# ID: svediakorp-gov2479
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1809--1810
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 70,018
# sentences: 2,422
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Riksens Högloft. Ständers
MiiimM och ösnftll ltjftkHililillks
wid Riksdagen i Stockholm
1809-1810.
Enligt 1873 ärs Riksdags beslut af trycket utgifna.
Stockholm,
Isaac Marcus' Boktryckeri-Aktiebolag,
1874.
Riksens Högloft. Ständers
lloilftil!!tioi»8-Nts>iott8
Mmoriater och öfriga Lspeöitioaer
tvid Riksdagen i Stockholm
1809-1810.
Enligt 1873 ärs Riksdags beslut af trycket utgifna.
WW
Stockholm,
Isaac Marcus' Boktryckeri-Aktiebolag,
1874.
Sid.
Protocoll wid Utflottets första sammanträde den 12
Maji 1809
1-
Expeditioner till Riks-Ständen.
Rörande Regerings-Formen:
Mem No 1, med förslag till Regerings-Form... 5
/ Bilagor:
Förflag till Regerings-Form  18.
ProtocollS-utdrag af den 15 Maji
^ 1809, med ett Memorial af Herr
Friherre B. von Platen angäende
en Allmän National-Armering - - - 61
ProtocollS-utdrag af den 26 Maji 1809,
med Herr RiddarhuS-Secreteraren
Silverstolpes förslag om inrättandet
af en Riksens Ständers Lag- och
Hushällnings-Beredning samt med
anföranden rörande detta förslag af
bemälde Herr RiddarhuS-Secreterare
och Herr Lagmannen Blom .... 67
ProtocollS-utdrag af den 27 Maji 1809,
angäende nyhberörde Lag- och HusHällnings-Beredning
samt med ett
yttrande i Representations-fragan
af Herr Cancellie-Rädet Adlerbeth. 82
ProtocollS-utdrag af den 29 Maji 1809,
upptagande UtskottSledamöters särskilda
meningar rörande wista stadganden
i den projecterade R-geringSFormen
86
Mew. N:o
Mem. N:o
Mem. N:o
Mem. N:o
Mem. N:o 16, med förslag till ett tillägg i 29 H
Regerings-Formen V ' ' ^0.
Bilagor:
Memorial af Herr ProfeSsoren
Wijkman C:son -X 327-
Protocolls-utdrag af den 23 October
1809, angäende Herr Biskopen Nordins
frän Utskottets beslut skiljaktiga
mening  330.
Mem. N:o 25, angäende de wid Regerings-Formen,
söre dest antagande, gjorda anmärkningar
390.
Mem. N:o 29, med förslag till ändringar eller tillägg
i 37, 56, 69, 70, 97 och 103 tztz
Regerings-Formen  442.
Mem. N:o 32, med förslag till ändring i 49 och
61 §§ Regerings-Formen  449.
Mem. N:o 34, med förslag till förändrad lydelse af
9? tz Regerings-Formen  468.
Mem. N:o 35, i anledning af ånyo wäckt fraga om
inrättande as en Riksens Ständers
Lag- och Hushällnings-Beredning . . 470.
Bilaga:
Protocolls-utdrag af den 21 Martn
1810, innehällande nägra UtskottSledamöterS
yttranden i fragan. - - 472.
Dnnehällssörteckning.
Sid
5,
i anledning as gjordt yrkande, att
Ksnuvgens med Hemliga Utskottet
colNtMiiceradc Propositioner matte
till Stånden ätföljas af Utskottsleda
möternes
särskilda yttranden 172.
si, rörande ändring af 28 § RegeringsFormen
174.
8, i anledning af wäckt fräga om Extra
Stats-Räds constituerande 178.
Bilaga:
Prolocollsutdrag af den 23 Augusti
1809, angäende samma arendes behandling
inom Utskottet 182.
9, med hemställan om twänne tillägg i
28 8 Regerings-Formen .
205.
JnnehLllssörteckning. V
Sid.
Mem. N:o 38, med förslag till ändring i 53 Z Reqerinqs-Formen
(samt 23 § RiksdagsOrdniagen)
650.
Bilaga:
Memorial af Herr Biskopen von Rosenstein
651.
L) Rörande Riksdags-Ordningen:
Mem. N:o 2, i anledning af wäckt förslag om förändring
af Ridderskapets och Adelns
Representation i Utskotten  88.
Bilaga:
ProtocollS-utdrag as den 4 Julii 1809,
upptagande Herr Friherre Mannerheimö
och Herr Biskopen Nordins
anförde motiver för deras frän Utskottets
beslut skiljaktiga mening . 90.
Mem. N:o 3, med förslag till Riksdags-Ordning . . 92.
Bilagor:
Förslag till Riksdags-Ordning.... 101.
Protocolls-utdrag af den 5 Julii 1809,
angäende behandlingen inom Utskottet
af frägan om Justitw -Radens
riksdagsmannarätt 142.
Protocolls-utdrag af den 25 Julii
1809, innehållande ätskilliga inom
Utskottet afgifne yttranden angäende
frägan om införande as samfält
votering i Riksens Ständers
Utstött 149.
Protocolls-utdrag af den 1 Augusti
1809, med ytterligare anföranden i
sistberörda fräga 158.
Protocolls-utdrag af den 2 Augusti
1809, upptagande UtskottsledamöterS
skiljaktiga meningar i afseende pä
missa stadganden i RikSdagS-Ordn. 160.
VI Jnnehällssörteckniug.
Sid.
Meni. N:o I I, med yttrande öfwer inkomna anmärkningar
wid den projeeterade Riksdags-Ordningen
samt med förslag till
ändringar och tillägg i densamma. . 236.
Bilagor:
Utlåtande i anledning af de inkomna
anmärkningarne  238.
Förslag till ändringar och tillägg . . 292.
PcotocollS-utdrag af den 6 October
1809, upptagande skiljaktiga meningar
i afseende pä Utskottets utlätande
öfwer anmärkningarne . . . 308.
Mem N:o 14, angående votcriugssättet i Banco
Utflottet
och hos Banco-Fullmägtige 322.
Mem. N:o 15, med hemställan om ett tillägg till
53 Z af den föreslagna RiksdagsOrdningen
324.
Mem. N:o 17, med förslag till ett tillägg i 49 tz
Riksdags-Ordningen
. 331.
Mem. N:o 18, i anledning af äterremih af sistberörde
förslag
333.
Mem. N:o 30, rörande de af Kongl. Majrt wid
Riksdags-Ordningen gjorda anmärkningar
445.
Mem. N:o 37, med yttrande öfwer twänne hos Ridderflapet
och Adeln, i anledning af
Expeditions-Utffottets förslag till underdånig
skrifwelse angående Wargeringen,
uppkomna frågor  646.
Bilaga:
ProtoeollS-utdrag af den 28 Martn
1810, med ett anförande af Herr
Lagmannen Silfversparre  648.
Mem. N:o 38, med förslag till ändring i 23 Z Riksdags-Ordningen
(samt 53 § Regerings
-
Formen)  650.
Bilaga:
Memorial af Herr Biskopen von Rosenstein
651.
Innehållsförteckning. VIl
Sid'
Mein. N:o 40, med hemställan om ändringar och
tillägg i 34, 36 och 75 M RiksdagsOrdningen
655.
Mein. N:o 42, i anledning af Bonde-Ständets Vägran
att godkänna Eppeditions-Utskottets
förslag till Riksens Ständers
swar uppå Kongl. Majrts näd. fkriswelse
angående Wargeringen  674.
0) Rörande Successionö-Ordningen:
Mein. N:o 13, med förslag till Successions-Ordning 317.
Bilaga:
Förslag till Successions-Ordning . . 318.
Mem. N:o 20, i anledning af gjorda anmärkningar
ivid förslaget till Successions-Ordning 342.
v) Rörande Tryckfrihets-Lagen:
Mem. N:o 10, med öfwcrlemnande till Niks-Standen
af wederbörande Committses förslag
till Tryckfrihetsförordning  208.
Bilaga:
Committsens förslag 210.
Mem. N:o 24, med öfwcrlemnande af Utskottets eget
förslag till Tryckfrihetslag 361.
Bilagor:
Förslaget till Tryckfrihetslag  368.
Protocolls-utdrag af dea 28 November
1809, med ett anförande af Herr
Biskopen Nordin rörande samma
förslag
389.
Mem. N:o 28, i anledning af gjorda anmärkningar
wid Utskottets förslag till Tryckfrihetslag
423.
Bilaga:
Protocolls-utdrag af den 10 Januarii
1810, upptagande Ltflilliga inom
Urskottet afgisna yttranden i anledning
af frägan om en Theologifl
VIII Innehållsförteckning.
Sid.
Censurs införande i Tryckfrihetslagen
432.
Mem. N:o 41, med förslag till ätflilliga ändringar
i Tryckfrihets-Förordningen  660.
L) Rörande Znstructionen för Riksens Ständers
Zustitice-Ombudsman:
Mem. N:o 4, med förslag till Jnstruction för Ju
stitirv-Ombudsmannen
162.
Bilaga:
Förslag till Jnstruction 164.
Mem. N:o 21, med ett omarbetadt förslag till ifrä
gawarande
Jnstruction  343.
Bilaga:
Det omarbetade förslaget  348.
Mem. N:o 31, med förslag till ett tillägg i Jnstruc
tionen
447.
I") Rörande Answarighetslagen för
Statö-Rädet:
Mem. N:o 19, med förslag till Answarighetslag för
Stats-Radets Ledamöter, Föredragande
i Stats-Rädet samt Konungens
Rädgifware i Commandomäl . 334.
Bilaga:
Förslag till Lag  335.
Mem. N:o 26, med nytt förslag till ifrägawarande
Answarighetslag  409.
Bilaga:
Det nya förslaget 413.
O) Rörande öfrige förekomne ärenden:
Mem. N:o 7, angäende tryckningen af Constitutions
Utflottets
Betänkande» och Förslag . 176.
Mem. N:o 12, med förslag till Wal-act, H. K. H.
Kronprinsens Försäkran samt Försäk
-
Innehållsförteckning. IX
Sid.
rån att gifwas af Swea Rikes tillkommande
Konungar 311-
Bilagor:
Wal-acten 312.
H. K. H. Kronprinsens Försäkran. . 314.
Konungaförsäkran 316.
Mein. N:o 22, i anledning af gjord anmärkning wid
Utskottets förslag till Försäkran att
gifwas af Swea Rikes tillkommande
Konungar
357.
Mem. N:o 23, i anledning af wäckt sraga om utfärdande
af en Jnstruction för Tryck
frihets-Committöen
358.
Meni. N:o 27, med formulairer för Riksens Ständers
Hyllningsed till H. K. H. Kronprinsen
samt Högbemälde Herres Trooch
Huldhetsed till Kongl. Maj:t . . 420.
Bilagor:
Riksens Ständers Hyllningsed.... 421.
Eds-forrnulaire för H. K. H. Kron
-
prinsen
422.
Mem. N:o 33, i anledning af wäckt förslag om friwillig
afsägelse af samtlige RiksStandens
Privilegier, all jords refning
samt en ny Representation. . . 450.
Bilaga:
yttrande till ConstitutionS-UtfkottetS
Protocoll af Riddarhus-Secreteraren
A. G. Silverstolpe rörande frägan
om afsägelse af Privilegier»! 452.
Mem. N:o 36, rörande National-representationen. . 483.
Bilagor:
Protocolls-utdrag af den 5 December
1809, med ett dictamen i Represerrtationsfrägan
af Herr BergS
-
Rädet von Stockenström 519.
Protocolls-utdrag af den 22 December
1809, med ett anförande i
dito as Herr Lagmannen Silfversparre
540.
X Jnuehsllsförteckning.
Sid.
ProtocollS-utdrag as den 6 Februarii
1810, med ett dictamen i RepresentationSfrägan
af Herr Kammarherren
m. m. Grefwe Mörner - - - 553.
ProtocollS-utdrag af den 17 Februarii
1810, med yttranden i dito af
Herr Professoren D:r Wijkman
samt Herr Riddarhus-Secreteraren
Silverstolpe  596-
ProtocollS-utdrag af den 21 Martil
1810, med ett anförande af Herr
Lagmannen Silfversparre, ett memorial,
inlemnadt till Utskottet af
Herr Öfwersten Gahn af Colqhoun,
men ej af honom författadt, samt
ett dictamen af Herr Bistopen von
Rosenstein, allt angäende Representationsfrägan
617.
ProtocollS-utdrag af den 26 Martn
1810, innehällande yttranden i
samma fräga as Herr Biskopen
Nordin samt Riksdagsmannen Anders
Iansson Hyckert  645.
Mem. N:o 39, i anledning as wäckt fräga om införande
i Kyrkobönen af orden: Swensta
Folket  653.
Formulairer till
a) Konung XI1I:8 Försäkran 676.
b) Riksens Ständers Hyllningsed. . 677.
Expeditioner till Motionairer.
1:o. Protocolls-utdrag till Herr Capitainen Z. M.
Danlsvardt Lilljeström, rörande ifrägasatt indragning
af den i 10 tz Negerings-Formen
omförmälde Rikets Allmänna Ärenders Beredning
681.
Innehållsförteckning.
XI
Sid.
Protocolls-utdrag till Herr Häradshöfdingen
Leyonstolpe, med yttrande öfwer hans hemställan,
att lagfragor ej matte fäafgöraswid
samma Riksdag, da de blifwit wäckta .... 683.
Protocolls-utdrag till Herr vice Häradshöfdingen
E. B. von Hoffsten, angående ett af
honom projecteradt tillägg i 28 8 RegeringsFormen
i sräga om förslag till embeten och
tjenster  684.
Protocolls-utdrag till Herr Capitaine-Lieutenanten
Grefwe De la Gardie, i anledning af
åtskilliga utaf Herr Grefwe» gjorda anmärkningar
wid Regerings-Formen
685.
Bilaga:
Transsumt af Utskottets protocoll den 30 Dec.
1809 och den 2 Jan. 1810, innehällande
swar ä en del a? nyhberörda anmärkningar . . 685.
Protocolls-utdrag till Riksdagsmannen P.
Oxelberg, angående ett till Utskottet ingifwet
Memorial, hwaruti bemälde Riksdagsman
widrört, bland mycket annat, nagra constitutionella
frågor  692.
Herr Friherre Staöl von Hollstein meddetadt
utlakande öfwer wista af honom ifrägasatta
ändringar eller förklaringar af Grundlagarne 695.
Utlåtande till Herr F. G- von Schantz, rörande
af honom föreslagen ändring i 56 tz
Regerings-Formen 697
Utlåtande till Herr Chr. Risellschöld, angående
hans hemställan om en sadan förändring
af 37 tz Regerings-Formen, att adeliga wärdigheten
mätte till alla en Adelsmans barn
utan ätskillnad utsträckas
699.
Protocolls-utdrag till Riksdagsmannen Iohan
Ericsson, i anledning af hans till Utskottet
ingifna Memorial, rörande de under Riksdagen
wäckte frågor om indragning af Biskopslönerne
samt nädar för Staten af en del
Presterliga och Civila embeten
700.
XII Jnrlehällssörreckning:
Sid.
10:o. Protocolls-utdrag till Herr Lagmannen Grefwe
I. H. Gyllenborg, angående hans hos Utskottet
anmälda förslag till ändring eller förklaring
af åtskilliga ZZ i Regerings-Formen
och Riksdags-Ordningen 701.
11:o. Protocolls-utdrag till Herr N. W. Sträte,
med yttrande öfwer wissa af honom gjorda
anmärkningar mot Tryckfrihetslagen  705.
Protokoll, hållet uti Riksens Högloft.
Ständers Constitutions-Utskott den
12 Maji 1809.
S. D. Sedan Riksens högloft. Ständer funnit
Rikets nu warande Rcgerings-Lagar icke uppfylla
deras wä fendt liga föremal, samt i anledning
deraf bestutit att ät ett af deh medlemmar sammansatt
Utskott uppdraga utarbetandet af förslag
till en ny Regerings-form, som borde bewara allmänt
och enskildt wäl, samt befästa samhällsbandet
emellan Konung och Undersåtare; sä sammanträdde
nu, efter behörigen skedt anslag, nedannämnde härtill
utsedde herrar och män, nemligen: as högloft.
Ridderskapet och Adeln: herr Expeditions-Secreteraren
Friherre Mannerheim, herr Öfversten och Riddaren
af Kongl. Mastts Swärds-Orden Friherre
von Platen, herr Cancellie-Radet och Commendeuren
af Kongl. Nordstjerne-Orden Adlerbeth, En
bland de Aderton af Swensta Akademien, herr Riddarhus-Secreteraren
Silverstolpe, En bland de Aderton
af Swensta Akademien, herr Bergs-Rädet v.
Stockenström sann herr Ofwersten och Riddaren af
Kongl. Masrts Swärds-Orden Skjöldebrand; af
högwördige Preste-Ständet: herr Biskopen von
Rosenstein, herr Biskopen och Ledamoten af Kongl.
Majus Nordstjerne-Orden Doctor Nordin, En bland
de Aderton af Swensta Akademien, herr Professoren
Doctor Wijkman; af wälloft. Borgare-Ständet:
2 Protocoll den 12 Maji.
herr Lagman Blom, En bland de Aderton af Swensta
Akademien, herr Brukspatron Eberstein och
herr Assessoren Gahn; samt af det hederwärda
Bonde-Stäudet: Riksdagsmännen Mats Pehrsson
frän Dalarne, And. Iansson Hyckert fran Uppland
och Jon Jonsson fran Blekinge.
Uppä Ordförandens herr Expeditions-Secreteraren
Friherre Mannerheims hemställan antog Utskottet
till Secreterare undertecknad ProtocollsSecreterare
samt till vice Secreterare PresidentSecrcteraren
Valerius och till Cancellisi Ord. Canccllisten
uti Kongl. Majrts Justitioe-RevisionsExpedition
Georgii, hwarefter och sedan öfwerenskommet
blifwit, att något Protocoll öfwer hwad
under discussionerne uti alla till Utskottet, sä wäl
nu som under Riksdagens lopp, remitterade ärender
yttrades icke behöfde föras, utan sä wida någon
af Ledamöternc wore ifrän beslutet af skiljaktig
tanke, öfwerlägguingarne angäende förslaget
till Regeringsformen börjades och fortsattes till
klockan 2 e. m., dä Utskottet ätskiljdes.
In kusin
Expeditioner till RLks-Ständen.
5
N:o 1.
Med förslag till Regeringsform.
Wördsamt Memorial.
Det Utskott, som Riksens Högloft. Ständer
sörordnat att utarbeta förslag till en ny Grundlag
för Swea Rikes Styrelse, sär nn ett sadant till
Riksens Ständers pröfning öfwerlemna.
Utskottet hade önskat att pä ett arbete af sa
stor wigt, sa »vidsträckt omfattning och sa ytterlig
grannlagenhet, som detta, haswa hast att anwända
en för fullkomnandet deraf erforderlig tid. Det
hade önskat att till någon fullständighet haswa kunnat
samla upplyste Medborgares tankar om grunderne
för Sweriges tillkommande Stats-Försattning,
innan det bordt derom stadga sina egna. Men
Fäderneslandets wädor haswa ej medgifwit denna
ordning. Utskottet har listigt känt och klart insett,
att en lagligen bestämd och derigenom befästad Styrelse-Magt
utgjorde nu wart Samhälles wigtigaste
angelägenhet, och att endast ett snart och enigt fastställande
af denna magt kunde bewara Rikets sjelfständighet
och inre lugn, bägge hotade af en fiende,
hwilken icke alltid emot Swensta folket wande krigets
wapen allena. Utskottet har derföre hastat till
sitt mäl: Detz förslag till en ny Regeringsform har
inom twänne weckors förlopp blifwit uppgjordt och
utarbetadt. Om likwäl, ester Utskottets förhopp
-
6 Expeditioner till Riks-Sländen.
ning, Riksens Högloft. Ständer finna detta förslag
wara grundadt pä en lugn och noggrann beräkning
af de särskilde statskrafternas naturliga »verksamhet
och rigtning; om de finna deruti bestämd en sadan
dessa krafters inbördes inskränkning, som hindrar
någondera att öfwergä ifrän kraft till wald; stadgade
sädane wärn för Folkets samfälta och hwarse
enskild Medborgares rättigheter, som listen icke mä
finna sig lockad att undergräfwa, eller magten retad
att störta; om de finna denna Stats-Försattning
ömsesidigt förutsätta och bereda styrkan af ett allmänt
tankesätt, bilda och stöda detta tankesätt, för
att sjelf deraf utbildas och stödas; örn de finna
densamma ytterst syfta till en sadan Nationens allmänna
medborgerliga daning, som skall instämma
i det urgamla, aldrig utplänade och outplånliga
Swensta individuella lynnet af manlig stolthet utan
öfwermod, af frihets-känfla utan yra, af sannings-nit
utan swärmeri, af redbar »verksamhet utan skryt
och ifwer; om Riksens Ständer derjemte finna att
Utskottet icke uppoffrat kommande slägters frihet,
säkerhet och odling ät Samhällets närwarande behof
af en kraftfull Styrande Magt, eller ät den allmänna
och enskilda öswertygelsen om den Furstes dygder,
som först stall denna magt af ?tt tacksamt Folk
emottaga; sä skola Utskottets Ledamöter, erkännande
»villigt den ofullkomlighet, som mä upptäckas i deras
sä skyndsamt fullbordade arbete, likwäl anse det
hela deraf äga nägot »värde och sig hafwa uppfyllt,
hwad Riksens Ständer med stal kunnat as dem
»vänta.
Utskottet har sökt att bilda en Styrande Magt,
»verksam inom bestämda sörrner, med enhet i beslut
och full kraft i medlen att dem utföra; En Lagstiftande
Magt, wisligt trög till werkning, men
fast och stark till motständ; En Domare-Magt,
Memorial N:v 1. 7
sjelfständig under Lagarne, men ej sjelfherrskande
öfwer deni. Det har widare sökt att rigta desta
Magter till inbördes bewakning, till inbördes återhåll,
utan att dem sammanblanda, utan att lemna
den äterhällande något af den äterhallnas werkningsförmäga.
Pä deha hufwudgrunder af Statskrafternas
särskilda bestämmelser och ömsesidiga inotwigt
skall den Stats-Författning hwila, som Utskottet
föreslagit.
Men det är icke blott af formers noggrannt
beräknade sammansättning, icke blott af Constitutionella
Magters sorgfälligt wägda förhallanden, som
en Stats-Författnings wärde och, i sölje deraf,
dest framtida bestånd bero. Om i deha särskilda
former icke werkar en allmän kraft, äro de och förblifwa
intet mera än tomma former, som ett yttre
wald förr eller sednare stall bryta. Om desta emot
hwarannan ställda Constitutionella Magter icke sammanställas,
icke hwar för sig ledas och da styrkas
af ett allmänt tankesätt, sä stall, under deras strider,
Stats-Författningen förr eller sednare upplösas.
Sweriges fordne Lagstiftare synas icke hafwa nog
beräknat werksamheten af detta allmänna tankesätt.
I stället att till skydd emot en blind och orättwis
Styrelse bereda den mägtigt äterhällande kraften ak
en yttrad nationalwilja, hafwa de i sörwäg lagt
förhatliga fjättrar pä all Styrelse, äfwen den rättwisa
och upplysta. Deha fjättrar, hindrande den
jemna werksamheten af en Magt, som owilkorligen
mäste werka, hafwa nödwändigt blifwit brutne.
Styrelsen, derefter icke länge bunden af Lagar, som
ingen medborgerlig anda lifwade och stärkte, har,
under nägra ögonblick af en uppwäckt Folk-ifwer,
ryckt till sig enwäldet, och sist, under en allmän
Nationens dwala, fört detta wälde till ytterligheten
af egensinniga beslut och af nyckfulla magtspräk.
8 Expeditioner till Riks-Ständen.
Dä höjde sig till Fäderneslandets räddning den
hwilande Swensta individuella kraften; men förr
kunde den icke höja sig, än sedan en allmän nöd
och allmänt insedda faror skapat ett allmänt tankesätt,
som nu yrkade högt och samfält en länge
förut hemligen och enskildt önskad Styrelse-förändring.
Det är jatunda ät styrkan af detta
wart tillfälliga tankesätt, som wära efterkommande
blifwa skyldige den friare Stats-Författning
Riksens Ständer nu skola fastställa; det är ät
den jemna wisheten, den stadgade kraften afderas
tankesätt, danadt och svrwaradt af denna StatsFörfattning,
som Utskottet funnit att wärdén och fullkomnandet
af densamma förnämligast borde öfwerlemnas.
Denna tanka ligger till grund för Utskottets hela
arbete. Utskottet förcslär ej stora och lysande förändringar
i wär Stats-Försattnings äldriga grundformer.
Det har trott, att sädana former icke böra lättsinnigt
omskapas, aldraminst i de första stunderna af en
äterwunnen frihet, under en dä oundwiklig söndring
af tankesätt. Det har trott, hwad exemplet
as Europas friaste Stat äfwen bewisar, att för en
Nations allmänna rätt och Medborgares personliga
frihet och säkerhet finnes intet stadigare wärn, än
defia former, oingifne af seklers helgd och befästade
af en allmän national-kraft, som i dem werkar.
Denna kraft uppkommer af friheten att tänka och
yttra sig öfwer Nationens stora angelägenheter, att
se defia framställda till hwarje Medborgares kännedom
och omdöme, att weta Lagarne wara hällna i
aktning, och att med wifihet kunna wänta NationalRepresentationens
äterkommande werksamhet. Utskottet
är ock derom öfwertygadt, att en sann medborgerlig
anda icke länge skall saknas hos ett utsprungligen
fritt och manligt -Folk, som njuter en
under Grundlagens helgd skyddad Tryckfrihet, hwars
Memorial N:o 1. S
Regerings-ärenden offentligen behandlas och granskas,
hwars allmänna-"och individuella rättigheter
iakttagas af en utaf National-Representationen
förordnad Wäktare öfwer Lagarnes efterlefnad af
Domare och Embetsinän, och hwars Fullmägtige,
Rikets Ständer, äro i ffclfwa Grundlagen kallade
att ä bestämda tider owilkorligen sammankomma.
För att likwäl ännu säkrare stadga ett allmänt
upplyst tankesätt, »verkande omedelbarligen till moget
öfwerlagda förbättringar af »vära Lagar och
hushällnings-anstalter, hafwa någre af Utskottets
Ledamöter tillstyrkt en Riksens Ständers Lagoch
Hnshalls-Beredning, hwars tillärnade
inrättning och ändamäl de handlingar fullständigt
utreda, som åtfölja Utskottets Protoeoll. Utskottets
fleste Ledamöter haflva deremot yttrat betänkligheter,
att i förslaget till Negerings-formen intaga denna
Beredning, men beflutit att öfwerlemna frägan
derom till Riksens Ständers eget afgörande.
Mag ten att styra tillkommer, efter Utskottets
förslag, odelad Konungen, men Hanö beslut
kunna icke förhastadt fattas, icke bestämmas efter
ensidiga underrättelser och räd af dolda personer
utan answarighet. Han mäste i alla mäl läta sig
upplysas af ett offentligt Stats-Räd, hwars Ledamöter,
ställde under answarighet icke blott för deras
yttrade räd slag, utan äfwen för deras tystnad, dä
de bordt räda, »näste fjelfwe sorgfälligt söka upplysningar,
för att bewara sitt lif, sin »välfärd och
fin heder. Pä detta sätt och genom de öfriga medel,
som äro förefkrifna i afseende pä ärendernas
beredande, bör Konungen icke i nägot fall kunna
missledas, bör allmänna rösten icke kunna hindras
att genom nägon organ tränga fram till honom.
Den oafbrutna »vanan att höra räd, alfwarligen
och högtidligt gifna, »stall i en ung Monarks sinne
10 Expeditioner till Riks-StLnden.
dana och i cn mogen Konungs stadga aktning för
sanning och rätt. Och skulle ännu en gäng ett
oblidt öde uppsätta pä Sweriges Thron en egenmägtig
Konung, skall dock den förenade kraften as
Hans Nädgifwares föreställningar, af Nationens
fritt yttrade tankesätt och af wipheten om kommande
Ständers owilja tidigt bryta Hans wäldsamma
lynne. Han stall ätminstone icke genom
Constitutions-widriga beslut blottställa sm magt för
en föredragande Embetsmans wägran af den Conlrangnation,
hwarförutan Hans befallningar icke
blifwa gällande.
Konungens Stats-Räd utgör icke en i Hans
Styrelse deltagande Corps, tillsatt af Rikets Ständer.
Utskottet har trott, att den Styrande Magten
kunde säkrare bewakas genom andra medel än
detta, som söndrade enheten och kraften af dest
werksamhet, och som hwarje stark Regent derföre
skulle wara frestad att undaurödsa. StatsRädct
är sammansatt af Embetsman, som Konungen
tillkallar, och hwilkas räd han hör icke blott
af pligt, utan äfwen af förtroende. DeHe Embetsmän
äro dels sädane, som under Konungen
närmast lägga hand wid Regeringsärenderna och
följaktligen dela med honom hedern för det nyttiga
som sker, nesan och hatet för det skadliga;
dels ock sädana, som, utan detta listigare
interesse i Styrelsens anseende, bedöma kallt dest
företag. Konungen blifwer säledes pä cn gäng
upplyst af och upplyst om sina Ministrar.
Utskottet har, efter en mogen öfwerläggning,
funnit, att Konungen borde äga magt att allena göra
förbund med främmande Magter, börja krig och
sluta fred. Sädan är wärt Fäderneslands närwarande
ställning, att det icke, med egna krafter
allena, synes kunna upprätthälla sin sjelfständighet.
Memorial N:o 1. 11
Denna beror dä af de förbund med andra Magter,
som en klok Styrelse kan tvinna, men hwilka aldrig,
i den stund de slutas, kunna underkastas den
offentliga pröfningen och de langa betänkligheterne
af en Lagstiftande eller också blott af en talrik
Rädgifwande Corps. Att Konungen fu ina emot
en Fiendes anfall freda och frälsa Riket, derom
kan ej något twifwel uppsta. Skulle da Haus rättighet
att göra krig inskränkas, sä blefwe denna inskränkning
gällande blott för anfallskrig. Men detta
förutsätter möjligheten att bestämma skilnaden emellan
ett sädant krig och det nödtwungna förswarets.
Hwari mä dä denna skilnad sökas? Icke i det första
krigiska steget, ty en Regent, som ser sitt land hotadt
med anfall frän en angränsande Magt, och som
genom hastiga rustningar och ett dristigt slag kan
förekomma fienden, bör wäl icke derföre anses hafwa
fört sitt land i ett krig, hwars wäda han endast afböjt.
Deremot giswas wiherligen flere ansalls-sätt,
än det enda att med wäpnad styrka intränga pä en
annan Stats omräde. De flesta krig äro började
i Cabinetten, innan de utbryta pä fälten, och hwilken
kan dä afgöra, om den Regent, som först eller
den sorn sist läter ffna Troupper marchera, är den
angripande, eller, såsom bägge i sina Manifester bewisa,
den sig förstvarande? Hwilken kan afgöra,
om den Regent, som personligen förolämpar den
andre, eller denne, som med wapen hämnar sig, är
den werklige fredssörstöraren? Och om Grundlagarne
förbjuda en Konung att göra krig, hwad
hindrar den krigslystne Monarken att förmä sina
grannar till ett fredsbrott? Genom öfnings-läger,
anställda nära deras gränsor, genom twetydiga underhandlingar,
öppnade i samma stund med deras
fiender, genom misthandlande af deras Sändebud,
geuom ohöswisk brefwäxling, genom ätersända Ord
-
12 Expeditioner till Riks-Ständen.
nar, med fä ord, genom oräkneliga sätt att wäcka
mihtankar och mihnöjen, skall Han omsider winna
sitt ändamäl. Sweriges sednaste Häfder lemna häruppå
de mest talande wedermälen. Det ännu fortfarande
olyckliga krig, hwari wär fordne Konungs
sjelfrädiga personlighet störtat oh, war, efter
de yttre formerna, för honom ett förswarskrig. Men
om också i någon händelse skilnaden emellan anfallsoch
förswarskrig säkert kunde bestämmas, och om
det förra wore en Konung förbndet, hwilken Samhälls-magt
kunde derifrån äterhälla honom och stydda
Stats-Författningen? Ingen annan än Armeen,
som pä gränsen, under flygande fana och kanhända
i fiendens äsyn, skulle walsa emellan brott
emot Rikets Grundlagar och brott emot den militairiska
lydnaden, skulle, för att göra walet, alltid
under wapen pröfwa krigets laglighet. Man mä
äswen betänka, att Swerige är omgifwet, icke
af smä fredliga Republiker, som, aldrig fselfwe
angripande, hade endast i högsta nödfall att uppställa
ett nativnalt motwärn, utan af twänne Stater,
under oinskränkta Enwälds-Styrelser, samt i följd
deraf med hastigt rörliga Armöer. I denna belägenhet
är det nödigt för Sweriges sjelfbeständ,
att dess Konung mä kunna med rustningar möta
fiendens, och, om nöden det fordrar, heldre angripa
med fördel, än afwakta ett krossande anfall. Wädligheten
af denna magt förfwinner, dä de swärigheter
beräknas, hwarmed utöfningen deraf alltid är
förbunden. Konungen skall genast öfwer krigsanledningarne
höra hela Stats-Rädet och sedan
kalla Riksens Ständer, innan Han lyster de penningar,
hwarmed kriget till en början kan uiföras.
Möter Hans företag motständ i Stats-Rädet eller
i Allmänhetens tankesätt, sä är det sannolikt, att Han
wäl betänker anledningarne dertill, innan Han ädra
-
Memorial N:o 1.
13
ger sig ännu ett motständ, och ett wädligare, af
Rikets allena beskattande Ständer. Af Konungens
magt att börja krig är den att göra fred en följd.
Angelägenheten deraf är inerändels sä tryckande, att
den bör ankomma pä den Styrande Magtens enhet
och werksamhet.
Ibland de första wilkoren för en Styrelses
förmåga att iverta kraftfullt och likstämmigt till
sammanbundna ändamäl är magten att kunna tillsätta
och afsätta de Embetsmän, som i Styrelsens
werksamhet förnämligast böra deltaga. Inom Utskottet
har den frägan uppstått, huruwida Lands
höfdingar
borde ibland sädane Embetsmän räknas.
Under sina öswerläggningar härom har Utskottet
icke kunnat godkänna någon ägande rätt till sysilor,
hwilka redan för tjugu är sedan förklarades bero
af Konungens förtroende, och följaktligen under
intet
annat wilkor nu innehafwas. Utskottet har
endast beräknat Statens rätt och de mängfaldiga
Medborgares, pä hwilkas trygghet och wälständ en
Landshöfdings förhällande kan werka. Wore denne
Embetsman icke niera än en werkställare af Lagarne
och af Konungens uttryckliga befallningar, sä skulle
Utskottet gerna hafwa instämt i de aktningswärde
mäns tankar, som ansett Landshöfdingar böra bibehällas
wid sina Embeten, intill desi de, för bcwisliga
lagbrott eller för bewislig försumlighet att fullgöra
Konungens bud, kunde derifrän lagligen dömas
eller med skäl suspenderas. Men en Landshöfding
»verkställer icke blott; han bör bereda Konungens
befallningar genom noggranna underrättelser
om tillståndet i hans län, genom nitiskt meddelade upplysningar
om medlen att det förbättra. Till denna
friwilliga werksamhet fordras skicklighet, kunskaper,
wälwilja och en sann medborgerlig anda. En Landshöfding,
som ej ägde Lesia egenskaper, kunde ej
14 Expeditioner till RikL-Ständen.
medwerka till en wälwillig och upplyst Regerings
afsigter, och Länet skulle sakna wälgcrningarne af
en sadan Regering, intill dep döden omsider undanröjde
hindret derföre, Regeringens eget werktyg.
Utskottets pluralite, som funnit Landets wäl oundgängligen
fordra, att Konungen mätte kunna afsätta
ifrån LandShöfdinge-sysslor, har ej befarat sädana
missbruk af denna magt, som i någon män kunde
jemföras med den möjliga och sannolika nyttan
deraf. En Landshöfding, som förwärfwat sig Länets
tillgifwenhet och aktning, skiljes icke ifrän sitt Embete,
utan att Regeringen derigenom äfwentyrar
wida mer än han förlorar; och en Konung, som
i detta fall, likasom i alla andra, mäste höra sitt
Stats-Räd, skulle säkerligen, tvid ett sadant steg,
fä emottaga föreställningar, som borde leda Honom
att eftersinna hwad Hans egen ära och Hans Regerings
allseende fordrade.
Magten att stifta, ändra, upphäfwa och
förklara Lagar i deras egentliga bemärkelse tillhör,
ester Utskottets Förslag, likasom tillförene, Riksens
Ständer gemensamt med Konungen. Utskottet, som
föreser att den Grundlag Riksens Ständer nu
komma att fastställa icke kan blifwa fullkomlig, har
welat öppna en möjlighet att förbättra den, närett
mer än tillfälligt allmänt tankesätt derom hunnit
stadgas. Denna möjlighet borde likwäl wara
omgifwen af förswärande formaliteter, nödwändige
för att afhälla icke nog betänkte försök och att förekomma
förhastade beslut. Utskottet har derföre funnit,
att inga individuella meningar i ämnen af
denna wigt borde hos Riksens Ständers Plena wäckas,
utan endast kunna der framställas, godkände och
utwecklade af det Utskott, som Riksens Ständer tvid
hwarje Riksdag skulle förordna att granska Grundlagarne
och anmärka Stats-Författningens brister.
Memorial N:o 1. 15
Och pä det icke under »Agot tillställd af wäld eller
folk-yrfla en Stats-förändring inä kunna med sken
af laglighet gcnomdrifwas, har Utskottet fastställt
den grundsats, att hwarse sädan föreslagen förändring
icke förr än ä den nästföljande Riksdagen
skall kunna antagas.
Rikets Civil- och Criminal-Lagar samt det
gällande Rättcgängssättet torde i flera mäl böra
ändras; men frägorna derom, äfwensom den angäende
Förliknings-Domstolar, hwilken af en Högloft.
Ridderskapets och Adelns Ledamot blifwit i dest
Plenum framställd, synas höra till ett Lag-Utskotts
beredning. Den oeconomifka Lagstiftningen är förbehållen
den Styrande Magtcn, hwars enhet och
'hwars upphöjning öfwer fmä interesfen äro nödige
för att bringa hwarje särskild del af ett sammansatt
Statshushällnlttgs-Systeine till öfwerensstämmclse
med de öfrige delarne och med det hela. Likwäl
är det Riksens Ständer förbehället att yttra
anmärkningar mot allmänna oeeonomiska anstalter
samt önskningar om förändringar deruti, pä hwilka,
dä de äro wäl gruudade och af allmänna tankesättet
understödde, en Regering icke lärer kunna
länge uppskjuta att göra afsecude. Harwid har dock
Utskottet noga sökt att förekomma den Lagstiftande
Magtens insteg i den Styrandes werkställighctsätgärder.
Till Utskottet hafwa blifwit remitterade flera
Memorial, som i allmänhet handla om grunderna
för wär Stats-Författning, och wissa deribland om
förändringar i National-Representationen. Den af
Åtskilliga ofrälse Jordägare och Bruks-Jdkare wäckta
frägan om delaktighet i denna Representation har
Utskottet funnit wara till grunden rättwis och billig;
men dä nägot sätt till werkställigheten deraf
ännu icke blifwit med fullkomlig noggrannhet upp
-
16 Expedmorier till Riks-Ständen.
gjordt, och Utskottet, i saknad af nödiga upplysningar
i detta ämne, icke kunnat något sädant i en
hast uppgöra, sä har Utskottet trott sig endast böra
anmäla hufwudfrägan till Riksens Högloft. Ständers
bifall; åberopande sig hivad en Ledamot af
Utskottet i denna del omständligen till ett nu medföljande
Protocoll anfört. Något widare yttrande
öfwer oswannämnde Memorial lärer Utskottet nu
icke hafwa nödigt att afgifwa.
Swensta Folkets rättighet att genom Rikets
Ständer sig sjelft beskatta har af Utskottet blifwit
sorgfälligt iakttagen. Det är denna sjelfbeskattningsmagt,
som upprätthäller och befäster NationalNepresentationen.
Des wärdande är följaktligen.
icke blott för Nationens wälständ, utan äfwen för
des frihet af den yttersta wigt.
Utskottet har funnit, att Konungens Domsrätt
borde utöswas af en Konungens Högsta Domstol,
hwaruti Ledamöterne skulle blifwa ständige Embetsmän
och, för att wara sjclfständige, icke kunna af
Konungen afsättas. Denna högsta Domarcmagt
borde dock icke uppresas säsom en oombytlig Corporation
till en Stat inom Staten. Det har således
funnits nödigt, icke allenast att de Ledamöter
deraf, som för bewisliga fel kunde tilltalas, skulle
efter Lag dömas, utan äfwen att Riksens Ständer
skulle kunna ifrän deras Embeten till ett wiHt
antal wid hwarje Riksdag skilja dem, som genom
älder, sjuklighet eller andre sadane orsaker blefwe
oförmögne att deras höga kall wärdigt uppfylla
eller icke längre bibehölle det allmänna förtroendet.
De formaliteter harwid, som Utskottet tillstyrkt, synas
böra utesluta all werkan af enskild stämpling
och agg, och tillika förekomma Riksens Ständers
pröfning af särskilda Nättegängs-ärenden. Man mä
Memorial N:o 1.
17
emedlertid ihågkomma, att de Högsta Domstolens
Ledamöter, som pä detta sätt, igenom ett icke motiweradt
och pä inga lagliga bewks grundast omdöme
af en Riksens Ständers Nämnd, mista deras Embeten,
böra njuta nägon pension, tillräcklig att gistva
dem en anständig utkomst. I annat sall skulle
kanhända ingen skicklig Embetsman wilja öfwergifwa
en säker systia, för att emottaga en osäker
plats i Högsta Domstolen, och denna för hwarje
Medborgare sä wigtiga Rätt följaktligen blifwa
sammansatt antingen af oskicklige personer eller af
sädane, svin förstode att, utan laggrannhet i walen
af medel, bereda siri framtida sjelfständighet emot
wäntade missöden.
En af Utskottets Ledamöter, Ofwersten Friherre
von Platen, har wäckt fräga om en allmän
Nativnal-Arinering, hwilken, i anseende till del
kraftiga förswar Riket i krigstider i allmänhet, samt
i synnerhet under dest nu »varande högst betänkliga
belägenhet, deraf ofelbart har att wänta, synes
sä mycket mera förtjena Riksens Högloft. Ständers
synnerliga uppmärksamhet, som förslagets antagande
i fredlig tid torde möta de större swärighetcr, hwilka
leda deras ursprung frän grannars misstänksamma
politiska systeme.
Utskottet får slutligen i ödmjukhet anmäla,
att enligt 85 Z i projektet till Regerings-Formen,
äterstä ännu att utarbetas, utom den tillkommande
Successions-Ordningen, en Riksdags-Ordning och
en Förordning om en allmän Tryckfrihet. Den
förra, eller Riksdags-Ordningcn, torde Utskottet i
sammanhang med Regerings-Formen fä föreslä.
Den sednare, hwartill ett förslag, pä H. K. H. Hertigens
af Södermanland befallning utarbctadt, lärer
wara att sörwänta, torde till Utskottets granskning
2
18
Expeditioner till RNs-Ständen.
Llifwa öswerlcmnadt. Äswcnledes Lör cn Lag, svin
bestämmer Ledamöternes af Stats-Radct answarighet,
nu stadgas. Stockholm den 2 Junti 1809.
k. I,. Nunnerlieim.
6t. 8i1ver8toips.
8. v. 8toelren8tröm.
0. V. ko86N8tein.
8veu ^isllinun 6:80».
Daniel Aberstein.
Näts kelir88on.
8. v. kluten.
6. J.cHsrbetll.
k. 8lrjö1äel>ranä.
6arl 6. Xoräin.
-I. keinil. Liom.
.1. O. Dalln.
^Vnl!. llan880n 11 vebert.
ilon lloN880N.
Bilaga till Mem. Nio 1.
Förslag
till
Regerings-Form.
Wi efterskrifne Swea Rikes Stander, Grefwar,
Friherrar, Biskopar, Ridderskap och Adel,
Klerkeri, Borgerskap och Menige Allmoge, som
nu, a Egne och Wäre hemmawarande Medbröders
wägnar, till allmänt Riksmöte församlade äro.
Bilaga till Mem. N:o 1. 19
göre wetterligt: att, svin genom den nyligen timade
Niegcments-förändringen, ät hwilken Wi Wär enhälliga
Stadfästelse gistvik, Wi Swensta Folkets
Fullinägtige inträdt i rättigheten, att sfelfwe genom
upprättande af en förändrad Stats-författning
för framtiden förbättra Fäderneslandets belägenhet;
Alltså hafwe Wi, med upphästvande af de intill
denna dag mer och mindre gällande Grundlagar,
nemligen Regerings-Formeu af den 21 Augusti 1772,
Förenings- och Säkerhets-Acten af den 21 Febrnarii
och 3 April 1789, Riksdags-Ordningen af
den 24 Januarii 1617, sä wäl som af alla andra
fädana äldre och nyare Lagar, Acter, Ordningar,
Stadgandeil och Beslut, hwilka under namn af
Grundlagar inbegripne warit, öfwerenskommit och
belefwat, att för Swea Rike och thy underliggande
Lander stadga följande Regerings-Form, hwilken
ifrän denna dag skall såsom Rikets främsta Grundlag
gällande wara: Förbehällandes Ost derjemte, att
de öfrige Grundlagar, hwilka i 85 F af denna
Regerings-Form uppnämnde äro, pä der föreskrifne
sätt, innan detta Riksmötes slut, stadga.
8 i
Sweriges
Rike skall styras af en Konung och
wara ett Arf-Rike med den Successions-Ordning
för en afliden Konungs Manliga efterkommande,
fom af Riksens Ständer fastställd warder.
8 2.
Konungen skall alltid wara af den rena Evangeliska
Läran, sädan som den uti den oförändrade
Augsburgiska Bekännelsen samt Upsala Mötes Beslut
as är 1593 antagen och förklarad är.
20 Expeditioner till Riks-Ständen.
8 3.
Konungens Majestät skall hällas i helgd och
wördnad; Hans gerningar ware emot allt ätal
fredade.
8 4.
Konungen äger att allena styra Riket pä det
sätt denna Regcrings-Form föreskrifwer: Tage dock
underrättelser och räd i de fall, här nedanföre stadgas,
af ett Stats-Näd. Konungen utwälje dertill
kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade infödde
Sweuskc Frälse- eller Ofrälse-Män af den rena
Evangeliska Läran.
8 5.
Stats-Rädet skall bestå af Nio Ledamöter,
hwilke äga rätt att alla der förekommande mäl
öfwcrwara, nemligen: En Justitia Stats-Minister,
som tillika alltid skall wara Ledamot af Konungens
högsta Domstol; En Stats-Minister för Utrikes
Arcndcrne; Sex Stats-Näd, hwaraf minst Tre böra
hafwa tfent uti Civila Beställningar, samt HofCantzleren.
Hwarje Stats-Secreterare, eller den
hans Embete föreftär, äge fäte och stämma i StatsNadet,
da han der föredrager, eller dä Konungen
later der eljest förekomma mäl, som till hans befattning
höra. Ej mä Fader och Son eller twa
Bröder pä cu gäng wara ständige ledamöter af
Stats-Rädet.
8 6.
Stats-Secreterare skola wara Fyra, nemligen:
En för Krigs-Ärender; En för Cameral- Landt
-
Bilaga till Mem. N:o l.
SI
hushållnings- Bergshandterings- samf andre dermed
gemenskap ägande Inrikes Civile Arender; En
för mål rörande Drätsel-Werket, In- och UtrikesHandeln
och Slöjderne, saint En för Arender, forn
anga Religionen, Ecclesiastiquc-Werkct, Allmänna
Uppfostran och den offenteliga Fattigwärden.
Konungen late uti Stats-Nadet sig föredragas
och afgöre der alla Negerings-Ärender, utom de
Ministericlla, eller dem som anga Rikets förhållanden
till främmande Magter, samt Commandomäl,
hwarmed förstas sädane, som Konungen i
egenskap af Högste Befälhafivare öflver Krigsmagten
till Lands och Sjötz omedelbarligen besörjer.
8 8.
Ej mä Konungen fatta något beslut i de mäl,
hwaröfwer Stats-Nädet höras bör, derest icke Tre
af Stats-Räden, jemte tvederbörande Stats-Sccreterare,
eller den hans tjenst förrättar, tillstädes äro.
Stats-Rädets samtlige Ledamöter, der de icke laga
förfall äga, skola öfwertvara alla mäl af synnerlig
wigt och omfattning, som, efter deni förut meddelade
föredragnings-listor, i Stars-Radet förekomma
och Rikets Allmänna Styrelse röra. Sädane äro:
Frägor och Förslag om nya Allmänna Författningars
widtagande; om Upphäfwande och Förändring
af de förut gällande; om nya Allmänna Inrättningar
uti särskilda Styrelsens grenar, nied flere
af dylik beskaffenhet.
8 9.
Uti alla mäl, som hos Konungen i Stats
-
Expeditioner till Riks-Ständen.
Rådet förekomma, skall Protocoll föras. De tillstädeswarandc
Stats-Ministrar, Stats-Näd, HofCantzlercn
och Stats-Secreterare eller de, som desse
sistnämndes tjenstcr förrätta, ware owilkorligen
förbundne, att sine meningar yttra och förklara;
Konungen dock förbehållet, att allena besluta. Skulle
någonsin den oförmodade händelse inträffa, att
Konungens beslut wore uppenbarligen stridande
emot denna RegeringS-Form eller Rikets Allmänna
Lag, äligge det dä Stats-Nädets Ledamöter att
kraftiga föreställningar deremot göra. Der nägon
särskild mening icke blifwit till Protocollet anfört,
anses de närwarande hafwa styrkt Konungen till det
beslut Han fattat. För Nadslagen skola StatsRädets
Ledamöter wara answarige, såsom i 106 §
derom widare stadgas.
8 i«.
Till föredragning hos Konungen uti StatsRädct
skola ärendcrne, sedan nödige upplysningar
deröfwer ifrån wederbörande Collegier och Embetsman
blifwit infordrade och inkommit, beredas af
den föredragande Ztats-Scereteraren eller den hans
tjenst förrättar, samt Ätta skicklige och owäldige
Män, fyra af Frälse och fyra as Ofrälse Ständ.
Dem förordne Konungen att utgöra Rikets Allmänna
Arenders Beredning; bibchällandc derwid
de, som i tjenst äro, sine innehasmande Embeten
och Beställningar. Till det Protokoll, som uti
denna Allmänna Beredning föres, afgifwe uti
alla der förekommande mäl den Föredragande och
de öfrige Ledamötcrne sina yttranden, hwilka sedermera
hos Konungen uti Stats-Rädct komma att
anmälas.
8
De Ministerkella mälen mä Konungen läta
Bilaga till Mem. N:o 1.
23
bereda vch handhafwa pä det sätt Honom lämpligast
synes. Stats-Ministern för Utrikes Arenderne
tillhör, att dessa mål inför Konungen föredraga
och anmäla, i närwaro af Hof-Cantzlercn,
eller, om han icke kan tillstädes wara, någon annan
Stats-Radcts Ledamot. Är Stats-Ministern fränwarande,
föredrage Hof-Cantzlcren eller den StatsRadets
Ledamot, som Konungen äfwen i detta
fall tillkalle. Sedan Konungen af desse Embetsmän
inhcmtat till Protocoll anförda räd, för
hwilka de blifwa answarige, fatte ^konungen, i deras
närwaro, besluten; Åliggande det Hof-Cantzlcren,
eller den Konungen förordnar, att Protocollet föra.
Af sädana Beslut mä Konungen läta till.StatsNädcts
kunskap komma, hwad Honom nyttigt synes,
sä att äfwen nägon kännedom as denna NiksStyrelsens
gren mätte hos Stats-Rädet finnas.
8 >2.
Konungen äger att i Afhandlingar och Förbund
med främmande Magtcr ingä, sedan Han,
enligt föregående §, deröfwer hört Stats-Ministern
för Utrikes Ärcnderne och Hof-Cantzlercn.
8 13.
Will Konuilgen börja Krig eller sluta Fred,
kalle dä till ett utomordentligt Stats-Näd StatsMinistrarne,
Stats-Rädcn, Hof-Cantzlcren och samtlige
Stats-Secrctcrarne, framställe för dem Le skäl
vch omständigheter, som härwid till öfwerwägande
förekomma, samt äske deröfwer deras yttranden,
hwilka de skola hwar för sig, med den answarighet
107 Z bestämmer, till Protocollet asgiswa. Konungen
ägc derefter magt, att fatta och utföra det beslut,
som^Han för Riket nyttigast finner.
24
Expeditioner till Riks-StLnden.
8 14-
Öfwer Rikets KrigSmagt tit! Lands och Sjöst
ager Konungen Högsta Befälet.
8 15.
Commandomäl mä Konungen afgöra i närwaro
af den Enibetsman, ät hwilken Konungen
allinän befattning dermed uppdragit. Honom äligge,
wid answar, att, dä dessa mäl beredas, sin mening
yttra öfwer de företag Konungen besluter, samt att,
dä hans mening icke med Konungens beslut öswereusstämmer,
föra fiua yttrade betänkligheter och räd
till ett Protocoll, hwars riktighet Konungen medelst
sin höga påskrift besannc. Finner nämnde Embetsman
desse Företag wara af en wädlig rigtning
eller omfattning, eller grundade pä owissa eller
otillräckliga medel, att dem utföra, tillftyrke han
feinwäl, att Konungen wille kalla, till ett KrigsRäd
deröfwer, Twänne eller flere af de närwarande
högre militairc Embetsmän; Konungen dock obetaget,
att ä denna tillstyrkan och, der den bifalleS,
ä Krigs-Rädets till Protocoll anförde tankar göra
det afseende Honom godt synes.
8 io.
Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra,
wrängwifa och orätt hindra och förbjuda,
ingen förderfwa eller fördcrfwa lata till lif, ära,
personlig frihet och wälfärd, utan han lagligen förwunnen
och dömd är, och ingen afhända eller afhända
läta nägot gods, löst eller fast, utan ransakning
och dom, i den ordning Sweriges Lag och
laga Stadgar föreskrifwa; ingens fred st dest hus
Bilaga till Mern. N:o 1. 25
störa eller störa lata; ingen ifrån ort till annan
förivisa; ingens samtvete twinga eller twinga täta,
utan skydda hivar och en ivid en fri utöfning af
sin Religion, sä tvidt han derigenom icke störer
Samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.
Konungen late en hivar blistva dömd af den
Domstol, htvarunder han rätteligen hörer och lyder.
8 17-
Konungens domsrätt skall uppdragas Tolf af
Honom utnämnde lagkunnige Män, Sex Frälse
och Sex Ofrälse, hwilke fullgjort hivad Författninaarne
förcskrifiva dem, som uti Domare-Einbetcn
mä nyttjas, samt i sädaue tvärs ädagalagt insigt,
erfarenhet och redlighet. De kallas Justitice-Näd
och utgöra Konungens Högsta Domstol.
8 18.
Denna Högsta Domstol tillkommer det äftven
att upptaga och afgöra alla Ansökningar, att
Konungen mä bryta Dom äter, som ivunnit laga
kraft, eller ätcrställa laga tid, som försuten är.
8 19.
Inkomma till Konungen ifrän Domstolar och
Embetsmän förfrägningar om Lagens rätta mening
i fädana fall, som till Domares ätgärd höra, äge
ock Högsta Domstolen, att de salunda sökta förklaringar
gifiva.
8 20.
Uti fredstider skola de mål, som frän KrigsDomstolarne
dragas under Konungens pröfning.
26 Expeditioner till Riks-Ständeu.
uti Högsta Domstolen företagas och afgöras.
Twänne Militaire Ledamöter af Stats-Nädct, hwilka
Konungen härtill utser och förordnar, böra sädana
mäl i Högsta Domstolen öfwerwara och deröfwer
rösta, dock mä Domarenas antal icke öfwerstiga
Ätta.
Under krig sörhälles härmed efter KrigsArticlarne.
8 21.
Konungen äger twänne röster i de mäl, hwilkas
föredragning och afgörande Han för godt finner,
att i Högsta Domstolen öfwerwara. Alla frägor
om förklaringar öfwer Lagen skola hos Konungen
anmälas och Dest röster deruti inhemtas och
beräknas, änskönt Han icke i Högsta Domstolens
öfwerläggningar derom deltagit.
8 22.
Uti Högsta Domstolen kunna ringare mäl
pröfwas och afgöras af Fem Ledamöter, sä ock af
Fyra, der alla fyra äro om slutet ense. Öfwer
wigtigare saker skola minst Sju döma. Ef mä
flere än Ätta Ledamöter, Fyra Frälse och Fyra
Ofrälse Män pä en gäng tjenstgörande wara. I
alla mäl skola minst Twä Frälse och Twä Ofrälse
Ledamöter wara närwarande.
8 23.
Alla Högsta Domstolens Beslut utfärdes i
Konungens Naum och med Dest Höga Underskrift
eller under Dest Secret.
Bilaga till Mern. N-o 1.
27
8 24.
Uti Konungens Nedre Justitiee-Nevision skola
Justitico-mälcn till föredragning i Högsta Domstolen
beredas.
8 25.
Konungen äger att i brottmål göra uäd, mildra
lifsstraff samt ätergiswa ära och till Kronan
förwerkadt gods; dock mä öfwer Ansökningar derom
Högsta Domstolen höras och Konungen sina beslut
nti Stats-Rädct fatta. Pä den brottslige skall
sedermera ankomma att emottaga den näd. Konungen
honom förunnat, eller undergä det straff, hwartill
han blifwit dömd.
8 26.
Dä Jusiitiw-ärendcr i Stats-Rädet föredragas,
skola Justitico-Statsministern, minst Twänne TtatsRäd,
Twänne af Högsta Domstolens Ledamöter
samt Justitice-Cantzleren dem öfwerwara, med den
skyldighet, att till Protocollet sig yttra, som StatsRädets
Ledamöter i 0 8 > allmänhet är sörestrifwen.
8 27.
Till Jnstitiee-Cantzler mä Konungen nämna en
lagfaren, skicklig och owäldig Man, som i Domarewarf
warit nyttjad. Honom säsom Konungens
Högste Ombudsman äligge sörnänlligast, att föra
eller genom de under honom ställde Fiskaler läta föra
Konungens talan i mål, som röra allmän säkerhet
och Kronans rätt, samt att, ä Konungens wägnar,
hafwa tillsyn öfwer Rättwisans handhafwande och
28
Expeditioner till RikS-Ständen.
i sadan egenskap beifra fel, sorn af Domare och
Embetsman bcgangne blifwa.
8 28.
Konungen äger att i Stats-Radet utnämna
och befordra infödde Swenske Män till alla de
Embeten och Tfcnster inom Riket, högre och lägre,
hwilka äro af den egenskap, att Konungen Fullmagter
derä utfärdar, dock böra wederbörande förut
med Förslag hafwa inkomnlit, der fädane hittills
ägt runi; Ware likwäl Konungen obetaget, att uti
Militaira Embeten nyttja Utländske Män af sällsynt
skicklighet; men icke till Commendanter i Fästningarne.
Konungen fäste, wid alla befordringar, afseende
endast ä de sökandes förtjenst och skicklighet,
men icke pä deras börd. Till Stats-Minisirar, StatsRäd,
Justitice-Räd, Stats-Seereterare samt alle andre
Civile Embetsmän inom Riket och Domare
ma sadane Män endast nämnas, som äro as den
rena Evangeliska Läran.
8 29.
Till Arke-Biskop och Biskopar, med hwilkas
wal förhälles efter förra »vanligheten, utnämne
Konungen en af de tre, som söreslagne blifwit.
8 30.
Konungen äger, att pa det sätt förr öfligt
warit tillsätta Kyrkoherde-beställningar i Regale
Pastorater. De sa kallade Consistoriclla Gäll »vare
wid deras »valrätt bibehällne.
8 31.
Städernes Borgerskap atnjute framgent den
rättighet de hitintills innehaft, att till Borgmä
-
Bilaga lill Mem. Nw 1.
29
stare-Tienster förestå irenne behörige Män, dä
Konungen en af deni utnäinne. Pä lika sätt förhälles
med Nädinäns- och Magiftrats-Secreteraresystorne
i Stockholm.
8 32.
Sändebud hos -Främmande Magter och Tjenstemän
tvid Beskickningarne namne Konungen i
Stats-Ministerns för Utrikes Ärenderne och HofCantzlerens
närwaro.
8 33.
Enär sädane Syflor, hwartill Förslag blistvit
upprättade, skola af Konungen bortgiftvas, böra
Stats-Nädets Ledamöter yttra sig öfwer de sökandes
skicklighet och förtjenster. Äge de äfwen rätt,
att emot Konungens utnämningar till andra Tjcnster
och Embeten underdäniga päminnelser göra.
8 34.
De uti denna Regcrings-Form bestämda nya
Embeten, Stats-Miuistrarnes, Stats-Nädens och
Juftiticr-Rädens, skola uppföras i Rikets Stat och
mä icke af nägon tillika med andra Civila Embeten
beklädas. De twänne Stats-Ministrarne iunchafwe
Rikets högsta wärdigheter. Stats-Rädcn äge lika
anseende med Generaler och Justitice-Näden med
General-Licutenanter.
8 35.
Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne, StatsRäden,
Prefidcnterne i Collcgierne, Öfwcr-Stäthällaren,
Under-Stäthällaren och Politie-Mästaren i
30
Expeditioner lill RikS-StLnden.
Hufwndstaden, Hof-Cantzlcren, Justltlce-Cantzlereri,
Stats-Secreterare, Landshöfdlngar och Ståthållare
i Landet, Fältmarskalkar, Generaler och Amiraler
af alla Grader, General-Adjutanter, Osivcr-Adjn"
tanter, Stabs-Adjutanter, Conimeridanter uti Fäsiningarne,
Capitaiiie-Licutenanter och Officerare wid LifDrabanterne,
Ofwerstar för Regementerne, SceondCheferne
wid Gardes-Regementerne till Häst och
Fot samt Ofwerste-Licutenanter wid Lif-RegementsBrigaden,
Cheferna för Artilleriet, Fortifications-,
Fältmätnings- och Sjömätnings-wäscndet, Ministrar
och Sändebud till främmande Magter samt de
Embets- och Tjenstemän, som uti Konungens Cabinett
för Utrikes Brefwäxlingeir och wid Beskickningarne
nyttjas, hafwa förtroende-syslor, hwarifrän
Konungen ma dem entlediga, när Han pröfwar
Rikets tjenst det fordra. Konungen kungöre dock
sädane beslut i Stats-Nadet, hwars Ledamöter ware
skyldige, att deremot göra underdånige föreställningar,
om de sinna sig dertill skäl äga.
