# ID: svediakorp-gov2481
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 34,163
# sentences: 1,157
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bilaga till Meni. N-o 36.
587
men endast till bedömandet af deras förhållande till
»varande Lagar. En inkräktning af magt kan,
efter min tanka, enligt nu föreslagne System,
icke äga rum, utan att Lagen kränkes. Ett sädant
försök skulle da börjas med, a,»tingen att den Lagstiftande
Corpsen och Regeringen förenade sig, för
att inskränka Tribunatets rätt att föreslå Lagar,
eller dest rätt att bewilja, eller också att Tribunatet
och den Lagstiftande Corpsen, förenade sins emellan,
skulle besluta sädane Lagar, som skulle sätta Regeringen
utur ständ att »verka. Da den sistnämndes
»verkningssätt och förmåga mäste genom Lagen wara
bestämd och försäkrad, blir en författning, stridande
deremot, en Lagförändring, äftven som, i det förra
fallet, sjelfwa åtgärden, den »nä »vara hwilken son»
helst, pä samma sätt blir ett Lagbrott. Det blir
således öfwer hestämda Casus, stridande mot Lagens
bokstaf, som den ifrägawarandc Nämnden skulle
äga att döma. Dest befattning komine att inskränkas
till pröfningen af förställandet af ett wistt
factum till en giftven Lag. Dest ätgärd skulle dä
först börjas, när en af Samhällsmagtens huftvuddelar
päkalladc den. Till dest, osynlig och skingrad,
skutte denna Corps »vara ur ständ inkräkta nägon
magt; men dä den afsagt sitt beslut, skulle ingen
slags afgift fä uppbäras, eller uägot päbnd utgifwas,
förr än det Lagbrott, Nämnden anmärkt,
»vore rättadt och afhjelpt. Befunnes felet hos Regeringen,
skulle den eller de Embetsmän, som cvntrafignerat
dest befallningar, personligen derföre answara
och till en början genast entledigas. Befunnes
felet hos nägon af Representations delar,
skulle den sör den gängen helt och stället förnyas,
och i händelse den Lagstiftande Magten deri deltagit,
och de 50, son» stafwa ärftligt säte och stämma
derstädes, icke till Protocollet emot ett sädant steg
588
Expeditioner lill Riks-Stände».
reserverat sig, skulle de wara för alltid sitt säte
och stämma sörlusiige, och Nämnden äga att inwälja
50 andra, som med lika ratt blcfwc der
röstägande. Den Ledamot af nägon Corps, forn
wäckt en emot Consiitution tydligen lagftridig fraga,
skulle desiutom derföre personligen anfwara. -För
att försäkra möjligheten af den föreslagna Jnry'ns
tillkallande, skulle omsorgen deraf tillhöra JustiticrOmbudsmanne»,
men anmälan derom göras i
Högsta Domstolen, som skulle äga att emot en
sadan kallelse göra föreställningar, och som skulle
dertill kunna wägra sitt bifall. Endast i det fall,
dä antingen bada delarne af Nationens Representanter
gemensamt, eller Regeringen, för sin del,
begärde Nämndens sammankallande, skulle det, efter
gjorde föreställningar af Högsta Domstolen, om
han dertill funne anledning, likwäl icke wara densamma
tillätet, att wägra sitt bifall till Nämndens
sammankallande. Men ifrän den dag denna wore
kallad, och till desi den kommit tillsammans, skulle
Justitice-Ombudsmannen, i allt bwad som angick
desi wäljande och kallelse, owilkorligcn ätlydas. Da
Nämnden kommit tillsammans, skulle Justitiee-Ombudsmannen
tillika med en af Högsta Domstolens Ledamöter
för densamma göra fin berättelse öfwer orsaken
till desi kallelse; men sedan skulle Justi claeOmbudsmannen
icke widare deltaga i öfwerläggningarne,
utan wara skyldig att pä 50 mils afständ
skilja sig derifrän.
Denna Nämnd, som inom 14 dagar bör kunna
wara samlad, skulle bcstä utaf wista, i Landsortcrne
utsedde Ledamöter, som, i följe af förut till annat
andania! gjordt wal, blifwit dertill bestämde. I
anseende dertill lernnar jag till närmare pröfning,
antingen de skola tagas utur den för hwarje Socken
i Blandade Ämnen N:o .3 föreslagne Lagstiftande
Bilaga till Mem. N:o 36.
Magt, eller, i fall walen skola ske genom Electorer,
utur deras antal, eller ändtligen, enligt det nu uppgifne
System, ibland Förflagsmännen. Jag skulle
tro, att Nämndens Ledamöter i alla sall borde tagas
utur denna Class, såsom den der har det mesta och
kraftigaste interesse i ordningens widmagthallande,
och för min del skulle jag önska, att derwid endast
komme i fräga de Förslagsmän, som kunde walsa
till Lagstiftande Corpsen. Den ibland deni, som wid
sistnämnde »valförrättning blefwe as de öfrige utsedd
till Preses, skulle också wara sselfskrifwen Leda »not
i Regerings-Nämnden för den tid som sträckte sig
till nästa ombyte af Ledamöter; men en sadan Ledamot
skulle icke derföre mer än någon annan
hafwa hwarken lön eller befattning, innan kallelse
till sammanträde för Nämnden inträffade.
Jag medger gerna, att denna excentriska controle
kan synas ett medel till Stats-Författniugens
oinstörtning, och jag är längt ifra»», att i denna
eller de öfriga dclarne pasta Systemets ofelbarhet.
Men jag utbeder mig att sa utweckla de skäl, som
synas tala till desi förswar.
Den sä kallade Nämnden, spridd öfwer hela
Landet, kan swarligen finna en föreningspunct förr,
än den kommer tillsammans. Nägon »»löjlighet för
densamma att dessförinnan äga inflytande synes mig
således ej böra förutsättas, och da dess Ledamöter
ej känna hwarannan, synes ej heller hos dem böra
uppsta något begär att inträda i en »verkningskrets,
hwars utgång de ej kunna förutse, hwars förmåner
ej kunna »vara frestande, da ingen Regerings-befattning
»vöre dermed förenad, dä Nämnden
endast skulle äga att giftva sitt yttrande öfwer ett
»visst factum eller en »viss Lag, i anseende till bädas
förhällande till Grundlagen. För Justitico-Ombudsmannen
synes mig icke heller nägonting »vara
590
Expeditioner till Riks-Itändcn.
att winna wid sammankallandet af cn Corps, med
hwilken han sedermera hade ingen befattning, frän
hwilken han pä ett temligen laugt afstånd skulle
wara skild. De warande Myndigheterna i Samhället,
sä wal af den Lagstiftande som den Verkställande
Magten, fvnas mig ej borde önska sammankallandet
af en Corps, som skulle gifwa dem
föreställningen as en Öswcrherre, och hwars domslut
de swärligcn skulle kunna förutse. Det wore
säledes blott i nödfall, som detta beskydd skulle
anropas as den swagare eller förtryckte, och det
wore mera ärnadt att pä afständ äterhälla ingrepp
emot Lagens stadgande», än att egentligen straffa
förbrytaren. Min önskan wore dä uppfylld, när
det förra ändamälct wänns, utan att det sednare
nägonsin behöfdes.
För att gifwa mera fullkomlighet ät det nn
föreslagna System, skulle jag ännu igenom walet
af Högsta Domstolens Ledamöter wilja gifwa det
en garautie mera.
Det har gifwits ett Land, der Dömande
Magtens anseende öswerlefwat bäde Statens sjelfständighet
och Stats-Författningens beständ. Med
beundran har man omtalat denna inrättning, men
ingenstädes har man lyckats eller ens försökt införa
den, och A t höns Areopag har bliswit snarare
ansedd som ett ideal, än som ett mönster, hwilket
kunde tölsas wid rättwisans utdelande. Ligger der
likwäl icke nti menskliga Naturens sträfwande till
ett mäl för sina bemödanden, uti de önskningar
efter hwila och anseende, som med en tilltagande
alder utweckla sig under en tillryggalagd bana, en
anledning att kunna sä begagna desta anlag, att
de, genom ett öppnadt tillfälle till en emot äldern
afpastad, och ändock es obetydlig wcrksamhet, skulle
pä en gäng systelsätta och tillfredsställa begären?
Bilaga till Mem. N:o 36. 591
Är icke Domare-befattningen i högsta Jnstantien
af den egenskap, att sedan malen äro beredda ivid
Under-Domstolarne, och ytterligare utredda af en
Föredragande, det fordras mera naturlig urskillning
och öfwadt omdöme, än djup juridisk kunskap, för
att afdöma dem, och blir icke ett ofta förnyadt förtroende
wid Lagstiftningen, och en oklandrad förwaltning
af Statens allmänna ärender, den säkraste
borgen för Domarens otväld och upplysning?
Kan icke ändtligen sjclswa tjenste» omgiflvas med
ett sädant anseende, med sädane »vilkor, att den blir
ett nial, äfwcn för den högst uppsatte Embetsmans
önskningar?
I Athni» tvär det Archontcrne, som, efter
slutad tjenstetid och oklandrad förtvaltning, intogo
sitt säte i Areopagen. Skulle ej tvidtagandet af en
dylik uttväg, i anseende till sädane Medborgare,
som blistvit utmärkte antingeil igenom ett flere
gangcr erhållet förtroende till delaktighet i Lagstiftningen,
eller genom en oklandrad förtvaltning
af Statens högsta Embeten, nu för tiden ästven
kunna tjena till borgen för Domstolens upplysning
och rättwisa, och med tiden gkftva densamma rättmätiga
anspråk pä Areopagens anseende? Det är
onckligt, att tvär närtvarandc Constitution förenar
pä ett förträffligt sätt hos Högsta Domstolen den
anstvarighet inför opinionen och det oberoende af
Styrande Magten, som borde wara syftemålet med
inrättningen, dä man ej wille eller kunde införa
den gradation som jag nu föreslagit; men om den
skulle antagas, männe den ej skulle hafwa ett fördelaktigare
inflytande pä det Hela, männe den ej
skulle wara af »väsendtlig nytta, bäde för Lagstiftningen
och för den Verkställande Magten? Huru
mängen dygd har icke gätt förlorad, huru mänga
bemödanden hafwa icke upphört, när man hunnit
592
Expeditioner till Riks-Stä»den.
det mäl, efter hwilket intet mera syntes wara att
erna? Skall icke under fortgången af de werksammaste
och wigtigaste Statens Embeten (Lagstiftningen
utgör en gren deraf, ehuru tillsatt pä
annat sätt) det wara en uppmuntran för den dygdigt,
och ett band äfwen för den mest ärelystne, da,
ester en lyckligt tillryggalagd bana, han ser ännu
ett mäl öfrigt, som i et! afpastad wcrksamhetskrets
förenar bade hwilans och anseendets förmäner?
Och om utöfning af dygd gör den i längden till en
wana, om, under denna synpnnct, den kan anses
som en fortsatt wana att handla efter grunderne af
rätt och sannt, skall ef denna wid en wist älder
tjena till borgen för den äterstäende lefnadens enstämmighet?
Jag wille således, att de Embetsmän,
som genomgått en sadan pröfwotid, icke mera skulle
kunna sättas ifrän det rum de säledes förwärfwat,
men att de också först efter en wist alder och tjenstetid
skulle kunna erhälla det, samt att deras tillsättande
skulle wara ett sammansatt resultat af den
Lagstiftande och Werkställande Magtcns pröfning.
Jag wille säledes, att först efter fyllda 50 är
skulle man kunna erhälla rum uti Rikets Högsta
Domstol, att, för att komma pä förslag dertill,
skulle mai! minst twänne gänger haswa blifwit
inwald i Tribunatet, och en gäng i Lagstiftande
Corpsen, eller i minst tio är haswa beklädt
Embeten af Stats-Räd, Stats-Minister eller
Stats-Secreterare, utan att grundad anklagelse
ägt rum, och jag wille ändtligen, att bland dem,
som pä dcha wilkor kunde blifwa Candidater till
ett ledigt ruin i Högsta Domstolen, skulle Tribunatet
wara skyldigt uppgifwa eu lista as minst 5,
men efter behag as obestämdt flere personer, Lagstiftande
Corpsen äga rätt deraf utse irenne, och
Konungen slutligen deribland wälja en. Den som
erhällit ett sädant rum skulle wara berättigad att
Bilaga till Mem. N:o 86.
till och med fyllda 70 är såsom röstägande intaga
det, att sedan som honoraire Ledamot bewista öfwerläggningarne,
men att till slutet af sin lefnad
alltid som pension bibehålla hela lönen. Med egenskapen
as Ledamot i Hogsta Domstolen slnlle följa
titeln och rang as Excellenee, utan afseende pä htvad
Ständ man tillhörde, och en sä tillräcklig lön, att
deri förtjente Einbctsmannen kunde anse sig »verkligen
bclönt. Pä dcsta »vilkor, skulle man »val behöstva
frukta, att de, som i en sä täng tid »vunnit
allmänna förtroendet, skulle upphöra art göra sig
deraf förtjente, och när denna Corps »vunnit stadga
och anseende, skulle ej des; esprit likna Atheus
Areopag, skulle icke i denna esprit finnas en ny
säkerhet för »visheten ar dest beslut? Om nicnskliga
naturens grunddrag alltid bliftva desamma, om det,
som förenar menniskans intereste med dest pligt,
merendels blir en borgen för dest dygd, männe »vi
ej skulle kunna hoppas pä möjligheten af denna
inrättning, och männe den icke skulle bliftva inseglet
uppä den Samhälls-inrättnings säkerhet och
beständ, som skulle infora en sädan gradation uti
befordringar, och som säledes skulle »veta att begagna
menniskans doldaste begär sorn ett band uppä
dest förhällande, ända till en längt framskriden och
Åtminstone »väl stadgad älder? Med detta förbehåll
skulle kanske Högsta Domstolens politiska inflytande
ännu mera kunna utwidgas, och den äga rättigheten
till föreställningar »vid inbrott uti Constitution.
Den skulle säledes kunna »väcka de tillsatte Myndigheters
uppmärksamhet, äftvensom allmänna opinion,
men den skulle ej i nägot annat fall kunna
uppehälla Regeringens ätgärder, än dä frägan »vöre
om tillkallandet af Regerings-Nämnden, och kallelsen
dertill, oaktadt Högsta Domstolens tillstyrkande,
icke kom att äga rum. Dä skulle Högsta Dom
3H
-
594
Expeditioner till Rlls-Stäuden.
stolen äga rätt förklara sig inaetw ock utge en
Kungörelse om orsakerue dertill, samt ej förr äterträda
i werksamhet, än Regeriugs-Nämnden more
sammankallad. Skulle nian äter anse hela inrättningen
af denna Nämnd för öfwerflödig eller skadlig,
och således förkasta den, sä förfötle natnrligtwis
alla Högsta Domstolen i detta afseende tillagdc
befattningar; men den borde han alltid bibehålla,
att alla Lagstiftande Magtcns beslut skulle före
Kungörelsen densamma meddelas, och hail äga
rättighet att derwid göra anmärkningar, dock utan
annan werkande kraft. Han skulle i detta afseende
kunna mara Tolk af opinion, i fall Lagstiftande
Corpsen någon gäng hade glömt den, ine» han
skulle, lik denna, mara skild ifrän all widare drreet
eller merksam åtgärd.
Härmed bör jag nu stuta denna, wisterligen
redan för widlvftiga, ehuru i detaileu ofullständiga
Afhandling, lltan att wara intagen för Systemets
fullkomlighet, och länge ifrån att pästä desi ofelbarhet,
torde jag likwäl fä medgifwa, att, mista
laker undantagne (såsom fragan om RegeringsNämuden),
hwilka min afsigt warit att blott pröfningswis
framställa, har jag ej kunnat påfinna ett
bättre. Detta mä dock endast wittna om swagheten
af min egen förmåga, icke om min öfwertygelse,
att ju ett fullkomligare kan gifwas. Om
jag lockats att wäcka nägra nya löser, om jag gifwit
anledning till nagra gagnande jemnförelser, sä
ar mitt ändamäl wunnet, och jag skall anse mig
lycklig, om man will bedöma mitt försök efter
min wälwilja, icke efter dest wärde.
Det äterstär wistcrligen ännu en fraga, som
jag redan i början framställt, och som är föga eller
intet widrörd, den om sättet att lämpa detta till
Swerige, och om sättet att der werkställa en Re
-
Bilaga lill Mein. N:o 36.
5W>
vre»'entations-förändring; men dä jag får åberopa
mig hwad jag i detta afseende dä ocksä nämnde,
att jag trodde det sednare endast genom ögonblickets
möjligheter kunna bestämmas, torde jag »vidare fä
tillägga, att hwad en närmare tillämpning at de
nu anförde grundsatser angär, anser jag den höra
till sädane detailer, som dels äro mig okände, som
dels »vöre alltför »vidlyftigt att här anföra; att
h»vad sjelfwa Representations-förändringen angär,
kan den icke äga ruin annat än pä twänne sätt:
antingen att, som en följd af en pä allmän upplysning
grundad allmän önskan, den företages efter
ett pä allmänt godkända grunder och pä rigtiga
kunskaper och uppgifter stadgadt beslut; eller att
Len blir en följd af en sädan wäldsam brytning,
dä nägon af närwarande Representationsgrenar
»ville undandraga sig Statens allmänna bördor,
eller wäldsöra nägon as de andras rättigheter. I
det förra fallet wore en förändring en följd as en
ntwidgad och längsamt »vunnen erfarenhet, och blott
under ett sädant »vilkor skulle jag anse den för
»verkligen lycklig, för säkerligen nyttig. I det
sednare fallet »vöre den ett nödhjelpsmedel, ound»vikligt,
om Samhällets upplösning ej annorlunda
kunde förekominas, i längden möjligen gagnande,
allt efter sorn det wore mer eller mindre wäl beräknadt,
men utsatt för mänga wädor, underkastadt
mänga mismöjen. Jag behöfwer säledes ej säga,
hivad som är min cngentliga önskan, nemligen att
hwad som bör »vara uträknadt till allas högsta fördel,
ej »nätte behöfwa nyttjas som ett »värn emot nägras
oivilja eller tilltagsenhet. Men jag tror, att dä »vi
alla ej böra eller kunna önska annat, än ett sakta
framskridande till en bättre saker,ras ordning,
böra alla »vära bemödanden sträckas derhän, att
bereda den, och »vära arbeten, säsom bidragande
596 Expeditioner till Riks-StLnden.
till detta stora ändamål, endast i och för detsamma
underkastas Riksens Ständers och Allmänhetens
pröfning, till bestämmande af de förras åtgärd, sedan
de hunnit inhämta den sednares mest allmänna
och stadgade wilja."
Lades till Handlingarne rörande Representationsfrågan.
Ht 8upra.
Lx Urotovoilo
Bilaga till Mein. N:o 36.
Utdraq af Riksens Höglofl. Ständers Constitutions-Utskotts
Protocoll den 17 Febrnarii
1810.
S. D. Ätertogs vfwerläggningen angående
Representationsfrågan, hwarwid Herr Professvren
Doctor Wijkman uppläste följande:
"Kännedomen af egne ofnllkomligheter borde
»visserligen göra mig mällös, sedan jag afhört flere
Herrar Ledamöters yttrande öfwer den nu till öfwerläggning
förctagne bäde wigtiga och rygtbara
Representationsfrågan. Styrkan i framställningen
as skälen-gifwer sanningen en wigt som tilltwingar
den bifall, och jag skulle i andra omständigheter icke
kunna annat eller mera än blott söka en förening
emellan de olikheter, som förete sig i en del af desse
Herrars Förslag. Men utan att högakta det gamla
ända till dess swagheter och fel, ty hweni mäste ej
medgifwa dem, äfwen i tvär nu antagne och pä
Fyra Ständs Representation grundade Constitution,
Bilaga till Mern. N:o 36. 587
tror jag dock hwarken tidpuncten till föreslående af
en alldeles ny med förkastande af densamma wara
inne, eller nppgifwande af förslag dertill wara den
mig genom remih af Representationsfrågan fräir
Plenis alagde skyldighet. Att framställa felaktigheter
eller fördelar af andra Nationers sig förcskrefne
Representation och Styrelse-Lagar, är dessutom
öfwer -mina kunskaper, hwilket äfwen skulle
förswära walet emellan desta, om nu derom wore
fräga. Att Frankrikes Kejsare kan med den der »varande
Representation utöfwa en nästan oinskränkt
magt, och Minifteren i England äfwen med sin
Representation genomdriswa nästan hwad plan som
belst, är hwad jag tyckt mig af erfarenheten hafwa
funnit. Allt bör äsyfta derhän, att genom bade
Representation och Regerings-Form bidraga att
giswa Konungen all magt att bewisa sitt Folk wälgerningar,
och icke betaga honom något annat än
rättigheten att förtrycka det. Med alla de ofullkomligheter
som kunna tillwitas wär nu warande
Constitution, och svin efter dest egen föreskrift kunna
rättas, har detta warit syftemålet wid dest författande
af detta Utskott, och dest antagande af Ständerne,
ehuru , stor hastighet tidpunctens kraf dcrwid
än älade. Andamalets minnande, Folkets sällhet,
beror af Konungens wishet och wilja, och jag anser
denna Constitution, werkställd af en sädan Styresman,
ganska anwändbar för detta ändamål.
Det är sannt, att Constitution och Representation
ej äro detsamma. Men de sta dock i den närmaste
förening med hwarandra, och en total förändring
af den sednare kullkastar åtminstone RiksdagsOrdningen,
Rikets andra Grundlag, desta Ständers
mart 8 manaders arbete. Att nu strax ester densammas
af Konungen skedda antagande och anbefallande
till allmännelig efterlefnad föreslå en sadan
Expeditioner till Riks-Stäiideu.
total föra »dr ing, och endast finna den tjenlig för 5
ar, eller till nästa Lagtima Riksdag, tror jag icke
rädligt. Jag kan i fa fatta omständigheter för min
enskilda del icke anse mitt anbefallde yttrande i denna
tidpunct böra sträcka sig till ett förkastande af den
redan antagna Representationen. Jag bör yttra
mig öfwer deras Representationsrätt, som yrka sig
wara i mistning deraf, ej om upphäfwande af Leras
som redan äga den; sä midt det ena icke gör
det andra till en nödwändighet, det jag ej kan
finna. Hwilka äro da desse, svin yrka en sadan saknad
Nationalrättighet? Jo Bruksidkare ock Possessiouater
pä landet. Af denna Clafi Medborgare
äro dock, enligt de upplysningar jag kunnat inhämta,
öfwer tre femtedelar redan i de förut »varande
Fyra Stånden deltagande i Representationen,
som wiserligen bewaka de bortowarandes rätt. Men
de öfrige, heter det, äga dock icke Representation.
Jag har genom ingiswen och i detta Utskott pä
bordet lagd Motion härwid anmält flere, nemligen
dein som höra under Prest-Privilegierne, och hwiike
såsom ej deltagande i något Riksdagsmannawal äro
i samma belägenhet, och för dem yrkat en lika förmän,
som defie begära. Skulle icke desse trenne
Cleiser Medborgare, utan att störa den förra Representationen,
utan att kullkasta hwad genom sa
mycket arbete och befwär blifwit som Grundlag wid
denna Riksdag antaget, kunna fä sitt rum bland
de öfrige Ständen? Att alla de sock höra till de
nämnde Jnformationswerken böra i Preste-Ständer
intagas, säger sig fjelsi; och om af de öfrige 1:o
Bruks-patroncr, som ej äro Adel eller Borgare,
kanske 8, 0 eller 10 walde af Bergslagerne, ware
sig efter wisa orter, eller wise för hwart 20, 30
eller 40,000 skepp, tillwerkning eller mera, singö
inträde i det Wällofi. Bvrgare-Ständet, med bwil
-
Bilaga till Mein. N:o 36.
ket de enligt sitt yrke synas mig sta i någon förbindelse,
tror jag detta wara lika litet til! detta
Ständs prerjudiee, sorn det ofwannämnde bör af
Preste-Ständet illa anses; äfwen sorn 2:o ett lika
antal sä kallade ofrälse Possessionater, eller pä sin
höjd en frän htvart Län wald, om de af det Hederwärda
Bonde-Ständet upptoges, nied hwilket
de hafwa gemensamt näringsfång och enahanda sak
att bewaka, skulle de, längt ifrån att wara detta
Ständ till nägot men, twärtom blifwa med sine
kunskaper upplysande och gagnelige. Härigenom
winnes Åtminstone ändamälet med minsta förändring.
Wär nuwarande Representation kan hafwa sine
swärigheter, iiien männe alla detzc häfwas genom
en föreslagen ny? Wi sinna i Engelska Parlamenten
oppositioner, partier och stridigheter. Wi sinna
Lern till äfwentyrs ästveu annorstädes, utön; der
despotismen inkräktat pä menniskaiis rättigheter, och
rhwad organisation äfwen hos osi, utom denna,
hwarifrän den Högste beware Swea Land, skulle
uppstä, komma wi wisierligcn att med alla andra
Nationer dela gemensamt öde. Snart genom Ayra
sekler har Sweriges Representation skett genom
Fyra Ständ. Riket har derunder stigit till sin
högsta höjd och äter fallit djupt ned, hwartill felet,
ester min tanke, legat icke r Representationen, utan
i Administrationen af den som fört Riksstyrelsen,
och ehwad Representation som helst, ehuru (jag medgifwer
det) till äfwentyrs bättre än wär närwarande,
lärer det komma att förhålla sig pä samma sätt.
Nationen har, som sagdt är, genom flere sekler blifwit
ivan wid den närwarande. Den har tvid nu
skedda Regementsförändring blifwit med allt skäl
bibehällcn och as Konungen stadfästad. Jag tror
samma skäl gälla ännu. Jag tror att, om ändring
skall i en framtid ske, bör den beredas genom upp
-
600
Expeditioner till Riks-Ständen.
lysning, svin wcrkar säkert men långsamt. Mätte
cs egcnkärleken tilltro sig äga den allmänneligen
lika, som de Herrar och Man, hwilka för mig talat
i saken. Jag önskar deras Skrifters i detta ämne
utgifwande af Trycket, och hoppas allt för en framtid
af den Grundlag, som blottar felaktigheter och
förwiser mörker och hemligheter, men jag tror att
dertill behöfwes tid och att den es ännu är inne.
Emedlertid da en rättskaffens och laglig, icke en
förnedrande underdånighet är Swensta Nationens
lynne, skola bland des;a Niks-Ständ ej saknas Män,
som, med öfwertygelse om egen redlighet, skola inför
sin Konung med frimodighet mera frukta att
skada, än att misshaga honom, och derigenom bereda
Fäderneslandets sällhet med den Representation
och Evnstitutivn wi äga, lika lätt som med en
annan, intill deh i en framtid upplysningen hunnit
bereda och mogna en bättre, hwilket jag ej tror
ike sä hastigt, derföre ej eller nu sä hastigt böra
tillstyrkas, dä wi uvh gifwit oh med möda och beswär
den som blifwit antagen, och ingen nöd twingar
till en förändring, som för det närwarande
skulle, kanske mottagen med mihnöje, medföra oberäknade
följder och, i händelse af ett ä nyo sönderslitande,
wisa ost blott wälnaden af den lycka wi
ägt att hoppas, med bibehällande deraf, om wi icke,
genom ett brädstörtande nit för ett aflägsnadt bättre,
källste slädnät wid träldomcns hervisme."
Herr Riddarhus-Secreteraren Silverstolpe utbad
sig jemwäl Utskottets tillständ att fä uppläsa sina
tankar i denna wigtiga fräga:
"1. Jag tror att Representationen bör förändras
för rättwisans, för allmänna lugnets, för
Statens sjelfstäudighets skull.
Bilaga till Mem. N.o 36. 601
För rättmisans skull; ty ideen Stut och representativ
sorni innefattar, att alla activa Medborgare
presenteras.
För allmänna lugnets skull; ty den sanna principen
har redan hos mängden sä öftvergätt till fördom,
att den ej kan emotstäs. Alla hinder »verka
blott en starkare brytning.
För Statens sjelsftändighets skull; ty med den
form, son, nu är, synes mig despotism eller anarchie
ej kunna motivägas, e» utländsk Magts inflytelse
ej utestängas; synes mig Staten afsina egna Ständer
alltid lätt kunna sä sörsmagas, att hon faller
för den första inkräktaren, om hon ej i ögnablicket
frälsas genom revolution.
2. I hmad nion beror Statens styrka af dest
Representation?
I en Monarchisk Stat bör Konungen »vara
ganska magtägande. Lagen är hans contract med
Nationen; men hmad kan binda honom »vid des;
efterföljd? — Endast den allmänna iviljan. Men
Ständer äro den maya som bör uttrycka den allmänna
iviljan, hos sig concentrera densamma, och
derigenom göra henne lika stark som Monarkens
»vilja, htvars allmagt salunda motlväges. Monarken
sträftvar till despotism, men hans bemödande,
när den allmänna miljan af Ständer rätt uttryckes,
mäste mara förgäfmes. En god Representation häller
»'älunda Staten i jemntvigt och gör henne derigenom
stark.
3. Den bästa Representation är den »'om
nogast uttrycker allmänna miljan. Om man hade
att organisera ett nytt Samhälle, »vöre denna klara
regel den enda nödiga ledare för Representationens
sammansättning. Ett Råd af Coloniens Husfäder
»'kulle tillräckligt bemaka Lagarna »not Regentens
dristiga tillgrepp. Men mära Stater äro föräldrade,
602
Expeditioner till Riks-StLnden.
alla interesse» inwecklade och i strid sins emellan,
en enig Nationalanda nästan omöjlig oftare än »vid
criscr, och revolutionsbegäret för ögnablicket sä naturligt,
sedan de gamla inrätt,tingarnö upplöst sig
sjelswe, och den Stat som ej rätt skyddar sina medlemmar
ej heller af dem kan »vara älskad. Nu kan
ingen Representation bildas, som noga uttrycker
allmänna »viljan. Alla bemödanden blistva endast
approximationer. Enkel theoretisk regel kan ej ensam
gälla. Den mäste amvändas och pröftvas i
de ininga detailer, för att af »»längden rätt kunna
fattas och till en »verksam öftvertvgelse förwandlas.
