# ID: svediakorp-gov2476
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 146,877
# sentences: 4,141
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


23
befälet sammanföras i städerna, komme lifvet derstädes, skildt från truppen, för de fleste utan tjenstgöring
och utan bestämd sysselsättning, säkerligen icke i militäriskt gagn att motsvara den nyttiga
verksamhet, som nu af indelda arméens befäl inom skilda orter i flerfaldiga riktningar utvecklas,
och hvarigenom detta befäl, jemte sina åligganden såsom tjenstemän, äfven som enskilde personer
medverka till landets allmänna förkofran. Detta lefnadssätt, som närmar sig till soldatens och gör
befälet förtroget med dess ställning och behof, lämpar sig äfven i andra afseenden väl tor ett land,
som med en fåtalig befolkning liar för sina hjelpkällors begagnande behof af alla arbetskrafter,
icke allenast de materiella utan äfven de intellektuela. Militärisk bog och kunskap befrämjas säkrast
genom goda bildningsanstalter för befälet samt tillräckliga och ändamålsenligt ledda vapenöfningar.
För sjelfstudium åter lemnar ett overksamt stadslif icke mera säkerhet, än ett vid sysselsättning
vänjande landlif. Man har äfven hört den anmärkning göras, att det indelda löningssättet
bos befälet kräfver kamerala och administrativa kunskaper, som icke egentligen tillböra deras yrke,
såsom militärer. Men redan indelningsverket för truppen uppställer en sådan fordran på befälet och
om, genom förvaltningen af de indelda lönetillgångarne, dessa kunskaper vidgas, kan detta icke
vara till skada för krigaren, men väl i allmänhet till gagn för tjenstemannen och medborgaren.
Det kontanta löningssättets företräde ligger således endast i den säkerhet det lemnar för lönernas
orubbade inbördes förhållande och i dess enkelhet. Allt ifrån indelningsverkets början hafva
ojemnheter i aflöningen funnits, utan att dessa, såsom grundade på naturliga förhållanden gifvit anledning
till anmärkningar. Det är först då ojemnheterna blifvit mera betydliga, som de ådragit sig
en naturlig uppmärksamhet hos de svagast aflönade. Redan 1833 års lönereglering har i vissa fall
medfört en större jemnhet, och med ledning af den erfarenhet nämnde lönereglering lemnat, bör det
blifva möjligt att undanrödja alla väsendtligare olägenheter af denna beskaffenhet. Äfven i afseende
å uppbörd och redovisning af de indelda tillgångarne kan större enkelhet vinnas.
Kommitterade finna derföre de stora kostnader för statsverket och flere olägenheter för arméen,
som genom öfvergången till det kontanta löningssättet skulle uppkomma, utgöra öfvervägande skäl
för att i underdånighet tillstyrka den indelda löwing sgrundens bibehållande.
Med iakttagande af de förändrade föreskrifter för denna grunds tillämpning, som här nedan i
underdånighet föreslås, våga äfven kommitterade tro, att de hufvudsakliga anmärkningar, som nu
med skäl emot det indelda aflöningssättet kunna framställas, skola bortfalla. Dessa föreskrifter gälla
dispositionen, fördelningen och uppskattningen af de särskilda lönetillgångarne, äfvensom några
andra härmed sammanhang egande förhållanden.
A. Dispositionen och fördelningen af arméens lönetillgångar.
1. Mellan särskilda regementen och corpser af samma eller olika vapen.
Uti ett till kommitterade öfverlemnadt enskildt förslag har blifvit ifrågasatt, till vinnande af en
fullständig och bestående likhet i aflöningen regementena emellan, löneregleringens verkställande på
det sätt, att alla för arméens aflöning anvisade tillgångar skulle i en enda gemensam fond sammanföras
och hvarje regemente derifrån tilldelas sin aflöning i förhållande till beloppet af dess löningsstat,
jemfördt med den allmänna tillgången för året. Kommitterade hafva visserligen, i anledning
af den nu befintliga, på lönetillgångarnes olika mängd beroende, stora skiljaktigheten i löneförmåner
mellan lika beställningar såväl vid olika vapen som vid olika regementen af samma vapen, funnit
en lönereglering inom hvart och ett särskildt vapen eller regemente för sig icke kunna med rättvisa
eller nödiga tillgångars beredande åvägabringas, samt föreslå derföre löneregleringens verkställande
samfält för hela arméen, med användande af öfverskott å särskilda regementens aflöningstillgångar,
der sådana kunna förefinnas, till fyllande af brister vid andra regementen; men ehuru
kommitterade sålunda uppskatta till sitt fulla värde det ändamål, som åsyftas med nyss omförmälda
löneregleringsförslag angående bildandet af en gemensam löningsfond för hela arméen, samt erkännande
tillika riktigheten af den grundsats, detta förslag innefattar, nemligen att arméens särskilda
regementen och corpser, lika litet som arméen i sin helhet, hafva någon slags eganderätt till de
24
indelda tillgångar, statsverket riem för aflöningen anvisat, hafva kommitterade likväl funnit nämnda
förslag icke kunna bringas till verkställighet annorlunda än med uppoffring af just de väsendtligaste
bland det indelda löningssättets fördelar. Detta gäller isynnerhet om boställsförvaltningen, hvars
fortfarande goda bestånd väsendtligen betingas deraf, att hvarje regemente sjelf får förvalta de boställen,
det har sig anvisade för sin aflöning. Äfven med antagande af ett oförminskadi nit vid
denna förvaltning, torde det dock synnerligen å löntagarnes sida visa sig mindre billigt att frukterna
af det ena regementets bemödanden blifva räknade andra regementen till godo, der möjligen
mindre framgång i boställsförvaltningen förutsättes. Då genom lönernas samfälda bestämmande och
fördelning hela arméen blefve beroende af hvart och ett särskildt regemente, skulle häraf uppstå
omgång och tidsutdrägt vid lönernas utfående, kontroller, liqvider och skriftvexlingar af mångfaldig
art mellan ej mindre vederbörande administrativa embetsverk samt andra myndigheter och regementena,
än de senare inbördes, m. fl. dylika till missnöje och förvecklingar ledande förhållanden;
hvilket allt skulle för håde staten och arméen i mer och mindre mon vara ofördelaktigt och betungande
samt af mången anses medföra till och med större olägenhater än sjelfva förlusten af hela
det indelda löningssättet. På grund häraf, och då en rättvis jemnhet i aflöningen utan dylika svårigheter
kan i nöjaktig grad vid arméen bibehållas på det sätt kommitterade framdeles skola visa,
finna kommitterade sig icke kunna biträda det nu omförmälda förslaget till aflöningens reglerande.
Med bibehållen hänsyn till det önskvärda ändamålet af lönetillgångarnes likformiga fördelning mellan
regementena, i lika förhållande till deras aflöningsbehof, så att alla regementen finge sig anvisade
derefter bestämda belopp af de särskilda lönetillgångarne, nemligen boställen, räntor, kronotionde
och kontanta anslag, hvarigenom de alla komme att i samina mon tillgodonjuta fördelarne af det
indelda löningssättet, hafva kommitterade öfvervägt möjligheten af en sådan fördelnings verkställande
på ett äfven i tillämpningen ändamålsenligt sätt, men funnit detta icke kunna ske i nyssnämnda fullständiga
grad, annat än med en allmän rubbning af den närvarande, efter naturliga lokalförhållanden
i de flesta fall afpassade indelningen för hvarje regemente af dess boställen, räntor och tionden.
Så t. ex. skulle derigenom inträffa, att ett regemente stundom finge sig anvisade boställen och andra
indelda lönetillgångar i aflägset belägna landskap, hvilka tillgångar, antingen regementet sjelft eller
ett annat i orten förlagdt regemente för det förras räkning, borde dem förvalta, i begge lallen med
betänkliga olägenheter och hinder i atlöningsväsendet. Kommitterade hafva fördenskull, helre än att
framkalla verkliga förut okända svårigheter af det indelda löningssättet, ledande till sannolika uppoffringar
för arméen och löneregleringens säkra fördröjande, samt då de olikheter i aflöningsförmoner regementena
emellan, som kunna uppstå genom den olika arten och tillgången af deras indelda löneinkomster,
låta sig periodiskt utjemna, på sätt kommitterade skola i det följande visa, — funnit sig
föranlåtne att, under bemödandet att söka uppnå meranämnda ändamål, stadna vid den inskränkning
deruti, som innefattas i följande stadgande, hvilket kommitterade föreslå måtte såsom regel i omförmälta
hänseende föreskrifvas:
Aflöningen för hvarje regemente anvisas att i främsta rummet utgå af de indelda tillgångar,
regementet eller corpsen genom 1833 års lönereglering fått sig anslagna; dock att, i den
mon sådant lämpligen kan ske, indelda räntor och kronotionde böra utbytas regementen och
corpser emellan på det sätt, att hvarje regemente och corps måtte få uppbära dessa sina tillgångar
företrädesvis inom sin förläggningsort.
I afseende å det öfverskott af indelda tillgångar, som ett regemente eller en corps, efter nyssberörda
utbyte, möjligen kunde få utöfver eget behof och derföre böra till annat regemente trånträdas,
så, enär ett dylikt öfverskott endast i några få fall och till jemförelsevis mindre belopp kan
förväntas uppstå, samt då man helst bör söka undvika att, olika regementen emellan, införa kontroller
och redovisningar, hvilka blefve af nöden om öfverskott uti indelda lönetillgångar borde afstås
från ett till annat regemente med det omvexlande belopp, som olika, under olika år, vid de
förra regementet inginge, anse sig kommitterade böra föreslå följande stadganden:
Om efter nyssnämnda utbyte ett regemente skulle befinnas ega, ensamt uti indelda lönetillgångar
ett större belopp efter uppskattningsvärde, än hvartill dess aflöning enligt i den nya
25
normalstaten blifvit bestämd, afträdes öfverskottet till annat regemente, som deraf har behof,
i främsta rummet genom afstående af indelda räntor och kronotionde, som, såvidt ske kan, till
egen uppbörd och redovisning af det senare regementet emottages, men, i annat fall, fortfarande
uppbäras och redovisas vid det förra regementet, mot årlig leverering till det senare af
dessa tillgångars belopp efter gällande uppskattningsvärde. Utgöres öfverskottet blott af boställens
afkastning, bör helst ett eller flere boställen till det andra regementet öfverflyttas, men,
om häremot möta verkliga hinder, årligen dit afstås ett kontant belopp, motsvarande skillnaden
mellan normalstatens lönesumma och boställenas uppskattningsvärde vid det förra regementet.
Hvad, efter denna reglering af de indelda tillgångarne befinnes brista i särskilda regementens
lönebehof enligt normalstaterna, fylles genom anvisande af kontanta statsanslag.
I öfverensstämmelse med sjelfva grunden för lönetillgångarnes nu föreslagna fördelning mellan
särskilda regementen, och då, under öfver g äng stiden från den gamla till den nya staten, löningsöfverskott,
hvilka äro afsedda att från ett till annat regemente öfverflyttas, endast efterhand kunna
antagas blifva dertill disponibla med bevarande af löntagarnes vid det förra regementet behöriga rätt,
så föreslå konnnitterade:
att dylika öfverskott skola från ett till annat regemente afstås, endast i den mon det förra
regementets aflöningstillgångar betacka utgifterna med tillämpning af behöriga, under öfvergångstiden
gällande, löningsstatcr.
2. Inom hvart oell ett särskildt regemente eller corps.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med nuvarande förhållanden, föreslås:
att, sedan en del boställen blifvit anvisade till bostäder efter de grunder, nedan skola särskildt
framställas, de öfriga boställena må utarrenderas på förmonligaste vilkor, i öfverensstämmelse
med derom gilna eller Iramdeles meddelade nådiga föreskrifter; och
att fördelningen, löntagarne emellan, af de utarrenderade boställenas afkastning samt öfrige
indelda tillgångar, nummerlöner och kontanta fyllnadsanslag må ske af den direktion vid hvarje
regemente eller corps, åt hvilken detta bestyr nu är eller framdeles kan blifva uppdraget, samt
efter de grunder, som innefattas i Eders Kongl. Maj:ts nådiga Cirkulär af den 17 Juni 1856,
angående sättet för lönetillgångarnes uppbärande och fördelande inom indelda arméens regementen
och corpser från 1857 års början, dock med den förändring att, ehuru kontanta löner
äro afsedda, enligt kommitterades nedan framställda löneregleringsförslag, för Distinctionskorpraler,
Korpraler och vice Korpraler, dessa personer likväl må tillgodonjuta förmonen att få ingå
i delning, för sina löner, af uppkommande öfverskott å de samfälda tillgångarne, men utan
skyldighet att, när brist möjligen uppstår, behöfva i denna deltaga.
Enär, under öfver g äng stiden från de nuvarande till de nya aflöningsförhållandena, flere olika
kategorier af löntagare sannolikt komma att finnas vid ett och annat regemente, af hvilka löntagare
de, som blifvit utnämnde före tillämpningen af Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 8 April 1862
äro berättigade att, om de ej vilja ingå på den nya aflöningsstaten, bibehållas vid sina förra löne
inkomster,
så måste mellan desse tjenstemän regementenas nuvarande löneinkomster till fullo fördelas
i öfverensstämmelse med högstberörda nådiga cirkulär; hvaremot andra löntagare, som genast
få uppföras på den nya staten, endast i den mon kunna komma i åtnjutande af sina der bestämda
fulla löner, som hvarje regementes genom den nya löneregleringen anvisade lönetillgångar hinna
blifva för sitt ändamål disponibla. 1 enlighet härmed föreslå konnnitterade till iakttagande under
öfver g äng stiden:
att af alla de lönetillgångar, som ett regemente eller en corps har sig anvisade enligt 1833
års lönereglering skola de löntagare, hvilka blifvit utnämnde före tillämpningen af Kongl,
brefvet den 8 April 1862, om de ej vilja ingå på den nya staten, tillgodonjuta en mot deras
aflöning efter äldre förut för dem gällande stat svarande andel, som bör uträknas och fördelas
dem emellan jemlikt föreskrifterne i Kongl, cirkuläret af den 17 Juni 1856, samt med iakt
Lnndförsvarslcomit.
Bet. III. 4
26
tagande deraf, att de förändringar, sorn af löneregleringen kunna förorsakas, vare sig i uppskattningsvärdena
å boställen, nu anvisade till bostäder, eller i andra hänseenden, icke till desse
löntagares vinst eller förlust varda vid nyssnämnda fördelning beräknade; och att hvad som
efter denna fördelning befinnes återstå af omförmälda tillgångar skall, i förening med de nya
löneinkomster, som genom löneregleringen kunna vinnas, tördelas mellan de öfrige löntagarne
i förhållande till hvars och ens lön i den nya normalstaten.
6. Om bostadsboställens anvisande.
Uteslutande ur ekonomisk synpunkt betraktadt skulle det vara fördelaktigt, att alla arméens boställen
utarrenderades, enär derigenom, om arrendena på längre tid afslutades, boställena otvifvelaktigt
skulle lemna större afkomst, än den som genom deras skötsel under en kortare obestämd tid
kan erhållas. Denna åsigt, som legat till grund för åtskilliga vid 1833 års lönereglering vidtagna
åtgärder, hafva kommitterade ansett höra äfven nu, men i vidsträcktare grad än år 1833 tillämpas,
och derföre antagit såsom regel, att endast föreslå bostadsboställens tilldelande i de fall, särdeles
giltiga skäl dertill föranleda. I detta afseende förekommer i främsta rummet den redan här förut
ådagalagda nödvändigheten deraf, att slaten skall ovilkorligen kunna af en del löntagare fordra deras
bosättning inom begränsade tjenstgöringsområden, hvilket ännu icke å landet kan ske, såvida ej boställen
eller åtminstone bostäder åt dessa löntagare anvisas. Men derjemte får icke förbises att boställshafvare,
om han sjelf får bruka och bebo sitt boställe, kan uttaga in natura en del af den vinst,
som eljest skulle tillfalla en arrendator. Denna vinst skulle således, om bostället vore för allmän
räkning utarrenderadt, komma hvarken statsverket eller arméens löntagare till godo. Vill en boställshafvare
sjelf bortarrendera bostället och således försaka denna vinst, sker det derföre, att han
af särskilda förhållanden finnér sådant vara för sig, på det bela taget, till gagn. Men har han
hufvudsakligen eller uteslutande sina lönetillgångar att påräkna för egen och sin familjs bergning,
och derigenom är i behof af de fördelar, boställets egna brukande bereder, kan han på sådant sätt
göra lönen för sig drygare, utan att staten derpå något förlorar. Såsom vilkor härför gäller dock
i allmänhet, dels att förflyttning från ett till annat boställe icke för ofta må ega rum, dels att, å
ena sidan, bostället hvarken är så litet, att innehafvare!! der saknar nödiga jordbruksalster för sitt
eget hushåll, eller byggnadsskyldigheten står i missförhållande till boställets afkomst, och ej heller
å andra sidan så stort, att lörlagskapitalel med åtföljande äfventyr är besvärande för boställshafvaren
med hänsyn till hans ställning och lönevilkor, eller han för sin utkomst tvingas att helt och hållet
egna sig åt jordbruket. Uppå dessa skäl föreslå kommitterade:
att behörigen bebygda bostadsboställen må, med ledning af förslag, som från Chefsembetena
böra infordras, uiider lön anvisas,
1. För tre, eller, der tjenstgöringsförhållandena sådant påkalla, fyra Underofficerare på hvarje kompani
eller sqvadron, och ibland desse alltid åt Fanjunkaren, hvilken främst och mest förtjente underofficer
företrädesvis bör komma i åtnjutande af de fördelar, bostad sboställe gifver; dock att visst
boställe icke ovilkorligen måste åtfölja viss underofficerstjenst inom samma kompani, lill förekommande
af för såväl boställshafvaren som bostället de ofta menliga följderna af ombyten vid
befordran inom kompaniet, och till befrämjande således af en längre besittning af ett och samma
boställe;
2. För Kompani- och Sqvadronschefer, samt
3. För Regements- och Corpschefer. Deremot böra de boställen, hvilka nu innehafvas dels af öfrige
Regementsofficerare, som i allmänhet under en kortare tid qvarblifva i sina befattningar,
dels af arméens civile tjenstemän, för hvilka boningsorterne böra bestämmas med hänsyn till
deras åligganden och således vara oberoende af anvisade boställen, — till regementenas löningsfonder
indragas.
Beträffande bostadsboställenas storlek föreslås:
27
att, der omständigheterna sådant medgifva och genom utbyten af boställen eller afsöndringar
derifrån, antingen inom regemente eller emellan detta och statsverket eller annat regemente,
kan åstadkommas, bostadsboställe icke bör utgöra till sitt uppskattningsvärde mer än högst
| af innehafvarnes lön efter normalstat; i följd hvaraf denna lön må till sitt återstående belopp
utgå från regementets gemensamma lön etil lgångar. Skulle boställe, genom upparbetning,
framdeles komma att lemna en större afkastning än nyssberörda del af den lön, hvarunder det
är anvisadt, skall, vid ombyte at bostallshafvare, vederbörande löningsdirektion hos Kongl. Maj:t
i underdånighet föreslå den åtgärd, som i anledning häraf och med hänsyn till dåvarande förhållanden,
må lämpligast böra vidtagas.
C. Om uppskattningen af boställena och öfriga indelda tillgångar.
1 afseende å denna förberedande åtgärd, utan hvilken en tillförlitlig och rättvis lönereglering
icke kan ega rum, och som af Eders Kongl. Maj:t jemväl är afsedd att läggas till grund för den
nya löneregleringen, hysa kommitterade den mening, att en formlig uppskattning af sådana bo
ställen,
hvilka äro utarrenderade för löningsfondernas räkning, icke skulle medföra ett gagn, motsvarande
de med uppskattningen förenade olägenheter och kostnader, när å ena sidan tages i betraktande
det arbete och den tidsutdrägt, uppskattningarna skulle medföra samt det i allt fall endast
approximativa resultat man vid uppskattningen af jord i allmänhet ernår, och å andra sidan, att
det redan nu linnes lör handen en af erfarenheten gifven mätare å dessa boställens värden, nem
ligen
de arrendebelopp, som för boställena erläggas. Att dessa belopp blifvit med all noggrannhet
bestämda efter beräkning af boställenas verkliga afkastning och i öfverensstämmelse med regementenas
egen fördel, kan antagas såsom gifvet, då boställena förvaltas af regementena sjelfva, vid hvilket
förhållande boställenas närvarande afkastning måste säkrare betecknas genom nyssnämnde belopp,
än genom resultatet al en för ändamålet särskildt företagen alltid oviss uppskattning. Och då löneregleringen
hvarken kan eller får grundas på annat än det närvarande förhållandet, hvaruti fram
deles
inträffande förändringar blifva föremål för de periodiska lönejemkningar, kommitterade skola
nedan föreslå, så hemställes i omförmäldta hänseende:
att någon uppskattning, genom syn, å de utarrenderade lill löningsfonderna indragna boställena
icke må ega rum, utan de för löneregleringen nödiga uppskattnings värdena å dem bestämmas
efter boställenas verkliga arrendeafkastning.
Af Jostacfeboställena deremot anse kommitterade, i saknad af annat tillförlitligt sätt att med
erforderlig visshet kunna bestämma alkastningen af dessa boställen, en formlig uppskattning,
efter lika grunder, vara för löneregleringen nödvändig. Det ändamål, som genom en dylik uppskattning
i första rummet åsyftas, är visserligen icke ett till siffran fullt riktigt värde på
hvarje boställes afkastning, något som omöjligen kan ernås, men väl en med jemnhet och efter
samma grunder inom olika orter verkställd beräkning af boställshafvarnes inkomster utaf ifrågavarande
lägenheter. Hvad angår sjelfva sättet för verkställigheten af boställsuppskattningarna, så är
det exempel man erhållit af 1827 års här förut omnämnda uppskattningar, hvilka förrättades af 17
särskilda kommissioner, visserligen efter samma föreskrifter, men tydligen dock med olika tillämpning
derutaf, egnadt att tjena till upplysning i berörda afseende; ty, oaktadt de jemkningar af bemälde
kommissioners beräkningar, hvarigenom 1830 års löneregleringskomitée sökte finna en rättvis
grund för sina arbeten, framkallades dock, såsom ofvan är nämndt, stora missförhållanden inom arméens
aflöningsväsende, genom de olikheter, som vid de särskilda sins emellan fristående boställsuppskattningarna
uti olika orter gjorde sig gällande. Beträffande den nu ifrågasatta nya uppskattningen
af arméens boställen hafva krigs- och kammarkollegierne den 11 Februari 1857 till Eders
Kongl. Maj:t afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande jemte förslag till instruktion för den blifvande
uppskattningskommissionen, hvarefter Generalmajoren B. Hall samt Öfverstarne friherre Kappe, Fleetwood
och Stjerngranat fått sig i underdånighet häröfver yttra. Af dessa i ämnet särdeles upplysande
handlingar, af hvilka komitéen erhållit del, framgår ovedersägligt, att jemnhet och likformighet
28
i boställsuppskattningen icke kan vinnas genom densammas verkställande af flere olika från hvarandra
skiljda kommissioner elier embetsmyndigheter, utan att en enda sådan myndighet är för vinnande
af detta ändamål nödvändig. Häremot kan visserligen åberopas den större tidsutdrägt, som
förrättningarna i detta fall skulle komma att medtaga, och kollegierna hafva beräknat denna tid till
minst fem år; men dels är detta i sig sjelft obetydliga tidsförlopp, då för framtiden afses att grundlägga
en aflöningsorganisation, som, derest icke likformighet i boställsuppskattningen öfver hela riket
eger rum, hvarken kan vinna förtroende eller varaktigare bestånd, beräknadt för arméens samtliga
boställen och således älven de utarrenderade, dels för öfrigt torde det kunna antagas att någon förkortning
al berörda tid icke är omöjlig, såväl genom förrättningarnas påbörjande tidigare och afslutande
senare på året, åtminstone i rikets södra landskap, än nyssbemälde kollegier förutsatt, som äfven
genom förenklingar i sjelfva uppskattningsmetoden.
1 sistnämnda afseende förekommer i främsta rummet frågan, huruvida ovilkorligen en fullständig
kartläggning bör föregå uppskattningen af det boställe, hvarå karta saknas. Detta synes komitéen
icke vara behöfligt, utan att härtill endast erfordras uppmätning af egorna, hvilket bör kunna
ske med behöflig säkerhet älven om icke alia de oväsendtliga lokalförhållanden som, enligt vanlig
landmätaremetod, matematiskt bestämmas, skulle med full noggrannhet blifva bemärkta. Detta är
töröfrigt, under nuvarande rörlighet inom jordbruket, utan ändamål, emedan efter kort tid förändringar
i dylika hänseenden alltid inträffa. En sådan uppmätning af egorna kan anförtros hvar och
en i rekognosceringar någorlunda erfaren officer, och härtill fordras hvarken synnerligt lång tid eller
större kostnad. Om en instruktion för verkställigheten af dylika mätningar utarbetas på grund af
dels landmätare- dels rekognosceringsmetod, skulle, under ledning af en skicklig landmätare eller
officer, ett stort antal yngre officerare och äfven underofficerare kunna till berörda förrättningar inom
kort tid inöfvas och derefter hela arbetet ganska snart bringas till utförande.
Sjelfva uppskattningssättet, sådant det af förenämnde embetsverk och personer blifvit föreslaget,
synes kommitterade vara mer i detalj gående, än för det afsedda ändamålet erfordras eller är lämpligt.
Det är här, liksom i allmänhet vid uppskattning af jord, medelvärdet man bör söka; och ju
fler uppskattningar i detalj man dervid företager, desto flera misstag och vilseledande beräkningar
är man i fara att begå. Till undvikande häraf, och såsom i sig sjelft tillfyllest för det sökta medelvärdet
af boställsafkastningen, bör man använda ett enkelt uppskaltningssätt. Så t. ex. torde
man, alltefter ortförhållandena och jordens beskaffenhet, kunna beräkna en viss afkastning i spanmål
och foder på hvarje tunnland jord med tilläng af fria (torp-) dagsverken, men med afdrag af vissa procent
för brukningskostnaden, eller ock, enligt sättet för hypotheksvärderingarna, gifva åt hvarje tunnland
jord, i förhållande till dess godhet, ett visst kapitalvärde, och af det sålunda funna kapitalvärdet
å hela jordrymden taga en viss procent såsom behållen inkomst; och slutligen skulle man kunna
beräkna arrendesumman af en lägenhet genom att åsätta ett visst arrendebelopp för hvarje tunnland
jord, efter dess beskaffenhet, lämpadt efter förhållandena i orten, o. s. v. Möjligen torde med fördel
flere dylika metoder höra på en gång användas såsom kontroll den ena på den andra; men
hufvudsaken synes dock vara att uppskattningen verkställes på ett enkelt och redigt sätt. Om och
i hvad mön skogar böra tagas i beräkning härvid, lärer bero på den allmänna lagstiftningen om
statens skogshushållning. Der försäljning af skogsprodukter icke redan är eller framdeles blifver
medgifven, böra således skogarne, i likhet med vissa, ännu ej begagnade odlingslägenheter icke
inberäknas i det närvarande uppskattningsvärdet, utan anses såsom en framtida möjlig tillgång,
hvarmed boställsafkastningen kan komma att förhöjas. I afseende å de värderingar, som på stället
företagas, torde förrättningsmannen hafva större gagn af att biträdas af s. k. ”gode män” än nämndemän,
hvilka vanligen i dylika fall ega mindre insigt och erfarenhet; och ehuru regementsbefälet bör
vara skyldigt att tillhandagå med erforderliga upplysningar, synes samma befäl icke lämpligen böra
i uppskattningen deltaga. Deremot torde hvarje Chefsembete för sitt regemente böra lemnäs tillfälle
att yttra sig öfver de förslagsvis bestämda värdena före deras fastställande, synnerligast med
hänseende till jemnhelen i uppskattningen af de olika boställena inom regementet.
29
I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt hemställa kommitterade beträffande bostad sboställenas
uppskattning:
att dessa boställen, efter å dem föregången egomätning, i de fall kartor saknas, måtte till
sin medelafkastning blifva uppskattade at en enda för detta ändamål förordnad komitée, bestående
af 2:ne ständige ledamöter, deribland ordföranden och den ene civil embetsman, samt
2:ne tillfällige ledamöter, särskildt utsedde för uppskattningarna inom hvarje landskap; och att
dessa förrättningar måtte ske i öfverensstämmelse med det af Krigs- och Kammarkollegierna
häröfver uppgjorda underdåniga förslag, men på det något förenklade och i öfrigt annorlunda
sätt, kommitterade här ofvan ansett vara säkrast och för ändamålet bäst befrämjande.
Vidkommande slutligen sjelfva beräkningsgrunden för spanmåls och andra persedlars förvandling
i penningar vid uppskattningen af arméens boställen och andra indelda lönetillgångar, föreslås,
till vinnande af en för jemförelsen nödig öfverensstämmelse i dessa hänseenden, samt förekommande
af större ojemnheter genom tillfälliga prisförhållanden i olika orter:
att förvändlingsuträkningarna måtte ske efter medeltal af hvarje särskildt läns marke gångspris
för vissa år, hvilka böra vara desamma för hela arméen, oberoende af uppskattningarnas
verkställande oliktidigt vid olika regementen, äfvensom att vakansafgifter upptagas i öfverensstämmelse
med gällande kontrakt, när uppskattningen eger rum.
D. Om periodiska jcmkiiiitgar af Iönetillgångarna regementen emellan efter
tillämpning af den nya löneregleringen.
Såsom ofvan är visadt, ligger i det indelda löningssättets beskaffenhet och utgör dess förnämsta
egenskap, att tillgångarne förändras i naturligt förhållande till de behof, hvarför de äro anvisade.
Men härmed följer dock att genom den olika förkofran, som olika boställen kunna vinna i följd af
jordbrukets ojemna framsteg i skiljda landsdelar, m. fl. andra förhållanden, en äfven från början
likformig fördelning emellan regementen och corpser af arméens samtliga indelda lönetillgångar, om
en sådan fördelning eljest vore möjlig, icke kan hindra uppkomsten, efter någon tid, al ett skiljaktigt
förhållande mellan dessa tillgångar inom arméen. För att således, icke blott under en viss
längre eller kortare tidsperiod göra den nya löneregleringen i berörda afseende fruktbärande, utan
tillförsäkra densamma framgent bestånd, erfordras att tillse, huruledes uppkommande ojemnheter i
det genom löneregleringen afsedda förhållandet mellan olika regementens och corpsers lönetillgångar
må kunna på ett rättvist sätt afhjelpas utan rubbning af de för löneregleringen fastställda grunder.
Hvad i detta hänseende först angår de för löningsfonderna anvisade boställsarrenden, indelda
räntor, kronotionden och vakansafgifter m. m., så torde det åsyftade ändamålet kunna vinnas
genom en med vissa mellantider återkommande af särskild myndighet verkställd periodisk jemkning
af arméens lönetillgångar, regementen och corpser emellan, hvarigenom dessa tillgångar der de i
anmärkningsvärd grad befinnas öfver- eller understiga sitt vid löneregleringen antagna normala belopp,
kunna dit återföras medelst en billig fördelning å samtlige regementen och corpser af dessa
öfverskott eller brister. Huru ofta en sådan lönejemknmg bör ega rum är af synnerlig vigt att rätt
bestämma, såvida ändamålet icke skall förfelas eller olägenheter i andra afseenden framkallas. Om,
sedan den första uppskattningen och fördelningen af ifrågavarande tillgångar blifvit med noggrannhet
verkställd, en förnyad jemkning af dessa tillgångar för snart företages, så inträffar lätteligen, att
de olikheter i aflöningen, som för jemkningen då blifva föremål, endast äro af tillfällig natur, hvilka,
lemnade åt sig sjelfva, skulle inom kort hafva försvunnit, men som, genom jemkningar komma att
leda till verkliga missförhållanden i aflöningsväsendet. Det är fördenskull icke allenast obehöfligt
utan äfven skadligt, att låta en lönereglering af den omfattning, som indelda arméens, förblifva
orubbad endast några få år, helst sådant derjemte skulle redan från början alstra mindre förtroende
till denna lönereglerings dugliga beskaffenhet.
A andra sidan deremot skulle en för lång tiderymd mellan hvarje lönejemkning möjligen halva
till följd, att betydande skiljaktigheter i aflöningsväsendet derunder hunne utbilda sig, hvilka för
-
30
vandlade lönejemkningen till en i visst hänseende ny hel lönereglering, hvarjemte liqviden eller fördelningen
mellan regementen och corpser af befunna löningsöfverskott och brister komme att i allmänhet
blifva utan inverkan på de löntagare, som, under en föregående tid, genom öfverskotten
njutit vinst och genom bristerna lidit förlust, men deremot bereda andra löntagare en oförtjent aflöningstillökning
eller förminskning. Al dessa skäl, och då perioden för inedelmarkegångssättningen
inom länen omfattar 10 år, efter hvilkas förlopp således man först blifver i tillfälle att med någon
större säkerhet kunna bedöma de indelda tillgångarnes verkliga förändring till högre eller lägre
värden, än som vid löneregleringarne blifvit beräknade, torde en allmän lönejemkning åtminstone
icke oftare än hvart 10:de år böra ega rum, utan fara för ändamålets förfelande på ena eller
andra sättet.
Vidkommande frågan, huru mycket ett regemente, som egt öfverskott under mellantiden, bör
afstå till den öfriga arméen, så synes billigheten och ett nödigt afseende på lönetillgångarnås förkofran
fordra, alt regementet får behålla någon viss del af sådant öfverskott, i ersättning för vidlyftigare
boställsvård och till befrämjande af en nitisk utöfning deraf, hvaruppå öfverskotta till en
del beror.
Kommitterade framställa nu såsom ett förslag i ofvan angifna hänseende: ’
att en allmän jemkning af här ifrågavarande lönetillgångar regementen och corpser emellan
må periodiskt verkställas, dock icke oftare än hvart lOide år, samt att för detta ändamål bör
i hufvudstaden då sammanträda, på E. K. M:ts nådiga kallelse, en särskild komité (eller direktion)
bestående af en utaf E. K. M:t till ordförande förordnad regementschef, en civil-ledamot
i det förvaltande embetsverk, som med indelda arméens aflöning närmast eger befattning, likaledes
af E. K. M:t förordnad, samt 3:ne officerare al majors eller kaptens grad, valde inom sina
regementen, i den ordning regementena emellan, E. K. Majit täcktes en gång för alla be
stämma,
och så, att vid hvarje sammanträde de valde ledamöterne tillhöra regementen, förlagde
i skiljda delar af landet;
att denna komité (direktion) skall ega att, med ledning af arméens aflöningsräkenskaper för
tiden sedan näst föregående sammanträde, öfverse arméens aflöningsförhållanden och hos E. K.
Majit föreslå de jemkningar deruti, som under tiden intill nästa sammanträde kunna anses böra
rättvisligen iakttagas;
att dessa jemkningar böra bestämmas genom jemförelse af förhållandet mellan aflöningstillgång
och behof vid arméen i sin helhet och vid hvarje särskildt regemente och corps, hufvudsakligen
på följande sätt:
Sedan summan af hela armeens verkliga lönetillgångar (utom vid de regementen der indelda
löner saknas) blifvit uträknad i medeltal för år under den förflutna mellantiden, afdrages derifrån
beloppet af hela arméens årliga lönebehof, enligt gällande normalstat, då skillnaden visar
medeltalet för år, under samma tiderymd, af överskjutande eller bristande tillgång å nämnda
normalstat, hvilken skillnad uträknas i procent af normalstatens belopp. På enahanda sätt utrönes
och beräknas skillnaden i medeltal om året af hvarje regementes och corps verkliga
aflöningstilIgång och behof, enligt dess gällande normal-stat, hvarefter de regementen och corpser,
hvilkas särskilda löningsöfverskott eller brister utgjort, de förra mer och de senare mindre
än hvad arméen i sin helhet vunnit eller förlorat, böra till öfriga regementen och corpser
afstå ett, i förhållande härtill, sålunda bestämdt belopp, att, när ett regementes särskilda öfverskott
utöfver löncbehofvet enligt dess normalstat, icke öfverstigit 10 procent af arméens allmänna
löningstillgång, regementet då får behålla minst 25 procent af detta öfverskott, och
således skall derutaf årligen afstå intill nästa lönejemkning, högst 75 procent, samt att, om
öfverskottet uppgår lill mer än 10 procent af berörda tillgång, ofvanbemälda komitée (direktion)
skall hos E. K. Majit i underdånighet föreslå, huruvida någon större andel af öfverskottet då
bör af regementet frånträdas: och hör verkställigheten af dylika jemkningar ske, i främsta
rummet, genom motsvarande förändringar af regementenas kontanta aflöningsanslag, men, der
31
sådant anslag saknas vid det afträdande regementet, öfverflyttningen ske på sätt här ofvan om
indelda tillgångars öfverflyttning regementen emellan vid löneregleringens början blifvit föreslaget.
Hvad härefter angår de förhöjningar, som i bostadsboställenas vid löneregleringen beräknade
afkastning sedermera under tidens lopp kunna vinnas, så anse kommitterade någon olika mening
icke kunna uppstå derom, att hvarje boställshafvare hör under sin besittningstid lemnäs i ostördt
åtnjutande af de ökade inkomster, han genom omtanke och god boställsvård kunnat sig förvärfva,
men att, när han afgår, tillträdaren af bostället saknar all enskild rätt till denna förhöjda inkomst,
som endast bör tillfalla, på sätt här ofvan nyss blifvit föreslaget, regementet särskildt och arméen i
allmänhet, såsom en gemensam, mot ökade lefnadsbehof svarande löneförhöjning. Värderingen af
dylika bostälIsförbättringar synes lämpligast höra tillhöra hvarje regementes löningsdirektion, som
sjelf eger fördel af värdets bestämmande i tull enlighet med boställets verkliga förkofran, hvarigenom
någon eftergift åt tillträdaren, på de öfrige indelningshafvarnes bekostnad, alls icke kan ifrågasättas
ega rum. Kommitterade föreslå i öfverensstämmelse härmed:
att, vid ombyte af boställshafvare, löningsdirektionen skall, efter å bostället skedd syn för
utrönande af dess verkliga afkastning, åsätta detsamma förnyadt uppskattningsvärde för bestämmande
af det belopp, hvarmed bostället skall anses ingå under tillträdarens lön enligt
normalstat; dock att såväl tillträdaren som öfrige indelningshafvare vid regementet må hafva
sig öppet lemnadt att i detta nya uppskattningsvärde i vederbörlig ordning söka ändring.
E. Om Iniictillgångariias redovisning.
För vinnande af en klar och redig öfversigt af löningsförhållandena inom såväl arméen i allmänhet,
som hvarje särskildt regemente, hvilket är desto nödvändigare, som de här ofvan föreslagna
periodiska lönejemkningarna måste ske på grund af en lätt funnen säker kännedom i berörda hänseende,
anse kommitterade:
att icke allenast löuetillgångarna höra inom hela arméen redovisas på ett helt och hållet lika
sätt och så, att hvarje särskild kathegori af löntagare hlifver i redogörelsen synlig, utan äfven
att redovisningen bör, vid inträdet af den nya löneregleringen, utgå från dåvarande aflöningsförhållanden,
och således för hvart och ett regemente och corps upptaga alla de lönetillgångar,
som der då uppbäras och disponeras, samt att följaktligen, i den mon löneregleringen genomföres,
redogörelsen skall debitera hvad som ytterligare erhålles, och kreditera hvad som afstås
i öfverensstämmelse med samma reglering.
Ett på denna grund affattadt redogörelseformulär, med derå tecknade underrättelser bifogas.
(Bil. Litt. G).
Kommitterade, som 1111 ega att inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet redogöra för det
förslag till normalstat för indelda arméens aflöning, kommitterade utarbetat (Bil. 1), hafva vid
bestämmandet af de deruti uppförda belopp utgått från antagandet af icke allenast de allmänna
hufvudgrunder för löneregleringen, hvilka här ofvan blifvit framställde, utan äfven de särskilda, på
lönebeloppen inverkande förutsättningar och bestämmelser, som nedan skola hvar för sig omtörmälas;
och få kommitterade till vinnande af större tydlighet, punktvis redogöra för hvad i dessa hänseenden
sålunda blifvit beslutadt.
1. I)å, såsom nedan skall visas, de för arméens aflöning nu disponibla tillgångar blifva
otillräckliga för den nya löneregleringens genomförande, hafva kommitterade ansett det ligga närmast
för handen att arméens löningsstat icke längre betungas med ackordens amortering, utan att denna
öfvertages af statsverket. I sådant afseende torde följande utredning, beträffande arméens ackordsförhållanden,
vara upplysande för ett rätt bedömande af denna fråga:
Med anledning af Rikets Ständers vid 1756 års riksdag fattade beslut om inrättande af en
pensionskassa för arméen uppå vissa, af dem fastställda grunder, blef reglemente för denna kassa,
hvilken ännu eger bestånd, af Kongl. Maj:t första gången utfärdadt d. 10 Januari 1757. Förutom
deruti meddelade föreskrifter, angående sjelfva pensioneringen, stadgades bland annat, att officer,
32
som toge afsked, egde, jemte pensionen från kassan, att af den, som honom efterträdde i tjensten
och at de öfrige, som genom samma ledighet klefve befordrade, erhålla något ”understöd” för ”sitt
tillräckligare underhållBeloppet af detta ”understöd” bestämdes för hvarje grad inom livart och
ett vapen, och till en del olika vid olika regementen. Då ledighet uppstod genom dödsfall och
således någon afskedad person icke fanns, till hvilken understöd behöfde utgå, voro icke heller de
befordrade skyldige att en dylik utgift vidkännas.
Genom Nådigt Bref af d. 7 Juli 1767 behagade Kongl. Majit till iakttagande meddela en af
Bikets senaste Ständer aflåten underdånig skrifvelse af hufvudsakligen det innehåll, att Ständerne
fästat uppmärksamhet på de i 1756 års pensionsreglemente tillåtne tjensteköp och ackordssummors
erläggande inom militären; och ehuru Ständerne väl. å ena sidan, nogsamt funnit, det flere missbruk
kunde förekomma genom dessa ackord, så hade likväl Ständerne, — i betraktande deraf, att
missbruken läte sig förekommas genom efterlefnad vid ackordens uppgörande af de om befordringar
utfärdade lagar och författningar, så att välförtjente och meriterade officerare bibehöllos vid deras
i lag grundade tour och anciennetet, samt i anseende till den verkliga förmon, som, genom ackorder
tillflyter de afgångne officerarne, — beslutat i underdånighet tillstyrka, det ackorder och tjensteköp
måtte hädanefter tillåtas, men med den förändring i 1756 års pensionsreglemente, att det lemnades
i den afgåendes och efterträdandes frihet ”att ingå ackord eller icke”.
Föga mer än 2 år härefter blef denna befrielse från skyldigheten att ingå ackord återtagne.
uppå framställning af Bikets då församlade Ständer, i det att Kongl. Majit, genom Nådigt Bref af
den 10 Oktober 1769 enligt Ständernas tillstyrkan förklarade nyssomförmälda stadgande skola till
all kraft och verkan upphöra, samt 1757 års reglemente för arméens pensionskassa framgent, i afseende
å tjensteköp och ackord, lända till efterrättelse. Äfven häröfver meddelades, jemväl uppå
samma Ständers framställning, den förklaring, medelst Nådigt Bref af d. 9 Januari 1770, att hvar
och en officer, af hvilken ålder som helst, och antingen han tjent längre eller kortare tid, egde vid
afskedstagandet undfå betalning för sysslan, eller ackord efter reglementet, samt att ackord aldrig
finge hindras derigenom, alt den, som vore närmast i tur icke ville ackordsumman erlägga, utan
skulle i sådan händelse den yngre sökanden då af berörda ”förmon” få sig begagna.
Men redan inom 3:ne år härefter fann Kongl. Majit sig af flere skäl och omständigheter för
anlåten
att infordra vederbörandes i arméen underdåniga utlåtande, huruvida de voro nöjde, att de
ditintills tillåtne tjensteköp eller s. k. ackorder afskaffades; och då största delen af arméens tjenstemän
yttrade sin underdåniga åstundan, att dessa ackorder, hvilka ofta medfört den olägenhet, att
en samlad penningesumma, framför skicklighet och förtjenst, banat vägen till fortkomst och befordran,
hädanefter måtte upphöra, i den ordning Kongl. Majit pröfvade bäst och nyttigast, — så lät Kongl.
Majit, till vinnande af detta angelägna ändamål, utfärda Dess Nådiga förordning rörande ackordens
afskaffande inom militären af d. 21 Mars 1774, hvarigenom stadgades hufvudsakligen följande:
a) vid skeende befordringar eller flyttningar inom militären, vore hädanefter alla ackord förbudne,
så att den, hvilken befordrades eller flyttades till någon syssla, ej behöfde betala mer, än hvad
arméens pensionskassa enligt 1773 års reglemente, tillkom, förutom fullmaktslösen enligt författningarna
;
b) Yid afskedstagande egde ej någon rättighet att undfå ackordssumma förr än han tjent fem fulla
år, räknadt från tjugonde årets ålder, då han egde att, genom direktionens för arméens pensionskassas
föranstaltande, genast och utan uppehåll återlå så mycket, som han, enligt 1757 och
1770 årens reglementen, för sina innehafvande beställningar i ackord verkligen utbetalt; och
c) den som vunne befordran eller transport i andra stater, än de uti 1773 års pensionsreglemente
upptagne, egde återfå, utan afseende på längre eller kortare tjenstetid, hvad han enl. 1757 och
1770 årens reglementen, uti ackord utbetalt för sina inom militären hafda beställningar.
Den ersättning för ingångna ackord, hvilken således, i vissa fall, finge ega rum och då uppbäras
från arméens pensionskassa, blef, genom Nådigt Bref af samma dag tilli direktionen för denna
kassa anvisad att utgå af kassans tillgångar utaf besparade löner och årliga andel af Wadstena
33
Krigsmanshuskassas inkomser, sedan direktionen i underdånighet anmält att pensionskassan, det
oaktadt, kunde sina årliga utgifter då till fullo bestrida.
Dessa, till ackordens upphörande småningom, i mon al dåvarande tjensteinnehafvares afgång,
syltande föreskrifter ledde dock ej till alsedt ändamål; ty genom nådig förordning af d. 30 Juni
1793 fann Kongl. Maj:t nödvändigt fastställa ett annat sätt för ackordens afskaffande.
Uti inledningen till denna förordning förekommer bland annat, huruledes det icke kunnat undgå
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet att, genom tjensteköp, eller s. k. ackorder, inom arméen, olägenheter
i afseende på befordringssättet uppstått, men att, genom ackordens afskaffande på en gång,
ett kännbart lidande skulle tillfogas dem, som för sina beställningar erlagt dryga ackord. I anledning
hära! ville Kongl. Maj:t väl än vidare tillåta fortfarandet af tjensteköp, men dock inom en
viss gräns, hvarigenom, å ena sidan, den afgående lemnades någon ersättning för utlagda ackordssunnnor
och, å andra sidan, vägen öppnades för den mindre bemedlade till en rättmätig och förtjent
befordran, hvarjemte Kongl. Majit ville tillse, att dessa ackord måtte i en framtid alldeles försvinna.
1 sådant afseende stadgades nu hufvudsakligen, att för hvarje officersbeställning med lön
på stat, skulle af tilllrädarne erläggas ackord, huru än ledigheten uppkommit och utan afseende på
den afgåendes ålder, med det belopp, som i hvarje grad vid olika vapen, och i några fall äfven
vid olika regementen bestämdes, samt att dessa sålunda fastställda ackordsbelopp skulle hvarje år,
på sätt genom upprättade tabeller visades, nedsättas med 2 procent af första årets ackordssununa.
Detta reglemente, om hvilket statsutskottet vid 1828—1829 årens riksdag yttrade, att ackordens
upphörande icke derigenom kunde vinnas, synes icke heller hafva varit af någon egentlig påföljd
i detta hänseende; ty i sammanhang med löneregleringen för arméen år 1833 måste, såsom
redan är nämndt, jemväl företagas en förnyad reglering af ackorden, om beskaffenheten och framgången
af hvilken reglering kommitterade här förut redogjort.
Af hvad sålunda nu blifvit till ämnets utredande anfördt visar sig, att tjensteackorden inom
arméen varit från början af Kongl. Majit och Rikets Ständer beslutade såsom bidrag till de afskedades
underhållande; att en, efter någon tid, medgifven befrielse från skyldigheten att ingå ackord
snart, uppå Rikets Ständers begäran, återtogs i sammanhang hvarmed rättigheten till befordran
gjordes i ökad mon beroende af ackord; att ett, efter underdånig åstundan af arméens befäl skedt
och senare förnyadt försök till ackordens afskaffande misslyckats, hufvudsakligen, såsom det vill
synas, genom olämplighet i sättet lör ändamålets vinnande, intilldess år 1833 ackordens inlösning
och amortering bragtes till stånd, med ännu fortfarande årliga uppoffringar af arméens löntagare.
Om ock, — hvad sorn icke torde kunna förnekas, — ackorden inom arméen, under den tid
af nära 80 år de förekommo, gåfvo anledning till missbruk i många fall, kan dock icke utan obillighet
påstås att arméens tjenstemän, skyldige såsom de voro att ingå ackord, böra derför uteslutande
anses tillräknelige. Att så icke heller varit af Kongl. Majit och Rikets Ständer bedömdt, visar
sig deraf, att ackordens inlösande år 1833 skedde med full ersättning till deras dåvarande innehafvare
för hvad desse bevisligen utbetaldt.
Men i uppenbar1 strid häremot står det då beslutade sättet om den inlösta ackordssummans
amortering genom årliga afdrag, för framtiden, å befälets löner. Härigenom har arméens nu lefvande
befäl fått sig pålagd skyldigheten att godtgöra hvad en längesedan förgången tid, genom felaktig
lagstiftning å den ena, samt möjliga missbruk å den andra sidan, vållat, under det att arméens dåvarande
befäl vunnit befrielse från all delaktighet i denna påföljd, liksom 20 år härefter sådan
befrielse jemväl kommer till godo arméens då lefvande löntagare. Obilligheten, att icke säga orättvisan,
för det nuvarande befälet af ett sådant förfaringssätt, är uppenbar, likasom det är en oeftergiflig
pligt att undanrödja det öfverklagade missförhållandet. En förändring deruti är äfven af vigt
för löneregleringens rättvisa verkställande och bestånd i allmänhet, emedan eljest, till följd af ackordens
ojemna fördelning, särdeles inom kavalleriet, olika normalstater måste uppgöras och framdeles,
i mon af ackordens inbetalning, förändras, till bibehållande af lönernas inbördes likhet.
Landfor svar
34
Men hvem drabbar nu denna pligt? På hvilkens sida ligger största vigt uppå att den lönereglering
som göres, eger bestånd? Utan att vilja förneka den skuld, som arméens befäl, i framfarna
tider, sjelf haft till det nu öfverklagade onda, samt den fördel detta befäl, för en kommande
tid, kan ega af en på riktiga grunder bygd lönestat, bör man dock af Rikets Ständers billighetskänsla
kunna påräkna mellankomst för afhjelpandet af detta onda. Det kan icke vara förenligt med
den värdighet, som höfves en statsmakt, att, en gång uppmärksamgjord på en orättvisa, som mer
eller mindre oförskyllt drabbar dess tjenare, låta densamma qvarstå. När då härtill lägges — hvilket
i det följande skall närmare utredas — att, om alla de inkomster, hvilka vid indelningsverkets
inrättande till arméen anslogos, nu kunde för arméen påräknas, icke allenast en lönereglering inom
arméens ursprungliga befälspersonal skulle kunna verkställas, utan ock ackord samorteringen i hela
sin vidd af dessa tillgångar utan särskildt anslag åvägabringas, så tveka kommitterade icke att föreslå:
att statsverket må öfvertaga den ännu qvarvarande år 1886 tilländagående ackords
amorteringen.
2. Då kommitterade, på sätt deras särskilda utlåtande i denna fråga innehåller, funnit sig
icke kunna undgå att, för pensioneringens ändamålsenliga ordnande för arméens befäl ocb tjenstemän,
instämma i den åsigt Rikets Ständer uttalat,
att statsverket bör öfvertaga arméens pensionering,
har löningsstaten blifvit uppgjord med afseende härpå.
3. Då, jemlikt kommitterades underdåniga förslag till arméens förnyade organisation, för
handenvarande
utvägar att tillöka arméens stamtrupper icke kunnat lemnäs obegagnade, har, i öfverensstämmelse
dermed, nummervakansers användande för vissa aflöningsföremål ansetts böra i
möjligaste nion inskränkas till sådana behof, hvilka antingen eljest svårligen kunna fyllas, eller ock,
med afseende på tjenstbarhetens upprätthållande, såsom hvad angår löntagare vid kavalleriet, der
häst- och sadelmundering in natura åtföljer nummerlönen, blifva, genom sådana löners anvisande,
på lämpligaste och billigaste sätt tillgodosedda. Kommitterade hafva derföre föreslagit nummerlöners
anvisande endast för gevärshandverkare, fältmusikanter, trumslagare och spel vid infanteriet samt
underofficerare och trumpetare vid kavalleriet, förutom undantagsvis 4 nummerlöner till Lifregementets
dragons musikkassa, hvarom nedan särskildt skall vidare yttras. Och böra, vid infanteriet, de
för dessa ändamål afsedda nummerlönerna fördelas regementena emellan i förhållande till den vid
organisationen uppkommande olika tillgången på rust- och rothållsnummer vid olika regementen,
så att, der tillgången befinnes öfverstiga behofvet, regementets kontanta löneanslag i motsvarande
mon minskas, men der brist uppstår densamma fylles genom förhöjning af berörda anslag. I sammanhang
härmed hafva kommitterade funnit sig böra från beräkningen af vacansafgifternas belopp
utesluta den s. k. mötespassevolansersättningen, hvilken nu utgår såsom en fyllnad i dessa afgifter,
från statsanslaget för indelda arméens vapenöfningar, och hvarigenom detta anslag således får bidraga
till ett för detsamma helt och hållet främmande ändamål, hvilket förhållande föreslås att för
framtiden alldeles upphöra,
4. Enär af nyss anförda skäl, underofficerarne m. fl. vid kavalleriet blifvit bibehållne vid dem
nu tilldelade nummerlöner, anse sig kommitterade dels för att bevara åt desse tjenstemän en, med
innehafvandet af nummerlön redan nu tillgodonjuten förmon, dels för att åstadkomma en rättvis likhet
i detta afseende emellan underofficerare af de begge vapnen, böra föreslå, att samtlige underofficerare
med vederlikar inom arméen må berättigas att, under möten och kommenderingar, uttaga
soldatportion in natura eller dess värde i penningar efter upphandlingspris; dock att, när traktamente
eller annan särskild aflöning för sådan tjenstgöring bestås, ersättning genom afdrag derå
skall för uttagen soldatportion af underbefälet erläggas efter nyssnämnde pris.
5. Såsom jemväl i sin mon inverkande på underbefälets vid infanteriet aflöningsreglering,
hafva kommitterade, som, i afseende å värfvade arméens underofficerare, föreslagit ett till större besparing
för dem ledande beklädnadssätt, ansett sig böra, för att äfven göra underofficerarnes vid
indelda infanteriet årliga beklädnadspenningar mera tillräckliga än nu, då anskaffningen af godt munderingskläde
är för detta underbefäl ganska kostsam, hemställa i sådant hänseende, att nyssnämnda
35
beklädnadspenningar malte få ingå till beklädnadsdirektionerne vid indelda rothållsregementena, med
åliggande för dessa att, efter föregången anmälan af underofficerarne, tillhandahålla dem antingen
berörda medel i kontant, eller munderingskläde in natura, efter vederbörligen laststäldt prof, i senare
fallet mot betalning af beklädnadspenningarna och om dessa äro otillräckliga mot invisning derjemte
för återstoden uti aftjenad lön samt att, vid de afsutna rusthål Isregementena, underofticers
klädet
må mot betalning anskaffas af dervarande beväringsbeklädnadsdirektioner. Någon särskild
kostnad för kronan komme således icke härigenom att uppstå.
6. Hvad nu angår sjelfva de i normalstaterna föreslagna aflöning sbeloppen, så hafva kommitterade,
med hänsyn till aflöningens särskilda ändamål och med iakttagande af hvad hitintills jemväl
egt rum, ehuru det icke i sjelfva löningsstaterne varit uttryckt, ansett sig böra dela aflöningen i
egentlig lön samt häst- och fourage-medel, för den personal, som håller sig egna tjenstehästar,
hvarjemte vid kavalleriet är föreslaget, såsom ersättning för den större munderingsslitning och annan
kostnad, som af tjenstgöringen vid detta vapen föranledes, så kalladt ”kavalleritilläggmen då detta
tillägg endast förslagsvis kunnat beräknas, har det ansetts lämpligare, att uppföra detsamma i gemensamt
belopp med häst- och fouragemedlen, än att särskildt för sig detsamma i staten upptaga. I
den egentliga lönen inbegripes, enligt hvad förut är nämndt, afkastningen efter uppskattningsvärdet
af bostadsboställe, behörigen bebygdt, der sådant boställe är afsedt att löntagaren anvisas.
7. Af det föregående följer att den ”egentliga lönen” blifvit bestämd till lika belopp i mot
svarande
grader af de begge vapnen.
8. £:del af den egentliga lönen anse kommitterade böra fastställas att utgöra tjenstgöringspenningar,
som under tillfällig tjenstledighet böra afstås till den som tjensten förrättar, i öfverensstämmelse
med derom för öfrigt gällande föreskrifter.
9. Häst- och fourage-medlen, hvilka nu, enligt 1833 års lönereglering, anses inbegripna i
lönen å stat, hvaraf de således utgöra en del, hafva kommitterade, på grund af lägsta kostnadsberäkning
ansett böra bestämmas till 400 Rdr för hvarje tjenstehäst och till lika belopp vid hela
kavalleriet, emedan den olika kostnad för anskaffning af tjenstehästar samt deras utfodring, som vid
olika regementen enligt 1833 års lönereglering ansågs då i verkligheten ega rum, och till olika
löner vid kavalleriet jemväl föranledde, numera icke förefinnes, åtminstone ej i sådan mon att någon
olikhet i aflöningen deraf skäligen kan anses betingad. Men då kommitterade icke ansett sig kunna
föreslå nyssnämnda belopp af häst- och fourage-medlen att tilldelas löntagarne för det antal hästar,
som i hvarje grad verkligen erfordras, har vid infanteriet endast öfversten blifvit anvisad rationer
för 2:ne hästar, och vid kavalleriet endast den förhöjning utöfver hvad som sålunda vid infanteriet
beräknats egt rum, som af nödvändigheten för befälet vid kavalleriet att vara mer beridet än vederlikar
af infanteriet, ansetts jemförelsevis vara med billighet öfverensstämmande. Härigenom har,
på det hela, kavallerilönerna med deri inbegripna ”häst- och fourage-medel” samt ”kavalleritillägget”
blifvit bragta till ett, såsom kommitterade åsyftat och så vidt möjligt varit rättvist förhållande till
motsvarande löner vid infanteriet. Men häraf följer dock icke, att den ”egentliga lönen” vid någotdera
af de begge vapnen är liktydig med behållen lön, då dels alltid afgår från den egentliga
lönen tjenstgöringskostnaden under möten och kommenderingar, sådan denna kostnad vid infanteriet
ifrågakonnner, dels äfven det beridna befälets utgift för hästar och hästmunderingar, ofta torde öfverstiga
de i stat uppförda beloppen af ”häst- och fourage-medlen” efter 400 Rdr för häst beräknadt,
remonteringskostnaden derunder inbegripen.
10. Af de, enligt normalstaten, föreslagna lönebeloppen inom olika grader af befälet och underbefälet,
hafva infanteriets löner, samt deribland Kompanichefs- och Fanjunkarelönerne blifvit
först bestämda att tjena till utgångspunkter för de öfriga, genom att gradvis fortgå uppåt och nedåt
inom hvardera af befäls- och underbefälsklasserna vid de begge vapnen.
Hvad då, bland nyssnämnda löner vid infanteriet, törst angår Kompanichefens, så hafva kommitterade,
under bemödandet att rättvist afväga det inbördes förhållandet mellan lön och förtjenst, i
mon af vigten och ansvaret uti hvarje befattning samt fordringarna på dess innehafvare, funnit sig
böra, i detta afseende, taga i betraktande såväl den samhällsställning en kompanichef är skyldig
uppbära, den allmänna och militära bildning han skall ega, som de tjensteåligganden och omsorger
36
för icke allenast truppens, militära duglighet, utan äfven dess ekonomiska välbefinnande honom tillhöra.
Och då härtill kommer att Kompanichefsgraden utgör det mål, hvaröfver flertalet af arméens
befäl aldrig hinner, samt denna grad först uppnås efter mångårig tjenstgöring i de otillräckligt aflönade
subalterngraderna, hafva kommitterade ansett det vara icke allenast billigt, utan för arméens
tjenstbarhet ovilkorligen nödvändigt, att tillägga företrädesvis denna grad en aflöning, någorlunda
motsvarande behofvet af innehafvarens och hans familjs nödtorftiga uppehälle. I sådant afseende
kunna kommitterade icke föreslå kompanichefslönen i någon mon lägre än 3000 Rdr Rmt, tjenstgöringspenningarne
deri inberäknade.
När nu ihågkommes att civil tjensteman å landet, t. ex. kronofogde åtnjuter i lön 2,500 Rdr
och derjemte, vid saknaden af boställe, 300 Rdr såsom hushyra, utan att vara underkastad några
betydligare omkostnader i och genom tjensten, då deremot en kompanichef, genom sin tjenstgöring
under möten och kommenderingar, icke kan undgå att eftersätta vården af sin enskilda hushållning
och dessutom vidkännas ökade utgifter, lärer det föreslagna beloppet af den senares lön, jemförd
med den förres, icke rättvisligen kunna anmärkas hafva blifvit för högt beräknad.
Genom fastställande af detta belopp, skulle kompanichef, såväl vid arméen i allmänhet som
vid hvarje särskildt regemente, beredas en billig förhöjning i den lön han nu uppbär, enligt förutnämnda
tabell E öfver lönernas medelbelopp inom arméen.
11. Vid fortgående å infanteriets löningsstat till närmaste graden ofvan kompanichefen, har
innehafvaren deraf eller tredje majoren, såsom innehafvande vanligen en öfvergångsbeställning, ansetts
kunna åtnöjas med 3,200 Rdr ”egentlig lön”, eller endast 200 Rdr mer än för kompanichefen
ansetts vara behöfligt.
12. Andre Majoren har, med afseende på hans egenskap att vara ständig bataljonschef, af
komitéen ansetts förtjent af åtminstone 400 Rdr större aflöning än tredje majoren, och sålunda blifvit
i staten uppförd till 3,600 Rdr ”egentlig lön”.
13. Major, Corps’ Chefs närmaste man, hvilkens befattning är jemförlig med andre majorens
vid regemente har derföre blifvit till lika aflöning med den senare föreslagen.
14. Öfverstelöjtnant, förste Major, eller Regementschefs närmaste man, innehar i förhållande
till den öfriga befälspersonalen en grad och befattning af öfvervägande vigt och betydenhet. Med
hänsyn härtill har komitéen ansett den egentliga lönen i nämnde grad icke kunna bestämmas till
lägre belopp än 4,400 Rdr, överskjutande andre majorens nyss föreslagna lön med dubbla skillnaden
mellan denna och tredje majorslönen. En till jemnande af beloppet obetydlig förhöjning i den
nuvarande medellönen af ifrågavarande grad inom hela infanteriet skulle visserligen härigenom uppstå.
15. Öfverstelöjtnant, Corpschef med det fristående befäl, de vigtigare åligganden och det
större ansvar, som af honom fordras, synes kommitterade icke kunna frånkännas en förhöjning i
förste majorslönen af 1,000 Rdr Rmt, och har derföre blifvit i normalstaten uppförd till 5,400 Rdr
”egentlig lön”, överskjutande i billig mon det nuvarande medelbeloppet af öfverstelöjtnantslönen.
16. För bestämmandet af Öfverstes, Regementschefs, aflöning hafva kommitterade icke kunnat
undgå fästa sin uppmärksamhet på den i flere afseenden egenartade ställning, som en Regementschef
vid indelda arméen, till följd af denna armées egna organisation, förläggning m. m. innehar,
och hvarigenom han står i en nästan oafbruten embetsmannaberöring med såväl allmänna som
enskilda myndigheter och personer, långt mer än för en Regementschef i andra länder någonsin
ifrågakommer. Detta gör honom, i större mon än eljest skulle vara fallet, bemärkt såsom offentlig
person i den ort han tillhör. Emellan den indelde Regementschefen och hans underlydande officerare
eger jemväl, af ålder, ett i arméens beskaffenhet grundadt särskildt förhållande rum, i det
att Officerscorpsen bör hos Regementschefen hafva att påräkna ett föreningsband, icke blott i militäriskt
afseende, utan äfven i denna corps’ inbördes beröring och kamratlif. Men allt detta fordrar
en viss motsvarighet hos Regementschefen äfven i ekonomiska vilkor; och då det ej, med hänsyn
i främsta rummet till arméebefälets duglighet, lärer få antagas, att en Regementschef nödvändigt
bör ega enskild förmögenhet, så måste följaktligen den aflöning, staten honom består, vara afpassad
i ett någorlunda rättvist förhållande till de oundvikliga kostnader, som för embetets utöfning och
37
nödvändiga representation samt lefnadsbehofven i hans samhällsställning erfordras. Kommitterade
hafva, det oaktadt, ansett sig icke kunna uppföra Regementschefens lön till mer än 7,200 Rdr
”egentlig lön”, som, i förening med 800 Rdrs "häst- och iouragemedel”, gifver ett sammanlagdt aflöningsbelopp
af 8,000 Rdr; och då detta belopp understiger den nuvarande verkliga Regementschefslönen,
såväl i medeltal vid infanteriet i sin helhet, som vid de flesta regementen (12 bland 19),
lärer någon skälig anmärkning mot beloppet, såsom för högt beräknadt, desto mindre kunna ifrågakomma,
som skillnaden mellan Regementschefslönen och öfriga löner inom vapnet blifver, genom
den af kommitterade föreslagna normalstat, på sätt nedan särskildt skall visas, bragt till ett vida
mindre förhållande, än som nu, enligt 1833 års stat, emellan samma löner eger rum.
17. Af de under Kompamchefsgraden i normalstaten uppförda officerslönerna har, med iakttagande
af det nuvarande, i kommitterades tanke riktiga förhållandet mellan Kompanichefs och andre
Kaptens aflöning, den senare blifvit föreslagen till 1,800 Rdr om året.
18. Regementsqvartermästaren är af kommitterade uppförd till 1,600 Rdrs ”egentlig lön”,
med afseende derpå, att till utöfningen af hans befattning kan likaväl en Löjtnant som en Kapten
förordnas. Regementsqvaitermästarelönen skulle visserligen härigenom blifva jemförelsevis något afknappad
mot hvad den är enligt 1833 års normalstat, deri utgörande 200 Rdr Rco mer än andre
Kaptenslönen; men härvid bör icke förbises, att ifrågavarande beställning undergått en högst väsendtlig
förändring sedan år 1833, i det att Regementsqvartermästaren icke numera, såsom då, är
redogörare och uppbördsman för det regemente lian tillhör. Den föreslagna nya lönen skulle dock
bereda Regementsqvartermästaren en något ökad inkomst emot hvad han nu verkligen uppbär, enligt
ofvan oberopade tabell öfver medellönerna.
19. Subalternofficerarnes löner hafva nu, liksom tillförene, icke kunnat bestämmas annor
lunda,
än såsom ersättning för kostnader i tjensten och ett bidrag till lefnadsbehofven. Under den
större ledighet från tjenstegöromål och vid de yngre år, som Subalternofficerarne ega, kunna ock
utvägar till biförtjenst lättare af dem uppsökas och användas samt således äfven tillräcklig lön i
tjensten lättare af dem umbäras. De af kommitterade föreslagna lönerna äro för Underlöjtnant 500
Rdr, för andre Löjtnant 800 Rdr och för förste Löjtnant 1,000 Rdr, under hvilka belopp kommitlerade
icke rimligen eller utan orättvisa kunnat nedgå, vid nödvändigheten att i någon nion förbättra
det nu i obillig grad tillbakasätta suhalternhefälets lönevilkor.
Förste och andre Adjutanterne hafva i ett, såsom komitéen åsyftat, riktigt förhållande sinsemellan
och till det öfriga befälet, blifvit föreslagne, den förre 1,000 Rdrs och den senare 600 Rdrs egentlig
lön, hvilka belopp jemväl innefatta en för dem nödvändig löneförbättring.
20. Den till utgångspunkt för underbefälets aflöningsstat antagna Fanjunkarelönen vid infanteriet
har af kommitterade blifvit föreslagen till 800 Rdr. Då Fanjunkaren, enligt 1833 års aflöningsstat,
är tilldelad lön emellan Fänrik och andre Löjtnant, har lian således nu blifvit uppflyttad
till lika lön med den senare; ty af enahanda .skäl, som för Kompanichefs tillräckliga aflönande här
ofvan blifvit anförda, bör, i kommitterades tanke, äfven Fanjunkaren, hvilken nästan aldrig kan påräkna
vidare befordran, tilläggas en mot behofvet någorlunda svarande aflöning. Det nu föreslagna
beloppet öfverstiger i någon mon hvad Fanjunkaren anses för det närvarande verkligen uppbära enligt
tabellen öfver medellönerna.
21. För att dels inom underofficersgraderna åstadkomma en tätare befordran från sämre till
bättre lönevilkor, än der nu eger rum, dels i allmänhet tillgodose denna befälsklass, har, på sätt
kommitterades arméeorganisationsförslag närmare utvisar, sergeantsgraden blifvit delad vid infanteriet
i två och vid kavalleriet i tre klasser. Af Fourirerne vid infanteriet hafva, i följd häraf, bibehållits
endast 6 å bataljon, eller f af det närvarande antalet, till följd af hvilken minskning jemväl
uppkommer en kortare tjenstetid i lönegraden.
Lönerna för Sergeanter och Fourirer vid infanteriet hafva, i likhet med Fanjunkarelönen, blifvit
af kommitterade jemförelsevis förhöjda, i det att de upptagits för förste Sergeant till 600 Rdr,
för andre Sergeant till 500 Rdr och för Fourir till 350 Rdr. Då Sergeantslönen, enligt 1833 års
38
stat, icke ens uppgår till Fänrikens lön, är nu den lägsta Sergeantslönen föreslagen till lika belopp
som i Underlöjtnantsgraden blifvit uppfördt.
22. Bataljonsadjutant och Regementsväbel har, hvar och en, ansetts böra tilldelas lika lön
med förste Sergeant, såsom närmast med honom jemförlig.
23. Vid kavalleriet, der, såsom ofvan är nämndt, den ”egentliga lönen” blifvit föreslagen
till lika belopp som i motsvarande grader vid infanteriet, men med dels något tillökade häst- och
fouragemedel för den löntagare, som håller egen tjenstehäst, dels ett särskildt s. k. kavalleritillägg,
hvarigenom åsyftats ett så vidt möjligt varit riktigt förhållande mellan hela aflöningen uti jemförliga
beställningar vid de begge vapnen, gälla hufvudsakligen enahanda skäl, som för lönernas bestämmande
till de föreslagna beloppen för officerare och underofficerare vid infanteriet blifvit ofvan uppgifna.
Dertill bör här endast läggas, att då befälet öfver 4 till 5 sqvadroner ryttare anses i vigt
motsvara befälet öfver ett infanteriregemente, kommitterade, vid tillämpningar af nyssnämnda grundsats
om lönernas likhet, funnit ”Öfverste, Corpschefv vid kavalleriet, vara jemförlig med Öfverste,
Regementschef vid infanteriet, och alltså till lika egentlig lön föreslagit begge desse chefer.
24. Vidare hafva kommitterade, som anse chefshefälet öfver ett kavalleriregemente i förhållande
till enahanda befäl öfver en kavallericorps, icke vara af den öfvervägande vigt att någon betydligare
skilnad i aflöning bör mellan innehafvarne af dessa begge befäl förekomma, föreslagit Öfverste
Regementschef till lika egentlig lön som corpschefen (och regementschefen vid infanteriet), men
med något förökadt kavalleritillägg, motsvarande den större representationskostnad, som regementschefen
möjligen icke kan undgå att vidkännas, till följd af den större befälspersonalen vid regementet.
25. Major Corpschef (vid hästjägarecorps) har, i tillämpning af nyssberörda grundsats angående
förhållandet mellan infanteri- och kavalleri befäl, ansetts berättigad till lika egentlig lön som
andre Major vid infanteriet, och i följd deraf, samt med hänsyn derjemte till de för honom ifrågakommande
representationskostnader, blifvit med andre Majoren vid kavalleriet helt och hållet lika
aflönad.
26. Major i regemente, hvilken grad kommitterade ansett nödvändig på de i organisationsförslaget
för kavalleriet anförda skäl, har i öfverensstämmelse med detta förslag blifvit uppförd till
ett årligt arvode å stat af 600 Rdr.
27. Andre Regementsadjutant har blifvit uppförd till lika lön med Underlöjtnanten inom
vapnet, på sätt i skäligt förhållande till tjenstgöringens beskaffenhet nu eger rum.
28. Med anledning af det förändrade sätt för Regementsstallmästares tillsättande och befordran,
som innefattas i kommitterades arméeorganisationsförslag, i ändamål att höja Regementsstallmästarebefattningen
från dess nuvarande underordnade ställning och derigenom minska svårigheten
att till samma befattning finna lämplige sökande, bör aflöningen till honom utgå efter den olika
grad, emellan Underlöjtnants och Ryttmästares, han efterhand, i mon af befordran innehar; dock
ej hvad beträffar häst- och fouragemedlen, hvilka, med hänsyn till tjenstgöringens beskaffenhet, böra
alltid till honom utgå med det i Underlöjtnantsgraden bestämda belopp. I enlighet härmed har Regementsstallmästarens
”egentliga lön” blifvit i normalstaten uppförd med medelbeloppet af lönerna i
de sålunda för honom ifrågakommande 4 olika tjenstegraderna; börande skilnaden emellan detta belopp
och den honom tillkommande verkliga lönen olika år antingen reqvireras hos eller inlevereras
till vederbörande förvaltande embetsverk.
För Jemtlands hästjägarecorps är, i öfverensstämmelse med organisationsförslaget, endast ett
Reridarearvode i förening med häst- och fouragemedel samt kavalleritillägg i staten uppfördt.
29. Tredje Sergeanten har, såsom jemförlig med Fouriren vid infanteriet, blifvit till lika
egentlig lön med denne i staten uppförd.
Genom den sålunda vid kavalleriet föreslagna aflöningen för Officerare och Underofficerare komma
Regements- och Corpschefer (utom vid Jemtlands hästjägarecorps) samt Underofficerarne i allmänhet
39
att vidkännas en, med nödigt afseende på löneregleringens rättvisa ordnande inom arméen i sin
helhet, oundviklig nedsättning i sina nuvarande verkliga löner efter medelberäkning inom vapnet;
men i den öfriga personalens medellöner uppstå deremot en, ehuru i de högre graderna ringa,
tillökning.
Vid jemförelse mellan lönerna i de särskilda befäls och underbefälsgraderna af indelda arméens
begge vapen, sådana dessa löner å ena sidan finnas bestämda i 1833 års normalstater och å andra
sidan blifvit af kommitterade nu föreslagna, visar sig bland annat följande förhållande:
Öfverste, Regementschef . . . .
„ Corpschef
Öfverstelöjtnant „
„ Förste Major . .
Major, Corpschef
Andre Major
Major, Corpschefs närmasteman
Tredje Major
Kompani- (sqvadrons-) chef . .
Andre Kapten (Ryttmästare). .
Förste Löjtnant
Andre „
Underlöjtnant
(Cornett, Fändrik).
Fanjunkare
Förste Sergeant .........
Andre „ .
Tredje „
Fourir
Vid infanteriet.
Lönernas belopp
enligt normalstat.
De senare
lönernas
förhöjning
i
proc. af
de förra.
Den inbördes proportionen
mellan
lönerna, då Fourirslönen
tagea till
enbet.
Enligt
Enligt
Enligt
1833 års
den nu
Procent.
1833 års
stat.
föreslag-
na.
stat.
5,400
8,000
48
27
3,750
5,800
55
19
2,700
4,800
78
13,05
1,800
4,000
122
9
1,800
4,000
122
9
1,500
3,600
140
75
1,200
3,000
150
6
750
1,800
740
3,75
525
1,000
90
2,06
450
800
77,8
2,25
300
500
67
1,05
360
800
122
1,08
\ 240
1
600
500
150
108
| M2
200
350
75
1
Enligt
nu föreslagna
stat.
23
16,06
13,08
11.50
11.50
10,0 3
8,06
5,15
2,0 9
2.03
1.43
2.03
1,07
1.43
1
Vid kavalleriet.
Lönernas belopp
enligt normalstat.
Enligt Enligt
1833 års K ^
stat.
stat.
De senare
lönernas
förhöjning
i
proc. af
de förra,
Procent.
Den inbördes proportionen
mellan
lönorna, då lägsta
Und.-officerslönen
till enhet.
Enligt
1833 års
stat.
Enl. den
nu föreslagna
staten.
Lönernas
förhöjning
öfver
hufvud
inom
motsvarande
grader af
de begge
vapnen,i
proc. af
1833 års
löner.
6,525
3,525
[ Enl. särI
sk. stat
[ 3,000
2,700
2,250
1,460
1,125
937
787
475
! 400
9,000
8,600
38
32
} 16,03
17
16,04
—
—
5,800
65
8,08
11
5,000
67
7,05
9,05
5,000
85
6,75
9,05
—
—
—
—
—
—
—
—-
4,000
78
5,06
7,06
2,700
85
3,6 5
5
1,800
60
2,08
3,04
1,500
60
2,03
2,08
1,200
52,05
1,09
2,03
1,030
117
1,02
1,09
830
107
—
1,06
730
82
1
1,04
530
32
—-
1
—
—
—
—
J 42
72
104
114
112
75
69
60
119
} 112
Anmärkningar.
1. För jemförelsens skull äro lönerna ofvan upptagne till sina fulla belopp, således med inberäkning både af häst- och fouragemedlen,
der sådane i lönerna bestås, och det s. k. kavalleri-tillägget.
2. Som, enligt 1833 års stat, lönerna vid kavalleriet äro till en del olika vid olika regementen, på grund af en då ansedd befintlig
skilnad i remonterings- och utfodringskostnaderna för tjenstehästar i olika orter, hafva dessa löner blifvit här ofvan upptagna med medel
beloppet
af högsta och lägsta lönerna i hvarje grad.
3. Nnmmerlönerna, der sådana finnas anvisade enligt hvardera staten, äro här inberäknade i aflöningsbeloppen med dessa löners
medelvärden vid de olika tidpunkterna, nemligen för rotenummer enligt 1833 års stat med Kmt Rdr 80,
för rusthållsnummer enligt samma stat
„ 100 och
för „ „ den nya staten „ ,,130.
Af förestående tabell synes, bland annat, hvad först angår infanteriet, att de af kommitterade,
enligt den nya staten åsyftade löneförhöjningarna utöfver 1833 års stat, visa sig aftaga från Kompanichefsgraden,
både uppåt till högsta grad och nedåt inom Kompanibefälet, men att i Underoffi
-
40
cersgraden förhöjningen åter stigit, hvilket förhållande äfven öfverensstämmer med de af kommitterade
här ofvan, vid lönebeloppens föreslående i de särskilda befattningarna uttalade åsigter.
Till följd häraf är den inbördes skillnaden mellan de särskilda lönerna i den nya staten mindre
betydlig än skillnaden mellan lönerna i 1833 års stat. Så t. ex. angifves vid infanteriet förhållandet
mellan de främsta lönerna i hvardera af Underofficers-, Kompaniofficers- och Regementsofficersgraderna
enligt 1833 års stat, — då den lägsta Underofficerslönen tages till enhet, — genom
siffrorna 1,8—6 och 27; men betecknas enligt den nya staten genom 2,5—8,6 och 23.
Enligt 1833 Enligt nu föreårs
stat. slagna stat.
Öfverstes, Regementschefs, lön är, i förhållande till Öfverstelöjtnan
tens,
förste Majorens
2 ggr större, 1 f ggr större,
till andre Majorens 3 „ „ 2 „ „
till tredje Majorens 3| „ ,, 2| „ ,,
till Kompanichefens
4 i „ „ 2f „ „
till Fanjunkarens 15 „ „ 10 „ „
o. s. v., hvarutaf synes i hvilken större mon de lägre tjensterne blifvit, i förhållande till de högre,
nu emot förr tillgodosedda.
Vid kavalleriet, der, till följd af lönernas olikhet vid olika regementen och corpser enligt 1833
års stat, den af kommitterade åsyftade löneförhöjningen icke kan visa samma regelbundna förhållande
som vid infanteriet, till medelbeloppen af nyssnämnda 1833 års stat, befinnas jemväl i allmänhet
lönerna i de lägre graderna ökade i större mon än i de högre och således skillnaden mellan dessa
löners belopp förminskad. Regementschefens och Corpschefens lön är, i förhållande
enligt 1833 enligt den nya
års stat, staten,
till Öfverstelöjtnantens . . nära dubbelt större, 1 \ ggr större,
till 2:dre Majorens. ... 2£ ggr större, \\ „ „
till Sqvadronchefens nära 3 ,, ,, 21 „ ,,
och till Fanjunkarens  14 ,, ,, 81 ,, ,, o. s. v.
Särskildt bör vid kavalleriet bemärkas, att då Fanjunkarens, liksom det öfriga Underbefälets
löner, derigenom att nummerhäst bestås af kronan denna personal, icke innefatta häst- och
fouragemedel, som äro inberäknade under lönerna för befälet, skillnaden mellan de förra och de
senare lönerna härigenom synes större än densamma i verkligheten är.
Vidkommande i allmänhet beloppen af de nu ifrågasatta löneförhöjningarna utöfver 1833 års
normalstat, så äro desamma, på sätt af föregående tabell inhemtas, större vid infanteriet än vid det
förut högre aflönade kavalleriet, samt utgöra i medeltal för hvarje beställning af lika grad inom hela
arméen de procentbelopp af 1833 års normallöner, som i tabellens sista kolumn finnas utsatte. Att
icke dessa belopp förete någon ovanlig eller anmärkningsvärd stegring i 1833 års löner, visar sig
tydligast, om man undersöker förhållandet i allmänhet mellan lönerna på rikets stat vid denna tid
och nu. Man finner då t. ex., att aflöningen i rikets förvaltande verk uppgått sedan år 1833:
för President med omkring 50 procent,
i 4:de lönegraden med omkr. 100 och 125 procent,
i 3:dje „ ,, ,, 185 procent,
i 2.dra ,, ,, ,, 250 ,,
och i Usta ,, ,, ,, 140 ,,
eller betydligt mer än den förhöjning i arméens löner af år 1833, sorn skulle uppkomma genom
tillämpning af den föreslagna nya normalstaten.
41
Hvad nu vidare angår den öfriga till indelda arméens regementen och corpser hörande och i
kommitterades förslag till normalstat upptagna personal, som icke räknas till Officerare eller Underofficerare,
nemligen Korporaler, Handverkare, Musikanter och den s. k. Civilstaten, så
30. hafva kommitterade, beträffande först Korporalerne, funnit sig böra, med afseende på den
vigt, som genom infanteritruppens egenskap alt utgöra stam- och underbefälscadre, måste tilläggas
Korporalerne vid infanteriet, håde under vanlig tjenstgöring och synnerligen i fält, der de mäste
påräknas i massa till underofficerstjenstgöring och således dertill bildas, uppföra arvoden i stat för
samtliga de 3:ne kategorier af Korporalsklassen, som nu under tjenstgöring vid möten och kommenderingar
njuta tobaksskilling med olika gradvis bestämda belopp, nemligen Distinctionskorporaler,
Korporaler och vice Korporaler. Härigenom komma dessa kategorier att bilda verkliga lönegrader
till befrämjande af en större täflan både inom truppen att söka befordran till korporalsklassen, och
äfven inom den senare till uppnående af högre grader. Kommitterade hafva sålunda med någon
tillökning i den aflöning, som nu är infanteriets Korporaler i stat anvisad med 5 tunnor spanmål om
året, i normalstaterna upptagit Korporalsarvodet till 75 Rdr och i lämpligt förhållande härtill för
Distinctionskorporal 100 Rdr och vice Korporal 30 Rdr i årligt arvode. Utan en sådan förmon
visar det sig af erfarenheten omöjligt att någon längre tid kunna bibehålla vice Korporalerne i denna
deras egenskap, då de, med betydligt trägnare tjenstgöring än soldaterne, nu icke åtnjuta någon
annan förhöjning i soldatunderhållet än den ringa tillökningen af 2 öre i soldatens nyssnämnda tobaksskilling.
Vid kavalleriet, der Korporalerne hafva jemförelsevis mindre tjenstgöringsskyldighoter än vid
infanteriet, äro arvodena i förhållande härtill uppförda något lägre, nemligen åt Distinctionskorporal
80 Rdr, Korporal, som nu aflönas med 3 tunnor spanmål, 50 Rdr och vice Korporal 20 Rdr om
året.
31. Af handverkspersonalen är, i enlighet med kommitterades arméeorganisationsförsiag, 1
Gevärshandverkare vid hvarje bataljon af infanteriet i staten uppförd (i stället för, såsom nu omvexlande
eger rum, 1 Gevärssmed och I Klockmakare). Då handverkare inom infanteriet har sig
nu tilldelad 2:ne nummerlöner vid regemente och 1 \ sådan lön vid corps, föreslå kommitterade,
som visserligen anse lämpligast alt handverkarne stå i nummer, men af förut uppgifna skäl icke
velat tillstyrka nummerlöners användande uteslutande för aflöningsbehof, att blott en nunnnerlön må
anvisas hvarje handverkare, men med tillägg af 150 Rdr såsom kontant lön, hvarigenom äfven den
nuvarande aflöningen kommer att vid de flesta regementen blifva något förhöjd.
Inom kavalleriet, der någon förändring i handverkarnes nuvarande antal och fördelning icke är
afsedd, har deras lön, som utgör enligt 1833 års normalstat 225 Rdr, blifvit i billigt förhållande
till lönen vid infanteriet, upptagen till 300 Rdr, att utgå endast i kontant, enär, då handverkaren
icke behöfver vara beriden, det är olämpligt att nummerlön, med hvilken tjenstehäst följer, åt honom
anvisa.
32. Då det egentliga ändamålet med regementenas musik är att utgöra under exercis och
marsch på samma gång en ledning för trupprörelserna och ett lämpligt medel för sinnesstämningens
öfvande, hafva kommitterade åsyftat en sådan reglering af indelda arméens musik, hvarigenom delta
ändamål skulle kunna vinnas med möjligaste inskränkning i kostnaden. Härvid har dock icke fått
förbises det nu rådande obilliga förhållandet, att arméens befälspersonal bidrager i väsendtlig mön
till bestridandet af kostnaderna för musiken. Ett upphörande eller åtminstone en nedsättning för
framtiden af dessa bidrag hafva kommitterade desto heldre funnit sig föranlåtne att antaga, som
någon skyldighet i detta afseende icke åligger eller kan åläggas arméens befäl; och äro uppå delta
antagande jemväl befälets löner af kommitterade bestämda, utan hänseende till afgifter för musiken.
På grund af hvad nu blifvit yttradt, och i öfverensstämmelse med det särskilda organisationsförslaget
för arméen, hafva kommitterade uppfört å stat vid infanteriet endast 4 Fältmusikanter samt 16
Trumslagare och spel på hvarje bataljon, i stället för det närvarande antalet af 5 utaf de förra och
20 af de senare, för hvilken sålunda inskränkta personal lönerna, enligt hvad ofvan redan är nämndt,
blifvit föreslagna att anvisas i vakansafgifter för rust- och rotehållsnummer. Dessutom har för 1
Landtförsvarskommilt. Bet. III. 0
42
Regementstrumslagare såsom musikanförare vid hvarje regemente och corps penningelön bibehållits
och blifvit bestämd till ett mot de öfriga lönerna jemkadt belopp af 600 Rdr; men Musikdirektör
har deremot icke ansetts höra å stat uppföras. Då de sålunda lör musikpersonalen löreslagna nummerlönerna,
hvilkas värde i medeltal utgör, enligt de Irån regementena inkomna uppgifter, omkring
106 Rdr å nummer, tydligen icke äro på långt när tillräckliga för musikpersonalens aflöning och
underhåll, har det blifvit nödvändigt, dels till fyllnad häri, dels för bestridande at kostnaden för
musikinstrumentens underhåll och komplettering i mon af behof, öfning, m. m., att uppföra ett särskildt
kontant anslag för musikens underhåll vid hvarje regemente och corps; och hafva kommitterade,
efter noggrann beräkning af medelbehofvet härför och med ledning af den erfarenhet om musikens
ordnande, som vid olika regementen under en längre tid vunnits, icke kunnat upptaga detta
anslag till lägre belopp än efter beräkning af 2,750 Rdr tor hvarje bataljon, hvilket belopp tydligen
visar sig for ändamålet lågt beräknadt deraf, att genom fördelning mellan musikanlerne å bataljon
af alla de nu afsedda tiligångarne erhålles för hvarje man icke mer än 243 Rdr 50 öre till alla
kostnaders bestridande. Beträdande dispositionen at de sålunda för musiken afsedda tiligångarne toresia
kommitterade, att både musikpersonalens löner å stat och det särskilda anslaget måtte, i öfverensstämmelse
med hvad som redan nu eger rum, ingå lill en musikkassa vid hvarje regemente och
corps, ställd under samma direktion sorn får sig uppdragen loningstondens förvaltning, med skyldighet
lör Regements- eller Corpschelen att om tillgångarnas användande tor sitt ändamål på lämpligaste
och minst kostsamma sätt elter omständigheterna iörordna och tillsyn derå utöfva.
På sätt kommitterades förslag till kavalleriets lörändrade organisation utvisar, har musikpersonalen
vid detta vapen blifvit minskad från det närvarande antalet at 15 stabs- och sqvadronstrumpetare
på hvarje bataljon till endast 12 s. k. förste och andre Trumpetare, men, såsom anförare
för dessa tillkommit en Regementstrumpetare vid hvarje regemente och corps (utom Jemtlands hästjägare
j), hvaremot Musikdirektör icke blilvit å stat uppförd. Liksom vid infanteriet äro äfven här,
och med särskildt afseende på nödvändigheten att tillhandahålla hästar for musik personalen, nummerlon
anvisad hvarje person, med tillägg dessutom af 700 Rdr för Regementstrumpetare!! och 300
Rdr lör förste Trumpetare såsom penningelön, hvarjemte ett till 2,500 Rdr beräknadt anslag funnits
å hvarje bataljon vara för musiken erforderligt. Anledningen dertill att penningelöner sålunda
blifvit upptagna lör förste Trumpetarne, jemte nummerlönerne, i olikhet med hvad som skett vid
infanteriet, ligger deruti, att då vid sistnämnda vapen den fullbildade musikpersonalen kan till sitt
antal omvexla och dermed äfven lönernas belopp, måste åter Kavalleriet ega på hvarje sqvadron
tvenne fullbildade s. k. förste Trumpetare, hvilka åtminstone till en viss minimilön kunna i stat
uppföras. Det till fyllnad i dessa minimilöner, till andre Trumpetarnes allönande samt till musikalier
och instrumenter m. m. otvan beräknade anslag kan deremot älven vid kavalleriet i ett gemensamt
belopp lämpligen sammanföras. Särskildt beträffande Lifregementets Dragoncorps föreslå kommitterade
att sistnämnda anslag måtte på det sätt få till corpsen utgå, att deraf anvisas i kontant 1,500
Rdr och återstoden 1,000 Rdr genom indragning till musikkassan af 4 utaf de nummer vid corpsen,
hvarmed antalet nu öfverskjuter 500, och hvilka icke enligt organisationsförslaget äro afsedda
för andra ändamål. De sålunda för musikens underhåll vid kavalleriet nu föreslagna nummerlöner
och kontanta medel utgöra vid fördelning å bataljon mellan musikpersonalen omkring 330 Rdr för
hvarje man, alla kostnader inberäknade, hvilket belopp endast i billigt förhållande till den dyrare
och besvärligare tjenslgöringen till häst synnerligen tor en Musikant, samt instrumenternas kostbarare
beskaffenhet vid kavalleriet, öfverskjuter det motsvarande beloppet vid infanteriet. 1 afseende
å dessa tillgångars disposition och förvaltning böra iakttagas de bestämmelser som här ofvan beträffande
infanteriet blifvit föreslagna.
33. Hvad nu slutligen vidkommer den s. k. Civilstaten inom, arméens begge vapen, så hafva
desamma civile embets- och tjenstemän, hvilka nu äro anställda inom arméen, blifvit af kommitterade
å arméens nya löningsstat upplörde, med undantag endast af Läkarne. Den nya organisation af Fältläkarecorpsen,
som kommitterade i särskildt betänkande föreslagit, har ansetts fordra att denna corps
erhåller sin egen vid nyssnämnda betänkande fogad lönestat. Men då, såsom ofvan är nämndt, ar
-
43
méens nya lönereglering påkallar en förhöjning i nuvarande lönetillgångar, hafva kommitterade ansett
sig kunna uti nedan uppgjorda beräkningar intaga dessa tillgångar i sin helhet, utan afdrag för
hvad som derutaf är till Läkares aflöninga anvisadt och således utan detta belopps öfverföring å Fältläka
recorpsens stat, helst härigenom större enkelhet i beräkningarna vunnits och det erforderliga tillskottet
å arméens löningsslat blifvit nedsatt.
Beträffande de ötrige å sistnämnd,* stat bibehållne civile tjenstemännen, anse sig kommitterade
under närvarande förhållanden icke böra föreslå någon annan förändring i dessa tjenstemäns antal,
än att Mönsterskrifvaretjensterne, såsom obehöfliga till deras nuvarande antal, må inskränkas, vid infanteriet
till en på hvart och ett helt regemente, utom vid de hegge Skånska, der löningssättets
enklare beskaffenhet icke kräfver behofvet af någon sådan befattning, och vid kavalleriet till en på
hvarje regemente och corps, undantagandes Jemtlands hästjägarecorps, der likaledes Mönsterkrifvare
icke erfordras; och böra de sålunda bibehållne Mönsterskrifvarne tilldelas ökad aflöning i den mon
att de kunna blifva påräknelige såsom verklige biträden vid expeditions- och räkenskapsgöromålen;
i hvilket afseende de böra tillsättas på förordnande af Regements- eller Corpschefen och ställas under
Regement:skrilvarnes närmaste ordres.
De löner, som af kommitterade enligt normalstaten blifvit föreslagna att tilldelas de civile tjenstemännen,
med lika belopp inom arméens hegge vapen, äro afpassade efter arten och myckenheten
af hvarje tjenstemäns åligganden. Bland dessa löner böra särskidt nämnas Regementsskrifvarnés,
hvilka äro upptagna till ungefärligen samma medelbelopp, hvarmed dessa löner inom arméen nu
verkligen utgå; och anse kommitterade någon nedsättning deruti icke böra eller kunna ega rum, utan
en fullkomlig förändring i arméens nuvarande löningssätt och en dermed följande inskränkning i
Regementsskrifvaretjensternes vigt och ansvar. Då ett sådant förhållande redan nu i viss grad förekommer
vid de Skånska infanteriregementena, derigenom att aflöningen till dessa regementen hufvudsakligen
utgår i kontanta medel, hafva Regementsskrifvarelönerne der, på sätt äfven nu är fallet,
blifvit upptagna till ett emot nämnda förhållande skäligen afpassadt lägre belopp än vid den öfriga
arméen; och äro till samma belopp föreslagna dylika löner vid Hallands och Westernorrlands, enligt
kommitterades organisationsförslag afsedda nya corpser, hvilka hufvudsakligen med kontanta anslag
skulle komma att aflönas.
Utom de sålunda för Regementsskrifvarne å stat uppförda lönerna, böra dessa tjenstemän fortfarande
åtnjuta dem nu tillåten uppbördsprocent, hvarigenom aflöningen regleras i ett rättvist förhållande
till uppbördens och ansvarets olika omfattning vid olika regementen.
Sqvadronshästläkarne, eller Hofsmederne, nu försedda med nummerlöner, hafva af kommitterade
icke blifvit dertill föreslagne, emedan dessa personer ej under Ired behöfva vara bundne, och
kunna för tjenstgöringen i fält vid arméens mobilisering utan svårighet förses med hästar af för dem
tillfyllestgörande beskaffenhet.
Efter att sålunda hafva redogjort för sitt förslag till ny samfäld lönereglering vid indelda arméen,
återstår för kommitterade endast att undersöka i hvad mon de tillgångar, som för aflöningen
nu äro arméen anvisade, motsvara kostnaden för nämnda reglering, eller hvilka brister i dessa tillgångar
behöfva fyllas; äfvensom kommitterade anse sig böra söka uppställa en jemförelse mellan berörda
kostnad och den ursprungliga tillgången för arméens aflöning enligt Konung Carl XI:s indelningsverk,
med beräkning dervid af det värdebelopp samma tillgångar numera skulle ega om de i sin
helhet vöre för berörda ändamål oförryckt bibehålla. Men då, som ofvan är nämndt, de af kommitterade
uppgjorda beräkningar öfver arméens nuvarande indelda tillgångar endast äro grundade på vederbörandes
approximativa uppgifter i detta afseende och således icke kunna ega en fullt säker användbarhet
vid löneregleringens definitiva bestämmande, ulan måste då ersättas af andra genom särskilda
uppskattningar skedda beräkningar af nämnda tillgångar, så kunna icke heller de resultat, hvilka
af här nedan gjorda undersökning och jemförelse i nyssomförmäldta hänseende af kommitterade vunnits,
44
annat än ungefärligen åskådliggöra utgången af löneregleringen inom arméen i sin helhet, äfvensom
arméens financiella ställning till statsverket.
Undersökningen, rörande tillgång och behof för löneregleringens bringande till verkställighet,
visar följande förhållande:
A. Kavalleriet:
1. Tillgång. För befälets, underbefälets och civilstatens aflöning samt musikens underhåll äro
nu anvisade, enligt kommitterades ofvan uppgjorda beräkningar (Bil. C. D. och E.):
Bostadsboställen, i årlig afkastning enligt de för år 1860 gällande värden Rdr Rmt 287,300: 12.
Häruti anses en förhöjning kunna påräknas genom utarrendering af en
del af dessa boställen, enligt vid regementena gjorda beräkningar af . . 27,911: 15.
S:a~Rd7 3 f 5,2117 2 f.
Boning sfonder nes boställen, 1860 års arrenden .... Rdr 147,503: 27.
Efter slutet af nuvarande arrendetid påräknad förhöjning . . 35,886: 24. 183,389: 51.
Indeldci räntor och kronotionde  156,093: 62.
Kontant anslag  75,179: 11,
och Vacansafgifter af 346 för aflöningen anvisade nummer nemi.:
148 för underofficerare Rdr 18,249: 13.
109 ,, trumpetare  13,353: 58.
37 ,, sqvadronshästläkare  7,505: 33.
52 ,, musikens underhåll  12,920: 16. 52,028: 20.
S’a 346. Summa Tillgång Rdr 781,901: 71.
2. Behof. För den nya löneregleringen erfordras enligt uträkning (Bil.
K.) och med förutsatt tillämpning af kommitterades förslag till indelda kavalleriets
förändrade organisation Rdr 653,225: —
Således uppstår härigenom ett öfverskott i kavalleriets nuvarande lönetillgångar
af Rdr 128,676: 71,
hvilket öfverskott bör användas för infanteriets behof; men då af de för
aflöningen vid kavalleriet nu anvisade 346 vacanta numren. 97 äro afsedda att
rekryteras, enligt nyssberörda organisationsförslag, blifva således vacansafgifterna
lör dessa nummer, utgörande skillnaden mellan det nu anvisade och det afkommitlerade
för aflöningen påräknade vacansbeloppet af 249 nummer, eller . . . Rdr 19,178: 20,
icke vidare för aflöningsbehofvet att tillgå, hvarigenom af nyssnämnda öfverskott
allenast blifver disponibelt för infanteriets aflöning ett belopp af Rdr 109,498: 51.
B. Infanteriet:
1. Behof. För den nya löneregleringen erfordras enligt uppgjord särskild uträkning (Bil.
L.) och med antagen tillämpning af kommitterades organisationsförslag för indelda infanteriet, hvaruti
äfven innefattas Hallands och Westernorrlands nuvarande, till förvandling såsom indelda stamtrupper
afsedda 2:ne beväringsbataljoner Rdr 2,707,470: —
2. Tillgång. Nu äro anvisade, enligt kommiterades beräkningar (Bil. C.
D. och E.)
B ostadsbo ställen, afkastning enl. de för år 1860 gällande värden Rdr 561,094: 31.
Påräknad förhöjning häruti genom utarrendering af en del
bland dessa boställen Rdr 22,050: 58.
S:a Rdr 583,144: 89.
Öfverföres Rdr 583,144: 89; 2,707,470: —
45
Öfverfördt Rdr 583,144: 89; 2,707,470: —
Lönefondernas boställen, 1860 årsarrenden Rdr 390,590: 94.
Påräknad förhöjning häruti efter slutet af nuvarande
arrendetid Rdr 65,060: 69. 455,651: 63.
Indelda räntor, kronotionde och hemkall Rdr 654,276: 96.
Ersättning för afträdd jord Rdr 5,096: 07.
Kontant anslag
för nuvarande infanteriregementen och corpser . Rdr 293,537: 99.
,, Westernorrlands beväringsbataljon från samma
statsanslag Rdr 3,905: —
S:a Rdr 297,442: 99.
,, Westernorrlands bataljon från särskildt
statsanslag Rdr 6,295: —
,, Hallands bataljon från särskildt
statsanslag Rdr 7,500: — 13,795: — 311,237: 99,
samt Vacansafgifter af 2,260 för aflöningen nu anvisade
nummer nemi.:
304 för fourirer Rdr 32,525: 36.
197 till lönefyllnad för underofficerare . Rdr 19,940: —
86 för gevärshandverkare Rdr 9,047: 46.
200 , fältmusikanter Rdr 21,249: 12.
824 ,, trumslagare och spel i n:r . . Rdr 86,761: 24.
649 ,, musikens underhåll Rdr 71,799: 87. 241,323: 05.
S:a 2,260. Summa Tillgång Rdr 2,250,730: 59.
Då denna tillgång understiger lönebeloppet enligt den nya staten med . . Rdr 456,739: 41,
utgör således detta belopp bristen vid infanteriet för löneregleringens verkställande
inom detta vapen.
Men då 1,315 nummer af de nyssnämnda, för aflöningen nu anvisade äro
af kommitterade föreslagna att rekryteras, blifva vacansafgifterne för dessa nummer,
utgörande Rdr 141,153: 05,
icke i verkligheten disponibla för löneregleringen, hvarigenom bristen således
ökas till 597,892: 46.
För indelda arméen i sin helhet tager således den nya löneregleringen i anspråk ett belopp
motsvarande skillnaden mellan bristen vid infanteriet Rdr 597,892: 46,
och öfverskottet vid kavalleriet Rdr 109,498: 51,
eller Rdr 4887393: 95.
Härtill bör läggas indelda arméens ackordsränta, såsom ej inberäknad i
ofvan uppgifna lönebehof, utan antagen med lönernas bestämmande att å statsverket
öfverfly ttas  Rdr 140,430: —
Summa Löneregleringsbeliof Rdr 628,823: 95.
Till fyllande häraf torde i första rummet få påräknas det nu till löneförbättringar
vid indelda arméen beviljade serskilda statsanslaget Rdr 100,000: —
hvarefter återstå att med nya tillgångar bestridas Rdr 528,823: 95.
Denna förslagsvis beräknade lönereglering sbrist för arméen i sin helhet
uppstår till följande belopp af dels minskning i nuvarande tillgångar, genom
den afsedda rekryteringen af 1,412, för aflöningen anvisade nummer nemi.:
46
97 rusthålls, med en beräknad vacansafgift . . . Rdr 19,178: 20,
och 1,315 rothålls Rdr 141,153: 05.
S:a Rdr 160,331: 25,
dels tillökning i utgifterna genom vissa beställningars tillkomst
enligt den nuföreslagna nya organisationen (Bil. M.) Rdr 132,620: —
Om summan af dessa minskade tillgångar och ökade utgifter, eller . . . Rdr 292,951: 25,
frånräknas den ofvan erhållna bristen för löneregleringens verkställande, så återstå Rdr 235,8721: 70,
hvilket belopp angifver den förhöjning i de för aflöningen nu anvisade tillgångarne, när de lemnäs
oförminskade, som skulle erfordras för de nuvarande lönernas föreslagna reglering och såleder utan
beräkning af den, genom organisationen afsedda tillökningen i löntagarnes nuvarande antal. Dock
bör härvid erinras, att nyssnämnda belopp äfven innefattar den ökade kostnaden för en del af nuvarande
underofficerares och korporalers uppflyttning från lägre til högre lönegrad samt för arfvoden
till vice korporaler, som deraf nu äro i saknad, utgörande denna kostnad (enl. Bil. K. och L.)
Rdr 57,320 Rmt.
Hvad härefter angår den af kommitterade sökta jemförelsen mellan kostnaden för arméens aflöning
enligt den nu uppgjorda nya staten och de tillgångar som för dylikt ändamål varit arméen
anvisade enligt Konung Carl XI:s indelningsverk, så hafva kommitterade i detta afseende beräknat å
ena sidan hvad arméen förlorat, sedan indelningsverkets ordnande intill närvarande tid, dels uti
mistade indelda tillgångar, dels derigenom att nya beställningar blifvit å stat uppförda, samt å andra
sidan hvad arméen vunnit uti erhållna kontanta löneanslag och afgifter af vacanta nummer samt
genom åtskilliga tjenste-indragningar; och har denna beräkning, för att kunna utvisa hvad arméen i
närvarande stund skulle dels hafva att använda, dels behöfva utgifva för sin aflöning, reglerad på
det af kommitterade föreslagna sätt, skett med iakttagande deraf, att de minskade och ökade olika
tillgångarne, liksom utgifterna, blifvit uppförda till sina nuvarande verkliga eller förslagsvis beräknade
värdebelopp och med tillämpning, vid utgifternas beräkning, af den föreslagna nya normalstaten;
varande härigenom utrönt följande hufvudsakliga förhållande:
A. Arméen har förlorat
1. genom mistning af inkomster, bestående i
militise-boställen, indragna från ännu qvarvarande regementen och corpser, enligt bifogade sammandrag
af i Kongl. Kammar-Collegium upprättade förteckningar (Bil. N.), ett belopp motsvarande
dessa boställens arrendeafkastning, som nu utgör Rdr 60,458: 25,
och i andra indelda tillgångar, som från samma regementen och corpser blifvit
indragna, ett ungefärligt belopp enligt uträkning (Bil. O.) af ... Rdr 162,746: —
samt
2. genom tillökning af utgifter med anledning af tid efter annan skedda
organisationer inom arméen och dervid å stat uppförda nya beställningar,
en tillgång motsvarande lönerna för desamma, hvilka utgöra, enligt för
-
teckning (Ril. P.j):
vid kavalleriet Rdr 93,111: 42
och vid infanteriet Rdr 1,280,129: — Rdr 1,373,240: 42.
Summa förlust Rdr 1,596,444: 67.
B. Arméen har vnnnit
1. genom ökade inkomster nemi.:
Kontanta anslag
för den ordinarie aflöningen Rdr 386,417: 10.
till löneförbättringar Rdr 100,000: —
S:a Rdr 486,417: 10.
47
Yacansafgifter, anvisade för aflöningen och musikens underhåll
nemligen:
af 316 nummer vid kavalleriet . . . Rdr 52,028: 20.
och 2,260 d:o vid infanteriet .... Rdr 241,323: 05. 293,351: 25.
2. genom minskade utgifter bestående i lönerna lör beställningar,
som vid organisationen inom arméen blifvit indragna, utgörande
enligt ofvannämnda förteckning (Bil. P.):
vid kavalleriet Rdr 308,698: 29.
och vid infanteriet Rdr 132,483: 50. 441,181: 79.
Summa vinst Rdr 1,220,950: 14,
understigande arméens ofvan beräknade förlust med Rdr 375,494: 53,
hvilket belopp sålunda utvisar hvad arméen på det hela förlorat af sina ursprungliga, genom indelningsverket
bestämda aflöningstillgångar. Jemföres nu detta belopp med den brist af Rdr 235,872:
70, som bär ofvan beräknats skola uppstå i arméens nuvarande alla lönetillgångar, vid löneregleringens
verkställande utan tillökning i personalen samt med ackordens öfvertagande af statsverket,
så visar det sig, atl arméen, om den fått behålla sitt indelningsaflöningsverk i orubbadt skick, skulle
icke allenast utan någon mellankomst af staten hafva egt tillgång för ifrågavarande lönereglerings
fulla genomförande inom den ursprungliga personalens löntagare och med bibehållande af ackordsamorleringen,
utan äfven derutöfver kunnat uppvisa ett öfverskott af Rdr Rint 139,621: 83.
Samma resultat uppnås äfven på annan väg, sålunda:
a) Arméens indelda tillgångar för aflöningen, enligt Konung Carl XI:s indelningsverk, men med
beräkning af numera gällande värden, utgöra på grund af förestående beräkningar:
1. ännu qvarvarande tillgångar.
Bostadsboställen, i afkastning, med påräknad förhöjning genom löneregleringen,
vid kavalleriet Rdr 315,211: 27.
vid infanteriet Rdr 583,144: 89. 898,356: 16.
Lönefondernas boställen, med jemväl påräknad förhöjd afkastning,
vid kavalleriet Rdr 183,389: 51.
vid infanteriet Rdr 455,651: 63. 639,041: 14.
Indelda räntor och kronotionden
vid kavalleriet Rdr 156,093: 62.
vid infanteriet Rdr 654,276: 96. 810,370: 58.
Ersättning för afträdd jord vid infanteriet  5,096: 07.
S:a Rdr 2,352,863: 95.
2. numera förlorade tillgångar
till statsverket indragna boställen, med beräknadt afkastnings
värde
af Rdr 60,458: 25.
„ „ „ andra indelda tillgångar . . . Rdr 162,746: — 223,204: 25.
Summa Rdr 2,576,068: 20.
b) Arméens aflöning för den ursprungliga personalen, enligt Konung Carl XI:s indelningsverk,
men med lönernas beräkning efter den af kommitténade föreslagna nya normalstaten, finnes
sålunda:
För aflöningen enligt nyssnämnda stat och förnyad organisation af personalen är ofvan beräknadt
vid kavalleriet Rdr 653,225: —
vid infanteriet Rdr 2,707,470: — 3,360,695: —
48
Härifrån lör afgå:
Beloppet af nu föreslagna löner Rdr 132,620: —
Beloppet af förut tiel efter annan tillkomna Rdr 1,373,240: 42,
sedan derå afråknats beloppet af indragna löner Rdr 44 1,18 I: 79. 932,068: 63. \ 064 678- 63
hvarefter återstå de ursprungliga lönerna, beräknade efter den nya staten . . Rdr 2,29^016^37.
Bagges härtill arméens ackordsränta Rdr 140,430: —
så blifver dock summan häraf, eller aflöning och ackord tillhopa Rdr 2,436,446: 37^
understigande tillgångarnes å andra sidan beräknade belopp med ett saldo eller
en ytterligare tillgång af
. . Rdr 139,621: 83.
Summa Rdr 2,576,068: 20.
49
Bil. A.
Sammandrag
utvisande skillnaden, inom Indelta Kavalleri-regementena, mellan antalet af Befäl och Underbefäl
med Vederlikar samt Spel vid Indelningsverkets upprättande och i närvarande tid;
de afsuttna regementena häruti inberäknade.
Chef, Ofverste
Ofverstelöjtnant (l:ste Major) . . . .
Majorer
Regements-qvartermästare
Förste Adjutant
Andre Adjutant
Regements-stallmästare
Regements-auditör
Sqvadronsprester och Regements-pastorer
Regements-skrifvare
Mönster-skrifvare
Regements-hästläkare
Handtverkare
Stabstrumpetare och Regements-trumslagare .
Regements-pukslagare och Hautboister . .
Profosser
Ryttmästare och Kaptener (Sqvadrons- och
Kompani-chefér)
Andre Ryttmästare och Andre Kaptener
Kapten-löjtnanter
Förste Löjtnanter
Andre Löjtnanter
Kornetter eller Underlöjtnanter . .
Fanjunkare eller Qvartermästare
Under-officerare
Hofsmeder eller Sqvadrons-hästläkare
Trumpetare med lön eller indelning
Rotmästare eller Korpraler . . .
Spel i nummer
f. d. Små-  lands kaval-  leri; numera
Smålands
husar-reg:te
och grena-  dierbataljon.
f. d. Östgöta
kavalleri;
numera 2:dra
Lif-grena-  dier-rege-  mentet.
f. d. Lif-rege-  mentet till
häst; nnmera
Lif-regemen-  tets dragon-,
hussar- och
grenadier-  corps.
f. d. West-  göta kaval-  leri ; numera
Westgöta
regemente.
f. d. Jemt-  lands reg:te
ochkavalleri-  corps; nume-  ra Jemtlands
häst- och
fält-jägare-  corps samt
Westernorr-  lands bev.
bataljon.
f. d. Bohus
läns dragon-  regemente ;
numera
Bohus läns
regemente.
f. d. Södra
Skånska
kavalleri-  regementet;
numera
Skånska
dragon-  regementet.
f. d. Norra
Skånska
kavalleri-  regementet;
numera
Skånska
husar-rege-  mentet.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
na.
1
1
1
1
1
3
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
3
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
2
1
2
1
1
2
I
2
1
1
1
1
1
2
1
1
1
3
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
—
2
—
1
—
3
—
1
—
1
—
1
—
1
—
1
—
1
i
—
1
—
2
o
—
1
—
1
—
1
—
1
•—
1
1
1
2
1
A
3
1
1
1
1
1
1
1
1
—
1
1
8
2
8
1
13
3
8
1
4
1
2
1
8
1
8
1
1
1
1
1
1
3
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
8
2
i
8
2
12
3
o
8
2
9
1
8
2
8
2
1
8
2
3
i
4
2
2
2
A
6
2
2
2
1
3
2
2
2
1
2
2
X
2
—
6
—
1
—
11
—
1
—
1
—-
1
—
10
—
10
I
5
1
10
1
5
1
10
—
3
—
10
1
—
1
—
8
—
8
—
12
—
8
—
7
—
3
—
8
—
8
—
5
9
5
8
12
14
5
8
6
10
5
8
5
10
5
10
—
3
—
4
—
2
—
4
—
2
—
4
—
2
—
2
1
—
1
—
1
—
1
—
1
1
—
1
—
1
—
7
9
7
8
12
14
7
8
8
10
7
8
7
10
7
10
—
6
—
4
—
8
—
4
—
8
—
4
—
4
—
4
8
9
8
8
12
14
8
8
9
10
8
8
8
10
8
10
8
9
8
8
12
14
8
8
9
10
8
8
8
10
8
10
24
29
24
27
36
44
24
27
32
30
16
27
24
30
24
30
8
5
8
—
12
10
8
1
2
8
8
10
8
10
9
—
9
—
24
20
9
6
16
9
20
9
20
—
39
—
48
—
54
—
48
51
19
24
48
—
30
—
30
—
20
—
40
—
20
—
40
—
38
—
40
—
—
—
103
171
102
180
16 f»
268
| 102
180
151
157
| 113
180
103
Ifil
| 102
161
Landförsvarskomit. Bet. lil.
50
S amman
utvisande
skillnaden inom indelda roterade infanteriet mellan antalet af befäl och under
-
Första Lif-
Söderman-
Uplands re-
Skaraborgs
lands
Kronobergs
Jönköpings
gemente.
regemente.
regemente.
regemente.
regementet.
mente.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
Öfverstar
1
1
1
1
1
1
1
1
i
1
1
1
Ofverstelöjtnanter (förste Majorer) ....
1
1
1
1
1
1
1
1
i
1
1
1
Majorer
.
1
1
1
1
i
2
1
Regementsqvartermästare
1
1
1
1
1
1
1
1
i
1
1
1
Förste Adjutanter
1
1
1
1
1
]
1
1
1
Andre Adjutanter
1
1
1
—
1
—
1
—
1
Regementsprester
1
I
1
1
1
1
1
1
i
1
1
1
Rompaniprester
2
—
2
—
2
—
2
—
2
—
2
—
Regementsskrivare
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Mönsterskrifvare
8
8
8
8
8
2
8
Regementsauditörer
—
1
1
1
—
1
—
1
—
]
—
1
Reszementsväbel
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Profosser
3
—
3
—
3
3
—
3
3
Regementstrumslagare
1
—
1
—
1
—
1
—
1
—
1
Hautboister
4
10
4
10
4
10
4
10
4
10
4
10
Handverkare
—
2
—
2
—
2
—
2
—
2
—
2
Kompanichefer
5
8
5
8
5
8
5
8
5
8
5
8
Andre Kaptener
—
4
—
4
—
4
—
4
—
4
—
4
Kaptenlöjtnanter
1
—
1
—
1
—
1
—
1
—
1
—
Förste Löjtnanter
7
8
7
8
7
8
7
8
7
8
7
8
Andre Löjtnanter
—
8
—
8
—
8
—
8
—
8
—
8
Fänrikar eller Underlöjtnanter
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
Fältväblar eller Fanjunkare
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
Underofficerare
32
30
32
30
32
30
32
30
32
30
32
30
Korpraler
48
48
48
48
48
48
48
48
48
48
48
48
Pipare och Trumslagare med indelning . .
24
—
24
-
24
—
24
—
24
—
24
—
Summa j
158 |
148
159 |
148
158 |
148 |
157
GO
f-H
157
148
157
148
Anmärkning.
I tabellen äro endast upptagna beställningar med indelning eller lön efter stat, således icke nuvarande Spel och Trumslagare,
hvilka till ett antal af 40 på hvarje regemente och 12 på hvardera Norr- och Westerbottens Fältjägarecorps, tillsammans
664, aflönas med soldatrotar.
51
► B.
drag
befäl med vederlikar samt spel vid indelningsverkets upprättande och i närvarande tid.
Dalrege-
mentet.
Helsinge re-  gemente.
Elfsborgs re-  gemente.
Westgöta
Dals rege-  mente.
Westman-  lands rege-  mente.
Westerbot-  tens reg:te
samt Wester-  bottens och
Norrbottens
Fältjägare-  corps.
Calmare re-  gemente.
Nerikes och
Wermlands
regemente.
Norra Skån-  ska infanteri-  regementet.
Södra Skån-  ska infanteri-  regementet.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
förr.
nu.
1
1
1
1
1
i
1
1
1
1
1
—
1
i
1
2
—
1
_
1
1
1
1
1
1
i
1
1
1
1
1
2
1
i
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
4
- ,
1
1
1
1
1
i
1
1
1
1
1
2
1
i
1
2
1
1
—
1
1
—
1
1
1
i
i
—
1
1
—
1
i
—
2
—
i
i
1
2
o
—
1
i
1
1
1
1
1
1
1
1
1
i
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
i
1
A
2
.
1
i
1
1
1
2
—
2
—
2
—
2
—
2
—
2
—
2
1
1
1
1
1
i
1
1
1
1
1
2
1
i
1
2
i
1
8
8
8
8
8
8
—
—
10
4
—
1
1
1
1
i
—
1
—
1
—
2
—
i
—
2
i
1
1
1
1
1
1
i
1
1
1
1
1
—
1
i
1
2
i
1
3
3
3
—
3
—
3
—
3
—
3
—
3
—
1
_
1
—
i
—
1
—
1
—
2
—
i
—
2
i
1
4
10
4
10
4
10
4
10
4
10
4
—
4
10
4
20
10
10
2
2
—
2
—
2
—
2
—
4
—
2
—
4
2
—
2
5
8
5
8
5
8
5
8
5
8
5
8
5
8
7
16
8
8
4
4
—
4
—
4
—
4
—
4
—
4
—
8
4
4
1
1
1
—
1
—
1
—
1
—
1
—
1
—
7
8
7
8
7
8
7
8
7
8
7
8
7
8
9
16
8
8
8
8
—
8
—
8
—
8
—
8
—
8
—
8
4
4
S
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
10
16
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
8
10
16
8
8
32
30
32
30
32
30
32
30
32
30
32
26
32
30
40
52
26
26
48
48
48
48
48.
48
48
48
48
48
48
48
48
48
60
96
48
48
24
—
24
—
24
—
24
—
24
—
24
—
24
—
30
—
—
—
156
148
158
148
159
148
157
148
157
148
157
138
149
148
194
280
138 | —
138
52
Bil.
Samman
utvisande
indelda arméens lönetillgångar enligt 1833 års lönereglering, efter
ning i deras afkastning som ansetts skola uppkomma
B
0-
afkastningen beräknad efter 1860 års värden
till
till lönings-  fonderne
indragne ut-
Summa.
arrrenderade.
Rdr
Rdr
ore
Rdr
ore
ore
Kavalleriet:
Lif-Regementets Dragon-corps
28,408
35,607
27,415
90,866
103,458
1,545
18
21
14
16,938
10
45,346
35,607
53,600
140,503
157,066
2,679
28
21
30
52
28
80
» Husar d:o
Smålands Husar-regemente
26,185
49,637
53,607
1,134
it;
52
99
50
Skånska Husar »
Dito Dragon »
29
30
Jemtlands Hästjägare-corps
Summa lör Kavalleriet
287,300
12
147,503
27
434,803
39
Infanteriet:
Lif-Regementets Grenadier-corps
16,229
46,356
51,099
34,888
10,321
28,369
28,619
29,574
‘t A 880
96
83
66
1 (i 990
Ofi
Första Lif-Grenadier-regementet
Andra Dito d:o
39,292
25,584
33,844
7,204
22,727
24,976
25,720
i o 799
78
11
85,649
7fi fiÄ^
61
Westgöta regemente
Smålands Grenadier-bataljon
40
09
89
45
19
68
72
co
g i
OO,/ OA
21
Uplands regemente
1 / juaO
^1 OQfi
Skaraborgs »
Södermanlands » . . . .
