal
Säterie
Mantal
Fralfe
Difference emell,
r M:talSät. och i
dito Kr. fkatte
FÖrftaerfättnings !
Capitalet för ett
Mantal Säterie
Sammsnräk-  nadt belopp
af den fordr.
forn tillfaller
den nu priv.
Jorden
Belopp af det
Interefie forn
Staten kom-  mer att efter
20 Ir betala
till den nu
privilegier.
Jordägaren.
Rd.
Rd. B.
Rd. B:o
Rd. B:o
fk.
Stockholms Län med Svartfjö
628
1623
90
1800
2591100
129555
Upfala
Län
527
1229
90
1800
1737700
86885
Nyköpings
dito
534
1239
90
1800
2076300
103815
T -
Linköpings
Wisby
dito
dito
425
1637
86
1720
2178380
108919
—
Calmar
' dito
234
687
48
960
554500
27725
Blekinge
dito
24
94
28*
560
39760
1988
. v
Jönköpings
dito
449
1053
48
960
936480
46324
Kronobergs
dito
228
590
48
960
502080
25104
Chriftianftads
dito
705
612
23
560
566160
28508
Malmöhus
dito
1127
760
34
630
1024760
51238
Halmftads
dito
410
1102
32
640
615040
30752
Götheborgs
dito
161
300
16
320
99540
4977
Wennersborgs
dito
296
1131
60
1200
1033800
51690
Skaraborgs
‘dito
497
1366
60
1200
1416000
70800
Örebro
dito
114
698
70
1400
648200]
32410
Carlftads
dito
lil
325
40
800
218800
10940
1 Wederås
dito
108
411
84
1630
526630
26334
Kopparbergs
dito
1
2
137
30
600
41400
2055
34
Gefleborgs
dito
1
54
20l
400
11200
1120
Wefternorrlands dito
7
11
40
800
10000
500
Umeå
dito
3
33
40
800
15600
780
- .
6337-2
15142
21640
16843430
342719
34
Anmärkningar,
Alla vid Förllaget bifogade Statiftifka Tabeller
äro proviforiikt uppgjorde efter uppgifter
af K:gl. Kammar-Collegium, och är dervid
den regeln följd, att alla tillgångar äro upptagne
till det lägfta möjliga, då deremot alla påräknade
utgifter äro högre uppförde än de kunna
blifva; ty fedan den föreflagna refningen hunnit
öfver allt verkftällas, kan den frälfta Jordens
hemmantal troligen icke beräknas högre
än till f:delar af defs nuvarande numerär
och följakteligen afgår en tredjedel af den Tumma,
forn i Tabellen är upptagen till erfättning
för den privilegierade jorden.
Omöjligheten att från Kammar-Collegium
få några beftämda uppgifter öfver antalet ioom
hvarje färlkildt Län, af Säterier, rå och rörs
famt infockne Hemman, beruftade Säterier och
Kungsladugårdar, har föranlåtit mig att i masfa
uppföra alla della olika forter privilegierade
Hemman.
N:o 2. TABELL,
Sorn utvifar beräkningen af den ersättning, hvilken tillkommer den "privilegierade
Jorden då den Ikall onereras i likhet med Kronolkatte-Jor d*
Stockholms Län —.
Upfala Län —
Nyköpings Län —
Linköpings Län —
Wisby Län är utan
Calmare Län —.
Blekinge Län
Jönköpings Län —
Kronobergs Län —.
Chriftianftads Län
Malmöhus Län —
Halmftads Län —
Götheborgs Län —
Wennersborgs Län
Skaraborgs Län
Örebro Län
Carlftads Län
Wefterås Län
Kopparbergs Län
Gefleborgs Län-
Weller norrlands Län
Umeå Län
| Sä i eri råoch rörs
jinfokne Hemman
m. m.
y:
cT
33
O
3
3
s»
3
PS
ooS
S 3
• O
Ex
å-i
o°. 3
* M
3
Kronolkatte,
Skatte Säteri
Summa Hemman
i
Differance emeli.
Krnnofk.ochSät. |
jords grundikatt
I Capit. för t m:tal
|Sät.hvarafi hälft. ]
; är För t Frälleh.