Sä utarbetad är den icke ännu. Derföre mä ingen
smickra sig med hopp att i första steget göra ett
fullkomligt och »varaktigt arbete. Allt mäste ske smäll
ingom, och ett slags revolutionstillständ, under
fortskridandet till ändamälet, fortfara af sig sjelft.
När således revolutionstillständet icke kan alldeles
slutas, mäste man »vid alla inrättningar söka att
leda den jäsande majsan, sä att den ej kommer till
ett »väldsamt utbrott, ej till öslverstvämning ät nägon
sida, hlvarisrän den ej sä latt kan afledas.
l. Wär luuvarande Representation uttrycker
högst ofullkomligt den allmänna »viljan. Men ännu
»ynes mig omöjligt, att inrätta en Representation
som rätt uppfyller detta ändamäl. Det enda inan
torde kunna eftersträslva lärer »vara jcmnwigtcn
mellan den aristoeratiska och den dcmoeratiska andan,
»ä att bägge till sitt stöd behöslva Monarken, och
Monarken för siri säkerhet behöstver underhålla
bägge.
5. Under den innewarande Revolutionsperioden
hastva strödda idecr, till och med under sorni
as häftiga begär, till en Reprcscntations-förändring
blifivit framkastade. De yttrades först af deni som
anse sig oreprescuterade, och, enligt tidehlvarflvcts
Bilaga till Mem. N:o 36.
608
penningeesprit, ropades pä obilligheten att blifwa
beffattad ohörd. Derefter »väcktes privilegiihatct,
som, förenadt med det förra mipnöjet, yrkade en
fullkomlig omfkapning. Ur dcha bägge grunder
hafwa alla förslag sedan utgätt, till dep jemkuiiigsandan
ändteligen pahittade, att med Le gamla materialerna
och ripa tillsatser bygga ett hus som
skulle synas nytt. Under dessa allegoriska earactersdrag
tror sag kunna igenkännas alla förslag till
upprättande af Femte Ståndet, National-församling
i en Kammare, eller pa arithmetiska och beskattnsiigsgrunder
i twä, samt stutligei-r de nuwarande
Ståndens sammansmältande till tiva.
6. Femte Ståndet? — Hnru sinna bestämda
caractersdrag pä desi medlemmar? Mänue knappar
/eller häktor i räcken? Till hwilkctdera skulle dä den
Patron höra, som inöjligtwis ivid Hindcrsmätzomarknadeu
brukar knappar, men ivid Riksdagen
häktor? — Männe egendomens natur? — All jord
kan su af alla besittas, och samma person kan su
aga jord as flerfaldig natur — skulle hail dä höra
tili flera Ständ? — Denna sräga innefattar ännu
flera betänkligheter, som äro öswerflödiga att anföra,
när man slutligen besinnar, att en Stat, som
är nog illa beswärad att sönderslitas af Fyra Ständs
intcrchcn, endast skulle plägas wärre as Fem, ock
att den demoeratiska andans derigenom wunna öfwerlägscnhet
skulle leda till fullkomlig anarchi, som
alltid slutas med despotism, under inhemsk eller utländsk
Monark.
National-Församling i en Kammare? —Staten
skulle dä bestä as twä krafter: Konungen med
Lagen och Swärdet, Folket nied Massans kraft atr
efter behag göra och uppbäfwa Lag. Resultatet:
anarckie, despotism.
National-Församling i twä Kamrar? — Tro
-
604 Expeditioner till Rils-Ständen.
ligen det enda rättn Represtntations-sätt för en Mou
arelin k stor Stat. Men efter hwad grunder Representationen
bör wäljas, och fördelningen i twänne
Kainrar göras, är det swära problemet att upplösa.
De arithmetiska, antingen efter folkmängd eller beskattning,
äro wisjerligen ej de rätta. Någon öfwerwigt
mäste skänkas ät det starkaste interesset i
Statens lugna bestånd och, om möjligt wore, ät
det högsta odlade förståndet.
Att sammansmälta de nnwarande Ständen till
noa, wore att behålla den gamla bristfälliga sammansättningen,
men tillika gifwa dessa twä Ständ
lw stprka, att werka i deras skadliga directioner.
Den swarastc slitning skulle deraf blifwa en följd,
och a ena sidan Aristocratien sträfwa till öfwerläg-^
senhet, ä den andra densamma blifwa sä förhatlig,
att Ständsillskan gäfwc den democratiska andan en
kraft, hwilken Monarken swärligcn skulle kunna
återhålla.
7. Uträkningen nied en Monarchisk Stat,
hwars Representation är delad i twänne Kamrar,
är följande:
Monarken har det gifna interesset att wara
sä mägtig som han möjligtwis kan wara: hans
önskan bör man anse wara despotism — om han
är elak, för att efter behag fä wara egensinnig; om
han är duglig, för att kunna obehindradt göra wal*).
Hela skillnaden ligger i sättet att söka och ntöfwa
despotism; men just desta former äro a ena sidan
*) Männe jag här behöfwer förklara, att pä detta ställe fräga ej kan
wara om nägon person, ulan om Monarkens naturliga tendance?
Min öswertygelse är att ideen Monark inbegriper denna tendance,
och att den ej uteblifwer hos nägon person jom upphöjes
till Monark, med mindre just detta uteblifwande bcwisar att han
aldrig dertill bordt upphöjas. — Med samma allmänhet talar jag
i nästa pkriod om Folkförsamlingens tendance. Der gäller likwäl
ej samma modification som i afseende pä Monarken — den personliga
dugligheten. Massans wilja är alltid laglöshet.
Bilaga till Mem. N:o 36.
anledningen att bedöma Monarkens bättre eller sämre
afsigter, a den andra eontrolen pa hans förmåga.
Folkrepresentanterne sCoumiune, Underhus, eller
hwad man behagar kalla dem) hafwa det gima
interesset att inskränka Monarkens magt, och utwidga
menighetens till den grad, att lagen blifwer
lämpad efter ögonblickets behof.
Bägge detza inagter syfta till Statens upplösning.
Det behöfwes något som sammanbinder deni.
Detta är inellanmagten, som här ma kallas den
aristoeratiska (Ofwerhuset). Den uppfyller sitt ändamål,
i den nion den af bägge är oberoende, i
den mon Len för sitt eget bestånd understödfer
bägge, och bägge, -hwardcra för si» säkerhet, lemnar
densamma sitt stöd. Pä detta wis uppkommer
möjligen en jcmnivigt.
8. De twänne första äro beständiga beståndsdelar
af hwar och en stor Stat. Der finnes alltid
den Monark, som will bli despot, alltid ett folk,
som gerna wille sätta sig öfwer Lagen. Hwad
detza bägge Representationer angär, är deras organisation
ej sa swär. Men inellanmagten är der
omöjliga att nu, säsom positift rätt och godt, uppfinna.
Emedlertid hwilar derpä möjligheten af nuwarande
Staters och deras frihets bestånd.
9. En sadan mellanmagt, organiserad blott
efter ideen, borde wara sammansatt af de Samhällets
medlemmar, hwilka genom förmögenhet, werklig odling
och ett stadgadt anseende lika litet bero af
Regenten, som af andra omständigheter, men af
Allmänheten njuta full aktning och förtroende. De
böra wara rätteligen sa kallade Magnater, sjelfständig»,
lika fä mycket genom tillfälliga omständigheter,
som genom earaeter och kunskaper, det will
säga, personer hwilka klokast, bade i följe af förstånd
och interesse, inse wigten af Starens uppe
-
606
Expeditioner till Riks-Ständen.
hällande: och dä af sadana personer inom hivar c
Samhälle endast ett inskränkt antal kan finnas, böra
de wara cn titt sin Representationsrätt privilegierad
Corps, som ständigt sinnes, ntan att wara underkastad
ombyte af personal. Men i wara moderna
Stater kan en sadan Corps blott earacteriseras, ej
uppsökas. I Swerige är deri omöjlig att nu sammansätta.
Wi atcrkomme derföre här titt den förut
yttrade meningen, att allt hwad man kan försöka
är cn approximation. Såsom sädant ma följande
röresläs:
!0. Det första och hnfwudsakligaste afstcget
ifrån princip är, att Ofra Husets Ledamöter mäste
wäljas *). Som de nödwändigt skutte b linva sämre,
om man utsökte oombytliga Magnater, mäste man
medgifwa deras wälfande, men derwid göra sadana
wilkor, att de mätte komma att handla efter den
äsystade principen. Desia wilkor synas mig böra
wara:
Alder. Jag önskade att ingen finge wäljas till
Ledamot af Oswerhuset, som ej fyllt ätt är.
Lefnadssätt. Under denna rubrik kunde mänga
wilkor innefattas. Wigtigt wore kanske, art
en sädan person borde äga fast landegendom.
Wigtigt wore, att han borde wara, eller hasina
warit, gist. Wigtigt wore, att han warit, men
ej mera wore, i Statens tjenst. Wigtige
kunde wara kända och erkända kunskaper. Desia
och flera wilkor under denna rubrik böra noga
*) Enda medlet att bestämma personer, som utan wal kunde blifwa
Oswerhus-Ledamöter, wore efter Embeten, såsom Presidenter i
wiha Collegier, Biskopar, Landshösdingar m. m. Saken bör dock
noga betänkas, och i den mou man bestämmer missa Embetsman
dertill, bör antalet af de walda, och dem som Konungen nämner,
modifieras. Aswen mä man akta sig att derigenom sanctionera
fjelswa Embeten», hwilka kanske under en annan tid borde helt
och hältet afskaffas.
Bilaga till Mem. N:o 30.
007
öfwerwägas, innan någon ting deröfwer bestämmes.
Förmögenhet. Jag tlvekar oni någon wih förmögenhet
bör utsättas för den som skulle
kunna iväljas till Ledamot af ett Öfiverhus,
eller om man bör inskränka sig till en wih
förmögenhet hos de wäljande. Aswen denna
fraga ma noga betänkas. Här gäller: det är
swart att undwika ett ondt, utan att falla i
ett annat.
Jag antager för g ifwe t, att ingen såsom willor
sätter i fraga hwad man nn kallar Ständ.
ytterligare medel att göra ett waldt Ofwerhus
approrimando enligt med princip är, att det
wäljes bade af Nationen och Konungen; dock bör
Nationens öfwerwigt i walet wara betydlig. Jag
föreslär derföre 100 Ledamöter walda af Nationen,
och 25 walda af Konungen*). Widare: Konungen
mä ivid hwarje Riksdag wäija nya eller fortsätta
sina förut nämnde Deputerade, efter behag.
As Nationens ombytes allenast en femtedel wid hwarje
Riksdag. Sedan inrättningen är i full ordning,
blifwer salunda hwar Ledamot qwar under fem
Riksdagar. Detta medför större omtanka hos de
walda att wärdigt uppsulla sina rum, och ersätter
till någon del att de ej äro permanenta.
II. Underhuset bör bestå af 400 Ledamöter.
En femtedel deraf skall wara sjelsägande Bönder.
De öfrige ma kunna wäljas af hwad annan Clas;
man behagar. De böra wäljas om till hwarje
Riksdag.
*) Eller ock, och kanske bättre, kunde de af Nationen waldas antal
inskränkas,, till 80. 20 kunde dä l sölje as Embete bliswa sjelfskrifne.
Aswenledes kunde deras antal, som Konungen skulle
nämna, inskränkas till 15, och i dest ställe de lO, som erlade den
högsta skatt till Staten, räknadt öfwer hela Landet, wara sjelfskrisne.
608
Expeditioner lill Riks-Ständen.
12. Bägge Husen böra »valsas genom Elec
lorer.
13. Soul Representationens förändring troligen
ej kan uppskjutas sa länge, som till dep en jemnare
skattläggning blistvit införd, hela landet ref»vadt,
alla nödiga statistiska upplysningar inhämtade,
bör det första »valet förrättas efter en provisorisk
method. Sattet att utarbeta och succeosive
införa en rigtig och »varaktig method bör ej giflva
mycket huftundbry, allenast den nya formen en gang
är införd. En kraftig styrelse. Ständer, som alltvarligen
»vilja ändamälet, skola lätt fullkomna
hivad son» i början blott är ett Utkast. Hela framgången
at detta företag beror deraf, om Nationalandan
derigenom tväckes. Waknar den, sa är det,
lätt att fullkomna arbetet. Waknar den ej, sä kan
ej olyckan bli större än den redan är. Jag will
föreslå följande tivänne provisoriska »ncthoLcr:
Första Methoden:
a) Hivart helt hemman räknas till ett »vist antal
röster, t. e,r. 4.
b) Man räknar »vanligen en härd emot ett helt
hemman. För en härd bör derföre räknas
lika manga röster.
c) Stadsegendom i jord beräknas pä samma sätt.
Hus beräknas efter de inom städerne förut
gällande grunder. Likasä Borgerskapets röster
i afseende pä deras rörelse. Andra intvänare
i städer erhälla röst i »»ion af den skatt
de till Staten erlägga, »varandes skatten för
hemmantal jemnförelsegrunden.
d) Manufacturer pä landet, Hyttor, andra Metallwerk
än Jernbruk, Gruftvor som tillhöra
Bilaga till Meni. N:o 36. 608
enskilda: alia deras röster beräknas ester ofwannamnde
grund.
e) Böra derefter alla individuer, som äro fullt
sui juris, äga en personlig röst, utom de röster
de äga för sin possession? — Behöfwer
noga betänkas. Jag twiflar derom.
f) När man utrönt, huru mänga röster pä detta
sätt kunna utgöras, later man ett wistt antal
röster wäija 5 Electorer, af 3 Classer, nemligen
:
En, som ej får hafwa mindre behållen inkomst,
än som swarar emot 150 tunnor säd*).
Twä, som ej fä hafwa mindre än 100.
Twä, som ej fä hafwa mindre än 50.
g) 30 salunda walda Electorer sammanträda för
att wälja 6 Representanter, hwaras en till
Ofwcrhuset och 5 till Underhuser. Bland
de sistnämnde skall wara en sjelfägandc Bonde
— ej mer.
h) Städerne wälja för sig.
Anin.: Genom gvalificationen af Electorerne
har jag sökt bereda, att walen skulle sprida sig till
alla Folkclasscr. Om för hopens klentrogenhct man
skulle behöfwa bestämma, att Underhuset skulle fä
ett wisst antal Adelsmän, Prester, Borgare, Bruksidkare
m. m., hwilket jag dock ej tror, sä skulle
en sädan föreskrift höra till Electorernes Instruktion.
Andra Methodcn:
Skiljer sig isrätt den första endast deri, att
bägge Husen wäljas af olika Electorer. De pcrso
Den
här utsatta förmögenheten kan möjliglwis för somliga orter
wara sör liten, för andra äler för stor. Detta kan likwäl, om
fräga skulle bliswa om förslagets utförande, lämpas ester local»
omständigheterna, utan att systemet rubbas.
39
610
Expeditioner till Riks-Ständen.
ner svin ägde eil witz bestämd förmögenhet walde
Eleetorer, som sedan skulle wälja Ofwerhusets Ledamöter.
De som ägde derunder walde Eleetorer
för Underhuset. Om ä ena sidan det synes mera
ledande till ändamälet, att Ledamöterne wäljas as
olika Eleetorer, blifwer ä den andra sjelfwa walet
af deya Eleetorer swärarc att inrätta, och ealcnlen
öfwer röstande aldrig säker.
>4. Hufwudwinsten af denna Representationsförändring,
skyndsamhet i affairerna, skulle förfelas,
om ej Husens rättigheter sa bestämdes, att Underhuset
erhöllc propositions- och beslutanderätt; Oswerhuset
propofitionsrätt, pligt att utläta sig öfwer
Konungens eller Underhusets propositioner, innan
de i Underhuset sä afgöras, och sedan Underhuset
beslutat, gilla beslutet, innan det såsom en Lag kan
till Konungen framläggas, eller uppskjuta detsamma
till nästa Riksdag. Frägas, huru ofta detta uppskof
kan itereras?
-i- -i- -i
-
Bihang.
Af de bägge söreslagne Methoderne att utgöra
Representationen har jag allenast utarbetat den sörsta,
hwarwid jag någorlunda kunnat wägleda mig
af de Statistiska uppgifter, som warit möjlige att
erhålla. Men innan jag ingar i dctaitcn, will jag
först göra redo för mitt förfarande i afseende pä
röstberäkningen.
Jag har alldeles icke haft afseende derpå, att
personalen af Representationen kunde i något bestämdt
förhållande blandas af de särskilda Stand,
hwaraf den för det närwarande utgöres. Derige
-
Bilaga till Mein. N:o 36.
611
noin att walen för Städerne och för landet bliswit
ätskiljda, är blandningen as Representanter
lör Samfundets twännc mest skiljaktiga yrken, waruproductionen
och waruanwändningen, besörjd. Om
äter Landmannayrken sins emellan äro ganska skiljaktiga,
såsom Landtbruk och Bergsbruk, synes mig
att local-omständigbeterna ofelbart skola werka att
dcha särskilda yrken erhålla sina särskilda Representanter.
Näringarnc äro den naturliga grunden för
Ständsfördelningen. Adels- och Preste-Ständen äro
eonventionella inrättningar. Det förra, när man
derifrån afskiljer wärdigheten, är genom nägvn näring
bundet med Staten, och det är denna näring
hwarigenom det representeras: wärdigheten behöswer
ingen politisk Representation. Preste-Ständet
bestär af Embetsmän; det representeras antingen såsom
jordägande, eller såsom förwaltande jord wid
boställen: embetet bchöfwer ej representeras. Skär
således ingen naturlig grund finnes att följa Ständssördclningen,
kunde sädant endast föranledas as den
klokhet, att sä widt möjligt wore jemka den nya
inrättningen efter den gamla. Men jag fruktar
högeligen, att dä ingen annan grund dertill sinnes,
skulle af denna jemkning sölja mera vndt än godt.
Alla bibehällna fäsänga anspräk skulle ofelbart werka
pä earacteren as National-Representationcn, och om
icke de gamla oenighetsfrö»! fullkomligen bibehölles,
(emedan )ag tror, att wära nuwarande Ständsintercssen
genoni föreningen i ett rum wäl mildrades,
men ej utöddes), sä skulle troligen Åtminstone
denna församling fä en obestämd caracter genom
olikheten i de corporationers lynnen, hwaraf den
blesive sammansatt.
Wid nogare eftersinnande har jag bestämdt
fattat den tanka, att man wid walet af Representanter
ej bör inrätta detsamma ester folkmängden.
61L
Expeditioner till Riks-Ständen.
Rättigheten att wara actif Medborgare synes mig ej
tillhöra andra, än dem hwilka antingen säsom Jordägare
eller annars Näringsidkare föra ett bestämdt
lefnadssätt, och derigenom ärv med Staten förbnndna.
Capitalisten, Embetsmannen, Dagswerkaren
m. fl. hafwa säsom fäderne intet bestämdt allmänt
interesse, utan sta under ordres antingen af
en befallande magt, eller af en omwäxlande conjunctnr.
För öfrigt bör man stp stora folksamlingar
och framför allt undwika, att den lättast förledda,
retade eller corromperade mängden blefwe i
deha folksamlingar radande. Ju flere husfäder,
fästade pä en giswen ort wid ett giswet lefnadssätt,
utgöra den wäljande mängden, destomcra kan man
wara säker att walen bestämmas af rena affigter
och med mogen öswerläggning. Af fädan grund
har jag sammanfattat walförslaget, fäsom hosföljande
Tabell utwifar, efter följande principer:
1:o. Utgöras röster efter hemmantal; hwart
helt hemman räknas till 4 röster. I de orter, der
hemmanen äro klufne i mindre delar, fä hemmansäboerne,
likasom wid prestwal, sammanräkna sina
röster efter sin possession, men hela hemmanet beräknas
aldrig till mera än 4 röster.
2:o. Af älder räknas en härd swarandc mot
ett hemman; likafä en stock wid kniphamrar eller
fpikhamrar, en stälugn och fä widare. Efter denna
princip har jag för härd, stock och ngn äfwen räknat
4 röster.
3:o. När, efter erhällen uppgift pä hemmantal
och jernwerk, efter denna beräkning omkring
270,000 röster uppkommo, Återstod ännu att beräkna
röster för hyttor, kopparwerk, messingsbruk,
alunbruk, krutbruk, swafwel- och vitriolwerk m. fl.
fabriker as mänga slag pä landet; men dä jag dertill
saknade nödige uppgifter, beräknade jag för dem
Bilaga till Mern. N:o 36.
613
en rund summa af omkring 30,000 röster, hwarigenom
talet af 300,000 röster uppfylldes. Den
osäkerhet i uppgiften, som harwid roses, minskar
högst obetydligt förslagets anwändbarhet. Skulle
det röstantal här blifwit supponeradt wara för stort
tilltaget, kan mösligtwis det som för Städerne blifwit
bcräknadt wara för ringa, och skulle någonsin
fräga uppkomma om förslagets anwändning, kunde
lätt det ena jeuikas i det andra.
4:v. Jag har saknat all redig uppgift för att
kunna beräkna röster i Städerne. Grunderne till
denna beräkning äro ofwanföre fastställda, och när jag
antagit antalet af röster för Städerne till 60,000,
har jag följt den principen, att ester nuwarande
walgrunder Städerne utgjort omkring 80 Representanter.
5:o. Sättet, huru bägge Kamrarne sedan
sammansättas, synes af Tabellen. Att utmärka distrieter
för »valförrättningar m. m. är lätt när man
begynner »verkställigheten. Alla detailer af detta
slag behöfwa ej utarbetas för att pröfwa systemet;
sedan detta är gifwcr, följer lätt det öniga af sig
sjelft.
Emot sammansättningen af den stora Kammaren
synes föga wara att inwäuda. Desto flera inkast
kunna göras emot sammansättningen af den
mindre. Likwäl äro dessa inkast af mycket olika
natur. De kunna samlas under twännc Classen
Den ena, att denna Kammare för mycket wäger ar
Monarkens sida. Den andra, att den för mycket
gynnar dcmocraticn. Skäl för det förra inkastet
anföras: att den myckenhet Embetsman, deri blifwit
insatte, behöfwa medhåll af ett blott ringa antal
af de walde Ledamöterne, för att störa jcmnwigten
och öfwcrgä till Monarkens interesse. Skäl
för det sednare äro: att dä ett stort antal Ledamö
-
Expeditioner till Riks-Ständen.
ter äro walde, och walde af samma Electorer som
utsett den stora Kammaren, stall plnraliteten här
alltid haswa samma interesse som Communen. Pa
bägge sidor haswa skälen nägon grund; men jag
har föreställt mig, att ett resultat skulle uppkomma
af de stridiga ämnen som sammansätta denna Kammare,
hwarigenom wädan pä bägge sidor sörekommes.
Man bör ej twifla, att icke de »valde Ledamöterne
till denna Kammare äro, om icke alltid de
skickligaste, ätminstone i allmänhet de mest aktningswärde
Män i orterne Electorerne kunnat utsöka.
Om deha kunna wara af olika öswertygelse, böra
de dock haswa samma ändamål. Om dem bör äfwen
märkas, att de äro walde för sein Riksdagar, och
således ej pa alldeles osäker fot. De juridiska Embetsmän
jag infört böra, likasom Biskopar och Professorer,
genom kunskaper och en wettenstaplig bildning,
yrka och bibehålla grundsatsers anseende i en
samling, der hastiga beslut ej kunna äga rum, och
hwars göromål är att granska och äterhälla, ej en
positif werksamhet. Tio Ledamöter, Representanter för
Landets högsta penningc-interesse, skola uttrycka egennyttans
högsta fordringar; och Regentens önskningar,
framburna as femton af honom nämnda Ombud, skola
tjena till en kraftig wägledning wid besluten, men
ester min öswertygelse aldrig sörmä att dictera dem.
Detta förslag behöfwer ej medföra någon annan
ändring i Regerings-Formen än i nagra obetydliga
formaliteter. Att här uppgiswa dem är
öswerslödigt. Wid wcrkställigheten salla de af sig
sjelfwe i ögonen. Men deha formaliteter skulle genom
denna Representation mycket förkortas. Riksdagsmöten
skulle oändligt mycket hastigare asgöras.
Afwen Ständerne skulle slutligen göra sin äsystade
nytta, om en beständig beredning nedsattes, som
utarbetade alla nial, innan de Ständerne förelädes.
Bilaga till Mern. N:a 36.
615
sä att de af Ständernc endast behöfde pröfwas och
afgrras. Frcstelscrne för Ständer att gä utom fin
gränd wore derigenom i det mesta undanröjda, och
redighet i de allmänna ärenderne möjlig, samt
energie i styrelsen att hoppas.
Electo- RepreRöster.
rer. sentanter.
Uppland och Södermanland, hemman
10852 ä 4 röster per hemman 43408
Folkmängd Jernwerk 158
282279 härd
632 ^40
Tillägg för hyttor, kopparwerk,
messingsbruk, fabriker,
alunwerk, etc. . . 5290 330 66
Nerike, hemman 2256 9024
Folkmängd jernwerk 116 464
100428 tillägg ^7 7- 1050 70 14
Westergöthland,
hemman 11797 47188
Folkmängd jernwerk 60 240
414195 Eägg 777"77 5515 355 71
Westmanland, hemman 2888 11552
Folkmängd jernwerk 332 1328
84808 tillägg..... 7". . . 2525 105 21
Dalarne, hemman 1797 7188
Folkmängd jernwerk 209  836 ^24
124816 tillägg ^. . . 7 1895 65 13
Smaland, hemman 10089 40356
Folkmängd jernwerk 237 948 ^izo4
207012 tillägg - --7 4720 305 61
Östergöthland, hemman 5470 21880
Folkmängd jernwerk 163 652 2WZ2
162859 tillägg
^2565 165 33
Wermeland, hemman 1709 6836
Folkmängd jernwerk 460 1840
140100 tillägg 7. ^ 995 65 13
Transport 218927 1460 292
616 Expeditioner till RikS-Ttänden.
Electo- Re-reRöster.
rer. senianftr.
Transport 218927 1460 292
Gestrikland och
Helsingland, hemman 2177 8708
Folkmängd jernwerk 187 748
SS083 tillägg I777-. 1006 70 14
Medelpad, Ångermanland,
Westerbotten
och Herjedalen,
hemman 3573 14292
Folkmängd jernwerk 129 516 ,E>8
166125 tillägg  7.7. 1645 110 22
Halland, Bohus
och Blekingen,
hemman 4013 16052
Folkmängd jernwerk 11 44 igo96
140794 tillägg  77 7.7 1890 120 24
Gottland, hemman 1098 4392
Folkmängd tillägg  455 30 6
32988
Skäne, hemman 7035 28140
Folkmängd tillägg  3185 210 42
270439
300000 21X10 400
Pä Städerne räknas öfwerhufwud
(hvilket kommer att bero af närmare
utredning)  60000 400 80
360000 2400 480
Ofwanstäende Tabell wisar huru ett antal af
2400 Eleetorcr kunna utwäljaö. Af desta sammanträda
30 i hwart district, sä att öfwer hela Landet
80 sädana Electors-sammanträden uppkomma. Innan
desta ätskiljas, wäija de hwar och en 6 Ledamöter,
I till den lilla och 5 till den stora Kammaren,
och af de sista fem alltid en Bonde.
Bilaga till Meni. 9c:o 66. 61 <
Deil stora Kammaren kommer säledcs att bestå
af 5 gänger 80 Ledamöter, eller 400
Till den lilla Kammaren äro sälunda walde Ledamöter
. 80
Sielfskrifne Ledamöter i denna Kammare:
De 10 som erlägga den högsta skatt till
Staten 10
12 Biskopar t 2
2 Presidenter i Hof-Rätterna  2
1 President för Kammarwerket  I
Riksens Ständers Justiticr-Ombudsman ... I
2 Prvfesiorer ifrän hwart Universitet, hwaribland
1 Juris Profesior frän hwartdera . 4
t 5 af Konungen nämnde Ledamöter 15
125."
Och skulle ofwanbemälde Herrar Ledamöters
nu uppläste Anföranden läggas till de öfriga detta
ämne rörande Handlingar. Ut supra.
Dx krotooollo
Bilaga till Mem. N-o 36.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Coustitutions-Utskotts
Protocoll den 21
Martn 1810.
S. D. Ingas och uppläste Herr Lagmannen
Silfversparre följande anmärkningar i anledning af
618 Expeditioner till Riks-StLndeu.
de uti Utskottet förehafdc öfwerläggningar om Representations-Frägan:
'^Hwad
jag i detta amne, under hopp om Utskottets
benägna öfwerseende med det felaktiga och
ofullständiga, förut wagat framlägga till dest upplysta
bedömande, innefattar egentligen blott ett Utkast,
i afseende pä det practista i förevarande
fraga; men saknar nästan helt och hållet det grundliga
och wettenskapliga utredande, som bordt föregå,
derest min förmåga stätt i wederbörligt förhällande
till min wälmeniug. Denna brist har likwäl blifwit
fullkomligen afhulpen genom de förträffliga afhandlingar,
hwarmed isynnerhet twäune Ledamöter
sedermera riktat Utskottet, rörande detta wigtiga
och grannlaga ärende, hwilket jag således tror nu
wara i det närmaste sä ivida utredt, som det för
uärwaraude möjligtwis kan blifwa. Jag har begagnat
betza lärorika upplysningar och äger den
tillfredsställelsen, att se min öfvertygelse till det
mesta instämma med desje upplyste mäns; men en
nogare granskning af mitt ofullständiga utkast har
likwäl gifwit mig anledning till följande anmärkningar,
rättelser och tilläggningar, dem jag likasom
det föregående underkastar Utskottets widare ompröfwande,
och hwilka jag anhaller mätte säsom
en Bilaga ätfölja mitt förut ingifna anförande.