•
Kronobergs »
04
34
oo,oy o
55,294
Zo
79
Jönköpings »
26,150
6,889
a n^p>
23,310
8,408
9 O 1 fi
O / ,ÖUa
yo
Dal »
00
Helsinge >,
10,g o /
y i
Elfsborgs »
1 ^ A\ ^
I 0 7£H
0,000
/ u
Westgöta Dals »
33,089
OA £0 1
01
KO
OQ /QC
fi 'l
a4j 1 JO
Bohusläns »
fil 1
0 1 ,Oa/
Oo
98
Westmanlands »
gg
Ul,IOU
JI,/OI
Norrbottens Fält-Jägare-corps
1 / iDou
1 9fi^
7fi9
04
AA)ö/ 1
/ z
Westerbottens » »
1 7^0
1 Ofi^
4U
Calmare Regemente
OK Kfifi
OA
^fi 1 fi9
A,Ö I 0
/ 0
Nerikes »
Wermlands »
26,384
OA ÖftQ
48
Ofi
6,262
21
01,/ Zo
32,646
yu
69
Jemtlands Fält-Jägare-corps
3 1 Q9
OiOöU
OO
oy,4/u
04
Norra Skånska Infanteri-regementet
35,286
;34,676
63
O K
y-g
y,uo*
35,286
oZ
63
OO
04,0/0
Oo
Summa för infanteriet
561,094
31
390,590
94
951,685
25
Summa Summarum för Kavalleri och Infanteri
848,394
43
538,094
21
1,386,488
64
drag,
beräkning af 1860 års värden, samt jemväl för boställena, med den förhöj
-
vid en framdeles skeende (förnyad) utarrendering.
stal
1 e n.
Indelda
Summa.
atkastmngen beraknad med ofvannämnda
förhöjning.
Räntor,
Kronotionde
och
Hemkall.
Ersättning
för afträdd
jord.
.Lönefyllnad af
Kontant
efter 1860 års
värden å bostäl-  lenas afkastning.
med förenämn-
till
Bostäder.
till lönings-  fonderne
indragne ut-  arrenderade.
Summa.
löner.
Statsanslag.
de förhöjning
i boställenas
afkastning.
Rdr
öre
Rdr
ire
Rdr
öre
Rdr
öre
Rdr
öre
antal
rotar.
Rdr
öre
Rdr
öre
Rdr
öre
Rdr
öre
28,629
16,872
33
45,501
33
50,614
96
1,775
97,736
24
97,891
29
44,508
93
—
44,508
93
39,296
28
—
—
—
—
—
18,154
78
93,058
27
101,959
99
32,110
14
31,704
20
63,814
34
42,202
60
1,775
—
97,577
90
107,791
94
92,487
60
59,824
26
152,311
86
7,359
72
—
—
—
—
—
20,128
—
167,991
24
179,799
58
115,930
30
73,634
61
189,564
91
6,979
34
—
—
—
—
—
26,071
57
190,117
19
222,615
82
1,545
30
1,354
1!
2,899
41
9,640
72
—
—
—
—
—
7,274
76
19,595
28
19,814
89
315,211
27
183,389
51
498,600
78
156,093
62
—
—
—
—
—
75,179
11
666,076
12
729,873
51
15,993
31
15,993
31
22,689
76
5,201
22
44,120
94
43,884
29
45,229
05
43,276
90
88.505
95
31,581
27
367
94
—
—
—
4,720
—
122,318
82
125,175
16
49,167
10
27,200
78
76,367
88
33,964
35
763
50
—
—
—
2,200
—
113,611
62
113,295
73
36,250
—
45,380
—
81,630
—
27,342
08
—
—
2
240
—
3,829
22
100,143
30
113,041
30
11,886
10
8,994
09
20,880
49
17,011
01
—
—
—
—
—
6,912
69
41,449
91
44,804
19
29,313
34
26,054
46
55,367
80
33,882
98
—
—
24
3,600
—
5,345
35
93,924
42
98,196
13
28,280
—
30,306
09
58,586
09
29,615
77
3,391
01
10
1,200
—
9,355
—
97,158
01
102,147
87
30,691
75
27,762
05
58,453
80
34,386
04
—
—■
16
1,579
—
3,790
—
95,049
83
98,208
84
28,605
—
20,946
19
49,551
19
38,542
73
—
—
6
601
—
12,730
__
89,476
68
101,424
92
28,499
71
29,062
21
57,561
92
35,399
06
—
—
13
1,110
—
8,575
—
94,544
91
102,645
98
6,889
72
8,408
19
15,297
91
48,229
28
—
—
16
1,760
—
5,634
20
70,921
39
70,921
39
3,725
—
2,616
88
6,341
88
46,627
86
—
—
—
—
—
18,854
03
72,135
59
71,823
77
13,725
—
11,156
—
24,881
—
33,612
91
—
—
10
1,045
—
16,585
—
75,438
35
76,123
91
35,321
30
37,529
35
72,850
65
34,668
50
—
—
10
1,000
—
4,815
49
102,011
64
113,334
64
31,594
10
65,174
45
96,768
55
6,627
72
—
—
—
—
—
2,200
—
100,589
70
105,596
27
16,324
94
5,698
57
22,023
51
44,054
24
—
—
16
1,794
50
9,565
—
78,085
46
77,437
25
1,265
—
1,070
—
2,335
—
20,017
—
573
62
27
1,421
—
9,233
32
33,272
34
33,579
94
1,875
1,398
37
3,273
37
14,362
47
—
—
27
2,700
—
14,239
88
34,118
11
34,575
72
1 27,681
56
41,767
44
69,449
37,540
01
—
—
10
975
—
2,200
—
102,443
91
110,164
01
1 28,689
K
6,852
48
35,541
58
25,121
41
—
—
—
—
—
24,417
—
82,185
10
85,079
99
27,625
8,532
88
36,157
88
21,383
14
—
—
10
914
50
22,505
42
84,273
40
80,960
94
3,217
46
6,464
25
9,681
65
17,617
37
—
—
—
—
-
27,432
67
54,102
36*
54,731
69
44,112
26
—
44,112
26
1
—
—
—
—
—
38,876
—
74,162
63
82,988
26
37,183
85
—
37,183
85
38,226
5f
72,902
85
‘ 75,410
35
583,144
89
455,651
63
1,038,796
52
654,276
96
5,096
07
197
19,940
297,442
99
1,928,441
27
2,015,552
54
898,356 llC
639,041
14
1,537,397
3C
810,370
58
5,096
07
197
19,940
—
372,622
10
2,594,517
39
2,745,426
05
* Härutaf afgår till Vester-Norrlands Beväringsbataljon i kontant 13,905 Rdr.
Förteckning och uträkning å Nummerlöner, använda till Underofficerares med veder
ökade
värden som vid förnyelse af kon
-
Underofficers
aflöning.
Stabstrumpetare
och Fältmusikanter.
Sqvadronstrumpetare
och Spel i uummer.
Kavalleriet.
Lifregementets dragoncorps
Lifregementets hussarcorps
Smålands hussar-regemente
Skånska hussar- »
Skånska dragon- »
Jemtlands hästjägarecorps
20
20
20
40
40
8
3,300
2,968
2,130
4,703
4,715
432
60
33
20
K
5
5
5
10
10
825
709
480
1,175
1,177
50
68
10
10
10
20
20
4
1,650
1,419
940
2,430
2,355
192
40
Summa för kavalleriet
148
18,249
13
35
4,367
18
74
8,986
40
Infanteriet.
Lifregementets grenadiercorps
8
1,020
—
5
637
50
8
1,020
—
lista Lifgrenadier-regementet
16
2,080
—
10
1,300
—
Ib
2,080
—
2:dra Lifgrenadier- »
16
2,400
1,870
—
10
1,500
—
16
2,400
—
Westgöta »
16
—
10
1,160
—
16
1,840
—
Smålands grenadierbataljon
8
862
96
5
469
—
8
786
—
Uplands regemente
16
2,400
—
10
1,500
—
16
2,400
—
Skaraborgs »
16
1,920
—
10
1,200
—
16
1,920
—
Södermanlands »
16
1,659
50
10
969
-
16
1,769
oO
Kronobergs »
16
1,596
50
10
1,001
—
16
1,602
—
Jönköpings »
16
1,431
04
10
894
—
16
1,340
96
Dal »
16
1,760
1,280
—
10
1,100
—
16
1,760
—
Helsinge »
16
10
890
—
16
1,434
—
Elfsborgs »
16
1,680
-
10
1,050
—
16
1,600
—
Westgöta dals »
.
16
1,600
—
10
1,000
—
16
1,600
—
Bohus läns »
16
1,600
—
10
1,000
—
16
1,600
—
Westmanlands x>
16
1,845
5(
10
1,168
50
16
1,811
50
Norrbottens fältjägarecorps
8
454
17
—
—
—
12
687
42
Westerbottens fältjägare- »
8
800
—
—
—
—
12
1,200
—
Calmar regemente
16
1,525
—
10
950
—
16
1,546
oO
Nerikes »
16
1.244
86
10
776
80
16
1,298
10
Wermlands »
16
1.495
83
10
843
34
16
1,259
11
Jemtlands fältjägarecorps
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Norra Skånska infanteri-regementet
—
—
—
10
899
98
16
1,356
62
Södra Skånska infanteri- »
—
—
—
10
940
—
16
1,550
—
Summa för infanteriet
304
32,525
36
200
21,249
12
344
35,861
71
Summa Summarum för både kavalleri och infanteri
452
50,774
49
235
25,616
30
418
44,848
11
55
D.
likars aflöning samt Spelets underhåll vid Indelda Arméen, med beräkning af de
trakten ansetts å Nummerlönerna erhållas.
Trumslagare
i nummer*
Sqvadrons-
hästläkare.
Gevärs-
handtverkare.
Lönefyllnad åt
Underofficerare.
Musikens
underhåll.
Summa.
5
825
10
2,775
50
50
9,375
50
—
—
—
5
785
10
3,075
—
50
8,957
10
—
—
—
5
1,002
50
10
2,012
50
50
6,565
—
—
—
—
10
2,403
33
10
2,419
16
90
13,130
82
i—
—
—
10
2,381
50
10
2,398
—
90
13,027
78
—
—
—
2
108
—
—
—
—
—
—
-
2
240
—
16
972
—
—
—
—
37
7,505
33
52
12,920
16
346
52,028
20
12
1,500
3
382
50
19
2,422
50
55
6,982
50
24
3,120
—
—
—
—
4
520
—
—
—
—
48
6,240
—
118
15,340
—
24
3,600
—
—
—
—
4
600
—
—
—
—
40
6,000
—
110
16,500
—
24
2,820
—
—
—
—
4
450
—
2
240
—
38
4.410
—
110
12,790
—
12
1,215
84
—
—
—
3
331
51
—
—
19
2;015
9(
55
5,681
20
24
3,600
—
—
—
—
4
600
—
24
3,600
—
24
3,600
—
118
17,700
—
24
2,880
—
—
—
—
4
480
—
10
1,200
—
38
4,560
—
118
14,160
—
24
2,573
1C
—
—
—
4
380
—
16
1,579
—
32
3,099
5(
118
12,029
60
24
2,361
5(
—
—
—
4
400
—
6
601
—
38
3,779
—
114
11,341
—
24
2,053
14
—
—
—
' 4
336
—
13
1,110
—
35
3,281
95
118
10,447
39
24
2,640
—
—
—
—
4
440
—
16
1,760
—
32
3,520
—
118
12,980
—
24
2,080
—
—
—
—
4
315
—
—
—
48
5,105
—
118
11,104
—
24
2,400
—
—
—
—
4
420
—
10
1,045
—
38
3,990
—
118
12,185
—
24
2,400
—
—
—
—
4
400
—
10
1,000
—
38
3,800
—
118
11,800
—
24
2,400
_
—
—
—
4
400
—
—
—
24
2,400
—
94
9,400
—
24
2,772
50
—
—
—
4
452
51
16
1,794
50
32
4,235
50
118
14,080
5 (
2
109
64
27
1,421
—
10
576
—
59
3,248
23
—
—
—
—
—
2
200
—
27
2,700
—
10
1,000
—
59
5,900
—
24
2,285
—
—
—
—
4
390
—
10
975
—
38
3,682
50
118
11,354
—
24
1,933
12
—
—
—
4
312
—
—
—
10
830
52
80
6,395
40
24
1,971
11
—
—
—
4
415
—
10
914
50
38
3,251
50
118
10,150
39
24
1,999
92
___
4
333
32
54
4,589
84
24
2,294
—
—
—
—
4
380
54
5,164
—
480
50,899
53
—
—
—
86
9,047
46
197
19,940
—
649
71,799
87
2,260
241,323
05
480
50,899
53
37
7,505
33
86
9,047
46
197
19,940
—
701
84,720
03
2,606
293,351
25
Uppgift å medelbeloppet af behållen lön, morn hvarje lönegrad vid Indelda Arméens särskilda
Kavalleriet.
Lifregementets Dragoncorps
Regements-
chef.
Corpschef.
Förste
Major.
Andre
Major.
Tredje
Major.
Rege-
ments-
Qvarter-
mästare.
Förste
Adjutant.
Andre
Adjutant.
Rege-
ments-
stall-
mästare.
Rege-
ments-
pastor.
Rege-
ments-
auditör.
Rege-
ments-
skrifvare.
8,383
68
-3,403
83
5,024
4,911
5.064
6,453
6,657
5,622
63
17
63
52
46
28
3,396
3,332
4,329
2,438
5,063
3,712
93
.
—
1,829
1,474
1,901
1,562
1,576
125
1,668
10
30
25
25
05
59
1,426
1,167
1,417
1,311
1,322
1,328
06
82
69
21
95
1,123
930
1,076
964
972
1,013
73
20
63
32
36
45
821
664
681
2,041
1,052
28
76
58
92
38
320
523
384
367
672
633
25
78
12
30
49
1,003
826
1,109
1,080
1,089
1,021
31
23
16
93
56
84
2,931
2,767
1,700
1,461
2,9-jO
2,358
43
40
74
77
27
Dito Hussar „ .
Smålands Hussarregemente.
Skånska Hussarregementet.
Dito Dragonregementet.
Jemtlands Hästjägarecorps .
Medelbelopp inom grad
9,302
10,022
9,120
11,844
9,734
68
38
54
25
71
85
44
97
62
36
—
Infanteriet.
Lifreg:tets Grenadiercorps .
—.
_
3,649
33
—
—
1,979
94
—
_
1,005
50
614
16
—
—
—
520
70
663
66
1,577
80
Första Lifgrenadierregrtet. .
7,673
96
—
5,724
21
3,335
18
3,066
86
1,430
10
856
76
653
02
—
—
702
90
1,140
56
3,967
09
Andra „ „ . .
10,417
04
—
5.660
42
3,555
44
4,314
64
1,666
80
1,092
46
715
12
—
—
703
70
1,141
96
2,746
10
Westgöta „ . .
9,792
88
—
4,725
62
2,754
44
2,142
94
1,575
—
939
56
715
12
—
—
765
—
1,244
06
2,814
50
Smålands Grenadierbataljon
—
4,342
13
—
—
2,278
44
—
—
1,124
—
681
56
—
—
—
—
572
—
731
06
—
—
Uplands regemente
8,707
84
—
4,237
41
2,342
23
1,620
01
1,378
29
826'
93
630
75
—
—
680
53
1,103
27
1,841
96
Skaraborgs „
9,385
74
—
3,057
99
3.921
64
2,167
85
1.401
38
778
76
594
52
—
—
644
40
1,043
06
2,073
06
Södermanlands „
9,275
13
—
3,948
20
3*088
73
3,242
10
1,421
16
851
65
649
19
—
699
07
1,134
17
2,278
29
Kronobergs
8,005
86
—
3,697
72
3,226
24
2,090
94
1,159
10
701
96
536
82
—
—
524
98
1,023
46
2,540
46
Jönköpings
8,446
84
—
■3,996
91
2,496
23
2,166
51
1,392
30
835
16
636
82
—
—
686
70
1,113
56
2,069
90
Dal „
6,207
48
—
3,109
32
2.188
54
1,696
14
1,111
10
674
36
516
42
—
—
611
50
988
16
2,036
45
Helsinge „
6,324
53
—
3,011
26
2,344
36
1,506
83
1,113
18
660
03
522
69
—
—
576
55
959
30
1,499
85
Elfsborgs „
8,132
92
—
3,395
26
2,188
19
1,748
54
1,094
64
666
09
509
23
—
—
560
18
1,012
92
2,63-3
58
Westgöta Dals „
10,222
26
—
5,224
95
3,290
76
3,084
62
1,532
65
844
71
637
43
—
—
758
03
1,115
40
3,279
04
Bohusläns
10,966
08
—
4,018
42
2,723
64
2,201
84
1.416
20
860
96
646
92
—
—
696
80
1,130
66
3,188
70
Westmanlands „
7,424
22
—
3,839
23
2,481
34
2,035
82
1,407
42
>93
08
528
69
—
—
562
34
1,000
48
2,217
73
Norrbottens Fältjägarecorps
—
—
3,174
18
—
—
1,925
20
—
—
—
666
31
—
—
—
—
—
—
796
62
1,436
02
Westerbottens „ „
—
—
4,060
30
—
—
1,982
82
—
—
165
62
592
77
969
38
1,360
39
Calmar regemente
9,247
88
—
—
3,962
62
2,861
44
2,172
44
1,511
—
902
56
689
12
—
—
739
—
1,181
06
2,537
14
Nerikes „
7,912
42
—
—
3,838
03
2,958
88
2,336
21
1.083
60
658
76
504
52
—
554
40
870
79
2,958
82
Wermlands „
6,883
76
—
—
7,309
77
2,232
17
1,721
15
L312
05
728
13
467
13
—
476
34
953
17
3,361
85
Jemtlands Fältjägarecorps .
—
—
4,265
28
—
—
1,866
24
—
—
861
55
662
67
—
—
—
—
678
09
897
96
1,493
46
Norra Skånska Infant.-reg:tet
6,642
88
—
—
4,641
22
3,081
54
1,515
87
858
75
498
56
433
87
—
—
450
—
569
06
1,100
94
Södra Skånska „ „
9,046
16
—
—
3,670
87
3,021
34
2,308
44
858
75
498
56
433
87
—
—
450
—
569
06
750
—
Medelbelopp inom grad
8,458
73
4,298
24
4,372
08
2,671
87
2,270
51
1,259
75
741
10
580
06
—
—
618
78
973
03
2,250
57
Anmärkningar.
1. Jemtlands Hästjägarecorps, som i flera afseenden står i olika förhållanden med det öfriga kavalleriet, har vid uträkningen af medellönen ej tagits med i räkningen.
Likaså ej heller, vid infanteriet, Regementsqvartermästaren vid Westerbottens Fältjägarecorps, hvilken ej åtnjuter lön, utau blott arvode.
2. Alla löner äro beräknade, så vidt ske kunnat, såsom utgående enligt Kongl. Brefvet 1833, (angående lönereglering för arméen) eller med lika fördelning af
lönetillgångarne i förhållande till lön enligt normalstat.
3. Kr boställshafvare ingå i de utförda beloppen boställena efter uppgifven verklig inkomst.
4 I ofvan upptagna behållna löner ingå ej ackordsräntorna eller afgifterna till arméens pensionskassa samt enke- och pupillkassa.
5. För allt underbefäl vid kavalleriet ingår i de upptagna lönerna en s. k. halfvakans, eller vakansafgiften för karl af ett nummer, hvars häst rides af under
officeren.
För infanteriets Furirer ingår äfven beloppet äfen rotevakans i de utförda summorna.
57
► E.
r regementen och corpser. utaf de genom 1833 års lönereglering Arméen anvisade tillgångar.
Mönster-
skrifvare.
Batal-
jons
adjutant
Reg:ts-
väbel.
Reg:ts-
trumsla-
gare.
Reg:ts-
hästläkare.
Stabs-  trump.
o. Fält-  musik:!.
Gevärs-
handt-
verkare.
Sqvad rons-  och Kom-  panichef.
2:e Rytt-  mästare 0.
2:e Kapten.
Förste
Löjtnant.
Andre
Löjtnant.
Under-
löjtnant.
Fanjun-
kare.
Sergeant.
Furir.
Sqvadr.-
häst-
läkare.
Sqvadr.-
trum-
petare.
774
14
400
81
690
71
304
66
3,289
95
1,865
02
1,461
79
1,322
44
1,123
73
918
86
777
72
—
550
47
393
65
1,238
17
—
—
—
—
—
327
54
473
56
304
66
3,424
53
1,440
54
1,134
07
1,026
97
880
61
1.070
21
909
08
—
—
474
87
221
46
966
89
—
—
—
_
—
—
456
—
676
05
335
40
3,375
45
1,754
25
1,417
69
1,173
56
1,076
63
1,132
53
961
82
—
—
624
72
337
28
1,395
52
—
—
—
—
—
—
1,098
97
636
78
322
20
3,825
28
1,569
—
1,317
75
1,051
68
964
32
1,586
05
719
65
—
—
628
05
612
88
1,256
24
—
—
—
—
—
—
1,805
40
626
02
322
20
4,228
64
1,582
80
1,328
96
1,060
31
972
36
1,818
74
1,399
13
—
—
647
75
301
50
—
—
—
-
—
—
—
—
105
—
—
—
—
—
2,067
21
—
—
1,015
81
—
—
755
36
549
81
396
71
—
—
258
71
189
99
1,126
19
817
74
620
62
317
82
3,628
77
1,642
32
1,332
05
1,126
99
1,003
53
1,305
28
953
48
—
—
585
17
375
35
334
20
334
20
420
80
120
52
372
66
1,576
79
527
16
440
16
310
92
659
68
509
50
329
25
637
61
455
70
455
70
572
85
—
244
08
218
45
2,411
75
1,008
75
739
61
622
46
432
23
1,114
63
873
16
364
61
696
30
456
30
456
30
573
80
—
195
04
297
65
2,504
25
1,197
85
928
46
681
86
432
82
980
22
1,067
10
360
86
915
10
497
10
497
10
624
10
—
348
45
219
45
2,415
62
1,112
25
811
56
604
12
473
63
954
66
778
08
470
82
830
70
368
10
368
10
463
10
—
337
78
240
51
1,765
50
790
25
586
56
491
56
344
62
814
60
633
89
343
82
773
11
404
04
404
04
508
28
—
376
95
274
30
1,821
28
971
46
713
50
600
—
417
30
718
21
383
40
354
77
681
44
416
70
419
48
492
14
—
358
05
216
45
1,857
66
1,031
26
755
36
635
96
441
23
769
98
517
39
319
31
470
28
453
15
453
15
569
66
—
255
45
182
67
1,869
63
1,027
36
735
14
602
63
429
67
693
25
472
83
246
13
661
74
368
10
360
30
453
40
—
404
55
194
45
1,857
97
815
75
604
36
506
26
354
82
704
42
535
39
293
48
1,025
22
408
90
408
90
514
35
—
333
45
163
12
2,118
2]
981
75
720
71
606
26
421
42
709
67
524
11
281
52
383
80
343
30
351
20
442
50
—
121
58
214
45
1,276
96
781
05
580
06
485
86
341
12
400
01
261
90
243
63
355
48
355
48
359
63
4(49
43
—
317
45
151
95
1,441
22
829
73
612
99
466
32
335
—
443
81
284
—
204
31
453
96
378
84
407
54
422
84
—
244
45
204
45
1,282
70
777
55
577
96
483
74
324
61
583
95
354
69
255
02
988
29
505
46
430
96
547
56
—
294
45
194
2,152
26
1,032
93
756
54
636
97
441
90
827
40
503
31
409
12
547
34
451
90
451
90
568
10
—
234
45
154
45
2,139
22
998
85
732
86
616
36
428
43
759
—
488
68
372
81
455
24
353
24
418
14
490
83
—
108
89
220
70
1,681
68
826
69
612
44
489
86
340
37
572
79
373
05
249
68
422
37
362
52
407
38
—
108
45
1,304
42
809
44
594
26
501
33
344
62
445
88
294
08
196
84
328
02
417
20
194
45
1,426
01
733
20
619
56
464
76
303
44
438
15
292
18
286
61
587
29
439
10
439
10
553
10
—
319
45
174
45
2,093
50
1,063
25
779
56
652
56
457
62
802
08
623
38
364
28
486
85
339
30
339
30
427
35
—
165
23
150
77
1,717
82
761
25
566
36
473
96
332
22
695
29
506
34
290
12
287
10
309
95
287
10
362
10
—
174
30
201
95
1,778
63
959
33
701
78
401
78
288
62
836
61
588
25
310
81
358
72
451
54
_L
144
45
82
45
1,334
63
768
53
569
80
476
90
335
24
493
20
359
60
203
72
287
10
287
10
362
10
—
120
161
11
2,470
71
633
75
423
50
348
56
283
87
703
66
458
70
274
35
287
10
287
10
362
10
—
274
45
184
45
2,462
17
633
75
423
50
323
56
283
87
635
95
311
03
189
14
613
64
385
93
391
25
478
19
—
—
249
70
199
07
1,865
02
893
30
653
07
525
57
370
81
698
21
499
75
300
63
6. Stabs- och Sqvadronstrumpetare hafva hvardera ett nummer, pd lika sätt som öfriga kavalleriunderbefälet.
7. Stallmästaren vid Skånska Hussarregementet och Regements-hästläknren vid Skånska Dragonregementet, äfvensom Mönsterskrifvafne vid Skånska Dragonregementet
första Lifgrenadierregementet, Smålands Grenadierbataljon, Södermanlands och Bohusläns regementen äro löntagare på gammal stat.
8. De för Regements-qvartermästaren och Regements-hästläkaren vid Jemtlands Hästjägarecorps, äfvensom för Regements-qvartermästaren vid Westerbottens Fältjägarecorps
utförda belopp äro »arvoden.»
9. Regements-stallmästarelönen vid Skånska Dragonregementet är vakant, men finnes der i stället en Beridare på gammal stat.
f
l. a ndförtvanko mit Bit. TU.
8
Uppgift på högsta och lägsta beloppen af behållen Löneinkomst i hvarje tjenstegrad vid Indelda
Regements-chef.
Corps-chef.
Förste
Major.
Andre Major.
Tredje
Major.
Regements-
qvarter-
mästare.
Förste
Adjutant.
Kavalleriet.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
Lif-Regementets Dragon-corps . . .
Lif-Regeraentets Hussar » ....
Smålands Hussar-regemente ....
Skånska Hussar-regementet ....
Skånska Dragon « ....
Jemtlands Hästjägare-corps
11,844
8.383
3,403
—
6,657
4,911
5,063
2,438
—
—
1,901
125
1,474
1,426
1.167'
Infanteriet.
Lif-Regementets Grenadier-corps. .
Första Lif-Grenadier-regementet . .
Andra » » . .
Westgöta regemente
Smålands Grenadier-bataljon ....
Uplands regemente
Skaraborgs »
Södermanlands »
Kronobergs »
Jönköpings »
Dal »
Helsinge »
Elfsborgs »
Westgöta-Dals »
Bohusläns »
Westmanlands »
Norrbottens Fält-Jägare-corps ....
Westerbottens » » . . . .
Calmare regemente
Nerikes »
10,966
6,207
5,649
3,174
—
3,011
3,921
—
4,314
1,506
1,666
—
1,092
Wermlands »
Jemtlands Fält-Jägare-corps ....
Norra Skånska Infanteri-regementet
Södra » »
7-309
1
—
1,866
—
—
858
858
—
498
498
Anmärkningar.
1. Jemtlands Häst-Jägare-corps, som i flera afseenden står i olika förhållanden med det öfriga kavalleriet, har blifvit upptaget utan jemförelse
med detsamma.
2. Som lönerne för Sqvadrons- och Kompanichefer samt uuderbefälet vexla med boställets afkastning, och således äro olika för hvarje löntagare,
har högsta och lägsta lönens belopp inom hvarje regemente blifvit upptagen. — De med fetstil tryckta siffror beteckna högsta och lägsta
lönerna uti olika grader inom vapnet.
Kavalleriet och Infanteriet samt vid hvart och ett regemente för det med boställen försedda kompanibefälet och underbefälet, utaf de vid 1833 års lönereglering Arméen anvisade tillgångar.
Andre
Regements-
Regements-
Regements-
Regements-
Mönster-
Bataljons-
Regements-
Regements-
Regements-
Stabs- trumpe-
Gevärs-
Sqvadrons- och
Andre rytt-
Förste
Andre
Under-
Sqvadrons-
Sqvadrons-
Adjutant.
stallmästare.
pastor.
auditör.
sk rifvare.
skrifvare.
adjutant.
väbel.
trumslagare.
hästläkare.
fältmusikant.
handtverkare
kompani-chef.
Andre kapiten.
löjtnant.
löjtnant.
löjtnant.
oei gedin,.
hästläkare.
trumpetare.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
högst.
lägst.
1,123
_
_
_
2,931
_
774
_
690
—
304
3,941
2,814
1,865
_
1,461
1,322
_
1,123
1,178
771
1,073
569
_
_
—
930
—
664
—
523
—
826
327
—
473
—
304
4,593
2,810
—
1,440
—
1,134
—
1,026
—
880
1,159
940
1,237
689
—
—
—
474
—
221
—
—
—
684
—
1,109
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—-
—
—
—
—
335
—
3,449
2,907
—
—
—
—
—
—
—
—
1,720
844
1,348
679
—
—
—
—
—
2,041
—
—
—
—
—
1,461
1 *395
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5,618
2,51b
—
—
—
—
—
—
—
—
2.818
785
2,164
547
—
—
628
612
b,047
2,981
2,650
750
3,026
417
105
2,078
2,075
1,015
755
555
526
396
396
189
372
2,121
1,355
817
538
648
354
555
253
2,898
1,736
1,344
719
1,438
579
710
307
—
—
715
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3,108
2,172
1,197
—
928
—
681
—
—
—
1,410
650
1,315
731
1,207
330
—
—
715
—
—
765
—
1,244
—
—
—
—
—
—
497
—
624
—
—
—
—
—
—
—
3,776
1,776
—
—
—
—
—
—
473
—
1,250
650
1,065
452
784
310
—
—
1,995
1,540
959
688
947
466
719
229
—
—
2,219
1,536
916
577
726
223
692
322
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
— •
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1,989
1,557
—
—
—
—
—
—
—
—
987
401
812
394
804
282
—
—
2,141
1,571
794
598
643
411
539
227
—
—
2,183
1,577
913
534
676
281
608
248
—
—
2,758
1,930
804
551
815
378
639
255
—
—
1,333
1,169
447
396
314
233
243
243
—
—
1,571
1,162
443
443
284
284
204
204
—
—
1,601
1,280
670
446
455
264
381
252
—
—
2,753
1,564
1,346
618
792
356
409
409
—
—
2,411
1,702
904
537
810
387
592
275
—
—
2,034
1,482
692
362
526
279
685
239
—
—
294
294
196
196
—
—
1,532
1,330
438
438
292
292
286
286
—
—
2,432
1,929
912
785
847
490
471
282
—
—
2,718
1,312
915
504
634
394
528
175
—
—
- -
—
i
—
287
—
—
287
—
362
—
—
—
—
—
2,156
1,329
—
—
—
—
—
—
—
—
1,513
607
1,119
338
849
242
—
—
-
.
„ ,
—
__
—
—
—
—
—
—
—
—
—
82
1,458
1,218
505
466
382
271
203
203
—
—
-
433
450
569
-
—
287
—
287
—
362
—
—
—
—
—
—
4,021
1,644
—
633
—
423
—
—
—
283
852
347
902
227
781
258
—
—
—
433
—
—
—
450
—
569
—
750
—
—
—
287
—
287
—
362
—
—
—
—
_—
—
3,267
1,986
—
633
—
423
—
323
—
283
1,873
347
898
227
557
181
—
—
60
Bil.
Formulär till Redogörelse för N. N.
Debet.
Lönetillgångar, bestående af
Bostadsboställen enligt bifogad förteckning
l:o för qvarvarande löntagare på äldre, än 1833
2:o för » » på 1833 års stat .
3:o för löntagare på ny stat
irs, stat
Uppbörd.
Bostadsarrenden enligt bifogad förteckning .
Indelda räntor enligt «
som indelningshafvare sjelfve uppbära .
som uppbäras af Regementsskrifvaren
Kronotionde enligt bifogad förteckning:
som indelningshafvare sjelfve uppbära
som uppbäras af Regementsskrifvaren.
Vakans-afgifter enligt bifogad förteckning .
Kontanta statsanslag enligt «
Tillgångar.
Gällande
uppskattnings
värden.
R:dr
0,000
0,000
| 0,000
Belopp för året.
Rdr
0,000
0,000
0,000
Summa R:dr
00,000
0 j 00,000
0 0,000
0
0
0
0
0
00,000
0,000
0,000
0,000
00,000
00,000
00,000
00,000
0,000
00,000
0,000
0,000
0,000
00,000
00,000 I —
<«.
Regementes aflöningstillgångar år
61
Credit.
Aflöning.
l:o. För löntagare på äldre, än 1833 års, stat.
Rostadsboställen
Indelda räntor
Kronotionde
0,000
0,000
000
2:o. För löntagare på 1833 års stat, hvilka blifvit utnämnde före tillämpningen
af Kongl. Cirkuläret den 17 Juni 1856 (t. o. m. samma år).
Rostadsboställen  0,000
Andelar af boställsarrendat)  0,000
Indelda räntor  0,000
Kronotionde . .
Kontant anslag
000
000
3:o. För beställningar efter 1833 års staf sorn blifvit tillsatte efter tillämpningen
af nyssnämnda Kongl. Cirkulär (f. o. m. år 1857).
Rostadsboställen
00 procents utdelning ur Regementets löningsmassa af dem tillkommande
boställsarrenden, indelda räntor, kronotionde och kontanta anslag, enligt
bifogad uträkning och fördelningslista
0,000:
00,000:
4:o. För beställningar på ny (186 ■ års) stat jemlikt Kongl. Brefvet
d. 186 .
Rostadsboställen  0,000:
00 procents utdelning ur Regementets löningsmassa af dem tillkommande
boställsarrenden, indelda räntor, kronotionde och kontanta anslag, enligt
bifogad uträkning och fördelningslista  00,000:
Uppbördsprovision enligt bifogad förteckning
00
00
00
00
00
För året
disponerade
R:dr öre
0,000
00,000
00,000
00,000
0,000
Summa R:dr
00,000
62
Underrättelser <
1. De förändringar, sorn i värdet, beskaffenheten och dispositionen af regementets aflöningstillgångar kunna
under året uppstå genom sådana tillgångars ytterligare emottagande eller frånträdande, eller genom indelningshafvares
på äldre stater afgång eller förflyttning på ny stat, m. fl. förhållanden, skola i redogörelsen
angifvas, med iakttagande af behörig uppdebitering och creditering af deraf beroende belopp.
2. Bostadsställen debiteras och crediteras efter de uppskattningsvärden, hvarmed de beräknats ingå uti inne
hafvarnes
löner efter för dem gällande normalstater. För löntagare på äldre, än 1833 års stat, redovisas
boställena efter 1833 års uppskattningsvärden.
3. Med arrendebeloppen af de utarrenderade boställena betecknas äfven dessa boställens uppskattningsvärden.
k. Indelda räntor och kronotionde för löntagare, som dem sjelfve uppbära, redovisas alla efter 1833 års
uppskattningsvärden.
5. De i redogörelse-formuläret föreskrifna förteckningarne och öfriga verifikationer böra till sitt innehåll vara
specificerade, utom de å indelda räntor och kronotionde, som endast med summariska belopp behöfva
upptagas.
I förteckningen å bostadsboställena bör utsättas, såväl det senaste uppskattningsvärdet å hvarje boställe,
som äfven det äldre, hvarmed bostället, enligt stadgandet i 2:dra momentet, skall i visst fall för året redovisas.
Har, genom ombyte af innehafvare, nytt uppskattningsvärde blifvit boställe åsatt, bör intyg derom
förteckningen bifogas.
7. I förteckningen öfver boställsarrendena upptagas 1833 års uppskattningsvärden å de boställen, som genom
den nya löneregleringen blifvit från boställshafvare indragna till löningsfonden, så länge dessa värden erfordras
vid uträkningen och fördelningen af regementets lönetillgångar.
8. Med sistnämnda förteckning skall följa dels transumt af nya arrendekontrakt, som för året träda i verk
ställighet,
dels Boställs-direktionens uppgift å de nya arrendevilkor, som under året kunnat hafva ingåtts,
men först framdeles blifva gällande.
9. Den föreskrifna uträkningen å aflöningen för året skall visa sättet för lönetillgångarnes fördelande mellan
alla de beställningar, hvilkas innehafvare uppbära sina inkomster genom Regementsskrifvarne.
10. Fördelningslistan, specifikt upprättad, skall utvisa lönebeloppet för hvarje serskild sådan beställning å gam
mal
eller ny stat.
11. Utom de redan föreskrifna verifikationerna skola redogörelsen bifogas:
a) Regementets stat efter den nya löneregleringen, åtföljd af utredning rörande skiljaktigheten mellan
denna stat och de redovisade tillgångarne för året, innan samma stat kunnat till fullo genomföras, eller
specifik uppgift om hvad regementet har att framdeles antingen förvänta eller frånträda enligt den nya
löneregleringen;
b) vederbörande löntagares bevis ”att lön för året af dem till fullo uppburits.”
63
Bil. H.
Förslag till normalstat för indelda arméens aflöning.
Infanteriet
Kavalleriet
Hust-
2 %' = s*
egentlig
och
egentlig
CT9 <*• »i os
ro 1 CRJ <
lön.
furage-
lön.
ro ro
CL, ä* “ ro
ö u m ro a.
Staben
medel.
?.?b r
Ofverste, Regementschef
Lön
Rdr Rmt
7,200
800
8,000
7,200
1,800
9,000
» Corpschef
—
—
—
7,200
1,400
8,600
Ofverstelöjtnant, Corpschef
. .
11
11 11
5,400
400
5,800
—
—
—
» Förste Major
4,400
400
4,800
4,400
1,400
5,800
Major, Corpschef
11 11
—
—
—
3,600
1,400
5,000
Andre Major
11
11 11
3,600
400
4-000
3,600
1,400
5,000
Major, Corpschefs närmaste man
11
11
3,600
400
4,000
—
—
—
» , i Regementet
Arvode
11 11
—
—
—
600
—
600
Tredje Major
Lön
3,200
400
3,6 30
—
—
—
Regementsqvartermästare
11
11 11
1,600
400
2,000
1,600
eoo
2,500
Förste Regementsadjutant
11
11 11
1,000
400
1,400
1,000
800
1,800
medelbeloppet
Andre »
600
400
1,000
500
700
1,200
af lönerne fr.
Regementsstallmästare
—
—
—
1,025
700
1,725 {
o. m. Under-
Beridare
Arvode
11 11
—
—
—
600
600
1,200
Regements-pastor
Lön
11 11
600
—
600
600
—
600 (
mästaregraden.
» auditör
11
11 11
1,000
—
1,000
1,000
—
1,000
» skrifvare
2,300
—
2,300
2,300
—
2,300
» » vid Norra och Södra
Skånska
Infanteri-
Regementena samt Hallands och Wester-
Norrlands Corpser. .
1,000
—-
1,000
—
—
—
» läkare, lön å Fältläkarecorpsens stal, vid bägge
vapnen
. . . . Rdr 2,500
—
—
—
förste Bataljonsläkare, lön å Fältläkarecorpsens
stat, vid bägge vapnen .
„ 1,500
—
—
—
Andre » lön å Fältläkarecorpsens
stat, vid bägge vapnen .
„ 1,000
—
—
—
Bataljonsadjutant
Lön
Rdr Rmt
600
—
600
—
—
—
Regements-väbel
600
—
600
—
—
—
» hästläkare
—
—
—
1,000
—
1,000
» » vid corpserne . . . .
Arvode
—
—
—
250
—
250
Mönsterskrifvare
Lön
700
—
700
700
—
700
Regementstrumslagare och förste hornblå-
sare (regeimtstrumpetare vid kavalleriet)
600
—
600
700
—
700 oct en nummerlön.
Gevärshandverkare
150
—
150 och
—
—
—
en nmnmerlön.
Sadelmakare
—
-
—
300
—
300
Pistolsmed
11
11 11
—
—
—
300
—
300
Kompani- och Sqvadrons-staten:
Kompani- eller Sqvadronschef
Lön
Rdr Rmt
3,000
—
3,000
3,000
1.000
4,000
Andre Kapiten eller Ryttmästare ....
1,800
—
1,800
1,800
000
2,700
Förste Löjtnant
1,000
1,000
1,000
800
1,800
Andre »
800
800
800
700
1,500
Underlöjtnant
500
500
500
700
1,200
Fanjunkare
800
—
800
800
100
900 och en nummerlön.
Förste Sergeant
600
—
600
600
100
700 och en nummerlön.
Andre »
500
—
500
500
100
600 och en nummerlön.
Tredje »
—
350
50
400 och en nummerlön.
Furir
350
—
350
—
—
—
Sqvadronshästläkare
- —
—.
750
—
750
Förste Korporal
Arvode
100
—
100
80
—
80
Korporal
75
—
75
50
—
50
Vice Korporal
30
—
30
20
—
20
fältmusikant (Uste trumpetare vid kavalleriet). .
—
—
en nummerlön
300
—
300 och en nummerlön.
Spel, Nummer och Trumslagare (andre trumpetare vid ka-
valleriet)
—
—
en nummerlön
—
—
en nummerlön.
För musikens underhållande, för bataljon
—
—
2,750
—
—
2,500
64
Litt I.
Uträkning å beloppet af hvarje regementes och corps’ aflöning vid indelda kavalleriet,
enligt den föreslagna nya normalstaten.
Staben:
Ofverste, Regementschef
» Corpschef
Ofverstelöjtnant, Förste Major . . . .
Major, Corpschef
Andre Major
Major i Regementet Arvode
Regementsqvartermästare
Förste Regementsadjutant
Andre »
Regementsstallmästare
Reridare  Arvode
Regements-pastor
» auditör
» skrifvare
Regements-hästläkare
» »  Arvode
Mönsterskrifvare ...
Regementstrumpetare, jemte n:r!ön. .
Sadelmakare
Pistolsmed
Sqvadrons-Stateu:
Sqvadronschefen
Andre Ryttmästare
Förste löjtnanter
Andre »
. . . .
Underlöjtnanter
Fanjunkare 5
Förste Sergeant ( ■ . ...
. , n > jemte nummerlon
Andre » f 1
Tredje » )
Sqvadronshästläkare
Förste Korporaler ( An ode
Tr , 1 '  d:o
Korporaler . .
Vice Korporaler (. o- '^ i
K ) tareailomng d:o
Förste Trumpetare, jemte nummerlön
Andre » nummerlön . . .
För musikpersonalens aflöning och musikens
underhåll
Summa
Skånska Hussar- och Dragonregementena.
Lifregementets Dragon- och Hussarcorpser,
samt Smålands Hussarregemente.
1
9,000
—
—
—
—
—
i
8,600
-
—
—
I
5,800
—
i
5,800
—
—
—
—
—
—
—
—
1
5,000
_
1
5,000
—
—
—
—
—
-
2 å 600
1,200
—
i
600
—
—
—
-
1
2,500
i
2,500
—
—
—
—
1
1,800
—
i
1,800
-
1
1,800
—
1
1,200
i
1,200
—
—
—
1
1,725
-
i
1,725
—
—
—
—
—
—•
—
—
—
1
1,200
1
600
i
600
—
—
—
—
1
1,000
—
i
1,000
—
—
—
—
1
2,300
—
i
2,300
—
—
—
1
1,000
—
—
—
—
—
—
—
—
i
250
—
—
—
—
1
700
i
700
—
—
—
1
700
-
i
700
—
—
—
—
1
300
—
i
300
—
1
300
-
1
300
—
35,125
i
300
_
28,375
—
—
~
8,300
8 å 4,000
32,000
4 å 4,000
16,000
2 8 4,000
8,000
4 & 2,700
10,800
2 å 2.700
5,400
—
1
2,700
8 å 1,800
14,400
4 å 1,800
7,200
—
2 8 1,800
3,600
—
8 å 1,500
12,000
4 å 1,500
6,000
—
1
1,500
—
8 å 1,200
9,600
4 å 1,200
4,800
—
2 8 i,2()0
2,400
—
*
8 å 900
7,200
4 å 900
3,600
—
2 8 900
1,800
—
8 å 700
5,600
4 ä 700
2,800
—
2 8 700
1,400
—
IG å 600
9,600
8 å 600
4,800
—
4 8 600
2,400
8 å 400
3,200
4 8 400
1,600
—
2 8 400
800
—
8 å 750
6,000
4 8 750
3,000
-
2 8 750
1,500
—
8 å 80
640
4 8 80
320
--
2 8 80
160
|
24 å 50
1,200
12 8 50
600
—
6 8 50
300
32 å 20
640
16 8 20
320
—
8 8 20
160
16 8 300
4,800
—
8 8 300
2,400
—
2 8 300
600
8
—
117,680
—
4
—
—
58,840
—
4
—
—
27,320
—
vid Lifregementets Dragon-
—
5,000
—
corps (utom 4 nummerlöner)
1,500
—
—
—
1,000
—
vid Lifregementets Hussarer
och Smålands Hussarer
2,500
1
157,805
—
36,620
'för Lifregementets Dragon-
corps .
88,715
—
n d:o
Hussar-
corps och Smålands Husar-
regemente
89,715
—
Jemtlands Hästjiigavecorps.
Sammandrag:
Skånska Hussarregementet.
» Dragon »
Lifregementets Dragoncorps
» Hussar »
Smålands Husarregemente
Jemtlands Hästjägarecorps .
157.805 Rdr jemte 65
157.805 .. ' » 65
88.715 » » 37
89.715 » » 33
89.715 » » 33
36,620 » » 16
nummerlöner.
»
»
»
Summa 620,375 Rdr jemte 249 nummerlöner.
65
Bil. Ii.
Uträkning af sammanlagda aflöningen vid indelda Kavalleriet jemlikt föreslagen ny normalstat.
Antal löntagare.
Aflöning
ö ^
*-! <;
<
» po 2.
CR 3 Qj
►ij „ § cg e;
IUb»
P->
Summa
3 i
cn a -  S » Si
1? 3
n> ' ~
P g -
vardera af Lif
entets Dragon-  Il ussnrcorpscr
it Smålands
3 arregemente.
£ 3
-i *—
oj gr*
o P
° 5
-i Cj
>-a u>
p;
i
Summa.
i hvarje
grad.
löner i grad
(nummer-  lönerne obe-  räknade).
Staben!
i
i
—
2
3
Öfverste, Regementschef
» Corpschef .
9,000
8,660
18,000
25,800
i
i
b
Ofverstelöjtnant, Förste Major
5,800
29,000
i
i
1
2
7
Major, Corpschef . . .
Andre Major
Major uti Regementet .
Arvode
5.000
5.000
600
5,000
10,000
4,200
i
i
i
5
Regementsqvartermästare
2,500
12,500
i
i
i
i
i
b
5
5
Förste Regementsadjutant
Andre »
Regementsstallmästare .
1,800
1,200
1,725
10,800
6,000
8,625
j
A
1
1
i
i
i
i
i
i
i
1
5
5
5
2
3
5
5
Reridare ......
Regementspastor . . .
» auditör . . .
» skrifvare . .
» hästläkare . .
» d:o . .
Mönsterskrifvare . .
Regementstrumpetare
Arvode
Arvode
1,200
600
1,000
2,300
1,000
250
700
700
och
1,200
3.000
5.000
11,500
2.000
750
3,500
nummerlön.
3,500
1
1
i
i
1
b
5
Sadelmakare ....
Pistolsmed
300
300
1,800
1,500
30
Sqvadronsstaten:
4
2
Sqvadronschef ....
4,000
120,000
4
8
2
1
15
Andre Ryttmästare . .
2,700
40,500
4
2
30
Förste Löjtnant . . .
1,800
54,000
8
4
1
29
Andre » ....
1,500
43,500
8
4
2
30
Underlöjtnant ....
1,200
36,000
8
4
2
30
Fanjunkare
900
och
8
30
nummerlön.
27,000
4
2
Förste Sergent . . .
700
och
16
60
nummerlön.
21,000
8
4
Andre » ....
600
c oh
8
30
nummerlön.
36,000
4
2
Tredje » ....
400
,ch
8
30
nummerlön.
12,000
2
Sqvadronshästläkare . .
750
22,500
8
4
2
30
Förste Korporal . .
Arvode
80
2,400
24
12
6
90
Korporal
»
50
4,500
32
16
8
120
Vice Korporal ....
»
20
2,400
16
8
2
58
Förste Trumpetare . .
300
och
17,400
8
32
nummerlön.
4
4
Andre Trumpetare . .
nummerlön.
För musikens underhållande vid de begge Skånska regementena
å 5000 Rdr hvardera
10,000
» » »
» Lifregementets Husar-  corps och Smålands
Husarregemente ä
2,500 Rdr hvardera
5,000
Transport 15,000 j —
602,b75[—
Landförsvarskomit. Bet. III. 9
66
Antal löntagare.
*?;
a i* »
■ cc:
<3 3
Aflöning.
Transp. 15,000,
För musikens underhållande vid Lifregementets
Dragoncorps 4
nummerlöner
och  1,500
» » » » Jemtlands Häsl
jägarecorps
. . 1,000
utgörande tillsammans i kontanta anslag
i hvarje
grad.
Summa Rdr —
Tillkommer:
Värdet af ofvan upptagna nummerlöner, nemi.:
30 för Fanjunkare.
Förste Sergeanter.
Andre »
Tredje »
Regementstrumpetare.
Förste Trumpetare.
Andre »
245 nummerlöner å 130 Rdr (vakansafgift för
karl) Rdr 31,850:
» för Lifregementets Dragon
corps’
musikkassa å 250 Rdr
(vakansafgift för både karl
och häst) Rdr 1,000:
30
60
30
5
58
32
4
Summa Summarum Rdr
Dessutom:
å Fältläkarecorpsens stat.
Regementsläkare å 2,500 Rdr . . . Rdr 12,500
Förste Rataljonsläkare å 1,500 » . . . » 9,000
Andre » å 1,000 » . . . » 2,000
Summa Rdr 23,500:
Anm.: Af ofvan utförda löningssumma belöper:
för uppflytlning till högre lönegrad af 30 förste eller distinktionskorporaler,
som nu ega endast korporalsarvoden, men
blifvit af kommitterade föreslagne till särskilda högre arvoden,
skillnaden mellan desamma utgörande 30 Rdr för
hvarje och således tillhopa Rdr 900: —
samt
för arvoden åt nuvarande vice korporaler,
som deraf äro i saknad, lil man å 20 Rdr » 2,220: -
Summa Rdr 3,120: —
Summa
loner i grad
(nummerlönerae
oberäknade.
602,875
17,500
620,375
32,850
653,225
Bil. SL.
Uträkning å beloppet af hvarje Regementes och Corps’ aflöning vid Indelda Infanteriet, enligt den föreslagna
nya normalstaten.
Regementerne
45 684 1011 12
Regementerne
Corpserne
Corpserne
13. 14. 15 16 17 18 20 21. 22.
N:ris 24 och
25.
N:ris 3, 7, 19, XIX och 23.
N:ris 28 och
29.
Staben,
(17
regementen.)
(2
regementen.)
(5 corpser.)
(
2 corpser.)
Öfverste, Regements-chef
1
8,000
1
8,000
_
_
_
_
Ofverstelöjtnant, Corps-chef
—
—
—
—
1
5,800
—
1
5.800
—
»
Förste Bataljons-chef . .
1
4,800
—
1
4,800
—
—
Major, Andre Bataljons-chef
1
4,000
—
1
4,000
—
—
—
»> , vid Corps
—
—
1
4,000
—
1
4,000
—
» , Tredje Bataljons-chef
1
3,600
—
1
3,600
—
—
—
—
Regementskvartermästare
1
2,000
1
2,000
—
1
2,000
—
1
2,000
—
Förste Regements-adjutant
1
1,400
—
1
1,400
1
1,400
1
1,400
—
Andre »
1
1,000
I
1,000
—
—
—
Regements-pastor
1
600
—
1
600
1
600
1
600
—
» auditör
1
1.000
1
1,000
1
1,000
—
1
1,000
—
» skrifvare
1
2,300
—
1
1,000
—
1
2,300
1
1,000
—
» väbel.
1
600
1
600
—
1
600
1
600
—
Batalj ons-adj utant
å
600
1,200
2
å,
600
1,200
—
1
600
1
600
—
Mönsterskrifvare
1
700
—
—
—
—
—
Regements-trumslagare
1
600
—
1
600
—
1
600
1
600
—
Gevärshandtverkare.... (jemte rotelön)
2
å
150
300
—
32,100
2
å
150
300
—
30,100
1
150
19,050
1
150
—
17,750
Kompani-Staten.
Kompani-chefer .
8
&
3.000
24,000
8
å
3,000
24,000
1 4
å
3,000
12,000
4
3.000
12,000
—
Audre Kapitener
4
1,800
7,200
4
»
1,000
7,200
—
2
»
1,800
3,600
—
2 >
1,800
3,600
—
Förste Löjtnanter
8
1,000
8,000
8
»
1,000
8,000
4
»
1,000
4,000
4 )
1,000
4,000
—
Andre »
12
800
9,600
—
12
»
800
9,600
6
»
800
4,800
—
6 >
800
4,800
—
Under-löjtnanter .
8
500
4,000
—
8
»
500
4,000
—
4
»
500
2,000
—
4 >
500
2,000
—
Fanjunkare . .
8
800
6,400
8
»
800
6,400
—
4
»
800
3,200
—
4 >
800
3,200
—
Förste Sergeanter
8
600
4,800
—
8
»
600
4,800
—
4
»
600
2,400
—
4 >
600
2,400
—
Andre »
8
500
4,000
—
8
»
500
4,000
—
4
»
500
2,000
4 >
500
2,000
—
Furirer . . .
12
350
4,200
—
12
»
350
4,200
—
6
»
350
2,100
—
6 >
350
2,100
—
Förste korporaler
arvode
16
100
1,600
—
16
»
100
1,600
—
8
»
100
800
—
8 >
100
800
—
Korporaler . . .
jemte soldat-aflöning »
32
75
2,400
—
32
»
75
2,400
—
16
»
75
1,200
—
16 >
75
1,200
—
Vice-korporaler .
»
48
30
1,440
—
77,640
—
48
»
30
1,440
—
77,640
24
»
30
720
—
38,820
_
24 »
30
720
-
38,820
—
För musikpersonalens aflöning och musikens
underhåll .
—
5,500
—
—
5,500
—
—
2,750
~
—
—
2,750
—
Summa
115,240
—
Summa
113,240
—
Summa
60,620
Summa
59,320
—
Sammandrag.
17 Regementet i 115,240 R:dr . . . . =  1,959,080.
2 » » 113,240 » ....==  226,480.
5 Corpser . . o 60,620 » . . . . =  303,100. Oi
2 • . . » 59,320 » . . . . =  118,640. M
Summa 2,607,300, jemte 945 nummerlöner.
68
Litt. M.
Uträkning öfver sammanlagda aflöningen vid indelda infanteriet jemlikt föreslagen ny normalstat.
Antal löntagare.
Vid
Il vardera
af de 17
regemen-  tena n:0
4-C. 8
-18 samt
20 22.
Vid
hvardera
af de beij-  ge Skån-  ska inf:ri-  regemen-  tena.
Vid hvar-  dera af de
5 corp-  serne n:o
3, 7. 19,
XIX, och
23.
Vid hvar-  dera af
Hallands
och
Wester-  Norrhds
corpser.
Summa.
Staben
I hvarje
grad.
Summa aflöning
i hvarje grad
(oberäknadt
nummerlönme).
Rdr
öre
Rdr
..
ore
1
1
—
19
Ofverste, Regementschef lön
8.000
—
152,000
—
1
1
7
Ofverstelöjtnant, Corpschef »
5,800
—
40,600
—
1
1
—
—
19
» förste Major »
4,800
—
91,200
—
1
1
—
—
19
Andre Major »
4.000
—
76,000
—
1
1
7
Major, (Corpschefs närmaste man) »
4,000
—
28,000
—
1
1
—
—
19
Tredje Major »
3,600
—
68,400
—
i
1
1
1
26
Regementsqvarterrnästare »
2,000
—
52.000
—
1
1
1
1
26
Förste Regementsadjutant »
1,400
—
36.400
—
1
1
—
—
19
Andre » »  »
1,000
—
19.000
—
1
i
1
26
Regementspastor ....  »
600
—
15-600
—
1
1
1
1
26
» auditör »
1,000
—
26.000
—
1
1
___
22
» skrifvare »
2,300
—
50,600
i
1
4
» » vid de Skånska infanterirege-
mentena samt Hallands och Wester-Norrlands
corpser »
1,000
—
4,000
2
2
1
1
45
Bataljonsadjutant »
600
—
27.000
1
1
1
1
26
Regementsväbel »
600
—
15,600
—
1
—
17
Mönsterskrifvare »
700
—
11.900
1
1
1
1
26
Regements-trumslagare och förste Hornblå-
sare  »
600
—
15-600
2
2
1
1
45
Gevärshandverkare »
150
o. en
6,750
nummerlön.
Kompanistaten.
8
8
4
4
180
Kompanichef »
3,000
—
540,000
4
4
2
9
90
Andre Kapten »
1,800
—
162,000
8
8
4
4
180
Förste Löjtnant »
1,000
—
180,000
12
12
6
6
270
Andre
*
800
—
216,000
8
8
4
4
180
Underlöjtnant »
500
—
90,000
8
8
4
4
180
Fanjunkare »
800
—
144,000
8
8
4
4
180
Förste Sergent. . . . , »
600
—
108,000
8
8
4
4
180
Andre «  »
500
—
90.000
12
12
6
6
270
Furir
»
350
94,500
16
16
8
8
360
Förste Korpral arvode
100
36,000
32
32
16
16
720
Korpral »
75
—
54,000
48
48
24
24
1,080
vice Korpral »
30
—
32,400
8
8
4
4
180
Fältmusikant
en nummerlön-
—
32
32
16
16
720
Spel i nummer och Trumslagare
en nummerlön.
—
För musikens underhållande på bataljon (45 bataljoner)
2,750
—
123,750
Summa
—
—
2,607,300
Tillkommer:
Värdet af 945 nummerlöner för Gevärshandverkare,
Fältmusikanter, Trumslagare och Spel å 106 Rdr
för nummer medelbeloppet inom arméen . .
—
—
100.170
Summa summarum |
—
—(2,707.470
Aflöning.
69
Antal löntagare.
Vid
hvardera
af de 17
regemen-  tena n:0
4-6, 8-  18 samt
20-22.
Vid
hvardera
af de beg-  ge Skån-  ska infrri-  regemen-  tena.
Vid hvar-  dera af de
5 cor.p-  serne n:o
3, 7, 19,
XIX, och
23.
Vid hvar-  dera af
Hallands
och
Wester-  Norrl:ds
corpser.
Summa.
Dessutom
i Fältläkarecorpsens stat:
1
1
2
1
1
2
1
1
1
1
26
26
38
Regementsläkare . .
Förste Bataljonsläkare
Andre »
»
2.500 Rdr = 65,000
1.500 » = 39,000
1,000 » — 38,000
Summa Rdr 142,000.
Anmärkningar.
Af ofvan utförda löningssumroa belöper:
För uppflyttning af underbefäl frän lägre till högre lönegrad, nemligen af 88 Furirer, uppflyttade till andre Sergeanter, en
löneförhöjning å 150 Rdr för hvarje, motsvarande skillnaden mellan lönerna i dessa begge grader Rdr 13,200
och af 344 nuvarande förste eller Distinktionskorpraler, uppflyttade till särskildt högre arvode i sådan egenskap, skillnaden
emellan Korprals- och förste Korprals-arvodet, 25 Rdr pr man, således tillsammans » 8.000.
Summa Rdr 21,800.
För arvoden åt nuvarande vice Korpraler, som deraf äro i saknad, 1,080 man ä 30 Rdr » 32.400.
Summa Rdr 54,200.
70
Bil. Ii.
Uträkning å den tillökning uti Indelda Arrnéens lönebehof, som blifver en följd af den,
enligt Kommitterades förslag till Arméens omorganisation, afsedda tillökning och minskning
i löntagarnes nuvarande antal; lönerna beräknade enligt den föreslagna nya normalstaten.
1
Infanteriet.
Tillkomne beställningar.
2 Majorer
eft. 4,000: —
8,000
—
1 Regements-qvartermästare
. » 2,000: —
2,000
—
2 Förste adjutanter
■ » 1,400: —
2.800
—
4 Regements pastorer
• » 600= —
2,400
—
2 Audilörer
2.000
—
1 Regements-skrifv; re
• » 2,300:
2,300
—
2 » »
2,000
—
5 Regements-väbiar
• » 600: —
3,000
2 Bataljons-adjutanter
• » 600:
1,200
—
2 Regements-trumslagare
. » 600: —
1,200
—
8 Kompani-chefer
. » 3,000: —
24,000
—
4 Förste löjtnanter
4,000
—
120 Andre löjtnanter
• » 800: —
96,000
—
2 Underlöjtnanter
• » 500: —
1,000
—
2 Fanjunkare
• » 800: —
1,600
—
1
86 Andre sergenter
• » 500: —
43,000
—
6 Furirer
2,100
—
16 Förste korporaler
• » 100: —
1,600
—
200.200
Indragne beställningar.
18 Mönsterskrifvare
CD
O
0
1
1
—
12 600
3 Gevärshandverkare
■ » 150: —
—
450
—
40 Förste sergenter
• » 600: —
—
24,000
—
37*050
_
Skillnad, tillökning vid Infanteriet
163*150
Kavalleriet.
!
Indragne beställningar.
3 Andre majorer
• eft. 5,000: —
15,000
—
1 Regements-qvartermästare
. » 2,500: —
2,500
—
1
Transport
17,500
_ J
163,150|
—
71
[ j . ;
Transport
17,500
163,150
-
3 Mönsterskrifvare
700: —
2,100
7 Sqvadrons-ehefer
4,000: -
28,000
—
7 Förste löjtnanter
1,800: -
12,600
—
7 Underlöjtnanter
1,200: —
8,400
—
7 Fanjunkare
900: —
6,300
—
7 Förste sergeanter
700: —
4,900
—
14 Andre sergeanter
600: —
8,400
—
7 Sqvadrons-hästläkare
750: —
5,250
—
14 Förste trumpetare
300: —
4,200
—
7 Förste korporaler
80: —
560
—
Beridare-arvode
100
—
98,310
Tillkomne beställningar.
7 arvoden för Majorer i Regementena ....
.eft. 600= —
4-200
—
1 Förste adjutant
1,800: —
1,800
—
1 Beridare
1,200= -
1,200
—
5 Regements-trumpetare
700: —
3,500
—
8 Andre ryttmästare
2,700: —
21,600
—
15 Andre löjtnanter
1,500= -
22,500
—
30 Tredje sergeanter
400: —
12,000
—
16 Korporaler
50= —
800
—
9 Vice-korporaler
20: —
180
—
67,780
—
Skillnad, minskning vid Kavalleriet
—
—
30,530
! Skillnad, tillökning för Arméen i sin helhet genom organisationen
1
—
132-620
72
Ilil. O.
Sammandrag af de från Arméens ännu qvarvarande Regementen och Corpser till Statsverket indragna
boställens afkastning, efter i Kongl. Kammar-Collegium deröfver upprättade förteckningar.
Arrendea fgift.
Kdr.
öre.
Lifregementet
21,383
80
Östgötha Kavalleri
23,121
69
Smålands »
698
56
Första Lifgrenadierregemente!
873
44
Westgötha Regemente
7,176
38
Bohus läns »
557
75
Skaraborgs »
729
21
Kronobergs »
366
91
Jönköpings »
600
94
Elfsborgs »
241
45
Westgötha Dahls Regemente
1,269
57
Nerikes och Wermlands Regemente
2,522
32
Uplands Regemente
775
11
Calmar »
141
12
Summa
60,458
25
73
Bil. F.
Uppgift ä de från indelda arméen, tid efter annan, till statsverket indragna indelda räntor
samt kronotionde jemte uträkning på deras närvarande aproximativa värde.
Efter medel-
beräkning af
markegångsprisen
för åren
1817—
1826.
Ofvannämnda indelda tillgångar
utgjorde enligt beräkning af 1830 års
löneregleringskomité, pä
Rdr
sk.
rst
grund ai i»Z7 ars uppskattningar: vid
Lifregementsbrigaden ....
21,805
44
10
Smålands Husarregemente . .
4,589
5
4
Skånska » » . .
61
17
8
» Dragon » . .
110
40
10
Första Lifgrenadierregemente!
568
4
4
Ändra » »
24,276
43
10
Westgöta regemente ....
15,446
47
1
Smålands Grenadiercorps . -
2,257
6
10
Uplands Infanteriregemente.
971
32
2
Skaraborgs » . .
669
37
1
Södermanlands » . .
343
18
4
Kronobergs »
»
674
32
2
Jönköpings »
611
40
5
Dal »
1,374
33
8
Helsinge » . . .
1,248
17
3
Elfsborgs » . .
791
4
1
Westgöta Dals » . .
630
37
9
Bohus läns »
49
29
8
Westmanlands » . .
954
—
4
Westerbottens » . .
684
21
4
Calmar » . .
531
30
4
Nerikes » . .
761
42
8
Wermlands » . .
923
42
11
Jemtlands Fältjägareregemente oc
Hästjägaresqvadron
808
41
5
Summa B:co Bdr
81,147
—
4
Rdr Rmt 121,720: 51.
På grund af nyssnämnda uppskattning beräknades de af arméen disponerade indelda räntor och
kronotionden, af samma komité, utgöra följande belopp nemi.: vid
Lifregementsbrigaden....
58,407
35
7
Smålands Husarregemente . .
22,480
8
9
Skånska » » . .
4,881
38
5
» Dragon » . .
4,630
44
1
Transport
| 90,400
30 |10
Landförsvarskomit. Bet. III. 10
74
Efter medel-
beräkning af
markegångsprisen
för åren
1817—
1826.
\
Rdr
sk.
rst.
Transport
90,400
30
10
Första Lifgrenadierregemente! B:ko
16,221
34
1
Andra » #
»
17,698
11
6
Westgöta Regemente  »
10,992
36
3
Smålands Grenadiercorps
»
3,314
39
11
Uplands Infanteriregemente »
16,666
9
1
Skaraborgs »  »
14,730
44
—
Södermanlands »
17,081
31
—
Kronobergs »
19,445
22
1
Jönköpings »
»
18,139
20
1
Dal »  »
24,686
27
10
Helsinge »
»
22,467
24
11
Elfsborgs »  »
17,368
31
2
Westgöta Dahls »
, »
16,369
39
—
Röhus läns »  »
4,941
7
3
Westmanlands »  »
22,762
—
9
Westerbottens »
13,621
26
4
Calmar »
19,969
3
10
Nerikes »
»
12,670
29
8
Wermlands »  »
10,435
46
Jemtlands Fältjägareregemente och Hästjägaresqvadron ».-... »
14,071
34
Summa B:ko Rdr
404,056
21
7
Rdr Rmt 606,084: 67-
Detta värdebelopp blef dock sedermera af 1833 års löieregleringskomité reduceradt till Rdr 383,114:
35 sk. 10 rst. B.ko elier 574,672: 12 Rdr Rmt; och då samma, för arméens aflöning behållna indelda räntor
och kronobonden, år 1860 utgjort, enligt från regementen och corpser inkomna uppgifter, Rdr 810,370: 58 Rmt;
visar sig således en stegring i värdet af dessa tillgångar hafva under mellantiden uppkommit af 204,285: 91 Rmt
mer än 1827 års uppskattningsvärde, och 235,698: 46 Rmt mer än nyssnämnda reducerade belopp deraf.
Om nu, på grund häraf, det ofvan uppgifna värdet, enl. 1827 års uppskattning, af de till statsverket
från arméen indragna räntorna och tionden ökas i ett motsvarande förhållande, så blifver härigenom deras nuvarande
värde 162,746 Rdr Rmt, hvilket belopp således betecknar den ungefärliga inkomst, statsverket nu eger
af dessa tillgångar.
»fil. a
78
Förteckning och uträkning på den tillökning och minskning uti Indelda Arméens personal af befäl, underbefäl och
spel samt deras löner å stat, som uppkommit genom olika, tid efter annan skedda organisationer inom Arméen
sedan Indelningsverkets ordnande intill närvarande tid, eller, med andra ord, skillnaden mellan Arméens organisation
och stat, sådan den då var och nu befinnes; lönerna beräknade enligt den af kommitterade föreslagna nya normalstat.
Kavalleriet.
Infanteriet.
Tillökning.
Minskning.
Tillök
ning.
Minskning.
Antal och
Summa
Antal och
'Summa
Antal och
Summa]
Antal
och
Summa
lön.
belopp.
lön. .
lönebelopp.
lön.
lönebelopp.
lön.
lönebelopp
Chef, Öfverste
__
2 å 9,000
18,000
__
4 a 8,000
32,000
„
Öfverstelöjtnant, Corpschef, (Major, Corpschef vid kavalleriet)
1
5,000
—
— —
—
—
5 » 5,800
29,000
—
—
—
—
Öfverstelöjtnant, förste Major
— —
—
—
3 å 5,800
17,400
—
4 » 4,800
19,200
—
—
—
—
Andre Major
—
—
2 5,000
10,000
—
6 » 4,000
24,000
Tredje Major
—
—
— —
—
—
22 » 3,600
79,200
—
—
—
—
—
Regementskvartermästare
—
—
2 å 2,500
5,000
—
10 » 2,000
20,000
—
—
—
—
—
Förste Adjutant
5 å 1,800
9,000
—
— —
—
—
19 » 1,400
26,600
—
—
—
—
Andre Adjutant
5 »> 1,200
6,000
—
— —
—
—
19 » 1,000
19,000
—
—
—
Regements-stallmästare
5 » 1,725
8,625
—
— —
—
—
— —
—
—
—
j Regeraents-auditör
4 » 1,000
4,000
—
— —
—
—
19 a 1,000
19,000
—
—
—
—
i Sqvadrons- (kompani-) prester eller Regements-pastorer. .
— —
—
—
48 å 600
28,800
—
— —
—
25 å
600
15,000
—
j Regements-skrifvare
1
2,300
—
— —
—
—
5 a 2,300
11,500
—
—
—
Mönsterskrifvare
—
—
—
54 å 700
37,800
—
78 å 700
54,600
j Regements-hästläkare
6 å 1,000
6,000
—
— —
—
—
— —
—
—
—
—
Bataljonsadjutant
— —
—
—
— —
—
—
9 å 600
5,400
—
—
—
—
Regements-väbel ....
— —
—
—
— —
—
—
7 » 600
4,200
—
—
Handverkare
2 å 300
600
—
— —
—
—
40* a 150
6,000
—
—
—
Regements-pukslagare och Regements-trumslagare....
— —
—
—
2* å 700
1,400
—
19 a 600
11,400
—
—
—
—
Profosser
— —
—
—
62 å 100
6,200
—
— —
—
42 å
100
4,200
Ryttmästare och Kaptener (Sqvadrons- och Kompanichefer)
— —
—
—
6 » 4,000
24,000
—
99 a 3,000
297,000
-
—
—
—
Andre Ryttmästare och andre Kaptener (Kaptenlöjtnanter)
— —
—
—
1
2,700
—
70 » 1,800
126,000
Förste Löjtnanter
— —
—
—
17 » 1,800
30,600
—
68 » 1,000
68,000
—
—
—
Andre Löjtnanter
14 å 1,500
21,000
—
— —
—
—
148 » 800
118,400
—
—
—
—
Kornetter, Fänrikar eller Underlöjtnanter
— —
—
—
24 å 1,200
28,800
—
54 » 500
27,000
—
—
—
—
Fanjunkare eller Qvartermästare
— —
—
—
24* å 900
21,600
54 » 800
43,200
—
—
—
Underofficerare. . . ,
— —
—
—
64* » 600
38,400
—
124 » 500
62,000
Hofsmeder eller Sqvadrons-hästläkare
— —
—
—
24 & 750
18,000
Stabs- eller förste Trumpetare och Fältmusikanter . . .
— —
—
—
13* å 300
3,900
241*
—
Sqvadrons- eller andre Trumpetare, Trumslagare och Spel
i nummer
74*
—
—
— —
—
—
844*
—
—
—
Korpraler
lil a 50
5,550
—
— —
—
—
297 a 75
22,275
—
—
—
—
—
Summa Rdr
— —
68,075
—
— —
292,600
—
— —
1,070,375
—
—
73,800
—*
Hvartill kommer:
Såsom bidrag till den öfriga aflöningen för de ofvan med (*)
betecknade löntagarne, vakansafgifterna af de, enligt den
föreslagna nya normalstaten, desse persouer anvisade
rust- och rotehållsnummer
74 å 130
9,620
—
103 a 130
13,390
—
884 å 106
93,704
241 å
106
25,5 46
—
samt
j Kostnaden för »musikens underhållande», eller fyllnad i den för
musikpersonalen å stat uppförda, otillräckliga aflöningen,
j
äfvensom för andra hithörande behof, hvilken kostnad här
upptages i förhållande till musikpersonalens ofvan visade
tillökning och minskning i hvarje fall, efter samma grund
som uti kommitterades förslag till musikens omreglering
blifvit följd vid bestämmandet af det anslag, som för
hvarje bataljon inom arméens begge vapen ansetts erfor-
m
derlig, nemligon 2,750 Rdr vid infanteriet och 2,500
1
Rdr vid kavalleriet
74 å 208,33
115,416
42
13 a 208,33
1 2,708
29
844 a 137,50
116,050
241 å 137,50
33,137
50
Summa
1 — —
93,111142
1 - -
308,698! 29
— —
[1.280,129
— —
132,483 50
76
i
1
B. Värfvade Arméen.
Före framställandet at sitt förslag till lönereglering för värfvade arméen, böra kommitterade
uttala sin mening i afseende å den på samma reglering inverkande frågan, huruvida passevolansen
för besörjandet, genom kompani-, squadrons- och battericheferna, af manskapets rekrytering och
beklädnad samt hästarnes vid kavalleriet remontering, må fortfarande bibehållas, eller om dessa
bestyr böra hädanefter af kronan öfvertagas.
Derest kommitterade, vid besvarandet af denna fråga, endast hade att följa sin öfvertygelse om
det militäriskt rätta, utan afseende på nu förekommande särskilda omständigheter vid tillämpningen
deraf, kunde någon tvekan att föreslå passevolansens ofördröjliga upphörande icke hos kommitterade
ega rum. — Detta underhållssätt anse kommitterade nemligen vara, till sin väsendtliga beskaffenhet,
icke blott föga lämpligt att vid arméen användas, utan äfven stundom tdl ock med skadligt, enär
det tager i anspråk hos officeren helt andra fallenheter och egenskaper än dem, hvilka böra förutsättas
hos en i öfrigt skicklig kompanichef. Det ligger jemväl i sakens natur, att passevolantören,
för att utan äfventyr kunna åtaga sig de förbindelser, passevolansen honom ålägger, måste betinga
sig så fördelaktiga vilkor som möjligt. Men härvid förblandas lätteligen den ökade inkomst, som
genom omtanka, förutseende och nit förvärfvas, med den vinst, som kan uppstå genom besparing
at medel, afsedda att till kompaniets fördel användas. För den enskilde kompanichefen skulle det
således vara särdeles fördelaktigt om inkomsten af hans tjenst uteslutande vore bestämd i lön å stat.
Kommitterade hafva derlöre visserligen tänkt sig möjligheten af att kunna föreslå någon förändring
uti hittills varande förhållanden i nämnda hänseende, men häremot hafva dock betänkliga
hinder nu befunnits möta, hvilka nödgat kommitterade att inskränka sig till den underdåniga hem
ställan,
att Eders Kongl. Majit täcktes i nåder uppdraga åt vederbörande förvaltande embetsverk, att
utarbeta underdånigt förslag till besörjande, genom kronans egen åtgärd, af de ekonomiska bestyr,
sorn nu äro vid värfvade arméen åt befälet på passevolans öfverlåtna. Intilldess sålunda tiden kan
pröfvas vara inne för kronan att afskaffa passevolansen, lärer densamma fortfarande icke kunna
annat än, på sätt nu eger rum, utöfvas; och hafva kommitterade, under förutsättning häraf, ingått
i bestämmande om befälets löner. Att någon menlig inverkan på regementenas tjenstbarhet skulle
emellertid vara att befara genom passevolansens bibehållande ännu någon tid, dertill synes någon
anledning icke förekomma, enär en mångårig erfarenhet gifvit vid handen, att både rekrytering och
beklädnad äro utmärkta och att med all säkerhet kan antagas, det remonteringen icke kunde blifva
bättre, ifall densamma af kronan omedelbart besörjdes.
I afseende å lönevilkorens reglering hafva kommitterade, — vid det förhållande, att löntagarne
inom värfvade arméen, för icke så många år tillbaka, fått sig beviljad löneförbättring hvilken
i de flesta fäll tillförsäkrar dem inkomster, som, om än icke fullt tillräckliga för behofven, likväl
uppgå till de belopp, hvilka jemförelsevis kunna påräknas, — såsom allmän grundsats antagit, att
de senast fastställda lönerna, hvilkas belopp inhemtas at Bil. A. B. C. D. borde nu lemnäs oförändrade,
utom i de fall, dessa löner understiga dem, som af kommitterade, vid behandlingen af
indelda arméens lönereglering, ansetts böra bestämmas såsom lägsta löner vid denna del af arméen,
äfvensom i afseende å vice korporalerne, som nu i allmänhet sakna arvoden, men ansetts böra
sådana tillgodonjuta i enlighet med hvad jemväl, i fråga om indelda arméen, blifvit föreslaget.
Likaledes hafva, på sätt äfven vid indelda arméen ansetts böra ega rum, de nu i värfvade
regementenas stater upptagne ”rationsersättnings- och stall hy remed len” blifvit i de nya löneförslagen
uppförda såsom ”häst- och furagemedél”, hvarjemte beloppet af de vid värfvade kavalleriet ifrågakommande
”kavalleri-tillägg, häst- och furagemedeJP föreslagits lika med hvad för indelda kavalleriet
ansetts i motsvarande grader böra bestämmas.
77
Vidare hafva kommitterade, såsom de upprättade särskilda löneförslagen (Bil. E. F. G. H. I.)
närmare utvisa, ansett följande böra iakttagas vid ifrågavarande lönereglering.
Regementschef slönen uppföres till lika belopp som vid indelda infanteriet.
Fanjunkarelönen, såsom hittills alltför låg, bestämmes lika som vid indelda kavalleriet blifvit
föreslaget.
För Sergentsgraden vid garnisonsregementena anvisas en del utaf aflöningen in natura.
I afseende å denna, enligt kommitterades tanke, högst nödvändiga förändring bör erinras, hurusom
underbefälets ställning i allmänhet är vid värfvade arméen egenartad och olik den motsvarande
inom andra arméer, samt att härigenom i de lägre underoffieersgraderne eller sergenternes, ett för
dem ofördelaktigt förhållande eger rum.
I stället att åt denna personal lemna så mycket som möjligt af löneförmånerna in natura,
hvarigenom de lättare och bättre kunde ega sin nödtorftiga utkomst, har man, i synnerhet under
senare tider, bemödat sig gifva dem allt i kontant, hvaraf inträffat, att lönerna, i sig sjelfva ringa,
blifvit för lefnadsbehofven ganska otillräckliga. Inom de flesta utländska arméer är numera den
grundsats tillämpad, att underbefälet bör åtnjuta så mycket som möjligt af löneförmånerna in natura
och så vidt ske kan bo i kasern.
När nummerkarlen erhåller vid regementet god och tillräcklig kost, bör underofficern finna sig
fullt belåten 0111 densamma honom bestås af ännu något bättre beskaffenhet. Detta kunde ske med
endast ringa tillökning i kostnaden, och utspisningen derjemte så ordnas, att ett särskildt bord för
underbefälet inrättades. Underofficern skulle så mycket sannolikare inse och erkänna fördelen af en
sådan hushållning, sorn han, — till följd af det säkerligen hädanefter ständigt iakttagna vilkor, att
hvar och en, för att kunna befordras till sergent med lön, skall hafva genomgått de lägre underbefälsgraderne,
— redan hunnit göra sig förtrogen med derstädes rådande vanor och lefnadsförhållanden.
För en sergent i Stockholm, då han icke hor i kasernen, kan lefnadskostnaden nu beräknas
till ungelär följande belopp:
hyra för ett rum med möbler . .
. Bdr
120.
en och en half famn ved . . .
77
40.
mat med bröd
365.
kläder, skodon och linne
77
150.
uppassning
25.
tvätt
25.
!jus
10.
utskylder
10.
S:a
745.
Inkomsterna utgöra:
lön i kontant Rdr 500.
inqvartering ,, 100.
beklädnadsmedel ,,150. Rdr 750.
Häraf visar sig, att, oaktadt bland utgifterna upptagits endast de aldra nödvändigaste behofven
och till möjligen lägsta pris, återstår för öfriga tillfälliga utgifter endast en behållning af 5 riksdaler,
sorn uppenbarligen är alldeles otillräcklig.
Med förändring i det nuvarande olämpliga aflöningssättet föreslås derföre följande, såsom för
underbefälet fördelaktigare och för staten endast obetydligt mera kostsamt.
En sergent tilldelas:
a) underhåll in natura, i likhet med den tjenstgörande soldaten, men med tillägg för portionens
förbättrande af 25 procent af dess värde ;
78
b) beklädnad, remtyg och beväpning in natura och å passevolans, efter beräkning för hvarje persedel
af viss slitningstid och värde, samt med rättighet för underofficern att i kontant utfå hvad
som genom slitningstidens möjliga förlängning kan af honom besparas. Värdet af persedlarne
bestämmes 75 procent högre, än för den tjenstgörande soldaten beräknas;
c) årlig lön 350 Rdr för förste och 250 Rdr för andre sergent;
d) inqvartering i kasern, så att 2 eller flere, allt efter rummens storlek, bo tillsammans i ett rum
med tillhörande ljus och ved enligt författningarne.
En sergent, aflönad på detta sätt, behöfde således endast bekosta sig
uppassning Rdr 25.
tvätt
25.
linne
20.
utskylder }} 10.
S:a Rmt Rdr 80.
Inkomsterna vore:
lön för första sergent 350 Rdr.
,, ,, andre sergent 250 ,,
Alltså uppstode ett öfverskott för första sergent af 270 och för en andre sergent af 170
Rdr till förekommande särskilda behof eller besparing.
Ett väntadt inkast mot detta aflöningssätt är, att det skulle försvåra giftermåls ingående. 1
detta afseende erinras att, då det nuvarande löningssättet icke bereder tillräcklig bergning för en
ensam person, det så mycket mindre kan medgifva utkomsten för en familj.
I de fall då underofficer, genom egandet af enskilda tillgångar, vore i stånd att ingå äktenskap,
borde honom tillåtas att utfå i kontant värdet af naturaförmånerna, undantagandes munderingspersedlarne,
som deremot alltid borde utlemnas in natura, på sätt här ofvan blifvit föreslaget.
Kronans kostnad om året för en förste sergent, t. ex. vid Lifgardesregementena till fot, skulle
blifva, jemlikt det nya aflöningsförslaget:
Kontant lön
Naturaunderhåll, efter beräkning af 48 öre för soldatportionen med
bröd, samt med 25 procent förhöjning af detta värde
Beklädnads- och remtygspersedlar
Beväpning
Inqvartering
Kommunionvin
Kokinrättningskostnad
.
Då den motsvarande kostnaden nu utgör
kontant lön Rdr 500
beklädnadspenningar ,,150
inqvarteringsersättning ,,100
Rmt Rdr
350:
—
>>
))
219:
))
154:
04.
j)
j >
1:
JJ
yy
100:
J?
yy
—
05.
yy
2:
—
Rmt Rdr
826:
09.
yy
750:
y
kommer således kronans ökade utgift i förevarande fall att endast uppgå till 76 Rdr 9 öre för hvarje
person. Lika stor blefve kostnadstillökningen för andra sergent, nu furir.
Kommitterade kunna icke annat än finna ganska olämpligt att, såsom nu är förhållandet, man
skapet
anses sjelfve bidraga till sin proviantering genom att afstå en del af sitt i stat bestämda s.
k. ”gage” till bekostande af natura-underhållet. Uti hittills gällande lönestater har nemligen, såsom
en lemning från den tid, då den värfvade truppen mot kontant aflöning sjelf förskaffade sig föda,
uppförts under namn af ”gage”, ett visst penningebelopp för hvarje man om dagen. Alltsedan införandet
af garnisonsregementenas matinrättningar, genom hvilka soldatens ställning i väsendtlig mån
blifvit förbättrad, har han af ”gaget” endast bibehållit den s. k. tobaksskillingen, hvaremot återstoden
blifvit för nyssnämnda ändamål användt. Men då hushållningen nu således är och framgent äfven
79
bör vara så ordnad för den garnisonerade soldaten, att han, nöjaktigt född och klädd af kronan
under sitt befäls tillsyn, endast behöfver ringa medel för sina enskilda utgifter, så erfordras icke
heller för honom någon egentlig kontant aflöning å stat. Fördenskull och då bestämmandet, såsom
nu sker, af soldatens löneförmåner under flera olika titlar, nemligen gage, brödkorn, gage-tillägg, är
både onödigt och inveckladt, anse sig kommitterade böra föreslå, till vinnande at såväl öfverensstämmelse
med verkliga förhållandet, som enkelhet i beräkningssättet, att i värfvade regementenas
stater hädanefter icke må uppföras annan kontant aflöning för soldaten, än den s. k. tobaksskillingen,
förslagsvis beräknad efter de olika belopp, som i olika fall utgå jemlikt i detta afseende redan gifna
bestämmelser.
Förutom de allmänna afvikelser från nu gällande lönestater vid värfvade arméen, hvilka i det
föregående blifvit omförmälda, hafva kommitterade, i afseende å löneregleringen för hvart och ett af
de särskilda vapnen, ansett sig böra iakttaga och föreslå följande:
Vid infanteriet:
Lifgardesregementena till fot.
Då artilleriet, såväl som det värfvade kavalleriet, nu icke eger någon tredje underofficer sgrad,
och det hvarken ansetts lämpligt eller erforderligt att vid dessa vapen införa en sådan, har tredje
underofficers- eller furirsgraden jemväl blifvit utesluten vid Lifgardesregementena till fot och förvandlad
till andre sergentsgrad, i enlighet med hvad organisationsförslaget för infanteriet härom
innehåller. Regements-trumslagarelönen har uppförts till lika belopp med motsvarande lön vid kavalleriet.
Då en mångårig erfarenhet från indelda infanteriet ådagalagt nyttan af ett sammanfördt anslag,
hvarifrån musikcorpsens särskilda medlemmar kunna, i förhållande till hvars och ens olika skicklighet,
efter regementschefens anvisning blifva aflönade; har samma förhållande ansetts böra införas
vid värfvade infanteriet. I sådant hänseende hafva alla de tillgångar, som nu användas för musikpersonalens
aflöning, med undantag af gardistunderhållet för nummerspelet, blifvit sammanförda i en
summa, ställd till regementschefens disposition. Denna summa är beräknad till 5,300 Rdr vid
hvarje regemente och 2,500 vid Wermlands Fältjägarecorps, nära motsvarande hvad nu i särskilda
poster för ifrågavarande ändamål utgår.
Wermlands fältjägare-corps:
Enligt det af kommitterade uppgjorda förslag till infanteriets organisation är antaget, att det
nuvarande Wermlands fältjägare-regemente skutle förändras till en corps på en bataljon, men i öfrigt
qvarblifva vid sin hittills varande natur af värfvad trupp.
Då likväl befälet vid denna corps icke är i garnison törlagdt, och dess tjenstgöring, som i de
flesta fall inskränkes till de årliga vapenöfningarna, ej heller är af jemförlig beskaffenhet med den
vid indelda regementena, hafva lönerna för officerare, underofficerare och vederlikar icke kunnat
föreslås till lika belopp, hvarken som vid andra värfvade eller vid de indelda trupperna blifvit uppförda.
Kommitterade hafva fördenskull ansett sig höra bibehålla ifrågavarande löner vid sina i nu
gällande stat anvisade belopp, endast med de förhöjningar deruti, som i vissa fall, och med iakttagande
af ett rättvist förhållande emellan särskilda tjenstegrader, skäligen böra beviljas.
På grund af hvad kommitterade i betänkandet om infanteriets organisation anfört, beträffande
nödvändigheten af större fordringar för framtiden, i afseende å manskapets vid ifrågavarande corps
vapenöfning och bofasthet, men hvilka fordringar, för att icke göra värfningen omöjlig, måste åtföljas
af ökade förmåner å truppens sida, hafva kommitterade funnit sig föranlåtne till den förhöjning i nu
utgående jägare-arvoden och rekryterings-penningar, att de förra ökas från 31 till 40 Riksdaler och
de senare från 5 Rdr 62\ öre till 6 Rdr för hvarje man, äfvensom uppfört underofficerarne till
mötes-natu raportioner.
Vid kavalleriet:
1 afseende å löneförmåner har chefen för värfvadt kavalleri-regemente, hvilket lill styrkan öfverstiger
indeld kavalleri-corps, men understiger indelt kavalleri-regemente, enligt kommitterades organi
-
80
sationsförslag för kavalleriet blifvit, i öfverensstämmelse härmed, ställd emellan Chefen för indelt
kavalleri-regemente och corps; och beträffande andre Löjtnanter och Underlöjtnanter, hvilkas rationsersättnings-
och stallhyremedel nu utgöra 740 Rdr, har ”kavalleri-tillägg, häst- och furagemedél”
uppförts till det jemna beloppet af 800 Rdr, eller något mer än tor deras vederlikar af indelda
kavalleriet blifvit föreslaget.
Emedan aflöningen för de nuvarande begge Pistolsmederne vid Husarregementet Konung Carl XV,
af hvilka den ene är föreslagen att utbytas mot Sadelmakare, finnes särskildt anvisad å statsanslaget
för försvarsverket i allmänhet, eller arméens materiel, men densamma lämpligen bör utgå från regementets
löneanslag, hemställa kommitterade att berörda aflöning måtte från det förra till det senare
anslaget öfverföras; och har, under förutsättning häraf, ifrågavarande löntagare blifvit uppförde i det
för regementet nu afgifna löneförslag.
Vid artilleriet.
1 betraktande af de särkilda tjenstebefattningarnes vigt föreslås att, med indragning af nu utgående
arvoden, Fälttygmästaren uppföres såsom öfverste på den för hela artilleriet afsedda nya
stat, ehuru med något mindre lön än den för öfverste, regementschef, bestämda, samt att Chefen
för artilleristaben likaledes upptages å artilleriets stat såsom öfverstelöjtnant med de uti öfverstelöjtnantsgraden
afsedda förmåner.
Att kommitterade, i olikhet med hvad som skett vid öfriga regementen, uppfört i staten särskilda,
redan nu anvisade arvoden, åt gymnastikoffieerarne, grundar sig på den upplysning, kommitterade
inhemtat om svårigheten att utan särskild aflöning erhålla personer, fullt lämplige till dessa
befattningar vid artilleriet, i följd af detta vapens egenartade organisation.
Kommitterade, som i öfverensstämmelse med de för löneregleringen antagna grunder, uppfört
*äldre Kapten” till lika lön med Kompanichef, anse sig, i ändamål att framgent såsom hitintills,
bereda någon högre inkomst åt äldre Kaptener, som icke hafva batteri eller kompani, med der.;f härflytande
förmåner, böra föreslå bibehållandet af nu utgående arvoden af 600 Rdr åt 12 bland dessa
Kaptener.
Vid saknaden af något grundadt skäl hvarföre Regementstrumpetaren vid artilleriet bör njuta
högre lön än hans vederlike vid de öfriga vapnen, har den hittills för honom utgående lönen blifvit
nedsatt till 700 Rdr.
Deremot anse kommitterade de å Svea artilleriregementes stat för Krigsarklimästaren och Kontrollanten
vid artilleriförrådet uppförda, och redan länge otillräckliga befunna, arvoden af 300 Rdr
för den förre och 75 Rdr för den sednare, icke billigtvis motsvara hvarken det besvär eller den
med äfventyr förenade noggranna vård och omtanke, som utöfningen af dessa befattningar i mer än
vanlig grad tager i anspråk, och hvarförutan betydliga förluster kunna för kronan uppstå. Af sådan
anledning hemställa kommitterade att berörda arvoden måtte förhöjas till åtminstone 500 Rdr för
Krigsarklimästaren och 200 Rdr för Kontrollanten.
I enlighet med den af kommitterade föreslagna organisation och lönereglering för artilleriet böra
följande af de å nu gällande stater uppförda särskilda arvoden och anslag för vissa ändamål dels
indragas såsom obehöfliga och dels till beloppen nedsättas, nemligen:
1) indragas
a) å staten för artilleriet i allmänhet:
Arvode till Fälttygmästaren enligt Kongl. Drefven af den 5 Mars 1846, den 23 Oktober
1857 och den 19 Januari 1858  Rdr 1.800.
(Detta arvode upphör genom hvad ofvan är föreslaget i afseende å Fälttygmästare
aflöningen.
)
Arvode för öfverinseende! vid gjutningen af jernkanoner enligt Kongl. Drefven den 24
Januari 1826 och den 1 Oktober 1847
• „ 300.
Transport ,, 2,100.
81
Transport
Fyllnadsersättning (ill arméens pensions-kassor för vakans- och liggetidsbesparingar enligt
Kongl. Brefvet den 30 Mars 1855
(För den händelse pensionskassan skalle af statsverket öfvertagas.)
b) å artilleri-stabens stat:
Arvodet för Stabschefen
(i följd af denne officers uppförande å artilleriets stat till Öfverstelöjtnants lön);
hvarjemte alla öfriga arvoden å artilleristabens nuvarande stat försvinna genom densammas
upphörande såsom särskild stat och inbegripen i den nya staten för hela artilleriet.
c) å artilleri-regementenas sår skilda stater:
Arvodena för Regements-adjutanterne, tillsammans utgörande
,, för Mönsterskrifvare-tjensternas förrättande
„ för Garnisons-predikanten å Elfsborg, derifrån artillerikom mender ingen bör indragas
och från nuvarande informations-kaptenslöner utgående arvoden, genom dessa löners föreslagna
användande för sitt ändamål.
d) å artilleri-batteriets i Norrland stat:
De för befälhafvaren och batterichefen uppförda arvoden af tillsammans
(utom hans lön på Svea artilleri-regementes stat) äfvensom
till underhåll af en tjenstehäst
(Dessa arvoden blifva öfverflödiga dels genom Batterichefens förändrade ställning i
följd af organisationen, dels artilleriets i Norrland förseende med egna hästar).
2) nedsättas:
De å artilleriets i allmänhet stat till General-lälttygmästarens disposition uppförda arvoden för tygstaten,
2,250 Bdr, minskas till 1000 Rdr, att fördelas bland verkmästare och handtverkare
för skicklighet i deras yrke; och
Arvodena, i regementenas särskilda stater, för undervisning i gymnastik, af tillsammans 1,650 Rdr,
minskas till 1,500 Rdr att utgå med 500 Rdr åt hvardera, till trenne gymnastik-officerare.
Vidare hemställes:
att, såsom ofvan är antydt, hela det nyorganiserade artilleriet, omfattande den nuvarande
artilleristaben, de trenne artilleri-regementena med Norrländska batteriet och Fyrverkare-corpsen,
sammanföres å en enda gemensam stat;
att det å Svea artilleri-regementes nu gällande stat tills vidare uppförda anslag till kasernhyra
för hufvudstyrkan, enligt Kongl. Brefvet den 18 Augusti 1845, 1,080 Rdr, måtte å artilleriets
nya stat uteslutas och, ifall detta anslag pröfvas fortfarande vara nödvändigt, från inqvarteringsmedlen
anvisas;
att, i enlighet med kommitterades förslag angående indelda arméens organisation, kostnaden
för artilleriet i Norrland måtte upphöra att bestridas från den s. k. Norrbottens Hästjägaresqvadronsfonden
och, jemlikt hvad nyss blifvit hemstäldt, tå utgå af samma medel som kostnaden
för det öfriga artilleriet;
att det å staten för artilleriet i allmänhet uppförda belopp, 4,956 Rdr 19 öre för Konungens
f. d. eget värfvade regemente måtte få uteslutas från artilleriets stat, såsom derför främmande;
samt
att de å staterna för 4:de hufvudtitelns anslag till försvarsverket i allmänhet eller materielen
uppförda arvoden, dels för ecklesiastikvårdens besörjande å Waxholm 300 Rdr, dels för en redogörare
vid Norrländska artilleriet 50 Rdr, måtte från dessa stater till artilleriets nya stat
öfverföras.
Landförsvarskomit. Bet. III. H
Rdr 2,100.
„ 1,635.
„ 1,500,
„ 1,200.
„ 1,350.
„ 150,
800,
82
Ingeniör-corpsen.
I öfverensstämmelse med de för löneregleringen vid öfriga vapen af värfvade arméen iakttagna
grunder, hafva lönerna för den till ingeniör-corpsen hörande personal blifvit föreslagna till samma
belopp, som i nu gällande stat finnas uppförda, för såvidt dessa löner icke understiga dem, som
borde tillkomma vederlikar af artilleriet enligt kommitterades förslag. I sådana lall har en motsvarande
förhöjning af nämnda belopp billigtvis egt rum.
I alseende å de traktamenten eller arvoden, som nu, förutom lönerna å stat, under de flesta
tjenstgöringstillfällen vid ingeniörcorpsen bestås, och hvilka för befäl, underbefäl och civilstat, tjenstgörande
å sappör-kompaniet, finnas i corpsens gällande aflöningsstat uppförda, hafva kommitterade
ansett olämpligt och främmande tor den egentliga löneregleringen att ingå i något bestämmande om
dessa traktamenten eller arvoden, vare sig till beloppen eller för hvilken tjenstgöring de kunde anses
erforderliga; utan böra dylika ersättningar, der de äro nödvändiga, blifva beroende på Chefens
för ingeniör-corpsen underdåniga framställning om behofvet och särskilda tillgångars anvisande för
detta ändamål.
Deremot hemställa kommitterade, att, då det ganska ofta kan inträffa att kaptener med endast
andra klassens lön blifva beordrade till tjenstgöring såsom kompanichefer vid ingeniör-trupperne,
desse kaptener måtte under dylik tjenstgöring åtnjuta särskild ersättning, motsvarande skillnaden
mellan första och andra klassens kaptenslön, och att för detta ändamål ett reservationsanslag af
3,000 Rdr uppföres å corpsens stat till Chefens disposition; äfvensom att, då den årliga semester
af trenne månader, som tillgodonjutes af hvarje officer inom den öfriga arméen, icke kan tilldelas
ingeniörofficer, en summa af 11,000 Rdr, motsvarande i jemnt tal ijerdedelen af de vid ingeniörtrupperne
anställda kompani-officerarnes löner, likaledes måtte uppföras å corpsens stat, att af Chefen
disponeras till semester-ersättning åt dessa officerare.
Den kostnad, som för statsverket skulle uppstå genom tillämpning af ofvan föreslagna nya lönereglering
vid värfvade arméen finnes sålunda:
Enligt efterföljande, på löneförslagen grundade uträkningar (bil. K, L, M, N), innefattande äfven
den tillökning i helais- och underbefäls-personalen, som åsyftas genom den nya organisationen,
skulle årliga beloppet af löner m. m. blifva:
Vid Svea lifgardet
„ Andra „
,, Wermlands Fältjägare-corps
,, Lifgardet till häst
„ Husar-regementet Konung Carl XY
„ Artilleriet med Fyrverkare-corpsen
,, Ingeniör-corpsen
Summa Rdr 1,326,327 25.
Till motsvarande behof äro nu anvisade (bil. A, B, C, D},
För Svea lifgardet Rdr 99,462 —
„ Andra „
99,462 —
,, Wermlands Fältjägare-regemente ,, 63,638 —
„ Lifgardet till häst
. 80,870 —
,, Husar-regementet Konung Carl XV „ 98,756 —
„ Artilleristaben, Artilleri-regementena o. Fyrverkare-corpsen „ 580,549 25.
„ Ingeniör-corpsen „ 98,535 50. „ 1,121,272 75.
Skillnaden mellan de utförda beloppen visar en ökad årlig kostnad af . . . ~205,054 50.
Häruti ingår ny aflöning för tillkomna beställningar enligt den föreslagna
organisationen (bil. O, P, Q, R) med följande belopp, nemligen:
Transport Rdr 205,054 50.
Rdr
121,022 —
J)
121,022 —
V
67,190 —
??
122,107 —
V
122,107 —
??
613,306 25.
??
159'573 —
83
Transport Rdr 205,054 50.
Vid Svea lifgardet Rdr 16,606 —
Andra ,, ,, 16,606 —
Lifgardet till häst ,, 34,120 —
Husar-regementet Konung Carl XV ,, 9,534 —
Artilleriet ,, 19,300 —
Ingeniör-corpsen . . . . „ 61,092 —
Summa Rdr 157,258 —,
härifrån afgå
För indragna beställningar vid Wermlands Fältjägare-regemente
(bil. S} 8,924 —
Om återstående beloppet
148,334
härefter frånräknas ofvan utförda kostnadssunnna, samt till då erhållna rest. ,, 56,720 50.
lägges ackordsräntorna vid värfvade arméen, såsom afsedda, enligt löneregleringen,
att för framtiden upphöra, på sätt beträffande indelda arméen blifvit
i underdånighet hemstäldt „ 48,540 —,
så kommer den tillökade årliga kostnaden för löneregleringens genomförande
vid värfvade arméen, oberoende af den föreslagna nya organisationen, att
utgöra
105,260 50,
deraf
för uppflyttning af en del nuvarande underofficerare från
lägre till högre lönegrad Rdr 1,104 —
och för arvoden till nuvarande vice korpraler, som äro i
saknad af denna förmån
■ • „ 3,480 —
Summa Rdr 4,584 — (bil. K.)
84
Reservation.
Då kommitterade beslutat, att alla arvoden skulle från aflöningsstaterna borttagas, har deraf
blifvit en följd att äfven de arvoden, som för närvarande utgå och finnas anvisade å ingeniör-corp
sens
stat åt de officerare, sorn äro anställde på sappör-kompanierna, blifvit föreslagne att upphöra,
och några nya sådana ej heller blifvit uppförde uti de nya förslagen till de återstående fyra kompanierna
ingeniör-trupper.
Uti detta beslut har jag ej kunnat instämma.
Vid öfriga värfvade regementen hafva kompani- och battericheferne alltid manskapets beklädnad
å passevolans och ega alt deraf räkna sig till godo den vinst, sorn genom sparsamhet och om
tanka
kan erhållas. Olägenheterna häraf äro likväl allmänt erkända, och vid ingeniör-trupperna har
sådan passevolans derföre ej blifvit införd, utan äro kompanicheferne skyldige att inför chefen för
ingeniör-corpsen redovisa och ansvara för hvarje, äfven den minsta utgiftspost, som utgår af anslaget
för truppens beklädnad och underhåll. Till dess den nya organisationen blir genomförd hafva de
derjemte ansvaret för hela materielens vård och underhåll. De äro således ålagde en vida noggrannare
och fullständigare bokföring, med dertill hörande verifikationer, än fallet är med en kompanieller
batterichef vid andra värfvade regementen. Såsom ersättning härför hafva de ett arvode af
1,200 Rdr om året, hvilket obestridligen är en ej obetydligen mindre summa än den, hvartill ”kompani”-
eller ”batterivinsten” vid vanlig passevolans gemenligen uppgår. Att nu beröfva dem denna
ersättning för hvad deras jemlikar vid andra vapen i högre, ehuru ej fullt beräknelig grad uppbära,
men det oaktadt af dem fordra samma omtanka och osparda nit, synes ej vara rättvist. Kompani-chefsplatserna
vid Pontonniererna blefve sålunda, genom den tvungna vistelsen i hufvudstaden,
i ekonomiskt hänseende vida ofördelaktigare än en kommendering, äfven utan arvode, å en fästningsort
med billigare lefnadskostnad. Det vore derföre att motse att kompani-chefsbefattningarne
blefve så föga eltersökte att kommendering dertill alltjemt måste ske i tur, med tätare ombyten än
som för vapnets utbildning vore gagneligt.
För subalterngraden skulle borttagandet af arvodena vid tjenstgöring vid truppen vara än mera
kännbart, och sannolikt hafva olyckliga följder. Ingeniör-corpsen rekryterar sin officerspersonal nästan
uteslutande bland alldeles medellösa ynglingar. Om ingeniörcorpsen, oaktadt sin trägna tjenstgöring,
hitintills ej saknat lämpliga officersaspiranter, under det att artilleri-regementena stundom
haft ett ej ringa antal vakanser, så är skälet egentligen det att aflöningen tillåtit en sparsam yngling
att med undantag af Mariebergskursen draga sig fram utan skuldsättning. Vid jemförelse
emellan ingeniör-corpsen och öfriga värfvade regementen bör man ihågkomma att förhållandena i
mycket äro olika. Gardesofficeren har ingen Mariebergskurs att genomgå och väljer sällan sitt regemente
utan att ha egna medel eller understöd af anhörige att påräkna. Avancementet går vanligen
raskt och en duglig officer kan oftast påräkna att efter några år med förhöjd grad blifva förflyttad
på arméen, om han ej kan befordras inom regementet. Sådana förflyttningar äfven från ingeniör-corpsen
äro utomlands vanliga, men förekomma ej i Sverge. Äfven artilleriofficeren har flera
fördelar derigenom, att han, åtminstone hitintills, kunnat påräkna att i det hela få qvarstanna på
samma station en längre följd af år. Han blir derigenom i stånd att ordna sin ekonomi på fördelaktigaste
sätt, och äfven han väljer sällan sitt regemente utan att taga denna möjlighet i betraktande.
Ofta lår han tillfälle att skaffa sig biträdande lärarebefattningar och enski’da förtjenster af
allehanda slag. Dessutom hafva samtlige löjtnanterne vid artilleriet 1,200 Rdr i lön, då deremot
vid ingeniör-corpsen löjtnantsgraden är delad uti tvenne lönegrader, hvaraf den äldre har 1,200 Rdr,
men den yngre endast 1,000 Rdr i lön. Subalternofficeren vid ingeniör-corpsen är deremot ständigt
på rörlig fot och förflyttas ofta flera gånger om året från en station till en annan. I hufvud
-
85
staden måste han derföre bo uti på kortare tid hyrda rum och äta på värdshus, hvarigenom lefnadskostnaden
blir hög och äfven den sparsammaste ej kan undvika skuldsättning, då inkomsten
endast är 800 ä 1,000 Rdr om året. Ej heller kan det förnekas att likasom ingeniörofficeren har
den drygaste teoretiska kursen att genomgå, så är ock hans tjenstgöring den mest ansträngande och
trägna af all militärtjenst, vare sig vid kommendering vid fästningsbyggnaderna eller vid ingeniörtrupperna.
Då nu snart enda vägen till officers-befordran blir att genomgå krigsskolan, måste de ynglingar,
som söka inträde på ingeniör-corpsen, göra sitt val utan allt verkligt begrepp om den i
många hänseenden undantagstjenstgöring, som väntar dem, och med fullkomlig ovisshet om de dertill
äro passande eller ej. Såsom sjelf f. d. kadett kan jag i detta hänseende tala med full erfarenhet.
Men med nuvarande lönevilkor i ingeniör-corpsens subalterngrader kunna dock personer, till
hvilkas omdöme eleverna böra sätta förtroende, uppmuntra en fattig, men af naturen väl begåfvad
yngling, som har håg och allvar nog att genom eget strängt arbete förtjena sin utkomst, att inträda
vid ingeniörcorpsen. Men minskas de tjernsten åtföljande lönevilkoren, så att corpsen endast har
trägen tjenstgöring, åtföljd af gifven skuldsättning att bjuda på, så lärer ingen förståndig man tillstyrka
inträde derstädes. Och skulle det oaktadt officerare erhållas, så är mer än sannolikt, att
efter en ganska kort tjenstgöring, eller högst efter genomgång af Mariebergskursen, de dugligaste
och mest energiske skola vända sig från ingeniör-corpsen till det så nära liggande civilingeniöryrket,
och endast de minst önskvärde qvarstanna. Sådana öfvergångar hafva redan nu skett ymnigt nog;
inom några få år hafva 7 ingeniörofficerare, samtlige skicklige officerare, lemnat corpsen och slagit
sig på civilingeniör-vägen. Ett par andra äro nu på väg att göra detsamma, och blotta ryktet om
det beslut, kommitterade fattat, hade den verkan, att de tre ingeniörofficerare, som för närvarande
äro sysselsatte med genomgående af Mai iebergskursen, genast anmälde sig till läsande af väg- och
vattenbyggnadskonst för att, om nämnde beslut hlefve satt i verket, kunna vända sig åt civilingeniörvägen.
Ingeniör-corpsens underofficersgrad lider redan nu af en vid andra regementen oerhörd hastig
afgång. Sällan qvarstannar en fullt duglig karl, utan skaffar sig snart annan mera lönande befattning.
Att denna olägenhet skall tilltaga genom arvodenas borttagande är klart.
Jag är ock förvissad, att de farhågor, jag här uttalat, skola bekräftas af de officerare, hvilka
förr tillhört corpsen, men af en eller annan anledning lemnat den, och hvilka nu kunna bedöma
förhållandena med all den opartiskhet, som man möjligen ej skall vilja tillerkänna mig.
Stockholm den 23 Januari 1865.
B. A. Leijonhufvud.
86
Bil. A.
Uppgift å lönerna vid värfvade, garnisonerade Infanteri- och Kavalleri-Regementena för befäl
och underbefäl med vederlikar samt spel, enligt staterne för åren 1864—1866.
Infanteriet.
Stab och Civil-stat,
Chef
Oiverste-löjtnant oell Förste Major.
Andre Major
Regements-qvartermästare
Förste Adjutant
Andre »
Regements-stallmästare
Regemcnts-pastor
Bataljons- eller Sqvadronspredikant
Regements-auditör . . . .
Regements-skrifvare
Mönsterskrifvare
Förste Bataljons-adjutant
Andre »
Regements-väbel
Regements-hästläkare
Regements-trumslagare
Regements-trumpetare
Hautboist
Pistolsmed och Sadelmakare
Gevärssmed och Stockmakare (utom
gardistunderhåll)
Öfvertimmerman (utom gardistunderhåll)
Kompani- och Sqvadrons-stat.
Kompani- och Sqvadrons-chefer. . .
Andre Kapitener
Förste Löjtnanter
Andre »
Underlöjtnanter
Fanjunkare
Sergenter (Förste vid Kavalleriet) .
» (Andre » » ) .
Furirer
Sqvadrons-trumpetare.
Sqvadrons-hästläkare .
Distinktions-korporal .
Korporal
Vice korporal .....
Trumslagare, Hornblåsare och
Trumpetare
Svea Lifgardet.
£ S
i 5
K **"■
© g.
g £
I 0
' Ärliga
lönen.
Rdr.
Summa
löner.
Rdr. ör
Andra Lifgardet.
Vt
° Sg
&
6.740
5,240
4.740
2,170
1,570
1,370
1,200
500
000
1|1,000
450
800
700
500
I
32
40
Summa
500
400
100
36
2,400
2,000
1,200
1,000
800
800
500
400
165
90
90
6.740
5,240
4.740
2,170
1,570
1,370
1,200
500
900
1,000
900
800
700
500
500
3,200
200
72
19,200
4.000
9,600
8.000
6.400
6.400
4,000
3,200
1,320
720
2,880
36 1,440
Årliga
lönen.
Rdr.
6,470
5,240
4.740
2,170
1,570
1,370
1,200
500
900
1,000
450
800
700
500
500
400
Summa
löner.
Rdr. ör
100
36
2,400
2,000
1200
1,000
800
800
500
400
165
90
90
40 36 1,440
6.740
5,240
4.740
2,170
1,570
1,370
1,200
500
900
1,000
900
800
700
500
500
3,200
200
72
19,200
4.000
9,600
8.000
6.400
6.400
4,000
3,200
1,320
720
2,880
* Utgår från
— j99,462|—| — | — 199,4621-
:de Hufvudtiteln för materielen.
K a valler
i e t.
Lifgardet till häst.
Husar-regementet
Konung Carl XV.
ct> ^
0 _
Arliga
Summa
CD •
Årliga
Summa
i 5-
g p
lönen.
löner.
w g-  o 3
© fL
lönen.
löner.
Rdr
Rdr.
öre
Rdr.
Rdr.
öre.
i
7,480
7,480
—
1
7,480
7,480
_
i
5,610
5,610
1
5,610
5,61C
—
i
5,110
5,110
1
5,110
5,110
—
i
2,540
2,540
1
2,090
2,090
—
i
1,940
1,940
—
1
1,940
1,940
—
—
—
—
—
1
1,740
1,740
—
i
1,570
1,570
—
1
1,570
1,570
—
i
1,200
1,200
—
—
—
—
—
i
900
900
1
900
900
—
i
1,000
1,000
1
1,000
1,000
—
2
450
900
.
n
1
500
500
1
700
700
1
700
700
—
—
—
—
1
800
800
—
2
15li
300
'
2
150
300
-k
4
3,140
12,560
6
2,340
14,040
4
1,940
7,760
6
1,940
11,640
—
4
1,740
6,960
6
1,740
10,440
—
4
1,540
6,160
6
1,540
9,240
—
4
800
3,200
6
800
4,800
—
4
500
2,000
__
6
500
3,000
12
450
5,400
—
18
450
8,100
8
400
3,200
6
400
2,400
—
4
400
1,600
6
400
2,400
—
4
138
552
—
6
138
828
—
16
90
1,440
18
90
1,620
—
—
—
—
—
24
30
720
—
8
36
288
12
24
288
—
—!
— |80,070|
-1
-1
98.756)
—
87
Bil. B.
å löner och arvoden samt anslagen för rekrytering och musikens underhållande vid
Wermlands Fältjägare-regemente, enligt den för åren 1864—1866 gällande stat.
Staks- ock civilstat s
1 Regements-chef, Öfverste
1 Förste Major
1 Andre Major
1 Regementskvartermästare
1 Förste Adjutant
1 Andre » .
1 Regements-pastor
t Regements-auditör
uppbär för Regements-skrifvaretjenstens förrättande
Mönsterskrifvare
Bataljons-adjutanter å 300
Regements-väbel.
. lön 525 Rdr
arvode 275 »
Regements-trumslagare
Stockmakare
Pistolsmed
Profoss (äfven timmerman)
Hompani-statcu:
6 Kompanichefer
å 1,200 lön
6 Förste Löjtnanter ....
» 800 »
6 Andre » ....
» 600 »
6 Underlöjtnanter
» 500 »
6 Fanjunkare
» 360 »
6 Sergenter
» 240 »
6 Furirer
» 180 »
12 Distinktionskorpraler .
» 100 arvode
12 Korpraler
» 70 »
24 vice Korpraler
» 45 »
12 Trumslagare eller Hornblåsare
» 45 »
540 Jägare
» 31 »
Rekryteringspenningar för 600
Till Musikens underhållande .
man å 5 Rdr 62£ öre
lön
4,500
»
3,000
»
2,500
»
1,200
»
800
»
600
»
600
800
»
300
»
600
»
240
»
360
»
129
»
129
»
75
. »
7,200
4.800
3,600
3,000
. »
2,160
1,440
1,080
1,200
840
1,080
540
16,740
3,375
750
Rdr.
Summa Rdr 63,638
Anmärkning.
Öfriga u corpsens nu gällande stat uppförda anslag uteslutas här, enär någon förändring i desamma icke genom löneregleringen
uppstår.
88
Bil. C.
Uppgift å de vid Artilleri-staben, Artilleri-regementena och Fyrverkare-corpsen för statsregleringsperioden
1864—1866 bestämda löner jemte ”arvoden” och ”särskilda anslag”, som för
vissa med aflöningen gemenskap egande eller ekonomiska behof äro anvisade och nu
ulgöra föremål för ny reglering.
1
Artilleristaben.
Chef
.
.
arvode Ildr
Aldre Officer
i General-fälttygmästare-expeditionen . . » »
—
»
vid General-fälttvgmästare-enibetet . . » »
3 yngre Officerare
l Sekreterare
! Vaktmästare .
Expenser
—
-
2. Artilleri-regementena.
Srea
Artilleri-
regemente.
po
CD
st
3
a ®
a oj
•1 po
ro
'S GO
2 ■"S
b>
ro
2- >
ro hj
ro ro
3 »
ro
02
d
3
3 g
ro w
sf >
ro •—
co ZZ
HL ro"
O
P
Summa.
co ZZ
c-f ro
ss ~
03
co
2- 2"
3
P
Aflöning:
cT rt
2.
T'
eT ^
?*■ o’
ro
03
ro
a) för stab- och civil- samt batteri- och
CO
depötkompani-stat.
Öfverstar lön efter
l
—
i
1
1
3
7,110
l
—
i
1
1
3
Ofverste-löjtnanter ... » »
5,240
5
—
5
5
3
13
Majorer » „
4,740
12
—
12
12
8
32
Aldre Kaptener .... » »
2,400
af hvilka 11, som ej äro batteri-
chefer, åtnjuta ersättning för kom-
pani-reveny  »
600
Belälhafvaren och chefen för batteriet i
Hernösand eger, utom lön på Svea ar-
tilleri-regementes stat, uppbära å batte-
riets stat:
Arvode . .
500
_
till underhåll af tjensfehäst
300
saint, om han innehar endast löjt-
nantsbeställning å stat, ett särskildt
9
10
arvode
300
—
9
—
7
26
Yngre Kaptener lön efter
2,000
1
—
1
1
1
3
Informations-kaptener . . . . » »
2,000
Dessa löner äro ställda till Kongl.
Maj:ts disposition, och af dem utgå till
12 kaptener i regementena med löjt-
nantslöner 150 Rdr till hvarje såsom
21
1
22
22
tjenstgöringspenningar.
15
59
Löjtnanter lön efter
1,200
__
21
1
22
22
15
59
Underlöjtnanter ... » »
800
1
•—
1
1
1
3
Regements-stallmästare ...» »
1,200
Om skicklig person till denna befatt-
ning icke kan erhållas, får lönen tilldelas
såsom arvode åt officer eller annan per-
son, som till befattningens bestridande
lörordnas.
21,330
15,720
61,620
76,800
6,600
1,100
52,000
6,000
70,800
47,200
3,600
1.500
1,000
750
1.500
600
450
600
362,770|-
6,400
6,4001-
89
Svea Artilleriregemente.
1
1
1
1
1
16
26
1
3
6
32
56
24
12
1
4
3
9
10
8
3
1
2
1
1
1
1
1
18
27
1
3
6
33
60
24
12
13
24
1
2
4
28
44
16
10
3
3
3
3
3
48
79
3
8
16
96
163
65
34
Regements-pastorer .
Bataljons-predikanter
Regements-auditörer
Regements-skrifvare.
Regements-hästläkare
Styckjunkare . . .
Transport
lön efter
14
1
7
71
18
24
21
9
1
3
Sergenter
Regements-trumpetare
Divisions-trumpetare
Batteri-trumpetare .
Förste konstaplar utom underhåll
i nummer arvode »
Andre konstaplar utom underhåll
i nummer . . . . » »
Trumpetare utom underhåll i
nummer » »
Batteri-handverkare utom underhåll
i nummer ...» »
b) Jör tygstat:
Förrådsförvaltare lön efter
Vid hufvudförråden åtnjuta de dessutom
för berömlig tjenstgöring 25 procents
löneförhöjning efter 10 år och ytterligare
25 proc. enahanda förhöjning
efter 20 år.
Tygskrifvare lön
De som hafva uppbörd, få dessutom
arfvoden, 3
» 2
Verkmästare
Besigtnings-rustmästare. . . .
Tyg-underofficerare
Handverksmästare
Handverksgesäller . .
Rustkainmarsmeder . .
Stockmakare ....
Tunnbindare ....
Förste konstaplar, utom
i nummer
Andre » ....
underhåll
arvode
1,200
500
900
1,000
700
800
500
800
500
400
120
48
37
48
1,200
50
362,770
3.600
1,500
2,700
3.000
2,100
38,400
39,500
2.400
4.000
6.400
11,520
7,824
2,437
1,632
efter
6,400
50
500
285
135
1,000
800
800
400
300
350
350
142
120
48
9,600
489,783
50
7.000
855
270
1.000
5.600
5.600
7.200
7.200
7,350
3,150
142
360
288
50
Transport | — | —|
55,615
50
-1545,399| —
Latid/örsvarskomit. Bet. lil.
6,400|-
12
90
'
' ■' . ■
oT
r-i
»O
CD po
b Hr
5’-t»
CD ^
S-crc g
55 2
§ w
CL p
P £
P CD
T' cn
n äi
05 CD 2;
^ CR5 g-  P CD
5 3-
p cu
CD CD-1
05 HJ
po
3
D
Summa.
^ B
cd
P g-
s
P-i IS
8- &
^ B |>
CD JL
P cL
c-t-
05 ^
T'
S- era
. CD
3
■D
n
Transport
—
—
—
—
—
—
—
_
—
545,399
6,400
—
Arvoden.
a) å Artilleriets stat i allmänhet:
För Tygstaten, att af General-fälttygmästaren
disponeras
Rdr
—
—
—
•—
—
—
2,250
För en äldre Kapten vid Svea eller
Göta regemente, hvilken ej är bat-
teri- eller kompani-chef, enligt Kongl.
Brefvet den 9 December 1851 . . .