8 36.
De som bekläda Domare-Embeten, sä högre
som lägre, saint alle andre Embets- och Tjenstemän
än de i föregående § nämnde, kunna icke, utan
medelst Ransakning och Dom, ifrån sine innehafwande
syslor af Konungen afsättas, ej eller, utan
ester egna ansökningar, till andre Tjcnfter befordras
eller flyttas.
8 37.
Konungen äger att upphöja till Adeligt stand
och warde Män, som genom trohet, tapperhet och
dygd, lärdom och nitiske tjenster gjort sig af Konun
-
Bilaga till Mern. N:o !. 31
gen och Riket synnerligen förtjente. Konungen ina
nied Grefligt och Friherrligt stand benada Män,
soin gcnoin stora och utinärkta sörtjenster dertill
wärdige anses. Ej nia Adelskap, eller Greflig eller
Friherrlig »värdighet, svin hädanefter förlänas, tillfalla
flere än den, hwilken adlad eller upphöjd
bliftvit, saint efter honom hans äldste manlige
Bröstarfwing i rätt nedstigande, led efter led, samt
ester denna grens utgång, Stamfadrens närmaste
manlige afkomling, och sa widare.
8 38.
Alla ifrån Konungen utgående Expeditioner
och befallningar, utom i Coinmando-mäl, skola, för
att blifwa gällande, contrasigneras af den Föredragande,
som ware answarig, att de instämma
med deröfwer sörda Protoeoll. Skulle den Föredragande
finna något Konungens beslut wara stridande
emot denna Regerings-Form, göre han i StatsNädet
derom föreställning; Urkar Konungen ändock,
att ett sädant Beslut skall utfärdas, »vare det
dä dea Föredragandes rättighet och pligt, att sin
Contrasignation derä »vägra, samt nedlägge han i
följd deraf sitt Embete, hwilket han icke »nä ätertaga
förr, än Riksens Ständer hans förhällande pröfwat
och gillat. Emedlertid »vare han tvid sin lön och
öfriga tjenste» atföljande inkomster bibehällen.
8 39.
Will Konungen utrikes resa, meddcle Han
Stats-Nädet in Pleno denna sin föresats och inhenite
deh tankar deröfwer, pä sätt 9 H omtalar.
Besluter Konungen derefter sädan resa och den »verkställer,
besatte sig ej med Rikets Styrelse eller utöfwe
den Konungsliga »nagten, sä länge Han utrikes
»vistas, utan före Stats-Nädet, under sädan
32
E.rpcdiiwucr lill Riks-Atänden.
Konungens fränwaro, Regeringen i Hans narnn,
med all den rätt, som denna Negerings-Form Konungen
tillägger; dock ina ej Stats-Rädet någonsin
Adcligt stand och »värdighet förläna eller till Gref
ligt
och Frihcrrligt stand upphöja, eller Riddare
wärdighet
utdela; äfwensoni alla lediga Syslor endast
tills widare kunna förwaltas af dem, som
Stats-Rädet dertill förordnar. Huru förhallas
skall, derest Konungen längre tid än Tolf mänader
ur Riket blifwer, derom warder i 91 F stadgadt.
8 40.
Blifwer Konungen sa sjuk, att Han icke
Rcgerings-Arenderne wardar, förwalte Stats-Rädet
Styrelsen, pä det sätt, som i föregående Z bestämmes.
8 41.
Konung ware myndig, dä Han Tjuguett är
fyllt. Dör Konung innan Thronföljareu denna
älder uppnätt, föres Styrelsen af Stats-Radet med
Konungslig magt och myndighet i Konungens namn,
intill dep Riksens Ständer sammankomma, ställande
sig Stats-Rädet denna Regerings-Form till owilkorlig
efterlefnad.
8 42.
Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset,
inom hwilket Arfsrätteu till Riket räknas,
pä manliga sidan utginge, dä förwalte äfwen StatsRädet
Regeringen med Konungslig magt och myndighet,
intill dep Riksens Ständer hinna sammankomma.
Uti
Bilaga till Mem. N:o 1. 33
Uti cilla de fall, hwaroin föregående fyra 88
handla, skola samtlige Stats-Secreterarne i StatsNädet
wara närwarande och rösta.
8 43.
Gär Konungen i Fält, eller till aflägsnare
inrikes orter reser, förordne Han fyra af StatsNadets
Ledamöter och ibland dem Justitice-StatsMinistern
att föra Regeringen i de nial. Konungen
föreskrifwer. Med de mäl. Konungen dä Sfelf
afgör, förhällcs pa det sätt, som 8 8 stadgar.
8 44.
Ingen Prins af det Konungsliga Huset, det
ware sig Kron-Prins, Arf-Furste eller Furste, mä
gifta sig utan Konungens »vetskap och samtycke.
Sker det ändock; hafwe han förwerkat arfsrätt till
Riket bade för sig, barn och efterkommande.
8 45.
Hwarken Swea Rikes Kron-Prins och ArfFurste
eller Prinsar af det Konungsliga Huset
skola hastva något Lif-Geding eller Civilt Embete;
dock kunna efter gammalt bruk Titlar af Hertigdöme»
och Furstendöme» dem tilläggas, utan rättighet
till de Landskap, hwilkas namn de bära.
8 46.
Landet skall förblifwa indeladt i Höfdingdömen
under den »vanliga Landt-Rcgcringcn. Jugen General-Gouvcrueur
inom Riket ma hädanefter förordnas.
3
34
Expeditioner till Riks-StLnden.
8 47.
Rikets Hof-Rättcr och alla andra Domstolar
skola ester Lag och laga Stadgar döma; Rikets
Collegicr, Landt-Regeringen tillika med alle andre
Werk samt högre och lägre Embetsman, skola förmasta
de dem Åliggande syslor och wärf, enligt de
Jnstrnctioner, Reglementen och föreskrifter, som redan
gifne äro eller framdeles kunna gifwas, lyda
Konungens bud och befallningar och räcka hwarandra
handen till fullgörande deraf och af allt
hwad Rikets tjenst utaf dem fordrar; blifwande
de Konungen i laga ordning answarige, om något
utaf deni underlätcs och försummas eller olagligen
behandlas.
8 48.
Konungens Hof star under Dest enskilda styrelse;
kunnande Han häruti förordna som Honom
godt synes. Alla beställningar wid sitt Hof mä
Konungen efter behag tillsätta och derifrån afsätta.
8 49.
Riksens Ständer skola i kraft af denna Grundlag
sammankomma, enär fem är ifrån den sist hällne
Riksdagens slut förflutit. Uti hwarje NiksdagsBeslut
skola Riksens Ständer bestämma dagen, da
de till följe häraf ater sammanträda samt uttrycklig
Riksdags-Kallelse, med nödiga föreskrifter i afseende
pa Niksdagsnianna-Walen, deruti intaga. Konungen
ware dock obetaget, att Riksens Ständer dcrförinnan
till Urtima Riksdag kalla.
Bilaga till Meni. N:o 1.
35
8 50.
Niksdagarnc skola hällas i Rikets Hufwudstad,
utom i de fall, da Fiendens framträngande eller
Pest eller andre lika wigtige hinder göra det omösligt,
eller för Riksens Ständers frihet och säkerhet
wädligt. Konungen ntsätte da, i samråd med Riksens
Ständers Fullmägtige uti Bangucn och RiksgäldsContoirct,
en annan ort, der Riksens Ständer böra
sa,ilias, och kalle dem dit till den tid de ssclfwe
förut bestämt.
8 51.
I de fall, dä Konungen eller Stats-Rädet
sammankalla Riksens Ständer, fastställes tiden till
Riksdagens begynnelse efter trettonde och inom
femtionde dagen frän den, dä Kallelsen blifwit uti
Hufwud stadens kyrkor kungsord.
8 52.
Landtmarskalk och Taleman för Borgare- och'
Bondc-Ständen samt Secreterare för BondcStändet
utnämne Konungen. Ärkc-Biskop ware
alltid Taleman för Preste-Ständct.
8 53.
Riksens Ständer wälje genast, sedan Riksdagen
blifwit öppnad, de Utstött, hwilka skola
Ärenderne bereda. Sädane wid hwarje Riksdag
nödige Utskott äro: Ctt boiistitutions-Utstott, att
wäcka och upptaga frågor, rörande förändringar i
Grundlagarne, och yttranden deröfwer till Riksens
Ständer afgifwa, samt att granska de i Stats
-
36 Expeditioner till Riks-Ständen.
Rådet förda Protocoll; Ett Stats-Utskott, att utreda
och för Riksens Ständer uppgifwet StatsWerkets
och Niksgälds-Werkets tillständ, förwaltning
och behof; Ett Bewillnings-Utskott, att föreslå
Bcwillningcus fördelning; Ett Bauco-Utskott,
att öfwerse Vanqucns styrelse och tillstånd samt föreskrifter
om Vanco-förwaltningen gifwa; Ett LagUtskott,
att utarbeta förslag till Civil- Criminaloch
Kyrko-Lagarnes förbättring; samt ett Allmänt
Beswärs- och Oeconomiskt Utskott, att anmärka brister
i de allmänna HushällningS-austalternc och
förändringar deruti föreslå.
8 54.
' Askar Konungen af Riksens Ständer ett särskildt
Utskott, att med Honom öfwcrlägga om Arender,
hwilka icke till andre Utskotts befattning höra
och Han pröfwar böra hcmlige hällas, utwälje
Riksens Ständer ett sadant; dock äge det icke magt,
att fatta beslut, utan endast att till Konungen afgifwa
yttranden öfwer de mål, Konungen detsamma
meddelar.
8 55.
Ej mä Riksens Ständer i Konungens öfwerwaro
öfwer något ämne besluta. Andre Riksens
Ständers Utskott, än det i föregående § omnämnde,
kunna icke inför Konungen nagra öfwerläggningar
halla.
8 56.
Allmänna frågor, som uti Riksens Ständers
Plena wäckas, mä ej till ett omedelbarligt afgörande
der upptagas, utan skola öfwerlemuas till
Bilaga till Meni. N:o 1. 37
behörigt Utskott, som äge, att dem utreda och deröfver
sig yttra. Utskottens Förslag skola först i
Ständens Plena framställas till antagande eller förkastande,
utan förändringar eller tillsatser. Göras
derlvid i Ständens Plena sädana anmärkningar,
som hindra antagandet, erhälle Utskottet del af detze
anmärkningar, för att derefter Förslagen ytterligare
granska och scmka. När ett salunda beredt Förslag
till Ständen återkommer, dä äge de magt,
att detsamma oförändradt eller med förändringar
antaga eller ock alldeles förkasta.
8 57.
Swensta Folkets urgamla rätt, att sig beskatta,
utöflvas af Riksens Ständer allena tvid
Allmän Riksdag.
8 58.
Wid hwarje Riksdag läte Konungen upptvisa
Stats-Werkets tillständ i alla dest delar, till inkomster
och utgifter, fordringar och skulder, för det
Stats-Utskott, som Riksens Ständer uttvälja. Skulle
genom Traktater med främmande Magter nägra
medel Riket tillflyta, skall för dem pä lika sätt
redowisas.
8 59.
Efter Rikets och Stats-Werkets tillständ och
behof läte Konungen till Utskottets öfverläggning
framställa htvad Staten kan tarfva utöfver de
ordinarie Inkomster, och hwilka behof genom Bewillningar
böra fyllas.
38
Expeditioner till Riks-StLnden.
8 60.
Till desse sednare räknas Sjö- och Landt-Tullssanit
Accis-afgifterne, Postmedlen, Charter Sigillatcrafgiftcn,
Husbehofs-Bränneri-medlcn saint hwad
Riksens Ständer dehntom särskildt htvarje Riksdag
såsom Bewillning sig ataga. Ej ina nägra allmänna
afgiftcr, af hwad namn och beskaffenhet som
helst, utan Riksens Ständers samtycke kunna förhöjas,
Stora Sjö-Tullen ä inkommande och utgående
spanncmäl allena undantagen. Ej heller mä
Konungen Statens Inkomster förpakta eller, till
winning för Sig och Kronan eller enskilde Personer
och Corporationer, nägra Monopolier fastställa.
§ 6k.
Alla asgiftcr, som Riksens Ständer under de
i föregående § nämnde titlar bewiljat, skola utgå i
sein är, räknade ifrän och med det ärets början,
som infaller efter det, dä Bewillningcn fastställd
blifwit. Warda Riksens Ständer dcrförinnan af
Konungen eller StatS-Rädet sammankallade, upphöre
Bewillningen, hwartill alla ofwannämnde afgifter
räknas, med det ärets utgäng, dä en sädan
Riksdag börjar.
8 62.
Sedan Stats-Werkets behof blifwit af StåtsUtskottet
nppgifne och af Riksens Ständer pröfwade,
ankommer det pä Riksens Ständer, att en deremot
swarande Bewillning sig ätaga samt att tillika
fastställa, huru särskilda summor deraf skola till
särskilda ändamäl anwändas, och dehe summor under
bestämda Hufwndtitlar uti Niks-Staten anslä.
Bilaga till Meni. N:o 1.
39
8 63.
Defiutom böra för oförsedde händelser twänne
särskilde tillräcklige summor afsättas och an slas, den
ena atl wara tillgänglig da Konungen, till Rikets
förswar eller andra högst wigtiga och angelägna
ändamäh sedan hela Stats-Nädets tankar dcröswer
bliswit 'nhemtade, finner den wara onndwikligen
nödig; dm andra att nr Riksens Ständers Banque,
wid infallande Krig, af Konungen lyftas, sedan
Han Stall-Rädet in Pleno hört och Riksens Ständer
sammaikallat. Riksens Ständers förseglade
Anordning r sistnämnde summa ma ej förr brytas
eller summar as Banco-Fullmägtige utbetalas, än
sedan Riksdigs-Kallelscn bliswit i Huswudstadcns
Kyrkor wedernörligen kungjord.
8 64.
Sä wäl kstkets ordinarie Stats-medel och
Inkomster som h>ad, pä sätt omförmäldt är, under
namn as extaordinarie Utlagor eller Bewillningar
till Stats-tzcrket af Riksens Ständer ansläs,
ware under Knungens disposition, att till de
as Riksens Ständer pröswade behof och ester den
upprättade Staten a ordnas.
' 65.
Defia medel mä 'cke annorlunda anwändas,
än faststäldt bliswit; wcande Stats-Nädets Ledamöter
answarige, om de Aja afwikelse derifrän äga
rum, utarl att till Protmtllt föreställning dcreinot
göra, samt anföra hwad 'ikscns Ständer i denna
del sörordnat.
40 Expeditioner till Riks-Ständen.
8 66.
Riksens Ständers Riksgälds-Contoir förblifwer,
säsom hittills, under Riksens Ständers styrelse, inseende
och förwaltning; och dä Riksens Ständer
ätagit sig answar för den Rikets Gäld, Contoiret
ouibesörjer, sa komma Riksens Ständer, sedan
Stats-Utskottet öfwer Contoirets tillstånd och behof
sig utlätit, att genom särskild Bewillning tillsksuta
de medel, som för betalande af denna Gäld, till
ränta och Capital, oumbärlige finnas, sc att Rikets
Credit warder bibehällen och wärdad.
8 67.
Konungens Ombud i RiksgäldsContoiret biwiste
ej Fullmägtigcs sammankomste' oftare, än dä
Fullmägtige ästunda, att med hönö» öfwerlägga.
8 68.
De till RiksgäldS-Werket yrande och dit anslagne
incdel mä icke under ntzou förewändning
eller med hwad wilkor som hlst derifrän ryckas
eller anwändas till andra bellf än dem, Riksens
Ständer bestämt. Allt förorllande, som deremot
strider, ware kraftlöst.
8 69
Uppstä, antingen hos tiikscns Ständers Plena
gemensamt eller uti nägotckNiks-Ständen, betänkligheter
att antaga hwa Stats-Utskottet tillstyrkt
uti det, som rörer anllgcu Statens reglerande
eller Bcwillningens derster lämpade hela belopp,
eller hwad till Riksg ds-Contoirets Utgifter och
Inkomster hörer, eller grunderne för Riksgälds
-
Bilaga till Mem. N:o 1. 41
Contoircts styrelse och förwaltning, dä böra de skäl
anföras, pä hwilka sädane betänkligheter sig stödsa,
saint meddelas Stats-Utskottet, som derefter tage
Ärendet under ytterligare öfwerwägande. Anser
Stats-Utskottet sig icke kunna afwika ifrån dep redan
afgifne yttrande eller instämma uti Riksens
Ständers eller ett särskildt Ständs tankar, utnämne
dä Utskottet Deputerade, som uti det eller de Ständ,
der betänkligheter uppkommit, företräda och närmare
upplysa förhällandet. Förblifwer något Ständ
ändock wid den mening, det förut fattat, afgörcs
saken efter tre Ständs beslut. Stanna twä Ständ
emot twä, dä skall Stats-Utskottet förökas med sä
mänga Ledamöter utaf Riks-Ständen, i wänlig ordning
walde, att de blifwa tretio af hwarje Ständ.
Sedan en af detta särskilda Utskotts samtelige Ledamöter
blifwit utlottad, röste de öfrige samfält och
icke efter Ständ med slutna sedlar till owilkorligt
antagande eller förkastande af hwad Stats-Utskottet
tillstyrkt, blott i de frägor, hwarom Riks-Ständen
warit af skilsaktiga tankar; kommande de fleste salunda
röstandes mening att gälla såsom Riksens
Ständers Beslut.
§. 70.
Dä summan, som genom Bewillning utgöras
bör, blifwit af Riksens Ständer bestämd, skola de
uttryckligen uppdraga ät deras walda BewillningsUtskvtt
att författa Förslag till berörde summas
fördelande och utgörande, att uppgifwa grunderna
dertill och att utreda sätten, huru desamma böra i
hwarfe särskildt fall tillämpas; hwilket allt Bewillnings-Utskottct
skall Riksens Ständers Plena
underställa.
42
Expeditioner till Riks-StLnden.
8 71.
Nppar sig skiljaktighet emellan flere af RiksStänden
ont besia grunder, sätten af deras tillämpning
och Bcwillniugens fördelning till utgörande,
eller skulle, hwad icke wantas Lör, nägot NiksStand
allena söka undandraga sig det deltagande
uti den fastställda Bewilluingssumman, som Bewillnings-Utskottet
föreslagit, da skall hwarje RiksStänd,
som ändring uti Bewilluings-Utskottets Förslag
astundar, meddela de öfrige sina skäl dertill,
samt uppgifwa det sätt, pä hwilket en sadan ändring
mä minnas, utan att ändamälet förselas.
Häröfwer höres Bewillnings-Utskottet, hwarefter
Riksens Ständer skola till afgörande företaga den
eller de frågor, om hwilka skiljaktighet dem emellan
uppstått. Bifalla tre Ständ hwad emot BewillningsUtskottcts
Förslag i en eller annan del anmärkt blifwit,
warde Förslaget i desia delar förkastadt. Afflå tre
Ständ hwad ett särskildt Ständ härutinnan yrkat, men
detta ändock wid fin mening förblifwer, eller stanna
twä Ständ emot twä, dä stall saken öfwerlemnas
till afgörande, pä det sätt 69 Z föreskrifwcr, ät
Stats-lltskottet, förökadt till ett sädant antal af
Ledamöter, som der bestämmes. Bifalla detta Utskotts
fleste Ledamöter Bewilluings-Utskottets Förslag
i en eller flere as de delar, hwaruti Riksens
Ständer icke förut detsamma enhälligt antagit,
blifwe detta Förslag härutinnan med all kraft as
Riksens Ständers Beslut gällande; förkasta de detsamma
i någon sädan del, dä, äfwensom när det
af trenne Riks-Ständ Llifwit förkastadt, skall det
äligga Bewillnings-Utskottet, att föreslä en annan
fördelning eller andra grunder och sätt för utgörandet
blott af den andel i Bewilluingssumman,
Bilaga till Meni. N:o 1.
43
hwaruppä den förkastade delen i Utskottets förra Förslag
har afseende.
8 72.
Riksens Ständers Bane;ne förblifwcr hädanefter,
som den hittills warit, under Riksens Ständers
egcri Garantic och Ward, sä att den ostörd mä förwaltas
af de Fullmägtige, hwarje Ständ dertill
förordnar, efter de Ordningar, Stadgar och Reglementen,
hwilka redan gjorde äro eller widare af
Riksens Ständer göras kunna; ägande Riksens
Ständer allena rätt att genom Banquen utgifwa
Sedlar, som för Mynt i Riket mä erkännas.
8 73.
Jnga nya pälagor, utskrifningar af Manskap,
eller af penningar och waror, mä hädanefter, utan
Riksens Ständers fria wilja och samtycke, i den
ordning förut nämndt är, päbjudas, uppbäras eller
fordras.
8 74.
Konungen äge ej magt att fordra nägon annan
Gärd, till utförande af ett uppkommet Krig,
än det sammanskott af födande waror, som uti en
Landsort kan blifwa erforderligt till Krigsfolks underhällande
under Täg eller Marche, när de särskilda
orter, der detta Täg sker, icke förmä Troupperne
med nödigt uppehälle förse. Denna Gärd
skall dock genast med penningar af Stats-mcdlen de
lefwererande betalas, efter de fastställda Markegängspris
och med förhöjning deruti till hälften af deras
belopp. Den mä icke äskas för Troupper, som ä
nägon ort blifwa sörlagde, eller under Krigsrörelser
44 Expeditioner till Riks-StLnden.
nyttjas, dä Trouppcrne böra utur dertill samlade
Magasincr eller Förråd med deras bebos warda
försedde.
8 75.
De ärlige Markegangstaxorne skola upprättas
genom Deputerade af alla Riks-Ständ, nämnde
pä det sätt hwarjc Ständ särskildt för sig söreskrifwer;
Hwad desse fastställa, tsenc till efterlefnad,
sä wida es ändring deruti i behörig ordning sökes
och winnes.
§ 76.
Utan Riksens Ständers samtycke kan Konungen
icke Län in- eller utrikes göra eller Riket med
ny Gäld belasta.
8 77.
Kungsgärdar och Kungs-Ladugärdar med dertill
lydande hemman och lägenheter, Krono-Skogar,
Parker och Dsurgärdar, Krono- och Stall-Ängar
samt Lax-Fisken och andra Kronans Fisken samt
Kronans öfriga Lägenheter, mä Konungen icke utan
Riksens Ständers samtycke genom försäljning, förpantning
eller gafwa, eller pä nägot annat sätt,
Kronan afhända. De skola förwaltas efter de
grunder. Riksens Ständer derom söreskrifwa; dock
att de Personer och Menighet er, som, efter hittills
gällande Författningar, sädane Kronans tillhörigheter
nu innehafwa eller nyttja, mä njuta laglig
rätt derä till godo, samt att odlingar eller odlingsbar
mark ä Krono-Skogarne mä i wänlig ordning,
efter nu warande eller framdeles blifwande Författningar,
kunna till Skatte försäljas.
Bilaga till Mem. N:o I.
8 78.
Ej uiä någon dcl af Riket kunna derifrån
söndras, genom försäljning, förpantning, gäfwa
eller ä annat dylikt sätt.
8 79.
Ingen förändring i Rikets Mynt till skrot
eller korn, det ware sig till förhöjning eller afslag, mä
äga rum utan Riksens Ständers bifall; Konungens
rättighet att läta slä Mynt dock oförkränkt.
8 80.
Krigsmagten till häst och fot sa wäl som
Bätsmanshället af rotering och indelning förblifwcr
wid de med Landet och Städerne upprättade Contracter
och Jndelningswerk, hwilka till deras hufwudgrunder
skola orubbade wara, intill detz Konungen
och Riksens Ständer finna nödigt någon ändring
deruti samfält att göra; kunnande ingen ny
eller tillökad Notering, utan genom Konungs och
Ständers sammanstämmande Beslut, tillkomma.
8 81.
Denna Ncgcrings-Form samt Rikets öfrige
Grundlagar kunna icke ändras eller upphäfwas,
utan genom Konungens och alla Niks-Ständens
sammanstämmande Beslut. Ej mä frågor derom
uti Ständens Plena wäckas, utan anmäles de hos
Riksens Ständers wid hwarje Riksdag walda Constitutions-Utskott.
Detta Utskott, bwars pligt det
wara skall att Grnndlagarne granska, äger rätt att
hos Riksens Ständer söreslä de ändringar deruti,
som det anser högst nödige eller nyttige och möj
-
46
Expeditioner till Niks-StLndm.
lige att wcrkställa. Riksens Stälidcr mä icke ä den
Riksdag, da Utskottet någon sädan ändring förestår,
utan först ä den nästföljande derom besluta. Bliswa
dä alla Niks-Ständen om ändringen ense, öswerlemne
de Förslaget derom till Konungen, genom
deras Talemän, med begäran, att Konungen wille
sitt bifall dertill gifwa. Konungen inhemte hela
Stats-Nädets tankar dcröfwcr, tage sedan sitt Beslut
och meddele Riksens Ständer ä Rikssalen sitt
samtycke, eller ock de orsaker, för hwilka Han icke
samtycker till deras Åstundan.
Will Konungen hos Riksens Ständer söreslä
nägon ändring i Grundlagarne, höre Han StatsRädet
och öswerlemne sedan" sin Proposition, jemte
Stats-Rädcts tankar deröfwer, till Riksens Ständer,
som genast, utan att om denna Proposition
förut öfwerlägga, uppdrage Constitntions-Utskottet,
att sitt utlätande derom till Riksens Ständer afgifwa.
Tillstyrker Utskottet hwad Konungen föreslagit,
hwile srägan till nästa Riksdag, dä Riksens
Ständer skola sitt Beslut derom fatta. Afstyrkcr
Utskottet Konungens Proposition, dä mä Riksens
Ständer genast kunna antingen denna Proposition
assia eller ock afgöra, att de wilja öfwer densamma
ä nästföljande Riksdag besluta; Gällande i detta
fall tre Stånds mening, och, om twä Stand stanna
emot twä, deras som Beflutet uppskjutit. Men
icke mä under någon förewändning Riksens Ständer
förr än ä nästa Riksdag Propositionen till bifall
upptaga. Samtycka dä alla Niks-Ständen till
Konungens Förslag, begäre de dag, att pä Rikssalen
fa Riksens Ständers bifall dertill asgifwa.
Antaga icke Niks-Ständen samfält Konungens Proposition,
ware den afsiagcn, och aflcmne Riksens
Ständer sitt afflag med skälen dertill skrifteligen
till Konungen genom deras Talemän.
Bila ga till Mem. N:° 1. 47
8 82.
Hwad till ändring och förbättring af Grundlagarne,
uti nu föreskriswen ordning, Riksens Ständer
enhälligt beslutit och Konungen gillat, eller
Konungen föreslagit och Riksens Ständer enhälligt
antagit, äge kraft af Grundlag.
8 83.
Ej ma någon för framtiden gällande Förklaring
af Grundlagarne stadgas, utan pä det sätt,
som enligt föregäende twänne ^ 8 ändringar i
dem iakttagas bör. Ester deras ordalydelse skola
de i hwarje särskildt sall tillämpas.
8 84.
Da Constitutions-Utskottet icke funnit skäl att
gilla och till Riksens Ständers pröfning öfwcrlemna
något Förslag till förändring eller förklaring
af Grundlagarne, som Utskottet af en Riksdagsman
cmottagit, ware Utskottet skyldigt, om Förslagets
Författare det yrkar, att meddela honom
sitt yttrande deröfwer, med tillstånd att detsamma
jemte Förslaget genom tryck allmänt göra, dä han
för det sistnämndas innehall sjelf i egenskap as författare
mä lagligen answara.
8 85.
Såsom Grundlagar skola anses: denna Regcrings-Form,
samt den Niksdags-Ordning, den Successious-Ordning
och den Förordning om en allmän
Tryckfrihet, hwilka, i öfwerensstämmelse med
de grundsatser, som i denna Negerings-Form be
-
48 Expeditioner till Riks-StLnden.
stämmas, Riksens Ständer och Konungen gemensamt
wid denna Riksdag komma att fastställa.
8 86.
Med Tryckfrihet förstas hwarfe Swensk Mans
rättighet att, utan nägra af den offentliga Magten
i förwäg lagde hinder, utgifwa skrifter; att sedermera
endast inför laglig Domstol kunna tilltalas
för deras innehall, och att icke i annat fall kunna
derföre straffas, äu om detta innehåll strider emot
tydlig Lag, gifwcn att bewara allmänt lugn, utan
att äterhälla allmän upplysning. Alla Handlingar
och Protocoll i hivad mål som helft, de Protokoll
undantagne, som uti Stats-Rädet och hos
Konungen i Ministerielle Ärender och Commandomal
föras, mä owilkorligen genom trycket kunna
utgiftvas. Ef mä tryckas Banco- och NiksgäldsWerkens
Protocoll och Handlingar rörande ärender,
hwilka böra hemliga hällas.
8 87.
Riksens Ständer äga gemensamt med Konungen
magt att stifta allmän Civil- och Criminal- saint
Kyrko-Lag och att sadan förut stiftad Lag förändra
och upphäfwa. Ef ma Konungen utan Riksens
Ständers samtycke, och icke Ständerne utan Konungens,
någon ny Lag göra eller gammal afskaffa.
Frågor härom mä i Ständens Plena kunna wäckas
och skola, sedan Lag-Utskottet deröfwer, ester den
ordning 56 Z i allmänhet stadgar, blifwit hördt,
af Riksens Ständer afgöras. Ofwcrcnskomma
Riksens Stander om nägon ny Lag eller om gammal
Lags upphäfwande eller förändring, aflemna de Förslag
derom genom Talemänuen till Konungen, som
Bilaga till Mem. N:o 1. 49
inhcmte Stats-Rädets och Högsta Domstolens tanka
deröstver, och, sedan Han sitt Beslut fattat, kalle
Riksens Ständer pä Rikssalen att antingen
emottaga Des; samtycke till deras Åstundan eller afhöra
Des; skäl att det wägra. Finner Konungen
godt någon Lagfräga för Riksens Ständer framställa,
äske Han Stats-Rädets och Högsta Domstolens
yttranden dcröfiver, samt mcddele Riksens
Ständer sin Proposition, tillika med berörde yttranden.
Riksens Ständer infordre Lag-Utskottets
utlätande häröfwer, beslute sedan och öfiverlemne
Konungen deras sivar uppä Rikssalen, om de
bifallit Konungens Proposition, och skristeligen genom
Talemännen, om de densamma afslagit. I
alla dylika Lagfrägor skall tre Ständs mening
utgöra Riksens Ständers Beslut. Stanna tivä
Ständ emot twä, förfaller frägan och förblifive
wid det, som förut stadgadt marit.
8 88.
Med förklaring öfwer Civil- och Criminalsamt
Kyrko-Lag förhälles som med sadan Lags
stiftande. De förklaringar, som, till sivar pä inkonine
försrägningar om Lagens rätta mening.
Konungen genom Dest Högsta Domstol emellan
Niksdagarne gifwer, kunna af Riksens Ständer
ogillas, hwareftcr de icke längre ware gällande eller
af Domstolarne iakttagas eller äberopas mä.
8 89.
Uti Riksens Ständers Plena mä frägor wäckas
om förändring, förklaring och upphäfwande af Lagar
och Författningar, som Rikets allmänna Hushällning
röra; om sädane nya Lagars stiftande samt
80 Expeditioner till Riks-Ständen.
.om grunderna för allmänna Inrättningar af alla
slag, hwilka frågor skola till utredning af Allmänna
Beswärs- och Oeconomie-Utskottet förwifas. Riksens
Ständer äge dock icke magt att i dessa mål annat
eller mera besluta, än föreställningar och önskningar,
att hos Konungen anmälas, och hwarä Konungen,
sedan Stats-Rädet deröswer bliswit hördt, göre det
afseende Han för Riket nyttigt sinner. Will
Konungen ät Riksens Ständer öfwerlemna att gemensamt
med Honom något afgöra, som Rikets
allmänna Styrelse rörer, dä sörfares dermed pä det
sätt, som angäende Vägfrågor är stadgadt.
8 90.
Under Riksens Ständers eller Deras Utskotts
öfwerläggningar och pröfning ma icke uti något
annat fall eller pa något annat sätt, än denna
Grundlag bokstafligen söreskrifwer, komma frågor
om Embets- och Tjenstemäns till- och afsättande;
Regerings- och Domare-Magternas Beslut, Resolutioner
och Utslag; enskilda Medborgares och Corporationers
förhållanden, eller werkställighctcn af
någon Lag, Författning eller Inrättning.
8 91.
I den händelse 39 § omtalar, att Konungen
efter företagen resa utöfwer Tolf manader ur Riket
blifwer, sammankalle Stats-Rädet, genom öppet
Päbud, Riksens Ständer till allmän Riksdag, och
läte Kallelsen inom femton dagar efter berörde tids
förlopp uti Hufwudstadens Kyrkor samt skyndsamligen
i de öfrige delar af Riket kungöra. Sedan
Konungen derom underrättad bliswit, men Han än
-
Bilaga till Mern- N:o 1. bl
dock icke till Riket äterkommit, tage Riksens Ständer
den författning om Rikets Styrelse, hwilken
de nyttigast sinna.
8 92.
Lag samma ware, om en Konungs sjuklighet
fortfar af den beskaffenhet, att Han längre tid än
Tolf mannder med Negerings-Ärenderne Sig icke
befattat.
8 93.
Da Konung dör och Thronföljaren ännu
omyndig är, utfarde Stats-Rädct Kallelse ä Riksens
Ständer, hwilken Kallelse inom Femton dagar
efter Konungens död skall i Hufwudstadens
Kyrkor och widare i Riket kungöras. Riksens
Ständer äge, utan afseende pä något den aflidne
Konungens Testamente, angående Riks-Styrelsen,
att förordna en eller flere Förmyndare, som intill
dest Konungen myndig blifwcr. Regeringen i Desi
namn efter denna Grundlag ma ntöfwa. Sedan
Konungen Aderton är fyllt, äge Han att uti StatsRädct,
Högsta Domstolen, Hof-Nätter och Collegier
inträda, dock utan att i nägra beslut deltaga.
8 94.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den
Konnnga-Ätt, hwilken Arfsrätten till Riket uppdragen
wore, pä manliga sidan utginge, kalle Stats-Rädet,
inom den i förcgäcnde § stadgade tid efter den siste
Konungens död, Riksens Ständer till allmän Riksdag.
Riksens Ständer skola dä ett nytt Konungahus utkora,
med bibehällaude af denna Negerings-Form,
och förordna huru styrelsen föras mä, intill desi
den walde Konungen kan densamma emottaga.
52 Expeditioner till Riks-Ständen.
§ 95.
Om emot förmodan Stats-Rädet underläte att
i de fall föregående 91, 93 och 9ä HZ omförmäla.
Riksens Ständer genast sammankalla, dä äligge
det owilkorligen Niddarhus-Directionen, DomCapitlen
i Riket, Magistraten i Hufwudstaden, samt
Landshöfdingarne i Länen, att, genom offentliga
kungörelser, underrättelse härom meddela, pä det
wal af Rikdagsmän, der sädane ival äga rum, genast
ma kunna anställas, och Riksens Ständer
sammankomma, att Deras och Rikets rätt iakttaga
och skydda. Sadan Riksdag öppnes ä femtionde
dagen efter den, da Stats-Nädet sist bordt kallelse
dertill i Hufmudstadens kyrkor lata kungöra.
8 96.
Riksens Ständer skola wid hwarse Riksdag
förordna en för lag-kunskap och utmärkt redlighet
känd Man, att, såsom Deras Ombud, efter den
Jnstruction de för honom komma att utfärda, hafwa
tillsyn öfwer Lagarnes efterlefnad af Domare och
Embetsmän samt att wid wederbörliga Domstolar
i laga ordning tilltala deni, som uti sine Embetens
utöfning af wald, mannamon eller annan orsak
någon olaglighet begå, eller underlåta att sine Embetspligter
behörigen fullgöra. Ware dock han i
all matto underkastad samma answar och pligt, som
allmän Lag och Rättegångsordning för Actorer
utstaka.
8 97.
Denne Riksens Ständers Justitico-Ombudsman
wälfes af Riksens Ständer genom Electorer, till ett
lika antal af hwarse Ständ nämnde. Sedan ibland
desse Electorer en genom lottning utgätt, skola de
Bilaga till Mem. N:o 1.
53
öfrige samfält och icke ester Ständ, först medelst
slutna Sedlar htvar för sig uppgiftva den Man, sorn
de finna böra koinuia under omröstning. Falla
dcrwid Nöstcrne till mera än hälften as de röstande
Elcctorernes antal pä en man, »vare han behörigen
wald. Aro äter Rösterne sä delade emellan flere,
att en sädan full pluralitet för nägon icke äger
rum, anställes ny votering med flutna Sedlar till
antagande af dei», som de fleste Rösterne erhållit, eller
om han icke antages, af den som näst efter honom utaf
de fleste Electorer blifwit kallad, och'sä widare. Enär
nägon af de i denna ordning under omröstning
ställde blifwit af Elcctorernes pluralitet autagen,
upphöre »valförrättningen och »varde han af Riksens
Ständer till Embetet förordnad. Den, ät
htvilkcn detta Euibete blifwit anförtrodt, kan tvid
päföljande Riksdagar, i den nu föreskrifne ordning,
dertill äter »väljas.
8 98.
Elcctorerne böra, tvid samma tillfälle, dä de
Justltice-Ombttdölnanneu utse, och pä enahanda sätt,
»välja en man af de egenskaper, sou» hos denne
Embetsman erfordras, att honom efterträda, i fall
han, innan den nästföljande Riksdagen, skulle med
döden afgä.
899.
Riksens Ständers Justitice-Onibudsman mä,
när han det nödigt anser, kunna öfwertvara Högsta
Domstolens, Rikets Allmänna Ärendcrs Berednings,
Nedre Justitice-Revisioncns, Hof-Nättcrnes, Collegicrnes
och alla lägre Domstolars öfwerläggningar
och beslut, dock utan rättighet att sin mening derwid
yttra, saint äga tillgäng till alla Domstolars,
54 Expeditioner till Riks-Ständen.
Collegiers och Embetswcrks Protocoll och Handlingar.
Konungens Embetsman i allmänhet ware skyldige
att lemna Justitice-Ombudsmanncu laglig handräckning,
samt alle Fiscalcr, att medelst Acticners
utförande honom biträda, da han det äskar.
8 100.
Justitice-Ombudsmannen aligge, att wid hwarse
Riksdag till Riksens Ständer aflemna en allmän
redogörelse för sin förwaltning af det honom förtrodde
Embete, samt deruti utreda Lagstiftningens
tillstånd i Riket, anmärka Lagarnes och Författningarnes
brister och uppgifwa Förslag till deras
förbättring. Ware han ock skyldig att emellan
Niksdagarne ärligen ett Utlåtande öfwer desse ämnen
genom trycket kungöra.
8 ioi.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att
antingen hela Konungens Högsta Domstol eller af
Dest Ledamöter en eller flere funnes hafwa as egennytta,
wrangwisa eller försumlighet, sa orätt dömt,
att derigenom någon, emot tydlig Lag och sakens
utredda och behörigen styrkta sörhällande, mistat eller
kunnat mista lif, personlig frihet, ära och egendom,
ware Riksens Ständers Justitice-Ombudsman pligtig,
äfwensom Konungens Justitice-Cantzler berättigad,
att wid den Rikets Domstol, som här nedanföre
bestämmes, den felaktige under tilltal ställa,
samt till answar efter Rikets Lag befordra.
8 102.
Denna Domstol, som Riks-Rätt kallas, skall
i sädant fall bestå af Presidenten uti Konungens
och Rikets Swea Hof-Nätt, hwilkcn deruti söre
Bilaga till Mem. N:o 1. 55
Ordet, Presidentcrne uti alla Rikets Collegicr, Fyra
de äldste Stats-Näd, Högste Befälhafwaren öfwer
de i Hufwudstaden tjenstgörande Trouppcr, Högste
närwarande Befälhafwaren för den wid Hufwudstaden
förlagde (5'scadcrn af Armoens Flotta, twänne
de äldste Råd i Swea Hof-Rätt och det äldste Nåd
i hwarje af Rikets Collegier. Da antingen JustiticeCantzleren
eller Justiticr-Ombudsmannen finner
sig befogad att Högsta Domstolen samfält eller
särskilde Dch Ledamöter inför Riks-Rätten tilltala,
äske han hos Presidenten i Konungens och
Rikets Swea Hof-Rätt, såsom Riks-Nättcns Ordförande,
laglig kallelse a den eller dem, som skola
tilltalas. Presidenten i Hof-Rätten foge derefter
anstalt om Niks-Nältens sammanträde, för att kallelsen
utfärda och mälet widare i laglig ordning
behandla. Skulle emot förmodan han detta
underläta eller någon af de öfrige förenämnde
Embctsmän undandraga sig att uti Riks-Rätten
deltaga, stande de, för en sädan uppsåtlig försummelse
af deras Embetspligt, till lagligt answar.
Hafwa en eller flere af Niks-Rättens Ledamöter
laga förfall, eller finues emot nägon af deni laga jäs,
ware ändock Rätten domför, om Tolf deruti sitta.
Är Presidenten i Hof-Rätten af laga förfall eller
jäs hindrad, företräde defi ställe den äldste i tjenst
warande Presidenten. Denna Domstol äge, sedan
ransakningen fulländad är, och domen ester Lag
fälld, att densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen
hafwe magt att sädan Dom ändra. Konungen dock
obetaget att göra Näd, hwilken likwäl icke mä sträcka
sig till den dömdes Återinsättande i Rikets tjenst.
8 103.
Wid hwarje Riksdag skola Riksens Ständer
wälja Tolf Ledamöter af hwardera Ständet till en
56 Expeditioner till Riks-Ständen.
Nämnd, som äge att döma, huruvida Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter gjort sig förtjente att i
deras wigtiga kall bibehällas, eller om wisst af
dem, utan Lewisligcn begangna fel och brott, hwarom
föregående § handlar, likwäl ädragit sig den
mistauka, för wald eller oskicklighet, att de kunde
anses hastva förwerkat det allmänna förtroendet,
och borde förthy ifrän utöstiingen af Konungens
Domsrätt skilsas. Denna Nämnd träde samma dag
den blifwit wald tillsamman. En af samtlige Ledamöterne
deruti utlottes först, hwarcfter de öfrige
röste, man för man, och icke Ständswis, med slutna
Sedlar, öfwer den stagan: Om alle Högsta Domstolens
Ledamöter äga Riksens Ständers förtroende
och böra wid deras Syslor bibehällas? Beswaras
denna fräga enhälligt eller af de fleste röstande
med Ja, blifwe dä Högsta Domstolens samtlige
Ledamöter bibehällne. Beswaras den äter med
Nej, sä uppgöre hwar och en af Nämnden en
sluten Lista pä dem af Högsta Domstolens Ledamöter,
flere eller färre, som han anser böra entledigas.
De trcnnc ibland desse, som dä sätt det
största antal af röster emot sig, ställes hwar efter
annan under en ny omröstning, hwarwid twä
tredjedelar af röstcrnc fordras emot den eller dem,
som skola anses wara frän Riksens Ständers förtroende
uteslutne. Vlifwe han eller de derefter af
Konungen, hos hwilkcn Riksens Ständer härom
anmälan skola göra, ifrän Embetet genom Nädigt
afsked stiljde. Dock tillägge Konungen honom eller
dem hwardera en ärlig Pension till lönens halstra
belopp.
8 104.
Ej mä Riksens Ständer ingä k nägon särskild
pröfning af Högsta Domstolens Beslut, eller
Bilaga till Mem. N:o 1. 57
någon allmän öfwerläggning derom uti Nämnden
förefalla.
8 105.
NiksenS Ständers Constitutions-Utskott äge
att äska de Protocoll, som uti Stats-Nädet blifwit
förde, utom deni, som angä Ministcricllc ärender
och Commandomäl, htvilka endast i det, som rörcr
allmänt kända och af Utskottet uppgifna händelser,
ma kunna fordras.
8 106.
Finner Utskottet af desse Protocoll, att någon
Stats-Minister, Stats-Räd, Hof-Cantzlercn, StatsSccretcrare
eller annan Ledamot af Stats-Rädet,
eller den Embetsman, som i Commando-mäl Konungen
råd gifwit, uppenbarligen handlat emot denna
Negcrings-Forms tydliga föreskrift, eller tillstyrkt
någon öfverträdelse deraf, och af andra Rikets gällande
Lagar, eller underlåtit att göra föreställningar
eniot sädane öfwerträdelser, eller dem wällat
och befrämjat genom uppsätligt fördöljande as nägon
upplysning, dä äge Coustitutions-Utskottet att
ställa en sadan under tilltal as Justitico-Ombudsmannen
inför Niks-Nätten, hwaruti, i stället för
Stats-Näd, fyra de äldste Justitico-Nad, twänne
af Frälse och twänne af Ofrälse Ständ, i dessa
fall komma att säte taga, och gänge härmed som i
101 och 102 88 om tilltal emot Högsta Domstolen
förcskrifwcs. Dä Stats-Rädets Ledamöter
eller Konungens Nädgifware i Commando-mäl finnas
hafwa, pä sätt ofwanbcrördt är, gjort sig till
answar skyldige, döme dem Niks-Nätten efter allmän
Lag och den särskilda Författning, som till
bestämmande af sädant answar utaf Konungen och
Riksens Ständer fastställd warder.
88 Expeditioner till Riks-Ständen.
§ 107.
Skulle Constitutions-Utskottet anmärka, att
Stats-Rädcts Ledamöter samfält eller en eller flere
af dem, uti deras radslag om allmänna matt och
steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller
att nägon Stats-Secreterare icke med owäld, nit,
skicklighet och drift sitt Förtroende-Embete utöfwat,
äge da Utskottet att sädant tillkännagifwa för Riksens
Ständer, hwilka, om de sinna Rikets wäl det
kräfwa, kunna hos Konungen skrifteligcn anmäla
deras önskan att Han wille ur Stats-Rädet och
ifrån Embetet skilja den eller dem, emot hwilka anmärkning
blifwit gjord.
Frågor uti detta ämne kunna i Riksens Ständers
Plena wäckas och af andre Riksens Ständers
Utskott, än Constitutions-Utskottet, hos Ständen
andragas, men icke af Riksens Ständer afgöras förr,
än sistnämnde Utskott deröfwer blifwit hördt. Under
Riksens Ständers öfwerläggningar derom, skola
icke Konungens beslut uti mål, som röra enskilde
Personers eller Corporation ers rättigheter och angelägenheter
kunna ens nämnas, ännu mindre någon
Riksens Ständers pröfning underställas.
8 108.
Till Tryckfrihetens wärd skola Riksens Ständer
wid hwarje Riksdag förordn» sex för Kunskaper
och Lärdom kände Män jemte Justitiw-Ombudsmaniien,
som bland dem före ordet. Desse Committerade,
af hwilka Twa, utom Justitice-Ombudsmannen,
skola wara Lagfarne, äge sädan befattning
att, i händelse nägon Författare eller Boktryckare
innan tryckningen sjelf öfwerlemnar dem en skrift
och begär deras yttrande, huruwida ätal derä, efter
Tryckfrihets-Lagen, kan äga rum, skola Justitia
-
Bilaga till Mem. N:o 1. 59
Ombudsmannen och minst Trenne Committerade,
hwaras en Lagfaren, ett sädant yttrande strifteligen
afgifwa. Förklara de deruti, att skriften mä tryckas,
ware dä bade Författare och Boktryckare fran allt
answar frie, och ligge det ä Committerade. Desse
Committerade skola wälfas af Riksens Ständer genom
Sex af hwarje Ständ utsedde Electorer, som
röste samfält och icke Ständswis. Afgär emellan
Riksdagarne nägon af de Committerade, wälje de
öfrige en behörig Man, att det lediga rummet intaga.
8 109.
Ej mä Riksdag längre räcka än Trenne mänader
frän den dag, dä Konungen lätit om StatsWerkets
tillständ och behof Riksens Ständer eller
deras Stats-Utskott underrätta. Skulle likwäl wid
nämnde tids förlopp Riksens Ständer ännu icke
hafwa Riksdags-Ärenderne afgjort, anmäle de det
hos Kouungeu och äske att Riksdagen mätte fortfara
nägon witz tid af högst en mänad derefter,
hwilket Konungen ej äge magt att wägra eller förhindra.
Der sä oförmodadt hända skulle, att, wid
den fälunda förlängda tidens utgäng, Riksens Ständer
icke hade Staten reglerat eller nägon ny Bewillning
till bestämdt belopp sig ätagit, dä stall
Konungen kunna Riksens Ständer ätstilja, och
fortfare den förra Bewillningen intill nästa Riksdag.
Är äter Bcwillningens hela belopp bestämdt,
men Riksens Ständer icke om fördelningen
deraf ense, dä stola, efter den fastställda Bewillnings-summans
förhällande till den, som wid
söregäende Riksdag blifwit fördelad, de i den sista
Bcwillnings-Förordningen stadgade Articlar jemlikt
ökas eller minstas; och uppdrage Riksens Ständer
deras Fullmägtige i Banquen och Niksgälds-Contoiret
60 Expeditioner till Riks-Ständen.
att en ny Bewillnings-Förordning pä sadan grund
uppgöra och utfärda.
§ 110.
Ingen Riksdagsman inä kunna under tilltal
ställas eller sin frihet beröfwas för dest gerningar
och yttranden uti Riks-Ständeu eller något Riksens
Ständers Utskott, utan att det Stand, till
hwilket han hörer, sädant tillåtit genom ett uttryckligt
Beslut, deruti Fem sjettedelar af Ständcts wid
omröstningen in Pleno tillstädeswarande Ledamöter
instämt. Ef eller skall någon Riksdagsman kunna
förtvisas frän den ort, der Riksdag hälles. Skulle
någon enskild Man, eller nägon Corps, Militair
eller Civil, eller ock nägon Menighet, af hmad
namn den wara mä, antingen af egen drift eller
med anledning af befallning försöka att wäldföra
Riksens Ständer eller deraS Utskott eller nägon
enskild Riksdagsman, eller störa friheten i deras
öfwerläggningar och beslut, ware sädant ansedt
som förräderi, och ankomme pä Riksens Ständer
att flike förbrytelser i laga ordning beifra läta.
§ lii.
Blifwer nägon Riksdagsman, under pästäende
Riksdag eller under dest resor till och ifrån Riksdagen,
med ord eller gerningar ofredad, sedan han
tillkännagifwit, att lian i sädant ärende stadd är, dä
skall sädant säsom Edsöresbrott anses och straffas.
8 1!2.
Uti Niksdagsmanna-walcn mä icke nägon
Embets- och Tjensteman med sin Embetsmyndighet
obehörigen werka. Gör nägon det, miste Syslan.
Bilaga till Mem. N:o 1. 61
8 113.
Taxeringsman, som Riksens Ständers Bewillnings^öreskrifter
a deras magnar tillämpa, skola
ej för Debitering eller Taxering kunna till något
answar ställas.
8 114.
Konungen läte samtlige Riksens Ständer deras
Privilegier, Förmoner, Rättigheter och Friheter
åtnjuta; beroende det pä samtlige NiksStändens
öfmerenskommelse och Konungens bifall
att läta dem undergå de förändringar och jemkningar,
som Rikets behof kunna fordra. Jnga nya
Privilegier, ett Riks-Stand rörande, kunna utan
Konungens och alla Riks-Ständens »vetskap och
samtycke utgifwas och meddelas.
Bilaga till Mem. N:o 1.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constitutions-Utstotts
Protokoll den 15 Maji
1809.
S. D. Herr Öfmersten och Riddaren af Kongl.
Swärds-Orden Friherre B. von Platen uppläste
och aflemnade till Utskottets Protocoll ett tvid detta
Utdrag deras bilagdt Memorial, angående en Allmän
National-Armering, hwarom Utskottet mille en annan
dag öfmerlägga. Ut supra.
Ia tläem
Afskrift.
"Uti en tid dä Swerige inom mindre än tmä
är förlorat en tredjedel af sitt arealinnehäll, och
denna förlust ytterligare förstärkt en öfwerlägsen
62 Expeditioner till Riks-StLnden.
granne, kan ej gerna samma Militairinrättning,
som gjordes uti OXkll, XI:s tid under helt andra
bägge Rikenas olika förhållanden anses tillräcklig.
Swerige är, snart sagdt, ej mer än hälften af hwad
det war dä, och Ryssland kan nästan anses fördubbladt
emot dä, i synnerhet om man betraktar
Polens och Turkiets fall. För Swerige äterstär
alltsä, efter min tanka, ingen annan utwäg, om
det skall kunna tänka pä att bibehålla sin sjelfständighet,
än den, utom hwilken nödwändigt
alla mindre Folkslag mäste falla ett ros
för mägtigare fiender, jag menar en NationalArmering,
afpastad efter Landets natur och Folkets
lynne, bägge kanffe berättigade att i Europa intaga
första rummet i detta hänseende, om de anwändas
och behandlas rätt. Frän uräldriga tider hafwa
Manhems Inbyggare mangrant och sjelfwe förswarat
Fosterjorden, och frän urminnes tider har
den nästan warit fri, med fä undantag, som endast
burit wittncsbörd om Folkets militairiska anda, närén
Anförare, som war wärd att bära det namnet,
wisade sig; ty Tyrannens eller Inkräktarens fördrifwande
har alltid blifwit en gifwcn följd. Sjuttonde
ärhundradets oafbrutna krig, och sedan kanske
nägon eftcrapningslystnad, alstrade emedlertid
ett Krigs-systeme, som, biträdt af Nationens Martialiska
lynne, förwänade wcrlden, ehuru deste dä oförlikneliga
Härar, som utgjorde hela Norra Europas
skräck, i wära dagar stvärligcn torde kunna bestä
mot äfwen medelmåttiga nu warande. Ware härmed
huru det will, men Nationen kom smäningom
frän sitt ursprungliga sjelfförstvar, alltsä ock frän den
allmänna militairiska andan, sedan Rikets förswar
lemnades till en genom Jndelningswerket danad
Corps, som hittills, med äfwen sä mycken aktning
som framgäng, utfört detta wärf, tills nu sednare
Bilaga till Mem. N:o 1. 63
inträffade mistöden hota att sätta den under allt
förhällande mot behofwet. Ware dock långt ifrän
mig att jag skulle wilja förringa wärdct af denna
aktningswärda Inrättning, hwilken alltid betraktats,
htvilken alltid skall betraktas af mig som en grundpelare
för wart bestånd. Som sadan will jag ock
nn göra den till kärnan, kring hwilken hela Nationalkraften
skall samla sig, da fräga är att kämpa
mot wara. fiender. Mätte det lyckas mig att uppge
nägot bättre än de hittills oduglige, tanklöse och
folkförstörande tillställningar af Landtwä rn, som
med rätta skola stämplas af samtidens och efterwerldens
förbannelse; men denna dyrbara tidpunkt
bör ej försummas eller afskräcka ost, fast ett wanwcttigt
försök mistlyckats. Fosterlandets fara gör
inrättningen oundwikligen nödwändig, om cj wi
wilja sriwilligt underkasta ost grannars orättwisa
fordringar, samt fegt tilläta deras wäldsamma förtryck.
Denna känsla är för mycket motbjudande för
hwarje Swensk, för att han skulle sätta sig emot
det enda kraftiga förwaringsmedel, som wäl är ett
ondt, men Åtminstone ett mindre och oundwikligt.
Samma hotande belägenhet gör ock att wära grannar,
som säkert i fredstider skulle anse företagandet
af en sädan inrättning för föga bättre än en krigsförklaring
och söka pä allt sätt hindra den, äro
nu dertill oförmögne, sedan deras egna orättwisa
anfall endast bragt ost till denna ytterlighet. Bildandet
till en ny Regerings-Form ger ost anledning
att uti den decretera en inrättning, som Regenten
af eget bewäg, af egen myndighet aldrig kan, aldrig
bör kunna hwarken päbjuda eller utföra. Alla
desta wigtiga skäl föranleda mig alitsa, oaktadt flere
mindre betänkligheter, naturlige uti en sak, som sä
nära rörer ost och hwad wi hafwa kärast i werldcn,
att föreslä såsom Constitutions-Puncter:
64 Expeditioner till Riks-StLnden.
8-
Att med Swensk inanna rätt fölser den owilkorliga
och oundwikliga skyldigheten, att personligen
förstvara Swensta Fosterjorden, och det utan afseende
pä ständ eller börd; endast lemlyte, wanwett,
beständig sjuklighet, wcrkeligt Preste-Ständ
och en del Statens Tjcnster befria derifrän.
8-
Denna skyldighet äger kraft ifrän 20 till 50
ärs älder.
Hwarjc nu bestäcnde indeldt Regemente och
Compagnie sär sin Canton, sä widt det läter göra
sig, ester Folknummern uti de Härader och Socknar,
der det nu är indeldt.
8.
Folknummern af Mankön öfwer hela Riket,
men särskildt i hwarje af dessa Cantoner emellan
20 och 35 är, delas i fyra delar efter olika äldrar
och kallas Första, Andra, Tredje och Fjerde Fördubblingen.
8-
Af dessa Classer utgä efter lottning inom
hwarje Socken sä stor del och lika öfwer hela Riket,
som Styrande Magten finner nödwändigt, de
yngst först och sä Class efter Class; dock minst
hälften af föregäende Class bör wara utgängen
innan
Bilaga till Mem. N:o 1. 6S
innan den efterföljande anlitas, och ingen får lega
eller köpa sig fri, utan svin i 8 stadgas. Lottningen
sker uti Pastors och Fyra gamle af Socknen
walde Socknemäns närwaro, som rätte sig
efter Kyrkoboken, hwilken hädanefter af dem hwarje
är genomses och underskrifwes.
8-
De utlottade emottagas genast pä stället af de
till Cantonen hörande Negementernes Önibnd och
införlifwas i Regementet som Necrutcr, men äro
frie, sä snart fred inträffar.
8-
Excrcice förrättas Socknewis hwar Söndags
eftermiddag i fredstider, sä länge den wackra ärstiden
tilläter, hwarwid de rndclte Regementen biträda.
8-
Regeringen drar försorg om Armatur, som
sörwaras i Sockne-Magazin och wärdas af ordinarie
Regemente >e.
Wid alla offentliga Uppfostrings-Austalter
mäste hädanefter Militaire-Elcmcnternc läras; äfwcnsom
Militaire-Academien genom hushällning och
rigtig inrättning i möjligaste mätto mäste utwidgas.
Pä detta sätt kan Armöen ej sakna Öfwer- och
Under-Befäl.
5-
66
Expeditioner till Riks-StLnden.
Beklädningen mäste ske af Staten, men utan
allt pral eller prydnad, deremot pä allt upptänkeligt
sätt afpasas efter behof och climat. Denna
Krigsmagt får ej öfwer hafwct föras pä Tysk eller
Dansk botten.
8-
Den Folkmasa, som faller emellan Tretiofem
och Femtio är, kan ej utan eget samtycke föras
längre än i nästgränsande Län, om det är GränseLän;
men wäl inom Länet brukas, sä wäl till
sörswar som ordnings hällande; dock mä af desa
en friwillig person fä gä i stället för nägon af de
yngre Classernc, om en sädan är slägting; dock
förlorar den sig krigstjenst undandrager rättigheten
af Swensk Representant, som ej kan äterwinnas
utan genom werklig krigstjenst.
8-
Wargering sär deremot ej utgå ur Länet förr
än ordinarie Soldaten är undanfallen.
Astöningen för all fördubbling i alla grader
bör wara snarare högre, och ej lägre, än den ordinarie
Trouppens.
8-
Blesscrade till den grad, att de till nägon del
för sin egen bergning blifwa mindre duglige, böra
Bilaga till Mem. N:o 1. 67
af Staten förses, hwarsöre wista Tsenste-Classer
blifwa dem alldeles uteslutande förbehällne.
Dcste äro grunddragen af ett förslag, alltid
bekymmersamt och betänkligt, men alldeles odrägligt
för alla andra Folkslag, än det, som föredrager
en med mödor och uppoffringar förwärfwad
frihet för wcklighct, maklighet och lag träldom.
Med trygghet och utan anspråk framläggas allisa
desta tankar för Swensta Folkets Lagstiftare."
Lika lydande med det af Herr Ofwersten Friherre
von Platen ingifne anförande, intygar
Lans ./anta.
Bilaga till mem. N:o 1.
Utdrag af Protocollct, hållet i Riksens
Högloft. Ständers Constitutions-Utskott
den 26 Maji 1809.
S. D. Herr Riddarhus-Secreteraren Silfverstolpe
uppläste ett Anförande och ett Förslag angående
en af honom tillstyrkt Riksens Ständers Lagoch
Hushällnings-Bercdning; hwilket Anförande och
Förslag wid detta Protocoll bilagde finnas.
Herr Lagmannen Blom uppläste i samma
ämne ett äfwcn wid detta Protocoll bifogadt utlåtande.
Utskottets öfrige Ledamöter öfwercnskommo,
att nästkommande dag taga denna fräga i öfwerwägande.
Ut supra.
In l?iäeill
Lans Lenta.
68
Expeditioner till Riks-Ständen.
"Riksens Ständers Lag- och HushällningsBeredning.
Denna Beredning skall bestå af Riksens Ständers
Justitia: Ombudsman, såsom Ordförande, samt
Tolf Ledamöter, kände antingen för utmärkta kunskaper
eller utmärkt skicklighet. Tre af desa Ledamöter
böra hafina marit brukade i Domare-befattningar.
Sex böra mäkjas ur Rikets särskilda Provincer.
Tre Ledamöter haftva ferier fyra mänader
i sender, och deribland skall räknas en af DomareClasscn.
Dehe Ledamöter ntwäljas wid Riksdagen genom
särskilde Electorer af alla Standen; men
Elcctorerne wälsa Ledamöterna ur hmad Ständ och
Folk-Clatz dem nyttigt synes.
Fyra Ledamöter, hwaraf en ur Domare-Classen,
utgå hwart tredje är. I deras ställe insättas Fyra
andre efter samma grundsats, och hämtade ibland
Sex Suppleanter, walde af Elcctorerne pä samma
gäng, som de förstnämnde Tolf. Skulle af detze
Sex icke Fyra qwarlcfwa, wäljcr Beredningen sjelf
till det rum, för hwilket en Suppleant fattas. En
Tjensteman, sä länge han är Ledamot i Beredningen,
utöfwar emedlertid icke sin tjenst.
Ledamötcrnes arfmoden skola tvid hwarje Riksdag
af Ständerne fastställas; dock mä den, som förut
äger lön, blott erhälla fyllnaden i det bestämda
arfwodet.