Att börd eller egenskapen af ett Ständs Medlem
skulle medföra en i begreppet om Sainhällsiurättning
grundad rättighet till deltagande i Lagstiftande
Magten, är uti det af Herr Silverstolpe
till Utskottet ingifna anförande pä det mest öfwertygande
sätt wederlagdt. Intet Ständ stall, under
förfäktande af motsatsen och under Åtnjutande af
uppä origtiga grunder fotade rättigheter, kunna uppfylla
deh werkliga bestämmelse i Staten. Om blott
en olika beräkning af utskylderna är tillräcklig att
Bilaga lill Mern. Nw 36.
619
admittera den ena Jordägaren till deltagande i Lagstiftningen
och utestänga den andra; om, med lika
skicklighet i ett näringsfång, den ena Medborgaren
njuter skydd och särskilda förmäner af Skräinrättningar,
under det en annan icke ens tillätes utöfningen
as sitt yrke; om själatvärdenS »välgörande
ändamål förfelas; om sjelfwa den rättsintes
tröstegrunder förgiftas genom misttroende och afund,
härledande »'ig frän begreppet om otjenligheten för
detta aktningstvärda Stand, att, säsorn något hus»vudsakligt
och ined ex c lufi v a förmäner, yrka deltagande
i sädane »värf, som äro främmande för
dest egentliga befattning; skall Stats-kroppen alltid,
sa länge desta mistbruk fortfara, blifwa i iner eller
inindre nion lidande; äfwensä skall skillnaden i börd,
hivilken med eller utan särskild benämning igen
finnes
i snart sagdt alla Stater, och htvars erkän
nande
tyckes nästan som en instinct ligga i sjelfwa
menniskolynnet, aldrig lända till dest förnämsta moraliska
och politiska nytta, till en motwigt af den
förderfligaste af all aristocratic, den merkantila ock
pecuniakra, sa länge man i den Ständsskillnad, sonuppkommer
af börd, blott ser dennes eget aristokratiska
fträfwande att såsom rättighet förswara det
deltagande i Lagstiftningen, som fördomar och händelser
tillfälligtwis lagt i denna korporations
händer. Det är af alla desta skäl jag trott Folk
representationen
böra inrättas utan artikulerande af
nägra Ständs benämningar annorlunda, än sä widt
det kan behöfwas, till förekommande det deste
Clatzer as Medborgare icke mätte alldeles utestängas
frän ett deltagande, som deras läge i Staten gör
bäde nyttigt och nödtvändigt.
Jag har i öfrigt ansett populationen »vara
den enda rätta och »värdiga grunden för bestämmandet
as Ledainöternes antal i Andra Kammaren, säsom
den der egentligen skulle föreställa folket. Alla till
-
620 Expeditioner till Riks-Ständen.
konstlade, alla mennistowärdet förringande anspråk
pä deltagande rätt L Lagstiftande Magtcn stola
nödwändlgt uppiväcka hat och afund. Ifrån det
späda barnet till den älderstegne, ifrän tiggaren till
millionairen, hafwa alla lika anspräk pä skydd af
Staten. Alla desas rättigheter äro inför Lagen
lika heliga. Denna individuella rättighet, lika för
alla, är ändainälet för Lagstiftningen, följaktligen
äfwen för Representationen, och bör således äftven
wara enda grunden för densamma. Jag kan ej
medgifwa, att i detta afseende den snillrike författaren
har en större rätt än den, som knappast
kan läsa innantill, icke medeläldersmannen framförbarnet
i waggan, ännu mindre den rike framför
den fattige. Förnedrande för menstligheten wore
ett annat förhällande. Htvar och en inser likwäl
lätteligen, att denna individuella rättighet till lika
beskydd af Lagen ej medför en möjlighet icke ens
rimligheten af ett lika individuelt deltagande i Lagstiftande
Magten. Wid dennas organisation fordra
ordning och säkerhet wisa »vilkor för densammas
utöfning, och således en särskild qualification för
deltagande-rätt i walen; men defia »vilkor medföra
ingen egentlig rättighet ät personer: de äro blott
att anse sou» en borge» för deras förhållande, för
deras nit att iakttaga Folkets bästa. Pä sädan
grund äro upplysning, en stadgad alder och förmögenhet
att anse såsom de cgenstaper, hwaruti
man bör tro sig finna de bästa säkerhetsmedel emot
mLssbruk i Lagstiftande Magtens utöfning. Klokhet,
erfarenhet och oberoende mä dä med skäl antagas
fason» den säkraste borgen för uppfyllandet af ofwannämnde
pligter emot Samhället; »nen att, dä
»vid »val af Ledamöter till en Lagstiftande Corps
göres ett behörigt afseende pä kunskaper, pä en wiss
alder, och pä en betydligare förmögenhet, man skulle.
Bilaga till Mem. N:o 36. 621
i afseende pä denna, wilja draga den slutsats, att
rikedomar äswen borde medföra en särskild rättighet
i röstberäkningen, hwaraf en jemnförelse kom att
äga rum emellan penningewärde och mennifkowärde,
anser jag innebära en detta sistnämnde djupt förringande
»vådlig princip, hwilken kunde leda till
glömska af det, som bör wara förnämsta ögnamärket
för all Lagstiftning: hwarje enskild persons
lika rätt, såsom enda sanna medlet att befordra
allmänt wäl.
Dä jag här nämnt en wist stadgad älder,
såsom ett nödwändigt wilkor för att kunna blifwa
Ledamot af Lagstiftande Corpsen, bör jag erkänna,
att jag alldeles förglömt denna omständighet i mitt
förra anförande. Den är likwäl af högsta wigt,
och ju mer man eftersinna»-' tidehwarfwcts och den
uppwäxande ungdomens lynne, destomera lärer nödwändigheten
wisa sig att, genom utsättande af en
mognare älder för rättigheten att deltaga i Lagstiftningen,
mota en till wädliga följder för menniskorätt
och friheten ledande rigtning i tänkesätten.
En Regering, som, under ledning af ett »vidt omfattande
gerne redan i siere Lagstiftningens grenar
gifwit det öfriga Europa de mest lärorika efterdölnen,
har nogsamt insett nödwändigheten, att
under det krigiska lynne, som tidchwarfwets händelser
uppwäckt och ännu underhäller, förekomma
de eftertänkliga niitzbruk, som eljest i medborgerliga
saminanlefnaden wore att i en framtid befara, saint '
derföre icke allenast med sorgfällighet pä alla ställen, i
der ej egenskapen af en krigs-theater gjort allt
annat förhällande oundgängligt, subordonnerat alla
andra authoriteter under den efter Grundlagens
etablerade former inrättade Borgerliga Administrationens
öfwerinseende och styrelse; utan ock »frän
deltagande i Lagstiftande Magten »visligen utestängt
622
Expeditioner till Riks-Ständeu.
den alder, som, oberäknadt en densamma alltid widlädande
häftighet, skulle genom närtvarande tidehwarfs
nästan epidemiska sinnesart lätteligen »vanslägtas
titt bildande af ett Janitschar-System, lika
»vådligt för Regenten som för den inedborgerliga
friheten, medelst en inrotad owilja mot alla former,
ett sjelfswaldigt mcnniskoförakt och en brottslig liknöjdhet
för Medborgares sa »väl lidande som rättigheter.
Att en sadan sinnesart skär i närmaste
sammanhang med föreställningen om en oinskränkt
befallande rätt och en deremot swarande blind lydnad,
det will säga: begreppet om endast Herrar och
Trälar, är lika ostridigt, som att den, ty »värr, i
en nog allmänt radande ton hos ungdomen af alla
Claher, caracteriserar »vart tidehwarf, i synnerhet i
utsigten as det tillkommande, om icke ett klokt förutseende
söker att förebygga det onda. Ibland de
kraftigaste mede! härtill anser jag det skulle »vara
om 35 ars äldcr föreskrefs, såsom den, hwarunder
ingen ägde rättighet att blifwa »vald Ledamot uti
Lagstiftande Corpsen.
Jag tror icke »vara nödigt, att i afseende pä
Första Kammaren föreflä 40 ärs alder säsom »vilkor
för att blifwa Ledamot derstädes. Cn stadgad
alder är lika nödig i den Andra som i den Första
Kammaren, och den jemnare gang i ärendernes behandlande,
svin man bör önska i denna afdelning,
anser jag förnämligast skulle stä att »vänta utaf
Ledamöternes pcrmananee i deras befattning. Jag
tror till och med, att det icke skulle wara nödigt
att förcskrifwa någon wif; alder för de Ledamöter,
som af Konungen borde utnämnas, emedan det förmodligen
ganska sällan inträffade, att någon under
35 ärs alder dertill blefwe utsedd, och en eller annan
yngre Ledamots deltagande sä mycket mindre
lunde anses skadligt, som det Embetömanna-answar,
Bilaga till Mern. N:o 36.
623
wart nuwarande Regeringssätt etablerat, nödwändigt
skall i en framtid bilda en kunnig och aktningswärd
Embetsmanna-Corps, wida stilsd ifrån
hwad under en despotisk styrelse merendels utmärker
deh wcrktyg genom wald, egennytta, vsticklighec
eller lagstridig myndighet. Men hwad jag anser
mig, innan jag slutar detza aninärkniiigar, böra
närmare bestämma, är orsaken, hwarföre jag projecterat
Bistoparnes intagande i Första Kammaren.
Det har stett niindre i afsigt att derigenom befordra
Regeringens inflytelse uppå denna afdelning,
ehuru jag äfwen anser detta såsom en gagnande
omständighet, an för att gifwa ät sjelfwa Ståndet ^
en sa mycket kraftigare eonsistence i Staten; ty jag
anser för lika wigtigt, att Prest-Embetet som att
Domare-Embetet äger en säkerhet för sitt sjelfbestånd,
som hwarken beror af en Regerings nycker eller af
Folkets och tänkesättens ombytlighet. Bada dessa
slags Embetsmäns befattningar hafwa ett sä lika
förhållande till enskilde personers wälfärd, interesse!!
och behof, att hwad Grundlagen föreskrifwer i wipa
sall om den enas oberoende af bade Lagstiftande
och Lagskipande Magten bör äfwen gälla om den
andra; och är det, som angar Prcstcrstapet i detta
hänseende, af en ännu grannlagare beskaffenhet, såsom
rörande ett inbördes förtroende och sädane relationer,
hwaröfwer ingen magt pä jorden äger
nägon granstningsrätt, nian att wäldföra menniskans
individuella heligaste rättigheter. Att sätta '
Prcsterskapet uti en belägenhet, hwarigenom der
skulle medelst en alltför precairc eristence bringa?
uti ett sadant beroende af högsta Magten, eller as
tillfälligt händelser, sou, kunde werka pä det owilkorliga
förtroende, hwilket utgör hclgden af deras
befattning i Samhället, wore emot dettas Medlemmar
ett osörswarligt behandlande, och jag har
624 Expeditioner till Riks-ZtLyden.
derföre trott det wara nyttigt, att Biskoparne, äfwen
i egenskap af wäktare öfwer deha i sjelfwa werket
mera Allmänheten, än deni ffelfwe tillhörige rättigheter,
böra hafwa säte i Första Kamniaren bland
Folkets Representanter.
Dä sag uti mitt förra anförande yttrade den
förmodan, att de hittills orepresenteradc skulle wid
nästa Riksdagsmöte komma i åtnjutande as den delaktighet
i Lagstiftningen, som blifwit dem lofwad,
har jag, kanhända, mera radfrägat min egen önskan
än möjligheten. Jag inser likwäl icke ännu
en absolut ogörlighet, att, pä sätt jag da nämnt,
Riksens Högloft. Ständer, i fall de sä för godt
finna, kunna påskynda werkställigheten af det högtidliga
löfte de fleste Riks-Ständen i detta afseende
gifwit; men jag finner ock nogsamt, att detta ämnes
wigt och grannlagenhet icke torde medgiswa, att
det företageS till slutligt afgörande, innan Allmänhetens
Dom likasom i förwäg sanetionerat beflutet.
I sädant sall hoppas jag att de anmärkningar, jag
nu framställt och hwarmed jag, oaktadt deras »fullständighet,
kanske alltför länge tröttat Utskottets tälamod,
skola fä en närmare och mera upplysande
utveckling af samma skickliga hand, som öfwer förewarande
fräga redan meddelat Utskottet ett arbete,
hwilket nied tankarnes grundlighet förenar utförandets
behag. Jag wägar tro, att, om ocksä en del
af hwad jag här anfört skulle tyckas wid första päseendet
icke egentligen höra till saken, skall likwäl
ej nägot deraf wid närmare pröfning finnas wara
alldeles främmande till ämnet, taget i hela dest omfattning.
Om jag winner nyfinämnde min önflan,
skall jag anse det som ett prof af personlig wänskap
och som ett smickrande bewis att deha mina
tankar förtjenat nägot afseende."
Herr Öftvcrsten m. in. Gahn af Colqhoun
inlemnade nedanstående Memorial, med anhållan
att detsamma, ehuru ej af honom sjelf författadt,
matte för hans räkning i Prvtocollet intagas: ^
"Ödmjukt Memorial.
Den sorgfällighet, hwarmcd Riksens Ständer i
tvid detta niöle omfattat en mängd »vigtiga föremål !
för Samhällsordningen, har nti en icke ringa mon ^
underhållit Nationens hopp om läggandet af sädane
grunder för dep äterwnnna Lagstiftningsrätt, att j
denna rätt blir för alla tider befästad, att den kan i
utöfwas till en lika redbar nytta för alla Medbor- I
gare. Pä frihetens säkra »verkan till allmänt
gagn, äfwensom pä dest »varaktighet, stödjer sig
nu allas »väntan.
Med omtankan rigtad pä desta bäda förcrnäl
upptäckes genast, att de icke stä att »vinna utan genom
alla Folk-Classers förening till ett samfält intereste,
genom införandet af en sakernes ordning,
hwilken gör Fosterlandskänslan hos alla lika möjlig,
hos mängden ofelbar. Det samfälta Jnterestet kan
ej existera utan genom en. lika rättighet för alla,
att obehindradt och i mon af insigt antvända fine
krafter till »vinnande af utkomst eller förkofran, icke
heller kan utan denna rättighet nägon sann och liflig
känsla för Samhället upptändas hos dest Medlemmar.
Ett demonstratift bewisande af deste pästäenden
lärer icke numera »vara erforderligt, sedan den all- j
männa rösten gifwit tillkänna, att en full öfwer- !
tygelse om deras sanning hyses af mängden bland !
Sweriges Inbyggare. Nti sjelsiva Riks-Ständen
626
Expeditioner till Riks-Ständen.
har ock redan frägan om rättigheters jcmnande
Medborgare emellan wnnnit äseende. Det är egentligen
blott sättet och medlen att minna detta ändamal,
som der marit skärskädade ur olika synpuncter.
Sweriges Lagstiftande magt utgöres af Konungen
och Folket gemensamme. Folkets talan fores
sedan urminnes tider af Medborgare, delade i Glassér,
dels genom häfd, dels genom ur denna häfd
uppkomne privilegier. — Genom bestämda privilegiers
tillwarelse hafwa Ständs-Corporationerne
blifmit besästade pa ett sätt, att de, oaktadt en i
langliga tider förd klagan, hittills icke kunnat upphäfwas.
Annu ingen gäng hafma Folkets Ombud
sammanmarit utan att de känt, om än icke alltid
erkänt, olägenheterna af denna deraS sönderdeluing.
Allt det osammanhängande som röjts i den allmänna
magtens företag, de täta fkakningar mara häfder
omförmäla, allt detta har warit en följd af Standsinrättninge».
Men det egentliga ursprunget igenfinnes
uti interehenas daning genom privilegier,
ty dä sjelfwa Folket marit af skiljaktiga intereycn,
hafwa ock deh Representanter mast wara det, och
de twistigheter, som synts äga werklighet endast wid
Riksdagarne, hafwa icke annat warit än utbrotten
af en ständigt underhallen strid.
Ur privilegiernes upphäfwande skall således den
första möjligheten till en förening uppsta. Innan
detta föregått, kan man ej tänka sig en Folk-representation,
som med kraft skulle bestrida Lagstiftningen,
som skulle göra Lagen till ett lika klart, och
lika gagncligt, rättesnöre för alla Medborgare.
Benämningen af privilegier innefattar hufwudsakligen
twänne stag af uteslutande rättigheter.
Det ena tillhör personer och yrken, det andra egendom.
Wid detta Riksmöte har ett wkgtigt steg
blifwit taget till jemnande af det sednare privilegii
-
Bilaga till Mem. N:o 36.
627
slaget, i det att all jord, af hwad natur som helst,
kan hädanefter af hwarje Swensk nian inköpas och
besittas. Men jordens olika egenskap har, till bewarande
af äganderätten, mäst förblifwa tills widare
orubbad. De olägenheter som häraf böra
uppsta, när en Nepresentations-förändring skall efter
allmänt giltiga grunder uppgöras, är hwad som
ännu ätcrstär att häfwa. Desta olägenheter torde
i förwäg behöfwa göras för en hwar synbare, innan
man ingar i pröfning af sättet huru de billigast
skulle kunna nndanrödjas.
Det är ej min afsigt att pasta, det ett jemnande
af jordens natur är alldeles onndwikligt för
en god Representations införande i Swerige. Men
det lärer ej kunna nekas, att genom enhet i Landets
bördor en mera odelad nationalanda skulle uppkomma,
och om detta ändamål finnes wigtigt, bör tillfället
af Ständerncs reorganisation, såsom det yppersta,
kanske det enda som någonsin erbjuder sig,
till detta ändamål begagnas. — Dm jordens natur
i alla tider förblefwe sä skiljaktig den nu är, skulle
till äfwentyrs, oaktadt aequisitionsrätten till all slags
jord är en hwar uppläten, cu egen slags afund till
innehafware»» af Säterier blifwa en följd af sjclfwa
Reprcsentations-förändringen, och de privilegierade
Egendomsherrarne komma att i opinionen intaga
rummet efter de upplösta Ständen. Det kunde lätt
hända, att mastan af Nationen en gäng ansäge dem
mindre berättigade än andre Jordägare att tvid
Riksdagar rösta. I den mon den allmänna miljan
arbetade pä deras uteslutande, i samma mon twnngos
dcste Possesstonater till motständ, och deras
inflytelse wid Riksdagsmannawalen skulle,dä werka
en skadelig öswerwigt i röster, till dest de nödgades
wika för mängden, hwaraf ett inbrott i äganderät
-
623
Expeditioner till Riks-Ständen.
ten, än mera skadligt för Samhället, blefwe att
befara.
Utom den fördel, som ofelbart skulle härflyta
af en mer concentrerad nationalanda, kunde med
jordjemnandet äfwen förbindas en annan, härledd
frän de grunder, hwarpä detta femnande uppgjordes.
Ett nödwändigt wilker för Samhällets lugn är, att
äganderätten, sädan den en gäng kommit till stadga,
blir utan minsta rubbning bibehällcn. Ur denna
s grund kan hos oh den privilegierade jorden icke
belastas med de onera, font utgöras af all annan
^ jord, sä framt icke en compensation utfinnes, hwil
ken
bäcker den sä kallade Frälsejorden gwar uti deh
j en gäng tillkomna warde. Om således de onererade
^ egendomarne nägonsin skulle winna deltagande i
! bördor af de frälsta, mäste de förre tillköpa sig en
^ sädan förmon af de sednare, ända till det belopp,
att en ful! ersättning är af deha wunnen. Men
dä det blefwe alltför betungande att hastigt afsticka
detta köp, bör detsamma göraS smäningom och efter
en uträkning som gör utgiften mindre kännbar och
icke hinderlig för Landtbrukarens Industrie.
Wid denna operation, som härwid komme i
fräga, borde ett för alla Medborgare gemensamt
och lika allmänt interehe fästas, och detta interesse
torde kunna utfinnas i den utrikes Statsskuldens
öfwerflyttning pä den nu privilegierade Jorden.
Mitt förslag i sädant afseende är följande:
1:o. Den privilegierade Jorden pälägges en
lika grundskatt med all annan jord.
2:o. All Kronojord, äfwcnsom Kronoskatte
(af hwilkä den förstnämnde skall lösas till skatte),
skall gifwa ärligen en tunna säd, utom den ordinarie
ränta densamma äligger att utgöra. Denna
säd skall pä offentlig auction försäljas, likwäl ej
Bilaga till Mcm. N:o 38. 629
under det fastställda markegängspriset, hivilket Kronan
»vöre förbunden att för samina säd betala.
3:o. De salunda instutne medel skola anwändas
till amorterande af den utländska skulden samt
dessutom bokföras i Niksgälds-Contoiret för den nu
privilegierade jordens räkning, uppå htvilken räkning
de sedermera såsom beständiga annuiteter skola
tjena till ersättning för den ätagna grundskatten;
— men till allt detta hör:
4:o. Att en refning af all jord i Riket skall
genast begynnas, och hela Landet indelas i 12 districtcr
af lika storlek. Om denna refning uti
det ena Länet efter det andra förrättas, bör den
kunna wara werkställd inom en tid af 20 är. Bedrifwes
den med rigtig fart, torde ej mer än 10
är dertill ätgä.
5: o. Dä först, när ett District genom ref- ^
ning hunnit blifwa afdelt, skall den privilegierade
jorden inom detsamma börja betala grundränta. ^
Denna skall till lika belopp med räntan af Krono- l
skatte erläggas, med undantag likwäl af den tunna §
säd, som af Kronoskatte ärligen bör till Compensa- i
tionen utgå. Niksgälds-Contoiret skall dä afgifwa i
en uträkning pä den annuitets-fordran, som hwar ^
och en inom det upprefwade Districtet äger hos i
Kronan i följe af sin utbetalda skatt, men ä hwit- ^
ken fordran Staten ej utbetalar nägra interehen, !
förrän resningen hunnit blifwa allmän öfwer hela
Riket. Deremot stall i annuitets-räkningen ärligen
tilläggas den af ägarena till förut privilegierad ^
jord pätagna grundskatten, och sedan resningen öf- §
werallt för sig gätt (hwilket owilkorligcn bör wara ^
gjordt inom loppet af 20 är) skall den ny-onererade
jorden ärligen af Kronan utbekomma 5 procents
ränta, bäde ä de första annuitets-fordringarne
630
Expeditioner till Nikk-StLnde».
och ä de sammanlagdc capital, hwilka sedan resningens
början i StatScapan influtit. Pä detta
sätt skall den hittills privilegierade jorden, efter 20
ars förlopp, uppbära interesse» as ett i nion af deste
tillskott förökadt capital emot det sorn är insatt,
hwarigenoin ägarena wunnit full ersättning för det
onus de sig ätagit. Men lika orubbelig som detze
fordringsägares rättighet ar att lukta nämnde interesse»,
lika wäsendtlig är ock för Staten den rättigheten
att behålla capitalerna orörda, till dep de
med Rikets fördel kunna smäningom ater utbetalas,
hwilket ej inträffar förrän den utländska skulden
hunnit ester denna plan alldeles förwandlas uti
skuld till ägarena af Säteri och Frälse.
Till bestyrkande as möjligheten att utgöra de
medel, som erfordras till wär nu warande utrikes
Statsskulds öfwerflyttning, äfwensom till bewis pä
Compcnsationens rigtighet, bifogas härwid flere i
sadant afseende upprättade Statistiske Tabeller.
I sammanhang med den ostvan äberopade nyttan
af jordutskyldernes jemnande, när wär Representation
en gang skall förändras, tror jag mig
äswcn böra yrka att en fullkomlig likhet i prerogariver
Städerne cmcllau mätte införas, och dä Representations-förändringen
förutsätter wilkoret af
Ständs-privilegiernas upphäswaude, förswinner derigenom
all olikhet i oncra pä Stadscgendomar och
Stadsjord, för hwilka ingen Compensation behöfwes,
emedan ägande rätten ej kan anses rubbad i afseende
pä en besittning, som icke har särskild natur
utan i följe af ägarens ständ. Likaledes böra alla
Skräförfattningar äterkallas, sä att en hwar sär
fritt utöfwa hwad handtwerk han behagar. I kraft
af denna sörmon för de husägare, sorn hittills icke
idkat borgerlig näring, böra deras Stadsegendomar
Bilaga till Mem. Nw 36. 631
oncreras till lika belopp med dem som tillhöra »verklige
Borgare.
Sedan Nationen, pä der sätt här är föreslaget,
fatt enahanda intercstcn, blir det en naturlig följd,
att opinionen skall gilla en förändring i Representationen,
som stadgade, att Folket utur sin hela
masa finge »välja sine Ombud, utan asseendc pä namn,
ständ eller yrken. — Men nu förekomma de »vigtiga
frägornc: huru skall den nya Representationen
bäst kunna utgöras, och under htvad form bör den
sammanträda? Af dcsa bäda problemer »vill jag
först »'öka att upplösa det sednare. !
De resultatcr af en styckad »verkningskraft, af
en längsam ärcnderncs gäng, af en knappt till er- '
näcnde förening i mänga mäl, som as Ständcrnes »
fördelning pä Fyra Kamrar härflutit, öfwertyga
tillräckligen oni olämplighetcn af ett Femte Ständs
upprättande för de hittills oreprescnterade Classer
af Nationen. Dä dessas rättighet »'kall för första
gängen göras gällande, bör samma tillfälle begagnas
titt ett fullkomligt rättande as hivad »som redan
nog länge funnits »vara felaktigt.
Den enklaste och naturligaste form »vöre »väl
den af en enda Kammare för samtlige Folkets
Ombud, »'edan enhet nti interchen blifwit införd och
»vunnit stadga. Men uti en sädan församling, försedd
med all den magt som ursprungligen tillhör
hela Nationen, händer ofelbart att ett parti, antingen
genom utmärkta talanger eller ock genom penningar,
skaffar »'ig en öfwe» »vägande pluralitet, sträftvar
sedermera att intränga i Styrelse-magtens befattning,
disponerar egenmägtigt öfwer Lagar och !
egendom samt slutligen utöswar despotismen, först
till Regentens fall och sedan till sjelfwa Nationens. ,
Det är denna wada »'örn tidigt päkallar despotismen
632 Expeditioner till Riks-Ständen.
fran Ncgentens sida, svin gör att frihetens fackla
ntfläckes nästan i samma ögonblick den begynt
Ländas.
Ett sädant öde hastva flere fria Nationer undergått,
när deras Statsförfattningar ej inneburit
en jemntvigt mellan de Lagstiftande och Lagskipande
autoriteterna. En mellanmagt mellan dessa bada
är således hwad som erfordras, pä det de mä kunna balanccra
htvarannan; den stall moderera badas »verkningskraft
och lika uitderhälla bädas nyttiga inflytelse
pä det hela. — Om, såsom en följd af dessa
satser, fördelningen i ttvä autoritetcr, Konungens
oberäknad, skulle finnas wara mest tjenlig ästven
för de Swensta Ständcrne, sä inträder nu fragan:
huru en Representation uti denna form kunde hos
ost. bäst utgöras?
Den egentliga allmänna Kammaren för Folkets
ombud är här den lättaste att tillskapa. Sedan
alla Ständs prerogativer upphört och ett allmänt
interesse hunnit i en punct förena alla Classer, blir
det allenast en bifråga, hwilka som kunna wäljas
till Representanter. Uti ett Land som Swerige,
der förmögenheten är liten men nägorlunda jemnt
fördelad, är skickligheten det som mest skaffar förtroende
och aktning. Således lärer principen af
allmänt förtroende af alla antagas säsom grund för
Nepresentations-rätten. Öfwer proportionen af
denna Kammare torde snarare olika meningar
kunna hysas. Erfarenheten skall derutinnan lenina
den säkraste regeln. Hwad jag således här ämnar
antaga är blott förflagswis, men likwäl bygdt pä
den satsen, att en alltför talrik församling agerar
för långsamt, och att en till antalet för mycket inskränkt
kunde corromperas, eller ätminstone blifwa
derföre misstänkt af Nationen. Min uppställning
af det hela är följande:
Bilaga till Mem. N:o 36. 633
Den Al l män lia Kammaren bör bestå af
400 walda Representanter. Af desta får ingen
wara yngre än 25 ar, och skola alltid deribland
100 sädane Bönder finnas, som med egen hand
bruka egen jord, samt de öfriga 300 wara af hwad
annat Ständ som helst. Bonden, som i följe häraf
är den ende Medborgare i Staten, hwilkcn äger
exclusiv Representationsrätt, skall derigenom föras
till den högre bildning, hwarförutan han ej kan
känna sitt interesse förbundet med den nya formens
bibehällande.
Walet till desta 400 Representanter skall förrättas
inom en bestämd tid före hwarje Riksmöte,
och böra dertill hwarje gäng Electorer utses och
wäljas.
De wäljandes röster böra beräknas i proportion
af ägande jord eller en deremot s,varande lika
afgift till Staten, när denna afgift i 4 är warit
erlagd. Jordägaren räknar 4 röster för hwarje
mantal, och för de mindre hemmansdelarne gäller
ett proportioneradt förhällande. Wid Electorswalen
iakttages, i likhet med walen till Representanterne,
att en fjerdedel utgöres af Bönder som bruka egen
jord.