»
600
samt af reservationerne å anslaget:
Till Fälttygmästaren enligt Kongl. Brefven
den 5 Mars 1846, 23 Oktober 1857
och 19 Januari 1858
»
—
—
-
—
—
—
—
1,800
För öfverinseendet vid gjutningen af
jernkanoner enligt Kongl. Brefven den
24 Jan. 1826 och den 1 Okt. 1847 .
»
300
b) å Regementenas särskilda stater:
åt lnformations-kaptenerne
Rdr
800
—
—
—
800
—
800
2,400
» Lnformations-officerarne . . . . .
»
400
—
—
—
400
400
1,200
» Regements-adjutanterne
»
400
-
—
—
400
—
400
1,200
» Informations-underofficerarne vid
hufvudstationerne (tills. 6 per-
soner) efter 75
»
150
—
—-
—
150
150
450
» Informations-underofficerare vid de-
tachementerne (tills. 5 personer
efter 50
»
50
—
50
—
100
50
250
För undervisning i gymnastik . . .
»
700
—
—
—
550
400
1,650
» Mönsterskrifvare-tjenstens förrättande »
450
—
—
—
450
—
450
1,350
åt Kriss-arklimästaren
»
300
_
•—
—
—
300
» en Kontrollant vid arkli-förrådet
»
75
—
—
—
—
75
För uppbörd och redovisning vid Stock-
holms gevärs-förråd
»
600
—
—
—
—
600
För ecklesiastik-vårdens besörjande i
Waxholm, vid Norrländska batteriet i
Ny-Elfsborg och i Landskrona . . .
»
* 300
—
50
—
150
—
150
650
För en redogörare vid Artilleri-batte-
riet i Hernösand
»
—
—
**50
—
—
—
—
50
15,125
Särskilda anslag.
a) å Artilleriets stat i allmänhet:
Till anskaffande af läroböcker för Artilleri-
regementenas informations-verk . . Rdr
—
450
* Detta arvode är uppfördt å Krigs-Collegii Artilleri-
afdelnings-stat för statsanslaget till försvarsverket i
ali-
mänhet.
** Detta arfvode är uppfördt å Krigs-Collegii Inten-
dents-afdelnings-stat för statsanslaget till försvarsverket i
allmänhet.
Transport
—
—1 —1
-
—
—
-
450
— |560.524
6,400
-
91
S-crq g
r B o
225
225
30
1,950
25
150
139
50
s- i
Summa.
225
225
1.500
1.500
— 450
225
225
1,400
Transport
b) å Regementenas särskilda stater:
Till regementenas informations-verks
behof »
» skrifmaterialier för regementena . »
» underhåll af skolmaterialier i Waxholm
»
» kokinrättnings-kostnader . . . . »
» sjukvårds-kostnader »
dessutom är o:
åtskilliga andra ifrågakommande kostnader, såsom
för begrafningshjelp till spel och manskap,
värfningsersättning för under tjenstgöring
skadadt manskap, semester-tjenstgöringsersättning
m. m. anvisade å de särskilda
staterne att utgå, för de 3:ne regementena,
af de å anslaget uppkommande besparingarne,
och för batteriet i Norrland från Norrbottens
hästjägare-sqvadrons-fonden.
3, Fyrverkare-corpsen.
Aflöning:
1 Kapten, befälhafvare, utom lön på stat vid något af Artilleriregementena
Arvode Rdr
1 Subaltern, befälhafvare, utom lön på stat vid något af Artilleriregementena
» »
1 Verkmästare Lön »
Arvode »
4 Under-officerare, utom lön på stat vid något af Artilleri-regementena,
» »
4 Handverkare Lön »
1 Förste Öfverfyrverkare, utom underhåll i n:r, Arvode »
2 Andre » » » »  » »
Särskilda arvoden och anslag:
1 Prest Arvode Rdr
1 Redogörare  » »
till Kokinrättnings-kostnader »
» en arbetshästs remontering och underhåll »
675
700
30
5,000
1,639
560,524
50
700
300
100
300
50
50
150
375
255
75
8,494
50
900
600
1,000
400
1,200
100
100
4,300
830
75
6,400
569,018
5,130
50
75
Summa Rdr 580,549 25
92
Bil. B.
Uppgift å löner och arvoden för befäl och underbefäl med vederlikar vid Ingeniör-corpsen, enligt
den för åren 1864—1866 gällande stat.
Itlilitiir-staten:
Generalmajor och Chef åtnjuter den på Generalitetets stat uppförda Fortifikations-generals-lönen
jemte taffel- och furage-penningar.
1 Öfverste lön Rdr 5,000 —
1 Öfverste-löjtnant. (med skyldighet att göra Majorstjenst)  » » 4,500 —
2 Majorer å 4,000 Rdr » » 8,000 —
5 Kaptener af första klass . . . . » 3,000 » » » 15,000 —
5 » af andra » . » 2,000 » » » 10,000 —
7 Löjtnanter af första klass ...» 1,200 » » » 8,400 —
6 » af andra » ...» 1,000 » » » 6,000 —
6 Underlöjtnanter » 800 » » » 4,800 —
11 Konduktörer » 800 » » » 8,800 —
7 Underkonduktörer af första klass . » 500 » » » 3,500 —
4 » af andra » . » 450 » » » 1,800 —
Civil-staten:
1 Sekreterare » » 1,275
1 Kanslist
» » 630 —
i Regements-skrifvare (som har vård och redovisning för Fortifikationsförrådet i Stockholm) .. » » 1,000
4 Kassörer och Förrådsförvaltare å 1,200 Rdr » » 4,800 —
5 Förrådsförvaltare å 900 Rdr
» » 4,500 —
Anmärkning.
Regements-skrifvare och Kassörer få efter 10 års berömlig tjenstgöring 25 procents och efter 20 års enahanda tjenstgöring
ytterligare 25 procents förhöjning å lönerna efter 1855 års stat.
1 Vaktmästare » » 450 —
Vid Sappör-truppen:
Arvoden för 2 Kompani-befälhafvare å 1,200 Rdr  2,400 —
» » 4 Subalternofficerare å 547,so  2,190 —
» » 6 Underofficerare å 273,73
. . . 1,642 50.
» » Redogörare och Material-förvaltare  800 —
» » bestridande af de presterliga göromålen  120 —
» » 4 Distinktions-korpraler å 138 Rdr  552 —
» » 8 Korpraler å 90 Rdr  720 —
» » 12 Vice-korpraler å 48 Rdr  576 —
» » 36 Handverkssoldater å 30 Rdr  1,080 —
Summa Rdr 98,535 50
Anmärkning.
De å corpsens nu gällande stat uppförda »diverse anslag» hafva här blifvit uteslutna såsom afsedda för ändamål, icke tillhörande den
egentliga löneregleringen.
Bil. E.
Förslag till löner för befäl och underbefäl med vederlikar samt spel vid Lifgardes
regementena
till fot.
Stabs- och civil-statcn:
Ofverste
Ofverste-löjtnant
Andre Major
Tredje Major
Regements-qvartermästare
Förste ltegements-adjutant . . . .
Andre »
Regements-pastor
» auditör
» skrifvare
Regements-väbel
Bataljonsadjutant
Mönsterskrifvare
w i- i Hast- och
Jtgentlig Ion. . , ,
° iuragemedel.
Summa.
Regements-truraslagare
Gevärshandverkare (utom gardist-underhålp....
Kompani-staten i
Kompani-chef
Andre Kapten
Förste Löjtnant
Andre »
Underlöjtnant
Fanjunkare
Förste Sergent (utom natura-underhåll)
Andre » » » »
Förste (distinktions) korpral (utomgardistunderh.) arvode
Korporal (utom gardistunderhåil) »
Yice-korporal (utom gardistunderhåil) ... »
För musikpersonalens aflönande
Häruti äro icke inberäknade regementenas, från särskilda
medel utgående, anslag för musikinstrumenters
anskaffning och underhåll.
7,200
800
8,000
4,500
800
5,300
4,000
800
4,800
3,200
800
4,000
1,800
400
2.200
1,200
400
1,600
1,000
400
1,400
1,200
—
1,200
1,000
—
1,000
1,000
—
1,000
350
—
350
350
—
350
700
—
700
700
—
700
100
—
100
2,400
2,400
2,000
—
2,000
1,200
—
1,200
1,000
—
1,000
800
—
800
900
—
900
350
—
350
250
—
250
120
—
120
90
—
90
30
—
30
5,300
94
Bil. F.
Förslag till löner och arvoden m. m. för befäl och underbefäl med vederlikar samt
jägare vid Wermlands Fältjägare-corps.
Stabs- oih emi-staten:
Egentlig lön.
Häst- och
furagemedel.
Summa.
Ofverste-löjtnant, Corps-chef
5,000
400
5,400
Major
3,200
400
3,600
Regements-qvartermästare
1,200
400
1,600
Regements-adjutant
800
400
1,200
Regements-auditör, med skyldighet att förrätta Rege-
ments-skrifvare-göromålen
1,500
—
1,500
Regements-pastor
600
—
600
Regements-väbel
400
—
400
Bataljons-adjutant
400
—
400
Regements-trumslagare
600
—
600
Gevärshandverkare
150
—
150
Kompani-staten:
Kompani-chef
1,200
—
1,200
Andre Kapten
1,200
—
1,200
Förste Löjtnant
900
—
900
Andre »
700
—
700
Underlöjtnant
500
500
Fanjunkare ...
600
—
600
Förste Sergent . . . . ,
400
—
400
Andre «
300
—
300
Furir
200
—
200
Förste Korpral (utom jägare-arvode) . . . arvode
80
—
80
Korpral (utom jägare-arvode)  »
50
—
50
Vice-korpral (utom jägare-arvode) »
—
—
20
Jägare och spel
40
—
40
Årligt anslag till musik-personalens aflöning och mu-
sikens underhållande
—
—
2,500
< Dito till rekrytering af hvarje korpral, spel och jägare
—
—
6
Anmärkning.
Öfriga för corpsen erforderliga anslag upptagas ej här, enär någon förändring af de uti nu gällande stat
för Wermlands Fältjägare-regemente uppförda dylika anslag icke inträffar genom sjelfva löneregleringen.
98
Bil. GK
Förslag till löner för befäl och underbefäl med vederlikar samt spel vid Lifgardet
till bäst och Husar-regementet Konung Carl XV.
Stabs- och civilstaten:
Egentlig lön.
Kav.-tillägg
samt häst- och
furage-medel.
Samina.
Ofverste
7,200
1,600
8,800
Ofverste-löjtnant
4,500
1,400
5,900
Andre Major
4,000
1,400
5,400
Regements-qvartermästare
1,800
900
2,700
Förste Regements-adjutant
1,200
800
2,000
Andre » »
800
800
1,600
Regements-stallmästare
1,025
700
1,725
Regements-pastor
1,200
—
1,200
» auditör
1,000
—
1,000
» skrifvare
1,000
—
1,000
» väbel
350
—
350
» hästläkare
1,000
—
1,000
» trumpetare
700
—
700
» sadelmakare
150
—
150
» pistolsmed
150
—
150
Sqvadron-staten:
Sqvadrons-chef
2,400
1,000
3,400
Andre Ryttmästare
2,000
900
2,900
Förste Löjtnant
1,200
800
2,000
Andre »
1,000
800
1,800
Underlöjtnant
800
800
1,600
Fanjunkare
900
—
900
Förste Sergent (utom natura-underhåll) . .
350
—
350
Andre » » » .
250
—
250
Sqvadrons-hästläkare
750
—
750
Förste Korpral (utom gardist-underhåll) . .
arvode
120
—
120
Korpral (utom gardist-underhåll) ....
»
90
—
90
Vice-korpral (utom gardist-underhåll) . . .
»
30
—
30
Förste Trumpetare
400
—
400
Andre » (utom gardist-underhåll)
arvode
36
—
36
96
Sill. 11.
Förslag till nya löner för befäl och underbefäl med vederlikar samt spel vid Artilleriet
äfvensom serskilda arvoden och anslag, som för vissa aflönings- och ekonomiska behof böra
å artilleriets stat anvisas, i öfverensstämmelse med artilleriets af kommitterade föreslagna
nya organisation.
Löner.
Lön.
Häst- och
furage-medel.
Summa.
Ofverste (Brigad-befälhafvare)
lön
7,200
800
8,000
» (Fält-tygmästare)
»
5,200
800
6,000
Ofverste-löjtnant (chef för artilleri-staben)
O
4,500
800
5,300
__
»
4,500
800
5,300
Major
»
4,000
800
4,800
Aldre kapiten
»
2,400
2,400
_
Y ngre »
»
2,000
2,000
Löjtnant
»
1,200
1,200
Underlöjtnant
»
800
800
Regements-stallmästare
1,800
1,800
Regements-pastor
»
1,200
1,200
Regements-auditör
»
1,000
1,000
Regements-skrifvare
»
1,000
1,000
Sekreterare (med skyldighet att göra Regements-skrilvare-
tjenst vid artilleriets stab)
»
600
600
Regements-hästläkare
1,000
1,000
Batteri-hästläkare
»
750
750
Styckjunkare
»
900
.
900
_
Förste sergent (jemte underhåll som nummerkarl, med
tillagg af 12 öre om dagen till matportio-
nens förbättrande)
»
350
—
350
Andre » » „ „
250
250
Förste konstapel (jemte underhåll i nummer)
arvode
120
120
Andre » » „
50
____
50
Regements-trumpetare
lön
700
700
Divisions- »
»
500
500
Ratteri- »
»
400
400
Afdelnings- » (jemte underhåll i nummer) . .
arvode
37
50
37
50
Ratteri-handverkare » »
»
48
48
F'örste öfver-fyrverkare » »
»
100
100
Andre » » »
»
50
50
Tyg-underofficer
Ion
900
900
Förråds-lörvaltare (med rätt till löneförhöjning efter vissa
år, i de fall och med det vilkor denna
förmån nu åtnjutes) . . .
»
1,200
1,200
Tygskrifvare (jemte arvode för uppbörd, der sådan eger rum)
»
500
500
Verkmästare
»
1,000
1,000
Besigtnings-rustmästare. . .
800
800
Handverksmästare
»
400
400
Handverkseesäll
»
300
300
Rustkammarsmed
»
350
350
Stockmakare
»
350
350
Tunnbindare
150
150
Handverkare
300
—
—
—
300
—
Särskilda arvoden och anslag.
97
För General-Fälttygmästare-exoeditionen:
Arvode åt 5 Artilleri-stabs-officerare
lldr 3,250
» » 1 Vaktmästare » 450
till expenser . . » 600
4,300: —
Artilleri-brigadernes Informations-verk:
till anskaffning af läroböcker » 450
arvode åt 3 Inforrnations-kaptener å 800 Rdr • . . . » 2,400
» » 3 » officerare » 400 »
. » 1,200
» » 6 » underofficerare » 75 »
450
» »5 » » » 50 » » 250
till skolmaterialier vid brigaderne » 225 » » 675
» » vid detachementerne » 25 » » 125
5,550
till skrifmaterialier vid brigaderne  700
Arvoden åt 12 af de äldre kaptenerne, som ej äro batteri- eller kompani-chefer, å 600 rdr hvardera 7,200:
» åt 3 gymnastik-officerare vid brigaderne för bildande af instruktörer i gymnastik och vapen
föring,
å 500 rdr hvardera  1,500:
» åt de vid artilleriets fyrverkare-corps tjenstgörande officerare  1,500: —
» åt » » » 4 underofficerare  400:
1,900:
» åt tygstatspersonalen, att af general-fälttygmästaren fördelas å verkmästaren och handver
karne
för skicklighet i yrket 1,000
» åt de tygskrifvare som få uppbörd om händer, förslagsvis  1,200
» åt krigs-arklimästaren
500
» åt en kontrollant vid arkliförrådet  200
» för uppbörd och redovisning af Stockholms gevärsförråd  600
» för en redogörare vid fyrverkare-corpsen  150
» åt predikanterne vid detachementerne å Waxholm, i Landskrona och i Norrland .... 500
till kokinrättnings-kostnader vid samtliga matinrättningarne . .
. 6,000
» sjukvårds-kostnader vid artilleriet i Göteborg  1,500
>; » » i Norrland, förslagsvis
300
» underhåll m. m. af eri arbetshäst vid artilleriets fyrverkare-corps  255: 75.
» diverse behof och oförutsedda kostnader, som kunna uppkomma vid den nya löneregleringens
och organisationens genomförande, förslagsvis  3,500: —
Dessutom
böra af de å anslaget för artilleriet uppkommande besparingar utgå åtskilliga, till beloppet ovissa, utgifter, såsom
begrafningshjelp för spel och manskap, värfningsersättning för under tjenstgöring skadadt manskap m. fl. andra
från de nuvarande anslagsbesparingarne utgående kostnader, såvidt de ej, i följd af löneregleringen och organisationen,
komma att upphöra.
Landförsvarskomit. Bet lil.
13
98
Bil. I.
Förslag till löner för befäl och underbefäl med vederlikar vid Ingeniör-corpsen.
lilitär-staten:
Generalmajor och Chef åtnjuter den på Generalitetets stat uppförda Fortifikations-generals-lönen
jemte taffel- och furage-penningar.
Ofverste-löjtnant (med skyldighet att göra Majorstjenst)
4,500
4,000
Kapten af första klass
. » »
3,000
» af andra »
2,000
Löjtnant af första »
1,200
» af andra »
. » »
1,000
Underlöjtnant
. » »
800
Konduktör
900
Underkonduktör af första klass
600
» af andra »
500
Förste (distinktions) korpral (utom natura-underhåll)
arvode »
120
Korpra] (utom natura-underhåll)
» »
90
Vice-korpral (utom natura-underhåll)
» »
48
Handverkssoldat (utom natura-underhåll)
>i »
30
Civil-staten:
Sekreterare vid corpsen och tillika Auditör vid pontonier-bataljonen
. lön »
1,275
Auditör vid sappör-bataljonen
1,000
Bataljonspredikant
arvode »
450
Kanslist
630
Regements-skrifvare (som jemväl har vård och redovisning för Fortifikations-förrådet i Stockholm) »
1,000
Kassör och Förrådsförvaltare af första klass
1,200
» » » af andra »
» »
900
Anmärkning.
Regements-skrifvare och Kassör eger, efter 10 års berömlig tjenstgöring, undfå 25 procent och efter 20 års
enahanda tjenstgöring ytterligare 25 procent af lönen efter 1855 års stat i förhöjning såsom arvode, hvilken
förhöj-
ning dock kan indragas om någon anmärkning mot tjenstgöringen förekommer.
Hästläkare (för pontonier-bataljonen)
arvode »
200
Vaktmästare
500
och
Att af Chefen disponeras:
Xiii förhöjning af lönerna för kaptener af andra klassen, när de kommenderas att tjenstgöra
såsom kompani-chefer, ett reservationsanslag af
»
3,000
och till semester-ersättning för de vid ingeniör-trupperne anställde kompani-officerare
»
11,000
Anmärkning.
För de ändamål, hvartill å ingeniör-corpsens nu gällande stat »diverse anslag» finnas uppförda, hafva sådana anslag icke blifvit här
ofvan beräknade, dä de ej äro att hänföra till den egentliga löneregleringen.
Bil. K.
Uträkning å aflöningen vid värfvade, garnisonerade Infanteri- och Kavalleri-regementena, för befäl
och underbefäl med vederlikar samt spel, enligt föreslagen ny löne-reglering och under förutsatt
tillämpning af jemväl föreslagen ny organisation.
Stabs- ocb Civil-staten.
Öfverste, Regements-chef .
Öfverste-löjtnant, Corps-chef , .
Förste Major .
Andre Major
Major vid corps
Tredje Major
Regements-qvartermästare . .
Förste Adjutant
Andre »
Regcments-stallrnästare ....
Regements-pastor
Regemcnts-auditör
Regements-skrifyare
Mönsterskrifvare
Regements-väbel
Bataljons-adjutanter
Regements-hästläkare ....
Regcments-trumslagare....
trumpetare ....
Pistolsmed och Sadelmakare . .
Gevärsbandverkare (utom gardistunderhåll)
Stom pani- och Sqvadroiis-staten:
Kompani- och Sqvadrons-chefer
Andre Kaptener och Ryttmästare
Förste Löjtnanter
Andre »
Under-löjtnanter
Fanjunkare
Förste Sergenter / utom naluraAndre
» \ underhåll.
Furirer
Infanteriet.
Svea Lif-gardet.
Andra Lif-gardet.
Kavalleriet.
Lif-gardet till häst.
| Antal perse
Årliga
lönen
Summa
löner.
>
3
Si
-3
O
-n
Årliga
lönen.
Summa
löner.
| Antal perse
Årliga
lönen.
Summa
löner.
>
3
cs
■3
CO
—i
cn
Årliga
lönen.
Summa
löner.
Rdr
öre
Rdr
öre
3
OJ
yl
Rdr
öre
Rdr
öre
3
CD
y?
Rdr
öre
Rdr
öre
3
CO
Rdr
Öre
Rdr
öre
i
8,000
8,000
—
1
8,000
8,000
1
8,800
—
8,800
—
1
8,800
—
8,800
—
—
—
—
—
—
—
—
__
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
8,300
—
5,300
—
1
5,300
—
5,300
1
5,900
—
5,900
—
1
5,900
—
5,900
—
i
4,800
—
4,800
—
1
4,800
—
4,800
—
1
5,400
—
5,400
—
1
5,400
—
5,400
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
4,000
—
4,000
—
1
4,000
—
4,000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
2,200
—
2,200
—
1
2,200
—
2,200
—
1
2,700
—
2,700
—
1
2,700
—
2,700
—
i
1,600
—
1,600
—
1
1,600
—
1,600
1
2,000
—
2,000
—
1
2,000
—
2,000
i
1,400
—
1,400
—
1
1,400
—
1,400
1
1,600
—
1,600
—
1
1,600
—
1,600
—
—
—
—
—
—
—
1
1,725
—
1,725
—
1
1,725
—
1,725
—
i
1,200
—
1,200
—
1
1,200
—
1,200
—
1
1,200
—
1,200
—
1
1,200
—
1,200
—
i
1,000
—
1,000
—
1
1,000
—
1,000
—
1
1,000
—
1,000
—
1
1,000
—
1,000
—
i
1,000
—
1,000
—
1
1,000
—
1,000
—
1
1,000
—
1,000
—
1
1,000
—
1,000
—
t
700
—
700
—
1
700
—
700
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
380
—
350
—
1
350
—
350
—
1
350
—
350
—
1
350
—
350
—
2
380
—
700
—
2
350
—
700
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
1,000
—
1,000
—
t
1,000
—
1,000
—
1
700
—
700
—
1
700
700
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
700
—
700
—
1
700
—
700
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
150
—
300
—
2
150
—
300
2
100
-
200
—
2
100
-
200
—
-
—
—
—
-
-
—
-
—
8
2,400
_
19,200
_
8
2,400
19,200
6
3,400
20,400
6
3,400
20,400
4
2,000
—
8,000
—-
4
2,000
—
8,000
2
2,900
—
5,800
—
2
2,900
—
5,800
8
1,200
—
9,600
—
8
1,200
—
9,600
6
2,000
—
12,000
—
6
2,000
—
12,000 —
12
1,000
12,000
—
12
1,000
—
12,000
6
1,800
—
10,800
—
6
1,800
—
10,800
—
8
800
6,400
—
8
800
—
6,400
6
1,600
—
9,600
—
6
1,600
—
9,600
—
8
900
—
7,200
—
8
900
—
7,200
(i
900
—
5,400
—
6
900
—
5,400
~
8
350
—
2,800
—
8
350
—
2,800
6
350
—
2.100
—
6
350
—
2,100
—
20
250
—
5,000
—
20
250
—
5,000
-
18
250
—
4,500
—
18
250
—
4,500
....
__.
6
750
4,500
„
6
750
4,500
16
120
—
1,920
—
16
120
—
1,920
6
120
—
720
—
6
120
—
720
32
90
—
2,880
—
32
90
—
2,880
18
90
—
1,620
—
18
90
—
1,620
48
30
—
1,440
—
48
30
1,440
24
30
—
720
—
24
30
—
720
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
12
400
—
4,800
—
12
400
—
4,800
—
—
_
—
—
—
,
6
36
216
6
36
—
216
—
5,300
5,300
Summa .
114,890
—
—
—
—
114,890
—
—
—
116,851
—
—
—
116,851
—
6,132
—
—
-
—
6,132
—
—
—
5,256
—
—
—
5,256
-
—
-
121,022
—
_
—
121,022
—
—
■—
122,107
—
—
_
—
122,107
—
Hussa r-regementet
Konung Carl XV.
Sqvadrons-hästläkarc ....
Förste Korpraler I
Korpraler | ulom man"
Vice-Korpraler \ skapsunderhall.
Förste Trumpetare
Andre » (utom man
skapsunderhåll)
Till musikpersonalens aflöning .
För jemförelse med nu gällande lönestat
bör härtill läggas kostnaden för sergenternes
natura-underhåll vid hvarje
regemente, hvilken kostnad beräknas till
48 öre förman om dagen för matportion
med bröd, jemte tillägg af 25 proc. eller
12 öre för matportionens förbättring och
utgör således 60 öre för hvarje man om
dagen eller 219 Rdr om året; hvaraf
erhålles
Summa summarum
Härutaf belöper
a) för uppflyllning från lägre lill högre lönegrad bland den nuvarande personalen af
till fot från denna grad lill andre sergents-graden, skillnaden mellan furirs- och
för man
b) för arvoden lill nuvarande vice-korpraler, som deraf varit i saknad, nemligen:
96 vid Lifgardes-regcmcntena till fot efter 30 Rdr
och 20 vid Lifgardet till häst
30 »
16 furirer vid Lif-gardes-regementena
andre sergents-aflöningen efter 69 Rdr
Rdr 1,104: —
2,880: —
600: — 3,480:
Summa Rdr 4,884: —
100
Bil. JL
Uträkning å löner och arvoden m. m. för befäl och underbefäl med vederlikar samt spel och
jägare vid Wermlands Fältjägare-corps, enligt föreslagen ny lönereglering och under
förutsatt tillämpning af den för corpsen jemväl föreslagna nya organisation.
1 Öfverste-löjtnant, Corps-chef .
Stabs- och civilstaten:
5,400
1 Major
3,600
1 Regements-qvartermästare ....
1,600
1 » adjutant
1,200
1 » pastor
600
1 » auditör (med skyldighet att jemväl förrätta Regements-skrifvaregöromålen) .
1,500
t » väbel
400
1 Bataljons-adjutant
400
t Regements-trumslagare
600
1 Gevärshandverkare
150
4 Kompani-chefer lön å 1,200 Rdr
Kompani-staten:
»
4,800
2 Andre Kaptener » 1,200 »
2,400
4 Förste Löjtnanter » 900 »
3,600
6 Andre » » 700 »
»
4,200
4 Underlöjtnanter » 500 »
2,000
4 Fanjunkare » 600 »
»
2,400
4 Furste Sergenter » 400 »
1,600
4 Andre » » 300 »
»
1,200
6 Furirer » » 200 »
»
1,200
8 Förste Korpraler arvode å 120 Rdr
960
16 Korpraler » 90 »
»
1,440
24 Yice-korpraler » 60 »
1,440
472 Jägare och spel » 40 »
18,880
520 man, rekryteringspenningar å 6 Rdr
3,120
Anslag till musikpersonalens aflöning och musikens underhållande
2,500
Summa Rdr 67,190 —
Anmärkning.
Med afaeende på andamålet med denna uträkning, upptagas icke här sådaua R corpsen» nu gällande stat anvisade utgifter, i hvilkas
belopp någon förändring icke uppstår genom den föreslagna löneregleringen.
Bil. Hl.
101
Uträkning å aflöningen för befäl och underbefäl med vederlikar samt spel, äfvensom å de
för vissa ändamål afsedda arvoden och anslag vid Artilleriet, enligt föreslagen ny lönestat
och organisation.
ay Aflöning.
3 Ofverstar (Brigad-befälhafvare) å
8,000:
—
24,000:
—
1 Ofverste (Fälttygmästare)
6,000
—
1 Ofverste-löjtuant (chef för artilleri-staben)
5,300
—
4 Ofverste-löjtnanter å
5,300:
—
21,200
—
9 Majorer »
4,800:
—
43,200
—
32 Aldre Kaptener »
2,400:
—
76,800
—
32 Yngre »  »
2,000:
—
64,000
—
56 Löjtnanter
1,200:
__
67,200
—.
59 Underlöjtnanter »
800:
—
47,200
—
3 Regements-stallmästare »
1,800:
—
5,400
—
3 Regements-pastorer »
1,200:
—
3,600
—
3 Regements-audilörer »
1,000:
—
3,000
—
3 Regements-skrifvare
»
—
3,000
—
1 Sekreterare (som vid artilleriets stab gör regements-skrifvaretjenst)
600
—
3 Regements-hästläkare å
1,000:
—
3,000
—
3 Batteri-hästläkare
750:
—
2,250
—
54 Styckjunkare
900:
—■
48,600
—
51 Förste Sergenter (jemte natura-underhåll med matportionstillägg) .
350:
—-
17,850
—
51 Andre » » » » .
250:
—
12,750
—
105 Förste Konstaplar (jemte natura-underhåll) ........
120:
—
12,600
_
220 Andre » » »
50:
—
11,000
—
3 Regements-trumpetare
700:
—
2,100
—
8 Divisions- »
500:
—
4,000
—
19 Batteri- »
400:
—
7,600
—
67 Afdelnings- » (jemte natura-underhåll)
37:
50.
2,512
50.
50 Batteri-handtverkare >; » »
48:
—
2,400
—
1 Förste Ofver-fyrverkare » » »
100:
—
100
—
2 Andre » » » »
50:
—
100
—
7 Tyg-underofficerare
900:
—
6,300
—
8 Förråds-förvaltare (jemte vilkorlig löneförhöjning efter vissa tjensteår)
1,200:
—
9,600
—
14 Tygskrifvare (jemte arvode för uppbörd)
500:
—
7,000
—
2 Verkmästare
1,000:
—
2,000
—
7 Besigtnings-rustmästare
800:
—
5,600
—
18 Hand verks- »
400:
—
7,200
—
Transport
535,062
50.
102
Transport
535,062
50.
24 Handverksgesäller . .
—
7,200
—
21 Rustkammarsmeder
» 350:
—
7,350
—
9 Stockmakare
—
3,150
—
1 Tunnbindare
—
150
—
4 Handverkare
—
1,200
—
S:r 554,112
50.
Härtill hommer:
Lönefyllnad för 102 Sergenter, utgående såsom underhåll in natura, i likhet med
artilleristens, men med tillägg af 12 öre om dagen till matportionens förbättrande.
Kostnaden härför beräknas, efter 60 öre för hvarje man dagligen eller 219 R:dr om
äret lil1  R:dr 22,338: - 676>460. 60
b) Särskilda arvoden och anslag.
För General-fälttygmästare-expeditionen
. . R:dr 4,300
—
»
Artilleri-brigadernes lnformations-verk
. . » 5,550
—
»
Skrifmaterialier vid brigaderne
. . 700
—
Arvoden åt 12 äldre Kaptener, utan batteri eller kompani
. . » 7,200
—
åt Gymnastik-officerare
. . » 1,500
—
åt Officerare och underofficerare vid Fyrverkare-corpsen . .
. . » 1,900
—
åt Verkmästare och handtverkare af tygstatspersonalen . . .
. . » 1,000
—
åt Tygskrifvare som hafva uppbörd
. . » 1,200
—
åt Krigsarklimästaren
. . » 500
—
åt hans kontrollant
. . » 200
—
för uppbörd och redovisning af Stockholms gevärsförråd . .
. . » 600
—
åt predikanter vid detachementerne
. . » 500
—
för en redogörare vid Fyrverkare-corpsen
. . » 150
—
För kokinrättningarne
—
»
sjukvård
—
»
en arbetshäst vid Fyrverkare-corpsen
. . » 255
75.
»
diverse, oförutsedda behof
. . » 3,500
— 36.855: 75.
Summa Rdr 613,306: 25.
103
Bil. X.
Uträkning å aflöningen vid Ingeniör-corpsen för befäl och underbefäl med vederlikar samt handverkssoldater,
enligt föreslagen ny lönereglering och med antagen tillämpning af jemväl
föreslagen ny organisation.
fllilitär-staten s
General-major och Chef åtnjuter den på Generalitetets stat uppförda Fortifikations-generals-lönen
jemte taffel- och furage-penningar.
1 Öfverste å 5,000 Rdr Rdr
1
3
9
6
11
12
10
Öfverstelöjtnant
Majorer
Kaptener af första klass
» af andra »
Löjtnanter af första klass
» af andra »
Underlöjtnanter
15 Konduktörer
13 Underkonduktörer af första klass
12 » af andra »
12 Förste (distinktions-) korpraler (utom natura-underhåll)
24 Korpraler (utom natura-underhåll)
36 Vice-korpraler (utom natura-underhåll)
108 Handverkssoldater (utom natura-underhåll)
4,500
4.000
3.000
2.000
1,200
1,000
800
900
600
500
120
90
48
30
5.000
4,500
12,000
27.000
12.000
13,200
12,000
8.000
13,500
7,800
6,000
1,440
2,160
1,728
3,240
Ciril-staten s
1 Sekreterare vid corpsen och Auditör vid pontonier-bataljonen
1 Auditör vid sappör-bataljonen
2 Bataljons-predikanter, arvode å 450 Rdr
1 Kanslist
1 Regements-skrifvare (som jemväl har vård och redovisning för Fortifikations-förrådet i Stockholm)
5 Kassörer och Förråds-förvaltare af första klass å 1,200 Rdr
5 » » » af andra » » 900 »
1 Hästläkare för pontonier-bataljonen -
1 Vaktmästare
samt
Att af Chefen disponeras:
Till förhöjning af lönerna för kaptener af andra klassen, när de kommenderas att tjenstgöra såsom
kompani-chefer
Till semester-ersättning för de vid ingeniör-trupperne anställde kompani-officerare . . . . .
)>
1,275
1,000
900
630
1,000
6,000
4,500
200
500
3,000
11,000
Summa Rdr 159,573
104
Bil. O.
Uträkning å de nya och indragne löner vid Lifgardes-regementena till fot, sorn föranledas af
kommitterades organisationsförslag för dessa regementen.
Vid hvartdera regementet tillkomma följande beställningar:
1 Tredje Major Rdr 4,000 —
2 Andre Kaptener å 2,000 Rdr » 4,000 —
4 Andre Löjtnanter å 1,000 i> » 4,000 —
12 Andre Sergenter å 469 Rdr (natura-underhållet inberäknadt) » 5,628 —
Summa Rdr 17,628 —,
och indragas följande beställningar:
1 Rataljons-predikant Rdr 500 —
1 Mönsterskrifvare » 450 —
2 Öfvertimmerman, arvode å 36 Rdr » 72 — jyr \ Q22
Skillnad nya löner vid hvartdera regementet » 16,606 —
och således nya löner vid begge regementena Rdr 33,212
10o
Bil. I»
Uträkning å dea tillkomst och indragning af löner vid värfvade Kavalleri-regementena, som
uppstår genom tillämpning af kommitterades organisations-förslag för dessa regementen.
Lifgardet till häst.
Tillkomna beställningar :
1 Andre Adjutant
. . Rdr
1,600 —
1 Regements-trumpetare • . ■
700 —
2 Sqvadrons-chefer å 3,400 Rdr .
»
6,800 —
2 Andre Ryttmästare »
2,900
»
5,800 —
2 Förste Löjtnanter »
2,000
»
4.000 —
2 Andre »  »
1,800
»
»
3,600 —
2 Underlöjtnanter »
1,600
»
3,200 —
2 Fanjunkare »
900
»
»
1,800 —
2 Förste Sergenter (natura-underhåilet inberäknadt) »
569
))
1,138 —
6 Andre » » » »
469
»
2,814 —
2 Sqvadrons-hästläkare »
750
»
1,500 —
2 Förste Korpraler »
120
»
240 —-
2 Korpraler »
90
»
180 —
4 Vice-korpraler »
30
»
»
120 —
4 Förste Trumpetare »
400
»
1,600 —
Summa Rdr 35,092 —
Indragna beställningar:
2 Mönsterskrifvare ä 450 Rdr  900 —
2 Andre Trumpetare » 36 » 72 —
Skillnad nya löner Rdr 34,120 —
Husar-regementet Konung Carl XV:
Tillkomna beställa ingar:
1 Regements-pastor Rdr 1,200 —
1 » väbel  » 350 —
1 » sadelmakare  » 150 —
2 Andre Ryttmästare å 2,900 Rdr  » 5,800 —
6 Förste Trumpetare » 400 »  » 2,400 —
Summa Rdr 9,900 —
Indragna beställningar :
6 Andre Trumpetare å 36 Rdr 216 —
1 Regements-pistolsmed 150 — ggg
Skillnad nya löner Rdr 9,534 —
Summa nya löner Rdr 43,654 —
Landförsvarskomit. Bet. lil.
14
106
Bil. d.
Uträkning å den tillkomst och indragning af löner vid Artilleriet, som uppstår genom tillämpning
af Kommitterades förslag till Artilleriets förnyade organisation.
Tillkomne:
1 Ofverste (Fälttygmästare)
lön Rdr
6,000: —
2 Ofverste-löjtnanter
å 5,300: —
»
10,600: —
3 Yngre Kaptener
» 2,000: —
»
6,000: —
3 Batteri-hästläkare
» 750: —
»
2,250: —
6 Styckjunkare
» 900: —
»
5,400: —
23 Andre Sergenter
» 250: — |
469: »
10,787: —
lönefyllnad i natura-underhåll
» 219: — j
3 Batteri-trumpetare
» 400: —
»
1,200: —
2 Afdelnings-trumpetare
» 37: 50.
»
75: —
6 Förste Konstaplar
» 120: —
»
720: —
51 Andre »
. .
» 50: —
))
2,550: —
16 Batteri-handverkare
» 48: —
»
768: —46,350:
Indragne:
4 Majorer
å 4,800: —
lön Rdr 19,200: —
3 Löjtnanter
» 1,200: —
»
3,600: —
3 Bataljons-predikanter  . .
» 500: —
»
1,500: —
Arvode å Artilleri-stabens stat: för Stabs-chefen
«
1,500: —
» å Göta Artilleri-regementes stat: för garnisons-predikanten å Ny-Elfsborg
«
150: —
» å Artilleri-batteriets i Norrland stat: för befälhafvare!! och
batteri-chefen
(t
1,100: — 27 050.
Således: tillkomne löner R:dr 19,300:
107
Bil. B
Uträkning å den tillökade aflöning å Ingeniör-corpsens stat, som erfordras enligt föreslagen
ny organisation af Ingeniör-trupperne och med tillämpning af den nya löneregleringen.
Föreslagna nya beställningar.
i
<
Vid Sappör-
bataljonen.
B
2 w
o
B
< B o
g
CD
“1
cr
— D
P o-
c P3
:?§!"-  g.™ »
B
»
CO
bi ^ «
? CD
Ö" Oj r*
o
B
CD
B
S5: §
^ P■
Oj ct-
-§ sl
§•?-
Militär- staten.
1
1
1
Major
å 4,000 R:dr
4,000
—
1
3
3
4
Kapitener af första klass
» 3,000 »
12,000
—
—
1
1
1
» af andra »
>) 2,000 »
2,000
—
1
3
3
4
Löjtnanter af första »
» 1,200 »
4,800
—
2
4
4
6
» af andra »
» 1,000 »
6,000
—
1
3
3
4
Underlöjtnanter
» 800 »
3,200
—
1
3
3
4
Konduktörer
» 900 »
3,600
--
2
4
4
6
Under-konduktörer af första klass
n 600 »
3,600
—
2
6
6
8
» af andra »
» 500 »
4,000
i
2
6
6
8
Förste (distinktions-)korpraler
» 120 »
960
i
4
12
12
16
Korpraler
» 90 »
1,440
—
6
18
18
24
Vice-korpraler
» 48 »
1,152
—
18
54
54
72
Handverks-soldater
» 30 »
2,160
—
Ciril-stateu.
—
1
1
1
Auditör
1,000
—
—
1
1
1
Bataljons-predikant
450
—
» . skillnaden mellan lön . . . .
. 450: —
och nu utgående arvode för presterliga
göromålen vid sappör-truppen .
120: —
330
—
1
—
1
Kassör och förrådsförvaltare af första klass . . . .
1,200
—
1
—
—
—
Häst-läkare
200
—
Anslag för Kapten-lönernes i andra klassen förhöjning vid kommen-
dering till kompani-tjenstgöring , . . .
2,000
—
» till semester-ersättning åt de vid ingeniör-trupperne anställde
kompani-officerarne
7,000
—
Summa R:dr
61,092
—
108
Bil. S.
Uträkning å de nya och indragne löner, arvoden m. m. vid Wermlands Fältjägare-corps, som
föranledas af kommitterades organisations-förslag och inverka på den genom löneregleringen
uppkommande kostnad.
Indragne löner och arvoden ni m.
För
1 Förste Major
. . lön Rdr 3,000 —
»
1 Andre Adjutant
. . „ 600 —
»
1 Mönsterskrifvare
. . » 300 —
»
1 Andre Bataljonsadjutant . . . .
.
. . » 300 —
X»
1 Gevärshandverkare
. . » 129 —
»
1 Profoss
. . » 75 —
»
2 Kompani-chefer
1,200 Rdr .
. . » 2,400 —
»
2 Förste Löjtnanter
900 »
. . » 1,800 —
»
2 Underlöjtnanter
500 o
. . » 1,000 —
»
2 Fanjunkare
600 »
. . » 1,200 —
»
2 Förste Sergenter
400 «
. . » 800 —
»
4 Förste Korpraler, arvode (inberäknad tjägare-arvodet) »
120 »
. . » 480 —
»
80 Jägare och spel
40 »
. . » 320 —
Rekryterings-penningar ....
6 »
. . » 480 -
Nya löner och arvoden.
För
2 Andre Kaptener
. . . . lön å 1,200 Rdr . .
. . » 2,400 —
»
4 » Sergenter
300 » . .
. . » 1,200 —
»
4 » Korpraler, arvode (inberäknadt jägare-arvodet) å
90 » . .
. . » 360 —
12,884 —
3,960 —
Skillnad indragna löner m. m. Rdr 8,924
100
10. PENSIONERINGEN.
A. Officerares och underofficerares pensionering.
Då det underdåniga utlåtande, kommitterade hafva att afgifva i detta ämne, är till en del föranledt
af Rikets Ständers hos Eders Kongl. Maj:t gjorda framställning om en ny reglering af pensionsväsendet
för arméen, anse sig kommitterade böra först i underdånighet omförmäla hvad i denna fråga
förekommmit, innan densamma blifvit till kommitterades behandling i nåder öfverlemnad.
] deras underdåniga skrifvelse af den 5 Oktober 1860, angående regleringen af utgifterna under
riksstatens 4:de hufvudtitel, förklarade Rikets Ständer sig, beträffande arméens pensionering,
icke hafva kunnat undgå att fästa uppmärksamhet på det, älven vid förra riksdagen anmärkta, förhållande,
att pensionsväsendet för arméen, sådant det nu befunnes, vore förenadt med väsendtliga
olägenheter, som dels gjorde förvaltningen mera invecklad än nödigt, och föranledde ökade kostnader,
dels ock motverkade det för staten vigtiga ändamål, som med denna pensionering hufvudsakligen
åsyftades. Redan den omständighet att vid hvarje riksdag statsbidrag måste beviljas för upprätthållande
af den, arméens pensionskassa efter gällande stat åliggande, pensionering, samt att medel
behöfde särskildt anvisas för pensionernas ökande, ådagalade behofvet af en ny och omfattande reglering
al pensionsväsendet. Härtill komme dessutom åtskilliga andra förhållanden, hvilka läte detta
behof ännu tydligare framstå. 1 sådant hänseende kunde anmärkas det olämpliga deruti, att pensionerna
utginge ur två särskilda fonder, nemligen dels af arméens pensionskassas egna medel, jemte
det statsbidrag, hvaraf den i sednare tider varit i åtnjutande, dels ock af det särskilda kreditiv, som
för tillämpning af den förhöjda pensionsstaten måste på riksgäldskontoret anvisas. Vidare framställde
sig. såsom särdeles otjenlig pensionsrättens olikhet efter de tvenne särskilda pensionsstaterna, eller
den väsendtliga åtskillnad, som förekom emellan dessa pensionsstater i afseende på grunderna och
vilkoren för pensioneringen, i det att arméens pensionskassas stat medgåfve i allmänhet pension efter
uppnådda 50 ålders- och 30 tjensteår, med rättighet tillika att utan förlust af pensionsrätten vid
45 års ålder och äfven i vissa fall derförinnan, kunna taga afsked och efter expektans-årens utgång
komma af pension i åtnjutande, då deremot, enligt den förhöjda pensionsstaten, pensionsåldern för
ett större antal löntagare vore framflyttad till 55 och 60 eller 65 fyllda lefnadsår; och enligt denna
pensionsstat medgåfves icke vid afskedstagande! i något fall pensionst ätt förr än vid 50 års ålder,
hvarförutan för pensionärerue funnos flera andra bestämmelser, hvilka icke gällde för dem, som erhöllo
pension endast ur arméens pensionskassa. Denna för arméens löntagare onekligen stora fördel,
att kunna efter omständigheterna begagna sig af den ena eller andra pensionsstaten, hvaremot icke
vore något att erinra, såvida pensioneringen kunde upprätthållas genom de tillgångar, som bildats af
oflicers-corpsens egna bidrag, hade till följd, att de för pensioneringen afsedda medel blefvo starkare
anlitade, än som det egentliga behofvet å pensionärernas sida påkallade, utan att i samma mån befrämja
pensioneringens syftemål i statens intresse, nemligen att underlätta afgången af det äldre befälet
och förskaffa arméen en för krigstjenstgöring och vapenöfningar fullt tjenstbar befälspersonal.
Fastheldre måste de vilkor, hvarunder pensionsrätt sålunda vore medgifven, anses, genom dess vidsträckthet,
vara i så måtto mindre ändamålsenliga, som arméens officerare derigenom bereddes tillfälle
att, ehuru ännu fullt tjenstbare, med rätt till pension afgå nr tjensten för att derefter egna sig
åt annan sysselsättning; och skulle de tillgångar, som häraf toges i anspråk, enligt Rikets Ständers
tanke, bättre användas genom att bereda någon tillökning i pensionsförmånerna åt dem, som först
efter en längre tjenstetid erhölle afsked. Dessa omständigheter syntes tillräckligt ådagalägga olämpligheten
af pensionsväsendets nyssnämnda inrättning samt behofvet af en annorlunda beskaffad orga
-
MO
nisation, äfvensom föranleda till den slutsats, att arméens pensionsväsende icke kan blifva ändamålsenligt
ordnadt med mindre än att det helt och hållet öfverlemnas åt staten, som sålunda borde öfvertaga
arméens pensionskassa, men deremot ock ensam besörja pensioneringen. Om tillika den nu
befintliga olikheten i grunderna och vilkoren för pensions åtnjutande alhjelptes, skulle utan tvifvel
pensioneringen mera motsvara sitt ändamål och jemväl i afseende på underhållet blifva för staten
mindre betungande. För verkställandet på en gång af en så omfattande reglering af pensions
väsendet,
att den i allo tillfredsställde fordringarne från det allmännas sida, kunde visserligen möta
åtskilliga hinder, hvilkas undanrödjande tilläfventyrs vore förenade med stora svårigheter; men genom
vidtagande af tjenliga förberedande åtgärder, skulle dessa svårigheter kunna aflägsnas och så
mycket snarare beredas möjlighet att fullständigt vinna det åsyftade ändamålet.
I betraktande af allt detta anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, det Eders Kongl. Majit täcktes
vidtaga de åtgärder, som funnes lämpliga till förberedande af en sådan reglering af pensionsväsendet
för arméen, att hela pensioneringen måtte kunna af staten ötvertagas samt till åstadkommande af
mera enhet i grunderna oell vilkoren för pensioneringen jemte nödig enkelhet i förvaltningen, äfvensom
att nådigt förslag till en dylik reglerings verkställande måtte till blifvande Ständer varda öfverlemnadt.
Sedan Eders Kongl. Majit, med anledning af denna underdåniga framställning, behagat från direktionen
för arméens pensionskassa infordra underdånigt betänkande, deruti förhållandet med alla
härvid förekommande omständigheter borde fullständigt utvecklas, anförde direktionen i underdånigt
utlåtande at den 22 Maj 1861, att för en så beskaffad förändring, som den af Rikets Ständer åsyftade,
erfordrades i första rummet krigsbefälets hörande i afseende på öfverlåtandet af pensionsinrättningens
fonder, hvadan direktionen, som saknade behörighet att i denna hufvudsakliga omständighet
något yttrande afgifva, måste inskränka sig till att fästa Eders Kongl. Majits nådiga uppmärksamhet
på några med frågan sammanhängande, och särdeles hvad anginge den af Rikets Ständer åsyftade
besparing i förvaltningskostnaden, på densamma inverkande förhållanden. I sådant afseende upplyste
direktionen att, utom arméens pensionskassa, befunnes under direktionens förvaltning flera andra mer
och mindre betydliga fonder, hvilka för närvarande drabbades af dels inga, dels högst obetydliga
förvaltningskostnader, nemligen:
a) Arméens enskilda enke- och pupill-kassa, hvars fond, då utgörande 630,000 Rdr, blifvit samlad
och uppehållen, utan något understöd från statens sida, dels genom årliga afgifter af alla
delegare i arméens pensionskassa och dels genom inträdes-afgifter af dem, hvilka frivilligt i
enkekassan ingått;
b~) Kongl. Majits fond i arméens enke- och pupill-kassa, 7,500 Rdr, eller årliga räntan af det
gåfvo-kapital, som i nåder blifvit anslaget till pensioner för militär-enkor och barn, att, enligt
Kongl. Majits nådiga förordnande, användas och särskildt redovisas, på sätt Kongl, brefvet den
9 Februari 1819 föreskrifver;
c) Statsanslaget på 9:de hufvudtiteln å 37,500 Rdr årligen till aflidne militärers i fattigdom efterlemnade
enkors och barns pensionerande; hvilket anslag, intill år 1828 förvaltadt af statskontoret,
genom Kongl, brefvet den 3 Januari nämnde år öfverflyttades till direktionen öfver arméens
pensionskassa för vinnande af enbet i förvaltningen, och sedermera af direktionen förvaltats i enlighet
med Kongl, reglementet den 21 September 1833;
cT) Den af framlidna grefvinnan Sophie Horn, född Rlomstedt, gjorda stiftelse för fattiga militärenkors
och barns pensionerande, hvaraf årliga inkomsten, 8,700 Rdr, utdelades i pensioner å
150 Rdr, enligt de i stiftelse-urkunden föreskrifna grunder;
e) Arméens ackords-amorteringsfond, bildad i ändamål att inlösa och amortera officers-ackorden
inom arméen på sätt Kongl, brefvet den 17 Augusti 1833 föreskrifver, samt förvaltad enligt
reglementet den 3 Juli 1840; varande fondens återstående skuld i utelöpande 4 procents obligationer
2,757,600 Rdr, hvilken skuld vore beräknad att, enligt fastställd amorteringsplan, vara
inbetald år 1886;
111
Och meddelade direktionen derjemte, att samtliga dessa fonder, hvilka, så till inkomster som
till utgifter, vore af skiljaktig beskaffenhet och till en del för olika ändamål afsedda, förvaltades hvar
och en för sig och redovisades uti särskilda räkenskaper, som dels af kammar-rätten dels af arméens
egna revisorer undergingo granskning.
Hvad särskildt beträffade arméens enke- och pupill-kassa, yttrade direktionen, att densammas
förvaltning, till följd af dess organisation i samband med pensionskassan, skulle blifva särdeles betungande,
om, vid den ifrågasatta öfverflyttningen af pensionskassan till statsverket, enke- och
pupill-kassan skulle förlora förmånen af den kostnadsfria förvaltningen gemensamt med arméens
pensionskassa, under förutsättning hvaraf den stiftats och till följd hvaraf den hittills kunnat, ehuru
de senare åren med endast ett ringa årligt öfverskott, fullgöra sina förbindelser mot delegarne, utan
deras betungande med alltför höga afgifler. För öfrigt ansåg direktionen det hafva varit Rikets
Ständers mening, att icke ensamt pensioneringen af arméens befäl skulle från dess nuvarande styrelse
till statsverket öfverflyttas, utan att sådant borde ske i sammanhang med ordnandet af pensionsväsendet
i sin helhet för statens samtlige embets- och tjenstemän, hvilka nu efter olika grunder
pensionerades från särskilda inrättningar och fonder af olika natur; och då för sådant ändamål
redan en komité blifvit i nåder förordnad, hemställde direktionen i underdånighet, att Eders Kongl.
Majit täcktes, sedan nämnda komité fullgjort sitt uppdrag, hänskjuta ärendet, i hvad det rörde arméens
pensions-kassa såsom enskild stiftelse, till krigsbefälets utlåtande, antingen vid dess år 1867 inträffande
nästa ordinarie sammanträde, eller derförinnan, i händelse Eders Kongl. Maj:t skulle anse
omständigheterna påkalla extra sammanträde.
Detta direktionens utlåtande har, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut d. 28 December 1861,
blifvit öfverlemnadt till Landförsvars-komitéen för att tagas i betraktande vid behandlingen af frågan
om pensioneringen af arméens befäl och tjenstemän, sedan Eders Kongl. Majit redan förut, i
Dess nådiga Bref af den 16 Juli 1861, åt kommitterade uppdragit att i detta ämne yttrande afgifva.
Kommitterade, som nu gå att fullgöra denna nådiga föreskrift, anse sig böra först i underdånighet
redogöra för den hufvudsakliga beskaffenheten af arméens pensionsväsende i sitt närvarande
skick, jemlikt bestämmelserna derom uti Eders Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och reglemente,
angående styrelsen och förvaltningen af arméens pensionskassa d. 22 December 1857 samt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär, angående en förbättrad pensionering af arméens befäl och tjenstemän
d. 9 Februari 1858 och särskildt beträffande Gottlands Landbeväring af den 6 November
1860, förnyade genom Kongl, cirkuläret den 10 November 1863.
Arméens pensionskassa, hvarifrån pensioneringen af nyssnämnde befäl och tjenstemän besörjes,
inrättades år 1756 i afsigt att, efter vissa bestämda grunder, lemna underhåll åt de, på stat arméen
tillhörande, militäre och civile embets- och tjenstemän, då de antingen vid en gifven ålder, eller
elter erhållna svårare blessyrer afgått från sina befattningar. Enligt lydelsen af 54 § i pensionskassans
reglemente har denna inrättning till ändamål ”att lätta den blesserade och föråldrade krigs”mannens
utkomst så långt det är förenligt med pensions-inrättningens grunder, fondens bestånd
”och inrättningens säkerhet”.
Pensionskassan står under styrelse af arméen, genom krigsbefäl eller fullmäktige, som, under
Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse, förordna om kassans förvaltning och i sådant afseende sammanträda,
på Kongl. Maj:ts nådiga kallelse, i fredstid hvart 10:de år, derest ej, af särskilda skäl, Eders
Kongl. Majit skulle finna för godt att, inom nämnda tids förlopp, dem i nåder sammankalla. Vid
hvarje sammanträde väljes af krigsbefälet eller arméens fullmäktige den direktion, åt hvilken förvaltningen
af pensionskassan uppdrages, bestående af en ordförande och fyra direktörer, under hvilka äro
ställde nödige tjenstemän och betjening. Kassans årliga inkomster äro följande:
I. Statsanslag nemligen ;
a) den andel af Wadstena Krigsmanshuskassas inkomster (f:delar deraf) som, enligt Kongl,
reglementet af den 10 Januari 1757, tillkommer arméens pensionskassa, utgörande
enligt sednast verkställda, 1863 års, bokslut Rdr 101,903: 06.
Transport Rdr 101,903: 06.
112
Transport Rdr 101,903: 06.
b) statsersättningsanslag för vakans- och liggetids- samt nådårs- och
begrafningshjelps-besparingarne, enligt 1863 års bokslut .... Rdr 47,100: —
2. Räntan af kassans samlade kapitalfond ,, ,, ,, ....,, 188,509: 88.
3. Ars-, retroaktiv-, flerestegs- och expektans-afgifter al delegare i kassan,
enligt 1863 års bokslut ,, 69,896: 44.
4. Hyra för umbbliga lägenheter i kassans bus, enligt senaste bokslut . ,, 2,715: —
5. Extra inkomster, såsom intressen å oinbetalda algifter m. m. . . . ,, — —
hvartill kommer:
6. Af Rikets Ständer beviljadt kreditiv för pensioneringens upprätthållande ,, 85,500: —
Summa Rdr 495,624: 38.
Kassans utgifter äro:
1. Pensioner och begrafningshjelp till kassans pensionärer, ulgörande, enligt
sednast verkställde, 1863 års bokslut Rdr 476,233: 25.
2. Kassa-direktionens honorarier, lön, pensioner m. m. åt kassans tjenste
män
och betjening, enligt 1863 års bokslut, ,, 17,118: 74.
3. Uppbörds-arvode åt vederbörande redogörare m. m., enligt 1863 års
bokslut ,, 1,333: 61.
4. Extra utgifter, enligt 1863 års bokslut ,, 2,299: 56.
5. Kostnader för krigsbefälets och arméens fullmäktiges sammankomster
jemte kassans revision hvart 5:te år ,, — -
Summa Rdr 496,985: 16.
Arsafgifterna af kassans delegare utgå med 6 procent utaf pensions-beloppet i den klass, till
hvilken hvar och en hörer. Retroaktiv-afgifterna betalas, efter samma beräkningsgrund, för de år,
hvarunder tjenstgöring egt rum före tillträdandet af lön. Flerestegs-afgifterne erläggas för befordran
öfver en eller flera grader; och expektans-afgifterna såsom lösen för de 5 tjensteår, som, vid de!-  egares afgång, kunna få brista i den stadgade tjenstetiden.
Ingen kan blilva delegare i arméens pensions-kassa utan att vara på verklig eller indragen
ordinarie stat.
Pension tilldelas endast delegare i kassan på följande, i reglementet stadgade, hufvudsakliga vilkor:
Rättighet till pension inträder först sedan delegare uppnått 50 års ålder, i förening med minst
30 tjenste-år, och erhållit afsked eller blifvit utnämnd till annan tjenst, hvars innehafvare
icke vid afskedstagande kan från kassan blifva pensionerad med det särskilda förbehåll, i
afseende å lönens belopp i denna tjenst, som här nedan omförmäles. Under-officerare vid
gardes-rogementena, artilleriet, husar-regementet Konung Carl XV och ingeniör-corpsen samt
regements- och divisions-trumpetare vid artilleriet äro tidigare pensionsberättigade, nemligen
efter 25 års tjenstgöring vid värfvad trupp, såframt de då uppnått 45 års ålder. Likaså
få delegare, hvilka afgå ur tjensten 5 år före nu nämnda tid, förvärfva sig pensionsrätt
efter dessa års förlopp, genom erläggande derunder af ofvan omförmälda expektans-afgifter;
Den delegare i pensionskassan som, i krig eller fred, vid något bestämdt tillfälle, blifver, under
utöfningen af rikets tjenst så obotligen förderivad, till lern stympad eller vanför, att han
varder alldeles oförmögen att sin tjenst vidare förrätta och af denna orsak nödgas inom
viss tid, från tjensten åtgå, kommer i åtnjutande af pension utan afseende på ålders- och
tjensteår. Har skadan skett i krig, njuter han tillika en förhöjning i pensionen från 100
till 300 Rdr Rint; beroende af klass i hvilken pensionen af honom uppbäres.
Ingen får tilldelas pension i högre klass än för den tjenst, han på ordinarie eller indragen
ordinarie stat innehaft minst två fulla år och derunder till kassan erlagt afgifter; men de
korpraler och soldater, hvilka till under-officerare befordras, skola i denna senare egenskap
113
hafva till kassan kontribuerat minst i 5 år; dock sker undantag i detta afseende för den,
som till pension för blessyr eller skada är berättigad;
Skulle den, som kommit i åtnjutande af pension, återgå till en beställning med lön, som medförer
rätt till delaktighet i kassan efter samma klass, han"förut tillhört, är han sin innehafda
pension förlustig. Om med den senare tjensten är förenad lägre pensions-delaktighet, än
den han förut åtnjutit, får han med afsked från samma tjenst återinträda i den förut innehafda1
högre pensionen;
Pensionsberättigad delegare i arméens pensions-kassa, som erhåller civil eller annan tjenst med
aflöning på Rikets stat, eller ock uppföres på allmänna indragnings-staten eller på annat
sätt af staten pensioneras, eger ej, så länge han innehar sådana affonings- eller pensionsförmåner,
som uppgå till 3000 Rdr Rmt, tillgodonjuta den honom från arméens pensionskassa
tillkommande pension;
Om, enligt 35 § i nu gällande Regeringsform, någon kassans delegare Olifver entledigad från
embetet, utan att ännu vara till pension berättigad, ankommer på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
att tillåta sökanden med inbetalning till kassan fortfara, för att såmedelst bereda sig
pension vid dertill uppnådd ålder.
Enligt pensionskassans reglemente utgå pensionerne efter följande stat (utom vid Gotlands
landbeväring och Wester-Norrlands bevärings-bataljon):
Usta klassen.
Rdr Rmt
Generalitetet med 11 bestämda rum, deraf 1
. efter 3,000.
i rum ,, 2,400.
och 6
11
11
2:dra klassen.
Öfverstar m. fl
3:dje klassen.
Öfverste-löjtnanter och förste majorer, corps-chefer vid indelda infanteriet m. fl.
4:de klassen.
Öfrige majorer m. fl
5:te klassen.
Ryttmästare, kaptener och regements-qvartermästare m. fl
6:te och 7:de klasserna.
Regementsläkare och åtskillige civile tjenstemän
8:de klassen.
Löjtnanter, förste adjutanter m. fl
9:de klassen.
Underlöjtnanter, öfrige adjutanter m. fl
10:de klassen.
Fanjunkare, fältväblar, bataljons-adjutanter, en del sergenter och trumpetare m. fl
11:te klassen.
Öfrige sergenter och trumpetare, furirer m. fl
samt
12:te klassen.
Hautboister och fältmusikanter, der de efter egen önskan vunnit delaktighet
pensions-kassan
Lnndförsvarshomit Bet, TIT.
1,800.
1,200.
900.
750.
600.
| 525.
I 450.
375.
225.
180.
120.
75.
15
114
För Gotlands landbeväring och Wester-Norrlands beväringsbataljon är, i förhållande till den
lägre aflöningen, följande särskilda pensionsstat i reglementet fastställd:
1 :sta klassen. Rdr Rmt.
Bataljons-chefer efter 750.
2:dra klassen.
Kaptener, Regements-qvartermästare 450.
3:dje klassen.
Visse civile tjenstemän )} 250.
4:de klassen.
Löjtnanter, Tygofficerare m. fl )f 225.
5:te klassen.
Underlöjtnanter m. fl ,,150
6:te klassen.
Fanjunkare „ 120.
7:de klassen.
Sergenter och Furirer m. fl ,,100.
samt
8:de klassen.
Underläkare ,, 75.
Uti Kongl. Maj:ts till Rikets Ständers statsutskott den 30 Oktober 1856 afgifna nådiga proposition,
angående statsverkets tillstånd och behof, täcktes Kongl. Maj:t, med afseende på den ofördelaktiga
ställning, hvaruti arméens befäl och tjenstemän, i jemförelse med andra stater, befunno sig
i afseende på pensioneringen, hos Rikets Ständer framställa behofvet af en förändring härutinnan
och af sådan anledning äska ett kreditiv af 150,000 Rdr till förhöjning af de enligt ofvanberörde
stater utgående pensioner, samt föreslå nya pensionsstater för arméens befäl och tjenstemän.
I sitt underdåniga svar på denna nådiga framställning förklarade Rikets Ständer sig äfven anse
en förbättring af pensioneringen för arméens befäl och tjenstemän vara högeligen af behofvet påkallad,
enär de för dem nu anvisade pensioner vore obestridligen alltför knappa, för att efter afskedet
betrygga löntagarens bergning, men både billighet och rättvisa fordrade, att tjenstemannen
vid mera framskriden ålder, när kropps- och själskrafter aftaga, måtte kunna, efter afgång från tjensten,
påräkna en tarflig utkomst under sin åtei stående lefnad. Följden af det förhanden varande förhållandet
hade varit och måste blifva den, att tjenstemannen efter upphunnen pensionsålder qvarstannade
i tjensten heldre än att se sina inkomster minskade till ett belopp, som ingalunda kunde
anses vara tillräckligt för hans bergning. Denna omständighet måste ock hafva ett menligt inflytande
på arméens tjenstbarhet derigenom, att en del befälsplatser upptoges af öfveråriga och för aktiv
tjenst mindre lämplige personer. Det vore således icke allenast i löntagarens, utan äfven i statens
intresse, att pensionerne bestämdes så tillräckliga, att löntagaren ej nödgades i tjensten qvarstå,
sedan han förlorat den rörlighet och användbarhet, som för tjenstgöringen erfordras. 1 enlighet med
dessa åsigter funno Rikets ständer sig böra, med godkännande i hufvudsakliga delar af de före
slagna
pensionsstaterne, anvisa det äskade kreditivet, att, i mån at behof, utbetalas och användas till
betäckande af den skillnad i utgift, som för arméens pensionskassa kunde uppstå genom den nya
pensioneringens tillämpning.
Äfven vid senaste tvenne riksmöten har, för fortsatt tillämpning af dessa förhöjda pensionsstater,
ett nödigt kreditiv blifvit af Rikets Ständer beviljadt.
Meranämnda förhöjda pensions-stater äro följande:
iis
1. För arméens befäl och tjenstemän utom vid Gotlands landbeväring.
Pensionsberättigade
efter
fyllda lefnads
-
Pensionens
belopp.
Förbindelse till
tjenstgöring
under krigstid
hemma ilandet
intill fyllda år
Generalbefälhafvare, Kavalleri-inspektören, General-fälttygmästaren och
Generalen för Fortifikationen
med rättighet att taga afsked vid 60 år mot erhållande af |:delar
af pensionsbeloppet eller 4,500 Rdr.
Öfverslar, Chefen för Topografiska corpsen 60
Öfverste-löjtnanter och förste Majorer vid värfvade arméen (utom
Wermlands Fältjägare) m. m  55
Öfverste-löjtnanter och förste Majorer vid öfriga regementen, Corpschefer
vid indelda infanteriet, andre Majorer vid värfvade arméen
(utom Wermlands Fältjägare) Majorerna vid artilleriet m. m.
Andre och tredje Majorer vid öfriga regementen och corpser, Majorer
vid indelda infänteri-corpser m. fl  55
Förste eller äldre Kaptener vid artilleriet m. m., Sqvadrons- och
Kompani-chefer vid värfvade arméen (utom Wermlands Fältjägare)
Batteri-chefer vid artilleriet
Sqvadrons- och Kompani-chefer vid indelda arméen och Wermlands
Fältjägare-regemente, öfrige Kaptener samt Regements-qvarter
mästare,
m. fl
Förste Löjtnanter och förste Adjutanter vid regementen och corpser,
m. fl
Regements-stallmästare med kongl, fullmakt vid kavalleriet och artilleriet
Andre Löjtnanter samt andre Adjutanter vid regementen och corpser
Underlöjtnanter vid regementen och corpser, Fanjunkare m. fl. .
Sergenter, Regements-trumsiagare, Divisions-trumpetare vid artilleriet
m. fl
Furirer, Sqvadrons- och Batteri-trumpetare, Fältmusikanter m. fl. .
Regements-pistolsmeder och Sadelmakare samt Regements-gevärssmeder
och Stockmakare
Anm. Läkare och andre civile tjenstemän, ehuru upptagne å den nådiga staten, hafva här blifvit förbigångne,
såsom afsedde för framtiden att icke tillhöra arméens pensionsstat, enligt hvad derom skall nedan vidare
omförmälas.
2. För Gotlands landbevärings befäl och tjenstemän, jemte Kongl, cirkuläret den 6
November 1860.
65
6,000,
60
3,000.
65.
55
2,250.
65.
55
2,000.
65.
55
1,500.
65.
50
1,500.
60.
50
1,000.
60.
50
600.
60
60
600.
50
500.
60.
50
400.
60.
50
300.
60.
50
200.
60.
60
100.
Bataljons-chef
Kapten . .
Tyg-officer .
Löjtnant
Underlöjtnant
Pensionsberättigade
efter
fyllda lefnadsår.
55
50
50
50
50
Pensionens
belopp.
Rdr Rmt.
1,200.
800.
500.
500.
400.
Anm. Af enahanda skäl, som nyss blifvit nämndt, hafva de å staten uppförda civile tjenstemännen här blifvit
förbigångne.
1 16
I afseende å tillämpningen af dessa pensionsstater har i nåder blifvit stadgadt:
1) att pensionerne, enligt samma stater, icke må tilldelas andra, än framdeles afgående pensionsberättigade
under följande vilkor:
2) att den, som på dessa vilkor ej ingår, icke kommer att åtnjuta annan pension, än hvartill
nu gällande stadganden för pensioneringen i arméens pensionskassa honom berättiga;
33 att endast skillnaden mellan de nya pensionsbeloppen och dem, som, enligt gällande grunder,
skola utgå från arméens pensionskassa, bör såsom särskild pension eller fyllnadspension utbe
talas
af statsverket;
i) att den, som åtnjuter aflöning eller pension af andra allmänna medel, eller innehar beställning
på rikets stat, icke är berättigad till fyllnadspension, eller utöfver hvad honom från arméens
pensionskassa kan tillkomma;
53 att nuvarande stadgande, det ingen kan erhålla pension i graden, som icke minst i två år
innehaft den beställning, hvarför pension ifrågasättes, bör fortfarande, äfven för de nya pensionerna,
tillämpas, dock att för åtnjutande af de nya generals-pensionerna erfordras att i 5 år hafva innehaft
generals-beställning på stat;
63 att för dem, som dels vid 50, dels vid 55 och 60 års ålder, på sätt pensionsstaterna utvisa,
äro till förhöjd pension berättigade, sådan förhöjning medgifves, endast såvidt de vid afskedet
åtaga sig förbindelsen att intill fyllda 60 eller 65 år hemma i landet, när sådant kan påfordras,
antingen handleda och inöfva det beväringsmanskap, som i krigstid varder till rikets försvar uppbådadt,
eller ock fullgöra de särskilda kommenderingar och uppdrag, sorn för öfiägt vid sådant tillfälle
kunna ifrågakomma;
73 att. den, som afgår från tjensten innan han uppfyllt de ålders- och tjenstevilkor, som för
pensions erhållande i hans innehafvande grad äro föreskrifna, skall vara berättigad till sådan förmån
i den närmast derunder varande grad, der de stadgade pensionsvilkoren äro af honom uppfyllda;
samt
83 att de föreskrifna afgifterna till arméens pensionskassa skola enligt gällande grunder fortfarande
utgå.
Efter denna öfversigt af arméens pensionsförhållanden och Rikets Ständers derom yttrade åsigter,
gå kommitterade nu att uttala sina tankar i detta för arméen så vigtiga ämne.
Arméens pensionskassa, hvars verksamhet i ofvan uppgifna ändamål nu fortgått mer än hun
drade
år, och som till en stor del blifvit bildad genom bidrag af arméens tjenstemän, är således, i
motsvarande mån, att anse såsom arméens enskilda tillhörighet. Genom densamma, äfven om den
saknade understöd af staten, se sig delegarne betryggade att erhålla ett, visserligen ringa, men dock
säkert understöd på sin ålderdom. Att nu afhända arméen denna tillhörighet kunde alltså i flera
afseenden synas mindre välbetänkt och bör derföre, i kommitterades tanke, endast af särdeles giltig
anledning ega rum. En sådan anledning torde dock redan länge halva varit för handen, bestående
deruti, att pensionskassan, äfven med sitt närvarande understöd af statsverket, är och framgent måste
förblifva otillräcklig för sina delegares nödtorftiga pensionering, och att för detta ändamål särskilda
• fyllnadspensioner måste från statsverket påräknas.
Vid sådant förhållande anse sig kommitterade icke kunna undgå att biträda den af Rikets Ständer
uttalade åsigt: ”att arméens pensionsväsende icke kan blifva ändamålsenligt ordnadt, med mindre
än att hela pensionsväsendet öfverlemnas åt staten, som sålunda borde öfvertaga arméens pensionskassa,
men deremot ock ensam besörja pensioneringen”, utan något bidrag dertill af löntagarne.
Då kommitterade sålunda, för sin del, tillstyrka bifall till Rikets Ständers framställning om öfverlåtelse
till statsverket af arméens pensionskassa, sker sådant i den fasta öfvertygelse att statsverket,
vid en dylik förändring, icke lärer undgå att, utan rubbning af dittills gällande förhållanden,
öfvertaga pensionskassans alla förbindelser till dåvarande pensionärer.
1 sammanhang härmed och för att, genom en förstärkning af Wadstena krigsmanshuskassas tillgångar,
kunna vinna en nödig förbättring i det afskedade manskapets pensioner, hvarom närmare
Hl
skall yttras i betänkandet rörande detta ämne, föreslå kommitterade att, på samma gång den ifrågasatta
öfverlåtelsen till statsverket af pensionskassan bringas till verkställighet, denna kassas årliga andel,
eller |:delar at vissa bland krigsmanshuskassans inkomster måtte till sistnämnde kassa få återföras.
Uti förslaget rörande arméens lönereglering hafva kommitterade redan varit i tillfälle att yttra
sina åsigter i afseende på statsverkets öfvertagande utaf arméens ackords-amortering. Under förutsättning,
att detta kommer att ske, blifver således arméens ackords-amorteringsfond, nu ställd under
direktionens för arméens pensionskassa förvaltning, oberoende af denna kassas öfverlåtelse till statsverket.
Kommitterade hafva icke förbisett de svårigheter, hvilka åtminstone till en början kunna uppstå
genom pensionskassans öfverlåtande till statsverket, med hänseende till öfriga under dess förvaltning
kostnadsfritt ställda fonder. Utan att vilja gå i förväg de förslag, som arméens krigsbefäl,
derest det tillstyrker pensionskassans öfverlåtande, tvifvelsutan i detta afseende framställer, anse kommitterade
svårigheterna dock icke oöfvervinnerliga.
Då, under senare tider, flera anstalter uppstått, genom hvilka man är i tillfälle att på fördelaktigare
vilkor kunna betrygga åt efterlefvande ett understöd, kan arméens enke- och pupillkassa
numera anses mindre behöflig för sitt ändamål, och således bibehållas endast för de nuvarande
delegarnes räkning, såframt de ej hellre besluta densammas upplösning, hvarigenom ock all tvungen
afgift till densamma kan för framtiden upphöra. Då likväl kassan icke utan alltför kännbar uppoffring
förmår underhålla en egen förvaltning, torde lämpligen en förening i detta afseende med
civil-statens enke- och pupillkassa, såframt den sistnämnda kommer att fortfara såsom sådan, kunna
af delegarne sökas, men, om häremot möter hinder, ett visst oundgängligt belopp böra från arméens
pensionstillgångar årligen anvisas för enke- ocb pupillkassans särskilda förvaltning.
Af de tvänne öfriga, under arméens pensionskassas direktion nu ställda, kassor är den, till
hvilken statsanslaget på 9:de hufvudtiteln för aflidne militärers i fattigdom efterlemnade enkor
och harn ingår, ursprungligen förvaltad af statskontoret och bör sålunda kunna dit, utan olägenhet,
åter förflyttas; och hvad slutligen angår den af framlidne grefvinnan Horn donerade fond, så
torde jemväl denna kunna af nyssnämnda eller annat embetsverk, mot någon skälig mindre ersättning
för uppbördsansvaret, till förvaltning öfvertagas.
Det lörslag till en förnyad reglering af grunderna för pensioneringen af arméens befäl och
tjenstemän, som kommitterade nu skola i underdånighet framlägga, hvilar ytterst på den af begge
statsmakterna erkända grundsats, att det lika mycket är i statens intresse att pensionerna bestämmas
så tillräckliga, att löntagaren ej nödgas i tjensten qvarstå sedan han icke vidare är fullt tjenstbar,
som med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att han efter afskedet må kunna påräkna en
tarflig utkomst för sin återstående lefnad. Jemväl hafva kommitterade ansett böra framgent bibehållas,
äfven inom arméen, den allmänt antagna regeln, att dels lönerna böra läggas till grund för
pensionernes bestämmande, dels rättigheten till pension i vanliga fall inträda först efter en viss
lefnads- och tjensteålder. Då kommitterade i sitt förut framställda förslag till reglering af lönerna
vid arméen sökt afpassa dessa efter löntagarnes oundgängligaste behof i de tjenstegrader sådant
varit möjligt, skulle kommitterade, genom att nu bestämma pensionerne alltför mycket lägre än den
lön, tjenstemannen hade att påräkna efter afdrag af de utgifter, som af tjenstgöringen härflyta, uppenbarligen
låta falla sig till last ett förbiseende af det med pensioneringen åsyftade, här förut omnämnda,
ändamål. Kommitterade hafva derföre icke kunnat föreslå pensionernas belopp lägre i
förhållande till lönerne, än att de förra ansetts böra utgöra, i de bättre lönade tjenstegraderna, eller
från och med kaptens-graden uppåt, falelar af de senare, men utgå i de öfriga, ringare lönta, gra
derna
med lika belopp, som lönerna; dock att detta förhållande mellan lön och pension är efter
afdrag från den förra at all kostnad i tjensten,, sålunda af både s. k. tjenstgöringspenningar samt hästoch
furage-medel jemte kavalleri-tillägg. Då kommitterade vidare ansett en pensionstagares behof
höra bedömas oberoende af det regemente, der han upphört att tjena, och således antagas vara
enahanda, antingen han tjenstgjort vid den indelda eller värfvade arméen, hafva kommitterade, vid
pensionernes bestämmande inom hela arméen, utgått från en enda lönings-stat, nemligen den för
118
indelda arméen föreslagna; men då någon nedsättning i de nu, enligt här ofvan intagne stater,
utgående pensioner icke ansetts kunna i något fall ega rum, har, genom bibehållande af nu gällande
förhöjda pension i andre majorsgraden vid värfvade arméen och samma pensions utsträckning
äfven till indelda arméen samt en häraf föranledd jemkning i öfverstelöjtnants-pensionen,
1) inträffat, att pensionen i hvardera af dessa 2:ne grader utgör något mer än f:delar af
lönen, efter derå skedda afdrag för tjenste-omkostnader m. m.;
Likaledes har såsom undantag i omförmälde hänseende
2) bibehållits general-pensionen, enligt nu gällande förhöjda stat;
3) pensionen i underlöjtnants- och furirs-graden upptagits, för erhållande af ett lämpligare
sifferbelopp 25 Rdr högre än lönen i den förra och 12 Rdr högre än lönen i den senare
graden, efter afdrag af tjenstgöringspengarne;
4) handverkarnes vid indelda arméen pensioner ansetts skäligen icke böra förhöjas utöfver
nuvarande beloppet 100 Rdr, med mer än 50 proc., eller till 150 Rdr, ehuru understi
gande
f:delar af den nya lönen; samt
5) pensionerne för Gotlands national-bevärings befäl blifvit i allmänhet föreslagna nästan lika
med de för detta befäl uppförda ringare löner, jemväl efter afdrag för tjenstgöringskostnaderne.
De af kommitterade sålunda för särskilda tjenstegrader bestämda pensioner, i förhållande till
lönen inom hvar och en grad, föreslå kommitterade måtte anses såsom full pension i graden, sedan
dess innehafvare uppnått de ålders- och tjenste-år, hvilka i sådant afseende äro nedan föreslagne.
Men derjemte bör, med nödigt afseende på de löntagare, som uppnå dessa ålders- och tjenste-år
senare än sjelfva tjenste-graden, hufvudsakligen bibehållas det redan nu gifna stadgande, att den
som afgår från tjensten innan han uppfyllt de ålders- och tjenstevilkor, som för full pensions erhållande
i hans innehafvande grad äro föreskrifna, skall vara berättigad till sådan förmån i den
närmast derunder varande grad, der de stadgade pensionsvilkoren äro af honom uppfyllda, och på
detta sätt komma i åtnjutande af en afkortacl pension; dock att dels den nu till 4,500 Rdr bestämda
afkortade generals-pensionen må framgent bibehållas vid detta belopp, dels, af skäl som
nedan skall anföras i fråga om åldersberättigandet, en i något mindre mån än de öfriga atkortad
pension måtte inom kaptensgraden för den lägre lefnadsåldern bestämmas, och hvilken pension
kommitterade föreslå till beloppet 1,200 Rdr Rmt.
Då de pensioner, som på nu angifna grunder för arméens befäl erhållas, blifva lägre inom
vissa af subaltern-officers- än inom vissa af under-officers-graderna, så föreslå kommitterade, på det
att icke under-officer, befordrad till officer, må derigenom, vid afskedstagande^ gå i mistning af en
högre pension för en lägre, att, om vid afskedet den pension, hvartill sådan officer då befinnes
berättigad, skulle understiga den, som honom tillkommit derest han icke blifvit från under-officer
befordrad, han då må ega uppbära den senare, högre pensionen.
De lefnadsår, som böra berättiga till full pension i tjenstemannens grad, hafva kommitterade,
på grund af den erfarenhet om tjenstbarheten, som vunnits både inom eget och främmande lands
arméer, ansett böra för indelda arméen och Wermlands fältj ägare-corps bibehållas lika med hvad
som nu i detta afseende finnes stadgadt bland vilkoren för åtnjutande af förhöjd pension, endast
med den förändring, att åldersberättigandet till full pension i kaptensgraden må framflyttas från 50
till 52 år. Det är under förutsättning häraf och i enlighet med Rikets Ständers yttrade mening
om ändamålsenligheten deraf, ”att bereda någon tillökning i pensionsförmånerna för dem, som först
”efter en längre tjenstetid erhålla afsked”, som kommitterade vid bestämmandet, såsom utgångspunkt
för de öfrige, af kaptens-pensionen, antagit densamma böra utgöra förutnämnde f:delar
af den nya kompanichefs-lönen å stat.
Särskilda omständigheter kunna dock i åtskilliga fall verka till afsked före inträdet af den
fulla pensionsåldern, derest tjenstemannen icke nödgades underkasta sig en alltför betydlig minskning
i framdeles väntade pensionsförmåner, hvilket skulle inträffa för kaptenen, om han måste åtnöjas
med den ringa pensionen i närmast lägre tjenstegrad (löjtnants-graden). Kommitterade hafva der
-
119
före, till underlättande af en dylik tidigare afgång inom kaptensgraden, der fördelen häraf företrädesvis
är stor, ansett nödvändigt, att särskildt bestämma, såsom afkortad pension i denna grad, det
här ofvan föreslagna beloppet 1,200 Rdr, hvilket bör få uppbäras efter fyllda 50 lefnadsår vid den
indelda arméen och Wermlands fältjägare-corps.
Den till pension berättigande lefnadsåldern inom den öfriga arméen, nu lika med pensionsåldern
vid den indelda, anse kommitterade, med skäligt afseende på tjenstgöringens trägnare beskaffenhet
vid den förra, böra bestämmas, uti alla grader och i hvarje fall, 2:ne år lägre än hvad
som vid indelda arméen blifvit ofvan föreslaget, dock att härifrån må undantagas regements- och
corps-chefer af öfverste-grad, hvilka enligt kommitterades åsigt böra blifva berättigade till full pension
vid samma lefnadsålder inom hela arméen.
Tjensteåldern, på hvilken i än större mån bör inverka tjenstgöringens mer eller mindre trägna
och ansträngande beskaffenhet, anse kommitterade, jemlikt hvad dels nyss om lefnadsåldern blifvit
yttradt, dels redan nu eger rum beträffande underbefäl och manskap, böra bestämmas längre vid
den indelda arméen och Wermlands fältjägare-corps än vid den öfriga arméen, och föreslå i sådant
afseende 30 år vid den förra och 25 år vid den senare såsom kortaste tjenstetid. Härigenom
skulle, utan någon ändring i det nuvarande förhållandet vid den indelda arméen, 5 år nedsättas i
befälets tjenstgöringstid vid den öfriga arméen.
Genom att sålunda nu hafva föreslagit pensioner någorlunda tillräckliga för sitt ändamål, hafva
kommitterade velat göra det möjligt för tjenstemannen att, sedan han uppnått full pensionsålder i
sin grad och icke längre eger förmåga att tjensten väl bestrida, kunna derifrån afgå och lemna
rum åt yngre och oförsvagade krafter. I följd häraf anse kommitterade, under förutsättning att de
nu föreslagna pensionsbeloppen varda godkända, det å statens sida kunna yrkas, såsom säkerhet för
armée-befälets tjenstbarhet, att en hvar må afgå från sin befattning åtminstone efter en viss tid
sedan han blifvit fullt pensionsberättigad. Och föreslå kommitterade derföre, att arméens öfver- och
underbefäl skall, äfven utan egen ansökan, tilldelas afsked sedan de uppnått följande ålder, nemligen:
Vid indelda
arméen och
Wermlands
fältjägare-corps.
Vid den
öfriga
arméen.
a 65
65
lefnadsår.
60
58
>>
55
53
50
48
• i
i vmsiv, S‘“u'u
1
,, öfverste-löjtnants- och majors-graderne . ,,
,, kaptens- och fanjunkare-graderne... ,,
och ,, subaltern-officers- och öfrige under-officer
s-graderne  ,,
Vidare, och då den tjensteman, som fortfarande saknat förmåga att fullgöra sina åligganden,
måste, såsom oljenstbar, icke anses hafva rätt att längre åtnjuta de fördelar, som staten i och för
tjensten beviljat, föreslå kommitterade, att den som under loppet af 5 på hvarandra följande år varit
af sjuklighet oförmögen att sköta sin befattning och fortfarande är det, skall erhålla afsked; men
anse kommitterade honom billigtvis böra förunnas, såframt han i tjensten varit anställd minst 15
år, f:delar af fulla pensionen i sin grad.
I afseende på sådana, här ofvan icke redan föreslagna, bestämmelser, angående grunderna och
vilkoren för pensioneringen, som dels innefattats i gällande reglementet för arméens pensionskassa,
dels äro löreskrifne såsom vilkor för fyllnads-pensionernes uppbärande från statsverket, anse sig
kommitterade böra, med de förändringar häruti, som blifva en följd af hela pensioneringens öfvertagande
af statsverket, föreslå följande väsendtligare stadganden:
att de nya pensionerna endast må tilldelas framdeles afgående tjenstemän för beställningar på
ordinarie eller indragen ordinarie stat samt på här i öfrigt föreskrifna vilkor;
att den, sorn uppbär pension af andra allmänna medel, icke är berättigad till pension å arméens stat;
att den, som efter erhållet afsked med pension, åter tillträder tjenst med lön utöfver 2.000 Rdr
på rikets stat, skall under den tid, han deraf är i åtnjutande, afstå pensionen;
120
att, för erhållande af pension i graden, skall i allmänhet fordras, att minst i två år hafva
innehaft den beställning, hvarför pension ifrågasättes; men att i fem år hafva innehaft generals-beställning
på stat;
att pension medförer skyldighet för den pensionerade, att intill fyllda 60 eller 65 år, enligt
hvad i pensionsstaten jemväl utmärkes, hemma i landet, när så påiordras, antingen handleda
eller inöfva det beväringsmanskap, som i krigstid varder till Rikets försvar uppbådadt,
eller ock fullgöra de särskilda konunenderingar och uppdrag, som för öfrigt vid sådant tillfälle
kunna ifrågakomma;
att den, som i krig eller fred, under utöfning af Rikets tjenst, vid något bestämdt tillfälle
blifvit så skadad, att han varder alldeles oförmögen till vidare utöfning af sin tjenst, enligt
hvad härom i nyssnämnde reglemente innehålles, må, utan afseende på tjenste- och letnads-år,
erhålla full pension i sin grad, samt om skadan skett i krig, jemväl tilläggas förhöjning i
pensionen, från 100 till 500 Rdr Rmt, allt efter pensionens belopp, skadans beskaffenhet
och öfriga omständigheter;
att den, som enligt 35 § af nu gällande Regeringsform blifver entledigad från innehafvande
embete, må njuta enahanda pensionsrätt, som honom skulle hafva tillkommit, derest han
sjelf sökt med pension från sin befattning afgå; men
att den åter, som genom lagakraftvunnet beslut blifvit dömd sin tjenst förlustig eller till
sådan påföljd gjort sig förfallen, förlorar all rättighet till pension.
Hvad af kommitterade sålunda blifvit föreslaget och yttradt i afseende på grunderna för regleringen
af arméens pensionsväsende, eger icke tillämplighet på de vid arméen anställde läkare och
öfrige civile tjenstemän, enär, hvad angår de förstnämnde, eller läkarne, kommitterade, i likhet med
hvad som skett vid löneregleringen, föreslagit i betänkandet om arméens sjukvård särskild pensionsstat
för läkarne, och då, beträffande de öfrige tjenstemännen, kommitterade inhemtat, att den af
Eders Kongl. Majit den 19 Juni 1858 i nåder tillsatta komité för upprättande af förslag till ett
ändamålsenligt ordnande af pensionsväsendet i allmänhet, ansett detta uppdrag, ehuru icke, enligt
komiténs mening, omfattande arméens befäl och gemenskap, likväl hafva afseende på samtlige vid
arméen anställde särskilde tjenstemän, hvilkas ”göromål, i afseende på lagskipning, förvaltning och
”redovisning motsvara dem, som tillhöra likartade befattningar vid de civila embetsverken och staterna,
såsom auditörer, regements- och mönsterskrifvare, regements-kommissarier, förråds- och tygförvaltare,
sekreterare och kassörer vid ingeniör-corpsen m. fl.,” hvilka tjenstemän derföre blifvit af
bemälde komité uppförda på den ”allmänna pensions-staten” för civila stater och eorpser, som komilén
i dess underdåniga utlåtande af den 27 September 1862 föreslagit. Men då till nyssnämnde civilpersonal
icke synes vara hänförlige de vid regementen af olika vapen anställde handverkare, som i
allmänhet stå i nummer, och hvilka icke heller finnas i komiténs nyssberörde förslag särskildt omförmälde,
hafva desamma ansetts fortfarande och rätteligen böra tillhöra arméens pensions-stat och
äro följaktligen här inbegripne under den af kommitterade nu ifrågasatta pensionsreglering.
Förslag till pensions-stat, särskildt för arméens och särskildt för Gotlands nationalbevärings
befäl, utvisande inom hvarje grad, såväl beloppet af full och atkortad pension, jemte dertill berättigande
lefnads- och tjensteår, som den lefnadsålder, vid hvilken skyldigheten att taga afsked inträder
och den pensionerades förbindelse, att under krigstid tjenstgöra, upphör, bifogas under Bil. A.
Det återstår nu för kommitterade att söka uppgifva kostnaden, hvartill den här ofvan föreslagna
pensioneringen skulle uppgå. Att med säkerhet beräkna densamma är dock, enligt sakens natur,
omöjligt. Det enda sätt, hvarpå kommitterade i detta afseende kunnat tillvägagå, har varit att
efterse huru många officerare och under-officerare, vid en viss tidpunkt, finnas pensionsberättigade
enligt den nu föreslagna staten. Med ledning af de rullor, hvilka år 1863 utgåfvos öfver arméens
officers- och under-oflicers-corpser, och med antagande, att hvar och en till full pension i sin grad
berättigad genast från tjensten afgick, skulle, enligt häröfver under Bil B. vidfogad beräkning, erfordras
till betäckande af pensionsbeloppen vid både arméen och Gotlands nationalbeväring en summa
af 273,225 Rdr Rmt. Häruti äro icke inberäknade de med lägre pensioner, enligt nu gällande
stater redan afskedade befäl och tjenstemän.
124
B. Manskapets pensionering.
Hos Eders Kongl. Majit hade Rikets Ständer i underdånig skrifvelse af den 27 Febr. 1858,
angående regleringen af utgifterna under Riksstatens nionde hufvudtitel, anhållit att, med afseende å
den afskedade soldatens under senare tider i betydlig mån försämrade ställning, till följd af varuprisens
stegring, — Eders Kongl. Maj:t måtte, efter förutgången utredning, vidtaga de åtgärder,
hvarigenom pensioneringen af arméens manskap måtte på ett lämpligt och verksamt sätt ordnas.
Derefter bade genom nådiga kungörelsen af den 28 Januari 1859 underhållsbeloppen uti Wadstena
krigsmanshuskassa blifvit något förhöjda utöfver hvad förut i de serskilda pensionsklasserne utgått;
men enär, genom de många ansökningar om ytterligare understöd, som årligen från afskedade krigsmän
till Eders Kongl. Maj:t inkommit, sig visat, att äfven detta ökade underhåll varit otillräckligt
såsom bidrag till deras nödtorftiga bergning, har Eders Kongl. Majit behagat uppdraga åt kommitterade
att taga i öfvervägande, i hvad mån pensioneringen af det från arméen afskedade manskapet
kunde påkalla förbättring.
I sådant afseende gå kommitterade först att i underdånighet redogöra för den hufvudsakliga
beskaffenheten af manskapets pensionering, enligt nu gällande föreskrifter, äfvensom några särskilda
dermed sammanhängande förhållanden.
! afseende å tidpunkten för det indelda manskapets afgång från krigstjensten, med skyldighet
för rust- och rotehållare att ånyo rekrytera, har blifvit i nåder förklaradt genom Kongl, resolutionen
på allmogens besvär den 1 Augusti 1727, ”att allmogens knektar, sedan dr en gång såsom
”duglige blifvit antagne, måge ej kasseras eller förafskedas utan deras rusthållares och rotars vetskap
och innan de befunnits för ålderdom, sjuklighet eller andra skäliga orsaker böra lösgifvas.”
Såsom en närmare bestämmelse af detta stadgande är att anse föreskriften i gällande generalmönstrings-instruktioner,
rörande indelda arméen, att den ryttare eller soldat, som fyllt 55 år, eller icke
eger nog styrka att uthärda krigsfatiguer, icke utan hjelp kan stiga till häst (vid infanteriet bära
packningen och med färdighet handtera geväret) äfvensom den, hvilken af sjuklighet är oförmögen
till vidare krigstjenst, skall afskedas, dock att på general-mönsterherrens pröfning får bero, huruvida
den, som uppnått nyssnämnda ålder, men ännu synes ega styrka och krafter, må till nästa mönstring
qvarstå. Oberoende af dessa, till afsked för manskapet berättigande orsaker får, när sådant
begäres i anledning af hemmansbruk eller andra giltiga sied, beviljas soldaten s. k. ”utbyte”, hvarmed
förstås rättighet att ur tjensten afgå, under förbehåll att han anskaffar i sitt ställe en krigsduglig
karl, som åtnöjes med de löningsvilkor han sjelf åtnjuter.
Vid värfvade arméen inträder för manskapet rättighet till afsked när kapitulationstiden til 1 -  ändagått; men eger general-mönsterherre afskeda den, som uppnått 50 lefnadsår (45 för en vid
batteri anställd artillerist), eller af svaghet och sjuklighet är till vidare krigstjenst oförmögen, i likhet
med hvad nyss blifvit nämndt rörande det indelda manskapet. Jemväl får, för hemmansbruk
eller andra giltiga orsaker, ”utbyte” beviljas äfven den värfvade soldaten.
1 krigstid erhåller hvarken den indelde eller värfvade soldaten afsked af andra skäl än sjukdom
eller ålderdomsbräcklighet.
Rättighet till pension vid afskedet eger den indelde soldaten sedan han uppnått 50 lefnadsoch
30 tjensteår samt derunder sig väl skickat, eller ock om han i fält eller under utöfning af
kronans tjenst i fred ådragit sig kroppsskada eller sjuklighet Afskedas han efter fyllda 25 tjensteår,
kan lian äfven komma i åtnjutande af pension 5 år derefter, så framt han då uppnått eller så snart
han derefter uppnår 50 lefnadsår.
För den indelda jägaren inträder dock pensionsrättigheten, genast efter fyllda 25 tjensteår.
Värfvad,t garnisons-manskap af alla vapen är, i afseende på åldern, berättigadt till pension
efter 20 års garnisonstjenst, dock så att denna tjenstetid ej beräknas förrän från fyllda 20 lefnadsår,
hvarigenom pensionsrättigheten först kan inträda efter 40 års ålder. 1 öfrigt gälla för åtnjutande
af denna rättighet enahanda bestämmelser som vid indelda arméen.
Landförsvar
m
Manskapet vid Wermlands fältjägare-regemente eger rätt tili pension under samma vilkor,
som manskapet vid de indelda jägare-corpserne.
För undfående af pension får manskapet inom hela arméen sig tillgodoberäkna äfven den tid,
detsamma tjent vid landvärn, extra rotering, förstärkning, vargering, innan det i soldatnummer
inträdde.
Bevärings-manskapet eger enahanda rätt till pensioner, som manskapet af arméens stam i lika
belägenhet.
Extra roterings-manskap, som under tjenstgöring till helsa och lemmar blifvit skadadt, eger
samma pensions-rättighet, som krigsmän i allmänhet.
Till under-officerare befordrade korpraler och soldater, som vid afskedstagande! icke, under
minst 5 år, erlagt stadgade afgifter till arméens pensionskassa och derföre icke kunna tillerkännas
rättighet till pension af denna kassa, komma i åtnjutande af den pension, hvartill de i sin förra
egenskap, skulle vid afskedet hafva varit berättigade.
Enligt hvad nu är nämndt utgör således pensionsåldern:
vid värfvade garnisons-regementena. . .20 tjensteår i förening med minst 40 lefnadsår,
,, värfvade och indelda jägare-regementena 25 ,, motsvarande mer än 40 ,,
samt vid indelda kavalleri- o. inlanteri-regementena 30 ,, och 50 „
eller ock verkliga 251 ,
och expektansår 51 ” C ”
1 iöljd af denna olikhet bör vid anmälan till pension, den afskedades tjensteälder, om han tjent
förut vid annat regemente, der sådan olikhet egt rum, bestämmas i förhållande härtill, så att hvarje
tjensteår vid värfvadt garnisons-regemente beräknas såsom 1 k i jemförelse med ett tjensteår vid
indeldt kavalleri- eller infanteri-regemente, och till \\ år i jemförelse med ett tjensteår vid värfvadt
eller indeldt jägare-regemente.
Pensionerne, som utgå, både vid indelda och värfvade arméen, från den af krigs-kollegium
förvaltade s. k. Wadstena krigsmanshus-kassa, bildad genom hemmansräntor m. m., som af ålder
varit anslagna till det år 1783 upphörda krigsmansliuset i Wadstena, och i senare tider ökad med
åtskilliga ”nya inkomster”, — äro indelade i följande fyra klasser, jemlikt det för pensioneringen
utfärdade nådiga reglementet af den 5 December 1815 med deruti sedermera skedda förändringar
och tillägg. Pensionernes belopp i dessa klasser, hafva, såsom ofvan är nämndt, blifvit förhöjda
genom Kongl, kungörelsen af den 28 Januari 1859.
Första Massen med 72 Rdr årligen:
Denna pension tillfaller dem, som i fält mot rikets fiender, vid fästnings- och krono-byggnader,
exercis eller saluteringar, förlorat arm eller hen; dem. som erhållit blessyrer i hulvudet af den
beskaffenhet att sinnesrubbning eller förlust af synen derigenom uppkommit, äfvensom dem, hvilka,
vid berörda tillfälligheter, erhållit andra betydliga kroppsskador eller ådragit sig svåra och obotliga
sjukdomar, hvarigenom de blifvit alldeles oförmögna att sjelfva kunna sig försörja.
Vid förekommande särdeles omständigheter kan pensionen lå förhöjas ända till 100 Rdr årligen.
Andra Massen med 48 Bär årligen:
1 denna klass uppföras de, som vid nyssnämnda tillfällen förlorat bruket af en eller flera
kroppslemmar, eller på annat sätt blifvit illa skadade, eller ock ådragit sig en sådan sjuklighet att
de, i följd deraf, endast i ringa mån kunna bidraga till sin bergning.
Tredje Massen med 24 Bär årligen
är bestämd för dem, som erhållit mindre blessyrer, hvilka äro dem hinderlige vid arbete, eller ock
sjukdomsåkommor, sorn på deras arbetsförmåga kunna hafva menlig inverkan, äfvensom för dem,
hvilka med utmärkt välförhållande bevistat krigstillfälligheter eller tjent Kongl. Maj:t och Kronan
öfver 30 år (öfver 25 år vid jägar-regementena och öfver 20 år vid värfvade garnisons-regementena).
m
Fjerde klassen nied 15 Bär årligen
innefattar dem, som äro 50 år gamla (40 år vid värfvade garnisons-regementena) och tjenat 30
år, (25 år vid jägare-regementena och 20 år vid värfvade garnisons-regementena) samt sig derunder
väl skickat, äfvensom dem, hvilka under kortare tjenstetid varit kommenderade i fält, bevistat
en eller flera kampagner samt derunder, eller vid andra tillfällen, ådagalagt något särdeles välförhållande,
men genom sjuklighet eller andra åkommor äro i behof af understöd; hvarvid afseende
äfven göres på dem, som under tjenstetiden utmärkt sig för ett hedrande uppförande.
Underhållstagare i fjerde pensions-klassen få efter fyllda sextio år, då de vid afskedet tillhört
värfvade arméen, men efter sextiofem års ålder då de afskedats från indelda arméen uppflyttas i
3:dje underhålls-klassen.
Innehafvare af tredje klassens pension blifva efter fyllda 75 år uppflyttade i andra klassen.
Ordinarie korpraler af infanteriet och deras vederlikar af arméens öfriga vapen äro, om de i
denna egenskap tjent under minst 3 år näst före afskedet från krigstjensten, berättigade till underhåll
från Wadstena krigsmanshus-kassa i klassen näst ofvan den, uti hvilken, med tillämpning af
gällande föreskrifter och under i öfrigt lika förhållanden, pension hör tilldelas manskap af det vapen
den afskedade tillhört.
Skulle antalet af de till underhåll från Wadstena krigsmanshus-kassa berättigade ökas derhän,
att samma kassas tillgångar icke medgåfve allas pensionerande genast, bör underhåll derutur företrädesvis
tilldelas sådant manskap, som antingen tjent fulla 30 år, eller ock under krig dertill förvärfvat
sig rätt, hvarefter expektanterne med 25 års tjensleålder (vid indelda arméen) må, i sin
tur, af denna förmån komma i åtnjutande.
För ådragen kroppsskada eller sjuklighet under kommendering vid allmänna arbeten åtnjuter
soldaten enahanda rätt till pension, här ofvan blifvit om förmäld.
Ingen införsel för gäld får tillåtas i gratialisternas underhåll.
Såsom begrafningshjelp för afliden gratialist, utbetalas till hans anhöriga eller rättsinnehafvare
ett belopp at 3 Rdr 50 öre.
Soldat-enkor åtnjuta icke understöd af Wadstena krigsmanshus-kassa. »
Pensionen förloras, om gratialist ånyo ingår i krigstjensten, eller om han dömes till vanhedrande
straff.
Förutom underhållet från Wadstena krigsmanshus-kassa, bestämdt utan afseende på hvars och
ens enskilda lefnadsomständigheter, kunna, uppå särskilda underdåniga ansökningar, ”gratifikationer”
eller nådegåivor beviljas afskedade och fattige soldater liksom äfven officerare och under-officerare
från den s. k. Invalidhus-/'onden. Dessa gåfvor äro helt och hållet oberoende af den rättighet tili
pension från Wadstena krigsmanshus-kassa, soldaten vid afskedet sig förvärlvat, och utgöra endast
tillfälliga understöd för dem, som råkat i större fattigdom, samt kunna följaktligen icke betraktas
hvarken såsom pensioner eller pensionsbidrag. Invalidhus-fonden är bildad genom boställs-räntor och
arrenden, som tillhört f. d. Adelsfane-regementet och sedermera varit anslagna till den år -1849
upphörda invalid-inrättningen å Ulriksdal; den står under förvaltning af krigs-kollegium och har
egentligen till ändamål, att bereda tillgång lör den ökade pensionering inom arméen ett krig skulle
medföra. Manskapets gratifikationsbelopp från denna fond utgöra mellan 10 och 20 Rdr Rint för
hvarje person om året.
Enligt hvad kommitterade blifvit meddeladt, utvisar 1863 års bokslut för nu nämnda 2:ne
fonder en kapital-behållning vid årets slut
å Wadstena krigsmanshus-kassa af . Rdr 3,129,895: 28
och å Invalidhus-fonden af ,, 854,013: 01.
Den förra fondens årliga utgift för afskedade soldaters pensionering lärer uppgå till 257,000
Rdr; och gratifikationerne från den senare fonden till något mer än 34,000 Rdr för arméen.
Antalet af krigsmanshus-kassans gratialister äfvensom pensions-summan i hvarje klass under
senast lörflutne 10 år inhemtas af bifogade tabell.
124
För det med svärdsmedalj benådade manskapet linnas 300 pensionsrum, hvartdera å 15 Rdr.
anvisade på invalidhusfonden, att tillträdas i mån af ledighet samt i den ordning medaljerne blifvit
utdelade, sedan innehafvarne lemnat krigstjensten vid den lefnads- och tjenste-ålder, som berättigar
till pension från krigsmanshus-kassan.
Förutom denna allmänna pensionskassa finnas andra fonder af helt och hållet enskild beskaffenhet
och utan statsbidrag, från hvilka afskedade och behöfvande soldater kunna erhålla understöd.
Bland dessa äro ”Konungens Hospitals- och Militär-hospitals”-ionderne de betydligaste, uppkomna
genom sammanskott, förnämligast af Stockholms stads innevånare och den senare äfven genom kunglig
föräring. Hospitalsfonden har företrädesvis til! ändamål att bereda understöd åt fattiga soldater, som
tillhört Stockholms garnison, äfvensom fattiga arbetare inom staden. Militär-hospitals-fonden är alsedd
att lemna understöd åt afskedade förtjente krigsmän, deras enkor och barn. Gemensamt med
denna fond förvaltas den s. k. Medaljfonden, hvarifrån pensioner tilldelas dem, som med tapperhetsmedalj
blifvit benådade. Af öfrige p nsionsfonder förekommer nästan en vid hvarje regemente af
arméen, bildad genom enskilde sammanskott, gåfvor eller testamenten och uteslutande afsedd för
pensioneringen inom regementet af underbetäl, manskap eller deras i fattigdom efterlenmade enkor.
Utan rubbning ”för det närvarande” af beväring s-manskapets rätt till understöd från Wadstena
krigsmanshus-kassa har, jemlikt Kongl, kungörelsen om allmänna beväringsmanskapet afden13Nov.
1860, blifvit grundad, genom vitén och böter, ådömda enligt beväringsförfattningarne, en ”invalideller
pension s-fond^ för dem af nämnda manskap, som under tjenstgöring erhållit sådan skada, att
de derigenom blifvit i mer eller mindre mån oförmögne att sig med arbete försörja, äfvensom för
i krig aflidne beväringskarlars enkor och barn. Beloppet af denna fond lärer nu utgöra omkring
7,500 Bdr.
I sammanhang med denna redogörelse för manskapets pensionsförhållanden, torde slutligen böra
nämnas, att soldat, som under arbetskommendering för enskild persons eller bolags räkning, genom
olyckshändelse så skadas, att han måste lemna krigstjensten, skall tilldelas af den enskilde personen
eller bolaget i förhållande till skadans beskaffenhet, ett understöd för sin återstående lifstid af
18, 36 eller 72 Rdr Rint om året. År den skadade karlen, vid afgången ur krigstjensten, berät
tigad
lili underhåll från Wadstena krigsmanshus-kassa, eller får han pension från annan välgörenhetsinrättning,
eger han icke desto mindre åtnjuta till oafkortadt belopp nyss omförmälda understöd.
Dör karlen i följd af den erhållna skadan samt efterlemnar enka och minderårige barn, skall den
enskilda personen eller bolaget till enkan, då hon är barnlös, utgifva, såsom årligt understöd, 18
Rdr Rint, men, då ett eller flera minderåriga barn efterlefva, särskildt till deras uppehälle betala
om året 12 Rdr Rint.
Kommitterade, som nu hafva att yttra sig i hvad mån pensioneringen af det från arméen afskedade
manskapet kan påkalla förbättring, anse sig, vid besvarande af denna fråga, icke vara in
skränkte
till ett blott bedömande af pensionernas belopp, utan böra jemväl taga i betraktande de
för manskapets pensionering i allmänhet stadgade hufvudsakliga vilkor och föreskrifter.
Till dessa kunna visserligen icke egentligen räknas eller dermed ega omedelbart sammanhang
bestämmelsen om den lefnadsålder, vid hvilken manskapet bör, såsom derefter ansedt öfverårigt,
från krigstjensten entledigas, eller vara berättigadt erhålla afsked; men då denna ålder icke sammanfaller
med den, som berättigar soldaten till pension vid afskedet, hvilket förhållande synes innefatta
en motsägelse och stå i strid med eljest i allmänhet tillämpade pensionsgrunder, hafva kommitterade,
som i betänkandet om befälets pensionering varit föranlåtne yttra sig uti enahanda omständighet,
icke bordt lemna tillfället obegagnadt att, äfven i afseende på manskapet, här uttala sin
mening angående detta, på arméens krigsduglighet, i hög grad inverkande, förhållande.
Såsom förut är nämndt, kan den indelde soldaten icke förr afskedas såsom öfverårig, än elter
fyllda 55 år; och äfven då skall på generalmönsterherrens pröfning bero, huruvida en till denna
ålder kommen solda? bör ännu längre i tjensten qvarstå. Visserligen finnes i bredd med föreskriften
härom stadgadt, att svaghet och sjuklighet skola anses som giltiga skäl för soldatens entledigande;
men i verkligheten blifver dock ofta, när dylika bristfälligheter hos soldaten icke kunna ohestridligen
m
styrkas, och då bedömandet af hans tjenstbarhet i fred sker med närmaste hänsyn till fredstjenstgöringen,
hufvudsakligt afseende fästadt på lefnadsåldern, så länge ett stadgande derom förekommer.
Härigenom förringas onekligen truppens allmänna tjenstbarhet och dess påräknade styrka vid en
mobilisering på krigstot. Jemväl under antagande deråt, att de egenskaper, soldaten bör ega, kunna
at honom bibehållas ända till 55 års ålder, ehuru sådant numera, efter de förändringar krigskonsten
i detta århundrade undergått, högst sällan, om ens någonsin, torde förekomma, innefattar dock alltid
nu omförmälda förhållande den grundade och vigtiga anmärkning mot indelda arméen, att manskapet
nödgas der qvarstå under geväret intill tjenstbarhetens yttersta gräns, hvarigenom denna armée
blitver i saknad af den fulla rörlighet och förmåga att uthärda umbäranden och mödor, som ett
verksamt fälttåg tager i anspråk.
Uppå dessa skäl, och då en soldat icke bör i tjensten bibehållas längre tid än han dertill är
fullt duglig äfven i krig, samt, hvad rust- och rothållarne angår, de, genom bestämmelsen i ofvanåberopade
Kongl, resolution af den I Augusti 1727, ega tillräcklig säkerhet mot manskapets förtidiga
entledigande ur krigstjensten, anse kommitterade att hvart och ett. äfven vilkorligt, stadgande
om en viss lelnadsålder såsom skäl för soldatens afsked är öfverflödigt och skadligt, samt föreslå
fördenskull:
att bestämmelsen härom i generalmönstrings-instruktionerne måtte för framtiden upphäfvas.
Beträffande manskapet vid den värfvade arméen, så motväges olägenheten af nu gällande stadganden
i omförmälda hänseende derigenom, att dels någon rust- eller rotehållares förmån icke häraf
är beroende, dels kapitulationstiden någorlunda kan afpassas efter hvarje karls större eller mindre
tjenstbarhet och ålder; men då en dylik föreskrift icke heller här medförer något gagn, anse kommitterade,
till vinnande af likhet inom hela arméen,
att hvad nyss blifvit föreslaget, beträffande den indelde soldatens lefnadsålder, jemväl måtte
bestämmas i afseende å den värfvade soldatens.
Rättighet till pension, nu beroende af viss lefnads- och tjensteålder äfvensom andra, mera sällan
i fred inträffande, förhållanden, anse kommitterade, af de skäl här ofvan blifvit anförda till stöd
för manskapets entledigande från krigstjensten utan afseende på lefnadsåldern, böra tillerkännas den
afgående karlen, oberoende af dylik ålder. I annat fall skulle det at kommitterade med nyss framställda
förslag åsyltade ändamål endast ofullständigt uppnås, emedan otvifvelaktigt en lör rättighet till pension
bestämd viss lefnadsålder för soldaten komme att betraktas, isynnerhet å rust- och rothållarnes
sida, såsom den ålder, intill hvilken soldaten finge påräknas att i tjensten qvarstå.
En olikhet skulle visserligen härigenom uppkomma mellan pensionsvilkoren för befälet och man
skapet,
enär, enligt kommitterades förslag, befälets pensionsrättighet icke bör vara oberoende af lefnadsåldern;
men denna skiljaktighet eger sin grund deruti, att dels lefnadsåldern i större mån inverkar
på manskapets än på befälets tjenstbarhet, dels den högre förmån härigenom skulle beredas
manskapet, motväges af soldatens skyldighet att i tjensten qvarstadna så länge han pröfvas dertill
användbar, då deremot befälet eger full frihet att när som helst under fred från tjensten afgå.
Kommitterade hemställa fördenskull:
att hvarken vid indelda eller värfvade arméen någon viss lefnadsålder måtte fordras såsom
vilkor för manskapets rättighet att vid afskedet från krigstjensten komma i åtnjutande af
pension.
Bland öfriga nu föreskrifna vilkor i detta hänseende, nemligen viss tjensteålder, bestämd till
30 år för indeld, och 20 år för värfvad soldat samt 25 år för jägare, äfvensom blessyr, annan
kroppsskada eller sjuklighet, erhållen i krig eller under utöfning af kronans tjenst i fred, bör bestämmelsen
oin tjensteåldern, hvad beträffar indelda soldaten, i kommitterades tanke, undergå förändring.
Det har ofvan blifvit yttradt, att nu stadgade lefnadsålder, till hvilken den indelde soldaten
anses tjenstbar, otvifvelaktigt är för hög. Skulle någon gräns i detta afseende bestämmas, torde
den åtminstone icke höra utstakas längre bort än mellan 45:te och 50:de lefnadsåret, beroende derinom
af hvarje mans särskilda kroppsbeskaffenhet. Antages detta såsom riktigt, och då större delen
126
af manskapet vid indelda arméen ingår i krigstjensten vid en ålder af 20 till 25 år, bör, på det
att nyssnämnda gräns icke i allmänhet måtte öfverskridas för vinnande af rättighet till pension, den
till sådan förmån berättigade tjenste-åldern icke bestämmas högre än 25 år, eller samma tjenstetid,
som nu är för manskapet vid jägare-trupperne föreskrilven, oeh efter hvars förlopp äfven manskapet
vid öfriga indelda trupper nu kan vid afskedet blifva berättigadt att 5 år derefter komma i åtnjutande
af pension.
Älven från en annan synpunkt betraktad, bör pensionsåldern icke bestämmas högre än den
nyss ifrågasatta, nemligen med hänseende dertill att manskapet, vid denna ålders uppnående, ehuru
i allmänhet icke längre dugligt till krigstjenst, likväl må kunna vara i besittning af helsa och krafter
samt hafva att påräkna någon längre tid, hvarunder de, ännu arbetsföre, kunna hinna sörja för
den annalkande ålderdomens behof, med tillhjelp af den pension, staten består. Härigenom skulle
den afskedad? soldaten blifva mindre utsatt för att på sin ålderdom nödgas falla den allmänna fattigvården
till last, hvilket således äfven blefve till gagn för kommunerne.
Af nu anförda skäl föreslå kommitterade:
att den indelde soldaten måtte vid afskedet erhålla pension, när han tjenstgjort under 25
år med det vitsord, som nu, i detta afseende, är föreskrifvet.
Då, beträffande manskapet vid de indelda jägare-corpserne och Wermlands fältjägare-corps,
någon skillnad icke eger rum mellan beskaffenheten af deras och öfrige infanteristers af indelda arméen
exercis eller annan tjenstgöring, finna kommitterade skäl icke vara för handen att föreslå
någon förändring i den för jägarne .nu stadgade pensionsålder af 25 tjensteår.
Icke heller anse kommitterade någon annan förändring påkallad i det värfvade garnisons
manskapets
nuvarande pensionsålder af 20 tjensteår, räknade från fyllda 20 lefnadsår, än
att, i följd af hvad ofvan blifvit anfördt beträffande lefnadsåldern, nyssnämnda inskränkning
af tjenstetiden. genom dess beräknande lörst från 20:de lefnadsåret, bör vid värfvade
arméen upphöra.
I öfverensstämmelse med dessa af kommitterade föreslagna bestämmelser i afseende å tjenstetiden,
bör
hvarje tjensteår vid värfvadt garnisonsregemente beräknas såsom 1 k i jemförelse med t
tjensteår vid indeldt regemente och Wermlands fältjägare-corps.
Pensionernas belopp, tor det närvarande bestämda till 15, 24, 48 och 72 Rdr om året (det
sistnämnda beloppet någon gång ökadt till högst 100 Rdr), kunna, åtminstone i de tvenne lägsta
klasserna, icke anses utgöra något egentligt bidrag till den afskedades nödtorltigaste underhåll. Visserligen
äro, såsom ofvan blifvit antydt, vederbörande kommuner skyldige att draga försorg om afskedade,
fattige och orkeslöse soldater, i likhet med andre behöfvande inom hvarje orts område.
Men ett sådant anlitande af fattigvården, om det kan undvikas utan större uppoffring å statens sida,
bör billigtvis besparas dem, som deltagit i sitt fäderneslands försvar eller dertill varit beredde och
gjort sig duglige under den bästa tiden af sin lefnad. De särskilda gratifikationer eller understöd,
förutom pensionerne från krigsmanshuskassan, som afskedade soldater kunna erhålla från andra, ofvan
omnämnda pensions-anstalter, tillfalla blott ett jemförelsevis ringa antal och utgå äfven med obetydliga
belopp.
Skyldige att på dessa förhållanden fästa förtjent afseende, finna kommitterade det i hög grad
angeläget, att manskapets pensionering förbättras; och då sådant bör ske i den mån, att något verkligt
gagn för pensionstagarne derigenom beredes, tveka kommitterade icke att föreslå följande förhöjda
pensionsbelopp, i sammanhang med en deraf betingad minskning i pensionsklassernes antal
från 4 till 3; hvarjemte äfven här upptagas de förändrade vilkor i ölrigt för tillgodonjutande af
dylikt underhåll, som innefattas i de af kommitterade ofvan framställda särskilda förslag i ämnet,
eller deral blifva en följd.
Första klassen med 100 Rdr årligen.
a) för dem, som i fält eller under tjenstgöring i fred mistat arni eller ben, eller annorledes
blifvit illa stympade, eller ock förlorat synförmågan; samt
127
5) för dem, som vid dylika tillfällen erhållit blessyr, annan kroppsskada eller sjuklighet, hvarigenom
de blifvit alldeles oförmögne att sig sjelfve försörja. Vid serdeles bevekande omständigheter
må pensionen i denna klass kunna förhöjas ända till 125 Rdr.
Andra klassen med 60 Rdr årligen.
a) för dem, som vid nyssnämnda tillfällen förlorat bruket af någon kroppslem; och
b~) för dem, som då ådragit sig andra kroppsskador eller sjuklighet, hvarigenom de endast i
ringa män kunna bidraga till sin bergning.
Tredje klassen med 30 Rdr årligen.
a) för dem, som under enahanda omständigheter här förut äro nämnda, erhållit skador och
lidanden, hvilka minska deras arbetsförmåga;
b~) för dem, som med utmärkelse deltagit i krig; och
c) för dem, som tjent med välförhållande under 25 år vid iudelda regementen och Wermlands
fältjägare-corps, eller 20 år vid värfvadt garnisons-regemente.
Vidare föreslås:
att underhållstagare må, efter fyllda 60 år, om han fått sitt afsked från värfvadt garnisons-regemente,
men elter 65 år, om han tillhört indelda arméen eller Wermlands fältjägare-corps,
komma i åtnjutande af förhöjning i sin pension med 50 procent, eller till
45 Rdr för underhållstagare i 3:dje klassen, och med 25 procent eller till 75 Rdr för underhållstagare
i den 2:dra. (Skillnaden mellan dessa förhöjda belopp blifver densamma,
som mellan pensionerne utan förhöjning i de begge klasser, nemligen 30 Rdr);
att, i öfverensstämmelse med hvad kommitterade i afseende å löneregleringen för korpralerne
hemställt, den nuvarande större pensionsrättighet, korpralerne åtnjuta, måtte få, med
tjenstetidens förändring i närmare motsvarighet till den högre förmånen och verkliga förhållandet
i allmänhet, på följande sätt bestämmas, och jemväl tilläggas vice-korpralerne,
nemligen:
aj att förste korpral, som berömligen tjenstgjort i denna egenskap under 5 år, eger vid afskedet
undfå 25 procents högre pension, än hvartill han då skulle, såsom korpral, hafva
varit berättigad.
bj att korpral får, likaledes efter 5 års berömlig tjenstgöring i denna grad, pensionsrättighet
vid afskedet i klassen näst ofvan den, han såsom soldat skulle hafva tillhört; och
c) att vice-korpral, som med nyssnämnda vitsord tjenstgjort under 10 år i denna egenskap,
erhåller vid afskedet 50 procents högre pension, än honom hade tillkommit såsom soldat.
I här förut icke nämnda hänseenden böra de för manskapets pensionering nu gällande föreskrifter
fortfarande i tillämpliga delar lända till efterrättelse".
