# ID: svediakorp-gov2480
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 77,774
# sentences: 2,401
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bilaga till Mem. N:o 11 287
Adeln: att de allmänna
stadgar och förordningar,
hwarom Konung och Ständer
gemensamt beslutit,
wäl böra undertecknas och
utfärdas af Konungen allena,
men r ingressen äberopas,
att beslutet af
Kongl. Maj:t och Riksens
Ständer gemensamt
är fattadt.
§74.
Ridderskapet och
Adeln: frägas, hwarföre
beskattningsfragor ef äro
upptagne, jemte de grundlagsfrågor,
som ej kunna
afgöras utan genom fyra
Ständs sammanstämmande
beslut.
8 75.
Preste-Ständet: söresläs
följande ändring:
all af Riksens Ständer,
efter afdemwerkställd
granskning, uttryckligen
gifwen decharge
eller srikän
-
sakens natur och öfwerensstämmer
med hwad hittills
brukligt warit, undantagaude
hwad Oeconomiska
nial beträffar, hwarom
Konungen ensam besluter.
8 74.
Swaras: Detza ämnen
äro af särskild beskaffenhet.
Grundlagsfrågor fordra
alltid samtliga Ståndens
enhälliga beslut; deremot
kunna beskattningsfragor
någon gäng afgöras
genom irenne Ständs
pluralitet, äfwensom af
wederbörande Utskott, i
föreskrifwen ordning förstärkte.
I öfrigt finnes
ett tillägg i H:n intaget.
8 75.
Tydlig decharge kan ej
alltid gifwas. Det som
lemnäs oanmärkt kari anses
haswa wunnit en tyst
decharge. Emedlertid har
Utskottet gifwit tz:n en
förändrad redaktion.
288
Expeditioner till Riks-Ständen.
uclse fran widare answarighet
för det således
granskade och
godkände skall gälla
för ewärdeliga tider etc.
8 76.
Ridderskapct och
Adeln: om det stadgande,
att första momentet af
denna § alltid bör före
Riksdagen femte Riksdagskallelsen
och äfwen
wid Riksdagens slut offentligen
kungöras.
Ridderskapct och
Adeln samt BorgareStändet:
yrkas det tillägg
i §:n, att utöfwer
wanliga Garnisonen fa ef
troupper finnas sammandragne
eller sammandragas
pä 10 mil nära det
ställe, der Ständcrne äro
samlade.
8 77.
Ridderskapct och
Adeln: föresläs ett förordnande
att Riksdags
-
8 7.6.
Utskottet tror att Riksdagsmäns
helgd är allmänt
känd, och inga förefallna
wäldsamheter göra
detta kungörande nödwändigt.
Regerings-Formens 14
§ lemnar Konungen högsta
befälet öfwer Krigsmagten.
Något mihbruk
af denna magt är ej att
förmoda och skulle, i händelse
det befarades, wisserligen
ef kunna förebyggas
genom den uttryckligaste
Lag. Defiutom
kunde mähända någon
gäng trouppernes närwaro
blifwa nödwändig
till oordentligheters
förekommande.
8 77.
Genom ett tillägg i 8:ns
början är detta tydligare
utmärkt.
Bilaga till Meni. N:o 11
289
»läu äfwen efter Riksdagen
ej mä kunna tilltalas
för deras Riksdagsgöromäl.
Preste-Ständet: att
näst efter orden Ledamöter
instämt kunde
följa: dock härunder
icke inbegripen den
händelse, som Negerings-For
mens 84 H
och Riksdags-Ordningens
29 § omtala.
Borgare-Ständet:
att, i händelse en Riksdagsman
begär ett groft
brott och gripes ä bar
gerning, han da, utan
föregäcndc ransakning, ma
kunna häktas.
8 78.
Ridderskapet och
Adeln: om ett undantag
för Ridderskapets och Adelns
Ledamöter i frägan
om ledighets erhållande
frän Riksdagsgöromälen,
samt att i allmänhet ingen
Riksdagsman mä förmenas
att Riksdagen biwista.
Bonde-Ständct: att,
dä nägon Riksdagsman
will frän Niksdags-orten
Ehuru sädant synes öfwerflödigt,
dä i de äberopade
8:ne fräga är om
författares answar, hwilket
är helt annat än det
man äger som Riksdagsman,
har dock Utskottet,
i enlighet med anmärkningen,
infört en tilläggning
i Z:en.
Denna erindran synes
grundad, och en föreskrift
härom har i H:en funnit
rum.
8 78.
I H:en har, med anledning
häraf, ett tillägg
influtit.
Anmärkningen är iakttagen.
19
290 ' Expeditioner till Riks-Ständen.
afresa, bör Ständcts bifall
genom ProtocollsUtdrag
honom meddelas,
hmarefter, om han är Ledamot
i Utskott, nytt mål
genast ma företagas.
8 79.
Ridderskapet och
Adeln: att, i den händelse
Konungen skulle önska
Riksdagens förlängande,
det mätte mara
Honom obenäget att derom
till Riksens Ständer afgifva
nädig Proposition.
8 8».
Ridderskapet och
Adeln: att efter orden
pä Rikssalen uppkalla
kunde tilläggas: hmarmid
förhälles såsom
mid Riksdagens öppnande.
För öfrigt äro följande
anmärkningar och förslag
gjorde, hmilka ej kunna
hänföras till nägon miss §.
Ridderskapet och
Adeln: att den som till
Riksdagsman blifmer kal
-
8 79.
Konungens rätt i denna
del tyckes mara Honom
sörbehällen genom Regerings-Formens
109 F, der
orden dä skall Konungen
kunna Riksens
Ständer Åtskilja synas
innebära, att Han, dä
omständigheterne sadant
fordra, kan detta åtskiljande
fördröja.
8 89.
Iakttaget.
En sädan Ed har mera
afseende pä allmänna undersätliga
pligter än egent
-
Bilaga till Mem. N:o 11. 291
lad eller i följd af sin
börd ämnar Riksdagen
biwista, men icke förut
fwurit Konungen och Riket
tro och huldhet, borde
en fadan edgång fullgöra,
innan honom uti Ståndet
kunde tillätas inträde.
Att Utskottet mätte föreslä
ett formulaire till Ed,
forn omyndig Konungs
förmyndareäga attaflägga.
Borgare-Ständet:
att i Riksdags-Ordningen
niätte bestämmas, huru
tvid inträffande Thronödighet
bör förhällas med
Thronföljares utkörande.
Slutligen har i Borgare-
och Bonde-Ständen
blifwit yrkadt, att Representations-frägans
afgörande
borde föregä Riksdags-Ordningens
antagande,
eller Åtminstone sättet
föresläs, hwaruppä de
ännu orepresenterade kunna
winna inträde.
liga Riksdagsmanna-äliggandcn.
Den torde aldrig
owilkorligcn behöfwas
och har hittills Åtminstone
ej warit nyttjad
af Allmogen, som derföre
ej warit mindre trogen.
Utskottet har redan gätt
härom i författning; skolandes
ett sädant formulaire
till Riksens Ständers
pröfning ofördröjligen
öfwerlemnas.
Utskottet har i anledning
häraf föreslagit en
särskild §, som torde kunna
inflyttas emellan 60:de
och 61 88-
Denna fräga, som nästkommande
Riksdag' skall
afgöras, hör ej egentligen
till Riksdags-Ordningen,
hwilken, jemnlikt Regerings-Formens
85 8, luid
denna Riksdag kommer
att fastställas och Medes
mäste öfwerensstämma med
gällande författningar.
Det tillkommer de Representanter,
som nu äro,
att stifta lagarne, och först
dä, när Representationen
undergätt förändring, kan
Riksdags-Ordningen för
-
292
Expeditioner till Riks-Ständen.
ändras i de till Representationen
hörande delar.
In Hillevi
Bilaga till Mem. N.-o 11.
Förslag till ändringar och tillägg i den projekterade
Riksdags-Ordningen.
8 6.
Ester utfärde Stats-Rädet: i den omyndige
Konungens namn.
8- 8
I stället för Hnfwudstaden: Riksdagsorten.
^ 8
Tillägg ivid 8:ens slut: I de Härader, der
Domhaswanden är afFrälse-Ständ,sörordnes afHofRätterne
Ofrälse Walförrättare för Bonde-Standet.
Otti tiden för de Riksdagar, till hwilka Konungen
Ständerne kallar, lärer Konungen i näder HofNätterne
förständiga. Om tiden ater för sädane
Riksdagar, till hwilka Stats-Rädet eller ock, enligt
Regerings-Formens 95 F, de i densamma nämnde
wederbörande kalla, aligge det dem att HofRätterne
underrätta.
8 12.
Förändras salunda: efter ordet representeras:
enligt Riddarhus-Orduingen, hwilken,
likasom öfrige Stands-Ordningar, bör wara i öswerensstämmelse
med Grundlagarne författad.
Bilaga till Meni. N-o 11.
293
8 l3.
Äbo och Borgo Stift utgä. De öfrige
Stiften sända en Fullrnägtig mindre; således
för Upsala Stift Fyra Kyrkoherdar,
Linköpings Fyra, Skara Tre, Strengnäs Tre,
Westeräs Fyra, Wexiö Twä, Lunds Tre, Götheborgs
Twä, Calmare En, Carlstads En,
Hernösands Twä, Gottlands En. Orden den
de sjelfwe aflöne utgå.
8 14.
I första Mom. förändras orden äge att
sända till: wälje. Andra Momentet erhåller
följande ordalydelse: De öfrige Rikets Städer
äge att sända Fullmägtige af Stadens rätte Borgare
eller ock sadane Stadens Magistrats-personer,
som borgerlig näring idka och för densamma borgerlig
tunga draga, och Fahlu Bergslag af Fjerdeparts-ägare,
som tillika äro brukande Bergsmän.
Walen skola ske inför Magistraten, pa sätt ä hwarje
ort hittills öfligt warit, och beräknes rösterne efter
hwad hwar och en af de wäljande till Staden stattar,
samt för Fahlu Bergslag efter fjerdepart grufwedelarne.
Annorlunda än genom ordentlig omröstning
af Borgerskapets eller af detsamma utsedde
Electorer ma Riksdags-Fullmägtig icke kallas. Götheborg
äge rätt att sända Tre, Städerne af första
Classen: Norrköping, Carlscrona, Gefle, och af
andra Classen: Upsala, Malmö, Calmar, Westerwik,
Westerås, Uddewalla och Wisby, hwardera Twä,
samt alla öfrige Städer, jemte Fahlu Bergslag, hwardera
en Fullmägtig. Blifwer någon Stad i andra
eller första Classen uppflyttad, njute ock rätt att
sända twänne Fullmägtige. Alla Städer af de
294 Expeditioner till Riks-Ständen.
twänne högsta Classerue ware förbundne att sända
minst en Fullmägtig; men af de öfrige kunna Tiva,
högst Tre, der deni sä godt synes, förena sig om
en person, hwilken dock mäste wara till Riksdagsman
wald för den Stad, der han sjelf Borgare är.
Ingen mä för Städerne till Riksdagsman utses,
som ej minst Tre är warit Borgare i Staden, ej
eller nägon för Fahlu Bergslag, som ej lika tid
warit derstädes brukande Bergsman.
8 15.
Efter ordet wälje: efter hemmantalet. I
stället för bofast: besuten Jordägande. Efter
wilja stera Härad: inom samma Län.
8 >7-
I stället för Domhafwanden: Walförrättarcn.
Wid tznis slut ester bestämda: hwilka
medel för Borgarc-Ständet as Magistraterne, och
för Allmogen af Kronofogdarne utan särskildt arfwode
skola uppbäras och redowisas.
8 >8-
I stället för och att söra: eller att föra.
I slutet af Z:en, i stället för eller den eljest
något nesligt straff bliftvit adömdt: eller för något
nesligt brott till straff skyldig.
8 19.
I stället för Domhafwanden: Walförrättarcu.
Efter jemte egen: och wederbörandes af
honom infordrade förklaringar.
Bilaga till Mein. N:o 11.
S85
8 20.
Erhåller följande ordalydelse frän orden
sig ej inställer: Åge ingen magt att tala ä de
förut uärwarandes beslut. Ingen ware likwäl förwägradt
att tvid Protocolls-jnsteringen fa anmärkt,
att han warit sränwarandc och i beslutet ej deltagit.
8 21.
.Wid slutet tillägges: Wid anteckningen och
dä inträdes-pollett erhälles, tilldeles äswen hwarje
Ledamot ett exemplar af Rikets Grundlagar, pä det
ingen mä, till sin undskyllan, okunnighet derom
förebära.
8 23.
Förändras till följande lydelse:
Samma dag dä Riksdagens öppnande knngöreS,
utnämne Konungen Landt-Marskalk för Ridderskåpet
och Adeln, samt till Taleman för PresteStändet
Erkebiskopen eller, om han är sjuk eller
fränwarande eller hans Embete ledigt, nägon annan
af Biskvparne. Sedan Borgare- och Bondc-Ständen,
hwart för sig, pä behörigt sätt blifwit constitneradc,
Legäre de hos Konungen, medelst Deputationer, deras
Talemän, hwilka Konungen dä sörordne. Enär
Landt-Marskalk eller Talemän under Riksdagen, af
sjuklighet eller andra anmälda laga förfall, hindras
att föra ordet, företrädes deras ställen, hos Ridderskapct
och Adeln af den ester Matrikeln förste närwarande
Grefwen, och i de öfrige Ständen af Vice
Talemän, hwilka likaledes wid Riksdagens början
as Konungen utnämnes. Under det Borgare- och
Bonde-Ständen samlas och innan deras Talemän
förordnade äro, föres tills widare ordet, hos Bor
-
296
Expeditioner till Riks-StLnden.
gare-Ständet af Huswudstadens förste Fullniägtig,
och i Bonde-Standet af den närwarande Ledamot,
som de flesta RMmöten biwistat. Da, i händelse as
underläten kallelse af Stats-Rädct, de i 10 ^
nämnde wedcrbörande till Riksdag kalla, äge Ridderfkapet
och Adeln att nämna Landt-Marskalk, och
de öfrige Ständcn, hwart för sig, fina Taleman.
Landt-Marskalk och Talemän aslägge inför
Konungen följande Ed:
"Jag N. N., utnämnd och förordnad att tvid
detta allmänna Riksmöte ivara Landt-Marskalk
(Taleman för Preste-, Borgare-, Bonde-Standet),
lofwar och swär tvid Gud och Hans Heliga Evangelium,
att jag will och skall, med all min förmåga,
upprätthålla och förswara Konunga-Magten och
Riksens Ständers rättigheter, i öfwcrensstämmelse
med Len af Konung och Riksens Ständer den 6
Junii 1809 till efterlefnad antagne Regeringsform.
Jag skall ock ställa mig till Ovilkorlig efterlefnad
Rikets öfriga gällande Grundlagar (för LandtMarskalkeu:
samt den antagna Riddarhus-Ordningen).
Detta allt lofwar jag att troligen hälla:
sä sannt mig Gud hjelpe till lif och själ!"
De i denna Ed upptagne föreskrifter gälle
äfwen för dem, som kunna komma att LandtMarskalks
eller Talemäns ställen företräda.
8 24.
I Bvnde-Standets Cancelli, i stället för Tre
Cancellister: Fyra. Wid §:us slut tillägges:
Skulle i något Utskott eu talrikare betjening oundgängligen
tarfwas, anmäle Utskottet sädant hos
Standens Plena, hwilka derom förordne.
Bonde-Standets Secreterare äge att, förrän
han sitt Embete tillträder, följande Ed inför Ständet
aflägga: "Jag N. N., utnämnd och förordnad att
Bilaga till Mern. N:o 11.
297
wid detta allmänna Riksmöte wara det Hederwärda
Bonde-Ständets Secreterare, lofwar och swär wid
Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag will
och skall med all min förmåga iakttaga KonungaMagtens
och Riksens Ständers rättigheter, i öfwercnsstämmelse
med den af Konung och Riksens
Ständer till efterlefnad antagne Regerings-Form af
den 6 Junii 1809. Jag skall ock ställa mig till
owilkorlig efterrättelse Rikets öfriga gällande Grundlagar,
och ej till det Hederwärda Bonde-Ständets
Protocvll, utan min uttryckliga- anmärkning och
reservation, föra eller föra lata, ännu mindre till expedierande
befordra eller befordra lata, något som emot
de gällande Grundlagar stridande är. Äfwen skall
jag, wid Riksdags-ärenderncs afgörande, med goda
råd och underrättelser samt upplysningar om hwars
och ens Lagliga rättigheter och skyldigheter, Ständets
Ledamöter tillhanda ga, samt med all min förmåga
söka att bringa desta ärender till ett med Grnndlagarnc
instämmande slut. Detta allt lofwar jag
troligen att hälla: sä sannt mig Gud hjelpe till lif
och själ!"
8 26.
3:dje Puneten förändras sälunda: Efter
dep slut uppträde ä Niks-Salen först VondeStändet,
widare Borgare-Ständct och stst PresteStändet,
alla hwart för sig anförde af deras Talemän.
Ridderskapet och Adeln, anförde af Landt-Marskalken,
ware Konungen följaktige, och intage samtliga
Ständen de dem anwista ställen.
Slutet as Z:n som följer. Efter orden
sig tilldragit: Landt-Marskalken och Talemännen
träde sedermera inför Konungen och framföre i
Ständens namn deras underdäniga wördnad. När
Konungen lemnar Riks-Salen, beledsages Han af
298 Expeditioner till Riks-Ständen.
Niddcrskapet och Adeln, hwarefter de öfrige Ständen
i ofwanförestrifnc ordning afträda.
8 29.
I stället för lagligen: Enligt TryckfrihetsLagen.
I stället för derom: Om sädana frägor,
och derefter tillägg: äfwensoin i ConstitutionsUtskottets
yttranden. Hela sista Momentet utgär.
Andra puncten i första Momentet förändras
sälunda: För detta Utskott läte Konungen
upp luisa Stats-Werkets tillständ i alla des delbar,
till inkomster och utgifter, fordringar och skulder,
äfwensoin, i händelse genom Traktater med främmande
magter nägra medel Riket tillflutit, för dem
pä lika sätt skall redowisas; likaledes läte Konungen
till detsammas öfwcrläggning framställa
hwad Staten utöfwer de wanliga inkomsterne tarfwa
kan och hwilka behof genom bewillningar böra fyllas.
2:dra Momentet styliseras som sölfer:
Detta Utstött, som äge tillgäng till alla Stats.
Werkets räkenskaper och handlingar, mä tillkomma
att efterse och gransta, huruwida de gjorde eller
sörordnade utbetalningar af Statsmedlen icke öfwerstigit
beloppet af de Hufwudtitlar, hwilka uti
Riksens Ständers wid nästförflutna Riksdag uppgjorde
Stats-reglcring blifwit fastställde, och äro
grundade pä behörigen upprättade Stater eller Konungens
med wederbörlig kontrasignation utfärdade
anordningar, samt styrkte med behöriga qvittenfer
af dem som medlen emottagit. Skulle, emot
Riksens Ständers beslut, de till hwarjc Hufwudtitel
anslagna summor befinnas dragna till andra ända.
mäl, än dem som under samma Hufwudtitel höra.
Bilaga lill Mern. N:o 11.
299
eller nägot af Riksens Stander faststäldt anslag
wara öfwerskridet, äge Stats-Utskottct att genast
anmärkning och i Riksens Ständers Plena anmälan
göra emot den Embetsman, som en sadan
anordning contrasignerat, hwarefter dermed förfarcs
enligt 107 och 106 HH Regerings-Formen; kunnandes
likwäl häraf de följder icke dragas, att, emot
föreskriften i 00 H Regerings-Formen, Utskottet
mä i nägot klander af Konungens gjorda anordningar
inga, eller att de för Stats-utgisterne redowisande
Tjenftenlän stola kunna personligen för
Stats-Utskottct eller Riksens Ständer till answar
ställas, utan ina, der sa nöoigt finnes, hos Konungen
kunna anmälas de anledningar, som förekommit,
att emot någon sadan Tjensteman i laglig
ordning answar orka. Widare äliggc detta Utskott
att utröna, pröfwa och föreslå det som till Statsoch
Riksgälds-Werkens behof erfordras, sedan nödige
indragningar och besparingar blifwit iakttagne, likaledes
föreslå beloppet af de summor, hwilka jemnlikt
63 8 Regerings-Formen skola för särskilda händelser
assättas, och slutligen uppgifwa huru mycket genom
bewillning bör utgöras.
Wid Hrens slut tillägges, såsom ett särskildt
Moment:
Stats-Utstottet äge att deh berättelse om Riksgälds-Contoircts
förwaltning sä tidigt inlemna, att
wal till Fullmägtige derstädes ma enligt 66 H
kunna förrättas.
Wid slutet tillägges: börandes Utskottet
med sin berättelse om de asgäende Banco-Fullmägtigcs
förwaltning sa tidigt under Riksdagen inkomma,
att Riksens Ständer mä äga rädrnin till
300 Expeditioner till Riks-StLnden.
Jnstructions utfärdande och nytt wals anställande
jemnlikt 65 H.
8 33.
I stället för af Konungen meddelade:
Riksens Ständer meddelade Konungens etc.
Sista Momentet förändras salunda:
Justitice-Ombudsmannens wid hwarje Riksdag
afgiswande berättelse, rörande de ifrån Konungen
genom Högsta Domstolen sedan nästföregäende
Riksdag utgångna förklaringar af Lagens rätta
mening, höre ock till Lag-Utskottets befattning, dir
denna berättelse förwises.
8 36.
Efter Riksdags-beslutets justering tillägges:
i de delar deraf som röra Konungens yttranden.
Orden ifrån och med Z frägajom deras
tillsättande etc. till och med Constitutions-Utffottet
utgå ur Z:en.
Tillägg wid tz:ens slut: och gälle härutinnan,
äfwensom i förenämnde omständighet, tre
Ständs.pluralite; men stadna twa Stand mot twä,
förfalle srägan.
8 37.
I stället för Utskotten böra: börandes Utskotten.
Wid slutet införes: Intet Utskott, Constitutions-Utskottet
allena undantaget, ware berättigadt
att wäcka frågor till afgörande i Riksens Ständers
Plena, eller att upptaga andra ämnen än de frän
Plena remitterade; sä wida ej, hwad Stats-Ut
-
Bilaga till Meni. N:o 11.
301
skottet särskildt angar, Konungens Proposition enligt
27 Z till detsamma omedelbarligen öfmerlcmnas.
8 38.
Orden frän är de närivarande, till och
med först,, en Ledamot ga bort och i stället
införes: Asta en eller flere Ledamöter, att votering
mä med slutna sedlar anställas, bör sadant ef förwägras.
Befinnas rösterne lika delade, skola de
särskilda meningarne såsom alternativer i förslaget
intagas.
(Sista punkten af n har ej kunnat erhälla
förändrad redaetion, hwilken först lärer äga
rum, om Riksens Ständer bifalla BondeStandets
begäran om jemnlik rösträttighet
i Banquen.)
8 39.
Slutet förändras som följer: som genom
anstäldt wal dertill utsedd blifwit, pä det sätt Niddarhus-Ordningen
föreskrifwer.
8 41.
I stället för särskildt: personligen.
8 42.
Första puncten styliseras sälunda ifrän
orden flristliga upplysningar: begäre genom sin
Ordförande hos Hof-Cantzleren Konungens uädiga
befallning till wederbörande om de äskade underrättelsers
meddelande.
Hela andra puucten frän orden Gälle
likwäl utgär.
302 Expeditioner till Riks-Ständen.
8 43.
Orden frän och med de sammanträdande
Utskotten till och med rädplägningarne brwista
gä bort.
8 46.
I stället för Utskott mä ej sammanträda:
Ständernes gemensamma Utskott etc.
8 48.
I slutet, i stället för af någon i Ständet
dä närwarandc Ledamot: af någon tvid Riksdagen
da närwarande Ståndets Ledamot.
8 30.
Efter orden och frän sin plats: till Pro-,
tocollet.
Efter dertill sig anmält: och uppropad
bliftvit.
8 51.
Första puncten förändras till sadan lydelse:
I en skrift böra ej flera mål af olika beskaffenhet
sammandragas.
8 52.
Erhåller följande stylisering: Utaf alla
Memorial, som äro af den egenskap, att de till
något Riksens Ständers Utskott böra remitteras,
skola fyra exemplar till Ständet ingiftvas, hwaraf
ett aflemnes till Utskottet och de öfriga, med tillkännagifwande
af beslutet om remis, tillställes Med--  Ständen.
Bilaga till Meni. N:o 11. 303
8 53.
I stället för sä framt ej Ständet enhälligt
sädant icke ästundar: sä framt någon Ständets Ledamot
sadant ästnndar. I stället för och enkla:
enkla och hoprullade.
8 54.
Framför ordet beslut sättes: desinitift.
8 55.
I stället för mä kunna magra proposition
i det fall: mä ej kunna »vägra proposition utom
i det fall.
8 56.
H:n omarbetad har erhållit följande lydelse:
Intet
ärende mä nedläggas utan Ståndets uttryckliga
beslut. Ej eller mä, med undantag af
grundlagsfrågor, nya ämnen af Riksdagsmän wäckas,
sedan twänne mänader fran Riksdagens början enligt
27 Z tilländalupit, säwida icke sadana frågor af
redan fattade beslut eller reda» upptagna ärender
eller under Riksdagen inträffande händelser omedelbarligen
föranledas.
8 57.
Efter orden frän Utskott till Riks-Ständ
tillägges: Kunnandes dock ej i något fall utlåtande
eller beslut genom enskild Ledamots eller
minoritetens protest eller reservation uppehällas.
304
Expeditioner till Riks-Ständen.
8 60.
Wid slutet införes: Wid sivars afgiftvande
a Konungens propositioner förfares enligt RegeringsFormcns
87 Z.
8 61.
I stället för genom Standens Electorer:
Standswis uti Plena.
Efter gjordt och fulländadt ar tillägges:
och galle detta ival såsom Riksens Ständers beslut.
8 67.
Efter Revisorer att emellan Riksdagarne:
enligt utfärdad Instruktion.
Efter Styrelse och förwaltning: Likwäl,
hwad Stats-Wcrket angar, utan rättighet att meddela
föreskrifter eller förändringar besluta.
Efter nästpäföljande Revision: till htvilken
Revisorerne af Konungen böra kallas.
Wid F:ns slut: Med Nevisorcrnes röstberäkning
förhalles enligt de i föregående Z utstakade
grunder.
8 69.
Efter orden dessa werk är redowisande:'
sker wid Nevisorswal annorlunda, äge Revisorerne
att om en annan persons utseende i förcskrifwen
ordning skyndsamt föranstalta.
Sista punctcn förändras till denna ordalydelse:
-Fullmägtigc och Revisorer kunna ef i
och för deras befattning emottaga befallningar utan
af Riksens Ständer allena, ef eller till redo och
answar ställas utan efter Riksens Ständers beslut
Bilaga till Mem. N-o 11. 365
och i laglig ordning; och njute de, för deras gerningar
och yttranden under samma befattning, den
säkerhet som l i l § Regerings-Formen Riksdagsmän
tillägger.
Efter slutne: hoprullade.
8 71.
Wid slutet införes: Expeditioner frän Utskotten
underskrifwes af den främste närwarande
Ledainoten af hwarfe Ständ.
8 72.
Tillägges wid slutet: Skulle detta försök
till jemkning frugtlösi aflöpa, utwälje Ständ en en
Nämnd, sadan sorn deli i Regerings-Formens 69 §
beskrifwes, och erhalle, i sädant afseende, det Utskott,
till hwars handläggning mälet hört, den förstärkning,
att Ledamöterne bliswa Trettio af hwarje
Ständ; ägandes detta salunda förstärkta Utskott att
med Riksens Ständers rätt deli twistiga frägan
afgöra.
8 74.
Efter hwarom särskildt: i Regcrings-Formens
69, 70 och 71
Tilläggning wid slutet: Men är fragan af
sadan beskaffenhet, att den ej kan förfalla, gange
som i 72 § stadgadt är.
8 75.
Styliseras salunda: Allt hwad Riksens
Ständer efter granskning godkänt eller lemnat vanso
-
306
Expeditioner till Riks-Ständen.
markt, bör anses hafwa wunnit decharge i afseende
pä det granskade, och ingen ny, till answarighet
förbindande, granskning af nya Ständer i samma
nial wara tilläten.
tz 76.
Efter eller någon Corps tillägges: Mili
taire
eller Civil, eller ock någon menighet, af bwad
naimi den wara mä, antingen af egen drift eller
med anledning af befallning etc.
8 77.
Efter orden Ej ma Riksdagsman: nå
gon
tid.
Efter Ledamöter instämt: Tage fig dock ingen
häraf anledning till frikallelse frän det författareanswar,
som Regerings-Formens 84 § och
2 Mom. 20 Z af denna Riksdags-Ordning utsatta.
Ester Domaren sa dant skäligt pröfwat: sa
wida han ej ä bar gerning gripen warder.
8 78.
F:n börjas med ett nytt moment, sä lydande:
Ingen
af Ridderskapet och Adeln, fom är Caput
för fin Fannlle, icke eller nägon lagligen wald
Riksdagsman för annat Ständ mä kunna, af hwad
anledning som helst, förmenas att Riksdagen biwista;
dock gälle under krigstider undantag härutinnan
för Militaire personer, dä de i Rikets tjenst af
Konungen beordras.
I början af det således blifwande andra
momentet, efter ordet Riksdagsman: af Preste-,
Borgare- och Bonde-Ständen.
Efter han dertill undsätt: genom Protocollslltdrag.
Bilaga till Mem. N:o It.
307
Efter in Pleno tillkänna: hwarefter nytt
ival till Ucstorts-Ledaiiiot genast förrättes. Sädant
ina ästven för flg gä, dä Ledamot flere ä» tre gänger
ä rad fran Utskottets sammanträden utan laga
sörfall sig afhallit, hwilket den främste derstädes »varande
Ledamoten af hwarje Ständ äge att i wedcrbörandc
Ständo Plenum tillkännagifwa.
Efter tre weckors tid belviljas: Niddersläpet
ock Adeln ställe sig i dessa fall RiddarhusOrdiilugeu
till efterrättelse.
8 8t>.
Ester pä Riks-Salcn uppkalla: hwarwid förhälles
svin ivid Riksdagens öppnande.
Ny 8.
(att inflyttas emellan 60 och 61 88-)
Dä wal till Konung eller Thronföljare ställ
förrättas, äge Riksens Ständer att wälja en Nämnd,
Sexton af hwarje Ständ, med uppdrag att, tvid
förefallande skiljaktighet emellan Riks-Ständcu,
bestämma walet. Dagen efter sedan Nämnden är
ivald, stride hwarje Ständ särskildt till wal af
Konung eller Thronföljare. Förena sig alla Ständen
om en och samma person, ware han ntkorad.
Aro Ständens röster delade mellan flere, afgöre
Nämnden; dock ma ej hos densamma komma under
omröstning andra än de, som flesta rösterin i hwarje
Ständ erhållit, och mä ej nägot Ständ mer än en
Candidat framställa. Ledamöter as Nämnden ma
ej uteslutas frän ntöfningen af deras Riksdagsmanna-rätt
i Ständen; men träde tillsamman dagen
efter den, dä walet i Ständen förrättadt är,
och skiljes ej ät, förrän de flesta rösterne sig om en
308
Expeditioner till RikS-Ständen.
person förenat. Omröstningen ibland Nämnden
skall ske per capita och med-slutna sedlar. Hivar
och e» af Nämnden uppgifwe, bland dem four as
Ständen äro söreslagne, den han anser böra utköras.
-Falla derwid rösterne till mer än hälften as
de röstandes antal pä en man, ware han behörigen
wald. Aro äter rösterne sä delade, att en sädan
full pluralitet icke äger ruin, anställes ny votering
till antagande af den, som de flesta rösterne
erhällit, och, om han es antages, af den, om hwilkcn
näst efter honom de fleste as Nämnden sig förenat.
Inträffar den händelse, att flere personer
undfä lika röster, anställes särskild votering öfwer
den ordning, hwarcfter om desse personer bör röstas;
och utlottes en af de röstande, dä sadant erfordras
för undwikandet af paria vota. I den händelse,
9-ä A Regcrings-Formen omtalar, skall Nämnden
wälsas inom IO:Le dagen efter den som i Riksdagskallelsen
till Ständernes sammankomst är utsatt,
och Riks-Ständen stride till Konnnga-walet dagen
efter sedan Nämnden är wald.
Bilaga lill Meni. N:o 11.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers <§onftitutions-Utskotts
Protokoll den 6 Oktober
1809.
S. D. Wid fusteringen af dek utlåtande,
hwilket, jemte omarbetadt Förslag till RiksdagsOrdning,
Constitutions-Utskottet borde afgifwa till
förklaring öfwer de wid det äterförwisadc Förslaget
hos Ständen gjorde anmärkningar, beslöts, att i
Bilaga till Meni. N:o 11.
30l>
Prokoeollet skulle intagas de skiljaktige meningar,
som nedannäninde Herrar Ledamöter under öfwerläggningarne
yttrat.
I anledning af !4 § anförde Herr Biskopen
m. m. Doctor Nordin:
"För linn del kan jag icke tillstyrka Magistrats"personers
uteslutande frän rättigheten att pä enahanda
grund, som hitintills, wara Ledamöter uti
"det Wällofl. Borgarc-Standet, och således utan afseende
pä wilkoret att deltaga i borgerlig näring.
"Ifrån den tid, dä Städernes Fuklmägtige blefwo
"kallade till Riksdagar, hafwa desse Embetsmän,
"som föra styrelsen uti Städerne, icke allenast fun"nit
rum uti Borgare-Stäudet, utan hafwa de äs"wen
ivanligast under Wasa-Familiens Regering
"warit kallade till Riksdagar, hwilket allt bewisar
"sä wäl deras ostridiga rättighet att sandas, som
"Stäsernes rättighet att sända dem i egenstav
"af Fuklmägtige. Att de deltaga i beslutet om
"Borgerskapets bewillning, är icke mera afwikande
"frän ordningen, än om Borgare stola besluta
"öfwer MagistratS-personcr i samma sak; och da
"wid Niksdagarnc Städernes rätt ock bästa femte
"Rikets skola bewakas af Fuklmägtige, sä simier jag
"alldeles icke hwarsörc Magistrats-pcrsoner böra an"ses
mindre skicklige uti deste delar än Borgerskapets
"medlemmar. Dest förutan föreställer jag mig att
"eu sä wäseudtlig förändring uti Borgare-Ständets
"Constituerandc medförer en hufwudsaklig förändring
"i sjelswa Constitutionen, och om wilkor sä häftas
"wid Personer till bewarande af deras Niksdags"manna-rätt,
sä skulle alla Ständ kunna komma att
"underkastas förändringar, dem Regerings-Formen
"alldeles icke medgifwer. Respeetive Stånden, sädane
"som de nn äro, hafwa stadgat Negerings-sältct för
"sig: blifwc det ock deras."
310 Expeditioner till Riks-Aläiideu.
Härmed förenade sig i afseende vä de sist anförde
skäl Herr Professorcu Doctor Wistman.
Wid 33 8-m yttrade sig Herr RiddarhusSeereteearen
silverstolpe, "att han ansage sig böra
"ichom gifwet antaga, att det i samma § upptagne
"stadgande, att under Civi!- och Criniina l-Lag
"borde elfwen förstas de delar af Krigslagar
"och Författningar rörande Krigswäscudet,
"som aga tillämpning till Medborgare utom
"Krigsstaten, äfwen borde gälla om de aiimänna
"principerue för allt hwad i Krigslagarne bör konuna
"under benämning ar tivistcmal eller brottmål, men
"ef om de detailleradc Disciplinsbud, som ur dessa
"grundprinciper kunna härledas, hwilka diociplins"bud
syntes honom kunna af Konungen allena stadias,
äfwcnsom alla reglementariska föreskrifter i
"afseende pä Armeens Erereice vch Oecouomie; hwil"kct
han alitsa önskat mätte för tydlighetens skull
"hasrva b!invit i ij-eu intaget."
Uti demra rnening instämde Herr Brukspatron
Eberstein.
Herr Lagman Silfversparre och Herr Grefwe
Mörner förenade sig till alla delar med de uti Niddarhus-Secrctcraren
Silverstolpes anförande utträde
principer, och ansägo tillika någon>auna» slutsats
icke kunna dragas af den ifrägawarande H:en, sadan
den nu är redigerad. Ut 8upru.
In tiäem
./i D. l'a/e- rus.
311
N:o 12.
Med förslag till Wal-art, H. K. H. Kronprinsens
Försäkran samt Försäkran att gifwaö af Swea
Rikes tillkommande Konungar.
Wördsamt Memorial.
Till Riksens Högloft. Ständers pröfning får
Constitutions-Ulskottet härmed »vördsammeligen ös»verlemna
Förslag till
I:o Wal-Act, i kraft af hwilkcn Riksens-ständer
till Kongl. S»vensk Kronprins utkorat den Högborne
Fursten, Prins af Sckles
wig-Hollstein-Sonderburg-Augustenburg;
2:o
Högbcniälde Herres, Kronprins OiiRi8?i^,k<
^uciiiK^s försäkran, att afgiftva i egenskap af Sivcnft
Thronfölfare; och
3:o Försäkran att giswas af Sivca Rikes tillkommande
Konungar. Stockholm den 12 Octobcr
1809.
1^. Nauiieriisim. . 6arl vou HoZeustsiu.
vuuisl LdorKein. nck<;r8 ck:80u ll^ekerc.
31Z
Expeduioiier lill Riks-Ltänden.
Bilaga till Mem. R o 12.
Swea Rikes SräudecS Förening vm Haus
Durchiailchti^hcts Prius OunisriLu Xu<Mi?8
af Schleswig - Hvllstci» - Sondcrburg-Augilstciiburg
förklaranSc för Hans
Kongl. Mazsta Wär nu Regerande Konung
Ollila XIII.8 Efterträdare pa deri
Kongl. Swensta Thronen, upprättad och
t ask ställd den
Wi Efterskrifne Swea Rikes Ständer, Grefvar,
Friherrar, Biskopar, Ridderskap och Adel,
Presterskap, Borgerskap och Menige A lin,vge, som
nu här i Stockholm till allmän Riksdag församlade
äro, gore wetterligt: art alldenstund den högste
(Hudén ej behagat Hans Kongl. Maj:ts Wär nu
Regerande Konungs, Konung OXLIa XIII:8, och Dess
högt älsteliga Genials, Hennes Kongl. Masst Drottning
tll-.INIt! LI.I8X8LH1
ägtenskap med någon nu lcfwande bröstarfwinqe
wälfigna, och Wi ansett Wär pligt likmätigt, att
förekomma och afbösa den wada för Rikets sjelfständighet
och lugn samt dep inbyggares i Grundlagarne
förwarade fri- och rättigheter, hwilken genom
en Thronledkghet och. derpå följande Wal till
Konung uppkomma kunde, likasom det ock öfwerensstäliuner
med Wär i Regerings-Formen as de>r
0 Junii 1809 och dest 94 F Op tillhöriga rätt, att
1 fädaut fall O§ en Konung gifwa; alltså, och i
betraktande fä wäl deraf, som ock att den Högborne
Furste och Herre Prius (strumri.vx Xususr af
Schleswig - Hollstein - Sonderbitrg - Augustenburg bekänner
fig till den rena Evangeliska Läran samt är
begäfwad med de egenskaper och dygder, hwilka
gistva Op ett wäl grundadt hopp, att under Hög
-
Bilaga till Dlem. N:o 12.
313
bemälte Herres Regering röna den ordning i Styrelsen
och komina i åtnjutande af den »välgäng,
om äro srngter af en laglig, kraftfull och »välgörande
Regering; hasme W» Sive a Rikes Ständer, dertill
af War nu Negerande Allernädigste Koniliig
uppmanade, för Os; oeh Wäre efterkommande af fri
»vilja och genom lagligt och enhälligt »val bärmed
utkorat deri Högborne f-nrste Prins (chinmiu.r.v
.Vaf Schlesivig-Hvllftein-Ionderburg-Angnstenburg
till Sivea Rikes Kron-Prins, att efter
° Wär nn Regerande Allernadigfte Konung, enär
Hans Kongl. Maj:t med döde» afgär (bwarmed
den högste Gude»» nådeligen länge fördröje) Regeringen
öfwer S»vea Rike samt detsamma underlydande
Länder tillträda, till Sweriges Konung krönas
och byllas sam! Riket hyra efter Regeringsformens
af den 6 Jnnii 1809 bokstafliga föreskrift
samt Rikets öfriga gällande sa »väl Grundlagar
som Allmänna Lag och Laga stadgar; allt sadan!
likmätigt den försäkran Hans Kongl. Höghet
sä »väl nu förut, »'om ock sedermera »vid Desi uppstigande
pä den Kongl. Sivenska Thronen gisivande
warder.
Wi tillä,gge rifwe» Hans Kongl. Höghets ägta
manliga Bröstarfwingar rättighet art efter Hans
Kongl. Höghet intaga den Kongl. Swensta Thronen
i den ordning och pä det sätt den afOsi under
den — — — — 1809 öfwercnskomna och fastställda
Zuccessions-ordning bokstafligen innchällcr
och stadgar.
Som Wi Swea Rikes Ständer allt detta
beflutit; alltfä hasme Wi denna Wal-Aet med
Wära naums egenhändiga understriswande och med
Wära Insegels undersättande bekräftat, som »'tedde
i Stockholm den — — Oetober Ar efter Christi
börd Ett Tusend Åttahundrade och pä det Nionde.
314
Expeditioner till Riks-Ständen.
Bilaga till Meni. N:o 12.
Haus Kongl. Höghets Prins OuuisriLu
H.VSVSI8 af EchlcSwig-Hollstein-Sonde,-  bnrg-Ävgnstsnburg Försäkran till G rea
RikeS Stä der, sedan Hans Kongl.
Höghet genom Deras Wal och Förening
blifwit förklarad för Swea Rikes KronPrins.
WJ XllOVSr med Guds
Näde, sweriges, GöthcS och Wendes utkorade KronPrins,
Hertig till Schleswig-Hollstein-SonderburgAugustcnburg,
gore wetterligt: Att alldenstund
Swea Rikes Stander, genom ett sritt wal samt
derofwer upprättad och Of; kungsord Wal-Act af
den 28 Augusti 1809, utkorat och förklarat Ost
för Swea Rikes Krou-Prins, att efter Hans Kongl.
Maj:t den Stormägtigste Konnngs och Herres
färilla XIII:8, nn semwäl War Allernädigste Konungs
och Herres, dödliga afgång (hwarmed den
högste Guden nådeligen länge sördröse) Swea
Rikes Regering tillträda, till Sweriges Konung
krönas och hyllas, samt Riket styra ester den ar
Riksens Ständer den 6 Junii 1800 fastställde sami
af Konung och Riksens Ständer antagne Regerings-Forincns
bokstafliga föreskrift samt Rikets
öfriga gällande sa wal Grundlagar som Allmänna
Lag och Laga stadgar, semwäl ock tillagt Wära
ägta manliga Bröstarfwingar, om WJ med sädana
wälsignadc warda, rättighet att efter Ost intaga den
Kongl. Swensta Thronen, i den ordning och pä
det sätt den af Riksens Ständer under den — —
— — 1809 öswerenskomne samt upprättade Sueeessions-Ordniug
bokstafligen innchäller och stadgar;
alltsä emotlagc WJ med upprigtig erkänsla denna
Bilaga till Meni. N:o 12.
315
Oh betida ära, och försäkra att Wart fasta uppsåt
och oryggliga boslut äro och alltid wara skola,
att estor Wär ottersta förmåga emot ett fritt folks
sa oinskränkta förtroende swara pä det sätt detsamma
äger rätt att af Oh fordra och wänta, och hasme
WJ as fri wilja samt efter mogen öfwerläggning
härmed welett försäkra Riksens Ständer om noga
iakttagande af följande wilkor:
l:o.
lltlofwe och försäkre WJ att sjelfwe förblifwa
tvid den rena Evangeliska Läran samt att i densamma
och inom Swea Rike uppföda Wära Bröstarnol.
,gar, om WJ med sädana wälsignade warda.
2: o.
Hans Kongl. Maj:t Stveriges nn Regerande
samt äfwen Wär Allernädigste Konung 6XUU XIII
skole WJ med all kärlek och »vördnad ära och loda,
och säsom Hans Kongl. Majtts förste Ilndersäte
Honom med Tro och huldhet förbundne »vara.
3:o.
WJ skole oek, »vid »val af en Gemäl, ställa
Oh till efterlefnad 44 H af Swea Rikes under den
6 Junii 1800 fastställde Regerings-Form. Utan
Hans Kongl. Majtts »vetskap och tillständ skole WJ
icke, kör längre eller kortare tid. Oh utur Riket
'begifwa.
4: o
Slutligen utlofwe och sörjakre WJ, att, enär
WJ, efter Swea Rikes och Wär nu Regerande
Allernädigste Konungs och Herres dödliga fränfälle
(hwarmed den Högste Guden nädeligen länge fördröje),
i kraft as Riksens Ständers under den 28 Augusti
316
Expeditioner till Riks-Stände,!.
1809 Upprättade lieb fastställde Wal-Aet uppstige
pä de» Kongl. Sive usta Thrvnen, stole WJ styra
och regera Swea Rike efter den af Riksens Itänder
den 6 Juni! 1809 fastställde och af Konung och
Itänder till efterlefnad antagna Regerings-Formens
bokstafliga föreskrift saint NiketS öfrige gällande
sa wäl Grundlagar som Allmänna Lag och Laga
stadgar, hwaröswcr WJ, ivid Wärt anträde till
Regeringen, Wäre tillkommande Undersåtare ytterligare
gifwa stole Wär Koiigl. Försäkran, sa lydande,
soin den för Iwea Nikes Konungar af Riksens
Ständer ivid Riksdagen ar 1809 öswerenskommen
och sörestrifwen är.
Detta allt welc veö stole WJ oryggligen halla
och uppfylla, sä kärt det Ds wara mä att Swea
Rikes Ständer och Inbyggare stola wara pligtige
att deras till afgifwande Tro och Huldhets Ed
emot Ost efterkomma och fullgöra.
Till yttermera wiho förbinde WJ Ost härmed
och bekräfte med Wärt namns egenbändiga understrifwandc
och med listig Ed, att WJ allt detta
obrottsligen stole fullgöra. Sä sannt mig Gud
hjelpe till Lif och Själ.
Bilaga lill Mern. N:o 12.
Försäkra» att gifwak af Swea Rikcö tillkommande
Konungar.
WJ lös. lös. med Guds Näde, Zweriges, Göthes
och Wendes Konung ete. (den öfriga titeln införes)
göre wetterligt: atr font den högste Guden behagat
hädankalla den fordom Stormägtigste Högborne Furste
och Herre lös. lös. Sweriges, Göthes och Wendes
Memorial N:o 13.
317
Konung otc. otc. eich WJ, cnugt och i k.aft afdon
af Swea Rikets Ständer under don — — — 1809
upprättade och fastställde Successionsordning efter
Högbemäldc Herre uppstigit pä den Kongl. Swensta
Thronell; alitsa försäkre WJ härmed högtidligen
och pa det kraftigaste, att WJ Niele och stole styra
Riket eftcr.den af Riksens Stander under den 6 Junii
1809 fastställde och af Konung och Riksens Ständer
till efterlefnad antagna Regering S-Jo rins bokstafliga
föreskrift saint Rikets öfrige gällande Grundlagar,
Allmänna Lag och Laga stadgar. WJ skole
ock, i öfwcrensstämmelfe med nvstnämnde RcgeringsForm
och Lagar, fäsom c» rättrådig Konung och
en huld Fader för Swensta Folket, geno», en laglig,
rättwis och mild Regering, och sä att WJ
denfamma för Gud den Aldrahögfte ined rent samwetc
mä knnna förfwara, söka att efter Wär yttersta
förmäga befrämja Rikets och liwarje Inbyggares
sannskyldiga gagn och bästa. Hwilket allt, såsom
WJ det af fri wilja och efter moget öfwerwägande
bcslutit, WJ alltfä bekräfte ined Wärt namns cgenbändiga
undcrstrifwande, och med liflig Ed, att WJ
sädant efterlefwa och fullgöra skole: sä sannt nrig
Gud hjelpe till Lif och Själ.
No 13.
Med förslag till Successions-Ordning.
Wördsamt Memorial.
Till Riksens Höglofl. Ständers pröfning öfwer
-
318
Expeditioner till Riks-Ständen.
lemnäs härmed wördsamligen ett af Constitutionslltskottet
försattadt Förslag till Succesäons-Ordning.
Stockholm den '17 October 1809.
Pä Constitutions-Utstottets Wägnar:
II/. V. Uuurwrlwim. Oarl v. DossuZtsiu.
Daniel Dberritsin. Vuäors Rsou. D^olrort.
.V. />. Va/e-'rr«s.
Bilaga till Mem. N^o 13.
Successions-Drdning, bwarcfter den Högborn?
Furstes, Swea Rikes utkorade KronPrins,
Hans Kongl. Höghet Prins (stniiiStriLH
Vudvsrs af Schlkswig-HollsteinSonderburg-Augustenburg
inanliga Bröstarfwingar
skola äga rätt till den Kongl.
Swensta Thronen samt att Swea Rikes
Styrelse tillträda, af Konung och Riksens
Ständer gjord och fastställd pä Riksdagen
i Stockholm den — 1809.
Wi esterskrifnc Swea Rikes Ständer, Grcfwar,
Friherrar, Biskopar, Ridderskap och Adel,
Klerkeri, Borgerskap och Menige Allmoge, som nu
här i Stockholm till allmän Riksdag församlade äro,
göre wetterligt: att sedan Wi, pä de skäl den as
Ost, under den 12 Maji detta är, upprättade och
med »väre namns och Sigills undersättande bekräftade
Riks-Act förmär och innehällcr, enhälligt förklarat
Wär för detta warande Konung (IIILTiVD
IV VDODDD och hans Bröst-arfwingar, sä födde
Bilaga till Mem. N:o 13.
319
som ofödde, för nu och ewärdeliga tider förlustige
Sweriges Krona och Regering; Wi äswcn under
den 5 Juni» detta är till Sweriges Konung utkorat
Wär nu Regerande Allernädigste Konung och
Herre (XVIII^ XIII, samt Wi ytterligare, i anseende
dertill, att Högstbemälde Hans Kongl. Maj:ts
ägtenskap med deh högt älskeliga Gemäl Hennes
Kongl. Majrt Drottning mlOVIO HXI8XHII1II
OII^RXOHX ej är med nägon nu lefivande
Bröstarfwinge »välsignadt, genom under
den — 1809 upprättad förening och Wal
act
utkorat den Högborne Furste Prins 6inri8iiLir
Xvov8v af Zchleswig-Hollstein-Sonderburg-Augusteiröurg
till Swea Rikes Kron-Prins, att pä de
»vilkor, sä wäl nyhnämnde Wal-act, som ock Högöemäldc
Furstes till asgiswande af Oh förestrifna
försäkran förmä och innchälla. Haus Kongl. Majrt
Wär nu Regerande Allernädigste Konung och Herre
OXRD XIII efter Deh dödliga fränfälle (hivarmct
den högste Guden nädeligen länge fördröse) i Regeringen
östver Stvea Rike saint detsamma underliggande
länder efterträda, till Sweriges Konung
krönas och hyllas samt Riket stima; alltsä hafwe
Wi för Hans Kongl. Höghet Prins Oiinisi'!^
Xuvni8 af Schleswig-Hollstein-Sonderburg-Augustenburg
ägta manliga Bröstarswingar Härnie8
welat upprätta och fastställa denna ordning för Suceesfionen
till Stveriges Krona och Regering, pä
sätt och »ned wilkor här nedanföre uttryckligen
stadgas.
1 H. Warder det ägtenskap. Hans Kongl. Höghet
Kronprins 0MI81NLN Xvdvs? med Hans Kongl.
Majrts höga »vetskap och samtycke ingär, och hwarwid
Riksens Ständer uttryckligen sig förbehälla att Gemäl
ej mä tagas af Swensk Ätt, med manliga
Bröstarswingar »välsignadt, dä skall efterträda Hans
320
Expediiioner lill Riks-Ständen.
Kongl. Höghet i Regeringen Hans Kong!. Höghets
förstfödde So», och efter honom dem:? sednares
manliga efterkommande, i den ordning de Hanö
Kongl. Höghet Kron-Prins 6wRi8i'i^n ^.civri8?r,
såsom A^ens huswndman, i rätt nedstigande led
närmast äro. Gar den förstfödde Sonens linia pä
inansidan ut, tillfälle dä Regeringen Hans Kongl.
Höghets andre Son i.ordningen, med Succesfionsratt
för hans manliga efterkommande i samma ordning,
som för den förstfödde stadgad ar, nemligen
allt efter forn de i rätt nedstigande led Ättens huswudman
närmast äro. Utgår äfwcn den andre
Sonens linia pä manstdan, gange Successivnsrätten
till den tredje och sä widare till de öfrige Hans
Kongl. Höghets Söner i samma ordning och rätt
nedstigande led, efter förstfödslorätt, fom här ofwansörc
för den förstföddes ätt föreskrifwet är.
2 tz. Dör Konung i Swerige utan att lemna
manliga Bröstarfwingar, men Hans cftcrlemnade
Drottning sig i wälfignadt tillstånd befinner, före
Stats-Radet Regeringen med Kongl. Magt ock
myndighet pä sätt och med willor 41 och 93 HF
ar Rcgerings-Formen fcreskrifwa, till dest Riksens
Ständer, ä den tid Regcrings-Formen utstakar,
hunnit sammankomma, dä dem tillhör att om Regeringens
förande kjelfwe förordna. Bl ifwe r Drottningens
lifsfrngt al Mankön, förordne dä Riksens
Ständer Förmyndare för den nyfödde Konungen
pä sätt i 94 Z af Regerings-Fwrmen stadgadt är.
Blifwer,,Drottningens lifsfrugt af Dwinnökön, träde
den af Attén, fom efter förstfödslorätt den aflidne
Konungen i arfföljden, pä sätt I § ntstakar, närmast
är, säsom Konung till Regeringen.
3 §. De af Kongl. Huset af Qwinnokön ock
deras efterkommande, ändock de af Mankön ärv.
Bilaga till Mem. N:o 13.
821
hafwe ingeli rätt till Sweriges Krona ock Regcring.
^
4 tz. Såsom Regerings-Formens 2 § uttryckligen
stadgar, att Konung alltid skall wara af den
rena Evangeliska Läran, sadan svin den uti den
oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Upsala
Mötes beslut af ar 1563 antagen och förklarad är;
allisa skola ock Prinsar as det Kongl. Huset uppfödas
i samma lara och inom Riket. Den af Kongl.
Famillen, som ej sig tilt samma lära bekänner,
ware fran all Successionsrätt utesluten.
5 Prino af det Kongl. Huset ma ej gifta
sig utan Konungens wetskap och samtycke. Sker
det ändock, hafwc han förwerkat arfsrätt till Riker
för sig, barn och efterkommande. Lag samma ware
om han med eller utan Konungens wetskap och
samtycke tager Gemål af Swensk ätt. Dock ware
honom ej förment att med Konungens wetskap och
samtycke taga Gemål af Swensta Konunga-Huser,
inom i Swensk Lag ej förbudna leder.
6 H. Prinsessor af det Kongl. Huset ma ej
träda i gifte utan Konungens wetskap och samtycke.
Ej eller mä det nägonsin tillatas med Swensk
man utom det Kongl. Huset.
7 H. Prinsar och Prinsessor af det Kongl.
Swensta Huset ma ej anträda resa utrikes utan
Konungens wetskap och samtycke.
8 H. Prins af Kongl. Swensta Huset ma
ej utan Konungens och Riksens Ständers samtycke
bliswa Regerande Furste af Utländsk Stat, ware sig
genom wal, ars eller gifte. Sker annorlunda, ware
han och hanö efterkommande ej berättigade att succedera
till Swensta Thronen.
6 Z. Skulle den olycka tima att hela KonungaHnset,
inom bwilket Arfs-rätten till Riket räknas,
21
322
Expeditioner till Riks-Itänden.
antingen pä manliga sidan ntginge eller, genom uraktlåtande
af hmad denna Snccessions-Ordning uttryckligen
fö re gris iver, förlorat Sueeesnonsrätt, ware
Thronell ledig till nytt ival, och ntkore dä Rikfens
Ständer ett nytt Konunga-Hus.
Till yttermera wiho att Wi allt detta föreskrifna
sä belefwat och beslntit, hafwe Wi samtlige
Swea Rikes Ständer detta underskrifwit och beseglat;
som skedde i Stockholm den — — da
gen
k— — — mänad ar efter Christi bord — —.
N:o 14.
Angående voteringssättet i Banco-Utskottet och
hos Banco-Fullmagtlge.
Wördsamt Memorial.
Sedan, med bifall till Banco-Utskottets infordrade
yttrande, Högloft. Nidderskapct och Adeln
samt Högwördiga Preste-Ständct under den 10 innewarande
manad och Wällofl. Borgare-Ständct
under den 30 sistl. Septeuiber bewiljat den af Hcderwärda
Bonde-Ständet yrkade oinskränkta och
fcmnlika rösträttighet för sistnämnde Ständs Ledamöter
i Banco-Werken, och samtlige Respective
Riks-Ständen i följd häraf öfwerlemnat ät Constitutions-Utskottet,
att i sammanhang med RiksdagsOrdningen
föreflä ett sädant voteringssätt, hwarigenom
olägenheten af owerksamhet i sakcrncs gäng
wib inträffande likhet i rösternes antal mätte kunna
Memorial N:o 14.
323
förckommas, har Utskottet detta ämne till öfwcrläggning
förehast och får deröftver wördsamt afgiswa
följande utlåtande.
Dä de mäl som inom Banco-Werken behandlas,
äro dels Bercdnings-Ärendcr, hwilka uti Plena
afgöras, dels äter sädane, hwarä beslut utan föregängen
underställning omedelbarligen följer, har
inom Utskottet den sräga blifwit wäckt, huruwida
öfwer de förra borde, i likhet med hwad för Utskotten
i allmänhet är föreslaget, röstas per capita,
och öfwer de sednare, till Ständs-Formens bibehällande,
efter Ständ. Dä likwäl emellan dctza
genom Decisionsfättet skilda ärender ingen tydlig
gränslinie finnes i Banco-Jnstructioueu uppdragen,
och nägou jädan ej eiler lärer kunna med wihhet
sökas i sjelfwa mälens beskaffenhet, särdeles som
tillfälligheter någon gäng fordra yppandet af sinancielia
hemligheterne, hwaribland torde med skäl räknas
Banquens nu sednast kända Åtgärder i afseende
pä förskott till Kronan, anser Utskottet sig
böra för Banco-Utskottet och Fullmägtigc utan undantag
tillstyrka nvttjanLet af votering per capita.
Widkommande dernäst sättet att wid inträffande
paria vota undwika inactivite, har Utskottet
för sin del funnit lämpligast att, i analogie nied
hwad för Nikgälds-Contoiret hittills warit iakttager,
Ordföranden sä wäl i Banco-Utskottet som bland
Banco-Fullmägtige mä i ofwannämnde fall äga afgörande
röst, sä ofta mälet är af den beskaffenhet
att omedelbar decision fordras. Ett sädant afgörande
Votum skall i Utskottets tanka närmast leda
till ändamälet, utan att medföra nägon olägenhet,
helst i ett Werk, der längt mindre än i RiksgäldsEoutoiret
nya och för Werkets sammansättning
främmande operationer kunna förekomma. Wid de
tillfällen äter, dä ett mäl, ester undergängen bered
-
824 Expeditioner till Riks-Stände».
ning, bör till Plenorum afgörande hänskjutas, anser
Utskottet isen!igast att der allmänneliga stadgandet
följes, och att, äftven fran Banco-Utskotlet, bada
meningarne såsom alternativer uppgiftvas.
Slutligen, och i anledning af hwad ostvan anfördt
är, fär Utskottet wördsamt föreslå följande
förändrade redaktion af sista puncten i RiksdagsOrdningens
38 Z:
Gälle äfwen detta stadgande för BancoUtskoltet
i underställningsfrägor; men i dr
falt dä Utskottet med Riksens Ständers rätt
besluter, äge Ordföranden afgörande röst; —
samt att i stället för sista puncten i 65 § mä införas
ett lika stadgande med det som i 66 Ziens
flut bcfinnes.
Stockholm den 17 Oetober 1806.
Pä Constitutions-Utskottcts wägnar:
D. Nannoriieiiv. Darl von Uo86N8tein.
Daniel Dderstein. ^.näei'8 .llson D^eicsrt.
a'.
, l l i;
N:o 15.
-W r.gi! nvf
Med hemställan om ett tillägg till 53 I af
den föreslagna Riksdags-Ordningen.
2g ii ! a uagvir "
Wördsamt Memorial.
g! mellvin o 1 l! Ilis s M17
Sedan hos Riksens Högloft. Ständer den fråga
blifwit wäckt, huru inom ett Riks-Ständ bör
Memorial N:o 15.
325
förhällas tvid inträffande likhet i röstcrnes antal,
eller huru denna likhet ma kunna alldeles förekommas,
hastva Riksens Högloft. Ständer öftverleinnat
titt Constitutions-Utskottct att öflver detta nial, såsom
till Riksdags-Ordningen hörande, med deh utlåtande
inkomma.
Utskottet, som detta ämne till öfwerläggning
förehast, får härmed »vördsamt föreslä att tvid slutet
as öZ § i den projecterade Riksdags-Ordningen mä
såsom ett tillägg följande mening inflyta:
Till undtvikandc as paria vota, skall
wid htvarje omröstning, förrän Sedlarne
uppräknas, en bland dem uttagas och genast
förseglad afläggas. Befinnas, tvid uppsummerandet
af de öfriga, rösterne lika delade,
-nä denna sedel öppnas veh giftva decision.
Är pluralitet redan »vunnen, bör den aflagda
sedeln ouppbruten pä stället förstöras.
Stockholm den 23 October l809.
Pä (fonstitutions-Utffottets tvägnar:
I,. Uannerlieim. (larl von Uo8en8tein.
Daniel IlderZlein. ^.ncler8 .7:son llvelrert.
D.
326
Expeditioner till Rrks-Ständen.
N:o 16.
Med förslag till ett tillägg i RegcringsFormens
29 §.
Wördsamt Memorial.
Till Constitutions-Utstottet har Professvrcn ock'
Ledamoten af Nordstjerne-Ordcn Herr Doctor Swen
Wijkman Casparsson ingifwit ett striftligt anförande
af det hufwudfakliga innehäli, att dä Ärke-Stiftet ej
kunde annat än anses wanlottadt, genom den wid
Ärkebiskopswal hittills nyttjade röstberäkning, enligt
hwilken hela Up ala Stifts Pluralitet gäller
lika med hwarje Consistorii blott för en enda
röst, matte, dä Arke-Bi stopen egentligen är att betrakta
säsom Upsala Stifts Biskop, antingen de
öfrige Consistoriernes röster hädanefter beräknas per
capita till Stiftets Prestersraps, eller ock nägot
annat förslag till jemkning widtagas, och sa medelst
en likhet i rättigheter lika Medborgare emellan
ätcrställas.
Utskottet Har, ä ena sidan ej lemnat utan uppmärksamhet,
att Arke-Bistopen är en högt representerande
person, såsom Chef för hela Prestcrskapct
och sjelfskrifwen Taleman wid Riksdagar, att det
anseende han äger inom alla Stift bör ej mindre
komma i betraktande, än det förtroende han njuter
inom ett enda, och att nägon gäng den är tjenligast
til! Förman, hwilken minst har intima relationer
till dem, han skall styra, och derigenom är i tillfälle
att wara strängast owäldig. Ä andra sidan mäste
ater Utskottet, för sin del, medgifwa det Upsala Stift
Bilaga till Mern. N:v 16. 827
i frägan om Ärkebiskopswal torde framför atla
andra böra höras och, om ej decidera, åtminstone
derwid någorlunda inflyta, för att ej twärtemot
sin önskan förses med en Styresman, som det tör
hända ej känner och som med mihnöje skulle emottagas.
Efter noggrann jemförelse och granskning
af allt detta, och för att i någon män närma Upsala
Stifts rätt till de öfriges, ät hwilka deras fria
»val är sörbehället, fär Utskottet wördsamt föreslä
följande tillägg i Regerings-Formens 29 Z för att
wid nästkommande Riksdag af Konung och Ständer
pröfwas, att efter orden efter förra wanligheten
mä införas: dock sä att Upsala Stifts
röst wid Ärkebiskopswal mä beräknas lika
med fem Con sistoriers. Stockholm den 28 Oktober
1809.
Pä Constitutions-Utskottets »vägnar:
U. Nannorlioiin. 6ar1 von Uo86N8l6in.
ck. (k. (kalin. ck:80n Il^oliort.
./ D.
Bilaga till Mrm. N:o 16.
Afflrift.
"Ödmjukaste Memorial.
Hos Högwördiga Prestc-Ständet hafwa mine
Herrar Med-Deputerade frän Upsala Ärkestift wäckt
fraga mot samma Stifts wanlottande wid Arkebiskopswal;
uren som detta ansägs som en Consti
-
326
Expeditioner till Riks-Itände».
tutionssak, och således icke kan in Pleno upptagas,
får sä wäl ä egne som deras »vägnar jag härmed
wända mig till Högloft. Constitutions-Utskvttet, med
ödmjukaste anhållan om dest Betänkandes afgiftvande
i malet, för att nästa Riksdag komma till Riksens
Högloft. Ständers afgörande.
Det ar »vistt icke mistnöje '.ned de Herrar Styresmän
sou» i sednare tider hos ost beklädt detta
»vigtiga Einbete, hivilket föranledt till denna ÄrkeStiftets,
genom of; dest Fullmägtige framställde,
petition, aldraminst med ivar nulvarande Ärke-Biskop,
fou» »vid sist hällne Ärkebifkopslval blef äfwcn
genom Upsala Stifts Presterskaps nästan enhälliga
ival, kallad till det höga embete, han ej allenast
med sä »nycken »värdighet, utan derntöstver med hela
Stiftets allmänna bade förtroende, högaktning och
»vänskap till allas glädje förivaltar.
Men detta ingär ej i frägan vin Stiftets rättighet
»vid Nrkebiskopswal.
Enligt nu brukliga »valsätt, beräknas hivarje
Eonsistorii pluralitet för en röst, och hela Upsala
Sticks äftven blott för en enda röst. Förmodligen
härleder fig detta frän den tid, dä de öfrige Herrar
Biskopar subordinerade »inder Upsala Ärke-Biskop.
Ehuru Arke-Biskopcn bade »'om Taleman i Hög»vördiga
Ständet ock» Ärke-Biskop i Upsala är primus
Episcoporum, är dock saken nu af helt annan
beskaffenhet, dä dest systla egentligen är att mara
Upsala Stifts Biskop. — Alla andra Stift »välja
sin egen Bi,'köp genom uppförande af trenne pä
förslag, utan att nägon annan än htvarje Stifts
Presterskap bestämmer efter sitt förtroende de Herrar
och Män, som dertill föresläs, da deremot Upsala
Stift är beröfwadt nästan allt »värde af sin »valrättighet
för att kunna framställa dem af Herrar
Biskopar eller andre pä förslag, htvilka bäst känna
Bilaga lill Meni. N:o 16.
Stiftet och dep Presterskap, och således kunna pä
denna plats i sa mänga afseende» wara npttigast.
Att anföra ett exempel, sä utgöra 4 eller 6
Herrar Paftores pä landet i Gothland, dä de inkallas
till Consistorii hällande, genom sin pluralitet wid
Ärkebiskopswals anställande lika mycket i rösteberäkning
till detta förslag som mot 400 med Ordinarie
syssla tjenande och voterande Prester i Upsala
Stift, hwars Biskop han dock är, och likasä de öfrige
Consistorierne. Hwarförc skall detta första
Stift emot alla andra wara sa wanlottadt? Jag
förmodar sselfwa billigheten tala för unne heminawarande
Medbröders begäran att åtminstone i det
närmaste fa njuta samma rättigheter och förmäner,
dä de i nit och bedömande efter Ed och samwete
icke ester,ginva Rikets öfriga Presterskap.