Rd.
- .
MW
628
1623
3734 f
1403|>
4034__
90
1800
■ [
327
1229
531/,
1452J4
3540
90 1800
-
—
534
1239
304/,
1200 4
3278
90] 1300
—
-
.. ■ ■
423
1687
752A
2607/,
5470
86
1720,
Säterier
och Frälfejord
j
J
'
234
687
863 1
1562 |
3347
48
960
mmmmm
24
94
115 \
856 |
1090
28
560;
r „
449
1053
446 f
1956*9
3905
43
960
.
228
590
290/s
1729 1
2837_
48
960
, —,
705
612
552 i
1132 J
3002—
23
560
r
-
1127
760
1259 |
887 i
4033—
34
630-
, -! -
r - —
410
1102
731 I
629
2923
32
640
r -
-- -
- .
161
300
424
1896^1
2783
16
320
, —
296
1131
492/,
2290'|
4210
60
1200
-- -
, - -
497
1366
8775I
2064 |
4804
60
1200
-
- , —
114
698
543 |
1399 f
2756
70
1400
—
——
lil
325
86 |
1186 a
1709
40
800
- -
1
—
108
411
369^1
1999J|
2369
84
1630
. --T
—
—
1
a
137
65/j
1594/,
1797 l
30
600
-
—t.
i
54
?
20
400
-
7
11
\ 363
5302||
5689_
40
300
3
33
40
800
Summa
63874
15142
9590 §
34164 |
65284 ||
1
—t
Erfättning räknadt i
R:dal. Banko
2591100
1737700
i 2076300
—
i 2178380
|
—
—
; 55450O
i 39760
.
,
936430
502080
—
566160
i 1024760
i
615040
99540
1033800
14160001_
z
648200
218800
526680
_
41400
11200
10000
15600
— 1
[16843480
z|
N:o 3*
TABELL,
Som utvifar en del af de tillgångar Staten dels redan
åger, dels får i fall Projeaet antages rörande
jemnande af Jordens onera.
>0
>-1
1 i
AmmortifTements-  fonden för den Ut.
rikes Skulden.
1
Antal Hemman forn
hvarje år blifva ref.
vade af den priv.Jord
Förfkott af den pri-  vilegierade Jorden i-  från den dag den blif-  vit refvad.
Tunn. Säd forn från
Kr. och Kr.lk.jorden
till erfättn. utgår j
Den till erfåttning
atlemnade Säd val-  verad i penn. å 5
och 16 p. tunna
Summa
Täll
300000
1000
60000
45755
189605
549605
1812
300000
1000
120000
43755
189605
6096O5
1813
300000
1000
180000
43755
189605
669605
1814
300000
1000
240000
43755
189605
729605
,1
1815
300000
1000
300000
43755
189605
789605
1816
300000
1000
360000
45755
189605
8496c5
,
1817
300000
1000
420000
43755
189605
9o96o5
1818
300000
1000
480000
43755
189605
969605
1819
300000
1000
540000
43755
189605
1029605
1820
300000
1000
600000
43755
189605
'
1039605
1821
300000
1152
669120
43755
189605
1158725
1822
300000
1152
729120
43755
189605
1218725
1823
300000
1152
789120
43755
189605
1278725
1824
300000
1152
849120
_
43755
189605
1338725
1825
300000
1152
909120
45755
189605
1398725
1826
300000
1152
969120
43755
189605
1458725
1827
300000
1152
1029120
43755
139605!
1518725
1828
300000
1152
1089120
43755
189605
1578725
1829
300000
1152
1149120
43755
189605
1633725
1830
300000
1161
1209660
43755
189605
1699265
. —
6000000 21529
12671740,
_
,,,
3792100
22585340
z
.A C
N:o 4.
TABELL,
Som utvifar beloppet af Skatteköps-Summan
för Krono-Hemmanen i Riket, räknadt
efter 6 års Jordeboksränta.'
croi
0
pr v*
05
7*.
ts Cl.
Hem-
mantal.