Med afseende på behofvet af tillgångarnes ökande i Wadstena krigsmanshus-kassa för såväl pensionsbeloppens
förhöjning som den tillväxt i pensionärernes antal, hvilken kunde blifva en följd af
tjenstetidens förkortning vid arméen, hafva kommitterade i sitt underdåniga betänkande om pensioneringen
af arméens befäl och tjenstemän yttrat den åsigt, att arméens pensionskassas nuvarande
bidrag från Wadstena krigsmanshus-kassa, utgörande omkring 100,000 Rdr årligen, bör till krigsmanshus-kassan
återgå, om befälets pensionering af staten öfvertages. Huruvida härigenom en för
manskapets pensionering, enligt nu föreslagna nya stat, fullt tillräcklig pensionsfond under fred skulle
erhållas, kan endast tillförlitligen utrönas genom en vidlyftig undersökning och beräkning af huru
stort antal soldater inom hela arméen i medeltal uppnår den tjensteålder, kommitterade föreslagit
såsom vilkor för pensions erhållande vid afskedet, och de lefnadsår, som till ökad pension borde
berättiga. Kommitterade hafva icke varit i tillfälle att företaga en sådan utredning och beräkning,
hvilken, om den pröfvas nödig, torde tillkomma den myndighet att uppgöra, som liar sig förvaltningen
af krigsmanshus-kassan anförtrodd; men, med antagande för framtiden af lika många pensio
-
128
närer i första och andra underhålls-klasserne, som deruti nu finnas, och att antalet af sådana i den
föreslagna tredje klassen blifver lika med det, som nu förekommer i tredje och fjerde klasserna tillhopa,
skulle den ökade kostnaden, genom pensionsbeloppens här föreslagna förhöjning, ungefär komma att
motsvara den ökade tillgång för manskapets pensionering af 1 00,000 Rdr, krigsmanshus-kassan borde,
på lörenämnda sätt, erhålla från arméens pensionskassa; och hvad derutöfver behöfdes för ett tillvexande
antal pensionärer, genom tjenstetidens nedsättning, synes af kassans redan befintliga tillgångar
böra kunna bestridas. För den händelse likväl, att bidraget från krigsmanshus-kassan till
arméens pensionskassa icke blefve ledigt till indragning, anse kommitterade, att det vigtiga ändamålet
af en behöflig förbättring af manskapets pensionering, i öfverensstämmelse med här ofvan föreslagna
grunder, påkallar behjertande och medverkan af Rikets Ständer, genom anvisande af ett för
detta ändamål tillräckligt fyllnad sanslag eller kreditiv.
Af de särskilda fonder, utom Wadstena krigsmanshuskassa, bär förut blifvit omnämnda, har
ingen kunnat tagas i beräkning såsom tillgång för de ökade pensionerne. Den af allmänna medel
bildade invalidhus-fonden bör besparas och tillvexa för den dryga pensionering, hvartill ett krig
skulle föranleda, och således i fred endast för tillfälliga behof anlitas. Dessutom är fonden, såsom
redan blifvit erinradt, icke afsedd uteslutande för soldater. De öfriga pensions-anstalterna åter, äro
alla af helt och hållet enskild beskaffenhet samt icke heller ensamt för manskapets behof inrättade.
Kommitterade hafva härefter icke kunnat underlåta fästa uppmärksamheten derpå, att den ersättning,
sorn nu, enligt Kongl, kungörelsen den 25 Januari 1842, bör af enskild person eller bolag
betalas till soldat, som under arbetskommendering för denne persons eller bolagets räkning genom
olyckshändelse så illa skadas, att han nödgas lemna krigstjensten, är i tvenne klasser lägre,
än hvad staten i motsvarande fall karlen numera består. Kommitterade anse billigt och rättvist
föreslå den ändring häruti:
attt berörda ersättning icke måtte få understiga den pension, staten består en afskedad
soldat i lika belägenhet;
hvarjemte, i sammanhang härmed, hemställes:
att det understöd, som, enligt nyss åberopade Kongl, kungörelse, bör, derest karlen af
lider,
betalas till hans efterlemnade enka och barn. måtte, såsom nu alltför obetydligt, i
skälig mån förhöjas.
Slutligen anse sig kommitterade böra i underdånighet erinra, hurusom, genom Kongl, förordordningen
af den 29 Oktober 1752 och Kongl, brefvet af den 14- Juli 1773, afskedade krigsmän
ega rättighet att framför andre, med hvilka de äro lika skicklige, blifva antagne till vissa allmänna
befattningar af mångfaldigt slag, men att denna förmån numera synes dem tillgodokomma endast undantagsvis,
sannolikt genom de förändringar tiden medfört, i afseende å dylika befattningars tillsättande
och beskaffenhet m. m.
Då likväl en sådan företrädesrätt är både befrämjande för omsättningen inom arméen, och lika
mycket öfverensstämmande med billighet, som i ganska många fall, äfven nu, väl förenlig med be
fattningarnes
nöjaktiga skötande, helst om soldatens afgång från krigstjensten, genom hvad ofvan blifvit
föreslaget, kan hädanefter något tidigare än hittills ega rum, så föranlåtes kommitterade i underdånighet
hemställa:
det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, om icke en ny författning i
ämnet, lämpad efter tidsförhållandena, må anses böra i nåder utfärdas.
129
Bil. A.
Förslag till pensions-stat för arméens befäl.
eneral-befälliafvare, Kavalleri-inspektören, General-fälttygmästaren,
Ingeniör-generalen och Chefen för Generalstaben
)fverstar samt Regements-officerare af första klassen i
general-staben
orps-chefer vid infanteriet, Ofverste-Iöjtnanter och förste
Majorer samt Regements-officerare af andra klassen i
general-staben
ndre Majorer vid regementen och corpser, Regementsofficerare
af tredje klassen i general-staben, Majorer vid
ari...,rict och ingeniör-corpsen, Majorer vid husar-regememet
Konung Carl XV samt Majoren och Chefen för
Jemtlands hästjiigare-corps
redje Majorer
aptener och Ryttmästare, Regements-qvartermästare, Officerare
af fjerde klassen i general-staben
egements-stailmästare
örste löjtnanter och förste Regements-adjutanter . . .
ndre Löjtnanter
ndrf- Regements-adjutanter
öjtnanter
kare, Under-officerare af första klassen i generai,
oen, Styckjunkare, Konduktörer, Tyg-under-officerare
örste Sergenter, Under-officerare af andra klassen i generaltaben,
Under-konduktörer, af första klassen, Rataljonsitanter,
Regements-väblar, Regements-trumpetare och
gements-trumslagare (förste Hornblåsare)
nu.e Sergenter, Under-konduktörer af andra klassen, Di
visions-trumpetare
urirer, tredje Sergenter, Fältmusikanter, förste Trumpetare
och Batteri-trumpetare
evärs- och Pistol-smeder, Sadelmakare
Förslag till pensioas-stat för Gotlands Nationalbevärings
befäl.
italjons-chef
jpten
fg-officer
ijtnant
ider-löjtnant
yckjunkare (vid stamtruppen)
rgent » »
Landförsvarskomit. Bet. III.
Berättigade till full pension
i tjenstegraden.
Berättigade att taga afsked
med afkortad pension.
Skyldige att
ur tjensten
afgå efter
P? Hej
2. Os
r-s o-
Vid in-  del da ar-
Vid den
öfriga
arméen
Vid
deida
in-
ar-
Vid den
öfriga
arméen
fyllda lef-  nadsår
o-. g
Oj
a* a
CD CD
méen och
Werm-  lands fält-
Pensio-
méen och
Werm-  ands fält-
Pensio
o
O <J
a- 2.
o-»
<3
B
»§ s
M> P •—'
P '"'•.ct-
jag.-corps
jag.-corps
nens
g: ^ 3
P-
1’å.s
CD
CD
CD
CD
belopp.
CD
CD
CD
CD
belopp.
? B 1:
S s
Äif:
Fter fylh
lefnadsåi
a ”
co
n
po ZZl
CD
a* ^
a-C?
co >1*
po 1 '
§ ®
po 'r^1
CD «rt-s
-rj CD
a
p
po
cd" CD
S- *-}5
CD *-<
Po £2
a 1-1
o-C?
co
po i—.
"CD* 2
3 ^
n
po r-r
° a „
.q o- »
o » 2
co g
S s
S 21
D.
oq‘
p
i§
£
t»
P
p
P
Rdr.
P
P
p
P
Rdr.
'
P r-j
65
6,000
60
4,500
,
60
30
60
30
3,600
—
1 55
1 50
30
30
53
48
25
25
2,400
1,200
—
| 65
65
65
55
30
53
25
2,400
—
50
30
48
25
1,200
—
60
58
65
55
30
53
25
2,000
50
30
48
25
1,200
60
58
65
55
30
53
25
1,600
—
50
30
48
25
1,200
—
60
58
65
52
30
50
25
1,500
—
50
30
48
25
1,200
55
53
60
uppbär pension
i den tjenstegrad, han njuter Ion, och på deri gällande pensionsvilkor.
50
30
48
25
750
—
50
48
60
50
30
48
25
600
—
—
—
—
—
—
50
48
60
50
30
48
25
450
—
—
—
—
—
—
50
48
60
50
30
48
25
400
—
—
—
—
—
—
—
50
48
60
50
30
48
25
600
55
53
60
50
30
48
25
450
50
48
60
50
30
48
25
375
—
—
—
—
—
—
—
50
48
60
50
30
48
25
275
—
50
48
60
60
30
60
30
150
-
—
55
50
30
30
1,50(1
800
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
50
30
500
—
—
—
—
___
—
—
50
30
500
—
—
—
—
—
z
50
50
30
30
400
501
—
—
—
—
—
1
60
30
375
—
—
—
—
—
—
—
—
17
130
Bil. It.
Uppgift å antalet officerare och under-officerare af alla grader vid indelda och värtvade arméen
samt Gotlands national-beväring, hvilka, enligt Landförsvars-komitéens förslag till pensionsgrunder,
skulle varit berättigade till full pension i sin grad under loppet af år 1863,
samt uträkning å pensionernes belopp:
Indelda och vårfvade arméen:
Antal.
Med pension af:
Summa.
Summa summarum.
Officerare
.
11
3,600
—
39,600
—
19
2,400
—
45,600
—
14
2,000
—
28,000
—
3
1,600
—
4,800
—
59
1,500
—
88,500
—
Under-officerare
56
600
—
33,600
—
41
450
—
18,450
—
1
375
—
375
—
32
275
—
8,800
—
267,725
—
Gotlands National-beväring:
Officerare
1
1,500
—
1,500
—
5
800
—
4,000
—
5,500
—
Summa
273,225
—
Bil. C.
Tabell utvisande antalet af det från Wadstena krigsmanshus-kassa pensionerade manskapet
af arméen samt pensionssumman i hvarje klass under åren 1855—1864.
Ar 1855
»1856
»1857
» 1858
I medeltal om året . . .
Ar 1859
»1860
»1861
»1862 ......
»1863
» 1864
I medeltal om året . . .
Första klassen.
Andra klassen.
|Tredje klassen.
Fjerde klassen.
Summa.
54 Itdr.
36 Rdr.
18 Rdr.
12 Rdr.
med för-  höjning.
Antal.
Rdr.
Antal.
Rdr.
Antal.
Rdr.
Antal.
Rdr.
Antal.
Rdr.
Antal.
Rdr.
12
12
12
12
545
545
545
545
42
56
60
55
2,268
3,024
3,240
2,970
984
1,067
1,117
1,143
35,424
38,412
40,212
41,148
5,813
5,853
5,753
5,619
104,634
105,354
103,554
101,142
3,436
3,367
3,321
3,185
41,232
40,404
39,852
38.220
10,287
10,355
10,263
10,014
184,103
187,739
187,403
184,025
12
545
53
2,875
1,078
38,799
5,759
103,671
3,328
39,927
10,218
185,272
72 Rdr.
48 Rdr.
24 Rdr.
15 Rdr.
10,204
10,213
10,172
10,262
10,395
10,388
250,167
252,045
251,933
257,717
263,599
265,745
7
7
6
6
8
9
660
660
560
560
760
860
62
64
65
64
65
70
4,464
4-608
4.680
4,608
4.680
5,040
1,223
1,265
1,316
1,448
1,560
1,653
58,704
'60,720
63,168
69,504
74,880
79,344
5,851
5,878
5,750
5,765
5,761
5,629
140,424
141,072
138,000
138,360
138,264
125,096
3,061
2,999
3,035
2,979
3,001
3,027
45,915
44,985
45,525
44,685
45,015
45,405
7
677
65
4,680
1,411
67,720
5,772
138,536
3,017|45,255
10,272
256,868
INNEHÅLL:
Arméens aflöning:
Indelda arméen s>d- 3.
Värfvade arméen » 76.
Arméens pensionering:
Officerares och under-officerares »109.
Manskapets »121.
UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE,
ANGÅENDE
LANDFÖRSVARET,
AFGIFVET DEN 12 MAJ 1865
AF
DERTILL I NÅDER FÖRORDNADE KOMMITTERADE.
IV.
STOCKHOLM,
FKYCKT HOS JOH. BECKMAN,
1865.
11. INTENDENTS VÄSENDET.
Bland de frägor, som blifvit kommitterade till besvarande förelagda, är äfven den om intendentsväsendets
ordnande.
Arméens fältförvaltnings-reglemente af §r 1774 har redan länge ansetts föräldradt och i (lere delar
icke motsvarande sitt ändamål. År 1808 utfärdades en ny fältallönings - stat och under Sverges senaste
krig 1813 och 1814 ordnades förvaltningen vid trupperna till stor del genom särskilda generalordres
och föreskrifter.
Med anledning af dessa förhållanden hafva tid efter annan förslag till nytt fältförvaltnings-reglemente
blifvit utarbetade, dock utan att, såsom det vill synas, frågan blifvit på ett tillfredställande
sätt löst. Senast behagade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 10 April 1830 uppdraga
åt dåvarande t. f. presidenten i krigskollegium att, med biträde af general-intendenten _i samma kollegium
och tillkallade sakkunnige personer, utarbeta ett förnyadt förslag till fältförvaltnings-reglemente.
Sedan, till följd af åtskilliga binder, detta arbete icke kunnat företagas förr än under loppet af 1834,
blef det under den 3 Juni 1856 afslutadt och fullständigt förslag till fältförvaltningens ordnande af
lemnadt
Äfven detta förslag har hittills icke blifvit i nåder faststäldt.
Ehuru, vid jemförelse med det vidsträckta uppdrag, som i öfrigt blifvit kommitterade ålagdt, det
vill synas, som kunde deras åtgärd i afseende å intendentsväsendet snarare anses inskränkt!till de
hufvudgrunder, hvarefter det borde ordnas, än utsträckt till uppgörandet af fullständiga reglementariska
stadganden för styrelsen, förvaltningen och redovisningen af ekonomien vid en armée i fält, har
det dock ingått i kommitterades afsigt att göra ett försök till denna vigtiga frågas slutliga lösning. I
öfverensstämmelse härmed har ett förslag till nytt fältförfattnings-reglemente, med ledning af äldre förslag
i detta hänseende och för andra lands arméer gällande föreskrifter, blifvit utarbctadt af komiténs
ledamot, general-intendenten m. m , Sandels, med biträde af extra ledamoten, kammarskrifvaren Forssman.
Tiden har dock icke medgifvit kommitterade att fullständigt pröfva och afsluta detta lika omfattande,
som grannlaga arbete, hvilket till kommitterade allemnades mot slutet af deras förra sammanträde.
Fältförvaltnings-reglementet utgör ett helt för sig, utan egentligt sammanhang med öfriga delar of kommitterades
förslag, hvilka åter, såsom mer eller mindre berörande arméens organisation, äro af hvarandra
beroende och derföre bordt i en följd afslutas. Då detta nu först, oaktadt ansträngdt arbete,
kunnat medhinnas, hafva kommitterade, med kännedom om Eders Kongl. Maj:ts önskan alt snart se
deras arbete fulländadt, icke trott sig böra för behandlingen af en ensam fråga, som fordrar icke obetydlig
tid och ett omsorgsfullt arbete, fördröja aflemnandet af deras betänkande. Då således nämnde
förslag till nytt fältförvaltnings-reglemente i dess nuvarande skick icke kunnat för Eders Kongl. Maj:t
framläggas, har det blifvit jemte öfriga kommitterades handlingar till landtförsvars-departementets kom
mando
expedition aflemnadt Ett vilkor för intendenturens ändamålsenliga och hastiga ordnande vid
inträffande krig är, att redan under fred en för fältförvaltningen passande personal blir bildad Detta
möter, till följd af egendomliga förhållanden, större svårigheter hos oss än i andra Iand, der arméens
hushållning till stor del besörjes på enahanda sätt och genom samma personer i fred som i krig. De
enda trupper, som vi hafva i ständig tjenstgöring, äro de värfvade, men der anskaffas och underhålles
beklädnad och en stor del af materielen genom passevolans Manskapets kosthåll åter besörjes af
ekonomi-direktioner. Dessa hafva visserligen en redogörare, men dennes befattning är af ganska inskränkt
beskaffenhet.
4
Vid indelda arméen åter är förhållandet väsendtligen olika. Vid rusthålls-regementena anskaffas
och underhållas stammens persedlar hufvudsakligen genom rusthållarnes försorg. Endast trosspersedlar
och mötesörnödenheterna anskaffas för kronans räkning. För rothålls-regementena åter bekostas alla
truppens förnödenheter af kronan. Likaså för allt beväringsmanskap. Som emellertid dessa trupper
endast en kortare tid af året äro samlade, förminskas derigenom förvaltningsbestyren, och en intendentur,
närmande sig till den som i fält förekommer, blir derigenom mindre behöllig. Det är derföre
så mycket angelägnare, att den enda personal, som har vana vid förvaltningsbestyrens praktiska delar,
blir användbar för intendenturen. Denna personal utgöres af indelda truppernas regements-kommissarier,
hvilka, synnerligen vid de roterade regementena, hafva en ganska vidsträckt befattning med anskaffning,
underhåll och redovisning af stammens och beväringsmanskapets beklädnad, utredning, proviantering
m. in. De äro dock i egenskap af förrådsuppböi dsmän, till följd af nu gällande föreskrifter,
bundne vid mötesplatserna och åtfölja icke regementena då dessa i fredstid kommenderas utom sina
förläggningsorter, utan förordnas då särskilde redogörare under kommenderingsliden. Om än härigenom
enhet vinnes i de vanliga förvaltningsbestyren vid regementena, enär redovisningen för tillfälliga kommenderingar
lyder under särskilda myndigheter, blifva dock genom detta stadgande regements-kommissarierne
oandvändbare för intendenturen, vid de enda tillfällen en sådan hos oss under fred bildas,
nemligen Md öfningsläger och andra större truppsamlingar. De blifva derigenom icke i tillfälle att
vinna en erfarenhet, som för kriget kunde vara nyttig Äfven, då arméen ställes på krigsfot, förutsätter
möjligheten af regements-kommissariers användande vid intendenturen en föregående fullständig
afleverering af de förråd, som stå under deras uppbörd. — Dessa förhållanden synas kommitterade
böra undergå förändring och regements-kommissarierne göras mera oberoende af den omedelbara persedel-uppbörden.
Förvaltningsbestyren för truppen hafva vid indelda arméen i senare tider blifvit ansenligt utvidgade
genom öfvertagandet af beväringsmanskapets beklädnad, genom förlängda vapenöfningar och genom
den fullständigare utredning af alla slag, hvarmed regementena blifvit försedda. Ännu mera
skulle detta blifva en följd af de förslag, kommitterade afgifvit och om regementena skulle så förses
med alla förnödenheter, att de hastigt kunde ställas på krigsfot med 2:ne fältbataljoner och en depötbataljon.
Förvaltningen hr och blir alltmera i behof af en särskild embetsman, som deråt mera odeladt
kan egna sig, som under chefens och de förvaltande direktionernas öfverinseende har anskaffningen,
vården och redovisningen för regementenas alla förnödenheter sig ålagda samt är redogörare för dertill afsedda
medel. Härigenom vunnes enhet vid persedelvården och redovisningen, som nu är delad mellan
olika personer och direktioner, utan egentligt samband sins emellan. Den vigt, nämnde embetsman härigenom
skulle erhålla, äfvensom beskaffenheten af hans åligganden, torde göra benämningen regements-intendent
för honom mera lämplig än den af regements-kommissarie, hvarjemte en förhöjning i den nu utgående
aflöningen 1,000 rdr vid regemente och 600 vid corps, till motsvarande 2,000 och 1,600 rdr,
blir behöflig och redan nu mäste för regements-kommissarierne ifrågasättas, sedan deras befattning
mera än förut tager deras tid i anspråk. En utväg att frigöra regements-intendenterna från den omedelbara
eller åtminstone uteslutande persedeluppbörden vid regementsförråden vore att, genom förbättring
i de nuvarande förrådsvaktmästarnes ställning, låta dem i egenskap af förrådsförvaltare öfvertaga
den del af uppbörden, som skulle frångå intendenterna, eller om de nuvarande vaktmästarne icke
dertill finnas passande antaga särskilde förrådsförvaltare Vaktmästaren åtnjuter nu endast ISO rdr.
"om inberäknas i det för regements-kommissarien bestämda arvode. Olämpligheten af detta aflöningssätt
är uppenbar och då derjemte förrådsförvaltarne skulle få uppbördsansvar, torde för dem icke
kunna bestämmas ringare aflöning än äOO rdr jemte fri bostad i något kronans hus å mötesplatserna,
ett nödvändigt vilkor för deras ständiga närvaro vid förrådet, och hvilket äfven nu blifvit vaktmästarne
medgifvet. Med dessa förmåner bör förrådsförvaltare-befattningen kunna eftersträfvas af pålitlige afskedade
underofficerare. I tjenst varande befäl bör deremot icke medgifvas att innehafva, vare sig intendents-
eller förvaltare-befattning och derigenom minska det redan fåtaliga befälet vid trupperna.
Då hittills aflöningen för regementenas förvaltnings-personal, eller kommissarien och vaktmästaren, utgått
i form af arvode från mötesanslaget och de öfriga fonder, för hvilka de hafva uppbörd och redo
-
visning, så synes detta äfven framdeles kunna ega rum och har vid de särskilda kostnads-beräkningarne
blifvit iakttaget, med den här ifrågasatte höjda aflöningen. Regements-intendentens och förrådsförvaltarens
ställning till hvarandra och persedel-förrådet synes lämpligast kunna ordnas efter förhållandet
med intendenten och förvaltaren vid arméens utrednings-förråd. I öfverensstämmelse härmed få
kommitterade föreslå :
att förvaltnings personalen vid de indelda trupperna må utgöras af en regements-intendent med
arvode af 2,000 rdr vid regemente och 1,600 rdr vid corps, samt en förråds-förvaltare med
arvode af 500 till 600 rdr efter förrådens betydenhet.
Som på krigsfot bataljonen är den taktiska enheten, bör den ock vara det i afseende å förvaltning
och redovisning, hvarigenom såväl tillfälliga detacheringar som förflyttningar från en brigad till
annan underlättas Af denna anledning har i förslaget till infanteriets organisation en underofficer vid
hvarje bataljon blifvit beräknad såsom redogörare, och företrädesvis hafva bataljons-adjutanterne ansetts
dertill kunna användas. De böra derföre redan under fred biträda vid redogörelse-verket, och fördelaktigt
vore om under vapenöfningarne eller åtminstone under öfningsläger hushållningen, hvad mötesförnödenheterna
beträffar, inom regementena ställdes bataljonsvis, hvarigenom likhet vunnes med fältfoten,
och bataljonsbefälet vandes vid då inträdande förhållanden Vid artilleriet och kavalleriet
utgör batteriet och sqvadronen den egentliga taktiska enheten och är det redan i ekonomiskt hänseende,
likasom kompaniet inom infanteri-bataljonen. Vid dessa mindre enheter besörjes redovisningen
af ett underbefäl under batteri-, sqvadrons- eller kompani-chefens inseende. Afven vid ingeniörtrupperna
torde i fält förvaltningen böra ordnas kompanivis.
12. SJUKVÅRDEN.
Då kommitterade gå att. underdånigst framställa hvad de anse ett ändamålsenligt ordnande af
arméens sjukvårdsangelägenheter fordra, hafva de trott sig i främsta rummet böra utreda, huru stort
antal läkare, som Svenska arméens krigsbehof kräfver, i fall dess stridskrafter ordnas på sätt kommitterade
föreslagit. Sedan skall närmare redogöras för de utvägar, kommitterade anse böra vidtagas, i
ändamål att åt arméens krigsfot bereda tillgång på ett större antal läkare, än det otillräckliga, som
för det närvarande finnes vid arméen. Slutligen skola kommitterade yttra sig om fältläkare-corpsens
organisation, dess aflönings- och pensionsförhållanden, samt redogöra för den sjukvårdsmateriel, som
dels är i arméens förråd befintlig, dels till arméens fredsbehof utlemnad.
Till första frågans utredande hafva kommitterade upprättat följande öfversigt, (Bil. A.), upptagande
på ena spalten så väl arméen i fält, som dess depöter med erforderliga sjukhus, och på den andra
spalten det erforderliga antalet läkare enligt de genom kongl, förordningen den 13 Juni 1853
bestämda grunder. Denna öfversigt är uppgjord under tvenne olika förutsättningar:
den ena af er» mindre krigsfot med omkring 50,000 man i fält och 20 till 24,000 man
i reserv eller depöter;
den andra af en större krigsfot med omkring 70,000 man i fält och 15,000 i depöter.
För arméen i fält har fullt antal läkare blifvit beräknadt, men för depötcrna endast ett mindre
antal. Dock hafva vid den mindre krigsfoten infanteriets depötbataljoner, och vid så väl den mindre som
den större krigsfoten depötbatterierna, hvilka antagits vara fullständigare organiserade och böra i mån
af behof kunna gå i fält, blifvit något fullständigare försedde med läkare än de öfriga, endast till
manskaps bildande afsedde depöter. Likaledes hafva för depöterna sjukhusen blifvit beräknade endast
till 6 för hundra af styrkan eller till likhet med första liniens sjukhus vid fältarméen, enär för trupperna
i depöt icke samma anledningar till en hög sjuknummer förekomma, som för trupperna i fält,
för hvilka sjukhusen i båda linierna antagas böra kunna inrymma ett sjukantal af 15 för hundra.
Oaktadt dessa beräkningsgrunder ingalunda äro höga, visar det sig dock, att läkarebehofvet
skulle utgöra:
För den mindre krigsfoten:
Vid trupper och staber:
Arméen i fält .... 196 legitimerade läkare, 82 underläkare = 278.
Reserver och depöter 38 » » 34 » =72.
234 » » 116 » = 350.
Vid sjukhusen:
Arméen i fält ... 90 legitimerade läkare, 150 underläkare = 240.
Depöterna  17 » » 28 » = 45.
107 » » I7tt » = 285,
eller tillsammans:
Vid trupperna, så i fält som i depöt . 234 legitimerade läkare, 116 underläkare = 350.
Vid sjukhusen 107 >» » 178 » = 285.
_____ __ _ _ _ ^ 633f
7
och för den större krigsfoten:
Vid trupper och staber:
Arméen i fält . . 255 legitimerade läkare, 116 underläkare = 371.
Depöterna  24 » » 8 » = 32.
279 » » 124 » = 403.
Vid sjukhusen:
Arméen i fält. . . 124 legitimerade läkare, 210 underläkare = 334.
Depöterna  II » » 18 » = 29.
135 7 ' " » 228 » = 363,
eller tillsammans:
Vid trupperna, så i fält som i depöt. . . 279 legitimerade läkare, 124 underläkare = 403.
Vid sjukhusen 135 » » 228 » = 363.
414 » » 352 » — 766.
Vid bestämmande af detta behof har intet afseende blifvit fästadt vid den afgång, som enligt
hvad erfarenheten visat under krig är jemförelsevis större bland arméens läkare, än bland dess öfrige
tjenstemän, deruti inberäknade jemväl de, hvilkas bestämmelse det är att med vapen i hand möta
fienden på öppna fältet. För närvarande finnes följande antal legitimerade läkare vid arméen:
Infanteriet 27 regements-läkare, 43 bataljons-läkare = 70.
Kavalleriet
7 » 12 » — 19.
Artilleriet  3 » 9 » =12.
Ingeniör-corpsen — » 1 » = 1.
Garnisonsläkare — » 2 » =2.
57 regements-läkare, 67 bataljons-läkare = 104,
bland hvilka likväl de begge garnisonsläkare-platserna å Carlsborg och Carlsten icke äro på ordinarie
stat uppförde, utan innehafves endast på förordnande; vid hvilka förhållanden den för landarméen disponibla
läkaretillgången inskränker sig till 57 regements-läkare och 65 bataljons-läkare eller inalles till
102 på ordinarie stat uppförde medicinal-tjenstemän, af hvilka större delen af regements-läkarne och
icke få bland bataljons-läkarne redan hunnit den ålder, att de för tjenstgöringen på fältet äro mindre
användbare.
Till antalet af de läkare, som äro för arméens behof att tillgå, höra jemväl den extra-ordinarie
fältläkare-corpsens 17 pensionärer, af hvilka likväl endast 2:ne, nemligen sjukhusläkarne vid allmänna
Garnisonssjukhuset, äro förpligtade att vara fullt legitimerade, under det att de öfrige 15 icke hafva
allagt mera än medicinae-kandidat-examen, samt nämnde corps’ 28 stipendiater, hvilka med få undantag
endast är medicinae-studiosi.
Afven om man förutsätter att i behofvets stund inga vakanser finnas, vare sig bland arméens ordinarie
läkare, eller inom den extra-ordinarie fältläkare-corpsen, och att alla platser då äro med fälttjenstduglige
personer försedde, hvilket, såsom redan blifvit erinradt, icke kan antagas vara förhållandet,
samt att alla fältläkare-corpsens pensioner innehafvas, om än ej af legitimerade läkare, dock af
personer, som i sina studier och praktiska öfningar hunnit så långt, att sjelfständig läkareverksamhet
kan dem anförtros, skulle således, om man i räkningen intager garnisons-läkarne å Carlsborg och Carlsten,
uppstå en brist af 220 legitimerade läkare och 266 underläkare för den mindre krigsfoten, samt
af 293 legitimerade och 324 underläkare för den större. Härvid har flottans behof af läkare icke
blifvit afsedt, hvilket mångfaldigt öfverskrider den obetydliga läkaretillgång, som i fredstid der före
-
8
finnes, utgörande endast en öfverfältläkare, 3 regementsläkare, 2 legitimerade och 4 icke-legitimerade
bataljonsläkare samt 10 stipendiater, af hvilka ingen legitimerad.
Med tanken på det ringa antal läkare, armén under freden sålunda har att tillgå, men det stora
antal sådana, som, enligt hvad det ofvan anförda utvisar, är för arméen på krigsfot behöfligt, kan emotses
en invändning, som kommitterade anse sig böra vederlägga. Det kunde nemligen ifrågasättas, att det
sjukantal, som med ledning af gällande författning lagts till grund för beräkningarna, är för högt tilltaget,
samt att erforderliga antalet läkare, jemväl på grund af gällande författning, blifvit i följd deraf
också för högt angifvet. Att erfarenheten är den domare, som tillförlitligast kan i denna sak döma,
är väl obestridligt; och, för att vädja till denna, hafva kommitterade trott sig böra åberopa hvad
krigshistorien har att omförmäla, rörande sjukdomsförhållandet bland trupper i fält, då de vare sig i
någon högre mon mödas, eller ligga overksamma i läger eller hoppackade i trånga kantonneringsqvarter.
Till stöd för de grundsatser, Kongl. Majit uti utfärdade föreskrifter i detta hänseende uttalat,
skulle kunna anföras intyg från snart sagdt alla lands krigförande arméer, men kommitterade inskränka
sig att i närlagda Bil. B. meddela några uppgifter, dels från vår egen armée, dels från Engelska och
Franska arméerna under fälttåget på Krim 1834—1836, ett fälttåg icke minst lärorikt derigenom,
att det å ena sidan ådagalägger hvad en insigtsfullt uttänkt och kraftigt genomförd helsö- och sjukvård
kan åstadkomma inom en armé i fält, och å den andra visar, hvilka förödelser ett obetänksamt
förbiseende af denna vigtiga del af krigsförvaltningen kan framkalla.
Af denna, i bilagan lemnade, redogörelse synes, att antalet af dem, som i krig stupa för kulor
och svärd, är ringa i jemförelse med deras, som förgås af sjukdom. Sålunda stupade vid Nurnberg
1632 af Svenska hären mellan 3 och 4 för hundradet, under det att 48 för hundradet förgingos af
sjukdom. Under Carl XI:tes krig i Skåne 1676 hade från Oktober till December, då slaget vid Lund
stod, Svenska hären förlorat öfver 36 för hundradet, döde och otjenstbare, utan att några större strider
förefallit. I Carl XII:tes krig uppgår de stupades antal icke till 3 för hundradet af de dödes.
Särdeles bedröfligt är förhållandet i det olyckliga kriget i Finland 1741—1743. Efter ett års förlopp
återstod af hela styrkan endast 12 för hundradet. I kriget 1737—1761 dogo af sjukdom nära
23 för hundradet, under det att endast något öfver 1 för hundradet stupade för fienden. Under kriget
i Finland 1788—1790 förgingos öfver 33 för hundradet, hvaraf de fleste af sjukdom. Vid slutet
af 1808—1809 årens krig voro af hela den använde styrkan endast 30 för hundradet tjenstbare.
Den senaste Europeiska krigserfarenheten visar äfven, att förhållandet mellan stupade och sotdöde
fortfarande är ungefärligen detsamma som i äldre tider. Sålunda förgingos i de förbundne
Franska och Engelska arméerna under kriget mot Ryssland 1834—1836 nära 17 för hundradet af
sjukdom, under det att endast 3 för hundradet stupade för fienden.
Det stora behofvet af läkare för sjukvården vid en armée på krigsfot har väl aldrig varit en hemlighet
för dem, som närmare sysselsatt sig med militär-sjukvård; och jemväl i vårt land har mera än
en gång uppmärksamheten blifvit fästad på det stora antal läkare, som vår armée af sådan anledning,
i händelse af fredsbrott, kommer att behöfva.
Doktor Zetzell, som var svenska arméens förste fältmedicus under kriget i Pommern 1757—1762,
meddelade svenska Vetenskapsakademien, vid nedläggandet af presidiet derstädes 1779, en särdeles
tänkvärd redogörelse för sjukdomsförhållandena under detta krig och sökte att, med ledning af der
gjorda iakttagelser, bestämma medeltalet af sjuke i en krigförande här, med antydan af de lagar, efter
hvilka en sådan armée under olika årstider insjuknar samt de förändringar, sjukdomarne dervid undergå.
Han sökte sålunda ådagalägga, att en armée under de begge första årens fälttåg har mycket
flere sjuka, än under de derpå följande; en omständighet, som fordrar, att arméen redan vid ett krigs
början är försedd med ett tillräckligt antal läkare, på det att icke sjukdomar, såsom förhållandet var
med Engelska arméen på Krim, af brist på läkare och sjukvårdsmateriel, må få ökad framfart och
genom försummade eller af bristande insigt ledda helsovårdsåtgärder öfvergå till fältfarsoter, hvilka
genom utveckladt smittoämne ohejdadt fylla sjukhusen och begrafningsplatsen^, samt sålunda tillintetgöra
hörens såväl fysiska som moraliska spänstighet och kraft. Han ingick visserligen icke vid detta
tillfälle i någon utredning af det till siffran bestämda antal läkare, han ansåg en på krigsfot ställd
9
armée fordra; men han redogjorde i utförlighet för det stora inflytande sjukdomarne utöfvade till nedsättning
af de stridbares antal och det deraf för handen varande behofvet af omfångsrika sjukvårdsanstalter;
läggande på ett i ögonen springande sätt i dagen, att den armée, som under en tidsföljd
af sex månader kan ständigt hafva hvar-tredje man sjuk, samt inom sig företett en trupp, som 2 till
3 månader efter ankomsten till krigsorten, ännu innan första skottet lossats, har häliten af sin, fredligt
i städer och byar kantonnerande, styrka samt alla sina läkare insjuknade i en dödande feber, den
har, om erfarenhet får ega vitsord, behof af läkare till icke ringa antal.
En annan läkare, öfver-direktör Theel, hade för sina åsigter, i afseende på en armées läkarebehof,
att åberopa stödet af sin personliga erfarenhet, så väl från 1788—1790 årens krig i Finland,
der han tjenstgjort såsom förste fältkirurg, som äfven från en 26-årig embetsmannaverksamhet såsom
chef för det kirurgiska undervisningsverk, hvars åliggande det var att både för land- och sjöförsvaret
anskaffa de kirurger, som krigsbehofvet kräfde. Han framlade jemväl inför samma akademi 1794
vid ett likartadt tillfälle en af honom gjord beräkning med hänseende till Svenska arméens behof af
läkare, dervid han upplyste att landarméens krigsbehof fordrade 590 regements-, bataljons- och kompanifältskärer
och sjöförsvaret 200.
Archiater von Weigel, då ordförande i den militära divisionen af medicinal-styrelsen, meddelade
Rikets Ständer vid 1812 års riksdag, att det erfordrades enbart för arméens sjukhus, med den låga
beräkningen af endast 10 °/0 sjuke, 160 till 170 läkare, under det att landarméen för sitt behof i
öfrigt endast hade en examinerad läkare vid hvarje regemente. De sorgliga betraktelser, det nyss
förut slutade krigets olyckor framkallat, vållade vid sistnämnde riksdag en förändring i organisationen
af arméens läkareväsende. Under en lång följd af år hade arméens läkare förnämligast, för att
ej säga uteslutande, bestått af fältskärer med ringa eller ingen vetenskaplig bildning. Desse måste nu
träda tillbaka för vetenskapligt bildade läkare, af hvilka hvarje regemente erhöll tre. Med denna
läkare-organisation, som nära tredubblade arméens egentliga läkarepersonal, gjorde densamma 1813—
1814 årens krig, dervid emellertid bristen på legitimerade läkare, till fyllande af de nyskapade bataljons-läkareplatserne,
var så stor, att man nödsakades till sjelfständig verksamhet, både vid sjukhusen
och på slagfältet, använda personer, som ännu icke afslutat sin medicinska kurs.
De i så många hänseenden gynsamma förhållanden, som under detta krig företedde sig för Svenska
arméen, hade emellertid till påföljd, att de som fordrade vård å sjukhus, vare sig på grund af
erhållna sår eller sjukdom, voro jemförelsevis få, hvilket gjorde bristen på läkare mindre känbar, än
annars skulle hafva varit fallet.
Då sedermera ett långt fredslugn följde, alstrades hos mängden tilläfventyrs den föreställningen,
att 1808 och 1809 årens förluster vållats af tillfälliga omständigheter, samt hade sin egentliga rot i
krigsadministrationens oskicklighet, men icke i någon väsentlig mån föranledts af den nästan fullständiga
brist på läkare och sjukvårdsmateriel, som under hela detta krig förefanns. Afven 1833 års lönereglering
för indelda arméen verkade ofördelaktigt på arméens sjukvård derigenom, att regements-läkarelönerna,
genom indelningarnes upphörande, flerestädes nedsattes; och då derjemte bataljons-läkarnes löner
bestämdes alltför lågt, utgjorde löneförmånerna icke någon lockelse för landets läkare att söka anställning
vid arméen. Ifrågavarande förhållande, jemte sjukvårdsutredningens ofullständiga skick, föranledde
Kongl. Maj:t att 1839 nedsätta en komité, med uppdrag att utarbeta förslag till sådana förändringar
i arméens medicinalväsende, som, efter senare liders i ämnet vunna erfarenhet, kunde anses behöfliga.
Denna komité, som bland annat hade till uppgift att beräkna antalet af de läkare, som 50,000 man,
ställde på krigsfot, skulle erfordra, ansåg en läkare vara nog för en fältbataljon på 830 man, beräknande
derjemte krigsbehofvet af läkare för arméens sjukhus efter en sjuknummer, uppgående till endast
10 70 af d en befintliga styrkan. Oaktadt dessa låga beräkningar, kunde arméens läkarebehof icke af
komitén nedtryckas lägre än till 190 legitimerade läkare och 180 underläkare. Komitén erkände
sjelf, att detta antal var det minsta möjliga, som erfordrades; en åsigt som biträddes så väl af medicinalstyrelsen,
som äfven af den komité, hvilken 1842 nedsattes för granskning af de förslag, som blifvit
framställde till förbättrad anordning af arméens sjukvårdsväsende. Då emellertid andra beräknings
Landförsvarskomit,
Bet. IV. 2
10
grunder än de, hvilka 1839 års komité i förberörde afseende följt, sedermera blifvit, till följd af från
Kongl. Sundhetskollegium gjord framställning, af Kongl. Majit godkände, utber sig Landförsvarskomitén,
som instämmer i hvad Sundhetskollegium, dels i dess underdåniga förslag till fältläkare-corpsens
organisation den 19 Juni 1850, dels i dess underdåniga skrifvelse den 50 December 1854, angående
grunderna för ordnaudet af arméens sjukvård i fält, i delta hänseende anfört, att här få meddela,
hvad en af Franska arméens mest framstående och crfarne militärläkare, doktor Vaidy, i denna fråga
yttrat, samt att derefter få tillägga några sifferuppgifter, hvilka skola ytterligare bekräfta den åsigt,
kommitterade, för sin del, med hänseende till en fältarmées behof af läkare, redan haft tillfälle att i underdånighet
inför Eders Kongl. Majit framställa.
För en armée af 100,000 man uppskattas läkarebehofvet af doktor Vaidy till 275 öfverläkare och
400 underläkare; oberäknadt de läkare, som äro afsedde att åtfölja sina regementen. Sjukprocenten
af en på krigsfot ställd armée antages af honom komma att under de mest gynnande omständigheter
uppgå till to af den effektiva styrkan, på så sätt att af dessa 10,000 sjuke 6,000 beräknas såsom
lidande af invertes sjukdom och återstoden af yttre åkommor; men han tillägger, att förhållandet mellan
antalet invertes sjuke och dem, som erfordra kirurgisk behandling, blir efter en drabbning omvändt,
emedan de sårades antal då kan utgöra 10 till 12,000. Tiotusen sjuke, jemte 10 till 12,000
sårade, göra 20 till 22,000 man på en gång i behof af läkarevård. Att i detta antagande icke ligger
någon öfverdrift, torde nedanstående uppgifter bekräfta.
Under 41 månader (Juni 1811 — Maj 1814) hade gemenskapen af Engelska arméen i Spanien,
i medeltal utgörande 61,511 man, 240 man af hvarje fOOOide satt ur stridbart skick i följd af sjukdom,
samt 15 i följd of sår. Från midten al Juni till första dagarne af Juli 1815 (Waterloo
fälttåget)
fick Preussiska arméen 16,747 sårade; och då denna armée, som på 8 månader sammansmält
från 180,000 till 99,938 man, tågade in i Paris hade den 29,841 man på sjukhus. Fältmar
skalken
Radetzkys armée i Italien hade i Augusti 1848 20,000 sjuke och sårade, hvilket utgjorde
30 % af befintliga styrkan. Österrikiska belägrings-corpsen framför Komorn i Juli 1849 hade
16.000 sjuke och sårade, hvilket var nära 33 % af styrkan. Engelska arméen på Krim, 28,939
man stark, hade från och med Oktober 1854 till och med April 1855, det vill säga und<r en tidrymd
af endast 7 månader, 53,913 man intagne på sjukhus, af hvilka 10,748 dogo. Kejsar Napoleona
200.000 man starka armée, som öppnade kriget mot Österrike med slaget vid Montebello den 20 Maj
1859 och slöt det efter knappast mera än en månad genom segern vid Solferino den 24 Juni samma
år, qvarlemnade efter fredslutet den 12 Juli en observalions-corps, för alt bevaka fredsvillkorens fullgörande.
När denna återvände hem, hade fransyska arméens samfälda styrka afsändt mera än 125,000
man till sjukhus, bland dem 100,000 febersjuke och 13,474 sårade i drabbning. Enbart från Solferinos
slagfält afsändes till sjukhusen 17,000 Fransmän, 14,000 Italienare och 1,500 på slagfältet
qvarlemnade Österrikare.
Sedan kommitterade, på sätt nu skett, inför Eders Kongl. Majit, dels med exempel från, så väl
vår egen, som främmande lands krigshistoria, dels med intyg från män, hvilkas erfarenhet, upplysta
omdöme och sanningskärlek icke kunna ifrågasättas, ådagalagt, att det läkare antal, som gällande stadganden
bestämma såsom erforderligt för arméens krigsfot, så stort det än må synas, icke är öfverdrifvet;
återstår för kommitterade den svåra uppgiften att föreslå de utvägar, hvarigenom detta stora läkarebehof
skall kunna, i hvad möjligt är, fyllas. Denna uppgift är så mycket svårare, som den läkarebrist,
hvilken i händelse af ett krig komme alt uppstå, icke kunde fullständigt fyllas, äfven om alla
rikets civile läkare dertill kunde tagas i anspråk. Antalet af alla Sverges läkare uppgår, eller afdrag
af arméens. till omkring 400; men af dem äro naturligtvis månge, i följd af ålder och
andra skäl, alldeles oandvändbare till fälttjenst, och de flesta af dem äro dessutom så fästade vid sin
civila tjenst, eller så bundne vid enskildt ingångna förbindelser, att de icke, utan en stark rubbning,
både i egna och andras förhållanden, kunna för någon vidsträcktare och mera ihållande tjenstgöring
för arméen påräknas. Det finnes nemligen 70 till 80 lazaretts- eller hospitals—läkare-beställningar, 86
stadsläkare-befattningar, 98 ordinarie och 26 extra provincial-läkare—beställningar samt 46 distrikt—
läkare-platser och omkring 50 lärare-beställningar vid de offentliga undervisningsverken, således inalles
11
omkring 380 läkarebeställningar, som äro afsedde att företrädesvis af civil-läkare bestridas. Härvid
bör likväl anmärkas, att flere af dessa tjenster äro al beskaffenhet att liktidigt kunna af samma person
bestridas. Likaledes bör erinras, att bland de civila läkarebefattningarne äro 6 extra provincialläkareoch
7 distriktläkare-, 6 lazarettsläkare- och 14 stadsläkare-beställningar, som innehafvas af militärläkare,
hvilka naturligtvis, sä snart arméen ställes på krigsfot, blifva tagne i anspråk för sin militär—
tjenstgöring, hvarvid deras icke-militära befattningar måste åt civilläkare anförtros.
Om än kommitterade icke kunna anvisa någon utväg att fullständigt fylla det behof af läkare,
som vår armée, ställd på fältfot, fordrar, äro de dock förpligtade att tillstyrka de åtgärder, som böra
vidtagas, för att åtminstone i någon mån närma sig det mål som åsyftas. I sådan afsigt få kommitterade
fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på angelägenheten att arméens läkarepersonal
må varda åtminstone något tillökad, och få till följd deraf hemställa:
att Wester-Norrlands och Hallands till ny uppsättning föreslagna corpser förses med 1 regementsläkare
och I förste bataljonsläkare; att de öfriga infanteri-corpserna, nemligen: Lifregementets
grenadier-corps, Smålands grenadier-bataljon samt Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens
fältjägare-corpser, som för närvarande endast äro försedde med regements-läkare, måtte
derjemte få hvar sin förste bataljonsläkare; att, i sammanhang med Wermlands fältjägare-regementes
ifrågasatta förändrade organisation, andre bataljons-läkaren borde uppflyttas till förste bataljonsläkare
samt att alla infanteri-regementen, nemligen: Svea och Andra lifgardena, Första och
Andra lifgrenadier-regementet, samt Vestgöta, Uplands, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs,
Jönköpings, Dal, Helsinge, Elfsborgs, Vestgöta-Dals, Bohus-läns, Westmanlands, Kalmare, Nerikes,
Wermlands, samt Norra och Södra Skånska infanteri-regementena, må erhålla ytterligare
en andre bataljonsläkare.
Genom detta ökade läkareantal vid infanteriet skulle ett regemente, eller 2 corpser tillsammans, få 4 läkare
och således staben och de trenne fältbataljonerna kunna hvardera förses med åtminstone en legitimerad
läkare. Detta är visserligen hälften mindre än hvad för krigsfoten blifvit beräknadt, men härigenom
skulle dock den för infanteriets organisation antagna grundsats, att hvarje regemente borde, utom regements-staben,
hafva befäl för tre bataljoner, blifva erkänd och tillämpad äfven för läkare, ehuru ofullständigt
hvad beträffar deras antal på hvarje bataljon.
Likaledes anse sig kommitterade böra föreslå:
att en förste bataljonsläkare tillsättes vid den nya sappörbataljonen, och att på ordinarie stat
uppföras: öfver fält—läkaretjensten vid Stockholms garnison, som för närvarande, enligt förordnande,
innehafves al en bland garnisonens regements-läkare; garnisons-läkaretjensten å landets
hufvudfästning, Carlsborg, såsom regemerits-läkaretjenst; samt de vid Carlsten och Waxholm såsom
förste bataljonsläkare-tjenster.
Beträffande den s. k. extra fältläkare-corpsen, anse sig kommitterade böra, i likhet med 4858
års sjukvårdskomité, förorda:
inrättandet af en ny tjenstegrad under namn af reserv-bataljonsläkare:
hvilken grad kommitterade likväl icke anse böra, med hänseende till befordran, ställas i ett så nära
samband med arméens öfriga bataljonsläkare, som nämnde komité föreslagit, ulan hemställa:
att extra fältläkare-corpsen, som nu utgör 47 pensionärer och 30 stipendiater, eller inalles
47 personer, (af hvilka likväl 2 stipendiater icke för närvarande äro för arméen disponible,)
måtte ökas till ett antal af 60, fördelade i tre klasser, af hvilka den förste, eller den nu
föreslagne reservbataljons-läkareklassen innefattar 24 läkare, hvilka böra hafva aflagt minst
medicinae-kandidatexamen och derjemte fullgjort den för licenciatexamen föreskrifna tjenstgöringen
å Serafimer-lazarettets kliniker, men de begge öfriga klasserna, hvardera innehållande
4 8 medicinae-studiosi, bibehållas vid sin nuvarande benämning af pensionärer och stipendiater
med för dem, i afseende på kompetens och befordringsrätt, redan gällande föreskrifter.
Den personal-tillökning arméens ordinarie och extra-ordinarie läkarecorps samfäldt skulle ernå, i
händelse hvad kommitterade föreslagit vinner bifall, blefve således för ordinarie fältläkare-corpsen:
4 Öfver-fältläkare för Stockholms garnison;
12
3 Regementsläkare, deraf en för Carlsborgs fästning;
10 Förste bataljonsläkare, deraf två för Carlstens och Waxholms fästningar, samt
21 Andre bataljonsläkare för de indelda och värfvade regementena, således inalles:
35 nya läkaretjenster på stat, under det att extra fältläkare-corpsen, annorlunda fördelad än hittills,
blefve tillökad med inalles 13 nya medlemmar, hvilka likväl icke ega förpligtelse att vara fullt legitimerade
läkare.
Genom de grunder för fältläkare-corpsens pensionering, som här nedan, i sammanhang med corpsens
organisation, komma att föreslås, skulle äfven en tillgång kunna beredas af pensionerade läkare, med
tjenstgöringsskyldighet under krig vid arméens inom landet varande depöter och sjukhus.
Kommitterade, som i det ofvanstående yttrat, att den civile läkarecorpsen icke under ett blifvande
krig kan för någon vidsträcktare tjenstgöring inom arméen vara att påräkna, böra emellertid tillägga,
att de anse detta förnämligast gälla arméen i fält, hvaremot för depöterne helt visst kan väntas biträde,
såväl af provincialläkare som af stads-, lazaretts- och distriktsläkare, hvilka författningsenligt hafva sig
ålagdt, att. då behofvet så fordrar, taga vård om sjuke från tågande, eller på fältfot ställd, trupp. Älven
för den aktiva arméen kan en värderik läkaretillgång frän den civila läkarecorpsen i och för vården
å arméens stående sjukhus beredas, om Eders Kongl. Maj:t behagade förordna:
att laudets extra provicialläkare vid uppkommande krig förpligtas, att, i fall behofvet sådant
kräfver, med bibehållande af sin lön och mot ett förhöjdt arvode vid arméen tjenstgöra.
Genom en sådan anordning skulle nemligen i behofvets stund för aktiva arméens fältsjukvård
tillvägabringas en ytterligare tillgång på ett tjugotal läkare, ej blott erfarne i läkarekonstens praktiska
utöfning, utan äfven förtrogne med embetsbestyr, hvilket är af vigt vid en tjenstgöring, der det medicinska
vetandet visserligen är af stort inflytande, men likväl, då det ej åtföljes af embetsmannavana,
kan under vissa förhållanden komma att i väsentlig mån förfela sitt syfte.
Vid ett krig i eget land bör ock kunna antagas, att läkare, som icke äro anställde i allmän
tjenst, skola finnas villige att biträda vid läkarevården å sjukhus, som för arméen inrättas i de orter,
der de hafva sin öfriga verksamhet.
Det är emellertid icke endast läkare utan äfven underläkare, som äro för arméens sjukvård behöflige.
Kommitterade kunna nemligen icke instämma i den af 1858 års sjukvårds-komité uttalade
åsigten om underläkares olämplighet för den militära sjukvården; utan hysa tvertom, för sin del,
den öfvertygelsen, att studerande, som valt läkarekallet till sin framtida verksamhet, äfvensom andra
bildade ynglingar i beväringsåldern, sedan de förvärfvat praktisk färdighet i förbinderiet, blifva af
större nytta, om de användas såsom biträden vid sjukvården, än om de ställas i ledet bland de stridande.
Kommitterade hemställa i följd häraf, det Eders Kongl. Maj:t täcktes förordna:
att, till förstärkande af den ofvan omförmälde stipendiat-corpsen, i beväringsåldern varande medicinee-studiosi,
fältskärselever och pharmaceuter, jemte andra beväringsskvldige, som medelst intyg
från lärare vid något af våra medicinska undervisningsverk ådagalägga sig hafva inhemtat
sådan insigt i anatomi, kirurgi, förbandslära eller apotheks-göromålen, att de äro användbare
såsom underläkare å militär-sjukhus eller såsom pharmaceuter vid fältsjukvård, må, om de sådant
önska, i mönsterrullorna såsom läkarebiträden inskrifvas, samt i krig såsom sådane användas,
utan att dock under fredstid vara från vapenöfningar befriade.
Under förutsättning af bifall till hvad nu blifvit ifrågasatt, rörande nya tjenstebefattningar inom
den ordinarie och extra-oidinarie fältläkare-corpsen, samt extra-provincial-läkares användande vid fältsjukvård,
anse sig kommitterade, med fäsladt afseende, dels på det antal af icke mindre än 100
medicinae kandidater samt 100 andra medicinae-studiosi, som för närvarande idka studier vid rikets
undervisningsverk, dels på det icke obetydliga antal läkare, som afslutat sin medicinska kurs, utan att
ännu i statens tjenst hafva vunnit anställning eller genom vidsträcktare enskilda åtaganden vara bundne,
kunna antaga, alt arméen, med vilkor alt den ordinarie fältläkare-corpsen är fulltalig och utgöres enbart
af fälttjenstduglig personal, skall vid ett påkommande krig kunna för sin sjukvård påräkna, utom
chefen för fält-läkare-corpsen och öfver-fältläkaren för Stockholms garnison, nedanstående läkare-personal;
13
1. Läkare-personal, med befogenhet af sjelfständig verksamhet under fält-tjenstgöring.
Regements- och bataljons-läkare 136 j
Reserv-bataljons-läkare  24M178 på arméens stat uppförde).
Pensionärer i Fältläkare-corpsen : 18 j
Medicinee-kandidater, icke i fältläkare—corps
anställde . .
30 (ett lika antal beräknas disponibelt för sjöförsvaret).
Extra provincial-läkare och legitimerade läkare
utan tjenst  25
~2337
2. Läkare, utan befogenhet af sjelfständig läkare-verksamhet.
Stipendiater i fältläkare-corpsen
18 (på arméens stat uppförde).
Andra medicinae-studiosi, icke i fältläkare
corpsen
anställde  42 (ett lika antal beräknas disponibelt för sjöförsvaret).
60.
Antalet af de läkare, som kunna antagas stå krigsförvaltningen till buds, i händelse af krig, uppgår
således endast till 233, åt hvilka sjelfständig läkare-verksamhet kan anförtros, och 60, som endast
kunna användas i egenskap af underläkare; och en brist skulle fortfarande finnas: för den mindre krigsfoten
af 108 legitimerade och 234 underläkare, samt för den större krigsfoten af 181 legitimerade
och 292 underläkare.
Ehuru det uppgifna läkarebehofvel visserligen icke är för stort, helst sjuknummern blifvit beräknad
endast efter den stridande styrkan, utan afseende på det stora antalet icke stridande, som åtfölja
en armée, måste dock inskränkningar göras, då det icke kan ifrågasättas att för det närvarande aflöna
en så talrik fältläkare-corps, som arméen på krigsfot behöfver, och hvilken under fred, utan sysselsättning
vid arméen och talrikare än den allmänna läkare-vården ännu kräfver, saknade tillfälle att underhålla
sin läkare-bildning och vinna den utkomst, som utöfver lönen kan erfordras till lefnadsbehofvens
fyllande. Det blir derföre nödvändigt, att den för arméens krigsfot påräkneliga tillgång blir så
ändamålsenligt fördelad som möjligt, så att åtminstone de vigtigaste platserna blifva fyllda.
Den lemnade öfversigten af arméens iäkarebehof (Bil. A.) visar, att artilleriet, i förhållande till
manskaps-styrkan, är rikligare försedd med läkare, än de öfrige trupperna, enär hvarje batteri vid detta
vapen utgör ett helt för sig. Om, vid den mindre krigsfoten, af de 16 batterierna 2 tilldelas hvardera
af de 5 fördelningarne, 1 kavalleri-reserven och 5 artilleri-reserven, synes 1 legitimerad läkare
vid hvardera fördelningens artilleri, eller tillsammans 5 läkare, kunna med minsta olägenhet undvaras och,
äfven under förutsättning att 10 batterier sammanhållas vid artilleri-reserven och endast 6 utdelas på
fördelningarne och kavalleri reserven, bör läkare-vården vid reserv-artilleriet kunna bestridas af 5
legitimerade läkare, och således äfven i detta fall en indragning kunna göras vid artilleriet af 5 läkare.
Dernäst synes en läkare af de 3 vid hvardera af infanteriets 12 brigader kunna besparas. Genom
denna minskning af tillsammans 17 öfverläkare nedgår behofvet af legitimerade läkare för trupper och
staber i fält vid den mindre krigsfoten från 196 till 179. Genom en lika nedsättning af läkarne vid
artilleriet och brigadstaberna och genom att tilldela 5:te och 6:te bataljonerna vid hvarje brigad, eller
de 25 bataljoner, som vid den mindre krigsfoten utgöra depöter, endast 1 öfverläkare hvardera, uppkommer
för den större krigsfoten en minskning af tillsammans 42 öfver-läkare, hvarigenom äfven i
detta fall behofvet af legitimerade läkare vid trupper och staber i fält nedgår från 255 till 213. Då
kommitterade, under vissa förutsättningar, ansett sig kunna, för händelse af krig, beräkna tillgången
på läkare, åt hvilka sjelfständig verksamhet kunde anförtros, till 178 på arméens stat uppförde och
55, som icke tillhörer denna stat eller tillsammans 233 öfver-läkare, skulle efter de nedsättningar, som
blifvit ifrågasatta, öfverläkarnes antal för arméen i fält vid den mindre krigsfoten nära motsvara anta
-
u
antalet A arméens stat uppförde och ett öfverskott uppkomma för depöter och sjukhus af 34 öfverläkare;
vid den större krigsfoten Ater, der arméen i fält krälver ett något större antal läkare, blir tillgången
lör depöter och sjukhus endast 20. Sedan trupperna vid fältarméen blifvit någorlunda tillräckligt
försedda med legitimerade läkare, skulle således fortfarande en högst betydlig brist uppstå,
såväl för depölerna sorn för sjukhusen. Redan med den mindre krigsfoten skulle för dessa ändamål
erfordras 143 legitimerade läkare, och då tillgängen vore 34, blefve bristen 91, ett antal, allt för
stort, att fyllas genom pensionerade militärläkare med tjenstgöringsskyldighet och genom det biträde,
som kunde lemnäs af den allmänna sjukvårdens civile läkare. Ännu ofördelaktigare blefve naturligtvis
förhållandet vid den större krigsfoten, som för depöter och sjukhus fordrar 139 läkare, med en tillgång
af endast 20.
De åtgärder, som i öfrigt kommitterade kunna anvisa, icke för att fylla behofvet af legitimerade
läkare, men för att göra den befintliga tillgången mera tillräcklig, måste inskränka sig dertill, att en
af de begge bataljons-läkare, som äro bestämde för infanteri-, kavalleri- och ingeniör-balaljonerna, i
nödfall indragas, för att å annan, ännu angelägnare, läkare-verksamhet användas, Härigenom blefve
tillgång beredd på 61 legitimerade läkare för sjukhusen.
Erfarenheten visar, att då en mera utbredd sjuklighet yppar sig inom en armée, insjukna solda
terne
i allmänhet icke liktidigt och med lika häftighet inom alla arméens corpser. Det inträffar tvärtom
icke sällan, att af trenne corpser af lika styrka kan den enas läkare vid en viss tidpunkt hafva en
ganska ansträngande tjenstgöring i och för vårdandet af corpsens sjuke, under det att den andras
läkare äro mindre sysselsatte. Stundom kunna också läkare, mindre sysselsatte på sjukhusen, flyttas
från dem till den stridande arméen. Genom en dylik med klokhet och oväld använd jemkning, kunna
läkarnes tjenstebestyr blifva mera jemt fördelade, så att icke några af dessa tjenstemän komma att
ligga under för en förstörande öfveransträngning, under det att andra äro vida mindre strängt anlitade.
Då arméens general-fältläkare bättre än någon annan är i tillfälle att bedöma hvarje vid arméen
anställd läkares större eller mindre lämplighet för en gifven plats och på grund af inkomne rapporter
är i stånd, ej blott att afgöra hvar läkarebehofvet för ögonblicket är störst, utan jemväl i många fall
kan förutse, inom hvilka corpser delta behof kommer att inom kort i ökadt mått göra sig gällande,
bör han ock ega att med högste befälhafvarens samtycke förflytta arméens läkare till den tjenstgöring,
inom sin grad, der hvar och en kan mest gagna.
En annan utväg, ledande till samma mål som det nu angifna, finnes i en följdriktig utbildning
af underläkare-systemet, hvilket kommitterade af sådan anledning anse sig böra varmt förorda. Då arméens
behof af underläkare uppgår för den mindre krigsfoten till 294 och för den större till 332,
men tillgången inskränker sig till endast 60, så visar sig bristen derpå vida större än på legitimerade
läkare. Den bör dock lättare kunna afhjelpas och kommitterade anse, lika med Kongl. Sundhetskollegium
i dess utlåtande af den 12 Maj 1839, »att bland studerande ynglingar, hvilka vid infallande krig
äro i beväringsåldern och således förpligtade att i krigstjenst ingå, många finnas, som ega mera håg
för läkarens än för krigarens yrke och som genom den särskilda undervisning, hvilken Carolinska institutet
och universitetens medicinska fakulteter under sådane omständigheter äro pligtige att meddela,
inom kort tid kunna inhemta kunskaper, hvarigenom de blefvo ganska användbara biträden vid sjukvården
i fält, och att äfven för detta ändamål nytta bör kunna dragas af mera försigkomna lärlingar
från fältskärsstugorna.» Kommitterade tro äfven, att många andre unge män med någon bildning, än
studerande vid universiteten, skola, antingen af fallenhet, eller manade af hågen att biträda lidande vapenbröder,
finnas villige att fullgöra sin beväringspligt i egenskap af underläkare, och nyttigt vore derföre,
om vid inträffande krig och under dess lopp äfven å andra orter än vid universiteten och Carolinska
institutet anstalter vidtoges för underläkares bildande
Det lider intet tvifvel, att en läkare med ett tillräckligt antal intelligente och pålitlige biträden
kan vårda ett mycket större antal sjuke, än då sådane biträden saknas, och han sjelf, antingen ensam,
eller illa understödd af en för sjukvården föga passande personal, skall med eget öga se och med
egen hand utföra allt. De fysiska krafterne, likasom de intellektuela, hafva sin gräns; och då denna
är uppnådd, framträda öfveransträngningens oafvisliga följder: slappheten.
15
En tredje omständighet, ledande till förminskande af de olägenheter, det ringa läkare antalet
måste framkalla, anse kommitterade slutligen ligga deri, att man befriar läkaren från sådana göromål,
som egentligen äro främmande för läkareverksamheten, men egentligen tillhöra ekonomi-tjenstemän eller
kunna öfverlåtas åt pålitliga biträden. Hit kan räknas all annan uppbörd, vare sig vid ambulanser
eller sjukhus, än den af kirurgiska inslrumenter, äfvensom alla småkontroller uti den ekonomiska förvaltningen.
Ehuru kommitterade, såsom af hvad i det förestående är anfördt, nogsamt inse de svårigheter,
som krigsstyrelsen vid ett uppkommande krig går till möte, i anledning af den ringa tillgången på
läkare för arméen på krigsfot, hysa de dock den öfvertygelsen, att, om arméens sjukvård ordnas efter
de grunder som i detta betänkande blifvit angifne, och hvilka för öfrigt äro uti förordningen den 13
Juni 1855 bestämde, skola hvarken arméens läkare komma alt förete den obekantskap med vetenskapens
och sjukvårdens fordringar, ej heller skall inom denna vigtiga förvaltningsgren uppkomma en
sådan nöd och ett sådant elände, som under de flesta af våra föregående krig. I)å kommitterade uttala
denna förhoppning, kunna de icke underlåta att tillika erinra om ett förhållande, som synes dem
böra, synnerligen under ett fälttåg, ständigt föresväfva hvarje befälhafvare, från den högste till den lägste,
äfvensom hvarje vid arméen anställd läkare, den nemligen: att truppernas helsovård är för arméens
tjenstbarhet vida mera vigtig, än dess sjukvård, samt att läkarnes upplysta rådgifvarekaII i förstnämnde
hänseende, kan komma att utöfva ett mycket större inflytande på arméens stridbarhet, än deras medicinska
verksamhet inom sjukvflrdsanstalterna, hvilka alltid måste lemna mycket öfrigt att önska.
Det är nemligen en obestridlig sanning, att i de flesta fall det icke är läkemedel från apoteket, men
förnämligast den särskilda omvårdnaden, som bestämmer sjukdomens större eller mindre långvarighet
samt lyckliga eller olyckliga utgång. Så länge Svenska arméens befäl och läkare äro genomträngde af
detta föreställningssätt, och så länge de sistnämnde ä sjukhusanstalterna innehafva den sjelfständiga
ställning vid sjukvårdens ledning, som nu är fallet, samt så länge de, såsom jemväl nu är förhållandet,
icke allenast äro berätligade, utan jemväl förpligtade att, då omständigheterna så bjuda, fästa
vederbörande befäls uppmärksamhet på helsovärdens kraf, till förekommande af en hotande sjuklighet
bland truppen, så länge kan ett inskränkt antal insigtsfull läkare, understödde af begriplige underläkare
och praktiskt utbildade sjukvårdssoldater, verka mera godt, än ett vida större antal utan sjelfständig
verksamhet inom sjukhusen och utom dem saknande berättigadt initiativ. Detta förhållande
hafva kommitterade icke bort lemna utan afseende, då det är uppenbart, att det antal läkare arméen
under ett krig har att påräkna, är vida mera inskränkt än det borde vara.
Sedan kommitterade i det föregående sökt utreda otillräckligheten af de nuvarande militär-läkarnes
antal och föreslagit den ökade läkarepersonal, som för det närvarande kunnat ifrågasättas, äfvensom
anvisat några utvägar att i möjligaste mån minska olägenheterna af den stora läkare-bristen, gå de nu
att yttra sig om fältläkare-corpsens organisation.
1 de flesta land är antaget, att läkarne vid en armée i fält bilda en militärisk corps under en
egen chef, som omedelbart under högste befälhafvare!) ordnar sjukvården, så väl vid trupperna som på
sjukhusen samt har befäl öfver läkarne i alla de delar, der de icke i discipliniskt tjenstgöringsafseende
slå under omedelbart befäl af chefen för den corps, hvarest de äro anställde. Äfven i Sverige är
denna grundsats antagen genom Kongl, förordningen den 13 Juni 1855 för arméens sjukvård i fält
samt instruktionen den 12 Januari s. å. för i fält tjenstgörande läkare.
Vid alla en armées delar är af vigt, att, så vidt möjligt är, fredsorganisationen är i sina hufvudsakliga
delar lika med krigsorganisationen, eller att båda stå i det samband, att öfvergången från
den förra till den senare går möjligast lätt, utan formella hinder. I alla Europas större arméer är
också detta iakttaget för sjukvården, och samma corps, som besörjer denna under krig, qvarstår äfven
under freden med alldeles samma slutna och från statens öfrige sjukvårdsväsende fristående krigsorganisation.
I dessa arméer, der trupperna äro stående, lörlagde i garnisoner och kaserncrade, stundom
med ständig omflyttning, således i ständigt behof af egna läkare, hvilka derigenom hafva full sysselsättning
och praktisk utbildning i sitt yrke, är denna ordning ganska riktig och till och med nödvändig.
1 vårt land med våra egna förhållanden och med vår kringspridda indelda armée, boende
16
blandad med den öfriga befolkningen, kunna militärläkarne endast vid våra få värfvade trupper stän
digt
besörja sjukvården, men vid de indelda blott då de äro till möten och kommenderingar sammandragne.
Huruvida derför äfven hos oss en dylik fristående militärläkare—organisation skulle under fred
vara lämplig, har varit föremål för olika åsigter. Under sista Pomerska kriget inrättades 1806 en
militärisk fältläkare—corps, med en inför konungen ansvarig chef, som hade rättighet att förfoga öfver
corpsens hela personal. Denna organisation, som äfven var afsedd för freden, upphörde likväl straxt
efter krigets slut 1810; fältläkare-corpsens chef entledigades och den militäriska sjukvården ställdes
under samma myndighet som har inseende öfver den civila, eller under det nuvarande sundhets-kolle
gium,
och hvars militära disciplin blef den s. k. extra-ordinarie fältläkare-corpsens (stipendiaters och
pensionärers) egentliga chef. Först då krig utbröt, skulle förordnas särskild chef för arméens sjukvårdsväsende,
hvartill måste tagas en till dylika bestyr ovan regements-läkare, och som derigenom frånträdde
sin förra beställning. Den 1839 nedsatta komité för militär-sjukvårdens ordnande väckte fråga om
anställande af en särskild chef lör arméens sjukvårdsväsende jemväl under freden, och afgaf i denna
riktning ett förslag, som af sundhets-kollegium understöddes och vid 1850 års riksdag, i följd af det
nämnda kollegiets framställning, blef Rikets Ständer meddeladt, utan att likväl då hos dem vinna åsyftad
framgång.
Den af Kongl. Majit 1858 för »ordnandet af den militära helsovården» nedsatta komité har i sitt
underd. förslag återupptagit frågan om fältläkare-corpsens fristående organisation äfven under fred, och
tillstyrkt densamma, hufvudsakligen för alt vinna öfverensstämmelse mellan freds- och krigsorganisationen,
underlätta tillämpningen af de för denna sednare meddelade nådiga föreskrifter och förekomma
den sammanblandning af det militära och civila läkareväsendet, som komitén anser menligt inverka på
det förra och på dess personals hela ställning. Denna mening biträddes i hufvudsaklig mån af den
komité, som 1859 afgaf underdånigt betänkande, angående en förändrad organisation af rikets styrelseverk,
och hvilken föreslog, att medicinalstyrelsen skulle fördelas i tvenne af hvarandra alldeles oberoende
förvaltningsgrenar, den ena innefattande den militära och den andra den civila sjukvården. Sundhetskollegium
åter har i sitt öfver 1858 års komités förslag afgifna utlåtande afstyrkt, såsom en skadlig
splittring, den militära sjukvårdens afskiljande från den civila och från kollegiets öfverinseende.
Kollegium anser nemligen: att båda borde till ömsesidig båtnad ingripa i hvarandras verksamhet; att
arméens manskap måste njuta sjukvård i sitt hem eller på länslasaretten af civile läkare, liksom den
öfriga befolkningen; alt militärläkarnes verksamhet till allmänt gagn måste under tiden mellan mötena
blifva, att i likhet med landets öfriga läkare utöfva sjukvård bland befolkningen, hvilket också för dem
vore ett nödvändigt villkor för att kunna följa vetenskapens utveckling och vinna den erfarenhet, som
är oundgänglig för läkaren, och utan hvilken han hvarken skulle i behofvets stund gagna arméen eller
lemna den öfriga befolkningen det biträde, som i synnerhet vid farsoter är behöfligt. Kollegium anser
visserligen, att under krig läkare-corpsen vid arméen bör bilda ett helt för sig under en då förordnad
chef, men att sådant icke vore nyttigt under fred. Utgjorde militärläkame en afskild corps,
försvårades derigenom öfvergången från militär- till civil-läkaretjenst, hvilket är menligt så väl för personernas
medicinska bildning, som för deras befordringsrätt inom hvarandras områden, och åliggandet för
den hemmavarande chefen att tillhandahålla arméen med läkare och medicinal-ulredning uppfylles bättre,
då han står i embetsraanna-förhållanden till den civila sjukvårds-styrelsen och af denna hemtar stöd
och samverkan. Kollegium afstyrker derföre helt och hållet inrättandet af en särskild fältläkare-corps
under fred.
Landförsvarskomitén har för sin del trott ett chefskap öfver fältläkarne vara ganska nyttigt, äfven
under fred, för enhets vinnande i deras embetsförvaltning och medicinska tjenste-utöfning, för beredandet
af samband dem emellan, för gemensamma stadgandens bättre tillämpning och för lättandet af
öfvergången till den krigsorganisation, som en gång skall inträda; men att detta, liksom allt annat chefskap,
utöfvas bättre af en, än af flere, och att en under krigslagarne sjelf lydnadsskyldig personal icke
lämpligen bör ställas under befäl af cn kollegialt sammansatt civil myndighet.
Men icke nog härmed. Då arméens läkare äro de ende bland dess civile embetsmän, som äro
förpligtade att följa soldaten i elden, är det ganska lämpligt, att de äfven i fred bilda en militärisk
17
corps med egen chef, såsom redan Kongl, brefvet den 6 Augusti 1806 föreskref, och som egentligen
icke är upphäfdt. Helsö- och sjukvården inom en armée innefattar en för dess stridbarhet så vigtig
del af krigsförvaltningen, att ledningen af densamma under krig icke med framgång kan och derföre
heller icke lämpligen bör anförtros åt någon, som för så beskaffade bestyr är främmande. Såsom organisationen
nu är ställd, blefve det vid utbrottet af ett krig nödvändigt att till chef för arméens
sjukvård i hela dess omfattning kalla en regements-läkare, som visserligen kunde besitta stor erfarenhet
och mycken skicklighet vid behandlingen af sjuke, men som saknade den vana vid administrationsbestyr,
som ett vidsträcktare befäl kräfver, samt måhända äfven den omfattande blick, som företrädesvis genom
allmänna ärendens handläggning ernås, och som den vidsträckta och mycket sammansatta förvaltning
honom anförtros, fordrar. Det är visserligen sannt, att sjukvårdens ordnande under krig blir
något helt annat än under fredens lugn, men denna skiljaktighet mellan hvad som eger rum i krig och
fred förefinnes äfven inom öfriga delar af krigsförvaltningen, utan att man inom dem anser såsom en
likgiltig sak om de särskilda lörvaltningsgrenarnes chefer eller underlydande tjenstemän komma att först
i valplatsens granskap sammanträffa till ovan samverkan eller att i ett så vigtigt ögonblick som detta
anlitas i för dem okända tjenstebestyr,
Men då kommitterade sålunda antaga, att fältläkarne böra utgöra en corps med egen chef, äro
de långt ifrån att förbise vigten af de välgrundade skäl, Sundhetskollegium anfört mot ett fullständigt
skiljande af denna corps och den militära sjukvården i allmänhet från den civila. För det allmänna
skulle denna söndring af många anförda skäl vara skadlig; för arméen likaledes, helst den under krig
så väl behöfver civilläkares biträde; för personerne sjelfve måste det vara en stor fördel att kunna
vinna anställning och kunna öfvergå från den ena till den andra riktningen.
Kommitterade föreställa sig nämligen det vara utförbart, alt fältliikare-corpsens chef, med myndighet
öfver dess personal i hvad som rörer dennas embetsförvaltning, eller läkare-tjenstgöringen vid
arméen, vore ledamot i Sundhetskollegium och der föredroge arméens och flottans sjukvårdsangelägenheter,
hvilka derigenom icke skulle söndras från den civila sjukvården, utan fortfarande stå under
Sundhetskollegiets inseende; att han samfäldt med kollegium uppgjorde underdåniga förslag till befordringar
inom fältläkare-corpsen, men egde rätt att till extra läkare-befattningar vid arméen utse och
förordna dem, han för tillfället funne lämpligast, samt att till stipendiater förordna dertill behörige
medicinse-studerande. Genom detta samband med landets medicinala myndighet saknade aldrig fältläkare-corpsens
chef hvarken erforderlig kännedom om landets allmänna sjukvårdsförhålianden, hvilka aldrig
för den militära helsovården kunna vara likgiltiga, eller kunskapen om de personer, hvilka vid denna
helsovård kunna komma att användas.
I afseende på nämnde ledamotskap i Sundhetskollegium, anse kommitterade likväl, att det bör
vara den af Eders Kongl. Majit, på föredragning af chefen för landförsvars-departementet, utnämnde
chefen för fältläkare-corpsen, som intager rum, såsom ledamot, icke en af kollegii egna ledamöter,
hvilken, i det han emottager rotelen för de militära målen, iklädes chefsskapet för fältläkare-corpsen.
På grund af alla dessa skäl föreslå kommitterade:
1. Att för fältläkare-corpsen en särskild chef anställes och af Eders Kongl. Majit utses,
under benämning af general-fältläkare;
2. Att alla militär-läkare ställas under general-fältläkarens myndighet, i allt hvad som rörer
deras embetsförvaltning eller läkaretjenstgöringen vid arméen;
3. Att general-fältläkaren är ledamot i Sundhetskollegium och der föredrager militära sjukvårdsärenden,
hvilka fortfarande stå under öfverinseende af Sundhetskollegium;
4. Att general-fältläkaren förordnar till extra läkare vid arméen dem han finner lämpligast,
och till pensionärer oeh stipendiater förordnar dertill behörige studerande.
Till fullständigande af general-fältläkarens befattning anse kommitterade höra, att han eger sin
egen expedition med en sekreterare som tillika är kamrerare, en extra läkare såsom adjutant samt
att, i enlighet med Sundhetskollegii eget förslag, att till den, som i kollegium föredrager militära
sjukvårdsärenden, borde öfverflyttas det under kollegiets vård nu ställda fältläkare-kontoret med dess
förbinderi- och instrumental-förråd, detta kontor ställes under general-fältläkarens inseende och ansvar
LandförsvarsJcomit. Bet IV. 3
18
samt till redovisning emottages af en under honom stående uppbördsman, hvarjemte nödig vaktbetjent
erfordras såväl för general-fältläkare-expeditionen som för fältläkare-kontoret.
Kommitterade föreslå derföre:
att en sekreterare, som tillika är kamrerare, anställes vid general-fältläkarens expedition;
att general-fältläkaren berättigas att till adjutant antaga en extra fältläkare med dagarvode
och reseersättning;
att honom tillkommer inseendet öfver fältläkare-kontoret, och att han till vården öfver detta
kontor antager en uppbördsman och en vaktmästare.
Några andra väsentliga förändringar i fältläkare-corpsens organisation än de nu nämnda hafva
kommitterade icke att föreslå.
Då fältläkare-corpsens organisation är militärisk, då dess medlemmar äro i ständig beröring med
befäl och trupp och naturen af dess tjenstebefattning, ädel i sig sjelf och med försakelser förknippad,
bör i krigsmannens ögon lyftas i jembredd med medlemmars af krigsståndet, anse kommitterade, i
i likhet med 1858 års komité, arméens läkare böra åtnjuta militärisk honnör samt i deras tjenstutöfning
hafva de rättigheter och skyldigheter, som krigslagarne meddela.
Beträffande aflöning för de nya befattningarne vid fältläkare-corpsen, anse sig kommitterade
böra föreslå:
för general-fältläkaren, en lön af 6,000 rdr och för öfverfältläkaren i Stockholm, tillika öfverläkare
vid garnisons-sjukhuset, lön af 4,000 rdr; för sekreteraren i general-fältläkare-expedi
tionen,
lön 2,000 rdr; för uppbördsmannen öfver medicinal- och instrumental-attiraljen,
hvilken befattning endast på förordnande torde böra tillsättas, arvode 1,500; rdr för adjutanten
hos general-fältläkaren, kommenderad från fältläkare-corpsen, ett särskildt arvode af
900 rdr; samt för en vaktmästare lön 500 rdr.
Som arméens läkare hädanefter mera än hittills skulle utgöra en särskild corps och få sin egen
chef, synes det ock vara lämpligt att fältläkare-corpsen erhöll en gemensam aflönings-stat, hvari
genom
en lättare öfversigt vunnes öfver corpsens aflöningsförhållanden. Detta hindrade dock icke att
lönerna till de vid regementen och corpser tjenstgörande läkarne kunde genom dervarande redogörare
utbetalas. Å den aflönings-stat för fältläkare-corpsen, (Bil. C.) som med anledning häraf blifvit upprättad
och härmed Eders Kongl. Maj:t underställes, hafva kommitterade iakttagit några billiga förhöjningar
i nu utgående löner och arvoden. Sålunda hafva lönerna blifvit uppförde, för regements-läkare,
förste bataljons- och andre bataljons-läkare till 2,500, 1,500 och 1,000 rdr i stället för 2,000,
1,200 och 800 rdr; och arvodena för distrikt-fältiäkarne till 500 i stället för 150 rdr; hvarjemte
arvoden af 300 rdr ansetts fortfarande såsom hittills böra utgå till alla i garnison ständigt förlagde
bataljons-läkare.
För extra fältläkare-corpsen har, under antagande att de båda stipendiater, som nu äro anställde
vid Serafimer-ordens lazarett, blifva för arméen påräknelige,
å staten arvoden blifvit uppförde för reserv-bataljons-läkare af 500 rdr, för pensionärer af
400 och för stipendiater af 300 rdr, hvilket för de båda senare klasserna äfven innefattar
en mindre, men väl behöflig förhöjning.
I anseende till de stora kostnader, som med vistandet i främmande land för vetenskapligt ända
mål
äro oundvikligt förenade, om syftet dermed skall vinnas, få kommitterade slutligen föreslå:
att det nu å riksstaten uppförde resestipendiet för militärläkare må höjas från 2,000 till
3,000 rdr.
Hela kostnaden för fältläkare-corpsen skulle, i enlighet med hvad nu blifvit föreslaget, uppgå till
269,700 rdr.
Under förutsättning att den nu föreslagna organisationen af fältläkare-corpsen komme att genomföras,
lärer en instruktion för general-fältläkaren blifva utarbetad. Kommitterade, hafva derföre utan
att ingå i förslag till mindre bestämmelser, inskränkt sig till att i allmänhet angifva vidden och beskaffenheten
af de embets-åligganden, som enligt deras åsigt borde tillkomma general-fältläkaren och
hans underlydande expedition.
19
i)å det är af särdeles vigt, att arméens fåtalige läkare äro fullt användbare för tjenstgöringen i
fält, och att de således må kunna från tjensten afgå, innan försvagade krafter göra dem mindre lämplige
för ett fälttågs mödor, men de små pensionerna från arméens pensionskassa i detta afseende visat
sig alldeles otillräckliga, hafva särskilda pensionsförmåner i senare tider blifvit äldre militärläkare beviljade,
i ändamål att underlätta deras afgång. I sammanhang dermed har man velat försäkra sig om
den åldrige militärläkarens biträde vid sjukvården under krig, i sådana befattningar der hans mognade
erfarenhet fortfarande kunde gagna, utan att hans kroppskrafter behöfde i samma mån anlitas, som
under tjenstgöringen vid trupperna Sålunda tillädes regements-läkare, år 1854, om de straxt efter
uppnådda 60 lefnads- och 30 tjensteår från tjensten afgingo, en pensions-förhöjning från allmänna
indragningsstaten af 600 till 300 rdr, allt efter den lön de enligt stat innehade, mot skyldighet att
under 10 år, i händelse af behof, efter omständigheterna tjenstgöra, antingen vid militärsjukhus
eller depöter, eller ock vid civila sjukvårdsanstalter. Från och med 1858 blefvo derjemte de vid
arméen anställde läkare i allmänhet berättigade att vid erhållet afsked uppföras till pension å allmänna
indragningsstaten efter enahanda grunder, som för civile embets- och tjenstemän vore stadgade,
dock skulle från pensionen afräknas det belopp de egde från arméens pensions-kassa uppbära.
Denna rättighet, till en början endast medgifven för hvarje stats-regleringsperiod, har vid senaste
riksdag blifvit läkarne tillagd allt framgent, intill dess en annan pensions-reglering kunde för dem
blifva antagen. Ändamålet har emellertid icke härigenom kunnat vinnas Den regements-läkarne vid
60 år beviljade pensionsförhöjningen var för obetydlig, synnerligast sedan lönen snart derefter fått en
väl behöflig tillökning. Äfven pensionstagarens tjenstgöringsskyldighet vid sjukhus och depöter ända
till 70 år kan anses väl långt utsträckt. Den ålder åter. vid hvilken läkarne, lika med civile tjenstemän,
berättigades till pension på allmänna indragnings-staten, var alltför framskriden, för att icke mången
derförinnan skulle hafva förlorat en betydlig del af sin användbarhet för tjenstgöringen i fält.
Den för ordnande af civilstatens pensionsväsende nådigst förordnade komité, som ansett att pensions-åldern
för civile embetsmannen i allmänhet borde inträda vid 65 år, har föreslagit, att militärläkarne
skulle blifva berättigade till full pension (lika med lön) vid 60 lefnads- och 40 tjensteår,
dervid dock hvarje verkligt tjensteår borde i och för pension beräknas såsom ett och ett tredjedels
år. Läkarne skulle dock hafva rätt afgå från tjensten redan vid 50 lefnads- och 35 tjensteår med
en, i förhållande till de tidigare åren, afkortad pension, så att vid 55 lefnadsår pensionen utgjorde
0.S7 och vid 50 års ålder O.sfi al full pension. Mot den sålunda föreslagna pensioneringen kan anmärkas
dels att den afkortade pensionen nog hastigt nedgår för att i någon betydligare mån kunna
bidraga till tidig afgång, dels ock att, då militär-läkare erhålla den väsentliga förmån att vid 60 år,
eller 5 år tidigare, än andra embetsmän få uppbära en pension, som motsvarar hela lönen, de ock
böra vara skyldige att i en efter deras ålder lämpad verksamhet bidraga till sjukvården under krig,
då alla läkarekrafter äro behöflige.
Med anledning häraf få kommitterade föreslå:
att arméens läkare med lön på ordinarie stat må vid 60 lefnads- och 30 tjensteår
vara berättigade till pension lika med lönen, mot skyldighet att intill fyllda 65 år mottaga den
tjenstgöring, hvartill de under krig eller eljest då arméen ställes på krigsfot kunna blifva beordrade
vid arméens sjukhus eller depöter; samt att regements-läkare vid fyllda 55 år
och bataljons-läkare vid fyllda 50 må, om de hafva 25 tjensteår, kunna afgå med en till
trefjerdedelar af lönen afkortad pension; dock alltid med samma villkorliga tjenstgörings
skyldighet
intill fyllda 65 år.
Arméens sjukvårdsutredning är fördelad mellan krigskollegii förråd, der fordon och inventariepersedlar
för sjukhusen finnas samt sundhetskollegii fältläkare-kontor, der medicinal-, förbinderi- och
instrumental-utredningen förvaras.
20
Af den under krigskollegii vård ställda sjukvårdsmaterielen finnas vid de indelda trupperna, för
att begagnas vid möten och kommenderingar, persedlar för omkring 4 4 procent af stammen och 2%
procent af beväringens styrka. Afven värfvade arméen har dylik materiel att tillgå för garnisonstjenstgöringens
behof; lifgardes regementena, sappörerna och husar-regementet konung Carl XV till 0
procent af styrkan, men Göta och Vendes artilleri-regementen samt detachementerna från Svea artilleri
för 15 procent af sin styrka. För de utom Stockholm garnisonerande truppernas beväringsman
skap
är särskild materiel från krigskollegii förråd utlemnad. För öfrigt har Stockholms garnison, sfi
väl som dess beväringsmanskap, tillgång till allmänna garnisons-sjukhuset, som under vanliga förhållanden
har en persedel-utredning för 200 till 300 sjuke.
Såsom reserv-förråd för fält-sjukhusen finnas under krigskollegii vård säng- och gångkläder för
3,500 sjuksängar, nästan allt i komplett skick Af öfriga inventarie-persedlar för sjukhus finnes endast
utredning för 1,100 sängar, deribland felande åtskilliga mera skrymmande artiklar af mindre värde
och lätt anskallliga.
Till hvarje bataljon af indelda arméen, äfvensom till Wermlands fältjägare-regemente, är dessutom
öfverlemnad en bataljons-förbinderivagn med utredning bland annat för 25 sjukbäddar, afsedda
för första uppsättningen af ett flyttande sjukhus. Den förhinderi-, medicinal- och instrumental-utredning,
som enligt kongl brefvet den 6 Mars 1856 tillhör de sålunda på arméen fördelade 51 bataljons-förbinderi-vagnarne,
har icke blifvit till arméen utlemnad, utan förvaras fortfarande i sundhetskollegii
fältläkare-kontor, der den emedlertid är så ordnad att den utan tidsutdrägt kan utlemnas för
hvilket större eller mindre antal af dessa vagnar som helst. Deremot har så väl indelda som värfvade
arméen fått sig, bataljonsvis, från nämnde kontor till begagnande, under garnisonstjenstgöring,
möten och kommenderingar, tilldeladt: en medikamentskista och en medicinal-packkista med erforderlig
förbinderi-utredning, äfvensom en ambulans-kartusch, jemte kirurgiska instrumenter, förvarade
antingen i operations-bestick eller i instrumentkista af äldre modell. De 9 bataljons-förbinderi-vagnar,
som äro afsedde för den i garnison förlagda delen af värfvade arméen, nemi. två för Svea lifgardet,
två för andra lifgardet, en för lifgardet till häst, en för hvardera af Svea, Göta och Wendes artilleriregementen
samt en för husar-regementet konung Carl XV, äro qvar i krigs-kollegii förråd, för att
derifrån vid uppkommande behof till vederbörlig corps aflemnas, jemte ditintills i sundhets-kollegii
fältläkare-kontor befintlig, vagnarne tillhörig medicinal-, förbinderi- och instrumental-utredning. I
nämnde fältläkare-kontor förefinnes inalles, af så beskaffad utredning, hvad som erfordras för 60 fältbataljoner
och för 16 stående samt 30 flyttande sjukhus. Beskaffenheten af instrumental-utredning,
som förvaras under sundhets-kollegii vård, synes af nedanstående förteckning öfver hvad som dels förefinnes
i förrådet, dels är utlemnadt till regementen och corpsen
1. Instrumental-utredning, förvarad i fältläkare-kontoret.
16 större instrumentkistor, enligt 1864 års modell, afsedde för de stående sjukhusen;
16 obduktions-bestick, enligt 1864 års modell, afsedde för de stående sjukhusen;
41 mindre instrumentkistor, enligt 1864 års modell, afsedde dels för de flyttande sjukhusen, dels för
brigadernas förbinderi-vagnar;
31 instrumentkistor efter äldre modell, nyligen kompletterade med nya instrumenter, afsedde för
sjukhusen;
55 operations-bestick. enligt 1847 års modell, afsedde dels för arméens bataljons-förbinderi-vagnar, dels
för ambulans-kartuscherne;
100 bindtyg, utöfver de i instrumentkistorne nedlagde;
64 underläkare-bindtyg enligt 1864 års modell;
156 ambulans-kartuscher; 131 för infanteriet och 25 för kavalleriet.
2. Instrumental-utredning, utlemnad till arméen.
1 regements-instrumentkistor jemte bindtyg (äld^e modell);
1 bataljons-instrumentkistor jemte bindtyg (äldre modell);
21
55 operations-bestick, enligt 1847 års modell, jemte bindtyg;
69 ambulans-kartuscher: 52 för infanteriet och 17 för kavalleriet.
Om arméen under krig icke kan förses med fullt antal läkare, kan den åtminstone icke lida
brist på sjukvårdsutredning, hvarigenom läkarnes bemödanden skulle förlamas och all sjukvård försvåras.
Det har redan blifvit visadt, att de i kongl, förordningen den 15 Juni 1855 uppgifne
grunder för beräkningen af det sjukantal, för hvilket sjukvårdspersedlar böra finnas, icke äro högre
än hvad oundgängligen behöfves Snarare är att förvänta att, om icke särdeles gynnsamma förhållanden
inträffa, en vida större sjuknummer skall uppkomma. Att emellertid i förråden hafva en alltför
stor massa sjukvårdspersedlar, för hvilka under fred föga omsättning kan beredas, vore mindre välbetänkt;
men då å andra sidan stora persedel-anskaffningar före krigets första utbrott böra undvikas och
arméen i detta som i andra afseenden bör vara så rustad, att den hastigt och med tillförsigt kan gå
en fiende till mötes, anse kommitterade det vara af yttersta vigt, att åtminstone den nödvändigaste
sjukvårdsutredning af säng- och sängkläder för den mindre krigsfoten, 50,000 man, och för depoterna
25,000 man, finnes i förråden att genast tillgå. Då de nu i regementenas samt i arméens allmänna
förråd befintliga sjukvårds-persedlar kunna anses motsvara behofvet vid depoterna och vid arméens
llyttande sjukhus, fordras ytterligare sådane persedlar för de fasta sjukhusen till ett antal motsvarande
9 procent af styrkan eller 4,500 man.
Kommitterade föreslå derföre:
att säng och gångkläder för 4,500 sjuka må ytterligare anskaffas.
Kostnaden härför, enligt de kongl, förordningen den i 3 Juni 1855 åtföljande förteckningar samt
af kongl, krigs-kollegium uppgifna priser, uppgår till 454,500 rdr, deruti dock icke inberäknade sängar
och sängtaflor, ej heller läder-persedlar, såsom olämplige att i förråd under längre tid förvaras.
Dessa, liksom inventarie-persedlarne för sjukrummen och den speciella sjukskötseln, torde hastigt
nog kunna vid kriguppbrottet hinna anskaffas.
Hvad instrumental-utredningen beträffar, så torde, i följd såväl af det större antalet fältbataljoner
vid infanteriet som andra förändringar i organisationen och den större styrkan för krigsfoten, en
tillökning i denna utredning blifva behöflig. Dess större eller mindre tillräcklighet är dock tili en
del beroende af dess fördelning, af sjukhusens antal m. m. d. Det kan ock ifrågasättas, huruvida
af instrumental-utredningen allt bör finnas till fullt antal i förråden eller af vissa delar blott det nödvändigaste
och resten först, då behöfligt är, anskaffas, beroende på den tid som dertill erfordras och
i hvad mån ett långvarigt upplag i förråd kan vara af menlig inverkan. Kommitterade antaga derföre,
att, om hvad af dem blifvit föreslaget rörande arméens organisation och dess sjukvård skulle i
hufvudsak vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall, vederbörande sakkunnig myndighet blifver anbefalld,
att föreslå de åtgärder i afseende på instrumental-utredningen, som blifva nödvändiga för att denna
må motsvara arméens behof på krigsfot.
22
Bil. A.
Öfversigt af arméens läkarebehof på krigsfot, beräknadt enligt de i kongl, förordningen
den 13 Juni 1853 bestämda grunder.
I.
50,000 man i fält och 20,000 till 24,000 man i reserv eller i depöter.
A. Arméen 1 fält.
Trupperna.
50 bataljoner infanteri
50
underläkare
=
150.
9 V2 » kavalleri
19
»
10
=
29.
16 batterier artilleri
16
»
»
16
»
32.
2 bataljoner ingeniör-trupper
4
»
»
2
»
=
6.
Staberna,
139 legitimerade läkare,
78
underläkare
217.
Förslagsvis beräknade för :
12 brigader (4 bataljoner i brigaden) ....
36
legitimerade
läkare,
—
__ _
==
36.
5 fördelningar
15
»
»
—
— —
=
15.
1 kavalleri-reserv
»
»
1
underläkare
=
2.
1 artilleri reserv med parker
.... 2
»
2
.=
4.
Högqvarteret
.... 3
»
»
1
X)
=
4.
57
legitimerade
läkare,
4
underläkare
=
61.
Sjukhusen.
För 15 °/o af styrkan eller 7,500:
a) första liniens för 6 % 3,000
8 fältläkare 1 , .... no
* ° 30 sjukhusläkare } 60 u"derl^re =
b) andra liniens för 9 °/0 4,500
7 fältläkare | Qft
45 sjukhusläkare / au » — 14/.
90 legitimerade läkare, 150 underläkare — 240.
Läkarebehof vet för arméen i fält blir således:
För trupperna med staber 196 legitimerade läkare, 82 underläkare = 278.
» sjukhusen
90 » » 150 » = 240.
286 legitimerade läkare, 232 underläkare — 518.
B. Reserven och depéterna.
Trupperna.
25 infanteri-bataljoner 25 legitimerade läkare, 25 underläkare = 50.
9 '/, sqvadron kavalleri, beräknas som 3 bataljoner .... 3 » » — — — =3.
9 batterier artilleri 9 » » 9 underläkare = 18.
2 kompanier ingeniör-trupper 1 » » — — — =1.
38 legitimerade läkare, 34 underläkare = 72.
Anmärkning: kavalleriet och ingeniör-trupperna hafva endast exercisdepöter, för att ersätta afgång bland manskapet vid arméen i fält,
då deremot infanteriet och artilleriet tillika utgör reserv.
23
Sjukhusen.
Beräknade likasom första liniens:
Vid fältarméen för 6 °/0 af styrkan (24,000 man) eller för 1,440
sjuka  3 fältläkare
14 sjukhusläkare
17 legitimerade läkare, 28 underläkare — 45.
Läkarebehofvet för depoterna blir således:
| 28 underläkare = 45.
För trupperna  38 legitimerade läkare, 34 underläkare = 72.
» sjukhusen .
17 » » 28 » =45.
55 legitimerade läkare, 62 underläkare = 117.
Sammandrag af läkarebehofvet.
För trupper och staber:
Vid arméen i fält 196 legitimerade läkare, 82 underläkare = 278.
» reserven och depöter 38 » »34 » =72.
234 legitimerade läkare, 116 underläkare = 350.
Vid sjukhusen:
För arméen i fält 90 legitimerade läkare, 150 underläkare = 240.
» depöter  17 » » 28 » = 45.
107 legitimerade läkare, 178 underläkare = 285,
eller:
Vid trupperna, så i fält som i reserv och i depöter . . . 234 legitimerade läkare, 116 underläkare = 350.
» sjukhusen för arméen i fält och för reserven och
depoterna 107 » » 178 » = 285.
341 legitimerade läkare, 294 underläkare = 635.
II.
70,000 man i fält och 15,000 man i exercis-depöter.
A. Arméen i fält.
Trupperna:
75 bataljoner infanteri 150 legitimerade läkare, 75 underläkare = 225.
9 V2 » kavalleri
. 19 » » 10 » = 29.
25 batterier artilleri 25 » » 25 » ==> 50.
2 bataljoner ingeniör-trupper  4 » » 2 » = 6.
198 legitimerade läkare, 112 underläkare = 310.
Staberna.
Förslagsvis beräknade för:
12 brigader (6 bataljoner i brigaden) 36 legitimerade läkare, — — — = 36.
5 fördelningar eller armée-corpser 15 » » — — — =15.
1 kavalleri-reserv 1 » » 1 underläkare *= 2.
1 artilleri-reserv med parker 2 » » 2 » =4.
Högqvarteret
• 3 » »1 » = 4.
57 legitimerade läkare, 4 underläkare = 61.
24
Sjukhusen.
För 15 °/0 af styrkan eller 10,500 sjuke:
a) första liniens för 6 «/0 eller 4,200
10 fältläkare | §4 under]äkare _ 136.
42 sjukhusläkare (
b) andra liniens för 9°/0 eller 6,300 . . ,  9 fältläkare / ^6 » = 198.
63 sjukhusläkare j
124 legitimerade läkare, 210 underläkare = 334.
Läkar ébéhofvet för arméen i fält således:
För trupperna med staber  255 legitimerade läkare, 116 underläkare = 371.
» sjukhusen
124 » » 210 » = 334.
379 legitimerade läkare, 326 underläkare = 705.
B. Depot er na.*)
50 kompanier infanteri, beräknas som 12 bataljoner 12 legitimerade läkare, •— — — =12
9 ’/■> sqvadron kavalleri, beräknas som 3 bataljoner 3 » » — — — = 3
8 batterier artilleri 8 » » 8 underläkare = 16
2 kompanier ingeniör-trupper
• 1 » » —
24 legitimerade läkare, 8 underläkare =3 32
Sjukhusen.
Beräknade likasom första liniens:
Vid fält-arméen för 6 °/0 af styrkan eller för 900 sjuke ... 2 fältläkare \ ^ underläkare = 29'
9 sjukhusläkare j
11 legitimerade läkare, 18 underläkare = 29-
Läkarebehof'vet för depoterna blir således:
För trupperna 24 legitimerade läkare, 8 underläkare = 32.
» sjukhusen
• 11 » » 18 » = 29.
35 legitimerade läkare, 26 underläkare = 61.
Sammandrag af läkarebehofvet.
För trupper och staber:
Vid arméen i fält  255 legitimerade läkare, 116 underläkare -- 371.
» depoterna  24 » » 8 » = 32.
279 legitimerade läkare, 124 underläkare = 403.
Vid sjukhusen:
För arméen i fält 124 legitimerade läkare, 210 underläkare = 334.
» depoterna  11 » » 18 » = 29.
135 legitimerade läkare, 228 underläkare = 363,
eller:
Vid trupper och staber  279 legitimerade läkare, 124 underläkare = 403.
» sjukhusen 135 » » 228 » = 363.
414 legitimerade läkare, 352 underläkare = 766.
*) Endast de 8 batterierna utgöra både depot och reserv för arméen i fält, hvarföre fullt antal läkare blifvit för dem beräknade.
Vid de öfrige vapnen kunna endast exercis-depoter bildas för att underhålla och möjligen förstärka nummerstyrkan vid fältarméen, hvarföre
underläkare ansetts vid dessa depéter kunna undvaras.
25
Bil. B.
Innehållande uppgifter om sjukdomsförhållandet bland trupper under Svenska krigen samt
under fälttåget på Krim 1854—1856.
Konung Gustaf II Adolf, som 1632 med 46,000 man gjorde det misslyckade anfallet på Wallensteins belastade
läger vid Alte Peste, der han fdrlorade 1,000 man stupade och 1500 man sårade, drog sig derefter tillbaka
inom egna förskansningar vid Nurnberg, der hans sammanpackade här till den grad genom sjukdomar sammansmälte,
att kavalleriets 15,000 man på 14 dagar förlorade 8,000 och infanteriets 31,000 man på en månad 16,000
nian. Konung Carl XI som i Oktober 1676 hade vid skånska gränsen sammandragit en armée af 14,700 man,
intog den 11 November sin lägerplats i grannskapet af staden Lund, midt emot danska lägret. Under marschen
dit, samt under vistandet i eget läger, hade af denna här 2,000 man ailidit; och då konungen, till följd af den
starka afgången och den ständigt ökade sjukligheten, nödsakades den 4:de December angripa den danska hären,
hade han icke mera än 6,440 man, som kunde ställas i ledet, för att verkställa det vågsamma företag, han nödtvungen
beslutat att utföra. Lif-regementet till häst, som, då det med konungen öfverskred skånska gränsen, utgjordes
af 900 man, kunde endast med 530 deltaga i en strid, som likväl utgör glanspunkten i regementets krigshistoria,
emedan denna lilla trupp afgjorde dagens öde. Under Carl XII:s krig var förhållandet enahanda. Kronobergs
regemente, som nästan fulltaligt (1100 man) på hösten 1702 från Pommern kommit till Polen, förlorade
på 11 månader 133 man sotdöde och 3 stupade i träffning, och Östgöta infanteri (1200 man), som liktidigt dit
anländt, förlorade åren 1703, 1704 och 1705 inalles 550 man, af hvilka 504 dogo sotdöd och endast 46 stupade
på slagfältet. Sex kompanier af Nerike-Wermlands regemente förlorade från Mars 1702 till September 1703
inalles 133 man sotdöde och 19 stupade, samt under 11 månader af näst derpå följande år, 75 sotdöde och 2
stupade. Westerbottens regemente (1056 man) förlorade 1702: 236 man sotdöde, men ingen dödskjuten; och 1705:
143 sotdöde, men ingen stupad. Dal-regementet (1200 man) förlorade 1702: 118 sotdöde samt 3 stupade; och Uplands
regemente af lika styrjca, från Oktober 1701 till November 1702: 120 sotdöde och 20 dödskjutne. Jönköpings regemente
(960 man) förlorade från den 1 November 1704 till den 22 November 1705: 53 sotdöde och 4 stupade;
och Westmanlands regmente, (1200 man) från Januari 1701 tiil Juni 1703: 230 sotdöde och 1 ihjälskjuten, samt
från sistnämnde tid till November 1704: 163 sotdöde och 12 slagne. Sedan Svenska indelda arméen efter slaget
vid Pultava blifvit i hemlandet åter uppsatt och använd i en annan krigsort, visade sig förödelserna med oförminskad
kraft. Westerbottens regemente (1056 man), som 1717 var förlagdt i Bohus län och der, vid ett landstigningslörsök
af fienden, förlorat 20 man, samt genom en på hösten uppkommen farsot 160 till 170 man, hade
den 1 Januari 1718: 565 sjuke och 301 tjenstbare samt 190 vakanser
»18 » » 622 » 190 » 244 »
» 15 Februari » 690 » 55 » 311 »
» 29 Mars » 573 » 36 » 447 »
» 16 April » 537 » 32 » 487 »
Jönköpings regemente, som i Oktober 1718 afgått till Norge, förlorade under det 2 månader långa fälttåget,
det illa ordnade återtåget samt under sin garnisons-tjenstgöring i Uddevalla, inom loppet af ett år, 490 man af
1100. Ena bataljonen af Elfsborgs regemente (600 man), hade den 14 November endast 27 sjuke, men 14 dagar
derefter 286, af hvilka endast 12 i följd af erhållna sår. Lifgardet till fot, som i Oktober 1718, 2,300 man
starkt, lemnade Stockholm för att tåga mot Norge, aflemnade under marschen 108 sjuke på Westra Ed och 27
på Blomsholm, men hade icke destomindre den 14 November vid Fredrikshall 261 sjuke; den 21 samma månad
327; den 28,443 samt den 4 December 501, under det att de sårades antal var 6. Vid hemkomsten till Stockholm
utgjorde hela den återkommande styrkan endast 500 man i tjensthart skick. För att deltaga i det mot
Byssland förklarade kriget, afsändes till Finland i September månad 1741 1500 man af Lif-gardet till fot. Den
15 Januari året derpå, således efter 4 månader, hade af dessa 1500 man 250 atlidit och 550 lågo sjuke, så att
endast 700 man kunde gå under vapen. Den 9 derpå följande Febr. befunnos de tjenstbares antal hafva fallit
ned till 400 man, utan att ännu skott blifvit vexladt med fienden. På något mera än 6.| månader förlorade regementet
607 man genom dödsfall, och af de qvarlefvande lågo vida iner än hälften sjuke, så att endast några
hundra man kunde bära vapen. Vid återkomsten till garnisonsorten, efter ett års frånvaro, funnos kompanier
som förlorat mera än hälften af sin numerär i döde; och de sjukes antal var då ännu så stort, att af hela kompaniets
styrka endast omkring 20 man voro tjenstbare. Ingen enda hade fallit för fientlig kula. Bland de indelda
regementena var tillståndet icke bättre. Uplands regemente såg sin numerär till följd af sjukdomar och
dödsfall efter några månader minskad med nära i/i. Södermanlands regemente, som sammansmälte till knappt
300 man tjenstbart manskap, aflemnade i Juni 1742 200 man till örlogsflottan. Af dem återstodo i Oktober
endast 27; de öfrige hade atlidit. Dal-regementet hade på våren sistnämnde år sammansmält till 600 man och
Landf örvar shomit. Bet. IV. 4
26
Westerbottens regemente var ännu svagare. Begrafningsplatserne blefvo vid sådana förhållanden otillräckliga, till följd
hvaraf man tvingades att nedgräfva de döde hvar man kunde. De jordkulor, i hvilka soldaterne legat under
hösten, begagnades, sedan dessa utflyttat, såsom grafkor, der man inlade de döda kropparne, så att de kommo
att ligga hvarftals öfver hvarandra, hvarefter, då kulan var nära fylld, taket stjelptes deröfver. Då rödsoten i Juli
1742 började härja bland trupperne, tilltog dödligheten till den grad, att man tvangs att gräfva en hundra alnar
lång, 6 alnar bred samt ungefär lika djup graf, i hvilken samlades de dödes kroppar, så väl deras, som nyss dött,
som deras, hvilka oförsigtigt nedlagts i de förenämnde jordkulorna och med sin stank förpestade hela trakten. Månads-
och qvartals-förslagerna angifva i öfrigt följande numerära förhållanden i afseende på arméens sjukdomsförhållande:
Tredje
qvartals-förslaget upptager 2,000 sjuke
Fjerde » » 4,217 »
Januari månads förslag » 4,621 »
Februari » » » 4,341 »
Mars » » » 4,645 »
April » » » 3,921 »
Maj » » » 3,956 »
upptogs de friskes antal för hela arméen till 13,412 och vakansernes
1741.
»
1742.
»
månadsförslaget
1 det sistnämnde
till 5,310. Af de 25,000 man, som i detta krig användes, återstodo efter ett års förlopp endast 3,000 man i
stridbart skick. Kavalleriet, som vid kapitulationen den 19 Augusti 1742 befanns hafva sammansmält till 1,200
man, hemgick landvägen öfver Torneå, och utgjorde vid hemkomsten 100 man. De Svenska infanteri-regementena
öfverfördes sjövägen till fäderneslandet. Trångt hoppackade, uppehöllos de fem veckor af motvind, derunder
nära hälften uppgifves hafva blifvit bortryckt af sjukdomar. Med undantag af slaget vid Willmanstrand
egde under detta krig ingen allvarlig sammanträlTning med fienden rum. Sextusen man infanteri och 450 dragoner
gingo visserligen i November 1741 öfver ryska gränsen, men förstördes utan svärdsslag af sjukdomar, så att
knappt mera än hälften återkom.
Efter 15 års fred fick Sverige åter krig, då 20,000 man i Juni och Juli månader 1757 öfverfördes till
Pommern. Redan i September hade vid Westgöta-Dals regemente hälften af manskapet jemte alla fältskärerne
insjuknat. Efter ett fälttåg af 2 månader återvände arméen i sina kantonerings-qvarter; och en månad derefter
var hvar 7:de man af hela arméen sjuk; den 31 Mars hvar 4:de, den 30 April hvar 3:dje. Ännu i slutet af
Juni var, oaktadt den varma årstiden inträdt, fjerdedelen af arméen otjenstbar till följd af sjukdom. En allmän
1758
Januari—Juni hade
arméen
hvar
5:te
man sjuk
»
Juli—December »
»
9:de
»
1759
Januari—Juni »
»
»
3:dje
»
»
Juli—December »
»
»
9:de
»
1760
Januari—Juni »
»
»
13:de
»
»
Juli—December »
»
»
14:de
»
1761
Januari—Juni »
»
»
12:te
»
»
Juli—December »
»
»
16:de
»
1762 Januari—Juni »
»
»
9:de
»
Högsta sjuknummern på dag är för flertalet infanteri-regementen angifven å nedanstående öfversigt, hvilken
jemväl för hvart och ett regemente upptager den nummerstyrka med hvilken det var afsedt att uppträda mot
fienden.
Denna högata sjuknummer inträffade nemligen:
Efter plan
regemente ( 920 man)
För Uplands
Elfsborgs
»
(1000
Helsinge
))
( 900
Jönköpings
»
( 820
Lifgardet till fot
(1000
Westmanlands
regemente
(1000
Ostgöta infanteri-
»
(1000
Södermanlands
»
(1000
Dal-
»
(1042
Os terbottens
( 900
Åbo läns
»
( 850
Nerike-Wermlands
»
(1100
Westerbottens
»
( 900
Skaraborgs
»
( 940
3l/5
28/
' 2
20/
/ B
'2
3l/5
3’/o
1758,
1759,
1758,
1759,
1758,
1758,
1758,
1759,
1759,
1758,
1758,
1759,
1758,
1759,
Sjuke
Friske
S:a
314
384
698
458
311
769
294
391
685
489
168
657
374
502
876
517
385
902
400
258
658
308
500
808
406
416
822
458
243
701
355
386
741
387
402
789
464
278
742
525
165
690
Af förestående uppgifter synes, att om högsta sjuknummern hade för samtliga ofvanstående regementen
inträffat på samma dag, skulle dessa regementen, som voro afsedda att ställa mot fienden, i det minsta, 13,000
27
man, icke kunnat ställa under vapen mera än omkring 4,800, alldenstund 5,749 man genom sjukdom voro urståndsatte
att tjenstgöra, och återstoden bortryckts förnämligast genom sjukdomar; och då det icke saknar praktiskt
intresse att jemväl för detta krig erfara, i huru mycket större skala sjukdomarne skörda sina offer, jemfördt
med den fiendtliga elden, må här för större delen af Svenska infanteriet meddelas en sammanställning mellan den
numerär, som vid krigets utbrott utkommenderades i fält eller sedermera under krigets lopp tillkom, och dem
som stupade i träffning eller aflidit till större delen genom sotdöd.
Svenska arméens förluster under Pommerska kriget från och med September 1757
till och med December 1761.
Utkommen-  derade i fält
1757.
Under krigets
lopp tillkomne.
Summa.
Döde på
sjukhus eller
i qvarter.
Stupade i
träffning.
Summa döde.
1,000
431
1,431
266
5
271
920
299
1,219
329
10
339
1,000
128
1,128
247
22
269
900
239
1,139
353
5
358
820
53
873
245
18
263
1,000
440
1,440
313
44
357
1,000
287
1,287
309
20
329
1,000
414
1,414
252
5
257
600
354
954
226
3
229
850
193
1,043
188
21
209
940
165
1,105
373
20
393
850
182
1,032
137
21
158
900
125
1,025
379
15
394
900
226
1,126
245
7
252
600
1,018
1,618
457
2
459
13,280
4,554
17,834
4,319
218
4,537
Lifgardet till fot
Uplands regemente . . . .
Elfsborgs regemente . . . .
Helsinge regemente . . . .
Jönköpings regemente . . .
Westmanlands regemente . .
Ostgöta infanteri-regemente
Södermanlands regemente . .
Dal-regementet
Westgöta dals-regemente . .
Skaraborgs regemente . . .
Abo-läns regemente . . . .
Westerbottens regemente . .
Österbottens regemente. . .
Nerike-Wermlands regemente
Summa
Ofvanstående 15 infanteri-regementen, utgörande en sammanlagd styrka af 17,834 man, förlorade således
4,319 man aflidne å sjukhus eller i qvarter samt 218 stupade i träffning.
Af redogörelsen för den manspillan, som Svenska arméen lidit under sina fälttåg, återstår ännu att omförmäla
förhållandet under 1788—90 samt 1808 och 1809 årens krig i Finland och kriget i Tyskland 1813 och
1814. Då emellertid för de begge förstnämnde krigen en i förenämnde hänseenden mycket fullständig redovisning
blifvit Kongl. Maj:t meddelad uti det underdåniga betänkande, hvilket den 8 Januari 1840 afgafs af den komité,
som hade uppdrag att framställa förslag till förbättrade anstalter för arméens sjukvård, samt händelserna under
1813—14 årens krig, med hänseende till mödor och umbäranden, utgjort ett undantags-förhållande, som i hög
grad afviker från hvad som får såsom allmän regel anses, torde kommitterade vid detta tillfälle kunna, med hänseende
till dessa krig, inskränka sig till följande uppgifter.
Svenska hären, som vid slutet af första krigsåret 1788 utgjorde 25,600 man, hade då 11 procent sjuke;
vid slutet af Mars 1790, då den var 34,000, utgjorde sjuknummern 18 °/n af effektiva styrkan. Trots en under
tiden verkställd talrik rekrytering, förefunnos icke mindre än 11,674 vakanser. Helsinge^regemente (1,200 man),
som under krigets lopp mottagit 495 rekryter, hade förlorat 645 man, af hvilka endast 24 stupat eller blifvit
dödligt sårade. Af Psilanderhjelmska regementet, som vid krigets början var 1,160 man starkt, återstodo vid
krigets slut endast 160 man; Björneborgs regemente, som med sin vargering utgjorde en nummerstyrka af 1,538
man och under krigets lopp rekryterats, så att rotar funnos som uppsatt ända till sex soldater, förlorade 1,600
man, af hvilka en ringadel föll för fiendens eld; totalsumman af de under hela kriget vid landarméen och å skärgårdsflottan
använde stridskrafterna uppgick till 65,295 man, af hvilka 21,359 antingen dogo eller af hvarjehanda
orsaker sattes ur stånd att vidare tjena. Hvad 1808 och 1809 årens krig angår, voro af arméens 100,000 man
knappt mera än 30,000 vid krigets slut tjenstbare, under det att de öfrige fallit för fiendens vapen eller tillfångatagits
i de ärorika striderna mot den ryska öfvermakten, men de fleste likväl »antingen voro af nöd och sjukdom
omkomne eller framsläpande återstoden af eli slocknande lif på sjukhusen». (H. K. H. Riksföreståndarens
Hertigens af Södermanland, ord till Rikets Ständer.) Under 1813—14 årens krig, då helsotillståndet bland Svenska
arméen, till följd af ringa ansträngningar och det goda underhållet bland en välmående och vänskapligt sinnad
befolkning, var ganska godt, fanns det likväl ett regemente, nemligen Jönköpings, som hemsöktes af en farsot,
hvilken hade till påföljd, att detta regemente förlorade 133 man, deribland en officer och 4 underofficerare genom
sjukdomar, under det att endast 3 man stupade och 3 man sårades.
28
Efter att sålunda hafva framställt förhållandet inom vår egen armée, öfvergår man till meddelandet af några,
med hänseende till sjukligheten inom en armée på fältfot, särdeles upplysande företeelser från sista Krimfälttåget,
hvilket jemte åtskilligt annat ådagalägger, att hvarken de stora förbättringar eldvapnen på sista tiderna undergått,
eller den skjutfärdighet, som hos soldaten utbildats genom mera ändamålsenligt ordnade skjutöfningar,
vållat någon förändring i det förutvarande förhållandet, att det är fältfarsoter, men icke krut, jern och bly, som
vålla de största förlusterna inom en krigförande här; och detta jemväl under förhållanden, då trupperne, under
en nära två-årig belägring, stå hvarandra nära på lifvet, och gång efter annan sammanträffa i blodig stormning
af omsorgsfullt uppförda fältverk.
1. Uppgift på Engelska arméens förluster under kriget med Ryssland 1854—56.
Kavalleriet
Artilleriet
Ingeniör-trupper
Infanteriet .
Summa
I kriget utgångne.
Sårade i drabbning.
s
P-i
5 “ ,
g"? a
B
B
ö
»- g,
a 3 S?
o g.
V S-g*
Stupade i drabbning.
O
Tillkommer:
Landtransport-corpser .
Främlings-legionerne .
Summa
427
388
95
2,995
8,293
10,723
1,644
73,299
3,905 93,959
97,864
153
215
368
7,422
5,659
26
30
13
446
515
237
632
86
10,406
11,361
11,876
9
11
9
128
157
B H £S
g g &
P >1 fl)
P « H*
q O
£ « B
V P* o
CD
Död af i drabbning
erhållne sår.
O
B
a n p
p 2 ^
flSS
|§i
? P" 5
a
Döde af sjukdom
O
B
114
121
32
2,331
4
1
6
75
2,598
2,755
86
26
52
23
1,832
1,933
2,019
23
10
5
109
147
ani
cn
K1 o '
» ra
? er
1,007
1,298
175
13,414
15,894
16,041
20,815
13,081
13,449
466
43
2. Dödsfall af sjukdom bland Engelska arméens läkare, officerare samt underofficerare och
manskap under kriget mot Ryssland 1854—56.
a) Läkare:
... Dödsprocent af må
Månadthg
me- na^tli medel.
delstyrka. gtyrkan
Maj 1854 — Mars 1855
202. 14.8.
April 1855 — Juni 1856
348. 4.0.
Hela krigsperioden  286. 15.3
b) Infanteri och kavalleri-officerare i
Maj 1854 — Mars 1855
858. 6.8.
April 1854 — Juni 1856
1,433. 2.9.
Hela krigsperioden  1,190. 8.4.
c) lluder-officcrare och manskap:
Maj 1854 — Mars 1855
29,262. 42.6.
April 1855 — Juni 1856
44,762. 6.4.
Hela krigsperioden  36,717. 42.8.
Uppgift på Fransyska och Engelska arméernas samfälda förluster under kriget med
Ryssland 1854 -56.
a) IJtgångne i kriget:
Fransmän  309,268.
Engelsmän  111,313.
Summa 420,581.
b) Intagne på sjukhus:
Fransmän  298,368 med 7,272,201 underhållsdagar.
Engelsmän 165.113.
Summa 463,481.
c) Sårade i drabbning elier löpgrafVar:
Fransmän  37,537 af hvilka 8,813 afledo.