Denna Berednings befattning skall wara:
1) Att emottaga, af hwilken som helst, Anmärkningar
och Förslag rörande Grund-Lagar,
Civil- och Criminal-Lagar, oeconomiska Författningar
och alla slags publika Inrättningar samt grunderna
för desa Lagar, Författningar och Inrättningar.
Härifrän undantagas alla de oeconomiska
Bilaga till Mem. N:o 1. 69
Författningar samt Lag-Förklaringar, som emellan
den sist hällne och den nästkommande Riksdagen af
Regeringen utfärdas; äfwensom Beredningen icke
är tillätet upptaga uägot, som innebär anmärkning
mot Regeringens utfärdade Beslut, Resolutioner
och Utslag. Pröfwas de inlemnade Anmärkningar
och Förslag sädaua, att Beredningen icke anser sig
derpä kunna göra afseende eller sig dermed befatta,
skall skriftelig, motiverad Resolution deröfwer meddelas
den, som dem inlcmnat. Men öfwer alla de
Anmärkningar och Förslag, som af Beredningen
upptagas, skall densamma sig yttra, och wid den
slutliga öfwerläggningcn minst Sex Ledamöter
wara tillstädes, och hwar för sig till Protocollet
afgifwa sitt utlätande. Protoeollerne och Handlingarne
i alla de upptagna wälen skola för hwart är i
hela sin widd tryckas, och ofelbart wara utgifne
inom en mänad efter ärcts slut.
2) Insamla statistiska Upplysningar öfwer
Landet och dem redigera; äga öfwerinseende öfwer
Tabell-Werket; hafwa rättighet att ur Collcgierne,
frän Landshöfdingarne, Landtmäteri-Contoiret, Provinccrnes
Hushälls-Sällskap m. m. infordra alla
nödiga underrättelser rörande Landets oeconomie;
hos Regeringen föreslä utwägar till samlande af
de upplysningar, hwilka ej genom förut befintliga
inrättningar kunna erhällas; wid hwarje ärs slut
till Regeringen inlemna Berättelse om de inhämtade
statistiska Upplysningar, hwilkcn berättelse en mäuad
efter ärets slut skall wara tryckt; och wid
hwarje Riksdag till Riksens Ständer inkomma med
en för alla ären sammandragen Berättelse deröfwer.
3) Wara skyldig att till Regeringen inlemna
Betänkande» öfwer alla de Lag-Författnings- och
oeconomiska Frägor, hwaröfwer Regeringen sjelf
äskar desi yttranden.
70 Expeditioner till Riks-Ständen.
4) Äga med Tryckfrihetens ward blott sa mida
befattning, att i händelse någon Författare eller
Boktryckare, innan tryckningen, sjelf begär ett
offieielt yttrande, huruwida ett arbete eller en
Skrift kan, enligt Tryckfrihcts-Lagen, underkastas
atal, sä böra Ombudsmannen, twänne Ledamöter
af Domare-Classen och trenne af de öfriga ett sädant
yttrande skrifteligen utfärda; hwarcfter, i händelse
af Arbetets eller Skriftens gillande till tryckning,
bade Författaren och Boktryckaren böra wara
för allt answar frikände, och de Personer af Beredningen,
hwilka yttrandet utfärdat, bliswa answaret
iklädde.
Sträcker Beredningen fina yttranden eller sin
åtgärd utöfwer hwad densamma, enligt föregäende
puncter, är bokstafligen tillätet, äge Konungens
Justitieo-Cantzler magt att densamma inför NiksNätten
lagligen tilltala."
Till Protocvllet dcn 86 Maji 1809.
"Uti en redan före denna Riksdag med wcdcrbörligt
tillställd utgifwen Skrift har jag yttrat den
önskan, att, till allmänna opinionens upplysande och
beredande, äfwensom till Regeringens upplysande,
"en permanent Committee mätte af Ständcrne för"ordnas,
som skulle äga att mellan Riksdagarne
"inottaga Förslag till förbättringar L allt hwad som
"bör fä namn af Lag och Författningar, allmängöra
sina tankar öfwer dctza Förslag, wara förbunden
att till -Regeringen aflemna fina yttranden öf"wcr
hwad helst den knnde till dest öfwcrwägande
"hänskjnta; men äga ingen beslutande rösträtt, sä"lcdes
icke fä tillfälle att uppresa sig till en Nepre"sentations-del,
wädclig för bäde Konungens och
"Ständernas myndighet".
Sädan har, efter ordalydelsen, min önskan
Bilaga till Mem. N:o 1. 71
warit. Högloft. Constitutions-Utskottet behagade
ml härmed jemföra andan af det Förslag jag uppgifwit
till en sa kallad Riksens Ständers Lagoch
HnshällnLngs-Bcredning: jag förmodar, att den
skall finnas alldeles enlig med mitt längesedan i
tryck kungjorda yttrande, och »vägar hoppas, att
detta yttrande angifwcr de mest lösliga, och icke ens
pä något sätt baksluga, afsigter.
Jag har nppgiswit hufivud-ändamälet wara
allmänna opinionens upplysande och beredande.
Jag tror att hwarje ofullkomlig Stats-inrättning
mäste pä ett revolutionairt sätt sönderbrytas, om
den ej sär smäningom förbättras. Dä en olycklig
erfarenhet alltid nog känbart meddelar kunskapen
om bristerna, tror jag ock att Statens wäl fordrar
Medborgarnes beständiga uppmärksamhet pä sättet
att afhjelpa desta brister; det fordrar att hjelpmedlcu
dertill upptäckas och uppgifwas; och det fordrar
iner, att Nationen genom egen pröfning sär
öfwcrtygelse om desta hjelpmedels nytta och rigtighet.
Sä danas ett allmänt tankesätt, och endast
detta allmänna tankesätt »verkställer sörbättringarne,
utan sönderbrytande af Staten. Gä en motsatt
»väg; lät ingen uppmärksamhet spännas pä Statens
Grund-Försattningar; eller lät äfwen. ett litet antal
Wise monopoliskt betrakta och uttänka förbättringsmcdlen;
bjud sedan desta, äfwen högst fullkomligt
uttänkta, medel helt twärt till Nationens antagande;
Hon skall afslä dem, derföre att hon ej begriper
dem: »välj äter att päföra Nationen dem
genom öfwerrumpling eller »väld; Hon skall blifwa
sörbättringarnes uppenbara fiende.
Jag anser säledes de allmänna tänkesättens
oafbrutna upplysande för den förnämsta trollkraften
till Stats-Författuingars upp rätt hällan de och
förbättring: den fullkomligaste skulle thy förutan ej
72 Expeditioner till Riks-Ständen.
Lära sig, och den bristfälliga skulle nödvändigt
Llifwa det ännu iner.
Under hwilkendera af dessa titlar wi kunna
föra den Constitution, ivart Fädernesland nu genom
tvär åtgärd skall erhålla, är lätt att afgöra, dä wi
för nägra fä weckor sedan blifwit tivärt wäckta nr
Len försoffning, som Despotismen medför, till förhoppningen
om en laglig frihets och dä tvärt Fäderneslands
närwarande belägenhet är sädan, att
vss ej möjligen kunnat tilldelas mer än ett ännu
ringare antal wcckor till utarbetande af ett werk,
som likwäl ärnäs att, Åtminstone genom sina hufwudgrunder,
blifwa för Sekler gällande. Utan all
twifwel skall denna Constitution ej kunna upprätthällas,
utan att förbättras; ty ehuruwäl wi med
sanning kunna säga, att den ar ett konststycke, i uträknad
jemnwigt wida öfwerträffande de RegeringsFormer
Swerige hittills känt, »vöre det ändock fäkunnigt
att ej inse, det den omöjligen kunnat ställas
pä de grunder, som »verkligen kunde försäkra
dess »varaktighet: och dertill hafwa orsakerna ej till
den ringaste betydliga del legat i skiljaktiga egennyttiga
wiljor, utan till största delen i en ännu
alldeles oafhjelplig okunnighet om grunder att
följa och med.el att »verkställa.
Denna säkert ofullkomliga Constitution behöfwer
dä ett stöd och en hjelpare; söke »nan hwar
som helst: detta stöd och denne hjelpare träffas ej
annorstädes, än i allmänna opinionen. Denna äter
upplyses och beredes pä ett gansta otillräckligt,
ojemnt och längsamt sätt, genom individuers ögonblickliga
utöfwande af en Tryckfrihet, hwars grunders
fasthet wi dessutom ännu icke pröfwat: den
Lehöfwer en allmän och oupphörligen tillgänglig
förenings-punct; och jag wägar tillägga, att jag
för min del anser denna Constitution och alla wära
Bilaga till Mem. N:o 1. 73
Lagar oförsäkrade mot Lade Ständcrnes och Konungens
myndighet, såsom de ock hittills i större och
mindre mon warit, om ej mellan Ständerncs
sammanträden, som äro ärnade att icke tätt inträffa,
en, att jag sä mä säga, bewakande Corps finnes,
oupphörligen syslosatt att hälla Cagarne fram för
Nationens uppmärksamhet, och, ester gifwen wäckelse,
inför densamma pröfwa deras halt med den
mogenhet, det lugn och den widsträckthet i öfwersigter,
som sällan af blotta individuerne kunna förwäntas;
men en Corps tillika sa undergifwen den
Styrande Magten, hwars werksamhet bör wara
ostörd, att den aldrig får widröra ett Werkställighetsbeslut
eller steg af densamma, eller ens en provisorisk
Författning eller Lagförklaring af densamma,
utfärdad mellan Ständcrnes sammanträden och af
desta ännu ej sanctionerad.
Jag bekänner det, af sadan natur skulle den
af mig föreslagne Beredning wara; och des hufwudsakliga
befattning skulle ökas med omsorgeu
om insamlandet af de högst wigtiga undcrrättelserne
om Landets statistiska tillstånd.
Sedan denna Corps i början af manga warit
ansedd wärdig och tjenlig att, såsom werkeligcn kontrollerande
del, fa ett rum i Grundlagen, till hwilken
befattning jag för urin del aldrig hade ärnat
den, har den nu mera haft det öde att wäcka farhägor,
just sedan dest uppdragna mechanisme ädagalägger
att ingen ting kontrollerande deri finnes. För
hwem skulle denna Corps wara farlig? För
Konungamakten eller för Ständcrnes? Den controllerar
ingendera: den har ej att befatta sig med
annat, än sjelfwa Lagarna och deras grunder: den
sär ej ens anmärka något tvid nägonderas »verkställande
steg eller beslut. Hwari ligger dä farhä
-
74
Expeditioner till Riks-StLnden.
gornas anledning? Jo deruti, att fint seende Personer,
utom detta Utskott, i förhand dömt öfwer
hwad de icke känt, och ännu i denna stund nästan
cs känna. Ma hända kunna ock personer gifwas,
hwilka behöswa frukta för controll, och, efter wanligheten,
ännu andra, svin wid deras fruktan förfäras:
alla mä, wid ögnandet af Förslaget till
denna Beredning, sjelfwe döma, om deras personlighet
har något att befara. Swerigcs blifwande
Konung skall, om detta Förslag hinner ända till
Honom framtränga, wisserligen inse, att det es det
ringaste asyftar inskränkning i en Magt, om hwars
walwilliga utöfning af Hans hand jag, kan hända,
är en af de uppriktigast förwistade Undersåtare.
Skulle man wilja pästa att Konungens och
Riksens Ständers magt förnärmas genom en tilläten
granskning af alla slags Lagar, Författningar,
Inrättningar och Lagstiftningsgrunder; dä får jag,
öfwertygad att jag pä den plats jag nu innehar är
skyldig att för bädc Styrelse och Lagstiftare frambära
ärlig sanning, swara, att jag för min del icke
anser mig och mina Medborgare hafwa äterfätt en
laglig frihet, icke Riksens Ständer nägot beständ,
icke sjclfwa Konungamagten nägon säkerhet, icke
Nationen nägot förtroligt lugn, om ej hwarje Medborgare
fär njuta den rätt att genom granskning
af allt hwad Lag och Lag-princip
kallas (utan blandning af Lagarnes särskilda tillämpning),
offentligen yttra sin röst till
understöd eller förbättring af hela StatsMaehinens
o rga n isa t i on; att jag anser denna
fria yttringsrätt, hwilken endast den baksluge Revolutionaircn
bör frukta, wara den som främst gifwer
Nationen interesse för de Lagar, den för sig stadgat;
att jag anser en Nations fulla frihet att granska
sina Lagar wara den säkraste borgen för dest
Bilaga till Mem. N:o 1.
75
Återhållsamhet att förändra deni; och att Fäderneslandet
da först as Medborgaren rätt älskas, närhan
med sanning kan säga: min röst sär oupphörligen
höjas, den blir hörd, jag understöder den Lag,
som hägnar allas rättigheter; jag bidrager att förbättra
den, som stör dem. Det är fran dessa
principer jag utgår, da jag ännu en gang förklarar,
att jag anser ingen wada, utan en wäl uträknad
nytta, ligga i antagandet af en Corps, som med sin
samlade upplysning finge yttra sig öfwer delämnen
en Swensk bör äga kärast, sina Lagar, och grunderna
hwarpa de stä; och att, utan denna Corps'
antagande, tror jag den Constitution, wär wälmening
nu gär att för Nationen framlägga, i en högst
märklig nion skall sakna det främsta stöd för alla
Constitutioner i werldcn, och alldeles nödwändigt
för den, som hasten inom twä weckor alstrat, den
mggtiga opinionens.
För öfrigt får jag tillägga, att en wisserligen
wigtig nytta wid hwarje inträffande Riksmöte Lör
härflyta deraf, att denna Corps' genom tryck allmängjorda
Protocoller redan för be red t bade saker
och sinnen. Wi hafwe nogsamt erfarit wid
denna Riksdag, och kanske förnämligast i det ämne,
som utgjort detta Utskotts sysselsättning, hwad det
will säga att likasom kastas upp uti en mängd af
angelägenheter, och angelägenheter som fordra mångfaldig
dctail, utan att någonting förut legat beredt
till wart besinnande; ty twä eller tre Constitutioner,
framställda till wär jemförelse, kunna ej kallas
ett beredt arbete: de arv ej annat än förslag: hade
wi derwid hast bifogade ett wisst antal kloke mäns
anmärkningar och saminanhällning af det hela, utan
all twifwcl hade hwar och en af oss mycket mindre
ofta behöft twcka och famla, för att finna hwad
wär gemensamma wilja äsyftat. Eller är det werk
-
76 Expeditioner till Riks-Ständen.
ligen sannolikt, att om hwar och en af oh framlemnat
hwar sin särskilda Constitution, någon enda
af desia Constitutioner warit ward att jemföras med
den, anda wisierligcn es fullkomliga, som nu är en
frukt af wart samfälta beredande? Och tror man
att werk an pä sinnena kan wara densamma af individuers
sä ofta brådskande förslag, sorn af deni
en Corps med samlad upplysning fatt öfwerwäga
och aftvaga? af en Mans merändels i en enda
rigtning framställda tankar, som af fleras, hwarigenom
desia pröfwas, sönderdelas, scmkas, och medelst
den ordentliga och lugna granskningen omsider mycket
förlora, eller mycket winna, i warde? Sädana
pröfningar och Munda förberedda förslag, är hwad
jag uttryckligen welat göra till Lag- och HushällNlngs-Beredningcns
åliggande, och har således ingalunda
ansett för Lagarnes underhällande eller förbättrande
göra tillfyllest att individuel: ägde frihet
att yttra sig, eller sig werkligen yttrade: likasom
Riksens Ständer sjelfwe nu ej ansett sig belätne
med de åtskilligt Constitntions-Förslag, som i denna
tidpunct blifwit af enskilde Män framställde, utan
derföre wisligcn lätit ett Mant, efter gifwen ledning
af flere Regeringsformer, genom femton personers
sammanlagdc pröfning beredas.
Men om jag, ä en sida, ansett Medborgaren
hysa en moralisk tillgifwenhet för sitt land, i den
mon hans sinne wore uppfyldt af den anda, som
räder i desi lagstiftning, har jag, ä en annan, trott
hans personliga tillgifwenhet för detta land L
hög grad stärkas genom den fria och säkra kännedomen
af sitt förhällande till Statens, att jag sä
mä säga, physiska omständigheter. Det är stärkandet
af denna personliga tillgifwenhet, som äsyftas genom
Beredningens andra bufwudsakliga aliggande,
det att insamla och allmängöra alla möjliga stati
-
Bilaga till Mem. N:o 1. 77
stifta upplysningar östner landet. Sädane äro allt
hwad som rörer Landets topographie, population,
handel, beskattning, jordbruk och sä widare. Utan
sädane sullständiga upplysningar för hwarje större och
mindre Distrikt af Riket, är det alldeles omöjligt
att någonsin uppfatta ett alldeles riktigt FinanceSysteme,
att, med werklig plan i afseende pä det
hela eller missa större portioner af landet, göra
förslag rörande odlingar, cominunicationer och handelsförhällanden,
bestämma fullt rättwisa grunder
för Beskattningen, komma till reda och ljus i srägan
om en förbättrad Representation, och i allmänhet
att widtaga oeconomifta Författningar, utan
fara att de ej mer eller mindre motarbeta hwarandra.
Härwid undfaller mig wisserligcn ej, att
de till Rikets statistiska kännedom hörande ämnen
kunna anses äga gemenskap med Stats-Secretcrarcns
för Inrikes Arenderne befattning. Men jag wägar
till närmare pröfning hemställa, om det uägonsin
kan wara med den alldeles öfwcrhopande mängden
af hans göromäl förenligt, att ät dessa ämnen
lemna all den activa uppmärksamhet Rikets wäl
skulle fordra; om cu sädan uppmärksamhet, sträckt
till hwarje detail af ett litet helt, som sjelf utgör en
detail af ett större helt, och sä widare, kan ens med
skäl begäras af nägon annan, än en särskild dertill
ärnad Corporation; eller om i andra länder nägonsin
kunnat i detta ämne detsamma af Regeringen,
som af särskilda Corporationer, uträtkas.
Det inkast emot denna andra bestämmelse för
Riksens Ständers Beredning, att densamma i de
statistiska ämnena kunde komma i collision med Regeringen,
twiflar jag att nägon, om han det gjort,
pä alfware fullföljer, dä han besinnar att Beredningen,
inskränkt inom den rättigheten att inhämta
78 Expeditioner till Riks-StLndcn. '
underrättelser och dem inberätta och kungöra,
alltid skulle werka till, aldrig emot Regeringens
ändamål.
Skulle jag nu hafwa lyckats att öfwertyga
vin oskulden och nyttan af denna föreslagna Beredning,
endast i theone» betraktad, torde jag likwäl
ännu mötas af den inwändning, att densamma,
ehuru af wälmening föreslagen och äfwcn i sin
första tillskapning och utöfning oskyldig och
nyttig, klindt tilläfwentyrs i en snar eller sen
framtid urarta till en för den Styrande Magten
wädlig Stat inom Staten. Att min afsigt ej
kunnat, wara sadan, derom wet jag att Högloft.
Constitutions-Utskottets Ledamöter äro öfwertygade,
helst de nogsamt erindra sig att jag wisserligen
ej mindre understöds medlen till kraft hos
Konungamagten, än dem till säkerhet för Riksens
Ständer; att det är jag som, af ren farhäga för
ingrepp af Riksens Ständer i Konungamagtens
rättigheter, icke iner än andra, men kanske först och
werksammast, yrkat ett särskildt uttryckligt bestämmande
i Grundlagen af gränsen för de förras befattning;
och att äfwen jag hufwudsakligen föreslagit
den § som derom handlar, och hwilken icke
lärer kunna anses i begrepp eller uttryck obestämd.
Händelsen af den föreslagne Beredningens framtida
wädlighet för Styrande Magten skulle således af
mig helt och hållet wara en missräkning. Wisserligcn,
jag medgifwcr det gerna, kunna följderne af
nya, obepröfwade inrättningar ej fullkomligen beräknas.
Likwäl torde det tillatas mig underställa,
huru farlig en corporation kan blifwa, som bestar
endast af 12 personer, hwilka residera i Hufwudstaden;
hwilka således äro omgifne af den werkställande
Magtens mest samlade myndighet; hwilkas
Bilaga till Mem. N:o 1. 79
enda ryggwärn, Riksens Ständer, icke oftare än
hwart femte är är att päräkna; hwilkas Corporationsanda,
om den träffade att blifwa betänklig, mäste
till en wist grad, hwart tredje är, wid de skeende
ombytena, brytas; hwilkas utlätandcn naturligen
böra bära stämpeln af mätta och lugn, ester deras
ljus är samladt; af laglighet, efter bland dem en
ledning af Domares kunskap och erfarenhet finnes;
af warsamhct, efter ringhetcn af deras antal och
den aflägsna utsigten till ett stöd mäste gifwa dem
känslan af egen swaghet; och ändteligen, hwilkas
kungjorda arbeten är betagen all kraft af en möjlig
vgnablicklig parti-inflytelse, derigenom att de ej
blad- eller häftcwis utgifwas, utan i en eller flera
volumcr för äret, hwaruti destutom hwar sak med
sina handlingar, och i sammanhang nied dest pröfning,
framlägges för Allmänheten. I sanning, efter öfwerwägande
af dessa omständigheter, synes nian
snarare kunna för denna Corporation befara swaghet
kin styrka; och, jag tillitär det, sä män har jag L
mitt sinne warit att skilja den frän all strid med
Len Styrande Magtcn, och att gagna nied oskuld
och lugn, att jag föredragit att äga den nägot swag,
framför att äga den mycket kraftig.
Öfwer det öfriga af denna Berednings befattning
lära tankarne wara sä föga delade, att
jag ej med förswars-anmärkningar dcröfwcr behöfwcr
uppehälla ett, till äfwcntyrs, redan nog länge
pröfwadt tälamod. Jag har således ej nägot widare
att tillägga, än den förhoppningsfulla önskan,
att bäde Regent och Medborgare mätte täckas inse,
att det spräk, jag här fört, är hwarken öfwerilningens
eller listens, och att hos twänne Medborgare,
hwaraf den ene inom sitt sköte gömmer sina önskningar,
och den andre bär fram dem i dagen, är
80
Expeditioner till Riks-Ständen.
det osta blott tystnad eller ton, som utgör skillnaden,
och rättskaffenheten kan wara densamma.
6l. Lilvsrstolpo."
Lika lydande med Originalet, intygar
Hans
»
^Med lika »lyckén mitztanka för min egen omdömesgäfwa,
som förtroende till Högloft. Utskottets
patriotism och upplysning, nödgas jag likwäl öppet
bekänna, att jag ej tillräckligen klart inser nyttan
och nödwändighetcn af den omtalde permanenta
Committeen eller Ständernes Beredning emellan
Riksdagarne.
De ärender, hwarmed denna Committee eller
Beredning borde taga befattning, skulle de wäl, tvid
en närmare undersökning, wara af den absoluta
wigt, att en korporation af icke mindre än 18*)
Personer behöfde upprättas, för att besörja dem?
och skulle kostnaden för deh Ledamöters aflöning
swara mot ändamälet?
Högloft. Utskottets Project till en StyrelseForm
har redan i ganska betydlig mon ökat AflöningsStaten,
genom inrättning af nya och höga Embeten;
det synes mig Letänkeligt, att ännu derutöfwcr
öka den genom underhållet för 18 tillagde
Personer, hwilkas befattningar antingen icke pakallades
af den yttersta nödwändighet, eller möjligen
kunde fördelas pa redan warande Embetsock
Tjenstemän, eller pä redan inrättade Allmänna
Werk/
Widare: Äro gräns-linierna för denna Committees
göromål och skyldigheter sa tydligen uppdragne.
*) Anm. Antalet war i början föreslaget till 18.
Bilaga till Mem. N:o 1. 81
eller kunna de sä tydligen uppdragas, att emellan
, dem och manlige Embetsmäns eller Publika Werks
göromål och skyldigheter ingen förblandelse eller
stridighet möjligen kunde inträffa? Jag upprepar
i ännu en gäng, att jag ej förmatt göra mig ett
klart begrepp om naturen af denna Committee, och att
jag således bör tala med warsamhet; men det förekommer
mig, att händelser kunde inträffa, dä denna
Committees rättigheter eller skyldigheter sattes i opposition
mot Publika WerkS, mot Stats-Seereterarens
^ eller nägon gäng till äfwentyrs mot sjelfwa Stats
^
Rädets. Det sörekommer mig, att tvid en slik collision
ärendernes fortgäng möjligen kunde afstadna, i
osäkerhet hwar högsta rösten läg, antingen hos Embetsmanncn
eller hos Committeen, hwars Ledamöter,
som hwarken bli egentliga Embetsman eller egentliga
Ständer, likwäl icke skulle underläta att tillegna
sig den högsta möjliga Autorite.
Widare: Ligger det ej i naturen af hmar och
en Corporation, att beständigt utsträcka sitt begär
till Mälde, och skulle ej, genom en sädan progressiv
utsträckning, denna Committee, som föreställde eller
trodde sig föreställa Rikets Ständer, sluteligen
kunna uppresa sig till en Status in Statu, jemnhög
med Högsta Magten? Om ocksä man med noggrannhet
kunde föreskrifwa denna Committee bruket af
sin magt och myndighet, huru skall man deremot
kunna förese eller mota missbruket deraf, som tilltagsenheten
eller partianda» möjligen fann för godt
att utöftva? Jag hatar den Kongliga Despotismens
nycker sä mycket som nägon Swensk man, men
derföre älskar jag ej destinera den Medborgerligas.
Jag tror för öfrigt, att det owanliga lynne,
som hittills Lesutit Sweriges thron och gjort dest
olycka, försatt ost i en sinnesställning, att frukta
6
82 Expeditioner till RikS-StLnden.
Mer, än man med wanliga lynnen behöfwer frukta;
ritt de säkerhetsmått, som äro widtagne i de högsta
Embetsmäns answarighet, i bestämda Riksdagar
och i en lagligen utwidgad Tryckfrihet, torde bli
werksammare, än man nu genast sinner, och att
slutligen det tillräckligaste af allt är Grund-Lagens
förbehäll, att ännu yttermera, när nöden sä fordrar.
Erinna genom deh förbättring omstansa oh med nya
förswarsmedel mot den sällsynta Regering, som
More fiende till sitt Folk.
Till Högloft. Utskottets pröfning hemställer
jag i ödmjukhet dessa anmärkningar. Om de ingen
uppmärksamhet förtjena, är jag gansta färdig
att lata öfvertyga mig derom, och önstar blott i
fädant fall, med afseende pa tiden och farorna, som
omge oh, att om wi hittills haft ett Rike utan
konstitution, wi hädanefter icke mä fä en konstitution
utan Rike."
Lika lydande med det af Herr Lagmannen
Blom till Constitutions-Utstottets Protocoll afgifne
Anförande, intygar
Hans
Bilaga till Mern. N:o 1.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers konstitutions-Utflotts
Protocoll den 27 Maji
1809.
S. D. Utskottet tog under öfwerwägande den
nästlidne dag af Herr Niddarhus-Secreteraren A.
G. Silverstolpe wäckta fräga om en Riksens
Höglofl. Ständers Lag- och Hushällnings-Beredning;
och som Utskottets Ledamöter
Härom wörö af skiljaktiga meningar, skredo de till
Bilaga till Mem. N:o 1.
83
omröstning med flutna sedlar öfwer följande proposition:
"Den
som bifaller att inrättandet af en Riksens
Ständers Lag- och Hushällnings-Beredning,
pa sätt Herr Silverstolpe föreslagit, intages i projectet
till Regeringsformen, fkrifwer Ja;
Den det ej will, fkrifwer Nej. Winner
Nej, intages ej den af Herr Silverstolpe föreslagne
Beredning uti Projectet till Regeringsformen; men
något wärn för Tryckfrihetens helgd utfinnes
att i Constitutions-Projectet införaS, och inrättandet
af den i fräga warande Beredning hemställes till
Ständens Plena."
Sedlarne öppnades, och sunnos wara gifne
af Bonde-Ständets Ledamöter 1 Ja och 2:ne Nej;
af Borgare-Stättdcts 1 Ja och2:neNej; afPrcsteStändcts
1 Ja och 2:ne Nej; samt af Nidderskäpets
och Adelns i hwardera Classen 1 Ja och 1 Nej.
Och som Nej wnnnit, skulle pä sätt för detta fall
blifwit proponeradt komma att förhällas.
Herr Cancellie-Rädet och Commcndeuren af Kongl.
Nordstjerne-Ordeu G. Adlerbeth uppläste ett Memorial,
som, wid detta Protocoll bilagdt, flulle ätfölja
Utskottets Betänkande till Riksens Högloft.
Ständers Plena. in gäem
"Under det Constitutions-Utskottet warit sysselsatt
med det wigtiga arbete att föreslå en ny Regeringsform,
ett arbete, som pä det betydligaste
sätt blifwit förswäradt af den Utskottet älagda pligt,
att anwända skyndsamhet, i en tidpunct, dä hwarje
dags förlust anses för en ökad Rikets wäda, hafwa
Motioner i Niks-Ständen blifwit gjorda och Memorialer
till Utskottet remitterade om sädanc SamHälls-Classers
intagande i Ständernes Representa
-
84
Expeditioner till Riks StLnden.
tion, som, genom sin delaktighet i Statens allmänna
bördor och ur flere skal, dertill synas berättigade.
Men denna i och för sig sjelf ganska
ömtäliga fraga bar blifwit sträckt än widare. Påminnelser
emot hela Representationen äro wäckta;
tryckta skrifter hafwa dem yrkat och uppdagat
nödwändighetcn af rättelser. Jag bekänner, att min
öfwcrtygelsc blifwit bekräftad om nyttan af en förbättrad
Representation, och att en sadan torde
blifwa ett framtida fäste för beståndet af Swerigcs
Statoförfattning. Men all öfwerläggning om Reform
förutsätter twänne considerationer: fragan om
och frägan huru.
Den allmänna opinionen synes sä enhälligt
bejaka den förra, att förgäfwes deremot nägra skäl
skulle inwändas. Men den sednare är ett ännu
oupplöst problem. Wäl hafwa strödda reflexioner
deröfwer blifwit framkastade, nyttiga upplysningar
blifwit meddelade, men hwarken i det sammanhang
eller i den fullständighet, som ett bestämdt projeet
fordrar. Man är öfwerens om nödwändighetcn af
en ny byggnad, men hwarken är planen i fina detailer
uppgjord, eller äro byggnads-materialier anskaffade,
knappt ännu reqnirerade. För att bygga
fast, hwad annan ntwäg, än att bygga med noggrannhet
och betänkande, och det will med andra ord
säga, bygga långsamt!
Sädant passar olyckligtwis icke med Swerkges
tillstånd i detta ögonblick. De aktningswärde Män,
som nppgiswit sina tankar om National-Neprescntationcns
förbättring, och anse närwarande stund
för den dertill lämpligaste, hafwa i mänga afseende»
rätt; men fä widt jag kunnat förmärka, hafwa de
ej till äfwcntyrs fäst nog uppmärksamhet pä Rikets
wada emot Utländska fiender, hwilka ännu hota
hjertat af Fäderneslandet. Medan wi ärna bygga,
»
Bilaga till Mem. N:o 1.
85
bestrider man ost sjelswa byggnadsplats»:». Kan
hända mäste wi först gripa till swärdet och med
Swenskt mannamod och förenade krafter förswara
wär tomt. Stridens stund är ej den lugna öfwerläggningens;
wi mäste börja med att bcwara tryggheten
för wart arbete; och ej förr än denna säkerhet
är wunncn, kunna wi företaga det med samdrägt,
wishet och oafbruten drift.
Det har lyckats mägtiga Nationer att under
brinnande krig skapa sig nya Constitutioner, byggda
pä ny grund. Wi äro ej i en sä gynnande ställning.
Med öppna ögon och blödande hjertan skada
wi wärk Fosterland, stympadt och förswagadt. Wi
weta ej ens hwad som är, hwad som skall förblifwa
wärk eller fiendens.
Resultatet af dessa ulina osörgripeliga anmärkningar
är det tillstyrkande, att Constitutions-Utskottct
sramlägge för Riksens Ständer det äskade Projectet
till en ny Regeringsform efter de Nepresentationsgrunder,
som hittills ägt ruin; likwäl möjligast
sä inrättadt, att det ej innefattar hinder för en
förbättring i dessa sednare, hwilkcn, jag upprepar
det, är alldeles instämmande med min önskan, men
hwartill torde gifwas bättre tids rädrum, sedan
Regeringsformen till sitt innehäll först blifwit stadgad.
Sannolikt skola de modificationer, som derutinnan
genom Representationsförändringen kunna
möjligtwis föranlätas, icke träffa Regeringsformens
hufwudprincipcr. Dessa röra egentligen Konungens
och Nationens inbördes förhällanden till hwarannan;
och Representationen deremot National--  Organisationen wid Riksmöten. Jag upprepar
tillika, att jag ej inser huru Constitutions-Utskottet
i en annan wäg, utan den betydligaste tidsutdrägt,
är i tillständ att fullgöra sitt Åliggande. Tillräckliga
statistiska uppgifter, nödwändkga hjelpredor,
86 Expeditioner till Riks-StLnden.
säkra grundbegrepp saknas; och ett arbete, innan
deHe hunnit samlas, skulle ej utan oberäkneliga
swärigheter kunna i hast företagas, än mindre fullbordas.
Sadana äro mina tankar om ett Project
till National-Representationens förbättring i denna
stund. Hwad ater angar Riksdags- och RiddarhusOrdningen,
sä föreser jag wäl, att dessa författningar,
om de för det närvarande omarbetades, kunde
komma att undergå mycken jemkning efter en förändrad
Representation; men som, fast ock en sadan
ej hunnit stadgas, dessa Lagar ej kunna till
efterlefnad nmbäras, i den likställighet Regeringssättet
fordrar, torde det blifwa nödigt, att ad interim
pä Project dertill wara betänkt, sa fort Regeringsformen
wunnit behörig sanction.
O. ^älsrdstll."
Denna Afskrifts enlighet med Originalet intygar
//ans
-
Bilaga till Mem. N-o 1.
Utdrag af Protokollet, hållet i Riksens Högloft.
Ständers Constitutions-Utflott den 29
Maji 1809.
S. D. Sedan, under öfwerläggningarne angäende
de Articlar, som uti Utskottets Förslag till
en ny Regeringsform komme att intagas, nägre
Utskottets Ledamöter warit af särskilde meningar,
och nu, wid justeringen af berörde Förslag, derwid
förblefwo; sä skulle detza meningar uti detta Protokoll
intagas, för att till Riksens Högloft. Ständers
Plena ätfölja Förslaget.
Bilaga till Mem. N:o 1. 87
Wid 13 8 angående Konungens rättighet att
göra krig och fred, yttrade sig Riksdagsmannen
Mats Pehrsson, att om Stats-Rädets Ledamöter
enhälligt afstyrkte ett af Konungen tillämnadt anfallskrig,
borde, efter Riksdagsmannens tanka. Konungen
wara förbunden att ä Stats-Radets mening,
göra afseende. I denna tanka instämde de öfrige
Ledamöterne af Bonde-Ständct.
Wid 16 8 anmärkte Herr Biskopen Doctor
Nordin, att han icke i annan mening kunde bifalla
hwad uti denna 8 om en fri Religionsöfning stadgades,
än att derigenom icke skulle wara förändradt
hwad Allmänna Lagen om Swensk Mans Religiorr
förordnade.
Wid 35 8 Yttrade sig Herr Öfwersten Skjöldebrand,
att, efter hans tanka, borde Konungen, r
stället att kunna afsätta en Landshöfding ifrän dest
embete, äga makt, om en sädan Embetsman icke
noggrannt uppfyllde sina skyldigheter eller werkställde
Konungens befallningar, att pä ett halft eller
ett är suspendera honom, som dä skulle fä bibchälla
hela eller halfwa lönen. Härmed förenade sig Herr
Expeditions-Secretcraren Friherre Mannerheim,
Herr Professoren Doctor Wistman samt Ledamöterne
af Bonde-Ständet.
Herr Bcrgs-Nädet oon Stockenström och Herr
Assessor Gahn förmenade, att PrestdentstMorne,
utom den L Krigs-Collegium, icke borde bland Förtroendetsenster
räknas. Herr Professoren Doctor
Wijkman instämde häruti blott i afseende pä Presidents-Embetet
i Kongl. Stats-Contoirct.
Wid 52 8 Yttrade Ledamöterne af BondeStändet
sig finna, att deras Ständ borde fä wäija.
Taleman af egna Ledamöter, och en ofrälse Marr
till Secreterare.
88 Expeditioner till Riks-StLnden.
Wid 114 Z anförde Riksdagsmannen Mats
Pehrsson, hmarmed de öfrige ledamöterne af BondeStandct
sig förenade, att ehuru berörde 8 kemnade
anledning att hoppas billiga jemkningar i de andra
Riks-Standens Privilegier, trodde Riksdagsmannen
likwäl, att, innan sädane jemkningar werkligen ägt
rum, Privilegierne icke borde i Grund-Lagen bekräftaS;
till hlvilten reservation han funne sig sä
mycket kraftigare föranlätcn, som hans Stand, i
dest nn ivarande betryck, gjorde sig förhoppning, att
all jord skulle någorlunda jemlikt deltaga uti Rikets
tryckande bördor, äfmensom i förswars-anstalter,
htvarigenoni Riket mumie en förökad styrka.
Ut supra.
In iiäem.
N:o 2.
Z anledning af wäckt förslag om förändring
af Ridderflapets och Adelns Representation
i Utskotten *).
Wördsauit Memorial.
Under den 3 i denna mänad har Höglofl.
Nidderskapct och Adeln till Riksens Ständers Constitutions-Utskott
remitterat Herr Dankvardt Liljeströms,
I. M., skriftcligen gjorda hemställan, det
Höglofl. Nidderskapets och Adelns representation i
Utskotten kunde salunda förändras, att den till
*) Expedieradt endast till Ridderskapet och Adeln.
Memorial N:o 2.
89
Ledamöternes antal ivunne fullkomlig likhet med
de öfrige Ståndens. Wid öfwerwägande häraf har
Constitntions-Utskottet funnit det wara Högloft.
Nidderskapcts och Adelns ensak att detta ärende afgöra,
men anser sig sä mycket heldre böra tillstyrka
den föreslagna inskränkningen, som densamma ej
allenast leder till en tör hända länge önstad eonformite
emellan Ständen, utan ock yppar möjligheten
att genom fastställande af ett udda antal för
hwarje Ständs Ledamöter i Utskotten förekomma
den tillförene ej sällan sörsporda och efter Clahomröstningens
upphäfwande alltid nödwändiga följd
af Högloft. Nidderskapcts och Adelns Ledamöters
dubbla och säledes jemna antal i Utskotten, att
detta Ständ ivid omröstningar förblifwer utan röst,
fä ofta mcningarnc äro emellan deh Ledamöter lika
delade. Utskottet, som för det närwarande systelsättcs
med utarbetande af en Riksdagsordning, anhällcr
wördsammast, att, sä fort sig göra läter,
undfä del af Högloft. Nidderskapcts och Adelns beslut
i detta ämne, pä det antalet af Ständcns Ledamöter
i Utskotten, hwilket, i händelse af Högloft.
Riddcrskapets och Adelns bifall till den wäckta frägan,
lärer böra undergä en nödig förändring, mä
derefter kunna lämpas och bestämmas. Stockholm
den 4 Julii 1809.
U. Nannorlroim. ck. Lilvorsparra.
O. Zilvörstolpk. 8. v. 8tovll6N8tröm.
U. 8Irjö1ä6dranä. 0. v. Uosonstsin.
Öar! 6l. bordin. 8von ^Vijkman O.son.
Vanisl Uborstoin. 6ari Onstak Uroms.
Näts Uslrrsson. ilon ckonsson.
90
Expeditioner till Riks-StLnden.
Bilaga till Mem. N:o 2.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constitutions-Utskotts
Protocoll den 4 Zulii
1809.
S. D. Wid öfwerläggningeu om det frän
Högloft. Ridderskapet och Adeln till ConstitutionsUtskottet
remitterade Memorial, innehallande Förslag
till förändrande och inskränkning af Högloft.
Ridderskapets och Adelns Representation i Utskotten
i likhet med de öfrige Standens, yttrade sig Utskottets
Ordförande, Herr Expeditions-Secrcteraren
och Commendeuren med Stora Korset Friherre
Mannerheim: "Ridderskapets och Adelns talrikhet
har sannolikt gifwit anledning till detta Ständs
länge utöfwade rättighet att till 'Utskotten förordna
dubbelt antal Ledamöter emot hwartdera af de respcetive
Med-Ständen. Detta bruk har ef eller
medfört någon olikhet i inbördes rättigheter RiksStänden
emellan, ty förekommande ämnen afgöras
Ständswis, hwarwid det enas större antal Ledamöter,
än det andras, icke ingär i beräkning. Af
samma princip följer ock, att Banco-Utskottet, det
enda, som ännu i wipa fall utöfwar Rikseus Ständers
magt och myndighet, mäste beräkna rösterna
Ständswis. För de öfrige Utskotten kunde wisserligcn
Ledamöternes lika eller olika antal af det ena
Ständet emot det andra wara en likgiltig sak,
emedan Utskotten ej hafwa annan än deliberationsoch
tillstyrkningsrätt. Men sa länge ändamälet med
Ledamöternes af Ridderskapet och Adeln antals reducerande
till lika med hwartdera af Med-Ständen
ej bör kunna blifwa att, i andra fall än dem Regeringsformen
uttryckligen förcskrifwer, beräkna rösterne
collective, och såmedelst införa i subdivisio
-
Bilaga till Mem. N:° 2. 91
lierne af Riksens Ständer en förändring att deliberera
om, och afgöra sakerna, hwilken i naturlig
ordning bör taga sin början hos sjelfwa Principalcrne
och derifrån sprida sig till Utskotten, är jag
af den tanke, att Nidderskapet och Adeln bibehåller i
Utskotten det hittills wanliga dubbla antalLedamöter af
deras emot hwartdera af de rcspcctive Med-Ständen."
Herr Biskopen och Commendeuren Doctor
Nordin instämde häruti till alla delar och tilläde,
"det han ansäg den upplysning samt de råd, som
Ridderskapets och Adelns fördubblade antal af Ledamöter
uti Utskotten gaf sakerna, wara af särdeles
wigt. Uti witza delar hade detta Stånds medlemmar
tillfällen att förwärfwa sädane kunskaper,
hwilka wäl kunde uti andra Ständen lika lyckligt
träffas, men icke med lika säkerhet päräknas. Herr
Biskopen trodde derföre, att ofwanberörde antal af
Ridderskapets och Adelns Ledamöter uti Utskotten
borde sorgfälligt bibehällas, helst all hufwudsaklig
förändring as det äldriga Constitutioncla uti ärendernas
behandlingssätt tvid Riksdagen antingen
skulle innebära en hnfwudsaklig förändring nti sjelfwa
Constitutionen, eller åtminstone ledde till en sadan
olägenhet."
Och skulle detza frän Utskottets öfrige Ledamöters
sammanstämmande mening skiljaktige anföranden
uti Protocolls-Utdrag det till Högloft.
Nidderskapet och Adeln afgäende Betänkande widfogas.
Ilt supra.
In Läsm
D. U«/er'rrrs.
82
Expeditioner till Riks-StLnden.
N:o 3.
Med förslag till Riksdags-Ordning.
Wördsamt Memorial.
Till fortsättning af de uti NegcringS-Formens
85 § anbefallde öfrige Grundlagars utarbetande, har
Constitutions-Utskottet författat det förslag till Niksdags-Ordning,
som härigenom wördsauit underställes
Riksens Högloft. Ständers pröfning och skärskådande.
Utskottet har, med uppmärksamheten rigtad pä
Regcrings-Formens innehäll och stadganden i hwad
Riksens Högloft. Ständers göromål beträffar, sökt
bringa uti enlighet dermed föreskrifterna för Riksdags-ärendcrncs
gang och behandling; hwarföre,
samt till minnande af sammanhang och öswcrensstämmelse
i det hela. Utskottet äfwen ansett nödwändigt
att uti Riksdags-Ordningen antingen utförligen
upprepa eller till wisa delar intaga flere
bland de Articlar, som i Regerings-Formen innefattas.
Derjemte, och dä irenne Ständ ej äga nägon
särskildt sammanskrifwcn Ständs-Drdning, har
Utskottet warit nödsakadt att i detta Project införa
flere smärre detailer, flere för hwartdera af dessa
Ständ mera enskilda föreskrifter. Utskottet har trott
det wara en mindre olägenhet, att NiksdagS-Ordningen
mä hända kunde synas nog widlyftig och i
wissa omständigheter af en ojemn form, än att näzell
deruti skulle saknas, som hufwudsakligcn fordras
för en inom Ständcn, fä widt möjligt är,
regelbunden författning.
Memorial N:o 3.
93
Genom den uti början af förslaget gifna definition
pä Riksens Ständer, äslvenfom genom det
förenklade och mera Constitntionscnliga Formulairet
till Fullmagtcr för Riksdagsmän, har Utskottet önskat
kunna bestämma egenskapen af Riksdagsmäns
befattning och utmärka deras allmänliga förbindelse
att bcwaka det nationella intereset och endast i förening
dermed och såsom deraf härflytaude söka och
befrämja de för hwarje ort, menighet eller corporatiou
mera enskilda fördelar. Grundlagarne utgöra
den enda sanna instruetionen för Riksdagsmän; all
särskild är otillåtlig och skall ej behöswas. Swea
Ständer föreställa Swea folk, äro organer för det
allmännas önskningar och wärdare af det allmännas
rätt.
Jemlikt hwad 14 Z utwisar har Utskottet ansett
Niksdagsinaiina-Nätten för Wällofl. BorgareStandet
kunna med billighet och ej utan någon
nytta inskränkas till endast sadane Personer, som
idka borgerlig näring och derföre draga borgerliga
beswär; i följd hwaraf Städernes Embetsman, sä
wida de äro blott Embctsrnän, skulle frän representationen
uteslutas. Sä länge Nationens Lagstiftare
äro fördelade i wisa Ständ, som uti alla
hänseenden, ända till sjclfwa benämningen ätskiljas
frän hwarandra genom synbara gränslinie:', lärer
iakttagandet af den högsta möjliga enhet och likhet
i representationens utgörande Ständen emellan wara,
om ej owilkorligen nödvändigt, Åtminstone af betydlig
wigt. Jutet annat Ständ än BorgareStändet
har hittills bland fig upptagit sädane, som
ej äro medlemmar af sjclfwa Ständet; och i detta
fall befinna sig utan twifwel Magistrats-personer
i allmänhet, sä mycket mer, som de äro uteslutne
frän sjelfum walrättigheten, hwilken dock i sin natur
och enligt Författningarne äger en större ut
-
94 Expeditioner till Riks-StLnden.
sträckning an Riksdagsmanna-Nätten. Att kunna
iväljas bör förutsätta att kunna wälja. Det är
blott genom deltagande i Borgerskapets näringar
och dermed förknippade onera, som Magistrats-personer
blifwa, der sädant är tillätet, femte Stadens
Embetsman, Stadens werklige Borgare: det är
blott genom iklädandet af lika samhällsyrken och
skyldigheter, som de kunna förskaffa sig en likarätt
att öfwerlägga och besluta om de frågor som Samhället
röra, och hwilka såmedelst tvinna för dem ett
närmare och listigare interesse. Utskottet har liktväl
trott sig böra för Stockholms Stad föreslå ett i sig
sjelft mindre betydande undantag frän detta allmänna
Stadgande. En af älder wördad wana,
betraktandet af Stockholm som huftvudstad och denna
huftvudstads samtlige Riksdags-Fullmägtiges yttrade
och meddelta önskan hafwa gifwit anledning
härtill. Dä antalet af Stockholms Magistrats
Fullmägtige sörslagswis blifwit inskränkt
frän tre till twä, dä sälcdes hufwudstaden lemnar
ätta Riksdagsmän af rätte Borgare, synes Ständcts
rätt ej i nägot afseende lida genom denna
anomalie, hwilken deremot, för andra Städer tilläten,
skulle möjligtwis en dag medföra den werkan,
att Borgare-Ständet till större delen representerades
af andre än Borgare.
Tid efter annan förefallne missbruk hafwa föranledt
Utskottet till ett projecteradt uttryckligt stadgande
i Riksdags-Ordningens 17 § om majoritetens
nödwändighet för wal till Riksdagsman och
om anställande af nytt wal, enär den walde med
döden afgätt eller gittat styrka laga förfall. Wid
alla wal, de mä wara ställde pä en eller flera personer,
som böra utses till nägon tjenst, Fullmägtigskap
eller förslag, fordras en sörcstrifwcn pluralitet.
Säledes mäste, wid wal till Riksdagsman,
Memorial N:o 3. 95
en person, som i röster närmast upphunnit den de
fleste kallat, anses obehörig att i hans ställe inträda,
om ej genom nytt wal och derivid erhällen
pluralitet, emedan i annan händelse han endast
eger minoritetens kallelse, i kraft hwaraf han blifwit
lagligen utesluten. Denna satts synes wara
sä naturlig och gifwen, att den witzerligen ej tarfwat
förswar genom ett rum i Grundlagen, om ej
erfarenheten wisat, att den klaraste sanning nägon
gäng kan bestridas, dä hon endast stödjer sig pä
rätthetsprinciper och förnuftsslut.
Constitutions-Utskottet har ansett lämpligt, att
nägon wist kort tid kunde bestämmas, inom hwilken
alla Riksens Ständers Utskott, med undantag
af det Henrliga, borde wäljas och sättas i wcrksamhet.
Hittills hafwa mängen gäng Ledamöter i
ett Utskott ej förr blifwit utsedde, än, i den mon
ämnen för dest handläggning under Riksdagens
fortgäng yppats, samma Utskott funnits oundgängeligen
Lehöfligt. Häraf har ej sällan uppkommit
den olägenhet att, genom efter hand gjorda tillsättningar,
tjenlige och tillräckligt Ledamöter för ett
sednare pätänkt Utskott med swärighet kunnat finnas,
särdeles i de mindre talrika Ständen, der osta
en person mäste ätaga sig Ledamotskap i flera Utskott,
hwilka sämedelst hindra och afbryta hwarandras
arbeten, om ej pä en gäng och i god tid en
behörig reglering härutinnan iakttages. Att Utskotten
likaledes inom en utsatt tid företaga sina göromäl,
torde wara af mycken inflytelse sä wäl pä ärendernes
obehindradt gäng, som äfwen pä deras afgörande
wid eller inom den till Riksdagens slutföreskrifne
Terminen, hwars förlängande syues böra i
möjligaste mätto, af mänga och wigtiga skäl, undwikas.
Enligt 29 Z, jemförd med 36, 44 och 55 W,
96 Expeditioner till Riks-Ständen.
har Constitutions-Utskottet föreslagit, att i wr^a anförde
fall besluts- och förklarkngsrätt kunde af
Riksens Högloft. Ständer at Utskottet uppdragas.
Da uti Plena olika meningar uppsta om nya Utskotts
tillsättande, eller till h wilke t Utskott wäckta
ämnen böra remitteras, utan att skiljaktigheten genom
Standens pluralitet kan afgöras, synes, dä
all annan beqwäm utwäg till tvinnande af fordrad
decision saknas, en sädan i sig sjelf mindre »väsendtlig
befattning närmast tillkomma ConstitutionsUtskottet,
särdeles som Utskottet sätt sig älagdt att
projcctera och granska Grundlagarne, htvilka ästven
innehälla föreskrifter om alla Utskottens sammansättning
och bestämmandet af deras göromål; hwadan
ock samma Utskott lärer kunna censeras mest i
tillfälle att förlika de möjligtwis förefallande stridigheter
om andras nödtvändighet eller behörighet.
Om äter i Plena, tvid en Propositions framställande^
olika begrepp uppstä angående rätta tolkningen af
Grundlagens bokstafliga lydelse, hwilket fall dock
bör blistva sällsynt, torde en för ttvistens afgörande
nödig förklaring as bokstaftven ef innebära en sädan
förklaring af ssclfiva sakmeningen, som fordrar
Riks-Ständens sammanstämmande beslut. I denna
öfwertygelse, och pä det ef en uppkommande ordstrid
mätte onyttig! förlängas, har Utskottet prosecterat
den åtgärd i slik händelse, som ofwanäberopade
55 Z innehäller, och hwilkcn ätgärd ej synes lämpligen
kunna annorstädes »verkställas än hos Constitutions-Utskottct.
När Niks-Ständen i sina beslut öfwer någon
för dem gemensam fräga stadna uti skiljaktiga meningar,
wore det förmodligen mindre rädligt att
lemna frägan outredd, knuten oupplöst, dä till afwentyrs,
gcnoin en ofta i sig sjelf obetydlig jcink
-
Memorial N:o 3. 97
liing, törhända blott genom en förändrad ordställning,
och utan allt förnärmande af hwarje Stånds
särskilda decisions-rätt, ljus, reda och sammanhang
kunde till »väga bringas. Om denna i 72 § föreslagna
jemkning pröfwas gagnande och nödig, torde
handläggningen derwid wara mest förenlig med det
eller de UtskottS bestämmelse, der malen hwart förslg
förut blifwit utarbetade, och der en redan inhämtad
fullständig kännedom af sjelfwa frägan i
hela des widd bör kunna lätta utwecklingen afnieningarne
derom och möjligheten att sammanjemka
desamma.
Sedan Constitutions-Utskottets yttrande blifwit
infordradt öfwer den hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln yppade fräga om reducerande af dest Ledamöter
i Utskotten till ett lika antal med de öfrige
Standens, och Högloft. Ridderskapet och Adetir, i
enlighet ined hwad Utskottet tillstyrkt, samma inskränkning
beslutit, uppstod hos Utskottet en annan
deraf enkelt föranledd fräga, huruwida den i alla
Riksens Högloft. Ständers Utskott hittills nyttjade
omröstning efter Ständ borde förbytas till omröstning
per capita. Den möjliga inwändning har ej undfallit
Utskottet, att en sadan förändring skulle i wist
hänsigt rubba enheten i representationssättet emellan
Riksens Ständer och deras Utskott och werka en
skenbar disharmoni emellan det hela och delarne,
äfwensom det torde tvid första ögonkastet förefalla
olämpligt och stridande mot sakernas naturliga ordning
att, dä Principalernes eller Committenternes
organisation oupplöst bibehalles, börja en omskapning
med de frän dem utgäende Deputerade. Desta
äro likwäl nästan de enda betänkligheter, som härwid
hos Utskottet förekommit; hwaremot flera och
wigtiga fördelar synas med all anledning kunna
98
Erpeditioncr tili RikS-StSnden.
mäntas af ifrägamarande förändring. En betydlig
vlägenhet, svin åtföljer voteringen ester Ständ, ardell
fullkomliga overksamhet, hmaruti ett Utskott
försattes, dä Ständcn i sina meningar stadna twä
mot twä. Sa ofta detta fall inträffar, och det inträffar
ej sällan, är ändamälet ined Utskottets tillförordnande
sörfeladt; och frägan, för htvars afgörande
nägoil grund bordt läggas, nägon öfwcrtvigt
fixera normen, ätergär till Plena, för att der kanhända
frngtlöst ventileras och, genom skiljaktigheten
öswerförd ifrän Utskottet till Ständen, slutligen förfalla.
Utskottens yttranden innefatta wäl ej nägon
decision, men de förbereda deeisionen: och dä det
gifwes en möjlighet att, medelst en Ledamots utlottning,
om ett jemnt antal är närwarande, utdraga
en bestämd slutföljd af öfmerläggningarne,
torde ett gammalt bruk, som derföre lagt hinder,
kunna afskaffas utan störande af representationens
mäsendtliga helgd. Säsom ett ytterligare och kraftigt
skäl till Ständsmisomröstningens upphäfmande
böra derjemte anföras de besynnerliga och till orimlighet
nära gränsande resultaten af denna votering,
dä ett lika eiler mindre antal af Ledamötcrne samfält
räknade kan gifwa pluralitet inom Standen,
äfwcnsom dä rösterne Ständsmis blisma lika och
frägan således oafgjord, ehuru t tvä tredjedelar af
Ledamötcrne marit af en mening. Pä sädant sätt,
och oaktadt hufmudmänncn böra lika medwerka till
beslutet, förlora deras Committerade sin rösträttighet,
hwilken deremot synes längt säkrare bewarad
genom det individuella omdömets kraft och den enskilda
upplysningen. Widare skall, i ConstitutionsUtskottets
tanka, genom införandet af den samfälta
omröstningen hwarje ämne säkrare granskas. Sjelfma
störandet af en yrkad analogie, sjelfma skilnaden
emellan sätten för ett Utskotts Beslut till hemställan
Memorial N:o 3. 99
och Riksens Ständers Beslut till afgörande synes
blifwa det tjenligaste correctiv pa malens behandlande
a bada ställen. Ä det förstnämnde mera sedd
med Domare-blick och i Plena sa tillsägandes mera
med Ständs-öga betraktad, skall saken i olika förhallanden
och ur olika synpuncter sa mycket närmare
och fullständigare skärskadas. Salunda och i
den nion det mera allmänt erkännes, att Lagstiftaren
tvär Medborgare förr än han blcf StandsLedamot,
skall småningom ett oupplösligt samband
stiftas emellan Ständs-intercsset och öfwertygelsen,
emellan skälen till ett beslut och principerna för detsamma,
och Stäudcn, sinsemellan skilsde till sammansättning
och bestämmelse, i sina Utskott med
htvarandra förenas. Af alla desta skäl och pa anledningar,
tydligen gifne af ssclftva Negerings-formcns
69, 71, 97, ,03 och 108 88, har Utskottet, med
de skiljaktigheter, bilagdt Protocolls-Utdrag för den
25 sistl. Julii innehåller, trott sig böra föreslå, att
i likhet med 38 8 votering per capita för framtiden
ma fastställas uti alla Riksens Högloft. Ständers
Utskott, med undantag af Vanco-Utskottet, ät hwilket
i wipa fall Riksens Högloft. Ständers hela
decisions-rätt är uppdragen, och hwarest detzutom,
genom de för Hederwärda Bonde-Ständets deltagande
i besluten stadgade wilkor, Ständs-analogien
kan utan olägenhet bibchallas.
Under öfwerläggningen om wista i Styrelsemagten
deltagande eller med densamma förbundne
Embetsmäns uteslutande frän säte och stämma uti
Riksens Högloft. Ständers Plena och Utskott, har
hos Constitutions-Utskottct fraga uppstått, huruwida
tjenstgörande Justitice-Räd, såsom utöfwande Konungens
Högsta Domsrätt och i sadan egenskap utgörande,
fastän mera indirect, en gren af Styrelsen,
borde pa denna grund, i likhet med Statö-Naden,
100 Expeditioner till Riks-StLnden.
betagas att personligen öfwerwara Riksens Högloft.
Ständers rådplägningar och beslut; hwartill kommer,
att Justitico-Räden särskildt, i den ordning
Negerings-Formens 103 H stadgar, kunna as Riksens
Högloft. Ständer genom en opinions-dom
förklaras sine Embeten förlustige. Deremot har
förekommit, att ifräga warandc Embetsmän, hwilka
af Konungen ef kunna frän deras sy flor skiljas,
äro i sädant afseende mera oberoende af Styrande
magtcn och ej underkastade annat twäng, än deras
med answar förbundna Domarcpligt, genom hwars
redliga uppfyllande de säkrast förwärfwa och bewara
allmänna förtroendet, utan att någonsin sättas i
dermed stridiga förhållanden; hwarförc a andra sidan
Jnstitiw-Nädens deltagande k Riksens Högloft.
Ständers öfwerläggningar synes mindre olämpligt
och Åtminstone ej af skadlig inflytelse. Emedlertid
och dä Utskottets Ledamöter härutinnan warit af
olika tankar, och wid omröstningen, enligt hosgäendc
Protvcolls-Utdrag af den 5 Julii, twä Ständ
slädnät emot twä, äterstär endast för Utskottet att
till Riksens Högloft. Ständers Plena öswerlemna
denna frägas omedelbara afgörande.
Till Riksens Högloft. Ständers pröfning sär
Utskottet likaledes hemställa, huruwida de till Tryckfrihetens
wärd framdeles förordnade Committerade
böra ätnjnta nägot honorarium eller traktamente.
Utskottet, ej okunnigt om Statens inskränkta tillgängar,
men tillika öfwertygadt om den redbara
nytta bemälde Committees inrättning skall medföra,
kan för sin del ej underläta att tillstyrka ansläendet af
ett sädant arfwode, hwilket, uppgäende till en mättlig
summa, kunde anses som en billig ersättning för
en gagnande möda.
Slutligen fär hos Riksens Högloft. Ständer
Utskottet föreslä, att de Revisorer, som utses att
Billiga till Mein. N:o 3.
101
emellan Riksdagar» e granska Stats-Werkets, Banqnens
och Niksgälds-Contoirets tillstånd, mä i och
för deras befattning erhälla fri skjuts efter twänne
hästar samt twä Rdr Banco i dagtraktamente,
hwilket dock ej ma under resdagarue beräknas; och
synas desta utgifter, enligt förra bruket, böra af
Bauquen och Riksgälds-Contoiret bestridas, fernut
emellan dem fördelade.
Stockholm den 5 Augusti 1809.
1^. Nuimsrlioim.
O. Lilvsrstolps.
8. v. 8took6N8tröm.
Ouick Ol. lckorciin.
Ounitzl Lborkitoin.
Ourl Ou8t. Lrom8.
Nuts ?6lir880N.
ck. ckilkvorsporro.
6l. Nornor.
0. V. lt080N8t6il1.
8ven ^Vijlcmun 0:80n.
,7. O. Oulin.
ch.näor8 ck:8vn N^olrort.
ckon 7oN880N.
Bilaga till Mem. N:o 3.
Förslag
till
Niksdags-Ordning.
8 i.
Riksens Ständer äro Swensta Folkets Representanter,
och kunna i ntöfningen af deras Riks
-
102 Expeditioner till Riks-siLndeu.
dagsmanna-befattning icke bindas af andra föreskrifter
än Rikets Grundlagar.
8 2.
Riksens Ständer skola, i kraft af Rikets under
den 6 Junii 1809 anlagne Regerings-Forni,
sammankomma, enär ftin är ifrän den sist hällne
Riksdagens slut förflutit. Uti hwarje RiksdagsBeslut
bestämme Riksens Ständer dagen, dä de,
till följe häraf, äter sammanträda, samt intage deruti
uttrycklig Riksdagskallelse med nödige föreskrifter
i afseende pä Riksdagsmannawalcn. Konungen
ware dock obctaget, att Riksens Ständer derförinnan
till Urtima Riksdag kalla.
8 3.