Belopp Bauko
Stockholms Län
• to
Rd.
flc.
r.
med Svartfjö
540
37811
204272
44
Upfala
Län
540
531/,
286796
12
Nyköpings
dito
540
304/,
.164475
Linköpings
dito
516
752/a
388075
Wisby
dito
86 f
Kalmar
dito
283
863 j
248652
Blekinge
dito
168
115 i
19404
Jönköpings
dito
288
446 J
128640
Kronobergs
dito
288
290/r
83580
Chrisian fl ad
dito
168
552 i
92778
Malmöhus
dito
144
1259 |
181350
—
Halmftad
dito
192
781 ±
150048
Götheborgs
dito
96
4244?
40798
Wennerborgs
dito
560
492/
177172
24
Skaraborgs
dito
360
877 |f
315877
24
Örebro
dito
420
543 l
228091
24
Carlltad
dito
240
86 \
20760
Wellerås
dito
504
369J |
136333 24
Kopparbergs
dito
180
65/
11775
Gefleborgs
dito
120
Wefternorrlands
Umeå
dito
dito
240
240
j368J|
73676
22
7
J (9590 J
3002599
3Öi
7
Derefter uppläfte Herr Bilköpen Doctor von
Rofenftein ett få lydande Didamen:
Ehuru jag inftämt med Högd. Utfkottets pluralitet
uti de Hella principer, loin lära komma
att ligga till grund för defs betänkande, tror
jag mig likväl böra färlkildt yttra milia tankar
öfver några delar af det vigtiga ämne,
forn varit framllälldt till Utlkottets uppmarkfamhet,
och 1'å länge fyffelfatt defs omtanka*.
Jag börjar med att förklara, det jag anfer
Rikfens förfamlade Ständer fullkomligen berättigade,
att, i den ordning Regerings-Formen
„ förelkrifver, öfverlägga och bellina om förändringar
i Repfefentation. Antingen jag är vald
Riksdagsman eller fjelfkällad, är jag hitkommen
för att redligt yttra min öfvert ygelte och
icke någon annans. Denna min rättighet och
min plikt} är inlkränkt endalt genom Grundlagarnas
bokftafliga föréfkrift eller tydliga ftadgande,
alldeles icke genom enikildte hemmavarande
Committenters yttrade eller förmodade
meningar. Hade jag den olyckan att finna
min tanka Itridande mot en liadgad och redan
uttryckt allmän opinion, då fö rit lkulle jag
draga i betänkande att yttra den * af den billiga
fruktan, att jag fannolikt vöre mifsledd.
Men i frågor, forn ännu icke äro fullkomligen
Utredde, lärer det vara af verklig nytta, att
^ hvar och en, forn dertill är framkallad, meddelar
filt omdöme. Afven dels mifstag deruti
kunna befinnas leda till underfökningar på
54
hvilka faiiningen alltid vinner j öch ju mera
ämnet från alla lidor betraktas, dello fäkrare
och nyttigare bildas ock ofvannämnde allmänna
opinion, för hvilken allt bör och malle vi*
ka, då den hunnit mogna och lladgas.
Så nyttigt och för Samhället välgörande
det är, att fmåningom bereda och antaga de
förändringar tidehvarfvets Ikick kräfver, få
Ikadligt vore det ock helt visit, att af nyhetsifver
fpringa förbi fin tids tänkefätt och upplysnings-grad,
och att taga för Allmänhetens
beltämda och oföränderliga öfvertygelfe, hvad
forn blott vore ett rop för dagen, eller en fördom
under umgänget af den ena fyflolöfa verldsborgaren
lättsinnigt meddelad den andra. I
anledning häraf vågar jag uppriktigt bekänna,
att jag anfer några af de till Reprefentationsfrågan
hörande delar vara redan - af allmänna
rollen rättvilt utmärkte, och, att jag få må
få fäga, afgjorde; andra åter höra till det
Haget, hvaröfver man icke ännu vet färdeles
mycket riktigt beltämdt.