Engelsmän  11,876 » 2,019 »
Summa 49,413 af hvilka 10,832 atledo.
d) Hemskickade såsom invalider eller för sjukdom:
Fransmän  65,069.
Engelsmän ....
19,088.
Summa 84,157.
e) Stupade i drabbning eller löpgrafvar:
Fransmän  7,507, af dem 325 officerare med inbegrepp af försvunne.
Engelsmän  2,755, » 157 »
Summa 10,262, al dem 482 officerare.
f) Aflidne å sjukhus eller vid ambulanser:
Fransmän  63,636, bland dem 8,813 af sår.
Engelsmän  18,573, » » 2,019 »
Summa 82,209, bland dem 10,832 af sår.
Uppgift på Fransyska och Engelska arméernas förluster i drabbning under kriget
med Ryssland 1854—56.
a) Slaget vid Alma den 20 September 1854:
Fransmän (27,600 man)
stupade
138, af dem 6
officerare
sårade
1,199,
59
8
Engelsmän (26,800 man)
stupade
341,
» 25
»
sårade
1,621,
B 81
»
Förbunds-hären (54,400 man)
stupade
479,
B 31
»
b) Träflhingen vid Balaklava den 25 Oktober 1854
Fransmän
stupade
10,
af dem 2
officerare
sårade
28,
B —
»
Engelsmän
stupade
120,
B 9
»
sårade
253,
B 19
»
Förbunds-hären
stupade
130,
8 11
»
sårade
281,
B 19
»
c) Slaget Ti»l Inkerman den 5 November 1854:
Fransmän
229,
af
dem
26
officerare
sårade
1,437,
»
98
»
Engelsmän
632,
»
43
»
sårade
1,878,
»
100
»
Förbunds-hären
861,
»
69
))
sårade
3,315,
»
198
»
d) Slaget vid Traktir den 16 Augusti 1855:
Fransmän
181,
af
dem
9
officerare.
sårade
1,224,
»
61
»
I alla fyra slagen:
Fransmän
558,
af
dem
43
officerare.
sårade
388,
»
218
»
Engelsmän
1,093,
77
sårade
3,752,
200
»
Inalles stupade i alla fyra slagen:
Fransmän
558,
af
dem
43
officerare.
Engelsmän
1,093,
»
77
»
Summa 1,651, af dem 120 officerare.
31
Bil. C.
Förslag till löner för Fältläkare-corpsen samt uträkning å kostnaden.
Staben.
1
General-fältläkare
6,000
—
1
Öfver-fältläkare i Stockholm
4,000
—
4 Distrikts-fältläkare, arvoden å 500 rdr
2,000
—
1 Garnisons-läkare å Carlsborg med regements-läkaregrad . .
. . lön
2,500
—
1
>■> å Carlsten med Uste bataljons-läkaregrad.
»
1,500
—
1
» å Waxholm med » » ■
»
1,500
—
1
Garnisons-arvode för läkaren å Carlsten
300
—
1
» för läkaren å Waxholm
300
—
1
Sekreterare hos general-fältläkaren (civil embetsman) . . . .
2,000
—
1
Adjutant hos »
. arvode
900
—
1
Uppbördsman för medicinal-attiraljen i fältläkare-kontoret . .
»
1,500
—
1
Vaktmästare
500
—
hvartill kommer
Rese-stipendium för militärläkare  3,000: —
Expensmedel  300: -- 26,300:
Läkare vid regementen och corpser.
39 Regements-läkare å 2,500 rdr lön 97,500
42 Förste bataljons-läkare å 1,500 rdr » 63,000
52 Andre » å 1,000 » » 52,000
21 Bataljons-läkare garnisons-arvoden å 300 rdr  6,300
218,800: -
Extra Fältläkare-corpsen.
24 Reserv-bataljons-läkare å 500 rdr . . . . • arvode 12,000: —
18 Pensionärer å 400 rdr  » 7,200: —
18 Stipendiater å 3,00 rdr
» 5,400: — 24,600:
De nu anvisade tillgångarne för läkarevården vid arméen äro:
a) å indelda arméens stal
innefattade i den tillgång, som uti betänkandet om löneregleringen för
denna armée finnes beräknad; och då aflöningen enligt den föreslagna nya
organisationen och lönestaten för indelda arméen, ehuru icke upptagande
läkare-personalen, skulle komma att öfverstiga de nuvarande lönetillgångarne
i sin helhet, hafva läkare-lönerne af sådan anledning icke blifvit frånskiljda
dessa tillgångar och hit öfverförde, helst härigenom större enkelhet i beräkningarne
vunnits.
b) å värfvade arméens stal
Svea lifgardets
Andra »
Wermlands fältjägare-regementes
rdr
Lifgardets till
häst
4,000:
4,000:
2,800:
3,200:
269,700
Transport rdr 14,000: —
269,700:
32
Transport rdr 14,000
Husar-regementets Konung Carl XV rdr 5,700
Svea artilleri-regementes  » 5,025
Göta » »  »6,150
Wendes » »
. » 5,700
Artilleri-batteriets i Norrland » 75
Fyrverkare-corpsens » 100
Ingeniör-corpsens (sappörtruppen)
1,200
37,950:
c) å g enera litet els stal
d) nu utgående arvoden till pensionärer och stipendiater . .
e) på garnisons-sjukhusets stat, öfver-fältläkarens arvode . .
f) å statsanslaget lill rese-stipendium för militär-läkare . . .
Hvilket belopp borde öfverföras på fältläkare-corpsen stat; hvarefter
skulle återstå, af ofvan beräknade lönebehof, att med nya tillgångar fyllas,
750:
9,650:
1,800:
2,000:
269,700
52,150
217,550
33
13. KRIGSFÖRNÖDENHETER.
Sådana äro beklädnads-, remtygs-, utrednings- och trosspersedlar, fortskaffningstross, skjutgevär,
sidogevär, ingeniör-, artilleri- och sjukvårdsmateriel.
Kommitterade hafva antagit, att en styrka af 30,000 man borde vara stridsfärdig och således
utan egentliga rustningar alltid kunna sättas på krigsfot, samt att denna styrka borde, efter någon
tids förberedelser, kunna ökas till 70,000 man. För att vinna detta, måste vid den mindre krigsfoten,
eller då 50,000 man gå i fält, 25,000 man inkallas i depöterna. För 70,000 man i fält
fordras ! 5.000 man i depöt, hvilket med reserv och icke stridande vid arméen gör en stvrka af
omkring 100,000 man, för hvilken krigsförnödenheter mer eller mindre fullständigt måste beräknas.
Beklädnads-, remtygs-, utrednings- och tross-persedlar.
Sådana finnas nu fullständigt för stammen och för närmare 25 000 man beväring, hvarjemte i
reserv-förråden förvaras reqvisita till munderingar för 15,300 man samt i upplag öfriga nämnde persedlar
för en lika styrka
Vid behandlingen af de särskilda vapenslagens organisation hafva kommitterade upptagit kostnaden
för beklädnad, utredning m. 11. persedlar för det ökade antalet stam-soldater, likaledes har,
vid beräkningarne öfver den föreslagna organisationen af bevärings-manskapet. utförts kostnaden för
ifrågavarande persedlar under ett med 27 5 procent ökadt antal omgångar persedlar med oförändrad
slitningstid, motsvarande behofvet för omkring 6,870 man.
Beklädnads-, remtygs-, utrednings- och tross-persedlar skulle således med redan beräknad tillökning
i befintliga anslag kunna anskaffas och underhållas:
för stam-soldater (utom spel) i rundt tal . . . . 34,200
» bevärings-manskap omkring 31,870
66^070
hvartill kommer:
reserv, upplag för 15,500
tillsammans för 81,570 man.
Utom reserv-lörrådets upplag af beklädnadsmaterialier. borde vid trupperna finnas färdiga munderingar
för åtminstone den mindre krigsfoten, med sina depöter, eller för 75,000 man, så att denna
styrka kunde utan tidsutdrägt beklädas, men enligt ofvanstående beräkning skulle endast finnas 66.070
omgångar. Antalet färdiga munderingar borde således ökas med 8,930 omgångar. Någon tillökning
af munderingar för bevärings-manskapet torde ock kunna åstadkommas genom beklädnads-direktionernas
omtanke och hushållning, dock endast småningom och icke till så betvdligt antal utan understöd af
beklädnadsmaterialier från reserv-förrådet; men då, med undantag för kapotter, dubbel uppsättning al
de liesta munderingspersedlar finnes vid stam-trupperna och äfven af några sådana persedlar vid beväringen,
samt hvad deraf icke tillhör passevolantör eller rusthållare, kan af kronan användas, böra depöterna och
de icke stridande vid den mindre krigsfoten kunna till en början beklädas, såvida ett tillräckligt antal
färdiggjorda kapotter finnas i lörråd. Då af remtygs-, utrednings- och tross-persedlar finnas i reservföl
rädt l eli upplag för i 5,500 man, blifva dessa persedlar fullt tillräckliga lör den mindre krigsfoten.
Landförsvarskomit. Bet. IV. 5
34
För den större krigsfoten åter behöfvas 89,000 munderingar, utom för det betydliga antalet icke
stridande vid arméen. Visserligen fordrar denna krigsfot någon tids förberedelse äfven för manskapets
öfning, och derunder kunna en del persedlar tillverkas, men behofvel af den större krigsfoten kan dock
så hastigt inträda, att några anskaffningar af betydligare omfång icke hinna verkställas, och ett tillräckligt
upplag af materialier och persedlar bör således finnas, åtminstone för behofvens fyllande under
den första tiden. Med anledning häraf, och då, äfven under antagande att med befintliga persedlar,
tillhörande stammens och beväringsmanskapets andra mundering, de icke stridande, hvilkas antal
efter omständigheterna kan uppgå till en femtedel af de stridandes, skulle kunna beklädas, det dock
fordras, utöfver befintliga 66,070 omgångar af munderings- m. fl. persedlar, ytterligare 48,930 dylika
omgångar, således betydligt öfverstigande hvad i reserv-förrådet finnes, få kommitterade tillstyrka:
att ett nytt upplag bildas af de nödvändigaste materialier och persedlar för beklädnad, remtyg
och utredning, beräknade för 15,000 man;
hvarigenom åtminstone någon reserv skulle uppkomma älven för den större krigsfoten. Kostnaden för
detta upplag, enligt närlagde beräkning, (bil. A), och nu gällande priser, uppgår till 4,477,550 rdr
Så kallade småpersedlar, eller skjortor, strumpor och skodon, har beväringsmanskapet under vapenöfningarna
mot särskild ersättning sjelft försett sig med, och det är äfven afsedt att så skall tillgå,
då arméen sättes på krigsfot. Ett mindre antal af dylika persedlar finnes dock i förråd för dem,
som icke sjelfve kunna anskaffa sig sådana.
Bland trosspersedlarne eller den vanligen s. k. tältlags-trossen, finnas nu, utom tält för den iudelda
stammen och en enkel beväringsklass jemte någon reserv af omkring 200 stycken, kok-kittlar,
yxor, spadar, jernstörar och proviantsäckar för samma styrka; äfvensom dylika persedlar finnas i reserv-förrådet
för 45,500 man. Någon tillökning häruti under fred synes icke vara behöflig. Skyddstält
ingå numera i alla arméer bland utredningen för trupperna i fält, och äfven hos oss har ett an
tal af 20,000 stycken skyddstälts-delar blifvit anskaffade. Detta är dock långt ifrån tillräckligt, och
åtminstone borde den stridsfärdiga styrkan vara dermed försedd Kommitterade anse derföre:
att ytterligare 32,000 skyddstälts-delar böra anskaffas, häruti inberäknadt sådana för under-officerare.
Kostnaden härför skulle, efter 8 rdr stycket, utgöra 256,000 rdr.
För kavalleriet finnes fullständig sadelmundering och utredning för hästarne, och sådan har äfven,
vid frågan om kavalleriets organisation, blifvit beräknad för den ökade nummerstyrkan.
För kavalleriets depéter saknas all annan hästutredning än sadlar, hvaraf 2,000 stycken finnas i
reserv-förrådet. Samtidigt med häst-uppköp för depöterna böra ock de nödvändigaste utredningspersedlar,
såsom täcken och betsel, kunna anskaffas för det mindre antal, hvartill dessa depöter uppgå,
eller omkring 1,200 hästar, och innan manskap och hästar blifva färdigbildade, hinner ock utredningen
att fullständigas.
FortsJcaffnings-tross.
Till den så kallade bataljons-trossen med tillhörande ambulanser, som närmast följer trupperna,
hafva nya fordon på senare tider blifvit i det närmaste fullständigt anskaffade för de nuvarande
stam-bataljonerna, nemligen: vid infanteriet 49 och vid kavalleriet 9£ bataljouer, hvarjemte
några fordon äfven blifvit förfärdigade för staberna. Denna fortskaffnings-tross består för en infanteribataljon
af 1 stabs- och 4 kompani-packvagnar, 4 ammunitions-, 1 förbinderi- och 1 sjukvagn; samt
för en kavalleri-bataljon, af 1 stabs-, 1 ammunitions-, 1 förbinderi- och f sjukvagn, 2 fältsmedjor,
samt för hvarje sqvadron 1 packvagn.
Infanteriet skulle, enligt kommitterades förslag, utgöra 75 fält-bataljoner; och då för alla dessa
bataljoner, äfvensom för brigad- och fördelnings-staber, högqvarter, m m , en fullständig fordonsutredning
med tillhörande ambulanser bör finnas,, medförer detta en högst betydlig tillökning i nu befintliga
fordonens antal. Derutöfver är en lämplig reserv behöflig, hvarjemte nu saknas infanteriammunitions-vagnar
för artilleri-parkerna, Då emellertid det ytterst nödvändiga redan finnes för den
35
styrka, som straxt kan ställas pä krigsfot, och tross-passevolans-fonden, som bekostat de nuvarande
fordonen, bör inom en kortare tidrymd kunna fullständiga den behöfliga fortskaffnings-trossen, anse
kommitterade, att särskilda anslag för ändamålet nu icke erfordras.
För de under intendenturen stående talrika parker anse kommitterade, att inga fordon böra på
förhand tillsvidare anskaffas. Dessa parker få vid krigs utbrott bildas dels af för tillfället uppköpta
fordon af den beskaffenhet, som i orterna kan erhållas, dels af hyrda hästar och fordon, samt
slutligen af sådane genom reqvisition anskaffade.
Skjutgevär.
Infanteri-gevär. Deraf beräknas vanligen för krigsbruk 3 till 4 omgångar för hvarje nummer af
den stridande styrkan, och skulle således för 73 bataljoner af BOO man, eller 60,000 man, endast
efter 3 gevär för hvarje soldat, fordras 180,000 krigsdugliga gevär. Häruti är icke inräknadt behofvet
för Gotlands nationalbeväring.
De stora förbättringar infanteri-geväret under senare lider undergått, de flere gevärs-konstruktioner,
som deraf varit föranledda, den mindre kaliber, som blifvit en följd af spetskulans och det
refllade gevärets allmänna införande vid infanteriet, hafva vid svenska, likasom vid andra arméer, haft
ett menligt inflytande på gevärstillgången, derigenom att äldre modeller blifvit till krigsbruk mindre
användbara eller helt och hållet otjenliga. Härtill kommer ytterligare det ringa antal gevär, som vid
våra faktorier årligen kunna tillverkas, och de sparsamma anslag, som till nya gevär kunnat användas.
Vår nu befintliga gevärstillgång kan uppskattas sålunda:
Infanteri-gevär, refllade med slaglås  71,870.
» » » » nya, att levereras innan 1865 års utgång . . 13,000. 84,870.
» släta, med slaglås  90,157.
» » med flintlås, äldre, till största delen odugliga  52,147. 304.
Summa 227,174.
Refllade gevär äro till arméen utlemnade:
Af 1854 års modell (upprefllade) ,
30,700.
» 1855, 1856 och 1857 års modeller  9,672.
» 1860 års modell, att användas af skarpskyttar
1,456.
samt till Gotlands nationalbeväring  2,000.
Summa 43,828,
hvarjemte såväl arméens stam som beväringsmanskapet äro försedde med slätborrade exercisgevär med
slaglås.
Bland de refllade gevären äro endast 23,000, inberäknade dem som under året skola levereras,
af 1860 års numera antagna kaliber, och deraf 17,000 kammarladdnings-gevär. Af de öfriga är flertalet,
eller 37,442 stycken, af 1854 års modell. Ursprungligen slätborrade, och af den för sådane
gevär antagna större kaliber, hafva de på senare tider blifvit upprefllade. Resten utgöres dels af Belgiska
gevär, dels af några andra gevärsmodeller med olika kalibrar. Mindre afvikelser i gevärs-konstruktionen
kunna visserligen hafva ett stort inflytande på träffsäkerheten, lättheten att ladda, m. m.,
men af hufvudsaklig vigt är att alla gevär hafva samma kaliber, hvarigenom förvexling af ammunition
undvikes och deraf befintlig tillgång blir öfverallt användbar.
Af hela gevärstillgången kunna således endast gevären af 1860 års kaliber anses för arméen till
krigsbruk fullt tjenliga. De öfriga refllade gevären, ehuru, med undantag af ett mindre antal äldre, i
öfrigt ganska goda gevär, böra derföre endast påräknas för helt och hållet afskiljda corpser, der ingen
blandning af ammunition kan ifrågakomma, såsom t. ex. för Gotlands national-beväring.
De slätborrade gevären kunna endast anses såsom exercisgevär.
Då således endast gevären af 1860 års kaliber, eller i rundt tal omkring 20,000 stycken, kunna
anses tidsenliga och för arméen till krigsbruk fullt användbara, få kommitterade tillstyrka:
36
att 160,000 gevär må för arméen anskaffas;
hvilket efter 45 rdr för geväret, hvartill kammarladdnings-gevär af 1860 års kaliber senast blifvit
betingade, skulle medföra en sammanräknad kostnad af 7,200,000 rdr. Anskaffningen af dessa gevär
kan väl icke på en gång ifrågakomma, men icke heller utan våda ställas på en lång framtid. Vära
nuvarande gevärsfaktorier tillverka endast omkring 8,000 gevär om året, och om äfven deras verksamhet
kunde så ökas, att de lemnade 10,000 gevär årligen, skulle, innan arméens behof blefve fvldt,
16 år förlöpa, och 7 år fordras för att, med nu befintliga 20,000 gevär, bereda en tillgång af 90,000
gevär, motsvarande gevär för 60,000 man.
För den händelse ett lillämnadt större gevärsfaktori i trakten af Husqvarna icke snart skulle
komma till stånd och derigenom gevärslillverkningen inom landet kunna betydligen höjas, anse sig derföre
kommitterade böra tillstyrka:
att gevär äfven i utlandet beställas efter antagen modell, på det att arméen inom möjligaste
korta tid må till en början blifva försedd med åtminstone 90,000 gevär; det vid första ut
brottet
af ett krig oundgängligaste antalet.
Då kommitterade ansett sig kunna uppgifva behofvet af gevär för arméen till endast 180,000,
ehuru de sjelfva förutsatt, alt infanteriets styrka kunde i vissa fall öfverstiga 60,000, har det varit
under antagande att dessa gevär alltid äro i enlighet med tidens fordringar fullt krigsdugliga och att
de således icke allenast i mån af förbrukning, utan ock i bredd med krigskonstens fordringar och
förhållandet inom andra arméer omsätias. De gevär, som sålunda blifva utbytta, bilda då en reserv
alt användas för arméen, och äfven för att under krig utlemnas till landstormen.
Mindre skjutvapen. Kavalleriet är till hela sin nuvarande styrka försedt med pistoler, och deraf
finnes ock i förråden någon tillsäng. Äfven på ryttarnes skjutvapen hafva senare tiders förbättringar
icke kunnat undgå att öfva inflytande, och en ny omgång skjutvapen för kavalleriet jemte någon reserv
blir derföre behöflig. Då emellertid äfven inom kavalleriet tankarne äro delade rörande beskaffenheten
af detta vapen, inskränka sig kommitterade till att antyda behofvet, helst de för ordnande af
kavalleriets beväpning och utredning med flera dermed sammanhang egande frågor särskildt förordnade
kommitterade icke lära underlåta att deröfver afgifva förslag. Intilldess en modell blifvit antagen, kan
icke heller någon beräkning öfver kostnaden uppgöras.
För artilleriet har nyligen 1,110 revolvers blifvit anskaffade, och då det är afsedt att endast
vissa nummer af kanonservisen dermed skulle beväpnas, torde antalet af dessa vapen vara tillräckligt,
eller åtminstone endast en mindre betydlig tillökning deruti kunna ifrågakomma.
Sidogevär.
Förutom i bruk varande sablar vid kavalleriet och artilleriet, samt någon mindre tillgång derpå i
förråden, till stor del af aldre modeller, äro 3,500 nya sablar dels under tillverkning, dels redan fär
diga.
Äfven rörande detta vapen är att förvänta att kavalleri-komitén algifver förslag, och torde således
här endast den åsigt böra uttalas, att såväl kavalleriet, som artilleriet, bör icke allenast vara försedt
med fullt brukbara sablar, utan att för både stam och beväring mäste i förråd finnas en omgång
dylika vapen till ersättning af de förluster, som i fält inträffa.
Lansar begagnas endast af Lifgardet till häst och derutöfver finnas i lörräd 750 stycken.
Faschin/cnifvar och huggare. Deraf finnas i förråd, utom hvad som vid trupperna begagnas, något
öfver 11,000 af de förra och 6,000 af de senare; hvilket ock motsvarar behofvet, så länge dessa va
pen
endast begagnas af en mindre del af infanteriet.
Pontonnier-train.
Förutom ett mindre exercis-equipage, finnas nu två fullständiga krigsbrygge-equipager med tillhörande
rid- och anspanns-persedlar, samt ett tredje under anskaffning, äfven med rid- och anspannspersedlar.
Enligt kommitterades förslag lill bildandet af en fullständig pontonnier-bataljon. fordras
ytterligare tre krigsbrygge-equipager med tillbehör, hvartdera uppgående till en kostnad af 60,000 rdr,
eller tillsammans 180,000. En mgeniör-fält-park, eller train af verktyg och arbetsredskap med tillhörande
fordon samt rid- och anspanns-persedlar uppsattes dr 1864 för medel, anvisade från krigsrust
-
37
nings-kn ditivet. Denna park, tillräcklig för en arbetsstyrka af 2 till 3,000 man, allt efter beskaffenheten
af de arbeten som skola utföras, kan tillsvidare anses motsvara arméens behof.
Fält-artilleri.
f8.31 års materiel bestod af 16 batterier på 8 kanoner eller tillsammans .... 128 kanoner.
Sedermera blefvo förfärdigade efter samma modell 3 reserv-batterier, äfven af 8
kanoner  40
tillsammans 2! batterier med  ... 168 kanoner.
Till alla dessa batterier finnes fullständig lavettage med förställare och öfriga fordon samt ridoch
anspannspersedlar utom för ett af reserv-batterierna.
Dessutom finnes i förråden materiel af Helays och Cardells konstruktioner, af hvilken dock materiel
till 2 ne batterier varit använd för fotbatterierna i Landskrona och Helsingborg.
Kommitterade hafva i fråga om artilleriets organisation föreslagit, att fält-artilleriet borde bestå
af 33 batterier med 6 kanoner hvartdera, eller 198 kanoner af fullt tidsenlig beskaffenhet.
Nya refflade kanoner, afsedda att inläggas i lavetterna till 1831 års materiel, hafva under loppet
af detta och förra året blifvit förfärdigade:
nemligen 3.24 tums 42 st.
2sn »
66 108 st.;
och erfordras ytterligare till den befintliga materielen:
3.24 tums  38 st
2.S« »
22 60
168 st.
Vid senaste riksdag beviljade Rikets Ständer anslag till anskaffning af 3:ne refflade batterier
af 8 kanoner hvartdera, eller 24 kanoner med lavetter, förställare och öfrige fordon
samt rid- och anspannspersedlar För anslaget till dessa kanoner äro förfärdigade
2.25 tums refflade kanoner
30 st.
198 st
Således finnas nu refflade kanoner tillsammans 138 st. och ytterligare borde 60 st anskaffas för
att erhålla 198 st., eller det antal som af kommitterade blifvit föreslaget. Till 168 af dessa kanoner
finnas lavetter med förställare och öfrige fordon samt för 3 batterier på 8 kanoner eller 24 kanoner,
finnas medel till sådan materiel anvisade Således erfordras anslag till lavetter och fordon för
ytterligare 6 kanoner.
Rid- och anspanns-persedlar finnas för 20 batterier af 1831 års modell och medel anvisade för
dylika persedlar till 3 batterier, eller, med beräkning af 8 kanoner på batteriet, för 184 kanoner.
Således erfordras ytterligare rid- och anspanns-persedlar för 14 kanoner.
Fördelningen på batterier af 6 kanoner, som redan blifvit för de refflade kanonerna antagen,
kan medföra behofvet af ett något ökadt antal reserv-delar och reserv-fordon vid batterierna, hvarjemte
ammunitions-vagnarnes antal behöfver ökas till följd af den tyngre ammunitionen för de refflade kanonerna.
Rland nu befintliga artillerimaterielen synes äfven ingå ett alltför ringa antal fält-smedjor,
och sjukvagnar eller kärror.
Kommitterade anse sig derföre böra föreslå:
att ytterligare 60 fältkanoner af fullt tidsenlig beskaffenhet anskaffas och likaså hvad af
lavetter med förställare, fordon, rid- och anspanns-persedlar, utöfver det nu befintliga, erfordras
för 33 batterier på 6 kanoner.
Då detta fält-artilleri alltid bör vara fullt brukbart och icke genom tillfälliga omständigheter äfven
under fred blifva ofullständigt, anse kommitterade vidare:
att någon reserv af kanoner, fordon och öfriga persedlar borde finnas.
38
Utom det för fästningarnes bestyckning afsedda artilleri, anse kommitterade, att ett antal gröfre
kanoner eller så kalladt positions-artilleri bör för arméen finnas och föreslå derföre:
att 50 stycken groft artilleri af tidsenlig beskaffenhet må anskaffas.
Då kostnaden såväl för kanoner, som för fordon, är beroende af de konstruktioner, som kunna
blifva antagne, och, hvad kanonerna beträffar, af det ämne hvaraf de förfärdigas, antingen jern eller stål,
hafva kommitterade, som icke ansett sig tillkomma att ingå i pröfning af dessa tekniska frågor, icke
heller kunnat uppgöra några beräkningar öfver erforderliga medel för artilleriets bringande i det skick
de föreslagit; helst den för de nya kanonerna använda materielen redan är äldre.
Då fästning»-artilleriets styrka och beskaffenhet beror på de bestyckningsplaner, som kunna blifva
uppgjorda med stöd af den erfarenhet, som det ännu under utveckling varande nya artilleriet kommer
att lemna, med deraf föranledda förändringar i fästningskonstruktioner, hafva kommitterade ansett dessa
frågor icke tillhöra området för deras handläggning.
Sjukvårds-materielen har redan, i sammanhang med frågan om arméens sjukvård i fält, blifvit af
kommitterade behandlad
Bil. A.
Beräkning öfver kostnaden af nedannämnde persedlar för en styrka af 15,000 man:
En halsduk Rdr — 55.
» vapenrock (materialier)
—
Ett par klädesbyxor »
11:
25.
» kalsonger »
» 1:
80.
» linnestibletter »
» 1:
—
» linnebyxor »
» 4:
30.
En lägermössa »
60.
» kapott »
»29:
50.
» ränsel af kalfskinn
»12:
50.
Ett bandoler med lifrern m. m
» 9:
—
En kopparflaska med rem
» 5:
—
» mattornist
» 3:
—
Summa Rdr 98: 50.
Således för 15,000 manj Rdr 1,477,500.
39
14. KRIGS-FÖRVALTNINGEN.
Kongl. Maj:t har uti dess nådiga bref af den 16 Juli 1861 och den deruti innefattade instruktion
för komitén till utarbetande af underdånigt betänkande uti åtskilliga landförsvaret rörande frågor
behagat, i 6:te punkten till komiténs besvarande framställa »kan och bör krigsförvaltningen un»dergå
någon förändring ledande till mera enkelhet, redighet i öfversigten deraf och besparing med
»behållande af nödiga kontroller?»
För besvarandet af denna fråga har komiténs uppmärksamhet främst bordt fästa sig vid sammansättningen
och verksamheten af det centrala embetsverk, som nu eger ledningen och öfverinseendet
af arméens ekonomiska angelägenheter.
Detta embetsverk, nu benämndt Kongl. Maj:ts och rikets krigskollegium, inrättades af konung
Gustaf den 2:dre Adolf redan år 1630 såsom ett af de första fem rikskollegierna, hvilka ursprungligen
framstå såsom förgreningar af rådet, samlade omkring de främsta af dess ledamöter, de så kallade
fem högre riksembetenas innehafvare. Dessa rikskollegiers fullständiga organisation stadfästades dock
icke förrän tvenne år efter bemälde konungs död uti förordningen om rikets stat och regering, känd
under namn af 1634 års regeringsform.
Krigskollegium, som den 20 Mars 1636 erhöll uppdrag att tillika vara krigs-öfverdomstol, styrdes
af riksmarsken och bestod jemte honom af tvenne riksens råd, samt fyra officerare, bland hvilka
skulle vara fältmarskalken, rikslygmästaren och generalvaktmästaren. År 1683, då en general-krigsrätt
ånyo inrättades, upphörde krigskollegii juridiska myndighet, och år 1696, då riksembetena afskaffades,
inträdde, i marskens ställe, ett riksråd såsom kollegii president.
Kollegierna, hvilka intill sistnämnda tid, genom sina presidenter, de fem högre riksembetenas
innehafvare, voro ställda i en så nära förbindelse till regeringen, att de icke utan skäl blifvit ansedda
såsom verkliga regeringsdepartement, dertill de ock vid deras inrättande utan tvifvel varit ämnade,
begynte nu att utbilda sig i annan riktning och öfvergå till fristående förvaltnings-myndigheter
under konungen såsom högsta instans.
Genom konung Carl den 12:tes kansliordning af år 1713 inrättades krigs-expeditionen, i spetsen
för hvilken ställdes ett såkalladt ombudsråd. Efter konungens död blef krigs-expeditionen bibehållen,
men under chefs-skap af en stats-sekreterare.
Genom 1720 års regeringsform, som bibehöll rikets kollegier, förordnades bland annat att, iden
mån dåvarande presidenter afgingo, kollegierna icke vidare skulle till presidenter ega rikets råd. Hvad
särskildt beträffade krigskollegium borde detsamma framgent bestå af en president såsom ordförande,
och såsom ledamöter, af general-fälttygmästaren, general-qvartermästaren, samt af fyra krigsråd i krigstid,
men under fred blott af tvenne sådana råd.
År 1774 återflyttades till krigskollegium den juridiska domsrätten öfver militären; men öfverlemnades
år 1791 till den då inrättade krigs-hofrätten.
Krigskollegium, som alltifrån sin första inrättning handlagt ärendena i allmän sammankomst, organiserades
år 1782 på fem departementer, benämnde general-fälttygmästare-departementet, generalqvartermästare-departementet,
krigs-kommissariats-departementet (på tvenne afdelningar), civila departementet
och ekonomiska departementet, hvilken organisation bibehölls intill den 4 Åpril 1803, då
en ny sådan inträdde, grundad på sex departementer, nemligen presidents-, artilleri-, fortifikations-,
intendents-, instruktions- och civil-departementerne. År 18H den 19:de Mars, då kanslers-embetet
40
för krigsakademien inrättades, indrogos presidents- och instruktions-departementen, i sammanhang hvarmed
förordnades, att krigskollegium skulle bestå af fyra departementer, benämnda: artilleri-, fortifikations-,
general-, krigskommisarie- och civil-departementen; hvarjemte, under sistnämnde dag. Kongl
Majit utfärdade en instruktion för kollegium, hvilken, ehuru såsom följd af de förändringar detta embetsverk
sedermera undergått, i de flesta delar numera icke tillämplig, alltsedan icke blifvit förnyad.
Under den 5 Juni 1852 förordnade Kongl. Majit, att krigskollegium skulle inrättas på tvä departementer,
med under hvartdera lydande tre afdelningar, nemligen:
Första departementet, omfattande:
Artilleri- \
Fortifikations- Afdelningarne
Indelnings- och boställs-]
Andra departementet, omfatlande:
Utrednings- |
Underhålls- Afdelningarne
Krigsmanshus-]
hvarefter slutligen, genom Kongl, brefvet den 6 November 1849, kollegium erhöll sin nu egande organisation,
i öfverensstämmelse hvarmed ärendena fördelades mellan fyra afdelningar, nemligen: artilleri-,
fortifikations-, intendents- och aflönings-afdelningarne, hvilkas beslutande personal utgöres af en
president såsom samtlige afdelningarnes ordförande, samt såsom ledamöter: i den första afdelningen,
geueral-fälttygmästaren och ett krigsråd; i den andra, chefen för ingeniör-corpsen och ett krigsråd;
i den tredje, general-intendenten och ett krigsråd; samt i den fjerde, två krigsråd, krigsrådens antal
likväl ej mera än tre, emedan ett är tjenstgörande på liera afdelningar.
I sammanhang med sistnämnda organisation förordnades, att samtliga anslagen på riks-statens
4:de hufvudtitel och, i förening dermed, bestyret med hela indelda och värfvade arméens aflönande, skulle till
krigskollegium öfverflyttas. Inga af de kollegium förut tillhörande ärenden afskiljdes derifrån; de hittills
särskilda boksluten för hvarje afdelning, kassa eller fond, förenades till en enda hufvudbok för
4:de hufvudtiteln; kollegii aflöningssumma erhöll ingen tillökning; men embets- och tjenstemännens
antal förminskades från 56 till 50.
Sedan det nya statsskicket år 1809 infördes, har frågan om en förändrad organisation af rikets
kollegier och styrelseverk, vid flera tillfällen utgjort föremål lör Konungens och Rikets Ständers upp
märksamhet
och behandling. Således tillsattes, på Rikets Ständers den 5 Januari 1810 derom gjorda
underdåniga anhållan, den 4 Oktober 1811 en komité, som följande året med underdånigt betänkande
i detta ämne inkom. Vid 1817 års riksdag nedsatte Rikets Ständer ett särskildt utskott,
med uppdrag att utarbeta allmänna grunder för indragning af öfverflödiga embeten och tjenster samt
en förbättrad arbetsmetod, hvars afgifna betänkande lades till handlingarne; hvarefter Rikets Ständer,
i underdånig skrifvelse den 2 Juli 1818 ånyo begärde, att en komité måtte tillförordnas, att genast
och verksamt företaga ny reglering af rikets embeten och tjenster; hvilken komité, af Kongl. Majit
under den 2 Februari 1819 utsedd och förordnad, afgaf sitt underdåniga utlåtande den 29 Juni
1822, som den 25 Mars följande året till Rikets Ständer öfverlemnades.
Ständerna tillsatte ett särskildt Utskott till förslagets granskning, hvilket Utskott den 25 Au
gusti
samma år sitt erhållna uppdrag fullgjorde, och bland annat, efter en uppdelning af de ärenden,
som tillhöra Statsförvaltningen i andra instansen, »såsom grundsats uppställde, att verkstäilighetsbefattningen
i sådane ärenden, som blott fordra verkställighet af Regeringens eller domaremaktens beslut»,
borde öfverlemnas åt en enda person, på det att ärendet, såsom vederbör, må blifva med enhet,
kraft och skyndsamhet behandladt.
Intetdera af ofvan omförmälda komitéers och utskotts betänkanden och förslag hafva, i hvad
rörer krigskollegium, dess sammansättning och verksamhet, haft annan påföljd, än att. på sätt 1819
års komité i underdånighet tillstyrkt, styrelse-verkens och deribland krigskollcgii domsrätt i vissa mål
upphört, jemlikt Kongl, förordningen af den 17 April 1828. Med alla rättsfrågors afskiljande från
förvaltningsmyndigheterna åsyftades, hvad ock i Kongl. Majit nådiga instruktion för såväl sistnämnda
41
komité som den samtidigt nedsatta lagkomitén, finnes antydt, att tillvägabringa »kraft och verksamhet
i statsförvaltningen samt noggrann vård af enskild rätt och säkerhet, genom lagarnes oväldiga skipande
af en oberoende domaremakt». Vid 1856 års riksdag afgafs inom ridderskapet och adeln förslag
till indragning af presidentsembetet i krigskollegium samt detta kollegii ombildning till en armé-förvaltning,
sammansatt af frislående afdelningar med hvar sin allena beslutande chef; hvarjemte f. d.
statsrådet m. m. grefve von Platen, vid samma riksmöte, uti enahanda riktning förordade en ombildning
af förvaltningen af sjö-ärendena; men som rikets ständer, med föranledande af flera inom de
andra stånden i lika syften framställda motioner, beslöto att till Kongl. Majit ingå med underdånig
begäran »om tillsättande af en komité af sakkunnige personer, lör att afgifva yttrande och förslag
huruvida och på hvad sätt en sådan förändring uti styrelse-verkens och förvaltnings-mvndigheternas
organisation skulle kunna åstadkommas, som i öfvererensstämmelse med de grunder hvaruppå den
så kallade departemental-styrelsen hvilar, beredde en dylik organisations närmare samband med stats—
departementen äfvensom möjligaste enkelhet i ärendenas behandling i förening med mesta säkerhet»,
ansågos de ingifna motionerna icke böra af Rikets Ständer lill särskild handläggning företagas
Uti Rikets Ständers den 25 April 1857 till Kongl. Majit i ämnet aflåtna skrifvelse, yttras bland
annat, »att Rikets Ständer väl icke vore i tillfälle att ingå i närmare utredning om beskaffenheten
af de organisationsförändringar, som kunde vara erforderliga och lämpliga samt ännu mindre att derför
uppgöra fullständiga förslag, men att det likväl icke undfallit Rikets Ständers uppmärksamhet att,
för så vidt fråga kunde blifva om en förändring, åsyftande att införa en uti åtskilliga andra länder
bruklig så kallad minister styrelse, hvarigenom förvaltningsärendena blefvo afgjorda af departementscheferne
och departementen således organiserade med byråer endast för ärendenas beredande, en dylik
förändring hvarken vore öfverensstämmande med rikets grundlagar, eller i öfrigt förenlig med den
säkerhet att ärendena behörigen handläggas, som är afsedd derigenom att denna handläggning är öfverlemnad
åt embets- och tjenstemän, hvilka, sjelfständigt verkande, äro för sina åtgärder i laga ordning
ansvarige; att deremot ändamålet torde kunna vinnas derigenom, att de behöflige förvaltningsverken,
såsom särskilda afdelningar förenades under departements-chefens högsta chefsskap och inseende; samt
att i sådant fall behandlingen af dithörande ärenden och rättigheten att derutinnan besluta likaväl
borde, under behörig ansvarsskyldighet, tillhöra der anställde embets- och tjenstemän, antingen kolleklift,
då ärendenas vigt och beskaffenhet funnos böra dertill föranleda, eller, då fråga endast vore om verk
ställighets—åtgärder,
eller mindre vigtiga ärenden, al vederbörande afdelningschefer.
Den komité, som under ordförande af f. d. statsrådet m. m., J, F. Fåhraeus af Kongl. Majit i
nåder tillsattes för behandlingen af frågan om en förändrad organisation af rikets styrelse- och för
valtningsverk,
sammanträdde den 23 September 1858 och tillstyrkte, uti afgifvet underdånigt betänkande
den 26 Maj 1859, hvad krigskollegium anginge, uppå anförde skäl, hufvudsakligen:
att krigskollegium må såsom rikskollegium upphöra;
att presidents-embetet indrages;
att i kollegii ställe inrättas en armé-förvaltning, hvilken, med afräkning af vissa ärenden, som
borde detta verk frånskiljas, öfvertager de göromål, som nu tillhöra krigskollegium;
att armé-förvaltningen organiseras på fyra af hvarandra oberoende afdelningar;
den lista för artilleri-ärenden;
den 2:dra för fortifikations-ärenden;
den 3:dje för arméens intendents-ärenden och
den 4:de för arméens aflönings-, pensionerings- och fondförvaltnings-ärenden;
att general-fälttygmästaren blifver chef för lia afdelningen; fortifikations-generalen lör den 2:dra;
general-intendenten för den 3:dje och en general-krigskommissarie för den 4:de afdelningen;
att de tvenne sistnämnde afdelnings-cheferne tilläggas general-majors värdighet;
att föredragande ledamöter blifva:
på lia afdelningen:
Fält-tygmästaren,
Ett krigsråd;
Landf örsvarskomit. Bet» IV. 0
42
på andra afdelningen:
Öfversten vid ingeniör-corpsen,
Ett krigsråd;
på 3:dje afdelningen:
En intendent,
Ett krigsråd;
på 4:de afdelningen:
Ett krigsråd och
Kamererare!) i pensions- och förvaltningskontoret;
att hvardera afdelningen erhåller sitt eget kansli och kammarkontor samt l:a. 2:a och 3:e afdelningarne
derjemte, hvardera, ett militärkontor;
att, såsom för armée-förvaltningen gemensamma, må bibehållas:
ett advokat-fiskalskonlor:
ett boksluts- och kontroll-kontor, och
ett kassa-kontor;
att, då någon af cheferne för de tre förstnämnde afdelningarne, af sjukdom eller annat laga förfall
hindras att sitt embete förrätta, militärledamoten å afdelningen må, tillsvidare, intaga afdelningschefens
plats och embetsutöfning, med skyldighet alt sådant till chefen för landtförsvars-departementet
genast anmäla;
att. när krigsråd, af en eller annan anledning, hindras att sitt embete förrätta, vederbörande afdelningschef
skall ega att uppdraga tjenslens bestridande åt den ordinarie tjensteman inom afdelningens
kassa eller kontor, som hail finner dertill mest tjenlig;
att, då pensionerings- och löndlörvaltningsärenden af vederbörande kamererare föredragas, sådant
bör ske i närvaro af det vid -4:de afdelningen anställde krigsrådet, dervid alla tre ega rösträtt;
att, beträffande andra ärenden, som på aldelningarna förekomma, ledarnöterne, såväl militäre som
civile, skola hvar sina mål bereda och inför afdelningschefen föredraga, samt äfven ega att med honom
ingå i den öfverläggning som före algörandet kan erfordras, men chefen tillkomma att allena
besluta;
att inom artilleri-, fortifikations- och intendents-afdelningarne, vederbörande civilledamot skall med
yttranderätt bev sta öfverläggningarne i de förvaltningsärenden, som af militärledamot föredragas;
att, då ärenden skola in pleno behandlas, armée-förvaltningen utgöres af:
såsom beslutande ledamöter:
de fyra afdelningscheferne eller deras suppleanter;
såsom föredragande ledamöter:
Krigsrådet å fortifikations-afdelningen, då ärendet rörer armée-föivaltningen i allmänhet; eller
Krigsrådet å den afdelning, till hvilken ärendet närmast hörer;
att, vid pleni-sammankomsterne ordet skall föras af den i värdighet och ålder inom graden,
främste ledamoten;
att, om meningarne finnas delade, beslutet fattas medelst omröstning, hvarvid, då rösterna äro
lika, ordförandens mening blir gällande;
alt den verket tillhörande revision af medels- och persedel-redogörelse såsom en underafdelning
förlägges till boksluts- och kontroll kontoret;
att all hufvudsaklig för armée-förvaltningen erforderlig bokföring, jemte kontrollen å kassor, sammanföres
uti sistnämnda för förvaltningen gemensamma kontor;
att alla till 4:de hufvud-titeln hörande räkenskaper, med undantag af sådane, som för det centrala
embetsverket kunna anses mera främmande, måtte, så vidt möjligt är, underkastas fullständig
granskning inom arméeförvaltningen, innan de derifrån med bokslutet till kammar-rätten öfverlemnas;
att. (med indragning af kamererare-tjensterne) afdelningarnes föredragande civil-ledamöter tillika
må, med biträde af en kammarförvandt, utöfva chefs-skapet för kontoren, hvar inom sin afdelning;
43
att inventering af allmänua kassan må verkställas en gång hvarje söcknedag; hvaremot veckoinventeringarne
kunde upphöra samt granskning af fondernas säkerhets-handlingar inskränkas till en
gång om året.
att sekreteraren för pleni-ärenderna må indragas och hans befattning tilldelas sekreteraren vid
fortifikationsafdelningen;
att diarium öfver inkommande mål, som för närvarande föres gemensamt för hela verket, må, för
hvarje afdelning särskildt, föras inom afdelningarnes kansli under sekreterarens inseende och i sådan
form, att förenkling och lättnad derigenom beredas;
att, såsom följd häraf, registrators- och aktuarie-beställningen indrages:
att de nuvarande notarierne, mot någon förhöjning å lönen, förordnas att vara sekreterare, en å
hvarje afdelning;
att kamererarne i artilleri-, fortifikations-, intendents- och aflönings-afdelningarnes kammarkontor
indragas;
att, vid nuvarande innehafvarens afgång, förenade ombudsmans- och kamererare-befattningen vid
invalidhusfonden indrages, samt denne tjenstemans göromål fördelas emellan armée-förvaltningens ombudsman
och kamereraren i pensions- och fondförvaltnings-kontoret;
att all bokföring och revision jemte medels och persedel-anordningars utskrifvande, som na sker
i afdelningskontoren, må till boksluts- och kontrollkontoret öfverflyttas;
att följande åtta kassor och fonder, nemligen:
Krigsmanshuskassan,
Invalidhusfonden,
Tross-passevolans-fonden,
Förenade mötes-passevolans-fonden,
Norrbottens hästjägare-sqvadrons fond,
Volontär-vakans-medels-fonden,
Militiae—boställskassa!) och
En per mille fonden,
hvilkas behållning den 51 December 1838 sammanlagdt ulgjorde 3,623,960 riksdaler 38 öre riksmynt,
anförtros till armée-förvaltningens vård;
att krigskollegii hittills egande uppdrag att tillsätta regements-skrifvare vid regementen och corpser
inom arméen hädanefter må upphöra, samt att dessa tjenstemän, uppå underdåniga förslag af vederbörande
chefer eller befälhafvare, må af Kongl. Maj:t i nåder utnämnas;
att regements- och corps-chefer må sjelfva tillsätta regements-kommissarier; samt
att kammarkollegium må erhålla uppdrag att öfvertaga följande för krigskollegium (eller arméeförvaltningen)
»mera oegentliga bestyr, hvilkas rätta och gagnande handhafvande förutsätter en insigt
i hithörande ämnen, som icke alltid eller ovilkorligen är att hos krigsförvaltningens embetsmän påräkna,
nemligen:
granskning af syne- och ekonomiska besigtningsinstrument öfver indelda arméens boställen utan
undantag, samt meddelandet af de föreskrifter, i hvad häfd, stängsel och vård samt laga husens
vidmakthållande beträffar, som deraf kunna påkallas;
beviljande af besinningstid å nybyggen och uppodlingar å utmark, tillhörande de åt militien upplåtne
bostads- eller utarrenderade boställen;
upptagande af frågor om skyldighet till rustning eller rotering samt om indelning dertill; hvilka
frågor hittills af krigs- och kammar-kollegierna gemensamt pröfvats;
pröfning af Konungens befallningshafvandes, dels gemensamt med regements-chef, dels efter den
sistnämndes hörande, meddelade beslut rörande hushållning, fridlysning, afverkning och försäljning
af boställsskogen, när sådane beslut i vederbörlig ordning varda öfverklagade;
pröfning af besvär i frågor om tillåtelse att foder från boställe försälja eller »gagnelig inrättning»
å boställe anlägga;
samt att, då Kongl. Maj:t sådant anbefaller, afgifva underdånigt utlåtande:
44
a) rörande tvister eller andra frågor emellan ryttare och soldater å ena samt deras rust- eller
rotehållare å andra sidan, om de förstnämndes lön eller annan på allmänna knektekontraktet, eller
dem emellan öfverenskommet laga kontrakt, grundad rättighet; och
b) hvad angår tvister eller andra frågor om ryttare- och soldat-torps byggande, underhållande
och skötsel samt syner derå.
Deremot borde arméens förvaltnings-verk fortfarande tillhöra:
a) allena
frågor, rörande byggnad och underhåll af de å bostads-boställen behöflige karaktershus;
inqvarteringspenningars utgifvande till boställsinnehafvare, som af karaktershus äro i saknad;
brandstods beviljande; och
b) gemensamt med kammarkollegium:
underdåniga utlåtanden i allmänna frågor rörande indelnings-verket, i hvad angår detsammas hufvudgrunder
och deras upprätthållande.
I anledning af hvad sålunda af 1858 års komité blifvit i underdånighet anfördt och hemstäldt,
täcktes Kongl. Maj:t infordra underdånigt utlåtande af krigskollegium, som i skrifvelse den 29 November
1859 hufvudsakligen yttrade:
att kommitterade icke framställt »hvilka brister i kollegii sammansättning eller förvaltningsverksamhet
behöfva afhjelpas, samt icke heller uppgifvit hvad som egentligen skulle kunna vinnas genom
den föreslagna förändringen»;
att, genom den af Kongl. Maj:t den 6 November 1849 fastställda organisation, hvarigenom alla
till riks-statens 4:de hufvudtitel hörande anslag, äfvensom öfriga för landförsvaret afsedda medelstillgångar,
med undantag blott af anslaget till salpeters uppköpande, blifvit under kollegii förvaltning
förenade, den dittills varande splittring af krigs-administrationen i hufvudsakligaste måtto är vorden
undanröjd;
att. vid denna organisations införande, åtskilliga nya göromål inom krigskollegium tillkommit, men
kollegii personal, sådant oaktadt, blifvit förminskad med 7 embets- och tjenstemän;
att berörda nya organisation fortgått i nära 10 år, under hvilken tid ärendena i allmänhet
blifvit med större^ skyndsamhet, än under den föregående tiden, handlagda;
att kollegium således vågade tro, att dess hittills varande sammansättning och förvaltning icke
finnas behäftade med sådana brister, som påkalla de genomgripande förändringar komitén ansett nödiga,
»om än den under tiden efter senaste organisation vunna erfarenhet häntyder på lämpligheten
och möjligheten af några mindre väsendtliga förändringar, i afseende å den formella behandlingen af
åtskilliga mål, och'således utan allt inflytande på sjelfva organisationen»;
att komitén, såsom skäl för sitt förslag, anfört, att embetsverken »voro snart sagdt isolerade från
regeringen», men, utan att ingå i en närmare utredning eller bevisning af ett sådant förhållande, ansett
detsamma såsom gifvet;
att kollegium, som för sin del icke kunnat förmärka något bristande samband emellan sig och
landförsvars-departementet, anser, med stöd af föreskrifterna i 10 och 38 § § regeringsformen, öfverensstämmande,
»att kollegium, med sjelfständig myndighet i sina rådslag och beslut i saker som till
kollegii pröfning höra, och med frihet i sin yttranderätt, när kollegii utlåtande eljest påkallas, under
den ansvarighet lag och författningar bestämma, måste ställa sig lill efterrättelse departements-chefens
bud och befallningar, så vidt de inskränkas till det formella vid målens behandling; och att kollegium
således åligger att meddela honom alla de handlingar, räkenskaper, skriftliga upplysningar och
uträkningar, äfvensom genom sina embets- och tjenstemän alla de mundtliga uppgifter han kan, uti de
departementet tillhörande regeringsärenden, äska; utan ock att iakttaga departements-chefens föreskrifter
angående omfattningen af från kollegium infordrade yttranden, hvilka omständigheter eller förhållanden
deruti böra utredas samt tiderna, inom hvilka såväl samma yttranden böra afgifvas som anbefallda
verkställighetsåtgärder vidtagas»;
45
att kollegium anser dessa i regeringsformen meddelade föreskrifter medföra allt det samband,
stats-departementet och kollegium emellan, som grundlagen åsyftar och med stats-förvaltningens inrättning
är öfverensstämmande;
att kollegium med komitén instämmer om nyttan deraf att embetsexamina ordnas så, att befordringar
och transporter från departementets kansli-expedition till plats inom underordnade förvaltningsverk,
eller derifrån till tjenst inom expeditionen må utan kompetens-hinder kunna ega rum;
att komiténs hemställan om ölverflyttande till kammarkollegium af åtskilliga ärenden rörande
den indelda arméens boställen, soldattorpens byggande och vidmakthållande m. m. deremot icke kan
af kollegium biträdas, enär, enligt kollegii föreställning, »enhet och ordning i krigs-administrationen
fordra, att den af ett särskildt inrättadt embetsverk utöfvas så, att sammanhanget emellan de särskilda
grenarne deraf ej måtte upplösas eller gå förloradt»;
att kollegium tillstyrker bifall till komiténs förslag att regements-skrifvare må, uppå underdånig
anmälan af chefsembetet, af Kongl. Maj:t i nåder utnämnas, äfvensom att tillsättning af regements
kommissarier
varder åt regements-chef eller befälhafvare öfverlemnad, i de fall sådant ej förut eger rum;
att kollegium ej kan tillstyrka att till en afdelning af styrelseverket sammanföra de flere kassor
och fonder, som nu på särskilda afdelningar förvaltas och redovisas;
att, då grundlagen erkänner kollegierna såsom »sjelfständiga», för styrelsen behöfliga myndigheter
och, så länge förvaltnings-lagstiftningen icke förändras derhän, att förvaltnings-myndigheterna
blifva »af ministerielt godtfinnande beroende», del blefve i kollegii tanke äfventyrligt för både styrelsens
bästa och den enskildes rätt, om kollegierne, ett eller flera, upphäfdes, eller om, genom nedsättning
af den värdighet dessa nu innehafva, det inflytande de böra ega, »för att kunna rätt utöfva sitt kall»,
förlamades;
att kollegierna vore ett stöd för styrelsen och att det klander, de för sina åtgärder få uppbära,
söker, i fall i deras ställe endast finnas afsättliga chefer, ett högre föremål, hvaraf styrelsens anseende
lider; att kollegierna, i sitt förhållande till enskilde, gifva en ökad säkerhet, vid rättsfrågors
behandling af flere personer under gemensam ansvarighet, att ärendena behandlas med oväld och
sakkännedom; att den medborgerliga friheten och rättssäkerheten betryggas, om förvaltningsverken
lemnäs ostörda i sin pröfningsrätt, och att detta förhållande återverkar äfven inom administrationens
högsta område och främjar det konstitutionella statsskickets utveckling; att enmannaväldet, som
gifver styrelsen ett svagare stöd, än väldet deladt på flera med gemensam ansvarighet, icke heller
utgör något vilkor för ärendenas skyndsamma gång, enär kollegium icke kan inse af hvad orsak
ärendena skulle fortare kunna afgöras af en beslutande chef med biträde af två rådgifvande ledamöter,
som äro föredragande än af en chef (president) och två föredragande ledamöter, som alla
äro beslutande; att den kraft och det inflytande krigskollegium, som har rättighet att ålägga vitén
för att få sina befallningar efterkomna, kan utöfva öfver myndigheter inom arméen, skulle minskas
hos en arméeförvaltning, der stundom en afdelningschef, isynnerhet då han företrädes af en ledamot,
som kunde ega lägre rang än den embetsman, som skulle beslutet verkställa; att, genom kollegii
upplösande, kommer den enhet i ärendenas behandling och likhet i tillämpningen af författ
ningar,
som af presidenten nu öfvervakas, till stor del att gå förlorade; att det är presidenten som
vid de årliga statsreqvisitions-förslagens uppgörande jemkar afdelningarnes behof så. att desamma på
det hela inskränkas inom anslagets belopp; att, om denna öfverordnade jemkningsmakt icke funnes,
skulle afdelningscheferne icke eftergifva sina anspråk och saken genom omröstning afgöras, beroende
möjligen på hvilken chef vore ordförande; att afdelningscheferne skulle, i förhållande till de blifvande
föredraganderne inom arméförvaltningen, komma att åtnjuta en större ledighet i sina befattningar,
än som med en billig fördelning af embetsgöromålen inom ett statens styrelseverk synes
rätt stå tillsammans; att »högsta styrelsen», i frågor, som från »närmaste instans» dit ingå, och i
den senare efter omröstning algjorts, skulle komma att sakna kännedom om minoritetens mening;
att aflöningen för en general-krigskommissarie och ett krigsråd på fortifikations-afdelningen kunde
besparas, derest krigskollegium varder bibehållet; att militär-ledamot, enligt komiténs åsigt, skulle
komma att sakna den reservationsrätt, som blifvit civilledamot förbehållen; att komiténs förslag
46
till ärendenas fördelning påkallade åtskilliga af kollegium framhållna jemkningar; att kollegium, uppå
anförda skäl, afstyrker indragning af kamererarne i artilleri-, fortifikations- och intendents-kammarkontoren,
äfvensom att krigsråden må blifva kontorsföreståndare, hvar inom sin afdelning; att kollegium
likaledes afstyrker den föreslagna indragningen af registrator!), som tillika är aktuarie; att
kollegium anser den af komitén förordade förändrade reglering af kanslipersonalen icke böra bifallas,
likasom ej heller komiténs förslag om bokföringens revisionens och anordningsbestyrets öfverllyttande
till boksluts- och kontroll-kontoret, hvilka sistnämnda göromåls verkställighet, med den
inskränkta personal som komitén dertill anvisat, kollegium derföre anser »omöjlig» och på det
»högsta afstyrker»; att, beträffande vecko-inventeringarna al kassan och tvenne årliga inventeringar
af säkerhets-handlingarna, kollegium betraktar desamma såsom »nyttiga» och »nödvändiga», samt
alltså icke böra a 'skaffas; att, ehuru komiténs förslag, att alla till kollegium ingående årsredogörelser
borde, »så vidt ske kunde», i bokslutskontoret granskas, innan desamma, åtföljande arméeförvaltningens
hufvudbok, till kammarrätten insändas, är till grundsatsen riktigt, om en dubbel revision
anses nöd\ändig, så möta, för verkställigheten deråt, flera svårigheter; att redan före år
4831, och ytterligare med den genom Kongl, brefvet af den 17 December samma år kollegium
gifna förändrade organisation, förordnades bland annat, att räkenskaperna för indelda arméens lönetillgångar,
för uppbörden af krigsmanshusmedel samt för gamla stammens och bevärings-manskapets
mötesmedel. icke vidare borde hos kollegium granskas; att härigenom erkändes att en sådan granskning,
om än nyttig, icke vore nödvändig, samt att granskningen hos kammarrätten, »ordningslullt
och med noggrannhet verkställd, lemnar staten den säkerhet för kontrollen på det författningsenliga
användandet af dess tillgångar, som fordras kan, så framt icke, för den dubbla granskningens verkställande,
de förvaltande verkens tjenstemän skulle betydligen ökas;» att, sedan införandet af 1849
års organisation för krigskollegium, hvarken provianterings-direktionernas eller öfriga inom regementen
och corpser inrättade förvaltningars årsredogörelser, hos kollegium undergått annan granskning,
än den genom Kongl, brefvet af den 6 November sistnämnde år nådigst anb Tallda generella,
hvaremot den speciella ensamt tillhört kammarrätten; att åter förläggandet till krigskollegium af
den fullständiga revisionen skulle föranleda, ej allenast att genom anmärkningsmålens behandling
civilledamöterne, hvilka till antalet minskade från 4 till 3, redan äro träget sysselsatte, jemväl med
de sedan 1850 års ingång, från statskontoret till krigskollegium öfverflyttade ärenden, »otvifvelaktigt
komme att åsamka sig balans å sin föredragning, så vidt ärendena skola med noggrannhet och omtanke
behandlas, utan ock att revisorernes antal ovilkorligen behöfde tillökas» samt att »då det
således vore omöjligt för kollegium att under nuvarande förhållanden, öfvertaga den tillökade revision
komitén ifrågaställa och sådant måste blifva än mera overkställbart för den nya arméeförvaltningen,
kollegium, äfven till denna del af komiténs förslag, nödgades afstyrka nådigt bifall.»
Efter några mindre hufvudsakhga erinringar mot den af komitén föreslagna nya aflöningsstaten,
deribland, att arvoden icke deruti blifvit uppförda hvarken för öfversten vid ingeniör-corpsen. såsom
föredragande militärledamot, eller för den vid fortifikations-afdelningens militärkontor tjenstgörande
adjutanten; samt att anslaget till gratifikationer åt e. o. tjenstemän blifvit nedsatt från dess hittills
egande belopp 5,000 rdr till endast ii,000 rdr årligen, har kollegium slutligen förklarat sin öfvertygelse
vara: att behandlingen af så kallade extra ordinarie afskrifningar af förluster å persedlar genom
tillgiepp. rymning, eldsvåda o. s v , icke borde från kollegium till kammarrätten ölverflyttas; att den
af komitén yttrade åsigt, att embets- eller tjensteman, som tillträdt af Rikets Ständer beviljad löneförhöjning,
»må vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid embetsverkets förändrade organisation varder stadgad», icke kan utsträckas utöfver 1860 års
utgång, och den till samma tid af Rikets Ständer fastställda statsreglering; samt att kollegium bordt
fästa Kongl. Alaj:ts nådiga uppmärksamhet vid den förminskning i riksrättens ledamöters antal som
genom indragning af tre rikets kollegier måste uppkomma.
47
Uti dessa mot 1858 års komités underdåniga betänkande framställda anmärkningar hafva, på
sätt ett vid krigskollegii underdåniga utlåtande bifogadt protokoll närmare utvisar, kollegii t. f. president
och tre civile ledamöter sig förenat; hvaremot, af kollegii tre militär-ledamöter, general-intendenten
i hufvudsaken gillade komiténs förslag, men generai-fälttygmästaren och ingeniör-generalen.
ehuru sinsemellan något skiljaktige i fråga om sättet, ansågo att, äfven med bibehållande af embetsverket
såsom rikskollegium. en sådan förändring i verkets organisation kunde tillvägabringas, att afdelningarne,
under hvar sin beslutande chef, gjordes fristående; instämmande dock alla tre militäre
ledamöterne i öfvertygelse!) om behofvet af en större enkelhet och skyndsamhet i ärendenas behandling
inom kollegium och en dertill syftande förändring i kollegii nuvarande sammansättning och verksa
mhet.
De genom Kongl. Maj:ts nådiga bref ;>f den 16 Juli 1861 utsedde kommitterade, som med uppmärksamhet
granskat och öfvervägt hvad sålunda, i fråga om krigsförvaltningen, dess sammansättning
och verksamhet, af i ämnet hörda myndigheter blifvit anfördt, hafva ansett denna vigtiga angelägenhet
kunna lämpligast utredas genom besvarandet af följande hufvudfråga:
Uppfyller krigskollegium i sitt nuvarande skick till alla delar sitt ändamål att vara ett centralt
förvaltningsverk för rikets försvar till lands, eller kan detta ändamål bättre ernås genom kollegii ombildning
medelst en i vissa delar förändrad organisation; och bör i sådant fall det nuvarande presidents-embetet
bibehållas; samt
Hvilka äro fördelarne eller de möjliga olägenheterna deraf, att ärendena, uppå fristående afdelningar
beredda och föredragna, i vissa fall af afdelningschefen allena afgöras?
För besvarandet af denna hufvudfråga, hafva kommitterade, hvilka i vissa fall dela de åsigter
som af 1858 års komité blifvit, så vidt krigskollegium angår, inför Kongl. Maj:t i underdånighet
framlagde, ansett sig böra ingå i granskning af åtskilliga här ofvan vidrörda och till uppmärksamhet
berättigade inkast och betänkligheter, dem krigskollegium mot nvssbemälde komités betänkande framställt.
för så vidt de äfven stå i strid med kommitterades egna åsigter i ämnet, och med det organisationsförslag
till krigskollegii ombildning som i det följande skall framställas.
Kommitterade få derföre anföra:
De kunna icke, i likhet med krigskollegium finna, att 1858 års komité genom sitt förslag till
kollegii ombildning, åsyftat att ställa de fristående afdelningarne af det nya förvaltnings-verket och
dessas chefer i en annan eller mera beroende ställning till chefen för landförsvars-departementet, än
den hvaruti krigskollegium och dess president, i öfverensstämmelse med grundlagens bud och konungens
dermed enliga föreskrifter, sig för det närvarande till denna embetsman befinna.
Då de inom krigskollegium förvarade kassor och fonder, som nu af hvarje afdelning lör sig förvaltas,
kunna, utan hinder af de särskilda afdelningarnes dispositionsrätt öfver medlen för de med dem
afsedda ändamål, till vård och utlåning sammanföras uppå en afdelning, blefve det ledande till enhet
i förvaltningsbestyret, samt i fråga om räntefotens och säkerhetshandlingarnes förvaringssätt, till likhet
för dem alla, kommitterade för sin del icke finna betänklighet för ett slikt sammanförande höra möta.
De af krigskollegii pluralitet yttrade farhågor för det nya förvaltnings-verkets blifvande beroende
af »ministerielt godtfinnande»; för en »nedsättning af den värdighet», som embetsverket nu åtnjuter;
för »förlamandet» af det inflytande som verket hör ega och nu anses innehafva; för bortfallandet at
det »stöd för styrelsen» och för dess skyddande mot klander som kollegium anses utgöra; samt för
förminskandet af den säkerhet enskilde nu ega, då vid »rättsfrågors behandling», flere personer under
gemensam ansvarighet i pröfningen deltaga, att ärendena behandlas med oväld och sakkännedom,
kunna icke af l^pmmitterade delas.
Så länge minister-styrelse icke finnes i Sverige införd, vilja kommitterade icke tänka sig någon
ministeriel inflytelse utöfvad på den, med personlig ansvarighet för sina handlingar tillsatte embetsmannen.
Presidenterne i krigskollegium hafva snart i 30 år varit tillförordnade, således lika mycket
beroende af »ministerielt godtfinnande», om man så vill kalla Konungens i statsrådet u[öfvade alsätt
-
48
ningsrätt, som cheferne för de fristående afdelningarne. Ett embetsverks värdighet eller anseende
nedsättes icke inför konungen och nationen genom en förändrad benämning, allenast nit, ordning,
drift, oväld och sakkännedom förefinnas, hvilka egenskaper kommitterade föreställa sig icke komma
att försvinna inom ett verk endast genom dess ombildning. Likaså antaga kommitterade att den nya
förvaltningen icke skall blifva för regeringen ett svagare stöd, än det som krigskollegium hittills
lemnat. Att från regeringen afleda klander, synes det nya verket vara ännu lämpligare än det nuvarande,
emedan klandret, i de flesta fall riktadt mot en beslutande, blir mycket verksammare än
mot flera med deladt ansvar. Frågor, med inflytande å medborgerlig frihet och rättssäkerhet, måtte
ganska sällan komma att beröras af ett förvaltande verk, hvars aldra flesta mål utgöras af medelsanordningar
efter fastställda stater samt persedelvård efter fastställda reglementen, så att föga tillfälle
här kan beredas för det konstitutionella statsskickets utveckling. Egentliga rättsfrågors behandling
kan endast undantagsvis tillkomma ett förvaltande verk, sedan genom Kongl, förordningen den
17 April 1828 dylika frågor i allmänhet upptagas af domstolarne. Att enmannaväldet i beslutskall
medföra större skyndsamhet i ärendenas afgörande, än fleres beslutanderätt, synes kommitterade vara
otvifvelaktigt och af all erfarenhet bekräftadt, liksom att vådan af enrådiga beslut förekommes genom
lagligt förbindande samråd med flere före beslutets fattande. All vigt vilja kommitterade icke frånkänna
det inkast, att en tillrättavisning, gifven under drägten af ett rikskollegium, kau hafva mera
inflytande, än från en chef med möjligen lägre rang, än den tillrättavisningen emottager; men dels
blir insigten allt allmännare, att det är embetet, icke personen, som bekläder det, som gifver detsamma
dess rätta vigt, dels bör, efter de rangstadganden kommitterade föreslagit, det anmärkta
rangförhållandet mera sällan komma att inträffa.
Hvad beträffar den någon gång behötliga jemkningen af de särskilda afdelningarnes statsreqvisitionsförslag,
för att inskränka deras sammanlagda belopp inom det anslag på det hela, som Kongl.
Majit eger att på ordinarie stat disponera för arméens materiel eller landförsvaret i allmänhet, så
kan en slik sammanjemkning, när behof deraf göres, lika väl ske af chefen för landförsvars-departementet
efter öfverläggning med afdelnings-cheferne, som af presidenten i krigskollegium.
Vidkommande den af krigskollegium befarade större ledighet i sina befattningar, som de n. v.
militär-ledamöterne, sedan de blifvit till afdelnings-chefer förordnade, skulle komma att åtnjuta, torde
i betraktande få tagas: att chefer, hvilka ensamt bära ansvaret för förvaltningen, vanligen icke äro
de minst betungade; att tvenne af här ifrågavarande chefer icke i denna egenskap uppbära någon
lön eller arvode, samt att den tredje af dem, eller general-intendenten, som är aflönad, skulle komma,
i enlighet med det förslag kommitterade hafva för afsigt här nedan framlägga, att under sitt chefskap
omfatta såväl intendents- som aflönings-ärendena samt alltså erhålla vidsträcktare förvaltningsbestyr,
än 1858 års komité ansett sig böra honom tilldela.
Högsta styrelsen kan så mycket mindre blifva i saknad af kännedom om minoritetens mening
mom det nya förvaltningsverket, uti mål hvilka derifrån till Kongl. Majit ingå, som redan föreskrifvet
är, att protokollet, då omröstning eller skiljaktiga tankar vid ärendets behandling egt rum, skall det
underdåniga betänkandet till Kongl. Majit åtfölja;
Öfvergående härefter till ofvanomförmälda hufvudfråga:
Huruvida krigskollegium, i sitt nuvarande skick, till alla delar uppfyller det ändamål, som med
detsammas inrättande varit åsyftadt, eller om detta ändamål kan genom en ombildning af kollegium
bättre ernås, samt huruvida, utan befarade olägenheter, beslutande-rätten i vissa mål, må åt afdelningscheferne
kunna öfverlemnas ?
få kommitterade, för besvarandet af denna fråga, i underdånighet anföra följande:
Krigskollegium, som, enligt hvad i det föregående är visadt, i sin början organiserades till en
art af stats-departement, inom hvilket den då öfver arméen och densammas alla angelSgenheler tillsatte
riksmarsken ledde och öfvervakade verkställigheten af de beslut, som i hithörande ämnen blifvit af
Konungen i rådet fattade; som, elter riksmarsk-embetets upphörande, antog egenskapen af ett förvaltningsverk,
understundom i förening med utöfvande af juridisk myndighet, ömsom räknande ett
riksråd, eller en högre militär-embetsman bland sina presidenter; och som slutligen, sedan år 1782
49
alltintill närvarande tid varit organiseradt på departement eller afdelningar, på sätt och vis fristående;
men med bibehållande af presidenten såsom den ledande och öfvervakande organen; kan i dessa
omständigheter icke jemföras med något annat kollegium än med förvaltningen af sjöärendena. Det
eger derföre icke heller för sin tillvaro såsom ett sammanhängande rikskollegium samma skäl som
för de öfriga kunna vara gällande. Samrådigheten, eller Heres deltagande i besluten, kan för en
mängd af ärenden inom krigsförvaltningen icke vara lika angelägen som i juridiska, kamei ala och
författningsberedande mål, der denna samrådighet är ett värn för den enskildes rätt, samt såväl mot
maktens missbruk, som mot ingreppen i dess lagliga välde. Men inom en ordnad förvaltning, der
de flesta ärenden äro verkställighets-åtgärder på grund af tydliga föreskrifter, äro dessa utstakade
värn öfverflödiga och utgöra endast ställda hinder för ärendenas raskare gång; under tider, saknande
politiska ansvarighets-former, ersatte de dessa och målens ringare mängd dolde deras olägenheter.
Men, då i följd af krigsmaktens bättre ordnande, krigskonstens utveckling, indelningsverkets
utbildade förhållanden och statsförvaltningens nyare centralisation, ärendena alltmera ökades i mångfald
och antal, så nödgades man, redan för 80 år sedan, att för målens handläggning dela krigskollegium
i afdelningar, utgörande i sjelfva verket flera små kollegier, sammanliållne genom presidentens
gemensamma ordförandeskap. Man gick i krigsförvaltningen en annan väg än inom de
andra styrelsegrenarne, der, i mån af ärendenas ökande och tillkomsten af nya arter af dem, särskilda
förvaltande verk lösrycktes från kollegierna och bildade af hvarandra oberoende ”styrelser”
utan kollegial form. Sammanhållningen i krigsförvaltningen hade sin förklaring, likasom sitt ganska
goda skäl deruti, att det förvaltande verket länge utgjorde sjelfva krigsstyrelsen och presidenten var
en slags krigsminister. Genom inrättandet först af stats-sekreteriatet för krigsärenden, och sedan af
general-adjutants-befattningen, minskades alltmera krigspresidentens betydenhet, oell dessa tre befattningars.
om inflytelse fällande, innehafvare lingö, i följd af rent personliga förhållanden, skiftevis
främsta styrande-rummet, intilldess genom den 1840 införda departementalstyrelsen och de tvenne
förstnämnde hetattningarnes förening i en hand krigspresidenten inskränktes till sin nuvarande begränsade
befattning, ordförandeskapet inom det ekonomiska förvaltningsverket. Att numera bibehålla
den enhet, som genom detta ordförandeskap, mera till namnet än i verkligheten, eger rum, dertill
kunde skäl endast finnas, ifall ärendenas behandling derpå kunde något vinna. Men detta är ej
händelsen. Ärendena måste tvertom vinna på att med full ansvarighet afgöras af en chef, som antagligen
med mesta sakkunskap lifligast känner önskan att de afgöras väl. En enhet mellan i sjelfva
verket skiljda enheter, med olikartade ärenden, kan icke vara behöflig, äfven om den vore möjlig, hvilket
den knappast är, och om någon gång likartade åtgärder förekomma, eller enhet i författningstolkning
är nödig, kan denna, genom tillfälligt samråd mellan de olika verken, vinnas, utan att söka en ständig
och mest blott i formen varande enhet, som just derföre endast verkar uppehållande och hindrande.
Krigskollegii olika afdelningar äro redan skiljda och sammanhållningen har alltmera försvagats.
Från den dag, då krigskollegium formerades på departementet’ eller afdelningar med en militärledamot
såsom den främste inom hvarje sådant, var det en i sakens natur grundad utveckling att
dessa fördelningar, för att kunna främja en så mycket driftigare och mera obesvärad behandling af
sig tillhörande ämnen, antogo egenskap af fristående myndigheter. Det var ock lätt förklarligt, att
general-fälttygrnästaren och fortifikations-generalen, hegge i spetsen ställde för hvar sitt vetenskapligt
ordnade vapen, äfvensom arméens general-intendent, från den tid detta embete inrättades,
under sina bemödanden att genom uppfinningar och förbättringar, utgångna från egna eller
i utlandet anställda försök, befordra vapnens ökade styrka och användbarhet till rikets försvar
elier arméetörvaltningens bättre ordnande, jemväl för krigstillståndet, skulle, såsom för
sig besvärande och tillhakahållande, betrakta de öfverläggningar, särdeles vid de årliga statsreqvisitions-förslagei.
s upprättande, som inom krigskollegium måste ega rum, och hvarvid de
föredragande militär-ledamöterne, af hvilka tvenne, chefer för sina vapen, icke med sina röster egde
mera inflytande än civil-ledamoten. Att bereda lull frihet och oberoende åt förhållanden, hvilka så
länge, i följd af sakens natur och till ärendenas båtnad, sträfvat att vinna detta, kan icke vara annat
Landförsvarskomit. Bet. IV. 7
60
än syftesenligt, då ingen nytta vinnes genom att motarbeta denna riktning och bibehålla en enhet,
mera föregifven och konstlad, än naturlig och verklig.
Såsom ordförande på afdelningarne, älven om han vore betjenad af det ypperliga minne, som
vöre vilkoret för att kunna ensam sammanhålla alla ärendens gång, förmår presidenten i krigskollegium
ändå icke att inskärpa, än mindre vidmakthålla enhet i åsigter och beslut, likstämmighet
i behandling af likartade frågor eller lika tydning och tillämpning af författningar, alldenstund hans
mening kan al tvenne röstegande ledamöters skiljaktiga tanke undanskjutas. För att kunna vid ötveriäggningarne
göra sin åsigt gällande måste han biträdas af en bland de tvenne med honom samfäldt
prölvande ledamöterne. Förenar han sig i militära frågor med civil-ledamoten, så undcrtryckes
derigenom den mest sakkunnige och praktiskt utbildade militär-ledamotens förslag. Vid allmänna
sammankomster, dervid de så kallade pleni-målen handläggas, är presidentens inflytande än
mera inskränkt. Hans andel i beslutet utgör då, så ofta omröstning sker, en sjundedel, och kan,
endast vid de tillfällen, då rösterne utfalla lika, verka afgörande. Också skall erfarenheten hafva
visat, att, oaktadt den nuvarande enheten, ärenden någon gång blifvit i strid med hvarandra afgjorda.
Säkerligen finnes också mera trygghet för likartade beslut i den ansvarighet som en förvaltningschef
måste känna att, rörande egna mål, höra sig före huru dermed likartade blifvit på de
andra afdelningarne afgjorda, än i presidentens minne ensamt, lemnadt på de vexlande afdelningarne.
Att åter, etter införandet af den förändrade organisation af förvaltningsverket, sorn nu är ifråga, bibehålla
presidents-embetet, endast för deltagande i pleni-ärendenas behandling, blefve hvarken behöfligt
eller med god hushållning förenligt, alldenstund, vid sammanträden för verkets gemensamma
angelägenheter, ordet kan föras af den afdelnings-chef, som af innehafvande grad, eller öfverläggningsämnets
särskilda beskaffenhet, anses dertill närmast berättigad. All vigt må icke heller frånkännas
den umbärlighet som Rikets Ständer funnit presidents-embetet i krigskollegium ega, enär de
under så många år icke för embetet beviljat någon lön; såsom följd hvaraf, alltsedan framlidne presidenten
friherre af Tibells år 1832 inträffade död, då den dittills bestådda presidentlönen, eller
öfverste-indelningen vid Helsinge regemente, till detta regemente återföll, kollegii t. f. president af
eventuella besparingar å öfverste-indelningen vid f. d. adelsfanan, sammanlagda med likaledes tillfälliga
öfverskott på 4:de hufvudtitelns anslag, under de tre sistförflutna tiotalen åtnjutit ett arvode
af endast 3,000 Rdr årligen, eller 500 Rdr mindre än den lön som bestås en kamererare eller
sekreterare inom kollegium.
Sedan konnnitterade i det föregående sökt visa, att krigskollegii redan befintliga organisation
på särskilda afdelningar icke erfordrar någon gemensam ordförande-enhet, gå de att undanrödja alla
betänkligheter mot förslaget att göra afdelningarne fullt fristående, och mot upphörandet af den kollegiala
formen å dessa, med öfverlåtande, i vissa fall, af beslutande-rätt åt aldelnings-cheferne, samt
att visa fördelarne af den föreslagna ombildningen.
Kommitterade hafva redan, vid granskning af krigskollegii majoritets-inkast mot 1858 års komités
utlåtande, sökt visa, att faran för ett ministerielt inflytande på afdelnings-chefen, mindre stöd
för regeringen, mindre trygghet att ärendena blifva med oväld och sakkännedom behandlade, vådan
för rättssäkerheten o. s. v. icke finnas.
Kommitterade få ytterligare tillägga, att de icke inse hvarföre de fristående afdelningarne skulle
nedsjunka till byråer under departements-chefen, hvilket under vårt närvarande statsskick vore oförklarligt;
icke heller att de skulle blifva beroende af en chefs enmannavälde. Bättre än en abstrakt
bevisning att framtida vådor icke skola ega rum, torde vara vittnesbörd dragne från hvad som står
inför våra ögon. Förebilden för den nya organisation, som här för krigsförvaltningen föreslås, finnes
i de många nya styrelser senare tider skapat; i general-tullstyrelsen, general-poststyrelsen, telegraf
och
fångvårds-styrelserna, styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader m. fl., alla med en allena
beslutande chef samt rådgifvande föredragande. Ingen, som med uppmärksamhet följt dessa styrelsers
alltmera utvecklade nit och verksamhet, kan förneka de stora framsteg och förbättringar, som
hvar och en af dem, inom omfånget af tilldelade bestyr, åstadkommit. Sammansättningen af dem
är ingen nyhet, såsom lånad från den äldsta inrättning i förvaltaingsväg som Sverge eger, eller
51
liins-sty reiser na; hvilka under flera århundraden förblifvit oförändrade och derigenom ovedersägligen
bevisat det ändamålsenliga och gagnande i den form de ursprungligen erhållit, och hvilka sätta utom
allt tvifvel, att en lika organisation väl lämpar sig för militärförvaltningens särskilda grenar.
Endast en sådan organisation kan uppmuntra den i spetsen för hvarje förvaltningsbestyr ställde
chefen att med håg och nit arbeta för tillvägabringande af gagnande förbättringar inom sitt vapen,
att sjelf föranleda uppslag i ärendena, utan afvaktan att de honom gifvas eller anbefallas, hvilken böjelse
är i allt stalsbestyr prisvärd, emedan staten är en lefvande fortgående organism, icke ett hjul i oföränderliga
spår.
Hvad den ifrågaställda sakkunnig hel en beträffar, borde det icke kunna förnekas, att åt densamma
inrymmes en större inverkan på ärendenas pröfning, då chef och föredragande ledamot, begge tillhörande
samma vapen eller förvaltningsgren, till öfverläggning sammanträda, än då, såsom nu sker, blott
en af dem i förening med presidenten och annan ledamot i målens behandling deltaga.
Kommitterade, hvilka, på samma gång de ansett en större skyndsamhet i krigsförvaltningens
ärenden kunna vinnas genom mindre omständlighet vid verkställighetsålgärden, derjemte varit angelägne
att bereda trygghet genom moget samråd i alla frågor af mera omfattning, invecklad beskaffenhet och
å rättsförhållanden inverkande, hafva derföre, på sätt de här nedan föreslå, gjort en sådan fördelning
af ärendena inom krigsförvaltningen, att mål, som fordra en noggrann tillämpning af rikets lika vidlyftiga
som invecklade kamerala lagverk, såsom frågor rörande indelningsverket, utsökningar och fiskalisationer,
afskrifnings- och fondförvultningsmål m. fl. afskiljas från dem, som afse rena verkställighets—
åtgärder, genom Kongl, bref, general-ordres, stater, instruktioner och reglementen bestämda och begränsade;
de förra skulle afgöras genom omröstning, men de sednare af afdelnings-chefen allena beslutas,
hvaremot de begge föredraganderne hufva sig älagdt att, innan beslut fattas, sin tanke inför
chefen framhålla, samt att, när den icke af honom gillas, sin skiljaktiga mening i protokollet nedlägga.
Äro de af rescrvanterne yttrade betänkligheter grundade, skall säkert ingen för egen trygghet
omtänksam afdelningschef uraktlåta att, före begagnandet af sin allena beslutande rätt, åt desamma
lemna ett tillbörligt afseende, enär han, i annat fall, mera än någonsin gör sig personligen ansvarig
för eli beslut, på hvars rätts- eller författningsvidriga beskaffenhet hans uppmärksamhet blifvit af de
föredragande fästad. Kommitlerade hafva den fulla öfvertygelsen, att ej den ringaste våda skall uppslå
genom denna åt förvaltnings-chefertie inrymda, men för missbruk väl motvägda magt, samt att
derjemte en större enkelhet i former, en ökod skyndsamhet i ärendenas behandling emot hvad det
mera omständliga och tunga Lollegii-arbetssättet tillåter, otvifvelakligt skola, utan förminskning i
mogen pröfning och angelägna kontroller, blifva de närmaste frukterna af det förändrade styrelsesättets
införande. Det militäriskt nyttiga, ändamålsenliga, för kronan besparande skall icke tillbakasättas eller
undertryckas för det blott formella i behandlingssättet, och den förebråelse man väl icke utan allt
skäl gör, den kollegiala formen alt, med förbiseende af det egentliga ändamålet i saken, anse kollegiet
eller verket för ett ändamål i sig sjelf och ärendena deraf beroende, då likväl ärendena äro hufvudsak
och verket blott är medlet; detta misstag, så menligt för ärendena, och så oroligt inverkande på
underordnade beroende myndigheter skall icke i den nya förvaltningen gerna kunna ega rum.
Att krigskollegii nuvarande form icke är böjlig för de nya förhållanden som vid ett krig eller
blott krigsrustningar inträffa, ådagalägges genom nödvändigheten, att vid sådana tillfällen bilda alldeles
fristående inrättningar, för att utan kollegiala omvägar bereda försvarsmedlen.
Det är visserligen klart att vid sådana utomordentliga tillfällen af mer omfattande verksamhet
utomordentliga åtgärder måste vidtagas, men det är dock önskvärdt, att den fredliga organisationen är
sådan, att den med sjelfva krigsorganisationen har något likartadt så att den genom ökad personal kan
ur sig sjelf utväxa, och icke få en bredvid sig stående utväxt utan allt sammanhang med henne.
Efter denna öfverblick af krigsförvaltningens (krigskollegii) uppkomst och första organisation, de
förändringar deri som stundom egt rum, af Rikets Ständer sednast blifvit begärda och af 1838 års
komité för Styrelse- och förvaltnings-verkens ombildning föreslagna, äfvensom de anmärkningar mot
detta förslag, krigskollegium hufvudsakligen framställt, och hvilka anmärkningar, der de icke ansetts
52
grundade, blifvit till besvarande upptagna, öfvergå nu kommitterade till sjelfva det förslag till en ny
organisation af krigsförvoltningen som af dem blifvit utarbetadt.
Krigsltollcgii ombildning till cn krigsförrättning.
Krigskollegium, hvars brister såsom ett ändamålsenligt förvaltningsverk kommitterade tro sig i
det föregående hafva ådagalagt, bör såsom rikskollegium upphöra och ombildas lill
en /crigs-förvaltning inom hvilken ärendena, efter sin olika art, pröfvas och afgöras utaf särskilda,
of hvarandra oberoende afdelningar eller embeten, under hvar sin ansvarige chef, i vissa mål allena
beslutande, i vissa mål samfäldt med embels-ledamöter.
Dessa embeten skulle blifva:
Det första; Artilleri-afdelningen, benämndt general-fälttygmästare-embetet;
Det andra; Fortifikations-afdelningen, benämndt general-ingeniör-embetet;
Det tredje-. Intendents- och aflönings-afdelningarne, gemensamt benämnda general-intendents-embetet;
Dessa afdelningar eller embeten böra likväl ej mindre med hvarandra, än med rikets allmänna departemental-styrelse
för landförsvaret, ega det samband, som för ärendenas behöriga och skyndsamma
behandling erfordras.
Till t:sta och 2.dra afdelningarne eller general-fälttygmästare-embetet och general-ingeniör-embetet
hänföras de ärenden, som nu tillhöra krigskollegii artilleri- och lortifikations-afdelningar. Den 3:dje
afdelningen, eller general-intendents-embetet, bör i sig förena handläggningen af alla de angelägenheter,
som nu af krigskollegii intendents- och aflönings-afdelningar besörjas, och hvilka ärenden, äfven inom
general-intendents-embetet behandlas och afgöras å 2:ne särskilda afdelningar under enahanda benämningar;
instämmande kommitterade i den af krigskollegium mot 1838 års komité yttrade mening,
att behandlingen af de frågor, rörande indelda arméens boställen m. m. krigskollegium nu åligger,
fortfarande bör af krigsförvaltningen utöfvas, och således icke enligt nämnda komités förslag till kammarkollegium
öfverlly tias
Jemte ofvanberörda ärenden skulle tillhöra de särskilda embetena alla sådana af krigskollegium
nu in pleno behandlade mål, hvilka icke till sitt innehåll verkligen äro af gemensam beskaffenhet, utan
endast beröra ett visst embetes förvaltningsområde, dock med undantag af utfärdandet utaf de kungörelser
och cirkulärer, hvilka skola i svensk författnings-samling intagas.
Huruvida någon jemkning i den allmänna arbetsfördelningen embetena emellan kunde finnas lämplig,
bör få ankomma på embetenas egen gemensamma pröfning.
Kongl, krigsförvaltningen bör, beträffande rang och värdighet, bland rikets styrelse- och förvaltnings-ver
k intaga deri plats som Kongl, krigskollegium nu innehar, nemligen näst efter Kongl, krigs—
hof-rätten och näst före Kongl, förvaltningen af sjörendena.
Till vinnande af nämare samband inom armée-administrationen i allmänhet föreslås:
att cheferne för krigsförvaltningens särskilda embeten må till öfverläggning i förekommande
frågor kunna sammankallas af chefen för landförsvars-departementet, i närvaro jemväl af endera
eller båda expeditionscheferne inom nämnda departement, samt att det inbördes förhållandet
emellan ifrågavarande styrelse-orgauer må, så litet som möjligt, blifva bundet af formella
iakttagelser och föreskrifter.
I enlighet med de åsigter kommitterade redan uttalat, angående den ställning de nuvarande militärledamöterne
i krigskollegium borde intaga uti krigsförvaltningen, föreslås, såsom chefer och ledamöter
inom de särskilda embetena af här ifrågasatta förvaltningsverk:
i general-fälttygmästare-embetet:
Chef: General-fälttygmästaren ;
Ledamöter: Fält-tygmästaren,
Ett krigsråd;
53
i gener al-ingeniörs-embetet:
Chef: Chefen för ingeniör-corpsen;
Ledamöter: Öfversten i ingeniör-corpsen,
Ett krigsråd (delsamma som i general-fälttygmästare-emhctet);
i general-intendents-embetet:
Chef; General-intendenten (innehafvande general-majors rang);
Ledamöter:
å intendents-afdeluingeni
Intendenten (innehafvande öfverste-löjtnants rang),
Ett krigsråd ;
å aflönings-afdelningcn:
Ett krigsråd.
Krigsrådet på intendents-afdelningen deltager å aflönings-afdelningenj sådane beslut
som fattas genom omröstning.
Vid gemensamma öfverläggningar mellan krigsförvaltningens alla embeten i gemensamma angelägenheter,
föres ordet af äldsta embels-chefen.
Ledamölerne äro: de öfrige embetseheferne och samtlige krigsråden.
Föredragande härvid är krigsrådet på den afdelning till hvilken målet hörer; för mål som ej tillhöra
viss afdelning är krigsrådet på general-fälttyg—mäst are— och general-ingeniörs-embelena föredragande,
emedan bemälde embetsman kommer att härtill ega mera ledighet än de öfriga inom samma embetsgrad.
I händelse af hinder eller förfall för någon af embetseheferne att sina åligganden utöfva, föres
styrelsen inom ernbetet af dess tvenne ledamöter, som föredraga ärendena inför hvarandra, såsom det
i liknande fall tillgår inom landshöfdinge-einbetena. Uppstå olika meningar, galle den som af föredraganden
uttalas.
Då tvenne af krigsförvaltningens särskilda embeten sammanträda i gemensamma ärenden, föres
ordet al den embetschef till hvars förvaltning målet egentligen hörer eller, om ovisshet härom uppstår,
af äldste embetschefen. I begge embetschefernes frånvaro är äldste ledamoten ordförande. Uti dylika
sammanträden deltaga begge ledamöterne inom hvarldera ernbetet. Föredragningen sker af den ledamot
som ärendet närmast vidkommer, eller, om sådant icke kan bestämmas, af yngste ledamotm.
Å general-intendenls-embetets aflönings-afdelning deltager, då embetschefen ar frånvarande, intendenten
å intendents-afdelningen i besluts fattande, dervid föredragande krigsrådet eger afgörande rätt,
om skiljaktiga äsigter dem emellan uppstå.
I mål som förekomma inom de särskilda embetena under chefernes frånvaro och böra genom
samfäld omröstning afgöras, inträder för tillfället, såsom ledamot, krigsrådet inom annat embete, som
målet närmast angår, eller, vid ovisshet härom, den yngste af öfrige krigsråd.
I sammanträden mellan 2:ne embeten, under endera embetschefens frånvaro, deltager ej, till förekommande
af mindre lämplig röslöfvervigt å det ena embetets sida, militärledamoten inom det embete,
hvars chef vid sammanträdet är närvarande.
Då embete inom krigsförvaltningen, under embetschefens frånvaro, sammanträder med annat verk,
deltager i öfverläggningen, såsom 3:dje medlem å embetets sida, krigsråd från annat embete, hvilket
frågan företrädesvis angår, eller när osäkerhet härom eger rum, den yngste af öfrige krigsråd.
När ledamot år hindrad att sin tjenst förrätta, uppdrager embetschefen densamma åt den tjensteman
inom ernbetet, han dertill anser mest lämplig, i afvaktan på Kongl. Maj:ts nådiga bestämmande
huru härmed bör förfaras,
54
I begge, nu omförmälda fall, skall anmälau derom genast ske hos chefen för landtförsvarsdepartementet
samt, om hindret fortfar mer än tvenne veckor, förhållandet hos Kongl. Majit i underdånighet
tillkännagifvas, med hemställan och förslag i afseende pä den fortsatta utölningen af ledamotens
befattning.
Med tillämpning af de hufvudgrunder för styrelse- och förvaltnings-verkens ombildning, Rikets
Ständer anvisat och i det föregående blifvit framlagda, föreslå kommitterade följande bestämmelser, i
fråga om embetschefernes och ledamöternes olika myndighet:
Embetschef, hvar inom sin förvaltning, må efter föredragning al och öfverläggning med på
en gång närvarande vederbörande ledamöter ensam besluta; dock skola följande inom de särskilda
embetena förekommande mål der algöras genom samfäld omröstning, nemligen:
a) Frågor om underdåniga förslag till eller ändring af allmänna författningar, äfvensom om tolkning
och tillämpning deraf;
b) Mål angående indelningsverket;
c) Afskrifningsfrågor;.
d) Fondförvaltningsärenden;
Embetschefen allena tillkommer:
a) att till Kongl. Majit ingifva underdånigt förslag lill besättande af ledigblifven ledamotsbefattnmg;
b) att ingifva underdåniga förslag till besättande af ledigblifne kamererare- och sekreterare-tjenster,
hvarvid förfares på samma sätt som då landshöfding föreslår till tjenster, som af Kongl. Maj:t
tillsättas.
c) att på samma sätt föreslå förordnanden till dessa tjensters tillfälliga bestridande;
d) tillsättande af öfriga tjenster, jemte förordnanden inom de särskilda embetena; beviljande al
transport, tjenstledighet och afsked till och från dylika befattningar; antagning af extra ordinarie
tjenstemän och vaktbetjening;
e) utnämning, permittering eller entledigande, olika inom olika embeten, af underlydande vid
tyg-, ammunitions-, gevärs-, befästnings- och utrednings- m. fl. förråder samt verkstäder m. m. anställde
tjenstemän, sorn nu i krigskollegium tillsättas;
f) att upptaga frågor om ansvar för fel och försummelser i embetets tjenst.
Embetets ledamöter skola vid målets föredragning uttala sina åsigter och till protokollet anföra,
hvar för sig, sin mening, då denna är afvikande från det af embets-chefen fattade beslutet. Proto
kollen
skola härefter åtfölja de till Kongl. Majit ingående expeditionerna. Har ledamot ej särskild mening
lill protokollet anfört, anses han hafva instämt i beslutet
Vid gemensamma öfverläggningar mellan 2 eller alla krigsförvaltningens embeten skall beslut alltid
fattas genom allmän omröstning, samt om lika röster stadna mot lika, gälle ordförandens. Till
gemensamma öfverläggningar sker kallelse af den embetschef eller ledamot, som åligger föra ordet.
För besörjandet af de speciella göromålen hos krigsförvaltningen anse kommitterade erfordras följande
kontor och kanslier:
Inom general fälttygmästare-embetet och general-ingeniörs embetet:
ett militärkontor för hvartdera embetet, men
gemensamt kansli- och kammarkontor, likasom de nuvarande artilleri- och fortifikations—afdelningarne
inom krigskollegium
Inom general-intendents-embetet:
på intendents-afdel ningen:
ett militärkontor,
ett kansli- och
ett kammar-kontor; samt
på aflönings-afdelningen:
ett kansli- och
två kammarkontor
jemväl såsom i krigskollegium nu eger rum.
55
För krigsförvaltningens 5:oe embeten gemensamt:
ett advokatfiskals-kontor,
ett kassa-kontor,
ett hufvudboks-kontor,
ställda under krigsrådets A artilleri- och ingeniör-afdelningarne särskilda kontroll; hvaremot något gemensamt
registrator- eller aktuarie-kontor icke blifver behöfligt, om, såsom kommitterade i det följande
hemställt, målens diarie-föring å de särskilda aldeiningorne eger rum.
Förekommande frågor angående de gemensamma kontoren afgöras gemensamt af alla tre embetena.
Till hela krigslörvaltningens gemensamma öfverläggning hörer, utom de mål, som röra de tre gemensamma
kontoren:
a) allt hvad som krigsförvaltningen rörande ämnen i Svensk Författningssamling skall införas;
b) underdåniga förslag till förändring i gällande författningar rörande krigsförvaltningens organisation
eller i den af Kongl Maj:t för verket fastställda instruktionen;
c) Kongl, remisser, som icke till någon viss afdelning af krigsförvaltningen äro ställda.
d) underdåniga arbetsberätlelser efter hvarje års utgång;
e) alla Kongl, bref och general-ordres som till ett embete ankommit, hvilka af sekreteraren blott
till sina rubriker anmälas;
f) krigsförvaltningens arbetsordning, så att i lika fall ett lika iakttagande eger rum på samtliga
afdelningarne
Sekreterare tillsättas med Kongl, fullmagt såsom chefer för hvar och en sitt kansli, med skyldighet
att ansvara för kansligöromålen, nemligen:
en sekreterare för general-fälttygmästare- och general-ingeniör-embetenas gemensamma kansli,
samt en för hvarje af general-intendents-embetets båda afdelningars kanslier; hvaremot de
nuvarande -i notarie-tjensterna inom krigskollegium kunna indragas.
Sekretérarne böra i rang och värdighet ställas i jemnbredd med kamererarne, hvilket förhållande
eger rum i Rikets kollegier och förvaltande verk, och detta så mycket riktigare, som i annan hän
delse
sekreterarne skulle komma att sakna utsigt till vidare befordran inom verket, eller att i ledamots
ställe kunna utses och förordnas. Genom en sådan anordning af sekreterareplatserna vunnes den
fördelen att man å generalinteudents-embetets intendents-aldelning finge en kanslichef i stället för de
2:ne som nu äro anställde å motsvarande afdelning i krigskollegium, och hvilka, såsom delande tjenstgöringen,
icke, hvar för sig, kunna ega den omfattande kännedom af all å afdelningen skedd expedition,
som i flere afseenden är nyttig och önskvärd.
Sekreteraren i general-fälttygmästare- och general-ingeniör-embetena tjenstgör såsom sekreterare
vid hela krigsförvaltningens gemensamma öfverläggningar, och den nuvarande sekreteraretjensten i
krigskollegium indrages.
1 enlighet med den grundsats att de särskilda förvaltnings-embetena skola vara fullständiga inom
sig sjelfva, för förvaltningen af dem åliggande göromål, bör all revision och speciel räkenskapsföring
på embetcnas enskilda kontor verkställas.
För att fullständigt och i verklig mening kunna utöfva det allmänna öfverinseende och den kontroll
öfver arméens ekonomiska angelägenheter i sin helhet som krigsförvaltningen, lika med det nuvarande
kollegiala embetsverket, bör åligga, erfordras tydligen en vidsträckt och säker kännedom orri
beskaffenheten af den speciela administrationen uti olika delar af armée-ärendena, som af särskilda förvaltningsmyndigheter
inom arméen på grund af gällande författningar, reglementen och instruktioner,
handhafvas.
En fullständig sådan kännedom kan dock, lika litet i krigsförvaltningen, som nu i krigskollegium
ernås, då pröfningen af omförmälda myndigheters årsredogörelser för deras administration undandrages
det centrala embetsverket. I krigskollegium granskas nemligen numera den största delen af berörde
årsredogörelser endast till riktigheten af balanserna, jemte att debiterad uppbörd från kollegium till
siffran kontrolleras; men i allt öfrigt tages af räkenskapen ingen del. Att en dylik ordning ingalunda
56
är öfverensstämmande med kollegii egenskap af ej blott förvaltande, utan ock kontrollerande myndighet,
är uppenbart, helst då dermed jemföres åtskilliga speciela stadganden, hvaribland t. ex. bestämmelsen
i 35 § af Kongl, instruktionen för beklädnads-direktionerna vid indelda roterade infanteriregementen
och corpser ai den 23 Mars 1858, att krigskollegium åligger tillse »huruvida beklädnads»direktionerna
ställa sig gällande författningar och gifria föreskrifter till efterrättelse, samt att anmärka
»och beifra de afvikelser derifrån, som af direktionerna kunna göras.» Ett dylikt stadgande kan i
vidsträcktare mening svårligen tillämpas, så länge en fullständig granskning af beklädnads direktionernas
räkenskaper icke i krigskollegium eger rum.
Äfven utan afseende på nu anförda förhållande, vore det både mest naturligt och för statsverket
mest betryggande, om granskningen af arméens allmänna räkenskaper specielt verkställdes inom krigsförvaltningen,
som dertill ©tvifvelaktigt måste ega, såväl närmaste författnings- och sakkännedom, som
större praktisk insigt i ämnet, än revisionen inom Kongl, kammarrätten, hvilken nu nästan ensam tager
af räkenskaperna någon egentlig kännedom. Utan att vilja ifrågasätta noggrannheten ai den pröfning
armée-räkenskaperna i öfver-revisions-departementet undergå, torde dock egenskapen hos detta
departement af att uteslutande vara en kontrollerande, och till ingen del förvaltande myndighet, lätteligen
gifva en sådan riktning åt granskningsarbetet, att dermed snarare åsyftas räkenskapernas kontrollerande
till form och si (Tror, än pröfningen af de åtgärder, don redovisande myndigheten kan hafva
vidtagit eller underlåtit. Deremot borde en fullständig granskning inom krigsförvaltningen af berörda
räkenskaper hafva sistnämnda mål till sin hufvudsakliga uppgift och följaktligen verkställas på ett sådant
sätt, att vederbörande revisions-tjenstemäri skulle kunna hos förvaltningen mundtligen eller skriftligen
fullständigt redogöra för den administration, hvaröfver afgifna räkenskapen blifvit af dem i hela
sin vidd granskad. Öfverrevisions-dcpartementets speciela pröfning af armée-räkenskaperna synes i sådant
fall utan äfventyr för kronan kunna inskränkas till krigsförvaltningens egna redovisningar.
Men, huru vigtiga de skäl äro som sålunda tala för införandet af en revision i krigsförvaltningen.
öfverensstämmande med och hvilande på de grunder som här nu blifvit anförda, och huru stora de
fördelar än äro som härmed skulle kunna vinnas, torde dock en sådan revision, då den skulle synas
komma att stå i strid med hvad i detta afseende inom Rikets öfriga förvaltningsverk är gällande,
samt då dermed skulle vara förenad en årlig kostnad, beräknad till omkring 10,000 riksdaler såsom
löner för dertill anställde tjenstemän, våga icke kommitterade, till införande ensamt i krigsförvaltningen,
detta föreslå.
1858 års komité för styrelse-verkens omorganisation föreslog till vinnande af förenkling i den
»mångfald af bokhålleri» komité© ansåg i krigskollegium ega rum, att all bokföring måtte öfverllyttas
från de särskilda afdelningarnes kontor till det för verkets gemensamma bokslutskontoret
Utan att kunna instämma i det sätt, denna komité sålunda uppgaf för vinnande af bokföringens
förenkling, enär all bokförings borttagande från krigsförvaltningens sjelfständiga afdeiningar
skulle medföra stora olägenheter och hinder i afdelningarnes göromål, måste dock det åsyftade ändamålet
erkännas vara i hög grad önskvärdt. Men detta kan bättre vinnas på en väg, motsatt den,
som 1858 års komité föreslog, nemligen att bokföring väl bibehålies på krigsförvaltningens särskilda
afdeiningar, men att deremot ali speciel bokföring upphörde på det gemensamma hulvudbokskontoret.
hvilket borde närmare inskränkas till sin ursprungliga uppgift, att hafva sin egentliga befattning med
bufvudbokföringen allena.
I enlighet härmed föreslås:
Att i krigsförvaltningens gemensamma hufvudbokskontor icke någon annan bokföring må ega rum,
än den som består i dels sammanfattningen af en hufvudbok för hela krigsförvaltningen af de särskilda
afdelningarnes special-redovisningar, dels räkningars förande med Kongl, statskontoret och Rikets
Ständers bank samt dels, om sådant anses nödigt, ett summariskt uppbördssammandrag, för kassans
kontrollerande öfver de assignationer på banken, afdelningarne utfärda, och de banko-attester, som till
dem ingå, hvilka sedermera, i sådant fall böra samlas på hufvudbokskontoret; lärandes utan tvifvel de
sålunda inskränkta göromålen å kontoret kunna väl medhinnas af en person, benämnd hufvudbokhållare,
57
hvilken tjensteman, enligt hvad ofvan ör antydt, borde utöfva den speciela kontroll öfver krigskassören
som krigsförvaltningen funne skäligt föreskrifva.
Till följd häraf kunna kamererare- och kammarskrifvare-tjensterna i krigskollegii bokslutskontor
indragas.
Krigskollegii så kallade krigsmanshuskontor, hvilket har befattningen med Wadstena krigsmanshuskassas
förvaltning, rönte vid verkets sednaste omorganisation en motsatt förändring med kollegii
öfriga delar, nemligen att erhålla minskning, i stället för tillökning i sina göromål, derigenom att revisorn
å kontoret befriades från honom förut jemväl åliggande notarietjenstgöring. Kontorets dåvarande
särskilda kassör indrogs visserligen, men hans göromål förflyttades med detsamma på den gemensamma
krigskassören. Då i följd häraf samt derigenom att ingen tillökning i kamererarens göromål här tillkom,
ehuru sådan för de öfrige kamererarne egde rum, göromålen på ifrågavarande kontor icke stå i
något billigt förhållande till de andra kontorens, så föreslås i ändamål att rättrist jemna denna olikhet,
dels att kammarskrifvare-tjensten å krigshusmanskontoret må indragas genom dess förening med
revisors-tjensten; och dels
att kamereraren lämpligen kan öfvertaga kontors-handläggningen af alla fondförvaltningsfrågor inom
krigsförvaltningen i afseende på låns beviljande, försäkrande och uppsägning med mera, kommandes
härigenom alla lånefrågor inom krigsförvaltningen att tillhöra ett och samma kontor, hvilket med dylika
frågor redan förut hade sin väsentliga befattning, under det att de öfriga kontorens hufvudsakliga
ändamål är för angelägenheter af nämnde art nästan alldeles främmande, ellar åtminstone torde böra
vara detta.
Något hinder mot fondernas och lånens fortsatta räkenskapsföring på öfriga kontor, som hade
befattning med de olika föremål, hvartill fonderna voro afsedda, kan ej uppstå af bär framställda förslag.
Såsom mer passande för den utvidgade verksamhet krigsmanshuskontoret härigenom skulle erhålla,
torde kontorets benämning lämpligen böra blifva:
Pensions- och fond-förvaltningskontor.
L sammanhang härmed tillstyrkes den af nyss åberopade komité för styrelse-verkens ombildning
föreslagna indragning af förenade ombudsmans- och kamererare-tjensterna för den under krigskollegii
aflönings-afdelning ställda invalidhus-fonden, samt tjenstegöromålens fördelning mellan advokatfiskalskontoret
och generalintendents-embetets pensions- och fondförvaltnings-kontor, att så fort ske kan
ega rum
På grund af nu löreslagne organisation, samt med bibehållande af krigs-kollegii sammansättning
i allt hvad som härigenom icke komme att undergå förändring, skulle krigsförvaltningens tjenstepersonal
utföras af följande:
a) Oeneral-fälttygmästare-embetet.
Militär-kontor:
En adjutant.
Kansli:
En sekreterare; med skyldighet att äfven tjenstgöra i sådan egenskap vid krigsförvaltningens gemensamma
öfverläggningar, och tillika ansvara för dess arkiv.
En kanslist.
Kammar-kontor:
En kamrerare;
En kammarförvandt;
En revisor;
En bokhållare;
Tre kammarskrifvare.
Landförvarslcomit. Bet. IV.
58
En adjutant.
En adjutant.
En Sekreterare,
Tre kanslister.
En kamererare,
En kammarförvandt,
En revisor.
En bokhållare,
Två kammarskrifvare
En sekreterare.
En kanslist.
b) Gener al-ingeniör-embetet.
Militär-kontor:
Kansli: \ , . ....
»7 , . > gemensamt med general-laltygmastare-embetet.
Kammar-kontor:) 3 J8
c) Generalintendents-embetet.
lntendents-afdeluingen.
Mili tär-kontor:
Kansli.
Kammar-kon to r.
Aflönings-afdelningen.
Kansli.
Kammarkontor för aflönings- och i n d el n i n gs-ä rend en:
En kamererare,
En kammarförvandt,
En bokhållare,
Två kammarskrifvare.
Kammarkontor för pensions- och fond för v a 11 nings-ä renden :
En kamererare,
En revisor, tillika förrättande kammarskrifvare-göromålen.
d) Krig sförvaltningen gemensamt tillhörande:
Tjenstgörande såsom sekreterare:
Sekreteraren på general-fälttygmästare- och general-ingeniör-embetena
Advokatfiskals-kontor:
En advokat fiska!,
En kanslist
Kassa - kontor:
En krigs-kassör,
En kammar-skrifvare.
59
Hufvudbok-kontor:!
En hufvudbokhållare.
Otti härmed jemföres krigskollegii nuvarande personal så utgöres denna af följande flere:
President 1
Presidents-adjutant 1
Pleni-sekreterare t
Registrator 1
Kanslist hos registrator!) I
Notarier 4
Kamereraren å bokslutkontoret 1
Kammarskrifvare derstädes 1
Kammarskrifvare å krigsmanshuskontoret . t
Kamereraren m. m. för invalidhusfonden . 1
summa personer 13
Hvaremot skulle tillkomma i krigsförvaltningen:
Embetschefer 3
Sekreterare 3
Kanslist, flyttad från det upphörda registrator- kontoret 1
tillsammans 7
så att krigskollegii persoual
minskades med
6 personer.
Särskildt föreslås i sammanhang med förestående organisationsplan följande:
1. Befordringar och transporter från en till annan af krigsförvaltningens afdelningar få af tjänstemännen
sökas, med tillgodonjutande af de meriter de inom de särskilda embeteno förvärfvat.
2. I sammanhang härmed borde, såsom äfven af den åberopade komitén för ombild',ing af styrelse-verken
blifvit föreslaget, vid universiteten examen för inträde i de administrativa erobetsverken
så ordnas, att derigenom vägen blefve öppen för ernående af hvilken plats som helst inom dessa verk.
3. Den embetsed, som det nu åligger regements- och corps-chefer att inför krigskollegium af
lägga
kunde hädanefter upphöra.
4. Regements-skrifvare utnämnas icke af krigsförvaltningen.
5. Kongl. Öfver-intendents-embetets närvarande skyldighet att afgifva yttrande i byggnadsfrågor
angående indelda arméens boställen borde upphöra samt »krigs-förvaltningen», för ombesörjande af såväl
detta bestyr, som upprättande eller granskning af nybyggnads- och reparations-förslag angående
arméens hus och byggningar i allmänhet, jemte ritningar deröfver, ega att disponera, utaf de fonder
eller anslag, från hvilka byggnadskostnaderna böra utgå, erforderliga arvoden för en sakkunnig person,
ät hvilken nämnda arbeten borde uppdragas, på sätt, i vissa fall, redan nu till en del förfares.
I enlighet med föregående organisationsprojekt föreslås följande aflönings-stat för Kongl, krigsförvaltningen.
Gener al-fälttygmästare-embetet:
Chefs
General-fälttygmästaren som uppbär lön af generalitets-staten  — —
Ledamöter!
Fält-tygmästaren, lön och arvode på artilleriets stat  — —
60
Ett krigsråd, tillika krigsråd å general-ingeniör-embetet samt föredragande vid gemensamma
öfverläggningar mellan alla embetena •  4,500:
fflilitarkontor:
En adjutant, arvode  800: —■
Kausli:
En sekreterare, tillika sekreterare vid gemensamma öfverläggningar mellan alla embetena
samt ansvarig för krigslorvaltningens arkiv
3,000: —
En kanslist, för diarie-föring och expeditionen af krigsförvaltningens gemensamma mål . 1,000: —
Kammar-kontor:
En kamererare
3,500: —
En kammarförvandt  2,200: —
En revisor  2,200: —
En bokhållare
2,200: —
Tre kammarskrifvare efter 1,000 rdr hvardera  3,000: —
2:o. Gener al-ingeniör-embetet.
Chef:
Chefen för ingeniör-corpsen som aflönas på generalitetets stat
Ledamöter:
Öfversten i ingeniör-corpsen, aflönad å denna corps stot
Ett krigsråd, detsamma sorn å general-fälltygmästare-cmbetet
Tliliiär-kontor j
En adjutant, med aflöning vid ingeniör-corpsen
Kansli- )
Kammar kontor tSemensamt me“ general-fälttygmästare-embetet:
3. General-intendents-embetet.
Chef:
General-intendenten, lön lika med sammanlagda beloppet af de chefen för ingeniör
corpsen
tillagda förmåner  7,500: —
a) Intendents-afdelningen.
Ledamöter:
En intendent med samma aflöning som krigsråden, eller  4,500 —
Ett krigsråd, med 500 rdr högre aflöning än öfrige krigsråd, i anseende till såväl träg
nare
göromål å egen föredragning som större skyldighet att deltaga i mål utom afdelningen
5,000: —
fflilitär-kontor:
En adjutant, arvode till samma belopp som å general-fälttvgmästare-embetets militärkontor
800: —
Transport rdr 40,200: —
61
Transport rdr 40,200: —
Kansli:
En sekreterare, med lön motsvarande, kamererarens, eniir de åligganden, som i krigskollegium
sysselsätta 2:ne notarier, öro afsedda att af honom öfvertagas 3,300: —
En kanslist, för förande af diarium öfver afdelningarnes mäl, samt. en ämnes-journal öfver
vigligare ärenden  1,000: —
Tvä kanslister, med 1.000 rdr hvardera  2,000: —
Kammar-kontor:
En kamererare  3,500: —
En kammarförvandt  2,200: —
En revisor  2,200: —
En bokhallare  2,200: —
Tvä kammarskrifvare efter 1,000 rdr  2,000: —
b) Aflöning s-af'delningen:
Ledamot:
Ett krigsråd  4.500: —
Kansli:
En sekreterare
3,000: —
En kanslist  1,000: —
Kammarkontor;
1:o. För aflönings- och indelnings-ärenden:
En kamererare  3,500: —
En kammarförvandt  2,200: —-
En bokhållare  2,200: —
Två kammarskrifvare efter 1,000 rdr  2,000: —
2:o. För pensions- och fond-förvaltnings-ärenden:
En kamererare  5,500: —
En revisor, tillika förrättande kammarskrifvare-göromålen  2,200: —
4:o. Krig sförvaltning en samfäldt tillhörande:
Advokat-liskals-kontor:
En advokat-fiskal med billig förhöjning till lika lön som kamererare, eller .... 3,500: —
En kanslist  1,000: —
Kassa-kontor:
En krigskassör
4,000 —
En kammarskrifvare  1,000: —
Dufvudboks kontor:
En hufvudbokhållare  3,000: —
För vaktbetjening:
En vaktmästare
600: —
Transport rdr 96,000: —
62
Transport rdr 96,000: —
Fyra kammardrängar (med minskning af en i krigskollegii antal, till följd af upphörande
ständig kommunikation mellan verkets särskilda delar och det gemensamma regi—
strators-kontoret) efter 500 rdr  2,000: —
Hvartill kommer:
Gratifikationer för e. o. tjenstemän, hvartill uppföres med afseende å dels den årliga tillväxande
bristen på extra ordinarie tjenstemän, dels det i organisations-förslaget antagne
förhållande, att det hufvudsakliga renskrifningsarbetet borde verkställas af extra ordinarie
tjenstemän, ett med 1,000 rdr tillökadt belopp, af hvad krigskollegii stat anvisar eller 4,000: —
Summa rdr rmt 102,000: —
Krigskollegii nävarande aflönings—stat för åren 1861—1863 upptager med provisorisk
löneförhöjning under nyssnämnda statsreglerings-period. (utredningsförråden i Stockholm
och Göteborg oberäknade) rdr rmt
. . 107,750: —
Om härtill lägges presidentens arvode, som utgår af särskilda medel ....
. . 3,000: —
så utgör hela aflöningen för krigskollegii personal
rdr 110,750: —
Då nyss föreslagne aflönings-stat för krigsförvaltningen uppgick till ....
. . 102,000: —
erhålles sålunda en årlig besparing å denna stat, jemförd med krigskollegii, af .
. rdr 8,750: —
I sammanhang med förevarande ämne, och då såväl billighet som klokhet bjuder, att den närvarande
aflöningen för en del af tjenstepersonalen vid Stockholms och Göteborgs utrednings-förråd, höjes
till något mera rimligt förhållande än nu eger rum mellan aflöningens belopp och det uppbörds- och
förvaltningsansvar för millioner riksdalers värde, som tjenstemännen vid förråden åligger, föreslås följande
uågot ökade
Aflönings-stat för armccns utrednings-förråd:
Nuvarande pro-  visoriskt höjda
stat upptager
Föreslås att
ökas till
i Stockholm:
En
intendent . . . .
rdr
3,000
3,000
En
förvaltare . . . .
»
2,000
—
2,500
En
förrådsskrifvare
»
900
1,000
En
vaktmästare
i Göteborg:
))
375
500
En
intendent ....
))
1,200:
2,500:
i
En
förvaltare ....
»
1,000:
—
2,000:
— I
En
vaktmästare
ö
250:
—
500:
1
Summa
rdr
8,725:
— 1
12,000:
H
Skilnaden mellan dessa begge summor, eller den föreslagna tillökningen, utgör 3,275 rdr, som,
om detta belopp afräknas, från nyss erhållne besparing å krigskollegii särskilda aflöriingsstat 8,750 rdr,
låter sig på samma gång derifrån fyllas, och statsverket det oaktadt tillskyndas en besparing på det
hela af 5,475 rdr årligen.
Då den nu varande aflöningen för kamererare:) och ombudsmannen vid invalidhusfonden, hvarifrån
samma aflöning utgår, icke blifvit intagen i föregående beräkningar, så kommer, efter verkställandet
63
af den föreslagna indragningen af berörde tjenst, aflöningen derför 1,200 rdr, att jemte förut uppgifne
3,475, tillsammans 6,673 rdr, utgöra den årliga besparing statsverket beredes, efter fulla öfvergången
till nu uppgjorda aflönings-stater.
Utöfver hvad sålunda för krigsförvaltningens reorganisation blifvit föreslaget, torde kommitterade
få tillägga följande:
Det kan visserligen icke tillkomma kommitterade, att för den sålunda föreslagna nya krigsförvaltningen
försöka uppgöra förslag till en fullständig arbetsordning, emedan detta måste tillhöra dels
krigsförvaltningen i sin helhet i hvad arbetsordningen bör vara gemensam för alla afdelningarne, dels
hvarje afdelning för sig; men det torde dock kunna åligga kommitterade, att ådagalägga hvilka hufvudsakliga
förenklingar i krigs-kollegii nuvarande arbetsordning i följd af krigsförvaltningens nu föreslagna
organisation kunna låta verkställa sig. Dessa äro följande:
Till de särskilda förvaltnings-embetena ankommande Kongl, bref, general-ordres och remisser brytas
af cheferne för dessa embeten eller, i dessas frånvaro, af äldste ledamöterne
Alla öfriga, ej rekommenderade, bref öppnas af Sekreterarne; med de rekommenderade brefven
förfares hufvudsakligen såsom hittills.
Samtliga, till förvaltningarne ankomna eller inlemnade skrifvelser. mål, räkningar m. m., antecknas
å vederbörande förvaltning, till hvilket ärendet hörer, i ett der inrättadt diarium, så uppstäldt,
att behandlingen och afgörandet af hvarje mål eller inlaga deri kan omförmälas under det ordningsnummer
målet eller handlingen erhållit vid dess första införande i berörda diarium.
Till undvikande af onödig vidlyftighet i anteckningen om målets utgång, hänvisas från diarium
till förvaltningens koncept-expedition i målet, då sådant förekommit, eller till protokollet, om dylikt
öfver frågan varit fördt.
Efter skedd anteckning i diarium fördelar förvaltningschefen mellan ledamöterne de inkomna målen,
efter deras olika beskaffenhet; är förvaltningschefen frånvarande sker denna fördelning af äldste
ledamoten.
Härigenom blifver chefen i tillfälle att alltid hafva kännedom om de mål, som ingått till förvaltningen,
samt hvilka företrädesvis påkalla en skyndsam behandling.
Mål, som fordra utredning, granskning m. m. innan de kunna företagas till afgörande, öfverlemnas
af föredragande ledamoten till vederbörande kontor, att deröfver sig yttra, men remitteras ej formligen
utom i det fall, att kontorets handläggning af målet icke kan medhinnas till först inträffande
ordinarie sammankomst för ärendenas afgörande inom förvaltningen eller den afdelning deraf målet
tillhör.
Med upphörandet af den gemensamma diarie-föring, som nu i krigs-kollegium eger rum, bör
kollegii registrators-kontor, hvars personal består af en registrator, som tillika är actuarie, och en
kanslist, indragas såsom öfverflödigt.
Målens beredning å vederbörande kontor bör verkställas grundligt men utan onödig vidlyftighet.
Yttranden i mindre omfattande ämnen må kunna afgifvas i form af »promemorior» samt äfven muntligen
före eller vid ärendenas föredragning.
Vederbörande tjenstemän må ega rättighet att sig med föredragande ledamot rådföra i remitterade
frågor.
Målens föredragning och afgörande vid ordinarie sammanträde sker minst en gång i hvarje vecka,
men alltid oftare för de mål, som antingen genast kunna afgöras utan föregående beredning eller ock
äro af angelägnare beskaffenhet.