Riksdagarne skola hällas uti Rikets Huswudstad,
utom wid de tillfällen, dä fiendens framträngande
eller pest eller andra lika wigtiga hinder
göra det omöjligt eller för Riksens Ständers frihet
och säkerhet wädeligt. Konungen utsatte dä, i
samräd med Riksens Ständers Fullmägtige i Banquen
och Riksgälds-Contoiret, en annan ort, der Riksens
Ständer böra samlas, och kalle dem dit till den
tid, de sjelfwe förut bestämt, eller, wid Urtima Riksdagar,
till den tid, som Konungen päbjuder.
8 4.
I händelse Konungen, ester företagen resa,
utöfwcr tolf mänadcr ur Riket blifwer, sammankalle
Stats-Rädet genom öppet päbud Riksens
Ständer till allmän Riksdag och läte kallelsen inom
femton dagar efter berörde tids förlopp, uti
Hufwudstadens kyrkor, samt skyndsamligen i de
öfrige delar af Riket kungöra.
Bilaga till Meni. N:o 3.
103
8
Lag samma ware, om e» Konungs sjuklighet
fortsar af den beskaffenhet, att Han längre tid än
tols mänadcr med Regeringsärenderne sig icke befattat.
8 6-
Dä Konung dör och Thronföljaren ännu
onwndig är, utfärde Stats-Rädet kallelse ä Riksens
Ständer, hwilken kallelse inom femton dagar efter
Konungens död skall i Hufwudstadens kyrkor och
sedan widare i Riket kungöras.
8 7-
Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den
Konunga-ätt, hwilken arssrätten till Riket warit
uppdragen, pä manliga sidan utginge, kalle likaledes
Stats-Radet, inom den härofwan stadgade
tid efter den siste Konungens död, Riksens Ständer
till allmän Riksdag.
8 8.
Uti de i 4 och 5 88 upptagne fall, äfwensom
wid inträffande minderärighet eller wid wal tili
Konung eller Thronföljare, auwiscs de främmande
Sändebuden och deras medfölje nägon, minst tio
mil frän Huswudstaden belägen wistelse-ort, och mä
de ej Återkomma, ej eller Utländske Sändebud i
landet inlätas, förr än Riksens Ständer i de twänne
först äbcropade Händelser om Riksstyrelsen förordnat,
i den tredje utsett den omyndige Konungens
Förmyndare, eller i de bäda sista utkorat ett nytt
Konungahus, samt, dä Throncn ledig är, stadgat
104 Expeditioner till Riks-Stänhen.
huru Styrelsen föras mä, intilldess densamma af den
walde Konungen kan emottagas.
8 9.
I de fall, da Konungen eller Stats-Rädet
fammankallar Riksens Ständer, fastställes tiden till
Riksdagens begynnelse efter trettonde och inom
femtionde dagen frän den, dä kallelsen blifwit i
Hufwudstadens kyrkor kungsord.
8
Om, emot förmodan, i de fall föregäende 4,
och 7 ZF utsätta, Riksens Ständer ej genast
sammankallas, äligge det owilkorligen RiddarhusDircctionen,
Dom-Capitlen i Riket, Magistraten i
Hufwudstaden samt Landshöfdingarne i Länen, att
genom offenteliga kungöranden ifrän predikstolarne
underrättelse härom läta meddela, pä det Riksens
Ständer ma sammankomma, att deras samt Rikets
rätt iakttaga och skydda. Sädan Riksdag öppnes
ä femtionde dagen efter den, dä Stats-Rädet sist
bordt kallelse dertill i Hufwudstadens kyrkor läta
kungöra.
8
Med de i 2 8 omförmälde föreskrifter förstas
bestämmandet af skyldigheten för wederbörande corsi
orationer och Embetsmän, att, utan widare påminnelse
och utan annan anledning än wid Lagtima
Riksdag sista Riksdags-Beslutet, och wid Urtima
Riksdag sselfwa kallelsen, besörja, det walen till
Riksdagsmän, der sädane wal äga runi, i laglig
ordning och, wid answar, med all skyndsamhet werkställas;
tillhörande det Dom-Capitlen att för Pre
-
Bilaga till Mem. N:o 3. 105
sterskapct, Hufwudstadens Magistrat att för derwarande
Borgerskapct, samt Landshöfdingarne, hlvar
i sitt Län, att för de öfrige Städernes Borgerskap
och Menige Allmogen om sädane »valförrättningar
ä Embetets wägnar föranstalta, med särskild föreskrift
frän Landshöfdingarne, att samma dag, dä i
kyrkorne Riksdagskallelsen kungöres, skall Socknestäunna
till nästfölfande Söndag för Electorswal
af Allmogen utlysas. Skulle nti en eller flere
kyrkor af ett Pastorat Gudstjenst saknas ä den
Söndag, da Kungörelsen borde uppläsas, aligge det
Prestcrskapet att genast, genom Kronobetjent!: i
Pastoratet, besörja, det nästa dag ett exemplar af
Kungörelsen skyndsamt circnlerar fran by till by
uti sädane Församlingar eller Capcll-Lag, med förständigande,
att deras Ledamöter hafwa att nästföljande
Söndag sig »vid Moderkyrkan infinna till
Elcctors-wal, i händelse Gudstjenst icke samma
Söndag bör hällas i egen kyrka, dä walet derstädes
mä för Socknen eller Capell-Laget förrättas.
8 12.
Ridderskapet och Adeln infinner sig till Riksdag
och representeras pä det sätt, Niddarhus-Ordningcn
stadgar.
8 13.
Utom Ärke-Biskopen, Biskoparne och Pastor
Primarius i Stockholm, som äro ssclfkallade Riksdagsmän,
wälje hwarje Stift, pä sätt dep Presterskap
inom sig öfwerenskoinmer, följande antal fullinägtige,
nemligen Kyrkoherdar: llpsala Stift, för
Stockholms Stad twänne samt för Stiftet feni,
Linköpings Stift fem, Skara fyra. Strengnäs fyra,
Westeräs seni, Wexiö tre, Lunds syra, Äbo fyra.
108 Expeditioner till Riks-Ständen.
Borgo iwa, Götheborgs tre, Calmare tiva, Carlstads
tiva. Hernösands tre, Gotlands tiva. Comministrarne
i hwarse Stift, äflvensoin Connninistrarne i
Stockholm, ware berättigade, om de det åstunda,
att inom sig walsa en sullmägtig, den de ssclfwe
aflöne.
8
Hufwndstaden Stockholm äge att sända Tio
Riksdagsmän, hwaraf twänne Magistratspcrsoner,
2 Grosthandlare, 1 Fabriqucur, 2 Minuthandlare
och 3 af Embeten och Handtweckerier. Walen förrättas
af femtio Elcctorer, utsedde ibland Borgerskapet,
efter lika Classifieation som Stadens femtio
äldste. Desse Electorer wälse hwar för sig Riksdagsman
inom sin Clast, men alla samfält fullmägtige
af Magistraten. För att bliswa Elector
eller Riksdagsman för Stockholm fordras att hastva
warit 3:ne är Borgare derstädes, att en Grotzhandlare
betalar minst 20 Rd., en Fabrigueur eller
Minuthandlare 10 Rd. och en Handtwcrkare 5 Rd.
till Staden i ärliga utskplder.
De öfrige Rikets Städer wälse fullmägtige af
Stadens rätte Borgare eller ock sädane Stadens
Magistratspcrsoner, sorn borgerlig näring idka och
för densamma borgerlig tunga draga, och Fahlu
Bergslag af fserdeparts-ägare, som tillika äro brukande
Bergsmän, hwarwid de wäljande i Städerne
beräkne sina röster efter beloppet af hwad de till
Staden skatta och Fahlu Bergslag efter fscrdeparts
Grnfwcdelarne. Götheborg äge rätt att sända
tre, Norrköping, Gefle, Carlscrona, Äbo, Malmö,
Calmar, Westerwik, Wisby och Uddewalla hwardcra
twa, samt alla öfrige Städer, femte Fahlu Bergslag,
hwardera en fullmägtig. Af de ringare Städerne
ma äfwcn twa, högst tre, der dem sa godt
Bilaga till Mem. N:o 3.
107
synes, förena sig om en person. Ingen ina för
Städerne till Riksdagsman utses, som es minst tre
ar warit Borgare i Staden, ej eller någon för
Fahlu Bergslag, som ej lika tid warit derstädes
brukande Bergsman.
8 15.
Allmogen i hwart Harad wälje titt Riksdagsman
af Bonde-Ständet en inom Häradet boende
och bofast man, hwilkcn icke tillförene hört till annat
Riks-Ständ eller någon ordinarie beställning i
Rikets tjenst innehast; wilja flere Härad sammanfatta
sig om en fullmägtig, ware sädant dem obetaget.
8 16.
Underlåter något Prosteri, Stad eller Härad
att ställa fullmägtig, ware förfallet till det wite
Ståndet pröfwar skäligt utsätta, och som swara kan
mot den omkostnad, som ett jemnlikt Prosteri, Stad
eller Härad pä sin Riksdagsman göra mäste; skolandes
ett sädant wite uti Ständets Casja inflyta.
Försummar äter, utan laga förfall, den walde att
sig till Riksdagen i rattan tid inställa, ware sitt
arfwode för den tid han uteblifwit förlustig och
bote derutöfwer en lika summa, alltsammans tillfallande
Ständets Casja.
8 17.
Uti Riksdagsmannawalen mä icke nägon Embetscllcr
Tjensteman med sin Embetsmyndighet obehörigen
werka; gör han det, miste Sysilan. Bcträdes
nägon annan att genom lockande, tubbande eller
hotelser hafwa stört walfriheten, mä han sitt brott
108
Expeditioner till Riks-Sländen.
ej med penningebötcr umgälla, utan straffes med
tillämpning as 5 Cap. 4 Z Straff-Balken, kroppspliktcn
swarande emot tsugufeiu till och nied sextio
dalers böter, efter omständigheterna. Ingen obehörig,
eho som helst, äge att »valförrättningen betvifla;
och ware Dvinhafwanden ivid Riksdagsmannawal
för Bondc-Ständet pligtig att sjelf föra
Protocollet. Wid alla Riksdagsmannawal skall den
wara Riksdagsman, som de fleste rösterne undsätt.
Dör den walde, eller bcwisar laga förfall, anställes
nytt wal. Riksdagsman, som wald blifwit, ma ej
utan lagliga hinder kunna sig dcrifrän undandraga,
och njute han af dem, för hwilka han är fullmägtig,
anständigt och tillräckligt underhäll och resekostnad,
bäda före walet bestämda.
8 18.
Till Riksdagsman mä ej i nägot Ständ godkännas
en person, joni icke fyllt 25 ärs alder; ej
den, som, fastän äldre, stär under förmynderskap;
ej den, som efter ingifwen Cessionsansökning och
utfärdadt Proclama icke blifwit frän sine Borgenärers
kraf genom laga Dom befriad; icke eller
den, hwilken laga krastwnnnen Dom förklarat owärdig
medborgerligt förtroende och att föra andras
talan, eller den eljest nägot nesligt straff blifwit
ädömdt.
Personer af nägon annan främmande lära,
än den Reformerta, kunna ej wara Riksdagsmän;
men walrätt mä äfwen andra Christna Trosförwandter
ej sörwägras.
8 19.
Förmenar nägon wäljande eller som under
omröstning kommit, olaglighcter tvid ett Riksdags
-
Bilaga till Mern. Nio 3.
109
mannaival wara begängne, och will deröfwer klagomål
anföra, aske dä af Domhafwanden behörigt
Protoeolls-Utdrag, hwilket sist inom nästa dags förlopp
bör till klaganden utlemnas. Den klagande,
om han är af Borgare- eller Bonde-Ständet, ingifwc
inom ätta dagar derefter sine beswär till
Landshöfdinge-Embetet, som genast infordre wedcrbörandes
förklaring inom den för hwarje ort brukliga
och möjligen kortaste tid, och meddelc efter
förklaringens inhändigandc genast, eller sist inom
nasta dags utgäng, sitt Utslag i mälet. Den med
Landshöfdingens Utslag nristnöjde äge att ätta dagar
efter deraf erhällcn del till Landshöfdingen inlemna
sine beswär, ställde till Konungen, för att i
Dest Högsta Domstol skyndsamt upptagas och afgöras;
och äligge Landshöfdingen att deste beswär
och tillhörande handlingar, jemte egen förklaring,
med först afgäende post öfwersända. Klagomäl öfwer
Riksdagsmannawal för Preste-Ständet ingifwes
till Confistorierne, och följes derwid i öfrigt lika
ordning och enahanda grunder, sorn här ofwansöre
finnas utstakade.
Den Riksdagsman, som till Riksdagen och de
derwid förefallande rädslag sig i rättan tid ej inställer,
ätnöjes med de närwarandes beslut, och
hafwe ingen magt att derpä tala.
Riksdagsmän as alla Ständ skola dagen efter
den, hwartill Riksdagen pälyst blifwit, sine sullmagter
uppwisa. Ridderskapets och Adelns Ledamöter
legitimera sig pä det sätt Riddarhus-Ordningen
förcskrifwer. Preste-, Borgare- och Bonde
-
20
8 21.
Ilo Expeditioner till Riks-Ständeo.
Ståndens Ledamöter angifwe sig och styrke sin behörighet
inför Justitice-Stats-Ministern, eller den
Konungen i hans ställe förordnat, hwilken t i ilka lie,
till upplysningars afgifwande, -Fullmägtige i Banque»
och Riksgalds-Contoiret för det Stand, hlvars
fullmagter skola granskas. Sadan granskning, hlvars
föremål är att undersöka, huruwida fullniagterne
blistvit utfärdade i den form, som nästföljande 8
söreskrifwer, skall sist inom fyra dagar derefter wara
fulländad; hwarje Ständ dest prösningsrätt förbehållen
sä wäl i afseende pä sädane medlemmar,
hwilkas fullmagter cs blifwit godkände, som dem,
emot hwilka till följe af 18 ij nägon anmärkning
äger rum, i hwilket sednare fall frägan, om den
är klar och tydelig, hos Ständet afgöres, men dä
nödige upplysningar saknas, till laglig ätgärd förwises;
och bibehälle emedlertid den under ytterligare
pröfning ställde Ledamoten fin Riksdagsmanua-rätt.
8 22.
Fullmagterne böra, för att wara gällande, lyda
sälunda:— "Till den jUm"") Riksdag, soini....
skall hällas och tager sin början den...., bcfullmägtigas
härmed, efter föregänget ordentligt wal,
N. N. att deltaga i rädslagen och besluten om
derstädes förekommande ärenden, hwarwid han owilkorligen
sörpligtas, att ställa sig till efterrättelse
Sweriges Rikes beswurna Negeriugs-Form af den
6 Junii 1800, jemte Riksdags-Ordningen och
öfrige gällande Grundlagar."
Fullmagterne underskrifwes: För Preste-Ständet
af Biskop och Consistorium; för Borgare-Ständet
af Stadens Magistrat och Äldste, och, hwad -Fahlu
Bergslag särskildt beträffar, af Gruswe-Rätten och
Bergslagens Deputerade; samt för Bonde-Ständet
Bilaga till Mem. N:o 3.
111
af walförrättande Domhafwanden; börandes tillika
för detta Stand Wal-Protocollet, af Electorerne
undcrtecknadt, medfölja.
8 23.
Sedan Stånden, hwart för sig, sammanträdt,
och förr än någon öfwerläggning företages, utlläliine
Konungen, pä en och saunna dag, Landtmarskalk
fanit Taleman för Borgare- och BondeStanden.
Ärke-Niskopen mare alltid Preste-Ständets
Taleman. Är han sjuk eller fränlvarande eller hans
Embete ledigt, blifwe den honom efter Stiftens
ordning nästföljande Biskopen Taleman o. s. w.
Dä Landtmarskalk eller Talemän under Riksdagen
af sjuklighet eller andra anmälde laga sörfall
hindras att föra ordet, företrädes deras ställen,
hos Nidderskapet och Adeln af den efter Matrikeln
förste närmarande Grefwe», i Borgare-Ständet as
Huswudstadens förste Fnllmägtig, och uti BondeStändetafRiksdagsmannen
fran Habo Härad i Upsala
Län. Under det Stånden samlas och innan Landtmarskalk
och Talemän förordnade äro, före hos
Nidderskapet och Adeln Ordföranden i RiddarhusDirectionen
tills widare klubban, samt uti Borgareoch
Bonde-Ständen de här oswannämnde Fullmägtige.
8 24.
Uti hwart Ständ skall wara en Secreterare,
som der före Protocollen och answare för wärdén
af ingifne handlingar. Hos Nidderskapet och Adelil
Niddarhus-Seereteraren, hos Preste- och BorgareStänden
de personer, hwarom de sjelfwe öfwerenökomma,
samt hos Bonde-Ständet en skicklig, lagfaren
och i Landthttshällningen kunnig man af ofrälse
112 Expeditioner lill Riks-StLnden.
Ständ, den Konungen dertill fvrordne. Hwarje
Secreterare tillhör, att allt det som förefaller och
beslutcs ordentligen och noggrant uppteckna och för
Ständet justera saint, da antingen hela Ständet
eller någon Ledamot in pleno det fordrar, Protocollet
uppläsa; äfwensom i öfrigt alla Protocoll
jemte Utdragen deraf underskrifwa; åliggande Secreterarcn
för Bondc-Ständet särskildt att biträda
Talemanncn wid malens behandlande och göra påminnelser,
om något emot Grundlagarne stridande
skulle försökas; dock utan att i Ständet äga röst.
Sä wäl Ständens som Utskottens Secreterare, jemte
den under Riksdagar biträdande nödiga betjeningen
i Ståndens Canccllier samt Riksens Ständers Utskott,
njute samma säkerhet med Riksdagsmän och
erhälle wid Riksdagens flut en ester göromalcns
wigt och mängd lämpad wedergällning af Statsmedlen,
hwilken af Stats-Utskottet, ester öfwerläggning
med Landtmarfkalken och Talemännen, söresläs
och i sammanhang med den öfriga Statsregleringcn
af Riksens Ständer bestämmes. Till
nämnde betjening räknas hos Ridderskapct och
Adeln fyra Cancellistcr, i Preste-Standet en Notarie
och twa Cancellister, i Borgare-Standet sammaledes
och i Bonde-Ständet twä Notarier och tre Cancellister.
I hwartdcra af Utskotten för hwarje Division
en Cancellist, hwilken jemte Secreterare» förordnas
af Utskotten sjelfwe, med det undantag, som
i 35 § finnes stadgadt.
8 25.
Riks-Standcn utnämne utan dröjsmål sine
Deputerade, hwilka ined Landtmarfkalken och Talcmännen,
hwart Ständ för sig, inför Konungen mä
nedlägga Standens wördnad och lyckönskan samt
Billiga till Mern. N:o 3.
113
likaledes nppwakta Drottningen och de Kongl. Personcrne.
Ständen utse derjemte Depntationcr, att
inbördes hwarandra hälsa och lyckönska.
8 26.
Konungen, eller, i de fall 4, 5, 6 och 7 HZ
omröra, Stats-Nädct, läte genom en Härold, under
hittills öflige Ceremonier, utlysa dagen, da
Ständcrne, efter förrättad Gudstjenst, ma sammankomma
pä Rikssalen. Gudstjenstcn, hlvartill alla
Ständen böra enhälligt infinna sig, förrättas af en
Biskop i Stadens Storkyrka. Efter desi slut uppträde
ä Rikssalen först Bondc-Ständet, deruppä
Borgare-Ständet, widare Preste-Ständet, alla
hwart för sig anförde af deras Talcmän, och
sist Ridderskap et och Adeln, anförde af Landtmarskalken,
intagande de dem anwiste ställen.
För Konungen skall längst fram i Salen stä
en Thron, omkring hwilken Kronprinsen och de
öfrige Kongl. Prinsarne hafwa sina platser. Dernäst
intage framför alla andra de twännc StatsMinistrarnc
deras rum, och förhälles i öfrigt enligt
det Ceremoniel, Konungen läter för tillfället
utfärda. Härefter före Konungen sjelf, eller, der
Konungen är fränwarande, eller han sä för godt
finner, Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne ordet
till Riksens Ständer och läte dem afhöra Berättelsen
om hwad sedan sista Riksdag uti Rikets
Styrelse sig tilldragit. Ständernes Talemän träde
sedermera inför Konungen och framföre i Ständens
namn deras underdäniga wördnad.
Sluteligen och när Konungen lemnat Rikssalen,
förfogc Ständcn sig äter till deras samlingsrum och
läte samma eller nästföljande Plcnidag för sig uppläsas
Negerings-Formen, Konunga-Försäkran och denna
114 Expeditioner till Riks-StLnden.
Riksdags-Ordning, pä det ingen niä till sin undskyllan
okunnighet derom förebära.
8 27.
Propositionen angående Stats-Werkets tillstånd
och behof, hlvaraf Standen htoartdera ett
exemplar tillställes, ma Konungen öfwerlemna antingen
tvid det tillfälle, dä Riksdag enligt sörcgäende
§ öppnas, eller ä Rikssalen annan dag, der
honom sä godt synes, eller ock omedelbart till
Riksens Ständers Stats-Utskott. Riksdagens början
räknas alltid frän den dag, dä berörde Proposition
af Riksens Ständer eller nämnde Utskott
emottagen blifwit. Och som Riksens Ständer,
jemnlikt Regcrings-Formcns 55 8/ ^ äga att i
Konungens öftverwaro nägot besluta, mä ingen
rädplägning härom ä Rikssalen hällas. Propositioner,
rörande Grundlagars eller öfrige Lagars och
Oeconomiska Författningars stiftande eller förändring,
jemte andra mål, dem Konungen under Riksdagens
lopp will Ständcrne meddela, tillställcs genom
Hof-Cantzleren hwarje Ständ i detz Plenum.
Jemte alla Propositioner ifrän Konungen till Riksens
Ständer eller deras Utskott böra Stats-Rädets
deröfwer kemnade yttranden tillika meddelas; kunnandes
likwäl, dä desa yttranden angä hemliga mäl.
Riksens Ständer endast förwänta del af StatsRädets
tillstyrkan och afslag.
8 28.
Hwart Riks-Ständ wälje genom Electorcr,
genast och sist inom ätta dagar, sedan Riksdagen
blifwit öppnad. Ledamöter, lika mänga af hwarje
Ständ, i de Utskott, hwilka skola ärenderne bereda
och utarbeta. Sädane i Grundlagen stadgade Ut
-
Bilaga till Mem. N:o 3. 115
skott äro: Conftitutions-, Stats-, Bewillnings-,
Banco-, Lag- saint Beswärs- och Occonvmie-Utskotten.
Hemliga Utskottet wäljes da Konungen sädant
äskar.
8 29.
Constitutions-Utskottet, som utgöres af Tolf
Ledamöter, tillkommer att i den ordning, NegcrkngsFormen
söreskrifmer, granska Rikets Grundlagar
samt upptaga frågor och till Plena afgifwa förslag
om ändringar, förbättringar och förklaringar
derutaf; hwaröswer Standens Ledamöter mare obetaget
att in Pleno yttra sina tankar, men Riksens
Ständer ej förr än ä den nästföljande Riksdagen
ma besluta. Ofwcrlemnar Konungen ät
Riksens Ständer någon Proposition rörande GrundLagar,
uppdrage Ständerne genast, utan att derom
förut öfwerlägga, ät Constitutions-Utskottet, att desi
utlåtande afgifwa, och förhälles dermed, som i Negerings-Formens
81 Z stadgadt är.
Dä Utskottet icke funnit skäl att gilla och till
Riksens Ständers pröfning öfwerlemna nägot förslag
till ändring eller förklaring af Grundlagarne,
som Utskottet af en Riksdagsman emottagit, ware
Utskottet skyldigt, om Författaren det yrkar, att
meddela honom sitt yttrande med tillständ, att detsamma,
jemte Förslaget, genom Trycket allmänt
göra, dä han för det sistnämndas innehäll sjelf i
egenskap af Författare mä lagligen answara.
Constitutions-Utskottet äge att äska de uti
Stats-Rädet förda Protocoll, utom deni, som angä
Ministerielle ärenden och Commandomäl, hwilka
endast i hwad som rörer allmänt kända och af Utskottet
uppgifna händelser mä kunna fordras. Finner
Utskottet af desia Protocoll, att nägon Stats
-
116
Expeditioner till Riks-Ständen.
Minister, Stats-Näd, Hof-Cantzleren, Stats-Secrcterare
eller annan Ledamot af Stats-Rädet eller
den Embetsman, som i Commandomäl Konungen
råd gistvit, uppenbarligen handlat emot RegeringsFormens
tydliga föreskrift, eller tillstyrkt någon öfwerträdelse
deraf och af andra Rikets gällande Lagar,
eller underlåtit att göra föreställningar emot
sädana öfwerträdelser, eller dem wallat och befrämjat
genom uppsätligt fördöljande as någon upplysning,
da äge Constitutions-Utskottet att ställa en sadan
under tilltal af Justitiw-Ombudsmannen inför RiksRätten.
Skulle Utskottet anmärka, att Stats-Nädets
Ledamöter samfält, eller en eller flere af dem, uti
deras rådslag vin allmänna matt och steg, icke iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon
Stats-Secrcterare icke med owäld, nit, skicklighet
och drift sitt förtroende-Embete utöfwat, äge dä
Utskottet att sädant för Riksens Ständer tillkännagiftva,
hwilka, om de finna Rikets wäl det kräfwa,
kunna hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan,
att Han wille nr Stats-Radet och frän Em-
betet skilja den eller drm, emot hwilka anmärkning
blifwit gjord. Frägor uti detta ämne kunna i
Riksens Ständers Plena wäckas och af andra Riksens
Ständers Utskott än Constitutions-Utstottet
hos Ständen andragas, men icke af Riksens Ständer
afgöras, förr än sistnämnde Utskott deröfwer
blifwit hördt. När frågor uti Riksens Ständers
Plena eller andra Utskott än Constitutions-Utskottet
wäckas, hurnwida Stats-Radet eller någon dep
Ledamot eller nägon föredragande sitt Embete pä
ett obehörigt sätt utöfivat, böra derwid följande
ordalag och inga andra nyttjas: "Det är anledning
till anmärkning emot Stats-Rädet (eller den och
den Ledamoten eller Föredraganden), hwarom Re
-
Bilaga till Meni. N:o 3. 117
nili) begäres till Constitutions-Utskottct, inför htvilkct
anledningarne uppg i siv as skola.^ Och skall en
sadan Ncmitz genast oivägerligen tverkställas. Under
Riksens Ständers östverläggningar deroin skola icke
Konungens beslut i mast som röra enskilde Personers
eller Corporationers rättigheter och angelägenheter,
kunna ens nämnas, ännu mindre någon Riksens
Ständers pröfning underställas.
Dä hos Riks-Standen olika meningar uppsta,
rörande nya Utskotts tillsättande, eller till hivllkct
Utskott uppkomne frågor och ämnen böra remitteras,
och Stånden ej genom bestämd pluralitet kunna
skiljaktigheternc afgöra, äge dä Constitutions-Utskottet
att med Riksens Ständers rätt och i deras
ställe derom besluta.
8 30.
Stats-Utskottct, hwilkct skall bestä af TretivSex
Personer, bör granska, utreda och till Riksens
Ständer uppgifwa Stats- och NiksgäldsWerkens
tillständ, förivaltnrng och behof. För
detta Utskott läte Konungen upptvisa Stats-Werkets
tillständ i alla detz delar, till inkomster och utgifter,
fordringar och skulder, med dertill hörande vcrificationer,
samt läte till detsammas öftverläggning framställa,
hivad Staten utöfiver de wanliga inkomsterne
tarfiva kan och genom Bewillning rnäste anskaffas.
Dä sädan Proposition blifwit af Utskottet cmottagen,
bör Utskottet genast derom samtlige Ständen
underrätta, och derjemte tillställa htvarje Ständ ett
exemplar deraf.
Detta Utskott äligger säledes, att efterse och
granska huruivida Statens medel sedan sista Riksdagen
blistvit, i enlighet med hivad Riksens Ständer
fastställt, »vederbörligen antvände; att utröna, pröfiva
118 Expeditioner till Riks-StLnden.
och föreslå det som till Stats- och RiksgäldsWerkens
upprätthållande fordras, äfwensom beloppet
af de summor, hwilka, jemnlikt 63 8 i RegeringsFornicn,
skola för särskilda händelser afsättas; och
att slutligen uppgifwa huru mycket genom Bewillning
bör utgöras, sedan alla föreslagne nödige indragningar,
besparingar och förbättrade anstalter,
sä i anseende till uppbörden som medlens anwändande,
bliflvit iakttagne.
I händelse hos Riksens Ständers Plena gemensamt
eller uti något af Riks-Ständen betänkligheter
uppsta emot antagandet af hwad Utskottet
tillstyrkt uti det, som rörer antingen Statens reglerande
eller Bewillningens derefter lämpade hela belopp,
eller hwad till Riksgälds-Contoircts utgifter
och inkomster hörer, eller grunderne för Riksgälds-Contoirets
styrelse och förwalniiug, tillkomme
Utskottet den befattning, ledande att bringa sädane
ämnen till slutligt afgörande, hwilken 69 8 af
Regerings-Fwrmen, jemte sättet dertill, föreskrifwer.
Uppar sig sadan skiljaktighet om grunderne, sätten
af deras tillämpning och fördelningen till Bewillningens
utgörande, hwarom 71 § af RegeringsFormen
förmäler, förfare Utskottet, förstärkt till
det antal af Ledamöter, som Negerings-Formens
69 § föreskrifwer, dermed pä det sätt nystnämnde
2:ne 88 utstaka.
8 31.
Bcwillnings-Utskottet skall bcstä af Fyratio
Ätta Ledamöter, walde fran särskilda och, sä widt
möjligt är, frän alla Rikets Prooincer. Detta Utskott
tillkommer, sedan Summan af den Bewillning,
som Riksens Ständer wid hwarje Riksdag sig ätagit,
blifwit faststäld, att författa förslag till be
-
Bilaga till Mem. N:o 3. 119
rörde Summas fördelning till utgörande, uppgiftva
grunderne derför och utreda sätten, huru desamma
böra i hwarje särskildt fall tillämpas, samt allt sädaut
i ett sammanhang Riksens Ständers Plena
underställa. Uppar sig den i Regerings-Formens
71 H omförmälde skiljaktighet, eller skulle något
Ständ söka undandraga sig det af Utskottet föreslagna
deltagande uti Betvillnings-beloppet, da skall,
enär skälen till den ästundade ändringen och sätten
till winuaude deraf Llifwit uppgifne och de öfrige
Ständen meddelte, Betvillnings-Utskottet deröfwer
höras, hwarefter förfares, säsotn i berörde § stadgadt
är; Åliggande det Bewittnings-Utskottet, dä
dest förslag i en eller flere delar Munda blifivit
förkastadt, att föreslä en annan fördelning eller
andra grunder och sätt för utgörandet blott af den
andel i Bewillningssumman, hwaruppä den ogillade
delen i Utskottets förra förslag har afseende; och
förhälles, i händelse äfwen en sädan ny fördelning
ej antages, pä det sätt ofwausöre skriftvet är.
8 32.
Banco-Utskottet, som utgöres af Tretko-Sex
Ledamöter, skall östverse Banguens Styrelse och tillständ,
och gifwa föreskrifter om dest förwaltning,
enligt den särskilda Jnstruction, som af Riksens
Ständer tvid hwarje Riksdag kommer för Utskottet
att utfärdas.
8 33.
Lag-Utskottet, bestäende af Tolf Personer, äger
att, jemnlikt 53 och 87 af Regerings-Formen,
utarbeta förslag till stiftande, ändring, förklaring
eller upphäftvande af Allmän Civil- och Criminalsamt
Kyrko-Lag och upptaga de i sädane ämnen
120 Expeditioner till Riks-StLnden.
af Konungen meddelade Propositioner elter i Riksens
Ständers Plena iväckte frågor. Under Civil- och
Criminal-Lag böra äfwen förstas de delar af KrigsLagar
och Författningar rörande Krigsväsendet,
som äga tillämpning till medborgare utom KrigsStaten.
Riksens Ständers Justitiee-Ombudsman aligge,
att wid hwarje Riksdags början, jemte iakttagande
af hwad Regerings-Formcns 100 Z stadgar, ingifwa
cu noggrann uppgift pa alla de fran Konungen
genom desi Högsta Domstol sedan näst föregående
Riksdag utgängne Förklaringar af Lagens rätta
mening, hwarcfter Justitiee-Ombudsmannens anmälan
till Lag-Utskottets handläggning remitteras.
8 34.
Bcsivärs- och Oeconomic-Utskottet, sammansatt
as Fyratio Ätta Medlemmar, stall, enligt 53
och 89 ZZ i Regerings-Formen, anmärka brister i
de allmänna Hushällnings-anstalterne och förändringar
deruti föreslå, samt upptaga alla hos Riksens
Ständer uppkomne frågor om förändring, förklaring
och upphäfwande af Lagar och Författningar,
som Rikets allmänna hushållning röra, om
sädane nya Lagars stiftande och om grunderne för
Allmänna Inrättningar af alla slag. Riksens Ständer
äge dock endast magt att i desia ämnen besluta
föreställningar och önskningar att hos Konungen
anmälas. Will Konungen något Oeconomiskt mål
gemensamt med Riksens Ständer afgöra, förfares
dermed pä det sätt, som för Lag-frägor är stadgadt.
8 35.
Hemliga Utskottet, som utgöres af Tolf Ledamöter,
äge att med Konungen öfwerlägga om de
Bilaga till Mem. N:o 3. 121
ärenden, hwilka icke till andra Utskotts befattning
höra, och dem Han pröfwar böra hemliga hällas;
dock haswe detta Utskott ej magt att fatta något
beslut, utan endast att till Konungen afgifwa yttranden
öfwer de mäl Konungen detsamma meddelar.
Secreterare och annan betjening i detta Utskott
förordnes af Konungen.
8 36.
Utom förenämnde i Regerings-Formcns 53 Z
omförmälde och föreskrkfnc Utskott, äge Riksens Ständer
att wälja och förordna ett Expeditions-Utskott,
bestående af Tolf Ledamöter, för att uppsätta ej
mindre de Expeditioner, som under Riksdagen af
Ständen gemensamt utfärdas, än äfwen NiksdagsBeslutet,
och alla salunda författade Handlingar till
Riksens Ständers justering öfwerlemna; och äge
Hof-Cantzleren, eller den hans Embete företräder,
rättighet att i Utskottet öfwerwara Riksdags-Bcslutets
justering.
Ständen kunna äfwen, der dem nyttigt synes,
nedsätta hwart för sig ett Utskott till upptagande
af deras enskilde Leswär och angelägenheter. Skulle
Riksens Ständer finna flere Utskott wara af nöden,
mä de af Ständerne obehindradt tillsättas. Sädane
Utskott mä dock ej befatta sig med andre ärenden,
än dem, hwilka enligt Regerings-Formen pä Riksens
Ständers ätgärd ankomma. I frägan om deras
tillsättande gälle Tre Ständs pluralite, men stadna
twä Ständ emot twä, öfwerlemne Riksens Ständer
härutinnan sin afgöranderätt till Constitutions-Utskottet.
Blifwa göromälen inom nägot Utskott sä ökade,
att de ej med det wanliga antalet af Deputerade
kunna bestridas, stände Utskottet fritt att anställa
122 Expeditioner till Riks-StLnden.
om ytterligare förstärkning; dock ankomme bewiljandet
deraf pä Riksens Ständers pröfning.
8 37.
Alla Riksens Ständers Ujskott, med undantag
af Hemliga Utskottet, hivars göromål och arbetstid
af Konungen bestämmas, skola sist inom atta dagar
frän den, dä de utsedde blifwit, sammanträda och
sättas i »verksamhet. Utskotten böra, i den män
de remitterade ärenderne hinna utarbetas, sä fort
sig göra läter, med infordrade yttranden till Plena
inkomma.
8 38.
Ej mä Utskott nägot ärende afgöra, nied mindre
twä tredjedelar as Utskottets Ledamöter tillstädes
äro. ,Ma omröstningar i Utskotten ske per
Capita. Ar de närwarande Ledamöternes antal
jemnt, dä votering med slutna sedlar anställes, utlottes
först en ledamot. Hwad här för Pluralitetens
utrönande stadgas, galle dock ej för BancoUtskottet,
hwarest det hittills antagna omröstningssättet
efter Ständ warde Libehället.
8 39.
I alla Riksens Ständers Utskott före den
bland Ridderskapets och Adelns närwarande Fullmägtige
ordet, som, genom dem emellan anstäldt
wal, dertill blifwit utsedd.
8 4l).
Landtmarskalk en och Talemännen njute oförwägradt
tillträde i Utskotten, dock utan röst- ellerdeliberationsrätt.
I Hemliga och Banco-Utskotten,
der tysthets-ed fordras, aflägge äfwen de en sädan.
Billiga till Mem. N:o 3.
123
4l.
Tjenstgörande StatsMinistrar,
Stats-Räd,
Hof-Cantzler saint StatsSecretcrare
ware ej tillätet,
att personligen hafina
Säte och Stämma i
Riksens Ständers Plena
eller Utskott. Ej ma någon,
af hwilkcn Riksens
Ständer kunna fordra
redo och answar, inwäljgs
i Utskott, der redowisningen
för bans egna
göromäl och Embets-ätgärder
kan förekomma, eller
bewista Plena, enär
sädane honom beträffande
ärenden afhandlas; börandes
för öfrigt och i
allmänhet iakttagas, att
ingen Ledamot as ett
Ständ mä uti deH Plena
eller Utskotten öfwcrwara
besluten k mäl, som honom
enskildt röra.
Tjenstgörande StatsMinistrar,
Stats- och
Justitice-Näd, Hof-Cantzler
etc.
8 42.
Finner lltskott sig behöfwa af nägon Konungens
Embetsman eller af nägot Publikt Werk inhämta
mundtliga eller skriftliga upplysningar, wände
sig derom genom sin Ordförande till Hof-Cantzleren,
hwilken äligge att skyndsamt dertill sin Embetsätgärd
lemna. Gälle likwäl ej detta stadgande i
124 Expeditioner till Riks-StLnden.
afseende pä Stats-Contoiret, hwilket, likasoni Bancooch
Riksgälds-Wcrken, är inför wederbörandc Riksens
Ständers Utskott och Revisorer för medlen
redowisande, och bör således alla, i frägor om
sjclfwa redowisningen af medlen, äskade upplysningar
omedelbarligen meddela.
8 43.
Skulle ett Utskott anse nödigt att till öfwerläggning
om något ärende af särdeles wigt med
annat eller andre Utskott sammanträda, ware det
tillätet pä sätt Utskotten öfwerenskomma, antingen
in Plenis eller fast heldre genom deputerade, ,de
sammanträdande Utskottens öfrige Ledamöter dock
obctaget att utan deliberationsrätt rädplägningarue
bcwista. Finner Banco-Utskottet de ämnen, hwilka
utgöra föremålen för dess sammanträde med annat
eller andre Utskott, wara af sädan beskaffenhet att
de fordra Tysthets-Ed, aflägge sammanträdande Ledamöter
af andra Utskott densamma. Emellan
Hemliga Utskottet och annat Utskott äge es sammanträde
rum.
8 44.
Konungens Propositioner, äfwensom allmänna
frägor, hwarmed förstäs sädane, som kunna eller
böra komma under samtlige Niks-Ständens öfwerläggning
och pröfning, mä es i Riksens Ständers
Plena till omedelbarligt afgörande upptagas, utan
skola öfwcrlcmnas till utredande af behörige Utskott,
hwilkas yttranden, hwaraf alltid ett exemplar mä
hwarse Ständ tilldelas, böra, enligt hwad här ofwanföre
samt widare i Regerings-Formcns 56 Z
stadgas, förcgä Riksens Ständers Beslut, och kunna
Bilaga till Mem. N:o 3.
125
Riksens Ständer genom Ständens pluralite, när
sä nödigt pröswas, förelägga Utskotten tid till deras
Bctänkandens afgifwande. Hwarse Riks-Ständ
marc obetaget att, utan de öfriges hörande, till wcderbörligt
Utskott hänförwisa ett i def Plenum
framstäldt förslag; dock mä alltid Med-Standcn
underrättelse härom meddelas. Will Utskott återlemna
något frän ett eller flere Riks-Stand till
detsamma remitteradt mål, såsom till deh befattning
es hörande, aligge Utskottet att sist inom atta dagar
afgifma sitt utlåtande, med deruti anförde skäl,
till det eller de Ständ, som remitterat; hwarcfter
samtlige Ständen, ester erhallen communication,
böra skyndsamt yttra sig under hwilket Utskott de
anse mälet höra. Äro de .fleste Riks-Ständen
härom es ense, eller stadna tmä Ständ mot tmä, afgöre
Constitutions-Utskottet, hwarthän frägan bör sörwisas.
8 45.
Landtmarskalk och Talemän ware berättigade
att hwar för sitt Ständ utfärda kallelse till Plena;
deltaga i Beredningen till Mälens föredragning;
dem i Ständen föredraga; upptaga, framställa och
reda de yttrade meningar; göra propositioncrne och
widmagthälla ordning ivid sammankomstcrne; alltsammans
efter de föreskrifter, som här nedanföre
stadgas; men äge ej ssclfwc nägon röst i deliberation
eller votering, och kunna es något annat
föreslä än hwad som fordras till wcrkstallighct af
det Grund-Lagarnc eller Ständens beslut föreskrifwa.
8 46.
Ständens Plena böra, dä de angä allmänna
Riksdagsmäl, sä ofta sig göra läter, hos alla Ständer:
pä samma tid hällas. Skulle ett Ständ tarfwa
126 Expeditioner till Riks-Ständen.
flere Plena än de öfriga, ware det Ståndet obetaget
att innan slutet af ett Plenum utsätta dag till
det nästföljande; börandes Ståndets Landtmarskalk
eller Taleman de andre Talemänneu i tid derom
underrätta, samt med dem om timman öfwerenskomma,
hwilken sä bestämmas bör, att Utskottens
wanliga sammanträden icke derigenom hindras. Utskott
niä ej sammanträda pä samma tid, da i ett
eller flera eller alla Ständ Plenum pälles. Ej skall
Plenum för nästföljande dag sednare ansläs än
klockan 6 eftermiddagen, eller till Utskott sednare än
klockan 8 eftermiddagen den förcgäende dagen. Landtmarskalk
och Taleman har ej magt att utan Ständets
samtycke Åtskilja ett Plenum.
8 47.
Uti Plena föredrages först de för Riks-Ständen
gemensamma ärenderne och sedermera hwarje
Ständs enskilda, alla i den ordning de hwart stag
för sig inkommit, sä framt ej Ständen derom annorlunda
förordna; Börandes Landtmarskalken och
Talemänncn, sedan de förut inhämtat huruwida nägon
Konungens Proposition till öfwerläggning kan
förekomma, samfält, i närwaro utaf twänne af
hwarje Ständ utsedde Ledamöter, helst sädane, som
wid nägon förcgäende Riksdag warit i Ständet
Riksdagsmän, samt med biträde af Ständens Secreterare,
dagen förut i ett särskildt rum ä Riddarhuset
sius emellan öfwerenskomma om följande dagens
föredragningsämnen, pä det desamma mä i
möjligaste mätto hos alla Stäuden tillika afgöras.
8 48.
Föredragnings-ämnen äro detza och inga andra:
1:o Konungens Propositioner, som ä Riks
-
Bilaga till Mern. N:o 3. 127
Salen eller sedermera under Riksdagens lopp blifwit
till Standen eller Stats-Utskottct öfwerlemnade;
2:o Mål, som genom Protocolls-Utdrag eller Deputationer
frän Med-Ständen communiceras; 3:o
Utskottens bctänkanden och förslag; 4:o Motioner
gjorde i Plena af någon i Ståndet dä närwarande
Ledamot.
8 49.
Hwar och en allmän fräga, som för första
gängen i nägot Ständ förekommer, skall, sä wida
ej Ständet enhälligt genast densamma till wederLörligt
Utskott sörwisar, ligga pä bordet till nästa
Plenum, dä Nemist bör ske. Dock stände hwarje
Ledamot öppet att öfwer samma mäl sig yttra, hwilket
hans yttrande äfwen skall till Utskottet remitteras.
Om en genom mundtligt anförande gjord
framställning läggcs pä bordet, bör anförandet till
Protocollet dicteras och afskrift till bordet astemnas.
Uppstär fräga om eller hwart remitteras bör, kan
denna fräga blott för den Pleni-dagen läggas pä
bordet; men i nästa Plenum stall beslut owägerligen
sattas. Dä saken frän Utskott äterkonnnit,
blifwe den efter första uppläsandet liggande pä
bordet. Den kan wid nästa föredragning, ehwad
öfwerläggning ägt rum eller ej, pä flere Ledamöters
förenade begäran äter hwila; men dä saken tredje
gängen förekommer, skall den till afgörande företagas.
Hwar och en fräga af annan än allmän beskaffenhet,
äfwensom preliminaira hemställanden och
förfrägningar ifrän Utskotten, mä genast kunna afgöras,
sä wida den eller de af nägon Ständets
Ledamot ej begäras pä bordet. Uti Ständens Cancellier
bör alltid finnas en öppen förteckning öfwer
alla pä bordet lagda mäl.
128
Expeditioner till Riks-StLnden.
8 50.
Hwarje Ständs-Ledamot äge rätt att i Plenum,
stående och frän sin plats, fritt tala och utlåta sig
i alla frågor, sou, under öfwerwägande komma, och
om lagligheten af allt som inom Ståndet sig tilldrager.
Hwar en yttre sig östner ett ämne i den
ordning han dertill sig anmält; och mä ej nägon
wara berättigad att tala utom Protocollet. Ingen
tilläte sig personliga förolämpande,: eller oanständige
uttryck. Sker det, pröfwe Ständet huruwida
den Ledamot, som jatunda sig yttrat, mä afLandtmarskalken
eller Ständets Taleman erhälla tjenlig
föreställning och warning, eller om saken bör behandlas
enligt 77 ^ eller ock alldeles sörfalla.
8 51.
I en skrift böra ej flere mäl sammandragas
af sä olika beskaffenhet, att de ej till ett och samma
Utskott kunna förwisas. Icke eller mä ett Memorial,
som flera än en Ledamot underskrifwit, emottagas,
med mindre det är tecknadt af Ständets Ledamöter
frän nägot Stift, Stad eller Län och sädan
Orts angelägenheter beträffar.
8 52.
Jnlemnar nägon Ständs-Ledamot ett Memorial,
hwarmed han will wända sig till de öfrige
Ständer,, tillkännagifwe han hos det Ständ, hwartill
han hörer, denna sin afsigt, och äligge honom
efter uppläsandet deraf i Plenum att sjelf draga
försorg om communication med de andre Ständen
medelst aflemnande till hwartdera af ett Exemplar,
hwara Commutticatlonstillständ blifwit atecknadt.
Bilaga till Mem. N:o 3. 129
8 53.
Enär ett ämne slutligen skall afgöras, böra
alla dertill hörande handlingar uppläsas, sä framt
ej Ständet enhälligt sädant icke ästnndar. Ej mä
något mäl till slutligt afgörande företagas, förr än
Landtmarskalk eller Taleman först inhämtat hurntvida
Ständet anser öfwerläggningen fulländad,
hwarefter propositionen, justerad, framställes. Beswaras
propositionen med Ja, mä wäl erinringar
dcrwid i tjenliga ordalag göras, men ingen försöka
att beflutet genom ny öfwerläggning upprifma.
Beswaras propositionen med Ja blandadt med
nägra Nej, eller twärtom, och de som östverröstade
äro ej begära votering, läte de, om dem sä godt
synes, sin särskilda mening i Protokollet antecknas,
kunnandes sädant deni ej i nägot fall förtvägras.
Begäres af en eller flere votering, och han eller de
ej wilja dcrifrän afstä, dä skall voterings-propositionen,
jemte tydlig contra-proposition, genast författas,
justeras och ansläs, samt straxt derefter voteringen
för sig gä; Och mä proposition ej göras,
om det voteras skall, ej eller votering derom tillätas.
Wid omröstningarne, som alltid skola med
tryckte och omärkte, slutne och enkle Sedlar werkställas,
bcräkne hwarje Ledamot blott en röst, änskönt
han ock wore Fnllmägtig för flera till wal
berättigade corporationer.
8 54.
Dä proposition till fattande af ett beslut öfwer
en Konungens framställan eller ett betänkande
eller en af enskild Riksdagsman wäckt fräga är med
Ja och Nej beswarad, och anmärkningar i fåken
under discurserne gjorde, bör propositionen inrättas
9
130
Expeditioner till Riks Ständcn.
i enlighet nied deni; och skulle mälct under diseurserne
skiljas nti flera delar, hwaröfwer särskilda annlärkningar
göras, dä skall, enär sädant äskas,
proposition öfwer hwardera delen särskildt anställas.
Pä lika sätt sörhälles, oin första propositionen pä
någon Konungens sramställan eller ett betänkande
eller annat nial, som flera delar innefattar, bliswit
nied Ja och Nej beswarad.
8 55.
Landtmarskalk eller Taleman ina kunna wägra
proposition i det fall da han finner en wäckt sräga
bokstafligen strida mot Grundlagarnes lydelse. Skulle
ej Ständet med honom instämma i begreppet härom,
utan ändock yrka proposition, åge han att förklara
öswerläggningen hwilande, och förwises mälet till
Constitutions-Utskottct, hwilket äligger att inom
kort förelagd tid inkomma med motiveradt och bestämdt
utlåtande öfwer srägans stridighet eller enlighet
med Grundlagen. Hwad Utskottet förklarar
icke wara deremot stridigt, dera ina proposition
sedermera icke wägras. Pröswas det wara as
motsatt beskaffenhet, mä den som motionen gjort
wända sig, der honom godt synes, till ConstitutionsUtskottet,
pa sätt som Regerings-Formens 84 K
förcskrifwer.
8 56.
Intet ärende mä nedläggas utan Ståndets
uttryckliga beslut, ej eller något upptagas eller
föredragas sä sent att beslutet derom kunde blifwa
frugtlöst.
8 57.
De allmänna beslut, som uti ett Ständ fattas.
Bilaga till Meni. N:o 8. 131
äfwensom hwad ett helt Ständ i egenskap af
Riks-Ständ beslutit och annarö rätt röra kan,
meddeles de öfrige Ständen genom Utdrag af Protocollet.
Will Ledamot, som ef i Ståndets fattade
beslut instämt, sin särskilda tanke hos de öfriga
Ständen anmäla, stände det honom fritt genom
särskildt Memorial eller Dictamen till Protokollet,
hwilket mä StändetS beslut ätfölja. Lag samina
»vare, dä nägon Remis; gär frän Riks-Ständen till
Utskott, eller ntlätande frän Utskott till Niks-Ständ.
As Protocolls-Utdragen böra alltid fyra exemplar
utskriftvas, af hwilka de irenne afgä till MedStänden
för att derstädes qwarblifwa, och det
fjerde, eller sä kallad Löpare, kringsändes, pätecknas
i hwarje Ständ af Secreterare»: samt stadnar slutligen
hos Ridderskapct och Adeln för att i deh
Archiv förwaras. Ständen mä femwäl, i de fall
dem lämpligt synes, genom utskickade Deputationer
sina beslut hwarandra tillkännagifwa; dock bör
Protocolls-Utdraget derom antingen tillika ätfölja
eller sedermera ofördröjligen öfwerlemnas.
8 58.
Wid justering af Protocoll eller ProtocollsUtdrag,
kan ett beslut ingalunda ändras, men wäl
sädane tillägg göras, hwarigenom ingen ändring i
beslutet uppkommer. Utur ett Protocoll mä wid
justeringen, med Ständets bifall och pä den talandes
eget begifwande, uteslutas dest egne uttryck och
äfwen deliberationer som deraf följt; dock kunna ej
sädane uttryck uteslutas, pä hwilka beslutet tydligen
sig grundar.
8 59.
Alla hos Niks-Ständcn hällne Protocoll stola,
132 Expeditioner till Riks-Ständen.
sä tidigt ske kan, genom trycket utgisivas till deras
fullständiga innehåll, nied undantag blott af sädant,
som Ständens enskilda oeconomie beträffar.
8 60.
Wilja Riksens Ständer till Konungen framföra
nägon deras allmänna önskan, i hwilket ämne
som heldst, förhälles dermed pä det sätt NcgcringsFormens
89 tz utstakar; och göre derä Konungen,
sedan Stats-Rädet blifwit hördt, det afseende Han
för Riket nyttigt sinner.
8 61.
Skola Riksens Ständer för en omyndig Konung
tillsätta Förmyndare, sammanträde de sist dagen
efter den, dä Riksdagen ä Niks-Salen öppnad blifwit,
och ntwälje, genom Ständens Electorer, till en
Nämnd Sexton af hwarje Ständ, som, ester det
en utlottats, röste per capita och icke Ständswis
om de af Plena till antalet bestämde Förmyndare,
hwilka skola wara antingen En, Tre eller Fem.
Hwarje Ledamot af Nämnden uppteckne ä en stuten
Wal-Lista de Män, som han anser förtroendet wärdige,
och sä mänge, att de med en person öfverstiga
det utaf Ständerne utsatta antalet. Af dem,
som derwid kommit i ätanka, ställes först den, som
fleste rösterin erhällit, under ny omröstning, dä
Nämndens pluralite gifwe utslaget. Pä samma sätt
fortfares med den, som näst honom af de fleste blifwit
kallad, och sä widare, till dest det föreskrifna
antalet af Förmyndare warder uppfyldt; kunnandes
Nämnden ej ätskiljas, förr än walet gjordt och
fulländadt är. Nu händer, att Riks-Ständen ej
inom tre dagar, sedan de ä Riks-Salen afhört den
L 26 Z omförmälde berättelse, äsämjas om För
-
Bilaga till Mein. N:° 8. 133
myndarms antal, förordne da genast, genom sina
Electorer, till ett Utskott Sexton af hwarje Ständ,
att medelst votering per capita, sedan en blifwit
utlottad, denna fraga, med samma kraft och werkan
som Riksens Ständers Beslut, inom twä dagar afgöra;
skolandes sedermera den utsedde Nämnden likaledes
inom tiva dagar hafwa walet förrättat, sä
att i alla händelser Förmyndaren eller Förmyndarne
ina inom sju dagars förlopp frän Riksdagens öppnande
ä Niks-Salen kunna tillsättas.
8 62.
Till följe af Negerings-Formens 96 § skola
Riksens Ständer wid hwarje Riksdag förordna en
för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man,
att, såsom deras Ombud, hafwa tillsyn öfwer Lazarius
efterlefnad af Domare och Embetsmän, samt
att inför den Niks-Rätt, som i bemälde Grundlags
102 F till dctz inrättning och göromål beskrifwes,
eller wid andra wederbörliga Domstolar, i laga
ordning tilltala dem, som i sina Embetens utöfning
af wäld, mannamon eller annan orsak anses
hafwa nägon olaglighet begätt eller nnderlätit att
sina Embetspligter behörigen fullgöra. Denne Riksens
Ständers Justitice-Ombudsman, hwars rättigheter
och äliggandcn ytterligare sä wäl uti Regerings-Formens
99, 100, 101 och 102 W som
genom särskild Jnstruction utstakas, wäljes af Riksens
Ständer, genom Electorer, Tolf af hwarje
Ständ näninde. Sedan ibland detze Electorer en genom
lottning utgätt, skola de öfrige, samfält och
icke ekter Ständ, först medelst slutne sedlar, hwar
för sig, uppgifwa den man, som de finna böra
komma under omröstning. Falla derwid rösterne
till mer än hälften af de röstande Electorernes an
-
134 Expeduiover till Rits-stLnden.
tal pä en man, ware han behörigen wald. Äro
äter rösterne sä delade emellan flera, att en sädan
full pluralitet för nägon icke äger rum, anställes
ny votering med slutne sedlar till antagande af den,
som de fleste rösterne erhällit, eller, om han icke
antages, af den, som näst honom utaf de fleste
Electorer blifwit kallad, och sä widare. Enär någon
af de i denna ordning under omröstning ställde
blifwit af Electorernes pluralitet antagen, upphöre
walsörrättningcn, och warde han af Riksens Ständer
till Embetet förordnad. Den, ät hwilkcn detta
Embete blifwit anförtrodt, kan »vid päföljande Riksdagar
i dcn nu föreskrifne ordningen dertill äter wäljas.
Justitice-Ombudsmannen njute till godo, sä wäl under
som emellan Riksdagarne, samma säkerhet för
sin person och tjenstebefattning, som genom 111 8
af Regerings-Formcn för Riksdagsmän i allmänhet
stadgad är; och anses, under sin tjenstetid och intill
dest han ifrän Embetet skiljes eller till utöfningen
af sin förut innchafda beställning äterträder, k alla
afseende»» lika med Konungens Justitice-Cantzler.
Electorcrne böra »vid samma tillfälle, dä Justitico-Ombttdsmannen
utses, och pa enahanda sätt,
»välja en man af de egenskaper, som hos denne
Embetsman erfordras, för att honom efterträda, i
fall han innan nästföljande Riksdag skulle nied döden
afgä.
8 63.
Wid hwarje Riksdag skola Riksens Ständer
»välja Tolf Ledamöter af hwartdera Ständet till en
Nämnd, som ägc att donia, huruwida Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter gjort sig förtjente att i
deras wigtiga kall Libehällas, eller om »viste af dem,
utan bewisligen begängne fel och brott, hwarom
Bilaga till Mein. N:o 3.
135
Rcgerings-Formens 102 8 handlar, likwäl ädragit
sig den misttanka för wald eller oskicklighet, att
de kunde anses hafwa förwerkat det allmänna förtroendet
och borde förthy frän utöfningen af Konungens
Doins-Rätt skiljas. Denna Nämnd träde
samma dag den blifwit wald tillsamman. En as
samtlige Ledamöterne ntlottes först, hwarefter de
öfrige röste, man för man och icke Ständswis, med
slutne sedlar öfwer den frägan: Om alle Högsta
Domstolens Ledamöter äga Riksens Ständers förtroende
och böra wid deras systlor bibehällas? Beswaras
denna fräga enhälligt eller af de fleste röstande
med Ja, blifwe da Högsta Domstolens samtlige
Ledamöter bibehällne. Befwaras den ater med
Nej, sa uppgöre hwar och en af Nämnden en sluten
lista pä dem af Högsta Domstolens Ledamöter,
flere eller färre, som han anser böra entledigas.
De irenne bland desta, som da fatt det högsta antal
af röster emot sig, ställes derefter, hwar efter
annan, under ny omröstning, hwarwid tmä tredjedelar
af rösterne fordras emot den eller dem, som
skola anses wara fran Riksens Ständers förtroende
uteslutne, och gange derefter som k Regeringsformens
103 § widare föreskrifwcs.
8 64.
Till Tryckfrihetens wärd skola Riksens Ständer
wid hwarje Riksdag förordna Sex för kunskaper
och lärdom kände Män, jemte Justitico-Ombudsmannen,
som bland dem före ordet. Dehe Committerade,
af hwilka twä, utom Justitice-Ombudsmannen,
skola »vara lagsarnc, wäljes af Riksens
Ständer genom Sex af hwarje Ständ dertill utsedde
Elcctorer, som, efter det en blifwit utlottad,
röste samfält och icke Ständswis. Afgär emellan
>36
Expeditioner till Riis-Stänbe».
Riksdagarne någon bland de Committerade, wälje
de öfrige till det lediga rummet en behörig man.
8 65.
Riksens Ständer wälje wid hwarje Riksdag,
genom slutne sedlar, hwart Ständ för sig, samfält
och ej medelst Elcctorer, sine Banco-Fullmägtige,
Tre af hwarje Ständ; börandes walet förrättas
sa tidigt, att desse Fullmägtige mä kunna, medan
Riksens Ständer ännu äro församlade, sin befattning
tillträda. Dem äliggcr att, jemnlikt wid hwarje
Riksdag utfärdad Jnstruction, sörwalta Banquens
medel och tillhörigheter, samt inför Riksens Ständer
eller af dem förordnade Revisorer rcdowisa.
Med Banco-Fullmägtiges röstberäkning förhälles
som för Banco-lltfkottet stadgadt är.
8 66.
Efter förenämnde grunder, sä i afseende pä
målsätt som tid, mä wid alla Riksdagar Fullmägtige
i Riksgälds-Contoiret af Riksens Ständer utses.
Fullmägtige derstädes skola likaledes wara
Tre af hwarje Riks-Ständ. De böra, wid yppad
skiljaktighet, till Protokollet afgifwa sina röster,
hwilka per capita beräknas. I de fall, dä rösterne
äro lika, ägc Ordföranden afgörande röst.
8 67.
Derjemte skola Riksens Ständer, i den ordning
Ständen hwart för sig lämpligast sinna, wid
hwarje Riksdag förordna om Revisorer, att emellan
Riksdagarne öfwerse och granska Stats-Werkets,
Banguens och Riksgälds-Contoirets tillständ, styrelse
och förwaltning. Desse Revisorer, som skola
Bilaga till Mein. N:o 3.
137
wara Sex af hwarje Riks-Ständ, böra emellan
Riksdagarne sammanträda sä osta, att hwarje Revision
ma kunna omfatta 2:ne äcs afslutade Räkenskaper,
och tage derföre alltid Revisions-förrättningen
sin början den 15 September; skolandes sä wäl
Riksens Ständer, som afgående Revisorer, i likstämmighet
härmed, utsätta tiden till nästpäföljande
Revision. Ingen Revision mä öfwerskrida en tid
af Tre Mänader.
8 68.
De genom dödsfall eller af andra tillfälligheter
uppkomne lcdigheter af Fullmägtige eller Revisorer
mä, när sä fordras, emellan Riksdagarne ersättas
genom nya tvål af de Ständ, der ledigheterne inträffat,
pä det sätt Ständen hwart för sig lämpligast
finna.
8 69.
Till Fullmägtige för ett Ständ i Bauquen och
Niksgälds-Contoiret samt till Revisorer öfwer Statswerket,
Banquen och Niksgälds-Contoiret skola ej
andre tväljas än sädane af Ständcts Ledamöter,
som i detsamma kunna wara Riksdagsmän. Ej
eller mä dertill utses nägon person, som »vid något
af desia Werk är rcdowisande. Sä wäl Fullmägtige
som Revisorer njute i och för deras befattning
samma säkerhet med Riksdagsmän.
8. 70.
Wid alla tillfällen, dä personer komma under
omröstning, iakttages, att Namnsedlarne, sä framt
de skola blifwa gällande, böra wara enkle, slutne,
omärkte och frie, sä wäl frän all twetydighet i
138 Expeditioner till Riks-Ständen.
anseende till personerncs namn, som fran origtighet
i anseende till deras antal.