Att Arke-Biskopen är Academiens Pro-Cantzler
altererar ej saken. Uti Äbo, dä det hörde under
Swensta Kronan, och ännu i Lund förhäller det sig
pä samilia sätt, ehuru desse Stift utan andras deltagande
sjelfwe presentera sine Biskopsförslag.
Det är mig sagdt, att kring 1772 skall ett
Förslag till ändring härutinnan warit hos trenne
Ständ af det innehall, att sedan samtlige Confistorierne
i Riket voterat, skulle voterings-protoeollen
frän dem till Upsala Dom-Capitel insändas, i sin
ordning med Stiftets frän Prosterierne inkomne walprotocoller
öppnas och deras röster beräknas per
capita till Stiftets Presterskap. I afseende ä ArkeBiskopens
ätgärd till de öfrige Consistorierne och
dest styrelse som Biskop i Upsala Stift, ställde relativt
till hwarandra, tror jag detta innehålla en mer
än tillräcklig proportion wid röstberäkningen för
Consistorierne och, i den händelse ej Arke-Stiftets
Presterskap skulle fä äterställas i samma förhållande
som andra Stift, för det deras Biskop är
330 Expeditioner till Riks-Ständen.
Taleman wid Riksdagarne, som icke ingär i Stiftets
interesse, och htvarsöre det ej bör lida i sin
rättighet, anhaller jag aldra ödmjukast att åtminstone
antingen detta förslag till jemkning i dest
rösträttighet mätte widtagas, eller ock något annat,
såsom att merberörde Stift ma gälla ätminstone
hälften mot Consistorierne och äga decisionsrätt
inter paria vota, eller hwad helst Högloft. Constitutions-Utskottet
enligt härmed räckes till Riksens
Högloft. Ständers Plena söreflä, hwarigenom en
likhet i rättigheter lika Medborgare emellan aterställes
och winncs. Stockholm den 9 Oktober 1809.
8v6ir 6:son.^
Med originalet lika lydande, intygar
Bilaga lill Mem. N:o 16.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constjtutions-Utstotts
Protokoll den 23 Oktober
1809.
S. D. -Fran Constitutions-Utskottets beslut, i
frägan om en utwidgad rösträttighet för Upsala
Stift, lvar Herr Biskopen och Cvmmendeuren Doctor
Nordin i sa matto skiljaktig, att i händelse der
gamla voteringssättet kunde och borde förändras,
more i Herr Biskopens tanka Upsala Stifts röst
högst att beräkna emot trenne Consistoriers. Ilt supra.
Lx I?rotooo11o
331
N:o 17.
Med förslag till ett tillägg i 49 tz
Riksdags-Ordningen.
Wördsamt Memorial.
Under den 25 innewarande har Höglofl. Ridderskapct
och Adeln till Constitutions-Utskottet remitterat
Herr Lagmannen Grefwe I. H. Gyllenborgs
Memorial, hwaruti yrkas, att da ärendernes
fullkomliga utredande är ändamalet med den i 56 8
Negerings-Formen tillatna äterförwisning af lltskottens
förslag, tillämpningen deraf matte i Riksdags-Ordningen
närmare bestämmas.
Detta, jemte de i Memorialet anförde grunder
och föreslagnc altcrnativer, har Utskottet tagit i
öfwcrwägande, och får derföre wördsamligcn des;
yttrande afgifwa.
Utskottet kan, för sin del, ej tillstyrka att, enligt
första alternativet, ett mål, hwari beslut redan
blifwit fattadt, mä anses hwila oafgjordt i tre
Stand, om det fjerde samma mäl återremitterat.
Detta Stand skulle såmedelst lägga band pä
förklarandet af de öfrigcs wilja, hwilka hwart för
sig äga att besluta, och bwilkas sammanstämmande
meningar i ganska manga fall gälla såsom Riksens
Ständers enhälliga beslut.
Deremot synes ä andra sidan den grundsats ej
332
Expeditioner till Riks-StLnden.
kunna bestridas, att Utskotten böra swara pa alla
aterförwisningar, ehtvad de skett af ett enda eller
flere eller samtlige Riks-Ständen, dock sä att desse
ytterligare utlåtande» endast aslemnas till det eller
de Stand, som deni infordrat.
Da alla Ständen äro berättigade, och kan
hända i wiht afseende förbundne, att afgifiva deras
röst motiverad med eller mot de öfrige Ständens
tanka, men tillika något Stand ef bör censeras
kunna yttra sig, utan att det anser sig tillräckligen
upplyst om saken, synes det wara hwart
och ett Stånds owilkorliga rättighet att med slurliga
afgörandet fördröja. Med-Ttändens redan
gifna pluralitet bör ej kunna twinga den i det
fjerde Ständet radande allmänna öfwertygelse, för
hwars bestämmande det äger att söka all nödig
prcoliminaire upplösning. Detta förfarande af det
skiljaktiga Ständet strider sä mycket mindre emot
redan godkända föreskrifter, som Rcgerings-Formen
ej inskränker något StändS rätt, att »vid uppkomna
betänkligheter mot owilkorligt antagande af ett förslag
infordra ytterligare npplvsningar, förrän definitiva
beflutet sattas. Wid ett annat förhällande
skulle det ock ankomma pä Utskottens bedömande,
hurutvida ett atcrförtvist mål »vöre af den beskaffenhet,
att detsamma genom tre Stånds pluralitet kunde
afgöras, utan beräknande af det fjerdes röst.
I anlcdning as bwad anfördt finnes, får Utskottet
»vördsamt föreslå följande tillägg i RiksdagsOrdningens
49 H:
Ätersörtvisar nägot Riks-Ständ ett redan
beredt mål till »vederbörande Utskotts ytterligare
utlåtande, aligge Utskottet, att dermed
inkomma till det Ständ som återremitterat;
kunnandes likiväl ej, genom denna atersörwis
-
Memorial N:o 18.
333
ning, de öfrige irenne Ständens beslut deras
kraft och werka» till expedition betagas.
Stockholm den 3l Oktober 1800.
Pä Constitutions-Utskvttets ivägnar:
U. Nannsrlreim. 6arl von Uoboiiktsin.
vnnisl LdorLtoin. ck:son trekort.
/>. ires.
N:o 18.
I anledning af äterremifi af Utskottets förslag
till ett tillägg i 49:dc tz RiksdagS-Ordningeu.
Wördsamt Memorial.
Under den 2 innetvarande har Högloft. Ridderskapet
och Adeln till Constitutions-Utskottet ätersörwisat
deh ivid Riksdags-Ordningells 40 A
föreslagna tillägg, med den anmärkning, att deruti
saknades något stadgande rörande det särskilda förhållande,
som tvid ätcrremiher af Grnndlagö-frägor
bör iakttagas.
Oaktadt dell yrkade föreskriften härom torde
kunna anses, utan uttrvckliga ord, innefattad under
den af Utskottet profccteradc, isynnerhet som beslutets
werka» till expedition ej lärer komma i fraga,
förrän detsamma, enligt Grundlagens innehall ocb
i derstädes upptagne särskilda fall, wunnit »verklig
egenskap af Riksens Ständers beslut, får likwäl
334
Expeditioner till Riks-Ständen.
Utskottet till undwikande af all otydlighet wördsamt
föreslå, att sista meningen af ifragawarandc stadgande
mä salunda förändras att efter orden som
äterrcmitterat införes: kunnandes likwäl es,
genom denna äterförw isning de öfrige Standens
beslut i de nial, der trennc Stånds röst
utgör Riksens Ständers, deras kraft ochwerkan
till expedition betagas.
Stockholm den 6 November 1809.
Pa Constitutions-Utskottets wägnar:
D. Nannerlleim. Larl v. UosenZtein.
Daniel Aberstein. ck:son D^olrert.
N.o 19.
Med förflag till Answarighetölag för StatSRädets
Ledamöter, Föredragande i Stats-Rädet
samt Konungens Rädgifware
i Commandomäl.
Wördsamt Memorial.
Constitutions-Utskottet fär till Riksens Högloft,
ständer härrnedelst wördsamligen öfwerlemna ett af
detsamma författadt Förslag till Ansivarighetslag
Bilaga till Mem. N:o 19. 335
för Ledamöter i Stats-Rädct, Föredragande derstädes
samt Konungens Nädgifware i Commandomal.
Stockholm den 6 November 1809.
Pä Constitutivns-Utskottets magnar:
D. Nuunerliaim. Earl v. Dosoustsin.
Daniel Lder8tein. ck:80n Il^olrsrt.
./. D.
Bilaga till Mem. N:o 19.
Lag,
hmarefter ständig Ledamot as StatsRädet,
Föredragande samt den Embetsman,
Konungen allmän befattning
'ned Commaudomat uppdragit, skola
för Embetssörseelser af Niks-Rätt
mörnäs.
Stats-Ministrarne, Stats-Räden, Hos-Cantzleren,
Föredragande samt den Embetsman, Konungen
allmän befattning med Commandomäl uppdragit,
skola, pä sätt Regerings-Formen af den 6
Junii 1809 förestrifmer, uti förekommande Negeringsärender,
af htvad beskaffenhet de mara ina,
ester deras bästa förständ och öfmertygelse räda Konungen
till det sorn Rikets Grundlagar likmätigt
är samt, i öfmerensstämmolse med dem, till Konungens
och Rikets förman lända kan; alltid lata
sig marda om Konungens magt och Rikets Ständers
samt Innebyggares fri- och rättigheter, allt efter
hmad härom i Rikets Lagar och författningar är
336
Expeditioner till Rits-Ständen.
stadgadt och förordnadt; sjelfkrafdc påminna om
Rikets rätt och bästa, dock endast Konungen rada,
men ej jemte Honom regera. De äro ej allenast
såsom Medborgare och för sine personer underkastade
hmad Allmän Lag och Laga stadgar bjuda, utan
skola ock för deras rådslag och gerningar i och för
deras Embeten Riksens Ständer answarige mara,
pä sätt Regerings-Formen utstakar och här nedanföre
stadgas; dock kan dem ej tilläggas, om, emot deras
pä anförde skäl grundade och ej emot tydlig Lag
stridande råd, utgången utom deras förmällande
blifmer olycklig och det äfyftade goda ändamälet
icke minnes.
8 1
Försöker nägon Stads-Räds-Ledamot, under
den tid dä Regeringen enligt 39, 40, 41, 42 och
43 HZ eif RcgcringS-Formen föres af Stats-Rädet,
att mäldsamligcn öfmerändakasta Regeringssättet,
sädant det genom Rikets Grundlagar antaget är,
eller med räd eller gerning medmerkar till lagstridigt
förändrande eller upphäfmandc af nägon Rikets
Grundlag, eller tillstyrker nägon Stats-Räds-Ledamot,
när Regeringen icke af Stats-Rädet föres,
eller den Embetsman, forn uti Commandvmäl Konungen
räd gifmer, sädan ösmerträdelse, eller underläter
att deremot göra föreställningar, eller den
mällar genom bemisligt fördöljande af nägon upplysning,
straffes säsom Rikets förrädare och miste
lif, ära och gods.
Ehmad Regeringen af Stats-Rädet föres eller
icke, mare till samma straff skyldig den Ledamot
af Stats-Rädet eller den Konungens rädgifware i
Commandomäl, hmilken genom tillstyrkande, underlätenhct
att föreställningar göra, eller bemisligt för
-
Bilaga till Meni. N-o 19.
337
döljande af någon upplysning, befrämjar eller »vällar
sadan ösmerträdclse, svin enligt 110 Z af NegeringsForinen
säsom förräderi anses bör.
8 2.
Underlåter StatS-Nädet den otvilkorliga pligt
att, i de fall 01, 02, 03 och 04 88 NcgeringsFormcn
utstaka, till deruti föreskrifne tider Riksens
Ständer till allmän Riksdag kalla, eller skulle en
eller flere af Stats-Rädets Ledamöter sadan kallelse,
eller kallelse till Lagtima Riksdag, afstyrka eller förhindra
söka; hasme den eller de brottslige förmerkat
lifmct.
Lag samma ware om Ledamot af Stats-Nadet
eller Föredragande tillstyrker Konungen att, innan
Riksdagskallelse i Hufmndstadcns Kyrkor »vederbörligen
kungjord blifmit, egcnmägtigt eller waldsamligcn
lyfta den i 63 H Negerings-Formcn sist vmförmälde
pcnningcsumma, hwarä Riksens Stander
förseglad anordning lemnat; likaledes om StatsNädct,
dä det likmätigt 30, 40, 41, 42 och 43 M
Negcrings-Formen förer Regeringen, pä vfwanförmälde
olagliga tid och sätt berörde summa lyster,,
eller någon Stats-Nädets Ledamot ett sä bcskaffadt.
lyftande tillstyrker.
8 3.
Skulle Stats-Räds-Ledamot eller Konungens
Nädgisware i Commandomäl tillstyrka Konungeir
att »vidtaga sädant steg, hlvilkct uppenbarligen är
stridande emot Negcrings-Formcns bokstafliga föreskrift
uti 57, 60 och 73 88 "in Riksens Ständers
Beskattningsrätt; uti 66, 68 och 72 rörande
Riksens Ständers besättning med Riksgälds- oH
22
A
338 Expeditioner till Riks-StLnden.
Baneo-Wcrkcn; samt uti 78 Z att någon del af
Riket icke inä kunna derifrån afföndras; eller underläter
han att emot någon sadan öfwcrträdclse
göra föreställning, eller den wällar och befrämjar
genom bcwisligt fördöljande af någon upplysning,
miste lifwct.
8 4-
Stats-Näds-Lcdamot eller den i Commandomal
Konungen rädgifwande, hwilken tillstyrker Konungen
att widtaga sädant steg, som uppenbarligen strider
emot Regerings-Formens bokstafliga föreskrift uti
79, 80, 86 samt 109 eller underlåter att emot
nägon sadan öfverträdelse göra föreställning, eller
den wällar eller befrämjar genom fördöljande af
någon upplysning, hafwc förwcrkat Embetet, blifive
ej widare nyttjad i Rikets tjenst, samt hälles i
fängsligt förwar a fästning ifrän ett halft till högst
twänne ärs tid.
8 5-
Tillstyrker Stats-Räds-Ledamot eller Konungens
Nädgifware i Commandomäl nägot, soin
uppenbarligen är stridande emot Regerings-Formens
bokstafliga föreskrift uti 15, 36, 51, 58, 65, 74,
76 och 77 eller undcrläter han emot nägon
fädan öfwcrträdclse göra föreställning, eller den walkar
eller befrämjar genom bewisligt fördöljande af nägon
upplysning, eller yttrar sig i de mäl 13 § iunchäller,
utan att till utomordentligt Stats-Räd kallelse
blifwit utfärdad, miste Embctet och blifwe ej mera
nyttjad i Rikets tjenst. Lider nägon genom nägon
af förenämnde Embetömäns tillstyrkande, underlätande
att göra föreställningar eller bewisliga fördöljande
af nägon upplysnings stada till lif, ära
G
Bilaga till Mein. N:o 19.
339
eller personlig frihet, utan att lagligen förwunnen
och dömd wara, eller förloras gods, löst eller fast,
utan laga ransakning och dom, eller blifwer nägons
frid i hans hus störd, eller någon förwisad fran ort
till annan, skola den eller de af oswannämnde Embetsman,
hwilka sädant lidande pä oswanbeskrifne
sätt befrämjat, dessutom Hallas i fängsligt förwar
a fästning ifrän ett halft till högst twänne är, efter
brottets beskaffenhet.
Uraktlätcr Stats-Näds-Lcdamot eller Konungens
Nädgifware i Commandomäl, att de öfrige dem i
Grundlagarne uttryckligen föreskrifnc, men i denna
Anfwarighetsiag icke särskildt uppräknade pligter och
föreskrifter iakttaga och fullgöra, ware för sädant
förhällande ansedd enligt Regcrings-Formens l07 §.
Döljer Stats-Miniftcr för Utrikes Ärendcrnc eller
Hof-Cantzler, eller den Stats-Näds-Ledamot, hwilken
Konungen i dennes sränwaro tillkallar, för Konungen
bewisligen nägon sadan upplysning i frågor, som röra
krig, fred eller förbund med främmande Magter, att
Riket af dess undandöljande tager skada, miste han
Embetet och hälles i fängsligt förwar ä fästning
ifrän sex mänader till högst twänne är. Warder
genom ett sädant hans förwällande Rikets wälfard
förspilld, dess säkerhet och lugn störde, miste lifwct.
Föredragande i Stats-Nädet ware answarig
att frän Konungen utgäende Expeditioner och be
-
ll.
8 7.
8 8.
340 Expeditioner till Riks-Ständen.
sallningar, hwilka »med hans Contrasignation skola
wara försedde, instämma nied deröfwer förde Protocoll,
äfwensoin att ej någon sak, hwaröfwer icke
behörigt Protocoll fördt blifwit, expedieras. Sker
annorlunda, miste han Embetet, utan att någon tid
kunna deruti ater insättas eller till annat Embete
inom Stats-Rädet förordnas. Lag samma ware
om han uraktläter att till Stats-Nädcts Protocoll
göra föreställning emot sädant Konungens beslut,
hwilket han sinner stridande emot Negerings-Formens
bokstafliga föreskrift. Urkar Konungen ändock,
att ett sädant beslut skall utfärdas, ntöfwe dä Föredraganden
sin rättighet och pligt att Contrafiguationen
derä wägra. Gör han annorlunda, hanve han
sörwerkat Embetet och bliswe ej widare nyttjad i
Rikets tjenst. Lag samma ware om han Embetet
ätertager, förrän Riksens Ständer hans förhållande
pröfwat och gillat. Lider nägon skada till lif, ära
eller personlig frihet, eller mister gods, löst eller
fast, utan laga ransakning och dom, eller blifwer
nägons frid i hans hus störd, eller »agon förwisad
frän ort till annan, derigenom att han Contrasignation
ej wägrat, skall han desiutom hallas i stingsligt
sörwar ä fästning ifrån ett halft till högst twänne
är, efter brottets beskaffenhet, men hafwcr någon
genom ett sädant hans förwällande lis mistat, gifwe
lif för lif. Föredragande ware i öfrigt för sin
befattning ansedd skyldig till enahanda answar, som
denna Lag Stats-Räds-Ledamot uti föregäende 88
älägger, enligt brottets derutinnan utmärkte fwärarc
eller lindrigare beskaffenhet, med derefter
lämpade straff.
8 V.
Stats-Räd, hwilken, af Konungen dertill utsedd
Bilaga till Mem. N:o 19. 341
<
och förordnad, tager säte och röstar i Högsta Domstolen
öfwer nial, som frän Krigs-Domstolarnc
dragas under Konungens pröfning, ware för sadan
befattning underkastad Domare saf och answar,
enligt Lag och Laga stadgar, lika med annan Ledamot
af Högsta Domstolen.
8 io.
Enär någon af de i 1 § omnämnde Embctsmän
tilltalas, som redan utur tjenste» blifwit entledigad
eller afsked tagit, och warder till straff
skyldig förklarad, skall hwad^ han i pension eller
andra förmäncr af publiciue medel kan innchafwa
i sadan händelse för dä och alltid honom frändömas;
ätnjuter han ej sädane förmäner, swarc
ett halft ärs fängelse mot Embetets förlust.
8 11.
Hwad emot Stats-Näds Protocoller intill den
dag, dä Riksdagen börjas, under dä pägäende
Riksdag icke anmärkt blifwer, derä mä sedan wid
päföljande Riksdagar ätal icke ske.
342 Expeditioner till Riks-Ständen.
>
N:o 20
Z ättledning af gjorda anmärkningar tvid Utflottcts
förslag till SucceSsions-Ordning.
Wördsamt Memorial.
I anledning as Högloft. Nidderskapets och
Adelns samt Wällofl. Borgare-Standets ätcrremist
af Constitntivns-Utskottets förslag till SuccessionsOrdning,
får UtskoMet wördsamt afgifwa följande
Yttrande:
Jcinlikt hwad ivid tredje ^ bliswit crindradt,
tillstyrker Utskottets att i stället för ändock de
ma utsättas: ändock desse.
Widare har den anmärkning förekommit, att
i förslaget ej uttryckligen finnes stadgadt, det Swensk
Prins, hwilken förmenas att taga Gemål af Swensk
Ätt utom Konungahuset, ej tillika, under samma
wilkor af en sörwerkad thronföljd, förklarats oberättigad
att ingä ägtcnfkap med privat utländsk
mans dotter. Med skyldigt afseende hära förestår
Utskottet den förändring i Successions-Ordningens
5 Z, att efter orden med eller utan Konungens
samtycke ma införas: tager till Gemål
enskild Swensk eller Utländsk mans dotter.
De öfrige paminnelserne synas, i Utskottets
omdöme, ej werka till någon förändring eller tillsats.
Hwad särskildt beträffar det as en Högloft.
Nidderskapets och Adelns Ledamot framställda förslag,
att i Succcssions-Ordningen kunde intagas ett
stadgande om Riksens Ständers rättigbet att sörcskrifwa
huru Nrf-Prinsar böra uppfostras, har Ut
-
Memorial N:o 21. 343
skottet ansett detta ämne ej kunna utgöra ett föremal
för Successions-Ordningen, saint tror dessutom,
för sin del, att Konungen ej bör betagas hivarje
husfaders rättighet att sjelf uppfostra sina barn,
och att en ung Prins säkrast skall bildas till god
Regent genom en »välsinnad faders egna omsorger.
Stockholm den 40 November 1800.
Pä Constitntions-Utskottets »vägnar:
u. Nnnnorlroim. Carl von R.086ll8toin.
ck. 6. (lalin. ch.. ck:80n U^olrert.
No 21.
Med ett omarbetadt Förslag till Instruktion för
Riksens Ständers Zustitier-Ombudsman.
Wördsamt Meniorial.
Till följe af Riksens Högloft. Ständers atcrrcmiss
af Constitntions-Utskottets förslag till Jnstruction
för Riksens Ständers Justitico-Ombudsman,
samt med närmare ledning af de hos Nespcctive
Niks-Ständcn dcr»vid yttrade och meddcladc anliiärkningar,
htvarigcnom Utskottet ägt ett önskadt tillfälle
att instämma i Riksens Högloft. Ständers afsigter,
har Utskottet, under bibehållande af de i Con
-
344
Expeditioner till Niks-StLnden.
stitutioncn lagda huswudgnmder sökt gr siv a en fullständigare
form ät i staga warande Jnstruction,
hwilkcn således omarbetad härmedelst till Riksens
Högloft. Ständers pröfning wördsamligcn öfwerlännäs.
Utom hwad i hosfölsande proseet finnes iakttaget,
får tillika med anledning af gjorda crindringar
Utskottet föreslå, att tiden, fran hwilken utöfwandct
af Justitiee-Oinbudsinannens befattning skall
taga sin början, nia räknas fran samina dag, dä
den Negcrings-Form antogs, i hwilkcn Embetcts
tillwarclsc stadgades, eller frän den 6 Junii 1809.
Derjemte, och ehuru Utskottet ej anser sig tillhörande,
att projektera någon Statsreglering för
de i Justiticr-Ombudsmanncns Expedition biträdande
personer, tror Utskottet, för sin del, i enlighet
med hwad anmärkt blifwit, att en Waktmästare
med lön äfwen bör pä Betjeningsstaten uppföras.
Dä Riksens Högloft. Ständer sannolikt ej
lära fordra, att Utskottet, sedan de i desi omdöme
werkställbara rättelser blifwit föreslagna, ingär i
nägon utförlig förklaring i afseende pä öfrige anmärkningar,
utbeder sig Utskottet att ibland dcha i
korthet fä beswara endast de mest hnfwudsakliga
eller inom de Rcspeetivc Niks-Ständcn allmännast
förekomnc.
Man har dels ansett Justitiee-Ombudsmannen
sorn öfwerflödig, dels ock yrkat, att hans Åtgärder
mätte sträckas längre tillbaka än frän den tid, dä
han genom Grundlagen är nämnd. Den förra päminnclscn
torde, såsom egentligen ställd emot Ncgerings-Fornien,
ej bchöswa här upptagas. Hwad den
sednare beträffar, har Utskottet wäl redan niedgifwit,
att tiden af Regerings-Formcns antagande bör
blifwa Epoqncn för Jnftitieo-Ombudsmannens börjande
»verksamhet, men fär tillika förklara sin öf
-
Memorial N:o 21.
345
wertygelse, att, om ä ena sidan Justitice-Ombudsmannen
ämnades att wara den borgerliga frihetens
stöd och förwärfwa ät den Constitntion, i kraft af
hwilken han bliftvit tillsatt, ctt tillbörligt anseende,
mäste^ man likwäl ef sträcka »verkan af medlen för
denna Constitutions wärdande och helgd tillbaka
till den tid, dä en annan Grundlag hade stadgat ett
annat Regeringssätt. I stället för att nu och framgent
»vara rättwisans »väktare, skulle pä sädant sätt
Justitiee-Ombudsmannen kan hända endast anses
som en, genom Constitutionen beredd, åklagare af
förut begängna felsteg. Som han i allt fall, med
iakttagande af för detta gällande lagar, endast kunde
atala hivad Justitiee-Cantzlercn försummat anmärka,
skulle han, dä tillika enligt 1772 ars NcgeringsForur
Konungen ägde att förordna om Lagens skipande
och följaktligen äfiven om actioners nedläggande,
fwärligen finna föremål eller grunder för
sitt ätal; och om de ej desi mindre funnos, skulle
ef Domaren kunna lagföras eller domens »verkan
rubbas, utan störande af den personliga säkerheten
och Medborgares »välfärd. Det torde således »vara
nog, att Justitico-Ombudsmanncn förses med all nödig
»verkningskraft för framtiden, hivarigenom han
ock »visierligen ef uteslutes ifrän rättigheten att beifra
hivad ännu »vid någon Domstol är anhängigt
eller htvilar oafgjord».
Widare har man förmodat och genom anställde
femförelser sökt bcivisa den collifion eller
förblandning, som tvid flera tillfällen förmenas uppkomma
emellan Justitico-Dmbudsmannens och Justiticc-Cantzlerens
Embetsätgärder. Utskottet kan ej
neka, det ju begges bestämmelse är att atala förbrytelser,
men det anser äfweu omöjligt att fastställa
en sadan fördelning eller classification af öfwerträdclser
och felsteg, hivarigenom den ene Em
-
346
Expeditioner till Riks-Ständen.
Letsmannens befattning kunde fullkomligen skiljas
ifrän den andres, nino att de någonsin sammanträffade.
Utskottet har dock, i öfwerensstämmelse
med Grundlagens esprit, sökt utmärka att JustiticoOmbudsmannens
ätgärd egentligen består i den allmänna
uppsigten öfwer de wigtigaste delar af lagskipningcn,
hivaremot den mera enskilda detailen
tillhör Justitice-Cantzleren. Som för öfrigt, jemlikt
Negerings-Formens 96 8/ Justiticc-OmLudsnrannen,
cj mer än någon annan Actor, kan handla
emot hwad Lagar och Författningar föreskrifwa,
synes ingen olägenhet deraf uppsta, att han till utförande
upptager hwilkct allmänt mäl som helft.
Widkommande äter enskildas klagomäl, fär Utskottet
wördsamt äberopa 9 och 10 M af det omarbetade
förslaget, hwilka, dä de jemföras, torde klarligen
upplysa, att i sädane fall ingen collifion äger rum,
särdeles som klaganden alltid bör anses anlita blott
endera af desta Embetsmin,; warande JnstiticeOmbndsm
amien lika förbunden, att till JustiticeCantzleren
hänwisa hwad han funnit wara af mindre
allmän wigt, som att beifra hwad denne lcmnat
utan afseende. Utskottet fär härwid tillägga, att
flera omständigheter märkbart skilja Justitice-Cantzleren
och Justitice-Ombndsmannen frän hwarandra.
Denne sednares uppmärksamhet wid allmänna hushällningSanstalterne,
det biträde han wid Åtskilliga
tillfällen bör lemna Riksens Ständer, hans deltagande,
såsom Ordförande, i Tryckfrihetens wärd,
allt tyckes utgöra ätminftone en del af gränslinie»
emellan hans och Justitice-Cantzlcrens befattningar.
Det yrkade stadgandet, att Konungen ej borde
kunna wägra en utaf Jnftitiee-Ombndsmanncn begärd
granskning af en Domstols, ett Collegii- eller
Embetswerks ätgärder, wägar Utskottet, för sin del,
cj tillstyrka. Att lemna Jnstitice-Ombudömannen
Memorial N:o 21. 347
controllen af wcrkställande magtcn i allmänhet, torde
blifiva lika wädligt och olämpligt, som det synes
constitutionsstridigt. Enligt Rcgeriugs-Formens
96 kumra Embetswerkcn ej tilltalas, blott Embctsmänncn.
Resultatet af undersökningen, i händelse
den af Konungen sörordnas, och hmilkcn undersökning
ej bchöftves, för att rätttvisa JustiticeOmbndsmannens
defi förutan widtagande lagliga
Embctsbefattning, skall nogsamt säga honom, huruwida
skäl finnas till aetion eller ej; och om defia
werkligen yppas, skall han sedermera obehindradt
tilltala den eller de felaktige, utan att individncrne
kunna skydda sig under Embctswerkets collectiva
sorm.
Någon rättighet för Justitico-Ombudsmannen
att äga tillgäng till Stats-Rädets Protocoll finner
Utskottet sä mycket mindre böra medgiftvas, som
defia Protocoll, i stöd as Regerings-Formens 106 tz,
endast kunna äskas af Constitutions-Utskottct, hvilket
äger att anmoda Jnstitico-Ombudsmannen om
iltförandet af Riksens Ständers talan.
Stockholm den 13 November 1809.
Pä Eonstitutions-Utskottcts ivägnar:
D. N. Nannerlieim. Earl v. UosenKoin.
Daniel Merstein. Natt8 Dsllrbson.
D. Dalenius.
348
Expeditioner till Riks-StLndcn.
Bilaga till Mein. N:o 21.
Förslag till Instruktion
för
Riksens Ständers Znstitice-Ombudsman.
8 l
Niksens
Ständers JustitiK-Ombudsman skall
haftva en allmän tillsyn östvcr Lagars, Författningars
och Jnstruetioncrs eftcrlesnad af Domare, Embets-
och Tsenstemän, samt, om de i sina Embetcns
utöfning af wäld, mannanion eller annan orsak
någon olaglighet begå, eller underläta att sine
Embetspligter behörigen fullgöra, deni tvid wederbörliga
Domstolar i Laglig ordning derföre tilltala
eller tilltala läta. Konungens Justitico-Cantzlers
göromål och förhällande mä Justitice-Ombudsmannen
dock icke i uägot fall ätala; lika som ock JustiticeOmbudsmannens
göromål och förhällande ej äro af
egenskap att kunna af Justitiee-Cantzlcren ätalas.
8 2.
Justitieo-OmbndSmannen bör förnäiilligast anmärka
och beifra sädane af Domare, Embets- och
Tjenstemän bcgängna fel, som synas honom antingen
härröra ifrän egennytta, tvrängwisa, mäld och
grof försumlighet, eller bereda en allmän osäkerhet
för Medborgares rättigheter.
8 3.
Formärker Justitiee-Ombudsmannen, att nägon
Domare, Embets- etter Tjensteman, utan tvräng
afsigt, endast af owarsamhet felar, mä han sädant
Bilaga till Mem. N:o 21. 349
Konungens Justitice-Cantzler wid handen gifwa,
likwäl utan att sitt tillkännagifwande nied något
påstående beledsaga.
8 4.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att
antingen hela Konungens Högsta Domstol eller af
desi Ledamöter en eller flere funnos hafwa af egennytta,
wrängwisa och försumlighet sa orätt dömt,
att derigenom någon, emot tydlig Lag och sakens
utredda och behörigen styrkta förhållande, mistat
eller kunnat mista lif, personlig frihet, ära eller
egendom, ware Riksens Ständers Justitico-Ombudsman
Pligtig att wid Riks-Nätt den eller de felaktige
under tilltal ställa samt till answar efter Lag
befordra; och före alltid dä Justitico-OmbudSmanncn
sjelf talan.
8 5.
Dä Riksens Ständers Constitutions-Utskott,
med anledning af Stats-Nädets Protocoll, enligt
hwad Negerings-Formens k06 tz föreskrifwer, ställt
nägon Stats-Rädcts Ledamot eller den i Eommandomäl
Konungen rädgifwandc Embetsman under tilltal
af Justitico-Ombudsmanncn, äligge honom likaledes
att inför Niks-Rätten sjelf talan föra.
8 6.
Jnstitice-Ombudsinanncu äger i andra fall än
de i nästföregående twänne omnämnde, att an
tingen
sjelf eller genom sädane af honom behörigen
bcfullmägtigade Ombud, som äro berättigade att förandra
wid Domstolar tala, föra de actioner emot
Domare, Embcts- och Tjenstemän, hwartill han
350
Expeditioner till Niks-StLnden.
finnér sig föranläten. Justiticr-Ombudsmannen äge
dock, innan Rättegång anställes, och der han sä nödigt
pröfwar, att lemna den eller deni, hwilka äro
i sräga att tilltalas, tillfälle att inom kort, af honom
söreskriswcn tid, inkomma med de upplysningar,
till hwilka de kunna anse sig befogade. Af
Konungens Embetsman i allmänhet ma han fordra
den lagliga handräckning, som de efter 99 Z i Negerings-Formcn
äro skyldige att honom lemna,
samt af alla Fiscalcr äska och erhälla biträde att
anställa och utföra actioner samt Rättegängs-former
bewaka efter de föreskrifter, hwilka han dem bör
meddela; ägandes han, hwad witcs föreläggande
beträffar, dertill lika rätt med Konungens JustitieoCantzler.
8 7-
Skulle emot förmodan Justitico-Ombudslnanneu
någon Domare, Embets- och Tjensteman utan
skäl tilltala eller tilltala läta, eller genom obehöriga
tillmälen och olagliga pästäenden förolämpa, ware
han till answar och pligt derföre, lika nied Actorcr
i allmänhet, efter Lag och Författningar skyldig.
För ätal och pästäenden, som wederbörandc Fiscaler,
enligt med, och således icke utöfwer, Justitiee-Mmbudsinannens
föreskrifter, anföra, ware han auswarig.
8 8.
Jnstitice-Ombudsmannen mä, när han det nödigt
anser, öfwerwara Högsta Domstolens, Rikets
Allmänna Ärendcrs Berednings, Nedre JustiticoReoiffviiens,
Hof-Nättcrnes, de Kongl. Collegicrncs
och alla lägre Domstolars samt de genom Regeringens
tillförordnande med allmänna Oeeonomiska
mäl befattning ägande Wcrks öfwerläggningar och
Bilaga till Mern. N:o 21.
351
beslut, dock utan rättighet att siu mening derwid
yttra, samt äga tillgäng till alla Domstolars, Collcgicrs
och Embets-Werks Protoevll och Handlingar.
Klagar någon hos Justitiee-Ombudsmannen
osmer Domares, Embets- och Tjenstemäns åtgärder,
och sin klagan, skriftligen författad, med fullständiga
handlingar och bemis söker styrka, mä JustitieeOmbudsmannen,
om han, efter de i 1 och 2 §§
bestämda grunder, finner sakens beskaffenhet och wigt
det fordra, atala eller atala lata sädana ätgärder,
eller i annat fall skriftligen anmisa den klagande
att, der honom sä godt synes. Konungens JustitieeEantzlcr
om laga rättelse ansöka; börandcs tvid alla
tillfällen, da klaganden sadant äskar, Justitiee-Ombndsmannen
lata nieddcla honom bcwis, att han
klagoskriften cmottagit.
Har Konungens Justitice-Cantzler lemnat utan
afseende nägon hos honom omedelbarligen eller efter
Justitiee-Ombudsniannens hänwisning af enftild man
anmäld klagan, hmilkcn Justitiee-Ombudsmannen
anser wara pä goda skäl grundad, äligge det dä
honom att efter den tids förlopp, han nödig pröfwar,
ehwad mälet är af allmän wigt eller icke, och
sedan han i Justitico-Cantzlcrs-Embetcts Expedition
inhcmtat behörig kännedom af sakens tillständ, giswa
den klagande det lagliga biträde, som han finner omständighcterne
fordra.
8 »o.
ii.
Anser Jnstitiee-Ombudsmannen nödigt, att nä
-
252 Expeditioner till Niks-Ständen.
gon Domstols, något Collegii eller något GmbetsWerks
åtgärder i allmänhet ma granskas, gore han
derom underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t,
hwilken allena det tillkommer att om en sadan
granskning sörordna. Warder den af Kongl. Majrt
anbefalld, äge Justitice-Ouibudömanncn rättighet
att, utan deltagande i förrättningen, derwid tillstädeK
wara, för att kunna med upplysningar tillhandagå.
8 12.
Hafwa Riksens Ständer eller deras BaucoUtskott
eller as Riksens Ständer förordnade Revisorer
funnit skäl att ställa Fullmägtige i Bangucn
eller Riksgälds-Contoiret under tilltal, äligge det
Juftiricr-Ombudsmannen att sself eller genom Ombud
sadan talan utföra.
8 13-
Justitiee-Ombudsmauncn ma, enär han sadank
nödigt finner, genom resor i LandSorterne förskaffa
sig upplysningar om Lagskipningcns tillstånd; dock
fä rcsekostnaderne derwid cs öswerstiga den summa
penningar. Riksens Ständer dertill ansta, och för
hwilkens rätta amvändande Justitico-Ombudsmannen
är skyldig att hwarse är redo och räkning gora.
8 ii
Justitiee-Ombudsmanncn
aligge att ivid hwarjc
Riksdag till Riksens Ständer aflemna en allmän
redogörelse för sin förwaltning af det honom förtrodda
Embete, samt deruti utreda Lagskipningeus
tillstånd i Riket, anmärka bristerue uti Lagar, Författningar
och Allmänna Hushållningen samt uppgifva
förslag till deras förbättring. Ware han
Bilaga till Meni. N:o 21.
353
ock skyldig att emellan Riksdagarne ärligen ett utlätande
öfwer desia ämnen genom Trycket kungöra.
8 15.
Finner Justitice-Onibudsmanncn att antingen
någon Lags eller Författnings otydlighet, eller Domares
eller andre Embetsmäns skiljaktige begrepp
om des; ändamål föranleda till olika eller origtiga
tillämpningar deraf, bör han i sin Berättelse till
Riksens Ständer yrka en till enhet och sammanhang
i Lagskipningen werkande förklaring af en
sadan Lag.
8
Skulle Jnstiticr-OmLudsmannen erfara något
emot Lag stridande Rättegängsbruk wara tvid Domsiolarne
eller publika Werk eller hos Embetsinän
gällande, ma han origtigheteu deraf i sina Berättelser
anmärka. Wore äter något sadant bruk, i
brist af Lag, antaget, aligge det honom att för
Riksens Ständer framställa angelägenheten af en
fullständigare Lagstiftning, sä att all Dom mä pä
klar Lag grundas.
8 17.
Jnstitieo-Ombndsmannen bör inhämta fullständig
kunskap om anlcdningarne till äklagade personers
häktande och om tiden af deras hällande i
sängöligt sörwar, i hwilket afseende honom aligger
att besöka fängelserne i Hufwudstaden och under
sina resor dem i Landsorterne, och derwid göra sig
underrättad om sängarnes skötsel och underhäll;
hwarfemte sä beskaffade fänglistor, som de, hwilka
Konungens Justitico-Cantzler tillställas, äfweu till
Justitice-OmbudSmauneu af »vederbörande stola insändas.
Z54 Expeditioner till Riks-Ständen.
8 18.
De förklaringar öfwer Lagar, som Högsta
Domstolen, uppå inkomne förfrägningar af Domare
och Embetsmän, gifwil, skola af wedcrbörande i
Högsta Domstolen Föredragande opåmint JustiticeOmbudsmannen
tillställas, för att af honom samlas
och behörigen hos Riksens Ständer anmälas; hwarwid
han bör tillkännagifwa, om han finner någon
sadan förklaring wara olämplig, eller under namn
af förklaring ny Lag stiftad.
8
Skulle L ärender rörande Allmänna Hushållningen
eller eljest af allmän beskaffenhet Justitico-Ombudsmannen
förmärka någon anstalt nödig till befrämjande
af Konungens och Rikets Lästa och »vältrefnad,
mä hos Kongl. Maj:t han ock undcrdänig
anmälan derom göra, till den uppmärksamhet Kongl.
Maj:t i näder finner sädant förtjena.
8 20.
Anmärker Justitiee-Ombudsmannen att någon
Författning icke efterlefwcs, utan fallit i glömska,
och sinner tillika det wara utan nytta att den skulle
i kraft och werksamhet ätcrställas, ma han, om det
Leror af Kongl. Majit att en sadan Författning
upphäfwa, göra derom underdånig hemställan, eller
r annat fall förhällandet för Riksens Ständer anmäla.
Pä enahanda sätt förfarc Justitice-Ombndsmannen
med sädane Lagar och Författningar, hwilka
han sinner ej stä i förening med nn antagna Regerings-Lagar.
Bilaga till Mem. N:o 21.
355
8 21.
Skulle de af Riksens Ständer i allmänhet,
eller af Standen hwart för sig, eller af en hel
Landsort eller Stad under Riksdag underdänigst
andragna Beswär, innan desi slut, icke hinna att af
Kongl. Majrt afhjelpas, äligge Justitico-Ombndsmaiinen,
att i Kongl Cancelliet emottaga deröfwer
utfallande Kongl. Resolutioner och lata dem Ståndens
Cancellier tillställas. I detta afseende bör en
förteckning pä ofwanberörde Befwär ivid Riksdagens
slut ifrån Ständens Cancellier till Justiticr-Ombndsmannen
aflemnas; ägandes han att om deras afgörande,
der sa fordras skulle, hoS wcderbörande
Föredragande päminnelfer göra.
Jnstitice-Ombndsmannen, som förer ordet ibland
de till Tryckfrihetens wärd af Riksens Ständer
walde Committerade, bör med synnerlig uppmärksamhet
och nit iakttaga hwad Riksens Ständer till
skyddande af Tryckfriheten stadgat.
8 23.
Öfwer alla mäl, som hos Justiticc-Ombudsmannen
anmälas, och alla Åtgärder, han widtager,
skall han lata hälla fullständiga anteckningar; likaledes
Registratur af ntgäende Expeditioner.
8 24.
Justitico-Ombudsmanncn ma sig till biträde
antaga sa mänga skicklige och för redlighet kände
personer, som han anses till ärenderncs skyndsamma
och noggranna behandlande behöswa. Och som desse
356
Expeditioner till Riks-Ständen.
personer, utgörande Justitice-Ombudsmannens Expedition,
icke för denna befattning innchafwa någon
beständig tjenst pä Stat och kunna af honom efter
behag ombytas, komma de att, i stället för lön, förses
med ett efter deras tjenstetid lämpligt arfmode
eller tractamente.
8 25.
Skulle Justitice-Ombudslnanncn sinna sig af
swär sjukdom eller annat laga förfall hindrad att
sitt Embete förestå, äge han rätt att till tjenstens förrättande
under laga förfallo-tiden pakalla den man
Riksens Ständer, likmätigt Negerings-Formcns 98
§, utsett att honom efterträda, i fall han innan
nästinfallande Riksdag med döden afginge; skolandes
till honom, under det han salunda tjensten bestrider,
Justitice-Ombudsmannen afträda hälften af sin
ägande lön.
Dör Justitice-Ombudsmannen, sammanträde
genast Fullmägtige öfwer Banco- och RiksgäldsWcrkcn
och iusätte i Embetct, genom ProtocollsUtdrag,
den person Riksens Ständer till hans efterträdare
utsett. Nedlägger Justitice-Ombudsmannen,
af högst wigtiga och gällande skäl, sin befattning,
ware Lag samma. Blifwer den person, som Riksens
Ständer utsett att Justitice-Ombudsmannen
efterträda, till werklig Justince-Ombudsman förordnad,
wälje genast bemälde Fullmägtige 'samfält och
per capita en annan. Lag samma ware om denne
person genom döden afgar eller rättigheten till efterträdandet
sig afsäger.
357
N:o 22.
Z anledning af gjord anmärkning wid Utskottets
förslag till Försäkran, att gifwas af Swea
Rikes tillkommande Konungar.
Wördsamt Memorial.
Wid förslaget till Försäkran, att giftvas af tillkommande
Swea Rikes Konungar, är hos Högloft.
Ridderfkapct och Adeln den anmärkning gjord, att
i densamma borde införas enahanda slutmening nied
den, som igenfinnes i det bifallna förslaget till den
Försäkran, Hans Kongl. Höghet Prins
af Schleswig-Hollstein-Sonderburg-Augustenburg,
såsom utkorad Tronföljare, afgifwande
warder, sa lydande: detta allt wete och skole
wi oryggligen hälla och uppfylla, sa kärt
det ost wara mä, att Swea Rikes Ständer
och Inbyggare skola wara pligtige, att deras
till afgifwande Tro och Huldhets Ed emot
ost efterkomma och fullgöra.
Under öfwerläggningarne wid upprättandet af
de i fräga warandc förslag, undföll ej Utskottets
uppmärksamhet den sig företeende märkliga skillnad
emellan en genom fritt wal till presumtiv Thronföljare
utkorad utländsk Prins och en redan pä
Throncn, med rättighet till densamma, uppstigen
Konung: att Hans Kongl. Höghets försäkran borde
inuehälla willor, dem Haus Kongl. Höghet förbundit
sig att uppfylla, icke allenast såsom Sweriges
358 Expeditioner till Niks-StLnden.
Kronprins, och hwilka sta i Lii rcciproct förhållande
till den i samma försäkran omrörda Tro- och
Huldhets- eller Hyllnings-Ed, den Riksens Ständer
Hans Kongl. Höghet, såsom Thronfölsare, innan
han ännu är Konung, gifwande warda, i likstämmighet
med den Riksens Ständer Högstsalig
Konung ^DODDD DUDDLI6 wid Des utkörande
till Thronfölsare swnro; ett förhastande, hwilket, af
wigtiga Statsskäl, es synes Utskottet böra äga rum
emellan Konung och Undersåtare.
Af dessa orsaker tror Utskottet sig es äga anledning
att någon förändring i förslaget till Konunga-Försäkran
tillstyrka.
Stockholm den 13 November 1809.
Pä Constitutions-Utskotters wägnar:
D. Nannerlieim. starl v. Uo86N8tein.
Daniel Dberstein. Nat8 UellrsKon.
D. Utllerrus.
N:o 23.
Z anledning af wäckt fräga om utfärdande af
en Instruktion för Tryckfrihets-Committcen.
Wördsamt Memorial.
Frän Höglofl. Nidderskäpet och Adeln har till
Constitutions-Utskottet bliswit remitteradt ett Dic
-
Memorial N:° 23. 35S
tameu af Herr Manncrstam, Iohan, rörande särskild
söreskrift eller Jnstruclion för den TrycksrihctsCommittee,
som enligt Negcrings-Formcns stadgande
skall af Riksens Ständer wälsas.
Herr Mannerstam anser, att werkningskretsen
för denna Committee icke bör inskränkas inom gräusorne
af des egentliga bestämmelse. Tryckfrihetens
wärd; att den bör äfwen i andra afsecnden utan
ny kostnad göra Staten nytta; att den borde, sä
widt tid och möjlighet mcdgäswe, ur insände eller
utkomne skrifter, till allmänt utbredande, samla säkra
upplysningar och resultater af fleras kunskaper och
erfarenhet, och derwid isynnerhet fästa sin uppmärksamma
åtgärd wid granskningen af gjorde anmärkningar
öfwer wara Lagar, Författningar, publika
inrättningar och deras grunder, dernäst wid underrättelser
om landets inre tillstånd, allmänna hushällningen,
oeconomiska upptäckter m. m., och i denna
afsigt sta i förbindelse och breswäxling med redan
warande och framdeles bliswande Hushälls-Sällskaper,
med Embetsmän samt allmänna Werk och inrättningar.
Committeen skulle härigenom wäcka allmänna
cftcrtankan att sysselsätta sig med och bland
Allmänheten sprida nyttiga medborgerliga kunskaper;
den skulle utgöra en nyttig föreningspunkt, der
dche samlades för att fran densamma med mera
framgäng bland Nationen utgå.
I afseende pä den uti Rcgerings-Formcn Committeen
alagde egentliga bestämmelsen, att warda
Tryckfriheten, kan, efter Utskottets tanka, ingen annan
Jnstruction för Committeen behöfwas eller med
skäl utfärdas, än den Allmänna Tryckfrihets-Lag,.
hwilkeu af Konung och Ständer gemensamt wid
denna Riksdag kommer att stadgas.
Hwad äter angar den föreslagne utwidgning
af TryckfrihetS-Commirteens skyldigheter, sa, ehuru
360
Expeditioner till RikS-Ständen.
Utskottet fullkomligt godkänner tvigten af de nyttiga
föremal för allmän omtanka, dem Herr Mannerstam
i sitt förslag äsyftat, tror Utskottet likwäl icke
att ändamälet pä detta sätt bör sökas eller kail
winnås. Lcdamöternes ringa antal i TryckfrihetsCommitteen
förbjuder, helst i början af dcfi tillwarelsc,
att, igenom älagde mångdubblade omsorger,
hindra densamma att fullt uppfylla des första och
angelägnaste. De personer, som kunna wara skicklige,
upplyste wärdare af Tryckfriheten, mäste wara
wcrklige Litteratörer, hos hwilka icke alltid, kanske
äfwen sällan, finnes den slags erfarenhet, som fordras
för att pröfwa och bedöma oeconomiska uppgifter,
upptäckter och rön, med deras anwändbarhet
i särskilde orter af Riket. Detsamma gäller till
äswentyrs i mänga srägor om Lagar, Författningar,
inrättningar och deras tillämpning.
Att utur utkomne eller insände skrifter kunöra
ofwau omförmälde nyttiga utdrag, det will
säga utgifwa en Journal öfwer Juridiska, Occonomiska
och Statistiska ämnen, lärer icke eller böra
äläggas en för helt andra afsigter sammansatt Committee.
Utskottet wägar tro, att det nyttiga ändamälet
bäst och säkrast minnes, dä genom en stadgad Tryckfrihet
den enskilda uppmärksamheten pä ämnen af
allmän inflytelse blir wäckt, liswad och underhällen;
dä genom stadgandet af allmänna Riksmöten hwarje
man af naturlig fallenhet eller hog för deltagande
i allmänna ärender skall känna sig uppmuntrad att
genom samlande af kunskaper bereda sig kill dessa
ärendcrs behöriga wärdande, och dä en wis Regering,
ät hwilken Grundlagen uppdragit magtcn att
besörja och afgöra om allt, som till Allmänna Hushällningcn
hörer, icke lärer underläta att sträcka fin
Memorial N:v 24. 381
Oeeonomiska undersökningar, genom htrilka säkra
uppgifter och bestämda grunder för desi midtagande
anstalter och författningar endast kunna crhallas.
Af desta skäl magar Utskottet för sin del icke
tillstyrka den af Herr Manncrstam föreslagne Instruktion.
Stockholm den 23 November 1800.
Pä Constitutions-Utskottets mägnar:
D. Nannorlioim. Oart v. Uossnstein.
Daniel Dborstoin. Dson lTl^eleort.
D. D.
N:o 24.
Med öfwerlemnaude af Utskottets eget förflag till
Tryckfrihetslag.
Wördfamt Memorial.
Till Riksens Högloft. Ständers pröfning får
Constitutions-Utskottet härjemte mördfammeligen öfwerlenina
den af detsamma äskade, dest Egna utarbetning
till en Tryckfrihcts-Lag.
Ämnet är misterligcn ej nytt. Utskottet har
baft att rädfraga äldre Författningar, detsamma
rörande, och äfwen ägt mycken ledning af det återremitterade
Förslaget och dermid i Niks-Standcn
362
Expeditioner till RikS-Ständen.
Tryckfrihcts-Lagars skiljaktiga uppställning, deras
ival kända föränderliga öden och en deraf uppkommande
sorgfällighet, att pä fanita grunder för sak
och werkställighet bereda waraktighetcn af en sä
mycken magt päliggande författning, upptagit Utskottets
hela omtanka.
För hwar och en, som i minnet äterkallar
jemförelse!! emellan den hastigare och wälgörandc
uttvcckling, upplysningen bibringat i ämnen af alla
slag efter Tryckerikonstens upptäckt, och förra tiders
långsamt framskridande odling, lärer uppfinningens
warde icke wara nägot twiftvelsmäl underkastadt.
Snillets och den djupa forskningsandans lifgifwande
kraft har det egna i sin natur att wilja meddela,
upplysa, gagna och förbättra. Den har med begärlighet
och framgäng begagnat denna öppnade
gcnwäg att uppfylla en hög bestämmelse, och de
för tankens frihet i förwäg lagde hinder hafwa ej
förmätt att epväfwa, utan endast att för nägon tid
tillbakahälla och fördröja dep wälgörande werkningar.
Detze hinder wörö ej ilian orsak. De hade
ock mägtige Anhängare.
Negcnter hafwa ej warit sällsynte, hwilkas Hilder
medclmättan inskränkta och ej sällan förwända
grundsatser om Styrelsens sanna föremäl ej förmätt
uthärda deu upplyste och »välsinnade granskarens öfwerlägSna
blick. Deras isrän spädare ären osta
undcrhällna, sällan och swagt motsagda begrepp om
egen förträfflighet, inplantade och sjelstagne fördomar
vili höghet och ära, utan att derwid läta
ingä i beräkning Folks och Lands rättmätiga fordringar,
hafwa ofta förledt deni, att heldre läna
örat till Lycksökarens och Smickrarens bifallsrop,
än till den oegennyttige, den Fäderneslandet älskande,
den Negenteu »verkligen tillgifne, men af Honom
Memorial N:o 24. 363
misikände undersåtens sanningsfulla, osta just derföre
strästoa stain ställningar vin Folkens rätt till
lycksalighet.
Den oskicklige, den ensidiga afsigter befrämjande,
den i fin krets förtryckande Embetsmannen
skulle söka att tillstänga alla utwägar, ledande att
blottställa hans straffbara uppförande för Regentcns
misshag, rättwisans hämnd och det Allmännas förakt.
Wäldet öfwer Sammeten, urartande och misibrukadt
till wälde öfwer Stater, Personer och
wcrldsliga handlingar, skulle i tankens frihet se förstörare»
af sa kära föremal för menniskans medfödda
begär att rada. Det har kostat Scclers tid
och strömmar af blod att med sanningens fackla
fördrifwa okunnighetens och widskcpelsens mörker,
att pä Fanatismens fall uppresa Fördcagsamhetens
och Samwetöfridens Altare.
Den halflärde i wcttenskaper skulle i d esias ombyggnad
pä sanna grunder finna ett förringande af
oförtjent, men länge ätnjutet, wärde, förlusten af
mängärig möda.
Man mä dä ej förundra sig deröfwer, att
tankens yttrande frihet i skrift och tryck mött sä
mänga och stora hinder. Man bcklage dock, att
besia hinder kostat Folkslagen tid och sällhet, och
man hämtc af långlig erfarenhet en lärorik öfvertygelse
om tankefrihetens märkliga inflytelse pä
Folkens »välfärd, desi kraft att bewara Medborgarens
rättigheter frän förtryck, samt att den, lemnad
till en fri och obehindrad wcrkning, winner egenskap
af en lifgifvande wärme, men hämmad, förr eller
sednare utbryter i en förödande eld.
I Turkiet och Marocco finnes ingen yttrande
frihet. Der finnes ock ingen säkerhet, hwarken för
Regcntcr eller Ilndcrsätcr. Äswen utan biträde af
erfarenheten och isyuucrhct sf Englands exempel,
364
Expeditioner till Niks-Ständen.
hwarest Regentens trygghet och Tryckfriheten »väl
och länge stätt tillsammans, skulle nian af motsatsen
kunna draga den slutföljd, att en genom Tryckfrihet
stadgad och rcctifierad Allmän Opinion befästar den
säkerhet för Regentens person och magt, som willnes
genom den sednares laglikmätiga och »välgörande
utöfning, och en deraf uppkommande kärlek och förtroende
till den sörre; att denna opinion upplyser
och öfwertygar om nödwändigheten, att sä wäl Regentens
magt som undersåtens rättigheter, den förra
och de sednare rätt beräknade, hallas i helgd.
Tryckfriheten, tagen i sammanhang med Rikets
liuwarande Stats-Författning, får af sin egenskap,
att wara en af dest säkraste grundpelare, en alldeles
egen wigt, en alldeles afgjord oumbärlighet. Sweriges
Lagstiftare hafwa insett, att af till Styrelsegrcnarne
delade lika krafter uppkommer owerksainhet.
Det wacklandc, den collision och den vreda,
som af en sadan ställning förorsakas, äro af för
mycken wäda för Staten, att ej ester en kort tids
förlopp werka öfwerwigt till endera sidan, och gränsen,
en gäng öfwerträdd, lemnar ett gränslöst fält öppet.
Grundlagen har derföre tillerkänt Konungen deri
styrande magten och werksamhct att, med enhet i
beslut och kraftfullhet i medel, densamma utöfwa.
Bestämda former för dest »verkningskrets, Folket
förbehällne fri- och rättigheter, innefatta ej en absolut
och emot densamma uppgående rnotwigt; således
ej eller orsaker till någon strid emellan de
Constitutionella Magterne, af hwilken Stats-Författningen
förr eller sednare skulle kunna upplösas.
Sä mycket angelägnare har det warit att bereda
en allmän upplysning, att dana en rcctifierad
opinion, berättigad och skicklig att offentligen granska
och bedöma Nationens stora angelägenheter, Nege
-
Memorial N:o 24.
365
werka», Embetsmans förhållande; och enda medlen
dertill igenfinnas uti tankens lagliga yttrande frihet
i Skrift och Tryck. Den har wäl ef egenskapcrnc
af activa hinder, af direkta band, hwilkas sä wäl
mifibruk fom bruk lätteligen knnde föranleda till en
med Statens bestånd oförenlig Status in Statu,
men defi oemotståndliga kraft att afkläda misstagen
och orättwisan sanningens mantel skall ofelbart införa
och stadga begrepp om Ncgentens sanna ära,
rätta medlen att befrämja Folkets lycka, nödwändighetcn
af den förres magt, wärdet af det sednares
fri- och rättigheter.
Med det klara och oinskränkta förbud af i
forwäg lagde hinder för rättigheten att utgiswa
skrifter, hwilkct Negerings-Formcn i defi 86 Z sa
uttryckligen stadgar, har Utskottet ej kunnat förena
någon slags Censur. Denna skulle ock, enligt Utskottets
tanke, innefatta ett medgifwande, eller åtminstone
en farhäga, att illwiljaus och förwillelfens
sprak skulle kunna wara starkare än sanningens.
Skyldigheten att i analogie med tydlig Lag
bewara allmänt lugn, att befästa den samwetsfrid,
tröst och förhoppning, hwilka äro frugter af Himlalärans
sanningar, att freda Konungens Majestät
och gcrningar, att bereda Statens Cmbetsmän och
fridälskande Inbyggare upprättelse emot sanningslosa
och ensidiga beskyllningar, att skydda moral
och seder, har uppfordrat Utskottet att förestå de
Stadgande» emot Tryckfrihetens mifibruk, hwilka
-Förslaget i wifia beskrifna fall utsätter. Om de
ej alltid skulle kunna anses förenliga med den liberalitet,
som utmärker tidehwarfwet, lära Riksens
Högloft. Ständer, af jemförelse» med Allmänna
Lagens stadgande» uti flere Capitel af MifigerningsBalken,
upplyst finna, att Utskottet för förseelser i
tryckta skrifter mast lata tjena sig till mattstock.
366 Expeditioner till Rils-Ständen.
hwad Allmänna Lagen för förseelser i skrift och
tal stadgar. Örn och när de aberopade Lagens
ruin, pä sätt Grundlagen söreskristver, förändring
nndergätt, lärer ock »verkan deraf ofelbart sträcka
sig till Tryckfrihets-Förorduingen.
Utskottet har också ansett nödig och nyttig en
autoriserad waksainhet öfwer Tryckfrihetens möjliga
misbruk. Om ä ena sidan denna waksainhet ej är
tillfyllestgörande för att qwäfwa första gnistan af
en farlig eld, tror Utskottet ä den andra, att en
offentlig bestraffning af i bewis ledda förseelser närmare
instämmer med rättwifans och det Allmännas
fordringar, än en åtgärd i förhand, som gränsade
till Censur; och för öfrigt, att den Stat, hwars
sammansättning wore sä swag, att den äfwentyrades
tvid första intrycken af en försåtlig, ja ända till
olydnad emot Laglig magt uppmanande skrift, ofelbart
hyser i sitt sköte farligare frön till siu förstöring
än den mest tygellös» tankens yttrande frihet.
Det tillhör slutligen Tryckfrihetslagen att sörja
för skrifters och anklagades owäldiga och rättwisa
bedömande. Sä länge fräga endast warit om ämnen
och saker, hwilka, i anseende till deras beskaffenhet,
ej borde wara föremal för Tryckfriheten, har Utskottet
trott sig kunna sa wäl bestämma hwad som
bör hänföras till förseelser, sorn ock inskränka Domarens
ätgärd inom gifna föreskrifter. Men dä
Utskottet, hwad sjclfwa framställningssättet beträffar,
funnit sig i den mest brydsamma förlägenhet att
utstaka gränsen, der detsamma, ifrån att kunna fördragas,
öfwcrgär till otillbörlighet, och widare rnängfaldiga
gradationcr igenom ända till grof brottslighet,
har Utskottet funnit öfwerstiga desi förmåga,
att alldeles tillstänga det widsträckta fältet för utöfningcn
af menniskans sawal goda som elaka egenskaper:
Domarens pröfningsrätt.
Memorial N:° 24. 367
I en sadan sakens ställning har Utskottet trott
sig böra förestå, att den tillkommande Riksens Ständers
Tryckfrihets-Committee mätte tilläggas rättighet
att, wid förekommande frågor vin ätalade tryckfrihetsmål,
ett bestämdt yttrande afgifwa, innan saken
af Kongl. Swea Hofrätt till afgörande företages.
Utskottet wägar hysa den öfwcrtygelse, att Riksens
Ständers ival till Tryckfrihcts-Committeen af Personer,
kände för upplysning och ett liberalt tankesätt,
att det dctze Personer uppdragnc, sä utmärkt
hedrande och wigtiga förtroende, att emellan Riksdagarne
äga wärdén öfwer denna Grundlag, att
Allmänhetens pä deras grannlaga befattning fästade
uppmärksamhet och oundwikliga granskning, att
ofelbart allmän görande genom trycket af sädane
Domslut, hwilka med Committeens yttrande es instämma;
att alla deha omständigheter sammanlagde
skola blifwa ett kraftigt wärn för Tryckfrihetens
helgd samt ätalade skrifters och anklagades owäldiga
bedömande.
Rättegängssättet har Utskottet, sä wida sig
göra lätit, sökt att inrätta i öfwerensstämmclse med
Allmänna Lagens stadgande».
Utskottet skulle anse säsom den yppersta belöning
för ospard möda, om dess arbete uppfyllde sitt
wigtiga söremäl. Riksens Högloft. Ständer behagade
benäget erindra sig, att en Författare alltid är
i tillfälle att wälsa det ämne, hwartill han känner
sig äga fallenhet, dä deremot ett Utskotts Ledamöter,
utan annan skyldighet än den af nit och wälwilja,
icke sällan befinna sig i den brydsamma belägenhet
att nödgas befatta sig med för deras wattliga yrken
mera främmande söremäl. Om derföre Utskottets
arbete har fel och ofullkomligheter torde de i betraktande
deraf kunna ursäktas och med fördragsam
-
368 Expeditioner till Riks-StSnden.
het rättas. Sitt rena uppsåt tilltror Utskottet sig
kunna försvara.
Stockholm den 28 November 1809.
Pa Constitutions-Utskottets wägnar:
U. Nanuorlloim. 6ar1 O. iöloräin.
vauiol LborZteiu. ck:sou U^oleort.
Bilaga till Mein. N:o 24.
Wi esterskrifne Swea Rikes Ständer etc. etc.
gore wetterligt: att som uti den af o§, under den
6:te sistlidne Innu antagne och af Konung och
Ständer fastställda Rcgcrings-Form, Tryckfriheten
blifwit Swensta Folket tillerkänd, förmedelst det
stadgande i berörde Grundlags 86 Z, att med
Tryckfrihet bör förstäs hwarse Swensk Mans
rättighet att, utan nägra af den offentliga
Magten i forwäg lagde hinder, utgifwa skrifter,
att sedermera inför laglig Domstol kunna
tilltalas för deras innehåll, och att icke i
annat fall kunna derföre straffas, än om
detta innehåll strider emot tydlig Lag, giswen
att bewara allmänt lugn, utan att återhålla
allmän upplysning; alltså och nied hänsigt
till de salunda föreskrifne ändamäl, hafwe Wi har
-
Bilaga lill Meni. N:a 24.
369
med »velat förklara hwar och en fritt och öppet att,
med iakttagande af de föreskrifter mot Tryckfrihetens
mistbruk, hwilka härnedanföre, i öfwercnsstämmclse
med Rikets allmänna Lag, skola uttryckligen stadgas,
i afseende pä Statens inwärtes lugn och utwärtes
säkerhet samt det Högsta Wäsendets, Öfwerhetens,
den enskilde Medborgarens och scderncs dermed förknippade
helgd, sina tankar uttrycka och meddela i
alla ämnen, i hwad skrifart som helst, och ehwad
föremålet skulle wara detta Rike enskildt eller främmande
Länder, ett närwaraude tidehwarf eller de
förflutna, lcfwandc personer eller aflidna. Till följd
häraf, och femte det Wi härmed förpligta alla dem,
pä hwilka en laglig pröfning af förbrytelser i allmänt
tryck ankomma kan, att wara den tilltalades
lagliga wärn och beskydd, hafwe Wi, till Tryckfrihetens
försäkrande pä ett sätt, förenligt med ett
Borgerligt Samhälles och hwarfe Medborgares rättmätiga
fordringar, »velat stadga och förordna följande:
i
8-
1:o. Alla förut gällande Lagar, Stadgandcn
och Föreskrifter i afseende pä Tryckfriheten eller
Bokhandeln, »vare härmed upphäfua, och, fäsom en
följd häraf, afwen alla hittills gifna särskilda Förbud
emot utgiswaudet as »vipa böcker, skrifter och
handlingar; skolandes desia ej kunna ätalas annorlunda
än denna Tryckfrihets-Lag bjuder.
2:o Nägon tryckningen föregäende granskning
as skrift eller uägot förbud emot tryckning deraf
skall ej äga rum. Ej skall nägon skrift kunna före
dep utgifwande Boktryckare, Utgifware eller Författare
affordras, ej eller uägot för tryckningen
24
370 Expeditioner till Niks-Ständen.
eller utgifningen hinderligt inseende öfwer Boktryckerier
eller Författare och lltgifware wara tillätet;
Lärowerken dock deras förra rättighet förbehållen,
att öfwerse och gilla sädane afhandlingar, som skola
pä deras Lärosalar offentligen förswaras.
3:o Jnga Privilegier pa skrifters utgifwande,
af hwad forin och beskaffenhet de wara ma, skola
hädanefter behöfwas, utan ware för hwarfe Författare
eller Förläggare, thy förutan, utgifningsrätten
af trycket fri, andras redan erhällna uteslutande
rätt dock oförkränkt. Sädan uteslutande rätt
mä hädanefter ej förunnas pä längre tid än Tjugu
är; pä obestämd tid redan förunnad, galle endast
för deus lifstid, som den erhällit. Privilegier pä
skrifters utgifwande, förlänta till allmänna Inrättningars
understöd, äge ej kraft för längre tid än
Tjugu är, räknade frän denna Lags datum; Kongl.
Majit dock obctaget att dem hwarje gäng pä högst
Tjugu är förnya.