Enär, såsom ofvan blifvit föreslaget, det å hvarje förvaltning inrättade diarium skall fullständigt
utvisa målens behandling och afgörande, när sådant kan ske, behöfver särskild protokollsföring endast
ega rum i sådana mål,^ hvilka antingen, till följd af sin beskaffenhet, icke lämpligen kunna i diarium
beskrifvas, eller undergått en vidlyftigare behandling än expeditionsskriften i målet kan angifva, eller
ock framkallat olika meningar vid afgörandet.
Sålunda bör protokoll förås i frågor om förslag till tjenster, utnämningar, förordnanden i fondförvaltningsärenden,
öfver auktioner m m. dylikt.
64
Till bestyrkande deraf, att alla mål, som ej protokollföras, blifvit afgjorda i vederbörande ledamots
eller ledamöters närvaro, bör egenhändigt intyg derom af ledamot tecknas pä sjelfva målet, eller
i diarium
Expeditioner från embeten till underlydande eller andra myndigheter med kommunikation af vederbörande
kontors afgifna anmärkningar eller erinranden i redogörelse eller förvaltningsfrågor, böra ej
innehålla desamma, såsom förvaltningarnes egna uttryckta mening; hvadan delgifvande lämpligen bör
ske genom bifogad afskrift af kontorets memorial eller utlåtande, såvida formlig anmärkningsakt i frågan
icke erfordras, med tillkännagifvande allenast af den åtgärd för det närvarande, förvaltningarne
funne det anmärkta förhållandet påkalla.
Kommitterade anse äfven att, för att inskränka den mängd detalj-frågor, som årligen i krigskollegium
förekomma, och på samma gång bereda kronan en verklig fördel genom den besparing i
tid och kostnad, som derigenom i (lera hänseenden, otvifvelaktigt skulle uppstå, torde följande
kunna föreslås:
Att, med billigt förtroende till vederbörande myndigheters insigt och omtanka, — när motsatt anledning
icke är förhanden — verkställigheten, vid regementen, å garnisonsorter m. m., af sådana åtgärder,
som äro att hänföra till årliga, mindre behof, och på dervarande myndigheter i första hand
bero, må kunna öfverlåtas åt samma myndigheters försorg, utan någon föregående närmare pröfning i
krigsförvaltningen, blott med förbehåll att, dels vid reqvirerandet. i god tid förut, af erforderliga för
skottsmedel för behofvet, ändamålet och ungefärliga kostnaden derför böra hos förvaltningen uppgifvas,
dels åtgärden verkställas med iakttagande i öfrigt af allmänt gällande eller särskildt gifna föreskrifter,
och dels redogörelsen för dylika åtgärder verificeras på vanligt sätt, men med tillägg af sådana
handlingar, som skulle hafva erfordrats för behofvets bestyrkande inför krigsförvaltningen i nu
föreskrifven ordning. Sålunda komme revisionen hos förvaltningen fortfarande i tillfälle alt ingå i pröf
ning
af den verkställda åtgärden uti hvarje hänseende, samt anmärkningar deremot framställa, om skäl
dertill funnes för handen.
Till här åsyftade detalj-frågor räknas, bland annat, byggnads- och persedel-reparationer af mindre
omfång.
Förekommande mål äro:
antingen
a) Afdelningsmål, som behandlas inom hvarje särskildt embete, och algöras:
1) genom embetschefens beslut, samt, i dess frånvaro, ömsesidigt af begge ledamöterne, hvar
inom sitt föredragningsområde.
Der blott en ledamot finnes (i general-intendents-embetets aflönings-afdelning) inträder ledamot
från annan afdelning intendents) i embetschefens frånvaro.
2) genom samfäld omröstning.
Då detta förutsätter minst 3:ne närvarande, så måste å general-intendents-embetets aflöningsafdelning
annan ledamot äfven inträda (krigsrådet å intendents-afdelningen); samt
dä embetschefen är frånvarande ledamot från annat embete, (afdelning) då fråga är om intendentsoch
aflönings-afdelningarne, som målet närmast rörer, deltaga i öfverläggningen;
eller
b) gemensamma mål, som algöras genom allmän omröstning på vanligt sätt.
Ordförande är:
1) då 2:ne embeten sammanträda, den chef, till hvars förvaltning målet egentligen hör, eller,
vid ovisshet härom, äldste embetschefen, samt, om begge cheferna äro frånvarande, den äldste
ledamoten.
2) dä alla embetena sammanträda, den äldste embetschefen.
Ordföranden kallar till gemensamma öfverläggningar.
65
Ledamöter åro:
1) dä 2:ne embeten samm ant räd«, hvartdera embetets begge ledamöter.
Till förekommande af röst-öfvervigt, då endera embetschefen är frånvarande, deltager ej militärledamoten
å den andra afdelningen i sammankomsten.
2) dä alla embetena sammanträda, samtlige krigsråden.
Föredragande vid gemensamma öfverläggningar är den ledamot, till hvars detalj ärendet närmast
hörer;
eller
Krigsrådet å generalfälttygmästare- och general-ingeniör-embetena.
Komitén, som ansett det vara främmande för det nådiga uppdrag, densamma fått emottaga, att
i afseende på nu ifrågasatta ombildning af arméens ekonomiska förvaltningsverk, ingå i undersökning
huruvida och i hvilka fall embets- och tjenstemän inom krigs-kollegium kunna ega grundade anspråk
på att icke, mot sin vilja, varda använde i eller flyttade till befattningar af annan beskaffenhet, än
de efter stat innehafva, har i följd deraf funnit sig icke tillkomma att vidröra frågan om sjelfva sältet
för krigs-kollegii öfvergång eller ombildning till det af komitén underdånigst föreslagna krigsför
vnltningsverk,
och således ej eller framlägga något förslag till den indragnings- eller öfvergångs-stat,
som möjligen kunde ifrågakomma vid genomförandet af berörda omorganisation, antingen på en gång,
eller blott småningom, i mån af inträffande ledigheter af vissa befattningar, om eljest det senare öfvergångssättet
kan vara förenligt med organisationens inre beskaffenhet.
Enligt komiténs underdåniga förmenande torde det närmast tillkomma krigs-kollegium att, elter
erhållen del af Kongl. Maj:ts nådiga afsigt i omförmälda hänseende, uppgöra förslag till indragningseller
öfvergångs-stat, under iakttagande dervid af det i nådiga cirkuläret af den 23 Februari 1858 föreskrifna
vilkor, att embets- eller tjensteman, som tillträdt af Hikets Ständer beviljad löneförhöjning, är
underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyIdighet eller jemkning i åligganden som vid embetsverkets
förändrade organisation varder stadgad.
Land för svar skomit. Bet, TV,
Gener ai-fättygmästare-embetet.
Chef:
General-fälttygmästaren.
föredragande ledamöter:
Fälttygmästaren.
Ett krigsråd.
flilitär-kontor.
I adjutant.
Kongl, krigs-förvaltningen.
2. General-ingeniör-embetet.
Chef:
Föredragande ledamöter:
Öfversten i ingeniör-corpsen.
Krigsrådet i general-fättygmästare-embetet.
Miiitär-kontor:
\ adjutant.
Gemensamt tillhöriga:
i kansli.
1 kammar-kontor.
3. General-intendents-embetet.
Chef:
Geueral-intendenten.
Inte n dents-afdel ningen A fl önings-af delningen.
Föredragande ledamöter: Föredragande ledamöter;
1 intendent
1 krigsråd.
nilitärkontor:
I adjutant.
Kansli:
Ett sådant.
Kammar-kontor;
Ett sådant.
1 krigsråd.
Tillkallad ledamot:
Krigsrådet å intendents-afdelningeri
Kansli:
Ett
sådant.
Aflönings-koutor:
Ett sådant.
Pensions- och fondförvaltnings-kontor:
Ett sådant.
För Kongl, krigs-förvaltningen gemensamma.
Kansli: *
Detsamma som för general-fältygmästare- och general-ingeniör-embetena.
Advokatliskals-kontor:
Ett sådant.
Kassa-kontor:
Ett sådant.
Boksluts-kontor:
Ett sådant.
Vaktbetjente:
a sådane.
67
Reservation
Jag har icke kunnat biträda kommitterades beslut angående upphörandet af krigs-koilegium och
inrättandet, i dess ställe, af ett nytt embetsverk, benämndt: krigsförvaltning,
icke derföre:
att jag ej lika med öfriga kommitterade, lifligt önskar att all förenkling uti ärendens behandling
som, med bibehållande af pä sak-kunskap grundad utredning af förefallande frågor, säkerhet vid
pröfning och beslut, åstadkommer skyndsamhet vid verkställighet, må vidtagas; eller
att jag förbisett, det general-intendentens hittills egande makt är alltför inskränkt och hans verk
samhet
för mycket beroende af former, för att lemna säkerhet att denna ansvarsfulla och maktpåliggande
förvaltningsgren skall kunna skötas med den kraft, som är mest öfverensstämmande med arméens
fördel;
men derföre:
att, om det ligger sanning uti det ofta hörda påståendet, att det är omöjligt för presidenten i
krigs-kollegium att kunna sammanhålla och åstadkomma enhet inom krigsförvaltningens alla grenar,
samt med sak-kännedom pröfva alla dertill hörande ämnen, det är föga troligt att detta skall kunna
verkställas af chefen för landförsvars-departementet, hvars öfriga embetsåligganden nödvändigt måste
hindra honom, äfven om han besutte den specialkunskap man icke anser möjlig att finna hos en
president, att följa förvaltnings-ärendenas gång med den uppmärksamhet, som denne senare, derest
han uppfyller sin skyldighet, kan och bör göra;
att det är alldeles icke bevist, att den kollegiala formen lägger hinder i vägen för vidtagandet
af de förenklingar i formelt hänseende, hvilka kunna åstadkomma den skyndsamhet vid afgörandet och
vid verkställigheten, som är förenlig med den trygghet vid ärendenas behandling, som de nuvarande
formerna afse;
att då de kollegiala formerna hittills icke lagt hinder i vägen att tillerkänna chefen för ingeniör
eorpsen
och general-fälttygmästaren, ehuru kanske ej så fullständigt för denna senare, den behöfliga
makten i verkställighetsåtgärder, det icke synes omöjligt att, utan en fullkomlig omstöpning af hela
förvaltningsverket, vidtaga en af behofvet högt påkallad reform i detta afseende äfven för generalintendenten,
samt slutligen,
att inrättandet if en krigsförvaltning, med fristående, allena beslutande afdelningschefer icke bör,
efter mitt förmenande verkställas utan i sammanhang med införande af ministerstyrelse.
Detta sistnämnda skäl är för mig så öfvervägande att, äfven om den af kommitterade föreslagna
»krigsförvaltning» innehade alla de fördelar, man af en sådan billigtvis kan fordra, jag icke med min
röst vill biträda förslaget utan en samtidigt dermed verkställd förändring af grundlagen.
Chefen för landförsvars-departementet har, enligt nu gällande grundlagar och den tydning deraf
jag vågar tillåta mig, alltför stort ansvar utan motsvarande makt; men han har, för utölvandet af sitt
ansvarsfulla, vigtiga kall, till sin upplysning bredvid sig en embetsmyndighet, hvars åliggande är att
utreda, granska och pröfva ärendena samt hvars beslut grunda sig på flertalets öfvertygelse; man har
härigenom försökt så vidt menskliga lagar förmå, att förebygga förhastade åtgärder.
Huru blir förhållandet om det nya förslaget genomföres utan samtidig förändring af grundlagen?
Chefen för landförsvars-departementet qvarstår med samma grundlagsenliga ansvar som hittills,
men nödgas, i brist af den sammanhållande presidenten, att sjelf i första i stället för i sista hand öfvervaka
ärendenas behöriga gång och blifva den omedelbara skiljedomaren, i vissa fall, emellan de
olika tänkande afdelningscheferne. Dan saknar visserligen icke bredvid sig en embetsmyndighet, som
är pligtig att utreda och granska alla till densamma hänskjutna, eller af densamma upptagna ärenden,
men den säkerhet, som flertalets sammanstämmande beslut lemnade i afseende på tillämpningen af gilda
föreskrifter finnes numera icke. Och hvar finnes korrektivet emot förhastade beslut eller mot verkställighetsåtgärder
i strid med departeinents-chefens åsigter? De omständigheter, under hvilka nu gällande
grundlag förutsätter en förtroende-embetsmans entledigande, månne de kunna vid alla inträffande
fall åberopas? Departementschefens absoluta makt att för framtiden rätta eller hämma alltför egenmäktiga
afdelningschefers verksamhet torde åtminstone vara tvifvel underkastad.
68
Alltså, och då den ledande tanken uti hvarje god organisation bör vara sådan, att det icke skall
vara helt och hållet beroende af personligheten huruvida organisationen utan äfventyr kan sättas i verket,
hade jag önskat att kommitterade vidtagit andra mått och steg än de nu föreslagna, för att afhjelpa
de öfverklagade bristerna, eller ock, derest sådant icke låtit sig göra, tillsett huru chefen för
landförsvars-departementet skulle kunna erhålla en makt, som motsvarar det stora ansvar honom åligger.
Stockholm i April 1864.
Eric af Klint.
69
SAMMANF ATTNIN G.
Sedan kommitterade sökt i här afgifna betänkande» att besvara de al' Eders Kongl. Maj:t dem
nådigst förelagda frågor, hafva de trott sig böra lemna en öfversigt af hufvudpunkterna i sitt förslag,
rörande landförsvarets organisation;
Arméen bör ega en mindre krigsfot af 50,000 man, alltid stridfärdig. samt en större krigsfot
af 70,000 man, som efter någon förberedelse kan vara stridfärdig och för hvilken under
fred befäl, vapen och beklädnad alltid böra finnas.
I afseende på landets förseende med befästningar, bör hufvudstaden befästas och 1856 års
komités befästnings-förslag undergå förnyad granskning, i syfte att utvidga befästningslinierna;
Carlsborg inom 10 år fullbordas; Carlskronas befästning stärkas; en mindre fästning anläggas
i Norrland på operationslinie» till Jemtland; en last ort på Gotland och inloppet till Göteborg
förses med försvarsverk.
Arméens organisation grundas på en stam af ständigt underhållet krigs-manskap samt en
öfvad beväring, af hvilken en del har den längre öfning, att kunna tillsammans med stammen
bilda den ständigt stridlardiga mindre krigsfoten.
Nuvarande indelda och värfvade trupper bilda arméens stam.
Arméen utgöres alltid af stam och beväring tillsammans och bildas aldrig af stammen ensam.
Den större krigsfoten bör beredas derigenom, att den mindre öfvade delen af beväringen
inkallas i depöterna.
Beväringsåren ökas från 5 till 10, af hvilka de sex första utgöra krigsförstärkningen, och
de fyra senare krigsreserven.
Beväringsåldern framflyttas från 20 till 22 år.
Strängare tillsyn och redovisning öfver beväringsmanskapet samt beväringspligtcns uppfyllande
införas.
Tillgång till befäl ur den bildade klassen af beväringsmanskapet beredes.
En landstorm till hemortens försvar, bestående af alla vapenföre intill 50 års ålder ordnas
i tvenne uppbåd och står i fred under landshöfdingens befäl. De frivilliga skyttclöreningarnes
ställning inom landstormen genom lag ordnad.
Infanteriet utgöres af 75 bataljoner af 800 man, utom befäl och spel, af hvilka den mindre
krigsfoten består al 50 fält- och 25 depöt-bataljoner, och den större krigsfoten af 75 laltbataljoner
och i depöt förlagda exerciskompanier.
Nuvarande regementen och corpser bibehållas; Wester-Norrlands och Hallands bataljoner få
stamtrupp; Wermlands fältjägare-regemente sättes på en bataljon.
En del af den båtsmansrotering, som i och för flottans bemanning kan undvaras, förlägges
till arméen, att öka dess stamtrupp.
Indragna och anslagna nummer, med undantag af dem, som fordras till spel och gevärshandverkare,
uppsättas med soldater.
Regementena fortfarande formerade på två stambataljoner, med befäl äfven för en tredje
bataljon, samt corpserna på en bataljon, med befäl för en ytterligare halfbataljon, hvilket befäl
är afsedt för de 25 bataljoner, hvarigenom den större krigsfoten uppkommer.
För att fullständigare vinna detta ökas infanteri-befälet nied 147 officerare och 86 underofficerare.
Kavalleriet utgöres af 42 sqvadroner å 125 nummer (med undantag af Jemtlands hästjägarecorps,
som endast har 100), hvaraf 116 äro ryttarenummer, sqvadronerna formerade på 9^
bataljoner.
Indragna och anslagna nummer uppsättas med ryttare, med undantag af dem, som fordras
att göra underofficerare och spel beridne samt för att underhålla en hingst å sqvadron.
Nuvarande kavalleriregementen och corpser bibehållas.
Kavalleribataljonerna i allmänhet formerade på 4 i stället för 5 sqvadroner, med undantag
af husar-regementet »Konung Carl XV», som fortfarande förblifver på 6 sqvadroner, och lifgardet
till häst, som ökas med 2 sqvadroner.
Hvarje kavalleri-bataljon får 4 sqvadron-chefer, 2 andre ryttmästare, 12 subaltern-officerare
och 20 underofficerare.
Artilleriet består af en corps, med befordran iuom hela corpsen, fördelad i tre brigader,
förlagde i Stockholm, Göteborg och Kristianstad.
Fältartilleriet består af 33 batterier å 6 kanoner, tillsammans 198 kanoner, eller i8 utöfver
nuvarande antalat.
Af de 33 fältbatterierna äro 16 alltid färdiga att rycka i fält, hvartill fordras 2,188 hästar,
hvilket antal, sedan artilleriets hästar pä fredsfot blifvit ökade från 372 lill 128, fylles dels
med s. k. rusthållshästar, dels med genom kontrakt för ett krigstilIfälle betingade hästar.
En mindre tillökning i artilleriets stamtrupp, hulvudsakligast för att bereda tillgång ä underbefäl
vid artilleriets försättande på krigsfot
Ingeniör-trupperna ökade från nuvarande 2 till 6 kompanier å 200 man, på 2 bataljoner,
en sappör-bataljon och en pontonier-bataljon, med 6 i stället för nuvarande 3 brygg-ekipager.
En generalstab bildas med en chef, tillhörande generalitetel, och 34 officerare, af regementsofficers,
kaptens och löjtnants grad, med löner på stat i staben, men alla löjtnanter och
kaptener qvarstående utan lön, med befordringsrätt vid regementen och corpser. Topografiska
corpsen införlifvad med generalstaben.
Generalbefälens antal minskadt från 5 till 4 ; generalslönernas antal, inberäknadt chefens för
generalstaben, således oförändradt.
Allmän medborgerlig krigsbildning och ungdomens krigiska uppfostran, beredd genom skolungdomens
undervisning i gymnastik och vapenföring, enligt angifven plan, till hvars vinnande
föreslås: domkapitlens åläggande att tillse, det folkskole-stadgaris föreskrift om seminarii-elevernes
undervisning i gymnastik ovilkorligen efterlefves, samt att gymnastiska central-institutet utvidgas
i syfte att anskaffa tillräckligt antal gymnastiklärare för elementarskolorna.
Uppmuntran till stiftande öfver hela landet af frivilliga skjutgillen och vapenföreningar, bildande,
då de äro genom lag ordnade, en naturlig och sjelfskrifven stam, eller kärna för landstormen,
lemnande tillgång för befäl och underbefäl för densamma.
Samma vapenöfningstid för indelda infanteriet som nu, men föi rekrytmötet med 10 procent
(i stället för omkring 3 procent) af styrkan, hvarigenom rekryten kan undergå 62 dagars vapenöfning
(regementsmötet inberäknadt) tvenne år å rad, innan han godkännes; särskilda
skarpskyttemöten i 8 dagar.
Vid indelda kavalleriets vapenöfning en något ökad styrka för exercis-sqvadronerna: regementsmötets
utsträckning från 20 till 26 dagar; upphörande af sqvadronsmöten till fot; särskilda
instruktions-sqvadroner i 45 dagar med 48 man på bataljon, för manskapets öfvande i fältridning
och vapenföring till häst.
Större öfningsläger i 8 dagar, utan inskränkning i tiden för de öfrige vapenöfningarne, och
hvaruti en fjerdedel af arméens regementen årligen deltaga.
71
Beväringsmanskapets vapenöfningar så ordnade, att en fjerdedel af beväringsstyrkan genomgår
62 dagars rekrytskola och derefter 15 dagars vapenöfning i 3 påföljande år tillsammans med
stammen. Den öfriga delens af beväringsmanskapet öfning, såsom hittills, 50 dagar, fördelade
på 2 år.
Underbefälsskolor i 42 dagar årligen för indelda infanteriet inom hvarje militär-distrikt, till
bildandet af skickligt underbefäl.
Nuvarande korpralskolor bibehållna.
Nuvarande skjutskolor bibehållna.
Tvenne ridskolors inrättande för kavalleri-, artilleri- och generalstabs-officerare, den ena på
Strömsholm, den andra i Malmö, hvardera fortgående under 6 höst- och vintermånader.
En kavalleriskola, h'artannat år i Stockholm och hvartannat år i Malmö, under 2 månader,
för kavalleri-befälets utbildning i fältridning och vapenföring till häst.
Ett större, än det nuvarande, antal officerares kommendering till gymnastiska centralinstitutet,
för att bilda undervisare ä gymnastik och vapenföring.
Krigsakademiens förändring till blott tillämpningsskola under benämning: krigsskola, der alla
officerare bildas; och de enskilda krigsskolornas upphörande; kanslers-embetets försvinnande och
guvernörstilelns utbyte mot den af befälhafvare för krigsskolan.
Inträde i krigsskolan för dem, som antingen aflagt afgångs-examen från elementar-läroverken,
vare sig på klassiska eller reala linien, eller också aflagt en inträdes-examen till krigsskolan,
motsvarande afgångs-examen på reala linien.
Krigsskolans elever, ställde under krigslagarne, med under-officers rang och infanteri-underofficers
uniform; friplatsernas antal ökadt med 10.
Lärotiden, såsom regel, högst två-årig, med antagning hvarje år och samtidig undervisning
på två afdelningar; läroämnena: de militära, samt bland de humanistiska endast fransyska,
engelska, ämnes-skrifning och mathematiska problem-öfningar; flera nuvarande lärareplatsers indragning;
ny stat för krigsskolan.
Från krigsskolan till artilleriet och ingeniör-corpsen utgående officerares qvarstadnande vid
krigsskolan och åtnjutande särskild erforderlig undervisning, för alt vinna inträde vid krigshögskolan
en förmån, som kan få åtnjutas äfven af andre officerare, med vilkor, att de ega vissa
högre kunskapsbetvg.
Det högre artilleri-läroverkets förvandling till en krigshögskola för artilleri-, ingeniör- och
generalstabs-officerare; skolan, erhållande egen, på stället boende befälhafvare, ställd under styrelsen
för krigsundervisningen.
Inträdesfordringarne till krigs-högskolan, läroämnenas fördelning för officerare af olika vapen
m. m., föreslagna af styrelsen för krigsundervisningen och af konungen i kommandoväg
fastställda.
Tillkomsten af flera nya läroämnen för generalstabs-elever, och förkortningar af andra.
Införandet af nu saknad undervisning i gymnastik och vapenföring, såsom förbindande öfningar
för alla; ny stat för krigs-högskolan.
Bildandet, i och för vinnande af sammanhang uti allt hvad som rörer officersbildningen vid
krigsskolan och vid krigshögskolan, af en styrelse för krigsundervisningen, bestående af en inspektor,
samt vid hans sida. för vissa fall, ett undervisningsråd, bestående af cheferne för artilleriet,
ingeniör-corpsen och generalstaben samt en högre infanteri- eller kavalleri-officer, och,
för händelse att någon af förenämnde tre generalspersoner, skulle utses till inspektor, två högre
officerare.
I afseende på arméens lönereglering: lönerna, såsom regel, lika inom graden, fördelade i egentlig
lön, tjenslgöringspenningar, och för de beridne häst- och furage-medel, samt för kavalleriet
ett, elter grad afpassadt. s. k kavalleri-tillägg; de hitintills oaflönade vice korporalernes förseende
med el t lämpligt arvode.
Ackordsamorteringens öfvertagande af staten.
Deri indelda lönegrundens bibehållande med en förnyad, verklig uppskattning och en jemnare
fördelning af de särskilda tillgångarne.
Bostadsboställens bibehållande och ingående i lönerna endast för regements-, corps-, kompani-
och sqvadrons-chefer samt under-officerare.
Lönerna för den öfriga arméen i allmänhet lika med de senast fastställda, endast i några få
fall förhöjda.
Statens öfvertagande af befälets pensionering och arméens pensions kassas öfverlemnande
till staten.
Indelda arméens lönestat, lagd till grund för beräknandet af pensionsbeloppen, hvilka i allmänhet
från och med kaptensgraden uppåt blifva f, och från denna grad nedåt lika med hela
den egentliga lönen
Tjensteåldern, i och för rättighet till pension, bestämd vid indelda arméen till 30, och vid
den värfvade lill 23 år, samt lefnadsfldern till 30 — 60 år, olika i olika grader vid indelda,
och i allmänhet 2 år lägre vid värfvade arméen; möjlighet beredd, att kunna afgå något tidigare
med s. k. afkortad pension.
Afsked, äfven utan förutgången ansökan, fem är efter uppnådd pensionsålder inom hvarje nåd.
Pensions erhållande efter grad, utan afseende på tjenste- och lefnadsår för den, som i rikets
tjenst, i krig eller fred, blifvit så skadad, att han är oförmögen till vidare krigstjenst.
Afsked med f af pensionen för den, som är obotligt sjuk och tjenat i 13 år
Generalitetets pensioner, utgående efter nu gällande grunder.
Vid Gotlands nationalbeväring majorspensionen något förhöjd samt de med lön försedde underofficerarne
uppförde till pension.
Pensioneringen för arméens civile embets och tjenstemän, hvilken varit föremål för särskild
behandling af komitén för civilstatens pensionering, icke af landförsvarskomitén upptagen, utom
hvad angår läkarne, för hvilka särskilda pensionsgrunder blifvit i sammanhang med fältläkarecorpsens
organisation föreslagna
Vid manskapets pensionering intet, afseende fäst vid lefnadsåldern, och tjenstefiren beräknade
för de indelda trupperna till 23, samt för de värfvade till 20 år.
Manskapets pensioner indelade i 3 klasser; den första med 100, den andra med 60, och
den tredje med 30 rdr årligen; pensionsförhöjning i tredje och andra klassen efter fyllda 60
år för värfvad och 63 år för indeld trupp, äfvensom för korpraler och vice korpraler efter vissa
tjensteår.
Förhöjd ersättning till dem, hvilka i enskildt bolags tjenst erhållit skador.
Hemställan, att Kongl. Maj:t behagade taga i nådigt öfvervägande, om ej en förnyad författning
borde utfärdas, angående rättighet för afskedade krigsmän, att framför andra blifva antagne
till vissa allmänna befattningar.
För bildande af tillgång på lämplige personer för intendenturen, då arméen sättes på krigsfot:
regements-kommissariernes förordnande vid de indelda trupperne till regementsintendenter
och förrådsförvaltares anställande för persedeivården, hvarigenom regements-kommissarierne kunna
åtfölja regementena vid dessas kommenderingar och äfven i fred blifva användbare för intendenturen,
då sådan vid större truppsamlingar bildas.
Tillsättandet af en general-fältläkare och chef för fältläkare-corpsen, som i sundhets-kollegium
föredrager arméens sjukvårdsärenden, tillförordnar personalen i den s. k. extra fältläkare-corpsen,
samt bar en egen expedition med sekreterare, adjutant och uppbördsman för fältläkare-kontoret.
Fältläkare-personalen ökas med 1 öfver-fältläkare för Stockholms garnison, 3 regements-läkare,
10 förste och 21 andre bataljons-läkare.
Den s. k. extra fältläkare-corpsen, som nu består af 17 pensionärer och 30 stipendiater, ökas
till ett antal af 60, fördelade i tre klasser, nemligen 24 reservbataljonsläkare, 18 pensionärer
och 18 stipendiater.
Extra provincial-läkares förpligtande, att i krig vid arméen tjenstgöra.
73
Underläkares bildande i krig af i beväringsålderns varande kunnige och dertill lämplige
unge män.
I afseende på krigsförnödenheler har föreslagits fullständigande af erforderlig utrustning för
den större krigsfoten, 70,000 man, således anskaffning af följande:
ökadt reserv-förråd af beklädnads-, remtygs- och utredningspersedlar för 13,000 man.
Tillräcklig bataljons- och ambulans-tross för 75 bataljoner, 9£ sqvadroner med tillhörande
artilleri och staber.
160,000 nya tidsenliga gevär.
En omgång nya kavalleriskjutvapen.
En omgång i förråd af sablar.
All materiel och utrustning för 33 batterier.
50 stycken groft positions-artilleri.
Tre krigsbrygge-ekipager med rid- och anspanns-persedlar
Sjukvårds-persedlar för 4,500 sjuke samt sjukvårds-instrumental-utredningens fullständigande.
Krigskollegiets ombildning till en krigsförvaltning, fördelad på tre afdelningar med chefer,
hvilka i alla verkställighetsåtgärder hafva ensam beslutanderätt.
Slutligen torde kommilterade böra nämna några ord om ön Gotland, som har ett från det öfriga
landet alldeles afskiljdt försvarsväsende.
Kommitterade hafva dels tillstyrkt, att en befästad plats, tjenande till replipunkt för Gotlands
försvar, bör å denna ö anläggas, dels ock antydt att, derest Eders Kongl. Maj:t skulle finna lämpligt,
att de å ön förlagda båtmanskompanier från sjö- till landförsvaret öfverflyttades, desamma då borde
organiseras såsom indeld stamtrupp, hvilken, huru fåtalig den än vore, kunde åtminstone bilda någon
fäst kärna så väl under fred som krig. Det borde således äfven hafva varit kommitterades pligt att
uttala sina åsigter, huru de för denna Sveriges utpost i Östersjön afsedda försvarskrafter böra lämpli
gast
ordnas. Då likväl sådant icke skett, böra skälen härför anföras.
Gotlands försvar, byggdt på frivillig öfverenskommelse (konvention) med befolkningen, är en landstorm
i detta ords vidsträcktaste bemärkelse. Det har alla de fördelar, som af en sådan trupp kunna
begäras, men äfven alla de väsentliga olägenheter, som äro oåtskiljaktiga från trupper, hvilka sakna fullständig
öfning och all genom stamtrupp beredd fast sammanhållning.
Den jemförelsevis talrika officers-cadern kan ingalunda fylla bristen häraf. En förändring af den
nuvarande organisationen anse kommitterade således af nöden, Men då de tro, att Gotlands försvar,
fortfarande såsom hittills, bör, i anseende till öns alskiljda läge, hufvudsakligen grundas på de krafter,
som af befolkningen kunna lemnäs, med andra ord: anförtros ål en beväringsarmée, organiserad efter
nutidens fordringar, hafva de icke ansett tidpunkten nu vara inne att afgifva förslag i denna syftning,
enär de äro öfvertygade, att, då det förslag, som af kommitterade blifvit framställdt till förändrad or
ganisation
af beväringsinrättningen i det öfriga Sverige en gång antages, det icke skall erfordras mera
än kännedomen häraf, förr än Gotlands innevånare, inseende den säkerhet en sådan organisation medförer,
sjelfmant skola begära den nuvarande konventionens bringande till öfverensstämmelse dermed, dock
Landförsvarshomit. Bet. IV.
10
74
med de förändringar deruti, som den för ön nödiga beväringsstyrkan erfordrar. Först i sammanhang
med en sädan ombildniug kan en ordnad bevärings-författning och försvarsväsende för Gotland
bestämmas.
Kommitterade framhärda med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit
Stormäktigste Allernådigste Konung:
Eders Kongl. Maj:ts
Joh. Aug. Haselius.
P. O. Liljevalch,
för sjukvårds-ärenden.
Eric af Klint.
M. Béenstjerna,
får artilleri-ärenden.
underdånigste och tropligtigste tjenare
och undersåter
GILLIS BILDT.
Ludvig af Ugglas. J. H. Rosensvärd.
Br. Abr. Ijeijonhufvud, C. M. Forsman,
för ingeniör-ärenden. för kommunala och raken
skaps-ärenden.
Stockholm den 12 Maj 1865.
Kongl. Majit underdånigst.
G. Nyblaus.
INNEHÅLL:
Intendentsväsendet sid. 3.
Sjukvården » 6.
Krigsförnödenheter »33.
Krigsförvaltningen  »39
Sammanfattning » 69.
UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
afgifvet
af
de för uppgörande af förslag till ny Tulltaxa
den 6 November 1863 i Nåder tillförordnade
Komiterade.
STOCKHOLM, 1865.
P. A. NORSTEDT & SÖNER,
KONGL. boktryckare.
Tryckfel:
Sid. 9, rad. 1 nedifrån står: iltig läs: giltig
» » » 11 » » fäll » fall
» 11, » 1 » » följe » följd
Sidd. 23 och 28 böra afdelningarna, börjande å förra stället med : »Vid bestämmandet af de varuslag»,
m. m., samt å det senare med: »Då Komiterade haft att yttra sig» m. m., vara från nästföregående
afdelningar genom mellanslag och linier afskilda.
Sid. 30, rad. 13 nedifrån står: 397,963 läs: 398,601.
» » » 12 » » 3,353,081 » 3,353,719.
Stormäktigste, Allernädigste Konung!
^edan Eders Kongl. Majit i nåder beslutit tillsättandet af en Komité för uppgörande
af förslag till ny tulltaxa att underställas Rikets näst sammanträdande Ständers pröfning,
samt i nådig skrifvelse af den 6 November 1863 täckts åt undertecknade uppdraga
att detta arbete handlägga; med nådig föreskrift för Korniterade att, under fortsatt
tillämpning af handelsfrihetens grundsatser, iakttaga, icke blott att författningen
måtte vinna erforderlig enkelhet och tydlighet, till lättnad och säkerhet vid
Tull-Komitéens Betänkande. ^
2
tillämpningen, utan jemnväl att införselstullarne för fabriks- och handtverksvaror,
hvilka utgöra föremål för tillverkning inom landet, måtte i de fall, der det funnes
erforderligt, nied aktgifvande på hithörande förhållanden, så jemnkas, att dessa förbrukningsartiklar
icke hlefve öfver höfvan fördyrade; hvarjeinnte, i hvad särskildt
anginge artikeln bränvin, äfven borde, enligt af Rikets Ständer uttryckt önskan,
och enär fråga blifvit väckt om förändradt förtullningssätt af nämnda vara, så att
den komme att vid införtullandet uppmätas och profvas enligt samma grunder och
på samma sätt som för den inhemska tillverkningen deraf vore stadgadt, tagas i
betraktande, huruvida en sådan förändring lämpligen kunde ega rum;
hafva Komiterade, efter det de, på grund af särskilda nådiga skrifvelser, afgifvit
underdåniga Utlåtanden rörande,vissa på inledda underhandlingar om en Handels- och
Sjöfartstraktat med Frankrike beroende frågor, till fullgörande af det dem nådigst
lemnade uppdrag utarbetat förslag till ny tulltaxa,* och få Komiterade, med öfverlemnande
af detta förslag, i underdånighet redogöra för de åsigter, som vid uppgörandet
deraf blifvit tillämpade. För att i detta hänseende gifva frågan en fullständigare
utredning, tillåta sig Komiterade att dervid tillika antyda några allmänna
sanningar, hvilka för dessa åsigter legat till grund, och, enligt Komiterades tanka,
bort tjena till ledning vid det dem i nåder uppdragna arbetets utförande.
Det borgerliga samhället beror, för sin uppkomst och tillvaro, på en förening
af krafter, som understödja och derigenom föröka hvarandra. Men en sådan förening
förutsätter äfven ett utbyte af hvad med dessa krafter åvägabringas, eller,
med andra ord, af arbete och arbetsprodukter. Endast derigenom kan någon samverkan
uppstå; och utan samverkan kan ej något samhälle komma till stånd. Utan
utbyte af arbetsprodukter skulle enhvar midt i hvimlet af menniskor stå lika ensam
som i en öken eller på en obebodd ö. flan skulle nödgas sjelf göra allt, hvad
han behöfde få gjordt, och sålunda på många håll dela sin tid och sin kraft. Redan
sjelfva öfvergåendet. från en sysselsättning till en annan medtager tid, och än
mera af denna åtgår för att sätta sig in i hvarje nytt slag af verksamhet. Men
icke nog härmed, då arbetskraften skall röra sig inom många områden, splittras
och försvagas den, hvaraf följer, att den hvarken kan uträtta så mycket eller göra
hvad den gör så väl, som om den riktas på färre slag af föremål och samman tränges
inom ett mindre omfång. Produkten af arbetet blir sålunda både till beloppet
mindre och till beskaffenheten sämre. Detta förhållande leder helt naturligt till en
arbetets fördelning, egnad att förekomma dessa olägenheter. En sådan fördelning
är visserligen lika gammal som samhället sjelft, men till en början ofullständig och
bristfällig, liksom dettas egen organisation. Först i den mån samhällsorganismen
växer ut och närmar sig sin mognad, genomföres denna fördelning, så att enhvar
får sitt, bestämda slag af arbete, på hvilket han kan rikta hela sin kraft. Att han
härigenom både medhinner mera och kommer i tillfälle att göra det, han gör, bättre,
följer af hvad redan blifvit antydt.
Men i den mån arbetsfördelningen sålunda i detalj genomföres, och produktionen
dymedelst höjes i afseende på så väl beloppet som beskaffenheten af hvad enhvar
3
kan producera, ökas också hvars och ens behof af att få för sig tillgängliga en
mängd för honom nödvändiga föremål, producerade inom andra produktionsfält än
hans eget. På samma gång han sålunda producerar större belopp och bättre vara
inom eget produktionsfält, d. v. s. blir sjelfständigare såsom producent, blir han för
fyllandet af sina behof, i hvad angår andra artiklar än dem han sjelf producerar,
mera beroende af dem, som sysselsätta sig med producerandet af dessa artiklar, d.
v. s. lian blir mera beroende af andra såsom konsument. Men som detta förhållande
är ömsesidigt och gäller icke blott honom, utan dem för hvilka han arbetar,
med ett ord, alla, enär ingen kan vara producent utan att tillika vara konsument,
blir han sjelfständigare äfven som konsument, ithy att han för det större belopp
bättre varor, han producerar, allt säkrare kan påräkna att, när och hvar så erfordras,
förskaffa sig ett likaledes större belopp bättre varor af de slag, som tillhöra
andra produktionsgrenar än den, åt hvilken lian sjelf egnat sig. Han blir följaktligen
sjelfständigare bade som producent och konsument. Arbetsfördelningen och
arbetsgemenskapen gå på detta sätt hand i hand; och sammanhållningsbandet dem
emellan äro just de menskliga behofven. Redan om dessa behof vore att betrakta
såsom en gång för alla begränsade inom ett visst gifvet omfång, eller uppmätta
till ett visst gifvet mått, skulle de tjena såsom ett oslitligt sammanhållningsband i
detta hänseende. Men nu äro dessa behof sjelfva stadda i ständigt växande, hvilket
just föranleder den ökade produktionen, och sammanbinder eller införlifvar med
hvarandra allt mer och mer producentens och konsumentens intressen. Deraf följer
med nödvändighet, att hvad som gagnar den ena gagnar också den andra, och
att hvad som skadar den ena skadar också den andra. Detta förhållande gör sig
oafvikligen gällande, vare sig att det angår individen, staten, eller sammanfattningen
af stater. Förmenade man sig kunna befordra individens eller statens intressen
genom att gynna dem endast såsom producenter, under det man så mycket som
möjligt försvårade deras ställning såsom konsumenter, skulle detta visa sig i längden
vara en omöjlighet. Och derest omständigheterna så fogade, att någon blefve
behandlad på detta sätt såsom konsument, utan att gynnas ens såsom producent,
skulle han lida dubbelt.
Vill man derföre befordra, vare sig individens eller samhällets intressen, måste
man främja deras bästa i båda dessa hänseenden; och då, såsom redan blifvit anmärkt,
enhvar samhällsmedlem är både producent och konsument, vill detta säga,
att man skall befordra allas intressen både såsom producenter och konsumenter;
hvilket kan ske endast derigenom, att de samt och synnerligen hållas oförhindrade,
eller lemnäs tillfälle, att i konsumtionsartiklar få så mycken valuta för sina produktionsartiklar,
sorn dessa senare genom sitt verkliga värde kunna betinga. Det
första vilkoret för att enhvar skall kunna komma i åtnjutande af denna fördel, som
så nära sammanhänger med rättvisans och statsklokhetens fordringar, är att produktionsartikeln
skall få inbringa sin producent så mycket af en önskad konsumtionsartikel,
som någon för densamma vill gifva. I annat fall inträffar samma förhållande,
å ena sidan, som om tvänne köpare bjuda för samma vara, den ena ett
högre, deri andra ett lägre pris, och säljaren tvingas att antaga det lägre priset
framför det högre, samt å andra sidan, som om tvänne säljare utbjuda samma slags
vara, den ena till ett lägre, den andra till ett högre pris, och köparen tvingas att
4
erlägga det högre priset i stället för det lägre. Detta första vilkor för en rättvis
och statsklok förmedling emellan producent och konsument består sålunda i utbytets
frihet. Den förutan erhåller ej enhvar hvad honom med rätta tillkommer.
Också är det fria utbytet en bland civilisationens vigtigaste angelägenheter, liksom
ett bland dess kraftigaste hjelpmedel. Det är, så att säga, den enda säkra värdevåg
för det menskliga arbetet. Lemnäs vågen åt sig sjelf, gifver den, om än ögonblickliga
rubbningar i dess jemnvigt skulle uppstå, snart och på det hela ett riktigt
utslag. Störes den, eller belastar man den ena af dess skålar med konstlade
åtgärders tyngder, så missvisar den; och det menskliga behofvet har mer än en
gång fått erfara hvad det vill säga, att låta sig nöja med en sådan missvisning.
Det fria utbytet är sålunda icke blott väl förenligt med allas gemensamma intressen,
utan för dessas befordrande direkt af nöden. Arbetets egen inneboende
natur fordrar ett sådant utbyte och fordrar det alltmera obetingad t, ju mera som
blir att utbyta, och ju mera som behöfver utbytas. Hvarje hinder, som i detta
hänseende uppställes, verkar hämmande på utbytet af arbetsprodukter; och då dessa
af producenten till allra största delen äro afsedda att utbytas, samt derförutan icke
skulle blifvit producerade eller kunnat produceras, minskas med hvarje sådant hinder
både benägenheten och förmågan att producera. Funnes nemligen ej utbytet,
skulle allt, som en person producerar af en vara utöfver hvad han af densamma
sjelf förbrukar, för honom vara värdelöst, på samma gång han dervid måste umbära
en mängd föremål, egnade att fylla andra hans behof, hvilka han beräknat att
tillgodose med öfverskottet af sina produkter, förvandladt i sådana föremål, som
för ett dylikt tillgodoseende vore lämpliga. Han skulle deraf till ytterlighet lida
både som producent och konsument. Och liksom den fullkomliga bristen på utbyte
skulle helt och hållet förtaga värdet af hans arbete i nämnda hänseende, så måste
hvarje åtgärd, som försvårar denna transaktion, eller dervid kommer en tredje intressent
att träda emellan de bytande, för att tillegna sig någon del af bytesföremålens
värde, helt naturligt för de begge andra minska detta värde. Det enda
fall, då ett sådant sätt att förmå producent och konsument att, dela med sig, af
hvad dem ensamt tillkommer, kan anses öfverensstämmande med rättvisans och billighetens
fordringar, är det, då dens intressen, som med dem delar, stå öfver deras
egna, och sålunda sjelf är mera berättigad än de. Ett sådant fall inträffar, då staten
pröfvar nödigt att äfven på denna väg bereda sig inkomster för fyllandet af
sina behof. Så länge den detta gör, må ock denna beskattning fortgå. Men dervid
måste tvänne omständigheter städse hafvas för ögonen, den ena, dels att den
uppoffring, som de bytande måste vidkännas, blir, under jemnförliga omständigheter,
för alla gemensam, dels att hela denna uppoffring också verkligen kommer staten
till godo och ej i större eller mindre mån går till gynnande af vissa samhällsmedlemmar
på de öfrigas bekostnad, i det att de senare genom denna beskattning tvingas
att för de förras produkter gifva mera af sina egna, än sorn den förutan skulle
kunnat affordras dem; den andra, ej mindre att skatten sjelf blir så låg, som med
ändamålet för dess utkräfvande är förenligt, än ock att sättet för dess uppbärande
göres så litet hinderligt för utbytets gång, som ske kan. Lemnäs den förra af
dessa omständigheter ur sigte, så förlorar staten vanligen mera på en sådan beskattning,
än den vinner. Hvad som i detta fall ingår till statskassan motsvarar
5
nemligen oftast en blott ringa del af värdet af den uppoffring, som förorsakats.
Återstoden af detta värde går till dem, hvilka icke blott äro fritagna från delande
af denna uppoffring, utan för hvilkas gynnande den blifvit det stora flertalet af
samhällets innevånare tillskyndad. Den enskildes intressen sättas härigenom öfver
det allmännas. Och en fördelning af förmåner samhällsmedlemmarne emellan uppkommer,
hvilken ej har sin grund i dessas mer eller mindre utmärkta egenskaper
eller för staten gagnande verksamhet, utan är beroende af yttre och tillfälliga omständigheter,
samt sålunda är lika orättvis, som den måste menligt återverka på
staten sjelf. Förbises den senare omständigheten, så inträffar, dels att varan blir
för dyr för att kunna med fördel afyttras, dels att omsättningens liflighet öfver
höfvan hämmas, hvilket på en gång minskar produktionen och det skattebelopp,
som för staten eljest varit att påräkna.
Då all tullbeskattning är en inskränkning i det fria utbytet af den art, som
ofvan blifvit antydd, är det ock af synnerlig vigt att vid dess reglerande de tvänne
omständigheter, som likaledes blifvit vidrörda, behörigen uppmärksammas. Endast
dymedelst kan den blifva berättigad, ty endast derigenom kan det gagn, den är
afsedd att medföra, blifva större än de olägenheter, som från densamma äro oskiljaktiga.
Frågan om iakttagandet af dessa omständigheter sammanhänger på det
närmaste först med frågan om tullbeskattningens uppgift.
Ehuru vid varubytet mellan olika länder, eller den internationella handeln, hvilken
är den del af varuförseln, som Komiterade här hafva att taga i betraktande, ettdubbelt
slag af tullbeskattning egt rum, nemligen å så väl från ett land utförda som
dit införda varor, har dock det förra slaget af beskattning i senare tider alltmera
kommit ur bruk. Och då i Sverige nu mera inga varor äro vid utförseln med tull
belagda, samt Komiterade, som anse denna afgiftsfrihet, såsom hvilande på goda grunder,
icke böra blifva föremål för någon inskränkning, till följe deraf icke finna något
yttrande, rörande denna del af tullbeskattningen, nu påkalladt, hafva Komiterade
att fästa sig vid nämnda beskattning, endast för så vidt den afser införseln af varor;
och det är till frågan om nämnda beskattnings uppgift i detta senare hänseende,
som Komiterade nu först öfvergå.
°
Asigterna om denna uppgift, huru skiftande de än i bisak kunnat vara, låta i
hufvudsak sammanföra sig till tvänne, den ena att tullbeskattningen blott har till
ändamål att bereda staten en inkomst, och att den bör ordnas med uteslutande afseende
derpå; den andra, att den jemnte detta ändamål har ett annat, som är åtminstone
lika vigtigt som det förra, nemligen att skydda den inhemska industrien
genom att fördyra införseln af de utländska produkter, hvilka medelst denna industri
kunna åstadkommas.
Både teori och erfarenhet må, efter Komiterades uppfattning, anses hafva långt
för detta fällt sitt utslag till förmån för den förra af dessa åsigter. Den är ock den
ursprungliga, och den senare att förklara blott såsom en, till följe af missförstånd
om produktionens och utbytets sanna natur, uppkommen afart af densamma. Man
hade kommit att föreställa sig, att det enda, som kunde göra ett land rikt, vore
guld och silfver, och att den högsta uppgift för en patriotisk handelspolitik bestode
i att af dessa metaller hopa så mycket i landet som möjligt. För de länder, som
ej sjelfva egde guld- och silfvergrufvor, återstod, till vinnandet af detta syfte, ej
6
annat, än att söka införskaffa sig nämnda metaller i liqvid för utförda varor, och
att, sedan man väl fått in dem i landet, der qvarhålla dem, så vidt ske kunde.
För sådant ändamål uppställde man såsom regel att utföra ur landet så mycket
som möjligt af hvad der producerats, och att dit införa så litet som möjligt af andra
länders produkter. För skilnaden, eller det värde, hvarmed utförseln öfversteg^
införseln, skulle då utländingen nödgas aflemna guld och silfver till landets
riktande.
Ju högre man sålunda kunde uppdrifva utförseln, och ju lägre man kunde
nedtrycka införseln, dess bättre; och ju mera detta skedde, dess fördelaktigare ansågs
den s. k. handelsbalansen ställa sig för ett land. Denna föreställning hade sin
grund i det antagandet, att de ädla metallerna, isynnerhet i form af mynt, ej vore
en vara, lydande samma lagar, i afseende på värde och omsättning, som andra varor,
utan någonting förmer, någonting, som satte deras egare i tillfälle att med dem
ovilkorligen förfoga öfver andra varor. Men äfven sedan detta sätt att se saken
gifvit vika för en riktigare uppfattning, vidhöll man länge den en gång rotfästade
åsigten om den ovilkorliga fördelen för ett land deraf, att värdet af dess utförsel
öfverstege värdet af dess införsel, förmenande, att om ett motsatt förhållande inträffade,
eller att om värdet af införseln öfverstege värdet af utförseln, landet förr
eller senare nödvändigt skulle utarmas. Nu är det ej alltid möjligt att af de uppgifna
siffrorna i detta hänseende beräkna värdet af utförsel i förhållande till värdet
af införsel, hälst detta i ej oväsentlig mån beror på, när, hvar och huru den
uppskattning skett, som ligger till grund för dessa sifferuppgifter; då nemligen ett
olika förfaringssätt härutinnan gifver ett olika resultat. Men för så vidt man med
utförsel och införsel menar, å ena sidan hvad landet afhänder sig, å andra sidan
hvad det får i vederlag derför, måste alltid det verkliga värdet för ett land af hvad
det infört vara större än det. verkliga värdet för detsamma af hvad det utfört, om
landet på sina handelsoperationer skall skörda någon vinst. Aro dessa värden lika,
har landet ej skördat någon vinst; och är värdet af utförseln större än värdet af
införseln, båda tagna i nyss angifna mening, så har landet gjort förlust i mån af
skilnaden, för så vidt det ej funnit sin fördel vid att för tillfället uppskjuta införandet
af någon del af hvad det med sin utförsel betalt och haft rättighet att införa.
Ett påstående om motsatsen skulle innebära detsamma, som att säga, det
en köpman gjorde för sig vinstbringande affårer, i den mån han sålde ett stort belopp
varor och finge för dem litet betaldt, eller ock erhölle sin liqvid i värdeföremål,
som lian ej behöfde eller kunde använda; i stället för att medgifva, att hans
förvärf beror derpå, att han kan sälja sina varor till ett högre pris än det, hvartill
lian sjelf köpt dem. Och på samma sätt låter det sig svårligen bestridas, att det
ligger i ett lands intresse att för sin utförsel söka få en så stor införsel som möjligt;
äfvensom att ett lands arbetskraft blifvit produktivt använd, i den mån detta skett.
Så torde det vara temmeligen allmänt erkändt, att England i ett dylikt användande af
denna kraft för närvarande står framom alla öfriga länder; och i detta land beräknas
utförsel och införsel för år 1863 hafva motsvarat, den förra tillsammans
195.974.000 £, den senare 248,980,000 £, visande ett öfverskott af införsel öfver
utförsel af 53,006,000 £, dervid ändock uti utförseln är inberäknadt ett belopp af
49.485.000 £ för utländska och kolonial produkter.
7
Onekligt är, att ett öfverskott af införsel öfver utförsel kan uppkomma, som
blir menligt för ett land, nemligen om den senare ej räcker till full liqvid för den
förra. Landet sätter sig då i skuld. Men icke heller detta är för alla händelser
och obetingadt till skada för detsamma. Sker skuldsättningen för produktiva ändamål
samt med behörig urskilning och varsamhet, och de genom densamma erhållna
medel med klok beräkning för dylika ändamål och i mån af dessas kraf
användas, så lärer den, i allmänhet taget, ej kunna sägas stå i strid med landets
fördel. Liksom den enskilde mången gång genom skuldsättning, vare sig i låneväg
eller genom att köpa på kredit, kan bereda sig tillgångar att göra sitt eget
och andras arbete produktivt i en grad, som utan en sådan transaktion icke skulle
kunnat ernås, så är äfven förhållandet med ett land. Allt beror på vilkoren, och
på huruvida det värdekapital, som erhållits, kan göras i verklig mening fruktbärande,
d. v. s. huruvida med dess tillhjelp nya värden af högre belopp än kapitalet
sjelft, jemte omkostnaderna derför, kunna frambringas. Aro de förra enliga med
en välbetänkt hushållnings fordringar, och det senare låter sig åstadkommas, är ock
skuldsättningen icke blott icke till skada, utan till gagn. Det är af denna anledning,
som ett land kan skuldsätta sig, vare sig genom att låna, eller genom att införa
varor för ett högre värde än värdet af dess utförsel för tillfället räcker till
att betäcka, utan att dess kredit, eller förtroendet till dess vilja och förmåga att
fullgöra sina förbindelser, i minsta mån rubbas, liksom utan att dess ställning verk
ligen
försämras. Men detta förhållande kan icke fortfara längre, än landet verkligen
går framåt. Sålunda kan icke heller en internationell handel i längden bedrifvas,
utan att åtminstone en full förmåga att genom utförsel lemna godtgörelse för
den skedda införseln förefinnes; och detta af det enkla skälet, att ingen i längden
vill sälja till den, som icke kan betala. Ehuru det, såsom för enhvar ligger öppet,
är bäst, om ett land ej behöfver göra skuld, samt ger fasthet åt dess affärer, om
det kan utan uppskof liqvidera sina uppköp på verldsmarknaden; och det sålunda
är i hösr grad önskligt, att det år för år kan med sin utförsel betäcka kostnaderna
Ö O O 7 t
för sin införsel, så låter sig dock tänkas, att under vissa omständigheter ett motsatt
förhållande till en tid kan eg a rum, utan att landet deraf lider till sitt ekonomiska
välbestånd. Att detta emellertid bör vara ett undantagsförhållande, faller af
sig sjelft; och det har blifvit vidrördt blott för att erinra om, huru vanskligt det
är att vid en flyktig blick på den numerära storleken af införsel och utförsel afgöra
de verkliga resultaten af den internationella handeln. Hufvudfrågan blir alltid
den, huru landets vinst- och förlusträkning i dess helhet gestaltat sig. Denna räkning
har att uppvisa, huruvida landet producerat mera, än det konsumerat, med
fästadt afseende derjemnte på, huruvida de nödiga vilkoren för produktionens ändamålsenliga
fortbestånd blifvit behörigen iakttagna. Är detta fallet, har landet gått
framåt, hurudan än dess ställning tili utlandet för tillfället må vara; hvaromicke
har det stått stilla eller gått tillbaka; och då stillaståendet här i sjelfva verket är
ett tillbakagående, har det utan en sådan produktionens öfvervigt öfver konsumtionen
alltid gått tillbaka.
I medvetandet eller föreställningen härom, har man ock låtit sig angeläget vara
att på flerehanda, mer eller mindre lämpliga, sätt söka åvägabringa en dylik öfvervigt.
Bland medlen härtill har man också trott sig finna ett i tull-lagstiftningen.
8
Antingen genom direkta förbud eller genom så höga tullsatser, att en införsel kunde
ega rum endast med förlust, ansåg man sig böra utestänga den utländska industrien
från täflan med den inhemska, förmenande, att denna senare skulle deraf befinna
sig väl och erhålla hvad man kallade ett behöfligt skydd; enär landets egna näringar
eljest skulle nedtryckas eller öfvermannas af utlandets, och dess produktionskraft
dymedelst minskas eller förlamas. Som detta är en principfråga af synnerlig
vigt, torde de förhållanden, på hvilka förmenandet stöder sig, förtjena att något
närmare skärskådas.
Då man talar om skydd, uppställer sig sjelfmant den frågan, mot hvad skyddet
skall lemnäs. I förevarande hänseende blir svaret, såsom af det nyss anförda
inses: mot utländsk täflan. Men undersöker man hvad detta svar egentligen innebär,
så visar sig, med kännedom om konkurrensens natur och verkningar, att detta
svårligen kan vara någonting annat, än att det afsedda skyddet skulle tjena såsom
ett utestängningsmedel, antingen
l:o mot bättre vara till bättre pris,
2:o mot bättre vara till samma pris, eller
3:o mot lika beskaffad vara till bättre pris;
ty mot lika beskaffad vara till samma pris kan, i allmänhet taget, skydd ifrågakomma,
endast för så vidt den inträder under den tredje af nyssnämnda kategorier,
genom att, i följd af tillförselns ökande, verka till prisets sänkande. I hvilketdera
fallet som helst tjenar skyddet att beröfva den, som behöfver varan, eller konsumenten,
en honom tillkommande förde], hvilket är liktydigt med att fråntaga honom
en större eller mindre del af hans tillhörighet. Afven detta kan emellertid
under vissa förhållanden vara berättigadt. Men icke på andra vilkor, än att det
sker till det allmännas eller helas bästa och efter rättvis fördelning, eller efter grund
der,
som, under jemnförliga omständigheter, äro gällande för alla dem, hvilka hafva
att bidraga till befordrandet af detta bästa. Återstår sålunda att tillse, om dessa
vilkor uppfyllas vid tillerkännandet af det skydd, som här är i fråga. Spörjsmålet
blir då först: kan det allmänna, eller landet i dess helhet, skörda någon fördel af
ett dylikt skydd?
Antingen har landet näringar, en eller flere, som bära sig utan skydd, eller
ock icke. Skulle det senare vara fallet, måste man uppgifva all tanke på att afsätta
några af landets produkter till utlandet, ty produktionskostnaden för dem alla
skulle då vara sådan, att priset ej skulle medgifva deras afyttrande på den utländska
marknaden. Enda sättet att under ett sådant förhållande bedrifva en internationell
handel vore att till utländingen sälja varan under hvad den kostat att producera.
Men då sådant skulle innebära en motsägelse och medföra landets ruin,
upphäfver detta alternativ sig sjelft, och måste således öfvergifvas. Följaktligen
måste landet antagas hafva näringar, en eller flere, som bära sig utan skydd. Vid
sådant förhållande blir frågan, huruvida alla näringar, som i landet finnas, eller der
möjligen må införas, också kunna bära sig utan skydd. Både teori och erfarenhet
gifva, i enlighet med sakens natur, härpå ett nekande svar. Fullkomlig likhet i
naturbeskaffenhet, folklynne, m. m., skulle eljest ega rum emellan alla länder. Man
föres sålunda med nödvändighet till den slutsatsen, att vissa näringar i ett land,
en eller flere, bära sig utan skydd, andra åter icke. Detta betyder, såsom lätteli
-
9
gen torde inses, ej annat, än att arbetskraften inom de förra kan användas nog
produktivt för att göra en täflan rned utlandet, i hvad dessa näringars produkter
angår, möjlig, samt sålunda inom dem bereda landet sjelft behållning; hvaremot
sådant inom de senare ej låter sig göra, då produktionen inom dem är så dyr, att
produkterna ej bära produktionskostnaden. De förra underhålla sig sjelfva och
lemna öfverskott; de senare behöfva underhåll för att ega bestånd. Men då underhållet
åt de näringar, som ej kunna underhålla sig sjelfva, nödvändigt måste tagas
från den behållning, som de andra näringarna lemnat och lemna, är det ock lätt
att finna, det dessa senare näringar måste arbeta både för sig sjelfva och de andra.
En del af landets arbetskraft tvingas sålunda att underhålla den andra delen.
Hvad som härtill erfordras skulle utan behofvet. af ett sådant underhåll utgjort ett
bidrag till landets förvärf. Nu går detta bidrag förloradt, och förlusten ökas än
mer derigenom, att landet blir i mistning af den afkomst, som den nu oproduktiva
kraften skulle lemnat, derest den blifvit produktivt använd; hvilka båda omständigheter
i dubbelt mått måste minska landets förmåga att samla kapital för vidare
utveckling. 1 det allmännas och helas intresse ligger sålunda att få all arbetskraft
produktiv, d. v. s. så använd, att den ej behöfver skydd. Detta eftersträfvansvärda
mål kan vinnas endast derigenom, att nämnda kraft icke genom konstlade
medel afledes från de verkningsfält, som ligga den närmast, d. v. s. som genom
landets naturbeskaffenhet äfvensom folkets skaplynne och fallenheter företrädesvis
äro för densamma passande. Men nu är det bland annat just till ett sådant afledande,
som ifrågavarande skydd tjenar, genom att utgöra en premie på ett arbete,
som är oproduktivt. Skyddet motverkar följaktligen hvad det, ur synpunkten af
allmänt bästa, skulle befoiMra, och är på grund deraf icke berättigadt.
Icke heller är bördan af de olägenheter, det medför, rättvist fördelad på dem,
som hafva till gemensamt åliggande att, hvar i sin mån, medverka till landets bästa
och vidkännas de uppoffringar, som landets väl fordrar. Detta följer till en
del redan af hvad nyss blifvit antydt, och bekräftas än ytterligare af det förhållandet,
att den produktivt arbetande delen af befolkningen, som sjelf måste sörja
för, att dess produkter kunna bestå i täflan med utlandets, och sålunda för allt
hvad den producerar ej kan fordra högre pris än det på verldsmarknaden gällande,
derunder för hvad den konsumerar af de med skydd producerade artiklarne nödgas
betala först detta pris och sedan derutöfver en tilläggsafgift till de skyddade
hemproducenterna, motsvarande skyddets belopp, derest ej i lyckligaste fäll täflan
inom hemproduktionen något sänker afgiften under detta belopp. Af denna tilläggsafgift,
som blir en skatt på hemkonsumtionen åt den skyddade hemproduktionen,
ingår till statskassan blott den del, som faller på de utrikes ifrån införda artiklarne.
Återstoden, eller skyddsbeloppet inultipliceradt med det inom landet producerade,
der förbrukade beloppet af artiklarne ifråga, tillfaller de med skyddet gynnade inhemska
producenterne.
Då häraf sålunda följer, att skyddet hvarken länder det allmänna till gagn
ej heller medgifver, att de förmåner och uppoffringar, som af detsamma föranledas,
kunna på samhällsmedlemmarne rättvist fördelas, torde ock böra erkännas, att det
hvarken ur stat sklokhetens eller rättvisans synpunkt har någon il tig grund. De
Tull-Komitéens Betänkande, 2
^0
olägenheter, det förorsakar, träffa i första rummet och tyngst konsumenterna, men
återverka dock äfven på de skyddade producenterna sjelfva, emedan de, genom detsamma,
till en större eller mindre del befriade från täflan med den utländska producenten,
gå förlustige den eggelse till förbättrande af arbetsmetod äfvensom den
deraf följande minskning i produktionskostnaden, sorn en vidgad konkurrens medför;
hvadan ock erfarenheten visat, att under skydd producerade varor draga en
högre produktionskostnad än de, som utan sådant tillkommit. Afven häri visar
konkurrensen sin, i så mycket gagnande, inflytelse. Onekligt är, att den ofta verkar
störande på bestående förhållanden, hvaraf mången blir lidande. Men med säkerhet
kan sägas, att den förekommer ett större ondt, än den framkallar.
Det vill sålunda synas, såsom vore det mera enligt med ett lands sanna intresse,
att efter hand nedlägga de näringar, som ej bära sig sjelfva, och i stället
med desto större omtanka och ihärdighet drifva dem, som äro för landet naturliga.
Äfven om detta skedde, skulle ändå alltid återstå ett tillräckligt antal sådana för
arbetskraftens fulla användning; och i den mån kapital hunne samlas, kunde äfven
åtskilliga af dem, sorn till en början ej burit sig, genom förändring i förhållanden
bringas att göra det. Liksom det finnes en individuell arbetsfördelning, så finnes
det äfven en internationell sådan. Den senare är lika väl som den förra anvisad
af naturen sjelf; och detta är en anvisning, som det häfver sitt goda med sig att
följa. Farhågan, att landet derigenom skulle göras i en för detsamma menlig grad
beroende af andra länder, saknar behörig grund. Dessa stanna i ett liknande beroende
tillbaka för hvad de behöfva. Hvartdera landet egnar sig åt den verksamhet,
deri det kan göra sin arbetskraft mest produktiv, och tillby ter sig, för hvad
det på detta sätt med jemnförelsevis mindre kostnad än andra länder producerat,
de artiklar, hvilka dessa i sin ordning hafva till billigare pris än landet sjelft. Att
i detta förhållande se något för samhället skadligt beroende vore detsamma, som
att finna ett sådant ega rum för t. ex. jerntillverkaren, sorn köper sitt tyg hos
väfveri-idkaren, sina skodon hos skofabrikanten och sin hatt hos hattmakaren, i
stället för att sjelf producera dessa artiklar. Någon förlamning eller mekanisering
af innevånarnes själslif och fallenheter är icke heller att befara, derest en behörig
uppmärksamhet egnas åt uppfostran och utvecklingen af deras andliga personlighet.
Behofvet häraf växer med arbetets fördelning och en fortgående civilisation; men
med dessa följer ock ökad förmåga att fylla detta behof, då arbetet blir både lättare
och mera gifvande, samt dymedelst lemnar både mera tid öfrig för vårdandet
af dessa menniskans högre angelägenheter och rikligare medel att dem tillgodose.
Dessutom qvarstå städse, huru långt den internationella arbetsfördelningen må utbildas,
en mängd, så att säga, lokala näringar, som måste tagas i anspråk för den
närmaste omgifningens förbrukning, enär hvad som i detta hänseende erfordras vanligen
icke kan utifrån anskaffas.
Och härmed torde få anses ådagalagdt, huruvida ändamålet af skydd bör ingå
i tullbeskattningens uppgift och är med rättsgrunderna för densamma förenligt.
I afseende dernäst på tullsatsernas belopp, är det helt naturligt af synnerlig
vigt, att, äfven om den ifrågavarande beskattningen, såsom sig bör, betraktas uteslutande
ur synpunkten af inkomstkälla för staten, detta belopp afpassas efter tidens
och billighetens fordringar. Sättes detta belopp för högt, verkar det, såsom
11
all prisstegring, till minskande af konsumtionen och fördyrar sålunda medelbarligen
äfven produktionen. Utom den allmänna olägenheten häraf för näringslifvet i dess
helhet, fyller tullbeskattningen sitt direkta ändamål, att bereda staten inkomst, i
vida mindre mån med höga tullsatser än med lämpligt nedjemnkade sådana. Det
kan inom vissa gränser uppställas såsom regel i detta hänseende, att tullinkomsterna
stiga, i den mån tullsatserna, med behörig eftergift för rörelsens rättmätiga fordringar,
sänkas, och att skattens belopp sålunda ökas, i den mån bördan af beskattningen,
så vidt ske kan, minskas. Derjemnte framkalla för höga tullafgifter, i
det de minska den lofliga införseln, en oloflig sådan på sidan om den förra, och
blifva derigenom äfven ur sedlig synpunkt skadliga. Då behofvet af konsumtion
vaknat, låter det sig icke på denna väg tillintetgöras eller helt och hållet stäfjas;
och om det antingen alldeles icke eller blott med allt för stor uppoffring kan på
lofligt sätt komma i åtnjutande af hvad som fordras för dess tillfredsställande, söker
det kringgå de uppresta hindren och på otillåtna vägar nå sitt mål. Nödvändigheten
att söka förekomma detta gör ock uppbördskostnaden, hälst i ett land
med gles befolkning och vidsträckta kuster, betydligt drygare, då bland annat en
större tjenstemannapersonal blir oundgänglig för att öfvervalla de gifna föreskrifternas
efterlefnad.
Beträffande slutligen sättet för afgiftens uppbärande, så inverkar bland annat
antalet af tullbeskattade artiklar i ej ringa grad både på rörelsen, möjligheten att
vid en tulltaxas uppgörande genomföra ett system, och sjelfva uppbörden. Ju större
detta antal är, dess mera hinderlig blir beskattningen för rörelsen, då denna naturligtvis
hämmas mera, ju flera artiklar, som skola undersökas och tullbehandlas;
dess svårare blir uppgiften att ordna dem under lämpliga beskattningskategorier,
och dess större blifva uppbördskostnaderna; allt under det erfarenheten visat, att
tullinkomsternas belopp, genom vissa för ändamålet lämpliga större förbrukningsartiklars
behöriga beskattning, mer än väl kan hållas uppe och ökas, med förenkling
i detta hänseende, liksom med minskning i allmänhet i tullsatserna. I England
utgjorde år 1826 de tullbeskattade artiklar nes antal 1,280 stycken samt bruttobeloppet
af tullinkomsterna 19,562,000 £; hvaremot år 1863 dessa artiklars antal
belöpte sig till endast 142 stycken, under det tullinkomstens belopp uppgick till
23,232,000 £. Det förra hade följaktligen minskats med 89 procent, det senare
ökats med omkring 18 procent, oaktadt de betydliga nedsättningar i tullafgifterna,
som å vissa artiklar jemnväl egt rum. Att äfven inom ett näraliggande område man
redan af ålder föredragit enkelhet i förevarande hänseende, och detta oaktadt vunnit
hvad man åsyftat, visar sig deraf, att inom Accislagstiftningen endast helt få
artiklar gjorts till föremål för beskattning, utan att det afsedda ändamålet derigenom
förfelats.
På grund af hvad Komiterade sålunda i underdånighet anfört, omfatta Komiterade
den åsigten, att skyddandet af de inhemska näringarna är en för tullbeskattningen,
efter dess ursprungliga och principenliga bestämmelse, främmande uppgift,
samt att det s. k. skydd för nämnda näringar, som med tillhjelp af denna beskattning
kan vinnas, i allmänhet taget, hvarken är förenligt med en klok statshushållnings
fordringar och rättvisans kraf, eller i längden länder dessa näringar sjelfva
till båtnad. Dels till följe häraf, dels ur synpunkten af att med minskad olägen
-
12
het för rörelsen bereda staten erforderlig inkomst äfvensom att, så vidt ske kan,
förebygga menet af en otillåten införsel vid sidan af den tillåtna, anse Komiterade
vidare, att tullsatserna böra i mån af varuförselns tilltagande liflighet, så vidt statens
behof det medgifva, i lämpligt förhållande nedsättas. Slutligen finna sig ock
Komiterade, med stöd af hvad jemnväl i detta hänseende blifvit antydt, föranlåtna
att såsom ett eftersträfvansvärdt mål uppställa, dels att de artiklar, som nödvändigheten
bjuder att tullbeskatta, må inskränkas till ett jemnförelsevis ringa fåtal,
dels att dessa artiklar må, så vidt ske kan, företrädesvis väljas bland dem, som —
under det de i vidsträckt omfattning ingå i konsumtionen, utan att dock för denna
vara oundgängliga — icke äro föremål för inhemsk tillverkning.
Men om det för Komiterade varit ett åliggande att, i fråga om principerna
för tullbeskattningen i allmänhet, öppet uttala dessa åsigter, hvilka, enligt Korniterades
uppfattning, ur nämnda allmänna synpunkt, äro de enda riktiga, är det, jemnväl
med hänseende till Eders Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift om nödigt aktgifvande
på hithörande förhållanden, för Komiterade icke mindre en pligt att, i hvad på dem
ankommer, vid dessa åsigters tillämpande fästa behörigt afseende vid tullbeskattningens
historiska utveckling inom landet, med deraf framkallade ännu bestående
förhållandens kraf. En åsigt kan vara sann och riktig såsom sådan och ändå icke
böra och kunna i hela sin omfattning i det verkliga lifvet omedelbarligen göras
gällande. I sig sjelf gagnande, kan den genom ett brådstörtadt införande af de
förändringar, den uppställer såsom nyttiga och önskvärda, och genom ett alltför
våldsamt ingrepp i förefintliga förhållanden, för en tid mera skada än gagna. Den
stora konsten, i detta såsom i så många andra hänseenden, är att träffa den rätta
medelvägen emellan att gå för långsamt och för fort. Och det är under erkännande
häraf, som Komiterade, hvilka emellertid icke kunnat förbise den kända omständigheten,
att återhållandets makt vanligen är nog stark för att ej i förtid ge
vika, sökt följa denna medelväg vid fullgörandet af det dem nådigst lemnade uppdrag
att, med fortsatt tillämpande af handelsfrihetens grundsatser, uppgöra förslag
till ny tulltaxa.
1 Sverige liksom i åtskilliga andra länder har vid sidan af tullinrättningens
ursprungliga, rent finansiella syftemål, sedan längre tid tillbaka för densamma uppställts
biändamålet att genom förbud eller höga tullsatser tjena den inhemska industrien
till skydd mot utländsk täflan, hvarvid äfven afsigten att hämma lyx och
öfverflöd stundom gjort sig gällande. Ehuru detta slags försök till handelns reglering
åtminstone i vissa hänseenden är ett mindre ondt än de egentliga monopolerna,
och för eftertanken ter sig mindre ohållbart än bemödandet att genom direkta
föreskrifter omedelbarligen bestämma varuprisen, har det dock i sina yttringar
visat sig beslägtadt med dessa. Det har gynnat det ena intresset på det andras
bekostnad, ofta utan annan grund, än att det förras målsmän bättre kunnat
göra sig hörda än det senares; och följden har blifvit hvad den måste blifva. De
inhemska näringar, som i detta hänseende företrädesvis varit ihågkomna och omhuldade,
hafva vant sig vid yttre stöd, samt till följe deraf mindre, än som önskligt
hade varit, i tid lärt sig att stödja sig sjelfva. Och den ej sällan ganska fram
-
13
stående ojemnheten i tilldelandet eller qvarhållandet af detta stöd, äfven der det
varit i rikt mått anbragt, är naturligtvis egnadt att öka svårigheterna vid stödets
borttagande eller minskande.
Införselsförbud till skydd för inhemsk slöjd förekommer i Sverige först 1643.
Emellertid var detta förbud, som sedermera åter upphäfdes, då en enstaka företeelse.
Visserligen anträffar man under den näst följande tiden, dels ånyo ett och
annat förbud, dels förhöjningar af tullsatserna i samma syftning. De förra hörde
dock till undantagen, och återkallades ej sällan kort efter sedan de blifvit utfärdade,
ehuru de stundom ersattes med särskildt förhöjd tullafgift. I 1718 års Sjötulltaxa
tinnes intet införselsförbud qvarstående; och ännu i 1730 års tulltaxa äro
endast 2:ne artiklar till införsel förbjudna. Men de närmaste åren derefter vunno
de prohibitiva åsigter, som med frihetstidens inträde inom tullagstiftningen börjat
göra sig gällande, alltmera fast fot; och redan 1739 kunna dessa åsigter, för så
vidt angår nämnda lagstiftnings användande såsom skydd för de inhemska näringarna,
anses vara satta i system. Äfven om upphofsmånnen till detta system gjort
sig förtjenta af det erkännande, att de vid dess ordnande och införande ingalunda
uteslutande varit ledda af sjelfviska bevekelsegrunder eller partiintressen, utan ock
haft för ögonen landets väl, hvilket de, enligt den tidens uppfattningssätt och i
känslan af det djupa behofvet för densamma att umbära och försaka, trodde sig
befordra genom att, så vidt sig göra lät, för befolkningen afskära möjligheten att
förbruka annat, än hvad som inom eget land blifvit produceradt, kan man dock
vid bedömandet af sjelfva systemet, såsom redan af det ofvan anförda följer,
svårligen förneka, att det i väsentlig mån motverkat, hvad det ur denna patriotismens
synpunkt var afsedt att främja; på samma gång de hårda straffbestämmelserna
för öfverträdandet af dess föreskrifter visa, hvad man ansåg behöfligt för att
göra sig åtlydd i afseende på de inskränkningar, som derigenom gjordes i utbytets
så naturenliga frihet. Genom en sistnämnda år utfärdad förordning förbjöds på en
gång införsel af varor till ett antal, icke understigande 470 särskilda slag, hvarjemnte
samma år stadgades, att den, som hemligen införde eller införskaffade sådana
varor, som voro till införsel alldeles förbjudna, skulle första gången, han dermed
beträddes, stånda dubbel tjufsrätt, samt andra gången vara förfallen till fördubblade
böter och sändas till kronans slott eller smedja, att der arbeta till sin död.
Emellertid ansågos dessa förbud ej länge tillfyllestgörande. Redan 1756 ökades
deras antal med omkring 220 nya sådana, hvarjemnte de till införsel tillåtna
varorna belädes med en ny afgift af från 3 ända till 30 procent af värdet. En
reaktion inträdde visserligen kort derefter, i följd hvaraf man till införande mot tull
åter frigaf något öfver 60 varuartiklar. Men snart qväfdes dessa försök till motstånd,
och 1771 utfärdades en tulltaxa, deri förbudsbestämmelserna uppgingo till
icke mindre än 870, samt sålunda, såsom man anmärkt, utgjorde regeln, under det
införselstillåtelserna voro att betrakta blott såsom undantag. Härmed hade prohibitivsystemet
inom tullagstiftningen nått sin höjdpunkt, men ännu länge — omkring
ett halft århundrade — fortsatte man att, om också icke i samma utsträckning,
tillämpa den princip, som för detsamma legat till grund. De tulltaxor, som
utfärdades åren 1782, 1794, 1799 och 1816 lemna härpå bevis, enär man i dessa
fyra taxor ännu finner 320 ä 350 införselsförbud.
14
Vid 1823 års riksdag förklarade sig Rikets Ständer hafva antagit såsom grundsats,
att en allmän frihet må ega rum att emot afpassäd tull införa alla utländska
varor, likväl med anhållan, det Kongl. Maj:t, derest några inskränkningar i denna
frihet kunde finnas af behofvet påkallade, täcktes derom särskildt förordna. Kongl.
Majit förkastade icke den nya grundsatsen, men då en förändring af så omfattande
beskaffenhet ej borde på en gång genomföras, blef denna grundsats endast småningom
tillämpad. Redan i tulltaxorna af 1824 och 1826 visa sig dock yttringarna
af denna grundsats. Förbuden uppgå der till ett vida mindre antal än förut, i
den förra till 174, i den senare till 86. Och detta antal har sedermera alltjemnt
varit i aftagande, till dess i 1860 års tulltaxa icke något införselsförbud vidare
förekommer.
Liksom förbuden sålunda först efter hand blifvit afskaffåde, och följaktligen
för vissa artiklar qvarstått längre än för andra; så hafva ock skyddstullafgifterna,
vare sig att de af ålder funnits eller satts i förbudens ställe, blifvit bibehållna, dels
längre, dels vid högre belopp, för vissa slags produkter än för andra sådana. I
följd häraf hafva naturligtvis åtskilliga näringar, dels tidigare än andra fått skyddet
förminskadt, dels antingen helt och hållet, eller jemnförelsevis, redan trädt utom
detsamma, under det andra i mer eller mindre fullt mått ännu äro i åtnjutande
deraf; tillåtande sig Komiterade att för närmare belysande af förhållandet härutinnan,
i hvad angår så väl upphäfvandet af förbuden, som förändringen i tullsatsernas
belopp, hänvisa till bilagda Sammandrag Litt. A, hvilket för samtliga de i
Svenska tulltaxorna upptagna artiklar af någon betydenhet lemnar en historisk öfversigt
i detta afseende för tiden från och med år 1825 till och med år 1863.
Då olika industrigrenar sålunda äfven för det närvarande betinna sig i olika
beroende af skyddssystemet, och så väl beroendet sjelft, som olikheten deri, äro ett
faktiskt förhållande, sora ej får lemnäs ur sigte, enär betydliga kapital och arbetskrafter
derigenom skulle uppoffras eller blottställas, hafva Komiterade, vid fullgörandet
af sitt uppdrag, haft att inskränka sig till framläggandet af endast ett nytt
öfvcrgångsförslag, afsedt på en gång att än ytterligare minska beroendet sjelft och
att göra detta i en riktning, tjenande att, med uppmärksammande af de särskilda
näringarnes skiljaktiga ställning i detta hänseende, fortsätta den utjemning af olikheterna,
som måste föregå skyddets fullständiga borttagande och införandet af en
fullt prirtcipenlig tullagstiftning.
Under sådana förhållanden har det svårligen låtit sig göra att i alla delar och
enskildheter undantagslöst genomföra vissa bestämda grundsatser vid föreslåendet
af tullafgiftérnas belopp. Men Komiterade hafva såsom allmän regel i detta hänseende
antagit, att nämnda belopp ej borde öfverstiga 10r procent af varuvärdet, derest
ej varans egenskap af kassa-artikel funnits erfordra en annan grund för beräkningen;
och för de fall, der detta värde till någon större del betingades af värdet hos den
i artikeln ingående råvaran, samt denna senare åtrtjöfe tullfrihet, har tillverkningskostnaden
inom landet, i stället för varuvärdet i dess helhet, ansetts såsom den
lämpligaste måttstocken vid tullsatsens bestämmande. Då detta senare beräkningssätt
funnits böra användas, har såsom allmän grundsats uppställts, att tullafgiften
ej borde öfverstiga 20 k 25, högst 30 procent af nämnda tillverkningskostnad;
varande Komiterade af den åsigten, att ett högre skydd, äfven der det hittills åt
-
15
njutits, och jemnväl, åtminstone för den närmaste framtiden, möjligen påräknats,
icke billigtvis kan hvarken begäras eller medgifvas. Afven från synpunkten af
skyddets giltighet, kan detta ej gerna afse annat eller mera än uppvägandet af
skilnaden emellan tillverkningskostnaden inom landet och utom detsamma; och der
denna på förra stället öfverstiger den på senare med mera än nämnda procentbelopp,
lärer väl ej skäl förefinnas att producera varan hemma, i stället för att köpa
den utifrån.
Det har ofta anmärkts, att de största svårigheter, den Svenska industrien har
att bekämpa för produktionskostnadens minskande och konkurrensen med den utländska,
är bristen på kapital och afsättningsfältets ringhet. Utan gensägelse äro
dessa svårigheter både en verklighet och ganska stora. Men frågar man, huru de
skola afhjelpas, och varaktigt afhjelpas, så synes derpå icke kunna gifvas mera än
ett svar, nemligen genom att tillse, det landets arbetskraft må varda så produktiv,
sorn möjligt, och låta afnämarne på verldsmarknaden veta om, att den blifvit det.
Allt kapital är i denna mening produkt af arbete, och enda medlet att komma
i besittning deråt är, för så vidt man ej får det såsom gåfva, att arbeta sig till
det. Framgången härvid beror först af arbetets iner eller mindre ändamålsenliga
o o ... .
riktning, och sedan af det sätt, hvarpå arbetet i den valda riktningen utvecklar sin
inneboende kraft. I den mån den förra är den jemnförelsevis mest ändamålsenliga
och det senare egnadt att göra kraften mest gällande, blir arbetet gifvande och
produktivt. Och i den mån detta sker, blir naturligen produktionen större. Det
är af dennas öfverskott öfver konsumtionen, sorn kapitalet bildas eller består. Ju
större arbetets produktivitet derföre är, ju större äro ock utsigterna att samla kapital,
hvadan det säkraste medlet att förskaffa sig detta till behöfligt belopp är att
arbeta med det, som bäst lönar sig, och göra det så, att det bäst lönar sig. Nu
är det en sanning, att, å andra sidan, möjligheten att göra arbetet produktivt och
kapitalalstrande i väsentlig mån betingas af tillgången på kapital; och detta mera,
ju större dimensioner industrien antager. Men dels blir behofvet af nytt kapital
jemnförelsevis mindre, ju bättre det, som är att tillgå, användes, dels finnes det
alltid egare af sådant, som se sin uträkning vid att upplåta det till nyttjande åt
andra, i stället för att sjelfva använda det. De länder, som redan samlat en större
kapitalstyrka, än deras arbete för tillfället behöfver, finna det i sitt eget intresse
att lemna öfverskottet dit, der det bäst behöfves, och sålunda afkastar mest, förutsatt,
att den säkerhet, som erbjudes, synes dem nöjaktig; och denna åter är beroende
af, att det eftersökes för produktiva ändamål och för sådana klokt användes.
Dessutom låter sig ej bestridas, att, i hvad Sverige angår, dess kapitaltillgång på
senare tider ganska betydligt ökats. Och särskildt i associationen, denna för vår
tid så utmärkande företeelse, ligger en makt att underlätta anskaffandet af behöfligt
kapital, genom att uppsamla detta från flera händer, der det, så länge det är
spridt, antingen hålles jemnförelsevis ofruktbart, eller ock är otillräckligt för större
företag. Erfarenheten har visat hvad genom denna äfven i vårt land kan uträttas;
och det vill sålunda af allt detta synas, som det bästa sättet att afhjelpa den ifrågavarande
bristen vore att väl använda hvad man har, hvilket ej kan sägas ske,
om man drager det åt håll, der produktionen drifves med en förlust af mera än
20, 25 å 30 procent.
16
Vidkommande åter behofvet af större afsättningsfält, så beror dettas afhjelpande
icke endast af varans godhet, utan ock af, att den varder känd. I detta
fall återstår för den Svenske näringsidkaren mycket och för den Svenske köpmannen
ännu mera att göra. De internationella utställningar, som under senare tider
egt rum, visa, både att de stora fabriks- och industriländerna i detta hänseende
uppfattat hvad som är ett bland produktionens och handelns vigtigaste intressen,
och att Sverige med heder kunnat uppträda såsom täflande vid dessa utställningar.
Sakkunnige yrkesmän, som varit inför Komiterade i ämnet hörda, hafva ock förklarat
sig anse, att Svensk vara af åtskilliga slag alltför väl skulle kunna på den
utländska marknaden bestå i täflan med enahanda varor, tillverkade i länder med
högst uppdrifven industri, allenast den blefve å sagda marknad på ändamålsenligt
sätt införd och framhållen; och att den största svårigheten att bereda nämnda vara
vidgad efterfrågan i detta hänseende vore bristen på tillfälle att få den till bedömande
lämpligt spridd. Det ligger i sakens natur, att mången köpare vinnes genom
att förevisa honom varan. Med kännedom härom, begagnar sig ock så väl
den utländske fabrikanten som isynnerhet den utländske köpmannen med uppfinningsrik
ihärdighet af hvarje tillfälle att på detta sätt förvärfva afnämare för de
artiklar, med hvilkas tillverkande eller afyttrande de sysselsätta sig; och med säkerhet
kan påstås, att, detta förutan, en högst betydlig del af de effekter, som nu
hit införas, icke skulle kunnat här afsättas. Det är ett exempel att följa för den
Svenske tillverkaren och handelsidkaren, och ett medel, som utan tvifvel skall hafva
önskad påföljd; isynnerhet om det förbindes med den naturliga verkan af ett rationelt
tullsystem, utgående derifrån, att, i samma mån som landet öppnar sin marknad
för andra länders produkter, det skall finna ökad afsättning för sina egna.
Då det med afseende på hvad dels ofvan blifvit i allmänhet antydt angående
tullskyddets förkastlighet ur principiell synpunkt, dels derefter omförmälts rörande
de förändringar till en friare tullagstiftning, som tid efter annan inom landet vidtagits,
dels ock här senast blifvit anförd t beträffande de grunder, som ansetts böra
uppställas för åvägabringandet af ytterligare lättnad i tullbeskattningen, måste för
nu förevarande frågas rätta bedömande vara af vigt att få ådagalagdt, huru produktionen
inom den inhemska industrien gestaltat sig, i den mån skyddet för densamma
minskats, och täflan med utlandet sålunda mer och mer öppnats, hafva
Komiterade låtit, på grund af officiella uppgifter i detta hänseende, upprätta tablåer,
å ena sidan öfver införseln, å andra sidan öfver tillverkningen inom landet af de
förnämsta hithörande förbrukningsartiklar, hvilka tablåer under Litt. B och C här
i underdånighet bifogas. Af dessa tablåer, som omfatta tiden från och med år
1831 till och med år 1863, samt äro anordnade efter de perioder, för hvilka de
under denna tid tillämpade tulltaxor varit gällande, visar sig, att nämnda industri,
med de smärre förändringar för vissa grenar deraf, som af tidsomständigheterna
och de särskilda handteringarnes natur varit betingade, på det hela alltjemnt fortgått
och utvecklat sig till större produktionskraft, allt efter som tullskyddet minskats
och i sammanhang dermed införseln, i behöfliga delar, ökats. Att här ingå
17
i en omständlig redogörelse för de iner eller mindre väsentliga detaljvexlingarna
inom de särskilda näringarna kan icke vara hvarken af behofvet påkalladt eller med
uppgiften för denna öfversigt förenligt; och Komiterade tillåta sig derföre endast
att härvid antydningsvis omnämna ett och annat förhållande, egnadt att tjena såsom
ledning för omdömet i dess helhet.
Så hade tillverkningsvärdet under tiden från och med den först upptagna perioden
1831—35 till och med den sist angifna 186.1—63 ökats:
vid mekaniska Bomullsgarnspinnerierna, från 444,446 rdr till 8,214,763 rdr,
hvilket sistnämnda belopp dock, till följd af allmänt kända orsaker, betydligt understeg
det för nästföregående period, utgörande 9,811,606 rdr;
vid Glasbruken, från 454,109 rdr till 1,555,453 rdr;
vid Läderfabrikerna, från 801,483 rdr till 4,312,392 rdr;
vid Mekaniska verkstäderna, från 298,932 rdr till 5,307,243 rdr;
vid Oljeslagerierna, från 205,536 rdr till 1,432,929 rdr;
vid Pappersbruken, från 856,637 rdr till 2,906,543 rdr;
vid Porterbryggerierna, från 145,661 rdr till 485,997 rdr;
vid Repslagerierna, från 95,670 rdr till 302,968 rdr;
vid Sockerraffineringsverken, från 2,917,293 rdr till 12,794,476 rdr;
vid Såpfabrikerna från 161,648 rdr till 950,282 rdr;
vid Tobaksfabrikerna, från 1,315,259 rdr till 5,570,115 rdr;
vid Klädesväfverierna, från 4,994,768 rdr till 10,433,840 rdr;
vid Bomulls- och Linneväfverierna, från 550,016 rdr till 4,352,283 rdr.
Värdesumman för tillverkningen i dess helhet åter, hvilken utan undantag, period
från period, varit i stigande och från en period till den nästföljande tillväxt
med ända till 20,772,852 rdr, hade ökats från 16,590,765 till 70,522,763 rdr, eller
med 3 2 5,07 procent. Och då medelfolkmängden i riket under de båda här afsedda
perioderna utgjorde respektive 2,958,295 och 3,968,600, hade värdet af det inom
ifrågavarande näringar producerade beloppet sålunda ökats från 5 rdr 60 öre till
17 rdr 77 öre på hvarje person i landet.
Införseln af de särskilda artiklarna i fråga, hade dels och i allmänhet, af lätt
insedda skäl, ökats, dels ock i ett och annat fall minskats; och torde Komiterade,
enär det till följd af de under olika perioder tillämpade, delvis olika, grunderna för
beräknandet af införselsbeloppen, hvilka för vissa artiklar linnas angifna dels efter
värde, dels efter vigt, dels efter rymdmått, dels efter stycketal, möter svårighet att
uppställa några bestämda jemnförelsesiffror härutinnan, få jemnväl för de artikelslag,
som, i hvad angår den inhemska tillverkningen, här ofvan särskildt omförmälts,
i detta afseende hänvisa till sjelfva tablåen, hvaraf ej sällan är att finna, att, äfven
under samma period, införseln af en artikel starkt ökat sig i jemnbredd med en
likaledes stark tillväxt i tillverkningen deraf inom landet, och i allmänhet framgår,
att en ökad införsel af en vara väl förlikar sig med en ökad inhemsk produktion
deraf.
Tull-Komité ens Betänkande.
3
18
I afseende dernäst på frågan, om hvilka artiklar, som böra vara från införselstull
fria, och som böra med sådan tull beläggas, hafva Komiterade följt de grunder,
som, i detta hänseende, mer och mer allmänt börjat göra sig gällande inom
tull-lagstiftningen och äfven i Sverige redan blifvit såsom regel tillämpade. Komiterade
hafva sålunda utgått från den förutsättningen, att tullfrihet bör ega rum för:
artiklar, som utgöra föremål för vetenskap och skön konst;
ädla metaller och sådana dyrbarare ämnen, som i världshandeln ega ett mera
fast och allmänt lika gällande värde, såsom guld och silfver, platina, ädla
stenar, äkta perlor och koraller samt mynt;
råämnen till förädling och dermed jemnförliga naturalster och effekter, äfvensom
i viss mån beredningsämnen till användande vid näringarna och för
konstfliten samt till en del äfven viss materiel, behöflig för åstadkommande
af allmännyttiga företag, jemnte åtskilliga andra hit hänförliga förnödenheter
;
maskiner, redskap och verktyg för vetenskaperna och näringarna, med de smärre
inskränkningar, som af vissa särskilda omständigheter kunna vara betingade;
djur
och växter, som kunna till införsel förekomma; och
födoämnen af egenskap att böra anses såsom nödvändighetsvaror, äfvensom
dermed jemnförliga foderämnen;
samt att tullafgifterna för öfriga inkommande varor böra bestämmas, allteftersom
varorna äro mer eller mindre bearbetade, och med ledning af de grunder, som i
detta hänseende ofvan blifvit angifna.
Undantag från dessa reglor hafva likväl, ur finansiell synpunkt, ansetts kunna
och böra ega rum, å ena sidan, med hänsigt till vissa större förbrukningsartiklar,
hvilka, ehuru de antagit egenskapen af förnödenhetsvaror, dock icke äro att hänföra
till de för det stora flertalet af befolkningen oundgängligen nödvändiga, å andra
sidan, med afseende på en och annan artikel, som till följd af den ytterst ringa
införsel, för hvilken den varit föremål, icke visat sig egnad att genom att tullbeskattas
lemna staten någon nämnvärd inkomst.
Komiterade torde ej behöfva närmare redogöra för de grunder, på hvilka dessa
förutsättningar stödja sig, då de äro allmänt kända och äfven blifva mer och mer
erkända. Men i afseende på de vigtigaste af dem, anhålla dock Komiterade att i
korthet få erinra om hvad i detta hänseende är i första rummet oförtjent af att
uppmärksammas.
Ett nödvändigt vilkor för hvarje näring är att ega tillgång på råämnen. Och
som ett lands förmåga att köpa dessa är beroende af det pris, hvartill de kunna
erhållas, samt industriens utveckling i sin ordning är beroende af det belopp råvaror,
som kunna anskaffas, måste hvarje beskattning af dessa varor verka till minskande
af landets produktion och följaktligen äfven till minskande af förmågan att
öka landets kapital, då denna förmåga, såsom af enhvar inses och redan blifvit anmärkt,
bestämmes af produktionens öfverskott öfver konsumtionen. Att genom beskattning
försvåra åtkomsten af artiklar, som erfordra arbete, för att gifva dem
förbrukningsvärde, måste likaledes minska tillfället att använda arbete, som söker
användning. En sådan beskattning verkar ock särdeles hinderligt på landets han
-
I
19
del med andra länder, ty genom att öka råvarupriset och dermed produktionskostnaden,
bidrager den att minska förmågan hos landets näringar att uthålla täflan
med utlandets. Bördan häraf har man visserligen, redan sedan lång tid tillbaka,
sökt minska genom att vid återutförsel af råvarorna eller utförsel af den produkt,
som deraf blifvit tillverkad, restituera den uppburna tullafgiften; men då detta,
andra olägenheter att förtiga, medför en kostnad för staten, utan att lemna den
någon inkomst, har ifrågavarande beskattning befunnits allt mer otjenlig. Det är
af denna anledning, som man också mer och mer, isynnerhet i den mån konkurrensen
blifvit frigifven, stadgat sitt omdöme om det nödvändiga i att från råämnena
aflyfta tullskatten, seende i denna åtgärd ett lämpligare medel att gynna den inhemska
industrien än i att med höga tullsatser belägga de slags förädlade varor,
som inom den tillverkas.
Afven för beredningsämnen gäller till en del samma förhållande; och detta i
den mån de äro mindre bearbetade. Öfriga i samma moment angifna eller antydda
föremål äro att betrakta såsom omedelbart afsedda för det allmännas båtnad eller
främjande af produktionen, och synas derföre böra åtnjuta enahanda afgiftsfrihet.
Maskiner, redskap och verktyg äro att anse såsom ett kapital till direkt underlättande
af arbetet och böra derföre ej genom beskattning fördyras. Af detta
skäl hafva ock Komiterade till tullfrihet föreslagit artikeln Verktyg, som förut varit
med införselsafgift belagd, enär den afdelning af industrien, inom hvilken denna
artikel hufvudsakligen användes, har desto rättmätigare fordran på att undfå samma
förmån i detta hänseende, som redan kommit de öfriga till del, då den lika med
dessa är utsatt för täflan, och arbetet inom densamma mera omedelbarligen, än
inom dem, tager menniskokraften i direkt anspråk. Ett särskildt skäl af formell
beskaffenhet för tillstyrkande af en sådan afgiftsfrihet har äfven förefunnits i den
ofta ganska stora svårigheten att skilja artikeln Verktyg från artikeln Redskap.
Att födoämnen, af egenskap att kunna anses såsom nödvändighetsartiklar, böra
vara från införselsafgift fria torde bland alla inom tullagstiftningen förekommande
sanningar vara den, som minst tarfvar att omständligen bevisas. De äro oundgängligen
nödvändiga för menniskans första behof; och med deras beskattande skulle
principen ock fordra beskattandet af alla öfriga artiklar, som kunna blifva föremål
för förbrukning. Då tillgången medgåfve en allmännare afsättning, skulle en tull
föga inverka till producentens förmenta förmån, hvaremot, en sådan afgift vid inträffande
brist skulle än mera. öka den för konsumenten då redan nog stora svårigheten
att erhålla hvad han icke, eller endast med den kännbaraste uppoffring,
kan undvara. Då det dessutom ligger i sakens natur, hvilket ock blifvit genom
gjorda iakttagelser tillfullo bekräftadt, att ingen vara är underkastad de starka
prisvexlingar, som vissa nödvändighetsartiklar af hithörande art, förefinnes deri ett
särskildt skäl att ej ännu mera öka olägenheten af detta förhållande, hvilket kan,
så vidt möjligt är, utjemnas endast derigenom, att handeln göres fri, och omsättningen
får ostördt tjena såsom förmedling emellan efterfrågan och tillförsel. Det
är för ett följdriktigt tillämpande af den här angifna grundsats, som Komiterade
ock i underdånighet föreslagit, det artiklarne Sill och Salt må varda från införselstull
befriade.
20
Främst i detta afseende står dock frågan om de Spanmålsslag, sorn inom landet
i största omfattning förbrukas. Och denna fråga är desto vigtigare, som å ena
sidan hithörande artiklar utan all jemnförelse äro de vigtigaste förbrukningsartiklarne
inom landet, å andra sidan producerandet af dessa sädesslag utgör föremål
för landets modernäring, hvilken, enligt officiella uppgifter derom, sysselsätter 17,20
procent af hela befolkningen, under det antalet öfrige närings- och yrkesidkare utgör
blott 5,58 procent af denna befolkning.
Visserligen hafva redan alla slag af Spanmål sedan ett tiotal af år tillbaka varit
till införsel tullfria; men då ej sällan tvifvel och tveksamhet om det lämpliga i ett
sådant förhållande för ett land, med det läge och klimat som vårt, låtit höra sig
äfven från personer med eljest frisinnade åsigter i afseende på handelslagstiftningen,
hafva Komiterade ansett sig böra, så vidt ske kunnat, lemna bidrag till frågans
bedömande äfven ur praktisk synpunkt. För sådant ändamål hafva Komiterade
låtit för en tid af 25 år upprätta sammandrag öfver prisen å Hvete, Råg,
Korn och Hafre, å ena sidan sådana de noterats på Stockholms Börs, å andra sidan
efter officiella uppgifter om noteringarna på samtliga de utrikes handelsplatser
vid Östersjön, derifrån införsel till landet af dessa artiklar, då sådan ifrågakommer,
förnämligast eger rum; hvarjemnte till lättande af öfversigten äfven tabeller öfver
skilnaden emellan dessa pris blifvit uppställda.
Jemnför man de prisförhållanden, dessa sammandrag, här bilagda under Litt.
D—P, angifva, så visar sig, att marknadens ställning, för så vidt bemälda platser
angår, i allmänhet varit sådan, att den på det hela icke ger anledning att befara
någon våda af konkurrensen med utlandet i förevarande hänseende.
Under den period, hvarom här är fråga, har medelpriset å Hvete på den utländska
marknaden, för månad räknadt, med undantag endast för Mars och April,
flere gånger öfver- än understigit det på den inhemska, nemligen från 18 till 13
gånger af 25. För år räknadt, har det utländska priset stått högre 14 gånger mot
11 och för femårsperioderna 3 gånger mot 2. Lägges till det utländska priset
fraktkostnaden för vara, från någon af de ifrågavarande platserna hit införd, hvilken
fraktkostnad uppgifvits i medeltal utgöra 1 rdr 39 öre pr tunna om 6,3 kubikfot,
blir prisställningen för landet ännu gynnsammare, i det att då det utländska
medelpriset kommer att visa sig högre för år 17 gånger mot 8 samt för femårsperiod
4 gånger mot 1.
För Råg visar sig månadspriset under Mars, April, Maj och Juni månader lägre
flere gånger efter den utländska noteringen än efter den inom landet med 17
till 14 gånger af 25; under de öfriga månaderna åter tvertorn, med 15 till 13 gånger
af 25. Men prisskilnaden till förmån för den utländska marknaden är äfven i
förra fallet så ringa, att om fraktkostnaden, i medeltal uppgifven till 1 rdr 26 öre,
medtages i beräkningen, det utländska priset ställer sig högre betydligt flere gånger
äfven under nämnda fyra månader. Det utländska medelpriset för år deremot
är visserligen lägre 14 gånger mot 11; men prisskilnaden är jeinnväl här så ringa,
att om nämnda pris ökas med fraktkostnaden, förhållandet förändras derhän, att
bemälda pris för de 25 åren stått lägre endast 5 gånger mot 20, som det varit
högre än det inhemska. Efter femårsperioder räknadt, har det utan tillägg af frakt
-
21
kostnaden varit lägre 2 gånger mot 3 och med tillägg af nämnda kostnad 1 gång,
mot 4.
För Korn visar sig det utländska månadspriset under 7 månader, nemligen under
Januari, Februari, Mars, April, Juni, November och December, flere gånger under-
än öfverstiga det inhemska, hvaremot under de återstående 5 månaderna förhållandet
är omvändt. Emellertid är äfven i förra fallet prisskilnaden till förmån
för den utländska marknaden så ringa, att om det för denna noterade pris ökas
med fraktkostnaden, i medeltal uppgifven tili 1 rdr 13 öre pr tunna, det utan undantag
alla årets månader står betydligt flere gånger öfver än under det inhemska,
nemligen från 23 till 17 gånger af 25. Medelpriset för år står på den utländska
marknaden öfver det på den inhemska, utan tillägg af fraktkostnaden, 13 gånger
mot 12, och med tillägg af denna kostnad 21 gånger mot 4; hvaremot, för femårsperiod
räknadt, det förra priset utan tillägg af fraktkostnaden står 2 gånger öfver,
2 gånger under och 1 gång lika med det senare; men inberäknas fraktkostnaden,
står det utländska för alla dessa perioder öfver det inhemska.
För Hafre står medelpriset med ytterst få undantag högre på den utländska
marknaden än på den inhemska. Efter månad räknadt äro de högre noteringarna
för alta månaderna vida talrikare på den förra sidan än på den senare, och utgöra
från 23 till 19 af 25. För år räknadt, är det utländska medelpriset högre 23 gånger
mot 2, och i hvad angår femårsperioderna, står det för ingen af dessa under
det inhemska.
ökas det utländska priset med fraktafgiften, i medeltal uppgifven till 1 rdr
13 öre pr tunna, så nedgå undantagen från det nu angifna förhållandet i afseende
på detaljnoteringarna till ett antal af blott 15 för alla de 25 åren tillsammans, under
det det utländska priset för år, med detta tillägg, ställer sig högre än det inhemska
24 gånger mot 1.
För att ej lemna ur sigte det inflytande, som olikheten i varans vigt kan utöfva
på prisställningen, hafva Komiterade i afseende på denna olikhet inhemtat upplysningar
af erfarne affärsmän, samt rörande denna omständighet fått sig meddeladt,
att medelvigten pr tunna om 6,3 kubik fot utgör
af Hvete, för utländsk vara 15 Ls 4 å 5 för inhemsk 15 Ett;
af Råg, för utländsk vara 14 Ltt 3 ft, för inhemsk 13 Lfb 18 «;
af Korn, för utländsk vara 13 Ltb, för inhemsk 12 Ltt 12 ft; samt
af Hafre, för så väl utländsk som inhemsk vara 9 L<ä 17 å 18
och äro dessa vigtförhållanden beräknade såsom ett medium för vara af god och
sämre skörd.
Vid en jemnförelse emellan nämnde pristabeller och officiella uppgifter angående
införsel och utförsel af ifrågavarande sädesslag under ofvanbemälda 25 år,
med inberäknande af så väl till mjöl förmålen som omalen vara, visar sig emellertid,
att förhållandet med öfverskottet, å ena sidan, af införsel öfver utförsel, å andra
sidan, af utförsel öfver införsel, icke alltid ställer sig så, som vore att förvänta
af förhållandet emellan medelprisen å den utländska och inhemska marknaden, enär
införseln stundom öfverstiger utförseln, då årets medelpris står högre i utlandet än
här, äfven örn priset inom landet ökas med fraktafgiftens belopp. Detta beror naturligtvis
på en mängd omständigheter, som icke låta sig här i hela sin omfattning
22
angifvas. Men utan tvifvel ingå såsom väsentligt medverkande orsaker härvid, dels,
och hvad beträffar omalen spanmål, behofvet af den jemnförelsevis bästa och mest
ändamålsenliga vara till utsäde, hvilket behof ej sällan söker sådan vara utifrån,
äfven då skörden inom landet varit god eller gifvande, och till omfattningen af
hvilket behof man kan sluta deraf, att af de egentliga sädesslagen till utsäde för
Sveriges jordbruk beräknas årligen erfordras 2,400,000 tunnor; samt dels, och hvad
angår malen spanmål, det ofullständiga skick, i hvilket förmalningsmetoden, med för
denna beredning erforderlig materiel, hittills befunnit sig inom landet; hvarjemnte icke
heller bör förbises det högst vigtiga inflytandet deraf, att, vid inträdd efterfrågan,
marknaden, i följd af kommunikationernas beskaffenhet och bristen på en ordnad
spanmålshandel inom landet, mången gång kunnat lättare förses från utlandet än
från jemnförelsevis närbelägna platser inom landet sjelft.
Beträffande åter å ena sidan tullen å spanmål äfvensom denna afgifts belopp,
å andra sidan in- och utförselsbeloppen, så visar sig ock, hvilket jemnväl ligger i
sakens natur, att de senare ej låtit sig i någon väsentligare mån genom de förra
regleras.
Då behofvet gjort sig gällande, har införsel i mån deraf egt rum, utan afseende
på tullsatserna och deras belopp. Ett skenbart stöd för åsigten om dessa
senares inverkan i detta hänseende skulle visserligen kunna hemtas, exempelvis,
från förhållandet under åren 1856 och 1857, då, efter det tullfrihet genom särskilda
Kongl. Kungörelser för spanmål alla slag blifvit medgifven, införseln högst
betydligt stegrades, under det utförseln, förnämligast af Hvete och Råg, ansenligt
nedgick. Men vid en närmare undersökning angående orsakerna till detta förhållande,
skall man finna, att dessa ligga vida djupare än i upphäfvandet af den tull,
som förut varit spanmål åsatt. Under åren 1854 och 1855 uppgick utförseln plötsligt
till ett vida högre belopp än det, hvartill den under någon föregående period
hunnit. I följd häraf uttömdes eller medtogos förråden inom landet, i den grad,
att en ersättning för det nästföljande året måste i ökadt mått sökas utifrån, och
under året 1857 rådde, på sätt kändt är, förhållanden inom affärslifvet, som ej äro
egnade att läggas till grund för beräkningen af en stadgad handelsrörelses gång.
Af de särskilda sädesslagen är det egentligen artikeln Råg, för hvilken omsättningen
med utlandet på senare tider företett ett i afseende på förhållandet emellan
införsel och utförsel mindre fördelaktigt resultat; under det denna omsättning för
Hvete lemnat vida mindre att önska, och för de öfriga sädesslagen visat sig i hög
grad gynnsam. Vid en granskning af förhållandet emellan införsel och utförsel af
det förstnämnda sädesslaget, finner man, att införseln på det hela varit i stigande,
hvaremot utförseln röjt tendens att fortgå i motsatt riktning; hvilket åter, helst ingen
eller ringa reexport af införd vara egt rum, tyder antingen på minskad produktion
eller på ökad konsumtion, eller ock på beggedera. I den mån förhållandet
härutinnan möjligen kan vara framkalladt af minskad produktion, beror detta utan
tvifvel till allra största delen på skördarnes beskaffenhet, mera än på minskningen
i odlandet af detta säde, under det å andra sidan en ökad konsumtion, i den mån
orsaken är att söka derutinnan, angifver, att lefnadsställningen förbättrats, och att
befolkningen i högre mått än tillförene kommit i tillfälle att förbruka ett kraftigare
födoämne. Och i hvilketdera fallet som helst, är den stegrade införseln, mot den
23
minskade utförseln, sålunda föranledd af orsaker och omständigheter, som hvarken
kunna eller böra motverkas genom en tullbeskattning.
Då af hvad sålunda blifvit anfördt visar sig, dels att priset å Spanmål på den
utländska marknaden oftare öfver- än understigit det på den inhemska, dels att
tillökningen i de införda beloppen, der en sådan eger rum, beror af helt andra skäl
än af frånvaron af en tullsats, måste deraf följa, att införselsafgift å nu ifrågavarande
artiklar icke är hvarken behöflig — hvilket framgår redan deraf, att Sverige
numera i regeln är ett spanmåls-exporterande land — ej heller i nämnvärd mån
egnad att hämma införandet af utländsk vara, då sådan är af nöden för den inhemska
förbrukningen.
Vid bestämmandet af de varuslag, som, enligt Komiterades åsigt, tills vidare
böra med tull beläggas, hafva Komiterade utgått, dels från hvad statsbehofven
härutinnan kräfva, dels från hvad Komiterade ansett böra vara ett medgifvande åt
de inhemska näringarnas hilliga anspråk.
Ej mindre för att i detta senare hänseende blifva i tillfälle att så tillförlitligt
som möjligt bedöma dessa anspråk, än ock för att vid behandlingen af frågan om
de särskilda tullsatserna få varuvärdet eller tillverkningskostnaden, der denna lagts
till grund för beräkningen, utrönta, hafva Komiterade sorgfälligt sökt förskaffa sig
alla erforderliga och tillgängliga upplysningar, samt i sådant hänseende rådfört sig
så väl med idkare af Svenska fabrikshandteringar och handtverkerier, som med
handlande, hvilka sysselsätta sig med införseln af utländska varuartiklar. De undersökningar,
som härvid bort anställas, hafva, för att blifva mot ändamålet svarande,
ofta måst vara af ganska omfattande beskaffenhet. En detaljerad framställning
af desamma, med angifvande af särskilda prisuppgifter, beskrifvande af varuprof,
och mera dylikt, skulle, af sådan anledning, icke kunnat lemnäs utan en vidlyftighet,
som ansetts öfverstiga de lämpliga gränserna för redogörelsen öfver Komiterades
arbete. Det är derföre endast resultaten af dessa undersökningar, som
blifvit angifna uti de motiv till förändringar i tulltaxan, hvilka jemnte sjelfva taxeförslaget
i underdånighet bifogas; föreställande sig Komiterade att genom det sålunda
valda förfaringssättet äfven öfversigten öfver så väl det hela, som de förhållanden,
hvilka angå hvarje särskild artikel, skall i väsentlig och behörig mån
lättas.
I afseende på taxeförslagets formella beskaffenhet hafva Komiterade sökt egna
all omsorg åt hvad dermed stått i sammanhang, för att dymedelst tillse, det författningen
måtte vinna erforderlig enkelhet och tydlighet. Då detta senare, till
följd af nådig föreskrift, bort utgöra ett föremål för Komiterades särskilda uppmärksamhet,
hafva Komiterade låtit sig angeläget vara att, der så funnits påkalladt,
ej mindre i behöfliga delar förändra ordalydelsen af redan förefintliga rubriker, än
ock införa nya sådana. Ehuru Komiterade i förra hänseendet stundom äfven tilllåtit
sig att, för åvägabringande af mera enkelhet, i en gemensam hufvudrubrik
sammanföra derunder förut särskildt upptagna artiklar, eller ock för dessa senare använda
en, alla eller flera af dem samfäldt omfattande, benämning, vid de fall, der
tullsatserna varit af lika belopp eller blifvit dertill föreslagna, äfvensom der gemensam
afgiftsfrihet egt eller funnits böra ega rum, hafva Komiterade sålunda vid
taxans uppgörande afsett mindre att få ett färre antal dylika rubriker, än att ali
24
tvetydighet måtte, så vidt ske kunde, undvikas. För sådant ändamål hafva dels i
samma rubrik förut upptagna artiklar någon gång blifvit skilda och under särskilda
titlar uppställda, dels förut icke i taxan förefintliga specifikationer blifvit der använda.
A andra sidan har likväl äfven ett. ehuru jemnförelsevis ringa, fåtal artiklar,
hvilka icke mera i handeln förekomma, eller deri gå under andra benämningar,
blifvit ur taxan affördt. I afsigt att bereda beqvämlighet vid tillämpningen, har
ock på ett och annat ställe, der förut föreskriften rörande tullbehandlingen af en
artikel funnits gifven genom hänvisning till en annan artikel, tullsatsen blifvit särskildt
utsatt, under det att, å andra sidan, der en närmare samrnanhörighet vissa
artiklar emellan så fordrat, den förut utförda tullafgiften blifvit ersatt genom en
hänvisning till den artikel, som för afgiftsbeloppets fastställande ansetts böra betraktas
såsom den företrädesvis bestämmande. Hufvudsyftet har dock städse varit,
att, jemnte åvägabringande af tydlighet, så ordna det hela, att likartade artiklar,
så vidt ske kunde, måtte komma att draga samma tull; och ur denna synpunkt
kan förändringen sålunda sägas hafva varit mera en inre än en yttre.
Vid de undersökningar, som rörande denna del af Komiterades arbete varit af
nöden, hafva Komiterade icke kunnat undgå att finna, det äfven nu gällande bestämmelser
för Tharaberäkningen i åtskilliga afseenden torde erfordra förändring
och jemnkning. Men då afgifvande af förslag till sådan förändring skulle hafva
erfordrat vidlyftiga undersökningar utöfver egentliga föremålet för Komiterades
uppdrag, inskränka sig Komiterade till underdånig hemställan, det Eders Kongl.
Maj:t i nåder täcktes anbefalla utarbetandet af ett sådant förslag, dervid Komiterade
jemnväl tillåta sig uttala den åsigten, det de bestämmelser för nämnda beräkning,
som kunna varda föreslagna och fastställda, torde, till lättnad vid förtullningen,
böra, i de delar, der sådant ske kan, och i likhet med hvad i Norska, Danska
och Tyska Tulltarifferna redan finnes iakttaget, införas i sjelfva tulltaxan vid de
artiklar, desamma angå.
Jemnte de förändringar i formellt afseende, som i öfrigt i taxeförslaget blifvit
vidtagna, har ock någon gång den förut begagnade qvantiteten för tullberäkningen
blifvit utbytt mot annan sådan, som ansetts för ändamålet mera lämplig. Särskildt
har detta varit fallet vid artikeln Bränvin och Sprit, hvilken hittills blifvit förtullad
efter den i varan ingående alkohol-vigten. Sedan Komiterade, enligt nådig föreskrift,
haft att tillse, huruvida icke ett förändradt sätt för förtullningen af nämnda
vara kunde lämpligen införas, så att denna komme att uppmätas och profvas enligt
samma grunder och på samma sätt, som tillämpades vid kontrollerandet af den inhemska
tillverkningen af sagda vara, hafva Komiterade, efter anställd undersökning
i ämnet, icke funnit hinder möta för den ifrågasatta förändringens genomförande i
hvad angår utbytandet af sjelfva qvantiteten för tullberäkningen, hvadan denna
blifvit i taxeförslaget utsatt i kannemått, beräknadt efter 50 procent styrka vid 15
graders värma. Beträffande åter förslaget att, för utrönandet af bemälda qvantitet
vid förtullningen, använda uppmätning, skulle detta, utom andra olägenheter, medföra
ökad tidsutdrägt; i följd hvaraf, och enär rymdmåttet, efter hvad upplyst blif
-
n
vit, kan med full säkerhet bestämmas genom varans vägning och profning i förening,
Komiterade, redan i sammanhang med det för tillämpning af Handelstraktaten
med Frankrike upprättade särskilda tulltaxeförslag, i underdånighet tillstyrkt,
att vid tullbehandlingen varans rymdmått skall utrönas genom densammas vägning
och alkoholhaltens uppskattande förmedelst afprofning med alkoholometer, för hvilka
beräkningar särskilda af Bränvinskontrollbyrån upprättade tabeller ock blifvit till
efterrättelse meddelade.
Med iakttagande af enahanda förfarings- och beräkningssätt vid den inhemska
bränvinstillverkningens uppskattning, skulle på en gång jemnlikhet i behandling af
in- och utländska spritvaror samt största möjliga noggrannhet vid uppskattningen
kunna tillvägabringas, hvarföre Komiterade förutsätta, att det nya vid tullbehandlingen
antagna beräkningssättet äfven vid den inhemska bränvinstillverkningens
kontrollerande varder infördt.
Af skäl, som i motiven till tulltaxeförslaget närmare utvecklas, hafva Komiterade
funnit sig böra för Bränvin och Sprit, alla slag, tillstyrka enahanda tullafgifter
med dem, som genom Traktaten med Frankrike blifvit bestämda för drufbränvin af
Fransk tillverkning, direkt infördt.
Ehuru Komiterade våga antaga, att detta förslag till likformig tullbeskattning
för alla slag bränvin och sprit, utan hänsigt till råämnet, hvaraf de bestå, eller orten,
der de blifvit tillverkade, hvilar på obestridligen riktiga grunder, och att äfven
den nedsatta tullafgift, förslaget upptager för dessa varor, då de, såsom vanligast
är fallet, införas på fat, eger afgjordt företräde både i finansiellt och sedligt hänseende
framför den hittills gällande, genom sin öfverdrift förfelade och till ständiga
lagöfverträdelser förledande tullbeskattningen, hafva Komiterade likväl ingalunda
kunnat förbise eller ansett sig härvid böra med tystnad förbigå det, efter Komiterades
tanka, oafvisliga behofvet att, i sammanhang med och såsom vilkor för den
sålunda förändrade tullbeskattningen å utländskt bränvin, lagstiftningen för den inhemska
bränvinstillverkningen underkastas sådana förändringar, att denna tillverkning,
likasom hvarje annan loflig näring, frigöres från konstlade hinder, hvilka försvåra
täflan med utlandets industri.
Utom gränsen för Komiterades uppdrag ligger visserligen att ingå i genomförd
undersökning af alla de omständigheter, hvilka högt påkalla genomgripande förändringar
i den undantags- och öfvergångslagstiftning, bränvinstillverkningen inom
landet för närvarande är underkastad, eller att upprätta något förslag till ny fullständig
författning i detta ämne. Men redan den synpunkt, ur hvilken Komiterade
för sitt uppdrag måst taga denna lagstiftning i betraktande, har gifvit vid handen
behofvet af vissa förändringar, hvilka Komiterade trott sig böra här underdåhigst antyda,
under förutsättning, att, derest Eders Kongl. Maj:t finner frågan deraf förtjent,
fullständig omarbetning af författningen varder i nåder anbefalld.
Dessa förändringar äro:
l:o att bränvinstillverkningen må i afseende på tillverkningsbeloppet frigifvas,
så att icke något maximum, hvilket detta belopp ej får öfverstiga, vidare må varda
faststäldt;
2:o att tillverkningen må få drifvas hvilken tid på året och under huru stor
del af detta, som producenten finner med sitt intresse förenligt;
Tull-Komitéens Betänkande, 4
26
3:o att tillverkningsskatten må utgå med samma belopp för hvarje del af den
tillverkade qvantiteten och ej vidare beräknas efter särskild grund för s. k. öfvereller
underbränning; dock att sådan skatt alltid bör erläggas för ett visst gifvet
tillverkningsminimum, enär nödigt är, att staten beredes garanti för de kostnader,
den måste vidkännas för kontrollerandet af tillverkningens belopp, m. m.;
4:o att anstånd med erläggandet af nämnda skatt må, mot ställande af godkänd
säkerhet derför, tillverkaren beviljas, till dess varan blifvit vederbörligen uppmätt,
samt skatten sålunda icke i förskott honom afförd ras;
5:o att vid skeende utförsel af varan den erlagda tillverkningsafgiften för det
utförda beloppet må tillverkaren eller hans rättsinnehafvare af statsmedlen ersättas.