Efter en allmän resnings »verkställande öfwer
hela Riket, böra alla härader jemnas till likhet i
mantal. Dä blir hwarje härad ansedt såsom ett
särskildt mindre district, inom hwilket de flesta rösterna
bestämma dem som skola blifwa Electorer.
— Sä snart inom ett sädant district Electorer äro
utsedde, böra dcste begifwa sig till det större districtets
hufwudstad, för att hos den der residerande
Landshöfdingen uppwisa sine Constitutorialer. Sedan
samlas de ensamme i det rum, Landshöfdingen
för dem utser, och wäija genast ibland sig en Ord
-
634
Expeditioner till RikS-StLnden.
förande saint fyra Protocollistcr, hwilkas åliggande
det aldraförst blifwer att uppsätta ett Instrument,
sorn innefattar, att Le dertill blifwit walde, äfwensoin
samtlige Elcctorernes fullmagtcr. Ordföranden
uppgifwet.' sedan det antal af Representanter som af
districtet bör wäljas, och böra Nepresentanterne dä
utan uppskof genom omröstning utnämnas samt k
^ Protoeollct införas. Slutligen aflemnas till hwarje
wald Ledamot ett Protocollsutdrag, undertecknadt af
samtclige Elcctorerne.
Näst efter denna förrättning utses pä lika sätt
s ett lika antal suppleanter, för att intaga deras rum
' som under Riksdagen antingen astede eller ock af
^ laga orsaker henireste. Deste suppleanter finge inom
! sig den nummer sorn flerheten as röster bestämde.
^ — När deha bäda wal äro fulländade, böra Pro
tokollen
deröfwcr tryckaS samt inom 14 dagar frän
alla predikstolar inom districtet wara uppläste.
Mindre lätt lärer det blifwa, att utfinna en
allmän grund för formerandet af den Kammare,
som är ämnad till medlare mellan Konungens magt
> och de egentliga Ständernes. Det giswes ej i
^ Swerige en ensam Medborgarcclast som äger ett
l sannolikt oberoende af Regenten, förenadt med en
l högre upplysning än de öfrige Classerne. Födselns,
j uppfostrans eller förmögenhetens anspräk pä ett ut
>
märktare rum i Samhället tillhör i wärt Land
^ alltid individuel!, aldrig en särskild Corps.
I sölje häraf är min tanka, att den Kammare,
man hos ost wille förlikna med det Engelska
i Ofwerhuset, borde, för att i bestämmelse pä det
närmaste kunna likna det sistnämnde, sammansättas
af Medborgare, walde till en del af Folket, till en
del af Regenten. Jag förestår derföre, att den skall
> utgöras af 124 personer, hwaribland 12 böra wara
Bilaga till Mem. N:o 36. 635
Bönder, sorn bruka egen jord (nemligen en Bonde
frän hwarje districts, och 12 personer tillsatte af
Konungen. De öfrige wäljas ur alla andra Nasser
af Medborgare.
För alt göra Folkets Ombud i detta Ofwerhus
iner oberoende bade af Konungen och af Underhuset,
borde de utdelas i fem delar, htvaraf blott
en del wid hwarje Riksdag utginge för att af nywalde
Ledamöter remplaeeras. Derigenom blefwe,
efter de 5 första Niksdagarnes förlopp, hwarje
medlem af denna Kammare under 5 Riksdagar bibehållen
wid sin befattning; och pä det aldrig mera
än 20 Ledamöter pa en gang kunde komma att ombytas,
borde, i händelse någon medlem af de qwarblifwande
delarne med döden asginge, den förste
Ledamoten inom den afgående delen genast och utan
wal intaga den aflidnes ställe. — Den för en Representant
i Ofwerhusct erforderliga äldern skulle
kunna bestämmas lill minst 35 ar. Hwad angär
walet af dessa Ombud, hwilka böra haswa ett lika
antal suppleanter, sa bör det förrättas af samma
Electorer som wälja till Underhuset, men walet till
Otwerhuset bör göras först, hwarester Underhusets
Representanter genast och wid samma Session
utses.
Det bör bero af Konungen allena att efter
godtycke tillsätta de 12 Ledamöter af Öfwerhuset,
som der pa hans wägnar skola sitta.
De salunda walde Neprcsentanterne stola, pä
den dag Konungen utsatt, sig wid Riksdagsorten
infinna, och ifall någon utcbliswer, inträde förste
suppleanten i hans ställe, med orubbad rättighet
att hela Riksdagen biwista. All Styrelsemagt, eller
den sa kallade Lagstipningen, skall tillhöra Konungen
allena, och bör Ständernes befattning aldrig kunna
636 Expeditioner till Riks-StLuden.
sträcka sig längre än till Lagstiftningen, hwarwid
Konungens sanction behöfwes, och till beskattningen,
htuilken är Ständcrnes ensak. Emellan de bada
Kainrarnes prerogativer bör wara den skillnad, att
den Allmänna Kammaren eller Underhuset äger bäde
propositions- och beslutanderätt, men att Öfwerhuset
endast äger propositions-rätten samt rättigheten
att uppskjuta och återremittera hwarje mål en gang,
och wisia mäl, som grundlagsfrågor, twä till tre
gänger. — Pä detta sätt ligger den werkliga Lagstiftuingsmagten
i Underhusets hand,, och uti Oswerhusets
sörmägan att moderera Ärenderne efter
Konungens och Folkets ömsesidiga behof eller
önskan.
i Till hela denna uppställning hör, att en be
ständig
Lag- och Hushälls-Beredning nedsättes, hwil
>
ken emellan Riksdagarne äger att utarbeta alla de
^ frågor som af Ständerne skola granskas eller afgö
^
ras. Denna Beredning bör bestä af ett bestämdt
^ antal af Landets walda Ombud, men sä att llnder
i
huset har en dubbel Representation emot Öfwer
s
huset. Konungen mä till Ledamöter deraf beordra
sä mänga Embetsmän honom godt synes. Bered
>
ningen äge ej nägon beslutande magt. Desi älig
l
gande bör wara, att wid hwarje qvartals slut ut
,
gifwa frän Trycket sä wäl hwad den samma under
den tiden utarbetat, som de srägor, hwilka äro
i närmast att under päföljande qvartal tagas till
! pröfning."
-i
-
N:o 1.
Piräknad Utgift.
!V
sk. s Ä
n>
Sammanrak-
Belopp af det
!
<
^ LZ
nadt belopp
Interesse, som
Länens Namn.
Mantal
Säteri.
Mas.
F"s.
Z <Ä"
Ä 3.
s §.
os ben sordran,
som tillfaller
den nu privile-
Staten kommer
att efter LO är
betala till den
Anmärkningar.
(Ä §
»- -«
gierade Jorden.
nu privilegierade
Jordägaren.
R^dr.
R:dr B:co.
R:dr B:co.
R:dr B:co.
fl-
Stockholms Län med Swartsjö . . .
628
1
90
1,800
2,591,100
129,555
Alla wid Förslaget bifogade Statistiska
Upsala
Län
327
1
.9
90
1,800
1,737,700
86,885
—
Tabeller äro provisoriskt uppgjorde efter upp-
Nyköpings
Linköpings
dito
dito
534
423
I
1
'.!9
90
86
1,800
1,720
2,076,300
2,178,380
103,815
108,919
—
gifter af Kongl. Kammar-Collegium, och är
derwid den regeln följd, att alla tillgängar
äro upptagne till det lägsta möjliga, dä der-
Wisby
dito
234
F
48
960
554,500
27,725
emot alla päräknade utgifter äro högre upp-
Calmare
dito
—
förde än de kunna blifwa; ty sedan den
Blekinge
dito
24
8^
28
560
39,760
1,988
—
föreslagna resningen hunnit öfwer allt werk-
Jönköpings
dito
449
1
c»3
48
960
936,480
46,824
ställas, kan den frälsta Jordens hemmantal
Kronobergs
Christianstads
dito
dito
228
705
,2
48
28
960
560
502,080
566,160
25,104
28,308
troligen icke beräknas högre än till twä
tredjedelar af deh nuwarande numerär, och
följakteligen afgär en tredjedel af den summa,
som i Tabellen är upptagen till ersättning
Malmöhus
dito
1,127
8^
34
680
1,024,760
51,238
—
Halmstads
dito
410
I
6^
32
640
615,040
30,752
—
för den privilegierade jorden.
Götheborgs
dito
161
.8»
>0
32
,1^
16
320
99,540
4,977
Omöjligheten att frän Kammar-Colle-
Wennersborgs
Skaraborgs
Örebro
dito
dito
dito
296
497
114
1
1
60
60
70
1,200
1,200
1,400
1,033,800
1,416,000
648,200
51,690
70,800
32,410
—
gium fä nägra bestämda uppgifter öfwer an-  talet, inom hwarje särskildt Län, af Säterier,
rä och rörs samt insockne Hemman, berustade
Säterier och Kungsladugärdar, har föranlä-  tit mig att i maha uppföra alla deha olika
Carlstads
dito
111
40
800
218,800
10,940
—
Westeräs
dito
108
9'
84
1,680
526,680
26,334
—
sorter privilegierade Hemman.
Kopparbergs
dito
30
600
41/,00
2,055
34
Gefleborgs
dito
1
.4
20
400
11,200
1,120
—
Westernorrlands dito
7
1
40
800
10,000
500
—
Umea
dito
3
' 3
40
800
15,600
780
—
S n ni ni a
6,387 z
15-2
—
21,640j16,843,480s 842,719>34
Tabell,
N:o 2.
som utwisar beräkningen af den ersättning, hwilken tillkomer den privilegierade Jorden,
dä den skall onereras i likhet med Kronskatte-Jord.
L <R
A?
G
G
Capi
Säteri,
sör
G 8
kV
3
s
3
« 3
Ersättning räknad i
,
3 o
3 -3*
» Z.
-N
3
3
Z
^ I
«>
3
Z
K GZ
7^ Z. »
R:dal, Banco.
3 K
s
s
s
o
L o
D
3 ^ ^
8 ^ »
Stockholms
Upsala
Län
628
1,623
378^
531
1 03»
4,034-
3,540—
90
1,800
2,591,100
dito
327
1,229
I52j-z
90
1,800
1,737,700
Nyköpings
dito
534
1,239
304 ^
1-00 ;
3,278—
90
1,800
2,076,300
—
—
Linköpings
dito
423
1,687
752^
2j07^
5,470-
86
1,720
2,178,380
—
—
Wisby Län är
utan Säterier och Frälsejord
Calmarc
dito
234
687
863 H
1
62 ^
3,347—
48
960
554,500
—
—
Blekinge
dito
24
94
115 z
56 z
1,090 —
28
560
39,760
—
—
Jönköpings
dito
449
1,053
446 ^
I'56^
3,905—
48
960
936,480
—
—
Kronobergs
dito
228
590
290^
129 z
2,837—
48
960
502,080
—
—
Christianstads
dito
705
612
552 z
132 ;
3,002-
28
560
566,160
—
—
Malmöhus
dito
1,127
760
1,259 z
^87 z
4,033—
34
680
1,024,760
—
—
Halmstads
dito
410
1,102
781 ^
29—
2,923 -
32
640
615,040
—
—
Götheborgs
dito
161
300
424
1
96 z;
2,783—
16
320
99,540
—
—
Wennersborgs
dito
296
1,131
492/^
290
4,210-
60
1,200
1,033,800
—
—
Skaraborgs
dito
497
1,366
877 zz
264 z
4,804—
60
1,200
1,416,000
—
—
Orebro
dito
114
698
543 ^
1,99 z
2,756—
70
1,400
648,200
—
—
Carlstads
dito
111
325
86 ^
186 z
1,709—
40
800
218,800
—
—
Westerås
dito
108
411
369^
199;°
2,369-
84
1,680
526,680
—
—
Kopparbergs
dito
1
?
137
65/^
^ «4 ^
1,797 ^
30
600
41,400
—
—
Gefleborgs
dito
1
54
>
20
400
11,200
—
—
Westernorrlands dito
7
11
502
5,689—
40
800
10,000
—
—
Umea
dito
3
33
I
40
800
15,600
—
—
Summa
^
!
—
— —
16,843,480
-
—
N:o 3.
Tabell,
som utivisar en del af de tillgångar Staten dels redan äger, dels fär i fall
Projectet antageö rörande lemnande af Jordens oncra.
E
3
o: o
E ^
'S- F n
>
« O
EcD ^
3 ^
c», » 3
^
Förftott af den privile-  gierade Jorden ifrän
5- o ^
^ o o
Den till ersättning
aflemnade Säd val-  verad i penningar
L 5 R:dr t6 skill.
? L Z
"iZ
deiz, dag den
refwad.
blifwit
2> 2
L -I--
' 3Z.
3 '-s "
N ? -
per tunna.
1811
300,000
1,000
60,000
43,755
189,605
549,605
18!2
300,000
1,000
120,000
43,755
189,605
—
609,605
1813
300,006
1,000
180,000
43,755
189,605
—
669,605
1814
300,000
1,000
240,000
43,755
189,605
—^
729,605
—
,
1815
300,000
1,000
300,000
43,755
189,605
789,605
1816
300,000
1,000
360,000
43,755
189,605
849,605
1817
300,000
1,000
420,000
43,755
189,605
909,605
1818
300,000
1,000
480,000
43,755
189,605
—
969,605
1819
300,000
1,000
540,000
43,755
189,605
1,029,605
1820
300,000
1,000
600,000
43,755
189,605
1,089,605
1821
300,000
1,152
669,120
43,755
189,605
—
__
1,158,725
1822
300,000
1,152
729,120
43,755
189,605
—
1,218,725
^
1823
300,000
1,152
789,120
43,755
189,605
1,278,725
1824
300.000
300.000
1 152
849 120
43.755
43.755
189.605
189.605
1 338 725
1825
1,152
909,120
1,398,725
1826
300,000
1,152
969,120
43,755
189,605
1,458,725
1827
300,000
1,152
1,029,120
43,755
189,605
1,518,725
1828
300,000
1,152
1,089,120
43,755
189,605
1,578,725
—
1829
300,000
1,152
1,149,120
43,755
189,605
1,638,725
1830
300,000
1,161
1,209,660
43,755
189,605
1,699,265
6,000,000j 21,529
12,691,740 —
!
!
3,792,100
22,483,840
—
N:o 4.
Tabell,
som uttvisar beloppet af Skatteköps-Snmman för KronoHemmanen
i Riket, räknadt efter 6 är6 Jordeboksränta.
I
s- s-
.
o x).
^ L
D°
? E
Hemmantal.
Belopp Banco
R:dr.
sk.
r.
Stockholms Län med Swartsiö
540
378 iz
204,272
44
—
i Upsala
Län
540
531 ^
286,796
12
—
Nyköpings
dito
540
304 ^
164,475
—
—
Linköpings
dito
516
752^
388,075
—
—
i Wisby
dito
—
86 z
—
—
! Caln>are
dito
288
863 z
248,652
—
—
! Blekinge
dito
168
115 i
19,404
I Jönköpings
dito
288
446 §
128,640
—
—
Kronobergs
dito
288
290 ^
83,580
—
—
Christianstads
dito
168
552 z
92,778
—
—
> Malmöhus
dito
144
1,259 §
18l,350
—
—
Halmstads
dito
192
781 z
150,048
—
—
Götheborgs
dito
96
424Lz
40,798
—
—
Wennersborgs
dito
360
492^
177,172
24
—
Skaraborgs
dito
360
877 zz
315,877
24
Orebro
dito
420
543 z
228,091
24
Carlstads
dito
240
86 z
20,760
—
Westerås
dito
504
369^
186,385
24
Kopparbergs
dito
180
65 ^
11,775
—
—
Gefleborgs
dito
120
i 368zZ
Westernorrlands dito
240
73,676
22
7
Umea
dito
240
Summa
-— !
9,590 zj3,002,607j30!
7
Bilaga till Mern. N:o 36. 637
Derefter uppläste Herr Biskopen Doctor von
Rosenstein ett sä lydande Dictamen:
"Ehuru jag instämt nied Högloft. Utskottets
Pluralitet uti de flesta principer, som lära komma
att ligga till grund för dep betänkande, tror jag
mig likmäl böra särskildt yttra mina tankar öfwer
nägra delar af det wigtiga ämne, som warit frainstäldt
till Utskottets uppmärksamhet och sä länge
sysselsatt dest omtanka.
Jag börjar med att förklara, det jag anser
Riksens församlade Ständer fullkomligen berättigade,
att, i den ordning Regerings-Formen föreskriswer,
öfwerlägga och besluta om förändringar i Representation.
Antingen jag är wald Riksdagsman
eller sjelfkallad, är jag hitkommen för att redligt
yttra min öfwcrtygelse och icke nägon annans.
Denna min rättighet och min pligt är inskränkt
endast genom Grundlagarnes bokstafliga föreskrift
eller tvdliga stadgande, alldeles icke genom enskilde
hemmawarande Committenters yttrade eller förmodade
meningar. Hade jag den olyckan att finna
min tanka stridande mot en stadgad och redan uttryckt
allmän opinion, dä först skulle jag draga i
betänkande att yttra den, af den billiga fruktan, att jag
sannolikt wore mihledd. Men i frägor, som ännu
icke äro fullkomligen utredde, lärer det wara af
werklig nytta, att hwar och en, som,, dertill är
framkallad, meddelar sitt omdöme. Äfwen dest
mihtag deruti kunna befinnas leda till undersökningar,
pä hwilka sanningen alltid winner; och ju
mera ämnet frän atta sidor Letragtas, desto säkrare
och nyttigare bildas ock ofwannämnde allmänna
opinion, för hwilken allt bör och mäste wika, dä
den hunnit mogna och stadgas.
Sä nyttigt och för samhället »välgörande det
är, att smäningom bereda och antaga de förändrin
-
638
Expeditioner till Niks-StLnden.
gar, tidehwarfwets stick kräfwer, sa skadligt wore
det ock helt wiyt, att af nyhctsifwer springa förbi
sin tids tänkesätt och upplysningsgrad, och att taga
för Allmänhetens bestämda och oföränderliga öfwertygelse,
hwad som blott wore ett rop för dagen,
eller en fördom, under umgänget af den ena syslolösa
werldsborgaren lättfinnigt meddelad den andra.
I anledning häraf wägar jag npprigtkgt bekänna,
att jag anser nägra af de till Representationsfrågan
hörande delar wara redan as allmänna rösten
rättwist utmärkte och, att jag mä fä sa säga, afgjordt;
andra äter höra till det slaget, hwaröfwer
man icke ännu wet särdeles mycket rigtigt bestämdt.
Till de förra räknar jag de hittills fran Representativ
aen uteslutne talrike Classers rätt att i
öfwerläggningarne wid allmänna Riksmöten deltaga,
hwilka äga fullt ut samma grad af kunskaper och
bildning, samma interesse i Fosterlandets wälftänd,
som de hittills mera gynnade, och således äfwen
ostridigt böra äga samma tillfälle att till allmänt
wäl med råd och gerning bidraga. Ofrälse Embetsmän,
Brukspatroner, Fabriksidkare, Jordägare
m. fl. böra i de Ständ, till hwilka de lämpligast
kunna hänföras, winna inträde. Detta är sä
klart rättwist, och deras rätt sä högt och tydligen
af Allmänheten erkänd, att ingen twkfwel härom
kan uppstä. Om ock Högloft. Constitutions-Utskottet
denna gang icke lyckas, att pä ett fullt tillfredsställande
sätt finna rum för dem alla i de nuvarande
sura Niks-Ständen, sä hoppas jag att ämnet,
lagdt under Allmänhetens ögon samt under 5 ärs
tid skärskädadt af en wis Oswerhct och tänkande
Medborgare, skall till nästa Riksdag wara sä utredt,
att egennyttan skall blygas, och intriguen icke
förmä, att mot denna billiga rättelse framlägga nägot
kraftigt hinder.
Bilaga till Mem. N:o 36.
639
Men förändringen af hmarje särskildt Stånds
inre organisation har naturligen ledt cftertankan
till undersökningar oin nyttan eller angelägenheten
af förändringar utaf hela Representationen. Ingen
kan neka att den gamla har brister. De äro sa
ofta omtalade, sä allmänt kända, att fag icke behösmer
upprepa dem. — Emedlertid tiviflar sag
pä, att man wid deras bedömande, och dä man
klandrar längsamheten af ärendcrnes gäng, hwilka
skola afgöras i syra särskilda rum, granskas linder
ledningen af fyra olika Ständs interesse», remitteras,
nagelfaras, äterremitteras och slutligen jemkas af
mängfaldigt stridiga hufwuden och saminansättningar,
— att, säger jag, man »vid allt detta rigtigt
öfwerwägt och beräknat nyttan af dessa formaliteters
och omwägars äterhällande kraft. Huru
wigtigt är det icke för allmän och enskild säkerhet,
att beslut icke hastigt kunna tagas, och att skälen
mot och med, framdragne just genom stridiga interesse»,
blifwa noga pröfwade? Männc icke erfarenheten
af alla Riksdagar bewittnar mädan af
hastmerk och skadligheten af brädstörtade ätgärder?
Afwen denna wigtiga omständighet fär wid afgörande
af närmarande fräga för ingen del glömmas.
Det är lätt nog att enligt Spccnlatif-theori
bygga ett fullt sammanhängande RcpresentationsSystem
pä enkla och rättmisa grunder, hämtade
frän beräkningen af folkmängd eller förmögenhet.
Det möter icke ens särdeles smärighct att lämpa
sädan Theori till en Coloni, eller till en Stat,
hmilken, efter fullkomlig upplösning as alla äldre
Samfundslagar och omstörtning af all slags gammal
ordning, skall änyo uppresas och bildas. Men
att lämpa densamma till en gifmen, ännu oupplöst
Stat, som har qmar sina gamla former, och der
man icke tror sig genom dem hafma särdeles lidit,
640
Expeditioner till RikS-StLnden.
samt der göra dell gillad och werkställbar, detta
blir swarare, kanske omöjligt, om man icke troget
följer den grundsats att gä steg för steg, längsamt
undersöka, men med stadig hand och fast föresats
genom ljus och laglydnad bereda förbättringarna.
Man wet hwad man har, och den som känner sig
lycklig, sätter ej gerna sitt eget och Samhällets lugn
pä »vågspel. Det är en gammal och, som jag
tror, ännu af Statskonsten godkänd sats, att ingen
wäsendtlig förändring uti Samhälls-författningen
bör »verkställas, blott för det man förmodar den
bliswa nyttig, om den icke tillika befinnes nödwändig.
Just denna grundsats leder mig till att
önska »varsamhet i detta högst wigtiga och tillika
rätt grannlaga ämne.
Om derföre de hittills förorättade Medbvrgare-Classer
winna upprättelse och intagas ibland
Nationens Representanter, wagar jag tro det
uödwändiga as förändringen wara gjordt. De
hafwa redan genom Riksens Ständers beslut om
blifwande Bewillnings-Taxeringar wunnit något,
»nen icke allt hwad de billigt kunna fordra. Ett
ännu större steg till theorctisk fullkomlighet were
deremot wädligt att besluta, eller ens tillstyrka,
innan Allmänheten derom fattat bestämd öftvertygelse
och kan anses färdig att wilja lemna
fullt förtroende ät en ny sakernas ordning. För
Sweriges bestånd är framför allt annat angeläget,
att sinnena hällas förenade. Hwar och en, som
älskar sitt Fädernesland och inser dep sanna interesse,
undwiker derföre sorgfälligt att utströ nya oenighctsfrön.
Skulle detta icke ske genom en total
förändring af Representationen? Kan man föreställa
sig att de, som genom densamma förlorade en
hittills innehafd rättighet och inflytelse, skulle med
liknöjdhet afsta den? Tror man att någon skulle
Bilaga till Mcm. N:o 36. 641
anse sig hafwa wunnit nog? Man känner dä menniska»
söga eller intet; man har icke nog af Historien
lärt de följder, händelser haft pä Statens
inre lugn. Hos oh synes det förtroende. Allmänheten
alltid af wana hyser till gamla, äfwcn felaktiga,
inrättningar, aldramest böra wardås i en
tidpunct, da dryga skatter mäste äläggas Nationen,
dä alla wära äterstäende krafter behöfwas förenade
till gemensamt förfwar, och dä Regeringens omtanka
i alla fall tillräckligen skall sysselsättas, för
att genom wälgerningar stadga förtroendet till ett
nytt Regeringssätt. Täta omstöpningar alstra osäkerhet,
lättsinnighet och följaktligen swaghet. Om
nu en förändrad Representation skulle till äfwentyrs
icke winna allmänt bifall, skulle äter söndra oh i
wäldsamma partier, och utländska Magter tillika
behagade taga den till förewändning för ett anfallskrig?
Hwad bleswe dä wär ställning? Utrikes
Magters anspräk pä inflytelse i wära inre angelägenheter
blifwa wäl aldrig nägra skäl, som pä min
enskilda öfwcrtygelse werka; men jag nämner deni
i detta ärende, just för att päminna om wigten af
enighet och samdrägt, den enda grund, pä hwilken
wärt sjelfbeständ kan hwila, och som af Rikets
Lagstiftare aldrig bör lemnäs ur sigte.
En hwar lärer inse, att allt detta är endast
slutföljder, hämtade fran den förmodan, att allmänna
öfwertygelscn vin nödwändigheten af en
total förändring uti Riksens Ständers sammansättning
icke ännu är stadgad. Trodde jag att den
wore det, trodde jag att den betydligaste delen af
Sweriges Allmänhet hade samma rediga och fasta
begrepp om selen i den gamla Representationen och
fördelarna af en ny, som af erfarne och tänkande
Statsmän hyses, sä skulle äfwen jag anse rätta
tidpuncten för förbättringen wara inne. Men efter
41
642 Expeditioner till Riks-Ständen.j
hwad jag af uppmärksamhet pä ärendernes gäng
under innewarande Riksdag och af temligen säker
kännedom urås tänkesätten i flera Rikets Provincer
kunnat inhämta, har jag trott mig finna följande:
Man erkänner allmänt och högt, som redan
anmärkt är, rättvisan af de hittills orepresenterades
anspräk, och will se dem afhulpnc, men om en alldeles
ny Representation gör man sig högst »vacklande
och orediga begrepp. Nog fullständiga och säkra
Statistiska uppgifter dertill finner »nan ännu saknas.
Ordet ny Representation upprepas öfwer allt,
»nera som ett ljud eller ett föremäl för nyfikenheten
och en fyllnad i eljest ofta nog bristande con
versations-ämnen,
än som en bestämd Swensta
Folkets önskan. Men det nyttjas tillika som en
pretext för winglare, hwilka hafwa ingenting att
förlora, men tro sig kunna winna allt, och hwilka,
bundne afnärwarande Regcringssätts noga beräknade
eontroler, se för sin uppkomst ingen annan utwäg
än en allmän brytning. Man »nä ej förunda sig
att Representationen sä mycket omtalas. Icke nog
att kunnige Män redligt önska rättelser i skadliga
brister och synbart felaktiga former saint högt yrka
deruppå. Alla mitznöjde Partier, ehuru ätskilda i
assigter, ropa pä detsamma, för att derigenom Åstadkomma
en ny hwälfning, bäde de, som »ville lefwa
under enwäldets qwäfwande börda, och de, som
önskade en »nera utwidgad rcpublicanst frihet. Om
uägra korttänkte fiender till Fosterlandet ännu skulle
finnas, som med mifinöje anse Revolutionens första
hufwudsakliga följd, Riks-Acten af den 10 Maji
1809, sä böra äfiven de, frän sin dolda wrä, deltaga
i samma ton. Släpp banden lösa, lät en
stark brytning börjas, och det ljud, sorn nu läter
sä enstämmigt, skall upplösas till fullkomlig twedrägt.
Osäkert kan det »vara, hwilketdera partiet
Bilaga till Meni. N:o 36. 643
har de bäst anlagde planer och således skulle segra;
men temligen wihl är det, att Samhället skulle
förlora ett lugn, en styrka, en lagbunden frihet,
som wi icke utan uppoffringar och ädla mödor förwärfwat.
Mig torde en ytterligare anmärkning tillätas,
som lärer förtjena eftersinnande:
En National-Representation är nödwändig för
att bibehälla borgerliga friheten genom ett rent,
upplysande och kraftfullt uttryck af allmänna opinionen.
Härtill synes lika nödwändigt fordras, att
Nationen skall äga hwad som förtjenar namn af
allmän opinion, det will säga: bestämd upplysning
i åtminstone de wigtigaste ärenden, som röra allmänt
wäl. Sakna äfwen de Claher, som anses
mest bildade, denna upplysningsgrad, sa kan det
wara temligen likgiltigt, af hwilka personer, och i
hurudana afdelningen: Nationen representeras. —
Om man efter detta Riksmöte skulle finna brister
i nägra af Riksens Ständers beslut; om nian under
loppet af deras öfwerläggningar trott sig röja
werkningar af enskilda assigter, af Ständs-twister,
af inbördes mihtroeude, afund m. m., sa ma ulan
wara witz derpå, att saken icke hade warit hjelpt
genom ett annat Representations-sätt. Efter en tid af
nästan allmän dwala, under det man icke fatt fritt
tala, aldrig skriftna, knappt tänka öfwer allmänna
ärenden, under det nästan ingen wäntat sig att någonsin
fä höja sin röst för Fosterlandets wäl, Llef
ock hwar enskild man håglös för sädana ämnen,
och wi hitkonuno alldeles obcredde. Männe detta
med andra Riksdagsmän warit annorlunda? — Nej!