8 71.
Ingen Expedition öfwer nägot Riksens Ständers
beslut ma utgä, förr än densamma först blifwit
nppsatt af Expeditions-Utstottet, och derefter
uti Standen behörigen justerad och underskrifwen.
De frän samtlige Standen utgående Arter och
Handlingar undertcckncs af Landtmarskalken och
Talemännen allena, undantagande Riksdagsbeslutet,
hwilket af samtlige Riksens Ständer nnderskrifwes
och beseglas.
8 72-
Stadna Riks-Ständen i sina beslut öfwer nägon
fräga uti hufwudsakligen eller till wiha delar
skiljaktiga meningar, dä skall hwarse Ständs beslut
genom Protocolls-Utdrag remitteras till det Utskott,
som med malet befattning haft, hwilket äligge, att
meningarne, sä nära »lösligt är, sammanjemka, och
med förslag öfwer denna jemkning inkomma till
Riksens Ständers Plena, som öfwer den yppade
frägan sedermera definitivt bestute.
8 73.
De allmänna Stadgar och Förordningar,
hwarom Konung och Ständer under Riksdag gemensamt
Leflutit, stola dock endast i Konungens
namn och med Defi underskrift utfärdas.
8 74.
Till Grundlags stiftande, upphäfwande, förändring
eller förklaring fordras Riks-Ständens sam
-
Bilaga till Mem. N:o 3. 139
manstämmande beslut och Konungens sanction. För
beslut i alla öfriga ärenden, beskattningsmäl undantagne,
hwarom särskildt förordnadt är, gälle,
femte Konungens samtycke, Tre Ständs mening;
men skulle twä Ständ stadna emot twä, förfalle
srägan och förblifwe tvid det som tillförene stadgadt
warit, utan att samma fräga mä kunna den Riksdagen
ä nyo wäckas eller upptagas.
8 75.
All af Riksens Ständer werkstäld- granskning
bör anses innebära decharge i afseende pä det granskade,
och ingen ny till answarighet förbindande
granskning af nya Ständer wara tilläten.
§ 76.
Blifwer nägon Riksdagsman under pästäende
Riksdag eller under dep resor till och frän Riksdagen
med ord eller gerning ofredad, sedan han
tillkännagifwit, att han i sädant ärende stadd är,
eller ock efter Riksdagen pä »våldsamt sätt, i och
för Riksdagsgöromälcn antastad, dä skall sädant
säsom Edsöresbrott anses och straffas. Skulle nägon
enskild man eller nägan corps eller menighet
försöka att wäldsöra Riksens Ständer eller deras
Utskott eller enskilde Riksdagsmän, eller störa friheten
i deras öswcrläggningar och beslut, ware sädant,
jemnlikt Regeringsformens 1I0Z, anscdt som
förräderi, och antomine pä Riksens Ständer, att
slika förbrytelser i laga ordning beifra läta.
8 77.
Ej mä Riksdagsman kunna under tilltal ställas
eller sin frihet beröfwas för desi gerningar och
140
Expeditioner till Riks-Ständen.
yttranden uti Niks-Standen eller något Riksens
Ständers Utskott, utan att det Stand, till hwilket
han hörer, sädant tillåtit genom uttryckligt beslut,
deruti minst fem sjettedelar af Ståndets wid omröstningen
in pleno tillstädes warande Ledamöter
instämt. Men öfwerfaller någon inom Ständ eller
Utskott den andre med hugg och slag, eller nyttjar
emot honom wapen, hafwe den angripande förwerkat
lifwet; och mä han, utan att widare njuta
Riksdagsmannaskydd, till behörig Domstol öfwerlemnas.
Beskylles Riksdagsman för någon grof
missgerning, ma han ej i häkte kunna inmanas,
förr än, efter anställd ransakning, Domaren sadant
skäligt pröfwat. Ej mä Riksdagsman häktas för
mindre förbrytelser eller för skuld insättas; ware
dock hans egendom ej fran laga utmätning frikalla!).
Icke eller kan någon Riksdagsman fran
annan Ort, medan han för Riksdagens stull sig ä
Riksdags-Orten uppehåller, utom i ostvan omförmälde
swarare fall, dragas derstädes för Rätta, med
mindre han sökes för gäld, som han under den tiden
sig der äsamkat. Ingen ware tillätet att ifrån
dem, som till Riksdagen fran Lands-Orterne anläudt,
utom Husbondes lof och minne till krigstjenst
wärfwa något Tjenstehjon.
8 78.
Riksdagsman ma ej frän Riksdags-orten afresa
eller fran Niksdags-öfwerläggniugariie sig afhälla,
med mindre han dertill undsatt tillätelse af
det Stand hwartill han hörer. Är han Ledamot i
ett eller flera Utskott, anmäle sig först derstädes till
ledighets erhållande, och, om den bewiljad blifwit,
gifwe sadant derefter in pleno tillkänna. Utan
Bilaga till Mem. N:o 3. 14i
wigtiga och trängande skäl mä ej längre ledighet
än as twä, högst tre weckors tid Lewiljas.
8 79.
Riksdag ina ej räcka längre än Tre mänader
frän den dag, dä Konungen lätit om StatsWerkcts
tillständ och behof Riksens Ständer eller
deras Stats-Utskott underrätta; skulle likwäl wid
näninde tids förlopp ärenderne ej wara afgjordt,
aninälc Riksens Ständer det hos Konungen och
äske, att Riksdagen mätte fortfara nägon wist tid
af högst en mänad derefter; börandes minst Trenne
Niks-Ständ hafwa sig om denna önskan förenat.
Händer sig, att wid den salunda förlängda tidens
utgäng wälen ändä icke Llistvit afslutade, gänge
som i Regerings-Formens 109 8 stadgadt är.
Riksdag mä äswen slutas innan Tre mänader till
ända gätt, enär samtlige Ständen sädant begära.
8 80.
Dä Riksdag i öfwerensstänunclse med nästföregäende
8 fulländad är, träde Landtmarskalken
och Talcmännen till Konungen och anhälle, det
Konungen wille läta aflysa Riksdagen och Ständerne
pä Riks-Salcn uppkalla. Sedan, efter förrättad
Gudstjenst, Ständernc sig ä Riks-Salen
infunnit, och Landtmarskalken och Talemänncn, hwar
i sin ordning, inför Konungen nedlagt Ständcns
tacksamhet och wälönskningen, uppläses RiksdagsBeslutet.
Deruppä sörklare Konungen, Sjelf eller
genom Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne, Dest
bifall till Riksdagens slutande och hemförlofwe
Ständerne.
142 Expeditioner till RikS-LtLiiden.
8 81.
Innan Riksens Ständer ätskiljas, gore de
medelst Deputationer sine afskeds-uppwaktningar hos
Konungen och det Kongl. Huset, samt tage likaledes
genom Deputerade afsked fran hwarandra.
Bilaga till Mem. N:o 3.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Couftitutions-Utstotts
Protocoll den 5 Jul»
1809.
Herr Erpcditions-Secreteraren Friherre Carpelan
anmäldes wara af Embets-göromäl hindrad att
sig till detta sammanträde infinna.
S. D. Hos Utskottet kom under öswerwägande,
huruwida bland de högre Embetsmän, hwilka enligt
41 8 af den profectcrade Riksdags-Ordnkngen
ej mä tillätas att personligen hafwa fäte och stämma
i Riksens Ständers Plena eller Utskott, äfwen
Justitia-Näden borde inbegripas; och inlemnade
härwid Herr Biskopen Doctor von Rosenstein ett
sä lydande Memorial:
"Den rättighet att i allmänna Lagstiftningen
samt i beskattningsfrägors afgörande sä deltaga bör
wara lika helig, som den är »vigtig för hwarje
medlem af Staten. Flere gänger hafwa detta Utskotts
Ledamöter samfält yttrat sin önskan att till
Åtnjutande af denna rättighet kunna förhjelpa elfwen
wära hittills i detta afseende wanlottade Landsmän.
Att pä mindre säkra grunder neka densamma
ät ännu flere, synes rakt stridande mot de grund
-
Bilaga iill Mein. N:o 3.
143
satser, svin ledt wära öfwerläggningar och beslut.
Af detta och siere andra skäl hade sag för min
del önskat att inga Embetsman, icke en gang Ledamöterne
af Stats-Rädet, blifwit utestängde fran
säte och stämma tvid Riksdagar; men dä sag hörde
inom Högloft. Utskottet en afgjord pluralitet mot
denna tanka, wille jag icke, genom yttrande af skiljaktig
öfwcrtygelfe, förorsaka nägon tidsspillan, heldst
jag dä ännu icke hade nog inom mig sjelf öfwerwägt
alla dithörande skäl. Nn deremot, da man
äfwen will neka Justitice-Rädcn deras Riksdagsmannarätt,
synes mig fruktan för Embetsmäns inflytelse
wid Riksdagar drifwas längre än klokheten
fordrar och billigheten medgifwer.
Justitico-Räden deltaga, säger man, i sjelfwa
utöfningen af Konunga-magten; de äro personligen
underkastade Riksens Högloft. Ständers pröfning af
deras förhällande forn Domare; de förklaringar af
Lagens mening samt de förslag till nya Lagar och
Författningar, hwilka de tillstyrkt, skola nndergä
Rikfens Ständers granskning, och de böra i anseende
till allt detta icke fä wara Riksdagsmän.
Det första af desa skälen wägar jag alldeles
neka. Justitice-Näden deltaga i min tanka ej i
Konunga-magtens utöfning. Kongl. Maj:ts magt
att döma i Juridiska Mål utöswas af Honom sjelf
genom de 2:nc röster Konungen i sin Högsta Domstol
äger; och wid de tillfällen, dä Konungen utöfwar
sin rätt att göra Näd, äga Justitico-Räden
blott att yttra sina tankar, icke att besluta och afgöra
i Konungens namn eller i Des Höga Beslut
deltaga.
Dä Justitice-Nädens förhällande i allmänhet
utaf en dertill af Riksens Ständer förordnad särskild
Nämnd pröfwas, synes deras närwaro bland
Riksens Ständer icke kunna blifwa för denna pröf
-
144 Expeditioner till Riks-Ständcn.
liing wädlig eller hinderlig. För deni, svin för alla
andra, kan ju det stadgande som i slutet af denna 8
sinnes intaget gälla, att nemligen: ingen af
hwilken Riksens Ständer ete. Af samma skäl
borde ju eljest Riksens Ständers Justitice-Ombudsman,
Riksens Ständers Fullmägtige i Banquen
och Riksgälds-Contoiret med mänga siere fran Riksdagar
ashällas. Dessutom, om äfwen fem JustiticeRäder
ägde säte och stämma pä Riddarhuset, hwilken
skulle iväl kunna föreställa sig att desse fem
Personer skulle kunna mot skäl och billighet werka
pä ett helt Ständ, som bestär af flere hundrade?
Ännu mera, huru skulle de, just derigenom att de
jutte pä Riddarhuset, kunna anses äga nog inflytelse
att misilcda de tre öfriga Ständcn? Förgäfwes
nämner man deras raug och Domaremagt. Aro
Riksdagsmän nog swage att derigenom skrämas
eller nedtvstas, sä är wär frihet redan genom förskämde
tänkesätt förlorad; sä böra Riksens Ständer
ej längre anses såsom desi förswar; sä kan det ock
wara likgiltigt, af hwilka klenmodkge och korttänktc
stafwar Nationen wid sä kallade Riksdagar föreställes.
Jag bör ursägtas, dä jag hyser högre begrepp
om en ädel Nations representanter.
Samma skäl torde anses gälla i afseende pä
Riksens Ständers öfwerläggningar öfwer de frägor
om nya Lagar samt om Förklaringar af Lagens
mening, hwilka förut i Konungens Högsta Domstol
förewarit. Tilläggom, att fä Riksdagsmän
kunna förmodas skickligare att i Utskottens eller
Ständernes öfwerläggningar upplysa, utreda, bestämma
deha frägor, än just Herrar Justitice-Räder,
som om dem bordt i förhand taga den närmaste
kännedom. Har man ej wid alla wära Riksdagar,
särdeles i Utskotten, erfarit werklig nytta af de
Embetsmän, som i rädplägningarne deltagit? Med
Bilaga till Mem. N:o 3. 145
all den rena wälmening, med alla de wackra och
nyttiga theoretiska kunskaper mänge af wära Riksdagsmän
äga och wid öfwerlaggningarne anwända,
sä skulle söga till Statens bätnad uträttas af män,
som saknade all Embetsmanna-öfning och erfarenhet.
Äfwcn des;a egenskaper behöswas hos de rädplägande,
om besluten skola bliswa fullt sammanhängande
och i werkställighetcn möslige; och dä ingen
lärer kunna salla pä ben lankan att alla Embetsrum,
böra frän wära Riksdagar aswisas, hwarföre
dä utesluta fust sädane, hwilkas kunskaper, erfarenhet
och adagalagde redliga werksamhet redan
upplyft dem till Statens högsta äreställen?
Den fruktan mangen hyser att friheten skall
undergräfwas och Riksens Ständers beslut egenmägtigt
ledas och förestafwas af betydande Embetsniän,
om de fä i öfwerlaggningarne deltaga, torde
sakna rigtig grund. Anledning till denna sarhäga
hämtas frän förra Riksdagar; men hurudan war
Grundlagen dä, och hurudan hafwa wi den nn?
Swerige har warit styrdt af i sselswa werket, ehuru
icke till namnet, en wald ige Konungar. Blott af
dem hafwa alla Embetsmän berott och sselswa Riksens
Ständer ägde icke ens nägra säkra grundwalar för
sine sa kallade rättigheter. Annat är förhällandet
nu. England fruktar icke sina Embetsmäns inflytelse.
Twärtom, man kan der icke wara betydande
Embetsman, om man es tillika är ParlamentsLedamot.
Wär frihet hwilar pä säkerheten att
Riksens Ständer wid wife utsatte tider skola sammankomma;
att de sselswa beskatta sig och fordra
redo för medlens anwändande; att Nationen äger
Tryckfriheten försäkrad i Grundlagen; och framför
allt att Sweriges Konung i anledning af alla beha
omständigheter alltid skall nödwändigt behöfwa Nationens
kärlek och förtroende.
146
Expeditioner till Riks-StLnden.
Pä sädane Grundwalar är Swenst-mannasäkcrhet
och Swensta folkets frihet byggd och i
Lagarne befästad. Lätoin oh icke af en vrigtig försigtighet
söka omgifwa den nied swage, för kloka
beslut hinderlige och följaktligen i sjelswa werket
skadliga och förstörande förinurar.
Jag anhäller, att detta mitt wördsamma yttrande
mätte fä till Riksens Ständer ätfölja Högloft.
Utskottets Protocoll."
Härefter nppläste Herr Professoren Doctor
Wijkman följande Dictaiuen:
"Dä icke en Domare mä i annor Rätt än
der han redan dömt med samma mäl änyo sorn
Domare sig befatta, anser jag detta äfiven böra
lämpas till frägan om Justitico-Rädens Riksdagsmannarätt.
Uti Högsta Domstolen äro dehe Herrar de
som deltaga uti förklaringars asgifwande pä inkomne
förfrägningar om Lagens rätta mening, hwilka
förklaringar gälla emellan Riksdagarne, men kunna
af Riksens Ständer sedan ogillas enligt 88 § uti
wär nva Constitution. De skola således som Riksdagsmän
änyo bedöma fine egne förut gifne yttranden
som Domare, sä framt de icke stola utwisas
frän bäde deliberation och votering wid slike
förekommande mäl hos Ständerne.
Likasä stola de enligt samma Constitutions
föregäende 87 § höras och afgiftva sine yttranden
öfwer de Lagfragor Konungen i Räder will Riksens
Ständer förelägga, och sedan säsom Ständs--  Ledamöter deltaga i besluten öfwer samma sak, om
de icke äfwen dä stola befallas att som jäfwige
taga afträde frän alla öswerläggningar häröfwer.
Dä uti Stats-Nädet nägre Jnftitice-Ärender
föredragas, böra enligt samma Constitutions 26 §
Ledamöter frän Högsta Domstolen tillkallas och till
Bilaga till Mern. N:o 3.
147
Protocollet sine tankar afgifwa, hwilka Protocoll
sedan kiniira till Riksens Ständers granskning, enligt
107 tz i meranämnde Constitution, förekomma,
och hwarwid desse Herrar dä ater skola såsom jäswige
bortgå eller som Riksdagsmän och Öfwerdomare uti
egne föregångne åtgärder deltaga.
Enligt samma Grundlags 103 § kunna wid
hwarje Riksdag irenne af detze Herrar, sorn för rnihtanka
af wäld eller oskicklighet sörwerkat allmänna
förtroendet, genom en ballotering i en af Ständerne
tillförordnad Nämnd frän sina tjenster amoveras.
De kunna således såsom Riksdagsmän ännu mindre
öfwerwara slike hos Ständerne förekommande frågor
eller i wal as Ledamöter till denna Nämnd
deltaga.
Jag frägar: om sadant hända skulle, kunna
de wäl sedermera den Riksdagen nied heder biwista
sammankomsterne bland de Ständs Medlemmar,
som förklarat dem sädane? Böra de ock derförinnan
wid samma Riksdag haswa deltagit i Nikswärdande
saker, dä de esterät och under loppet af
Riksdagen bliswa förklarade för oskicklige eller owärdige
allmänna förtroendet?
Om de ock nu, såsom förenämndt är, skola
uti wisa srägor, såsom jäswige, taga afträde, kunna
de icke likwäl såsom Statens högre Embetsmän
haswa en »verksam inflytelse till bibehällande as ett
till äswentyrs oförtjent förtroende; och männe detta
är nog försigtigt? Jag ser intet förloras genom
det dehe i fräga »varande sä Ledamöter ej biwista
Plena, i synnerhet i ett as bögt upplyste personer
sä talrikt Ständ som Högloft. Ridderskapet och Adeln,
och således ej nägon inconvenience af deras uteslutande,
men wäl, såsom redan nämndt, pä motsatta
sidan mänga swärighetcr och stridigheter »not espriten
af sjelfwa Constitutioncn, hwartill kommer att
148 Expeditioner till Riks-StLnden.
emellan frälse och ofrälse Justitice-Räden skulle uppsta
den skilnad, att den ena delen skulle äga en rättighet,
som icke kan utöfwas as den andra, da, i min
tanka, i afseende ä rättigheter de alla böra Mara
lika gualificerade, äfmensom en gifmen analogie
synes mig i Justitiee-Nädens uteslutande med det som
af Utskottet är stadgadt för Stats-Näden."
Med Herr Professoren Doctor Wijkman förenade
sig Herr Bergs-Rädet von Stockenström och
Herr Ofwersten Skjöldebrand, hwarcmot Herr Riddarhus-Secreteraren
Silverstolpe samt Herr Biskopen
Doctor Nordin instämde uti Herr Biskopen
Doctor von Rosensteins öfwer frägan yttrade mening.
Till besluts fattande och dä Utskottets Herrar
Ledamöter sörmärktes wara af skiljaktiga tankar,
företogs omröstning med slutne sedlar öfwer följande
justerade proposition:
"Den som bifaller Justitice-Rädcns behörighet
att äga tillträde med säte och stämma uti Riksens
Ständers Plena och Utskott, skriswer Ja;
Den det ej will skriswer Nej."
Sedlarne öppnades, och Lcfunnos wara gifne
af Bonde-Ständet'3 Nej, as Borgare-Standet likaledes
3 Nej, af Prefte-Ständct 2 Ja och 1 Nej,
samt af Ridderskapet och Adeln 3 Ja och 2 Nej.
Och som således wid omröstningen twa Ständ
stadnat emot twä, sä skulle uti förslaget en dubbel
härefter lämpad § införas och frägan, hwarom skiljaktighet
yppats, till Riksens Ständers afgörande
in Plcnis öfwerlemnas. I7t supra.
lii lläeiil
D.
Bilaga till Mem. N:o 3.
149
Bilaga till Mem. Nio 3.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constitutions-Utfkotts
Protokoll den 25 Zalli
1809.
S. D. Dä Utskottet nu ivar i begrepp att
stadga sitt beslut till hemställan öfwer den ivid nästlidne
sammanträde förehafva fraga om införande af
samfält votering i Riksens Ständers Utskott, inlemnade
Herr Bcrgs-Rädet von Stockenström ett
sä lydande Diktamen:
"Efter den öfwertygelse sag fattat rörande det
rättaste voteringssättet uti Riksens Ständers walda
Utskott, Revisioner och Werk, bör det werkställas
gemensamt, utan Ständsfördelning, utaf alla Ledamöterne.
Min tanka härutinnan stödjer sig wäsendtligen
pä följande hufwudsakliga skäl:
1:o Att ett sädant omröstningssätt ifrän äldsta
tider, wid sä wäl wära Ofwer-Domstolar, der rättwisan
skipas, som alla oeeonomiska Werk och Rätter,
warit antaget och blifwit ansedt ledande till ett
det säkraste utrönande och bestämmande af sanning
och rättwisa;
2:o Att äfwen wid wära fordna Riksdagar,
dä Swea Konungar inhämtade folkets representanters
tankar pä ett rum, ägde alla att yttra sig
utan Åtskilnad till Ständ; hwadan ock besluten bertrud
utgingo frän samtliges omdöme, hwilket utgjorde
rätta uttrycket af deras sammanstämmande
tanka;
3:o Att ursprunget till det i sednare tider och
hitintills utöfwade bruket af votering Ständswis i
Utskotten troligen härleder sig ifrän 1626 ärs Classification
hos Nidderskapet och Adeln, hwaraf seder
-
150
Expeditioner till Riks-Ständen.
mera blifwit en följd och nödwändighet, att samma
voteringssätt borde iakttagas inom Utskotten, sa wäl
emellan Adels-Clatzerue, som de öfrige Stättden; och
4:o Att icke heller en votering per capita af
ofwanandragne skäl intill denna stund warit billig
eller möjlig, dä Nidderskapet och Adelli med ett
dubbelt antal Ledamöter i sadant fall skulle hafwa
tillegnats en betydlig öfwerwigt, swarande till twä
senitedelar i stället för en fjerdedel, som är rätta
förhållandet af hela röstetalet för hwarje Ständ
wid mälens afgörande.
Men om allt detta synes mycket tala för en
allmän voterings införande, och om de tillförene deremot
warande hinder nn mera lyckligen blifwit undanröjde,
sä äterstar ännu, medelst framställande af
det ofullkomliga och o wisa tvid omröstningarne
Ständswis, att bewiscl förmänen och rättwisan af
den gemensamma.
Den till slut bifogade tabellen utwifar, huru
olika voteringar Ständswis i Utskotten kunna utfalla;
och ökas denna skilnad i santina förhastande
som Ledamöternes antal tillwäxer. Följande exempel
mä anföras:
När Utskottet bestär af Tolf personer, kan den
ena gängen med 6 röster emot 6 en pluralitet af
tre Ständ uppkomma; hwaremot i 3:ne andra olika
fall, med samma eller lika rösttal, Twäune Ständ
blifwa emot hwarandra, äfwensom detsamma inträffar
i 2:ne händelser med 7 röster emot 5, och
i en med 8 emot 4.
I Utskott med Sexton Ledamöter inträffar
detta olika förhällande ännu oftare. Med paria
vota erhälles dä, likasom förut nämndt är, pluralitet,
och i 2:ne fall med 9 röster mot 7, saint i
ett med 10 mot 6 stadna twä Ständ emot hwarandra.
Bilaga till Mem. N:o 3.
15l
Ungefärligen lika förhaller det sig äflven wid
20 personers omröstning; men aldraiydligast wisar
sig denna owihhet, när ett lttskott ar sammansatt
af 24 Ledamöter. Pluralitet kan dä icke allenast
uppkomma när rösterne äro alldeles lika, utan äfwen
dä 13 votera mot I I. Och det som är aldra
märkwärdigast: Twä Ständ kunna stadna emot
hwarandra, ehuru 14, 15 ända till 16 votera emot
10, 9 eller 8, som will säga att en tredjedel kan
komma att werka lika mycket till beslutet som twä
tredjedelar af de röstande Ledamöternes antal.
När i sammanhang härmed öfwerwäges och
antages, att alla Ledamöter i Utskotten tillsättas
af lika magtägande hnfwudmän: att förtroende,
bygdt pä den nogaste granskning, grundat walen:
att följaktligen personer med lika tankesätt och lika
rena afsigter böra supponeras komma deruti; sä
lärer icke eller nägot twifwel wara att ju hwar
och en Ledamot bör fullkomligen till godo njuta
hela sin rösträttighet. Men som den ej kan äga
runi, sä länge ej voteringarne ske per capita, utan
oftast blifwa underkastade en Iverklig hazard och
lemna ett orätt och falskt resultat; sä styrkes jag
helt och hältet i den öfwertygelsen, att allt hwad
som afgöres sä wäl i Utskott, som Riksens Högloft.
Ständers tillförordnade Revisioner och Werk, endast
med undantag för Banqnens Styrelse, hwarest
Ständernes hela beslulningsrätt ntöfwas, bör utrönas
och bestämmas genom en förenad allmän
öfwerläggning och, när sä fordras, äfwen medelst
en gemensam omröstning.
Fwägan ater angäende en Ledamots utlottande
till en säker och gifwen pluralitets winnande wid
voteringar i Utskotten finner jag tjena till föga
nytta; ty dä alltid ett Ständ derigenom förlorar
en röst, som är obilligt, samt Protocollet i alla
152
Expeditioner till Riks-Ständen.
fall, särdeles i angelägna frågor, upplyser de skiljaktig!:
ineningarne, htvaraf Ständerne äga att utwälja
och antaga den rättaste; sä är det i sjelfwa
»verket likgiltigt, om Utskottens yttrande, antingen
i forin af Betänkande eller Leledsagadt med ett pä
ttvänne lika talrika meningar grundadt slut, ösiverlemnas
till Ständens Plena."
Tabell öfwer omröstningar Ständswis i Utskotten.
1:o) 12 Personers Utstött
2:o) 16 Personers Utskott
3:o) 20 Personers Utstött
Voterande
-för Ja.
Voterande
för Nej.
A
-K
§
s,
r:
§
K
S
G
r-
3
3
''
3
1
1
2
2
6
2
2
1
1
6
3
2
1
—
6
—
1
2
3
6
3
3
—
—
6
—
—
3
3
6
3
3
1
—
7
—
—
2
3
5
3
2
1
1
7
—
1
2
2
5
3
3
1
1
8
—
—
2
2
4
2
2
2
-
6
1
1
1
3
6
4
4
1
1
10
3
3
6
3
4
1
1
9
1
3
3
7
4
4
1
9
3
4
7
3'
3
2
—
8
1
1
2
4
8
5
5
2
2
14
3
3
6
4
5
2
213
1
3
3
7
3
3
1
340
2
2
4
2 10
5
2
2
110
3
3
4! 10
5
2
2
211
—
3
3
3
9
6
6
2
2 16
—
4
4
8
6
5
2
215
—
1
4
4
9
6
3
3
2 14
—
3
3
4
10
4
4
4
—
12
2
2
2
6
12
3
2
2 13
!
—
3
4
4
11
4:o) 24 Personers Utstött . .
Derefter yttrade sig Herr Professoren Doctor
Wijkman som följer:
"För min del afstyrker jag votering per capita
i Utskotten. Jag tror att voteringar der böra
»verkställas i analogie med det sätt, hwarpä ären
-
Bilaga till Mem. N:o 3. 153
derne hos Utskotts-Ledamöternes principaler behandlas.
De äro fyra Ständ, och hwart Ständ särskildt
inom sig sakar eller förkastar Utskottens Betänkande».
Hwarföre stola dä ärenderne i Utskotten
behandlas och beredas efter annan princip än
i Ständen? Hwarföre börsan as ärenderne efter
annan princip än slutet? Äswen efter denna esprit
werkställas noteringar L det Utskott der Ledamöterne
äga nägon beslutande rättighet; hwarföre dä en
olikhet i Riksens Ständers andra Utskott? Wore
alla Ständcn tillsammans under ett tak och der
voterade per capita, skulle sag anse voteringar efter
Ständ i Utskotten lika motsägande, som sag nu
anser votering per capita i Utskotten mot voteringar
efter Ständ in Plenis. En och samma ordning
bör, i min tanka, pä alla ställen följas, och
det ena rättas efter det andra. Hwad jag tillstyrker
är, i min tanka, ocksä mera instämmande med
sselswa Constitutioncn, som alltid och allestädes förutsätter
och är grundad pä en organisation af fyra
Ständ och deras Ständswis widtagande beslut;
och ett annat förhällande i Utskotten är således
mindre instämmande med Constitutionen än det urgamla,
hwarwid sag önskar förblifwa.
Att wid Domstolar saker afgöras efter plurima
vota, hörer es hit; ty hos wcrkställande magten,
soni es utgöres af nägra Ständ, kan es annorlunda
förhällas, och det är mycken skilnad emellan denna
och den Lagstiftande, dä den förra blott såsom Embetsmän
gör den sednares befallningar gällande, och
hwarwid es är fräga om nägon organisation.
Med lika litet skäl lärer kunna inwändas, att
fordom alla syra Ständen wörö tillhopa i en
klump, om jag sä mä säga. De äro det icke nu,
och emot den organisation, som nu genom Grundlagen
hos oss är etablerad, kunna wi ej hämta skäl
124
Expeditioner till Riks-Ltänden.
till ett motsatt Niksdags-ärendernes afgörande efter
sältet att besluta dem »vid Allhärjar-Tingen
fordom, äf»venso>!l det icke lärer mara historice rigtigt
att Ständs-fördelningen har fin origine fran
Classisicationen pä Riddarhuset.
Wid Revisioner i Riksens Ständers Banque
och Nikgälds-Contokr hafma äfmen alla voteringar
blismit -verkställde Standslvis, och kommer äfwen sä
mäi dermid som mid Stats-Werkets Revision
hädanefter att pä samma sätt förhällas; allt
motsägande ett annat voteringsiätt än ett dermed
instämmande i Utskotten, Mid hwilkas Betänkandens
afgifwande säledes äfwen skulle komma att
döljas as hwad tanka det eller det Ständet marit,
om ef mid hmarse sak minoriteten skulle sammansätta
sig till en corporanon, svin afgäfme särskildt
utlätande, det sag finner mycket mindre tjenligt.
Slutligen, och dä Grundlagen för öfrigt utstakar
de fä fall, i hivilka en votering per capita är
tilläten och niä »verkställas, sä kan jag ej annat
än just derigenom anse Ständs-vocering i allt annat,
efter sjelfma konstitutionens hnfmud-esprit, anbefalld,
och att ett deremot stridande förhällande till
den grad rörcr sjelfma denna Constitntion, att ej
en gäng mera än blott fräga om en sadan förändring
kan »vid denna Riksdag »vara tilläten att
»väckas och säledes, i min tanka, sä mycket mindre
wara rigtigt att nu genast deremot fatta ett deciderande
beslut.
Det är längt ifrän mig att af ett etableradt
voterings-sätt per capita i Utskotten, utan afseende
pä Ständ, hänföras till lankan af Ständs upplösning,
sammanstående och votering per capita öfwerallt,
såsom kullkastande hela Constitntionen; men
jag »vill ej en gäng att genom någon likhet härtill,
medelst antagande af ett voterings-sätt, motsägande
Ständs-representationen, nägon sädan tanka
Bilaga till Mem. N:o 3.
155
hos någon enda enskild någonsin ens skulle kunna
uppstiga."
Uti hivad Herr Professoren Doctor Wijkman
salunda anfört instämde till alla delar Herr Biskopen
m. m. Doctor Nordin.
Herr Niddarhus-Secreteraren Silverstolpe uppläste
följande ej af honom författade tankar, men
hwilka han önskade matte för hans räkning i Protocollet
Antagas:
"Ar »val den äberopade analogien emellan
Ständens och Utskottens öswerläggnings- och omröstnings-sätt
fullkomligen rigtig? Ständen öswerlägga
hwart i sitt ruin, och de meddela hivarandra
blott sina beslut. Uti stna förhållanden kunna de
ej anses blott som Lagstiftare, hwilka öswerse det
hela, men som kämpar, hwilka fran hwar sin punct
försvara sitt interesse. Uti nödwändighcten att jemka
sig efter de öfriga ligger bandet pä hwart och ett,
och i denna inbördes jemkning ligger möjligheten
af det resultat, som kan blifwa enligt med allmänna
wiljan.
Men bör och kan förhållandet i Utskotten
wara lika? Hwad är deras ändamål? Hwilket är
deras öfwerläggnings-sätt? Utskottets ändamål är
att bereda ärenderne. Desi Utslag bör wara sä
mycket som möjligt följden af en kall och opartisk
granskning. Lätt och snart kan man inse det enskilda
interetzet; dertill behöfwa Ständen ingen ledare.
Ofwersigten af det hela, utredandet af detailcrne,
as deras sammanhang och större eller mindre
betydenhet, se der Utskottens göromål. Till
desia fordras ingen Ständs-esprit, blott en allmän
granskning, grundad pä upplysning och billighet.
Derföre bör Utskotts-Ledamöterues antal wara inskränkt,
pä det deras ösvcrläggningar ej skola blifwa
för widlystiga. Derföre är ocksä Utskottens öfwer
-
156
Expeditioner till Riks-Ständen.
läggnings-sätt af alder olika emot Ständens; och
förenade under ett tak, äro Utskottens Ledamöter
ärnade att i försonlighet och samdrägt utan omiväg
meddela och emottaga upplysningar. Att häri wilja
bibehälla en esprit de corps tvid omröstningen, som under
öfwerläggningen es giftvits, är snarare stötande
än analogt med sakens natur och kan endast härledas
frän de tider, dä man trodde att hwarse anseende
af företräde tvär en förmän och, utan att beräkna
»verkligheten, ansäg under sin »värdighet att öftverlägga
i likhet med deni, med hwilka man ändock
hade enahanda rättigheter.
Mycket hafwa wi under detta Riksmöte hört
talas om representationens ofullkomlighet och möjligheten
att förbättra den. Men förgäfwes skall
man söka att häruti göra nägot framsteg, om man
icke antager den grundsats, att representationen da
är fullkomlig, när den ger ett resultat enligt med
allmänna miljan. Men denna, som äter, likasom
begreppet om allmänt wäl, endast är en abstraction
af alla enskildes pä rigtigt omdöme af deras fördel
grundade önskningar, kan ej nalkas till fullkomlighet,
utan sä wida som esprit de corps är borta,
och sä wida som den enskilda wiljan är upplyst. Det
är att nalkas detza allmänt erkända grundsatser att
i Utskotten införa omröstningen per capita; och det
är en tydlig fördel att läta röstberäkningen bero af
den enskildes öfwcrtygelse, ej af en corps' ofta »vilseledda
esprit."
Widare anförde Riksdagsmannen Mats Pehrsson
frän Kopparbergs Län:
"Med fullkomlig öfwertygelse om nyttan och
företrädet af votering per capita, der den samma
kan anwändas, instämmer jag i de Herrar Ledamöters
mening, som desi antagande tillstyrkt; »nen
får derjemte förklara min önskan, hwilken säkerli
-
Bilaga till Mcm. N-o 3. 157
gen är hela Bonde-Ständets, att detta nya vote
ringssätt
mätte utsträckas äfwen till Banco-Utskottet.
Jag är ej okunnig om de willor som en gäng
gjordes för Bonde-Ständets upptagande i Banqucns
styrelse och förwaltning; men en sadan anstalt hade
i min tanka för syftemäl, ej att draga rösträttigheten
fran ett Ständ, hwilkct, lika med de öfriga,
garanterar Banque», utan endast att förebygga den
olägenhet som tvid Ständstvis-omröstning uppkommer,
dä ttvä Ständ stadna mot twä, en olägenhet
alltid större och betydligare inom en corps, som i
wiha fall äger och utöswar Riksens Ständers beslutande-rätt.
Htvarföre skulle nn Banco-Utskottet
blifwa det enda der Ständswis-omröstningen bibehålla
? För min del yrkar jag likhet och allmänlighet
i stadgandet härom, och upprepar min önskan
att voteringen per capita mätte uti alla Riksens
Ständers Utskott införas."
Härmed förenade sig Riksdagsmännen Anders
Jansson Hyckert frän Upsala Län och Jon Ionsson
frän Blekinge.
Ordföranden Herr Expeditions-Secreteraren
Friherre Mannerheim yttrade sig: "att han i öfwerensstämmelse
med samma princip, i kraft af
hwilken han bestridt inskränkandet af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter L Utskotten till ett lika antal
med hwartderas af de respective Med-Ständen,
more af den tanka att omröstningen i Utskott, de
sall undantagne, i hwilka Ncgerings-Formen annorlunda
föreskriswer, borde ske Ständswis."
Sedan öfwerläggningen L detta ämne säledes
blifwit fulländad, beslöt Utskottet, med de skiljaktigheter,
som af sörestäende Protokoll inhämtas, att
voteringssätt för Riksens Ständers Utskott skulle
158 ExpeLttivner till Riks-StLndm.
föresläs i enlighet med hwad 38 § af den projekterade
RiksdagS-Ord,lingen innehaller. lii sagrä.
Iu sillem
Bilaga till Mem. N-o 3.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constitations-Utffotts
Protokoll veu I Augusti
1809.
S. D. Herr Professoren Doctor Wijkman
uppläste, skriftligen författadt, det yttrande han den
25 sistl. Julii mnndtligcn asgifwit rörande omröstningssättet
inom Niksens Stäribers Utskott.
Herr Niddarhus-Secreteraren Silverstolpe erinrade,
att i detta yttrande Herr Profesjoren Doctor
Wijkman till stöd för fin tanke tillagt det nya
skäl, att denna fräga syntes till Regerings-Formen
och icke till Niksdagv-Ordniiigen hörande. Herr
Niddarhus-Secreteraren förklarade sig härutinnan ef
kunna med Herr Professoren instämma, enär omröstnings-sättet
icke more en fräga som rörde Regeringssättets
organisation, utan endast och helt och
hältet en reglementarisk formalitet.
Herr Kammarherren Grefwe Mörner yttrade sig:
"Dä, innan jag hade den äran blifwa Ledamot af
Utskottet, frägan om votering per capita i Utskotten
redan war afgjord, men Herr Doctor» och
Professoren Wijkman uti sitt i dag öfwer detta
ämne upplästa Diktamen anfört ett hittills ej nyttjadt
skäl, för att Åtminstone pä längre tid uppskjuta
Bilaga till Mern. N:o 3.
159
denna fräga, det nemligen, att voteringen per capita
i Utskotten skulle kunna blifwa en Cvnstitutionsfräga
som ej förr än »vid nästa Riksdag kuride
afgöras; är det i anledning as detta senare anförande
som jag anhäller att fä tillägga nc-gra anmärkningar.
Om det »varit brukligt, att Utskotten, lika sou»
Ständen, rädplägat Ständswis, skulle jag tör hända
hafiva ansett ett annat öswerläggningg- och vmröstningssätt
såsom en Constitutionsfräga; men dä
israil uräldriga tider Ledamöter as alla fyra Ständen
alltid rädplägat under ett tak, dä under öfwerläggningarne
det således är individuel!, icke Smndet,
som yttrar sig, som ger och hämtar öfwerty-,
gelfe, tyckes det wara enligt med detta redan antagna
öfwerläggningssätt, att pluralitetens tanka
wid en votering pä samma sätt inhämtas, son» under
en öfwerläggning. Uti ingen af föregående
Riksdags-Ordningar finnes någonting nämndt om
voteringssättet i Utskotten. Det hittills brukliga
kan endast anses som en följd af Nidderskapets och
Adelns dubbla representation. Dä nu Nidderskapet
och Adeln sjelflve afstätt derisrän för framtiden, är
fwärigheten i detta afseende upphäfiven; och dä
Constitutionen innehäller, att en Niksdags-Ordning
skall tvid denna Riksdag utfärdas, och detta ämne
onekligen hör till dem, svin ingä nti formen af
öswerläggningarne och sättet att bereda och inhämta
besluten, följaktligen till dem, som utgöra huftvudföremälet
för en Niksdags-Ordning, skulle jag för
min del anse ett uppskof uti asgörandet af denna
fräga äftven sä stridigt emot Constitutionens afsigt,
so»» emot Niksdags-Ordningens fullständighet
och emot den rätt Ständerne äga att utaf oh »vänta
ett fulländadt arbete."
Uti Hlvad Herr Grefwe Mörner salunda an
-
160 Expeditioner till Riks-Ständen.
fört instämde de fleste af Utskoitets Herrar Ledamöter.
Ht 8upra.
Iu tiäom
Bilaga till Mem. N:o 3.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constitutions-Utffotts
Protoroll den 2 Augusti
1809.
S. D. Under öfwerlägguingarne om flera
af de särskilda Articlar och Stadgandcn, svin uti
den projecterade Niksdags-Ordningen borde inflyta,
hade ätskillige Utskottets Herrar Ledamöter yttrat
skiljaktiga meningar; och som de, dä Förslaget nu
slutligen justerades, tvid desa meningar förbleftvo,
alltsä skulle de samma i Protocollet upptagas, som
följer:
I anledning af 23 Z yttrade Herr Biskopen
Doctor Nordin, det han för sin del ej kunde deruti
inga att Biskopen i Linköping skulle wara
sjelfskrifwcn vice Taleman för Preste-Standet, htvilket
förtroende Herr Biskopen ansäg med mera rättwisa
tillhöra den äldste tvid Riksdagen närtvarande
Biskop.
Wid samma § aberopade Hederwärda BondeStändcts
Ledamöter den af Ständet redan förut
wid Regerings-Formens 52 ^ gjorda anmärkning,
yrkande den rättighet i framtiden för Ständet att
wid hwarje Riksdag fä uppföra ä Talemans-förslag
trenne Ständets Ledamöter, bland hwilka Konungen
sedermera kunde täckas utnämna en.
Bilaga lill Mem. N:o 3. 161
Wid 40 Z förklarade Riksdagsmannen Jon
Jonsson frän Blekinge, det han för sin del ef kunde
bifalla ett stadgande, hwarigenom Bonde-Standets
Secreterare, ehuru onämnd, uteslutes frän tillträde
i Utskotten.
Med hänsigt till 59 § erindrade Herr Biskopen
Doctor Nordin, det Rikets förmän af StändsProtocollens
tryckning torde alltid bliftva problematisk;
att den hittills icke ästadkommit någon otwifwelaktig
nytta eller befordrat lugnet inom eller
emellan Standen wid öfwerläggningarne. De olägenheter,
hwilka pä längre asständ kunna sig förete,
trodde Herr Biskopen nn mera ef wara lämpligt
att »vidröra; utan hemställde blott, om icke uttrycken
i bemälde § kunde salunda förändras, att Ständcn
ef mä hafwa sig Protocolls-tryckningen säsom en
skyldighet älagd, men endast som en owilkorlig rättighet
tillegnad.
Ledamöterne af Hederwärda Bondc-Ständet
framställde emot det i 65 § föreslagna röstberäknings-sätt
för Banco-Fullmägtige samma päminnelse,
hwilken as dem wid 38 Z till Protocollet för
den 25 sistlidne Julii Lliswit gjord. Ilt supra.
lii lläeni
^ Iberius.
ll
162
Expeditioner till Riks-Ständen.
N:o 4.
Med Förslag till Instruktion för JustiticeOmbndsmannen.
Wördsamt Memorial.
Till Riksens Högloft. Ständer får härmed
Constitutions-Utskvttct »vördsammast öfwerlemna af
detsamma författadt Förftag till Jnstruction för
den Justitice-Ombudsman, htvilkcn Riksens Ständer,
likmätigt Regerings-Formen och deH 96 Z, förbehållit
sig att tillsätta.
Utskottet har, med den grannlagenhet som »varit
detsamma möjlig, sökt förekomma all sammanblandning
af denne Embetsmans göromål med Konungens
Justitico-Cantzlers. Dertvid haftva sa mycket
mindre mött någre betydlige smärigheter, som föremålen
för Justitico-Ombudsmanncns Embetsbefattning,
utan att skilja honom ifrån laglig åtgärd
»vid enskildes klagomal, egentligen synas wara den
allmännare tillsynen öfwer Lagars, Författningars
och Instruktioners efterlefnad af Domare, högre
och lägre Embetsman, samt anmärkandet och beifrandet
af /adane deras begängna fel, hwilka antingen
synas härröra fran egennytta, wrängwisa,
»väld och grof försumlighet, eller bereda en allmän
osäkerhet för Medborgares rättigheter.
Justitice-Ombudsmannens egenskap af Ordförande
bland de till Tryckfrihetens »värd af Riksens
Ständer till »väljande Sex Committerade är alldeles
enlig med Rcgerings-Formens 108 Z, och werk
-
Memorial N:o 4. 163
ningarne af de wigtiga och angelägna befattningar,
Jnstructionen i öfrigt honom älägger, synas till en
betydlig del bero af egenskaperna hos den person,
hwilken winner Riksens Höglofl. Ständers förtroende.
Det ankommer pä Riksens Höglofl. Ständers
bepröfwandc, huruwida Utskottet träffat Riksens
Ständers tanka, dä det i 62 § af Riksdags-Ordningen
föreslagit, att denne Embetsman, under sin
tjenstetid, borde i alla afseende» anses lika med
Konungens Justitico-Cantzlcr, samt uti samma § tillagt
honom den personliga helgd, om hvilken lil H af
Regeriugs-Formeu Riksdagsmän försäkrar. Utskottet
har för sin del trott sadant förenligt med
Embetets wigt och personens nödiga anseende.
Wid bestämmandet af den tid, ifrän hwilken
Justitice-Ombudsmannens befattning borde taga sin
början, har Utskottet as flera skäl funnit den alldeles
ej kunna sträckas längre tillbaka än till tiden
för antagandet af Negerings-Formen, hwaruti perjonens
och Embetets tillwarelse stadgas. Men dä,
af kända orsaker, innan dcnsammas kungörande en
ej obetydlig tid förlopp, och betänkligheter sällan
äro skiljde frän retroactif werkan, anser Utskottet
sig äga skäl att hemställa det Justitice-Ombudsinannens
Embetsbesattning ej mätte sträcka sig till
Utslag, Domar och Handlingar af äldre datum än
hans utnämnande.
Riksens Höglofl. Ständers Stats-Utskott lärer
tillhöra, att sä wäl för Justitice-Ombudsmannen,
som de personer, hwilka komma att utgöra hans
Expedition och torde böra bestä af en Secreterare
och 2:ne Cancellister, föreslä löner, jemte öfriga
wilkor i och för Embetet, såsom: resepenningar,
medel för aflöning af sädane Ombud, till hwilkas
164
Expeditioner till Riks-Ständen.
nyttjande 5 § af denna Instruktion Justitico-Ombudsmannen
berättigar, medel till skrifmaterialier. Expeditionsrum
eller i stället passande hyresmedel, fritt
postporto för Handlingar och Embetsbrefwäxling,
m. m. Stockholm den 5 Augusti 1809.
B. Nunnorlioim.
0. Lilvsrstolpo.
8. v. 8toolr6nström.
Earl O. l^oräin.
Eunisl Bdorstoin.
Earl Eust. Broms.
Näts Bolirsson.
ck. Mkvorspurro.
E. Norner.
0. v. Bosonstoin.
8ven N^ljleman 0:son.
ck. E. Eulin,
^.näors ck:son llvelrert.
ckon ckonsson.
^ D. Ea/errus.
Bilaga till Mem. N:o 4.
Förslag till Instruktion.
8 i.
Riksens Ständers Justitico-Ombudsman skall
L allmänhet tillse, huru Domare samt högre och
lägre Embets- och Tjenstemän i utöfningen af deras
Embeten och Tjeuster iakttaga Lagar, Författningar
och Jnstructioner, samt, om de nägon synnerlig
olaglighet begå eller med synbart uppsåt
underläta att sina Embetspligter fullgöra, dem wid
Bilaga till Mem. N:o 4. 165
wederbörliga Domstolar i laglig ordning derföre
tilltala eller tilltala lata. Konungens JustiticeCantzlers
göromål och förhållande ma JustiticeOmbudsmannen
dock icke i något fall ätala. Likasom
ock Justitice-Ombudsmannens göromål och förhållande
ej äro af egenskap att kunna af JustiticeCantzleren
ätalas.
8 2.
Justitice-Ombudsmannen bör förnämligast anmärka
och beifra sadane af Domare, Embets- och
Tjeristemän begangna fel, som antingen synas härröra
ifrän egennytta, wrängwisa, mäld och grof
försumlighet, eller bereda en allmän osäkerhet för
medborgares rättigheter.
8 3-
Förmärker Justitice-Ombudsmannen, att någon
Domare, Embets- eller Tjensteman, utan wrang
afsigt, endast af owarsamhet felat, ma han sädant
Konungens Justitice-Cantzler wid handen gifwa,
utan att dock sitt tillkännagifwande med något pästäende
beledsaga.
8 4.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att
antingen hela Konungens Högsta Domstol eller af
detz Ledamöter en eller flere funnes hafwa af egennytta,
wrängwisa och försumlighet sä orätt dömt,
att derigenom någon, emot tydlig Lag och sakens
utredde och behörigen styrkte förhällande, mistat
eller kunnat mista lif, personlig frihet, ära eller
egendom, ware Riksens Ständers Justitioe-Ombudsman
pligtig, att wid Riks-Rätt den eller de fel
-
166 Expeditioner till Ri!s-SkLnden.
aktige under tilltal ställa samt till answar efter Lag
befordra, och söre alltid dä Justitice-Ombudsmannen
sjelf talan.
8 5.
Justitice-Dmbudsmanncn äger i andra sall, än
det i föregående § omnämnde, att antingen sjelf
eller genom sädane af honom behörigen befullmägtigade
Ombud, som äro berättigade att för andra
wid Domstolar tala, föra de Actioner emot Domare,
Einbets- och Tjenstemän, hwartill han finner
sig föranläten. Justiticr-Oulbudsmannen äge dock,
innan Rättegång anställes, och der han sa nödigt
pröfwar, att lemna den eller dem, hwilka äro i
fraga att tilltalas, tillfälle att inom kort af honom
föreskrifwen tid inkomma med de upplysningar, till
hwilka de kunna anse sig befogade. Af Konungens
Embetsmäu i allmänhet mä han fordra den lagliga
handräckning, som de, ester 99 Z i RegeringsFormcn,
äro skyldige att honom lemna, samt af
alla Fisealcr äska och erhålla biträde, att anställa
och utföra Actiouer samt Rättegängsformer bewaka,
efter bestämda föreskrifter, hwilka han dem bör
meddela.
8 6-
Skulle, emot förmodan, Justitice-Ombudsmannen
någon Domare, Embets- och Tjensteman utan
skäl tilltala eller tilltala läta, eller genom obehörige
tillmålen och olaglige pästäenden förolämpa, ware
han till answar och pligt derföre lika med Actorer
i allmänhet efter Lag och Författningar skyldig.
För ätal och pästäenden som wederbörande Fiscaler,
enligt med och säledes icke utöfwer Justitice-Ombudsinannens
föreskrifter, anföra, ware han allena
anfwarig.
Bilaga till Meni. Nw 4. 167
8 7.
Justitico-Ombudsmannen ma, när han det nödigt
anser, öfwerwara Högsta Domstolens, Rikets
Allmänna Ärenders Berednings, Nedre JustitieoRevisionens,
Hof-Nätternes, de Kongl. Collcgiernes
och alla lägre Domstolars öswerläggningar och beslut,
dock utan rättighet att sin mening dcrwid
yttra, samt äga tillgäng till alla Domstolars, Collcgiers
och Embets-Werks Protokoll och Handlingar.
8 8.
Klagar någon hos Justitice-Ombudsmannen
öfwer Domares, Embets-och Tjenftemäns åtgärder,
och sin klagan med fullständiga handlingar och
bewis söker styrka, ma Justitice-Onibudsmannen,
om han efter de i I och 2 bestämda grunder
finner sakens beskaffenhet och wigt det fordra, atala
eller atala lata sädane Åtgärder, eller i annat fall
anwisa den klagande, att Konungens JustiticoCantzler
om laga rättelse ansöka.
8 9.
Har Konungens Justitico-Cantzler lemnat utan
afseende nägon hos honom omedelbarligen eller efter
Justitice-Ombudsmanncns hänwisning af enskild
man anmäld klagan, hwilken Justitice-Ombudsmannen
anser wara pä fulla skäl gruudad, äligge det
da honom, att efter den tids förlopp han nödig
pröfwar, ehwad mälct är af allmän wigt eller icke,
gifwa den klagande det lagliga biträde, som han
finner vmständigheterne fordra.
8 io.
Anser Justitice-Ombudsmannen nödigt, att nä
-
168 Expeditioner till Riks-Ständen.
gon Domstols, något Collegii eller något EmbetsWerks
Åtgärder i allmänhet mä granskas, gore han
derom underdånig anmälan hos Kongl. Mastt, hwilken
allena det tillkommer att om en sadan granskning
förordna. Warder den af Kongl. Mastt anbefalld,
äge Justitice-Ombndsmannen rättighet att
dcrwid tillstädes wara, utan att i förrättningen
deltaga.
8 n.
Justitice-Ombudsmannen mä, enär han sadant
nödigt finner, genom resor i Landsorterne förskaffa
sig upplysningar om Lagskkpningens tillständ. Dock
sa resekostnaderne derwid ej öfwerstiga den summa
penningar Riksens Ständer dertill ansta, och för
hwilkens rätta anwändande Justitice-Ombudsmannen
är skyldig att för hwarje är redo och räkning göra.
8 12.
Justitice-Ombudsmantten aligge, att wid hwarje
Riksdag till Riksens Ständer aflemna en allmän
redogörelse för sin förwaltning af det honom förtrodde
Embetet samt deruti utreda Lagskipningens
tillstäud i Riket, anmärka bristerne uti Lagar,
Författningar och Allmänna Hushällningen, samt
uppgifwa Förslag till deras förbättring. Ware
han ock skyldig att emellan Niksdagarne ärligen
ett utlätande öfwer desa ämnen genom trycket kungöra.
8 13-
Finner Justltice-Ombndsmannen, att antingen
nägon Lags otydlighet, eller Domares skiljaktige
begrepp om desi ändamäl föranleda till olika eller
Bilaga till Mern. N:° 4. 16S
oriktiga tillämpningar deraf, bör han i sin berättelse
till Riksens Ständer yrka en till enhet och
sammanhang i Lagskipning»:»» »verkande förklaring
as en sadan Lag.
8 14.
Skulle Justiticv-Ombudsmannen erfara något
emot Lag stridande rättegångsbruk »vara tvid Domstolarne
gällande, mä han oriktigheten deraf i sina
Berättelser anmärka. Wore ater något sädant bruk
i brist af Lag antaget, äligge det honom att för
Riksens Ständer framställa angelägenheten af en
fullständigare Lagstiftning, sa att all dom mä pä
klar Lag grundas.
8 15.
De förklaringar östver Lagar, som Högsta
Domstolen, uppä inkomne förfrägningar af Domare
och Embetsmän, giftver, skall Justiticr-Ombudsmanncn
samla, för att dem hos Riksens Ständer
anmäla, htvarwid han bör tillkännagiftva om
han finner nägon sädan förklaring wara oriktig,
eller under namn deraf nägon ny lag stiftad.
§ 16.
Skulle i ärender rörande Allmänna Hushällningen
eller eljest af allmän beskaffenhet JustiticeOmbudsmannen
förmärka nägon anstalt nödig till
befrämjande af Konungens och Rikets bästa och
»vältrefnad, mä hos Kongl. Majrt han ock underdänig
anmälan dero»» göra, till den uppmärksamhet
Kongl. Maj:t i »läder finner sädant förtjena.
170 Expeditioner till Riks-StLnden.
8 17.
Anmärker Justitice-Ombudsmannen, att nägon
Författning icke efterlefwes, utan fallit i glömska,
och finner tillika det wara utan nytta, att den skulle
i kraft och werkfamhet äterställas, mä han, om det
beror af Kongl. Majrt att en sädan Författning
upphäfwa, göra derom underdånig hemställan, eller
i annat fall förhällandet för Riksens Ständer anmäla.
Pä enahanda sätt förfar Justitice-Ombudsmannen
med sädane Lagar och Författningar, hwilka
han finner ej stä i förening med nu antagne Negerings-Lagar.
8 18.
Skulle de af Riksens Ständer i allmänhet
eller af Ständen hwarr för sig uuderdänigst andragne
beswär innan Riksdagens slut icke hinna
att af Kongl. Majrt afhjelpas, äligge JustiticeOmbudsmannen
att i Kongl. Cancelliet emottaga
deröfwer utfallande Kongl. Resolutioner och läta
dem Ständcns Cancellier tillställas. I detta afseende
bör en förteckning pä ofwanberörde beswär
wid Riksdagens slut till Justitice-Ombudsmannen
aflemnas.
8 19.
Justitice-Ombudsmannen, som förer ordet ibland
de till Tryckfrihetens wärd af Riksens Ständer
walde Committerade, bör med synnerlig uppmärksamhet
och nit iakttaga hwad Riksens Ständer till
skyddande af Tryckfriheten stadgat.
8 20.
Öfwer alla mäl, som hos Justitice-Ombuds
-
Bilaga lill Mein. N-o 4. 171
mannen anmälas, och alla åtgärder, han widtager,
skall han täta söra fullständiga anteckningar.
8 21.
Justitice-Ombudsmannen mä sig till biträde
antaga sä mänge skicklige och för redlighet kände
personer, som han anses till ärendernes skyndsamma
och noggranna behandlande behöfwa. Och
som des;a personer, utgörande Justitice-Ombudsmannens
Expedition, icke för denna befattning innehaswa
någon beständig tjenst pa Stat, och kunna
af honom ester' behag ombytas, komma de att, i
stället för Lön, förses med ett efter deras tjenstetid
lämpadt arfwode eller traktamente.
8 22.
Skulle Justitice-Ombudsmannen finna sig af
sivär sjukdom eller annat laga förfall hindrad att
sitt Embete förcstä, äge han rätt att till tjenstens
förrättande under laga förfallotiden päkalla
den man, Riksens Ständer likmätigt RegeringsFormens
98 § utsett att honom efterträda, i fall
han innan näst infallande Riksdag med döden afginge.
8 23.
Dör Justitice-Ombudsman, sammanträde genast
Fullmägtige öfwer Banco- och RiksgäldsWerken
och insätte genom Protocolls-Utdrag i Embetet
den person Riksens Ständer till hans efterträdare
utsett. Nedlägger Justitice-Ombudsmannen
af högst wigtiga och gällande skäl sin befattning,
ware Lag samma. Blifwer Suppleant till »verkelig
Justitice-Ombudsman upphöjd, wälje genast be
-
172 Expeditioner till Riks-StLnden.
malde Fnllmägtige samfält och per capita en annan.
Lag samma ware, örn Suppleant genom döden afgår
eller Erpectancen sig afsäger.
N:c> 5.
Z anledning af gjordt yrkande, att Konungens
med Hemliga Utskottet commnnicerade
Propositioner mätte till Ständen
ätföljas af Utskottöledamöternes
särflilda yttranden.
Wördsamt Memorial.
Genom remis af den 21 siftlidne Julii har
Högloft. Nidderskapet och Adeln till EonstitutionsUtskottets
handläggning öfwerlemnat Herr Capitainen
Anders Nordenstolpes samma dag upplästa
Memorial, hwaruti yrkas, att hädanefter Konungens
med Hemliga Utskottet commnnicerade propositioner,
som hos Ständen föredragas, mätte ätföljas
af Utskotts-Ledamöternes särskilda, fast i allmänna
termer meddelade yttranden af tillstyrkan eller asradande,
hwilka yttranden derjemte borde upplysa,
i händelse fragan genom votering blifwit afgjord,
till hwilket antal jakande och nekande inom Utskottet
befunnits, samt alltid wara sörsedde med
samtlige Ledamöternes egna underskrifter.
Utskottet, som ingenting högre önskar än att
Memorial N:o 5. 173
ljus och liberalite, herrskande, sä widt möjligt är, i
politiquens maximer, ma »vägleda opinionen och
stärka sörtrocndet till Styrelsen, har tillika, redan
dä förslaget till Ncgcrings-Formen författades, insett
att Cabinetts-operationer och i allmänhet sädane
anstalter, genom hwilka nya förhallanden till Utrikes
Magter uppkomma, ej utan wada kunna framdragas
ur den hemlighet, som mäste omgiswa deni,
sä wida ej planerne skola störas och ändamälen
förfelas. Att Riksens Ständer likwäl ej mätte
sättas i ett fullkomligt beroende as auctoriten, att
Åtminstone nägra bland deras medlemmar, as dem
sjelfwa utsedde, mätte äga en närmare kännedom
af sadane hemliga ärender, stadgades tillsättandet
af ett Utskott för att derom med Konungen, uppå
Hans inbjudande, ösivcrlägga. Men detta Utskott,
hwars tillwarelse helt och hältet beror af Konungens
godtfinnande, blcs ej nägon afgörande-rätt
tillagd. Det äger endast att till Konungen afgifwa
sina utlätanden; och det blefwe twifwelsutan lika
stridande mot sjelfwa sakens natur, som mot en
gifwen och antagen Grundlag, att bryta den tystnad,
som gjordes till wilkor för underrättelsens emottagande,
eller att meddela sitt sivar ät nägon annan
än den som fordrat detsamma. Riksens Ständers
säkerhet synes i alla händelser tillräckligt förwarad,
da Stats-Rädets yttrande af tillstyrkan eller afflag
mäste, enligt hivad Utskottet i Riksdags-Ordningens
27 ^ föreslagit, ätfölja Konungens propositioner
öfwer hemliga mäl; dä alla frän Konungen utgäende
expeditioner böra, enligt 38 tz i RegeringsFormen,
contrasigncras af Föredraganden, som answarar
att de instämma med fördt Protocoll; och
dä slutligen det ankommer pä Niks-Standen att
till Hemliga Utskottet wäija sädane Ledamöter,
hwilka de anse förtjena detta förtroende.
174
Expeditioner till Niks-Ständen.
Uppå desie grunder har Utskottet ansett sig ej
kunna antagandet af Herr Nordenstolpes förslag
tillstyrka. Stockholm den 9 Augusti 1809.
B. Nunnorlmim.
Oarl C. ^orllin.
1. O. Oalin.
Anders ck:80n Ilvolcort.
6l. Kilvsrstolpo.
8von ^ij Irman 0:son.
Oart Cust. Broms.
Näts Bolrrsson.
D. Ua^rr<«.
N:0 6.
Rörande ändring af 28 § Regcrings-Formen.
Wördsamt Memorial.