Om å ena sidan ej 'kan nekas, att de band, som för närvarande äro lagda på
den inhemska tillverkningen i förevarande hänseende, för fabrikanten i hög grad
försvåra och fördyra produktionen; gifves å andra sidan, derest nämnda band i nu
föreslagen riktning lossas, enligt Komiterades förmenande, icke någon behörig anledning
att antaga, det inhemsk bränvinstillverkning ej skulle kunna bestå i täflan
med den utländska; enär Sverige i allmänhet exporterar sådana produkter, af hvilka
varan tillverkas, och sjelfva tillverkningen desto mindre är af beskaffenhet att emot
utländsk medtäflan erfordra något skydd, som våra i andra hänseenden för sådant
behof ofta åberopade klimatiska förhållanden snarare främja än försvåra denna tillverknings
bedrifvande under större del af året, än som i andra, sydligare länder
kan ske. Bevekelsegrunden, ur sedlig synpunkt, att fördyra varan, i ändamål att
derigenom förminska förbrukningen deraf, må tillmätas all den vigt, som densamma
tillkommer, och gör sig utan tvifvel med rätta gällande i det jemnförelsevis höga
måttet af beskattning å tillverkningen och införseln; men huru önskligt det afsedda
syftemålets vinnande härutinnan, för så vidt angår öfverdrift i förbrukning, än är;
lärer väl lika litet något giltigt skäl förefinnas, som det synes staten fullt värdigt,
att, så länge tillverkningen är medgifven, söka att för den, som dermed sysselsätter
sig, icke blott försvåra densamma, utan göra den i flere hänseenden egnad att
för honom medföra verkliga vådor, genom en följd af för fabrikanten i hög grad
tryckande och hvarandra ömsesidigt skärpande formelia prohibitivbestämmelser, af
hvilka verkningarna ofta ej låta sig beräknas med den säkerhet, som är nödig vid
bedömandet af ett industriellt företag, och som bör tillkomma enhvar, den der drifver
en tillåten, och sålunda ur rättslig synpunkt loflig, näring.
Innan Komiterade öfvergå från den här afgifna allmänna redogörelsen rörande
det egentliga taxeförslaget, anhålla Komiterade att, i afseende på artikeln Bomullsväfnader,
få i underdånighet anmäla, det Komiterade, på grund af den i motiven
till sagda förslag skedda utredning af ämnet, kommit till det resultat, att de vid
nämnda väfnader under afdelningen »andra slag» hänförliga artiklar rätteligen borde
åsättas följande tull, nemligen:
Oblekta och ofärgade 1 skålp. 15 öre,
blekta eller färgade  » 20 »
tryckta eller pressade  » 30 »
27
Men då bomullstillverkningen för närvarande befinner sig i ett abnormt tillstånd,
hvilket måste anses särdeles ofördelaktigt inverka på den inhemska fabrikanten
och sålanda berättiga till ett undantagsstadgande, hafva Komiterade trott sig
icke böra i sjelfva taxeförslaget frånträda de tallsatser för bemälda artiklar, hvilka
blifvit genom Traktaten med Frankrike bestämda, ehuru dessa synts Komiterade
vara betydligt högre, än som härutinnan under vaidiga förhållanden numera bort
ifrågakomma. Emellertid, och med stöd häraf, finna sig Komiterade böra i underdånighet
tillstyrka, det nådig framställning till .Rikets näst sammanträdande Ständer
måtte göras, att, derest bomullsfabrikationen skulle under tiden för ingående statsreglering
återbringas i en ställning, som kan anses såsom jemnförelsevis normal, de
här ofvan angifna tullsatserna måtte antagas att varda gällande från och med början
af år 1869.
Vidkommande förslaget till Underrättelser om hvad vid Taxans tillämpande iakttagas
hör, hafva Komiterade i de underdånigst bilagda motiven angifvit grunderna
för de förändringar, som rörande denna del af Författningen blifvit tillstyrkta. Men
Komiterade hafva icke allestädes, äfven der de stadganden, som i detta hänseende
förut varit gällande, lemnats oförändrade, för sin del omfattat den åsigten, att de
gifna föreskrifterna vore fullt tidsenliga och ländande till åsyftad fördel. Bland
annat är detta förhållandet i hvad angår de i § 3 af nämnda förslag bibehållna
bestämmelserna om erläggandet af lastpenningar. Denna afgift synes Komiterade icke
vara förenlig med den uppfattning af hithörande förhållanden, som, enligt Komiterades
förmenande, är den rätta och jemnväl alltmera vinner insteg. Den utgör en
beskattning, icke af varan sjelf, eller af den behållna inkomst, rederirörelsen lemnar,
utan af det fortskaffningsmedel, genom hvilket varan tillföres konsumenten,
och verkar till följd deraf i hög grad hämmande på sjelfva rörelsen. Borttagandet
af denna afgift, som icke blott är att betrakta såsom en surtaxe utöfver de i tariffen
fastställda tullsatser å afgiftspligtiga artiklar, utan äfven tynger på tullfri
vara, skulle derför utan tvifvel i väsentlig mån öka samfärdseln med andra länder
genom att underlätta så väl tillförseln af dessas produkter, som utförseln af landets
egna. Det torde särskildt förtjena uppmärksamhet att, enligt den med Frankrike
afslutade Sjöfartstraktaten, de här utgående lastpenningar reciprokt uppbäras för
Svenska fartyg, som besöka Franska hamnar, och att lastpenningarnes fullkomliga
afskaffande härstädes sålunda genom motsvarande nedsättning af tonnage-afgiften
skulle än ytterligare främja Sveriges sjöfart på Frankrike. Oaktadt alla dessa omständigheter
otvifvelaktigt innebära manande skäl att alldeles upphäfva den under
namn af lastpenningar stadgade afgift, hafva Komiterade likväl, då denna afgift
årligen inbringar en statsinkomst af omkring 350,000 rdr, tvekat att, samtidigt med
förslaget till betydlig lindring i nu stadgade tullafgifter, jemnväl tillstyrka en sådan
afgiftsfrihet; hvaremot Komiterade redan nu trott sig böra fästa Eders Kongl.
Maj-.ts nådiga uppmärksamhet på önskvärdheten af nedsättning i eller helst fullkomligt
borttagande af lästetalsafgiften, så snart statsverkets öfriga tillgångar, beredda
efter lämpligare beskattningsgrunder, sådant medgifva.
28
Genom de i § 6 af ifrågavarande underrättelser åberopade Författningar finnes,
i afseende på till förtullning angifna varors utlemnande, stadgadt, att sådant
utlemnande icke må ega rum förr, än tullafgifterna å nämnda varor blifvit till
fullo erlagda. Ett dylikt stadgande måste ofta blifva i hög grad hinderligt både
för tullbehandlingen och för trafiken, samt har derföre i andra länder, exempelvis
Danmark och Norge, blifvit utbytt mot helt olika, till stor lättnad för rörelsen ländande
medgifvanden. Det springer lätt i ögonen, att trafikantens förmåga att anskaffa
hvad till afgiftens erläggande erfordras ej sällan är beroende deraf, huruvida han kan
fritt disponera varan eller icke, samt att han icke ens alltid, äfven om det förra honom
medgifves, genast och omedelbarligen kan påräkna hvarken afsättning eller liqvid.
Med aktgifvande på de formaliteter, som, huru de än förenklas, måste vid tullbehandling
och journalisering, m. m., iakttagas, inses ock utan svårighet, att emellan
den undersökning, som för utrönande af en varas beskaffenhet och mängd måste
ega rum, samt de bokföringar, kontrollräkningar och utskrifter, hvilka derefter följa,
någon tid måste förflyta, under hvilken tullförvaltningen besväras af det undersökta
godsets vård; och godsegaren åter måste, såsom nu är ordnadt, sakna den fria dispositionsrätt,
han för varans omsättning behöfde. Vid sådant förhållande göra omständigheterna
det ock mången gång, snart sagdt, till en nödvändighet för tulltjensternannen
att, på eget ansvar och i strid med författningens påbud, bevilja varans
uttagande, äfven innan tullafgiftsbeloppet blifvit aflemnadt. Då den första fordran
för all lagskipning är, att lagen skall kunna tillämpas, och af ett motsatt förhållande
helt naturligt följer, att helgden af densamma lider intrång i det allmänna
tänkesättet, synes ock vid afvägandet af det ändamålsenliga i ett stadgande, ärnnadt
att efterlefvas, böra tagas i betraktande, huruvida det verkligen låter sig efterlefvas.
Utan gensägelse kräfver jemnväl ett billigt afseende på vederbörande
tjenstemäns intresse, att de icke genom beskaffenheten af en föreskrift bringas i
en ställning, dervid den praktiska nödvändigheten bjuder dem att utsätta sig på
en gång för möjligheten af en förlust, oftast stor nog att medföra deras undergång
i ekonomiskt hänseende, och för ansvaret af en lagöfverträdelse. Afven med behörigt
iakttagande af hvad statens fördel härutinnan fordrar, synas dessa dubbla
olägenheter, för trafikant och tulltjensteman, kunna afhjelpas, derest viss tids anstånd
med tullafgiftens erläggande, mot vederbörlig säkerhet, beviljades. Ett dylikt
medgifvande vore icke heller främmande för den Svenska tullagstiftningen, då
denna för vissa fall medgifver ända till tre månaders betalningsanstånd vid förtullning
från nederlag. Och Komiterade anse sig, på grund häraf, böra i underdånighet
hemställa, det den förändring i nu gällande, här afsedda, stadgande måtte åvägabringas,
att anstånd med tullafgifts inbetalande för till förtullning angifna varor
må medgifvas åtminstone för en tid af en månad, samt varorna det oaktadt till
vederbörande utlernnas, mot fullgod säkerhet för nämnda afgifts erläggande å föreskrifven
dag, vare sig, att denna säkerhet består i erbjuden borgen eller till deposition
användbara valutor, af beskaffenhet att, så i ena som andra fallet, kunna och
böra af behörig tullmyndighet, med hänsyn till den debeterade afgäldens belopp,
godkännas.
Då Komiterade haft att att yttra sig rörande åtskilliga vigtiga frågor, som
sammanhänga med tullbeskattningen, utbedja sig Komiterade att få vidröra ännu
29
en sådan, som visserligen icke är den minst vigtiga, nemligen den om de vid tullförvaltningen
anställda tjenstemäns och betjentes aflöning. Denna aflöning har hittills
utgått till en del i form af fast anslag, och till en del genom viss provision
å det vid de särskilda tullkamrarne influtna tullafgiftsbeloppet. Tjenstemannens inkomst
blir derigenom beroende af omständigheter, som i mer eller mindre väsentlig
mån äro af hans eget nit oberoende, under det han städse har af nöden ett visst
minimum af intägt för att kunna vara anständigt bergad. Rörelsen, med hvilken
provisionsbeloppet vexlar, kan ena året vara större, andra mindre. I förra fallet
tages hans verksamhet visserligen mera i anspråk än i det senare; men han är för
alla händelser skyldig att egna sin tid åt tjenstens utöfning, hvadan han alltjemnt
måste hålla sig beredd och färdig att fullgöra hvad han i denna har sig ålagdt,
ocli är sålunda förhindrad att taga befattning med annan sysselsättning, af hvilken
han skulle kunna förskaffa sig ökadt bidrag till lefnadsbehofvens fyllande. Dertill
kommer ock, att göromålen vid en station kunna vara mera ansträngande och ihållande
än vid en annan, utan att inkomsterna derföre blifva större på förra stället
än på det senare. Provisionen beror på det influtna tullafgiftsbeloppet, och detta
ej ensamt af de förtullade varornas mängd, utan äfven af huruvida de äro högre,
lägre eller alldeles icke, tullbeskattade. Förmånen af mera gynnsamma omständigheter
härutinnan ökar provisionen utan att i samma grad öka göromålen, hvaremot,
å andra sidan, dessa senare, der en sådan förmån ej förefinnes, kunna vara vida
mera omfattande, medan inkomsterna, det oaktadt, uppgå till ett betydligt ringare
belopp; hvilket allt möjligen till och med skulle kunna skrida till den ytterligheten,
att göromål och inkomster komme att stå i ett slags omvändt förhållande till hvarandra.
Förbises bör icke heller, att tjenstemannens ställning till trafikanten blir
sjelfständigare, i den mån denne senare har eller får sig bekant, att en skärpt noggrannhet
i tjensteärenden icke är hos varukontrollanten i någon del betingad af
begär efter egen vinning. Det ligger eljest nära att inlägga ett motiv af egennytta
i en sådan noggrannhet, hvilken deremot, der den är höjd öfver allt tvifvel i detta
hänseende, måste väcka aktning i stället för misstanka, och sålunda äfven motverka
en möjligen uppstående benägenhet att genom bestickning eller annat medel söka
förmå denne att frånträda sin pligt.
Under sådana omständigheter synes tilldelandet af en i allo fast aflöning åt
bemälde tjenstemän och betjente vara att föredraga för det nu bestämda aflöningssättet,
med dess vexlande provisionsarvode. Och då ett ändamålsenligt och fullt
tillförlitligt handhafvande af tullstadgans föreskrifter förutsätta redbarhet, nit och
duglighet hos dem, som i sådant hänseende anställas, ligger det ock i det allmännas
intresse, att dessa för sina behof väl förses, liksom det för staten är en pligt
att tillförsäkra dem en anständig och bekymmerfri utkomst. Endast derigenom kan
man påräkna att få hithörande platser besatta med personer af de egenskaper, som
för dem erfordras, äfvensom att dessa personer, en gång anställda, skola blifva i
tillfälle att fortfarande på ett tillfredsställande sätt fullgöra hvad af dem kan och
bör förväntas.
I betraktande häraf räkna Komiterade såsom ett åliggande att äfven på detta
ärende i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet, med hem
-
30
ställan om nådigt anbefallande af nödig reorganisation af ifrågavarande tulltjenstemäns
och betjentes aflöningsstat, med hänsigt på en gång att förekomma de olägenheter,
som här blifvit antydda, och att bereda nämnde tjenstemän och betjénte
en efter deras lefnadsställning afpassad och mot de anspråk, som vid dem fästas,
svarande, fullt tillräcklig löneinkomst.
Slutligen, och i likhet med hvad hittills vid förslag till nya tulltaxeregleringar
iakttagits så väl af Rikets Ständers Bevillnings-Utskott, som af förra Tullkomitéer,
samt äfven af denna Komité i dess slutliga utlåtande angående Franska Handelstraktaten,
hafva Komiterade jemnväl vid detta underdåniga betänkande bilagt en till
siffran noggrann beräkning, Bil. Litt. Q, af det inflytande på statsverkets inkomster,
som de nu föreslagna förändringar i tulltaxan kunde förmenas utöfva; varande införseln
år 1862, såsom ett ungefärligt medeltal af rörelsen åren 1860, 1861 och 1862, lagd
till grund för dessa beräkningar, äfven af det skäl, att samma beräkningsgrund
tillämpades för den öfversigt, som åtföljde Komiterades omförmälda underdåniga
utlåtande angående nämnda traktat. Komiterade tillåta sig hufvudsakligen hänvisa
till hvad angående dylika beräkningar i nyssberörda utlåtande erinrades, bland annat
derom, huru en lång erfarenhet ådagalagt, att sådana beräkningar, ehvad flere
eller färre förflutna års handelsrörelse tages till grund, aldrig angifva det verkliga
resultatet af förändrade tullsatser. En återblick å ena sidan på de under sistförflutna
25 åren sålunda flere gånger förnyade beräkningar, hvilka alla i mån af tid
efter annan beslutade tullnedsättningar antydt mer eller mindre betydliga minskningar
af tullinkomsten, och å andra sidan på det af verkligheten bekräftade förhållandet,
att tullinkomsten, utan annat afbrott, än tillfälliga konjunkturvexlingar
för ögonblicket vållat, varit i oafbrutet stigande och med afdrag för afkortningarne
uppgått från mindre än 5J millioner år 1840 till nära 13^ millioner år 1863, måste
väl antagas lemna tillräcklig erfarenhet i detta hänseende.
Utan tvekan våga Komiterade sålunda äfven nu antaga, att det ofördelaktiga
resultat, som beräkningarna utvisa, eller en minskning af tullinkomsten år 1867
af ,
R:dr 2,955,118,
och ytterligare år 1868 af  .
» 397,963,
eller tillsammans för sistnämnda och följande år af icke mindre än R:dr 3,353,081,
ingalunda skulle komma att af verkligheten besannas, äfven om någon tullförhöjning
för vissa andra artiklar icke blefve beslutad.
Resultaten af innevarande års tulluppbörd, på hvilken dock de genom Franska
Traktaten beslutade tullnedsättningar skola utöfva väsentligt inflytande, torde redan
komma att bekräfta Komiterades åsigt om vanskligheten af de uppgjorda beräkningarna.
Innan den vidgade friheten i landets handelsrörelse samt de genom
tullnedsättningarna beredda lindringar i hittills oskäligt betungande afgifter hunnit
utöfva sin naturliga verkan på landets af hvarandra oundvikligt beroende konsumtion
och produktion, torde emellertid kunna skäligen antagas, att så betydliga nedsättningar
i och eftergifter af hittills stadgade tullafgifter, som dem Komiterade nu
föreslagit, till en början måste föranleda icke oväsentlig minskning i den inkomst,
31
som för statsverket under senare åren af tullmedlen påräknats och erhållits. Huruvida
denna tillfälliga minskning behöfver fyllas, kunde väl vara en fråga, på hvilken
Komiterade icke hafva att inlåta sig; men under förutsättning att statsverkets
behof sådant kräfver, och att bristen bör genom tullbevillning godtgöras, hafva
Komiterade ansett det icke ligga utom gränsen för deras befogenhet, att söka an
gifva
och föreslå, huru denna godtgörelse lämpligast må kunna beredas, utan rubbning
i det system, i riktningen hvaraf Komiterades hela tulltaxeförslag blifvit upprättadt.
Att godtgörelsen icke kan vinnas genom att pålägga eller förhöja tullafgiften
å sådana varor, sorn tillika produceras inom landet, följer af sakens egen natur.
Afgifterna komme nemligen i dessa fall icke statsverket till godo, utan tjenade hufvudsakligen
endast att fördyra de inhemska produkternas pris. Endast derigenom,
att dessa afgifter påläggas artiklar, som alls icke utgöra föremål för landets egen
produktion, blifva afgifterna till hela sitt belopp en statsverket tillfallande skatteinkomst.
I det föregående äro dessa, lätt insedda sanningar närmare utvecklade.
Men denna ytterligare erinran har här ansetts på sin plats, då fråga är om valet
af artiklar, hvilka skola göras till löremål för ökad beskattning. Att detta val företrädesvis
bör falla på sådana artiklar, som, utan att ingå bland de för flertalet af
befolkningen oundgängliga förnödenheter, likväl utgöra föremål för betydlig förbrukning
och tillika äro af beskaffenhet att icke vara lätt smuggelbarä, följer af
ändamålet, som sökes. Såsom sådana s. k. kassa-artiklar erbjuda sig följaktligen i
främsta rummet Råsocker, dernäst Kaffe, och vidare vissa till specerier räknade
frukter och bär, såsom Kakao, Mandel, Plommon, Russin, Sviskon och några andra
dermed jemnförliga. Otvifvelaktigt vore äfven artikeln råtobak hit hänförlig, om
icke redan derå lagd tull ur flere synpunkter, hvilka i motiven till taxan närmare
anföras, kunde anses hafva uppnått den höjd, hvaröfver klokheten för närvarande
bjuder att icke gå. Genom de å nyssanförde s. k. kassa-artiklar föreslagna, något
förhöjda tullafgifter, för hvilka vidare redogöres i motiven till tulltaxan, har man beräknat,
att en årlig förhöjning i tulluppbörden för samma artiklar skulle vinnas till
belopp af rdr 1,090,567. Enligt Komiterades öfvertygelse skall denna inkomstförhöjning
redan under instundande statsregleringsperiod komma att ersätta hela den
vida högre brist, som af tullnedsättningarna i öfrigt beräknats blifva en följd. Den
något förhöjda beskattningen å de stora kassa-artiklarne skall ock tvifvelsutan ganska
snart bereda tillfälle att ytterligare nedsätta eller helt och hållet afskaffa sådana
afgifter å förnödenhetsvaror och å sjöfarten, hvilkas upphäfvande Komiterade redan
nu ur anförda skäl önskat kunna tillstyrka, men hvilka Komiterade af farhåga fölen
alltför stor minskning i tullinkomsten ansett sig böra i förslaget bibehålla.
Hvad i alla händelser vid jemnförelse af tullnedsättningarna, å ena, och afgiftsförhöjningarna,
å andra sidan, såsom faktiskt framgår är, att ojemnförligt största
delen af de nedsatta tullafgifterna varit sådana, som tryckt konsumenten, utan att
bereda statskassan motsvarig inkomst, emedan afgifterna förnämligast afsett och
framkallat ökadt pris på inhemska produkter, då deremot de föreslagna förhöjda
afgifterna å kassa-artiklarne helt och hållet tillfalla statskassan och således verkligen
gå till fyllande af statens behof.
32
Undertecknade, af Ström och Lenning, hvilka i vissa delar varit af olika mening
med Komitéens pluralitet, få med afseende härpå i underdånighet åberopa sina
bilagda reservationer.
Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigsté
tjenare och undersåter
A. G:son BENNICH.
W. KARSTRÖM.
C. F. AF STROM.
P. MUREN.
JOHN LENNING.
Stockholm den 22 Juli 1865.
S. J. Stenberg.
Till KONGL. MAJ:T underdånigst med Förslag till ny Tulltaxa.
33
Reservationer.
I afseende å de, enligt 4 § af underrättelserna till gällande Tulltaxa, af både
Svenska och främmande fartyg till Kongl. Maj:t och Kronan utgående lastpenningar,
har jag biträdt den af Komitéen uttalade åsigt om önskvärdheten deraf, att
denna afgift kunde borttagas. För den händelse likväl omständigheterna icke skulle
finnas medgifva, att en sådan förändring i hela sin omfattning nu genomföres, anser
jag dock hinder icke böra möta att, såsom en öfvergångsåtgärd, afgiftens nuvarande
belopp nedsättes, och att, i sammanhang dermed, gällande bestämmelser
om ordningen och vilkoren för samma afgifts utgående förändras på ett sätt, att
mera principenhet i detta hänseende, än för närvarande eger rum, och enkelhet i
uppbörden beredes. Jemnlikt åberopade bestämmelser skola nemligen lastpenningar
betalas hvarje gång både vid inkommande och utgående, med den inskränkning, att,
om ett fartyg under loppet af ett kalenderår gör flere resor mellan Sverige och
utrikes ort, dessa umgälder erläggas för utgående allenast första resan och vid förnyadt
inkommande endast när fartyget innehar last samt större eller mindre del
deraf lossar. På grund af dessa stadganden kan icke blott ett från riket med last
afgående fartyg blifva befriadt från lastpenningars utgörande, utan ock ett i barlast
ankommande eller afgående fartyg varda underkastadt dylik afgift, äfvensom det
ännu mera oegentliga förhållande inträffa att ett både vid inkommandet och utgåendet
barlastadt fartyg pålägges lastpenningar. I begreppet af ifrågavarande afgift
ligger dock otvifvelaktigt, det den omständighet att fartyget innehar last, hvars
fortskaffande kan antagas inbringa vinst, skall utgöra grunden och vilkoret för fartygets
beskattande genom samma afgift; hvadan ock denna bör erläggas för ett fartyg,
då det kommer eller går med last, men deremot icke i något fall betunga ett
barlastadt fartyg. Då dessutom, med tillämpning af omförmälda stadganden, uppbörden
af afgiften och kontrollen i och för bestämmande, huruvida befrielse från
afgiftens erläggande i angifna fall skall få åtnjutas, är invecklad och ofta förenad
med väsentliga svårigheter samt besvär, finner jag mig på dessa skäl böra föreslå
att, derest lastpenningeafgiften icke från och med nästinstundande statsregleringsperiod
varder helt och hållet afskaffad, denna afgift må från och med samma tidrymd
nedsättas till ett belopp af 50 öre pr nyläst och bestämmas utgå af ett fartyg
hvarje gång det med last från utrikes ort ankommer till Svensk hamn eller
från sådan hamn med last afgår till utrikes ort. Med hänseende likväl till det
obilliga förhållande, som genom full tillämpning af detta förslag skulle uppstå derutinnan,
att mindre fartyg och båtar, hvilka emellan närmare belägna utländska orter
och Svenska hamnar verkställa ofta förnyade resor, men i följd af sitt inski’änktare
lastrum kunna för hvarje resa påräkna endast en ringare förtjenst, varda af last
Tull-Komitéens
Betänkande. 5
34
penningeafgiften jemnförelsevis i högre mån betungade än fartyg af större drägtighet
och som idka fraktfart emellan Sverige och mera aflägsna länder, får jag tillika
föreslå att, i öfverensstämmelse med hvad i fråga om fyr- och båkafgifters erläggande
är genom Kongl. Förordningen angående Lots- och Fyr-Inrättningen i Riket
af den 9 Juli 1862 stadgadt, däckade fartyg och båtar under 6 nylästers drägtighet
samt odäckade fartyg och båtar under 9 nylästers drägtighet må från lastpenningars
utgörande befrias. Hvarförutan jag hemställer att befrielse från sådan afgift
jemnväl för lastade fartyg af större drägtighet må eg a rum ej mindre i de fall
§ 10 af Tulltaxe-underrättelserna förutsätter än ock i de fall, Komitéen ytterligare
tillstyrkt; äfvensom att, jemnte det barlastade fartyg, på sätt af mitt förestående
förslag följer, skulle i alla händelser från samma afgift befrias, såsom barlastadt
må fortfarande anses fartyg, hvars lastqvantitet är i förhållande till fartygets drägtighet
af ringare betydenhet; i hvilket hänseende än vidare skulle tjena till eftei’-  rättelse hvad härom redan är stadgadt i meranämnde 4 § af Tulltaxe-underrättelserna.
Stockholm den 22 Juli 1865.
C. F. af STRÖM.
Oaktadt vid den nyligen afslutade Handels- och Sjöfartstraktaten med Frankrike
tullsatserna å de flesta fabriks- och handelsalster blifvit betydligen nedsatte,
har likväl den af Eders Kongl. Maj:t nådigst förordnade Komité för utarbetande
af förslag till ny tulltaxa ansett ytterligare nedsättningar böra förordas, bland annat
å artiklarne bomullsgarn, bomullsväfnader, strumpstolsväfnader, rafiinadsocker,
m. m., och får jag mot detta beslut anföra min skiljaktiga mening.
Utan föregående erfarenhet om verkan af de redan gjorda tullnedsättningarne
på de Svenska näringarne, anser jag för min del vådligt att nu tillstyrka ytterligare
nedsättningar, särdeles för ofvannämnda artiklar, hvilka för närvarande genom
utländska konjunkturförhållanden lida ett menligt inflytande.
Först sedan de, på grund af Traktaten med Frankrike, beslutade lägsta tullsatser
hunnit tillämpas, anser jag möjligt att med någorlunda säkerhet beräkna det
inflytande, som .ytterligare tullnedsättningar komma att utöfva, så väl i fråga örn
statsverkets inkomster, som den Svenska industriens fortfarande bestånd och utveckling.
Stockholm den 22 Juli 1865.
JOHN LENNING.
Förslag
tin
TULL-TAXA.
Tariff för Införsels-tullen.
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull
tull.
Riksmynt.
Riksmynt.
R:dr.
..
ore.
R:dr.
öre.
Absinth; hitnföres under Likör.
Accordion
1 sk alp.
25
Aether spirituosus eller s. k. Hoffmans droppar; tullbe-
handlas efter hvad taxan stadgar för art. Bränvin
och Sprit.
Affall, Spillning och Spån, ej specificerade
Fria
Affall vid klädesberedning; se Stoft.
Agat, oarbetad äfvensom arbetad, men oinfattad
Fri
infattad med guld eller silfver, väges med infatt-
ningen och förtullas såsom den;
infattad med andra ämnen, tullbehandlas såsom
Bijouterivaror.
Aignilettcr; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Alabaster, oarbetad äfvensom arbetad, ej specificerad
Fri
Album, fodralens vigt inberäknad
1 skålp.
—
25
Albiimin, hänföres under Kemiskt-tekniska preparater.
Aloe; hänföres under Apoteksvaror.
Alun, alla slag
Fri
Ambra
Fri
Angelika
Fri
Anilin; hänföres under Kemiskt-tekniSka preparater.
1 skålp.
—
7
Antimonium crudiiin eller Spetsglans, äfvensom Regulus
eller Antimonmetall
Fria
Apelsiner och Apelsinskal
1 skålp.
—
6
1
36
Qvantitet för
1867.
1868.
Tull beräk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tall.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Apoteksvaror, alla i taxan ej specificerade, enkla eller
sammansatta
Fria
Argentan eller Nysilfver; hänföres under Metaller, sam-
mansatta.
Arkitektoniska arbeten; se Bildhuggeriarbeten.
Årrak; se Bränvin.
Arsenik
Fri
Asfalt
Fri
Asfaltfilt; hänföres under Papper, förhydnings- och tak-.
Asfaltrör; hänföras till Maskinerier, Redskap och Verk-
tyg, ej specificerade.
Aska, rå, af träd eller andra vegetabilier
Fri
pott-, vällad eller oraffinerad, äfvensom raffinerad
eller kalcinerad
Fri
koppar-; se Kopparskrot,
tenn- och bly-; se Tennaska.
Askar och Dosor, tullbehandlas lika med det ämne ar-
betad t, hvaraf de bestå;
af sammansätta' eller såsom arbetade ej specifice-
rade ämnen
1 skålp.
20
15
Assa foetida (Dyfvelsträck); hänföres under Apoteks-
varor.
Auripigmcnt; hänföres under Färger, ej specificerade.
Balsam, kopaive-, peruviansk och annan nativ
Fr
i
Band:
silkessammets- och helsiden-
1 skålp.
2
—
1
50
halfsiden-
1 skålp.
1
25
1
—
Anm. Ingen skilnad i tullafgiften göres, om uti halfsidenband
silket utgör blott en ringa beståndsdel.
andra slag, derunder inbegripna sådana äfven af
silke, hvari kautschuk, guttapercha eller likartade
ämnen ingå
1 skålp.
—
50
Bark, alla ej specificerade slag
Fri
Barometrar; se Instrumenter, fysiska m. fl.
Bast och Bastrep
Fria
Bastmattor:
af kokosbast; se Mattor.
andra slag
Fria
Beck och Beckolja
—
Fria
Bayerskt eller Tyrolerbeck; hänföres under Harts.
37
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Ben: '
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
oarbetadt, alla släp:, derunder inbegripna tangent-
skifvor till s. k. klaviaturer, klufvet, spjelkadt och
sågadt ben samt förmalda ben eller s. k. benmjöl
Fritt
arbetadt:
Elfen- och Hvalrosständer
1 skålp.
—
50
andra slag
1 skålp.
—
15
Benspån; hänföres under Affall.
Bensvart, Benkol eller Bister
Fria
Berberisrötter
Fria
Bernsten, rå och oarbetad äfvensom arbetad, men oinfattad
Fri
infattad med guld och silfver väges med infattnin-
gen och förtullas såsom den;
infattad med andra ämnen, tullbehandlas såsom Bi-
jouterivaror.
Bijouterivaror af annat ämne än guld och silfver, enkla
eller sammansatta, såsom armband, bröstnålar, ked-
jor, kors, ringar, sigiller, spännen, urhakar m. in....
1 skålp.
—
35
Anm. Afdrag i vigten göres ej för fodraler, hvari Bijouteri-
varor inkomma, eller för kartor, hvarå de äro uppfästade.
Bildhuggeri- och Arkitektoniska arbeten, som utgöra
konstnärsarbeten
Fria
andra slag Bildhuggeri- och Arkitektoniska arbeten
af trä eller annat ämne, hvilket, såsom arbetadt,
ej är i taxan specificeradt
Fria
Bin, i kupor, eller på annat sätt förvarade
Fria
Biscuit, arbeten deraf; hänföras till Porslin, äkta: hvitt
eller enfärgadt.
Bister; se Bensvart.
Blauliolz; hänföres till Färgträ.
\
Blcckslagarearbcten, ej specificerade:
olackerade
1 skålp.
—
10
lackerade
1 skålp.
—
15
Blod, alla slag
Fritt
Blodiglar
Fria
Blommor, naturliga, friska eller torra
Fria
konstgjorda, af tyg, papper, fjäder eller halm
1 skålp.
5
—
delar af konstgjorda blommor
1 skålp.
2
—
Anm. Med ”delar af konstgjorda blommor” förstås endast blad
i bundtar, ax för sig, knoppar för sig o. s. v. utan, tillsatser
eller sammanbindning.
38
Qvantitet för
1867.
1868.
l
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Blomsterlökar
Fria
Blonder; se Spetsar.
Bly:
oarbetadt, i tackor eller rullar
Fritt
arbetad t, ej specificeradt:
1 skålp.
omåladt och olackeradt
—
3
måladt eller lackeradt
1 skålp.
—
15
i Blyerts
Fri
Blyertspennor, alla slag
Blyglete; se Glete.
1 skålp.
—
15
Blysocker
Frit
.t
Blytran; hänföres under Kemiskt-tekniska preparater.
Biar. hamp- och lin-
rria
Bläck, skrif- äfvensom Bläckpulver, eller Bläcksubstans,
flaskornas eller krusens vigt inberäknad
1 skålp.
—
3
Bobinen hänföras till Maskinerier, Redskap och Verk-
tyg, ej specificerade.
Bokbindarecloth, eller klistrad och pressad bomullsväf-
nad; se Väfnader, bomulls-.
Bokguld; se Guld.
Boksilfver; se Silfver.
Bokstafsstämplar samt Boktryck och Stilar
1 skålp.
—
5
förslitna och obrukbara eller s. k. Stilskrot
Fria
Bok- och Koppartrycksvärta
1 skålp.
■—
3
Bolus, hvit och röd, samt Terra Sigillata
Fri
Bomull
Fri
Boinullstrassel .
Fritt
Borax, äfvensom Boraxsyradt Natron eller Tinkal
Fria
Borst; hänföres till Hår.
Borstbindarearbetcn:
1
med infattning af opoleradt eller måladt trä eller
iern
1 skålp.
1 skålp.
—
10
5|
j *
med infattning af poleradt eller lackeradt trä
—
20
:
10i
med infattning af ben, horn eller andra ämnen
1 skålp.
—
40
20
murare- och målareborstar; hänföras till Maskine-
rier, Redskap och Verktyg, ej specificerade.
Fr
Bouillon dc poche
i
Brefkuverter och Papperspåsar
1 skålp.
12
10
; Bresilja; hänföres under Färger och Färgningsämnen,
andra slag, ej specificerade.
39
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
tull.
Riksmynt.
Riksmynt.
Britanniametall; hänföres under Metaller, sammansatta.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Broderade arbeten, draga lika tull med det tyg, hvarå
broderiet är anbragt, med tillägg af 20 procent.
Brodcrduk, Marle och Stramalj:
af silke
1 skålp.
2
i
50
af silke med tillsats af annat material
1 skålp.
1
25
l
af ull
1 skålp.
1
—
—
75
åf papper
1 skålp.
—
15
andra slag, enkla eller blandade
1 skålp.
—
50
Anm. Påbörjade eller halffärdiga tapisseriarbeten förtullas lika
med duken, hvarå de äro anbragta, med tillägg af 20 procent.
Brodermönster
1 skålp.
—
10
—
8
Bronz; hänföres under Metaller, sammansatta.
Bronzpnlver; hänföres under Metaller, sammansatta, ar-
betade, andra slag.
Brundier; se Plommon.
Brunsten
Fri
Bränvin och Sprit:
1 kanna af 50
på fat  |
% alkoholhalt)
75
vid + 15° C.)
1 kanna af 501
på buteljer  j
% alkoholhaltl
1
50
vid + 15° C.1)
Anm. Finnes varan försatt med socker eller annat främmande
ämne, hvarigenom alkoholhalten angifves oriktigt å profvaren,
erlägges tull såsom för Likör.
Bröd, alla slag
Fritt
Buskär
Fria
Buteljer; se Glas.
Bätar; se Fartyg.
Bäfvergäll; hänföres under Apoteksvaror.
Bälten, Strumpeband, Klädnings- och Ärmhållare rn. fl.
dylika persedlar tullbehandlas efter hvad taxan be-
stämmer för art. Hängslen.
Bär, ej specificerade; se Frukter.
Bärsaft med tillsats af sprit; tullbehandlas såsom Likör.
utan sådan tillsats; tullbehandlas såsom Vin.
Böcker:
på främmande språk tryckta; lexica, deri något
främmande språk ingår; not- och ritböcker, äf-
vensom böcker eller lösa blad med upphöjda bok-
stäfyer för blindas behof
Fria
40
Qvantitet för
1887.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Böckers
på Svenska språket tryckta biblar, gifna till Sven-
ska bibelsällskapet
F ria
från utrikes ort återkommande, i Sverige tryckta,
då de reklameras af författaren eller förläggaren,
eller då två besigtningsman, af hvilka åtminstone
den ene bör vara boktryckare, intyga att böc-
kerna äro i Sverige tryckta
Fria
på Svenska språket i Finland tryckta och af Fin ske
undersåter författade
Fria
andra på Svenska språket tryckta
1 skålp.
—
8
med inbundet, rent eller linieradt papper draga
lika tull som papperet med tillägg af 20 procent.
Bönor, alla slag, ej specificerade
Fria
Bössor; se Gevär.
Cassia Vistula; hänföres under Apoteksvaror.
Cassia Lignea; se Kanel.
Cement
Fritt
Cliagrinskinn; hänföres under Hudar och Skinn, ej pels-
verk, beredda, andra slag.
Ciiani|>ignoner; hänföras under Svampar.
Chcnillcr; hänföras under Gulddragare- och Snörmakare-
arbeten.
Chokolad
1 skålp.
—
18
Chrystalli tartari; se Vinsten.
Cider; tullbehandlas lika med Vin.
Cigarrer; se Tobak.
Cigarretter; se Tobak.
Cikorierot
1 skålp.
—
2
bränd eller malen, hänföres till hvad under rubri-
ken Kaffe är bestämdt för alla till kaffesurrogat
användbara brända växter.
Cinders; se Stenkol.
Cirklar, Passare och Cirkelbestick; hänföras under In-
strumenter, matematiska.
Citroner och Citronskal
1 skålp.
—
6
Citronsaft
Fri
Citronsalt eller kristalliserad Citronsyra
Fri
Coakes; se Stenkol.
Cremor tartari; hänföres under Vinsten.
41
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
(iireuma, Gurkmeja; hänföres under Färger och Färg-
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
ningsämnen, andra slag, ej specificerade.
Cyankalium; hänföres under Kemiskt-tekniska prepa-
rater.
Dadlar; tullbehandlas såsom Frukter och Bär, ej speci-
ficerade.
Dcglar; hänföras under Maskinerier, Redskap och Verk-
tyg, ej specificerade.
Desman; se Muskus.
Dividvi eller Libidvi; se Garfskidor.
Dosor; se Askar.
Drakblod; hänföres under Färger och Färgningsämnen,
andra slag, ej specificerade.
Dref och Drefmat
Fria
Dricka; se Maltdrycker.
Frit
Dull, alla slag
t
Dyfvelsträck; hänföres under Apoteksvaror.
Ekollon; se Knapergall.
Elfenben; se Ben.
Emalj, i massa
Fr
Enbär
Fria
Enbärsmos; hänföres under Apoteksvaror.
Essenser; se Oljor, ftyktiga.
Est ani per; se Kopparstick.
Etuis, af sammansatta eller såsom arbetade ej specifice-
rade ämnen:
med tillbehör
1 skålp.
—
35
utan tillbehör
1 skålp.
—
25
Fabriksvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Fartyg och Katar med tillbehör
Fria
Fayence; se Porslin.
1 skålp.
Fenkol
—
7
Fernissa
1 skålp.
—
5
Anm. S. k. Fernissa af sprit med en obetydlig tillsats af harts,
tullbehandlas under tillämpning af hvad taxan stadgar för art.
Bränvin och Sprit.
Fikon; se Frukter och Bär, ej specificerade.
Filar; hänföras under Maskinerier, Redskap och Verktyg,
ej specificerade.
Fingerborgar och Syringar, af andra ämnen än guld och
silfver
1 skålp.
—
20
j
15
Tull-Komitéens Betänkande.
42
Fisk:
färsk
saltad eller inlagd:
anjovis, sardeller och thonfisk, kärlens vigt inberäknad
andra slag, saltad eller inlagd, äfvensom torr eller
rökt
Fiskben ; se Ben.
Fiskskinn, oberedda eller beredda
Fjedrar:
till begagnande för jernvägsmateriel
s. k. krinolin-, öfverkladda, omspunna eller omväfda;
se Karkasser.
ur-; hänföras till delar af ur, ej specificerade,
andra slag, ej specificerade, förtullas lika med det
ämne, arbetad t, hvaraf de bestå.
Fjäder, ospritad eller spritad
Fjäli, s. k. hvalfisk-; se Ossa Sepige.
Flaggor; förtullas lika med väfnaden, hvaraf de bestå,
bergade från främmande förolyckade fartyg; se Inventarier,
skepps-.
Flintor och Flintsten ; se Sten.
Flottholz; hänföres under Korkbark.
Flyttsaker:
reseförnödenheter, af egaren sjelf medförda, då de
af vederbörande tullkammare eller tullinspektion
finnas ej öfverstiga hans behof under resan
inkomna för sådana Svenska undersåters räkning,
som varit å utrikes ort bosatta, så framt effekterna
vid införseln finnas gamla och brukade
samt af vederbörande tullkammare eller tullinspektion
pröfvas ej öfverstiga egarens behof
öfriga inkommande gamla och brukade husgerådseller
andra lösörepersedlar (hvilkas införsel, äfven
såsom nya, ej genom denna taxa är i allmänhet
medgifven tullfritt eller mot lägre tull, än högst
10 procent af värdet, då sådan förtullningsgrund
bör tillämpas), när de vid införseln af vederbörande
tullkammare eller tull inspektion pröfvas
icke öfverstiga egarens behof
Flädermos och Flädersaft; hänföras under Apoteksvaror.
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1S67.
Införsels
tull.
Riksmynt.
1 skålp.
E: Jr 100 R:mt.
R:dr. ,öre.
Fri
16
Fria
Fria
|
Fria
Fri
Fria
Fria
1868.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr.
10
/
43
Fläsk
Fnöske
Foglar, lefvande
slagtade; hänföras under Kött.
preparerade till naturalie-samlingar; hänföras till
Naturalier.
Folier, bly-, tenn- eller Stanniol
Formar af hvad ämne som helst för näringarnes behof,
och hvilka kunna hänföras till Maskinerier, Redskap
och Verktyg
Fosfor; hänföres under Kemiskt-tekniska preparater.
Fotografier; se Kopparstick.
Fransar; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Friktionsstickor och Friktionssvamp; se Tändstickor och
Tändsvamp.
Frukter och Bär, ej specificerade:
friska
inlagda i bränvin, olja eller ättika, kärlens vigt inberäknad
torra eller saltade
insyltade; hänföras under Konfityrer.
Frö:
kanarie-
andra slag
Fyrvcrkeriarbctcn; tullbehandlas lika med Krut.
Färger och Färgningsämnen:
blyhvitt, zinkhvitt och kremzerhvitt, äfven ined olja
eller annorledes beredda
andra slag, ej specificerade, oberedda eller beredda
Färglådor med färger och annat tillbehör, äfvensom färger
i musslor, glas o. s. v
Färgmossa, alla slag
I Färgträ, oraspadt eller raspadt, samt andra till färgning
användbara oberedda växter och växtdelar, i taxan
ej specificerade
i Galangarot: hänföres under Apoteksvaror,
j Gallipot; hänföres under Harts.
Gallizcnsten, hvit och blå; hänföres under Vitriol.
Gallmeja
Galläpplen
Q,vantitet för
Tullberäkningen.
1S67.
Införsels
tull.
Riksmynt.
1868.
Införsels
tull.
Riksmynt.
i R.-dr. öre.
I Fritt
Fritt
Fria
Fria
Fria
R:dr.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Fria
16
Fria
Fria
J
Fria
Fri
Fria
Fri
Fria
44
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
R.dr.
öre.
R:dr.
öre.
Galoncr; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Gardiner, rull-, af bomulls-, linne- eller hampväfnad,
målade eller tryckta
1 skålp.
—
30
Gar Iskidor
Fria
Garn:
bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor eller å
bobiner:
ofärgadt af N:o 26 och deröfver samt allt slags
blekt
1 skålp.
—
8
ofärgadt och oblekt under N:o 26
1 skålp.
—
6
färgadt eller tryckt, alla slag
1 skålp.
—
12
Anm. I händelse hos vederbörande tulltjensteman villrådighet
uppstår, huruvida icke en under benämning af dubbleradt
bomullsgarn angifven vara rätteligen bör till bomullstråd hän-
föras, åligger godsegaren, såsom vilkor för tillgodonjutande
af de för dubbleradt bomullsgarn stadgade lägre tullumgäl-
der, med sakkunnige personers, efter besigtning å godset, af-
gifna betyg styrka, att varan utgör garn af sistnämnda be-
skaffenhet.
kamel- och ull-, alla slag:
ofärgadt och oblekt
1 skålp.
—
10
färgadt eller blekt, s. k. brillantgarn derunder in-
begripet
1 skålp.
—
15
Anm. Garn af bomull eller ull med tillsats af silke förtullas
såsom brillantgarn.
linne-:
ofärgadt och oblekt
1 skålp.
—
10
färgadt eller blekt
1 skålp.
—
20
segel- och bind- äfvensom garn af Indisk hampa,
eller s. k. Jute, samt gräsgarn
1 skålp.
—
5
Anm. Eör garn, dubbleradt af till färg och råämne olika garn-
sorter, hvilka hvar för sig draga olika tull, beräknas inför-
selstullen utan hänsigt till den större eller mindre andel,
hvarmed den ena eller andra garnsorten deri ingår, efter den
högre afgiftsbestämmelsen.
Gasmätare
R:dr 100 Rmit.
5
Gaude; hänföres till Färger och Färgningsämnen, andra
slag, ej specificerade.
Gelatine; se Lim.
Gelé; hänföres till Konfityrer.
Genévcr; hänföres under Bränvin.
Gentianarot; hänföres under Apoteksvaror.
45
Gevär, skjut-, alla slag, vigten af fodraler och deri inlagde
tillbehör inberäknad, äfvensom delar af så
-
Qvantitet för
Tallberäkningen.
1867.
Införsels
tull.
Riksmynt.
dana gevär
Gips och Gipssten äfvensom Gipsarbeten, ej specificerade
Glas:
bunkar, burkar, buteljer och flaskor, äfvensom apo
tekare-ståndkärl
med inbränd signatur
bunkar, burkar, buteljer och flaskor, på hvilka varor
inkomma, och som icke, enligt särskildt stadgande
i taxan, inbegripas uti vigten för tullbe
-
1 skålp.
1 Centner
R:dr. 'öre.
isea
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. öre.
— |20j —
Fria i
75
15
räkningen.
Anm. Denna tullfrihet gäller icke för karafiner och pressade
eller slipade flaskor.
fönster-, alla slag
kemiska
lj uskron-
optiska, lösa och oinfattade
patent- och glastakparmor
spegel-:
rå och oslipade eller s. k. glasämnen
slipade, ofolierade
folierade
ur-
andra slag, karafiner och pressade eller slipade flaskor
derunder inbegripna
Glasflusser:
oslipade samt slipade, men oinfattade
infattade med guld eller silfver, vägas med infattningen
och förtullas såsom den
infattade med andra ämnen, tullbehandlas såsom
Bijouterivaror.
Glasgalla
Giasmästarcdianiaiiter, infattade; tullbehandlas såsom Maskinerier,
Redskap och Verktyg, ej specificerade.
Glasskärf eller Krasglas
1 skålp.
| 1 skålp.
Fria
Fria
Fria
Fria
1 skålp.
3
1 skålp.
—
5
1 skålp.
—
10
1 skålp.
—
10
1 skålp.
15
Fria
Glasvaror försedda tued flätning, som icke utgöra varuemballage;
se Glas, andra slag.
1 Glasögon, lorgnetter och andra monterade optiska glas;
se Instrumenter, optiska m. fl.
Glaubersalt; se Salt.
Glete eller Glitt, alla slag
Fri
Fritt
Fritt
21
2
10
46
Glober, med eller utan ställning
Glycerin ; hänföres under Kemiskt-tekniska preparater.
Glycyrrlliza; se Lakritsrot.
Grams dAvignon; hänföras till Färger och Färgningsämnen,
andra slag, ej specificerade.
Gramancr; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Granatäpplen; se Frukter och Bär, ej specificerade.
Granatäppleskal
Grifflar af sten, infattade eller oinfattade
Gryn och Mjöl:
af spanmål; se Spanmål.
af ris
andra slag
Gräs, ej specificeradt, oarbetadt eller arbetadt, ofärgadt
eller färgadt
Gräsmattor och Gräsrep
Grönsaker; tullbehandlas lika med Frukter och Bär, ej
specificerade.
Guano ochjfandra gödningsämnen, ej specificerade
Guld:
oarbetadt
arbetadt
bok-, äkta och oäkta
Anm. Vigten för pappersbladen, mellan hvilka guldet ligger,
inberäknas.
musiv-, puder- eller unsen-
spinn-; se Tråd.
Gnlddragarcarbcten af guld eller silfver:
kantiljer, paljetter, fransar, galoner, gramaner, snören
och andra, ej specificerade, äkta eller oäkta
Guldtyg ; hänföres under Väfnader, siden-.
Gummi, alla slag, ej specificeradt
Gummi clasticum; se Guttapercha och Kautschuk.
Gummi gutta; hänföres under Färger och Färgningsämnen,
andra slag, ej specificerade.
Guttapercha och Kautschuk, oarbetad eller i skifvor utvalsad
arbeten deraf:
slangar och rör samt buffers
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1867.
Införsels
tull.
Riksmynt.
skålp.
sk alp.
1 ort
1 ort
1 ort
1 ort
R:dr. jöre.
Fria
Fria
Fria
Fritt
Fria
Fria
Fritt
Fritt
1868.
Införsels
tull.
Riksmynt,
R:dr. öre.
Fri
^ J
Fria
47
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
(xiittapcrcha och Kautschuk:
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
arbeten deraf:
andra slag, ej specificerade, och som ej äro hän-
förliga till Maskinerier, Redskap och Verktyg,
eller delar deraf
1 skålp.
40
Magd
1 skålp.
3
Halm
Fri
Halinarbcten, ej specificerade
1 skålp.
40
Halsduksvalkar: tullbehandlas såsom Kläder.
Uammarlilt; tullbehandlas såsom Filtar af ylle under art.
Väfnader.
Hampa, ohäcklad och häcklad, s. k. Jutegarn derunder
inbegripet
Fri
Handskar, alla slag
1 skålp.
1 skålp.
1
Handskskinn, tillskurna till handskar
30
Handtverkerivaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Harmoniuin och Fysharmonika; se Instrumenter, musi-
kaliska.
Harts och Harpöcs
Fria
Hattar; hel- eller halffärdiga:
af hel- eller halfsiden, af felb derunder dock icke
inbegripna, äfvensom monterade fruntimmers-
hattar, alla slag
1 stycke
1
50
sjömans- eller s. k. blankhattar och sydvester
1 stycke
—
20
andra slag
1 stycke
—
40
Anm. Aro hattarne sammansatta af flera materialier, förtullas
de efter det ämne, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Hattfliitor; hänföras under Halmarbeten, ej specificerade.
Hattfodcr af siden eller annan väfnad, i förening med
annat material
1 skålp.
75
Hattfodraler; se Nattsäckar.
Hattstommar, med eller utan styfning, tullbehandlas lika
med det ämne, arbetadt, hvartill de närmast kunna
hänföras.
Honing
Fri
Horn:
oarbetadt eller raspadt
Fritt
arbetadt:
I
plattor äfvensom skifvor till lyktor m. m
Fria
knappar med eller utan fernissning
1 skålp.
—
115
:
andra slag
1 skålp.
—
50
|
48
Qvantitet för
1867.
1 ti f/ircpl c -
1868.
Tn färspls-
Tullberäk-
ningen.
jliiiwi ocia
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Hudar och Skinn:
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
ej hänförliga till pelsverk:
oberedda, alla slag
Fria
beredda:
sulläder och bindsulläder samt hvitgarfvade
(alunerade) äfvensom sämskade hudar och
skinn
1 skålp.
—
15
10
andra slag
1 skålp.
—
30
20
pelsverk:
oberedda:
bäfver, hiller, kinkilla, mård, närtz, sobel, svart-
räf och blåräf samt utter
1 skålp.
1
—
andra slag
1 skålp.
—
20
beredda, lösa eller hopsydda, förtullas lika med
samma slag oberedda, med tillägg af 20 procent.
fullfärdiga persedlar, med pelsverk till öfvertyg,
såsom skinnpelsar, muffar, kragar m. m., för-  tullas lika med pelsverket oberedt, hvaraf de
bestå, med tillägg af 40 procent.
Humle
Fri
Hummer
Fri
Husblas; se Lim.
Hvalraf eller Spermaceti
Fri
Hvalrosständcr; se Ben.
Hållrot; hänföres under Apoteksvaror.
Hår, häst-, eller tagel äfvensom andra slag
rria
Hår- och Tagclarbeten, ej specificerade:
med infattning eller lås af guld eller silfver; vägas
med infattningen och förtullas såsom den.
med eller utan infattning eller lås af annat ämne;
tullbehandlas såsom Bijouterivaror.
Hårnålar; hänföras under Nålar.
Häktor, Ilakar och Hyskjor
1 skålp.
—
20
15
Hängslen eller delar deraf:
af siden eller halfsiden
1 skålp.
1
—
andra slag, derunder inbegripne sådana äfven af
silke, hvari kautschuk, guttapercha eller likartade
ämnen ingå
1 skålp.
—
50
Anm. För spännen och ringar medgifves icke något afdrag i
vigten.
Hö
Frit
t
49
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Indigo; hänföres under Färger och Färgningsämnen, an-
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
dra slag, ej specificerade.
Ingefära:
torr
1 skålp.
8
syltad; tullbehandlas såsom Konfityrer.
Insekter; hänföras under Naturalier.
Insektpulver
Fritt
Instrnmenter:
fältskärs-, matematiska, optiska, fysiska och navi-
gations- med eller utan fodral, alla slag, derun-
der inbegripna monterade optiska glas samt ba-
rometrar och termometrar
1 skålp.
—
15
handtverks-; tullbehandlas såsom Maskinerier, Red-
skap och Verktyg, ej specificerade.
musikaliska:
flöjter, klarinetter och oboer
1 stycke
—
50
gitarrer, lutor, violer, violonceller, kontrabasar,
valdhorn, trumpeter, post- och signalhorn, trum-
mor, pukor, klaver, positiv samt harpor
1 stycke
1
—
fortepianon: tafflar samt stående s. k. kabinetts-
flyglar
1 stycke
40
flygiar
1 stycke
60
—
speldosor
1 skålp.
—
50
Anm. Utgöres infattningen af guld, silfver eller sköldpadd,
tullbehandlas hela dosan såsom arbeten af nämnda slag.
orgelverk äfvensom harmonium och fysharmonika
R:dr 100 R:mt.
5
—
ej specificerade, förtullas lika med sådana bland
ofvan uppräknade, hvarmed de närmast kunna
jemnföras.
Anm. a) Högst 2:ne stråkar, munstycken och så vidare må få
åtfölja vid instrumentets förtullning. De öfriga, äfvensom
särskildt inkommande tillbehör till instrumenter, förtullas
efter 10 procent af värdet, b) Instrumenter, hvilka genom
sina mindre dimensioner och sin beskaffenhet i öfrigt syn-
barligen endast utgöra leksaker, hänföras till art. Leksaker.
Inventarier, skepps-, ej specificerade, och icke hänförliga
till husgerådssaker eller beklädnadspersedlar, äfven-
som skeppsinventarier, alla slag, tillhörande förolyc-
kade eller sjöskadade utländska fartyg
Fria
Ipecacuanha; hänföres under Apoteksvaror.
Ister, alla slag
F ritt
Jalappa; hänföres under Apoteksvaror.
|
Tull-Komité ens Betänkande. 7
50
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Jern:
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
gjutet:
tack- och barlast-, kanoner, stycken, nickhakar,
mörsare, lavetter, bomber och kulor, slusspor-
tar, retorter samt hällar, vigter och lödjor
Fria
gjutgods, allt annat, ej specificeradt:
till jernvägsmateriel samt till,Maskinerier eller
delar deraf; tullbehandlas såsom Maskinerier,
Redskap och Verktyg, ej specificerade.
gröfre:
a) kokkärl, ugnar, spisar och kabysser, gal-
lerverk samt dertill apterade stolpar och
ledstänger, axlar, balanser, mortlar, press-  jern, strykjern, tappar, spottlådor, m. m. ...
b) eldställshållare, fotskrapor, hänglås, kaffe-
1 skålp.
—
i
qvarnar, kopiepressar, paraplyställ m. m....
1 skålp.
—
8
5
finare:
a) basreliefs, blomstervaser, byster, frukt-
skålar, korgar, lampor, ljusstakar, medal-  jonger, pappershållare, presenterbrickor, rö-
kelsekar, urställningar, m. m., med eller
utan målning eller lackering
1 skålp.
—
15
10
b) armband, kedjor, kors, nålar, ringar, in.
m., tullbehandlas såsom Bijouterivaror,
knappar, olackerade eller lackerade, samt sko-
stift
1 skålp.
—
3
smidt eller valsadt:
ankare, kettingar, kettingsstoppare och krokar ...
Fria
kedjor med länkjernet under samt till och med
0,2 tums diameter
1 centner
3
arinbultar, draggar, roderjern, skeppsknän, ham-  mare och smedjestäd
Fria
stång-, platt-, band-, bult-, galler- och sänksmide,
rundt eller kantigt, knipp- och fyrkant- samt
skär- och klippjern, äfvensom smältstycken
Fria
jernvägsskenor med tillhörande skärtjern, skarf-
bultar, muttrar och railspik, äfvensom jernvägs-
hjul och ringar dertill
Fria
kassakistor, kassaskåp samt sängar
R:dr 100 R:mt.
15
—
10
—|
plåtar, förtente och oförtente
Fria
skostift, klippt eller skuren
1 skålp.
—
3
1
51
Jerns
smidt eller valsadt:
spik af 1,5 tums längd och deröfver
all annan spik samt allt annat manufaktur- och
handtverkssmide, ej specificeradt, och som icke
är hänförligt till Maskinerier, Redskap och Verktyg,
eller delar deraf:
poleradt eller lackeradt
andra slag, med eller utan bestrykning
pläteradt; se Metaller, sammansatta.
JemsK.ro
Jerntråd; se Tråd.
Jernt radslinor
Jord, polér-
Juveler, oinfattade och infattade
Jäst, alla slag :...
Raffe
brändt och alla till kaffesurrogat användbara brända
växter
Kakao
bränd eller malen; tullbehandlas såsom Kaffesurrogat.
Kakel
Kali, alla slag; hänföres under Kemiskt-tekniska preparater.
Kalk, osläckt och släckt
Kalksten; se Sten.
Kalmus; hänföres till Apoteksvaror.
Kamfer, oraffinerad och raffinerad
Kamlin; tullbehandlas lika med de genom rektificering
renade flygtiga fossila eller mineral- och genom
torr distillation framställda oljor.
Kanel, Kanclknopp och Cassia Lignea
Kantarider; hänföras under Apoteksvaror.
Kantig er; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Kappsäckar; se Nattsäckar.
Kapris; hänföres under Frukter och Bär, ej specificerade.
Kardborrar och Strakardor
Kardemummor
Kardor och Kardläder; hänföras till Maskinerier, Redskap
och Verktyg, ej specificerade.
Qvantitet för
Tullberäk-  ningen.
1867.
Införsels-
tull.
Riksmynt.
1868.
Införsels-
tull.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
1 centner
l
1 skålp.
20
15
1 skålp.
8
—
5
Frii
t
Fri
a
Fri
Fria
Fri
1 skålp.
—
12
1 skålp.
—
15
1 skålp.
12
1 centner
75
Fr
i
1 skålp.
—
15
1 skålp.
—
30
Fri
a
1 skålp.
50
52
Karduan; hänföres ander Hudar och Skinn, ej pelsverk,
beredda, andra slag.
Karkasser och Karkasshaud
Karmin; hänföres under Färger och Färgningsämnen, andra
slag, ej specificerade.
Karott; se Tobak.
Kartor
Kastanier
Kautschuk; se Guttapcrcha.
Kaviar
Kedjor till innanverk i ur; se Ur, delar deraf.
Kemiskt-tekniska preparater, ej specilicerade
Kimrök; hänföres under Färger och Färgningsämnen,
andra slag. ej specificerade.
Kinabark och Kinarot; hänföras under Apoteksvaror.
Kitt; hänföres till Blyhvitt under art. Färger och Färgningsämnen.
Kli, alla slag
Klinker; hänföras under Tegel.
Itlorkalk
Kläder, ej specificerade:
nya gångkläder, eller delar deraf, samt nya färdigsydda
duktyg, handdukar, lakan, örngott m. fl.
dylika hushållspersedlar, äfven då sådana klädeseller
hushållspersedlar, eller delar deraf, äro
märkta eller försedda med broderier, saloner.
> O '
fransar, spetsar eller blonder, förtullas med 20
procents förhöjning i den tull, som är bestämd
för tyget eller det ämne, hvaraf klädes- eller
hushållspersedeln hufvudsakligen består.
Anm. För gångkläder tages öfvertyget till grund för tullberäkningen;
men uppstår svårighet att bestämma hufvudbeståndsdelen,
tages till beräkningsgrund det material, som drager
högsta tullafgift.
för resfiltar äfvensom oljade eller fernissade kläder,
derunder ej inbegripna sådana, sorn äro öfverdragna
med kautschuk eller guttapercha, beräknas
tullafgiften efter hvad för tyget är bestämdt,
utan förhöjning.
Anm. Möter i något fall hinder för utrönande af hvad slags
tyg oljade eller fernissade kläder äro tillverkade, hänföras de
till Väfnader, vaxade, andra slag.
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1867.
Införsels
tull.
Riksmynt.
1868.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr.
R!dr.
50
Fria
Fria
60
Fria
Fritt
Fri
53
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Kläder, ej specificerade:
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
kläder, sorn utgöras af knutna eller stickade eller
på strumpstol tillverkade persedlar, såsom hufvor,
tröjor, underkläder1, m. m., äfven om dessa äro
färdigsydda, försedda med knappar och band o. s.
v., förtullas, utan förhöjning, efter hvad för art.
Strumpor och Strumpstolsarbeten är bestämdt.
gångkläder, synbart brukade, tillhöriga sjöfarande
eller resande, äfvensom nya, af egaren sjelf med-
förda, då kläderna pröfvas icke öfverstiga ega-
rens personliga behof
Fria
andra synbart brukade gångkläder
R:dr 100 Rrint
10
Klöfvar: hänföras under Horn, oarbetadt.
Knallhattar, askarnes vigt inberäknad
1 skålp.
—
50
Knapergall och Ekollon, malen och omalen
Fri
Knappar af sammansatta eller, såsom arbetade, ej speci-
ficerade ämnen
1 skålp.
—
40
30
Anm. Då knappar af glas, horn, metall, perlemor eller sten-
kol icke annorlunda äro af sammansatta ämnen tillverkade,
än att öglan är olikartad, böra de förtullas på sätt taxan
stadgar för det ämne, arbetadt, hvaraf sjelfva knapparne äro
förfärdigade.
Knappnålar: hänföras under Nålar.
K nil va r:
rak- med eller utan fodral
1 skålp.
—
30
25
penn-
1 skålp.
—
60
50
Anin. Såsom pennknifvar förtullas äfven knifvar, hvari finnas
pennknifblad jemnte andra knifblad eller redskap.
tälj-, sjömans- eller gröfre arbets-
1 skålp.
—
8
5
J ' 0 O
bords- och andra slag, ej specificerade, samt gafflar:
med skaft af silfver, pläter, ebenholz, elfenben ...
1 skålp.
—
60
50
med skaft af andra ämnen
1 skålp.
—
15
10
Knytningar; hänföras till Strumpstolsarbeten.
Ko boltmalin och Metall
Fri
Kochenilj; hänföres under Färger och Färgningsämnen,
andra slag, ej specificerade.
Koélfyrcr; tullbehandlas i likhet med hvad för Kläder
är föreskrifvet.
Kol, träd-
Fria
Kolcylindrar
Fria
Kolsyradt Natron; se Soda.
Kompasser; hänföras under Instrumenter, navigations-
!
54
Konfityrer
Konjak; hänföres under Bränvin och Sprit.
Konserver, i hermetiskt slutna eller lufttäta kärl förvarade
ätbara varor
Kopal; hänföres under Gummi, alla slag, ej specificeradt.
Koppar:
rå eller garad
smidd, valsad eller gjuten:
plåtar och andra ämnen för bearbetning
bleck och spik till fartygs förhydning
andra helfärdiga arbeten, opolerade
polerade
Kopparnickel
Kopparrök; hänföres under Vitriol.
Kopparskrot eller gammal koppar, endast användbar till
omsmältning samt kopparaska
Kopparstick, Estampcr, Litografiska och Fotografiska arbeten,
sorn tillhöra tryckta verk; tullbehandlas såsom
dessa.
andra slag: oinfattade
infattade; se Tafvelramar.
Koppartrycksvärta; se Boksvärta.
Koppartråd; se Tråd.
Koraller, äkta, oarbetade, äfvensom arbetade, men oinfattade
infattade med guld eller silfver, vägas med infattningen
och förtullas såsom den.
infattade med andra ämnen, tullbehandlas såsom
Bijouterivaror.
Korf
Korgar och Korgmakarcarbetcn:
af oskalade qvistar och spån
af skalade men oklufna qvistar
af klufvet vide eller strå, rör och andra finare slag
Koriander
Korinter; hänföras under Frukter och Bär, ej specificerade.
Korkar, med eller utan beslag äfvensom korksulor
Korkbark  >
Qvantitet för ! 1867.
Tullberäk- I Införselsningen.
J tull.
i Riksmynt.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
R:dr.
20
16
Fri
Fria
Fria
— 15
— 30
Fri
Fri
10
Fria
skålp.
10
skålp.
2
skålp.
10
skålp.
25
skålp.
7
skålp.
10
Fri
1868.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. öre.
55
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels -
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
R.dr.
öre.
Kort, spel-
1 gross
8
Anm. Om hvad i afseende å korten vidare är att iakttaga,
innan de till egaren utlemnas, är särskildt stadgadt.
Kreatur, alla slag
Fria
Krinoliner
1 skålp.
60
Kristallarbeten; hänföras under Glas, andra slag.
Krita eller Kritsten:
infattad; tullbehandlas såsom Blyertspennor.
andra slag, malen eller omalen
Fri
Krokar till fiske
Fria
Krukmakarearbeten, ej specificerade:
oglaserade och omålade
1 centner
—
75
glaserade eller målade, äfvensom terracotta och
terralit
1 skålp.
—
3
burkar och krus, på hvilka varor inkomma, och
som icke, enligt särskildt stadgande i taxan, in-
begripas uti vigten för tullberäkningen
Fria
Knit och s. k. patroner
1 skålp.
—
5
Anm. Vid tullbehandlingen iakttages hvad derom är särskildt
stadgadt.
Kratz; se Tester.
Kubeber; hänföres under Apoteksvaror.
Kulör eller s. k. Vintinktur:
blandad med vatten; hänföres under Sirop.
blandad med sprit; hänföres under Likör.
Kummin
Fri
Käppar, alla slag; tullbehandlas lika med Svarfvare-
arbeten, ej specificerade.
Kött, alla slag
Frit
t
Lack
1 skålp.
—
20
Lackerade arbeten:
af Bleck; se Bleckslagarearbeten.
af Bty; se Bly, arbetad t.
af Läder; se Läderarbeten.
af Papp; se Papparbeten.
af Tenn; se Tenn, arbetadt.
af Trä; se Trävaror, arbetade, ej specificerade.
af Zink; se Zink, arbetad.
andra, ej specificerade
1 skålp.
15
56
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Lacmus; hänföres under Färger och Färgningsämnen,
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
andra slag, ej specificerade.
Lagerblad och Lagerbär
1 skålp.
3
Lalin, oäkta; se Metaller, sammansatta.
Lakrits
1 skålp.
5
Lakritsrot eller Glycvrrhiza
Fri
Laili petter: se Speglar.
Lampor och Lyktor förtullas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Anm. Medföljande glaskupor förtullas särskildt, efter livad för
Glas, andra slag, är bestämdt.
Lampvekar; se Vekar.
Latun eller Trådband: se Metaller, sammansatta.
Leksaker:
af trä eller sammansatta ämnen, med eller utan
betsning, målning eller lackering
1 skålp.
—
50
25
andra slag förtullas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.
Lera
Fri
Lerpipor: hänföras under Piphufvuden.
Liar; hänföras under Maskinerier, Redskap och Verktyg,
ej specificerade.
Likör
1 kanna
2
—
Lim:
husblås och gelatine
1 skålp.
—
20
andra slag
Fritt
Limoncr, friska; se Citroner.
andra slag; tullbehandlas lika med Frukter och Bär,
ej specificerade.
Limonsaft: hänföres under Citronsaft.
Lin, ohäckladt och häckladt
„
Fritt
Linser: se Spanmål.
Litografier; se Kopparstick.
Litzari: hänföres till Färger och Färgningsämnen, andra
slag, ej specificerade.
Ljus:
talg- och palmitin-
1 skålp.
2
andra slag
1 skålp.
4
Ljuskronor eller delar deraf, ej specificerade, förtullas
lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsak-
ligen bestå och utan afdrag i vigten för påsatta glas.
57
Luktvatten, alla slag (flaskornas vigt inbegripen)
Lumpor och för papperstillverkningen beredd lump
Lunta
Lyktor; se Lampor.
Läder; se Hudar och Skinn.
Läder- och Skiiinarbeten, ej specificerade, förtullas med
20 procents förhöjning å tullen för det läder eller
skinn, hvaraf arbetet hufvudsakligen består.
Anm. Läderremmar, hopsydda eller med metallnaglar hopnitade
och synbarligen ämnade att begagnas till Maskinerier,
tullbehandlas såsom delar af Maskinerier.
Läster och Klock till skoarbeten
Lök, alla slag, ej specificerade
Madrasser; hänföras till Sängkläder.
Anm. När madrasser äro försedda med ramar och fjedrar, tullbehandlas
de såsom Varor, i taxan ej nämnda, arbetade.
Magnesia; hänföres under Apoteksvaror.
Magnetsten, öinfattad  :
infattad; se Instrumenter, fysiska m. fl.
Mais; se Spanmål.
Malm, alla slag, ej specificerade
Malmstuffer
Maltdrycker, alla slag:
på fat
på buteljer eller krus
Mandel
Manna; hänföres under Apoteksvaror.
Manometrar; hänföras till Instrumenter, fysiska in. fl.
Manufakturvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Marienglas
Marinmetall; se Metaller, sammansatta.
Markasit; se Vismut.
Marle; se Broderduk.
Marmor; se Sten.
Masker
Maskinerier, Kedskap och Verktyg, eller delar deraf, ej
specificerade
Maskin- och Vagnsmörja
Mastix; hänföres under Harts.
Tull-Komitéens Betänkande.
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 kanna
1 skålp.
1 stycke
1 skålp.
1867.
Införsels
tull.
Riksmynt.
1863.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. öre. R:dr. öre,
— 25
Fria
Fri
Fria
Fri
Fri
Fria
2
15
15
F ritt
10
Fria
— I 1
58
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Mattor af spån, strå, rötter, vass, säf, kokosbast och s.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
k. kamptulikon (en sammansättning af kautschuk,
1 skålp.
kork, hår, m. m.)
3
Anm. Använda såsom garnering eller till skyddande af lasten
under transporten, fria.
«
bast-; se Bastmattor.
golf-; se Väfnader.
gräs-; se Gräsmattor.
Medaljer, alla slag
Fria
Mercurius; se Qvicksilfver.
Messing; hänföres under Metaller, sammansatta.
Messingstråd; se Tråd.
Metaller, sammansatta:
oarbetade
Fria
arbetade:
plåtar, latun och trådband, äfvensom andra äm-
nen för ytterligare bearbetning
Fri
a
bleck och spik till fartygs förhydning
Fria
andra slag, oäkta lahn och metallduk derunder in-
begripna :
mer eller mindre förgylda, försilfrade eller
pläterade eller med s. k. guldfernissa öf-
verstrukna
1 skålp.
40
30
utan sådan beläggning eller bestrykning
1 skålp.
20
15
skrot samt gammal och brukad metall, samman-
satt, endast tjenlig till omsmältning
Fri
a
Mctronomer, eller musikaliska taktmätare; hänföras till
Instrumenter, matematiska m. fl.
Mctwurst; hänföres under Korf.
Mikroskop; hänföras till Instrumenter, optiska m. fl.
Mineralier för naturaliesamlingar
Ina
Mjöd; tullbehandla^ såsom Maltdrycker.
Mjöl; se Gryn.
Mosaikarbeten; hänföras till Sten.
Muffar; se Hudar och Skinn, Pelsverk, persedlar deraf.
Mullbiirssaft; hänföres under Bärsaft.
Munharmonikor; hänföras under Leksaker.
Munlack
1 skålp.
—
20
Murklor; hänföras under Svampar.
Mursten; hänföres under Tegel, alla slag.
Musikalier
Fria
59
Muskött, torr och Muskottblomnia
insyltad; tullbehandlas såsom Konfityrer.
Muskus eller nesman
Musslor, alla slag
Mynt, guld-, silfver- eller koppar-
Myrrlia; hänföres under Apoteksvaror.
Målningar och Ritningar, oinfattade
infattade; se Tafvelramar.
Mössor och Kasketter; tullbehandlas såsom Kläder, ej
specificerade.
Mössfoder; se Hattfoder.
Möss-skärmar, alla slag
Natron, kolsyradt; se Soda.
andra slag, ej specificeradt; hänföras till Kemiskttekniska
preparater.
Nattsäckar, Kappsäckar och Hattfodral
Naturalier till vetenskapliga samlingar
Negcrhcad; hänföres till Tobak, arbetad, andra slag.
Ncglikor
Nicht eller Tutia; hänföres till Apoteksvaror.
Nickel
Nys- eller Prustrot; hänföres under Apoteksvaror.
Nysilfver; hänföres under Metaller, sammansatta.
Nålar af annat ämne än guld och silfver och ej hänförliga
till Bijouterivaror; askars och pappers vigt inbegripen
Näfver
Nät till fiske
Nötter, alla slag, ej specificerade
Oblat och öblatskifvor; se Munlack.
Olcin
Oliver; hänföras under Frukter och Bär, ej specificerade.
Olja, vitriol-; se Svafvelsyra.
Oljor:
feta, icke flygtiga:
på flaskor eller krus, alla slag
på fat:
lin- och rof-
bom-, hamp-, kokosnöt-, palm-, spermaceti och
andra till Apoteksvaror ej hänförliga eller
eljest ej specificerade slag
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1867.
Införsels
tull.
Riksmynt.
1868.
Införsels
tull.
Riksmynt.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
R:dr.
R:dr.
30
Fri
Fria
Fritt
J
F ria
25
20
Fria
Fri
20
Fri
Fria
60
Oljor :
feta icke flygtiga:
kokade:
med tillsats af annat ämne; tullbehandlas lika
med Fernissa,
utan tillsats af annat ämne; tullbehandlas såsom
samma slags oljor, okokade,
flygtiga, vegetabiliska:
essenser, ej specificerade (flaskornas vigt deri inbegripen)
fossila eller mineraloljor samt genom torr distillation
framställda:
nativa eller råa, af jord eller brännhartser m. m.
förorenade, af mörkbrun till svartbrun färg
genom rektificering renade, färglösa eller af gul
till gulbrun färg; rektificerad stenkolsolja eller
fotogén; rektificerad jordolja, nafta, petroleum
eller bergolja, solarolja, parafinolja med flera
till lyse begagnade vätskor, äfvensom benzin...
Anm. 1. S. k. belysningsvätska, sammansatt af flygtig olja och
sprit, förtullas lika med de genom rektificering renade, flygtiga
fossila eller mineral- och genom torr distillation framställda
oljor.
Anm. 2. Vid tullbehandlingen af fossila oljor iakttages hvad
derom är särskildt stadgadt.
Oljekakor
Ornamcnter, arkitektoniska; se Bildhuggeriarbete!!.
Ossa Sepiie
Ost, alla slag
Ostron; hänföras under Musslor.
Paddy; se Ris.
Paljetter; se Gulddragarearbeten.
Papps press-
andra slag
Papp- och Pappersarbeten, ej specificerade:
olackerade
lackerade, arbeten af papier maché derunder inbegripna
Papper:
förhydnings- och tak-
kardus-, makulatur-, polér- eller smergel-
sug-, färgadt eller ofärgadt, tryck- och tapet-
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1867.
Införsels
tull.
Riksmynt.
1 skålp.
1 skålp.
R:dr.
25
Fria
Fria
Fri
Fr
i
Fril
:t
1 skålp.
—
2
1 skålp.
—
20
1 skålp.
—
30
' —-
Fritt
1 skålp.
—
1
1 skålp.
—
5
1868.
Införsels
tull.
Riksmynt,
R:dr.
15
25
61
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsela-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Papper :
R:dr.
öre.
R:dr.
are.
alla andra slag, derunder inbegripet linieradt papper
1 skålp.
10
8
Papperspåsar; se B ref ku verter.
Papperstapeter och Horder
1 skålp.
10!
8
Paradiskorn; hänföres under Apoteksvaror.
Paraiin; se Stearin.
Paraplyer och Parasoller:
af siden eller halfsiden, utan afseende i senare
fallet på silkets större eller mindre qvantitet
1 stycke
75
andra slag
1 stycke
25
delar deraf:
ställningar
1 skålp.
—
15
öfvertyg, tillskurna eller sydda, förtullas lika med
det väfnadsslag, hvaraf de äro gjorda, med
tillägg af 10 procent.
fodraler:
af läder, lösa eller påsatta; tullbehandlas såsom
Läder- och Skinnarbeten, ej specificerade.
af tyger eller papper, lösa; förtullas lika med
väfnaden eller papperet, hvaraf de äro gjorda,
med tillägg af 10 procent.
Parfymer, ej specificerade, flaskornas eller omslagens vigt
inbegripen
1 skålp.
25
Pastellkritor; se Krita.
Pastiljcr; se Konfityrer.
Pelsverk; se Hudar och Skinn.
Pcnningebörsar; se Portföljer.
Pennor, skrif-, alla slag
1 skålp.
. - . -
25
Anm. Askars och kartors vigt inbegripes.
Pennskaft, samt Rit- och Skrifstift
1 skålp.
15
Penslar; tullbehandlas såsom Maskinerier. Redskap och
Verktyg, ej specificerade.
Peppar, alla slag
1 skålp.
12
Anm. Yid förtullning af Cayennepeppar inberäknas vigten af
de flaskor eller burkar, hvarpå denna vara inkommer.
Pergamentsskiun; se Hudar och Skinn, ej pelsverk, be-
redda, andra slag.
Perlemor, oarbetad
Fri
arbetad, oinfattad
1 skålp.
-—
35
infattad med guld eller silfver, väges med
infattningen och förtullas såsom den.
1
62
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tul],
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Perlemor:
arbetad, infattad med andra ämnen; tullbehandlas
såsom Bijouteri varor.
Pedor, äkta, oinfattade eller infattade
Fria
oäkta, oinfattade: glas-
1 skålp.
—
15
andra slag
1 skålp.
—
50
infattade med andra ämnen än guld och silf-
ver; tullbehandlas såsom Bijouterivaror.
Anm. Efter sådan grund tullbehandlas äfven arm- och hals-
band af glasperlor, försedda med platter eller knäppen af glas.
Persikokärnor; tullbehandlas såsom Mandel.
Pcriikmarcarbeten
1 skålp.
—
50
Pimp sten
Fri
Pilisback; hänföres under Metaller, sammansatta.
Piphufvudcn, med eller utan beslag:
af sjöskum, äkta eller oäkta
1 skålp.
1
—
andra slag
1 skålp.
—
25
Anm. Närmaste omslagens vigt inberäknas.
Pipor, tobaks-; hänföras under Piphufvuden.
Pipskaft och Pipskaftslaugar
1 skålp.
—
25
Pistacicr; hänföras| under Frukter och Bär, ej specifi-
cerade.
Pistoler; se Gevär.
Plauchetter med eller utan öfverklädnad; tullbehandlas
såsom Stålarbeten, ej specificerade, opolerade.
Plantor
Fria
Platina, oarbetad eller arbetad
Fri
Plommon, Brundier och Sviskon; hänföras under Frukter
och Bär, ej specificerade.
Plymer, alla slag
1 skålp.
3
—
Pläter; hänföres under Metaller, sammansatta.
Pomada, burkarnas vigt inberäknad
1 skålp.
—
15
Pomeranser och Pomeransskal
1 skålp.
—
6
Pomeransknopp
1 skålp.
—
6
Porfyr; hänföres till Sten.
Porslin:
oäkta, sten- eller fayence-:
hvitt eller enfärgadt, men omåladt:
talrickar
1 skålp.
—
3
andra pjeser
1 skålp.
—
6
5
63
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Porslins
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
oakta, sten- eller fayence:
måladt eller tryckt:
talrickar
1 skålp.
6
andra pjeser
1 skålp.
10
8
äkta:
hvitt eller enfärgadt
1 skålp.
10
förgyldt. eller måladt i figurer eller med blommor
1 skålp.
20
Portcmonnaier? se Portföljer.
Porter? se Maltdrycker.
Portföljer, Penningebörsar, Rcdikyler och Väskor:
af hel- eller halfsiden
1 skålp.
1
—
andra slag
1 skålp.
25
Potates
Fri
Potatesmjöl? hänföres under Stärkelse.
Pottaska; se Aska.
Puzzolana
Fri
Pressenningar? tullbehandlas såsom Segelduk.
Puder
1 skålp.
—
4
Qucrcitron? hänföres till Färger och Färgningsämnen,
andra slag, ej specificerade.
Qvicksilfver
fritt
Rabarber? hänföres under Apoteksvaror.
Raspar; hänföras under Maskinerier, Redskap och Verk-
tyg, ej specificerade.
Rcdikyler? se Portföljer.
Redskap? se Maskinerier.
Rcsonnansbottnar, hyflade; se Trävaror, mer eller min-
dre arbetade.
Rigabalsani; tullbehandlas efter hvad taxan stadgar för
art. Bränvin och Sprit.
Ris, oskalad eller Paddy
Fri
blandad med mer eller mindre fullständigt afska-
lad ris
1 skålp.
1
Risgryn; se Gryn.
Risiujöl; se Gryn.
Ritningar, oinfattade; se Målningar.
infattade: se Tafvelramar.
Ritstift? se Pennskaft.
Rosmarin? hänföres under Apoteksvaror.
Rotting; se Rör.
64
Rumin; se Bränvin.
Russin; tullbehandlas såsom Frukter och Bär, ej specificerade,
torra.
Russinstjelkar
Riifkakor eller Räfkryddor; hänföras under Apoteksvaror.
Rödfärg; hänföres under Färger och Färgningsämnen,
andra slag, ej specificerade.
Rökelse; hänföres till Parfymer.
Rör, växt-, alla slag:
oarbetade, äfvensom klufna eller spjelkade
arbetade, äfvensom arbeten af rör, ej specificerade,
och som ej utgöra, Korgmakarearbeten
Rör, tillverkade af metall eller annat ämne; tullbehandlas
såsom Maskinerier, Redskap och Verktyg, ej
specificerade.
Rothe; hänföres under Färger och Färgningsämnen, andra
slag, ej specificerade.
Rötter, ätbara, äfvensom till Apoteksvaror hänförliga,
alla slag, ej specificerade
Sablar; hänföras till Stålarbeten.
Saccarum Saturn!; se Blysocker.
Sadclniakarearbcten, ej specificerade:
med förgylda, försilfrade eller pläterade beslag
andra slag
Saffian; hänföres under Hudar och Skinn, ej pelsverk,
beredda, andra slag.
Saifran
Sagogryn; se Gryn.
Salmiak ••••••■•
Salpeter, oraffinerad eller raffinerad, äfvensom chilisk
eller salpetersyradt natron
Salpetersyra och Skedvatten
Salt, oraffineradt och raffineradt, äfvensom medicinskt,
alla slag
Saltsyra
Sand
Sandarak; hänföres till Gummi, alla slag, ej specificeradt.
Sandel; hänföres till Färger och Färgningsämnen, andra
slag, ej specificerade.
| Sassafras; hänföres till Apoteksvaror.
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1867.
Införsels
tull.
Riksmynt.
1868.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr.
Fria
R:dr.
Fria
Fria
40
30
25
20
2
Fri
Fri
Fria
Fritt
Fri
Fri
65
Saxar:
till klippning af plåtar och bleck, äfvensom skräddare-,
trädgårds- och ull-; hänföras till Maskinerier,
Redskap och Verktyg, ej specificerade.
andra slag: opolerade
polerade
Schellack; hänföres till Gummi, alla slag, ej specificeradt.
Segel; förtullas lika med väfnaden, hvaraf de bestå;
bergade från främmande förolyckade fartyg; se Inventarier,
skepps-.
Segelduk; se Väfnader.
Sejlcrgarn; se Garn, segel- och bind-.
Senap:
omalen
malen och preparerad
Scnetsblad; hänföras under Apoteksvaror.
Serpentinsten; se Sten.
Shawlar, Shawletter och andra Dukar; se Väfnader.
Siktar och Såll; tullbehandlas såsom Maskinerier, Redskap
och Verktyg, ej specificerade.
Siktduk:
af sammansatt metall; se Metaller, sammansatta,
andra slag, arbetade,
af jern; se Manufaktursmide,
af koppar; se Koppar, andra helfärdiga arbeten,
af stål; se Stålarbeten,
af annat material; se Väfnader.
Silfver:
oarbetadt
arbetadt, förgyldt eller oförgyldt
bok-, äkta och oäkta
musiv-, målare-, puder- eller unsen-
Silfverglitt; se Glete.
Silfvertyg ; se Väfnader, siden-.
Silke, rått, ofärgadt
färgadt
Sirop, alla slag
Sjökort; se Kartor.
Skafgräs
Skedvatten; se jSalpetersyra.
Skeppsinventarier; se Inventarier.
Tull-Komitéens Betänkande.
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1867.
Införsels
tull.
Riksmynt.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 ort
1 skålp.
1 skålp.
15
30
Fritt
| (
Fritt
Fritt
Fritt
— 40
Fritt
R:dr.
ore.
10
25
66
Q-vantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Skiffer; se Sten.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Skinn; se Hudar och Skinn.
fisk-; se Fiskskinn.
Skjiilspäck; se Tran.
Skomakarenrbcten:
af siden
1 skålp.
1
af andra tyger, samt af saffians-, karduans-, fär-
gade, pressade och tryckta skinn
1 skålp.
60
becksöms- och s. k. sjöstöfiar
1 par
50
andra slag
1 skålp.
40
Skor af yllefilt utan lädersulor; förtullas såsom yllefilt.
Skriftaflor, alla slag
Fria
Skrifstil!; se Pennstift.
Skrubbor; hänföras till Maskinerier, Redskap och Verk-
tyg, ej specificerade.
Skyfflar och Skaror af jern; hänföras till Maskinerier,
Redskap och Verktyg, ej specificerade.
Sköldpadd:
oarbetad
Fr
.
arbetad
1 skålp.
2
—
Slöjdvaror, eller Fabriks-, Handtverkeri- och Manufaktur-
varor, i taxan ej nämnda, förtullas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå, el-
ler om detta ej kan bestämdt urskiljas
R:dr 100 R:mt.
15
—
10
Smergel
Fri
Smink och Sminkilor
'
F ria
Smör
Fritt
Snickarearbctcn; se Trävaror, arbetade, ej specificerade.
Snus; hänföres till Tobak, arbetad, andra slag.
Snäckor; se Naturalier.
Snören; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
tarm-; se Strängar, andra slag.
Snörmakarearbeten, såsom fransar, galoner, gramaner,
aiguiletter, snodder, snören m. fl., ej specificerade:
af hel- eller halfsiden
1 skålp.
2
—
1
50
andra slag, derunder inbegripna sådana äfven af
silke, hvari kautschuk, guttapercha eller likar-
tade ämnen ingå
1 skålp.
1
—
—
75
Socker:
raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak-  samt krossadt eller pulveriseradt socker
1 centner
13
50
67
Q-vantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Socker:
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
oraffineradt:
a) till färgen icke mörkare än N:o 18 af den i
verldshandeln gällande Holländska standard,
hvarå normalprof genom General-tullstyrelsens
försorg hållas vederbörande tullkammare till-
handa
1 centner
13
50
b) till färgen mörkare än nämnda standardnum-
mer, äfven om varan inkommer i upplöst eller
flytande tillstånd
1 centner
10
—
Anm. Derest ett och samma colly innehåller -särskilda socker-
slag, underkastade olika tullafgifter, tillämpas den högre tull-
satsen för hela innehållet.
Soda eller kolsyradt Natron, äfven kaustik
Fri
Soja och Såser
1 skålp.
—
16
Solfjädrar
1 skålp.
—
50
Solijadcrspappcr; hänföres till Papper, andra slag.
Spadar; hänföras till Maskinerier, Redskap och Verktyg,
ej specificerade.
Spaiimål: alla slag, omalen eller malen
Fri
Spanska flugor; hänföras under Apoteksvaror.
Spanskgröna; hänföres under Färger och Färgningsäm-
nen, andra slag, ej specificerade.
Speglar och Laiupetter
1 skålp.
10
Speldosor; se Instrumenter, musikaliska.
Spermaceti; se Hvalraf.
Sperniaccti-olja; se Oljor, feta.
Spetsar, Uddar och Blonder:
silkes- och linne-, med eller utan blandning af an-
nat ämne
1 skålp.
2
—
1
50
andra slag
1 skålp.
1
—
Spetsglans; se Antimonium.
Spiauter; se Zink.
Spillning; se Affall.
Spiritus Vini och annan
Sprit; se Bränvin.
Sprutor, brand-, med tillbehör
Ina
Span; se Affall.
Span för bokbindning, tillverkning af värjslidor m. m.;
hänföras till fanérskifvor under art. Trävaror.
Späck; se Tran.
68
Qvantitet för
1867.
1868.
Tu 11 be räk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
1
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Spännhalsdukar äfvensom andra på valk sydda halsdukar:
1 skålp.
af hel- eller halfsiden
2
1
50
af andra tyger
1 skålp.
—
75
af läder; tullbehandlas såsom Läder- och Skinn-
arbeten, ej specificerade.
Stanniol; se Folier.
Stearin och Parafin
1 centner
2
50
Sten, alla slag, ej specificerad, oarbetad eller arbetad
(qvarn- och slipstenar, samt med dem jemnförliga,
äfven i förening med andra ämnen, derunder inbe-
gripna)
Fri
Stenarbeten i förening med annat ämne:
finare och sådana, som äro hänförliga till Bijouteri-
varor, tullbehandlas såsom dessa.
andra slag
1 skålp.
—
15
Stenkol, Stenkolsstybb eller Cinders samt Coakcs eller
afsvaflade stenkol
Fria
Stcnkolsarbetcn, oinfattade eller infattade med annat
ämne än guld och silfver, tullbehandlas såsom
Bijouterivaror.
infattade med guld eller silfver, vägas med infatt-
ningen och förtullas såsom den.
Stenkolstjära
Fri
Stilar och Stilskrot; se Bokstafsstämplar.
Stoft, ofärgadt eller färgadt, till begagnande vid tapet-
tillverkning
Fritt
Storax; hänföres under Apoteksvaror.
Stramalj; se Broderduk.
Strumpor och andra på strumpstol eller genom stick-
ning tillverkade arbeten, ej specificerade:
hel- eller halfsiden-
1 skålp.
2
—
1
50
andra slag
1 skålp.
—
50
Strumpstickor
1 skålp.
—
15
10
Strutsfjädrar; se Plymer.
Strakardor; se Kardborrar.
Strängar:
af metall
1 skålp.
—
10
andra slag
1 skålp.
—
50
Stnckarbcten; tullbehandlas såsom Sten, ej specificerad.
Stål, alla slag
Fritt
69
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Stålarbetcn, ej specificerade:
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
opolerade
1 skålp.
15
10
polerade
1 skålp.
30
25
Ståltråd; se Tråd.
Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska
ämnen
1 skålp.
2
Suckat; se Konfityrer.
Svafvel, alla slag
Fritt
Svafvelblomma
Fri
Svafvelsyra
1 centner
—
50
Svampar, alla slag
1 skålp.
—
16
Sviskon; hänföras under Frukter och Bär, ej specificerade.
Synålar; se Nålar.
Syringar; se Fingerborgar.
Sagar, Sågblad och Sagbladsämncn; hänföras till Maski-
nerier, Redskap och Verktyg, ej specificerade.
Såll; tullbehandlas såsom Maskinerier, Redskap och Verk-
tyg, ej specificerade.
Såpa
1 centner
1
50
Såser; se Soja.
Säckar:
nya tomma; tullbehandlas lika med den väfnad,
hvaraf de bestå.
med varor fyllda, såsom emballage
Fria
Sängkläder:
nya, beläggas med den tullafgift, som är bestämd
för väfnaden, hvaraf öfvertyget består.
synbart brukade, tillhöriga sjöfarande eller resande,
äfvensom nya af egaren sjelf medförda, då klä-
derna pröfvas icke öfverstiga egarens personliga
behof
——
Fria
andra synbart brukade sängkläder
R:dr 100 R:mt.
10
—
Tafvelramar, utan afdrag i vigten för taflan, derå an-
bragt glas m. m
1 skålp.
10
^ “
Tagel; se Hår.
Tagclsurrogat eller s. k. artificiellt tagel samt till stopp-
ningsmaterial preparerad mossa
Fritt
Talg
Fri
Tamarindcr
Fria
Tandpulver; askarnes eller närmaste omslagens vigt in-
beräknad
1 skålp.
25
70
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Tapeter af papper; se Papperstapeter.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Tegel, alla slag
Fritt
Tenlikor eller llöbrlspik
1 skålp.
20
15
Tenn, oarbetadt samt arbetadt, gammalt och sönderbrutet
Fritt
arbetadt, nytt:
olackeradt och omåladt
1 skålp.
—
20
—
15
lackeradt eller måladt
1 skålp.
—
35
30
Tenn- och Blyaska
Fr
i
Tennfolier; se Folier.
Tennsalt och Klortenn
Fria
Teriak; hänföres under Apoteksvaror.
Termometrar; se Instrumenter, fysiska m. fl.
Terpentin, nativ
Fr
i
Terpentinolja och Terpentinspiritus
1 skålp.
—
2
Tcrracotta och Terralit, arbeten deraf; se Krukmakare-
arbeten.
Terra Sigillata; se Bolus.
Tester eller Krätz
Fri
Tile
1 skålp.
—
50
Tidningar och Tidskrifter, äfven då de äro tryckta på
Svenska språket, så framt i detta fall de, adresse-
rade till Svenskt postkontor, med allmän post in-
komma
Fria
som inkomma annorlunda än med allmänna posten;
se Böcker. ,
Tinkal; se Boraxsyradt natron.
Tjära, Tjärbärma och Vraktjära
Fria
Tobak:
oarbetad, blad och stjelk
1 skålp.
—
25
arbetad:
cigarrer och cigarretter
1 skålp.
—
75
andra slag, karotter derunder inbegripna
1 skålp.
—
35
Tobakspipor af lera eller porslin; se Piphufvuden, an-
dra slag.
Tomback; hänföres under Metaller, sammansatta.
Tonkabönor
Fria
Tran och Späck, alla slag
1 skålp.
—
1
Trapp; tullbehandlas såsom Lera.
Tricot och Tricotage; hänföras under Strumpor m. m.
Trippel
Fri
Trummor och Trumpeter; se Instrumenter, musikaliska.
71
Tryffel; hänföres under Svampar.
Tråds
guld- och silfver-
jern- och stål-
arbeten deraf draga den tull, sorn taxan bestämmer
för Manufaktursmide eller Stålarbeten,
koppar- och annan ej specificerad metall-:
förgyld, försilfrad eller pläterad
andra slag
bomulls-, alla slag
linne-, oblekt
blekt eller färgad
af silke, bomull eller lin, öfverspunnen med guld,
silfver eller annan metall; se Gulddragarearbeten.
jern-, koppar-, messings- och stål- till instrumenter;
se Strängar,
af metall, öfverspunnen med silke eller tråd; se
Karkasser.
Träd, friska, alla slag
Trädfrukter ; se Frukter och Bär, ej specificerade.
Trävaror:
virke, oarbetadt, alla slag
bandstakar
bjelkar och sparrar, alla slag
bräder och plankor, sågade, alla slag
entra och enstafrar
gevärstocksämnen
handspakar och handspaksämnen
lister och läkter, alla slag
master, bogspröt, spiror och pumpträ, alla slag
ribbor, alla slag
stäfver, lagg- och botten-, alla slag
takspån
tunnband
ved, alla slag
årträ
fanérskifvor af l tums tjocklek och derunder draga
hälften af den tull, som är bestämd för snickarearbeten
af samma träslag. Till fanérskifvor räknas
äfven till cigarrlådor ämnade träskifvor inom
sagda dimension.
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1 ort
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1867.
Införsels
tall.
Riksmynt.
1868.
Införsels
tall.
Riksmynt.
R:dr.
R:dr.
Fri
1
Fri
20
20
30
Fria
Fria
72
Trävaror:
tangentskifvor af ebenholz
svarfvarearbeten, ej specificerade, med eller utan
betsning, målning eller lackering
alla mer eller mindre arbetade trävaror, ej specificerade,
derunder inbegripna snickare- och stolmakarearbeten:
af
furu eller gran, med eller utan betsning,
målning eller lackering
af alm, ask, björk, bok, ek, valnöt och andra
inhemska träslag, med eller utan betsning,
målning eller lackering, eller med fanering
af nämnda träslag
af mahogny, jacaranda och andra utländska
träslag, massiva eller dermed fanerade; äfvensom
arbeten försedda med äkta eller oäkta
förgyllning
Anm. Ar arbetet sammansatt af flera träslag, sker
förtullningen efter det slag deribland, som drager
högsta tullafgift.
möbler, försedda med stoppning, men utan öfvertyg,
förtullas efter ofvanstående
bestämmelser, utan förhöjning,
försedda med stoppning och öfvertyg,
förtullas efter nämnda bestämmelser,
med 20 procents förhöjning.
Tumstockar; tullbehandlas såsom Maskinerier, Redskap
och Verktyg, ej specificerade:
Tungspat, omalen, se Sten, ej specificerad.
malen; hänföres till Färger och Färgningsämnen,
andra slag, ej specificerade.
Tusch; hänföres till Färger och Färgningsämnen, andra
slag, ej specificerade.
Tutanego; se Zink.
Tutia; hänföres under Apoteksvaror.
Tvål:
parfymerad  ,
andra slag
Tågvirke, alla slag
Tänder, konstgjorda; tullbehandlas såsom Varor, i taxan
ej nämnda, arbetade.
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1867.
Införsels
tull.
Riksmynt.
1868.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. jöre.
Fria
50
20
5
Fritt
R:dr.
25
12
73
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
R:(lr.
öre.
Tändstickor, jemnväl af annat material än trä, äfvensom
Täiidsvaiiip, närmaste emballagets vigt inberäknad...
1 skålp.
2
Ull, alla slag
Fri
' O
Ur:
fick-:
med boett af guld eller annat ämne
1 stycke
1
boetter, lösa; förtullas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.
skeppskronometrar
1 stycke
1
—
vägg- och studsare i foder:
af bronz eller annan metall, äfvensom af alaba-
ster och porslin
1 skålp.
—
40
30
af trä eller andra slag
1 skålp.
,
20
urfoder, lösa, lod till ur, äfvensom tornur, eller de-
lar deraf, förtullas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.
lösa eller oinfattade urverk, eller delar af ur, ej
specificerade
1 skålp.
—
75
Urglas; se Glas.
Vadd, alla slag
Fri
Vagnar och Åkdon:
arbetsfordon och lastvagnar
1 stycke
5
—
tvåhjuliga samt droskor, trillor och slädar
1 stycke
20
—
öfriga slag
1 stycke
100
—
synbart brukade, sorn af resande, för eget behof,
medföras eller som blifvit ur riket bevisligen
utförda
Fria
Vagninakarearlieten, ej specificerade; hänföras under Slöjd-
varor, ej specificerade.
Vagnsniörja; se Maskinsmörja.
Valnötter; se Nötter.
Vanilj
1 skålp.
2
—
Vantar:
hel- eller halfsiden-
1 skålp.
2
1
50
andra slag
1 skålp.
—
50
öfverkladda med skinn; tullbehandlas lika med
Handskar.
Vatten, mineral-
Fritt
Vattenglas; tullbehandlas såsom Kemiskt-tekniska pre-
parater.
Tull-Komitéens Betänkande.
74
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
^ ali; hänföres till Färger och Färgningsämnen, andra
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
slag, ej specificerade.
Vax, alla slag
Fritt,
7 O j
\ axar beten) hänföras till Varor, i taxan ej nämnda, ar-
betade.
Vekar, lamp- och lius-
1 skålp.
50
7 Jr J
Verktyg; se Maskinerier.
Vcrktygslådor för barn, med verktyg, hvilka icke kunna
såsom sådana begagnas; tullbehandlas såsom Lek-
saker.
Vin, alla slag:
af till och med 21 procents alkoholhalt:
på fat
1 skålp.
—-
7
L
på buteljer
1 kanna
55
af högre alkoholhalt:
på fat
1 skålp.
14
i
på buteljer
1 kanna
1
75
Vindruf, torr
Fri
Vindrufvor
Fria
Vinsten, rå eller renad
Fri
Vinstenssalt
Fritt
Vinstenssyra och Vinsyra; hänföras till Keiniskt-tekniska
preparater.
Violrot; hänföres under Apoteksvaror.
Violsirop; hänföres under Sirop.
Visit- och Adresskort
1 skålp.
10
8
Vismut
Fri
Vitriol, alla slag
Fri
Vitriololja och Vitriolspiritus; se Svafvelsyra.
Väfnader:
helsiden-:
felb och plys
1 skålp.
1
—
andra slag, guld- och silfvertyg derunder inbe-
gripna
1 skålp.
2
—
1
50
Anm. Sammet tullbehandlas såsom helsiden, andra slag, då
hela ytan utgöres af silke, ehuru frånsidan utvisar bomull.
halfsiden-:
felb och plys, äfvensom filtar
1 skålp.
1
—
andra slag
1 skålp.
1
25
1
ö
bomulls-:
bokbindarecloth
1 skålp.
—
20
75
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
tull.
Riksmynt.
Riksmynt.
Väfnader:
R:dr.
öre.
R:dr.
öre,
bomulls-:
felb och plys, äfvensom filtar och parkum
1 skålp.
25
gaz, halflinon, musslin, nettelduk, dimity och batist
1 skålp.
75
segelduk
1 skålp.
6
tyll
1 skålp.
1
25
andra slag:
oblekta och ofärgade
1 skålp.
25
blekta eller färgade
1 skålp.
40
tryckta eller pressade
1 skålp.
50
bomulls-, med blandning till större eller mindre del
af lin eller hampa:
bolstervar
1 skålp.
25
damast och dräll
1 skålp.
50
mattväfnad
1 skålp.
10
andra slag tullbehandlas såsom lika beskaffade
tyger af bomull allena.
ylle-, af ull allena eller blandad till större eller
mindre del med bomull, lin eller andra ämnen
utom silke:
filtar och mattor
1 skålp.
25
maskinfilt, rundväfd för fabriksbehof; se Ma-
skinerier, Redskap och Verktyg, ej specifi-
cerade.
pressduk
1 skålp.
10
andra slag
1 skålp.
1
—
75
linne- och hamp-:
blaggarn, buldan, kanfas och sadelgjordsväf, äf-
vensom väfnader af Indisk hampa eller s. k.
Jute
1 skålp.
6
bolstervar
1 skålp.
25
batist, flor, kammarduk och linön
1 skålp.
75
lärft, alla slag, äfvensom damast och dräll
1 skålp.
50
mattväfnad af lin eller hampa eller af någotdera
i förening med annat i taxan ej specificeradt
ämne
1 skålp.
10
segelduk och tältduk
1 skålp.
6
andra slag
1 skålp.
50
hår- och tagel-:
nöthårsfilt
Fri
andra slag
1 skålp.
—
125
76
Qvantitet för
1867.
1868.
Tullberäk-
Införsels-
Införsels-
ningen.
tull.
Riksmynt.
tull.
Riksmynt.
Väfnader:
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
vaxade eller lackerade:
mattor
1 skålp.
6
andra slag
1 skålp.
15
vattentäta eller dubbla väfnader, sammansatta ge-
nom upplösning af kautschuk, guttapercha m. m.
1 skålp.
40
Värjor och Värjklingor; hänföras under Stålarbeten.
Väskor; se Portföljer.
Ympvax
Frii
4
Yxor: se Verktyg.
Zaffer; hänföres under Färger och Färgningsämnen, an-
dra slag, ej specificerade.
Zink, Tutanego och Spiauter:
oarbetad och i plåtar
Fr
i
bleck och spik till fartygs förhydning
Fria
arbetad: omålad och olackerad
1 skålp.
—
3
målad eller lackerad
1 skålp.
—
15
förgyld, försilfrad eller pläterad
1 skålp.
—
40
30
Zinkblende
Fril
t
Zitwcrrot; hänföres under Apoteksvaror.
Åkdon; se Vagnar.
Ångmaskiner och Ångpannor
ÅKS
Fria
Fria
Ångskära; hänföres under Färger och Färgningsämnen,
andra slag, ej specificerade.
Attika, alla slag
1 skålp.
—
6
Öl; hänföres under Maltdrycker.
Varor, som icke kunna hänföras under någon af de i
denna införselstariff upptagna bestämmelser:
råämnen
Fria
mer eller mindre arbetade
R:dr 100 R:mt.
15
—
10
—
Anm. Med det för vissa i denna införselstariff förekommande varuartiklar af jern eller annan metall
tillagda ordet: ”poleradt” förstås, att arbetet skall hafva så mycken polityr, att intet filstreck
derå är synligt.
77
Underrättelser om hvad vid Taxans tillämpning iakttagas bör.
§ i.
Hvad vid Tullklarering af brutet öretal ej hinner till halft öre uteslutes, och
räknas deremot för ett öre hvad af sådant brutet tal stiger till eller öfver ett halft.
§ 2.
Varor, som med främmande fartyg införas, äro i Sverige icke underkastade
andra eller högre afgifter, än om de med Svenska fartyg införas.
§3.
Lastpenningar till Kongl. Maj:t och Kronan utgöras till lika belopp af Svenska
som af främmande fartyg, med 70 öre för hvarje nyläst, beräknad efter Svenskt
mätarebref, samt betalas hvarje gång både vid inkommande och utgående; dock
om ett fartyg, under loppet af ett kalenderår, gör flera resor mellan Sverige och
utrikes ort, erläggas dessa umgälder för utgåendet allenast första resan och vid
förnyadt inkommande endast när fartyget innehar last samt större eller mindre del
deraf lossar; och må härvid jemnväl såsom barlastade anses fartyg, hvilkas lastqvantitet
är i förhållande till deras drägtighet af ringare betydenhet; i hvilket hänseende
bestämmelserna uti mom. 2 i 27 § af Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning den 9 Juli
1862 angående lots- och fyrinrättningar i riket skola lända till efterrättelse.
Då lossning eller lastning på flera ställen egt rum, erläggas lastpenningar endast
å första lossnings- eller lastningsstället, derom bevis på passet meddelas.
Från lastpenningars erläggande befrias:
Fartyg med eller utan destination till Svensk hamn, som inkommer och åter
afgår i barlast;
Fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper Svensk hamn och der
endast aflemnar medförde resande jemnte deras effekter, eller ock endast
aflastar gods i annat fartyg för export;
Fartyg, som af tvingande orsaker eller till inhemtande af ordres för vidare
resa anlöper Svensk hamn, och der icke verkställer lossning och icke heller
företager annan lastning än af förnödenheter för besättning, medförda resande
och fartyg;
Fartyg, som i följd af liden sjöskada, hvarom sjöförklaring afgifves, anlöper
Svensk hamn och der lossar sin last samt, efter verkställd reparation, densamma
åter intager och utför;
Fartyg, som af nyss omförmälda anledning lossar sin last och densamma till
större eller mindre del försäljer, då sådan försäljning inskränkes till hvad
för bestridande af reparationskostnaderna bevisligen erfordrats; samt
Fartyg, som, under resa emellan utrikes orter, i Svensk hamn lossar varor
till högst fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet, för beräknande hvaraf
fartygets skeppshandlingar skola tjena till grund;
I alla dessa fall skola dock fartygens skeppare ställa sig till efterrättelse de
i Tullstadgan gifna föreskrifter om anmälan hos närmaste tullbetjent och
om märkrullans afgifvande, då sådan skall lemnäs.
78
§ 4.
o
A inkommande varor, som enligt taxan förtullas med vissa procent af värdet,
bör godsegaren uppgifva inköpspriset, med tillägg af assurans, frakt och annan derå
använd kostnad, intilldess de till lossningsorten anländt. Godsegarens uppgift skall,
så vidt ske kan, styrkas af faktura och konnossement. Företes icke dessa handlingar,
vare tullkammaren pligtig, likasom den i allt fall är berättigad, att genom
tillkallade tvänne sakkunnige personer låta besigtiga varan och å angifningsinlagan
anteckna antingen deras godkännande af det uppgifna värdet eller den tillökning
deri, som de anse skäligen böra göras. Vill godsegaren icke verkställa förtullning
efter det af besigtningsmännen varan åsätta värde, skall skriftligt bevis derom å
angifningsinlagan tecknas och varan derefter, så fort sig göra låter samt sist inom
en månad från angifningen, genom tullkammaren å offentlig auktion försäljas. Sedan
tullafgiften, beräknad efter försäljningsbeloppet, derest detta öfverstiger godsegarens
värdeuppgift, men alltid minst efter denna senare, blifvit, jemnte auktionsomkostnaderna,
afdragen, skall behållna auktionssumman godsegaren tillställas.
Med brukade flyttsaker och resande tillhöriga effekter, som icke utgöra handelsgods,
förfares enligt hvad derom särskildt är eller varder stadgadt.
§ 5.
På vederbörande Fabriks- och Handtverksföreningar, eller, der sådana ej finnas,
på vederbörande Kommunalstyrelse ankommer att utse en eller flere personer i
hvarje stapelstad, som ega att tillse, det de till särskilda yrken hörande varor blifva
efter riktiga värden och benämningar förtullade; dock må dessa ombuds frånvaro
icke hindra tullbehandlingens företagande och fortgång.
§ 6.
Om hvad iakttagas bör vid inkommande och utgående varors angifning och
journalisering samt huru förhållas skall med varors undersökning, förtullning och
utlemnande m. m., derom länder till efterrättelse hvad i särskilda författningar
stadgas.
§ 7.
De skeppsförnödenheter, hvarmed ett Svenskt, från utrikes ort återvändande,
fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade tull, så länge de förblifva
i samma fartygs bruk.
§ 8.
Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt råämne inrikes
tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 centner raffineradt socker, alla slag  11 R:dr 25 öre
» 1 butelj punsch  19 »
» 1 skålpund tobak, arbetad, alla slag
14 »
» 1 skålpund bomullsväfnad af garn, i finhet af N:o 26 eller derutöfver
efter Engelsk beräkning  8 »
79
för 1 skålpund linneväfnad  10 öre
» 1 skålpund j utegarnsväfnad
5 »
hvarvid för öfrigt iakttages:
l:o att minst 100 skålpund af en och samma vara skola till export angifvas
och på en gång afsändas;
2:o att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under edelig förpligtelse
afgifna och med två vittnen bestyrkta, försäkran, att varan är Svensk tillverkning
och af utländskt råämne, för hvilket full införselstull blifvit erlagd, äfvensom
om väfnader, att de äro tillverkade af utrikes spunnet garn och att, hvad särskildt
angår bomullsväfnader, garnet deri i finhet uppgår till N:o 26 eller deröfver,
efter Engelsk beräkning; kommande detta bevis att biläggas tullkammare-journalen
å den tullplats, hvarifrån varan utföres; och
3:o att utförseln verificeras antingen genom intyg af Svensk konsul eller vice
konsul å lossningsorten eller, om sådan tjensteman der ej är anställd, af annan vederbörande
embetsmyndighet, att varan derstädes blifvit lossad.
Den här ofvan medgifna tullrestitutionen eger icke rum vid utförsel till Norge.
§ 9.
Skeppare vare skyldig att, på sätt i l:a kapitlet af Tullstadgan är förordnadt,
å märkrullan noga anteckna sitt förråd af lifsmedel, till mängd och beskaffenhet,
vid den påföljd för uraktlåtenhet deraf, som berörda förordning bestämmer; och
må det förråd, som för besättningens behof till begagnande om skeppsbord finnes
nödigt, befrias från tull och andra afgifter i lossningsorten.
Till provision må, under sådana vilkor, jemnväl kunna hänföras följande qvantiteter
Vin, Bränvin, Kaffe och Risgryn, nemligen: för fartyg kommande från Östersjön
eller till någon hamn i Halland samt Göteborgs och Bohus län från Nordsjöorter
samt Holland, England och Franska Vestersjöhamnar: 2 kannor Vin, 1 kanna
Bränvin, 2 skålpund Kaffe och 3 skålpund Risgryn, räknadt på hvarje person af
besättningens och passagerarnes antal, samt för fartyg, kommande från orter utom
Östersjön, med undantag för nyssnämnde fart till Halland och Bohuslän: 3 kannor
Vin, 2 kannor Bränvin, 4 skålpund Kaffe och 6 skålpund Risgryn, på enahanda
sätt beräknadt. Härvid bör för öfrigt iakttagas, att Vin och Bränvin icke mot
hvarandra utbytas; så att den, som har mindre af den ena, ej får för sådan brist
njuta ersättning i den andra varan; äfvensom att hvad af förenämnda fyra provisionsartiklar
öfverstiger en skeppares sålunda bestämda förråd i lossningsorten skall,
då fartyget icke omedelbart ånyo användes för utrikes fart, ovilkorligen förtullas.
Är från utrikes ort kommande fartyg, Svenskt eller främmande, ämnadt att omedelbart
ånyo användas för utrikes fart, må skepparen, då han vid sin ankomst till
Riket såsom provisionsartiklar inedhafver Vin, Bränvin, Kaffe och Risgryn i större
qvantiteter, än genom denna § bestämmes, vara berättigad att öfverskottet i märkrullan
till återutförsel upptaga, hvarefter det bör under tullförsegling i packhuset
eller i något säkert och tjenligt rum ombord å fartyget förvaras, till dess skepparen
åter afseglar, då den kontroll iakttages, som i 45 § Tullstadgan för re-exportgods
finnes föreskrifven. Likväl och derest något af detta öfverskott, under sådant
fartygs längre qvarblifvande i Svensk hamn, för besättningen till begagnande om
80
skeppsbord finnes nödigt, må det i mån af behof utlemnas, hvarvid motsvarande
afskrifning å de på märkrullan till återutförsel uppförda qvantiteter bör ske.
Andra provisionsartiklar, än här ofvan nämnda, må likaledes under iakttagande
af erforderlig kontroll, till den del, de icke under vistandet i Svensk hamn ombord
användas eller till qvarblifvande i Riket förtullas, med fartyget åter utföras.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående tullpasset, med fartyget bevisligen
utförda provisionsartiklar öfverblifvit, må vid återkomsten, liksom utländska icke
tullpligtiga provisionsartiklar, tullfritt disponeras.
§ 10.
För gods, som under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej någon
minskning i tullen tillåtas, såvida godsegaren sjelf vill detsamma disponera. Anser
godsegaren en sålunda förskämd vara icke kunna draga den i införselstariffen utsatta
tull, må han, sedan skepparen, till upplysning om förhållandet, afgifvit sjöförklaring,
äska laga besigtning å godset, hvilken då skall af Magistratsperson, med
biträde af två sakkunnige och ojäfvige män, verkställas i närvaro af vederbörande
Tullkammareföreståndare, som eger att, under tjenstemanna-ansvarighet, för bevakande
af Kronans rätt, besigtningsåtgärden kontrollera; börande ock, derest godset
är mot sjöskada försäkradt, assuradörernas ombud, om sådant i orten finnes att
tillgå, genom Magistratens försorg bevisligen kallas till besigtningsförrättningen; likväl
utan att denna genom ombudets frånvaro må uppehållas. Befinnes godset hafva
under transporten undergått förskämning, skola besigtningsmännen ej allenast härom
utfärda intyg, utan jemnväl, efter granskning af behöriga lasthandlingar, attestera
värdet af enahanda vara i oskadadt skick. Derest fo°; till anmärkning' emot för
O
O
rättningen icke förekommer, antecknar Tullkammareföreståndaren sitt godkännande
å besigtningsinstrumentet, som icke edsvurna besigtningsman äro pligtige att, der
så äskas, med ed fästa. Tullkammaren försäljer sedermera, efter föregången kungörelse,
på öppen auktion i behörig ordning hvad förskämdt är, hvarvid, under
iakttagande, att godset såsom å nederlag befintligt eller oförtulladt försäljes, införselstullen
för det, som enligt tariffen förtullas efter värde, beräknas efter fastställd
tullprocent å auktionspriset samt för annat gods emot tariffbestämmelsen minskas i
samma mån, som auktionspriset understiger det vid besigtningen för oskadad enahanda
vara bestämda värde; kommande behållna auktionssumman att, sedan belöpande
tull blifvit erlagd, godsegaren tillställas. Försummar godsegaren fullgörandet
af bevisningen om varans förskämning utöfver fjorton dagar efter den preskriptionstid,
hvarinom angifningsinlagan, jemnlikt Tullstadgans 21 §, bör vara till tullkammaren
aflemnad, ansvare för tullafgifternas fulla erläggande, derest han icke
genom skriftlig anmälan hos tullkammaren, inom samma tid, afstår sin rätt till den
skadade varan, som då, medelst offentligt utrop, för Kronans räkning genom tullkammaren
försäljes.
Hvad vid tullbehandlingen i öfrigt af varor, bergade från strandade, utrikes
ifrån komne fartyg, skall iakttagas, är i 5:te kapitlet af Tullstadgan förordnadt.
§ 11;
I afseende på Sveriges och Norges inbördes handelsförhållanden, länder till
efterrättelse hvad derom är eller varder stadgadt.
81
Motiv till (le i Tulltaxan föreslagna förändringar.
Accordion har förut varit hänfördt till Slöjdvaror af sammansatta ämnen. Då Aecoraion.
detta synts mindre lämpligt, enär svårighet att bestämma det ämne, hvaraf artikeln
hufvudsakligen består, lätteligen vid förtull ningen skulle kunnat vålla tveksamhet i
afseende på val af tullsats, har denna här blifvit utförd med visst belopp för skålpund,
motsvarande tullafgiften för leksaker, till hvilka den ifrågavarande artikeln, i
följd af varans sammansättning, ansetts närmast hänförlig.
Affall är för närvarande hänfördt under artikeln Spillning. Som denna senare Affa11-  rubrik, enligt gällande språkbruk, mindre distinkt återger hvad dermed här menas,
har man föredragit att sätta affall såsom hufvudrubrik och dermed sammanföra
dels Spillning, dels Spån, hvilken sistnämnda artikel äfven är att anse såsom ett slags
affall; hvarjemnte till förekommande af tvetydighet tillagts uttrycket »ej specificerade’».
Agat, oarbetad, har förut varit tullfri, hvaremot samma artikel, arbetad men oin- Agat.
fattad, dragit en tull af 1 rdr 50 öre pr skålpund. Då varan äfven i denna senare
form är att betrakta såsom ett slags beredningsämne, och år 1862 deraf införts endast
4 skålpund, samt densamma genom Traktaten med Frankrike blifvit förklarad
tullfri, har den såsom sådan här upptagits och blifvit sammanförd i gemensam rubrik
med Agat, oarbetad.
Alabaster, oarbetad, är redan i 1863 års taxa tullfri, hvaremot arbetad sådan, Alabaster,
ej specificerad, derstädes drager en tull af dels 60, dels 30 öre pr skålpund. Då de
allmännast förekommande arbetena af denna artikel äro specificerade och med tull
belagda; samt de ej specificerade, som icke utgöra föremål hvarken för någon synnerlig
införsel eller för någon inhemsk tillverkning, genom Traktaten med Frankrike blifvit
förklarade tullfria, hafva äfven dessa blifvit såsom sådana här upptagna och i
gemensam rubrikafdelning med de oarbetade slagen sammanförda.
Artikeln Album, som förut varit upptagen under Böcker, har, såsom mer och Album,
mer blifven en handelsvara af betydlig omsättning, utförts under egen rubrik; och då
denna artikel till beskaffenheten ansetts närmast jemnförlig med Papparbeten, lackerade,
"och Portföljer, andra slag, har den med afseende jemnväl på den omständigheten,
att en föreskrift finues utfärdad, det fodralen skola i vigten inberäknas, åsatts
samma tull som nämnda effekter, eller 25 öre pr skålpund.
Albumin och Anilin, som förut varit sammanförda i gemensam rubrik, hafva, Aibumin
såsom saknande all gemenskap med hvarandra, blifvit skilda och hvar för sig upp- Anum.
förda under egen rubrik.
Sedan Antimonium Crudum, eller Spetsglans, och Regulus, hvilka utgöra behöfliga
beredningsämnen för vissa näringar, blifvit genom Traktaten med Frankrike förklarade damtullfria,
hafva de såsom sådana här upptagits, hvarjemnte. efter »regulus» blifvit tillsatt
den Svenska benämningen för denna artikel.
Tull-Komitéens Betänkande. 11
82
Apelsiner.
Apoteks
varor.