4:o Privilegier pä Boktryckerier skola ej behöfwas,
utan stände hwar och en fritt att utan
hinder af någon författning eller Boktryckeri-Reglemente
samt utan att wara underkastad nägon skrävrdning
sädane Tryckerier i Stad, eller pä högst
en half mils afständ derifrän, dock alltid ställde under
Stadens Jurisdiktion, anlägga, af hwad beskaffenhet
eller widd honom lämpligt synes, likwäl
under det förbehäll, att han. Trettio dagar innan
nägon skrift derifrän utgär, hos Kongl. Majrts
Befallningshafwande i Orten och den Stads Magistrat,
derunder anläggningsstället lyder, tillkännagiswcr,
att och hwarest han Boktryckeri anlagt; och
äligge det bcmälde Kongl. Maj:ts Befallningshafwandc
att nied omgäende Post Hof-Cantzleren sädant
wid handen gifwa.
5:o Författare ware ej skyldig att ä tryckt
Bilaga till Meni. N-o 24. 371
skrift läta sitt namn utsättas. Ehwad han okänd
wara will eller ej, äligge honom att tillställa Boktryckaren
en förseglad sedel innehällande hans namn
och hemwist, med päskrifwet betyg om deha uppgifters
rigtighet af twänne utaf Boktryckaren wäl
kände män, hwilka äligge Författareanswar, i händelse
skriften inom laga tid ätalas skulle, och Författarens
namn och hemwist befunnes origtigt uppgifne
eller i Sedeln saknades. Röjer Boktryckare
Författares namn och hemwist, dä sädant honom ej
af Domaren lagligen älagdt är, böte 200 R:dr, och
warde hans brott kungjordt i allmänna Tidningarne.
6:0 Utgifware af Utländsk mans arbete i öfwersättning
eller af Inländsk mans, som sitt namn
ej angifwit, likasom utgifware af Periodiska skrifter
eller samlingar af flere Författares skrifter, äge enahanda
rättigheter, pligter och answarighet, som
Författare i alla de fall, der ej i denna Lag annorlunda
stadgadt är.
7:o För en skrifts innehall eller skrifart skall
ingen Boktryckare kunna till answar ställas, undantagande
i de fall, da han uraktlätit att med en sadan
namnsedel, som i 5 mom. föreskrifwen är, sig
förse, eller dä Författares eller Utgifwares namn,
utan deh tillständ, en skrift äsatt är, eller ock sädant
namn ej uppgifwas kan pä sätt nedanföre i
8 mom. af denna § stadgas.
8:0 Hwarje skrift ware Författarens eller deh
lagliga rätts innehafwares egendom. Hwilken som
skrift trycker eller cftertrycker utan Författarens eller
Förläggarens skrifteliga tillständ, miste upplagan eller
böte deh fulla wärde, mälsägandens ensak.
Denna, Lag gälle ej för Öfwersattare i annat
fall än dä Ofwersättare en annans namn mihbrukar
eller hans arbete eftertrycker eller läter sin öfwersättning
för en annans anses.
372
Expeditioner till Riks-Ständen.
Utgifvare af samlingar eller Periodiska skrifter
hafwe ej brutit emot Författareo ägande rätt,
da han i dem, med förtigande af Författarens namn,
hans otryckta arbete utgiswer. Hwilten som ä annars
skrift falskt titelblad eller orätt Författare-,
eller Utgifware-namn utsätter, straffes enligt Mihgerttings-Balkcns
8 Cay. 3 §:n. Diktadt namn,
htvarmed ingen werklig Person utmärkes, ware ej
förbudet, att pa titelbladet utsätta, da Anctors rätta
namnsedel lemnad är.
9:o Ä hwarje skrift warde Boktrnckarens namn,
tryckningsorten och ärtalct utsatte. Uraktlater Boktryckare
sädant, plikte han första gängen >00 R:dr
och ware andra gängen sitt Boktrvckeri förlustig;
gälle dock ej detta förordnande för Notifications-
och Sorgebref, formnlairer, betingiungsscdlar
med mera af dylik beskaffenhet.
10:o Intet hinder ware för ni Bokhandel
eller för utgifning till föryttrande af någon skrift,
ware sig inländsk eller utländsk. Hwarje Författare
eller Förläggare stande fritt, att en honom, i följd
af sadan egenskap, tillhörig skrift antingen sjelf eller
genom andra föryttra. För fortfarande söryttrande
deraf ware inga andra hinder än de som i 4:de
8 10 moni. af denna Lag föreskrifwas.
1I:o Under ordet skrift, som i denna Lag
nyttjas, skall förstas allt hwad genom trink under
Allmänhetens ögon lagges.
1:o I öfwerensstäuimclse med här ostvan för
en allmän och Lagbunden tryckfrihet lagda grunder,
skall det, under de nedanföre i 3 K stadgade förbehåll,
sta hwarje Författare fritt, att öfwer allt
hwad som är eller kan blifwa föremal för me lisli ig
»
Bilaga lill Mem. N:o 24. 373
kunskap genom tryck kungöra sina tankar, hwaraf
tydligen följer, att, med iakttagande af berörde förbehäll,
fran tillätna ämnen icke kan undantagas någon
slags Wettenskap eller kunskapsgren, ehwad
föremäl den äga ma, det Högsta Wäsendct, Menniskan,
wellde» eller samhället, ej eller någon slags
tillförene, nu eller hädanefter gällande Lag eller
offentligt stadgande, ej eller något slags CnibetsWerk
eller allmän inrättning, ej eller något slags
beslut, anstalt eller åtgärd, härflytande af hwilken
svin helst i offentlig egenskap handlande nwndighct.
2:o Skall för hwarje ämne skrifarten, enär
den ej fason, skändlig eller smädlig sig tydligen
utmärker, af bwarjc Författares eget wal bero.
3:o Skall det, i enlighet med hwad i 1 tzms
3 mom. stadgadt är, wara hwarje Författare eller
Utgifware tillätet att, under det enda »vilkor af helgd
för andras äganderätt, allmängöra »'krister af hwad
form, »vidd eller beskaffenhet som helst.
ä:o I grund af hwad i 1 moni. af denna 8
stadgadt är, »'kall äfwcn till Utgifwares säkrare efterrättelse,
kock med de undantag och »vilkor som
nedanföre stadgas »'kola, uttryckligen »vara en hivar
tillätet, att i allmänt tryck utgifwa alla sä »val
rättegängar, svin andra allmänna ärender rörande
handlingar, protoeoll och beslut as hwad namn och
beskaffenhet de »vara mä, ehwad de höra till den
förslutna tide» eller till mäl, »'om hädanefter förekomma,
»vare sig hos Högsta Domstolen, Nedre
Justitice-Revisivnen, Allmänna Beredningen, Dftveroch
Under-Rätter, Collegicr, Committeer, Beredningar,
Directioner, Eommlssioner, Förwaltuingar,
Konungeno Befallningshafwande, Consistvrier, Cxecutionssäten
eller andre Publika Werk, utan ätstillnad
pä malens beskaffenhet af Civila, Crim,'nella,
Oeconomiska, Militaira eller Ccelesiastiqua; »vidare
374 Expeditioner till Riks-Ständen.
alla tillförene, nu eller hädanefter gällande Jnstructioner,
Eonstitutioner, Reglementen, Statuter, Ordningar,
Privilegier, Rescripter och allmänna Stadgande»,
hwarifrän helst utfärdade, tillika med alla
oftvannämnde högre och lägre Rätters, Collegiers,
Embets-Werks, publika Corporationers och alla
Embets- och Tfenstemäns Relationer, Memorialer
och Embetsbref; ändtligen alla Societeters och Werks
samt enstilde Personers Memorialer, ansökningar.
Förslag, betänkanden, beswär jemte Utslag och sivar
derä till de delar deraf, som till publika Embetsmäns
och Werks handläggning komma; och böra, till den
ändan, icke allenast alla sadane handlingar tvid
Domstolar och andre oftvannämnde Werk och Embeten
genast och utan tidsutdrägt emot lösen utlemnas
ät hwem det äskar, antingen han har i saken
del eller ej, tvid answar såsom för tjenstens försummelse,
om sädant af någon publik Tjensteman
tvägras eller »behörigen fördröjes; ulan äftvcn tvid
samma answar i alla archi» hwar och en fri tillgäng
lemnäs, att fä pä stället afskrifwa eller afskrifwa
läta, eller om dertvid betydande hinder wore,
i bewittnad afskrift emot »vederbörlig lösen utbekomma
alla slags handlingar i hwad ämne som
helst.
Wid föregäende tillätelse skola följande undantag
och wilkor owägcrligen iakttagas:
Att Protocoll, hällne hos Konungen i Ministerielle
ärender och Commandomäl, eller StatsRädets
Protocoll och Handlingar, eller Riks-Ständcns,
eller Hemliga Utskottets eller ConstitutionsUtskottets
rörande Stats-Rädet, eller Banco- och
Riksgälds-Werkens eller Banco- och Stats-Utskottens
eller Revisorers öfwer Banco- och Riksgälds-Werkeu
rörande samma Werks heniliga ärender, icke kunna
till tryckning fordras eller utan wederbörandes till
-
Bilaga lill Mein. N:o 24. 875
ständ utbekommas. Sädane Handlingars utgifwande
af trycket, utan wcderbörandes tillstånd, belägges
nied 100 N:drs böter.
Att ej någre Ministeriella Handlingar eller
Diplomatiska Personers enskilda anteckningar eller
berättelser öfwer Ministerielle ärender, hwilka höra
till ett sednare tidehwarf, än för minst 50 är tillbaka,
kunna utan Regeringens tillständ, ej etterenskilda
bref, sä wida de ej till nägot Räktegängsmäl
nödwändigt höra, ej eller ät Publik wärd anförtrodda
deposita af skrifter och handlingar utan
deras tillständ, som samma bref eller deposita angä
eller tillhöra, kunna utgiswas eller utbekommas; den
häremot bryter böte 50 R:dr.
Att i hwad rättegängsmäl som helst en Part
weil ina wara tillätet, att innan Dom eller Utslag
fallit, efter eget wal, genom tryck kungöra inlagor,
beswär och anklagelse; men att den Part, som af
en rättegäng, sedan Utslag eller Dom fallit, mera
trycka lätcr än Dom eller Utslag, säsom en af Parternes
pästäenden, förklaringar, wista vota eller dylikt,
äfwen ware skyldig, att tryckte bifoga Wedcrpartens
motpästäenden, motförklaringar samt de
öfrige Ledamöterncs vota, af den Domstol, hwarwid
wälet förewarit, säledcs allt som för nödwändigt
hällas bör till upplysning om sakens behandling
och Utslagets grunder. Likwäl mä ej nägon
anses skyldig att utlösa andra handlingar än till
detta ändamäl owilkorligen oundgängliga äro; och
mä pröfningen derom bero af Domaren, hos hwilken
wälet förewarit, under laga answar om dermed
annorlunda förfares, än med denna Lags tydliga
mening och stadgande öfwerensstänuner. Den häremot
bryter böte 50 R:dr.
Det skall ock stä hwar och en Part fritt, som
376
Expeditioner till Riks-Itänden.
haftver »agon sak eller »agot annat desi rättighet
rörande nial, annngen hos Kongl. Majit, i Dest
Högsta Domstol, eller hmad annan Domstol eller
publikt Werk det mara ma, att deröfmer lata trycka
en berättelse eller sä kallad Spenes sacki; dock att
han haller sig mid sanning och anständighet. Den
häremot bryter böte 33 R:dr 16 skillingar.
Att protocoil och handlingar i sörlikta brottmål
ej mä, sa länge någon as Parterne lejmer,
utan deras ömsesidiga tillstånd as trycket ntgifmas.
Den häremot bryter böte 33 R:dr 16 skillingar.
Att sadant som rörer styggelser eller högligen
»arar blygsamheten, eller innehaller hädelser emot
Gud, eller lasteliga uttryck om Rikets marande
Ofmerhct eller hmad, i afseende pä Personer hmilka
ett mål icke egentligen beträffar, kunde i sädane
handlingar hafwa influtit, otidigt, anstötligt eller
förklenligt, icke mä uti dem mid mite af 33 N:dr
i6 skillingar genom trycket kungöras, utan sä mida,
hmad sistnämnde sall angär, äberopandet skulle as
Domaren, som sist i mälet dömt, pröfmas nödmändigt
till upplysning och styrkande af sjelsma hufmudsaken.
I öfrigt och svin det blefme för midlyftigt, att
alla förefallande ämnen, mäl och ärender med noggrannhet
utsätta, skall det stä hmar och en fritt,
att i tryck allmänt kunnigt göra allt hmad som i
denna lag icke finnes uttryckligen förbudet; följaktligen
stall ock ej nägvt som osmer i denna Lag
tillätliga ämnen i tryck anmärkes, päminnes eller
eljest gransknings- eller reflectionsmis i dagsljuset
sramlägges, kunna, under föremändning att innebära
tadel eller klander, säsom straffbart anses, sä mida
strifsättct icke är tydligen smädligt eller skändligt;
om ansmar hmarföre i denna Lag stadgadt är.
Bilaga till Mem. N:o 24.
377
3 8-
Under de förutsatte wilkor, att wld prösningen
af en skrift eller answaret för den samina Domaren
alltid, i fall, som twetydiga synas, skall heldre
fria än fälla och, der fragan är om ämnets mera
än om uttryckens Lagstridighet, heldre fästa fin uppmärksamhet
pä skriftens klara äfystning än pa utföringssättet,
alltid utan rättighet att, i hwilket
fall som helst, draga obestämda slntföljder af uttrycken,
skola såsom missbruk af Tryckfriheten anses:
1:o Hädelse emot Gud, hwarmed bör förstas
ett, genom sjelfiva uttryckets gröfwa och affkywärda
lydelse, rysligt smädande af det Högsta Wäsendet;
brottet skall umgällas såsom i 1 Cap. l 8 Mistgernings-Balken,
Allmänna Lagen, stadgadt är, och
skriften eonfisqueras.
2:o Allwarlig och klart uttryckt förnekelse af
en Gud och ett lif efter detta, eller af den rena
Evangeliska Lärans sanning. Brottet skall umgällas
med 100 R:drs böter och skriften eonfisqueras.
3:o Öfwerlagdt och klart uttryckt gäckeri af den
Allmänna Gudstjensten, Guds ord och Sacranienten.
Förbrytelsen skall umgällas med 100 R:drs
böter och skriften eonfisqueras.
4:o Allt slags lastligt yttrande om den Regerande
Konungens höga Person eller gerningar eller
Dest Genial Drottningen eller Rikets bestämde
Thronfölfare. Brottet skall straffas enligt Mistgernings-Balkens
5 Cap. 1 § och skriften confisqueras.
5:o Smädliga uttryck emot någon bland de
öfriga Personer af det regerande Konungahuset,
hwilka Kongl, eller Furstelig »värdighet inom Riket
åtnjuta. Brottet skall straffas ined 100 R:drs böter
och skriften consisqueras.
378 Expeditioner till Riks-Ständen.
6:0 Smädliga uttryck om Riksens Ständer
eller någon af deras fördelningar. Brottet skall
straffas med 100 R:drs böter och skriften confisqueraS.
7:o Tydlig uppmaning till myteri eller uppror.
Brottet stall straffas efter 6 Cap. MissgerningsBalken
och skriften confisqueras.
8:0 Smädliga uttryck om Rikets Embets- och
Tjenstemän i och för Cmbetet. Brottet stall straffas
efter allmän Lag.
9:o Smädliga, förklenliga och osämja med
främmande magter tydligen äsyftande omdömen och
yttranden om samtida Nationer och Stater, med
hwilka Riket är i fredligt förhållande, om deras
warande Ofwerhet, Regering och Regeringssätt,
höga Embetsmän och Sändebud, inre eller yttre
förhållanden, företag och underhandlingar. Förbrytelsen
stall umgällas med 50 N:drs böter eller derutöfwcr
till och med 100 och skriften confisqueras.
Ar skriften ej smädlig eller förklenlig, men genom
densamma missförstånd med utländsk magt sig yppat,
mä den kunna confisqueras.
10:0 Oberättigadt kungörande i tryck af hwad
i anseende till Statens ä färdc warande underhandlingar
med främmande magter eller eljest af Konungens
i sammanhang med dem tillernade beslut och
affigter samt dess Ministrars, Räds och Sändebuds
wärf utrönt är eller förmodadt wara kan. Skriften
confisqueras. Sker sädant kungörande af deri, som
Konungens och Statens hemligheter betrodde äro,
straffes brottet efter 4 Cap. 5 H Missgernings-Balken
och skriften confisqueras.
liro Angripelser emot enskild man, hwilke a
ära gä eller för dess borgerliga namn och rykte förklenligt,
äro. Brotten straffas efter 60 Cap. Missgerniiigs-Balkcu,
och warde dessutom skriften consisquerad.
Bilaga lill Mern. N:o 24. 379
12: o Lögnaktige uppgifter och »vrängda framställningar
' till Allmänhetens förvillande och förledande.
Brotten umgällas med böter frän 33 N:dr
16 skillingar till och med 100 R:dr.
13:o Sedernes fräcka manhelgd, ware sig genom
offentliga läror till någon grof last, särdeles
den sorn särar ärbarheten, eller sadane ohölfda och
skändliga framställningar af denna lasts utöfning,
hwarigenom främjandet af ett förderfligt lefnadssätt
uppenbart äsyftas. Brottet »'kall umgällas med 50
till 100 Rrdrs böter och skriften confisqueras.
14:o Sedernes lättsinniga manhelgd genom
otuktiga uttryck och grofheter. Förbrytelsen umgälles
med 33 R:dr 16 ffillingars böter och skriften
confisqueras.
Säsom allmän regel gälle i asteende pä confisquerade
»'krister, att nägot mer af dem ej mä af
trycket ä nyo utgifwas än det, hmilket Domstolen,
»'om sist i mälet dömt, icke för brottsligt ansett.
^ 8.
I afseende pä betvakningcn öfwer »'kristers lösliga
allmängörande »'kola följande Stadganden gälla:
1:o Hof-Cantzleren »'kall tillkomma att, bädc
inom Hufmudstaden och i orterna, antingen sjelf
eller genom »vederbörligen af honom förordnade
Ombud, »vaka öfwer »'kristers allmängörande pä det
sätt och i de delar, »'om här nedanföre stadgas; ägandes
han ästven att endast uti de i 3 mom. af denna
8 bestämda fall utkomna »'krister med qwarstad belägga.
Rättighet att confisquera äge aldrig HofCantzleren.
2:o Till befrämjande af detta ändamäl ware härmed
till owägerlig efterlefnad före skr ifwet, att i
sarinna stund, ej sednare, än en »'krist till försälj
-
380
Expeditioner till Rikr-Sländen.
ning eller till spridande pä hivad annat sätt som
helst utgifwes, skall ett exemplar aflemnas i Stockholm
till Hof-Cantzleren och i hwarje annan ort
till hans förordnade Ombud. Boktryckare, som
denna föreskrift uraktläter, bote hwarse gang 50
R:dr.
3:o Anser Hof-Cantzleren eller Dep Ombud
någon skrift innebära tydlig förbrytelse emot 3, 4,
7, 9, 10 och 13 mom. i 3 § af denna Lag, aligge
honom eller Ombudet, att den gjorda upplagan af
samma skrift inom atta dagars förlopp med (hvarstad
belägga lata; börandes en manad efter den
Lag dä i Landsort qwarstaden lagd blifwit, HofCantzleren
meddela Ombudet sitt gillande eller npphäfwande
deraf. Ar uti Hufwudstaden qwarstad ej
innan ätta dagars förlopp lagd eller i Landsorterne
Hof-Cantzlerens gillande ej inom ofwan föreskrifne
en mänads förlopp ankommet, mä qwarstad ej, utan
efter laga Domstols och Tryckfrihets-Committeens
yttrande galla. Men wid alla de tillfällen, dä HofCantzleren
anser förbrytelser mot denna Lag sig
yppa, och sä ofta mälet ej hör, ware sig, säsom blott
ordningsmäl, under hans egen pröfning eller wid
personliga förolämpanden till den oförrättades enskilda
beifrande, äligge Hof-Cantzleren, antingen
han funnit qwarstad äga rum eller endast ätal
wid laga Domstol, att skriften ofördröjligen och
omedelbart till Justitico-Cantzlerens laga ätgärd
öfwerlemna.
4:o Till ordningsmäl räknas, örn wid Tryckeris
anläggande uraktlätes hwad 1 § 5 mom. derom
stadgar, eller om Boktryckare underläter att
enligt 1 ^ 9 mom. ä skriften utsätta sitt namn,
tryckningsvrten och ärtalet. Härom undersöke HofCantzleren,
och aflemne sedan sin berättelse derom
genast till Justitice-Cantzleren. För öfrigt äro ord
-
Bilaga till Mem. N:o 24. 381
ningsmäl ej andra an sädane Oeconomiska, som
enligt Boktryckeri- och Bokhandels-Reglementet till
hans pröfning kunna höra och till rubbning af
nägot stadgande i denna Lag icke leda.
5:o Sä snart någon förbrytelse emot denna Lag
antingen i följd af Hof-Cantzlerens uppgift eller
genom enskild angifvelse eller pä annat sätt blifwit
Justitice-Cantzleren kunnig, äligge honom att
ofördröjligen läta förbrytelsen genom tillförordnad
Actor wid behörig Domstol äklaga. Ware han
dessutom för egen del förbunden att genom wederbörande
Ombud öfwer Tryckfrihetens Lagliga bruk
tillbörlig uppsigt hafwa. Ware likaledes JustiticoOmbudsmannen
pligtig att, i afseende pä förbrytelser
mot denna Lag, lemna sin Embetsätgärd enligt
de i Jnftructionen rörande hans befattning
med andra mäl förcskrifna grunder. Enskildt förolämpande
äge endast mälsäganden rätt att sjelf
eller genom Ombud ätala.
0:o Sedan Sex mänadex förlupit efter det en
skrift bevisligen till Hof-Cantzleren eller hans Ombud
blifwit enligt 4 F 2 morn. insänd, mä ej af
publik Actor ätal derä äga rum. Enskild man äge
dock att räkna sin beifrande rätt frän den dag laga
hinder emot upprättelses sökande bewisligen upphört.
Är nägon skrift med qwarstad belagd, dä
skall ätal ske ä skriften, inom ätta dagar i hufwudstaden
och i orterne ätta dagar efter det Hof-Cantzlcrens
gillande af qwarstaden blifwit kunnigt; i annat
fall upphöre qwarstaden, och ware skriftens försäljning
obehindrad.
7:o Utgisware af dagblad och »veckoblad, hwilka,
säsom i 1 § 6 mom. stadgadt är, ensamme äro underkastade
sörfattareanswar, ware framför andra erindrade
our ett rätt bruk af Tryckfriheten, och umgälle
utgifwaren förbrytelse genom sädant blad dubbelt
i alla de fall, der med penningar pliktas.
382 Expeditioner till Niks-StLnben.
8:0 ^warstad eller confiscation galle ej för
större del af en skrift än det eller de blad, häften
eller tomér, htvarä atal göres.
9:o Hwar som beträdes att hafwa försalt eller
utspridt en i laga ordning med qwarstad belagd eller
confisquerad skrift, bote efter omständigheterne ifrän
100 till och med 300 R:dr. Rubbning af qwarstad
umgälles särskildt efter 8 Cap. 8 § UtsökningsBalken.
10:o I afseende pä försäljning och utspridande
af utifrän inkomne skrifter pä Swensta spräket äge
Hof-Cantzleren lika rättigheter och äligganden, som
i afseende pä inom Riket tryckta, och ware föryttrare
af sädane skrifter underkastad samma skyldighet
och answar, som i 2 mom. af denna § för Boktryckare
stadgade äro.
11:o Finner Hof-Cantzleren, att utrikes ifrän
inkommen pä främmande spräk författad skrift innehällcr
nägot stridande emot 3 Hrns 4, 7, 9 och 13:de
inom., äligge honom att, efter tills widare derä
lagd qwarstad, i underdänighet inhämta Kongl.
Majrts befallning, huruwida densamma bör till föryttrande
frigifwas eller under widare qwarstad till
äterutförande förblifwa.
5 8.
-Förbryter sig Boktryckare emot denna Tryckfrihets-Lag,
upptages mälet wid Kämners-Rätten,
eller i de Städer, der Kämners-Rätt ej fin- .
nes, wid Rädstufwu-Rätten i den Stad Boktryckeriet,
ifrän hwilket den äklagade skriften utkommit,
anlagdt är eller pä sätt § 1 innehäller wid anläggandet
anmäldt blifwit. Stämningstid ware i
allt fall, ehwad Tryckeriet inom eller pä sätt nyssnämnde
8 utstakar utom Staden är beläget, enahanda,
och förhälles dermed som om stämningstid i
Bilaga till Mem. N:° 24. 383
Staden Lag säger. Uppstår fraga om Författares
eller Förläggares af en tryckt skrift tilltalande eller
hörande, böra han eller de tvid sädan Rätt till stvar
stända och ätnjute i öfrigt deras Laga rättegängsförniäner
enligt Allmän Lag och särskilde Författningar
uti allt htvad genom detta förordnande icke
uttryckligen annorlunda stadgadt är.
Finner Hof-Cantzleren eller dest Ombud sig
befogad att, pä de grunder för qtvarstad ä tryckt
skrift här ostvan stadgade äro, förordna eller äska
det nägon skrift med qtvarstad beläggas mä, tvare
han eller det berättigadt att i Stockholm genom
biträde af Ofwer-Stäthällare-Embetct och i öfrige
Städer samt orterne medelst skyndsam handräckning,
som ej fär tvägras as den Magistrat, htvarunder
Boktryckeriet enligt § 1 lyder, sädan qtvarstad erhälla;
börande öftver förloppet af Qwarstadsförrattningen
och orsakerne dertill, samt i afseende pä
den äklagade skriften om och huru mänga Exemplar
dä ännu finnas uti Boktryckarens wärsö, anteckning
trefallt författas, htvaraf den ena tillställes HofCantzleren
eller hans Ombud, deu andra Magistraten
och den tredse Boktryckaren. Magistraten tvare
pligtig att wid answar, såsom för Embetsförsummelse,
med näst afgäcnde post sända en afskrift af
denna anteckning till Konungens Befallningshafwande
i Länet, hwilken »vid enahanda answar äligge
att den med näst derpä följande post till JustiticeCantzleren
insända. I Stockholm warde samma
anteckning genast eller sist inom nästföljande dags
ntgäng till Justitice-Cantzlcren aflcmnad. JustiticeCantzleren
tillkomme sedermera att, efter som han
skäligt pröfwar, läta qwarstaden äga beständ eller
densamma bryta läta samt, i ena eller andra fallet,
i Stockholm inom ätta dagar och i Landsorterne
aldra sist inom en mänad efter det qwarstaden lagd
384 Expeditioner till Riks-Ständen.
blifwit, hafwa hänwist wälet till »vederbörlig Domstol
och Actor förordnat. Sker det ef och är icke
qwarstad inom nämnde tid häfwen, äge Boktryckare
rätt i enahanda ordning, som handräckning af Magistraten
till qwarstadens beläggande meddelad blifivit,
fordra des; brytande, hwilket icke »vägras mä
»vid anstvar af Enibetets förlust. Hof-Cantzlcren
eller dest Ombud äge ej magt att, annorlunda än
nu sagdt är, gwarftad fordra eller widare befattning
nied saken taga, utan hänskjute genast alltsamman
till Justitice-Cantzlercn, pa hwilkcns ytterligare
Embets-ätgärd och anstvar det ankommer,
att sadanc mal »varda enligt denna och Allmän Lag
handhasde. Anmätes hos Justitice-Cantzleren omedelbarligen
någon skrift till ätal, bör han genast
om mälets upptagande »vid Laga Domstol genom
af honom tillförordnad Actor anstalt foga, men icke
mä han om någon sadan föregäende qwarstad, som
här framföre nänindt är, förordna, utan Hvf-Cantzlcrens
eller hans Ombuds hörande och tillstyrkande.
Ar walet till Laga Domstol kommet och qwarstad
der af Actor yrkad, bör Domstolen sig dcröfwer genast
utläta, men likwäl, derest det utan tidsutdrägt
ske kan, Hof-Cantzlereus eller dest Ombuds utlätande
af Rätten inhämtas. Afsläs qwarstadspästäendet,
fvrtfares med Rättegången, men Utslaget gängc ej
i »verkställighet, utan underställes Swea Hof-Rätts
ompröfwande. Gillas påståendet om qwarstad och
har Hof-Cantzlcren eller hans Ombud sadant tillstyrkt,
skall den »verkställas. Hastva dcste ej tillstyrkt
qwarstaden, mä den ej gä i fullbordan; svetsare
icke dest mindre Rättegängcn i hufwudsakcn,
men Under-Rätts Utslag angäcnde q»varstaden »varde
i bäda desta fall utan uppehäll till Swea HofNätt
insändt. Hos-Nätten bör genast deröfwer infordra
Tryckfrihets-Coinmittöens ntlätande. Till
-
Bilaga till Meni. N:o 24.
385
styrker denna qvarstads beläggande, mä Hof-Rätten,
der sä ffäligt pröfwas, efter Utslag en sadan
qwarstad bifalla, och staude den da fast intill Rättegångens
slut. Har Trycksrihets-Committeen afstyrkt
gtvarstad, men Hof-Rätten ända finner den böra
äga runi, dä mä Hof-Nättcns Utslag ej i »verkställighet
gä, utan underställes Högsta Domstolens
afgörande. Riksens Ständers Jnstitice-Ombudsman
äge att, efter erhällen underrättelse, dä sädant mäl
till öfiverläggning förekommer, derwid öfwertvara,
hwarefter honom äligge, att Högsta Domstolens
Protocoll och Utslag i mälet genast till trycket befordra
pä publik bekostnad, i händelse enskild förläggare
ej skulle erhällas.
Dä Under-Rätt i hufwudsaken undersökning
fulländat, »varde den jemte des; utlätandc öfwer
mälet i de sall, dä Under-Nätts Utslag enligt Lag
följa bör, genast till Swea Hof-Rätt insänd. HofRätten
äligge dä, att ofördröjligen af TryckfrihetsCommittec»,
ät hwilken alla till mälet hörande
handlingar meddelas skola, infordra defi betänkande,
som uppä anförda skäl bör innehälla bestämdt utlätande,
ej mindre om answar för skriftens utgifwande
äger rum, än om upplagan bör segvestrcras
och till utspridande förbjudas, samt defiutom innefatta
Committeens yttrande, hurutvida uppgift as
Författarens namn bör kunna Boktryckaren äläggas.
Derefter döme Hof-Nätter», sou», htvad den sistnämnda
omständigheten beträffar, har att iakttaga, det uppgiften
af Författarens namn, hwilken ej annorstädes
än hos Hof-Rätter» fordras mä, skall tvid
intet annat tillfälle kunna anbefallas än dä HofRätten,
efter mälcts utredande, finner detta »vara
af urbota beskaffenhet, eller Boktryckaren pröfwas
äga den ringa förmögenhet att böterna, dä de öfwerstiga
16 R:dr 32 skillingar, mäste i fängelsestraff
25
386
Expeditioner till Riks-SlLnden.
förwandlas. Skiljer sig Hof-Nättcns Dom frätt
Tryckfrihets-Coinniitteens yttrande, gänge de» icke
i werkställighet, utan hänskjutes till Högsta Domstolen
och förfares dermed widare som här osman i
fräga om gwarstad sagdt är. Instämmer Hos-Nättens
Dom till alla delar med Tryckfrihets-Coinmitteens
utlätande, staude den sast och ina deruti ej ändring
kunna sökas; den äklagade likwäl obetagct, att hos
Konungen om nåd an hälla.
Angripes uti as trycket utkommande skrifter
enskilde personer, en eller flera, och det ej sker i och
för deras Embete, dera ma ej annor än rätter målsägande
kära; ej eller mä tillförordnad publik Actor
någonsin sadant i sitt käromål upptaga och äklaga.
Målsägande» ware likwäl obctaget, att hos JustiticoCantzlcrs-Embetct
begära biträde i rättegången af
Kronans Ombud, der tillmålet är as gröfre och
härdare beskaffenhet; och mä pä Justitico-Cantzlerens
eget ompröswande ankomma att härtill bifall lemna;
dock kail sädan Actors fränwaro eller uteblifwande
icke uppehålla mälets företagande och afgörande tvid
Domstolen. Sädau äklagan af enskilde personer
handteras i alla delar efter det rättegängssätt Lag
och Författningar i frägor om förolämpande tillmäle»
enskilde personer emellan föreskrifwa. UnderNätts
Utslag i sädane mäl mä ej gä i werkställighet
utan söregängcn underställning hos Hof-Rätten, sa
snart den aiiklagade anses till det answar, att han
ej sär böta med penningar, eller han i böter och
kostnadsersättning blifwcr ädömd 100 N:dr och derutöswer.
Owarstad eller förbud emot nägon skrifts
försäljning eller utspridande mä Under-domare ej
wkd sädane enskilde twister kunna älägga.
Piösivar Domstolen att malek bör as publik
Actor akäras, dä häiiskjiites mälct, i hwad det rörcr
denna ätalan, att dermed, sä wal hwad gwarstad,
Bilaga till Mern. N:o 24. 387
som rättegängen beträffar, förhälles som här framföre
sagdt är.
Warder Bokhandlare eller annor person för
försäljning eller utspridande af tryckta skrifter anklagad,
förhälles dermed, som här ofwanföre angående
Boktryckare stadgadt är; dock bör i sädant
fall den anklagade tilltalas der han sitt bo och hemwist
hafwer, eller ock der förbrytelsen skett, allt efter
hwad Hof-Cantzleren, Justitice-Cantzleren eller
deras Ombud, hwilka i slike fall det ensamt tillkommer
att talan föra, finna att det lämpligast
ske kan.
I frågor om qwarstad böra i sädant fall Konungens
Befallningshafwande och »vederbörande Magistrater
owägerligcn och tvid answar biträda; dock
mä ej hos Bokhandlare eller arman försäljare a
någon skrift qwarstad begäras, utan att genom bewis
kan styrkas, att skriften i tryckningsorten blifwit
med qwarstad belagd; äfwensom nysnämnde personer
icke kunna för innehållet af nägon skrift med
rättegång beswäras.
Warder någon af trycket härstädes utkommen
eller Utländsk hit i Riket införd skrift utaf en eller
flere främmande Staters Sändebud eller deras Regeringar
anmäld, såsom innefattande fädane ämnen,
hwilka kunna föranleda till misnöje »ned andra
Magtcr, ägc Konungen, att derom efter sakens och
omständigheternes beskaffenhet i Räder förordna
samt, om Han sä nödigt pröfwar, örn skriftens seqvestrerande
och indragning genom Des Hof-Cantzler
eller Justitice-Cantzler, sä »väl hos Boktryckare
son» försäljare eller andre utspridare, läta föranstalta,
och hwarmcd förhälles pä sätt som angäende
beläggande med qwarstad här framföre stadgadt
finnes; skolandes »vid alla fädane fall den af
förenämnde Embctsmän, som om wcrkställigbeten
388 Expeditioner till Riks-Stände».
erhäller Konungens nädiga befallning, genast owägerligen
infordra Tryckfrihets-Committeens utlåtande
vin den i fraga warande skriften. Finner Committeen,
som ef äger inga uti uägon pröfning utaf
Politiska considerationer och förhällanden, att skriften
ekter Lagens bokstaf ef ätalas kan, dä mä ef någon
rättegång, hwarken emot Boktryckaren eller Författaren,
anställas, men för utspridande bör den sorn
emot förbudet deraf bryter till answar stånda, jemnlikt
4 § 9 mom. Pä Konungens nädiga pröfning
mä det ankomma, om Förläggare eller Boktryckare
mä i thy fall till mer eller mindre del af Statsmedlen
nfuta uägon ersättning för omkostnaden till
tryckning och papper af hwad utaf upplagan kunnat
indragas.
Skulle den oförmodade händelsen inträffa att
Tryckfrihets-Committeen med anledning af 108 §
Negerings-Formen warder till answar ställd, upptages
och afgöres mälet af Swea Hof-Nätt, uppä
äkärau af Advokat-Fiscalen derstädes. Domen warde,
genast efter afkunnandet, med alla dertill hörande
Protokoll och Handlingar, pä publik bekostnad genom
trycket befordrad till Allmänhetens kunskap.
Kommer fåken till Konungens Högsta Domstol, förhälles
pä enahanda sätt. Den man, som af Riksens
Ständer blifwit tillförordnad att JustiticeOmbudsniannen
i Embetet efterträda, ware wid
sädant tillfälle pligtig att hans Embetes skyldigheter
utöfwa, föranstalta om tryckningen af rättegängshandlingarne
samt biwista öfwerläggningarne
uti mälet hos Högsta Domstolen.
Alla mål angäende förbrytelser emot denna Lag
skola, wid answar för Domare och Embetsmän,
med största skyndsamhet afgöras, och wid alla tillfällen,
dä fräga kunde uppstä om stera olika brotts
bestraffning, särskildt behandlas, äfwensom den brotts
-
Bilaga till Mem. N:o 24. 389
lige i alla de fall, dä han ej redan gjort sig saker
till dödsstraff eller fästning för lifstiden, skall särskildt
undergå den bestraffning, som han enligt denna
Lag sig ädragit.
Böter efter denna Lag mä ej förwandlas i
annat straff än fängelse ä fästning, efter beräkning
af 16 R:dr 32 skillingar såsom smarande emot
hwarje mänads fängelse, mänaden räknad till 28
dagar. Böter under ofwannämnde summa sware
emot 14 dagars fängelse i orten, der förbrytelsen
skett.
Böter efter denna Lag gange till ttveskiftes
emellan äklagaren och närmaste inrättning för de
fattiga, de fall undantagne dä böter, enligt hwad
här osman stadgadt är, målsägande» ensamt tillfalla.
Bilaga till Mem. N:o 24.
Utdrag af Riksens Häglof!. Ständers Constitutions-Utffotts
Protokoll den 28 November
1809.
S. D. Wid justeringen af det Förslag till Tryckfrihets-Lag,
som Constitutions-Utskvttet ägde att till
Riksens Högloft. Ständer afgifwa, yttrade sig
Herr Biskopen och Commendeuren Doctor Nordin:
"Ehuru jag uti Högloft. Utskottets upplysta
omdöme borde sinna anledning att misitro min öfmertygelse,
sä kan jag likmäl ej dölja den sarhäga,
att en Tryckfrihets-Förordning, sadan som den nu
uppläste, icke nog bewarar Religionen, Styrelsen
samt Medborgaren ifrän äfwentyrliga anfall; och
de med skäl befarade mitzbruk af en sa litet inskränkt
390 Expeditioner till Riks-Ständen.
Tryckfrihet skola dock ofelbart härdast drabba Regeringssättet
och Samhälls-Ordningen."
Och skulle den salunda anförde särskilde mening
Utskottets Betänkande wördsamligen widfogas.
Ut sn^ra.
Hx ?r0tooo1Io
D.
N:o 25.
Angående de tvid Regerings-Formen, före dest
antagande, gjorda anmärkningar.
Wördsamt Memorial.
Öfwer de anmärkningar, som hos samtlige Respective
Riks-Ständen ivid Regerings-Formen innan
deg antagande blifwit gjorde, får Constitntions-Utskottet
härmed wördsamt afgifwa följande
utlätande.
Enligt hwad Höglofl. Ridderskapcts och Adelns
Protokoll af den 3 och 5 Jnnii utwisa, äro de
af detta Respective Ständ framställda erindringar
endast enskilde Riksdagsmäns, utan att kunna anses
som uttryck af den allmänna tanken. Constitutions-Utstottet,
som således wid beswarandet häraf ej
ägt någon ledning af Högloft. Ridderskapets och
Adelns förklarade wilja, har härutinnan följt sin
fria öfwertygelse och under den sorgfälligaste granskning
ej ansett flere än irenne af oswanbcrörde erindringar
werka till »agon förändring. Den första
wid 28 H rörande Konungens rättighet att L mili
-
Memorial N:v 25.
391
laire Embeten nyttja utländske män är redan förut
bcswarad och Betänkande deröfwer Riksens Högloft.
Ständer understäldt, i anledning as ett särskildt
till Utskottet af Herr Goudcrnenren ivid KrigsAcademieu
m. m. Grefwe Cronstedt ingifmet Memorial,
och någon inskränkning i detta afseende tillstyrkt.
Den andra tvid 37 A äsyftande en tydligare
redaetion, har söranlätit Utskottet att härmed
wördsamt förestå den förändring i nämnde 8, att
tvid slutet i stället för orden efter honom mä
införas: efter hans asgäng, samt efter ordet
Stamfadrens tilläggas: efter förstfödslorätten.
I anledning af den tredje tvid 102 § får Utskottet
tillstyrka det projecterade tillägget i Aen efter orden
i tjenst warande Presidenten: skulle sä hända
att sä manga af Riks-Rätteus Ledamöter äro ^
af laga förfall eller jäf hindrade att deltaga ,
i dess öfiverläggningar och beslut, att de öf- i
rige ej utgöra Tols, äligge da Ordföranden i
att i stället till Ledamot i Riks-Rätten kalla 1
den EmbetsmanAnom samma Werk, som är
näst i ordning efter den hindrade, eller oek, l
om detta med de militaire Ledamöter inträffar,
den äldste General eller Amiral, som af !
jäf eller förfall ej hindras. j
De öfrige fran Högloft. Ridderskapet och Adeln
inkomne påminnelser får Utskottet här nedanföre ^
upptaga och i korthet bcstvara.
Wid § 4 anmärkes: att Konungen blifwit
lemnad rättighet att utivälja sitt Stats-Räd
utan närmare bestämmande hwilka personer
dertill ina kunna antagas.
Sivar: Den som skall taga råd synes äftven
böra wälja xadgifware. Stats-Nädens erforderliga
gualification är i Aen pa det tydligaste bestämd.
Z 6. Att Oeconomiska ärenderne, hwilka
392
Expeditioner till Riks-Ständen.
nu blifwit fördelade pä Caineral- och FinanceDepartementen,
kunde lämpligast bestridas af
en enda Stats-Secreterare.
Sivar: Regeringsärenderne fordra ett redigt
behandlande och en oafbruten gäng. Utskottet förmodar,
att dessa ändamål skola säkrast tvinnas genom
göromälens fördelning, och att ingen bland StatsSecreterarne
lärer sakna tillräckliga ämnen för sin
iverksamhet.
8 10. Att en Allmänna Ärenders Beredning
skulle kunna umbäras.
Sivar: Det torde es kunna bestridas att
ganska mänga i Stats-Rädet förekommande mäl
kräfiva es mindre än sädaue som hos Högsta Domstolen
upptagas en »vidlyftigare granskning, ett sorgfälligt
utarbetande. Allmänna Beredningen synes
således med den tydligaste analogie böra bibehällas
pä samma grund som Nedre Justitice-Revision.
§ 35. Anmärkning mot förtroendetsenster,
med afseende i synnerhet pä LandshöfdingeEmbeten;
likaledes att en af Konungen utan
ransakning och dom afsatt Embetsman bör
njuta sin fulla lön till godo, och för militaire
personer särskildt, att de ej mä förlora
sill rättighet till pension af Armsens Pensions-
eller Amiralitets-Krigsmans-Cassan,
om hwilka Cassors bibehällande tvid förra
Reglementen ett stadgande tillika yrkas.
Utskottet fär härtvid Åberopa det af Herr
Cancelli-Rädet, numera Stats-Rädet, Friherre Adlerbeth
till Protocollet den 3 Innu uppläste Diktamen
samt, hivad det yrkade bibehällandet af lön
beträffar, hänwisa till Utskottets wid förslaget till
Regerings-Formen fogade Betänkande. Riksens Ständer
kunna enligt Regerings-Formens 3 § ej ingä
i pröfning af Konungens gernkngar och således ej
Memorial N:o 25.
393
eller i någon anstalt till pensionerande af en Embetsman,
hwilken Konungen ensam, utan Ständernes
åtgärd, till- och afsättcr eller till annan tjenst
transporterar. Officerares pensionsrättighet beror ej
eller af Riksens Ständer, men pä krigsbefälet.
Utsättande af pension för den font Ovilkorligen i
stöd af tydliga Reglementen dertill är berättigad
skulle Mara öfmerflödigt; är han det äter ej, skulle
stadgandet medföra ett förnärmande af hmarje cafiadelägares
rätt. En särskild föreskrift att Armeenö
och Amiralitets-Pensions-Cafiorne mä förblisma tvid
redan stadfästade Reglementen lärer, ehuru en sadan
i Regcrings-Formen af ar 1772 blifmit införd, ej
kunna anses egentligen höra till konstitutionen.
Pä samma grund skulle äfmen deruti böra nämnas
flera andra stiftelser, hmilkas beställd är genom Lagar
och Reglementen försäkradt.
§ 47. Att Rikets Collegier, som i denna
§ endast i allmänna ordalag omtalas, borde
till deras antal och göromäl uttryckligen bestämmas.
Swar: Collegiernes organisation beror gansta
ofta af tillfälligheter. Alla tjenster äro gjorde för
Staten, ej för deras innehafivare; och dä Statens
behof allena är grunden för Embets-Werkens förändrade
eller bestämde inrättning, hade det mifierligen
ej marit nyttigt eller wälbetänkt, att genom
en förhastad stadfästelse lägga hinder i »vägen för
möjliga förbättringar.
8 66. Att ett särskildt Riksgälds- Contoirs-Utskott
utan dess sammansläende med
Stats-Utskottet kunde tillsättas.
Swar: Anstalterne till betalande af Rikets
gäld stä i en sä nära gemenskap med anskaffandet af
Statens behof och bestridandet af dest utgifter, att
defia ämnen nödmändigt mäste i ett sammanhang
394
Expeditioner till Niks-StLnden.
behandlas, och detta till den grad att nian, för att
blifwa en nyttig Ledamot i ett salunda prosectcradt
egentligt Stats-Utskott, borde mahanda förut hafwa
warit Ledamot i Niksgälds-Utskottet.
U 69 och 71. Att i desse ZZ Standens
Deputerade blifwit uppdragen en rättighet,
som ieke tillkommer Ständen sselfwa, och om
olämpligheten och mädan deraf att enligt
sist nämnde Z tre Ständ beskatta det fjerde.
Utskottet har ej utan noggrann öfwcrläggning
föreslagit det anmärkta stadgandet, säsom i Utskottets
tanke enda utwägen att afgöra skiljaktigheter i en
fräga som ej kan lemnäs oafgjord; och twifwelsutan
More det wida mera obilligt och wädligt, om
ett enda Ständ ägde rätt att genom sitt nekande
beskatta de trenne. Emellertid hämtar Utskottet af
hwad under Riksdagen redan i desta ämnen blifwit
tillgjordt den förmodan, att hädanefter ej nägon
särskild beskattning pä särskilde Ständ skall äga
ruin, utan Bewillningsgrunderne blifwa allmänna,
hwarigenom alla befarade olägenheter sannolikt skola
efter hand förswinna.
Af de tvid 71 tz gjorda förslag, dels att det
Ständ, som trodde sig genom Bewillnings-Projectet
förfördeladt, kunde underkasta beslutet Konungens
afgörande eller sanction, dels ock förbindas till ökning
eller minskning i den förra Bcwillningens
belopp och fördelning, i förhällande till de öfrige
Ständcns sammanslagne Bewillning, efter den proportion
deste Ständ ansett till ökning eller minskning
nödig, har Utskottet för sin del funnit det
förra ledande till ett inträng af Styrande Magten
i Nationens sjelfbeskattningsrätt, och det sednare ej
werkställbart i anseende till omöjligheten as proportionens
säkra uträknande.
Memorial N:o 25.
395
§ 86. Att Riksgälds-Contoirets Protokoll
uti intet fall böra hemliga hallas.
Swar: En Ovilkorlig publicitet as RiksgäldsContoirets
operationer skulle törhända nägon gäng
blifwa skadlig. Lane- och Wexelnegociationcr m. m.
fordra ofta, Åtminstone för ögonblicket, en witz hemlighet,
hwarförutan de möjligtwis kunde alldeles
mitzlyckas.
§ 96. Att allenast en Justitice-Cantzler
eller en Justitico-Ombudsman mätte förordnas;
att inrättningen af en Justitice-Ombudsman
synes alldeles öfwerflödig m. m.
I detta ämne är redan sä mycket twistadt, att
Utskottet ej tror sig Lehöfwa inga i nägon wederläggning
af de gjorde päminiielserne eller i nägra
ytterligare bcwis rörande Embetets wigtiga ändamäl
och förwäntade nytta. Det torde i alla händelser
wara säkrast, att lemna ät tid och erfarenhet att
afgöra, om Justitim-OmbudSmans-Embetet bör bibehällas
eller ej, och Utskottet förmodar att tvid näst
infallande Riksdag omdömet härom skall hafwa
hunnit stadgas med fullkomlig kraft af allmän
opinion.
8 105. Att tvid granskningen af StatsNädcts
Protocoll Constitutions-Utskottet
mä förstärkas till Trettio Ledamöter af
htvarjc Ständ.
Stvar: Enligt hwad i Niksdags-Ordningen
bliftvit föreslaget, ager hwarje Utskott att begära
förstärkning, dä göromälen ej med det manliga antalet
af Deputerade kunna bestridas. Utskottet inser
ej nog klart, htvarföre just i detta fall ett sä stort
antal skulle behöfwas, dä Constitutions-Utskottet
här ej äger nägon afgörande, blott en witz urskiljande
magt, dä det endast är Åklagare, ej Domare.
I öfrigt finnes denna anmärkning Leswarad
396 Expeditioner till Riks-Ständen.
wid Riksdags-Ordningen, dit ämnet egentligen
hörer.
Annu äterstä till utredande och förklaring
flere påminnelser, hwilka ej blifwit hänförde till
någon witz §.
Att Representationen med derwid nödige
förbättringar bordt i Regerings-Formen bestämmas.
Swar: Orsakerne, hwarföre sädant ej kunnat
ske, äro långt för detta af Utskottet uppgifne och af
Riksens Ständer insedde och godkände. Detzutom
utgör Representations-förbättringen en särskild fräga,
hwaröfwer Utskottet anhäller att sä afgifwa sitt särskilda
yttrande.
Att möjliga indragningar blifwit uraktlåtne
och nya för Stats-Werket betungande
Embeten inrättade: att sä wäl Stats- som
Justitice-Rädet kunde umbäras m. m.
Att afgifwa förslag till Sytzlors indragande
lärer ej tillhöra Constitutions-Utskottet. Hwad de
nya tjensterne beträffar, har Utskottet ansett dem
högst nödige för det iwa Regerings-sättet. Nationens
säkerhet ligger i Konungens förbindelse att
höra råd och att emottaga dem af en permanent
Corps, förbunden till answarighct inför Nationen.
Under åberopande af det Constitutionsprojectet ätföljande
betänkande, får Utskottet blott tillägga: att
Stats- och Justitice-Näds Embeten redan äro med
Riksens Ständers samtycke tillsatte och löner för
dem anslagne, och att den högsta möjliga besparing
för Staten icke alltid är förenlig med afseende pä
Statens bestånd.
Att frägan om Förliknings-Domstolar
mätte upptagas och utredas af ConstitutionsUtskottet.
Utskottet sär wördsamt hänwisa till Herr Stats
-
Memorial N:o 25.
397
Rädet m. m. Friherre Adlerbeths anförande, i anledning
as detta yrkande uti Högloft. Nidderskapets
och Adelns Plenum den 3 Junii. Fragan är
emedlertid af Riksens Ständer remitterad till Lagutskottet,
hwadan all ätgärd derwid af ConstitutionsUtskottet
lärer wara lika olämplig som öfwerflödig.
Att stadgas mätte, det Riksdags-Protocollen
owilkorligen böra tryckas.
Ett sadant stadgande, egentligen hörande till
Niksdags-Ordningen, är äfwen der pä sitt ställe
föreslaget.
Frägan om inrättningen af en Lag- och
Hushällnings-Beredning, hwilken af Högloft.
Nidderskapet och Adeln blifwit till Utskottet äterremitterad,
lärer komma att som ett särskildt ämne
behandlas.
Att, i händelse det nya Constitutionsprosectets
godkännande möttes af betydligare
swärighetcr, 1772 ärs Negerings-Form dä
mätte antagas.
Denna sräga torde till fullo wara beswarad
genom det enhälliga antagandet af nu warande
Negerings-Form.
Hos Högwördiga Preste-Ständct haswa följande
anmärkningar förekommit.
Uti § 2 har man yrkat det stadgande, att
äfwen Konunga-Huset borde wara af den
rena Evangeliska Läran.
Detta stadgande är, sä widt det beträffar de
Kongl. Prinsarne, i Successions-Ordningen intaget,
och man lärer ej kunna föreställa sig, det en Regent
skulle uuderläta att uppföda sina Söner i den lära,
som är ett hufwudsakligt wilkor för Thronföljden.
Det wore kan hända pä en gäng opolitiskt och
onyttigt, att än widare utsträcka denna föreskrift.
Det är endast Konungens böjelse, i förening med
398
Expeditioner till RNs-Ständen.
afseendet pä Fäderneslandets fördelar, som torde
Lora bestämma hans ival af en Gemål; Prinsessorna
äter äga ingen arfsrätt till Thronen och
kunna således ef af någre Statsskäl beröfwas den
hwarfe undersäte tillagdt Religionsfrihet.
§ 5. Att det föreslagna antalet afStatsoch
Justitiee-Räd matte förminskas.
Denna anmärkning finnes oswanföre bland
Högloft. Niddcrskapets och Adelns beswarad. Utskottet
får endast tillägga, att den nya Regeringsstaten,
oaktadt penninge-numerairens förhöjning, ej
synes kostsammare än den äldre, dä jemförelse anställes
emellan Kronans fordna och nu warande
penningetillgängar frän de räntor, som in natura
erläggas, och hwilka af älder warit till aflöningar
bestämda.
Z 10. Att Allmänna Beredningen knnde
indragas.
Anmärkningen likaledes förut till förklaring
upptagen.
8 16. Att det hägn, som Landets Religion
bör njuta, mätte i Z:n utmärkas genom
följande tillägg: sä widt derigenom icke tillskyndas
mehn och skada för den rena Evangeliska
läran, icke störes samwetets lugn ete.
Dä alla band pä samwctet snarare tjena
att tillskapa skrymtare, än rätta Christna, dä twänget,
laugt isrän att skänka öfwertygelse och förbättra
hjertat, ofta födt af sig fanatiska secter och
blodiga förföljelser, dä ändtligcn Religionen säkrast
förswaras genom sin egen gudomliga kraft, anser
Utskottet en fri Religionsöfning, med iakttagande af
de i ij:n föreskriftte förbindelser, ej wara wädlig för
Religionens sanning, ej kunna betagas ett Samhälle,
der hwarjc nyttig, lugn och laglydig medlem
njuter skydd.
Memorial N:o 25.
399
Äfwen har cn Högwördige Ståndets Ledamot
önskat, att 10 F mätte, såsom ett echo
frän förflntne barbariska tider, alldeles ntgä.
Denna § är ock wisserligen ej ny. Den är redigerad
i öfwerensstännnelse med 2 An i 1720 ärs
Negerings-Form och utgör en del af den gamla
Habeas Corpus, som Britten sä högt wärderar. Men
Utskottet har trott, att en god lag ej föräldras, och
att, om äfiven den personliga säkerheten skulle under
en wällviljande Regent njutas ostörd, utan att
»vara genom Grundlagen befästad, skall Nationen
dock känna sig mera trygg för en framtid, mera
oberoende af »växlande grundsatser i styrelsen, dä
hon ser genom ett uttryckligt stadgande beivarade
hivarje individud personliga rättigheter, dess lif, des;
frihet och »välfärd.
Z 28. Anmärkningen härwid har, i htvad
desi sörsta del angär, föranledt ett redan afgifivet
förslag till rättelse. Deremot »vägar Utskottet
sä »nycket mindre tillstyrka utländske mänS uteslutande
frän Chefsbeställningar pä Örlogsskepp, som
utlänningar möjligtwis skulle kunna med lika förmän
nyttjas »vid Amiralitetet, som »vid LandtArmeen.
8 30. Att Consistoriella Församlingars
»valrätt borde mera bestämdt uttryckas.
Swar: Ordet bibehällne synes tydligen utmärka,
att Församlingarnes rättigheter sörblifwa
orubbade i deras förra kraft.
tz 38. Att cn Stats-Secreterare i det
fall, Z:n utsätter, ej »nä anses Pligtig att
sitt Embete nedlägga m. m.
Längt ifrän att Åstadkomma oredor, innehaller
denna Z en controle, nödig för Lagarncs helgd, den
personliga säkerheten och egendomsrätten. Dä dessutom
Stats-Secreterarcn bibchällcs »vid sin lön och
400 ' Expeditioner till Riks-StLnden.
öfrige inkomster, torde han ef kunna anses bliftva
lidande derigenom, att han samwctsgrannt uppfyller
sin skyldighet.
8 50. Att, dä man hoppas det NiksgäldsContoiret
en gang skall sörswinna, detsamma
ej borde i Negerings-Formen förctvigas.
Sivar: Dä Riksgälds-Contoiret ännu existerar,
torde dess Fullmagtige ef auscs innchastva ett
mindre förtroende, än Fnllmägtige i Banque».
De »vid 53 §:n gjorde anmärkningar inot
ett Constitutions-Utskotts tillförordnande
ivid hivarje Riksdag och Dest »vidsträckta befattning
haftva äftvcn tvid 9tiksdags-Ordningen
förekommit och af Utskottet bliftvit bestvarade. Utskottet
fär blott tillägga, att, dä frägors »väckande
om ändringar i Grundlagen är genom Constltutioncn
tillätet, skulle det mähända medföra wädliga följder,
att omedelbarligen i Ständcns Plena upptaga fäderne
frägor, hwilka deremot i ett Utskott kunna
nied mera lugn granskas och beredas.
§ 86. Att efter orden "emot tydlig lag,
giftven att bcwara" kunde tilläggas: tvär rena
Evangeliska Läras helgd, goda seder etc.
Denna 8 innehäller endast grunddragen till
ämnen, som sedermera bliftvit i Tryckfrihets-Lagen
utförligen afhandlade.
8 96. Utskottet fär härtvid äbcropa htvad oftvanföre
till beftvarande af samma hos Högloft.
Niddcrskapet och Adeln förekomne anmärkning bliftvit
andraget.
8 t02. Att dä, sä tväl i Allmänna Beredningen,
som i Högsta Domstolen, halftva
antalet utgöres af frälse och den andra hälften
af ofrälse, borde äfwen i Niks-Rätten
enahanda princip gälla.
Memorial N:o 25.
Ett sädant stadgande blefwe i werkställigheten
omöjligt, emedan de höga Embetsman, af hwilka
Riks-Rätten utgöres, kunna wara sä wäl frälse
som ofrälse.
8 103. Att den har söreslagne Nämnden
synes wara en obillig och wädlig inrättning.
Dä Högsta Domstolens Ledamöter ä ena sidan
förklarats inamovibla, har ä andra sidan Utskottet
trott den allmänna säkerheten och egendomsrätten
fordra, att den som kunde anses haswa sörwerkat
det allmänna förtroendet, utan att lagligt tilltal
ägde rum, borde ock kunna af Riksens Ständer
frän Embetet skiljas. En skicklig och rättwis Ledamot
af Högsta Domstolen skall säkert aldrig fa
den allmänna rösten sa emot stg, att twä tredjedelar
af denna Nämnd skulle förklara honom hans Embete
owärdig.
tz 108. Att den söreslagne TryckfrihetsCommitteen
synes dels umbärlig, dels möjligtwis
skadlig.
Sedan Riksens Högloft. Ständer icke behagat
antaga projectct till en emellan Riksdagarne werksam
Lag- och Hushällnings-Beredning, torde i desi
ställe en Corporation böra gifwas till Tryckfrihetens
ward. Committeen har ingen rättighet sig uppdragen
att hindra skrifters tryckning; des åtgärd är
inskränkt inom yttrande, pa skedde förfrågningar
af Författare och Boktryckare, huruwida ätal ä
skrifter enligt Tryckfrihetslagen kan äga rum. Den
har ock, ifall Utskottets förslag till en TryckfrihetsLag
antages, sig uppdraget ett wigtigare aliggande,
det nemligen, att till Kongl. Swea Hof-Nätt afgiswa
bestämda utlatanden i frågor om atalade
skrifter.
26
402
Expeditioner till Riks-Ttänden.
Wällofl. Borgare-Ständet har förenat sig om
följande anmärkningar:
1:o. Att det i 4 §:n förekommande uttryck
"Frälse eller Ofrälse" mätte förändras
till: Frälse och Ofrälse.
Utskottets piening har warit det Konungen
kunde lemnäs fritt ival att, ester bästa öfwertygclse
och med afseende endast fästadt pä skicklighet och
sann förtjenst, antaga sine rädgifware. Den yrkade
ytterligare föreskriften blefwe för Konungen mahända
ett olämpligt band, och skulle derigenom medföra
ett slags förbud för hwarje Ofrälse StatsRad
att emottaga Adelskap, hwars tilldelande jemnlikt
Negerings-Formens 37 Z bör wara en belöning
för utmärkta förtjcnster. Widare wägar Utskottet
tro, hwad erfarenheten hittills besannat, att ofrälse
födde militaircr sällan hinna till den tjenstegrad,
som torde fordras för beklädandet af dessa Rikets
höga Embeten, utan att redan hafwa blifwit adlade.
För öfrigt lära Ständsideerne, sä litet möjligt
är, böra underhällas genom distinctioner, helgade
af sjelfwa Grundlagen, hwilkcn twärtom öfwer
allt asyftar skicklighetens och sällsynta personliga
egenskapers företrädesrätt.
2:o. Att i 12 §:n kunde tilläggas att
Stats-Secreterareu för Handels- och Finauccärenderne
bör af Konungen tillkallas
i frågor angäende Tractater med utländske
Magter, hwari Swensta Handels-intercssct
inlöper.
Sädant ligger tydligen i sakens natur, säsom
hörande titt denne Stats-Sccrctcrares förcdragningsdetail,
och synes ej fordra ett uttryckligt stadgande.
Det torde wara nog att de nödige banden finnas i
Stats-Författningen. Utskottet anser dem ej bliswa
starkare derigenom att de alltid göras märkbara.
Memorial N:o 25.
403
3:o. Att, dä i 30 §:n nämnas Consistoriella
Pastorat, såsom de der försäkras om
sin walrätts bibehällandc, i sammanhang
dermed borde tilläggas: likasom de Församlingar,
hwilka hafwa sus prescutandi eller
der sus patronatus äger rum.
Hwad sus patronatus beträffar, behöfwes es
dera någon särskild stadfästelse, emedan denna rätt
är i Regerings-Formens 114 tz, jemte öfrige privilegier,
ät innehafware!! försäkrad. Den ätföljer
sjelfwa possessionen, och en ofrälse, som äger Säteri,
har i och för detsamma srälsemannarättighet.
De Consistoriella Pastoraterne deremot finnas ej i
Privilegierne nämnde, och af sädan orsak försäkrades
deras walrätt i 30 Z:n.
Jus presentandi är en rättighet, hwilken tillgodonjutes
af innehafware!! enligt npplätelsebreswets
inne häll. Ett absolut stadgande i detta afseende
wore således ej möjligt, men Utskottet tillstyrker
dock, att wid §:ns stut mä tilläggas: likasom under
hittills mcdgifna wilkor jus presentandi mä
äga rum.
4:o. Att i 35 §:n Handels-Agenter mä
nämnas bland deni, hwilka anses innehafwa
för trocndetjens ter.
Ehuru Handels-Agenter med klar analogie inbegripas
under Diplomatiska Corpsen, fär Utskottet
likwal, för större tydlighets skull, föreslä att orden
"Ministrar och Sändebud till främmande
Magter" förändras till: Ministrar, Sändebud
och Agenter för Handeln hos främmande
Magter.
5:o. Att 62 §:n kunde, med bibehällande
af dep hufwudsakliga innehäll, förändras
till en annan föreslagen lydelse.
Uti Regerings-Formen, dit detta ärende mindre
404
Expeditioner till RikS-StLnden.
egentligen hörer, torde en öfwerflödig »vidlyftighet
böra undwikas och blott grundprinciperne finnas
för de ämnen, hwilka RiksdagS-Ordningen utförligare
afhandlar. I denna och desi 30 H har Utskottet
äfwen föreslagit ett stadgande, öfwerensstämmande
med hwad af Wällofi. Borgare-Ständet
blifwit yrkadt.
6:0. Att i sammanhang med hwad 74
innehaller om ersättning för underhäll till
krigsfolk, borde i anseende till Täg- och Durchmarcher
den utkommande Tagordningen äberopas,
hwilken Wällofl. Borgare-Ständet önskade
matte bestämma ersättningen wid dylika
tillfällen efter ortens gängbara pris.
Utskottet, som funnit anmärkningen, i anseende
till hwad densamma äsyftar, ef sakna grund, har
för sin del, heldre än att Tägordningen äberopas,
trott sig böra föreslå, det efter orden Denna gärd
i 2 puncten af An införes: äswensom all slags
förplägning.
7:o. Att det i 77 An intagne stadgande om
Kungsgärdar och andra Kronolägenheter, att
de skola förwaltas efter de grunder Riksens
Ständer derom söreskriswa, mätte, för större
tydlighets skull, sälunda bestämmas: De skola
förwaltas och anwändas efter de grunder m. m.
Swar: För att undanrödja allt twifwclsmäl
rörande Riksens Ständers rätt i detta hänseende,
sär Utskottet blott hänwisa till första puncten af
isrägawarande A Dä Riksens Ständer förbehällit
sig att gemensamt med Konungen kunna afhända
Kronan de i An uppräknade lägenheter, följer tydligen
deraf, att anwändande rätten är ät Riksens
Ständer bewarad.
Widare förekomma till beswarande det Hcderwärda
Bonde-Ständets anmärkningar, hwilka blifwit
Memorial N:o 25. 405
sammanfattade och af Ständet gillade såsom desi
allmänna tanka.
1:o. Wid §. 28 Att i denna H mätte
tilläggas, att ingen till Ordinarie Embeten
och Beställningar mä kunna utnämnas eller
pä förslagen dertill uppföras, än mindre
njuta lön, förr än han uppnätt en älder af
minst 18 är.
Med erkännande af denna erindrans grundlighet
fär Utskottet projectera ett sä lydande tillägg
wid F:ens slut: Ingen mä till Militaire Ordinarie
Beställningar utnämnas eller pä förslag
uppföras, som ej uppnätt 18 ärs älder, ej
eller nägon till Civile Ordinarie tjenster
förordnas, som icke fyllt 21 är och om det
är Ordinarie Domare-Embete 25 är.
2:o. F 29. Att, dä Statens behof fordrar
all möjlig sparsamhet och dermed sörknippade
indragningar, hwarwid Biskops-Embeten
torde böra komma i fräga, syntes §:n kunna
såsom öfwerslödig uteslutas.
Oaktadt Utskottet för sin del anser BiskopsSyhlor
af flere skäl ej kunna umbäras, finner
Utskottet sig utur ständ att ingä i nägot utredande
af detta ämne, dä anmärkningen, enligt hwad upplyst
blifwit, egentligen äsyftar Biskopslönernes indragning,
och dä i F:en fräga endast är om rättigheten
och sättet att nämna desta Embetsmän.
3:o. F 34. Att för de i F:en uppräknade
nya Embeten aflöningsstat borde föresläs
m. m.
Denna päminnelse, hwilken ej eller hör till
Utskottets upptagande, lärer, sedan löner numera
blifwit för Stats-Ministrarne samt Stats- och
Justitice-Räden anslagna, förfalla.
4:o. Att 52 F borde innehälla: det
406
Expeditioner till Riks-Ztänden.
Bondc-Ständets Secreterare skulle wara
ofrälse man, hwarsemte vikas, att BondeStändct
kunde fä uppsätta a förslag till Taleman
trenne Ståndets Ledamöter, hwaraf
Konungen sedermera kunde täckas utnämna en.