Uti Memorial, af Conftitutions-Utskottet den 19
sistlidne Julii emottagct, har Herr General-Adjutanten,
Ofwersten och Commendeuren Grefwe Nils
Cronstedt, med afseende pa hwad Regeriugs-Formens
28 § stadgar om Konungens rättighet att
till Militaire Embeten nyttja utländske män, anfört,
att dä Krigsmagtens inflytelse, som stundom
warit ett stöd för Nationens sjelfständighet, ofta
med eu lika kraft werkat till Grundlagarnes och
Regeringens upplösning, torde allt böra undanrödjas,
som kan gifwa Krigsmagtens werksamhet
en rigtning, beroende af ett oswenskt tänkesätt. Till
följe deraf, och som en Stats-hwälfnings utförande
förnämligast ankommer pä beredwilligheten hos en
eller flere Chefer, ledde af medborgerlighet eller af
Memorial N:o 6. 175
lättsinnighet och enskilda afsigter, har Herr Grefwe»
ansett betänkligt, att ofwannämnde stadgande sörhliswer
gällande, särdeles wid den tidpunkt, dä en
utländsk Furste skall till Thronföljare utwäljas;
hwadan ock Herr Greswen, utan att yrka rättelsen
under nuwarande Konungs Styrelse, föreslagit, att
sedermera innehället af 28 § i den anmärkte delen
mä hwila intill defi en i Swerige infödd Konung
uppträder pä Sweriges Thron.
Hwad salunda blifwit andraget, har Utskottet
funnit i sjelfwa principen sä mycket billigare, som
det fullkomligen öfwerensstämmer med afsigtcn och
espriten af hwad Regerings-Formen härom föreskriswcr.
Utskottet anser säledes anmärkningen ej
ställd mot sjelfwa detta rum i Grundlagen, utan
blott emot redaktionen deraf. Säkert hade det ej
warit rädligt att frän Militaira beställningar utesluta
hwarenda utländsk man, att lemna oanwända
för Swerige förtjenster dem en främmande jord
sett utbildas; men det war äfwen lika nödwändigt,
att Regeringen sparsamt och ined största urwal begagnade
sig af Utlänningar, dä den ägde Swenskar
att tillgä. Utskottet trodde sig hafwa fullständigt
uttryckt hwad stadgandet borde äsyfta, genom det
föreskrifna wilkoret för utländske mäns antagande
till Militaira Embeten: en sällsynt skicklighet.
Endast sä äga densamma; och bland defia skola
ännu färre, kanske knappt nägon enda, erbjuda sin
werkningsförmäga ät ett främmande land, sä länge
deras eget Lehöfwer och wärderar stora talanger.
Emedlertid och dä detta uttryck i wifit hänseende
torde finnas obestämdt, särdeles som den fordrade
egenskapen af owanlig skicklighet icke alltid med säkerhet
kan utrönas och bedömas, sär Utskottet, till
meningens förtydligande, wördsamt föreslä och tillstyrka
sädan förändring i den anmärkta delen af
176
Expeditioner till Riks-Ständen.
28 för att af Konungen och Riksens Ständer
tvid nästa Riksdag pröfwas och, der sa godt synes,
bekräftas, att i stället för orden: Ware likwäl
Konungen obetaget att uti Militaira Embeten
nyttja utländske Män af sällsynt skicklighet,
men icke till Commendanter i Fästningarne,
matte införas följande:
Ware liktväl Konungen obetagct att
efter Stats-Radets hörande uti Militaira
Embeten nyttja en eller annan utländsk Man
af sällsynt skicklighet; dock icke till Commendanter
i Fästningarne.
Stockholm den 9 Augusti 1809.
Oi. Nannorlioirn. Ol. Litvorstol^o.
Ol. Nörnor. Earl von Hosonstsin.
Earl Ol. Xorckin. 8von ^ijlrinnn Oison.
Dnniol blborstoin. ck. O. Olalln.
Oarl Olust. Lroins. ^näors Rson H^okort.
Näts kolirsson.
N:o 7.
Angående tryckningen af Constitutions-Utfkottets
Betänkanden och Förslag.
Wördsamt Memorial.
Dä till äfwentyrs, under Riksdagens lopp,
Riksens Högloft. Ständer, i likhet med htvad redan
Memorial N:o 7. 177
förut skett, torde besluta tryckningen af flera Återstående
betänkanden och förslag, dem ConstitutionsUtskottet
äger att afgifwa, får hos Nikseus Högloft.
Ständer Utskottet »vördsammast hemställa, om icke
Lesörjandet as en sädan tryckning, antingen den af
ett, flere eller alle Niks-Standen äskas, kunde anförtros
at Constitutions-Utskottets Cancellie. Utskottet
gör sig sa mycket heldre förwissadt om Riksens
Högloft. Ständers bifall härtill, som genom detta
stadgande ej allenast en af särskilda tryckniugsanstalter
möjligttvis uppkommande collison skulle
undwikas, utan äfwen de personer, som med arbetet
haft befattning, komma i ätnjutande af någon
billig och mättlig winst, hwartill de synas framför
alla andra berättigade, sä länge handlingarne, som
skola till trycket befordras, äro blotta förslag, as
Niks-Ständen ännu ej till pröfning upptagne, och
de provisionelt tryckta Exemplaren således endast
torde kunna anses som multiplicerade afskrifter.
Stockholm den 23 Augusti 1809.
D. ^i.. Nannerlielin. ck. silversparre.
D. 8llversto1p6. O. Norner.
Earl von UossnZtoin. Earl O. idloräln.
Lvon 'VVljlcinan 6:son. Daniel Dbersteln.
ck. D. Dalin. ^näers ck:son D^olrert.
Näts Delirsson.
is
178
Expeditioner till Riks-StLnden.
N:o 8.
Z anledning af wäckt fräga om Extra
Stats-Rädö constituerande.
Wördsamt Memorial.
Till Constitutions-Utskottct har Auditcurcn Herr
Per König under den 17 i denna mänad inlenmat
ett skriftligt Memorial med hemställan, huruwida
det ej wore enligt med Negerings-Formcnä anda,
att Konungen, enär han nödsakades i wkgtiga förrättningar
bortsända någon af Stats-Räden, matte
i den fränwarandes ställe Extra Stats-Räd constituera,
helst ärcnderncs oafbrutna gang eljest hämmades,
isynnerhet om under Krigstid twänne af de
Militaire Stats-Näden blifwit commenderadc, hwaraf
följde, att alta med Krigs-Staten gemenskap
ägande nial, som i Högsta Domstolen förekomma,
och wid hwilkas afgörande twänne Militaire StatsNäd
böra adjungeras, hos Justitice-Nädet pa en obestämd
tid skulle blifwa hwilaudc. Regerings- och
Domare-magternes olika beskaffenhet dela denna
fräga om personers tillförordnande att i något
Stats-Nads fränwaro bestrida dep göromål i twänne,
nemligen:
1:o Om ett sädant tillförordnande mä äga rum
inom Högsta Domstolen, enär derstädes, enligt 20 Z
Regerings-Formen, under Fredstider företagas och
afgöras mäl, hwilka ifrän Krigs-Domstolarne dragas
under Konungens pröfning, i hwilka fall twänne Militaire
Ledamöter af Stats-Rädet böra sädane mäl
öswerwara och deröfwer rösta.
Memorial N:o 8. 179
2: o Om mom sjelfwa Stats-Nadct i allmänhet
ett sädant förordnande mä äga rum.
Wid öfwerläggning om den förra frägan, uppkommen
af bcfaradt uppehåll uti sädane ärenders
afgörande, om hwilka 20 § Negcrings-Formcn förmäler,
har Utskottet med Herr König lätteligen insett
följderna af de Militaire Stats-NädcnS inskränkta
antal, i den händelse flere än en wore af
sjnkdoms-förfall eller franwaro i wigtiga förrättningar
hindrade att oafbrutet enligt deras bestämmelse
gä Konungen i underdånighet nied råd tillhanda.
De uti Stats-Rädet förekommande egentliga
Negerings-Ärenders skiljaktiga beskaffenhet frän sädanes,
hwilka höra till Domarc-magtens befattning,
undanrödjer ock i Utskottets tanka alla betänkligheter
emot förändrandet af 20 Z Regcrings-Formen,
med iakttagande af den tid dertill, fom 81 § föreskrifwer,
i sä mätto att högre Militaire personer utom
Stats-Nädct äfwcn skulle kunna af Konungen förordnaö
att med Domare-jäf och answar taga säte
och rösta wid afgörandet af de frän Krigs-Domstolarne
under Konungens pröfning dragna mäl.
Den sednare frägan, rörande personers constitucrande
att under werkliga Ledamöters af StatsRadet
fränwaro deras göromäl bestrida, har i anseende
till ämnets wigt hos Utskottet wäckt den mest
grannlaga uppmärksamhet. Det har till en början
och under ett noga rädfrägande af sä wäl NcgeringS-Formcns
ordalydelse, som äfwcn dest andemening,
ej annat kunnat finna, än att samma fräga
innefattade en sadan förklaring af Grundlagen, som
enligt dest 81 § borde under tillkommande Riksens
Ständers afgörande hänskjntas.
Sedermera och wid stadgandet af det yttrande,
som i sädant hänseende kommer att blifwa föremälet
180
Expeditioner till Riks-Ständen.
för tillkommande Riksens Ständers pröfning, har
Utskottet fattat den öfwertygelse, att Stats-Nädets
nio Ledamöter äro Konungens beständige rädgifware,
försedde med werkliga Embeten, uppförde pä
Rikets Stat och uppsatte i ett efter wigten af deras
kall lämpadt anseende: att kännedom af Regerings-Ärenderne
och enhet i principer tvid deras
behandlande äro frugter af erfarenheten och en
längre tids handläggning: att förwärfwandet af det
allmännas förtroende, sä nödigt för sambandets bibehållande
emellan Konungen och Nationen, icke är
ögonblickets werk.
Det är onekligen L Konungens magt att ifrån
StatS-Rads-Embetct, likasom frän andra förtroendetjcnster,
entlediga; men det är sannolikt, att dä det
ej kan betagas Nationen att med 35 Z:s slutmening
till rättesnöre bedöma, huruwida Rikets tjenst
sädant fordrat, Konungen lärer taga i alfwarligt
öfwerwägande de följder och det uppseende, hwartill
skulle föranleda utöfwandet af denna höga rätt
utan skäl och således i form af misbruk emot personer,
ägare af Nationens förtroende och aktning.
Jemförelse!: wisar snart skillnaden emellan werkligc
Stats-Nads-Lcdamöter och sädane, hwilka blott
pä behaglig tid och sä till jagandes för tillfället deras
Embeten förcstä; olägenheten af ett permanent
Stats-Räds möjliga urartande till en ombytlig
Conseil; wädan af brist pä anseende hos StatSNädet
wid de tillfällen af Negerings-magtens, enligt
39, 40, 41 och 42 Z8, laglikmätiga utöfwande,
dä det samma wore sammansatt eller blandadt af
andre än werklige Stats-Räds-Embetcn innchafwande
Personer. Pä sädane och de flere skäl.
Riksens Högloft. Ständer utförligare täcktes intaga
af de Ledamöters anföranden till bilagde
Protocoll, hwilka grundlagt pluralitctens tanka.
Memorial N:o 8.
181
har Utskottet slädnät i det beslut: 1:o att till
Riksens Högloft. Ständers afgörande wid nästa
Riksdag hemställa en förändring i NegeringsForinens
20 §, hwarigenoin den ma erhålla följande
ordalydelse:
Uti fredstider skola de mäl som fran
KrigS-Domstolarne dragas under Konungens
pröfning uti Högsta Domstolen företagas
och afgöras. Twänne Militaire Personer af
högre grad, dem Konungen härtill utser och
förordnar, böra med Domarcjäf och answar
och utan särskildt arfwode sädane mäl i Högsta
Domstolen öfwerwara och deröfwer rösta,
dock ma Domarenas antal icke öfwerstiga
atta.
Under Krig förhälles härmed efter KrigsArticlarne;
2:o
att med afstyrkande af bifall till Extra
Stats-Räds constituerande, och till förebyggande af
tillfällig framtida owerksamhet hos Regeringsmagten,
föreslå, det efter inhämtad erfarenhet, under
den till nästa Riksdag framflytande tidrymd, om
werkliga behoswet af Stats-Rädens större talrikhet.
Riksens Högloft. Ständer dä, sä wida erfarenheten
detta behof besannat, mä förstärka Stats-Nädet med
en eller twänne werklige Ledamöter, med wilkor dock,
att denna sräga alldeles mätte förfalla, i händelse
Riksens Högloft. Ständer skulle, emot Utskottets
afstyrkande, bifalla Extra Stats-Räds constituerande.
Slutligen fär Utskottet wördsamt wid handen
gifwa, att, ehuru Negerings-Formeus 84 § endast
stadgar, det yttrandet öfwer ett ej gilladt Project till
förändring eller förklaring af Grundlagarne bör
Författaren meddelas, likwäl och dä Herr König
sädant ej yrkat, har Utskottet trott wara lämpligast
och pä intet sätt stridande emot berörde §:s
mening att till Riksens Högloft. Ständer öfwer
-
182 Expeditioner till Riks-Ständen.
lenina sitt utlåtande öfwer ämnet i hela betz sammanhang,
i synnerhet som Utskottets tillstyrkande
i afseende pä den ena delen af fragan warit naturligen
grundadt pä afstyrkandet i hwad den andra
delen beträffar. Stockholm den 23 Augusti 1809.
I,. Nannorlioim. ck. Lilkversparro.
O. 8i1v6rsto1p6. O. Nornor.
Carl v. UoZSnstoin. Carl O. Xorclin.
8von ^Visi^mnn 6:son. I)aniel lZdorstsin.
ck. O. Calin. luckors ck:8vn. Il^olrort.
Näts l?6ll1'880N.
H. PÄ^errus.
Bilaga till Mem. N:o 8.
Utdrag af Riksens Högloft. Ständers Constitutionö-Utffotts
Protokoll den 23 Augusti
1809.
Herr Expcditions-Sccrcteraren Friherre Carpelan
anmäldes wara hindrad af Embets-göromäl och
Herr Bergs-Nädet von Stockenström hafwa till
landet afrcst.
Till slutligt öfwerwägande och afgörande företogs
nu den af Auditeurcn Herr Per König, uti
ingiswet Memorial, wäckta fraga om konstituerande
af Extra Stats-Nad; och upplästes härwid ä
nyo det af Herr Niddarhus-Secretcraren Silverstolpe
tvid Utskottets sista sammanträde aflemnade
Dictamen, sä lydande:
"Den wäckta srägan om personers provisoriska
tillförordnande, att i nägot StatS-Näds frän
-
Bilaga till Mem. N:o 8. 188
warö bestrida betz göromål, har, L följe af Domareoch
Ncgerings-magternas olika beskaffenhet, naturligen
delat sig i twänne, nemligen:
I:o Om ett sädant tillförordnande ma kunna
äga rinn inom Högsta Do »isto len, enär, enligt
20 Z Ncgcrings-Formen, uti densamma under fredstider
företagas och afgöras nial, som fran KrigsDomstolarne
dragas under Konungens pröfning, i
hwilka fall twänne Militaire Ledamöter af StatsNädct
böra sädana mäl öfwcrwara och deröfwer
rösta.
2:o Om inom sjelfwa Stats-Rädet i allmänhet
ett sädant förordnande ma äga rum.
I analogie med hwad jag tillförene yttrat mig,
att Justitice-Nadcn, såsom i sin befattning inskränkte
inom Doinare-magten, hwaruti Konungen
blott med 2 röster deltager, och säledes uteslutne
frän befattning med egentliga NegeringS-ärender,
ma wid Riksens Ständers sammankomster njuta
Niksdagsmanna-rätt, skulle jag för min del ej anse
någon olägenhet uppsta af den första fragans bejakande,
blott de wilkor derwid fästadcs, att de nödwändigt
Militaire personer, Konungen för berörde
krigsmäl inom - Högsta Domstolen constituerade,
icke ägde säte och stämma i Stats-Nädet, och wore
underkastade Domare-jäs och answar. Jag skulle
sä mycket heldre bejaka densamma, som jag tror
att, vin Stats-belägenheten medgifwit otz en tillräcklig
tid till klyfwande af den mängd wigtiga
frägor, hwaraf en del blott likasom i utkast finnes
i Negerings-Formcn, sä hade wi förmodligen genast
föreslagit något stadgande enligt med det, som mr
är i fräga, och icke sammanblandat Stats-Rädets
och Högsta Domstolens befattningar.
Beträffande äter den andra frägan, tillstär jag
öppenhjertigt min öswertygelse wara helt annan.
184
Expeditioner till Riks-StLnden.
och utbeder mig Utskottets tälamod tvid en något
utförligare framställning af de skäl, htvarpä den sig
grundar.
Enligt 34 § RegeringS-Formcn, innehafwa
Stats-Ministrarne och Stats-Naden wcrklige Embeten,
uppförda i Rikets Stat: de hafwa ock till
följe häraf redau blifwit med bestämda löner för--  sedde.
I 35 § säges, att de hafwa förtroende-sysslor,
hwarifrän Konungen mä dem entlediga, när Han
pröfwar Rikets tjenst det fordra.
Dessa stadgandcn innebära wäl onekligen den
mening, att Stats-Nädets Ledamöter icke hafwa
CommiSsioner, efter orden Embeten och Sysslor
tydligen nämnas: det will säga, att de innehafwa
tjenstcr, sa permanenta som förtroende-tjenster kunna
wara, fran hwilka de icke, såsom fran blotta kommissioner,
kunna entledigas blott ester godtycke och
behag, utan af ett gifwet skäl, det nemligen, att
Rikets tjenst sadant fordrar; och wid hwilket entledigande
är fästad en sadan wigt att, enligt 35 H,
Stats-Rädet är förpligtadt deremot underdåniga
föreställningar göra, om det sinner sig skäl dertill
äga.
Widare äro, enligt 9 och 106 HZ, StatsRadets
Ledamöter för sina råd underkastade answar,
och ett answar, som af Riksens Ständer kan yrkas.
Än widare äro de uti åtskilliga HZ högtidligen
satte till wärdare af wissa Nationens dyrbaraste
rättigheter.
Skulle Constitutionens mening i alla dessa
särskilda fall kunna anses wara annan, än att wisa
Nationen Konungen omgifwen med bestämda Nädgifware,
förmögne att widmagthälla bäde plan och
laglighet i Hans regering, och icke amovible annars
än för Nationens skull, hwars säkerhet storligen
Billiga till Mein. N:o 8. 185
ligger förwarad i Styrelsens enhet och jemnhet,
och hwars tillfredsställelse deri, att hon läng tid i
sönder wet hwilka personer genom sina räd bidraga till
hennes styrelse? Wart Regeringssätt är wisligen
sammansatt af de tre magtcrna, den Monarkiska
eller Konungens, den Aristocratiska eller StatsRadets,
och den Dcmocratiska eller Ständernes.
I den Aristocratiska magtens hand ligger jcmnwigten
mellan de andras, emedan det är den, som
sä till jagandes mognar till Systcme Konungamagtens
genom Ncgcrings-ärendernas natur mängfaldiga
wiljor. Existerade ej Stats-Nädct, sa skulle
antingen Konungen kufwa Ständerna eller Ständerna
Konungen. Worc Stats-Nadet mer än
Konungens Nädgifwarc, sä skulle det börja med att
kufwa Konungen, och förmodligen sluta med att
kufwa Ständerna. Men skulle Konungen, utan
stora skäl, kunna göra Stats-Rädet ofta ombytligt,
sä skulle den i tvärt Regeringssätt lagom afmätta
Aristocratiska magtens förmäga icke just genast upplösas,
mtn genom omkastningar i styrelsegrunder
sä rubbas, att Negcrings-Systcmct förrycktes, att
jemnwigten derigenom sörswunne, och de såmedelst
samlade National-missnvjen smäningom stege till
den höjd, att Konungamagtcn försattes i den yttersta
wäda.
Jag sluter häraf, att det wore redan farligt,
om Konungen lätt skulle kunna amovera StatsRäd.
Ännu större blefwc faran, om Han ägde att,
i ett eller flere Stats-Räds fränwaro, constituera
andra. Derigenom öppnades tillfället att utan all
gräns amovera de wcrklige frän sin befattning, utan
att aniovera dem frän sina Embeten; Stats-Nädets
föreställningspligt, uaturlkgtwis äsyftande Rikets wäl,
ej personernes, sörswunne; de pä obestämd tid amo
-
186
Expeditioner till RikS-StLnden.
verade Stats-Räden ätnjöte sina löner, och de tillförordnade
njöte blott dem de förut innehade; det
oberoende och den frihet fran korruption, som är
meningen att sinna hos de anständigt lönte StatsNäden,
kunde ej skäligen förwäntas hoS de konstituerade;
en wälwiljande Konung skulle anmanda
förordnanderättcu med skäl och med mätta, men en
annan skulle säkert misibruka den; den wädliga inrättningen
af en Conseil skulle aterträda i stället
för ett Nåd; Riksens Ständer skulle sä en mängd
personer att yrka answarighet emot: och hivem kan
beräkna följderna af de strider härutaf skulle uppkomma?
Nekom
således ej att, enligt Negerings-sättets
esprit, Stats-Näden böra wara, sä mycket möjligt
är, pcrmanente. Det är ä en annan sida sannt,
att detta ord ej finnes i Constitutiouen uttryckt.
Det kan äfweu sättas i fräga, huruwida ej en
oförbudcn sak mä medgifwas säsom loflig. Men
äfweu här finnes ett rättesnöre att följa: det är,
att om det oförbudna stär i tydlig öfwerensstämmclse
med Lagens esprit, bör det wara fullkomligen
tillätet; och är förhällandet twärtom, bör lika säkert
det oförbudna för otillätligt anses. Det sednare
fallet har synts mig här pätagligen inträffa.
Och skulle nägon, efter ostvan anförda slutledningar,
till en upplysande grund mer för sin ofwertygelse,
wäcka den fräga, om tvär mening, dä wi
föreslogo de stadgande» i Coustitutionen, hwilka
röra Regeringsmagtcn, werkligen tvär, att StatsRäden
borde wara i möjligaste mätto permanente,
dä, fastän wi ock wore ensamme innehafware af
tvär hemlighet, skulle ändock moraliteten bjuda ost
förklara, att sadan tvär denna mening: och i alla
fall skulle wi ej kunna neka det för ost sjelfwe.
Men. torde man inwända. om ett eller annat
Bilaga till Mem. N:o 8. 187
Stats-Näd i migtiga befattningar More fränmarande,
sä skulle, hmad ganska skadligt är. Regeringen
möjligtwis kunna blifma omerksam. Detta
motskäl är utan tmifwcl mycket betänkligt. Jag
har deruppå ej anuat att smara, än att personer
alltid böra mika för grundsatser, och bland grundsatser
den migtigastc alltid räda osmer de öfrige»
Denna migtigastc syues mig här mara den, att Grundlagens
föreskrift mä cfterlcfmaS, efter bokstafsmeningen,
der den är klar, och i midrigt fall efter
andemeningen ärligen tolkad. I förewarande fräga
finnes endast den sednare: den mä dä upplösa knuten:
och dä det bör Mara en äfmcn gällande grundsats,
att Styrclsemagten aldrig kan afstadna, bekäuuer
jag mig i Grundlagen ej finna annan upplösning
häraf, än den, att Stats-Näden aldrig mä
wara fräuwarande sä, att omerksamhet möjligen kan
inträffa. Wisser!igen kunde fall gifmas, dä nägot
mist Stats-Näd more tjenligare än mängcn annan
att anmändas i befattning pä annan ort, än der
Styrelsen residcrar, och malet emellan tmänne migtiga
beslut blefme onekligen dä ganska brydsamt;
men kan en sadan anmändning ej äga rum utan
halt i Negeringsärcndernes gäng, dä mä heldre en
annan, äfwen mindre skicklig person, till denna befattning
utses, än att en enda länk af Regeringssättet
rubbas ur det skick, den af Grundlagen
undsätt.
Det undfaller mig misscrligcn ej, att en
Konung, som mille utan Marsamhet nyttja sina
Mcrkliga rättigheter, kunde titt en Mist grad omintetgöra
Grundlagens syftning till en nägorlunda
permanence af Hans Stats-Näd, derigenom att Han
tätt och ofta utöfmade sin magt att förafskeda Ledamöter
af det samma. Men oberäknadt, att denna
magt, efter min fulla öfwertygelse, heldre borde
188
Expeditioner till Niks-Ständen.
Honom lemnäs, än att den Monarkiskt magten
blefwe för mycket bnnden, är det föga troligt, att
mangen Konung skall wäga utöfwa den samma utan
skäl, som Stats-Rädct kan eller bör gilla. Sker
sädant med orättwisa, och äfwen sjelfwa StatsRädct
det gillar, sä lärer den lidande, när han
warit en sa högt uppsatt man, ej sjelf sakna en
röst, och ej sina wänners, och slutligen ej Nationens.
Sker det ater med rätta, eller för att anwända
en sädan Ledamot i en befattning, der han
nägon gäng kan wara Riket nyttigare, än säsom
Statö-Näd, dä ligger i utöfningen af denna rättighet
ett rent correctis mot det felaktiga af en owilkorligcn
permanent inrättning. Men skulle ock
nägon Konung öfwer all mätta förafskeda sina
Stats-Näd, dä är det ett mindre wädligt alternativ,
att Han pä ett skadligt sätt utöfwar, enligt
med lagen, den rätt Honom är tillerkänd, än att
sjelfwa Lagen i det ringaste jemkas ur sin ursprungliga
form, att nya wägar till farligare missbruk
öppnas och Regeringssättet fär en rigtning, som
aldrig war tillärnad och aldrig borde det wara.
Men mine yttranden öfwer de twänue här framställda
frägor mä nu äga eller sakna grund, äterstär
likwäl en särskildt, den, hurnwida dessa srägor
kunna wid denna Riksdag afgöras eller ej.
Jag skall ej häröfwer wara »vidlyftig. Jag skall
genast nämna, att jag är af den nekande tanken.
Den första frägan innefattar tydligen en förändring
i Grundlagen, den andra en förklaring öfwer den
samma: i bägge fallen igenfinnes förswaret för min
ranke i 81 och 83 ZZ af Regcrings-Formcn. Att
äter söka oförmärkt infoga en sädan förändring och
en sädan förklaring uti någon ännu under detta
Riksmöte tillgörande Författning, anser jag för en
skicklighet icke wärd att lägga i wigtskälen emot ett
uppenbart och moraliskt handlingssätt.
Bilaga till Meni. N:o 8. 189
Jag får slutligen tillägga, det jag hört be- i
rättas, att Konungen, som naturligen bäst kän- !
ner olägenheten att sakna tlllräckllge Rädgifware,
Sjelf skall hafwa någon gäng förslagswis yttrat en
önskan, i afseende pä berörde förklaringar. Jag
tillstär fritt, att när en Konung med sä upp
riktig
wälwilja för Nationen, yttrar en önskan,
sä will det ärliga och goda i Hans afsigtcr
gerna bemägtiga sig min böjelse. Men jag förmodar
mig känna Honom, säsom Han will af sina
undersätcr kännas, da jag nu förklarar, att jag
tror Honom anse Lagen öfwer Sig, likasom öfwer
dem, och en under säte, uppdragen det kall att yttra
sig om denna Lags mening, icke mindre wärd Hans
aktning, för det han i en sädan stund äsidosättcr
sin egen känsla och sin äfwen renhjertade Konungs >
önskan, för att täta sitt lugna begrepp om hwad j
rätt är ensamt afkunna omdömet. Detzutom kom- ^
mer till äfwentyrs en tid, dä hwarje Medborgare
kallare än nu kan pröfwa srägor af denna beskaffenhet.
Jag har föreställt mig denna eftertid säsom
närwarande och ej welat blottställa mig för den
mihtankan att hafwa följt andra ledningar, än
min upplysnings-grads och min skyldighets. Men
derföre wördar jag lika ärligen hwar och en annans
till äfwentyrs skiljaktiga öfwertygelse i desa
ämnen, och tror, efter en pröfwad erfarenhet, att
inom detta Utskott ingen Ledamot finnes, forn icke
öfwerwäger dem lika uoggrannt och menar Fäderneslandet
lika wäl.
Efter allt hwad jag nu haft den äran anföra till
afslag pä frägan om Stats-Näds constituerande,
mäste jag likwäl bekänna, det jag wihcrligen anser
som en möjlighet, att sjukdom eller utomordentliga
tillfälligheter kunde nägon gäng göra det nu i Grundlagen
stadgade antal af Konungens Rädgifware
otillräckligt, i synnerhet tvid de wigtiga tillfällen.
190 Expeditioner till Riks-Ständen.
dä Stats-Rädcts Ledamöter böra i Plenum sig
yttra. En och annan ibland osi insago genast wid
Grundlagens sammanfattande denna möjlighet, och
yttrade sig finna det nu stadgade antal af Ledamöter
något för inskränkt. Men omständighcterne
kemnade osi ej rådrum att fullständigt öfwerwäga
alla de stora föremålen för war pröfning: och detta
Llcf ett ibland dem wi med hast mäste ösiverfara.
Jag wägar derföre nu Höglvfl. ConstitutionsUtskottet
underställa, om icke, till säkert och fullkomligt
förebyggande af tillfällig framtida owerksamhct
hos Negcringsmagtcn, det kunde hos Riksens
Ständer wid denna Riksdag föreslå, att, efter
inhämtad erfarenhet under den till nästa Riksdag
framflytande tidrymd om werkliga bchofwet af StatsNadcts
större talrikhet. Riksens Ständer dä, sä wida
erfarenheten detta behof besannat, mä förstärka
Stats-Nädct med en eller twänne werklige Ledamöter,
jemte bokstafligt förklarande, att konstituerande
af Stats-Näd aldrig i något fall mä äga
rum; hwarförutan jag gerna för min del bifaller
föresläcndct af den förändring i Regerings-Formen,
att Konungen mätte äga att, wid krigsmäls afgörande
i Högsta Domstolen under fredstider, dit
förordna twänne Militairc Ledamöter, hwilka ej
kunna hafwa säte och stämma i Stats-Nädet, och
hwilka böra wara underkastade Domarejäf och
answar: Och äro desia de enda sätt, hwarpä
jag trott mig kunna, i förcwarande frågor, förlika
min böjelse att afhjelpa Grundlagens brister med
det nödwändiga afscendet pä desi beställd och Regeringssättets.
"
Häruppä yttrade sig Herr Assessoren Gahn
som följer:
"Som jag tror det hwarken wara stridande
emot Constitutionen, eller nägvn ny tilläggning der
-
Bilaga till Mem. N:o 8. 191
till, att Konungen anses berättigad, dä bchofwet
sa fordrar, constitucra vicarierande Stats-Räd, likawäl
svin det nödwändigt är Hans rättighet att till
alla öfriga Embeten i Riket constitucra Nicaner,
samt dä tillika det är as nodell att saken nia utan
tvetydighet wara afgjord; sä är min tanka, att den
häröfwer wäckta fräga kan wkd denna Riksdag decideras,
samt erhålla ett mera uttryckligt stadgande
derigenom, att äfwen dc konstituerade Stats-RädenS
answarighet, såsom wcdcrbör, intages i den Answarighetslag,
som för Stats-Nädct bör upprättas."
I anledning af Herr Assessoren Gahns anförda
mening, det i fräga »varande ämne wore
af sädan egenskap, att dess afgörande wid denna
Riksdag alldeles ej kunde anses stridigt med Grundlagens
esprit, framställde, efter någon stunds öfwerläggning,
och i enlighet med hwad derunder blifwit
yttradt, Herr Ordföranden Expeditions-Secreteraren
Friherre Mannerheim följande proposition:
"Bifaller Utskottet, att frägan om Extra StatsNäds
constituerande och hwad dermed gemenskap
äger mä anses innefatta förändring eller förklaring
af Grundlagen, hwarom Riksens Ständer ej förr än
wid nästa Riksdag kunna besluta?" Hwilkct af Utskottets
Herrar Ledamöter bejakades; hwarwid likwäl
Herr Assessoren Gahn förblef wid sin yttrade
tanka.
Sedan denna preliminaire fräga salunda blifwit
afgjord, äterskreds till skärskädande af sjelfwa
huswudsaken; och uppläste Herr Lagmannen Silfversparre,
ett sä lydande Memorial:
"All Lag bör wara författad i korta och tydliga
ordasätt. Widlyftighet och obestämda uttryck
gifwa merändels anledning till förtydningar: men
som emot detze ändock nästan inga försigtighetsmätt,
ingen mensklig omtanka äro tillräckliga, dä
192 Expeditioner till Riks-SlLnden.
olika uppfattade begrepp eller ensidiga afsigter oftast
förmå bortblanda Lagens rätta mening pä ett sätt,
som likwäl icke saknar allt utseende af sanning; sä
har Lagstiftaren »visligen söreskrifivit, att Lagen bör
följas efter dest bokstafliga innehäll. I synnerhet
är detta stadgande högst nödigt i afseende pä Grundlagar,
»vid htvilkas tillämpning högre och stridigare
interesse»» eljest desto snarare skulle förorsaka dristiga
och spetsfundiga tolkningssä.tt; fördenskull stadgar
äftvcn 83 Z i Negerings-Formen, att inga förklaringar
af densamma annorlunda än efter foreskriftvcn
ordning äga rum, och att Grundlagarne skola
efter deras ordalydelse i hivarje särskildt fall tillämpas.
Skulle i dem saknas föreskrifter rörande omständigheter
och särskilda fall, hwilka »nan »väl kan
föreställa sig jason» möjliga, inett erfarenheten deremot
wisat nästan aldrig inträffa, dä icke genom
okunnighet eller ingrepp emot Constrtutionen sakerne
hindras att gä deras rätta gäng, har Lagstiftaren
heldre bordt lemna sädant obemäldt, än att, genom
sä till sägandcs pa blotta suppositioncr grundade
föreskrifter, framlocka tillkonstlade händelser, som
eljest nästan icke blefive att förmoda. Sälunda
hade till exempel aldrig 1720 ärs NegeringsForm
supponerat, att Rädct genom en hastig
bortgäng af dödsfall, sjukdom eller annorledes
skulle kunna göra Negeringen emellan Riksdagarne
»'»»actif. Efter den derpä följande Negerncnts-Författningen
tvär äftven sä litet förutsedd nägon dylik
Vacance inom Rädct, eller sedermera Högsta Domstolen,
till hinder i allmänna sakernas handhafwande.
Wär nu gällande Regerings-Form omförmäler icke
heller den händelse, dä pä samma sätt Stats-Nädet
skulle kunna blifwa incomplett och dymedelst, isynnerhet
under en Förmyndare-Regering eller Thronledighct,
hindra Niks-Styrelsens gäng. Sädane
Bilaga till Mein. N:o 8. 193
och andre alldeles owanliga händelser förutsätta lika
owanliga åtgärder, som bestämmas af tiden da de
inträffa, och kunna icke gerna Llifwa ett föremål
för den allmänna Lagstiftningen. Högst sällan skall
wäl en sadan belägenhet sig förete, da Grundlagen
tagcs i dest rätta sammanhang och bokstafligen
följes. Men härwid mäste noga iakttagas att, när
Lagen bjuder i allmänhet, förutsätter den alltid, fast
icke alltid med särskilda ord, de facta, de medel, hwarförutan
werkställighetcn icke ivid alla tillfällen blefwe
möjlig. Och dä jag nu inskränker tillämpningen aff
denna, som jag tror, rigtiga princip till det ämne,
hwarom här är fraga, sa wisar det sig tydligen att
Negerings-Formens förordnande om inrättningen af
ett Stats-Näd stödjer sig pä den owilkorliga satsen,
att detta Näd, answarigt efter särskilda Stadgar,
hwilka utmärka dest läge och bestämmelse i
Staten wara af helt annan beskaffenhet än Embetsmännens
och Collegiernes, utgör en i öfrigt alldeles
inamovible Corps, sä länge Konungen ej, pä
det sätt Negerings-Formens 35 § föreskrifwer, högtidligen
entledigar nägon Ledamot. Sä länge
detta ej föregätt, är det hwarje Ledamots rätt, och
i wista fall hans pligt, att biwista alla Stats-Nädcts
öfwerläggningar utan särskild kallelse. Följaktligen
och enligt Negerings-Formens 5:te samt 8:dc M
bör och kan han ej emot sin wilja skiljas temporairt
frän sin befattning; och emot Grundlagens
tydliga ordalydelse böra aldrig Stats-Nädets Ledamöter
sä kunna, under nägon slags förevändning,
skingras, att sakernas allmänna och ordentliga gäng
deraf lider nägot hinder.
Dcste uti nystnämnde 5 Z uppräknade Nio
Ledamöter jemte de föredragande äro personligen i
kraft af deras höga kall Riksens Ständer answarige,
13
194 Expeditioner till Rikö-StLndm.
att Konungen ej saknar de upplysningar och räd,
Han i sina Negeringsonisorgcr tarfmar.
Oui Grundlagens mening Marit, om den kunnat
mara, att desia Ledamöters ställen kunde företrädas
af andre, sä hade det säkerligen blifmit utsatt
pä enahanda sätt, som angäendc de föredragande;
men tydligen förmärkes, att detta icke marit
Lagstiftarens mening. Den föredragande har, jemte
ansmarigheten för sina radslag inför Ständerne,
ett särskildt Einbetsmanna-ansmar inför Konungen.
Men hmar skulle ansmarigheten sökas, hmilkcn controle
nog kraftig emot misibruk funnes wäl hos en
constituerad Stats-Nädets Ledamot? Utan egentligt
samband med denna Corps, torde ej känslan
bli den samma för desi hufmudsakliga bestämmelse
af Statens Wäktare till bcmarande as Ständers
rätt och till sanningens framhafmande för Thronen.
Anseendet af detta Embete i Staten, som dertill
anslagit ett betydligt underhäll, och ännu mycket
mer sträsmandet ester det allmänna förtroende, som
Lör blifma den säkraste borgen för bibehällandet mid
den höga »värdighet, hmartill Grundlagen uppsatt
detta Embete, hället i sin tillbörliga helgd, mäste,
dä man dömer med kännedom af hmad mcnniskor
i allmänhet äro, och ej efter nägra fä högt tänkande,
för hmilka Lagar äro öfmerflödiga, det mäste,
säger jag, ingifma en högre anda, ett listigare
Lnteresie för den goda saken, än som troligen stär att
förmänta af personer, hmilka likasom för nöds skull
employeras i Stats-Nädet, kunna utan ringaste
uppseende skiljas ifrän sin befattning, och till äfmcntyrs
hafma dcrmid i intet afseende något att
förlora. Att ingä uti en närmare detail af de
misibruk, hmartill en sädan aftvikelse frän Grundlagens
esprit och bokstaf kunde föranleda, är här
öftverflödigt och More minst behöfligt uti en tid
-
Bilaga till Mem. N:o 8. 195
punct, dä Ulan har dem sä litet att befara;
mcu man får likwäl i denna fraga ef fästa sig
endast tvid närwarande period, dä Landets wäl
lyckligtvis är Negentens förnämsta syftemål; utan
när Lagar skola bestämmas, gällande för en längre
framtid, och hwilka skola tjena till skyddsvärn emot
mitzbruk, som alla tiders erfarenhet wisat sä gerna
hastva welett sig insmyga, mäste framför allt hafwas
afseende pa de kraftigaste medel att dem förebygga;
och det är detta som Riksens Ständer jemwäl tydligen
haft till ögonmärke, dä de stiftat en Corps,
sammansatt dels af wipa Konungens högre Embetsmän,
hwilka i denna egenskap äro Honom answarige
för deras befattning, dels af särskilda NädsPcrsoner,
dem Konungen äfwen äger att ester behag
wälja och entlediga, men hwilka samtliga i
egenskap af Stats-Räd för deras förhällande Riksens
Ständer answara, ester den författning, som
kommer att derom särskildt utfärdas: hwilket allt
klarligen wisar, huru denna Corps' integritet och
helgd nödwändigt böra bewaras samt anses stä i
närmaste samband med Lagstiftande och Lagskipande
Magiernas inbördes sörhällande.
Hwad willerwalla den händelsen skulle kunna
förorsaka, om man supponerade möjligheten, att
tvid tillfälle af en Thronledighct eller FörmyndareRegcring,
constituerade Ledamöter funnes i StatsNadct,
som i sädane och flere andra fall ensamt
förer Riksstyrelsen; de olägenheter, som dä wid
ombyte frän Extra till Ordinarie Ledamöter lätteligen
kunde inträffa; den kollision, som emellan de
dä Magtegande kunde wara att befara; allt detta
behöfwer wäl icke widlyftigt deduceras, meri mä
slutligen nämnas, för att sa mycket tydligare wisa,
huru litet Grundlagens mening bör kunna tydas
derhän, att constituerade Ledamöter skulle fä näm
-
196 Expeditioner till RikS-StLnden.
uaS till Stats-Rädct, och äfwen huru litet en sadan
förändring i konstitutionen för framtiden more
lämplig att föreslå. Min tanka i detta mål är
fäledes icke allenast, att Extra Ledamöters insättande
i Stats-Nädct är helt och hållet stridande
emot Negcrings-Formcns föreskrift för det närmarande,
utan ock att det för framtiden more sa mycket
wädligare att göra en sadan ändring, som en af
frihetens och allmänna säkerhetens förnämsta grundpelare
nödwändigt skall stä eller falla med bibehållandet
eller upphäfwandet af den princip, hwilkcn,
pä sätt ofmanberördt är, efter min öfmertygelse ligger
till grund för Stats-Rädets inrättning."
Derefter ingas Herr Assessoren Gahn följande:
"Efter min föreställning hwilar den säkerhet,
som nya konstitutionen lemnar otz om en önskad
och lycklig Riksstyrelse, i anseende till bade Konungs
och Embctsmäns åtgärd, egentligen pä följande
lagda grunder och deraf ledda följder, nemligen:
Pä Konungens förbindelse att intet besluta
utan efter inhämtade upplysningar och betänkande»
af ett Näd:
Pä de Nädgifwandcs ansmarighet för stna räd
eller sin tystnad:
Pä nödmändighctcn af behörig contrastgnation
till alla Konungens beslut och befallningar:
Pä Konungens och Nädcts behof af Nationens
bifall och mälmilja, och nödmändighctcn för
dem att hafma aktning för Allmänna Opinionen
och för kraften af den Allmänna National-Wiljan:
Pä det allmänna tänkesättets patriotiska rigtning
igenom Tryckfriheten och igenom sjelfma Konstitutionen:
Pä
Ständernes rättighet att öfwerse Statsmedlens
förMaltning, att pröfwa Stats-Werkets
behof, och att beskatta sig sjelfme:
Bilaga till Mem. N:o 8. 197
Pä Domarc-Magtens oberoende af Styrande
Magtcn, men beroende af Allmänna Omdömet och
af laglig controle:
Pä StändcrncS (den allmänna »viljans organcrs)
sammankomst ä »vissa bestämda tider.
Om nu desse äro de rätta grunderna för »värt
hopp, sä blir »vid förcwarande fräga att öftveriväga,
huruwida alla dessa »verkande krafter skulle förlora
af sin styrka eller alldeles till intet göras, och säledes
det genom Constitntionen sökta ändamälet förfelaS
derigenom, att Konungen ansäges berättigad
att till wipa extra ordinarie förrättningar nyttja
Ledamöter af Stats-Nädet och att, under dcsses
bortowaro, om ärendernas obchindrade gäng i enlighet
med Constitntionen skulle fordra det, constituera
andra personer att, i deras ställe och med
lika angvar, deltaga i Stats-Nädets öfwerläggningar
och rädslag.
Det förstäs, att här ej fräga kan wara om
Stats-Rädcns nyttjande till andra ärenden och förrättningar,
än dem, der Rikets bästa nytta fordrar
det, och der en annan tillgänglig person ej kan lika
wäl till allmänt gagn uträtta detsamma, samt endast
till förrättningar af inskränktare tid, och icke
till »varaktiga sysslor; äfwen alltid efter StatsNädets
hörande, saint Stats-Nädets hörande öswer
den personens godkända skicklighet, som constitueras
L den fränwarandeö ställe.
Med dessa »vilkor, hwilka uti den AnswarighetsLag,
som för Stats-Rädct kommer att upprättas,
kunna intagas och föreskriftvas, kan jag för min
del icke inse nägon betänklighet derwid, att Konungen
mä wara tillätet constituera vicaricrande StatsNäd.
Jag anser sädant icke »vara stridande mot
Constitntionen, ofta kunna blifwa för Rikets tjenst
198 Expeditioner till Riks-StLnden.
bäde nyttigt och nödigt, samt icke leda till »agra
wadliga följder.
För alla öfriga Embeten i Riket, säger sjelfwa
sakens natur, att Konungen mäste hafwa magt
att conftituera Vicaricr wid mängfaldiga tillfällen
af laga förfall, wid andra alagda förrättningar m.
ni., ehuru intet derom särskildt nämncs i RegeringsFormen,
som omöjligtwis kan innefatta föreskrifter
för alla till Styrelsens jemna gang nödiga åtgärder.
Dä nu i anseende till Stats-Räden samma
händelser af förfall och hinder kunna hafwa runi,
mäste ock Konungens rättighet i anseende till dem
blifwa den samma.
Det mäste wara NationcnS önskan och glädje,
att Konungen till sitt Nåd alltid kallar de kunnigaste
och erfarnaste män i Landet. Men da kan
det ock hända, att Han wid critiska tillfällen, till
exempel till wigtiga brydsamma fredsunderhandlingar
eller, wid ett päkommet krig, till ett angeläget
och swärt Ofwer-befäl as Armeen eller af nägon
dest afdelning, icke finner utom Stats-Nädet nägon
annan lika skicklig person att anwända. Skulle
det da wara wäl anstaltadt, att hafwa stängt en om
Rikets wälgäng nitälskande Konung ifrän de tjenligaste
medlen att befrämja den? Huru ofta har
man sett en lycklig utgäng endast bero af en enda
persons förmäga, talang och passande egenskaper?
Om Konungen aldrig utan för sädana Niksnyttiga
wärf och werkliga behof aflägsnade Stats-Nädets
Ledamöter och constitucrade Vicarier, sä mäste man
åtminstone medgifwa, att denna Konungens rättighet
ej wore att afstyrkas, utan twärtom. Om man
således häröfwer hyser nägon twekan, mäste det
wara af fruktan för missbruk.
Men huru skulle utgängen blifwa, om en
Konung oftare och mindre nödigt, särdeles medelst
Bilaga till Meni. N:o 8. 1S9
constitucrande af personer eif mindre allmän aktning
och godkändt förtroende, började nyttja denna rättighet,
sä att det möjligen kunde leda till wädliga
följder? Utan twifwcl skulle detta wäcka Nationens
uppmärksamhet. Och om Nationen och Ständernc
blifwa det, som man päräknat att de skola blifwa
(och hwarförutan allt är misslyckadt), sä skola utan
twifwel wid Riksdagen underdäniga föreställningar
emot ett sädant Konungens handlingssätt och önskningar
om framtida rättelse deraf göras. En
Konung af god besinning skall cj blottställa sig för
sädana anmärkningar, dem Han lätt inser wara
oundwikliga. En Konung, som utan uppsåtlig afsigt
anmärkningswärdt nyttjat constitucrings-rättigheten,
skall antingen wid erindran äter haswa afstätt
derifrän sä tidigt, att Ständernc ingen rättelse
haswa att söka, eller, med all sannolikhet, icke
andra gängen ädraga sig anmärkningar dcröfwcr
af sina undersätcr.
Skulle Landet äter straffas med en Konung,
som alls ingen aktning hyste för Nationen, och ingen
uppmärksamhet länade till Ständernes föreställningar,
som trotsade den allmänna wiljan, som
oförsynt och oanständigt missbrukade constitueringsrättcn,
pä uppgjorda oantagliga skäl aflägsnade
Stats-Räden och satte i deras ställen oskicklige
personer utan anseende och utan nägot Samhallswärde
att förlora, sä skedde allt sädant wisserligen
icke för att i alla öfriga mäl och hänseenden
handla efter Constitutioncns föreskrift och
till Rikets sanna nytta. Ständernc, om de blifwa
hwad de böra wara, ägde dä ofelbart mänga medel
att twinga allt till rättelse.
Dessutom om man skulle föreställa sig ett sädant
widunder af Konung i närwarande Constitution
möjligt, (ty man skall wäl hämta sina före
-
200
Expeditioner till NikS-Ständen.
ställningar ej endast ifrån tänkbara spekulativa möjligheter,
utan i practiska ämnen ifrån praktiskt troliga
möjligheter), skulle man wäl alfwarsamt kunna
föreställa sig en sadan wara i äreudernas egensinniga
afgörande något tillbakahällen af den lilla restriktionen
att ej kunna konstituera vikarierande
Stats-Räd?
En Konung, som will uppsåtligen misibruka
denna rättighet, skall wäl dermed hafwa något ändamål,
och förmodligen intet annat, än att i Rådet
wara mindre beswärad och uppehälle» af motsägelser.
Han har wäl dä genare, emedan allt beror
pä Hans fria wal, att ifrän början omgifwa sig
med tillgifna bejakare, eller att efter hand ombyta
deni, pä hwilka Han misiräknat sig, till desi att alla
äro till nöjes.
Dä man i förcwarande sräga föreställer sig
-faror och misibruk, synes mig, att man alltid börsar
med att föreställa sig en Konung, pä hwilken
alla de krafter owcrksamt studsa, som Constitutionen
päräknat; i hwilken händelse äter likafullt inga
smä moyenger hjelpa fåken.
En casus af behof att konstituera Stats-Räd,
som ej beror af Konungens ätgärd, är den, dä
igenom laga förfall af sjukdom m. m. antalet af
Stats-Nädets tillstädcswarande Ledamöter minskas
under det, som af Constitutionen för ärendernes
afgörande föreskrifwcs. Huru bör dä tillgä?
Och om alla möjliga händelser böra upptänka
s, skulle man ej kunna föreställa sig sädane tillstapade
laga förfall af de Ordinarie Stats-Räden,
att Konungen wid en brydsam casus blefwe utan
Räd, och alla answarsfrie? Jag kan ej tro detta
wara bättre och nyttigare.
Man torde inwända, att en konstituerad StatsRäd
icke har, i anseende till 106 och 107 HZ af
Bilaga till Mein. N:o 8.
201
Regcrings-Formcn, lika mycket att äfventyra och
förlora, som en Ordinarie Stats-Räd. Jag skulle
dock tro, att Answarighets-Lagen kan göras lika
werkande för alla. Den Constitnerade, sorn innehar
en annan systla, kan lika wäl dömas ifrän den,
som den Ordinarie ifrån sin, och derjemte, dä sä
fordras, förklaras owärdig att nägonsin nyttjas i
Rikets tjenst. Jag kan dessutom ej annat än hoppas,
att sä länge Constitutionen har beställd och är
af någon werksamhet, det ej skall wara afseendet
pä systlans och lönens möjliga förlust, som förnämligast
skall determinera de Ordinarie och de konstituerade
Stats-Nädcns rädslag. Man skulle äfmcn
stundom kunna anse de Constitnerade StatsRädcn
hafwa mera behof af Nationens bifall, än
de Ordinarie.
I allmänhet torde man böra ihågkomma, att
det more lika oförsigtigt, som onyttigt, att igenom
smärre och ändä kraftlösa controler hindra den
Styrande Magten i dest lediga gäng, nödig för
ärendernes besörjande, och nödga den att, för denna
lediga gäng, som ändä ej kan tillbakahällas, taga
de utwägar, som man heldre önskade wara onyttjade."
Uti hwad Herr Assessorcn Gahn salunda anfört
instämde till alla delar Herr Biskopen Doctor von
Rosenstein.
Herr Baron och Ordföranden yttrade sig som
följer:
"Herr Niddarhus-Sccreteraren Silverstolpes
anförande till Protokollet, hwaruti jag till alla delar
instämmer, synes winna ytterligare styrka af de
Negerings-Formens ZZ, uti hwilka förekommer om
Ledamöter, som äro ensamme om deras Embctsbefattningar.
5:te 8:de och 9:de W innehalla uttryckligen,
202 Expeditioner till RikS-Ständen.
att Stats-Sccreterares Embeten kunna af andre förestas.
„l l:te Z förmär, att Stats-Ministern för Utrikes
Arendcrne kan snpplecras af Hof-Cantzleren,
och denne af någon annan Stats-Rädets Ledamot.
Men af ingen 8, deruti Stats-Nädet collective omtalas,
kan dragas den slutföljd, att Stats-Nädets
Ordinarie Ledamöter skulle kunna, antingen för tillfället
eller för längre och kortare tid, af tillförordnade
Vicaricr företrädas. Wid stadgandet af 12
Ledamöter i Högsta Domstolen, der likwäl 7 utgöra
Domfört antal, synes Negerings-Formen hafwa haft
för afsigt att förekomma brist pä Ledamöter. Enahanda
förhållande synes inträffa med Stats-Nädet,
dä 8 8 innehaller att, de fall undantagnc da ämnen
af wigt förekomma, 3 Stats-Rads närwaro är
tillräcklig, ehuru de äro till antalet 9. Uti de fall,
39, 40, 41 och 42 88 Rcgcrings-Formcn utstaka,
förer Stats-Nädet Regeringen med Kongl,
magt och myndighet. Det wore att befara, att wid
sädana tillfällen Styrelsens anseende kunde lida, om
den fördes af andra personer än af dem, hwilkaS
högt uppsatta och wigtkga Embete, hwilkas längre
handläggning wid och kännedom af Negerings-ärcnderne
förwärfwat dem aktning och förtroende. Den
befattning, hwilkcn tillkom de fordna Riksens Näd,
är nu fördelad emellan Stats- och Justiticr-Näden.
Swärligcn skulle man kunna hafwa fästat ett tillfredsställande
begrepp wid constituerade Riksens Näd,
och ett förändra dt namn lärer ej förändra fåken."
Discusfionerne fortsattes, och som frägan redan
wid öswerläggningenS början delat sig i flera, delades
äfwcn propositionen i samma förhällande, och
proponcrades först:
"Tillstyrker Utskottet, det Konungen mä äga
rätt att förordna Extra Stats-Näd i allmänhet och
wid hwilka tillfällen som helst, dä de Ordinarie
Bilaga till Mem. N:o 8. 203
Stats-Nädcn äro i Rikets ärender bortsände eller
annars äga kaga förfall?
Winner Nej, yttrar sig Utskottet, huruwida
nägra wisa högst migtiga fall kunna lemna runi
ät berörde constituerandc".
Propositionen befwaradcs enhälligt med Nej;
hwadan följande framställdes:
"Bifaller Utskottet, det hos Riksens Ständer
tillstyrkes, att i de händelser, da ett eller flere StatsNäd
nyttjas wid freds-negociationer eller andra
underhandlingar med Utrikes Magter, eller da Krigsbefäl
till Lands eller Sjösi dem uppdragas. Konungen
mä under deras fränwaro Extra Stats-Räd
konstituera?"
Som Utskottets Ledamöter härom moro af
skiljaktiga meningar, anställdes votering till Protokollet,
hwilken sä utföll, att af Bonde-Ständct
gäsmo Riksdagsmannen Jon Jonsson Ja, likmäl
med inskränkning af constituerandet blott till det
enda fall, da fred skall bemedlas, de öfrige tmänne
Ledamöterne Nej; af Borgare-Standet, Herr Assessoren
Gahn Ja, med utsträckning af rättigheten
att constitnera till alla de fall, dä Rikets wäl kräfwer
de Ordinarie Stats-Nädens fränwaro, öfrige
Herrar Deputerade Nej; Preste-Ständct enhälligt
Ja; Nidderskapets och Adelns närwarandc Herrar
Ledamöter, jemte Herr Ordföranden, Nej.
Och som Nej munttit, sä skulle enligt Pluralitetens
tanka beslutet expedieras.
Herr Baron och Ordföranden erindradc att,
efter hwad nu blifmit i dctza ämnen beslutet, äterstod
för Utskottet att, i enlighet med hwad Herr
Riddarhus-Secrcterarcn Silverstolpe uti desi Memorial
föreslagit, söka, genom Militaira Stats-Nädens
dispensation frän deras befattning i Högsta Domstolen,
för framtiden afhjelpa olägenheten af de der
-
204 Expeditioner till Riks-StLnden.
siades förekommande Krigs-mäls möjligen afbrutna
gang, äfwcnsom att yttra sig öfwer bemälde Herr
Riddarhus-Secreterares Project till framdeles förstärkning
af Stats-Nädet, i händelse erfarenheten
besannade behofwet af dep större talrikhet. Herr
Baron och Ordföranden gjorde alltsä följande proposition
:
"Bifaller Utskottet projecterandet af sadan förändring
uti Regerings-Formens 20 8, att i stället för
twänne Militaire Ledamöter af Stats-Rädet, twänne
Militaire Personer af högre grad ma förordnas att
med Domare-jäf och answar, och utan särskildt arfwode,
i Högsta Domstolen östverwara de mål, som
frän Krigs-Domstolarne dragas under Konungens
pröfning?"
Hwilkct mangrannt med Ja bcswaradcs.
Slutligen proponerade Herr Baron och Ordföranden
:
"Bifaller Utskottet, att hos Riksens Ständer
föreslås, det, efter inhämtad erfarenhet under den till
nästa Riksdag framflytande tidrymd om werkliga
behofwet af Stats-Nadcts större talrikhet. Riksens
Högloft. Ständer dä, sa wida erfarenheten detta
behof besannat, mä förstärka Stats-Radet med en
eller twänne werkliga Ledamöter, med wilkor dock,
att denna fräga alldeles mätte förfalla, i händelse
Riksens Högloft. Ständer skulle, emot Utskottets afstyrkande,
bifalla Extra Stats-Räds constituerande?"
Propositionen bejakades enhälligt.
Och skulle öfwer hwad jatunda i desa ämnen
finnes beslutet, wördsamt Betänkande jemte detta
Protocolls-Utdrag till Riksens Högloft. Ständer
afgifwas. I7t supra.
Iu öusni
D. Ua/sr-rris.
205
N:o 9.
Med hemställan om twänne tillägg i 28 Z
Regerings-Formen.
Wördsamt Memorial.
I anledning af Regerings-Formens 28 Z,
som föreskrifwer, att alla Embeten inom Riket,
med något undantag i afseende pä de militaira,
skola ät infödde Swenske Män uppdragas, har
Rector Scholce Herr Magister G. A. Silverstolpe
uti ingifwet Memorial yrkat nödwändigheten af
ännu ett undantag frän detta allmänna stadgande
och föreslagit, det Konungen kunde lemnäs öppet
att till Embeten wid Underwisningswerken befordra
Utländske Lärde och Konstnärer.
Constitutions-Utskottet har för sin del funnit
denna anmärkning ef sakna behörig grund; och
oansedt de fall endast sparsamt torde inträffa, hwaruti
den profecterade ytterligare dispensen kan tillämpas,
lärer dock en tydlig och bestämd föreskrift härutinnan
Åtminstone ef wara öfwerflödig. Utan att
orättwist förneka Nationens rigtning till en högre
culture, utan att nedsätta Sweriges framsteg i konster
och wettenskaper under andra Europeiska Länders
i allmänhet, mäste dock medgifwas, att en Stat
nägon gäng kan utom sig söka medlen till en fullkomligare
odling, till en mera hastigt fortskridande
upplysning. National-stoltheten säras aldrig häraf,
sä wida dest grundsatser ef äro för mycket illibcrala.
Det gifwes detzntom werkligen nägra folkslag, ehuru
fä, hwilkas öfwerlägsenhet i wissa delar mäste er
-
206 Expeditioner till Riks-StLnden.
kännås. Att frän sädane länder öfwerflytta pä fosterjorden
män af utmärkt skicklighet, synes blifwa
fosterjordens winning: hon sättes derigenom i
tillfälle att framdeles mindre behöfwa dcraS inkallande.
En nyttig täflan uppkommer sämedelst
och lärdomens och snillets skatter ökas. Den inhemska
förtjensten skall »visserligen ej löpa sara
att utträngas, dä det i alla händelser icke Lör förmodas
att Utländske Lärde och Konsiidkare kunde
till ett större antal finna sin räkning att öfwergifwa
säkra fördelar i deras eget Land för den oftast
owissa lyckan i ett annat, hwarest, utom flera
mötande stvärigheter, de nödgas underkasta sig den
att, sä framt de skola till Lärare antagas, förwärfwa
sig tillräcklig kännedom af spräket.
Utskottet, som således tror sig äga fullkomlig
anledning att tillstyrka Utländske mäns nyttjande
tvid UnderwisningSwerken, anser äfwen, jemnlikt
hwad Herr Silverstolpe erindrat, deras antvändande
kunna inskränkas blott till högre Läro-Embeten, de
enda som ester all sannolikhet Utländske Lärde torde
härstädes önska att erhälla. Sä tväl för desses som
Konstnärers antagande i Rikets tjenst lärer dock
wilkoret af utmärkt skicklighet böra fordras. Hwad
deras Religion beträffar, synes det billigt och nödtvändigt,
att Wettcuskaps-Jdkarne, hwilkas grundsatser
ej sällan inflyta pa sjelfwa underwisningen
och med densamma af ungdomen upphämtas, bekänna
sig till den rena Evangeliska Läran; hwaremot
för Konstnärer af alla slag, Spräk- och
Exercitke-mästare tvid Academierne äfwen deribland
inbegripne, nägot förbchäll uti uämnde hänseende
ej torde behöfwas.
Säsom resultat af hwad i detta ämne nu är
andraget, sär Utskottet förestä sädan tilläggning i
Negerings-Formens 28 Z att af Kongl. Maj:t och
Memorial N:o 9.
207
Riksens Ständer wid nästa Riksdag pröfwas och
afgöras, att efter orden: men icke till Comniendanter
i Fästningarne, mä införas följande:
Att till Sysslor wid Academierne befordra
Utländske Lärde af utmärkta kunskaper
och förtjenster, at,t likaledes af Utländningar
i tjenst antaga Spräk- och Exercitiemästare
samt idkare af de fria konsterne; samt i slutet
af § efter orden: af den rena Evangeliska Läran,
tilläggas:
Spräk- och Exercitiemästare samt Idkare
af de fria konsterne allena fran detta
stadgande undantagne.
Stockholm den 23 Augusti 1809.
D. Nannorlioim. ck. 8iltvor8parro.
D. Lilverstolpo. D. Nornor.
Darl von Uo8on8toin. Darl D. ^orllin.
Lvon N^ijleman 6:son. Danlöt Dborstoin.
ck. 6. Dalin. iVnäerZ ck:son Il^olrort.
Nat8 Delir880n.
208
Expeditioner till Niks-Ständcn.
N:o 10.
Med öfwcrlenmande till Riks-Ständen af
rvederbörande Committecs förflag till
Tryckfrihets-Förordning.
Wördsamt Memorial.