National-andan bör bildas, och allmän upplysning
beredas, under Tryckfrihetens »välgörande werkningar,
genom förbättrade och ökade Uppfostrings-anstalter,
kärlek till Fäderneslandet lifwas genom Regeringens
644 Expeditioner till Rikr-StLnde».
ivälgörande »vishet, Lagarnas helgd. Näringarnas
lif och Samhällets trefnad. Detta bör föregå;
man kan sedan med lugn »verkställa förbättringar,
som da blifwa en fri undersöknings mogna frugter.
Äfwen detta af försigtigheten i sadan afsigt tillstyrkte
uppskof skulle kanske böra förkastas, om wär
gamla Representation innebar något, sorn hindrade
allmänna Förftänds-odlingen. Nu förhaller det sig
twärtom. Genom ivar Ständs-fördelning har
Sweriges Allmoge kommit att utgöra ett särskildt
Ständ, och just i denna »närkwärdiga omständighet lärer
huflvudorsaken böra uppsökas, hwarföre Swensta
Bonden i begrepp och erfarenhet är fä längt framföre
sina likar hos alla andra, äfwen de mest hyfsade
Folkslag. Hwad förändring än af Riksens
Ständer framdeles mä komma att beslutas, önskar
jag blott, att det Hcderwärda Bonde-Ständet mä
förbliswa i sin ursprungliga organisation, och ej
mä uppspädas med sädane Medlemmar, som af
Ständspcrsoncr äga blotta namnet och felen, utan
att genom uppfostran haswa crnätt den grad af
kunskaper, sedlighet och upphöjda tänkesätt, man hos
deni med nägot skäl wanligen wäntar.
Man mä äfwen sorgfälligt »vakta sig att den
hederskänsla, som hos mängden af det första nuwarande
Niks-Ständet är ett outplänligt caractersdrag,
och hos de andra alstras genom behofwet af
Ständsbröders aktning och förtroende, att, säger
jag, den genom sjelfwa organlsakionen af en ny
Representation icke »nätte frän direct nyttig »verkan
pä allmänna ärcndernes gäng utträngas, för att
lemna rum för den kalla och slugt »verksamma
egennytta»» samt införa penningc-aristocratien,
den mest tryckande af all magt, och helt wist den
swäraste att bryta eller mildra. Bereder man ät
de rika i Landet lätthet att inflyta pä walen och
Bilaga till Meni. N:o 36. 645
wid allmänna Riksmöten, utan tillräcklig motwkgt,
sa mä man taga afsked af frihet och ärlig medborgerlig
dygd. Hollands olyckor och Englands öfwerklagade
corruption kunna härom lemna tillräcklig
upplysning och warnande efterdöme».
Detta mitt wördsamma yttrande anhaller
jag matte wid Högloft. Utskottets Betänkande biläggas.
Carl von Rosenstein."
Och skulle dche anföranden åtfölja det Betänkande
rörande Representationen, som Utskottet kommer
att till Riksens Högloft. Ständer ingifwa.
Ht supra.
Lx I^rotacallo
D. Va^rrts.
Bilaga till Mem. N:o 36.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constitutions-Utskotts
Protokoll den 26
Martii 1810.
S. D. Herr Biskopen och Commendeuren
Doctor Nordin förklarade: det han wäl icke kunde
skilja sig ifrån de flere betänkligheter, hwilka wid
frägan om en Representationsförändring sig företedde,
men da Högloft. Utskottet ansäge nödigt, att
underställa Riksens Högloft. Ständer något Förslag
uti ämnet, sä förenade sig Herr Doctorn och Biskopen
med Herr Doctor Wijkman uti dest afgifne
utlåtande. '
Riksdagsmannen Anders Jansson Hyckert
yttrade: "För min del inser jag ganska wäl de
manga olägenheter, närvarande Representationssätt
646 Expeditioner till Riks-StLnden.
medför, och således nyttan af en förändring deruti;
men sä länge icke alla äga jenmade och lika interetzen,
och således ej wid sina besluts tagande kunna
endast hafwa afseende pä det allmänna bästa, det
helas wäl, kan jag icke inse hwad nytta en Nepresentations-förändring
för mitt Ständ skulle medföra,
och wägar derföre icke för det närwarande
nägon sadan tillstyrka."
Härmed förenade sig Riksdagsmännen NilS
Häkansson frän Skäne och Jon Jonsson frän Blekinge.
I7t 8upra.
Dr krotooollo
N:o 37.
Med yttrande öfwer twänne hos Ridderflapet och
Adeln, i anledning af ExpcditionsUtskottetS
förslag till underdånig flrifwclse angående
Wargeringen, uppkomna frägor").
Wördsanit Memorial.
Dä wid Justeringen uti Högloft. Ridderskapets
och Adelns Plenum af Expeditions-Utskottets
Förslag till underdänig skrifwelse, rörande
Wargeringens upplösande, och efter yttrad anhällan,
att Högloft. Ridderskapets och Adelns särskilda mening
i Expeditionen äswen mätte införas, sräga
uppstätt, dels om tre Ständs beslut öfwer detta
mäl borde anses gällande, dels huruwida, enär en
Expedition efter tre Ständs beslut blifwit sör
*)
Expedieradt blott till Ridderflapet och Adel».
Memorial N:o 37. 647
fattad, i densamma det fjerde Ständets mening
kunde inflyta, har Högloft. Nidderskapet och Adeln,
sedan Herr Grefwcn och Landtmarskalkcn, efter
wägrad Proposition till förändring af ExpeditionsFörslaget,
förklarat ärendet för hwilande, behagat
anmoda Constitutions-Utskottct, att med sitt utlåtande
öfwer desia bägge stridiga frågor inkomma.
Ester noggrannt öfwcrwägande häraf, och dä
Utskottets ätgärd harwid, enligt Riksdags-Ordningens
55 §, endast sträcker sig till plöjningen af
fraganS stridighet eller enlighet med Grundlagen,
får Utskottet först wördsamt förklara sin öswertygelse,
att, da sättet huru förekommande ämnen böra
afgöras är tydligen utstakadt i Riksdags-Ordningens
75 §, hwaruti 73 och 80 M af RegeringsFormcn
ej finnas undantagne, mäste fragan om
Wargeringens upphörande, hwilken ej kan hänföras
under andra än de bada sistnämnde 88, kunna i
laglig ordning afgöras genom tre Stånds sammanstämmande
beslut.
Beträffande äter intagandet uti Expeditionen
af Högloft. Ridderskapets och Adelns särskilda tanka,
anser Utskottet sädant desto mindre lämpligt, som
Riksens Ständer ej böra kunna framställa mera än
Riksens Ständers werkliga beslut, och dä dcfiutom,
genom den skiljaktiga meningens införande, twärt
emot all wänlig formalitet, beslutet ej förändras
eller förlorar sin werkan.
En Ledamots särskilda yttrande bifogas härjemte.
Stockholm den 28 Martil 1810.
> Pa Constitutions-Utskottets wägnar:
Olaos bllomiug. Oarl v. Uossustoin.
Oaniol Morstoin. ft:son H/olrort
O.
648
Expeditioner till RikS-StLndeu.
Bilaga till Mem. N:° 37.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constitutions-UtskottS
Protokoll den 28 Martti
1810.
S. D. Under öfwerläggningen om den frän
Högloft. Ridderskapet och Adeln remitterade stridiga
fräga om utfärdandet, efter tre Ständs beslut, af
en underdänig skrifwclse, rörande Wargeringens
upplösande, yttrade sig Herr Lagmannen Silfversparre
som följer:
"Orsaken till nu föreslagne tilläggning lärer
wäl böra igenfinnas i den farhäga, att, sedan Beredningen
af detta mäl blifwit handteradt af Oeconomie-Utskottet,
och Riks-Ständen derefter fattat
deras beslut, den slutsats skulle kunna dragas, att
hela detta ärende more blott ett Beswärsmäl, hwarä
det skulle ankomma pä Regeringen att göra afseende
eller ej; men härwid förekommer:
1:o Att behandlings-sättet wid sakers beredande
inom Ständen, om också i afseende pä Remifier
nägon gäng mifitag skulle förelöpa, aldrig
kan förändra sjelfwa sakens natur af Beskattnings-,
Bewillnings-, Oeconomie-, Lag- eller Grundla,gsfräga,
sädan den i Regerings-Formen blifwit uttryckligen
bestämd, och att följaktligen oswannämnde
behandlingssätt wid sakers beredande ingalunda
autoriserar Regeringen, att anse en sak annorlunda
än Grundlagens ordalydelse föreskrifwer;
ett medgifwande af Ständer och ett förhällande af
Regeringen, som wore häremot stridande, skulle med
detsamma wara att införa ett helt annat förän
-
Bilaga till Mern. N:o 37. 64»
drings- eller förklarings-sätt af Regerings-Formen,
än denna uttryckligen anbefallt.
2:o Wid tillämpning häraf pä förewarande
fräga finnes tydligen, att den ena delen af Riksens
Ständers beslut, med instämmande uti den af Konungen
till Rotarnes rättwisa och billiga lättnad
redan widtagne ätgärd, innefattar en underdänig
önskan om defi snara »verkställande, och den andra
delen ater ett utlåtande, som bestämdt förutsätter,
att i framtiden ej något steg mätte widtagas, som
strider emot 80 §:n af Regerings-Formen. Dä nu
syra Ständ beslutit allt detta, och trenne Ständs
beslut warit tillräckligt i frägan om upphäfwandet,
som nu ensamt blifwit afgjord, hwaremot frägan
om äterinförandet af en sädan inrättning nödwändigt
skulle reducera sig till ett Vewillningsmäl, anser
jag Expeditionen, sädan den är föreslagen,
wara ganska behörig, äfwensom jag finner, att särskilde
Ständs motiver ej kunna inflyta i Expeditioner,
säsom börande uttrycka blott de meningar,
hwilka deciderat beslutet, och att för den skull Herr
Grefwen och Landtmarskalken warit fullkomligen
berättigad, att icke pä motionen om en sädan särskild
menings införande i Expeditionen göra nägon
Proposition." 17t 8upra.
Lx krotooollo
D.
650
Expeditioner till Riks-Ständen.
N:o 38.
Med förslag till ändringar i 23 8 RiksdagsOrdningen
samt 53 Z Regerings-Formen.
Wördsamt Memorial.
Till Riksens Höglofl. Ständers pröfning och
antagande wid nästa Riksdag, får ConstitutionsUtskottet
härmedelst wördsamligen öfwerlemna hosföljande
af Herr Doctorn och Biskopen C. von
Rosenstein uppgiftte och af Utskottet godkände Förslag
till förändring och förklarande af twänne
Grundlagens särskilda föreskrifter.
Dä 52 § uti Regerings-Formen stadgar, att
Ärke-Biskopen alltid skall wara Taleman för
Preste-Ständet, men 23 § af Niksdags-Ordningen
innehäller, att när, i händelse af underläten
kallelse af Stats-Nädet, de i
wederbörande till Riksdag kalla, Ridderskapet
och Adeln dä borde nämna Landt-Marskalk
och de öfriga Ständen hwart för sig
sine Talemän, böra orden och de öfrige Ständen
utur denna § af Niksdags-Ordningen utgä, samt i
det stället sättas: och Borgare- samt BondeStänden.
För att bringa 53 8 af Regerings-Formen
till fullkomlig enlighet med 37 8 af RiksdagsOrdningen,
anser Utskottet den förstnämnde böra
erhälla följande tilläggning, att näst efter orden
Ett Lag-Utskott, att utarbeta införes följande:
Bilaga till Mem. N:o 38.
651
de frän Riksens Ständers Plena remitterade
förslag till Civil etc., samt efter orden Ett allmänt
Beswärs-och Oeconomiskt Utskott, att
insättes: i anledning af i Ständen wäckte
frägor, anmärka etc.
Stockholm den 4 April 1810.
Pä Constitutions-Utskottets wägnar:
Olaos DleininA. Oarl von Rosenstein.
Daniel Aberstein. ck:son ll^elrert.
Oa-'/
Bilaga till Mem. N:a 38.
Afflrift.
Ödmjukt Memorial.
Som jag, wid jemnförelse af följande W uti
Regerings-Formen samt Niksdags-Ordningen, trott
mig finna nägon motsägelse, ledande till osäkerhet
wid tillämpningen samt möjligtwis uppkommande
twister i en framtid, har jag ansett mig böra sädant
hos Högloft. Utskottet anmäla, till den ätgärd
defia mina anmärkningar kunna anses förtjena.
Dä 52 § uti Regerings-Formen stadgar, att
Ärke-Biskopen alltid skall wara Taleman
652
Expeditioner till Riks-Ständen.
för Preste-Ständet, men 23 8 af RiksdagsOrdningen
innehåller: att när, i händelse af underläten
kallelse af Stats-Rädet, de i 10 §
nämnde wederbörande till Riksdag kalla,
Ridderskapet och Adeln dä borde nämna
Landt-Marskalk, och de öfrige Standen
hmart för fig sine Talemän, torde orden "och
de öfrige Ständen" uti denna 8 af RiksdagsOrdningen
böra utgå, samt i det stället sättas:
och Borgare- samt Bonde-Ständen.
Stadgandet i 53 § af Negcrings-Formen:
att Lag-Utskottet har att utarbeta Förslag
till Civil-, Criminal- och Kyrko-Lagarnes
förbättring; samt att Oeconomie-Utskottet
borde anmärka brister i de Allmänna Hushällnings-anstalterne
och förändringar deruti
föreslå, synes i min tanka icke alldeles öfwerensstämmande
med 37 § af Riksdags-Ordningen,
forn förklarar: att intet Utskott, Constitutionsvch
Banco-Utskotten undantagne, more berättigadt
att mäcka frägor till afgörande i
Riksens Ständers Plena, eller att upptaga
andra ämnen, än de frän Plena remitterade.
I anledning häraf, och dä meningen afRegcrings-Formens
53 tz icke lärer kunna anses mara,
att Lag- och Oeconomie-Utskotten borde äfwen utan
remih frän något af Riks-Ständen fä wäcka frägor
samt utarbeta Förslag till Lagarnes förbättring
äfwensom anmärka brister i Hushallnings-anstalterne,
fär jag i ödmjukhet hemställa, om icke uti
53 tz af Negcrings-Formen näst efter orden: Ett
Lag-Utskott, att utarbeta, mä införas: "de
frän Riksens Ständers Plena remitterade
Förslag till Civil" etc., samt efter orden: Ett
allmänt Besmärs- och Oeconomiskt Utskott,
Memorial N:o 39. 6S3
att kunde insättas: "i anledning af erhällne remisser".
Stockholm den 28 Martil' 1810.
Carl von Rosenstein.
Lika lydande med Originalet intygar:
N:o 39.
Z anledning af wäckt fräga om införande i
Kyrkobönen af orden: Swensta Folket.
Wördsamt Memorial.
Till Constitutions-Utskottet har Högloft. Ridderskapet
och Adeln under den 13 sistlidne Januarii
behagat remittera ett af Herr Ryttmästare» Grefwe
Axel Hamilton ingiswet och in Plcno uppläst Memorial,
hwaruti, med erindran derwid, att Riksens
Ständer är 1789 blifwit ur Kyrkobönen uteflutne,
yrkas att hädanefter, såsom förut warit brukligt,
,natte i denna bön, näst ester det Kongl. Huset
och framför trogne Embetsmän, Swensta Folket
införas.
Constitutions-Utskottet, som anser sig öfwertygadt,
att i hwarje redlig Swensk mans hjerta är
Swensta Folkets wäl alltid inneslutet uti dest öfriga
654 Expeditioner till Riks-Ständen.
förböner, har likwäl, i anledning af den nu wäckta
fräga, trott sig böra erindra om den skilnad som
är emellan Reglementariska författningar och sädana
stadgande», som anga ett utwidgande eller en förklaring
af Grundlagen, och hwilka sednare äro de
enda som ligga inom gränsen af Utskottets befattning.
Dä ingenting för Riksens Ständers werkliga
magt eller anseende genom upplifwande af en sädan
formalitet skulle winnås, lärer den icke eller kunna
anses annorlunda än som ett af föremålen för sädane
Reglementariska stadganden, hwilka tillhöra
den »verkställande Magtens åtgärd, och hwilka Riksens
Ständer derföre torde göra bäst att till desi
omsorg öswerlemna. Skulle »nan äter under en
mera bestämd synpunkt wilja betragta ämnet som
ett föremäl för Kyrkolagen, sä hör det likwäl icke
till Utskottets ätgärd, utan skulle dä i wänlig ordning
af Riksens Ständer beslutas och till sanktion
öfwerlcmnas. — Dä Riksens Ständer utan twifwel
sjelfwe bäst lära inse, huruwida det med deras
»värdighet instämmer att göra detta ämne till ett
föremäl för deras öfwerläggningar och beslut, äterstär
för Utskottet endast, att till deras pröfning
hemställa äfwen detta sitt »vördsamma yttrande.
Stockholm den 4 April 1810.
Pä Constitutions-Utskottets »vägnar:
Linos blloininA. 6arl von Uosonstoin.
Daniel blborstoin. Dson D^olrort.
tiar'/ Döo^ii.
-»
655
N:o 40.
Med hemställan om ändringar och tillägg i
34, 36 och 75 ZZ Niksdagö-Ordningen.
Wördsamt Memorial.
Mi ingifwet Memorial till Constitutions-Utstottet
har Herr Lagmannen Grefwe Iohan Henning
Gyllenborg anfört att, dä Oeconomie- och Beswärs-Utskottets
arbetskrets nu mera finnes sträckt
utöfwer de gränsor, Niksdags-Ordningen i 34 Z
för samma Utstött förestristver, och till ämnen som
icke kunde hänföras till slutmeningen af samma Z,
att blott önskningar till Konungen derwid ägde rum,
förmodade Herr Grefwen wara lämpligt göra en
sädan förändring i nyssnämnde F, hwilken sträckte
Oeconomie- och Beswärs-Utskottets Åtgärder äfwen
till mäl, deri Ständer äga rätt att besluta, hwarigcnom
twekan om Ärendernes behandlingssätt och
ett om deras förhållande till Ständernes beslutande
rättighet ofta origtigt bedömande undanrödfes.
Constitutions-Utfkottet har under öfwerläggningen
härom wäl ä ena sidan funnit det, utan en uppenbar
förtydning af Grundlagens ordalydelse och bestämdt
uttryckta mening, den slutsats aldrig bör kunna
dragas, att ett mäl, deruti beslutande rätt Riksens
Högloft. Ständer tillkommer, kunde förlora en sädan
detsamma tillhörande egenskap, blott derigenom
att malet blefwe till Beswärs- och Oeconomie-Utflottets
utarbetande remitteradt, men deremot ä
andra sidan icke trott sig böra lemna utan afseende
den werkliga farhäga och det misstroende, som, ehuru
656 Expeditioner till Riks-StLnden.
orätt, ett uppfattadt begrepp om ett motsatt förhällande
nog allmänt utbredt. En tilläggning, som
särskildt uttrycker oftvannämnde grundsats, torde
Riksens Högloft. Ständer fördenskull icke anse alldeles
öfwcrflödig, i synnerhet som deri kunde tillika
innefattas ett allmänneligt stadgande i afseende pä
Riksens Högloft. Ständers obestridliga rättighet,
att wid remitterande af mål, som icke egentligen
höra till nägot witzt Utskott, en sädan Nemitz ma
äga rum, antingen till nägot af de förut existerande
eller ock för tillfället särskildt förordnade Utskott, i
bäda fallen med oförkränkt bibehållande af den beslutanderätt,
som i stöd af sjelfwa sakens natur,
enligt Grundlagen, Riksens Högloft. Ständer tillkommer.
Ett sädant tillägg eller rättare förtydligande,
att tillsättas wid slutet af 34 § Riksdagsordningen,
fär Utskottet föreslä i följande ordalag:
"Wilja Riksens Ständer, heldre än att tillsätta flere
"Utskott, remittera sädane nial, som till wihl Utskott
icke höra, antingen till Beswärs- och Oeco"nomie-Utskottet
eller till nägot af de öfrige förut
"tillsatte Utstött; ware samma Utstött pligtigt att
"med dctz utlätande i enlighet med erhällcn remift
"inkomma; och bestämme sjelfwa ämnets beskaffenhet
"efter Grundlagen, men icke den hwarje särskildt
"Utskott i allmänhet uppdragne befattning, huruledes
"ett mäl i enlighet med Riksens Ständers deröswer
"tillhörige beslutanderätt bör afgöras."
Ehuru Constitutions-Utskottet icke kan erkänna,
att det skulle tillkomma ett Ständ af skiljaktiga tankar
emot de öfrige, att en sädan sin särskilda mening,
jemte Expeditionen, innehällande ett Riksens
Ständers beslut, i underdänighet läta bifoga och
mälet likasom till Konungens godtfinnande framställa,
och ännu mindre att dylika särskilde meningar
i sjelfwa beslutet skulle inflyta, emedan ett
Memorial N:o 40. 657
sädant handlingssätt icke allenast kunde möjligtwis
medföra tidsutdrägt, utan wara menligt för Riksens
Ständers beslutanderätt, och förblanda sädane
mål, der denna äger rum, med blotta önskningsniäl;
sä har dock Constitutions-Utskottet, som anser
det lika litet kunna betagas ett Riks-Ständ,
som en Privat man, att inför Thronen frambära
dest angelägenheter i hwad ämne som helst af Oekonomisk
beskaffenhet, trott att sjelfwa sättet af sädane
Ständens särskilde meningars ingifwande till Konungen
icke olämpligen skulle kunna, sedan nägon owitzhet
i detta afseende försports, införas uti 36 §
Riksdags-Ordningen efter de orden beswär och
angelägenheter, genom följande tillägg: "samt
"sädane särskilde meningar, öfwer wid Riksdagen
"förefallande Oeconomiska Ärender, hwilka afStän"dernes
pluralitet ej blifwit gillade, men nägot
"Ständ ändock för sin egen del önskade hos Konungen
fä anmäla." Pä detta sätt förmodar Utskottet,
att det i ofwanberörde mätto af Herr Grefwe Gyllenborg
äsyftade ändamäl, det Konungen om sädane
frän pluraliteten afwikande meningar ej mä wara
i okunnighet, skall utan olägenhet kunna winnås.
Slutligen har Herr Grefwe Gyllenborg anfört,
att, som 73 § Regerings-Formen omförmäler att
inga nya palagor, utskrifningar af manskap eller
af penningar och waror mä utan Riksens Ständers
samtycke i den ordning förut nämndt är fordras, ock
deraf likasom af mälets egenskap otwungct skulle
sölja, att utskrifning as manskap är lika säwäl Bewillning,
som nya pälagor, och borde jemnlikt den
i de föregäende 88 stadgadt ordning behandlas, sä
hemställer Herr Grefwen, om icke berörde 73 8 äfwen
borde nämnas i 75 tz Riksdags-Ordningen
jemte de öfrige der upptagne 88, hwarwid efter
42
6ö8
Expeditioner lill Riks-Ständen,
Herr Grefwens förmodan alla Fyra Riks-Ständens
sammanstämmande beslut fordrades för att blifwa
gällande, äfwensom att 80 § Regerings-Formen af
samma stal der borde intagas, helft Herr Greswen
anfag en ny eller tillökad rotering otwifwelaktigt
innefatta den drygaste beskattning och Bewillning.
Deste anmärkningar, hwilka wittna om Herr
Grefwe Gyllenborgs sorgfällighet och nit för ett
noga samt bestämdt utstakande af Konungs och Ständers
ömfesides skyldigheter och rättigheter, hafwa
hos Constimtions-Utstottet warit ett föremal för
den noggrannaste pröfning, och ehuru Utskottet för
sin del hyser den fasta öfwertygelse, att den 73
äfwensom den 80 §:ns klara och bestämda ordalydelse
sätter utom allt twifwclsmäl, huruledes de
mäl, som med deste äga gemenskap, böra behandlas,
anser likwäl Utskottet för en pligt att söka
undanrödja all möjlig osäkerhet i ett fä grannlaga
ämne, samt att till Riksens Högloft. Ständers ompröfwande
wördfamligen hemställa de skäl, hwaruppä
Utskottet i denna del grundar fin öfwertygelse.
Regerings-Formens 73 § innefattar tydligen
under enahanda willor och behandlingssätt alla frägor
om nya pälagor, utskrifningar af manskap eller
penningar och waror. Den förefkrifwer lika owilkorligcn
att intetdera mä päbjudas, uppbäras och
fordras, utan i den ordning förut nämndt är. Denna
ordning igenstnnes i föregående 57, 59, 61, 62,
64, 65, 69, 70 och 71 FZ, ej annorstädes.
Ehwad således den 73 8 är uti RiksdagsOrdningens
75 H uppräknad eller icke, förändrar
det i ingen mätto det i sistnämnde 8 uttryckligen
anbefallde förhållande, och det fä mycket mindre som
dä de i denna § nämnde Articlar owedersägligen innefatta
i wista delar egenskap af Bewillning, äro
Le nödwändigtwis, i och med detsamma 70 och 71
Memorial N:o 40.
65!)
silin as i Riksdags-Ordningen äberopade, deruti hwad
deste delar anga inbegripne.
Ett annat förhållande later knappast tänka sig.
Häraf följer likwäl icke att allt hwad 73 § innehaller
skall i hela dep omfattning handteras som
Bewillningsmäl. Anwisningen till det föregående wägleder
en äfwen här. Sjelfwa tillwarelfen af en wist
gifwen skyldighet nti Staten är, sä midt den innefattas
i sjelfwa samfundsbegreppet och deraf sig härledande
allmänna pligter, såsom grunderne för skyldigheten
att upprätthålla Samhällsförfattningen och
att hwar i sin mon bidraga till LandetS förfwar m. m.,
förenräl för sadanc öfwerläggningar, hwarwid trennc
Ständs beslut och Konungens bifall äro afgörande
i alla fall, der icke Grundlagens uttryckliga föreskrift
bokstafligen fordrar samtlige Riks-Ständens
och Konungens gemensamma beslut. Sedan tillwarclscn
och nödwändigheten af en inrättning salunda
är gifwen, kommer det andra öfwerläggningssättet,
som angär de dertill crforderlige behofwens generella
bestämmande, hwarwid behandlingssättet är
föreskrifwet i 69 § af Regerings-Formen. Derefter
förekommer slutligen applicationcn eller fördelningen
af de bewiljade behofwen, dä 71 ^:ns föreskrift tvid
alla tillfällen bör tjena lill efterrättelse.
Under enahanda synpunkt kan 80 § i Regerings-Formen
berragtas. Bör indelning och rotering
äga ruin eller ej, är onekligen ett allmänt mäl, till
hwars afgörande fordras endast trenne Ständs pluralitet
och Konungens sanktion. Bör den förändras
eller ökas, är ett Befkattningsmäl, som mäste handteras
efter Regerings-Formens 69 8- Huru detta
stall werkställas, är en Bewillningsfräga, hwars
behandlingssätt 71 Z förestriswer.
Jemte underställande af det föregäende till
Riksens Högloft. Ständers ompröfwandc, fär Con
-
660 Expeditioner till Riks-StLnden.
stitutions-Utskottet tillika wördsamlkgen föreslå, att
till mera tydlighets tvinnande kunde uti 75 K af
Niksdags-Ordningen införas näst efter 72 § "samt
73 och 80 88/ ' htvad detze twänne M röra Beskattnings-
och Bewillningsfrägor, hwilka efter nyhnämnde
69 och 71 88 handtcras böra."
Stockholm den 27 April 1810.
Pä Constitutions-Utstottets wägnar:
61a68 lfiominA. Oarl von Ro8«Q8t6in.
ch. (1. Oalln. /t. .Isson U^olrert.
O»»'/ Oso^rr.
N:o 41.
Med förslag till ätstilliga ändringar i
Tryckfrihets-Förordningen.
Wördsamt Memorial.
Till Constitutions-Utfkottet har Herr N. W.
Stråle uti ingifwet Memorial framställt ätstillige
anmärkningar tvid flere stadganden uti den af Kongl.
Maj:t och Riksens Ständer sednast antagne Tryckfrihets-Förordning.
Hwad Herr Sträte i dessa
anmärkningar föreslagit har Constitutions-Utfkottet
tagit i öfwerwägande och deribland funnit följande
böra Riksens Högloft. Ständer »vördsammeligen un
-
Memorial N:o 4l. 661
derställas, för att wid nästa Riksdag komma under
pröfning och afgörande.
t Z 4 Momentet. I afseende pä detta Moment
yttrar sig anmärkaren: "Utan att skrifwa en
"särskild förordning, blifrver det smärt att bestämma
"de fall, Lä Stadens Jurisdiktion mä utsträckas till
"ett utom dest Omräde anlagdt tryckeri. Den företagna
redactionen torde dock wara bestämdare än
"den att Tryckeriet ställes under Stadens
"Jurisdiction, efter hwilken Stads-Domstolen skulle
"kunna döma öfwer andra brott än dem, som hafwa
"gemenskap med Tryckning, öfwer flagsmäl, mord
"m. fl., hwilka begingos inom Tryckeriet och pä dest
"grund, om äganderätten till fastigheter, om arfs"och
giftorätt dertill o. s. w. Men huru helst
"stadgandet säsom en allmän regel uttryckes, kommer
"det säkert att gifwa anledning till otaliga twister,
"förfrägningar, förklaringar och mitztydningar. Skall
"den pä landet boende men säsom Boktryckare under
"Stadens Jurisdiction lydande Personen ärswas
"efter Lands- eller Stadsrätt? hwilket blifwer hans
"personliga sorum i twister, som ej angä hans
"handtering? hwilken stall exeqvera Utslag emot
"honom. Magistraten eller Fogden? Dä han stall
personligen inställas för Stads-Domstolen, stola
"Stads-Tjenarne eller Fjerdingsmannen hämta ho"nom?
o. s. w.