Hwad i afseende ä Secreterarens qualification
blifwit erindradt, finnes i enlighet med NegeringsFormens
llä ^ i Riksdags-Ordningcn bestämdt.
Widkommande ater det sednare yrkandet, sä emedan
det äsystar en förändring endast för Bondc-Ständet
och ej för Niks-Stäirden i allmänhet, anser Utskottet
sig bundet ak anmärkningens inskränkthet och
sä medelst sig es tillständigt, att föreslä en för alla
Riks-Ständen gemensam förändring i RegeringsFormcn,
och dä en sädan förändring es blefwe
gemensam, finner Utskottet stridande emot all princip,
att tillstyrka den särskildt för ett Ständ, enär nägot
särdeles skäl för detta Ständ, mer än för de öfrige,
ej synes kunna anföras.
5:o. Att i 77 § es Necognitions skogar
nämnas.
Swar: De inbegripas efter Utskottets tanka
under Kronoskogar.
6:0. Z 80. Att slutmeningen synes böra
utlcmnas, helst den kan anses lägga ett olämpligt
band pä antagandet af en ny rotering,
som framdeles kan finnas, nödig och billig.
Swar: En sädan ny eller förbättrad rotering
kan wifierligen ej förhindras, dä den enligt §:cns
lydelse tillkommer genom Konungs och Ständers
sammanstämmande beslut. Emellertid har denna
lemnat en säkerhet emot alla i annan ordning widtagande
anstalter till en ny eller förökad rotering,
en säkerhet den Respective Riks-Ständen sannolikt
ej wilja förlora.
Memorial N-o 28,
407
7:o. I afseende pä hwad emot förordnandet
af en Justitico-Ombudsman andraget blif»vit,
får Utskottet »vördsamt hämvisa till htvad detsamma
anfört »vid bcsmarandet af en dylik hos
-Högloft. Nidderskapet och Adeln gjord anmärkning.
8:0. H 103. Att om någon Högsta Domstolens
Ledamot pä det i §:n nämnde sätt afsked
as, borde Konnngen med Stats-Rädets
tillstyrkan tvål äga att lemna honom pension,
men dock endast i händelse hans wilker
och omständigheter det oundwikligen tarftvade.
Utom det att Embctsmän i allmänhet sällan
äro i tillfälle att famla en förmögenhet tillräcklig
för deras bergning utom tjcnsten, skulle ock den
föreslagne dlstinctioncn emellan mer eller mindre
förmögne »verka ett afseende som ej bör finnas,
pensionen likna en almosa och skicklige personer
slutligen med största swärighet finnas till beklädande
af desta »vigtiga tjcnster.
Oro. H 108. Att den föreslagna censuren
tyckes kunna lika ival förrättas af nägon
härwarande Embetsman, som af den nämnde
Committeen, hwilken säsom öfwerflödig ej
synes böra äga ruin, och minst komma StatsWerket
till last.
Dä Tryckfriheten enligt Ncgerings-Formen även
Grundlag, synes Nationen sjelf böra genom sina
Commiiterade hälla »värd öfwer hwad den stiftat.
Utskottet tror för sin del att denna skatt mäste bewaras,
om än nägon utgift dcrtvid tillskyndas Staten;
ankommande för öfrigt uppä Riksens Ständers
pröfning hurutvida arfwode för Committeens
Ledamöter bör äga rum.
10:o. Dei» »vid 111 8 gjorde anmärkning är
i Niksdags-Ordningen iakttagen och det yrkade stadgandet
derstädes infördt.
408 Expeditioner till Riks-Ständen.
11:o. Htvad 114 § beträffar, ka» Utskottet sä
mycket mindre deruti någon ändring föreslå, som
denna Z pä en gäng skyddar Riksens Ständers
rättigheter och tillika, enligt htvad redan under Riksdagens
lopp är betvist, lemnar rnm för öftverenskonnnelser
och concessioner, de enda lagliga medlen
att upphäfwa eller förändra Privilegier.
Slutligen, och dä uti ett eller annat RiksStand
bliftvit äskadt, att de wid Negerings-Formen
förckomnc päminnelser mätte under denna Riksdag
afgöras, får Utskottet, som ej »vägar tillstyrka ett
sädant undantag för nägot Ständ särskildt, tvördsamligen
hemställa, att detta »vigtiga ärende
mätte först tvid nästinfallande Riksdag i hela dest
»vidd företagas. Sämedelst skall i Utskottets tanka
ej allenast genom en mera stadgad opinion och en
längre tids erfarenhet beredas säkrare grunder för
deckstonen och större lätthet att den tillämpa, utan
äfwcn det hela undtvika att, htvad annars möjligen
kunde ske, »vanställas och förlora sitt saminanbang
genom delarnes abstraherade förändring eller mindre
»väsendtligt» tillsatser.
Stockholn» den 29 November 1809.
Pä Constltutions-Utskottets »vägnar:
U. Nanuörllsim. Oarl von Uo8on8t6in.
Vauiol Lk>6r8t6in. ^.nä6r8 ck:8vn H^olrsrt.
40S
N:o 26.
Med nytt förslag till Answarighetslag för StatSRädets
Ledamöter och Föredragande samt Konungens
Rädgifware i Kommandomål.
Wördsamt Memorial.
Riksens Högloft. Ständer hafwa till Constitutions-Utskottet
äterrcmitterat deh förslag till Answarighetslag
för Stats-Rädets Ledamöter och Föredragande
samt Konungens Rädgifware i Commandomäl.
Utstottet har, till sölje häraf, företagit en nh
utarbetning af denna författning, hwilken fordrar i
deh hela, och i deh minsta delar, sä mycken grannlagenhet,
om den skall uppfylla sitt ändamäl, utan
att gä derutöfwer. Med uppmärksamheten fästad
pä Grundlagens föreskrifter och Riksens Högloft.
Ständers meddelade anmärkningar har Utskottet
önskat kunna uppfylla bägges afsigter, och äfwen i
de flesta omständigheter, under bemödandet att möta
Riksens Högloft. Ständers liberala tankesätt, ägt
den tillfredsställelsen att följa sina egna.
Den allmännaste och i samtlige Nespectkve
Riks-Ständen förekomna erindran wid Utskottets förslag
syftar derhän, att de utsatte härda straffen
borde göras mildare, inrättas i ett lämpligare förhällande
till tidehwarfwets skick och detza höga Embetens
wärdighet. Man har äterkallat minnet af
Atheus första lagar, man har i sörbrytelsernes påföljder
trott sig nästan öfwerallt röja lagstiftningen
stämplad med blod och i answarets stränghet funnit
något afskräckande, äfwen för den renaste wilja och
410 Expeditioner till Riks-Ständen.
den mest utmärkta skicklighet. Wiherligen kan Utskottet
es neka, att en strafflag för personer, ämnade
att förtsena och njuta Samhällets aktning och
tacksamhet, mäste wid första ögonkastet hastva något
owäntadt förfärande, men det gäller här Nationens
höga rättigheter och försäkrandet af Stats-Författningens
bestånd; och Lagstiftaren bör med den förmodan,
att bestraffningen aldrig eller sparsamt skall
antvändas, tillika förena ett nödigt förutseende af
brottens möjlighet och ett owäldigt bestämmande as
deras följder. Denna Lags utfärdande tvär en
gang beslutet, deh utarbetande ät Utskottet anförtrodt,
och Utskottet wille åtminstone ej ädraga sig
den förebråelsen, att hafwa af efterlåtenhet eller af
en illa förstadd mensklighet cmvikit frän principen
för Criminal-Lagar, brottets förekommande genom
Utsättandet af en efter desi bewisliga uppsåt och dess
skadliga werkan lämpad bestraffning. I flera delar
har Utskottet följt allmänna Lagens föreskrifter,
i andra ater en temmeligen tydlig analogie med de
samma; men nästan i de flesta fallen ej ägt någon
annan norm än det enskilda omdömet om förseelsernes
inflytande pä Samhället, jemte den större
eller mindre lätthet att undwika dem. Emedlertid
har Utskottet, sä midt kunnat ske, sökt att gifwa ät
ifrägawarande Författning ett mindre strängt innehall,
och uti ätskilliga 88 föreslagit de förändringar,
hwartill gjorde påminnelser föranledt.
Widare, och i sammanhang härmed, har man
förment en behörig gradering af förbrytelser ej wara
nog fullkomligt iakttagen och yrkat, att, dä dehe äro
sä widt skiljde till deras beskaffenhet och werkningar,
en derefter afpasad skillnad i straffen mätte
stadgas. En sädan gradering af felsteg, hwarwid
ingen förut gifwen Lag jcmförelsewis tjenar titt
grund, beror i Utskottets tanka ganska mycket as
Memorial N:o 26. 411
det fattade begreppet om sörbrytelsernes natur af
ringare eller swärare, ef blott i hwad deras påföljder
beträffar, utan ock med afseende pä helgden af
den Lag som öfwerträdes. Öfwerträdelser af Allmänna
Lagen beifras såsom ingrepp uti enskilde
Medborgares rättigheter; Grundlagens manhelgd
mäste dä anses såsom brott emot Staten. Utskottet
har likmäl äfmen härutinnan sökt att sammanjemka
meningarne och, i öfwercnsstämmelse med förekomne
anmärkningar, gradera straffen i förhällande till förseelserne.
I anledning af den erindran, att Stats-RädsLedamvt,
som i de fall Ansmarighets-Lagen utstakar
sig förbrutit, borde särskildt answara den waldförde
för den olyckliga belägenhet, hmaruti han honom
försatt, har Utskottet trott sig böra föreslå tillämpning
af Nättegängs-Balkens l Cap. 12 §. Utskottet
har mål funnit, att den Lag, hmars mildring
flere päminnelser synbarligen äsyftat, torde i mänga
händelser genom denna reconventions-skyldighet minna
samma egenskap, som man welat den betaga;
men Utskottet är dock öfmcrtygadt, att denna hämnande
stränghet endast skall drabba den uppsätliga
illwiljan, utan att tungt hwila öfwer hmart enda
menskligt misstag, samt att äswen misstagen skola
efter en närmare kännedom as Constitutionens hufwudgrunder
och genom klart uttryckte och bestämde
förbud blifwa, om ej omöjlige, ätminstone sällsynte.
Man har yrkat, att det i ätskilliga sall projecterade
straff af fängelse ä fästning mätte afskaffas.
Utskottet hade ansett denna bestraffning såsom
egentligen politisk ej mara olämplig för högre
Embetsmän, hmilkas inflytande, också efter deras
skiljande frän allmänna ärenderne, kunde nägon
gäng blifwa nog mägtigt, till det minsta för nägon
tid. Det mar således ej för att öka den brotts
-
412 Expeditioner till Riks-Ständeu.
liges lidande, men i den afsigt att stänga
»verkningskretsen för harmen öftver ett förloradt
förtroende, som detta straff föreslogs; det finnes numera
med billigt afseende ä en nog allmänt yttrad
önskan pä alla ställen borttaget, och Utskottet hoppas
»ned »vishet, att en kraftfull Styrelse och en ädel
Nation aldrig stola behöfiva frukta den, som blif»vit
förklarad owärdig att warda deras angelägenheter.
Pä den grund, att tillstyrkandet af brott medförer
en högre grad af imputation, än underlåtandet
att deni afstyrka, har »nan ansett en skillnad i
straff för dessa förseelser nödwändig. Utskottet kan
sä »»lycket mindre föreslå en sädan skillnad, som
enligt Regerings-Formens l06 § tillstyrkande af
öfwerträdelser och underlätande att deremot göra
föreställning sättas i fullkomlig parite och StatsNädets
Ledamöter genom 9 An Regerings-Formen
Ovilkorligen förbindas, att sine meningar yttra och
afstyrka det lagstridiga.
Till undanrödfande af uppkomna twifwelsmäl,
hnruwida Answarighets-Författningen bör säsom
Grundlag betragtas, fär Utskottet »vördsamt erindra,
att denna Författning ef befinnes bland de i 85 An
Regerings-Formen uppräknade Grundlagar, htvarföre
ock densamma, ehuru, jemnlikt Riksens Högloft.
Ständers beslut, af Constitutions-Utskottet utarbetad,
ef lärer kunna anses annorlunda än som Criminal-Lag.
Stockholm den 2 December 1809.
Pä Constitutions-Utstottets wägnar:
U. Nannorlloim. 6nr1 v. Uossnstoin.
Oaniol Merbin. -Ilson H^olrort.
413
Bilaga till Meni. N:o 26.
Lag,
hwarefter Ledamot af Stats-Nädet,
Föredragande samt den Embetsman,
Konungen allmän befattning med
Commandomäl uppdragit, skola för
Embet sförse elser af Niks-Rätt dömas.
Stats-Miniftrarne, Stats-Räden, Hof-Cantzleren.
Föredragande samt den Embetsman, Konungen
allmän befattning med Commattdomäl uppdragit,
skola, pä sätt Regerings-Formen as deu 6 Junti
1800 söreskrifwer, uti förekominande Negeringsärender,
af hwad beskaffenhet de wara mä, ester
bästa förstånd och öswertygelse, räda Konungen till
det som Rikets Grundlagar likmätigt är, samt i
öfwerensstämmelse med deni Konungens och Rikets
förmän befrämja, alltid läta sig wärda om Konungens
magt och Rikets Ständers och Inbyggares
fri- och rättigheter, allt efter hwad härom i Rikets
Lagar och Författningar är stadgadt och förordnadt;
sjelfkrafde pämiilna om Rikets rätt och bästa; dock
endast Konungen räd gifwa, men ej jemte Honom
regera. De äro ej allenast säsom Medborgare och
för sine personer underkastade hwad Allmän Lag
och Laga stadgar bjuda, utan skola ock för sina rädflag
och ger,lingar i och för deras Embeten wara
Konungen och Riksens Ständer answarige, pä sätt
Regerings-Formen utstakar och här nedanföre stadgas,
men ej i och för dem af enskilde personer
kunna tilltalas. Dehe Embetsman kan ej eller till
last läggas, om, emot deras pä anförde skäl grun
-
414
Expeditioner till Riks-Ständen.
dadé råd, utgången utan deras förwällande blifwer
olycklig och det äsyftade goda ändamälet icke
winnes.
8 i.
Försöker någon Stats-Näds-Lcdamot, under
den tid da Regeringen, enligt 39, 40, 41, 42 och
43 §§ af Regerings-Formen föres af Stats-Nädet,
att wäldsamligen öfiverändakasta Regerings-sättet,
sädant det genoin Rikets Grundlagar antaget är,
eller med räd eller gerning medwerka till lagstridigt
kullkastande af någon Rikets Grundlag, eller
tillstyrker någon Stats-Räds-Ledamot, när Regeringen
icke af Stats-Rädet föres, eller den Embetsman,
som i Commandomäl Konungen räd gifwer,
sädant lagstridigt steg, eller undcrläter att deremot
göra föreställning, enär han sinner sädant ä
färde wara, eller uppsätligt och bewisligen fördöljer
nägon omständighet, som kunnat sädant steg
förekomma, straffes säsom Rikets förrädare och miste
lif, ära och gods.
Ehwad Regeringen af Stats-Rädet fores eller
icke, ware till samma straff skyldig den Ledamot af
Stats-Rädet eller den Konungens Nädgifware i
Commandomäl, hwilken, genom tillstyrkande eller
underlåtenhet att föreställning göra, när han sinner
sädant ä färde wara, eller genom uppsätligt och bewisligt
fördöljande af nägon upplysning, befrämjar
eller wällar sädant lagstridigt steg, som enligt 110F
Regerings-Formen säsom förräderi anses bör.
8 2.
Underläter Stats-Rädet den owilkorliga pligt,
att i de fall 91, 92, 93 och 94 §8 RegeringsFormen
utstaka, till deruti föreskrifne tider Rik
-
Bilaga till Mem. N-o 26. 415
sens Ständer till allmän Riksdag kalla, eller skulle
en eller flere Stats-Rädets Ledamöter sadan kallelse
afstyrka, eller Riksens Ständers sammankomst till
Lagtima Riksdag ä den tid De utsatt förhindra
söka, skola den eller de brottslige mista Embetet
samt mara omärdige att widare nyttsas i Rikets
tjenst.
Lag samma mare om Ledamot af Stats-Rädet
eller Föredragande tillstyrker Konungen att, innan
Riksdagskallelse i Hufmudstadens Kyrkor wederbörligen
kungjord blifmit, cgcnmägtigt eller wäldsamligcn
lyfta den i 63 § Regerings-Formen sist omförmälde
penningesumma, hmarä Riksens Ständer
förseglad anordning lemnat; likaledes om StatsRadet,
dä det likmätigt 39, 40, 41, 42 och 43 88
Regerings-Formen förer Regeringen, pä osman
omförmälde olagliga tid och sätt berörde summa
lyster, eller någon Stats-Radets Ledamot ett sä
bcskaffadt lyftande tillstyrker.
8 3-
Skulle Stats-Näds-Ledamot eller Konungens
Rädgiftvare i Commandomäl tillstyrka Konungen
att »vidtaga sadant steg, hmilkct uppenbarligen är
stridande emot Negerings-Formens bokstafliga föreskrift
uti 57 § rörande Riksens Ständers Beskattningsrätt;
uti 60 8 till förhöjande af den Bewillning
Riksens Ständer sig ätagit eller af sädane
Articlar, hwilka i densamma för Bcwillning räknas,
allt sädant till förökande af Kronans inkomster, dock
härmndcr icke begripne sädane i denna 60 § ej omnämnde
afgifter, hmilkas föremäl äro inrättningar
till enskildas gemensamma nytta och begwämlighct,
säsom Bak-, Bro-, Färj- och andre afgifter af
dylik beskaffenhet; uti 73 H rörande päbjudande,
416 Expeditioner till Riks-Ständen.
uppbärande eller fordrande af nya pälagor, utskrifningar
af manskap, penningar eller warvr, utan
Ständers samtycke; uti 66, 68 och 72 rörande
Riksens Ständers befattning med Banco- och Riksgälds-Werken,
samt uti 78 § att nägon del af
Riket icke mä kunna derifrän afsöndras; eller underläter
han att emot sädant lagstridigt steg göra
föreställning, eller det walkar och befrämjar genom
uppsätligt och bewisligt fördöljande af någon upplysning,
miste Embetet och warde ej widare nyttjad
i Rikets tjenst.
8 4.
Stats-Rads-Ledamot eller den i Commandomal
Konungen rädgifwande, hwilken tillstyrker emot
»verkställigheten af Len af Konung och Ständer
fastställde Tryckfrihets-Lag stridande steg, eller un-,
derläter att deremot göra föreställning, miste Embetet.
8 5.
Underläter Stats-Räds-Ledamot eller Konungens
Rädgifware i Commandomäl, att pä sätt 65 §
förmäler till Protocollet göra föreställningar emot
anwändandet af Rikets ordinarie Statsmedel, eller
ätagen Bewillning, annorlunda än faststäldt blifwit,
eller försummar han, att i sädant fall till Protocollet
anföra bwad Riksens Ständer i den del förordnat,
eller tillstyrker sädan Embetsman något,
som uppenbarligen är stridande emot RegeringsFormens
bokstafliga föreskrift uti 1 mom. af 74 tz
rörande gärds fordrande »vid Trouppers täg och
marcher, till utförande af ett uppkommet krig; uti
76 K angäende Rikets fördjupande i skuld och upptagande
af län; uti 77 Z rörande disposition af
Billiga till Mem. N:o 26.
417
Kronans domainer, sa widt sädant angar den Riksens
Ständer i samma 8 förbchällne ratt; uti 79 K
0!N myntwäscudet, och uti 80 H om JndclningsWerket;
eller underlåter han att emot sadant lagstridigt
steg gora föreställning, eller det wällar eller
befrämjar genom uppsätligt och bewisligt fördöljande
af någon upplysning, eller tillstyrker Konungen
att något beslut fatta i de mäl, vili hwilka
III § handlar, utan att till utomordentligt StatsNäd
kallelse blifwit utfärdad, miste Embctct.
Om, genom någon af förenämnde Embetsmäns
tillstyrkande eller underlåtande att göra föreställningar
eller nppsatligt och bewisligt fördöljande af
någon nplysuing, någon lider skada till lif, ära
eller personlig frihet, utan att lagligen förvunnen
och dömd wara, eller förloras gods, löst eller fast,
utan laga ransakning och dom, eller warder nägons
frid i hans hus störd, eller förwises någon frän
ort till annan, straffes ofwanbemälde Embetsmän
för sädant lagstridigt förhållande dehntom, pä sätt
Allmänna Lagen i I Cap. 12 H:n RättegängsBalken
stadgar för Domare, som wräng Dom
fäller.
8 6-
Uraktläter Stats-Räds-Ledamot eller Konungens
Rädgifware i Commandomäl, att de öfrige
dem i Grundlagen uttryckligen föreskrifne, men i
denna Answarighets-Lag icke särskildt uppräknade
pligter och föreskrifter, iakttaga och fullgöra, aukomme
det pä Riksens Ständer, att hos Konungen
göra sädan anmälan, hwartill 107 Z:n af Regcrings-Formeu
dcin berättigar, med iakttagande af
de wilkor, samma Z i det sednare momentet stadgar.
27
418
Expeditioner till RikS-Ständen.
Döljer Stats-Minister för Utrikes Ärcnderne
eller Hof-Cantzlcr, eller den Stats-NädsLedamot,
Konungen i dennes fränwaro tillkallar,
för Konungen bewisligeu någon af Konungens Embetsman
eller Främmande Magters Sändebud, till
följe af dem uppdragna kall, meddelad »vigtig underrättelse
i frågor, som röra Krig, Fred eller Förbund
emellan Riket och amian Stat, miste han
Embctct. Sker det af bervisligt uppsät att Konungen
och Riket skada, straffes han efter 4 Cap.
Misigcrnings-Balken.
8 8.
Frän Konungen utgäcnde Expeditioner och befallningar
skola wara försedde med den Föredragandes
kontrasignation och instämma med deröfwer
förde Protokoll. Sker annorlunda genom någon Föredragandes
åtgärd, miste han Embetct, utan att någon
tid kunna deruti äter insättas eller till annat
Embete inom Stats-Rädet förordnas. Uraktläter
han att till Stats-Nädets Protokoll göra föreställning
emot sädant Konungens beslut, hwilker
han finner stridande emot Negerings-Formens bvkstafliga
föreskrift, och oaktadt Konungens ända
fortfarande yrkande, att ett sädant Beslut skall utfärdas,
han ej da utöfwar sin rättighet och pligt,
att contrafignationeu dera wägra, ware lag samma;
likasom om han Embetct atertager, förr än Riksens
Ständer hans förhällande pröfwat och gillat.
Lider nägou skada till lif, ära eller personlig frihet,
eller mister gods, löst eller fast, utan laga ransakning
och Dom, eller blifwer nägons frid i hanö
hus störd, eller någon förwisad frän ort till annan.
Bilaga till Mem. N:o 26.
419
derigenom att han contrasignation ej wägrat, straffes
han dessutom för sädant lagffridigt förhållande, pä
sätt Allmänna Lagen i i Cap. 12 ljur RättegängsBalkcn
stadgar för Domare, som wrang dom fäller.
Föredragande ware i öfrigt för sin befattning
ansedd skyldig till enahanda answar, som denna Lag
Stats-Räds-Ledamot nti föregående älägger, enligt
förseelsens derntinnan nrmärkte swarare eller
lindrigare beskaffenhet, med derefter lämpade straff;
dock ma hwarken Föredragande eller Stats-NädsLedamot
i och för Embctcts skull, i annan ordning
än Regerings-Formen utstakar, och således ej ar
enskild man, kunna tilltalas.
8 0.
Stats-Rad, hwilken, af Konungen dertill utsedd
och förordnad, tager säte och röstar i Högsta
Domstolen öfwer Mål, som frän Krigs-Domsiolarne
dragas under Konungens pröfning, ware för sädan
befattning underkastad Domare fäf och answar, enligt
Lag och Laga stadgar, lika med annan Ledamot
af Högsta Domstolen.
8 w.
Enär nägon af de i 1 §:n omnämnde Embetsmän
tilltalas, som redan utur tjensten blifwit entledigad
eller afsked tagit, och warder om begängnc
förbrytelser öfwertygad, ware han förfallen till enahanda
answar, säsom wore han »verkligen tjenstgörande,
och sivare förlusten af hwad han i pension
eller andre förmon er af publike medel kan innehafwa
emot förlusten af Embetet, om han det ännu
innehade.
420
Expeditioner lill Riks-Ständen.
8 ii.
Hivad cniot Stats-Rads-Protocoll intill den
dag, dä Riksdagen börjas, under dä påstående Riksdag
icke anmärkt blistver, derom ina sedan wid påföljande
Riksdagar ätal icke äga rum.
N:o 27.
Med formulairer för Riksens Ständers Hyllningsed
till H. K. H. Kronprinsen samt Högbemälde
Herres Tro- och Huldhetsed till
Kongl. Maj:t.
Wördsamt Memorial.
I den förn,odan att Riksens Högloft. Ständer
torde finna nödigt och lämpligt att, i likhet med
hivad ivid Högst-Salig Konung ckrOOUUIck UUUI)Ui6iI8
utkörande till Kron-Prins blistvit iakttaget,
Riksens Ständer ät Hans Kongl. Höghet
Kron-Prins OlllULTIT^ TU6U8T aflägga Hyllnings-Ed,
och Tro- och Huldhets-Ed af Högbemälde
Herre ät Kongl. Majit asgiswes, har konstitutionsutskottet
författat de Formulairer till berörde Eder,
hwilka härmedelst Riksens Högloft. Ständers pröfning
wördsamligen underställas.
Stockholm den 2 Januarii 1810.
Pä Constitutivns-Utskottets magnar:
U. Nannorstoim. Onrl von Uo86N8t6iu.
,1. 6l. Ealln. ck:8vn H)o1rsrt.
T. 2). UlUsT-irts.
421
Bilaga till Mem. N:o 27.
Riksens Ständers HyllniugSed till Hans
Kongl. Höghet Krou-Prinscii.
Jcig N. N. lofwar och sivär ivid Gud ock
Haus Heliga (5'vangelinm att, alldenstund Swea
Rikes Liander den 28 Augusti i 809 genom fritt
och enstämmigt Wal utkorat den Högborne Furste
Prins p.'ij!l18'I'1XX XII(III81 af Scklcswig-Hollstein-Sondcrburg-Ilugustcnburg
Swea Rikes KronPrins,
att efter Hans Kongl. Maj:t tvär nn Negerande
Aller Nädigste Koilung och Herre
den XIII, Swerigcs, Göthesoch Wendes Konnng etc.,
enar Hans Kongl. Maj:t med döden afgar fhwarmed
Ten Högste Gudeit Nådeligen länge fördröje),
Regeringen öfwer Swea Rike samt detsamma underlydande
Länder tillträda, till Sweriges Konung
krönas och hyllas samt Riket styra; Riksens Ständer
äfwen genom af dem upprättad och under den
i 8 December 1809 af Konung och Ständer fastställd
Suecessions-Ordning tillagt Hans Kongl.
Höghets manliga Dröst-Arfwingar rättighet att, pä
sätt nämnde Sueeesfions-Ordning förmär och innehåller,
Hans Kongl. Höghet i Regeringen efterträda;
alltsä will och stall Jag, enär efter Den
Högstes skickelse wär nn Regerande Aller Nädigste
Konung blifwer utur det timliga lifwet kallad, samt
Hans Kongl. Höghet Prins 0HKI8HXX XIKIII81
afgifwit sin Konungsliga försäkran att Riket styra
efter den af Riksens Ständer fastställda samt af
Konung och Ständer antagna Regerings-Forms
as den 0 Junii 1809 bokstafliga föreskrift. Rikets
öfriga gällande Grundlagar, Allmänna Lag och
Laga stadgar, Högbcmäldc Hans Kongl. Hvgbet
422
Expeditioner till Riks-Ständen.
för mili rätte och laglige Konnng hafwa och halla,
Honom Tro- och Huldhets-Ed smara och rätt lydnad
giftva. Jag skall ock emedlertid Hans Kongl.
Höghet ära och »vörda, Honom huld »vara och efter
vttersia förmåga laglikmätig» Des bästa och förmon
befordra, samt det som Hans Kongl. Höghet till
skada och försäng lända kan afwärja, och i tid tillkä
n n a g i siv a, om Jag finner något sadant a färdc
»vara: Sa sannt »nig Gnd hjelpe till Lif och Själ.
Biloga till Mem. N:o 27.
EdS-Formulaire för Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen OlikiLrnrx ^.v6w8i.
Jag, ElllllSllKKX XE6EZ1, lofwar och sivär
»vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att, fäsom
Swea Rikes Ständer genom ett fritt och enstämmigt
Wal utkorat och förklarat Mig till Swea
Rikes Kron-Prins, att efter Hans Kongl. Maj:ts
den Stormägtigste Konungs och Herres OXKX den
XIII:8, nu jemwäl Min Aller Nädigfte Konungs
och Herres dödliga afgäng (hwarmed den Högste
Guden Nädeligen länge fördröje), Sivca Rikes Regering
tillträda, till Sweriges Konung krönas och
hyllas samt Riket styra efter den af Riksens Ständer
den 0 Junii 1809 fastställda samt af Konung och Riksens
Ständer antagna Regerings-Forms bokstafliga
föreskrift, Rikets öfrige gällande, sä wäl Grundlagar,
som Allmänna Lag och Laga stadgar; alltsä will och
skall Jag Högbemälde Hans Kongl. Majit för min
rätte och laglige Konung hälla. Honom med all lydnad
och kärlek ära och wörda, Hans och Rikets sannstyldiga
gagn och bästa laglikmätigt befrämja, samt
Memorial N:o 28. 423
oryggligen hälla och uppfylla allt det hwartill Jag
Mig uti min till Haus Kongl. Majit och Riksens
Ständer under den — — — afgifuc försäkran
utfäft: Sa sannt inig Gud hjelpe till Lif
och Själ.
N:o 28.
Z anlednittg af gjorda anmärkningar tvid Utskottets
förslag till Tryckfrihetslag.
Wördsamt Memorial.
Med det forgfälliga bemödande, som Conftitntions-Utskottet
marit skyldigt ät sitt ämnes wigt
och fullgörandet af Riksens Högloft. Ständers fordringar,
har Utskottet änyo till öftvertvägande företagit
deh med anmärkningar äterförmisade Project
till Tryckfrihets-Lag. Utan att afwika frän den
stora, genom Grundlagen helgade, hufmudprincipen,
har Utskottet sökt att Åtminstone i de reglcmentariska
delarne as ifrägaivarande Författning »verkställa
de förändringar man äskat. Att i alla omständigheter
sammanjemka de skilda nieningarne,
lärer sannolikt sörblisiva en omöjlighet, dä sragan
är om förcmäl belägne inom tankens omräde, och
h»vilka, allt efter städarns olika läge, kunna utur sä
mänga synpuncter.bctragtas. Utskottet skulle emedlertid
ej önska något högre än att deh förslag,
genom den ytterligare derpå anmända granskning,
mätte hafina wnnnit nägot. Om alla menskliga
arbeten äro nnderkaistade ofullkolnlighet, torde sä
424 Expeditioner till Riks-Ständen.
»lycket »lindre eil hastig, pä e» gäng Utbildad fullkomlighet
böra wäntas af e» Trvckfrihets-Lag,
hlvars enkla grunder allmänna opinionen ival kan
stadga, nien hwars utförligare dctailer af tillåtelser,
inskränkningar och förbud oftast mäste bestämmao
af sjelfum Tryckfrihets-Lagens med säkerhet förfporda
werka», och således af en längre tids erfarenhet.
De tillägg och rättelser, som lltskottet trott sig
böra i denna Lag foresta, äro följande:
Att i I 8:cns 4 »iLttient, i stället för orden
"hos Kongl. Maj:ts Befallningshafwande i Orten",
insattes: i Stockhol,» hos Ofwer-StäthallareEmbetet
oeh Magistraten, samt i Orternc hos
Landsh öfdinge-Embetet ete.
Att 1 Z:ens 9 moment ina salunda förändras:
A hwarjc skrift warde Boktr» eka re no
nallin, tryckningsorten och artalet utsatte.
Uraktlatcr Boktryckare fädanr, plikte han
första gängen 300 Riksdaler oeh andra gängen
600 Riksdaler; sker det tredje gängen,
ware han sitt Boktryckeri förlustig. Utsätter
nägon ä tryckt skrift falskt Boktryekarcnanni
eller orätt tryckningsort, skall han
derntöiwer anses efter 8 Cap. 3 F Mifsgernings-Balken.
Hwad här om namns och
orts utsättande förordnas, galle dock ej för
No tifieationer oeh Sorgbref, Formnlairer,
Betingningsfedlar med mera af dylik beskaffenhet.
Emellan 9:de och !0:de momenten torde ett
nytt kunna införas af följande innehall:
As allt hivad som tryekes ware Boktryckaren
pligtig att frän Upplagan afraga
och utan betalning aflemna sä mänga Exemplar,
att de under Riket lydande Univers!-
Memorial N:o 28. 425
tete», Konungens Biblivthck, Itiks-Archivet
och Wettcnskaps-Academien erhälla ett hwardera.
Är nägot Werk ätföljdt af kostsammare
Plancher, mä sädane dock endast för Konungens
Bibliothek owilkorligen aflemnas.
Uti 2:dra §:n der undantagen bestämmas, tillägges
efter orden "Sädane Handlingars utgifwande
af trycket, utan wederbörandes tillstånd, belägges
med 166 Riksdalers böter":
Ware ock wid lika wite, jemte det answar
Allmänna Lagen i 4 Cap. 5 8 MissgerningsBalkcn
utsätter, Embetsmän förbudet att geliom
tryck lata allmänt göra nägot som i öswerensstämmelse
med enligt RegeringsFormen
gällande Lagar och Författningar
dem äligger att lönnt och hemligt halla.
Längre ned efter det moment, som handlar
om sörlikta saker, införes ett nytt, sä lydande:
Att ingen ina tillätas att, i andra fall
än Allmänna Lagen och nu gällande Författningar
utstaka, meddela eller till tryck utlemna
Utdrag af Kyrkoböcker eller af and^a
Själawärden och Kyrkodiseiplinen rörande
Handlingar, i afseende pä enskilde personers
lefwerne och seder, sä widt de lända
dem till skada eller förklenande. Den häremot
bryter böte 33 R:dr 16 skillingar.
8 3. Mom. 1 redigeras salunda:
Klart uttryckt hädelse emot Gud. Brottet
skall umgällas såsom i 1 Cap. 1 § Missgcrnkngs-Balken,
Allmänna Lagen, stadgadt
är och skriften eonsisqueras.
Moni. 2. Orden "Allm ar lig och" förswinna.
Sista Pinuten, efter orden "Lärans sanning",
erhäller följande lydelse: Förbrytaren skall anses
426 Expeditioner till Riks-Ständen.
ester 1 Cap. 4 ^ Missgernings-Balkcn och
skriften confisqneras.
Mein. 3. Orden "Öfmerlagst och" borttagas.
Z 4. Moin. 6. Efter orden "ina ej" tillägges:
af Publik Actor. Meningen fran och
ined "Enskild nian" till och ined "beivisligcn
upphört" förändras till följande: Enskild nian
njntc enligt allmän Lag till godo sin talan
uti mäl, genom hwilkas tryckning han är
personligen förolämpad.
§ 5. I början, efter orden "ivid anläggandet
anmäldt btifwit", tillägges: Academiernes jnrisdictionsrätt,
enligt deras Constitntioncr,
dock oförkränkt.
Wid Rättegängssättet i husivndsaken förekomma
följande omständigheter:
Efter orden "huruwida uppgift af Författares
namn bör kunna Boktryckaren aläggas" införes:
Afhandlar skriften Theologiskt ämne, infordre
Hof-Rätten jemwäl yttrande deröftver
af Dom-Capitlet i den ort, der skriften utkommit,
och i Stockholm as Stads-Consistorium.
Den mening, som följer efter orden "här
osman i fräga om qwarstad sagdt är", förändras
sälnnda: Instämmer Hof-Rättens Doni till
alla delar med Tryckfrihets-Comitteens utlätande
och Författaren deröfwer ej klagar, äge
Domen full kraft och »verkan. Författaren
ware dock i alla händelser obetaget, att hos
Konungen i Dess Högsta Domstol söka ändring,
äfwcnsom att, der den ej »vinnes, hos
Konungen om Nåd anhälla.
Memorial N:o 28.
427
Ester orden "blifwer ädömd 100 R:dr och
derutöfwcr" förändras de twänne följande puncterne
salunda: Qwarstad ina Under-domare
wid sädane enskilda twister kunna ålägga.
Har Under-Domstol sadan gwarstad älagt,
eller finner han under Rättegången anledning
wara till skriftens konfiskation, hänsksute
han genast mälet i hwad det rörer
denna ätalan, att dermed, sa wäl hwad Rättegängen
som Qwarstaden och Confiscationen beträffar,
förhällas som härofwanföre sagdt är.
Sä widt har Utskottet kunnat med den allmänna
rösten och sin enskilda öfwertygelsc förlika
asseendet pä de söreslagne ändringar. Dest Project,
wid hwilket uti trcnnc Ständ ganska fä anmärkningar
förekommit, har rönt sä mycket mindre
bifall inom Högwördige Preste-Ständet. Flere af
dest Herrar Ledamöter hafwa pä omständligen utförde
skäl ansett Religionens helgd, sedligheten
och allmänna säkerheten ej nog fullkomligt iakttagne.
Man har i synnerhet yttrat betänkligheter wid förbudet
emot all Censur samt yrkat, att densamma
mätte tillatas och stadgas för Läroböcker, ReligionsTal
och öswerhufwud alla Thevlogiska skrifter.
Utskottet får härwid wördsamt hänwisa till
en dest Ledamots Herr Riddarhus-Secreteraren
Silverstolpes i särskildt Protocollsutdrag bifogade
vttrande, hwilket grundat Plnralitetens beslut i
detta ämne. Want att med yttersta grannlagenhet
följa Regerings-Formens föreskrift och anwisning,
har Utskottet knappt kunnat föreställa sig säsom
möjlig en annan tolkning af 86 Z än den Utskottet
genom Tryckfrihets-Lagen giswit. Dä Författaren
answarar, icke för sin tanke, men för sin
skrift, icke som arbetare, men som utgifware,
wore det förmodligen en obillig hårdhet, att i
428
Expeditioner till Riks-KtLiiden.
förhand ana och söka upptäcka hans ännu ef föroftvade
brott, äfwen»'om Författaren ef syneS behöftva
något frikännande förrän han »verkligen kan
anklagas. Klart uttryckta förbud emot möfliga
förbrytelser, bestämda straff för redan begängna,
leda utan twiftvel »ned lika säkerhet till ändamaler,
men i en naturligare ordning, och framför allt
i en bättre öftverensstämmelse med Constitutionens
syftning till offentlighet och liberalite. Utskottet
är, kort sagdt, fullkomligen öfwertygadt, atr
en allmän Theologisk Censur, om den ock ef »vöre
tydligen genom Regerings-Formen förbuden, borde
genom en annan Grundlag blifwa det, sa framt
annars Samfundet wäntar något gagn af allmän
upplysning och förständs och tvettenskaps odling.
Nägre bland Högwördige Ståndets Herrar
Ledamöter hafwa inskränkt sig till yrkandet af en
mera modifierad officiel Censur för' Läroböcker och
populaira andliga skrifter.
Dä en Stats-Rcligion nödwättdigt mäste gif»vas,
kan en wist eontrole af de böcker, sorn wid
Ungdomens underrvisning rryttjas, törhända ef umbäras.
Men härtill synes ej någon egentlig Censur
wara lämplig; det tillkommer Regeringen att
autorisera sädane böcker; och Kongl. Maf:t lärer i
Räder ef underläta att i »vederbörlig ordning härom
förordna.
Beträffande öfrige hit räknade skrifter, fäsom
Predikningar, Skrifttal m. m., skulle stadgandet af
en Censur derä troligen ef »verka annat än att
Författare»» »valde en Titel, ef underkastad Censorns
åtgärd, och derigenom gäckade Lagens föreskrift.
Såmedelst »'kulle Religionen ej tvinna nägot för sin
helgd, men Lagen »'kulle med »'annna djerfhet trotsas
och öswcrträdas.
Emedlertid, och ehuru Utskottet anser icke ens
Memorial N:o 28.
429
denna modifierade Censur förenlig med Regeringsformens
föreskrift, bör Utskottet likwäl medgifwa
att densamma, ej sträckt utöfwer en noga utstakad
gräns, kunde under en witz synpunet Llistva nyttig
för det Allmänna, och derjemte bidraga att tillfredsställa
dem, som frukta wädeliga följder af tankefrihetens
mihbruk ibland den okunniga och lättrogna
hopen.
Bundet af Regerings-Formens 86 §, som utan
undantag förbjuder alla i förwäg lagda hinder för
skrifters ntgifwande, kan Utskottet wäl ej för det
närmarande tillstyrka något påbud i TryckfrihetsLagcu
om berörde mindre Censur; men anser sig
dock böra wördsamligen till Riksens Ständer Hemställa,
såsom en wid denna Riksdag wäckt fräga,
huruwida en sadan förklaring i meranämnde 86 §
ma wid nästkommande Riksdag finna rum, hwarigenom
dä blifwande Ständer gemensamt med Konungen
kunde såsom tillåtlig och anbefalld fastställa
en officiel Censur af skrifter, som under bestämda
Titlar utgifwas för Ungdomens underwisning eller
för den offentliga Gudstjenst»! eller den enskilda
andakten.
I anledning af hwad hos Högwördige PresteStandet
widare blifwit yrkadt, fär Utskottet, dock
utan att föreslå något särskildt stadgande, wördsamligen
tillstyrka, att bland de sex Personer, som jemte
Justitice-Ombudsmannen skola utgöra TryckfrihetsCommitteen,
en prest mätte wäljas. Urskiljandet
och bedömandet af skadliga satser och willomeningar
i Religionsmäl torde alltid fordra en werklig Theologs
kunskaper, hwilka äfwen i andra afsccnden
kunna blifwa för Committeen af wärde och gagn.
Bland öfrige inom Högwördige Preste-Ständet
gjorde anmärkningar får Utskottet i korthet benvara
följande:
430
Expeditioner till Riks-Stitnden.
Att termen "den Evangeliska Lärans
sanning" blott uttrycker en del as sjelfwa Läran,
ej hela omsättningen deraf.
Just för den pa en gang utsträckta och klara
bemärkelsen har Utskottet walt det collectiva ordet:
Lanning. Detta ord skall i Utskottets tanka aldrig
underkastas twistcr eller olika tydningar, hwaremot
andra, såsom Sanningar, Hufwndsanningar
m. fl. blefwe högst obestämde. Skämtaren
skulle mahända as ordet Sanningar taga sig anledning
att fräga, huru mänga de äro, och emellan
Hnswudsanningarne kunde snart en rangstrid,
ett företrädeskrig yppas.
Att, dä uteslutande rätt tilt skrifters ntgifwande
kan pa 20 ars tid förunnas, böra
sadane matt och steg widtagas, hwarigenom
prisen pa böcker för Lärowerken ej för högt
stegras.
En sadan anstalt synes tillhöra »verkställande
Magten; och lärer Kongl. Maj:t, i sammanhang
nied Nädig föreskrift om »val as Läroböcker, lika
Nädigt »vidtaga sadane mätt och steg, att detza »nä
erhallas till ett afpassadt och i förhällande till andra
tryckta arbeten lämpadt lindrigt pris; om htvilkct
allt Riksens Högloft. Ständer, der sä nödigt
vröflvas, torde inför Kongl. Maj:t frambära Deras
underdäniga önskan.
Att stadgas mätte, det inga Boktryckerier
sä anläggas till försäng för dem, sou»
»vid Lärosäte» redan äro anlagde.
Utskottet får endast äberopa 3 momentet as !
t^:n, deruti orden andras uteslutande rätt dock
oförkränkt äsvfta bibehällandet af sä »val Läro»verkens
sou» enskildes lagliga rättigheter.
Att Götha Hof-Nätt, ej mindre än Swea,
synes »vara behörigt forum för brott emot
Tryckfri Hets-Lager».
Memorial N:o 28.
43!
Med all högaktning för hwarfe Domstol, tror
Utskottet, att nial af denna art böra handteras efter
ett system; hwartill äfwen mä läggas, att Rättegängen
kan i Swea Hof-Rätt, genom den lättare
commnnicationen nied Trpcksrihets-Committeen, snarare
bringas till slut.
Det skulle säkerligen blifwa alltför »vidlyftigt
att upptaga och beswara alla de inkast, Åtskilliga
Högwördige Preste-Ständets Herrar Ledamöter anfört
emot Utskottets Project. De fleste anmärkningarne
utgöra i sjelfwa »verket blott en enda,
hwilken äsyftar Förslagets ogillande samt antagandet
af 1774 -Ars Trycksrihets-Lag, med de förändringar
nu antagna Regerings-Fvrm gjorde ound»viklige,
säsom enkel i framställningssättet, uppmärksam
pä Religionens helgd, liberal i sina grundsatser
och wälgörande i stna »verkningar. Det ankommer
pä Riksens Högloft. Ständer atr godkänna
eller förkasta Utskottets närwarande förslag;
om det ej utmärkts as samma enkla framställningssätt,
af samina nit, saknar det »visserligen ätminstone
ej »'amma liberalite, och, hwad dest »verkningar
beträffar, hasiva de ännu ej hunnit sörspörjas.
Utskottet har emedlertid fullgjort Riksens Högloft.
Ständers uppdrag, dä det inlemnat sitt eget förslag,
och tillika följt sin öfwertygelse, dä det inlemnat
detsamma sädant det nu äter »vördsamt uuderstalles.
Stockholm den lO Januarii 18l0.
Pä Constitutions-Utskottets »vägnar:
U. Nnnnorlleim. 6ar1 von Uo86N8t6in.
ck. 0. (cknlln. ck:80n H^olrsrt.
432
Expeditioner lill Niks-Ztände».
Bilaga till Mem. N-o 28.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constltutions-Utskottö
Protocott den 10 Zanuarii
1810.
S. D. Wid slutliga afgörandet af den genom
Högwördigc Prestc-Standets anmärkningar yppade
fräga om nödwändigheten af eu Theologisk Censurs
införande i Trycksrihets-Lagen, samt i anledning af
hwad under Utskottets förutgående öfwerläggningar
b lino i t Utträdt, uppläste Herr Biskopen m. m.
Doctor Rosenstein följande:
"Da jag, såsom Ledainot as Högloft. Constitutions-Utskottet,
nu ater mäste yttra mig öfwer fragau
om Theologisk Censur, i anledning af de hos
Högwördige Preste-Ständet af någre Ledamöter
gjorde anmärkningar, genoul hwilka denna Censur
såsom nyttig och nödwändig yrkas; kan jag icke
undwika att äberopa hwad jag förr yttrat öfwer
detta ämne bade inom Utskottet och inom det Stand,
i hwars öfwerläggningar jag har den äran deltaga.
— Min öfwertygelse är denna:
Jag anser icke Kongl. Maj:t och Riksens
Ständer genom Regerings-Formens ordalydelse i
86 tz:n wara i någon man hindrade, alt i den
Tryckfrihets-Lag, som under loppet af denna Riksdag
skulle stadgas, wid taga hwad mätt och steg,
som kan befinnas nyttigt eller pröfwas nödigt, för
att bewara allmänt lugn och icke innebär något
hinder för allmän upplysning. Just i detza
bada sista uttrycken af nämnde Z tror jag grunddragen,
sjelfwa egentliga föreskriften, till den bliswande
Tryckfri Hets-Lagen innefattade.
Bilaga till Mem. N:o 28. 433
Jag tillstyrker icke bibehållande as The v logi ska
Censuren pä den fot densamma i mart Land hittills
warit föreskriswen, det will säga, att alla skrifter
af sädailt innehall att de kunna anses hora till
te Theologiska Wettenskapernes vmfäng, eller derunder
dragas, skulle före tryckningen eller utgifwandet
undergå pröfning och Censur. Jag bygger detta
afftyrkande pä mänga i min tankq goda skäl. Wär
rena Evangeliska lära behöswer icke någon sädan
skyddsmur. Den skall nödwändigt winna wid en
fri och öppen pröfning. Mörker och twäng i Religivnsmal
alstra »vidskepelse och skrymteri eller det
som är långt wärre, ljumhet, köld och förakt för
ssclfwa lära», duglöshet, okunnighet och lättja hos
Lärarne. Hela Historien wittnar, att den Theologiska
Censuren aldrig kunnat förekomma, mindre afböja
eller qwäfwa lättfinnighetens och gäckericts anfall,
men endast bidragit att insöfwa dem, hwars
heligaste pligt det warit att med ljus och kunskaper
förswara den lära, de ätagit sig att till Samhällens
trefnad, till enskilda menniskors förbättring,
tröst ock sällhet tolka och förkunna. Genom mistbruk,
genom möjliga mihtag hos de Embetsman,
ät hwilka Censurens utöfning skulle anförtros, kunde
den lätt urarta till ett ibland de swäraste hinder för
allmän upplysning i Religionsmäl; och skadan häraf
mäste erkännas af hwar och en som wet att Theologicn
omfattar mänga Wettenskaper, Bibeltolkning,
Kyrko-Historia, Liturgik, Catechetik m. si., som
ännu kunna winna tillwäpt, och att Religionen,
ehuru dest grundsanningar äro lika oföränderlige,
svin deras wisa och cwiga ursprung, likwäl mäste
ombyta uttryck och Läroformcr ester spräkcns förändrade
skick och tvärt slägtes olika bildning, för att
under särskilda äldrar och tidehwarf, hos ombytta
28
434
Expedittoner lill Riks-Stände».
stagter, fattas af menniskoförständet och werka pä meuuiskors
hjortan. Jag har förur yttrat, och jag wägar
upprepa det ännu en gäng, att jag för min del aldrig
kan anse den Theologiska Censuren utgöra det halleberg,
pä hwilkct den ewiga ivisheten, ljusets ursprung,
byggt fin Församling. Den är bcqwäm
och Medes nyttig endast för makligheten, andliga
högmodet och okunnigheten. Wär Lära hwilar säkrast
pä det förfwar, som beredes geno»! öppen undersökning,
mogen underwisning, fördomsfri pröfning
och dygdigt» efterdömens öfwertygande styrka.
Men dä jag anser, att Theologie»! som »vettcufkap
bör fritt och obehindradt af dep idkare tä
pröfwas och behandlas efter tidernes skick och kraf,
önskar jag tillika att rcfultaterue af desias undersökningar
mätte endast pä ett för sederne. Religiositeten
och det allmänna lugnet i eke »väd ligt sätt
ineddelas den mindre bildade Allmänheten. Det
gifwes en forn», för hwilken denna fattat och ännu
bibehäller ett nyttigt förtroende, och hwilken bör
med klokhet wärdas. De arbetande folk-classerne
i Städerne och pä Landet läsa Predikningar, Skriftetal,
fä kallade Andaktsöfningar, de köpa ät siria
barn Catecheser, Läroböcker i Christendomen för barn
och ungdom. Dä öfrige Lagar skydda en i »värt
Samhälle antagen Religion, dä Staten lönar de
Embetsrnän eller Lärare, fou» skola förkunna densamma,
tror jag äfwen det »vara bäde billigt, klokt
och rätt, att Regeringen mätte genom »visa anstalter
besörja, att alla skrifter, fou» utgifwas i detta
ändamål för ungdomens underwisning i Religionen,
för den allmänna Gudstjenst^» eller för den enskilda
andakten, mätte besinnas pälitlige till deras
innehäll, öfwerensstämmandc »ned wär antagne Lära
och duglige till den grad tideus skick kan kräfiva
eller mcdgifwa. Jag föreslär derföre, "att alla »vid
Bilaga till Mein. N:o 28.
435
"den offentliga Gudstjenften hällne Tal och Predikningar,
alla till enskild husandakt ämnade Skrifver,
alla Läroböcker i Christeudomen för barn eller
"ungdom skola före tryckningen undergå Censur, icke
"blott i afseende pä renlärigheten, utan äfwen i afseende
pä stil och uttryck". En sadan Censur, der
är sannt, hindrar blott Titeln pa en Theologi,?
skrift, men också sökas sädane skrifter af Allmänheten
blott för Titelno skull, da den sällan eller
aldrig efterfrågar någon Theologi,? afhandling under
annan form. Denna lilla inskränkning i Tryckfriheten
skall ester min tanka, laugt ifrän att äterhälla
allmän upplysning, bereda de», och underhålla
förtroendet till de slags skrifter, svin kanske
mer än andra kunna bidraga till den wanlottade
Allmänhetens förständsodling och sedlighet.
Jag anbäller, att detta mitt wördsamma utlätande
mätte fä Åtfölja Utskottets Betänkande till de
Respeetipe Ständen.
Carl von Rosenstein."
Härmed förenade sig till alla delar Herr Profcssoren
m. m. Doctor Wijkman.
Herr Riddarhus-Seereteraren Silverstolpe anförde:
"Beswarandet
af frägan, huruwida i Tryckfribets-Lagen
bör kunna stadgas en allmän Theologi,
? Censur eller ock blott en inskränktare i afseende
pä religieusa skrifter, som kunna lemnäs till
tryckning under Titlarne: Predikningar, Skriftetal,
Catecheser, och sädanc Läroböcker, som icke äga Regeringens
autorisation till anwändande wid Under»visnings-Werken,
beror hufvudsakligen pä en ren
lottning as Regerings-Formens 86 Z:s lydelse.
436
Expeditioner till Ni!S-Itiindrn.
Eu sadan tolkning wägar jag hoppas den
följande wara:
Berörde § stadgar: "Med Tryckfrihet förstas
bwarje Swensk Mans rättighet att, ntan nägra af
den offentliga Magten i förwäg lagde hinder, utgifwa
skrifter".
Bland de hinder, foni af den offentliga
Magten i förwäg möjligen kunna läggas för
utgifningen af skrifter, är utan twifwcl Censuren
ett: Censur i allmänhet är således i Grundlagen
förbuden. Den Theologiska Censuren bär fullkomligen
kännetecken af all annan Censur, och för densamma
är derjemte i Grundlagen intet undantag
gjordt: Den är säledes, lika ined all annan, i första
delen af Tryckfrihetsdefinitionen förbuden.
Widare stadgas: att "sedermera endast inför
laglig Domstol kunna tilltalas för deras innehall,
och att icke i annat fall kunna derföre straffas, än
om detta innehall strider emot tydlig Lag".
Tolkningen af de relativa orden sedermera,
deras, derföre och detta lärer medgifwas wara
ren, da den göres pä följande sätt:
Att (sedermera) sedan man, utan nägra af
den offentliga Magten i förwäg lagde hinder,
utgifwit skrifter, endast inför laglig Domstol
kunna tilltalas för (deras) sädane utgifne
skrifters innehall, och att icke i annat fall kunna
(derföre) för de utgifne skrifternes innehall
straffas än om (detta) desse utgifne skrifters
innchäll strider emot tydlig Lag.
Jag hemställer härwid först, om pä »agot ställe
här bör kunna menas ej af Trycket utgifne skrifter,
om det wore en ärlig tolkning att skilja ordet
utgifne frän ordet skrifter; för det andra, huru
Grundlagen skulle kunna wara nog försåtlig, att
ens förutsätta möjligheten as tilltal och bestraffning
Bilaga till Mern. N:o 28.
43?
för skrifter, som förmedelst den offentliga Magtens
åtgärd antingen ej more utgifne eller redan genomgått
Censur, och pä defia grunder, om en amian
tolkning af tzm Zn af mig nu uppgifne kan
wara rigtig och rimlig.
Slutligen fulländas definitionen pä Tryckfrihet
genom följande ord: "tydlig Lag, giswen att
öewara allmänt lugn, utan att äterhälla allmän
upplysning."
De, som i afseende pä Religionens helgd
aslunda en iner eller mindre inskränkt Theologist
Censur, hafwa genom denna slutmenings förklarande
pä ett sätt sökt bereda sig ett argument till fin
sörmon, utan att eftersinna att denna förklaring
stär i strid med det första stadgandet, som utgör definitionens
grund, och att ett annat förklaringssätt
finnes, som stär i klar östverensstämmelse med denna
grund.
Om Grundlagen först hade stadgat, att den
offentliga Magten ej får i förwäg lägga nägea
hinder för utgifningen af skrifter, och Censur
af hwad tillämpning som heldst är ett sädant hinder,
och om Grundlagen sedan stadgat att den Lag,
hwarefter skadliga skrifters innehäll bör beifras,
kan till allmänna lugnets bewarande föreskrifwa
Censur, dä har denna Grundlag stadgat en uppenbar
motsägelse: Om widare denna Lag, oaktadt
förstnämnde lagde Grundprincip, mcdgifwit Censur
i ett fall och icke i alla, dä har den motsagt sig
twänne gänger för en: Och den har tillika gjort
meningslöst sitt eget stadgande om bestraffning,
efter denna ej kan äga rum, der förbrytelsen är
fullkomligen förebyggd.
Men har Grundlagen först stadgat, att den
offentliga Magten ej sär i förwäg lägga nägra
hinder för utgifningen af skrifter och dcrige
-
438
Expeditioner till RikS-Ständen.
noin förbndit alt Censur, ock har Grundlagen sedan
stadgat, att efter utgifningen bör, till allmänna
lugnets bewarande, alla stadliga skrifters innehåll
kunna efter en »vis; tydlig Lag beifras ock
Fckrfattarne derföre straffas; Lä har denna Grundlag
i sine föreskrifter warit sammanhängig, fullständig
och redig. Sädant anser jag ock för min
del stadgandet i 86 tz:n Regerings-Formen wara,
ock tror mig icke, ware sig här eller inom mitt
Ständ, wara tillständigt att derifrån wika i frägan
om Trycksrihets-Lagen, der »visserligen de naturliga
Lag-prineiper äro noga iakttagne, att det
>nä bero af hwar och en att wäl eller illa bruka
stna rättigheter, men ock att miffbruket skall straffas,
och att möjligheten att det kari straffas förutsätter
möjligheten att det kali begäs.
För öfrigt förklarar jag upprigtigt att, om
jag kunde nied öswertygelse göra en annan tolkning
än den jag gjort af Grundlagens föreskrifter, skulle
jag gerna inga i den föreslagna modificationen, att
Titlarne af Skrifte tal, Predikningar m. m.,
bwilka popularisera andliga skrifter, skulle göra
de fa skrifter underkastade Censur. Men jag tillstår
lika upprigtigt, att jag ej skulle dertill samtycka af
annat skäl, än för att pä ett oskadligt sätt tillfredsställa
dem, som hysa en ärlig och derigenom aktningswärd
farhäga för willsamma meningars utspridande
bland de lättrognaste folk-elasserne; ty om
det först werkligen wore sannt, att inom wär Nation
och med wär antagne renade Religion wädan
för willomeningars werkan wore betydlig, sä är
deremot stadgandet af den modifierade Censur som
ästnndas sock en »vidsträcktare bör aldrig kunna
komma i fraga) icke det sätt, hwarigenom denna
wäda förebyggcs för längre tid än ett eller annat
är; emedan efter denna tid hwar och en, som will
Bilaga till Mem. N:o 28.
43»
utwidga sin skriffrihet i populaira skrifter, säkerligen
skall hafina hunnit påfinna niedel att undandraga
sig all Censur, det är att eludera Lagens föreskrift
blott genom anwändningen af Titlar, öfwer
hwilka Censuren ingen rättighet wore i Lagen tillerkänd.
Beträffande de gjorde inwändningar, att med
det i 86 tz Regerings-Formcn nyttjade uttrycket
den offentliga Magteu endast torde böra förnäs
den werkställande Magten, att första delen
af Tryckfrihetsdefinitionen syntes i kraft af berörde
uttryck innefatta ett förmenande blott för Styrelsen,
att, ware sig genom förbud, Jnspection eller
Censur, i förwäg lägga hinder för utgifwandet af
skrifter, icke ett förmenande för den Lagstiftande
Magten, att i Tryckfrihets-Lagen autorisera anwändningen
af fädane hinder, samt att det icke
gerna kunde haswa warit Riksens Ständers mening,
wid Constitutionens antagande, att foreskrifwa
sig sjelfwe, sou, i den Lagstiftande Magten
inbegripas, ett förbud af denna beskaffenhet; torde
det tillätas mig häruppä swara, att med det i Au
nyttjade uttrycket den offentliga Magten wanligen
ej menas hwarken den werkställande eller
Lagstiftande eller den dömande Magteu särskildt,
ulan cvllectift hela den Allmänna Myndighet,
bwaraf dessa trenne blott äro delar; att, när detta
uttryck, enligt wart fpräkbruk, har denna colleetiva
bemärkelse, sa är det den Lagstiftande och den dömande
Magten, lika säkert som den werkställande,
genom Grundlagen förment, att i förwäg lägga
binder för utgifningen af skrifter; att det wore
ingalunda en god Grundlag, den, hwaruti de som
densamma stadgat icke gifwit föreskrifter och band
för sig sjelfwe; och att, om äfwen mängen ibland
Riksens Ständer wid Constitutionens antagande icke
440
Expeditioner till Riks-Ständen.
skulle hafwa efter ordalydelsen fattat uicningen af
merbcrörde uttryck, sä torde deremot de mest uppmärksamme,
djupast besinnande och en loflig frihet
mest tillgifne, hafwa med glädje begripit Grundlagens
sammanstämmande ordalydelse och äsyftning
wara, att ingen Magt i Staten skulle wara berättigad
att förekomma utöfningen af Tryckfriheten,
men deremot ingen Individ» blifwa ostraffad,
som genom denna frihets utöfning bewisligen sig
förgripit: och längre än derhän torde wäl Lagstiftaren
i fraga om Grundprincipen aldrig böra fä
komma. Sedan äterstär blott att tillse, det den
stadgade Lagell mä lika uppfylla bägge desta syftemål.
Detta har warit wart åliggande: syftemålen
yafwa warit ost föreskrifne wilkor. Huru wi förmätt
i wära förslag fullgöra detta Åliggande, blifwer
en annan sräga; men det wittnesbörd kunna
wi med öfwertygelse bära hwarandra, att wi haft
Samhälls-ordningen lika mycket som tankefriheten
i sigte, och att, om tiden smäningom, säsom troligt
är, kommer att i Tryckfrihcts-Lagcu uppdaga nägrc
mcnlige brister, sä ligger orsaken dertill i ofullkomligheten
af wära begrundningar och i bristen
pä i wärt Land redan gifne erfarenheter att följa
eller undfly, icke i saknaden af den ärliga afsigt, att
pä en gäng upprättbälla frihet och ordning, utan
hwilkas täta förening Regeringssättet mäste snart
eller sent urarta till ett af twä: Despotism eller
Anarchi.
För öfrigt samtycker jag gerna till det Förslag,
att till Lagstiftande Magten mä hemställas,
om den, efter fem ärs inhämtad erfarenhet, skulle
wid nästa Lagtima Riksmöte behaga gifwa 86 §:n
Regcrings-Formen eu sädan förklaring, som kan
stä tillsammans med den för smärre populaira andeliga
skrifter ästundade Censur. Jag, för min del,
wägar wäl twifla att en sädan förklaring wore
Bilaga lill Meni. N:o 28.
441
lycklig, emedan ingen afwikelse fran en sann hufwudprincip
gerna har goda följder; nicn dä den
berättigade Magten i Staten gjort ett stadgande,
sä behöfwer wäl ej Medborgaren anse detsamma
säsom wist, men det är hans owilkorliga pligt att
eftcrleswa det, likasom det sä wore; ty af alla Samhällsprineiper
är den främsta den, att inför Lagen,
lagligen gjord, bör allt med wördnad böja sig, alla
individuel-, lika wisst som alla myndigheter i Staten.
Hos Högloft. Constitutions-Utskottct' anhällcr
jag ödmjukast om det afseende ä detta mitt yttrande,
att det mätte sä Utskottets Betänkande till de Ncspective
Riks-Standen ät följ a."
Herr Biskopen m. m. Doetor Nordin yttrade,
det han ej kunde srängä de af honom, sä wä! uti
Utskottet, »vid Förslagets uppsättande, -som sedermera
uti Högwördige Preste-Ständet förklarade tankar
om nödwändighcten af Theologiska Censurens bibehållande
m. m., hwarjemte han ansäg 5 tz:n rörande
Rättegängssättet wara af sädan beskaffenhet,
att den icke kan förenas med prineiperne af Sweriges
Lag.
Herr Ordföranden Baron Mannerheim: "Dä
gcrningcn nödwändigt mäste föregä straffet, dä allmänna
lugnet ej kan sägas wara stördt genom en
tryckt skrift, förrän skriften är utgifwen, dä ändtligen
allt mäste göras i öfwerensstämmelse med den
främsta Grundlagen, instämmer jag fullkomligen uti
Herr Riddarhus-Secreterarcn Silverstolpes yttrade
mening."
Och som Utskottets öfrige Herrar Ledamöter
äfwen härmed sig förenade, alltsä skulle enligt Plnralitetens
tanka -Förslaget expedieras. Ut supra.
In liäein
Ualerirts.
442
Expeditioner till Riks-Ständen.
N:o 29.
Med förslag till ändringar eller tillägg i RegeringsFormens
37, 56, 69, 70, 97 och 103' 88- '
Wördsamt Memorial.
Uti skriftliga anföranden, ingisne till Constitutions-Utskottet,
haflva aiedannämndc Herrar Ledamöter
af Högloft. Nidderskapet och. Adel» projecterat
ätstillige ändringar, förklaringar eller tillägg
i Regerings-Formen. Ibland desia förslag får, enligt
81 Hms föreskrift. Utskottet äran till Riksens
Högloft. Ständer hemställa följande, såsom i Utskottets
tanka nyttiga och »verkställbara, för att genom
Konungs och Ständers Beslut wid nästkommande
Riksdag i »vederbörlig ordning af,göras.
Med anledning as Herr Riddarhus-Secrcteraren
m. m. Silverstolpes anmärkning tillstyrker
Utskottet, att i 37 Huch slut »nä tilläggas: Adlande
genom Adoption eller Naturaliiatiou under
utdöde eller leftvande Ätters namn eller
nuinmer ware hädanefter ej tillätet.
Wid öfwerwägande och jemnsörande af htvad
bemälde Herr Riddarhus-Secreterare samt Herr
Kammarherren m. m. Grestve Adolph Göran Mörner,
hwar för sig, anfört rörande angelägenheten
att i wisia delar närmare bestämma 56 Hms mening,
har Utskottet funnit tillräcklige och öfwertvgande
skäl att föreslå en sadan förklaring af
nämnde 8, att efter orden "Göras derwid i Ständens
Plena sädane anmärkningar, sorn" mä tilläg
-
Memorial N:o 29.
443
gas: Ständet pröfwar; att i stället för "detza
anmärkningar" införes: sä wäl dessa som öfriga
anmärkningar, samt i stället för orden "dä
äge de magt att": "dä skola de."
I likhet med hwad Herr Capitakne-Lieutenanten
m. m. Grefwe De la Gardie erindrat, och
säsom analogt med hwad i Riksdags-Ordningen
»vid särskilde tillfällen till iakttagande päbjudes,
sär Utskottet tillstyrka att stadgandet i Regeringsformens
<>9, 71, 97 och 103 om utlottning
mä alldeles utgä, och i deh ställe det om en voteringssedels
afläggande intagas. Säsom en följd
häraf, komme nedannämnde W att sälunda förändras
:
I 69 ^ instöta i stället för orden "Sedan
en af detta särskilda Utskotts samtlige Ledamöter
. blifwit utlottad, röste de öfrige samfält" etc:
Detta särskilda Utskotts samtlige Ledamöter
röste sedermera samfält etc.
Wid F:ns slut tillägges: Till undwikande
as paria pota skall tvid omröstningen, förrän
sedlarnc uppräknas, en ibland dem uttagas
och förseglad afläggas. Befinnes wid de
ösriges uppsummerande rösterne lika delade,
mä denna sedel öppnas och gifwa decision.
Är Pluralitet redan wunnen, bör den aflagde
sedeln ouppbrnten genast förstöraS.