Constitntions-Utskottet har trott sig härmed
böra gifwa Riksens Högloft. Ständer tillkänna,
att detsamma, enligt Hans Kongl. Majlis Nådiga
tillåtelse, erhållit del af det förslag till en Tryckfrihets-Förordning,
som af den redan söre denna
Riksdag tillförordnade och af Utskottet, L desi Förslaget
till Negerings-Formen ätföljande Betänkande,
omnämnde särskilde Committee blifwit ntarbetadt.
Utskottet, svin uti den L hosföljande Förslag i allmänhet
radande anda funnit fullkomligen förenad
den liberalite, som sörwarar hwarje Medborgares
förnuftiga yttrande-rätt, med det afseende pä laglighet,
som förekommer yttrande-rättens misibrnk, har
ansett detsamma wara af ett ypperligt wärde, betraktadt
såsom en grundläggning för utöfningen af
den kanhända dyrbaraste bland ett folks rättigheter.
Om detta förslag i omständigheterne af desi utförande
och tillämpning äger all den fullkomlighet,
ett fritt men bestämdt bruk af Tryckfriheten synes
fordra, wägar likiväl Utskottet, under erkännande af
ämnets utomordentliga fwärighcter, hysa nägok
twifwelsmal. I följd af de olika intryck Utskottek
allisa wid pröfningen af detsamma erfarit, har Utskottet
ansett sin pligt likmätigast och mest förenligt
med sakens wigt, att härmed berörde förslag
Memorial N:o 10.
209
icke såsom sitt, utan sädant det är, TryckfriheisCommittecns,
Riksens Högloft. Ständer sjelfwe
underställa och dermed förena den wördsamma anhållan,
att, i händelse Riksens Ständer ej skulle
detsamma antaga, Utskottet mätte benäget lemnäs
del af de anmärkningar derwid inom Riks-Ständen
kunna göras; hwarcfter Utskottet under den widsträcktare
tankeledning, och med den större lätthet att
närmare instämma uti Riksens Ständers afsigter,
hwartill kännedom i förhand af deras tankesätt
kunde föranleda, skulle otwistvelaktigt finna sig i
tillstånd att pä säkrare grunder och med mera mogenhet
uppfatta det yttrande och den till äfiventyrs
egna utarbetning Riksens Ständer kunde behaga
af detsamma äska, och derjemte en större skvndsamhet
genom redan kände erindringars undanrödjande
befordras, under det Utskottet är sysselsatt
med andre till desi ätgärd hörande wigtige ämnen.
Stockholm den 21 September 1809.
U. X. Nannorlioini. N .1. Lllkvorsparro.
6l. 8i1v6r8to1po. 6l. Nornor. 8. v. 8toolr6N8tröm.
6ar1 6l. l^oräin. 8vsn N^ijlrman 0:8on.
Oaniol Ll>6r8toin. ck. 6l. Oalin. Ourl 6n8t. Uronia
^Ncloi'8 ck:80N llpvllort. ckvN ckoN880N.
14
210
Expeditioner till Riks-Ztändcn.
Bilaga till Mem. N:o >0.
De af Kongl. Maj:t i näder tillförordnade
Committerades
Förflag till Tryckfrihets-Förordmng.
i 8-
En allmän, laglig och »varaktig Tryckfrihet
skall »vara ät Nationen försäkrad, med upphörande
af alla förut gällande Lagar och Stadgar derom,
utom h»vad af dem i detta Förordnande uttryckligen
upplifwas. Skolandes Författare af Skrifter, som
till trycket lemnäs, hädanefter ingalunda beslväras
eller uppehällas, htvarken genom någon sädan allmän
Censur, som »varit fordom hos oh bruklig,
eller någon särskild för »viha Tryckerier: ännu
mindre äge någon Embetsman eller Dch Ombud,
under htvad namn det »vöre, någon förutgäende
Jnspection öfwer htvad i Tryckerierna blifwit till
Tryckning intcmnadt. Likaså »vare för skrifters utgifning
intet »vidare hinder genom behof af särskilda
tillätelser eller Privilegier, nemligen i allt
bwad ej emot andras redan förlänta uteslutande
rätt stridigt »vara kunde: Börandes liktväl hädanefter
en sädan rätt ät ingen »vidare förunnas. Ej
heller äligge Författaren att pä Skriften utsätta
sitt namn, med mindre han af eget »val och »vilja
sä för godt finner. Af samma grund, och pä det
en ej mindre obehörig, än bekymmersam och ofta
omöjlig, Granskningspligt öfwer Författares Arbeten
icke mä Boktryckaren äläggas, »vare han, sä snart
Bilaga till Mern. N:o 10. 211
Författarens egenhändigt tecknade kända elter bewittnade
namn och hemwist kunna af honom uppgifvas,
fran allt answar för egen del frikallad.
Och skall, till desto friare och skyndsammare utbredande
af nyttig upplysning, eho som BoktryckeriKonsten
idka, och till den ändan eget werk anlägga
will, enär derom hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhälles, sig Detz höga Privilegium dertill förwänta
kunna. Korteligen, inga andra »vilkor eller förbehåll
ware för Tankens offentliga uttryck förefkrifna,
än de, hwilka antingen mäste såsom oumbärliga
Lagar erkännas, eller kunna såsom allmänt
gagneliga förfogningar antagas, utan inskränkning
af någon rättmätig frihet.
2 §.
Såsom en anstalt af sistnämnda gagnande slag,
skall öfwer wissa slags Skrifter, innan de offentligen
kungöras, en förutgående uppsigt bibehallas,
och skall bestä af:
1:o En Theologisk Censur för alla sädana
Thcologiska Arbeten, hwilkas natur af officiela LäroSkrifter
fordrar, att de böra innehalla det waldaste
och noggrannaste uttryck af Statens antagna
Lärosatser. Sadaua äro Andeliga Tal, hällna i
de allmänna Kyrkorna; Postillor; större eller mindre
Läroböcker i Christcndoms-kunskapcn elier den Theologiska
Wettenskapen, som utgifwas att nyttjas
wid ungdomens underwisning, förklaringar öfwer
Evangeliska Texter och Prediko-utkast, författade
att tjena till ledning och biträde för yngre medhjelpare
i Prediko-Kallet; med flere af lika slag
och ändamäl. Alla Arbeten af denna beskaffenhet
skola med noggrannaste afseende pa öswerensstämmelsen
nied den rena Evangeliska Lärans hufwud
-
212 Expeditioner till Riks-Ständen.
grunder, sadan den i Augsburgiska bekännelsen
samt L Upsala Mötes beslut af är 1593 antagen
och förklarad är, af något Consistorium innan tryckningen
öfwerses, och sa ej utan desi pätecknade bifall
af trycket utgifwas, wid Trettiotre Riksdaler
Sexton Skillingars böter för den Författare, som sig
häremot förbryter. Allt öfrigt, fastän as Theologiskt
innehäll, som liktväl ej har samma officiela
bestämmelse, mä, såsom andra lärda undersökningar
och fria Tanke-öfningar, utan föregående Censur
utgifwas.
2:o En Theater-Censur, som har till föremål
Språkets ward, Lagarnas och Sedernas helgd;
men hwars uppsigt blott sträcker sig till Pjecer, som
uppföras, icke till Tryckningen deraf. De Skadespel,
som uppföras pä Kongl. Theatrarna, stä i
nyhnämnde afseenden under Kongl. SpectacleDirections
answarighet. För de öfriga Theatrarna
i Riket fortfare Konungen att, hädanefter som
hittills, utse en eller twänne Witlre Män, till hwilkas
granskning Dramatiska Stycken, som der spelas,
förut insändas stola, och hwilka böra tillse, att
deha Arbeten ingen ting innehälla som antingen
osedligt wore, eller hwarigenom annan offentlig
förargelse föranledas kunde.
3:o En Censur öfwer Disputationer, som
utgifwas wid Academierna, och hwilken kommer att
ester wanligheten förrättas af Faculteternas Decaner.
3 8-
Såsom ett, till högsta eller lägre graden, brottsligt
bruk as Tryckfriheten, anses af Lagen och
skall med dera utsatt straff beläggas:
1.
Det skändeliga brott sou: sätt »anin af Hä
-
Bilaga till Mem. N:o 10. 213
delse emot Gud, och hwarmed bör förstäs ett,
genom sjelfwa uttryckets gröfwa och afskywärda lydelse,
rysligt smädande af det Högsta Wäsendet.
Brottet skall straffas efter Allmänna Lagen Misig.
Balk. l Kap. 1 8 och Skriften eonfisqueras.
Dernäst: allwarlig och klart uttryckt förnekelse
af en Gud och ett tillstånd efter detta. — Allwarlig
och klart uttryckt förnekelse af den Christna
Tros-Lärans hufwudgruuder eller nägon deribland.
Brottet skall straffas med Etthundrade Riksdalers
böter och Skriften eonfisqueras.
Sedernas fräcka manhelgd, ware sig genom
offentliga Läror till någon grof last, särdeles den
som särar ärbarheten, eller sadana ohöljda och skändeliga
framställningar af desi utöfning, hwarigenom
främjandet af ett owärdigt och förderfligt lefnadssätt
uppenbart äsyftas. Brottet skall straffas med
Sextiosex Riksdaler Trettiotwä Skillingarö böter
och Skriften eonfisqueras.
Dernäst: Skrifter, författade i ett sprak fullt
af uppsåtlig wanart, såsom otuktiga talesätt, täta
och nedriga swordomar eller andra skamliga grofhetcr.
-Förbrytelsen skall straffas med Trettiotre
Riksdaler Sexton Skillingars böter.
3.
Allt klandrande omdöme om den wid närwarande
Riksmöte antagna Stats-Författningen, hwarigenom
nägon wägade npphäfwa sig att ogilla och
bestrida den i samma Regerings-Form fastställda
och genom en särskild Suceessions-Ordning af
Riksens Ständer ytterligare bestämda Thronfölfden.
214 Expediuoner till Riks-Ständm.
Brottet skall straffas med twä ars fängelse a fästning
och Skriften consisqueras.
Dernäst: allt yttrande om de öfriga delar af
samma Stats-Försattning, som icke inskränkes till
en loflig och foglig framställning af yppade betänkligheter,
utan genom sjelfum Skrifartens högeligen
förolämpande beskaffenhet, förbryter sig emot den
skyldiga wördnad, som Statens Grundlag owilkorligen
tillkommer. Brottet skall straffas med Sextiosex
Riksdaler Trettiotwä Skillingars böter. Om
confiscations nödlvändighet pröstve Domaren.
Dernäst: skändeliga omdömen och yttranden,
angående Monarkisk Styrelse eller Negerande magt
i allmänhet. Brottet skall straffas med Sextiosex
Riksdaler Trettiotwä Skillingars böter, och Skriften
consisqueras.
4.
Allt slags lastcligt och förklenande yttrande,
hwarigcnom någon, under brottslig förgätenhet af
Majestätets helgd, wägade förgripa sig emot Konungens
höga Person, ware sig i enskildt afseende, eller
med hänsigt till utöfningen af Desi i Lagen grundade
Magt och Rättigheter. Brottet skall straffas
enligt Allmänna Lagen Misig. B. 5 Kap. 1 8
eller med 5 ars fängelse ä fästning. Skriften
stall confisqueras.
Samma helgd tillhöre Drottningen och Rikets
bestämde Thronföljarc.
Dernäst: skymfliga yttranden emot någon
bland de öfriga höga Personer af det regerande
Konunga-Huset. Brottet skall straffas med fängelse
a fästning pä ett halst ars tid, eller derutöfwer,
till och med ett helt är. Skriften skall consisqueras.
Bilaga till Mem. N:o 10. 215
5.
Oförsynt och, till innehall eller Skrifart, ständeligt
klander ä Riksens Ständer, Deras beslut och
göromål, ware sig stäldt emot Dem i allmänhet,
eller någon af deras Fördelningar i synnerhet.
Brottet skall straffas med fängelse ä fästning pä
ars tid. Skriften skall confisqueras.
6.
Skrifter som offentligen uppkalla till resning
och bruk af wäldsmagt emot Öfwerhet och Lagar,
eller som, pä hwad annat sätt ske ma, styrka och
uppmana Menighet eller Stands-Klasser till
olydnad, motständ och sadana egcnmägtiga företag
emot den offentliga Styrelsen, hwilka såsom uppenbart
störande af allmänt lugn och bcswuren
Samhälls-Ordning anses böra. Brottet skall straffas
efter Allmänna Lagen 6 Kap. Mihg. Balken,
och Skriften confisqueras.
7.
Skrifter som illskefullt angripa, ware sig Statens
Styrelse och Högsta Förwaltningen af desi angelägenheter,
eller den nyligen förelupna RcgcmcntsFörändringen,
och hwarigenom, medelst utspridande
as sanningslösa, uppretande och förhatliga begrepp
derom, det allmänna lugnet wadeligen eller skändeligen
ofredas. Brottet skall straffas med Etthundrade
Riksdalers böter och Skriften confisqueras.
Dernäst: illwilligt och till utspridande as wädliga
farhägor eller annan dylik äsyftad stada uppdiktade
händelser och föregifna nyheter, rörande det allmänna
tillständet och hwad dermed omedelbar gemenskap
äger. Brottet skall straffas med böter ifrån Tret
-
216 Expeditioner till Riks-Ständen.
tiotre Riksdaler Sexton Skillingar till Sextiosex
Riksdaler Trettiotwä Skillingar. Oin eonfifcationens
nödwändighet pröfwe Domaren.
8.
Smädliga, förolämpande och till osämja nied
andra Magter ledande omdömen och yttranden om
främmande samtida Nationer och Stater, deras Öfwcrhet
och dest Blodsförwandter, Regering och Regeringssätt,
höga Embetsman eller Sändebud, inre
eller yttre sörhällanden, företag och underhandlingar.
Förbrytelsen skall straffas med Femtio Riksdalers
böter, eller derutöfwer, till och med Twähundrade.
Och skall htvarje Skrift, hvarigenom med utländsk
Magt miffförstand redan yppat sig, under detta
Moment hänföras, och, om den straffbar finnes,
derefter dömas, utan afseende pä skrifartens ironiska,
allegoriska eller annorledes sörhöljda beskaffenhet.
Om confiscationens nödwändighet pröfwe Domaren.
9.
Oberättigadt och olämpligt kungörande i Allmänt
Tryck as hwad i anseende till Statens ä
särde warande Underhandlingar, eller eljest af
Konungens beslut och afsigter, samt Defi Ministrars,
Räds och Sändebuds förtroendewärf utrönt eller
förmodadt wara mä. Förbrytelsen skall straffas med
Sexton Riksdaler Trettiotwä Skillingars böter,
eller derutöfwer, till och med Femtio Riksdaler.
10.
Oförrätter till namn och rykte, hwarigenom
särskilde Medborgare, en eller flere tillika, pä ett
mer eller mindre brottsligt sätt ofredas, nemligen:
Bilaga lill Mern. N:o 10.
217
Först: Angripelser, svin ä ara gä, det
will säga lögnaktiga beskyllningar för sädana nesliga
gerningar, hwarigenoin ett ärligt namns rättigheter,
antingen efter Lag eller allmänt omdöme,,
förloras.
Dernäst: skador till Borgeligt namn och
anseende, ware sig tillfogade genom falska och
illwilliga uppgifter, som beröfwa någon (Person
eller Klatz) ett för detz yrke. Embete eller öfriga
wälfärd oumgängligt förtroende, eller elsest medelst
skymfliga omdömen och yttranden, hwarigenom någon
(Person eller Klatz) direet angripes i hwad till
Borgelig aktning bör anses owilkorligen börande.
Brott eller förbrytelser, som under detta Moment
höra, skola straffas med answar efter de allmänna
grunder, som i 8 och i) M samt 60 Kap. Mitzg.-  Balkcn föreskrifwas, med den ätskillnad som der
stadgas emellan angripelser i och för Embetets skull,
och dem, som personen enskildt anga. Dock, att sä
ofta böter äga rum, de i brist af tillgäng till deras
gäldande förwandlas i fängelse ä fästning
eller i Gerningsorten, efter den grund, som i 8 8
kO Mom. här nedanföre utsattes; samt att, dä
Mälet anseo urbota, fängelse ä fästning alltid
älägges den Brottslige i stället för de i nämnde
Lagens rum föreskrefne kroppsstraff; hwarwid iakttagas
skall, att fängelsetiden uti intet fall längre,
än till högst ett är, sträckas niä.
4 8.
Med afseende pä Författares eller Utgifwares
fäkrare och tydligare efterrättelse, tillätes uttryckligen
att i allmänt Tryck utgifwa allt hwad i efterföljande
tre Moment innehälles; dock med iaktta
-
218 Expeditioner till Riks-Stinden.
gande af de tvid hwarse Moment bifogade wilkor
och undantag.
1 Mom. Skrifter, likasom af all annan form
och beskaffenhet, äfwen af den, som man kallar Periodisk,
de mä besia i Dagblad, Veckoblad, Manads-Skrifter,
Journaler, eller under hwad slags
benämning de mä komma: utan annat wilkor för
ämnen och inrättning, än att intet inträng derigenom
ma ske i någon annans redan förlänta uteslutande
rätt.
2 Mom. Alla wid Rättegångar eller i andra
allmänna ärenden författade Skriftwäxlingar, Handlingar,
Förklaringar, Deduetioner, och ContraDeductioner,
Species Facti, Protocoller, Voteringar,
Domar och Utslag, ehwad de höra till den
förflutna tiden, eller till mäl, som hädanefter förekomma
och afgöras, ware sig wid wid Under-Domstolar,
Hof- och Öfwcr-Nätter, Collcgier, Konungens
Befallningshafwande, Consistoricr, Executionsställen
och andra Publika Werk, utan ätskillnad af
malens egenskap as Civila eller Criminela. Alla
Nescripter, Jnstructioner, Constitutioner, Reglementen
och Privilegier, hwarifrän helst utfärdade,
tillika med alla högre och lägre Nätters, Collegiers och
Embetsmäns Embetsbref och Mcmorialer. Ändtligeu
alla Socictcters och Werks samt enskilda
Personers Memvrialer, Ansökningar, Projecter,
Betänkande», Beswär, med Utslag och Swar
dera. Och böra till den ändan icke allenast alla
sädana Handlingar wid Domstolar och andra Publika
Werk genast och utan tidsutdrägt, emot Lösen,
utlcmnas ät hwcm det äskar, antingen han har
i Saken del eller ej, wid answar såsom för tsenstens
försummelse, om det af nägon wägras, eller
obehörigt fördröjes, utan äfwen wid samma answar,
i alla Archiv fri tillgäng lcmnaS att fä pä
Bilaga till Mem. N:o 10.
219
stället afskrifwa, eller, om derwid hinder wore, i
bewittnad afskrift emot »vederbörlig Lösen utbekomma
alla sädana Handlingar, som i ofwannämnde mål
kunna wara att tillgå. Wid söregäende tillåtelse,
böra likwäl följande undantag och »vilkor owägerligen
iakttagas:
1:o Att i anseende till Protocoller som hos
Konungen, eller i Banco- och Riksgälds-WerkenS
hemliga ärcnder, eller »vid Allmänna Riksmöten,
Ständens och Utskottens Öfwcrläggningar, hällas,
hwad derom i Rcgerings-Formen och RiksdagsOrdningen
stadgas, till owilkorlig efterrättelse
länder.
2:o Att, när för öfrigt i nägot Nättegängsmäl,
hwilkct helst, en Part genom trycket kungör
sitt beswär eller sin anklagelse, han äfwen mä »vara
förbunden att pä samma gäng genom trycket kungöra
hivad till Sakens upplysning och slutliga
afgörande wid samma Domstol owilkorligt hörer.
Likasom att när, af en Rättegång, nägot mer än
blotta Utslaget eller Domen dcrä till allmänt tryck
lemnäs, säsom en af Parternas pästäenden, förklaringar,
tvista vota eller dylikt, äfwen Wcdcrpartens
motpästäenden, motförklaringar, samt de öfrige Ledamöters
vota, af den Domstol hwarwid mälet företvarit,
mä dertill fogas; med ett ord, allt som för
nödwändigt hällas bör, till behörig upplysning om
Sakens behandling och om grunderna till det Utslag
som deri fäldt blifwit. Likwäl mä ingen belastas
med utlösning af flera Handlingar, än till
detta ändamäl owilkorligt nödwändiga äro, och mä
omdömet derom bero af Domaren, hos hwilken mälet
förewarit, under »vederbörligt answar, om dermed
annorlunda förfares, än med denna Lags tydliga
mening och stadgande öfwcrensstämmer.
220 Expeditioner till Riks-Ständen.
3:o Att »vid tryckning af Protoevller, Domar
eller andra Handlingar af dylik natur, icke nägra
noter och anmärkningar ina, i eller »vid sädana
arter, tillika inflyta, eller någon slags tilläggning
derwid omedelbarligen fogas; utan deras eget ordliga
innehäll ensamt och noga följas. Den Utgiftvande
liktväl obetaget, att, i ett derifrån ätstildt
yttrande, meddela Allmänheten hivad han anser till
sakens ännu närmare upplysning hörande; dock sä,
att hivad Allmänna Lagen om Domqwal stadgar,
icke öfwerträdes, tvid det ansivar som derstädes i
samma fall utsättes.
4:o Att Protocoller och Handlingar i sörlikta
Brottmål ej mä, sa länge Parterna leftva, utan
deras ömsesidiga tillständ, af trycket ntgifwas.
5:o Att hivarken sädant, som rörer gröfwa
mindre kända miygerningar och styggelser, eller pä
annat sätt högeligen särar blygsamheten, eller hädelser
emot Gud och Verldslig Ofwcrhet innehäller,
eller hivad i anseende till Personer, hwilka ett mäl
icke egentligen beträffar, kunde hafwa influtit otidigt,
anstötligt och förklenligt, ma i sädana Handlingar
genom trycket kungöras, utan sä wida, hivad
sistnämnde fall angär, äberopandet skulle pröfwas
nödwändigt till upplysning och styrkande af sjelfwa
hufwudsaken. Hwilken pröfning Domaren, som
sist i malet dömt, likaledes werkställa bör.
Förbrytelser emot 1:sta och 2:dra puneterna
af detta Moment, stola beläggas med Etthundrade
Riksdalers böter för hwardera pnncten; för sädane
som ste emot 3:dje pnncten, medelst obehöriga Noters
bifogande, stall i plikt erläggas Tjugufem
Riksdaler, utom answaret, sä »väl för Noternas
som det särskilda yttrandets innehäll; ändtligen, för
hivad emot de öfrige 4:de och 5:te puneterna i allmänt
tryck stridigt utkommer, böte Utgifwarcn
Bilaga till Meni. N:o 10. 221
Trettiotre Riksdaler Sexton Skillingar, antingen
han försummat att Domarens yttrande öfwer sådana
Handlingars tryckning »vederbörligen äska,
eller dess antydan efter eget sjelftycke äsidosatt.
3. Mom. Slutligen, och pä det, äfwen i afseende
pä Historiens upplysning och fullständighet,
intet hinder mä ligga i wägen, och ingen kunskap
eller händelse, som dertill höra kan, bortgömmas
eller i glömska förloras, åge, pä lika sätt, en hwar
frihet att genom trycket kungöra och till esterwerldcns
kännedom uppdaga alla under framfarna Regeringar
mer eller mindre kände händelser och förefallna
m.ärkwärdigheter, jemte Politiska Reflexioner
deröfwer, och sädana hemliga eller bekanta Anecdoter
som derät ljus läna. Likwäl derwid förbehället,
att källorna till sädana uppgifter böra kunna, i
händelse af ätal, »vederbörligen förcwisas, samt att,
i allt hwad närwarande tid och ännu lefwande
Personer röra kan, ingen ting mä, under sken ak
Historiskt ändamäl, i offentligt tryck utgifwas, som
emot hwad om sädana ämnen i denna Förordning
innehälles stridande »vöre. Förbrytelser häremot
skola, efter deras beskaffenhet, straffas pä sätt sorn
ä behöriga ställen redan i det föregäende stadgadt
finnes.
5 8-
Under förutsättning af hivad i föregäende W
innebälles och föreskrifwes, stär för den allmänna
tanken fritt och öppet att i alla ämnen, utan undantag,
öftva, uttrycka och meddela sig: Skriften
mä »vara af Theologiskt eller Philosophiskt innehäll;
den mä angä Moral, Statistigue, Politique; beträffa
tvärt eget Land eller främmande; röra Medborgares
rättigheter eller skyldigheter; äsyfta Na
-
222 Expeditioner till Riks-Ständen.
tionens förkofring genom hushållning, slöjder, näringar,
eller deh sinnes-odling, genom Uppfostran,
Wettenskaper, Witterhet och Borgerlig upplysning.
Salunda, och pä det, ä ena sidan, till utspridande
af ett allmänt och gagncligt ljus, ingen möjlig wäg
mä tillstängas, likasom ä den andra tillfällen öppnas
för tänkande och till Rikets tjenst skicklige
män att göra sig kända och, hwarest behof af dem
more, brukade, mä det hädanefter ingalunda anses säsom
någon Swensk man förwägradt, att genom trycket
yttra sina nitiska tankar och crindringar öfwer alla
delar af den allmänna wälfärden, som kunna tillåtligen
underkastas offentlig pröfning; sädana erindringar
mä beträffa Landets och Statens tillständ i
allmänhet, eller Lagar, Författningar och Publika
anstalter, äfwcn dem deribland, som härflyta, ware
sig ifräu Kongl. Maj:ts egna höga beslut, eller
Konungs och Ständers gemensamma stadgande».
Sjelfwa Grundlagen mä derifrän icke annorlunda,
än till den del som ofwansöre bestämd blifwit, undantagas:
emedan dä den med Wishet sjelf förutsätter
förbättringars möjliga nödwändighet och äfwen
utstakar eu laglig wäg till deras -verkställighet,
Lagstiftaren icke utan motsägelse skulle beröfwa
det publika förnuftet rättigheten att yppa och antyda
de behof af sädana förbättringar, som kunna
möjligtwis genom samfält erfarenhet och ett längre
eftersinnande framdeles upptäckas. Dock, att sädaua
päminnelser stc ej allenast med all den -vördnad
och tillbörlighet som Konungens Höghet och Ständers
myndighet älägga; men äfwen 4-tan ringaste
minskning eller fördröjning i den obrottsliga lydnadspligt,
h-vartill hwarje undersäte och medborgare
är, genom ed och Lag, owilkorligt bunden. Annu
mindre skall det anses förbudet att med -vederbörlig
uppmärksamhet följa de ätskilliga Förwaltnings
-
Bilaga till Mem. N:o 10. 223
grenar, som under Collegiala Samfunds eller särskilda
Personers bestridande höra, eller för hwcm
dertill fog äger, att, som äldre Lag redan stadgar,
lägga i dagen alla Embetsmäns bewisliga,
sä lagliga som olagliga göromål, med hwad
sig derwid tilldragit, nyttigt eller skadligt.
Likwäl dcrwid pamint, att sa wäl hwad i 10 Moni.
af 3 § i allmänhet stadgas, som hwad ofwanföre i
5 Moni. af 4 F härom särskildt förbehälles, icke
uraktlätas niä. Och skall, för allt hwad i allmänt
tryck utkommer och mot denna förordning ej tydligen
strider, ingen Författare qwäljas eller oroas.
I hwilken afsigt, och pa det att hwad i sjclfwa
Författningen om förbrytelser deremot stadgas icke
mä genom äklagares eller Domares mitzförstadda
nit obehörigt äberopas, eller med öfwerdrifwen och
onödwändig stränghet handhafwas, följande rättwisa
grunder och wilkor skola, tvid denna Lags tillämpning,
wara hädanefter hwa-rje Domare till »välbetänkt
iakttagande älagda, nemligen:
Att hwarken sädana drag af en möjligtwis
starkare och frimodigare skrifart, som kunna höra
till någon nyttig sannings kraftigare framställande,
när ingen förgriplig afsigt är dermed tydligen förbunden,
mä säsom skälig anledning till ätal och
yrkande af Lagens näpst förebäras; eller ännu mindre
någon sädan ringa owarsamhet i uttryck, som
kunde af brist pä nogare eftersinnande lätteligen
hafwa undfallit en Författare, ware sig i allwarlig
eller skämtande Skrifart: att således föremålen för
anklagarcs ätal och Lagens bestraffning icke böra
wara förseelser af ingen eller föga menlig werkan,
utan förbrytelser af oskicklig och märkbar skada för
Samhället eller enskilda; att sädana äklagade Tryckfrihcts-brott
böra till fullo uppgä emot de bcstämuingar,
som dcrä i detta förordnande utsättas, och
224
Expeditioner till Riks-StLnden.
i synnerhet der blott en enda grad af straff och
straffbarhet utsattes, ingen ting under samma rubriquc
dragas, som ej, till förbrytelsens storhet eller påtaglighet,
fullkomligen swarar deremot; att brottslighetens
beims böra hämtas af den äklagade Skriftens
egen klara lydelse, och icke genom tolkning och tydning
ledas derur; ändtligen, att sä ofta fallets natur
tilläter, mindre afseende ma hafwas pä något
enda särskildt uttryck eller ställe, än pä hela Skriftens
allmänna innchäll och beskaffenhet.
Af samma grund erkndras widare, att hivad i
7:de Momentet af 3 8 endast med afseende pä
uppenbara och gröfwa förbrytelser stadgas, ingalunda
mä tydas om sädana, den allmänna Ställningen
rörande, wälgrundade änskönt frimodiga päminnelser,
hwilka, genom denna Försättning uttrvckligen
tillätna, pä intet sätt böra såsom Lagstridiga
anses, utan twertom säsom härflytande frän en pä
ostridig rätt grundad medborgelig sorgfällighet om
den allmänna »välfärden. Lika sä litet mä under
den art af brottslighet, som af Lagen i 10 Mom.
samma Z äsyftas, kunna dragas sädana Skrifter,
af Moral-Satiriskt innehäll, hwilka pä ett för Samhället
nyttigt sätt beifra, ware sig mcnskliga fel och
därskaper i allmänhet, eller dem som kunna hos
witza Ständ och Samfundsklasser mer eller mindre
röja sig. Icke heller skola, L Politiskt hänseende,
fria och owäldiga yttranden öfwer särskilda Samfundsklasser,
deras nytta, rättigheter eller öfriga förhällande
till Samhället, kunna räknas ibland förbrytelser
enrot detta Moment. Skolandes för öfrigt
med den benämning af Smädelig och Smädande,
som af denna Lag flerstädes nyttjas, icke annat
kunna rätteligen förstus, än hivad antingen genom
uttryckets gröfwa och skvmfande lydelse, eller genom
sjelfwa tillmälets härdt kränkande beskaffenhet, samina
Bilaga till Mem. N:o 10. 225
benämning werkligen förtjenar, och således dermed
icke kunna förblandas, hwarken allt strängare klander
i allmänhet, eller hwart och ett ironiskt skämt,
som möjlig förtörnelse medföra knnde. Dock att de
ämnen, som i 3:dje, 4:de och 8:de Momenterne af
3 8 innehallas, härigenom ingen ting af deras nödwändiga
helgd förlora ma. Och skall till ytterligare
främjande af deha grundsatsers wärd, da enligt
hwad i 8 § nedanföre stadgas den af Riksens
Ständer tillförordnade Tryckfrihcts-Committees yttrande
öfwer aklagade förbrytelser af Domstolen
infordras, berörde Commitwes äliggande wara att,
genom grundliga samt pä rättwisa och sakernas
upplysta öfwerwägande byggda utlåtande», Domaren
i des; pröfning biträda och underlätta, samt
derigenom samfält med honom bidraga till.förebyggande
af sädana omildare tydningar, och deraf
flytande vriktighetcr i Lagens tillämpning, som genom
äklagares osta öfwerdrifna och ensidiga nit
föranledas kunde. Warandes ändamälet med detta
Förordnande ingalunda, att för en Swcnske Män
tillständig Frihet i tankar, mindre för obetydliga
ämnen och genom ett otalsamt aktgifwandc derpå,
qwälja Författares trygghet och nergwäfwa det allmänna
förståndets mod och »verksamhet, utan blott,
att sädana märkliga förgripelse».', som härleda sig,
antingen fran brottslig ilska eller högst wädlig obetänksamhet,
och hwarigenom Samhällets yttre eller
inre lugn werkligen äfwentyras, mä till förtjent
bestraffning framdragas. Men ware ock tvid sädana
tillfällen den brottsliges näpst sä mycket säkrare och
allwarligare, son» rättwisan deraf blir större och för
hela Samhällets ögon tydligare, ej mindre genom
titlräcklighcten af sjelfwa den lagliga friheten, än
genom undantagens högsta billighet och deras för
Statens lugn synbara nödwändighet.
15
226
Expeditioner till Riks-TtLnden.
6 §.
Ännu höra under denna Lags föreskrifter
tlvannc för Litteraturen wigtiga ämnen, nemligen
Författares Äganderätt till hwad as dem alstras
och Bokförsäljningens frihet i anseende till Utländska
Skrifter.
Hivad den förstnämnde puuctcn angar, och dä
en Författares rätt till htvad han skrifwit icke kan
wara annan eller mindre än till allt annat, som
genott! hans flit frambringas, fordrar billigheten att
han oek pä lika sätt derwid bibehalles, och gänge
samma rätt, efter honom, till den som honom i
annan tillhörighet lagligen efterträder. Ingen äge
således nllständ att i offentligt tryck utgifwa en
annaM Arbete, ware sig större eller mindre, handskrifwet
eller redan af Trycket utgänget, utan pä
sätt och under wiktor, som i det under utarbetning
warande Reglemente för Boktryckeri och Bokhandel
närmare föreskriswas stall; och hwarcst, tillika ined
Författares, äfwcn Utgifwarcs rättigheter skola finnas
»vederbörligen bestämde.
I anseende till försäljningen af Böcker och
i ryckta Skrifter, som Utrikes ifräu införas, upphöra,
likasom i anseende till Tryckets inhemska frihet,
alla hittills warande inskränkande Stadgar.
Warandes alla Utländska böcker, Skrifter och Periodiska
papper, af hivad art och Spräk de mä
ivara, till införande och försäljande tillätna, sä snart
de ej kunna till iunchällct pätagligen hänföras under
hwad i första puncterne af Irsta och 2:dra Momenten,
samt i 4:dc Moni. af detta Förordnandes
3:djc §, såsom högst brottsligt anses och förbjudes,
eller eljest, i förhällandc till något bland de öfriga
Mom. af samma 8/ innefatta saker af den särskildt
swära beskaffenhet, som skulle göra deras utspri
-
Bilaga till Mem. N:o 10.
227
dande högeligen obehörigt och skadligt. Pä hwad
sätt nied »värden derom förhällas bör, skall i nästföljande
Z tillkännagifwas.
7 8-
Såsom förfogningen till nödig »vaksamhet, dels
pä Tryckfrihetens bruk, dels pä försäljningen af
Utländska Böcker och Skrifter, samt till behörigt
handhafwande af hwad Lagen i desta afseenden innehaller,
stadgas och förefkrifwes:
1:o Att Författare, som icke pä Titulbladet utsätta
sitt namn, skola utan gensägelse till Boktryckaren
skrifteligen uppgiftva det, tillika »ned deras
hemwist, htvaraf intetdera ma af Boktryckaren, emot
Författarens »vilja, röjas eller kungöras, utom dä
det i Laglig ordning af Domaren ästas. ^ Boktryckarens
»ramn, jemte Tryckningsorten och Artalet,
mäste deremot alltid a Skriften utsättas. Underlates
af Boktryckaren denna sistnämnda skyldighet,
skall han derföre plikta, första gängen, Etthundrade
Riksdaler, och ware andra gängen förfallen till
samma böter, jemte rättighetens förlust.
2:o Att dä kännedom af Författarens namn
»vid Domstolen äskas, och Boktryckaren ej gitter
uppgifwa det, stannar han, wid sädan händelse, i
hela answaret. Befinnes namnet orätt hos Boktryckaren
angifwet, sa att rätta Författaren bortgömt
sig under en annans person; yppe denna sistnämnde,
inför Domaren, Skriftens »verklig a Författare
samt styrke fin uppgift med fullgiltigt bernis,
eller stände sjelf hela answaret.
3:o Att af Böcker och Skrifter, sorn frän
Bokpressen utgä, ingen försäljning eller utspridning
skall wara tilläten, innan ett Exemplar af
den till utgifning färdiga Skriften blifwit förut in
-
228 Expeditioner till Riks-StLnden.
lemnadt, i Stockholm, till Kongl. Maj:ts HofCantzlers-Embete,
samt a hwarje annan ort, till
den, som derstädes, ä samma Embetes »vägnar, äger
att taga kännedom af hivad frän trycket utgifwes.
Boktryckarens skyldighet skall wara att, sä snart
tryckningen af en Vok eller Skrift blifwit fullbordad,
besörja om werkställigheten af denna föreskrift; och
skall han, med tjugufem Riksdalers böter, hwarje
försummelse deraf umgälla. Härifrån undantagas
likwäl Dag- och Wecko-Skrifter, som i lösa Blad
och pä bestämda dagar utkomma.
4:o Att i allt hwad Religionen, Sederna,
Statens angelägenheter, eller eljest Samhället i
allmänhet röra kan, Hof-Cantzleren äger att, bäde
inom Hufivudftadcn och i Landsorterna, nied uppmärksamhet
waka öfwer Tryckfrihetens lagliga bruk.
Och skall det wara honom åliggande, att med qwarstad
ofördröjligen belägga hwarje skrift, bok eller
blad, hwari han sinner någon förbrytelse emot 4:de
Mom. af 3:dje § eller någon af särdeles betänklig
beskaffenhet emot 3:dje, 8:de eller 9:de Mom. af
samma tz i detta Förordnande; likasom da Skriften
kan, till sitt innehåll, hänföras under hwad i Allmänna
Lagen om Uppror och offentliga uppmaningar
dertill stadgadt sinnes. I alla öfriga fall mä
ingen Bok eller Skrift med qwarstad beläggas, utan
af offentlig Domstol, ester förutgängen äklagelse,
och sedan Rätten i anledning deraf pröfwat, huruwida
nödigt wara mä, att Skriftens försäljning
genast inställcs. Hof-Cantzlcrens förbindelse ware
widare, att ivid alla tillfällen dä förbrytelser emot
denna Förordning yppa sig, antingen han funnit
qwarstad ä Upplagan äga rum eller ej, och sä ofta
wälet ej hör, ware sig säsom blott ordningsmäl
under hans egen pröfning, eller till den förfördelades
enskilda beisrande, Justitice-Cantzlers-Embetet
Bilaga till Meni. N:° 10. 229
derom genast underrätta och förbrytelsen till Dest
widare åtgärd öswerlemna.
5:o Att sä snart något sädant tillkännagifwande
frän Hos-Cantzlers-Embetet inlupit, eller något brott
emot Tryckfrihets-Förordningen bliswit JustiticeCantzlers-Embetct
genom enskild angiswelfe, eller
pä annat sätt, kunnigt, skall det wara samma Embete
owilkorligt äliggande, att ofördröjligen lata den
angifna förbrytelsen genom tillförordnad Actor wid
behörig Domstol äklaga, och mälet till skyndesamt
afgörande befordra. Justistico-Cantzleren ware destutom
äfwen för sin del förbunden att, genom »vederbörande
Fiscaler och andra uuderhafwande, öfwer
Tryckfrihetens Lagliga bruk tillbörlig uppsigt
hälla. Skolandes utom de Publike åklagare, hwilka
af Justitico-Cautzleren förorduas till beifrande af
yppade Tryckfrihetsbrott, ingen annan, eho han är,
tillätet »vara, att nägon Skrift tvid. offentlig Domstol
ätala, med mindre sä är, att förbrytelsen i
personligt förolämpande bestär. I sädant fall före
den oförrättade, om han ej derifrän hindrad är,
sjelf sin klagan, »nen »vare dock befogad att af Publik
Actor dcrwid biträde njuta, sä snart derom
hos Justitice-Cantzlers-Embctet begäran anmäles.
0:o Att i anseende till Dagblad, Weckoblad,
Tidningspapper och alla skags Periodiska Arbeten,
ej mindre Utgifware än Författare böra ställa sig
hwad i detta Förordnande innehälles och dem anga
kan, till noga efterlefnad. Skolandes, efter fjerde
gängen förnyade större förbrytelser deremot, utom
det af Lagen ä Författaren utsatte strast, icke allenast
ett sädant Blad eller Periodisk Skrift helt och
hältet indragas, »nen äfwen Utgifwarcn haftva förwcrkat
sin rätt till nägot sädant »vidare företag.
7:o Att pä det liktväl ingen Författare eller
Utgifware mä för nägot begänget sel hällas under
230
Expeditioner lill Riis-LtLnden.
beständig möjlighet af anklagelse, äligge sä »val dem,
som om denna Författnings handhafwande »värd
hälla böra, som andra, hwilka till ätal föranlätas,
att »ned skyndsamhet all förbrytelse deremot beifra;
och -nä, sedan trenne Mänader förlupit ester en
Skrifts utgifwande i Stockholm, och efter dubbelt
sä läng tids förlopp i Landsorten»», intet ätal derä
»vidare äga rum. Dock undantages härwid det fall,
att nägon, som blifwit i offentligt tryck enskildt förfördelad,
icke kunnat för hinder af fränwarelse,
eller sjukdom, eller annat bewisligt laga förfall,
söka inom berörde tid den upprättelse, som han
genom Lagens ätgärd tror sig berättigad att erhälla.
I sädan händelse »'kall den här utsatte tiden
räknas frän den dag, intill hwilken det anmälda
Laga-hindret bewisligcn fortfarit.
8:0 Att, hwad försäljningen af Utländska böcker
och skrifter angar, Hof-Cantzlcrcns Åliggande skall
»vara, att deröfwcr, likasom öftvcr hivad af trycket
Inrikes utkommer, i Hufwudstaden och Landsorterne
behörig uppsigt hälla. Agandes bemälde Embetsman,
att i anseende till utspridandcts förekommande af hivad
i utländska Skrifter eller blad finnas kunde, som
för anstötligt eller förolämpande emot främmande
Magter anses bör, Kongl. Maj:ts egna höga befallningar
inhämta och »verkställa. I allt öfrigt,
och sä snart nägon Utländsk skrift, bok eller blad,
af Hof-Cantzlcrs-Embetet med givarstad belägges,
blistve händelsen, tillika med orsaken dertill, hos
Riksens Ständers Trycksrihets-Comniittec omedelbarligen
inberättad, som den inställda Skriftens »'linehäll
närmare undersöker, och L enlighet »ned hwars
utlätande deröfwcr samma i fräga »varande Skrift
af bemälde Embete sedan antingen frigifwcs, eller
till försäljning alldeles förbjudcs. Dock »'kall, hwad
Periodiska eller andra fortwarande Arbeten beträf
-
Bi!«ga till Merri. N:o 10.
281
får, derwid iakttagas, att hwarken qwarstad eller
eonfiscation utom och öfwer den i fräga satta delen,
häftet eller numer», af sädaua Skrifter, någonsin
sträckas »>ä. Derjemte skall i hwarje Landsort
medcrbörande Domstol wara skyldig att, wid
Laga atal a »agon i Riket inkommen utländsk Skrift,
innehället deraf genast under pröfning taga, och i
fall det skulle befinnas af den antingen owilkvrligt
förbndna, eller eljest wädliga beskaffenhet, sorn i
sednare pnncten af 6:te § oswanföre antydd bliswit,
Skriften med qwarstad belägga. Kommandes qwarstaden
att derä fortfara, intill desi, efter skedd anmälan
derom hos Konungens Hof-Cantzlers-Embete,
samma Embete sig deröfwer ntlatir och föreskrift
derigenom erhållits, huru med den i förwar satta
Skriften widare förfaras skall.
9:o Att, om någon bok eller skrift, som bliswit i
laglig ordning antingen eonfisqnerad, eller tills widare
med qwarstad belagd, det oaktadt försäljes,
eller under hand uppsåtligen utsprides, skall den,
som dermed beträdes, ware sig Författare, Boktryckare
eller hwilken annan person, som sig dertill
bruka latit, derföre till answar ställas, och dä förbrytelsen
honom bewisas kan, derföre plikta Twähnndrade
Riksdaler. Boktryckare eller Bokhandlare
ware, dä detta brott af dem begas, tillika sina
rättigheter sörlustige.
8 8-
Wid Rättegången i Tryckfrihets- eller Bokförsäljnings-mal,
som med anledning af denna Författning
uppkomma, skola följande Ordning ocb
Stadgande» för framtiden beständigt och med noggrann
efterföljd deraf iakttagas:
l:o Alla mål, hwilka i något afseende innefatta
atal ä böcker och skrifter, som af trycket in
-
232
Expeditioner til! Riks-ZtLnde».
rikes utkommit, och som ej höra under Hof-Cantzlerens
enskilda afgörande, skola upptagas tvid Kämnärs-Rätt
i den Stad, eller tvid Härads-Rätt i
den Ort, htvarest den äklagade förbrytelsen skett.
2:o I anseende till Stämning af Parter eller
Wittncn med allt hwad till en Laglig Rättegång
böra kan, iakttageS hwad gällande Lagar och Författningar
om sädana brottmäls behandling tvid allmänna
Domstolar föreskrifwa. Och ware UnderRätt
skyldig att, sä snart undersökning i nägot mäl
äskas, densamma genast i wederbörlig ordning begynna,
och utan uppehäll till Lagligt slut fortfara.
3:o Wäckes tvid begynd Nättegäng fräga om
gwarstad ä en ätalad Bok eller Skrift, eller begäres,
under sakens lopp, förbud emot widare försäljning,
äge Under-Ratt att jemwäl derom förordna
efter de grunder, som af denna Förordning
ivid handen giswas, samt öfriga förekommande giltiga
omständigheter.
ck:o Af Under-Rätt upptagas till blott undersökning
och utredande alla sädana mäl, som med
anledning af 3:djc § i denna Förordning innefatta
ätal öfwer Skrifters mer eller mindre brottsliga
innehäll; eller angä försummad Theologisk Censur,
eller Periodiska Skrifters inrättning, med afseende
till andras pästädda Rätt; eller tryckning af Rättegängs,
och andra Allmänna Handlingar med olofligt
bifogade noter och anmärkningar, som tillika
äro till sjelfwa innchället förgripliga; eller Domqwal
ä Laga kraft wunna Utslag; eller Historiska berättelser
och Anecdoter af den art, som i slutet af
4:de § förbjndne blifwit. Sedan undersökningen
blifwit fullbordad, och Parterne gjort sina slutliga
erindringar, ware Under-Rätt, utan att ingä i pröfning
af sjelfwa saken, skyldig att inom 30:de dagen
derefter, wid En Riksdalers böter för hwarjc
Bilaga till Meni. N:o 10.
233
dag, som deröfwer pä tiden utdrages, insända till
Swea Hos-Rätt den hällna ransakningen, jemte alla
till mälet hörande Handlingar.
5: o Hof-Rätten bör, sä snart ransakningen
inkommit, remittera den, jemte öfriga ätföljande
Handlingar, till den af Riksens Ständer tillförordnade
Trycksrihetö-Committee, hwilkcn äger att sitt
utlätandc i mälet afgifwa, hwarefter, och sedan
(5ommitteens yttrande till Hof-Rätten inkommit,
bemälde Rätt äligger att saken till slutligt afgörande
utan uppskof företaga.
6:o Under-Rätt äger deremot att, efter »vederbörlig
pröfning. Utslag fälla öfwer alla de klagomal,
som uppkomma i anledning af 4:de § i denna
Förordning, sä längt de ej blifwkt i 4:de Moni.
af närwarande 8: de § särskildt undantagna. Likaledes
upptagas derstädes till afgörande sädana mäl,
som i stöd af denna, Förordnings 6:te och 7:de W
angä Författares Ägande-Rätt, eller försäljning
och utspridande af confisquerade eller med qwarstad
belagde Böcker och Skrifter. Öfwer Under-Rättens
Utslag äger den mismöjdc att, i wänlig ordning
för brottmäl, anföra sina Beswär i den Hof-Rätt,
hwarunder Domstolen lyder. Dä mäl af denna
beskaffenhet inkomma till Hof-Rätten, ware sig genom
beswär eller underställningSwis, mä TryckfrihetsCommitteens
yttrande oni dem af bemälde Rätt
icke infordras.
7:o Angäende för öfrigt Rättegängssättet i
Hof-Rätten; huru ändring i dest Utslag sökas mä,
samt i hwilka fall Hof-Rätten tillhör att underställa
sina Beslut Kongl. Majrts höga pröfning;
sa förfares i deha delar enligt hwad allmänna Lagen
och särskilda Författningar förcskrifwa, i afseende
pä brottmäl, hwilka btifwa ifrän UnderRätt
dragne under Hof-Nättens pröfning.
234
Expeditioner till Riks-Ständen.
8:0 Skulle den oförmodade händelse inträffa,
att någon Bok eller Skrift blefme till sitt innehall
ätal underkastad, för hmarö offentliga utgifning
den af Riksens Ständer tillförordade TrycksrihetsComniittee,
med anledning af hwad Regerings-Formen
derom stadgar, sig i answarighet ställt; i följd
hmaraf emot nyfinämnda Committee talan anställas
mäste: dä skall Swea Hof-Rätt mara förste Domstolen,
samt mälet der omedelbarligen upptagas och
afdömas. I denna händelse förfaller jemmäl af
sig sjelf hivad angående Hvf-Rättens förbindelse att
inhämta Trycksrihets-Committeens utlåtande i 5:te
Mom. oftvanföre förordnadt blifmit.
9:o Inträffar det fall, att någon pä samma
tid anklagas, mare sig för flere sädana begangna
förbrytelser emot denna Förordning, hmaröfmer tvid
Under-Nätt icke dömas ina, eller derjemte äfmen
för andra brott emot Lagar och Samhälls-ordning,
da skall om hmarje sadan angifmelse mid behörig
Under-Rätt särskildt undersökas och, sedan undersökningen
blifmit fulländad, ransakningen tillika
med Domstolens yttrande deröfwer till Smea HofRätt
insändas. Bemälde Hof-Rätt äger derefter
att, i sammanhang med äklagelsen för missbrukad
Tryckfrihet, företaga äfmen de öfriga malen till
slutlig pröfning och pä en gang bestämma det straff,
hmartill den anklagade, för allt hmad honom stannat
till last, kan anses mara förfallen. Äro äter
angifmelserna sadana, hmaröfmer Under-Nätt, enligt
6 Mom. närmarande Z äger att Utslag fälla,
dä skall dermed förfaras enligt de grunder, hmilka
i 21 H 10 Kap. Rättegängs-Balken af Allmänna
Lagen utstakade finnas.
10:o Ager den sakfällde ej den förmögenhet
att han kan betala de böter, som honom älagde
Bilaga till Meni. N:o 10.
235
Lliswit, da stola de förwandlas till fängelse a fästning,
efter beräkning af Sexton Riksdaler Trettiotwä
Skillingar, säsoni ftvarande mot hwarje månads
fängelse, mänaden räknad till 28 dagar. Böter,
hwilka ci uppgä till Sexton Riksdaler Trettiotwä
Skillingar, skola, utan afseende pä Summans
större eller mindre belopp, stvara emot 14 dagars
fängelse i gernings-orten. Ar äter den anklagade
förfallen pä en gäng till flera olika straff, för begängua
särskilda förbrytelser emot Allmän Lag och
särskilda Stadgar, dä skola de olika straffen för detza
sistnämnda beräknas efter hivad gällande Författningar
derom förordna, utan hänsigt till förbrytelserna
emot Tryckfrihets-Lagen, för hwilka den
brottslige i alla de fall, dä han ef redan gjort sig
saker till döden eller fästning för lifstiden, alltid
stall särskildt undergä den bestraffning, som han
enligt denna Förordning ädragit sig.
liro Förbryter sig antingen Boktryckare eller
Bokhandlare i nägot af de ordnings-mäl, som dem
enligt denna Författning äligger att iakttaga, dä
äger Hof-Cantzleren att, efter det Boktryckaren eller
Bokhandlaren bliswit wcderbörligeu hörd och sätt
sig förklara, honom med det answar belägga, som
för sädan förbrytelse stadgadt finnes. Uti HofCantzlers-Embetcts
Utslag i dylika mäl sökes ändring
hos Kongl. Majit genom undcrdäniga Bcswär,
hwilka böra sist inom 30:de dagen efter erhällen
del af Utslaget ingifwas i Kongl. Majrts
Nedre Justlticr-Nevisivus-Expcditivn.
12:o Alla Böter efter denna Förordning stola
gä till twestiftes emellan äklagare och närmaste Fattighus.
I de fall, dä Mälsägaren sjelf utförfin
klagan, tillfaller honom den ena as nystuämnde
andelar.
2S6
Expeditioner till Riks-Ständen.
9 8.
Skulle emot förmodan något, som till deha
ämnen höra kan, finnas i denna Författning icke
nog tydligen utstakadt eller uttryckt, och twekan om
Lagens rätta tillämpning derigenom hos Domaren
uppsta, äge han dä att sädana twifwelsmäl hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, ät hwars
höga pröfning öfwerlemnadt ware att, efter föregånget
inhämtande af Tryckfrihets-Committeens underdåniga
tankar, Lagens mening i sadant fall tyda
och bestämma. Och ware Konungens derä gifna
förklaring fasom Lag gällande, intill dest, wid påföljande
Riksmöte, den salunda wäckta frägan blifwit
under Conftitutions-Utfkottets Lfwerwägande tagen,
och Konungs och Ständers gemensamma afgörande
dera följt, i den ordning, som Grundlagen
föreskrifwer.
No 11.
Med yttrande öfwer inkomna anmärkningar wid
den projecterade Riksdags-Ordningen samt
med förslag till ändringar och tillägg i
densamma.
Wördsamt Memorial.
Till Riksens Högloft. Ständers ytterligare
granskning och slutpröfning får Constitntions-Utskottet
härmedelst wördsamt öfwerlemna det till Utskottet
atcrförwifade Förslag till Riksdags-Ordning,
Memorial N:o 11. 237
försedt med förändringar och tillägg i öfwerensstännnelse
med de siera grundliga anmärkningar,
som uti Respective Niks-Ständen blifwit gjorde,
och som under omarbetandet tjenat Utskottet till
ledning och rättelse.
Da det ej warit för Utskottet möjligt att af
enskilda Riksdagsmäns erindringar och yrkanden
utröna Riksens Höglofl. Ständers i hwarje ämne
rädande tankesätt, har Utskottet, ftyrdt af deh eget
omdöme, funnit åtskilliga anmärkningar wara as
den beskaffenhet, att derpå ej kunnat göras nägot
till förändring werkande afseende. Andra äter haswa
såsom ledande till stadganden, rakt stridande emot
Constitutionens bokstaf eller esprit, ej bordt af Utskottet
till öfwerläggning upptagas, dä de ej inkommit
i den ordning Regerings-Formens 81 Z
söreskrifwer. Emedlertid äro anmärkningarne, sä
widt ske kunnat, till deras innehäll antecknade och
medelst korta Förklaringar beswarade.
Utskottet sär tillika bifoga ett ProtocollöUtdrag,
innehällande Ledamöters skiljaktiga meningar
i särskilda ämnen.
Stockholm den 6 Octobcr 1809.
D. Nannorlloim. st. Lilkvorspurro.
D. 8i1v6r8to1p6. O. Nornor.
8. v. 8toollon8tröm. Earl D. torstin.
8von Nrjllnian 0:8ou. Daniel Dllor8toin.
st. 0. Dalln. Darl Dn8t. Lrom8.
^.näor8 st:80n Ist^ollort. ston ston880n.
D. Daurus.
238
Expeditioner till Riks-Zländcn.
Bilaga till Mem. N-o 11.
Wördsamt utlåtande i anledning af de frän
Respcctive
märkningar
Ordning.
8 i.
Ridderskapet och
Adeln: att benämningen
af representanter för
Swensta folket, med hwilken
Utskottet betecknat Riksens
Ständer, ej more till
Ridderskapet och Adeln
wäl lämplig.
Riks-Standen inkomne anwid
Förstager till RikSdagS
8
i.
Sä ival äldre som nyare
tiders erfarenhet och
bruk hafwa tillräckligen
.stadgat denna Ridderskapets
och Adelns aldrig
tillförene utom än mindre
inom des eget Ständ
i sräga satte rättighet, alltid
med känsla för Fäderneslandet,
med ära litti
fw ad, och wederlägga till
öfwerslöd den af motsatsen
uppkommande slutföljd,
som skulle Riddersrapets
och Adelns werkuingskrets
wara inskränkt
inom en husfaders tränga
gränser, hwaraf skulle följa,
att Ridderskapet och
Adeln wid Riksdagar were
att anse föga annorlunda
ä'u säsom ett med
Rikets allmänna ärender
sig mindre behörigen befattande
Adels-befäl. Utskottet
har i öfrigt af
Bilaga lill Mem. R-o 11.
239
Preste-Ständet: att
Riksens Ständer, jemte
det de äro bundne af Rikets
Grund-Lagar, äfwcn
böra wara det af Religionens
och Samwetets
föreskrifter.
Att det uttryckligen bör
i Niksdags-Ordningen utsättas
det Riksens Ständer
utgöras af Ridderskap
och Adel, Prester, Borgare
och Bönder.
hwad anmärkningens Författare
anfört ej fnn»it skäl
att till den famina lemna
något afseende, och Ridderskapcts
och Adelns Ledamöter
i Utskottet, ledde
af deras kännedom utaf
Nidderskapets och Adelns
tankesätt, desi ömtålighet
att förwara den ädlaste af
alla desi rättigheter och
desi sätt att densamma
utöfwa, hysa den säkra
öfwertygelse, att i fraga
warande, mera än någon
annan owäntade, anmärkning
aldrig bör winna
desi bifall.
Da fraga warn om föreskrifter
för Nationens
Representanter i deras
egentliga Riksdagsmannabefattning,
har Utskottet
ej ansett nödigt att särskildt
namna de allmänna
förbindelser, hwilka de
äga såsom Medborgare i
Staten.
Ordet Riks-Ständ
innefattar allt hwad som
kan komma under namn
af Ständ, och således äfwen
de ännu orepresenterades
representanter, om
hwilka ännu är oasgjordt,
hurnwlda de komma att
240
Expeditioner lill Riks-Itänden.
Borgare-Ständet:
att Riksdagsmäns åliggande
borde utförligare
bestämmas.
8 2.
Niddcrskapet och
Adeln: om tid till Riksdags
början i medic» Januarii,
eller, efter andra,
i medio Octobris.
Preste-Ständet: om
allmänna föreskrifter för
Riksdagsmanliawal.
§ 3.
Preste-Ständet: att
samräd med Riksens Ständers
Banco-Fullmägtigc
kunde göra tillfyllest.
Borgare-Ständet: om
bestämmande huru förhällas
borde, enär Konungen
intagas uti nägotdera af
de fyra nuvarande RiksStänden.
Utskottet anser denna Z
mera som en definition
än som en reglementarisk
föreskrift.
8 2.
Utskottet har i denna
§ ej kunnat asmika frän
Regerings-Formens klara
föreskrift i 49 Z, i öfwerensstämmelse
med hmilken
Riksens Ständer i Riksdagsbeslutet
äga att bestämma
dagen enär de
böra sammanträda.
Tesa föreskrifter igenfinnas
i Niksdags-Ordningens
11 och följande
§§ samt ankomma i öfrigt
pä htvart och ett Ständs
fri- och rättigheter.
8 3.
Utskottet finner ingen
olägenhet af den förcslagne
tillökningen af NiksgäldsContoirets
Fullmägtige,
säsom innehafwande ett
lika förtroende med dem
i Banquen.
Utskottet tror, det en rättighet
att med Konungen
rösta, hwilken ej ens är
Bilaga till Meni. N:o 11.
241
och fullmägtige icke arv
af samma tankar rörande
Niksdagsortcn.
8
Ridderskapet och
Adeln: huruwida StatsRädet
tillkommer att utnämna
Landtmarskalk och
Taleman wid de Riksdagar,
hwartill det kallar,
samt huru dermed förhallas
bör, da de oförmodade
händelser inträffa,
hwarom i likstämmighet
med Rcgerings-Formens
96 tz Riksdags-Ordningens
10 8 förmäler, hwilka
anmärkningar äfwen
hafwa afseende pä 6, 7
och 10 Z8.
8 5.
Ridderskapet och
Adeln: att det i denna
8 nämnde sall af Konungens
sjuklighet äfwen,
Stats-Rädet tillagd, icke
bör i detta ämne tillkomma
fullmägtige.
8 4.
Dä 39, 40, 41 och 42
§8 N e g ering S--F ormen, utom
i der utsatte fall, tillägga
Stats-Rädet Kongl,
magt och myndighet, följer
ock deraf, att det nämner
Landtmarskalk och
Talemän. Hwad det sednare
Momentet beträffar,
sa, dä Stats-Rädet
genom uraktlätenhet af en
sä »väsendtlig skyldighet
skiljt frän sig Riksens
Ständers förtroende, anser
Utskottet rättigheten
att nämna Landtmarskalk
och Talemän tillkomma
Ständ en hwart för sig,
och har i anledning deraf
föreslagit det stadgande,
som Riksens Högloft.
Ständer af den ä nyo
redigerade 23 8 täcktes
intaga.
8 5.
Utskottet sär harwid
förklara, att den tid
för Konungens sjuklighet,
hwarom 5 8 förmäler, ej
242
Expeditioner lill Riks-ItLnden.
jemte de öfrige, i 10 8
bordt upptagas.
Preste-Ständet: att
i stället för Sig icke befattat
bordt utsättas:
Sig icke kunnat eller
bordt befatta.
8 6.
Preste-Ständet: yrkas
det tillägg i afseende
pä Riksdagskallelsen,
att densamma ma af
Stais-Radet utfärdas i
den omyndige Konungens
namn.
8 8.
Ridderskapet och
Adeln: att denna 8 mätte
utgå.
Preste-Ständet: samma
anmärkning, med tillägg
att, i händelse asbens
bibehållande, i stället för
Husm nystaden matte
sättas Niksdags-orten.
kan hänföras bland de allmänt
kända och bestämda
fall, som 6 och 7 ^
omröra.
Äsyftar en sa tydlig förändring
af 40 § Regerings-Formen,
att Utskottet
ef anser sig tillständigt
att om densamma afgiftvanägot
yttrande, förrän
fräga derom likmätigt
Rcgerings-Formens 81 Z
wäckcs.
8 6.
Ehuru sädant synes
följa af sig sjelft, tillstyrker
dock Utskottet den föreslagne
tilläggningen.
8 8.
Utskottet har, med kännedom
af hmad i andra
länder förefallit, trott att
en direct och beqwäm inflytelse
affrämmandc Magter,
genom pä stället närvarande
Sändebud, borde
under Ständernas bögft
wigtiga öflocrläggningar
i »löjligaste mätto undwikas.