Till de förra räknar jag de hittils från
Reprefentationen utellutne talrike Klaffers rätt,
att i öfverläggningarne vid allmänna Riksmöten
deltaga, hvilka äga fullt ut famma grad
af kundlkaper och bildning, famma interelfe i
Fofterlandets välltånd, forn de hittills mera
gynnade, och ialeaes äfven oftridigt böra äga
famma tillfälle att till allmänt väl med råd
och gerning bidraga. Ofrälfe Embetsmän,
Brukspatroner, Fabriksidkare, Jordägare m. fl.
böra i de Stånd, till hvilka de lampeligaft
v kunna hänföras, vinna inträde. Detta ar 1'å
v klart rättvik:, och deras rätt få högt och tydligen
af Allmänheten erkand, att ingen tvifvel
härom kan uppftå. Om ock Högl. Conftitutions
- Utlkottet denna gång icke lyckas, att
på ett fullt tillfredsftällande lätt finna rum för
idem alla i de nuvarande fyra Riks-Stånden, få
hoppas jag att ämnet, laggt under Allmänhetens
ögon, famt under 5 åis tid fkärlkådat af
en vis Öfverhet och af tänkande Medborgare,
ikall till näfta Riksdag vara få utredt, att egennyttan
fkall blygas, och intrigen icke förmå
att mot denna billiga rättelfe framlägga något
kraftigt hinder.
v
Mert förändringen af hvarje färfkildt Stånds
- inre organifation, har naturligen ledt eftertankan
till underföknirtgar om nyttan eller angelägenheten
af förändringar utaf hela Reprefen*
tationen. Ingen kan neka att den gamla har
brifter. De äro få ofta omtalade, få allmänt
kände, att jag icke behöfver upprepa dem.
Emedlertid tviflar jag på, att man vid deras
bemödande, och då man klandrar långfamheten
af ärendernas gång, hvilka fkola afgöfas i
fyra färlkildta rum', granikas under ledningen
af fyra olika Stånds intreflen, remitterås, nagelfaras,
åter-remitteras Och fluteligen jemkäs
v af mångfalldigt ftridiga hufvuden och famman
fättningar,
att, lager jag, nian vid allt det
"ta
riktigt öfvervägt och beräknat nyttan af
defta formaliteters och omvägars återhållande
kraft. Huru vigtigt är det icke för ali
-
man Och enfkild fäkerhet, ätt beflut icke hå*
Iligt kunna tagas, och att fkälen mot och med»
framdragne juli genom ftridiga intreffen, blifva *
noga pröfvade? Manne icke erfarenheten al alia
Riksdagar bevittnar vådan af hallverk och
ikadligheten af brållörtade åtgärder?  Äfven
denna vigtiga Omftändighet får vid afgörandet
af närvarande fråga för ingen del glömmas.
Det är lätt nog att enligt Spekulatif-theori
bygga ett fullt fammanhängande Reprefentatlons
- Syfleme, på enkla och rättvifa grunder,
hämtade från beräkningen af folkmängd eller
förmögenhet. Det möter icke ens färdeles fvårighet
att lämpa ladan Theori till en Coloni,
eller till en Stat, hvilken efter fullkomlig
Upplösning af alla äldre Sämfundslagar, och
omllörtning af all fiägs gammal ordning, Ikall v
å nyo upprefas och bildas.
Men att lämpa
den famina till en gifven, ännu ouplölt Stat,
forn har qvar lina gamla former, och der man
icke tror hg genom dem hafva färdeles lidit,
famt der göra den gillad och Verkllällbar,
detta blir fvårare, kanlke omöjligt, om man
icke troget följer den grundfäts att gå Iteg för
Iteg, långfämt underfÖka, men med Hadig hand
Och fall förefats genom ljus och laglydnad bereda
förbättringarna. Man Vet hvad man har,
och den förn kanner lig lycklig, fatter ej gerna
litt eget och Samhällets lugn på vågfpelDet
är en gammal, och forn jag tror, ännu afw
Statskonlien godkänd fats, att ingen väfendtlig
förändring uti Samhälls - författningen bor
Verkllällas, blott för det man förmodar den
blifva nyttig, om den icke tillika befinnes
nödvändig. — Juft denna grundfats leder mig
till att önfka varlämhet i detta höglt vigtiga
och tillika rätt granlaga. ämne.