I 97 §, i stället för orden "Sedan ibland
dehe Electorer en genom lottning utgätt, skola de
öfrige samfält" etc.: Med iakttagande af hwad
6'.» §:n till lika rösters förekommande stadgar,
skola dessa Electorer samfält etc.
I 103 utgä orden "En as samtlige Ledamöterne
utlottes först, hwarefter de öfrige röste,
man för man" etc., och i deras ställe införes:
444
Expeditioner till Riks-Ständen.
I den ordning 69 och 97 föreskrifwa, röste
samtlige Ledamöterne, man för man etc.
Herr Grefwen och Capitaine-Lieutcnanten har
likaledes yrkat, det i 70 § mätte tydligen utsättas,
att Bewillnings-Utskottet aligger genast uppgöra
grunderne för Bewillningen, fastän ock Betvillningssumman
ej hunnit af Stats-Utskottet uppgifvas.
Med skyldigt afseende hära, och dä erfarenheten
under innemarande Riksdag bestyrkt den möjliga
nödmändighetcn af en sadan anstalts »vidtagande,
anser sig Utskottet böra hemställa följande förändrade
stylisering af Negerings-Formens 70 §:
Riksens Ständers walda BewillninzsUtskott
äligge att opäinint wid hwarje
Riksdag uppgifwa de allmänna grunderne
för den blifwande Bewillningens fördelning;
hwarefter, och sedan summans belopp blifwit
faststäldt, Utskottet uppdrages att, med
tillämpning af dessa grunder, författa förslag
till Bewillningens utgörande; skolandes
allt, i den man det mcdhinnes. Riksens
Ständers Plena underställas.
Stockholm den 2 Februarii 18 lO.
Pä Constitutions-Utskottets »vägnar:
D. Nannerlieim. ^ 6ari v. Uobenstein.
Daniel Dderstein. -Ion ckonsMn.
D.
445
N:o 30.
Rörande de af Kongl. Majrt wid RiksdagsOrdningen
gjorda anmärkningar.
Wördsanit Memorial.
Riksens Högloft. Ständer hafwa till Constimrions-Utskottet
remitterat Kongl. Majrts Nädiga
proposition as den 7:de i denna mänad, hwaruti
Kongl. Majrt, som i Räder antagit den till Deh
Bifall och Sanction i underdånighet öfwcrlemnadc
Riksdags-Ordning, likwäl ansett sig böra, till tvinnande
af en ytterligare fullständighet i denna
Grundlag, dcrtvid göra nägra anmärkningar, att ester
en Laglig beredning under denna Riksdag wid
den nästföljande till pröfning företagas.
Med den pä en lycklig erfarenhet grundade
öswertygelsen om Kongl. Majrts wälwiljande afsigter,
och da de af Kongl. Majrt Nädigst framställde
påminnelser, utan att werka någon rubbning
i Constitutionens wäsendtligare delar, endast
äsyfta bestämdare uttryck af bibehällne föreskrifter,
eller ock reglementariske förändringar, ledande till
Riksdagsärendernes lugnare och ordentligare gäng,
kan Utskottet ej draga i betänkande, att med tillstyrkan
af Riksens Ständers underdäniga bifall till
högstberörde Nädiga Proposition, pä det sätt här
nedanföre närmare uppgifwes, wördsamligen föreslä
i Niksdags-Ordningen följande tillägg och ändringar,
att wid nästkommande Riksdag af Kongl.
Majrt och Riksens Ständer gemensamt afgöras.
446
Expeditioner till Riks-Ständen.
I 17 H ntgä orden "med tillämpning as
5:te Capitlet 4:de 8-u Straff-Balken, kroppsplikten
swarande emot tjugufem kill och med
textio dalers böter"; och meningen styliseras salunda:
utan straffes med fängelse wid watten
oeh bröd ifrän ätta till sexton dagar efter
omftändigheterne.
19 Meningen frän och med "och äligge
Landshöfdingen" till och med "afgäende post öftversanda"
erhäller söljaride fullständigare redaetion:
Oeh äligge Landshöfdingen att dessa beswär
och tillhörande handlingar, jemte egen oeh
wedcrbörandes af honom, med den skyndsamhet,
som ofwau förefkrifwen är, infordrade förklaringar,
med den efter depas inhändigande
först afgäende post öfwersända.
23 §. Uti den punct, sorn börjas med "Under
det Borgare- och Bonde-Ständcn famlas" införes
i stället för orden "Hufwndftadens förste
fullmägtig": den främste bland Hufwudstadens
Magistrats fullmägtige, sanit i stället för "af
den närwarande Ledamot, som de flesta Riksmöten
biwistat": Niksdags-fullmägtigen fräri Habo
Härad i Upsala Län.
46 §. Den sista pmieten erhäller följande
lydelse:
Landtmarskalk eller Taleman haswe ej
magt att utan Ständets samtycke afbryta ett
Plenum, sä wida ej derstädes ett med utbrott
af orolighet förenadt Constitntions-stridigr
förhällande skulle uppkomma, i hwilket fall
Landtmarskalk eller Taleman mä kunna till
nästa Söcknedag Plenum ätskilja.
57 § förändras i dep början jakunda: De
allmänna beslut, som ett Ständ fattar, äf
-
Memorial N:o 31. 447
wensom hwad ett särskildt Ständ i egenskap
as Riks-Ständ beslutit etc.
81 Framför orden "fulländad är" sättes:
inom rätt tid.
Stockholm den 13 Februarii 1810.
Pä Constitntions-Utfkottets wägnar:
1^. rV. Nkmusrlisim. Earl von Ro86ii8t6in.
Oanisl Morein. .Ion Ionsson.
N:o 31.
Med förflag till ett tillägg i Znstrllctionen för
Zustiticr-Ombudömanncn.
Wördsamt Memorial.
Wältosl. Borgare-Ständct har till Eonstitutions-Utskottet
remitterat ett af Herr Aszetzoren I.
G. Gahn iugifwet Memorial, hwaruti yrkaö att,
dä den af Riksens Högloft. Ständer nu mera
gillade Jnstruenoncn för deras Justitiee-Ombudsman
ef lemnar nägon uttrvcklig föreskrift om Embets-orten
för Justitico-Ombudsmannens Expeditioir
och icke eller stadgar att denne .Embetsman under
sin tjenstetid ej kan tillika bestrida någon annan
publik sytzla, Riksens Högloft. Ständer alltsä mätte,
för större tydlighet och säkerhet, härom gifwa etr
särskildt förklarande.
448
Expedilioiier till Riks-Ztäuden.
Det synes wara en bestämd söljd af de ät
JustitlK-Ombttdsniannen uppdragna göromäl, att
ban dels såsom äkagare etter Actor, dels som Ordförande
i Tryckfrihets-Committeen bör egentligen
wistas a den ort, der Rikets Högsta Embetsman
och Collegier samt de med Tryckfrihetsmål befattning
ägande Domstolar och Embets-Werk befinnas,
der Nationens representanter sammankomma, och der
i allmänhet Styrelsens grenar förena sig. Af Riksdags-Ordningens
63 § torde äfwen ännu tydligare
kunna slutas, att Justitiee-Ombudsmannen, i samma
stund han tillträder detta Embete, skiljes -frän bestridandet
af den syfila han tilt äfwentnrs förut
innehar. Utskottet tror sig likwäl böra, till minnande
af en önskad fullständighet, wördsamligen
tillstvrka antagandet af berörde stadgande» i Instruktionen,
heldst den samma icke ännu är utfärdad,
och får således föreslå följande tillägg och förändring
i början af 24 Z:
Justitice-Ombudsmannen, hwars wistelseort,
i och för Embecet, är i hnswndstaden,
mä ej under sin tjenstetid utöswa någon annan
Publik Embetsmannabesattning. Han
äger att sig till biträde etc.
Stockholm den 15 Febrnarii 1810.
Pa Constitutions-Utskvttets magnar:
U. Nannorboim. Oarl v. UosonLtsin.
Osniol Lborstoin. ^näorb Rson. bl^olrort.
ck. D.
44!)
N:o 32.
Med förflag till ändring i 49 och 61 88 Regeringö-Formen.
Wördsautt Memorial.
Till Constitutions-Utskottet har NiksdagsFullmägtigcn
för Fahlu Bergslag och Utskottets
Ledamot Herr Asesorcn Gåhl» inlcmnat ett skriftligt
anförande, med förslag till rättelser i Regeringsformens
49 och 61 88, äsyftande en tydligare
uttryckt mening af dcfla §8, genom deras fullständigare
redaction.
Utskottet har, efter öflvcrtvägandc häraf, lika
med Herr Asesorcn Gahn funnit, att 49 Hrns ordalydelse
lätteligen kunde genom en alltför bokstaflig
tolkning inisttydas, och Riksens Ständer
antingen anses pligtige att, utan allt »val af ärStider,
sammankomma pä en nästan till dagen förut
bestämd termin, eller ock berättigade att uppskjuta
Riksdagen till 6, 7 eller flera ärs mellanstånd fran
den sist hällne; att tillika, »vid jemförelse af denna
8 och hwad 61 8-u om Be»villninge»s utgående
stadgar, den följd möjligttvis skulle dragas, att åtminstone
för htvarannan Riksdag ett är bleflve
utan betvillningsafgift, sä »vida ej Riksens Ständer
till Urtima Riksdag kallades. Af desa anledningar,
samt för att afhjelpa all twetydighet och fullkomligen
förena de bäda i fräga »varande 88, sär Utskottet
»vördsanrligen förestä följande förklaringar
deraf, för att »vid nästkommande Riksdag af Ko'
nungen och Riksens Ständer pröfivas och afgöras:
29
450 Expeditioner till Riks-StLnden.
Första Pnncten af 49 H:n konnnc att styllseras
salunda: Riksens Ständer skola, i kraft af
denna Grnnd-Lag, hwart femte ar sammankoinma.
Uti hwarje ete.
llti 6l §ni skulle sörsta inoinentet erhälla
fölsande redaetion:
Alla afgister, sorn Riksens Ständer under
de i föregående H nämnde titlar bcwiljat,
skota utgöras intill slutet as det är, under
lnvars lopp den nya Bewillningen af Riksens
Ständer fastställd blifwit.
Stockholm den 5 Martti 1810.
Pä Constitutions-Utfkvttets tvägnar:
0Is68 DleminA. Darl von Uo86N8tein.
Daniel Dder8tsin. ^l:80n D^olrert.
/). Daurus.
N:o 33.
Z anledning af wäckt förslag om friwillig afsägelse
af samtlige Riks-Ständenö Privilegier,
all jords refning samt en ny representation.
Wördsanit Memorial.
Under den 15 sistlidne Jannarli har Högloft,
kltidderfkapet och Adeln till Constitntions-Utfkottet
remitterat ett af Herr Capitaine-Lientenanten ni. in.
Grefwe Jaeob De la Gardie in Pleno uppläst
Memorial Nm 33.
Dietamen, hwarnti föresläs Högloft. Ridderskapet
och Adeln afsägelse af ännu innehaswande Privilegier,
emot sörntsattc milkor, att de öfrige Ständen
ä five ii afsäga sig alla Privilegier, förmäner och
rättigheter, som kulina tillhora deni enskildt, den
jord de äga eller den rörelse de idka, att all jord
ma refwas och till Hemmantalet förnyas efter den
grund Konung och Ständer stadga, samt att en
ny representation, mera enlig med tidehwarfwets
upplysning, hwarje Medborgares rätt och det Allmännas
bätnad mä införas, såsom inseglet af Ridderskapets
och Adelns uppoffring; warande remiyen
derjemte åtföljd af alla i Högloft. Ridderskapcts
och Adelns Plenum oflvannämnde dag i anledning
as samma motion afgifne anföranden.
Åled erkännande af ämnets wigt och af dep
syftning till återställandet af en mera jcmnad likhet
i Medborgares rättigheter, har det likwäl ej undfallit
Utskottet, att detta förslag grundar fin »verkställighet
icke blott pä rcciprvgua afsägelfcr, utan
ock pa de uttryckliga förbehållen af en allmän jordrefning
och en ny representation. Öfwer denna
sednare är Utskottets Betänkande redan genom särskilda
äldre remisser infordradt och skall äfwcn öfwerlcmnas,
sä fort fraganö någorlunda fullständiga
utredande och atsöljande Handlingars widlvftighct
mcdgifwa det, för att af tillkommande Ständer
granskas och afgöras. Hwad äter den vrkade jordrcfniligcn
beträffar, lärer detta ärende, dels såsom
egentligen oeconomiskt, dels såsom medförande en
rubbning i Hederwärda Bonde-Standets Privilegier,
ej tillhöra Utskottets åtgärd.
Med förutsättande af detza tvid eoncesfionerne
förknippade förbehåll, har Utskottet, efter noggrannt
öswerwägande, ej kunnat anse förslaget i dest hela
annorlunda, än som en hemställan till Högloft. Rid
-
452 Expeditioner till Riks-Ständen.
derskapet och Adeln, beroende af de »vilkor, h»varunder
säwäl Högloft. Ridderskapct och Adeln som
öfrige Nespective Ständen täckas densainma bifalla.
Dä således a»ltagandet af wilkoren ankonimer
pä nödwätldigt förutgäende preliminaira beslur,
htvilka Riksens Högloft. Ständer ännu ej fattat,
har Utskottet ej funnit fig tillständigt att ingä i
nägon närmare pröfning af sjelftva huftvudfrägan.
En Ledamots, Herr Riddarhus-Secreteraren
m. m. Silverstolpes, särskilda anförande till Utstottets
Protoeoll bifogas »vördsamligen.
Stockholm den 7 Martu 1810.
Pä Constitutions-Utstottets »vägnar:
Olus» Oarl v. UoZoustein.
Oauiöl lÄ)6i'8toiu. .I:80N IlvelvOit
Bilaga till Meni. N:o 83.
Attrande till Coustitutions-Utskottets Protocoll
den 5 Martn 1810 af RiddarhnsSecrcteraren
A. G. Silverstolpe.
Af en ansedd Ledamot utaf det Ständ, htvartill
jag har den äran att räkna mig, är framställd
den »vigtiga frägan om fr i tv ill ig afsägelse af
samteliga Riks-Ständens Privilegier. De
»vilkor af all jords förutgäende refning, oeh
af National-Representationens förutgäende
förändring, htvilka han önskat ä sitt Stånds sida
dertvid fästa, göra »väl, jag nicdgifwer det, sjelftva
frägan i sin »verkställighet sä aflägsen, att tiden
för densamma ftvärligen kunde uträknas. Men att
Bilaga till Meni. N:o 38.
453
en sädan staga, äfwen förbunden med sädana »vilkor,
inom detta Ständ kunnat »väckas, framställer redan
symtomen af ett tide hwarf, wida olikt det icke alltför
längt tillbakaflydda, dä hwarje mägtigare Corporation
i detta Rike anfäg sig af en högre berättigad
natur, än de öfriga.
Emedlertid är denna sräga, som, dä den fran
förenämnda »vilkor stilfes, synes äterfä en billighet
och innebära förhoppningar, kanske en af de mest
grannlaga att »vidröra och behandla. Den kan,
efter hwars och ens olika sätt att se, och fattad af
olika rigtade passioner, äfwen sä »väl fä gemenskap
med facobinsta fordringar, som »ned rättwisa grundsatser:
och as detta stal har jag ansett rädligt, att,
sedan dei» en gäng blifwit wäckt, söka ntweckla den
pä ett sätt, som bör sammanstä pä en gäng med
rättwisans och samhällsordningens anspråk.
Innan man kari med sanning och billighet
afgöra denna fräga, är det nödigt att klart ntweckla
hwad under benämningen af Ständs-Privilegier
hittills i detta Rike warit förstädt.
Först mä anmärkas, att likasom jordens inwänare
i allmänhet finnas delade i mer och mindre
»väl lottade C la per, som kallas Nationer, är ock
hwarje Nation inom sig delad i mindre Claher,
under olika benämningar. I Swerige är Ständ
en af desta benämningar.
Men denna benämning är derjemte hos ost, i
afseende pä Claster ätföljande Stats-inrättningen,
till sin bemärkelse trefaldig: l:o utmärker den en
elahfördelning i afseende pä olika Tjenste- och Näringsbefattningar,
säsom Civil-Ständet, KrigsStändet,
Kyrkv-Ständct, Läro-Ständet,
Handels-Ständct m. fl.; 2:o skillnaden emellan
twänne i anseende till födseln olika Medborgareclaster,
Frälse-och Ofrälse-Ständen; ll:o still
-
454
Expeditioner till Riks-Ständen
naden mellan de 4 afdeluingarne i National-Representationen,
i htvilket sista fall Frälsc-clasien
ensam . lltgör en afdelning, Adels-Staudet, och
Ofrälse-clasien innefattar trenne asdelningar, Preste-,
Borgare- och Bonde-Standen.
Det är för hwartdera af desia fyra RiksStänd,
som tid efter annan Neter blifvit ntfärdade,
hwilka äro kända under namn af StändsPrivilegier.
Under föriltsättande att man allmänt erkänner
ordet Privilegium betyda uteslutande förmän, will
jag nu bjuda till att ådagalägga med hwad rigtighet
och redighet detta ord Privilegium, äfvensom
ordet Ständ, i desia Actcr finnas nyttjade.
Till en början ma anmärkas, att wära sa
kallade Ständs-Privilegicr innefatta ej allenast
stadgandeu tillerkännande förmäner, utan ock,
hwad sällsammast är, stadgandeu ej tillerkännande
förmäner.
Af den förra elasien — utom de fa eonstitutionella
rättigheter för Ständen såsom delar af
Representationen, hwilka rättigheter böra hafwa,
och hafwa, sitt särskilda och rätta rum i wära
Grundlagar, innefattas i Ständs-Privil»gierna ute -  slutande förmäner af twänne slag, personliga
och oeconomiska; och ännu ett annat stag förmäner
icke uteslutande, utan gemensamma för alla
Medborgare i Staten.
Kännemärket pä de uteslutande personliga
förmänerna är, att de njutas för blotta ledamotskapet
af en wisi Medborgare-clasi: det är, för
det man är Adelsman, Ecclefiastik-person, Borgare
eller Bonde; att man om dem kan absolute säga:
jag äger dem.
Kännemärket pä de uteslutande oeconomiska
är, att de njutas för näringsfånget: det är, för
det man är Säteri-ägare, Handels- eller Slöjd
-
Bilaga till Mun. N:o,33.
idkare, Tjensteman inom Kyrko-Etändet, eller ägare
af Skattcjord; att man om dem kan med egentlighet
säga: ritan mitt näringsfång ägde jag
deni icke.
De förra hastva ej ett rättmätigt wärde, sä
wida deras njutning ej, der den det förtjcnar,
npplätcs ät hwarje Medborgare att genom eget
bemödande förwärfwa: tv laglig förwärsningSrätt
bör wara alla lika öppen, som laglig äganderätt
ware alla försäkrad. Men upplätas defia förmäner
till åtkomst för hwarje Medborgare, sa
upphöra de ock att under rubrik af Privilegier
finnas, emedan de upphöra att wara personliga.
Sädane äro, t. ex., den numera afsagda adeliga
rättigheten att såsom Säteri-ägare erclusift idka
Frälse-jordbruk; den att i sitt förswar hafwa handtwerkare
till sitt husbehof, m. fl.
De sednare äga, efter all sannt uttänkt samfundsrätt,
ett »väsendtligt wärde, emedan de bestämma
och försäkra beskaffenheten af egendom och
näringsfång, hwilka böra »vara för innchafwaren.
beliga, men ock förwärfbara för alla andra; ej
kunna till dem utsträckas utan ersättning ät den
lagligen ensamt njutande; och wäl wara föränderliga
ester ett förbättradt samhällsskicks nödwändiga
fordringar, men ej pä annat »vilkor, än
att förändringarne ma gälla lika för hwarje förtvärfware.
Defia, när de äro skilda fran all gemenskap
med de förra, förtjena ej sitt namn af
Privilegier, emedan deras njutning, da lika åtkomlig
för alla, icke utgör något undantag frän de
allmänna principerna för samfundsrätt. Sädane
äro, t. ex., Frälse-jordbrukets förmäncr, Kyrkoembetenas
aflöningssätt, de reglemcntariska stadganden
för handels- och slöjdidkande »i. fl.
Det tredje slaget sä kallade Privilegier skiljer
sig ännu betydligare frän de förra, än defia skilja
456
Expeditioner till Riks-Ständen.
sig sins emellan. De hasina utan twifwel fordom
warit uteslutande, och således hört under nägotdera
af de förra slagen, men tid efter annan, genom
sunda principers seger öfwer Aristocrati och Hierarchi,
blifwit ntwidgade till allmänna rättigheter,
och förtjena således numera under ingen synpunkt
sin benämning. Sädane äro, t. er., de adelig a
rättigheterna att fä för drygt fkattlagde hemman
förmedlade, att anlägga Bergsbruk, att jaga pä
egen skog, att byta till sig sist; försäkringarne om
personlig säkerhet, som först funnos i Adelns och
Presterskapets Privilegier och sedan inkommit i
Bonde-Ständets; försäkringarne om egendoms-jakerhet,
som finnas i alla, m. fl.
Emedlertid sä klara dessa skillnader synas ofi,
som nu lefwa, finna wi alla trenne slagen förmaner
förblandade under en och samma benämning i
de för Niks-Ständen pä Privilegier utfärdade Atter.
Man har i de begge förra slagen skönjt kännemärket
af nägonting uteslutande: uteslutande för
personer, och uteslutande för näringsfäng. Man
har sett förbi skillnaderna: att det, som är uteslutande
för wisa personer, kränker alla andra personers
förwärfningsrätt; och att det, som är uteslutande
för näringsfäng, endast bestämmer och försäkrar
näringsfängets beskaffenhet, men kränker ingens
personliga rätt, enär förwärfnings-förmänen
lemnäs öppen ät alla. Wid det tredje slaget har
man ej märkt, eller welat märka, deras smäningom
inträffade totala upphörande att pä nägot sätt wara
exclusiva. Af desia anledningar, härflntne af oförständet,
understödde och begagnade af egennytta!!,
har benämningen af Privilegier kommit att i Arterna
gälla för twänne alldeles olika saker. Mai!
har, jemte de orättmätiga undantagen för personer,
sammanställt de rättmätiga för yrken: man har, i
Bilaga till Mcm. N:o 33.
457
ordets rigtiga bemärkelse, kallat Privilegier wissa
monopyliska rättigheter, gällande för Ständ, enligt
betydelsen af födsel, som endast slnmp eller nåd
kan gifwa; i origtig bemärkelse nyttjas samma benämning
om fullkomligen veeonomiska stadgande»,
gällande för Stand, enligt betydelsen af Tjenst
eller Näring, som af alla Medborgare böra kunna L
föreskriftven ordning ätkommas; äfwensom konstitutionella
stadgande:,, gällande för Ständ i Representationen,
och endast till Grundlagarne hörande;
samt ändtligen lätit under samma benämning
förblifwa äflvcn sädana stadgande», svin ej
gälla för nägot Ständ särskildt, utan för alla Medborgare
i Staten. Men ej nog härmed, har man,
som ostvan anmärkt är och nedanföre stall bewisas,
i Ständs-Privilegicrna upptagit en elay stadgande»,
som ej tillerkänna nägon förmän, som betyda
ingenting, som äro främmande för allt begrepp om
förmän och rättighet, som till och med älägga skyldigheter
och bördor.
Den af ett sä omskiftande bruk af samma ord
uppkomna förblandning af bemärkelser har frän de
utfärdade Acterna naturligen, i allmänhetens begrepp,
ätföljt termen Ständs-Privilcgier: och
den har der sä länge alstrat förwillelse, och genom
förwillelsen missämja, till dess man nu omsider af
nödtwänget förbindes att reda Allmänna Tanken,
för att i en naturlig iväg leda hivar och en till de
redliga medgiftvanden, som lika utgöra rättwisans
och samhällsordningens fordringar.
Den sörsta ätgärd, ledande till detta ändamål,
blistver att söka med tillräckliga exempel bcwisa,
det wära Ständs-Privilegier »verkligen innefatta
stadgande» af sä mänga och sä skiljaktiga classer och
slag, som ofwanföre är anmärkt.
Jag har gifwit mig den mödan att genomgå
458
Expeditioner till Riks-Ständen.
hwarje liten partikel af detta orediga chaos; jag
har gjort det med den ärliga afsigt att finna rigtiga
grunder för mina omdömen; och jag för
min del har ej kunnat finna dem innefatta andra
slags stadganden, än de följande:
Stadganden som ej innefatta förmaner.
1:o. Allmänna försäkringar i alldeles obestämda
ordalag gifnc. Exempel: Att deli Adelsman,
som förwärfwat sig skicklighet utrikes, skall deraf
njuta förmän efter återkomsten till Riket; Adelns
Privilegier 4 8- — Att förtjente Embetsinän as
Preste-Ständet skola njuta »vedermäle» af Konglnäd;
Preste-Ständets Privilegier 12 8- — Ätt
Kongl. Maj:t will, efter inhämtade närmare underrättelser,
afhjelpa Borgare-Standets beswär, och
lata sig derunder handelns, inanufaeturcrnes och
handtwcrkericrnes rättigheters upphjelpande och förkofran
om hjertat wara; Borgare-Standets Privilegier
8 Z.
2:o. dlena rtglernentariska stadganden,
allinänna eller speeiella. Exempel: Inrättningen
med Adcls-Rusttjensten; Adelns Privilegier 21 Z.
— Att Kyrkodisciplinen och Ceremoniernc förblifwa
efter Kyrkolagen och Handboken, som dock kunna
förbättras, och att Lärare och Åhörare ej deruti
kunna göra någon ändring; Prest-Privilegicrna 15 8-  Om Hns-Predikanter; 19 8- Din skyldigheten
att biwifta Gudötjensten; 20 8- Huru Kyrkowärdar
och Sexmän utwäljas; 23 8- ^ Att alla
Krouans behof skola genom offentliga Auctioner
upphandlas; Borgare-Standets Privilegier 2 8-  Om sökande till Bur-och Mästerskap, m. in.; Borgare-Ständets
Privilegier 5 §.
3:o. Stadganden vin pligter och onera.
Exempel: Om Rusttjenftcn; Adelns Privilegier 21 8-
Bilaga till Mem. N:o 83. 459
De Presterskapet älagde moraliska skyldigheter i
Presterskapets Privilegier 28 Z. Att viii Adelig
Enka eller Jungfru later lägra sig, har hvil förbrutit
allt sitt fasta ars under närmaste arfwingar;
Adelns Privilegier 29 tz.
Stadgauden som innefatta förmaner.
4:o. Sädana allmänna medborgerliga rättigheter,
hwaraf, genom wär sednare utfärdade
Allmänna Lag, särskilda Författningar, eller
wara sednaste Grundlagar, ingen Medborgare
är i saknad. Exempel: Att hwarje Adelig
tjensteman skall njuta sitt tillbörliga underhall efter
Rikets Stat; Adelns Privilegier 2 Z. En dylik
rättighet förunnad Presterskapet; Presterskapets Privilegier
2 Z. Att om en Adelsman förwerkat
sitt gods nnder Kronan, skall ej hans hustrus, barns
eller folks del deruti inmängas; Adelns Privilegier
26 8- Försäkringarnc vin egendoms-säkerhet, lvm
finnas i alla Ständs-Privilegierne. — Att Handel
och Näringar ej skola skadas genom Monopolier;
Borgare-Ständets Privilegier 2 F. Att ingen
Embetsman skall hindra Bönderncs »valfrihet till
Riksdagsmän; Bonde-Ständets Privilegier 3 Z, m. fl.
5:o. Constitutionella rättigheter för Ständ
i National-Representativnen. Exempel: Stadgandet
om ival af Riksdagsmän för Borgare-Ständet;
Borgare-Ständets Privilegier 6 Z. För BondeStändet;
Bonde-Ständets Privilegier 3 §. Om
Preste-Ständets rang såsom Ständ; Prcste-Ständcts
Privilegier 25 §. Bonde-Ständets rang; BondeStändets
Privilegier 3 §.
6:o. Sädane personliga rättigheter, gällande
dels för Ständ efter Födsel, dels för Ständ
efter Tjenst eller Näring, hwilka synas innebära
orättwisa eller enskildt interesse. Exempel:
Adelns rättighet att aga sina bönder; Adelns Pri
-
460
Expeditioner till Rikr-Siänden.
vilegier 31 §. Friheten frän all borgerlig tunga
för Presterskapets ärfda och köpta gärdar i Städerne;
Preste-Ständets Privilegier lO Z. Att
Bonde-Ständets Secreterare skall wara ofrälse;
Boudeständets Privilegier 3 §. Adelns privilegierade
sorum; Adel-Ständets Privilegier ti §. Den
nu mera assagda Adeliga rättigheten att exclusist
äga Frälsejord; Adel-Ständets Privilegier 27 H.
7:o. Sädana personliga rättigheter, gällande
för Ständ efter Födsel eller Näring, hwilka,
enligt allmän Samhällsrätt, synas ej böra
luara exelusiva. Exempel: Att om nägon Adelsman
sörwerkat sitt gods under Kronan, skall det
esterlätas nägon i Slägten; Adelns Privilegier
26 Att ingen Adelsman sär blifwa Borgmästare;
Kongl. Resolutionen den 3 December 1630. Att
Adelsman sär frän landet ät inhemska eller främmande
afsätta och utskeppa afkastningeu af sin egendom;
Adelns Privilegier 19 tz. Att, med exclusion
för Adeln, Borgare-Ständet sär handla i
minut; Adelns Privilegier 19 tz.
8:o. Oeeonomiska rättigheter, i sin natur
icke personliga hwarken för Stand i Representationen,
eller för Stand efter Födseln, utan blott för
olika Näringsfång, såsom Jordbruk, Tjenster,
Handel, Mauufacturer och Slöjder, af hwilka yrken
Närings- och Tjenstemanua-Ständen alstras. Exempel:
Alla stadgande» om Frälse-jordcns rättigheter; Adelns
Privilegier 8 §. Alla om Preste-Ständets löuingssätt.
Alla rörande Borgerlig Handel och Näringar.
Alla rörande Skatte-jordcn.
En rigtig öfwersigt af denna claydelning synes
mig lätt upptäcka, att Privilegierne hufwudsakligen
innefatta stadganden af följande allmänna kännemärken:
1:o. öswerflödiga. 2:v. icke dit hörande;
3:o. obilliga; -1:o. exelusiva, iniiefattaiide allmän
Bilaga till Alem. N',o 38.
461
rätt; 5:o. bestämmande den rättmätiga beskaffenheten
af näringsfång.
Till de öfwerflödiga stadganden räknar fag
dem af Irsta classen (allmänna obestämda försäkringar),
emedan allt obestämdt är som det icke funnes;
dem af 4:de classen (allmänna medborgerliga
rättigheter), emedan Grundlagarne, Allmänna Lagen
och Författningar särskildt försäkra deras helgd;
och dem af 5:te classen (constitutionella rättigheter),
emedan de fullkomligen bestämmas i Regerings-Formen
och Riksdags-Orduingen.
Till ej hit hörande räknar jag sa wäl dem
af nysnämnde 4:dc och 5:te clasfcr, emedan de höra
annorstädes, som dem af Lrdra classen (hwarjehanda
rcglcmentariska stadganden) och dem af 3:dje
clasen (stadganden om onera och pligter), emedan
de alls icke röra förmaner och rättigheter.
Till de obilliga räknar jag dem af 6:te classen
(personliga rättigheter hivilka innebära orättwisa
eller enskildt interesse), emedan de antingen
rakt förnärma grunderna för all rätt, eller deras
uteslutande njutning är ett förnekande af htvarje
Medborgares lofliga anspråk, att pä ett för alla
lika och lagligt sätt innehafwa och förtvärfwa; äfwensom
de stadganden af 8:de classen (occonomiska
rättigheter), hwilka, efter behörig utredning, kunna
finnas bära samma stämpel.
Till de erclusioa, innefattande allmän
rätt, räknar jag dem af 7:de classen (sädana personliga
rättigheter, hwilka ej borde wara exclusioa).
Till stadganden för den rättmätiga beskaffenheten
af näringsfång räknar jag alla dem
af 8:de clasen (occonomiska rättigheter), hwilka,
efter behörig utredning, finnas böra, pä grunder
instämmande med allmän samhällsrätt, determinera
naturen, onera och förmäncrna af olika Närings
-
462
Expeditioner till Riks-Ständen.
fäng, pa ett sätt sorn gör ägande- och förwärfningsrattcn
lika, men regelbundet, åtkomlig för alla.
Sedan denna granskning af Ständs-privilcgiernes
innehall föregått, och om, hwarom jag bemödat
mig, detta deras hänförande under wisa allmänna
kännemärken skulle wara rigtigt och fullständigt,
äro wi omsider konnie i belägenhet att
fälla något omdöme syftande pä Privilegiernes behandling
och öde.
Mig hafwa werkningarne af den här anställda
granskning och utredning synts böra blifwa följande:
1:o.
Att de stadgande!!, hwilka under de irenne
första kännemärken (af öfwerflödiga, ej hit
hörande och obilliga) äro upptagne, icke borde
i Acterne finnas; att de således böra ur Ständsprivilcgiernc
utgå, emot det enda wilkor, att de
ibland dem, hwilka under rubriken ej hit hörande
finnas uppförde, men likwäl äro af beskaffenhet att
böra äga bestånd, ma i wederbörliga allmänna författningar
wara eller warda iakttagne.
2:o. Att de, hwilka finnas uppförde underdel
fjerde kännemärket (exclusiva, innefattande
allmän rätt), böra till njutning af alla Medborgare
utsträckas; att de derefter af sig sjelfwe
upphöra att wara Stands-privklegier, och alltsä dä
utur Acterne af detta namn utgå; men böra,
i likhet med de förra, i wederbörliga Allmänna
Författningar intagas.
3:o. Att de, hwilka finnas uppförde under det
femte kännemärket (bestämmande den rättmätiga
beskaffenheten af näringsfång), att beha,
säger jag, hwilka icke tillkomma något Ständ säsom
Rcpresentationsdel, hwilka icke böra tillkomma
något Ständ L följe af födseln, af hwilka ensamme
wisa Närings- och Tjenstemanna-Ständ uppkomma.
Bilaga till Meni. N:o 33. 463
hwilka, rätt sedda, icke äro annat än rena oeconvmiska
Lagar för alla medborgare gällande, och
ändtligen hivilka ef äga större rätt att i Privilcgierne
finnas, än Lagarna för alla icke der upptagne
Näringsfång, böra pä sädana grunder likaledes
nr Ständs-privilcgierne ntgä; men ock
att dcrwid det uttryckliga wilkvr fästes, att de särskildt,
under ledning af hnfwndgrunderne för all
ägande och sörwärfningsrätt inom Samhället, ina
till rättelse företagas och behandlas, icke säsvm
Grundlagar, hiva ras de ej bara det ringaste kännemärke,
icke heller säsvm Oeeonvmiska Författningar,
hwaröfiver af Ständerne endast önskningar kunna
yttras, utan säsom Allmänna Lagar, det de enligt
sin natur böra wara.
Wisterligen torde mängen med förundran, och
äswen med häpenhet, sinna resultatet af den här
företagna pröfning hafwa blifwit, att intet enda
stadgande säsom särskild Ständs-föchnän skulle
återstå; intet enda för hwars skull tillwarelsen as
>Iä:Le 8-n i Negerings-Formen kunde bliswa nödwändig.
Ja, jag tillstår att sadan är, efter den undersökning
jag gjort, min upprigtiga öswertygelse.
I sanning, kan man anse nödigt att under
namn af Stands-prwilegier särskildt helga Constitntivnella
rättigheter för Ständ i National-Neprcscntativne»,
hwilka rättigheter redan genom sjelfwa
Gritndlagarna äro fltllständigt helgade? Det »vöre
jil att frånkänna Grundlagarna sin kraft.
Kan man anse ett wärde af Ständs-privilegker
naturligen fästadt wid sädane i kraft af Födsel
eller Näringsfång stadgade särskilda rättigheter, som
tydligen förnärma andras ägande- eller förwärfningsrätt?
Eller skulle namnen Frälse-Ständ, OfrälseStänd,
Tjenstemanila-Ständ, Handels-Ständ, pä
464
Expeditioner till Riks-StLnden.
»agot sätt kunna helga deras natur? Nf ingen redlig
nian lärer detta besakas.
Kan ett sädant wärde fästas tvid det slag stadgande»,
som genom sin obestämdhet allsintet betyda?
Äf ingen klok man kan detta besakas.
Kan man anse säsom särskilda Ständsrättig
hcter
sadanc, svin, i kraft af redan existerande la
gar,
af hwarje Medborgare ätnsntas? Detta skulle
innefatta omening.
Bör man för särskilda Stånds rättigheter anse
sadana, som icke redan äro, men, enligt allmän
sam hällsrätt, böra göras lagligen atkomlige för
akta?
Detta skulle wara en orättwisa: och att, sedan
deras åtkomlighet wore hwarje Medborgare tillerkänd,
ännu anse dem för särskilda Ständs förmåner,
skulle ju äter wara meningslöst.
Kan man anse för särskilda Ständs-privilegier
sädana stadgandcn, soni innefatta pligter eller oncra?
Pligter och onera äro ju icke rättigheter.
Kan maii för särskilda Ständs-privilegier anse
reglementariska föreskrifter i afseende pä organisation
eller förwaltning af wipa fanihällsinrättningar,
som icke i uägon rimlig ordets bemärkelse kunna
kallas Ständ? Det strider mot all rigtig slutkonst.
Kan man för särskilda Ständs-privilegier anse
veconomiska Lagar, constitucrande naturen, förmänerna
och skyldigheterna af wist egendom, wipa
tsenstcr och wisa näringssätt, till hwilka en regelbunden
ätkomst ej bör nägon samfundsmedlem förmenas?
Med lika skäl borde jn till särskilda Ständsprivilegier
upphöjas alla stadgandcn, som bestämma
naturen, förmäncrna och skyldigheterna af hwarje
annat slags egendom, hwarje annat slags tjenst,
hwarje annat slags näringssätt, som i Riket finnes:
och sädant lärer man ej pästä. Detta yrkande
Bilaga lill Meni. N:o 33. 465
wore likwäl enligt med princip: hwad More dä det
förra?
Jag tillstär mig twifla det någonting mycket
grundligt kan inwändas mot de hufwudsatser jag
nu framställt. Ur sä mycket större skäl wäntar jag
mig att anfallas rakt pä mina affigter: och de, till
antalet kanske manga nog, torde finnas, som uttolka
mitt syftemäl sä, som skulle jag wilja blindt
och revolutionärt jemna alla rättigheter, i den godtrogna,
men bedrägliga, tanken, att man, der alla
band först äro brutna, kunde införa hwad ordning
tjenligast funnes.
Detta omdöme skulle wara mig okärt: till en
början får jag swara, som Themiftokles: Slä,
men hörl
Intet af alla mina yttranden innebär mer,
än att jag skulle anse enligt med förnuft och billighet
att Privilegierne, säsom särskilda Ständsförmäner,
upphörde: uti intet af mina yttranden
har jag uppmanat till ett lagstridigt utplänande af
nägon rättighet, eller till en förkastelse af sädana,
hwilkas beständ samhällsordningen och rättwisan
kräfwa. Min oförtäckta tanke, om jag ännu nödgas
upprepa den, är sädan, att det skulle synas
mig af Riks-Ständen klokt och rättwist handladt,
om de sjelfwe utan omswep förklarade för onödige
stadgande» de öfwerflödige, som antingen ej nägot
betyda, eller finnas annorstädes försäkrade; om de
till sina rätta rum hänwiste dem, som endast hafwa
ett obehörigt i Privilegierne; om de afsade sig de
obilliga, hwilkas tillwarelse af inga förswarliga Ml
kan understödjas; om de till njutning för hwarje
Medborgare utsträckte sädana exclusiva, hwilka innebära
allmän samhällsrätt; om de förklarade för
rena Oeconomiska Lagar dem, som i sin natur icke
annat äro. Till deha steg, friwilligt och efter söre
30
-
466 Expeditioner till Riks-Ständen.
gången pröfning tagne, äro Riks-Ständen, enligt
114:de §:n Regerings-Forinen, berättigade; och vin
Kongl. Maj:t, enligt sin i samma 8 stadgade rättighet,
behagade desia Riks-Ständens steg med sitt
bifall bekräfta; sä hade wäl Riks-Ständs-privilegierne,
i denna egenskap, upphört, men beslutet
derom hade undsätt hela den lagliga form, som pä
en gäng försäkrar Staten om lugn, och hwarje
rättwist bibehället stadgande om helgd.
Och hwad innebära nu i grunden de satser
jag framställt? Orubblig rättwisa till ändamäl;
friwillig eftergift af allt sou» stör andras rätt, och
meddelande af hwad de med orätt sakna; eftergiften
och meddelandet i laglig form gjorda och godkända;
helgd för ägarens, helgd för innehafwarens
rätt, men lika och lagbunden atkomsträtt för alla
öppen; att ingen näringssängslag rnä genast upphora
att gälla för natur af egendom, eller metod
af förwärfning; att förut hwarje sädan lag mä
hämvisas till förbättring efter owäldiga samhällsprinciper;
att förbättringen mä hwila pä detza
ttvänne grunder: ä ena sidan för alla gemensam,
men regelbunden, förwärfningsrätt, ä den andra full
ersättning för hwarje möjlig försämring af ägares
eller innehafwares rätt, och pä annat »vilkor ingen
rubbning i densamma; omsider, att allt mä pröfwas
af Statens i Grundlagen förordnade Myndigheter,
och att intet nystadgadt mä gälla förr, än de detsamma
lagligt bekräftat.
Jag tror ej, att med sädana grundsatser Staten
revolutioneras. Jag tror, att, genom Ständs-privilegiernas
upphörande, sä föranledt, sä werkstäldt, sä ersatt,
skulle ock mänga bittra träteftön upphöra; att
»nyckel mera reda skulle erhällas i begreppen om ägandeoch
förwärfningsrätt; att flere hundraärige fördomar,
slagne till jorden genom ren sanning och ärlig
Bilaga till Dlem. N:o 33.
467
rättwisa, skulle ej mera magta uppkalla afunden
att sönderslita Rikets Ständer genom strider om
förblandade obilligheter och bländwerk; och att
hwarje Medborgare skulle bära en djupare aktning
för den andres anspråk, ju mera han sage detta
ivara tvälgrundadt och sin egen rätt ur samma skäl
erkänd och helgad.
Sedan jag salunda yttrat mig öfwer hufwudfragan,
om och huru Privilegierne synas
mig böra upphöra, utbeder jag mig fä tillägga
något rörande det förslag, att all jords refning
och skattläggning samt National-Representationens
förändrande skulle, såsom förutgäende
wilkor för Privilegiernas afsägelse,
werkställas. Denna tilläggning skall blifwa kort.
Jag tror mig allenast behöfwa fräga: hafwa deHa
wilkor någon naturlig gemenskap med Privilegiernas
upphörande att wara särskilda Ständs-förmäner?
Ar rättwisan af detta upphörande ej en fraga, svin
later sig behandlas alldeles utan ätanke af Refning
eller Representation? Om Refning och Representation
före- eller efterkomma Privilegiernas upphörande
eller förändring, blifwer ej denna rättwisa
densamma? Later den sig ej, under förutsättning af
klokhet och wälwilja, i bada fallen lika wäl beslutas?
Hwad hafwa dä frägan och wiktorén för ett
oskiljaktigt samband med hwarandra? Eller skulle
man ej kunna eller wilja handla rätt, utan dagtingan?
Det wore ju swagt, eller oädelt. — Likasä,
om Skattläggningens förnyande, om Representationens
omskapning i grunden innefatta rättwisa och
allmänt gagn, hwarföre skulle de ej, pä det för
hwardera stadgade sätt, kunna företagas och beslutas,
utan den ringaste hänsigt till Ständens Privilegier?
— Alla desa ämnen synas mig tydligen särskilda;
och jag kan således ej för min del tillstyrka bifall
468 Expeditioner till RikS-Ständen.
a de ofwananförde wilkorens föreslagna inflytelse
pä nägot ware sig jakande eller nekande beslut rörande
Riks-Standens Privilegier; utan anhaller
att denna fräga mätte i sin naturliga enkelhet behandlas,
och Constitutions-Utskottets pröfning af
densamma, utan sammanblandning med andra frågor,
Riksens Högloft. Ständer underkastas.
^ . 6l. Lilvorstolpk.
N:o 34.
Med förslag till förändrad lydelse af RegeringsFormens
97 §.
Wördsamt Memorial.
Hos Constitutions-Utskottet har desi Ledamot
Assessoren Gahn till öfwerwägande framställt, hurusom,
wid »verkställande af wal till Riksens Ständers
Justiticr-Ombudsman, enligt Regerings-Formens
föreskrift i 97 H, det möjligen kunde hända, att
om ej genast tvid första omröstningen en person
wunne full pluralitet, denna icke eller wid påföljande
omröstningar torde af någon erhallas; att
sytzlan således skulle förblifwa obesatt, i synnerhet
om parti-ifwer blandade sig i walet, dä hwar öcken,
dels under hopp att sramdrifwa sin önskan, dels
med föresats att tillbakasätta andras, sannolikt enwisades
att ej wika frän sin uran.
Till förekommande häraf, och för att alltid
bringa Wälförrättningen till ett afgörande utslag,
Memorial N:o 34.
463
har Assessoren Gahn uppgifwit flera anwändbara
utwägar, bland hwilka Utskottet likwäl funnit lämpligast
den, att, i saknad af all positiv pluralitet wid
omröstningarne, sätta i dest ställe den relativa, för
att slutligen decidera.
Med hänwisning till hwad Utskottet redan föreslagit
rörande en förseglad voterings-sedels afläggande,
äfwensom med iakttagande af nägra här
nedan införde ytterligare rättelser, hwilka Utskottet
ansett bidragande till det sökta ändamalet af ordning
och bestämdhet, får Utskottet alitsa wördsamligen
hemställa, för att wid nästkommande Riksdag
af Konung och Ständer afgöras, följande förändrade
redaction af Regerings-Formens 97 Z:
Denne Riksens Ständers JustiticrOmbudsman
wäljes af Riksens Ständer genom
Tolf af hwarje Ständ särskildt för
tillfället nämnde Electorer, hwilka till detta
wals förrättande sammanträde samina dag,
dä de af Ständen blifwit utsedde, och skiljes
ej at förr än walet fulländadt är. Med iakttagande
af hwad 69 § till lika rösters förekommande
stadgar, skola desse Electorer samfält
och icke efter Stand först etc.
Längre ned, näst efter orden "blifwit kallad
och sa widare," komme ett sa lydande tillägg att
inflyta: Inträffar den händelse att twa eller
flere personer, öfwer hwilka särskildt röstas
bör, undfätt lika röster, företages först votering
örn den ordning, hwaruti de till omröstning
mä framställas. Skulle, sedan alla
omröstningarne således för sig gatt, likwäl
ingen person haswa erhållit den här föreskrifnc
pluralitet, anställes ny omröstning
öfwer alla dem, som wid första voteringen
blifwit satte i fraga, skolandes den som dä
470
Expeditioner till Riks-StLnden.
erhåller de fleste rösterne, utan afseende pä
rösternes antal, anses behörigen wald. Enär
någon af de i förenämnde ordning underomröstning
ställde blifwit as Electorcrne
kallad, upphör walförrättningen och etc
I följd häraf skulle äfwen 63 8 af Riksdags-Ordningcn
i de delar, sorn äro hämtade frän
Regerings-Formens i fraga warande 97 8 erhälla
en förändrad och härmed öfwerensstämmande ordalydelse.
Stockholm den 21 Martn 1810.
Pä Constitutions-Utskottets wägnar:
61ao8 ^lomming-. 6ar1 von Ho86N8tsin.
Danisl Lb6r8toin. ck:80n H^okort.
N:o 35.
Z anledning af änyo wäckt fräga om inrättande
af en Riksens Ständers Lag- och HushällningöBeredning.
Wördsamt Memorial.
Redan före inlemnandet af Förslaget till Regerings-Form,
hade Constitutions-Utskottet tagit i
öfwerwägande den af Herr Riddarhus-Seereteraren
Siloerstolpe yppade fraga om en Riksens Högloft.
Memorial N:o 85. 471
Ständers Lag- och Hushällnings-Beredning. Utskottets
Pluralite, genom votering utrönt, ansäg
sig dä ej böra tillstyrka fastställandet deraf i Regerings-Formen,
utan hemställde desi inrättande till
Riksens Högloft. Ständers Plena. Med fullkomlig
öfwertygelse om nyttan af denna permanenta
Committee, dä behof af densamma wore erkändt,
förmodade liktväl Utskottet ännu, att den möjligen
kunde umbäras, och hyste, jemte farhägan att onödigtvis
betunga Staten med nya Aflönings-utgifter,
tillika det hopp, att, under en liberal Constitution,
skulle utan förberedda directa biträden ett
allmänt tankesätt snart stadgas och röja sig L moget
öfwerlagda förbättringar af Landets Lagar och
Hushallnings-anstalter.
Erfarenheten under en längwarig Riksdag,
tvid htvilken de wigtigaste ämnen likasom hopat sig
pä hwarandra, synes hafwa tillräckligen »visat nödwändigheten
af någon Författnings framtida »vidtagande,
hwarigenom Allmänna Opinionen mä
kunna efter hand upplysas och beredas, för att
jcmnare och säkrare werka. Denna erfarenhet länar
ny styrka ät de skäl Förslagets Författare till
Utskottets Protocoll den 26 Maji sistlidne är anfört,
och htvilka Utskottet med »vördsam hänlvisning
äberopar som sina.
Dä, i likhet med hwad i oftvanberörde Diktamen
hufwudsakligast finnes frainstäldt, de allmänna
tänkesättens upplysande utgör förnämsta kraften till
Stats-Författningens uppehällande och förbättring;
dä för detta ändamål en beredande Corps bör
sysselsättas att oupphörligen hälla Lagarne fram för
Nationens uppmärksamhet; dä wid hwarje inträffande
Riksmöte en betydlig fördel mäste härflyta
deraf, att denna Corps, genom allmängjorde Pro
-
472 Expeditioner till RikS-StLnden.
tocoll, förberedt saker och sinnen; dä slutligen Utskottet
sär tillägga, att, genom ärendernes således
förutgängne behandling, ej allenast Niksdagarne i
allmänhet skulle, under lugnare öfwerläggningar och
lättare gifne Resultat, ansenligen förkortas, utan
ock i synnerhet den fördel i statistiskt afseende winnås,
att de hittills bristfälliga Oeconomiska Författningarne
en gäng blefwe mera fullkomliga och således
längre bestäende; anser Utskottet sig af alla
dessa omständigheter uppfordradt, att, såsom en wid
denna Riksdag wäckt fräga, hemställa till Konungs
och Ständers afgörande wid nästföljande, att den
af Herr Niddarhus-Secreteraren Silverstolpe föreslagne
Riksens Ständers Lag- och HushällningsBeredning,
sädan densamma af Utskottet blifwit ingifwen,
och i samtlige Respective Riks-Ständens
Protokoll intagen, mä bringas till »verkställighet och
i Regerings-Formen stadgas.
Stockholm den 21 Martil 1810.
Pä Constitutions-Utskottets wägnar:
(llaos Illoinin§. 6ar1 von Uoöonstoin.
Oaniol Uborstoin. ll:son L^olrort.
Bilaga till Mem. N:o 3b.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constitutions-Utffotts
Protocoll den 21 Martii
1810.
S. D. Wid öfwerläggningen angäende den
af Herr Niddarhus-Secreteraren Silverstolpe ä nyo
Bilaga till Mem. N:o 35. 473
wäckte fräga om en Riksens Höglofl. Ständers
Lag- och Hushällnings-Bcredning utlät sig Herr
Kammarherren m. m. Grefwe Mörner:
"Ehuru jag för min del icke har något att
inwända deremot, att det nu projecterade Betänkandet
fär afgä till Riksens Ständer och underkastas
Allmänhetens samt tillkommande Riksens Ständers
pröfning, anhäller jag likwäl att fä anföra följande:
Jag
mihkänner alldeles icke det nit och den
omtanka för upplysningens fullkomnande genom en
pä werkliga kunskaper grundad beredning af Allmänna
Opinionen, som föranlätit den aktuingswärde
Författaren att uppgifwa ifrägawarande Project,
men jag wägar det oaktadt i anseende till desi
nytta och lämplighet hysa nägra twifwelsmäl.
Da en werklig Tryckfrihet, skyddad i Grundlagen
och Regements-Författningen, fär obehindrad
äga ruin, tror jag att derigenom är hufwudsakligen
gjordt allt som kan bereda och stadga en allmän
Opinion. Det är mängden af de olika meningarne,
deras inbördes strid, och den nötning och
täflan som deraf uppkommer, som skall sluta med
att öfwer de hufwudsakligaste ämnen bestämma Opinionen.
Jag tror att i detta afseende det förhäller sig
med densamma och med upplysningens framsteg
som, ester hwad man längesedan anmärkt, med näringarne
och handeln; de behöfwa endast att lemnäs
uti en fri werkningskrets ät enskilda omtankans
wärd, och dä Regeringen blott undanrödjer hindren
kör deras utweckling, winna de tillwäxt utan särskild
ledning. Sädant är äfwen i min tanka förställandet
med upplysningen, och jag fruktar att alla
försök, att directe bereda eller wägleda den, skola
införa en Corporations-esprit mera skadlig än gag
-
474 Expeditioner till Riks-Ständen.
nelig för det Allmänna. Ehuru upplyste och »välmenande
den föreslagne Committeens Ledamöter
också kunna wara, kunna de swärligen undgå att
arbeta utur en witz synpunkt, och beskaffenheten af
deras sammansättning fordrar att de derom skola
förena sig. Denna mäste mer eller mindre winna
Allmänhetens bifall, och i samma mon uppkommer
nödwändigheten att sörswara eller förklara den.
Deras kan äter lätteligen härröra en Corporationsstrid,
som blir as helt annan wigt än den som
skulle gifwas emella»» enskilda; och Allmänna Opinionen,
otälig wid en sädan behandling, skulle karr
hända snarare deraf retas till motständ och under
en sörhatelkg synpunkt anse hwad sorn, af en
blott äterhällande beskaffenhet, annars möjligen snart
nog wrrnnit detz bifall. Om »vi dehutom betragte
hwad »verkan »vise Academier haft pä de Länders
spräk, som de warit ärnade att darra, torde wi finna
huruwida de gjort nägot mera, än hyfsat och polerat,
och om de icke kan hända med detsamma inskränkt
och bundit dem. Frägan torde wara, om
Tyska och Engelska spräken under en Academies
ledning nägonsin wunnit den rikedom och energie,
som Litteraturens obehindrade gäng nu mera i detza
Länder förwärfwat dem, och med skäl torde man
kunna pästä, att Fransta spräket icke förr än sedan
Academiens tuktan upphört, tagit den utflygt som,
ehuru i början oordentelkg, är ärnad att i framtiden
giswa det all den styrka, sorn det är skickligt att
emottaga. Om således Corporationers bidragande
uti den »vittra werlderr, utom wid stora och sammansatta
arbeten, torde »vara af föga betydenhet,
hemställer jag, om icke en beredning sädan som den
föreslagne stulle »vara öfwerflödig, om icke den möjligen
skulle kunna blifwa skadlig äfwen karr hända
igenom mihbruk, hwilka, stridande emot afsigtcn nied
Bilaga till Mern. N:o 35. 475
Letz inrättning, likwäl i följe af densamma swärligen
torde kunna i alla fall sörekommas. Lagens
och Författningarnes granskning kan ske af enskilda
sä wäl som af en Corps, och statistiska kunskaper
kunna äfwen as deni samlaS, men den enskildas ätgärd
kau aldrig möjligen äga det inflytande eller
säledes missbrukas som de framställningar, hwilka
kunde göras af en igenom Riksens Ständers wal
tillsatt Conunittee. Det är i anledning af allt
detta som jag anhäller att dessa mina, ehuru i hast
uppgifna, twifwelsmäl mätte tillika med Betänkandet
fä underkastas Allmänhetens granskning."
Herr Biskopen Doctor von Rosenstein anförde
:
"Dä hos Högloft. Utskottet till öfwerläggning
förekom, huruwida något stadgande borde i Grundlagen
införas om den af Herr Riddarhus-Secreteraren
Silverstolpe föreslagne Lag- och HushällningsBeredningcn,
trodde jag mig icke böra tillstyrka
densamma.
De betänkligheter, som dä ledde min öfwertygelse,
hafwa ännu icke blifwit fullkomligen undanröjde.
Jag fruktar ännu, att en Beredning, wald
af Riksens Ständer, skall, oaktadt alla de förstansningar
genom hwilka man skulle wilja förekomma
dess sträfwaude till en emot Grundlagens esprit
stridande inflytelse, likwäl antingen steg för steg
winna den, eller ock förfalla till wanmagt och owcrksamhet.
Blir föremälet för dess bemödande, att
blott skaffa uppgifter eller ämnen för blifwande
Ständers rädplägning öfwer Juridiska eller Oeeonomiska
frägor, sä torde man bora hoppas, att
denna angelägenhet, under en wis Regering, besörjes
och wärdas genom de Embetsmän, hwilka omsorgen
om sädanc ärender äligger; och att den
enskilda omtaukan i alla fall, under det hos oss nu
476 Expcditiouer till Riks-SlSnden.
antagna Regerings-sättet, skall harwid lemna troget
och nitiskt biträde. Skulle ater assigten wara, att
likasom bereda eller rigta Opinionen, och derigenom
i förwäg förwissa oh om mogna och fullt
sammanhängande beslut; sä wägar jag tro, att Opinionen
bäst och säkrast, kanske endast, beredes genom
Tryckfrihet, och att den aldrig bör rigtas genom
nägon slags offentlig och stadgad Corps, mer
eller mindre talrik. För eu Corps är swärt, kanske
omöjligt, att i längden bibehälla sig fullkomligen
fri frän all slags ensidighet, och om den är
autoriserad, ware sig as Verkställande Magten eller
af den Lagstiftande, att i nägon män leda tankesättet,
wäntar jag af densamma mera hinder än
gagn för upplysningen.
Dä Nationen är säker, att ätminstone hwart
5:te är se sina Representanter samlade, skall uppmärksamheten
nog wändas till de ämnen, som wid
Riksmöten förekomma, och upplysande forskningar
öfwer dem helt wist anställas. Alla ädelsinnade
skola dertill uppmanas af Fosterlandskänsla, af hog
att utmärka sig och winna allmänt förtroende.
Sjelfwa behofwct skall leda mänga att genom ädagaläggande
af grundliga hithörande kunskaper bana
sig wäg till Embeten och förmäner i Staten. När
en hwar sär tänka, skrifwa och läta trycka sina undersökningar
öfwer allt hwad som rörer Allmänna
interehet, när en hwar sär wäija sine rädgifware,
fine medarbetare, som man alltid gör bäst sjelf;
med ett ord, när hela denna angelägenhet anförtros
ät begreppens fria ntweckling genom enskildas omsorg,
densamma af Regerings-sättet bcfinnes wäckt,
listvad och underhällen, samt Tryckfriheten lemnar
en säker utwäg att fä allt fram i dagen; sä behöfwes
i min tanka ingen annan anstalt.
Bilaga lill Mein. N:o 85. 477
Svin frägan i alla sall skall hwila till nästa
Riksdag, har jag sa mycket tryggare framställt dessa
mina betänkligheter. Erfarenheten och allmänna omdömet
skall dä hafina med wisshct asgjort deras wigt.
Om de da befinnas fullt ogrundade, har jag i alla
fall icke den förebråelsen, att hafwa hindrat ett
beslut, som af flere upplyste och redligt tänkande
män blifivit tillstyrkte.
Carl von Rosenstein."
Uti hwad Herr Grefwe Mörner samt HerrBiskopen
Doctor yon Rosenstein yttrat, instämde
Riksdagsmännen Nils Häkansson och Jon Jonsson.
Herr Asscssoren Gahn uppläste följande:
"Den as Herr Niddarhus-Secreteraren Silverstolpe
föreslagne Lag- och Hushällnings-Beredning är
genom sjelfwa Förslaget och de i dess 4 puncter
gifna föreskrifter, till sitt ändamäl och sin befattning,
sa noga bestämd, och till sin »verkningskrets
sä gränsad och inskränkt, att det icke för »nig är
möjligt inse, i hwad mäl, och pä hwad sätt, en sä
beskaffad Inrättning kan gifwa nägon anledning
till farhäga för missbruk och för wädliga följder.
Men deremot nog har hos »nig denna Riksdag och
ett ärs widare erfarenhet stadgat, än mera ökat, den
öfwertygelse, jag förut hade om nyttan och nödwändigheten
deraf.
Att ätskillige af wära nuwarande Lagar och
Författningar hastva betydliga fel och brister, hatas
alla, som med nägon erfarenhet följt dem, länge
»varit erkändt och beklagadt. Man finner lätt »vid
granskandet, huru de ofta, utan öfwerwägande af
allmänna rättsgrunder, utan tillräcklig kännedom af
det särskilda ämnet, utan allmän öftversigt af det
helas behof, endast under slnärre inskränkte afsigter,
478
Expeditioner till Riks-StS»den.
stundom med enskilda interetzen, förhastadt och lika
felaktigt till redaktion som till sak bli siv it widtagne
och utfärdade. Och deraf har följt dels en
ojemn rätttvisans fördelande Medborgare emellan,
dels betydliga hinder emot den allmänna och enskilda
wälmägans förkofran. Kan det wara likgiltigt,
om ett sädant förhållande äswen framdeles
fortfar? Och förändras det mera hädanefter än
hittills af sig sjelft?
Uti hwilken nästan total och beklaglig brist
äro wi ej äfwcn af alla säkra statistiska upplysningar
om Landet, äfwcn i de wigtigaste och angelägnaste
delar? Säkerligen mera än i nägot
annat Land, som gör anspräk pa odling och upplysning.
Men utan fädane kunskaper, och utan en
samlad kännedom af nästan all detail, huru will
man med sammanhang, till en önskad effert, och
isynnerhet till förbättring, mera styra ett Rike, än
en enskild rörelse? Och huru hafwa ej följderne
också ofta röjt denna brist?
Men hwilken har man da att anklaga för
alla desia anförda bristfälligheter hos osi? Ingen
person; alla dcsia kunskapers samlande, utredande,
i ordning ställande till brukbarhet och applikation,
alla bristers uppsökande och granskande, botemedlens
öfwcrwägande och sammanhällande, allmänna grunders
undersökande har warit ingens åliggande och
ingens skyldighet. Och det är ingen att anklaga annan
än sättet af Statens inrättning.
Stats-Secreterarne, som lägga den närmaste
hand wid alla Regeringsärender, som skola för Konungen
frambära alla Rikets angelägenheter »vederbörligen
beredde, äro wäl de, som mest äro i behof
af alla nämnde upplysningar. Men omöjligen kan
det af dem begäras, att de skola tillika taga den
egentliga befattningen af deras anskaffande och be
-
Bilaga till Mem. N:o 35. 479
redande. Det gifwes förmodligen inga iner sysselsatte
Embetsman i Riket, och inga hwars tid
mindre bör delas och dragas ifrån deras egentliga
»vigtiga göromål, samt för hwilka alla erforderliga
underrättelser, utan särskild forskning, mera böra
wara ständigt tillhandahällne. Dä man till ärendernes
mängd och mångfald lägger fordringen as
deras fullkomliga granskning och utredande wid den
usta instancen med alla förr under sakens lopp bcgängne
misstagS rättande, lärer man lätt inse oinöjlighetcn
att tillägga nya särskilda befattningar af
utsträckt detail. Om, under den framfarne tiden,
inan dock sett ätskilliga nya, nyttiga och wäl öfwerlagda,
Hushallsanstalter och Författningar uttänkas,
beredas och widtagas, sa har sadant dels
warit frngt af en sällsynt talang, arbetsförmåga
och arbctSflit, sou, ej alltid kan päräknas, dels i
alla fall ej kunnat ske (äfwensom det hädanefter ej
eller skall kunna ske), utan att söka biträde och hjelp
af andre tillkallade personer, Beredningar, Committöer,
sa walde som tillfället niedgifwit, och med
det förråd af kunskaper, som »var tid är i besittning
utaf; och skulle utan twifwel hafwa »vunnit
Åtskillig förbättring, samt stundom äfwen rättelse, igenom
en upprättad Lag- och Hushallnings-Berednings
förberedande åtgärd och famlade underrättelser.
Wi hafwa wisserligc» nu erhållit en önskad
Tryckfrihet, as hwilkcn för allt slags upplysning
utan twifwel mycket bör hoppas, och ingen kan
mera än jag »vara öfwertygad om de »välsignade
srugter som deraf i inängsaldiga hänseenden äro att
»vänta: »nen icke tror jag att i de afseende»», som nu
äro i fraga, och i hwilka Lag- och Hushällnings-Bereduingen
är paräknad, man »ned för mycken tillförsigt
bör endast lita pä dess »verkan och uträttande.
De sörre Tryckfrihets-Lagarne hastva ej heller
480 Expeditioner till Riks-Ständen.
förbudit raisonerande undersökningar af Lagar och
Författningar, nyas föresläende, behofwens utbredande,
och ännu mindre förbudit statistiska underrättelsers
samlande; men hwilken skörd deraf har
nian derföre wnnnit?
Kan nian »vänta att enskilda personer skola i
någon betydlig män, och pä ett sätt som leder till
någon säkerhet, besked och fullständighet, uppoffra
siu tid och möda till dylika undersökuingar, antingen
endast af ren patriotism, eller för den ringa och
osäkra winsten af skrifternes försäljning? Och i »vart
fattiga Land, »ned sättet af wär »vanliga syhelsättning
och af wära utkomsts-omsorger, huru mänga
personer »vill man tro »vara i belägenhet dertill?
Och de, sorn skulle hafwa bäde god wilja, förmögenhet
och förmäga, finna de dock, i egenskap as
enskilde personer, medel och utwägar dertill?
Längt »'frän att jag för min del tager nägon
farhäga för Corporationer, som hafwa bestämda lagliga
befattningar, under bestämda föreskrifter, anser
jag dern i allmänhet »nera wara af eu »verklig
nytta för samhällsordningens beställd. De kunna
blifwa öfwerftödige och icke behöflige, men icke
gerna i annat afseende, än med sin onödighet och
kostnad, skadande. Fylla de sin bestämmelse och
winna derigenom en förtjent aktning, sä äro de,
hwar i sin gren, ett stort stöd för all god ordning
och rätt, och ett mägtigt hinder för all afwikelse
derifrän, som utgör ändamälet af all samhällsinrättning.
Fylla de den äter icke, antingen igenom
försummelser eller tillbud att sträcka sig utom fin
krets eller igenom ärendernes orätta behandling i
ett eller annat afseende, sä förlora de snart allt anseende,
blifwa af ingen betydelse och intet inflytande,
och ej möjligen farliga genom nägon sin werkningssörinäga.
Bilaga till Mem. N:o 35.
481
Jag äberopar äfwcn hartvid htvad Herr Riddarhus-Sccreterarcn
Silverstolpe pämint öfwer den
hufwudsakliga skillnad, som sig företer emellan en
Corps, hwars Ledamöter hafwa sine platser såsom
beständige lifstidssysslor, och den hwars Ledamöter
äro ester hand ombytligt. Om den förre skulle
kunna gifwa någon farhäga för en skadlig Corporationsesprit,
sa är sädant ej anwändbart till den
sednare. Exemplet as den allmänna aktning och
bifall, som de Allmänna Ärendernes Beredning
wunnit, hwilken äfwen är en ombytlig Corps, och
som mera och närmare än någon annan bör hafwa
inflytande pä Negeringsärendcrnes gäng, matte wäl
tillräckligen bewisa den nu ifragawarandes oskadlighet.
Dessutom hwad kan man frukta af en Corps,
som har ingen aetiv förmåga, hwars hela befattning
endast är att samla underrättelser, upplysa,
utreda, räda, och som, dä allmänna omdömet är
upplyst igenom Tryckfriheten, ej kan lyckas i sine
bemödanden, och ej winna inflytelse, utan igenom
noggrann rättwisa och werklig sanning: hwilka
aldrig för nägot Land äro farliga.