I öfrigt har Ut
-
Bilaga till Mern. N:o 11.
243
Preste- och Borgare-Ständen:
att inga
Troupper mätte fä under
Riksdagen pä ett witzt
afständ frän Niksdagsorten
sammandragas.
8 ii.
Ridderfkapet och
Adeln: om extra Walförrättares
förordnande
wid Riksdagsmanna-ival
för Boude-Ständet, i stället
för Domhafwaude af
frälse Ständ.
Borgare-Ständet:
att wal till Riksdagsmän
för Städernes Borgerskap
skola wcrkställas inför
Magistraterne, äfwensom
att det mä äligga dem att
meddela ntlätanden öfwer
de wid walförrättningar
uppkomna twiftiga frägor.
8 12.
Borgare-Ständet:
att Ridderskapets och Adelns
Representation, fäsom
»varande af en Constitutionel
art, ef mätte
skottet iakttagit den yrkade
ordförändringen.
Denna fräga, säsom efter
Utskottets tanka innefattande
en förändring i
Regerings-Fvrmens 14 H
och ef i föreskrifwen ordning
wäckt, har Utskottet
ansett sig ef kunna till
öfwerläggning upptaga.
8- ii
I
enlighet med de
för Bonde-Ständet under
Riksdagen 1789 utfärdade
Nädige Privilegier, tillstyrker
Utskottet det föreslagne
tillägget.
Äro den förra iakttagen
genom förändringen
af 14 Z och den sednare
tillräckligen förklarad genom
19 H:s inuehäll.
8 12.
Som Riddarhus-Ordningen
ef kan författas
annorlunda än i fullkomlig
öfwercnsstämmelse med
Niksdags-Ordniugen, der
244
Expeditioner til! Riks-Ständen.
ensamt bero afRiddarhusOrdningen,
utan i Riksdags-Ordniugcn
upptagas
och utredas.
8 13.
I anledning af flere
gjorde anmärkningar, rörande
antalet af PrcsteStändets
Riksdags-fullmägtige,
8 H
Ridderskapet
och
Adelli: att wal till Riksdagsman
af sädane som
ej äro borgare skulle lända
till upplysningens förökande
inom Standell
Preste-Ständet: om
rättighet för Städerne i
allmänhet att lika med
Hnfwudstaden malja Magistrats-personer,
emedan
Riksvagsärenderne fordra
en noggrann urskillning.
Borgare -Ständet:
samma anmärkning emot
uteslutandet af sädane
Magistratsperson^-, som
hufwudgrunderne för densamma
bestämmas, anser
Utskottet någon widare tilläggning
i § ej behöfwas,
än ett nu mera deruti
infördt uttryckligt stadgande
om iakttagandet af
denna enlighet.
8 13.
har Utskottet funnit
skäl att minska detsamma
till det förr »vanliga, pä
sätt den förändrade § innehäller.
8 ii.
I allmänhet fär Ut,'kottet
åberopa hivad uti des;
tvid förslaget till Niksdags-Ordning
fogade betänkande
finnes andraget.
Da fraga är om representanter
till Lagstiftning
och Beskattning, lärer den
af Utskottet da framställda
grundsats ej kunna bestridas:
att kunna wäljas
bör förutsätta att kunna
wälja. Hivad som emot
denna princips anwändbarhet
bliswit anmärkt i
anseende till »val af Embetsmän
m. m., synes ej
Bilaga till Meni. N:o 11.
245
ej idka Borgerlig »äring,
och pä följande hnfwudsakliga
stäl: 1:o att emot
Regerings-Formens tydliga
innehäll en sädan
förändrad organisation ej
kan ega ruin, såsom stridande
emot gammalt bruk
och de ät Borgare-Ständet
är 1789 förlänte Privilegier,
hwilka bliswit
stadfästade genom Regerings-Formens
l 14 §; 2:o
att i anseende till Borgare-Ständets
mindre kännedom
af sädane ämnen,
som »vid Riksdagar förekomma,
Embetsmäns
handledning skall för detsamma
wara högst as
nöden.
här tarfwa nägon wederläggning.
Dä Utskottet sätt sig
uppdraget att utarbeta
Grund-Lagarue och nu sist
Riksdags-Ordningen, synes
deraf följa, att Utskottet
i sin befattning ej
war bundet as upphäsda
lagar, i synnerhet i srägor,
der ingen positif föreskrift
kunnat äberopas.
Kongl. Förordningen af
den 5 Junii 1739 synes
wara den enda hit lämpliga
författning. Desi 4
^ innchäller: De Magistrats-Personer,
som
tillika äro Handlande
eller idka Borgerlig
näring, äge »vid Walförrättningen
lika rätt
som de öfrige af Borgerskapets
hwaraf följer
att Magistrats-personer,
säsom sädane, icke
kunna wälja. 5 § utstakar:
Wilja Magistraten
och Borgerskapet eller
deras Electorer wälja
till Herredagsman
nägon Magistrats
person,
som ej tillika
är Borgare eller Handlande,
stär det i deras
frihet. Ett stadgande.
246
Expeditioner till Riks-Ständen.
som är sä litet imperatift,
och hmars efterföljd
synes bero af Borgerskapets
fria wilja att göra
och läta, har Utskottet ej
kunnat fimta hinderligt
för det gjorda förslaget,
särdeles som man redan
tvid stiftandet as dessa
gamla lagar, hwilkas kraft
och werkan genom ingressen
till Negerings-Formen
förswunnit, insett
nödwändigheten af inskränkning
i denna del,
och Borgerskapet endast
blifwit tillätet, säsom en
aswikelse fran grundprincipen,
att wälja dem som
sjelfwa ej ägde walrätt.
Härtill kommer, att Embetsnlän,
hwilka, dä de
äro blott Embetsmän,
hafwa ett olika interesse
med Borgerskapet i afseende
pä beskattningar m. m.,
omedelbarligen bero af
den styrande magten, som
i detta hänseende äger
efter nu »varande Lagar
en långt större inflytelse
än efter 1720 ärs Regerings-Form.
Hwad den sednare anmärkningen
angar, kan det
företräde ej bestridas, som
Bilaga till Mem. N:o 11. 247
Borgerskapets Embetsman
manligen äga framför
Borgerskapets i kunskap om
Lagar och författningar.
Men dessa egenskaper utgöra
ej hmad man egentligen
fordrar af en Riksdagsman,
allmän upplysning,
kännedom af hans
eget lands läge samt af dcfi
oekonomiska och Politiska
tillftänd i förhållande till
andra länders. Magistratspersoner,
bland hwilka
(i förbigående sagdt)
äfwen kunna finnas sä
kallade illitterate, torde
ofta lika sä wäl behöfwa
upplysning i nial, hwilka
höra till allmänna huShällningcn
och beskattningen,
som en Borgare, till
hwilkens hwardagsbetraktelser
defia ämnen höra.
Ett hufwudsakligt skäl
äterstär ännu att anföra.
Sannolikt har man ej
rätt förstått Utskottets afsigt;
den mäste dä tydligare
förklaras. Genom
det anmärkta stadgandet
har Utskottet alldeles ej
äsyftat Magistrats-personers
uteslutande frän representationen,
utan endast
wilkoret, hwarunder
Expeditioner till Riks-Ztänden.
248
I anseende till anmärkningarne
tvid representationen
för Stockholm,
Widare har man för
flere Städer yrkat rättigheten
att ester godtfinnande
sända tmännc fullmägtige.
de böra ätnjuta denna
rättighet. Utskottet har,
med ett ord, trott sig bereda
Borgare-Ständet ett
stöd genom Städernes Embetsmäns
närmare indragande
i Städernes interesse,
och tillika förmodat att
desse Embetsmän ej skulle
finna sig illa belåtne med
denna närmare förening,
hivartill wägen genom Utskottets
Förslag blifwit
öppnad och anwisad.
får Utskottet åberopa
hwad i dest betänkande
finnes anfördt, med det
tillägg, att denna anomalie
tydligen förekommer
Magistrats-pcrsonernes uteslutande
äfwen i Hufwudstaden,
hwarcst de ej
äro berättigade att idka
werklig borgerlig näring.
Wid förslagets utarbetande
hade Utskottet ansett
sig böra tillstyrka en
sadan rätt för Stapelstädcrne
af första och andra
Classerne; men dä det
kanhända wore mindre
billigt att betaga Uppstäder,
som med förenämnde
Stapel-städer draga lika
tunga, en lika rättighet,
om de deraf wilja sig be
-
Bilaga till Mern. N:o 11. 249
gagna, har Utskottet föreslagit
twänne fullmägtige
äfwenför Städerne Upsala
och Westerås. Att widare
utsträcka denna rättighet,
anser Utskottet sa mycket
mindre lämpligt, som det
ofta händt, att Städerne
as 3:dje och 4:de Classerne,
om hwilka här är fråga,
dels icke sjelfwe sandt
nägon fullmägtig, utan sig
med andre Städer förenat,
såsom »vid denna Riksdag
Carlstad, Lund, Marstrand,
Askersund och Philipstad,
dels ock, såsom
Wimmerby, icke ens ställt
någon. Att den ena Riksdagen
kunna skicka twä
och den andra ingen Riksdagsman
synes ej blott
wara besynnerligt, utan
ock StänLct skadligt,
dä derigenom wid möjligen
uppstäende cabaler
tillfälle lemnades att, genom
ett stort antal Niksdags-fullmägtige
frän mindre
betydliga samhällen,
tillskapa en pluralite, som
ej wore den rätta.
Att för att kunna wäl- Ett sädant stadgande
jas till Riksdagsman bör skulle mähända ofta befordras
att hafwa warit taga Borgare - Ständet
minst Sex ärs Borgare, walet af en skicklig man.
250
Expeditioner till Riks-Stäuden.
De öfrige wid denna Z
i särskilda Riks-Stand
gjorde erindringar: ombestänunandet
af ordet r i n -  gare Städer; att ingen
inä för annan Stad blifwa
Riksdagsman, som icke är
fullmägtig för den Stad,
der han sjelf bor; attalia
wal böra ske inför Magistraten,
med slutne Sedlar,
och acclamations-kallelse
ej äga rum; att
ändtligen det i hwarje
Stad brukliga »valsätt äftven
hädanefter mätte bibe
hallaS ;
8 15.
De flere anmärkningar
rörande representanters
utgörande af BondeStandct
8
16.
Ridderskapet och
Adeln och PresteSta
ridet: att termen
ställa fullmägtig borde
förändras till »välja
eller förrätta »val till
fullmägtig.
Med lika anspråk i öfrigt
skall walet troligen alltid
utfalla till den mera erfarnes
fördel.
äro af Utskottet iakttagne
och Z i deha delar
förtydligad eller med tilläggningar
försedd.
8 15-
hafwa föranlatit Utskottet
att förestå den förändrade
redactionen.
8 16.
Ordet ställa synes
närmare tillkännagifwa ett
förrättadt wal än wälja.
Bilaga till Mem. N:o 11. 251
Borgare-Ständet:
dels att witet mä närmare
bestämmas, dels att
detsamma es mä komma
i fräga.
8 17.
Ridderskapet och
Adeln: att i stället för
Domhafvanden Lör
stä Walförrä ttaren,
samt att tjenstens förlust
synes för en Tjensteman
wara en nog ringa bestraffning,
i jemförelse
med den för andra utsatte
kroppsplikt.
Bonde-Ständet: att
arfwodet borde bestämmas
efter, men ej före Walet,
samt att Krono-fogdarne
kunde äläggas att, utan
särskild betalning, uppbära
och redowisa Riksdagsmännens
arfwoden.
Utskottet tror, att ett
tjenligt wite bidrager till
en god ordnings bibehällande,
och tror detz belopp
kunna utrönas efter Zrens
föreskrift.
8 17.
Den förstnämnde erindringen
är i denna likasom
i 19 H iakttagen;
hwad den sednare beträffar,
anser Utskottet tjenstens
förlust för en man, hwars
hela wäl oftast beror af
dep bibehållande, wara ej
mindre, utan nästan härdare
straff än watten och
bröd för en annan person,
som till äfwcntyrs
ej hade nägot synnerligt
att förlora. Straffet kan
i alla händelser lätt undwikas
genom lättheten
att undwika förbrptelsen.
Hwad det yrkande angär,
att arfwodet mätte
ester walet bestämmas,
anser Utskottet ej nägot
kunna winnås genom ett
sädant undantag frän den
allmänna principen. Ofwerenskommelser
om arfwodet
kunna sa wäl i
det ena som andra fallet
2^2
Expeditioner till Riks-Itänden.
8 18.
De wid denna § uppstädde
olika meningar vin
behörig alder för Riksdagsman,
äfwen som anmärkningen,
hurnwida den,
uppä hwars Cessionsansökning
befriande Dom
annu ej fallit, ej kunde
sadant oaktadt till Riksdagsman
godkännas,
Likaledes är yrkadt, det
en genom dom förlorad
rättighet att blifwa Riksdagsman
matte genom
äga rum, och da härtill
kommer att den malde ej
kan utan laga förfall undandraga
sig förtroendet,
synes det af Utskottet föreslagna
stadgande närmast
leda till ändamalet.
Med anledning af den
sednare anmärkningen rörande
Krono-fogdarnes
nppbördsskyidighet har Utskottet
ansett det tillägg
nödigt, som nu mera i K
finnes infördt.
8 18.
har Utskottet ej funnit
böra föranleda till ändring
i denna del. 25 är
äro tillräckliga för att utses
till förmyndare, och
den, som under Cession
omedelbart beror af sine
Creditorer, äger ej den
sjelfständighet, som fordras
för att wara Nationens
representant. Genom befrielsedom,
som äfwen medelst
öfwerenskommelse
kan beredas, äterwinner
han denna rättighet.
Utskottet har trott, att
laga kraftwunnen dom,
ehwad Nåd mellankommit
eller ej, alltid innefattade
Bilaga till Mern. N:o 11.
253
mellankommandeNäd kun- tillräckliga skäl till dm
na upplifwas, samt att dömdes fällande, och att
den, som bli fm i t förklarad för öfrigt en person, som
owärdig att föra andras ef är tillätet att föra entalan,
ef borde af fädant skildas talan, ef borde
skäl uteslutas frän osman- komma i Åtnjutande af
nämnde rättighet. det mida högre förtroende
att föra Nationens.
Att inga andra Sta- För det närmarande
tens medlemmar än af finnes föga skillnad cmelden
rena Evangeliska Lä- län Lutherske och Reforran
skulle kunna mäljas mertc Lärvrnc, ingen strid
till Riksdagsmän, samt emellan deras Trosföratt
andre Christna Tros- mandter. Den Catholska
förwandter, ej mera än Religionen deremot, äfNeformerte,
borde ute- meusom flere andra Christslutas.
na Secters, är i sin na
tur
intolerant och bör
derföre mindre tolereras.
Denna grundsats är äfmen
följd i Kongl. Brefwen
af den 27 Augusti
1741 och 24 Januarii
1781; i öfrigt hänmisas
till Hrens förändrade redaktion.
8 19. 8 19.
Ridderskapet och Dä asgörandet af säAdeln:
att alla frägor dane frägor fordrar skyndvm
Riksdagsmanna mål samhet, minnes densamma
och rätt böra granskas och ef genom behandlande
utredas as Constitutious- af Constitutions-Utskottet,
Utskottet. hwilket ej sättes förrän
efter Riks-Ständens fulländade
organisation.
254 Expeditioner till Riks-Ständen.
Borgare-Ständet: Nättadt i §:en.
att wedcrbörandes förklaring
äswen bör Åtfölja
Landshöfdingens.
Bonde-Ständet: att finner Utskottet sä
uppkomne stridigheter e- mycket betänkligare att
mellan de wäljande och tillstyrka, som sjelfwa
de under omröstning kom- meddelandet af sullmagtcn
ne ef böra hindra full- till behörig man beror pä
magts utfärdande för twistens afgörande.
Riksdagsman,
8 20. 8 20.
Borgare-Ständet. är den rättelse wcrk
I
anledning af anmärk- ställd, som F-en ntwisar.
ningarne wid denna 8
8 21. 8 21.
Anmärkningarne, gjorde anser Utskottet ej leda
wid proceduren af full- till någon förändring af 8-  magters granskning. När frägan är tydlig och
klar, synes ej betänkligt
att bibehälla Ständen wid
den föreslagne pröfningsrätten,
och det fä nryckek
mindre, som dä nödiga
upplysningar saknas, laglig
ätgärd kommer att
äga rum. Af samma orsaker
lärer ock den Justitice-Stats-Ministern
tillagdt
befattning med fullmagternes
verificerande ej
medföra någon olägen
-
Bilaga till Mern. N:o 11. 255
het eller något inträng i
hwars och ens rätt.
8 22. 8 22.
Ridderskapet och Anmärkningen synes
Adeln: att wid slutet förfalla, emedan fullmag
af
Riksdagsfullmagtcrne terne alltid referera sig
matte tilläggas: med de pä gällande Grundlagar
af Kongl. Majit och Rik- och således ästven till defens
Ständer derwid gjor- ras tid efter annan i
de tillägg och förbättrin- söreskristven ordning begär.
slutne förändringar, hwil
ka
enligt 82 8 RcgeringsFormen
äga kraft af
Grundlag.
De i Preste-, Bor- har Utskottet ej ansett
gare-och Bonde-Stän- kunna leda till nägon
den gjorda särskilda pä- säkrare Controle eller minminnelser
rörande fullmag- dre omgäng, och tillstyrterms
underskrift ker derföre §:ens oför
ändrade
bibehällande.
8 23. , 8 23.
, I anledning af de fle- har §:en erhällit den
re anmärkningar rörande förändrade ordalydelse,
tiden tillLandt-Marskalks- som af bifogade Project
och Talemäns utnämnan- är att intaga,
de, deras Eds asläggande,
vice Ordförandes förordnande
m. m.,
Ridderskapet och Ehuru wilkorligt det
Adeln: yrkande af rät- än är, har Utskottet ej
tighet för Ridderskapet kunnat upptaga detsamma
och Adeln samt Preste- till öfwerläggning, säsom
och Borgare-Ständen att, tydligen innebärande en
256 Expeditioner till Niks-Ständen.
i likstämmighet med Bonde-Ständets
wid Regerings-Formens
antagande
gjorda förbehåll, fä
till Landtmarskalk och Taleman
underdånigt förslag
upprätta.
Bonde-Ständct: nämde
förbehäll, säsom gjordt
innanRegerings-Formens
antagande,
8 24.
Bonde-Stäudet: att
detsamma kunde i likhet
med de öfrige Ständen
fä wälja Secreterare.
Samina Ständs önskan
om tillökning af en
Cancellist
Ridderskapet och
Adeln: I anledning af
gjord erindran wid det nog
inskränkta antalet af Betjening
i Utskotten
8 26.
Ridderskapet och
Adeln: att Ridderskapet
och Adeln, fäsom förr warit
brukligt, mä wara
inskränkning uti Konungens
rättighet att nämna,
och ej enligt RegeringsFormens
81 § till Utskottet
inkommet.
förekommer i fin rätta
ordning, däanmärkningarne
wid Negerings-Formen
afgöras.
8 24.
Tydlig förändring af
52 H Regerings-Formen
och följaktligen ej af egenskap
att, i annan än stadgad
ordning, komma till
öfwerläggning.
har Utskottet trott sig
böra tillstyrka.
föresläs det tillägg, som
i Z numera befinnes, warande
jemwäl formulaire
till Ed för Bonde-Ständets
Secreterare derstädes
infördt.
8 26.
Är af Utskottet iakttaget.
Anledningen till
hwad Utskottet i Riksdags-Ordningen
hade före
-
Bilaga till Mem. N:o 11. 257
Konung till Niks-Salen
följaktig?.
Att i stället för att ähöra
Negerings-Formens
med flere Grundlagars
uppläsande. Ståndens Ledamöter
jemte Jnträdcspoletten
matte hwardera
erhälla ett Exemplar af
Grnndlagarne, samt Ridderskapet
och Adeln dessutom
af Riddarhus-Ordningen.
8 27.
Att någon witz tid, fran
Riksdagens början räknad,
matte utsättas för
öfwerlemnandct af Konungens
Proposition, angående
Stats-Werkets
tillstånd och behof.
Ridderskapet och
Adeln: att nägon föreskrift
mätte föresläs om
sättet att meddela sivar
pä Konungens Propositioner.
8 28.
Preste- och Borgare-Ständen:
att wa
-
slagit ivar hämtad af det
mera Populaira sätt,
hwilket war i bruk ifrän
1723 till 1772.
Likaledes observeradt och
rättelsen i 21 § införd.
8 27.
Utskottet har ej ansett
sig tillständigt att föreslå
nägot Stadgande härom.
Utskottet medgisiver nödwändigheten
häraf och
har projecterat en sadan
föreskrift i 60 P
8 28.
Utskottet har ansett en
witz likhet Ständen cmel
17
-
258 Expeditioner till Nus-StLuden.
len till Ledamöter i Utskott
kttiide förrättas af
hwarse Ständ per capita,
utan Electorer.
8 29.
Nidderskapet och
Adeln: aiiiiiärkttittg, innefattande
förändring och
omskrifning af hela 2:dra
momentet, med yrkande
att, dä ett förslag blifwit
af Constitutions-Utskottet
ogilladt, Ständen mätte
äga rätt att bifalla eller
förkasta Utskottets beslut.
Anmärkning, äsyftande
förklaring af hivad med
lagligt answar förstäs, dä
nägon genom trycket allmänt
gör ett af Constitutions-Utskottct
ogilladt
Förslag.
lan böra iakttagas och en
onödig tidsspillan nndwikas.
Dehutom dä under
Riksdagens lopp Ständens
lynne »lösligen kan
förändras, skulle genom
de samfälta walen till
äfwentyrs Utskotts-Ledamöter
successivt tillsättas,
som wore af en helt
annan esprit; twistcr och
stridigheter skulle derigenom
uppkomma, planer
uttränga hwaranvra, och
ofta ett börjadt arbete hindras
eller blifwa frugtlöst.
8 29.
Stridande mot 81 H
Negerings-Formen.
Swar: Utskottet finner
detta klart uttryckt derigenom
att han answarar
säsom författare; och, till
förtydligande af hwad lagligt
answar »vill säga, söreslär
Utskottet, att Tryckfri
-
Bilaga till Merri. N:o 11. 2M
hetslagen i Z:en aberopas.
Reflectionswis får Utskottet
anföra, att Riksens
Ständer med de föreskrifter,
8l och 84 Regerings-Formen
innehålla,
synas icke otydligen hast
för ögnamärke att, ehuru
wäg ivar öppen lemnad
till ändrings winnande i
Grundlagen med föreskrift
af wisst former, göra
Lagstiftande magten trög,
men säker till werkning
och bereda den mognad,
sorn oftast es star att förena
med ett skyndsamt afgörande:
att det af anmärkare»
omtalda benägna
tillständ, at författaren
meddeladt, att fä trycka
ett förslag och derföre answara,
är honom lemnadt
af dem, som Grundlagen
antagit, och icke af Utskottet,
som med Grundlagen
till föreskrift författat
§:en.
Att Coustitutions-Ut- Utskottet, som ganska
skottets Ledamöter mätte wäl erfarit swärighcten,
hwarse mänad ombytas, att äfwen med ständiga
Ledamöter, efter ett en
gäng fattadt Systeme, behandla
de wigtigaste bland
Swensta Lagstinniiigens
föremäl, anser det nästan
260
Expeditioner till Riks-Ständen.
wara omöjligt för ofta
ombytta Ledamöter attgifwa
någon fullständig handläggning
ät arbeten, hwilkas
fullbordande beror pä
bibehållandet af deras oafbrutna
sainmanhang, sä
wäl i princip som method.
Att efter orden Förr- Är afhulpet genom den
an sistnämnde llt- i 44 H Ständen förbefkott
deröfwer blifwit hallna rättighet, att Uthördt
kunde tilläggas: skottet tid förelägga,
att det skyndsamligen
mätte afgifwa sitt yttrande.
Anmärkningen wid 3:dje synes sörfalla derigemomcntet
rörande nöd- nom, att Utskottet in e,rwändigheten
att annor- tenso afskrifmit Regelunda
stylisera dctsainma rings-Formcns 105 Z.
för att skilja Ministeriella
ärender och Commandomäl
frän andra nial, som
i Stats-Rädet föredragas,
Ridderskapet och förestår Utskottet, att
Adeln och Preste- detsamma alldeles mä ntStändet:
I anledning gä. Utskottet hade med
af de wid 5 momentet det föreslagne stadgandet
gjorde anmärkningar endast haft för ändamäl,
att pä nägot lämpligt
sätt bringa till slut frägor,
som ej torde annorlunda
kunna afgöras och
ej utan wäda lemnäs
oafgjorde.
Prestc-Ständet: om Denna magt, som i sig
den sörundranswärda magt, sjelf är Ständernes, är
Bilaga till Mein. N:o 11.
261
som Constitutions-Utskot- af dem ät Utskottet genom
Om förökning af Le- Förstärkningen af LeLamöternes
antal i Ut- damöter äger enligt 36 8
skottet; och yrkande att rum, da den behöfwes och
de matte aflägga Tysthets- i händelse Riksens Stän
-
Borgare-Standet:att Rättadt ienlighetmed
uti 4:de momentet, i stät- anmärkningen,
let för öfwerläggningar
derom, mätte utsättas:
öfwerläggnin
gjar
om sädane frågor,
samt derefter tilläggas:
äfwensom i Constitutions
- Utskottets
yttranden.
Det hos Ridderskapet öfwerlemnas wördsamt
och Adeln yppade förslag till Riksens Ständers oom
tillsättande af ett medelbara pröfning.
tet är tillegnad.
Ncgerings-Formens antagande
uppdragen. §:ens
fyra första momenter äro
enlige med RcgeringsFormen,
och hwad det sista
beträffar, hämvifes till
Utskottets förslag wid 36
och 44 U.
Ed.
der densamma bifalla.
Genom Eds afläggande,
som dehutom ef i Regerings-Formen
anbcfalles,
skulle en hemlighetsslöja
dragas öflver Constitutionen
och anledning en
gäng lemnäs till ett ännu
till äslveutyrs ej förtfenadt
mistroende.
262
Expeditioner till Riks-StLnden.
Ur stillning s-Utskott, särskildt
eller i förening med
Expeditions-Utskottet,
8 30.
Ridderskapet och
Adeln: att termen mäste
anskaffas es wore wäl
lämplig, da anskaffandet
beror pä pröfningsrätt.
Preste-Standet: att
sä wäl Stats-Utskottct,
sonl alla Riksens Ständers
Utskott, mätte erhälla
en särskild Instruktion,
som bestämmer
gränsor för deras befattning.
Borgare-Ständet:
att Constitntions-Utskottet
welat ställa Stats-Werket
under en speciel granskning
af Stats-Utskottet,
hwilken föreslagne ätgärd
es anses öfwerensstämma
med Regerings-Formen,
eller ingä i den iwa Statsförfattningens
esprit.
8 31.
Preste-Ständet: att
uttrycket Bewillning
mätte förändras till Extra
Bewillning.
8 30.
Den yrkade förändringen
är observerad.
Deha gränslinier finnas
sä wäl i Grundlagarne,
som i sjelfwa ärendernes
natur. Skulle
framdeles nägon Instruktion
blifwa nödig, lära
Riksens Ständer efter sig
dä företeende omständigheter
derom besluta.
Utskottet sär hänwisa
till den ä nyo redigerade
8:en.
8 31.
§:en är redigerad i conformite
med RegeringsFormen,
hwilken es nämner
nägot om Extra Be
-
Bilaga till Mem. N:o 11.
263
lvillning, emedan under
Bewillning inbegripes allt
hwad Riksens Ständer
tvid hwarje Riksdag till
utgörande sig ataga.
8 33-
Ridderskapet och
Adeln: att sista momentet
af Z:en mätte annorlunda
styliseras, sa att
det komme att innehälla
en föreskrift för LagUtskottet,
es för JustiticoOmbudsmannen.
Att med utsträckning till
medborgare i allmänhet
mätte under Civil- och
Criminal-Lag förstas alla
delar af Krigs-Lagar och
Författningar, som röra
Krigstväsendet.
Borgare-Ständet:
att efter orden de af
Konungen meddelade
propositioner kunde
tillläggas: sedan de blifwit
ifrån Ständens
Plena till Utskottet
remitterade.
8 33.
Anmärkningen iakttagen
och Z:en i detta moment
omarbetad.
Säsom Högste Befälhafware
för Krigsväsendet,
synes Konungen berättigad
att ensam wara
Lagstiftare i allt det, som
egentligen rörer KrigsDisciplinen
samt Excrcitie
och Conimandomäl.
Oansedt genom ett tillägg
i 37 § en allmän
föreskrift härom är Utskotten
giftven, har Utskottet
likwäl i företvarande
§ genom werkställd
ändring förekommit all
ttvetydighct.
8 34. tz 34.
Ridderskapet och En sädan urskillning
Adeln: att termerne i torde ej finnas i annat
264
Expeditioner till Riks-Ständen.
denna § mätte närmare
bestämmas och oeconomiska
malen genom ett klart
stadgande urskiljas srän
öfriga, hwilka med dem
äga gemenskap.
Bonde-Standet: att
detta Utskott äfwen bör
äga rättighet att asgifma
förslag om mindre nödwändiga
tjensters indragande.
8 36.
Riddcrskapet och
Adeln: I anledning af
påminnelsen rörande HofCantzlcrens
rättighet att
öfwermara Riksdagsbeslutets
justering.
Anmärkningarne emot
Constitutions-Utskottetsafgörande-rätt
i frågor om
nya Utskotts tillsättande
än det individuella omdömet,
och en uttrycklig
föreskrift härutinnan skulle
pa en gang bliflva »vidlyftig
och ofullständig.
§:en är för öfrigt redigerad
i all möjlig conformite
med NegeringsFormen.
Publika tjenster kunna
lämpligen inbegripas under
hufwudtitlcn af allmänna
inrättningar.
8 36.
har Utskottet sökt förtydliga
meningen genom
utsättande af de delar,
htvarmed Hof-Cantzleren
har att befatta sig »vid
justeringen, som i alla
sall ej innefattar förändring
af beslutet, blott en
slags närmare öfiversigt i
afseende pa redactionen
deraf.
lära sörfalla, sedan
stadgandet härom nu
mera, sä »väl i denna
som föregående 29 §, blif»vit
uteslutet.
Bilaga till Mern. N:o 11.
265
8 37.
Ridderskapet och
Adeln: att Utskotten böra
sist inom tre. Pr esteStändet
fyra dagar frän
deras utnämnande sättas
i »verksamhet.
Ridderskapet och
Adeln: att Utskottens arbetssätt
och deras pligt
att blott upptaga remitterade
ämnen mätte bestämmas.
Preste-Ständet: föresläs
det stadgande, att
ingen Utskotts-Ledamot mä
frän des; sammanträden
utan laga förfall utcblifiva.
8 38.
Ridderskapet och
Adeln: att alla omröstningar
i Utskotten mätte,
säsom hittills, ske efter
Ständ, men att i händelse
voteringssättet per
capita antages, ingen utlottuing
mä äga rum, utan
8 37.
Om sädant kan ske inom
denna korta tid, lägger
§:n derföre es nägot
hinder i wägen, »nen tiden,
inom hwilken det
mäste ske, torde, sädan
den finnes utsatt, »vara
lämpligast beräknad med
afseende pä föreskriftens
alltid mösliga efterlefnad.
Arbetssättet synes bestämdt
i denna och genom
tydlig analogie äftven
i 47 §. För öfrigt
är i §:n ett tillägg infördt
och den äskade rättelsen
sälcdes »vunnen.
Dä Utskottet es »vägar
projectera nägot answar
eller »vite för uteblifwandet,
torde Utskottet blott
fä hänwisa till 78 8-
8 38.
De grunder, pä hwilka
Utskottet tillstyrkt ett förändradt
voteringssätt, äro
tillförene uppgifne sä wäl
i Utskottets betänkande af
den 5 Augusti, som i de
uti derwid fogade Protocolls-Utdrag
intagne sär
-
266
Expeditioner till Riks-Ständen.
dä paria bota erhallas,
antingen saken efter bäda
rneningarne frcimställcis eller
Ordföranden lcinnas
afgörande röst eller Utskottet
förstärkas med en
Ledamot af det Ständ,
som genom lottning dertill
winner rätt: att de
twä tredjedelar af ett Ut'skotts
Ledamöter, som tvid
beslutets fattande skola tillstädes
wara, mä tillika
utgöra twä tredjedelar af
hwarje Stånds Deputerade.
Preste-Ständet: lika
yrkande om det förra
omröstningssättets bibehållande,
samt af en Ledamot,
att votering bör i
Banco-Utfkottet lika som
i de öfriga ske per capita.
Borgare- och Bonde-Standen:
angående
uppskjutande med decision
om röstberäkningen i Banque»,
till dep Standen
yttrat sig öfwer BondeStandets
anhållan om
jemlik rösträttighet.
skilde anföranden. Beträffande
erindringen ivid det
collectiva beräknandet af
Utskotts-Ledamöter, sär
Utskottet förklara stn öfwertygelfe,
att Utskotten,
som ej äga någon decifionsrätt,
ej eller bchöfwa
någon Ständs-form. Dessutom
kunde ett Ständ
lätt göra Utskotten inactiva,
i händelse det stadgades
att twä tredjedelar
af hwarje Ständs Deputerade
skulle öfwerwara
beslutet. En redig och
noggrann behandling af
de i Utskotten förekommande
ärender synes längt
mera bero pä de närwarande
Ledamöters lugna
och sunda omdöme än
pä deras qvalification af
Ständsmedlemmar. Med
afseende pä de öfriga
anmärkningarnc, har Utskottet
gifwit Z:en den
nu befintliga förändrade
ordalydelse och afwaktar
meddelande af
Riksens Ständers beslut
nppä Bvnde-Ständets förenämnde
anhällan för att
derefter lämpa redaktionen
af Z:n i denna del.
Bilaga till Mem. N:o 11.
267
8 39.
Nidderskapet och
Adeln samt BorgareStändet:
anförda betänkligheter
wid sättet att
wäija Ordförande i Utskott
8
40.
Nidderskapet och
Adeln: att uttryckligen
rnä stadgas, det BondeStändcts
Secreterare ej
äger tillträde i Utskotten.
Preste- Borgare och
Bonde-Ständcn: att ett
sädant tillträde bör wara
honom oförwägradt.
8 39.
hafwa föranlätit Utskottet
att projektera en
förändring i Z:cn med hänwisande
till NiddarhusOrdningen.
8 40.
En ej gifwen tillåtelse
synes i detta fall involvera
begreppet om förbud,
hwarföre ock Utskottet
ansett mindre nö->
digt att med klara ord
utesluta nämnde Secreterare
frän tillträde i Utskotten,
en rättighet som
endast tillkommer hwarje
Utskotts medlemmar och
betjening, sä wida ej, i
likhet med förcwarande H,
nägot särskildt derom stadgas.
Emedlertid inser Utskottet
swärligen nägon
fördel för Bonde-Ständets
Secreterare af denna
rätts Åtnjutande, ej eller
möjligheten för honom
att synnerligen deraf sig
begagna. Detzutom skulle
i wigtiga frägor, säsoin
om krig och fred, kanhända
genom haus uärwaro
en wädlig imposition
finna rum.
26^
Expeditioner till Riks-Ständen.
8 41.
Ridderskapet och
Adeln: alt alla de i H:n
uppräknade högre Embetsman
synas utan billighet
uteslutna srän Riksens
Ständers öfwerläggningar.
Att i händelse de uteslutas,
hwilket äfrven af
en Ledamot är yrkadt, ^wn
ina göras klarare derigenom
att, i stället för ordet
tjenstgörande, utsättes:
som uti werke lig
tjenst äro, eller som
något af dessa Embeten
förwalta.
I Preste- och Borgare-Ständen
hafwa
Aens bada alternativ funnit
anhängare.
Borgare-Ständet: att
i stället för honom särskildt
röra mä nyttjas
det ordalag: honom personligen
röra.
8 42.
Nidderskapet och
8 41.
Utskottet får harwid
åberopa dep betänkande
till Niksdags-Ordningen
samt Protocolls-Utdraget
af den 5 Julii.
Termen tjenstgörande
synes beteckna sä wäl en
person, hwilken är i werklig
tjenst, som den hwilken
vikarierande sorestär
Embetct. Utskottet har
sökt att uttrycka sig kort,
och derföre ej troligen
mindre bestämdt.
Ehuru de flestas yttranden
tyckas äsyfta JustiticeRädens
bibehällande wid
deras Riksdagsmannarätt,
har Utskottet ej med tillräcklig
säkerhet kunnat af
enskildas anmärkningar
utröna Riksens Ständers
önskan i detta ämne och
fär således till deras slutpröfning
öfwerlemna Aen
oförändrad, utom hwad
den i Borgare-Ständet
äskade ordförändring beträffar.
8 42.
Pä förekomne wigtige
Bilaga till Mem. N:o 11. 269
Adeln: att alla publika
Werk kunde lika med
Stats-Contoiret förpligtas
att omedelbarligen meddela
affordrade upplysningar.
Borgare-Ständet: att
Stats-Contoiret ej bör,
mer än andra under Konungens
befallningar omedelbarligen
lydande Werk,
kunna Honom otvetande
upplysningar aflemna.
8 43-
Preste-Ständet: Om
olämplighcten och den möjliga
skadan af BancoUtstottets
sammanträde
med andra Utskott, samt
om nödwändigheten af det
tillägg att, i fall af ett
sädant sammanträde, öfriga
Ledamöter af annat
eller andra Utskott ej ma
tillätas detsamma öfwerwara.
8 44.
Harwid förekommer till
beswarande anmärknin-,
gen, som blifmit gjord i
skäl, och dels förattundwika
all förblandning emcllan
Lagstiftande och
werkställande magterne,
dels för att bättre ut
märka
sättet och marchen
till upplysningarnes inhämtande,
har Utskottet
uteslutit hela sista mo
mentet,
såsom onödigt
efter redaktionen af 30 Z,
och styliserat det första
annorlunda, dock med bewarande
af detz wäsendtliga
inuehäll.
8 43.
Det befarade utspridandet
af Banquens hemligheter
kan aldrig äga
rum, dä man förutsätter
att hwarje Utskotts Ledamöter
ej mindre än
Banco-Utskottets bindas
af tysthetseden, helgad genom
sjelstoa hederskänslan.
Den sednare anmärkningen
förfaller genom Zrens
förändrade redaction.
8 44.
Da skiljaktigheten nödwändigt
mäste afgöras, och
dä intet annat Utstött, i
270
Expeditioner till Riks-Ständen.
flera Riks-Stand tvid sista
delen af 29 H:s 5:te
moment, rörande Constitutions-Utskottets
decisionsrätt,
enär Rikö-Ständen
ej äro ense, under hwilket
Utskott ett rcmitteradt,
men äterlemnadt, mål bör
dragas.
8 46.
Ridderskapet och
Adeln: att i stället för
Utskott mä ej sammanträda
borde sta: Riksens
Ständers Utskott etc.
följd af sin bestämmelse,
kan lämpligare härmed
taga befattning, sä wida
ej ett särskildt Urskillnings-Utskott
inrättas, synes
samma befattning närmast
tillkomma Constitutions-Utskottct.
Skulle
Riksens Ständer ej täckas
antaga detta förslag, tillskapadt
af omtankan att
pä något sätt förlika stridiga
meningar, ej as sträfwandet
efter en slags magt,
som i alla hänseenden ej
är wädlig hos en Corps
utan permanence och organiserad
genom Riksens
Ständers fria ival, känner
Utskottet ingen annan
utwäg att föreslä, an att
en sräga, om hwars
remitterande skiljaktighet
uppstätt, mä utredas af
alla de särskilda Utskott,
till hwilka densamma af
särskilda Ständ blifwit
sörwist.
8 46.
Utskottet har funnit päminnelsen
äga grund och
behörigen iakttagit densamma.
Bilaga till Mem. N:o 11.
271
Att Plena böra hos alta
Ständen o »vilkorligen
pä saulina tid hällas.
Om päbjudande af anslagens
upplysande under
mörka ärstider, äfwensom
att anslag mä ske utanför
och bredlvid porten till
samlingsrummet samt jemwäl
päStäntens Klubbar.
Bonde-Ständet: likaledes
om anslagens utfärdande
söre klockan 6 och
8 eftermiddagen.
8 47.
Nidderskapet och
Adeln: anmärkningarne
»vid särskilde omständigheter,
rörande beredningen
Sädant skulle i Utskottets
tanka lägga för
mänga band pä Ständen,
sätta dem i fullkomligt
beroende af hwarannan
och mähända af dem sjclf»ve
anses som ett skadligt
tiväng, helst ett och samma
ärende nägon gäng
kai» i det ena Ständet
upptaga längre tid än hos
ett annat.
Utskottet har ej trott
sig böra uti en grundlag
intaga de minsta detailerne
af ett Politic-Reglementc,
eller gifiva tillfälliga
smäsaker en Constitutionel
wigt. Wederbörande
Ständs - Cancellier lära
sjelfva soga anstalt att anslagen
göras, der de erfordras,
sä att de kunna läsas.
I öfrigt medgifver ej den
för Landt-Marskalken och
Talemännen i nästföljande
§ föreskrisna skyldighet ett
tidigare utfärdande af anslagen.
8 47.
synas befvarade af
sjelfva §:», och lärer en
chronologist ordning ej
kunna följas pä annar
272
Expeditioner till Riks-Stäuden.
af Riksdags-mälen och
föredragllingsordningen,
Preste-Ständet: att
ordell sä framt ef Ständen
annorlunda förordna
böra uteslutas.
Att beredningen af följande
dagens föredragnirigsälnnen
ef ma ske i
närwaro af någre Ständcns
Ledamöter eller deras
Secreterare, helst LandtMarskalk
och Talemän afgjordt
äga det snille och
den heder, att de ef behöfwa
rädgifware eller
Controlleurer.
8 48.
Prestc-Ständet: hemställes
förklaring af 8:n genom
ett tillägg ur 1727
ars Reglemente.
sätt än derstädes föreskrifwcs.
Utskottet förmodar att
samtlige Ständen ej lära
afsäga sig denna rättighet,
som, ntöfwad af hwarfe
Stand samfält, aldrig kan
leda till miHbruk.
Denna beredning, som ef
någonsin kan sätta Ståndens
Ordföranders skicklighet
i twiswclsmäl eller möfligtwis
urarta till en »vådlig
conclave, skulle i Utskottets
östvertygelse medföra
mycken nytta. Htvarken
fåken eller Ständen torde
förlora pä att nägre Ledamöter
och i synnerhet
Secreterare,! i förhand inhämtat
kännedom af förekommande
ärender.
§ 48.
Denna förklaring torde
sä mycket mera wara öfwerflödig,
som Grundlagen
härom lcmnar tillräcklig
föreskrift. För öfrigt
är wid §:ns slut en
efter Utskottets tanka lämplig
förändring gjord.
8 49. Z 49.
Ridderskapet och Dä sädane handlingar,
Bilaga till Mein. N:o 11.
273
Adelil: att i Ständens
Cancelliet: alltid,jemte förteckningen
öfwer pä bordet
lagda mål, mä finnas
tillgäng till alla dermed
gemenskap ägande handlingar.
Preste-Ständet: anmärkes,
att en frän Utskott
Återkommen sak ef
alltid, i anseende till handlingars
widlyftkghet m. m.,
kan wid tredje föredragningen
afgöras.
8 30.
Ridderskapet och
Adeln: yrkas följande
tillägg ester orden sig
tilldrager:
Efter »vederbörlig
anmälan hos LandtMarskalken
eller Talemännen
och sedan
han i sin ordning af
de m uppropad blifwit.
I sista momentet efter
orden pröfwe Ständet:
efter föregängen juste'
ring.
enligt uttryckligt stadgande,
skola ligga pä bordet,
är tillgängen dertill naturligtwis
hwarje Ständets
Levamot obetagen.
Sädan är ej eller §:ens
mening. Orden till afgörande
företagas beteckna
nägot helt annat
än afgöras. Det förra
är alltid möjligt, emedan
det mcdgifwer uppskjutande
till annan dag af
definitiva beslutet.
§ 50.
I öfwerensstämmelsc
härmed har tillägget i
8:n influtit.
Om med justering förstäs
sjelfwa Protocollsjusteringen,
yrkas answaret
för sent; menas dermed
en justering af de
fällda uttrycken genast, innefattas
denna ätgärd uti
18
274
Expeditioner till Riks-Ständen.
Ester alldeles förfalla:
eller utur Protocollet
ulga.
Att Warningar af
Landt-Marskalken är o för
eu Riddersman förolämpande.
Preste-Ständet: att
denna 8/ såsom förutsättande
möjliga oanständigheter,
mätte utmönstras.
Bonde-Ständet: att
det ej matte owilkorlkgen
förbjudas att tala utom
Prytocollet.
orden: pröftve Ständer.
Det är nog, att fåken
kan till sina följder förfalla.
Skulle mål af sadan
art kunna begraslvas,
skulle de äftven tör hända
osta förekomma. Derutom
frikännes den felaktige
endast genom Ståndets
beslut; och htvarje
beslut mäste för att tvinna
kraft i Protocollet intagas.
Warningen kommer
egentligen frän Ständer,
som pröfwat hnrutvida den
bör giftvas. Landt-Marskalken
eller Talemannen
är i sädant fall endast sitt
Ständs Organ.
Lag bör äftvcn finnas
för sparsamt inträffande
händelser, om de arv af
sädan egenskap att de förtjena
uppmärksamhet eller
bristande. Med sjelfwa
Criminal-Lagarne har
Lagstiftaren säkert förenat
den önskan, att de sä sällan,
som möjligt, mätte
tillämpas.
Detta förbud är sä
mycket nödigare, som utom
detsamma ej allenast enskilda
förolämpanden, men
äftven obehöriga och emot
Bilaga till Mem. N:o 11. 275
8 51.
I anledning af flere
påminnelser rörande malens
urskiljande
8 52.
Ridderskapet och
Adeln: att en Ledamot,
som will wäcka en ny
sräga, mä äga rätt att i
föregäende Plenum tillkännagiswa
denna sin föresats.
Flera andra anmärkningar
af särskilda Ständ
8 53.
Ridderskapet och
Adeln: att ordet enhälligt
synes böra utgä och
efter ordet enkla tilläggas:
och rullade.
Grundlagens bokstafliga
föreskrift stridande disconrser
kunde utan ätal finna
ruin. I öfrigt, dä en fräga
behandlas, inser Utskottet
ej nödwändigheten
för talaren att tala om
nägot, som med henne ej
äger gemenskap.
8 51.
är en förändring i §:n
projecterad.
8 52.
Härom lärer ej behöfwas
nägot förordnande.
Hwarje Ständs-Ledamot
har frihet att yttra sig
och således äfwen prevenera
sitt Ständ att han
ämnar göra det.
haswa söranlätit Utskottet
att helt och hällct
omarbeta tz:n.
8 53.
Iakttaget pä sätt §:n
utwisar.
276
Expeditioner till Riks-Ständen.
8 54.
Ridderskapet och
Adeln: att meningen af
hwad med besluts fattande
betecknas tvdligare uttrycktes
genom orden: definitiv
beslut.
8 55.
Ridderskapet och
Adeln: om en annan redaetion
i afseende pä Talemannens
tvägrande rättighet.
Anföras betänkligheter
tvid den ät ConstitutionsUtskottet
föreflagne befattning.
Borgare - Stände t:
om Constitutions-Utskottets
förstärkning med Ledamöter
tvid den i Fm
vmförmälda förklaringsfrägas
afgörande.
8 56.
Ridderskapet och
Adeln: att antingen denna
Z mätte alldeles uteslutas,
eller meningen deraf
närmare bestämmas.
I flera Ständ: att
8 54.
Rättadt i enlighet med
anmärkningen.
8 55.
Genom en förändrad
ordställning torde detta
numera wara afhulpet.
Utskottet häntvisar till
deh betänkande tvid Riksdags-Ordningen.
Denna enkla förklaring
af bokstafsmeningen, lättast
werkställd af ett Utffott,
som äger att föreslä
sjelfwa andemeningens
förklaring, torde ej fordra
sä mycken omgäng och
högtidlighet.
8 56.
Utskottet har, med uteslutande
astzrns sednare del,
i detz ställe infört det yrkade
stadgandet.
Bilaga lill Meni. N:o 11.
277
en witz tid frän Riksdagens
början matte utsättas,
efter hmars förlopp
nya frägor ej inä »väckas.
8 57.
Ridderskapet och
Adeln: om uttrycklig föreskrift
att ett beslut ej
genom protest kan uppehällas.
Att sista momentet borde
salunda styliseras: Dock
bör Protocolls-Utdrag
derom, eller om sakens
wigt fordrar en sädan
skyndsamhet, att det
ej medhinues, en af
Ständets Secreterare
behörigen pätecknad afskrift
af den proposition,
som beslutet grundat,
alltid tillika Åtfölja
och af Ordföranden
för Deputationen
i de andra Ständen
högt uppläsas.
8 58.
Ridderskapet och
Adeln: att wid orden
utur ett Protocvll mä
»vid justeringen bör tilläggas:
utur muntliga
men ej skrifteligen inlemnade
dictamina etc.
8 57.
Med anledning häraf
har ett tillägg i Z:n influtit.
Utskottet har funnit ett
sädant stadgande öfwerflödigt.
Att ProtocollsUtdrag
öfwerlemnas, synes
wara det wäsendtligaste
och fullkomligen göra
tillfyllest. Det öfriga blifwcr
endast ett enskildt
arrangement emellan Ordföranden
för Deputationen
och Ständets Secreterare.
8 58.
Sä länge menskliga
mifltag finnas, torde man
ej med skäl förbjuda deras
rättande. Man kan
skrifwa lika obetänkt, som
man talar; och dä det
anförda ej grundar eller
278 Expeditioner till Rils-Ständen.
Preste-Ständet: att
det första ordet Wid tyckes
wara ett skrif- eller
tryckfel och meningen uppenbart
strida emot begreppet
om justering; att
wid justeringen, som innefattar
en granskning af
den förehafva saken, hwad
som helst, ända till ett
helt anförande, bör kunna
ätertagas..
fordrar ett beslut, synes
det utan olägenhet utgä,
likwäl med iakttagande af
hwad 50 A förcskrifwer.
H:n utsätter tydligen
hwad som kan uteslutas.
Att ater utan undantag
wilja utesluta allt, skulle
ofta leda till omintetgörande
af ett helt beslut,
som wisterligen genom justeringen
bekräftas, men
är redan förut fattadt och
lika heligt, ehuru ej i tillstånd
att utfärdas. Pä
sädant sätt skulle justera
blifwa detsamma som besluta,
och besluta ej
annat än ventilera.
8 59.
Nidderskapet och
Adeln: I stället för orden
alla hos Riks
Ständen
föresläs: alla
hos samtlige Riks
Ständen.
Preste-Standet: att
det mätte ankomma pä
hwarje Stånds eget behag
att trycka Protocollen eller
ej, och att nyttan af
deras tryckning icke är sä
alldeles afgjord.
8 59.
Utskottet kan ej föreställa
sig att samtlige
Riks-Ständen betyda
nägot annat eller mera
än Riks-Ständen rätt
och slätt.
Utskottet tror sig ej behöfma
ingä i nägot utförligt
bewis för nyttan
af Riksdags-Protocollens
tryckning. Samtlige RiksStänden
lära säkerligen
erkänna den, särdeles dä
en wist offentlighet ingär
Bilaga till Mem. N:o 11. 279
8 61.
Ridderskapet och
Adeln: att den i Z:n föreslagne
utlottning mätte
undwikas.
Att dä Rcgerings-Formen
ej föreskrifwer att
förmyndare kunde wara
En, Tre eller Fem, endast
sistnämnde antal mätte
i Riksdags-Ordningen utsättas.
i sjelfwa den nu warande
Statsförfattningens
esprit. Genom det Ständernes
öswerläggningar
allmängöras, uppkommer
smäningom ett ifrigare bemödande
att tala och skrifwa
godt; och såmedelst
skola Protocollen, utan
att behöfwa undangömmas,
pä en gäng hedra Ständen
och gagna Allmänheten,
hwilken desintom äger rättighet
till erhällande af
upplysningar huru allmänna
ärendcrne bliswit
behandlade.
8 61.
Utskottet fär blott Åberopa
den i detta fall fullkomliga
analogie med
flere af Regcrings-Formens
ZZ.
Utskottet har trott sig
böra ät tillkommande Riksens
Ständers pröfning
öfwerlemna antalets bestämmande,
hwilket sannolikt
ofta stall bero af
periodiska omständigheter
och af den eller de personers
egenskaper, som wid
hwarje tillfälle kunna komma
i fräga.
280
Expeditioner till Riks-Ständen.
Preste-Ständet: att
sörmyndarewalen böra ske
per capita i Ständen
hwart för sig och sedermera
beräknas Ständswis,
dä irenne Ständ decidera.
Borgare-Ständet: att
Nämnden mätte wälsas af
Ständen och ej af deras
wanliga Etcctvrer, samt
att det tydligen torde böra
sägas att Nämndens wal
gäller säfomRiksensStänders
beslut.
8 62.
Riddcrskapet och
Adeln: att som Swensta
Folket är frän urminnes
tider sördeldt uti twänue
större Classer, frälse och
ofrälse, Riksens Ständers
Anmärkare», som ifrar
emot en enda Ledamots
utlottning, torde ej hofwa
besinnat hela obehagligheten
af den möjliga
händelse, att ett helt Ständ
skulle finnas, som utgjort
minoritet, och säledes ej
deltoge i den af de öfrige
Ständen utnämnde Förmyndarens
tillsättande.
Grundlagen har i wissa
sall, till hwilka det ifrägawarande
tydligen kan
lämpas, wisligen sökt förebygga
ätminstone uppenbara
Ständstwister,
utan att likwäl förnärma
hwarje Ständs rätt.
Utskottet har i enlighet
härmed förändrat Z:ns
lydelse.
8 62.
Utskottet tror det ej böra
Riksens Ständer betagas
att ivälja den, till
hwilken de äga största förtroendet
och att, i enlighet
med den princip, som
Bilaga till Mein. N:o 11.
281
Justitice-Ombudsman mätte,
till förekommande af
mipförständ och oenighet,
skiftewis ivid Riksdagarne
ival jas affralse och ofrälse.
Preste-Ständet: om
Justitico-Ombudsmannens
öswerflödighet.
Preste- och BorgareStänden:
Betänkligheter
ivid den för Justitice-Ombudsinannen
föreslagne höga
wärdighct.
8 63.
Ridderskapet och
Adeln samt BondeStändet:
hemställes, hurn
förhällas mä enär flere
än tre Ledamöter af
Högsta Domstolen kunde
hafwa förlorat allmänna
förtroendet.
är följd i Regerings-Formens
28 Z, fästa sitt afseende
pä skicklighet, men
ej pä börd.
Anmärkning mot Regerings-Formen.
Om Utskottet »vägat i
denna sak följa sin böjelse,
hade säkerligen Justitice-Ombudsmanncn,
åtminstone
i projectet, sörblifivit
utan rang; men
Utskottet har nödgats erkänna,
det Nationen ännu
törhända icke nog want
sig att wärdera hos Embetsmän
den personliga
förtjensten, dä den ej omgifwes
af en slags yttre
glans eller stämplas as
ett sjelfwa Embetet åtföljande
anseende.
8 63.
H:n är fullkomligt enlig
med Regerings-Fvrmen.
Man lärer nästan
ej kunna föreställa sig
möjligheten af ett större
antal, och man bör hoppas
att detta högsta i Z:n
utsatta sällan eller aldrig
skall komma i fräga. Man
282
Expeditioner till Riks-Ständen.
Preste-Ständet: att
denna opinions-nämnd är
högst betänklig.
8 64.
Ridderskapet och
Adeln: att för de till
Tryckfrihetens ward tillförordnade
Committerade
ej något arfwodc matte
ansläs, samt att omröstningssättet
emellan dem
bör blifwa lika med Utskottens.
Preste-Ständet: att
förordnandet af wärdén
öfwer tryckfriheten ej är
annat än den Censure, wi
äga förut utom Statens
tunga.
Att stadgas mätte, huru
med prcesidinm förhallas
torde derjemte päminna sig
att domen i detta fall fälles
af allmänna opinionen,
utan att densamma
behöfwcr stödjas pä bewisliga
fel och brott,
hwilka enligt Regerings-Formens
102 § bcifras.
Anmärkning wid Negerings-Formen.
8 64.
Utskottet har endast
tillstyrkt ett sädantarfwode,
hwilket Riksens
Ständer allena äga att
bewilja, sedan summan af
Stats-Utskottet blifwit
föreslagen, eller ock wägra,
om sa godt synes. Att
omröstningen inom Committeen
ej kan annorlunda
beräknas än per capita
följer af sig sjelf, emedan
Committerade äfwen kunna
wäljas utom Ständen.
Tryckfriheten skulle dä
wärdas af Censorn. Att
wärda lärer wäl betyda
nägot annat än inskränka.
Det förra innefattar ett
förfwar, det sednare ofta
ett twang.
Sädant lärer wara tydligt
utan uttrycklig Lag.
Bilaga till Meni. N:o 11.
283
bör, da Justitiee-Ombudsmannen
är fränwarande.
8 65.
Ridderskapet och
Adeln samt Preste-och
Borgare-Ständen: I
anledning af den erindran
att Banco-Fullmägtige ej
böra wäljas, förrän, ester
inhämtande af Banco-Utskottets
utlåtande, de afgående
erhållit decharge,
Ridderskapet och
Adeln: yrkas annan redaktion
as §:n med närmare
bestämmande afFnllmägtiges
skyldigheter.
8 66.
Ridderskapet och
Adeln saint BorgareStan
det: samma an
märkning,
som ivid föregående
§ med afseende pä
tiden till wal af Fnllmägtigc
i Riksgälds-Contoiret.
8 67.
Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och
I alla Werk,Utskott, Committeer
m. m. förer, i
prcesidiS fränwaro, den
främste Ledamoten ordet.
8 65.
har Utskottet ock projecterat
ett tillägg i 32 H,
dit stadgandet härom egentligen
hörer.
Här torde de mera allmänliga
termerne göra
tillfyllest. Det tillhör Instruktionen
att bestämma
detailerne och utsätta de
mera particulicra äliglandcn.
8 66.
I enlighet härmed är
ett tillägg i 30 tz infördt.
8 67.
Utom det att genom
en sadan anstalt Riksens
284
Expeditioner till Riks-Ständen.
Bonde - Ständen : att
blott en Revision kunde
emellan Riksdagarne förrättas.
Att i anseende dertill,
att äfwen Stats-Werket
bör revideras, Revisorernes
antal omöjligen kan
wara under 9, kanske 12
af hwarje Ständ.
Preste-Ständet: att
efter orden emella n
Riksdagarne kunde tilläggas:
enligt en dem
af Riksens Ständer föreskriswen
Jnstruetion,
äfwensom att utsättas matte,
det Revisorerne skola
framdeles som hittills
af Konungen i
wänlig ordning kallas.
Att Revisionerne mä
begynnas den 15 Augusti
och räcka till November
mänads slut, samt att under
Ständernes Revision
böra läggas icke allenast
Commerce-Collegii Discont-fond,
utan ock andra
publika Cassör och medel
m. m.
Ständers göromål under
Riksdagen blefwe betydligen
ökade, skulle Revisionerne
fordra längre tid
och säledes föga mer än
respenningarne besparas.
Antalet torde wara tillräckligt,
da Divisionerne
ej kunna sannolikt blifwa
flere än irenne och salunda
8 Revisorer komma att
arbeta pa hwarje fördelning.
Anmärkningen är i Z:n
iakttagen.
Utskottet har efter noggrannt
öfwerwägande ansett
den projecterade tiden
till Rcvisionernes början
wara den lämpligaste.
Hwad den sednare påminnelsen
angär, synes Let
sölja af sig sjelf att allt
det som med Stats-Werket
äger omedelbarligt sammanhang
bör äfwen un
-
Bilaga till Mem. N:o 11.
28b
Borgar e-Ständet:
anmärkning tvid stadgandet
om Revision af StatsWerkets
tillständ, styrelse
och sörwaltning, samt att
någon föreskrift om Revisorernes
omröstningssätt
mätte i An inflyta.
8 69.
Ridderskapet och
Adeln: att stadgas matte,
det Riksens Ständers
F-ullmägtige och Revisorer
ej kunna i sina göromål
emottaga befallningar
eller till redo och answar
ställas, utan af Riksens
Ständer alleria.
Urkas följande förändrade
redaktion: Ej mä
någon till Fullmägtig
eller Revisor förordnas
tvid samma Werk,
uti hwilket han är redowisande.
Preste-Ständet: om
ett närmare bestämmande
as den Niksdagsmannasäkerhet,
som Fullmägtige
och Revisorer böra Åtnjuta.
dergä en dermed gemensam
granskning.
Revisorernes befattning
utstakas i den af Riksens
Ständer meddelande Instruktion,
den Revisorerne
ej kunna öfwerskrida.
Gränsorne för denna befattning
äro emedlertid,
äfwensom omrö stni ngs sä ttet,
nu mera i An utsatte.
8 69.
Anmärkningen iakttagen
och ett dermed enligt tillägg
i An infördt. '
Alla i fräga warande
Werk synas äga det samband,
den gemenskap, att
den som är jäftvig i det
ena bör äswen wara det
i alla.
Denna erindran är anmärkt
wid Ans förändrade
redaktion.
286
Expeditioner till Riks-Ständen.
8 70.
8 70.
Ridderskapet och Innehållet observeradt.
Adeln: sairnna anmärkning
soni ivid 53 A rörande
sedlarnes rullande.
Ridderskapet och Utskottet har es funnit
Adeln: att Ans ordning något skäl till den yrkamätte
förändras genom de förändringens werkomflyttande
af detz bada ställande. Den föreslagne
momenter, samt att nedan- tilläggningen är iakttagen,
nämnde tillägg kunde i
An införas: Expeditioner
ifrån Utskott undcrskriftvas
afde äldsta
derstädes »varande Ledamöter
as htvarse
Ständ.
Ridderskapet och Af detze§bägge alterAdeln:
att sedan ett Ut- nativ har Utskottet för sin
skott sammanjenikat Stän- del ansett det sednare närdens
meningar, deh be- mast leda till ändamälet
tänkande mätte för Stän- och prosecterat den ätgärd,
derne föredragas in pleno som tillägget i An utplenorum,
eller ock att i wisar.
nämnde fall härmed kunde
procederas pä dylikt sätt,
som 69 § af RegeringsFormen
stadgar.
8 71.
8 71.
8 72.
8 72.
8 73. § 73.
Ridderskapet och Sädant ligger i fjelfwa