Om derföre de hittills förorättade Medborgare
- K laller vinna upprättelfe och intagas
ibland Nationens Reprefentanter, vågar jag tro
dec nödvändiga af förändringen vara gjordt.
.— De hafva redan genom Rikfens Ständers
beflut om blifvande Bevillnings - Taxeringar
vunnit något, men icke allt hvad de billigt
kunna fordra. Ett ännu ftörre fteg till theoretifk
fullkomlighet vore deremot vådligt att beftuta
, eller ens tillftyrka, innan Allmänheten
derom fattat beftämd öfvertygelfe, och kan anfes
färdig att vilja lemna fullt förtroende åt en
ny fakernas ordning. För Sveriges helland,
är framför allt annat angeläget, att linnena
hållas förenade. Hvar Och en forn ällkar fitt
Fädernesland och infer defs fanna intreflc, undviker
derföre forgfälligt att utftrö nya oenighetsfrön.
Skulle detta icke Ike genom en total
förändring ai' Reprefentationen? Kan man
föreftälla lig att de, fom genom denfammaförlorade
en hittills inneha.fcl rättighet och inflytelfe,
Ikulle med liknöjdhet afflå den? Tror
man att någon Ikulle anfe lig hafva vunnit
nog? Man känner då menn sik an föga eller intet
3 man har icke nog af HMorien lärt de följder,
händelfsr haft på Statens inre lugn. _
Hos ols fynes det. förtroende Allmänheten alltid
af vana byfer till gamla, äfven felaktiga,.,
inrättningar * aldramält böra vårdas, i en tide
-
— 58 —
punkt, då dryga fkatter måfte åläggas Natio v
ken, då alla vära återftående krafter behöfvas
förenade till gemenfamt förlvar, och då Rege- *
ringens omtanKa i alla fall tillräckligen fkall
fyftelfättas, för att genom välgerningar ftadga
förtroendet till ett nytt Regeringsfätt. Täta
omftöpningar alftra ofäkerhet, lättlinnighet och
följ akteligen fvaghet. Om nu en förändrad Reprefentation
fkulle tilläfventyrs icke vinna allmänt
bifall, lkulle åter föndra ofs i våldfamma
partier, och utländfka Magter tillika behagade
taga den till förevändning för ett anfallskrig?
Hvad blefve då vår Hällning? Utrikes
Magters anfpråk på inflytelfe i våra inre angelägenheter
blifva väl aldrig några fkäi, forn v
på min enfkilda öfvertygelfe verka; men jag
nämner dem i detta ärende, juft för att påminna
om vigten af enighet och famdrägt,den
enda grund, på hvilken vårt fjelfbeftånd kan
hvila, oell loin af Rikets Lagftiftare aldrig bör
lemnäs ur figte.
En hvar lärer infe, att allt detta är endal!
flutföljder, hämtade från den förmodan,
att allmänna öfvertygelfen om nödvändigheten
af en total förändring uti Rikfens Ständers
fammanfättning icke ännu är ftadgad. Trodde
jag'att den vore det; trodde jag att den
betydligafte delen af Sveriges Allmänhet hade
famina rediga och falla begrepp om felen i
dön gamla Reprefentationen och fördelarna af >
en ny, forn af erfarne och tänkande Statsmän
hyfes, få fkulle äfven jag anie rätta tidepunkten
för förbättringen vara inne. Men efter
hvad jag af uppmärksamhet på ärendernas
gång under innevarande Riksdag, och af tärnmelig
fåker kännedom utaf tänkefätten i flera
Rikets Provinfer kunnat inhämta, har jag trott
mig finna följande;
Man erkänner allmänt och högt, fora redan
anmärkt är, rättvifan af de hittills oreprefenterades
anfpråk, och vill fe dem afhulpne,
men om en alldeles ny Reprefentation
gör man hg högft vaktande och orediga begrep.