Det som dessutom af Herr Niddarhus-Secreteraren
Silverstolpe i dess Dietamen af den 26
Maji förlidet är sä grundligen är ansördt, om alla
ärenders säkrare beredande igenom flere personers
samfälta räd, besinning och pröfning, tillägger ett
ytterligare skäl för denna Inrättning, framför alla
andra sätt, hwarigenom samma ändamäl skulle sökas.
Jag hade ifrän början trott, och kan ännu
ej alldeles öfwergifwa den tanka, att denna Lagoch
Hnshällsberedning skulle tillika kunna äläggas
och medhinna ännu ett göromäl: den ärliga revisionen
af Bananens och Niksgäld-Contoircts samt
31
482
Expeditioner till Riks-StLnderi.
kanske äfwen Stats-Werkets Räkenskaper, särdeles
om antalet af Ledamöter fastställdes till det först
föreslagne af 18 personer; och att detta sysslande
skulle gifwa ännu mera sammanhang och widare
utsigt för dest öfriga befattningar.
I anseende till kostnaden af en sädan Inrättning,
mä mig tistätas fraga: I fall att den nytta,
four dermed sökes, werkligen skulle winnås, männe
densamma ej kan för Riket anses wara wäl wärd
den summan, som den kommer att kosta, och manne
ej bade Skatt-Kammaren och de enskilde skulle kunna
anse sig hafwa kostnaden, öfwer och icke under, i
längden, samt snart nog wäl och realiter, ersatt?
Eller manne alla Författningars och Regeringsanstalters
byggande pä säkra grunder, upplysningar
och calculcr, samt pä en allmän öswersigt, är en sa
föga betydlig, om ej likgiltig sak, eller att all upplysning
som fordras kommer ändä sä tillräckligt af
sig sjelf, att det är bäst blifwa wid det gamla,
lemna allt till händelsen och det wanliga ungefär,
inskränkt för tillfället, och i stället hafwa omkostuadssumman
besparad, och Bewillningen, fast endast
till något bräk-runstycke för hwar person, dock sä
mycket lindrigare?"
Och skulle hwad ofwanbemälde Herrar salunda
anfört genom Protocollsutdrag Åtfölja Utskottets
uti detta ämne till Riksens Högloft. Ständer asgifwande
Memorial. Ut 8upra.
Hx krotoeollo
483
N:o 36.
Rörande NaLioual-Rcpreftntationeu.
Wördsamt Memorial.
Da Constitutions-Utskottet, till åtlydnad af de
ifrån de Respcctive Niks-Standcn erhallne remisier,
nu gär att meddela sitt yttrande öfwer ett af de
wigtigaste, säkerligen det mest grannlaga af de ämnen,
som warit anförtrodde Lill desi pröfning, får
Utskottet till en börfan utbedja sig sina Respective
principalers benägna ursäkt och öfwerfeende, om det
uppehållit deras wäntan, örn det blott ofullkomligt
skulle kunna tillfredsställa den.
Constitutions-Utskottet, som med Riksens Ständer
och med Swensta allmänheten lifligt delat önskningarne
för war Statsförfattnings fullkomnande
genom en förbättrad Representation, har likwäl wid
utarbetandet af detta ämne icke funnit sig äga det
biträde af allmänna upplysningen, det stod af allmänna
öfwertygelsen, som kunde sätta Utskottet i
ständ att med säkra uppgifter förena framläggandet
af ett till alla delar tillfredsställande och pä werkställbara
grunder uppgjordt förslag. Med erkännande
af wisheten af det stadgande i wär StatsFörfattning,
som tillåter att frågor om förändringar
i Grundlagen wäckas wid den ena Riksdagen för
att afgöras wid den päföljandc, får derföre Utskottet
anhälla, att desi nu afgifwande arbete matte
anses, snarare som ett föremal till granskning för
den upplyftare delen af Swensta allmänheten och
484
Expeditioner till RikS-Ständen.
som cil beredning för framtida Riksens Ständers
lyckligare bemödanden, än som ett förslag fällt
swarande emot bchoftvcn wid en tillgörande förändring.
Wid företagandet af en fräga, hwilken i
samma nian skalle röra sjelnva grunderna för enskildas
ställning inom samhället, som den skulle
förändra, ntmidga eller inskränka olika samhällselasters
deltagande i Nationens Lagstiftning, har
Utskottet ansett dest första pligt mara att undersöka
egentliga förhållandet med uärwarande Represcntatioiis-inrättning,
och hurumida den, mer eller
iniirdre fullkomligt, tyckes böra uppfylla hufwudändamälet
med all Lagstiftriing, det att Representera
ternes beslut nia »vara ett uttryck af Nationens
gemensamma önskan för allas gemensamma mäl.
Det har icke kunnat undfalla Utskottet, att
den redan marande Inrättningen just igenom sin
tillmarelse är i besittning af stora fördelar, att dest
uråldrighet gifmit deri anseende, att erfarenheten,
dä den upptäckt olägeuheterne, äfmcn till en stor
del misat botemedlen, att ändtligcu beskaffenheten
af dest »verkan är mera känd och tyckcS således medföra
en större säkerhet än hmilken annan, som,
lmggd pä thevretiska grunder, skulle blifma ett nytt
försök om destas lämplighet och nytta »vid utöfningcn.
Utskottet har icke heller kunnat uridgä att
fraga sig, hivar dcsta tillförlitliga och fullständigt
uppgifna grunder finnas, och ännu »nera, hivad
som kan blifma en borgen för deras osmiklighct
ivid tillämpningen. Det har tvisterligen icke kunnat
ivara Utskottet obekant, att allmänna Rättsgrunder
kunna gifmas för bestämmandet af Medborgares
deltagande i Lagstiftningen, att syftemålet för denna
werkningSkrcts är gifmet, att det är i män som
sjclfma handlingssättet smarar emot detta syftemål.
Memorial N:o 33.
485
som de förra kunna sägas wara iner eller mindre
lyckligt anwändc. Men nied allt detta, huru mycket
är icke ännu obestämdt, i anseende till den Lagstiftande
Magtens beståndsdelar och deras fördelning,
i anseende till deras förhållande och rättigheter
sins emellan och till den Werkställande Magtcn?
Huru mycket deraf mäste icke alltid wara och sörblifwa
en följd af blott loeala förhallanden, som
för hwarfe särskildt ställe mäste fordra en särskild
tillämpning, och som det hitintills hos de flesta
Nationer berott endast as tiden och omständigheterna
att bestämma och fastställa? Ännu giswes
icke iner än ett land der National-Neprescntationcn,
utan afseende pä det förut »varande, blifwit uppä
helt nya, blott theorcciska grunder inrättad, och
ehuru Frankrike således i detta som i mänga andra
fall gätt längre i försöket än de öfriga hittills
kända folkslag, har Utskottet likwäl icke trott, att
de der nyttjade grunder skulle till alla delar pa
Swerige wara anwändbara, har icke förmodat, att
deras tillämpning ännu af erfarenheten wisat sig
nog svara emot ändamälet, för att tillwinna dem
ett odeladt bifall.
Det är således med full kännedom af detnärwarandes
öfwerwigt igenom dest blotta tillwarelse,
oeb af swärigheten af ett utförligt bestämmande af
wilkoren för det nya Representationssättet, som Constitntions-Utfkottct
trott sig det oaktadt böra ytterligare
undersöka, om den nog allmänt yttrade önskan
för cu Nepresentations-förändring är blott en följd
af förtrytelsen öfwer framfarna tiders händelser,
öfwer wista samhällselasters obilliga uteslutande
ifrån Representation eller af werkliga och pä rigtiga
grunder erkända olägenheter. I detta, som i de
flesta dylika fall, har Utskottet trott sig med tillförsigt
kunna antaga, att ingendera af dcsta.orsaker
486
Expeditioner till Riks-StLnden.
wcrkat ensamt, att det är deras förening sani bidragit
till ett gemensamt resultat. Utskottet har
dä ansett sin första pligt blifwa, att redligt undersöka,
att redligt uppgifwa, hivad sorn kan synas
wara det närwarandc Representationssättets werkliga
förmåner eller olägenheter, och att derefter undersöka
hwad som är eller bör wara de orcprcsentcrades
wcrkliga rättigheter och anspråk i detta afseende
och i anseende till det hela.
Utskottet har icke kunnat undgå att medgifwa,
att narwarande Representation uti dess talrikaste afdelningar
innefattar de twänne Samhällets hufwudsakligaste
interepen. Jordbruks- ochHanvels-industricn,
som grundlägga Let öfrigas wälmåga och bestånd; att
derjemte uti twänne af dcsta afdelningar bör isynnerhet
finnas den förening af kunskaper och det del°
tagande för bibehållandet af sakernas warande ordning,
som för Samhällets lugn, för Regeringens
lagliga Åtgärder och för allmänna ärendernes ordentliga
gårig, äro ett oundwikiigt behof uti hwarje
wäl organiscradt Samhälle. Likaledes har Utskottet
ej kunnat undgå att anmärka, att uärwarande
Ständs-inrättning, spridd ända till de annars minst
gynnade samhällsclaster, mäste tjena att wid nnmera
oftare inträffande Riksmöten göra mera allmän
kännedomen af Samhällets Lagar och allmänna angelägenheter,
att genom ett närmare deltagande och
en förtroligare gemenskap emellan de wäljande och
deras Representanter göres öfwertygelscn mera bestämd
LIN de allmänna bördornes nödvändighet, att
ändtligen det hittills brukliga Representationssättet
tjenat, att ifrän wära hemmansägande jordbrukare
aflägsna förtrycket, och att försäkra dem
om det anseende och den sjelfständighet, som de ej
äga i något annat land i Europa. — Med fullt
erkännande af wigtcn af detta sednare hänseende.
Memorial N:o 36. 487
begagnar Consiitutions-Utskottct detta tillfälle att
yttra sin öfwcrtygelse, att det är L denna omständighet,
som grunden till den känsla af redbarhet
och eget wärde bör igcnsökas, hwilkcu sa fördelaktigt
utmärker Swerigcs Allmoge, och hwilken derföre,
ehwad förändringar kunna inträffa, mäste alltid
med sa mycket mera sorgfällighet bewaras.
Utskottet mäste ändtligen, med upprepande af
hlvad det redan anfört om wigten af en känd och
genom wanan helgad inrättning, tillägga den erindran,
att om menskliga passioner bäst igenom deras
inbördes motwigt kunna uppwäga hwarannan,
är den inrättning, som redan länge gkfwit och tvckes
ännu widare försäkra om möjligheten att uträkna
deras gang och deras syftemål, ej den som utan
noga pröfning bör förkastas, att ändtligen nti den
igenom sednaste Stats-Författningen införde Nämnd,
till afgörande af de frågor, uti hwilka twänne Stand
slädnät emot hwarannan, den vwerksamhet och det
ärcndernes stillastående är förekommet, som annars
af Ständs-fördelningen kunde befaras. Det är således
blott för Grundlagsfrågor som Ständens sammanstämmande
beslut erfordras, och Utskottet anser
detta wara ett äfwcn sa »verkligt behof som wisligt i
stadgande för Grundlagens orubblighet. Men da
Utskottet säledes tror sig hafwa medgifwit allt hwad
som för närwarande Representations bibehällande
kan anföras, tror det sig äfwen skyldigt att ej dölja
desi brister.
Desse äro utan twifwel af flera slag: dels
sädane som bero af Ständens sammansättning och
af ofullkomligheten i grunderne för Representationen
inom hwart särskildt Ständ, dels sädane som
äro orättwisa emot wisia Glassér Medborgare, L det
de utesluta wisia betydliga delar utaf dem, dels
ändtligen sädane som bero af sjelfwa Ständsfördel
-
488
Expeditioner till Riks-StLnden.
»ingen och igenom dess beskaffenhet och werkningar
wisa sig skadliga för Samhället i allmänhet.
Det -gistves onekligen för alla rädplägande
mera talrika folksamlingar wipa olägenheter, som
affölja beskaffenheten af hwarje sädan öfwerläggning,
och som derföre äro att anse nästan säsom
oundwikliga. Om desta hustvudsakligcn bestä uti
omöjligheten att i samma män ät alla närwarande
meddela en lika kännedom af ärendernes beskaffenhet,
uti den olikhet i omdöme, som naturligtwis
mäste följa af olika grader i kunskaper och
fattningsgäfwa, uti den mängd driffjedrar som uppkomma
lltaf mängsaldigt olika interesse,!, ändtligcn
uti swärigbetcn att under en öfwcrläggning, sammansatt
af sä mängtaligt skiljaktiga clementcr, bibehälla
det lrign och den ordning wid ärendernes
behandling, som pä en gäng äro oundgängliga för
att försäkra hwar och en af de rädplägandcs rätt
och för möjligheten att tillwägabringa ett ordentligt
resultat; om sädane äro de olägenheter, som merendels
alltid härröra as en förening af ett större
antal personer till en rädplägande församling, sä
'.näste man medgifwa, att dcsta swärkgheter ökas, i
samma man en sadan Corps blir mera talrik, eller
i samma man dest Ledamöters antal more mera obestämdt;
att Samhällets garantie för den enskildes
deltagande i Lagstiftande Magtens anseende skulle
blifwa mindre pätaglig, i samma män som dest
förhätlandcn säsom Medborgare sörwandlat sig till
deni utaf Embetsman, att ändtligcn inflytandet af
grundliga kunskaper och enskild upplysning bletwe
sä mycket mindre, i samma »län som massans kraft
worc mera öfwerivägande, som den hade ett mera
bestämdt enskildt interesse.
Det kan ej heller nekas: att den inrättning,
som inom ett talrikt Ständ endast genom födseln be
-
Memorial Nio 36.
489
stämmer Represeutations-rättigheten, kan gifwa anledning
till mänga Lwister om desi olägenheter eller
förmäner; att ä ena sidan den tyckes gifwa mycket
ät stumpen, utan afseende pä förtjensten eller förtroendet;
att ä den andra den tyckes gifwa mera
oberoende, dä den utesluter betydenhetens eller magtcns
inflytanden. Att den mäste werka hufwudsakliga
olikheter uti de Representerades förhällande till
sina Representanter, blir emedlertid det säkraste och
mest bestämda resultat man deraf genast kan draga.
Lika litet lär man kunna neka, att en Corps,
som blott bestär af Embctsmän, eller en wich lätthet
för en annan Clah af dejsa att komma i Åtnjutande
af förtroendets fördelar, eller ändtligcn en
wis; olikhet ibland ssclfwe de genom weil utsedde
befullmägtlgade, i anseende till antalet af dem som
de representera, äro äfwen sä mänga oformlighetcr,
som synas tillkännagifwa werkliga brister i sjelfwa
Neprcscntations-sammansättningen inom hwart särskildt
Ständ.
Uti de grunder, som bestämt dessa, ligger äfwen
en stor del af anledningar, som föranledt det vrättwisa
uteslutandet af wipa betydliga Medborgarcelasscr.
Det mäste räknas till en af Representationens
iverkliga ofullkomligheter, sä wida begreppet
om Stat och om en Rcprescntatif form för
desi Lagstiftning mäste medföra det om deltagande
i Representation för hwarjc actif Medborgare.
Men om således, i fvrhällande till 2 millioners
folkmängd, ett antal af ofta öfwer 1000 Representanter
(alla Ständcn sammantagne) synes igenom
sin Talrikhet wara nog öfwcrdrifwet, och om det
oaktadt igenom sjelfwa Ncpresentations-grunderna
mängas billiga fordringar more ouppfyllda, mänga
ojemnhetcr och olikheter inom sjelfwa Ständen
uppkomna, sä lärer redan deraf synas, att brister
490
Expeditioner till Riks-StLndcir.
gifwas uti sjelfwa grundförfattningen, att klagomålen
deröfwer icke äro utan skälig anledning. Det
blir dä frägcm: äro dessa ofullkomligheter de hufwudsakiigaste,
bliswa de afhnlpne endast igenom
urwidgande af delaktigheten i Representation till de
ännu orepresenterade?
För atr beswara den sednare as depa frågor,
har Utskottet ansett nödigt att först söka bestämma,
hwilka äro de hufwudsakliga kännemärken uppä
defia orepresenterade, och huruwida de för sin egendom
eller sina personer äro af de andra Ständen
representerade eller igenom dem finna sin rätt bewakad.
Da all inom Swerige i enskild ägo befintlig
jord mäste wara af Krono-, Skatte- eller
Frälse-Natur, och således antingen ibland BondcStandet
eller Ridderskapet och Adel» bör finna dem
som waka öfwer dep beskattning och de oncra som
blifwa densamma pälagde, har Utskottet ej kunnat
finna, att ägare as sädan jord, ehuru ej sjelfwe wäljandc
eller qvalisicerade till Riksdagsmän, kunna
för densamma haima »agot mera att befara, än
andra Swensta Medborgare. I anseende äter till
deras personella anspråk, har Utskottet ej kunnat
annat än medgifwa, att ett uteslutande ägde rum;
men swärighetcn har warit att utmärka, hwilka det
egentligen angick.
Ibland dem som undertecknat den Inlaga om
delaktighet i Representationen, hwilken wid början
af Riksdagen bles till Riksens Ständer .nlemnad
af åtskilliga sä kallade ofrälse Possessionatsr och
Bruksidkare, har Utskottet igenkänt flera namn,
hwilka, om ej för all deras egendom, Åtminstone
för en del af deras näring och för deras personer,
ägde rättigheten bäve att wälja och kunna wäljas,
och Utskottet, svin således ansett dem berättigade
att inga uti ett af Riks-Ständen, har ej trott, att
Memorial N:o 36.
491
deras anspråk kundc eller borde sträckas längre, än
att pä ett ställe wara representerade. De återigen,
hwilka blott igenom en större förmögenhet och deraf
följande olika lefnadssätt och odling synas skiljde
ifrån hwad man kallar Allmoge, äro likwäl, sä
wida de äro jordägande och ej nägon tjenstebefattning
eller dylik caractcr dem derifrån uteslutit.
Utskottet wettcrligen icke betagne rättigheten att
wäija eller att blifwa walde. Det beror således, i
Utskottets tanka, af dem fjelfwe, att inga uti eller
deltaga i walen af det Ständs Ledamöter, frän
hwiiket de blott skiljas igenom tillfälligheter och
benämning. — Enär således ifrän de orepresentcrades
antal afsöndras de, som uti ett eller annat
Ständ äro representerade eller äga rättighet till deltagande
i walen dertill, torde antalet af de ännu
äterstäende befinnas mycket förminskadt, men blir
derföre ej mindre swärt att med säkra kännetecken
bestämma.
Utskottet har trott, att dä definitionen uppå
denua Clas borde innefatta alla dem, som, ehuru
oberoende och brukande egen jord, eller ägande en
för deras utkomst tillräcklig näring, likwäl ej kundc
komma till delaktighet i wal till uägot af de andra
Ständens Ledamöter, wore ofrälse Possessionater af
Frälsejord, de Smidesägare, som ej äro Adelsmän,
men som likwäl lika med fäderne Styresmän eller
idkare af Fabrik, Näring eller Handtwerk, som ej ätnjuta
Borgarerätt och Privilegier, för sitt Bruk,
sin Fabrrk, Näring eller Handtwerk betala minst
sä mycket som i ordinarie och bcwillningsafgifter
erlägges för ett halft hemman, de som hufwudsakligen
kunde anses säsom.hittills orättwist ifrän Representation
uteslutne. Härtill torde ännu böra
läggas de, som, ehuru under Prest-Privilcgierna,
likwäl ej deltaga i något Riksdagsmanuawal, och
492
Expeditiouer till RikL-Atänden.
följaktligen ej hafwa någon andel uti Representationen.
— Om nn denna classification skulle finnas
tillfredsställande, sa ätcrstar alltid sedermera den fråga
n: huru och pä hwad sätt skola de sa orepresenterade
komma till delaktighet uti Representation?
Det har inom Utskottet kommit i fräga, att efter
beskaffenheten af deras olika yrken och lefnadssätt
lemna dem tillträde i något af de andra Ständen,
allt efter som de nied dep hufwndnäring hade mer
eller mindre gemenskap. Säledes har det blifwit
förslagswis uppgifwet, att det Hederwärda BondeStandet
wille ibland sig upptaga sädane ofrälse
ägare as Frälsejord, som sjelfwe bruka sitt Säteri
eller Heniman, sädane idkare af bergshandteringen,
som nied Bergsmän hafwa närmaste gemenskap, och
ändtligen wipa i skärgärden conftitneradc sjelfberoende
Fiskare. Ibland det Wällost. Borgare-Ständet
har likaledes blifwit föreslaget, att alla de Possessionatcr
eller Fabriksidkare skulle kunna upptagas,
som antingen förut idkat Borgerlig näring,
eller genom sin befattning hafwa gemenskap dermed.
Det Högwördigc Prcstc-Ständct har önskat, att
ibland sig upptaga och till delaktighet i walen befordra
deni, som hitintills stätt under Prest-prioilegicrne,
utan att äga en sadan rättighet. Slutligen
har man, i anledning af ett ifrän Högloft. Nidderskapet
och Adeln remitteradt Memorial i detta annie,
ansett sädane större Possessionater ak Säteri och
Frälseegendom eller Brukshandtering, hwilka hitintills,
i anledning af innchafde eller ägande tjenstebefattningar
och caractercr, icke ibland de andra
Ständcn kunde upptagas, böra ibland Nidderskapet
och Adeln emottagas och utgöra en ny del as detta
Stand, hwilken genom wal skulle fa utöfwa sin
Representationsrätt. Oaktadt Ridderskapets och
Adelns talrikhet, har man ansett denna förstärk
-
Memorial N:o 36.
493
liing kunna wara lika fördelaktig svin billig, och
utaf likheten af interesse» och lefnadssätt har nian
förmodat, att förslaget dertill icke skulle möta mänga
fwärkghetcr.
Dä nära tre femtedelar af de sä kallade »representerade,
enligt en af Utskottets Ledamöters anmärkning,
torde wid en närmare granskning befinnaS
wara representerade, lärer äfwen, igenom den
nu föreslagne utdelning af de öfrige utaf deni pä
de atskillige Ständcn, det obilliga uteslutande bora
anses förekommet, som man hittills öfwcrklagat.
Men om ocksä de Nespectioc Ständen skulle uti en
framtid gilla en fädan förökning af hittills uteslutne
Ledamöter, om desse skulle finna sig nöjde dermed,
sä äterstär ändock alltid den frägan: äro Representationens
brister dermed afhulpne? skulle Constitutions-Utskottet
igenom en sädan sammanslickning
af nytt och gammalt hafwa föreslagit en »verkligen
gagnande och emot ändamälet swarande förändring?
Dä Constitntions-Utskottet nu till Riksens
Ständers och Allmänhetens granskning sär öfwcrlenina
bedömandet af den uppgifna utwagens wärde,
fär det endast för egen del tillägga, att de fleste
dep Ledamöter icke ansett den wäckta frägan om
en Representations-förändring dermed tillräckligen
beswarad, eller det dem af Nespectioc Riks-Ständen
uppdragne äliggande derigenom uppfyldt, och att de
icke heller ansett sig kunna förmoda, att närwarande
Representations hnfwudsakligaste och betydligaste
brister sknlle, genom ett sädant blott stillande medel,
ivara afhulpne.
Om, enligt en redan länge känd uppgift, det
är en sållning, att dä Lagen bör wara ett urtrock
af allmän wilja öfwer ett gemensamt föremal, är
en Corps' wilja såsom sädan, lika litet som den
enskilda mellin'skans, den sorn i ett dylikt fall bör
494
Expeditioner till Riks-StLnden.
komma i fraga, lärer man också medgifwa, att den
Lagstiftande Maatens nnwarande fördelning i fyra
Stand, med särskilda Corporations-rättigheter och
deruppå grundade anspråk, dä den i manga fall
förorsakar brist pä tillräcklig upplysning tvid ärendcrncs
afgörande, synes egentligen wara gjord blott
för bewakaudet och bibehållandet af särskilda interesse»,
och att den således sä mycket som möjligt
tyckes aflägsna den förening till gemensamt nyttiga
äudamäl, som bör wara afsigten med all god Lagstiftning.
Utskottet har också funnit denna Theori
af erfarenheten bekräftad, och har således ej kunnat
undgä att erkänna, att uti Ständs-fördelningen lag
större delen af anledniugarne till det missförstånd,
det uppehåll och den oordning i ärendernes gäng,
ändtiigen till de Ständs-twister, som sä ofta söndrat
Nationen, skakat Samhälls-ordniugens grundwalar
och kullstörtat Stats-Författningen.
Utskottets pluralite har i stöd af dessa anledningar
ansett Ständs-fördelningen såsom det hufwndsakliga
felet i ivar Representation, och har derföre
till en början, ivid frägan om de orepresenterades
anspråk, ansett sig böra alldeles åsidosätta
den om ett Femte Ständ.
Dä intercficn redan äro skiljaktigc, lära ej
vlägcnhetcrnc deraf afhjelpas igenom deras förökande
medelst en ny Corporation, och om man
derigenom trodde sig hafwa förekommit händelsen
af paria vota Ständen emellan, skulle man mahända
snart nog finna, att den anstalt man widtagit
för att befordra ärendernes gäng, snarare
torde hindra deras afgörande. — Täflan att wara
det sista att besluta för att tillägga sig anseendet
att hafwa afgjort saken, skulle, fruktanswärdt nog,
Llifwa en ny anledning till uppchäll och missnöjen
Standell emellan. Det är för öfrigt aldrig igenom
Memorial N:o 36.
495
hjulens mängd uti ett redan inwcckladt konsiwerk,
svin man förbättrar desi gäng, det är igenom bestämdheten
och kraften af deras werkan, igenom
borttagandet af alla onödiga bisaker, som det kan
fä den styrka som är enlig med dep sammansättning
och med dch ändamäl.
Det är pä deha anledningar och med betraktande
af sä wal Theoriens som erfarenhetens anwisningar
sou, Constitutions-Utskottct ansett frägan
om en Representations-föräudring böra afhandlas
i hela desi omfattning, och förslaget dertill böra
byggas, icke pä sädana jemkningar som blott skulle
göra det til! ett lappwerk, men pä grunder utaf allmän
rätt i förening med allmän säkerhet. —
Sädana äro Åtminstone de wilker som Utskottet anser
oumgängeliga för des; duglighet; sädane de önskningar
Utskottet hyser wid förslagets en gäng inträffande
werkställighct. Men dä Utskottet betragtar
widdén och beskaffenheten af detza fordringar, kan
det ä andra sidan icke undgå att bäfwa för omfattningen
af det kall som är detsamma uppdraget, icke
undgä att erkänna otillräckligheten af sin egen förmäga,
otillräckligheten af de hjelpmedel som warit
att tillgä, i jemförelse ined dem som wid utförandet
af ett sädant wärf warit af nöden.
Företaget, att efter theoretiska grunder uppgöra
Förslaget till en Represeutations-förändring,
mäste nödwändigt bero utaf twänne huswudafseendeu,
det ena uppä rättwisans, det andra uppå
klokhetens och försigtighetenö föreskrifter. Det
är blott i det förra afscendet sorn nägra allmänt
gällande, ehuru icke mängtaliga, grundsatser torde
kunna uppgifwas. Det är i det sednare som erfarenheten
mäste rädfrägas, som sa oändligt mycket
beror af locala förhällandcn, af Nationens lynne
och af de sinnens ställning bland hwilka förändringen
mäste göras.
496
Expeditioner till Riks-StLuden
I sölje af de si a sednare omständigheter anser
sig Utskottet tillräckligen ursäktadt, oin det förbigår
en mängd detailer, om desi framställning mera kommer
att hafwa till föremal, att uppgiswa de allmänna
fordringarne för en National-Nepresentations
fullkomlighet, än de omständigheter som komma L
fräga tvid werkställigheten.
Om Lagstiftningens föremal är att uttrycka
Nationens allmänna wilja öfwer Allmänna Författningar,
mäste också National-Neprescntationen i
samma man wara fullkomlig som den närmare
förenar alla enskilda intercsien till gemensamt nyttiga
ändamål.
Pä detta sätt blifwa äfwcn de rätts-wilkor
iakttagne, som ligga till grund för Medborgares deltagande
uti walet till Nationens befnllmägtigade.
Dä hwar och en, son, igenom sin förmögenhet eller
sin näring kan anses hafwa tillräckligt interesse uti
Samhälls-Contraetets bibchällande för att wilja
Statens beställd, blir berättigad att deltaga i walet
till NationenS Ombud, blifwa pä en gäng alla
rättmätiga anspråk och Nationens talrikaste och wigtigasie
interesse!, igenom en sädan walrättighets utöfning
förenade.
Det sörsta wilkoret wid en Representationsförändring
skulle således wara: "Att alla Swensta
"Medborgare, utan ätskillnad af Ständ, yrken eller
"lefnadssätt, skulle wara berättigade att deltaga i
"walet af Nationens befnllmägtigade för wärdén
"af desi Lagstiftning; att ntöfningcn as denna »valrättighet
skulle endast bero as egcnskaperne af bofast,
oberoende och fullmyndig, som anses erforderliga
för Samhället, till borgen för bruket
"af en sadan rättighet".
Men lika lätt som Constitntions-Utskottet funnit,
att gilla och antaga denna allmänna rätts
-
Memorial N:o 36. 497
princip, lika mänga swärigheter har det träffar wid
Lagstiftande Corpsens ytterligare daning och bestämmandet
af dest sammansättning och förhällanden.
Utskottet har icke kunnat undgå att finna, att
annat är walrättigheten, annat sättet att wälsa
och annat återigen wilkoren för att kunna komma
under omröstning; att hwar och en af defia
omständigheter fordrar en särskild undersökning, ett
särskildt bestämmande, efter de olika grunder man
antager för den Lagstiftande Corpsens sammansättning
och werkningssätt. Dä Utskottet besinnat, att
' har uppkom frägan om den garantie. Samhället
ägde rätt att fordra af dem, ät hwilka det wigtiga
wärf att wara deh Lagstiftare skulle uppdragas, att
denna garantie kunde och borde blifwa twäfaldig,
sä wäl igenom den Lagstiftande Corpsens beständsdelar,
som deras fördelning och werkningsförmäga,
har Utskottet äfwen mäst medgifwa, att här inträffade
den punct der icke blotta Rättsgrunder ensamt
kunde följas, der det nogare bestämmandet berodde
af erfarenhetens och klohetens anwisningar.
Det är wid betragtandet af den mängd frägor
som detta ämne förutsätter, af de mängfaldiga undersökningar
det erfordrar, af företrädets beroende
as locala förhällanden och omständigheter, som Constitutions-Utskottet
med häpnad insett hela widdén
af sitt Åliggande, med mihtrocnde till egna iustgter
slädnät i den öfwcrtygelse, att endast allmänna grunder
för wiha hufwudfrägor, endast anledningar till
ett jcmnförligt bedömande af olika mera detaillerade
Förslag, skulle blifwa det som af CoustitutionsUtskottet
borde och kunde för det närwarande uppgifwet.
Utskottet har funnit, att annat är sjelfwa
Förslagets rigtighet, annat dest antaglighet wid
tillämpningen; att det förra beror uppä dest öf
32
-
498
Expeditioner till Riks-Ständen.
werensstämmelse med hwad som bör utgöra en Lagstiftnings
hufwudföremäl, att det sednare beror uppå
mer eller mindre stadgade ivanors helgd och allmänna
omdömets derefter antagna rigtning, wid
den tid dä ett sadant Förslag stall införas. Utskottet,
som funnit att till grund för det förra borde föregä
en undersökning af wilkoren för Samhälls-Contractet,
ett betragtande af ämnet endast rinder allmänna
synpuneter ester tideböckernas och Stats-Lärans förenade
och jcmnförda uppgifter och anmksningar, har
återigen i anseende till de sednare tagit för afgjordt,
att deras bestämmande berodde helt och hållet af
locala förhållanden och af tänkesätten den tid dä
werkställigheten skulle börjas; att säledes plöjningen
deraf borde öfmerlemnas ät allmänna upplysningen,
och fastställandet ät det derefter stadgade allmänna
omdömet. — Med iakttagande af denna ätskillnad
och med blott ett flygtigt berörande af de ämnen,
som närmare höra till eller bero utaf tillämpningen,
sär Utskottet till uppfyllande af det Åliggande,
som blifwit detsamma af Niksens Ständer uppdraget,
härmedelst förklara, att det endast tror sig kunna
framlägga och ingä uti undersökning utaf de hufwudsakligaste
frågor, som tvid en National-Nepresentations
sammansättning böra komma under pröfning,
och som i allmänhet kunna utgöra tvilkorcn
för densamma.
Ibland dcpa blifwa wicherligcn de frägor four
först mäste utredas och bestämmas: hwilka är o en
National-NepresentationS hnfwudändamäl, hwilka
äro kännetecknen att dest jmnmansättning och werkningsförmäga
stä i enlighet dermed?
Nedan här framföre har Constitutions-Utstottet
tillkännagifwit, att det ansäg Lagstiftningens ändamal
wara, att uttrycka Samhällets allmänna wilja
öfwer allmänna förcmäl och allmänna behof, att
Memorial N:o 36.
499
följaktligen Representationens fullkomlighet hmilar
derpå, att sä mycket som möjligt förena alla enskilda
interepen till gemensamt nyttiga ändamål.
För att ännu närmare bestämma detta, anser Utskottet
sig böra tillägga, att Lagstiftande Magtens
»verkningskrets icke får endast inskränkas till den
bjudande ätgärd fom ingär uti Lagens förestående
och beslutande, men ästven att Lagstiftande Corpsen
mäste äga en atcrhällande kraft, för att bctvara
Nationens rätt igenom bibehållande af de gjorda
Lagars helgd. Det är säsom tolk af allmänna
»viljan som Lagstiftande Corpsen bör föreslå och
bestämma de allmänna milkoren för SamhällsContractet
och enskildes förbindelser; det är säsom
föreställande en del af Samhälls-Magtcn, som samma
Corps bör kunna hindra att de, ät hwilka »verkställigheten
af Lagens bud och »vardén af Samhällets
allmänna ärender äro uppdragne, icke östverträda
gränsornc af sin besättning och sätta sin »vilja
i stället för Lagens bud. Huru desta ändamål skola
»vinnas, anser Utskottet mycket bero uppä den Lagstiftande
Corpsens sammansättning, mycket uppå
de densamma tillagdt rättigheter. Intetdera är i
något af desta afseenden likgiltigt, men för det
sörsta af desta ändamål torde likwäl beskaffenheten
af dest sammansättning »vara utaf mera inflytande,
för det sednare torde det mera ankomma uppå de
densamma tillagde rättigheter. Genom de i »vär
Grundlag innefattade stadgande», sä i afseende pä
beskattning fom Embetsmäns anstvarighct, kan Utskottet
ej annat än anse den Lagstiftande Magtens
rättigheter pä en gang sa bcwarade och sä afmätta,
att Utskottet för ändamäletö »vinnande icke har annan
önskan öfrig, än att de alltid mätte bibehällas,
aldrig mistbrukas.
Men för »vcrkliggörandc af denna önsta»», lära
500 Expeditioner till Riks-Ständeii.
alla Fäderneslandets wänner lika nied Utskottet erkänna,
att mycket beror pä en förbättrad Representation,
att beskaffenheten af dest sammansättning,
deh fördelning och bestämmandet af den
Lagstiftande Corpsens werkningssätt blir af yttersta
wigt.
Sedan man utsträckt walrättigheten, enligt
hwad här framföre är föreslaget, till alla Medborgare
som kunna med något skäl anses berättigade
att rösta öfwer Statens allmänna interesse, äterstä
ännu att bcswara fragorne, huru denna rättighet
skall utöfwas, hwilka böra blifwa wilko ren för
att kunna wälsas? Da antalet af de wäljande relatift
till dem som skola wälsas, blir oändligt talrikare,
och da Samhällets allmänna wäl fordrar,
att de waldes egenskaper och upplysning matte, sa
midt möjligheten medgifwer, rättas efter de ärenders
wigt och omfattning, som de skola behandla
och afgöra, blir det också en följd deraf, att förtroendets
grader kunna delas, att den befattning att
utse dem, hwilka i Nationens namn skola bliswa
dess Lagstiftare, lika wäl som denna sednare kan ät
missa dertill särskildt befullmägtigade Ombud uppdragas.
Detta instämmer sä mycket mera med Nationens
fördel som det är för dess säkerhet en hufwudgrundsats,
att massans activite bör undmi
kas, att derföre Nationens sammankallande i
stora folksamlingar bör sa sällan som möjligt päkallas.
Dä Utskottet erkänt rigtigheten och wigten
af denna grundsats, har det tillika funnit, att det
borde blifwa ett mindre antal personers lott ibland
de wäljande, att bestämma walet af Nationens bcsullmägtigade,
eller att utse dem som kunna komma
under omröstning.
Allmännast har, sä wäl inom Utskottet som i
alla skrifter öfwer dessa ämnen, det blifwit föreslaget.
Memorial N:° 36.
501
att genom dertill utsedde Electorer täta förrätta detta
tvål, och det är ömkligt att ett sädant walsätt har
företrädet af en redan känd och pä flera ställen antagen
method. Utskottet, som också finner densamma
förena Lade lätthet wid utöfningcn och den fördel
att afgäende Fullmägtige alltid nied sä mycket mindre
omwäg kunde, under en tvist tidrymd, genom de
walde Electorer ersättas, har också intet att inwända
emot Förslagets lämplighet. Men da Utskottet nu
mindre har till föremål att bestämma hwad som
egentligen kan blifwa brukbart, än att uppgifwa
till nogarc pröfning de åtskilliga omständigheter som
kunna komma i fräga, tror Utskottet sig tillika böra
nämna den af en bland dest Ledamöter uppgifne
utwäg, att, genom wista Förslagslistors uppsättande,
förekomma de märkligaste niihtag wid walen, utan
att derföre aflägsna de wäljande ifrän en dircct ätgärd
wid walet as sina Ombud. Hos eu Nation,
som hittills till större delen directe walt sina befullmägtigade,
torde det wara af nägot warde, att,
fä mycket som möjligt, bibehälla en närmare relation
emellan de wäljande och den walde, och det
torde derföre böra lemnäs ät allmänna omdömet,
att en gäng i en framtid bestämma, hwilketdcra
wälfället bör äga företrädet, antingen det igenom
Electorer, eller det igenom Förslagslistors
uppsättande till de wäljandcs efterrättelse. Till det
sednare skulle dä fordras, att närmare bestämma
deras qualificationer, som skutte uppsätta sädane
Förslagslistor, antingen detta uppdrag skulle bero
af en wist grad förmögenhet eller förtroende. Swärigheten
torde wara, att utröna detta sednare utan
en särskild till detta ändamäl anställd walsörrättuing,
och att fördubbla dcsta wore äter att fela
emot den här framföre stadgade princip, att sä
rnycket som möjligt undwika stora folksamlingars
502
Expeditioner lill Riks-SiLnden.
»stare päkallande. — Lättast blir utan twifwel, att
täta förmögenheten tillika med tvista tjenstebefattniilgar
tjena till grund för bestämmandet as dem
som skulle uppgöra Förslagslistorne; men frägan
more, huruwida detta blestve för Allmänheten lika
tillfredsställande. Det är först efter ett noga öfwerwägandc
af dcsta swärighcter som nian bör stima,
om icke »valsättet igenom Electorcr torde böra äga
företrädet.
Efter »valsättet kommer närmast frägan vin
»vilkoren för att kunna »väljas; men denna
beror äter af flera andra och först, hurmvida ibland
National-Reprcsentationen bör göras afseende pä
fordna Corporationsrättighetcr, huruwida en del af
Nationens befullmägtigade böra »vara sjelfkallade
eller ej? Dä Utskottet förmodat afsigtcn »vara, att
läta Nationens Lagstiftare sä mycket som möjligt
föreställa och bewaka Nationens allmänna, icke enskilda
Corporationers, interesten, har Utskottet icke
heller kunnat förmoda, att »valen skulle grundas
nppä uträkningar om dcsta sednares förhållanden.
Utskottet har twärtom förmodat, att, dä ingen »vore
ntesluien som hittills ägt, elier numera kunde anses
wara berättigad till »valrättighetens utöfning, borde
icke heller nägot förbehåll i anseende till någon wist
Corporation kunna äga rum. Der enda undantag.
Utskottet härwid trott kunna göras, har warit i
afseende pä jordbrukandc hemmansagare, säsom utgörande
den talrikaste delen af Nationen. — Frägan
för dem kunde icke blifiva, att uteslutas ifrän »valen,
men de böra derjemte försäkras vin, att icke
förlora sin rätt att »väljas; och det borde derföre
stadgas, att alltid, i ett tvistt försättande till de öfrige
Nationens Ombud, en Bonde eller Jordbrukande
hemmansägare skulle »väljas. Men dä föröfrigt
all fräga om Corporationsstillnaders bibehäl
-
Memorial N-o 86.
503
lande ivid walen, i Utskottets tanka, bör uteslutas,
har deremot det för Utskottet warit bade swärare
och betänkligare att stadga sin opinion i anseende
till den andra frägan, om de sjelfkallade Ledamöter.
Den torde hufwudsakligen bero uppå den rigtning,
man anser sig k,inna och wilja gifwa den
Lagstiftande Corpsens åtskilliga sördclningar, och uppå
sättet att bestämma deras olika rättigheter och wcrkningssätt.
Dä i afseende härpå Utskottet förbehåller
sig att längre fram närmare sä nppgifwa
sina tankar, torde i förbigående endast böra anmärkas,
att da a ena sidan födselns rättigheter wid
deltagandet i Lagstiftningen synes gifwa allt för
mycket ät slumpen, lemnäs Återigen igenom blott
wal allt för mycket at ögonblickets intryck och föränderliga
omständigheters inflytelse. För den stadga
och jemnhet i grundsatser, som äswen wid Lagstiftningen
är ett Samhällets werkliga behof, äfwensom
för den sjelfständighet som hos Lagstiftaren
bör gifwas, ej blott i anseende till de Styrandes,
men äswen i anseende till mängdens ofta obilliga
eller mihräknadc pästäcnden, synes ett lika oberoende
ä ömse sidor wara af wigt och förtjena en
nogare granskning. Emedlertid gifwes ett annat
i alla Samhällen stadigtvarande, ehuru i mer eller
mindre grad märkbart intcrehc, som derföre wid
walrättighetens utöfning och bestämmandet af wilkoren
för att kunna wäljas mäste komma under
öswerwägande. Det är förmögenhetens och
äganderättens, som tyckes fordra, att i samma
man man erlägger mera i skatt till Staten, i samma
män böra rättigheternc till walet af Des; Lagstiftare
ökas, och den som lagligen förwärfwat sin
egendom derigenom njuta säkerhet, att ej deh egendom
mätte honom orättwist beröfwas. Warnande
efterdöme» hafwa bort hos alla Nationer genom
sednare tiders händelser djupt intrycka wigten af
604 Expeditioner till Riks-Ttänden.
äganderättens helgd, och alla tiders erfarenhet, sä
wäl som sakernas nödwändiga förhållande, bewisar,
att ingen Nation dessförutan kunnat uppstiga till
wälmagt och ära. Det är säledes ej blott för enskildas,
men för Samhällets allmänna wäl svin deltagandet
i Statens Lagstiftning mäste till en wiss
grad rättas efter deltagandet i Statens allmänna
bördor; det är pä dessa grunder som rösträttigheten
och rättigheten att kunna komma under omröstning
böra uträknas ej blott efter Folkmängden, men efter
den afgift hwar och en erlägger för Samhällets
beständ. Det är pä sädant sätt som de twänne
grunder uppkomma som böra iakttagas wid röstberäkningen,
nemligen: Folkmängd och Bewillning.
Dä denna sednare närmare uttrycker förmögenhetens
förhällanden och dessutom är lättare
att beräkna, torde det böra blifwa denna som wid
beskattningsbcräkningen endast bör komma i fräga.
Dä wid all omröstning i det förra afseendet röstberäkningen
skulle ske efter jord, men minimum och
maximum deraf endast utgöra en röst, ester hwar
och ens personal?, och hwar och en »besuten mans
rösträttighet wara Lewarad, sä snart han erlade
skatt i jemnförelse till ett fjcrdedels eller ett halft
hemman, men antalet af Representanter uträknas i
förhällande till Mantalskrisne personer, sä wore äfwen
hwar och ens enskilda rätt derigenom iakttagen.
Men för rättigheten att rösta i afseende pä den
andra beräkningsgrunden skulle erfordras en wiss
Bewillningsafgift; sä att walrättigheten icke skulle
sträckas ntöfwer en utsatt gräns, äfwensom antalet
af Representanter skulle uträknas blott efter ett
wisst förhållande till Bewillningssumman. Bestämmandet
af sä wäl det ena smn andra af dessa wilkor
lär wäl komma att bero af warande omständigheter,
dä förändringen skulle göras, och af det
Memorial N:o 36.
större eller mindre antal sädanc Representanter som
nian wille hafwa uti den Lagstiftande Corpsen.
Endast förslagswis torde böra nämnas, att Utskottet
fästat uppmärksamhet wid det uti en tryckt skrift
uppgifne förhållande as En Fullmägtig för 10,000
personers Folkmängd och En för 10,000 N:drs
Bcwillning. Ka» hända torde denna sednare proportion
i män utaf Bcwillniugcn böra ökas, sa att,
da Bewillningcn, sedan denna uträkning war gjord,
är fördubblad, skulle det också blifwa för 20,000 i
stället för 10,000 N:drs Bcwillning som En Fullmägtig
skulle skickas; kan hända more det också i
detta afseende säkrast, att för denna Clas Representanter
endast fastställa ett wist antal i förhällande
till de öfriga, och läta beräkningen derefter rättas,
i man af Bewilluiugens förändringar. — Det är
först sedan grunderne för röstberäkningen wore således
närmare stadgade, som man kan blifwa i ständ att
utstaka sjelfwa wilkoreu för dem som skola kunna
wäljas. Oändligt mycket har i detta ämne blifwit
ömsom föreslaget och förkastadt. Man har allmänt
ansett Samhället böra äga en garantie genom sina
Fullmägtiges enskilda interesse» för deras wärd om
det allmännas; men man har alltid slädnät i owifzheter,
dä det kom an pä att fastställa det sätt, pä
hwilkct denna garantie skulle sökas, eller den grad
af förmögenhet, som dertill skulle erfordras, och man
har ömsom fordrat den af de walde, ömsom af de
wäljande. -Farhägau att blottställa Samhället för
skalningar eller att utesluta förtjensteu har likwäl
merendels gjort denna garantie otillräcklig eller wädlig.
Kan hända torde den redan, genom de föreslagne
twänne olika röstberäkningsgrundcrne, till en
stor del wara wunnen, och kan hända torde derigenom
äfwen de stridiga pästäenderne pä det sätt
kunna förenas, att inga wilkor behöfde utsättas för
506
Expeditioner till Riks-StLiiden.
dem som skulle mäljas efter Bemillnings-beräkningcn,
mcu att för deiil som skulle mäkjas i grund af
Folkmängden borde cir »vis förmögenhet i ford
eller motsmarande behållen näringsinkomst blifma
ett onmgängeligt milkor.
Den garantie, Sainhället har att söka och att
fordra af sina Lagstiftare, beror likmäl ej allenast
pä huru de blifmit malde, mcu kan hända ännu
mera pä den Lagstiftande Corpsens merkningssätt,
i följe af des fördelning och rättigheter. Da äterkommer
man först till sragan augäcude de omtalte
sjelfkallade Ledamöter säsvm en del afNeprcsentationcn.
Det har misscrligen icke kuunat Mara Utskottet
obekant att i det laud, der det representativa
regeringssättet hittills hast det längsta beställd och
wisat de lyckligaste följder, är Lagstiftande Corpsens
fördelning grundad pä en genom födseln och Embetsrättigheten
uppkommen olikhet i Representation, och
Utskottet har deruti igenkänt anledningen till ett
nära dylikt förslag, som af en des förre Ledamot,
Herr Bcrgs-Rädet Stockenström, blifmit nppgifmet.
Vien dä Utskottet erkänner migten af de skäl, som
Englands efterdöme ger ät ett sädant Representationssätt,
får det likmäl tillika anmärka, att derwarande
Lagstiftande Corps' sammansättning blifmit
danad, icke efter thcoretiska grunder, men efter ett
uråldrigt Representationssätt, som hittills aldrig i
opinionen förlorat sitt anseende, som omständighetcrne
och erfarenheten, mera i förhållande till Nationens
rättigheter än sjelfma Neprescntatiynsgrunderne,
småningom förbättrat. Utskottet, som
icke mistkänner den fördel en Nation bör hasma
deraf, att des; Regeringssätt således efter hand utbildas,
i synnerhet da med detsamma det minner
sörmägan att tillmägabringa den Nationalanda, four
utgör Engelska Systemets hnfmnd-företräde, kan
Memorial N:o 36. 507
likwäl ä andra sidan ej annat än medgifwa, att
det är i synnerhet Regeringssättets »verkningar som
hufwudsakligen bidraga till en sadan Nationalandas
daning; att der de förra ej kunnat tillräckligen
pröfwas och den sednare ej hunnits tillskapas, är
det efter »varande omständigheter man mäste beräkna,
ej blott de utwägar som man skulle wilja, men
äfwen dem som man ser sig kunna widtaga. — Dä
man i synnerhet tyckts yrka en Representationsförändring,
för att aflägsna de Ständstwistcr och förekomma
den söndring och det missförstånd, som hitintills
sa ofta hotat med Samhällets upplösning,
torde det lika litet kunna anses för conseqnent som
enligt med ändamalet, att utaf de fyra Stånden,
ehuru med en eller annan tillsats, formera twänne
Ständ, hwilka åtminstone skulle hafwa anseende af
(om också dc ej i »verkligheten gjorde det) att uppliswa
och bibehålla den skillnad emellan de privilegierade
och oprivilegierade, som inan »velat mildra
eller åtminstone till sina påföljder utplatta. Wore det
icke att således nogare utmärka puncterne till anfall
och förswar, och »vöre det icke att hos de ena koncentrera
behofwct af det sednare, hos de andra möjligheten till
det förra? I en tid da hivarje hivälfning medför
nya pästäcnden, dä ett jemnande af förmåner är
ett lika allmänt sou» ofta mihtagct yrkande hos
mängden, skulle »väl en salunda bestämd fördelning
af den Lagstiftande magten kunna blifwa »varaktig,
skulle deu slutas annorlunda än med oordning och
Anarchie eller Despotism?
Det är således utan att initzkänna den Nations
lycka, svin i en redan bestämd och af tiden
och utgången gillad och rättfärdigad fördelning af
den Lagstiftande magten har funnit de frågor pä
ett tillfredsställande satt afgjorda, som ännu sysselsätta
de flesta öfriga, det är snarare »inder fullt
medgiftvaude af en sädau Statsförfattnings företrä
-
508 Expeditioner till Riks-StLnden.
den, som Constitutions-Utskottct likwäl ansett sig
nödsakadt att twifla pä möjligheten af dep införande
och tillämpning under en olika sinnenas ställning
och da nyheten af försöket, under crkändt behof
af stöd uti allmänna omdömet, troligen skulle
finna sig motwerkad af detsamma. Utskottet har
trott, att tvid fragan om en ny inrättning borde
också endast sadane grunder tagas i betragtande,
htvilka, härledda utur sakernas Natur och uödwändkga,
antingen som en följd af menniskans
arbetsförmåga eller af dep sätt att fatta och
»verkställa beslut, skulle inga, antingen uti wilkoren
för äganderätten eller för sättet att föreflä
och bestämma Samhällsordningens förbindelser. Utskottet
har således trott sig finna depa anledningar
till en olika fördelning af Representation
uti twänne redan nämnda, men enkla och oundwikliga
skillnader, som i htvarje Samhälle mer eller
mindre skola giftvas emellan Förmögenhet och
Folkmängd, och i följe htvaraf Utskottet redan
föreslagit en olika grund för röstberäkningen tvid
walet af Representanterne, nemligen: efter Folkmängd
och Betvillning. De således walda Representanter
skulle lätteligen efter denna anledning delas
i twänne delar, htvaraf den sednare skulle wara
den minst talrika, men förena förmögenhetens och
odlingens, den förra Återigen, mera talrik, njuta
popularitetens och tilltagsenhetens fördelar. —
De skulle också således hwardera föreställa Nationens
twänne huftvudsakligaste, men ofta skiljaktiga,
ehuru alltid lika wigtiga intcrcfien, nemligen det
ena som, ägande mycket att förlora tvid en rubbning
af sakernas warande ordning, kan finna sin
säkerhet blott i Lagarnes kraft och lugnets bibehållande;
det andra ater som, uppkommande af mängdens
fordringar, ofta lifwadt af ögonblickets intryck,
Memorial N:o 36. S09
otaligt tvid atla lidanden, benäget till förändringar,
inen, wid en wäl aspassad motwigt, ärnadt att
tolka de talrikaste Samhälls-classers behof, äfwcn
ofta nog skulle framföra allmänna röstens omdömen
och uttrycka dest fordringar. I enlighet med dessa
olika werksamhetsgrundcr för den Lagstiftande magtens
twännc fördelningar, har Utskottet också ansett,
att deras inbördes rättigheter och befattning
borde bestämmas. Dä Utskottet icke trott sig kunna
föreslå den Representations-fördelning, som genom
delarnes olika sammansättning och beskaffenhet uträknade
deras rigtning och förhallanden, har Utskottet
icke heller kunnat annat än anse det olämpligt,
att ät twänne särskilda delar af Representation
gifwa ett och samma uppdrag, att genom en
sädan sammanblandning af göromål göra motsägelsen
nödwändig, der som endast medwerkan och ett
gemensamt bidragande wore as nöden. Utskottet
har trott, att uti denna, äfwensom all annan Samhällsbefattning,
skulle bestämmandet af göromälen
ock deras fördelning i ett efter sakernas Natur
lämpadt förhastande göra ärcndernes gäng mera
säker och sättet för deras afslutande mera fullkomligt.
Utskottet har äswen funnit sig äga anledning
till denna fördelning uti de twänne olika Åtgärder
som erfordras för Lagens tillskapande; bestäcnde
den ena uti att föreslä, den andra att besluta
den. Utskottet bär trott, att den förstnämde
af desa befattningar borde tillkomma den Corps,
hwilken, mera talrik och närmare i ständ att känna
alla behof och önskningar, skulle äga bäde mera
wilja och förmäga att framföra dem; att den sednare
äter igen borde tillkomma den, som, mindre
Löjd för förändringar, mera i behof af en stadgad
sakernas ordning, skulle med försigtighetens längsamhet
pröswa, med kunskapernas och erfarenhetens
510
Expeditioner till Riks-StLnden.
granskning bedöma hwarjc Förslag och påstående.
Da kännetecknet af en god Lagstiftning mäste
wara det, att ingen onödig Lag blir gjord, att
hwarje allmänt ock »verkligt behof blir iakttaget,
har Utskottet smickrat sig att genom en sädan atgärdcrneS
fördelning tvid Lagens görande ändamålet
sa mycket redigare skulle »vinnas. Utskottet har
föreställt sig, att den magt, som får sig uppdraget
att föreslå Lagen, ehuru inskränkt till blott denna
' befattning, blir alltid igenom densamma ganska betydlig,
och blir det ännu mera i män som desi Förslag
rättfärdigas, genom klokheten eller nyttan af
deras förcmäl; ock Utskottet har således förmodat,
att denna del af Lagstiftande Corpsen deruti skulle
äga bade en kalla titt anseende och ett band pä sitt
förhällande. Deremot har Utskottet ansett den magt,
som skulle besluta Lagen, föranledd igenom sitt interesse
att icke antaga stadeliga eller östverflödiga Förslag,
återigen igenom sin ställning och sitt behof af
allmänna omdömets bifall »vara nödsakad att icke
afslä något stadgande, som allmänna opinionens
fordringar eller ett wcrkligt behof päkallat. Utur
ständ att winna popularitet utan genom »visheten
af sina beslut, »'kulle denna Corps i sjelflva inskränktheten
af sin befattning finna en anledning »nera att
med noggrannhet asiväga bäde sitt bifall och sitt
afslag. Det borde likiväl »vara denna Corps tillätet,
att inom sig öfwcrlägga, att uppgiswa »kälen
till sina beslut, men det skulle icke »vara honom
tillätet att ytterligare beledsaga dem »ned någon eontraproposition
eller egentligt Förslag, och intet beslut
inom densamma finge tagas utan igenom votering;
ty Lagen bör göras med bestämdt uttryckt wilja.
Denna Corps, såsom »»lindre talrik och såsom emottagande
redan beredda och utarbetade mål, skulle
icke bchöftva att, annorlunda än efter des; eget godt
-
Memorial N-o 36.
511
finnande, lata deni af »agot sitt Utskott widare öfwerfes.
Dereinvt fin lie aila förslag sonr hos den
föreslående delen af Lagstiftningen framställdes, innan
de kunde koinnia under widare pröfning, (fä
framt de ansägos warda uppmärksamhet) alltid förut
af ett Utskott granskas och beredas.
Ett tillfälle giswcs likwäl, da denna, emellan
desta bada delar af Lagstiftande Corpsen, således
stadgade ordning borde helt och hållet omwändas,
och det är wid sragan om beskattningen. Det wore
orätt, om den minst talrika delen af Nationen skulle
besluta den; det wore wädligt om den minst förmögne
skulle uppgöra den. Här fordrar Naturen
as saken att förslaget dertill bör af de förra granskas,
och igenom dem framställas, men endast af de
sednare beslntaS. Jemte det att rättwisan ligger
deruti, att hwad som igenom de flesta bidrag, ehuru
kan hända i oändligt sina delar för hwar och en,
skall utgöra den största Summan, blir af dem faststäldt,
svin föreställa den talrikaste delen af Nationen,
stall också denna rättighet, att ensam besluta
beskattningen, gifwa mera wigt ät de Förslag, sorn
af samma gren af Lagstiftningen framställas, och
gifwa densamma den eontrollerande eller aterhallande
kraft, sorn wi antagit böra »vara en af Lagstiftande
Magtcns huswudtillhörigheter, och ('wilken således,
genom den enås rättighet att framställa beskattningsprofcctet
och den andras att besluta derom, »vöre
bada delarne af Lagstiftningen förbehållen.
Hufwudgrunden för dessa bada Corpsers inbördes
förhållanden skulle således ligga uti bibehållande
af skiljaktiga befattningar deni emellan,
men uti omwändt förhållande i anseende
till Lagstiftning och Beskattning. Utskottet tror
dessa twänne grundsatser förtjena uppmärksamhet
och af framtida Lagstiftare icke utan noga pröfning
512 Expeditioner till Riks-Ständen.
böra förkastas. — Förhällandet i anseende till medlens
redowisning skulle likwäl ej till alla delar derefter
lämpas. Granskningen af deras Förvaltning
borde göras af ett gemensamt Utstött ifrän bäda
Corpserne, med ett efter deras talrikhet lämpadt
antal af Ledamöter, men någon anklagelse endast
kunna göras hos den som har rättigheten att besluta
öfwer beskattningen, da deremot denna anklagelses
förwandlande till beslut skulle endast bero af
den andra grenen af Lagstiftningen, som torde kunna
utmärkas med namn af den Ofra Kammaren. —
Det är att wänta mera uppmärksamhet och mera
lust att gransta hos den mest talrika Corpsen, dä
deremot hos den andra det torde wara att hoppas
mera warsamhct wid beslutet och mera answarighet
derföre inför opinionen. — Utur ständ att dölja
facta, skulle denna Corps endast hafwa att pröfwa
werkligheten deraf och beskaffenheten af deras förhållande
till Lagens stadgande».
För att sluta bestämmandet af hwad som hörer
till den Lagstiftande Corpsens organisation, torde
böra tilläggas, att den talrikaste delen deraf borde
hwartannat ar till en tredjedel ombytas; men den
andra eller den Öfra Kammaren, i män som den
till mer eller mindre del bestod af sjelfkallade Ledamöter,
endast till en femte-eller sjettedel hwart tredje
eller fjerde ar. Det skulle äfwcn i Utskottets tanka
icke wara wädligt, om denna sistnämnde till någon
mindre del bestode af sjelfkallade Ledamöter, ware
sig i kraft af Födseln eller af deras Embetsbefattning.
Men Utskottet anser att något bestämdt om
fördelarne eller olägcnhctcrne deras swärligen torde
kunna sägas, förr än allmänna opinionen i detta
afseende blifwit stadgad och fällt sitt Domslut. Deremot
anser Utskottet det wara enligt med den nu
föreslagne organisation af Lagstiftande Corpsen, att
Memorial Nw 36.
5)13
den ärligen minst L 6 wcckor skulle wara tillsammans.
Utskottet tror, att periodiska men laugt ifrän
hwarannan skiljda sammankomster skulle, under en
sadan deli Lagstiftande Magtens författning, antingen
göra den till intet, eller till en af dessa nyheter
sou: bada skakningar inom Samhället; dä
deremot »vanligheten af deh tillwarelfe skulle minska
bäde uppmärksamhet hos Allmänheten och lusten för
nya försök hos den Lagstiftande'Corpsen.
Seda;, dennas inbördes förhällanden således
äro utstakade, äterstär att nämna nägra ord om dem
sonl skulle gifwas emellan densamma och bett »verkställande
Mag te ii.
Det enda, som as den nu förestagne fördelning
af den Lagstiftande Magten skulle kunna befaras,
more kan hända, att de bada Corpserne kunde förena
sig, den ena för att föreslå, den andra för att
besluta författningar, som skulle inskränka eller tillintetgöra
den »verkställande Magtens rättigheter eller
werkningsförmäga. Ehuru föga sannolik en sädan
förening också kan synas, bör likwäl ett medel deremot
gifwas, och detta skall lätteligen finnas uti det
uppehällande veto, son» skulle wara det enda hwilket
skulle tillkomma den werkstäliande Magten. I
kraft af detsamma skulle denna gren af Samhällsmagten
hafwa rättigheten att göra föreställningar
emot ett den Lagstiftande Corpsens beslut och att
uppskjuta »verkställigheten deras, till deh den talrikaste
delen af Lagstiftningen blinvit till tiva tredjedelar
och den Lagstiftande Corpsen till tre femtedelar
eller fyra sjettedelar förnyad. Detta »vöre ett
sätt att wädja till Nationens röst, utan att förändra
hwarken den Lagstiftande Magtens rättigheter
eller förhällanden. Men wid fragan om Samhällets
allmänna behof, är det ej blott folket som kän
-
514
Expeditioner till Riks-Ständen.
ner deni, som har fordringar att anföra eller olägenheter
att begära afhulpne, det är kan hända
ännu oftare och säkerligen med mera kännedom som
dessa behof eller olägenheter infes och bedömas as
den Magt, som har den dagliga marden af Samhällets
allmänna ärender. Det bör derföre mara
densamma tillätet, att till antagande framställa Lagar
och Författningar, att meddela dem ät den del
af Lagstiftningen som annars hade rättigheten att
föreslå deni, och som mi för ett ögonblick wilje kalla
Andra Kammaren, samt att sedan, i fall de ej af densamma
gillades, lata, genom Deputerade bade ifrån
Regeringen och Andra Kaminaren, skälen a ömse sidor
inför Ofra Kammaren anföras, hmilken i följe deraf,
och sedan en enskild öfwerläggning inom densamma
föregått, skulle äga att afsäga beslutet. Pä samma lätt
skulle äsmen förhällas, i händelse Regeringen hade
. inmändningar att göra emot något af Andra Kammaren
uppgifwet förslag. Innan ett fadant kunde
till öfwerläggning förekomma hos den Ofra, skulle
det alltid först meddelas Regeringen, som skulle wara
berättigad att, när den sa för godt ninne, läta anföra
sina skäl för eller emot detsamma. Utom denna
skulle Regeringen i afseende till Lagens görande ej
hafina någon widare rättighet än sitt fnipenttVa
veto. Mera skulle ej heller behöfwas för Nationens
wäl och Regeringens säkerhet. Endast wid Grundlagsfrågor
skulle erfordras den »verkställande MagMis
uttryckliga sanction, och i anseende till dem
borde, i enlighet med det stadgande i ivar Constitution
nn är infördt, noga iakttagas, att de för sörsta
gängen endast kunde med en gillande pröfning
af den Ofra Kammaren anses och först sedan
den blifwit till irenne femtedelar förnyad, samt den
Nedre Kammaren helt och hältet omwald, borde
Memorial N:o 36.
515
ester a bada ställen ä nyo skedd föredragning kunna
till beslut förwandlas. Genom ett sädant stadgande
skulle ocksä möjligen äsyftade inkräktningar af den
eria myudighelen pä den andras rättigheter i det
närmaste sörekommas. Till detta ändamäls fullkomligare
tvinnande äterstär sedan es mera, än att
äftven sörja för bibehållandet af de igenom deha
särskilda inrättningar äsyftade eller föreslagne former.
Om, enligt ett kändt talesätt, det är af en
liten gnista som osta en stor wädcld kan uppkomma,
är det lika sannt, att i Samhälls-ordningen och
tvid wärdén af dep angelägenheter är det ofta af
ett i början och till utseendet föga betydligt öfwerskridande
as former, som man småningom want sig
att förakta Lagarne, att sätta sig öfwer deras föreskrifter.
Det Folk som för hwarje af desia, äswen
till deras minsta delar, har den mest noggranna,
kan hända en till och med »vidskeplig aktning, är
ocksä det som för utöfningen af sina rättigheter,
för wärdén as enskildas och det allmännas säkerhet,
har den fullkomligaste och oryggligaste borgen. Att
befästa en sädan aktning, och under allmänna ärendernas
framskridande gäng tillsätta en wäktare öfwer
dessa formers iakttagande, är således i alla Statsförfattningar
af wigt, men torde wara det ännu
mera i den nu föreslagna. Swärigheten är endast
den, att finna en Corps, eller tillskapa en myndighet,
som utan att motwerka de andras lagliga Åtgärder,
eller ingä i deras befattning, men ägande
rättigheten att bewaka formernas bibehållande, skulle
äswen kunna utwerka deras iakttagande. Inom
Constitutions-Utskottct har likwäl as en Ledamot
den förmodan bliswit wäckt, att möjligheten dertill
skulle gifwas uti en Corps, hwilken, skiljd frän alt
täflan med Statens öfriga myndigheter, igenom sin
sammansättning och sin befattning skulle wara lika
516 Expeditioner till Riks-Sttmden.
skicklig som danad till waktare öfwer Lagarne och
öfwer bibehållandet af lagliga former. Man harwid
detta tillfälle kastat ögat tillbaka pä forntidens
stiftelser och ibland Greklands Republiker trott sig
sinna den inrättning, som skulle swara emot afsigten,
och som, dä den tillika införde den gradation
uti befordringar, det förlängande af utsigter till belöning
och anseende, som för Embetsmannen blefwe
den förträffligaste uppmuntran och för Samhället
den säkraste borgen för desi wälförhällande, skulle
tillika göra en sadan Corps, sammansatt af sädane
Medlemmar, bade mera skicklig att wara de lagliga
formernas bewarare och att försäkra Samhället, att
Len ej st nilo sträcka sin åtgärd öfwer föremålet af
fin inrättning. Det är uti Atheus Areopag som
inan trott sig igenfinna densamma, och dä denna
Corps war sammansatt af de Statens Styresmän,
som, efter slutad befattning med wärdén af desi Allmänna
Arender, utträdt uti rättwisans helgedom
och Domare-magtens utöfning, har man wägat hoppas,
att Sweriges Högsta Domstol, förwandlad til!
en Senat, omgifwen af alla hedrens och oberoendets
fördelar, men inskränkt till blott Domarebefattningen,
skulle, sammansatt af de Statens högsta
civile Embetsman, som utan anmärkning fränträdt
Allmänna Arendernes förwaltning eller af de
den Lagstiftande Corpsens föiut warande Medlemmar,
som genom Medborgares förtroende bliswit
twänne gänger inwalde uti desi föresläende och en
gäng uti desi Lagstiftande Församling, lika sä wäl
igenom sitt förhällande som sin sammansättning
swara emot den Greklands Domstol, som ännu,
dä Fosterlandet förlorat bade sin frihet och sjelfständighet,
igenom sitt uppförande bibehöll sitt anseende.