"En Boktryckare, som ej behörigen legitimerat
"sig, bör ej strafflöst fä trycka, och, om han trycker
"en brottslig skrift, bör han ej wara skyddad under
"den laglige handtwerkarens Privilegium att wara
"ansedd blott som Machin. Det är ej troligt, att
"någon Tryckeri-anläggare af okunnighet eller glömma
underläter att iakttaga en sä enkel formalitet,
"som den att anmäla sin anläggning. Men det
"kunde i sädane tider som wära hända att en rik
Expeditioner till Riks-StLnden.
"och »väldig intrigant, hwilken icke wille anförtro
"en wänlig Boktryckare tryckningen af en upprors"skrift
eller pasquille, eller knnde förmå honom der"till,
inrättade sjelf ett tryckeri blott för detta tillfälliga
ändamål, köpte sig namnet as en författare,
"som genast sedan han aflemnat fin namnsedel rymde,
"och ställde sig sjelf eller någon till Tryckeriets
"synbare ägare antagen hyrlakej under handtwerka"cens
inviolabilitct. För en sadan möjlig händelse
synes mig, att man utan att kränka den ordentligen
anmälde Boktryckarens heliga rätk att
"wara dum kan stadga hwad jag föreslagit."
Ehuru detta moment af Trycksrihets-Förordningcn
tydligen utmärker, att pa Landet anlagdt
tryckeri endast i det svin rörer förbrytelser emot
denna lag lyder under Stadens Jurisdiktion, anser
likwäl Constitutions-Utskottct denna mening mera
bestämdt innefattas uti den redaktion as detta moment
som anmärkare» föreslagit, hwaruti Utskottet
ej gjort någon annan förändring, än att i stället
för det anmärkaren ansett den som försummar behörigen
tillkäunagifwa anläggandet as något tryckeri
böra wara för alltid förlustig rättighet att Boktryckeri
anlägga, hwilket straff lätteligen kan Underäs,
får Utskottet föreslå att en sadan förbrytelse
bör i allmänna Tidningarne kungöras, och hemställes
alitsa till Riksens Högloft. Ständers ompröswande
följande redaktion af detta moment:
Privilegier a Boktryckeri skola ej erfordras,
utan staude hwar och en fritt att, utan
hinder af »agon särskild författning eller
något Boktryckeri-Reglemente samt utan att
wara underkastad någon skråordning, anlägga
sadana Tryckerier as hwad beskaffenhet eller
widd honom tjenligt synes uti Stad eller
inom ett asständ derifrån af högst en hals
Memorial N:o 41.
663
mil. Dä ett Boktryckeri salunda utom Stad
anläggcs, skola, i alla mål, som Boktryckningen
röra, Boktryckare, arbetare i Tryckeriet
samt der tryckte skrifters författare och utgifware
lyda under Stadens rätt. Den ett nytt
Boktryckeri inrättar äligger att, sist 30 dagar
innan nägon skrift derifrån utgifwes, sä tvål
hos den Stads Magistrat, hwaruti Boktryckeriet
anläggcs eller under hwars Domsrätt han
säsom Boktryckare skall lyda, som oek hos den
Kongl. Maj:ts Befallningshafwandc, under
hwars styrelse eller Embetes tillsy» Staden
hörer, skriftligen tillkännagifwa att och
hwarest han Boktryckeri anlagt. Uraktläter
någon det, plikte han 100 R:dr, och warde
hans förbrytelse i Allmänna Tidningarne
kungjord. Utgifwes fran ett icke pa nu föreskrifwet
sätt behörigen anmäldt Tryckeri någon
brottslig skrift, ware den olaglige Boktryckaren
jemte författaren underkastad straff
och answar för skriftens innehåll eller skrifart.
Sedan anläggningen af ett Boktryckeri
biifwit hos Konungens Befallningshafwandc
anmäld, äligge det honom att Hof-Cantzlcren
derom underrätta inom ätta dagar derefter,
om Hof-Cantzleren är pä samina ställe som
han sig befinner, eller i annan händelse med
först afgående post.
I § 5 Mom. Anmärkaren har rörande detta
mom. sig utlåtit: "Om en författare ej will wara
"okänd för Boktryckaren och om denne sjelf noga
"känner hans person och hemwist, hwarföre skall han
"dä lemna en förseglad namnsedel, och hwarföre anskaffa
twänne mäns betyg att han är den Boktryckaren
wet honom wara? Det kan ju hända att en
"författare heldre förtror sig at Boktryckaren än ät
664
Expeditioner till RilS-SlL»deri.
"någon annan och att harr ej »vill taga flere i förtroendet;
skulle ej i detta fall det wara nog att
"Boktryckaren kunde prestera författarens owedcrsäg"liga,
det är efter Lag egenhändiga, betyg att han
"skrifwit skriften? I nanmfedeln bör endast kunna
"döljas namnet as en författare, som finnes inom
"Sweriges gränsor och wittnena äfwen answara
"derföre, annars blifwa auctorerne till alla smäde"skrifter
etc. Finnar. Samida ett answar således
"är fästadt tvid wittnenas intyg, svnes wilkoret att
"blott wara wäl kända af Boktryckaren sä mycket
"mindre tillräckligt, som äfwen resande Utlänningar
"eller personer utan all slags »vederhäftighet kunna
"wara wäl kände af Boktryckaren utan att derföre,
"när fraga om skriftens brottslighet kunde uppstä,
"wara skicklige att uppfylla dcn förbindelse de för
"författaren sig iklädt.
"Röjer Boktryckare författares namn och
"hemwist etc. Detta kan wäl icke wara straffbart,
"utom i de händelser dä författaren welat wara okänd,
"och i sädaue fall äter huru kan Boktryckaren röja
"hwad han icke wet, sä wida författaren icke gjort
"honom särskildt förtroende deraf? För tydlighetens
"skull torde derföre uttrycket ehwad han okänd
"wara will eller ej etc. böra ändras till ehwad
"han för Boktryckaren okänd wara will eller
"ej etc. äfwensom efter orden röjer Boktryckare
"bör tilläggas: dcn författares namn och
"hemwist som okänd wara will. Och da enligt
"5 § af denna Förordning endast Hofrätten äger
"att fordra uppgift af författarens namn, ock
"detta blott i händelse af mälets urbota beskaffenhet
"eller af Boktryckarens oförmögenhet att böta 16
"R:dr 32 stillingar (som ej läter tänka sig), men
"i alla fall Boktryckare» mäste wara försedd med
Memorial N:o 41.
"förseglad namnsedel, hwars öfwerlemnande i Do"marens
hand är den enda lagliga uppgift af författares
namn; huru kan dä Domaren älägga Boktryckaren
att röja Författarens namn, och hwar"till
tjenar det, när endast det skriftliga betyget är
"gällande? Förstäs härmed namnsedelns uppbrytande
innan det af Hofrätten äskas, sa är lagen
"ej nog tydlig, och detta uttryck hade dä bordt
"finnas der. Har ater detta stadgande afseende pä
"det fall dä Boktryckaren underlätit att förse fig
"med en sä beskaffad namnsedel, som här fö re skri ftves,
sä är det vfwerflödigt, emedan han dä sjelf
"enligt 7 mom. är answarig för skriftens innehäll,
"ehwad han kan uppgiftva författaren eller icke;
"fördenskull torde följande ändring i detta moment
"böra iakttagas: Uppbryter Boktryckare namn"sedel
och röjer författares namn och hemmvist,
utan att sädant af Domaren äskas etc."
Dä Boktryckarens skyldighet är owilkorlig,
att förskaffa sig namnsedel, och således ej blott har
afseende pä den händelse när auctorn för Boktryckaren
will wara okänd, utan tvid alla tillfällen utgör
för denne sistnämnde deri egentliga säkerheten
till befrielse, att sjelf answara för en skrifts innehäll,
och dä ordet röjer utmärker tillräckligen endast
det fall dä författaren will wara okänd, anser
wäl Utskottet, enär äfwen, såsom nyst sagdt är,
namnsedel» utgör Boktryckarens förnämsta säkerhet,
något särskildt answar för uppbrytandet icke bchöfwa
föreskrifwas, hwadan Utskottet anser rcdactionen,
sädan anmärkaren den föreslagit, mindre lämplig;
men deremot, under erkännande af nödwändigheten
att ifrägawarande namnscdlar alltid mä äga
möjligaste tillförlitlighet, fär Utskottet, med anledning
af hwad anmärkaren för öfrigt i detta ämne an
-
666
Expeditioner till Riks-Ständen.
fört, föreslå att i detta moment framför ordet Män
införes: Swenska och inom Swerige boende.
1 F 6 moni. Rörande detta moni. anför anmärkare»:
"Manne ej tydligare: Den hwilken
"utgifwer öfwersättning af Utländsk mans
"arbete etc.? Men om Utländsk mans arbete ut"giswes
i Original och detta är förgripligt? Ett sa"dant
finnes till exempel skrifwet pä ren och tydlig
"Swensta? Utgifwarcn mäste wäl wara answarig derföre
da författaren, ehuru känd och bewislig, ej
"kan tilltalas; således torde man rättast böra säga:
"Den hwilken utgifwer Utländsk mans arbete
eller öfwersättning deraf eller Inländsk
"mans etc."
I enlighet med hwad anmärkaren här föreslagit
och uppå de af honom anförde skäl, sär
Constitutions-Utskottet wördsamligen till Rikse no
Högloft. Ständer hemställa, om icke början af detta
moment ma salunda förändras: Den hwilken utgiswer
Utländsk mans arbete eller öfwersättning
deraf eller Inländsk mans etc.
1 tz 7 mom. I sammanhang med hwad wid
4 momentet blifwit föreslaget, sär ConstitutionsUtskottet
wördsamt tillstyrka följande projecterade
tillägg i detta moment, att efter ordet Boktryckare
införes: hwars Boktryckeri blifwit pa det i
4 moni. af denna § föreskrifne sätt behörigen
anmäldt eller hittills pridilegieradt, äfwensom
Utskottet får föreslå att med uteslutande af citationen
utaf 8 mom. detta mom. kommer att erhålla
följande slutmening: eller ock sadant namn af
honom ej uppgifwas kan.
1 § 8 moni. Harwid har anmärkaren erindrat,
att rätts lagliga innehaswares wore kanske
bättre än lagliga rätts innehaswares. Måls
-
Memorial Nm 41.
667
ägande kallas äfwen ibland en Actor Publicus;
manne ej tydligare ägarens?
"Angäende öfwersättares rätt synes re"dactionen
icke nog tydlig eller rigtig. Om nägon
"trycker eller eftertrycker den öfwcrsättning en annan
"utarbetat, kränker han naturligtwis dennes ägande
"rätt till sitt arbete. Att missbruka en annans namn
"och läta min öswersättning passera för en annans är,
"om öfwersättningen ej duger, att skada hans litte"raira
ära, men ej att stjäla hans egendom. Falskt
"namn pä en öfwcrsättning eller ett original bör,
"om det kan anses för något brott i en Lag, som
"endast häller sig till det som sinnes i den förseglade
"namnscdeln, wara ett och detsamma och enligt det
"följande i detta moment straffas ester 8 Cap. Mih"gernings-Balken.
Följande ändring föresläs: Lag
"samma ware om nägon trycker eller efter"tryc.
kcr den öfwcrsättning af utländsk skrift,
"som annan man utarbetat, men ej mä öf"wcrsättares
äganderätt till sitt arbete förhindra
nägon att en annan öswersättning af
"samma skrift utgifwa."
Constitntions-Utskvttet instämmer fullkomligen
i anmärkarens yttrade tanka att i stället för lagliga
rätts innehafware och mäls-ägandc orden:
rätts lagliga innehafware och ägaren, bättre
och tydligare framställa meningen af detta moment,
äswensom att med tilläggning as de orden: eller
läter sin öfwcrsättning för en annans anses,
anniärkarens föreslagne redaktion rörande den punkten,
som angär öfwersättningar, innefattar klarare och
mer bestämda uttryck, dä orden: Denna Lag etc.
till och med en annans anses, skulle utgä, och i
dess ställe sättas: Lag samma ware om nägon
trycker eller eftertrycker den öfwcrsättning
668
Expeditioner lill Riks-Ständen.
af Utländsk skrift, som annan man utarbetat,
eller later sin öfwersättning för en annans
anses; men ej mä Oswersättares äganderätt
till sitt arbete förhindra nägon att en annan
öfwersättning af samma skrift utgifwa. Hwarjemte
Utskottet i anledning as de utaf anmärkare»
gjorde erindringar wid de i detta moment förekomne
orden falskt titelblad, såsom möjligen
underkastadt mitztydningar, får förestå: bedrägligt
titelblad. Och sär Utskottet underställa desta förändringar
Riksens Högloft. Ständers ompröfwande.
1 8 11 mom. Härwid yttrar sig anmärkaren:
"Intet hinder ware för fri Bokhandel synes
"innebära en tautologie, emedan Bokhandeln na"turligtwis
är fri dä intet hinder är för densamma.
"Eller menas dermed att hwarje skrift sär fritt
"säljas af behörigen antagne Bokhandlare, eller att
"hwar och en får fritt idka bokhandel? I sednare
"fallet och dä för denna, som all annan Borgerlig
"rörelse, afgifter till Staden böra erläggas, mäste
"wäl nägon utwäg gifwas för wederbörande att
"känna dem, som idka densamma, men huru blifwer
"det möjligt, vin dc ej pä nägot sätt äläggas att
"legitimera sig?
"För fortfarande föryttrande af en skrift
"skola inga andra hinder gälla än de som i
"4 § 10 mom. föreskrifwas; men detta moment
"handlar endast om skrifter pä Swensta spräket,
"tryckte utom Riket, och Hof-Cantzleren kan ju inställa
och Domaren förbjuda fortfarande föryttrande
"af Swensta skrifter i allmänhet. Detta stadgande
"synes säledes böra göras mera bestämdt och enligt
"med det öfriga i förordningen."
Dä allt hittills för handel med böcker ej fordrats
nägon särskild Legitimation, anser Utskottet
Memorial N:o 41.
66S
den ännu mindre behöfwas hädanefter; men Utskottet
finner lika med anmärkare» uttrycket fri
Bokhandel wara mindre lämpligt, och att i detz ställe
kunde sättas: för Bokhandels idkande, hwilket,
äfwensom att i slutet af detta mom. hela 4:de 8:»
i stället för blott 10 mom. af densamma mätte
citeras, till Riksens Höglofl. Ständers ompröfwande
tvördsamt hemställes.
2 H 2 moni. Uti Memorialet yttrar härwid
anmärkare»: "Kan en skändlig skrifart bero af nägons
"wal? Nu är den blott antagen fran författarens
"eget. Manne man ej kunde utesluta mellansrasen
"och helt enkelt säga, att skrifarten beror af författarens
wal eller, om något mera stall sägas,
"tillägga: under det answar derföre som nedanföre
bestämmes i fall den såsom skändlig
"eller smädlig sig tydligen utmärker."
Hwilkcn af anmärkaren föreslagne tilläggning,
som giswer ät detta moment en mera bestämd mening,
Constitutions-Utskottet fär till Riksens Höglofl.
Ständers bifall wördsamligen hemställa.
2 H 3 moni. Wid detta morn. har anmärkaren
gjort följande erindran: "Är ej hela detta
"moment öfwerflödigt, särdeles om den föreslagne
"redactionen af I Z 3 mom. autages? Det är
"der sagdt, att hwar och en fär läta trycka hwarje
"skrift af hwad form och beskaffenhet och,, således
"äswen widd, hwaraf han är laglig ägare. Ägandc"rätten
är skyddad i 1 F 8 mom. Hwartill behöfs "
"dä att upprepa hwad redan förut är mera bestämdt
"sagdt? Skall detta mom. bibehällas, sä mäste man
"ock ihägkomma öfwersattningar och öfwersättare och
"citera det föregäende som handlar om dem."
Dä Utskottet i anseende till sammanhanget af
detta moment med det föregäende och efterföljande
670
Expeditioner lill Riks-SlLnden.
icke kan lika med anmärkaren anse det säsom öfwerslödigt,
erkänner likwäl Utskottet, att ivid eitationen
af 3:dse mom. i 1 § bör det 8 äfwen åberopas,
hwarigenom mera tydlighet minnes, och hwilkec
fördenskull till Riksens Högloft. Ständers godkännande
föresläs.
2 8 ^ mom. Hwad Coustittttions-Utskottet
ibland anmärkarens erindranden ivid detta moill,
ansett sig kunna bifalla lyder sälunda: "Wid un"dantagen
under detta mom. och i synnerhet wid
"handlingars utgiswande, som böra hemliga hallas,
"synes ett sadant brott, n. b. dä deha handlingar
"angä Rikets säkerhet, wara förräderi och böra
"straffas som sadanr ester 4 Cap. 5 H:n Miffger"nings-Balken,
eller, om förrädaren trycker dem, skulle
"han, emedan en yngre Lag upphäswer en äldre,
"kunna pasta, att han borde i grund as isragawa"rande
stadgande undslippa med 100 Rrdrs böter?
"Således mäste man för att blitwa enig med allmänna
Lagen säga: Utgifwas sädane handlingar
"af Trycket utan wederbörandes tillständ,
"straffes utgiswaren, om han warit betrodd
"att dem »värda och sörpligrad att dem hempiga
hälla, efter allmän Lag och särskilde
"stadgar; gör nägon annan det, böte han derföre
100 R.dr. Till samma straff ware den
"förfallen som olosligen genom Trycket kungör
förenämnde handlingar i fall wärdén
' "deraf bliswit honom anförtrodd, men han
"icke wid nägot bestämdt högre answar »vöre
"förut förbunden att dem ieke uppenbara."
Säsom tydligare och mera bestämdt uttryckt
sär Utskottet till Riksens Högloft. Ständers omvröfwande
hemställa, om icke orden sädane handlingar
till och med momentets slut mä utgä, och i
Memoria! Nm 41.
671
detz ställe uti momentet införas ofwannämnde af
anmärkaren föreslagne redaetion.
4 2 Mom. Häröftver yttrar sig anmär
karen:
"Men om Boktryckaren icke more commit"terad
att tillika försälja skriften, eller om skriften,
"som är författarens egendom, tryckes pä ett ställe
"och förr eller sednare efter författarens behag förmäldes
eller utspriddes pä ett annat, hwarom Boktryckaren
more okunnig, sä synes också denne sednare
i lika fall icke böra stadna i answar för en
"förbrytelse, som warit utan hans förmåga att förebomma,
och svin ensam beror pä skriftens försäljare
eller utfpridare."
Oaktadt Utskottet anser denna 8 icke wara underkastad
en sädan mitzty-dning, som anmärkaren
synes befara, hemftälles dock till Riksens Högloft.
Ständers ompröfwande, huruwida mera tydlighet
winnes, om i stället för de orden en skrift till
försäljning eller spridande sättes: än af en
skrift frän Tryckeriet till försäljning eller
pä hwad annat sätt som helst utgifwes ett
eller flere exemplar, skall etc
4:de 8 4 mom. Angäende detta mom. utlätcr
sig anmärkaren: "Det Åberopande här sker af Boktryckeri-
och Bokhandels-Rcglementena bör fä
"mycket iner utgä som sjelswa denna Grundlag in"nehäller
allt det rcglementariska, sorn i dctza
"ämnen numera kan stadgas. Genom 1 § upp"häfwes
allt det fkrämätziga som Boktryckeriyrket
"hittills warit underkastadt. Kongl. Maj:t har re"dan
upphäfwit den författning, som inskränkte Bok"tryckeriläringars
antal till en för hwarje pretz och
"tillätit wcderbörandc Boktryckare, liksom andra fa"bricanter,
att i sin tjenst antaga hwilka och huru
"mänga personer som helst; följaktligen är allt hwad
672
Expeditioner lill Riks-StLnden.
'Reglementet sörestrifwer om gotzar och gesäller,
"deras in- och utskrifning, Boktryckcri-Societeten och
"betz göromål upphäswet. Widare allt hwad Regle"mcntet
föreskrifwer om nya Boktryckeriers anläggande,
om Privilegier va böcker och skrif"ter,
om eftertryck o. s. tv. är genom samma §
"as denna förordning upphäfwet. Något Bokhandels"Reglcmente
har aldrig giftvits, och om det hittills
"ansetts onödigt, sä torde det med dubbelt skäl böra
"anses sä nu, sedan genom I I mom. af 1 § denna
"rörelse blifwit förklarad fri."
Utan att inga i nägon egentlig pröfning, hurutvida
Tryckfrihets-Förordningen innefattar allt det
Reglementariska, svin i detta ämne nn mera kan
stadgas, tror likwäl Coustitutions-Utskottet motsatsen
wara möjlig, och att således allt åberopande
af Boktryckeri- och Handels-Neglemente wäl icke
bör utur momentet utgä, men med godkännande af
den utaf anmärkare!, gjorde erindring, att, dä nägra
sädanc Reglementen för närwarande ej finnas, som
äga kraft af Lag, är denna mening pä ett mindre
lämpligt sätt i förordningen uttryckt och kunde sa
rättas, att orden »agot framdeles tillgörande
insattes frammanför orden: Boktryckeri- och
Bokhand el s-Reglemcn te.
4 H 6 mom. Med Åberopande af följande ord
i detta mom.: Sedan sex mäuader förlupit efter
det en skrift bewisligen till Hof-Cantzleren
eller hans Ombud blifwit insänd, mä ej
af Publique Actor ätal derä äga rum, utlåter
sig anmärkaren: "Här förekommer äter en
"fatalietid att räkna frän skriftens insändande. Om
"insändaren för hwarjehanda stal skulle finna nyttigt
antingen att pä wägen läta uppehälla skrifter!
"eller ock sä begä att denna skrift, ehuru bewisligen
Memorial N:o 41.
673
"frän honom insänd, likwal aldrig kunde framkomma,
sa star det i hans egen magt att förkorta
"dessa 6 mänaders fatalier för atal eller att alldeles
förekomma möjligheten af något ätal, hwilka
"händelser ater icke inträffade i fall 6 mänadcr räknades
ifrån det skriften inkommit."
Pa de af anmärkarcn anförde skäl tror Utskottet,
att början af detta moment skulle winna
ännu större tydlighet om det författas i följande
ordalag: Sedan 0 mänader förlupit ester det
en skrift till Hof-Cantzleren eller hans Ombud,
enligt näst föregående andra moment,
inkommit, hwaröfwer Embetsbetyg genast utgifwas
bör, mä ej af Publiqne Actor atal
dera äga rum. Hwilket allt Riksens Höglofl.
Ständers widare ompröswande wördsammeligen underkastas.
Stockholm den 27 April 1810.
Pä Constitntions-Utskottets wägnar:
Ola68 MominA. Oarl v. Uosonbtkin.
ck. O. Oalin. ck:8vn H^elcsrt.
43
674
Expeditioner till Riks-StLndm.
N:o 42.
Z anledning af Bonde-Ständets wägran att godkänna
Expeditions-Utflottets förslag till Riksens
Ständers små nppä Kongl. Maj.ts
nåd. flrifwelse angående Wrrgeringen*).
Wördsamt Memorial.
Dä »vid justering hos det Hcdermärda BondeStandet
af Expeditions-lltskottets förslag till Riksens
Ständers sivar nppä Kongl. Maj:ts nädiga
skrifwelsc, i anledning af Riksens Ständers underdäniga
anhällan om Wargeringens upphörande, de
fleste as Ständets Ledamöter yrkat proposition till
afslag ä berörde Expedition, såsom stridande emot
Ständets i ämnet fattade beslut, har Talemannen,
enär Expeditionen more författad enligt irenne Ständs
sammanstämmande beslut, under Åberopande af 55 H
i Riksdags-Ordningen, mägrat att den såmedelst
äskade propositionen framställa och förklarat öfwerläggningen
om Expeditionssättet hwilande, samt
anmodat Constitntions-Utskottet att med sitt utlä
tande
häröfwer inkomma.
Efter öfwermägande häraf får Utskottet för
klara,
att, som det af Bonde-Ständets pluralitet
gjorde yrkande om ogillande af Expeditionen, pä
den grund att den icke more med Ständets beslut
enlig, synes innebära att ett Ständ skulle kunna
genom »vägran etten Expeditions godkännande lägga
hinder i wägen för »verkställigheten af de irenne
*) Expedieradt blott till Bonde-Ständet.
Memorial N:o 42. 675
öfriges sammanstämmande beslut; allisa och dä uti
75 tz Niksdags-Ordningen, som viiiuäuillcr sättet
sör RiksdagsärenderneS afgörande, 73 och 80 M
af Regcrings-Formcn, hwilka innehälla hwad uti
ifragawaraude ärende stadgas, icke finnas nndantagne,
nian samma § i Riksdags-Ordningen innehåller
att för beslut i alla öfriga ärender mä gälla,
femte Konungens samtycke, tre Stånds mening,
och deraf tydligen mäste följa att Expeditionen, såsom
med irenne Ständs sammanstämmande beslut
enlig, bör till Kongl. Maf:t i undcrdänighet öfwerlcmnas,
sä anser Utskottet pä sädan grund Taleniannens
wägran af proposition till afslag ä Expeditionens
godkännande hafwa warit med GrnndLagens
föreskrifter fullkomligen öfwerensstämmande.
Stockholm den 30 April 18l0.
Pä Constitutions-Utskottets wägnar:
Olass IllsininA. Oart v. Uossnstsin.
ck. E. Oalln. ^näsrs ck:son U^slrsrt.
676
Expeditioner till Riks-Ständen.
Formulairer *)
till
a) Konung OXHL XIII:8 Försäkran.
Wi OXIII: XIII med Guds Na de, Swerigech
Göthes och Wendes Konung ete. etc. ete., Arfwiuge
till Norrige, Hertig till Schleswig Hollstein, Stormarn
och Ditmarsen, Grefwe till Oldenburg och
Delmenhorst etc. ete. Gore weterligt: att aldcustuud
Swea Rikes Ständer Oh till Konung utkorat och
antagit, för att styra och regera Swensta Folket
efter den Regerings-Form Riksens Ständer fjelfwe,
den 6 i denna manad, fasom Rikets främsta Grund
-
al Desta sormulärer, som föredrogos hos Ridderskapet och Adeln
samt Preste- och Borgare-Ständrn den 22 Junii 1809 och hos
Bonde-Ständet den 26 i samma mänad, omtalas i Pr est eStändets
Protocoll säfom af Lonstitutions-Ulflottei "uppgifna
Förslag", hwilka aflemnades till Ständet as Biskopen von Rosenstein.
I Borgare-Ständets Protocoll sägas samma sormulärer
wara "isrän Constitutions-Utfkottet till Herr Talemannen
öfwerlemnade". Deremot heter det i Bonde-Ständets Protocoll:
"Talemannen anmälte att Kongl. Maj:t i näder lätit tillställa
Bonde-Ständet formnlaire säwäi till Dest Konungsliga Försäkran,
som Riksens Ständers Hyllnings-Ed, hwilka nu upplästes och moro
sä lydande:" — Hwad beträffar Ridderfkapets och Adelns
Protocoll, »ämnes deri endast, att isrägawarande formulärer upplästes
och blefwo af Högloft- Ständet gillade. Bland Constitutions-Utfkottets
förwarade concepthaudlingar förekommer ett förslag
till Konung 6XUN XIII:» Försäkran — som dock icke är alldeles
ordagrannt lika lydande med ofwanstäende nr Ständs-protocollen
hemtade formulär — men förslaget till Riksens Ständers hyllningsed
saknas bland detza handlingar helt och hället.
Utg:s anm.
Formulairer. 677
lag godkänt och fastställt, fördenskull och dä Wi
förklarat Oh willlge, att för ett älskadt Fäderneslands
räddning och wälfärd uppoffra Wär yttersta
förmåga och Wäre äterstäendc dagars lugn, emottag?
Wi härmed den Konungsliga styrelsen öfwer
Sweriges Nike och Länder, försäkrande högtidligen
och pä Wär Konungsliga tro och ära, samt med
alswarligt uppfät till befrämjande af Wäre undcrsätares
sällhet, att Wi Riket enligt denna Grundlags
uttryckliga innehäll och ordalydelse skole regera.
Hwilkct allt, säsvm af fri wilja och »välbetänkt räd
beslutet, Wl nu, inför den högste Guden och Wärt
trogna Folk, bckräfte att hälla, efterlefwa och fullborda,
medelst Wär egenhändiga underskrift och
listiga Ed: Sä sannt mig Gud hjelpe till Lif och
Själ!
b) Riksens Ständers Hyllmngsed.
Jag N. N. lofwar och sivär wid Gud den
aldra högste, att jag städse will och skall hälla för
min rätte och laglige Konung den stormägtigste
Furste och Herre EXIL XIII, Sweriges, Göthes
och Wendes Konung etc. etc. etc., sä att jag Hans
Kongl. Maj:t uti allo mätto tro och huldhet bewisar.
Jag ställ ock med lif och blod förswara
Konungamagtens och Riksens Ständers rättigheter,
678 Expeditioner till Riks-Ständen.
i öfverensstämmelse med den af Riksens Ständer
den 6 Innu fastställda samt af Kongl. Majrt och
Riksens Ständer till efterlefnad antagna Regeringsform.
Jcmwäl skall jag oförskräckt och tidigt upptäcka,
om jag förnimmer något stämplas till störande
af allmänt lugn eller till lagstridig förändring
af denna Grundlag, hwilken jag till alla dest delar
will och skall efterkomma och lyda; Sä sannt mig
Gud hjelpe till Lif och Själ!