Nog fullftändiga och fäkra Statiftifka
uppgifter dertill finner man ännu faknas. Ordet
n y R epr efen t arion upprepas öfverallt,
mera lorn ett ljud, eller ett föremål för nyfikenheten
och en fyllnad i eljefl: ofta nog briIfrande
converfations-änmen, än forn en beftämd
Svenika Folkets önlkan. Men det nyttjas tillika
forn en pretext för vinglare, hvilka hafva
ingen ting att förlora, men tro fig kunna
vinna allt, och hvilka bundne af närvarande
Regeringsfätt noga beräknade kontroller, fe
för fin uppkomft ingen annan utväg än en allmän
brytning. Man må ej förundra fig att Reprefentationen
få mycket omtalas. Icke nog att
kunnige Män redligt önlka rättelfer i fkadliga
brifter och fynbart felaktiga former, famt högt
yrka deruppå. Alla mifsnöjde Partier, ehuru
åtlkilda i affigter, ropa på detfamma, för att
derigenom åftadkomma en ny hvälfning, både
de, forn ville lefva under enväldets qväfvande
börda, och de, forn önfkade en mera utvidgad
republikanfk frihet. — Om några korrttänkte
fiender till Folterlandet ännu ikulle fin
-
nas, forn med mi f$ nöje anfe Revolutionens fö?*
fia iuifvudkkbga följd, Riks-Akten af den IQ
Maji I8O9, ia böra älven de, fran fm dolda
yrå, deltaga i famina ton. Slapp banden lö,
fa, lät en flark brytning börjas, och det ljud,
forn nu later få enstämmigt, lkall upplöfas till
fullkomlig tvedrägt. Oiäkert kan det vara,
hvilketdera partiet har de bält anlagde planer
och fåledes Ikulle fegra 5 men tärameligen visit
är det, att Samhället Ikulle förlora ett lugn,
^n liyrka, en lagbunden frihet, forn vi icke
utan uppoffringar och ädla mödor förvärfYat.
Mig torde en ytterligare anmärkning tillåtas,
forn lärer förtjena efter finnande:  i
Eg National-Reprefentation är nödvändig
för att bibehålla borgerliga friheten, genom
ett rent, upplyiägde och kraftfullt uttryck af
allmänna opinionen. Härtill fynes lika nöd-,
vändigt fordras att Nationen lkall äga hvad
forn förtjena*- namn af allmän Opinion, det
vill fäga: beflämd upplysning i åtminftone de
yigtigafle ärenden, forn röra. allmänt väl. Sakna
äfven de Klalfer, forn anfes mäll bildade,
denna upplysnings-grgd, få kan det vara tämmeligen
likgiltigt, af hvilka perfoner, och i
hurudana afdelningar Nationen *-eprefenteras.
— Om man efter detta Riksmöte Ikulle linna
brifler i några af Rikfens Ständers bellut} om
man under loppet af deras öfverläggningar
trott fig röja verkningar af enlkildta affigter,
af Stånds-tviiler, af inbördes mifstroende, afund
m. m., få må man vara yifs derpå att fa*
ken icke hade varit hjelpt genom annat Reprefentations-latt.
Efter en tid af nidian allmän
dvala, under det man icke fått fritt tala,
aldrig Ikrifva, knappt tänka öfver allmänna ärender,
under det nältan ingen väntat lig att
någonfm få höja lin röft för Fofterlandets väl,
blef ock hvar enlkild man håglös lör fådanä
ämnen, och vi hitkommo alldeles oberedde._
Månne detta med andra Riksdagsmän varit annorlunda?
Nej! National andan bör bildas,
och allmän upplysning beredas, under tryckfrihetens
välgörande verkningar, genom förbättrade
och ökade Upploftrings-anftalter, kärlek
till Fäderneslandet lifvas genom Regeringens
välgörande vishet, Lagarnas helgd, Näringarnas
lif och Samhällets trefnad. Detta
bör föregå; man kan fedan med lugn verkftälla
förbättringar, forn då blifva en fri under(öknings
mogna frukter.
Afven detta af förfiktigheten i fådan affi
gt tillftyrkte iipplkof, Ikulle kanfke böra förkaftas,
om vår gamla Reprefentation innebar
något, forn hindrade allmänna Förftånds-odlingen.