Man har förmodat, att genom ett lika enkelt
svin naturligt uppdrag denna Corps skulle säl
-
Memorial N:o 86.
tas i författning att bewaka formernas iakttagande,
utan att kunna öfwerskrida gränsen af sina rättigheter,
och man har i detta afseende föreslagit att
alla publika Acter och Författningar, af hwad namn
svin helsi, skulle, för att bl isma gällande, först hos
Högsta Domstolen inregistreras, men som icke skulle
äga att yttra sig öfwer deras föremäl eller innehåll,
utan endast ägde att undersöka om de behörige former
wid deras föresläende och beslutande blifwit
iakttagne, och som endast, i händelse nägon säd au
form blifwit uraktläten, skulle äga att dcrwid göra
anmärkning och att neka Actens införande uti sina
Protokoll, till desi att den försummade formaliteten
blifwit i ordentlig wäg äterställd och saken således
kommit i sitt lagliga slick. Man har uti denna
inrättning trott sig finna mänga fördelar och föga
olägenheter, och Constitutions-Utskottet, som icke
welat helt och hället förkasta denna, af en desi Ledamot
gjorda, framställning, har ansett den förtjena
att åtminstone närmare fästa Allmänhetens
uppmärksamhet.
Dä Constitutions-Utskottet nu härmed sär sluta
sitt yttrande öfwer wilkoren för en Representationsförändring,
äterstär för detsamma endast att tillägga,
att hwad sättet och detailerne angär, har det ej
kunnat annat än sinna, att det ena mäste bero af
omständigheterna och ögnablicket, och att de andra
mäste ankomma pä en mängd dels Statistiska, dels
Oeconomiska och Politiska förhällanden. Utskottet,
som funnit detta omsatta sädanc kunskaper och undersökningar,
som giuge lika mocke t öfwer desi förmåga,
som gränsen af desi arbete, wägar endast hos
fina Respectivc Principaler anställa, att desi arbete
mätte bedömas, icke efter desi warde, men efter
afsigten att i kraft as sitt Åliggande icke säga annat
än som war enligt med öfwertygelse och som
518
Expeditioner lill Riks-Ständen.
ätminstone för det närwarande skulle sörblifwa
oskadligt.
Sin pligt likmätigt har Uonstitutions-Utskotter
ansett sig skyldigt att icke undandraga Allmänheten
någon af de upplysningar som kommit till dest kunskap,
och sar således jemte sitt eget yttrande, öfwer
de allmänna grunder som wid en Representationsförändring
borde iakttagas, härhos bifoga alla de
särskilda yttranden och förslag, som inom sjelswa
Utskottet blifwit afgifne, och hwaröfwer medföljande
Protoeolls-Utdrag lemna tillräcklig upplysning. Ibland
tesa finnas mänga af »verkligt »värde och manga
four innehålla utförliga detailer, hwilka åtminstone
jemnförelsewis kunna tjena till grund för ett omdöme
om »verkställighetens möjlighet. Utskottet, som
anser sig förwisadt, att Swensta Nationen och Rikets
Ständer och Lagstiftare icke igenom ett obestämdt
men ifrigt begär efter förändring stola läta
förleda fig, att med en brädstande skyndsamhet »verkställa,
hwad svin först blir egentligen lyckligt och
nyttigt, när det utsöres i följe af ett pä »verklig
öfwertygelse och pä rigtiga kunskaper grundadt och
bestämdt bifall, tror likwäl, att framläggandet af
alla desa särskilda meningar och tillfället att under
en längre tiderymd granska och jemnföra dem, dels
sins emellan, dels med de nya som deraf och under
tiden kunna alstras, skola tjena att wägled»
allmänna omdömet och stadga den opinion, utan
bwars biständ eller bestämdhet alla ändringsforsök
blifwa antingen förtidiga eller skadliga.
Utskottet »vägar emedlertid uppmana alla Swensta
Medborgare att, under granskningen af det när»varandes
brister och tvid upptäckten af möjliga ofullkomlighetcr,
icke glömma samtidens behof, icke förgäta
att de olägenheter, som af förfäders inrättningar
kunna härflyta, äfwen af dem nied tålamod
Bilaga till Mem. N:o 36. 519
burits, och att, om sednare tiders mihödcn gjort
bördan deraf känbararc, är det endast genom samma
ihärdighet, samma Nationalanda, svin under ännu
wadligare omständigheter utmärkt Swensta Folket,
som wi kunne hoppas, att lika med wara förfäder
öfwerwinna swarigheternc och en gäng L en framtid
dela deras ära.
Stockholm den 24 Martil' 1810.
Olaos kloininA. — — st. Lillversparre.
(l. Lilverstolpe. (l. Nornor.
0. kont. (lalin.
Oarl von Rosenstein. Oarl (l. lilorclin.
8v. ^Vijkman Oison.
Daniel llberstoin. .1. O. (lalin. 0. (l. llroins.
^.näers st:son lst^okert. lillis Hakansson.
^ ston stonsson.
Bilaga till Mem. N:o 36.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constitutions-UtskottS
Protokoll den 5 December
1809.
S. D. Da, i anledning af åtskilliga Remitzer,
Constitutions-Utstottet till öswerläggning företog den
redan wid Riksdagens början wäckta fräga om
520
Expeditioner till RikS-Ztänden.
Ofrälse Bruks- och Jordägares Representationsrätt
samt Nationalrepresentationens förbättring i
allmänhet, ingas och uppläste Herr Bergs-Nädet
m. m. von Stockenström ett sä lydande Dietamenr
^Länge hafiva jordägande Ståndspersoner,
Brukspatroner samt Fabriks- och Näringsidkare pä
Landet, med största skäl yrkat, att sä deras Rösträttighet
såsom Medborgare gällande tvid Allmänna
Riksmöten, sä tvä! till medtverkan uti Lagstiftning,
som Beskattning, jemte andra Rikswärdande Arenders
afgörande.
Denna wigtiga Fraga, som ruan aldrig förmatt
nied något stät bestrida, har dock allt hitintills
blifwit lemnad utan något behjertadt afseende. Det
synes alltså blifwa förbehållet närwarande Ständers
uppmärksamma åtgärd och wälwilja, att med uppoffrande
af egen uteslutande rätt, mera grundad pä
häfd än billighet, mera pä fordna Regenters syftemål,
än Nationens eget fria och otwungna Beslut,
antaga sig desi a förorättade och lidande jemnlikars
sak, och befordra dem till en upprättelse, wärdig
Tidehwarfwets framskridande Upplysning, samt enlig
med Riksens Ständers rättwisa och billiga
tankesätt.
Af sä god och ädel b möckel sigrund, bar det
afwcn blifwit Constitutions-Utstottet anförtrodt, att
föreslä en emot Tidens kraf och pa jemnlika
rättigheter grundad Representation; och det blir således
en pligt för mig, att med känsla af Sanning
och Rättwisa, efter bästa wett och öfwertygelse,
afgistva mitt yttrande i detta grannlaga ämne.
Frägans beswarande synes innefatta twänne
hufwuddelar:
1:o. Hurnwida närwarande sammansättning af
Fyra Stand är billig, god och fullkomlig, eller i
Bilaga till Mern. N:o 36.
521
annat fall, hnru den bäst bör ändras och förbättras;
saint
2:o. Hwilka Medborgare enligt samhällsordning
och en klok styrelse böra äga rättighet att
deltaga wid Niksdagsmälens afgörande, samt huru
en sadan rätt bäst skall ntöfwas.
Swensta Representationen, sadan den nu befinnes,
äger wisferligen flere seclers tillwarelse, som
talar i deh sörswar; men det oaktadt kan dock med
skäl pastäs, att den är i hög grad felaktig; och att
det således icke är utan grund, hwad man länge
pästätt: att de Fyra Riks-Ständen alltid warit
Rikets obestånd.
Ester säkra historiska uppgifter, hafwa desa
Ständ, ifrån det urgamla Odal-Ständets upphörande,
tillkommit, till en del af sig sjelfwa, utan något
Swensta Folkets uppdrag, först igenom den högre
Adelns och Catholsta Prelaternes föreningar, hwilka
da en tid allena utöfwat Nationens Rättigheter;
och sedermera, wid slutet af Let Fjortonde Secnlum,
igenom Regenters mellankomst, som till egna afsigters
befrämjande tillökat de twänne öfriga OfrälscStänden.
Derwid förlorade äfwen de twänne förstnämnde
det dem ensamt förbehållna inflytandet pä
Ärenden», hwaremot de öfrige Ständen uppstego
med dem till lika niagt och anseende. Men också
uppkom dcrifrän det aflägsnande Ständen emellan,
grundadt pä flere orsaker, säsom olika och stridiga
interesse», olika Beskattning af Swensta Jorden,
olika Personliga Rättigheters tillegnande m. m.,
som hwar för sig icke sällan haft uppä Statens
Frihet och Wälfärd de mest skadliga följder.
En beständig täflan om Wäldet blef en olycklig
werkan deraf, och utbrotten röjdes, stundom emellan
Ständen inbördes, stundom ock emellan flere eller
färre deraf samt Regeringarne, hwilka dock meren
-
b22
Expeditioner till RikS-SlLndeu.
dels förstodo att till slut sig deraf begagna; men
emedlertid blefwv ärcndernc för hivar gäng lidande
eller författa i owerksamhet, som qwäfde och återhöll
dc nyttigaste företag och bemödanden.
Standens mängtalighet och dermed förenad
widlyftighet i malens handterande har icke eller
litet föranlatit deras längsamma gäng, jemte ofta
utcblifivct beslut. Ett af Riks-Stäiidcns, åtminstone
till en tid ägande, mindre kännedom och erfarenhet
i betydligare saker, för att kunna med erforderlig
skyndsamhet och kännedom oberoende wäglcda
sig fjelsi, har likaledes bidragit dertill ; äfwensom
bwarje Stånds olika fält att se och betragta
föremålen, deras begär att hivar för sig räda, i
förening med ett emvist försivar af en gäng fattade
meningar, ej sällan haft pä Rädslagens gäng en
bäde hinderlig om menlig iverkan.
Säledes har, i stället för det nyttiga och goda,
soul borde winnås af en pä öfwertvgelse grundad
skiljaktighet, icke sällan händt, att beskuren endast
haft tilt bewekelsegrund hämndens och motsägelseandans
ingifwelser. Tidcböckren framwisa pä detta
förhällande nästan beständiga »vedermäle». Sjelfwa
den sä kallade Frihetstiden, nemligen strän 1720 till
1772, innefattar en omiväxlande kedja af Ut- och
Inländsk inflytelse: af Negcnters sträfwande efter
mera uttvidgad magt, samt af Ständernes beständigt
ombytta tankesätt och grundsatser. De hafwa, nägon
gäng förenade, dä alltid warit starke, kraftfulle och
rättwise; men delade och oense, som merendels inträffat,
swage, wacklande och beroende. Nätta söremälet
för deras werkningar, som bordt wara Frihetens
förswar, Statens lugn och en befordrad allmän
sällhet, hwilkcn endast kan winnås igenom
ordning och lagbundna rättigheters sorgfälliga wärd,
hafwer minst kommit i beräkning. Egoismen och
Bilaga till Mem. N:v 36.
5L3
Sjelfwäldsanda» hastva beklagligen i stället sä osta
fatt beherrska Swerigcs Lagstiftare.
Ett lika förhållande har äfwen utmärkt wära
närmaste tider. Negements-förändringen 1772 är
ännu till sina orsaker i friskt minne, och hwilken
kan answara för, att den, under ett fortfarande
lika förhällande, icke ännu en gäng skulle kunna för
nyas?
De päföljande Riksdagarne hafwa ätminstone
icke warit lugnare, och de 3 sednaste utmärka
sig i synnerhet af stridigheter och ett underbläst
Ständshat. Ibland ochckliga werkningar deraf mä
endast nämnas: en obillig Grundlags pätrugande
1789; detz widare bekräftelse igenom ett olagligt
biafsked 1792, samt Realifations-grundens förändrande
af Irenne Ständ 1800, twärtemot samtlige
Ständcrnes enhälligt antagne princip, och i likhet
dermed underfkrisne Riksdagsbeslut.
Huru skulle man äfwen kunna föreställa sig
ert annat förhällande med wära närwarande RiksStänds
felakt-ga sammansättning? Mä endast en
blick kastas pä fåken sädan den är, och erfarenheten
för öfrigt fä tala; sä skall man snart blistva öfwertygad,
att alltsammans ligger uti sakens oföränderliga
natur. Fyra alldeles främmande Folkclaher
samlas hwarje gäng, skiljdc i lefnadssätt,
näringsfäng och yrken. En olika uppfostran, odlingsgrad
och smak hos mänga gör ett afständ helt
naturligt. Det blir alitsa endast ett sädant nedlätande,
som likars rätt alltid af hwar förnuftig
och rcligieus man kräfwer, icke den jemuande förrroligheten,
öfwerensstämmelsens och föreningens
sörsta och nödwändigaste »vilkor, som kan äga rum.
Deraf uppstär redan en liknöjdhet, och jag wägar
tillägga en köld, som icke kan förebyggas. Kommer
äfwen härtill hwarje Corps' särskilda interehe, och
pä huru mängfaldigt sätt är det icke modificeradt.
524
Expeditioner till Riks-StLnden.
sä har man derifrån en ny hufwudorsak till kallsinnighet
och twedrägt. Jnga föreskrifter eller Lagar
kunna begränsa de afsteg som sig derifrån härleda,
och om de än skulle finnas, om de ock wisligen
skulle omsatta hela widdén af Statens wäl, hwad
swag förmåga uti werkställighcten skulle de icke
äga, emot den spända kraft och omtanka som sa
mägtigt werkar till enskilda Ständsfördelars förfinar,
till egna uppoffringars hindrande och till ingangna,
kanske twungna, men för det allmänna
högst gagneliga förbindelsers upphäfinande. Egen
rör sa kel se är sä swär att underkasta sig, och wanan
att endast tänka för sig sjelf är en medfödd swaghet.
Deraf händer, att den individuela förmanen sa
ofta star antingen i »verklig eller ock aparcntlig
strid med den allmänna, och örn än »vigten och
nödtvändighetcn as den sednares fordringar bäde
kan inses och medgiftues, blir det dock för mängden
knappt möjligt, att åtskilja sitt eget ifrän Statens
interefie. En sä hög och ren medborgerlig känsla
af rätt är endast fattlig och kan utöfwas af Philosophen,
och huru inskränkt är icke det »verkliga an>
talet deraf?
Det är således äsrven klart, att alla kesia nu
uppräknade och sammaiitverkande omständigheter
warit och skola i ewighet bliswa oöftvertvinuerliga
hinder för de fyra Riks-Ständens förtroligare förbindelse,
och att det onda, sorn derifrån härleder sig,
omöjligen kan afhjclpas, utan att Ständen till sitt
antal förminskas, och att sammansättningen deras
sä werkställes, att stridigheterna antingen upphöra
eller komma att pä ett nyttigt sätt mottverka hwarandra.
Jag tror mig ock derföre hafwa all anledning
att fräga: Bör man dä längre se wädan af en sadan
felaktig Representation och alldeles icke sökL
Bilaga lill Mein, N:v 36.
525
att förbättra den? Skall man twärtom, obekymrad
öfwer söljderne, och endast försigtig uti undwikandet
af en päsordrad sjelfförsakelse, ännu mera förswaga
den redan föräldrade och odugliga Lagstiftningen,
medelst flera nya beståndsdelars tilldanande? Skola
fina Fractioner af skilda Corpser beständigt fä tillfälle
att liksom krigare brattås om wäldet och
ömsom förstöra hwarandra; eller ock att, i hatets
och hämndens ytterlighet, öfwerlemna allt till en
endcs godtycke? Eller kanske bör ett förloradt lugn,
en osäker trygghet, ännu en gäng nödga en till
sorglöshet bragt Nation, ehuru nyh befriad ifrän
Leff bojor, att med den olyckliges förtwiflade hänryckning
öfwerlemna sig, strän osällheten af ett
misjwärdadt beskydd, egnadt egna Bewarare, till ytter--  ligheten af ten ofries all beröfwade rätt? — Nej!
det bör blifwa förbehället en ljusare tid att, med
säker kännedom af orsakerne till Sweriges framfarna
olyckor, och under begagnandet af ett gynnande
ögonblick, dä Swea Lagstiftares öfwcrläggningsrätt
är lika fri som owäldug samt säkerligen
icke eiler motwerkas af en wis och hägnande Regering,
grundlägga en förbättring i Representationen,
som skall bereda kommande Slägters
sällhet.
Men en sak af sä mycken wigt bör icke göras
eill hälften: icke de lidandes upprättelse allena hafwas
till föremal. Omtanka» bör sträcka fig till
allt: omsatta sä wäl personcrnes rätt, som Organisationens
bela sammanhang.
Att således wara öfwertygad om de fyra Ständens
felaktighet, just för det de äro alltför mänga,
och likwäl wilja tillöka det femte, worc jn att mera
fe pä individuens rätt än allas gemensamma nytta,
mera att tillfredsställa ögonblickets fordran än sträcka
åtgärden till framtidens wälgörande följder? Men
526
Expeditioner till Riks-StLnden.
äfwen häröfwer torde en ytterligare kort granskning
behöfwas.
Med kännedom af orsaken till närwarande
söndring emellan Riks-Ständen, blir frägan, oni detta
onda pä något sätt kan undanrödjas eller förminskas
igenom ett nytt Ständs tillökning, eller om icke
det egna interetzer twärtom skall derigenom mera
ökas? — Här förekommer en nv flock medlemmar,
sörsedde med egna samhällsrättigheter att sörswara,
egna sörhällanden i Staten att iakttaga, samt egna
näringsomsorger attbewaka; allt i förening med ett
personligt wärdc, som innchaswarne bäde kanna
och säkerligen meta att i allt göra gällande.
Ett sädant Stand skulle ofelbart sä wäl i öfwerläggningar
som beslut utöfwa des; hela rätt, och
sölfvén deraf bliswa, att ännu flere meningar wid
ärendernes öfwerläggniug uppkommc, hwilkas sammanfemkande
blefwe sivär, örn icke alldeles omöjlig.
Under en sädan taukesörbistring, männe det
äfwen kunde förmodas att trenue Ständs förenade
röst, i de fall der pluralitet gällde, skulle uttrycka
det klokaste och rättaste beslutet; eller är det icke
snarare att befara derigenom den största osäkerhet och
orätttvisa? Jag hyser ätminstone mycken twifwel
aktighet
om detta femdubbla Representationssättets
duglighet, och alla de lvtcn, det har, äro äfwen
tillämplige pä en Lagstiftning fördelad uti trcnne
Ständ eller Clafer. — Men ordningen fordrar,
att jag nu äfwen korteligen omrörer Representationens
förenande uti en enda Lagstiftande Corps.
Denna magt bör, för att rätt uppfylla sitt
ändamäl, hajma egenskapen att hwarken för trögt
eller för hastigt werka, och nian kan antaga, att
bäda ytterligheterna äro lika skadliga. Uti ett enda
Ständ löper allt sä fort till sitt mäl, utan att
igenom nägot hejdas. Besluten följa immediat pa
Bilaga till Mem. N:o 38.
öfwerläggningarne, och lika hastigt kan en åter
kallelse
af det beflutna äga runi. Sädane fölsdcr
haflva öfwerilningen, brädskan och oberoendet nied sig
hos en enda Corps. Det bewisar äfwen wädan af
en salunda conccntrerad magt. Om den fördes till
öswcrdrift, hwad bewarade wäl dä Regeringssättet;
och om den förstvagades, hwad säkerhet äterstode
mäl för Friheten? Jemnwigten emellarl en enda
Lagstiftande Corps och den werkställande Magten
skall dessutom alltid blistva flvar att bibehålla. Med
en Beherrskare i den förra, eller en Inkräktare i
den sednare, skulle en total upplösning wara att
befara. Det bewisar, att ett enda Stand skulle
kunna blifwa antingen för mycket oinskränkt och
enwäldigt, eller ock sörslappadt och kraftlöst.
Der Lagstiftningen allisa är förenad, utan att
igenom »agot aterhallas, haswa werkningarne ingen
gräns; och af atla tiders exempel har man sett,
att beslut, utgångna omedelbart israil ett enda ställe,
warit fattade utan princip, förhastade och ofta rakt
stridande emot gällande Samhälls-Lagar. Det är
ock derföre med största skäl, som en upplyst Ledamot
af Ridderskapet och Adeln föreslagit twännc Stand
eller Kamrar i likhet med Engelska Öfwer- och
Under-Husen, och mig torde tillätas att, med in
stämlnaud-'
deruti, fa tillägga nagra fa reflexioner,
för att än ytterligare bestyrka förmanen af en sadan
Representation.
Den första fördelen'deraf skulle bliswa Riksdags-Arendernes
skyndsammare gang, med bibehållande
ändock af den nvgastc granskning och beredning,
som alltid är nödwandig och bör förutgå,
om besluten skola blifwa goda och rättwisa. Detta
förhållande är sä naturligt, dä öfwcrläggningar och
upplvsningar utan nppehäll kunna bäde meddelas,
pröfwas och bewaras.
528
Expeditioner till Riks-Ständen.
En icke »lindre betydlig förmän är ock widare
den, att i alla mål, dä tre Ständs mening hitintills
ägt afgörande Rätt, och således det fjerde
stadnat uti overksamhet, kan en sadan ensidig öfmerwigt
icke fa ruin. Förtryck Ständ emellan förekommes
alltsä, och möjligheten af oförrätt och hämnd,
grundad i Ständshat och afund, hwilken i framfarna
tider sä ofta »visat jin olyckliga werka»,
medelst irenne Stånds förening emot det fjerde,
blir derigenom undanröjd. De händelser, dä skiljaktighet
skulle kunna uppkomma, böra äswen emellan
»vänne rätt sammansatta Stand blifwa sällsynta,
och hwilket förhållande i Engelska Parlamenten bäst
upplyses. Det är och blir alitsa en huswudsaklig
förman och säkerhet för ett fullständigt och säkert
afgörande, att Delarnes förening nödwändigt erfordras,
och det »vinnes endast i twänne skiljda
Kamrar, hwareft ingendera möjligen kan beherrska
den andra. Alla bestin böra således fa den största
möjliga fullkomlighet; och i de fall, dä förening
uti omdömen och derifrän uppkomna resultat icke
kan »vinnas, är det ett säkert beivis pä Frägans
twifwelaktiga och owista beskaffenhet, ian»! således
mycket lyckligare, att den till en annan tid hwilar,
än genast med ett osäkert och kanske förhastadt
flut afgöres.
Men desta uppräknade fördelar wid fördelningen
af Representationen i twänne Kamrar äro
icke de enda. Det är äfwen af största betydenhet,
att Medborgare af atla Claster derigenom fä tillfälle
träffas, mngäs och närmare förena sig till
gemensam förtrolig öfwerläggning. Hwilken inser
icke det goda deraf, enrot sörhällandet i mänga delta
Ständ? Jag tror mig böra repetera den sanning,
att alla de enskilda Motiver, interesten och ändamäl,
hwilka isolera Personer och Folk-claster, sorn hindra
Bilaga lill Mem. N:o 36.
52!»
eller mottverka de bästa afsigtcr och försätta allt l
strid, böra k ttvännc Kamrar ej äga rum. Deremc!
stall en sadan bade rätt fördelad och rätt ätnsntei!
Representation endast framalstra rena Patriotiska
begrepp, som upplyste och styrde af en ädel täflan
böra åstadkomma mogenhet i öiwerläggningar same
kraft och enhet i beslut. Återförde till Stverigev
urgamla och i en okonstlad men naturlig StatsRätt
grundade Författning, i följe hivaraf ingen
sjelfbesutcn Medborgare »var beröftvad sin rösträttigbet
wid Allmänna Riksmöten, och med fullkomlig
utöfning deraf, pä ett emellan fornalderns enkelhet
och sednare tiders konstigt fördelia sammansättning
rätt aftvägdt sätt, bör äftven den gamla redligheten,
öftverensstämmelsen och »vältviljan Lagstiftarne emellan,
äter upplifwas samt styra Nadslagen.
Af sä gällande skäl har jag trott mig böra
antaga den pä länglig erfarenhet rigtig Lefnuna
sats: att Lagstiftningen i en fri Monarkisk Star
hwarken bör utöfwas af mänga i fördelta Corpser
skiljda Ständ, eller bcstä af en enda tillhopa »verkande
Församling. Den uppnär ttvärtom sin högsta
möjliga fullkomlighet, dä behörigen utsedde personer
fördelas i ttvänne Ständ eller Kamrar, som
htvar för »'ig öftvcrlägga och afgöra, men icke annorlunda
än gemensamt kunna frambringa ett Ständers
kraftägande beslut.
Med denna förutsatta och fastställda grund,
får jag un äftven uppgifrva mitt Förslag till de
bäda Ständens sammansättning, hwartvid dock följande
omständigheter förut böra komma under öfwertvägande:
1:o.
Säsom en huftvudprincipe antager jag,
att de nu »varande Ständs-Reprcsentanter bliflva
tvid deras Riksdagsmannarätt bibehällne, samt att
34
Ö30
Expeditioner til! Riks-Ständeu.
afmeu de hitintills orepresenterade Fastighets- och
Bruksägare jemte diverse Närings-Jdkare, efter ett
billigt uträknadt sörhällaiidc, ina tilläggas rättighet,
att sända sina Ombud till Riksdagarne.
2:o. Anser jag äsmen högst nödigt, att den
Öfre Kammaren stall, sä midt ste kan, utgöras af
sjclsmalde Ledamöter; hmaremot den Nedre bör
bestå af Medborgare, malde pä hitintills brukligt
sätt, eller med den förändring och tilläggning, som,
i anseende till nya Representanters tillökning, hädanefter
kan bliswa fastställd.
3:o. Att en mich besutenhet, mare sig i Jordeller
Bruksegendom, eller ock Fabriks- och Närings-märde,
uttryckligen stadgas, som den person
minst bör äga, hmilke» kan mäljas till Riksdagsman,
samt att detta Milkor äsmen bör sträcka sig
till sjelfmalde Ledamöter.
4:o. Likaledes tror jag det mara mycket uödmändigt,
att en stadgad och mogen älder noga
iakttages; och således ingen sär komma till Riksdagen
eller inträda i nägondcra af Kammaren,
som icke uppnätt minst 25 är.
5:o. Till nndmikande af allt för mänga och
öfwerflödiga Ledamöter, malde till Riksdagarne,
hmilket endast skulle leda till ökad kostnad och tyngd
för Landet, utan att medföra nägon merklig nytta
uti Arenderneö bättre gäng, synes Borgarc-Ständet
fordra nägon förminskning, äsmen som det antal
uti Bonde-Ständet, svin nu under Z ä -4 Riksdagar
per medium sig infunnit, tyckes böra dcrwid
bibehallas, men ock blifma det högsta som sär paräknas,
och det sä mycket heldre, sorn de hitintills
uteslutne Medlemmar i proportion derefter böra
till ett miyt antal bestämmas, hmadan deras rätt
har ett oskiljaktigt sammanhang med de redan warandes
nummertal.
Bilaga till Mem. 9c:o 36.
531
6:0. Af sarinna skäl bör äftven Ridderskapet
och Adeln förminska sig till en femtedel af alla «n
existerande Slagtcr, hiva rizén om de närwarande »vid
hwarje Riksmöte komme att utgöra omkring 235
ä 240 personer, och synes detta sä mycket mera
wara det rätta, sorn wid fortgången af alla de fednastc
Riksdagarne, och äswcn deribland den närwarande,
knappt sa mänga Ledamöter gwarblifwit
och till slutet deltagit i malens afgörande.
7:o. För Ridderskapet och Adeln bör äfwcn
gälla föreskriften i anseende till walda Riksdagsmän,
nemligen att stafwa fyllt 25 är samt att wara
ägare till minst 2 eller kanske 8 hela hemman, eller
2 5 300 ft:pd stängjernssmide, 25 a 40 sk:pd
koppars tillwerkning, 600 ä. 1,000 sk:pd jernförädling,
och sä i proportion af andra fabrikstillwerkningar.
En följd deraf skulle äswen blifwa,
att i händelse innchafwaren af Capitis rättigheten
icke ägde nu uppräknade possession, borde den närmast
i ordningen af samma namn och Ätt försedd
dermed träda uti ten äldres rum och öfwerwara
Riksdagen, samt i de fall, dä fullmagt utfärdades,
samma förbindelse observeras.
8:o. Den föreslagna förminskningen af Representation
uppä Riddarhuset skulle bäst wid den
Riksdagens början, dä förändringen werkställdes,
tunna medelst lottning försiggä. Skälet, som i synnerhet
talar derföre, heldre än att medelst wal i
Provincernc utse för Adeln Niksdags-Ledamötcr, är
förnämligast: att sjelfberättigandet dä förswinner,
och att dessutom antalet af besutne Adelsmän är i
hwarje landsort mvcket olika, hwarigcnvm den ena
och andra Provineen, som dock kunna hafwa myckcr
wigtiga och skiljaktiga angelägenheter att bcwaka,
skulle komma att deputera den ena mänga och den
andra fä Ledamöter; dä deremot igenom den föreslagna
532 Expeditioner till Riks-Ztänden.
lottningen Representationen blir pä Ätterne jemnt
fördelad, och hwarje Slägts Hufwudman får dep
tour förwarad, sä wida han innehafwer den föreskrifna
posiession och Aldren, att sjelf begagna sin
Eapitis rättighet, hwilken annars gär till näriilastc
besutne af samma namn.
9:o. Den föreslagna skillnaden af sjelfkallad
rätt till den Öfre samt pä ival beroende
utnämning till den Nedre Kammaren är af
mycken betydenhet samt öfwerensstämmer alldeles
med Engelska Constitutionen. Om nägonsin ett
obehörigt inflytande af »verkställande magten wid
Niksdagsmans-walen knnde äga rum, sä motwägas
följderne deraf fullkomligen igenom den Öfre Kammarens
oberoende. Det är äter bygdt pä mängden
as Ledamöternes sjelfständighet samt de i deras händer
warande egendomsbesittnkngar af alla stag.
Deraf ökas den warma fosterlandskänslan, hwilken
bade i arf och genom en wärdad uppfostran blifwit
de flestas förbindande lott; och ett utur depa synpuncter
betragtadt Ständ skall i alla lider obestridligen
blifwa frihetens säkraste stöd.
Ordningen leder mig nu
1:o. Tili den Första Kammarens organisation.
Ester hwad redan är nämndt, borde den endast
ntgöraS af sjelfwalde Ledamöter, nemligen Ridderskap
och Adel behörigen förminskade, Ärkebiskop,
Biskopar, Super-intendent och Pastor primarius i
Stockholm. Det ankommer dock pä ett närmare
eftersinnande, om icke det walda Presterskapet ifrän
Landsorten,e, till wanligt antal, äfwen kunde intagas
pä Riddarhuset, för att icke skilja ett Ständ,
sorn bäde i grund af dep upplysning, wigtiga kall
och wärdighet, nu innehafwer det andra rummet
Bilaga till Mein. N:o 36.
bland Rikets Ständer, sa mycket mera som derigenom
emellan bada Kamrurne deltes lika rätt, dä i hwardera
inginge twänne af närwarande Niks-Ständen.
Om den projeclerade lottningen pä Niddarbuset
för en enda gäng skedde, kunde den ordningsrour,
som derwid fastställdes, sedermera för en längre
lid eller alltid blifwa gällande. Äfwen more wid
wcrkställigheten deraf tillräckligt, att de 5 äldste
Grcfliga Ätterne emellan sig lottade om tourén,
emedan alla de öfrige Slägterne, med iakttagande
af en utsatt ordning, i sammanhang dermed kunde
för hwar Riksdag bestämmas. Det är ock lätt
mscdt, att om en femtedel af hela Riddarhuset
hwarje gäng tourwis inställde sig, blefwe differenccralet
uti progressionen emellan de för hwarje
Riksdag utlottade Slägtcrs numror 4, hwilket bäst
upplyses af följande Progressionstasta:
1, 6, 11, 16, 21, 26, 31, 36, 41, 46, och jä widare lill stulet.
2, 7. 12, 17, 22, 27, 32, 37, 42, 47, dito dilo
3, 8, 13, 18, 23, 28, 33, 38, 43, 48. dilo dito
4, 9, 14, 19, 24, 2!,, 34, 39, 44, 49, dito dito
5, 10, 19, 20, 2b, 30, 3b, 40, 45, 50, dito dito
Häraf följer: 1:o att om, wid anställd lottning
emellan de 5 äldste Grefliga Atterne, t. ex. N:o 3
först utföll, borde denna nummer, jemte N:ris 8,
l3, 18, 23, 28, 33 och sä widare, äga säte och
stämma wid den sörsta Riksdagen; och pä samma
sätt hwar och en af de öfriga Scricrue efter den
ordning deras första numror utfallit. 2:o Att wid
Progressions-taflans uppställande böra förbigäs alla
utdöda Atter, och den närmast derintill ännu existerande
numren intagas i stället uti progressionen.
3:o Att om under tiden det skulle befinnas, att
nägon säsom utgängcn ansedd Slägt ännu existerade,
eller ock att tillökningar uti Clasterne medelst nya
Familier „skulle tillkomma, borde en sädan gammal
eller ny Att indelas pä den Riksdag som tillhörde
534
Expeditioner lill Riks-Siänden.
deh närmast intill belägne nummer, och om den
hade sitt rum lika nära twänne, kunde den fa åtfölja
sin närmaste granne till wenster. 4:o Att i
fall uti någon Slägt brist uppå en rätt till alder
och possession qvalificerad Representant skulle förefalla,
borde i likhet ined nytz anförde tredje puncts
föreskrift förfaraS, sa att den närmast intill belägne
Slägten da finge sig uppdraget att Riksdagen
brunsta. 5:o Att alltid wid det sjette Riksmötet,
eller, i händelse endast af ordinarie Riksdagar, hwart
ZOrde är, Ridderskapet och Adeln mangrannt församlades,
för att »verkställa en »w lottning pä enabanda
sätt för de följande 5 Niksdagarne.
Härefter räknadt, skulle den sörsta Kammaren
komma att bestå af ungefärligen följande antal Ledamöter:
E»
femtedel af Ridderstäpets och Adelns samtlige
Ätter, hwilka kunna räknas utgöra. . 240 Pers.
Hwartill konnnerÄrke-Biskopen, Biskopar,
Superintendenten och Pastor
primarius i Stockholm  14 ,,
Summa Ledamöter 254 ,,
Det är dock troligt att af Adeln till det
mlnsta 40 u 50 Ätter uteblifwa, hwilket skulle i
samma män förminska det ntsatta beloppet; hwaremot
om Knrkoherdar isrän Provincerne skulle lemnäs
inträde, och hwilka för det närwarandc utgöra
omkring 50 personer, sä koinine ofwannämnde förminskning
att nägorlunda ersättas; men i alla fall
spnes denna Kammare »vara tillräckligt, om ej öfwerflödigt,
försedd med Ledamöter.
2:o. Den Nedre Kaininaren:
Titt någon del ankommer beloppet af personer
häruti pä srägan om Preste-Ständets intagande uti
Bilaga till Mem. N:o 36. 53b
denna eller den Öfre Kammaren, och i förmodan
af det sednare kunna de icke här komma uti nägon
beräkning. Säledes återstå Borgare, Bönder och
nya Representanter, som böra utgöra Ledamöter i
den Nedre Kammaren.
Jag tror att man träffar den billigaste grunden
till utstakande af Riksdagsmäns antal, bland Borgare,
Bönder och jordbrukande Ståndspersoner, om
bewillningsutgifterne dem emellan jemnföras och fä
tjena till rättelse. Dä finues för 1808, efter den
i N:v 2 as blandade ämnen intagne statistiska Tabellen,
att
Bonde-Ständrt har contr. Nd. 514,692 och äger 150 Riksdagsmän.
Städerne dito „ 208,875 böra sä 60 dito
De nya orepresenteradc
Zordägarne  „ 197,624 dito 60 dito
Summa Ledamöter utom Bruks- och Näringsidkare 270.
Dock bör observeras härwid, att uti bewill
nings-summan
för Bondc-Standet äro äfwen Ständspersoners
och Adelns landböndcrs samt torpares
contributioner intagne, sa wida de blifwit betalde
as äboerne sjelfwa, och af den anledningen synes
äfwen wara rättwist, att de hitintills »representerade
Jordägare fa kvälja nagra flere Riksdagsmän
än som blifwit här frammanfore päräknade; äfwensom
Bruks- och Näringsidkare jemte flerahanda
Mauufacturister, såsom inuehaswande frän jordbruket
alldeles olika och skiljda handteringar, böra fä
komma uti särskild consideration.
As sädan anledning böra wäl äfwen desta nya
Representanter delas i anseende till wälfället i
twänne Glassér, nemligen Jordägande, som kväljas
ester hemmantalen, och Bruksägare jemte Näringsidkare,
som wäljas efter deras tillwerkningars
wärdén.
De förstnämndes antal af Riksdagsmän skulle
lämpligast kunna utsättas efter Länens olika ägande
Expeditioner till Riks-Stäiidrn.
Ståndspersoner jemte öfriga inwänare, ej hörande
kill något annat Stand, ehuru sjclfwa walen sedan
inom hwart Län kunde »verkställas efter ägande
hemmantal.
Länens Fnllmägtige häraf blefwo da sou»
följer:
Folknummer.if Representanter.
Ståndspersoner.
Stockholms Län skulle hända
äger
28,084
3
Upsala
dito
26,948
3
Södermanlands
dito
22,960
3
Östergöthlands
dito
43,542
5
Gottlands
dito
17,755
r
Calmare
dito
31,812
4
Blekinge
dito
28,443
3
Jönköpings
dito
17,402
2
Cronobergs
dito
10,095
2
Christianstads
dito
14,730
2
Malmöhus
dito
24,391
3
Hallands
dito
9,228
2
Götheborgs
dito
31,808
4
Elfsborgs
Lito
20,820
3
Skaraborgs
Lito
23,828
3
Orebro
Lito
24,725
3
Carlstads
dito
22,871
3
Westmanlands
dito
27,546
3
Kopparbergs
Lito
21,384
3
Gefleborgs
dito
31,354
4
Westernorrlands
dito
15,469
2
Westerbottens
dito
18,193
2
Summa ståndspersons Jordägare 64
Brukspatroner, Manufacturister och Fabriksidkare
skulle afwcn bäst kunna Läncwis »verkställa
deras Riksdagsmäns »val; och om till grund tages
wipa skeppund stängjernssmide, som berättigade att
Bilaga lill Meni. N.o 36.
5.37
sända cn Representant, äfwcnsom röst-rättlghetcu
derefter skulle räknas, sa blefwe werkställigheten bade
lätt och enkel.
För att aswen kunna uppgöra ett billigt och
rätt förhållande emellan den pä jordegendom och
brukshandtering grundade Representation, sa torde
hemmantalens summa och wärdén böra jemnföras
med ett till lika warde estimeradt smide. Antager
man da, att 150 Riksdagsmän af Boudc-Staudet,
jemte 64 Ståndspersoner, eller tillsammans 214
Representanter, iunehafwa 43,755 hemman skatte
och krono, sa belöper det 204 hemman pä hwar
wald Riksdagsman, hwilka, öfwer hufwud ansedda
till 3,000 R:dr, lemna ett tillhopalagdt wärde af
612.000 N:dr, swarandc emot hwar Riksdagsman
som wäljcs.
Pä samma grund, om 20,000 skeppund stängjerns
tillwcrkning räknas till wärde efter 3,000
R:dr per IOO:de skeppund, sou! är swarande emot
närwarande conjuneturs niihfördclaktiga ställning,
sä uppkommer en summa stor 600,000 R:dr, hwiiken
i det närmaste öfwerensstämmcr med 204 hemmans
wärde; hwarföre ock sunes wara billigt, att
20.000 skeppund stängjerns tiliwerkniug berättigar
att wälja en Riksdagsman; det will säga att för
diikets hela smide, 400,000 skeppund, böra 20 stycken
Representanter fä utses.
För rostberäkningen wid walen Lör ett wärde
uppä hwar sorts tillwcrkning bestämnias; dock med
afdrag af sä stor del, som icke belastar tillwerkarens
sörlag; och om derwid ett skeppund stängseln räknas
swara cniot cn röst, sä är lätt med utsättande af
wärde derä, sa wäl som uppä alla andra productioncr,
att fastställa en billig proportion till rättelse
derwid.
Jag torde erempclwis sä söreslä en Tariff,
Expeditioner lill Riks-Stäuden.
hwarefter åtskilliga kända och mest betydliga articlar
kunna beräknas, sa wäl till wärde som rösträttighet,
och till slut i anledning häraf uppgifwet Rcpresentanternes
antal, soin ifrån en sadan Caleule
bör uppkomma:
Project till voteringsgrund wid Riksdagsmans»,al för Bruksägare,
Jernmanufacturister och diverse Fabriksidkare.
8 Z Z"Z!
AZI
SlA-
«G
LZ.8
K-> S A
Röster,
R:dr Banco
Specie,
400,000
3,000,000
10,666
80 000
3,000
22 500
5,333
40,000
1500
11,250
6,000
45,000
3,333
25,000
48.000
360 000
4,800
36 000
8,000
60,000
10,000
75,000
2,000
r
1
i
-
15,000
r 502,632
3,769,75(1
! som räknas lill 7P R:dr Banco. .
40,OOP Skeppund gröfre jernfSräsling, L
R:dr öfwer stängjernels warde. , .
> Skeppund jernpkälar ä 7^ R:dr dito
> Dito ankare ä 20 R:vr dito
>Dito stät L 3) Rwr dito
3.000
2.000
3.000
4.000
10,000
Dito spik ä 11^ R:dr dito
> Dito tackjern till afsalu ifrän Ständs
persons masugnar s 2.s R-dr, . .
6.000 Skeppund garkoppar ä 60 R/dr , . .
3.000 Dito utsmidd koppar L 12 R:dr. . .
2.000 Dito förädlad till messing L 30 R:dr
5.000 Dito tunnor alun ä 15 Rwr ....
6.000 Centner krut ä 2^ R:dr
/Finare jerusörädlingar m. si, andra fabricatio
rätta wärdén närmare bestämmas.
Summa af ungefär!. Srl, Productioner
Bilaga till Mem. N:o 36.
Således, när 20,000 skeppund stängjernssmide
ä 7 och en half R:dr per skeppund, eller ett
warde af R:dr 150,000 Banco, blir räknadt swarande
emot en -valberättigad Representant; sä skall
med tillämpning häraf till ofwanutförde hela röstetalet
502,632 wälsas 25 ä 26 RiksdagSmän ifrän
denna Medborgareclast; dock är att förmoda, tvid
ert nogare beräknande af alla sorter tillwcrkningar,
att detta antal uppgär minst till 30 personer, om
ej dcröfwcr.
Härefter skulle Nedra Kammarens samtlige
Ledamöter komma att utgöra:
Af Bonde-Ständet, hwaröfwcr det icke bör fä
tillökas 150
As Städernes Borgare dito . .
60
Jordägande Ständspcrsoncr  64
Bruksägare, Jernmanufacturister och diverse
Fabriksidkare  30
Summa Personer i Nedra Kammaren 304.
Detta öfwcrensstämmer ock i det närmaste med
den här. frammanföre nppgjorda Calcule, och hwarefter
alla walen samt grunden för de nya Representanternes
Riksdagsrnannarätts bestäminande blifwit
hämtad.
Dessa mina pä ösivertvgelse fästade wördsainma
tankar fär jag till Högloft. Utskottets närmare
upplysta ompröfwande öfwerlemna, med anhällan,
att, om det anförda skulle förtjena nägot afseende,
de mätte fä i Protokollet intagas; och dä Riksens
Högloft. Ständer, redan tvid Regerings-Formens
fastställande, äfwcn hafwa bifallit sjelfwa frägan
om de oreprescnterade Ständspersonernes inträde
och rösträttighet wid Allmänna Riksmöten, men
»verkställigheten deraf förutsätter en betydlig förändring
uti nu tvarande Riksständs organisation; sä
540 Expeditioner till Rilö-Ständen.
lvägar jag ock oförgripeligen tro, att den andra
lika huftvudsakliga frägan, om förändring ifrän
fyra tilt endast ttvänne Ständ, nu bör komma under
en afgörande pröfning och beredning, till antagande
och fastställande wid nästa Riksdag, samt atr
emedlertid Riksens Högloft. Ständer denna gäng
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, att
-.'representerade Jordbrukare, Brukspatroner, Jernlnanufacturistcr
och större Fabriksidkare, efter den
grund som fastställes, matte till nästa Riksdag
blifwa kallade att inträda uti ätnjutandet af deras
pä rätttvisa sig grundande Riksdagsmannarätt.
S. von Stockenström/'
Lades pä Bordet. Ilt supra.
Lx NrotoeoNo
Bilaga lill Mem. N:o 36
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constitutions-Utstotts
Protokoll den 22 December
1809.
S. D. Herr Lagmannen Silfversparre uppläste
och inlemnade till Protokollet följande anförande
angående Representationsfrågan:
"Dä detta ämne redan tvid Riksdagens början
hos de Respcctive Ständen förehades, blef det behandladt
pä ett sätt, som ingalunda motsade den allmänna
rösten, htvilken ifrän längre tid tillbaka och
i synnerhet sä tvål nyst söre som under loppet af
denna Riksdag tillerkänt tvära hitintills orcpresenreradc
Medborgare rättighet till deltagande uti Rikets
Lagstiftande magt. I saiinnanhang härmed
Bilaga till Mem. R:o 36.
541
har pä ett oemotståndligt öfwertygande sätt blifwit
ägalagdt behoftvet och nödwändigheten af en sädan
National-representationens organisation, som kan
gifnia ät allmänna sakernas gäng en bättre rigtning,
än som med grundadt hopp stär att förwänta,
sä länge olika mängfaldigt delade interesse» ofta
kunna wända Lagstiftarens uppmärksamhet helt och
stället ifrän det, som borde wara egentliga föremälet
för dest befattning. Endast stora och owanliga
händelser kunna för ett ögonblick gifwa utseende
af enhet ät detza efter sakens natur eljest hwarannan
beständigt motarbetande delar, hwaraf Folkrepresentationen
hos ost bestär. Den utgöres icke
af en werkande och en motwerkande kraft till upprätthällande
af det hela. Den är snarare att anse
som en osammanhängande hopfogning, som uti sig
innefattar ämnet till sjclfförstöring, sä snart den
lemnäs ät sin egen »verkan och icke genom nägon
rväldsam yttre kraft fammanhälles. Sä hafwa dche
olägenheter »varit mindre märkbara de tider, Lä
Folkets Representanter föga »varit annat än medel,
hwaraf stundom Enwäldsmagtcn betjenat sig efter
godtvcke, stundom utländska Magter under frihetens
larf, till utförande af sine afsigter; men nu, dä man
säkert utan öfwerdrkft kai» säga, att Folkets Representanter
äro mera än nägonsin sig sjelfwe lemnade,
utan all sädan inflytelse, wisa sig ock bristfälligheterna
i denna organisation tydligare. Konungs och
Ständers förhällande till hwarannan, hwardera såsom
ett helt betragtade, är onekligen uti wär nuwarande
Statsförfattning upprättadt pä grunder,
wida öfwerträffande htvad wi förut ägt; »nen om
denna inrättning, som, rätt förstädd och rätt handhafd,
säkerligen förwarar ät Folket all den frihet,
som är förenlig med tidehwarfwets beskaffenhet,
utan att skada den »verkställande Magtens oum
-
f>42
Expeditioner till Niks-StLnden.
gängliga kraftfullhet, stall lända Riket till a stifta t r
gagn, böra de brister sorgfälligt botas, hwilka icke
otydligen wisa sig uti sjelfwa sanunansätt,lingen af
Folk-representationen, som dels ett fordom orätt
törstadt interesse, dels fördomar, kanske till det mesta
slumpen, tilldanat, som åtminstone aldrig warit beräknad
efter Landets behof och alldeles icke star
tillsamman nied närwarande tidehwarfs upplysning.
Desto mera ett Folk äterfatt af sin tillständiga frihet,
med desto större omtanka bör det söka att undanrödja
de faror, som hota den uti inbördes niisihälligheter,
hwilka directc eller genom anarchieus
förwillelser eljest oundwikligen stola kasta Landet
ater under ett despotiskt ok. Hwilket fält för en
lagstridigt herrsklysten Regering, för en Aristocratist
brottslig ärelystnad hos individuer, för winglare
eller för Dernagogiste enthousiäster, att hwardera,
efter sine särskilde afsigter, begagna den gamla regeln:
Divide et impera.
Ibland ett sondradt, och det svin ännu wärre
är, i sjelswa sin Representations-inrättning söndradt
solk, huru lätt wille det icke blifwa för desse lystne,
desie winglare, desic förförare, att till wcrkställighet
bringa deras brottsliga anslag; de behöfdc dertill
hwarken genie eller penningar; en måttlig erfarenhet
skulle wara ensamt tillräcklig att lära dem inse ock
nyttja de medel, bwilka likasom sjelfwc erbjuda sig
att göra dem i egne eller under laitte namn till
Fäderne slån dets förtryckare.
Da ingen kan neka, att wid Riksdagarne uti
de mänga Ständs-afdel,ängarne, hwilka Historien
lärer osi hafwa ofta gistvik »vära sammankomster
utseende af fyra mot hwarannan i strid warande
särskilde Nationer, ligger ett oenighetsfrö, som den
illasinnade lättingen kan begagna, åtminstone tilt
tidsutdrägt ock uppmärksamhetens wändande till
Bilaga lill Meni. N:o 36.
olämpliga föremål, derigenom den nödiga och nvtrtiga
werksamheten förspillcs, och intrigucn får ledighet
att nyttja de för densamma gynnande tillfällen,
svin sig kunna Yppa. Dä nu möjligheten
af sädane olyckor ligger för öppen dag, är det icke
äfwcn tid att söka hämma deras utbrott? Jag tager
således för afgjordt, att en förbättrad Representation,
och med detsamma wäre hittills orepresenterade
Medborgares intagande i Lagstiftningen,
utgör alla wältänkandcs upprigtiga önskan, niel!
med fullkomligaste öfwcrtygelse om nödwändighetcn
af cil sadan förbättring, med det största nit för ernående
af detta äudamäl, kunna dock begreppen om
medlen dertill wara ganska skiljaktige. Utan att
äga den förmätenheten, att tro mig uti ett sä granlaga
ämne kunna gifwa nagra tillfredsställande upplysningar,
anser jag likwäl min owilkorliga pligt
wara, att, säsom Ledamot af detta Utskott, först
inför detsamma och sedermera inför Riksens Högloft.
Ständer öfwer detta ämne uppgifwa mina tanka r
Af hwad jag ofwanföre haft den äran att nämna,
är lätt att sirina, det min mening lika litet kai;
wara, att de hittills orepresenterade skulle bliswa
hos de fyra Ständen inflickade, hwilket dessutom
intetdera Ständet torde medgifwa, sorn att de skulle
komma att utgöra ett Femte Ständ, derigenom jag
fruktar, att willerwallau och den redan nog stora
iwärigheten att bringa nägra saker till slutligt afgörande
skulle ökas, i stället för akt minskas. Jag
kan ej föreställa mig, att en salunda sammansatt
Corps skulle wara anwändbar till något annat, än
att, utan all slags beslutanderätt, formera ett WalCvllegium,
ensamt med den befattning, att hwarr
Ständ för sig wäija ett wisit antal Ledamöter, sorn,
samlade till en enda Corps, innehade Riksens Ständers
rättigheter, hwaraf äfwen följer att de Fen
544
Expeditioner till Riks-Ständen.
Ständen alltid, efter förrättadt Wal, genast borde
ätskiljas. Jag nämner detta såsom det enda satt,
hwarä mig tyckes att Fem Stands-afdelningar
skulle kunna emplojeras; men nämner det endast
såsom i förbigående, emedan i allt fall ett sädant
project förmodligen icke skulle winna bifall; derutom
more det icke att anse annorlunda än som
ett palliatif. Med någon lindring i symptomerna
wore sjukdomen lika fullt qwar i kroppen. Nästan
pä samma sätt anser jag det förslaget, att inrätta
Nationai-Representationen i trenne Ständ i stället
för fyra; föga wunnes dermed, och hwilketdera
Ltäudet borde wäl utgå? Medgif sjelnva Ständsrätteu
sädan den nu är, och de hanva den lika
helig alla syra. Icke annorlunda än att denna
ätskillnad wid Riksdagarne sammansmälter i den
Allmänna Medborgsmanna-rätten kan denna twist
flitas och man komma till ett antagligt samt nyttigt
resultat.
Skillnad emellan hög och lag, rik och fattig,
lärd och olärd m. m., hwilka skillnader nödwändigt
i alla hyfsade Stater mäste finnas, skall alltid
medföra särskilde förhållanden Medborgare emellan
uti samfnndslefnadcn i allmänhet; men Standen,
i afseende pä deras deltagande endast säsom sädane
uti Lagstiftningen, mäste nödvändigt antingen alla
bibehällas ivid hwad de nu äro, eller alla gemensamt
antaga en sädan form, som wisar sig närmare
leda till Fäderneslandets sanna wäl. Detta
kan aldrig fä namn af uppoffring.
Statsförfattningar äro blott conventionella anstalter,
widtagne till befordran af det allmänna
bästa, åtminstone böra de wara det. Att söka detta
ändamäl är hela Samsnnders rättighet, för hwilken
alla tillfälliga inrättningar mäste wika och kunna
ej fä namn af rättigheter. Icke säsom sädane kunna
Bilaga till Mein. N:o 36. 645
dylike inrättningar äberopas; men sä midt dehe
conventionella anstalter icke äro i strid med de moraliska
begreppen om godt och ondt, eller störa personlig
frihet och egendomsrätt, eller innefatta betvdliga
hinder för allmänna sakernas gäng, i htvilket
sall de skulle alldeles förfela ändamälet med
samhällslifwet, är formen as en Statsförfattning,
och i synnerhet af sjelfma Representationen, en nästan
likgiltig sak. Den bör ej lättsinnigt ösmerändakastas,
äftven om den skulle utmärkas af nägre
felaktigheter, utan tid och omständigheter böra afmattas,
dä allmän öfmertygelse, grundad pä en allmännare
upplysning, oundmikligen till allmänt bästa
pakallar nägon förändring.
Nu synes den tidpunkt hafma inträffat, dä
behofmet, understödt af allmänna rösten, allwarligen
hos oh kräfwer en sädan förbättring i sjelfwa Representationssättet;
och hmilket sä mycket mindre bör
möta nägra hinder, som det icke stär i nägot oskiljaktigt
sammanhang med sädane inrättningar i Staten,
som hafwa afseende pä en »verklig äganderätt,
utan rörcr endast de conventionella anstalterne, som
till större delen blott tillfälligt händelser föranlätit,
i anseende till sammansättningen af Rikets Lagstiftande
Corps. Konnngens och Folkets inbördes rättigheter,
personliga friheten, de särskilde Folkclassernes
förhällande till hwarannan, egendomsrätten
och andre allmänna eller särskilde förmäner efter
gällande Lagar och Författningar rubbas härigenom
pä intet »vis, endast ett lämpligare och till ändamälet
bättre tjenande sätt för Folkrepresentationen
»vid Riksmöten är härtvid i fräga: och, med förutsättande
af de hittills orepresenterades allmänt erkända
rätt att deruti deltaga, bör wäl tvid en i sammanhang
dermed oundwiklig förändring »nan heldre
35
546 Expeditioner till Riks-StLnde».
»vidtaga helt och hältet det medel man anser för
det bästa, än att genom, om jag sä mä säga, lappwerk
blott tilt cn ringa del, kanske ock alldeles intet,
winna den förbättring, som önskas.
Härmed will jag likwäl ingalunda äsyfta en
sädan inrättning, der hela Folkrepresentationen skulle
besia blott af cn enda Corps. Flere Länders erfarenhet
har lärt oh, att i sädant fall denna Corps
förr eller sednare gör inkräktningar pä executiva
magtens omräde, hwarutas merendels följer en strid,
som leder till den ena eller andra af deha magters
störtande och Landets förderf. Att förekomma detta
har enahanda erfarenhet wisat, det hittills nägot
kraftigare »nedel icke funnits än Folkrepresentationens
inrättande i twänne asdclningar, af hwilka
Ledamöterne uti Len ena, genom deras älder, rikedom
eller särskilda anseende i Staten, skulle äga
en äterhällande kraft, sä snart den andra afdelningen
eller ock Regeringen förmärkes »vilja öswerstrida
gränsorne af deras magt.
Med tillämpning af ofwannämnde anmärkningar
uppä förewaran de fräga wägar jag säl edes hemställa,
om icke bästa och till äfwentvrs enda werkställbara
sättet att täta flere af »väre hittills orepresenterade
Medborgare komma i Åtnjutande af en
förmän, som, med afseende ä Landets wäl, tyckes
wara Lein allmänneligen tillerkänd, wore det att
hela Folkrepresentationen inrättades i twänne afdelningar.
Benämningen wore lika mvcket. Jag
will excmpelwis kalla dem Öfre och Nedre Kammaren,
eller kanske heldre Första och Andra Kammaren.
Denne sistnämnde skulle dä egentligen äga
samma befattning som de Fyra Niks-Ständen nu
hafwa till ärendernes utarbetande och besluts fattande,
likwäl att Utskotten borde bestä af Ledamöter
ur bäda Kamrarne i ungefärlig proportion af de
-
Bilaga till Mem. N:° 36. 547
ras bestämda antal, som torde blifwa wid pah en
tredjedel eller en fjerdedel i Första emot Andra
Kammaren. Första Kammarens samtycke skulle fordras
till utgörande as ett Riksens Ständers Beslut.
Instämde den Första Kammaren icke uti den Andras
mening, skulle »vägrandet wäl kunna beledsagas
med anmärkningar, men icke med något nytt
eller sörändradt Förslag, som endast skulle bero af
Andra Kammaren, och tror jag att i öfrigt Regerings-Formens
och Riksdags-Ordningens föreskrifter
skulle utan swärighet kunna tillämpas tvid en sädan
förändring af Representationen och det till äfwentyrs
med större lätthet, än under hwad annan skepnad
de hittills orepresenterade uti Lagstiftningen
blefwe intagne. Att detta skall ske, tager jag för
afgjordt, da bade Allmänna rösten och Riks-Ständens
utlåtande synas deruti öfwerensstämma; men
om ofwannämnde fördelning af Representationen
skulle winna lika allmänt bifall, ätcrstär dock att bestämma
sättet att utse Ledamöterne och till huru stort
antal de böra sig wid Riksmöten infinna. Om i
afseende pä sistnämnde omständighet populationen,
säsom jag förmodar, bör tagas till grund för bestämmandet
af Lcdamöternes antal i Andra Kammaren,
torde närmast instämma sä wäl med ändamälet
som med redan existerande inrättningar här
i Landet, att walen förrättades, genom Electorer,
sälunda, att till exempel för hwarje 500:de personer
först »valdes Sockncwis en Elektor. En församling
af mindre folkmängd kunde i allt sall fä
»välja en Elektor. Dehe electorer sannnanträdde
derefter Häradswis, och walde till exempel för hwarje
2000:de personer en Elektor. Utaf dehe HäradsElectorcr
»valdes äter, samlade inom hwarje Län
»vid Landshöfdingc-Residenset, Ledamöter till Andra
Kammaren en för hwarje 8 L 10,000:de personer.
548
Expeditioner till RikS-Ständeo.
Harwid anmärkes, att inom Socknarne skulle fä
wäija hwar och en derstädes boende och mantalsskrifwen
mansperson, till myndige är kommen, sorn
utan att wara stat- eller legohjon, eller eljest uti
privat tjenst, äro sjelfwe Jordägare eller ock innehafware
af Jordbruk eller annat sjclsberoende
Näringsfäng, enär derföre enligt debetsedel betalas
lika mycket Kronoutskylder som för ett fjerdedels
mantal, krögeri- och wärdshusidkande samt bränwinsbrännerier
under ofwannämnde näringsfång icke
inbegripne; men ej borde wäljas pä nägon, som
icke wore jordägare och boende inom församlingen,
och åtminstone en wara af Bonde-Ständet, sa widt
någon jordägande Bonde inom Socknen funnes.
Hwad Städerne i allmänhet beträffar, lärer wäl
någon särskild föreskrift i öfwerensstämmelse med
ofwannämnde principer böra lemnäs. Städerne
Stockholm, Götheborg och Carlscrona, samt hwar
och en annan Stad, som har 8 ä 10,000 innewänare,
torde böra njuta egen walrätt till Ledamöter
i Andra Kammaren, i proportion af folkmängden,
samt Stockholm och Götheborg anses i
afseende pä wal af Ledamöter till Första Kammaren
som twänne särskilde Län. Sockne-Electorerne
skulle till Härads-Electorerne ej fä wäija nägon,
som, enligt Bewillningstaxeringen, icke kunde wisas
hafwa wärdet af 200:de tunnor spannemäl uti inkomst
till det minsta, dock torde någon jemkning
böra äga rum i anseende till de norra Provincerna.
Jag anser för wigtigt, att dehe Härads-Electorer,
hwilka skulle förrätta walen till National-Representanterne,
innehafwa en witz betydligare förmögenhet.
Deremot tror jag wara oskadligt, att i
allmänhet stadga ett sädant wilkor för rättigheten
att blifwa Ledamot af Andra Kammaren; likwäl
torde ena hälften eller kanske något mera bland
Bilaga lill Mem. N:o 36.
549
deni ovilkorligen böra wara Jordägare, samt ibland
dem tagas L witz proportion eller åtminstone alltid
en af hwardcra utaf de Fyra Standen, men den
andra hälften borde kunna wälsas utan Åtskilnad
af Stand, Adelsman, Ständsperson, Prest, Borgare
eller Bonde, och, utan asseende pä förmögenhet,
endast efter Electorernes förtroende.
Hwad äter angar tillsättandet af Ledamöter
uti Första Kammaren, sä har jag ofwanföre nämnt
nägra af de skäl, hwarföre jag tror den böra hafwa
förnämligast en äterhällande kraft, och den egentligen
rigtad emot försök af ingrepp uti werkställande
magtens rättigheter. Denna magt bör derföre äswen
här äga direct inflytelse. För att likwäl gifwa
Första Kammaren en witz grad af oafhängighet,
anser jag Ledamöterne deraf böra innebafwa deras
platser för lifstiden, ätminstone de, som Konungen
utnämner. Tillsättandet torde kunna föresläs salunda,
att Konungen utnämner af Rikets Herrar eller Högre
Embetsniän ett lika antal som Biskoparne utgöra,
hwilka alltid skulle wara Ledamöter af Första Kammaren.
De öfrige wäljas af Härads-Electorerne twänne
eller trennc i hwarje Län, med en inkomst af minst
400 tunnor spannemäls wärde, dock nägot mindre
för de norra Provineerne, hwilket utrönes af Bewillnings-taxeringarne,
med tillämpning af föregäende
ärets Markegängs räknewärde. Wid hwarje
wal till Riksmöte undersöka Electorerne om de
sednast walde fortfara att wara mantalskrifne inom
Länet och att kunna anses till nystnämnde förmögenhet;
i hwilket fall de, sä länge sig sä förhäller,
warda bibehällne, men i annan händelse förrättas
nytt wal. Ledamöterne i Andra Kammaren njuta
rese- och dagtraktamente af Länet, men icke de af
Första Kammaren.
I öfrigt torde tillatas mig nämna, att dä jag
550 Expeditioner till Riks-Stände».
här utsatt antal af personer, eller belopp as summor,
har sädant skett endast exernpelwis, emedan bestämmandet
deraf nu blott ungefärligen lärer kunne,
lata sig göra, intill deh närmare grunder kunna
erhällas efter Bewillnings-Förordningens föranledande.
Endast wipa allmänna grunder för »verkställigheten
af Reprcsentations-sättet tror jag nu kunna
sörestrifwas, hwarwid torde böra förutsättas, att
hela Lagstiftande Corpsen tillsammantagcn ej bör
utgöra mindre än 300 och ej utöfiver 400 personer:
att i Första Kammaren wore Landt-Marstalken
och i Andra Kammaren en Taleman, bada efter
Regerings-Formens föreskrift tillsatte. Ordförande:
att i Beskattningsfrägor, da Kamrarne wörö af
olika meningar, en Nämnd likaledes efter Grundlagens
föranledande formerades till »vederbörligt
antal af Ledamöterne i bäda Kamrarne uti samma
proportion, som iakttages wid Utskottswalen. Hwad
»nera af detailerna, svin i Analogie med Rcgerings-Formen
och Riksdags-Ordningen kan behöfwa
provisoriskt sörestrifwas, anser jag sä mycket mindre
äswentyrligt, att det i exccution lemnäs till
Regeringens åtgärd, som utom det, att alltsammans
icke förr än wid Riksmötet kunde definitift för
framtiden beslutas, förblifwa bade Konung och Folk
förbundne af Grundlagarne, som blott nu i fragan
vin Representations-sättet fordra någon särskild
tillämpning, hwilken likwäl pä intet wis är stridande
emot Negerings-Formen, ty denna förutsätter
wäl pä nägra stallen efter närwarande skick,
»nen fordrar icke Representationens fördelning i särskilde
Ständ.
Ibland de flere och till en del »visserligen icke
obetydlige anmärkningar, som kunna göras emot
denna eller hwad helst annan förändring af Representationer»,
torde det tillätas mig att här blott
Bilaga till Mem. N:o 36. 551
nämna en enda. Den angar förvaltningen af
Banquen, hwilken, ställd under de särskilde Standens
garantie och ward, synes fordra grannlaga behandlande,
för att icke i en framtid, efter en förändrad
Representation, kunna genom mkhtydning bliswa
ansedd såsom en Riket tillhörig disponible egendom;
men enär, efter den här föreslagne inrättning, alltid
ett wistt antal af de Folkclasser, som utgöra
de fyra Riks-Standen, mäste blifwa till inträffande
Riksmöten walde, sä kunde dehe personer anses
berättigade att särskildt taga befattning nied Bananens
wärd. Denna inrättning bibehöll derigenom
sä mycket mer fin sorm och egenskap af Bolag,
och den wanliga nyssnämnde benägenheten, att anse
Banguen säsom en för Riket efter behag disponible
egendom, skulle till stor del sörekommas.
Likwäl lemnar jag derhän, om nägra större betänkligheter
wid en sädan arrangement skulle sig Yppa,
och hwilka jag ej förcser, dä jag nu kanske nog
hastigt framkastat denna idee.
Slutligen och hwad angär tiden att bringa
till werkställighet den förändring i Representationen,
hwarigenom de hittills orepresenterade skola komma
i ätnjutande as en förmän, som man nästan kan
säga blifwit dem högtidligen lofwad bade genom
den allmänna rösten och Riks-Ständens utlätande;
sä anser jag dermed icke utan en uppenbar obillighet
kunna längre uppskjutas. Trcnne Riks-Ständ
hafwa nästan uttryckligen bestämt en sädan rättighets
ätnjutande wid nästa Riksmöte, och att det
Fjerde Ständet hyser samma känsla för billighet
och rättwisa, derom kan man ej twisla. Men sättet
för en sädan förändring är ännu obestämdt. Att
Riksens Ständer wilja fullfölja hwad de pä ett
dem och tidehwarfwet sä hedrande sätt begynt, kan
wäl icke sättas i sräga; men dä alla detailerna af
552
Expeditioner iill Riks-Ständen.
werkställigheten icke lära möjligtwis pä en gäng
kunna omfattas, dä en mängd uppgifter och kännedom
af särfkilde omständigheter erfordras, hwilka
wid detta Riksmöte icke lära kunna medhinnas att
famla; sa föreser fag ingen annan utwäg att winna
ett ändamäl, som wisat sig ligga bäde Riksens
Ständer och hela Swensta allmänheten sä mycket
om hjertat, än att Riksens Ständer, sedan de
stadgat deras beslut om grundläggningen för dec
sätt, hwarä, i sammanhang med ofwannämnde deras
yttrade önskan, National-Representationen wid Riksdagarne
mä inrättas, böra i underdånighet uppdraga
ät Kongl. Majrt att, i öfwerensstäminelse dermed,
besörja om »verkställigheten, pä sätt den, ester en
sädan grundläggning som nypnämndt är, lämpligast
och bäst ste kan, intill dep, enligt hwad jag
äfwen här frammansöre haft den äran nämna, wid
dä inträffande Riksmöte det, som med denna angelägna
och grannlaga sak gemenskap äger, ytterligare
kommer under stärstädande för att winna
den slutliga sanktion, som erfordras i ett ärende,
hwilket säster hela Nationens uppmärksamhet och
stall uppfylla dep wäutan, att se detta bewis af sann
medborgerlig auda ännu närmare sammanknyta föreningsbandet
emellan alla Classer as Medborgare
och derigenom giswa Europa ett nytt wedermäle
as tänkesätt, wärdige tidehwarfwets upplysning, och
af de ädelmodiga patriotiska känslor, som alltid
lifwa Swenste Män."