Expeditioner till Motionairer
681
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
Constitutions-Utskotts Protokoll den
9 Augusti 1809*).
S. D. Föredrogs ett af Herr Capitaine,, I.
M. Dankvardt Lilljeström den 28 sistlidne Jnlii
ingifwet Memorial, hwarnti han underställt, om
icke den i Negerings-Formens lO Z omsörmäldc och
anbefallde Beredning af Allmänna Arender borde
indragas och dep göromäl hädanefter af StatsRädct
bestridas.
Detta yrkande, jemte de i afseende pä den
projccterade förändringen anförde skäl, tog Utskottet
i öfwerwägande och förenade sig i följande
Utlätande:
Dä Constitutions-Utskottet föreslog tillsättandet
af ett permanent Stats-Rad, för att, med answar
för radflagen, öfwcrwara de Regcrings-Ärcuder,
som af Konungen afgöras, hade Utskottet i möjligaste
mätto sökt beräkna förhållandet af Ledamöterncs
antal till göromalens mängd och beskaffenhet.
Utan att, med Statens betungande, hos en enda
större Corps sammandraga Allmänna Arendernes
beredande och afflutande, trodde Utskottet att deha
åliggande,, säkrast uppfylldes, om de deladeS, särdeles
dä bada föremålen, utan att förlora sitt sammanhang,
skulle finna en söreningspnnct i den före
SLwäl
detta som alla säljande till enskilda Riksdagsmän expedierade
protocollsutdrag eller utlätanden äro tryckta ester de i Constitutions-Ulskoltets
arkiv förwarade conccpter frän 1809—10 ärs
Riksdag. Deraf kommer att wedrrbörande protocollssörandes underflrift
L de flesta bland dem icke finnes utsatt.
Utg:s anm.
682
Expeditioner till Motionairer.
dragande Stats-Secreteraren. Gansta mänga i
Stats-Rädct förekommande mäst särdeles de collegiale,
kräfwa, icke mindre an mål svin hos Högsta
Domstolen upptagas, cn »vidlyftigare granskning,
ett sorgfälligt utarbetande; hwadan ock, med den
tydligaste analogie, Allmänna Beredningen syntes
böra bibehällas pä sanrma grund som Nedre JustiticeRcvifionen.
Utskottet nekar ej att någon besparing
skulle winnås ät det Allmänna genom Beredningens
indragande; men det Allmänna skulle lika säkert ä
andra sidan förlora wida mer, genom Arendcrnes
afbrutna gäng eller deras mindre fullständiga behandling.
Stats-Nadets »vigtiga och answariga kall
är förknippadt med sä mänga omsorger, cmsattar
sa manga grenar, att des Ledamöter »visserligen ej
stola sakna föremal för sin werksamhct. Deras
beständiga deltagande i rädslagen, deras pligt att
dertill infinna sig när som helst Konungen dem kallar,
allt skulle göra för dem omöjligt att utsträcka
sin ätgärd ända till den minsta arbctsdetailen af
hwartcnda ämne; och dä slutligen härtill kominer,
att Allmänna Beredningen är sammansatt af Ledamöter
till det möjligen inskränktaste antal, anser Utskottet
någon ändring af htvad i des;a delar föreslaget
och af Riksens Ständer godkändt är, ej lämpligen
kunna »verkställas.
Och skulle Herr Capitaine»» Lilljeström genom
Utdrag as Protocollet härom underrättas, »ned hänwisning
till innchället af Negerings-Forincns 84 H,
i händelse han as cn deruti incdgiswcn rättighet
ästundar sig begagna. Ut 8upru.
Hx ^I0t060l1o
/>. PHius.
Expeditioner till Motiouairer.
683
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
Constltmions-Utskottö Protokoll den
11 Octo ber 1809.
S. D. Uti Memorial, ingifmet till Constitutious-Utskottet,
hade Häradshöfdingen Leyonstolpe
föreslagit att, dä Lagstiftningen wore ett bland de
swaraste företag och fordrade längre tid till öfwerwägande,
det tillägg wid Negerings-Formcns 87 tz
kunde äga runi, att wäckta lagfrägor, sedan Lagutskottet
sig deröfwcr yttrat, ej matte asgöras ivid
samma Riksdag, utan bliswa hwilande till den uäsipäföljande.
Utskottet ansag wisserligcn äswcu stiftningen
as Civil- och Criminal-Lag sördra en wig förutgäende
beredning af Allmänna Opinionen. Det
torde dock i Utskottets tanka böra antagas four en
princip att ej uppskjuta afgöraudet af frågor, samida
ej nödwändiga upplysningars inhämtande owilkorligcn
fordrar detta uppskof. Bien dä salunda
någon Lagfråga antingen genom sin wigt eller genom
saknadt tillfälle till fullständigt utredande medförde
betänkligheter wid möjligheten af deh afgörande,
fann Utskottet bättre öfwerensstämma med
ordningen, att fragan för den Riksdagen afsloges,
hwarigenom likwäl ej deh upptagande wid päföljande
Riksdag kunde förhindras. Pä detta sätt
skulle alla olägenheter säkrast ashjelpas, ärendet indirccte
hwila, till deh det ater wäcktcs, och det
äsvftade ändamalet winnås utan »agon förändring
i Constitutionens esprit och ordalydelse.
684
Expeditioner till Motionairer.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
Constitntions-Utskotts Protokoll den
11 Oktober 1809.
S. D. Till Constitutions-Utskottet hade vice
Häradshöfdingen Herr E. B.von Hoffsten inlemnat
ett skriftligt anförande med det förslag till ändring
i Negcrings-Fornlens 28 Z, att näst efter
orden hittills ägt rum mätte tilläggas följande
mening: och ina någon af Konungen i näder
beiviljad titel, heder och wärdighet eller någon
tonr och befordringsrätt wid dessa förslags
upprättande ingalunda afses, utan endast
werklig förtjenst och känd skicklighet
blifwa grunden för förslaget.
Utskottet trodde, att ett sädant stadgande endast
skulle medföra en slags controlc för Embetswcrken,
sa mycket mera utan allt ändamål, som
uteslutandet frän förslaget, hwarwid alla ansökningarne
medfölja, ej lade hinder i wägen för den
persons utnämnande, hwilken, ehuru möjligtwis
obilligt förbigången, af Konungen ansägcs äga den
största rätt till befordran. I det afseende. Konungen
enligt ifragawarandc F bör fasta ä de sökandes
förtjenst och skicklighet, lage ett säkert corrcctiv pä
Embetswerkens missbrukade myndighet. Man blefwe
såmedelst ej säkrare om syslan, blott för det man
wore säkrare om att komma pä förslaget dertill, och
i öfrigt tillkommc det ensamt Konungen, under
htvars omedelbara styrelse wederbörande Embetswerk
sta, att efter Stats-Rädets hörande pröfiva
laglighetcn af deras ätgärd ivid förslagets upprättande.
Expeditioner till Motionairer.
685
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
Constitntions-Ulfkotts Protokoll den
2 Februarii 1810.
S. D. Till Utskottet hade uti Memorial af
den 10 November sistlidet ar Herr CapitaineLieutenanten
m. nr. Grefwe De la Gardie ingifwit
åtskilliga anmärkningar wid Regerings-Formen;
och soäl Utskottet, under desi öfwerläggningar, funnit
flera bland Lefia förslag ej kunna till Riksens
Ständers profning öfwerleninas; alltsä skulle, jemnlikt
Herr GreswenS och Capitaine-Lieutenantens, i
stöd af Regerings-Formens 84 gjorde anhållan.
Utskottets yttrande häröfwer genom Transsumt af
Protoeollcn honom meddelas. Ut supra.
Dx viotoooiio
Bilaga till Prot.-utdr. af den 2 Febr. 1810.
Transsumt af Riksens Högloft. Ständers
t5onstitittions-Utskotts Protokoll den 30
December 1809 och den 2 Januari! 1810.
Den 30 December 1809.
S. D. Företogos till öfwerläggning och pröfning
Herr Capitaine-Licutenanten m. m. Grefwe
De la Gardics afgifne anmärkningar wid Regcrings-Formen.
Wid 5 Att ett Stats-Näd, sä länge
han innehar denna sysla, ej bör kunna nyttjas
till någon beskickning eller »agot annat
Embete.
686
Expeditioner till Motionairer.
Utskottet erkndrade sig att det, i afseende pä
Militaire Ledamöter af Stats-Rädet, hwilka enligt
20 Z Regerings-Formen skola i Högsta Domstolen
öfwerwara de mål, som frän Krigs-Domstolarne
dragas under Konungens pröfning, redan
föreslagit det corrcctif, att Militaira Personer af
högre rang ma till en sädan befattning i stället
förordnad, hwarigenom således all befarad olägenhet
i denna del wore för framtiden afhulpen. I
öfrigt fann Utskottet, att det ef kunde betagas Konungen
att i wipa wigtiga förrättningar ti?l Fäderneslandets
bästa nyttja Stats-Rädets Ledamöter,
endast derigenom icke någon hallt uppkomme i Regerings-Arendernes
gäng.
Att Stats-Secreterare böra, sä framt de
af sjukdom ej hindras, ovilkorligen sjelfwe
förrätta tjenste».
Dä i detta fall ej samma grundsats kunde
tillämpas som för Stats-Rädets Ledamöter^ blifivit
följd, helst dehe äro flere och Stats-Secketcrarne
blott en för hwarje Departement, ansäg Utskottet det
yrkade stadgandet ej böra tillstyrkas. Utskottet trodde
detzutom göra tillfollest att pä en gäng owcrkjamhet
förebygges och anstvaret, hwilket äfiven stillhör den
vikarierande föredragande, bibehalles.
Päminnelsen tvid 6 ^ lvar redan förut,
bland de ivid Negcrings-Formen, före des; antagande,
gjorda anmärkningar, bestvarad.
Z 7. Att, dä Ordet Commandomäl säwäl
i sig sjelft som i den tolkning, paragrafen
derä gifiver, är obestänidt, matte harwid
tilläggas: "men ej förändringar, ökande eller
minskande af Armeen."
Med Commandomäl fann Utskottet ej kunna
förstäs annat än hivad i Au tydligen är utsatt. De
ägde ingen gemenskap med grunderna för indelnings
-
Expeditioner till Molionairer.
687
werket och roteringen, hwarom 80 § särskildt förmäler,
och hmilkas förändrande fordrar Konungs
och Ständers saininanstäinmande beslut. Ständcrnes
hufmud-controle bestode, enligt Utskottets tanka,
deri att Konungen ej äger att disponera större pcnningeslliinnor
än deni Ständerne under fastställda
titlar anslagit. Kunde med en salunda bestämd summa
Konungen förstärka Landets försmår, borde det Honom
ej förmägras; minskades äter försmarsstyrkan,
mäste i alla fall för de dertill anslagne medlen rcdomisas.
8 9. Lika anmärkning som mid 5 8; och
skulle det dermid aigisna smar äberopas.
8 10. Att Beredningen, som, i händelse
den bibehälles, bör heta Rikets Allmänna
Arenders Beredning, synes onödig, samt att
Stats- och Justitim-Rädet mätte sammansläs.
I anseende till den yrkade benämningen, ansäg
Utskottet päminnelsen sä mycket mer sakna all
grund, som ordet "Rikets Allmänna Ärenders Beredning"
just i 8:n är nyttjadt. Hwad sjelfma saken
angick, kunde Utskottet ej förändra sin öfmertygclse
om Beredningens nödmändighet i flera hänsigter.
Utom det att den medförde ett noggrannare utarbetande,
ett mera detaileradt utredande af malen,
läge deruti äfmen en hufmndsaklig controle pä Collegier
och Embetsman, hwilka ofta sjelsme äro ett
slags parter och törhända derigenom lätt frestade
att afgisma ensidiga betänkandcn. Beträffande StatsNädets
förbindande med Jnstiticr-Rädet till ett gemensamt
arbete, sann Utskottet sädant ej förenligt
med det antagna Regeringssättet, som fordrade en
noggrant afmätt gräns emellan Statens offentligt
handlande myndigheter, och i följd deraf äswen
Werkställande och Domare-magternas ätskiljande.
688 Expeditioner till Motionairer.
Z 21. Att, dä Lagskipningen bör ivara
oberoende af ereeutiva magten, synes Konungens
rätt att i Justiticomäl rösta wara
twärt emot en allmänt erkänd Constitutionsgrund.
Utskottet knnde ej linderläta att anmärka denna
princips stridighet med den som söranlcdt päininnelsen
ivid 10 ^:n.
Emedlertid förmodade Utskottet, att, dä Konungen
mäste öfiverivara malen i Högsta Domstolen,
för att kunna beräkna sina röster, och dä deha röster
endast aro tivänne, skulle den befarade inflytelsen
wiserligen ej bliftva i nägot hänseende skadlig,
hivaremot, ester Utskottets mening, beslutet genom
Konungens deltagande echöste en högre ivärdighet
och mera förtroende hos Allmänheten.
Z 25. Att de dispenser, hwilka Konungen
kari äga rätt att gistna, borde ock här
införas.
Utskottet ansag ett yrkadt stadgande härom ej
wara af constitntionel art, utan hörande till Allmänna
Lagen, hwarsöre ock de under innewarande
Riksdag i detta ämne »väckte frägor bliswit remitterade
till Lag-Utskottet, som redan deröfwer lärer
hafwa yttrat sig.
F 37. Författare il önskar, att Adelns
döttrar finge behälla förut innehafde rättigheter
och sörmäncr, hwarjemte han ej ser
nägot skäl i uteslutandet af yngre söner, som
Constitutious-Utskottet harwid gjort.
Utskottet fann det wara Högloft. Ridderskapets
och Adelns ensak att besluta om döttrarnes inskrifning
och pensionerande i Adeliga Jungfrustiftet. Dä
den sednare anmärkningen ej syntes egentligen framställd
säsom emot den redan antagna RegeringsFornicn,
utan blott säsom emot Utskottets förslag
Expeditioner till Motionairer.
689
dertill, kunde Utskottet densamma es till pröfning
upptaga, i synnerhet som nägra till ändring ledande
skäl icke blifwit anförda.
§8 39, 40, 41 och 42. Frägas, huru
Konungens röst L Justitiaunäl beräknas i de
fall dessa paragrafer uppgifwa.
Utan att anse denna förfrågan som en anmärkning,
wille Utskottet blott upplysa, att dä alla
oswannämnde paragrafer tydligen innehålla, det
Stats-Rädct uti der uppräknade fall förer Styrelsen
med Konungslig magt och myndighet, mäste
Stats-Rädet äfwcn rösta i Jnstitiannäl med Konungens
rättighet, det will säga att Stats-Rädets collectiva
röst, hwilken utrönes medelst votering Ledamöterne
emellan, dä gäller för twänne.
§ 43. Att i de fall af Konungens fränwaro,
som denna 8 omförmäler, bör StatsNädet
föra Regeringen enligt 39:de An.
Ett sädant stadgande trodde Utskottet wara sa
mycket olämpligare, som Konungen, dä han wistas
inom Rikets gränsor, alltid kan bibehälla en oafbruten
communication med alla Styrelsens grenar.
Helt annorlunda förhölle det sig, dä Konungen reser
utomlands, i hwilken händelse denna communication
oftast blefwe omöjlig. Men om Konungen
till exempel dragit i fält för att förswara sin stat,
om han under en inrikes resa söker nya medel att
bereda dest sällhet, torde han wäl ej derföre böra till
en tid skiljas frän Styrelsen, som han genom sitt
mod eller sina omsorger gör sig dubbelt wärdig.
Den 2 Januari i 1810.
8 45. Att orden "eller civilt Embete"
mätte ur Z:n utgå.
44
690
Expeditioner till Motionairer.
Denna förändring kunde Utskottet ej tillstyrka.
En Prins, ämnad att en dag bekläda thronell,
Lorde, i Utskottets tanka, inhämta kännedomen af
det hela, »vänjas tvid den stora omfattande öfwersigten.
Sädant »vunnes säkrare genom allmänna
principer och statistiska grunder än genom den mera
particuliera dctailen. Hans tid skulle för mycket upptagas,
om han inskränktes till någon »vist del, till
någon särskild, ofta med träget arbete förknippad,
Civil befattning, htvaremot han genom tillträde till
Embetslverken, som ej lärer kunna honom förtvägras,
lättare förtvärftvar en nödig kunskap om
ärendernes gäng. Han skulle slutligen törhända
raka i eolliston med dem, till htvilkas Regent han
är ämnad; och de möjliga obehagligheterne af rättegångar
och beslvär emot en Prins af det Konungsliga
huset skulle sta ganska illa tillsammans, ej blott
med hans närivarande »värdighet, utan ock med
hans tillkommande inviolabilitö.
8 53. Att äfiven ett Urskillnings-Utskvtt
»natte tillsättas, eller ock befattningen med
remisser at Erpeditions-Utskottet uppdragas.
Dä alla twistigheter om remist lätteligen slitas
genom 44 § Riksdags-Ordningen, trodde Utskottet
det äsyftade ändamälet »vara tillräckligen »vunnet.
Skulle ett Memorial östverlemnas till det projecterade
Urstllllnings-Utskottet, utan att förut läsas i
Ståndet, kunde det aldrig ätertagas, ofta remitteras
Uvärtemot författarens och Ständets tanka, och
flera personer »väcka en och samma sräga. Skulle
det först läsas i Plena, uppkomine andra olägenheter,
och framför allt en tidspillandc omgång. I
öfrigt hade, svin Utskottet förmodade, Riksens Ständer
redan funnit ett Urskillnings-Utskott mindre
uödwändigt, da de ej gjort afseende pa Constitutions-Utskottets
hemställan om bchofwct deraf, utan
Expeditioner till Motionairer.
691
antagit hmad Riksdags-Ordningen i allmänhet om
rcmiher föreskrifivcr.
Z 60. Att Konungen ina lemnäs rättighet
att, efter Stats-Rädets samt Banco- och
Riksgälds-Fnllmägtiges hörande och tillstyrkan,
emellan Riksdagarne höja eller sänka
Sjötullen pä alla inkommande waror.
Utskottet ansäg detta yrkande ej som någon
anmärkning mid Negerings-Formen, utan kunna
som en Bemillningsfräga in Plcnis proponeras.
Dä Utländska Magter kunna genera mar Tull genom
höjning eller sänkning, borde, i Utskottets öfwertygelse,
en dylik åtgärd ej mara oh sörnckad.
Enär således Z:n innehåller, det Konungen med Riksens
Ständers samtycke äger att förhöja allmänna
afgifter, more det Riksens Ständer obctaget att
wid hmarje Riksdag bemilja Konungen en sädan
utmidgad rättighet intill den nästföljande. Att
Stats-Nädet borde emellan Riksdagarne härutinnan
höras, fann Utskottet ösmerensstämma med den föreskrifna
sakernas ordning; men trodde ej nägot samräd
med Banco- och Riksgälds-Fnllmägtigc behöfmas
eller ens Mara lämpligt i ett ärende som rörer
Utrikes handelssörhällanden.
§ 63. Att orden "eller andra högst migtiga
och angelägna ändamäl" mätte ur Z:n
alldeles försminna.
Utskottet trodde,Z:ns oförändrade bibehällande
nödmändigt. Termen "till Rikets försmår" uttryckte
ej ensam alla de probabla fall, i hmilka det mindre
Creditivet oundgängligen mäste lyftas; och att pä
det aldra nogaste uppräkna och beskrifma alla deha
fall, ansäg Utskottet Mara en klar omöjlighet.
8 73. Att denna F borde flyttas under
och med den 80:de, samt ordningen bestäm
-
692
Expeditioner till Motionairer.
mas, hwarefter Ständerncs utlåtande till
bifall eller afslag bör afgifwas.
Dä 73 och 80 ZZ ef halma något naturligt
samband, såsom handlande, den förr: om uha pälagor,
hwilka ock inbegripas under bewillningen,
den sedilare om Jndclningswerket, fann Utskottet
den yrkade flyttningen alldeles otjenlig. Med orden
"i den ordning förut nämndt är" kunde ej förstas
annat än alla i de föregående 88 anförda observanda
tvid bewillningen, hwadan ock en närmare
förklaring deraf ansägs fullkomligen öfwerflödig.
8 95. Att bland de här nämnde ZZ äfwen
92 8 mätte intagas.
Redan ivid besmarandet af Refpective NiksStändens
anmärkningar tvid Riksdags-Ordningen
hade Utskottet sökt upplysa, att det i 92 8 omrörde
fall af Konungs fortfarande sjuklighet icke more
bland de klart bestämda, i hwilka Riksdags-kallelse
enligt 95 Z utfärdas. Ut 8npra.
Lx vrotocollis.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
Conftitutions-Utflotts Protccoll den
15 Februarii 1810.
S. D. Till ConstitutionS-Utfkottet hade Riksdagsmannen
frän Carlskoga Härad P. Oxelberg
ingifwit ett Memorial, hwaraf han, enligt Hcderwärda
Bondc-Ständets ätecknade beslut under den
11 sistlidne Jannarii, wunnit tillåtelse att anmäla
de delar, som kunde anses tillhöra Utskottets upptagande.
Expeditioner till Motionairer.
693
Sedan Memorialet, hwilket, emot tydlig föreskrift,
befanns, utan allt urskiljande af ämnen,
wara in extcnso aflcinnadt, nu blifwit uppläst,
och Utskottet fokt utröna, huruwida nägra anförde
omständigheter kunde höra till dest befattning, ansäg
Utskottet wäl en eller annan punct af Memorialet
pä wisst sätt äsvfta förändringar i Constitntionen,
men ingen framställd i den lagliga och bestämda
form, att Utskottet derom borde i öfwcrläggning
inga. Med mycken anledning förmodade äfwen Utskottet,
att om de »verkligt Constitutionella frägorna
blifwit i föreskrifwen ordning afsöndrade, hade Utskottet
sannolikt ej fatt del af detta Memorial.
Utskottet wille emedlertid, i händelse dest yttrande
skulle af författaren framdeles äskas, hafwa till
Protocollet förwarat de hufwndsakliga skäl, hwarföre
Memorialet ej kunnat till pröfning upptagas.
Först förekommer det uttryck, att dä Konungens
Nädiga Proposition tydligen gafBondeStandet
hopp att ej allenast fä yrka de frågor,
som emot Ilä Z Regerings-Formen och
nied densamma gemenskap ägande kunde göras,
utan äfwen att wid denna Riksdag fä
deni afgjordt, sä följer deraf, att Ständet
med Co n st i tu ti o ns-U t sk o t te ts betänkande, som
tillstyrker att de borde till nästa Riksdag
uppskjutas, ej kan wara tillfrids m. m.
Utskottet skulle härwid erindra författaren, att
ett Utskott ej är Riksens Ständer, ej nägon enskild
Riksdagsman answarigt för sin öfwcrtygelse, hwarpä
dess yttrande grundas; att detta yttrande, om ett
Ständ dermed ej är tillfrids, wäl kan af Ständet
med äterförwisning ogillas; men att det sä
nivcket mindre kan ätalaö, som det ej inuehäller
nägon decision, utan alltid lemnar ät Ständet rättigheten
att besluta. Enär säledes ej allenast He
-
694
Expeditioner till Motionairer.
derwärda Bonde-Standet, innan Oxelbergs Memorial
inlemnades, förklarat fragan om privilegierncs
jemkning hwilande till nästa Riksdag, utan äfwen
samtlige Nespective Riks-Standen bifallit, att de i
allmänhet tvid Negerings-Formcn söre desi antagande
förekomne anmärkningar ma wid nämnde
Riksmöte pröftvas och afgöras, bör ConstitutionsUtfkotlet,
sawäl som desi Respectioe Committenter,
dermed atnöjas, och lärer wisserligen akta sig för
att qwälja Riksens Ständers beslut, en försigtighet,
som Memorialets författare ej synes hafwa iakttagit.
Widare: Att det ej kan sättas i fräga,
det ju nuwarande Ständer äga wid denna
Riksdag göra de ändringar i Constitutionen,
som kunna finnas nödige, och att uppskof
fran den eira Riksdagen till den andra icke
har afseende pä andra frågor än dem som wid
päföljande Riksdagar kunna wäekas.
Denna mähända alltför obetänkt undsluppna
grundsats ansäg Utskottet i allt hänseende Constitutions-stridig.
Att ej sätta i fräga en sadan
förment Ständernes magt, är att sätta i fräga
Grundlagens beswurna och försäkrade helgd. Regerings-Formen
antogs i allt till efterlefnad den 6
Junii siftlidne är; att i denna del först wid nästa
Riksdag wilja börja dermed, utmärker ej nägon
synnerlig aktning för den lag, bland hwars stiftare
man likwäl sjelf räknar sig. Kort sagdt. Riksens
Ständer hafwa en gang beflutit; och Utskottet kan
derföre ej änyo utlåta sig i detta ämne. Också
skulle sakerna i någon nion förlora sin naturliga
ordning, om betänkandet, i stället för att föregå ett
beslut, efterföljde detsamma.
Desia omständigheter, jemte nägra reflexioner
om Nepresentations-rättighetens lämpande efter bewillningsandelarne,
wörö, i Utskottets tanka, de
Expeditioner till Motionairer. 69N
enda, hwilka, ehuru wäckta ester afgörandet och,
hwad Representationen beträffar, innefattande ett
särskildt redan under östverläggning »varande ämne,
kunde anses fordra Utskottets beswaraude. De öfriga
mängfaldiga frägorna om Häll-, Reserve- och
Kronosksuts, uiagafinsforor, inqvartcringar, indragningar
af pensioner, bcneficicr, tsenster, comedicr och
dispositioner as Kronodoinainer, bewillning, taxeringar,
Rotering med hwad »nera i Memorialet
finnes omrördt, trodde Utskottet sig ej tillständigt
att upptaga. Ilt 8uprn.
Dx vrotooollo.
Utlåtande till Herr Friherre Stael von
Hollstein.
Constitutions-Utskottct har icke kunnat gilla de
af Friherre Stael von Hollstein, uti Memorial af
den 3 sistlidne Marti»', inlemnade förslag till förändring
eller förklaring af åtskilliga Grundlagens
stadgande»».
I anseende till Usta punctcn sar Utskottet anmärka,
att Regerings-Formens bokstasweliga föreskrift
innehåller, att Jnstitice-Ombudsmannen
wälses af Riksens Ständer igenom Electorer.
Dessa äga således för detta ändamäl all Riksens
Ständers rätt och äro wid detta tillfälle i anseende
till dem i samma förhållande, svin Riksens Ständer
till Nationen. Riksens Ständer kunna således
lika litet inga i pröfning af hivad deras lagligen
walde Representanter besluta, som Nationen uti
undersökning om giltigheten af hwad Riksens Ständer
afgsort. En sadan sakernas gäng, grundad L
696
Expeditioner till Motionairer.
Regerings-Formens bokstasweliga och uttryckeliga
föreskrift, är ockla oumgängelig för möjligheten af
besluts widtagande och för wisiheten om deras bestånd.
Riksens Ständers säkerhet ligger ater uti
klokheten af deras wal och uti det Interesse, Eleckorerne
böra hafwa att bibehålla deras förtroende.
Någon motion inom Niks-Ständen till undersökning
af lagligheten af ett förrättadi wal lärer i kraft
af Electorernes erhallna uppdrag icke kunna äga rum.
Hwad den andra punkten uti Herr Friherre
Stael oon Hollsteins Memorial angar, att beskaffenheten
af hwad som förstas med förolämpande uttryck
skulle närmare bestämmas, finner Utskottet
denna fordran wara nästan omöjlig att tillfredsställa.
Utom att för detta ändamål skulle blifwa
nödigt att författa en särskild Orda-Bok, skulle
den ändock alltid blifwa ofullkomlig, da ord och
talesätt med tidernas förändrade skick och sedwanor
i samma förhållande undergå förändring. Utskottet
anser derföre, att bäde Ständets och individuens rätt
är säkrast bewarad, dä pröfningsrätten hädanefter
som hittills i sädane fall är Ständet förbehällen.
Hwad den tredje puncten angär, finner Utskottet
det wara alltför tydligt att Ständets beslut
ej kan utrönas annorlunda än igenom majoritetens
tanka, för att nägon widare pröfning af ett sädant
beslut skulle kunna äga rum. Det föreslagna »vädjandet
till de andra Skänden skulle ju underkasta
det ena Ständet det andras herrawälde, och det behöfdes
i sädant fall endast en factions illwilja för
att förwandla till ett intet ett helt Ständs rättigheter.
Örn inom de andra Ständen delade meningar
äfwen uppstode och minoriteten äswen der reclainerade
samma rättighet, skulle ju fluteligen en total upplösning
eller owerksamhet deraf kunna uppkomma.
Expeditioner till Motionairer.
697
Det är derföre oumgängeligt, att hwad solli utgör
grunden och wilkoret för möjligheten att besluta
mäste också blifwa den punct, der allt ytterligare
wädjande upphör.
I anseende tilt skillnaden emellan Lagkunnig
och Lagfaren sär Utskottet anmärka, att ehuruwäl
med Lagfaren rätteligen kan menas den som förenar
bade practik och theon, följer ej deraf, att för
att wara Lagkunnig fordras att hafwa aflagt Academiska
specimlira.
Da dessa icke alltid äro de säkraste bewis pä
werklig Lagkunskap, är det endast kännedomen af
personen, som kan närmare stadga omdömet i sadana
sall.
Stockholm den -4 April 18lO.
Utlåtande till Herr F. G. von Schantz.
Det förslag till förändring uti 56 RegeringsFormcn,
hwilket Herr F. G. von Schantz under den
12 Febrnarii 1810 till Constitutions-Utskottet inlemnat,
ansäg Utskottet sig ej kunna gilla eller
Riksens Ständers pröfning underställa.