Vid rubriken Apelsiner har blifvit tillagdt: »och Apelsinshah, då denna senare
artikel, enligt uppgift, utgör föremål för en jemnförelsevis ej ringa införsel, och derföre
bör, liksom Citronskal och Pomeransskal, vara i taxan upptagen. Ehuru Komiterade
af flera vid de senare riksdagarne ofta anförda och lätt insedda skäl ansett
önskligt, att för artikeln Apelsiner kunde medgifvas tullfrihet eller åtminstone betydligare
tullnedsättning, hafva Komiterade likväl, då tullintraden för densamma, uppgående
år 1862 till 22,306 rdr, är ganska betydlig, samt tullinkomsterna i så många
andra hänseenden blifvit nedsatta, tvekat att för densamma föreslå någon minskning
i afgift, hvadan denna blifvit bibehållen vid oförändradt belopp.
Af Apoteksvaror, i taxan ej specificerade, enkla eller sammansatta, har införsel
varit medgifven endast för Apotekare eller ock blott efter lemnadt tillstånd af vissa
myndigheter, som egt att sig deröfver yttra. Då ett dylikt stadgande å ena sidan
gör införseln af hithörande artiklar till ett monopol för en viss klass af yrkesidlcare,
å andra sidan gör möjligheten dertill för hvarje annan beroende af en omgångsfull
och hinderlig procedur äfvensom af att ändamålet med varans införsel skall på förhand
uppgifvas och godkännas, samt sålunda måste i hög grad verka besvärande på
rörelsen, har detsamma redan af denna anledning synts Komiterade icke väl förenligt
med grunderna för en friare handelslagstiftning. Dertill kommer, att snart sagdt
de flesta af de under denna rubrik hänförliga varuslag antingen äro att anse såsom
direkt tillhörande hvad som benämnes Kemiskt-tekniska preparater, eller ock måste
medgifvas vara med dessa senare synnerligen nära beslägtade. En ej ringa svårighet
måste sålunda ofta uppstå att skilja dessa båda artikelslag från hvarandra. Utgår
man derifrån, att hvarje artikel, som finnes upptagen i Farmakopéen, vore att hänföra
till Apoteksvaror, så skulle deraf ej sällan inträffa, att månget föremål, som har
en vida mindre användning inom medicinen än inom näringarna, för att ej nämna
andra användningsfält för detsamma, blefve att anse såsom apoteksvara, samt sålunda
ej tillåtet till införsel på andra vilkor, än att denna skedde genom apotekare eller ock
efter pröfning af, huruvida den verkligen vore för det uppgifna ändamålet behöflig,
samt afgifvet förklarande, att den blifvit såsom sådan befunnen. Enär det mången
gång, isynnerhet för näringsidkaren, är förenadt med ganska stora svårigheter att på
förhand beräkna ett behof härutinnan och än mera att vederbörligen styrka dettas
förefintlighet, nödsakas han ofta för detsammas tillgodoseende anlita den, som har
rättighet till införseln utan sådana, åtminstone strängt uppdragna, inskränkningar.
Apotekaren blir sålunda ett slags mellanman emellan den utländske aflåtaren af varan
och den, som inom landet behöfver henne såsom ett beredningsämne vid sin
handtering. Hans omsättningsrörelse får derigenom en riktning, som icke är för densamma
afsedd, och han sjelf kommer i åtnjutande af fördelar, hvilka det icke varit
lagstiftarens mening att tillerkänna honom, samt blir såmedelst i tillfälle att skörda
en vinst, som icke med fog kan kallas skälig. Billigheten synes sålunda fordra, att
rättigheten till införsel af dessa artiklar blir på enahanda vilkor för alla gemensam.
Endast derigenom kan, å ena sidan, en ordnad droghandel, för landet väl behöflig,
inom detsamma uppstå, samt, å andra sidan, industriens behof i förevarande hänseende,
utan störande biinflytelser, fyllas. De särskilda föreskrifter angående distributionen
af eller handeln med dessa artiklar, jemnte dervid nödiga försigtighetsmått,
hvilka kunna pröfvas vara för med dem afsedt syfte erforderliga, falla inom ett annat
83
område af lagtillämpning, och lära der, men icke inom tullbeskattningen, med derför
utfärdade påbud, hafva sin rätta plats och böra göras till föremål för iakttagande och
efterlefnad.
På dessa grunder hafva Komiterade ansett de i rubriken förut förekommande
inskränkningar i rättigheten till införsel af ifrågavarande artiklar böra bortfalla; hvadan
stadgandet derom blifvit i förslaget uteslutet.
Vid artikeln Arsenik, som genom Traktaten med Frankrike blifvit förklarad tull- Arsenik,
fri och såsom sådan här uppförts, har på skäl, för hvilka under art. Apoteksvaror
näst ofvan redogjorts, stadgandet om inskränkning i införsel blifvit utelemnadt.
Askar och Dosor af sammansatta, eller såsom arbetade ej specificerade ämnen, Askar och
kunna, enligt skedd utredning, allmännast anses i värde motsvara från 44 till 89, i
medeltal 66 a 70 öre, pr skålpund, hvadan den förut deni åsätta tullen, 30 öre,
uppgår till omkring 69 ä 34 proc. af värdet. Då emellertid åtskilliga hithörande
artiklar ställa sig i högre pris, och samtliga ifrågavarande artikelslag synts närmast
jemnförliga med Papparbeten, olackerade, samt sålunda funnits böra draga lika tull
med dessa, har tullsatsen icke ansetts böra föreslås lägre än till 15 öre, med öfvergångssats
för år 1867 af 20 öre; hvilka afgiftsbelopp blifvit genom Traktaten med
Frankrike antagna.
Sedan Balsam, i likhet med åtskilliga andra kådämnen, blifvit genom Traktaten Balsam,
med Frankrike förklarad tullfri, har den såsom sådan här uppförts.
Band, silkessammets- och helsiden- samt halfsiden-, äro i 1863 års taxa belagda Band.
med samma införselsafgifter som de motsvarande slagen väfnader; och med fortfarande
tillämpning af denna grund för deras tullbeskattning, har man ansett, att sagda afgifter
böra, i enlighet med hvad som skett i tariffen till Traktaten med Frankrike,
sättas till lika belopp och med enahanda tidsbestämmelser för öfvergången, som för
hel- och halfsidenväfnader funnits lämpliga, och för hvilka under dessa artiklar finnes
närmare redogjordt. För Band, »andra slag», torde afgiften, med afseende på så
väl varans värde, som på nu omförmälda nedsättningar för de specificerade slagen,
lämpligen kunna bibehållas vid 50 öre, eller hälften af den för halfsiden föreslagna
slutliga tullsats, hvartill densamma blifvit genom nämnda Traktat antagen. 1 afseende
på redaktionen har, likaledes i öfverensstämmelse med hvad i Traktatstariffen finnes
iakttaget, den förändring skett, att silkessammets- och siden- blifvit sammanförda i
en rubrik, hvarjenmte benämningen »siden»- blifvit utbytt mot »helsiden», såsom ett
lämpligare uttryck i motsats mot »halfsiden».
Artikeln Bastmattor, förut förd under gemensam rubrik och tullfri, har blifvit Bastfördelad
på tvänne rubriker, nemligen en för sådan vara af kokosbast och en för dylik
af andra slag, enär den förra, såsom af högre värde än den senare, ansetts böra med
tull beläggas i likhet med mattor af strå m. m., till hvilka hänvisning skett.
För Ben, arbetadt, har föreslagits samma tull, som genom den med Frankrike Ben.
afslutade Handelstraktat blifvit nämnde artikel åsatt, nemligen för »Elfen- och Hvalrosständer»
50 öre och för »andra slag» 15 öre pr skålpund.
Artikeln Benspån har blifvit hänförd under Affall, till följd af vid denna senare Benspån.
rubrik anmärkt redaktionsförändring.
För Bensvart, Benkol och Bister, som i 1863 års taxa draga en afgift af 1 rdr B™ks™»‘c>h
50 öre pr centner, har tullen genom Traktaten med Frankrike blifvit bestämd till Bister.
84
75 öre pr centner. Då emellertid dessa artiklar utgöra vigtiga beredningsämnen för
åtskilliga näringar, såsom sockertillverkningen, måleri- oell hoktryckerihandteringen,
m. fl., hafva de ansetts böra liär föreslås till tullfrihet.
Bernsten. Bernsten, rå och oarbetad, har förut varit tullfri, hvaremot samma artikel, ar
betad
och oinfattad, varit belagd med en tullafgift af 1 rdr 50 öre pr skålpund.
Efter det nämnde artikel äfven i denna senare form genom Traktaten med Frankrike
förklarats tullfri, hafva båda de nu omförmälda slagen af ifrågavarande artikel
blifvit i en gemensam rubrik sammanförda.
Bijouteri- För Bijouterivaror af annat ämne än guld och silfver har tullafgiften, näst förut
uppgående till 75 öre pr skålpund, genom Traktaten med Frankrike blifvit öfvergångsvis
nedsatt till 50 och 35 öre pr skålpund, hvilken senare tullsats är bestämd
att blifva gällande med 1867 års itigång; och hafva Komiterade icke'funnit skäl att
frånträda denna tullsats, hvilken jemnväl i det närmaste motsvarar det emellan Frankrike
och Tyska Tullföreningen för ifrågavarande artikel öfverenskomna afgiftsbelopp
af 34 öre pr skålpund.
Biidhug. Vid Bilåhuqqeriarbeten, som utgöra konstnärsarbeten, har artikeln Arkitektoniska
genarbe- ,7t/ , O ...
ten- arbeten af enahanda slag, hvilken jemnväl förut varit dit hänvisad, för fullständighetens
skull blifvit i rubriken uppförd. Såsom specificerad underafdelning under nämnda
rubrik hafva derjemnte » andra slag bildhuggeri- och arkitektoniska arbeten af trä
äfvensom af annat ämne, hvilket såsom arbetadt ej är i taxan specificeradt», blifvit
upptagna till tullfrihet, enär afgiften å arbeten af trä i öfrigt blifvit betydligt nedsatt,
samt hithörande artiklar äro att betrakta, dels såsom beredningsämnen för slöjderna,
dels såsom lämpliga att i modellväg tjena till höjande af den inhemska konstfliten;
varande för nu nämnda arbeten »af trä» redan i Traktaten med Frankrike afgiftsfrihet
medgifven.
Bm. Vid rubriken Biri i kupor har blifvit tillagdt: »eller på annat sätt förvarade»;
enär i senare tider, såsom kändt är, vid försändningar från utlandet af dessa djur,
för sådant ändamål lämpligare förvaringsmateriel än den i rubriken angifna ofta begagnas.
giroartS- Af Bleckslag ar earbeten, ej specificerade, äro i 1863 års tulltaxa upptagna tvänne
ten- slag, olackerade och lackerade, hvilka der finnas åsätta en införselsafgift, de förra af
25 öre, de senare af 40 öre pr skålpund. Enligt anskaffade pris- och vigtuppgifter,
utgör nämnda tull i medeltal för de bättre sorterna lackerade bleckslagarearbeten 40
proc., för de ordinära, mera begagnade, öfver 70 proc. samt för de mindre förarbetade,
eller, i förhållande till vigten, billigaste slagen, till och med öfver 100 proc. af
varuvärdet. I följd häraf hafva Komiterade i underdånigt Utlåtande rörande traktatsförhandlingarna
med Frankrike föreslagit denna tull till ett slutligt belopp af 12
öre, under det densamma i konventionen emellan Tyska Tullföreningen och nämnda
land blifvit bestämd till 9 öre pr skålpund. Men då Kongl. Majit, i fråga om oftanäinnda
iraktat, icke funnit sagda tull böra nedsättas till lägre belopp än 15 öre,
hafva Komiterade, med särskildt afseende derpå, att vissa öfriga lackerade arbeten
såsom af bly och zink blifvit åsätta enahanda tull, ansett sig böra här bibehålla sistnämnda
afgiftsbelopp, ehuru det motsvarar omkring 25 proc. af värdet. Vidkommande
de olackerade slagen af förevarande artikel, så, och då dessa icke blott i Svenska
tulltaxan, utan äfven i 1 yska 1 ullföreningens ofvanberörda Traktatstariff, i be
-
85
traktande af de respektiva varuslagens värde, blifvit åsätta en tull utgörande omkring
två tredjedelar af den å de lackerade, har denna beräkningsgrund jemnväl nu blifvit
följd, samt afgiften i detta hänseende sålunda här, liksom i Traktaten med Frankrike,
utförts med 10 öre pr skålpund.
Vid rubriken Blod, kreaturs-, alla slag, har ordet »kreaturs», såsom obehöfligt mod.
uteslutits.
Blommor, konstgjorda, samt delar af sådana blommor finnas i 1863 års taxa Blommor.
åsätta en tull, de förra af 22 rdr 50 öre, de senare af 7 rdr 50 öre pr skålpund.
Såsom en eftergift vid traktatsförhandlingarna nied Frankrike hafva dessa tullsatser
blifvit öfvergångsvis nedsatta till ytterst, för förra slaget, 5 rdr, och, för det senare,
2 rdr pr skålpund, hvilka tullsatser äro afsedda att varda gällande från och med år
1867; och hafva de sålunda antagna afgiftsbeloppen blifvit här bibehållna. 1 afseende
på redaktionen har för den förra af de nämnda artiklarna i rubriken blifvit upptagna
blommor äfven af »fjäder», enär tillverkningar af detta ämne, hvilka ansetts med
blommor närmast jemnförliga, enligt uppgift, i handeln förekomma. Vid afdelningen
för »naturliga» blommor, har tillsatts »friska eller torra», hvaremot rubriken för Blomster,
torkade, ur taxan utelemnats.
A Bly, arbetadt, ej specificeradt, utgör tullen i 1863 års taxa, för omåladt och my.
olackeradt, 5 öre, samt för måladt eller lackeradt, 20 öre pr skålpund. Med afse
ende
dels på i öfrigt i allmänhet iakttaget procentförhållande emellan tullbelopp och
varuvärde, dels på de i konventionen emellan Frankrike och Tyska Tullföreningen
fastställda tullsatser i förevarande hänseende, uppgående för gröfre blyarbeten till 21
öre och för finare äfvensom lackerade sådana till 9 öre pr skålpund, hafva Komiterade
i och för Traktaten emellan Sverige och förstnämnda land för dessa artiklar tillstyrkt
en införselsafgift af respektive 3 och 15 öre pr skålpund. Och finna Komiterade
ej skäl, att i någon mån nu frånträda hvad derutinnan sålunda föreslagits och
jemnväl blifvit genom nämnda traktat antaget.
Artikeln Blyertspennor är i 1863 års tulltaxa fördelad på tvänne rubriker: »tim- Biyertsmermans»
och »andra slag», med en tull för den förra af 15 öre och för den senare penn01'
af 50 öre. Genom Traktaten med Frankrike har det senare slaget blifvit åsatt en
tull af 15 öre, och ehuru denna afgift torde vara nog hög för det förra, eller »timmermans-»,
så, och då det stundom kan vara förenadt med svårigheter att vid tullbehandlingen
bestämdt afgöra, huruvida artikeln bör hänföras till timmermanspennor
eller ej, har det synts Komiterade lämpligast att för dessa senare bibehålla den för
dem förut fastställda afgiften, hvarigenom de båda tillförene skilda slagen komma att
draga enahanda tull och sålunda kunnat sammanföras i en gemensam rubrik, af lydelse:
»Blyertspennor, alla slag».
Blysocker, som i 1863 års taxa drager en afgift af 3 öre pr skålpund, har, med Blysocker,
afseende på dess behöflighet för industrien och i öfverensstämmelse med hvad som
skett i Traktaten med Frankrike, blifvit uppfördt till tullfrihet.
Bläck, skrif-, som i 1863 års taxa varit åsatt en tull af 50 öre pr kanna, mot- Bläck,
svarande i det närmaste 71 öre pr skålpund, har ansetts böra, i öfverensstämmelse
med i öfrigt härutinnan allmännast antagna grundsats, förtullas efter vigt, hvarjemnte
tullafgiften, med afseende på varans behöflighet, genom Traktaten med Frankrike
blifvit nedsatt till 5 öre pr skålpund. Då emellertid denna tull afser nettovigten,
86
Bläckpulver
eller
Substans.
B okstatsstämplar,
Boktryck
och Stilar
Bok- och
Koppartrycksvärta.
Bomulls
trassel.
Borax.
Boraxsyrad
Natron
eller Tinkal.
Borstbindarearbeten.
Brefkuver
ter.
och Komiterade funnit det ändamålsenligare, att vid förtullningen kärlens- vigt inberäknades,
har denna senare tullsats, med afseende på bruttovigtens läggande till grund
för beräkningen, blifvit ytterligare nedjemnkad till 3 öre pr skålpund.
Bläckpulver eller Substans är för närvarande belagd med en tull af 15 öre pr
skålpund. Då denna artikel dels alldeles icke, dels endast till ytterst ringa belopp
under de senare åren varit föremål för införsel, har den, med afseende på varans
beskaffenhet, blifvit i gemensam rubrik sammanförd med artikeln Bläck, hvarjemnte
uttrycket Substans, för mera bestämdhet, blifvit utbytt mot »Bläcksubstans».
Bokstaf sstämplar samt Boktryck och Stilar äro för närvarande belagda med en
tull af 10 öre pr skålpund. Enligt lemnad uppgift, utgör priset å ny stilmassa 50
öre pr skålpund samt tillverkningskostnaden vid stilfabrikationen 50 ä 60 öre pr skålpund.
Sedan Komiterade till tullfrihet föreslagit Antimon, och sålunda, derest detta varder
godkändt, ingen af de i råämnet ingående beståndsdelar är med tull belagd, hafva
Komiterade, på förut anförda skäl, lagt tillverkningskostnaden till grund för beräkningen
af tullafgiften, och, med afseende på varans beskaffenhet, ansett denna afgift
kunna lämpligen bestämmas till omkring 10 proc. af nämnda kostnad, hvadan sagda
afgift blifvit nedsatt till 5 öre pr skålpund.
Bok- och Koppartrycksvärta är i 1863 års taxa belagd med en tull af 10 öre
pr skålpund. I och för Traktaten med Frankrike hafva Komiterade, i betraktande dels
af denna varas stora användning, dels af att tillverkningen af densamma inom landet
är ingen eller ringa, äfvensom jemnväl derpå, att den i tariffen till konventionen
emellan Frankrike och Tyskland är uppförd till endast något öfver 1 öres tull pr
skålpund., för densamma föreslagit en afgift af 3 öre pr skålpund, hvilken afgift, som
beräknats utgöra omkring 4 proc. af varuvärdet och jemnväl genom nämnda Traktat
antagits, blifvit här bibehållen.
För Bomullstrassel, eller affall vid bomullsfabrikerna, har ny rubrik, såsom behöflig
till förebyggande af missförstånd, blifvit införd, med hänvisning till artikeln
Affall.
Borax, i 1863 års taxa åsatt en tull af 4 öre pr skålpund, har, såsom ett vigtig!
beredningsämne för näringarna, genom Traktaten med Frankrike blifvit förklarad
tullfri, i öfverensstämmelse hvarmed den såsom sådan här uppförts.
Då Boraxsyradt Natron eller Tinkal redan förut varit tullfritt, har det blifvit i
samma rubrik med Borax uppfördt.
Borstbindarearbeten äro i 1863 års taxa uppförda till följande tullsatser, nemligen
de
med infattning af opoleradt eller måladt trä eller jern .... 1 skålp. 25 öre;
med infattning af poleradt eller lackeradt trä  » 50 » ;
med infattning af ben, horn eller andra ämnen  » 1 rdr,
hvilka tullsatser blifvit genom Traktaten med Frankrike bestämda för 1867 till respektive
10, 20 och 40 öre samt från och med år 1868 till, likaledes respektive, 5,
10 och 20 öre pr skålpund; och då de sålunda bestämda slutliga tullsatserna stå i
ett jemnförelsevis lågt procentförhållande till varuvärdet, anse sig Komiterade ej böra
i afseende på dem förorda någon ytterligare nedsättning.
Brefkuverter, som i 1863 års taxa äro åsätta en tull af 20 öre pr skålpund,
eller 2 öre högre än den för papper utgående högsta afgift, hafva, i hvad angår Tråk
-
87
taten med Frankrike, med bibehållande af denna tilläggstull, ansetts böra uppföras
till en tullsats för år 1867 af 12 öre samt från och med år 1868 af 10 öre; hvilka
tullsatser jemnväl i det nuvarande förslaget blifvit upptagna. I rubriken har tillagts
artikeln Papperspåsar, såsom i handeln förekommande och hit närmast hänförliga.
Broderade arbeten draga i 1863 års taxa lika tull med det tyg, hvarå broderiet Broderade
arbotGii,
är anbragt, med tillägg: för broderadt alngods af 20 proc.; för fullfärdiga broderade
persedlar, eller delar deraf, af 50 proc., samt för med guld eller silfver broderade
tyg eller persedlar, 100 proc. Vid förhandlingarna angående Traktaten med Frankrike
hade blifvit föreslaget, att tilläggsafgiften skulle utgå för de två första slagen af
dessa artiklar med 10 proc. och för det tredje med 20 proc. På skäl, som finnas
angifna under artikeln Kläder, och för att träffa ett medium af nämnda tilläggsafgifter,
lämpligt för samtliga ifrågavarande artikelslag, hafva Komiterade tillstyrkt
en gemensam sådan afgift af 20' proc. utan afseende på broderiets beskaffenhet;
hvilket afgiftsbelopp, som blifvit i bemälda Traktat antaget, ock i förevarande förslag
bibehållits. Härigenom hafva jemnväl de för denna artikel förut särskildt upptagna
trenne rubrikerna kunnat sammanföras till en sådan, hvilket i ej oväsentlig grad måste
bereda lättnad vid varans tullbehandling.
I jemnförlighet med hvad som skett i afseende på artikeln Band, och i öfver-Broaerduk,
ensstämmelse med hvad härutinnan blifvit iakttaget i Traktaten med Frankrike, hafva stramalj.1
tullafgifterna för Broderduk, Marle och Stramalj, af silke, af silke med tillsats af
annat material, samt af ull, utförts till lika belopp och med enahanda tidsbestämmelser
för öfvergången, som för hel- och halfsiden- samt ylleväfnader finnas upptagna,
hvadan dessa varor, af hvilka de begge förstnämnda slagen jemnväl i 1863
års taxa draga den för likartade sidentyg stadgade tull, och det sistnämnda i sagda
taxa är åsatt en införselsafgift af 1 rdr 25 öre pr skålpund, skulle komma att tullbehandlas
lika med den under motsvarande väfnader upptagna artikeln »andra slag»,
och sålunda, respektive, komma att draga en afgift för år 1867 af 2 rdr, 1 rdr 25
öre och 1 rdr samt från och med år 1868 af 1 rdr 50 öre, 1 rdr, och 75 öre.
Den under här ifrågavarande rubrik särskildt upptagna artikeln »af papper», i
1863 års taxa belagd med en afgift af 18 öre pr skålpund, har, då varan utgör endast
för visst ändamål bearbetadt papper, ansetts böra åsättas samma tull som Papp- och
Pappersarbeten, olackerade, eller 15 öre pr skålpund.
För underafdelningen »andra slag, enkla eller blandade», med en tull i 1863 års
taxa af 1 rdr pr skålpund, har afgiften, med afseende på de nu ifrågakomna nedsättningar
för de specificerade slagen, likaledes, i enlighet med hvad härutinnan i
Traktaten med Frankrike finnes bestämdt, ansetts böra utgöra hälften af nyss angifna,
för densamma förut fastställda belopp, eller 50 öre pr skålpund.
Brodermönster, som i 1863 års taxa äro åsätta en afgift af 20 öre pr skålpund, Broaerhafva,
i enlighet med hvad härutinnan förekommer i Traktaten med Frankrike, an- moustei‘
setts böra draga lika tull med färgadt, pressadt, tryckt, figureradt, försilfradt eller
förgyldt papper, hvadan afgiftsbeloppet sålunda blifvit utfördt för år 1867 med 10
öre samt för tiden från och med år 1868 med 8 öre pr skålpund.
För Bränvin och Sprit har, såsom redan blifvit anfördt, den förändring i qvauti- Bränvin
teten för tullberäkningen föreslagits, att till grund för denna senare skulle läggas °h Spnt'
rymdmått i stället för vigt. I 1863 års taxa äro bränvin och sprit, utan afseende
88
på slag deraf, uppförda till en tull af 45 öre pr skålpund alkohol, hvilket motsvarar 1
rdr 10 öre pr kanna af 50 procents alkoholhalt vid + 15° C. Genom Traktaten med
Frankrike har för vindrufsbränvin, tillverkadt i Frankrike och derifrån sjövägen direkt
infördt, ett undantag i denna likhet i tullbeskattning blifvit gjordt, i det att
tullafgiften för nämnda vara blifvit bestämd vid införsel på fat till 75 öre pr kanna
och vid införsel på buteljer eller krus till 90 öre pr kanna. Då afgiften för tillverkning
inom landet af bränvin och sprit är fastställd till 60 öre pr kanna, af ofvan
angifven styrka, utgör tilläggsafgiften sålunda i förra fallet 15 öre och i senare 30
öre pr kanna. Det uudantagsförhållande, som genom Franska Traktaten sålunda bestämdes
i afseende å tullbeskattningen af Franskt draf bränvin, var, på sätt traktatsförhandlingarne
närmare utvisa, oundvikligt, så vida hela Traktaten ej skulle hafva
gjorts om intet. Derigenom inrymdes emellertid i Svenska Tulltaxan en differentialtull,
främmande för det system af lika beskattning för likartad vara, som eljest sedan
lång tid tillbaka i denna tulltaxa följdriktigt iakttagits och otvifvelaktig! är i
hög grad önskvärdt att strängt vidmakthållas, så vida handeln ej skall gifvas konstlad
riktning och inledas på försök att kringgå lagens föreskrifter; ty huru man än
må reglementera om produktionsbevis och andra kontrollföreskrifter, att till en del
tillämpas inom främmande stater, låter faran af missbruk icke afvisa sig. Med den
mer och mer till alla civiliserade stater utsträckta handelsgemenskapen och dem
emellan träffade aftal om lika behandling af deras likartade produkter, blefve dessutom
en differentialtull antagligen snart omöjlig att upprätthålla. Både lagstiftningens
principer och fördragens helgd torde således kräfva, att det undantagsstadgande,
som här är i fråga, såsom sådant kommer att upphöra och lemna rum för en allmän
tullsats. Väl låter ock detta, enligt Komiterades tanka, sig göra, utan något
äfventyr för den inhemska bränvinstillverkningen, derest de förändringar i lagstiftningen
för inhemsk tillverkning af bränvin och sprit, som ofvan blifvit i underdånighet
förslagsvis antydda, varda af Rikets Ständer antagna och af Kongl. Maj:t i nåder
godkända. I sådan händelse böra följaktligen de genom Franska Traktaten bestämda
tilläggsafgifter (utöfver den inhemska tillverkningsskatten) tillämpas för allt
slags bränvin och sprit, utan afseende på det ämne, hvaraf varan tillverkats, eller
på produktionsorten.
Beträffande åter tullsatsen i dess helhet, äro Komiterade af den åsigten, att, då
varan införes på buteljer, den alltid bör betraktas såsom ren»alkohol, utan afseende
på verklig procenthalt, hvaraf följer, att den i tullsatsen ingående tillverkningsafgiften
af 60 öre pr kanna, som blifvit fastställd för dylik vara af föreskrifven normalstyrka,
eller 50 procents alkoholhalt, och hvilken blir den gällande, då införseln sker på fat,
bör uti ifrågavarande fall beräknas dubbel, eller till 1 rdr 20 öre pr kanna. Tullsatsen
för bränvin och sprit skulle sålunda blifva, vid införsel på fät: tillverkningsafgiften
60 öre, med tillägg af 15 öre, eller tillsammans 75 öre pr kanna af 50 proc.
alkoholhalt; samt vid införsel på buteljer: två gånger tillverkningsafgiften, eller 1 rdr
20 öre, med tillägg af 30 öre, eller tillsammans 1 rdr 50 öre pr kanna.
Genom antagandet af en sådan beräkningsgrund, för tillämpandet hvaraf icke heller
i följd af Traktaten med Frankrike något hinder möter, då man af ordalydelsen i denna
Traktat är oförhindrad att i detta hänseende rubricera allt bränvin på buteljer såsom
ren alkohol, skulle den enkelhet och lättnad vid förtullningen vinnas, att skiljaktigheten
89
i tullsats afsåge endast beskaffenheten af det kärl, på hvilket varan infördes, och att
denna sistnämnda i ena fallet, der undersökningen af densamma skulle både försvåra
tullbehandlingen och kunna medföra olägenhet för varuegaren, icke behöfde ens afprofvas.
Visserligen kan den föreslagna afgiften å bränvin på buteljer eller krus synas
uppställa ett allt för högt skydd och öfver höfvan fördyra varan; men dels medför
dennas afprofvande vid tullbehandlingen så stora svårigheter, att dessa, der det kunnat
ske, bort undvikas, dels torde bemälda vara, så införd, få anses såsom i allmänhet
vida bättre och af högre alkoholhalt än den på fat inkomna, hvadan det jemnväl,
såsom redan blifvit antydt, gemenligen måste ligga i varuegarens intresse att ej
behöfva underkasta sig kärlets öppnande. Ur finansiell synpunkt åter är frågan för
det närvarande af underordnad vigt, då införseln i denna form hittills varit ytterst
ringa samt uppgått år 1862 till endast 124 skålpund, med en tullinkomst af 55 rdr.
Bärsaft har förut varit hänförd, med tillsats af socker och sprit, till likör, och
utan sådan tillsats till cider, hvilken senare åter tullbehandlats såsom vin. Då genom
denna föreskrift varit stadgadt, å ena sidan, att Bärsaft skall vara försatt både
med socker och sprit för att behandlas såsom likör, å andra sidan, att, först när ingendera
af dessa beståndsdelar ingår i varan, densamma må förtullas lika med Cider,
eller Vin; har fråga uppstått, huru med bärsaft utan sprit, men med socker skall
förfäras; och då det synts böra vara det förra ämnets, eller spritens, förefintlighet
i varan, som betingar dennas hänförande till likör, har det senare, eller sockret, blifvit
såsom bestämmande kännetecken i detta hänseende utelemnadt, och rubriken sålunda
omredigerad, att bärsaft med tillsats af sprit hänförts till likör samt utan sådan
tillsats till Vin, hvilken sistnämnda titel blifvit utbytt mot den af Cider, då
denna artikel sjelf varit hänförd under Vin.
Vid rubriken Böcker har i första underafdelningen blifvit tillsatt: »äfvensom böcker
eller lösa blad, med upphöjda bokstäfver, för blindas behof», enär sådana böcker eller
blad, enligt uppgift, förekomma till införsel och ansetts hit närmast hänförliga.
För böcker: »andra på Svenska språket tryckta», som förut varit åsätta en tull
af 15 öre pr skålpund, har afgiften blifvit föreslagen till 10 öre pr skålpund för år
1867 samt till 8 öre pr skålpund för år 1868, eller till samma belopp, som blifvit
åsatt bästa slagen papper, med hvilka, om man undantager de under rubriken »färgadt,
pressadt, lackeradt etc. , i 1863 års taxa uppförda, denna artikel äfven tillförene
dragit lika tull. Skall införselsafgift bibehållas för nämnda artikelsläg, synes den ej
skäligen kunna sättas lägre, än som nu skett, då samma afgiftsbelopp ansetts böra
blifva gällande jemnväl för linieradt papper.
Böcker, »med inbundet, rent eller linieradt papper», hafva förut dragit lika tull
som papperet, med tillägg af 50 procent. Men då Komiterade funnit denna tilläggsafgift
allt för hög, har densamma, i likhet med hvad som skett i tariffen till Traktaten
med Frankrike, blifvit nedsatt till 20 procent, hvilket belopp torde böra anses
såsom en fullt tillräcklig tullförhöjning med afseende på artikelns genom inbindningen
ökade värde.
Den under rubriken böcker förut upptagna artikeln Album, har, såsom ofvan
omförmälts, blifvit uppförd under egen rubrik.
Tull-Komitéens Betänkande. 12
Bärsaft.
Böcker.
90
Bönor.
Chokolad.
Cigarret
ter.
Citroner.
Citronsaft
och
Citronsalt.
Cyanka
lium.
Dadlar.
Dekoratio
ner.
Drefmat.
Dricka.
Etuis.
Vid artikeln Bönor har, för undvikande af tvetydighet, tillagts bestämningen »ej
specificerade», enär flera eljest hit hänförliga artikelslag, såsom Kaffebönor, Kakaobönor,
m. fl., finnas i taxan särskildt upptagna.
För Chokolad har tullafgiften förut varit fastställd till 30 öre pr skålpund, hvilken
afgift synts Komiterade böra i betydlig mån nedsättas. Enligt af cbokoladtillverkare
lemnad uppgift erhållas, vid fabrikationen inom landet, af 100 skålpund Kakao
omkring 80 skålpund Chokolad, med en tillverkningskostnad af 15 öre pr skålpund.
Då tullen å Kakao blifvit föreslagen till 12 öre pr skålpund, belöper sig sålunda
densamma för det i 1 skålpund Chokolad ingående råämne till 15 öre. Lägges
härtill 20 procent af tillverkningskostnaden, eller 3 öre, uppkommer ett belopp af
18 öre, hvilket belopp införselsafgiften å ifrågavarande artikel, enligt Komiterades
mening, icke bör öfverstiga.
Cigarretter, som förut varit hänförda under karfvad tobak, hafva, med afseende
på varans beskaffenhet och jemnförlighet med Cigarrer, ansetts böra tullbehandlas
lika med dessa.
Med Citroner har i samma rubrik uppförts artikeln Citronskal, i likhet med hvad
som skett i afseende på Apelsiner och Pomeranser.
Sedan Citronsaft äfvensom Citronsalt, eller kristalliserad Citronsyra, hvilka år 1862
lemnat en inkomst af endast 51 rdr, blifvit genom Traktaten med Frankrike förkla
rade
tullfria, hafva de såsom sådana här upptagits.
Då artikeln Cyankaliuni vunnit en vidsträckt användning inom industrien, har
densamma uppförts under egen rubrik, med hänvisning till Kemiskt-tekniska preparater.
Dadlar, som för närvarande äro belagda med en afgift af 15 öre pr skålpund,
hafva ansetts böra draga samma tull som Frukter och Bär, hvadan för tullbehandlingen
af förstnämnda artikel hänvisning till dessa meddelats.
Rubriken för Dekorationer, Platåer med tillbehör, äfvensom Ornamenter, ej specificerade,
har deremot ansetts obehöflig, enär de artiklar, den omfattar, finnas inbegripna
under artikeln Slöjdvaror; hvadan densamma ur taxan afförts.
Till artikeln Drefmat, hvilken redan i 1863 års taxa varit upptagen såsom tullfri,
är derstädes hänfördt endast »gammalt och i stycken af högst 12 fots längd sönderhugget
tågvirke». Då Tågvirke i allmänhet, på skäl som under denna artikel finnas
anförda, ansetts böra vara vid införsel afgiftsfritt, har det inskränkande tillägget
i nyssnämnda hänseende icke längre varit på sin plats, hvadan detsamma blifvit i
taxeförslaget utelemnadt. Vidare har ock ifrågavarande artikel blifvit i gemensam
rubrik sammanförd med artikeln Dref, då deras skiljande, efter hvad här föreslagits,
icke mera är af behofvet påkalladt.
Dricka, som förut haft egen rubrik, med underafdelningar för »porter» samt »öl
och andra slag», har blifvit hänfördt under en nybildad rubrik: »Maltdrycker», hvilken,
såsom mera omfattande än den nyssnämnda, ansetts lämpligare till hufvudrubrik
än denna.
Etuis, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen, hvilka i
1863 års taxa dragit en införselsafgift af 75 öre pr skålpund, hafva hittills icke, med
afseende på tullbeskattning, varit skilda, eftersom de införts med eller utan tillbehör.
I tariffen till Traktaten med Frankrike, deri bemälda införselsafgift blifvit öfver
-
01
gångsvis nedsatt till 50 oell 35 öre, finnes icke heller någon skilnad härutinnan angifven.
Då varan emellertid i ena hänseendet är af högre värde än i det andra,
hafva Komiterade ansett en sådan skilnad böra iakttagas, hvadan rubriken blifvit i
öfverensstämmelse härmed omredigerad samt erhållit tvänne underafdelningar, den
O O 7
ena för Etuis med, den andra för sådana utan tillbehör. I fråga om lämplig tullsats,
har artikeln funnits närmast jemnförlig, i förra hänseendet med Bijouterivaror,
i senare med Portföljer, hvadan de för dessa effekter föreslagna afgiftsbelopp ock
blifvit här påförda med, respektive, 35 öre och 25 öre pr skålpund.
Fernissa är för närvarande åsatt en tull af 10 öre pr skålpund. Då priset å Fernissa,
denna artikel, enligt ingångna uppgifter, i medeltal beräknas till 50 öre pr skålpund,
hafva Komiterade ej ansett tullafgiften böra öfverstiga 5 öre, hvilket belopp utgör 10
procent af varuvärdet. Som införseln varit ganska betydlig, i det den uppgått år
1862 till 34,391 skålpund, tillskyndas statskassan, genom den föreslagna nedsättuingen,
visserligen till en början en ej ringa förlust; men å andra sidan bör icke heller
lemnäs ur sigte, att den ifrågavarande artikeln är att betrakta såsom ett vigtigt beredtiingsämne
för åtskilliga näringar, hvilket följdriktigheten fordrar att ej beskatta
högre, än som nu skett.
Fikon, som förut dragit en tull af 7 öre pr skålpund, hafva för vinnandet af Fikon,
enhet i uppställningen, blifvit i och för tullbehandlingen hänförda till artikeln Frukter
och Bär. För grunderna till den förhöjning i ofvannämnda tullsats, som derigenom
uppkommer, finnes under sistbemälda artikel redogjordt.
Fingerborgar och Syringar af andra ämnen än guld och silfver hafva, till följd Fmgerbor
af
varans beskaffenhet, ansetts böra draga lika tull med gröfre messings- och polerade syringar.
eller lackerade jernarbeten. På grund häraf hafva Komiterade ansett den förutvarande
tullsatsen å förstnämnda artiklar, 40 öre pr skålpund, böra, i likhet med
hvad som skett i Traktaten med Frankrike, öfvergångsvis nedsättas, för år 1867 till
20 öre, samt från och med år 1868 till 15 öre pr skålpund.
Sedan i afseende på artikeln Fisk, såväl saltad eller inlagd, med undantag af Fisk.
Anjovis, Sardeller och Thonfisk, som torr och rökt, tillfällig tullfrihet, till följd af
Kongl. Kungörelsen den 26 September 1855, under någon tid egt rum, hemställde
redan 1856 års Tullkomité, det tullfrihet för ofvannämnda förnödenhetsvara, hvilken
isynnerhet för de arbetande klasserna vore af stor vigt, måtte än vidare och allt framgc"nt
varda medgifven; yttrande Komitéen med afseende härpå, äfvensom angående
verkningarna af åtskilliga andra nödvändighetsartiklars Digifvande härutinnan: »Den
förlust i tullintrader, som derigenom vållas, är visserligen betydlig, men torde redan
under vanliga förhållanden kunna anses uppvägd genom lättad utkomst och deraf
föranledd ökad belåtenhet hos flertalet af rikets innevånare. Då nu derjemnte den
utrikes handeln så vidgat och stadgat sig, att tulluppbörden på det hela betydligen
öfverstiger hvad deraf hittills såsom bidrag till statsutgifterna påräknats, våga Komitcrade
tro, att en del af detta öfverskott icke kan bättre eller gagneligare användas,
än att medelst tullafgifternas nedsättande eller borttagande å allmännare förnödenhetsvaror
göra lefnadskostnaden för de mindre bemedlade så lindrig som möjligt.»
I betraktande af den stora minskning i statsinkomst, som skulle uppstå genom
ett Digifvande af dessa artiklar, och förnämligast af den ibland dem, som i största
omfattningen itiginge i förbrukningen, eller saltad sill, samt med erinran derom, att
92
den låga tull, hvarmed denna sistnämnda artikel vore belagd, och som, enligt författningen
om handelsgemenskapen med Norge, i allmänhet beräknades till blott- hälften,
knappast kunde, åtminstone i detaljhandeln, anses i någon mån inverka på varupriset,
har likväl vederbörande Utskott vid samtliga de Riksdagar, som sedan denna
tid infallit, funnit sig höra, ehuru såsom undantag från regeln, att lifsförnödenheter
böra vara från införselsafgift fria, tillstyrka bibehållandet af tull å förevarande artiklar,
hvilket ock blifvit Rikets Ständers beslut.
Komiterade hafva ingalunda förbisett vigten af det skäl för bibehållandet af sagda
tull, som ur finansiell synpunkt sålunda blifvit åberopadt. Men eldigt Komiterades
uppfattning är detta skäl i förevarande hänseende emellertid icke af den betydenhet,
att det bör mot de skäl, som tala för ett uppoffrande af denna inkomst, göras gällande.
Den minskning i tullintrad, som genom en sådan uppoffring skulle uppstå,
är nemligen, oaktadt det stora införselsbeloppet af hithörande artiklar, utgörande år
1862 tillsammans 665,176 centner, långt ifrån så betydlig, som efter beräkning af
det införda beloppet, å ena sidan, och de i tulltaxan påförda tullsatser, å den andra,
vore att förmoda. Den allra största delen af sagda belopp faller nemligen på införseln
från Norge, hvilken för nämnda år utgjorde tillsammans 644,084 centner, deraf
640,916 inkommo sjövägen och 3,168 landvågen. Och då för de på förra sättet införda
posterna endast half tull erlägges och för de på senare sättet inkomna tullfrihet
eger rum, nedgår tullinkomsten för dessa artiklar så väsentligt, att den i allmänhet
kan beräknas till blott omkring hälften af hvad den eljest skulle utgöra, i följd
hvaraf ock hela denna inkomst för bemälda år utgör endast 112,039 rdr i stället för
216,635 rdr, hvartill den efter de respektiva, i taxan utförda, tullsatserna skulle belöpa
sig.
Icke heller den, på sätt ofvan antydts, uttalade åsigten, att den låga tullen vore
af beskaffenhet att ej i någon anmärkningsvärd mån inverka på varupriset, kunna
Komiterade för sin del biträda. Det är nemligen en känd sak, att tullbeskattningen
stegrar priset med vida mera än sitt eget belopp, äfvensom att denna prisstegring i
ökadt mått fortgår i den mån varan sjelf går genom flere händer, innan den kommer
konsumenten tillhanda. Enhvar af säljarne beräknar den vinst, han för sig fordrar,
visserligen olika efter olika omsättning, men dock alltid med inköpspriset till
utgångspunkt, och höjer sålunda, den ene efter den andre, salupriset i deu mån han
sjelf betalt mera för varan. Och då det allra största antalet af de konsumenter,
hvarom här är fråga, göra sina uppköp, dels först sedan många, eller åtminstone
flere, sådana prisstegringar försiggått, dels i små qvantiteter, ofta blott för dagens
behof, följer ock, att äfven den minsta tullsats i förevarande hänseende på ett jemnförelsevis
ganska känbart sätt låter sig förmärkas för den, som i sista hand och till
förbrukning skall förskaffa sig varan.
Slutligen betrakta Komiterade denna angelägenhet såsom en principfråga, i afseende
på hvilken en eftergift från Statsverkets sida, enligt Komiterades förmenande,
bör göras, ej mindre för vinnandet af en vidgad tillämpning af den alltmera erkända
grundsatsen om det riktiga i tullfrihet för födoämnen, som äro nödvändighetsvaror,
än äfven för det ofta uttalade, onekligen billiga, anspråket så väl hos jordbrukets
idkare, att, då deras produktionsartiklar icke längre åtnjuta tullskydd, deras oumbärligaste
konsumtionsartiklar icke heller böra vara med tull belagda, som hos det stora
93
flertal af befolkningen i öfrigt, hvilket omfattar samhällets mindre bemedlade medlemmar,
att, då prisnedsättningar genom hithörande åtgärder i så många andra riktningar
beredas, ock blifva för sina intressen tillgodosedda och få sina oundgängliga
lefnadsbehof fyllda med så lindrig kostnad, som ske kan.
På grund häraf, äfvensom med stöd af hvad Komiterade redan förut i ämnet
anfört, hafva Komiterade alltså föreslagit tullfrihet för Fisk, alla slag, med undantag
af Anjovis, Sardeller och Thonfisk, för hvilka sistnämnda tullen blifvit endast nedsatt
från 25 öre till 16 öre pr skålpund, och detta, dels för att bringa densamma till
likhet med den för Konserver upptagna, dels med afseende derpå, att kärlens vigt
ansetts böra i varuvigten inberäknas.
Fjäder, spritad, som förut varit åsatt en tull af 15 öre pr skålpund, har i be- Pjader,
traktande af den ringa tullinkomsten deraf, uppgående år 1862 till 12 rdr, i likhet
med hvad som för ospritad Fjäder redan eger rum, blifvit till tullfrihet föreslagen.
Vid artikeln Fjäli har endast en mindre förändring i redaktionen blifvit vidtagen rjau.
för att gifva rubriken en i formellt hänseende egentligare lydelse.
För artikeln Flaggor har ny rubrik blifvit uppförd, med hänvisning för tull- Flaggor,
behandlingen, dels till väfnaden, hvaraf varan består, dels till Inventarier, skepps-.
Rubriken för Flaskfoder har deremot, då denna artikel ingår under rubriken Flaskfoder.
Etuis eller Träarbeten, ansetts obehöflig, och till följe deraf ur taxan afförts.
I 1863 års taxa äro Flintor, huggna, utom agat-, äfvensom Flintsten under sär- Fiintor.
skilda rubriker upptagna såsom fria. Då agat nu blifvit föreslagen till afgiftsfrihet,
och den inskränkning i tullfrihet, som i afseende på Flintor förut förefunnits, dermed
bortfallit, hafva båda dessa artiklar blifvit i gemensam rubrik sammanförda, med hänvisning
till artikeln Sten.
För Flyttsaker har tullbehandlingsgrunden blifvit bibehållen oförändrad; men med Flyttsaker,
hänsigt till de ofta stora olägenheterna för den enskilde af att, dels vid hvarje äfven
mindre införsel i landsorterna, dels då denna i värde öfverskjuter den jemnförelsevis
ringa summan af 300 rdr, nödgas hos Generaltullstyrelsen göra ansökan om
tillstånd till effekternas införande, hafva Komiterade föreslagit, att vederbörande Tullkammare
eller Tullinspektion må, under stadgadt vilkor att nämnda effekter befinnas
gamla och brukade, bemyndigas medgifva införseln, derest beloppet deraf pröfvas icke
öfverstiga egarens behof.
I rubriken för Flädermos och Saft har framför det sistnämnda ordet, för ut- Flädermos
tryckets fullständigande, blifvit tillsatt bestämningen: »Fläder-»; hvaremot i
Rubriken för Fnöske bestämningen »beredt», såsom obehöflig, uteslutits. Fnöske.
Fågellim, som, enligt uppgift, icke lärer till införsel förekomma och dessutom Fogelum,
icke ansetts erfordra särskild rubrik, har derföre ur taxan afförts.
Folier, tenn-, eller Stanniol, som förut dragit en tull af 15 öre pr skålpund, Foller,
hafva Komiterade föreslagit till tullfrihet, då denna artikel är ett beredningsämne för
vissa näringar, och tullinkomsten deraf varit föga betydlig. I redaktionen har den
förändring skett, att ordet »bly-» tillsatts, enär folier äfven af detta ämne i handeln
förekomma.
Af artikeln Formar hafva endast de »af jernbleck eller annat ämne för socker- Formar,
bruken, tryck- och pappersformar, äfvensom formar, som begagnas till pastellage
arbeten»,
hittills varit tullfria. Då emellertid alla näringar synts böra, i afseende på
94
Fosfor.
Fotogra
fier.
Frukter
och Bär.
Fyrver
keriarbe
ten.
Fällar.
Färger.
för dem erforderlig materiel, åtnjuta samma förmåner, hafva Formar, »af hvad ämne
som helst för näringarnes behof, och hvilka kunna hänföras till Maskinerier, Redskap
och Verktyg», blifvit föreslagna till tullfrihet.
Fosfor, som i 1863 års taxa varit belagd med en tull af 15 öre pr skålpund,
hvilken tull genom Traktaten med Frankrike blifvit nedsatt till 8 öre pr skålpund,
har, såsom varande ett beredningsämne af ej ringa användning, och i likhet med åtskilliga
andra jemnförliga artiklar, ansetts icke böra belastas med införselsafgift, och
sålunda blifvit föreslagen till tullfrihet, genom hänvisning till Kemiskt-tekniska preparater.
Då Fotografier alltmer allmänt i handeln förekomma, har för dem uppförts ny
rubrik, med hänvisning till artikeln Kopparstick, med hvilken de ansetts närmast
jemnförliga.
Frukter och Bär, ej specificerade, friska, hvilka i 1863 års taxa dragit en afgift
af 50 öre pr centner, äro i tariffen till Traktaten med Frankrike upptagna såsom
tullfria, i öfverensstämmelse hvarmed de jemnväl här blifvit till afgiftsfrihet föreslagna.
Ej specificerade Frukter och Bär, inlagda i bränvin eller ättika, torde böra anses
såsom närmast jemnförliga med Konserver; och har, på grund häraf, den dem
åsätta tull, 30 öre pr skålpund, blifvit nedsatt till det för dessa senare genom Traktaten
med Frankrike fastställda afgiftsbelopp, eller 16 öre pr skålpund, kärlens vigt
inberäknad; hvarjemnte i rubriken upptagits äfven sådana frukter och bär »inlagda
i olja».
Vidkommande slutligen ej specificerade Frukter och Bär, torra, hafva Komiterade
ansett den dem förut påförda tull, 6 öre pr skålpund, kunna ändamålsenligen
och utan olägenhet höjas till 8 öre pr skålpund, då under dem inbegripas flere stora
förbrukningsartiklar af den klass, i hvars beskattande godtgörelse åt Statsverket till
en del måste sökas för de nedsättningar, som å andra, för dylik beskattning mindre
lämpliga, varuslag ega rum. En ringa tullförhöjning å en artikel, sådan som den
ifrågavarande, är egnad att betäcka många så beskaffade nedsättningar, såsom synes
bland annat deraf, att den nu föreslagna, af 2 öre pr skålpund, endast å de tvänne
posterna Russin samt Plommon, Brundier och Sviskon, beräknad efter införseln år
1862, hvilken för dessa poster utgjorde tillsammans 1,903,411 skålpund, bereder staten
en inkomst af 38,068 rdr utöfver de 114,204 rdr, hvartill tullintraden för nu
omförmälda artiklar nämnda år uppgick.
I rubriken för »torra» Frukter och Bär har ock blifvit tillagdt: »eller saltade»,
enär dessa, som i handeln jemnväl förekomma, funnits hit närmast hänförliga.
Fyrverkeriarbeten, derå tullen förut utgjort 25 öre pr skålpund, hafva, i betraktande
af varans beskaffenhet, ansetts böra tullbehandlas lika med Krut, hvilket de i
värde åtminstone föga öfverstiga. Såsom ett skäl för den gjorda hänvisningen i detta
afseende har ock gällt behofvet att, i hvad denna artikel angår, iakttaga samma försigtighetsmått,
som beträffande artikeln Krut äro föreskrifna.
Då Fällar ej gerna kunna, bestå af annat ämne än »Hudar eller Skinn, Pelsverk»,
samt den till dessa för dem lemnade hänvisning sålunda befunnits obehöflig,
har rubriken för denna artikel icke blifvit i taxeförslaget upptagen.
I afseende på Färger och Färgningsämnen, har tullsatsen för derunder upptagna
»blyhvitt, zinkhvitt och kremzerlivitt», hvilken förut utgjort 5 öre pr skålpund,
95
blifvit genom Traktaten med Frankrike nedsatt för år 1865 till 4 öre samt från oell
med år 1867 till 3 öre pr skålpund. Ehuru skäl icke saknats att till förmån för
de inhemska näringarna ifrågasätta tullfrihet äfven för dessa färgslag, har sådant dock,
i anseende till den betydande tullinkomsten deraf, uppgående år 1862 till 44,657 rdr,
icke, enligt Komiterades förmenande, för närvarande bort ske, hvadan den slutliga
tullsats af 3 öre pr skålpund, som genom nämnda Traktat blifvit härutinnan antagen,
för dem bibehållits, hvarjemnte i texten för dessa färgslag införts uttrycket: »äfven
med olja eller annorledes beredde», hvilken bestämmelse, till förenkling af redaktionen,
blifvit ur den under rubriken förut förefintliga anmärkning uppflyttad.
Vidkommande åter öfriga under sagda rubrik specificerade färger och färgningsämnen,
nemligen Kochenilj, med 35 öres, Indigo, med 9 öres, och Spanskgröna, med
8 öres tull, pr skålpund, af hvilka den sistnämnda redan genom Traktaten med Frankrike
blifvit tullfri förklarad, hafva dessa, såsom varande vigtiga beredningsämnen för
näringarna, utan att lemna den betydliga tullinkomst, som de förut nämnda slagen
af ifrågavarande artikel, synts Komiterade kunna och böra till afgiftsfrihet föreslås,
hvadan de, såsom dymedelst, i afseende på tullbehandlingen, bragta i likställighet
med afdelningen »andra slag, ej specificerade», blifvit ur rubriken utelemnade.
Färglådor, med färger och annat tillbehör, äfvensom färger i musslor, glas o. s. v. Pargiådor.
hafva förut dragit en tull af 35 öre pr skålpund. Då denna artikel dels är behöflig
för undervisningen och skön konst, dels lemnat en föga betydlig inkomst, hafva Komiterade
trott äfven den böra till tullfrihet föreslås.
I rubriken för Färgträ har förut varit upptaget endast »helt och oraspadt» så- Färgträ,
dant, »alla slag». Som emellertid dylikt trä, äfven raspadt, förekommer i handeln
och är att betrakta såsom en råvara, af i hufvudsaken samma beskaffenhet som oraspadt,
samt sålunda börande på samma sätt som detta tullbehandlas, har sagda rubrik,
med afseende härpå, omredigerats, och den deri gifna bestämmelsen utsträckts
äfven till raspadt färgträ.
Vid Gallizensten, som är Vitriol, har uttrycket »tullbehandlas såsom» utbytts mot G*™*en»hänföres
under».
Gardiner, »rull-, af bomulls-, linne- eller hampväfnad, målade eller tryckta», äro Gardiner,
i 1863 års taxa belagda med en tull af 40 öre pr skålpund, under det den väfnad,
hvaraf artikeln gemenligen lärer förfärdigas, eller blekt bomullstyg, derstädes finnes
åsatt en afgift af 70 öre pr skålpund. Den omständigheten, att det färdiga fabrikatet
sålunda drog lägre tull än beredningsämnet, hade föranledt en underdånig framställning
af en gardintillverkare om erhållande af den högsta möjliga lindring i den
för bemälda väfnadsslag bestämda tull; hvilken framställning blifvit till Komiterade
öfverlemnad, med nådig föreskrift för Komiterade att tillse, huru ofvanberörda för
den inhemska näringen obilliga och skadliga oegeutlighet måtte kunna för framtiden
lämpligast undanrödjas.
Sedan, på sätt under artikeln Väfnader finnes närmare omförmäldt, tullen å blekt
bomullsväfnad blifvit uppförd till 40 öre pr skålpund, hafva Komiterade ansett, att,
derest gardintullen bibehålies vid samma belopp, hvartill den förut varit bestämd,
sagda oegentlighct vore i behöflig män afhjelpt, hvadan Komiterade funnit sig böra
tillstyrka, att sistnämnda tull måtte fortfarande komma att utgå med 40 öre pr skålpund.
Följdriktigheten fordrar visserligen i allmänhet, att det färdiga fabrikatet, sä
-
96
Garn.
som af ett högre värde än sjelfva beredningsämnet, belägges ined högre tullafgift än
detta; men enär, i förevarande hänseende, den färdiga varan i vigt ej obetydligt öfverstiger
det tyg, som deruti ingår, och de öfriga ämnen, som vid fabrikationen användas,
äro dels tullfria, dels uppförda till låg tull, må, enligt Komiterades tanka,
detta vigtöfverskott hos nämnda vara kunna beräknas motsvara det
densamma.
Då Komiterade sålunda äro af den meningen, att ifrågavarande artikel bör draga
samma tull som blekta bomullsväfnader, tillåta sig Komiterade jemnväl i underdånighet
hemställa, att, derest omständigheterna finnas föranleda till antagandet af den
eventuellt föreslagna slutliga tullsatsen å här nämnda slag af bomullsväfnader, gardintullen
ock må varda till enahanda belopp med denna fastställd.
Vid uppgörande af förslag till tullsatser för artikeln Garn hafva Komiterade naturligen
haft att taga hänsyn, icke blott till varan sjelf och dess värde, utan äfven
till dess hufvudsakliga uppgift att utgöra ett material, eller beredningsämne, för väfnadsindustrien;
och då nedsättningar i afgifterna å denna industris produkter funnits
böra i större eller mindre omfattning vidtagas, följer deraf ock, att tullsatserna å
materialet bort så afpassas, att vederbörande fabrikant kan erhålla detsamma till ett,
efter de genom en sådan nedsättning för honom inträdande förändrade förhållanden
behörigen lämpadt, pris.
Bomullsgarn, »enkelt eller dubbleradt, i härfvor eller å bobiner», är i 1863 års
taxa fördeladt i:
ofärgadt med en tull af 12 öre pr skålpund;
färgadt eller tryckt, alla slag, . . » » » » 20 » » »
Sedan vid förhandlingarna angående den med Frankrike nu mera afslutade Traktaten
tullsatserna å ofvannämnda garnsorter blifvit ömsesidigt antagna för den förra
till 8 öre och för den senare till 14 öre pr skålpund, hade Komiterade, på nådig
befallning, att rörande dessa tullsatser sig yttra, dervid Komiterade bland annat
anförde:
»Enligt —- — från ett Svenskt bomullsspinneri meddelade upplysningar, uppgår
hela tillverkningskostnaden, alla slags utgifter inberäknade, till 1 rdr 64 öre pr bundt
garn af medelnummern 14, eller icke fullt 16 öre pr Svenskt skålpund. För groft
och medelfint garn, eller sådana slag, som företrädesvis här tillverkas, utgöra således
de föreslagna tullsatserna ett vida högre skydd, än som rimligen kan begäras, äfven
om skyddssystemet fortfarande skulle upprätthållas. För finare slag blir väl afgiften
i förhållande till den högre tillverkningskostnaden och varans värde billigare, dock
visserligen alltid fullt tillräcklig såsom skydd och uppmuntran för den tillverkning,
sorn här kan ifrågakomma. Skulle något särskiljande af gröfre och finare garn med
olika tullsatser ifrågakomma, borde detta således icke föranleda förhöjning af nämnda
tullsats för de finare slagen, utan snarare en ytterligare nedsättning för de grofva;
men till en sådan åtgärd gifva traktatsförhandlingarna icke anledning. Om följaktligen
ur spinneri-industriens synpunkt någon tvekan icke kan uppstå om antagligheten
af de föreslagna tullafgifterna för ofärgadt och färgadt bomullsgarn, bjuder deremot
afseendet å väfnadsindustriens behof, att detta material, hvaraf icke obetydliga
qvantiteter fortfarande måste hemtas från utlandet, ej oskäligen fördyras.»
högre värdet af
97
Med stöd af livad sålunda blifvit anfördt, hemställde Komiterade, att de antagna
tullsatserna måtte godkännas; och blefvo dessa, i hvad Traktaten angår, jemnväl
fastställda. Beträffande den härigenom för ofärgadt garn bestämda tullsatsen, må
densamma, efter Komiterades förmenande, 'kunna tillsvidare bibehållas för de finare
numren af bemälda garnsort. Men, på sätt Komiterade i sitt nyss åberopade anförande
antydt, är den alltför hög för de gröfre numren, hvilket för dessa borde föranleda
en ytterligare nedsättning. Vid sådant förhållande hafva Komiterade trott
sig böra föreslå, det rubriken för det ofärgade garnet måtte fördelas i tvänne, den
ena för de finare slagen, af N:o 26 och deröfver, den andra för de gröfre, eller dem
af lägre nummer än den nu angifna. Till den förra af dessa underafdelningar, för
hvilken den omförmälda tullen af 8 öre blifvit bibehållen, har jemnväl hänförts allt
slags blekt garn, då, i hvad detta vidkommer, blekningskostnaden, som beräknats
uppgå till 10 öre per skålpund, ansetts för de gröfre slagen jemnförelsevis uppväga
det billigare i tillverkningskostnaden. För den senare afdelningen åter, eller ofärgadt
och oblekt garn under N:o 26, hafva Komiterade funnit sig icke kunna föreslå högre
tull än 6 öre pr skålpund, hvilken, efter en medelberäkning för hithörande slag,
utgör omkring 37 procent af tillverkningskostnaden.
Den för det färgade garnet genom Traktaten bestämda tullsatsen af 14 öre pr
skålpund är likaledes, enligt Komiterades uppfattning, af den beskaffenhet, att den
icke bort oförändrad bibehållas. Då för beredandet af denna garnsort vanligen väljes
oblekt vara, och denna står i jemnförelsevis lägre pris än den blekta, fordrar ock
följdriktigheten, att ej skilnaden i tullsats emellan det blekta och färgade fabrikatet
blir alltför stor. Det, som betingar denna skilnad, är skilnaden emellan blekningsoch
färgnings- samt appreteringskostnaden. Den förra är ofvan beräknad till 10 öre
pr skålpund, den senare kan, efter derom meddelade upplysningar, antagas till omkring
30 öre pr skålpund. I öfrigt, och der denna senare kostnad skulle till än större
belopp öfverskjuta den förra, beror sådant hufvudsakligen på priset å det använda
färgningsämnet; och ehuru olikheten i detta pris, vid en beräkning sådan sorn denna,
naturligen ej får lemnäs ur sigte, bör dock dervid färgningsämnet, som i och för sig
är till införsel tullfritt, icke i den färdiga varan tullbeskattas. Det är i betraktande
af dessa omständigheter, som Komiterade ansett sig böra föreslå, det sistnämnda
afgiftsbelopp, 14 öre pr skålpund, må nedsättas till 12 öre pr skålpund, hvilket
senare belopp ändock öfverskjuter tullafgiften för finare ofärgadt och blekt garn med
50 procent.
Tullsatserna å Kamel- och Ullgarn utgöra i 1863 års taxa, för ofärgadt, 15 öre,
och färgadt eller blekt jemnte s. k. brillantgarn, 20 öre pr skålpund. Dessa afgifter,
hvilka i Danska tulltaxan uppgå för ofärgadt garn till 7,.’ öre och för färgadt samt
i förbindelse med Lahn till 14,4 öre pr Svenskt skålpund, under det de i Tyska
Tullföreningens tariff motsvaras för enkelt, ofärgadt eller färgadt, och dubbleradt ofärgadt
garn af något öfver 1 öre samt för dubbleradt färgadt och tre- eller flertrådigt
af 9 öre pr Svenskt skålpund, hafva Komiterade, i fråga om merabemälda Traktat,
med afseende på väfnadsindustriens behof, och enär vissa för denna industri nödvändiga
slag yllegarn alldeles icke tillverkades i Sverige, der icke heller någon fabriksspinning
af yllegarn till afsalu bedrefves, tillstyrkt måtte nedsättas, den förra till 10
Tull-Komitéens Betänkande. 13
98
öre, den senare till 15 öre pr skålpund; hvilka belopp, som jemnväl i nämnda Traktat
finnas uppförda, blifvit här oförändrade bibehållna; hvarjemnte vid «ofärgadt« garn
upptagits äfven «oblekt« sådant.
I en under denna afdelning införd anmärkning har ock angifvits, det garn af
bomull eller ull, med tillsats af silke, bör förtullas såsom brillantgarn, till hvilket
det ansetts närmast hänförligt.
Af Linnegarn äro de i 1863 års taxa upptagna slagen belagda med följande tullafgifter,
nemligen:
ofärgadt och oblekt  1 skålpund 25 öre
färgadt eller blekt  1 skålpund 40 öre.
Genom Traktaten med Frankrike hafva dessa tullsatser blifvit öfvergångsvis
nedsatta, den förra till 10 öre och den senare till 20 öre pr skålpund. Och hafva
Komiterade icke, ehuru artikelns stora behöflighet i visst afseende synts kunna föranleda
en ytterligare nedsättning i dessa afgiftsbelopp, trott sig böra en sådan nu
föreslå, då den redan skedda nedsättningen må tills vidare anses tillfyllestgörande;
hvadan nämnda belopp blifvit oförändrade här bibehållna.
För Segel- och Bindgarn, hvilka i värde uppskattats till hälften mot linnegarn,
har tullsatsen, som nu utgör 10 öre pr skålpund, på grund af detta värdeförhållande
blifvit föreslagen till 5 öre; hvarjemnte i rubriken för nämnda garnsort äfven upptagits,
dels garn af Indisk hampa, eller s. k. Jute, hvilket med den ansetts lika i värde,
dels Gräsgarn, hvilket jemnväl förut skolat tullbehandlas såsom segel- och bindgarn.
Gevär. Gevär, skjut-, alla slag, å hvilka tullsatsen för närvarande utgör 20 öre pr skål
pund,
hafva ansetts böra draga samma afgift som för poleradt eller lackeradt Manufaktursmide,
ej specificeradt, blifvit upptagen att år 1868 inträda, eller 15 öre pr
skålpund.
Till förebyggande af tveksamhet vid tullbehandlingen har bestämmelse, att nämnda
afgift bör gälla äfven för delar af gevär, jemnväl blifvit i rubriken införd.
Gipsarbe- Då af' Gipsarbeten, ej specificerade, hvilka i 1863 års taxa finnas åsätta en tull
ten' af 25 öre pr skålpund, åtskilliga artiklar, nemligen sådana, som utgöra föremål för
skön konst, samt formar för näringarnas behof m. fl., dels redan åtnjuta tullfrihet,
dels blifvit till sådan föreslagen, hafva ifrågavarande arbeten, i enlighet med hvad
som skett i Traktaten med Frankrike, till afgiftsfrihet här uppförts. I följd häraf
hafva Gips, Gipsarbeten och Gipssten, såsom derigenom likställda i afseende på tullbehandling,
blifvit, för vinnande af enkelhet, i gemensam rubrik sammanförda.
Glas. Vid rubriken för Glas har tullafgiften för Fönsterglas, hvilken förut utgjort 4
öre pr skålpund, blifvit genom Traktaten med Frankrike nedsatt till 3 öre pr skålpund.
På grund af erhållna uppgifter om värdet å denna vara, för hvilken medelpriset
beräknats till omkring 19 öre pr skålpund för inhemsk tillverkning samt omkring 12
öre för utländsk, hafva Komiterade emellertid icke ansett sistnämnda afgiftsbelopp, såsom
i förhållande till sagda värde alltför högt, böra till slutlig tullsats antagas, utan hafva
föreslagit, att denna må bestämmas till 2 öre per skålpund, hvilket utgör omkring
10 procent af priset på inhemsk tillverkning och omkring 17 procent på utländsk sådan;
hemställande Komiterade likväl, att denna slutliga tullsats må, i likhet med hvad som för
åtskilliga andra artiklar blifvit ifrågasatt, inträda först från och med år 1868, hvilken
99
tidpunkt ansetts vara den, då de öfvergångsvis nedsatta tullafgifterna böra, med det
för dem förordade lägsta belopp, senast blifva gällande.
För artikeln Ljuskronglas, hvilken, så vidt kändt är, icke utgör föremål för
inhemsk tillverkning, har den för densamma bestämda tullafgiften, 12 öre pr skålpund,
blifvit genom Traktaten med Frankrike nedsatt till 5 öre pr skålpund, hvilken afgift,
då någon ytterligare nedsättning deri icke anseCts böra nu ifrågakomma, blifvit i
taxeförslaget utförd.
Optiska lösa och oinfattade glas draga i 1863 års taxa en tull af 25 öre pr
skålpund. Då emellertid denna artikel dels införskrifves för hufvudsakligen vetenskapliga
ändamål, dels lemnat en jemnförelsevis obetydlig tullinkomst, uppgående
år 1862 till lil rdr, samt tullfrihet för densamma redan genom Traktaten med
Frankrike blifvit medgifven, har den till sådan afgiftsfrihet här uppförts.
I afseende på Spegelglas, råa och oslipade, eller s. k. glasämnen, så, och ehuru
skäl icke saknats att för dem ifrågasätta en vida lägre tull än den nuvarande, om
icke fullkomlig tullfrihet, särdeles då tullinkomsten deraf, år 1862 utgörande endast
51 rdr, är särdeles ringa, hafva Komiterade trott denna artikel böra draga samma afgift,
som fönsterglas, bland annat till förekommande af det missbruk, att ej den senare
varan må införas under enahanda benämning med den förra; hvadan ifrågavarande
tull blifvit föreslagen att från och med år 1868 nedsättas till 2 öre pr skålpund.
Slipade ofolierade samt slipade folierade Spegelglas äro i 1863 års taxa belagda
med en afgift, de förra af 8 öre, de senare af 18 öre pr skålpund. Dessa afgifter,
som utgöra för det ofolierade slaget omkring 16 procent och för det folierade omkring
24 procent af varuvärdet, hafva genom Traktaten med Frankrike blifvit nedsatta
till respektive 5 och 10 öre pr skålpund, hvilka belopp uppgå, det förra till
omkring 10 procent, det senare till omkring 13 procent af nämnda värde. Härvid
skulle, med afseende i ena fallet på varans beskaffenhet, i andra på tullsatsens procentförhållande
till värdet, möjligen vara att anmärka, det en ytterligare nedsättning
nu bort ifrågakomma. Men då de ofolierade glasen icke äro att anse ensamt såsom
rå- eller beredningsämnen, utan äfven kunna användas bland annat såsom fönsterglas,
och de folierade, som icke, eller endast undantagsvis, utgöra föremål för inhemsk
tillverkning, dels äro egnade att bära en högre tull, dels lemnat en jemnförelsevis
betydlig tullinkomst, uppgående år 1862 till 13,592 rdr, hafva de genom Traktaten
bestämda tullsatserna härutinnan funnits kunna och böra bibehållas.
Den för Urglas förut bestämda tullen, 40 öre pr skålpund, har genom oftanämnda
Traktat blifvit nedsatt till 10 öre; hvilket belopp, med afseende på de för
öfriga glassorter föreslagna tullsatser, blifvit här bibehållet.
För Glas, »andra slag«, har tullafgiften, i 1863 års taxa utgörande 20 öre pr
skålpund, genom Traktaten blifvit bestämd till 15 öre pr skålpund. Enligt erhållna
upplysningar angående prisen å de varuslag, som ingå under denna rubrik, hvilken
omfattar artiklar af synnerligen olika värde, uppgår förstnämnda tull till 181 ä 26
och till och med till 381 procent af varuvärdet, i medeltal till 27 procent samt understiger
endast för de finare slagen 20 procent. Vid sådant förhållande har tullafgiften
ansetts böra föreslås till 10 öre pr skålpund, dock med hemställan, att denna
senare tullsats må inträda först från och med år 1868, hvaremot för år 1867 den i
Traktaten bestämda, af 15 öre pr skålpund, torde böra bibehållas.
100
Efter afdelningen för «bunkar, burkar« m. m., «på hvilka varor inkomma®, har
blifvit tillagd en anmärkning, angifvande, det den i denna afdelning stadgade tullfrihet
icke gäller för karafiner och pressade eller slipade flaskor, enär, i annat fall,
dylika artiklar, afsedda att tullbeskattas, skulle kunna afgiftsfritt införas.
Giasflus- Glasjlusser, omfattade, förut åsätta en tull af 60 öre pr skålpund, hafva, då de
dels äro att betrakta såsom ett slags beredningsämne, dels gifvit en ringa tullinkomst,
utgörande år 1862 endast 47 rdr, ansetts böra, i likhet med andra dermed jemnförliga
ämnen, åtnjuta tullfrihet.
Glasvaror. Vid Glasvaror, försedda med flätning, har, till förekommande af misstag, vid
hänvisningen till Glas blifvit tillagdt «andra slag®, med hvilka artikeln är närmast
jemnförlig.
Glete eiler Glete eller Glitt, alla slag, som i 1863 års taxa drager en tull af 2 öre pr skål
Gutt.
pU11(J) par) med afseende, dels på dess behöflighet för näringarna, dels på den obetydliga
tullinkomsten deraf, i likhet med hvad som skett i Traktaten med Frankrike,
blifvit till tullfrihet upptaget.
Giober. Vid Glober har för tydlighets skull blifvit tillagdt: “med eller utan ställning!',
enär eljest vid förtullningen tveksamhet möjligen kunde uppstå, huruvida denna senare
borde med tull beläggas.
Glycerin. För Glycerin har ny rubrik uppförts, med hänvisning under Kemiskt-tekniska
preparater.
Gryn. Under rubriken Gryn, hafva, utom sådana af Spanmål, varit upptagna "Risgryn
och Rismjöl", med 2 öres tull samt "andra slag", med 4 öres tull pr skålpund:
hvaremot Mjöl, andra slag, än rismjöl, varit uppförda under egen rubrik, samt Mjöl,
ej specificeradt, af vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spanmål eller hänföras
till medicinalier, dragit en tull af 12 öre pr skålpund. Då skäl ej synts förefinnas,
å ena sidan att upptaga ett slags mjöl under gryn och de öfriga slagen under egen
rubrik, å andra sidan att de tullbeskattade slagen af mjöl skola draga högre afgift
än gryn, "andra slag", af hvilka åtskilliga beredas af mjöl; har man ansett lämpligt
att sammanföra artiklarne Gryn och Mjöl i gemensam rubrik, med enahanda tullsatser.
Gräs. Gräs, ej specificeradt, oarbetadt, haj- förut varit tullfritt, hvaremot sådant färgadt,
trensadt eller upprispadt finnes åsatt en tull af 3 öre pr skålpund. Som emellertid
ifrågavarande artikel äfven af dessa senare slag jemnväl är att betrakta såsom ett
beredningsämne, har allt Gräs, ej specificeradt, oarbetadt eller arbetadt, ofärgadt eller
färgadt, blifvit föreslaget till tullfrihet, och rubriken i öfverensstämmelse härmed
omredigerad.
Grönsa- Grönsaker, som jemnväl förut dragit lika tull med Frukter och Bär, hafva blifvit,
för tullbehandlingen, till dessa hänförda.
Guano. Vid artikeln Guano har blifvit tillagdt: 'och andra gödningsämnen, ej specificerade."
Gula. Guld är i 1863 års taxa åsatt en tull, arbetadt af 50 öre, bok-, äkta, af 4 öre,
samt musiv-, puder-, eller unsen- af 2 öre, allt pr ort. I fråga om Traktaten med
Frankrike hade äfven Komiterade för sin del tillstyrkt, att dessa afgifter måtte nedsättas
för arbetadt guld till 3 öre, och för de öfriga här nämnda slagen till 1 öre pr ort,
under erinran att, ehuru de sålunda förordade nedsättningarna kunde, särskildt i hvad
anginge arbetadt guld, synas betydande, det likväl icke vore det dyrbara och tullfria
råämnet, utan endast det derå nedlagda arbete, som härvid borde afses, samt att
101
artiklarnes beskaffenhet af att vara lätt smuggelbara äfven ur synpunkten af statskassans
fördel bjöde att åsätta dem låga tullafgifter. Då emellertid genom nämnda
Traktat afgiften för arbetadt guld blifvit bestämd till 5 öre, under det den för de
andra slagen upptagits till 1 öre pr ort, hafva de respektiva tullsatserna med dessa
senare belopp här utförts.
Rubriken för Gulddraaarearbeten är i 1863 års taxa skild i tvänne afdelningar, Guiddra
garearbo
den
ena för «kantiljer och paljetter«, den andra för «fransar, galoner, gramaner, snören ten.
och andra ej specificerade», begge med underafdelning^ för äkta eller halfäkta och
oäkta, alla med olika tullsatser. T öfverensstämmelse med hvad genom Traktaten
med Frankrike blifvit antaget härutinnan, hafva dessa olika slag af hithörande arbeten,
hvaraf införseln varit högst obetydlig, ansetts böra draga enahanda tull af 1 öre pr
ort, till följd hvaraf de blifvit sammanförda i gemensam rubrik, hvarjemnte bestämningen
«halfäkta«, såsom härigenom obehöflig, utelemnats.
Gummi, alla slag, ej specificeradt, i 1863 års taxa åsatt en tull af 1 öre pr Gummi,
skålpund, har, med afseende på denna artikels behöflighet för näringarna, och i öfverensstämmelse
med hvad som härutinnan förekommer i Traktaten med Frankrike,
blifvit upptagit till tullfrihet.
Guttaperchn och Kautschuk, med deraf förarbetade och dit hänförda artiklar, (JSaaoeh
äro för närvarande upptagna under särskilda rubriker. Men då, enligt uppgift, iKautsclmkhandeln
ofta förekomma effekter under namn af arbeten af Guttapercha, hvilka
likväl bestå af Kautschuk, såsom exempel hvarpå må anföras vattenlednings- och
gasrör äfvensom buffers och sprutslangar, hvilka äfven finnas upptagna under Guttapercha,
ehuru de åtminstone allmännast lära förfärdigas af Kautschuk, samt då det
ej sällan torde möta svårighet för tulltjenstemannen att särskilja arten af råämnet i
dylika effekter, har det synts Komiterade lämpligare att sammanföra dessa kådarter, med
vederbörande fabrikat deraf, under en gemensam rubrik. — För ofvannämnda särskildt
uppräknade tillverkningar, nemligen vattenlednings- och gasrör, buffers samt sprutslangar,
är tullfrihet redan •medgifven. Öfriga förarbetade, hithörande artiklar äro ej
föremål för någon större inhemsk industri, och afgiften derå skulle sålunda visserligen
ur denna synpunkt kunna icke obetydligt nedsättas; men då de lemnat en ganska
ansenlig tullinkomst, uppgående år 1862 till icke mindre än 54,000 rdr, hafva Komiterade
trott sagda nedsättning böra, i likhet med hvad som skett i Traktaten med Frankrike,
inskränkas derhän, att afgiften bestämmes till 40 öre pr skålpund, ehuru hithörande
arbeten i åtskilliga andra, närliggande länder äro vida lägre tullbeskattade.
Så utgör afgiften derå i Tyska Tullföreningens tariff från något öfver 1 öre till 224
öre; i Danska från 9 öre till nära 29 öre, och i Norska från något öfver 22 öre till
omkring 39 ä 504 öre, allt pr Svenskt skålpund.
Rubriken för Gördelmakarearbeten, med hänvisning till Metaller, sammansatta, kSeårbearbetade
har ansetts obehöflig och derföre ur taxan afförts. ten
Under
artikeln Hattflätor af Halm eller strå äro upptagna öfriga Halmarbeten, Halt“arte'
ej specificerade. Då emellertid Halmarbeten är en mera omfattande benämning än
Hattflätor, har det synts lämpligare att för det förra artikelslaget uppföra egen rubrik
och att derunder hänföra det senare. Tullafgiften, i 1863 års taxa utgörande 1 rdr
50 öre, har, i likhet med hvad som härutinnan i Traktaten med Frankrike antagits,
blifvit uppförd fill 40 öre pr skålpund.
102
Hvaikar^ Halsduksvalkar, som förut varit åsätta en tull af 1 rdr pr skålpund, hafva
ansetts böra tullbehandlas såsom kläder.
Hampa. Vid rubriken för Hampa har tillsatts, «s. k. Jute11, hvilken artikel i handeln
förekommer och ansetts hit närmast hänförlig.
Handskar. I 1863 års taxa utgör tullen å Handskar 3 rdr pr skålpund, & Handskskinn,
tillskurna till handskar, 1 rdr 50 öre pr skålpund. Genom Traktaten med Frankrike
har afgiften för Handskar nedsatts till 1 rdr pr skålpund och för tillskurna Handskskinn
till 30 öre pr skålpund: hvilka afgifter jemnväl här bibehållits.
Harts. Harts, som i 1863 års taxa är åsatt en tull af 1 öre pr skålpund, har, med
afseende på dess behöflighet för näringarna, och i enlighet med hvad som finnes
antaget i Traktaten med Frankrike, uppförts till tullfrihet; hvarjemnte det ock blifvit
med Harpoes, som förut varit under detsamma hänfördt, i gemensam rubrik sammanstäldt.
Hattar. Hattar äro i 1863 års taxa fördelade i fyra klasser, med en tull af respektive
4 rdr, 2 rdr, 1 rdr 50 öre, samt 40 öre pr stycke.
I afseende på de till den första af dessa klasser hörande artiklar, eller Hattar
«af siden eller halfsiden; eller äfven af annat tyg eller ämne, då de äro monterade med
blommor, plymer eller spetsar, o. s. v.«, med hvilka sedermera hattar af annat ämne
än hel- eller halfsiden, monterade äfven med band eller tyg, blifvit sammanställda,
hvarjemnte, och då montering i egentlig mening ansetts ifrågakomma endast eller
hufvudsakligen å fruntimmershattar, blott dylika blifvit räknade till dem, som ensamt
i följd af monteringen böra draga en högre afgift, hafva Komiterade i och för Traktaten
med Frankrike tillstyrkt en nedsättning på en gång af den förut gällande tullsatsen,
4 rdr, till 1 rdr 50 öre; samt, efter erinran derom, att sagda tull, för hattar af tyg,
borde lämpas efter tullen å den väfnad, hvaraf artikeln vore förfärdigad, såsom skäl
för den tillstyrkta nedsättningen, anfört bland annat:
«att den ifrågavarande artikeln icke utgör föremål för någon med väfnadsindu-'
strien jemnförlig inhemsk näring, i hvilken stora kapital blifvit nedlagda, och för
hvars bedrifvande dyrbara förlag erfordras;
att artikelns voluminösa form och deraf beroende höga transportkostnad redan
erbjuder den inhemska tillverkningen ett af tullsatsen oberoende icke ringa skydd; samt
att de flera ämnen, af hvilka denna artikel vanligen sammansättes, såsom band,
spetsar, blommor, m. m., enligt Komiterades förslag, få, likasom sjelfva väfnaderna,
tillgodonjuta betydliga tullnedsättningai\«
Och har, sedan den sålunda föreslagna tullsatsen af 1 rdr 50 öre pr stycke,
genom Traktaten med Frankrike antagits, den jemnväl här blifvit bibehållen.
För hattar af ull, hår, filt eller felb — med hvilka jemnväl s. k. mekanikeller
klapphattar varit sammanförda — samt af halm eller strå äfvensom s. k. Panamahattar,
för hvilka klasser tullen förut utgjort, dels 2 rdr, dels 1 rdr 50 öre pr
stycke, har densamma genom nämnda Traktat öfvergångsvis nedsatts till 40 öre,
elier till samma belopp, som varit bestämdt för Hattar, hänförda under klassen
«andra slag.« Med antagande äfven af denna tullsats, hafva Komiterade endast för Sjömans-,
eller s. k. blankhattar och Sydvester, hvilka förut ingått under sistnämnda klass,
ansett sig böra föreslå en särskild afdelning, med en tull af 20 öre pr stycke. Dessa
slag af hattar ställa sig nemligen till ett betydligt lägre pris än alla de öfriga, såsom
103
beräknade till ett medelvärde af 2 rdr pr stycke, af hvilket värde den föreslagna
tullen följaktligen utgör 10 procent.
Jemnte det texten för de förut uppförda särskilda afdelningarna blifvit, med
afseende på de sålunda ifrågakomna förändringarne, i behöflig mån omredigerad, har
i hufvudrubriken införts bestämningen: «hel- eller hallfärdiga<, såsom gällande för
samtliga de under densamma upptagna artikelslagen.
Att Hattflätor af halm eller strå hänförts under Halmarbeten är förut omförmäldt.
Vid artikeln Hattfoder, med hvilken artikeln Hattkullar varit sammanförd,' har nattfoder,
denna senare rubricering, såsom obehöflig och äfven vilseledande, blifvit utelemnad.
Beträffande tullen å denna artikel, har densamma, hvilken i 1863 års taxa utgör
1 rdr 50 öre pr skålpund, så väl ur synpunkten af varans egenskap att utgöra ett
för hattmakareyrket behöfligt material, som med hänsigt dertill, att den del deraf,
som består af siden eller annan väfnad, otvifvelaktigt håller vida mindre i vigt än
de andra antingen tullfria eller med jemnförelsevis låg tull belagda, dermed förenade
ämnena, i fråga om Traktaten med Frankrike, ansetts böra nedsättas till hälften,
eller 75 öre pr skålpund; hvilken tullsats, sedan den i nämnda Traktat blifvit
godkänd, äfven här utförts.
För artikeln Hattfodraler, som förut varit i taxan upptagen, endast under arti-Ha«f°arakeln
Nattsäckar, har egen rubrik införts, med hänvisning till sistnämnda artikel.
Vid rubriken Hattformar och Hattstommar har den förra benämningen blifvit
utesluten, emedan om dermed afses föremål, öfver hvilka hattar formas, de äro att Ha““m'
hänföra till artikeln formar i allmänhet, och i annat fäll uttrycket är dels oegentligt,
dels alltför obestämdt för att ej vara vilseledande.
Honing, som förut varit åsatt en tull af 4 öre pr skålpund, har, såsom använd Honing,
hufvudsakligen för medicinska behof och i betraktande af den ringa tullinkomst, den
lemnat, uppgående år 1862 till endast 99 rdr, blifvit föreslagen till tullfri införsel.
Horn, arbetadt, «i plattort är redan i 1863 års taxa tullfritt, hvaremot dylikt Hornämne
c i skifvor till lyktor, m. m.« finnes åsatt en afgift af 20 öre pr skålpund. Då
emellertid sådana skifvor i sjelfva verket ej äro annat än ett slags plattor, har äfven
för dem tullfrihet blifvit föreslagen.
För knappar af Horn, «med eller utan fernissning», förut belagda med en afgift
af 40 öre pr skålpund, är genom Traktaten med Frankrike tullen antagen till 20
öre pr skålpund. Ehuru redan denna nedsättning visserligen är ganska betydlig, hafva
Komiterade dock föreställt sig, att ifrågavarande artikel icke borde åsättas högre tull än
knappar af Ben, från hvilka den, då varan förekommer färgad eller fernissad, ofta
är svår att skilja; hvadan sistnämnda afgift blifvit ytterligare nedsatt till 15 öre pr
skålpund, eller till samma belopp, som föreslagits för arbetadt Ben, “andra slag.«
För arbetadt Horn, “andra slag', å hvilka värdet uppgifvits från 2 rdr 34 öre
till 12 rdr 35 öre, samt för den mest förekommande sorten deraf till omkring 3
rdr 50 öre pr skålpund, har tullafgiften, som förut utgjort 1 rdr pr skålpund, genom
Traktaten med Frankrike blifvit bestämd till 50 öre pr skålpund, hvilken tulls-ats,
med afseende på det beräknade medelpriset å hithörande varor, här bibehållits.
I fråga om de tullsatser, som, enligt Komiterades förmenande, vore att anse Hadar och
såsom lämpliga för så väl oberedda som beredda, till pelsverk ej hänförliga Hudar
och Skinn, hafva Komiterade i sitt, med anledning af traktatsförhandlingarna med
104
Frankrike, afgifna underdåniga utlåtande sökt lemna en motiverad utredning af de
förhållanden, som synts Komiterade i detta hänseende böra vara bestämmande; och
Komiterade tillåta sig att äfven nu upptaga det väsentligaste af hvad dervid blifvit
i ämnet anfördt.
Den stora tillväxten i införseln af råa eller oberedda Hudar och Skinn, hvilken
införsel år 1853 utgjort 20,386 centner, men 1862 uppgått till 52,714 centner, utvisade
nogsamt det oeftergifliga behofvet för landet af denna nödvändighetsvara, på
samma gång som deraf förklarades de betänkligheter, hvilka den betydliga statsinkomsten,
artikeln inbringat, hittills föranledt emot tullafgifternas nedsättning eller
borttagande. Med uppmärksamheten fästad på denna senare omständighet, hade 1856
års tullkomité funnit sig kunna föreslå endast en jcmnförelsevis ringa nedsättning i
dåvarande tullsatser å så väl råämnet som den förarbetade varan, men under dervid
yttrad önskan och förhoppning, att ett fortgående gynnsamt resultat af tullintraderna
måtte öppna tillfälle att äfven till lädertillverkningen inom landet kunna utstx-äcka
fördelen af ytterligare tullnedsättning eller tullfrihet i afseende på råämnet för denna
tillverkning samt att i bredd dermed i afpassad mån än vidare sänka införselstullen
å de beredda ai’tikelslagen. Genom den näst dereftei-, eller år 1857, utgifna tulltaxan
hade visserligen nämnde Komités förslag till tullsatser å de senare slagen
godkänts, men icke så den i förening dei-med tillstyrkta tullen å råämnet, i det att
denna tull för de torra hudarne redan då nedsatts till nära hälften samt å de våtsaltade
och alla öfriga slag af Hudar och Skinn alldeles borttagits; och dessa bestämmelser
hade derefter förblifvit oförändrade, sedan ett af sista Riksdagens Bevillningsutskott
framstäldt förslag, att, med anledning af omförmälda afvikelse från hvad
nämnde Komité hemställt i afseende å råvarutullen, afgiften å sulläder, m. m., bort
nedsättas till 15 öre pr skålpund, icke blifvit af Rikets Ständer antaget.
Då inkomsten af tullmedlen, som vid 1857 års Riksdag beräknats till 9,500,000
rdr och redan år 1858 uppgått till 10,125,012 i'dr, sedermei'a så tillvuxit, att den
vid senast hållna Riksdag ansetts kunna upptagas till 13,500,000 rdr, vore den på
statsbehofvens kraf beroende svårigheten vid skäliga jemnkningar i tullen å dessa
varor att betrakta såsom väsentligen förminskad; och enäi’, genom den i-edan 1857
vidtagna ofvanbesagda åtgärden att från tullafgift fritaga vissa slag af ifrågavarande
råämne, både den tullinkomst, som från denna artikel kunnat hemtas, förlorat i betydelse,
och sjelfva grundsatsen, att råämnet borde vara tullfritt, syntes hafva blifvit
erkänd, på samma gång likväl en annan grundsats om jemnlik beskattning lemnats
åsido i det välmenta, men ur lagstiftningssynpunkt förkastliga syftet att genom detta
konstlade medel inverka på industriens val af råämne, funno sig Komiterade ega
alla anledningar att tillstyrka beviljande af tullfxihet för alla slag, till pelsverk ej
hänförliga, obei-edda Hudar och Skinn; och detta så mycket hellre, som det förutan,
enligt Komiterades tanka, icke vore tillrådligt att antaga de eljest så önskvärda tullnedsättningar
å beredda Hudar och Skinn, hvilka nu vore i fråga.
Det missförhållande emellan tullbestämmelserna å de råa och beredda hudarne,
hvilket, såsom nyss antydts, sedan 1857 års tullreglering egt rum, skulle nemligen,
utan nedsättning i tullafgifterna å de beredda slagen, naturligen, genom berörda afgiftsfrihet
för råvaran, blifva ännu större, hvadan en sådan nedsättning äfven ur
denna synpunkt vore af behofvet påkallad.
105
Komiterade, hvilka så väl i ämnet hört en lädertillverkare i större skala inom
landet, som af läderhandlare härstädes inhemtat upplysningar angående prisen å
utländsk vara, hade, vid sammanställandet af de uppgifter, som sålunda erhållits,
funnit partipriset för sulläder samt hvitgarfvade (alunerade) hudar, oförtullade, icke
kunna öfver hufvud antagas utgöra mera än 1 rdr pr skålpund, å det förra slaget
något mindre, å det senare något mera. I hvad mån värdet af råämnet och kostnaden
för beredningen inginge i detta pris, hade Komiterade icke, i saknad af fullständiga
upplysningar derom, kunnat med önskvärd noggrannhet beräkna, men af
dem, som erhållits, borde likväl med någorlunda visshet kunna dragas den slutsatsen,
att tillverkningskostnaden icke uppginge till eller åtminstone ej öfverstege hälften af
hela varuvärdet; och då behöfliga garfämnen redan förut vore befriade från införselstull,
så att, genom medgifvande af tullfrihet för de oberedda hudarna, garfverihandteringen
icke skäligen skulle kunna ega anspråk på skydd å mera än kostnaden
för beredningen, funno Komiterade en tullsats af 10 öre pr skålpund visserligen
böra i allmänhet vara tillräcklig. Men emedan härvid icke borde lemnäs ur sigte,
att denna näring fordrar en längre tid för åstadkommandet af sina tillverkningar,
hvadan fördelen af den föreslagna tullfriheten å de råa hudarna komme vederbörande
yrkesidkare i mån deraf senare till godo, under det att deras färdiga och under hela
den tidrymd, läderberedningen erfordrade, färdigblifvande lager, som med redan
erlagd råvarutull vore belastadt, hade att bestå en på dennas frånvaro beräknad, och
sålunda med beloppet deraf försvårad täflan med det utländska fabrikat, hvilket af
den för detsamma skedda tullnedsättning genast kommit i åtnjutande, ansågo sig
Komiterade böra hemställa, att, till förekommande af det möjligen menliga inflytandet
häraf på' den inhemska industrien, tullen till en början måtte nedsättas endast till
15 öre och dervid förblifva till år 1868, samt först dä till 10 öre pr skålpund såsom
slutligt belopp fastställas.
Hvad särskildt anginge de sämskade slagen, hade väl hos Komiterade blifvit
uppgifvet, att vid beredningen af dem vida mindre belopp förädlad vara skulle af
råämnet erhållas än vid beredningen af sulläder, äfvensom att den förra skulle erfordra
mera arbete och större konstfärdighet än den senare, och att sämskade Hudar
och Skinn derföre snarare borde tullbehandlas lika .med «pergaments-, färgade, pressade
och tryckta skinn samt saffian och andra finare skinn«; men då de angifna omständigheterna
icke nödvändigt iunebure, att sämskade Hudar och Skinn, som i Tyska Tullföreningstäriffen
vore sammanförda med sulläder, och hvilka ända sedan 1841 års
taxereglering härstädes haft sig åsatt enahanda införselstull som detta, under det att
finare skinn varit betydligt högre tullbeskattade, vore i värde närmare jemnförliga
med dessa och borde draga en med dem lika hög tull, hade Komiterade icke funnit
o o
anledning att någon dertill ledande åtgärd tillstyrka.
Beträffande deremot så väl «pergaments«- med de flere nyssberörda finare skinnslagen,
som ock de till afdelningen «andra slag» hörande sorterna, så, och enär,
angående dessa, blifvit upplyst, att varubenämningarna icke alltid lemnade nödig
visshet om, hvilkendera af de olika tullsatserna, som rätteligen borde tillämpas,
hvartill komme, att så väl å de högst tullbeskattade, hvilka i öfrigt icke vöre föremål
för någon mera utbredd tillverkning inom landet,, som äfven å de till »andra slag«
Tull-Komitéens Betänkande. 14
106
hänförliga smorläders- och vaxlädershudarna, hvilka till stor myckenhet inginge i
förbrukningen, tullafgifterna funnits i allmänhet öfverdrifvet höga, hade Komiterade
trott lämpligast vara att under den generella rubriken »alla andra slag» sammanföra
de begge senare klasserna, med en gemensam tullsats, och ansett denna kunna till
en början antagas till 30 öre, men år 1868 nedsättas till 20 öre pr skålpund.
I öfverensstämmelse med och på grund af hvad sålunda, vid fråga om Traktaten
med Frankrike blifvit i ämnet anfördt, hafva Komiterade, i enlighet med hvad Kongl.
Maj:t i sammanhang med fastställandet af nämnda Traktat redan beslutit, jemnväl i
förevarande taxeförslag till tullfrihet uppfört samtliga de förut med en afgift, af dels
2 rdr 50, dels 1 rdr 25 öre pr centner, belagda slagen af oberedda, till pelsverk ej
hänförliga, Hudar och Skinn; hvarjemnte de beredda slagen, i 1863 års taxa fördelade
i trenne klasser, med en tull af respektive 25, 75 och 40 öre pr skålpund, på
likaledes antydda skäl, och i likhet med hvad härutinnan förekommer i sagda
Traktat, blifvit sammanförda i t vänne klasser med en tull, för år 1867 af respektive
15 och 30 öre, samt från och med år 1868 af dels 10, dels 20 öre, pr skålpund.
Till pelsverk hänförliga Hudar och Skinn finnas inom sina särskilda klasser för
närvarande lika tullbeskattade, antingen de äro oberedda eller beredda. Jemnte det
en sådan anordning ej synts väl förenlig med den allmänna grundsatsen rörande förhållandet
härutinnan emellan råämne och förarbetad vara, har upplyst blifvit, i hvad
ifrågavarande artiklar angår, att de oberedda skinnen, som naturligen äro af mindre
värde än de beredda, dessutom i vigt öfverstiga dessa med 10 å 12 procent; hvaraf
blir en gifven följd, att tullen ställer sig i betydligt ökad mån högre för de förra än
för de senare; och lärer skilnaden härutinnan, enligt uppgift, i vissa fall gå ända
derhän, att afgiften å de oberedda skinnen, efter nuvarande bestämmelse, stundom
kan beräknas vara till och med 25 procent högre än å de beredda. Under sådana
omständigheter låter det sig icke allenast icke med fördel göra att utifrån till beredning
intaga oberedda skinn, utan det faller sig äfven mången gång billigare att, enär
fabrikationen i detta hänseende i utlandet drifves med tillhjelp af maskineri och i
stor skala, till dylik beredning utsända oberedda skinn, som inom landet erhållits,
samt att derefter mot erläggande af tull åter införa dem, än att här bereda desamma.
På grund häraf hafva Komiterade ansett skäl vara att i afseende på tullbeskattningen
skilja de oberedda skinnen från de beredda.
Vidkommande dernäst klassifikationen af de särskilda skinnslagen, äro, i 1863
års taxa, de mindre dyrbara af dessa specificerade, hvaremot de af högre värde äro
inbegripna under klassen «andra slag.« Då emellertid nya sorter af de mindre dyrbara
skinnslagen årligen tillkomma, under det de dyrbarare på det hela kunna antagas
redan vara kända, måste deraf blifva en följd, att förstnämnda sorter, som med den
nuvarande uppställningen af rubriken icke finna plats inom någon af de genom specifikationen
slutna klasserna, och sålunda låta sig hänföras endast till »andra slag«,
derigenom komma att draga en tull, som icke är för dem hvarken lämplig eller
afsedd. Till förebyggande häraf hafva, i motsats mot hvad förut egt rum, de dyrbarare
skinnslagen nu, i hvad angår «oberedda« sådana, blifvit specificerade, och alla
öfriga sammanförda under den gemensamma afdelningen »andra slag.»
I fråga om tullsatsen, har denna, som för sistnämnda afdelning för närvarande
utgör 1 rdr pr skålpund, blifvit, i afseende på de oberedda skinnen, vid detta belopp
107
bibehållen för de dyrbarare, nu specificerade slagen, hvilka, såsom redan antydts,
hittills varit under sagda afdelning inbegripna. För de mindre dyrbara deremot, i
1863 års taxa belagda med en afgift af dels 10, dels 40, dels 15, dels 25 öre pr
skålpund, har bemälda tullsats, så väl i betraktande af medelvärdet å hithörande
artiklar, som med afseende derpå, att densamma nu gäller endast oberedda skinn,
blifvit, såsom ett medium i detta hänseende, föreslagen till 20 öre pr skålpund.
Enär, beträffande de beredda skinnen, dessa, enligt Komiterades uppfattning,
bort i ökad mån, i jemnförelse med de oberedda, tullbeskattas endast beredningslcostnaden,
har tilläggsafgiften, för vinnande af enkelhet, synts lämpligen kunna bestämmas
i procent af råvarutullen, hvadan för denna klass icke någon specifikation
funnits vara af nöden. Och har nämnda afgift, på grund af beredningskostnadens
förhållande till sagda tull, blifvit föreslagen till 20 procent af denna.
För fullfärdiga persedlar, åter, med pelsverk till öfvertyg, hvilken artikel är att
betrakta såsom ett slags tvåfaldt förädlad vara, och i hvilken ofta äfven finnes anbragt
dyrbarare tyg till foder, m. m., har tilläggsafgiften ansetts böra utgå med 40 procent
af råvarutullen.
För Hvalrosständer har ny rubrik uppförts, med hänvisning till Ben. tänder8’
Artikeln Här, häst-, eller tagel, för närvarande åsatt en tull af 8 öre pr skål- Hår.
jaund, har, såsom utgörande ett beredningsämne, och då afgiften å stoppade möbler
är afsedd att betydligt nedsättas, blifvit föreslagen till tullfrihet.
För Här- och Tagelarbeten, med eller utan infattning och lås, hvilka i 1863'?aBeiarteårs
taxa finnas åsätta en afgift af 4 rdr pr skålpund, har tullsatsen, utan afseende ton'
på det ämne, hvaraf infattningen eller låset, der sådana förekomma, består, genom
Traktaten med Frankrike blifvit, i likhet med den för Bijouterivaror, bestämd till
35 öre pr skålpund. Under förutsättning, att hithörande artiklar kunna införas med
infattning äfven af guld eller silfver, har följdriktigheten synts Komiterade fordra,
att så beskaffad vara väges med infattningen och förtullas såsom den; hvadan en
särskild afdelning för detta varuslag blifvit i rubriken införd. Beträffande artiklar
med infattning af annat ämne eller utan infattning, har för dem hänvisning lemnats
till Bijouterivaror, med hvilka de ansetts närmast jemnförliga. Slutligen har ock, till
förekommande af tvetydighet, i hufvudrubriken införts bestämningen: «ej specificerade.«
För Hårnålar, som förut ej varit i taxan upptagna, har rubrik uppförts, med Håmåiar.
hänvisning till Nålar.
Häktor, Hakar och Hy skjör, hvilka bestå ömsom af jern, ömsom af messing, H^rt00r’h
äro i följd deraf närmast hänförliga till poleradt eller lackeradt handtverkssmide äf- Hyskjor.
vensom sammansatta metaller, arbetade, andra slag, med hvilka de ansetts böra draga
samma tull. I betraktande häraf har för dem tullafgiften, på sätt jemnväl skett
genom Traktaten med Frankrike, blifvit nedsatt från 50 öre pr skålpund till 20
öre för år 1867, samt till 15 öre från och med år 1868.
Med stöd af hvad under artikeln Band, «halfsiden-« samt «andra slag«, finnes Hängslen,
anfördt, hafva för Hängslen, hvilka i 1863 års taxa draga en afgift, de af siden eller
halfsiden, af 2 rdr 25 öre, samt «andra slag», af 75 öre pr skålpund, tullsatserna
blifvit upptagna till dels 1 rdr, dels 50 öre pr skålpund, dervid jemnväl den förra
af dessa tullsatser, som för halfsidenband inträder först 1868, ansetts här böra, på
sätt som skett i Traktaten med Frankrike, omedelbarligen tillämpas. Till afdelningen
108
«andra slag« hafva, likaledes i enlighet med hvad som iakttagits vid artikeln Band,
Hängslen «äfven af silke, hvari kautschuk, gutta percha eller likartade ämnen« förefinnas,
synts böra hänföras, enär vigten af det i dem ingående sidengodset under
vanliga förhållanden är ringa i jemnförelse med den af nyssnämnda, i artikeln der
jemnte
befintliga, ämnen,
indigo. Vid Indigo, med hänvisning till Färger, har, till följd af den i rubriceringen för
dessa senare skedda förändring, i hänvisningen införts bestämningen: «ej specificerade.«
ingefära. Torr Ingefära, som för närvarande drager en afgift af 7 öre pr skålpund, har
synts lämpligen kunna åsättas samma tull som Torra Frukter och Bär, eller 8 öre
pr skålpund; hvaremot syltad Ingefära ansetts böra tullbehandlas såsom Konfityrer,
med hvilka den jemnväl förut dragit lika afgift, och derför hänförts under dessa.
insektpui- Insektpulver har, såsom blifven en handelsartikel, i taxan uppförts och föreslagits
till tullfrihet.
menter. För Instrumenter, så väl fältskärs-, matematiska, optiska, fysiska och navigationssom
musikaliska, hafva tullsatserna, hvilkas fullkomliga borttagande förhållandena ej
medgifvit, ehuru sådant, dels med afseende på den mindre betydliga inkomst, artikeln
lemnat, dels ur synpunkten af dennas behöflighet för vetenskap och konst icke utan
skäl kunnat ifrågasättas, blifvit utförda med det belopp, hvartill de genom Traktaten
med Frankrike finnas bestämda.
nrier.a' Inventarier, «skepps-, ej specificerade och icke hänförliga till husgerådssaker eller
beklädnadspersedlar^ draga, såsom nya, för närvarande en tull af 5 procent af värdet.
Då emellertid fartygen sjelfva redan blifvit från införselsafgift befriade, och ifrågavarande
artiklar äro för desammas användande oumbärliga, synes redan deraf böra
följa, att dessa artiklar ej utgöra lämpliga föremål för tullbeskattning. Så länge denna
för dem bibehålles, måste detta medföra den verkan, att de fartyg, som sådant kunna,
förse sig med behöfliga inventarier, innan de i Svensk hamn inlöpa; och der omständigheterna
tvinga dem, att på inhemsk plats i detta hänseende fylla sina behof,
kräfver billigheten, att de erforderliga artiklarne ej genom tull fördyras. Dertill
kommer ock, att den behållna inkomsten för statsverket af en dylik tull blir jemnförelsevis
ringa, då den i § 8 af nu gällande Taxeunderrättelser för nybyggda fartyg
beviljade restitutionen för de åter utförda effekterna vanligen medtager den allra
största delen deraf; hvadan uppbörden härutinnan blir utan egentligt ändamål, under
det den, genom medlens mottagande och återbärande, i dubbelt mått ökar göromålen
vid tullbehandlingen. Och hafva, på dessa skäl, nämnda artiklar blifvit till tullfrihet
föreslagna, samt rubriken, till följd deraf, och för sammanförande af sagda artiklar
med dem till tullfrihet deri förut upptagna, i behöflig mån omredigerats,
jern. Vid uppgörande af sitt förslag till bestämmelser för tullbehandlingen af artikeln
Jern, hafva Komiterade, under tillämpandet af de allmänna grundsatser, som jemnväl
i öfrigt tjenat Komiterade till ledning, icke bort uraktlåta att behörigen uppmärksamma
de särskilda förhållanden, hvilka i afseende på denna artikel äro, så väl i
hvad angår de för bearbetningen af densamma afsedda handteringar, som ock beträffande
behofvet i allmänhet deraf, för landet egendomliga; och Komiterade kunna
för sina åtgöranden härutinnan, i detta senare hänseende, åberopa de grunder, om
hvilka äfven tillförene vid tulltaxeregleringar blifvit erinradt. Redan 1856 års Tullkomité
anförde i detta ärende, «att, då jernhandteringen i Sverige är af naturförmåner
109
synnerligen gynnad och lemnar en af de betydligaste bidragen till Rikets varuexport,
måste ock importen af jerneffekter alltid inskränka sig till sådana slag och till sådana
qvantiteter, som antingen erfordras för att fylla lconsumtionsbehofvet af vissa
artiklar, hvilka inom landet ej kunna till erforderlig mängd och godhet åstadkommas,
eller äro erforderliga för att åt Sveriges näringar och deribland äfven jernhandteringen
gifva ökad stadga, utsträckning och fulländning. Sålunda är det en känd sak,
att för flere stora förbrukningsartiklar, såsom vissa jordbruksredskap, m. fl., Svenska
jernet är på samma gång för godt och för dyrt, hvadan det måste vara med en klok
hushållning förenligt att till sådana arbeten använda det utländska, billigare jernet,
under det man låter det derigenom besparda Svenska jernet utgå till en marknad,
der det betalas efter sitt fulla värde. Införseln af åtskilliga slag af utländ
ska
jernfabrikat är likaledes oundgängligen nödig för underlättandet af andra industrigrenar
och förbrukningsbehof, hvilka äfven förtjena ali tillbörlig uppmärksamhet. Såsom
exempel härpå må anföras:
de flere artiklar, som erfordras för skeppsbyggeriet och fartygs utrustning, såsom
Ankare och Kettingar; — •— — — — — — — — — —• — —
manufaktursmiden för den stora allmänna förbrukningen, hvilka icke heller inom
landet ännu kunna erhållas till erforderlig mängd och godhet i förening med ett skäligt
pris, o. s. v/»
Med hufvudsakligt instämmande häri, och sedan Komiterade redan i allmänhet
antydt, huru sig förhåller med behofvet af skydd för de näringar, som äro för landet
naturliga, hafva Komiterade endast att redogöra för de föreslagna detaljförändringarna,
med de särskilda skäl, som derför legat till grund.
Af Gjutet Jern äro bomber, kulor och öfriga dermed sammanförda artikelslag,
samt kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, m. m., för närvarande åsätta en tull
dels af 1 rdr 25 öre, dels af 50 öre pr centner. De under dessa afdelningar uppförda
artiklar, med undantag af hällar, vigter och lödjor, införas, derest sådant ifrågakommer,
nästan uteslutande för Kronans räkning, och blifva då från afgift befriade.
Äfven hällar, vigter och lödjor äro nästan alldeles icke föremål för enskild införsel.
För år 1862 lernnade nemligen samtliga nu nämnda artiklar en inkomst af endast
128 rdr, deraf sistbemälda effekter inbragte 32 rdr. Komiterade hafva sålunda ansett
sig böra föreslå dem alla till tullfrihet, hvadan de blifvit i gemensam afdelning
sammanförda. I följd af varans beskaffenhet, har äfven artikeln Slussportar blifvit
ur klassen för smärre gjutgods till denna afdelning uppflyttad, dess hellre, som, i afseende
på förut förefintlig skilnad i tullsats, intet hinder synts möta för en sådan
omflyttning, då sagda artikel, derest den blir föremål för införsel, väl allmänligast är
afsedd för allmännyttigt ändamål, och då antagligen från afgift befrias. I samma
afdelning har ock upptagits artikeln Retorter, hvilka användas hufvudsakligen för
vetenskapliga behof och i näringarna, och med afseende derpå synts böra åtnjuta
tullfrihet.
Af allt annat, ej specificeradt, gröfre Gjutgods, har afdelningen för »axlar, balanser,
mortlar, pressjern», m. m., som förut dragit en tull af 3 öre pr skålpund, blifvit
sammanförd med afdelningen för »grytor, pannor, kitlar, kakelugnar, spisar», m. m.,
hvilka de i afseende på pris stå temmeligen nära; och ehuru tullen å denna senare
afdelning, 1 rdr pr centner, i och för sig ansetts hög, såsom utgörande något öfver
ilo
20 procent af tillverkningskostnaden, har den dock blifvit bibehållen, med afseende
derpå, att åtskilliga något dyrare artikelslag i afdelningen införts. Till nu nämnda
afdelning hafva jemnväl »Spottlådor», hvilka uppgifvits ega ungefär samma värde som
grytor, blifvit hänförda; hvarjemnte qvantiteten för tullberäkningen vid denna afdelning
förändrats från centner till skålpund. I afseende på redaktionen i öfrigt hafva
benämningarna: »kakelugnar» samt «grytor, pannor och kitlar», såsom i ena fället af
oegentlig beskaffenhet, i andra obehöfligt specificerande, blifvit utbytta mot uttrycken
»ugnar» och »kokkärl».
Återstående slag af gröfre, ej specificeradt, Gjutgods, såsom »eldställshållare, fotskrapor,
hänglås, lcopiepressar, paraplyställ», m. m., äro i 1863 års taxa belagda med
en tull af 12 öre pr skålpund. Genom Traktaten med Frankrike har denna tullsats
blifvit bestämd, för år 1867 till 8 öre, samt från och med år 1868 till 6 öre pr
skålpund. Med antagande af det förra af dessa afgiftsbelopp för den derför afsedda
tid, hafva Komiterade ansett den senare böra ytterligare nedjemnkas, för närvarande
dock icke lägre än till 5 öre, ehuru detta belopp utgör omkring 11 procent af varuvärdet.
Af finare, ej specificeradt, Gjutgods, draga »basreliefs, blomstervaser, byster, fruktskålar»,
m. m., i 1863 års taxa en tull af 25 öre pr skålpund. Denna tull, som i
Tyska Tullföreningens tariff för de fleste af ifrågavarande artiklar utgör 9 öre pr
Svenskt skålpund, har genom Traktaten med Frankrike blifvit bestämd, för år 1867
till 15 öre samt från och med år 1868 till 10 öre, hvilka båda bestämmelser jemnväl
här blifvit bibehållna.
Gjutna Knappar, olackerade eller lackerade, draga för närvarande en tull af 6
öre pr skålpund. Då denna tull uppgår till 25 procent af varuvärdet, har den blifvit
nedsatt till hälften, eller 3 öre; hvarjemnte afdelningen sammanförts med den för
artikeln »Skostift», som har sig åsatt en tull af sistnämnda belopp. '
Af Smidt eller Valsadt jern hafva dels »ankare», dels »kettingar, kettingstoppare
och krokar», dels »armbultar, draggar, hammare, roderjern, skeppsknän och smedjestäd»,
hvilka alla för närvarande äro belagda med en afgift af 75 öre pr centner,
samtliga blifvit föreslagna till tullfrihet, hufvudsakligen och i tillämpliga delar på de
skäl, som under artikeln Inventarier, skepps-, finnas anförda. För fartyg, som byggas
nya, beviljas restitution af tullen å hithörande effekter, hvilken restitution i allmänhet
uppgår till 50 procent af det erlagda afgiftsbeloppet; och vid sådant förhållande
synes det, såsom redan antydts, ej med billighet förenligt, att ett förut brukadt
fartyg, som inom landet behöfver förse sig med någon af dessa effekter, derföre
skall vidkännas den förhöjning i pris, som af ålagd tull blir en följd. »Hammare
och Smedjestäd», åter, äro erforderliga för industriens behof och böra sålunda icke
heller tullbeskattas.
»Kedjor med länkjernet under samt till och med 0,2 tums diameter» draga för
närvarande en tull af 5 rdr pr centner. Som emellertid, enligt företedda priskuranter
oeli fakturor, priset å denna vara, ehuru det för de finaste slagen uppgår ända till
70 rdr, i medeltal kan antagas till 30 rdr pr centner, har sagda tull blifvit föreslagen
till 3 rdr pr centner.
lil
Under afdelningen för »Jernvägsskenor, med tillhörande skarfjern, skarfbultar,
muttrar och railspik» hafva införts artiklarne »Jernvägshjul och ringar dertill», hvilka
icke förut varit i taxan upptagna.
För »Kassakistor och Sängar», som ansetts närmast jemnförliga med «ej specificerade
Slöjdvaror», har tullen, i 1863 års taxa bestämd till 20 procent af varuvärdet,
blifvit, i likhet med hvad som skett i Traktaten med Frankrike, nedsatt för år 1867
till 15 procent, samt från och med år 1868 till 10 procent af nämnda värde; hvarjemnte,
för rubrikens förfullständigande, i denna afdelning införts artikeln »Kassaskåp».
Då värdeförhållandet emellan smidd »Skostift, klippt eller skuren» och gjuten
sådan stift ej lärer föranleda till skilnad i tullsatser, har den för den förra, i 1863
års taxa, bestämda afgiften af 5 öre pr skålpund, nedsatts till lika belopp med den
för gjuten stift gällande, eller 3 öre pr skålpund, hvilket senare belopp jemnväl genom
bemälda Traktat blifvit härutinnan antaget.
»Spik af 1,6 tums längd och deröfver» är för närvarande åsatt en tull af 1 rdr
50 öre pr centner. Ehuru det, strängt taget, är att betrakta såsom en oegentlighet,
att å en vai’a, deraf, såsom här inträffar, utförseln är en hufvudsak, och införseln
endast en underordnad bisak, fortfarande bibehålla tull, har dock sådant skett, likväl
med nedsättande af den nuvarande afgiften till 1 rdr pr centner. Siffran för den
bestämda minimilängden har ock, för vinnande af enkelhet, blifvit nedjemnad till
närmaste decimal, eller 1,5 tum.
Vidkommande »all annan Spik samt allt annat manufaktur- och handtverkssmide,
ej specificeradt», så hafva de i 1863 års taxa i afseende på hithörande artiklar stadgade
tullsatser, utgörande för polerad och lackerad vara 25 öre samt för »andra slag,
med eller utan bestickning», 15 öre pr skålpund, blifvit genom Traktaten med Frankrike
nedsatta, den förra till en början till 20 öre samt från och med år 1868 till
15 öre, och för den senare, för år 1867 till 8 öre samt från och med år 1868 till
6 öre. Med bibehållande i öfrigt af dessa efter hand nedgående tullsatsei’, hafva
Komiterade dock ansett, att den slutliga afgiften för afdelningen »andra slag» bör
ytterligare nedsättas, samt från och med år 1868 utgöra 5 öre pr skålpund. A
vissa af hithörande varor, t. ex. artikeln »Skrufvar», uppgår den nuvarande tullen i
medeltal till 50 procent af värdet, och med en nedsättning till en tredjedel, skulle
afgiften ändock komma att motsvara 16 § procent af samma värde. Då dessutom de
af klassen gjutet jern dermed närmast jemnförliga varuslagen fått sig åsätta en slutlig
tull af 5 öre, och i en artikel, hänförlig till någondera af dessa slag, ofta ingå
delar än af smidt, än af gjutet jern, har, jemnväl för vinnande af enhet i detta hänseende,
afgiften för dessa båda afdelningar ansetts böra utgå med enahanda belopp.
I texten för manufaktursmidet har efter orden »ej specificeradt», till förekommande
af missförstånd, blifvit tillagdt: »och som icke äro hänförliga till Maskinerier, Redskap
och Verktyg, eller delar deraf».
För Jernträdslinor, hvilka med afseende på de ändamål, för hvilka de användas,
synts böra vara tullfria, har ny rubrik uppförts.
I den nu till 10 öre pr skålpund bestämda tullen för Kaffe hafva Komiterade,
ej mindre i enlighet med hvad ofvan i det underdåniga Betänkandet blifvit omförmäldt,
än ock med stöd af hvad i tillämpliga delar under artikeln Socker finnes anfördt,
föreslagit en förhöjning af 2 öre; hvarigenom, och derest ifrågavarande tull så
-
J erntrådslinor.
Kaffe.
112
Kakao.
Kakel.
Kali.
Kalksten.
Kamfer.
Kapris.
Karde
mummor.
Kastanier.
Kautschuk.
Kemiskt
tekniska
preparator.
Kimrök.
lunda komme att utgå med 12 öre, skulle, efter beräkning af 1862 års införsel, vinnas
en ökad statsinkomst på denna artikel af 317,830 rdr.
För Kakao, som för närvarande drager lika tull med Kaffe, eller 10 öre pr skålpund,
har, sedan tullsatsen för denna senare artikel blifvit föreslagen till 12 öre, enahanda
afgiftsbelopp utförts.
Bränd eller malen Kakao har förut icke varit i taxan särskildt upptagen. Då
emellertid varan, så beredd, synts böra högre tullbeskattas än oberedd Kakao, har
egen afdelning för densamma uppförts; hvarjemnte tullsatsen ansetts lämpligen kunna
utgå med samma belopp som den för Kaffesurrogat, till hvilken artikel hänvisning
för tullbehandlingen derföre meddelats.
För Kakel, som år 1862 lemnat en inkomst af endast 8 rdr, hade skäl ej saknats
att föreslå tullfrihet; men då denna artikel är jemnförlig med oglaseradt Kruk
makaregods,
som drager en tull af 75 öre pr centner, har den nuvarande afgiften å
förstnämnda artikel, af 2 öre pr skålpund, endast blifvit nedsatt till detta belopp.
För Kali, alla slag, har ny rubrik uppförts, med hänvisning till Kemiskt-tekniska
preparater.
Vid Kalksten har, i likhet med hvad som iakttagits vid dermed jemnförliga artiklar,
hänvisning lemnats till artikeln Sten.
Kamfer torde, med afseende på dess användning hufvudsakligen inom medicinen,
rätteligen böra vara tullfri; men då den hittills dragit en jemnförelsevis hög afgift,
25 öre pr skålpund, har denna endast blifvit nedsatt till 15 öre.
Kapris, som för närvarande drager en tull af 25 öre pr skålpund, har på grund
af åsigten, att likartade artiklar böra, så vidt ske kan, beläggas med samma afgift,
för tullbehandlingen blifvit hänförd under artikeln Frukter och Bär.
För Kardemummor har, i betraktande af varans högre värde i förhållande till
åtskilliga andra kryddor, samt då den utgör en kassa-artikel, tullafgiften blifvit höjd
från 40 till 50 öre pr skålpund.
Kastanier, hvilka, efter att i 1863 års taxa hafva varit åsätta en tull af 6 öre pr
skålpund, i Traktaten med Frankrike blifvit förklarade tullfria, hafva, i öfverensstämmelse
härmed, äfven nu till enahanda afgiftsfrihet uppförts.
Med stöd af hvad under artikeln Gutta percha finnes anfördt, har för artikeln
Kautschuk hänvisning dit blifvit lemnad.
Kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade, äro för närvarande belagda med en
tull af 5 proceut af värdet. Som hithörande artiklar emellertid för medicinska behof
redan nu få tullfritt införas, och i egenskap af beredningsämnen för näringarna,
inom hvilka de användas i ganska stor omfattning, ej böra för dessa fördyras, hafva
de, dels med afseende härpå, dels af skäl i öfrigt, som under artikeln Apoteksvaror
finnas angifna, blifvit, i likhet med dessa sistnämnda, till ovilkorlig tullfrihet föreslagna.
Då intet skäl synts vara för handen att i afseende på Kimrök göra ett undantag
från den grundsats om tullfrihet, som ansetts böra tillämpas för »Färger och färgningsämnen,
andra slag, ej specificerade», har denna artikel, som för närvarande är
belagd med en afgift af 6 öre pr skålpund, blifvit, till lika tullbehandling med dessa
senare, under deni hänförd.