Lades pä Bordet. Et supra.
Lx krotooollo
558
Bilaga till Mern. N:o 36.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Coustitutious-Utskotts
Protocoll den 6 Februarii
1810.
S. D. Ingas Herr Kammarherren m. m.
Grefwe Mörner till Protoeollet ett sä lydande Diktamen:
"Onekligen
är der en af de saker, som, med
någon erfarenhet af Riksdagsärenders gäng, falla
mest i ögonen, den, att tvär Representation till sin
beskaffenhet och sina grunder är felaktig. Det är
ocksä derföre ojemnförligt lättare att upptäcka bristerne,
och att Ådagalägga de deraf härrörande olägenheter,
än att säga, huru de ena och andra,
genom en med Theone och Nationens lynne öfwerensstämmande
förändring, mä kunna afhjelpas.
Mänga nog hafwa söre mig utwecklat det orimliga
i Theorien och det skadliga i Praktiken, som härrör
deraf, att Swensta Nationen alltid skall föreställas
af fyra Ständ och, genom deras medwerkan eller
jemkning allena, erhälla sina lagar och rigtningen
för sin styrelse. För mig stall det wara nog att
»vidröra närwarande Representations beskaffenhet,
endast sä wida som den kan komma att ingä i de
twänne frägor, som wid undersökningen af detta
ämne synas mig wara af hufwudsaklig wigt att
beswara, nemligen hwad som bör wara ändamälet
med en National-Representation, och
huru den till detta ändamäls winnande bör
wara beskaffad? Sedan detza twänne frägor äro i
allmänhet beswarade, ätcrstä twänne andra, kan
hända ännu swärare, neml. den, huru dessa allmänna
grunder skola lämpas pä Swerige, och
554 Expeditioner till Riks-StLnden.
den, huru en förändring der skall kunna
»verkställas? Kanske torde till någon del beswarandet
af dosta sednare kunna lättas, om man lyckas
att utreda de förra; kanske torde också, i synnerhet
wid den sista, medlen icke annars, än igenom
ögnablickets möjligheter, kunna fullkomligen beräknas.
Emellertid stall jag wara nöjd, om jag i
ett eller annat afseende förmar kasta naaot ljus i
desta ämnen, och anhäller derföre, att mitt försök
endast såsom sädant, och endast under denna synpunkt,
mä bedömas!
Otwifwelaktigt är det allmänna och »väsendtligt»
ändamälet med en National-Representation, att
allmänna »viljan blir känd, att Representanternes
beslut ma wara ett uttryck af Nationens gemensamma
önskan för allas gemensamma wäl. Otwiswelaktigt
»vinnes detta ändamål, när allas enskilda
behof bliftva sä förenade »ned det helas, att ingen
förmar ät sina enstilda afsigter gifwa en öfwerwägande
kraft, att det enstilda interestet blott för sä
»vida kan blifwa hördt, svin det öfwerensstämmer
med det allmänna, det är med Nationens »verkliga
fördel. Men detta en National-Representations
allmänna ändamäl är likwäl icke det enda, son» i
ett representativt Regeringssätt med densamma äsyftas.
Säsom Lagstiftande, skall den icke blott wara
uttrycket af Nationens allmänna fordringar i afseende
pä de grunder, efter hwilka den »vill styras,
»nen i Europas sednare Stats-Författningar är
ocksä denna Lagskiftande magt i synnerhet derföre
Nationen uti dest Representanter förbehällen, att de
stola tjena densamma till en borgen och ett förswar,
att icke de gjorda Lagar mätte öfwerträdas, att
icke Regentens »vilja mä kunna sättas i stället för
Lagens bud. National-Representation mäste derföre
säsom Lagstiftande, i afseende pä allmänna stad
-
Bilaga till Mem. N:o 36. 555
zanden, hafma en bjudande kraft och, i afseende
pä Regeringens särskilda Åtgärder, hafwa en äterbällande
kraft, som hindrar de Styrande, att öfwerskrida
de gränser, soni för deras »verkningskrets
arv bestämde. — I Europas närwarande Sa»nHälls-Författningar
bar således National-Representation
sätt det dubbla söremälet, att ä ena sidan
göra Lagarne, att ä den andra tjena till motwigt
för bewarandet as deras helgd. Det är i det förra
afseendet, sou» rättigheten att granska Lagarne och
att föreslå nya bliswit densamma förbehållen, och
i det sednare, som rättigheten att ensam bewilja
medel till Statö-kostnadernes bestridande, och att
taga kunskap om dessa medels förwaltning, äflven
bliswit samma Lagstiftande magt tillagd. Dess åtgärd
i det förra fallet är förekommande eller beredande,
i det sednare hindrande eller aterhällande.
Den tjenar i det förra, att bestämma grunderna för
Samhälls-Contractet, att jemka wilkoren efter
Samhällets behof och tidernas förändringar, i det
sednare, att bewaka utöfningen af de således föreskrifne
grunder och uppfyllandet af dessa wilkor,
samt ingär i detta afseende mera i sjelfwa Styrelse-befattningen.
Samhällets fordran i det förra
afseendet är, att ingen onödig Lag blir gjord, att
alla de stadgande»», som något allmänt behof päkallar,
blifiva iakttagne och förcskrifnc. Samhällets fordran
i det sednare afseendet gär derpå ut, att Lagen mä
äga sin fulla kraft, att Regeringen »vid dess wärd
icke mä öfwerfkrida gränsorne för dess tillämpning.
Fullkomligheten af Samhälls-magtens organisation
i det förra afseendet beror derpä, att Lagar endast
ur allmänna synpunctcn, för det helas wäl, icke ur
ensidiga afsigter eller för enskilda interchen blifwa
gjorda. Fullkomligheten af samma organisation i
det sednare afseendet hwilar derpä, att dä Regeringen
556
Expeditioner till Riks-Sländen.
äger all nödig, bade »verknings- och twingande kraft,
för att bibehälla Lagarnes helgd, den Lagstiftande
magtcn, utan att directe kunna blanda sig i
dest åtgärder, ma äga en nog motwägande kraft, för atr
hindra ett inbrott uti, eller en wilkorlig förändring
af Lagens föreskrifter. Det problem, som man
liknat wid det att kunna uppgöra Cirkelns fyrkant,
och som uti fordna Statslärans systemer bestod
deri, att göra Lagen ensam rädande öfwer
alla, har nu sä wida nalkats närmare tillämpningen,
att man ser wilkoret för dest werkliggörande,
men utan att ännu kunna absolut uppge
alla omständigheter för uppfyllandet deraf. Dä det
nu tyckes wara reduceradt derhän, till att kunna
uppföra en rigtig gränslinie emellan den Werkställande
och Lagstiftande magten, är ännu, sä wäl
i anseende till den sednares organisation, som bädas
rättigheter, mycket oasgjordt. I det hela är således
kanhända föga uträttadt för det närwarande;
nien i besia ämnen, som bero uppä moraliska uppgifter
öfwer Slägtets allmänna hushällning, och
sättet af des ledning, lär det wara nog, om med
omärkliga steg man smäningom, ehuru längfamt,
kan nalkas mälet, ock dä man känner wilkoren för
det rätta, lär man böra anse sig lycklig, allt som
man i mer eller mindre män hunnit nalkas del.
Det är under denna synpunct som wi skola söka
utreda den audra srägan, huru en Na ti o nalRepresentation,
med afseende pä dessa wilkor,
bör wara beskaffad.
Rousseau har ansett det representativa
Systemet för oförenligt med friheten, och har
sagt, att Engelska folket förgäfwes trodde sig wara
fritt, att det ägde friheten blott under den tid, som
det walde sina Representanter, att sedan detta wal
ivar gjordt, förföll det äter till sitt intet. Jag tror
Bilaga till M-m. N:° 36. S57
mig finna, att Rousseau här förblandat utöfningen
af den Lagstiftande magten med sjelfwa friheten,
dä den förra icke är, eller kan och bör wara, annat
än en borgen för den sednare. Dä Samhällets
törsta och hufwudsakliga ändamål icke är annat,
än införandet af ett rättstillständ, hwarigenom hwar
och en blir skyddad för orätt, kan ocksä den enskilde
Medborgarens frihet endast bestå deruti, att, inom
-en gräns och med de wilkor Lagen utstakat, kunna
obehindradt göra allt, hwad han för sin förmon
eller utkomst finner nödigt eller nyttigt; och den
Lagstiftande magtens ätgärd består deruti, att försäkra
Medborgaren om full utöfning as denna frihet,
dels derigenom, att ingen Lag blir gjord, som
obilligt inskränker desi werkningskrets, dels derigenom,
att den Styrande magten får en rigtning,
som icke tilläter den, att »vilkorligt behandla enjkildas
rättigheter, eller att öfwerskrida gränsen för
sin befattning. Derföre att hela Samhället icke
personligen deltager i denna Lagstiftning, blir »visserligen
ingen hwarken mindre fri i sitt werkningssätt,
eller mindre säker om ätnjutandet af den Borgerliga
friheten, och lika sa litet som den sednare
kan skiljas ifrän htvarje Medborgare i Samhället,
lika sä litet är det otvilkorligen nödigt, att den
förra stall af hwar och en personligen utöfwas.
Med den omfattning Europas Stater sätt för det
närwarande, är detta sä mycket lyckligare, som L
annat fall ingen Stat skulle kunna göra anspräk
pä friheter», och de skulle nödsakas ifrån början
bygga sin Stats-förening pä andra »vilkor, än
dem Theorken gillade.
Om Rousseau gifwit akt uppå, att den allmänna
»viljan icke är annat, än en abstraction af
de enskildas uti wifia puncter öfwerensstärnmande
interesse, hade han lätteligen funnit, att detta col
-
558 Expeditioner till Riks-Ständen.
lectiva interesse kan lika ival kännas och iakttagas
af en Corps dertill walde Befullmägtigade, som af
hela Nation personligen. Hela frägan hwilar endast
derpä, att de collectiva interesscn, som utgöra
de hufwudsakligaste föreningspuncterne för Samhällets
enstilda wiljor, blifwa uti dest National-Representation
i ett motswarande förhällande upptagne
och införlifwade. Dessa interessen grunda sig pä
Samhällets allmännast kända behof, och rigtigheten
af National-Representations sammansättning kan
blott efter denna sednare måttstock bedömas. Härwid
är dock fragan endast om de allmänna behof,
hwilka som en följd af menniskans natur, af deh
med ökad odling utwidgade allmänna fordringar,
och af Samhälls-inrättningens ändamäl, äro i sakernas
närwarande ordning att anse såsom oskiljaktige
ifrän hwarje Borgerligt Samhälles trefnad
och beständ.
Det är en ganska rigtig anmärkning af Rousseau,
att dä Lagen bör wara ett uttryck af allmän
wilja öfwer ett gemensamt föremäl, är en
Corps' wilja säsom sädan, lika litet som den enskilda
menniskans, den, sorn i ett sädant fall bör
komma i fräga. Det är blott sä wida, som en
sädan Corps' wilja nalkas det allmänna Stats--
interesset, som den fär rigtighet. Men det blir
ocksä af detza skäl mera synligt, hwarföre den StatsRepresentation
wore felaktig, der allt af wissa särskilda
Corpser skulle Ständswis afgöras, der all
männa
wiljan ej kunde blifwa annorlunda uttryckt,
än genom deras inbördes jemkning. Om hos det
ena af dcsta Corpser eller Ständ i allmänhet
skulle fattas upplysning, kännedom af allmänna
ärendcr och nog kraftigt interesse uti bibehällandet
af allmän ordning; om hos det andra en besynnerlig
förening af Embetsmanna- och Skrä-interes
-
Bilaga lill Mem. N:o 36. 559
sen infört smäaktighet i synpuncter och egoisin i
deras bedömande; om hos det tredje Embetsmannaprivilegier
och hierarchiska grundsatser utgjorde
deras förnämsta ögnamärke; om ändteligen hos det
fjerde en talrik samling af olikartade ämnen gäfwe
der anledning till en besynnerlig, men oberäknelig
förening af enskilda kunskaper och enskild ärelystnad,
af Medborgerlighet och Aristocratie, af nit
för allmänt wäl och af esprit de corps; om, säger
jag, dessa äro de allmänna felaktigheter som skulle
widläda inrättningen af fyra sädana Corpsers särskilda
åtgärd wid Lagstiftningen, manne icke resultatet
deraf skulle oftare blifwa en följd af deras inbördes
strid, än af Samhällets allmänna behof, och
manne icke således Lagen »vid en sadan Lagstiftning
skulle snarare blifwa ett uttryck af särskilda Stånds,
än af Samhällets wilja och önskningar? Att wid
en sädan inrättning tillägga ännu en Corps eller
ett Femte Ständ del uti Lagstiftningen, skulle i
min tanka föga hjelpa saken. Det skulle lägga Decisionsrätten
hos ett af Ständen, men det skulle
kanhända snarare öka än minska inflytelsen af den
esprit de corps, som utgjorde hufwudselet i Lagstiftningen;
ty det är en af erfarenheten bestyrkt sanning,
att hwarje Corps blir mera inom sig förenad,
ju mera den för fin magt eller sitt anseende säsom
sädan har att befara. Det är ocksä aldrig genom
hjulens niängd i ett redan inwcckladt konstwerk, som
deh gäng kan hjelpas; det är genom bestämdheten
och kraften af deras werkan, genom borttagandet
af alla onödiga bisaker, som det äter kan bringas
i ordning och äterfä en rigtigt afmätt styrka. Montesquieu
har anmärkt, att det är uti de wackraste
konstwerk, som man ser det minsta antalet driffjedrar.
Han har ätminstone rätt deruti, att det
är deras rigtning, icke deras talrikhet, som bestäm
-
560 Expeditioner till RikS-Ständen.
mer deras nytta, och att deras warde beror derpå,
huruwida de swara emot sitt ändamål.
För att nu, efter dessa allmänna grunder, komma
till en närmare tillämpning deraf, lärer man först
böra fe till, hwilka äro de allmänna behof, som
kunna anses såsom ostiljaktige ifrån närwarande
inrättning af hwarje Borgerligt Samhälle, och genom
hvilken i följe häraf uträknad sammansättning
af National-Representation man kan hoppas att
gifwa den en rigtning, swarande emot ändamälet?
I Europeiska Samhällens närwarande författning
kunna de göromål, hwarmed hwarje Medborgare
i mer eller mindre män kan anses sysselsatt,
delas i trenne hufwudsakliga grenar, nemligen:
1:o Landt-Culturen, eller deras arbete, som igenom
jordens odling framskaffa födo-ämnen; 2:o
! Naturämnenas förädling och utdelning efter
menniskornas åtskilliga behof, eller Manufaktur-,
Handtwerks- och Handels-Jndustriei»; samt 3:o
> Förstandsodlingen eller det arbete, hwilket, lemnande
den physiska menniskan, har afseende pä dep
förnufts förmögenheter och, genom samlande af kunskaper
och upplysnings utbredande i hvarjehanda
ämnen, har till föremäl, att göra menniskan skicklig
till de Åtskilliga wärf, hon har att utföra, samt
gifwa henne handledning wid walet eller utförandet
deraf. Utaf dessa åtskilliga göromäl och deras olika
ändamäl och rigtning uppkomma lika mängfaldiga
behof eller fordringar, hwilka för werkställigheten,
eller en obehindrad fortgång af det ena eller andra,
begära utrymme och »verkningskrets. För trefnaden
af hela Samhället blir således nödwändigt, att wid
dess Lagstiftning de fordringar, sorn af dessa trenne
särskilda odlings- och arbetsgrenar uppkomma, i den
män de äro grundade pä »verklig billighet och behof,
mä blifwa iakttagne och winna behörigt af
-
Bilaga till Mem. N:o 36.
561
seende. Akt de äga ett tillräckligt antal -Förcspräkare
uti -National-Represcntation, är säledes ett af
hufwudwilkvren för dep aniialkandc till fullkomlighet.
Bien jemte de behof som uppkomma af görvmälens
fördelning inom Samhället, giftvas annu
andra allmänna behof, som gifwit anledning till
fjelfwa Samhälls-inrättuingen, och som för dep bestånd
utgöra ett icke mindre iwdwändigt tvilkor.
Depa äro behofwcn af ordning, af personlig och
egendoms säkerhet, af allmänt lugn. Deha behof,
som gäflvo anledning till Samhällens inrättning,
knnna alla innefattas under begreppet af Rättwisa»d
handhafwande eller af Lagarnes helgd.
Det är detta förcmäl fom wisar, att en kraftfull
och werksam Regering är icke mindre ett behof, och
ctr af de oumgängeliga wiktorén för Samhällets
beställd, än en wal organiserad Lagstiftning. Men
da det wore omöjligt att regera, om Lagen innehöllc
föreskrifter, oförenlige med grunderne för Sam- >
hällsinrättningen, är det också derföre nödwändigt,
act i detta afseende Lagstiftningens esprit mäste wara
enlig med detta Samhällsinrättningeus hufwudföremäl.
Det blir dä en nödwändighet för Samhällets
allmänna wäl, att beskaffenheten af den Lagstiftande
Corpsen mä kunna tjena till borgen, att
inga anti-soeiala Författningar mätte widtagas, eller
sädana grundsatser beskyddas, som äro stridande
emot allmän ordning. Dä den allmänna fördelningen
af Samhället^ göromäl och dep deraf följande
behof gifwit anwisning till National-Represenrations
beständsdclar, är det Samhällets alln-.
änna ändamäl, som bör bestämma rigtningen af
samma Siational-Representations sammansättning
och de förhällanden som böra gifwas emellan den
36
562
Expeditioner till Riks-StLnden.
Lagstiftande vch Verkställande Magten. Det är
den förra som skall utstaka wilkoren för »löjligheten
af det stora ändamälets tvinnande, allmän
rätt och allmänt »val; det är den sednare fom skall
maka öflver wcrkställigheten af de således ntstakade
»vilkors kraft.
För en »verkligen nyttig sammansättning af
den Corps, son» skall stifta Lagen, vch pä detta sätt
uttrycka Nationens allmänna »vilja, är det således
icke nog, att den till fina beständsdelar är sammansatt
af Personer, hwilka haflva del nti nägot af
de irenne hustvudgöromäl, svin utgöra en Nations
allmänna interesse», men det är också nödigt, att
igenom »valet af Personer och igenom den rigtning,
fom är den Lagstiftande Corpsen gifivcn, Samhället
mä äga en borgen, att dä hwar och en för sitt
yrke söker utwerka de fördelaktigaste »vilkor, det
stora huftvudändamälet, allmän rätt, allmänt wäl
inom Samhället, ej »nä uraktlätas, och att således
> den Lagstiftande Magtens stadgande,» icke mä rubba
allmän eller enskild säkerhet, och des» evntrole pä
i den Verkställande Magtens åtgärder icke blifwa
stridande emot bibehållandet af allmä?» ordning och
lugn. Den blir det pä ttvänne sätt, antingen dä
den är sa owerksam, att den mera kan anses jon»
ett »verttvg än som ett band för den Verkställande
^ Magten, eller da den sa öswerskrider sina gränsor,
att den hindrar dep laglikmätiga befattning, och
gör således Riksstyrelsen och Lagarnes »verkställighet
omöjlig. Ingendera as dessa afwägar har någonsin
»varit eller kan möjligen blifwa det genast förklarade
ändamål, hwartill en Nations Besnllmägtigade
sagt sig »vilja sträfwa, men, under mangfaidigt olika
sörklädningar och benämningar, har »nan olyckligtrvis
sett dem blifwa ett af de mål, »vid hwilka de
stadnat, och genom htvars fullföljande de tjent att
Bilaga till M-m. N:o 36.
563
kullkasta dell Regering eller den Samhällsordning,
som war utsatt för sädana afwikelser. För att förekomma
detta, blir således nödwändigt, att Samhället
i anseende till walet as de Personer, som
skola utgöra detz Befullmägtigade och föreställa den
Lagstiftande Magten, ma äga en borgen i deras
förhållanden och ställning inom Samhället, att de
äga ett kraftigt interesse för bibehällandet as
allmän ordning, och tillräckligt oberoende, för
att bibehälla Lagens kraft emot den Verkställande
Magtens mösliga inkräktningar. Hwad de Befullmägtigades
antal angär, i anseende till Nationens
irenne hufwudyrken, är ännu widare att märka, att
det är med Wettenskaperne och med den deras följande
upplysning, som, efter hwad man längesedan
anmärkt, med Handeln och med Industrien, de fordra
icke särskilda biträden, eller ett särdeles understöd,
de begära endast att ej förtryckas, och när dem
lemnäs frihet att, i en obehindrad men ordentlig
gäng, framskrida till sin utweckling, fordra de blott
allmänt beskydd, icke särskild uppmärksamhet. Det
blir derföre i afseende pä det Samhällets allmänna
interche, som har Förstandsodlingen till föremal,
mera af wigt, att den egenskap, hwilken för alla
menskliga företag är as nöden, nemligen klokheten
och kännedom af de ärender man stall bedöma, än
egentlig sä kallad lärdom, kommer att utmärka Nationens
Ombud. Dä Len sednare wist icke bör
uteslutas, kan ä andra sidan icke heller för densamma
en särskild titel till företräde medgifwas,
eller det blifwa en nödwändighet, att för denna
Clas Medborgare tillskapa nägon särskild Clas Representanter.
Att sä mycket som möjligt försäkra
ät de upplyftare af Allmänheten delaktighet i Lagstiftningen,
och att gifwa denna behof utaf och
interehe för Förständs-odlingens framsteg och ut
-
564
Expeditioner till Riks-StLnden.
wettling, blir pä en gäng det säkraste medel atr
befordra den och det som bäst instämmer med Nationens
allmänna fördel.
Annu är ivid sammansättningen af en NationalReprcscntativn
en omständighet att märta, som förtsenar
»verklig uppmärksamhet. Den bestär deruti,
att menniskan i allmänhet är merendels missnöjd
med det närivarande, att Samhällsordningen äfivcn
sätt dela detta gemensamma öde, och att, ehuru ingen
ivägar uppenbart höja sin röst emot ordningens
bibehällande, äro dock alla fallne att klandra
Stats-Författningen, och i synnerhet allmänna ärendcrncs
gäng. Denna inenniskonaturen ätföljande
böjelse till mipnöje, jemte det den af tingens ställning
understödjes, som ofta medförer oundwikliga
olägenheter, härrör äfwen deraf, att Samhällsordningen
lägger band pä enskildas passioner, att
da den är stiftad för att undwika Namrtillständets
wäldsamheter, mäste den underkasta menniskan wipa
inskränkningar, och att deha, som hindra den illasinnades
tilltag, blifwa äfwen för den dygdigc ibland
mindre behaglige, dä han betragtar Samhällsinrättningen
som en anstalt, hwilkcn med mycken
kostnad och mänga uppoffringar endast söker leda
mcnniskorna till ett mäl, som de dessförutan, i följe
utaf sin egen fördel, borde hafwa sökt. Dä fantasien
lemnar sig at mälningen af ett lyckligt Naturtillständ,
glömmer den alltför osta dep wcrkliga
omöjlighet, och om den erkännes, blir likwäl inbillningen
igenom denna mälning mera retlig för
hwarje af de olägenheter, som inom Samhället
kunna erfaras. Det är således gifwet, att ej blott
för den, svin af oreda och wäldsamheter kunde hafwa
allt att »vänta, eller som ätminstone der mäste söka
sin enda tillflygt, men äfwen för den, sorn i allmänhet
är »vän af ordning och moralitet, kan Sam
-
Bilaga till Mem. N:o 36.
565
hällsinrättningen ibland, dels genom sina ofullkomligheter,
dels genom jemnförclsen med ett högre ideal,
synas mera som en boja som tynger, än som ett
stöd som upprätthåller me muskan, under dep framskridande
till det gemensamma mälet, Slägtets förädling.
När man nu till denna allmänna granskningslust
lägger de enskilda anledningar till mifmöjen,
kom i mer och mindre nion, men alltid till nägou
del, mäste gisivas under all slags Styrelse, sinner
man lätteligen, att anlcdningarnc till opposition
emot Negeringens werkan och afsigtcr ärv gifua
uti sjelfwa sakernas natur; att der icke Magten
kan nedtysta dem, skola de mer eller mindre, men
alltid till en betydlig del, utgöra själen af Nationens
Befullmägtigades allmänna mening. Sjelfwa
egenkärleken ger en ny borgen härföre, da »ian sa
lätt inledes att tro sig wara öfwer dem i kunskaper
och skicklighet, hwars förhållande och åtgärder mali
sunnit skäl att klandra. Det är i sig sjelft intet
ondt uti denna den Lagstiftande Corpscns natnrliga
fallenhet, men det är angeläget, att den lebes derhän,
att blifwa oskadclig. Det är Regeringen, hwilken
närmast känner bchofwet af ärcndernes oafbrutna
gätig, hwilken derföre i bibehållandet af ordning
och lugn har det närmaste interesse, äfwen som den
mest directa åtgärd. Det är derföre nödigt, att
äfwen Regeringen får en tillräcklig motstandsstyrka,
för att afhälla den Lagstiftande Magtenö anfall.
En sädan förswarskraft äter kan och bör icke bestä
i blotta i Lagen förwarade rättigheter, att assia
eller hindra Lagstiftande Magtcns tilltag. Möjligheten
att afwärja dem hwilar lika mycket pä den
Lagstiftande Corpsens sammansättning, som pä de
den Verkställande Magten tillagde Proervgativer.
Tet blir derföre en nödwändighet, att den Werk
-
566
Expeditioner till Riks-Itäiidc».
ställande Magten ina kunna uppå deri Lcigstiftandes
sammanfättning hafina nägvt inflytande, eller åtminstone
deruti något deltagande. Swärigheten beskär
blott uti att bestämma graden och gränsen derföre.
I England hafwa, enligt Neckers anmärkning,
sjelfwa Representationens ofullkomligheter
gifwit en utwäg för den Werkställandc Magten till
deltagande uti den Lagstiftandes öfwerläggningar,
som icke genom Constitntionen är äsyftad, men sonr
icke dcsinindre bliswit en af de hufwudsakligaste
utwägar till jemnwigt emellan desa bada delar af
Samhällsmagten. Denna ntwäg härrör ifrän den
ofta flertaliga Representationsrätt, som bliswit tillagd
Köpingar och Orter, som nu äro obetydliga
bade i folkmängd och förmögenhet. Da denna sakernas
ställning sätter Regeringen i tillfälle att
werka pä de Wäljande, försäkrar den äswen alltid
Ministern om möjligheten, att alltid fä säte och
stämma i Underhuset, och att således kunna öfwerwara
och leda des öfwerläggningar. Denna Representations
olikhet har kanhända i England i annat
afseende wanstägtats till misbruk och till brist
pä cnergie hos des Lagstiftande Magter; men om
i wisa fall, af en kanske ofta oundwiklig nödwändighet,
och as en ätminstone alltid twetydig beskaffenhet,
det torde kunna sägas, att den Lagstiftande
Magten ger alltför mycket wika för de Styrandes
wilja och ingifwelfer, gifwes det likwä! ämnen as
sä allmänt interesse, af sä ostridig beskaffenhet, att
den Lagstiftande Magten icke skulle kunna undandraga
sig att wara Tolk af allmänna opinionen,
och att Ministern sjelf mäste erkänna sitt felsteg
och wika ifrän Stats-förwaltningen. Om ä ena
sidan allmänna opinionen wid ett sädant tillfälle
wisar sig bjudande öfwer bäda, är det ä den andra
onekligt, att det är Stats-Författningen iom da
-
Bilaga till Meni. N-o 36.
567
nät denna opinion, att det är den svin upprätthåller
deh frihet och möjligheten af des? inflytande.
Kanske torde detta wara i sammandrag allt, hwad
man för en Stats-Författnings werkliga nytta kan
rväga önska?
Frägan om en National-Representations beskaffenhet,
för att uppfylla det med densamma asyftade
ändamål, synes således böra delas i flera. Den
vin naturen af deras beståndsdelar; den om deras
ofwcrläggningssätt och sammansättning; den ändtligen
om deras förhållande inbördes och till den
Verkställande Magteu. Det är omöjligt, att »vid
en Afhandling om en National-Representations beskaffenhet
icke mer och mindre »vidröra alla dessa
frågor. Den sednare skall likwäl »vid detta tillfälle
endast sä »vida behandlas, som den har gemenskap
»ned de förra.
I anseende till den första, lära utan twiswcl
Samhällets åtskilliga intcressen dä blifwa närmast
förenade uti Lagstiftningen, när ingen Clah af
Medborgare är ifrån Walrättigheten utesluten, när
de egenskaper af bofast och af oberoende, som äro
nödige för att ge Samhället en tillräcklig garantic
för bruket af denna rättighet, blifwa de enda erforderliga,
för att fa deltaga uti Walet af Nationens
besullmägtigadc Ombud. Da de Medborgare, sorn
svsselsätta sig med Stads- eller Landtmanna-industrien,
utan »winne! äro talrikast, blifwa också dessa
Samhällets hufwudyrken de, för hwilka den Lagstiftande
Corpsens Ledamöter komma att hysa det
mesta deltagande. I anseende till dem är således
ingen swärighct. Men tvid fragen» om den garantie,
Samhället ytterligare kan fordra för ernåendet af
des; allmänna ändamål, rätt och säkerhet för
alla, blir saken mera inwecklad, och swarligen lär
Expeditioner till RikS-Ständen.
dcn kunna i allmänhet afgöras, utan hänseende
eller tillämpning till något wist Land.
Ibland de inom märt Fädernesland sednast
utkomne Skrifter, tyckes man nog allmänt wara af
den tanken, att genom Electorcr lata förrätta Walet
af Riksdags-Fullmägtige. Jag wet att denna idee
är tagen utur de sednaste repnblicanska Författningar.
Men jag frägar, oni den i Swerige skulle
blifwa antagelig, om den icke der skulle blifwa ett
nytt skäl, ätt göra den föreslagne Representationsförändringen
mindre angenäm? Utan twifwcl skall
dcn stora mängden as dem, som i langliga tider
warit wäne att representeras Standswis, frukta för
att något förlora, om de skulle afstä denna rättighet,
och om da tillika de icke mera directe skulle
wäija sina Ombud, manne de icke skulle anse sig
haswa förlorat allt, och fatta misstroende bade till
sina Ombud och till Stats-Författningen? När
man antager, att ingen Clas Medborgare sar wara
utesluten ifrän Representation, blifwa wisscrligen
Folkmängd och Förmögenhet hufwndsakeliga
grunderne för Walrätten, och i famina nion Leil
mera blir utwidgad, i samina mon blir Let mera nödigt
att bestämma deh "bruk. Men skall och kan icke detta
ske pä annat sätt, än igenom Eleetorcrs tillsättande?
Necker har föreslagit ett annat, som i mitt tycke
förenar samma sörmoner med mera popularitet;
det är, att personer af en wist ansenligare förmögenhet
inom hwart Distriet skulle samlas och utse
ett wist antal Candidater, som skulle komma under
omröstning till att blifwa Nationens Representanter,
allt efter förhållandet af det antal Fnllmägtige,
som hwart Distriet skulle skicka, sa att för En som
skulle wäljas alltid skulle wara Fem att wälja
uppå. Denna således uppgjorda Förslagslista
skulle tjena till anwiSning för de Wäljande, och sä
Bilaga tik! Meni. N:o 36.
569
wäl de som Uppgjort Listan, som alla andra hwilka
dertill wore berättigade, skulle fa deltaga i Wåler,
med intet annat förbehåll, än att blifwa inom Listan.
Om således Walfriheteu icke wore oinskränkt,
kunde det åtminstone icke sägas, att den wore helt
ock hållet förlorad, och da de, som uppgjort Förslagslistorne,
wore utaf alla Stand, kunde man ef
säga, att något wore försördeladt. Inskränkningen
i anseende till de Wäljandes Walfrihet wore i de
flesta fall ingen annan än den, som igenom sakernas
natur ändock skulle ägt ruin. Den skulle endast
igenom en sadan anstalt, med mera lätthet för
dem sjelfwa, och med mera nytta för det Allmänna,
wara bestämd. Om Förslagslistorne för hwarje
Härad eller Distrikt förblefwo förseglade, till desi
de Wäljande moro samlade, och tiden emellan Förslagets
uppsättande och walet wore sä kort som
möjligt, skulle de flesta orättradighetcr och konster
ivid Walen förekommas. De som uppgjort Förslaget
wore i en slags answarighct inför Nationen
och skulle, för att af den wäljande Menigheten erhålla
bifall, nödgas radfräga allmänna förtroendet.
Att således sättet af Malens förrättande skulle
igenom denna ntwäg kunna lätteligen bestämmas,
anser jag icke omöjligt; men i anseende till den
Lagstiftande (forpscns beståndsdelar, och för Samhällets
garantie deraf, aterstär ännu ett annat
wigtigare och mera grannlaga ämne att utreda.
Om det i allmänhet är menniskonaturen
medfödt att klandra det närwarande, att wara miynöjd,
om icke med samhällsordningen, åtminstone
med styrelsen, blir denna fallenhet as ännu märkcligare
och ofta wadeligare följder, när de samma
skulle kunna ntwerka en förändring, som hafwa
derwid minst att förlora, mest att winna. Detta
händer sä wäl, om pluraliteten af den Lagstiftande
570
Expeditioner till Riks-StLnden.
Corpsen är till större delen sammansatt af Personer,
hmars ställning inom Samhället wore sadan,
som äfwen i fall sselfwa Lagstiftande Corpsens öfmerläggningssätt
more sä inrättadt, att öswcrmigten
genom list eller wald more för ett sadant parti lätt
munnen. Det är da, som under namn att öka
Folkets magt, man ökar endast des; Fullmägtiges;
det är da, som ibland en talrik Församling ett
mindre antal, genom enhet i afstgter och list i anläggningen,
sä ofta lyckas att beherrska de öfriga,
och det är dä ändtligen, som Anarchie eller Despotism
slutligen beredes.
Det är derföre Folkets högsta interesse, att
ej allenast förse sina Fullmägtigc med tillräcklig
magt, för att uppfylla det dem uppdragna kall, men
också att hos dem sselfwa förekomma mistbruket af
magt. Man mäste aldrig glömma, att deha Fullmagtige,
ehuru Nationens Ombud, icke hmar för
sig äro annat än Enskilde, hedrade med ett större
förtroende, att bäde deras collectiva och deras enskilda
interesse skall förena sig deruti, att utwidga
gränsorne af sin befattning, att derföre Samhällets
mäl, oskiljaktigt ifrän ordningens beställd, hwilar
derpå, att äfwen dctza Fullmägtige blifma nödsakade
stadna inom de skrankor, som tillhöra deras
merkningskrets.
Erfarenheten har i detta afseende intygat, att
intet är wädligare, än den Lagstiftande Corpsens
förening i en enda rädplägande och beslutande Församling.
Ofmerilning i beslut, öfwerraskning i
deras beredande, tilltagsenhet hos den Lagstiftande
Magten, smärighet för den Werkställandc att emotstå
des; anfall, och slutligen alias kufmande af en
rnägtig eller illslug Faction, äro de följder, sorn
af en sädan sammansättning äro oundwikeliga.
Frankrike har erfarit deni, och dest efterdöme mäste
Bilaga till Mem N:o 36.
571
ännu länge warna Europas Nationer för ett dylikt
»nistag.
De» Lagstiftande Corpsens deluiug i flere
särskildt rädplägande Församlingar blir således en
af de hufwudgrundcr, som man kan anse svin afgjorda
för beskaffenheten af des sammansättning.
Men sättet, burn denna delning skall ske, blir icke
derföre mera bestämdt. Det gifwes egenteligcn i
detta afseende ej mer än twänne hittills kända sätt
af den Lagstiftande Magtens Organisation. Det
ena, som händelsernas gäng danat i England, som
erfarenheten långsamt derstädes förbättrat; det andra,
som, alstradt uti en tänkares speculatioi», bliswit
mer och mindre fullkomligt infördt uti Frankrike
och de dermed förbundna Stater. Det förra
af dcsa Svsteiner synes wara bygdt pä den grundsats,
att menstliga passioner kunna bäst igenom
deras inbördes motwigt uppwäga hwarannan, oell
att det är den Clas af Medborgare, som genom sin
ställning och sin förmögenhet har det närmaste interesse
i bibehållande af sakernas närwarandc ordning,
som bör utgöra en särskild del as Lagstiftande
Magten och tjena till motwigt emellan denna och
den Verkställande. Detta, som man kallat Jemnwigtösystemet,
har igenom sin »varaktighet i siere
ti de bivar f, och igenom Engelska Folkets »välstånd
och anseende, »vunnit en rättwis uppmärksamhet.
Det andra, son» ännu icke af erfarenheten kunnat
sä noga bedömas, är grnndadt pä en i abstraktion
sinnrik jemnförelse emellan Samhälls-styrelsen och
menskliga själens förrättningar, och har till grundsats,
att det är ett mihtag, att för ett och samina
göromål tillsätta flere Corpscrs Besnllmägtigadc,
eller, sorn är detsamma, att gifwa ät en eller flere
af dem enahanda rättigheter och göromäl; men att
det är igenom ett noga ätskiljande af deras olika
572
Expeditioner till Nik8-Ständcii.
befattning, svin man kan erna det ändamäl, hvilket
Sieyes anser för hnfwudproblemet för all Lazstiftning,
det, att förena Enhet i werkan nied Delning
i magt. Sieyes har kallat detta Is
<lu oonoourZ, Förcnings-Systemet, i motsats emot
det Engelska, som han kallar: 1« salomo äs8 oguiIidrs8
8^8t6w68, och har trott, att dä man inskränker
Len befattning, som tillhör hmarfe del af den
Lagstiftande Magten, till en wis; af de åtgärder, svin
fordras till Lagens tillskapande, skulle man också
förekomma all inbördes strid, och att dä hwar och
en af de medwerkande Corpser endast under en witz
form kan bidraga till Lagens daning, skulle man
derigenom sä mycket bättre försäkra möjligheten af
ett bestämdt resultat. Han har erkänt, att rigtigheten
af denna supposition hwilade derpä, huruwida
hwar och en af de Lagstiftande Corpser blef inom
de för des; befattning föreskrifne gränsor, och har
derföre trott sig böra tillskapa en särskild Corps
till Wäktare öfwer Constitntion, hwilken han gifwit
namn af ckurio Oorwtitutionuairö. Den är i
Sieyes' plan mera möjlig att införa och mera oumbärlig,
än i något annat Regeringssätt. Om den
Corps, svin har rätt att föreslä Lagarne, och som
i Sieyes' plan föreställer lankan och behofwct, skulle
wilja påtruga den ett beslut, ät hwilken, i likhet
med omdömet, beslutande Rätten är ensam förbehällen,
eller om de bäda skulle förena sig emot den
Verkställande Magten och wilja inkräkta pä deh
omrädc, eller om denna skulle wilja störa deras
förrättningar och hindra dem i fortgängen af deras
arbete, sä är obehörigheten af allt detta i samma
nion mera lätt att Ådagalägga, som hwar och en
af de agerande Corpsers befattning är mera ätskild
och mera bestämd; men i samma nion de äro ärnadc
att hafwa inbördes mindre motständs-stprka.
Bilaga lill Blem. N:o 36.
573
blir vcksä mera nödigt att en Magt finnes, sol»
kan halla broar och en inom gränsen af sin befattning
och waka öfwer Constitutivncns widmagthällande.
Uti det Engelska, eller det sa kallade Jemnwigtssystemet,
är en sädan crcentriff controle hwarkcn enlig
med inrättningens esprit, eller möjlig att införa.
Det är igenom det inbördes oeto som är sä wäl
de bäda afdelningarne af den Lagstiftande som den
Verkställande Magten förbehällct, som den eontrole
är ärnad att uppkomma, hwilken skall upprätthälla
Constitution, och det är igenom en noga uträknad
jcmnwigt uti deras inbördes rättigheter och inflytelse,
som den säkerhet skall beredas, hwilken skall trygga
Stats-Författningens beständ. En Öfwerdomarc
öfwer depa Magter skulle blifwa, antingen ensarn
rädande elier ett intet, och det tovre lika sivärt att
bestämma, när casus för deh ätgärd borde inträffa,
som att utsätta gränsen för densamma. Den Wäktare
öfwer Constitution, som Sieyes trott sig sakna
i Europas hittills »varande Stats-Författningar,
är säledes ej heller hwarkcn nödig eller möjlig att
der införa.
För att döma om wärdet af det System
Sieyes föreslagit, torde böra undersökas, om äfwen
den Wäktare, han ärnat Stats-Författningen, är
tillräcklig för sitt ändamäl, om den kan förses med
tillräcklig kraft för att uppfylla det, utan att sjelf
blifwa förtryckande, och om de olika görvmäl, hail
tillagt hwarje del af Nationens Ombud, äro eller
kunna sä noga ätskiljas, att ej den ena kan inkräkta
pä den andras rättigheter? Hwad erfarenheten
i detta afseende ädagalagt, talar ej till Systemets
fördel; men sä mäste man vcksä medge, att
det ännu aldrig blifwit till sin hela widd ester
Sieyes' plan infördt eller försökt, och att sä wäl
574
Expeditioner till Niks-Ltänden.
de omständigheter, under hwilka nian antagit delar
deraf, som de förändringar, som med detsamma
blifwit gjorda, arv af en beskaffenhet, att göra
Systemets ursäkt, om det förfelat sitt ändamål.
En jemnsörelse emellan detsamma och det sä kallade
Jemnwigts-systemet torde säledes bättre upplysa
saken och närmare swara emot assigtcn.
Det sednare, eller det i England införda Regeringssättet,
har till owilkvrlig grund, att fördelningen
af Nationens Representanter skall wara
grundad i en ärftlig olikhet af Stand, att den ena
delen eller Öfwcrhusct skall haswa ett hufwudsakligt
intcrehe uti bibehållandet af sakernas närwarandc
ordning. Onekligen ligger fördelen af detta Regeringssätt
deruti, att den gäng, sakerna skola taga,
är sä lätt uträknad, sä nära förenad ined de Rädandes
hufwudsakligastc fördelar, att dä den ena
delen af den Lagstiftande Corpsen föreställer Nationens
mängfaldiga, men föränderliga och sä till
sägandes ögonblickliga behof, föreställer den andra
deh stadigtvarande allmänna och oföränderliga interehc
för ordning, för allmän säkerhet, för stadga i
ärendernes gäng. Det är lyckligt, när tiden befästat
ett sädant Regeringssätt; nägra fä modificationer
hade kanske kunnat göra det ännu fullkomligare,
men i det hela lär intet wara som hittills
gifwit ett mera tillfredsställande resultat, och hos
den Nation, som skördat frugtcrne deraf, kunna
hwarken otidiga anfall af den ena delen af den
Lagstiftande Corpsen emot den andra, eller en
obillig afund emot den del af Nationen, som genom
födseln har säte i O siver huse t, bliswa en anledning
till Regeringssättets omstörtning; men dä det kominer
an pä att nyskapa en Representation, blir wäl
en sädan delning sä möjlig att införa, och om den
skulle antagas, kan den blifwa beständande?
Bilaga till Meni. Nw 36.
575
Wid sinnenas närwarande ställning, dä »vid'
nästan hwarje skakning uti någon Europeisk Stat
det icke är sräga oni mindre, än ett seninande as
rättigheter och sörmäncr för alla Medborgare; dä de
som hafwa intet, och de som hafwa litet, begynt gemensamt
kasta asundsfulla ögon pä dem, som genom födseln
eller egen skicklighet kommit i besittning as ärsda eller
förwärfda fördelar, dä wid täflan att dela dem
äganderätten till och med kommit i sräga, och ingen
aktning wisats för mer eller mindre billiga, eller as
åldern stadgade företrädesrättigheter, dä hemställer
sag till hwars och ens mogna öfwerwägande, huruwida
det skulle wara möjligt, huruwida det skulle
wara försigtigt, att tillskapa den Lagstiftande Corpsen
as twänne delar, af hwilka den ena alltid skulle
wara färdig till anfall, den andra i behof af förswar?
och bland hwilka den förra skulle äga alla
popularitetens fördelar, dä den sednare, inskränkt till
åberopande af söräldradc eller bestridda rättigheter,
ej skulle kunna wänta sig nägot stöd eller med häll,
annat än hos Regeringen eller hos de sa, som
wörö nog upplyste att inse, att ordningens bibehållande
wore innerligen förenadt med denna Corps'
beständ. Jag srägar, om det wore försigtigt, att
Medes sätta dessa twänne Stridsmän med sä olika
krafter midt emot hwarandra, om derigenom de
söndringar skulle förekommas, som hittills man förgäswes
önskat att afhjelpa?
Den plan Sieyes uppgjort är deremot grundad
pä likhet i de Lagstiftande Corpsernes beståndsdelar
och pä olikhet i deras befattning, och synes i detta
afseende mera öfwcrensstämmande med tidehwarfwcts
esprit. Likwäl, ehuru Sieyes i anseende till den
tidpunkt, dä han den författat, icke kunde antaga
ett annat System, finner jag ej, att det wore emot
dest hufwudassigt stridande, om uti den Lagstiftande
Corpsens sammansättning funnes en garantie, att
576
Expeditioner till Riks-Siänden.
leke dep beslut kunde blifwa stridande enrot ordningens
bestånd. Olägenheten af Sieyes' plau
synes lnig wara hufwudsakligcn, att den Lagffifrande
Corpsen, svnr icke har nägot veto öfwer sina
beslut, kunde derigenom sä tillfälle fatta sadane,
som kunde öfwerändakasta 'Regeringssättet, att det
more i sadant fall, som den Corps, hwilken skulle
wara Wäktare öfwer Constitutionens helgd, skulle
mellankomma med sin åtgärd. Men häraf följer
ater en annan olägenhet, dell, att denna Corps,
som skulle äga domsrätt öfwer hela Styrelsemagten,
skulle snart blifwa herre öfwer densamma, och att således
det odelade en endas inflytande (notion unigno),
som Sieyes welat undwika, här skulle äter inträffa.
Faran eller wädan deraf synes mig i synnerhet
derföre wara att frukta, emedan, enligt
Sieyes' plan, en fädan Corps alltid skulle wara
förhanden och, sysslolös wid alla andra tillfällen,
endast hafwa att afwakta dem, dä han kunde eller
borde utöfwa sin domsrätt. Med den gäng wi ej
kunna undgä att tillerkänna menskliga passionerna,
lär man ej kunna hoppas, att der missbruket är sä
lätt, det skulle kunna utebliswa. Jag tror således,
att i den beständiga tillwarelsen af en sädan
Corps, som, ärnad till Wäktare för Constimtion, kunde
snart komma att befalla öfwer densamma, ligger
ett hufwudsakligt fel hos den plan Sieyes uppgjort.
Men jag tror tillika, att sjelfwa ideen till
en fädan Corps icke medför nödwändigheten as dep
beständiga tillwarelse. Jag tycker mig twärtom
sinna, att ideen af en Constitntions Nämnd eller
Jury derföre wann sä mycket bifall, att man förenade
samma begrepp dermed, som med en wänlig Jury,
art göra Lage» ensam närwarande, att endast för
hwarje särskild eafus tillkalla Domaren. Jag wägar
tro, att möjligheten af en sadan inrättning
Bilaga till Meni. N:o 36.
577
äfwen skulle kunna gifwas, att Systemets »värde
deruppå beror. För att bedöma detta, fordras att
iugä i detailcn af hwarje dels sammansättnilig, ock
af den Stats-Författning, efter b »vilken de skulle
handla, samt i följe deraf tillse, huru en eontrole
skulle wara möjlig.
Utaf alla de Författare, som inom wart Fädernesland
meddelat Allmänheten sina tankar om
en förbättrad Representation, är i min tanka inger»,
som lemnat sä allmänt nyttiga uppgifter, sorn
Författaren till Blandade Ämnen. Ehuru jag för
min del icke med honom till alla delar instämmer
uti tillämpningen deraf, kan jag dock ej annat än
erkänna det för en sinnrik och anwändbar idee, att
i följe af de twänne grunderue för all Representation,
Folkmängd och Egendom, lata »välja Nationens
Befullmägtigade pä twänne olika grunder,
efter Folkmängden och efter Bewillningen. Jag
tror att »nan deruti har en lätt och naturlig grund
för den Nativnal-Representations twänne afdelningen.
-, som jag, i likhet med Sieyes' plan, »vill
nämna den Föresläende (eller Tribunatet) och
den Beslutande eller Lagstiftande. Denna benämning
utmärker de funktion er jag »ville gifwa
deni. Den förstnämnde föreställer begäret och tankan,
som efter bchofwens olika intryck, med mcr
cller mindre skäl, men alltid med liflighet och deltagande,
i likhet med desta menuiskans böjelser,
yrka tillfredsställandet af de Åtskilliga fordringar,
som utgöra Samhällskroppens närwarande eller tillkommande
behof. Uti denna del af Representation
är angeläget, att alla de samhälls-classer deltaga,
som i kraft af sin befattning hafwa närmaste gemenskap
med Samhällets allmänna interesse»», Åkerbruk,
Manufacturer och Handel, allmän Upp
37
-
578
Expeditioner till Riks-Ständcn.
lysning och »växande Odling. Denna Rcprcscntations-afdelning
bör derföre wara talrikast och
medgifwer äfwen mindre stränga föreskrifter i anseende
till deras alder, som dertill kunna wäljas.
Denna afdelning bland Nationens Bcfullmägtigade
bör ensam äga rättigheten att foresta Lagarne, och
utan betz bifall Lunna inga nya pälagor utskrifwas,
eller den förra Bevillningen fortfara. Hos denna
Corps (som jag för korthetens skull will kalla
Tribunatet), mäste Regeringen framställa sina
behof och fina Förslag till Lagar, och äger denna
Corps att granska och undersöka deras beskaffenhet
saint deröfwer lemna sitt yttrande; men han har
intet veto öfwer den Werkställande Magtcns Förslag,
äfwcnfom denna intet öfwer Tribunatets. Det
är inför den andra delen af Representation, som
skulle fä namn af den Lagstiftande, och som
skulle werkeligen »vara det, som de skola bäda anföra
sina skäl emot och »ned en Författning, och
Let är efter denna inbördes discussion emellan »villan
och behofwet, sorn den Lagstiftande Corpsen lik
omdömet skulle fatta sitt beslut och göra Lagen.
Jag tror likwäl ej, att denna Corps, enligt Sieyes'
plan, bör wara inskränkt wid att gifwa detta sitt
beslut tillkänna blott igenom swartå eller hwitå
kulör. Jag medger alltför gerna, att det alltid mä
voteras. Lagen bör göras med en bestämdt uttryckt
wilja. Men jag tror att, likasom det tillkommer
omdömet, att icke blott göra Syllogismen, men äswen
att pröfwa anledningarne till densamma, likasä
bör det i en sadan Författning tillkomma den Lagstiftande
Corpsen, att motivera skälen till sitt bifall
eller afslag. Det bör således »vara dep Ledamöter
tillätet att tala öfwer ämnet, sedan de afhört disenssion
emellan Tribunatets och Regeringens Deputerade,
och dcc bör »vara hela Corpsen tillätet att,
BU°ga lill Mein. N:° 36.
579
om hail sä behagar, pä besa anledningar säta författa
skälen till sitt beslut. Men beslutet mäste allrid
innehälla endast det ämne som är föreslaget,
utan nägon tilläggning eller förändring, och om sädant
önskas, mäste det helt enkelt äterförwisas till
Len som det uppgifwit. Det bör es heller någonsin
wara den Lagstiftande Corpsen tillätet, att föreslä
nägon Lag eller Författning, endast att gifwa
sitt vttrande öfwer deni, som lill betz pröfning hemställas.
Uti ett noga iakttagande af deha skillnader
ligger ett utaf de hufwudsakligaste Constitntions
bälwcrk. Ett annat icke mindre wigtigt och kraft
ägande är i min tanka det, att en wäsendtlig skilnad
bör göras emellan Lagförändringar och nya
Lagar. Det är min oförgripcliga men fasta öswerrygelse,
att ett Folk är bättre tjent med stadga i
sitt Lag-Zystem, än med en utsökt fullkomlighet i
bwarjc mindre del deraf. Jag anser det äfwen, tvid
nu i fräga warande Stats-Författnings-System, som
ett hufwndsakligr medel att försäkra dep beständ,
att noga bestämma ett olika sätt att tillwägagä tvid
nya Lagars tillskapande för oförutsedda händelser,
och tvid afskaffande eller förändring af de förut warande.
I det förra fallet mä den Lagstiftande
Corpscns bifall till hwad endera af SamhällsMagtens
grenar begärt göra Lagen; i det sednare
mä ingen »varande Lag kunna förändras eller asskaffas,
sädanc oeconviniska Författningar, four af
Regeringen ester behag kunna utfärdas, häri dock
ej inbegripne, annat än igenom ett gemensamt bifall
bade af Regeringen, Tribunatct och den Lagstiftande
Corpsen. I annat fall blir allt projeet
till Lagförändring hwilande, till dep att Tribunatet,
sedan motion derom gjordes, blifwit till twä tredjedelar
förnyadt, och den Lagstiftande Corpsen, till
hälften.
580 Expeditioner till Riks-Ständen.
Dä Tribunatet äger ensamt att bewilja medel
till Statens underhäll, bör det ocksä äga rättighet
att taga kunskap om dessa medels förwaltniug och
att under wista allmänna titlar bestämma anwändandet
deraf. Men Tribunatets anmärkningar emot
Förvaltningen blifwa es gällande till widare afgörande
inför Domaren, utan den Lagstiftande Corpsens
bifall. Pä samma sätt bör wal Tribunatet
kunna anklaga en Minister, men Lagstiftande Corpsen
bör ensam kunna ställa honom inför Rätta,
och anhällan om dest entledigande bör ej kunna ske
utan i förening med den Lagstiftande Corpsen. Dä
frägan är om undersökning om allmänna medlens
förwaltning, bör alltid en tredjedel af Ledamöterne
i den Committee, som fär detta uppdrag, wara utaf
den Lagstiftande. Wid all fräga om beskattning,
bör den först meddelas Lagstiftande Corpsen, hwars
asslag gör den till intet, men som deremot ingen
ting kan bewilja, utan mäste lemna det ät Tribunatet,
som i detta enda fall har bestutningsrätt,
ty beskattning är icke annat än fyllandet af ett allmänt
behof, och den har gemenskap med Lagförfattningen
endast igenom formen för dest uppbärande.
Jsrän Tribunatet borde intet Ständ wara uteslutet,
äfwensom ingen Person för sitt Ständs skull owilkorligen
admitterad. Likwäl skulle, utom i Städerne,
wid Förslags-listornes uppsättande, alltid
ibland de 5 Candidater finnas twännc Bönder, och
det wara Författarne af -Förslaget tillätet, att insätta
flere, om de sä önskade, men att i annat fall,
utan Åtskilnad af Adel, Prester, Ständspersoner
eller Borgare, uppföra den de trodde skickligast och
mest wärd allmänna förtroendet. I anseende till
Walsättct och de Wäljandes egenskaper, instämmer
jag till större delen uti hwad Författaren till Blandade
Ämnen uti sin N:o 2 anfört, och tror detta
Bilaga till Mein. N-o 36.
581
för öfrigt wara dctailer, som i förhand icke med
en wist precision kunna bestämmas. Men i anseende
till den Lagstiftande Corpsens sammansättning,
torde jag behöfwa inga i en nogare utweckling
af ämnet. Jag tror att blott en witz
bögre Bcwillnings-Sumnia af minst 30 (kanske
30) Rrdal. Banco borde kunna berättiga att wara
ibland de Waljandes antal, och jag tror, att för
att wara Förslagsman till ett sädant wal, borde
utsättas ännu en högre, minst dubbel Bewillningsafgift.
För att ginna ännu mera stadga ät Lagstiftningen,
skulle jag äfwen för min del önska, att
någon del deraf ägde en ärftelig rätt till säte och
stämma. Om ibland dem af Ridderskapet och
Adeln, som skulle befinnas äga minst 3,000 R:dalers
inkomst uti fast Egendom, 50 st. utwalbcs, som
skulle blifwa stadigtvarande Ledamöter af Lagstiftande
Corpsen, och hwars Egendom sedermera
blefwe Fideicomniltz, samt deras Zoner i samma
ordning berättigades till säte och stämma i Lagstiftande
Corpsen, med det sörbehäll likwäl, att de alltid,
tills de fyllr sitt 35 är, skulle warit i nägon
civil eller militair tjenst; männe ej detta skulle gifwa
stadga och anseende ät denna Corps? Dä nägot
runi blefwe ledigt, innan den som dertill wore berättigad
hunnit till 35 är, skulle Konungen äga
att utse den, som tilldess skulle uppfylla detsamma.
Utaf de öfriga twä tredjedelar (ty i stället för list
wille jag han skulle bestä af 150 Personer) borde
ester min tanka endast en fjerdedel hwartannat är
utgä, dä jag deremot skulle wilja, att af Tribunatet
ätminstone en tredjedel hwarje är skulle ombytas,
likwäl med förbehäll för Ledamöterne af detta
sednare, att kunna genast ä nyo inwäljaS, dä deremot
de utgäendc utur den Lagstiftande Corpsen
icke förr än den päföljande gängen borde kunna
582
Expeditioner till Rils-StLndcii.
äter insättas. För Tribnnatet borde icke mer
än 25 ärs alder utsättas, da Candidaten wid densamma
kunde erhälla förtroende; men till den Lagstiftande
Corpsen borde minst 35 ärs alder erfordras,
innan man kunde komma i sräga till Ledamot
derstädes. Efter detta utkast skulle grundcrne
till Swensta National-Representation kunna innefattas
uti nägra fä allmänna stadgande», dä allt
det öfriga blcfwc ämne för reglementarista författningar.
1:o. Alla Swensta Medborgare, ntan åtskilnad
af ständ, yrken eller lefnadssätt, skulle wara
berättigade att wäija Nationens Befullmägtigade
till wärdén af dest Lagstiftning.
2:o. Som röstägande Swenske Medborgare
skulle anses hwar och en oberoende och fullmyndig
fri man, som af egen förmögenhet eller
arbete förmär staffa sig underhäll.
3:o. Rättigheten till deltagande i Walet ak
Nationens Representanter skulle ökas i samma mon,
som man erlägger större afgift till Staten. Grunderna
för beräkningen af det antal Personer, som
stall deltaga i Lagens tillskapande, skutte Medes
hämtas af det dubbla förhällandet: Folkmängd och
Bewillningsafgift. För hwarsc antal af 10,000
wäljande Medborgare skulle skickas e» Fullmägtig,
och för hwarje 20,000 Riksdalcro bewillning likaledes
en Fullmägtig.
4:v. Swensta Nationen, öfwcrtygad om wada»
af en enda, pä en gäng föresläende och beslutande
Församling, skulle förklara, att wid Lagstiftningen,
äfweu som wid all annan Samhällsbefattning,
bör icke ett och samma uppdrag gifwas twänne
Befullmägtigade, men hwar och ens ätgärd sä bestämmas,
att de förenas till ett gemensamt ändamål.
I följe deraf skulle Nationens Representanter,
Bilaga lill Mem. N:o 36.
583
ester grunderne eif förenämnde Walrätt, blifwa delade
i twänne afdelningar, den ena, svin äger atr
föreslå Lagen, den andra, som äger att beslnta
den.
5:o. Dä Swenfka Nationen nti sin Öfwerhet
mäste mörda den, hwilken har den stadigtvarande
omsorgen för wärdén af dest allmänna ärender,
skulle den också erkänna, att det är Regeringen,
som ar närmast att känna behvfiven för Styrelsen
af det Hela, att säledes den äfwcn bör hafwa del
uti Lagens tillskapande. I följe deraf äger Regeringen
rätt att föreslä Lagar, äfwen sorn Nationen
att besluta dem. Dä Lagstiftande Corpsen bifallit
ett Lagprojeet, kan Regeringen blott för en wist
tid suspendera det.
li:o. Till borgen för Lagstiftningens enhet i
grundsatser, skulle en del af delina Corps wara
sammansatt af Ledamöter, som genom arf derstädes
ägde fäte och stämma. De skulle en gäng för alla
wäljas bland Ridderskapet och Adeln af dem, som
hafwa en wist grad förmögenhet i fast Egendom,
och denna sedermera blifwa Fideicvmmist, samt rättigheten
till säte och stämma i Lagstiftande Corpsen
sedan fortsättas frän man till man, alltid uppå
äldste Sonen. När en ätt utgär, skulle Konungen
ensam äga att igenom en annan fylla dest rum.
7:o. Sweuska Folket skulle förklara, att dä
det wördar Förfädrens stadgar, anser det Lageno
»varaktighet som ett ej mindre behof, än dest fullkomlighet.
I följe deraf skulle stadgas och vryggligcn
fastställas ett olika sätt att tillwägagä, wik
nya Lagars tillskapande för nya behof, eller wid
afskaffande eller förändring af gammal Lag. Öfwer
de förra skulle Lagstiftande Magteu pä gjord framställning
genast fä beslnta; till de sednare borde ett
gemensamt bifall af bäda Lagstiftningens grenar och
k>8ck Expeditioner till Riks-Ständen.
af Regeringen erhallas. I anseende till Grundlagar,
borde detta ändock ej blifwa gällande, ntan
sedan den Förefläende delen af Nationens Ombud
blifwit till twa tredjedelar förnyad, och den Beslutande
till hälften, samt bada, det oaktadt, pä nytt
förklarat sitt bifall.
8:0. Da Folkets rätt är att sig beskatta, skulle
också des; rättighet att derom besluta oföränderligen
bibchällas. I detta enda fall tillkommer beslutningsrätten
den talrikaste delen af Nationens Ombud.
De egentligen sa kallade Lagstiftande äga endast
pröfningsrätt. Likmäl kan intet Project till beskattning
utan igenom dem till antagande framställas.
9:o. Bada delarne af Representation skulle
gemensamt genom Deputerade öfwerse Statswerkets
tillstånd och förwaltning; men anmärkningar derwid
endast kunna göras hos den Föreslående delen af
Representation.
IO:o. Swensta Nationens Representanter,
såsom dest gemensamma Ombud, skulle äfwen lönas
af Statens gemensamma medel. Endast de, som
nied arfsrätt innehafwa säte och stämma, ware härisrän
undantagne.
liro. Statens Embetsmän, answarige inför
Folket, skulle äfwen kunna af dest Ombud anklagas,
och skulle det i sadant fall tillkomma den Förestående
delen af Representation (chur wi hädanefter tills
widare stola kalla Tribunatet) att wäcka frägan.
Sä wäl pröfningen deraf, som den af allmänna
medlens förwaltning, skulle, efter gjord och motiverad
anmälan, tillkomma den Lagstiftande.Corpsen.
12:o. För hwarje hos Tribunatet wäckt fräga,
so in finnes wärd pröfning, skulle ett Utskott af
ett ringa antal personer tillsättas, för att deröfwcr
göra sin berättelse, innan den till ytterligare pröf
-
Bilaga till Mem. N:o 36.
585
mng, eller till antagande, hos den Lagstiftande
Corpsen kunde framställas.
13:o. Utaf Tribunatet skulle hwarje är en
tredjedel ombytas; utaf den Lagstiftande Corpsen
blott en fjerdedel hwartannat ar. De förra skulle
kunna äter inwäljas; de sednare först sedan ett Wal
föregått, sedan de utgingo.
läro. Bada dclarne af Representation borde
alltid pä samma gäng wara tillsammans. Det
skulle bero af Regeringen att kalla dem, men de
skulle alltid en gäng om äret, minst 6 weckor och
icke öfwer 3 mänader, wara i werksamhet.
I5:o. Sättet, huru Ledamöterne i dessa Corpser
wäljas, skulle bero af ett särskildt, enligt här
srammansöre uppgjorde grunder, härom uppsatt »ellika
gällande Reglemente. Defa hufwudpuneter,
som endast äro ärnade att närmare bestämma mina
i hast och i oordning framkastade ideer, torde tjena
att närmare Ådagalägga de således inrättade Myndigheters
inbördes motwigt och förhällanden. Tribunatet
skall naturligtwis haswa populariieten pä sin
sida och äga, igenom sin rättighet att föreslä, en
förmäga till anfall, äfwensom, igenom sin rättighet
att bewilja, en ännu betydligare kraft att äterhälla;
men bör det icke blifwa farligt, da Lagförändringar
äro förswärade, dä aldrig det kan gifwa sina förslag
ett anseende af beslut, da det således icke skulle
hafwa rätt till en wcrksam ätgärd. Den Lagstiftande
Corpsen äter skulle uti sin rättighet att afslä
hafwa ett wapen emot den andras anfall, och uti stn
rättighet att göra framställningen af utskylderna
en föreningspuuet, svin skulle gifwa honom stöd af
Regeringen. Denna äter skulle i detza bäda Corpsers
noga bestämda befattning, och uti den Lagstiftande
Corpscns möjliga behof af biständ, finna sin säkerhet.
Likwäl synes mig cu eoalition emellan Ne
-
586
Expeditioner till RikS-Ständen.
geringen och den Lagstiftande Magten wara föga
att befara, da den förra icke kan winna opinion
annat än igenom wisheten af sina beslut, och dä
deh anseende således derpå beror. Den blir niägtig
i nion af sin »vishet, den blir intet, sä snart den
blindt förenar sig »ned den ena eller andra af de i
Styrelsen eller Lagstiftningen deltagande Myndigheter.
För mig synes således lnenskliga passionerna
här böra taga den rigtning, som är mest enlig ined
det allmänna interepet. Det är blott i de fall, dä
en spänning skulle stiga till den höjd, att man ej
mera frägade ester Lagens stadgande», utan en eller
flere af de Befallande öfwerskrede gränsorne af sin
befattning, som mihbruk kunna äga rum och Constitutioneiis
beställd wara i fara. Dä iuträffar behofwet
af en Wäktare öfwer Constitution, och dä
inträffar äswen tillfället för deh ätgärd. Det äterstär
derföre att föreslä möjligheten af en sädan, och
huru den skulle organiseras.
Jag har redan nämnt, att jag trodde hufwudorsaken,
hwarföre denna uppgift, när den af
Sieyes gjordes, »vänn sä mycket bifall, lag deruti,
att likheten af namnet, dä han kallade den ckur)'
Eon8titutionnuir6 eller Regerings-Nämnd, gjorde
att man af denria inrättning wäntade sig samma
förhällande och samma »verkan, som af en wänlig
Jury, eller en sädan Nämnd, som i England i alla
Criminalmäl dömer om brottets tillwarelse och beskaffenhet.
Jag anser också för min del, att uppfinningens
fullkomlighet beror uppä, huruwida den
nalkas denna inrättning.
I följe häraf blir således första grundsatsen
för denna Corps, att den icke utom tvid förefallande
Casus skall finnas förenad, och den andra, att deh
befattning aldrig sträcker sig till pröfningen af nyttan
eller skadan af någon allmänna Styrelsens Åtgärder,