Utaf Herr von Schantz' eget yttrande syntes
nogsamt, hwilka olägenheter skulle följa deraf, om
de wid ett Betänkande gjorde anmärkningar skulle
anses säsom Ståndets egna, der de blifwit gjorda.
Men deras att desa anmärkningar alltid förblifwa
individuens, följde likwäl ej att ju Ständct kunde
pröswa, huruwida det ansäge dem af beskaffen
-
698
Expeditioner till Motionairer.
het att uppehålla deh beslut eller att böra lemnäs
utan afseende. Det wore detta som uttrycktes genom
remis af ett Betänkande eller genom deh bifallande
i hela detz widd, oaktadt gjorda anmärkningar.
Ordet sadane, som uti samma 8 är med
ordet anmärkningar förenadt, utmärkte äfwen tydligen,
att afsigten med Ncgerings-Formens föreskrift
war icke att alla slags anmärkningar skulle kunna
hindra ett Stand att antaga ett betänkande, som
det sann sig i hela dep ividd kunna gilla; men att
Ståndet igenom sin remis skulle ge tillkänna, huruwida
det ansett anmärkningarnc af en natur att
förtjena nog uppmärksamhet, för att uppehålla des
beslut. Till ännu ytterligare förtydligande af Constitntionens
föreskrift i detta afseende, hade också
Constitutions-Utskottet till Riksens Ständers framtida
pröfning redan öfwerlemnat ett af Herr Riddarhus-Secreteraren
Silverstolpe framstäldt förslag
till tilläggning uti 56 H.
Hivad äter angick den andra af Herr von
Schantz anmärkta omständigheten, att tre Ständ
besluta, dä det fjerdes gjorda anmärkningar blistva
utan iverkan, fä »vöre detta en enkel följd af
Ständers beslutanderätt och lunde som sädan troligen
ej förekommas. Uti det nu antagna sätt tvid
ärendernes behandling hade redan flere omivägar
bliftvit införde, än som nägonsin ivid fordna Riksdagsöfwerläggningar
warit bruklige. Ehuru angeläget
det ocksä kunde wara, att ej ärenderne med
en brädskande skyndsamhet afgöras, borde likwäl en
medelwäg derwid iakttagas, sä att ej igenom onödiga
formaliteter otålighet wäckes och allt för mycken
tids-ntdrägt förorsakas. ConstitntionS-Utskottet
ansäg för den skull, att ingenting i detta afseende
borde ivid konstitutionens stadgande ytterligare
tilläggas. Stockholm Len 4 April 1810.
Expeditioner till Motionairer.
699
Utlåtande till Herr Christian Nisellschöld.
I anledning utaf det till Constitntions-Utskottet
under den 22 fistlidne Martil' af Herr
Christian Risellfchöld inlenillade Memorial ont
en sadan förändring uti 37 §:n af RegeringsFormen,
att Adliga wärdigheten matte till alla en
Adelsmans barn utan ätstillnad utsträckas, sa framt
ej en eller flere af desta funné för sig förmånligare
att afsäga sig en sädan fördel, dä dell icke mera af
dem utan särskild nobilitation finge begagnas, får
nu Constitntions-Utskottet till sivar lemna, att dä
en sädan förändring af den nyst antagna GrundLagen
icke kan anses hörande till antalet af dem,
soni kunna tjena att förtydliga dest föreskrifter eller
att för framtiden närmare bestämma de erkända
myndigheters inbördes förhällanden och rättigheter,
har Constitutions-Utskottct i ett ämne, öfwer hwilket
erfarenheten först torde böra rädfrägas, icke ansett
sig detzförinnan böra föreslä eller wäcka fräga om
en förändring. Constitntions-Utskottet inskränker
sig för öfrigt wid att anmärka, det den nu antagne
föreskriften har ätminstone den fördel som för ett
fattigt land ej torde wara obetydlig, att minska antalet
af Adelsmän, och att dä rättigheten dertill för
efterkommande skulle grundas pä StamfadrenS sörtjenster,
tyckes det ej wara alldeles obilligt, att
hwad som warit belöning för en endes förtjenster,
ätminstone ej nier än af en as dest efterkommande
mä i arf begagnas. De öfrige barnen äro derföre
ej uteslutne ifrän rättigheten, att lika med Stamfadren
förwärfwa enahanda belöning.
Stockholm den 4 April 1810.
700
Expeditioner till Motionairer.
Utdrag af Protokollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers konstitutionsutskott
den 27 April 1810-
S. D. Uti till Utskottet ingifwet Memorial
hade Riksdagsmannen Iohan Ericsson ifrän
Uppland anfört att, ehuru under Riksdagens lopp
flere frågor bliftvit wäckte om indragning af Biskopslönerne
samt nadär för Staten af en del andre
Presterliga och Civila Embeten; sä hade likmäl
bese frägor icke kunnat afgöras i anseende dertill
att Högwördiga Preste-Ständct förklarat desi löningsrättighetcr
wara att anse säsom hörande till
Preste-Ständets Privilegier, i anseende hmartill och
dä Iohan Ericsson trodde Presterskapct icke kunna
äga större säkerhet och rätt till bibchällande af
deras nu warande löningswilkor, än andre Statens
Embetsman, om hwars tjenstcrs indragning och
reglering Riksens Ständer, under nu warande
Riksmöte, efter omstäirdigheterne förordnat; sä ansäge
han sig böra hemställa om icke dehe frägor,
säsom wid denna Riksdag wäckte, inätte wid nästkommande
af Riksens Ständer pröfwas och afgöras;
i följd hwaraf han jemwal föreslagit, hwad i sädant
fall borde stadgas.
Men enar hwad Johan Ericsson, pä sätt
berördt är, anfört, icke innefattade nägot förslag
till ändring eller förklaring af nägot särskildt stadgande
i Grundlagarne, fann Utskottet, joni ansäg
sin befattning icke tillhöra att förklaringar öfwer
Grundlagens mening afgifwa, sig icke kunna till
pröfning upptaga detta af Iohan Ericsson ingifne
Memorial.
Ill käeill
Expeditioner till Motionairer.
701
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
Constitutions-Utffotts Protokoll dcn
27 April 1810.
S. D. Hos Constitutions-Utskottet har Herr
Lagmannen Grefive Iohan Henning Gyllenborg
uti ingifwet Memorial till Utskottets granskning
föreslagit åtskilliga ändringar och förklaringar i
flere M as den antagne Rcgerings-Fvrmen och
Niksdagö-Ordningen; hwarwid först under öswerläggning
kommit den af Herr Grefwen nu gjorda
förnyade framställning, att de nial, som ifrån något
Stand till Utskott återremitteras, borde hos de
öfrige Ständen till slutligt afgörande icke fa företagas,
förrän Utskottet ä anmärkningarne afgifwit
deh swar; afwensom att i annat fall den Utskott
älagde skyldighet att beswara anmärkningar blott
frän ett Ständ, dä irenne redan deciderat beslutet, wore
utan ändamäl. Dessa bäda omständigheter har
Constitutions-Utskottet funnit sä tillräckligen beswarade
uti det as Utskottet dcn 31 sistlidne Oktober
till Riksens Högloft. Ständer i detta ämne ingisna
Memorial, att med hänwisande till hwad detsamma
iunehäller Constitutions-Utskottet anser öfwerftödigt
nn harwid foga nägon annan tilläggning
än yttrandet af den säkra förmodan att, om, såsom
Herr Grefwe Gyllenborg synes befara, skiljaktiga
interctzcn emellan Niks-Ständen kunde föranleda till
ett mindre grannlaga behandlingssätt, dä icke det
Ständ, som mälet närmast rörcr, ägde rätt att,
innan afgörande beslut hos de öfriga blifwa fattade,
fä rätta förhällandet upplysa, lärer i sädant fall
ett Utskotts swar ä gjorda anmärkningar äga söga
inflytelse pä beslutets fattande; äswensom det swärligcn
lärer kunna bestämmas pä ett i werkställig
-
702 Expeditioner till Motionairer.
heten förbindande sätt, att ett Stand skulle emot
de andras bestridande äga förklara ett ärende deh
rätt närmast rörande. Om olägenheter någon gäng
inträffa, uppkomne genom behandlingssättet af saken
i förhållande till särskilda Ständs intcrchcn, anser
Constitntlons-Utskottet sädant icke kunna förekommas
genom den föreslagna ändringen af Grundlagens
stadgande i 49 H Niksdags-Ordningen och orsaken
dertill åtminstone icke uti detta stadgande böra sökas;
hwilken af Herr Grefwe Gyllenborg projectcrade
förändring Constitutions-Utskottet alltså finner sig
icke skäligen kunna föreslå Riksens Högloft. Ständer
till antagande.
Hwad Herr Grefwe Gyllenborg widare föreslagit
om någon tilläggning i 43 tz:n af NiksdagsOrdningen,
angående ärendernes behandling, dä de
blifwit till Sammansatta Utskotts beredande öfwcrlemnade
och derifrån återkommit, har Utskottet
tagit i öfwerwägande; och med förutsättande af den
oryggliga grundsats, hwarmcd äfweir NcgeringsLagarne
stä i fullkomligaste öfwerensstämmelse, att
hwarje måls särskilda beskaffenhet af Beskattnings-,
Bewillnings-, Occonomie-, Lag- eller Grundlagsfraga
m. m., sadan den är i Grund-Lagen caracteriserad,
bestämmer egenskapen, wilkoret och sättet af Riksens
Ständers beflutande-rätt, utan afseende pa nainnet
af det eller de Utskott, till hwilka malen blifwa
remitterade, anser Utskottet någon tilläggning, sadan
som Herr Grefwe Gyllenborg förestagit, sä mycket
mindre wara lämplig som, för att nyttja det
exempel Herr Grefwen anfort i fräga om Bränwins-bränneri-inrättningen,
den oeconomiska delen af
detta mål, såsom alldeles oafhängig utaf den fragan,
hnrnwida Riksens Ständer pä grund af denna inrättning
eller annorledes skulle wilja utgöra den
erforderliga bewillningens belopp, eljest skulle blifwa
Expeditioner till Motionairer. 703
förblandad med den senare frägan, hwilkeu ensamt
ligger inom gränsen af Ständers exclusivt beslutanderätt,
da deremot det öfriga i detta ämne es
annorlunda än efter Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut kan och bör asgöras. Likaledes
och dä 44 An Riksdags-Ordningen tydligen
föreskriftver, huru förhällas bör »vid uppkommen
twist, till hwilket Utskott remitteras mä, och dessutom
nyss förut aberopade 43 H tilläter Utskotten
att utan föregängen anmälan hos Standen till öf»verläggningars
hällande sammanträda; synes den
af Herr Grefwe Gyllenborg föreslagna utwäg, att
ett Utskotts-betänkande, som sedermera underkastas
twänne Sammansatta Utskotts pröfning, endast »nätte
anses säsom en beredning och wälet säsom första
gängen till Riksens Ständer inkommet, icke »vara
till ändamälets »vinnande behöflig, utan blott »nedföra
en onödig tidsutdrägt »vid Niksdags-ärcndernes
handterande.
Widare hafwcr Herr Grefwe Gyllenborg
föreslagit att, i händelse ett Ständ L de öfriges
mening icke instämde, men likwäl. ansäg wälet wara
as den beskaffenhet, att htvarje Ständ särskildt deri
hade beslutande-rätt, det borde wara tillätet att
samina Stand ägde uti Expeditionen till Konungen
läta inflyta en säda»» dess särskilda mening eller
Reseroatiou. Constitutions-Utskottct har ansett detta
förslag, säsom icke förenligt med den i afseende pä
alla utgäende Expeditioner iakttagne princip, att de
böra innehälla hwarken iner eller mindre än pluraliteteu
beslutit, icke kunna Riksens Högloft. Ständer
till antagande föresläs, och det sä mycket mindre
som ett annat förhållande skulle likasom förutsätta
en pröfningsrätt hos »verkställande Magten, att efter
behag antaga, förkasta eller modifiera Riksens Ständers
beslut, hwilket likwcil ofta wore stridande
704
Expeditioner till Motionairer.
twärtemvt Grund-Lagens föreskrift, dä fragan ej
är af beskaffenhet att böra såsom Oeconomie-mal behandlas,
i hwilkct fall ater det är hwarje StandS
obestridliga ratt att i form af bcstvär hos Konungen
framföra des särskilda önskningar.
Att den ordning, som 47 Z:n i RiksdagsOrdningcn
förestriftver tvid ärendernes föredragande
i Stäriden, äfwen mätte tjena till efterrättelse wid
Utskottens arbeten, finner Constitutions-Utskottet sa
mycket mindre lämpligt, som ett sadant stadgande i
Niksdags-Ordningcn skulle mera inskränka än befordra
den Riksens Ständer, efter dcnsanimas 44
tillkommande rättighet att förelägga Utskotten tid till
deras bctankandens afgifwande; äfwensom Constitntions-Utskottet
anser någon ytterligare föreskrift
om wederbörliga Protccolls-utdrags expedierande
till Utskotten »vara desto öfwerftödigare, som den
allniänna föreskriften om Niksdags-ärenderncs skyndsamma
expedierande bör göra tillfyllest, dä icke säsoni
wid detta Riksmöte sakernas mängfaldighet och
till en del widlyftiga beskaffenhet stundom kunnat
walla »agot dröjsmäl wid expeditioncrne; hwadan
ock Constitntions-Utskottet anser sig icke böra till
Riksens Högloft. Ständer föreslå någon ändring
eller förklaring af Grund-Lagen i nyfi omförmälda
twänne omständigheter. I öfrigt har ConstitutionsUtskottet
genom särskildt Memorial till Riksens
Högloft. Ständers pröfning och afgörande wid nästa
Riksdag hemställt, hwad uti de af Herr Grefwe
Gyllenborg ingifne förslag Constitutions-Utskottet
funnit skäl att gilla. Och skulle enligt 84 tstn i
Negerings-Formen, enär Herr Grefwe Gyllenborg
sädant yrkar, detta Constitutions-Utskottets yttrande
honom genom utdrag af Protokollet meddelas, med
tillstånd att detsamma, jemte sitt till Utskottet inlemnade
Memorial, genom tryck allmänt göra.
Expeditioner tili Motiouairer. 705
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers
Constitutions-Utflotts Protokoll den
27 April I81V.
S. D. Wid öfwerwägande utaf de af Herr
N. W. Sträte till Constitutions-Utskottet ingifne
amnärkningar emot Tryckfrihets-Lagen får Utffottet
i de delar af desta anmärkningar, som det icke ansett
sig kunna gilla, afgifwa följande yttrande,
hwilket enligt 84 ^:n i Regcrings-Formen Herr
Stråle äger tillstånd att jemte Förslaget genom
tryck allmänt göra.
8 1. Moment 3.
Da de privilegier, som detta Moment af
Tryckfrihets-Förordningen omtalar, icke kunna hafwa
afseende pä författare eller deras rätts innehafware,
hwilka inga privilegier behöfwa; men flere andra
innehafware af uteslutande rätt till wista arbetens
och skrifters utgifwande ändock existera, hwaribland
mä nämnas Wetenskaps-Academiens privilegium pä
Almanachors tryckning, anser Constitutions-Utskottet
den af Herr Sträte föreslagna redactionen af detta
Moment icke innefatta all den fullständighet, som
sädane privilegii-innchafwares rätt fordrar och Utskottet
deremot igenfinner uti detta Moment af
sjelfwa förordningen.
8 1. Moment 4.
Dä Constitutions-Utskottet wid projectets afgiswandc
till Tryckfrihets-Förordningen föreslagit
en hals mils afständ säsoin det längsta ifrän en
45
706 Expeditioner till Motionairer.
stad, till anläggande af Boktryckeri pä landet, har
Utskottet nogsamt insett ä ena sidan den mindre
billighet, som skälle ligga uti ett absolut förbud af
Boktryckeriers inrättande pä landet, och a den
andra swarigheten att der kunna hafwa den tillsyn
och controle mot missbruk, hwilka ordning och säkerhet
fordra. Utskottet har likwäl trott, att den
utwäg, det föreslagit, skall utan betydlig olägenhet
kunna nyttjas intill des; erfarenheten hunnit lära,
i hwad mon denna tillåtelse af Boktryckeri-inrättningar
pa landet ina widare kunna utsträckas, eller
ock nödwändigt fordrar mera inskränkning.
8 1. Moment 7.
Det angvar, som i 5:te Momentet alägges
Boktrvckaren, har endast afseende pä en förbrytelse,
som icke äger gemenskap med sjelswa skriftens innehåll
och brott emot tryckfriheten, hwaraf följer att
Boktryckaren för sädant bör stä i särskildt answar;
och finner Utskottet således ej någon anledning att
i detta stadgande föreslå någon ändring.
8 1. Moment 8.
Constitutions-Utskottet har redan wid sörsta
utarbetandet af förslag till denna författning icke
undfallit den billiga klagan, som äger rum af
dem, hwilkaö otryckte skrifter blifwa utan tillständ
frän Trycket utgisne. Utskottet har likwäl ej funnit
nägon möjlighet att utan ännu större olägenheter
emot sädane händelser stadga nägot answar
sedan en författare haft den oförfigtigheten att pa
ett eller annat sätt göra sitt Manuskript förut bekant,
hwilken händelse likwäl ganska sällan lärer
täla jemförelse med borttappadt och upphittadt gods.
Expeditioner till Motionairer.
707
Det af Herr Sträte uppgiftte medel skulle innefatta
antingen en owisthet för Utgifwaren, om han
fatt underrättelsen af rätter man, eller ock en nödwändighet
för denne att gifwa fig tillkänna, hwilkct
strider emot den rätt till anonymitets iakttagande,
sorn författningen i öfrigt medgifwcr.
8 l. Moment 9.
Ordalydelsen i detta Moment utwisar tydeligen
att här menas förlust af sjelfwa Boktryckeriet.
Den bristfällighet i wära Lagar, att nästan
utan undantag anse ett brott försonadt genom en
bestämd summa i böter utan afseende ä den persons
»vilkor, sorn de ädömas, och hwarigenom böter
kunna bliftva för den ena utan all proportion
tryckande, da de för en annan knappast kunna sä
namn af straff, har med skäl gistvik Lagstiftareil
anledning att begagna de tillfällen, sorn, utan olägenhet
och nied efterföljd af flere exempel utaf
samma art i audra gällande författningar, kunna
tilläta ett billigare förhällande emellan brott och
straff. Herr Sträles egen anmärkning oni skillnaden
emellan en innehafware utaf ett till 1509
N:dr och ett till 600 N:dr wärderadt Tryckeri förklarar
bäst denna sats. Den ene skulle umgälla
samma brott med tredje-delen af fin förmögenhet,
den audre äter nied »vid past eu sjunde-del. Det
är rnähända en olycka, att en hittills allmännast
följd, ehuru origtig, Lag-princip icke tillätit att,
utan en rubbning i den samma, sou» omständigheterna
nu pä en gäng ej medgifwa, i TryckfrihetsLagen
allestädes följa ofwannämnde billigare grunder.
Till äfwentyrs stola snart dejsa bliftva i wärk
Lagwerk mera allmänt iakttagnc och med detsamma
bristerne i desta delar af denna Författning äfiven
708 Expeditioner till Motionairer.
blifma afhulpne. Emedlertid anser Utskottet sig i
allt fall af ofwannämnde skäl icke kunna tillstyrka
den förmandling till penningeböter i detta Moment,
hwilken Herr Sträte föreslagit.
tz 1. Moment 10.
Med billigt afseende ä den mer eller mindre
nytta för Staten, som endast kan rättfärdiga den
ofta betungande skyldigheten att ifrän Boktryckerierne
utan betalning aflemna flere exemplar utaf genom
Trycket utkomne skrifter, har L Tryckfrihets-Förordningen
influtit det stadgande, att WetenfkapsAcademien
här i Stockholm skulle, med uteslutande
af en sädan Wetenskaps-Soeieteten i Upsala hittills
förunnad förmän, erhälla ett exemplar. Lagstiftaren
har ansett behofmet för sistnämnde ställe mara försedt
genom det exemplar af utkommande tryckte
skrifter, som Universitetet derstädes erhäller, dä deremot
tillgängligheten af tryckte handlingar pä flere
ställen i hufmudstaden med skäl funnits behöflig.
8 2. Moment 4.
Hwad Herr Sträle rörande detta Moment
anfört, angäende de smärigheter hwilka förmenas
kunna uppstä säwäl genom den fria tillgängen i
alla Archiv som af föreskriften om Rättegängshandlingars
tryckning och den Domare lemnade
pröfningsrätt af hwad wid sädan tryckning bör
uteslutas, anser Constitutions-Utskottet sä mycket
mindre kunna föranleda till någon ändring uti det
som Tryckfrihets-Förorduingen i desie delar föreskriswer,
som alla förenämnde stadganden, hämtade
förnämligast utur 1766 och 1774 ärs TryckfrihetsFörordningar,
redan aga erfarenhetens mittncsbörd
att icke hasiva ästadkommit de befarade olägenheterna.
Expeditioner lill Molionairer. 709
8 Z.
Wid ätskilliga Momenter af denna H har wäl
Herr Stråle yttrat flere betänkligheter öfwer det
obestämda i uttrycken, han tror sig hafwa funnit,
men synes wid walet af bättre orda-sätt hafwa
warit i samma förlägenhet som Utskottet wid förslagets
upprättande till denna wigtiga H. I brist
af en fädan handledning af föreslagne förbättringar,
hwarmed Herr Sträle wid flere af de öfrige Articlarne
riktat Utskottet, ser detta sig utur stand
satt att med Grundlagens föranledande häröfwer
lemna nägot widare utlätande.
8 4. Moment 3.
De hinder, som kunna möta wcrkställigheten
af nödig befunnen qwarstad a tryckte skrifter, hafwa
wiherligen ej undfallit Utskottets uppmärksamhet;
men dä Negerings-Formens owil korliga förbud emot
alla i förwäg lagde hinder nödwändigt mäst tjena
till obrottslig efterlefnad och ligga till grund för
alla stadganden i detta ämne, har Utskottet ej ansett
sig tillständigt att föreslä nägot som med denna
princip wore oförenligt. Den i Herr Sträles
tanka enkla method att i alla rättegängar af denna
beskaffenhet underrätta sig om parten och framdraga
honom ur sitt mörker, som ej borde kunna gömma
författaren till en confiscable skrift, skulle i och med
detsamma nästan till intet göra anonymiteten,
som man likwäl ansett medföra betydlig nytta, och
detzutom winnes icke derigenom det af Herr Sträle
i afseende pä qwarstads snara beläggande äsyftade
ändamäl, enär en skrift icke blott efter en Actors
pästäende, utan först sedan Domstolen sig utlätit,
kan qualificeras confiscable. Erfarenheten kan endast
710
Expeditioner till Motionairer.
wisa, huruwida detta stadgande i Tryckfrihets-Förordningen
mcdförer de swära fölsder, Herr Sträle
synes befara. Utskottet anser likwäl icke wara att
förmoda, det de skola inträffa.
Z 4. Moment 4.
Med hänsigt till de flere omständigheter, som
ofia kunde föranleda dertill, att enskild man helst
önskade, att förolämpanden af sadan beskaffenhet
som i denna F nämncs icke emot hans witsa blefwe
föremal för allmän undersökning wid en Domstol,
har Lagstiftaren, enär allmän fred och lugn icke
genom sädane skrifter störas, såsom genom oqwädinsord
och annat förolämpande i större samqwäm
och a allmän gata ske kan, icke ansett sig böra förmena
den som i tryckte skrifter angripes att efter
eget behag täta mälct beifra eller förfalla,
hwadan ock Coustitutions-Utskottet ej finner sig böra
tillstyrka det af Herr Stråle föreslagna uteslutande
as ofwanuämnde stadgande i Tryckfrihets-Förordningen.
F -4. Moment 6.
Den jemnförelse, Herr Stråle gör emellan
detta moment, det föregående 3:dje och den 5:te §
i det som rörer atals anställande emot utkommande
skrifter, har Utskottet icke funnit leda till de slutsatser
som deraf wclat dragas. Det 3:dse momentet
föreskrifwer endast, under hwad »vilkor qwarstad kan
bli beståndande, sa länge den blott beror pä HofCantzlerens
åtgärd. Det 6:te momentet äter omtalar
qwarstadsfragan i förhällande till Justi ti coCantzlerenö
Embetcs talan med föreskrift, huruledes
Hof-Cantzlercus ätgärd dcrwid särskildt skall tjena
till rättelse, hwarefter 5:te § utstakar den yttersta
Expeditivnei' till Molioiiairer. 711
terminen för Justitice-Cantzlerens befattning till ätals
anställande med bibehällande af qwarstaden. Och
anser Utskottet af deha skäl sig icke kunna förestå
någon ändring i nytzberörde stadgande,: af TryckfrihetsFörordningen.
8 5.
Om Tryckfrihets-Förordningen säsom Grundlag
skiljer sig i »vipa fall tvid tillämpningen frän
det som stadgas i Allmänna Lagen, kan denna lika
litet derigenom anses wara uti defia delar i allmänhet
upphäfwen, som något hinder af ett fädant
förhållande inträffar, att densamma i andra omständigheter,
der den finnes till Grundlagens ändamal
ledande, äberopas till efterföljd. Tryckfrihetens
wärd, som med skäl anses för ett af de starkaste
stöd för närwarande Regements-författning päkallar,
äfwen efter Regerings-Formenö uttryckliga
föreskrift. Lagstiftarens yttersta sorgfällighet, nch dä
i detta ändamäl en särskild Corps blifwit inrättad,
har meningen ej kunnat wara att lemna den utan
wederbörlig inflytelse till förekommande af den motwerkan
och det »nyhag, joni Constitutions-Utskottet
i deh projectet till Tryckfrihets-Lagen bifogade betänkande
wlsat frän flere häll kunna wara att befara.
Utskottet har fördenskull begagnat den anwisning
Regerings-Formen gifwer att ät Tryckfrihets-Committeen
anförtro ett »verksamt deltagande
i wärdén af denna Nationens dyrbara rättighet;
men att tillwägabringa detta, utan att i någon
nion Åstadkomma skiljaktigheter ifrän det wanliga
rättegängssättet, har Utskottet icke funnit läta sig
göra. Likasä har anonymiteten, hwars nytta näppeligen
lärer dragas i twifwelsmäl, icke kunnat hällas
L sin tillbörliga helgd utan sädane föreskrifter, hwar
-
> 712 Expeditioner till Motionairer.
, till de i allmänhet brukliga icke wid alla tillfällen
kunde lämpas. Den ntwäg har mäst widtagas och
är genast i början af denna § lagd till grund, att
i rättegången antaga Boktryckaren såsom en persona
i representativa af författaren. Dennes rätt äfwen
l
tyrar ej något wid ett sädant förordnande: det an
kommer
alltid pä honom sjelf att gifwa sig till^
känna och förswara sin sak samt göra sig under
rättad,
i hwad skick den är. Boktryckarens eget
i answar harwid kan aldrig blifwa annat än sjelf
willigt,
dä han med kännedom as författningen bör
weta att betinga sig jädane förbchäll, som hälla
honom skadeslös, i händelse skriften as Domstolen
anses sädan att böter äga rum, och dä hans rättighet
är gifwen att upptäcka författaren sä snart
answaret blir förbundet med kroppsstraff. I sam.
manhang med detta förutsättande utaf Boktryckarens
j egenskap as Representativ part, och med det skonsamma
behandlingssätt, som en oftast i början af sädane
rättegäugar ännu icke gifwen brottslighet kräfwer,
ansag Utskottet icke lämpligt att söreslä enahanda
stämningssätt, som wid brottmäl brukas, utan antog
i desi ställe den närmast derefter peremtoriska
stämningstid, den som wid Kämnersrätter är föreskrifwen.
Huruwida nu alla desia stadgande»: stvara
fullkomligen emot ändamälet, i hwad mon de kunna
tarstva förbättring, anko»n»ner endast pä erfarenheten.
Utskottet »vägar likwäl hoppas, att emedlertid, till
desi denna hunnit winnås, nägra betydliga olägenheter
af misibruk emot Trycksrihets-Förordningen icke
skola wara att befara, ätminstone om inga märkligare
otydligheter deruti finnas än den: Herr Sträte
omnämnt i anledning af Underrätts Utlätande rörande
qwarstad; i hwilken mening Herr Sträle
sjelf i den nästföljande raden pä det mest öfwer
-
Expeditioner till Motionairer.
713
tygande sätt bewisat, att icke någon twetydighet kan !
äga runi.
Dä i öfrigt wid flere af Herr Stråle i allmänhet
gjorda anmärkningar Utskottet saknar sadane
till önskade förbättringar gjorde förslag, hwilka ^
med anledning af 84 Z i Regerings-Formen satt l
Utskottet i tillfälle att sig widare deröflver utlaka, '
har Utskottet icke kunnat begagna mera af detta l
Herr Sträles upplysta och wäl författade yttrande, ^
än hwad Utskottet i särskildt Memorial till Riksens ^
Högloft. Ständer nu underställt för att nästkommande
Riksdag pröfwas och afgöras.
Rättelser:
Lid. SS, nedersta raden, star: »hwardera Ständet» läs: hwartdera
Ständet
64,
2
rad.
nedifr.
"yngst»
„ yngste
131,
2
„
uppifr.,
»annars»
„ annais
317,
2
"
»Swea Rikets»
„ Swea Rikes
319,
22
»underliggande»
„ underlydande
346,
2
»utav»
„ utan
477,
8
»tillstyrkte»
„ tillstyrkt
571,
4
„
nedifr.,
»Corpfers»
„ Lorpser
589,
10
,,
uppifr-,
»wälsorrättning
„ walförrättning
595,
8
„
nedifr.,
»engentliga »
„ egentliga