Nu förhåller det lig tvärtom. Genom
vår Stånds - fördelning har Sveriges Allmoge
kommit att utgöra ett färlkildt Ständ, och juft
i den na märkvärdiga omftändighet lärer hufvudorfaken
böra uppfökas, hvarföre Svenika
Bonden i begrepp och erfarenhet är få långt
framföre fina likar hos alla andra, äfven de
mäft hyffade Folk fl a g. — Hvad förändring än
gf Rikfens Ständer framdeles må komma att
beflutas, önfkar jag blott att det Hedervärda
Bonde-Ståndet må förblifva i fm urfprungliga
organifation, och ej må uppfpädas med fådane <
Medlemmar, forn af Ståndsperfoner äga blotta
namnet och felen, utan att genom uppfoftran
hafva ernått den grad af kunlkaper, fedlighet
och upphöjda tänkefätt man hos dem med något
ikäl vanligen väntar.
Man må äfven forgfälligt vakta fig att
den hederkänsla, forn hos mängden af det
förfta nuvarande Riks-Ståndet är, ett outplånligt
karaktersdrag , och hos de andra alltras
genom behofvet af Ståndsbröders aktning och
förtroende, att, fäger jag, den genom fjeltva
organifationen af en ny Reprefentation icke
måtte från direkt nyttig verkan på allmänna
'ärendcrnas gång utträngas, för att lemna rum
för den kalla och flugt verkfamma egennyttan,
famt införa penninge-ariftokratien,
den mäft tryckande af all makt, och helt visft
den fvårafte att bryta eller mildra. Bereder
man åt de rika i Landet lätthet [att ^inflyta
på valen och vid allmänna Riksmöten, utan
tillräcklig motvigt, få må man taga affked af
frihet och ärlig medborgerlig dygd. Hollands
olyckor och Englands öfverklagade corruption ikunna
härom lemna tillräcklig upplysning och
varnande efterdömen,
Detta mitt vördfamma yttrande anhåller jag
måtte vid Höglofl. Utlkottets Betänkande bi*
läggas.
' i
Cari. von Rosenstein.
Och fkulle deffe Anföranden åtfölja det
Betänkande rörande Reprefentationen, forn
Utlkottet kommer att till Rikfens Högh Ständer
ingifva. Ut fupra.
Ex Protocollb
D. Walerius.
Utdrag af Rikfens Högloft, Ständers
Conflitutions Utlkotts Protocoll
d, 26 Martii 1810.
S. D. Herr Bifkoppen oell Commendeuren
Doftor Nordin förklarade: det han väl icke
kunde lkilja fig ifrån de flere betänkligheter,
hvilka vid frågan om en Reprefentations förändring
fig företedde, men då Höglofl. Ut-»
Ikottet anfågo nödigt, att underftälla Rikfens
Höglofl. Ständer något Förflag uti ämnet, få
förenade fig Herr Doftorn och Bilkoppen med
Herr Doctor Wykman uti defs afgifne utlåtande.
Riksdagmannen Anders gfanjfon Hyckert yt,
träde: För min del infer jag ganlka väl de
många olägenheter närvarande Reprefenta,
tions-fätt medför; och fåledes nyttan af en
förändring deruti; men få länge icke alla äga
jemnade och lika intreffen, och fåledes ej
vid i na belluts tagande kunna endaft hafva
affeende på det allmänna häfta, clet helas väl,
Iean jag icke infe hvad nytta en Reprefenta-.
tions förändring för mitt Stånd {kulle medfö
-
Ya* och vågar derföre icke för det närvarande
någon ladan tillftyrka.”
Härmed förenade fig Riksdagsmännen Nih
Håkanjfon från Skåne och Jozt Jonjfon från Blekinge.
Ut fupra.
Ex Protocolla
Carl Georgii.
»Wit&fH r.-r- , -5^
Rät teifer:
I Öfverftervs m. m. Gahn af Colqhoun Memorial
fid. 47 r. 7 ftår: Reprefentanter uti ett
läs: Reprefentanter. Uti ett
fanrt r. 15
ftår: af den Andra Kammaren. — läs: af
denna Kammare.
